SOU 1967:36
Nykterhetsvårdens läge
Sammanfattning
SJUKVÅRDSUNDERSÖKNINGEN
Bakgrund . .
Undersökningens metodik Enkätformulären C: 1 och C:2. Urvalsprinciper .
Felkällor
Undersökningens genomförande
Undersökningsmaterialet
Beläggning . .
Medicinska kliniker . Alkoholkliniker . Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier . .
Allmänna uppgifter 0111 patientgrupperna . . Ålder Civilstånd . .
Utbildnings- och arbetsförhållanden . Utbildningsförhållanden Arhetsförhållanden m. m. Bostadsförhållanden Ekonomi Inkomstförhållanden. Tidigare Vård och behandling
Tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård . Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus Antal vårdperioder vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare . Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd . Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov . . Alkoholmissbrukets ställning i sjukdomsbilden Diagnos enligt WHO. s nomenklatur. . Somatiska diagnoser Psykiska diagnoser Andrahandsdiagnos för psykiska sjukdomar Vårdtid . . . . . Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd . Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 5 Nvl Totalitetsbedömning . . . . . . Sammanfattning Allmänt .
440 443 443 444 445 446 446 447 448 448
450 450 451 451 451 453 453 454 454 454 455 455 455 455 455 455 457 459 459 461 464 466 466 468 468 469 470 471 472 472 472 473 474 475 475 476 476 477 480 480
Medicinska kliniker . Alkoholkliniker Kliniken för alkoholsjukdomar vid Karolinska sjukhuset. Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier . . . Redovisning av alkoholsjuka' 1 medicinalstyrelsens mentalsjukv årds- statistik m.m . . . Statistik för mentalsjukv ården . Vårddagar . . . . . Intagningar . Vid årets slut inskrivna patiente1 . Utskrivningar Diagnoser . Vårdtidens längd . Ålder . . . Statistik för kroppssjukvården . . Totalitetsbedömning grundad på ovan nämnd statistik
Avdelning C: Utredningens diskussion
13. SAMMANDRAG, DISKUSSION OCH SLUTSATSER. Sammandrag. Diskussion. Slutsatser .
Tabellförteckning. Diagramfört. Förteckning över kartor. Litteraturfört. TABELLFÖRTECKNING . . . . . . . . . . . DIAGRAMFÖRTECKNING FÖRTECKNING ÖVER KARTOR LITTERATURFÖRTECKNING
Bilagor i del II 4.1. Översikt över anstaltssystemet för alkoholmissbrukare . 4.2. Vårdtiderna vid de enskilda anstalterna under år 1965. Antal klientel som utskrivits under året . . 4.3. Vårdtiderna vid de allmänna anstalterna under år 1965. Antal för— sökspermissioner under året . 6.1. Fördelning av medicinska forskningsrådets medel till olika forskare och forskningsprojekt under budgetåren 1963/64,1964/65 och 1965/1966 8.1. Formulär A. 1. . . . . . . . . 8.2. Missivskrivelse till formulär A 1 och A 9.1. Formulär A 10.1. Formulär B. 1 och B. . . 10.2. Missivskrivelse till formulär B. 1 och B 11.1. Formulär D . . 11.2. Missivskrivelse till formulär D 12.1. Formulär C, C: 0, C: 1 och C: 2 . 12.2. Missivskrivelse till formulär C och C: 1. 12.3. Missivskrivelse till formulär C:O och C: 2. . 12.4. Förteckning över i undersökningen ingående sjukv årdsinrättningar Tabellbilaga . . . .
481 481 483 484 485 486
488 488 489 491 493 493 494 496 498 498 500
501
503 503 531 539
543 543 553 555 555
16
19 22 29 32 41 56 59 62 64 71 74 77 79
Till
Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet
Genom beslut den 19 december 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel och formerna för vården av detta.
Med stöd av nämnda bemyndigande uppdrog departementschefen samma dag åt kanslirådet i socialdepartementet Ossian Larnstedt att utföra ifråga- varande uppdrag.
Efter framställning tillkallades såsom experter den 31 januari 1964 labo- ratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, överläkaren Gunnar Lundquist och byråchefen vid socialstyrelsen Olof Melin. Den 26 juni samma år tillkallades numera filosofie licentiaten Tom Nilsson, att såsom expert biträda vid utredningsarbetet. Nilsson har medverkat vid undersök- ningens planläggning och vid insamlandet av undersökningsmaterialet.
Sedan byråchefen Olof Melin avlidit, tillkallades den 13 oktober 1964 såsom expert t. f. byråchefen i socialstyrelsen Gösta Nordström. Samtidigt tillkallades, likaledes såsom expert, numera avdelningsdirektören vid sta- tistiska centralbyrån Gustaf Holmstedt.
Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort utredningssekre— teraren Leif Holgersson fr. o. m. den 15 februari 1964. Biträdande sekrete- rare i utredningen har varit sekreteraren Tage Sjöberg fr. 0. m. den 4 januari 1965 och departementssekreteraren Folke Jonsson fr. o. m. den 1 mars 1966.
Utredningen antog benämningen 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. Vid utredningsarbetet och i samband med företagna undersökningars planering har överläggningar förekommit med företrädare för ett flertal myndigheter, institutioner och organisationer, bland vilka må nämnas social-
styrelsen, medicinalstyrelsen, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadssty- relsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Överläggningar har även förekommit med företrädare för ett flertal länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, vård- anstalter för alkoholmissbrukare, vetenskapliga institutioner, sammanslut- ningar för alkoholsjuka m. fl.
Utredningsmannen jämte experter och sekreterare har i samband med utredningsarbetet besökt bl. a. vissa länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmiss- brukare, ungdomsvårdsskolor och institutioner för medicinsk vård av alko- holskadade.
Undersökningsmaterialet har databehandlats av statistiska centralbyråns datacentral. Det bör framhållas att undersökningarna kunnat komma till stånd inte minst tack vare en omfattande och intresserad medverkan från förtroendemän och tjänstemän vid landets nykterhetsnämnder och vård— anstalter för alkoholmissbrukare samt läkare och övrig personal vid vissa sj ukvårdsinrättningar.
Resultatet av undersökningen redovisas i detta betänkande, del 1, samt därtill hörande bilagor i del II.
Experterna biträder de framlagda synpunkterna och förslagen. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i augusti 1967.
Ossian Larnstedt /Leif Holgersson Tage Sjöberg
Folke Jonsson
AVDELNING A
Bakgrund och utvecklingstendenser
' .. . ugn '..mi';
"låt"", .'E_*F.lä,'51__n_,_,*f "". ut. el.” | 'l'li' lj”. , , _ __ __ —
w.,
!
in 1".!'|T||*_L . :J- & l* ' I ' " '. 'l' _ . '-'- ' "J-'l'-.--b'd Wiel— ' .,'.'., .|... .H.—F"; ..-_ . bi,. nl, . ' 5 i'-_"|'!'-t'-'. " "RM' l'Ttl'ul'll ,, ..,. '..- .. . ...._..,.. ...". ,'..s_.,.,-..;. -- :Fm. 'f- : !.I'ffl'1-"l'mhi- Wl'tuc— ,_,___YJ/'I(]u,'lali fl)&"—| I'|"J'|--"I. .,'-' '.:l'ålri'm """_l . ._.. ._.! 1.14. .Ilwqulduum d...... l......galatl. ..— a.,.im. - !Q'ir ll'Ev'huui't—w . . . '...'." ... "' -. i . .Lm'il'llll & :, 30.311 ::., f.,-,] ,|.- .."r " _: "=.-| _ul' ”' ut'-'|' ”nu”
_ 'LT—ä, :?:: . .»,_1_,. _”. ,.l'.". , ,i . |__-jtl, '. m,|_t..._..f_.' -.l-T_ frå 7.156 va...-... ..,. . . .. — ...),... ......
1 . 253,35, hit.)... j_, ,..-l.... .,. l . "_em_?wIJlll—H' ”* '"..u'fl'HEQM M.,hg'llt! ”* " ."”: ..- ' ”"—' "+ ". .- ,'_.|- .", .'
.'.-,,',"_ .|._|.- 'J,',i. . .,." "'.' ' . ..HJ'. ".*- "u'l' illa "3,51" _, |" '- | ". _ '-»i.'1.,.__".wl"r NM! "' - _ '-' ' _ ' * "'H'lj ..,,_.-,| ' '; _| .lw"=___ I.'|_._ _ in -I .. . _;
...-1 ' : "'JF—Hl'fl , ._,_,.,_-_"_
=.-
A | " .. , ._,1..,_,,*'_., ..
. _| .: | '. .1 " _ . 'r » . 5,1'3' H;... 3. ,..___ 1'.LL_,._,_',, ..,__
_.J'
"'...' .'_L .1'. ,jag... ._-'l._ .1 'n'-" ,. 3431" .' '
. rr ._ ,.
f.. .. .. ..i' "ti mi...-.. '._. g..-a..., ...a. ag... .. ._. _.l' ,.u- '.!" ..,-, ...w. .. . . ' -:,.'___:,',r'. ..—' — ;. _. .”".ul— |'_'1, . _.__ .'_.L' jla—'.".å't '.!-"i HL '.'" på L' " 1
. r.! ' . . _ " _ ".,: a...-...g... ' nu...... .; ._.lli- ,,'_..:-.,..3" J...". rl ,..
F . '
Lil"?
' ','1|,-'."3' ,u, ' ",) ,. .',,.J.1|' .».l, ', . ," .:4 E'. agg—.,_ '.'-' . ' "'. '- ,.r,'. _.. 'u:n.llj'_,_ ” '1
.'_, Era—':' ,v'ufF "n' .»
I .. '. :å'
"5.fo |__.i__ ,4-,_J.,1,._|_,.__-,,_+. _ ..,-r_,_._.',1.._—-'.'_._ I',=__n '; +., , ram..-... ". ,...... -: ' ...; r. nr... .'iz'e'. . .' .. ” " :|__.:__1|'. . ,,'| .'r ,” ,'. .- ",-,__]r. ,, ,_'1 .'-__. . '-.l_l__ _._ _-l__,_J'._,_ 1.4. .,,__ '_'” :__:_._,_,|,."_: 1." .. ___,äl,_ L| ,',_ |_:.__ _|,, r _._. | _____ L.,, _-,,,,'.'_.,._ -_',',L. _-'_._".','_. l.,
. .- | |-.'_"L,,_.. .. li'. Tufa! - ..|
._;- '._ - """h'ld'f'jh'g'f.
KAPITELI
Utredningens bakgrund och syfte
Utrednings uppdraget
I 1964 års statsverksproposition anför- de chefen för socialdepartementet be- träffande utredningsuppdraget i huvud- sak följande:
Utvecklingstendenserna inom nykterhets— vården förtjänar ett noggrant studium. Nå- gon tillförlitlig mätare på nykterhetstill- ståndet är det svårt att finna. Det statistis- ka material som f. n. står till buds ger dock vissa hållpunkter. Den totala spritkonsum- tionen ligger nu — efter den kraftiga ök- ningen åren närmast efter motbokens slo— pande _ åter vid ungefär 1954 års nivå, men antalet avdömda fylleriförseelser är allt- jämt mer än 60 % högre. Antalet personer som begår fylleri har dock inte ökat lika mycket. Det innebär alltså att återfall har blivit vanligare, dvs. missbruket grövre. Särskilt oroande är att fylleriet bland ung- dom ökat avsevärt mer än hos befolkning- en i genomsnitt, en tendens som förstärkts under de senaste åren. De flesta fylleriför— seelser begås nu, relativt sett, av personer i åldern 18—20 år.
Antalet av länsstyrelserna meddelade be- slut om intagning på vårdanstalt har visat en sjunkande tendens under de senaste två åren. Anledningen härtill har inte närmare undersökts. Möjligen kan bestämmelserna i nya barnavårdslagen att alkoholmissbru- kare under 21 års ålder skall behandlas av barnavårdsnämnd ha medverkat härtill. Antalet ansökningar hos socialstyrelsen om vårdplats på allmän vårdanstalt har också visat en sjunkande tendens. —- _ ——
Vid bedömningen av det totala vårdbe— hovet för alkoholmissbrukare bör man emellertid beakta, att antalet platser på enskilda vårdanstalter under de senaste åren ökat med över 300. Dessutom har anta- let personer, som erhållit vård på lasaretten samt inom mentalsjukvården liksom även
vid alkoholpoliklinikerna ökat högst avse— värt. Några exakta siffror finns dock inte tillgängliga för de senaste åren.
Det material rörande nykterhetstillstån- det och alkoholmissbruket som f. 11. står till förfogande är i flera hänseenden ofull- ständigt. Det utgör därför en osäker grund för bedömning av vårdbehovet och den lämpligaste differentieringen på olika vård- former. I synnerhet behövs ökad känne- dom om de grava alkoholmissbrukarna. Jag anser det vara av stor vikt att få fram ett bättre underlag för bedömningen av de nykterhetsvårdande åtgärderna. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag därför tillkallat en särskild utredningsman för att kartlägga bl. a. olika förhållanden be— träffande nykterhetsvårdsklientelet. Denna kartläggning torde kunna bilda utgångs- punkt för en fortsatt prövning av frågan om nykterhetsvårdens former.
I samband med tillkallandet av utred- ningsmannen anförde departementsche— fen beträffande uppdraget följande:
Kartläggningen bör omfatta såväl den öppna som den slutna nykterhetsvården och, i möjlig mån, ge en fullständig bild av nykterhetsvårdsklientelets omfattning och sammansättning, förhållanden som be- lyser alkoholmissbrukets större eller mindre svårighetsgrad, tillgängliga vårdresurser och dessas utnyttjande samt effekten av nu tillämpade vårdmetoder. Speciell upp- märksamhet bör ägnas de unga alkohol- missbrukarna och de kroniska alkoholister— na, särskilt åldringarna.
Redogörelse för intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag Tidigare lagstiftning
Vår första svenska lagstiftning på nyk- terhetsvårdens område, 1913 års alkoho-
listlag, såväl som dess efterföljare, 1931 års alkoholistlag, hade båda det huvud- sakliga syftet att fungera som interne- ringslagar och att reglera samhällets ingripande mot alkoholister, som till följd av farlighet för sig själva eller an- nan person eller enligt andra 5. k. spe- eialindikationer, ansågs vara i behov av vård på alkoholistanstalt. I 1913 års lag stadgades visserligen att som regel andra försök att återföra alkoholisten till ett »nyktert och ordentligt liv» skul- le företagas, innan internering ifråga- kom. Dessa åtgärder hade dock endast en perifer ställning i lagen och kom i stort sett att sakna praktisk betydelse. Det bör påpekas att förutsättningar för internering i princip skulle föreligga för att åtgärder över huvud taget skulle kunna vidtagas.
I 1931 års lag fick de lindrigaste åt- gärderna _ som enligt modernt språk- bruk hade förebyggande karaktär — en mera framskjuten plats. De benämndes nu hjälpåtgärder. Samtidigt infördes övervakning som en särskild typ av hjälpätgärd. Liksom i den tidigare lagen var emellertid förutsättningarna för både hjälpåtgärder och tvångsåtgärder i princip desamma. Detta innebar att lagen inte medgav ingripande vid fall av begynnande alkoholmissbruk, vilket uppfattades som ett hinder i det prak— tiska nykterhetsvårdsarbetet. Det fram- kom därför som ett angeläget önskemål att nykterhetsnämnderna skulle få be- fogenhet att ingripa och hjälpa redan på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk.
Tillkomsten av 1954 års nykterhetsvårdslag
Gällande nykterhetsvårdslag, vilken be- slutades av 1954 års riksdag och trädde i kraft den 1 oktober 1955, föregicks av olika utredningar. 1946 års alkoholist- vårdsutredning avgav 1948 ett betän- kande med förslag till lag om nykter-
hetsvård m.1n. (SOU 1948: 23) och 1944 års nykterhetskommitté delbetänkande— na V Principbetänkande (SOU 1952: 53) samt VI Rusdrycksförsäljning och nyk- terhetsvård (SOU 1952: 54) i vilka re- dovisas motiven för ställningstagandena till nykterhetspolitikens huvudlinjer lik- som de utförliga motiveringarna bak— om författningsförslagen. Särskilt till- kallade utredningsmän har vidare i sitt 1953 avgivna betänkande (stencilerat) förordat vissa kompletteringar till de av alkoholistvårdsutredningen och nyk— terhetskommittén föreslagna reformer- na.
Utredningarna resulterade i bl.a. tre propositioner till 1954 års riksdag.
Prop. 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m.,
prop. 158 angående vissa anslag till nyk— terhetsvården för budgetåret 1954/55 (inne- bärande viss ekonomisk upprustning av den öppna nykterhetsvården m. m.) samt
prop. 159 med förslag till lag om nyk— terhetsvård m. m.
Förslag till sistnämnda lag framlades av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som erhöll i uppdrag att ingående pröva om alkoholistlagens bestämmelser var tillfredsställande såvitt de angick de grunder på vilka ingripande mot alko- holmissbrukare kunde ske.
Utredningen företog för att belysa frågan om behovet av en reformerad nykterhetsvård vissa statistiska under— sökningar rörande bl. a. alkoholmiss- brukets utbredning i samhället samt beskaffenheten av nykterhetsvårdens klientel i medicinskt-psykiatriskt hän- seende. På uppdrag av utredningen verk- ställde vidare socialstyrelsen en statistisk undersökning rörande de personer, som 1936 första gången intogs på allmän al- koholistanstalt. 8—10 år senare kunde av ifrågavarande 474 personer 45,6 % betraktas som grova alkoholmissbrukare, medan 22,1 % visade tendens till miss-
bruk och 20,7 % hänfördes till måttliga förbrukare. 4 % var absolutister eller nästan absolutister. Även om de redo- visade siffrorna endast gav en grov an- visning om dåvarande anstaltsvårds ef- fekt, framstod denna dock såsom högst otillfredsställande.
I anslutning till undersökningarna rö- rande nykterhetsvårdens klientel fram— lade alkoholistvårdsutredningen vissa principiella synpunkter på alkoholmiss— bruket och dess orsaker. Därvid beteck— nade utredningen såsom missbruk varje bruk av alkohol, som medför uppenbar skada —— av psykisk, fysisk, social eller ekonomisk art —— för individen själv eller hans omgivning. Sammanfattnings- vis framhöll utredningen om orsakerna till alkoholmissbruk bl. a.
Alkoholmissbrukare är ofta sjuka eller abnorma personer, antingen deras alkohol- missbruk betingas av psykisk eller fysisk underutveckling, felskapning eller sjukdom av något slag eller de genom sådant miss- bruk blivit sjuka eller felutvecklade. En viktig förutsättning för uppkomsten av al- koholmissbruk i det enskilda fallet är dock alltid beskaffenheten ur nykterhetssyn- punkt av den miljö, i vilken den poten— tielle alkoholmissbrukaren vistas. Är mil- jön otillfredsställande ur denna synpunkt, är betingelserna för utveckling av alkohol- missbruk större särskilt hos icke normalt utrustade eller med svaghet eller sjukdom behäftade individer. Uppkomsten och fort— varon av ett dylikt missbruk hos en indi- vid består sålunda av ett komplicerat sam- spel mellan missbrukarens konstitutionella eller förvärvade egenskaper eller eventuella sjukdomstillstånd och hans miljöförhållan- den.
Mot bakgrund av erfarenheterna av 1931 års alkoholistlag och ovan refere- rade grundsyn preciserade alkoholist- vårdsutredningen sina synpunkter på behovet av reformer avseende nykter— hetsvården i huvudsak sålunda.
1. Alkoholmissbrukare blir i stor ut— sträckning ej föremål för nykterhetsvårds- organens uppmärksamhet och åtgärder. Det- ta styrkes bl. a. av att i ungefär hälften av
landets kommuner hade år 1946 ingen åt— gärd enligt alkoholistlagen förekommit.
2. I den mån åtgärder enligt alkoholist- lagen förekommit, har dessa ofta inte inne- burit det effektiva skydd mot alkoholmiss— brukets sociala skadeverkningar, som ur samhällets synpunkt måste anses erforder- ligt. Åtgärderna har vidare inte varit ägna- de att verkligen »bota sociala alkoholska- dor».
3. Åtgärderna mot alkoholmissbrukare har i sin praktiska utformning ej motsvarat det föreliggande behovet av rationell medi- cinsk behandling av fysiska eller psykiska sjukdomar eller ahnormiteter. Det medi- cinska synsättet på nykterhetsvårdsfrågan har över huvud taget ej på ett nöjaktigt sätt kommit till sin rätt i nykterhetsvården.
Med avseende på behovet av ett vid- gat nykterhetsvårdsarbete föreslog utred- ningen att ingripande skulle kunna ske mot en alkoholmissbrukare redan vid ett tidigt stadium av missbrukets ut— veckling, vilket skulle innebära en vä- sentlig utökning av nykterhetsnämnder- nas verksamhetsområde. Detta möjlig- gjordes genom förslag till bestämmelse att alkoholmissbruk föreligger då någon använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Ut- redningen framförde i detta samman- hang uppfattningen att åtskillnad borde göras beträffande förutsättningarna för hjälpåtgärder (anskaffande av bostad, förmedling av medicinsk behandling m. m.) respektive tvångsåtgärder. Som förutsättning för hjälpåtgärder föreslogs att individen skulle vara att anse som alkoholmissbrukare och att frivillig medverkan till åtgärd skulle föreligga från alkoholmissbrukarens sida (1 5). För att tvångsåtgärder skulle kunna vid- tagas krävdes dels hemfallenhet (vane- mässigt missbruk) och dels att speciella omständigheter i övrigt förelåg, vilket i förhållande till tidigare lagstiftning ej innebar några väsentliga förändringar.
Utredningen föreslog vidare att sär— skild nykterhetsnämnd i princip skulle tillsättas i varje kommun. Samarbetet
mellan olika myndigheter och nykter- hetsnämnderna borde stärkas. När det gällde ökad effektivitet hos nykterhets- vården ansåg utredningen bristerna till väsentlig del vara ekonomiskt beting— ade. Förslag framlades därför om höjda statsbidrag såväl till nykterhetsnämn- derna som till anstalternas verksamhet. Vårdkostnaderna vid anstalterna före- slogs bli täckta helt av statsmedel.
För att tillgodose det enligt utred- ningens uppfattning trängande behovet av medicinsk behandling av alkohol- missbrukare föreslogs att fyra särskilda sjukhus skulle inrättas.
I proposition nr 159 till 1954 års riks- dag med förslag till lag om nykterhets- vård anförde departementschefen be- träffande behovet av en reformerad nyk- terhetsvård bl. a. följande:
I det förslag till en allmän upprustning av nykterhetsvården, som alkoholistvårds- utredningen framlagt, innefattas — — — vissa reformer, som direkt har avseende å alkoholistlagen. Dessa reformer kan i kort- het sägas innebära att tyngdpunkten i nyk- terhetsvården förskjutes till förebyggande rikt differentierade åtgärder i ett begynnel- seskede av missbruk. Därjämte föreslås att de öppna nykterhetsvårdsorganen erhål— ler en sådan förstärkning att de kan full- göra de vidgade arbetsuppgifter, som följer av denna omläggning.
För egen del kan jag instämma i utred- ningens omdöme, att den nuvarande alko- holistlagstiftningen är behäftad med vissa brister. — — — En reformerad lagstiftning bör därför genomföras som ett led i den omläggning av samhällets nykterhetspoli- tik, som nu förestår.
*I stort sett kan jag även ansluta mig till de huvudlinjer alkoholistvårdsutredningen dra- git upp för en reform av lagstiftningen. — — — Utredningen har sett alkoholismen som ett sammansatt problem och därför funnit, att den måste angripas från flera håll. Då de sociala synpunkterna förut do- minerat har detta lett till att utredningen velat bereda de medicinskt—psykiatriska synpunkterna ökat inflytande utan att dock bryta med hittills tillämpade metoder.
Vid remissen till lagrådet anslöt sig
departementschefen till utredningens definition av alkohohnissbruk enligt 1 %. Lagrådet ansåg emellertid att den föreslagna lagtexten på denna punkt ej tydligt markerade om även tillfällig an- vändning av alkoholhaltiga drycker skulle vara att anse som alkoholmiss- bruk. På grund av anförda skäl före— slogs till paragrafen tillägget »ej blott tillfälligt». Med hänsyn till den påtalade risken för feltolkning framhöll depar- tementschefen i anledning av lagrådets utlåtande, att han intet hade att erinra mot den föreslagna kompletteringen. Detta blev riksdagens beslut. Beträffande den avsevärda utökning av nykterhetsnämndernas arbetsbörda, som utformningen av 1 5 skulle komma att medföra, anförde departementsche— fen i proposition nr 159 bl. a. följande:
Sammanfattningsvis kan sålunda kon— stateras att den nya lagstiftningen ställer nykterhetsnämnderna inför vidgade och synnerligen ömtåliga arbetsuppgifter. Un- dersökning, bedriven i en anda av grann— lagenhet och urskillning, skall verkställas i ett mycket stort antal fall, då något bli- vit nykterhetsnämnd bekant som ger an- ledning misstänka alkoholmissbruk. Ger un- dersökningen vid handen, att alkoholmiss- bruk i lagens mening föreligger, skall åt— gärder vidtagas för att återföra alkoholmiss- brukaren till ett nyktert liv. I första hand har nykterhetsnämnderna därvid att till- gripa hjälpåtgärder, utformade efter det in— dividuella fallets särskilda beskaffenhet. Dessa åtgärder är rikt differentierade, vil- ket innebär möjlighet för nämnden att välja just den åtgärd, som lämpar sig bäst från fall till fall. Hjälpåtgärderna bör givetvis så utformas, att man kan hysa förhoppning om att de verkligen efterkommes. Framgår däremot av undersökningen att fråga är allenast om en tillfällighetsförsyndelse bör nämnden låta bero vid vad i ärendet före— varit. Det är givetvis ett angeläget intresse, att nykterhetsnämnderna ej i oträngt mål skrider till åtgärd. Obefogade ingripanden kan — som påpekades redan i 1931 års proposition -—- lätt bringa nykterhetsvården i vanrykte och vara till men för nykter— hetsvårdsarbetet i allmänhet. Rätt utnytt- jad bör däremot den föreslagna utvidg-
ningen av lagens tillämpningsområde vara av stort värde för detta arbete.
Departementschefen var enig med ut- redningen även i dess uppfattning att i princip endast området för ingripande genom hjälpåtgärder borde utvidgas samt att tvångsåtgärder alltjämt borde kunna användas då missbruket var långt framskridet och hemfallenhet åt alko- holmissbruk kunde konstateras.
Tvångsåtgärderna kom i den nya lag- stiftningen att utgöras av övervakning, som tidigare hänförts till hjälpåtgärder- na, samt tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
1954 års riksdag antog förslaget efter smärre jämkningar. Samtidigt antogs förslagen till ny rusdrycksförsäljnings- förordning och en ny ölförsäljningsför- ordning. De nya reformerna trädde i kraft den 1 oktober 1955.
Utredningens bakgrund Allmän utveckling efter år 1955
Omläggningen av den svenska nykter- hetspolitiken den 1 oktober 1955 inne- bar väsentligen att motbokssystemet slo- pades och ersattes av en i princip fri inköpsrätt. I samband härmed inträf- fade en kraftig ökning av alkoholkon- sumtionen men framförallt av fylleriet. Alkoholkonsumtionen ökade med 30 % per invånare över 15 år mellan åren 1954 och 1956. Antalet fylleriförseelser per är mer än fördubblades under sam- ma tid. Efter år 1956 har i dessa hän- seenden en minskning åter inträffat. Den totala alkoholkonsumtionen låg 1964 endast obetydligt över 1954 års nivå, medan spritdryckskonsumtionen låg något lägre än 1954. Även antalet fylleriförseelser företedde en minsk- ning, men ligger dock för närvarande 60 % över 1954 års nivå. Antalet perso- ner som begår fylleri har dock relativt
sett ökat mindre vilket innebär att anta- let fylleriförseelser per person stigit. Fylleriets ökning är mest markant i de yngre åldersgrupperna. (Jfr. kap. 3.)
Nykterhetsvårdsutredningen
I samband med reformen och ovan- nämnda stegring av alkoholkonsumtion och fylleri ökade alkoholmissbruket oroväckande. Detta gjorde sig bl.a. märkbart genom en kraftigt ökad efter- frågan av vårdplatser på allmänna vård- anstalter för alkoholmissbrukare.
Dåvarande chefen för socialdeparte- mentet tillkallade med anledning härav efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i april 1956 sju utredningsmän med upp— gift att utreda vissa frågor rörande vår- den av alkoholmissbrukare och därmed sammanhängande frågor. Utredningen antog benämningen nykterhetsvårdsut- redningen. I direktiven betecknades så- som en särskild och angelägen uppgift för utredningen att beräkna det aktuella platsbehovet inom anstaltsvården och att undersöka möjligheterna att snabbt tillskapa erforderligt antal nya vård— platser. Utredningen erhöll emellertid även i uppdrag att företaga en allmän översyn av nykterhetsvården.
Efter förslag från och under aktiv medverkan av utredningen tillkom snabbt under de närmaste åren en rad nya allmänna anstalter för alkoholmiss- brukare. Utredningens förslag om an- ordningsbidrag till enskilda vårdanstal- ter medverkade på samma sätt till en utbyggnad av den enskilda anstaltssek— torn.
I september 1961 avgav utredningen betänkandet Översyn av nykterhetsvår- den (SOU 1961: 58). Dess ställningsta- ganden och förslag beträffande väsent- liga frågor kan sammanfattas sålunda:
1. Alkoholmissbruket är att betrakta som ett sammansatt socialt och medicinskt
problem. Rehabiliteringen av alkoholmiss— brukare bör därför, beroende på det en- skilda fallets art, inriktas med tyngdpunkt på sociala åtgärder, psykologisk eller me- dicinsk behandling.
2. Nykterhetsvården bör, med bibehållan- de av de kommunala nykterhetsnämnder- nas ställning som primärorgan, även fort- sättningsvis inriktas på att skjuta tvångs- åtgärderna i bakgrunden och utöka de fri- villiga vårdformerna. Nykterhetsnämndens ansvar för eftervården bör fastslås genom föreskrift i nykterhetsvårdslagen.
3. Det bör ankomma på sjukvårdshuvud- männen att ansvara för såväl klinisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholmiss- brukare.
4. Särskilda vårdhem bör inrättas för fri— villiga vårdsökande. I.:mdstingskommuner— na bör svara för att sådana vårdhem står till buds. Befintliga enskilda anstalter samt vissa erkända anstalter bör överföras till den nya vårdhemsorganisationen.
5. Utbyggnaden av inackorderingshem- men bör stimuleras genom höjda anord— uingsbidrag.
6. För tvångsintagna klienter bör inrättas en statlig anstaltsorganisation, omfattande dels befintliga statliga anstalter, dels vissa förutvarande erkända anstalter. Som en konsekvens av den principiella inriktningen mot öppna och frivilliga vårdformer bör anstaltsorganisationen beträffande tvångs- intagna successivt reduceras från 2 100 till 1 400 vårdplatser.
7. Nykterhetsnämnd bör träffa avtal med läkare om medverkan såsom konsult i nyk- terhetsvårdsarbetet. Gällande föreskrift i nykterhetsvårdslagen om läkares ledamot- skap i nämnden bör utgå, liksom skyldighe- ten för tjänsteläkare att deltaga i nykter- hetsnämnds sammanträde.
8. Den 5. k. fylleriindikationen bör ut- mönstras ur nykterhetsvårdslagen. Samti- digt bör lagens 55 5 (återintagning av den som brutit mot i samband med utskrivning meddelade föreskrifter) ändras på så sätt. att på varandra följande intagningar ej skall kunna ske.
Vid remissbehandlingen av nykter- hetsvårdsutredningens betänkande an- slöt man sig över lag till utredningens allmänna synsätt på alkoholmissbruket och utredningens understrykande av att frivilliga vård- och behandlingsmöjlig-
heter principiellt i ökad utsträckning borde komma till användning. Även när det gäller behovet av ökade förebyggan- de och eftervårdande insatser ställde sig remissinstanserna över lag positiva. På väsentliga punkter utsattes emeller- tid betänkandet också för kritik. Be- träffande det för utformningen av an- staltsvårdens organisation betydelsefulla förslaget om en anknytning till lands- tingen av en vårdhemsorganisation för frivilliga vårdsökande, ställde sig fle- ra remissinstanser tvekande. Svenska landstingsförbundet ställde sig direkt avvisande till att en helt ny uppgift skulle läggas på landstingen och fram— höll speciellt att förslaget ej under- byggts av någon undersökning beträf— fande vårdhemsorganisationens platsbe- hov.
Utredningens förslag till en statlig an- staltsorganisation för tvångsintagna, in- nebärande även att vårdplatsantalet vid erkända och statliga vårdanstalter suc— cessivt skulle avsevärt minskas, blev av flertalet remissinstanser föremål för kritik. Enligt åtskilliga remissinstanser talade i stället alkoholmissbrukets ut— veckling för ett stegrat platsbehov även framdeles inom denna typ av anstalts- vård.
Även förslaget att direkt fastslå sjuk- vårdshuvudmännens ansvar för klinisk och poliklinisk vård av alkoholmissbru- kare utsattes för kritik, varvid det an- fördes att man inte borde beskära nyk- terhetsnämndernas möjligheter att i egen regi driva alkoholpolikliniker.
Frågor sammanhängande med nykter- hetsvårdsklientelets och i synnerhet an- staltsklientelets sammansättning och vårdbehov uppmärksammades av ett flertal remissinstanser. Så framhöll t.ex. styrelsen för statens vårdanstalt ä Gudhem, att det på de statliga vård- anstalterna fanns åtskilliga patienter, hos vilka alkoholmissbruket kunde upp-
fattas närmast som ett symptom på all- män asocialitet. För dessa personer be- tecknades vård på vårdanstalt för alko- holmissbrukare som en ofta olämplig behandlingsform. Även andra remiss- instanser beklagade att utredningen inte upptagit frågor av denna typ till ingå- ende behandling. Det betonades härvid att det s.k. kroniska klientelet utgör den mest svårbehandlade delen av de alkoholskadade och att en grundläggan- de analys av hela detta problem skulle ha varit till stor nytta.
Vid anmälan i 1963 års statsverks- proposition av sina ställningstaganden till nykterhetsvårdsutredningens för- slag, anslöt sig departementschefen till utredningens principiella syn på alko- holmissbruket och behandlingen av al- koholskadade.
Med åberopande av remissbehand- lingen avstyrkte departementschefen ut- redningens förslag till särskild vård- hemsorganisation för frivilligt klientel och därmed förslaget om ändrad statlig anstaltsorganisation. I samband härmed framhölls att utredningens syfte att främja den frivilliga vården torde kun— na tillgodoses inom ramen för den be— fintliga anstaltsorganisationen genom att t.ex. särskilda allmänna anstalter avdelades för frivilliga vårdsökande och
genom att de enskilda anstalternas fort- satta utbyggnad stimulerades.
Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholmiss- brukare på sjukvårdshuvudmännen bor- de enligt departementschefen ses på längre sikt. Under tiden borde nykter- hetsnämnderna fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva al- koholpolikliniker.
I en särskild proposition ( 1963:13 ) behandlade departementschefen däref- ter de av nykterhetsvårdsutredningens förslag, som förutsatte ändringar i nyk- terhetsvårdslagen. Härvid avvisades för- slaget om fylleriindikationens slopan- de, liksom förslaget om slopande av be- stämmelserna om läkares ledamotskap i nykterhetsnämnd och tjänsteläkares skyldighet att deltaga i nykterhets- nämnds sammanträde. Beträffande för- slagen om bestämmelser angående nyk- terhetsnämndernas ansvar för eftervår— den samt om återintagning på allmän vårdanstalt framlade departementsche- fen förslag till lagändringar, vilka an- knöt till utredningens förslag. Vårdti- den vid frivillig vård på allmän anstalt föreslogs samtidigt maximerad till sex månader. Lagändringarna beslutades av vårriksdagen 1963 och trädde i kraft den 1 juli samma år.
KAPITEL 2
Nuvarande lagstiftning
Vård och behandling Nykterhetsvårdslagens tillämpningsområde Nykterhetsvårdslagens (SFS 1954:579) tillämpningsområde och syfte regleras i dess första paragraf.
Missbrukar någon alkoholhaltiga drycker, skola enligt vad nedan sägs åtgärder vidta— gas för att återföra honom till ett nyktert liv.
Alkoholmissbruk föreligger, då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan.
Som framgår av kapitel 1 vidgades nykterhetsnämndernas möjligheter att ingripa avsevärt genom tillkomsten av nykterhetsvårdslagen. Lagens tillämp- ningsområde begränsas dock i 1 & av innebörden i bl.a. ordet alkohohniss- bruk. Användningen av alkoholhaltiga drycker skall —— för att kunna betrak— tas som missbruk — ha vållat uppen- bar skada, som skall vara klart påvis- bar i fysiskt, psykiskt, socialt eller eko- nomiskt hänseende antingen hos veder- börande själv eller hos annan person (prop. 1954:159). Dessutom krävs att missbruket skall vara »ej blott tillfäl- ligt», vilket är en formulering som ger ytterligare begränsning åt tillämpnings- området.
Anmälningsplikt
Polis- och åklagarmyndighet, som fått kännedom om att någon gjort sig skyl- dig till fylleri eller missbrukar alko— holhaltiga drycker, är skyldig att an-
mäla detta till nykterhetsnämnd (10 5). Även läkare har en likartad anmäl- ningsplikt, men med de viktiga in— skränkningarna att anmälningsskyldig- het inte föreligger, när missbrukaren genomgår behandling för sitt missbruk, samt inte heller, då person, som står missbrukaren nära, gör framställning om att läkaren inte skall göra anmä— lan och denne med hänsyn till omstän- digheterna finner att åtgärd av nyk- terhetsnämnd inte bör ifrågakomma.
Beträffande omfattningen av polis- och åklagarmyndighetens anmälnings- plikt framhöll departementschefen ( prop. 1954:159 ) med instämmande i ett uttalande av 1946 års alkoholist- Vårdsutredning att varje alkoholbe- tingad händelse, som kunde anses skad- lig för den onyktre eller hans omgiv- ning skulle rapporteras till nykterhets— nämnden. Detta innebär att varje gri- pande för fylleri skall meddelas till nämnden, som har att pröva i vad mån missbruk i nykterhetsvårdslagens me- ning föreligger.
Undersökning
Bestämmelserna om skyldighet att verk- ställa undersökning är införda i 12 å som stadgar:
Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att nå— gon använt alkoholhaltiga drycker till up— penbar skada för sig eller annan, skall nämnden skyndsamt låta verkställa under- sökning och därvid inhämta den känne—
dom om hans levnadsförhållanden och and- ra omständigheter för fallets bedömande, vartill anledning förekommer. I samband därmed skall nämnden, där fråga är om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller eljest anledning därtill föreligger, föranstalta om läkarun- dersökning.
Ansökan om tvångsintagning som nyss sagts må, såvida icke särskilda omständig- heter föranleda till annat, ej göras av nyk- terhetsnämnd utan att den, som ansök— ningen avser, personligen hörts av nämnden eller, där så ej lämpligen kan ske, av leda— mot av nämnden eller tjänsteman hos den- samma.
Det föreligger sålunda direkt skyl- dighet för nykterhetsnämnd att göra undersökning i de fall, där det kom— mit till nämndens kännedom att någon missbrukar alkohol. Vetskap om miss— bruket kan nämnden få inte bara ge- nom anmälningar från polis— och åkla- garmyndigheten och läkare utan även genom anmälningar från anhöriga, ar- betsgivare, grannar eller andra perso- ner som känner till att någon missbru- kar alkohol. Likaså kan nykterhets- nämndens egna ledamöter och tjänste— män pcrsonligen få vetskap om alko- holmissbruk, varvid nykterhetsnämnd är skyldig att verkställa undersökning.
I propositionen om nykterhetsvårds- lagen ansåg departementschefen att det för en framgångsrik behandling av en uppkommen alkoholskada var av stor betydelse att denna redan på ett tidigt stadium ägnades uppmärksamhet och anförde beträffande undersökningsför- farandet bl.a. följande.
Därför bör enligt min mening varje al— koholbetingad händelse, som kommit till nykterhetsnämndens kännedom och som up- penbarligen inneburit påtaglig skada för vederbörande själv eller annan person eller orsakat sådan skada, åtminstone göras till föremål för undersökning, så att nämnden blir i tillfälle att pröva, om händelsen varit ett utslag av verkligt missbruk. Är så fallet. åligger det nämnden att skrida till aktivt
förebyggande åtgärder — s. k. hjälpåtgär- der — till missbrukets hävande. Undersök- ningen.- torde i åtskilliga fyllerifall kunna göras summarisk och inskränka sig till en granskning av anmälningsmaterialet. Om exempelvis en fylleriförseelse vid undersök- ningen visar sig vara en tillfällig händelse, bör självfallet nämnden låta bero vid den företagna undersökningen av fallet. Men det är att märka att just en fylleriförseelse, som ju förutsätter en ganska kvalificerad grad av berusning, stundom markerar ett fortgående missbruk eller utgör signalen till att ett missbruk håller på att utvecklas. I sådana fall kan nämnden i allmänhet ej låta sig nöja med enbart en undersökning utan denna måste följas av hjälpåtgärder, anpassade efter förhållandena i det indi- viduella fallet. Att någon har för vana att regelbundet — exempelvis någon gång varje vecka — dricka sig berusad är självfallet en anledning för nykterhetsnämnden att överväga ett ingripande.
I praktiken innebär bestämmelserna om undersökningsförfarandet att nyk- terhetsnämnderna ålägges att avväga hur långt man skall gå i skyldigheten att komma ett tidigt alkholmissbruk på spåren och intresset att skydda den pre- sumtive klienten från onödigt obehag och intrång i dennes livsföring. Nyk- terhetsnämnd bör enligt en annan he- stämmelse (64 &) noga tillse att den som är föremål för undersökning eller annan åtgärd »icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet».
Beträffande frågan hur denna avväg— ning skall ske, råder olika meningar samt skiftande praxis, det senare be- roende bl.a. på arbetsbelastning, till- gången på personal m. m. Många nämn- der inskränker sig därför i åtskilliga fall till en formell granskning av an- mälan, registeruppgifter osv. och i frå- ga om förstagångsfyllerister till en in- bjudan om samtal med tjänsteman el- ler förtroendeman i nämnden. Om ve- derbörande ej infinner sig avskrives ärendet utan vidare åtgärd. Andra
nämnder tillämpar lagens bestämmelse om kallelse och undersökning mer bok- stavligt. Kallelse skickas till samtliga som ådrager sig fyllerianmärkningar. Kallelsen är oftast entydig och katego- risk till sin utformning och innehåller meddelande om nykterhetsnämndens möjlighet att vid tredska föreskriva vite och påkalla handräckning för att den kallade skall kunna föras till nämn- dens expedition. Nykterhetsvårdsutredningen har i sitt betänkande 1961 Översyn av nykter- hetsvården behandlat de principiella sidorna i undersökningsförfarandet. Ut- redningen konstaterade att det fanns två skilda betraktelsesätt beträffande verkställigheten av undersökningen. Den ena meningsriktningen lägger en- ligt utredningen tonvikten på samhäl- lets ansvar och understryker betydelsen av tidiga ingripanden under hänvisning till tesen att förebyggande är bättre än bot. Den andra åsiktsriktningen beto- nar individens egenansvar och legiti- ma anspråk på integritet samt ställer sig kritisk och frågande till samhälls- ingripanden i andra fall än där indivi- dens oförmåga att själv bära ansvaret blivit klart ådagalagd. På ett likartat sätt torde det enligt utredningen vara ofrånkomligt att nykterhetsnämnds sätt att ingripa i den enskildes liv blir ut- satt för viss kritik, antingen för att in- gripandet skett ogrannlaga, utan till- räckliga skål, med för stor stränghet osv. eller för att åtgärder försummats eller ej blivit genomförda. Nykterhetsvårdsutredningen fick för sin del intrycket att kravet på snabba och tidiga ingripanden, grundade på undersökning i varje anmält fall, till- dragit sig större uppmärksamhet än vad lagstiftarna avsett. I förarbetena till la- gen framhölls betydelsen av att man vid ett undersökningsförfarande ej tillgrep mindre grannlaga metoder än vad si-
tuationen krävde och att man i vissa fall begränsade undersökningen till en granskning av anmälningsmaterial och registeruppgifter.
Hjälpåtgärder
Nykterhetsnämndens undersökande funktion är icke avsedd att innehålla moment av vård och behandling även om det i det praktiska arbetet ofta är svårt att skilja den undersökande funk- tionen från den vårdande. Förutsätt- ningar för liksom exempel på hjälpåt- gärder anges i 14 5 1 mom.
Framgår av nykterhetsnämnds undersök- ning, att den, varom fråga är, missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alko- holmi5sbruk samt vidtaga för hans rättelse läanade hjälpåtgärder såsom att söka
a) förmå honom att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande upprätthålla för- bindevlse med nämnden eller av nämnden utsedd person;
I)) förhjälpa honom till lämplig anställ- ning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkoholhaltiga drycker, bereda honom ombyte av verksamhet eller vistelse- ort;
c) förmå honom att ej besöka lokaler, där alkoholhaltiga drycker utskänkas (SFS 1957 : 215) ;
d) förmå honom att ingå i nykterhets- förening eller annan lämplig organisation;
e) förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård.
Till exemplen på hjälpåtgärder har lagstiftarna i 14 ä 2 mom. fogat en rätt för länsnykterhetsnämnd att, om det be- finnes vara till gagn för den som miss- brukar alkohol, föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas från detaljhandelsbolag eller från andra försäljare av sådana dryc- ker. Samma befogenhet kan efter be- myndigande av länsnykterhetsnämnd tillkomma kommunal nykterhetsnämnd. Beslut angående åtgärd som avses i 14 å
2 mom. kan till skillnad från åtgärder enligt 1 mom. överklagas av »den som beslutet rörer».
Hjälpåtgärderna är avsedda att i princip vara av frivillig karaktär samt att vara åtskilda från mera ingripande och tvångsbetonade åtgärder. I förar- betena till den nuvarande lagen anför- de departementschefen bl.a. följande.
Hjälpåtgärder av olika slag är avsedda att utgöra den generella behandlingsformen vid lindrigare fall av alkoholmissbruk. Ka- rakteristiskt för dessa åtgärder är, att de helt bygger på klientens frivilliga medver- kan. Efterkommes ej föreskrivna hjälpåt- gärder, är det ej möjligt för nykterhets- nämnd att endast till följd därav tillgripa sanktioner. Det är följaktligen av vikt, att hjälpåtgärder i varje särskilt fall får en sådan utformning, att de inbjuder den be- handlade till aktivt deltagande. Hjälpåtgär- dernas innehåll bör gärna vara resultatet av en förtroendefull och vänskaplig över- läggning mellan nämnden och dess klient. Lyckas nämnden ej vinna dennes förståelse för de tilltänkta åtgärderna, eller blir dessa illa valda eller psykologiskt missriktade, lärer näppeligen någon effekt av desamma kunna ernås. — —— — Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att denna kon- takt mellan myndighet—en och alkoholmiss- brukaren under inga förhållanden får ges karaktären av övervakning. Den mellan .katerhetsnämnden och dess klient upprät- tade förbindelsen bör fastmer präglas av ömsesidig samarbetsanda mellan två parter, där den ena, myndigheten, ej känner för— myndarskap över den andre och denne i sin tur besjälas av viljan att följa de råd, som lämnas honom.
I en särskild författning (SFS 1955: 28) finns föreskrifter rörande bl.a. tillämpningen av hjälpåtgärdsparagra- fen. Tillämpningen av hjälpåtgärder i form av fortlöpande frivillig förbin- delse med nämnden som enligt gällan- de lagstiftning ävenledes förfogar över tvångsåtgärder som övervakning och in- tagning på allmän vårdanstalt har väl- lat vissa principiella problem. Nykter- hetsvårdsutredningen konstaterade så-
lunda att ett visst spänningsförhållande var rådande mellan nämndens hjäl- pande uppgifter och dess repressiva funktioner. I den förstnämnda funktio- nen önskar nämnden framstå som ett hjälpande rådgivande organ till vilket alkoholmissbrukaren bör kunna vända sig med förtroende. Jämsides härmed nödgas nämnden, påpekar utredningen, gå fram med tvångsåtgärder om det vi- sar sig omöjligt att på annat sätt stävja ett ur samhällets synpunkt icke accep- tabelt missbruk. Nämnden måste därvid »ständigt vara beredd på att fall, där hjälpåtgärder insatts på basis av för- troendefull samverkan med klienten, kan utvecklas på sådant sätt att för den senare högst kännbara åtgärder måste tillgripas».
Övervakning
Övervakning är en tvångsåtgärd som kan tillgripas först vid mera framskri- det alkoholmissbruk. I motsats till hjälp— åtgärder, vilka både kan och hör till— lämpas inom nykterhetsvårdslagens he- la tillämpningsområde, sålunda både när det gäller lindrigt och avancerat miss- bruk, kan övervakning ifrågakomma en- dast inom en viss avgränsad del av till— lämpningsområdet.
Övervakning förekommer i tre sam- manhang. Det första gäller övervak- ning enligt 15 % Nvl, som ofta kallas enkel eller förebyggande övervakning. I det andra sammanhanget användes övervakning i kombination med att in- tagning på anstalt beslutas men an— stånd medgives med verkställigheten (36 5). Det tredje gäller övervakning under försökspermission (51 5) eller efter utskrivning från anstalt (54 5). I de båda senare fallen — kvalificerad övervakning -— kombineras övervak— ningen i regel med lydnadsföreskrifter.
I 15 & Nvl anges förutsättningarna för den enkla övervakningen.
Den som är hemfallen åt alkoholmiss- bruk må av nykterhetsnämnden ställas un- der övervakning, därest han till följd av sitt missbruk befinnes
a) vara farlig för annans personliga sä- kerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för eget liv, eller
b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller
0) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller
d) vara ur stånd att taga värd om sig själv, eller
e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.
Samma lag vare, där någon, som är hem— fallen åt alkoholmissbruk, genom laga- kraftvunnen dom funnits skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren be- gångna gärningar, innefattande fylleri, brott, som i 21 kap. 13 eller 14 5 brotts- balken sägs, därest han vid brottets be- gående varit berusad av starka drycker, så att det framgått av hans åtbörder eller tal, eller brott, som avses i 4 5 lagen d. 28 sept. 1951 om straff för vissa trafikbrott, därest brottet varit en följd av förtäring av starka drycker, eller utan att söka årligen försörja sig för ett kringflackande liv. (SFS 1964: 175.)
Beslut om övervakning enligt denna pa- ragraf går i verkställighet utan. hinder därav, att det ej äger laga kraft. ('SFS 1956: 225.)
Hemfallenhet åt alkoholmissbruk samt att minst en specialindikation (15 %, a, b, etc.) är tillämplig krävs så- lunda för att övervakning skall kunna vidtagas. Departementschefen anförde i förarbetena beträffande den allmänna indikationen att hemfallenhet förelåg »då någon vanemässigt missbrukar alko- holhaltiga drycker antingen detta sker ihållande eller endast under vissa pe- rioder».
Enligt tillämpningskungörelsen har övervakningen till ändamål att förmå den övervakade att föra ett nyktert liv. övervakning enligt 15 5 får endast fort- gå under ett är. Där särskilda förhål- landen påkallar må övervakningen en-
ligt 16 å dock fortgå under högst två år. Enligt bestämmelserna i 17 5 skall till övervakare utses »därtill lämplig per- son».
Som tidigare påpekats föreslog nyk- terhetsvårdsutredningen beträffande specialindikationerna att bestämmelser- na orn upprepade fylleriförseelser skul- le utmönstras ur nykterhetsvårdslagen. Detta förslag har emellertid inte lett till lagändring.
Tvångsintagning på allmän vårdanstalt Bestämmelserna om tvångsintagning på allmän vårdanstalt återfinns i 18 5 Nvl.
Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må tvångsintagas å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, då enligt 15 & förut- sättningar föreligga för anordnande av övervakning samrt
a) hjälpåtgärder vidtagits, eller övervak- ning varit anordnad utan att han kunnat återföras till ett nyktert liv, eller
b) hjälpåtgärder och övervakning uppen- barligen skulle vara gagnlösa, eller
c) försök med hjälpåtgärder eller över- vakning med hänsyn till hans farlighet icke kan avvaktas.
Om tvångsintagning beslutar länsstyrel- sen.
Ansökan göres av kommunal nykter- hetsnämnd eller i undantagsfall av läns- nykterhetsnämnd. I vissa brådskande fall (21 5) kan polismyndigheten göra ansökan om tvångsintagning.
Till ansökan skall nykterhetsnämnd foga redogörelse för omständigheterna i ärendet och de särskilda indikationer, som åberopas som skäl för ett omhän- dertagande på anstalt. Dessutom skall ansökningshandlingarna innehålla lä- karintyg och åldersbetyg.
Ansökningshandlingarna skall, när de inkommit till länsstyrelsen, delges den som ansökningen avser med föreläg— gande att inom viss tid skriftligen eller muntligen förklara sig över ansökningen (23 å)-
Närmare bestämmelser rörande ansö- kan, slutligt beslut m. m. återfinns i tillämpningskungörelsen.
Anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning
Enligt bestämmelserna i 35 & äger läns- styrelse eller nykterhetsnämnd, som skall verkställa beslut om tvångsintag- ning, rätt att bevilja villkorligt anstånd därmed. Föreligger särskilda skäl kan länsstyrelsen förordna om villkorligt anstånd även i fall då nykterhetsnämnd har att verkställa beslut om tvångsintag- ning.
Lydnadsföreskrifter
I samband med beslut om villkorligt an- stånd med tvångsintagning skall den som beslutet avser ställas under över- vakning samt —— i den mån det är på— kallat — meddelas lydnadsföreskrifter (36 5). Dessa bestämmelser kan bl. a. innehålla föreskrifter om att vederbö- rande alkoholmissbrukare skall
a) fullständigt avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker;
b) underkasta sig sjukhusvård eller vård å inackorderingshem eller inom familje- vården;
c) vistas inom viss eller vissa kommuner;
d) begagna sig av honom anvisad bostad eller antaga arbete eller anställning, som kan beredas honom, och icke avflytta från bostaden eller lämna anställningen utan tillstånd av nykterhetsnämnden eller över- vakaren;
e) bemyndiga person, som nykterhets- nämnden i orten eller övervakaren finner lämplig, att uppbära honom tillkommande arbetsförtjänst eller andra penningmedel, så ock att underkasta sig andra inskränk- ningar i fråga om förfogandet däröver.
Handräckning av polismyndighet
Enligt 38 5 har nykterhetsnämnd som skall verkställa beslut om tvångsintag-
ning på allmän vårdanstalt rätt att om så anses erforderligt påkalla handräck- ning av polismyndighet. Anlitande av polismyndighet kan även ske för hämt- ning av person, som kallats till nykter- hetsnämnd och vägrat infinna sig (13 5) och vid återhämtning av vårdtagare till vårdanstalt (56 5) på begäran av anstal— ten.
Försökspermiasion från allmän vårdanstalt
Enligt 49 53" kan vårdanstalts styrelse — där det prövas vara till gagn — medge att på anstalt intagen försökspermitteras (på försök vistas utom anstalten) under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav. Beslut om försökspermission kan efter särskild delegation även fattas av föreståndaren. Skyldighet att ta upp framställning om försökspermission fö- religger först sedan fyra månader för- flutit av vårdtiden, som i allmänhet for- mellt utgör ett år.
I samband med beslut om försöksper- mission skall anstaltens styrelse i all- mänhet ställa den permitterade under övervakning eller uppdra åt nykterhets- nämnd att besluta därom (51 å).
Oavsett om övervakning anordnas el— ler ej kan anstaltsstyrelsen som villkor för permissionen meddela lydnadsföre- skrifter i enlighet med bestämmelserna i 36 %.
Återhämtning
Om den försökspermitterade undandrar sig övervakning eller i övrigt bryter mot meddelade föreskrifter har anstaltssty- relsen eller föreståndaren rätt att be— sluta om återhämtande (52 å) och hos polismyndighet begära handräckning. Den tid de permitterade vistats utom anstalten skall icke inräknas i vård— tiden.
Återintagning
Sedan alkoholmissbrukare vårdats på allmän anstalt och utskrivits kan läns- styrelse besluta om återintagning (55 å). Förutsättningen för sådant beslut är att den utskrivne missbrukar alkohol och undandrar sig övervakning eller bryter mot meddelade lydnadsföreskrifter samt att han ej kan hjälpas medelst hjälp- åtgärder.
Frivillig intagning på allmän vårdanstalt Enligt 58 5 kan person som är hemfal- len åt alkoholmissbruk frivilligt gå in på allmän vårdanstalt. Som villkor i övrigt gäller att ansökan göres hos an- staltens föreståndare eller hos social- styrelsen samt att den som önskar vård skriftligen förbinder sig att kvarstanna på anstalten under viss tid, högst sex månader.
Den som är intagen enligt bestämmel- serna i 58 5 kan kvarhållas under den tid som angivits i den skriftliga förbin- delsen, men kan om särskilda omstän- digheter talar för annat, utskrivas tidi- gare.
Besvär
Beslut av nykterhetsnämnd kan över- klagas hos länsstyrelsen av den, som be- rörs av beslutet. Endast beslut som be- rör utdömande av vite, förordnande en- ligt 15 ?; om övervakning, meddelande om lydnadsföreskrifter, förverkande av anstånd med verkställighet eller åtgärd som avses i 14 5 2 mom. kan emellertid överklagas (59 5).
Beslut av anstaltsstyrelse eller före- ståndare kan överklagas hos socialsty- relsen (60 5).
Beslut av länsstyrelse kan överklagas hos Konungen (regeringsrätten). Besvär inges därvid till länsstyrelsen (61 å).
Tystnadsplikt
Bestämmelserna om tystnadsplikt, för- varing av handlingar m. m. återfinns i 64 å som lyder.
Då undersökning eller annan åtgärd en- ligt denna lag vidtages, bör noga tillses, att den som åtgärden avser icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.
Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård må ej obehöri— gen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsägande. (SFS 1964: 779.)
Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgäng- liga för obehöriga. (SFS 1964: 779.)
Organisation
Nykterhetsnämnd
Den kommunala nykterhetsnämnden är nykterhetsvårdens primärorgan (jfr av- snittet om barnavårdsnämndens nyk- terhetsvårdande uppgifter). Nykterhets- nämnd skall finnas i varje kommun (6 5). Den skall utgöras av särskilt till- satt nämnd eller, om ringa folkmängd eller andra förhållanden gör den onö- dig, av kommunens socialnämnd. På framställan av länsnykterhetsnämnd kan dock Kungl. Maj:t föreskriva att kommun skall tillsätta särskild nykter- hetsnämnd.
Även om kommun ej ovillkorligen är skyldig att tillsätta särskild nämnd, så har önskvärdheten av att så sker fram- hävts starkare i nykterhetsvårdslagen än i den tidigare gällande alkoholist- lagen. År 1946 fanns särskilt tillsatt nyk- terhetsnämnd i omkring 1 500 av de då- varande cirka 2 500 kommunerna i lan- det. Tio år senare då den nya lagstift— ningen och kommunreformen genom- förts saknade endast några tiotal kom-
muner särskild nykterhetsnämnd. I no— vember 1964 saknade 15 av landets då totalt 1 006 kommuner särskild nykter- hetsnämnd.
Den kommunala nykterhetsnämnden väljs, liksom andra sociala nämnder, av fullmäktige. Antalet ledamöter bestäms med hänsyn till folkmängdens storlek i kommunen och skall alltid vara minst fem. Läkare bör om möjligt vara leda- mot av nämnden. I annat fall skall ve- derbörande tjänsteläkare, i den mån han inte hindras av andra tjänsteålig- ganden, närvara vid nämndens sam- manträden.
Enligt bestämmelserna i 8 % 2 mom. Nvl äger nykterhetsnämnd rätt att upp- dra åt ordföranden, en eller flera leda- möter eller viss befattningshavare vid nämnden att handlägga vissa slag av ärenden främst ifråga om att avge ytt— randen till polismyndighet i körkorts- ärenden. Alla vidtagna åtgärder av den- na art skall anmälas för nämnden så snart det kan ske.
För organisationen av nykterhetsvår- den i Stockholm gäller de särskilda be- stämmelser som efter förslag av stads— fullmäktige fastställts av Kungl. Maj:t. För andra kommuner gäller att om or— ganisationen av nykterhetsvården inte lämpligen kan anordnas på det sätt som beskrives i lagen så har Kungl. Maj:t nu- mera möjlighet att på framställan av kommunens fullmäktige medge undan- tag. Den bestämmelse i lagen som regle- rar detta har tillkommit för att under- lätta för kommunerna att infoga nykter- hetsvården i nya organisationsformer. Ett tiotal nykterhetsnämnder i de större städerna i landet har efter beslut av Kungl. Maj:t inrättat arbetsutskott för handläggning av vissa ärenden.
Ifråga om nykterhetsnämnds perso- nalmedverkan stadgas i 7 & Nvl att, i den mån det är erforderligt, »må nyk— terhetsnämnd till sitt biträde kalla där-
till skickade män och kvinnor». Perso- nalen som främst består av socialarbe- tare har under senare år ökat kraftigt. Vid nykterhetsnämnderna i storstäder- na finns numera läkare och i något fall även psykologer heltidsanställda. För- utom anställd personal deltager även 5. k. frivilliga medhjälpare i nykter- hetsvårdsarhetet. Åtskilliga kommunala nämnder saknar helt anställd personal. Nykterhetsvårdsarbetet i dessa kommu- ner utföres av förtroendemän och fri- villiga medhjälpare. Nykterhetsnämn— dernas verksamhet redovisas närmare i kap. 8.
Länsnykterhetsnämnd
Länsnykterhetsnämnden är ett statligt organ på länsplanet med uppgifter in- om den samhälleliga nykterhetsvården. Länsnykterhetsnämnderna, som inrät- tades år 1939, tillkom främst med anled- ning av att man i slutet av 1930-talet ansåg sig kunna konstatera att betydan— de brister förelåg beträffande tillämp- ningen av 1931 års alkoholistlag. En av orsakerna härtill ansågs vara den om— ständigheten att i mer än hälften av landets kommuner fattigvårdsstyrelsen fungerade som nykterhetsnämnd. En organisation på länsplanet bedömdes i detta läge som erforderlig för en effek- tivisering av samhällets nykterhetsvård. Enligt 3 5 Nvl skall en länsnykter- hetsnämnd finnas i varje län (Stock- holms stads nykterhetsnämnd fungerar i viss utsträckning som länsnykterhets- nämnd). Nämndens ordförande utses av socialstyrelsen, en ledamot, som skall vara läkare, utses av socialstyrelsen ef- ter samråd med medicinalstyrelsen, en ledamot utses av länsstyrelsen samt två ledamöter av landstinget. Länsnykterhetsnämnderna biträddes till en början av deltidsanställda om- budsmän. År 1945 tillsattes heltidsan- ställda ombudsmän hos tio nämnder.
Sedermera tillkom ytterligare fem om- budsmannatjänster på heltid. År 1954 erhöll varje nämnd —— med undantag för Gotlands län _ en heltidsanställd tjänsteman som fick benämningen nyk— terhetsvårdskonsulent. I flertalet län tillkom dessutom tjänster som nykter- hetsvårdsassistenter samt tjänster för bi- trädespersonal. Antalet anställda vid länsnykterhetsnämnderna är för närva- rande ca 90. Länsnykterhetsnämnderna står under tillsyn av socialstyrelsen.
I 4 % Nvl stadgas att kommunal nyk— terhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd har till uppgift, var och en inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nyk- terhetstillståndet samt att vidtaga åtgär- der för dess förbättrande. Därutöver åligger det länsnykterhetsnämnd att hål- la sig noggrant underrättad om de kom- munala nykterhetsnämndernas verksam- het och att utöva tillsyn över att dessa fullgör sina skyldigheter samt vid behov lämna dem vägledning och bistånd.
Fullgör kommunal nykterhetsnämnd ej sina uppgifter eller handlägger dessa på ett ej nöjaktigt sätt skall länsnykter- hetsnämnd genom råd och anvisningar försöka rätta till vad som brister. Kan rättelse ej åstadkommas kan länsnykter- hetsnämnd vidtaga egna åtgärder och har härvid samma befogenheter som den kommunala nämnden.
Länsnykterhetsnämnderna har även mera speciella åligganden inom nykter— hetsvårdens område. Enligt bestämmel- serna i 14 5 2 mom. Nvl äger länsnyk- terhetsnämnd sålunda, om det prövas vara till gagn för den som befunnits missbruka alkohol, föranstalta om åt— gärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas till honom från detalj- handelsbolaget eller andra försäljare av sådana drycker. Länsnykterhetsnämnd fungerar också i viss utsträckning som remissinstans i frågor som berör tvångs- intagnings-, körkorts- och utskänknings-
ärenden. Närmare bestämmelser om länsnykterhetsnämndernas verksamhet återfinns i Kungl. Maj:ts instruktion för länsnykterhetsnämnderna (SFS 1965: 790).
1954 års reform innebar förutom en utbyggnad av organisationen i princip ingen större förändring i avseende på länsnykterhetsnämndernas ställning in— om nykterhetsvården. Sammanfattnings- vis kan sägas att de kommunala nykter— hetsnämnderna skall tillgodose vård- behovet i de individuella fallen och länsnykterhetsnämnderna genom upp- lysning, utbildning, konsultverksamhet och tillsyn verka för en enhetlig till- lämpning av nykterhetsvårdslagen.
Länsnykterhetsnämndernas verksam- het och ställning har i skilda samman- hang behandlats av olika statliga utred- ningar. Förslag om avskaffande av läns- nykterhetsnämnderna har blivit fram- lagda av bl. a. besparingsutredningen 1942 och länsstyrelseutredningen 1950. Nykterhetsvårdsutredningen föreslog 1961 att länsnykterhetsnämnderna skul- le slopas och att nykterhetsvårdskonsu- lentens verksamhet skulle samordnas med »närbesläktad konsulentverksam- het».
Även socialvårdskonsulentutredning— en ansåg i sitt betänkande »Den stat- liga konsulentverksamheten på social- vårdens område» (SOU 1963: 30) att ett sammanförande av den regionala kon- sulentverksamheten till en organisato- risk enhet (socialkonsulentkontor) skul- le medföra en breddning av effekten av de nuvarande konsulentgruppernas verksamhet. En utformning av konsu- lentverksamheten enligt »familjeprinci- pen» förordades principiellt.
länsstyrelse
Länsstyrelsen är beslutande myndighet i ärenden rörande tvångsintagning på allmän vårdanstalt.
Ansökan om tvångsintagning göres vanligen av kommunal nykterhetsnämnd men kan i de fall länsnykterhetsnämnd övertagit handläggningen av ärende även göras av länsnykterhetsnämnd samt i vissa brådskande fall av po— lismyndighet. Ansökningshandlingarna skall, så fort dessa inkommit till läns— styrelsen, delges den som ansökningen avser. Denne har därefter möjlighet att skriftligen eller muntligen förklara sig och därvid om så önskas påkalla förhör inför länsstyrelsen.
Beslut om tvångsintagning skall del— ges den sökande myndigheten samt den som beslutet avser. Finner länsstyrelsen vid prövning av ärende angående tvångsintagning att vederbörande »kan antagas låta sig rätta» genom hjälpåt- gärd eller övervakning kan länsstyrel- sen förordna om sådan åtgärd eller upp- dra åt nykterhetsnämnd att föranstalta därom.
Länsstyrelsen skall verkställa beslut om tvångsintagning i de fall, då det är fråga om farliga eller kringflackande alkoholmissbrukare, då polismyndighet gjort ansökan samt då beslut tillkommit efter åklagaranmälan. Verkställighet av beslut ankommer i övriga fall på nyk— terhetsnämnd.
De myndigheter som föranstaltar om verkställighet av beslut om tvångsintag- ning (länsstyrelse eller nykterhets— nämnd) har rätt att bevilja villkorligt anstånd med verkställigheten samt att förklara anståndet förverkat. Länssty- relsen kan bemyndiga nykterhetsnämn- den att besluta om förverkande av an— stånd, som medgivits av länsstyrelsen.
I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall den beslutande myndigheten ställa den som beslutet avser under övervakning och må besluta om lydnadsföreskrifter. Om länsstyrelse är beslutande myndighet kan den uppdra åt nykterhetsnämnd
att förordna om övervakning och be- sluta om lydnadsföreskrifter.
I de fall då den som beslutet om tvångsåtgärd avser genast behöver inta- gas för vård men plats på anstalt ej ome— delbart kan beredas, kan länsstyrelse, när det anses erforderligt, ombesörja att vederbörande omhändertas på annat lämpligt sätt genom 5. k. provisorisk vård (25 å). Samhällets möjligheter att ordna provisorisk vård är, utöver om- händertagande i polisarrest, ytterst be— gränsade.
Länsstyrelsen fungerar vidare som besvärsinstans beträffande vissa beslut av kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd.
Utöver de uppgifter som har direkt med nykterhetsvården att göra, hand- lägger länsstyrelsen ärenden angående utfärdande och återkallelse av körkort, vissa frågor angående rusdrycksut— skänkning m. m.
Beslut av länsstyrelsen angående för- ordnande om tvångsintagning, avslag på ansökan om tvångsintagning, villkorligt anstånd med verkställighet m. 111. kan överklagas hos regeringsrätten.
Polismyndighet Polismyndighet kan på grundval av bestämmelser i 7 5 förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryc- kenskap omhänderta personer på all— män plats. Ingripande mot berusade på allmän plats kan även ske med stöd av 19 och 20 55 polisinstruktionen. Skyldighet för polis- och åklagar- myndigheter att till nykterhetsnämnd göra anmälan om fall av alkoholmiss- bruk stadgas i 10 å Nvl. Polismyndighet har både möjlighet och skyldighet att efter samråd med nykterhetsnämnd i särskilda fall göra ansökan till länsstyrelse om tvångsin- tagning av person på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Polisens skyl-
dighet att ta initiativ till tvångsintag- ning är begränsad till de fall, där det är angeläget att personen i fråga snabbt kommer under vård på anstalt med hän- syn till att han till följd av sitt missbruk är farlig för annans personliga säkerhet, kroppsliga och själsliga hälsa eller för eget liv. Andra förutsättningar är det förhållandet att klienten utan att årligen försörja sig för ett kringflackande liv eller är oförmögen att ta vård om sig själv och samtidigt är i trängande be- hov av omedelbar vård (19 5).
Polismyndighets befogenheter att till- fälligt omhänderta alkoholmissbrukare har vidgats under senare år varjämte preciserade regler införts beträffande tiden för kvarhållande hos polismyndig- heten, innan ansökan inges om intag- ning på allmän vårdanstalt (21 5).
Som tidigare nämnts äger enligt 38 å den nykterhetsnämnd, som har att för- anstalta om verkställigheten av beslut om tvångsintagning, rätt att vid behov påkalla handräckning av polismyndig- het. Polismyndighet skall vidare på be- gäran lämna handräckning för återhäm- tande till allmän vårdanstalt av den som avvikit och den som är permitterad och enligt beslut skall återföras samt bi- träder därjämte vid intagens förflytt- ning från en allmän vårdanstalt till en annan. Polismyndighet har ävenledes skyldighet att biträda kommunal nyk- terhetsnämnd som —— beträffande per- son som är föremål för undersökning och inte hörsammat kallelse —— påkallar handräckning för dennes hämtning. Bi- träde för delgivning av kallelser och meddelanden till alkoholmissbrukare kan av nykterhetsnämnd och länssty- relse påkallas hos polismyndigheten.
Barnavårdsnämnd
Enligt bestämmelserna i Nvl har nykter- hetsnämnd generell befogenhet och skyldighet att vidtaga åtgärder obero-
ende av missbrukarens ålder. När det gäller alkoholmissbrukare under 21 år har dock barnavårdsnämnden enligt 1960 års barnavårdslag förstahandsan- svaret. Polisrapporter och andra anmäl- ningar om fylleriförseelser eller sprit- missbruk behandlas därför numera, i den mån de avser ungdomar, av barna— vårdsnämnden. Dock erhåller nykter- hetsnämnderna fortfarande beträffande ungdomar polisrapporter om fylleriför- seelser m. m., vilka vidarebefordras till barnavårdsnämnderna.
Enligt 25 % barnavårdslagen skall barnavårdsnämnd vidtaga åtgärder jäm- likt 26—29 55 om någon, som ej fyllt 21 år, på grund av bl. a. missbruk av rus- drycker, är i behov av särskilda till- rättaförande åtgärder från samhällets sida. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd, förmaning och varning, föreskrif- ter rörande den underåriges levnads— förhållanden samt övervakning. Om fö- rebyggande åtgärder bedöms vara gagn- lösa eller visat sig otillräckliga skall vederbörande omhändertas för sam- hällsvård. Den omhändertagne kan där— efter beredas vård i enskilt hem eller intagas på ungdomsvårdsskola. Det sist- nämnda förutsätter beslut av socialsty- relsen efter ansökan från barnavårds- nämnd.
I förarbetena till bestämmelsen om att barnavårdsnämnd har att vidtaga åtgärder mot missanpassning hos under- årig beroende på missbruk av rusdryc— ker anförde barnavårdskommittén (SOU 1956: 61) bl.a. följande:
Det bör icke vara nödvändigt att hänvisa underåriga till de nykterhetsvårdande or- ganen, utan lämpliga åtgärder bör, även om de underårigas bristande anpassning och vårdslösande av hälsan tar sig uttryck i alkoholmissbruk, vidtagas av de barna- vårdande myndigheterna. Dessa torde ha bästa förståelsen »för och erfarenheten av hur de underåriga skall behandlas lsamt bör vid behov kunna tillse att de får erforder- lig läkarvård oeh sjukvård. Uppstår fråga
om anstaltsbehandling av alkoholskadade barn och ungdomar, torde denna behand- ling, ifall den icke skall försiggå på sjuk- hus, i allmänhet bättre kunna meddelas i ungdomsvårdsskola än inom den anstalts— organisation, som är avsedd för vuxna al- koholskadade och där inga särskilda an- ordningar kan eller bör vidtagas för mot— tagande av underåriga. Socialstyrelsen har också funnit sig böra rekommendera, att en alkoholskadad underårig i allmänhet hellre skall intagas i ungdomsvårdsskola än är vårdhem för alkoholmissbrukare.
I propositionen med förslag till barna— vårdslag anslöt sig föredragande stats- rådet till kommitténs uttalande och nå- gon erinran mot uttalandet gjordes inte heller under riksdagsbehandlingen.
Missbrukarhegreppet inom barna— vårdsområdet har fått en mindre be— gränsad innebörd än vad fallet är inom nykterhetsvården där missbruket skall vara »ej blott tillfälligt» och till »uppen— bar skada». Innebörden av begreppet alkoholmissbruk inom barnavårdslagens kompetensområde har utvecklats bland annat i socialstyrelsens Råd och anvis- ningar nr 149./1962, där det framhålles att åldern år av betydelse för hur be- greppet skall tolkas. Ju yngre en alko- holkonsument är desto större är risker- na för skadeverkningar och desto tidi- gare torde man enligt socialstyrelsens mening ha skäl att tala om alkoholmiss- bruk.
När det gäller barn och ungdomar i de nedre tonåren kan det enligt de nämnda anvisningarna vara berättigat att betrakta i det närmaste allt bruk av rusdrycker som missbruk. För att förut- sättningar skall finnas för ingripande enligt barnavårdslagen krävs inte bara att missbruk av angivet slag har konsta- terats utan även att den unge missbru— karen skall vara i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Denna fråga är i sin tur beroende på missbrukets omfattning och på den underåriges förhållanden i övrigt, fram-
förallt hans vårdnadshavares vilja och förmåga att på egen hand få rättelse till stånd.
Barnavårdsnämndernas verksamhet inom nykterhetsvårdsområdet behand- las även i kap. 4.
Socialstyrelsen
Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för nykterhetsvården. Nykterhetsvårdsby- rån, som handlägger nykterhetsvårds- frågorna, är under en byråchef organi- serad på tre sektioner — allmän sektion, inspektionssektion och intagningssek— tion. Personalen har administrativ och social utbildning. Därjämte finns det tillgång till psykologisk expertis och medicinska konsulter.
En särskild administrativ sektion vid styrelsen har numera övertagit viss del av de administrativa ärenden som tidi- gare bl. a. handlagts vid nykterhets- vårdsbyrån.
Socialstyrelsen är förutom tillsyns- myndighet för nykterhetsvården även centralmyndighet i anslagsfrågor för statens vårdanstalter för alkoholmiss- brukare. Styrelsen har en samordnande ekonomisk-administrativ funktion be- träffande de erkända vårdanstalterna. Den ombesörjer också platsanvisningar, beslutar om överflyttningar samt om— händerhar differentieringsfrågor röran- de tvångsintagna och frivilligt ingång— na på allmänna vårdanstalter (nykter- hetsvårdsbyråns intagningssektion). Socialstyrelsen fungerar vidare som be- svärsinstans beträffande beslut fattade av anstaltsstyrelse eller föreståndare vid allmän vårdanstalt.
Tillsynsmyndighetens funktion är i övrigt att bl. a. genom inspektioner och utgivande av Råd och anvisningar tillse att vård— och behandlingsarhetet inom vårdområdets olika grenar bedrives på ett ändamålsenligt sätt. En annan viktig
uppgift är att befrämja utvecklingen på nykterhetsvårdens område. Närmare be— stämmelser om socialstyrelsens funktion och åligganden återfinns i tillämpnings- kungörelsen 25 augusti 1955 (nr 528) och i Kungl. Maj:ts instruktion för so— cialstyrelsen (SFS 1965: 775).
I proposition nr 68 till 1967 års riks- dag har föreslagits inrättande av en ny central organisation för hälso- och sjuk- vården samt socialvården. Detta inne- bär bl. a. att nuvarande socialstyrelsen liksom medicinalstyrelsen upphör från den 1 januari 1968 och att för bl. a. ovan nämnda vårdområden inrättas en ny förvaltningsmyndighet, som enligt riks- dagens beslut skall kallas socialstyrel- sen. Inom det nya ämbetsverket kom- mer en särskild byrå att organiseras för ärenden rörande nykterhetsvård och narkomanvård.
Övriga myndigheter och organisationer med uppgifter som berör nykterhets- vårdsområdet
Kontrollstyrelsen
Kontrollstyrelsen är centralt organ i frågor som berör alkoholförsäljning och alkoholpolitik samt tillsynsmyndighet i fråga om tillverkning m. in. av alkohol- haltiga varor. Styrelsen för detaljerad statistik över försäljning av rusdrycker, ö]. och andra drycker samt över fylle— riet. Kontrollstyrelsen har även till upp- gift att föra centralt straffregister rö- rande fylleri och vissa andra brott (olovlig försäljning och olovligt inne- hav av rusdrycker, olovlig tillverkning av sprit, rattfylleri och rattonykterhet, m. m.) samt att från detta register till- handagå domstolar, åklagare, länsnyk- terhetsnämnder m. fl. med upplys- ningar.
Genom ändring av rusdrycksförsälj- ningsförordningen 1963 har kontrollsty-
relsen numera även till uppgift att be- sluta om upptagande på s. k. spärrlista av personer, som gjort sig skyldiga till olovlig försäljning, upprepat fylleri m. m. Styrelsen är även beslutande myn- dighet i fråga om upptagande på spärr- lista av alkoholmissbrukare som av läns- nykterhetsnämnd och i förekommande fall kommunal nykterhetsnämnd blivit föremål för avstängningsåtgärd.
Statistiska centralbyrån
Sammanställningen av den officiella nyktcrhetsvårdsstatistiken handhaves av statistiska centralbyrån som i samråd med socialstyrelsen och vederbörande kommunala intresseorganisationer in- samlar och bearbetar erforderliga upp- gifter. Även Centralförbundet för nyk- terhetsundervisning, som behandlas närmare i det följande, sammanställer och bearbetar viss nykterhetsvårdssta- tistik.
Centralförbundet för nykterhetsundervisning m. m.
Centralförbundet för nykterhetsunder- visning (CFN) är central institution för upplysningsverksamheten i alkoliolfrå— gan. Förbundet organiserades i seklets början av nykterhetsrörelsen men har numera en halvstatlig ställning. Styrel- sen är till hälften utsedd av staten och till hälften av representanter för de an- slutna nykterlletsorganisationerna. Kost- naden för organisationen bäres till vä— sentlig del av staten i form av bidrag. som för budgetåret 1966/67 uppgår till drygt 1,21 milj. kr. För budgetåret 1967! 68 beräknas bidraget uppgå till 1,27 milj. kr.
CFN har en dominerande ställning både på nykterhetsundervisningens ooh nykterhetsupplysningens område. Före- läsningsförmedling med ca 700 före— läsare, kursverksamhet samt utarbetan-
de av undervisningsmaterial är några av förbundets viktigaste verksamhets- grenar. Förbundet har sedan länge fun— gerat som ett serviceorgan för skolor, nykterhetsorganisationer och nykter- hetsnämnder. Verksamheten skall vara neutral beträffande religiösa, politiska och nykterhetspolitiska stridsfrågor.
CFst kurser består främst av spe- cialkonferenser för befattningshavare som handlägger frågor rörande nykter— hetslagstiftningens tillämpning, nykter— hetsvård och nykterhetsundervisning. Man anordnar även kurser och program för representanter för organisationer och organ som har möjlighet att nå före- trädare för arbetslivet, medlemmar i idrottsorganisationer, ungdomsorganisa- tioner, personalgrupper m. fl. Inbjudan till CFst länskonferenser sker till yr- keskategorier som t. ex. lärare vid bil- skolor, restaurangpersonal, ungdoms— och föreningsledare, representanter för kvinnoorganisationer, lärar- och för- äldraföreningar, nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, socialnämnder, be— fattningshavare vid polisväsendet och polismakten.
Skolöuerstyrelsen är tillsynsmyndig— het beträffande upplysning och under- visning i alkoholfrågan.
Samarbetsnämnden i alkoholfrågan är ett organ sammansatt av företrädare för statliga institutioner och myndigheter, vilka på ett eller annat sätt har anknyt- ning till nykterhetsvårdsområdet, samt några nykterhetsorganisationer, LO och Riksidrottsförhundet. Nämndens upp- gift är att genom ömsesidig information avseende statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av alkoholförhållandenas utveckling i landet. Om anledning finns har nämn- den möjlighet att göra framställning till lämplig myndighet om vidtagande av särskilda undersökningar eller åtgärder. Kallelse till nämndens sammanträden,
protokollföring och verkställighet sker i regel genom kontrollstyrelsens försorg.
Nykterhetsorganisationer m. m.
Nykterhetsrörelsen, som består av ett 15-tal huvudorganisationer, har ca 380000 medlemmar, därav ca 140000 i Motorförarnas Helnykterhetsförhund (MHF). Nykterhetsrörelsen arbetar för en helnykter livsföring. De enskilda or— ganisationerna, som i detta sammanhang inte behandlas närmare, erhåller stats- bidrag, som för budgetåret 1966/67 upp- går till cirka 2,1 milj. kr. För budget- året 1967/68 beräknas bidraget uppgå till 2,24 milj. kr.
Vid sidan av de enskilda nykterhets- organisationerna arbetar åtskilliga orga- nisationer och sammanslutningar för be— kämpande av alkoholmissbruket i sam— hället. Härvid kan nämnas Samarbets— kommitlén för alkoholfrägor som är ett samarbetsorgan mellan LO, TCO och Sveriges Nykterhetssällskaps Represen- tantförsamling. Denna kommitté har till uppgift att ordna konferenser och kon— taktmöten samt att bilda lokala sam— arbetsgrupper i alkoholfrågan och i öv- rigt verka för Ökad nykterhet både i och utom arbetet. Andra samarbetsorganisa- tioner är bl. a. Sveriges Nykterhetsvän— ners Landsfårbnnd (SNL), Kvinnoför- eningarnas samarbetskommitté i nykter- hetsfrägor (KSN), De kristna samfun— dens nykterhetsrörelse (DKSN) och Riksförbundet mot alkoholmissbruk (RFMA), f. (1. Svenska Nykterhetsfräm- jandet. Riksförbundets uppgift är att samla främst riksorganisationer men även enskilda för att oavsett inställning till personlig helnykterhet bekämpa al- koholmissbruk och alkoholism.
Vissa nykterhetsorganisationer som t. ex. Godtemplarorden bedriver en di— rekt nykterhetsvårdande verksamhet ge- nom att fungera som huvudmän för vårdanstalter för alkoholmissbrukare.
Organisationer som stadsmissionsför- eningar, lokalavdelningar av Svenska Röda Korset, Frälsningsarmén m. fl. ide— ella och kyrkliga organisationer driver olika slag av nykterhetsvårdande verk- samhet. Länkrörelsen behandlas i kapi- tel 5.
Som framgår av det anförda är det inte bara statliga och kommunala organ och myndigheter som har nykterhets-
vårdande uppgifter i samhället utan även ett betydande antal halvoffentliga och enskilda sammanslutningar. Mång- falden institutioner, ibland med delvis skiftande inriktning och former för sin verksamhet, har gjort vissa vårdinslag mera differentierade men har också bi- dragit till att de nykterhetsvårdande åt- gärderna i många avseenden fått en oenhetlig och splittrad karaktär.
KAPITEL 3
Utvecklingstendenser efter motboksreformen
På grundval av den statistik, som fort- löpande utarbetas beträffande alkohol- konsumtionens och fylleriets omfatt— ning under det senaste decenniet, läm- nas i det följande en belysning av hur nykterhetstillståndet i stora drag ut- vecklat sig efter försäljningsreformen 1955. Denna bild kompletteras dess— utom av vissa uppgifter om nykterhets- vårdens omfattning och förändringar. Det bör dock betonas att de använda statistiska serierna för fyllerifrekvensen och nykterhetsnämnds ingripanden ic- ke utgör några tillförlitliga mätare på alkoholmissbruket. Man måste ha klart
för sig, att fyllerifrekvensen inte enbart påverkas av alkoholkonsumtionen utan även av andra faktorer, såsom polis- tätheten och polisövervakningens effek- tivitet m. 111. När det gäller ingripanden från nykterhetsnämndernas sida kom- mer också intensiteten hos det ingri- pande organet in i bilden. Att de nämn- da statistiska serierna ändock använts i detta sammanhang beror på att de är de enda som stått till buds.
Alkoholkonsumtionen sedan 1954 Alkoholkonsumtionen (i liter per in- vånare över 15 år) under åren 1954——
Diagram 3.1. Konsumtionen av spritdrycker och vin under åren 1949—1965. Liter] inv. över 15 år
Liter/ inv. ||
___—,
] d 1949 l950 l955
| | ' | 1 l950 l965
1966 och dess relativa förändringar re- dovisas i tabell 3.1. I diagram 3.1 be- lyses vidare utvecklingen av sprit- och vinkonsumtionen under åren 1949—— 1965.
Motboksransoneringens slopande medförde omedelbart en kraftig ökning av spritkonsumtionen 1955 och 1956. Enligt vad som framgår av tabell 3. 1 noterades för brännvin året efter re- formen en ökning med 32 % och för gruppen övriga spritdrycker (Whisky, konjak och annan eau—de-vie, punsch, likör) med 28 %. Den största ökningen (36 %) föll på lättvinet, som icke var
ransonerat under motbokstiden. Stark- vinet däremot förlorade i betydelse (28 %) som komplement till spriten och även det vanliga ölet (klass II) gick till— baka (5 %).
Efter kulmen 1956 avtog spritdrycks- konsumtionen successivt. Starkaste ned- gången ägde rum 1957 och 1958. Denna utveckling måste ses mot bakgrunden av prisutvecklingen för spritdrycker (tab. 3.2). En betydande skattehöjning på spritdrycker skedde i november 1956 (ca 5 kr. per liter) och ytterligare en skattehöjning i februari 1958 (ca 3 kr. per liter) . Prisindexserien för spritdryc-
Tabell 3.1. Konsumtionen av sprit, vin och öl under åren 1954—1966
. Index ! ' . --
Varuslag X olymhter per invånare over 15 år 1954 = 100 1954 1956 1958 1960 1962 1965 1966 1956 1966 Brännvin ................ 6,06 7,97 6,32 5,85 5,96 5,69 5,58 132 92 Övriga spritdrycker ...... 1,89 2,41 1,51 1,60 2,06 2,80 2,86 128 151 S:a spritdrycker ....... 7,95 10,38 7,83 7,45 8,02 8,48 8,44 131 106 Starkvin ................ 1,38 1,00 1,41 1,63 1,81 1,76 1,71 72 124 Lättvin ................. 1,17 1,59 2,30 2,59 3,02 3,68 4,06 136 347 S:a vin ............... 2,55 2,59 3,71 4,24 4,83 5,44 5,77 102 226 Starköl kl. III ........... — 1,72 1,34 1,67 2,04 3,30 2,49 . . . . Öl » II ........... 36,5 35,5 33,6 34,0 33,6 39,91 45,16 95 124
Tabell 3.2. Prisindextal för spritdrycker och vin enligt konsumentprisindex (1954 = 100) samt privat konsumtion och industriarbetarlön
Därav Privat låtglftcjr Timförtjänstl
Ol' TUS-
År '_I*otal- konsum- dr 'cl _
, 3 (tr Index Sprit- V. Öl och 0.011 i o! k 1 d , drycker m starköl 11111]. kf- där/ÄV r. 11 en 1954 .......... 100 100 100 100 26 341 4,2 4,29 100 1955 .......... 103 100 100 28 069 4,5 4,64 108 1956 .......... 108 106 100 30 355 4,8 5,04 117 1957 .......... 112 129 100 31 863 4,9 5,34 124 1958 .......... 118 146 124 115 34 051 4,7 5,67 132 1959 .......... 119 149 125 117 35 515 4,6 5,93 138 1960 .......... 123 155 125 123 37 718 4,5 6,32 147 1961 .......... 126 155 123 127 40 662 4,5 6,82 159 1962 .......... 132 159 124 136 44 054 4,5 7,39 172 1963 .......... 136 173 136 139 47 590 4,5 7,91 184 1964 .......... 140 177 143 143 51 547 4,7 8,57 200 1965 .......... 147 180 147 153 56 629 4,6 9,45 220 1966 .......... 157 200 162 154 61 391 4,7 10,30 240
1 För vuxen manlig industriarbetare inkl. semester- och sjuklön m. m.
ker steg fram till 1960 betydligt snab- bare än konsumentprisindex och låg un- der åren 1958—1960 inte oväsentligt över indextalen för industriarbetarnas genomsnittliga timförtjänst. Detta tor- de ha varit en bidragande orsak till den kraftiga minskningen av sprit- dryckskonsumtionen under 1957 och 1958 till 1954 års nivå och t.o.m. nå- got under denna.
Efter 1960 skedde åter en uppgång av spritdryckskonsumitionen. Den av- bröts under systembolagsstrejken 1963, då spritkurvan nådde sin lägsta punkt under de senaste 15 åren. Under 1964—— 1966 ökade emellertid konsumtionen äter.
Under hela perioden 1954—1966 har spritförsäljningen dominerats av bränn- vinet, framförallt »renat». Efter 1960 har emellertid brännvinet varit på re— tur, medan övriga spritdrycker, särskilt whisky, ökat. Brännvinskonsumtionen per invånare över 15 år var 1966 8 % mindre än året före motboksreformen. övriga spritdrycker har däremot ökat med 51 %. Sannolikt får denna utveck- ling sättas i samband med det stigande välståndet och den relativt sett avtagan- de prisskillnaden mellan brännvin och andna spritdrycker.
Tiden efter motboksreformen känne- tecknas framför allt av en ökad vin- konsumtion. Den största uppgången no- teras för lättvinerna, som icke var ran- sonerade under motbokstiden, med en tredubbling av kvantiteterna efter 1954. Starkvinct har efter tillbakagången 1956 ökat fram till 1962, varefter följt en minskning. År 1966 låg konsumtionen av starkvin 24 % över 1954 års nivå. Vinförsäljningens utveckling får ses mot bakgrunden av att vinet i beskatt- ningshänseende gynnats på spritdryc- kernas bekostnad (jfr tab. 3.2). Sär- skilt gäller detta lättvinerna.
Konsumenternas utgifter för rusdryc-
ker har i stort sett ökat i samma takt som deras disponibla inkomster. Den andel av de privata konsumtionsutgif— tema, som förbrukats för rusdrycker, har i stort sett inte stigit alls efter 1955. (tab. 3.2).
Konsumtionen av vanligt öl har un- dergått små förändringar under pe— rioden 1954—1965. Starkölet har ökat kraftigt efter 1958 (146 %). Sedan mel- lanölet införts den 1 oktober 1965 blev detta varuslag snabbt det dominerande inom maltdrycksområdet.
Utvecklingen kan summeras på föl- jande sätt. Efte-r motboksreformen in- trädde till en början en förskjutning från vin och öl till spritdrycker, men en rörelse i motsatt riktning ägde rum under åren 1957 och 1958. Därefter har spritens andel legat mera stabil, medan vinet fortsatt att öka, delvis på ölets bekostnad.
Den ökning av alkoholkonsumtionen
Tabell 3.3. Alkoholkonsumlionens utveckling i vissa länder sedan 1954 Liter per invånare1
L d/år Split" V' en summa an in ren drycker alkohol
Sverige
1954 ...... 5,0 1,9 28 3,7 1965 ...... 5,4 4,3 34 4,5 Danmark
1954 ...... 0,9 2,8 53 3,3 1965 ...... 1,9 4,1 74 4,9 Norge
1954 ...... 2,2 1,2 20 2,1 1965 ...... 2,7 1,5 28 2,8 Finland
1954 ...... 2,5 2,0 7 1,9 1965 ...... 2,8 2,6 10 2,4 Västtyskland
1953/54. . . 2,2 9,4 58 4,3 1965 ...... 5,4 17,0 122 10,9 Storbritan-
nien 1954 ...... 1,2 1,0 81 4,3 1965 ..... 1,7 2,2 92 5,8
1 Alkoholhalt: För spritdrycker 50 %, för vin och öl törsäljningsstyrkan. 2 Starkt och medelstarkt öl; lättöl ingår alltså ej.
som skett sedan 1954 är liten i jäm- förelse med stegringen i många andra länder, vilket framgår av tabell 3.3. Alla länder i tabellen visar ökning av alkoholkonsumtionen. Västtyskland och Danmark har mer än fördubblat sin spritkonsumtion. Anmärkningsvärt är framför allt Västtysklands snabba ök- ning. Både sprit-, vin- och ölkonsum- tionen har mer än fördubblats under 11 år. Den svenska spritkonsumtionen, som är relativt hög i jämförelse med andra länders, har ökat relativt litet, liksom Finlands.
I tabell 3.4 har ur statistiska årsböc— ker sammanställts vissa jämförande upp- gifter om alkoholkonsumtionens storlek i olika länder. Internationella jämförel- ser av alkoholkonsumtionen kan inte bli exakt rättvisande. Tabellen visar med några angivna undantag dryckerna i den alkoholhalt de försäljs.
De flesta i tabellen redovisade län- derna har en större konsumtion av ren alkohol än Sverige. I tre länder ligger konsumtionen på en väsentligt lägre nivå, nämligen i Nederländerna, Norge och Finland.
Tabell 3.4. En jämförelse av alkoholkonsumtionen i vissa länder Liter per invånare (alkoholhalt = försäljningsstyrkan)
. .. S:a ren
Land År Sprit Vin Öl alkohol Frankrike ..................... 1962 13,0 135,0 38,0 17,8 Italien ........................ 1963 22,3 109,0 7,6 12,7 Västtyskland .................. 1964 6,3 16,0 122,5 9,5 Schweiz ....................... 1956/60 3,5 34,9 60,1 8,7 USA .......................... 1963 4,7 3,5 57,4 5,5 Storbritannien ................. 1962/63 2,0 2,5 86,8 5,2 Danmark ...................... 1964 2,1 3,9 75,7 5,0 Sverige ....................... 1965 6,7 4,3 34,2 4,5 Nederländerna ................. 1961/62 23,2 2,4 27,0 2,9 Norge ......................... 1965 3,1 1,5 27,9 2,8 Finland ....................... 1965 3,6 2,7 11,5 2,4
1 Här ingår eau-de-vie, likör och starka aperitifer rå base d'alcool». * Omräknat till 40 % alkoholhalt.
Tabell 3.5. Antal (1) omhändertaganden för fylleri, b) avdömda fylleriförseelser och e) för fylleri sakfå'llda personer under åren 1954—1966
a) Antalomhändertaganden 11) Antal avdömda fylleri- c) Antal för
Är för fylleri förseelser fylleri dömda personer
Städer Hela riket Städer Hela riket i hela riket 1954 ................ 43 564 36 431 42 734 32 921 1955 ................ 58 350 46 811 54 930 38 735 1956 ................ 101 148 78 084 89 714 52 659 1957 ................ 101 399 76 421 87 203 51 350 1958 ................ 92 985 67 391 76 255 47 251 1959 ................ 94 724 66 765 75 676 47 195 1960 ................ 92 962 65 888 74 849 46 542 1961 ................ 97 790 70 298 80 282 49 536 1962 ................ 93 221 .. 65 351 74 689 46 112 1963 ................ 91 071 102 002 62 713 71 608 44 097 1964 ................ 100 011 111 789 65 863 75 033 45 153 1965 ................ 107 995 117 745 69 802 79 644 47 920
Fylleriet och dess förändringar sedan 1954
Utvecklingen av fylleriets omfattning sedan 1954 framgår av den översikt som lämnas i tabell 3.5. Tabellen grun- dar sig på statistik som utarbetas av kontrollstyrelsen.1 Denna statistik base— ras på två slag av uppgifter, nämligen 1) om antalet omhändertaganden för fylle- ri och 2) om antalet avdömda fylleri- förseelser. I sistnämnda fallet redovi— sas även antalet årligen för fylleri sak- fällda personer. Primärmaterialet utgö- res i fråga om omhändertagandena av uppgifter som lämnas av polismyndig- heterna och beträffande de avdömda förseelserna av domstolarnas och åkla- garnas rapporter. Vid sammanställandet av den sistnämnda statistiken hänföres förseelserna tidsmässigt till det år, då de inträffat, oberoende av när dom fal— lit. Statistiken påverkas följaktligen av en viss eftersläpning i domstolsförfa- randet.
På grund av denna eftersläpning har de två sista årens fylleriförseelser an- givits som preliminära. Statistiken över omhändertagandena för fylleri är den yngsta av dessa två statistikgrenar. Den tillkom år 1952 och omfattar under åren 1952—1962 endast städerna men fr. o. m. 1963 hela riket.
Som tidigare framhållits ger fylleri- statistiken sannolikt icke en fullt rättvi— sande bild av nykterhetstillståndets ut- veckling, eftersom den redovisade fylle— rifrekvensen i hög grad är beroende bl. a. av effektiviteten hos det ingripan- de organet. En ökad tillgång på polis- personal och en förstärkning av dess re- surser kan under eljest oförändrade förhållanden medföra en stegring av såväl antalet omhändertaganden som an- talet domar. När det gäller avdömda fylleriförseelser inverkar även en an- nan faktor på frekvensen, nämligen i
1 Sveriges officiella statistik: Rusdrycksför— säljningen m. m. 1964 och 1965.
vilken utsträckning förseelserna blir be- ivrade.
Av tabell 3.5 framgår, att antalet om- händertaganden i hela riket överstiger antalet avdömda fylleriförseelser med 30 000—40 000 per år. Detta innebär att 30 35 % av samtliga omhändertagan- den icke medför fällande domar. Anled— ningen till skillnaderna är framför allt dels att fylleri på enskilt område inte medför straffansvar, dels att åtalsefter- gift (sedan år 1944) förekommer för personer under 18 är och i stor om- fattning för sådana som tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare. Under senaste decenniet har detta »svinn» i statistiken successivt ökat från 14 a 15 % åren 1953 och 1954 till ca 35 % för närvarande. Detta torde väsentligen bero på ett ökat tillämpan- de av åtalseftergifter.
Av samtliga 118676 omhändertagan- den för fylleri år 1966 skedde 16 730 på enskilt område och 101 946 på allmän plats. Av de senare kan enligt tillgängli- ga uppgifter ca 80 000 beräknas ha medfört eller komma att medföra fällan- de dom. För de övriga ca 22000 om- händertagandena skulle följaktligen åtalseftergift ha meddelats.
Fyllerifrekvensen sedan 1954 Konsumtionsutvecklingen under 1954—1966 motsvaras tyvärr inte av en liknande utveckling av nykterhetsläget. I stället har detta avsevärt försämrats. Antalet omhändertaganden för fylleri i städerna, som under de sista motboks— åren låg kring 44 000, var 1966 uppe i rekordsiffran 108000, alltså mer än dubbelt så många som år 1954. Fre— kvensen av fyllerianhållanden (per 1 000 invånare över 15 år) har för stä- dernas del fram till 1965 ökat från 16 till 33 som tablån på sidan 42 visar. Fylleristatistiken grundas huvudsak- ligen på de avdömda fylleriförseelser- na, eftersom materialet kan uppdelas på
åren
| Antal anhållanden för fylleri Å per 1 000 inv. över 15 år r Städerna Hela riket
1954 16,0 1955/56 35,7 1958 31,9 1960 31,0 1962 30,2 . . 1964 31,6 18,6 1965 33,3 19,4
bl. a. kön och ålder. Dessa förseelser har sedan 1954 beskrivit i stora drag den utveckling som framgår av tabell 3.6 och diagram 3.2.
Motboksreformen medförde en kraf- tig uppgång av fyllerifrekvensen under det första året. Antalet avdömda fylleri- förseelser per 1 000 invånare över 15 är mer än fördubblades från 1954 till 1956. Antalet för fylleri sakfällda per- soner uppvisade samtidigt en ökning med endast ca 57 %.
Utvecklingstendensen har därefter varit nedåtgående år från år, om man undantar 1961. Nedgången från 1962 till 1963 beror till stor del på arbets- konflikten vid Spritcentralen våren 1963. Under 1964 och 1965 har åter skett en uppgång av fylleriet. Föränd- ringarna har hela tiden gått i samma
riktning som spritkonsumtionens. Kon— sumtionskurvan ligger dock på en vä— sentligt lägre nivå än de två övriga och återgår tämligen snabbt (1958) till sis- ta mothoksårets nivå. Fylleriförseelser— na var 1965 68 % och för fylleri sak- fällda personer 32 % flera än 1954.
Eftersom tillgången på polispersonal undan för undan stigit under den redo- visade perioden är det sannolikt att an- talet omhändertaganden under de se— naste åren är större än det skulle ha va- rit om polistätheten fortfarande varit densamma som vid mitten av 1950-talet. Vidare torde den fortskridande urbani- seringen ha spelat en icke obetydlig roll.
Utvecklingen av fylleriet under 1960- talet torde sålunda icke ha varit fullt så ogynnsam som fylleristatistiken ger vid handen.
Att antalet fylleriförseelser ökat mer än antalet för fylleri sakfällda personer tyder på att återfallsfylleriet ökat efter reformen. Detta framgår av tablån på sidan 43, som visar genomsnittliga an- talet fylleriförseelser per manlig fyl— lerist.
Antalet förseelser var 1954 i genom— snitt 1,30 per fyllerist. Antalet steg till 1,70 är 1956, varefter det stabiliserat
Tabell 3.6. Fylleriets och spritkonsumtionens förändringar under åren 1954—1965
Avdfömda fylleri— För fylleri sakfällda Sprit dryckskonsumti on orseelser personer År per 1 000 inv. över 15 år _ . . index index liter per lläV. 195141dex100
antal 1954 = 100 antal 1954 = 100 om 15 I 1954 7,8 100 6,0 100 7,9 100 1955 10,0 127 7,0 116 8,7 110 1956 16,1 206 9,5 157 10,3 130 1957 15,6 199 9,2 152 9,0 113 1958 13,5 172 8,4 138 7,8 98 1959 13,2 169 8,3 137 7,6 96 1960 13,0 165 8,1 133 7,4 93 1961 13,8 177 8,5 140 7,8 99 1962 12,6 163 7,8 132 8,0 101 1963 12,0 154 7,4 123 7,4 93 1964 12,5 160 7,5 125 8,2 103 1965 13,1 168 7,9 132 8,5 108
Diagram 3.2. Fylleriets och sprilkonsumtionens förändringar i % under åren 1954—1965 (195 4 = 1 00).
Index 210
200— 130— 180— 170— 160— 150—— #00— Bil—* 120—1 110—
100
9" | | T | | | | 1 | I 1954 |955 I956 |957 l958 1959 1950 ISG! ISSZ 1963 |ss4 I955
Begångno fulleriförseelser per inv. över I5 år ———Personer som begått fulleri per invånare över IS år ------ Spritdryckskonåumtion per inv. över |5 år
F" 1 F" 1 e sig vid ca 1,60. För åren 1964 och 1965 Orsee Ser Orsee S T _ År per fyllerist År per fyllerist var Siffrorna 1,66 resp. 1,67.
1954 130 _1960 1,61 Fyllerifrekvensen i olika delar av riket 1955 1,42 1961 1,62 1956 1:70 1962 1,52 Antalet avdömda fylleriförseelser per 1957 1,70 1963 1,62 1000 . 11 ..k t. (1 t t.. 11 1958 1,6]. 1964 1,66 Inv. ar () at mes 1 e re S OI'S a 1959 1,60 1965 1,66 städerna (tab. 3.7). År 1964 var det i
Tabell 3.7. Avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. på olika orter under åren 1954—1964
År 51:33:- Göteborg Malmö (533355? Lägg; Hela riket
1954 .................... 9,0 14,9 7,7 10,3 1,7 5,9 1956 .................... 21,6 42,0 12,9 18,9 3,2 12,3 1958 .................... 22,7 32,8 12,6 14,5 2,4 10,3 1960 .................... 20,0 33,7 12,1 14,0 2,5 10,0 1962 .................... 21,3 30,2 12,9 13,3 2,6 9,9 1963 .................... 20,3 31,2 12,7 12,2 2,5 9,4 1964 .................... 21,4 33,2 14,0 12,4 2,5 9,8 Ökning i %
1954—1956 ............ 140 182 68 83 88 108 1954—1964 ............ 138 123 82 20 47 66
Stockholm och Göteborg drygt två gånger och i Malmö nära två gånger större än är 1954. övriga städer upp- visar en mindre ökning av frekvens- talet (20 %) än landsbygden (47 %).
År 1964 begicks 44 % av alla fylle- riförseelser i de tre största städerna. Göteborg har en väsentligt högre fylle- rifrekvens än städerna i allmänhet. Där- näst kommer Stockholm. Även Malmö uppvisar under de sista två åren tal som ligger över genomsnittet för övriga städer. På landsbygden är frekvenstalen små.
Landsbygdens bidrag till det beivrade f ylleriet är dock betydligt större än som framgår av dessa siffror. Fördelas fyl- lcriförseelserna 1963 efter de dömdas hemort finner man att 69 % av samtliga fylleriförseelser var begångna av stads- bor, 25 % av landsbygdsbor och 6 % av utlänningar. Antalet fylleriförseelser per 1 000 invånare uppgick i fråga om stadsborna till 12,7 och beträffande landsbygdsborna till 5,2.
Självfallet beror en stor del av de lokala skillnaderna på olikheter i poli- sens effektivitet. Härtill kommer också skillnader mellan olika orter i avseen- de på frekvensen av åtalseftergifter för ungdomsfyllerister.
F ylleri bland män och kvinnor
Antalet för fylleri sakfällda män och kvinnor belyses av tabell 3.8.
Tabell 3.8. Antal för fylleri sakfällda män och kvinnor per 1 000 inv. över 15 år under åren 1954—1964
Antal sakfäll- da personer Index År per 1 000 inv. 1954 = 100 över 15 år Män Kvinnor Män Kvinnor 1954. . .. 11,9 0,24 100 100 1956. . .. 18,0 0,33 158 138 1958. . .. 16,5 0,39 139 163 1960. . .. 15,8 0,45 133 188 1962. . . . 15,3 0,47 129 196 1964. . . . 14,5 0,49 122 204 Kvinnornas fyllerifrekvens är låg jämfört med männens, men den har se- dan motboksreformen ökat betydligt kraftigare. Antalet för fylleri sakfällda personer var 1964 bland männen 22 % och bland kvinnorna 104 % fler än år 1954.
Fylleri i olika åldrar
Sedan 1954 har antalet avdömda fylleri- förseelser per 1 000 inv. ökat i samtliga åldersgrupper (tab. 3.9). Under första
Tabell 3.9. Avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. i olika åldrar under åren 1954—] 964
Ålder Antal fylleriförseelser per 1 000 inv. i resp. ålder 195122100
1954 | 1956 | 1958 | 1960 | 1962 | 1963 | 1964 1956 1964 15—17 3,0 6,3 6,3 8,4 9,5 8,9 9,4 210 313 18—20 12,0 22,9 19,9 21,6 23,9 22,0 23,1 191 193 21—24 13,9 23,9 19,9 19,1 19,1 18,0 19,3 172 139 25—29 12,1 22,1 18,4 17,3 16,2 15,3 16,2 183 134 30—39 9,9 20,3 18,1 17,5 17,2 15,9 16,5 205 167 40—49 9,0 19,9 16,3 15,4 14,2 14,0 14,5 221 161 50—69 4,9 12,1 9,7 9,2 9,1 8,6 8,8 247 180 70—w 1,0 2,7 2,1 1,8 1,5 1,4 1,2 270 120 Tillhopal 7,8 I 16,1 I 13,4 I 12,9 I 12,6 I 12,0 |12,5 | 206 160
året efter motboksreformen ökade den mer än genomsnittligt i åldrarna över 40 är, särskilt i 60—70-årsåldern, och mindre än genomsnittligt mellan 18 och 30 år. Efter 1956 har den i stort sett gått tillbaka. En nämnvärd ökning har inträffat endast i åldrarna under 18 år.
Mest bekymmersam är den stora ök- ningen av nngdomsfylleriet. Förseelser- na bland 15—17-åringarna har mer än tredubblats sedan motboksreformen. Bland 18—20-åringarna har ökningen varit så stor, att de numera svarar för de flesta fylleriförseelserna av alla ål- dersgrupper. Någon nämnvärd ökning av frekvensen avdömda förseelser i denna åldersgrupp har dock inte skett efter 1956. Före 1958 var fyllerifrekven- sen störst i 21—24-årsåldern. Anmärk- ningsvärt är, att maximum för fylleri- frekvensen bland kvinnor ligger i ål- dern 15—17 år, medan den hos män ligger i 18—20-årsåldern. Följande ta— blå avseende 1965 visar detta.
Omhändertaganden för fylleri 1965 Grupp per 1 000 inv. antal i resp. kön och ålder Pojkar —15 år . . . 109 . . 15—17 » ... 3 657 17.2 18—20 » 9 770 43.8 Summa 13 536 35.4 Flickor —15 år . . . 51 . . 15—17 » 475 2.5 18—20 » ... 448 1.9 Summa 974 2.4 Ungdomsfylleristern-as andel är be— tydligt större på landsbygden än i de mindre städerna, vilka i sin tur har förhållandevis större andel ungdoms- fyllerister än storstäderna (tab. 3.10). De senares höga fyllerisiffror härrör således främst från alkoholmissbrukare över 21 års ålder.
Den stora andelen ungdomsfyllerister på landsbygden beror väsentligen på att polisens verksamhet där är koncentre— rad till nöjesplatser och andra publik— attraktioner, som företrädesvis besöks av ungdom; fylleristen i det dagliga li— vet är mindre iögonenfallande och lö- per mindre risk att bli omhändertagen av polisen. Av allt att döma blir därför de högre åldrarna underrepresenterade bland dem som på landet rapporterats och bötfällts för fylleri.
Fyllerifrekvensen bland ungdomarna är dock väsentligt större än vad siffror- na för de avdömda fylleriförseelserna ger vid handen. Detta beror på de åtals- eftergifter som tillämpas beträffande ungdomsfyllerister. Dessa varierar mel- lan olika orter och har ökat under den tidsperiod som tabellen avser.
Antalet fylleriförseelser av kvinnor motsvarar endast omkring 3 % av to- talantalet fylleriförseelser, men den ök- ning som ägt rum faller till stor del på nngdomsåldrarna. Andelen ungdomsfyl- lerister under 21 år bland kvinnorna (31 %) är f.n. nära dubbelt så stor som bland männen (16 %).
Alkoholmissbruk och kriminalitet
Brott förövas i viss omfattning dels i samband med fylleri, dels under på— verkan av alkohol utan att fylleri an- setts föreligga. Båda slagen av brott registreras av kontrollstyrelsen. Upp— gifterna torde i båda fallen icke vara några tillförlitliga mätare på i vilken utsträckning fylleri eller påverkan av alkohol förekommit i samband med brott. En anledning härtill är den, att det endast i sådana fall, då vederböran- de brottsling gripes på brottsplatsen, kan fastställas om fylleri eller påverkan av alkohol föreligger, men däremot ic- ke i de fall, då han gripes en tid efter brottet.
Tabell 3.10. Avdömda fylleriförseelser begångna av personer under 21 år i % av samt- Iiga fylleriförseelser på resp. orter under åren 1954—1963
Män Ar Stock— Göte- Malmö Övriga Lands- Hela Kvinnor holm borg städer bygden riket 1954 ........... 4,1 5,9 7,1 9,5 15,2 9,0 5,8 1955 ........... 4,2 5,4 5,5 10,3 17,1 9,6 7,7 1956 ........... 4,2 5,4 5,1 9,6 17,2 8,7 8,5 1957 ........... 4,1 5,2 5,0 10,0 18,0 8,7 9,7 1958 ........... 5,4 7,1 6,7 11,2 19,3 9,9 10,9 1959 ........... 6,0 7,1 5,7 12,9 21,2 11,1 16,7 1960 ........... 6,6 7,7 6,1 14,9 23,4 12,6 18,0 1961 ........... 7,2 8,2 5,5 16,1 27,2 13,9 21,8 1962 ........... 7,6 8,5 6,4 18,4 30,7 15,4 27,2 1963 ........... 6,8 8,1 6,6 19,1 33,6 15,7 30,8
Tabell 3.1]. Antal brott och förseelser i kombination med avdömda fylleriförseelser begångna åren 1954, 1962 och 1963
Hela riket Därav under 1963 Brottsbeskaffenhet Stock- Göte- __ Övriga Lands— 1954 1962 1963 holm borg Malmo städer låyg- en Våldsamt motstånd o. dyl. mot polis ........................ 1 426 1 632 1 522 276 171 56 659 360 Brott mot trafikförfattningar. . . . 269 164 143 12 4 16 63 48 Brott mot rusdryckslagar och för- ordningar ................... 97 151 165 4 3 — 116 42 Överträdelse av ordningsföreskrif— ter ......................... 215 511 460 62 4 3 166 225 Misshandelsbrott (utom våldsamt motstånd o. dyl. mot polis). . . . 579 550 534 80 71 15 219 149 Skadegörelse ................... 232 445 397 64 36 12 167 118 Tillgreppsbrott (inkl. olovl. bruk). 239 293 277 11 10 2 183 71 Övriga egendomsbrott .......... 104 141 126 24 25 3 58 16 Övriga brott .................. 232 342 280 29 18 3 164 66 Summa brott och förseelser 3 393 4 229 3 904 562 342 110 1 795 1 095 Motsvarande antal fylleriförseelser 2 973 3 695 3 434 525 306 104 1 563 936 Hela antalet fylleriförseelser ..... 42 734 74 689 71 608 16 271 12 829 3 006 30 607 8 895 Fylleriförseelserikombinationmed brott i % av samtliga fylleri- förseelser .................... 7,0 4,9 4,8 3,2 2,4 3,5 5,1 10,5
Av tabell 3.11 framgår i vilken ut- sträckning fylleriförseelser begåtts i kombination med brott eller andra för- seelser än förargelseväckande beteende. År 1954 var detta fallet med 7 % av samtliga fylleriförseelser, men år 1963 hade procenttalet nedgått till nära 5 %. I motsats till den ökning sedan 1954
som ägt rum för fylleriförseelserna i dess helhet föreligger här en minsk- ning. Hithörande brott och förseelser är vanligare på landsbygden än i stor— städerna. De vanligaste slagen av brott och förseelser i samband med fylleri är våldsamt motstånd, misshandel, över— trädelse av ordningsföreskrifter och
Diagram 3.3. Rattfylleriets, fylleriets och spritkonsumtionens förändringar i % under åren 1954—1964 (1954=100).
Index 2l0
200— ' ** 190— wu— 1704 ISO— 150— 140— 130— l20— I
”0—
IOO
90—
80 | [ | | | l l I I 1954- l955 I956 I957 IEEE 1959 ISGD 1951 ISEZ ISG?) l954
—Ruttfglleribro+t som kommit till polisens kännedom per 1000 motorfordon ———Avdömdu fylleriförseelser per [000 inv. över- l5 år ------Spritdryckskonsumtion, volqmli'l'er per inv. över l5 år
skadegörelse. Våldsamt motstånd mot polis har ökat sedan 1954, däremot icke misshandelsbrotten.
Antalet rattfylleribrott, som kommit till polisens kännedom, har ökat från drygt 7400 år 1954 till ca 14 800 år 1964. Antalet motorfordon har emeller- tid ökat ännu mera under samma tid. Antalet rattfylleribrott per 1 000 motor- fordon har därför minskat med 7 % från 1954 till 1964, medan antalet av— dömda fylleriförseelser per person över 15 år ökat med 60 % (tab. 3.12).
Kurvan för rattfylleriet per motorfor- don följer ganska väl kurvan för sprit- dryckskonsumtionen per person över 15 år (diagram 3.3). Maximum för sprit-
konsumtionen liksom för rattfylleribrot- ten inföll år 1956.
Brott och förseelser under alkoholpå- verkan (utom rattfylleribrott) har steg— rats nästan oavbrutet sedan 1954, såsom tabell 3.13 visar. De var 1964 196 % fler än 1954. Brott och förseelser mot rus— dryckslagar och -förordningar sjönk i samband med motboksreformen med 60 % mellan 1954 och 1956. Senare steg antalet fram till 1960, föll därpå till påföljande år, men har därefter åter stigit. Mellan 1954 och 1963 har antalet dylika brott nedgått med 23 %. En del av ökningen under senare år torde för— klaras av den skärpta lagstiftningen mot langning och liknande verksamhet.
Tabell 3.12. Ratt/ylleribrotlens, fylleriets och sprilkonsumtionens förändringar under åren 1954—1964
Rattfylleribrott, som kommit Avdömda Spritdryckskon- till polisens kännedom fylleriförseelser sumtion År , . Am..] 1330130 193330 331632? ,gggdffoo Elf-ii.??? 19135ch fordon ”* _ 15 år * 15 år ” " 1954 ........... 7 442 8,8 100 7,8 100 7,9 100 1955 ........... 9 071 9,4 107 9,9 127 8,7 110 1956 ........... 11 694 11,2 127 16,1 206 10,3 130 1957 ........... 12 026 10,7 122 15,5 199 9,0 113 1958 ........... 12 286 10,0 113 13,4 172 7,8 98 1959 ........... 13 490 10,2 116 13,2 169 7,6 96 1960 ........... 12 702 9,0 102 12,9 165 7,4 93 1961 ........... 13 140 8,9 101 13,7 176 7,8 99 1962 ........... 12 498 8,0 91 12,6 162 8,0 101 1963 ........... 12 635 7,5 85 12,0 156 7,4 93 1964 ........... 14 778 8,2 93 12,5 160 8,2 104
Tabell 3.13. Antal till kontrollstyrelsen redovisade brott och förseelser avdömda under åren1954—1964
Brott och Brott och förseelser förseelser År under alko- mot rns- Sum-
holpåverkan drycks— ma (utom ratt- lagar o.-för-
fylleri) ordningar 1954 ...... 2 678 3 518 6 196 1955 ...... 3 518 3 331 6 849 1956 ...... 4 227 1 393 5 620 1957 ...... 4 475 2 214 6 689 1958 ...... 4 494 2 675 7 169 1959 ...... 5 537 3 597 9 134 1960 ...... 6 270 4 815 11 085 1961 ...... 7 087 2 367 9 454 1962 ...... 7 679 2 475 10154 1963 ...... 7 484 2 717 10 201 1964 ...... 7 928 2 752 10 680 Förändr.i%
1954—1956 + 58 ——60 —— 9 1954—1964 + 196 —— 22 +72
Nykterhetsvårdens omfattning och för- ändringar sedan 1954
Nykterhetsnämndernas åtgärder efter den 1 oktober 1955 Den 1 oktober 1955 trädde nykterhets- vårdslagen i kraft. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innebär Nvl vidgat ingreppsområde för nykterhets-
nämnderna i jämförelse med den tidi- gare gällande alkoholistlagen. Den viktigaste ändringen är att den äldre lagens villkor för tillämplighet — hemfallenhet åt alkoholmissbruk —— utökats genom att i den inledande para- grafen har intagits ett generellt tillämp- lighetsbegwepp som är mera vidsträckt; alkoholmissbruk skall således enligt 1 & Nvl föranleda åtgärd då någon »ej blott tillfälligt» använder alkohol till uppen- bar skada för sig själv eller annan. I särskilda åtgärdsparagrafer ges sedan anvisningar i detalj. Enligt 12 & skall nämnden låta verkställa undersökning om missbruk enligt 1 5 föreligger. Vida— re skall hjälpåtgärder enligt 14 & sättas in men bara i den mån som veder- börande kan förmås att medverka fri- villigt. 15 och 18 %% anger förutsättning- arna för tvångsåtgärder. I tabell 3.14 lämnas en översikt över nykterhetsvårdens omfattning och för- ändringar sedan 1954. Efter arten har ärendena indelats på tre huvudgrupper: 1. undersökningsfall, där Nvl icke an- ses tillämplig eller någon åtgärd ej vidtas;
2. hjälpåtgärdsfall, där Nvl anses till— lämplig såvitt angår frivilliga åtgär- der och
3. tvångsåtgärdsfall, där åtgärder vid- tas enligt 155 Nvl och kan bestå i övervakning och under vissa förut- sättningar intagning på allmän vård- anstalt.
Antalet personer med vilka nykter- hetsnämnderna tog befattning ökade mycket kraftigt mellan 1954 och 1956. Ökningen var betydligt kraftigare än ifråga om antalet för fylleri sakfällda personer (jämför tab. 3.6). Efter 1956 fortsätter ökningen till 1961, men i be- tydligt måttligare takt. Under 1962 och 1963 avtar antalet ärenden successivt men ökar åter under 1964. År 1964 var de mer än dubbelt så många som 1954; ökningen från 1956 inskränker sig till 9 %.
Utvecklingen ifråga om de tre huvud- grupperna av ärenden framgår i relati- va tal av nedanstående tablå.
Tabell 3.14. N ykterhetsvårdens omfattning och förändringar under åren 1954—1964
Därav i procent
År Såg;- Under- Hjälp- Tvångs-
fall sök- åtgärds- åtgärds-
nings— fall 14 fall 15 5
fall 5 Nvl Nvl
1954 39 068 18,71 46,21 35,11 1955 48 731 29,11 41,91 29,01 1956 73198 36,1 41,8 22,1 1957 76 031 39,6 36,0 24,4 1958 78 505 41,8 34,5 23,7 1959 78 819 40,9 35,1 24,0 1960 81770 38,0 38,7 23,3 1961 86 341 39,7 37,9 22,4 1962 82 715 46,8 30,3 22,9 1963 77 922 45,5 31,0 23,5 1964 79 641 48,0 30,0 22,0
1 Avser antalet fall enligt motsvarande para- graf i alkoholistlagen
Tabell 3.15. Nykterhetsvårdsfall år
Ökningi 0/ Hjälpåt- Tvångsåt- av antalet(, Uggf' gärdsfall gärdsfall nykterhets- ningsfall en]. 14 5 enl. 15 & vårdsfall Nvl Nvl 1954—1956 262 70 18 1956—1964 45 —22 8 1954—1964 424 33 28
Den ojämförligt största ökningen gäl- ler undersökningsfallen, som mer än fyrdubblats från 1954 till 1964.
Utvecklingen av nykterhetsnämnder- nas verksamhet torde i och för sig kun- na anses överensstämma med intentio- nerna bakom nykterhetsvå—rdslagen. Den nya lagen öppnade möjligheter till ti- digare ingripanden. Avsikten var emel- lertid att dessa närmast och i första hand skulle få karaktär av hjälpåtgärd. Utvecklingen har emellertid icke blivit sådan.
Såsom framgår av tabell 3.14 uppvisar hjälpåfgärderna icke någon ökad andel av totalantalet ärenden. Undersökning- arnas relativa andel har däremot redan år 1956 fördubblats och företer dess-
1964 Hjälp- | A Under- åt- % 752 S sök- gärds- nu”; um- Kommuntyp nings- fall & "å ”* ma fall (14 5- ; 3,93 Nvl)
A. Absoluta tal Storstäder (Sthlm, Gbg, Malmö) 7 709 4 704 7 634 20 047 Övriga städer 16 694 12 479 6 465 35 638 Summa stä-
der ....... 24 403 17 183 14 099 55 685 Landsbygd. . 13 823 6 725 3 408 23 956
Hela riket 38 226 23 908 17 507 79 641 B. Fördelning
1" %
Storstäder. . . 38 24 38 100 Övriga städer 47 35 18 100 Summa stä-
der ....... 44 31 25 100 Landsbygd. . 58 28 14 100
Hela riket 48 30 22 100 C. Per 1000 inv. Storstäder. . . 5,3 3,2 5,2 13,7 Övriga städer 6,4 4,8 2,5 13,7 Summa stä-
der ....... 6,0 4,2 3,5 13,7 Landsbygd. . 3,8 1,8 0,9 6,6
Hela riket 5,0 3,1 2,3 10,3
o/o
Diagram 3.4. Antal nykterhetsvårdsfall under åren 1954—1964 fördelade i % efter ätgärdernas art.
l956 |957 |958 E Hjölpfqll
utom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Hjälpåtgärderna har minskat som relativ andel sedan 1954, men andelen förhåller sig under de senaste åren relativt konstant. Stor är minskningen under samma tid också be- träffande tvångsåtgärdsfallen, som oav- brutet minskat fram till 1961, men där- efter ökat något under 1962 och 1963 för att åter minska 1964.
Andelen hjälpåtgärdsfall och tvångs- åtgärdsfall har avtagit under den redo- visade perioden. De förra utgjorde 1964 30 % och de senare 22 % av samtliga ärenden hos nykterhetsnämnderna mot 46 resp. 35 % år 1954 (diagram 3.4). Tillsammans kom 1964 sålunda på dessa två grupper något mer än hälften (52 %) av nämndernas ärenden mot 81 % året före motboksreformen.
Största andelen undersökningsfall (58 %) förekommer på landsbygden såsom framgår av tabell 3.15. I de tre
|959
m Tvånqsfull
1960 IBG! |952 1965
största städerna har närmare två tredje- delar (62 %) av samtliga nykterhets- vårdsfall blivit föremål för hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd. Detta torde få anses tyda på 'att storstäderna har ett svårare klientel att ta befattning med och/eller att en annan lagtillämpning förekom- mer.
Anstaltsvård
Anstalterna inom nykterhetsvården utgöres dels av allmänna vårdanstalter, som kan vara statliga eller erkända, dels av enskilda vårdsanstalter. Endast på allmänna anstalter kan tvångsintag- ning ske och vårdtagaren kan lämna an- stalten endast efter beslut av dess sty- relse eller föreståndare. Länsstyrelsen beslutar om intagning på dessa anstal- ter. På en enskild anstalt är vården helt frivillig, och vårdtagaren kan, när- helst han så önskar, lämna anstalten.
|Sök
Diagram 3.5. Nytillkomna tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården och nyintagna på allmän vårdanstalt under åren 1954—1965.
Antal 8 000
7000
6000
5 000
llllllllllllILllllllllllllllllillllillll
4000
5 000
2 000
,__—_,
'
___- &,
| 000
l l l 1 &
llll|llllilllllllllllllllllllilllllllll
&
_ __——-—__ ___
___—
l l l l I954» l955 |956 I957 l958
_Ngtillkomncl "tvångsfull (EIS) ———Ngintoqno på allmän anstalt
Antal intagningar på allmänna an- stalter för alkoholmissbrukare under åren 1954, 1964 och 1965 framgår av nedanstående tablå.
De enskilda anstalterna har efterhand tillväxt i betydelse vid sidan av de allmänna. Antalet intagningar har ökat från 1433 år 1954 till 5583 år 1965. Siffrorna är dock ej jämförbara med siffrorna för de allmänna anstalterna, där de redovisade intagningarna endast
I [959
l l l | | l960 lSEl ISGZ |963 I964
avser vård enligt nya intagningsbeslut och ej återhämtande efter misslyckade försökspermissioner.
De varje år nytillkomna 15 å-fallen och antalet nyintagna på de allmänna vårdanstalterna framgår av tabell 3.16 och diagram 3.5. Tabellen visar, att ök- ningen av nytillkomna tvångsåtgärds- fall var relativt sett måttlig mellan 1954 och 1956. För tiden efter 1956 har dessa ärenden nästan oavbrutet minskat, så
Intagningar Anstaltstyp 1954 | 1964 1965 Antal ] % | Antal % Antal % Statliga anstalter ......... 170 12,3 369 12,3 326 10,6 Erkända anstalter ........ 1 208 88,7 2 635 87,7 2 761 89,4 Samtliga allm. anstalter. . . 1 378 100,0 3 004 100,0 3 087 100,0
1955
o/o ml)
0
Tabell 3.16. Antal nya tvångsåtgärdsfall i nykterhetsvården och antal intagna enligt nya beslut pa" vårdanstalter för alkoholmiss- brukare under åren 1954—1965
Antal Antal under resp. år intagna År nytillkomna tvångs- (enl. nya åtgärdsfall inom beslut) på nykterhetssvården allmän anstalt 1954 ...... 6 770 1 378 1955 ...... 7 004 1 622 1956 ...... 7 873 2 159 1957 ...... 6 889 2 112 1958 ...... 6 075 2 522 1959 ...... 6 136 2 662 1960 ...... 5 882 2 835 1961 ...... 5 897 2 821 1962 ...... 5 242 2 679 1963 ...... 5 307 2 806 1964 ...... 5 275 3 004 1965 ...... 5 016 3 087 Förändr.i% 1954—1956 + 16 + 57 1954—1964 — 22 + 118 1954—1965 _ 26 + 124
att 1964 års siffra ligger ca 25 % under 1954 års. Antalet intagna — enligt nya
beslut — på allmän vårdanstalt har däremot nästan oavbrutet ökat under hela decenniet och var 1965 mer än dubbelt så stort 50111 1954. Den största relativa tillväxten ägde rum mellan 1954 och 1956 (57 %). År 1965 utgjorde antalet på allmän vårdanstalt intagna 62 % av samtliga under året nytillkom- na tvångsåtgärdsfall inom nykterhets- vården i dess helhet mot 20 % 1954.
Inte alla intagningar på allmän vård— anstalt är tvångsmässiga; ungefär 30 % utgör frivilliga sådana. Andelen frivilli- ga vårdtagare har ökat på senare år. En minskning i antalet länsstyrelse- beslut behöver därför inte betyda en minskning i antalet ansökningar om Vårdplats eller i antalet intagna.
Fördelningen på civilstånd av tvångs- åtgärdsfallen belyses av diagram 3.6. Såsom väntat visar de ogifta och från- skilda den största ökningen under pe- rioden. Från 1954 till 1964 har de ogif- tas andel ökat från 36 till 43 % och de
Diagram 3.6. Tvångsåtgärdsfall fördelade i % på civilstånd under åren 1954—1964.
l951+ l955
& Ogifta
l956 l957
m]Frönskildu
å & iftu
|959 I960 l96| IQSZ
D Änklingur/ änkor
[965 l964
frånskildas från 14 till 31 %. Tillsam- mans utgör dessa civilståndsgrupper för närvarande två tredjedelar av samtliga tvångsåtgärdsfall mot hälften tio år ti- digare. Änklingar och änkor utgör en oförändrad andel, medan de gifta minskat från 47 till 23 %.
Hur frekvensen av tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården utvecklats i oli- ka åldrar och kön framgår av tabell 3.17. Antalet tvångsåtgärdsfall har steg- rats inom samtliga åldrar med undan- tag av åldersgruppen under 25 år. När det gäller ungdomsåldrarna är det emel- lertid icke möjligt att göra någon rätt- visande jämförelse på grund av att det sedan lång tid varit praxis att nykter- hetsnämnderna överlåtit eventuella åt- gärder mot ungdom under 18 år på bar- navårdsnämnderna. Vid den nya barna- vårdslagcns ikraftträdande 1961 flytta- des det primära ansvaret ifråga om ung- dom upp till 21 år till barnavårds- nämnderna. Med hänsyn till den några år tidigare kraftiga Ökningen av ung- domsfylleriet är det dock överraskan- de att åldersgruppen 25—29 år är den grupp — om man undantar den yngsta åldersgruppen där siffrorna mellan oli-
ka år inte är helt jämförbara — som sedan 1954 ökat minst beträffande an- talet tvångsåtgärder per 1 000 inv.
Under de första åren efter motboks- reformen ökade antalet tvångsåtgärds- fall bland män mest i åldrarna över 55 år. Efter hand har även åldersgrup- pen 35—39 år ökat mer än genomsnitt- ligt. Den minsta ökningen redovisas för åldrarna mellan 40 och 50 år.
Männen är i överväldigande majori- tet bland tvångsåtgärdsfallen, men det tilltagande alkoholmissbruket bland kvinnorna har även medfört en kraftig stegring av frekvensen tvångsåtgärds- fall bland dem. De är — relativt sett _ dubbelt så många nu som för tio år se- dan. Antalet intagna kvinnor har de se- naste åren uppgått till omkring 100 per år.
Bland de indikationer, som tillämpas vid intagning på allmän vårdanstalt, är det fyra som dominerar, nämligen hjälplöshet (42 % av samtliga fall år 1964), återfall i missbruk (31 %), för- sumliga försörjare (16 %) och farliga missbrukare (9 %). Av dessa kategori- er har de farliga, de hjälplösa och de återfallande ökat kraftigt sedan 1954,
Tabell 3.17. Antal tvångsåtgärdsfall (15 5 ) inom nykterhetsnämndernas verksamhet
per 1 000 av befolkningen inom olika åldrar och kön under åren 1956—1964
Antal tvångsåtgärdsfall per 1 000 av befolkningen Index 1954 = 100 Ålder i olika åldrar
19561958 19601962 1963 1964 19561958 1960 1962 1963 1964 Män ....................... 6,3 7,1 7,2 7,0 6,8 6,4 117 131 133 130 126 119 —24 år .................. 3,1 3,9 4,1 3,2 3,0 2,9 100 126 132 103 97 94 25—29 » .................. 5,3 5,9 6,2 5,7 5,6 5,4 100 111 117 108 106 102 30—34 » .................. 6,8 7,7 8,1 7,7 7,4 7,0 115 131 137 131 125 118 35—39 » .................. 7,4 8,8 9,1 9,6 9,1 8,5 114 135 140 148 140 131 40—44 » .................. 8,7 9,3 9,5 9,8 9,7 9,5 110 118 120 124 123 120 45—49 » .................. 9,0 10,1 10,1 9,5 8,8 8,0 120 135 135 127 117 107 50—54 » .................. 8,8 9,8 9,6 9,4 9,1 8,6 120 140 137 134 130 118 55—59 » .................. 6,8 7,8 7,9 8,1 8,0 7,5 133 153 155 159 157 146 60—64 » .................. 4,7 5,4 5,4 5,8 5,7 5,7 138 159 159 171 168 167 65—w » .................. 2,2 2,5 2,4 2,3 2,3 2,1 129 147 141 135 135 123 Kvinnor .................... 0,2 0,3 0,3 0,4 0,4 0,4 100 150 150 200 200 200
Tabell 3.18. På allmänna vårdanstalter intagna —— enligt nya beslut —— fördelade ef— ter vilken gång1 i ordningen de intagits under åren 1957—1964
Däravi % intagna Antal intagna under .. _ f'" d År resp. år fårsta aåndra täedje ell åla—uttåg;
g ngen g ngen g ngen gånger 1957 .................... 2 112 57,5 21,4 10,6 10,5 1958 .................... 2 522 52,0 22,8 13,3 11,9 1959 .................... 2 662 50,9 25,4 12,5 11,2 1960 .................... 2 835 48,8 26,2 12,0 13,0 1961 .................... 2 821 44,0 29,8 12,4 13,7 1962 .................... 2 679 42,8 26,4 14,8 16,1 1963 .................... 2 806 41,4 26,1 14,3 18,2 1964 .................... 3 004 37,8 26,3 15,6 20,3
1 Återhämtning med anledning av misslyckad försökspermission har ej räknats som särskild intagning.
Tabell 3.19. Antal resolutioner av länsstyrelserna angående tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare länsvis under åren 1964 och 1965
Resolutioner
Län Antal Per 1 000 invånare
1964 1965 1964 1965
Stockholms stad ................. 583 538 7,4 6,9 Stockholms .................... 168 133 2,8 2,2 Uppsala ....................... 32 26 1,7 1,4 Södermanlands ................. 56 67 2,3 2,8 Östergötlands .................. 61 77 1,7 2,1 Jönköpings .................... 47 68 1,6 2,3 Kronobergs .................... 21 23 1,3 1,4 Kalmar ....................... 60 82 2,5 3,5 Gotlands ....................... 13 13 0,2 0,2 Blekinge ....................... 47 50 3,1 3,3 Kristianstads ................... 31 35 1,2 1,3 Malmöhus ..................... 372 346 5,6 5,1 Hallands ....................... 60 50 3,3 2,8 Göteborgs och Bohus ............ 431 410 6,5 6,1 Älvsborgs ....................... 117 130 3,0 3,3 Skaraborgs ..................... 43 47 1,7 1,8 Värmlands ..................... 83 102 2,9 3,6 Örebro ......................... 72 66 2,7 2,5 Västmanlands ................... 59 45 2,4 1,8 Kopparbergs .................... 74 55 2,6 1,9 Gävleborgs ..................... 106 96 3,6 3,3 Västernorrlands ................. 62 51 2,2 1,8 Jämtlands ...................... 24 28 1,8 2,1 Västerbottens ................... 36 24 1 ,5 1,0 Norrbottens .................... 57 53 2,2 2,0
Hela riket 2 715 2 615 3,5 3,4 v
medan de försumliga försörjarna avta— git. Detta belyses av nedanstående tab- lå.
Antal vårdfall 1954 = 100
Indikationer 1956 1958 1960 1962 1964 Farliga ........ 180 219 192 173 148 Försumliga för-
sörjare ....... 106 103 91 87 75 Hjälplösa ...... 139 165 174 171 170 Återfallsfylle—
rister ........ 121 171 177 159 144
De på allmänna vårdanstalter intag- na —— enligt nya beslut _— kan fr. o. m. 1957 fördelas efter vilken gång i ord- ningen de intagits. En sammanställning av dessa siffror redovisas i tabell 3.18.
Utvecklingen har under åren 1957— 1964 inneburit, att de förstagångsiutag- nas procentuella antal avtagit, medan relativa antalet av dem som tidigare vistats på anstalt successivt har ökat.
I tabell 3.19 redovisas länsvis antalet resolutioner av länsstyrelserna angåen- de tvångsintagning på allmän vårdan- stalt för alkoholmissbrukare under åren 1964 och 1965. Den visar att antalet resolutioner per 1 000 invånare är störst i Stockholms stad, Göteborgs och Bo— hus län samt i Malmöhus län. Lägst är talen i Gotlands, Västerbottens, Kri- stianstads, Uppsala, Kronobergs, Ska- raborgs, Västmanlands, Västernorr- lands och Kopparbergs län.
I sammanhanget kan nämnas att en- ligt en år 1963 gjord undersökning en- dast 2,5 % av alkoholistmålen mot 15,7% av barnavårdsmålen vid läns- styrelserna genom besvär har förts vi- dare till regeringsrätten. År 1961 var 75 alkoholistmål föremål för handlägg— ning i denna instans. (Uppgifterna har hämtats från betänkandet Förvaltnings- rättskipning, SOU 1966: 70.)
KAPITEL 4
Nuvarande vård och behandlingsresurser
Öppen vård
Här nedan redovisas i korthet nykter- hetsvårdens verksamhetsgrenar samt de resurser som står till de olika vårdor- ganens förfogande. Det material som framkommit i utredningens egna under— sökningar om bl. a. nykterhetsnämnder- nas organisationsformer och personal- situation samt om verksamheten vid inackorderingshemmen redovisas sär- skilt i kapitlen 8 och 11.
Nykterhetlnämnds behandlingsmöjligheter Nykterhetsnämndens första uppgift vid en anmälan om alkoholmissbruk är att göra undersökning. Detta innebär van- ligen att nämnden i samband med be- dömning av anmälningsmaterialet in- hämtar vissa registeruppgifter, eventu- ella tidigare journaler etc. Om nämn- den därefter finner att ärendet skall ut- redas närmare kallas den anmälde för samtal, kontakt tages eventuellt med personer (släktingar, grannar, och i un— dantagsfall arbetsgivare) som kan läm- na upplysningar, vid behov göres hem- besök osv. När undersökningen är slut— förd har nykterhetsnämnden att pröva om behov finnes av hjälpåtgärd eller om anledning finns att besluta om över- vakning. Nämnden kan också direkt gö- ra ansökan om intagning på allmän vårdanstalt, vilket emellertid torde vara mera ovanligt. Slutligen kan nämnden besluta om avskrivning av ärendet utan vidare åtgärd.
För att underlätta undersökningsför-
farandet samt göra arbetet med vissa ärenden enhetligare har organisationen av nykterhetsnämndernas verksamhetpå många håll _— främst i de större stä- derna —— differentierats på mindre en- heter både geografiskt och i fråga om olika grupper av klienter. Vid nykter- hetsnämnden i Stockholm har t.ex. verksamheten uppdelats på distriktsby- råer. Dessutom har upprättats en sär- skild avdelning för hjälpåtgärder. I öv- rigt finns vid nämnden ungkarlsbyråer för män som är bostadslösa eller bor på ungkarlshotell (samverkan sker nu- mera med socialnämnd och arbetslös- hetsnämnd), en ungdomsbyrå för män i åldrarna 21—25 år, särskilda byråer för kvinnor, en utesektion som bedri— ver en uppsökande verksamhet i sam- verkan med polisens civilpatruller, kör- kortsbyrå för handläggning av kör— kortsärenden samt remitteringsbyrå för hänvisning till inackorderingshem, en- skilda vårdanstalter och logiavdelning- ar. I motsats till denna specialisering och decentralisering av vården förekommer på åtskilliga håll, främst i mindre och medelstora kommuner samt i några städer, gemensam organisation för fle— ra sociala verksamhetsgrenar enligt den s. k. »familjeprincipen». Denna or- ganisation är oftast självklar i mindre kommuner, där man endast har en tjänsteman anställd för hela socialvår- den. Bland de större städerna har bl. a. Malmö och Göteborg numera samord- nad socialvård.
Den behandling som den enskilde vårdtagaren kan erhålla vid nykterhets-
nämnd —— både vid frivillig och tvångs- betonad kontakt — består i huvudsak av att han kan diskutera igenom sin situation och sina eventuella alkohol- problem med en förtroendeman eller en tjänsteman.
De mer konkreta åtgärder nykter- hetsnämnd kan vidtaga i behandlings- situationen är anskaffande av bostad, hyresrum, rum på ungkarlshotell el- ler plats på inackorderingshem. Nämn— den kan i många fall genom sina kon- takter med representanter för arbets- förmedlingen anskaffa arbete. Detta är av särskild betydelse då det gäller nämndernas eftervårdande verksamhet.
I undersökningssituationen liksonl även senare kan vid behov klient re- mitteras till läkare, antingen nämndens egen, läkare vid alkoholpoliklinik, tjänsteläkare eller privatpraktiserande läkare, eller till sjukhus. Remiss eller hänvisning för behandling och konsul- tation sker både vid akuta bakrustill- stånd och för mer långsiktig vård och behandling. Vid behov kan nämnden rekommendera eller föreslå klient att frivilligt gå in på enskild eller allmän vårdanstalt för viss tids sluten vård.
Även socialkurativa åtgärder i öv- rigt som hänvisning till socialnämnd, familjerådgivningsbyrå, psykiatrisk kli- nik, arbetsvårdande institution etc. kan vidtagas för att hjälpa vårdtagaren till rätta. En del större nykterhetsnämn- der har för att öka möjligheterna att bistå människor med alkoholproblem inrättat rådgivningsbyråer och alkohol- polikliniker.
Behandling vid rådgivningsbyrå
På ett 15-tal orter i riket har särskil— da rådgivningsbyråer inrättats för män- niskor med alkoholproblem. I allmän- het är dessa byråer organiserade som fristående avdelningar till nykterhets-
nämnderna men exempel finns också på byråer som har annan huvudman som t. ex. nykterhetsorganisation, stads- missionsförening, distrikt av Svenska nykterhetsvårdsförbundet. De byråer som har nykterhetsnämnd till huvud- man har vanligen till uppgift att kal— la förstagångsfyllerister för samtal och undersökning samt handlägga hjälpåt- gärdsärenden, främst fortlöpande för— bindelser. En annan uppgift, som kom— mit att framstå som den viktigaste och åvilar samtliga byråer, är att mottaga och bistå spontant hjälpsökande män- niskor med alkoholproblem. En del by- råer bedriver nykterhetsupplysnling och annan information inom nykterhetsvår— den, samt har kontakter med represen— tanter för arbetslivet m.m.
Verksamheten vid rådgivningsbyrå— erna är inriktad både på social och medicinsk behandling. Vid ett par by- råer förekommer regelbunden samtals- behandling och rådgivning samt grupp- verksamhet för såväl klienter som de- ras hustrur. Socialvårdspersonalen vid byråerna har i allmänhet grundutbild- ning vid socialhögskola och i några fall mentalhygienisk vidareutbildning. De läkare som är knutna till byråerna har i flertalet fall psykiatrisk utbildning och erfarenhet. Byråerna liksom nyk- terhetsvården i sin helhet har endast i ringa omfattning tillgång till psyko- loger, gruppterapeuter, konsulter av oli— ka slag samt handledare i socialvårds- metodik. De personella bristerna har ansetts medföra en begränsning av by- råernas verksamhet och effektivitet. By- råerna och deras verksamhet behand- las även i kapitel 7.
Behandling vid alkoholpoliklinik
Ett 70-tal nykterhetsnämnder i landet (ca 25 år 1956, tab. 4.1) har inrättat alkoholpolikliniker i syfte att bl. a. bi—
Tabell 4.1. Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer
År
Län
1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 196 6
Stockholms stad. . Stockholms ...... Uppsala ......... Södermanlands . . . Östergötlands ..... Jönköpings ....... Kronobergs ...... Kalmar .......... Gotlands ......... Blekinge ......... Kristianstads ..... Malmöhus ....... Hallands ......... Göteborg och Bohus ......... Älvsborgs ........ Skaraborgs ....... Värmlands ....... Örebro .......... Västmanlands . . . . Kopparbergs ..... Gävleborgs ...... Västernorrl ....... Jämtlands ....... Västerbottens . . . . Norrbottens ......
Samtliga
lvl—| Hj IHHml-u-tasq lh] Hl lHHNr—n—Amq Hal Hl lNHMMv-laaq Hml ml HMHNNHQOO
MMHHHHWNNMHM
,..
QJHHNMRÅVÄQJQDCD
111
_._-nl ml HMHMw—cm Mx'llwt—ÅHNHJÄWBHCDOO
en!
..;
#NHNQNOOUYNCHMCD lelei-ANHÅÖHCDOO
wNHHHHWMNwHQ www—Hmwwmamm CONHHMNQDOJMUVMQ »NHHMNWJR—IQUYIQQ QNHNåMOJ-ÄOOUYNU!
>.. Utv-*
% lHHl HI NHF-Hu,;
.:. in l lot-il HHM—l—mr—uä— Ul .p. U! 00 G”: (D _| 03 &I &] 00 H » OO &] u
CDUlNHNO—DWGOCHNUINO MQHNHHNMUIU!
q
1 Nykterhetsnämndens båda läkarexpeditioner är medräknade. ' Därav ett 15-tal rådgivningsbyråer.
stå nämndernas eget klientel med medi- cinsk behandling. (Förteckning över al- koholpolikliniker och rådgivningsbyrå- er återfinns i socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 189 maj 1966.) Alkohol- poliklinikernas och rådgivningsbyråer- nas lokalisering i lande-t framgår av karta 4.1.
Ett mindre antal alkoholpolikliniker drivs av sjukvårdshuvudmän eller av privata organisationer. På några orter förekommer viss regional samverkan mellan nykterhetsnämnder i frågan om anordnande och drift av alkoholpoli- klinik.
Verksamheten vid alkoholpoliklini- kerna är huvudsakligen medicinsk men det finns exempel på kliniker som även har socialvårdspersonal med kurativa arbetsuppgifter. Några alkoholpoliklini-
ker i de större städerna har ett fåtal sängplatser för ett eller ett par dygns akutvård. Ett exempel härpå är Maria polikliniken i Stockholm. Denna klinik drivs av stadens sjukvårdsstyrelse för nykterhetsnämndens räkning, vilket be- tyder att statsmedel utgår till verksam- heten över nykterhetsnämndens stat. Kliniken, vars besökssiffra per år upp- går till ca 50 000, har förutom den öpp— na poliklinikmottagningen 13 vårdplat— ser, varav 4 för kvinnor. Avdelningen är dygnet runt bemannad med läkare, sköterskor och sjukvårdare. Kliniken har tillgång till ett relativt väl utrustat laboratorium. Även Nordhemspoliklini- ken i Göteborg m.fl. polikliniker har ett fåtal vårdplatser till förfogande för ett eller ett par dygns akutvård. Flertalet alkoholpolikliniker utgöres
Karta 4.1. Alkohol- polikliniker och råd— givningsbyråcr den 1/7 1966.
därav Stockholms stad || st dessutom Södertälje Zst
emellertid av tämligen enkla anord- ningar inrymda i mindre lokaler, inte sällan med direkt anslutning till nyk- terhetsnämndens expedition. Ett 10-tal polikliniker är inrymda på sjukhus. De flesta alkoholpoliklinikerna -— med un- dantag av dem som ligger i större stä- der — har mottagning blott några en- staka timmar i veckan, har ingen jour- tjänstgöring, inga inläggningsmöjlighe— ter och är varken lokalmässigt eller i personalhänseende rustade att ta emot t.ex. svårt berusade eller oroliga pa- tienter.
Nykterhetsnämnderna har på en del håll organiserat läkarmedverkan ge- nom inrättandet av läkarexpeditioner (Stockholm) eller genom avtalsbunden samverkan med provinsialläkare, stads- läkare, överläkare vid sjukhusavdelning etc.
I förarbetena till Nvl behandlade de- partementschefen frågan om inrättan- det och drift av alkoholpolikliniker samt utökandet av deras antal. Depar- tementschefen anförde bl. a. att den polikliniska behandlingen av alkohol- missbrukare som på en del håll före- kom var ytterst värdefull. Han konsta- terade vidare att verksamheten hade ringa utbredning, varför det var ange- läget att alkoholpolikliniker i ökat an- tal kom i bruk. Ifråga om organisatio- nen av verksamheten ansåg departe- mentschefen att inrättandet av alkohol- polikliniker borde liksom ditintills va- ra en kommunal angelägenhet. De kom- muner där poliklinikverksamhet be- drevs hade med rätta ansett verksam- heten falla inom ramen för sina all- männa nykterhetsvårdande åligganden. Härav borde enligt departementschefen följa att de också i princip borde vara berättigade till statsbidrag för de kost- nader som nedlagts för anordnande och drift av alkoholpolikliniker.
Nykterhetsvårdsutredningen (1961)
ansåg att den fortsatta utbyggnaden av nykterhetsvården borde inriktas på att ytterligare skjuta tvångsåtgärderna i bakgrunden och att utöka de öppna och frivilliga vårdforrnernas resurser och möjligheter. Denna utveckling an— sågs kräva vidgad samverkan mellan nykterhetsvården och andra vårdområ- den. Utredningen föreslog också bl. a. att det skulle ankomma på sjukvårds- huvudmännen att ansvara för såväl kli- nisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholskadade.
Detta förslag behandlades av depar- tementschefen i 1963 års statsverkspro- position, bil. 7. Departementschefen fan-n det naturligt, att den medicinska vården av alkoholskadade lämnades in- om ramen för de allmänna sjukvårdsre- surserna. Departementschefen ansåg vi- dare att det fanns anledning att räkna med att en fortsatt utbyggnad av den psykiatriska lasarettsvården och att andra medicinska vårdresurser även skulle komma vårdbehövande alkohol- missbrukare till godo. Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholskadade på sjukvårds- huvudmännen borde enligt departe- mentschefen emellertid ses på längre sikt. De kommunala nykterhetsnämn- derna borde fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva alko— holpolikliniker.
Barnavårdsnämnds behandlingsmöjligheter
Som tidigare omnämnts i kapitel 2 be— handlas från och med den 1 januari 1961 ungdomar som ej fyllt 21 år och har alkoholproblem inom ramen för samhällets barnavård.
Från år 1954 till år 1964 ökade an- talet avdöm'dva fylleriförseelser per 1 000 ungdomar i åldern 15—17 år med 313 % och i åldern 18—20 år lned 193 %. Denna ökning liksom den nya
barnavårdslagens ikraftträdande kom att innebära en ökad belastning på bar- navårdsnämndernas utredande och vår- dande verksamhet. Vid utgången av år 1965 var av 1706 intagna ungdoms- vårdsskoleelever (1165 pojkar och 541 flickor) 40,9 % pojkar och 39,9 % flic- kor omhändertagna på grund av bl. a. alkoholmissbruk. I nästan samtliga fall fanns dock även andra skäl till om- händertagandet. Vad gäller öppenvårds— klientelet vid barnavårdsnämnderna torde andelen fall där alkoholmissbruk bedömes som ett väsentligt delproblem vara avsevärt mindre än bland ung- domsvårdsskoleeleverna.
Barnavårdsnämndens utredningsrutin är tämligen likartad den som förekom- mer vid nykterhetsnämnden. Efter det att anmälan inkommit om fylleri eller alkoholmissbruk införskaffas upplys- ningar från register, andra sociala nämnder, skolor, polisen, pastorsexpe— dition etc. Barnavårdsnämnderna tor- de i högre grad än nykterhetsnämnder— na eftersträva personlig kontakt med alla förstagångsfyllerister. Detta sker genom kallelse till samtal eller genom besök i hemmen. Samtal med föräldrar eller andra nära anhöriga torde vanli- gen förekomma.
Även grannar och arbetsgivare höres ibland, varvid stor försiktighet som re- gel iakttages med hänsyn till den ska- da sådana kontakter kan föra med sig för den enskilde. Läkarundersökning förekommer vid mera svårbedömda fall och alltid om det gäller omhänder- tagande för samhällsvård.
Sedan utredningen slutförts redovi- sas ärendet för barnavårdsnämnden, som kan avskriva det — vilket vanligt- vis torde ske i de fall då det är fråga om en tillfällighetsförseelse — eller vid- taga särskilda tillrättvaförantde åtgärder. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd ifråga om fritidssysselsättningar, byte
av bostad eller arbete, utbildning, lä- karbehandling etc. Andra tillrättafö- rande åtgärder är föreskrifter, varning och övervakning.
Barnavårdsnämndernas behandlings- resurser är, beroende på lokala förhål- landen, skiftande. Liksom beträffande behandlingen vid nykterhetsnämnd har samtalen med den som är föremål för utredning eller åtgärder den viktigaste funktionen. Bland mer konkreta be— handlingsmöjligheter kan nämnas ord— nande av bostadsfrågan, hänvisning till den psykiska barna— och ungdomsvår- den, barnpsykiatrisk klinik, alkoholpo- liklinik, familjerådgivningshyrå, tjäns- teläkare etc. Psykolog eller psykotera- peut kan — i den mån sådan finns knu— ten till verksamheten —— även anlitas. Remiss av klient kan även ske till ar- betsförmedling för yrkesrådgivning, testningar, arbetsprövning, utbildning osv. Inackorderingshem liksom foster- hem kan vid behov och i mån av till— gång anlitas.
Kan barnavårdsnämnd ej stävja ett alkoholmissbruk hos underårig, har nämnden möjlighet att som sista utväg omhänderta vederbörande för samhälls— vård, vilket dock torde ske mera sällan av enbart det skälet att alkoholmiss- bruk föreligger.
Ofta samarbetar barnavårdsnämnden med nykterhetsnämnden via särskild kontaktman eller förtroendeman som är ledamot i båda nämnderna. Nykterhets- nämnds liksom sjukvårdande institu- tions resurser ifråga om poliklinisk vård kan ibland även användas för unga alkoholmissbrukare. I Stockholm finns vid Mariapolikliniken en försöksverk- samhet i form av en särskild akut av- delning (6 platser) för denna kategori missbrukare. Vid denna avdelning kan ungdomar med alkohol- och narkotika- problem frivilligt söka vård. Även ung- domar som remitterats från barna-
våndsnämnd, annan socialinstitution el- ler sjukvårdande organ, anhöriga eller andra kan tas emot för behandling. De ungdomar som tagits om hand av poli- sen för gatufylleri kan under alla tid-er på dygnet överföras till avdelningen för vård. Barnavårdsnämnden har egen by- rå på avdelningen för kontakt med de vårdade och deras anhöriga samt för utredningsarbete. I övrigt kan nämnas att vid centrallasarettet i Danderyd (Stockholms län) under hösten 1966 har öppnats en alkoholdispensär för behandling av ungdomar under 21 år.
Öppen vård vid sjukvårdande m. fl. institu- tioner
Vissa alkoholpolikliniker är förlagda till sjukhus eller annan sjukvårdande inrättning. Behandling av alkoholmiss- brukare förekommer även vid ett täm— ligen stort antal allmänna poliklini- ker anknutna till sjukhus, tjänsteläkar- mottagningar etc. samt inom ramen för ann-an konsultations- och behand- lingsverksamhe-t. Alkoholmissbrukare kan sålunda erhålla öppenvårdsbehand- ling vid psykiatriska kliniker och i viss utsträckning vid mentalsjukhus. Den behandling som därvid ges har mest medikamentella inslag men även psykoterapi ges. Viss psykoterapeutisk inriktad verksamhet (social casework) sker vid familjerådgivningsbyråer, abort— och mentalvårdsbyråer samt inom psykiska barna- och ungdomsvår— den i de fall där alkoholmissbruk ingår som ett delsymtom i bilden. Vid fam-il- jerådsgivningsbyrån i Stockholm t. ex. var andelen ärenden där alkoholpro- blem ingick som ett delsymtom ca 19 % av samtliga 429 handlagda fall under år 1964.
Annan öppen vård
Länksällskap har på olika större orter anordnat viss hjälpverksamhet för om-
händertagande och stöd åt personer som till följd av bl. a. alkoholmissbruk befinner sig i akuta nödsituationer. Denna hjälpverksamhet är mest avsedd för egna medlemmar, men är inte säl— lan utsträckt till att gälla presumtiva medlemmar som på ett eller annat sätt kommer i beröring med verksamheten. Medlemmar som återfaller i alkohol- missbruk tas i betydande utsträckning om hand redan i akutskedet av andra länkmedlemmar och inlägges under till- syn i lokaler över vilka föreningarna el— ler sällskapen disponerar. Även på av föreningarna drivna konvalescenthem tas en del akutfall in för korttidsvård. De enskilda föreningarna har som re- gel god kontakt med läkare, som vid akuta situationer kan biträda med vård och behandling. (Se vidare kap. 5.)
Andra enskilda organisationer som t. ex. Stadsmissionsföreningar, stiftel- ser, nykterhetsorganisationer, Vita Ban— det m. fl. driver rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker i mindre skala.
Privatpraktiserande läkare samt för- troendeläkare och personalläkare ger i viss utsträckning behandling vid alko— holproblem.
Halvöppen vård Inackorderingshem
Halvöppen vård av alkoholmissbrukare tillkom från början främst som ett al— ternativ till den helt slutna vården, som dels ansågs dyrare för samhället och dels mindre effektiv ur behandlings- synpunkt. Halvöppen vård har även visat sig effektiv vid efterbehandling och »utslussning» av klienter som vår- dats på anstalt samt som komplement till öppenvården.
Inackorderingshem är i princip av- sett för personer som har och kan sköta ett förvärvsarbete men har be- kymmer med fritiden och kanske bo-
stadsfrågan. Det kan t.ex. vara fråga om tillfälliga bostadsbekymmer till följd av att klient temporärt behöver leva skild från hustru och barn eller be- höver skiljas från sitt umgänge under fritiden. Som tidigare nämnts kan vis— telse på inackorderingshem göra vård eller intagning på vårdanstalt obehöv— lig. I vissa fall användes inackorde- ringshem vid direkt övergång från vård på anstalt.
Vistelsen på inackorderingshem är i princip frivillig. Lydnadsföreskrifter, vari angives att vederbörande är skyl- dig att bo på inackorderingshem, kan dock meddelas i samband med villkor- ligt anstånd med tvångsintagning på allmän vårdanstalt ävensom vid avgång från sådan anstalt. Den som vistas på inackorderingshem betalar själv större delen av kostnaden för kost och logi. Det pris som uttages av de boende mäs- te godkännas av socialstyrelsen.
Det första inackorderingshemmet in- rättades i Stockholm i början av 1920- talet. Efter 1944, då bestämmelser om statsbidrag till verksamheten infördes,
Tabell 4.2. Utvecklingen av vårdplatsan- talet vid inackorderingshemmen (1/1) un- der åren 1954—1967
År Antal hem Antal platser 1954 ......... 4 60 1955 ......... 4 60 1956 ......... 5 72 1957 ......... 6 87 1958 ......... 1 0 147 1959 ......... 1 4 232 1 960 ......... 1 7 271 1961 ......... 1 6 21 5 1 962 ......... 1 7 233 19631 ........ 18 259 1964 ......... 18 285 1965 ......... 20 306 1966 ......... 26 402 1 967 ......... 29 446
1 Övergångshemmet Hamra, som startade år 1960, kom genom ändrade statsbidrags- bestämmelser att räknas som inackorde- ringshem fr. o. m. 1/7 1963.
har efter hand tillkommit ett 25-tal hem. Platsantalet uppgick den 1 janua- ri 1967 till 446 och beräknas i mitten av 1967 uppgå till omkring 650. Inac- korderingshem planeras för närvarande på ett flertal orter (tab. 4.2).
Inackorderingshemmen finns huvud- sakligen i större och medelstora städer, men exempel finns också på kommuner som slutit sig samman i kommunalför- bund för att gemensamt anordna in- ackorderingshem. Inackorderingshem är i huvudsak en primärkommunal verksamhet men det finns t. ex. lands- ting som byggt inackorderingshem i an- slutning till arbetsvårdvande verksam- het. Det finns vidare inackorderings- hem som drives av vissa ideella orga- nisationer bl. a. Frälsningsarmén, Län— karna och Lewi Petrus' filantropiska stiftelse. Vissa av Länkarna drivna in- ackorderingshem fungerar även delvis som semesterhem, »som—marhem» och konvalescenthem. Hem som drives pri- vat eller aV organisation ingår ej i ta- bell 4.2.
Ett övergångshem, som speciellt är inriktat på att genom snabbehandling föra tillbaka klient från vårdanstalt till ett vanligt liv med ordnade bostads- och arbetsförhållanden, finns inrättat i Stockholm.
Hösten 1965 invigdes i Stockholm ett inackorderingshem av ny typ. Detta hem har differentierat sin verksamhet på så sätt att ett inackorderingshem av traditionellt slag med 20 platser har inrymts i en byggnad och en speciell avdelning på 40 platser i en annan. Den senare avdelningen drivs under friare former och har hotellkaraktär. De boende har större rörelsefrihet och får ta mer eget ansvar än vad som är vanligt i inackorderingshem av traditio— nell typ samt betala mer marknadsmäs- siga avgifter för kost och logi.
Vistelsetiden vid hemmen brukar va-
Tabell 4.3. Vården vid inackorderizigshenunen under år 1964
_ Medelvärdtid i då ar -' ' Antal platser Antal Anåzåiildzår g Miudtäbägfåårg 31/12 1964 intagningar , . . per vårdad y ]. ,, personei per mtagnmg grad) 1 A, person 298 1 729 1 403 48 59 70,5
riera mycket. Som framgår av tabell 4.3 var medelvärdtiden per boende per- son 1964 59 dagar. Lägsta och högsta medelvårdtid per boende och hem un- der året var 26 resp. 136 dagar. Belägg— ning, intagningsorsaker m. m. redovi- sas i kap. 11.
Familjevård
Liksom inackorderingshemmet kan fa- miljevården i vissa fall vara en lämp- lig tillgång såväl som komplement till öppenvård i allmänhet som inom efter— vården och den kan också i viss ut- sträckning träda i stället för anstalts- vård.
Familjevård förekommer i enstaka fall på föranstaltande av länsnykter- hetsnämnd eller kommunal nykterhets— nämnd. Vid en erkänd vårdanstalt (Lil- legården) har tidigare funnits en or- ganisation för familjevård. Själva an- stalten har därvid fungerat som genom— gångsstation för familjevårdsfall, som placerats huvudsakligen på ett antal lantgårdar i anstaltens närhet. De klien— ter som kan placeras på lantgårdar kan delvis sysselsättas eller utföra enklare sysslor medan de som inackorderas i familjevårdshem utan sysselsättnings- möjligheter oftast är kroppsligt sjuka. Familjevårdsverksamheten 'vid Lille- gården har minskat under senare år. Numera förekommer familjevård i ringa utsträckning inom nykterhetsvården och omfattar totalt endast några 10-tal fall årligen.
Annan halvöppen vård
För att i första hand provisoriskt lösa bostadsfråganl för sådana missbrukare som ej har eller själv kan förväntas ordna bostad efter t.ex. anstaltsvistel- se har ett antal nämnder, ibland som alternativ till övergångshem, inrättat s.k. övergångsbostäder (förhyrda lä— genheter). I större och medelstora stä- der disponerar nämnderna i en del fall ett antal platser på ungkarlshotell och härbärgen. Bostadsfrågan torde för åt- skilliga kunna lösas tillfälligt även på detta senare sätt, men ur allmän reha- biliteringssynpunkt har de sistnämnda bostadsförläggningarna, åtminstone de som är av hittillsvarande typ, ansetts vara mindre lämpliga.
Inom barna- och ungdomsvården sker halvöppen vård vid inackorderingshem drivna av kommuner, enskilda organi- sationer som IOGT, Frälsningsarmén m. fl. Dessutom förekommer inackorde- ring i enskilda fosterhem. Vård av bo- stadslösa alkoholmissbrukare behand- las även senare i detta kapitel.
A rbetsvård
Vissa arbetsvårdande åtgärder ingår nu- mera såväl i den öppna, halvöppna som den slutna nykterhetsvården. Nykter— hetsvårdsutredningen påpekade bl.a. att man i det nykterhetsvårdande arbe— tet ofta ställes inför en olycklig växel-
verkan mellan alkoholmissbruk och otillfredsställande arbetsförhållanden. Av bl. a. denna anledning ansåg utred- ningen det i många fall vara nödvän- digt att de rent nykterhetsvårdande åt- gärderna samordnades med arbetsvår- dande insatser. Utredningen föreslog att vid utbyggnaden av arbetsvårdens re- surser dess ökade betydelse för nykter— hetsvården skulle beaktas. Vidare före- slog utredningen åtgärder för ett vidgat samarbete mellan nykterhetsvård och arbetsvård.
De arbetsvårdande åtgärder som kan sättas in i samband med nykterhetsvård är av skiftande slag såsom t. ex. arbets- prövning, arbetsträning, yrkesutbild- ning, skyddad sysselsättning samt nä- ringshjälp för startande av egen verk- samhet.
Organiserad samverkan mellan nykterhets- vårdsorganen och arbetsförmedlingen
Det finns numera en organiserad sam- verkan mellan nykterhetsvården och arbetsvården. Vid ett flertal större ar- betsförmedlingar och vid samtliga länsarbetsnämnder finns sålunda sär- skilt utsedda kontaktmän med uppgift att handha samarbetet mellan nykter- hetsvårdsorganen och arbetsförmedling- en. De lokala kontaktmännen vid läns- arbetsnämnder eller arbetsförmedling- ar deltar bl. a. i behandlingskolle- gierna vid vårdanstalter för alkohol- missbrukare samt fungerar som för— medlare av arbeten och anställningar för klienter från den slutna nykterhets— vården. Deras uppgift är vidare att i samband med deltagandet i behand- lingskollegierna medverka till att er— forderliga arbetsvårdande åtgärder för- beredes och vidtages i god tid före kli— enternas avgång från vårdanstalten. Kontaktmannen i länet (länskontakt— mannen) har den direkta kontakten med öppenvården samt samordnar de
lokala kontaktmännens verksamhet in— om sitt län. Han skall genom råd och anvisningar vägleda kontaktmännen och arbetsförmedlingarna i övrigt samt lämna informationer i aktuella frågor. Bl. a. i detta syfte ordnas i olika delar av landet regionala konferenser för an— stalts- och öppenvårdspersonal samt ar- betsförmedlingarnas kontaktmän och en del övriga tjänstemän.
Till arbetsvårdsexpeditionerna remit- teras personer från olika sociala organ som t. ex. nykterhetsnämnd, rådgiv— ningsbyrå och vårdanstalt. Många upp— söker själva de arbetsvårdande orga— nen. Av antalet arbetsvårdssökande år 1966 (totalt 74 812) har i 6891 fall (därav 206 kvinnor) det huvudsakliga arbetshindret varit alkoholmissbruk. (Se vidare tab. 4.4 över arbetsvårds— verksamheten avseende alkoholmiss- bruk-are under åren 1961—1966.)
Förutom de arbetsvårdssökande som redovisas i nedanstående tabell torde ett visst antal bland andra kategorier arbetsvårdssökande ha alkoholproblem av varierande svårighetsgrad. Som framgår av tabellen har ökningen av antalet arbetsvårdssökande med alko- holproblem varit avsevärd under den redovisade femårsperioden. En stor del av de arbetsvårdssökande har placerats i beredskapsarbeten eller motsvarande. Var de placerade tagit vägen efter be- redskapsarbetet redovisas i tabell 4.5. En sjundedel av de arbetsvårdssökande 1964 har kunnat placeras direkt i den öppna marknaden medan endast om- kring 3 % har kunnat placeras i skyd- dad verkstad.
Den arbetsvårdsutre-dning som föl— jer på en ansökan till arbetsvårdsex- peditionen syftar till en kartläggning av klientens möjligheter att försörja sig genom arbete. I utredningen ingår ofta såväl medicinsk undersökning som psykotekniska prov och vissa andra
Tabell 4.4. Arbetsvdrdsverksamheten avseende alkoholmissbrukare under åren 1961—1966 i samtliga Stockhalmsstad
län och arbetsnämnden
'—
År
Arbetsvårdssökande
Arbetsanskaffning
Näringshj älp
Andra åtgärder
därav
första- gångsin- skrivna
Hela antalet Hela
antalet
därav
i öppna mark- naden
i skyddad verksamhet
skyd- dad verk- stad
hemarbe- te genom hemar- hetscen- tral el. motsva— rande
arkivar—
bete och
musiker- hjälp
bered- skapsar- bete el. motsva-
rande
egen
rörelse fordon och andra tek- niska hj älp— medel arbets— pröv- ning arbets- trä- ning
yrkes- utbild- ning och an- pass- nings- kurs
Ei aktuella för arbets— vård1
1961 Hela antalet. . . . . . Därav kvinnliga. . . . . 1962 Hela antalet. . . . . . . .. Därav kvinnliga. . . 1963 Hela antalet . . . . . . . . Därav kvinnliga. . . 1964 Hela antalet. . . . . . . Därav kvinnliga. . . . . 1965 Hela antalet . . . . . . .. Därav kvinnliga . . 1966 Hela antalet . . . . . Därav kvinnliga. . . . .
857 17
1 335 32
3 668 84 1 686 53
4 910 90 2 123 49
6 596 161 2 638 109
6 891 206 2 417 112
1 514 15 2 492 22 3 989 41 4 883 30 5 941 47 6 631 58
515 13 486 19 715 35 997 1 6
1 164 39
965 34
115 121 188 19
4 59 — 3
935
1 926 3 177 3 723 4 607 5 415 2
m v—t
N
N L')
106 172 294 291 13 439 14 582 21 699 832 18
1 226 25 2 179 34 2 926 54 3 045 72
1. Erhållit arbete utan
af:s medverkan, arbetsoförmögna t. v. samt annan
orsak.
Uppgift ej tillgänglig . .
undersökningar som kan ge besked om en placering i öppna marknaden är möjlig. Arbetsvårdsutredningen skall utmynna i förslag om lämpligt arbete och erforderliga åtgärder för arbets- placering m. m.
Sådana sökande som anses lämpliga för mer kvalificerad eller långvarig ut— bildning kan remitteras till anlags- prövning vid psykotekniskt institut el— ler till Personaladministrativa rådet. Kostnaderna härför täcks helt av stats- medel. För mer svårbedömda arbets- vårdsfall kan särskilda undersökningar och observationer —— arbetsprövning — vara erforderliga. Arbetsprövning utfö— res vid Statens arbetsklinik samt vid vissa prövningsavdelningar som är an— slutna till träningsverkstäder.
Arbetsträning och skyddad sysselsättning
Omkring 400 klienter från nykterhets- vården erhåller varje år genom arbets- vårdsexpeditionernas förmedling plats på arbetsträningsverkstad och verkstä- der för skyddad sysselsättning. Arbetsträning syftar till att under läkartillsyn systematiskt träna upp han- dikappade personers fysiska och psy- kiska arbetskapacitet. Den skall vidare ge tillvänjning till arbete, arbetsfärdig— heter och anpassning till arbetsrutin och arbetsmiljö. Arbetsträningen skall om möjligt höja presta—tionsförmågan till att motsvara de krav ett arbete i öppna marknaden ställer. I många fall kan arbetsträningen också vara en grundläggande förberedelse för yrkes- utbildning, omskolning eller för arbete i skyddad miljö. Arbetsmarknadsstyrelsen anordnar särskilda utbildningskurser för nykter- hetsvårdsklientel. Även om yrkesut- bildning av alkoholskadade i första hand är inriktad på placering i de all- männa utbildningskurserna har det an-
setts finnas ett behov av särskilda an- ordningar för yrkesutbildning av detta klientel. Verksamheten är dock ännu så länge av ganska blygsam omfatt- ning.
Viss förberedande yrkesutbildning fö- rekommer sedan någon tid vid erkän- da vårdwanstwalten Åsbrohemmet. Denna förberedande verksamhet bedrives i anslutning till klienternas anstaltsvis- telse och är avsedd att avlösas av del- tagande i utbildningskurs i öppna marknaden.
Skyddad och halvskyddad sysselsätt- ning kan för många alkoholskadade med nedsatt arbetsförmåga utgöra en— då möjligheten att utföra ett produk— tivt arbete. Möjligheten att få arbeta under former som innebär mindre på- frestningar i olika hänseenden än den öppna marknadens förhållanden är av stor betydelse inte minst för de alko- holmissbrukare som till följd av sitt missbruk, men kanske trots gott yr— keskunnan-de, blivit avskedade från en eller flera anställningar och inte lång- re själva tror på sina möjligheter att göra sig gällande på den reguljära arbetsmarknaden.
Verkstäder för skyddad sysselsätt— ning har upprättats av ett hundratal huvudmän (cirka 5 200 platser), i förs- ta hand kommuner och landsting men även av enskilda sammanslutningar. Verksamheten omfattar huvudsakligen verkstadsrörelse med viss specialise- ring som metallarbete, snickeri, textil— arbete eller bokbinderi. På vissa håll innefattar verksamheten Skrivbyråer med enklare former av kontorsarbete. Statsbidrag utgår med viss begräns— ning till anordnings- och driftkostna— der. Direkta statsbidrag till de syssel— sattas löner utgår ej. Ersättning för utfört arbete utbetalas i form av ac— kordslön eller garanterad timpenning. Medeltimförtjänsten vid verkstäderna uppgick år 1965 till kr. 4: 82.
Kommunala och statliga beredskapsarbeten för svårplacerad arbetskraft De kommunala arbetena för svårplace- rad arbetskraft omfattar arbeten, som icke är alltför fysiskt betungande eller fordrar särskild yrkesvana, såsom t. ex. upprensning av skogs- och strövmar- ker, stränder och badplatser, anord- nande av promenadstråk och stigar till utsiktsplatser, iordningställande och upprensning av campingområden, upp- snyggning av missprydande grustäck- ter m. m. Arbetena arrangeras av kom- munen i samarbete med arbetsmark- nadsstyrelsen. I dessa arbeten syssel— sättes sådana handikappade, som ej kunnat placeras på den öppna arbets- marknaden och ej kan flytta till ort, där lämpligt arbete står att få. Med hänsyn till att tillgången på skyddade verkstadsplatser är otillräcklig, är de kommunala beredskapsarbetena ett nödvändigt medel att bereda de handi— kappade skyddad sysselsättning. Av de ca 4000 handikappade som är place- rade i statliga och kommunala utearbe- ten är omkring tre fjärdedelar alkohol— missbrukare.
De kommunala arbetena är i regel förlagda till de arbetsplacerades hem- ort eller dess närhet, varför särskilda vid arbetsplatserna förlagda förlägg- ningsbyggnader — på ett par undantag när — inte finns anordnade. De ar- betsplacerade bor antingen i sina egna bostäder eller på av kommunen anord- nat inackorderingshem för alkohol- missbrukare. Statsbidrag utgår med 33 % av kostnaderna för löner, arbets- material m. m.
De statliga beredskapsarbetena för alkoholskadade omfattar (mars 1967) 33 förläggningar i landet med samman— lagt ca 800 platser. Varje arbetsplats har i regel 24 förläggningsplatser. Det finns därutöver några förläggningar
för ungdomsvårdsskoleelever, kriminal- vårdsklientel och mentalvårdsklientel.
Till skillnad mot flertalet kommuna- la arbetsplatser har de statliga arbets- platserna förläggningsl-okaler, där de arbetsplacerade bl. a. kan inta sina mål- tider. Logi tillhandahålls utan särskild kostnad för de anvisade. Arbetena om- fattar i huvudsak vägbyggnads- och skogsvårdsarbeten men även arbeten av fornminnes- och naturvårdandc lia- raktär. Av nykterhctsvårdsklientelet har ca 80 % anvisats från vårdanstalterna och ca 20 % från den öppna nykterhets— vården. Anvisning av arbetssökande sker genom arbetsförmedlingen. Klien— telet består huvudsakligen av avance— rade missbrukare.
Personalen vid arbetsplatserna utgö- res vanligen av en platschef, en assi- stent, förmän och en kocka. Vid vissa arbetsplatser finns teknisk personal an- ställd. Vid tre arbetsplatser har läkare knutits till verksamheten på deltid (2 tim./14 (lag.). Assistenten svarar för den kurativa verksamheten, som främst utgöres av allmän tillsyn, viss person- lig omvårdnad och anordnande av fri- tidssysselsättningar. Därutöver har as- sistenten till uppgift att föra journaler samt i samråd med konta'ktmannen på arbetsförmedlingen förbereda arbetsta- garnas placering i öppna marknaden.
För de arbetsplacerades fritidssyssel- sättning finns vid arbetsplatserna TV, radio, olika sällskapsspel samt viss ut- rustning som idrotts- och fiskredskap m. m. Ett anslag på 2 400 kr. per år och förläggning finns för underhållning och förströelse i förläggningen, ex— empelvis film, föredrag, musik m. in. men även för anordnande av utflykter, som förlägges till intressanta mål som djurparker, fiskeplatser, skärgårdsöar m.m. Bland de aktiva fritidssysselsätt- ningarna kan nämnas bordtennis, bad- minton, friidrott och snideri.
Förtäring av spritdrycker eller an- vändning av andra berusningsmedel liksom förvaring därav är förbjudet inom arbetsplatsområdet. Även uppträ- dande under påverkan av berusnings- medel inom förläggningen eller på ar- betsplatsen är förbjudet. Överträdelse medför varning eller avsked. Misslyc- kandena med spriten är ofta koncentre- rade till veckosluten eller övrig fritid. I sammanhanget kan nämnas att en tredjedel av de arbetsplacerade beräk- nas tillbringa helgerna på hemorten el- ler i närbelägen stad.
Besluten om arbetstagares skiljande från anställningen har oftast föregåtts av överväganden som varit av kompli- cerad och ömtålig natur. Ordningsbe- stämmelsernas utformning har kritise- rats bl. a. av länkrörelsen. Alltför stränga bestämmelser ifråga om krav på helnykterhet kan få till följd en för kraftig omsättning av arbetskraft, vil— ket är till men för verksamheten. Så- dana bestämmelser förefaller ofta inte heller rimliga med hänsyn till att det främsta arbetshindret bland de placera- de just är uttalade alkoholproblem med stora risker för återfall. Å andra sidan kan alltför stor tolerans ifråga om be- dömningen medföra oro och otrivsel på arbetsplatsen, vilket verksamheten och de placerades arbetsanpassning inte hel- ler på sikt är betjänt av. Vid många ar- betsplatser synes man'ha kommit fram till en medelväg i bedömningen av de tillfälliga återfallen i missbruk som alla parter är beredda att acceptera. Både från arbetsmarknadsstyrelsens och socialstyrelsens sida har framförts önskemål om en utbyggnad av den 50- ciala omvårdnaden för att man vid arbetsplatserna bättre skall kunna lösa de problem som uppstår i samband med de arbetsplacerades akuta alko- holsvårigheter. Detta skulle bl. a. kun— na ske genom en utökning av den so-
ciala personalen som därmed bättre skulle kunna organisera de arbetsplace- rades fritidssysselsättningar. Beträffan— de behovet av medicinska vårdmöjlig— heter i akuta situationer anses en sam- verkan med privatläkare eller läkare vid sjukvårdsinrättning behöva organi— seras.
Till arbetsmarknadsstyrelsens arbets- platser för alkoholskadade har under år 1966 2 587 personer anvisats. Under samma tid har 2502 personer avgått. Orsakerna till avgången redovisas i ta- bell 4.5. Vistelsetiden vid beredskaps— arbetena har uppskattats till i genern- snitt tre månader. Den genomsnittliga timförtjänsten under 1966 har varit kr. 8: 53/tim. för vägarbete-n och kr. 6: 83/ tim. för skogsvårdsarbeten.
Som synes av tabellen är andelen av- gående på grund av onykterhet och av- vikningar utan anmälan tämligen bety- dande, vilket torde sammanhänga med de avancerade alkoholproblem som många i denna grupp arbetsplacerade har. Detta illustrerar samtidigt att man lyckats mindre bra beträffande en icke obetydlig del av de anvisade. Inte minst med hänsyn till att flertalet av de arbetsplacerade ej kan beredas sys— selsättning på annat sätt torde dock re- sultatet av verksamheten få betraktas som huvudsakligen positivt.
Under budgetåret 1965/66 utfördes 595400 dagsverken vid statliga bered- skapsarbeten för handikappade m.fl. och 295400 vid de kommunala bered— skapsarbetena för svårplacerade. De totala kostnaderna för nämnda arbeten uppgick för budgetåret 1965/66 till 145 milj. kr., varav kommunerna svarade för 20 % och staten för 80 %.
Arbetsmarknadsutredningen har i sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965: 9) funnit det angeläget att de särskilda beredskapsarbetena för svårplacerade utökas och om möjligt yt—
Tabell 4.5. Sammanställning över verksamheten vid arbetsplatser för alkoholskadade under tiden 16/1 31/12 1966
._. : .... qg aga % >*:E =p >.._,__. ” & =: . .., sr c: :$ :» . =... hl) no 0— _ 4-1 I ett 5 : ......» ** : #5: 22 V) ?— C 5 e ., e esse N % .:::äjg & & -i”rm m 5 en U |.E CD 5 = 55 " nu 33 03 & = ” __ ”” 5.3 > > a:llo ”SV,—H in 2 o åEees & ,__—' 54:54:31... *-' tis—Qvint hl) : __ unc—J = man?; 3 oo ”U ».)qu NO & & gaming-:a (D ;: ",,—ma !— (IJ—ev.; & (] a_n: > Eu"— 2 om? 3 & Guo-5 v—l n— än"? :o .... ._.5 . .... sv Eee 32 295 2 så vis så ”"% .... »— u & EC— ; 0 04.) [x F-c =", 6") kl o'ä han 0 "G = N _! Tucäå o 9 Go:-co LD = =å== n o (>=» 12 === 9- m l-i :: _égå h cu no:-u 00 '” Ex:—xo m _. 'i' N _ (C:a:o % HED— t'å &: i” :o cc 43 Pga: oo ** S'cv-i in ( än): "Uxo I _. o' :D 0: H vg N .2 = !— v—4 & m v—4 x (9 H
terligare differentieras. Utredningen an- ser att relativt få personer som anvi- sas till beredskapsarbeten för svårpla- cerade förmedlas från dessa arbetsplat- ser till anställningar i öppna markna- den. Vanligen synes enligt utredningen de anvisade stanna så länge de trivs med arbetet eller så länge de sköter sig på ett acceptabelt sätt. Att arbetsför— medlingen endast i begränsad utsträck- ning lyckas ordna anställningar i öpp- na marknaden beror enligt utredningen på att de anvisade ofta är svårt han- dikappade. En annan orsak synes vara att arbetsvårdsinsatserna för detta kli- entel varit otillräckliga. Om inte dessa förbättrades skulle den enskildes möj- ligheter till en social och yrkesmässig rehabilitering försummas. Utredningen anser att beredskapsarbetena mera sys- tematiskt än förut bör inriktas på åt- gärder som underlättar anpassningen på den öppna arbetsmarknaden. För att i ökad utsträckning möjliggöra det— ta erfordras enligt arbetsmarknadsut- redningen en mer systematisk observa- tion av de enskilda individerna under arbetets gång i likhet med vad som sker med handikappade i kommunala verk- städer för arbetsträning och skyddad sysselsättning.
I proposition 1966: 52 angående rikt- linjer för arbetsmarknadspolitiken m. m. föreslog inrikesministern fortsatt utbyggnad på arbetsvårdens område. Statsbidrag skulle enligt propositionen utgå till anordnande och drift av loka— ler för arbetsprövning m. m.
Departementschefen ansåg i likhet med arbetsmarknadsutredningen det angeläget att beredskapsarbetena för handikappade utökades och om möjligt differentierades ytterligare. Departe- mentschefen delade däremot inte utred- ningens uppfattning att ansvaret för be— redskapsarbeten för vårdade vid anstal— ter för alkoholmissbrukare, ungdoms-
vårdsskolor, mentalsjukhus och krimi- nalvårdsanstalter borde åvila de myn- digheter som är ansvariga för vården. Departementschefen betonade att ar- betsmarknadsverkets medverkan väl- komnats från vårdhuvudmännens sida och att några olägenheter ur organisa- torisk synpunkt inte varit förenade med att arbetena drivits i arbetsmarknads— verkets regi. Inte heller kunde det gö— ras gällande att verksamheten inkräktat på andra arbetsmarknadspolitiska upp- gifter. Departementschefen fann ingen anledning till att arbetsmarknadsver- kets befattning med nämnda verksamhet skulle upphöra. Det syntes lämpligt att initiativ till beredskapsarbeten av ifrå- gavarande slag togs av vederbörande anstaltshuvudman, medan arbetsmark- nadsverket borde bestämma arbets- objekt och stå för driften av arbetena. Departementschefen ansåg det vidare självklart att en nära samverkan med den berörda vårdanstalten härvid skul- le äga rum.
Vissa arbetsvårdande moment ingår även i den arbetsdrift som bedrives vid vårdanstalterna för alkoholmissbruka- re. Denna verksamhet, som beskrives närmare i en översikt (bil. 4.1, del II), omfattar bl.a. verkstadsarbete, betong- gjutning, vävning, snickeriarbete, mål- ning, skogs-, trädgårds- och jordbruks- arbete. Vid några anstalter kan vård- tagare erhålla anställning utanför an- stalten.
I syfte att främja utbyggnaden av vårdanstalternas arbetsdrift liksom nykterhetsvårdsklientelets anpassning på arbetsmarknaden sker även på cen- tralt håll samarbete mellan represen- tanter för socialstyrelsen, kriminal- vårdsstyrelsen och arbetsmarknadssty— relsen. Samarbetet kan omfatta över- läggningar om organisationen av ar- betsdriften, vårdfrågor i anslutning till beredskapsarbetena, uppläggning av
kurser för personal, avsättning av pro- dukter från arbetsdriften, investerings— frågor m. m. Beträffande anordnandet av lokaler vid vårdanstalterna sker samarbete med byggnadsstyrelsen.
Sluten vård
Vårdanstalter för alkoholmissbrukare
Enskilda anstalter eller »Vårdhem för alkoholister» fanns redanl'före alkoholist- lagens tillkomst 1913. Den första statliga alkoholistanstalten, Venn garn, togs i bruk 1916, då alkoholistlagen började till- lämpas. För att betona vanstaltsintag- ningens karaktär av vård ändrade man 1955 de allmänna alkoholistanstalternas benämning till allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Systemet med allmänna anstalter har utvecklats på två sätt. Dels har staten själv anordnat och drivit vissa anstalter, statliga an— stalter, och dels har staten genom bi- drag, vilka så småningom kommit att motsvara hela kostnaden, uppmuntrat enskilda organisationer att driva an- stalter som efter godkännande av Kungl. Maj:t fick benämningen erkända anstal- ter. Vissa av dessa anstalter har seder- mera övertagits av kommuner. Mellan dessa två typer av anstalter görs ingen åtskillnad i nykterhetsvårdslagen.
Förutom allmänna vårdanstalter finns det enskilda vårdanstalter för alkohol- missbrukare. Vården vid sådana anstal- ter är helt frivillig och ej beroende av nykterhetsvårdslagens bestämmelser om anstaltsvård. De som vårdas på enskild anstalt är sjukskrivna och uppbär som regel sjukpenning från försäkringskas- san. Sådana anstalter drivs av kommu- ner och olika organisationer.
Länkarna och vissa andra ideella organisationer i övrigt driver konvales— centhem för vård av alkoholmissbru- kare.
Skillnaderna mellan olika typer av
Ägare:
Bidrag vid anordnandet av anstalt:
Driftskostnader:
Intagning:
V årdt ider:
Vårdavgifter:
Ersättning från försäkringskassa:
Statliga anstalter Erkända anstalter Enskilda anstalter
Staten
Staten står för hela kostnaden
Förslagsanslag
Ansökan om tvångsintag- ning göres hos länsstyrel— sen. Ansökan om plats på anstalt (resolution el. fri- villigt enl. 58 5 Nvl) sökes av nykterhetsnämnd eller annan socialstyrelsen
3
Vårdperiodernas längd som regel 3—5 mån. Försökspermission efter viss tid.
Inga
Sjukpenning utgår ej5
Kommun, ideella organi- sationer, särskilda stiftel- ser
Anordningsbidragl som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10000 kr. eller om särskilda skäl föreligger högst 15 000 kr.
Garantibidrag:2 Högst 31 kr/dag Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag
För speciella vårdanord- ningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibi- drag.
Lika som för statliga an- stalter
3
Vårdperiodernas längd som regel c:a 3 mån. Försökspermission efter viss tid'
Inga
Sjukpenning utgår ejs
Kommun, ideella organi- sationer, särskilda stif- telser, landstingskommun
Anordningsbidrag1 som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10000 kr. eller om särkilda skältöreligger högst 15 000 kr.
Garantibidrag:2 Högst 31 kr/dag. Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag
För speciella vårdanord- ningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibi- drag.
Endast frivilliga. Intag- ning på den vårdsökandes personliga initiativ genom nykterhetsnämnd, läkare, kurator, rådgivningsbyrå, anstaltsföreståndare
1—3 mån.
Ingen försökspermission. Vid vårdperiodens slut definitiv utskrivning
Kr. 1: —/dag och vårdad person
Sjukpenning utgår som regel
1 SFS 1957: 144, 1962: 333, 1963: 380, 1964: 433 1965:109, 1966:211. ” SFS 1955: 426, 1964: 409, 1966: 212, 1967: 187. 3 »Den tid, varunder den, som på grund av slutligt beslut intagits å allmän vårdanstalt, må kvarhållas (Vårdtid), utgör ett år. Har han förut varit intagen å sådan anstalt och är beslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, är dock vårdtiden två år», (44 5. 1 st. Nvl.)
' 49 & Nvl. 5 Lag 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.
anstalter framgår av översikten på si- dan 72.
Det ursprungliga syftet med vården på alllnänna anstalter var främst att skydda andra människor mot följderna av alkoholmissbruk. Fortfarande torde en icke oväsentlig del av denna mål- sättning vara gällande, men det rent
vårdande inslaget är numera domine- rande. Enligt 43 % Nvl skall »behand- lingen av de intagna anpassas efter vår- dens huvudsakliga syfte att återföra dem till ett nyktert liv. Envar skall vara pliktig att följa de för anstalten gällande ordningsföreskrifterna samt att fullgöra det arbete, som ur synpunk-
ten av en ändamålsenlig Vård åläggas honom.» Både vid allmänna och en- skilda vårdanstalter finns som tidigare påpekats möjligheter till sysselsättning. Arbetsdriftens olika grenar framgår av bilaga 4.1, del II. Den vård som i öv- rigt förekommer är socialt och medi- cinskt inriktad. Vid en del anstalter be- drives gruppterapi och gruppsamtal.
Sedan 1964 har behandlingskollegier regelbundet förekommit på de allmän- na vårdanstalterna. Vid dessa kollegier där anstaltens föreståndare, assistent, läkare m. fl. deltager, planläggs värden för varje klient. Även representanter för länsnykterhetsnämnd och länsar- betsnämnd (arbetsförmedling) deltager i dessa kollegier.
Behandlingskollegierna syftar till en systematisering och samordning av vår- den såväl under klientens anstaltsvistel— se som under den efterföljande behand- lingsperioden. I samband med införan- det av denna verksamhet ålades samt- liga allmänna vårdanstalter att föra särskild behandlingsjournal för varje klient.
Anstalternas platsantal, differentie— ringsprinciper, förläggningsstruktur, ar- betsdrift, personal m. m. framgår av bilaga 4.1, del II. Siffermaterialet har sammanställts av socialstyrelsen. I bila- gan ingår ej uppgifter om erkända vård- anstalten Kalbo (37 pl) som lades ned 1.3 1966. Uppgifterna om arbetsdriften avser tvärsnitt vid tidpunkterna 20.9 1965 (för statliga och erkända) och 11.6 1965 (för enskilda anstalter). Siff- rorna för antalet sysselsatta har sålun- da påverkats av antalet belagda platser vid nämnda tillfällen samt av säsongs- variationerna.
Beträffande arbetsdriften kan det framhållas att denna under åren 1963 och 1964 varit föremål för utredningar i socialstyrelsen, som bl. a. föreslagit en omstrukturering av arbetsdriften på
sådant sätt att jordbruksdriften vid en del anstalter nedlägges och att en ut- byggnad i gengäld sker av verkstads- och trädgårdsdriften.
Klientelets sammansättning vid de olika anstalterna har i nämnda bilaga endast beskrivits för de statliga och erkända vårdanstalterna. Skillnaderna mellan de olika anstaltskategorierna fram-går delvis av de undersöknings- resultat som redovisas i kapitel 10.
När det gäller differentieringen av vårdsökande på olika allmänna vårdan- stalter åligger det socialstyrelsen att efter framställning anvisa plats på den anstalt som anses mest lämplig för vård- tagaren med hänsyn till faktorer som ålder, sinnesart, hälsotillstånd, arbets- förmåga och tidigare livsföring. Dess- utom tar styrelsen hänsyn till klientens egna önskemål om placering samt till möjligheterna till lämplig sysselsättning eller arbetsträning. Även anstaltens geografiska läge är av betydelse vid differentieringen. På grund av tempo- rär platsbrist vintertid samt trängande vårdbehov uppstår ibland svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande differentiering på lämpliga vårdanstal- ter.
Antalet vårddagar vid allmänna och enskilda vårdanstalter framgår av tablån på sidan 74.
Som synes har antalet vårddagar un- der åren 1962—1965 minskat vid de statliga och erkända vårdanstalternia medan en relativt kraftig ökning skett för de enskilda anstalternas del. Fort- farande är dock vården vid de allmän- na vårdanstalterna dominerande inom den slutna nykterhetsvården och ut- gjorde år 1966 79,6% av totalantalet vårddagar. Minskningen av denna an- del sedan 1965 utgör 0,3 %. Totalt har antalet vårddagar under sengre år mins- kat i förhållande till år 1962. Nedgång- en 1963 torde delvis ha betingats av
Antal vårddagar Anstaltskategori 1962 1963 | 1964 | 1965 | 1966 Statliga vårdanstalter. 148 551 142 500 143 909 130 397 131 046 Erkända vårdanstalter 553 308 519 407 518 457 515 392 512 032 Enskilda vårdanstalter 128 002 129 067 144 722 162 922 164 821 Summa vårddagar 829 861 | 790 974 | 807 088 | 808 711 | 807 899
arb-etskonflikten vid systembolaget det- ta år.
Medelvårdtiden för frivilligt ingång- na klienter på allmän vårdanstalt var enligt bil. 4.3 (del 11) under år 1965 92 dagar (3 mån., 2 dagar). Längsta me- delvårdtiden hade Hessleby (134 da- gar) och den kortaste Hagbyhemmet (66 dagar). Medelvårdtiden för tvångs— intagna klienter var något längre, 100 dagar (3 mån., 10 dagar). Längsta me- delvårdtiden hade Svartsjö (138 dagar) och den kortaste Karlsvik (55 dagar).
Medelvårdtiden för klienter som un- der 1965 utskrivits från enskild anstalt var enligt bil. 4.2 (del II) betydligt kor- tare, 61 dagar (2 mån., 1 dag). Den längsta vårdtiden hade Tingsätra vård- hem (84 dagar) och den kortaste Öjer— sjöhemmet (30 dagar).
Ungdomsvårdsskola
Sluten eller institutionell vård av unga alkoholmissbrukare sker i ungdoms- vårdsskola. Plats brukar anskaffas vid någon av de skolor där möjligheterna till medicinsk och psykiatrisk terapi är särskilt goda.
Ungdomsvårdsskolorna har till ända- mål att bereda vård, fostran och utbild- ning åt barn och ungdomar som om- händertagits för samhällsvård och in- skrivits som elever vid skolorna. För närvarande finns 24 ungdomsvårds- skolor, varav 15 för manliga och 9 för kvinnliga elever. Antalet fastställda vårdplatser. den 1 juli 1967 var 1 022.
Det finns två olika huvudtyper av
skolor nämligen skolhem för barn i skolpliktig ålder och yrkesskolor för ungdom som avslutat sin skolgång. Om- kring 80 % av platsantalet avser yrkes- skolor.
Vid ungdomsvårdsskolorna finns ca 809 befattningshavare anställda, varav 21 är assistenter för vård utom skola. Personaltätheten (vårdpersonal men även ekonomipersonal, kontorspersonal m. in.) vid skolorna uppgick den 1 april 1967 till en befattningsh-avare på 1,3 platser.
Intagning på ungdomsvårdsskola kan ske på tre olika sätt. Två former är av provisorisk natur och gäller intagning för observation och för utredning. Den tredje formen, som är definitiv, kallas inskrivning vid ungdomsvårdsskola.
Vården av eleverna äger rum inom eller utom skola. Vid vård utom skola överlämnas eleven till enskilt hem, inac- korderingshem, etc. Vård inom eller utom skola anses lika betydelsefull och den vårdform skall användas som bäst anses främja elevens utveckling. Vård inom skola bör alltid vara så anordnad att den skapar förutsättningar för ele- vens vård under friare former. Under senare år har en allt större del av vård— tiden kunmat förläggas utom skola och utgör numera cirka hälften av den to- tala vårdtiden, Den 1 april 1967 var hela antalet elever 1 739, varav 710 var närvarande vid skolorna och 811 i vård utom skola. övriga 218 elever hade per— mission, hade iavvikit, vårdades på sjuk- hus m. m.
Socialstyrelsen svarar för elevernas intagning och fördelning på lämpliga skolor. När en barnavårdsnämnd om- händertagit någon för samhällsvård, med avsikt att placera vederbörande på ungdomsvårdsskola, skall nämnden till socialstyrelsen ingiva ansökan härom. Ansökan skall innehålla prästbevis, av- skrift av senast utfärdat skolbetyg, uppgift av läraren om skolgången, lä— karintyg, nämndens utredning samt av— skrift av nämndens beslut om omhän- dertagande.
Enligt ungdomsvårdsskolestadgan har socialstyrelsen att fördela eleverna på skilda skolor efter ålder, kön, utveck- ling och sinnesbeskaffenhet. Ur dessa mer allmänt formulerade bestämmelser har utvecklats en praxis med tämligen nyanserade differentieringskriterier. Dessa omfattar begåvningsutveckling, psykisk särart, kroppslig sjukdom samt en del övriga mer speciella kriterier som t. ex. alkohol- och läkemedelsmiss- bruk.
Mot de nämnda kriterierna svarar för varje skola anvisade uppgifter inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Det finns sålunda två specialskolor med uppgift att bereda vård åt psykiskt sär- artade och kroppsligt sjuka elever. En upprustning av ungdomsvårdsskolorna i syfte att ge bättre möjlighet än tidi- gare att ta hand om ungdom med alko— holproblem beslöts av statsmakterna 1964. Vid Ryagården och Råby har nyli- gen inrättats särskilda sjukavdelningar för behandling av unga alkohol- och läkemedelsmissbrukare. En sådan av- delning är även under uppförande vid Fagareds yrkesskola.
Bland de anledningar som redovisas som dominerande eller bidragande or— sak till intagning på ungdomsvårds- skola är alkoholmissbruket tämligen vanligt förekommande, vilket framgår av tabell 4.6.
Som framgår av tabellen har andelen alkoholmissbruk som orsak till om— händertagandet ökat avsevärt under se— nare år. Detta torde delvis ha samband med det ökade antalet fylleriomhänder— taganden beträffande ungdomar under 21 år. En annan orsak till ökningen tor- de bland annat vara att barnavården efter den 1 januari 1961 haft huvudan- svaret även för den slutna vården av unga alkoholmissbrukare och succes- sivt kunnat överta den kategori miss— brukare som tidigare varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd eller vår— dats på anstalt för alkoholmissbrukare. Det bör dock i detta sammanhang upp- märksammas att missbrukarbegreppets vidare tolkning inom barnavården san- nolikt också kan vara av betydelse för den nämnda ökningen.
Socialstyrelsen gjorde 1958 en under- sökning rörande ungdqmsvårdsskole- elevernas alkoholvanor resp. alkohol- missbruk. Som alkoholmissbrukare be- traktades i undersökningen sådana ungdomar som gjort sig skyldiga till fylleriförseelse eller varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd samt ung— domar där alkoholmissbruket ingått som ett delsymtom i ett vanartkomplex. Materialet i undersökningen omfattade de ungdomar som under tre olika tolv- mänadersperioder av barnavårdsnämn- derna hos socialstyrelsen nyanmälts för intagning på ungdomsvårdsskola. Undersökningen visade att av de under tiden 1/10 1956—30/9 1957 anmälda 463 pojkarna kunde 25 % betecknas som missbrukare. I åldersgrupperna 15—18 och 18—21 år var andelen 36 % i var— dera gruppen och i åldersgrupperna un- der 15 år 0 %. Bland de 182 flickorna var 23 % missbrukare, 17 % i ålders- gruppen 15—18 år och 43 % i gruppen 18—21 år.
Nils Magnusson har i en undersökning rörande missbruk av alkohol och andra
Tabell 4.6. Anledningar lill ungdomsvärdsskoleelevernas omhändertagande under åren 1955—1965 (inskrivna vid utgången av år)
1965 *
1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 Pojkar Antal elever ............ 944 1 300 1 600 1 020 1 075 1 027 963 1 800 1 072 1 183 1 165 Därav i % omhänder- tagna p. g. a.1 Allmän svårfostran. . . . 42,9 24,5 23,4 16,4 15,5 11,6 8,4 9,1 12,1 12,3 10,0 Skolkn. skolrubbn. . . . . 6,8 14,1 16,9 ,22,5 20,7 18,8 16,7 15,7 28,5 32,5 30,9 Biltillgrepp ........... 7,2 17,0 17,4 29,8 34,5 34,8 38,8 40,4 49,1 49,9 50,6 Andra egendomsbrott. . 79,9 71,6 73,5 84,6 87,7 89,6 88,4 86,1 90,8 93,1 92,0 Misshandel ........... 3,1 4,2 4,9 4,6 5,8 6,7 11,1 16,0 27,1 28,3 30,2 Sexuell vanart ........ 1,5 5,2 5,6 6,1 5,4 5,8 5,3 6,2 6,7 6,7 5,2 Vagabondering, arbets- ovilja .............. 0,8 3,3 3,4 9,0 8,8 9,8 9,8 13,4 26,9 34,6 37,9 Alkoholmissbrukz ..... -— 6,4 7,5 13,4 16,3 20,1 23,5 24,5 35,6 38,5 40,9 Annan vanart ........ 2,2 ,2 ,6 3,3 4,1 4,4 4,8 4,7 5,1 5,7 3.9 Medeltal vanartsfaktorcr. — —— _— 1,8 2,0 2,0 2,1 2,2 2,8 3,0 3,0 Flickor Antal elever ............ 424 581 445 482 547 500 517 524 556 592 541 Däravi % omhändertagna p. g, a.1 Allmän svårfostran. . . . 61,1 33,6 32,1 19,7 18,5 14,8 13,2 13,4 13,8 11,8 11,5 Skolkn., skolrubbn ..... 5,0 10,8 13,3 19,1 20,1 13,2 12,8 13,4 25,0 33,1 35,3 Biltillgrepp ........... 0,2 1,5 1,8 3,1 3,7 2,6 2,1 2,9 4,1 5,1 4,1 Andra egendomsbrott . 25,0 30,1 30,1 33,0 35,5 39,1 34,6 35,5 41,9 45,9 44,7 Misshandel ........... 0,2 0,7 0,9 1,2 1,3 0,6 1,4 1,5 3,1 3,5 5,0 Sexuell vanart ........ 47,2 49,2 49,7 54,6 55,0 52,3 52,2 55,7 53,1 53,5 51,0 Vagabondering, arbets- ovilja .............. 3,8 6,4 6,1 32,4 41,9 48,9 47,4 54,4 68,5 80,6 84,5 Alkoholmissbruk2 ..... — 5,9 7,2 14,5 19,0 24,2 29,4 31,7 38,7 40,9 39,9 Annan vanart ........ — 0,5 ,4 0,6 1,0 1,2 1,9 1,5 0,9 1,2 1,8 Medeltal vanartsiaktorer. —— — —— 1,8 2,0 2,0 2,0 2,1 2,5 2,8 2,8
1 Mer än en anledning har redovisats för varje elev, varför den sammanlagda siffran överstiger 100 %. Medelantalet redovisade anledningar varierar mellan 1,8 och 3,0. 2 Före 1956 redovisades inte alkoholmissbruk som särskild anledning.
ver där man funnit samband mellan elevens alkoholbruk och kriminalitet
rusdrivande medel bland ungdoms- vårdsskoleelever 1963 funnit en liknan- de fördelning av andelen missbrukare. Denna undersökning, som var av stick- provskaraktär, omfattade var tredje av de vid yrkesskolorna inom ungdoms- vårdsskoleorganisationen den 15 juli 1963 intagna eleverna. Antalet elever som ingick i undersökningen var 450, 285 pojkar och 165 flickor. Som miss- brukare av alkohol betraktades alla de som gjort sig skyldiga till fylleriförse- elser, de som i barnavårdsutredningen uppgivits vara alkoholmissbrukare, ele-
samt de fall där man kunnat konstatera att elev varit spritpåverkad i samband med »avvikning, permission och/eller vård utom skola. Som grava missbru- kare betraktades de elever, som gripits för fylleri sex gånger eller mera och/eller hade minst ett sådant symtom på alko- holskada som delirium tremens, lätt— väckt alkoholbegär, återställarbehov eller minnesluckor.
Magnusson fann att 56,8 % av poj- karna och 55,8 % av flickorna kunde
räknas som missbrukare i undersök- ningens mening. Till grava missbrukare kunde räknas 19,3 % av pojkarna och 11,5 % av flickorna. Bland de grava missbrukarna hade 42 av totalt 55 poj- kar och 14 av totalt 19 flickor åtnjutit vård utom skola. Magnusson konstate- rade att de grava missbrukarna vållade stora problem vid vård såväl inom som utom skola. Han förordade bland annat att särskilda skolor — Ryagården för flickor samt Fagared och Råby för poj- kar — borde reserveras och utrustas för specialbehandling av unga alkohol— missbrukare.
Ungdomsvårdsskoleklientelet har på uppdrag av kommittén för behandlings- forskning vid ungdomsvårdsskolorna undersökts av Dick Blomberg och Karl Grunewald. Undersökningens resultat finns publicerat i SOU 1964: 24. Under- sökningsgruppen utgjordes av en del av de elever som under perioden hösten 1961—våren 1962 intogs på ungdoms- vårdsskola antingen som inskrivna eller för observation. Materialinsamlingen fortgick i löpande följd tills man hade 100 pojkar och 43 flickor. Materialet togs från föredragningslistorna vi-d in- tagningssammanträdena i socialstyrel- sen. Som underlag för bedömningarna användes det aktmaterial som åtföljde barnavårdsnämndernas intagningsan- sökningar.
Blomberg och Grunewald fann bl. a. beträffande asocialitet och liknande be- lastning i elevernas hemmiljö att det i 42 % av fallen fanns alkoholism både i pojkarnas och i flickornas hemmiljö. Ifråga om elevernas egna asocialitets- yttringar konstaterades missbruk av alkohol bland 57 % av pojkarna och 54 % av flickorna. Som missbruk har genomgående bedömts antingen långva- rig konsumtion eller i några fall mer tillfälliga episoder av missbruk som dock lett till konkret ingripande av
myndighet. Andelen narkotikamissbru- kare var bland pojkarna 4 % och bland flickorna 4,7 %.
Kurt Gordan och Nils-Olof Näs har i socialstyrelsen genomfört en undersök— ning av 1964 års ungdomsvårdsskole- elever (stencil 30/1 1967). Undersök- ningen omfattade ett stickprov av var- annan pojke och varannan flicka, som inskrevs vid ungdomsvårdsskola under år 1964. Sammanlagt undersöktes 353 pojkar och 122 flickor i ca 250 olika avseenden. Av undersökningen framgår att barn-avårdsnämnderna uppgivit att 65 % av pojkarna och 74 % av flickor- na har använt alkohol, 43 resp. 50 % vid upprepade tillfällen. Något mer än hälften av både pojkarna och flickor— na uppges någon gång ha iakttagits be- rusade av alkohol. Fylleriomhänderta- gande (med polisingripande) har före- kommit hos 36 % av pojkarna och 30 % av flickorna. 12 % av pojkarna uppges ha gjort sig skyldiga till rattfylleri.
Av de som använt alkohol beteckna- de barnavårdsnämnderna 20 % av poj- karna och 9 % av flickorna som alko- holmissbrukare. Symtom på alkohol- skador ansågs föreligga hos 3 resp. 1 %. Nykterhetsvårdan-de åtgärder i öppen vård eller på sjukhus har förekommit för 9 resp. 4 %.
Som framgår av de nämnda under- sökningarna är alkoholmissbruket bland ungdomsvårdsskoleelever avsevärt. Man bör dock ta i beaktande den— betydligt vidare tolkning missbrukarbegreppet har fått i dessa undersökningar i för- hållande till vad man bedömer som alkoholmissbruk enligt nykterhets- vårdslagen. Med hänsyn till att alkohol- missbruket liksom även det på senare år allt vanligare narkotikamissbruket här liksom i övrigt ofta är ett sym— tom bland andra på bakomliggande konflikter och anpassningsproblem samt att det här är fråga om en klien-
telgrupp som är mer formbar och där- med ofta ur denna synpunkt mer be- handlingsbar än alkoholmissbrukare i gemen, framstår samhällets uppgift att tillskapa adekvata behandlingsmöjlig- heter för denna grupp missbrukare som ytterst angelägen.
Sjukhusvård
Sjukhusvård av alkoholmissbrukare be- drivs såväl vid kroppssjukhus som psy- kiatriska sjukhus. Vården av alkohol- missbrukare på olika typer av sjukhus och avdelningar följer inga generella riktlinjer utan synes i hög grad vara beroende av de lokala resurser som står de olika sjukhusen till buds.
Vård på psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker har i många fall blivit ett komplement och/eller alterna— tiv till anstaltsvård av alkoholmissbru- kare. Vårdformen har vidare av många ansetts vara mera effektiv och de korta vårdtiderna, i allmänhet 3—4 veckor, ur olika synpunkter fördelaktiga.
Möjligheterna till sluten medicinsk] psykiatrisk behandling har betydligt utökats under senare år. Särskilda alko- holavdelningar har bl. a. inrättats vid några större psykiatriska sjukhus. Be- handlingsmetoderna, främst avseende de medikamentella inslagen i värden, har utvecklats snabbt och effektiviserat vården. På åtskilliga håll har de psyko- terapeutiska behandlingsmetoderna, in- dividuellt och i grupp, liksom de social- kurativa kommit till ökad användning.
Enligt den tidigare gällande sinnes- sjuklagen var förutsättningen för intag- ning på mentalsjukhus (som var den tidigare benämningen) den att det skul- le föreligga dels sinnessjukdom och dels vårdbehov. Begreppet sinnessjukdom ansågs inte innefatta alkoholism eller alkoholmissbruk men däremot vissa andra psykiska sjukdomar. Genom
glidningar i begreppsbestämningen har dock allt flera fall av alkoholism och alkoholmissbruk kommit att hänföras till de grupper av sjukdomar för vilka vård på mentalsjukhus ansetts vara indicerad.
Flertalet intagningar av alkoholmiss- brukare på mentalsjukhus skedde på frivillig grund antingen på ansökan I eller utan särskilda ansökningshand- lingar. I vissa fall där det var fråga 0111 allvarligare förgiftnings- eller psykotis— ka tillstånd skedde enligt den tidigare lagstiftningen tvångsintangning un- der förutsättning att läkare utfärdat vårdattest med angivande av trängande vårdbehov. Enligt 12 & Nvl åligger det nykterhetsnämnd att om anledning fin- nes föranstalta om läkarundersökning.
Under vissa omständigheter kan be— träffande ärenden som handlägges av nykterhetsnämnd fråga om behov av psykiatrisk sjukhusvård föreligga. Detta gäller främst psykotiska tillstånd, svåra psykiska defekttillstånd och i vissa fall av avancerat alkoholmissbruk som framstår som omöjliga att på annat sätt bemästra. Tvångsintagning av sådana fall kan ske på ansökan av anhöriga, andra behöriga personer (bl. a. social— nämndens ordförande och föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare) eller myndigheter. Ordföran- de i nykterhetsnämnd ägde icke enligt den tidigare gällande sinnessjuklagen behörighet att göra ansökan av ifråga- varande slag.
Polismyndighet kan föranstalta om intagning på psykiatriskt sjukhus för observation av person, av vars uppträ— dande framgår att han är farlig för an- nans personliga säkerhet eller för eget liv och anledning finns till antagandet att han är psykiskt sjuk.
Intagning av alkoholmissbrukare på psykiatriskt sjukhus anses medföra be- tydande fördelar. Patienten kan erhålla
intensivvård, effektivare tillsyn under kritiska bakrusperioder, attityden till den vårdade uppleves såsom mera po- sitiv etc. Vårdformen har även betytt en betydande avlastning för nykterhetsvår- den. Emellertid har det ifrågasatts om intagningsförfarandet stått i överens- stämmelse med vad som angavs i den tidigare gällande sinnessjuklagen. JO har i sin ämbetsberättelse för år 1961 upptagit dessa frågor till närmare granskning. Han har därvid uttalat att eftersom vård på mentalsjukhus i många fall givit resultat, som varit till nytta för den intagne, så kan det inte vara före- mål för tvekan, att i den mån psykiatrisk sjukvård framstår som lämpligare än nykterhetsvård, den förstnämnda for- men av vård i allmänhet är att föredra. Denna ståndpunkt synes också sinnes- sjuklagstiftningskommittén ha beaktat i sitt förslag till mentalsjukvårdslag. Sinnessjuklagstiftningskommittén har i sitt betänkande »Mentalsjukvårdslag» (SOU 1964: 40) betonat, att mentalsjuk- husens behandlingsresurser ej borde utnyttjas för avgiftningsfall och att in- tagning av alkoholister och alkohol— missbrukare borde kunna ske endast om behov förelåg av den särskilda vård som lämnas på mentalsjukhus. Vidare ansåg kommittén att vid enbart alko- holmissbruk intagning inte i något fall borde ske mot alkoholmissbrukarens vilja. Möjligheterna för ordförande i vissa sociala nämnder att ansöka om in- tagning föreslogs utsträckt till att avse även ordförande för nykterhetsnämnd. Kommitténs överväganden syntes in- nebära att alkoholism jämställdes med psykiska sjukdomar. Speciella bestäm- melser rörande intagning, vård och be— handling av alkoholister på mentalsjuk- hus ansåg kommittén inte nödvändiga. Om enbart alkoholmissbruk föreligger kunde enligt kommittén endast den fria intagningsformen komma ifråga.
I prop. 1966: 53 med förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall m. m. föreslogs att all frivillig vård för psykisk sjukdom från den 1 januari 1967 skulle regleras en- ligt bestämmelserna i 1962 års sjukvårds- lag på samma sätt som för kroppssjuk- vården. Möjligheten att bereda psykiskt sjuka vår-d på sjukhus även mot vårdta- garcns egen vilja föreslogs ske enligt en särskild lag, benämnd lag om beredan— de av sluten psykiatrisk vård ivissa fall.
Departementschefen anslöt sig i nämn— da proposition till sinnessjuklagstift- ningskommitténs uppfattning att alko- holism och alkoholmissbruk i princip borde inräknas bland de psykiska sjuk- domarna. Departementschefen framhöll dock att man under remissbehandlingen riktat kritik mot kommitténs uttalanden om avgiftning av personer som gripits för fylleri och att mentalsjukhusens platser inte borde tas i anspråk om ett omhändertagande motiverades endast eller huvudsakligen av att det var nöd- vändigt att avhålla alkoholisten eller al— koholmissbrukaren från att dricka sprit.
För psykiska sjukdomstillstånd som står i samband med missbruk av alko— hol bör sluten psykiatrisk vård enligt departementschefen kunna beredas —— under samma förutsättningar som ifråga om övriga psykiska sjukdomar —— oav- sett den sjukes önskan. Några särskilda inskränkningar för just dessa former av psykisk sjukdom ansåg departe— mentschefen inte borde gälla. Det finge — liksom i övriga fall — ankomma på rättstillämpningen att avgöra när arten och graden av sjukdomen är sådan att sluten psykiatrisk vård är oundgängli- gen påkallad. Departementschefen an- såg vidare att det nämnda betraktelse- sättet inte skapade behov av någon gränsdragning mellan begreppen alko- holism och alkoholmissbruk.
Kommitténs förslag att även nykter- hetsnämndsordförande skulle kunna föranstalta om intagning biträddes även av departementschefen.
Riksdagen beslöt i de ovan nämnda frågorna i enlighet med departements- chefens förslag. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (SFS 1966:293) trädde i kraft den 1 januari 1967.
Särskilda vårdavdelningar eller kli- niker för alkoholsjukdomar finns på en del håll inrättade i anslutning till sjuk— hus. Vid Maria sjukhus i Stockholm finns förutom en alkoholpoliklinik även en vårdavdelning (30 platser) för 3—4 veckors akutvård av patienter med al- koholproblem. En liknande avdelning (18 platser) främst avsedd för patienter som lider av alkoholpsykoser eller and— ra svårare tillstånd av alkoholförgiftning finns inrättad vid S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Vid Maria sjukhus finns förutom den ovan nämnda även en akutavdelning (13 platser) för behand— ling av alkoholintoxikerade. Vårdtiden är här endast 1 3 dygn.
De nämnda vårdavdelningarna drivs gemensamt av nykterhetsnämnden och stadens sjukvårdsstyrelse. Statsbidrag utgår över nykterhetsnämndens stat till drift-kostnader.
En vårdavdelning liknande Mariakli- niken finns även i Göteborg (Nordhems- polikliniken). Vidare kan i detta sam- manhang omnämnas att Stockholms läns landsting har ett sjukhem med särskild vårdavdelning för alkoholsjuka, Ulvsun— da sjukhem, samt två eftervårdshem (konvalescenthem) Hackholmssunds- hemmet och Husbyhemmet. Även andra konvalescenthem i riket, både de som drivs av landsting och i enskild regi, tar i viss utsträckning mot patienter med alkoholproblem.
Förutom de nämnda sjukvårdsinrätt- ningarna finns sedan år 1962 en särskild
klinik för alkoholsjukdomar inrättad vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Den- na klinik, som för närvarande endast har 28 vårdplatser', skall främst tillgo- dose forskning och läkarutbildning på området i samarbete med institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karo- linska Institutet men skall vid sidan härav även fullgöra vårduppgifter (se kap. 6 och 12).
Även inom kroppssjukvärden främst på medicinavdelningar, men även på rehabiliteringskliniker, kirurgiska— och olycksfallsavdelningar samt sanatorier vårdas patienter som bl. a. har alkohol- problem. Dessa patienter torde dock frånsett avgiftning och annan speciell behandling beroende på lokala varia- tioner inte i någon högre grad erhålla vård för sina alkoholproblem.
Frekvensen av vid mentalsjukhus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker vår- dade personer där intagning varit or- sakad av eller haft samband med alko- holmissbruk redovisas i kapitel 12. Även medicin-alstyrelsens mentalvårds- statistik för åren 1962—1964 avseende diagnoserna alkoholp-sykos och alko- holism redovisas i detta kapitel.
Ålderdomshem och särskilda vårdhem
Bland åldringarna samt de klientgrup- per som i övrigt vårdas inom åldrings- vården finns åtskilliga personer med både akuta och kroniska alkoholproblem och alkoholskador. Dessa personer åter- finns till någon del bland det egentliga åldringsklientelet men främst bland det 5. k. försörjningsklientelet, dvs. den grupp personer som trots ej uppnådd pensionsålder är mer eller mindre ar- betsoförmögna, vanligen förtidspensio- nerade och i behov av ständig institu-
1 Sedan 1 juli 1967 har platsantalet ökat till 40.
tionell vård. Personer med alkohol- skador finns vidare till betydande del i gruppen störande vårdtagare med be- teenderubbningar och det arbetslöshets— klientel eller restklientel som vanligen är utan fast bostad och temporärt er- håller vård på ålderdomshem och andra vårdinrättningar. Arbetslöshetskliente- let behandlas senare i detta avsnitt.
I 1918 års fattigvårdslag förekom sär- skilda bestämmelser som ålade kommun att driva anstalt eller hem där bl. a. försörjningsfall (alkoholmissbrukande åldringar, vagabonderanlde m. fl.) kunde vårdas. Även 1956 års socialhjälpslag innehåller stadganden härom. Enligt 18 % åligger det kommun »att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka är i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses».
Även landstingen har vissa skyldig- heter att bereda vård åt den kategori personer, som närmast kan betecknas som försörjningsfall. Enligt 21 & skall landstingskommun eller stad som ej till- hör landsting, dra försorg om att er- forderlig vård och tillsyn beredes de personer som vårdas på sådant hem som drives av primärkommunen (enligt 18 5) men med hänsyn till sina bete.- enden ej lämpligen kan behållas på så— dant hem.
I propositionen med förslag till lag om socialhjälp (1955:177) anförde de- partementschefen bl. a. följande i denna fråga.
De. tilltänkta försörjningshcmmens klien- tel, de 5. k. försörjningsfallen, återfinns till största delen i de stora städerna. I den mån ifrågavarande personer lever på an- stalt vistas de för närvarande i övervägan- de utsträckning på kommunala socialvårds— anstalter av det skälet, att resurserna inom alkoholistvården, sinnessjukvården och vår- den av de psykiskt efterblivna ej är till- räckliga. Därutöver rör det sig främst om ett antal arbetsvårdsfall. De städer det här i första hand är fråga om står utanför landstingen och svarar i hög grad själv
81
för vårdinrättningar av skilda slag. I den mån de är beredda att genomföra en ytter- ligare differentiering av sitt anstaltsbe— stånd, kommer klientelblandningen på de kommunala socialvårdsanstalterna att minska ytterligare och behovet av en sär- skild, av lagstiftningen reglerad anstalts- organ—isation för s. k. försörjningsfall att framstå som mindre angeläget.
I en av socialstyrelsen till Kungl. Maj:t i januari 1961 avgiven utredning med förslag angående arbetshemmets framtida ställning och behandling av störande vårdtagare framhöll styrelsen, att de störande vårdtagarna utgjorde ett betydligt mer komplicerat problem i de större städerna än i rikets övriga kom- muner, väsentligen beroende på före- komsten av s. k. försörjningsfal]. I ut- redningen anförde socialstyrelsen bl. a. att en rationell differentiering av för- sörjningsklientelet i de större städerna borde ske i grupper, som med fördel ur synpunkten av adekvat och rationell behandling och vård skulle kunna för— delas på olika förefintliga specialvårds- former. En sådan specialisering vore enligt styrelsen så mycket mera i linje med den moderna socialvårdens utveck- ling som arbetsmarknadsstyrelsens olika former av arbetsvård är stadd i stark utbyggnad och ofta torde lämpa sig för träning och rehabilitering av försörj- ningsfallen.
Socialstyrelsen föreslog att ett antal vårdhem för störande vårdtagare skulle anordnas som öppna anstalter. Huvud— mannaskapet skulle _ liksom fallet varit sedan 1919 med arbetshemmen _— åvila landstingen.
Landstingen mottog tidigare störande vårdtagare på arbetshem, vilka dock i huvudsak var avsedda för försumliga försörjare. Sedan arbetshemmen år 1964 avvecklats har endast ett fåtal städer och landsting hem för vårdtagare med stö- rande beteenden. Kopparbergs läns landsting öppnade år 1962 Lövberga—
hemmet vid Avesta. Detta hem mottar klienter från Kopparbergs län. Gävle- borgs läns landsting har nyligen öppnat ett hem i Valbo. De fyra Smålands- landstingen anordnade 1965 Hässleho- gården i Mariannelund. Samtliga nämn- da hem är främst avsedda för vårdta- gare, som är störande på grund av al- koholproblem, men även för personer som av andra skäl inte passar på vanliga ålderdomshem. I Malmöhus län (Klå- gerup) finns ett särskilt ålderdomshem enbart för äldre vårdkrävande alkohol— missbrukare. Som huvudman för detta hem står Malmöhus läns vårdhemsför- hund, som bildades 1940 för att »råda bot på klientelblandningen» på ålder- domshemmen. Det nyss nämnda vård- hemmet inrättades 1953 och har 15 platser. Landets största städer Stock- holm, Göteborg och Malmö har sedan gammalt vissa sociala vårdinrättningar, särskilda ålderdomshem eller avdelning- ar av ålderdomshem reserverade för personer, som av en eller annan anled- ning verkar störande för vårdtagare på vanliga ålderdomshem.
Några bestämmelser om skyldighet för landstingen att anordna särskilda vårdhem för störande vårdtagare har icke utfärdats. För de hem som finns anordnade råder tveksamhet om hur till- syn skall utövas och hur hemmen skall skötas. Socialstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framfört önske- mål om fastställande av riktlinjer i detta avseende samt om vissa bestämmelser rörande intagningsförfarandet.
En del undersökningar rörande för- sörjningsklientelet har gjorts. I en av professor Gunnar Inghe utförd social- medicinsk undersökning av försörj- ningsklientelet i Stockholm 1957, som i första hand avsåg en kartläggning av klientelet i somatiskt, psykiatriskt och socialt avseende samt ifråga om vård- behov, undersöktes 514 personer som
den 12 mars 1957 var intagna på sta— dens försörjningsavdelningar för män (Högalid, Stureby och Skarpnäck). Me— delåldern för försörjningsklientelet vid Vårdhemmet Högalid visade sig vara 61,5 år. På detta senare hem hade 32 C?— av försörjningsklientelet ålderspension. Av de i undersökningen ingående 514 personerna hade 409, dvs. nära 80 % begått en eller flera fylleriförseelser. Registrerade vid nykterhetsnämnden i Stockholm var omkring 66 %. Flertalet hade varit aktuella hos nämnden flera år tidigare. Vid undersökningstillfället var omkring 28% av fallen aktuella hos nämnden. Vid personundersökning— en, som utfördes på omkring 96 % av samtliga undersökta, ställde Inghe be— träffande 118 personer diagnosen »kro- nisk alkoholism».
Inghe konstaterade att försörjnings- klientelet i stor utsträckning är ett cirkulationsklientel som skriver in sig och lämnar Vårdhemmet med jämna mellanrum, vandrar mellan inrättningar av olika slag och som tidvis gör för- sök att dra sig fram på egen hand. Han konstaterade ävenledes att det bl. 3. inom nykterhetsvårdens ram var svårt att ordna så långvariga omhändertagan- den i sluten vård, som en mycket stor del av försörjningsklientelet vid tidpunkten för undersökningen åtnjöt.
Beträffande alkoholfaktorns roll och inflytande på klientelets differentiering skilde Inghe på skötsamma försörjnings- fall, lindriga alkoholistfall och svåra alkoholistfall. Inghe föreslog en fördel- ning av de olika klientgrupperna på olika typer av anstaltsenheter, försörj- ningshem och ålderdomshem. Klienter— na på försörjningshemmet förutsattes till betydande del kunna arbeta både inom vårdinrättningen och i öppna marknaden eller i skyddad sysselsätt— ning utanför hemmet. Åtskilliga skulle kunna slussas ut som inackorderings-
hemsfall. På avdelningar för svårskötta alkoholister skulle flertalet dock arbeta inom hemmet.
Socialnämnden i Stockholm har bl. a. på basis av resultatet av Inghes under- sökning om försörjningsklientelet på— börjat en uppbyggnad av nya institu- tioner i syfte att skapa förutsättningar för en aktiv rehabilitering och social återanpassning av vårdtagare genom bl. a. social långtidsvård, arbetsvård och olika former av sluten och halv- öppen nykterhetsvård. De institutioner som håller på att byggas upp eller pla- neras av socialnämnden utgöres av upp- tagningshem, institution för komplice— rade försörjningsfall, sjukavdelningar, inackorderingshem och ålderdomshem. Under nykterhetsnämndens huvudman- naskap planeras rehabiliteringshem och vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt inackorderingshem. I väntan på att de nya vårdenheterna skall kunna tagas i bruk i slutet av år 1967 har en särskild upptagnings- och intoxikationsavdel- ning skapats vid Vårdhemmet Högalid.
Vård av bostadslösa alkoholmissbrukare
Många bland det 5. k. cirkulationsklien- telet består av alkoholmissbrukare som är bostadslösa eller tillfälligt bor på ål- derdomshem, ungkarlshotell och här— bärgen. Som tidigare nämnts återfinns detta klientel företrädesvis i de större städerna där de ofta icke tycks bli före— mål för adekvata vårdåtgärder.
En undersökning av det klientel som år 1960 vistades på ungkarlshotellen i Stockholm har utförts av professor Inghe. Han fann därvid bl. a. att sociala beteenderubbningar var mycket vanliga. Omkring 70 % av samtliga 5220 per- soner, som undersökningen omfattade, var kända av nykterhetsnämnd och 75 % hade begått fylleriförseelser. Åtskilliga uppgavs komma från sjukhus, nykter- hetsvårdsanstalt eller fängelse.
En liknande undersökning utfördes i Malmö 1963. Denna undersökning, som omfattade en restgrupp på 444 personer som i mera vidsträckt mening saknade fast bostad i staden och som var föremål för aktuella åtgärder från nykterhets- nämnden och/eller socialnämnden, utvi- sade bl. a. att åldersgrupperna 31—55 år dominerade (69,7 % av samtliga), 26 personer var dock över 67 år. Tre fjärdedelar av personerna förekom bå— de i nykterhetsnämndens och social— nämndens register. Endast 16 av de i undersökningen ingående 444 personer- na hade under undersökningsåret haft egen bostad. En mångfald olika, vanligen bristfälliga, bostadsalternativ hade un- der ettårsperioden utnyttjats i stort sett av hela klientelet. Närmare hälften av alla hade någon gång under undersök— ningsperioden helt saknat logi.
Mot bakgrunden av de resultat som Inghe kom fram till vid sin undersök- ning av klientelet på ungkarlshotellen i Stockholm skisserade han åtgärder dels av förebyggande slag och dels aktivt planerande åtgärder samt föreslog bl. a. effektivare behandling och vård av de alkoholskadade, intensifierad före- byggande hälso— och sjukvård, upprus— tad eftervård av somatiskt sjuka, ut— byggd eftervård inom kriminalvården samt åtgärder mot det berörda kliente- lets bostadslöshet. I anslutning till frå- gan om klientelets miserabla bostadsför— hållanden diskuterade Inghe samhällets sätt att se på ifrågavarande grupp miss— anpassade. Han framhöll därvid att det var nödvändigt att de personer, som av olika skäl (beskedlighet, likgiltighet, alkoholmissbruk, psykiska skavanker, asocialitet etc.) hade svårt att ordna sin bostadsfråga själva, kan få hjälp här— med av sociala organ. Samtliga som år utan bostad är så hjälplösa att de i all- mänhet inte kan klara situationen utan personlig hjälp, en hjälp som inte bara
får betyda en anvisning hit eller dit. Man kan enligt Inghe beträffande dessa sjuka och psykiskt störda personer inte längre utgå ifrån eller hänvisa till indi- videns eget ansvar och mena att bostads- frågan är den enskildes egen angelägen- het.
Bland de aktivt planerande åtgärder som Inghe föreslog beträffande ungkarls- hotellklientelet kan nämnas högre krav på hygieniska och sanitära anordningar på ungkarlshotellen, differentiering av klientelet samt upprustning på personal- sidan. Inghe hävdade vidare rätten för de här berörda människorna att erhålla differentierade bostäder av god beskaf- fenhet.
Den uppsökande verksamhet som nyk- terhetsnämnden i Stockholm bedriver är av viss betydelse för bostadslösa al- koholmissbrukare. I samverkan med socialnämnden har man organiserat en »central socialvårdsbyrå för manliga klienter utan fast bostad» samt plane- rat de tidigare nämnda halvöppna och slutna vårdenheterna. Även i övriga stör- re städer som bl. a. Malmö och Göteborg arbetar man för såväl ökad differen- tiering som samordning av vårdenheter för alkoholmissbrukare som är bostads- lösa.
Kriminalvård
Det har i olika sammanhang framhål- lits att en betydande del av fångyårds— anstalternas klientel har lättare eller svårare alkoholproblem. Vissa under- sökningar av rattfyllerister har visat bl. a. att 130—50% ådragit sig fyl- rianmäa'kningar. Erfarenhetsmässigt vet man också att t. ex. den övervägan- de delen av förvaringsklientelet är al- koholiserat. Vid övervakningsnämnden i Stockholm, avdelningen för frivård av internerade, beräknas sålunda en klart övervägande del av den grupp (200 personer) som vid varje tillfälle
stått under avdelningens tillsyn miss- bruka alkohol. Bland de olika former av misskötsamhet som —— enligt verksam- hetsberättelsen för 1965 — föranlett in- gripande dominerar alkoholmissbruket kraftigt. Ett stort antal av alkoholmiss— brukarna har under åtskilliga år inte begått brott av allvarlig art. Däremot anses de av övervakningsnämnden klart ha uppfyllt förutsättningarna för att erhålla nykterhetsvård.
Orsakssammanhangen mellan alko- holmissbruk och kriminalitet är oklara. Det har ibland hävdats att alkoholmiss— bruk och kriminalitet är parallellförete- elser som har gemensamma orsaker i abnormiteter i personligheten och/eller brister i miljön, vilket verkat hindrande i personlighetsutvecklingen.
Sambandet mellan alkoholmissbruk och brottslighet har endast i begrän- sad utsträckning varit föremål för forsk— ning. Viss statistik, som dock delvis är svårtolkad, kan tyda på vissa sam- band mellan brott och långvarigt alko- holmissbruk. Många personer förekom- mer samtidigt såväl i straffregister som register över fylleriförseelser och tvångsmässiga vårdåtgärder i anledning av alkoholmissbruk. Många människor med alkoholproblem synes å andra si— dan aldrig ha begått ens lindriga brott.
En del smärre undersökningar har under årens lopp gjorts som berört alkoholens roll vid brottslighet. Do— cent Curt Åmark konstaterade vid si- na undersökningar 1951 bl. a. att alko— holister oftare än andra begår brott av olika typer. Den av Kinberg, Inghe och Lindberg år 1957 redovisade un- undersökningen Kriminalitet och alko- holmissbruk, som omfattade för brott dömda personer 1947, visade bl.a. att alkoholmissbruket hos de undersökta framträdde som första symtom och i ge— nomsnitt tre gånger så ofta som krimi- naliteten. De konstaterade vidare att
frekvensen alkoholmissbrukare var mångdubbelt högre i kriminalvårds- klientelet än i normalpopulationen. Man fann även att alkoholpåverkan vid brottets begående tycktes medföra ök- ning av återfallsrisken då det gällde brott som hade särskilt låg återfalls- risk utan alkoholpåverkan. Antalet al- koholister med många fylleriförseelser eller andra yttringar av missbruket var mycket högt bland »notoris—ka vaneför— brytare».
1944 års nykterhetskommitté fann vid sina undersöknigar ( SOU 1951:43 ) att av samtliga straffregisterbrott, som begåtts av män under perioden 1937 ——46, var över 55 % utförda av per- soner som i undersökningssamman- hanget betecknades som alkoholmiss- brukare.
Andelen fylleriförseelser i kombina— tion med brott i % av samtliga fylleri- förseelser var enligt tabell 3.11 (kap. 3) 7,0 är 1954 och 4,9 resp. 4,8 för åren 1962 och 1963.
Försök har gjorts att inom kriminal- vården åstadkomma behandling av per- soner med alkoholproblem. Detta har mestadels skett genom vissa komplet- terande behandlingsresurser som läkar- medverkan, individual— och grupptera- pi etc. Vid ett 20-tal av totalt ca 80 fångvårdsanstalter ges information i al- koholfrågan till de intagna. Denna verk- samhet har varit relativt omfattande vid fem anstalter och bestått i gruppsamtal och enskilda samtal i samband med be- sök av någon länkgrupp utifrån, före— drag av läkare eller insatser av olika slag från anstaltspersonal såsom film- visning, cirkelverksamhet, diskussioner etc. Vid ett par anstalter har försök gjorts att bl. a. få igång länkföreningar. Beträffande frågan om information i al- koholfrågan för kriminalvårdsklientel hänvisas till artikel av D. Wiklund i Nykterhetsrården nr 6, 1966.
Ifråga om lagöverträdare med alko— holproblem inom den offentliga nykter- hetsvården har det funnits ansatser till meddelande av viss vård i de tidigare gällande, bestämmelserna i lagen om villkorlig dom. Numera försöker man redan på ett tidigt stadium innan dom är avkunnad i vissa fall bereda lämp- lig vård. Brottsbalken innehåller be— stämmelser som möjliggör att en person som begått brott (för vilket inte är stad- gat strängare straff än sex månader) kan överlämnas till särskild värd en- ligt nykterhetsvårdslagen. Är vederbö- rande under 21 år kan han överlämnas till vård enligt barnavårdslagen. I det- ta sammanhang kan även omnämnas att person, som dömes t. ex. till skyddstill- syn, under övervakningstiden kan ge- nomgå poliklinisk behandling vid alko- holpoliklinik eller rådgivningsbyrå.
Ett annat exempel på nykterhetsvård som ersättning för straff utgör 57 5 nyk- terhetsvårdslagen. Där stadgas att be- träffande en lagöverträdare som är in- tagen på allmän vårdanstalt för alkohol- missbrukare och begått brott, för vilket ej är stadgat strängare straff än fängel- se i sex månader, kan åklagare efter prövning avstå från att åtala.
Aktualiserandet av frågan om avkri- minalisering av fylleriet, vilken fråga utredes av fylleristraffutredningen, kan sägas vara ett led i utvecklingen mot behandling i stället för straff när någon berusat sig så kraftigt att ett omhänder— tagande i någon form är nödvändigt. .
Asociala alkoholmissbrukare, som in*- te kan omhändertagas inom nykterhets- vården, kan i vissa fall omhändertagas enligt lagen om åtgärder vid samhälls— farlig asocialitet och placeras på arbets— anstalt. Denna lag är när det gäller tillämpningen dock sekundär både i förhållande till vård- och brottslagstift- ningen. Ifråga om farliga alkoholmiss- brukare medger brottsbalken ingripan—
den (vid olaga hot) i vissa fall där ingripanden inte kan komma ifråga med ledning av bestämmelserna i Nvl.
Nykterhetsvårdens kostnader och finan- siering Allmänt
. Kostnaderna för den samhälleliga nyk- terhetsvården är tämligen omfattande. Detta gäller även om man bara tar hän- syn till denna vård i egentlig mening och inte till samhällets kostnader i öv- rigt för vård och behandling av alko- holmissbrukare inom andra vårdområ- den som sjukvård, kriminalvård, arbets- vård etc. samt ifråga om förebyggande vård som nykterhetsupplysning och un- dervisning, ungdomsverksamhet m.m. Storleken av nykterhetsvårdens kostna- der är av intresse vid effektivitetsbe- dömningar inom vårdområdet, jämfö- relser med kostnader inom andra vård- grenar, bedömningar av forskningsut- gifternas storlek i relation till totala vårdkostnader osv. Sådana jämförelser försvåras emellertid av att den statliga redovisningen inte är upplagd på kost- nadsbasis och inte differentierad för redovisning av olika objekt.
Verksamheten inom den egentliga nykterhetsvården bekostas förutom av staten även av kommuner, vissa lands- ting och ett flertal stiftelser. Statsbi- drag utgår till samtliga dessa huvud- män och täcker den största delen av kostnaderna.
Statens och kommunernas samman- lagda kostnader för nykterhetsvården redovisas årligen av statistiska central- byrån (tidigare av socialstyrelsen). Kostnadsutvecklingen kalenderåren 1950—1965 redovisas i tabell 4.7.
Kostnaderna har under nämnda pe- riod ökat från 7,9 milj. kr. till 95,4 milj. kr. eller med 1108 %. Med hänsynsta- gande till att penningvärdet under tiden
kostnader för nykterhetsvården enligt sla—
tistiska centralbyråns statistik över de so- ciala utgifterna
Kostnader Darav År (mil' kr) ]" ' staten kommun. 1950 ...... 7.9 5.4 2.5 1951 ...... 9.9 6.8 3.1 1952 ...... 11.7 7.8 3.9 1953 ...... 13.3 8.8 4.5 1954 ...... 15.9 10.7 5.2 1955 ...... 22.8 16.1 6.7 1956 ...... 28.1 21.1 6.9 1957 ...... 36.5 27.8 8.7 1958 ...... 42.2 33.2 9.0 1959 ...... 49.0 41.5 7.5 1960 ...... 48.4 39.9 8.5 1961 ...... 55.8 46.3 9.5 1962 ...... 61.3 50.2 11.2 1963 ...... 87.3 73.7 11.6 1964 ...... 85.2 69.1 16.1 1965 ...... 95.4 78.6 16.8
minskat till ca hälften var utgifterna år 1965 sex gånger större än år 1950. Den statliga andelen av kostnaderna har ökat från 68 % till 82 %.
De statliga kostnadernas fördelning på olika anslag redovisas i tabell 4.8. .
De sammanlagda statliga kostnaderna under driftbudgeten har från budget— året 1955/56 till budgetåret 1965/66 sti- git från ca 18 milj. kr. till ca 80 milj. kr. vilket utgör mer än en fyrdubbling. Med undantag för länsnykterhetsnämn- dernas kostnader uppvisar den öppna vården den kraftigaste kostnadssteg- ringen. Vid bedömningen av den pro- centuella stegringen för bidragen till de kommunala nykterhetsnämnderna måste dock ihågkommas, att utbetal- ningen av dessa bidrag före budgetåret 1963/64 uppvisar en successivt växan— de eftersläpning.
Kostnadssiffrorna avspeglar en be- gynnande förskjutning mot frivilliga vårdformer. Denna tendens förstärkes som senare skall visas av den kraftiga ökningen av beviljade anordningsbidrag
___—___"
Tabell 4.8. Statens nettoutgifter för nykterhetsvården1 Budgetåren 1955/56 och 1960/61—1965/66 (avrunaaae oeiopp;
Proc. stegring 1965/ 66 i förhållande till
1955/56 1960/61 1961/62 1962/63 | 1963/64 1964/65 1965/66 1955/56 1960/61
Budgetär Anslag
Driflbudgeten:
Statens vårdanstalter för alko- holmissbrukare. . . . . . . . . . . . . 4 303 700 6 441 300 7 010 200 7 964 800 8 518 200 9 108 900 9 531 200 121 48 Bidrag till anordnande av er- kända och enskilda vårdanstal— ter samt inackorderingshem för alkoholmissbrukare. . . . . . . . . . 2808 500 800 000 434 500 399 300 898 100 2 145 300 1 698 400 110 112 Bidrag till driftkostnader vid erkända och enskilda vårdan- stalter samt inackorderingshem för alkoholmissbrukare m. m. 6 052 000 18 373 000 21 286 300 21 958 700 22 701 000 26 550 500 31 724 700 424 73 Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården3 . . . . . '75 600 149 100 157 400 152 300 191 000 190 000 263 200 248 77 Länsnykterhetsnämnderna . . . 1 345 800 2 095 800 2 175 800 2 332 800 2 528 500 2 607 300 2 811 200 109 34 Bidrag till de kommunala nyk- terhetsnämnderna. . . . . . . . . . . 4 686 300 11 659 900 14 477 600 16 425 700 |538 266 800 29 486 300 33 774 800 621 190 Bidrag till länkrörelsen. . . 15 000 125 000 200 000 300 000 400 000 500 000 550 000 3 567 340 Övriga anslag”. . . . . . . . . . . . .. 142 900 Ersättning för skador vållade LI '!I av vissa rymlingar m.fl. (schablonbelopp). . . . . . . . . . . . 22 000 17 500 16 400 — —— Tillfälligt omhändertagande '] enl. lagen om nykterhetsvård mm 486900 1017000 1074400 1045600 1082400 645300 21900 —- ——
S:a driftbudget 17 916 700 40 661 100 46 816 200 50 579 200 74 608 000 71 251 100 80 391 800 349 98
Kapitalbudgeten:
Vissa byggnadsarbeten m. m. vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare. . . . . . . . . . — 1 193 000 1 776 300 193 100 1 395 900 3 995 200 3 505 600 — 194 Län till nybyggnader m. m. vid erkända vårdanstalter för alko— holmissbrukare m. m. . . . . . . . —— 820 000 430 000 1 010 000 669 500 2 604 000 1 879 000 — 129
S:a kapitalbudget — 2 013 000 2 206 300 1 203 100 2 065 400 6699 200 5 384 600 —— 167
I överensstämmelse med i texten gjord begränsning. " I summan ingår anslagen: Vissa ombyggnads- och reparationsarbeten vid erkända alkohol- istanstalter 300 000: —— och Inventarier vid statsunderstödda alkoholistanstalter 330 040: —. ” Består av de ursprungligen skilda anslagen Främ- jande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. och Utbildning av nykterhetsvårdspersonal. * Inget utbildningsanslag. " Omläggning av förfa- randet vid utbetalning av statsbidrag, varvid tidigare eftersläpning eliminerades. ' Summan består av följande anslag: Resekostnader vid intag— ning å allmän alkoholistanstalt 132 900: —. Bidrag till Stockholms stadsmission för viss alkoholistvårdande verksamhet 10 000: —.
till enskilda vårdanstalter och inackor- deringshem medan anordningsbidragen till erkända vårdanstalter kraftigt mins- kat.
Den öppna vården
Kostnadsutvecklingen inom den öpp- na vårdsektorn är inom ramen för gäl- lande vårdlagstifting helt beroende av de enskilda kommunernas ställningsta- ganden.
De kommunala nykterhetsnämnder- nas statsbidragsberättigade utgifter har sedan 1954 ökat avsevärt både i abso- luta tal och med hänsynstagande till förändringar i konsumentprisindex, vil— ket framgår av följande sammanställ- ning:
År ............... 1954 1955 1956 1957 Utgifter 1 milj kr. . . 5,6 7,8 10,6 13,8 D:o (omräknat med index 1954=100) .. 5,6 7,6 9,8 12,3
Fördelningen av nykterhetsnämnder- nas utgifter 1965 på olika verksamheter och kommuntyper samt utgifternas för- ändring sedan 1964 framgår av tabell 4.9.
Lönerna till nämndernas personal och arvoden utgör som synes den domine- rande utgiftsposten. År 1965 utgjorde denna post för hela riket ca 25 milj. kr. eller ca 50 %. Särskilt domineran- de är denna utgiftspost i landskommu- nerna. Närmast därefter följer utgifter- na för alkoholpolikliniker. Andra större kostnadsposter utgör förebyggande och eftervårdande åtgärder, expenser, ut— gifter för lokaler samt barnavårds- nämnds nykterhetsvårdande verksam— het.
Av samtliga nykterhetsnämnders ut- gifter 1965 faller 38 % på de tre största städerna och 41 % på andra städer. En— dast 21 % faller på de övriga nykter- hetsnämnderna.
Nykterhetsnämndernas utgifter per invånare för hela riket utgjorde 1965 6:45 kr. För Stockholms stad utgjorde motsvarande siffra 17: 31 kr. För Göte- borg och Malmö var siffrorna 8: 10 kr. resp. 7:70 kr. Den minsta utgiften per invånare för helt län har Kristianstads län med 2: 16 kr.
Fram till 1954 lämnade staten bidrag till de kommunala nykterhetsnämnder- nas verksamhet med 1 000 eller i sär- skilda fall 1 500 kr. per år. Den 1 juli 1954 höjdes statsbidraget till 60 % av nykterhetsnämndernas samtliga av so- cialstyrelsen godkända kostnader. Pro- centsatsen ökades den 1 juli 1957 till 75. Ansökan om statsbidrag göres hos so— cialstyrelsen. Länsnykterhetsnämnden
1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 16,9 18,7 21,6 24,4 28,1 33,2 38,8
14,3 15,7 17,6 19,4 21,3 24,4 27,7
ges möjlighet att granska och yttra sig beträffande statsbidragsansökningarna.
Statsbidrag utgår för kommunens kostnader för fullgörandet av sådana uppgifter som författningsenligt åligger nykterhetsnämnd och för vilka ej ut— går ersättning och bidrag i särskild ord- ning. De kostnader, som är statsbidrags- gilla, är sammanträdeskostnader, perso- nalkostnader, övervakararvoden, utbe- tald hyra för tjänstelokal, utgifter för inrättande och drift av alkoholpolikli- nik eller rådgivningsbyrå samt för fa— miljevård. Även barnavårdsnämnds ut- gifter för utredningar och åtgärder av nykterhetsvårdande karaktär beträffan- de unga alkoholmissbrukare är statsbi- dragsberättigade. Dessa kostnader skall påföras nykterhetsnämndens stat. För godkännande av barnavårdsnämnds krav gäller att alkoholmissbruket i det enskilda fallet skall vara den huvud- sakliga anledningen till den åtgärd för
Sthlm .. För— Lands- Gb Övriga Summa Hela 1964 andrmg bygd [; .. städer sl äder riket 1965 Malmo % Statsbidragsberälligade kostnader: 1 Löner och arvoden. . .. 5 587 8 730 10 613 19 343 21030 21 493 + 16,0 2 Vårduppdrag ......... 405 156 622 778 1 183 1 103 + 7,3 3 Sammanträden ....... 635 48 262 310 945 890 + 6,2 4 Undersökningar m m. . 231 42 97 139 370 339 + 9,1 5 Resor ............... 267 275 529 804 1 071 951 +12,6 6 Inventarier .......... 133 126 245 371 5041 466 + 8,2 7 Lokaler, hyra, upp— värmning m m ........ 315 509 709 1 218 1 533 1 304 +17,6 8 Expenser ............ 468 629 905 1 534 2 002 1 658 + 20,7 9 Vård på enskild an- stalt och hem ......... 61 27 113 140 201 150 +34,0 10 Förebyggande och ef- tervårdande åtgärder 349 1 668 1 004 2 672 3 021 2 176 +38,8 11 Alkoholpoliklinik ..... 240 4 581 2 112 6 693 6 933 6 179 + 122 12 Läkarvård ........... 149 166 182 348 497 416 + 19,5 13 Familjevård1 ......... 43 7 25 32 75 44 + 70,5 14 Barnavårdsnämndens kostnader ............ 119 769 576 1 345 1 464 1 343 + 9,0 15 Övriga utgifter ....... 37 223 69 292 329 314 + 4,8 Icke statsbidragsberätligade kostnader: ............ 1 094 1 013 2 485 3 498 4 592 4 114 +11,6 Summa 10 133 18 969 20 548 39 517 49 650 42 940 + 15,6 1 Halvöppen vårdform. vars kostnad nämnden yrkar ersätt— anleder må anordningsbidraget inte
ning.
Till den öppna vården bör även utgif. terna för länsnykterhetsnämndernas och länkarnas verksamhet räknas. Länsnyk- terhetsnämndernas verksamhet finan- sieras med statliga anslag medan län- karnas finansieras genom statsbidrag och bidrag från kommuner, landsting, fackförbund m. fl.
Den halvöppna vården
Statsbidrag för anordnande av inac- korderingshem, som beviljas av Kungl. Maj:t, kan utgå till landstingskommun, annan kommun, förening eller stiftelse. Det utgår med högst 10 000 kr. el- ler, om särskilda skäl för högre bidrag föreligger, med högst 15000 kr. för Vårdplats. Såframt ej särskilda skäl för-
överstiga vad som tillskjutes från annat håll. Vid nedläggning eller avyttring av inackorderingshem eller om hemmet an- vändes för annat ändamål, kan Kungl. Maj:t förordna att bidraget helt eller delvis skall återbäras till statsverket.
Statsbidrag till driftkostnaderna, som utgår med högst 75 % av de styrkta nettokostnaderna för hemmets drift, be- viljas av socialstyrelsen. Om särskilda skäl finns kan högre statsbidrag bevil— jas av Kungl. Maj:t. I nettokostnaderna inräknas inte internräntor och —hyror samt avskrivningskostnader. Nettokost- naderna för år 1966 utgjorde i genom- snitt 23:68 kr. per vårddag. Av de boende uttogs dessutom inackorderings- avgifter detta år med 8—12 kr.
De under budgetåren 1960/61— 1965/66 för inackorderingshem bevilja-
kostnader undcr budgetåren 1960/61—1965/66
Budgetår Sort 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 Beviljade anordnings- bidrag ............ 165 000 — 451 000 166 000 1 160 000 1 266 500 Driftkostnader ....... 623 000 656 000 731 000 1475 000 11 122 000 1 897 000
1 Nytt sätt för utbetalning av statsbidraget.
de anordningsbidragen samt hemmens driftkostnader framgår av tabell 4.10. Statsbidrag utgår för familjevård se- dan 1963 med 75 % av hela kostnaden. Högsta statsbidragsgilla kostnad är en- ligt socialstyrelsens anvisningar 12 kr. för dag och vårdad person. Statsbidra- get utgår från anslaget Bidrag till kom— munala nykterhetsnämnder (tab. 4.8).
Den slutna vården
Kostnadsutvecklingen inom den slutna vårdsektorn framgår av tabellerna 4.8 och 4.11.
Under budgetåren 1960/61—1965/66 för erkända och enskilda vårdanstalter beviljade anordningshidrag samt anstal- ternas driftkostnader under motsvaran- de tid framgår av tabell 4.11.
Finansieringen av vårdanstalternas verksamhet sker på två sätt. Kostnader- na för de statliga vårdanstalternas verk- samhet bestrides av för ändamålet anvi- sade anslag. Kostnaderna för motsva— rande verksamhet vid de erkända och enskilda vårdanstalterna bestrides av dessas huvudmän, som för ändamålet åtnjuter statsbidrag som består dels av anordningsbidrag och dels av drift- bidrag.
Anordningsbidrag utgår efter samma grunder som för inackorderingshem.
Statsbidrag till driften vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkohol- missbrukare uppgick för budgetåret
1966/67 till högst 25 kr. för dag och vårdad person i garantibidrag och 22 kr. för dag och vårdad person i belägg- ningsbidrag. För anstalt, som på grund av utgifter för särskilda vårdanordning— ar prövas vara i behov av högre bidrag, kan garantibidraget höjas med en kro- na. Om särskilda skäl föreligger, kan driftbidrag utgå med högre belopp. För budgetåret 1967/68 har riksdagen med- givit en uppräkning av garantibidraget med 6 kr.
Budgetåret 1965/66 utgjorde den ge- nomsnittliga dagkostnaden 72: 36 kr. för statliga anstalter, 45: 04 kr. för erkända och 37: 31 kr. för enskilda. I motsats till förhållandet för de statliga anstal- terna ingår i dagkostnaderna för de båda andra anstaltstyperna även under- håll av fastighetsbeståndet samt kost- nader för mindre investeringar.
En del kritiska synpunkter har från olika håll framförts beträffande de nu- varande formerna för statsbidrag till såväl nykterhetsnämnder som huvud- männen för inackorderingshem och vårdanstalter. Ifråga om statsbidrag till nykterhetsnämnder har systemet an- setts vara tungadministrerat, inte minst med hänsyn till att det fordrar en detal- jerad kontroll och granskning av varje anslagspost. I övrigt har bl. a. förslag framförts, att ansökan om statsbidrag till inackorderingshems driftkostnader skall ingå i den kommunala nykterhets- nämndens statsbidragsansökan samt att
Tabell 4.11. Beviljade anordningsbidrag till erkända och enskilda vårdanstalter samt dessa anstalters driftkostnader under budgetåren 1960/61—1965/66
Budgetår Sort 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 j 1964/65 1965/66
Beviljade
anord- Erkända ningsbi- vård- drag 1 152 000 -— 57 000 205 000 — 150 000 anstalter
Driftkost- nader 15 031 000 17 259 000 17 945 700 18 574 000 20 171 500 23 675 000
Beviljade
anord- Enskilda ningsbi- vård- drag ..... 185 000 — 139 000 898 500 345 000 135 000 anstalter
Driftkost-
nader.. . . 2 719 000 3 371000 3 282 000 3 652 000 5 157 000 6 153 000
verksamheten vid de statsunderstödda vårdan-stalterna i huvudsak skall finan- sieras på samma sätt som vid de statliga anstalterna, alltså genom anslag som ej har form av garanti— och beläggnings- bidrag. Ett annat förslag är att garanti- bidraget bör vara så stort att det täcker anstalternas fasta kostnader. Bakgrun- den till reformkraven i avseende på de statsunderstödda vårdanstalterna utgör de årligen återkommande kostnadssteg— ringarna i form av allmänna lönehöj- ningar eller lönegradsuppflyttningar,
som i allmänhet först i efterskott täckes med statsbidrag.
De rådande formerna för statsbidra— gen till de enskilda och erkända vård— anstalterna bedömes vidare ha en så- dan konstruktion att de konserverar anstaltssystemet. Om en större förbätt— ring i nykterhetsläget inträffar eller om andra vårdformer av vårdmässiga or- saker anses böra ges företräde kan detta utgöra ett allvarligt hot mot an— stalternas ekonomi.
KAPITEL 5
Sammanslutningar av alkoholsjuka
Bakgrund och målsättning
Idén om inbördes stöd och hjälp alko- holsjuka människor emellan är inte ny. Sammanslutningar med denna målsätt- ning var verksamma främst i USA re- dan i början av 1800-talet. Ett exempel härpå var »The Washingtonian Society», som bildades på 1830-talet och efter några år upplöstes till följd av att man avföll från grundidén, blandade in po- litik m. m.
Alcoholics Anonymous (AA), som är den internationellt mest kända samman- slutningen, började sin verksamhet i Akron i USA 1935. Organisationen väx- te snabbt och fick efterföljare. Dess enda målsättning var att medlemmarna skulle sluta dricka. Den verksamhet som AA från början bedrev innefattade dag- lig kontakt med främst nytillträdande medlemmar som hade behov av hjälp och stöd. Under flera år träffades man i varandras hem eller i avskilda hörn av kaféer. När dessa miljöer blev för trånga började man se sig om efter 10- kaler där man kunde träffas mera en- skilt samt utbyta erfarenheter i att sluta dricka. Under de första fyra åren hade rörelsen inget nanm men år 1939 lyc- kades man efter stora svårigheter ge ut boken »Alcoholics Anonymous» och beslöt därefter att ge rörelsen samma namn.
AA-rörelsen började spridas till olika länder i början av 1940-talet. Då verk- samheten kom till Sverige första gång-
en, accepterades emellertid inte AA:s förslag om uppslutning kring dess enda syfte — att sluta dricka — innebärande bl.a. principerna om ett minimum av organisation, total självförsörjning utan bidrag utifrån, undvikandet av krav el- ler kritik gentemot samhället, anony- mitet m.m. I Sverige bildades i stället en rörelse av annan karaktär och upp- byggnad utan motsvarighet i andra län- der. Denna rörelse fick en fastare or- ganisation med stadgar, styrelser och ett vidare verksamhetsfält samt erhöll namnet »Sällskapet Länkarna». Det första svenska länksällskapet startades i Stockholm 1945. Den inriktning som detta fick har sedan med vissa modi- fieringar i stort sett blivit utmärkande för den svenska länkrörelsen, som i början av 1950-talet växte ut över stora delar av landet.
Den första gruppen av Anonyma Al- koholister, AA, bildades i Sverige 1953. AA-rörelsen, som är helt fristående från länksammanslutningarna, är som antytts självförsörjande och internationell till sin karaktär medan länkrörelsen sna- rast är lokal eller nationell samt tar emot ekonomiska bidrag från både en- skilda och samhället.
Både AA-rörclsens och länkrörelsens målsättning är att hjälpa alkoholsjuka att tillfriskna. I t. ex. Sällskapen Län- karnas introduktionsmeddelande till nya medlemmar diskuteras bl.a. frå- gan om det för en missbrukare går att sluta med alkoholen. Länkarna svarar
härvid obetingat ja men framhåller sam- tidigt att vederbörande själv aktivt mås- te medverka samt ha en vilja att bli frisk. Den arbetsmetod som främst kom- mer till användning är att man hjälper och lär av varandra. Enligt stadgarna får ej myndigheter insyn i sällskapens verksamhet i annat än frågor rörande förvaltning av anslag av allmänna medel.
De grundläggande inslagen i Sällska- pen Länkarnas program, sådant det pre- senteras för den enskilde medlemmen. finns sammanfattat i »de sju punkter— na». Dessa anger bl.a. att förutsätt— ningarna för ett positivt resultat är att den blivande medlemmen »erkänner» att han är alkoholist, att han är beredd att »ändra livsinställning» och dryfta sina missförhållanden med andra, att han är villig att »erkänna» sina fel och att ordna upp och rätta till misshällig- heter med andra människor samt att han är villig att hjälpa andra alkohol- skadade på samma sätt som han själv blivit hjälpt.
Länkrörelsen kännetecknades främst under tidigare år av en viss instabili- tet. Nya föreningar uppstod och upp- löstes. Stridigheter medförde utbryt- ningar och konkurrerande avdelningar. Åtskillig't av detta torde fortfarande gäl- la men rörelsen kan numera sägas vara konsoliderad.
I begynnelsen stod länkarna i visst motsatsförhållande till samhällets nyk- terhetsvårdande organ. På möten och sammankomster fick många medlem- mar utlopp för sin aggressivitet, rädsla osv. som främst hade sitt ursprung i upplevelsen av de åtgärder som sam- hället vidtagit mot dem. Förutom kri- tiska synpunkter framförda vid mötena diskuterades och ventilerades minnen och episoder från missbrukarperioder- na och anstaltsvistelserna, vilket må— hända främst på utomstående kunde
ge verksamheten ett sken av sekterism, begränsning och isolering. Kontakter- na med samhällsorganen var fåtaliga och man undvek samarbete med utom— stående.
Vissa isoleringstendenser liksom ovil— jan till alltför intima kontakter med samhällsorganen torde fortfarande i be- gränsad utsträckning finnas. Anonyma Alkoholister bedriver för sin del en från samhället helt avskild verksamhet. På många håll inom länkrörelsen torde numera kunna skönjas tendenser till ökat samarbete med nykterhetsvårdan- de organ samt andra utomstående. Man försöker vidga sina perspektiv genom deltagande i kursverksamhet, fritids- verks-amhet etc. av mer allmän karak- tär och med även utomstående delta- gare. Å andra sidan har större förståelse uppnåtts hos allmänhet och myndig- heter, vilket torde underlätta möjlig- heterna för medlemmar och presum— tiva medlemmar att känna sig accep- terade av samhället och i tid söka er- forderlig hjälp för sina alkoholpro— blem.
Organisationsformer
Som tidigare omnämnts var den första länkorganisationen i Sverige en avdel- ning av Sällskapet Länkarna. Genom bildandet av ett allt större antal en- skilda länksällskap uppstod så små— ningom tanken på skapandet av en ge— mensam riksorganisation, vilket sked- de i slutet av 1950-talet. Dessförinnan hade vissa utbrytningar ur länksällska- pen haft till följd att andra länkorga- nisationer bildats, av vilka främst kan nämnas Kamratföreningen Länken. De olika sammanslutningarna, antalet för- eningar och medlemmar redovisas i ta- bell 5.1.
Antalet i tabellen angivna medlemmar torde endast vara ungefärligt emedan
Tabell 5.1. Antal sammanslutningar för alkoholsjuka och antal medlemmar den 31/12
19641 Antal sällskap, Sammanslutning föreningar eller Antal medlemmar grupper
Sällskapen Länkarnas Riksförbund, anslutna sällskap. . . . 38 1 886
Sällskapen Länkarna, ej anslutna till riksförbundet (ett (SO—tal sällskap deltager i Fria Länkarnas Riksträff). . . 117 5 74.) Länkens Kamratförbund, anslutna kamratföreningar . . . . 45 1 842 Fristående grupper eller sammanslutningar av Kamrat— föreningen Länken ................................ 4 645 Ringen, Göteborg ................................... 1 ca 370 Anonyma Alkoholister, AA .......................... 10 ca 500 TUS-orden (Trivsel utan Sprit), Stockholm ............. 1 ca 20 Klubb 10, Farsta ................................... 1 ca 265 Summa 217 ca 11 300
1 Uppgifterna har hämtats från till socialstyrel sen under 1965 inkomna ansökningar om stats bidrag samt—då det gäller icke statsbidragssökande sammanslutningar—införskaffats från resp riksorganisationer och vissa lokala sällskap, föreningar och grupper.
de skilda sällskapen och föreningarna delvis har olika kriterier på hur med- lemskap skall räknas. Ibland räknas endast i verksamheten aktivt deltagande medlemmar som under viss tid konti- nuerligt hållit kontakt med föreningen, ibland även sådana som sporadiskt be- söker mötena och på avstånd följer verksamheten. I vissa fall kan avgående medlemmar kvarstå i medlemsförteck- ningen. I enstaka fall har icke betalan- de medlemmar räknats. Snabba för- ändringar i medlemsantalet speciellt i större föreningar torde vidare ha för- svårat exakta angivelser av medlemsan- talet.
Sällskapen Länkarnas Riksförbund bildades 1958 och har samlat ungefär en fjärdedel av samtliga länksällskap. Förbundsbildningen har sålunda endast delvis accepterats av de lokala sällska- pen. Syftet med riksorganisationen var främst att skapa ett gemensamt forum för önskemål, synpunkter och idéer rö- rande vård och behandlingsformer för alkoholskadade samt att vara nya grup- per och sällskap till hjälp i organisa- tionsarbetet. Genom en samlad infor- mationsverksamhet hoppades man vi-
dare kunn—a skapa en allmännare och mer nyanserad kännedom om alkohol- sjukdomarnas art, yttringar och följd- verkningar. En god information skulle även kunna vara till indirekt hjälp för personer med alkoholproblem, vilka står utanför den egentliga länkrörelsen.
I riksförbundets programförklaring heter det att förbundets uppgifter är
att försöka ena och vara de lokala säll- skapen behjälpliga med råd och anvisningar gällande verksamheten, vård och vårdmöj— ligheter samt terapeutiska åtgärder,
att stimulera arbetet med gruppbildning för ömsesidigt stöd och hjälp,
att vara enskilda till hjälp med råd och hänvisning till de lokala sällskapen,
att sammanföra, framföra och förhandla om gemensamma önskningar gällande stöd åt rörelsen samt effektiv vård av de alko- holsjuka,
att informera allmänhet, läkare och m_vn- digheter om rörelsens mål och medel samt synsätt på alkoholproblemen,
att utarbeta, sprida litteratur och tryck— alster samt deltaga i det objektiva upplys- ningsarbetet angående alkoholens skade- verkningar å individ och samhälle och
att åstadkomma ett stimulerande sam— arbete i syfte att minska alkoholproblemen bland kvinnor och ungdom.
De enskilda Iänksällskapen utser om-
bud till rikskongressen som är högsta beslutande instans. Förbundets uppgif- ter och arbetsformer bestämmes av kon- gressen. Några avgifter utgår ej till riksförbundet. Vissa medel inflyter dock från en del lokala sällskap. Förbundet baserar sin verksamhet i huvudsak på statsbidrag och bidrag från olika fack- förbund. Vid riksförbundet finns en ombudsman anställd.
Bland de särskilda initiativ som riks- förbundet tagit kan nämnas uppvakt- ningar hos regeringen rörande alkohol- forskningens inriktning och intensifie- ring, problem med vård och eftervård, den alkoholsjukes svårigheter att er- hålla sjukhusvård m.m.
Inom Sällskapen Länkarna finns tre distriktssammanslutningar som är an- slutna till riksförbundet. Vissa distrikts— organisationer i övrigt, som inte är an- slutna ti11 riksförbundet, kallas Länk— råd.
Sammanslutningarna, vars styrelse utses av de lokala länksällskapen i di- strikten, finns representerade i stort sett i varje län. Deras uppgift är att på läns- planet bedriva rådgivnings- och infor- mationsverksamhet både inom länksäll- skapen och utåt mot allmänheten och samhällsorganen. De har dessutom till uppgift att hjälpa till med bildandet av nya länksällskap. En annan viktig upp- gift är att verka för en god kontakt med landstingen ooh deras vårdorgan. På en del håll sker ett direkt samarbete mellan distrikten eller råden och olika vårdinrättningar. Representanter för distriktssammanslutningarna besöker bl. a. vårdinrättningarna varvid åtskil- liga patienter med alkoholproblem ges tillfälle till kontakt med länkrörelsen.
Som framgår av tabell 5.1 står åt- skilliga enskilda sällskap utanför riks- förbundet. Orsaken härtill är främst att man på många håll redan från början ställde sig skeptisk till alltför stora er-
ganisatoriska enheter, som krävde funk- tionärer och administrativa insatser på ett helt annat sätt än vad som ansågs förenligt med länkidén, som endast för- utsatte personligt engagemang i smär- re grupper och frivilliga insatser av medlemmarna. Länkarbctet skulle vara av idéell och frivillig natur och ej ett yrkesarbete. Funktionärer finns för närvarande anställda vid några större länksällskap samt vid riksförbundet.
Tanken att ett riksförbund omfattan— de flertalet länksammanslutningar ef- fektivare skulle kunna föra länkrörel- sens samlade talan såsom remissorgan, service- och informationsorgan både gentemot nya och gamla länkgrupper samt allmänhet och samhälle har på många håll ännu inte ansetts väga över de nackdelar med ett riksförbund som anförts ovan.
Ett (30-tal av de 117 länksällskap som står utanför riksförbundet deltager två gånger årligen i en s. k. riksträff, Fria Sällskapen Länkarnas Riksträff, som hålles på olika orter i landet. Sällska— pet i den ort dit träffen är förlagd är värd och svarar för alla arrangemang. Motioner i olika frågor som skall be- handlas lämnas in till värdsällskapct. Riksträffarnas syfte är främst att öka gemenskapen mellan olika föreningar samt byta erfarenheter. I skilda frågor göres uttalanden. Vid riksträffen i de- cember 1965 i Uppsala behandlades medlemsvård, frågan om riskerna för tablettmissbruk i samband med medi- cinsk behandling av alkoholmissbruk m.m.
Länkens Kamratförbund bildades 1951 och består av ett flertal grupper av Kamratföreningen Länken. Den förs- ta kamratföreningen bildades i Göte— borg 1948. Bakgrunden till bildandet av den första föreningen var miss- nöje med Sällskapet Länkarnas orga- nisationsformer som vid denna tid i
flertalet sällskap innebar rösträtt först efter sex månaders medlemskap. Genom en i och för sig bagatellartad händelse, som fick sin tillspetsning i anledning av frånvaron av rösträtt. skedde en ut— brytning ur Sällskapet Länkarna i Gö- teborg och en kamratförening skapa- des.
I Kamratföreningarna Länken har medlemmarna rösträtt omedelbart ef— ter det att de erhållit medlemskap och betalt kvartalsavgift. ([ Sällskapen Län- karna krävs vanligen tre månaders av- hållsamhet innan rösträtt beviljas.) Man har vidare enligt uppgift mer liberala bestämmelser då det gäller återfall och deras konsekvenser för medlems röst- rätt och eventuell uteslutning. Man mot— sätter sig ävenledes anställandet av funktionärer inom såväl lokalavdel- ningar som förbund.
Länkens Kamratförbund bildades främst med anledning av lokalförening— arnas svårigheter att på ett effektivt sätt stödja och hjälpa nybildade för- eningar. Önskemål eller behov fanns även rörande frågan om att samman— sluta föreningar över hela landet i en större enhet och med ungefär likartat organisationsmönster. Ett annat skäl var önskemålet 0111 att ett förbund skul- le kunna åtaga sig administrationen av det av föreningarna startade konvales— centhemmet Hwidehus.
Kamratförbundets målsättning är att genom initiativ och uppvaktningar hos myndigheter, som har nykterhetsvår- dande eller alkoholpolitiska uppgifter, samt hos kommuner, landsting och riks— dag följa och bevaka utvecklingen och i största möjliga utsträckning arbeta för att realistiska och erfarenhetsmäs- siga synpunkter lägges på alkoholpro- blemet. Förbundsstyrelsen väljes av kongressen, som är det högsta beslu— tande organet. Vid kongressen är kam— ratföreningarna representerade.
Kamratföreningarna Länken är _— liksom Sällskapet Länkarna -— även organiserade på distrikt, vilket inne- bär att de föreningar som geografiskt sett ligger i samma landstingsområde bildar ett distrikt. Antalet distrikt är åtta. Distriktens uppgift är i huvudsak att bilda nya lokalföreningar, vara en sammanhållande länk mellan förening- arna, hjälpa till med informationen samt skapa goda samarbetsförhållanden med landstingen och deras vårdinrätt- ningar.
Som framgår av tabell 5.1 står fyra kamratföreningar (645 medlemmar) utanför Länkens Kamratförbund. Or- sakerna härtill är flera. Kamratförening— en Länken i Göteborg, som har åtta distriktsavdelningar med sammanlagt 550 medlemmar, lämnade förbundet till följd av skilda meningar angående frå- gan om statsbidrag till konvalescenthem- met Hwidehus. Göteborgsföreningen ställde sig därvid avvisande till stats- bidrag.
Ringen, förening för nykter livsfö- ring, bildades i Göteborg 1953. Denna förening tillskapades av medlemmar som tillhört Kamratföreningen Län- ken. Ringens medlemmar kommer bl. 3. från grupper som företagare och af- färsmän. Varje medlem har rätt att va- ra anonym och man framträder inte offentligt med sina namn på samma sätt som inom länksammanslutningar- na.
Föreningen är organiserad med en styrelse bestående av en ordförande, fem ordinarie ledamöter och två supp- leanter. Rösträtt inträder så fort med— lemsavgiften, som uppgår till 10 kr. per månad, är betald. Föreningen erhåller anslag till lokalhyran från Göteborgs stad.
Verksamheten är tämligen sluten. Man har täta sammankomster av klubbka- raktär. Föreningen driver ej någon
egen medicinsk verksamhet men har intimt samarbete med läkare och sjuk— hus. Varje medlem har en kontaktman inom föreningen som vid behov anli- tas som stöd i besvärliga situationer. En medlemsvårdskommitté finns som hjälper till att ordna samarbetet med läkare samt enskilda medlemmars re— habiliteringsprogram m. m.
Anonyma Alkoholister, AA, skiljer sig ifråga om ideologi och uppfattning om alkoholismen och lösningen av dess problem från länkrörelsen. AA-rörel- sen, som är helt fristående från länk- sammanslutningarna, är — som tidi- gare påpekats — självförsörjande och internationell medan länkrörelsen mot- tar ekonomiska bidrag och snarast har lokal eller nationell karaktär.
I Sverige finns tio AA-grupper, två i Stockholm, tre i Göteborg, två i Borås, en i vardera Malmö, Vänersborg Och Gävle. Dessutom finns det många en- skilda som är registrerade men ej med- lemmar i någon grupp. AA-grupperna har ingen styrelse och inga stadgar. Om två eller flera alkoholsjuka män— niskor träffas regelbundet för att hålla sig nyktra kan de kalla sig för en AA- grupp. Detta gäller under förutsättning att de inte tar emot ekonomisk hjälp utifrån och i övrigt respekterar AA- rörelsens allmänna principer. Anony- miteten respekteras och ingen behöver i grupperna uppge sitt namn eller sin ställning.
Varje grupp betjänas snarare än styres av kortvarigt arbetande gruppkommit- téer, uttagna bland medlemmarna för att förbereda möteskvällarna. På detta sätt vill man undvika permanent ledarskap och prestigesträvanden inom rörelsen.
Organisatoriskt fungerar AA-rörelsen så att man särskiljer AA-gruppernas egentliga verksamhet, som är av tera- peutisk karaktär, från administrativa och organisatoriska frågor som hand-
l'ägges vid Och hänvisas till AA:s gene- ralförsamling i New York. AA-grupper- na i varje land utser årligen på ett in- formellt sätt (kontakten mellan grup— perna underlättas av ett internationellt register) 1—5 medlemmar, som är till— räckligt språkkunniga samt villiga att åtaga sig uppgiften att fungera som ombud vid generalförsamlingen. Bland. de 12000 grupper i hela världen som finns tas 100 ombud ut. Under general- församlingen står ett förtroenderåd som består av 10 AA-medlemmar och 8—9 utomstående. De senare, som van- ligen utgöres av framstående personer inom vetenskap och samhällsliv, har till uppgift att utåt bevaka AA:s fast- ställda principer emedan medlemmar— na ej själva framträder med sina namn. Under förtroenderådet i New York finns huvudkontoret, som är verkstäl- lande organ, bokförlaget, som ombesör- jer utgivandet av AA-litteraturen samt redaktionen för AA Grapevine, som är rörelsens internationella tidskrift. Vid huvudkontoret finns ett 30-tal heltids- anställda språkkunniga AA-medlem- mar, huvudsakligen kvinnliga, för in- tern och extern informationsservice. För kontakten med huvudkontoret och AA i övriga delar av världen svarar centralkommittéer i de olika länder- na.
Omkring 350 000 manliga och kvinn- liga alkoholister i ett 90-tal länder är inregistrerade vid AA:s internationella huvudkontor såsom individer eller grupper tillhörande den internationel— la AA-rörelsen. En förutsättning för in- registrering är att en grupp eller en in— divid inte tar emot ekonomiskt stöd från stat, kommun eller enskilda och inte har anknytning till annan rörelse.
En av AA:s viktigaste principer är att rörelsen i sin helhet liksom varje lokal grupp inte skall ta emot penning- medel från utomstående. Man litar i
stället till frivilliga bidrag (som är maximerade) från de egna medlem- marna och tar inte heller upp inträdes— eller medlemsavgifter. Materiell hjälp i form av pengar, anskaffandet av arbete, bostad etc. anses vara till ringa eller ingen nytta vad alkoholproblemet be— träffar. Man driver inte heller egna sjukvårdsinrättningar, vilohem, klubb- hus, eller någon form av verksamhet som redan drivs av andra organ. Prin- cipen att materiell hjälp inte skall till- låtas undanskymma det egentliga pro- blemet, som gäller alkoholmissbruket och individen själv, anses i mycket hög grad ha bidragit till sammanhållningen och de resultat man uppnått inom AA- rörelsen.
Anonyma Alkoholisters enda syfte är att medlemmarna skall sluta dricka. Detta uppnås genom ett konkret reha- biliteringsprogram kallat de »12 ste- gen», som varje hjälpsökande föreslås tillämpa i sitt dagliga liv. Samman— hållningen inom AA bygger förutom på de »12 stegen. på »12 traditioner» som är förslag om hur medlemmarna lämpligen arbetar tillsammans som grupper och som en stor gemenskap. Alkoholismen som sådan betraktas inom AA som ett hälsoproblem sna- rare än som ett socialt eller moraliskt problem. Medicinsk vård är inte nå- gon del av AA:s program, men hjälp till att få sådan vård ges, om den hjälp- sökande så önskar.
Inom AA har man ingen medicinsk uppfattning om alkoholism och ingen formell definition på densamma men i AA-litteraturen beskrivs sjukdomen som ett ständigt tilltagande fysiskt be- gär parat med en själslig besatthet el- ler mani att dricka mera, sedan man en gång börjat. I stället för att »kämpa mot» sjukdomen innebär AA:s ideolo- gi snarare att uppge kampen och att acceptera sjukdomen. Kapitulationen
underlättas genom en rad åtgärder rö- rande den alkoholsjuke själv, bland annat genom det 5. k. »24-timmarspro- grammet». Detta innebär att den sjuke inte behöver tänka sig ett helt liv utan sprit utan bara för :idag», varigenom han uppskjuter frågan om att ta ett glas tills »i morgon». Han vill kanske inte ta det då heller, uppskjuter det en dag till osv. och märker redan att hälsan liksom ekonomin börjar för— bättras. Detta i sin tur gör det lättare att klara nästa dag osv.
På gruppsammankomsterna berättar man mestadels om hur man en gång hade det och hur man genom tillämp- ningen av AA:s program i sitt dagliga liv så småningom lyckades bemästra sin sjukdom. På sammankomsterna dis- kuteras vidare de »12 stegen», de »12 traditionerna» och därmed hur reha- biliteringsprogrammet individuellt kan tolkas. Den personliga kontakten är härvid av stor betydelse. Syftet med gruppverksamheten är inte underhåll- ning, trivselkvällar eller dylikt utan en uppslutning kring lösningen av al- koholproblemet.
Genom tillämpning av AA:s princi- per anses alkoholisten bli i stånd att satsa på kvarvarande positiva resurser inom sitt eget jag, varigenom han åter blir en fullt samhällsduglig medbor- gare och lär sig leva ett normalt liv utan att få en känsla av att han berö- vats något genom att ge upp spriten. Den alkoholsjuke anses på detta sätt så småningom lära sig värdera allt han får genom AA förutom nykterhet, t. ex. återvunnen hälsa, förbättrad presta- tionsförmåga i sitt arbete, familjens, arbetsgivarens och arbetskamraternas förtroende och respekt, förbättrad eko— nomi m. m.
Då AA ställer princip före person framträder medlemmarna alltid ano- nymt i tryck, i radio, film, TV och i
andra offentliga sammanhang. Medlem- marna är anonyma även i AA:s egna tidningar och publikationer samt —- som tidigare påpekats — om så önskas i grupperna.
AA-rörelsen hade från början vissa inslag i sitt program som var av kris- ten natur men betraktar sig numera som varande icke religiös. Många ateister tillhör rörelsen. Till följd av rörelsens slutna karaktär rekryteras bl. a. medlemmar från grupper i högre samhällsställning. AA-rörelsen är vi- dare opolitisk och företräder ingen uppfattning beträffande nykterhetsvår- dens och rusdrycksförsäljningslagstift- ningens utformning, verksamheten vid nykterhetsnämnder och vårdanstalter etc. AA-rörelsen har inga speciella öns— kemål eller krav som riktar sig mot vare sig enskild eller samhälle.
TUS-orden (Trivsel Utan Sprit) bil- dades i Stockholm 1955 och är friståen- de i förhållande till såväl länkrörelsen som AA-rörelsen. Den har liksom andra sammanslutningar som målsättning att genom ömsesidig hjälp skapa förutsätt— ningar för en alkoholfri livsföring samt verka för vidgad upplysning om alko- holfrågan. Karakteristiskt för orden, som fungerar som en klubb, är att man inte bara tar avstånd från bruket av sprit utan även från diskussioner om alkoholen och dess följder. TUS-ordens verksamhet har minskat under senare år och antalet medlemmar torde för närvarande endast uppgå till ett par tiotal.
Klubb 10 i Farsta är en sammanslut- ning av utskrivna patienter som vårdats på mentalsjukhus samt alkoholsjuka vårdade på vårdanstalter och sjukhus. Klubben bildades 1959 av patienter vid en avdelning på Långbro sjukhus i Stockholm. Klubben var i begynnelsen en samtalsgrupp ledd av en avdelnings- läkare vid sjukhuset. Klubben utveck-
lades så småningom till en samman- slutning för från avdelningen utskrivna patienter men står även öppen för and- ra.
Klubbens syfte är att för utskriv— na patienter från sjukhus och vård- anstalter kunna fylla främst en efter- vårdande funktion genom möjligheter att ge hjälp, gemenskap och trygghet efter utskrivningen. Medlemsantalet är drygt 260.
Förutom de nämnda Länk— och AA- sammanslutningarna finns en del öv- riga organisationer av mindre omfatt- ning. I Göteborg har bl. a. stuveriar- betarna en egen sammanslutning. På något håll finns mer lösliga samman- slutningar som står öppna även, för andra än alkoholskadade. Ansatser till skandinaviskt samarbete har bl. a. kom- mit till stånd med »Ring i Ringn-rörel— sen i Danmark som numera kallar sig »Landsföreningen Länken».
I övrigt kan nämnas att försök har gjorts att bilda mindre länkgrupper på ett par vårdanstalter. Dessa försök har främst syftat till att tillvarata de intag- nas intressen, främja diskussionen kring de intagnas alkoholproblem etc.
Inom olika länksammanslutningar finns mindre organisatoriska enheter som vidare bör omnämnas. Det finns så- lunda främst i de större städerna sek- tioner eller sammanslutningar —— ibland mer eller mindre fristående — för al— koholskadade kvinnor och ungdomar (bl. a. Sällskapet Kvinnolänkarna och Stiftelsen Ungdomskontakt i Stock- holm).
Arbetsmetoder och vårdresurser
Som tidigare antytts har medlemmarna både i länkrörelsen liksom AA-grup- perna till uppgift att genom ömsesidig hjälp bistå varandra i föresatsen att
avstå från sprit. Det. gäller" därför att så "långt 'det går skapa en naturlig ge- menskap genom täta sammankomster samt _— vilket är fallet inom länkrörel- se'n — en aktiviserande fritidsverksam— het. Vanligtvis har länkföreningar och sällskap möten varje vecka under fria former. I dessa sammankomster deltar ofta även fästmör och fruar, vilka är involverade i den enskilda medlem— mens situation och problem och vars anknytning till länkrörelsens verksam- het av medlemmarna anses vara myc- ket värdefull.
— Möjligheten för den enskilde att del— taga i en samvaro i en liten eller stor lokal som är fylld av länkmedlemmar och anhöriga ger en känsla av gemen- s'kap' söm för många är av väsentlig betydelse för att det över huvud taget skall finnas möjligheter att avstå från alkohol eller bli botad från alkohol— sjukdomen. Länksällskapens möten har ofta väckelsekaraktär med kampsånger och vittnesbörd som inte sällan av utomstående lätt torde kunna uppfat- tas som naiva eller av tveksamt värde. Inte desto mindre torde det egentliga värdet ofta ligga i att människor käns- lomässigt rycks med och därmed blir i tillfälle att både uppleva gemenskap och att konstatera att andra genom rö- relsen kunnat lära sig att bemästra sin alkoholism och följderna därav. För- utom deltagande i de regelbundna och större sammankomsterna har man på många håll skapat olika sektioner för sysselsättningar av olika slag som brid- ge, schack, teater, studiecirkelverksam- het m.m. En viktig arbetsprincip är att medlemmarna själva och ej anställ- da funktionärer organiserar och leder fritidsverksamheten. Man anser det vi- dare angeläget att avdelningarna ej blir så stora att den personliga kontakten går förlorad.
' Under många gånger besvärliga och
påfrestande förhållanden gör medlem— mar aktiva insatser för att hjälpa kam- rater som befinner sig i akuta perioder av alkoholmissbruk. Man bistår där- vid vederbörande på olika sätt genom att skaffa medicinsk hjälp, föra honom till en länklokal för uppsikt under den besvärliga första abstinenstiden osv. Man finner det naturligt att ge av sin fritid som ett uttryck för den erkänsla och tacksamhet man känner därför att man själv en gång blivit hjälpt. Även de medlemmar som är i riskzonen tas om hand på olika sätt. Enskilda sam- tal, gruppsamtal, eller arrangemang av annat slag vidtages för att förebygga återfallsperioder.
Flertalet länkföreningar och sällskap har organiserat samarbete med för upp— giften intresserade och lämpliga läka— re, som i akuta situationer biträder och vid behov meddelar mer eller mindre regelbunden poliklinisk behandling. I många länklokaler finns förutom ex- pedition och samlingslokaler även lä- karmottagning samt i många fall ett el— ler flera rum med bäddar som tillfäl- ligt kan utnyttjas som sjukrum och som övernattningsrum av t. ex. bostads- lösa som kommer från anstalt och be- höver hjälp i återanpassningen till ar- betslivet. Enligt uppgifter i statsbi- dragsansökningarna förfogar de stats- bidragssökande föreningarna över ett 90-tal sjukbäddar och ett 20—tal bäddar för övernattning. Det finns även ett mindre antal polikliniker organisera- de där läkare några timmar i veckan har mottagning för länksällskapens egna medlemmar.
En del halvöppna vårdformer av in- ackorderings- eller övergångshemstyp liksom andra slag av övernattnings— möjligheter finns på ett 20-tal orter. Platsantalet varierar vanligen mellan ett par platser och ett 20-tal. Ifråga- varande inackorderingshemsverksam-
het drivs av de enskilda länkgrup- perna. Visst kommunalt stöd i form av bidrag, fria lokaler eller dylikt ges i många fall. Vårdavgifterna för hel- inackordering skiftar och uppgår van- ligen till 10—12 kr. per dygn. .
De olika länksammanslutningarna i Sverige förfogar över ett 10-tal kon- valescenthem, som drivs i egen regi an- tingen av lokalavdelningar eller i något fall av en riksorganisation. Konvales- centhenunen fungerar i en del fall sam- tidigt som sommarhem, semesterhem eller inackorderingshem. Såväl de slutf na som halvöppna vård-formerna som drivs i länkrörelsens regi är ur orga- nisationssynpunkt flexibla och tillfälliga övernattningsmöjligheter kan på många håll t. ex. vid behov lätt skapas. Vård- tiderna vid konvalescenthemmen är i allmänhet korta och uppgår högst till 1—2 månader. Vårdavgifternas storlek varierar.
Enskilda vårdanstalten öjersjöhem- met, Partille, som drivs av Sällskapet Länkarna av 1948 i Göteborg, är det enda av länkrörelsens konvalescent- hem som direkt erhåller statsbidrag och som formellt drivs som en enskild vårdanstalt. Styrelsen för hemmet be- står av sju ledamöter varav fem till- hör länksällskapet och två är utom- stående.
Förutom de nämnda vårdresurserna har åtskilliga länkföreningar och säll- skap sportstugor samt sommar- eller semesterhem för sina medlemmar.
Länkrörelsen förfogar som synes över ett flertal mindre vårdanordning- ar som kan komma medlemmarna till direkt nytta. För den enskilde torde möjligheterna till vård och behandling inom den egna föreningen vara av stor betydelse under återfallsperioderna. Flertalet företrädare för länkrörelsen torde beträffande utbyggnaden av egna vård- och behandlingsmöjligheter *för
medlemmarna vara av..- den uppfatt+ ningen att länkrörelsen endast bör för- foga över mindre och enklare vårdanT ordningar medan samhället bör skapa de vårdinstitutioner som kan behövas för att ge mera kvalificerad vård.
För att stimulera den enskilde länk- medlemmen i rehabiliteringsarbetet ställer man inom rörelsen upp kortsik- tiga mål att sträva mot. Under utveck- lingsåren infördes vissa tecken, nålar, märken, bordstandar m.m. som vid samlingstillfällen delades ut som bevis för en bestämd tids fullständig avhålla samhet. Detta förfaringssätt kan av utomstående kanske tyckas vara av tveksamt värde, men torde för den en-. skilde, som misslyckats många gånger, ofta vara ett konkret bevis på att han åtminstone lyckats uppnå vissa närlig— gande mål. Dessutom hjälper utdel- ningen av tecken m.m. den lokala gruppen att klarare bedöma resultaten av rehabiliteringsarbetet. Inom AA-. rörelsen förekommer ej utdelning av. utmärkelsetecken.
Sammanslutningarnas information till medlemmar och ibland. till utom- stående sker på olika sätt. Det främsta informationssättet är utgivandet av eg- na tidningar. Bland de tidningar och tidskrifter som på olika orter ges ut kan följande omnämnas.
Vi länkar (Sällskapen Länkarna, an- slutna till riksförbundet),
Länknytt (Sällskapen Länkarna, Vej anslutna till riksförbundet),
Sydlänkar (Sällskapet Länkarna i Malmö),
Länkkamraten (Länkens Kamratförq bund),
Aktuell Debatt Länken i Göteborg),
Ringbladet (Ringen i Göteborg),
Klubb 10 (Klubb 10 i Farsta) och
AA Grapevine (AA-rörelsen). * För AA-grupperna distribueras, AA-
(Kamratföreningen
litteratur på svenska från det interna— tionella huvudkontoret i New York samt från centralkommittén för AA i Sverige. Förutom tidningar distribue- ras inom länkrörelsen cirkulärskrivel- ser, årsberättelser, broschyrer m.m. till medlemmar och sympatisörer.
Statsbidrag m.m.
Länkrörelsen finansierar sin verksam- het genom medlemsavgifter (som va- rierar mellan 1—5 kr per mån), egna lotterier, bidrag i övrigt från egna med- lemmar, bidrag från stat, kommun, landsting, stiftelser, organisationer, fö— retag etc. AA-grupperna bekostar själva helt verksamheten.
Riksdagen har sedan länge anvisat ett särskilt anslag för bidrag till Länk- rörelsen, vilket ställes till socialstyrel- sens förfogande att fördelas mellan länkorganisationer och liknande sam- manslutningar. Bidraget till Länkrörel- sen m.m. uppgår för budgetåret 1966/67 till 600000 kr. Från och med nämnda budgetår har möjlighet öppnats att försöksvis lämna bidrag till sam- manslutningar av personer, som varit läkemedelsmissbrukare i de fall, då sammanslutningarna har ett liknande syfte som länkrörelsen. För budgetåret 1967/68 beräknas bidraget till länkrö— relsen m. m. uppgå till 700 000 kr. An- talet statsbidragssökande föreningar m. m. framgår av tabell 5.2.
Det genomsnittliga bidraget per fö- rening eller sällskap var 1956/57 ca 300 kr., 1962/63 ca 1 100 kr. och 1965/66 ca 3700 kr. Socialstyrelsen har mot- tagit ansökningar om bidrag avseende ett belopp av ca 900 000 kr. under bud- getåret 1965/66.
Antalet föreningar och sällskap som ej sökt statsbidrag budgetåret 1965/66
Tabell 5.2. Antal slalsbidragssökande länkorganisationer budgetåren 1954/55, 1957/58—1965/66
Antal medlem- Antal . mar under År orågrååa- närmast föreg. verksamhetsår 1954/55 ..... 81 ca 2 100 1957/58 ..... 105 . . 1958/59 ..... 113 . . 1959/60 ..... 122 ca 6200 1960/61 ..... 124 ca 6400 1961/62 ..... 122 ca 6200 1962/63 ..... 132 ca 4 800 1963/64 ..... 127 ca 5 700 1964/65 ..... 132 ca 6000 1965/66. . .. 1148 ca 8 670
1 Statsbidrag beviljat till. samtliga 148 orga- nisationer som sökt bidrag.
uppgår tillsammans med AA-grupperna till 68 (2 231 medlemmar). De statsbi— dragssökande länkorganisationernas öv— riga inkomster framgår» av tabell 5.3.
Som jämförelse 'kan nämnas att år 1960 erhöll de statsbidragssökande länkföreningarna (enligt socialstyrel- sens petita 1962/63) landstingsbidrag om tillhopa över 71 000 kr. och andra kommunala anslag till ett sammanlagt belopp av 'ca 458 000 kr. varav ca 146000 avsåg hyresbidrag. Därutöver åtnjöt 1960 ett 40-tal föreningar för- månen av fria lokaler som respektive kommuner ställt till förfogande utan att värdet 'av förmånen uppskattats i pengar. Betydande bidrag utgår även till icke statsbidragssökande länkor- ganisationer. Som exempel på kom- munala anslag kan nämnas att Stock— hotlms stads nykterhetsnämnd under 1964 lämnat drygt 81 000 kr. i bidrag till olika länksammanslutningar i sta- den. Stockholm läns landsting lämnade 1965 18000 kr. till länksammanslut- ningarna i länet.
Tabell 5.3. De statsbidragssökande länkorganisationernas inkomster förutom statsbidrag år 1964
. . Därav till hyra, Bidragsgivare Anslag värme etc. Bidrag beviljade av stads- resp. kommunalfullmäk- tige ....................................... 757 192 382 018 Bidrag beviljade av landsting .................. 88 520 Bidrag från stiftelser, organisationer (t. ex. fack- förbund), företag m. fl ....................... 140 847 Övriga inkomster (lotterier m. m. dock ej medlems- avgifter) ................................... 445 036 Summa kr. 1 431 5951 382 018
1 Av 148 statsbidragssökande föreningar erhöll 60 förmåner såsom fri lokal m.m. utan angivan- de av värdet.
Sammanfattning och diskussion
Tanken att alkoholsjuka inbördes skul- le kunna stödja och hjälpa varand- ra fanns redan under 1800-talet. Den internationellt mest kända .organisatio- nen Anonyma Alkoholister, AA, bilda- des i USA år 1935. Det första länksäll- skapet i Sverige bildades i Stockholm 1945 och den första AA-gruppen 1953. Sammanslutningar för alkoholskadade växte snabbast i mitten av 1950-talet och omfattar nu drygt 11 000 medlem- mar fördelade på Sällskapen Länkarna (varav en del är anslutna till Sällska— pet Länkarnas Riksförbund), Kamrat- föreningen Länken (varav flertalet fö- reningar är anslutna till Länkens Kam- ratförbund), Ringen, AA och några smärre lokala sammanslutningar i öv- rigt. AA—rörelsen, som är helt friståen- de från länkarna, är självförsörjande och internationell medan länkrörelsen snarast har lokal eller nationell ka— raktär och i allmänhet tar emot ekono- miskt stöd från enskilda och offent- liga organ.
De olika länkgrupperna bedriver verksamhet av skilda slag. Det är här-
vid främst fråga om mötesverksamhet, fritidsverksamhet m. m. Medlemmar som ur alkoholsynpunkt befinner sig i kri- tiska situationer har möjlighet att er- hålla hjälp och stöd från kamrater, hjälp med läkarkontakt eller inläggning på någon av länksammanslutningens vård- anordningar. De lokala länkföreningar- na och sällskapen äger eller disponerar lokaler som i många fall förutom sam- lingssalar och expedition även har läkarrum eller poliklinik, sjukrum eller rum med övernattningsmöjligheter. Vis- sa länkföreningar driver vidare in- ackorderingshem, konvalescenthem, har sportstugor, sommar- och semesterhem. »Ett län-ksällskap driver med hjälp av statsbidrag en enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Bidrag till länkar- nas verksamhet utgår från enskilda,
kommuner, landsting, organisationer, företag och staten. Efter länkrörelsens utvecklingsår
under senare delen av 1940-talet hade rörelsen enligt mångas uppfattning sin intensivaste period i mitten av 1950- talet. Trots splittringstendenser. och strid om organisationsprinciper m.m. har rörelsen så småningom konsoli-
derats och framstår liksom AA numera för åtskilliga alkoholsjuka som ett allt betydelsefullare alternativ till den nyk— terhetsvård som samhället bedriver. Från samhällets synpunkt framstår länkrörelsen liksom AA-rörelsen främst som ett komplement till den offentliga nykterhetsvården.
Rörelserna kännetecknas för närva- rande av stor aktivitet även om de — liksom föreningsrörelsen i stort —— nå- got torde ba påverkats av den struktu- rella omvandlingen i samhället med ökad rörlighet på arbetsmarknaden, under fritiden, omflyttning etc. En viss förnyelse i arbetsmetoderna har kunnat förmärkas på ett par håll inom länk- rörelsen. Man isolerar sig inte i sam— ma grad som tidigare. Både i förenings- livet och genom inriktning av studie- verksamheten på mer allmänna ämnen torde dessa nya tendenser göra sig gäl- lande.
Resultaten av länkrörelsens och AA- rörelsens verksamhet är svåra att mäta eller redovisa. Flertalet bedömare tor- de hysa den på erfarenhet grundade uppfattningen att rörelserna under de år de varit verksamma för åtskilliga tusentals människor i Sverige betytt mycket och dessutom för många kan- ske varit den enda möjligheten till re- habilitering och resocialisering.
Utdelningen av tecken av olika slag som bevis för fullständig avhållsam- het under kortare eller längre tidspe- rioder kan inom länksammanslutning— arna i viss utsträckning siffermässigt ange betydelsen av de enskilda före- ningarnas verksamhet. Som ett exem- pel härpå kan nämnas att Kamratföre— ningen Länkens distrikt i Göteborg (550 medlemmar) under åren 1948— 1965 delat ut följande antal förtjänst- tecken: 675 ettårsmärken, 439» tvåårs- standar, 203 femårsringar och 35 10- årsmärken.
Varför har sammanslutningar av al-
koholister lockat så många och varit så många till hjälp? En viktig orsak härtill torde vara att dessa samman- slutningar till skillnad från samhällets vårdorgan helt och fullt från början har förmågan att acceptera den alko, holsjuke sådan han är. Alkoholmiss- brukaren upplever sig oftast som av- vikande och annorlunda, känner sig moraliskt fördömd, isolerad och utstött. Han är inte sällan misstänksam mot omgivningen och vanligen försvarsin- ställd. I detta läge har sammanslut- ningar av alkholister stora möjligheter- att hjälpa, eftersom den enskilde som missbrukare eller alkoholsjuk inte be- höver inta en försvarsattityd inför för- slag om vård och behandling.
En annan viktig orsak till samman- slutningarnas framgång torde vara det förhållandet att medlemskapet kräver engagemang, aktivitet, egen vilja till avhållsamhet och att det samtidigt skänker den enskilde gemenskap som han kanske tidigare saknat.
En annan väsentlig faktor är att den alkolholsjukes erfarenhet av alkohol- missbruket och därmed av hur omgiv- ningens kritik och avståndstagande ne- gativt påverkar den enskilde missbru- karen kan utnyttjas för att hjälpa andra alkoholsjuka att bemästra sina alko- holproblem. En erfarenhet som tidi- gare enbart inneburit en belastning kan sålunda få ett positivt värde i re- habiliteringsarbetet.
Medlemskapet i en sammanslutning för alkoholskadade medför viss trygg- het för den enskilde eftersom återfall ej på samma sätt som annars behöver betyda åtgärder, vilka av den enskilde ofta uppfattas som repressalier från samhällets sida. Den ångest, som tillhör sjukdomsbilden och som är av negativ betydelse i behandlingsarbetet, får ej ytterligare näring genom rädsla för att samhället skall vidtaga tvångsåtgärder av olika slag.
För många betyder vidare grupptill- hörigheten som sådan samt anonymi- teten mycket. Den aktivitet som ford- ras för deltagande i arbetet för att hjäl- pa andra är även av utomordentlig be- tydelse i rehabiliteringsarbetet och skiljer sig från de risker till ökad pas- sivisering som en del av samhällets vårdåtgärder —- främst sluten vård på anstalt — trots olika aktiviserande an- ordningar fortfarande onekligen med- för.
Det intensiva personliga engagemang som många medlemmar inom länkrö- relsen ådagalägger torde vara en av an— ledningarna till att meningar lätt bryts och att stridigheter och utbrytningar lättare än till synes i andra organisa- tioner kommer till stånd. Även de spo— radiska återfall, som kan inträffa, för- anleder lätt bristande kontinuitet i or- ganisationsarbetet.
Mångfalden sammanslutningar för alkoholskadade liksom den organisato- riska flexibilitet som kännetecknar rö- relserna torde ha vissa positiva drag. Av verksamheten intresserade alkoholsju- ka har sålunda på många större orter: möjlighet att välja mellan ett par eller flera olika sammanslutningar. Nackde- len med alltför många olika samman- slutningar av alkoholsjuka torde i gen- gäld vara svårigheter för rörelsen i stort att som intressegrupp på ett samlat och entydigt sätt föra fram sina syn- punkter på olika frågor som t. ex. sa—m- hällets nykterhetsvård m. m. lngen tve- kan torde dock råda om att samman- slutningarna bedriver en verksamhet som — inte minst för eftervården av al- koholskadade —— torde vara av oskatt- bart värde både för den enskilde och samhället.
KAPITEL 6
Forskning
Olika alkoholforskningsområden
Systematisk forskning rörande orsaker- na till och botandet av alkoholismen är en relativt ung företeelse i vårt sam- hälle. Detta gäller även internationellt sett. Det är först under de senaste de— cennierna som alkoholforskningen ta- git fart och behov av sådan forskning blivit mera uppenbart.
Termen alkoholforskning definieras ibland olika. I det följande indelas al- koholforskningen i två huvudområden nämligen dels medicinsk alkoholforsk- ning, innefattande främst frågan om al- koholens verkningar i organismen samt alkoholismens utbredning, uppkomst, kliniska former, komplikationer och be- handling (teoretisk, klinisk/medicinsk, socialmedicinsk forskning etc), och dels samhällsvetenskaplig alkoholforsk- ning innefattande undersökningar om alkoholbrukets individuella och sociala funktion och skadeverkningar samt de offentliga och enskilda åtgärderna mot alkoholskadorna och dessa åtgärders resultat. Till stor del ryms dessa senare forskningsobjekt inom psykologins, so- ciologins och kriminologins ämnesom- råden.
Några skarpa gränser mellan den me- dicinska och samhällsvetenskapliga al- koholforskningen kan man inte dra. I många forskningsprojekt ingår moment som berör båda huvudområdena.
Målsättning
Alkoholforskningens mest centrala mål— sättning är att kartlägga alkoholismens
uppkomstmekanismer, de olika alkohol- isjukdomarna och att främja utveckling- en av adekvata behandlingsmetoder för dess botande. Forskningen har dess- utom målsättningen att utveckla meto- der för det förebyggande arbetet. De kunskaper om alkoholens verkningar, som samhället anser sig böra förmedla för att förhindra uppkomsten av alko- holskador och som meddelas genom all- män undervisning och upplysning, skall i möjligaste mån grundas på objektiva forskningsresultat. I övrigt kan forsk- ningens resultat utgöra en väsentlig grund för undervisning och utbildning av den arbetskraft, som arbetar eller har för avsikt att arbeta inom vårdom- rådet både som planerare, administratö— rer, socialarbetare, läkare och psyko- loger.
Utveckling
En objektiv alkoholforskning har hitin— tills endast haft begränsad betydelse för utformningen av samhällets alkoholpoli- tik och vårdlagstiftning. Bland den forskning som mer direkt har berört eller påverkat utformningen av sam- hällets nykterhetspolitik kan nämnas de statistiska undersökningar och sam- manställningar som utfördes av 1944 års nykterhetskommitté, vilket behand- las närmare i det följande.
De grundtankar och idéer som hu- vudsakligen legat till grund för utform- ningen av vårdlagstiftningen, restrik- tionslagstiftningen och nykterhetsupp— lysningen härrör främst från det nyk-
terhetspolitiska idéinnehåll, som utfor- mats inom nykterhetsrörelsen och den närstående kretsar.
De nykterhetskämpar som i slutet av förra århundradet och i början av det— ta bekämpade alkoholen och dess skade- verkningar gjorde detta utifrån en odis- ku—tabel nykterhetspolitisk ideologi. Fö- reträdarna för denna ideologi bars upp av en personlig övertygelse som inte sällan var förankrad i en religiös mil- jö. Målet var entydigt och medlen enk- la. Man kämpade för personlig helnyk- terhet och totalförbud. I den stundom häftiga striden fanns med undantag av vissa fysiologiska undersökningar ej utrymme för orsakssökande, objektiv och förutsättningslös medicinsk och so- cial forskning. I kampen mot alkoho- len ansåg man att det först och främst gällde att hejda den nöd och fattigdom som följde i alkoholmissbrukets spår.
I dag är förhållandena annorlunda. Alkoholvanorna liksom alkoholmissbru- kets omfattning och skadeverkningar är av annan karaktär än tidigare. Flera grupper samhällsmedhorgare intresse— rar sig för nykterhetspolitiken och nyk— terhetsvården. Synen på alkoholens roll och funktion i samhället har därmed kunnat bli mer nyanserad och attity- den till de alkoholskadade eller till människor med alkoholproblem delvis en annan. Man har i den allmänna de— batten vågat vidgå eller erkänna det positiva värde alkoholen kan ha för många medborgare. För närvarande torde en mer eller mindre smärtsam omvärdering eller attitydförändring i dessa kontroversiella frågor vara på väg att ske både inom nykterhetsrörel- sen och inom samhället i stort.
Även alkoholforskningen och urvalet av forskare har påverkats av de ovan berörda nykterhetspolitiska strömning- arna. Alkoholforskningen har sålunda till betydande del varit företrädd av
forskare som har ansett sig själva va- ra och även av andra uppfattats som nykterhetskämpar. Under de senaste decennierna torde dock forskningen in- om detta område i Sverige och i ännu större utsträckning i övriga nordiska länder ha frigjort sig från sin tidigare ensidiga ideologiska förankring. Lika— så har organisationen av alkoholforsk- ningen blivit rationellare och mera ob— jektivt vetenskapligt inriktad.
Metoderna att undersöka alkoholens funktion, alkoholismens uppkomst och botande har förbättrats såväl inom den medicinska som den samhällsvetenskap- liga alkoholforskningen, ehuru de fort- farande endast torde stå i början av sin utveckling. De metodologiska pro- blemen är stora, vilket inte minst gäl- ler den samhällsvetenskapliga forsk— ningen. Skapandet av effektiva mätme- toder, fastställandet av relevanta kri- terier för studier av förlopp och dyna- mik i ett socialt skeende är ännu långt ifrån slutgiltigt lösta problem.
Behovet av alkoholforskning
Det är främst den enskilde samhälls— medborgaren som har rätt att vid be— hov ställa krav på att samhällets be- handling och vårdåtgärder på detta område är så differentierade, effektiva och rätt avpassade som möjligt. Den som har alkoholproblem eller är alko- holsjuk bör självfallet även ur sam— hällets synpunkt beredas största möj- liga hjälp att återanpassa sig, tillfrisk- na, återknyta avbrutna relationer till familjemedlemmar samt på nytt ingå som en faktor i produktionslivet. Ur samhällets synpunkt är det vidare vik- tigt att de för nykterhetsvården avde— lade resurserna användes på ett sådant sätt, att ett så gott resultat av vård- arbetet som möjligt kan uppnås. Inom nykterhetsvården är för när-
varande kunskaperna otillräckliga främst ifråga om behandlingsbehovet hos olika kategorier missbrukare, re- sultatet av vidtagna åtgärder, olika be- handlingsformers målsättning, innehåll och metodik. I övrigt saknas till stor del grundläggande kunskaper om upp- komstmekanismer, alkoholvanemönster, alkoholens roll och funktion i ett sam- hälle, alkoholbrukets samband med fak- torer som högre levnadsstandard, för- ändrade levnadsvanor etc.
I alla de berörda sammanhangen finns det ett direkt behov av alkohol- forskning. Resultatet av objektiva un- dersökningar byggda på välavvägda forskningsplaner och beprövade meto- der kan vara av väsentlig betydelse för samhällets ställningstagande i frå- gor som berör socialpolitik och vård- lagstiftning. I t.ex. Finland har alko- holforskningen till väsentlig del haft direkt betydelse för samhällets utform- ning av såväl vården av alkoholmiss- brukare som för den förda alkoholpo- litiken.
I övrigt finns ett behov av att un- danröja de nuvarande svårigheterna att överblicka pågående forskning, att kun- na ta del av forskningsresultaten samt att snabbt och i ett sammanhang kun- na studera vilka olika undersökningar som gjorts inom ett speciellt ämnesom- råde.
Den nuvarande alkoholforskningen organisation
Statlig verksamhet Universitet och högskolor
Den forskning som berör de inlednings- vis nämnda ämnesområdena bedrives både som forskning av grundläggande karaktär, grundforskning, och som till- lämpad målforskning. Gränserna mel- lan dessa två typer av forskning är flytande. Grundforskningen bedrives
huvudsakligen vid universitet och hög- skolor. Även delar av den tillämpade målforskningen ingår i denna verksam- het. Forskningsprojekt som bedrives vid universitet och högskolor bekostas till betydande del genom anslag som bevil- jas av forskningsråden.
Som all annan forskning vid univer- sitet och högskolor är den forskning som berör alkohol- och nykterhetsvårds— området fri och obunden bl. a. när det gäller ämnesval och metoder.
Alkoholforskning förekommer främst vid en del speciellt inrättade institutio- ner vid medicinhögskolorna vilket he- skrives närmare i det följande. Alkohol- forskning bedrives även vid universite- ten inom ämnesområden-a sociologi, pe- dagogik, psykologi, kriminologi och so- cialmedicin.
Exempel på sådan forskning är bl. a. en klientel- och prognosundersökning på ett klientel vid en statlig vårdan- stalt för alkoholmissbrukare som psy- kologen R. Adrell utfört. Vid statens vårdanstalt å Gudhem har psykolog B. Wåhlander 1965 utfört en intervjuun- dersökning rörande patienternas upple- velser av sina alkoholproblem och vad de anser om den nykterhetsvård som de erhållit. Bland andra undersökning- ar kan nämnas en undersökning av för- ändringar i pojkars alkoholvanor un- der åren 1960—1964 som utföres av professorn i sociologi G. Boalt. Vidare undersökes effekten av mellanölets in- förande på den svenska marknaden samt effekten av nykterhetsundervis- ning eller -information i skolklasser. Inom den kriminologiska forskningen kan omnämnas en pågående undersök- ning av rattfylleri]agstiftningens effekt (jur. och fil. kand. H. Klette, Lund), som dels baserar sig på material från offentlig statistik och dels från gjorda intervjuundersökningar.
Vid sociologiska institutionen i Lund
(K. Hansson) har gjorts en enkätun- dersökning bland nykterhetsnämndens 50-tal övervakare i staden.
Som exempel på socialmedicinsk forskning kan nämnas en undersökning av sambandet mellan alkoholvanor och sjukfrånvaron vid ett industriföretag som utförts vid socialmedicinska insti— tutionen vid Lunds universitet.
Vid de medicinska högskolorna före- kommer alkoholforskning inom såväl medicin som psykiatri. Bland sådana undersökningar kan nämnas en under- sökning av alkoholism bland tvillingar (docenten i psykiatri L. Kaij) samt en undersökning av barn till alkoholisera- de fäder (docenten i barnpsykiatri I. Nylander). Den senare undersökningen avsåg i första hand studium av barnens psykiska anpassning i hem där fadern var kronisk alkoholmissbrukare. Mate- rialet omfattade 229 barn, vars fäder gått på behandling vid Mariapoliklini- ken i Stockholm.
Ifråga om forskning vid de medi- cinska högskolorna kan exempelvis om- nämnas den alkoholforskning som be- drives främst vid psykiatriska och medi- cinska kliniker i samarbete med forsk- ningslaboratorier och under medver- kan även av samhällsvetenskapliga fors- kare som sociologer och psykologer.
Vid socialhögskolorna göres inom äm- nesområdena socialrätt, psykologi, so- ciologi och social metodik vissa un- dersökningar som berör behandlings— metodik och vårdresultat vid öppen- vårdsinstitutioner och vårdanstalter samt lagtillämpningspraxis vid nykter- hetsnämnderna.
Som exempel kan nämnas soc. stud. I. Fagerströms uppsats om undersök- ningsförfarande enligt Nvl vid 16 nyk— terhetsnämnder i Kalmar län 1963 (stencil, Socialhögskolan i Lund).
För främjande av forskningen inom olika vetenskapliga områden har orga-
niserats särskilda forskningsråd av vil- ka i detta sammanhang kan nämnas sta— tens medicinska forskningsråd och sta- tens råd för samhällsforskning. Forsk- ningsråden har tillskapats i syfte att komplettera universitets- och högskole- väsendet och skapa ökade möjligheter till samarbete dels mellan forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom och utom högsko- leorganisationen.
En väsentlig uppgift för forsknings- råden är att åt universitet och högsko- lor liksom åt andra forskningsinstitu- tioner förvalta och fördela de resurser utöver ordinarie anslag, som är en nödvändig förutsättning för genomfö— randet av större forskningsprojekt. En annan av rådens huvuduppgifter är att följa vetenskapens utveckling och sam- hällets behov av forskning. Råden skall kunna ta initiativ inom de forsknings— områden där en intensifierad eller ny forskning bedömes vara av särskilt vär— de och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organisera hela forskningsgrupper med arvodesforska- re, assistenter och teknisk personal. I övrigt skall råden främja och ta initia- tiv till samarbete med forskare i andra länder samt främja publicering av ve- tenskapliga forskningsresultat.
Statens medicinska forskningsråd
Detta forskningsråd tillkom 1945. Rådet är uppdelat på två sektioner, den all- mänmedicinska och den försvarsmedi- cinska. Den allmänmedicinska sektio- nen består av ordförande och 15 leda— möter. För att bevaka särskilda områ- den inom medicinsk forskning och för att ta initiativ inom dessa områden ar- betar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Storleken av anslaget till forskningsrådet framgår av tabell 6.1. De medel som står till rådets dispo- sition fördelas för olika ändamål. Bl. a.
inrättas vissa forskartjänster inom oli- ka fält av den kliniska medicinen.
Nämnden för alkoholforskning. Sta- tens medicinska forskningsråd har givit en särskild prioriterad ställning åt al- koholforskningsobjekt. När medicins- ka forskningsrådet inrättades 1945 framhöll departementschefen att alko- holfrågan borde ägnas behörig upp- märksamhet från rådets sida och att ett belopp av minst 30 000 kr. dvs. 22/3 % av rådets anslag under det först-a året bor- de ställas till förfogande för främjande av forskning på alkoholfrågans område.
För att förbereda och behandla till medicinska forskningsrådet inkomna ansökningar tillsattes 1946 en subkom- mitté för alkholforskning. I denna kom- mittés uppgifter ingick även att ta ini- tiativ till egna forskningsprojekt och att stimulera enskilda forskare att be- handla problemställningar inom områ- det. I anslutning till förslag väckt av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952: 12) omorganiserade rådet 1953 sin subkommitté för alkoholforskning till en nämnd för alkoholforskning. An- talet ledamöter utökades därvid med en representant från det samhällsveten- skapliga forskningsrådet för att en sam- ordning lättare skulle kunna ske av den medicinska och samhällsvetenskapliga alkoholforskningen. År 1958 omorgani- serades nämnden ånyo, varvid nämn- dens löpande verksamhet med ansök- ningar om anslag övertogs av rådet me— dan nämnden kvarstod som en initiativ- grupp för alkoholforskning.
Nämnden för alkoholforskning skall medverka till att ekonomiskt stöd utgår bl.a. som direkta anslag till enskilda forskare eller grupper som är sysselsat- ta med eller planerar olika projekt inom alkoholforskningens område. Den skall även bevilja anslag till studiere- sor och till nationella, nordiska eller internationella symposier.
De av subkommittén och sedermera nämnden för alkoholforskning dispone- rade medlen har ökat i anslutning till den höjning som skett av det medicins- ka forskningsrådets anslag, vilket fram— går av tabell 6.1. Anslaget till forskning inom nämndens verksamhetsområde har under budgetåren 1964/65 och 1965! 66 utgått med 790 300 kr., vilket utgör 3,2 % av hela anslaget.
Fördelningen av medel till olika forskningsprojekt under budgetåren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 framgår av bilaga 6.1, del II.
Under åren 1946—1960 har omkring 750 000 kr. utdelats fördelade på 70 oli- ka projekt till 45 olika fors-kare eller forskargrupper. Av dessa medel har cir- ka 300 000 kr. disponerats för problem huvudsakligen av teoretisk natur, cirka 400 000 kr. för problem huvudsakligen av klinisk natur och omkring 50 000 kr. har gått till sociologisk forskning.
Förutom anslag till olika forsknings- objekt har medicinska forskningsrådet under det senaste decenniet försökt sti- mulera alkoholforskningen genom att inrätta särskilda forskartjänster. Rådet har vidare i samband med alkoholkon- flikten 1963 tagit initiativet till vissa studier över de medicinska verkningar- na vid minskningen av alkoholkonsum- tionen.
Med stöd av bl. a. medicinska forsk— ningsrådet har vid Karolinska institu- tets psykiatriska klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm inrättats ett forsk- ningslaboratorium där docenten i zoo- fysiologi K. H. Kiessling och fil. lic. C-G. Lundquist är anställda och avlö- nade med medel från rådet. Under led- ning av professor C. H. Alström, som är klinikens chef, utföres forskning röran- de bl.a. leverskador hos alkoholsjuka, verkan av olika slags spritdrycker samt den metaboliska faktorns betydelse för alkoholismen.
Tabell 6.1. Medicinska forskningsrådets fördelning av medel till alkoholforskningen under budgetåren 1951/52—1964/65
Reservationsanslag Anslag från rådet till alkoholforskning Budgetår för medicinsk i o/ . . . 0 av anslaget till tonkmng 1 kronor medicinsk forskning
1951/52 ................... 1 100 000 26 253 2,4 1952/53 ................... 1 320 000 50 000 3,8 1953/54 ................... 1 500 000 50 632 3,4 1954/55 ................... 1 500 000 39 100 2,6 1955/56 ................... 2 000 000 51 410 2,6 1956/57 ................... 2 500 000 65 753 2,6 1957/58 ................... 3 125 000 43 864 1,4 1958/59 ................... 3 775 000 67 400 2,0 1959/60 ................... 4 865 000 125 000 2,5 1960/61 ................... 5 415 000 140 000 2,5 1961/62 ................... 5 915 000 200 000 3,3 1962/63 ................... 6 065 000 225 000 3,7 1963/64 ................... 7 550 000 275 900 3,7 1964/65 ................... 10 690 000 , 1965/66 ................... 13 760 cool 790 300 3'2 1966/67 .................. . 16 108 000 700 000 4,3
1 Av redovisningstekniska skäl har siffrorna för budgetåren 1964/65 och 1965/66 samman
_ slagits.
För budgetåret 1966/67 har fil. lic. C—G. Lundquist, psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus och bitr. över- läkaren A. Persson, klin. neuro-fysio- logiska laboratoriet vid Karolinska sjukhuset tilldelats forskarrekryterings- befattningar inom ämnesområdet alko- holforskning.
Ett flertal undersökningar som finan- sieras genom anslag från medicinska forskningsrådet har utförts eller pågår. Professorerna R. Bonnichsen och H. Theorell har t. ex. renframställt det le- verenzym, den s.k. alkoholdehydroge- nesen, som svarar för nedbrytningen av mer än 95 % av den alkoholmängd som tillföres den levande organismen. H. Theorell har vidare upptäckt ett ämne som effektivt hämmar detta enzyms ak- tivitet och öppnar möjligheter för en ex- perimentell forskning över alkoholens »funktion i organismen», en forskning som i sista hand är av väsentlig bety— delse för klinisk, målinriktad forskning ifråga om alkoholskadornas utveckling och förebyggande.
Professor L. Goldberg och medarbe- tare har företagit en rad studier, som belyser alkoholens inverkan på centra- la nervsystemets funktioner hos bl.a. friska försökspersoner, alkoholens för- förbränning i organismen och skillna- derna häri hos friska och alkoholsjuka. Även ett antal undersökningar över samverkan mellan alkohol och olika psykofarmaka har genomförts.
Med. lic. K. Bjerver och medarbetare har gjort socialmedicinska och socio- logiska analyser över dryckesvanorna och konsumtionsmängdens fördelning på olika grupper medborgare, modera- tister och alkoholsjuka. Dessa under— sökningar påvisar en kraftig snedför- delning av konsumtionen. De alkohol- sjuka svarar för merparten av den av samhället försålda alkoholmängden.
Även om medicinska forskningsrådet tagit betydelsefulla initiativ inom alko— holforskningen så torde forskningsm- satserna delvis ha begränsats av svårig- heterna att rekrytera nya forskare till området. Rådet har av denna anledning
på senare tid undersökt möjligheterna att bland redan etablerade forskare på andra områden placera projekt inom al- koholforskningen, vilka ligger nära des- sa forskares övriga verksamhet med hänsyn till frågeställningar och använd metodik. Detta initiativ har uppfattats positivt och ett 20—tal forskare (gällan- de 10 projekt) har ansökt om anslag under budgetåret 1966/67.
Medicinska forskningsrådet har be- träffande programmet för nämnda bud- getår sålunda kunnat planera en för- stärkning av den kliniskt experimen— tella forskningsgruppen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare föreligger planer på inrättande av en socialmedi- cinsk forskningsstation för alkohol- och narkotikaproblem i Stor-stockholm. En del projekt inom den biokemiska och farmakologiska alkoholforskningen pla- neras även.
Statens råd för samhällsforskning
Statens råd för samhällsforskning fick sin nuvarande organisation 1959 genom sammanslagning av samhälls- och rätts— vetenskapliga forskningsrådet och psy- kologisk-pedagogiska institutet. Rådet är uppdelat på tre sektioner, en social- vetenskaplig, en rättsvetenskaplig och en för psykologi och pedagogik.
Under de tre senaste budgetåren har rådets anslag för forskningsändamål uppgått till 2000 000 kr. för 1963/64, 2 550 000 kr. för 1964/65 och 3 060 000 kr. för 1965/66. Endast en obetydlig del av anslagen (ca 51 000 kr. 1963/64 och ca 4000 kr. 1964/65) har tagits i an- språk för alkoholforskning.
Exempel på forskningsobjekt inom alkoholforskningen som bekostats med medel från statens råd för samhälls- forskning är den tidigare omnämnda klientel- och prognosundersökningen vid en statlig vårdanstalt för alkohol—
missbrukare, en undersökning om för— ändrinar i pojkars alkoholvanor un— der åren 1960—1964, en samnordisk un- dersökning av vuxnas alkoholvanor, studium av rattfyllerilagstiftningen m.fl.
Forskningsrådet har för budgetåret 1966/67 anvisat medel för inrättande av en extra tjänst som forskningsassi- stent för jur. och fil. kand. Hans Klettc, Lund, för fortsatt forskning rörande rattfyllerilagstiftningens verkningar.
Institutionen för teoretisk alkoholforskning Redan 1944 års nykterhetskommitté fö- reslog i en särskild promemoria 1948 bl. a. inrättandet av en permanent forskningsinstitution för teoretisk-me- dicinsk alkoholforskning. Motiven här- för var önskemål om att alkoholforsk— ningen skulle få en fastare förankring, bättre kontinuitet samt ökad intensifie- ring och fördjupning. Dessutom skulle behovet av alkoholforskning kunna tillgodoses bättre. Tidigare hade forsk— ningen inom detta speciella område hu— vudsakligen varit beroende av enskilda forskares initiativ, intresse och tillgång på tid. Förslaget om inrättandet av en pro- fessur i teoretisk alkoholforskning framlades av chefen för ecklesiastikde- partementet i prop. nr 83 till 1956 års riksdag. Riksdagen biföll departements- chefens förslag varefter institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Ka- rolinska institutet inrättades i mitten av år 1956. Professuren innehas av Leonard Goldberg. År 1961 fick insti- tutionen egna lokaler som byggnadstek- niskt var förenade med kliniken för alkoholsjukdomar samt belägna inom Karolinska sjukhusets område. Forskningen vid institutionen finan- sieras främst genom medel från medi- cinska forskningsrådet (ca 80000 kr.
per år) men även genom anslag från stiftelser i USA (ca 50 000 kr. per år). Detta senare anslag upphörde under år 1966. För vissa undersökningar utgår medel även från andra håll som t. ex. systembolaget och institutet för malt— (lrycksforskning.
Vid institutionen finns förutom en professur i teoretisk alkoholforskning en fast tjänst som forskningsassistent (halvtid) . övrig personal består av kon- torspersonal, viss teknisk personal (1ab.ass., lab.ing., m. fl.) och är liksom viss annan forskarpersonal som en psy— kolog (halvtid) och en sociolog (halv- tid) mera löst knuten till verksamhe— ten och avlönas genom medel från me- dicinska forskningsrådet eller vissa en- skilda institutioner.
Ett större antal undersökningar eller forskningsprojekt har genomförts sedan institutionens tillkomst. Forskningen omfattar flera huvudområden såsom exempelvis omsättningsstudier, under- sökningar om alkoholens verkan 'spe— ciellt på nervsystemet, särskilda under- sökningar över narkomani och vane- bildning, studier över dryckesmönster och alkoholens roll i samhället, psy- kologiska studier m. m. i samarbete med samhällsforskare.
Bland pågående eller planerade un- dersökningar vid institutionen för teo- retisk alkoholforskning kan bl. a. näm- nas enzymkemiska studier av alkoho- lens förbränning och nedbrytning i or- ganismen, undersökningar över verkan av olika slag av drycker och av varia- tioner i dryckesmönster, studier av ef- terverkningar och bakrus, undersök— ning av skillnaden i alkoholomsättning mellan moderata och alkoholister, upp- komsten av vanebildning, toleransfeno- men, tillvänjning och abstinens, studier av sambanden mellan subjektiv upple- velse och objektiv verkan. Dessutom pågår studier av alkoholbrukets och
missbrukets roll inom arbetslivet och i samband därmed betydelsen av akuta och kroniska alkoholskador för upp- komsten av olycksfall m.m. Liknande undersökningar utföres även beträffan- de trafiken och trafikolycksfallen.
Kliniken för alkoholsjukdomar
Den klinisk/medicinska alkoholforsk- ningen har i varje fall tidigare inte äg- nats lika stort intresse som den teore- tiska. Klinisk forskning av mer syste— matisk natur har bedrivits vid en del mentalsjukhus — bl. a. vid en special- avdelning för behandling av alkohol- sjukdomar vid Beckomberga sjukhus i Stockholm — samt vid psykiatriska kli- niker och alkoholkliniker,
I motioner till 1946 års riksdag påta- lades den kliniska alkoholforskningens relativt obetydliga omfattning och man föreslog inrättande av ett alkoholist- sjukhus för bland annat forskning och klinisk undersökning. Denna fråga in- gick i direktiven till 1946 års alkoho- listvårdsutredning som i sitt betänkan- de (SOU 1948:23) föreslog inrättande av fyra alkoholistsjukhus med anslut- ning till de medicinska högskolorna. Ett sjukhus av denna typ skulle enligt utredningen ha till uppgift att bereda vård av alkoholmissbrukare men skulle även kunna fungera som central för den slutna vården och som en institu- tion för vetenskaplig forskning på al- koholismens område. Det skulle dess- utom kunna tjänstgöra som en central för klinisk undervisning om sjukdoms- tillstånd vid alkoholmissbruk. Både fri— villigt ingångna patienter och sådana för vilka beslut om tvångsintagning en- ligt nykterhetsvårdslagen förelåg skulle tas in på sjukhuset. Det första sjukhu- set skulle inrättas i Stockholm och om- fatta 80 vårdplatser samt förestås av en psykiater som överläkare. En läkare
med biokemisk utbildning borde kny- tas till sjukhuset och utredningen före- slog inrättandet av en befattning som klinisk laborator med invärtesmedi- cinsk och kemisk utbildning samt att en sociolog skulle anställas vid sjuk- huset.
Även 1944 års nykterhetskommitté tillstyrkte i sitt betänkande (SOU 1952: 12) inrättandet av ett alkoholist- sjukhus. I propositionen till 1954 års riksdag konstaterade departementsche- fen att de medicinska vårdmöjligheter- na icke var tillräckliga och icke inne- fattade den specialbehandling som var önskvärd, varför departementschefen i princip anslöt sig till alkoholistvårds— utredningens förslag om att som en första etapp inrätta ett särskilt alkoho- listsjukhus med administrativ anknyt- ning till Karolinska sjukhuset i Stock- holm. Riksdagen beslutade i enlighet med departementets förslag.
En särskild kommitté, som tillsatts inom inrikesdepartementet, utredde frågan närmare och föreslog att en kli- nik för alkoholsjukdomar huvudsakli— gen i överensstämmelse med 1954 års principförslag borde inrättas med an- slutning till Karolinska Institutet. Kom- mittén föreslog dessutom att en poli- klinik borde inrättas som ett komple- ment till kliniken.
Detta skulle bl.a. genom kortare vårdtider och ökad omsättning av pa- tienter medföra större tillgång på vård— platser. Platsantalet kunde i anledning härav skäras ned från föreslagna 80 till 57. Personalen beräknades uppgå till 68 personer.
Undersökningen av intagna patien- ter vid kliniken borde enligt kommit- tén omfatta en allmän kroppslig och neurologisk genomgång, psykiatrisk un- dersökning och testningar av olika slag. Vårdtiden skulle omfatta 2—4 veckor. Vid kliniken borde utrymme ges för klinisk alkoholforskning av socialpsy-
kiatrisk, genetisk, medicinsk-psykolo- gisk och sociologisk art.
Ifråga om personalorganisationen er- inrade kommittén om att kliniken en- ligt givna direktiv skulle förestås av en överläkare, som borde vara psykiater. Denna befattning skulle vara förenad med en befattning som laborator vid Karolinska Institutet. Till kliniken skul- le vidare knytas en heltidsanställd bi- trädande läkare samt fyra förste under- läkare. En befattning skulle inrättas såsom socialmedicinsk assistent, två ku- ratorstjänster samt en tjänst som assi- stentpsykolog. Därutöver skulle perso- nal för arbetsterapi, sjukvård och kon- torsgöromål knytas till kliniken.
Departementschefen anslöt sig i pro- positionen till 1956 års riksdag (prop. 19:36:83) till den särskilda kommitténs förslag och konstaterade bl. a. att effek- tiva metoder för behandlingen av det ständigt växande antalet alkoholsjuka fortfarande saknades och ej heller kun— de åstadkommas utan en intensifierad forskning på området. Av denna anled- ning borde verksamheten vid kliniken i hög grad inriktas på att tjäna forsk- ningen och undervisningen. För att kli— nikens uppgifter skulle kunna fullgö- ras och framgångsrika metoder därige- nom skapas borde vårdklientalet utväl- jas med speciell hänsyn därtill. Endast sådana personer som frivilligt sökte vård vid kliniken borde mottagas. Det svårast skadade alkoholistklientelet, som blivit föremål för tvångsinternering eller andra långtgående åtgärder från sam-hällets sida, borde enligt departe- mentschefen, i varje fall till en början, uteslutas från vård vid kliniken.
Departementschefen anslöt sig vida- re till förslaget att även öppenvård skulle anordnas vid kliniken men be- tonade i detta sammanhang att den po- likliniska vården av alkoholmissbruka- re i princip alltjämt borde vara en kommunal uppgift. I propositionen un-
(lerströks även nödvändigheten av att en begränsning av patienttillströmning- en till polikliniken skedde så att verk— samheten inte fick större omfattning än vad som direkt var motiverat med hän- syn till undervisning och forskning. Platsantalet föreslogs uppgå till 60 och riksdagen beslutade i enlighet med de- partementschefens förslag. Vid Karo- linska Institutet inrättades därefter en befattning som laborator i klinisk alko- holforskning. Denna befattning, som är förenad med överläkartjänsten vid kli- niken, innehas sedan klinikens till— komst 1961 av docent Gunnar Lund- quist.
Kliniken för alkoholsjukdomar dis- ponerar för närvarande endast 28 vård- platser fördelade på två vårdavdelning- ar.1 Övriga vårdutrymmen (två vårdav- delningar) i den nyuppförda klinik- hyggnaden är tagna i anspråk som bo- städer åt sjukvårdspersonal och för en annan institutions (medicinsk teknik) räkning.
Personalen vid kliniken utgöres f.n. förutom av överläkaren av tre under- läkare, en kurator på heltid och en på halvtid, en halvtidsanställd psykolog, en arbetsterapeut, sjuksköterskor samt övrig sjukvårdspersonal, inalles 39 per- soner.
Patienterna vid kliniken har till över— vägande del blivit intagna genom re- miss från läkare. Omkring 700 patien- ter, därav nära 100 kvinnor, har vår- dats på kliniken sedan dess tillkomst. Beträffande klientelets sammansättning se kap. 12. Patienterna blir under vård- tiden föremål för en grundlig medi- cinsk-psykiatrisk genomgång och utred- ning samt får behandling för de akuta sjukdomssymtomen. Därefter sker an- tingen hänvisning till andra vårdfor- mer för ytterligare vård eller utskriv- ning för fortsatt behandling vid polikli- niken. I kartläggningen av patienter in- går även psykologiska testningar. Sed-
vanlig medikamentell behandling ges, varvid nya mediciner utprovas. Sam- talsterapi, hypnos samt i mindre ut- sträckning gruppterapi ingår i behand- lingen.
Erfarenheterna från kliniken har hit- tills visat att företrädare för verksam- heten i betydande utsträckning utnytt- jas för konsultation av övriga kliniker vid sjukhuset. En del patienter som vårdas för lever-, mag-, hjärt- och and- ra sjukdomar har visat sig vara alko- holmissbrukare och har i större eller mindre utsträckning inom sjukhusets ram kunnat erhålla vård och behand- ling härför.
Bland pågående forskning kan näm- nas studier av abstinenssyndromen och olika akuta följdtillstånd efter alko- holmissbruk, studier av personlighets- variabler och genetiska faktorer och deras betydelse för uppkomsten av al- koholberoende, depressionstills—tånd och alkoholberoende, sambandet mel- lan sociala förhållanden och alkohol- missbruk, alkoholvanemönstren hos oli- ka alkoholmissbrukare och inträdda förändringar i dessa samt effekten av olika behandlingsmetoder.
För närvarande pågår även en efter- undersökning av de patienter som in- togs på kliniken under åren 1962 och 1963. Avsikten är bl. a. att jämföra för- loppet och behandlingseffekten för det- ta klientel med en grupp alkoholmiss- brukare, som varit intagna på vårdan- stalt för alkoholmissbrukare och där— efter följts under fem år. I denna un- dersökning kommer även detaljstudier att ingå beträffande kvinnliga alkohol- missbrukare samt unga alkoholmissbru- kare.
Vidare pågår undersökningar angå- ende alkoholmissbruket som orsaksfak-
* Under sommaren 1967 har ytterligare en vårdavdelning kunnat öppnas, varför plats- antalet numera uppgår till 40.
tor vid en rad kroppsliga sjukdomstill- stånd. Man avser även att analysera uppkomsten och prognosen av kombine- rade missbruksformer som t. ex. alko- holism plus barbituratmissbruk.
Ämbetsverken m. m.
Vissa ämbetsverk och andra organ med verksamhet bl.a. på det sociala och nykterhetspolitiska området insamlar material, gör bearbetningar, utredning— ar och undersökningar samt ger ut fort- löpande statistiska sammanställningar och översikter.
Statistiken över nykterhetsnämnder- nas verksamhet, beläggningen vid vård- anstalterna och ungdomsvårdsskolorna, socialvårdens kostnader m. m. utges år- ligen av statistiska centralbyrån. Denna statistik är för närvarande föremål för översyn av en arbetsgrupp inom äm— betsverket.
Ett annat ämbetsverk, kontrollstyrel- sen, ger ut fortlöpande statistik över försäljningen av rusdrycker, handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, handeln med öl, antal fylleri- omhändertaganden, alkoholbrott m.m. Centralförbundet för nykterhetsunder- visning sammanställer och bearbetar viss statistik som berör förändringar i förbrukningssiffror, fyllerifrekvens m.m. Skolöverstyrelsen gör smärre un- dersökningar som berör nykterhetsun- dervisning och upplysning i alkohol- frågan.
På grundval av årsberättelser och be- läggningsrapporter gör socialstyrelsen smärre statistiska översikter beträffan- de beläggningen och behovet av vård- platser vid vårdanstalter och inackor- deringshem. Medicinalstyrelsen ger år- ligen ut hälso- och sjukvårdsstatistik.
Viss forskning utföres vid statistiska centralbyråns utredningsinstitut, som har till uppgift att på uppdrag av stat-
liga och kommunala myndigheter, in- stitutioner, kommittéer och enskilda ut- föra statistiska undersökningar, inter— vjuundersökningar samt bedriva statis- tisk konsultationsverksamhet. På upp- drag av Kampanjen ansvar och nykter— het, som var en statlig upplysnings- och propagandakampanj med syfte att däm- pa den befarade ökningen av spritmiss— bruket 1955, fick statistiska centralby- råns utredningsinstitut t. ex. till uppgift att undersöka de omedelbara föränd- ringarna i alkoholkonsumtionen inom vissa åldersgrupper av den manliga be- tolkningen.
Även vid statens rättskemiska labo- ratorium förekommer viss forskning som berör alkoholens omsättning, ut- vecklingsarbete avseende lämpliga ana- lysmetoder m. in. under ledning av pro- fessor R. Bonnichsen. Vidare har en un- dersökning om alkoholpåverkade i väg- trafiken utförts av direktör R. Andréas- son och professor R. Bonnichsen. Vid försvarsstaben utföres utredningar och undersökningar rörande bl.a. alkohol- missbruk bland värnpliktiga. För fram- tiden kan anslag till den samhällsveten- skapliga alkoholforskningen väntas ut- gå från Riksbankens jubileumsfond, vars avkastning (cirka 18 milj. kr./år) främst skall användas till forskning rö— rande de tekniska, ekonomiska och so- ciala förändringarnas verkningar i sam- hället och hos de enskilda männi- skorna.
K ommi ttéväsend et
Vissa statliga utredningar och kommit- téer har gjort undersökningar rörande alkoholmissbruk m. m., vilka är att jäm- ställa med forskning. Exempel härpå är inte minst de undersökningar som 1944 års nykterhetskommitté utförde. Denna kommitté sammanställde praktiskt ta- get allt tillgängligt material och genom-
förde en rad undersökningar rörande svenska folkets alkoholvanor (SOU 1951:43). Vidare undersökte kommit- tén sambandet mellan pris, inkomst och inköpsvanor etc. Även 1954 års brygge- riutredning lät utföra vissa undersök- ningar rörande missbruk av öl (SOU 1959:46) samt 1959 års utskänknings- utredning undersökningar över cider- dryckernas verkan i den mänskliga or- ganismen (L. Goldberg; SOU 1961: 52). I 1946 års alkoholistvårdsutredning re- dovisas vårdresultat från vissa vårdan- stalter (SOU 1948: 23). Exempel på aktuella undersökningar är den statis- tiska undersökning av fylleristkliente- let som utförts vid kontrollstyrelsen inom ramen för fylleristraffutredning- ens arbete. I anslutning till alkohol- politiska utredningens arbete har för- slag lagts fram om en rad sociologiska undersökningar rörande bl. a. konsum- tionsvanor inom olika befolkningsgrup- per, attityder till alkoholbruk, attityder till samhällets alkoholpolitik, alkohol- vanornas utveckling, alkoholbrukets so- ciala konsekvenser.
Kommunal verksamhet m. nu.
För sin verksamhet på olika områden gör primärkommuner och landsting undersökningar och utredningar i olika frågor. I en del fall har man byggt upp en särskild organisation för sådan verk- samhet och t. ex. inrättat statistiska kontor samt planerings- och utred- ningsavdelningar bl.a. för socialvår- den. Denna verksamhet har inte i nå- gon större utsträckning berört nykter- hetsvården. Dock har, vilket omnäm— nes i kapitel 4, vissa undersökningar angående bostadslösa samt beträffande åldringsklientelet gjorts i de större stä- derna. En del undersökningar, som ut- förts vid nykterhetsnämnder, omnäm- nes nedan.
Viss behandlings- och åtgärdsforsk- ning som berör vården av alkoholmiss- brukare förekommer vid kommunalt el- ler statligt drivna psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medi- cinska kliniker, vårdanstalter för alko- holmissbrukare och vid vissa sociala institutioner.
Exempel på sådan forskning är so- cialläkare C. Berglins undersökningar av olika prognosfaktorer hos en grupp alkoholmissbrukare vid nykterhets- nämnden i Göteborg. Den undersökta gruppen som till 87 % stod i en tvångs- situation hade behandlats polikliniskt med bl. a. antabus. Av de 450 under- sökta personerna rapporterades 50— 60 % ha uppnått ett gynnsamt resultat av behandlingen. Med. lic. R. Dimberg och med. lic. ]. Saluin visade vid en uppföljning av 664 patienter som bl. a. erhållit antabusbehandling på alkohol- poliklinik i Stockholm att åldersfaktorn hade samband med resultatet av be- handlingen —— ju högre åldrar ju bättre resultat — och att en kontakttid med polikliniken som sträckte sig över sex månader gav det bästa resultatet.
En undersökning angående alkohol- påverkade i ett kirurgiskt akutklientel har 1965 utförts vid Sahlgrenska sjuk- husets akutintagning för akutfall i Gö- teborg (C. Johnsén, B. Linder, S. Lo- rentzson). Undersökningen visade bl. a. att nästan var fjärde (23 %) av de 226 manliga patienterna, som under sam- manlagt fyra dygn behandlades vid av- delningen, var påverkade av alkohol. Majoriteten av dessa var »starkt på- verkade».
En efterundersökning rörande intag- na vid Restads sjukhus, Vänersborg, åren 1956—1957 har utförts med avsikt att utröna huruvida kategorin socialt misskötsamma utgjorde en prognostiskt särskilt ogynnsam del av totalmateria- let. I andra undersökningar, t. ex. i en
undersökning vid centrallasarettet i Örebro, har olycksfallsfrekvensen i ett klientmaterial analyserats. Bland utför— da undersökningar på sociala institu- tioner kan nämnas en mindre under- sökning av återfallsfrekvensen bland unga alkoholmissbrukare i Malmö och Göteborg samt en efterundersökning av ett hjälpåtgärdsklientel vid en rådgiv- ningsbyrå i Stockholm.
Enskild verksamhet m. m. Centralförbundet för socialt arbete
Centralförbundet för socialt arbete, som utgör en sammanslutning av 12 organi— sationer bland vilka kan nämnas de olika kommunförbunden, fackliga riks- organisationer och CFN, har till upp— gift att främja forskning på socialpoli- tikens område och därigenom bidra till ett klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Bland de undersökningar som CSA bedrivit i egen regi eller i samråd med andra kan nämnas undersökningar angående för- ändringarna i alkoholvanorna i sam- band med försäljningsreformen 1955 samt en undersökning rörande ungdo- mens alkoholvanor. CSA har vid-are be- viljat anslag till studier av hur alkohol- information förändrar attityden till al— kohol-bruket (I. Blomberg, E. Jonsson och T. Nilsson).
Industriens utredningsinstitut
Industriens utredningsinstitut, som grundades 1939 av Svenska arbetsgiva- reföreningen och Sveriges Industriför- bund, är en fristående vetenskaplig forskningsinstitution med ändamål att bedriva forskning rörande de ekonomis— ka och sociala'förhållanden, som är av betydelse för den industriella utveck- lingen i samhället. Huvuddelen av ar- betet vid institutet ägnas åt långsiktiga
forskningsuppgifter men vid sidan om detta utför institutet smärre utredning— ar rörande speciella problem samt ger viss service åt industriföretag, organi- sationer, statliga myndigheter m. fl.
En undersökning av dryckeskonsum— tionen i Sverige (fil. kand. Å. Sund- ström, ekon. lic. J. Ekström) utfördes av institutet 1962. Undersökningen till- kom på initiativ av Riksförbundet mot alkoholmissbruk och finansierades av medel från Nya Systemaktiebolaget, Svenska Mejeriers Riksförbund, Svens- ka Bryggareföreningen och Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund. Under- sökningsuppdraget hade karaktären av ekonomisk analys av konsumtionsut- vecklingen för olika slags drycker och baserades på uppgifter dels från den officiella statistiken och dels från in- tervjuundersökningar rörande dryckes- vanorna bland 388 personer i åldrarna 15—65 år i storstockholm, storgöteborg och Malmö.
Institutet för maltdrycksforskning
Institutet för maltdrycksforskning in- rättades av Svenska Bryggareförening- en 1948. En av institutets uppgifter är att genom forskning utreda maltdryc- kernas egenskaper ur fysiologisk och medicinsk synpunkt och i samband därmed deras lämpligaste sammansätt- ning. En annan uppgift är att genom 50- ciologiska och psykologiska undersök- ningar söka klarlägga rådande konsum- tionsvanor samt bruk och missbruk av maltdrycker. I övrigt har institutet till uppgift att göra framkomna resultat kända i den mån de kan gagna annan forskning eller vara av allmänt intresse.
Institutets verksamhet står under led— ning av ett forskningsråd bestående av bl.a. forskare från olika ämnesområ— den där alkoholforskning förekommer. Även socialpolitiska, näringsbiologiska
och bryggeritekniska aspekter på till- verkning av maltdrycker är företrädda i rådet.
De årliga bidragen till undersökning- ar uppgår för närvarande sammanlagt till omkring 100 000 kronor. Bidrag ut- delas främst till forskare som är med- lemmar av forskningsrådet. Sedan in— stitutets tillkomst 1948 har närmare ett 130-tal undersökningar med bidrag från institutet genomförts. Institutet ger ut en särskild serie »meddelanden» inne- hållande forskningsresultat av mer all- mänt intresse.
Bland de mera omfattande forsk- ningsarbeten och undersökningar som utförts kan nämnas ölkonsumtionens roll vid trafikolyckor (R. Bonnichsen), ADH-provet på alkohol (Theorell—Bon- nichsen), Om vattenomsättning och törstens fysiologi (B. Andersson), kri- minalitet och alkohohnissbruk (Kin- berg—Inghe—Lindberg), delirium tre— mens (G. Lundquist), utvecklingen av alkoholistklientelets sammansättning under 1950-talet (A. Åman), prognosen och förloppet vid alkoholism (G. Lund- quist), ölets och övriga alkoholdryc— kers verkan och efterverkan (L. Gold- berg) m.fl.
Nya systemaktiebolaget m. fl.
Nya Systemaktiebolaget har under en rad av år engagerat sig i olika socio- logiska och medicinska undersökning- ar, varför dess verksamhet på området bör omnämnas. Motivet för systembola- gets engagemang är att rusdrycksför- säljningsförordningen i 7 & ålägger bo- laget att bl.a. ordna och handha sin försäljning av rusdrycker så att så ringa skada uppkommer som möjligt. För att kunna fullfölja detta åliggande har bo- laget ansett sig behöva ett förbättrat underlag för bedömningar av olika pro-
blem och åtgärder på försäljningssidan. Bolaget har sedan 1956 gett ut cirka 600 000 kronor till alkoholforskningen.
När det gäller forskning av sociolo- gisk natur har bolaget alltsedan år 1956 haft ett intimt samarbete med G. Boalt. Denne har haft i uppdrag att för bola- gets räkning leda en rad undersök— ningar samt har i övrigt tjänstgjort som rådgivare i berörda frågor. Bland de undersökningar som utförts på uppdrag av bolaget eller med finansiellt stöd från detta kan nämnas en är 1956 igångsatt sociologisk undersökning för belysande av olika sidor av alkohol- bruket under fri försäljning. Dessutom gjordes under år 1959 förberedande in- tervjuundersökningar gällande eventu- ella kon-sumtionsvaneändringar och or- sakerna till dessa.
År 1960 lämnade bolaget ett bidrag till den tidigare omnämnda inom Indu- striens utredningsinstitut utförda utred- ningen om svenska folkets dryckesva- nor. L. Goldberg och K. Bjerver har vi— dare fått i uppdrag att för bolagets räk- ning utföra undersökningar om alko— holkonsumtionens fördelning mellan oli— ka alkoholvanegrnpper. Åren 1962 och 1963 bidrog bolaget till en intervjuun- dersökning om den kommersiella alko- holreklamens verkningar samt av den propaganda för övergång av konsumtio- nen från sprit till svagare alkoholdryc- ker som bolaget bedriver. Undersök- ningen .ut-fördes av statistiska central— byråns utredningsinstitut på uppdrag av 1961 års nykterhetslagskommitté.
Vid sidan av de sociologiska under- sökningarna understödjer bolaget även en rad medicinska undersökningar. Så- lunda har L. Goldberg vid institutio- nen för teoretisk alkoholforskning allt- sedan 1958 företagit olika undersök- ningar på bolagets uppdrag.
En del av dessa undersökningar har tidigare i korthet redovisats. Bolaget
stöder även forskningar gällande bl.a. olika alkoholdryckers inverkan på le- vern samt uppkomsten av alkoholska- dor i samband med alkoholmissbruk. Dessa undersökningar som omnämnts tidigare utfördes av K.—H. Kiessling vid Karolinska institutets psykiatriska kli- nik på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare undersöks vilka slag av alkohol- drycker som kan anses särskilt farliga ur medicinsk synpunkt samt om även en flerårig konsumtion av drycker med låg alkoholhalt (stark— och lättviner) kan anses ha ogynnsamma biverkning- ar. Forskningen söker också ge klarhet om smak- eller andra tillsatsämnen till alkoholhaltiga drycker möjligen kan bi- draga till uppkomsten av organiska ska— dor.
SIFO, Svenska Institutet för Opi- nionsundersökningar, har sedan 1954 utfört en serie av undersökningar för CFN. Bland dessa kan nämnas under- sökningar för studier av alkoholkon- sumtionen och attityderna till alkohol- bruket bland ungdom och vuxna. Bland en del av i dessa undersökningar del- tagande ungdomar har samma under- sökning utförts upprepade gånger för att fastställa förändringar som inträf- fat. SIFO har också på Nya Systembo- lagets bekostnad utfört en undersök- ning om allmänhetens inställning till vin och vinreklam. Bland övriga av SIFO utförda undersökningar kan näm- nas en större riksomfattande intervju- undersökning för Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran, »Kvin- nor och alkohol» 1965.
Riksförbundet mot alkoholmissbruk
(RFMA) arbetar enligt sina stadgar bl. a. för en fördjupad och vidgad kän- nedom om alkoholens verkningar på individ och samhälle samt för ökade resurser för alkoholforskningen. Som tidigare antytts har förbundet också direkt tagit initiativ till den undersök-
ning av dryckeskonsumtionen i Sverige som genomfördes vid Industriens utred- ningsinstitut 1962. Riksförbundet har vidare i samarbete med CFN anordnat en nordisk konferens om samhällsve- tenskaplig alkoholforskning.
Även nykterhetsrörelsen liksom länk- rörelsen och Svenska nykterhetsvårds- förbundet m.fl. stöder forskningen och har bl.a. i remissyttranden eller ge- nom direkta hänvändelser till statsmak- terna yrkat på utvidgning och effekti- visering av resurserna för alkoholforsk— ning. Svenska nykterhetsvårdsförbun- det har i egen regi genomfört smärre undersökningar bl.a. en undersökning angående återfallsklientelet inom nyk- terhetsvården.
Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har tagit initiativ till viss alkoholforsk— ning. På begäran av nämnden verkställ- de kontrollstyrelsen i samarbete med socialstyrelsen och CFN 1958 en inter- vjuundersökning rörande unga fylleris— ter. En liknande undersökning utför- des även 1962.
ABF, CFN, Folksam och Verdandi har 1967 i samarbete givit ut en still- film »Forskning för ett alkoholskade- fritt samhälle». Denna stillfilm är ett inslag i den riksomfattande informa- tions- och opinionsbildningsaktionen »Det alkoholskadefria samhället», som genomförs av ABF, Folksam och Ver— dandi i samverkan med fackförenings- rörelsen. Genom stillfilmen vill man skapa opinion för en ökad satsning på speciellt samhällsvetenskaplig och s. k. tvärvetenskaplig alkoholforskning. Man vill bl. a. att alkoholens positiva effekt närmare skall undersökas.
Fackliga organisationer, vissa försäk- ringsbolag samt en del större enskilda och statliga företag (SJ m.fl.) kommer i olika sammanhang in på frågor som berör forskning angående alkoholens samband med sjukfrånvaro, olycksfall, trafiksäkerhet m. m.
Alkoholforskningens organisation i övriga nordiska länder
I Danmark finns ett socialforsknings- institut som har till uppgift att dels genomföra egna undersökningar och dels åtaga sig forskningsuppgifter åt offentliga myndigheter och privata or— ganisationer. Institutet sysslar även med alkoholforskning. En undersök- ning rörande unga mäns alkoholvanor har utförts vid institutet.
En betydande del av alkoholforsk- ningen i Danmark omhänderhas i övrigt av olika institutioner och statliga ut- redningar. Alkoholforskning förekom- mer främst inom ämnesområdena bio— kemi och rättsmedicin men även psy— kiatrisk och samhällsvetenskaplig forskning förekommer. Genom den forskning som har samband med läke- medelstillverkningen har man t. ex. fått fram antabuspreparatet.
I det forskningsprogram som plane- rats och utarbetats av Nordiska nämn- den för alkoholforskning är Danmark koordinerande land för studium av de- lirium-tremens samt ifråga om förbere- delser för en nordisk undersökning av fylleristklientelet, dess frekvens och be- handling mot bakgrunden av gällande lagstiftning.
I Norge grundades år 1958 Statens Institutt for Alkoholforskning. Dess verksamhetsområde är främst koncen- trerat på socialvetenskaplig och psyko- logisk forskning men institutet skall också söka samarbete med och stödja medicinsk forskning på området. Insti- tutet lyder under socialdepartementet och har lokaler i anslutning till Insti- tuttet for samfundsforskning.
lnstituttet for Alkoholforskning har för år 1966 ett statligt anslag på 400 000 kr. Visst ekonomiskt stöd får institu- tet vidare från vinmonopolet som även i betydande utsträckning biträder
med databehandling. Hjälp med bear- betning av undersökningsmaterial er- hålles även från militärpsykologiska institutet, varför de ekonomiska möjlig- heterna att bedriva forskning är större än vad som framgår av det statliga an- slagets storlek.
Vid institutet finns sex heltidsanställ- da forskare, huvudsakligen psykologer. De områden som man forskar inom gäl— ler bl. a. alkoholpolitiska problem. Man har härvid genom undersökningar t. ex. funnit att benägenheten att anmäla missbrukare till edruelighets(nykter- hets-) nämnderna är helt olika i skilda delar av landet, vilket medfört att man satt frågetecken för den offentliga stati- stikens möjligheter att mäta missbru- kets omfattning. Bland övriga under- sökningar som har genomförts kan nämnas en undersökning om alkohol- missbruk bland storstadsungdom, alko- holmissbruk bland unga norska sjömän, vad som sker då ett systembolag öpp- nas på en ort m.m. Undersökningar har vidare utförts beträffande edru- elighetsnämndernas sammansättning där man bl. a. funnit att cirka 80 % av nämndledamöterna utgöres av nykte- rister.
Planerade eller påbörjade undersök- ningar avser kartläggning av alkohol— missbrukares behov av behandling samt försök att analysera skillnader mellan ett norskt och italienskt alkoholistklien- tel.
Finland var det första nordiska land, som inrättade ett alkoholforskningsin- stitut. Redan år 1950 skapades Stiftel- sen för Alkoholforskning. Denna forsk— ningsinstitution finansieras av det stat- liga alkoholmonopolet (Alko). Forska- re av olika fack och med olika ideolo- gisk grundsyn finns knutna till institu- tionen. Antalet forskartjänster är sju. Stiftelsen delar årligen ut stipendier, lägger upp egna forskningsprogram och
ger ut en skriftserie. Forskningen har främst samhällsvetenskaplig karaktär och de flesta undersökningarna har ge- nomförts med stöd av det statliga alko- holmonopolets alkoholpolitiska forsk- ningsinstitution, som spelat en central roll ifråga om sociologisk forskning i Finland. Av de hittills utdelade stipen- dierna har ungefär hälften tillfallit per— soner med läkarutbildning, en fjärde— del samhällsvetare och den återstående fjärdedelen psykologer, biologer, huma- nister i övrigt eller personer utan aka- demisk utbildning.
Erfarenheterna från arbetet på stif- telsens först utformade forskningspro— gram har i hög grad präglat den fort- satta verksamheten. Utgångspunkten vid tillskapandet av stiftelsens andra forsk- ningsprogram 1957 var att alkoholva- norna måste ses som en del av kultu- ren, varför försöken att förklara varia- tioner i alkoholvanorna uppfattades som i huvudsak varande en generell sociologisk fråga. Den samhällsveten- skapliga forskningen fick till uppgift att förklara vilken social funktion al- koholen har i en mänsklig samvaro. Denna utgångspunkt hade tidigare inte i nämnvärd omfattning uppmärksam— mats av forskningen.
Alkoholforskningen i Finland har även skett inom andra vetenskapliga grenar. För att stimulera den medi— cinska och biologiska alkoholforskning— en har ett särskilt fysiologiskt forsk- ningslaboratorium instiftats vid sidan av den alkoholpolitiska forskningsinsti- tutionen. Båda administreras och finan- sieras av Alko. Vid det fysiologiska forskningslaboratoriet bedrives bred grundforskning och samarbete sker med de psykologiska institutionerna vid universiteten.
Inom stiftelsen för alkoholforskning har man funnit det nödvändigt att i experimentellt syfte utöva en praktisk
verksamhet som direkt kan betjäna forskningen. Sålunda öppnades i stif— telsens regi 1953 och 1954 två polikli- niker med uppgift att få fram nya me— toder ifråga om vården av alkoholmiss- brukare. Sedan dessa polikliniker be- funnits vara ändamålsenliga har verk- samheten överlåtits på en särskilt in- rättad A-klinikstiftelse. En särskild un- dersökning som utförts beträffande po— liklinikernas verksamhet har bl. a. klart påvisat alkoholistklientelets heterogena karaktär.
Stiftelsen för alkoholforskning har vidare tagit initiativet till inrättandet av särskilda halvöppna vårdhem för alkoholmissbrukare. Dessa hem är av tre olika typer och är av vetenskapliga skäl organiserade på olika sätt samt ar- betar efter delvis olika principer. Stif- telsens uppgift i sammanhanget är att studera hur hemmen fungerar och ut- ifrån olika kriterier bedöma verksam- hetens resultat.
De ämnesområden som _— förutom experimenten rörande effekten av al— koholistvård —— varit föremål för forsk- ning i Finland har bl.a. gällt dryckes- mönstret, studier av alkoholbrukets so- ciala funktion, beskrivning av den so— ciala kontrollen och studier av alkoho- li—sm.
Ett antal utförda alkoholvaneunder- sökningar har bl.a. visat att omkring 5 % av den vuxna manliga befolkning- en är helnykterister och mellan 15— 30 % av den kvinnliga. Variationerna i dryckesfrekvens är mycket stora och mer än hälften av dem som använder alkohol dricker mindre än en gång i månaden. Antalet dagliga konsumenter är mindre än antalet helnykterister.
Genom att t. ex. analysera verkning- arna av det så kallade köparkontrollsy— stemet, som utvecklades i mitten av 1940-talet, har man kunnat påvisa att det inte hade den effekt man räknade
med, varför kontrollsystemet kunde ändras eller reduceras till sitt omfång.
Liksom i Sverige bedrivs forskning i övriga nordiska länder även vid uni— versitet och högskolor inom ämnesom- rådena sociologi, psykologi, psykiatri och medicin. Viss forskning utföres el- ler understödjes vidare av smärre en- skilda eller offentliga institutioner och organisationer.
Nordiska nämnden jb'r alkoholforskning
Det nordiska samarbetet på alkohol— forskningsområdet har främst tagit sig uttryck i tillskapandet av Nordiska nämnden för alkoholforskning 1959. Denna nämnd tillkom på grundval av en motion till Nordiska rådet 1955, vari man efterlyste ett gemensamt nordiskt institut för alkoholforskning. Frågan utreddes därefter närmare av en sär- skilt tillsatt expertgrupp.
Vid en expertkonferens i Helsing- fors 1956 fann man bl.a. att ett nor- diskt samarbete på alkoholforskning- ens område skulle bli av stor betydelse för de enskilda ländernas forskning och socialpolitik. Samarbetet skulle dock bättre främjas på andra sätt än genom upprättandet av ett gemensamt nordiskt institut. Man enade sig i stål- let om rekommendationer, som innebar att de nationella forskningsinstitutio- ner, som redan tillkommit eller plane- rades, kunde utbyggas så att möjlighe— ter till forskning kunde beredas även för forskare från de övriga nordiska länderna. Vidare ansåg man att en sam— ordning och intensifiering av forsk— ningen bäst skulle uppnås genom att en nordisk nämnd för alkoholforskning tillskapades. Denna skulle bl. a. ha till arbetsuppgift att registrera pågående undersökningar så att dubbelarbete skulle kunna undvikas, diskutera be- hovet av undersökningar på olika om-
råden så att en rationell arbetsfördel- ning kunde uppnås, vid behov planera samnordiska undersökningar eller ko- ordinera olika nationella forsknings- projekt så att dessa i högsta möjliga utsträckning skulle bli jämförbara, att utbyta erfarenheter om forskningsme- toder och arbetsresultat samt medver- ka till att resultaten av forskningen publiceras på lämpligt sätt.
Nämnden består av tre representan- ter från vartdera landet. Representan- terna utses av regeringarna. En repre— senterar den medicinska eller naturve- tenskapliga fackkunskapen, en sam- hällsvetenskaperna och en den praktis- ka socialpolitiken och administratio— nen.
Nämnden har under den tid den varit verksam haft fem gemensamma möten. Som ett led i sin verksamhet har nämn— den igångsatt fem samnordiska under- sökningar. Den första, som berörde ungdomens alkoholvanor i de fyra nor- diska huvudstäderna, har slutförts bå— de med avseende på de nationella stu— dierna som med avseende på den ge— mensamma nordiska jämförelsen. Den andra, som berör de vuxnas alkohol- vanor i de fyra nordiska huvudstäder- na, pågår. Den tredje och fjärde under— sökningen, som pågår men bedrives i mindre skala, omfattar en nordisk un- dersökning av förekomsten av delirium- tremens och en nordisk undersökning av fylleriklientelet, dess frekvens och behandling mot bakgrunden av gäl- lande lagstiftning. Den femte undersök- ningen är en uppföljning och efterun— dersökning av ungdomsundersökning- en av 1959—60.
Som exempel på det utökade nordiska samarbetet kan nämnas att nämnden haft ett seminarium om den teoretiska forskningens betydelse för den prak- tiska nykterhetsvården med deltagare av forskare, läkare, socialarbetare och
administratörer utanför nämndens egen krets som på olika sätt belyst samspelet mellan teoretisk forskning och admi- nistrationens problem.
Under våren 1967 har nämnden på- börjat en kartläggning av forskningen om alkohol och narkotika i de nordiska länderna.
Sammanfattning
Alkoholforskningen liksom nykterhets- vården och den av samhället i övrigt förda nykterhetspolitiken har som mål- sättning att begränsa och eliminera al- koholens skadeverkningar. De beslu- tande organen har beträffande utform- ningen av vård- och restriktionslag- stiftningen att utgå från både sak— och värdepremisser. Forskningens uppgift är därvid att medelst vetenskapliga me- toder kartlägga skeenden, tendenser och utveckling inom ett område och prestera det sakmaterial varpå de poli- tiska besluten bl.a. skall grundas.
I det nuvarande vårdarbetet, inte minst inom nykterhetsvården, kan fö- reträdare för såväl behandlingsverk- samheten som det administrativa arbe- tet ofta konstatera allvarliga brister i verksamhetens målsättning, planering, metodik, uppföljning och resultatkon- troll. Från olika håll har efterlysts ökat intresse från samhällets sida ifråga om behandlings- och åtgärdsforskning, ex- perimentella försök med olika behand- lingsmetoder etc.
Alkoholforskningen, som vanligen in- delas i medicinsk och samhällsveten- skaplig forskning, bedrives för närva- rande vid ett flertal olika statliga, kom- munala och enskilda institutioner och organ. Härvid kan främst nämnas de
särskilt organiserade organen nämnden för alkoholforskning (inom statens me- dicinska forskningsråd), institutionen för teoretisk alkoholforskning och kli— niken för alkoholsjukdomar. Alkohol- forskning förekommer i övrigt främst vid universitet och högskolor, samt i begränsad utsträckning vid vissa äm- betsverk, inom kommittéväsendet, vid psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medicinska kliniker, vårdanstalter för alkoholmissbrukare och vid vissa sociala institutioner. Även vid institutet för maltdrycksforskning och vid en del övriga enskilda institu— tioner och organisationer förekommer alkoholforskning. De statliga och en- skilda anslag och bidrag som mer di— rekt ställts till alkoholforskningens för- fogande har under de senaste åren upp- gått till drygt en halv miljon kronor per år.
Bland övriga nordiska länder har Norge och Finland inrättat särskilda in- stitut för alkoholforskning. I Finland har alkoholforskningen övervägande so- ciologisk karaktär och har mer än i övriga nordiska länder haft direkt be- tydelse för utformningen av såväl sam- hällets vårdlagstiftning som försälj- ningslagstiftning.
Det nordiska samarbetet på alkohol- forskningens område har främst skett inom Nordiska nämnden för alkohol- forskning, vars viktigaste uppgift är att planera samnordiska undersökningar och koordinera olika nationella forsk— ningsobjekt så att dessa i största möj- liga utsträckning blir jämförbara. Nämnden består av tre representanter från varje land och har hitintills tagit initiativet till fem samnordiska under- sökningar.
KAPITEL 7
U tredningens frågeställningar
Nykterhetsvårdslagens tillämpning
Nykterhetsvårdslagen är den enda so- ciala lagstiftning i vårt land, som med- ger frihetsberövande beträffande vux- na personer på sociala indikationer. Alldeles bortsett från frågan om beho- vet av dessa bestämmelser är det av synnerlig vikt att de tillämpas endast som en sista utväg sedan andra åtgär- der misslyckats eller kan betecknas så- som uppenbart gagnlösa att tillgripa. Detta utsäges klart i 18 5 nykterhets- vårdslagen. Det synes därför vara en för nykterhetsvården ytterligt central fråga att de förebyggande åtgärderna av frivillig typ verkligen erhåller en effektiv utformning och att i det en- skilda fallet därvid en med behand- lingsresurser inom närliggande vård- områden samordnad behandling kan komma till stånd. Sett ur den enskilde medborgarens synpunkt är det även av stor vikt, att lagstiftningen tillämpas likartat av olika nykterhetsnämnder och att alkoholmissbrukare oavsett andra faktorer än missbruket och dess skade- verkningar har samma möjligheter att erhålla adekvat behandling.
Som framgår av redovisade siffror i kapitel 3, tabell 3.14 har antalet per- soner med vilka nykterhetsnämnder- na årligen tagit befattning ungefär för- dubblats sedan 1954. Denna utveckling torde i och för sig kunna anses över- ensstämma med intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag. Den nya lagen har medgivit möjligheter till ti- digare ingripanden. Avsikten var emel- lertid att dessa tidiga ingripanden när-
mast och i första hand skulle få formen av olika hjälpåtgärder. Av de i tabell 3.14 redovisade siffrorna framgår dock att utvecklingen inte varit sådan.
Med reservation för 1954 års siffror — hjälpåtgärderna enligt alkoholistla— gen var ej helt jämförbara med den nya lagens _ finner man att hjälpåtgär- derna knappast uppvisat någon ökande tendens, utan snarare under de senaste åren fortgående avtagit som relativ an- del av totalantalet ärenden. Undersök- ningarnas relativa andel hade däremot redan år 1956 fördubblats och företer dessutom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Tvångsåtgär— derna slutligen har minskat som rela— tiv andel sedan 1954 men andelen för- håller sig under de senaste åren rela— tivt konstant.
Det bör i ovannämnda sammanhang observeras att uppgifter saknas som belyser i vilken utsträckning nykterhets- nämndernas klientel förnyas. Det är inte osannolikt att en stor del utgöres av personer, som gång på gång aktuali- seras hos nykterhetsnämnderna, eller som kanske år efter år är aktuella för åtgärd. Ett konstaterande av hur klien- telet ur denna aspekt är sammansatt skulle kunna ge ett sakligt underlag för en diskussion beträffande nykterhets- vårdslagens tillämpning.
Nykterhetsnämndernas till följd av nykterhetsvårdslagens vidgade tillämp— ningsområde väsentligen ökade arbets- börda faller alltså i första hand på un- dersökningar enligt 12 % Nvl, vilka ej leder till åtgärd. I detta sammanhang bortses från den faktiska fördelningen
av nämndernas arbetsuppgifter. Detta förhållande innebär i realiteten att un- gefär hälften av de personer, som nyk- terhetsnämnderna tar befattning med blir föremål för undersökning utan att annan åtgärd enligt Nvl vidtages. Det har dock även i undersökningsfallen kommit till nykterhetsnämnds känne— dom att personerna ifråga använt alko- holhaltiga drycker till skada för sig eller annan.
Även om det i åtskilliga fall torde fö- rekomma att nykterhetsnämnd efter un- dersökning konstaterat att missbruk i nykterhetsvårdslagens mening ej kan anses föreligga är det osannolikt att så skett i övervägande antalet fall. And- ra möjligheter är att klienten avböjt hjälpåtgärder eller att sådana av andra skäl ej ansetts motiverade eller att han erhåller hjälp på annat sätt.
Det förekommer vidare att olika praxis tillämpas av nykterhetsnämn- derna när det gäller andelen anmäl— ningar, som bli-r föremål för undersök- ning enligt nykterhetsvårdslagen. An- ledning härtill kan vara berörda nämn- ders arbetsbelastning, men även olika sätt att tolka bestämmelserna i 12 & torde härvid ha betydelse. Även i detta hänseende saknas emellertid erforder- ligt statistiskt material för belysning av förhållandena.
Tillgänglig statistik verifierar sålunda inte att nykterhetsvårdslagen, såsom den tillämpats, inneburit att nämnder- na i ökad omfattning tillgripit tidiga individuellt avpassade åtgärder. Med beaktande av att nästan hälften av de personer, som kommer i kontakt med nykterhetsnämnd, endast blir föremål för undersökning framstår det som önsk- värt att man söker klarlägga undersök— ningsförfarandets betydelse för alkohol- missbruket och för den som blivit före- mål för undersökning, Detta är inte minst viktigt med hänsyn till att sam-
hället genom nykterhetsnämnderna i övervägande antalet fall tar initiativ till undersökningen, vilket bl.a. inne- bär att avsevärda personalresurser ut- nyttjas för detta ändamål.
Mot bakgrunden härav kan man ifrå- gasätta om nykterhetsnämnderna i dag disponerar de sociala och medicinska resurser, vilka ofta tillsammans behöver sättas in i det enskilda fallet. Det gäl— ler här resurser av olika typ, såsom nämndernas möjligheter att ordna so- cial och psykologisk rådgivning, att medverka till lösning av elementära bostadsproblem, till adekvat arbetsam- skaffning, till såväl akut medicinsk be- handling som psykiatrisk specialbe- handling. I anslutning härtill kan man fråga sig i vilken grad och på vilket sätt nämnderna dels utnyttjar befintliga resurser, dels skapar ändamålsenliga behandlingsmöjligheter i tillräcklig om- fattning. Det sagda för sammanfattnings- vis fram till frågan om vad undersök- ning, hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd en- ligt nykterhetsvårdslagen i realiteten innebär för den enskilde alkoholmiss— brukaren.
Tillämpningen av den nuvarande nyk- terhetsvårdslagstiftningens bestämmel— ser torde i icke obetydlig utsträckning ha vissa negativa konsekvenser. Värdet av samtal som sker med vårdtagare som befinner sig i en tvångssituation kan ur terapeutisk synpunkt t. ex. ifrå- gasättas. De utredande samtalen vid un-dersökningsförfarandet liksom råd- givande samtal och mer kontrollerande sådana vid övervakning anses i lyck- liga fall för den enskilde kunna leda till ökad insikt beträffande det egna alkoholproblemet, dess yttringar och följder. Vissa erfarenheter talar emel- lertid för att samtalen inte sällan torde upplevas som negativa. De sker under motstånd och nämndens intentioner och åtgärder uppfattas kanske som an—
klagelser och repressalier. Detta blir i synnerhet fallet när samtalet ofta kom- mer till stånd avsevärd tid efter an- mälningstillfället. Får nykterhetsnämn- dens åtgärder dessa följder förstärkes den enskildes eventuella rädsla för och tveksamhet mot samhället och myndig- heten. Ångesten för vad som skall följa ökar och de grundproblem som ligger bakom alkoholmissbruket konserveras eller fördjupas.
Hjälpåtgärdernas särställning inykter- hetsvårdslagen
Hjälpåtgärdernas särställning i nykter- hetsvårdslagen har tidvis varit under de- batt. Såsom förutsättning för hjälpåt- gärd krävs att alkoholmissbruk skall föreligga samt att personen i fråga fri- villigt medverkar till hjälpåtgärden. En vanligt förekommande hjälpåtgärd är att personen förmås att under en viss tid upprätthålla fortlöpande förbindel- se med nämnden eller av nämnden ut- sedd person. Åtgärden kan sägas inne- bära att förbindelsemannen, som ej säl- lan är frivillig medarbetare hos nämn- den, under ömsesidigt förtroende försö- ker hjälpa alkoholmissbrukaren till vad lagstiftaren benämner »ett nyktert liv». Om hjälpåtgärden misslyckas, vilket uppenbarligen inte helt behöver bero på alkoholmissbrukaren, förekommer det att nämnden nödgas vidtaga tvångs- åtgärder. Som stöd för beslut härom torde ej sällan åberopas fakta och om- ständigheter, som kommit till nämndens kännedom under den frivilliga förbin- delsen och som då kanske i förtroende utlänmats av alkoholmissbrukaren. Delvis som en reaktion mot en så- dan lagtillämpning och därmed även mot gällande lagstiftning har som tidi- gare berörts en rad större städer öpp— nat särskilda rådgivnings- eller informa-
tionsbyråer, för vilka nykterhetsnämnd är huvudman. Med något undantag ar- betar dessa —— isolerat från nämndens övriga verksamhet — endast med fri- villiga hjälpsökande och endast med frivilliga hjälpåtgärder.
Den ovan berörda konfliktsituationen mellan hjälpåtgärder och tvångsåtgär— der, vilken resulterat i rådgivningsby- råernas tillkomst har under vårriks— dagen 1965 påtalats i en motion i and— ra kammaren (nr 710). I denna anför- des bl. a. följande:
Ett särskiljande av hjälpåtgärderna från nykterhetsnämndens övriga verksamhet, som skett vid rådgi—vnin-gsbyråerna, illustre- rar på ett klart sätt de ofta påtalade och i praktiken hart när olösliga problem som uppstår, när man inom samma organ skall utöva såväl råd-givning — i ömtåliga per- sonliga frågor till enskilda personer — som myndighetsu—tövning. Dessa båda funk- tioner =kommer inom nykterhetsvården ofta att gälla samma personer, om ock i många fall vid olika tidpunkter. Den förtroende- kris som alltför ofta måste uppstå imellan klient och socialarbetare riskerar att all- varligt störa den terapeutiska relation, på vilken allt behandl-in—gsarbete — även inom nykterhetsvården — måste vida. Rådgiv- ning till och behandling av alkoholskada- de människor måste vara nykterhetsvår- dens primära uppgift, och en första förut- sättning för a-tt behandling skall komma till stånd är att klienterna känner odelat förtroende för nykterhetsvårdens syfte och medel.
Riksdagen beslöt _— bl. a. med hänvis- ning till att pågående statliga utredning- ar kunde väntas beakta motionärernas synpunkter i frågan —— att inte tillstyr- ka motionen.
Det synes finnas risk för att hjälp- åtgärderna, vars införande syftade till en frivillig och tidig behandling, inte sällan på längre sikt kan inverka nega- tivt på behandlingen. Även i de fall där hjälpåtgärder ej avlöses av tvångs- åtgärder kan vetskapen hos klienten om att nämnden har möjlighet att använda
sig av tvångsåtgärder skapa ett ur be- handlingssynpunkt dåligt utgångsläge. Tyvärr saknas material som ger upp- lysningar om bl.a. i vilken utsträck- ning tvångsåtgärder vidtages i direkt anslutning till hjälpåtgärder.
Alkoholmissbrukarnas olika möjligheter till behandling och vård
Rådgivningsbyråerna's tillkomst och funktion kan även tagas ti-ll utgångs- punkt för en annan i detta samman- hang central frågeställning. Något till- spetsat innebär närvaron av en rådgiv- ningsbyrå i en kommun för alkohol- missbrukaren att två olika former av kontakt med nykterhetsnämnden står till buds. Den hjälpsökande kan välja nykterhetsnämndens traditionella nyck- terhetsvård, varvid han »niskerar» att bli föremål för tvångsåtgärd direkt efter en misslyckad hjälpåtgärd. Vidare kan han välja en ofta speciellt sekretessbe- lagd och alltid frivillig behandling hes rådgivningsbyrån. En ytterligare för- del för klienten vid det senare alterna- tive-t är att rådgiviningsbyrå-erna ofta har tillgång till speciellt kvalificerad personal och även relativt sett till stör- re medicinska och andra behandlings- möjlighet-er. För den enskilde alkohol- missbrukaren kan de nämnda förhål- landena medföra att han blir föremål för en tvångsmässig behandling lberoen- de på att rådgivningsbyrå saknas eller på att han saknar kännedom om råd- givln'ingsbyråns existens.
I allt mera ökande utsträckning kan vidare alkoholmissbrukaren i dag di- rekt söka medicinsk behandling och vård. Detta kan ske och sker i stor om- fattning ut-an förmedling av nykter- hetsnämnd på initiativ av patienten själv eller honom närstående person.
Omfattningen av sådan behandling och vård kan på grundval av tillgängligt material ej f. n. ingående bedömas. Det kan dock nämnas att enligt medicinal- styrelsens statistik avseende antalet vårddaguar under år 1964 vid psykiatris- ka kliniker 5,4 % av total-antalet vård— dagar hänfördes till vård under diagno- serna alkohaolpsykos eller alkoholism. Motsvarande siffra för mentalsjukhu- sen var 2,5 %. För år 1962 var siffran vid psykiatriska kliniker 6,1 % och vid mentalsjukhusen 2,1 %. Tyvärr saknas jämförbar statistik för tidigare år. Av - delen intagningar av alkoholmissbru- kare vid mentalsjukhusen i Stockholm år 1963 har av överläkare Curt Åmark beräknats till 30—40 % av alla intag-' ningar av män (se vidare kapitel 12).
Utöver sluten sjukhusvård förekom- mer vid alkoholmissbnuk pol'ikulzimisk vård och behandling i betydande ut- sträckning. Såväi sjukhusvården som den öppna medicinska behandlingen av alkoholmissbrukare är ännu endast i obetydlig omfattning samordnad med samhällets egentlig-a nykterhetsvård. En- ligt 10 å nyktuerhetsvåndslagen har vis- serligen läkare, som erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, att göra anmälan till nykter- hetsnämnd. Denna skyldig-het är dock ej ovillkorlig, varför bestämmelsen tor- de .saknza större praktisk bety—delse. Ur behandlingsmetodisk .syinpunkt fram- står det allt mera som önskvärt att vid behandling av alkoholmissbruk en samordnad social och medicinsk-psy- kiatrisk bedömning och terapi kan kom- ma till stånd.
De ökade möjligheterna att erhålla medicinsk behandling och vänd får i och för sig anses ge uttryck för en önsk- värd utveckling. Bortsett wfnån att de medicinska behandlingsalternativen of- tast är frivilliga inån patientens sida innebär de även som regel att patienten
under behavnd-lzingstiden sjukskni-ves och som övniga med-borgare vid sjukdom erhåller sjukpenning från allmän för- säkringskassa. De ger sålunda, liksom rådgivningsbyråerna, en (behandling som ur den enskilde missbrukarens syln- punkt rimligen bör te sig mera human och tilltalande öm den traditionella nykte—rlietsvånden, där tvångsåtgärder- na fortfarande kastar sin skugga över det förebyggande behand-lingsarbetet.
Nykterhetsvårdsklientelets sammansätt- ning och vårdbehov
Betnäffande klientelets sammansättning i olika vård—former saknas i stor ut— sträckning elementära statistiska data. Vi vet t. ex. inte om de k-lientgrnpper, som är föremål för hjälpåtgärder eller åtgärder vnid nådgwivningsbyrå, är annor- lunda sammansatta än tvångsåtgärds- klientelet med hänsyn till enkla vari—ab- levr som ålder, civilstånd och yrke. Kän- nedom saknas vidare om alkoholmiss- brnkarnas tidigare behandling för miss- bruket. I diskussionen har under senare är ofta hävdats, att medicinsk—psykiat- risk behandling och vård i princip vore en mera adekvat behandlingsväg än t. ex. den traditionella anstaltsvården. Det är emellertid mycket sannolikt att en betydande del av myktenhetsvårdens klientel redan före intag-ningen på an— stalten vid upprepade tillfällen erhållit medicinsk-psykiatrisk behandling och vård. Ett klarläggande av dessa förhål- landen skulle kunna ge betydelsefulla fakta i diskussionen kring denna vä- sentliga frågeställning.
När det gäller de 5. k. kroniska alko- holniissbrnkarna, varav många vid stäm— digt återkommande tillfällen vårdas på allmänna anstalter för alkohohnissbru- kare, har det ifrågasatts om nuvarande former för behandling är lämpliga. Det
rör sig här ofta om äldre, socialt för- komna och hjälplösa personer. Dessa in-tages nu på allmänna anstalter för alkoholmissbrukare, där de vårdas i perioder om vanligtvis tre till fyra må— nader. Efter denna tid av skyddad an- staltstillvaro innebär försökspermission vanligen erfarenhetsmässigt en dir-ekrt återgång till oordnade sociala förhål- landen i samband med ett ofta omedel— bart återfall i alkoholmissbruk. Redan efter en kort tid kan ett återföra-nde till anstalten aktualiseras. Vid återförandet befinner de sig ofta i synnerligen dålig fysisk och psykisk kondition. Anstalts- vistelserna kan på detta sätt under år efter år avlösa varandra.
Att i dessa komplicerade fall av avan- cerat alkoholmissbruk ofta i förening med fysiska eller psykiska handikapp dels å ena sidan beakta samhällsskyd- dets intressen och dels å andra sidan —— trots den ofta dåliga prognosen _— er- bjuda individerna realistiska möjlighe- ter till rehabilitering är förvisso förenat med stora svårigheter. Möjligheterna härtill skall i detta sammanhang ej när— mare diskuteras. Här skall endast note- ras att den vanligast förekommande ty- pen av vård fortfarande är en tvångs- mässig anstaltsvård med — erfarenhets- mässigt att döma —— dåligt resultat. Vi saknar emellertid dokumenterad kän- nedom om dessa missbrukargruppers sammansättning, vårdbehov m. m.
Vår kunskap om de missbrukargrup— per som vårdas på enskilda vårdanstal— ter är i ännu högre grad ofullständig. Utan tillgång till fakta i nämnda avseen— den är det inte möjligt att bedöma om anstaltsvård enligt Nvl i dessa fall fyl- ler en adekvat funktion. Det är heller inte möjligt att utan kännedom om klientelets sociala förhållanden göra en realistisk bedömning av var tyngdpunk— ten bör läggas när det gäller att till- skapa effektivare öppenvårdsresurs—er.
Frågan kompliceras ytterligare av att det i många fall kan vara fråga om fy- siskt eller psykiskt sjuka eller handi- kappade alkoholmissbrukare med skif- tande vårdbehov.
Såsom i olika samm-a-nhang i det före- gående omnämnts saknas en enhetlig och översiktlig statistik på nykterhets- vårdens område. Bristen gäller dels om- fattningen av nykterhetsnämndernas verksamhet och nykterhetsvårdslagens tillämpning, dels klientelets samman- sättning och vårdbehov. Inte minst sak- nas någon form av resultat.—statistik samt en katalogisering eller samordning av utförd och pågående alkoholforskning.
Utredningens frågeställningar
Utredningens primära uppdrag har va- rit att genomföra en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel, dess omfatt- ning, sammansättning och vårdbehov. En inventering av de vårdresurser, som står till buds inom nykterhetsvården och inom vissa andra närliggande om- råden har även ingått i utred'nringsupp- drag—et.
Mot bakgrund av de diskussioner som förekommit kring nykterhetsvåndslagens tillämpning och i det föregående om- nämnts, har det bedömts som angeläget att införskaffa material, som berör des- sa frågor. I samband härmed har det framställts som önskvärt att i möjligaste mån belysa effekten av nu tillämpade vårdmetoder.
På grund av uppdragets närmast deskriptiva karaktär har inga mera komplicerade hypoteser uppsatt—s. De grundfrågeställlning-ar, som varit ut- gångspunkt för utredningens arbete kommer att här kortfattat återges.
I. Alkoholmissbrukets och nykterhets- vårdens utveckling efter år 1955
1. Redovisning av tillgängligt statistiskt material.
2. Särskilda sammanställningar av till- gängligt statistiskt material.
II. Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser
3. Organisation —— arbetsbelastning — per- sonalmedverkan.
4. Läkarmedverkan. Andra möjligheter till medicinsk behandling och vård.
5. Halvöppna vårdformer. Tillgång —— be- hov — planering.
6. »Randresurser» inom närliggande vård- och verksamhetsområden. Ungkarlshotell och härbärgen, särskilda ålderdomshem och vårdhem. Tillgång —— behov — plane— ring.
III. Nykterhetsvårdens klientel; dess sammansättning inom öppen och sluten nykterhetsvård
Allmänna uppgifter
7. Ålder, kön, civilstånd, nationalitet, barn- antal etc.
Uppväxtförhåll-anden
8. Införskaffande av enkla bakgrundsvari- abler rörande en del av materialet. Utbildning och arbetsförhålllanden
9. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördel- ning, yrkesställning, arbetsstabilitet, arbets- placering.
Bostadsförhållanden
10. Bostadsförhållanden, bostadens kvalitet, boendesituation, rörlighet.
Ekonomi
11. Inkomstfördelning, socio-ekonomisk grupp—tillhörighet, ekonomisk hjälp från samhället, pensionsförhållanden, försörj- ningsskyldighet, aktuell sjukdom.
Aktuell åtgärd och tidigare åtgärdsfre- kv—ens
12. Fördelning efter pågående åtgärd eller behandling vid viss tidpunkt. Tidigare åt- gärder och behandling. Tidpunkt för se- naste åtgärder. Tidigare anstaltsvård.
Medicinskqpsykiatrisk behandling
13. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Sjukhusvård under fort-
löpande vård på anstalt. Fördelning efter aktuell sjukskrivning. Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov 14. Fördelning efter aktuellt hälsotillstånd av viss del av materialet, exempelvis an- staltsmaterialet, för vilket sådana uppgifter kan erhållas. Vårdbehov.
Fylleri
15. Antalet begångna fylleriförseelser. Tid- punkt för senaste fylleriförseelse. Kriminalitet
16. Fördelning efter förekomst av krimina— litet och efter tidpunkten för det senaste brottets begående.
An målare
17. Fördelning efter anmälare eller initia- tivtagare till ärendets inledning.
Åtgärdernas utformning vid öppen vård 18. Fördelning efter hjälpåtgärder som vid- tagits under det pågående ärendets hand- läggning. Fördelning efter antalet tjänste- män, som efter varandra handhaft ärendet.
Anstaltsvårdens utformning
19. Avståndet till hemorten. Inställandet på anstalten. Sysselsättning under anstalts- vistelsen. Anstaltsvistelsen—s inverkan på ekonomi. Kontakt med hemort, anhöriga och nykterhetsnämnd (övervakare). Subjek- tiv inställning till anstaltsvården. Avvik— ningar. Disciplinära åtgärder. Situationen inför kommande försökspermission.
Anstaltsvårdens formella villkor
20. Fördelning efter tidigare åtgärd. Varak— tigheten av beslut om tvångsintagning. Förekomst av förlängning av Vårdtid på grund av frihetsstraff och frivilligt kvar- stannande.
Förutsättningar för tvångsåtgärder
21. Fördelning efter tillämpad specialindi- kation.
IV. Sjukhusvård av alkoholmissbrukare; klientelets sammansättning och omfatt- ning
Beläggning
22. Frekvensen patienter vid mentalsjuk- hus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier, medicinska kliniker, där vården är orsakad av eller har samband med al— koholm'issbrulk.
Allmänna uppgifter 23. Ålder, kön, civilstånd. Utbildnings- och arbetsförhålla-nden
24. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördel— ning, arbetsstabilitet, arbets-placering. Bostads—förhållanden
25. Bostadsförhållanden, boendesituation. Sjukpenning 26. Sjukpenningkla'ss.
Tidigare vård och behandling 27. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, enskilda och allmänna vårdanstalter för alkoholmiss— brukare. Tidigare kontakt med nykterhets- nämnd.
Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov
28. Alkoholmissbrukets ställning i sjuk- domsbilden. Aktuell diagnos. Beräknad Vårdtid. Aktuell kontakt med nykterhets- nämnd. Anmälan till nykterhetsnämnd.
V. Vården vid inackorderingshemmen Beläggning
29. Antal belagda platser. I—ntagningsorsaker 30. Huvudsaklig intagningsonsak förutom alkoholproblem. Inremitterande institution eller person. Vistelsesituation omedelbart före intagningen.
Pågående nykterhetsvårdande åtgärd 31. Pågående åtgärd vid nykterhetsnämnd. Allmänna uppgifter
32. Ålder, civilstånd. Bostadsförhållanden
33. Aktuella bostadsförhällanden. Arhetsförhållanden
34. Aktuella arbetsförhållanden.
Undersökningar och metodik
De i föregående avsnitt skisserade frå- geställningarna berör till väsentlig del fakta och förhållanden rörande vilka material f. 11. saknas. Det bedömdes där-
för såsom nödvändigt att beträffande frågeställningarna under 11, III, IV och V genom utredningens försorg inför- skaffa erforderligt material.
Med hänsyn till uppdragets karaktär av kartläggning av klientelet och in- ventering av resurserna valdes härvid metoden att företa tvänsnittsu—ndersök- ningar vid viss-a tidpunkter. Dessa er- höll formen av enkätundersökmingar, riktade till samtliga kommunala nykter- hetsnämnder och samtliga allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmiss- brukare samt inackorderingshem. En särskild enkätundersökninvg rörande det patient-material som är föremål för vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk har vidare genomförts vid ett antal mentalsjukhus, psykiatris- ka kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker.
Såsom tidpunkt för undersökningarna II och III valdes måndagen den 23 no- vember 1964 klockan 08.00. Det tidiga klockslaget motiverades av önskvärd- het-en att undvika att tidpunkten skulle sammanfalla med nyikterhetsnämnds sammanträde, eftersom detta kunna-t medföra att oklarhet kunde råda om vilka klienter som var aktuella hos nämnderna och hur dessa klienter för- dela-de sig på olika åtgärder.
För aVsnthtet angående nykterhets- nämndernas organisation, arbetsbelast- ning och resurser användes formulär A:1 (bil. 8.1, del 11), vilket utsändes till samtliga landets nykterhetsnämnder att ifyllas av nämndens ordförande eller chefstjänsteman.
Vid klientelundersökniingen bedöm- d—es det som lämpligt 'att dels inför- skaffa uppgifter från nykterhetsnämn- denna angående de personer, som vid tidpunkten var aktuella i öppen vård och dels direkt från anstalt-erna beträf- fande de personer, som var intagna på allmänna och enskilda vårdanstalter för
alkohaolinissbrukare. Uppgifterna en- ligt formulär A (nykterhetsnämnuderna) , bilaga 9.1, del II, och B (anstalterna), bilaga 10.1, del II, skulle sammanställas av den förtroendeman eller tjänsteman, ,som inför nämnden respektive vid vårdanstalten direkt svarade för det aktuella ärendet. Genom detta för— faringssätt kunde dels tillgängligt akt- material utnyttjas och dels även per- sonkäxnnedom komma till användning. Dessutom vanns fördelen att som regel _— speciellt för anstaltspersonalen _ klienten fanns att tillfråga, om tillgäng- liga uppgifter skulle vara ofullständiga.
För att erhålla vissa sammanfattan— de uppgifter om beläggningen vid an- stalterna användes formulär B:1 (bil. 10.1, del II) samt vid sjukhusen for- mulär C och C: 0 (bil. 12.1, del II).
Formulär Azl, A, B:1 och B över- sändes genom utredningens försorg till samtliga nykterhetsnämnder resp. an— stalter. Före utsändandet testades for- mulär A och B vid en prowundersökning rörande tillsammans 100 individer, för- delade på några nämnder och anstalter, varefter mindre j-usteningar i formulä- ren företogs.
Efter formulären-s återsändande till utredningens kansli, som beträffande formulär A skedde under medverkan och efter förberedande granskning av länsnykterhetsnämnderna, vidt-og granskning och komplet-tening av for- mulären på utredningens kansli. Bear- betningen skedde därefter genom dalta- behandling vid statistiska centralby- rån.
Enkätundersökningen vid sjukvårdsf i-nrätt-ningarna genomfördes måndagen den 15 november 1965 klockan 08.00. Denna undersökning lades upp på ur- valsbasis. Den omfattade dels hälften av landets 112 medicinska kliniker (formulär C:1, bil. 12.1 och 12.2, del II), dels 6 av landets 41 mentalsjukhus,
14 av samtliga 26 psykiatriska kliniker, samtliga 4 alkoholkliniker och samtliga 20 sanatorier (formulär Cz2, bil. 12.1 och 12.3, del II).
Urval-et frågor i formulären skedde med tanke på att resultaten skulle kun- na medge jämförelser med resultaten av utredningens övriga undersökningar. I samband med undersökningens upp- läggning ägde överläggningar rum med företrädare för medicinalstyrelsen och landstingsförbundet samt stadsförbun- det.
Formulären avseende sjukvårdsun- dersökningen översändes direkt till överläkaren vid respektive sjukhus eller klinik. Bedömningsfnågorna besvarades av läkare och övriga frågor i formu- läret av antingen läkare, avdelnings- sköterska eller kurator.
Även sjukvårdsmaterialet har efter granskning och komplettering databe— handlats vid statistiska centralbyrån.
Undersökningen vid inackorderings- hemmen genomföndes onsdagen den 15
juni 1966 klockan 08.00 (formulär D, bil. 11.1 och 11.2, del II). Denna under- sökning avsåg att ge en bild av hem- mens beläggning, formerna för intag- ning samt klientelets sammansättning och sociala situation. Undersökningen omfattade samtliga hem och samtliga på hemmen boende klienter.
Redogörelse för tillämpade urvalsme- toder vid de nämnda undersökningarna liksom .för möjliga felkällor lämnas vid presentation av resultaten. Här skall en- dast framhållas att de variabler som förekommer i formulären till övervä— gande del berör enkla faktiska förhål- landen och endast i undantagsfall be— dömnlingsfnågor. Genom att undersök— ningarna endast berör vid enkättillfä-l- let aktuella klienter vanns fördelen att endast aktuella journaler och aktuellt aktmaterial har behöv-t användas.
U-ndensöknin-garnas resultat kommer i den följande framställningen att pre- senteras i avdelning B, kapitlen 8, 9, 10, 11 och 12.
AVDELNING B
Utredningens undersökningar
KAPITEL 8
Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser
Undersökningens metodik
Undersökningens uppläggning
Ett av utredningens primära uppdrag har varit att genomföra en inventering av de vårdresurser, som står till nykter- hetsnämndernas förfogande. I samband härmed har det ansetts angeläget att undersöka nämndernas arbetsbelast- ning vid en viss tidpunkt samt deras organisation och arbetssätt. Ett önske- mål har vidare varit att undersökningen skulle ge något underlag för en bedöm- ning av nykterhetsnämndernas möjlig- heter att fungera som effektiva vård- och rehabiliteringsorgan. På grund av att utredningsuppdragct endast varit av deskriptiv och redovisande karaktär har några mer sammansatta variabler som berör tillämpad behandlingsmetodik och individuella behandlingsresultat inte kunnat ingå i undersökningen som i denna del endast berör enkla fakta såsom olika typer av vidtagna åtgärder, tillgången på konkreta vårdmöjligheter inackorderingshemsplatser, över- gångsbostäder, alkoholpoliklinik m. 111.
Med hänsyn till att det främst varit fråga om en inventering ansågs en tvär- snittsundersökning vid en Viss tidpunkt vara den mest ändamålsenliga metoden.
Undersökningen genomfördes —— lik— urvalsundersökningarna rörande klientelets sammansättning i öppen (kap. 9) och sluten vård (kap. 10) —— måndagen den 23 november 196/; kloc— kan 08.00. De frågor som ingick i un- SOlll som
dersökningsformuläret (bil. 8. 1, del II) avsåg både (kommunala) nykterhets- nämnder och rådgivningsbyråer under nykterhetsnämnds huvudmannaskap.
Enkätformulär A: 1
Formulär A: 1 (bil. 8. 1, del II) innehål— ler väsentligen sakfrågor ägnade att be- lysa nykterhetsnämndens arbetsbelast- ning vid undersökningens tidpunkt, per— sonalens storlek och sammansättning, nämndernas arbetsvolym under åren 1962—1963, omfattningen av länsnyk- terhetsnämndernas bistånd i enskilda ärenden, nykterhetsnämndernas organi- sation, tillgången på medicinsk medver- kan och vård, samarbete med och till- gång till alkoholpoliklinik, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus, inackorderings- hem och övergångshem, övergångsbo— städer, ungkarlshotell och härbärgen, allmän bostadsanskaffning, särskilda ålderdomshem och vårdhem, enskilda vårdanstalter och konvalescenthem samt arbetsanskaffning.
Dessutom innehåller formuläret några bedömningsfrågor rörande inställning- en till personalsituationen, behovet av läkarmedverkan, tillgången på medi- cinska behandlings- och vårdmöjligheter såsom alkoholpoliklinik, psykiatrisk kli- nik, mentalsjukhus, behov och fram- tidsplaner ifråga om inackorderings— hem, övergångsbostäder, ungkarlshotell, särskilda ålderdomshem och enskilda vårdanstalter.
Frågor rörande arbetsbelastningen har varit utformade som tabeller medan flertalet övriga frågor i formuläret ut- formats med bundna svarsalternativ. Svaren på vissa bedömningsfrågor har förutom markering för bundet svars- alternativ lämnats genom kortfattad skriftlig redogörelse för t. ex. orsaks- sammanhang, gemensam planering med annan kommun, det planerade objektets omfattning, tidpunkten för färdigställan- det m. m.
Vid frågornas utformning skedde sam- råd med företrädare för ett flertal nyk- terhetsnämnder, enskilda förtroende- män och tjänstemän inom nykterhets- vården i stort samt företrädare för Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet och socialstyrelsens nyk- terhetsvärdsbyrå.
Delar av tabellen för besvarande av antalet pågående ärenden vid en viss tidpunkt testades vid den särskilda stickprovsundersökning som den 27 september 1964 genomfördes för be- räkningar av det grundmaterial, utifrån vilket urvalet beträffande de tidigare omnämnda klientelundersökningarna skulle ske. Stickprovsundersökningen omfattade 62 slumpvis valda kommu- ner, som sammanlagt representerade en tiondel av landets befolkning. Er- farenheter från stickprovsundersökning— en resulterade bland annat i vissa smär- re justeringar vid utformningen av frå- gan om antalet pågående ärenden vid nämnderna.
Undersökningens genomförande
Enkätformulär A:1 utsändes tillsam- mans med formulär A direkt till samt- liga landets dåvarande 1006 nykter- hetsnämnder. Instruktioner bilades i en särskild missivskrivelse (bil. 8.2, del II). Uppgiftslämnare har varit nykter- hetsnämndens ordförande, chefstjänste-
man eller annan verkställande tjänste- man.
Samtliga länsnykterhetsnämnder orienterades före utsändandet av formu- lären om undersökningarna och gav vid genomförandet _ liksom utredningens kansli _ råd och anvisningar till de kommunala nykterhetsnämnderna.
Formulären från nykterhetsnämnder- na återsändes via länsnykterhetsnämn— derna till utredningens kansli. Detta ar— rangemang underlättade undersökning- ens praktiska genomförande samt inne- har att länsnykterhetsnämndernas per- sonal, i många fall med utnyttjande av sin kännedom om de kommunala nyk- terhetsnämndernas verksamhet och för- hållanden, kunde granska formulären och i samråd med nämnderna vid be- hov komplettera lämnade uppgifter.
Materialet inkom efter någon för- sening, varefter vidtogs ett tämligen in- gående gransknings- och komplette- ringsarbete. Granskning företogs av var- je enskilt formulär. Härvid kontrolle- rades dels att varje tillämplig fråga var besvarad och dels att de olika frå- gorna var konsekvent besvarade. Vid in- konsekventa och orimliga svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering.
Siffermaterialet har hålkortsbearbc- tats vid statistiska centralbyråns data- central.
Felkällor
Som tidigare nämnts har en del felkällor som är relativt vanliga vid redovisning av en längre tidsperiods förhållanden ansetts bortfalla vid en tvärsnittsunder- sökning vid en viss tidpunkt. I stället torde en del andra felkällor ha tillkom- mit. Sålunda har säsongsvariationens betydelse inte kunnat kontrolleras. Vi- dare kan tvärsnittsmetoden ha innebu- rit vissa risker för att de klienter som ofta är föremål för åtgärd blivit något
överrepresenterade i materialet. Om un- dersökningen gällt ett helt års klientel är det sannolikt att andelen ärenden som varit aktuella för mer ingripande åtgärder skulle ha varit lägre. En tvär- snittsundersökning torde dock sett ur nykterhetsnämndernas arbetsbelast- ningssynpunkt vid en viss tidpunkt vara representativ.
Under det relativt omfattande kon- troll- och kompletteringsarhetet har det framkommit att en del nämnder rö— rande frågan om pågående ärenden vid undersökningstillfället av misstag re- dovisat årssiffror. Detta har så långt det har varit möjligt rättats till.
Ett par nykterhetsnämnder har på grund av svårigheterna att särskilja olika personalkategoriers insatser i var- je enskilt ärende redovisat flera katego- rier för handläggning av ett och samma ärende. I görligaste mån har iakttagna oriktigheter i redovisningssättet elimi- nerats genom direkta kontakter med de personer som fyllt i formulären.
Vissa nämnder har i anledning av speciellt utformad intern redovisning eller frånvaron av sådan redovisning haft svårigheter att lämna en del siffer- uppgifter. Sålunda förekom i några fall att man i större kommuner inte förde speciell förteckning över t. ex. aktuella övervakningar och frivilliga förbindel— ser, varför man för lämnande av fullstän- dig sifferredovisning tvingades att granska protokoll och akter.
Uppgifterna om länsnykterhetsnämn- dernas bistånd i enskilda vårdärenden torde endast vara ungefärliga emedan sammanställningen i många fall på grund av brist på noteringar måst gö- ras i efterhand.
Vissa siffermässiga fel kan i någon utsträckning ha uppstått vid redovis- ningen av ärenden på olika åtgärdsgrup- per. Så kan t. ex. vara fallet om upp- giftslämnaren vid en mindre nämnd
förlitat sig på sitt minne och minns fel beträffande huruvida en person står under övervakning eller är föremål för fortlöpande förbindelse. Vidare kan ett obetydligt bortfall ha uppstått genom att enstaka ärenden vid redovisningen blivit bortglömda till följd av att man ej i tillräcklig grad kollat nämndens protokoll och akter.
Flertalet frågor rörande sakförhål- landena i övrigt torde enligt erfarenhe- terna från granskningsarbetet i stort sett ha besvarats korrekt. När det däremot gäller de bcdömningsfrågor som ingår i undersökningen om nämndernas re- surser m. m. torde de lämnade upp- gifterna vara mycket ungefärliga. An— ledningen härtill torde vara att bedöm- ningarna i flertalet fall gjorts av upp- giftslämnaren direkt vid undersöknings- tillfället, kanske ofta utan närmare sam- råd med företrädare för andra berörda kommunala organ eller grannkommu- ner med liknande behov och intressen. De siffror som lämnats beträffande ut- byggnadsplaner och behov av inackor- deringshemsplatser m. m. får därför närmast uppfattas som approximativa bedömningar.
Undersökningsmaterialet
Antalet pågående ärenden
Som framgår av tabell 8.1 omfattade undersökningen den 23 november 1964 nykterhetsnämnderna i landets dåvaran- de 1 006 kommuner. Vid undersöknings- tillfället var antalet pågående nykter- hetsvårdsärenden vid nämnderna 27 204 fördelade på 25 514 män och 1 690 kvin- nor. Som pågående ärenden har räknats undersökningar enligt 12 % Nvl, hjälpåt- gärder enligt 14 5 a, övervakningar en- ligt 15 och 36 55 samt i samband med försökspermission och utskrivning från allmän vårdanstalt, pågående ärenden
Tabell 8.1. Kommunerna länsvis fördelade efter kommuntyp och antal pågående ärenden vid
nykterhetsnämnderna , .. . Antal pågå- Andra Övriga Antal pågå- Folkmängd ] ende ärenden stader .. Samt- .. åldern stader Lands— li a ende arenden 20—69 å , per 1 000 Län 5531” ög; och kom- kogm _ r pers. i åldern 5 & er 50 000 Fil:)g-ar muner muner 23/11 1964 31/12 1964 20—69 år mv'l män kvm— män kvinnor män kvm- nor nor Stockholms stad ....... 1 _ _ _ 1 4 689 618 250 126 275 568 18,7 2,2 Göteborgs stad ....... 1 _ _ _ 1 3 249 233 135 039 121 509 24,1 1,9 Malmö Stad. . . 1 _ _ _ 1 1 083 92 77 453 81 026 14,0 1,1 Stockholms. . . — 1 16 35 52 1 586 101 179 652 171 175 8,8 0,6 Uppsala ...... _ 1 2 22 25 578 27 55 176 55 993 10,5 0,5 Söderman- lands ...... _ 1 10 28 39 1 118 65 74 377 71 713 15,0 0,9 Östergötlands. _ 2 9 33 44 997 62 113 794 112 749 8,8 0,5 Jönköpings. . . _ 1 15 38 54 554 30 91 401 89 334 6,1 0,3 Kronobergs. . . _ — 12 30 42 366 16 51 816 47 905 7,1 0,3 Kalmar ...... — _ 10 40 50 419 10 73 766 71 045 5,7 0,1 Gotlands ..... _ _ 2 12 14 132 6 16 032 15 778 8,2 0,4 Blekinge ..... _ _ 5 16 21 473 8 46 908 44 596 10,1 0,2 Kristianstads . _ _ 13 44 57 374 9 80 415 77 895 4,7 0,1 Malmöhus (utom Malmö). . . . _ 1 16 52 69 1 487 48 128 301 128 227 11,6 0,4 Hallands ..... _ _ 6 33 39 329 7 55 606 53 319 5,9 0,1 Göteborgs o. Bohus (utom Göteborg) . . _ — 6 36 42 746 30 75 439 87 777 9,9 0,3 Älvsborgs. . . . _ 1 12 53 66 988 30 121 348 118 623 8,1 0,3 Skaraborgs. . . _ _ 11 45 56 499 15 78 949 75 694 6,3 0,2 Värmlands. .. . _ _ 13 38 51 972 35 92 236 88 976 10,5 0,4 Örebro ....... _ 1 11 19 31 917 74 84 023 82 725 10,9 0,9 Västmanlands 1 7 19 27 545 23 78 290 72 708 7,0 0,3 Kopparbergs. . _ _ 9 38 47 547 25 88 943 85 988 6,2 0,3 Gävleborgs. . . _ 1 6 32 39 830 29 92 340 89 723 9,0 0,3 Västernorr- lands ...... _ _ 8 33 41 524 27 87 903 85 894 6,0 0,3 Jämtlands. . . . _ _ 3 31 34 352 9 41 548 39 356 8,5 0,2 Västerbottens. _ _ 7 26 33 474 13 73 395 70 274 6,5 0,2 Norrbottens . . _ _ 6 24 30 686 48 81 172 74 943 8,5 0,6 Samtliga 3 11 215 | 777 1 006 | 25 514 1 690 2 425 448 2 390 513 10,5 0,7
1 Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala, Västerås och Örebro. ” Statistiska Meddelanden B 1965: 19, Folkmängden i kommunerna efter ålder och kön vid slutet av år 1964.
vid rådgivningsbyrå samt medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkohol- poliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap. Till sistnämnda grupp har ej räknats ärenden som samtidigt varit föremål för undersökning eller åt— gärd av nykterhetsnämnd eller rådgiv-
ningsbyrå. I gruppen medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkoholpo- liklinik ingår ej några ärenden från storstäderna (tab. 8.10). På grund av bl. a. det stora antalet sådana ärenden har dessa polikliniker ej ansetts kunna belastas med att lämna uppgifter till
undersökningen. ] totalsummorna ingår vidare ej antalet intagna klienter vid värdanstalterna.
Som en jämförelse till antalet pågåen- de ärenden en viss dag under året kan nämnas att antalet ärenden innefattande undersökning eller åtgärd under hela är 1963 utgjorde 65204 (tab. 8.6).
Enligt tabell 8.1 utgjorde för hela landet antalet pågående ärenden per 1 000 personer 10,5 för män och 0,7 för kvinnor. Räknar man in antalet klien- ter vid vårdanstalterna finner man att 1,14 % av samtliga män i landet i åldrar- na 20—69 år vid undersökningstillfället var föremål för någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvårdens ram. Motsvarande procentsiffra för kvinnor var 0,07.
Antalet pågående ärenden per 1 000 personer i åldrarna 20—69 är redo- visas länsvis i tabellen. Göteborg och Malmö har liksom Stockholm särredo- visats. Bland storstäderna har Göteborg, då det gäller männen, den högsta siff— ran med 24,1 pågående ärenden per 1 000 personer och Stockholm, då det gäller kvinnorna, med 2,2 per 1 000 per- soner. Den högsta siffran för länen har Södermanlands län beträffande män- nen med 15 samt Örebro och Söderman- lands län beträffande kvinnorna med 0,9. Den lägsta siffran uppvisar Kristian- stads län med 4,7 för män, samt Hal— lands, Kalmar och Kristianstads län med 0,1 för kvinnor. Det bör vid en eventuell jämförelse mellan storstäderna och lä- nen uppmärksammas att i totalantalet ärenden för storstäderna ingår ej ären- den där enbart medicinsk behandling hos läkare eller alkoholpoliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap förekommer. Detta gör att de redovi- sade totalsiffrorna för storstäderna är något för låga.
Orsakerna till skillnaderna mellan lä-
.nen samt mellan storstäder och län tor-
de förutom de reella olikheterna i alkoholmissbrukets omfattning vara re- gionala olikheter i tillämpningen av nyk- terhetsvårdslagen samt olikheter rörande den sociala kontrollens betydelse för missbrukets utveckling och upptäckt, po— lisbevakningens intensitet, nykterhets- nämndernas organisation, personaltill- gång och aktivitet, närheten till för— säljningsställen m. m. Även arbetsbe- lastningen m. 111. vid nämnderna torde t. ex. ha haft betydelse för hur stor an- del av det totala antalet till nämnden inkomna fyllerianmärkningar som ta- gits upp för undersökning samt där- med ha påverkat den relativa fördel— ningen. Andelen undersökningar kan vidare till följd av eftersläpning i utred— ningsarbetet vid undersökningstillfället i vissa kommuner ha varit tillfälligt- vis större än genomsnittet för året. Ty- värr torde orsakssammanhangen vara så komplexa att någon närmare analys och gradering av de olika faktorernas inbördes förhållanden svårligen kan gö- ras.
Nykterhetsnämndernas organisation
Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder
Den kommunala socialvårdens organisa- tion och nykterhetsnämndens ställning i socialförvaltningen i en kommun har väsentlig betydelse när det gäller hur olika behandlingsformer och åtgärdsal- ternativ i sista hand kommer klientelet tillgodo. Ur denna aspekt har det varit angeläget att närmare studera bl. a. förekomsten av samverkan mellan olika vårdformer.
Som tidigare nämnts i kapitel 2 är kommun ej ovillkorligen skyldig att tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Det övervägande antalet kommuner har dock numera sådan nämnd. År 1946 fanns särskilt tillsatt nykterhetsnämnd
Tabell 8.2. Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder
Andra stä- Övriga Lands- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000 inv. köpingar muner Särskild nykterhetsnämnd är tillsatt. . . 11 211 766 991 Nykterhetsnämnden utgöres av social- nämnd ........................... _ _ 4 11 15 Summa 11 215 777 1 006 Tabell 8.3. Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden Andra stä- Övriga Lands- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000 inv. köpingar muner Läkare ärledamot av nykterhetsnämnden 2 5 90 76 173 Läkare är ej ledamot av nykterhets— nämnden ......................... 1 6 125 701 833 Summa 3 11 215 777 1 006
i omkring 1500 av de dåvarande ca 2500 kommunerna i landet. Tio år se- nare då den nya nykterhetsvårdslag- stiftningen och kommunreformen ge- nomförts, hade samtliga kommuner _ så när som några tiotal _ särskilt till- satt nykterhetsnämnd. Som framgår av tabell 8.2 saknade i november månad 1964 15 av landets 1 006 kommuner sär- skild nykterhetsnämnd.
De under rubriken övriga städer och köpingar angivna kommunerna utan särskilt tillsatt nykterhetsnämnd utgöres av städerna Sundbyberg och Djursholm samt köpingarna Stocksund i Stock- holms län och Bromölla i Kristianstads län. Antalet landskommuner där nykter- hetsnämnd utgöres av socialnämnd är endast 11.
Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden Som framgår av tabell 8.3 saknar 833 kommuner, däribland Stockholm samt vissa större och medelstora städer, lä- kare som ledamot i nykterhetsnämnden. I närmare hälften av samtliga städer och köpingar är dock läkare ledamot av nämnden.
Att ett stort antal landskommuner ej har läkarmedverkan i form av att läkare är ledamot av nämnden torde bl. a. sam- manhänga med praktiska och andra svå- righeter att på landsbygden få läkare att i egenskap av förtroendeman deltaga i nykterhetsnämndernas verksamhet.
Nykterhetsvårdens samordning med övrig soci- alvård
Samordnad socialvård enligt den s. k. familjeprincipen, som under senare år i en de] större kommuner blivit mer eller mindre genomförd, berör även på det organisatoriska planet nykterhets- vården. l åtskilliga mindre kommuner, som har sin sociala verksamhet centra- liserad till socialbyrå, förekommer se- dan länge olika former av samordning och integration av verksamheten. Med samordnad socialvård har i undersök- ningen avsetts att särskilt samordnande organ för kommunens socialvård, sty- relse för socialbyrå (socialvårdsstyrel- se) har blivit tillsatt.
Som framgår av tabell 8.4 är social- vården samordnad i 138 kommuner, varav flertalet kommuner tillhör grup—
.. Andra stä— Övriga Lands— Samordågååz Zgåäjggidkommu- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000inv. köpingar muner är tillsatt .......................... _ 9 104 25 138 planeras bli tillsatt .................. 2 1 8 21 32 är ej tillsatt och planeras ej .......... 1 1 103 731 836 Summa 3 11 215 777 1 006 Tabell 8.5. Verksamhetens förläggning .. .. Andra stä- Övriga Lands- Namndååågeälisåmhu ar Storstäder der över städer o. kom- Samtliga g 50 000 inv. köpingar muner kommunalkontor, socialbyrå eller, sär- skild byrå för nykterhetsvård ....... 3 11 189 266 469 förtroendemannens bostad ............ _ — 26 511 537 Summa 3 11 215 777 l 1 006
pen övriga städer och köpingar. Endast 25 av de 777 landskommunerna har sam- ordnade organ för kommunens social- värd. Av storstäderna har Malmö numera samordnad socialvård sedan den 1 januari 1966. Göteborgs stad har genomfört en liknande organisation den 1 februari 1967.
Den nykterhetsvårdande verksamhetens förläggning
Av tabell 8.5 framgår att verksamhe- ten vid två tredjedelar av nykterhets- nämnderna på landsbygden är förlagd till enskild förtroendemans bostad, vil- ket får betraktas som en anmärknings- värt hög andel sett ur synpunkten att socialvårdande verksamhet numera om möjligt bör vara förlagd till centralt be- lägen officiell institution.
Nykterhetsnämndernas arbetsvolym 1962 _1 963
Arbetsvolymen i samtliga kommuner och i olika kommuntyper under åren 1962—1963 Arbetsvolymen har uttryckts i antal till nämnden inkomna anmälningar och de- ras fördelning ur handläggningssyn-
punkt (tab. 8.6). Anmälningar utgöres huvudsakligen av fyllerianmärkningar inkomna från polismyndigheten. Övriga anmälningar som nykterhetsnämnd mot- tagit har kommit från alkoholmissbru- kares anhöriga, arbetsgivare, läkare, andra sociala institutioner m. fl.
Som framgår av tabell 8.6 var an- talet anmälningar till nykterhetsnämn- derna under åren 1962 och 1963 totalt
Tabell 8.6. Nykterhetsnämndernas arbets- volym under åren 1962—1963
Antal 1962 1963
Totalt antal till nämn- derna inkomna anmäl- ningar om alkoholmiss- bruk ................. 116 847 114 306 Därav: a avskriven efter granskning av an- mälningsmaterialet . . b överlämnade för un— dersökning till annan nykterhetsnämnd . . . c överlämnade för un- dersökning till barna- vårdsnämnd ........ d föremål för undersök- ning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnd. e har ej kunnat speci- ficeras .............
22 029 19 765
11 406 10 221
8 739 9 298
65 608 65 204
9 065 9 818
Tabell 8.7. Arbetsvolymen vid nykterhetsnämnderna i storstäder och olika kommuntyper ären 1962_1963
Därav i % Totalt antal till .. .. nykterhets- avskrivna överlämnade överlämnade foremålnfor .. . .. .. .. .. undersok- Kommun namnden inkomna efter gransk- for undersok- for undersok- nin och/eller eller anmälningar om ning av an- ning till ning till g .. . .. . åtgard av kommuntyp alkoholmissbruk malnings— annan nyk- barnavårds- . .. .. nykterhets- materialet terhetsnämnd namnd .. namnd 1962 1963 1962 1963 1962 1963 1962 1963 1962 1963 Stockholm.. . . 24 001 22 229 29 26 21 21 11 9 39 44 Göteborg ..... 8 4851 9 2851 _ — — _ _ _ _ _ Malmö ....... 5 617 5 438 44 36 10 13 1 5 45 46 Andra städer över 50 000 inv. ....... 21 585 19 626 14 16 9 7 5 7 72 70 Övriga städer och köpingar 35 051' 35 6283 12 12 8 7 9 10 69 70 Landskommu- ner ........ 22 108 22 100 23 22 4 4 9 10 64 64 Samtliga 116 8474 114 306I 20 19 11 9 8 9 60 62 1 Då registrering ej skett av alla inkomna anmälningar har någon exakt siffra ej kunnat anges. Lämnade siffror är beräknade med utgångspunkt från Malmö och Stockholms förhållanden.
* Därav 2 % grupper. 3 Därav 1 % grupper.
_ som förutom siffrorna för Göteborg _.ej har kunnat specificeras på under—
_ som förutom siffrorna för Göteborg _ ej har kunnat specificeras på under-
4 Den procentuella fördelningen baserar sig på totalsiffrorna minus beräknat antal inkomna anmälningar för Göteborgs stad. Det som i övrigt ej har kunnat specificeras uppgår till 1 % både för 1962 och 1963.
116 847 resp. 114 306. Det lägre antalet för 1963 torde bero på spritstrejken detta år. En femtedel av antalet inkom— na anmälningar under år 1962 avskrevs utan att ge anledning till undersökning eller annan åtgärd. Åtskilliga anmäl- ningar torde dock ha avsett personer, som varit föremål för flera anmälningar under året. De ärenden som ej har kun- nat specificeras på undergrupper avser huvudsakligen Göteborg. Skillnaden mellan olika storstäder och kommun- typer framgår av tabell 8.7.
Enligt tabellen har en betydande an- del (1962) _ 20 % för hela landet, 29 % för Stockholm och 44 % för Malmö _ avskrivits efter granskning av anmäl- ningsmaterialet. Som synes har Stock- holm och Malmö i mycket större ut- sträckning än genomsnittet av övriga
kommuner avskrivit anmälningar utan att företa undersökning, vilket torde bero på en högre relativ andel anmäl- ningar för storstäderna samt personal— brist vid nämnderna. Det beräknade totalantalet för Göteborgs stad torde med all sannolikhet vara för lågt.
Av antalet inkomna anmälningar för hela riket år 1962 överlämnades för undersökning till annan nykterhets- nämnd eller till barnavårdsnämnd 11 % resp. 8 %. När det gäller överlämnande till annan nykterhetsnämnd kan antalet ärenden i vissa fall av nämnderna ha dubbelräknats, vilket medför att siffran kan vara något för hög. Detta gäller även för totalantalet inkomna anmälningar.
Som en jämförelse med totalantalet till nämnderna inkomna anmälningar om alkoholmissbruk kan nämnas att an-
Tabell 8.8. Arbetsvolymen i samtliga län—exkl. städerna Stockholm, Göteborg och Malmö— är 1963
Därav i % Totalt antal till nämnden . .. .. .. .. föremål för . avskrivna overlamnade overlamnade .. . Län m.m?” an- efter gransk- för undersök- för undersök- undersökning malmngar om ning av ning till ning till och/eller alkoholmiss— .. . _ k— b årds- åtgärd av bruk anmalnmgs annan ny arnav nykterhets- materialet terhetsnamnd namnd nämnd Stockholms .......... 8 4131 21 3 8 68 Uppsala ............. 1 692 11 2 18 69 Södermanlands ....... 4 143 9 13 10 68 Östergötlands ........ 6 900 10 8 6 76 Jönköpings .......... 1 965 11 2 8 79 Kronobergs .......... 1 409 9 1 10 80 Kalmar ............. 2 580 18 2 7 73 Gotlands ............ 529 8 1 24 67 Blekinge ............ 2 079 13 7 15 65 Kristianstads ........ 2 127 16 5 9 70 Malmöhus (utom Malmö) ........... 5 629 8 8 6 78 Hallands ............ 1 217 11 1 18 70 Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . . 3 548 14 3 8 75 Älvsborgs ........... 4 283 19 3 12 66 Skaraborgs .......... 1 788 23 3 12 62 Värmlands ........... 4 627 16 18 7 59 Örebro .............. 3 548 13 7 8 72 Västmanlands ........ 3 636 27 1 7 65 Kopparbergs ......... 3 148 27 9 11 53 Gävleborgs .......... 4 611 7 13 10 70 Västernorrlands ...... 3 012 21 3 11 65 Jämtlands ........... 1 315 12 5 8 75 Västerbottens ........ 2 040 23 4 12 61 Norrbottens ......... 3 115 26 6 8 60 Samtliga 77 354 16 6 9 69
1 533 anmälningar har ej kunnat specificeras på undergrupper.
talet omhändertaganden för fylleri 1963 var 102 002 för hela landet (tab. 3.5, kap 3).
Under år 1962 blev i hela landet 60 % av anmälningarna föremål för under- sökning och/eller åtgärd av nykterhets- nämnd. Motsvarande antal för Stock- holm var 39 %, Malmö 45 % och andra städer över 50000 inv. 72 %. Andelen anmälningar som blev föremål för un- dersökning och/eller åtgärd var sålunda väsentligen lägre för storstäderna än för övriga kommuntyper. Motsvarande för- hållande konstateras vid en jämförelse mellan storstäderna och länen avseen- de är 1963 (tab. 8.7 och 8.8).
Lägst bland länen beträffande ande- len ärenden som blivit föremål för un- dersökning och/eller åtgärd av nykter— hetsnämnd kommer Kopparbergs län med 53 % och högst Kronobergs med 80 %. Vissa skillnader föreligger sålun— da mellan länen i detta avseende. För samtliga län blev 69 % av anmälningar- na föremål för undersökning och/eller åtgärd.
Även antalet ärenden överlämnade till barnavårdsnämnd varierar något mellan länen. Skillnaderna härvidlag torde bero dels på tjänstemännens placering i so- cialvårdsorganisationen _ vilket sanno- likt påverkat svaren på frågorna — och
dels på att barnavårdsnämndens ansvar för alkoholmissbrukare under 21 är först 1961 fastslagits genom tillkomsten av 1960 års barnavårdslag, vilken spe- ciellt under de första åren på denna punkt blev föremål för varierande tolk- ning.
Tabell 8.9. Nykterhetsnänmderna fördelade med hänsyn till antalet inkomna anmäl- ningar om alkoholmissbruk under åren 1962 och 1963
Totalt antal Antal nykterhets— inkomna anmäl- nämnder ningar om alkohol- missbruk 1962 1963 0 7 4 1—2 14 16 3—5 69 55 6—9 118 140 10— 798 791 Summa 1 006 1 006
Som framgår av tabell 8.9 redovisar något över 200 kommuner — vilket ut- gör drygt en femtedel av alla _ mindre än 10 inkomna anmälningar om alko- holmissbruk under vartdera av åren 1962 och 1963.
Arbetsbelastning vid undersökningstill-
fället
Utredningen har ansett det angeläget att vid en bestämd tidpunkt mäta nämn— dernas arbetsbelastning samt arbetsför- delningen mellan förtroendemän, tjäns— temän och frivilliga medarbetare. Ta- bell 8.10 innehäller uppgifter om an- talet pågående ärenden i olika kom- muntyper samt deras fördelning på åt- gärder. Antalet intagna på vårdanstalt ingår ej i denna tabell utan redovisas i tabell 8.13.
Av tabell 8.10 framgår att den pro- centuella andelen pågående undersök- ningar avseende männen är störst i
landskommunerna och lägst för övriga städer och köpingar. För kvinnornas del är andelen störst i landskommuner och lägst i storstäder. Andelen pågåen— de undersökningar torde i betydande. utsträckning bero på nämndernas ar— bets— eller undersökningsmetodik. En kommun med begränsade personalrc— surser som har ambitionen att ta upp en stor del av anmälningarna för under- sökning kan sålunda få en betydande eftersläpning och därmed en hög pro— centuell andel undersökningar.
Ifråga om hjälpåtgärder är skillna- derna mellan olika kommuntyper ringa. Den högsta procentuella andelen har landskommuner (män) och storstäder (kvinnor). Den lägsta andelen har stor- städer (män) och andra städer över 50000 inv. (både män och kvinnor). Det bör i detta sammanhang observeras att främst för storstäder (ej Stockholm) och andra städer över 50 000 invånare en betydande andel av ärendena i grup— pen pågående ärenden vid rådgivnings— byrå utgöres av frivilliga förbindelser (14 5 a).
övervakning enligt 15 % förekommer relativt sett mest i storstäder (både för män och kvinnor) och minst i andra städer över 50 000 invånare (såväl män som kvinnor).
övervakning enligt 36 5 är vanligast i övriga städer och köpingar. Den lägsta procentuella andelen har andra städer över 50 000 invånare. Skillnaden mellan olika kommuntyper är liten. övervak- ning i samband med försökspermission förekommer mest både beträffande män och kvinnor i storstäder. Även här är skillnaden mellan olika kommuntyper obetydlig. Likaså förekommer små skill- nader i den relativa fördelningen av övervakningar efter utskrivning från allmän vårdanstalt.
Pågående ärende vid rådgivningsbyrå är för både män och kvinnor relativt sett mest vanligt i andra städer över
Tabell 8.10. Antal pågående ärenden i olika kommuntyper den
23/11 1964
S torstäder1
Andra städer över
50 000 inv.
Övriga städer och
köpingar
Landskommuner
Hela landet
Ärendets art
män
kvinnor
män
kvinnor
män
kvinnor
män kvinnor män
kvinnor
ant.
%
ant.
% ant. |
%
ant.
%
ant.
% ant. % ant. % ant. % ant. %
ant.
Undersökningar enl. 12 å . . . . Hjälpåtgärder enl. 14 5 a2 (frivil- liga förbindelser) . . . . . . . . . . . . Övervakningar enl. 15 5 (utan samband med anstaltsvård) . . Övervakningar en]. 36 5 i samband med anställd med verkställighet av intagnings- bcslut Övervakning efter vård på allmän anstalt (försökspermitterade) . Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt . . . . . . . . Pågående ärende vid rådgivnings— byrå under nnzs huvudmanna— skap....................... Medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nnzs huvudmannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nu eller rådgivnings- byrå samtidigt förekommer) . .
3 601 908 2 235
378 1 069 506 324
39,9 10,0 24,8
24 68 32 17
2,6 7,2 3,4 1,8
1 864 419
485
97 307 162
474 366
44,7 10,0 11,6
2,3 7,4 3,9
11,4
8,7
105 37
35
14 60
15
37,9 13,4 12,6
2,1 5,1 1,8
21,7
5,4
2 805 891 1 482
"468
39,2 117
12,5 44 20,7 73
4,7 15 9,4 13 4,7 11 2,2 14
6,6' 28'
371 14,0
8,9
2644 51,1 78 50,310914 42,8 741 14,3 22 14,2 2959 11,6
952 18,4 27 17,5 5154 202
166 5,2 7 4,5 976 3,8 275 5,3 8 5,2 2326 9,1
174 3,4 3 1,91179 4,6
15 0,3 3 1,9 968 3,8 ' 204 4,0 ' "7 ' 4,5 1038 4,1
602 254 484
52 103 51 94
Summa
9 021
100 943 100
4 174
100 277 100
7 148
100 315 100
5171 100 155 100 25514 100
1 690
1 Några ärenden i gruppen medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik har ej angivits för denna kommuntyp.
2 "Stockholm har räknat in ca 228 frivilliga förbindelser (14 5 a), därav ca 23 kvinnor vid rådgivningsbyrå i denna grupp.
Diagram 8.1. Procenlurll fördelning av (ilgärdstyper avseende män i olika län
den 23/11 1964
| » lEllllllllll-
| - . l:_:lllll_
Stockholm:. lör: L Uppsala län [ Södermanlands lönr _ [ lEllllllll _ Östergötlands län |
|=* |Em—
Jönköpings län L | ' "Elllllllllllllll- Kronobergs lön L
l'” ? "lEllllllllllll
Kalmar län | | '
l—"——_*——__———_—__lllll llllllllllllln
Gotlands län |
|" Ellllllllll-
Blekinge län [ l' . iEll lllllllllll Kristianstads lön [ l" - f. Ellllllllllllll Malmöhus lön [ (exkl. Malmö) | — lEIllllllllllllllll—
Hallands lön L
| . 'lEllllllllllllJllllll
Göteborgs 0. Bohus län (exkl. Göteborg) L
|: '» Emmi-
Älvsborgs län [
:.Egjllllllllllll_
L
Skaraborgs län
|. '-le—lllllllllllll
Värmlands län I
I . ' lElllllllllM
Örebro lön |
|; |E|||||||||_
Västmanlands län I
P ,lEllllllllllllll-
Kopparbergs län L
l - ' .IIEIIIHHHIHH-
Gävleborgs län I ' lEllllllllllllllll Västernorrlands län L
| IEIIIIILHI lilli-
Jämtlands län L
' lElnmnm
Västerbottens län L
| |Em—
Norrboltens lön
L
lir—". ' EUMM-
Illlllllllllllllllllsllll (] IO 20 DUndersökningur enl. lag GHjölpåtqörder enl. men åövervakningur enl. l5 och 36 glj
|||||||||||||
||||| || |||||||||| ||||| ||||||||||| || |||||| || |||r| 30 lill) 59 50 70 80 90
Mövervokningur efter vård, alternativt utskrivning
från allmän anstalt
.Arende vid rådgivningsbgrå eller behandling hos
-lökore eller alkoholpoliklinik
"10%
50 000 invånare. Av storstäderna upptag— na 341 ärenden i denna grupp var 187 (55 %) frivilliga förbindelser (14 5 a). Den procentuella andelen frivilliga för— bindelser i nämnda grupp var för Gö- teborg 64 %, Malmö 86 % och Stock- holm 0%. Den procentuella andelen ärenden som innebar medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkohol— poliklinik är ungefär lika stor för andra städer över 50 000 invånare som för öv- riga städer och köpingar medan lands- kommunerna har en betydligt mindre andel. Några siffror för storstäderna finns ej redovisade, vilket för storstä- derna delvis har påverkat den pro— centuella fördelningen på övriga åt- gärdstyper.
Som diagram 8.1 visar varierar den procentuella andelen pågående under- sökningar respektive åtgärder avsevärt mellan olika län. Ifråga om undersök- ningar har sålunda Stockholms län (60 %) och Göteborgs och Bohus län _ exkl. Göteborg — (65 %) den högsta andelen medan Kalmar län (23 %), Hal- lands län (30%) och Jämtlands län (32 %) har den lägsta.
Södermanlands län har en mycket li- ten andel (5 %) hjälpåtgärder enligt
14 5 a medan Kronobergs län har en fem gånger större andel (25 %). Andelen Övervakningar enligt 15 och 36 %% ”är minst i Örebro län (10 %) och Söder— manlands län (13 %). Den största an— delen liar Hallands län med cirka 41 %. Även Kalmar (34 %), Skaraborgs (34 %), Kopparbergs (31 %) och Väs- ternorrlands län (30 %) har höga pro— centuella andelar övervakningar av den— na typ. -
övervakning ”| samband med försöks- permission eller efter utskrivning från allmän vårdanstalt är tämligen lika före- kommande i alla län och utgör 5—18.% av samtliga pågående ärenden. Den lägsta andelen har Uppsala län (5 %"), Västerbottens län (6 %) och Göteborgs och Bohus län —- exkl. Göteborg .. — (8 %). Den högsta andelen har Kalmar, Malmöhus _ exkl. Malmö — och Hal— lands län där samtliga har 18 %.
Andelen ärendenvid rådgivningsbyrå eller behandling hos läkare eller alko— holpoliklinik är relativt sett vanligast i Södermanlands (28 %) och Jämt- lands län (24 %) medan låga andelar gäller för Hallands (1 %), Blekinge (1 %), Kronobergs (2 %), Värmlands (2 %) och Gävleborgs län (3 %). 4
Tabell 8.1]. Procentucll fördelning av antalet pågående ärenden i de tre största städerna. M än och kvinnor
Ärendets art Stockholm | Göteborg I Malmö . | , Undersökningar enl. 12 å ....................... 34 | ||; Hjälpåtgärder enl. 14 5 a (frivilliga förbindelser). . . 11 16 Övervakningar enl. 15 & (utan samband med an- [ staltsvård) .................................. 38 i * () Övervakningar enl. Stig i samband med anstånd ! med verkställighet av intagningsbeslut ......... 4 i 4 Övervakning efter vård på allmän anstalt (försöks- l permitterade) ............................... 11 l ]? Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt. (3 l 5; Pågående ärende vid rådgivningsbyrå under nn:s ? huvudmannaskap ............................ 6 '. (i 100 103;
1 228 av Stockholm upptagna ärenden i denna grupp har förts till gruppen pågående ärenden vid rådgivningsbyrå.
De skillnader mellan storstäderna som framgar av tabell 8.11 är oväntade inte minst sett ur synpunkten att siffror- na torde vara väl jämförbara. Andelen undersökningar är ungefär lika med någon övervikt för Göteborg. Stockholm har en överraskande låg andel hjälp— åtgärder enligt 14 5 a _ endast 1 % _ medan Göteborg octhalmö här har 16 resp. 15 %. När detgäller övervak- ningar enligt 15 5 är förhållandet det motsatta. Övervakningarna utgör 38 % av ärendena i Stockholm, men endast 10 % i Göteborg och .16 % i Malmö.
övriga typer av övervakningar utgör ungefär samma andelar av ärendena i de tre städerna. Beträffande pågående åtgärd vid rådgivningsbyrå under nyk— terhetsnämndens huvudmannaskap före- ligger inga skillnader. '
Siffrorna i tabell 8. _11 torde ifråga om hjälpåtgärder (14 5 a) och övervakning
enligt 15 & klart illustrera väsentliga skillnader mellan Stockholm och övriga storstäder i tillämpningen av nykter- hetsvårdslagen.
Särskilt bör framhållas att mer än hälften (433 eller 56 %) av samtliga landskommuner hade mindre än fem på- gående ärenden (tab. 8.12) och 681 (68 %) mindre än 10. 14 % av lands- kommunerna hade inte ett enda. Endast 15 % av samtliga kommuner hade mer än 19 pågående ärenden.
I gruppen övriga städer och köping- ar hade 14 % mindre än fem pågående ärenden och blott 45 % hade mer än 19. Sammanlagt 351 kommuner (35 %), varav 27 övriga städer och köpingar, hade endast 1—4.
Samtliga städer över 50 000 invånare hade mer än 150 och sex hade mer än 600. Stockholm, Göteborg och Malmö hade resp. 5 307, 3 249, 1 175 pågående
Tabell 8.12. Antal pågående ärenden den 23/11 1964 fördelade på olika kommuntyper
_ Antal kommuner ' Antal pågående , , Andra städer arenden Storstäder med över Övriga stader , Lands- Samtliga 50 000 inv. o. kopmgar kommuner
O _ _ 4 109 113 1_ 4 _ _ 27 324 351 5— 9 _ _ 29 188 217 10— 14 _ _ 35 77 112 15— 19 _ — 23 38 61 20— 29 _ — 25 18 43 30— 39 _ _ 15 9 24 40— 49 _ _ 11 8 19 50_ 59 _ _ 11 2 13 60— 69 _ _ 11 _ 11 70— 79 — — 2 2 4 80— 89 _ — 4 _ 4 90_ 99 _ _ 1 _ 1 100— 149 _ _ 6 1 7 150_ 199 _ 3 7 1 11 200— 399 _ 3 4 _ 7
1 400—_ 599 _ 2 _ — 2 L 600— 999 _ 3 _ _ 3 1 OOO—1 999 1 — _ _ 1
2 OOO—2 999 _ —— _ _ _
3 OOO—3 999 1 _ _ _ 1 4 000— 1 _ _ _ 1
Summa ' 3 11 215 777 1 006
"; Allmän vårdanstalt Enskild vårdanstalt ; Kommuntyp män kvinnor män kvinnor ant. % ant. | % ant. | % ant. % Storstäder ..................... 905 49,5 45 75,0 165 42,1 14 46,7 Andra städer över 50 000 inv. . . . 231 12,6 3 5,0 81 20,7 1 3,3 Övriga städer och köpingar ...... 498 27,3 8 13,3 95 24,2 13 43,3 Landskommuner ............... 194 10,6 4 6,7 51 13,0 2 6,7 Hela riket 1 828 100 60 100 | 392 100 30 100
1 Ingår ej i gruppen pågående ärenden i tabell 8.10. Uppgifterna har lämnats av nykterhets- nämnderna.
Tabell 8.14. Förhållandet mellan antalet intagna på vårdanstalter och nykterhets-
nämndernas summa pågående ärenden1
Allmän vårdanstalt Enskild vårdanstalt Kommun eller kommuntyp män kvinnor män kvinnor Stockholm ....................... 1: 10 1: 21 1: 41 1: 55 Göteborg ........................ 1: 13 1: 25 1: 127 1: 123 Malmö .......................... 1: 12 1: 24 1: 170 _ Samtliga storstäder ............... 1: 11 1: 22 1: 61 1: 72 Andra städer över 50 000 inv. ..... 1: 18 1: 89 1: 51 1: 266 Övriga städer och köpingar ........ 1: 15 1: 39 1: 77 1: 24 Landskommuner ................. 1: 27 1: 39 1: 102 1: 77 Hela riket 1: 15 1: 29 1: 68 1: 58
1 Exkl. gruppen medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nn:s huvud- mannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nn eller rådgivningsbyrå samtidigt förekom- mer). Intagna på vårdanstalter har i denna tabell inräknats i antalet pågående ärenden.
ärenden. Av samtliga 1 006 kommuner i landet hade endast 213 (21 %) 15 eller fler.
Som framgår av tabell 8.13 är stor- städernas andel i fråga om intagna på allmän vårdanstalt mycket domineran— de. Varannan intagen man kommer från någon av storstäderna. När det gäller kvinnorna kommer tre av fyra från stor— städerna. En liknande tendens om ej lika utpräglad gäller för män som vår- das på enskilda vårdanstalter för alko- holmissbrukare. Ifråga om kvinnorna har gruppen övriga städer och köpingar lika många på enskild anstalt som stor- städerna.
De totalsiffror beträffande antalet
anstaltsvårdade som lämnats av nykter- hetsnämnderna avviker något från de sifferuppgifter som vid samma tidpunkt lämnats av vårdanstalterna. Se tabeller- na 10.1 och 10.2.
Tabell 8.14 visar för storstädernas del att av elva aktuella män vid nykterhets- nämnderna finns en intagen på allmän vårdanstalt. Storstäderna har förhållan— devis det största antalet intagna på den— na anstaltstyp. Stockholm har var tion- de och Göteborg var trettonde intagen på sådan anstalt. Även för kvinnornas del dominerar storstäderna där mer än var tjugonde vårdas på allmän anstalt.
En av 61 män i storstädernas aktuella nykterhetsnämndsklientel är intagen på
enskild vårdanstalt och en av 51 i andra städer över 50 000 invånare. Stockholm har en av 41 och Malmö endast en av 170 män intagen på sådan anstalt. För kvinnornas del är en av 24 i övriga stä- der och köpingar och en av 266 i andra städer över 50 000 inv. föremål för vård på enskild anstalt.
Personalresurser
Personalens sammansättning
Vid inventeringen av nykterhetsnämn- dernas personalresurser har i detta sammanhang endast medtagits personer som deltagit i det direkta undersök- nings— eller vårdarbetet, nämligen för- troendemän, tjänstemän och frivilliga medhjälpare. Beträffande tjänstemän har antalet uttryckts i heltidstjänster eller delar därav. Om vid gemensam förvaltning en tjänsteman beräknats ha halva sin tjänstgöring förlagd till nyk- terhetsnämnden har detta förhållande redovisats som 1/2 tjänsteman.
Förutom den i tabell 8.15 angivna
Tabell 8.15. Personalens storlek och antal pågående ärenden i medeltal per befattningshavare vid landets nykterhets—
nämnder Antal pågå- ende ärenden Personalkategori Antal i medeltal per befattnings- havare Tjänstemän ....... 4591 43,4 Förtroendemän . . . 1 492 2,3 Frivilliga med- arbetare ........ 1 666 1,8 Samtliga 3 617 7,3
1 Över 1/2 upp till 1/1 samt 1/1 upp till 1 1/2 tjänsteman har räknats som 1 tjänsteman. Över 1 1/2 upp till 2 tjänstemän har räknats som 2 tjänstemän. I summan 459 ingår ej 288 tjänstemän som på 1/2 tid eller kortare tid handlagt nykterhetsvårdsärenden.
personalen fanns vid landets 1 006 nyk- terhetsnämnder 288 tjänstemän som på havtid eller kortare tid handlade nykterhe-tsvårdsärenden. Dessa anställ— das arbetsinsatser har beräknats inot- svara ca 80 heltidsanställda tjänstemän. Antal ärenden i medeltal per befatt- ningshavare avser de personalkatego— rier som medtagits i tabellen.
Antal pågående ärenden i medeltal per tjänsteman i olika kommuntyper framgår av följande tablå.
Antal ärenden i
Kommuntyp medeltal per
tjänsteman Storstäder .............. 55,5
Andra städer över 50.000
invånare ............. 41,0 Övriga städer och köpingar 30,1 Landskommuner ........ 47,1
Som framgår av tablån är antalet pä— gående ärenden per tjänsteman lägst i kommuntypen övriga städer och kö- pingar och högst i storstäderna.
Tabell 8.16 innehåller uppgifter om totalantalet pågående ärenden, fördel— ning på ärendetyp och personalkate- gori, som direkt handhar undersök— nings- eller vårdarbetet. Endast för— troendemän, social personal och frivil- liga medarbetare har redovisats och så- lunda ej läkare eller personal med ka- merala arbetsuppgifter.
Som framgår av tabellen dominerar antalet undersökningar stort. Antalet övervakningar enligt 15 & är även rela- tivt betydande. Detsamma gäller för frivilliga förbindelser och övervak- ningar i samband med försökspermis- sion; de senare uppgår till drygt det dubbla antalet mot frivilliga förbindel- ser. I sammanhanget bör observeras att en del av antalet pågående ären— den vid rådgivningsbyråer utgöres av fortlöpande förbindelser. Den relativt
Tabell 8.16. Antal pågående ärenden fördelade på olika personalkategorier
Ärenden
Ärenden som handlägges av
därav kvin— nor
Ärendets art
antal %
Frivilliga medarbe- tare
Tj änste- män
Förtroen-
demän Totalt
% antal % antal %
antal
Undersökningar enl. 12 å ........ Hjälpåtgärder enl. 14 5 a (frivilliga förbindelser). . . . Övervakningar enl. 15 9 (utan sam- band med an— staltsvård) ..... Övervakningar enl. 36 5 i samband med anstånd med verkställig— het av intag- ningsbeslut ..... Övervakning efter vård på allmän anstalt (försöks- permitterade) . . . Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt . . Pågående ärenden vid rådgivnings- byrå under nn:s huvudmanna- skap Medicinsk behand- ling hos läkare eller vid alkohol- poliklinik under nn:s huvudman- naskap (utan att undersökning el- ler åtgärd av nn eller rådgivnings- byrå samtidigt förekommer). . . .
11 516 42 602
3 213 12 254
5 638 21 484
1 028 4 52
2 429 9 103
1 230 4 51
1 062 4 94
1 088 4 50
1393 12 10123 88 11516
621 19 2031 63 570 18 32221
853 15 3 374 1 542 27 5 7691
153 15 618 60 257 1028
256 10 1874 74 420 16 25501
149 12 869 70 227 18 12451
10 1 1 050 99 2 0 1 062
27 204 100 1 690
Samtliga
19 939 11 26 392
3435 | 13 76 j3018
1 I några fall har två personalkategorier tagits upp som handläggare av ett och samma ärende. I dessa fall har vanligen frivillig medarbetare biträtt tjänsteman.
låga siffran för medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik sammanhänger som tidigare påpekats dels med att den inte avser personer som går på medicinsk behandling och samtidigt upprätthåller någon form av
kontakt med nykterhetsnämnd eller rådgivningsbyrä och dels med att siff- rorna för storstäderna ej är redovisade.
Undersökningarna handlägges näs- tan helt av tjänstemän. Endast 12 % av totalandelen undersökningar fullgöres
Andra städer . .. .. .. Övrlga stader Lands- . Personal Storstader 50 85632” och köpingar kommuner Samtliga ant. % ant. % ant. % ant. % ant. % Enbart förtroende- män ........... _ _ _ _ 40 18,6 529 68,1 569 56,6 % eller mindre än 1/2 tjänsteman . . _ _ _ _ 77 35,8 211 27,2 288 28,6 Mer än 1/2_1 %. tjänsteman ..... _ _ _ _ 60 27,9 33 4,2 93 9,2 Mer än 1 1/2—2 tjänstemän ..... _ _ _ _ 25 11,7 3 0,4 28 2,8 3_ 4 tjänstemän _ _ 1 9,1 11 5,1 1 0,1 13 1,3 5—10 » _ _ 8 72,7 2 0,9 _ _ 10 1,0 11—20 » _ _ 2 18,2 _ _ _ _ 2 0,2 21—30 » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 31_40 » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 41—50 » _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 51— » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 Summa 3 99,9 11 100 215 100 | 777 100 1 006 100
Tabell 8.18. Nykterhetsnämnderna i landskommunerna länsvis fördelade efter tjänste- *
mannamed verkan 1 eller .. .. * f..Enba" miédre än M” 3" M" an 3_4 Summa ortroende- . .. 1/2_1 Va 1 1/2_2 . .. .. 1 Län män % t] anste- tjänsteman tjänstemän t] anstem an nykter— . man hets- nämnder [ ant. % ant % ant. % ant. % ant. % Stockholms ......... 12 34 17 49 5 14 1 3 _ _ 35 Uppsala ............ 1 6 73 5 23 1 4 _ _ _ _ 22 Södermanlands ...... 25 89 3 1 1 _ _ _ _ _ _ 28 Östergötlands ....... 28 85 4 12 1 3 _ _ _ _ 33 Jönköpings ......... 32 84 6 16 _ _ _ _ _ _ 38 Kronobergs ......... 27 90 3 10 _ _ _ _ _ _ 30 Kalmar ............ 28 70 12 30 _ _ _ _ _ _ 40 Gotland ............ 10 83 2 1 7 _ _ _ — _ _ 12 Blekinge ........... 8 50 6 38 2 12 _ _ _ _ 16 Kristianstads ....... 34 77 10 23 _ _ _ _ _ _ 44 Malmöhus (utom Malmö) .......... 43 83 9 1 7 _ _ _ _ _ _ 52 Hallands ........... 3 1 94 2 6 _ _ _ _ _ _ 33 Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . 26 72 9 25 _ _ 1 3 _ _ 36 ; Älvsborgs .......... 36 68 14 26 2 4 _ _ 1 2 53 ! Skaraborgs ......... 41 91 4 9 _ _ _ — _ _ 45 1 Värmlands .......... 30 79 8 21 _ _ _ _ _ _ 38 ' Örebro ............. 6 32 13 68 _ _ _ _ _ — 1 9 Västmanlands ....... 12 63 5 26 2 11 _ _ _ _ 19 Kopparbergs ........ 20 52 14 37 4 11 _ _ _ _ 38 Gävleborgs ......... 24 75 5 16 3 9 _ — _ _ 32 Västernorrlands ..... 16 49 15 45 2 6 _ _ _ _ 33 Jämtlands .......... 15 49 15 48 1 3 _ _ _ _ 31 Västerbottens ....... 6 23 1 8 69 1 4 Norrbottens ........ 3 12 12 50 9 38 Samtliga 529 68 211 27 33 4
av förtroendemän. Tjänstemännen handlägger 63 % av antalet hjälpåtgär- der och 58 % av antalet övervakningar enligt 15 &. Motsvarande siffror för förtroendemännen är 19 resp. 15 %. Tjänstemän handlägger 99 % av an- talet pågående ärenden vid rådgiv- ningsbyrå, 88% av undersökningsfal- len och 74 % av övervakningsfallen vid försökspermission. Frivilliga medarbe- tare anlitas mest vid övervakningar. Vid rådgivningsbyråerna anlitas de inte alls, vilket också gäller förtroendemän— nen.
Tjänstemannamedverkan i olika kom- muntyper framgår av tabell 8.17.
Nära en femtedel av gruppen. övriga städer och köpingar samt 68 % av lands- kommunerna har enbart förtroendeman- namedverkan inom nykterhetsvården. Deltidsanställd tjänsteman (halvtid el- ler därunder) har 35,8 % av övriga städer och köpingar samt 27,2% av landskommunerna. Endast 6,0 % av öv- riga städer och köpingar har mer än 2 heltidsanställda tjänstemän. För lands- kommunernas del är det endast %% som har mer än 11/2 tjänsteman an- ställd. Motsvarande siffror för hela lan- det är 5,6 %. Frapperande är att drygt
95 % av landskommunerna har ingen eller högst 1/2 tjänsteman anställd för handläggning av ärenden vid nykter- hetsnämnden.
Tabell 8.18 utvisar nykterhetsvårds- arbetets fördelning mellan förtroende—- män och tjänstemän i kommunerna in- om de olika länen. I medeltal har 68 % av landskommunerna enbart förtroen- demän. Hallands, Skaraborgs och Kro— nobergs län har den största procen— tuella andelen kommuner (94—90 %) med enbart förtroendemannamedver- kan i det praktiska nykterhetsvårds— arbetet. Norrbottens, Västerbottens, örebro och Stockholms län har den lägsta andelen kommuner (12_34 %) som saknar tjänstemannamedverkan. Bland de 248 landskommuner som har tjänstemannam—edverkan har 85 % var— dera enda-st 1/2 eller mindre än 1/2 tjäns— teman som sysslar med nykterhetsvårds- ärenden.
Frivilliga medarbetare
Som tabell 8.19 visa-r anlitar endast en tredjedel av samtliga nykterhets- nämnder frivilliga medarbetare. Antalet
Tabell 8.19. Nykterhetsnämnderna fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare
Andra städer . .. .. .. Övrl a stader Landskom- . Antal frivilliga Storstader 50 (t):—ver och köpingar muner Samthga medarbetare 00 1nv.
ant. % ant. | % ant. % ant. % ant. % O ............... _ _ 2 18,2 112 52,1 539 69,4 653 64,9 1 ............... _ — _ _ 15 7,0 126 16,2 141 14,0 2 ............... — _ _ _ 25 11,7 52 6,7 77 7,6 3 ............... _ _ _ _ 11 5,1 28 3,6 39 3,9 4 ............... _ _ _ _ 9 4,2 11 1,4 20 2,0 5— 9 ........... _ _ 2 18,2 19 8,8 18 2,3 39 3,9 10_19 ........... _ _ 1 9,0 16 7,4 3 0,4 20 2,0 20—29 ........... _ _ 2 18,2 4 1,9 _ _ 6 0,6 30—39 ........... 1 33,3 2 18,2 2 0,9 _ _ 5 0,5 40—49 ........... _ _ 2 18,2 _ _ _ _ 2 0,2 50— ........... 2 66.7 _ _ 2 0,9 _ _ 4 0,4
Summa 3 100 11 100 215 100 777 100 1006 100
Diagram 8.2. Städer med mindre än 50 000 invånare, köpingar samt landskommu— ner länsvis fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare.
Stockholms län |
l'Z—tlllllllllllllil
Uppsala län |
' lEl
Södermanlands länL
lEElllllll lll llll lllllllllm
Östergötlands län |
IEIHIlllllllll
Jönköpings län |
lill llllllllllllll lill
Kronobergs län L
Hllllllllllllll
lEllllllllllll
lElllllllllllllllää
Kalmar län | Gotlands län L Blekinge län |
lElllllllllllllllllllmililili-lälill
Kristianstads län |
lElllllllllllllläl
Malmöhus lön [ (exkl. Malmö)
iElHlllllllläl
Hallands län L
lElllllllllllml
Göteborgs o. Bohus län (exkl. Göteborg) L
lälllllllllllllllllää
Älvsborgs lön [
l—Z—llllllllllllllllläliä
Skaraborgs län |
Elllllllllllllllliä
Värmlands län L
lEllllllllllW
Örebro län L
lElllllllllllllllllliil
Västmanlands län L
lllllllllllllllläw
Kopparbergs län |
lE—lllllllllllllllä
Gävleborgs län [
lElllllllllllllllllllllääläll
Västernorrlands län [
lEllllllllllllll
Jämtlands län |
lEllllllllllllllälil
Västerbottens län [
Elllllllllllllllllä
Norrbottens län |
lEllllllllllllllllllllllllllläääå
Samtliga (exkl. större städer-)
lElllllllllllllllliää I
|” "I 0 l
[IDE
”lilja—4
l|||l|l lllll lllllllllllll|ll||lll|]lllllllllllllllllrl—rlllT]
20 30 40 50 60 70 80 90 IOD % & 5 eller flera frivilliga medarbetare
anlitade medarbetare är oftast varieran- de mellan en och fyra. Endast 7,6 % av samtliga kommuner anlitar fler än fyra medarbetare; detta gäller främst de större städerna. Stockholm har redovisat 86 frivilliga medarbetare, Göteborg 82 och Malmö 36.
Av diagram 8.2 framgår fördelning— cn länsvis av frivilliga medarbetare för kommuntyperna övriga städer och k—ö- pingar samt landskommuner. I Upp— sala, Kronobergs och Västmanlands län har 73_83 % av dessa kommuner inte någon frivillig medarbetare. De lägsta siffrorna, 43—50 %, har Gotlands, Ble- kinge, Jämtlands Och Norrbottens län, vilket således innebär att kommunerna i dessa län är mer benägna att anlita frivilliga medarbetare.
För 13—19 % av kommunerna i Ble— kinge, Gävleborgs och Norrbottens län redovisas fem eller fler frivilliga med— arbetare. Detta antal förekommer i 0_ 3 % av kommunerna i Uppsala, Kalmar, Kronoberg och Kristianstad. Samman- fattningsvis kan dock sägas att skill- naderna mellan länen är _ med un-
dantag av Uppsala län _ tämligen små.
Tjänstemännens utbildning
Endast en femtedel av de heltidsan- ställda tjänstemännen vid nykterhetsp nämnderna har utbildning från social— högskola (tab. 8.20). Ca 10 % har ut- bildning frän Sto—ra Sköndal och ett par procent från universitet. övriga — nä- ra två tredjedelar _ har ingen egentlig social utbildning. I denna senare grupp torde ingå personer som genomgått vis-s kortare av arbetsgivare, studieförbund m. fl.. organiserad utbildning. Efter 1964 torde en del tjänstemän, utan social grundutbildning vid socialhögskola el- ler motsvarande, vid några större nämn- der ha erhållit viss internt organiserad utbildning. Under samma tid torde emel— lertid ytterligare tjänstemän med ut- bildning från socialhögskola ha läm- nat bl.a. den kommunala nykterhets- vården.
Vid en jämförelse med deltidstjäns- ternas fördelning på olika utbildnings-
Tabell 8.20. Tjänstemännens utbildning
Delar av tjänster och deras Hela tjänster. (Dock har fördelning på olika utbild- över Maj—1 och 1—1 % ningsvägar (avser endast . . tjänsteman räknats som tjänster med 1/2 eller Utbildning 1 tjänsteman) mindre än % tjänsteman) antal % antal % Socionomntbildning ............... 86 19,5 122 34,6 Stora Sköndals sociala linje ........ 33 7,5 16 4,5 Diakonutbildning ................. 10 2,3 6 1,7 Akademisk utbildning med social inriktning ..................... 8 1,8 5 1,4 Praktikanter från socialhögskola . . . 3 0,7 2 0,6 Praktikanter utan social utbildning. 21 4,8 3 0,8 Tjänstemän utan social utbildning. . 279 63,4 199 56,4 Summa 4401 100,0 353 100,0
1 Denna summa blir lägre än motsvarande summa för tjänstemän i tabell 8.15 beroende på att Vissa nämnder har flera deltidsanställda tjänstemän, som vid nämndernas redovisning ej räknats samman till hela tjänster.
Diagram 8.3. Tjänstemännens utbildning i storstäder och i olika kommuntyper
Stockholm | ”M ' ' I Göteborg | Em . . 1 Malmö" L Illlllllllllllääiä ' ' l
Andra städer över L 50 000 invånare Övriga städer och L köpingar
Inhääa. lagman lga
lMEnn fl
[ll|||lllllllllllllllllnjlllllllll|llllllllljllllllllljllll|l|ll|lllllniljlllllll|l||ll|jlilll|llr1
0 lt] 20 30 40 50 50 70 en 90 IDG %
DTjönstemt—in utan social utbildning åniokonutbildnlng MPr-oktikanter utan social utbildning äåtora Sköndals sociala linje % Proktikanter från socialhögskola .Socionomutbildning .Akademisk utbildning med social inriktning
ansa. ln m ”1 _l
l l
Landskommuner |
Samtliga kommuner |
grupper (tabellens högra kolumn) kan man iakttaga att drygt en tredjedel av dessa tjänstemän har social utbildning, vilket sålunda är en högre siffra än vad som gäller för heltidsanställda. Det- ta kan bero på dels att utbildningsfre- kvensen är högre bland de tjänstemän som huvudsakligen är verksamma inom övrig kommunal socialvård, dels att det är lättare att rekrytera utbildad per- sonal till deltidstjänster.
Diagram 8.3 visar skillnaderna i tjäns- temännens utbildning mellan de stör- re städerna samt mellan olika kommun— typer. Bland storstäderna har Malmö och Göteborg den största andelen _ ca 40 % _ socionomer medan Stock- holm endast har drygt 10 %. Malmö har dessutom den största andelen tjäns- temän med utbildning från Stora Skön- dals sociala linje.
Andelen tjänstemän utan social ut- bildning är i Stockholm 75 % medan
Malmö här kommer lägst med ca 36 %. Den höga andelen praktikanter i Mal- mö utan social utbildning torde sam— manhänga med medveten återhållsam- het i fråga om tillsättandet av tjänster med personer utan önskvärd utbild- ning.
Bland de andra kommuntyperna har övriga städer och köpingar den största andelen _ nära 23 % _ socionomer medan landskommunerna har den lägs- ta 11 %. Landskommunerna har drygt 80 % tjänstemän som ej har social utbildning. Motsvarande siffror för öv- riga kommuntyper varierar mellan 55 och 66 %.
Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen
Nykterhetsnämnderna har i samband med undersökningen bedömt personal- situationen med utgångspunkt från den
Tabell 8.21. Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen i olika
kommuntyper Andra städer . .. Nämnden bedömer Storstäder över Öva—lga stader Landskom- Samtliga personalsituationen 50000 inv. oc köpingar muner som ant. % ant. % ant. % ant. | % ant. % tillfredställande. . . _ _ _ _ 130 60,5 664 85,5 794 78,9 otillfredsställande, huvudsakligen pga otillräckligt antal tjänster. .. 3 100,0 3 27,3 68 31,6 82 10,6 155 15,4 otillfredsställande, huvudsakligen pga brist på per- sonal (vakanta el— ler med okvalifi— cerad personal besatta tjänster) _ _ 8 72,7 17 7,9 31 _ 3,9 57 5,7 Summa 3 100 11 |100 | 215 |1oo 777 [100 1006 100
sociala personalens utbi-ldningsgrad så- dan den angivits i tabell 8.20. Om nämnden bedömt personalsituationen såsom otillfredsställande har den kun- nat ange orsakerna härtill i en särskild delfråga.
Nära 80 % av kommunerna bedömer personalsituationen som tillfredsstäl- lande.
Som framgår av tabell 8.21 anser samtliga storstäder, andra städer över 50000 inv., ca 40 % av övriga städer och köpingar samt ca 15 % av lands- kommunerna att personalsituationen är otillfredsställande. Den väsentligaste orsaken härtill har med undantag av andra städer över 50000 inv. angivits vara otillräckligt antal tjänster. Även bristen på personal med tillräcklig kompetens har främst för större städer varit en betydande orsak.
De skäl som angivits i en särskild delfråga har vanligen varit brist på tillräckligt utbildad personal, för låg lönesättning av tjänsterna, för få tjäns- ter, för stort antal ärenden per tjänste- man, nya behandlingsmetoder som krä- ver ökad utbildning, större arbetsin- satser m. m.
Medverkan av länsnykterhetsnämnd
För att få en uppfattning om länsnyk- terhetsnämnde-rnas direkta medverkan i nykterhetsvårdsarbetet har i under- sökningsformuläret medtagits en fråga härom. Frågan avsåg endast kommuner med mindre än 30000 invånare. Som förutsättning för att medverkan av läns- nykterhetsnämnd skulle anses förelig- ga har krävts att länsnykterhetsnämn- dens tjänsteman tagit direkt del i hand- läggningen av enskilt värdärende. Råd- frågning per telefon eller i annan ord— ning liksom alla former av rutinmäs- sig handläggning har sålunda ej av- setts. Det bör i sammanhanget upp- märksammas att handläggningen av enskilda vårdärenden endast utgör en begränsad del av länsnykterhetsnämn- dernas uppgifter.
Tabell 8.22 visar en klar tendens nämligen att kommunala nykterhets— nämnder utan anställd tjänsteman eller med deltidsanställd tjänsteman (1/2 el- ler mindre än 1/2) dominerar då det gäller att i nämnt avseende anlita läns- nykterhetsnämnderna. Dock är det en- dast något över hälften (ca 56 %) bland
Tabell 8.22. Biträde av lå'nsnyklerhetsnämndens tjänsteman under år 19631
Antalet anställda tjänstemän vid den kommunala Samtliga Antal ärenden som nykterhetsnämnden nämnder i handlagts med kommuner biträde av länsnyk— 1/ eller Mer än .. med mindre terhetsnämndens Ingen mindzre än % 1/2_1 1/2 Mer an 1 % än 50 000 inv. tjänsteman antal ' % antal % antal % antal % antal % 0 ............... 245 43,1 165 57,3 81 87,1 39 92,9 530 53,4 1— 3 ........... 272 47,8 103 35,8 10 10,7 _ _ 385 38,8 4—10 ........... 46 8,1 16 5,6 2 2,2 _ _ 64 6,5 11—20 ........... 2 0,3 1 0,3 _ _ _ _ 3 ,3 21—50 ........... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 51 eller flera ...... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Uppgift saknas. . .. 4 0,7 3 1,0 _ _ 3 7,1 10 1,0 Summa 569 100 288 100 93 100 42 100 | 992 | 100
1 Frågan har endast avsett kommuner med mindre än 30 000 inv. Bearbetningen av materia- let har dock i denna tabell även gällt kommuner med 30 000—50 000 inv., vilka samtliga redo— visats ha 0 ärenden handlagda med biträde av länsnykterhetsnämnd.
Tabell 8.28. Skillnaderna mellan länen i fråga om frekvensen ärenden i % som 1963 handlagts med biträde av länsnykterhetsnämnd. Tabellen avser kommuner med mindre
än 50 000 invånare
Kommuner med mindre än 50 000 inv. länsvis och procentuellt fördelade efter antal med biträde av Län länsnykterhetsnämnd handlagda ärenden
0 1—3 4—10 11—20 S:a %
Stockholms ..................... 54 46 _ _ 100 Uppsala ........................ 25 56 1 9 _ 1 00 Södermanlands .................. 19 74 7 _ 100 Östergötlands ................... 28 69 3 _ 1 00 Jönköpings ..................... 51 49 _ _ 100 Kronobergs ..................... 56 41 3 _ 1 00 Kalmar ........................ 29 61 10 _ 100 Gotlands ....................... 60 40 _ _ 100 Blekinge ....................... _ 50 50 _ 1 00 Kristianstads ................... 66 3 3 _ 1 00 Malmöhus ...................... 13 56 29 2 100 Hallands ....................... 50 44 _ _ 1 001 Göteborgs o. Bohus .............. 58 34 8 _ 100 Älvsborgs ...................... 41 46 13 _ 100 Skaraborgs ..................... 43 50 5 2 1 00 Värmlands ...................... 36 39 19 _ 1002 Örebro ......................... 1 3 75 12 _ 1 00 Västmanlands ................... 83 17 _ _ 100 Kopparbergs .................... 54 41 5 _ 100 Gävleborgs ..................... 64 36 _ _ 100 Västernorrlands ................. 71 29 _ _ 1 00 Jämtlands ...................... 50 50 _ _ 100 Västerbottens ................... 17 83 _ _ 100 Norrbottens .................... 33 67 _ _ 100 Medelpro centen 53 39 7 O 1 003
6% ($% 1%
1 Därav uppgift saknas 3 » » | 3 » | »
de kommunala nämnder, som helt sak- nar tjänsteman, som under år 1963 haft biträde av tjänsteman vid länsnykter- hetsnämnd. Endast omkring 8 % har haft biträde av tjänsteman i fler än fyra ärenden under året.
För grupperna 1—3, 4_10 osv. i ta- bellen gäller att de endast avser kom- muner med högst 30 000 invånare. Till följd av brist på exakta noteringar och att i vissa fall uppskattningen eller framräkningen av antalet av länsnykter- hetsnämnd handlagda ärenden gjorts i efterhand, torde siffrorna vara ungefär- liga. Länsnykterhetsnämnderna har dock varit i tillfälle att vid uppen- bart felaktiga angivelser påtala detta.
I tabell 8.23 påvisas vissa skillnader i länsnykterhetsnämndernas aktivitet när det gäller att biträda de kommunala nämnderna i handläggningen av enskil- da vårdä'renden och/eller i dessa senare nämnders benägenhet eller behov av att anlita länsnykterhetsnämnderna. De lägsta frekvenserna handlagda sådana ärenden uppvisa-r Västmanlands (17 %), Västernorrlands (29 %), Kristianstads
(34 %) och Gävleborgs län (36 %) medan Malmöhus (87 %), örebro (87 %), Västerbottens (83 %) och Sö— dermanlands län (81 %) uppvisar den högsta. Det vanligaste antalet ärenden med biträde av länsnykterhetsnämnd är 1—3 för samtliga län med undan- tag av Blekinge där fördelningen är lika mellan grupperna 1—3 och 4—10. I Malmöhus och Skaraborgs län har två av kommunerna redovisat 11—20 ären- den under år 1963.
Orsakerna till skillnaderna mellan länen torde bl.a. vara variationer i antalet kommuner, reseavstånd, perso- [l:a-.ltillgång vild länsnämnderna samt om- fattningen av det bistånd som krävs i andra former.
Medicinsk medverkan och vård
Läkarmedverkan
De frågor i undersökningen som gällt läkarmedverkan har avsett öppen vård och sålunda även läkarmedverkan vid
Tabell 8.24. N ykterhetsna'mndernas möjligheter till läkarmedverkan i %
årigt: Övriga Lands- Samtliga .. Stor- .. stader Lakarmedverkan .. over kom- stader 50 000 Den muner . köpingar Antal % mv. Nämnden har anställd läkare ..... 100,0 54,5 4,7 0,1 20 2,0 Nämnden äger anlita av kommunen anställd läkare ................ _ 27,3 7,0 1,7 31 3,1 Nämnden äger anlita läkare genom avtal eller överenskommelse . . . . _ 18,2 19,0 6,9 97 9,6 Nämnden anlitari det enskilda fallet provinsialläkare eller annan tj äns- teläkare (utan avtal eller överens— kommelse) .................... _ _ 64,6 86,0 807 80,2 Nämnden anlitari det enskilda fallet annan läkare (privatpraktiseran- de) .......................... _ _ 4,2 3,5 36 3,6 Nämnden har ej tillgång till läkar- medverkan ................... _ _ 0,5 1,8 15 1,5 100 100 100 100 _ 100 Antal kommuner 3 11 215 777 1006 _
Tabell 8.25. Läkarmedverkan i antal timmar/mån. i olika konununtyper i %
. Andra städer . .. ”232.233” brand;: ...läs... s...... P 50000 inv. P 3
0 .................. _ _ 8,3 33,1 27,3 under 1 ............ _ _ 28,9 52,6 46,8 1_ 2 ............. — _ 14,9 8,7 9,9 2— 5 ............. 9,1 22,3 2,6 6,9 5_10 ............. _ 9,1 9,8 2,2 3,9 10—20 ............. _ 9,1 10,7 0,5 2,8 20—40 ............. _ 18,2 4,2 0,3 1,3 40—60 ............. _ 18,2 0,9 _ 0,4 60— ............. 100,0 36,3 _ _ 0,7
100 100 100 100 100
Antal kommuner 3 11 215 777 1006
alkoholpolikliniker och andra mottag- ningar.
Endast ett obetydligt antal kommu— ner har ej tillgång till läkarmedverkan (tab. 8.24). Samtliga större städer, ca 30 % av övriga städer och köpingar samt ca 9 % av landskommunerna har möjlighet att antingen anlita egen lä- kare, i kommunen anställd läkare eller annan läkare genom avtal eller över— enskommelse. Den övervägande ande- len landskommuner (86 %) anlitar (utan avtal) i det enskilda fallet provin- sialläkare eller annan tjänsteläkare. Omfattningen av läkarmedverkan fram- går av tabell 8.25.
En tredjedel av landskommunerna och drygt 8 % av övriga städer och kö- pingar har ej medverkan av läkare i nykterhetsvårdsarbetet. Drygt hälften av landskommunerna och nära en tredje- del av övriga städer och köpingar an— litar läkare mindre än en timme per månad. Av samtliga nämnder är det drygt 27 % som inte har någon läkar— medverkan i nykterhetsvårdsarhetet. End-ast något mer än en fjärdedel av samtliga nämnder anlitar läkare en timme eller mer per månad.
Nämndernas bedömning av möjlig- heterna till läkarmedverkan framgår av tabell 8.26.
karmedverkan som otillräcklig medan de flesta landskommuner (91 %) och en betydande del av övriga städer och köpingar (77 %) bedömer den som tillräcklig.
I de fall nykterhetsnämnderna har bedlömt läkarmedverkan som otillräck— lig har de vanligaste orsakerna härtill uppgivits vara svårigheter att anlita lämpliga läkare med psykiatrisk ut- bildning, läkarbrist, bristen på tjäns- ter för läkare, osv.
Alkoholpoliklinik
Som tidigare nämnts i kap. 4 drev ett 70-tal kommuner vid undersöknings- tillfället alkoholpolikliniker eller mot- tagningar för alkoholsjuka, vilka tyd- ligen i betydande utsträckning även kan utnyttjas av utomstående kommu- ner. Nämndernas möjligheter att an- lita såd-an alkoholpoliklinik redovisas i tabell 8.27.
Trots den tämligen begränsade till- gången på alkoholpolikliniker i landet är det inte mindre än 426 kommuner som uppger sig ha möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik. Drygt hälften (52 %) av övriga städer och köpingar samt 60% av landskommunerna har
Tabell 8.26. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita läkare i olika
kommuntyper Nämndernas bedöm- ning av möjlighe- Andra städer Ö . ..
. .. .. .. vriga stader Lands- . terna till lakar- Storstader over .. . _ Samtliga medverkan den 50 000 inv. OCh kopingar kommuner
23/11 1964 Tillräcklig .......... _ 4 166 709 879 Otillräcklig ......... 3 7 49 68 127 Summa 3 11 | 215 777 1006
Tabell 8.27. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita särskild alko- holpoliklinik i olika kommuntyper
Andra städer Ö . .. .. .. vrlga stader Lands- . Namnden har Storstader 50 galär-mv och köpingar kommuner Samtllga
möjlighet att anlita särskild alkoholpo— liklinik ........... 3 10 103 310 426 ej möjlighet att anlita särskild alkoholpo-
liklinik ........... _ 1 112 467 580
Summa 3 11 215 777 1006
dock ej möjligheter att anlita sådan klinik, vilket ur behandlingssynpunkt får betraktas som otillfredsställande.
I de fall nämnderna har möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik sker detta genom avtal eller överenskommel- se med huvudman eller överläkare om mottagning eller vårdplatser för nyk- terhetsnämndens klientel för 132 kom— muner medan 297 har uppgivit att
sådant avtal ej föreligger. Uppgift sak— nas i 577 fall.
Psykiatrisk klinik
Nämndernas möjligheter att anlita psy— kiatrisk lasarettsklinik redovisas i ta- bell 8.28. Svaren torde i viss utsträck— ning ha påverkats av formulärifylla— rens kännedom om dessa resurser. Det
Tabell 8.28. A'ykterhetsnänmdernas bedömning av möjligheterna att anlita psykiatrisk Iasarettsklinik i olika kommuntyper
Andra städer . .. Nämnden har Storstäder över (33%? såld” k Lands- Samtliga 50 000 inv. P gar ommuner möjlighet att anlita psykiatrisk lasa- rettsklinik ........ 3 9 140 534 686 ej möjlighet att anlita psykiatrisk lasa- rettsklinik ........ _ 2 75 243 320 Summa 3 11 215 777 1006
Tabell 8.29. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita mentalsjuk- hus jör poliklinisk utredning eller behandling i olika kommuntyper
Andra städer Ö . .. .. .. ' tader Lands— . Namnden har Storstäder over vrigas _ Samtliga 50 000 inv. och köpingar kommuner möjlighet att anlita mentalsjukhus. . . . _ 8 147 504 660 ej möjlighet att anlita mentalsjukhus. . . . 3 3 68 273 346 Summa 3 11 215 777 1006
kan sålunda ha förekommit att nämn- den svarat nekande på grund av bris- tande kännedom om nämndens verk- liga möjligheter att utnyttja denna vård- möjlighet.
Drygt 31 % av samtliga kommuner (31 % även av landskommunerna) uppger sig ej ha möjlighet att anlita psykiatrisk klinik. Orsakerna härtill torde vara bristande kännedom om denna vårdmöjlighet, långa avstånd, bristen på lämpliga personliga kontak- ter med befattningshavare vid den psy- kiatriska kliniken i länet m. m.
Bland de nämnder som har möjlighet att anlita psykiatrisk lasarettsklinik fö- religger avtal eller överenskommelse med sjukvårdshuvudman eller över-j läkare om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 22 kommuner. För 668 föreligger ej någon överenskommelse och för 316 saknas
uppgift.
Mentalsjukhus
Möjligheterna för nämnderna att an- lita mentalsjukhus för poliklinisk ut- redning och behandling redovisas i tabell 8.29. Samma reservationer som för psykiatriska kliniker torde före- ligga.
De kommuner som uppger sig sakna möjlighet att regelmässigt anlita men- talsjukhus för poliklinisk utredning
och behandling är 34 % av samtliga (35 % av landskommunerna). Fördel- ningen är sålunda i stort sett densam- ma som ifråga om psykiatriska klini- ker. Även beträffande mentalsjukhusen torde orsakerna vara bl.a. bristande kännedom om vårdalternativet, långa avstånd, brist på vårdplatser, olika tolkning av frågan om behandlingsmöj- ligheter etc.
I de fall nämnderna har möjlighet att anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning eller behandling föreligger avtal ell-er överenskommelse med sty— relse eller överläkare vid mentalsjuk- hus om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 25 kommuner. För 639 föreligger ej nå- gon överenskommelse och för 342 sak- nas uppgift. De angivna siffrorna över— ensstämmer sålunda nästan helt med siffrorna för de psykiatriska klinikerna.
Nyklerhetsuämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser
I tabell 8.30 sammanfattas nämndernas bedömning av tillgången på medicins— ka vård- och behandlingsresurser av- seende alkoholpolikliniker, psykiatris- ka kliniker och mentalsjukhus.
Något mer än 31 % av samtliga kom- muner (25 % av landskommunerna, 48 % av övriga städer och köpingar)
Tabell 8.30. Nykterhetsnämndernas bedömning behandlingsresurser avseende alkoholpolikliniker,
av tillgången på medicinska vård- och psykiatriska kliniker och mentalsjukhus
.. .. Andra städer . ..
Namnden bedomer .. .. Övriga stader Lands- .
. Storstader over .. . Samtliga
tillgången som 50 000 inv. och kopingar kommuner tillfredsställande ..... _ 2 112 579 693 otillfredsställande. . . . 3 9 103 198 313 Summa 3 11 215 777 1006 bedömer tillgången till medicinska resurser inte bara innehållit frågor rö- vårdresurser som otillfredsställande. rande nykterhetsvårdens aktuella läge Det kan förefalla överraskande att tre fjärdedelar av landskommunerna och över hälften av övriga städer och kö- pingar anser förhållandena vara till- fredsställande, vilket dock får anses bero på den mycket låga frekvensen pågående nykterhetsvårdsärenden vid många av dessa nämnder.
De orsaker som nämnderna angivit till att de bedömt tillgången såsom otill— fredsställande är vanligen »sjukvårds- krisen», bristen på personal, långa av- stånd till vårdinstitutionen, bristande samordning av tillgängliga resurser, brist på vårdplatser och resurser, brist på akutplatser, brist på intresse från de sjukvårdande institutionerna att i tillräcklig omfattning erbjuda nykter- hetsvårdens klientel vård m.m.
Tillgång, behov och planer rörande olika vårdanordningar
Som inledningsvis påpekats har under- sökningen av nykterhetsnämndernas
utan även bedömningsfrågor gällande behov och planer ifråga om olika vård- anordningar. Svaren på sistnämnda frågor har sannolikt som regel läm- nats efte-r visst samråd med företrädare för andra berörda kommunala organ samt grannkommuner med likartade behov och utbyggnadsplaner.
Inackorderingshem och övergångshem Tillgång på platser redovisas i tabell 8.31 och beräknat antal erforderliga platser i tabell 8.32. Särskild undersök- ning angående inackorderingshemmens beläggning och klientel redovisas 1 kap. 11.
Som framgår av tabell 8.31 är det en- dast 43 (4,3 %) kommuner av samt— liga (6,5 % av övriga städer och kö- pingar, respektive 2,1 % av landskom- munerna) som har tillgång till platser på inackorderingshem eller övergångs- hem. Omkring 18% av andra städer över 50 000 invånare saknar tillgång på
Tabell 8.31. Tillgång till platser på inackorderingshem/övergängshem iolika kommuntyper
Tillgång till platser Andra städer . ..
på inackorderings- Storstäder över ggläzsgädg kåååtifner Samtliga
hem/övergångshem 50 000 inv. P g
föreligger ........... 3 9 14 17 43 föreligger ej ......... _ 2 201 760 963 Summa 3 11 215 777 | 1006
Tabell 8.32. Nykterhetsnämnderna fördelade eller beräknat behov av platser på inackor- deringshem/övergångshem . Andra städer . .. Antal erforderliga .. .. Övriga stader Lands- . platser Storstader 50 åöårinv och köpingar kommuner Samtliga
0 ................. _ 94 633 728 1_ 2 ............. _ _ 43 101 153 3_ 5 ............. _ _ 36 26 62 6_ 9 ............. _ 1 33 6 40 10_19 ............ _ 5 8 1 14 20—29 ............ 1 3 1 1 6 30—49 ............ 1 1 _ _ 2 50—99 ............ _ _ _ _ _ 100—199 ........... _ _ _ _ _ 200—299 ........... _ _ _ _ _ 300_ ........... 1 _ _ _ 1 Summa 3 11 215 777 1006
sådana platser. Siffrorna visar att in- ackorderingshemsvård i flertalet tät— orter och städer fortfarande är relativt ovanlig.
Behov av (ytterligare) platser på inackorderingsliein/övergångshem be- dömes föreligga för 3 storstäder, 10 andra städer över 50 000 invånare, 121 övriga städer och köpingar samt 144 landskommuner.
En sjunde-del av landskommunerna uppger sig ha behov av 1—2 platser på inackorderingshem/övergångshem (tab. 8.32). Bland övriga städer och kö- pingar har 20 % behov av 1—2 platser, medan drygt 43 % inte har något behov av platser på inackorderingshem.
Kommunernas beräknade behov av (ytterligare) platser uppgick samman- lagt till 1666 fördelade med 356 på storstäderna (Stockholm ca 300, Göte- borg 36 och Malmö 20), 177 på andra städer över 50000 invånare, 716 på övriga städer och köpingar samt 417 på landskommuner.
Inackorderingshem/övergångshem planeras i 75 kommuner, varav 3 stor— städer, 8 andra städer över 50 000 invå- nare, 42 övriga städer och köpingar samt 22 landskommuner. Uppgift sak-
nas från 729 kommuner, vilka därför sannolikt ej har några uttalade planer i detta hänseende.
Övergångsbostäder
Tillgången på övergångsbostäder är ringa. Endast 34 nykterhetsnämnder disponerar särskilda s.k. övergångs- bostäder (lägenheter) för uthyrning till nämndernas klienter. De som dis- ponerar sådana bostäder är 7 andra städer Över 50 000 invånare, 20 övriga städer och köpingar samt 7 landskom- muner.
Behov av (ytterligare) övergångs— bostäder föreligger för 3 storstäder, 10 andra städer över 50000 invånare, 94 övriga städer och köpingar samt 73 landskommuner. Antalet erforderliga övergångsbostäder framgår av tabell 8.33.
Omkring 9 % av landskommunerna har beräknat behovet av övergångsbo— städer till 1—5. Drygt 36 % av övriga städer och köpingar har uppgivit ett behov av 1—5 platser.
Kommunernas beräknade behov av övergångsbostäder uppgår sammanlagt till 1 303 fördelade med 565 på stor-
. Andra städer . .. Antal erforderliga Storstäder över Övriga stader . Lands- Samtliga overgångsbostader 50 000 inv och köpingar kommuner O ................. — 1 121 704 826 1_ 5 ............. — 1 78 71 150 6_19 ............. _ 5 15 2 22 20_ ............. 3 4 1 _ 8 Summa 3 11 215 777 1006
Tabell 8.34. N ykterhctsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på ungkarls-
hotell/härbärgen .. , Andra städer . .. eråildililiäå ariåäer Storstäder över (())dli-lgkaö Stigdåi kddnirriiäner Samtliga P 50000 inv. P % 0 ................. _ 3 178 749 930 1—5 .............. _ 1 18 24 43 6_19 ............. _ 1 18 4 23 20_49 ............. — 5 1 _ 6 50—_ ............. 3 1 _ — 4 Summa 3 11 215 777 1006 städer (Stockholm ca 500, Göteborg 40 76 kommuner: 3 storstäder, 8 andra
och Malmö 25), 148 på andra städer över 50 000 invånare, 401 på övriga städer och köpingar samt 189 på lands- kommuner.
övergångsbostäder planeras i 24 kommuner: 1 storstad, 6 andra städer över 50000 invånare, 13 övriga städer och köpingar samt 4 landskommuner. Uppgift saknas från 826 kommuner.
Ungkarlshotell och härbärgen Antalet kommuner med ungkarlshotell och härbärgen är endast 18, därav stor- städer 3, andra städer över 50000 in- vånare 5, övriga städer och köpingar 7 samt landskommuner 3. Till ung- karlshotell och härbärgen har ej räk- nats bostadsprovisorier för arbetskraft och liknande kollektivbostäder för so- cialt anpassade ensamstående män. Behov av (ytterligare) platser på ungkarlshotell/härbärgen föreligger för
städer över 50 000 inv., 37 övriga städer och köpingar samt 28 landskommuner.
Bland de landskommuner, som an- ser sig ha behov av platser på ung- karlshotell/härbärge har den övervä- gande delen angett ett behov av 1—5 platser (tab. 8.34). Bland övriga stä- der och köpingar är behovet, där så- dant föreligger, störst beträffande 1_5 platser och 6_19. Bland storstäderna har Stockholm ett beräknat behov av ca 200, Göteborg 600 och Malmö 50 plat- ser.
Kommunernas beräknade behov av platser uppgår sammanlagt till 850 för storstäder, 199 för andra städer över 50 000 invånare, 273 för övriga städer och köpingar samt 106 för landskom- munerna eller inalles 1 428 platser.
Ungkarlshotell och härbärgen plane— ras i 12 kommuner: 2 storstäder, 3 and- ra städer över 50 000 invånare, 6 övriga städer och köpingar samt 1 landskom—
Tabell 8.35. Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem
.. Andra städer , . .. _ Beraknat antal Storstäder över Övriga stader ' Lands Samtliga
erforderliga platser 50 000 inv och kopingar kommuner O ................. _ 2 129 640 771 1_ 2 ............. _ _ 39 118 157 3— 5 ............. _ 2 36 17 55 6_ 9 ............. _ 1 7 2 10 10_19 ............. _ 4 2 _ 6 20— ............. 3 2 2 — 7 Summa 3 11 215 777 | 1006
inun. Uppgift saknas från 928 kommu- ner.
Särskilda ålderdomshem och vårdhem
Tillgång till särskilt ålderdomshem/ vårdhem för äldre vårdkrävande alko- holmissbrukare uppges föreligga i 47 kommuner, varav 1 storstad, 2 andra städer över 50000 invånare, 15 övriga städer och köpingar samt 29 landskom- muner.
Behov av (ytterligare) platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem före- ligger för 235 kommuner; 3 storstäder, 9 andra städer över 50000 invånare, 86 övriga städer och köpingar samt 137 landskommuner. 771 kommuner har inget behov av platser.
Bland de landskommuner som har angivit behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem (tabell 8.35) har det övervägande antalet (86 %) be- räknat behovet till 1—2 platser. För övriga städer och köpingar är behovet i stort sett lika fördelat på 1—2 och 3—5 platser. Bland storstäderna be- höver Stockholm ca 500, Göteborg 200 och Malmö 75 platser.
Kommunernas behov av platser har angetts till sammanlagt 775 för stor- städer, 141 för andra städer över 50 000 invånare, 398 för övriga städer och köpingar samt 311 för landskommu-
ner, vilket inalles utgör 1 625 platser. Särskilt ålderdomshem/vårdhem pla- neras i 175 kommuner; 3 storstäder, 3 andra städer över 50 000 invånare, 43 övriga städer och köpingar samt 126 landskommuner. I åtskilliga fall sker denna planering i kommunal sain— verkan eller i landstingskommunal regi. Uppgift saknas från 639 kommuner.
Enskilda vårdanstalter och konvalescenthem
Antalet nykterhetsnämnder med till- gång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem _ som huvudman eller genom avtal el- ler överenskommelse _ uppgår totalt endast till 78 (tab. 8.36).
Som synes är det hela 928 nykter- hetsnämnder som ej i nämnda former har tillgång till vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem. Det- ta utesluter inte att nämnderna har möjlighet att anlita vårdplatser vid flertalet enskilda anstalter efter hän- vändelse i varje enskilt fall. Sannolikt finns det emellertid nämnder som inte har kännedom om denna vårdmöjlighet. Stora avstånd mellan kommunen och närmaste enskilda vårdanstalter är vi- dare en faktor som i sammanhanget har betydelse.
Enligt nämndernas bedömning av tillgången till vårdplatser på enskild
Tabell 8. 3 6. N ykterhetsnå'mndernas tillgång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem i olika kommuntyper
Andra städer . .. Nykterhetsnämnd Storstäder över (ååå? Sålde]. k Lands- Samtliga 50 000 inv. p gar ommuner har som huvudman tillgång till vård- platser ........... 2 1 1 3 7 har genom avtal eller överenskommelse tillgång till vård- platser ........... _ 1 18 52 71 har ej tillgång till vissa vårdplatser ....... 1 9 196 722 928 Summa 3 11 215 777 1006
vårdanstalt/konvalescenthem skulle den vara tillfredsställande i icke mindre än 835 kommuner. De 171 nämnder som bedömt tillgången som otillfreds- ställande har som orsak härtill vanli— gen angivit brist på enskilda vårdanstal- ter i den aktuella delen av landet, bris- ten på vårdanstalter för kvinnor, långa väntetider samt brist på information om befintliga vårdresurser.
Arbetsanskaffning
Ifråga om nykterhetsnämndernas möj- ligheter att effektivt kunna bistå klien- terna med arbetsanskaffning och lämp— lig arbetsvård har nämndernas sam- arbete med arbetsförmedling eller läns- arbetsnämnd undersökts (tab. 8.37). Som framgår av tabellen förekom-
mer sam-arbete under organiserade for- mer i 37 kommuner medan samarbete i det enskilda fallet förekommer i 818 kommuner, därav 616 landskommuner och 195 övriga städer och köpingar. I 151 kommuner (147 landskommuner och 4 övriga städer och köpingar) före- kommer ej något samarbete.
Som kompletterande uppgifter .till frågan om sam-arbete har en del nämn- der angivit olika former av engage- mang i beredskapsarheten, skyddad sysselsättning, direktkontakter med ar- betsgivare m. m.
Speciella samband mellan nämnder- nas svar på frågor avseende olika vård- anordningar föreligger endast på några få punkter, vilka redovisas i det föl- jande.
Tabell 8.37. Samarbete mellan nykterhetsnämnd och arbetsförmedling eller länsarbetsna'mnd i olika kommuntyper
Samarbete mellan Andra städer Ö nämnd och arbets- .. .. _ vriga städer Lands- . förmedling/läns— Storstader 50 gdäxinv och köpingar kommuner Samtliga arbetsnämnd ' förekommer under or- ganiserade former . 2 5 16 14 37 förekommer i det en- skilda fallet ....... 1 6 195 616 818 förekommer ej ...... _ _ 4 147 151 Summa 3 11 215 777 1006
De kommunala nämnder som har an- ställd läkare har i högre utsträckning än andra nämnder bedömt läkarmed- verkan som tillräcklig. När det gäller förhållandet mellan läkarmedverkan— alkoholpolikliniker respektive psykiat- riska kliniker visar det sig att kom- muner med anställd läkare också har största möjligheten att anlita både al- koholpolikliniker och psykiatriska kli- niker. Nämn—der som har anställd lä- kare liar i något högre utsträckning än övriga ansett att tillgången på me- dicinska behandlingsmöjligheter är otillfredsställande.
De nykterhetsnämnder som har till- gång till alkoholpoliklinik har i något större omfattning än andra även haft möjlighet att anlita psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Likaså har de nämnder som redan har tillgång till platser på inackorderingshem/över- gångshem behov av (ytterligare) platser samt planerar inrättande av sådant hem i någon större utsträckning än övriga nämnder. Ifråga om övergångsbostäder har nämnder med tillgång till sådana mycket större behov i jämförelse med övriga nämnder. Samma tendens gör sig gällande för ungkarlshotell och här- bärgen.
Sammanfattning Undersökningen om nykterhetsnämn— dernas organisation, arbetsbelastning
m.m. avsåg förhållandena den 23 no- vember 1964. Undersökningens mål- sättning var att vid en viss tidpunkt mäta nykterhetsnämndernas antal ak- tuella klienter, olika typer av vidtag- na åtgärder, personalresurser, tillgång och behov av olika vårdanordningar såsom inackorderingshemsplatser, över— gångsbostäder, alkoholkliniker m.m. Ett önskemål har vidare varit att un- dersökningsresultaten skulle ge något
underlag för en bedömning av nykter- hetsnämndernas sätt och möjligheter att fungera som effektiva vård- och re- habiliteringsorgan.
Utom frågor rörande faktiska förhål- landen som t. ex. antal pågående ären- den, personaltillgång m.m. har några få bedömningsfrågor rörande personal- situationen, behovet av läkarmedver- kan och andra vårdresurser ingått i en- kätforiiiuläret. I undersökningen deltog landets samtliga dåvarande 1 006 nyk- terhetsnämnder.
Antalet personer som vid undersök— ningstillfället var föremål för under- sökning eller någon form av åtgärd vid nykterhetsnämnderna var för hela lan- det 27 204, varav 1690 var kvinnor. Räknar man även med dem som vår- dades vid enskilda och allmänna vård— anstalter för alkoholmissbrukare, inal- les 2 310 personer, finner man att sam— manlagt 29 514 personer vid undersök- ningstillfället var föremål för någon åtgärd inom nykterhetsvårdens ram. I nämnda summa ingår 1088 personer som enbart var föremål för medicinsk behandling hos läkare eller vid alko- holpoliklinik under nykterhetsnämn— dens huvudmannaskap samt 11 516 per- soner (39 %) som endast var aktuella för undersökning.
Av samtliga män i landet i åldrarna 20—69 år var 1,14 % föremål för un- dersökning eller någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvårdens ram. Motsvarande andel av kvinnorna var dock endast 0,07 %. Det är sålunda en mycket begränsad procentuell andel av befolkningen som vid ett och samma tillfälle är aktuell inom den offentliga nykterhetsvården. Ser man till de abso— luta talen så är gruppen emellertid av en betydande storleksordning.
Ser vi till lokala och regionala varia- tioner finner vi att antalet pågående ärenden per 1 000 personer i de nämn-
da åldrarna såvitt angår männen är högst i Göteborgs stad (24,1). Bland länen har Södermanlands län den högsta siffran (15) och Kristianstads den lägsta (4,7). Motsvarande tal var för kvinnornas del högst i Stockholms stad (2,2). Bland länen har örebro och Sö- dermanlands län den högsta siffran (0,9) medan Hallands och Kristianstads län har den lägsta (0,1). De redovisade siffrorna visar att en del län har mång- dubbelt så hög andel pågående ären- den som andra, vilket torde illustrera vissa olikheter mellan länen i tillämp- ningen av nykterhetsvårdslagen. I sam- manhanget bör observeras att även re- gionala olikheter i alkoholmissbrukets omfattning, polisbevakningens inten- sitet, boendestruktiir, närheten till för- säljningsställen, nykterhetsnämndernas personaltillgång in. in. torde ha haft betydelse.
I landets 1 006 kommuner fanns sär- skild nykterhetsnämnd tillsatt i 991. End-ast i 15 kommuner, därav 4 städer eller köpingar med mindre än 50000 invånare, fungerade socialnämnd som nykterhetsnämnd.
Samordnad socialvård i form av sär- skilt samordnande organ för kommu- nens socialvård, styrelse för socialbyrå (socialvårdsstyrelse) eller liknande fanns endast i 138 kommuner och pla- nerades i 32. Ej mindre än 537 nyk- terhetsnämnder, därav 511 landskom- muner och 26 Övriga städer och kö- pingar hade sin verksamhet förlagd till förtroendemans bostad, vilket får an- ses vara ett anmärkningsvärt förhållan- de sett ur synpunkten att socialvår- dande verksamhet om möjligt bör vara förlagd till centralt belägen officiell institution.
Antalet till nämnderna inkomna an- mälningar om alkoholmissbruk under åren 1.962 och 1963 var 116847 re— spektive 114 306. En femtedel av antalet
anmälningar har avskrivits utan mera ingående undersökning eller åtgärd. Den relativt höga andelen avskrivna ären- den efter endast granskning av an- mälningsniaterialet torde både för lan- det i sin helhet och i synnerhet för storstäderna till viss del bero på att åtskilliga personer ådragit sig fler än en anmälan under året. Dessutom är personalbristen främst i de större stä— derna en bidragande orsak.
Andelen anmälningar som föranled- de undersökning och/eller åtgärd un— der 1962 var 60 % för hela landet. F-ör Stockholm redovisades endast 39 % och för Malmö 45 %. I andra städer över 50000 inv. var andelen så hög som 72 %. Lägst bland länen kommer Kop- parbergs län med 53 % och högst Kro— nobergs med 80 %. När det gäller fre- kvensen ärenden som ledde fram till undersökning och/eller åtgärd förelig- ger sålunda väsentliga skillnader mel- lan länen saint mellan länen och stor- städerna, vilket torde tyda på olik-a tillämpning av gällande nykterhets- vårdslag. Oavsett orsaker såsom per- sonalbrist, högre relativ andel anmäl- ningar för storstadsbefolkningen m.m. så betyder de redovisade skillnaderna i lagtillämpningen att nykterhetsnämn- dernas möjligheter och intresse för att vidtaga undersökning och behandling av enskilda alkoholmissbrukare skif- tar väsentligt i olika delar av landet. Detta förhållande ter sig speciellt an- märkningsvärt mot bakgrunden av att nykterhetsnämnden har möjlighet att använda sig av för den enskilde vitt- gående tvångsåtgärder för att genom- föra undersökning eller vårdåtgärd.
Omfattningen av verksamheten är hos många nämnder tämligen ringa. Sju nykterhetsnämnder hade under hela är 1962 ingen enda anmälan om alko— holmissbruk, 14 hade 1—2, 69 3_5. Drygt en femtedel av alla nämnder
hade mindre än 10 inkomna anmäl— ningar både under 1962 och 1963.
Antalet pågående ärenden uppgick sammanlagt till 27 204, varav 1 690 var kvinnor. Av ärendena (männen) var 42 % undersökningar, 12 % hjälpåt- gärder enligt 14 5 a, 20 % övervakning- ar enligt 15 5, 18 % övervakningar en- ligt 36 5 samt i samband med försöks- permission och utskrivning från an- stalt, 4 % behandling vid rådgivnings- byrå samt 4 % medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik.
Andelen undersökningar är för män störst i landskommuner och lägst för övriga städ-er och köpingar. För kvin- norna är andelen störst i landskom- muner och lägst i storstäder. Den högs- ta andelen hjälpåtgärder för män redo- visas i landskommuner och för kvinnor i storstäder.
övervakningar enligt 15 & förekom- mer mest i storstäder och minst i and- ra städer över 50 000 inv. Övriga typer av övervakningar fördelar sig i stort sett lika på alla kommuntyper. Pågå- ende ärenden vid rådgivningsbyrå un- der nykterhetsnämndens huvudmanna- skap är vanligast i andra städer över 50 000 inv. Detsamma gäller medicinsk behandling hos läkare eller vid alko- holpoliklinik där dock storstäderna ej ingår.
Beträffande olika ärendetyper är även skillnaderna mellan länen avsevärda. Sålunda har ifråga om männen Stock- holms län samt Göteborgs och Bohus län (exkl. Göteborg) 60 resp. 65 % un- dersökningar. Kalmar län har däremot endast 23 %. Ifråga om hjälpåtgärder har Södermanlands län endast 5 % me- dan Kronobergs har 25 %. Andelen övervakningar enligt 15 och 36 %% är minst i Örebro län (10 %) och högst i Hallands län (41 %). Övervakningar i samband med försökspermission eller efter utskrivning från allmän vårdan-
stalt förekommer i ungefär lika stor utsträckning i samtliga län. Andelen ärenden vid rådgivningsbyrå eller be- handling hos läkare eller vid alkohol— poliklinik är störst i Södermanlands län (28 %) och minst i Hallands och Blekinge län (1 %).
Även mellan storstäderna föreligger klara skillnader. Stockholm har sålun- da en avsevärt mindre andel hjälpåt- gärder enligt 14 5 a (1 %) än Göteborg och Malmö som har 16 resp. 15 %. När det gäller övervakningar enligt 15 S är förhållandet det motsatta. Här har Stockholm 38% medan Göteborg en- dast har 10 och Malmö 16 %.
De redovisade siffrorna tyder på be- tydande skillnader i lagtilläinpningen.
Av samtliga nykterhetsnämnder hade 113 inget enda pågående ärende vid un- dersökningstillfället och inte mindre än 568 (57 %) hade endast 1—9 pågåen- de ärenden. Över 70 ärenden hade blott 42 nämnder, varav flertalet represente- rade städer och köpingar. Nykterhets— nämndens arbetsbelastning när det gäl- ler vårdärenden är sålunda i de flesta kommuner mycket ringa.
Antalet intagna på vårdanstalt var vid undersökningstillfället enligt av nykterhetsnämnderna lämnade uppgif- ter totalt 2310, varav 422 på enskild anstalt. Antalet kvinnor var totalt 90, vilket är knappt 4 % av samtliga intag— na. Hälften av de på allmän anstalt vår- dade männen kommer från storstäder- na. Av kvinnorna kommer tre av fyra från storstäderna. I dessa städer var något mer än en tiondel av nämndernas manliga klienter intagna på allmän an— stalt för vård. För övriga kommuntyper varierar siffrorna mellan en av femton och en av tjugosju.
Av materialet framgår att den över— vägande delen av ärendena handlägges av tjänstemän. Alltjämt svarar emeller- tid förtroendemännen för en stor del
av nämndernas behandlingsarbete. De handhar t. ex. ca en femtedel av hjälp— åtgärderna och ungefär 15 % av alla övervakningar. Även frivilliga medarbe- tare anlitas fortfarande i tämligen stor omfattning, nämligen i nära en fem- tedel av hjälpåtgärdsärendena och i drygt en fjärdedel av övervakningar- na enligt 15 5. Vid rådgivningsbyråerna anlitas de däremot inte alls. Om man bortser från de senare finner man att lekmannainslaget (förtroendemän och frivilliga medarbetare) finns represen- terat i en fjärdedel av antalet hand- lagda ärenden, vilket torde vara högre än i övrig social verksamhet.
Vid inventering-en av nämndernas personalresurser har utredningen fun- nit att antalet tjänstemän som den 23 november 1964 deltog i det direkta vårdarbetet uppgick till 459 för hela landet. Därtill kommer 288 tjänstemän som var anställda på halvtid eller kor- tare deltid. Antalet förtroendemän samt frivilliga medarbetare som deltog i det direkta vårdarbetet uppgick till 1492 resp. 1 666. Antalet aktuella ärenden i medeltal per befattningshavare 43,4 för tjänstemännen, 2,3 för för- troendemännen och 1,8 för de frivil- liga medarbetarna. Den höga siffran för tjänstemännen beror på dels den stora andelen ärenden i de större stä- derna dels den högre frekvensen del— tagande förtroendemän och frivilliga medarbetare i landskommunerna. Tjäns- temannamedverkan är helt naturligt vanligast i städer och köpingar.
Drygt hälften av alla kommuner har enbart förtroendemän engagerade i vårdarbetet, vilket är en oväntat hög siffra. Skillnaderna mellan olika kom- muntyper är betydande. Nära en femte- del av gruppen övriga städer och kö- pingar samt två tredjedelar av lands- kommunerna hade enbart förtroende- mannamedverkan inom nykterhetsvår-
var
den. Betydande skillnader föreligger i nämnt avseende mellan landskommu- nerna i de olika länen. Hallands län har den högsta andelen (94 %) kommu- ner med enbart förtroendemän och Norrbottens (12 %) den lägsta.
Endast en tredjedel av alla kommu- ner anlitar frivilliga medarbetare. Drygt 7 % anlitar 5 eller fler sådana. Kom- munerna i Gotlands, Blekinge, Jämt- lands och Norrbottens län anlitar i högre utsträckning än kommunerna i övriga län frivilliga medarbetare. Den lägsta frekvensen har Uppsala, Kro- nobergs och Västmanlands län. 'x
Beträffande tjänstemännens utbild- ning framgår att endast en femtedel har utbildning från socialhögskola. Nära två tredjedelar av samtliga tjäns- temän har ingen egentlig social utbild- ning. Bland de olika kommuntyperna har landskommun-erna den största an— delen tjänstemän (drygt 80%) utan social utbildning. Av storstäderna har Stockholm 75 % och Malmö 36 % tjänstemän utan utbildning. Den största andelen tjänstemän med socionomut- bildning och utbildning från Stora Sköndal har övriga städer och köpingar.
Personalsituationen bedömes av nära 80 % av samtliga nämnder vara till- fredsställande. Samtliga större städer med över 50 000 invånare, 40 % av öv- riga städer och köpingar samt 15 % av landskommunerna bedömer den som otillfredsställande. Den väsentligaste or- saken härtill har uppgivits vara otill- räckligt antal tjänster. Även bristen på personal med tillräcklig kompetens har främst för större städer varit en bety- dande orsak.
Medverkan av länsnykterhetsnämn- dens tjänsteman i enskilda vårdären— den, vilket endast utgör en begränsad del av dessa nämnders arbetsuppgifter, har under 1963 förekommit i ca 46 % av kommuner med mindre än 50000
invånare. Av dessa kommuner har fler- talet under året haft biträde av läns- nykterhetsnämnden i 1—3 ärenden. Det är huvudsakligen kommunala nyk— terhetsnämnder utan anställd tjänste- man eller med deltidsanställd sådan som erhållit bistånd av länsnykterhets- nämnderna. Vissa skillnader föreligger mellan länen. Den lägsta frekvensen handlagda ärenden med sådan hjälp uppvisar Västmanlands län medan Sö- dermanlands län har den högsta.
Endast ett obetydligt antal kommu- ner (15) har ej tillgång till någon läkarmedverkan. Samtliga större stä— der, en tredjedel av övriga städer och köpingar samt omkring en tiondel av landskommunerna har möjlighet att an- lita egen läkare, i kommunen anställd läkare eller annan läkare genom avtal eller Överenskommelse. Nära nio av tio landskommuner anlitar sporadiskt i det enskilda fallet provinsialläkare eller tjänsteläkare.
En tredjedel av landskommunerna och drygt 8 % av övriga städer och köpingar använder sig dock ej av läkare i nykterhetsvårdsarhetet. Drygt hälften av landskommunerna och nära en tredjedel av övriga städer och köpingar anlitar läkare mindre än en timme per månad. Tre fjärdedelar av övriga stä- der och köpingar samt 91 % av lands- kommunerna bedömer läkarmedverkan som tillräcklig.
Trots en tämligen begränsad tillgång på alkoholpolikliniker i landet har inte mindre än 426 kommuner möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik. Om- kring två tredjedelar av alla har möj- lighet att anlita psykiatrisk klinik. Samma andel nämnder kan regelmäs- sigt anlita mentalsjukhus för polikli— nisk utredning och behandling.
Något mindre än en tredjedel av samtliga nämnder bedömer tillgången på medicinska vårdresurser som otill— fredsställande. Orsakerna härtill har
uppgivits vara bl. a. långa avstånd till. vårdinstitutionen, brist på vårdplatser och andra vårdresurser, brist på intres- se från de sjukvårdande institutionerna att i tillräcklig omfattning möta nyk- terhetsvårdsklientelets behov av vård. Tre fjärdedelar av landskommunerna och hälften av gruppen övriga städer och köpingar anser förhållandena vara tillfredsställande.
Inackorderingshem/övergångshem som halvöppen vårdform är i flertalet tätorter och städer fortfarande relativt ovanlig. Endast 4,3 % av samtliga nämn— der (6,5 % av övriga städer och kö- pingar) har tillgång till platser på in- ackorderingshem/övergångshem. Om- kring en femtedel av andra städer över 50 000 invånare saknar tillgång till så- dana platser. Behov av (ytterligare) platser uppges av nämnderna föreligga för storstäderna, 10 andra städer över 50 000 invånare, 121 övriga städer och köpingar samt 144 landskommuner. Be- hovet av platser beräknas totalt till ca 1 660. Inackorderingshem/övergångshem planeras i 75 kommuner.
Tillgången på (övergångsbostäder är ringa. Endast 34 nämnder disponerar sådana för uthyrning till nämndens klienter. Behov av (ytterligare) sådana bostäder uppges föreligga för 180 nämn- der. Övergångsbostäder planeras i 24 kommuner.
I endast 18 kommuner finns platser på ungkarlshotell och härbärgen. Be— hov av (ytterligare) platser uppges fö- religga för 76 kommuner med inalles ca 1400 stycken. Ungkarlshotell och härbärgen planeras i 12 kommuner.
Tillgång till ålderdomshem/vårdhem för äldre vårdkrävande alkoholmiss- brukare har 47 kommuner. Behov av (ytterligare) platser uppges föreligga i 235 kommuner med inalles ca 1 600 platser; 175 har uppgivit att de plane- rar sådana hem.
gång till vårdplatser på enskild vård- anstalt eller konvalescenlhem _ som huvudman eller genom avtal eller över- enskommelser med annan huvudman _ uppgår totalt till endast 78, vilket betyder att omkring 93 % av samtliga nämnder ej har tillgång till sådana spe- ciella vårdplatser. Flertalet vårdplatser vid enskilda vårdanstalter står dock till samtliga nykterhetsnämnders dispo- sition. Tillgången på vårdplatser på enskild vårdanstalt bedömdes vara till— fredsställande i icke mindre än 835 kom- muner.
Samarbete under organiserade for- mer mellan nykterhetsnämnd och ar-
betsförmedling eller länsarbetsnämnd förekommer endast i 37 (ca 4 %) kom- muner medan samarbete sporadiskt fö- rekommer till ca 80 %.
Avslutningsvis kan konstateras att det föreligger betydande skillnader i lagtillämpningen mellan olika kommu— ner och att nämndernas resurser att fullgöra sina uppgifter är mycket va- rierande. Bristen på för behandlings- arbetet utbildad personal samt nämn- dernas anlitande av förtroendemän och frivilliga medarbetare torde vid nykter- hetsnämnderna vara större än inom andra grenar av socialvården.
KAPITEL 9
Nykterhetsnämndernas klientel i öppen vård
Unde rsökningens metodik
Enkätformulär A
Vid uppläggrirngen av undersökningen angående nykterhetsnämndernas klien— tel bedömdes det som nödvändigt att införskaffa de uppgifter om klientelets sammansättning och sociala förhållan— den, som finns tillgängliga hos de kom— munala nykterhetsnämnderna i person- handlingar och genom personkänne— dom. Samtidigt bedömdes det som an- geläget att i möjligaste mån begränsa medverkan från redan arbetstyngda nykterhetsnämnder.
Mot bakgrund av att uppgifterna skul- le sammanställas av en mängd olika förtroendemän och tjänstemän ansågs det som mindre lämpligt att i formulä— ret medta bedömnings- eller attityd- frågor. Formulär A (bil. 9.1, del II) innehåller därför endast frågor beträf- fande faktiska uppgifter och förhållan- den. En utgångspunkt vid formulärets utformning var vidare att frågorna som regel endast skulle beröra aktuella fakta och förhållanden som förutsattes vara kända av nykterhetsnämnderna. Detta för att i möjligaste mån undvika att i materialet inflöt äldre akt- och journal- uppgifter, vilkas riktighet av olika skäl ibland kan ifrågasättas. I den mån ej aktuella uppgifter efterfrågades berör därför dessa enbart direkta registerupp— gifter, såsom tidigare fylleriförseelser, kriminalitet eller medicinsk behandling.
Frågorna utformades med bundna
svarsalternativ. Ett särskilt alternativ, benämnt »uppgift omöjlig att erhålla», tillfördes som regel varje fråga. Vid frå- gornas utformning förekom samråd med representanter för socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet samt för ett flertal nyk- terhetsnämnder. Frågorna testades vid en provundersökning vilken omfattade 50 personer, som vid en viss tidpunkt var föremål för undersökning eller åt- gärd av nykterhetsnämnd. Utfallet av provundersökningen resulterade i vissa smärre justeringar vid formulärets defi- nitiva utformning.
Urvalsprinciper
En undersökning av nykterhetsnämn- dernas klientel skulle kunna ske genom en totalundersökning av detta under ett år. En sådan undersökning har dock av praktiska skäl varit omöjlig att genomföra. övriga möjligheter att undersöka nykterhetsvårdsklientelet vore att göra en stickprovsundersök- ning av årsklientelet eller att göra en tvärsnittsundersökning vid en viss tid- punkt. En stickprovsundersökning stäl— ler sig dock mycket svår att genom— föra då man saknar en tillfredsställan- de urvalsram (register över nykterhets- vårdsklientelet) .
Den metod som utredningen valde var därför att genomföra en tvärsnitts- undersökning. Härigenom erhölls bl.a. den fördelen att man fick ett material som direkt kunde sättas i relation till
En tvärsnittsundersökning mäter ar- betsbelastningen vid nykterhetsnämn- derna endast vid en viss tidpunkt. En av nackdelarna med denna metod är att säsongvariationerna kan medföra olika belastning vid olika tidpunkter, vilket man vid undersökningsförfarandet ej kan kontrollera. Vidare blir en gene- ralisering till årsklientel utifrån mate- rialet förenad med en speciell felkälla. Då man undersöker ett klientel vid en viss tidpunkt får de olika klicntelgrup— perna olika urvalssannolikheter. De som är föremål för långvarig mer ingripan- de åtgärd blir mera frekventa i urvalet än korttidsfallen. Undersökningsresul- taten är dock — med reservation för övriga felkällor —— representativa för det klientel som vid det aktuella un- dersökningstillfället var föremål för un- dersökning eller åtgärd vid landets nyk— terhetsnämnder.
Vid ställningstagandet till urvalsfrå- gan avseende nykterhetsnämndernas klientel bedömdes det som önskvärt att materialet skulle representera samtliga kategorier klienter, som var aktuella vid en viss tidpunkt. Detta skulle med- ge jämförelser mellan i åtgärdshänseen— de olika klientelgrupper. Hjälpåtgärds- klientelet skulle således kunna jämföras med tvångsåtgärdsklientelet etc. Vidare kunde man få en uppfattning om, huru- vida klienter, som var föremål för an- staltsvård och alltså ingick i anstalts- materialet (kap. 10) i olika hänseenden, som t. ex. tidigare vård, fyllerifrekvens, kriminalitet etc., skiljde sig från klien— telgrupper i öppen vård.
Ett annat väsentligt krav vid urvalet var att materialet skulle vara represen- tativt för olika kommuntypers klientel. Här fanns det t. ex. anledning att vänta sig att klientelet i storstäderna med hänsyn till vissa sociala variabler, så- som bostads- och arbetsförhållauden,
skulle uppvisa en speciell struktur, lik- som att det t.o.m. kunde tänkas före— komma skillnader mellan olika storstä- der.
Det bedömdes slutligen som angeläget att ur geografisk fördelningssynpunkt erhålla ett representativt material. Det ansågs t.ex. möjligt att tillämpningen av nykterhetsvårdslagen kunde variera mellan olika län eller kommuner och att detta kunde återverka på klientelets sammansättning.
Den genomförda tvärsnittsundersök- ningen utgör en sampling ur det grund— material, som utgjordes av samtliga per- soner som vid en viss tidpunkt vid lan- dets alla kommunala nykterhetsnämn- der var föremål för undersökning, dt- gärd eller behandling i öppen vård.
Från grundmaterialet uteslöts därför personer, som vid tidpunkten var intag- na på allmänna och enskilda vårdanstal- ter. Dessa blev föremål för en särskild undersökning (kap. 10). Vidare uteslöts personer, som vid nykterhetsnämnderna efter avslutad undersökning enbart var föremål för annan hjälpåtgärd än fri- villig förbindelse enligt 145 a nykter- hetsvårdslagen. Denna begränsning be- tingades närmast av praktiska skäl, ef- tersom ifrågavarande personer, som en- dast torde vara ett fåtal, inte är förteck- nade hos nykterhetsnämnderna och tveksamhet över huvud taget kunde rå- da, huruvida de kan anses tillhöra nämndernas vid en viss tidpunkt aktu- ella klientel.
Någon central förteckning över grund- materialets storlek fanns ej tillgänglig. Däremot registrerar varje kommunal nykterhetsnämnd inkomna anmälningar enligt nykterhetsvårdslagen och för dessutom förteckning över pågående fri- villiga förhindelser och övervakningar. De anmälningar, som resulterat i att undersökning inletts men vid en viss tidpunkt ännu ej föranlett nämndens
ställningstagande i åtgärdsfrågan, kan vid olika nämnder skifta i 'antal, hort- sett från de variationer som betingas av kommunens storlek. Personaltillgången, men även olika metodik vid genomfö- randet av undersökningar enligt nykter- hetsvårdslagens bestämmelser, kan här ha betydelse.
För att få en realistisk uppfattning om grundmaterialets storlek och där- med om antalet i landet vid en viss tid- punkt pågående ärenden enligt nykter- hetsvårdslagen, företogs en särskild stickprovsundersökning. Denna omfat— tade 62 slumpvis valda kommuner, som tillsammans representerade en tiondel av landets befolkning. Förutom slump- vis utvalda kommuner från varje län och olika kommuntyper ingick stor- städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna undersökning genomför- des den 27 september 1964. Vid uppräk- ning av de erhållna siffrorna beräkna- des totalt 29 000 personer vara föremål för nykterhetsnämnds åtgärd eller un— dersökning i öppen vård. Ca 11 000 av dessa hänfördes till storstäderna (Stock- holm, Göteborg och Malmö), 12 000 till övriga städer, 1 000 till köpingar och 5000 till landskommuner. Kvinnornas andel av totalantalet uppskattades på grundval av tillgänglig statistik till ca 4,8 % eller 1 400 personer.
Ur olika synpunkter bedömdes ett undersökningsmaterial omfattande ca 1 200—1 400 individer med ungefär lika fördelning på män och kvinnor såsom lämpligt. Då det samtidigt av praktiska skäl var angeläget att tillämpa så enkla och entydiga urvalsprinciper som möj- ligt, valdes beträffande män 1/30 sam- pel och beträffande kvinnor 1/3 sampel ur nämnda grundmaterial. Urvalet sked- de på så sätt, att samtliga män, som var födda den 15:e i varje månad och män— dagen den 23 november 1964 var före- mål för undersökning, åtgärd .eller me-
dicinsk behandling i öppen vård, skulle ingå i undersökningsmaterialet. Kvin- nor, födda den 1:e—10:e i varje månad, skulle på samma villkor i övrigt ingå.
Vid genomförandet av urvalet fick varje nykterhetsnämnd på formulär A: 1 (bil. 8: 1, del II) dels angiva totalanta- let pågående ärenden av olika typ (grundmaterialet), och dels antalet for- mulär A som ifyllts och översänts från nämnden.
Undersökningens genomförande
Enkätformulär A och A: 1 utsändes den 9 november 1964 direkt till samtliga landets nykterhetsnämnder. Instruktio— ner med angivande av principer för ur— val samt övriga anvisningar bilades (bil. 8: 2, del II).
Samtliga länsnykterhetsnämnder ori- enterades före utsändandet av formu- lären om undersökningen och fungera— de under genomförandet såsom länsor— gan, varvid de liksom utredningens kansli lämnade råd och anvisningar till de kommunala nämnderna.
Formulären från nykterhetsnämnder- na i varje län återsändes via länsnyk- terhetsnämnderna till utredningens kansli. Utöver direkt praktiska fördelar vanns med detta arrangemang att läns- nykterhetsnämndernas tjänstemän, i många fall med utnyttjande av sin kän- nedom om både det lokala klientelet och de olika nykterhetsnämndernas verk— samhet, kunde förhandsgranska formu- lären och i samråd med den kommunala nämnden vid behov komplettera lämna- de uppgifter.
Sedan materialet slutligen inkommit i januari 1965 granskades och komplet- terades detta på utredningens kansli. Vid granskningen kontrollerades dels att varje tillämplig fråga i formulären varifylld och dels-att olika frågor var konsekvent ifyllda. Vid inkonsekventa
svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering. Komplettering förekom samtidigt även med avseende på urva- lets representativitet. I formulär A:] hade varje nykterhetsnämnd fått ange totalantalet pågående ärenden samt de- ras fördelning på olika åtgärder och på män respektive kvinnor. Med utgångs- punkt från en sannolikhetsgrad av 85 % för varje nämnds representativitet kon- trollerades materialet. Det framkom därvid att antalet formulär från åtskil- liga nämnder, varav flera i större stä- der, inte motsvarade det beräknade. Dessa nämnder ombads att dels kon- trollera sitt urvalsförfarande och dels i förekommande fall komplettera genom att översända formulär A avseende de ytterligare personer, som vid tidpunk- ten var aktuella. Detta förfarande med- förde att ytterligare ett antal formulär A inkom. I de fall företagen kontroll ej ledde till önskvärd komplettering dis- kuterades förhållandet med företrädare för nämnden i avsikt att förhindra att systematiska fel uppkom vid urvalet;
Sådana fel kunde uppkomma genom att man exempelvis medvetet eller omed- vetet uteslöt en speciell klientelgrupp, "som t. ex. gruppen försökspermitterade från allmän anstalt.
Undersökningsmaterialet
Undersökningsmaterialet kom enligt ta- bell 9.1 nedan att omfatta totalt 1113 personer, fördelade på 660 män och 453 kvinnor. Såsom vidare framgår av ta- bellen beräknades grundmaterialet, dvs. samtliga vid landets nykterhets- nämnder den 23 november 1964 aktuel- la personer, enligt sammanställning på grundval av formulär Azl uppgå till 27204 individer, fördelade på 25514 män (93,8 %) och 1 690 kvinnor (6,2 %). Beträffande differensen mellan beräk- nat undersökningsmaterial, B, och verk- ligt undersökningsmaterial, C, är denna för samtliga män 22,4 % och för kvin- nor 19,5 % av B. Denna differens upp- visar i princip en minskning med till- tagande kommunstorlek från 37,8 res- pektive 40,4 % för landskommuner till
Tabell 9.1. Undersökningsmaierialet i öppen vård fördelat på kommuntyp
A . . B C Grundmaterial Beräknatundersök- Verkligt undersök- . 3,3—C (Totalt ant. ningsmaterial ningsmateria] 1 A” av B Kommuntyp aktuella personer) män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Ant. % Ant. % Ant.| % Ant. % ' Stockholm, Gö- teborg och Malmö ....... 9021 943 301 36 314 56 272 41 288 64 9,6 8,3 _ Andra städer i med över 5 50000 inv.1... 4174 277 139 16 92 16 102 16 65 14 26,6 29,3 = Övriga städer 0. köpingar ..... 7148 315 238 28 105 19 179 27 69 15 24,8 34,3 '. Landskommuner 5171 155 172 20 52 9 107 16 31 7 37,8 40,4; Samtliga 25 514 1690 850 100 563 100] esol 100| 453| 100| 22,4l 19,5 :[
1 Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala, Västerås och Örebro.
9,6 respektive 8,3 % för storstäder. Detta torde till stor del kunna förklaras av att storstädernas och de större kom- munernas nykterhetsnämnder på grund av nykterhetsvårdsarbetets omfattning infört speciella centrala anmälnings- journaler och övervakningsregister, ge- nom vilka det vid en viss tidpunkt ak- tuella klientelet relativt lätt kan över- blickas.
Den relativt stora differensen mellan beräknat och verkligt undersöknings- material för mindre kommuner, behö- ver alltså inte innebära ett direkt bort- fall. De lämnade uppgifterna om grund- materialets storlek kan ha varit beräk- nade i överkant. Vid kontroller, som företogs beträffande en mycket stor del av materialet, visade det sig t.ex. vid några tillfällen att missuppfattningar förekommit på denna punkt och att man i stället för antalet aktuella ärenden an- givit antalet under året handlagda ären- den. Vid det berörda kompletteringsar-
Tabell 9.2. Undersökningsmalerialet i
betet skapades därför garantier för att denna typ av bortfall i möjligaste mån nedbringades och för att eventuellt bort— fall ej blev av systematisk karaktär. Or- sakerna till den nämnda differensen sy— nes alltså i första hand vara att söka ba- kom förhållandet att på många håll för- teckning över grundmaterialet saknats. Materialet från mindre kommuner får av denna anledning anses såsom något mindre representativt än storstadsmate- rialet.
Av tabell 9.2 framgår att differensen mellan beräknat undersökningsmaterial och verkligt undersökningsmaterial uppvisar vissa variationer vad gäller åtgärdens art. Den relativt höga diffe- rensen vid undersökningar torde för— klaras av att dessa vid många nämnder inte i samma grad som kontinuerliga åt- gärder av övervakningstyp registreras speciellt. Det kan t. ex. förekomma att pågående undersökningar, utan att cen— tral notering göres, fördelas på olika
öppen vård fördelat på åtgärdens arl
A . B C Grundmaterial Beräknatundersök- Verkligt undersök— .103_C (Totalt ant. . . . . 1 A, av B nmgsmaterial ningsmaterial Åtgär dens art aktuella personer) män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Undersökning. 10 914 602 364 43 201 36 255 39 126 28 29,9 37,3 Frivillig för- bindelse ..... 2959 254 99 12 85 15 75 11 86 19 24,2 — 1,2 Övervakning enl. låg.... 5154 484 172 20 161 29 175 27 142 31 —1,7 11,8 Övervakning . (anstånd) 976 52 32 4 17 3 23 3 28 6 28,1 —64,7 vervakning (försöksper— mitterad) 2326 103 77 ' 9 34 6 48 7 29 6 37,7 14,7 Övervakning (utskriven).. 1179 51 39 4 17 3 39 6 16 4 -— 5,9 Ärende vid råd- givningsbyrå 968 94 32 4 31 5 28 4 18 4 12,5 41,9 Medicinsk be- handling.... 1038 50 35 4 17 3 17 3 8 2 51,4 52,9 Samtliga 25514 1690 850 100 563 100 660 100 453 100 22,4 19,5
tjänstemän eller förtroendemän hos nämnden och att någon av dessa vid undersökningens genomförande varit frånvarande. Andelen undersökningar av grundmaterialet under A kan i dessa fall ha beräknats eller uppskattats, var- efter emellertid urval inte kommit till stånd. Någon korrigering för eventuell snedfördelning i bortfallet inom olika åtgärdsgrupper har ej utförts.
Differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial avseen- de frivilliga förbindelser och som en- dast gäller män kan på liknande sätt delvis förklaras av att central förteck- ning över antalet aktuella förbindelser förelegat, men att en del av uppdragen varit utlämnade till frivilliga medarbe- tare hos nämnden och därför genom förbiseende inte kommit ifråga vid ur- valet.
Med åtgärden »medicinsk behand- ling» avses i tabell 9.2 behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nykterhetsnämnds huvudmannaskap, utan att annan undersökning eller åt- gärd av nykterhetsnämnd samtidigt fö- rekommer. Här avses alltså personer, som behandlas av nykterhetsnämnds lä- kare efter att oftast spontant ha hänvänt sig dit. Det kan nämnas, att storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) ej redovisat någon person under denna åt— gärdstyp och att alltså de 25 personer, som här förekommer representerar öv- riga kommuntyper. Ifråga om Malmö beror detta förhållande på att grund- materialet avseende denna grupp var otillräckligt. När det gäller Stockholm och Göteborg torde organisatoriska för- hållanden ha medverkat. Så är t.ex. Mariapolikliniken i Stockholm ej orga- nisatoriskt samordnad med nykterhets- nämndens övriga verksamhet, varför det torde vara svårt eller omöjligt att ur klinikens aktuella patientmaterial ur- skilja den del, som vid en viss tidpunkt
ej är aktuell vid nykterhetsnämnden. Den påfallande höga differensen mellan beräknat och verkligt undersöknings- material avseende dessa personer synes alltså ha sin orsak i nu nämnda förhål- lande.
Felkällor m. m.
Den tidigare omnämnda differensen mellan beräknat och verkligt undersök- ningsmaterial ökar från storstäder mot mindre kommuntyper. Storstadsmateri- alet är därför mest representativt. 36 % av männen i grundmaterialet avser stor— städerna mot 41 % i undersökningsma- terialet. Motsvarande siffror för kvin- norna är 56 resp. 64 %.
Även om det vid omfattande och in- gående kontroller inte framkommit nå- got som tyder på att — utöver vad som tidigare framhållits — vissa speciella klientelgrupper i högre grad än andra ingår i den ovannämnda differensen, är det dock inte uteslutet att så kan ha skett i viss utsträckning. Det ligger därvid nära till hands att anta, att t.ex. klienter, om vilkas förhållanden nämnderna saknat ingående kännedom, uteslutits från undersökningsmaterialet, trots att villkoren för deras medtagande varit uppfyllda. Det torde här i första hand röra sig om personer aktuella för undersökning enligt nykterhetsvårdsla- gen, vilka av olika skäl inte anträffats. Erfarenhetsmässigt kan det antagas att dessa personer i första hand varit svåra att anträffa på grund av vistelse på an- nan ort, intagning på t.ex. fångvårds— anstalt eller sjukhus e. (1. .
Det förekommer vidare att klienter inte inställer sig hos nykterhetsnämnf den för undersökning och att nämnden således ej erhåller uppgifter om deras förhållanden. Ett eventuellt bortfall av denna karaktär torde emellertid inte i högre grad innefatta fall av avancerat
och dokumenterat alkoholmissbruk, ef- tersom nämnderna i så fall från andra källor brukar erhålla uppgifter. Där- emot är det mera sannolikt att i första hand klienter som saknar fast bostad eller eljest lever under instabila förhål- landen kan ingå i ett sådant bortfall. I ytterlighetsfall kan det dessutom före- komma att undersökaren, på grund av olika omständigheter, såsom arbetsbe- lastning, personalombyte etc., trots att relativt lång tid förflutit efter anmälan inte påbörjat undersökningen och där- för saknar kännedom om klientens för- hållanden. Ett utlämnande av sådana skäl torde dock ej beröra någon sär- skilt sammansatt grupp.
Ett obetydligt bortfall kan vidare ha uppstått genom att tveksamhet rått hu- ruvida klienten verkligen varit aktuell för undersökning/åtgärd eller ej. Bort— sett från den formella aspekten finns det emellertid ingen anledning att för- moda att ett obetydligt bortfall av detta och liknande skäl skulle gälla speciella klientelgrupper. Samma synpunkt kan anläggas på bortfall, som sammanhäng- er med vissa nämnders administrativa handläggningsordning. Det kan t. ex. för större kommuner antagas att ett mindre antal ärenden före den 23 no- vember slutbehandlats på tjänsteman- naplanet och vid undersökningstillfället förvarats centralt i avvaktan på nyk- terhetsnämnds sammanträde och där- för genom förbiseende ej blivit beakta- de, eftersom ärendena ansetts avslutade av vederbörande tjänsteman. Dessa ty- per av eventuellt bortfall torde i första hand gälla undersökningar. Felkällor av teknisk art kan vidare ha uppstått vid formulärens ifyllande, vid materia- lets överförande till hålkortsunderlag och slutligen vid databehandlingen.
Direkt kontroll av materialets tillför- litlighet har varit svår att utföra på grund av brist på jämförelsesiffror. Fö—
religgande omständigheter talar dock för att tillförlitligheten borde vara täm- ligen god. Sålunda har flertalet frågor rört förhållanden som för nykterhets— nämnderna är välkända. Detta gäller t.ex. civilstånd, arbetsförhållanden, ti— digare nykterhetsvård, antal fylleriför— seelser etc. Beträffande ett mindre an- tal variabler har dock nykterhetsnämn- dernas möjligheter att ge fullständiga svar varit mera begränsade. Detta gäl- ler t.ex. variabler som bostadens kva- litet, arbetsstabilitet, makes förvärvsar— bete, kriminell belastning. I det senare fallet har beträffande anstaltsklientelet kontroll gjorts i kriminalregistret (kap. 10, sid. 378).
Vid redovisningen av materialet med avseende på dess fördelning efter arten av pågående åtgärd har de åtta åtgärds- grupperna, i syfte att reducera inverkan av eventuella felkällor betingade av små grupper, sammanförts till fem grupper, vilken metodik vid behov även fortsätt— ningsvis använts beträffande andra va- riabler.
Om ej annat angivits redovisas i de följande tabellerna procentuell fördel— ning. I många fall har även de absoluta talen angivits. I fall där fördelningen är beräknad på grundval av en summa som är mindre än 50 sättes den procen— tuella fördelningens summa (100) inom parentes. I likhet med vad som gäller för tabell 9.1 och 9.2, som tidigare re— dovisats, har de tabeller som ingår i den följande redovisningen försetts med kapitlets nummer och omedelbart där— efter med ett löpande nummer. Vid hän- visning till tabell som ingår i tabellbila- gan (del II) anges endast det löpande numret.
För att belysa olika typer av ären- den och dessas handläggning har i det— ta kapitel redovisats vissa exempel på autentiska enskilda ärenden. Ett sådant återges här nedan och övriga på sid.
278, 279, 280, 282, 289 och 290. Exem- plen återges _utan kommentarer. Det bör vid läsningen dock uppmärksam— mas att samtliga ärenden vid nykter- hetsnämnderna här beskrivits utifrån det synsätt som tillämpningen av Nvl kräver, vilket bl.a. innebär att i hu— vudsak klienternas negativa sidor och beteenden återges. Klientbeskrivning- arna i dessa ärenden är därför ur hel- hetssynpunkt genomgående ofullstän- diga.
Det är angeläget att vid bedömning— arna av de redovisade undersöknings- resultaten beakta att dessa inte avser årssiffror utan siffror som hänför sig till en tvärsnittsundersökning företagen vid en viss tidpunkt.
Exempel på undersökning utan åtgärd 28-årig gift lastbilschaufför, som kallats till nykterhetsnämnden med anledning av inkommen rapport från polisen angående förargelseväckande beteende under påver- kan av alkohol. Vid besöket på nämndens expedition uppgav mannen att han är äldst av tre syskon och att han uppfostrades i hemmet tillsammans ,med en broder och en syster. Fadern var egen företagare och abs-olutist. Ref. gift 1964. Inkomst 1 800 kr.
i mån. Hustrun har förvärvsarbete såsom kontorist. Alkoholdebut i 18-års åldern. Förtärde i början endast vin och öl. Vid fest-ligare tillfällen förtärt högst 20 cl. starksprit. Han lider av magsår och har därför avhållit sig från all slags spritför- .täring.
Vid det nu aktuella tillfället hade han varit och spelat fotboll och hade förtärt ca 3 flaskor mellanöl. Han anser att han blir påverkad efter endast ringa mängd alko- holdrycker. Han var vid tillfället & säll— skap med en kamrat som omhändertogs av polisen varvid även ref. följde med. Han blev tillsagd att försvinna men nekade att göra detta och blev då omhänderta- gen. Han förnekar på det bestämdaste att han uppträtt högljutt eller störande. Han har ej tidigare varit föremål för nämndens undersökning. Fylleriförseelser finns ej an— tecknat. Av den företagna undersökningen har wsamman-fattningsvis framkommit att han sedan flera år tillbaka har stadigva- rande arbete och att han sköter sitt arbete utan anmärkning. Vare sig 15 eller 1 5 i Nvl är tillämplig. Den nu aktuella föreel— sen får bedömas som en engångsföreteelse.
Allmänna uppgifter om klientelet Ålder
Män. Vid jämförelse av det totala mate- rialets åldersfördelning med åldersför-
Tabell 9.3. Ålder i % — pågående åtgärd. Män
Åtgärdens art. Samtliga Ål Un- . . . Ö Ö Över— Över- Äreiåde Medi- gikt; der der- Fflwihg ver— ver- vakning vakning W . cinsk Samt- över .. forbln- vakning vakmng . . rådglv- . sok- delse enl 15 & (anstånd) (försöks- (ut- nings- behand— liga 21 år ning . ' perm.) skriven) byrå ling (1964) —20 4 1 1 —— —— —— 4 — 2 21—24 15 12 7 4 -— — 14 — 10 8 25—29 10 8 10 18 8 2 —— 6 9 9 30—34 14 10 12 4 6 15 4 6 11 9 35—39 11 17 6 9 11 21 7 6 11 9 40—44 14 13 15 22 23 15 11 23 15 11 45—49 9 11 14 13 21 21 14 24 13 10 50—54 8 12 10 13 8 5 28 23 10 10 55—59 8 1 9 4 6 13 14 6 8 9 60—64 4 8 10 9 11 5 4 —— 7 8 65—w 3 7 6 4 6 3 — 6 4 17 100 100 100 (100) (100) (100) (100) (100) 100 100 Absoluta tal 255 75 175 - 23 48 39 28 17 660
delningen för män i riket över 21 år vid ingången av år 1964 finner man i total- materialet en överrepresentation av åld- rarna 30—49 är, vilken är störst i ål- dersgruppen 40—44 år (tab. 9.3). Sam- tidigt är åldrarna över 65 år under- representerade. Medianåldern är 42 år.
Med klientelets stigande ålder blir i allmänhet åtgärderna av mera ingripan- de art. Åldersgruppen 21—24 år är störst vid pågående undersökning, 35—— 39 år vid frivillig förbindelse, 40—44 år vid såväl övervakning enligt 15 5 som efter anstånd med verkställighet av in- tagningsbeslut och efter försökspermis- sion. Förhållandet innebär att 43 % av männen som är föremål för undersök— ning är under 35 år, mot 31 % vid frivil- lig förbindelse, 30 % vid övervakning enligt 15 5, 26 % vid anstånd och 14 % vid försökspermission.
Trots att ungdomliga alkoholmissbru- kare under 21 år i princip sedan 1961 skall behandlas enligt barnavårdslagen, ingår 12 manliga ungdomar under den- na ålder i materialet; 9 av dem är emellertid föremål för undersökning. I
mindre kommuner med samordnad so- cialbyrå samt i vissa större kommuner där speciell handläggningsordning gäl- ler beträffande ungdomar förekommer det att undersökningsförfarandet enligt de båda lagstiftningarna är samordnat, men att vid förslag till åtgärd barna- vårdslagen regelmässigt tillämpas. Det framkommer i tabell 1 (del II) att 9 av de ungdomar, som är föremål för un- dersökning är bosatta utom storstad. Två ungdomar i materialet är dock fö- remål för åtgärd enligt nykterhetsvårds- lagen — varav en för övervakning en- ligt 15 5 -—- trots att de inte fyllt 21 år.
Kvinnor. Även beträffande samtliga kvinnor finner man vid jämförelse med kvinnor i riket över 21 år en överrepre- sentation av åldrarna 30—54 år, som även här är störst i gruppen 40—44 år (tab. 9.4). Denna överrepresentation är starkare markerad än i det manliga materialet. Underrepresentationen av åldrarna över 65 år är också större i kvinnomaterialet. Även för kvinnorna är medianåldern 42 år.
Den tendens till förskjutning mot
Tabell 9.4. Ålder i % — pågående åtgärd. Kvinnor
Åtgardens art Samtliga Ärende . kvinnor Un— . . . Över— Över- . Medi- : riket Ålder der- Fälvqhg Över- Över- vakning vakning WG. cinsk Samt- över .. orbm— vakmn g vakning .. .. rådgiv- . sok- delse enl 15 & (anstånd) (forsoks- (ut- nings- behand- 11 ga 21 år ning ' perm.) skriven) byrå ling (1 964) —20 2 — — — _ —— — — 1 21—24 14 8 3 11 _— 6 _ _— 7 s 25—29 9 12 6 — 7 1 3 — — 8 8 30—34 9 9 13 3 21 13 6 37 1 1 8 35—39 9 10 18 18 18 13 16 — 14 9 40—44 21 19 11 11 24 25 28 13 17 10 45—49 16 7 13 29 10 18 16 —— 14 10 50—54 11 14 11 14 7 6 11 50 12 10 55—59 6 10 10 -— 10 6 1 1 — 8 9 60—64 1 7 1 1 1 1 3 _— 6 — 6 8 65—w 2 4 4 3 -—— —— 6 — 2 20 100 100 100 (100) (100) (100) (100) (100) 100 100 Absoluta tal 126 86 142 28 29 16 18 8 453
mera ingripande åtgärd med stigande ålder, som observerades bland männen, har ingen motsvarighet när det gäller kvinnorna. Här är åldersgruppen 40—44 år den relativt sett största, allmänt sett oberoende av åtgärdens art. Undantag härifrån är »Övervakning enligt 15 5» (35—39 år) och »Övervakning efter an- stånd» (45—49 år). Endast två kvinnor under 21 år ingår i materialet. Båda är föremål för undersökning. Åldersfördelningen i de olika kom- muntyperna redovisas i tabell 2, del II. Civxlstan' ' |! Män. I tabellerna 9.5 och 9.6 har de fyra tidigare var för sig redovisade övervak- ningstyperna endast fördelats på »före- byggande övervakning», innebärande övervakning före anstaltsvård och »ef— tervårdande övervakning», som avser övervakning efter vård på allmän an- stalt. Behandling vid rådgivningsbyrå och medicinsk behandling redovisas på samma sätt i en grupp. De sistnämnda båda behandlingstyperna är inte före— mål för lagbestämmelser och gäller fri- villigt klientel. Medicinsk behandling förekommer vidare ofta i samband med handläggningen vid rådgivningsbyrå. Genom denna tabulering, som även fort-
sättningsvis kommer att användas, er- hålles större grupper, samtidigt som materialet blir mera överskådligt.
Civilståndsfördelningen avseende männen i materialet avviker i hög grad från normalpopulationens (tab. 9.5). Ogifta män förekommer relativt sett dubbelt så ofta i nykterhetsnämndsma- terialet som i normalpopulationen me- dan gifta förekommer mindre än hälf- ten så ofta som i normalpopulationen. Kraftigast överrepresenterade av de en- samstående männen är de frånskilda, som utgör 21 % av materialet, mot 3 % av normalpopulationen.
Andelen ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar) varierar från 56 % för dem som erhål- ler behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare till 83 % av dem som står un- der eftervärdande övervakning. Över— representationen av ogifta och frånskil- da som för de ogifta är störst i ålders- gruppen 35—39 år och för de frånskilda i åldersgruppen 40—44 år samt under- representationen av gifta gäller alla ål- dersklasser (diagram 9.1).
Kvinnor. Civilståndsfördelningen för kvinnornaterialet som helhet företer i mindre grad än i det manliga materialet avvikelser från fördelningen i normal-
Tabell 9.5. Civilstånd i % _ pågående åtgärd. Män
Åtgärdens art Samtliga Behand- män i . . . . . Förebyg— Eftervår- ling vid riket CMIStånd Under— Fån”! 11 g gande dande rådgiv- . över .. . orbm- .. . . Samtliga soknmg delse over— övervak- mngsbyrå 21 år vakning ning eller av (1964) läkare Ogift ........... 54 44 36 44 24 44 22 Gift, samman- boende ....... 24 28 30 17 44 27 70 Gift, hemskild . . . 3 4 6 3 4 4 Frånskild ....... 15 19 25 33 28 21 3 Ånkling ......... 2 5 3 3 — 3 5 Uppgift saknas .. 2 -— _— — _ 1 — 100 100 100 100 (100) , 100 100
17/o Undersökningsmoteriolet
Zl—24 25—29 350-54 55—39
. Ogifta
populationen, men avviker dock kraf- tigt från denna (tab. 9.6). Det förekom- mer ingen lika markant överrepresen-
Diagram 9.1. Civilstånd i % — ålder. Män
IIHHIIHHIHIHIHII
':
ao-5u—:—=—HIIIIIIHIIHWW
o': in | In in
s'f' to | a en
% Frånskildo
55—
tation av ogifta, som kunde konstateras hos männen. Den stora andelen från- skilda kvinnor i undersökningsmateri-
Zl—24
07 N | in N
4)- N:)
Normalpopulationen
"'i' "1"
I = m
315—59
340— 1411 G.
Änkhngur
;f- LD
I c LD
åns-49
41- IB &
m In
| |:: In
| =
i
Lf! 40
D Uppgift saknas
Tabell 9.6. Civilstånd i % _ pågående åtgärd. Kvinnor
alet är dock anmärkningsvärd och stör- re än samma andel i det manliga mate- rialet.
I undersökningsärendena är en fjär- dedel av kvinnorna frånskilda, en— ten- dens som stiger mot mera ingripande
Åtgärdens art Samtliga Behand- kvinnor i . . . . . Förebyg- Eftervård- ling vid riket erlstånd Under- light?-1118 gande ande rådgiv— S tli över sökning (311122- över- övervak— ningsbyrå am ga 21 år vakning ning eller av (1964) läkare Ogift ........... 24 24 14 18 4 18 17 Gift, samman- boende ........ 31 31 31 31 50 32 67 Gift, hemskild . . . 10 6 11 2 — 9 ] Frånskild ....... 25 26 31 42 35 30 4 Änka ........... 5 13 13 7 11 10 12 Uppgift saknas . . 5 —— — — — 1 —— 100 100 100 (100) | (100) | 100 100
Diagram 9.2. Civilstånd i % — ålder. Kvinnor
Olo Undersokmngsmuterlalet '00——=5_F'—_1__i"1
% å ä = " * "'äåzåg ;;H '='
' EEEEEE _ — E_EEEE : 50— WWWWMM (j_—+ # N ÖM
N & n % 3 3 $ % en
_' J. &. .l, ä J. J. J. &. .L
N N "? If" Q' "1 h 69 65
' Ogifta
åtgärd till 42 % av de kvinnor som är föremål för övervakning efter anstalts— vård. Totalt sett domineras alltså även kvinnorna i civilståndshänseende av en— samstående, ehuru ej i samma grad som männen.
Såsom framgår av diagram 9.2 avviker sambandet mellan civilstånd och ålders- fördelning från det manliga materialets (diagram 9.1). De ogifta kvinnorna är överrepresenterade i förhållande till normalpopulationen upp till 40 års ål- der och därefter underrepresenterade till 59 års ålder. Åldersgruppen 50—54 'år omfattar relativt sett endast en tred- jedel av normalpopulationens ogifta kvinnor. De ogifta männen däremot är överrepresenterade i samtliga ålders— grupper.
Oavsett älder är eller har således ma- terialets kvinnor varit gifta i högre grad än männen (81 mot 55 %). De har ock-
åFrånskildu
Normalpopulutionen
E%?”E—_ _. ”"F-E | 5
l
[[[' . IT ll II [|
I : in ta in
21 | | i | | | "13 € "vå % ?>
55— 59
så i betydligt större utsträckning va- rit gifta mera än en gång (tab. 3—6, del II). Redan i åldersgruppen 25——29 år är 37 % av kvinnorna gifta och inte mindre än 26 % frånskilda. Motsvaran- de andelar för männen är 28 respektive 5 %. Det bör även uppmärksammas att andelen änkor i åldrarna under 50 år är högre än i normalpopulationen. Drygt hälften av männen och 40 % av kvinnorna saknar barn i äktenskap (tab. 7 och 8, del II). Detta bör dock ses mot bakgrunden av att 44 % av män- nen ej är eller varit gifta, vilken andel för kvinnorna utgör endast 19 %. 13 % av männen och 23 % av kvinnorna har barn utom äktenskap (tab. 9—14, del II) .
Nationalitet
I nykterhetsnämndsmaterialet ingår 79 utlänningar, varav 24 är kvinnor. Den
dominerande gruppen är finländare (36 män och 20 kvinnor). Även övriga ut- länningar tillhör — med undantag för 7 personer —- de nordiska länderna. Andelen är bland såväl män som kvin- nor högst vid pågående undersökning (12 resp. 7 %). 9 % av männen är fö- remål för eftervårdande övervakning och har alltså varit intagna på allmän vårdanstalt. Över hälften av utlänning- arna (52 % män och 63 % kvinnor) är bosatta i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö (tab. 15 och 16, del II). De ut- ländska medborgarna är över 21 år och i intet fall äldre än 59 år (tab. 17 och 18, del II). Kvinnorna är yngre än männen. Av männen i åldersgruppen 35—39 år är inte mindre än 21 % födda i utlandet. Andelen utlandsfödda män är därmed i denna åldersgrupp större än andelen födda i storstad i Sverige, som utgör 16 %.
Födelseort
Män. 62 % av samtliga män i materialet är födda i landskommun, mindre stad eller köping (tab. 9.7). Denna andel visar ingen nämnvärd variation med åtgärdens art.
Det är som väntat speciellt ålders-
Tabell 9.7. Födelseort i %
Samtliga Födelseort män kvinnor Stockholm ............ 8 15 Göteborg .............. 7 8 Malmö ................ 2 3 Andra städer med över 50 000 inv ........... 9 9 Övriga städer och kö- pingar .............. 22 16 Landskommuner ....... 40 38 Utlandet .............. 11 9 Uppgift saknas ........ 1 2 100 100
grupperna över 40 år som domineras av män födda i landskommun (diagram 9.3). Andelen storstadsfödda håller sig kring eller något under 20 % av samt— liga åldersgrupper över 21 år.
Kvinnor. Kvinnorna är i mindre ut- sträckning än männen födda i lands— kommun eller i mindre stad eller kö- ping (tab. 9.7). Denna andel utgör totalt 54 % mot som tidigare nämnts 62 % av männen. Liksom när det gäller männen visar denna andel ingen nämnvärd va- riation med arten av nykterhetsnämnds åtgärd. 26 % av kvinnorna är däremot födda i storstad, mot 17 % av männen.
Andelen kvinnor födda i utlandet är lägre än samma andel av männen.
Den tendens till ökad andel födda i landskommun med stigande ålder, som kunde konstateras för männen har ingen direkt motsvarighet för kvinnorna (dia— grammen 9.3 och 9.4). För kvinnorna håller sig denna andel relativt kon— stant för åldrarna över 30 år och är t. o. m. mindre för ett par av de högre åldersgrupperna. Detta förhållande mot- svaras beträffande storstadsfödda kvin- nor av att denna andel är störst i de yngsta och äldsta åldersgrupperna.
Boendeort
Män. Totalt sett är 39 % av samtliga män i materialet boende i någon av de tre största städerna Stockholm, Göte- borg eller Malmö (tab. 9.8). Dessa stä- ders andel av hela befolkningen i ri- ket den 1 januari 1964 var 19 %. Som en jämförelse kan nämnas att 49 % av alla fylleriomhändertaganden beträffan-' de män under första halvåret 1964 gjor- des i någon av storstäderna (Stockholm 24,8 %, Göteborg 19,1 % och Malmö 4,9 %). Ett visst samband, möjligen be- roende på urvalet vid undersökningen, föreligger således mellan den relativa andelen av i riket vidtagna nykterhets-
Diagram 9.3. Födelseort i % _— ålder. Mänl
o/o IDO—j 50— [j_ -zu zl—24 25-29 311-54 35—39 too-1.14 les-ha 50-54 55-59 60-64— 65— Ider 7 Annan stod med /Utloncle+ över 50000 invånare DLondskommun
MStorstud äAnnan stad eller köping
1 12 personer äryngre än 21 år Diagram 9.4. Födelseort i % — ålder. Kvinnor75
o/o 1001 50—
_4
0-
—20 zn-zk 25—29 30—54 35—39 190—44 45—49 50—54 55—59 50-54 65— Ålder V Annan stod med /Ut|undet över 50000 invånare DLundskommun
Tabell 9.8. Boendeort i % — pågående åtgärd. .Män Åtgärdens art Behand- Hela riket . . . Förebyg- Eftervår— ling vid . 1/1 1964 Boendeort Under- 12333? gande dande rådgiv— Samtllga (totalbe- sökning över— övervak- ningsbyrå tolkning) delse . . vakning ning eller av läkare Stockholm ...... 20 — 32 17 31 22 11 Göteborg ........ 17 21 7 9 7 12 5 Malmö .......... 3 7 4 10 4 5 3 Andra städer med över 50 000 inv. 16 19 10 12 36 15 10 Övriga städer och köpingar ...... 22 28 28 34 20 26 32 Landskommuner . 17 25 18 15 2 17 39 Uppgift saknas . . 5 —— 1 3 —— 3 — 100 100 100 100 | (100) 100 100
vårdande åtgärder och av fylleriom— händertaganden. En begången fylleri- förseelse är som bekant den vanligaste orsaken till nykterhetsnämnds under- sökning. Anmälan till nykterhetsnämnd sker i dessa fall regelmässigt från po- lismyndighet. '
Klienternas överrepresentation i för- hållande till den faktiska befolknings- fördelningen är störst för Stockholm (11 %) och sjunker för Göteborg (7 %) till ett minimum för Malmö (2 %). Det bör dock noteras att även de övriga 11 städerna med vardera över 50000 in— vånare är överrepresenterade med till- sammans 15 % av männen i undersök- ningsmaterialet mot 10 % av totalbe— folkningen i riket.
Den relativa andelen män i materia- let, som bor i annan mindre stad eller köping är å andra sidan mindre än motsvarande andel av totalbefolkning— en.
Sambandet mellan boendeort och åt- gärdens art uppvisar intressanta skill— nader mellan olika kommuntyper. Så- lunda svarar storstäderna för 40 % av pågående undersökningar enligt nykter-
hetsvårdslagen men för blott 19 % av totalbefolkningen i riket. överrepresen- tationen kan här hänföras endast till Stockholm och Göteborg och är vardera för dessa städer 9 respektive 12 %. Det- ta förhållande kan ha sin förklaring i att arbetsbelastningen i storstäderna medfört eftersläpningar i undersök- ningsarbetet, som resulterat i att Stock- holm och Göteborg vid en viss tidpunkt uppvisar ett högt antal pågående under- sökningar. Å andra sidan kan olika principer vid upptagandet av anmäl-» ningar här spela en stor roll. Det kan! t.ex. nämnas att nykterhetsnämnden i Malmö under de senaste åren med hän- visning till arbetsbelastningen endast upptagit ca 50 % av inkomna anmäl- ningar till undersökning enligt nykter- hetsvårdslagen. Detta förhållande för- klarar sannolikt Malmös »normala» siff- ror i förhållande till övriga storstäder och till dess andel av totalbefolkningen.
Den relativa fördelningen av frivil- liga förbindelser enligt 14 5 a Nvl ger anledning till anmärkningsvärda kon— stateranden. Sålunda representeras Stockholms stads nykterhetsnämnd inte
av någon klient, som är föremål för denna typ av förebyggande åtgärd.1 Gö- teborg däremot, som svarar för 5 % av befolkningen i riket, har 21 % av pågå- ende frivilliga förbindelser. En kraftig överrepresentation i förhållande till be- folkningen uppvisar även Malmö och andra större städer.
Sättes fördelningen av frivilliga för- bindelser i relation till fördelningen av förebyggande övervakningar finner man att Stockholm, som ligger lägst när det gäller frivilliga förbindelser, klart dominerar över samtliga kommuntyper när det gäller nämnda övervakningar. Stockholm handhar 32 % av det totala antalet pågående övervakningar av den- na typ. Göteborg och Malmö ligger i det- ta hänseende nära sina andelar av be-
folkningen. Detsamma gäller andra stör- re städer.
De konstaterade skillnaderna mellan Stockholm å ena sidan och övriga större städer å den andra när det gäller an- delen av frivilliga förbindelser och fö- rebyggande övervakningar torde till stor del vara betingade av en oenhetlig tillämpning av nykterhetsvårdslagen. Denna slutsats gäller även vid beaktan- det att ett rådgivningsarbete av hjälp- åtgärdstyp bedrives vid informations— byrån i Stockholm och att man därifrån redovisat ett antal hjälpåtgärdsärenden enligt 14 5 a. För Stockholms del synes lagtillämpningen innebära att man där
1 De frivilliga förbindelser, som redovisats från intormationsbyrån, ingår i kolumnen Be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare.
Diagram 9.5. Boendeort i % —— ålder. Män2
O/o |00—
0— 3 3 S', 5 :=; 3 g % $ 5- _, l l I I l I ; LD :. "& S'. := 3 5.3 % = få :E E 29 Ålder 3 :E)— Molmö Annan stad med Göteborg Storstad över 50 000 invånare % Landskommun Stockholm Annan stad eller kö in U it saknas . P 9 PPG
' 12 personer är yngre än 21 år
ofta som första åtgärd prövar övervak- ning enligt 15 å — alltså en tvångsåt- gärd — och endast undantagsvis inom nykterhetsnämndens ordinarie verksam— het tillämpar den hjälpåtgärdsform som frivillig förbindelse innebär. Ur prin- cipiell synpunkt har denna problematik även tagits upp till behandling i kapit— _len 7, 8 och 13.
Även åldersfördelningen uppvisar av— vikelser betingade av boendeortens kom- muntyp (diagram 9.5).
Storstäderna tillsammans svarar för över 40 % av varje åldersgrupp mellan 25 och 59 år. övriga 11 städer med över 50 000 invånare uppvisar i motsats till storstäderna störst andel av de mycket unga och av de äldsta åldersgrupperna. övriga städer och köpingar svarar för en jämn andel utgörande i genomsnitt
28 % av varje åldersgrupp. Landskom- munerna, slutligen, har störst andelar av yngre och äldre åldersgrupper. Undersökningens stockholmsklientel utgöres till 80 % av ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änk- lingar). Motsvarande andel av malmö- materialet är 78 % och av materialet för Göteborg 69 % (tab. 19, del II). Sistnämnda jämförelsevis låga andel av de ensamstående männen förklaras delvis av ålderssammansättningen, där Göteborg, som tidigare nämnts avviker från övriga storstäder genom att klien— telet är yngre. Malmömaterialets höga andel av ensamstående män kan delvis bero på att materialet är selekterat ge- nom att i Malmö endast allvarligare nykterhetsanmärkningar i allmänhet upptages för undersökning. Detta för-
Diagram 9.6. Om/lyttning i %. Män
o/o IDO—— 50— O—l Stockholm Göteborg Malmö Annan stad Annan stad Lands- med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort
Födda i kommun av boendeortens kommuntgp Födda i annan stad eller köping ön boendeorten
äFödda i landskommun DUppgif-t saknas
% Födda i utlandet
hållande bör även beaktas vid konstate- randet att Malmömaterialet innehåller - 38 % frånskilda män.
Klienter födda i Göteborg och Malmö bor i högre grad än klienter födda i Stockholm i födelsestaden (tab. 20, del II). Av stockholmsfödda har 72 % kvar i Stockholm. Motsvarande tal för Göte— borg är 88 % och för Malmö 82 %. De i utlandet födda har i första hand in— flyttat till storstäderna (53 %).
De olika kommuntyperna uppvisar högst skiftande struktur när det gäller klienternas födelseort (diagram 9.6). Stockholm ligger lägst när det gäller an- delen födda i boendeortens kommun- typ, medan Göteborg i detta hänseende ligger närmast landskommunerna. Så- som tidigare framgått förklarar ålders- fördelningen i göteborgsmaterialet i viss mån detta förhållande, men trots detta synes materialets göteborgare med hän- syn till födelseort avvika från materia- let i övrigt.
Kvinnor. Kvinnorna (tab. 9.9) bor i större utsträckning än männen i stor- städer (63 % mot 39 % för män). Stock- holms stad svarar för en mycket stor andel av denna överrepresentation. 44 %
Tabell 9.9. Boendeort i %
av materialets kvinnor bor i Stockholm, dvs. dubbelt så stor andel som för män- nen. Å andra sidan bor endast 7 % av kvinnorna i landskommuner mot 17 % av männen och 39 % av totalbefolk- ningen i riket.
Även när det gäller kvinnorna före- kommer kraftiga variationer i åtgärdens art, beroende på boendeorten. Även här dominerar Stockholm när det gäller an- delen undersökningar och tvångsåtgär- der. För Stockholm redovisas 27 % av de totalt pågående frivilliga förbindel- serna, en hjälpåtgärd, som där ej före- kommer i fråga om männen. Liksom när det gäller männen svarar emellertid Gö- teborg för den största andelen av de fri- villiga förbindelserna (36 %).
Förebyggande övervakning domine- ras å andra sidan i än högre grad av Stockholm när det gäller kvinnorna än männen. 60 % av dessa övervakningar pågick i Stockholm, som svarar för 11 % av befolkningen, medan t. ex. Gö- teborg endast svarar för 6 % av över- vakningarna mot 5 % av befolkningen.
Med 38 % av de eftervårdande över- vakningarna svarar Stockholm för en mer än dubbelt så stor andel av dessa
—— pågående åtgärd. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- Hela riket . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . 1/1 1964 Boendeort Under— lig-211311? gande dande rådgiv- Samthga (totalbe- sökning delse över— övervak— ningshyrå folkning) vakning ning eller av läkare Stockholm ...... 38 27 60 38 38 44 11 Göteborg ........ 15 36 6 16 -— 15 5 Malmö .......... 6 1 4 9 4 4 3 Andra städer med över 50 000 inv. 15 16 10 15 35 14 10 Övriga städer Och köpingar ...... 17 13 15 11 15 15 32 Landskommuner . 8 6 5 11 8 7 39 Uppgift saknas .. 1 1 — —— —— 1 —— 100 100 100 (100) (100) 100 100
Diagram 9.7. Boendeort i % — ålder. Kvinnor1
0/0 |00-
50— 0_ 4- m =!— m m el- av x_f U N N m n 3 =- tn In :a .:.” d- | | | | | | | l|n & Ja _,—_ g i? 2 g 3 $ 5; :::-o ln ID no 5 %: Ålder us :c) | " Annan stad med 7 M,? mo över 50000 invånare % Landskommun Goteborg Storstad Stockholm åhnan stad eller köping D Uppgift saknas
1 2 personer är yngre än 21 år
när det gäller kvinnor som när det gäl- ler män, där motsvarande andel var 17 %.
Tvångsåtgärder mot kvinnliga alko— holmissbrukare förekommer alltså i högre grad än mot män ifråga om stor- stadsklientelet och då speciellt mot stockholmsdelen därav, än mot det kli- entel som är boende i andra kommun- typer.
För kvinnorna föreligger en starkare skillnad i ålderssammansättningen när det gäller stockholms- respektive göte- borgsmaterialen än vad som gäller för männen (diagram 9.7). I Göteborg do- minerar de yngre åldersgrupperna me- dan det i Stockholm förhåller sig tvärt- om.
Andelen ensamstående kvinnor är liksom när det gäller männen, störst 'i
storstädernas material och utgör om- kring eller något över 70 % för var och en av dessa (tab. 21, del 11). Den tidi- gare konstaterade stora andelen från- skilda kvinnor visar sig vara störst i Göteborg och Stockholm med 39 respek- tive 35 %.
Stockholmsfödda kvinnor har i mind- re utsträckning än männen flyttat från födelseorten. Motsatta förhållandet råder för göteborgsfödda och malmöfödda (tab. 22, del II).
62 % av de utlandsfödda kvinnorna (män 53 %) bor i storstad. Kvinnorna utmärkes i övrigt av att i avsevärt högre utsträckning än männen oavsett födel- seortens kommuntyp ha flyttat till stor- stad och då i första hand till Stockholm.
Totalt sett har inflyttningen från landskommun till tätorter varit avsevärt
0/0
IOU—
Diagram 9.8. Omflyttning i %. Kvinnor
Stockholm Göteborg Malmö Annan stad Annan stad Lands- __» med över eller kommun . __ ,. 50 000 inv. köping " '.'- Boendeort
Födda i kommun av boendeortens kommuntgp Födda i annan stad eller köping ön boedeorten
större bland materialets kvinnor än bland dess män (diagram 9.8). Såsom tidigare visats är ca 40 % av såväl kvin- nor som män födda i landskommun, medan endast 7 % av materialets kvin- nor (män 17 %) bor kvar i sådan kom- mun.
Ser vi till olika kommuntyper med avseende på andelen födda i boendeor— tens kommuntyp föreligger vissa skill- nader mellan könen. Stockholm ligger såväl när det gäller män som kvinnor lägst i detta hänseende med endast 31 % (män 27 %) födda i storstad. Me- dan över hälften av de manliga götebor- garna är födda i storstad är endast 42 % av kvinnorna detta. Malmö, däremot, har större andel storstadsfödda kvinnor (50 %) än män (44 %). För övriga kom— muntyper av tätortstyp kan speciellt
äFödda i landskommun DUppgift saknas % Födda i utlandet
noteras den höga andelen födda i lands- kommun.
Sammanfattning M än
Materialets 660 män tillhör i högre ut- sträckning än män i totalpopulationen åldersklasserna 30—49 år. Gruppen 40—44 år är störst och mest överrepre- senterad i förhållande till normalpopu— lationen. En förskjutning mot mera in— gripande åtgärd vid stigande ålder kan. konstateras.
Civilståndsfördelningen avviker i än- nu högre grad än åldersfördelningen. från normalpopulationen. Ogifta män förekommer ungefär dubbelt så ofta i materialet som i normalpopulationen, frånskilda män åtta gånger så ofta,. medan gifta män förekommer mindre
än hälften så ofta. Männen har varit gifta i mindre utsträckning än kvinnor- na. 52 % har ej barn i äktenskap, 13 % har barn utom äktenskap.
55 utländska män ingår i materialet, vilket utgör 8 % av samtliga. Finländar- na dominerar. De är huvudsakligen bo— satta i storstäder. Av åldersgruppen 35—39 år utgör de utlandsfödda inte mindre än 21 %.
62 % av samtliga män är födda i landskommun, i mindre stad eller kö- ping, medan endast 43 % av männen vid undersökningens genomförande bodde i dessa kommuntyper, mot 70 % av totalbefolkningen. Materialets mot- svarande överrepresentation för storstä- derna och övriga större städer i detta hänseende är störst för Stockholm, som _ svarar för 22 % av materialet mot 11 % av totalbefolkningen.
Sambandet mellan boendeort och åt- gärdens art uppvisar anmärkningsvärda skillnader mellan olika kommuntyper och speciellt mellan olika storstäder. Göteborg med 5 % av befolkningen sva- rar för 21 % av de pågående frivilliga förbindelserna, medan Stockholm är orepresenterat när det gäller denna åt- gärdstyp. När det däremot gäller före- byggande övervakningar, svarar Stock— holm för inte mindre än 32 % av dessa och Göteborg för 7 %. Det synes vara uppenbart att dessa skillnader, även om man beaktar att ett visst hjälpåtgärds- arbete bedrives vid en särskild informa- tionsbyrå i Stockholm, till stor del är betingade av olikartad tillämpning av nykterhetsvårdslagen. Övriga kommun- typer uppvisar endast i mindre grad av- vikelser av ovannämnd typ.
Kvinnor
De 453 kvinnor som materialet omfattar är i högre grad än männen överrepre— senterade i åldersgrupperna 30—54 år. "Även för kvinnorna är denna överre-
presentation störst i åldersgruppen 40— 44 år. '
Civilståndsfördelningen avviker ej i samma grad som beträffande männens från normalpopulationens. Det stora in- slaget av frånskilda kvinnor (30 %) gör dock att även kvinnorna domineras av i civilståndshänseende ensamståen- de individer. Andelen ogifta är ungefär lika stor som i normalpopulationen, medan andelen gifta är väsentligt läg- re. Skilsmässa förekommer tidigare hos kvinnorna än hos männen. I åldersgrup— pen 25—29 år är en fjärdedel av kvin- norna frånskilda mot 5 % av männen.
Kvinnorna har varit gifta i betydligt större utsträckning än männen. 40 % av kvinnorna har ej barn i äktenskap. 23 % har barn utom äktenskap (13 % för männen). _
24 kvinnor är utländska medborgare (5 %). Inslaget av utlänningar är alltså mindre bland kvinnorna än bland män— nen. De utländska kvinnorna är vidare yngre än de utländska männen. I högre grad än när det gäller männen domine- rar storstäderna som boendeort.
Kvinnomaterialet är i högre grad än det manliga ett storstadsmaterial. Kvin- norna är oftare än männen födda i storstad. Nära två tredjedelar bor i storstad, varav inte mindre än 44% i Stockholm, som endast svarar för 11 % av befolkningen.
Även när det gäller kvinnor framkom- mer uppgifter som styrker att olika till- lämpning av nykterhetsvårdslagen före— kommer. Det är även här främst Stock- holm och Göteborg, som uppvisar skill- nader. Så har t.ex. Stockholm en tio gånger så hög andel (60 %) av de före- byggande övervakningarna som Göte- borg (6 %). Liksom när det gäller männen ingriper nykterhetsnämnden i Stockholm mot ett klientel i högre ål- dersgrupper än nykterhetsnämnden i Göteborg.
Tabell 9.10. Bostadsförhållanden i % —— pågående åtgärd.. Män
Åtgärdens art .. Behandling Bostadsförhållanden Frivillig Forebyg- Eftervår— vid rådgiv- Samtliga Under- .. . gande dande . . .. . forbm- .. nmgsbyrå sokmng övervak- övervak- delse . . eller av ning ning läkare
Äger bostad ...... 11 8 13 6 11 11 * Förhyr bostad. . . . 31 45 32 29 53 34 Inneboende1 ...... 36 35 37 33 29 36 Disponerar plats på
ungkarlshotell, ungdomshotell
eller liknande2 . . 1 5 2 2 2 2 Disponerar plats på
ålderdomshem
eller vårdhem”. . 1 — 1 2 1 1 Saknar fast bostada 11 7 13 24 4 12 Uppgift saknas. . . 9 —— 2 4 —- 4
100 100 100 100 ' (100) 100
1 Hos släkting eller annan person, men även * Mera varaktigt boende på institution.
vid boende i möblerat rum.
” Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.
Bostadsförhållanden
*Tillgång till bostad
Män. Tillgång till fast bostad varierar starkt med arten av pågående åtgärd en- ligt nykterhetsvårdslagen (tab. 9.10). Andelen män som saknar fast bostad vi- sar en klart ökande tendens från de grupper som är föremål för frivilliga förebyggande åtgärder mot de grupper, för vilka åtgärden är av tvångskaraktär. Den största andelen bostadslösa finner man bland män som är föremål för ef- tervårdande åtgärd och alltså är för- sökspermitterade eller utskrivna från allmänna vårdanstalter. En fjärdedel av
dessa män saknade vid undersöknings- tillfället fast bostad. Det bör observeras att 13 % av männen som var föremål för förebyggande övervakning likaledes saknade fast bostad.
I tabell 9.11 har den relativa andelen bostadslösa omräknats i absoluta tal med utgångspunkt från antalet vid lan- dets nykterhetsnämnder den 23/11 1964 aktuella män.
Det bör uppmärksammas att begrep- pet »saknar fast bostad» i detta sam- manhang även inrymmer tillfälligt bo- ende på ungkarlshotell och härbärgen, vilket torde innebära att en inte obe- tydlig del av dessa bostadslösa män
Tabell 9.11. Beräknat antal bostadslösa män, föremål för undersökning, åtgärd eller behandling vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964
Förebyg— Eftervår— 533132?in Gru Under- Frivillig gande dande i r bglg- S tl' - pp sökning förbindelse övervak- övervak- näää år, am iga' ning ning läkare Saknar fast bostad.. 1 190 207 792 841 100 3 130 _-
Diagram 9.9. Bostadsförhållanden i %-— boendeort. Män
% Inneboende
Ungkarlshotell eller liknonde åtminstone endast tillfälligt hade sin bostadsfråga ordnad vid undersöknings- tillfället. 2% av samtliga män hade emellertid enligt tabell 9.10 tillgång till mera fast plats på ungkarlshotell eller härbärge, vilket för hela den öppna vården i absoluta tal motsvarar drygt 500 män. Mer än en tredjedel (36 %) av samtliga män var inneboende. Även åt- skilliga av dessa män torde i realiteten i egentlig mening sakna fast bostad. Här åsyftas bland annat män, som trots ”brytning med familj eller andra anhö— riga delvis på grund av de bristande möjligheterna att erhålla annan bostad bor kvar i familjens eller anhörigs "bostad. Enligt tabell 9.17 sammanbor nära en fjärdedel av totala antalet män med annan anhörig än hustrun och egen familj. Inte minst från anstalts- vårdens sida är denna problematik olo
1001
50— :-.
&. _ & & a_l Stockholm Göteborg Malmö Annan stod Annan stod Lunds— med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort
Iålii'esam" Gwar Saknar fusi- bostad känd och svårlöst. Det kan t. ex. vara fråga om en alkoholmissbrukare, som efter försökspermission återvänder till ett par gamla föräldrars bostad. Förut— sättningar för att undvika svårare kon— flikter vid ett sådant sammanboende är ofta små. Alkoholmissbrukaren saknar annat bostadsalternativ och de anhö— riga vill ofta inte »köra ut» honom på gatan. En inte obetydlig del av dessa personer, som alltså rubricerats som inneboende, torde därför vara i be- hov av annan bostad och bör därför egentligen hänföras till de bostadslösa. Tillgång till bostad varierar i olika kommuntyper (diagram 9.9). En vän- tad stigande andel bostadslösa med Ökad tätortskaraktär hos boendeortens kommuntyp kan konstateras. Omkring en femtedel av de tre storstädernas ak— tuella manliga klientel saknar tillgång
Tabell 9.12. Befolkningens, undersökningsmaterialets och de bostadslösa männens fördelning på boendeort i %
Boendeortens kommuntyp Andra stä- . Grupper Övriga _ Samtliga Storstäder de; med städer och Lands Uppgift ver kö ingar kommuner saknas 50000 inv. P Befolkningen i riket 1/1 1964 ......... 19 10 32 39 — 100 Samtliga män i ma— terialet .......... 39 15 26 17 3 100 Män, som saknar tast bostad ........... 67 11 13 4 5 100
till fast bostad. Detta innebär, såsom framgår av tabell 9.12 att inte mindre än två tredjedelar av de bostadslösa männen är hemmahörande eller uppe- håller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av befolkningen. I Stockholm, som har 11 % av totalbefolkningen och 22 % av
samtliga män i materialet, finns nära 40 % av de bostadslösa män, som är ak- tuella hos nykterhetsnämnderna vid un- dersökningstillfället.
Redan från 25 års ålder är andelen bostadslösa över 10 % (diagram 9.10). Den maximala andelen bostadslösa åter— finns i åldersgruppen 45—49 år och ut-
Diagram 9.10. Bostadsförhållanden i % —- ålder. Män1
0,0
IDO—1
50—
(l— _le Zl—Zk 25-29 250—EV+ 35—39 [kB—44 155—49 50—54 55-59 60—64- 65— lder
V Älderdomshem D . ”& eng,. vårdhem Uppgift saknas = Saknar fasl- bostad
.Äqer bostad %lnneboende .. Ungkarlshotell [Hm Forhgr bostad % eller liknande
1 12 personer är yngre än 21 år
Åtgärdens art .. Behandling . Forebyg- Efter- . . . Bostadsförhållanden Un der— Frivillig gande vårdande Vldnriggiå- Samtliga sökning förbindelse övervak- övervak— "äär äv ning ning ' läkare Äger bostad ........ 4 5 8 5 31 7 Förhyr bostad ...... 61 73 58 48 58 61 Inneboende1 ........ 17 20 20 35 11 20 Disponerar plats på ungkarlshotell, ungdomshotell eller liknande2 ......... _ — 1 2 — 1 Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem” ........ 1 1 1 — --— 1 Saknar fast bostad”. 10 —- 8 5 —— 6 Uppgift saknas ..... 7 1 4 5 — 4 100 100 | 100 (100) | (100) 100
1 Hos släkting eller annan person, men även boende i möblerat rum. ' Mera varaktigt boende på institution.
= Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.
gör en femtedel av denna åldersgrupp. Över hälften (53 %) av samtliga bo- stadslösa män är i åldern 40—54 år.
Upp till 49 års ålder är det i stort sett vanligare förekommande att männen bor inneboende, på institution eller sak— nar fast bostad, än att de själva hyr eller äger bostad.
Inslaget av bostadslösa är högst bland de frånskilda männen och utgör över en femtedel (21 %) av dessa, mot endast 2 % av de gifta (tab. 23, del II). 15 % av de ogifta saknar fast bostad. 37 % av de bostadslösa männen är frånskilda, 56 % är ogifta och 2 % är änklingar.
Kvinnor. Av tabell 9.13 framgår vid jäm- förelse med tabell 9.10 att kvinnornas bostadsförhållanden är mera stabila än männens.
Två tredjedelar av kvinnorna har så- ,ledes tillgång till ägd eller direkt för- hyrd bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen.
6 % av kvinnorna saknar fast bostad,
.vilket innebär att detta hos kvinnorna
är endast hälften så vanligt som hos männen.
Den hos männen klart markerade ten- densen till ökad andel bostadslösa mot mera ingripande åtgärd är inte lika klart markerad hos kvinnorna. 10% av kvinnorna, som är föremål för un- dersökning, saknar fast bostad, en an- de], som inte blir större för de grupper som är föremål för åtgärd. Sammanlagt kan antalet bostadslösa kvinnor vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964 beräknas till 107.
Det är sannolikt att en inte obetydlig del av speciellt de kvinnor som är före- mål för mera ingripande åtgärd, är prostituerade och att detta förhållande medverkar till en lösning av bostadsfrå- gan i någon form. Härtill kommer att kvinnorna i högre grad än männen har varit gifta och ofta i samband härmed fått tillgång till fast bostad.
Avsaknad av fast bostad hos kvinnor, som är föremål för nykterhetsnämnds
Tabell 9.14. "Befolkningens, undersökningsmaterialets och. de bostadslösa kvinnornas fördelning på boendeort i %
Boendeortens kommuntyp Andra . . Grupper Stor— städer ?vrlga Lands- Uppgift Samtliga .. .. stader och stader med over kö in ar kommuner saknas 50000 inv. ? g
Befolkningen i riket
1/1 1964 ......... 19 10 32 39 — 100 Samtliga kvinnor i
materialet ........ 63 14 15 7 1 100 Kvinnor, som saknar
fast bostad ....... 82 4 14 — — (100)
åtgärd, är i ännu högre grad än hos männen en storstadsföreteelse (tab. 9.14). I Stockholm, som har 11 % av to- talbefolkningen och 44 % av samtliga kvinnor i materialet, befinner sig 64 % av de bostadslösa kvinnorna. Kvinnorna har nära dubbelt så ofta som männen
förhållande som bl. a. sammanhänger med att kvinnorna oftare varit gifta än männen (diagram 9.11). I samband med äktenskap får alltså ofta kvinnorna till- gång till fast bostad. Andelen inneboen- de är a andra sidan avsevärt lägre än bland männen.
tillgång till direkt förhyrd bostad, ett Den relativt sett högsta andelen bo-
Diagram 9.11. Bostadsförhållanden i % _ boendeort. Kvinnor
0/0 lGO—
f_l-
Stockholm Göteborg Malmö Annan stod Annan stod Lands— med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort
' Ålderdomshem D . & .,_”er vårdhem Uppglft saknas Saknar fast bostad
- Äger bostad %lnneboende .. Ungkarlshotell Emm Forhgr bOShd % eller liknande
Diagram 9.12. Bostadsförhållanden i % —- ålder. Kvinnor1
o/o IOO—
a_i
"ZD 2l—24» 25-29 50—34 35—39
. Äger bostad % Inneboende
[M] Förhqr bostad Ungkarlshotell
eller liknande * 2 personer är yngre än 21 år
stadslösa kvinnor finns i de yngre ål- dersgrupperna (diagram 9.12). I ålders- gruppen 21—24 år är det ungefär lika vanligt att kvinnorna har tillgång till egen förhyrd bostad, som att de bor inneboende.
I motsats till vad som gäller för män- nen är inslaget av bostadslösa högst bland de ogifta kvinnorna (tab. 24, del II).
Bostadens kvalitet Män. I tabell 9.15 belyses bostadens kvalitet för män och dess samband med pågående åtgärd. Viss jämförelse med totalpopulationen i riket erhålles genom att vid undersökningen tillämpade kva- litetsgrupper anknyter till av 1960 års bostadsräkning använda kvalitetsgrup- per.
Männen i Öppen vård bor såvitt fram-
50—54 55—59 60—64 65—
5. Uppgift saknas
40—44 Ålder
V Ålderdomshem % eller vårdhem
45—49
går av undersökningen sämre än total- populationen. Medan endast 10 % av lägenheterna i riket var omoderna (år 1960) bodde 23 % av de aktuella män— nen i omoderna bostäder. Män som är föremål för eftervårdande övervak- ning bor i de kvalitetsmässigt sämsta bostäderna. I övrigt framkom inget klart samband mellan bostadens kvalitet och pågående åtgärd.
Omodern bostad är minst vanlig i Stockholm: endast 10 % bor där i så- dan bostad (tab. 25, del II). Detta bör dock ses i relation till den höga andelen bostadslösa i Stockholm. Övriga storstä- der och kommuntyper har 22—29 % av männen boende i omoderna bostäder.
De ensamstående männen bebor de sämsta bostäderna (tab. 26, del II). Av de gifta männen har däremot 54 % till— gång till modern bostad.
Tabell 9.15. Bostadens kvalitet i % -— pågående åtgärd. Män
Atgärdens art Samtliga Bostadens Förebyg- Eftervår- 233331- lägenheter kvalitet Under— Egil-lig gande dande rådgiv- Samtliga i gråt sökning . över- över— ningsbyrå , bindelse vakning vakning eller av 1/11 1960 läkare Modern1 ........ 38 36 38 15 53 36 51 Halvmodern'. . . . 18 25 18 20 24 20 37 Omodern8 ....... 19 28 25 32 9 23 10 Acceptabelt hotell eller liknande'. . 1 -—— —- — —— — _ Bristfälligt hotell eller liknande' . 1 -— 1 — — — — Institution5 ...... 2 4 3 3 2 2 —— Saknar fast bostad 10 7 12 24 5 12 — Uppgift saknas . . 11 — 3 6 7 7 2 100 100 100 100 (100) 100 100
Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc.
Ej ungkarlshotell och härbärgen.
].
I
' Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. |
5
!
Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter.
Tabell 9.16. Bostadens kvalitet i % -— pågående åtgärd. Kvinnor
Åtgärdens art 123325; Bostadens . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . . . kvalitet Under— 171—gång gande dande rådgiv— Samtliga 1 ägget sökning . över— över— ningsbyrå bindelse vakning vakning eller av 1111 1960. läkare Modern1 ......... 39 46 41 18 61 40 51 Halvmodern”z . . . . 16 19 13 24 12 16 37 Omodern= ....... 22 29 27 38 19 27 10 Acceptabelt hotell eller liknande” . —— — — — -— — —— Bristfälligt hotell eller liknande4. — — —— —— — -— — Institution5 ...... 1 1 2 2 — 1 — Saknar fast bostad 9 — 8 5 —— 6 — Uppgift saknas . . 13 5 9 13 8 10 2 100 100 100 (100) (100) 100 100
'anna'-*
Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc. Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. Ej ungkarlshotell och härbärgen. Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter.
Kvinnor. Även kvinnorna i materialet bor sämre än totalpopulationen (tab. 9.16). Det framkommer att en större andel av kvinnorna än av männen bor omodernt, men å andra sidan är det vanligare att kvinnorna har tillgång till en modern bostad. Med viss reservation för gruppens storlek framkommer att även för kvinnorna bostadens kvalitet är sämst vid eftervårdande övervakning.
Av tabellerna 27 och 28, del II, fram— går sambanden mellan bostadens kvali- tet och boendeort samt civilstånd.
Boendesituation
Män och kvinnor. Som ett komplement till de presenterade uppgifterna om till- gång till bostad och bostadens kvalitet, har det ansetts angeläget att belysa i vilken utsträckning hos nykterhets- nämnderna aktuella personer samman- bor med andra personer över 16 år och i vilka konstellationer sådant samman- boende förekommer (tab. 9.17).
Det visar sig att över en tredjedel av såväl män som kvinnor ej sammanbor med annan person i äktenskap eller
Tabell 9.17. Boendesituation i %
Samtliga Boendesituation män kvinnor Saknar fast bostad ..... 12 6 Ensamboende .......... 20 27 Sammanboende med make/maka .......... 26 29 Sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden ......... 7 20
Sammanboende med för- äldrar eller annan an- hörig ............... 24 7 Sammanboende med annan person (t. ex. kamrat) ............. 4 5 Institution ............ 2 1 Uppgift saknas ........ 5 5
100 100
annan familjelikande konstellation. Här avses då de ensamboende, de som bor på institutioner och de som saknar fast bostad. En begränsad möjlighet till jäm- förelse med totalpopulationen erbjuder en uppgift från 1960 års bostadsräkning, enligt vilken 20 % av samtliga hushåll i riket hade en boende och alltså var ensamhushåll.
Väsentliga skillnader i boendesitua- tionen mellan män och kvinnor kan konstateras när det gäller grupperna sammanboende under äktenskapslik- nande förhållanden och sammanboende med föräldrar eller annan anhörig. Me- dan det är tre gånger vanligare bland kvinnorna än bland männen att de sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden, är det å andra sidan tre gånger vanligare att män sammanbor med föräldrar eller annan anhörig (tab. 29 och 30, del II).
Vid en jämförelse mellan boendesi- tuationen för ogifta män och kvinnor konstateras dock att det även för dessa grupper är nära tre gånger så vanligt att kvinnorna sammanbor under äkten- skapsliknande förhållanden. De ogifta männen sammanbor fyra gånger så ofta som de ogifta kvinnorna med föräldrar eller annan anhörig. Sambandet mellan boendesituation och åtgärdens art bely— ses i tabellerna 31 och 32, del II. I tabel- lerna 33 och 34, del II, belyses samban— det bostadssituation—ålder.
Med stigande tätortskaraktär hos bo- endeortens kommuntyp är det hos båda könen mindre vanligt förekommande att sammanbo med make/maka (tab. 35 och 36, del II). I Stockholm är det vanligare att männen saknar fast bostad än att de sammanbor med maka.
Av speciellt intresse — särskilt ur bar— navårdssynpunkt — har frågan om i Vi]- ken omfattning alkoholmissbrukare sam— manbor med minderåriga barn varit. Åldersgränsen för barn ,har i samman-
hanget satts vid 16 är, främst i syfte att medge viss jämförelse med förhållan- dena i totalpopnlationen. 1960 års bo- stadsräknings uppgifter om relativ för- delning av hushållen efter antal barn under 16 år anföres i tabell 9.18 såsom jämförelsematerial. Det bör dock fram- hållas att utgångspunkten för dessa siff- ror är antalet hushåll i riket och att alltså fast bostad förutsättes. De indivi- der i undersökningsmaterialet som sak— nar fast bostad kan därför ej sammanbo med barn och bör alltså vid jämförelse med bostadsräkningens siffror föras till gruppen ej sammanboende med barn.
Med hänsyn till den vikt som får läggas vid frågan i vilken utsträckning alkoholmissbrukare sammanbor med minderåriga barn har det — trots att siffergrupperna inte är helt jämförbara — ansetts angeläget att relativt ingåen- de belysa denna.
Det framkommer att minst tre fjärde- delar av såväl män som kvinnor i öppen vård ej sammanbor med barn under 16 år. Denna andel sammanfaller nära med
Tabell 9.18. Sammanboende med barn1 under 16 år i %
. Samtliga
samthga hushåll 1
Antal barn riket den .. kvin- 1/11 man nor 19602 Saknar fast bostad 13 6 —— 0 ................ 62 67 61 1 ................ 7 12 19 2 ................ 7 8 13 3 ................ 3 2 5 4 ................ 2 1 1 5 el flera barn .... 1 —— 1 Uppgift saknas . . . 5 4 -— 100 100 100
1 Här avses barn under 16 år oavsett om klienten är fader/moder till eller i övrigt släkt med barnet. * Enligt 1960 års folkräkning. Observera att siffrorna här gäller hushåll.
andelen i civilståndshänseende ensam- stående individer (ogifta, hemskilda, frånskilda och änkor/änklingar) enligt tabellerna 9.5 och 9.6. överensstämmel— sen med antal barn födda i äktenskap är dock som väntat mindre god. 52 % av männen och 40 % av kvinnorna har ej barn födda i äktenskap. Att så få indi- vider sammanbor med minderåriga barn får därför ses mot bakgrund av den stora andelen frånskilda i materia— let. Dessa torde ofta tidigare medan äktenskapet bestod ha sammanbott med barn. Mot mera ingripande åtgärd mins- kar den relativa andelen av såväl män som kvinnor, som sammanbor med barn under 16 år (diagram 9.13). Denna ten- dens är starkast markerad hos kvinnor- na. Särskilt kan här noteras att över 80 % av såväl män som kvinnor, vilka är fö- remål för eftervårdande övervakning, ej sammanbor med minderåriga barn.
Sambandet med ålder visar sig vara likartat för män och kvinnor, även om större andel av de högre åldersgrupper- na bland kvinnorna än bland männen sammanbor med barn (diagram 9.14). De mycket unga, som sammanbor med barn under 16 år, torde som regel sam- manbo med yngre syskon.
90 % av de frånskilda männen sam— manbor ej med minderåriga barn. Mot- svarande andel av de frånskilda kvin- norna är 76 % (tab. 37 och 38, del 11).
Det stora flertalet berörda minderåri- ga barn sammanbor med två föräldrar eller parter, som lever i bestående äk- tenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden (tab. 39 och 40, del II). Be- träffande kvinnorna bör dock observe- ras att av gruppen ensamboende inte mindre än 19 % sammanbor med ett el— ler flera minderåriga barn. Det rör sig alltså här om kvinnor, aktuella hos nyk- terhetsnämnd för undersökning eller åtgärd, som ensamma vårdar sådana barn. Med utgångspunkt från gruppens
Diagram 9.13. Sammanboende med barn under 16 år i % —- åtgärdens art
0/0 Män [00—
Beh.vid Under— Friv. rödgrbgrö sökning förb. eller likn.
Kvinnor
För-eb. Efterv. Beh.vid överv. överv. rödgrbgrö eller likn.
åSammanboende med barn mä sammanboende med barn DUppgift saknas
Diagram 9.14. Sammanboende med barn under 16 år i % — ålder1
50— OJ Under— Friv. 'Föreb. Efterv. sökning förb. överv. överv. ""/0 Män
7.—
r "W W w
_W
E
| lli—l
|_ |_ [_
FT
IL &_ ||
%
I = n
is-islUJHHHHHlHl—Z
35—39liiiililiiiliiii.
Zl-Z4lUJI]|_i
| [ % | ! zs—zslUIHHHIIlHHIHllEJ ?
'L —20lJJlll|lll|
40-44lHHHlHHHlllliillläl j
50—5'+ UUIJHH.
? a. o _,
& Sammanboende med barn
55—59lHHH
60-64HHE [LE
”i W __ T
F" W
-zoULLUJHHHHHIIIIHHHHHHIIEI 21—24UHJIIIIIIIIIIIIEI
zs—zelHHHHIHHHE
an—MliIJJHIHHIIIIHIHE
55—39IHHIHHHHIIE t.o—lolilJUHIHIHIHIHIH
[B]]Ej sammanboende med
Kvinnor
w
||:— lut—
ql
WW-
Ålder
barn
% å ä ä 3 $ % %
.:. &. ..'-. :. .:, DUppgift saknas
storlek torde antalet sådana fall i riket totalt kunna uppskattas till 70—80. Här- till torde komma ett okänt antal, som vid en viss tidpunkt ej är aktuella hos nykterhetsnämnd.
Andelen män och kvinnor som sam- manbor med barn över 16 år företer en- dast obetydliga variationer med kom- muntyp (tab. 41 och 42, del II). Vidare framgår att andelen minskar mot mera instabila bostadsförhållanden och mot avtagande bostadskvalitet (tab. 43—46, del II). Omkring 90 % av såväl män som kvinnor, vilka bor inneboende, sam- manbor således ej med minderåriga barn. 81 % av de män resp. 85 % av de kvinnor som bor i omoderna bostäder, sammanbor ej med minderåriga barn. Endast totalt sju individer i undersök- ningsmaterialet bor i omoderna bostä-
der tillsammans med tre eller högst fyra minderåriga barn.
Vistelsesituntion den 23 november 1964
Män och kvinnor. I syfte att belysa i vilken utsträckning nykterhetsvårds- klientelet vid en viss tidpunkt är iden- tiskt med andra klientelgrupper eller är föremål för vård inom andra vårdfor- mer, efterfrågades vid undersökningen var klienten vistades den 23 november 1964 klockan 08.00 (tab. 9.19).
Det framgår att klienterna i relativt liten utsträckning parallellt med åtgärd av nykterhetsnämnd även var föremål för vård eller omhändertagande i andra former (8% män och 3% kvinnor). På grund av nykterhetsnämndernas svå- righeter att exakt känna till dessa för-
Tabell 9.19. Vistelsesituation i % — åtgärdens art
Åtgårdens art . Behandling Förebyg- Eftervår- . . . Vistelsesituation Undgrsök- Frivilllig gande dande ""? ragg;- sammga den 23 mng förbindelse övervak- övervak- någ; år november 1964 ning ning läkarev män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- nor nor nor nor nor nor I bostad ........ 69 75 88 91 79 83 63 85 89 100 74 84 Saknade bostad . . 7 5 4 — 9 6 20 2 5 —— 9 4 Inackorderings- hem .......... — 1 1 —- -— 1 4 2 2 —— 1 1 Ålderdomshem. . . 1 — — 1 — _— 1 — —— — — -— Kroppssjukhus... — — 3 — 1 — — — — —— 1 — Mentalsjukhus, psykiatrisk kli- nik eller alko- holklinik ...... 2 3 1 3 2 1 1 2 2 —- 2 2 Konvalescenthem eller vilohem . . 1 —— -— -— 1 — 1 —— —— —- 1 — Kriminalvårds- anstalt ........ 2 1 — — 2 — 2 — — — 2 — Häktad, anhållen eller omhänder- tagen av polis- myndighet . . .. 1 — — — 1 -— 1 —— —— -— 1 — Uppgift saknas . . 17 15 3 5 5 9 7 9 2 —- 9 9 100 100 100 (100) 100 100 100 (100) (100) (100) 100 100
hållanden bör siffrorna tolkas med viss försiktighet.
Andelen män som var föremål för vård eller omhändertagande ökade mot mera ingripande åtgärd och utgjorde 10 % av de män, som var föremål för eftervårdande åtgärd. För kvinnorna fann man inget sådant samband. Av sär- skilt intresse är att av gruppen efter- vårdade 4 % av männen och 2 % av kvinnorna var intagna på inackorde- ringshem. Inackorderingshemmens verk- samhet belyses vidare i kap. 11.
Totalt 3 % av männen och 2 % av kvinnorna var föremål för sjukhusvård i form av intagning på kroppssjukhus, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus eller alkoholklinik. Omhändertagande på kri- minalvårdsanstalt eller omhändertagan- de av polismyndighet pågick beträffan- de 3 % av samtliga män. Speciellt bör uppmärksammas att uppgift saknas om vistelsesituationen för 9 % av samtliga och för 17 % av männen och 15 % av kvinnorna, när det gäller den grupp som är föremål för undersökning. Detta medför att andelen omhändertagna i andra vårdformer sannolikt är något större än vad som framgår av tabellen.
Sammanfattning Män Att ha tillgång till en acceptabel bostad är en elementär förutsättning för social anpassning. Det framgick vid undersök- ningen av denna faktor att 12 % av samtliga män saknade fast bostad vid tidpunkten för undersökningen. Även en inte obetydlig del av de 36 % av samtliga män, vilka betecknats som in- neboende torde i egentlig mening sak- na fast bostad.
Andelen bostadslösa stiger ju mera in- gripande åtgärderna är och uppgår till 'en fjärdedel av de män som är föremål
för eftervårdande övervakning "och allt- så före undersökningstillfället varit in- tagna på allmän anstalt för alkoholmiss- brukare.
Andelen bostadslösa män växer med ökad koncentration av bebyggelsen. En femtedel av männen i storstäderna sak- nar tillgång till fast bostad. Två tredje- delar av de bostadslösa männen i ma- terialet är hemmahörande eller uppe— håller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av totalbefolkningen och 39 % av samtliga män i materialet. Bostadslöshet hos nyk- terhetsvårdens manliga klientel är allt- så i utpräglad grad en storstadsförete— else.
över hälften av samtliga bostadslösa män är i åldern 40—54 år. De bostads— lösa männen är i civilståndshänseende nästan alla ensamstående.
När det gäller bostadens kvalitet fram- går det att män aktuella hos nykterhets- nämnd ofta bor i dåliga bostäder. Nära en fjärdedel av männen bor i omoder- na bostäder. Sämst bor de eftervårdade.
Kvinnor Kvinnornas bostadsförhållanden är sta- bilare än männens. 6 % saknar fast bo- stad. Två tredjedelar har tillgång till ägd eller direkt förhyrd bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen. Andelen bostadslösa kvinnor visar inget samband med åtgärdens art.
Sambandet mellan brist på bostad och boende i storstad är starkare än hos männen. 82 % av de bostadslösa kvin- norna är hemmahörande eller uppehål- ler sig i någon av storstäderna (64 % i Stockholm). Allvarliga bostadsproblem hos nykterhetsvårdens kvinnliga klien- tel i öppen vård är alltså nästan uteslu- tande en storstadsföreteelse.
Hos kvinnorna återfinnes den relativt sett största andelen bostadslösa i de yngre åldersgrupperna, medan hos män-
nen andelen bostadslösa är högst i de lägre medelåldrarna. Även de bostads- lösa kvinnorna är i civilståndshänseen- de ensamstående.
Bostadens kvalitet är för kvinnorna liksom för männen i materialet relativt sett sämre än för totalpopulationen. Över en fjärdedel av kvinnorna i un- dersökningen bor i omoderna bostäder; för de kvinnor som är föremål för ef- tervårdande åtgärd är andelen nära 40 %. Det är vanligt förekommande att män och kvinnor i undersökningsma- terialet är ensamboende.
Män och kvinnor
Männen i materialet sammanbor med föräldrar eller annan anhörig i tre gång- er högre utsträckning än kvinnorna. Kvinnorna sammanbor däremot under äktenskapsliknande förhållanden i tre gånger större utsträckning än männen. Tre fjärdedelar av männen i undersök- ningsmaterialet sammanbor ej med minderårigt barn. Denna andel ökar till 80 % vid eftervårdande åtgärd. Ef- tersom de unga männen i materialet i relativt stor omfattning sammanbor med föräldrar eller annan anhörig, tor- de de minderåriga som vistas i hem— met ofta i dessa fall vara syskon till klienten. Andelen manliga alkoholmiss- brukare som vårdar egna minderåriga barn torde därför vara mindre än 20 %. Som en jämförelse kan nämnas att barn under 16 år förekom i 39 % av alla hushåll i riket år 1960.
Omkring tre fjärdedelar av kvinnorna sammanbor ej med barn under 16 år. Mot mera ingripande åtgärd ökar denna andel och är närmare 90 % av de kvin- nor, som är föremål för eftervårdande åtgärd. Det bör vidare observeras, att av gruppen ensamboende kvinnor nära en femtedel sammanbor med ett eller flera minderåriga barn. Vid bedömning- en av dessa siffror bör observeras att
undersökningen endast berör personer, som vid en viss tidpunkt är aktuella hos nykterhetsnämnd.
Utbildnings- och arbetsförhållanden
Utbildningsförhållanden
I syfte att få en bild av klientelets ut- bildningsförhållanden ställdes i formu- läret en fråga (bil. 9.1, fråga 17), vari såväl teoretisk utbildning som mera praktisk yrkesutbildning kombinerades. Utbildningsformerna graderades från folkskola till akademisk examen eller högskolestudier. Markering skulle ske endast för det tillämpliga alternativ, som hade högsta möjliga sifferbeteckning. Därmed erhålles en bild av klientelets maximala utbildning, med utgångs- punkt från den enligt graderingen »högsta» utbildningsform, som de har erfarenhet av. Däremot tages i denna fråga ingen hänsyn till om utbildningen är fullföljd, pågår eller har avbrutits.
Män. Totalt sett visar det sig att 62 % av männen genomgått folkskola eller grundskola utan påbyggnad i form av teoretisk vidareutbildning eller mera praktisk yrkesutbildning (tab. 9.20). En femtedel har utöver folkskola ge- nomgått eller påbörjat praktisk yrkes- utbildning inom ett visst yrke, 6 % har undervisats i lärlings- eller yrkesskola. 4 % har påbörjat eller genomgått real- skoleutbildning, medan 2 % har er- farenhet av gymnasieutbildning. Endast två män har ägnat sig åt akademiska studier.
Den maximala utbildningen har lägst nivå hos personer, som är föremål för eftervårdande övervakning. Denna nivå företer en höjning hos personer, som är föremål för mindre ingripande åtgärder
och är högst hos klienter vid rådgiv- ningsbyråerna.
95 % av männen, som är föremål för eftervårdande övervakning och alltså relativt nyligen varit intagna på all- männa anstalter, har enbart genomgått folkskola och/eller har erfarenhet av praktisk yrkesutbildning inom yrke. Motsvarande andel är för gruppen före- mål för förebyggande övervakning 87 % och . för gruppen frivillig förbindelse 92 %. 4
Det kan här konstateras, att den totalt sett låga andelen personer med teoretisk utbildning utöver folkskola ej är be- tingad av materialets åldersfördelning, även om det är vanligare förekommande bland de yngre än bland de äldre att ha någon form av påbyggnad på folk- eller grundskola (tab. 47, del II). I de tre yngsta åldersgrupperna, som omfattar 135 män upp till och med 29 års ålder, ingår således endast två män (1,5 %), som har erfarenhet av gymnasiestudier, en andel som är 2 % av totalantalet män.
Åtgärdens art .. Behandling Utbildning Umm. Frivillig Fgäfllåyeg' Eftzåäird' vid rådgiv- Samtliga sökning förbindelse över- övervak- någgibågå vakning ning läkare Folkskola, grundskola 53 ' 68 70 76 44 62 Praktisk yrkesutbild- _. ning inom yrke . . . 21 24 17 19 22 20 Lärlings- eller yrkes- skola eller motsva- rande ..... 1 ...... " 5 7 7 _ 13 ' 6 Realskola eller mot-' . — - svarande ......... 4 . 1 4 2 7 4 Gymnasium eller mot- svarande ......... 2 -— 2 2 9. 2 Akademiskntbildning eller motsvarande . — — — _— —- —— Uppgift saknas ..... . 15 — —— 1 5 6 100 ' . 100 | 100 100 (100) 100 .
Att enbart ha genomgått folkskola och; eller praktisk yrkesutbildning inom yrke är vanligast bland frånskilda och änklingar och dessutom vanligare bland ogifta än bland gifta män i materialet (tab. 48, del II). Utbildningsnivån är högst bland de gifta männen; 18 % av dessa har genomgått lärlings- eller yr- kesskola eller har högre teoretisk utbild- ning, en andel som bland frånskilda en- dast uppgår till 7 % och bland de ogifta till 10 %. Kvinnor. Kvinnorna uppvisar en all- mänt sett lägre utbildningsnivå än män- nen (tab. 9.21). Tre fjärdedelar av kvin- norna (män 62 %) har enbart genom- gått folkskola utan någon egentlig på- byggnad. Medan 20 % av männen har genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel för kvinnorna endast 7 %. Liksom hos män- nen är utbildningsnivån lägst för grup- per som är föremål för mera ingripande åtgärd. Sambanden utbildning—ålder och utbildning—civilstånd redovisas i tabellerna 49 och 50 i del II.
Åtgärdens art .. _ Behandling Utbildning Undep Frivillig Fågfdyeg' Ettårig”- vid rådgiv- Samtliga sökning förbindelse över- övervak- någåibågå vaknlng ning läkare Folkskola, grundskola 71 77 76 85 54 75 Praktisk yrkesutbild- . _ ning inom yrke... 7 5 8 4 7 7 Lärlings- eller yrkes- skola eller motsva- rande ............ 2 5 4 4 4 3 Realskola eller lnot- svarande ......... 2 5 9 7 31 7 Gymnasium eller mot— svarande ......... —— ——- — —— 4 —— Akademisk utbildning eller motsvarande . —— —— 1 — — —— Uppgift saknas ..... 18 8 2 — — 8 100 100 100 (100) | (100) 100
Arhetsförhållanden Arbetsförhållandena kommer att beskri- vas genom en redovisning av klienternas socio-ekonomiska grupptillhörighet, de- ras yrkestillhörighet och deras arbets- förhållanden den 23 november 1964. Kombinationen yrke—yrkesställning har av 1900 års folkräkning utnyttjats för en gruppering av den förvärvsarbe- tande befolkningen i socio—ekonomiska grupper. Denna gruppering baserar sig på rekommendationer som utarbetats av europeiska statistikerkonferensen och har tillämpats även vid denna under- sökning. Denna definition tillskapades för att undvika att t.ex. en man som under 10 år varit tjänsteman skulle rub- riceras soul stuveriarbetare efter något års arbete i detta yrke. Detta innebär att materialets yrkesfördelning huvud- sakligen grundar sig på individernas yrke vid en tidpunkt innan bl.a. alko- holmissbruket kan ha bidragit till att ändra detta. Materialets yrkesfördel- ning enligt ovan blir därigenom mera jämförbar med normalpopulationens.
Som underlag för den i det följande redovisade yrkesfördelningen" har en specificerad fråga beträffande klientens huvudyrke använts. Med huvudyrke av- ses i detta sammanhang klientens hu- vudsakliga yrkestillhörighet, oavsett om klienten vid undersökningstillfället ar- betade inom annat yrke eller ej.
För jämförelse med yrkesfördelningen i normalpopulationen har den av 1960 års folkräkning tillämpade yrkeskoden använts. Denna är konstruerad som en tresifferkod, där den första siffran be- tecknar huvudyrkesområde, och den andra undergrupp. Samtliga tre siffror ger en detaljerad uppgift om det enskil- da yrkets art.
Vissa begränsade jämförelser göres i det följande mellan undersökningsma- terialets yrkesfördelning och normal- —populationen enligt 1960 års folkräk-
ning. Vid bedömning av dessa bör dock beaktas att folkräkningen genomfördes den 2—8 oktober 1960 och att det nu aktuella undersökningsmaterialet insam- lades i november 1964. Vidare bör ob-
serveras att ovan angivna definition på huvudyrke, som tillämpats av utredning- en, ej helt överensstämmer med den av folkräkningen tillämpade. I folkräk- ningen avgjordes en persons yrkestill- hörighet av den typ av arbete, som han ägnat sig åt under folkräkningsveckan, medan undersökningen använt begreppet huvudyrke, och därmed avsett det yrke till vilket personen hänfördes, oavsett
om han vid undersökningstillfället arbe- tade inom annat yrke. Dessa reserva- tioner äger även tillämpning vid -i det följande presenterade jämförelser be- träffande yrkesställning och socio-eko— nomisk grupptillhörighet. De begränsa- de jämförelser med normalpopulationen som trots detta företagits bedömdes dock vara av intresse.
Med reservation för att ett fåtal ej
Tabell 9.22. Soda-ekonomisk grupp i % — åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Behand- Förvärvs— Socio-ekonomisk . . F örebyg- Eftervår- ling vid . arbetande grupp Under— 1233ng gande dande rådgiv- Samtliga mäni sökning delse övervak- övervak- ningsbyrå riket 1960 ning ning eller av läkare Företagare inom jordbruk, skogs- bruk m.m.... — 4 1 1 -— 1 11 Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken . . . 4 3 5 10 7 5 8 Företagare inom fria yrken ..... — — 1 1 — 1 1 Summa företagare 4 7 7 12 7 7 20 Företagsledare (anställda) ..... — — -— — — — 2 Tjänstemän (ar- betsledare, tek- niker, kontors- och handelspar- sonal m. fl.). . . 8 4 7 3 24 7 23 Militärer ........ — — _ — — — 1 Summa tjänstem. 8 4 7 3 24 7 26 Arbetare inom jordbruk, skogs- bruk m.m..... 4 3 6 7 — 4 6 Andra arbetare .. 74 74 70 70 56 71 47 Summa arbetare 78 77 76 77 56 75 53 Anställda inom serviceyrken. . . 5 5 2 1 4 4 1 Studerande ...... 1 1 — — 2 1 — Övriga ej för- värvsarbetande 3 5 8 7 7 6 _ Ej identifierbara yrken ......... 1 1 — _ — — — 100 100 100 100 (100) 100 100
yrkesverksamma ingår i undersöknings- materialet framgår av tabell 9.22 att andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk är överrepresenterade i för- hållande till normalpopulationen. över- representation kan vidare konstateras för anställda inom serviceyrken, medan de flesta övriga grupper är markant underrepresenterade i materialet.
Spridningen på olika grupper är stor, vilket inte hindrar att vissa grupper do- minerar (tab. 51 och 52, del II) . Materia- let uppvisar en yrkesspridning på 126 av möjliga 999 yrkesgrupper. Endast 14 av dessa yrken är representerade av 10 eller flera individer. Grov- och diverse- arbetare är det vanligaste yrket och detta förekommer oftare bland klien- ter föremål för tvångsåtgärd än bland klienter föremål för frivilliga åtgär- der eller undersökning. Inte mindre än en fjärdedel av de personer som är föremål för eftervårdande åtgärd har klassificerats som grov- eller diverse- arbetare (i normalpopulationen utgör deras andel 2,6 %), medan endast 7 % av personer föremål för frivillig förbin- delse respektive behandling vid rådgiv- llingsbyrå eller av läkare har detta yrke. Bland övriga yrken märks byggnads- arbetare, däcks- och maskinmanskap, lager- och förrådsarbetare, skogs- och flottningsarbetare samt verkstadsmeka- niker. Yrkesfördelningen uppvisar ej några anmärkningsvärda samband med ålder.
Klienternas yrkesställning, som byg- ger på folkräkningens uppdelning av denna faktor, redovisas i tabell 53, del II. Det framgår att 87 % av samtliga klienter är anställda, en andel som före- ter vissa variationer med åtgärdens art och är lägst vid pågående eftervår- dande övervakning (82 %), vid vilken ätgärd inte mindre än 13 % har rubri- cerats som företagare utan anställda. Vid en detaljgranskning av yrkesfördel—
ningen på tre-siffernivån framkommer också att bland de män som är föremål för eftervårdande övervakning finns ett flertal exempel på yrken, som brukar utövas under former av fri före-tagsam- het. Som exempel kan nämnas litterärt och konstnärligt arbete, detaljhandlare, lantbrukare, målare, frisör. Bland den stora gruppen grov- och diversearbetare (24 %) av de eftervårdade finns dess- utom sannolikt flera personer som upp- träder som egna företagare genom att åtaga sig diknings-, takläggnings-, tjär- nings- och annat säsong- och tillfällig- hetsarbete. Erfarenhetsmässigt är det känt att speciellt män som efter upp- repad anstaltsvård är försökspermitte- rade från anstalt ofta är utslagna från arbetsmarknaden av olika skäl och där- för tvingas eller väljer att uppträda som egna företagare genom att t.ex. åtaga sig mer eller mindre okvalificerat grov- arbete i egen regi.
Som en jämförelse till materialets för- delning när det gäller yrkesställning kan nämnas a-tt förvärvsarbetande män i ri- ket 1960 fördelade sig på 18 % företaga- re (med och utan anställda) och 82 % anställda.
Av speciellt intresse är i vilken om- fattning klienterna vid undersökningens genomförande hade anställning och i vilken omfattning anställning i huvud— yrket förekom. Klientelets arbetsförhål- landen den 23 november 1964 belyses i tabell 9.23, som även lämnar uppgifter om i vilken omfattning nykterhetsvår- dens öppenvårdsklientel vid denna tid- punkt tog i anspråk platser vid olika ar- betsvårdande inrättningar.
Endast något mer än hälften av män- nen hade anställning inom sitt huvud- yrke vid tidpunkten för undersökning- ens genomförande, 11 % var verksamma inom annat yrke än huvudyrket och inte mindre än 15 % saknade arbete. Endast en liten andel var placerad i
Tabell 9.23. Arbetsförhållanden den 23/11 1964 i % — åtgärdens art. lVIän
Åtgärdens art .. ' _ _ Behandling Arhetsförhållanden Under- Frivillig 172225); Eåtåråår vid råggig— Samtliga sökning förbindelse över- över- måg; å]; vaknmg vakmng läkare
'Verksam i huvud—
yrket ............ 55 64 49 40 62 53 Arbetsträning, pröv-
ning ............. — 1 — 3 — 1 Skyddad sysselsätt-
ning eller arkivar-
bete ............. — 1 —— —— —- _ Bercdskapsarhete . . . 1 — 2 1 2 1 Särskilt beredskaps-
arbete för alkohol-
skadade .......... 1 1 1 4 — 1 Omskolningskurs. . . . 1 1 1 —— 2 1 Skol- eller yrkesut- _
bildning .......... 1 1 — — — 1 Ej förvärvsarbetande
pensionär ........ 3 6 8 6 5 5 Saknade arbete ..... 10 12 20 22 16 15 Verksam inom annat
yrke än huvudyrket 11 10 11 15 9 1 1 Uppgift saknas. . . . 17 3 8 9 4 11
100 | 100 | 100 | 100 (100) 100
olika former av arbetsvård, varav endast 1 % var placerade vid särskilt bered- skapsarbete för alkoholskadade.
Andelen personer som var verksamma i huvudyrket visar en klar tendens till minskning ju mera ingripande åtgärder- na är och utgjorde vid pågående efter- vårdande övervakning endast 40 %. På motsvarande sätt ökade andelarna av personer verksamma inom annat yrke än huvudyrket och arbetslösa mot mera ingripande åtgärd. Mer än en femtedel (22 %) av de män som var föremål för eftervårdande åtgärd saknade vid un- dersökningstillfället anställning. Till dessa kan dessutom troligen hänföras en väsentlig del av de 9 % om vilka upp- gift saknades.
Det visar sig att de klienter som ägde eller förhyrde bostad i högre grad än klienter med mera instabila bostadsför- hållanden var sysselsatta inom sitt ur-
sprungliga huvudyrke vid tidpunkten för undersökningen och i mindre grad var bostadslösa. I den bostadslösa grup- pen var en fjärdedel sysselsatt inom huvudyrket, medan 20 % var verksam- nla inom annat yrke och 19 % var så- väl bostads- som arbetslösa. Det torde dock få anses vara förvånande, att en så stor andel av de bostadslösa över- huvudtaget förvärvsarbetade. Att utan att från dag till dag kunna planera för den kommande nattvilan, men trots detta kunna förvärvsarbeta torde utan tvekan innebära mycket stora påfrest- ningar av både psykisk och fysisk art.
Det starka sambandet mellan bostads- löshet och storstadsboende visar sig sakna motsvarighet när det gäller ar- betslöshet (tab. 54, del II). Arbetslös- heten hos storstadsklientelet ligger om- kring genomsnittet för samtliga män. Det förtjänar framhållas att det både
relativt och absolut största inslaget av arbetsvårdande åtgärder av olika slag förekommer i andra kommuntyper än de tre storstäderna.
Bland samtliga män är det minst lika vanligt att under ett år ha flera än två arbetsbyten eller perioder utan anställ- ning som att ha en anställning eller sys- selsättning utan avbrott (tab. 55, del [I).
Av de eftervårdade hade 60 % fler än två arbetsbyten och endast 18 % en anställning. Anstaltsvistelser har här påverkat siffrorna. Sambandet med åt- gärdens art är starkt.
Kvinnor. Yrkeskodifieringen av kvin- nornaterialet blev förenad med vissa svårigheter, beroende på att ett stort
Tabell 9.24. Soda-ekonomisk grupp i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- Förvärvs- Socio-ekonomisk . . . Förebyg— Eftervår- ling vid . arbetande grupp Under- 12233? gande dande rådgiv- Samtliga kvinnor i sökning delse övervak- övervak- ningsbyrå riket 1960 ning ning eller av läkare Företagare inom jordbruk, skogs- bruk m.m.... _ — _ _ — _ 3 Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken. . . 3 3 4 5 7 4 5 Företagare inom fria yrken ..... _ _ 1 _ _ _ — Summa företagare 3 3 5 5 7 4 8 Företagsledare (anställda) . . . . _ _ — _ — _ _ Tjänstemän (ar- betsledare, tek- niker, kontors- och handelsper- ' sonal m. fl.). . . 23 33 24 6 57 25 52 Militärer ........ _ _ _ _ _ _ _ Summa tjänstem. 23 33 24 6 57 25 52 Arbetare inom jordbruk, skogs- bruk m.m..... 1 2 1 3 _ 1 1 Andra arbetare. . 19 27 27 19 14 23 19 Summa arbetare 20 29 28 22 14 24 20 Anställda inom serviceyrken. . . 42 30 31 61 22 37 20 Studerande ...... _ _ — — _ _ _ Övriga ej för- värvsarbetande 6 5 11 3 _ 7 _ Ej identifierbara yrken ......... 6 _ 1 3 _ 3 _ 100 100 100 (100) | (100) 100 100
antal kvinnor ej var yrkesverksamma och att något yrke ej kunde åberopas som huvudyrke för en stor del av dem. I åtskilliga fall rör det sig här om hem- mafruar för vilka denna beteckning allt- så använts som yrkesbeteckning. I ett flertal andra fall uppgavs vid telefon- kontakt med uppgiftslämnaren, att kvin- norna ifråga aldrig haft egentligt huvud- yrke, men uppgivit sig själva vara hem- mafruar. Detta innebär att materialet in- nehåller totalt 108 kvinnor (24 %), för vilka yrket ansetts vara hemmafru. Des- sa kvinnor ingår ej i redovisningen av yrkesfördelningen, eftersom en jämfö- relse med förvärvsarbetande kvinnor i normalpopulationen skulle bli missvi- sande.
Vid fördelning av kvinnorna efter socio-ekonomisk grupptillhörighet (tab. 9.24) konstateras liksom hos männen en överrepresentation i förhållande till normalpopulationen för andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk samt anställda inom serviceyrken. Den senare gruppen är störst (37 %). övriga grup- per är underrepresenterade. Gruppen tjänstemän är likväl stor och uppgår till 25 % (7 % för män).
Kvinnomaterialet uppvisar en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet (tab. 56—57, del II). 69 av möjliga 999 yrkesgrupper på tresiffer- nivån är representerade. Endast 10 av de förekommande yrkena är represen- terade av 10 eller flera individer. Lik- som hos männen dominerar manuella yrken, men med den skillnaden att det här rör sig huvudsakligen om utpräg- lade s.k. kvinnoyrken. 70 % av samt- liga kvinnor har något av de i tabellen specificerade 10 yrkena, där hemma- fruar, städerskor och servitriser domi- nerar med 42 %. I motsats till hos män- nen kan inget klart samband med åt- gärdens art konstateras.
Klienternas yrkesställning framgår av
tabell 58, del II. I denna tabell ingår även de 108 kvinnorna som rubricerats som hemmafruar. De har hänförts till gruppen övriga. Detta bör beaktas vid jämförelse med männen, där andelen anställda var 87 %, medan den för kvin- norna är 64 %. Borträknas emellertid hemmafruarna får man 83 % anställda bland förvärvsarbetande kvinnor. I nor- malpopulationen bland förvärvsarbe— tande kvinnor är 95 % anställda.
Speciellt kan noteras att andelen »öv— riga» blir större ju mera ingripande ät- gärderna är. I anslutning härtill må på- pekas att det i storstäderna relativt ofta förekommer att prostituerade kvinnor är föremål för förebyggande övervak- ning enligt nykterhetsvårdslagen.
I tabell 9.25 belyses arbetsförhållan- den den 23 november 1964. Det fram- kommer att 56 % av kvinnorna (män 53 %) vid undersökningstillfället var verksamma inom sitt huvudyrke, men att en högre andel (18 %) än bland männen (15 %) saknade arbete. Lik- som hos männen ökar den arbetslösa andelen ju mera ingripande åtgärderna är. Endast 1 % av kvinnorna är place- rade inom någon form av arbetsvård, vilket är förvånande, speciellt mot bak- grund av att nära en femtedel är arbets- lösa. Det framkommer att arbetslöshe- ten relativt sett är störst i de yngsta ål- dersgrupperna. Av 33 kvinnor i åldern 21—24 år saknade inte mindre än 37 % anställning vid undersökningstillfället, vilket framgår av tabell 59, del II.
Hos kvinnorna finns ett starkare sam- band mellan arbetslöshet och bostads- löshet, än vad som kunde konstateras för männen. Bland de kvinnor som bodde inneboende saknade inte mind- re än 29 % arbete (män 20 %), vilken andel ökade till 36 % för gruppen som saknade fast bostad eller bodde på in- stitution, med reservation för gruppens ringa storlek.
Tabell 9.25. Arbets/örhållanden den 23/11 1964 i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art .. Behandling .. Forebyg- Eftervår- . . - Arhetsförhållanden Under- Frivillig gande dande Vid raggiz- Samtliga sökning förbindelse över- över— någ; Z; vakning vakning läkare Verksam i huvudyrket 54 70 49 42 92 56 Arbetsträning, pröv- ning ............. _ 1 _ _ _ — Skyddad sysselsätt- ning eller arkivar- bete ............. _ — 1 5 _ 1 Beredskapsarbete . . . _ — _ — _ _ Särskilt beredskapsar- bete för alkoholska- dade ............ _ _ _ _ _ _ Omskolningskurs. . . . _ _ _ 2 — — Skol- eller yrkesut- bildning .......... _ — _ 2 _ _ Ej törvärvsarbetande pensionär ........ 2 9 9 _ _ 6 Saknade arbete ..... 20 9 19 33 4 18 Verksam inom annat yrke än huvudyrket 4 6 9 9 _ 7 Uppgift saknas ..... 20 5 13 7 4 12 100 100 100 (100) (100) 100
Arbetslösheten är inte större i stor- städer än i andra kommuntyper (tab. 60, del II). I genomsnitt 17 % av kvin- norna i de tre storstäderna saknade ar— bete, medan samma andel för övriga städer med mer än 50 000 invånare var inte mindre än 27 %. Liksom hos män- nen förekom arbetsvårdande åtgärder oftare i andra kommuntyper än i stor- städer.
I tabell 61. del II, som belyser kvin- nornas arbetsstabilitet, ingår även hem- mafruarna. När det gäller arbetsstabili- tet uppvisar kvinnorna ungefär samma bild som männen med 34 % (män 32 %), som under en ettårsperiod innehaft en anställning eller sysselsättning utan av- brott. Bland kvinnorna finns emellertid ett starkare inslag av de grupper som visar sämst arbetsstabilitet. Inte mindre än 27% (män 13 %) har varit lång- varigt arbetslösa eller ej yrkesverksam-
ma under en ettårsperiod. Liksom hos männen finns här ett starkt samband med åtgärdens art. Bland de kvinnor, vilka är föremål för förebyggande över- vakning, har endast en fjärdedel inne- haft en anställning under ettårsperio- den, medan motsvarande andel vid fri- villig förbindelse är 44 %.
Sammanfattning
Män
Två tredjedelar av samtliga män har en- bart folkskola eller motsvarande som skolutbildning och har ej yrkesutbild- ning. Av de män som är föremål för eftervårdande övervakning har tre fjär- dedelar endast sådan utbildning. Skol- och yrkesutbildning utöver folkskola är vanligare hos gifta män än hos en- samstående. Män med erfarenhet av aka—
demiska studier förekommer praktiskt taget ej i nykterhetsvårdens öppenvårds- klientel.
Materialets fördelning efter socio-eko- nomisk grupptillhörighet uppvisar i för- hållande till normalpopulationen över- representation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken, me- dan företagare- och tjänstemannagrup- perna i motsvarande grad är under— representerade.
Männen uppvisar en yrkesspridning på 126 olika yrken med kraftigast in- slag i yrken som kan hänföras till manu- ellt tillverkningsarbete, vilka yrken fö- rekommer i materialet ungefär dubbelt så ofta som i normalpopulationen. Över hälften av samtliga män (54 %) förde- lar sig på 14 yrken av denna karaktär, med kraftigast inslag av grov- och diver- searbctare (13 %) och byggnadsarbeta- re (7 %). Bland män som är föremål för mera ingripande åtgärd är inslaget av dessa manuella yrken vanligast före- kommande. Vid undersökningens ge- nomförande hade endast något mer än hälften av männen anställning inom sitt egentliga yrke, 15 % saknade an- ställning och endast 4 % var placerade i olika former av arbetsvård. Detta in- nebär att i den aktuella sysselsättningen finns en ännu större andel med manuel- la arbeten än som framgår av fördelning- en på huvudyrken. Det största inslaget av arbetsvårdande åtgärder förekom i andra kommuntyper än storstäder.
Arbetsförhållandena uppvisade ett starkt samband med bostadsförhållan- dena. Bland de bostadslösa var endast 25 % sysselsatta inom huvudyrket, me- dan 20 % var sysselsatta inom annat yrke. Nära en femtedel var arbetslösa.
Den benägenhet att överge sitt yrke som konstaterats hos vissa män motsva- ras av instabilitet även när det gäller arbetsförhållandena. Det är sålunda minst lika vanligt förekommande att
under ett år ha fler än två arbetsbyten eller perioder utan anställning, som att ha en anställning eller sysselsättning utan avbrott. Bland de med eftervårdan- de övervakning har endast 18 % en an- ställning under en ettårsperiod, medan 60 % hade flera än två arbetsbyten el- ler en långvarig period utan arbete. Här påverkas dock siffrorna av anstalts- vistelser.
Kvinnor
Kvinnorna uppvisar allmänt en lägre utbildningsnivå än männen. Tre fjärde- delar (män 62 %) har enbart genomgått folkskola eller motsvarande utan egent- lig påbyggnad. Medan 20 % av männen genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel av kvinnorna endast 7 %. Liksom hos män- nen är utbildningsnivån lägst för grup- per som är föremål för mera ingripan- de åtgärd.
Kvinnornas fördelning på socio-eko- nomiska grupper uppvisar liksom män- nens en kraftig överrepresentation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken. Denna är dock lägre än bland männen. Bland kvinnorna är 25 % tjänstemän, en andel som bland männen endast utgör 7 %. Även yrkesfördelning- en avviker naturligt nog från männens. Den hos männen konstaterade dominan- sen för manuella tillverkningsyrken har hos kvinnorna sin motsvarighet i en stark överrepresentation när det gäller serviceyrken.
Kvinnomaterialet företer en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet. 69 yrken är representerade. En fjärdedel av kvinnorna har beteck- nats som hemmafruar när det gäller hu- vudyrke. Inte mindre än 70 % av samt- liga kvinnor fördelar sig på endast 10 yrken, där efter hemmafruar städerskor (9 %), servitriser (9 %), affärspersonal (6 %) och köksbiträden (5 %) är mest
frekventa. I motsats till när det gäller männen kan beträffande kvinnorna inget klart samband konstateras mellan yrkesfördelning och åtgärdens art.
56 % (män 53 %) av kvinnorna var vid undersökningstillfället sysselsatta inom sina huvudyrken. Arbetslösheten hos kvinnorna, 18 %, var högre än hos männen. Inslaget av arbetsvårdande åt- gärder var däremot lägre. Arbetslöshe- ten var bland kvinnorna störst i de lägre åldersgrupperna, vilket förhållan- de har ett sannolikt samband med att en del speciellt av de yngre kvinnorna är prostituerade.
Kvinnorna uppvisar en sämre arbets- stabilitet än männen. Inte mindre än 27 % (män 13 %) hade varit långvarigt arbetslösa eller ej yrkesverksamma un- der en ettårsperiod.
Ekonomi
Att vid en undersökning som denna er- hålla tillförlitliga uppgifter om indivi- dernas ekonomiska ställning är självfal- let förenat med stora svårigheter. Mer eller mindre tillfälliga och djupgående ekonomiska störningar föreligger myc- ket ofta hos alkoholmissbrukare, ofta som en följd av missbruket. De upp- gifter om ekonomi m.m. som insamlas vid en social utredning av nykterhets- nämnderna är av flera skäl mer eller mindre otillförlitliga. Så kan t. ex. klien- ten ofta anse sig ha anledning att be- skriva sin ekonomi såsom god, medan hustrun eller annan anmälare kan ha skäl för att framställa den ekonomiska ställningen såsom mer eller mindre svag. Det har bl. a. därför ej ansetts vara lämpligt att som underlag för en be- dömning av klientelets ekonomiska struktur använda klienternas, anhörigas eller andras uppgifter. Även möjligheten att använda en värdering företagen av
nykterhetsnämndens representant har avvisats. I stället har utredningen valt möjligheten att indirekt belysa klien- telets ekonomi genom att insamla upp- gifter om klassplacering enligt sjukför— säkringslagen, om försörjningsskyldig- het och om utgiven socialhjälp m.m. Dessa uppgifter grundar sig alltså direkt på speciellt insamlade fakta. I fråga om inkomstens storlek har man ej kunnat undgå den begränsning som följer av att 21 000 kr. vid tiden för undersök- ningen utgjorde nedre gräns för högsta sjukpenningklassen. Självfallet har man ej kunnat undvika den felkälla som lig- ger däri att anmälan om ändrade in- komstförhållanden ej skett till försäk- ringskassan eller att kvinnorna i stor utsträckning kan vara inte förvärvsar- betande eller deltidsarbetande. Dess- utom påverkas inkomsterna av anstalts- vistelser.
Inkomstförhållnnden och försörjningsskyldighet
Män. Inkomstfördelningen i tabell 9.26 grundar sig på den inkomstuppgift som avser aktuell bruttoårsinkomst och som ligger till grund för sjukpenningklass- placering enligt lagen om allmän för- säkring. Det framkommer att 12 % av samtliga män ej är klassplacerade eller har sin sjukpenningklass under ompröv- ning. Detta förhållande orsakas erfaren- hetsmässigt sannolikt dels av att åtskil- liga av dessa män har en inkomst under- stigande 1 800 kr. om året och dels av att alkoholmissbrukare med ofta insta- bila arbetsförhållanden och sociala för- hållanden överhuvudtaget ofta försum- mar att lämna erforderliga rutinuppgif- ter till berörda samhällsorgan. All san- nolikhet talar för att en stor del av gruppen med okänd klassplacering i inkomsthänseende kan hänföras till de
Tabell 9.26. Inkomsl :" % — åtgärdens art. Ilfc'in Åtgärdens art Samtliga Aktuell i'ÅILmell Ett ?ehandj— försäk— . Sju pen— .. er— ing Vl ra e i????gäit; ning per Under- Frivillig F22?(137eg_ vår- rådgiv- Samtliga män i arbete kr dag sökning förbin- över- dande nings- riket vid ' kr. delse vaknin g över- byrå slutet av vakning eller av år 1964 läkare 1 800— 4 999 5— 8 5 6 8 6 _ 6 7 5 000— 8 399 9—12 6 4 8 11 2 7 G 8 400—10199 14 3 11 5 6 7 5 4 10 200—13 999 16—18 17 27 14 24 9 18 11 14 000—17 999 20—22 23 28 31 16 29 25 21 18 000—20 999 25 13 8 16 8 22 13 13 21 000 ......... 28 12 3 3 — 15 7 19 Ej klassplacerad eller klassplace- ring under om— prövning ........ 11 11 23 '7 12 19 Uppgift saknas . . 10 4 6 9 7 — 100 100 100 100 (100) 100 100
1 Årsinkomst = bruttoårsinkomst.
lägsta inkomstgrupperna. Något mindre än hälften (33 av 80) utgöres av ej för- värvsarbetaude pensionärer.
Det framkommer av tabellen att minst 18 % av samtliga män har en årsin- komst understigande 10 200 kr. Inkoms- ten för 6 % understiger även 5000 kr. Inkomsten visar ett starkt samband med åtgärdens art. Ingen av de eftervårdade männen har en årsinkomst som översti- ger 21 000 kr. För denna grupp påverkas inkomstförhållandena av anstaltsvistel- ser.
Jämföres klienterna med samtliga män i riket vid slutet av år 1964 visar det sig att en betydligt mindre del än i totalpopulationen ej var klassplacerad eller hade sin placering under ompröv- ning. I övrigt är skillnaderna inte så stora utom beträffande den högsta in- komstklassen, som är i det närmaste tre gånger större i totalpopulationen.
Åldersgruppen 40—44 år har det högsta inslaget (57 %) av män med över 14 000 kr. i årsinkomst och denna avtar
i lägre respektive högre åldersgrupper (diagram 9.15). Ökade möjligheter till en mera nyanserad bedömning av klien- telets ekonomiska förhållanden erhålles om inkomsten sättes i relation till för- sörjningsbördan (tab. 9.27), där ut- gångspunkten har varit en särskild fråga beträffande klienternas försörj- ningsskyldighet. Det framkommer att to- talt hälften av männen saknar försörj— ningsskyldighet, att något mera än en fjärdedel enbart är försörjningsskyldiga gentemot hustru eller familj i bestående äktenskap samt att minst 18 % har an- nan försörjningsskyldighet. Det är som framgår vanligare förekommande med inomäktenskaplig försörjningsskyldig- het i de högre inkomstklasserna än i de lägre, där annan försörjningsskyldighet överväger. Man kan konstatera, att i in- komstgruppen 1 800—4 999 kr. inte mindre än 41 % av männen är försörj- ningsskyldiga, en andel som i närmast högre inkomstgrupp, 5000—8399 kr., utgör 42 % och i ytterligare nästa
o/o IOG— 50— _l 0... —20 2l-24 25—29 ål)—34 55-39 40444 115-49 50—54 55—59 60-64 65— fiomt- Ålder llqu Ej sjukpenning— 7 _ _ klossplocmde 8400 10 las % IGDOO 20 999 & laco-4999 [[B]] lnzuo—mss .. ZIDOO— & soon-5199 % mono-17999 D Uppgift saknas 1 12 personer är yngre än 21 år Tabell 9.27. Försörjningsskyldighet i % _— inkomsl. Män Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete m. m. FÖrSörjnings' 1 800 5 000 8 400 10 200 14 000 18 000 21 000 klEås- U - samt" skyldighet __ _ _ _ _ _ _ place_ gås liga 4 999 8 399 10 199 13 999 17 999 20 999 rad saknas m. fl. 1. Föreligger ej . . . 56 56 50 53 48 38 30 69 44 50 2. Föreligger enb. mot hustru och/ leller barn i be- stående äkten- skap .......... 13 21 23 23 32 36 40 10 15 26 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upp- löst äktenskap. . 15 12 9 7 5 14 11 7 11 9 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap ..... 8 7 9 8 6 6 6 4 2 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 5 2 9 4 4 4 2 1 2 3 Uppgift saknas. 3 2 — 5 5 2 11 9 26 6 (100) (100) (100) 100 100 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 39 43 34 117 168 86 47 80 46 660
Åtgärdens art .. .. . . .. Behandling Forsorjnings- Forebyg- Eftervår- . . . skyldighet Under— Frivillig gande dande V"? ”ägg?" sammga sökning förbindelse över- övervak— mällgs yr vakning ning Ligg; 1. Föreligger ej ..... 49 54 48 56 40 50 2. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i be- . stående äktenskap 21 31 29 15 42 26 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upplöst äktenskap ....... 7 4 9 19 9 9 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap ....... 5 9 8 7 — 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4. 3 1 5 1 7 3 Uppgift saknas. .. 15 1 1 2 2 6 100 100 100 100 (100) 100
grupp, 8400—10199 kr., 50 %. Det är uppenbart att en inkomst i de lägsta in- komstgrupperna inte kan vara tillräck- lig för en familjs försörjning och i ännu mindre grad dessutom räcka till särskil- da underhållsbidrag till t. ex. barn utom äktenskapet.
Inte mindre än 42 % av gruppen ef- tervårdade, där de låga inkomsterna vanligast förekommer, är försörjnings- skyldiga (tab. 9.28). I motsats till vid andra åtgärder är det här vanligast fö- rekommande att försörjningsskyldighe- ter avser familj i upplöst äktenskap (19 %). Klientelets allmänt låga in- komstnivå och trots detta ofta höga för- sörjningsbörda gör att den ekonomiska situationen för flera klientelgrupper är synnerligen svag. Speciellt synes detta gälla män som är föremål för eftervår- dande åtgärd och alltså relativt nyligen lämnat vårdanstalt.
Under vistelsen på allmän vårdan- stalt utgår ej sjukpenning till de vår-
dade. Familjen eller andra personer, som för sin försörjnings skull är bero— ende av den intagnes arbetsinkomst, hänvisas ofta i denna situation till att uppbära socialhjälp till sin försörjning. En annan lösning kan vara att hustrun eller samboende kvinna förvärvsarbetar. Det förekommer totalt sett lika ofta (16%) att andra parten förvärvsarbe- tar som att så ej sker (tab. 62, del II).
37 % av de män som saknar fast bo- stad har en årsinkomst, som ligger un- der 8400 kr. eller är ej klassplacerad eller har sin sjukpenningklass under omprövning (tab. 63, del II). Huvud- delen av de lägsta inkomsttagarna sam- manbor ej med barn under 16 år (tab. 64, del II). Av nlän som har två eller tre hemmavarande barn har över 60 % in— komster som ligger över 14 000 kr. Den både absolut och relativt största ande- len av de högsta inkomsttagarna åter- finns i den grupp sonl då var verksam- llla i huvudyrket (tab. 65, del II).
Tabell 9.2.9. Inkomst i % —— åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Aktuell -— Samtliga årsinkomst1 Aktuell Fri— Behand- försäkrade av s"uk ennin Un- villi Förebyg- Eftervår- ling vid Samt- kvinnor i förvärvs- ) pd k g der- f" g gande dande rådgiv- liga riket vid arbete per ag r. sök- 131-' över— över— nings- slutet av kr. ning då; vakning vakning byrå eller år 1964 av läkare 1 800— 4 999 5—82 28 23 32 29 46 30 44 5000— 8 399 9—12 7 13 10 18 8 * 10 8 8 400—10 199 14 7 6 7 4 4 6 5 10 200—13 999 16—18 22 25 18 9 15 19 10 14 000—17 999 20—22 7 7 9 2 4 7 5 18 000—20 999 25 2 2 — — 8 2 2 21 000— 28 1 — _ —— —— —— 2 Ej klasspla- cerad eller plac. under omprövning 19 19 20 31 4 20 24 Uppgift sak- nas ........ 7 5 4 7 11 6 —— 100 100 100 (100) (100) | 100 100
1 Årsinkomst = bruttoårsinkomst. 2 Eller hustruförsäkrad.
De ej klassplacerade återfinnes bland pensionärer och arbetslösa. En fjärde- del av dem, som är anställda inom annat yrke än sitt huvudyrke respektive sak- llar anställning, är försörjningsskyldiga gentemot annan än familj i bestående äktenskap (tab. 66, del II). Vidare kan konstateras ett starkt samband mellan inkomst och arbetsstabilitet (tab. 67, del II). Kvinnor. Inkomstfördelningen för kvin- norna får ses mot bakgrund av att 41 % är gifta och att huvudyrket för inte mindre än 108 kvinnor (24 %) har angivits vara hemmafru. Dessutom kan deltidsarbete förekomma. Möjligheter- na till jämförelse med männens inkomst— fördelning reduceras därför avsevärt. Det framkommer dock att kvinnorna ligger på en avsevärt lägre allmän in- komstnivå än männen (tab. 9.29). 46 % av kvinnorna (män 18 %) har en in- komst av förvärvsarbete som understi-
ger 10 200 kr. per år. I jämförelse med samtliga försäkrade kvinnor i riket vid slutet av 1964 uppvisar nämndkliente- lets kvinnor bättre inkomstförhållan- den. Detta sammanhänger nled den sto- ra andelen hustruförsäk-rade i normal— populationen (35 %).
De lägsta inkomsttagarna förekom- mer ungefär lika mycket i de olika ål— dersgrupperna (diagram 9.16). Ålders- gruppen 50—54 år innehåller här högst andel (15 %) av kvinnor med över 14 000 kr. i årsinkomst. Det kan näm— nas, att denna åldersgrupp innehåller 34 % frånskilda kvinnor.
Inte mindre än 42 % av kvinnorna har i bakgrunden en förvärvsarbetande make eller samboende man (tab. 9.30). Konstateras kan vidare att 6 % av samt- liga kvinnor sammanbor med en man, som ej förvärvsarbetar.
Mer än hälften av kvinnorna (56 %) saknar försörjningsskyldighet (tab.
Diagram 9.16. Inkomst i % — ålder. K vinnor1
(yo— ; _ XX _ s 50" % xx ; si DJ
—ZD ZI-24 25—29 50-54 55-59 140—44 115—49 50—54 55—59 lill-64 65— Samt- lder liga
Ej sjukpenninq- 7 . klassplacerade 8400- [0 199 % 18000—20 993 & leon—4999 [HIM] |OZDU—I3999 U 000— & 5000-8399 & moon- uses [3 Uppgift saknas
1 2 personer är yngre än 21 år
Tabell 9.30. Andra makens/partens förvärvsarbete i % — åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Makes/samboendes1 . . . Förebyg- . . . .. .. FriVillig Eftervår- Behandling Vid Samtliga forvarvsarbete Under— förbin- gande dande rådgivningsbyrå sokning over- .. . .. delse . övervakning eller av lakare vakning Klienten ej gift eller samboende ........ 37 45 45 51 34 43 Make/samboende för- värvsarbetar ej. . . . 4 6 7 7 4 6 Make/samboende för- värvsarbetar ....... 43 42 40 38 58 42 Uppgift saknas ...... 16 7 8 4 4 9 100 100 100 (100) | (100) 100
* Under äktenskapsliknande förhållanden.
Tabell 9.31. Försörjningsskyldighet i % —— inkomst. Kvinnor
Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete — kronor Försörjningsskyldlghet 1 800— 8 400__ 14 000— Ej klass- Uppgift Samtliga 8 399 13 999 placerad saknas 1. Föreligger ej ........... 3 , 5 10 78 42 56 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i be- stående äktenskap ...... 51 50 58 — 16 15 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upp- löst äktenskap ......... 22 16 15 8 19 11 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap . . . 9 12 10 4 — 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 6 11 2 3 —— 6 Uppgift saknas ......... 9 6 5 7 23 6 100 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 181 117 40 89 26 453
9.31). 38 % av kvinnorna har försörj- ningsskyldighet, varav 23 % (män 18 %) till parter utom äktenskapet. To- talt sett har alltså materialets kvinnor i högre grad än männen försörjningsskyl- dighet mot någon utom bestående äk- tenskap. Kvinnorna har ju också i högre grad än männen tidigare varit gifta. An-
delen försörjningsskyldiga är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre.
Med reservation för gruppens storlek (45 kvinnor) visar det sig att inte mind— re än 13 % av de eftervårdade är för- sörjningsskyldiga gentemot barn utom äktenskap (tab. 9.32). I övrigt framkom- mer inget så markerat samband med
Tabell 9.32. Försörjningsskyldighet i % —— åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- Försörjningsskyldighet Under- Fréåillig Fägzbåg— Eåtåäåår' 112?ng Samtliga sökning bindlelse övervak- över- ningsbyrå ning vakning eller av läkare 1. Föreligger ej ........... 47 63 58 60 54 56 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i be— stående äktenskap ...... 17 14 14 9 31 15 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upp- löst äktenskap ......... 9 12 10 16 7 11 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap. . . 8 3 5 13 — 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alt. 2—4 ...... 5 3 10 — 4 6 Uppgift saknas ......... 14 5 3 2 4 6 100 100 100 (100) (100) 100
åtgärdens art som kunde konstateras hos männen. Sambandet mellan ekonomi och bostadsförhållanden framgår av ta- bell 68, del II. Övervägande delen av de låga inkomsttagarna sammanbor ej med barn under 16 år (tab. 69, del II).
Liksom hos männen kan ett samband mellan försörjningsskyldighet och rör- lighet konstateras hos kvinnorna. Minst 30 % (män 37 %) av den »rörliga» gruppen har försörjningsskyldighet utom bestående äktenskap, vilken andel är 20 % av den bofasta. Förhållandet inkomst—aktuell arbetssituation redovi- sas i tabell 70, del II.
Socialhjälp och arbetslöshetsunderstöd
Till klienten och klientens familj utgå- ende socialhjälp har undersökts. Med socialhjälp har likställts arbetslöshets- understöd från arbetslöshetsnämnd (ej från erkänd arbetslöshetskassa). Upp- gifterna grundar sig på tillgängligt akt- material och på klienternas egna upp- gifter. I många fall har uppgifterna kon- trollerats hos kommunernas socialnämn- der. De kan emellertid antas vara något för låga.
Män. Behovsprövad ekonomisk hjälp i form av socialhjälp eller understöd från arbetslöshetsnämnd utgår i mycket stor omfattning till nykterhetsvårdens man- liga öppenvårdsklientel.
Minst 41 % av samtliga män har er- hållit ekonomisk hjälp (tab. 9.33); 35 % har erhållit hjälp under något av de se- naste fem åren fram till undersöknings- tillfället och 21 % samma år som under-
- sökningen företogs — 1964. Siffrorna är
avsevärt högre än för befolkningen som helhet, av vilken under 1964 ungefär 3,5 % erhållit socialhjälp. Påfallande är det starka sambandet med åtgärdens art. Vid eftervårdande övervakning har 67 % erhållit ekonomisk hjälp. Att en- dast 2 % av de eftervårdade uppbar so- cialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd vid undersökningens genomförande tor- de förklaras av att nykterhetsnämnder- na efter anstaltsvård har möjlighet att med statsbidragsstöd meddela viss ekonomisk hjälp. Denna hjälpform in- går ej i denna redovisning men har uppenbarligen orsakat nämnda förhål- lande. Dessutom kan klienterna under anstaltsperioden spara mindre belopp. Hjälp förekommer oftast i åldersgrup—
Tabell 9.33. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % »— älgärdens art. Män Åtgärdens art Behand- Socialhjälp — arbets- . . . Förebyg- Eftervår— ling vid . . löshetsunderstöd1 Under- 533232? gande dande rådgiv- Samtliga sökning delse över— över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Har ej utgått ............. 63 55 53 31 69 56 Utgick den 23 nov. 1964 . . . 3 4 5 2 — 3 Har utgått senast 1964 . . . . 12 19 19 37 9 18 Har utgått senast under åren 1960—1963 ............. 9 17 16 23 9 14 Har utgått senast 1959 eller tidigare ................ 7 5 7 5 2 6 Uppgift saknas ........... 6 — —— 2 11 3 100 100 100 100 (100) | 100
1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
Tabell 9.34. Soeialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % —— försörjningsskyldighet. .llän
Försörjningsskyldighet Socialhjälp _ arbetslöshets- Enbart mot . . Samtliga understödl Föreligger ej parter ] Utom Uppgift ' bestående äktenskap saknas äktenskap Har ej utgått ....... 61 51 45 61 56 Utgick den 23 nov.1964 2 6 4 _ 3 Har utgått senast 1964 ............. 14 22 24 12 18 Har utgått senast un- der åren 1960—1963 14 13 19 2 14 Har utgått senast 1959 eller tidigare ...... 7 6 5 2 6 Uppgift saknas ...... 2 2 3 23 3 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 328 167 122 43 660
1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
pen 45—49 år, där minst 52 % haft socialhjälp, men skillnaderna i frekvens efter 25 års ålder är ej stora (tab. 71, del II). Det kan noteras att redan i ål- dersgruppen 25—29 är minst 40 % vid något tillfälle uppburit hjälp.
Vissa betydande skillnader i frekvens föreligger som väntat när det gäller eko- nomisk hjälp i olika inkomstgrupper. 53% av ej sjukpenningklassplacerade och 54 % av gruppen med under 5000 kr. i årsinkomst har haft ekonomisk hjälp (tab. 72, del 11). Av män med över 21000 kr. i årsinkomst har dock ej mindre än 30 % haft socialhjälp, varav 19 % under de senaste fem åren.
Ekonomisk hjälp är vanligast före- kommande till de män som har utom- äktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.34). Minst 52 % av dessa män har erhållit ekonomisk hjälp. Motsva- rande andel av männen utan försörj- ningsskyldighet är 37 % och av män- nen med försörjningsskyldighet mot en- bart parter i bestående äktenskap 47 %. Ökad arbetsstabilitet medför minskad frekvens av ekonomisk hjälp (tab. 73, del ll).
Kvinnor. Som framgår av tabell 9.35 (män tab. 9.33) förekommer behov av socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd be- tydlig—t oftare bland kvinnorna än bland männen. Minst 52 % av samtliga kvin- nor (män 41 %) har erhållit sådan eko- nomisk hjälp. 48 % av dem (män 35 %) har erhållit hjälp under något av de se- naste fem åren och 31 % (män 21 %) så sent som 1964. Kvinnorna erhåller således socialhjälp i större omfattning än männen och är i högre grad än des- sa aktuella hjälptagare. Även hos kvin- norna finns ett samband med åtgärdens art, innebärande högre frekvens av hjälp vid mera ingripande åtgärd.
Sambandet mellan ekonomisk hjälp och åldersfördelning avviker kraftigt från männens (tab. 74, del 11). Hjälp till kvinnorna är vanligast inom åldersgrup- pen 25—29 år, där minst 77 % (män 40 %) haft ekonomisk hjälp. Hos män- nen är hjälp vanligast i åldersgruppen 45—49 år. I högre åldersgrupper avtar därefter den andel som erhållit social- hjälp, en tendens som endast är svagt markerad hos männen.
Sambandet mellan ekonomisk hjälp
Tabell 9.35. Socialhjälp/arbetslöshelsunderstöd i % »— åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art . .. Behand- Soclalh] älp — . . arbetslöshets- U Frivillig Förebyg" EfteWår' lmg ?”d Samtliga understöd1 _.nder- förbin- gande dande rådglv- soknlng delse över- över- nlngsbyrå vakning vakning eller av läkare Har ej utgått ....... 55 44 41 26 77 46 Utgick den 23 nov. 1964 ............. 7 9 7 11 4 8 Har utgått senast 1964 ............. 17 22 25 38 11 23 Har utgått senast un- der åren 1960—— 1963 ............. 12 19 21 18 4 17 Har utgått senast 1959 eller tidigare . 5 6 4 7 — 4 Uppgift saknas ..... 4 — 2 — 4 2 100 100 100 | (100) | (100) 100
1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
och inkomstförhållanden framgår av ta- bell 75, del II. Ekonomisk hjälp ges av- gjort vanligast till kvinnor som har utomäktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.36). Sådan försörjningsskyldig— het innebär oftast att kvinnorna är vårdnadshavare för egna barn, födda utom äktenskap, eller i upplöst äkten-
skap. Hjälp har utgått till minst 68 % (män 52 %) i denna grupp. Motsvaran- de andel av gruppen utan försörjnings- skyldighet är 47 % (män 37 %) och av kvinnorna med försörjningsplikt enbart mot parter i bestående äktenskap 51 % (män 47 %).
Hos kvinnorna finns även ett starkt
Tabell 9.36. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % — försörjningsskyldighet. Kvinnor
Försörjningsskyldighet Socialhj älp — arbetslöshets— Enbart mot . , . Samtliga understöd1 Föreligger e' parter 1 btom Lppglft ] bestående äktenskap saknas äktenskap Har ej utgått ....... 53 48 29 45 46 Utgick den 23 nov. 1964 6 6 12 10 8 Har utgått senast 1964 20 23 32 17 23 Har utgått senast un- der åren 1960—1963 18 12 19 10 17 Har utgått senast 1959 eller tidigare ...... 3 10 5 4 4 Uppgift saknas ...... _ 1 3 14 2 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 253 69 102 29 453
1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
Tabell 9.37. Pensionsförhållanden. Samtliga Pensionsförhållanden män kvinnor Ant. % Ant. %
Pension utgår ej ................. 589 89 393 87 Sjukbidragl utgår ................ 6 1 1 —— Förtidspension1 utgår ............ 20 3 14 3 ÅlderspensionlL utgår. . . . . . . . . ._ . . . 19 3 7 2 Familjepension2 utgår ............ —— _ 21 5 Annan pension eller livränta utgår.. 11 2 11 2 Uppgift saknas .................. 15 2 6 1
Summa 660 100 453 100
' Folkpension eller ATP. 2 Änkepension eller barnpension i form av folkpension eller ATP.
samband mellan arbetsstabilitet och ekonomisk hjälp (tab. 76, del II).
Pensionsförhållanden
Män och kvinnor. Mot bakgrund av klientelets allmänt låga inkomster av förvärvsarbete och höga frekvens av behovsprövad ekonomisk hjälp är det av intresse att studera i vilken omfattning ekonomisk hjälp via socialförsäkringar- na utgår. Vissa möjligheter föreligger t.ex. att efter långvarigt alkoholmiss- bruk i samband med därvid uppkomna kroppsliga och psykiska skador erhålla förtidspension. Det framgår emellertid, att klientelet endast i obetydlig om- fattning erhåller inkomst i form av pen- sioner och att den förtidspensionerade andelen endast är 3 % av män respek- tive kvinnor (tab. 9.37). Det kan näm- nas, att 12 av de 20 förtidspensionerade männen är föremål för förebyggande eller eftervårdande övervakning. Mot- svarande gäller för sju av de 14 förtids— pensionerade kvinnorna. Den yngste pensionären av männen befinner sig i åldersgruppen 30—34 år (förtidspensio- när), den yngsta pensionerade kvinnan i gruppen 21—24 år (familjepensionär),
men medelåldern bland de pensionerade är dock betydligt högre (tab. 77 och 78, del II). Det kan slutligen nämnas, att det utbetalade pensionsbeloppet för år 1964 i flertalet fall låg mellan 3 400 och 5 000 kr.
Aktuell sjukdom
I avsikt att i någon mån belysa i vilken utsträckning sjukdom eller skada in- verkar på klientelets förhållanden när det t. ex. gäller ekonomi, ställdes frågan om klienten vid tidpunkten för under- sökningen var sjukskriven. Den utfor- mades så att möjlighet gavs att åtskilja de som var sjukskrivna för kroppslig sjukdom från de som var sjukskrivna för nervös eller psykisk sjukdom.
Det är uppenbart att en dylik fråga beträffande aktuella sjukförsäkringsför- hållanden inte ger någon tillförlitlig bild av klientelets hälsotillstånd. Det var emellertid vid den använda undersök- ningsmetodiken ej möjligt att på an- nat sätt belysa berörda förhållanden. Resultatet redovisas därför mot bak- grund av reservationen att det ej gör anspråk på annat än att redovisa klien- telets aktuella sjukförsäkringsförhållan- den.
Åtgärdens art Behand— . . . Under- Flivllh'g råg???- Efitåirlidzp ligtglgllyl'fl Samtliga SÄEEÄSZIZ? sökning nätet;?" över- över— ningsbyrå vakning vakning eller av läkare .. kvin- .. kvin- .. kvin— .. kvin- .. kvin- .. kvin— man man man man man _ man ' nor nor nor nor nor nor 1. Ej sjukskriver) 81 77 82 73 78 81 85 87 85 77 81 79 2. Sjukskriven för kroppslig sjuk- dom1 sedan mindre än 90 dagar ........ 5 6 4 9 8 8 12 _ _ —— 6 7 3. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjuk- dom sedan mindre än 90 dagar ........ 4 3 7 7 4 4 _ 4 4 11 4 5 4. Sjukskriven för kroppslig sjuk- dom1 sedan mer än 90 dagar. . . 2 2 7 5 4 4 2 —— — —— 3 3 5. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjuk— dom sedan mer än 90 dagar. .. — 6 — 2 4 1 — 4 9 8 2 3 Uppgift saknas 8 6 -— 4 2 2 1 5 2 4 4 3 100 100 100 100 100 100 (100) 100 (100) 100 100 100
1 Eller skada.
Av tabell 9.38 framgår, att minst 15 % av männen och 18 % av kvinnorna var sjukskrivna vid tidpunkten för under- sökningens genomförande. En tredjedel av dessa var sjukskrivna sedan längre tid än 90 dagar. Den högsta andelen sjukskrivna återfinns bland klienter, som är föremål för förebyggande över- vakning. Höga andelar har också den grupp som är föremål för frivillig för- bindelse och den som erhåller behand- ling vid rådgivningsbyrå. Detta bör ses mot bakgrunden av att medicinsk be— handling ofta erbjudes de klienter, som ställer sig positiva till frivilliga åtgärder.
Frivillig förbindelse kombineras således ofta med medicinsk behandling, men även med vistelse på enskild vårdanstalt för alkolholmissbrukare. Under vistel- sen där och ofta även under någon tid efter hemkomsten är klienten sjukskri- ven.
Bland männen finns i åldersgruppen 50—54 år det starkaste inslaget av sjuk- skrivna (26 %) samt även av de lång- tidssjukskrivna (13 %) (tab. 79, del II).
Åldersgruppen 60—64 år har den största andelen sjukskrivna bland kvin- norna (22 %). 9 % är sjukskrivna se- dan iner än 90 dagar (tab. 80, del 11).
Sammanfattning
Män
Undersökningens underlag för inkomst- fördelning grundar sig på vid tidpunk- ten för undersökningen aktuell sjuk- penningklassplacering. Det framkom- mer, att minst 18 % har en årsinkomst av förvärvsarbete som understiger 10 200 kr. Endast 7 % av samtliga män har en årsinkomst som överstiger 21 000 kr. Inkomstnivån är väsentligt lägre vid mera ingripande åtgärd, vid dåliga bo- stadsförhållanden och vid dålig arbets- stabilitet. Inkomster över 21 000 kr. är nära tre gånger vanligare i totalpopula- tionen än i nykterhetsnämndsmaterialet.
44 % av samtliga män har försörj- ningsskyldighet, en andel som utgör 41 % av männen i den lägsta inkomstgruppen och är avsevärt högre bland de män som flyttat under en tvåårsperiod än bland »bofasta män».
Minst 41 % av männen har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd, vilket torde bero på den allmänt låga inkomstnivån och i förhållande därtill höga försörjningsskyldigheten. 35 % har erhållit sådan behovsprövad ekono- misk hjälp under de senaste fem åren och 21 % under undersökningsåret. Av de eftervårdade har två tredjedelar erhållit socialhjälp, vilket är mer än vid andra åtgärdstyper. Redan i åldersgrup- pen 25—29 år har minst 40 % av män- nen vid något tillfälle erhållit social— hjälp.
De utomäktenskapligt försörjnings- skyldiga männens situation belyses av att två tredjedelar av dessa har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd.
Männen erhåller endast i obetydlig omfattning ekonomiskt stöd i form av pensionsförmåner. Endast 9 % har nå- gon form av pension, endast 3 % har förtidspension.
Minst 15 % av männen var sjukskriv—
na samtidigt som den aktuella åtgärden av nykterhetsnämnd förekom. 5 % var långvarigt sjukskrivna. Av män i ålders- gruppen 50—54 år var en fjärdedel sjuk- skrivna, vilket var högre än i andra ål- dersgrupper.
Sammanfattningsvis konstateras att män som är föremål för åtgärd av nyk- terhetsnämnd har lägre inkomst av för- värvsarbete än förvärvsarbetande män i normalpopulationen. 44 % av dem har erhållit socialhjälp eller arbetslöshets- hjälp, medan tillskottet från socialför— säkringarna år obetydligt.
Kvinnor
Kvinnornas inkomstförhållanden får ses mot bakgrunden av att 41 % av kvinnor- na är gifta och att huvudyrket för 24 % har angivits vara hemmafru. 46 % av kvinnorna (män 18 %) har en inkomst av förvärvsarbete som understiger 10200 kr. per år. Inkomsten företer ett samband med bostadsförhållanden och arbetsstabilitet som motsvarar förhål- landena för männen. Övervägande de- len av de låga inkomsttagarna samman- bor ej med barn under 16 år.
42 % av kvinnorna har visst ekono- miskt stöd av en förvärvsarbetande make eller samboende man. Motsvaran- de andel för männen var 16 %. 6 % av kvinnorna sammanbor med man som ej förvärvsarbetar.
Kvinnorna är försörjningsskyldiga i mindre utsträckning än männen men i högre grad än dessa försörjningsskyldiga gentemot p-art utom äktenskapet, vilket sannolikt förklaras av att åtskilliga kvin- nor är vårdnadshavare för barn i upp- lösta äktenskap eller barn födda utom äktenskap.
Socialhjälp utgår relativt sett oftare till kvinnliga alkoholmissbrukare än till manliga. Minst 52 % av kvinnorna (män 41 %) har erhållit sådan ekonomisk
hjälp, 31 % (män 21 %) har erhållit hjälp under undersökningsåret.
Kvinnorna erhåller pensionsförmåner i något högre utsträckning än männen. 12 % (män 9 %) erhåller pension eller livränta, varav 5 % familjepension.
Även aktuell sjukskrivning förekom- mer hos kvinnorna oftare än hos män- nen. 18 % av kvinnorna (män 15 %) var sjukskrivna. Andelen sjukskrivna var, liksom bland männen, högst i gruppen som var föremål för frivillig förbindel- se, men i förhållande till åldersfördel- ningen högst i åldersgruppen 60—64 är (män 50—54 år).
Även kvinnorna befinner sig således på en allmänt sett låg inkomstnivå, har högre utomäktenskaplig försörjnings— skyldighet än männen samt har oftare socialhjälp än dessa.
Tidigare nykterhetsvård
—Det bedömdes vara av särskild vikt att vid undersökningen insamla uppgifter, som belyste i vilken omfattning nykter- hetsvårdens aktuella klientel tidigare varit föremål för andra åtgärder av nyk- terhetsnämnd. Mot bakgrund av att ett relativt aktuellt alkoholmissbruk förut- sättes föreligga i samband med pågåen- de undersökning eller åtgård, ger såda- na fakta uppgifter om i vilken utsträck- ning klientelet förnyas och därmed även vissa anvisningar om resultatet av arbetet inom nykterhetsvården.
Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd
För att få fram relevanta uppgifter om tidigare åtgärder ansågs det som angelä- get att en pågående behandlingskedja bestående av två eller kanske flera efter varandra följande undersökningar eller åtgärder betraktades som en åtgärd, ef- tersom en sådan behandlingskedja van— ligen följer efter en anmälan eller hän- vändelse till nykterhetsnämnd. När i
det följande »tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd» presente- ras har därför till tidigare åtgärder ej hänförts sådan undersökning eller åt- gärd, som direkt föregått eller orsakat den aktuella behandlingsåtgärden. Ett krav för att en undersökning eller åt- gärd i detta sammanhang skall betrak- tas som »tidigare» är således att ett av- brott i behandlingskedjan förelegat, in- nebärande att klienten under en kortare eller längre tid ej varit aktuell hos nyk- terhetsnämnden. Män. I tabell 9.39 fördelas klientelet efter tidigare mest ingripande åtgärd. Förekommande åtgärder har rangord- nats från undersökning till tvångsintag- ning på allmän vårdanstalt. Den i ta- bellen konstaterade åtgärdsfrekvensen är något för låg, eftersom de enskilda nämnderna endast är i stånd att lämna säkra uppgifter om sin egen verksamhet. Inte mindre än 82 % av samtliga män har tidigare varit föremål för undersök- ning eller åtgärd av nykterhetsnämnd och andelen nya ärenden utgör totalt endast 16 % av samtliga vid en viss tid- punkt pågående ärenden. De inlednings- vis angivna felkällorna kan dock ha medfört att denna senare siffra är nå- got för låg. Nykterhetsnämnderna ar- betar med ett manligt klientel, vars övervägande andel redan tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. En fjärdedel av undersökningsfallen utgjordes dock av personer som ej tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd. Om man däremot betraktar de klientelgrupper som är föremål för aktuell åtgärd av nykterhetsnämnd, finner man att mind- re än 10 % i samtliga grupper utom rådgivningsgruppen är nya ärenden. Högst frekvens av tidigare förebyg— gande åtgärder (hjälpåtgärder eller övervakning en]. 15 5) har den grupp som är föremål för frivillig förbindelse,
Män Åtgärdens art Behand-
Tidigare mest . . . Förebyg— Efter— ling vid .
ingripande åtgärd Under- gäll-211,11]? gande vårdande rådgiv— Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare
Undersökning/åtgärd
har ej tidigare före-
kommit .......... 25 8 9 2 38 16 Undersökning utan
åtgärd ........... 26 25 13 5 24 19 Hjälpåtgärd eller
övervakning enligt
15 å ............. 29 43 27 9 7 26 Beslut om tvångsin-
tagning, som ej
verkställts ........ 3 — 10 . 1 2 4 Vård på enskild an-
stalt ............. 3 8 13 1 9 7 Frivillig vård på all-
män anstalt ..... 2 4 6 2 4 3 Tvångsintagning på
allmän anstalt. . .. 9 12 22 80 9 23 Uppgift saknas ..... 3 — — -— 7 2
100 100 100 100 (100) 100
där inte mindre än 43 % tidigare varit föremål för förebyggande åtgärd.
Det är huvudsakligen män i de yngre åldersgrupperna som ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd (dia- gram 9.17). Redan i åldersgruppen 21— 24 år, som sedan 1961 är den nedre grän- sen för nykterhetsnämndernas verksam- hetsområde, har dock över 60 % av männen tidigare varit föremål för un- dersökning/åtgärd av nykterhetsnämnd.
Att undersökning utan åtgärd tidiga- re förekommit som maximalt ingripan- de är ungefär lika vanligt i de olika ål- dersgrupperna, men vanligast i grup- pen 35—39 år, där 30 % har varit fö- remål för undersökning utan åtgärd. Även hjälpåtgärd eller övervakning en- ligt 155 fördelar sig jämnt på de olika åldersgrupperna. övriga mera ingripan- de åtgärdstyper, som beslut om tvångs— intagning och olika former av anstalts-
vård, är som väntat mera frekventa med stigande ålder. Tvångsintagning på all- män anstalt har förekommit bland 37 % av de män som tillhör de tre äldsta ål- dersgrupperna och alltså är över 55 år.
Klientelet i olika kommuntyper före- ter en varierande tidigare »belastning» när det gäller åtgärder (tab. 9.40). I storstäderna rör således nära en fjärde- del av ärendena personer som ej tidiga- re varit föremål för undersökning/åt- gärd, medan denna andel endast utgör 8 % av mindre städers och köpingars ärenden. Klientelet som representerar de 11 andra städerna med mera än 50 000 invånare kan sägas vara mest belas— tat i åtgärdshänseende, genom att inte mindre än 28 % tidigare varit tvångs- intagna på allmän anstalt. Konstateras kan vidare att storstädernas klienter har den lägsta andelen (19 %) av tidi- gare tvångsvårdade på anstalt.
Diagram 9.17. Tidigare mest ingripande åtgärd i % — ålder. lVIän1
o/o IDO— 50— 0— "20 Zl—Zh 25-29 310—54 55—39 lill—Mb 145—49 511-54» 55—59 Ålder Undersökning/åtgärd har Beslut om tvångsintag- ej tidigare förekommit ning som ej verkställts
åUndersökning utan åtgärd % Vård på enskild anstalt
Hjölpåtgörd eller över— XW Frivillig vård på all— vakninq enligt [55 & män anstalt
1 12 personer är yngre än 21 år
Tabell 9.40. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ boendeort. M än Boendeort . . . . Andra stä- . Tidigare mest ingripande der med Övriga Samtliga åtgärd Storstäder över stader Lands— 50 000 och kommuner . köpingar mv. Undersökning/åtgärd har ej tidi- gare förekommit ............. 23 12 8 16 16 Undersökning utan åtgärd ...... 18 20 18 22 19 Hj älpåtgärd eller övervakning en- ligt 15 å .................... 28 22 28 24 26 Beslut om tvångsintagning, som ej verkställts ................ 2 6 7 5 4 Vård på enskild anstalt ......... 5 8 8 8 7 Frivillig vård på allmän anstalt . . 3 4 5 3 3 Tvångsintagning på allmän anstalt 19 28 24 20 23 Uppgift saknas ................ 2 — 2 2 2 100 100 100 100 100 Absoluta tal 259 102 170 112 660
Tabell 9.4]. Tidpunkt för senast avslutad undersökning/åtgärd i % _— ålgärdens art.
A/Iän Åtgärdens art Behand- ' ' . Förebyg— Efter- ling vid . . _ Ål Under" läggs; gande. vårdande rådgiV- Samtliga sökning delse över— övervak— ningsbyrå ' vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före— kommit .......... 25 10 10 2 42 17 1964 ............... 28 35 29 28 11 28 1963 ............... 20 23 26 21 11 22 1960—1962 ......... 15 24 27 27 20 22 1950—1959 ......... 7 8 6 17 9 8 1949 eller tidigare .. 1 —— 1 4 _ 1 Uppgift saknas ..... 4 — 1 1 7 2 100 100 100 100 (100) 100 Förebyggande åtgärder vidtages i vida att endast 42 % under motsvaran- större omfattning mot de arbetsstabila än mot de arbetsinstabila, bland vilka en mycket stor andel varit föremål för tvångsåtgärder (tab. 81, del II).
Till »senast avslutad undersökning/ åtgärd» enligt tabell 9.41 hänföres i lik- het med vad som gäller för tabell 9.39 ej undersökning/åtgärd, som direkt fö- regått aktuell åtgärd.
Det framkommer att av män, som vid undersökningens genomförande var ak— tuella vid landets nykterhetsnämnder, inte mindre än hälften inom en tids- rymd av knappt två år tillbaka varit aktuella i ett tidigare sammanhang för undersökning eller åtgärd. Denna andel ökar till 72 % om observationstiden ut— sträckes till och nled år 1960. Den över- vägande andelen av de män som är före- mål för undersökning eller åtgärd har således inom fem år tillbaka tidigare varit aktuella vid nykterhetsnämnd. Denna andel ökar till 82 % vid pågåen- de frivillig förbindelse respektive före— byggande övervakning. Gruppens be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare visar en annan fördelning såtill-
de tid varit föremål för undersökning eller åtgärd.
Tidpunkten för senast föregående un-
dersökning/åtgärd uppvisar inte någon större variation med ålder (tab. 82, del 11). De klientgrupper, som ofta återak— tualiseras hos nykterhetsnämnderna be— finner sig således ej i någon speciell ål- dersklass. Kvinnor. Kvinnorna i materialet re- presenterar i mycket högre grad än männen nya ärenden hos nykterhets- nämnderna (tab. 9.42). En tredjedel av samtliga kvinnor (män 16 %) har ej ti- digare varit aktuella för undersökning/ åtgärd. Av de kvinnor, som är föremål för aktuell undersökning, har nära hälf- ten (47 %) ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd. Kvinnorna har i mindre utsträckning än männen förut varit föremål för anstaltsvård. Totalt 18 % av kvinnorna har varit anstalts- vårdade, männen 33 %.
Högst frekvens av tidigare åtgärder har bland kvinnorna den grupp som är föremål för förebyggande övervak- ning (bland männen gällde detta fri—
Tabell 9.42. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % —— åtgärdens art.
Kvinnor Åtgärdens art Behand— Tidigare mest . . . Förebyg- Efter- ling vid . ingripande åtgärd Under— ååå-113,11]? gande vårdande rådgiv— Samtliga sökning delse över— övervak- ningsbyrå vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före- kommit .......... 47 45 24 5 —-— 34 Undersökning utan åtgärd ........... 24 14 13 2 50 15 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 5 ............. 16 23 39 16 11 27 Beslut om tvångsin- tagning som ej verkställts ........ 5 2 8 2 31 5 Vård på enskild an- stalt ............. 1 6 4 — —— 3 Frivillig vård på all- män anstalt ...... 1 4 2 4 8 2 Tvångsintagning på allmän anstalt. . . . 5 6 9 71 — 13 Uppgift saknas ..... 1 — 1 — — 1 100 100 100 (100) (100) 100
villig förbindelse), där ej mindre än 52 % tidigare varit föremål för under- sökning eller förebyggande åtgärd. Kvinnorna i yngre åldersgrupper har i mindre omfattning än männen tidi- gare varit aktuella hos nykterhets- nämnd (diagram 9.18). I åldersgrup- pen 21—24 år har således endast 30 % (män 60 %) tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd.
Tidigare undersökning/åtgärd ökar i huvudsak med stigande ålder. Hos kvin- norna finns ett starkare samband mel- lan hög frekvens och stigande ålder när det gäller samtliga åtgärdstyper än hos männen, där detta speciellt kunde kon- stateras ifråga om mera ingripande åt- gärder.
Liksom männen har kvinnorna i olika kommuntyper en varierande tidigare »belastning» i åtgärdshänseende (tab.
9.43). I storstäderna är det således van— ligare än i övriga kommuntyper att kvinnor som aktualiseras hos nykter- hetsnämnd förut varit föremål för un- dersökning eller åtgärd. Hjälpåtgärder eller övervakning enligt 15% har tidi- gare anlitats mest i mindre städer, kö- pingar och landskommuner medan tvångsåtgärder förekommit oftast i and- ra städer med över 50 000 invånare än storstäder samt på landsbygden.
Sambandet mellan tidigare åtgärder och arbetsstabilitet motsvarar det sam- band som konstaterades föreligga hos männen (tab. 83, del II).
41 % av samtliga har inom mindre än två år tillbaka från undersökningens genomförande varit aktuella hos nyk- terhetsnämnd i ett annat sammanhang (tab. 9.44). Motsvarande andel av män- nen var 50 %. Andelen ökar till 56 %
Diagram 9.18. Tidigare mest ingripande åtgärd i % _ ålder. Kvinnor1
_le 'Zl—Zk 25-29 ill-34 35—39 160-Ul» 105-49 50—56 55—59 Bli—Bil» 65— Sumt- lder liga
Undersökning/åtgärd har MBeslut om tvångsintag— Tvångsintagning på ej tidigare förekommit ning som ej verkställts allmön anstoli'
äUndersökning utan åtgärd % Vård på enskild anstalt DUppqift saknas Hjölpötqörd eller över- ! Frivillig vård på all- ävakning enligt [56 & mön anstalt
1 2 personer är yngre än 21 år
Tabell 9.43. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % ——boendeort.
Kvinnor Boendeort Tidigare mest ingripande åtgärd 3222? Övriga Lan ds- Uppgift Samtliga av nykterhetsnämnd Storstäder med över städer och kommuner saknas 50000 inv. komng" Undersökning/åtgärd har ej tidigare före— kommit .......... 37 35 27 26 50 34 Undersökning utan åtgärd ........... 13 18 22 7 50 15 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 å ............. 26 18 37 36 — 27
Beslut om tvångsin- tagning som ej
verkställts ........ 6 3 5 3 —- 5
Vård på enskild an- stalt ............. 4 1 1 6 _ 3 Frivillig vård på all- män anstalt ...... — 8 1 6 -— 2
Tabell 9.44. Tidpunkt [är senast avslutad undersökning/åtgärd i % _ åtgärdens arl.
Kvinnor Åtgärdens art .. Behand- Foregående under- ' .. , - . . sökning/åtgärd . Frivillig Ford" 3" Efter" "ng ?”d Samtliga Lnder- .. . gande valdande rådgiv— senast avslutad .. _ . forbm- .. .. . soknlng over- overvak- nmgsbyrå delse . . vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före- kommit .......... 48 47 26 7 54 35 1964 ............... 25 16 17 20 23 20 1963 ..... ' .......... 13 19 32 9 11 21 1960—1962 ......... 7 10 19 33 4 15 1950—1959 ......... 5 7 5 27 8 8 1949 eller tidigare . . _ _ 1 2 _ _ Uppgift saknas ..... 2 1 _ 2 _ 1 ' 100 100 100 (100) (100) 100 (män 72 %) om observationstiden ut- sträckes till och med år 1960. Tidpunk— ten för senaste undersökning/åtgärd V' — rierar ej nämnvärt med ålder (tab. 84, del II).
Tidigare vård på allmän anstalt
.llän. Minst 28 % av samtliga män har vårdats på allmän anstalt (tab. 9.45).
Tidpunkten för den första intagningen på sådan anstalt ligger för flertalet av de berörda före 1963 och endast för 1 % av männen hade anstaltsdebnten skett 1964.
Man finner att 15 % av de eftervår— dade männen anstaltsdebuterade så ti- digt som under åren 1931—1950 och att alltså den första vårdperioden vid un-
Tabell 9.45. Tidpunkt för ]örst kända vårdperiod på allmän anstalt [ % _ åtgärdens art.
.Män Åtgärdens art
Behand-
- . . . Förebyg- Efter- ling vid , . År L'nder- 12312??? gande vårdande rådgiv- Samtliga sökning över— över— ningsbyrå delse . . vaknlng vakning eller av läkare Vård på allmän an— stalt har ej förekom-
mit .............. 86 84 70 _ 85 70 1964 ............... _ _ — 8 _ 1 1963 ............... _ 1 _ 21 _ 3 1961—1962 ......... 2 5 7 8 2 5 1956—1960 ......... 5 7 8 29 4 9 1951—1955 ......... 1 1 6 17 — 4 1941—1950 ......... 1 1 5 12 7 4 1931—1940 ......... 1 1 2 3 _ 2 1930 eller tidigare. . . _ _ 1 _ _ _ Uppgift saknas. . . .. 4 1 2 2 2 100 100 100 100 (100) 100
Tabell 9.46. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ åt- gärdens art. Män
Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . . . . 1 Antal xåldpelloder Under- E'åixglilrlll-g gande vårdande rådgiv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på allmän an- stalt har ej före- kommit 1954—1964 88 84 76 1 89 72 1 .................. 3 9 8 26 5 9 2—5 ............... 5 4 13 45 _ 12 6—15 .............. 1 3 3 27 2 5 16 eller flera ....... _ — _ 1 2 _ Uppgift saknas ..... 3 _ _ — 2 2 100 100 100 100 (100). 100
1 Vårdperioder : tagningsbeslut.
dersökningstillfället låg minst 14 år till- baka för denna andel. Av tabell 85, del II, framgår sambandet mellan tidpunk- ten för den första vårdperioden på all- män anstalt och ålder. En avsevärt ti- digare debut konstateras bland de ar- betsinstabila än bland de arbetsstabila (tab. 86, del II).
Flertalet av de anstaltsvårdade har erhållit vård vid upprepade tillfällen under den senaste tioårsperioden (tab. 9.46). 17 % av samtliga män har under två eller flera vårdperioder erhållit så— dan vård under den nämnda observa- tionstiden. Drygt en fjärdedel av de eftervårdade har under sex eller flera perioder vårdats på allmän anstalt. Det bör observeras att det är mera vanligt med 2—5 vårdperioder än med 1, utom vid frivillig förbindelse eller vid be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare.
Andelen som vårdats en period ökar i stort sett med stigande ålder, men är störst i åldersgruppen 50—54 år (tab. 87, del II). För den grupp, som vårdats flera perioder, kan motsvarande sam-
vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade in-
band ej konstateras. Gruppen omfattar visserligen 42 % av den äldsta ålders- klassen, men är därnäst störst i ålders- klassen 45—49 år (29 %). Belastning i åtgärdshänseende inom olika kommun- typer redovisas i tabell 88, del II. I storstadsklientelet ingår således 9 % som vårdats en period och 15 % som vårdats flera gånger. Motsvarande an- del av klientelet från övriga städer med mer än 50000 invånare är 12 respek- tive 19% och för övriga städer och köpingar 8 respektive 22 %.
Vårdade en period är ungefär lika vanligt bland ogifta, gifta och från- skilda (tab. 89, del II), medan vårdade flera perioder är mycket vanligare (32 %) bland de frånskilda än bland de ogifta (15 %) och de gifta (12 %). Vårdade en period är ungefär lika van- ligt oavsett bostadsförhållanden (tab. 9.47). Vårdade två eller flera perioder förekommer däremot mer än dubbelt så ofta bland de män som saknar fast bo- stad, som bland män vilka äger eller hyr bostad. 35 % av gruppen som sak- nade fast bostad hade vårdats under 2
Tabell 9.47. Antal värdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % — bostadsförhällanden. M än
Bostadsförhållanden . Inneboende . Antal vårdperioderl Äger eller eller dispo- Saknar fast Uppgift Samtliga hyr bostad nerar plats på bostad saknas institution 0 ................... 76 73 53 76 72 1 ................... 9 9 10 3 9 2 eller flera .......... 14 17 35 14 18 Uppgift saknas ...... 1 1 2 7 1 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 295 255 81 29 660
1 Under åren 1954—1964.
eller flera perioder på allmän anstalt under den senaste tioårsperioden. Det kan särskilt nämnas att inte mindre än 21 % av den bostadslösa gruppen tidi- gare under år 1964 hade vårdats på all- män vårdanstalt.
Inslaget av vård under en period är högst inom den grupp män, som vid un- dersökningstillfället ej sammanbodde med barn (tab. 90, del 11). Det kan framhållas att 21 % av de män som sammanbodde med 2 eller fler barn ha- de vårdats på anstalt och att därav 13 % var vårdade flera gånger. Det bör dock noteras att totalt endast 81 män sam— manbodde med 2 eller flera barn.
Påfallande skillnader i tidigare erfa- renhet av anstaltsvård kan iakttagas mellan den arbetsstabila och den arbets- instabila gruppen. Även om anstalts- vistelserna i sig mer eller mindre direkt ofta är orsak till arbetsbyten eller ar- betslöshet är det anmärkningsvärt att inte mindre än 41 % av den under den senaste ettårsperioden arbetsinstabila gruppen vårdats på anstalt i en eller fler omgångar under en tioårsperiod. Kvinnor. Minst 17% (män 28 %) av samtliga kvinnor har tidigare vårdats på allmän vårdanstalt (tab. 9.48). Lik- som när det gäller männen har den
största andelen, 7 %, intagits för första gången under åren 1956—1960. Endast en liten andel har anstaltsdebuterat 1964, det år då undersökningen skedde. Kvinnorna har allmänt sett senare an- staltsdebut än männen.
Även när man jämför de eftervårdade kvinnorna med motsvarande män, fin- ner man att även denna grupp kvinnor har senare anstaltsdebut än männen. 54 % av de eftervårdade kvinnorna (män 37 %) har intagits på anstalt för första gången efter år 1960. Trots att kvinnorna således anstaltsdebuterat se- nare än männen, tillhör de anstaltsbe- handlade kvinnorna liksom motsvaran— de grupp män sedan flera år tillbaka nykterhetsnämndernas klientel.
De yngre kvinnorna är i avsevärt högre grad än de yngre männen an- staltsbehandlade tidigare (tab. 91, del II). Liksom hos männen kan en avse- värt tidigare anstaltsdebut konstateras hos de kvinnor som under det senaste året varit arbetsinstabila än hos den ar— betsstabila gruppen (tab. 92, del II).
Antalet vårdperioder under en ak— tuell tioårsperiod belyses i tabell 9.49. Liksom för männen gäller för kvinnor- na att det är vanligare med två eller flera vårdperioder än med endast en
, ..-a—__. ___u__. "___ ___.
Tabell 9.48. Tidpunkt för först kända vårdperiod på allmän vårdanstalt i % _ åtgär- dens art. Kvinnor
Åtgärdens art
Behand-
. . . Förebyg— Efter— ling vid . År Under- Ffål—xlliilii-g gande vårdande rådgiv- Samtliga
sökning delse över- över— ningsbyrå
vakning vakning eller av
läkare
Vård på allmän an— stalt har ej före- kommit .......... 93 91 87 2 100 82 1964 ............... _ _ _ 18 _ 2 1963 ............... _ _ _ 16 _ 2 1961—1962 ......... 2 1 5 20 _ 4 1956—1960 ......... 2 6 5 29 — 7 1951_1955 ......... 2 _ 1 9 _ 1 1941—1950 ......... _ 1 1 6 — 1 1931—1940 ......... _ — — _ — _ 1930 eller tidigare. . . _ _ _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 1 1 1 _ — 1 100 100 100 (100) (100) 100
period. Inte mindre än 80 % av de ef- tervårdade kvinnorna hade vårdats un- der två eller flera vårdperioder. Andelen som vårdats en gång, vilken hos männen i stort sett ökade med sti- gande ålder, är hos kvinnorna ungefär lika stor i de olika yngre åldersgrup-
perna, men störst i de båda äldsta grup- perna (tab. 93, del II). De som vårdats flera gånger är i de yngsta åldersgrup- perna relativt sett vanligare hos kvin- nor än hos män. Erhållen anstaltsvård för det kvinnliga klientelet framgår av tabell 94, del II. Vårdade en period är
Tabell 9.49. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand— . . . . Förebyg- Efter ling vid . 1 Antal vårdperioder Under- ligga-g gande vårdande rå d giv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på allmän anstalt har ej före- kommit .......... 94 93 88 2 100 82 1 .................. 2 5 4 18 — 7 2—5 ............... 3 2 5 60 _ 9 6_15 .............. _ _ 2 20 — 2 16 eller flera ....... — _ _ — _ _ Uppgift saknas ..... 1 _ 1 _ — — 100 100 100 (100) (100) 100 .
1 Vårdperioder = vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade intag—
ningsbeslut.
ungefär lika vanligt oavsett civilstånds- tillhörighet (tab. 95, del II). Vårdade flera perioder, som hos männen klart dominerade i den frånskilda gruppen (32 %), dominerar inte lika starkt hos de frånskilda kvinnorna (16%). Det kan som jämförelse nämnas att 9 % av de gifta kvinnorna (män 12 %) är vårdade under flera perioder. Sambandet mellan anstaltsvård och bostadsförhållanden är hos kvinnorna mindre starkt än hos männen, vilket del- vis torde bero på att kvinnornas bostads- förhållanden såsom tidigare påvisats, är stabilare än männens (tab. 96, del II). Kvinnor, som under den aktuella tio- årsperioden vårdats på allmän anstalt, sammanbor endast i obetydlig omfatt- ning med minderåriga barn (tab. 97, del II). Det kan som jämförelse nämnas att av materialets samtliga kvinnor 12 % sammanbodde med 1 barn och 11 % med 2 eller flera barn under 16 år. Liksom hos männen föreligger det kraf- tiga skillnader mellan den arbetsstabi- la och den arbetsinstabila gruppen. Den senaste anstaltsvistelsen för så- väl män som kvinnor är oftast av myc- ket aktuellt datum (tab. 9.50). 56 % av männen hade således sin senaste vård- period under åren 1963 eller 1964. Mot-
Tabell 9.50. Senaste vårdperiod på allmän
anstalt.1 Män Kvinnor Tidpunkt
Ant. % Ant. % 1964 ......... 53 31 32 43 1963 ......... 44 25 19 25 1960—1962. . . 52 30 16 21 1954—1959. . . 24 14 8 11 Summa 173 100 | 75 | 100
1 Tabellen avser endast män och kvinnor, som under åren 1954—1964 erhållit vård på allmän anstalt.
svarande andel av kvinnorna utgör inte mindre än 68 %. För endast 14 % av männen respektive 11 % av kvinnorna inföll den senaste vårdperioden under tiden 1954—1959. Detta förhållande ger en anvisning om att sedan anstaltsvård en gång tillgripits, denna vårdform ofta användes gång på gång utan att varak- tigt resultat uppnås.
Tidigare vård på enskild anstalt
Vid tidpunkten för undersökningens ge- nomförande fanns i landet 18 enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nästan samtliga upprättade efter år 1957. Platserna, totalt 458, är i huvud— sak avsedda för män. De enskilda an- stalternas verksamhet är ej reglerad i Nvl. Placeringen sker genom hänvän- delse till föreståndaren och är alltid frivillig från klientens sida. Ofta betrak- tas dock vård på enskild anstalt av nämnderna som en form av hjälpåtgärd. Under vårdtiden utgår hel sjukpenning från allmän försäkringskassa. Vissa in- formella krav föreligger i allmänhet för att vård på enskild anstalt skall kunna ifrågakomma. Sålunda krävs vanligen att klienten skall ha »insikt» om sin si- tuation och vara behandlings- och sam— arbetsvillig.
Mot denna bakgrund är det av in- tresse att klarlägga i vilken omfattning denna typ av anstaltsvård utnyttjas av nykterhetsnämnderna och om vårdfor- men kommit till användning främst för speciella klientelgrupper. Män. Minst 13 % av samtliga män har vid minst ett tillfälle erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.51). Andelen vårdade på enskild anstalt ökar ju mera ingripande pågående åtgärd är.
Något mera än en femtedel av de män, som vid undersökningens genom— förande nyligen hade varit intagna på allmän anstalt och var föremål för efter—
Tabell 9.51. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ ål— gärdens art. Män
Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . 1 Antal vårdperloder Under- Förr—121111? gande vårdande rå d giv- Samtliga sökning dels över- över- ningsbyrå e vakning vakning eller av läkare Vård på enskild an- stalt har ej före- kommit .......... 89 87 81 77 84 85 1 .................. 4 11_ 13 13 7 9 2—5 ............... 2 2 6 9 9 4 6—15 .............. _ — _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 5 _ _ 1 — 2 100 100 100 100 100 100
1 Vårdperiorder = vistelseperioder.
vårdande övervakning med anledning härav, hade tidigare varit intagna på enskild anstalt. 9 %" hade vårdats på sådan anstalt under 2—5 vårdperioder. Det är således relativt vanligt att man från nämndernas sida först försöker med en frivillig form av anstaltsvård, för att sedan man ansett denna ha miss- lyckats, tillgripa tvångsmässig vård på allmän anstalt. Flertalet av de män som vårdats på enskild anstalt har erhållit sådan vård efter år 1960 (tab. 98, del II). Av 174 män, som under en aktuell tioårsperiod erhållit vård på allmän an— stalt, har 35 (20 %) under samma tio- årsperiod även vårdats på enskild. Även om det är vanligast att vård på enskild anstalt föregått vården på all- män, förekommer även motsatsen. Civilståndsfördelningen i de båda grupper som'under en tioårsperiod va- rit intagna på enskild respektive allmän anstalt överensstämmer i stort sett (tab. 9.52). Även om andelen gifta är något högre bland de som vårdats på enskild anstalt är skillnaden ej så stor som man kanske haft anledning att förvänta mot bakgrund av att t.ex. de gifta är fa-
miljeförsörjare och att sjukpenning ut- går under vårdtiden.
Vård på enskild anstalt har förekom- mit för 22 % såväl av åldersgruppen 60—64 år som 45—49 år (tab. 99, del II). Redan i åldersgruppen 25——29 år utgör denna andel 9 %. Fördelningen på åldersklasser torde i stor utsträck- ning sammanhänga med platsutveck— lingen. Vård på enskild anstalt liksom på allmän användes relativt sett i mind- re utsträckning av storstädernas nykter- hetsnämnder än av nämnderna i andra kommuntyper (tab. 100, del II). 10 %
Tabell 9.52. Civilstånd i % _ intagnapå
enskild och allmän anstalt. Män
Intagna 1954—1964 på
. . Enskild Allmän
CWHStånd anstalt anstalt Ant. % Ant. % Ogifta ....... 28 32 64 37 Gifta ........ 26 30 44 26 Frånskilda . . . 29 33 59 34 Änklingar. . . . 4 5 6 3 Summa 87| 100| 173| 100
av storstadsklientelet hade således vår- dats på enskild anstalt, vilken andel av klientelet från andra städer med mera än 50000 invånare utgjorde 18 %. För de båda övriga kommuntypernas klien— tel utgjorde motsvarande andel 15 %. Detta förhållande ter sig anmärknings- värt, inte minst mot bakgrund av att Göteborg och Stockholm i egenskap av huvudmän direkt disponerar vårdplat- ser vid enskilda anstalter.
Här kan noteras att sammanboende med 2 eller flera minderåriga barn är vanligare bland dem som vårdats på allmän än på enskild anstalt (tab. 90 0. 101, del II).
Inte heller när det gäller arbetsstabi- litet föreligger några anmärkningsvärda skillnader mellan gruppen som erhållit enskild anstaltsvård och gruppen, som ej erhållit sådan vård. Kvinnor. 8 % av samtliga kvinnor (män 13 %) har erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.53). Denna ytligt sett låga andel får ses mot bakgrund av att endast en enskild anstalt för kvinnor fanns i landet vid undersök- ningstillfället, nämligen Pettersbergs- gården. 26 av de 37 kvinnor som erhål—
lit vård på enskild anstalt är boende i Stockholm. Mot bakgrund av gruppens ringa storlek och föreliggande speciella förhållanden har därför denna grupp ej ägnats ytterligare intresse i detta sam- manhang.
Sammanfattning
Män. De hos nykterhetsnämnderna i landet vid en viss tidpunkt aktuella männen utgöres till övervägande del (82 %) av personer som tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Övriga utgöres hu- vudsakligen av män i de yngre ålders- grupperna, men redan i åldersgruppen 21—24 år har inte mindre än 63 % ti- digare varit föremål för nykterhets- nämnds uppmärksamhet. Nykterhets- nänmdernas manliga öppenvårdsklien- tel består alltså till större delen av ett fast klientel, där flertalet av de berör- da individerna nästan ständigt är före- mål för olika åtgärder enligt nykterhets- vårdslagen. I åldersgrupperna över 40 år utgör de nytillkomna klienterna i genomsnitt endast omkring 10 % av re— spektive åldersgrupper. Hälften av samt-
Tabell 9.53. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % — ät— gärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . 1 Antal vårdperioder Under- 581—bli?:? gande vårdande r ä dgiv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på enskild an- stalt har ej före- kommit .......... 98 93 87 82 92 91 1 .................. 1 7 8 7 8 5 2—5 ............... _ _ 4 11 _ 3 6—15 .............. — _ _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 1 _ 1 _ _ 1 100 100 100 (100) | (100) 100
1 Vårdperioder = vistelseperioder.
liga aktuella män har inom en tidsrymd av mindre än två år tillbaka varit ak- tuella i ett tidigare sammanhang för åt— gärd eller undersökning. Om observa- tionstiden utsträckes ökas denna andel. Detta förhållande tyder på att den över- vägande delen av nämndens klientel ut- göres av män, som år efter år är före- mål för upprepade åtgärder av olika slag. De män som snabbt åter aktualise- ras hos nykterhetsnämnderna befinner sig ej i någon speciell åldersgrupp. Nämnda fakta talar alltså klart för att nykterhetsnämnderna knappast lyckas med att enligt Nvl:s målsättning åter- föra individerna »till ett nyktert liv».
Den tidigare »mest ingripande» ät- gärden har för en femtedel av männen varit undersökning utan åtgärd och för en fjärdedel av dem hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 % Nvl. Mer än en tredjedel har tidigare vårdats på nyk- terhetsvårdsanstalter av olika typ. Den största andelen härav, 23 % av samtliga män, har varit tvångsintagna på allmän vårdanstalt. Andelen tvångsintagna år för män som är över 55 år inte mindre än 37 %. Anmärkningsvärt är att stor- städerna bland de olika kommuntyper- na har den lägsta andelen män (19 %) som tidigare varit tvångsintagna på all- män anstalt, en andel som i övriga stör- re städer är 28 %. Den andel som ej tidigare varit föremål för undersökning/ åtgärd är samtidigt störst (23 %) i stor- städerna.
I den allmänna debatten hävdas inte sällan att storstadsklientelet är mera belastat i missbruks- och åtgärdshän- seende än klientelet från andra kom— muntyper. Såsom framgår av ovanstå— ende talar ej undersökningens resultat för att det entydigt förhåller sig så, utan snarare för att förhållandet kan vara det motsatta.
Av samtliga män har 28 % tidigare vårdats på allmän vårdanstalt. För 19 %
har anstaltsdebuten skett före år 1961 och för 2 % före 1940. Flertalet män som erhållit anstaltsvård har således under flera år varit aktuella hos nyk- terhetsnämnderna. 9 % av männen har vårdats på allmän anstalt en period under åren 1954—1964. Inte mindre än 17% har emellertid under denna tid vårdats två eller flera perioder. Det är således dubbelt så vanligt förekom— mande att upprepad anstaltsvård före— kommit, som att anstaltsvård endast förekommit under en vårdperiod.
En vårdperiod är ungefär lika van- ligt bland gifta, ogifta och frånskilda. Två eller flera vårdperioder återfinns däremot hos inte mindre än en tredje- del av de frånskilda männen, men en— dast hos 15 % av de ogifta och 12 % av de gifta.
Flera vårdperioder än en är dubbelt så vanliga bland män som saknar fast bostad än bland män med fast bostad. Nära hälften av männen som vid under- sökningstillfället saknade fast bostad hade under en aktuell tioårsperiod va- rit intagna på allmän anstalt.
51 av materialets 660 män samman- bodde med ett barn under 16 år; 81 män sammanbodde med två eller flera barn under 16 år. Endast 19 av de män som sammanbodde med barn hade tidigare varit anstaltsvårdade. Det förekommer således endast i undantagsfall att män, som varit anstaltsvårdade på grund av alkoholmissbruk, sammanbor med min- deråriga barn.
Ett starkt samband mellan tidigare anstaltsvård och arbetsstabilitet före- ligger. Inte mindre än 41 % av de ar- betsinstabila männen hade vårdats på anstalt under en tioårsperiod.
Den senast kända vårdperioden på allmän anstalt ligger för flertalet berör— da män nära tidpunkten för undersök- ningens genomförande. Över hälften (56 %) av de män, som 1954—1964 er—
hållit anstaltsvård erhöll sådan vård se- nast under år 1963 eller 1964.
Vård på enskild anstalt har 13 % av samtliga män erhållit vid minst ett till— fälle under åren 1954—1964. Av spe- ciellt intresse är här att denna andel utgör mer än en femtedel av de män som vid undersökningens genomföran- de var föremål för eftervårdande åtgärd efter vård på allmän anstalt. Detta in- nebär att det inte är ovanligt att tvångs- vård på anstalt tillgripes sedan först frivillig vård på enskild anstalt prövats. Totalt sett har av 174 män, som vårdats på allmän anstalt, 35 (20%) under samma tioårsperiod även vårdats på en- skild anstalt. För flertalet har den en- skilda anstaltsvården förekommit efter vård på allmän vårdanstalt.
Trots att Göteborg och Stockholm i egenskap av huvudmän direkt dispone— rar vårdplatser på enskilda anstalter, har storstäderna relativt sett lägst an- de] män (drygt 10 %) som erhållit vård på enskild anstalt.
Det starka samband som föreligger när det gäller allmän anstaltsvård mel- lan avsaknad av fast bostad och hög frekvens av anstaltsvård, finnes ej vid enskild anstaltsvård.
När det gäller arbetsstabilitet kan några så stora skillnader som förelåg vid allmän anstaltsvård ej konstateras, även om 18 % av de arbetsinstabila er— hållit enskild anstaltsvård mot 12 % av de arbetsstabila. Kvinnor. Kvinnorna i materialet re- presenteras med 34 % (män 16 %) av personer som ej tidigare varit aktuel- la för undersökning/åtgärd. Dessa ny- anmälda personer representerar en stor del av de båda yngsta åldersgrupperna och i genomsnitt 32 % av övriga ålders- grupper.
Kvinnorna har i väsentligt lägre ut- sträckning än männen tidigare varit föremål för anstaltsvård. Medan totalt
en tredjedel av männen tidigare vårdats på anstalt, utgör motsvarande andel av kvinnorna endast 18 %.
42 % av kvinnorna (män 50 %) har inom en tidsrymd av mindre än två år tillbaka varit aktuella i nykterhetsvår- dande sammanhang. Även kvinnoklien- telet utgöres således om än i mindre grad än det manliga klientelet till stor del av ett fast klientel, mot vilket upp- repade åtgärder vidtages.
Andelen kvinnor som anstaltsdebute- rat på allmän anstalt före år 1961 är en- dast 9 %, vilken andel för männen ut- gjorde 19 %.
Kvinnornas bostadsförhållanden är allmänt sett stabilare än männens. Sam- bandet mellan instabila bostadsförhål- landen och förekomst av anstaltsvård hos kvinnorna är mindre starkt än hos männen.
Endast ett litet antal av de anstalts- behandlade männen sammanbodde med barn under 16 år. Hos kvinnorna var detta ännu ovanligare. Endast 6 % av de kvinnor som sammanbodde med ett barn under 16 år hade vårdats på an- stalt. Av kvinnorna som sammanbodde med två eller fler barn utgjorde mot- svarande andel 4 %.
Liksom hos männen finns ett starkt samband mellan arbetsinstabilitet och förekomst av anstaltsvård. För 68 % av kvinnorna (män 56 %) inföll den se- nast kända vårdperioden på allmän an- stalt under år 1963 eller 1964.
Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling
Frågan om medicinsk behandling av alkoholmissbrukare har i diskussionen under senare år fått en allt mera ökad aktualitet. Det har ofta hävdats att det medicinska inslaget i samhällets nyk- terhetsvård inte är tillräckligt. Kritik
i.-k_____Å—______...
har inte sällan riktats mot att den so- ciala behandlingen enligt nykterhets- vårdslagen endast i begränsad omfatt- ning är koordinerad med medicinsk be- handling. Detta förhållande torde ses mot bakgrund av att sjukvårdshuvud- männen i princip har huvudansvaret för medicinsk behandling av alkohol- missbrukare, medan som bekant nyk- terhetsnämndernas ansvar närmast om- fattar nykterhetsvårdslagens tillämp- ningsområde. Även om viss läkarmed— verkan förekommer inom nykterhets- vårdens ram torde detta delade huvud- mannaskap inte sällan i det enskilda ärendet orsaka att den sociala behand- lingen ej kan tillgodose behovet av me- dicinsk specialbehandling, eller att des- sa båda funktioner i behandlingsarbe- tet förekommer under bristfällig sam-
ordning. Så förekommer det t.ex. ofta att en klient aktualiseras hos nykterhets-
nämnd, som beslutar att vidtaga en övervakningsåtgärd. Medan övervak- ningen pågår sker utan nämndens med- verkan intagning på mentalsjukhus el- ler psykiatrisk klinik. Behandlingen här innebär ofta en från nykterhetsnämn- dens arbete mer eller mindre fristående socialmedicinsk vårdinsats. Efter ut- skrivning kan en period av poliklinisk medicinsk behandling följa, parallellt med fortsatt övervakning. Vid återfall förekommer det att ny sjukhusvård ej kan beredas och att intagning på all- män vårdanstalt istället sker. På grund av närmast organisatoriska skäl saknas alltså ofta förutsättningar för en hel- hetsbedömning av klientens/patientens problem och vårdbehov.
I syfte att närmast belysa i vilken om- fattning ett nykterhetsnämndsklientel blivit föremål för medicinsk/psykia- trisk behandling och/eller vård har ut- redningen i enkätformuläret ställt tre frågor härom. Svaren på dessa presen-
teras ur olika aspekter i det följande. Vid den följande redovisningen av un- dersökningens resultat användes i tex- ten termen medicinsk behandling som benämning på medicinsk/psykiatrisk behandling och/eller vård.
Olika behandlingsformer
Män. I tabell 9.54 framgår hur mate- rialets män fördelar sig med avseende på tidigare medicinsk behandling. Det bör observeras att klienterna ofta er- hållit mer än en form av behandling eller vård och att tabellen i motsats till visst övrigt tabellmaterial redovisar det- ta förhållande.
Det framgår att nära två tredjedelar av samtliga män erhållit medicinsk be- handling i minst en form på grund av eller i samband med alkoholmissbruk. Den vanligaste Vårdformen är polikli- nisk behandling av tjänsteläkare (vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av lä- kare i nykterhetsnämnds eller anstalts regi). Denna vårdform har utnyttjats av inte mindre än 41 %. Den därnäst vanligaste Vårdformen är vård på men- talsjukhus, som erhållits av en femte- del av samtliga män. De övriga vårdfor- merna är vardera ungefär lika vanliga.
När det gäller personer som är före- mål för undersökning enligt Nvl finner man att inte mindre än hälften av des- sa tidigare varit föremål för medicinsk behandling i någon form. Nära en fjär- dedel har behandlats polikliniskt av tjänsteläkare. De män som är föremål för tvångsåtgärder, innebärande före- byggande eller eftervårdande övervak- ning, har högst inslag av tidigare medi- cinsk behandling. Mer än en fjärdedel har vårdats på mentalsjukhus, 10 re- spektive 16 % har erhållit sluten vård på psykiatrisk klinik. Dessa siffror il- lustrerar alltså förhållandet att en inte obetydlig del av det i åtgärdshänseende
Tabell 9.54. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk [ % _ åtgärdens art. itlän
Åtgärdens art Behand- Behandlingsformer . . . Förebyg- Efter- ling vid . som förekommit Under- 153313? gande vårdande rådgiv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Behandling har ej tidigare förekommit 50 43 27 22 20 37 Poliklinisk behand- ling av tjänstelä- kare ............. 24 40 52 56 62 41 Poliklinisk behand- ling av privatprak- tiserande läkare . . . 3 8 8 9 4 6 Vård på alkoholklinik 3 5 10 10 16 7 Vård på psykiatrisk klinik eller avdel- ning ............. 6 11 10 16 13 9 Vård på annan lasa- rettsklinik ........ 1 8 12 11 9 7 Vård på mentalsjuk- hus .............. 11 21 27 26 20 20 Uppgift saknas ..... 18 _ 4 5 2 9 * 100 100 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
belastade klientelet parallellt eller om- växlande med nykterhetsvårdande åt- gärder enligt Nvl även erhåller medi- cinsk behandling.
Redan i åldersgruppen 25—29 år har mer än hälften av männen erhållit me- dicinsk behandling (tab. 102, del II). I materialets största åldersgrupp 45— 49 år har 77 % av männen tidigare er— hållit sådan vård. Att det här inte i första hand är fråga om de äldre män- nen framgår t.ex. av att i åldersgrup- pen 30—34 år 11 % erhållit vård på psykiatrisk klinik eller avdelning och 22 % erhållit vård på mentalsjukhus.
Frekvensen av tidigare medicinsk behandling varierar inte anmärknings- värt med boendeort. Över hälften av landskommunernas klientel har dock ej erhållit någon form av sådan vård,
vilket talar för att sådana vårdresurser här saknas och/eller ej utnyttjas i sam- ma grad som i övriga kommuntyper. Av de olika civilståndsgrupperna har de frånskilda männen erhållit mest me- dicinsk behandling; nära 80 % har fått sådan. Av intresse är att undersöka sambandet mellan maximal utbildnings- nivå och frekvens av medicinsk behand— ling (tab. 9.55). Det visar sig att 68 % av de män som utöver folkskola/grund- skola genomgått någon form av vidare- utbildning erhållit medicinsk behand- ling. Motsvarande andel av de män som enbart genomgått folkskola/grundskola utgör 60 %. En fjärdedel av den högst utbildade gruppen har erhållit vård på mentalsjukhus, mot 18 % av den lägst utbildade. Som jämförelse kan nämnas att 19 % av den högst utbildade grup-
Tabell 9.55. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund
med alkoholmissbruk i % _ utbildning. Män
Utbildning . .. . Folkskola/ Praktisk eller . Behandlingsformer som förekommit grundskola teoretisk utbildning Uppgift Samthga utan utöver saknas påbyggnad folkskola/grundskola Behandling har ej tidigare förekom- mit ........................... 40 32 24 37 Poliklinisk behandling av tjänste- läkare ........................ 41 45 12 41 Poliklinisk behandling av privat- praktiserande läkare ........... 5 S 5 6 Vård på alkoholklinik ............ 7 9 5 7 Vård på psykiatrisk klinik eller av- delning ....................... 10 9 7 9 Vård på annan lasarettsklinik ..... 6 9 5 7 Vård på mentalsjukhus ........... 18 25 5 20 Uppgift saknas .................. 5 7 59 9 1 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
pen varit tvångsintagna på allmän vård- anstalt, vilken andel av den lägst utbil- dade gruppen utgjorde 26 %. Det finns alltså ett visst samband mellan anlitan- det av olika vårdformer vid behand- ling av alkoholmissbruk och utbild- ningsnivå. Detta innebär att den som har utbildning utöver folkskola/grund- skola i större utsträckning erhållit me- dicinsk behandling än den som saknar sådan vidareutbildning.
Tidigare medicinsk behandling upp- visar inget entydigt samband med klien- telets inkomstförhållanden. Däremot framkommer säkra skillnader beroende på om socialhjälp eller arbetslöshetsun- derstöd utgått eller ej. 70 % av de män som någon gång erhållit socialhjälp har erhållit medicinsk behandling i samband med eller på grund av alkoholmissbruk. Motsvarande andel av gruppen som ej erhållit socialhjälp är 57 %. Det framgår vidare att vård på mentalsjukhus före- kommit bland nära en fjärdedel (23 %) av dem som erhållit socialhjälp och bland 17 % av övriga (tab. 103, del 11).
De män som tidigare vårdats på all- män anstalt har i väsentligt högre grad än övriga män även erhållit medicinsk behandling (tab. 104, del II). Så har t. ex. 37 % av de män som upprepade gånger vårdats på sådan anstalt även tidigare erhållit vård på mentalsjukhus, vilken andel av ej anstaltsvårdade män endast utgör 15 %.
Det visar sig också vara vanligare med två eller flera vårdperioder än med en på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus (tab. 9.56).
De klienter som är föremål för efter- vårdande övervakning har högst fre- kvens av tidigare psykiatrisk sjukhus- vård. Vid jämförelse med tabell 9.46 kan konstateras att det bland nykter- hetsnämndernas klientel är ungefär lika vanligt under en tioårsperiod att ha er- hållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, som att ha vårdats på allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare.
Sjukhusvård förekommer mest i ål- dersgruppen 50—54 år, där inte mindre
Tabell 9.56. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Behand— Antal Vårdperioder1 . . . Förebyg- Efter- ling vid . 1954—1964 Under- 112312? gande vårdande rådgiv- samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus har ej före- kommit .......... 66 73 63 67 73 67 1 .................. 9 12 13 14 7 11 2—5 ............... 5 15 15 11 13 10 6 eller flera ........ 1 — 2 6 2 2 Uppgift saknas ..... 19 _ 7 2 5 10 100 100 100 100 (100) 100
1 Vårdperioder = vistelseperioder.
än 34 % av männen erhållit sådan vård (diagram 9.19). Det är i denna ålders- grupp dubbelt så vanligt med två eller flera Vårdperioder som med en. Det kan noteras att i åldersgruppen 25—29 år 19 % vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under de senaste tio åren.
Inte mindre än 27 resp. 28 % av män- nen som bor i andra städer med över 50 000 invånare och övriga städer och köpingar har erhållit psykiatrisk sjuk- husvård; en andel som är lägre i öv- riga kommuntyper (tab. 105, del II). Mer än en tredjedel (34 %) av de från- skilda männen har erhållit psykiatrisk sjukhusvård (tab. 106, del II). Andelen av de frånskilda, som erhållit vård på allmän anstalt under motsvarande tio- årsperiod, utgör 42 % (tab. 89, del II).
Av tabell 9.57 framgår att de perso- ner som vårdats på allmän anstalt i be- tydande utsträckning är identiska med dem som erhållit medicinsk vård under samma tidsperiod. Av gruppen med 2 eller flera anstaltsperioder har nära hälften även vårdats på psykiatrisk kli-
nik eller mentalsjukhus. Totalt har 37 % av de män som 1954—1964 vårdats på allmän anstalt under samma tidsperiod erhållit psykiatrisk sjukhusvård. En femtedel av de män som har 2—5 vård- perioder på allmän anstalt har under likaledes 2—5 Vårdperioder erhållit så- dan sjukhusvård. Sambandet mellan sjukhusvård och vård på enskild an- stalt är likartat (tab. 107, del II). 43 % av männen som 1954—1964 varit intag- na på enskild anstalt har under samma tidsperiod erhållit psykiatrisk sjukhus- vård.
I syfte att ge en bild av hur anstalts— vården (allmän anstalt) och sjukhusvår- den tidsmässigt avlöst varandra har tid- punkterna sammanställts för de senaste vårdperioderna av de båda typerna (tab. 108, del II). Det framgår att totalt 14 % av männen senast vårdats på psy- kiatriskt sjukhus efter år 1962, medan 10 % vårdats före detta år. I många fall har vård på anstalt och sjukhus avlöst varandra. Som ett exempel kan nämnas att av de män, som 1960—1962 hade sin senaste vårdperiod på allmän anstalt,
Diagram 9.19. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under tiden 1954 _ 1964 i % — ålder. Män1 o/o 100— _4 50— O_l —20 Zl—24 25—29 50—34 315—39 411—141; 145—49 50—54 55-59 Gil—64 65- Sond- Ålder liga mviird har ej förekommit- åZ-S perioder DUppgift saknas ät period % 6 eller flera perioder
1 12 personer är yngre än 21 år
12 % under samma tidsperiod även er- åren efter denna. Det framgår sålunda hållit sjukhusvård. 13 % av samma att en stor del av nykterhetsvårdens grupp hade erhållit sjukhusvård under klientel omväxlande erhåller anstalts— åren före anstaltsvården, 19 % under vård och sjukhusvård. Självfallet kan
Tabell 9.57. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik/mentalsjukhus under åren 1954— 1964 i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt Antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik Anstaltsvård __ . Samtliga eller mentalsjukhus har ej 1 period egiodser 6 eåi—åäååm (sååå? förekommit p p Vård på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus har ej före— kommit .......... 71 69 53 53 50 67 1 .................. 10 11 13 18 _ 11 2_5 ............... 8 18 22 12 _ 10 6 eller flera ........ 1 _ 5 17 _ 2 Uppgift saknas ..... 10 2 7 — 50 10 100 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 477 56 81 36 10 660
ofta sjukhusvård vara i högre grad mo- tiverad än anstaltsvård _ och tvärt- om _ men det torde inte råda någon tvekan om att kontinuiteten i behand- lingen inte sällan störes, bl.a. av det skälet att de båda vårdformerna har skilda huvudmän och att man dessutom ibland tillämpar väsentligt skilda be- handlings- och vårdmetoder. Kvinnor. Av tab. 9.58 framgår att kvin- norna i något högre utsträckning än männen erhållit medicinsk behandling (68 % resp. 63 %). Förekommande be- handlings- och vårdalternativ fördelar sig i stort sett som för männen (tab. 9.54). Den grupp kvinnor som är före- mål för eftervårdande övervakning av- viker dock avsevärt från motsvarande grupp män. Av dessa kvinnor har inte mindre än 91 % (män 73 %) tidigare
erhållit någon form av medicinsk be- handling. 22 % (män 16 %) har erhål- lit vård på psykiatrisk klinik, 38 % (män 26 %) har erhållit vård på men- talsjukhus. Kvinnorna, som enligt vad som tidigare redovisats erhållit anstalts- vård i lägre grad än männen, har alltså i högre grad än dessa erhållit medicinsk behandling.
Sambandet mellan tidigare sådan vård och ålder avviker från det samband som kunde konstateras för männen (tab. 109, del II). Hos männen finns i stort sett ett ökat inslag av behandling mot stigande ålder. Kvinnorna har varit fö- remål för medicinsk behandling i unge- fär samma utsträckning i alla ålders- grupper. Sannolikt är kvinnorna i högre grad än männen socialt och medicinskt." psykiatriskt belastade.
Tabell 9.58. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband
med alkoholmissbruk i % _ åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Behand- Behandlingsformer . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . som förekommit Under- 13,1-bli?? gande dande rådgiv- Samthga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Behandling har ej tidi- gare förekommit. . 47 29 31 9 23 32 Poliklinisk behandling av tjänsteläkare. . . 20 52 53 84 42 46 Poliklinisk behandling av privatpraktise- rande läkare ..... 3 3 9 2 23 6 Vård på alkoholklinik _ 1 1 4 4 1 Vård på psykiatrisk klinik eller avdel- ning ............. 7 10 8 22 8 10 Vård på annan lasa- * rettsklinik ........ 2 5 1 0 11 27 8 Vård på mentalsjuk- hus ............... 13 19 26 38 31 23 Uppgift saknas. . . .. 20 5 2 _ _ 7 1 100 | 100 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av pro- centtalen blir mera än 100.
Andelen kvinnor som ej erhållit me— dicinsk behandling är i storstäderna 35 %, i andra större städer 26 %, i öv- riga städer och köpingar 26 % och i landskommuner 35 %. Med avseende på civilståndstillhörighet föreligger inga anmärkningsvärda skillnader när det gäller frekvens av tidigare medicinsk behandling och vård. Utbildningsfak- torn hos kvinnorna spelar mindre roll än hos männen när det gäller i vilken utsträckning medicinsk behandling fö- rekommer (tab. 110, del 11). Den högst utbildade gruppen har dock behandlats i större omfattning än den lägst utbil- dade gruppen.
Av intresse är att den högst utbilda- de gruppen i dubbelt så stor utsträck- ning som den lägst utbildade gruppen erhållit vård på psykiatrisk klinik eller avdelning. När det däremot gäller vård på mentalsjukhus har denna vårdform förekommit i ungefär lika omfattning, 28 % av de högst utbildade, 23 % av de lägst utbildade.
Liksom hos männen föreligger klara skillnader i frekvens av tidigare be- handling/vård mellan den grupp som
erhållit socialhjälp och den grupp som ej erhållit sådan hjälp (tab. 111, del II). En femtedel av kvinnorna med social- hjälp (män 23 %) har erhållit vård på mentalsjukhus. Av kvinnor utan social- hjälp är andelen här endast 12 % (män 17 %).
De anstaltsbehandlade kvinnorna har liksom männen erhållit även medicinsk behandling i väsentligt högre utsträck- ning än de personer, som ej erhållit an- staltsvård (tab. 112, del II). Över 80 % av dessa kvinnor har t.ex. även be- handlats polikliniskt av tjänsteläkare.
Det visade sig bland männen vara van- ligare med psykiatrisk sjukhusvård än med vård på allmän vårdanstalt. Denna tendens är klarare hos kvinnorna. Minst 27 % av kvinnorna har under en aktuell tioårsperiod erhållit psykiatrisk sjuk- husvård (tab. 9.59). Motsvarande andel som under samma period erhållit vård på allmän anstalt är enligt tab. 9.49 18 %. Liksom hos männen är det totalt sett vanligare att kvinnorna har vårdats under två eller flera Vårdperioder än under en vårdperiod.
Diagram 9.20 belyser sambandet mel-
Tabell 9.59. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg— Eftervår- ling vid . 1 Antal Vårdperioder Under- 553212? gande dande r ä d giv- Samtliga sökning övervak- övervak- ningsbyrå delse . . ning ning eller av läkare Vård på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus har ej före- kommit .......... 59 64 68 53 58 63 1 .................. 8 15 9 25 19 12 2—5 ............... 9 11 15 18 15 13 6 eller flera ........ _ 1 4 4 4 2 Uppgift saknas ..... 24 9 4 _ 4 10 100 100 100 (100) (100) 100
* Vårdperioder = vistelseperioder.
Diagram 9.20. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under tiden 1954—1964 i % ålder. Kvinnor1 0/0 IUI]—
DJ
-20 Zl —24 25-29 "$U—34 155-39 in)—Mo
Ålder
äz—s perioder % 6 eller flera perioder
mvärd har ej förekommit
ät period
1 2 personer är yngre än 21 år
lan frekvensen av psykiatrisk sjukhus- vård under en tioårsperiod och ålder. Det framgår vid jämförelse med dia- gram 9.19 att kvinnornas åldersfördel- ning härvid avviker från männens. En större andel av de yngre kvinnorna har erhållit sådan vård. I åldersgruppen 30—34 år har inte mindre än 35 % av kvinnorna erhållit psykiatrisk sjukhus- vård, 14 % under 2—5 perioder. Det an- förda styrker antagandet att kvinnor, aktuella hos nykterhetsnämnd, i högre utsträckning och i yngre åldrar än män- nen lider av sådana psykiska sjukdomar och störningar, som motiverar psykia- trisk sjukhusvård. Sådan vård har of- tare förekommit bland kvinnor boende i landskommuner och mindre städer än bland kvinnorna i storstäder (tab. 113, del II). Vård på psykiatrisk klinik el- ler mentalsjukhus är i stort sett lika
erLLu
. IIlJlllll
145-49 511-51!- 55-59 lill—M 65— liga
D Uppgift saknas
vanligt oavsett (tab. 114, del II).
Inte mindre än 45 % av de kvinnor (män 37 %) som 1954—1964 vårdats på allmän anstalt har under samma tids- period även erhållit vård på psykia- trisk klinik eller mentalsjukhus (tab. 9.60). Det tidsmässiga sambandet mel- lan anstaltsvården och sjukhusvården förhåller sig för kvinnorna som för männen (tab. 115, del II).
civilståndstillhörighet
Sammanfattning
Mån. Medicinsk behandling på grund av eller i samband med alkoholmiss- bruk har mycket ofta förekommit bland de män som är föremål för olika åtgär- der av nykterhetsnämnd. Endast 37 % av samtliga män har ej erhållit sådan behandling. Det är vidare mycket van-
Tabell 9.60. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik/mentalsjukhus under åren 1954_ 1964 i % _ antal värdperioder på allmän anstalt 1954_1964. Kvinnor
Antal Vårdperioder på allmän anstalt Antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik Anstaltsvård 2 5 6 Samtliga . . .. . _ eller flera eller mentalSJukhus ha]: ej fore- 1 period perioder perioder ommit Vård på psykiatrisk klinik eller mental— sjukhus har ej före- kommit .......... 65 50 56 42 63 1 .................. 11 23 17 25 12 2_5 ............... 11 23 20 25 13 6 eller flera ........ 2 _ 5 8 2 Uppgift saknas ..... 11 4 2 _ 10 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 375 22 41 12 453
ligt att flera behandlingsformer eller vårdformer utnyttjats av en person. Det vanligaste är poliklinisk behand- ling av tjänsteläkare, vilket 41 % av männen har fått. Inte mindre än en fem- tedel av samtliga män har vårdats på mentalsjukhus i samband med alkohol- missbruk. Av de män som är föremål för eftervårdande övervakning är den- na andel en fjärdedel.
Det kraftigaste inslaget av tidigare medicinsk behandling återfinnes i ma- terialets största åldersgrupp, 45—49 år, där tre fjärdedelar tidigare erhållit så- dan behandling. För de frånskilda är andelen nära 80 %.
Skillnader i andel tidigare medi- cinsk behandling föreligger mellan oli- ka utbildningsnivåer. En fjärdedel av männen som har utbildning utöver folk- skola har erhållit vård på mentalsjuk- hus, en andel, som av den lägst utbil- dade gruppen endast utgör 18 %. Det synes dock inte direkt här vara frågan om ett särskilt socio-ekonomiskt urval, ty det visar sig att behandling förekom- mer i högre grad bland de män som er- hållit socialhjälp än bland de som ej erhållit sådan hjälp.
De män som vårdats på allmän vård-
anstalt under åren 1954—1964 har i minst dubbelt så stor utsträckning er- hållit även medicinsk behandling som de män, vilka ej fått sådan vård. Fre- kvensen av behandling blir större, om 2 eller flera Vårdperioder på allmän an- stalt förekommit. Inte mindre än 37 % av denna grupp har vårdats på mental- sjukhus.
Minst en femtedel av samtliga män har vårdats på mentalsjukhus eller psy- kiatrisk klinik under åren 1954—1964. Det är vanligare med två eller flera Vårdperioder än endast en period. Så- dan vård är ungefär lika vanlig som vård på allmän anstalt.
Ett i stort sett ökat inslag av psy- kiatrisk sjukhusvård kan konstateras mot stigande ålder till 50—54 år, i vil- ken åldersgrupp en tredjedel erhållit sådan vård. Psykiatrisk sjukhusvård är vidare anmärkningsvärt nog inte vanli- gare i storstäderna än i andra kommun- typer.
De män som under åren 1954—1964 vårdats på allmän anstalt är i betydande utsträckning identiska med de män som under samma tidsperiod erhållit psy- kiatrisk sjukhusvård. 37 % av de på all- män anstalt vårdade har erhållit sådan
vård. De som vårdats många perioder på allmän anstalt har oftare än andra vårdade upprepade gånger även erhål- lit psykiatrisk sjukhusvård.
Vård på anstalt för alkoholmissbru- kare och vård på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik är vårdformer, som alltså i betydande utsträckning växelvis förekommer i de enskilda fallen. Det kan konstateras att det är ungefär lika vanligt att sjukhusvården tidsmässigt föregår anstaltsvården, som att det för— håller sig på det motsatta sättet. Det är vidare inte ovanligt att de båda vård- formerna utnyttjas under ett och sam- ma år. Kvinnor. Kvinnorna har i något högre grad än männen tidigare erhållit medi- cinsk behandling. Endast 32 % av kvin- norna (män 37 %) har ej erhållit så- dan behandling. Liksom hos männen är poliklinisk behandling av tjänste- läkare vanligast. Av kvinnorna har 46 % (män 41 %) fått sådan behandling; 23 % (män 20 %) har vårdats på men- talsjukhus. I motsats till männen har kvinnorna i ungefär samma utsträck— ning varit föremål för här avsedd be- handling i samtliga åldersgrupper. Va- riationerna beroende på civilståndstill— hörighet är obetydliga. Utbildningsfak- torn spelar hos kvinnorna mindre roll än hos männen när det gäller i vilken utsträckning behandling förekommit. Den högre utbildade har dock erhållit sådan behandling i större omfattning än den lägre utbildade gruppen. Samban- det med socialhjälp är likartat med mot- svarande samband för männen.
De kvinnor som vårdats på anstalt har erhållit medicinsk behandling i högre grad än de ej anstaltsbehandlade och likaså i förhållande till motsvaran- de grupp män. 40 % (män 37 %) av de kvinnor som vårdats på allmän anstalt under två eller flera perioder har er- hållit vård även på mentalsjukhus.
Bland kvinnorna är det mycket van- ligare att (åren 1954—1964) ha vårdats på mentalsjukhus eller psykiatrisk kli- nik än att ha vårdats på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. Detta förhål— lande är anmärkningsvärt, då urvalet skett från nykterhetsnämndernas klien— tel, men får dock också ses mot bak- grund av den mera begränsade tillgång- en till vårdplatser för kvinnor på vård- anstalter. Sannolikt är också kvinnorna i materialet mer psykiskt skadade än de manliga klienterna. Detta förhållande styrkes också av åldersfördelningen beträffande de kvinnor som erhållit psykiatrisk sjukhusvård. Redan i ålders- gruppen 30—34 år har inte mindre än 35 % av kvinnorna erhållit sådan vård; 14 % under 2_5 Vårdperioder.
Relativt sett förekommer psykiatrisk sjukhusvård oftare bland kvinnor bo- ende i landskommuner eller mindre städer än i övriga kommuntyper, vil— ken tendens, om än svag, kunde kon- stateras även hos männen. Inte mindre än 45% (män 39 %) av de kvinnor som 1954—1964 vårdats på allmän vård- anstalt har under samma tidsperiod även erhållit vård på psykiatrisk klinik el— ler mentalsjukhus. Liksom hos männen kan sjukhusvården komma före eller ef- ter anstaltsvården, och sker ofta samma år som denna.
Fylleri och kriminalitet
I syfte att belysa i vilken omfattning nykterhetsvårdens klientel omhänder— tagits för fylleri (även rattfylleri och rattonykterhet) samt är kriminellt be- lastat, ställdes i enkätformuläret några frågor beträffande dessa faktorer. Vid bedömning av resultaten är det angelä— get att beakta att de redovisade siffror- na är något för låga. Nykterhetsnämn- derna har ofta ej fullständig kännedom
om i vilken utsträckning klientelet om- händertagits för fylleri. Speciellt gäller detta beträffande kriminalitet, där de redovisade uppgifterna enbart bygger på den kriminalitet, som kommit till nämndernas kännedom.
Fylleri
Män. Inte mindre än 91 % av samtliga män har vid minst ett tillfälle omhän- dertagits för fylleri eller rattfylleribrott (tab. 9.61). Det är vanligare att män- nen omhändertagits sex eller flera gång— er, än färre än sex gånger. Antalet kän- da omhändertaganden stiger mot mera ingripande åtgärd. Av grupper som är föremål för undersökning enligt Nvl har 95 % omhändertagits för fylleri vid minst ett tillfälle. Såsom i det föl- jande kommer att framgå är anmälan från polismyndighet om begånget fyl- leri eller annat alkoholbetingat brott den vanligaste vägen till anhängiggöran— de av ett ärende hos nykterhetsnämnd. Observeras bör vidare att ej mindre än hälften av de män som är föremål för
257 eftervårdande övervakning har omhän- dertagits för flera än 21 förseelser.
I den följande framställningen har klientelet efter frekvens av omhänder- taganden för fylleri uppdelats på fyra grupper enligt nedanstående tablå. In— delningen bör liksom de valda benäm- ningarna endast ses som ett hjälpmedel vid den följande redovisningen.
Antal om-
Grupp händer— Benämning % taganden
1 0 Ej fyllerister 8 2 1_5 Tillfällighets-
fyllerister 38
3 6—20 Återfallsfyllerister 33 4 21_ Vanefyllerister 20
Möjligheterna att ådra sig upprepade fylleriförseelser ökar givetvis med sti- gande ålder. I diagram 9.21 beskrives sambandet mellan fyllerifrekvens och ålder. Gruppen »ej fyllerister» är mind- re i de yngre åldersgrupperna än i de äldre. Gruppen »tillfällighetsfyllerister» avtar däremot vid stigande ålder. »Va-
Tabell 9.61. Antal omhändertaganden för fylleri i % — åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Behand- Antal omhändertag— . . . Förebyg- Efter- ling vid . anden för fylleri1 Under- 521—113? gande vårdande rådgiv- Samthga sökning del övervak- övervak- ningsbyrå se ning ning eller av läkare Fylleri har ej före— kommit .......... 4 12 5 4 47 8 1 .................. 12 4 4 — 18 8 2—5 ............... 40 33 23 15 22 30 6—10 .............. 20 15 23 9 5 18 1 1_20 ............. 10 23 21 21 2 1 5 21—50 ............. 12 12 17 32 4 15 51— ............... 1 1 6 18 — 5 Uppgift saknas ..... 1 _ 1 1 2 1 100 100 100 100 (100) 100
1 Fylleri på allmän plats och enskilt område, oavsett om förseelserna är avdömda. Till fylleri hänföres även rattfylleri och rattonykterhet, oavsett om förseelserna är avdömda.
o/o |00
Diagram 9.21. Fyllerifrekvms i % — ålder. Män1
40444 Ålder
—20 Zl—24 25-29 Bil—34 "åå-39
& Ej fyllerister [DHJ] TiIlfölliqhetsfgllerister
1 12 personer är yngre än 21 år
nefylleristerna», däremot, ökar i prin— cip vid stigande ålder och utgör högst andel, 33 %, av männen i åldern över 5 år. Det kan observeras att redan i åldersgruppen 30—34 är över hälften av männen är »återfalls- eller vanefyl- lerister», dvs. har omhändertagits för fylleri vid sex eller flera olika tillfällen. Dessa grupper är dock störst (64 %) i åldersgruppen 45_49 år. Vidare kan observeras att av 21—24-åringarna 6 % är »vanefyllerister» och alltså har om- händertagits vid 21 eller flera tillfällen.
Andelen »ej fyllerister» är störst i storstäderna och andra större städer (9 %) och minst (5 %) i landskommu- nerna (tab. 9.62). I storstädernas nyk- terhetsnämndsmaterial är i genomsnitt 25 % »Vanefyllerister», i andra större städer 22 %, i övriga städer och kö-
ä Återfollsfgllerister % Vonefgllerister
JHHHIHIHIHHIWNN
tiil—Gl.t 55— Somf-
liga
D Uppgift saknas
5 0—54 5 5—59
145—49
pingar 19% och i landskommunerna 9 %. Bland storstäderna har Göteborg den lägsta frekvensen ej fyllerister och den högsta frekvensen vanefyllerister. Samtidigt som storstadsmaterialet rela- tivt sett innehåller färre fyllerister än övriga kommuntypers material, är allt- så storstädernas fyllerister kraftigare belastade med hänsyn till fylleri- frekvens.
De gifta männen avviker från övriga civilståndsgrupper (tab. 9.63) såtillvida att 16 % är »ej fyllerister», mot 8 % av samtliga män. Andelen »vanefyllerister» är även den endast hälften (10 %) av samma andel av samtliga män (20 %).
Väsentliga skillnader föreligger även i fyllerifrekvens beroende på om män- nen genomgått enbart folkskola eller därtill har genomgått någon form av
Tabell 9.62. Fylleri/rekvens i %_ boendeort. Män
Boendeort Andra . . .. Övriga . Fyllerifrekven s Stock- Göte- _. stader städer Lands- Samtliga Malmo med over kom- holm borg och 50000 kö in ar muner inv. p g Ej fyllerister ........... 9 6 19 9 8 5 8 Tillfällighetsfyllerister . . . 34 39 31 39 32 47 37 Återfallsfyllerister ....... 34 24 25 30 39 35 34 Vanefyllerister .......... 23 30 25 22 19 9 20 Uppgift saknas ......... _ 1 — _ 2 4 1 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 144 83 32 102 170 112 660 Tabell 9.63. Fyllerifrekvens i % — civilstånd. .Män Civilstånd Fyllerifrekvens " Samtliga Ogift Gift Frånskild Ankling Ej fyllerister ........ 4 16 7 _ 8 Tillfällighetsfyllerister. 32 50 25 44 38 Återfallsfyllerister. . . . 38 23 40 34 33 Vanefyllerister ....... 25 10 26 22 20 Uppgift saknas ...... 1 1 2 _ 1 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 290 204 142 18 660 Tabell 9.64. Fyllerifrekvens i % _ utbildning. Män Utbildning .- . Praktisk eller . Fyllerifrekvens Fållälätåäglruråd- teoretisk utbildning Uppgift Samthga b na dp utöver folkskola] saknas ygg grundskola Ej fyllerister .............. 6 12 10 8 Tillfällighetsfyllerister ....... 33 41 53 38 Återfallsfyllerister .......... 35 32 23 33 Vanefyllerister ............. 25 14 7 20 Uppgift saknas ............ 1 1 7 1 100 100 (100) 100 Absoluta tal 410 209 41 660
påbyggnadsutbildning (tab. 9.64). »Va- nefylleristerna» utgör en väsentligt läg- re andel (14 %) av den högst utbildade gruppen än av den lägst utbildade (25 %).
Tabell 9.65 belyser sambandet mellan
fyllerifrekvens och aktuella arbetsför- hållanden. De grupper, som utgjordes av personer placerade i olika former av arbetsvårdande verksamhet och av ej förvärvsarbetande pensionärer, ingår ej i tabellen. Det framgår att fylleri-
Tabell 9.65. F yllerifrekvens i % _ arbetsförhållanden den 23/11 1964. .Män
Arhetsförhållanden Fyllerifrekvens Verksam i angtkysrilr—trå iän Saknade Samtliga huvudyrket huvudyrket anställning
Ej fyllerister .................... 10 5 2 8 Tillfällighetsfyllerister ............ 43 31 28 38 Återfallsfyllerister ................ 30 36 43 33 Vanefyllerister ................... 15 28 27 20 Uppgift saknas .................. 2 _ _ 1 100 100 100 100
Absoluta tal 348 74 99 660
frekvensen ökar mot mera instabila yr- kesförhållanden. Gruppen som saknade arbete utgjordes nästan helt av perso- ner som vid minst något tillfälle om- händertagits för fylleriförseelse. Mer än en fjärdedel av samma grupp utgjordes av »vanefyllerister». Av den grupp som erhåller eller erhållit socialhjälp utgö- res nästan en tredjedel av »vanefylle- rister» (tab. 116, del II).
Av särskilt intresse är i vilken ut- sträckning personer med olika frekvens
av fylleri har erhållit medicinsk/psy- kiatrisk behandling eller vård på grund av eller i samband med alkoholmiss- bruk (tab. 9.66).
Andelen personer som erhållit poli— klinisk behandling av tjänsteläkare är störst i gruppen vanefyllerister. Dessa har också erhållit vård på såväl psy- kiatrisk klinik som på mentalsjukhus i högre utsträckning än personer med lägre fyllerifrekvens.
Klienternas fördelning på socio-eko-
Tabell 9.66. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _ fyllerifrekvens. lttän
Fyllerifrekvens Behandlingsformer . .. . . som förekommit Ej 311335: Återfalls- Vane- Uppgift Samtli ga fyllerister . y fyllerister fyllerister saknas rister
Behandling har ej före-
kommit ............. 26 51 33 22 25 37 Poliklinisk behandling av
tjänsteläkare ........ 55 30 40 59 _ 41 Poliklinisk behandling av
privatpraktiserande lä-
kare ................ 6 3 9 7 _ 6 Vård på alkoholklinik . . 8 5 6 11 13 7 Vård på psykiatrisk kli-
nik eller avdelning. .. 4 8 10 12 13 9 Vård på annan lasaretts—
klinik ............... 13 5 6 9 13 7 Vård på mentalsjukhus . 17 14 22 26 25 20 Uppgift saknas ........ 2 10 9 7 38 9 1 100 100 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
Tabell 9.67. Socio-ekonomisk grupp i % _ fyllerifrekvens. Män
Fyllerifrekvens För- socmfkonomiSk E. i 11 Tillfällig- Åter- Vane- U .it Samtliga 5332..- grupp 1.2' 8" hetsfyl— fallsfylle— fylle- påg] de män i ris er lerister rister rister sa nas riket1960 1. Företagare inom jord- bruk och skogsbruk. . _ 1 2 — 12 1 11 2. Arbetare inom jord- bruk och skogsbruk. . 4 4 3 7 _ 4 6 3. Företagare inom han- del, industri, transport och serviceyrken ..... 4 4 7 4 _ 5 8 4. Företagare inom fria yrken .............. _ 1 1 1 _ 1 1 5. Företagsledare (an- ställda) ............. _ — _ _ _ _ 2 6. Tjänstemän (arbetsle- dare, tekniker, kon- tors- och handelsper- sonal m. fl.) ........ 17 11 4 1 13 7 23 7. Arbetare (andra än i grupp 2) ........... 62 69 74 74 63 71 47 8. Anställda inom ser- viceyrken ........... 6 4 3 3 _ 4 1 9. Militärer ............ _ _ _ _ _ _ 1 10. Ej identifierbara yrken _ 1 1 _ — _ _ Studerande ......... 2 1 1 _ _ 1 _ Övriga ej förväerar- betande ............ 5 4 4 10 12 6 _ 100 100 100 100 (100) 100 100 Absoluta tal 53 245 220 134 8 660
nomiska grupper med avseende på fyl- lerifrekvens visar kraftiga skillnader (tab. 9.67). Bland »vanefylleristerna» förekommer exempelvis endast 1 % tjänstemän, vilken grupp utgör 23 % av förvärvsarbetande män i riket. »Vane- fylleristerna» består nästan helt av per- soner som kan rubriceras som arbetare eller anställda inom serviceyrken. Vid jämförelse med tabell 9.21, som avser socio-ekonomisk grupptillhörighet för- delad på åtgärdens art, finner man att nämnda yrkesgrupper är starkare re- presenterade bland »vanefylleristerna» än bland dem som är föremål för efter- vårdande övervakning.
Flertalet av de män, som omhänder- tagits för fylleri vid minst ett tillfälle, har ådragit sig sin senast kända för-
seelse mindre än två år tillbaka från undersöklningens genomförande (tab. 9.68). 79 % av samtliga män har senast omhändertagits under år 1963 eller 1964. Denna andel är vid pågående un- dersökning 88 %, vilket väl svarar mot omständigheten att flertalet av nykter- hetsnämndernas klienter aktualiseras hos nämnderna just genom en anmälan om begånget fylleri eller annat alkohol- betingat brottsligt beteende. Motsvaran- de andel av gruppen som är föremål för eftervårdande övervakning är 84 %. Det bör här observeras att dessa sist- nämnda fyllerister alltså utgöres av personer, som vanligtvis under relativt lång tid varit föremål för nykterhets- vårdande åtgärder.
Totalt sett utgöres således nykterhets-
Tabell 9.68. Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandet i % _ åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Behand— . . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . Ål Under- .Fnyllhg gande dande rådgiv- Samtliga .. . forbmdel- .. .. . sokning se overvak- overvak- nmgsbyrå ning ning eller av läkare Fylleri har ej före- kommit .......... 4 12 4 4 47 8 1964 ............... 82 67 63 71 25 69 1963 ............... 6 12 16 13 4 10 1960—1962 ......... 5 8 11 9 18 9 1955—1959 ......... 2 1 4 1 4 2 1954 eller tidigare .. 1 _ 1 2 _ 1 Uppgift saknas ..... _ _ 1 _ 2 1 100 100 100 100 (100) 100 nämndernas klientel i mycket hög grad bland männen (tab. 9.69). 66 % av av ett aktuellt fylleristklientel. Detta gäller i stort sett oavsett fyllerifrekvens (tab. 117, del II). Nästan samtliga »åter- falls- och vanefyllerister» är aktuella fyllerister i den meningen, att de un- der 1963 eller 1964 senast omhänderta- gits för fylleri eller liknande förseelse. Kvinnor. Det förekommer väsenligt läg- re fyllerifrekvens bland kvinnorna än
kvinnorna (män 91 %) har dock vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. I motsats till vad som gäller för männen förekommer mindre än sex fyl- leriförseelser oftare hos kvinnorna än flera än sex förseelser. Fyllerifrekven- sen stiger liksom hos männen mot mera ingripande åtgärd. En fjärdedel av kvinnorna (män 50 %) som är föremål
Tabell 9.69. Antal omhändertaganden för fylleri i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- Antal omhänderta- _ . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . ganden för fylleri1 Under- tili—Sååå gande dande rådgiv- Samtliga sökning se övervak- övervak- ningsbyrå ning ning eller av läkare Fylleri har ej före- kommit .......... 33 43 29 9 69 33 1 ................. 14 21 15 9 12 15 2— 5 ............. 33 22 27 18 12 26 6—10 ............. 9 11 11 9 7 10 11—20 ............. 6 1 8 27 _ 8 21—50 ............. 3 2 7 13 _ 5 51— ............... 1 _ 1 11 _ 2 Uppgift saknas ..... 1 _ 2 4 _ 1 100 100 100 (100) (100) 100
1 Fylleri på allmän plats och enskilt område, oavsett om förseelserna är avdömda. Till fylleri hänföres även rattfylleri och rattonykterhet, oavsett om förseelserna är avdömda.
Diagram 9.22. Fyllerifrekvens i % _ ålder. Kvinnor1
% Ej fgllerister m TiHföllighetsfgllerister' 1 2 personer är yngre än 21 år
för eftervårdande övervakning har om- händertagits för flera än 21 förseelser.
Sambandet mellan fyllerifrekvens och ålder framgår av diagram 9.22. Här kan konstateras att andelen »vane- och åter- fallsfyllerister» hos kvinnorna relativt sett är större i de yngre åldersgrupper- na än hos männen, där en ökning av denna andel mot stigande ålder i prin- cip kunde konstateras. Hos kvinnorna är dock denna grupp kraftigast repre- senterad i åldersgruppen över 65 år, där ca 40 % är »återfalls- eller vane- fyllerister», medan den hos männen var störst i åldersgruppen 45_49 år.
När det gäller fördelningen på olika kommuntyper visade det sig att av män- nen gruppen »ej fyllerister» var störst i de stora städerna och minst i lands- kommunerna. Det förhåller sig tvärt- om när det gäller kvinnorna (tab. 9.70).
o/o IUUj 50— _ H .,_ ni —20 21-24 25—29 50-34 35-39 140-44 145—49 50-54 55—59 (su-sto 55- Sumt— Ålder liga
Cl Uppgifi' saknas
30 % av kvinnorna i storstad är »ej fyl- lerister», i landskommunerna är denna andel 42 %. Det framgår vidare att an- delen »vanefyllerister» är 10 % av hela storstadsklientelet, vilket innebär att praktiskt taget samtliga kvinnliga »va- nefyllerister» är boende i storstad. Såväl i fråga om männen som kvinnor- na har Göteborg bland storstäderna den lägsta andelen som ej är fyllerister och den högsta andelen vanefyllerister. Liksom de gifta männen har de gifta kvinnorna en relativt låg fyllerifrekvens (tab. 9.71). 41 % av denna civilstånds- grupp är »ej fyllerister» mot 17—28 % i övriga civilståndsgrupper. Andelen »vanefyllerister» är ungefär lika stor i de olika civilståndsgrupperna frånsett änkorna. De skillnader i fyllerifrekvens i förhållande till utbildning, som fanns hos männen, finner man endast i obe-
Tabell 9.70. Fyllerifrekvens i % _ boendeort. Kvinnor
Boendeort Andra . 7 . .. Övriga . F) llerifrekvens Stock- Göte- " stader städer Lands— Sa mtllga Malmo med over kommu— holm borg och 50 000 kö in ar ner inv. p g Ej fyllerister ......... 35 12 35 36 41 42 33 Tillfällighetsfyllerister. . 37 49 45 44 43 39 41 Återfallsfyllerister ..... 18 25 15 18 13 3 18 Vanefyllerister ........ 1 0 1 1 5 2 _ 3 7 Uppgift saknas ....... _ 3 _ _ 3 13 1 100 100 (100) 100 100 (100) 100 Absoluta tal 199 67 20 66 68 31 453 Tabell 9. 71 . Fylleri frekvens i % _ civilstånd. Kvinnor Civilstånd Fyllerifrekvens __ Samtliga Ogift | Gift Frånskild Anka
Ej fyllerister ........ 21 41 28 1 7 33 Tillfällighetsfyllerister 48 39 39 16 41 Återfallsfyllerister. ... 20 13 24 50 18 Vanefyllerister ....... 9 6 7 1 7 7 Uppgift saknas ...... 2 1 2 _ 1
100 100 100 (100) 100
Absoluta tal 83 183 136 45 453
Tabell 9.72. F yllerifrekvens i % _ arbetsförhållanden den 23/11 1964. Kvinnor
Arhetsförhållanden . , Y Verksam i . Fyllerifrekx ens Verksam i annat yrke Saknade Samtliga huvudyrket än huvud- anställning yrket Ej fyllerister .................... 43 31 18 33 Tillfällighetsfyllerister ............ 39 31 44 41 Återfallsfyllerister ................ 14 31 24 18 Vanefyllerister ................... 3 7 13 7 Uppgift saknas .................. 1 _ 1 1 100 (100) 100 100 Absoluta tal 254 29 81 453
Tabell 9. 73. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _ fyllerifrekvens. Kvinnor
Fyllerifrekvens Behandlingsformer . .. . . som förekommit Ej Tillfalhg- Återfalls- Yanefylle- Samthga fyllerister hetsfylle- fyllerister rister rister Behandling har ej förekommit ........ 43 32 20 13 37 Poliklinisk behandling av tjänsteläkare 33 41 70 77 41 Poliklinisk behandling av privatprakti- serande läkare .................... 9 6 4 3 6 Vård på alkoholklinik ............... 1 1 3 _ 7 Vård på psykiatrisk klinik eller avdel- ning ............................. 8 12 11 3 9 Vård på annan lasarettsklinik ........ 13 4 8 3 7 Vård på mentalsjukhus .............. 17 18 38 39 20 Uppgift saknas ..................... 5 12 4 _ 9 1 100 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av pro- centtalen blir mera än 100.
tydlig grad när det gäller kvinnorna (tab. 118, del II).
Sambandet mellan hög fyllerifrekvens och instabila arbetsförhållanden är starkare hos kvinnorna än hos män- nen. Andelen »vanefyllerister» är fyra gånger så hög i gruppen som saknade anställning, som i den grupp, vilken var verksam i huvudyrket (tab. 9.72). Förhållandet mellan fyllerifrekvens och förekomst av socialhjälp innebär i lik- het med vad som var fallet för männen, att »vanefyllerister» förekommer mera än dubbelt så ofta bland klienter som har eller har haft socialhjälp, som bland dem som ej erhållit sådan eko- nomisk hjälp (tab. 119, del II).
Fylleristerna bland kvinnorna har erhållit medicinsk behandling/vård i högre grad än motsvarande grupp bland männen (tab. 9.73). 76 % av kvinnliga återfallsfyllerister har erhållit sådan vård. Observeras bör dock att vård på psykiatrisk klinik och annan lasaretts- avdelning förekommer oftare i grupper med lägre fyllerifrekvens än bland »vanefylleristerna». Sambandet fyllerifrekvens—socio- ekonomisk grupp framgår av tabell 9.74.
Liksom hos männen förekommer här kraftiga förskjutningar med stigande fyllerifrekvens. Hos männen ökade med beaktande härav andelen i grupp 7 (ar- hetare). Motsvarande förhållande gäl- ler för kvinnorna i grupp 8 (anställda inom serviceyrken), som i gruppen »vanefyllerister» utgör inte mindre än 52 %.
Två tredjedelar av de kvinnor som har omhändertagits för fylleri är lik- som männen också i hög grad aktuella fyllerister (tab. 9.75). 52 % av samtliga kvinnor har omhändertagits för fylleri senast under år 1963 eller 1964, en an- del som är 58 % vid pågående under- sökning och inte mindre än 69 % vid eftervårdande övervakning. Av de kvinnliga återfalls- och vanefyllerister- na har 88 respektive 97 % senast om- händertagits under år 1963 eller 1964 (tab. 120, del II).
Kriminalitet
Sambandet mellan alkoholmissbruk och kriminalitet har uppmärksammats i oli- ka sammanhang. I denna undersökning har det varit förenat med vissa svårig- heter att tillfredsställande belysa detta
Tabell 9. 74. Svefa-ekonomisk grupp i % _ fyllerifrekvens. Kvinnor
Fyllerifrekvens För- Å värvsar— . . . . .. . ter- . betande Soclo-ekonomisk grupp f 51] . Elgfimlllg— falls- Vanefyl- Uppgift Samtliga kvinnori ytårls- erisstsere- fylleris- lerister saknas riket ter 1960 1. Företagare inom jord- bruk och skogsbruk. . — _ _ _ _ _ 3 2. Arbetare inom jord- bruk och skogsbruk . 1 1 1 — _ 1 1 3. Företagare inom han— del, industri, tran- sport och serviceyrken 2 4 2 _ _ 4 5 4. Företagare inom fria yrken .............. _ _ 1 _ _ _ _ 5. Företagsledare (an- ställda) ............. _ — _ _ — _ _ 6. Tjänstemän (arbets- ledare, tekniker, kon- tors- och handelsper- sonal m. fl.) ........ 26 20 9 10 _ 25 52 7. Arbetare (andra än i grupp 2) ........... 14 18 28 16 _ 23 19 8. Anställda inom ser— viceyrken ........... 19 28 36 52 33 37 20 9. Militärer ........... — _ _ _ — _ — 10. Ej identifierbara yr- ken ................ 1 3 _ 3 _ 3 _ Studerande ......... _ _ _ _ — _ _ Övriga ej förvärvsar- betande ............ 37 26 23 19 67 7 _ 100 100 100 (100) (100) 100 100 Absoluta tal 150 186 80 31 6 453
Tabell 9.75. Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandet i % _ åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art
Behand—
. . . Förebyg- Eftervår- ling vid . År Under- Frivillig gande dande rådgiv- Samtliga .. . forbmdel- .. .. _ . sokning se overvak- overvak— nmgsbyrå ning ning eller av läkare F ylleri har ej före-
kommit .......... 33 43 30 9 69 33 1964 ............... 52 32 35 51 19 40 1963 ............... 6 16 15 18 4 12 1960—1962 ......... 3 5 14 18 4 9 1955—1959 ......... 5 3 3 2 4 4 1954 eller tidigare .. — 1 2 — _ 1 Uppgift saknas ..... 1 — 1 2 _ 1 100 100 100 (100) (100) 100
förhållande. Svårigheterna betingas när- mast av att nykterhetsnämnderna en- dast i andra hand har tillgång till upp- gifter om klienternas kriminalitet och då främst om kriminalitet som är alko- holbetingad. Det har vidare varit för- enat med svårigheter att redovisa den kända kriminaliteten på ett tillräckligt nyanserat och differentierat sätt. De resultat som i det följande redovisas ut- göres därför när det gäller förekomst av kriminalitet av minimisiffror. Som framgår av kap. 10 har frekvensen kri- minalitet i anstaltsklientelet undersökts särskilt genom kontroll i kriminalre- gistret. Det visade sig därvid att fre- kvensen var 57 % mot 44 % enligt de uppgifter som lämnats av vårdanstal- terna. Det finns skäl att anta att denna skillnad inte skulle vara mindre vid en liknande kontroll av öppenvårdsklien- telet.
Det bör observeras att olika påföljder ofta har förekommit för en och samma
individ, vilket inte framgår av redovis- ningen, som utgår från den för indivi- den mest ingripande påföljden.
Till kriminalitet hänföres även brott mot lösdrivarlagen, men ej förseelser som hänförts till fylleri och ej bötes— förvandlingsstraff.
Män. Minst 41 % av samtliga män har vid minst ett tillfälle blivit föremål för rättslig åtgärd med anledning av krimi- nellt beteende (tab. 9.76). Ungefär hälf- ten av de dömda männen har undergått frihetsstraff, medan den maximala på- följden för den andra hälften varit åtals- eftergift, bötesstraff, varning, villkorlig dom eller straffriförklaring. Vid bedöm- ning av resultaten bör observeras att ett kriminellt beteende beroende på straff- lagstiftningens utformning som bekant kan leda till väsentligt olika påföljder under olika förutsättningar. Ett beteen- de som normalt får frihetsstraff som följd kan således innebära åtalseftergift för en underårig och straffriförklaring
Tabell 9.76. Kriminalitet i % _ åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Behand- Mest ingripande . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . påföljd1 Under- ffiädldlå- gande dande rådgiv— Samtliga sökning se övervak- övervak- ningsbyrå ning ning eller av läkare Kriminalitet har ej förekommit ....... 49 52 49 44 74 50 Enbart åtalseftergift, bötesstraff eller varning .......... 11 9 10 14 4 11 Villkorlig dom ...... 5 11 10 11 4 8 Straffriförklarad . . . . 1 _ 1 1 2 1 Frihetsstraff2 1 gång ............ 11 8 12 4 _ 9 2_5 gånger ....... 8 11 12 17 7 11 6 eller flera gånger. 1 _ 1 6 _ 1 Uppgift saknas ..... 14 9 5 3 9 9 100 100 100 100 (100) 100
1 Alternativen har av praktiska skäl utformats som en graderad skala, från »endast åtals- eftergift etc» till »frihetsstraft 6 eller flera gånger». 2 Även tvångsarbete.
Diagram 9.23. Kriminalitet i % _ ålder. Män1
mu Ostroffade % Bötesstraffode
1 12 personer är yngre än 21 år
för en person som befinnes vara psy- kiskt sjuk eller störd.
Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande åtgärd och utgör 53 % av de eftervårdade, av vilken grupp inte mindre än 27 % avtjänat fri- hetsstraff.
I den följande framställningen redo- visas materialet med hänsyn till tidigare kriminalitet med utgångspunkt från grupperingen i nedanstående tablå.
I diagram 9.23 belyses sambandet mellan kriminalitet och ålder. Andelen straffade är högre i de yngre ålders- grupperna än i de äldre. Över 30 % av o/o 100— _ 50— _i 0... —20 21—24 25-29 30—34 35-39 ÅU—Mt- 45-49 50-54 55—59 611—54 65- Ider
% Frihetsstrnffode D Uppgift saknas
männen i åldern 21_29 år har således ådömts frihetsstraff. Motsvarande andel för 40_44-åringarna är ca en fjärdedel och för 60—64-åringarna ca 15 %. Det kan ytterligare nämnas att det i dessa åldrar är vanligare med 2—5 frihets- straff än I sådant. Vidare kan vid jäm- förelse med diagram 9.17 konstateras att det oftare har förekommit frihets- straff för dessa grupper än vård på vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Den relativa andelen fyllerister i klientelet var lägst i de stora städerna. Andelen straffade (fylleristraff ingår ej) är däremot större i dessa stora stä-
Grupp Mest ingripande påföljd Benämning % 1 Kriminalitet har ej förekommit ................ Ostraffade 50 2 Åtalseftergift, bötesstraff, varning, villkorlig dom, straffriförklarad ............................ Bötesstraifade 20 3 Frihetsstraff en eller flera gånger ............. Frihetsstraffade 21
Tabell 9.77. Kriminalitet i % _ boendeort. Män
Boendeort . . Andra
Mest ingripande .. Övriga _ .
påföljd Stock— Göte— , .. stader städer Lands Uppgift Samtliga Malmo med over kommu- holm borg och saknas 50 000 k" . ner inv. opmgar
Ostraffade ..... 48 28 34 53 61 60 29 50 Bötesstraffade . 21 29 16 20 17 15 18 20 Frihetsstratfade 24 32 19 22 16 15 24 21 Uppgift saknas 7 11 31 5 6 10 29 9
100 100 (100) 100 100 100 (100) 100
Absoluta tal 144 83 32 102 170 112 17 660
(ler än i andra kommuntyper (tab. 9.77) . Andelen straffade är sammanlagt 49 % i storstäderna, 42 % i andra städer med mer än 50000 invånare, 33 % i övriga städer och köpingar och 30 % i lands- kommuner. Andelen frihetsstraffade är i storstäderna 26 % och sjunker i lands— kommunerna till 15 %.
Bland storstäderna har Göteborg den högsta andelen straffade och Malmö den lägsta. Göteborg har även den störs- ta andelen frihetsstraffade (32 %) me- dan Stockholm och Malmö har 24 resp. 19 % frihetsstraffade.
Liksom när det gäller fyllerifrekvens avviker de gifta männen från övriga civilståndsgrupper när det gäller kri- minalitet (tab. 121, del II). Medan 15 % av de gifta är frihetsstraffade utgör mot- svarande andel av de ogifta och från— skilda inte mindre än en fjärdedel.
Andelen straffade män visar sig vara lika stor bland dem som sammanbor med två eller flera minderåriga barn som bland dem vilka ej sammanbor med barn (tab. 122, del 11). Detta ter sig anmärkningsvärt, då män som sam- manbor med barn uppvisar en väsent- ligt lägre frekvens tidigare vård på all- män anstalt än män som ej sammanbor med barn. Vid jämförelse med tabell 90,
del II kan konstateras att det är lika vanligt bland dessa två- eller flerbarns— fäder att ha avtjänat frihetsstraff som att ha vårdats på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.
Trots den relativt höga kriminalitet som materialet uppvisar, kan det näm— nas att endast 1,8 % av männen vid tid- punkten för undersökningens genomfö- rande var intagna på fångvårdsanstalt. Det föreligger endast ett svagt samband mellan högre utbildning och lägre kri— minalitet, ett samband som är starkt markerat när det gäller fyllerifrekvens.
En väsentligt lägre kriminalitet visar sig föreligga för den grupp som vid un- dersökningstillfället hade anställning inom huvudyrket, än bland de som var verksamma i annat yrke eller saknade anställning/arbete (tab. 123, del II). Motsvarande samband föreligger, men starkare, när det gäller fyllerifrekvens. Det bör observeras att personer placera- de i olika former av arbetsvårdande verksamhet och ej förvärvsarbetande personer ej ingår i nämnda tabell. De yrkesinstabila är således i högre grad kriminella än de yrkesstabila. Det kan nämnas att motsvarande samband före- ligger när det gäller arbetsstabilitet.
Den andel män som ådömts påföljd
Tabell 9.78. Kriminalitet i % — antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—4964. Män Antal Vårdperioder | Mest ingripande . .. . . Samtliga påfolj d Uppglft 0 1 2 eller flera saknas Ostraffade ........... 53 50 42 —— 50 Bötesstraffade ....... 19 21 23 50 20 Frihetsstraffade ...... 18 25 32 50 21 Uppgift saknas. . . . .. 10 4 3 — 9 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 477 56 117 10 660
för brottsligt beteende växer med ökan- de erfarenhet av vård på allmän an- stalt för alkoholmissbrukare (tab. 9.78). Vid jämförelse med tabell 9.76 kan kon- stateras att andelen frihetsstraffade av de eftervårdade var 27 %. Det visar sig att motsvarande andel av de flerperiod- vårdade (2 eller flera vårdperiode-r) ut- gör inte mindre än nära en tredjedel. Redan i den grupp, som endast erhål- lit vård under en period på allmän an- stalt, utgöres en fjärdedel av män som undergått frihetsstraff. Det kan nämnas att andelen frihetsstraffade av de som erhållit vård på enskild vårdanstalt ut- gör 15 (70.
En intressant fråga är i vilken om- fattning fylleristgrupperna är identiska med de grupper som ådömts straff för brott (tab. 9.79). Det framgår, att en
Tabell 9.79. Kriminalitet i
tredjedel av »tillfällighetsfylleristerna» är straffade; 13 % är »frihetsstraffade». Minst 44 % av »återfallsfylleristerna», som har omhändertagits 6—20 gånger, är straffade; en fjärdedel frihetsstraf- fade. Bland de stora grupperna »tillfäl- lighets- och återfallsfyllerister», som tillsammans innehåller 70 % av mate— rialets män, är alltså ungefär hälften (53 %) ej straffade för annan brottslig handling än fylleribrott.
Av intresse är frågan om i vilken om- fattning de män som vid ett eller flera tillfällen dömts för brottslig handling är aktuellt kriminella (tab. 9.80). Det framkommer att totalt sett endast 18 % av männen begått senast kända brott under åren 1963—1964. Av de som hö- tesstraffats har dock mer än en tredje— del (35 %) begått det senaste brottet
% __ fyllerifrekvens. Män
Fyllerifrekvens
Mest ingripande . .. . .
påföljd E. f 11 . t 111211??th Återfalls- Vanefylle- samthga ] y ens er 6 S årens fyllerister rister
Ostraffade ........... 70 58 47 34 50 Bötesstraffade ....... 13 20 19 24 20 Frihetsstraffade ...... 2 13 25 38 21 Uppgift saknas ...... 15 9 9 4 9
100 100 100 100 100
Absoluta ta] 53 245 220 133 660
Tabell 9.80. Tidpunkt för det senaste brottets begäende i % —— kriminalitet. Män
Mest ingripande påföljd År Ostraffa de Bötesstraf— Frihetsstraf— Uppgift Samtliga fade fade saknas Kriminalitet har ej förekommit ........ 100 —— — —— 51 1964 ................ -— 19 33 5 11 1963 ................ — 16 21 — 7 1960;1962 .......... 27 18 — 9 1955—1959 .......... »— 24 15 — 8 1954 eller tidigare . . . — 13 13 — 5 Uppgift saknas ...... —— 1 — 95 9 100 100 100 100 100 Absoluta tal 332 128 140 60 660
under 1963—1964. Högst andel i denna mening aktuellt kriminella uppvisar gruppen »frihetsstraffade» av vilken 54 % är aktuellt kriminella.
Av männen i åldersgruppen 21—24 år är 44 % aktuellt kriminella, en andel som sjunker till 4 % i åldersgruppen 60—64 år (tab. 124, del II). 19 % av männen som är föremål för undersök- ning enligt Nvl är aktuellt kriminella. Andelen ökar till 24 % av gruppen som är föremål för eftervårdande övervak- ning (tab. 125, del II).
Med reservation för att uppgifterna är fullständiga belyses sambandet mellan förekomst av åtgärder enligt bar- navårdslagen och ålder (tab. 126, del 11). Det framkommer att inte mindre än 48 % av männen i åldersgruppen 21—24 år har varit föremål för barna- vårdande åtgärd, orsakad av klienter- nas beteende. 9 % av samma ålders- grupp har vårdats på ungdomsvårds- skola. Kvinnor. Det framgår vid jämförelse mellan tabell 9.81 och tabell 9.76 att kvinnorna i väsentligt lägre grad än männen blivit föremål för rättslig åt- gärd med anledning av kriminellt be- teende. 24 % av kvinnorna (män 41 %) har blivit dömda vid minst ett till-
el
fälle. 9 % (män 21 %) har ådömts fri- hetsstraff. Liksom hos männen ökar an- delen dömda mot mera ingripande nyk- terhetsvårdande åtgärd.
Liksom när det gäller männen — men starkare markerat — framkommer det att andelen tidigare straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äld- re (diagram 9.24). Bland kvinnorna upp till 54 års ålder har frihetsstraff över huvud taget förekommit oftare än vård på allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare.
Praktiskt taget alla »vanefyllerister» bland kvinnorna bodde i storstad. Tabell 9.82 visar att det förhåller sig i stort sett likadant när det gäller »frihetsstraf- fade» kvinnor. Tabellen innebär att to- talt 35 av 41 frihetsstraffade kvinnor bor i någon av storstäderna. Allmänt sett avtar andelen kriminella från stor- stad till landskommun. Liksom då det gäller fylleriet har Göteborg bland stor- städerna den högsta frekvensen straf- fade.
Tre fjärdedelar av de gifta kvinnorna är ostraffade (tab. 127, del 11). De gifta intar alltså i detta hänseende -— liksom när det gäller fyllerifrekvens — en sär- ställning. Andelen frihetsstraffade, lik— som andelen återfallsfyllerister är hög
Tabell 9.8]. Kriminalitet i % — åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art Behand- Mest ingripande .. . . Förebyg— Eftervår- ling vid . påföljd1 Under- f(fl'lllifllltllegl- gande dande rådgiv- samthga sökning se övervak- övervak- ningsbyrå ning ning eller av läkare Kriminalitet har ej förekommit ....... 62 78 70 53 85 68 Enbart åtalseftergift, bötesstraff eller varning .......... 9 6 5 5 4 6 Villkorlig dom ...... 6 5 9 13 7 8 Straffriförklarad . . . . 1 -— — 2 _— 1 Frihetsstraffa 1 gång ........... 3 2 6 7 _ 4 2—5 gånger ...... —— 2 5 18 _ 4 6 eller flera gånger 1 — 2 — — 1 Uppgift saknas ..... 18 7 3 2 4 8 100 100 100 (100) (100) 100
1 Alternativen har av praktiska skäl utformats so
eftergift etc» till »frihetsstraff 6 eller flera gånger».
0/0 100
9 Även tvångsarbete.
Diagram 9.24. Kriminalitet i % — ålder. Kvinnor1
—20 2l—Z4 25-29 350—34- 35—39
m Ostroffad e
[OD—[llt 45—49 lder
äBötesstroffade % Frihetsstraffade D UPP'Jif'i saknas
1 2 personer är yngre än 21 år
5 D— 54 55-59 ESD—54 65— m en graderad skala, från vendast åtals-
Somi- liga
Tabell 9.82. Kriminalitet i % — boendeort. Kvinnor
Boendeort . . Andra Mest ingripande .. Övriga . påföljd Stock- Göte— .. Stad." städer _Lmlds' Uppgift samthga Malmo med over kommu- holm borg 50 000 och saknas . kö in ar ner mv. p g Ostraffade ..... 75 37 40 68 82 81 100 69 Bötesstraffade . 7 38 20 18 7 13 — 14 Frihetsstraffade 13 15 —— 9 2 _— — 9 Uppgift saknas 5 10 40 5 9 6 —— 8 100 100 (100) 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 199 67 20 66 68 31 2 453
bland de ogifta. Medan 21 % av män- nen som sammanbodde med två eller flera barn under 16 år var frihetsstraf- fade gäller detta endast för 2% av kvinnorna (tab. 128, del II).
Vid tidpunkten för undersökningens genomförande befann sig 0,4 % av kvinnorna (män 1,8 %) på fångvårds— anstalt.
En väsentligt lägre kriminalitet kan konstateras hos de kvinnor som vid un- dersökningstillfället hade anställning i sitt huvudyrke än hos kvinnor med an- ställning inom annat yrke eller utan an— ställning (tab. 129, del II). Motsvarande
Tabell 9.83. Kriminalitet i %—anstalts- erfarenhet. Kvinnor
Anstaltserfaren- het1 Mest ingri- . .. . Anstalts- Samtliga pande påfoljd vård har Anstalts- ej före- vårdade kommit Ostraffade. . . . 72 54 69 Bötesstraffade 13 18 14 Frihetsstraf— fade ....... 6 24 9 Uppgift saknas 9 4 8 100 100 100 Absoluta tal 375 75 453
1 Antal Vårdperioder 1954—1964.
på allmän anstalt
samband föreligger hos männen. Hos både kvinnor och män förelåg motsva— rande samband när det gällde fylleri- frekvens.
Sambandet mellan kriminalitet och erfarenhet av vård på allmän vårdan— stalt är starkare hos kvinnorna än hos männen. Det är bland kvinnorna fyra gånger så vanligt att de anstaltsvårda- de är frihetsstraffade, som de kvinnor vilka ej varit föremål för anstaltsvård under en tioårsperiod (tab. 9.83).
När det gäller sambandet mellan ti— digare medicinsk/psykiatrisk behand- ling och kriminalitet visar det sig att de frihetsstraffade kvinnorna erhållit sådan behandling i väsentligt högre grad än motsvarande grupp män. 76 % av de frihetsstraffade kvinnorna har er- hållit behandling eller vård (män 56 %) mot 62 % av de ostraffade (män 55 %). Inte mindre än 36 % (män 24 %) av de frihetsstraffade kvinnorna har erhållit vård på mentalsjukhus (tab. 130, del II).
»Ej fyllerister» bland kvinnorna är ostraffade i högre grad än motsvarande grupp av männen (tab. 9.84). Endast 8 % av icke-fylleristerna har ådömts bötesstraff eller frihetsstraff, vilken an— del av manliga icke-fyllerister är 15 %. Med högre fyllerifrekvens tilltar, liksom hos männen, andelen kriminellt be-
Tabell 9.84. Kriminalitet i % —— fyllerifrekvens. Kvinnor
Fyllerifrekvens Mest ingripande . .. . _ . påföljd E' f llerister 1]Zåålffafll;$is_ Återfalls- Vanefylle- Samthga ] y tår fyllerister rister Ostraffade ........... 88 68 49 32 69 Bötesstraffade ....... 7 14 21 29 14 Frihetsstraffade ...... 1 4 25 39 9 Uppgift saknas ...... 4 14 5 — 8 100 100 ' 100 (100) 100 Absoluta tal 150 186 80 31 453 Tabell 9.85. Tidpunkt för det senaste brottets begående i % — kriminalitet. Kvinnor Mest ingripande påföljd Ar .. . . Samtliga Botes- Frihets- Uppgift Ostraffade straffade straffade saknas Kriminalitet har ej förekommit ........ 100 — —— 5 69 1964 ................ — 34 33 11 9 1963 ................ 13 17 — 3 1960—1962 .......... — 30 19 3 6 1955—1959 .......... —— 9 10 — 2 1954 eller tidigare . . . . — 14 19 — 4 Uppgift saknas ...... — — 2 81 7 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 310 64 42 37 453
lastade och är t.o.m. större än hos männen.
12 % av samtliga kvinnor har begått senast kända brott under åren 1963—— 1964 (tab. 9.85). Motsvarande andel av männen var 18 %. Av de bötesstraffade kvinnorna är icke mindre än 47 % (män 35 %) aktuellt kriminella i nämn- da mening.
I de yngsta åldersgrupperna är lik- som när det gäller männen en högre an- del aktuellt kriminella än i de äldre ål- dersgrupperna (tab. 131, del II). Det föreligger hos kvinnorna med undan- tag för de eftervårdade endast obetyd- liga variationer i kriminalitetens aktua- litet beroende på pågående åtgärds art (tab. 132, del II).
36 % respektive 46 % av kvinnorna i åldersgrupperna 21—24 och 25—29 år har varit föremål för åtgärd av barna- vårdsnämnd, en andel som avtar med stigande ålder (tab. 133, del II).
Sammanfattning
Män. Av samtliga män som är föremål för undersökning eller åtgärd enligt nyk— terhetsvårdslagen har 91 % vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri, rattonykterhet eller rattfylleri. 38 % har omhändertagits 1—5 gånger (tillfällig- hetsfyllerister), 33 % 6—20 gånger (återfallsfyllerister) och 20 % 21 eller flera gånger (vanefyllerister). Nära tre fjärdedelar av den grupp som är före-
mål för eftervårdande övervakning har omhändertagits 11 eller flera gånger. Hälften av männen är återfallsfylleris- ter eller vanefyllerister redan i ålders- gruppen 30—34 år.
Andelen ej fyllerister är anmärknings— värt nog störst i storstädernas klientel, där emellertid återfallsfylleristerna å andra sidan är starkast representerade. Bland de stora städerna har Göteborg den lägsta frekvensen ej fyllerister och den högsta ifråga om vanefyllerister. De gifta männen har lägre fylleri- frekvens än övriga civilståndsgrupper.
Vanefylleristerna utgör en fjärdedel av de män som ej erhållit utbildning ut- över folkskola eller motsvarande. Av gruppen som erhållit någon form av yt- terligare utbildning utgör vanefylleris- terna endast 14 %.
Av de män som erhöll eller hade er- hållit socialhjälp var en tredjedel vane- fyllerister, medan av gruppen som ej erhållit sådan hjälp endast 13 % var vanefyllerister.
Det framgår att medicinsk behand- ling och vård på grund av eller i sam- band med alkoholmissbruk har medde- lats de olika fylleristgrupperna i stor omfattning. Av vanefylleristerna har endast drygt en femtedel ej erhållit så- dan behandling eller vård. För tillfäl- lighetsfylleristerna är motsvarande an- del omkring hälften.
Poliklinisk behandling av tjänstelä- kare är den vanligaste behandlingsfor— men oavsett fyllerifrekvens. Den där- näst vanligaste behandlings/Vårdformen är vård på mentalsjukhus. En femtedel av återfallsfylleristerna (6—20 förseel- ser) och en fjärdedel av vanefyllerister- na har erhållit sådan vård.
Ett starkt samband kan konstateras mellan fyllerifrekvens och socio-ekono- misk grupptillhörighet. Vanefyllerister- na utgöres nästan helt av personer som kan rubriceras som arbetare med ma-
nuellt arbete eller anställda inom ser- viceyrken. Gruppen ej fyllerister inne- håller 17 % tjänstemän.
Tre fjärdedelar av de män som vid något tillfälle har omhändertagits för fylleri kan betecknas som aktuella fyl- lerister i den mening att de senast har omhändertagits under en aktuell tvåårs- period. Anmärkningsvärt är att 84 % av de eftervårdade männen är aktuella fyllerister, vilka under relativt lång tid varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder, innefattande särskilt anstalts- vård. Nykterhetsnämndernas manliga klientel utgöres sålunda till övervägande delen av ett aktuellt fylleristklientel.
Undersökningens resultat när det gäl- ler klientelets kriminalitet får i högre grad än den redovisade fyllerifrekven- sen uppfattas som något för låga.
Minst 41 % av samtliga män har bli- vit föremål för rättslig åtgärd med an- ledning av kriminellt beteende. Hälf- ten av dessa har undergått frihetsstraff, medan den maximala påföljden för den andra hälften varit åtalseftergift, bötes- straff, varning, villkorlig dom eller straffriförklaring, vilka påföljder i un- dersökningen benämndes »bötesstraff».
Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande åtgärd och utgör 53 % av de eftervårdade. En fjärdedel av dessa har avtjänat frihetsstraff.
Andelen straffade är högre i de yng- re åldersgrupperna än i de äldre. Över 30 % av männen i åldern 21—29 år har ådömts frihetsstraff, oftare 2_5 frihets- straff än ett sådant. Frihetsstraff för dessa unga män har förekommit oftare än vård på allmän vårdanstalt.
Andelen straffade är störst i storstä- derna (sammanlagt 49 %) och lägst i landskommunerna (30 %). Andelen fri- hetsstraffade är störst i storstadsklien- telet. Bland storstäderna har Göteborg den högsta andelen straffade och Malmö den lägsta.
Andelen kriminellt belastade ökar kraftigt med ökande antal vårdperioder på allmän anstalt. En tredjedel av de flerperiodvårdade männen är frihets- straffade.
De kriminellt belastade männen har erhållit medicinsk behandling/vård på grund av eller i samband med alkohol- missbruk i högre grad än de ostraffade.
Den kriminella gruppen är i betydan- de utsträckning identisk med fyllerist- gruppen. Av tillfällighetsfylleristerna är minst 33 % kriminellt belastade, av åter- fallsfylleristerna minst 44 % och av va- nefylleristerna minst 62 %. 38 % av va- nefylleristerna är frihetsstraffade.
Totalt är endast 18 % aktuellt krimi- nella, vilket innebär att den senaste kri- minella handlingen begåtts under två- årsperioden närmast före undersök- ningstillfället. Av de frihetsstraffade är dock denna andel inte mindre än 54 %.
Det kan slutligen nämnas att 48 % av männen i åldern 21—24 år har varit föremål för barnavårdande åtgärd. 9 % av samma åldersgrupp har vårdats på ungdomsvårdsskola.
Kvinnor. En väsentligt lägre andel fyl- lerister kan konstateras bland kvinnor- na än bland männen. 66 % av kvinnorna (män 91 %) har vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. Andelen ökar mot mera ingripande åtgärd. Andelen vane- och återfallsfyllerister minskar bland kvinnorna — i motsats till män- nen — med stigande ålder.
I det kvinnliga storstadsmaterialet utgöres en större del av fyllerister än i övriga kommuntyper. Praktiskt taget alla återfallsfyllerister, 7 % av samtliga kvinnor, bor i storstad. Bland storstä- derna har Göteborg den högsta andelen vanefyllerister.
Av de kvinnor som erhållit social- hjälp har tre fjärdedelar omhänderta- gits för fylleri. Motsvarande andel bland
dem som ej erhållit socialhjälp är drygt hälften.
De kvinnliga fylleristerna har erhål— lit medicinsk behandling/vård i högre grad än de manliga. Inte mindre än 39 % (män 26 %) av vanefylleristerna har vårdats på mentalsjukhus.
Den förskjutning lnot den socio-eko- nomiska gruppen »7. Arbetare», som hos männen kunde iakttagas med ökan- de fyllerifrekvens, gäller hos kvinnorna gruppen »8. Anställda inom serviceyr- ken». Bland de kvinnliga vanefylleris- terna har 10 % rubricerats som tjänste- män.
Även flertalet av de kvinnliga fyl- leristerna är aktuella fyllerister. 72 % av tillfällighetsfylleristerna (män 76 %), 88 % av återfallsfylleristerna (män 93 %) och 97% av vanefylleristerna (män 99 %) har senast omhändertagits 1963—1964.
Även när det gäller kriminalitet är kvinnorna väsentligt mindre belastade än männen. 24 % (män 41 %) har bli- vit dömda vid minst ett tillfälle. 9 % (män 21 %) har ådömts frihetsstraff. Andelen straffade är högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre. De gifta kvinnorna är mindre kriminellt belas- tade än kvinnor i övriga civilstånd. Me- dan 21 % av männen som sammanbod- de med två eller fler minderåriga barn var frihetsstraffade, gäller detta förhål- lande endast 2 % av motsvarande grupp kvinnor.
Liksom de kvinnor som är vanefyl- lerister bor även flertalet frihetsstraf- fade kvinnor i storstad. Bland storstä- derna har Göteborg den största andelen straffade.
Sambandet mellan kriminalitet och tidigare anstaltsvård på allmän anstalt är starkare hos kvinnorna än hos män- nen. En fjärdedel av de anstaltsvårdade har avtjänat frihetsstraff, vilket endast gäller för 6 % av de ej anstaltsvårdade.
Inte mindre än 36 % av de frihetsstraf- fade kvinnorna (män 24 %) har vårdats på mentalsjukhus.
Av kvinnliga återfallsfyllerister är 46 % (män 44 %) också straffade för annat brott än fylleri, vilket gäller för 68 % (män 62 %) av vanefylleristerna.
Av de bötesstraffade kvinnorna är inte mindre än 47 % (män 35 %) ak— tuellt kriminella, medan kvinnorna to- talt sett är mindre aktuellt kriminella än männen.
Pågående undersökning eller åtgärd
I detta avsnitt kommer några faktorer, som belyser nykterhetsnämndernas handläggning, att beröras. Dessa fakto- rer berör närmast den formella lagtill- lämpningen och därmed sammanhäng- ande frågor. Det hade givetvis varit högst önskvärt att ingående studera den metodik som användes i det sociala be- handlingsarbetet och resultaten av den— na. Detta hade emellertid förutsatt in— gående specialundersökningar, vilka det inte varit möjligt att genomföra in- om utredningens ram. De faktorer som i det följande presenteras torde dock ge vissa perspektiv på denna proble- matik.
Anmälare
Nykterhetsvårdslagen innehåller mera detaljerade regler om anmälningsförfa- randet än någon av våra övriga sociala lagar. I 10 & Nvl stadgas att polis- och åklagarmyndighet, som erhåller känne— dom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig el— ler annan, ofördröjligen skall göra an- mälan härom till nykterhetsnämnd. Lä- kare, som i sin verksamhet får känne- dom om att någon missbrukar alkohol- haltiga drycker, skall göra anmälan till
nykterhetsnämnd, såvida personen ifrå— ga ej genom läkarens försorg blir före- mål för behandling eller läkaren finner att åtgärd av nykterhetsnämnd av an- nat skäl ej bör ifrågakomma.
När nykterhetsnämnd genom anmä- lan eller eljest erhållit kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall nämnden enligt 12 & Nvl skynd- samt låta verkställa undersökning. Det bör vidare observeras att nämnden äger kalla den som är föremål för undersök- ning att personligen inställa sig inför nämnden eller särskilt ombud för nämn- den. Nämnden har, om personen ifråga ej inställer sig, möjlighet att påkalla po- lishandräckning för hans hämtande.
Detta sätt att aktualisera ett ärende hos ett socialt behandlingsorgan ter sig ur behandlingssynpunkt diskutabelt. Det strider sålunda mot de grundläg- gande principerna för modern social- vårdsmetodik att klienten kallas till en undersökning eller behandling, för vil- ken han ytterst sällan själv är motive— rad. Mot denna bakgrund har det varit av intresse att studera hur ärendena vid nykterhetsnämnderna i praktiken ak- tualiserats. Män. Med anmälare avses i tabell 9.86 den person eller institution som ur- sprungligen aktualiserade det enskilda ärendet hos nykterhetsnämnden. De män som spontant eller till synes spon- tant sökt kontakt med nykterhetsnämnd har i tabellen benämnts »självanmälda». Graden av frivillighet kan givetvis dis- kuteras även i många av dessa fall. Inte sällan förhåller det sig i dessa ärenden så att hustrun, annan närstående eller arbetsgivare mer eller mindre ställt ul- timatum till alkoholmissbrukaren. Fri- villigheten är således ofta fiktiv.
Det framkommer i tabellen att nära två tredjedelar av samtliga män anmälts av polismyndighet, åklagare eller dom—
Tabell 9.86. Anmälare i % — åtgärdens art. Män Åtgärdens art .. Behandling Anmälare U Frivillig Ford)”- BMW” vid rådgiv- Samtliga nder- f" . gande dande . .. _ . orblndel- .. , .. nmgsbyrå sokning overvak- overvak— se . . eller av ning nlng läkare
Polismyndighet, åklagare
eller domstol ........ 80 50 58 62 11 63 Länsnykterhetsnämnd . . 2 1 — — 2 1 Privatpraktiserande lä-
kare ................ — — — — 2 — Hustru, annan anhörig
eller sammanboende.. 8 24 21 22 7 15 Tjänsteläkare eller annan
befattningshavare vid sjukhus eller sjukvård 2 4 5 1 11 4 Barnavårdsnämnd ..... —— —— — —— — — Granne eller hyresvärd. 1 1 1 4 — 2 Annan person eller insti-
tution .............. 6 8 12 6 2 8 Självanmäld ........... 1 12 3 2 65 7 Uppgift saknas ........ — —— — 3 — —
100 100 100 100 (100) 100
stol. Den dominerande anledningen här- till är begångna eller avdömda fylleri- förseelser, men även andra alkoholbe— tingade brott anmäles ofta till nykter- hetsnämnderna. Andelen anmälningar av denna art är vid pågående undersök- ning inte mindre än 80 %. Tidigare har påvisats att 88 % av männen, som är aktuella för undersökning, också om— händertagits för fylleri de senaste två åren. Flertalet anmälningar till nyk- terhetsnämnderna är alltså betingade av fylleri eller andra alkoholbetingade brott, vilka rutinanmäles till nykter- hetsnämnderna.
Undersökning utan åtgärd 23-årig ogift bilförsäljare har kallats till nämndens expedition med anledning av rap- port om fylleriförseelse. Enligt rapporten ha— de några personer kallat på pol-is. Ref. hade setts vid sin bil och gått till bostaden där polismannen anträffade honom. Ref. är vid besöket mycket irriterad och nervös pga att polisen skickat en rapport om hän- delsen till nykterhetsnämnden. Ref. hade vid det aktuella tillfället varit på en firma-
fest. Eftersom han hade varit något på— verkad av sprit hade ett par kamrater till honom tagit hans bil och kört honom hem. När han kom in i sin lägenhet kom han plötsligt ihåg nycklarna, som han glömt kvar i bilen. När han sedan skulle häm- ta nycklarna, observerades han av ett par personer, som larmade polisen och som trodde att han hade för avsikt att köra bil. Ref. omtalar vid inställels-en på expedi- tionen att han arbetar inom bilbranschen och att han måste vara ytterst försiktig vad spriten beträffar. Nu är han rädd att han kommer att mista sitt körkort och han vill helst att polisrapporten rivg sönder och att hans nanm strykas överallt. Ref. informeras grund-ligt om nämndens verk- samhet och behandlingen av alkoholmiss— brukare. Försök göres att diskutera detta ämne med ref. 'som dock är mest upptagen av att hans goda rykte och fläckfria namn nu blivit prickat. Ref. tycks uppleva situa- tionen så att hela hans framtid nu är i gungning. Till slut säger han att han ty- värr inte har mera tid att ägna åt detta samtal. Ärendet avskrives utan åtgärd.
Undersökning utan åtgärd 21-årig gift man, kontorist som anhållits för fylleri. Vid besöket på expeditionen uppger han att han numera återvänt till
sin hemstad efter det att han fullgjort sin militärtjänstgöring. Om sig själv berättar han att han gått i folkskola samt ett år i läroverk. Slutade pga skolleda, vilket han nu ångrar. Har funderat på att läsa vidare på kvällarna och tänker sätta i gång till hösten. Hustrun är f. n. hemmafru, är sjuk- sköterska och funderar 'väl på att ägna sig åt yrkesarbete längre fram. Makarna har en son som är ett år. Ref. innehar körkort. Har ingen tidigare känd anmärk- ning.
Ref. uppger beträffande bakgrunden till fylleriomhändertagandet att han varit till- sammans med några kamrater och att man ämnade gå in på en servering för att äta. Ref. kom därvid i dispyt med den un-iformsklädda Ordningsvakten. Det var intet bråk i egentlig mening. Han hade kallat ordningsvakten för »typ» och fick därför följa med till polisen. Ref. erkän- ner att han innan besöket på serveringen tillsammans med en »lumlparkom'pis» druc— kit ur en tredjedels liter starksprit. Han kände inte själv att han var berusad, men är lättretad i spritpåverkat tillstånd. Han anser att han inte har några alkoholpro- blem. Det blir alkohol rät-t säl-lan, aldrig un- der veckorna. Eftersom han är gift och har ett barn har han inte råd. »måste tänka på familjen». Under värn—plikten blev det al- kohol ett par tre gånger. »Att den här olyckliga händelsen skulle inträffa hade jag inte räknat med». Ärendet avskrives utan åtgärd.
15 % av männen har anmälts av hust- ru, samboende eller annan anhörig. Den- na andel är vid pågående undersökning 8 %. De hustruanmälda ökar till 21— 24 % vid olika former av pågående åt- gärd.
Undersökning som resulterat i frivillig för- bindelse enl. 14 & (30—årig snickare med 3 barn i äktenskapet av vilka den yngsta, 15 år, bor :i hemmet har blivit aktuell h-os nykterhetsnämnden genom att han anmälts av sin hustru för spritmissbruk. Vid besöket på nämnden meddelar hustrun att missbruket har på— gått en längre tid och mannen har under de två senaste veckorna före besöket druc— kit oavbrutet. Hustrun uppger sig vara
rädd för maken vilken hon anser vara i be- hov av vård. Hon vill att maken under inga omständighet-er skall få veta att hon kon- taktat nämnden. Han skulle då med stor säkerhet våldföra sig på henne. Han har tidigare gjort det och även uttalat all- varliga hotelser.
Mannen, som kallats till nämnden, är vid besöket på expeditionen nykter och ordnad. Uppger att han ej anser sig ha några alkoholproblem. Den anmälan som föreligger emot honom skall vara helt felak— tig.
Beträffande sitt förhållande till familjen vill han beteckna detta som gott. Han har ibland vissa meningsskiljaktivgheter med hustrun men de kommer *i stort väl överens. Han innehar arbete vid A:sons snickerifirma, uppger sig trivas väl på ar— betsplatsen samt har god kontakt med för- män och kalmrater. Mannen uppger sig ha regelbunden kontakt med en privatprakti— serande läkare, dr Ekholm. Han besöker denne en gång per månad. Man har då en- dast samtal -— ingen medicinering. Han önskar därför ej påbörja någon antabus— behandling. Han ämnar fortsätta kon- takten med dr. Ekholm. Återbesök hos nämnden avtalas tre veckor senare. Under tiden skall nämnden ta kontakt med hust- run och dr Ekholm. Denne uppger på för- frågan att något förnyat besök ej är avtalat Och troligtvis kommer inte mannen tillba- ka. Han uppges ej vara pålitlig i sina upp- gifter.
Även vid sitt andra besök på nämndens expedition var mannen nykter och ordnad. Han medger, att han ej varit hos dr Ek- holm men han skall dit om en vecka. Det är 'inte tal om antabus eller liknande. Man- nen förklarar sig efter sam-tal villig att upp- rätthålla frivillig förbindelse med nämn- den. Han vill sköta kontakten genom besök på byrån. Tid för nyt-t besök om tre veckor.
Mannen, som två år tidigare varit före- mål för undersökning och under nio må- nader upprätthållit frivillig förbindelse med nykterhetsnämnden är åter villig att upprätthålla dylik förbindelse, vilket även beslutats av nämnden.
Trots att det, enligt vad som påvisats tidigare i detta kapitel, i mycket hög grad förekommer att nykterhetsvårdens klientel är och varit föremål för medi- cinsk/psykiatrisk behandling och vård,
är endast totalt 4 % av nämndernas klienter anmälda av tjänsteläkare eller annan företrädare för allmän sjukvård. Anmälan från privatpraktiserande läka- re förekommer praktiskt taget ej. Även om läkarnas anmälningsskyldighet i och för sig kan diskuteras, ger dock dessa siffror belägg för slutsatsen att samar- bete i det direkta vård- och behand— lingsarbetet mellan medicinsk expertis och nykterhetsnämndernas personal inte förekommer i någon högre grad.
Gruppen självanmälda män utgör 7 % av totalantalet. Av undersökningsfallen är denna andel endast 1 %, vilket alltså torde innebära att ungefär en av 100 anmälningar orsakas av hänvändelse från den individ, som själv påkallar hjälp för sina alkoholproblem.
Av gruppen som är föremål för fri- villig förbindelse utgöres endast 12 % av självanmälda. Trots att denna form av hjälpåtgärd förutsätter frivillig med- verkan från den enskilde alkoholmiss— brukarens sida är det symtomatiskt för hjälpåtgärdernas mer eller mindre fik- tiva frivillighet att inte mindre än 50 % av dem som är föremål för denna frivil- liga hjälpåtgärd är anmälda av polis- myndighet och 8 % av annan person eller institution. De nämnda siffrorna kan sägas vara en viss mätare på hur vårdorganet och dess verksamhet upp- fattas av den enskilde alkoholmissbru- karen.
Två tredjedelar av de klienter som är aktuella för vård vid rådgivningsbyrå eller hos läkare är självanmälda, vilket är den högsta andelen för samtliga ären- detyper.
Ärende vid rådgivningsbyrå 22-ärig ogift studerande vid högskola upp— sökte byrån efter att läst om verksamheten i en tidningsartikel. Yngst av .tre. Fadern in- köpschef med förhållandevis hög årsin— komst. Modern kassörska. De två äldre sys-
konen gifta och bosatta på annan ort. En syster är lärare och den äldre brodern civil— ekonom. Föräldrarna har stora förväntning- ar på ref. som studerat vid högskolan un- der ett år. Han är frikallad från militär- tjänst. Har studiesvårigheter, ganska odis- ciplinerad i sin utbildningsplanering. Hop— pat från ämne till ämne utan att uppnå nå- got positivt resultat. Tycker egentligen bäst om att teckna och måla. Har haft vi-ssa uppdrag inom reklambranschen. Al'koholde- but för fyra år sedan. Till en början måttlig alkoholkonsumtion, som ökade för omkring 3/4 är sedan. Företrädesvis öl och vin. Under det senaste året dagligen konsumtion och den sista tiden 2 flaskor vin och ett par starköl per dag. Han dricker mer eller mindre medvetet i syfte att berusa sig. Han dricker ibland tillsammans med ett par kamrater men även ensam. Går ensam på något litet ställe där han utan att äta kan dricka vin och starköl. Han har märkt att han numera inte kan stoppa alkoholkon— sumtionen. Ej känd hos nykterhetsnämnd.
Vid första besöket på byrån var han ma- ger, gråblek, deprimerad. Modsfrisyr. Han ville diskutera sitt alkoholproblem, som för honom tedde sig som symtom på inre konflikter. Det inleddes omedelbart en sam- talsbehandling (9 samtal under 2 mån) samt psykolog- och läkarkontakt. Någon medikamentell behandling har inte före- kommit. Vid behandlingskonferenser har hans förhållanden och utveckling genom— gåtts och behandlingsprogram uppdragits. Han har fullföljt samtalsbehandlingen väl. Studierna har återupptagits. Alkoholkon- sumtionen är för närvarande under kon- troll. Sedan behandlingen börjat har han inte druckit vin; dock öl en kväll och då måttligt.
Andelen polisanmälda avtar med sti- gande ålder, medan frekvensen anmälda på annat sätt i motsvarande utsträck- ning ökar (tab. 134, del II). Andelen an- mälda av hustru eller annan anhörig ut- gör omkring en femtedel av de äldre åldersgrupperna.
Andelen polisanmälda är högst i Stockholm och Göteborg (66 %) och lägst i landskommun (51 %) (tab. 135, del II). Däremot är 26 % av männen i landskommunerna anmälda av hustru eller annan anhörig, en andel som ut—
gör 12 % av männen i storstäderna. Det kan vidare nämnas att 28 % av de gifta männen är anmälda av hustru el- ler annan anhörig. Vidare kan noteras att något mindre än hälften av de män som sammanbor med minderåriga barn har anmälts av polis, åklagare eller domstol medan 27 % har anmälts av hustru eller annan anhörig. Kvinnor. Kvinnorna är i betydligt lägre utsträckning än männen rutinanmälda av polismyndighet, åklagare eller dom- stol (tab. 9.87). 44 % av kvinnorna (män 63 %) har anmälts på detta sätt. Bland kvinnorna finns också, såsom ti- digare påvisa—ts, ett lägre inslag fylle- rister än bland män-nen. Förhållandet mellan andelen fyllerister och andelen polisanmälda visar sig vara ungefär det- samma för båda könen.
Nära två tredjedelar av andelen kvin— nor av gruppen som är föremål för un- dersökning har anmälts av polismyndig-
het, vilken andel överensstämmer med andelen fyllerister i denna grupp (tab. 9.69). Medan endast 8 % av männen an- Inälts av annan person eller institu- tion har inte mindre än 17 % av kvin- norna anmälts på detta sätt. Tyvärr sak- n—as differentierade uppgifter om dessa anmälare. Det finns dock anledning för- moda att det förhållandet att alkohol- missbruk hos kvinnor betraktas som mindre socialt acceptabelt än alkohol- missbruk hos män utgör en delförkla- ring till den stora andelen anmälningar av denna karaktär. Andelen anmälda av granne eller hyrewärd är också högre än hos männen.
Liksom bland männen avtar andelen polisanmälda med stigande ålder (tab. 136, del II), och denna andel är högst i storstäderna (tab. 137, del II). Ande- len anmälda av make eller annan an— hörig sjunker liksom hos männen mot större kommuntyp.
Tabell 9.87. Anmälare i % — åtgärdens url. Kvinnor
Åtgärdens art .. Behandling Anmälare . Frivillig Forebyg- Eftervår- vid rådgiv- Samtliga under" förbindel- gande dande ningsb rå sökning se övervak- övervak- eller äv ning ning läkare Polismyndighet, åklagare eller domstol ........ 65 28 40 49 15 44 Länsnykterhetsnämnd . . 2 1 5 — — 3 Privatpraktiserande lä- kare ................ 2 —— — — 8 1 Make, annan anhörig eller sammanboende ...... 13 25 15 16 8 16 Tj änsteläkare eller annan befattningshavare vid sjukhus eller sjukvård 1 9 6 —— 8 5 Barnavårdsnämnd ...... 2 2 4 — — 2 Granne eller hyresvärd. . 4 9 6 9 — 6 Annan person eller in- stitution ............ 11 17 21 24 8 17 Självanmäld ........... — 9 2 2 53 6 Uppgift saknas ........ —— — 1 — — — 100 100 100 (100) (100) 100
Ärende vid rådgivningsbyrå
45-årig, gift fru uppsökte byrån på anmo— dan av läkare. Född och uppvuxen i Värm— land. Har sedan hon gifte sig vid 20-års ålder huvudsakligen skött hemmet. Maken tjänsteman med höga inkomster. Makarna har en vuxen dotter som är gift. Mannen sköter ekonomin. Hustrun får tillräckligt med pengar till hushållet. Tidigare var makarna utåt-riktade med många vänner. Under sen-are år tilltagande isolering. För- hållandet mellan makarna framställs som kyligt. Hustrun deprimerad och håglös. Al- koholsvårigheter sedan 4 år tillbaka; enligt uppgift från hustrun i anledning av äkten- skapstrassel. Tidigare vårdad på men-tal- sjuxklrus samt gått på behandling hos pri- vatpraktiserande läkare. Dricker 1—2 hel- flaskor vin per dag. Är i klimakteriet och har ångest, oro, och känner sig nervös. Ej känd hos nykterhetsnämnden.
Vid första besöket på byrån spänd, tre- .morös och blödig. Det ordinerades vita- miner och sedativa några dagar framåt. Samtidigt upptogs samtal-sbehand-ling. Bå- da makarna har sedermera besökt byrån, hustrun flera gånger hes socialarbetare men även hos läkare. Hon har visat sig intresserad av behandling. Förhållandet mellan makarna, och skamkän-slan över hennes alkoholproblem har penetrera-ts. Ma- ukens tveksamhet inför möjligheterna att behandlingen skall ge något resultat har även diskuterats. Samtalskontakten fort- sätter och efter 10 besök hos socialarbetare visar hustrun en öppnare attityd, verkar piggare och gladare. Hennes isolering från omvärlden har förändrats så att hon åter vågar träffa gamla vänner.
Handläggningens kontinuitet
Ur behandlingssynpunkt anses .det ange- läget att så få olika tjänstemän/förtroen- demän som möjligt udirekrt handhar kon- takten med en klient vid handläggning av ett ärende. Principiellt bör en och samma tjtälnist-eman/föntroendeman allt- så handha huvudansvaret för det en- skilda behandlingsärendet och helt sva- ra för den personliga kontakten med klienten. Detta kan främst motiveras
med att en utgångspunkt för att en framgångsrik betrandlingsmetodik skall kunna tillämpas är att en relativt djup— gående personlig relation tillskapas mel- lan socialarbetare och klient. Självfallet utesluter detta sätt att arbeta inte att olika former av lagarbete kring klien— tens problem kan och ofta bör komma till stånd eller att kanske olika exper- ter kan konsulteras när det gäller spe- ciella frågor. Mot denna bakgrund tor- de såled-es förutsättningar för ett fram- gångsrikt behandlingsarbete ofta sak- nas, om flera socialarbetare avlöser varandra vid handläggningen av ett nykterhetsvårdsären-de. Vissa kurativa belrantdlivngsinsatser kan visserligen ge- nomföras även under sådana förhållan- den, men klientens primära problem torde ej kunna påverkas lika effektivt. Män. Ärendena beträffande 62 % av samtliga män har handlagts av en per- son, 21 % har handlagts av två per- soner och 16 % av tre eller flera (tab. 9.88). ($% av samtliga ärenden har handlagts av fem eller flera tjänstemän.
Mena ingripande åtgärder har i högre grad än undersökningar och frivilliga förbindelser handlagts med ombyte av nykterhetsvårdare. Även om dessa ären- den oftast pågått under längre tid än t. ex. undersökningarna, är det anmärk— ningsvärt att över en femtedel av de eftervårdande övervakningarna var för sig har handlagts av fem eller flera per— soner, vilka alltså avlöst varandra som övervakare. Det är uppenbart att över- vakningar som handlägges på så sätt inte har något mera än möjligen en kontrollerande funk-tion.
Ett mycket starkt samband kan konstateras mellan flera handläggare och ökad tätortskaraktär hos kommun- typ (tab. 9.89). I inte mindre än en fem— tedel av de ärenden som handlades i storstäderna har således fyra eller fle-
Tabell 9.88. Handläggningens kontinuitet i % — åtgärdens art. Män
Åtgärdens art .. ., Behandling Det aktuella arendet . . . Forebyg- Eftervår- . . . har handlagts av Under- FnYm'g gande dande Wii rådgiv- Samtliga .. . forbmdel- .. _, nmgsbyrå sokning overvak- overvak- se . . eller av ning ning läkare 1 person .............. 81 60 47 40 71 62 2 personer1 ............ 13 29 28 21 16 21 3 » ............ 3 9 10 9 9 7 4 » ............ 1 — 7 6 — 3 5 eller flera personerl. . . 1 2 8 22 2 6 Uppgift saknas ........ 1 — — 2 2 1 100 100 100 100 (100) 100
1 På grund av personalbyte, semester och dylikt.
ra olika handläggare förekommit, vil— ken andel i övriga kommuntyper är en- dast 3, 4 resp. 1 %. Hög frekvens av om- byte på tjänstemän är således ett stort problem för storstädernas nykterhets- nämnder. Det kan nämnas att inte mind- re än 26 % av stockholmsärendena hade handlagts av fyra eller flera tjänste- män; motsvarande andel för Göteborg var 10 % och för Malmö 12 %. Stock- holm intar härvid en särställning.
Kvinnor. Ärenden rörande kvinnor har i ännu högre grad än beträffande män handlagts av flera än en tjänsteman. En- dast hälften av samtliga ärenden (män 62 %) har handlagts av en tjänsteman (tab. 9.90). Inte mindre än 13% av samtliga ärenden (män 6 %) har hand- lagts av fem eller flera personer. Liksom för männen gäller att mera ingripande åtgärder har handlagts av fler olika tjänstemän än undersökning-
Tabell 9.89. Handläggningens kontinuitet i % —— boendeort. Män
Boendeort .. Andra . Det aktuella arendet .. Övriga . stader .. Lands— . Samtliga har handlagts av Storstäder? med över stader kommu- Uppgift och saknas 50 000 k" . ner . opingar mv. 1 person ........... 50 71 66 75 82 62 2 personer1 ......... 21 21 23 18 6 21 3 » ......... 9 4 6 5 _ 7 4 » ......... 7 1 1 1 6 3 5 eller flera personer1 12 2 3 — — 6 Uppgift saknas ..... 1 1 1 1 6 1 100 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 259 102 170 112 17 660
1 På grund av personalbyte, semester och dylikt. 2 Stockholm, Göteborg och Malmö.
Tabell 9.90. Handläggningens kontinuitet i % — åtgärdens arl. Kvinnor
Åtgärdens art
Behand-
Det aktuella ärendet . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . har handlagts av Under- I:"rnnlhg gande dande rådgiv- Samtliga .. , . forbmdel- .. , .. _ . sokning se overvak- overvak- nmgsbyrå ning ning eller av läkare
1 person ........... 76 56 31 29 69 50 2 personer1 ......... 16 23 25 25 12 22 3 » ......... 2 10 16 13 12 10 4 n ......... 1 5 6 4 7 4 5 eller flera personer1 1 6 22 29 — 13 Uppgift saknas. . . . . 4 — — — —— 1 100 100 100 (100) (100) 100
1 På grund av personalbyte, semester och dylikt.
arnfa, som har kortare handläggnings- tid. 28 % av de förebyggande övervak- ningarna (män 15 %) har handlagts av fyra eller flera än fyra olika handläg- gare.
Sambandet mellan ökad vtältOFthmd och flera handläggare är starkare än hos männen, enligt vad som framgår vid jämförelse mellan tabell 9.91 och
9.89. 25% av kvinnoärendena (män 19 %) i storstäderna har handlagts av fyra eller flera tjänstemän, en före- teelse som praktiskt taget ej finns i andra kommuntyper. Inte mindre än en tredjedel av stockholmsärendena (män 26 %) hade handlagts av fyra eller flera tjänstemän, vilken andel för Göteborg endast var 6 % (män 10 %)
Tabell 9.9]. Handläggningens kontinuitet i % — boendeort. Kvinnor
Boendeort .. Andra . Det aktuella arendet .. Övrlga . stader .. Lands- . Samtliga har handlagts av Storstäder” med över stader kommu- Uppgift och saknas 50000 kö in ar ner inv. p g 1 person ........... 39 64 72 74 100 50 2 personer1 ......... 20 29 21 23 —— 22 3 » ......... 14 6 6 3 —— 11 4 » ......... 6 1 _ — — 4 5 eller flera personer1 19 _ 1 — —— 12 Uppgift saknas ..... 2 -— — —— — 1 100 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 286 66 68 31 2 453
1 På grund av personalbyte, semester och dylikt. 2 Stockholm, Göteborg och Malmö.
och för Malmö 10 %— (män 12 %). Stock— holm intar sålunda även beträffande kvinnor-na en särställning.
Vidtagna hjälpåtgärder
Det är självfallet förenat med i det närmaste oöverkomliga svårigheter att vid en undersökning av denna typ ob- jektivt mäta de behandlingsinsatser som förekommit i de enskilda ärendena och resultaten av dessa. Samtidigt är emel- lertid detta en ytterligt central fråge- ställning. Samhället ingriper årligen en- ligt Nvl mot 10 OOO-tals människor i lan- det mot bakgrund av att de »miss-brukar alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan». Lagstift- ningen rekommenderar främst förebyg- gande hjälpåtgärder för missbrukets be— handling. Exemplifiering av sådana åt- gärder återfinns i 14 & Nvl. Män. Med utgångspunkt från hjälpåt- gärderna i 14 & ställdes i formuläret en fråga om i vilken omfattning hjälp- åtgärder vidtagits eller inletts i ärenden av olika typ, varvid enligt Nvl:s intentio- ner förutsattes att dessa hjälpåtgärder kunde vidtagas oavsett ärendets art, om blott alkoholmissbruk enligt 1 & före- låg. Det bör observeras att flera olika hjälpåtgärd—er ofta förekommit avseen- de en och samma person, varför pro- cen-ttalens summa blir större än 100 %. Av samtliga män har i samband med det aktuella ärendet 41 % ej vari-t före- mål för någon av de uppräknade hjälp- åtgärdernia (tab. 9.92). Denna andel bör dock bedömas mot bakgrund av att nykterhetsvårdslagen ej är tillämplig beträffande samtliga undersöknings- ärenden samt att en ej obetydlig del av de aktuella ärendena aktualiserats i samband med eller omedelbart före en- kävtundiersökningens genomförande. Det framgår också att andelen män som ej
varit föremål för hjälpåtgärd är störst (75 %) vid pågående undersökning och sjunker mot mera "ingripande åtgärd och vid eftervårdande övervakning. I det senare fallet är andelen 13 %.
Den vanligaste hjälpåtgärden är öp- pen medicinsk behandling eller läkar- konsultation förmedlad av .nämnden, vilken åtgärd förekommit eller inletts i dryg-t en tredjedel av samtliga ären- den. Särskilt kan observeras att denna andel utgör över hälften av de män som är föremål för frivillig förbindelse, men andelen är också stor vid mera ingripan— de åtgärd.
Den där-näst vanligaste »hjälpå-tgär- den» är att klienten enligt 14 ä 2 mom. avstänglts från inköp av alkoholhaltiga drycker. I nära en tredjedel av samtliga ärenden har nykterhetsnämnd medver— kat till sådan åtgärd. Av de eftervårda- de har nära två tredjedelar »avstängts. Självfallet kan det ifrågasättas om den- na åtgärd är att betrakta som en hjälp- åtgärd jämförbar med de övriga. I många ärenden är den emellertid den enda »hjrälpå-tgärd» som vidtagits.
Frekvensen av övriga hjälpåtgärder är väsenl-igt lägre. 14 % av samtliga män har erhållit hjälp till anställning, ar- betsvård i någon form eller ombyte "av verksamhet eller vistelseort. Denna an- del utgör 'inte mindre än 36 % av de män som är föremål för eftervårdande åtgärd, varför det finns skäl att miss- tänka att förflyttningen från anstalten till hemorten ibland här har betraktats som sådan hjälpåtgärd.
Hjälp till bostad, medverkan till med- lemskap i nykterhetsförenving, sluten medicinsk behandling och vård på en- skild vårdanstalt har totalt sett endast förekommit i låg omfattning. Inte mind- re än en fjärdedel av de eftervårdade har dock erhållit hjälp med bostads- anskaffning. Enligt vad som framgår av
Åtgärdens art .. _ Behandling Hjälpåtgärder1 U Frivillig Forebyg- EfterVår' vid rådgiv— Samtliga nder- f.. . gande dande . .. . orblndel- .. .. _ nmgsbyrå sokning se overvak- overvak- eller av ning nmg läkare
Hjälp till anställning eller
ombyte av verksam— het eller vistelseort. . . 4 12 18 36 11 14 Hjälp till anskaffande av
bostad .............. 1 9 7 24 7 7 Föranstaltande om att
alkoholhaltiga drycker
ej utlämnas ......... 9 21 54 64 4 31 Medverkan till medlem-
skap i nykterhetsför- ening eller annan orga-
nisation ........... 2 16 7 5 4 6 Öppen medicinsk be-
handling. Läkarkon- sultation eller polikli- nisk behandling hos läkare, förmedlad av nämnden ............ 15 51 45 38 76 35 Sluten medicinsk behand-
ling. Sjukhusvård . . . . 3 13 11 13 4 8 Vård på enskild vårdan-
stalt ................ 1 7 10 3 13 6 Gruppterapi eller grupp-
verksamhet .......... — 1 1 — — —— Inga av ovannämnda
hjälpåtgärder har vid- tagits ............... 75 29 20 13 18 41 2 ..................... 100 100 100 100 100 100 1 Hjälpåtgärder som vidtagits eller inletts under pågående undersökning, åtgärd eller be-
handling.
” För en och samma person kan gälla flera olika hjälpåtgärder, varför summan av procent— talen blir mera än 100.
tab. 9.10 saknade trots detta en fjärde- del av de (eftervårdade männen fast bo- stad vid undersökningstillfället.
Nykterhetsnämnd har medverkat till medlemskap i nykterhetsförening eller annan organisation beträffande inte mindre än 16 % av männen som var föremål för frivillig förbindelse. Det är här sannolikt att det aktuella medlem- skapet ofta gäller någon länkorganisa- tion.
Frekvensen hjälpåtgärder visar inga
anmärkningsvärda variationer med ål- der och civilstånd.
Bland 'de män, som ej under åren 1954—1964 vårdats på allmän anstalt, har nära hälften ej varit föremål för hjälpåtgärd i samband med det aktuella ärendet (tab. 138, del II). 34% av dessa män har dock erhållit medicinsk behandling eller läkarkonsultation; en fjärdedel har blivit avstängda för inköp av alkoholhaltiga drycker.
Hjälpåtgärder förekommer i högre
grad bland dem som erhållit anstalts- vård. Den enperiodvårdade och den flerperiodvårdade grupp som har tidi- gare erfarenhet av anstaltsvård företer inbördes inga anmärkningsvärda skill- nader när det gäller frekvens av vidtag- na eller påbörjade hjälpåtgärder i det aktuella ärendet. Mera än hälften av männen är avstängda från inköp, en »hjälpätgärd» som således är vanligast bland dem som erhållit anstaltsvård. Medicinsk behandling eller läkarkon- sultation har även förekommit i något större utsträckning bland dessa grup-
per (39 respektive 43 %) än bland de ej anstaltsvårdade männen (34 %). Kvinnor. Det är vanligare att hjälp- åtgärder vidtages i ärenden beträffande kvinnor än beträffande män. 30 %(män 41 %) har ej varit föremål för någon av de specificerade hjälpåtgärderna (tab. 9.93). Liksom hos männen är den van- ligast förekommande hjälpåtgärden lä- karkonsul—tation eller poliklinisk be- hiandling av läkare efter förmedling av nykterhetsnämnd. Över hälften av kvin— norna (män 35 %) har blivit föremål för sådan åtgärd. Andelen överstiger
Tabell 9.93. Vissa hjälpåtgärder i % — åtgärdens art. Kvinnor
Åtgärdens art .. _ Behandling Hjälpåtgärderl U Frivillig Forebyg* EnerVår' vid rådgiv- Samtliga nder- f.. . gande dande . .. . orbmdel- .. .. nmgsbyrå sokning overvak- overvak- se . . eller av ning ning läkare
Hjälp till anställning eller
ombyte av verksamhet eller vistelseort ...... 2 6 5 13 8 5 Hjälp till anskaffande av
bostad .............. 2 6 12 22 4 9 Föranstaltande om att
alkoholhaltiga drycker
ej utlämnas ......... 6 29 75 76 8 43 Medverkan till medlem-
skap i nykterhetsför-
ening eller annan orga-
nisation ............. — 9 2 4 — 3 Öppen medicinsk behand-
1ing.Läkarkonsultation
eller poliklinisk be- handling hos läkare, förmedlad av nämnden 17 62 65 76 73 53 Sluten medicinsk behand-
ling. Sjukhusvård. . . . 6 9 9 11 23 9 Vård på enskild vårdan-
stalt ................ — 6 8 11 — 5 Gruppterapi eller grupp-
verksamhet .......... — — —— _— —— — Inga av ovannämnda
hjälpåtgärder har vid-
tagits ............... 75 26 8 9 12 30 2 .................... 100 100 100 100 100 100
1 Hjälpåtgärder som vidtagits eller inletts under pågående undersökning, åtgärd eller be—
handling.
2 För en och samma person kan gälla flera olika hjälpåtgärder, talen blir mera än 100.
varför summan av procent—
60 % vid frivillig förbindelse och ökar mot mena ingripande åtgärd. För kvin- norna gäller således att det är relativt vanligt att medicinsk expertis anlitas av nykterhetsnämnderna i undersök- nings- och speciellt i behandlingsarbe— tet.
Fönanstaltande om att alkoholhaltiga drycker ej utlämnas förekommer an- märkningsvärt nog oftare hos kvinnorna (43 %) än hos männen (35 %). Andelen ökar _ liksom hos männen — mot mera ingripande åtgärd. Bortsett från hjälp till bostad och sluten medicinsk be— handling förekommer övriga hjälpåt— gärder i lägre frekvens hos kvinnorna än hos männen, men skillnaderna är obetydliga. En tredjedel av de ej an- staltsvårdade kvinnorna (män 48%) har ej varit föremål för hjälpåtgärd i det aktuella ären-det (tab. 139, del II). En ökad insarts av hjälpåtgärder kan konstateras hos de kvinnor som vårdats på anstalt, ett förhållande som kunde
observeras även hos männen. Inte mind- re än 77 % av de kvinnor (män 43 %) som vårdats två eller flera perioder har t. ex. varit föremål för läkarkonsultation eller erhållit medicinsk behandling, vil- ken andel av de som ej vårdats på an— stalt utgör 49 % (män 34 %).
Tvångsåtgärdemas art
Den officiella nykterhetsvårdsstatistiken redovisar vidtagna tvångsåtgärders för- delning efter indikationer enligt 15 & Nvl. Det är dock ej möjligt att med utgångs- punkt frän denna statistik bedöma i Vi]— ken omfattning en viss indikation åbe- ropas utan att samtidigt en eller flera andra [indikationer åberopas. I syfte att belysa denna frågeställning inför- skaffades vid undersökningens genom- förande uppgifter härom. Män. Det är vanligast att pliktförsum- melser och/eller andra indikationer åbe- ropats som grund för tvångsåtgärd (tab. 9.94).
Tabell 9.94. Senast tillämpad indikation enligt 15 å i % — åtgärdens art. Män
Åtgärdens art Indikation Förebyggande Eftervårdande Samtliga övervakning1 övervakning”
,Enbart farlig för annan (155a) .......... 1 8 3 .Enbart farlig för eget liv (15 åa) ........ —— 1 — Farlig för annan + farlig för eget liv
(15 sa) ............................. 2 1 2 Farlig för annan och/eller för eget liv +
annan indikation ................... 3 8 5 Enbart parasitism (15 äe) .............. 7 3 5 Enbart hjälplöshet (15 äd) ............. 30 15 24 Enbart grovt störande levandssätt (15 äe) 3 — 2 Enbart fylleriindikationen ............. 29 24 28
Enbart kringflackande ................ _— — —— Pliktförsummelse (15 åh) och/eller andra
indikationer än farlighet i kombination 23 40 30 Uppgift saknas ....................... 2 _ 1
100 100 100
Absoluta tal 198 87 285
1 Övervakning enligt 15 5 och övervakning efter anstånd med verkställighet av beslut om
tvångsintagning.
2 Försökspermitterade och utskrivna från allmänna vårdanstalter.
Fylleriindikationen — som föreslogs slopad av 1956 års nykterhetsvårdsnt- redning — är enda specialindikation bakom inte mindre än 28 % av de vid- tagna xtvångsåtgärderna, vilket kan be- tecknas som anmärkningsvärt. Som framgår ».av tabellen har således inte mindre än en fjärdedel av de eftervår- dade männen tagits in på allmän anstalt på grundval endast av fylleriindikatio- nen. Detta innebär att dessa två—ngsom- händertaganden formellt :ej har grundats på någon egentlig vårdindikation, utan förutom hemfallenhetsindikationen en- dast på förutsättningen att klienten un- der den senaste tvåårsperioden befun- nits skyldig till minst tre fylleriförseel- ser eller därmed jämställda handlinga .
Hjälplöshetsindikationen (15 & (1) är den därnäst vanligast åberopade inn- dikuationen. En fjärdedel av tvångsåt- gärderna har endast denna indikation som bakgrund.
Övervakning enl. 15 5, hjälplöshetsindika— tionen 415—årig frånskild byggnads-arbetare som med anledning av upprepade fylleriförseel- ser blivit föremål för undersökning. Han är vid-are känd av nykterhetsnämnden, och har förut varit föremål för erinran 1952 och 1953 samt 1955. Undersökning enl Nvl har vidtagits åren 1961, 1962, 1963 och 1964. Han har under åren 1951—1964 ådragit sig 11 fylleriförseelser. Under år 1965 har han gjort sig skyldig till 5 förseelser. Bostads— och arbetsförhållandena synes vara oordnade. Har enligt egna uppgifter haft inkomst av arbete cirka 500 kronor för 11/2 månad sedan. Han log—erar än här och än där. Senast kända adress är Frälsningsar- méns Hotell. På grund av hans oordnade bostadsförhållanden har någon ordentlig kontakt ej kunnat erhållas. Vid besök på byrån har han varit berusad. Uppenbart föreligger alkoholmissbruk och av tidigare handlingar i ärendet framgår att han pe- riodvis i mycket allvarlig omfattning miss— brukar spritdrycker. Nykterhetsvårdslagen 1 och 15 & synes tillämpliga. Hemfalle-nhet åt alkoholmissbruk styrkes genom de många
fylleriförseelserna. Till följd av sitt alko— holmissbruk är han ur stånd att taga vård om sig själv. Nämnden beslöt övervakning jämlikt 15 5.
Av särskilt intresse är i vilken om— fattning »s. k. farlighet åberopats som grund för tvångsåtgärder. Det framgår att indikationen »farlig för annan» åbe- ropats som enda indikation i 3 % av samtliga tvångsåtgärdsfall, men i 8 % av de fall där anstaltsvård föregått över- vakningen.
Enbart indikationen »farlig för eget liv» tillämpas knappast 'i någon ut- sträckning, medan »farlig för annan» tillsammans med »f-arlig för eget liv» åberopas i 2 % av samtliga fall. Totalt sett (har »farlighet» åberopats i vart tionde fall av tvångsåtgärd. I hälften av dessa fall har även annan indikation åberopats.
övervakning enl. 15 &, farlighet 54-årig gift målare med två m. å. barn har anmälts till nämnden genom kriminalpo- lisen, som omhändertagit honom som ifrå- gasatt farlig alkoholmissbrukare. Han har vid en misshandel 1953 tillfogats en all- varlig skallskada och därefter visat en då- lig alkoholreakrtion 'som alltmer synes ha försämra-ts under de senaste åren. Det har vidare framkommit, att han ända sedan 1956 praktiskt taget regelbundet druckit spritdrycker 3 ggr i veckan, varvid han nästan alltid varit påverkad, ibland starkt berusad med svåra skadeverkningar _i hem- mot .som följd. I spritpåverkat tillstånd har han nämligen visat en påfallande svart- sjuka och aggressivitet Inot hustrun. När han blir spritpåverkad komm-er han regelmäs- sigt med grova beskyllningar och förolämp- ningar mot henne, ofta även i de två minder- åriga flickornas närvaro, vars psykiska hälsa nog kan antas ta viss skada av dessa upp— repade händelser. Situationen hade nu bli- vit akut i samband med att mannen gick sjukskriven för en armbågssk-ada och han hade under sjukskrivningstiden sup-it dag- ligen. Kvällen före polisens anmälan hade han varit starkt berusad och hustrun fick barikadera sig i ett av lägenhetens rum. När han fortsatte att hota och bråka nöd-
sakades hon att senare på natten tillkalla polis. Mannen får anses vara h_emfallen åt alkoholmissbruk. Genom sitt uppträdan- de i hemmet i samband med alkoholmiss- bruk torde han få anses vara farlig för såväl hustruns s—om barnens psykiska hälsa. Då 15 & ansågs tillämplig beslöts övervak- mng.
Pliktförsummelse som enda indika- tion och/eller landra indikationer i förening har åberopats i 30 % av samt— liga fall. Dessa kombinationer förekom- mer oftare som grund för anstaltsvård (40 %) än för förebyggande övervak- ning.
Övervakning enI. 15 å”, purasilism och grovt störande levnadssätt
232—årig ogift, elektriker har anmälts till nämnden av läkare vid mentalsjukhus. Han har varit aktuell hos nykterhetsnämnden under åren 1957—1964. Åren 1960—1962 vistades han periodvis på allmän anstalt för alkoholmissbrukare. Han utskrevs från sådan anstalt för två år sedan med ett års övervakning och har sedan dess ej varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Han bor hos sin moder, som är nervklen och vårdats härför på mentalsjukhus. Vid ett av henne gjort återbesök vid nämnda sjuk- hus, hade hon beklagat sig över sonens alkoholvanor. Överläkaren anmälde för- hållandet till nykterhetsnämnden. Vid verkställd undersökning har det framkom— mit, att han missbrukar sprit periodvis. Han förtär då sprit upp till fyra dagar i sträck. Härunder uteblir han från sitt ar— bete, fullgör icke sina ekonomiska skyldig- hetentill sin moder samt uppträder bråkigt och besvärligt hemma. 15 5 nykterhets- vårdslagen är tillämplig. Hans fortlöpande alkoholmissbruk styrker hemfallenheten och till följd av sitt missbruk ligger han sin moder till last samt för ett för henne störande levnadssätt. Nämnden fattade be- slut om övervakning.
Den s. k. farlighetsindikationen är ej speciellt frekvent i någon åldersgrupp, vilket dock gäller för »hjälplöshetsindi- kationen», som åberopats som grund för åtgärd mot 27 % av männen i ål- dern 60—64 år men endast mot 3 % av
gruppen 21—24 år (tab. 140, del II). Beträffande denna indikation finns tal-lt- så ett starkt samband med ålder, ett samband som ej föreligger vid andra indikationer.
Det är inte ovanligt att tvångsåtgär- dernas fördelning på de olika indika- tionerna enligt 15 & varierar i kommu- ner av olika storlek (tab. 9.95).
Med reservation för ett par gruppers storlek framgår att farlighetsindikatio— nen åberopats i väsentligt lägre utsträck- ning i storstäderna (6 %) än i övriga kommuntyper, där denna andel ökar med avtagande kommunstorlek till 15 % i både övriga städer och köpingar samt i landskommuner. Det synes osannolikt att detta förhållande i någon högre grad kan ha annan orsak än att nykterhets- nämnderna i mindre kommuner är me- ra benägna att tillämpa farlighetsindika- tionen än t. ex. storstadsnämnderna, där större personella och andra resurser och vidare större erfarenhet av nykter- hetsvårdslagens tillämpning tydligen medför att denna indikation tillgripes endast undantagsvis. Det kan emellertid noteras att av de sex män i storstads- materialet, beträffande vilka farlighets- indikationen åberopats, inte mindre än fem bodde i Malmö. Även detta förhål— lande synes tyda på en skiftande praxis när det gäller nykterhetsvårdslagens tillämpning i här avsett hänseende. Sannolikt påverkas praxis av den en- skilda nykterhetsnämndens allmänna inställning till nykterhetsvårdande åt- gärder av tjänstemännens inställning och värderingar i dessa frågor och inte minst av den enskilda länsstyrelsens ut— gångspunkter vid handläggning av nyk— terhetsvårdsmål.
Att fylleriindikationen tillämpas i väsentligt högre utsträckning i stor- städer och i andra större städer än i mindre städer och landskommuner får
Tabell 9.95. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % _ boendeort. Män
Boendeort Andra . Indikation städer 05333 Lands- Samtliga Storstäder med över sta er kommu- och 59 000 köpingar ner an. Enbart farlig för annan (15 åa) ........ 3 3 6 —— 3 Enbart farlig för eget liv (15 åa) ....... — — — 2 -— Farlig för annan + farlig för eget liv (15 ga) .......................... 1 _ 1 6 2 Farlig för annan och/eller för eget liv + annan indikation ................. 2 7 8 7 5 Enbart parasitism (15 åc) ............ 9 —— 4 4 5 Enbart hjälplöshet (15 sd) ........... 28 32 21 28 25 Enbart grovt störande levnadssätt (15 äe) ........................... 2 — —— 6 2 Enbart fylleriindikationen ........... 33 32 24 17 28 Enbart kringflackande .............. -— —— — — —— Pliktförsummelse (15 gb) och/eller andra indikationer än fastighet i kombination 22 26 36 30 30 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 259 102 170 112 660
ses mot bakgrund av den högre fylleri- frekvensen i förstnämnda kommunty- per. Det kan nämnas att av de 29 per- soner, beträffande vilka farlighetsindi- kationen åberopats, 8 är ogifta, 15 gifta, & frånskilda och 1 änkling. Detta inne— bär att det är ungefär lika vanligt före- kommande att dessa personer är ensam- stående som att de är gifta. Ungefär hälften av de »farliga» männen sam- manbodde med barn under 16 år.
Det visar sig att den senast tillämpade indikationen med hänsyn till art ej varierar anmärkningsvärt med anstalts- erfarenhet (tab. 141, del II). Som exem- pel härpå kan nämnas att enbart hjälp- löshetsindikationen tillämpas i ungefär en fjärdedel av ärendena oavsett om anstaltsvård förekommit eller ej under den senaste tioårsperioden. På likartat sätt förhåller det sig med fylleriindika- tionen. Man hade kunnat vänta sig att
båda dessa indikationer skulle vara 'av- sevärt mera frekventa bland de som tidigare vårda-ts på allmän anstalt, än bland de män som ej erhållit anstalts- vå-rd.
Av de 29 män beträffande vilka far- lighetsindikationen åberopats har 9 ej tidigare erhållit medicinsk behandling eller vård, medan de övriga erhållit olika former av sådan behandling eller värd. 11 har vårdats på mentalsjukhus.
Ett starkt samband föreligger mellan hjälplösheftsindikationens tillämpning och förekomst av tidigare medicinsk/ psykiatrisk behandling. Enbart denna indikation har åberopats beträffande 73 män. 14 (19 %) av dessa har ej ti- digare erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling, 40 (55 %) har erhållit poli- klinisk behandling och ej mindre än 25 män (34 %) har vårdats på mentalsjuk— hus.
I tabell 142, del II belyses sambandet mellan indikation och fyllerifrekvens. Med reservation för att gruppen »ej fyllerister» är liten visar det sig att an- delen »farliga» är högst i grupper med låg fyllerifrekvens och lägst bla-nd vane- fylleristerna. Ett motsvarande samband kan konstateras föreligga beträffande hjälplöshertsindiklationen. Enbart denna indikation har åberopats för tvångsåt— gärd mot 39 % av til-Itällighetsfylle- ristenna men endast 8 % av vanefylle- risterna.
Förhållandet är det motsatta när det gäller fylleriindikationen. Denna har för vanefylleristerna åberopats som enda indikation för inte mindre än 55 %.
Det kan nämnas att 16 av de 29 »far— liga» alkoholmissbrukarn—a anmälts till nykterhetsnämnd av polismyndighet, åklagare eller domstol, 9 av hustru, an- nan anhörig eller sammanboende, 3 av annan person eller institution samt att 1 (»farlig för eget liv») är Asjätlva-nmäld. Det bör dock anmärkas, att även .de fall som aktnalisena-ts av polis ofta primärt är anmälda av hustru eller annan när- stående, som li en akut situation vänt sig direkt till polisen.
Vidare kan nämnas att av 73 perso- ner, beträffande vilka endast hjälplös- hetsi—ndika—tionen åberopats, 26 anmälts av polismyndighet eller motsvarande organ, 19 anmälts av hustru eller annan närstående person och 5 anmält sig själva. Denna fördelning får ses mot bakgrund av bestämmelsen i 21 5 1 mom. Nvl att »xpxolismyndigh-eten må ock :till- fälliglt omhändertaga den beträffande vilken sannolika skäl föreligga för att han är hemfallen åt alkoholmissbruk och på grund av oförmåga att taga vård om sig själv är i trängande behov av omedelbar vård».
Av de 78 män beträffande vilka en- bart fylleriindikationen har åberopats,
har 69 (88 %) anmälts av polismyndig- het eller motsvarande. Endast 4 män har anmälts av hustru eller annan när- stående person.
I 7 fall av 27 där återintagning på allmän vårdanstalt (enligt 55 5 Nvl) fö- rekommit ligger enbart fylleriindikatio— nen till grund för det ursprungliga in- tagningsbeslntet. Som tidigare påvisats användes enbart fylleriindikationen som grund för 28 % av tvångsåtgärder— na. Här-till kan alltså konstateras att det inte är ovanligt att beslut om i många fall långvariga frihetsberövanden grun- das på enbart klientens fylleriomhän- dertaganden.
Av samtliga 87 män som är föremål för övervakning efter vård på allmän anstalt har 25 (29 %) senast varit före- måd för återin-tagn'ing enligt 55 %, vil— ket alltså innebär att dessa män är underkastade intagningsförordnanden och/eller lycdnadrsföreskrifter i en följd under mera än två år. Sådan återintag- ning är vanligast i åldersgruppen 45— 49 år.
Det framgår att vå-rdtidens längd för 72 % av männen understiger 4 månader, men att den för 3 % kan uppgå till mera än 6 månader (tab. 9.96). Vårdtiderna för de gifta männen är som regel kor- tare än för de ensamstående. Längre
Tabell 9.96. Anstallsvårdens längd. Män
Vårdperiodens längdl Samtliga” (månader) Ant. % — 1 ................ —— —— 1— 2 ................ 7 8 2— 3 ................ 27 31 3— 4 ................ 37 43 4— 5 ................ 9 10 5— 6 ................ 4 5 6—12 ................ 3 3 87 100
1 Senaste vårdperiod på allmän anstalt. 2 Samtliga 87 män, som är föremål för efter— vårdande övervakning.
Vårdperioder förekommer oftare för män som saknar fast bostad i hemorten än för män som har fast bostad. De ar- betsinstabila männen erhåller vidare längre vårdtider än de arbetsstabila. Något samband mellan anstaltsvå'rdens längd och tidigare anstaltserfarenhet kan däremot ej konstateras i materialet.
I de fall där enbart fylleriindikatio- nen ligger till grund för intagningsbe— slutet tillämpas längre vårdtider än när andra indikationer åberopats.
Slutligen kan nämnas att 91 % av männen efter den senaste vårdperioden på allmän anstalt återvände till tidigare vistelsekommun. 1 % återvände till grannkommun, medan 8 % efter för- sökspermissionstillfället flyttade till an- nan kommun, eller åtminstone vistades i annan kommun. Kvinnor. Fylleriindikationen tillämpas när det gäller kvinnorna i väsentligt lägre grad än när det gäller männen. Enbart denna indikation har tillämpats för åtgärd mot 8 % av kvinnorna (män
28 %), vilket självfallet får ses mot bak- grund av kvinnornas väsentligt lägre fyllerifrekvens (tab. 9.97).
Hjälplöshetsindikationen dominerar istället som specialindikation. Över hälf- ten av dem har blivit föremål för tvångs- åtgärd enbart på denna grund. Endast en kvinna har ansetts enbart farlig för annan. Att enbart farlighetsindiikatio- nen tillämpas förekommer således prak- tiskt taget ej när det gäller kvinnliga alkoholmissbrukare.
Enbart hjälplöshetsindikationen är liksom beträffande männen mest fre- kvent i de högre åldersgrupperna, men i motsats till hos männen har redan i åldersgruppen 30—34 år 23% blivit föremål för tvångsåtgärd enbart med åberopande av denna indikation (tab. 143, del 11).
Det konstaterades beträffande män- nen att f—arlighetsindikationen åberopas i lägre grad i storstäderna än i andra korn-muntyper. Denna tendens är som framgår av tabell 9.98 ännu starkare
Tabell 9.97. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % — åtgärdens ari. Kvinnor
Åtgärdens art Indikation Förebyggande Efter-vårdande Samtliga övervakning1 övervakning2
Enbart farlig för annan (15 Ga) .......... — 2 — Enbart farlig för eget liv (15 Sa) ........ —— — — Farlig för annan + farlig för eget liv (15 åa) —— _ ——
Farlig för annan och/eller för eget liv +
annan indikation ................... 2 4 3 Enbart parasitism (15 sc) ............. 2 — 2 Enbart hjälplöshet (15 Qd) ............ 54 45 52 Enbart grovt störande levnadSSätt (15 äe) 6 — 5 Enbart fylleriindikationen ............. 6 16 8
Enbart kringflackande ................ — — — Pliktförsummelse (15 gb) och/eller andra
indikationer än farlighet i kombination 29 33 30
Uppgift saknas ....................... 1 — —
100 (100) 100
Absoluta tal 170 45 215
1 Övervakning enligt 15 å och övervakning efter anstånd med verkställighet av beslut om
tvångsintagning.
2 Försökspermitterade och utskrivna från allmänna vårdanstalter.
Tabell 9.98. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % — boendeort. Kvinnor Boendeort Indikation Storst"der Övriga kom- Samtliga a muntyper Enbart farlig för annan (15 åa) .................. —— 1 — Enbart farlig för eget liv (15 åa) ................ — — Farlig för annan + farlig för eget liv (15 ga) ...... —— — — Farlig för annan och/eller farlig för eget liv + annan indikation .................................. _ 8 3 Enbart parasitism (15 åc) ..................... 1 3 2 Enbart hjälplöshet (15 sd) ..................... 54 48 52 Enbart grovt störande levnadssätt (15 Se) ........ 3 9 5 Enbart fylleriindikationen ...................... 10 4 8 Enbart kringflackande ........................ — — -— Pliktförsummelse (15 gb) och/eller andra indika- tioner än farlighet i kombination ............. 32 27 30 100 100 100 Absoluta tal 286 165 453
markerad bland kvinnorna, där det överhuvudtaget ej förekommit att far- l-ighetsifn-dikationen åberopats i stor— stadsgruppen.
Hjälplöshetsindjkationen h-ar åbero- pats i väsentligt högre grad beträffande kvinnor som saknar bostad och/eller ej sammanbo-r med barn, än beträffan- de kvinnor som sammanbor med min- deråriga barn. Indikationen »grovt stö- rande levnadssätt» är den indikation som vanligast tillämpats beträffande kvinnor sammanboende med barn.
De olika indikationerna är, liksom beträffande männen, ungefär lika fre- kventa oavsett om anstaltsvård förekom- mit eller ej (tab. 144, del II).
Enbart hjälplösh-ertsitndikationen har åberopats beträffande 112 kvinnor. En- dast 17 % hwar ej erhållit medicinsk be- handling eller vård. 66 % har erhållit poliklinisk behandling och ej mindre än 37 % hrar vårdats på mentalsjukhus.
Det samband som kunde konstateras hos männen mellan låg fyllerifrekvens och tillämpning av farlighets- respek- tive hjälplöshetsindikationerna, är sva- gare markenade hos kvinnorna (tab. 145, del II). Enbart hjälplöshetsindika—
tionen tillämpas när det gäller kvinnor- na lika ofta oavsett fyllerifrekvens.
Det kan nämnas att 4 av totalt 7 kvm— nor, beträffande vilka farlighetsindika— tionen har åberopats, har anmälts till nykterhetsnämnd 'av polis, åklagare el- ler domstol.
Av de 185 »hjälplösa» kvinnorna har 38 (21 %) anmälts av polismyndighet eller motsvarande, 21 (11 %) lav make eller annan närstående person, median endast 5 (2,7 %) är självanmälda.
12 av 45 anstaltsvårdade kvinnor
Tabell 9.99. Anstallsvdrdens längd.
Kvinnor Vårdperiodens längd! samtlig” (månader) Ant. % — 1 ................ 2 5 1— 2 ................ 11 24 2— 3 ................ 15 33 3— 4 ................ 13 29 4— 5 ................ 1 2 5— 6 ................ 2 5 6—12 ................ 1 2 Summa 45 (100)
1 Senaste vårdperiod på allmän anstalt. 2 Samtliga 45 kvinnor, som är föremål för eftervårdande övervakning.
har senast återin-tagits enligt 55 % Nvl. Fylleriindikationen har åberopats i 2 av dessa fall som bakgrund för det ur- sprungliga intagningsbeslwtet.
Av tabell 9.99 framgår vid jämförelse med tabell 9.96 att kortare vård-tider oftare tillämpas vid vård av kvinnor än män. För 91 % (män 72 %) av kvin- norna understeg vårdtiden 4 månader.
Sammanfattning
Män. Nära två tredjedelar av samtliga män har anmälts till nykterhetsnämnd av polismyndighet, åklagare eller dom- stol. Detta får ses mot bakgrunden av att det åligger polisen att till nämnder- na anmäla varje omhändertagande för fylleri. '
15 % av samtliga ärenden har aktua- liserats genom anmälan av hustru eller annan närstående person. Anmälan från läkare eller sjukvårdsinrättning har gjorts i 4 % av ärendena.
Endast en liten andel (7 %) av män- nen har anmält sig själv. Denna andel är låg (12 %) även då det gäller de män som är föremål för frivillig förbindelse, trots att denna åtgärd förutsätter med— verkan från klientens sida. Även av des- sa sistnämnda har flertalet anmälts av polismyndighet, vilket torde innebära att utgångsläget för en framgångsrik be- handling i många fall är ogynnsamt.
En sjättedel av samtliga ärenden har handlagts av tre eller flera olika perso- ner, vilka alltså har avlöst varandra vid den väsentliga kontakten med klienten. Andelen ärenden med tre eller flera handläggare ökar vid mera ingripande åtgärd. Mera än en femtedel av ärenden rörande eftervårdande övervakning har handlagts av fem eller flera olika perso- ner. Dessa avbrott i handläggningens kontinuitet är vanligast i storstäderna.
I ca 40 % av samtliga ärenden har inga hjälpåtgärder vidtagits, en andel
som sjunker till 13 % för gruppen som är föremål för eftervårdande övervak- ning. Den för denna åtgärdsgrupp mest frekventa »hjälpåtgärden» är avstäng— ningsbeslut beträffande rätten att inköpa rusdrycker.
Den totalt sett vanligaste hjälpåtgär- den är öppen medicinsk behandling, som meddelats mer än en tredjedel av samtliga män. Inte mindre än hälften av de män som är föremål för frivillig förbindelse har erhållit öppen medi— cinsk behandling under den pågående åtgärden. Övriga hjälpåtgärder i 14 & tillämpas i väsentligt lägre utsträckning.
För de 285 män som vid undersök— ningens genomförande var föremål för tvångsåtgärder grundade sig dessa åt— gärder i 28 % av fallen _— förutom hem— fallenhet åt alkoholmissbruk —— på en- bart fylleriindikationen, vilket innebär att vederbörande under de två senaste åren dömts för fylleri minst tre gånger. Denna s.k. specialindikation är mest tillämpad såsom enda indikation. En fjärdedel av dem som vårdats på anstalt har intagits enbart på denna grund.
Som enda indikation är hjälplöshets— indikationen den därnäst oftast åbero- pade (24 %; 27% för män i åldern 60—64 år).
Indikationen farlig för annan eller för eget liv har totalt sett åberopats i vart tionde fall; i hälften av dessa i kombination med annan indikation. An- delen alkoholmissbrukare, som i nykter- hetsvårdslagens mening betecknats som farlig, är således till sin storlek relativt begränsad. Såsom anmärkningsvärt kon- stateras att farlighetsindikationen an- vänds i väsentligt lägre grad i storstä— der än i andra kommuntyper. I de fall då enbart farlighets- respektive hjälp- löshetsindikationen tillämpats är fylleri— frekvensen ofta låg.
Över hälften av de män beträffande vilka endast hjälplöshetsindikationen
har åberopats, har tidigare erhållit öp- pen medicinsk behandling, en tredjedel har vårdats på mentalsjukhus.
Över hälften av gruppen vanefylleris- ter (flera än 20 fyllerier) har blivit fö- remål för tvångsåtgärd grundad enbart på fylleriindikationen. Av särskilt in- tresse är att fylleriindikationen inte säl- lan åberopas som sekundär indikation vid återintagning enligt 55 & Nvl på all- män vårdanstalt. I 7 av de 27 fall där äterintagning förekommit låg enbart fylleriindikationen till grund för det ursprungliga intagningsbeslutet, vilket innebär att personer beträffande vilka denna indikation tillämpats inte sällan blir långvarigt tvångsomhändertagna för nykterhetsvård.
72 % av de eftervårdade männen har senast vårdats på allmän anstalt under upp till 4 månader. Vårdtiden har i 3 % av fallen varit längre än 6 månader. En- samstående män och män som saknar fast bostad har längre vårdtider än gifta män med ordnade bostadsförhållanden.
Kvinnor. Mindre än hälften (44 %) av samtliga kvinnor har blivit anmälda till nykterhetsnämnd av polismyndighet el- ler motsvarande (män 63 %) vilket får ses mot bakgrund av att kvinnorna har lägre fyllerifrekvens än männen. 17 % (män 8 %) av kvinnorna är anmälda av annan person eller institution.
Inte mindre än 27 % (män 16 %) av samtliga ärenden har handlagts av var- dera tre eller flera personer. I hög— re grad än vad som gällde för männen är avbrott i behandlingens kontinuitet koncentrerade till storstädernas nyk- terhetsnämnder.
Hjälpåtgärder vidtages oftare beträf- fande kvinnor än män. över hälften av samtliga kvinnor (män 35 %) har i samband med det pågående ärendet bli- vit föremål för läkarkonsultation eller poliklinisk behandling av läkare. Den-
na andel ökar — liksom hos männen — mot mera ingripande åtgärd.
Avstängningsbeslut meddelas något oftare för kvinnorna än för männen. Hjälplöshetsindikationen (män—fylleri- indikationen) dominerar som special- indikation tillämpad utan kombination med annan indikation. Det senaste be- slutet om tvångsåtgärd för mer än hälf- ten av kvinnorna har grundats 'enbart på denna indikation.
Enbart farlighetsindikationen åbero- pas praktiskt taget ej när det gäller kvinnliga alkoholmissbrukare och i obe- tydlig omfattning i kombination med annan indikation. Speciellt gäller detta _— liksom för männen — i storstadsma- terialet, där farlighetsindikationen över huvud taget ej har åberopats beträffan- de kvinnor.
81 % av de 112 kvinnor beträffande vilka enbart hjälplöshetsindikationen har åberopats har tidigare erhållit me- dicinsk behandling eller vård åtmin- stone i någon form. Mer än en tredjedel av dessa kvinnor har vårdats på men- talsjukhus. 12 av 45 anstaltsvårdade kvinnor har senast intagits enligt 55 5 Nvl. Fylleriindikationen har åberopats i två av dessa fall som sekundärindikau tion för återintagningsbeslut.
Kvinnornas vårdtider på allmän an- stalt är i genomsnitt kortare än män— nens. För 91 % (män 72 %) av kvinnor- na understeg vårdtiden 4 månader.
Sammanfattning av kapitel 9
Undersökningsmaterialet utgöres av 660 män och 453 kvinnor, som den 23 no- vember 1964 var föremål för undersök- ning eller åtgärd enligt nykterhets- vårdslagen eller erhöll medicinsk be- handling vid landets nykterhetsnämn- der. Materialet utgör 1/30 sampel av 25514 män och 1/a sampel av 1690
kvinnor, som vid nämnda tidpunkt var aktuella vid landets nykterhetsnämnder. Urvalet skedde systematiskt med ut- gångspunkt från födelsedatum.
Materialets sammansättning avviker från normalpopulationens med avseen- de på ålders- och civilståndsfördelning. För både män och kvinnor är median- åldern 42 år, medan den i en normal- population över 21 år är 46 år för män och 48 år för kvinnor. När det gäller civilstånd avviker materialet i påfallan- de hög grad från normalpopulationen. I civilståndshänseende ensamstående in- divider är sålunda kraftigt överrepre- senterade bland både män och kvinnor. Dessa (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar) utgör inte mindre än 72 % av männen i materialet mot 30 % i nor- malpopulationen. Motsvarande andel av kvinnorna är 67 %, mot 33 % i normal- populationen. Det är sju gånger vanli- gare att de manliga klienterna är från- skilda än normalpopulationen; bland de kvinnliga klienterna är det något vanligare.
De nämnda avvikelserna från normal- populationens civilståndsfördelning för- stärks när det gäller personer som är föremål för mera ingripande åtgärder av nykterhetsnämnd. 83 % av männen (69 % av kvinnorna) som var föremål för övervakning efter vård på allmän vårdanstalt utgjordes av ensamstående personer. Andelen ensamstående är i de olika kommuntyperna störst bland de klienter som bor i storstäder (Stock- holm, Göteborg och Malmö).
Nära en fjärdedel av kvinnorna är mödrar och 13 % av männen är fäder till barn födda utom äktenskapet.
Nykterhetsnämndernas klienter be- står sålunda till övervägande del av en- samstående individer, av vilka en stor del har upplösta äktenskap bakom sig. Det råder inget tvivel om att bakom detta förhållande mycket ofta döljer sig
personliga katastrofer eller misslyckan- den. Delvis på grund av eller i samband med alkoholmissbruk drivs dessa män- niskor från sin normala miljömässiga förankring till ett liv som inte sällan innebär personlig isolering under från- varo av känslomässig kontakt med and— ra människor; ett förhållande som själv- fallet bör beaktas som en mycket central och vanligt förekommande utgångspunkt när det gäller att inleda en socialmedi- cinsk behandling av alkoholmissbruket. I och för sig borde det vara en själv- klarhet att ett formellt handlande en— ligt nykterhetsvårdslagens bestämmel— ser och målsättning, i syfte att »åter- föra» dessa människor till »ett nyktert liv» endast sällan kan leda till just detta resultat. Att över huvud taget via lag- stiftning kräva ett »normaliserat» so- cialt beteende av människor som i den rådande situationen saknar elementära förutsättningar härför synes ytterst dis- kutabelt.
Födelseorten för över hälften (män 62 % och kvinnor 54 %) av undersök- ningspopulationen har varit landskom— mun eller mindre stad eller köping. Vid undersökningens genomförande bodde emellertid endast 43 % av männen och 22 % av kvinnorna i kommuner repre— senterande dessa kommuntyper. Under- sökningsmaterialets koncentration till storstäderna illustreras av att 22 % av männen och 44 % av kvinnorna vid un- dersökningens genomförande bodde i Stockholm, som endast svarade för 11 % av totalbefolkningen i landet.
Anmärkningsvärt är det starka insla— get av utlandsfödda personer. 11 % av männen och 9 % av kvinnorna är ut— landsfödda, 8 % respektive 5 % är ut— ländska medborgare. Skandinaver, hu- vudsakligen finländare, dominerar bland de utländska medborgarna. Det kan nämnas att bland männen i åldersgrup— pen 35—39 år är andelen utlandsfödda
(21 %) väsentligt större än andelen i Sverige storstadsfödda (16 %).
Det framhålles numera allt oftare att alkoholmissbrukare inte sällan reagerar negativt på de åtgärder och behand— lingsinsatser som erbjudes eller medde- las enligt nykterhetsvårdslagen. Det vi- sade sig vid undersökningen att de ut- landsfödda utgjorde 12 % av de män som var föremål för eftervårdande över- vakning och alltså varit intagna för vård på allmän vårdanstalt. Många av dessa är födda och uppvuxna i miljö av- vikande från svenska förhållanden och för dem torde den svenska nykterhets- vårdslagstiftningen framstå som främ- mande och svårbegriplig.
När det gäller boendeort uppvisade klientelet som ovan omnämnts väsent- liga avvikelser från normalbefolkning— ens fördelning på olika kommuntyper. 39 % av männen (kvinnor 63 %) bodde i någon av storstäderna Stockholm, Gö- teborg eller Malmö, som endast svarar för 19 % av hela befolkningen. 15 % av männen (kvinnor 14 %) bodde i någon av 11 övriga större städer med mer än 50 000 invånare, som har 10 % av be- folkningen i landet. 17 % av männen (kvinnor 7 %) bodde i landskommuner, som har 32 % av hela befolkningen. Un- dersökningsmaterialet är således i hög grad ett storstadsklientel, vilket särskilt gäller för kvinnorna. V Utbildning utöver folkskola eller mot- svarande förekommer endast i liten ut- sträckning hos nykterhetsvårdens klien- tel. Två tredjedelar av männen, tre fjär— dedelar av kvinnorna, har enbart ge- nomgått folkskola eller motsvarande och saknar egentlig yrkesutbildning. Denna andel ökar hos män som är föremål för eftervårdande övervakning till tre fjär- dedelar. Endast 4 respektive 7 % av männen och kvinnorna har erfarenhet av realskolestudier eller motsvarande.
Män eller kvinnor med erfarenhet av akademiska studier förekommer prak- tiskt taget ej i nykterhetsvårdens klien— tel.
Fördelningen på socio-ekonomiska grupper visar att inte mindre än 79 % av männen och 61 % av kvinnorna kan hänföras till grupperna arbetare eller anställda inom serviceyrken, grupper som endast innehåller 54 % av männen och 40 % av kvinnorna i landet. Endast 7 % av materialets män kan betecknas som tjänstemän, en andel som 1960 ut— gjorde 26% av de förvärvsarbetande männen i riket.
Vad gäller yrkesfördelningen fram- kommer det att manuellt tillverknings- arbete bland männen var dubbelt så vanligt som i normalpopulationen. 54 % av männen fördelar sig på 14 yrken av denna karaktär, med starkast inslag av grov- och diversearbetare (13 %) och byggnadsarbetare (7 %). En ytterligare kraftig förskjutning mot manuella yrken av denna typ konstateras hos män som är föremål för mera ingripande åtgärd. Bland kvinnorna är yrken som stä- derska och servitris och affärsbiträden de mest frekventa. En fjärdedel av kvin- norna har rubricerats som hemmafruar. Det bör framhållas att begreppet »hu- vudyrke», som använts vid undersök— ningar, avser klientens huvudsakliga yr- kestillhörighet, oavsett om denne vid undersökningstillfället arbetade inom annat yrke. De fakta som framkommit beträffande klientelets utbildning, för- delning på yrken och socio-ekonomiska grupper tyder på att nykterhetsvårds— lagen nästan uteslutande tillämpas be— träffande personer från vissa grupper medborgare med i olika hänseenden låg social status.
Klientelets aktuella arbetsförhållan- den innebar att många har lämnat sitt egentliga yrke. Vid undersökningens ge-
nomförande hade endast något mera än hälften av klientelet anställning inom respektive huvudyrke. 15 % av männen (kvinnor 18 %) saknade arbete. Trots detta var endast 4 % av männen (kvin- nor 1 %) placerade i någon form av arbetsvård. Med arbetsvård avses här arbetsträning, arbetsprövning, skyddad sysselsättning, arkivarbete och olika former av beredskapsarbete. Nykter- hetsnänmdernas tillgång till eller ut- nyttjande av resurser inom den för re— habiliteringsarbetet ytterligt väsentliga arbetsvården är således synnerligen be- gränsad. Relativt sett utnyttjas arbets- vården för nykterhetsvårdens klienter i lägre grad i storstäderna än i andra kommuntyper.
Uppgifterna beträffande klienternas ekonomiska förhållanden utgår från ak- tuell sjukpenningklassplacering, varav följer att dessa är förenade med vissa felkällor. Det är sannolikt att alkohol- missbrukare inte sällan i samband med alkoholmissbruket försummar att an- mäla inkomständring till försäkrings- kassan. Härav torde följa att den redo- visade inkomstfördelningen i åtskilliga fall bygger på maximala siffror. Med årsinkomst avses enbart bruttoårsin- komst av förvärvsarbete.
Medianårsinkomsten för män ligger i inkomstklassen 14 000—17 999 kronor; för kvinnor i klassen 10 200—13 999 kro- nor. 12 % av männen och 20 % av kvin- norna var ej sjukpenningklassplacera- de eller var föremål för omprövning av klass vid tidpunkten för undersökning- en, vilket tyder på att även dessa hörde till de lägre inkomsttagarna. Inkomst- nivån var lägre vid mera ingripande åt- gärd.
Kvinnornas inkomstförhållanden får ses mot bakgrund av att 41 % av kvin- norna var gifta och att »huvudyrket» för 24 % har angivits vara hemmafru.
Det visade sig också att 42 % av kvin- norna hade visst ekonomiskt stöd av förvärvsarbetande make eller samboen- de man.
Mot bakgrund av materialets allmänt låga inkomstsituation kan framhållas att 44 % av männen (kvinnor 38 %) hade försörjningsskyldighet mot hustru/make och barn i bestående eller upplöst äk- tenskap eller mot barn utom äktenskap. Andelen försörjningsskyldiga översteg bland männen i de båda lägsta inkomst- klasserna (högst 8 399 kr.) 40 %. Klien- telets ekonomiska situation är svår. Speciellt gäller detta för män som är föremål för eftervårdande övervakning och alltså relativt nyligen lämnat all- män anstalt. Under sådan anstaltsvis- telse utgår som bekant ej sjukpenning till de intagna. Familjen eller andra personer, som för sin försörjnings skull är beroende av den intagnes arbets— inkomst hänvisas ofta i denna situa— tion att söka socialhjälp till sin för- sörjning.
Socialhjälp visar sig också ha utgått till minst 41 % av männen och över hälften (52 %) av kvinnorna. En femte- del av männen och en tredjedel av kvin- norna har haft sådan ekonomisk hjälp vid minst ett tillfälle under undersök- ningsåret och alltså i nära anslutning till nykterhetsnämndens åtgärd. Av de personer som är föremål för eftervår- dande åtgärd har minst 67 % av män- nen (kvinnor 74 %) haft socialhjälp åt- minstone vid något tillfälle. Särskilt bör uppmärksammas att över hälften (52 %) av de män (kvinnor 68 %) som hade utomäktenskaplig försörjningsskyldighet hade erhållit socialhjälp och att 28 % (44 %) hade sådan hjälp senast 1964.
Även i ekonomiskt hänseende tillhör således stora grupper av nykterhetsvår- dens klientel särgrupperna i dagens samhälle. Alkoholmissbruket resulterar
i och för sig i många fall mer eller mindre direkt i en låg inkomstnivå, vilket belyses av att ingen av de efter- vårdade männen hade en årsinkomst som översteg 21000 kr. Alkoholmiss- bruk i sådan omfattning att 15 & Nvl är tillämplig torde dock utan tvekan ändå förekomma hos en ej obetydlig grupp av högre inkomsttagare. Undersöknings- resultaten antyder att dessa alkohol- missbrukare — i den mån de erhåller vård eller behandling —— får detta utan- för nykterhetsnämndernas verksamhets- område.
Trots klientelets dåliga ekonomiska situation visar det sig att andelen för- tidspensionärer bland såväl män som kvinnor endast utgör 3 %. Denna siffra ter sig anmärkningsvärt låg mot bak- grund av att lagstiftningen medger vissa möjligheter för en av långvarigt alko- holmissbruk och psykiska störningar handikappad person att erhålla förtids- pension. Samhällets individuella eko- nomiska stöd till de alkoholskadade sy- nes således huvudsakligen inskränka sig till socialhjälp och i vissa fall ersätt- ning från den allmänna sjukförsäk- ringen.
Bostadsförhållandena för i första hand männen visar sig i olika hänseen- den vara synnerligen otillfredsställande. En utgångspunkt för denna bedömning är att det måste betraktas som en grund— läggande förutsättning för social an- passning och rehabilitering att indivi- den har tillgång till en acceptabel bo- stad. Om ej denna elementära förutsätt- ning är uppfylld torde flertalet av öv- riga öppna behandlingsinsatser såsom anskaffande av arbete, arbetsvård, pla- cering i skyddad sysselsättning m.m., liksom formella åtgärder, vara mer el- ler mindre meningslösa.
12 % av männen (kvinnor 6 %) sak- nade vid undersökningstillfället fast bo-
stad. Detta innebär för männens del att vid denna tidpunkt inte mindre än to- talt ca 3 100 män, som var föremål för undersökning eller åtgärd av landets nykterhetsnämnder, torde sakna till- gång till fast bostad. Andelen bostads- lösa ökar mot mera ingripande åtgärd och utgjorde inte mindre än en fjärde- del av de eftervårdade männen. Det bör observeras att dessa män vid un- dersökningstillfället stod under över- vakning av nykterhetsnämnd, en åt- gärd som här utgör ett led i en behand- ling som ofta långt tidigare har inletts. Avsaknaden av bostad är alltså i dessa fall inte ett tillstånd vid ärendets ak- tualisering, utan ett tillstånd som råder efter en relativt långvarig åtgärd enligt Nvl.
Bristen på bostäder för nykterhets- vårdens manliga klienter är i första hand ett storstadsproblem. Inte mindre än två tredjedelar av de bostadslösa männen var hemmahörande eller uppe- höll sig vid undersökningstillfället i nå- gon av de tre storstäderna. I Stockholm, som har 11 % av totalbefolkningen och 22 % av samtliga män i undersöknings- materialet, befann sig nära 40 % av de bostadslösa män, som vid undersök- ningstillfället var aktuella vid landets nykterhetsnämnder.
Mera än en tredjedel av de bostads- lösa männen är frånskilda. Hälften av dem är i åldern 40—54 år, men redan för åldersgruppen 25—29 år är över 10 % av männen bostadslösa.
Bristen på bostad är hos kvinnorna i än högre grad än hos männen en stor- stadsföreteelse. De bostadslösa kvinnor— na är yngre än motsvarande män.
Bostädernas kvalitet medger när det gäller utrustningsstandard viss jämförel- se med resultaten av 1960 års bostads- räkning. Ungefär en fjärdedel av såväl män som kvinnor i undersökningsmate-
rialet bodde i omoderna bostäder, en andel av samtliga lägenheter i riket som 1960 utgjorde endast 10 %. 36 % av männen (kvinnor 40 %) bodde i mo- derna lägenheter; drygt hälften av lä- genhetsbeståndet i riket hör till denna kategori. Även med avseende på bostä- dernas kvalitet lever nykterhetsvårdens klienter således under väsentligt sämre förhållanden än normalpopulationen. En tredjedel av såväl männen som kvin— norna är ensamboende eller saknar bo- stad.
Samboende med barn under 16 år fö- rekommer endast bland knappt en fjär- dedel av såväl män som kvinnor och i avsevärt lägre grad än bland vuxna i normalpopulationen, där barn under 16 år finns i 39 % av alla hushåll. An- delen personer som sammanbor med barn blir lägre mot mera ingripande åtgärd och är endast 15 % av män (kvinnor 10 %) som är föremål för ef- tervårdande övervakning. Även detta förhållande belyser alkoholmissbrukar- nas isolering och frånvaron av normala sociala kontakter.
Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd har speciellt när det gäller männen fö- rekommit i anmärkningsvärd hög ut- sträckning. De hos nykterhetsnämnder— na i landet vid en viss tidpunkt aktuella männen utgöres till 82 % av män som tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. När det gäller kvinnorna har nästan två tredjedelar tidigare varit aktuella hos nykterhetsnämnd. Andelen nytillkomna ärenden hänför sig i första hand till de yngre åldersgrupperna. Nykterhets- nämndernas manliga öppenvårdsklientel består sålunda till största delen av en fast klientelstam, där flertalet av de be- i—örda individerna under år efter år är föremål för olika åtgärder enligt Nvl. Hälften av samtliga män har inom en
tidsrymd av mindre än två år tillbaka tidigare varit aktuella för undersökning eller åtgärd.
En tredjedel av samtliga män (kvin- nor 18 C/'c) har tidigare vårdats på en- skild eller allmän vårdanstalt för al- koholmissbrukare. 23 % (kvinnor 13 %) har varit tvångsintagna på vårdanstalt. Ett starkt samband föreligger beträffan- de männen mellan upprepad tidigare anstalt-svård och avsaknad av fast bostad vid undersökningstillfället. Nära hälf- ten av de män som vid undersöknings- tillfället saknade fast bostad hade un- der en aktuell tioårsperiod vid minst något tillfälle varit intagna på allmän anstalt. Bland männen med upprepad anstaltsvård i anamnesen är 32 % från— skilda.
Mycket av de fakta som ovan fram- kommit tyder på att nykterhetsnämn- derna endast i ringa utsträckning lyc- kats uppnå Nvl:s målsättning, att åter- föra individerna till ett nyktert liv. I stället visar det anförda att många nyk- terhetsnämnder närmast fullgör en for- mell tillämpning av lagen.
Från olika håll har hävdats att beho- vet av medicinsk/psykiatrisk behand- ling och vård av alkoholmissbrukare ej i tillräcklig utsträckning tillgodoses in- om ramen för samhällets nykterhets- vård. Det har därför ansetts utgöra en av utredningens delfrågeställningar att belysa detta förhållande.
Vid undersökningen framkom att över hälften av såväl män som kvinnor erhållit minst någon form av sådan be- handling eller vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk. Det vi- sade sig dessutom vara mycket vanligt att flera olika behandlingsvårdsalterna- tiv utnyttjats av samma person. Den van- ligaste behandlingsformen utgjordes av poliklinisk behandling av tjänsteläkare (vid sjukhus, alkoholpolikliniker eller
av läkare i nykterhetsnämnds eller an- stalts regi). Sådan behandling hade er- hållits av inte mindre än 41 % av män- nen (kvinnor 46 %).
Att medicinsk/psykiatrisk vård myc— ket ofta meddelas alkoholmissbrukare illustreras av att det bland både män och kvinnor i materialet är ungefär lika vanligt förekommande att under en tio- årsperiod ha erhållit vård på psykia— trisk klinik eller mentalsjukhus, som att ha vårdats på allmän anstalt för alko— holmissbrukare.
Vård på allmän vårdanstalt är starkt korrelerad med vård på mentalsjukhus eller psykiatrisk klinik. De klienter som erhållit upprepad vård på anstalt har också erhållit upprepad psykiatrisk sjukhusvård. Beträffande män finns ett samband mellan låg utbildningsnivå och låg frekvens av tidigare medicinsk be- handling eller vård, ett samband som är mindre starkt markerat hos kvin— norna.
Av undersökningens resultat framgår således att medicinsk—psykiatrisk be- handling meddelats nykterhetsvårdens klienter i mycket hög omfattning. Minst en tredjedel av de personer som vid en viss tidpunkt är anmälda för undersök- ning vid landets nykterhetsnämnder har tidigare erhållit någon form av medi— cinsk behandling i samband med alko- holmissbruk. Undersökningsresultaten talar dock för att den medicinska be- handlingen ofta ej är koordinerad med den sociala behandling, som förmedlas enligt Nvl. Vårdperioder på mentalsjuk- hus eller psykiatriska kliniker alterne- rar ofta med perioder på allmän vård- anstalt eller andra åtgärder enligt nyk- terhetsvårdslagen.
Fylleriförseelser är som känt mycket vanligt bland nykterhetsvårdens klien- ter. Undersökningen visar att över 90 % av männen (66 % av kvinnorna) vid minst ett tillfälle omhändertagits för fyl-
leri, rattonykterhet eller rattfylleri. En femtedel av männen är vanefyllerister i den meningen att de omhändertagits för 21 eller flera förseelser, en andel som av kvinnorna endast utgör 7 %. Nykterhetsnämndernas klientel _— i syn- nerhet männen — utgör dessutom ett aktuellt fylleristklientel. För nära 80 % av männen ligger den senast begångna förseelsen mindre än två år tillbaka i tiden. De manliga vanefylleristerna ut- göres nästan helt av personer som kan rubriceras som arbetare med nlanuellt arbete eller anställda inom serviceyrken.
Andelen aktuella fyllerister är högst (88 %) i den grupp män som är före- mål för undersökning enligt Nvl. Detta beror på att fylleriförseelsen i sig oftast är orsaken till att ärendet aktualiseras hos nykterhetsnämnden. De alkohol- missbrukare som blir omhändertagna för fylleri utgör med andra ord merparten av nykterhetsnämndernas »rekryte- ringsbas». Fylleristklientelets låga socio- ekonomiska status överföres på detta sätt nästan automatiskt till nykterhets- nämndsklientelet.
Undersökningens siffror när det gäl- ler frekvens av kriminalitet torde vara något för låga. Uppgifterna har inhäm- tats från nykterhetsnämnderna, som sannolikt saknar kännedom om en vä— sentlig del av klienternas faktiska kri- minalitet och saknar möjlighet att kon- trollera denna i register.
Minst 41 % av männen (kvinnor 24 %) har blivit föremål för rättslig åt- gärd med anledning av kriminellt be- teende. Hälften av de dömda männen har undergått frihetsstraff, en andel som för kvinnorna är väsentligt lägre. Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande åtgärd och utgör över hälften av de eftervårdade männen, av vilka en fjärdedel har avtjänat fri— hetsstraff. Andelen kriminellt belastade män ökar kraftigt också med ökande
antal Vårdperioder på allmän anstalt. En tredjedel av de anstaltsvårdade män- nen är sålunda frihetsstraffade. I mot- sats till vad som gäller för fylleriet är kriminaliteten mera sällan aktuell. En- dast 18 % av männen (kvinnor 12 %) har begått sin senast kända kriminella handling under tvåårsperioden närmast före undersökningstillfället. Mera än hälften av de män och kvinnor som un- dergått frihetsstraff är dock aktuellt kriminella i denna betydelse.
De pågående undersökningarna och åtgärderna enligt Nvl har studerats ur några olika aspekter vid undersökning- en. Syftet har härvid varit att erhålla underlag för en diskussion kring lagens tillämpning.
Nvl innehåller detaljerade regler om anmälningsförfarandet, innebärande bl.a. att polis- och åklagarmyndighet har direkt anmälningsskyldighet till nämnden när det gäller alkoholmiss- bruk som kommer till vederbörande myndighets kännedom. Samtidigt beto- nas i lagen och i förarbetena till denna det angelägna i att i första hand och i största möjliga utsträckning frivilliga hjälpåtgärder skall komma ifråga vid fall av alkoholmissbruk. För nykterhets- nämnderna framstår det därför ofta som angeläget att verka för att männi- skor med alkoholproblem själva tar ini- tiativet till kontakten med nämnden. För en person, som är medveten om sitt alkoholproblem och intresserad av att medverka till att detta löses borde det också vara naturligt att söka kontakt med nykterhetsnämnden, om personen därifrån kunde förvänta sig hjälp till lösningen.
Det framkom vid undersökningen att endast 7% av männen och 6% av kvinnorna själva tagit initiativet till kontakter: med nykterhetsnämnden. I realiteten torde denna andel vara ännu lägre, beroende på att många under
press från t. ex. anhöriga eller arbets- givare under uppgivande av frivillighet söker kontakt med nykterhetsnämnden. Den ringa andelen frivilliga behand- lingssökande illustreras ytterligare av att endast 12 % av de män som är före- mål för frivillig förbindelse är självan- mälda. Denna åtgärd är till sin art en av de hjälpåtgärder, som förutsätter hög grad av motivation hos klienten. Det för- tjänar därför framhållas att hälften av de män som är föremål för frivillig för— bindelse har anmälts till nykterhets- nämnden av polismyndighet, åklagare eller domstol, vilket för övrigt gäller för 63 % av samtliga män och 44 % av samtliga kvinnor. Utsikterna till en framgångsrik behandling torde redan på grund härav i ett mycket stort antal fall vara små.
En annan grundläggande förutsättning för att en gynnsam behandlingssituation mellan klient och socialarbetare skall kunna komma till stånd anses vara att klienten får möjlighet till en god känslo- mässig kontakt med socialarbetaren. Ett generellt villkor för att detta skall vara möjligt är att klienten i princip har kontinuerlig kontakt med en och sam- ma socialarbetare/nykterhetsvårdare. Självfallet måste här kortvariga avbrott beroende på t. ex. semester accepteras, men det framstår som högst osannolikt att nämnda behandlingsförutsättning kan uppfyllas om tre eller flera social- arbetare avlöser varandra vid ärendets handläggning.
Undersökningsresultaten innebär på denna punkt att 16 % av männen (27 % av kvinnorna) under ärendets hand- läggning konfronterats med tre eller fle— ra olika personer, vilka alltså på grund av personalombyten eller andra orsa- ker avlöst varandra vid den väsent- liga kontakten med klienten. Dessa per- sonalombyten är vanligast förekomman- de vid eftervårdande övervakning, en
behandlingssituation där det borde vara särskilt angeläget att sådana omby- ten undvikes. En femtedel av de efter- vårdade männen och nära 30 % av mot- svarande grupp kvinnor har vardera haft fem eller flera olika övervakare under en och samma övervaknings- period. Av denna exemplifiering torde framgå att undersökningar och åtgärder som nödgas bedrivas under sådana om- ständigheter knappast kan ha annat än en faktainsamlande och kontrollerande funktion.
Den kanske främsta målsättningen för Nvl var att möjliggöra differentierade hjälpåtgärder på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk. I kapitel 3 har påvi- sats att hjälpåtgärderna som relativ an- del av åtgärderna i riket ej har ökat se- dan Nvl tillkom. Undersökningarna, som ej lett till någon åtgärd, har däremot ökat mycket starkt.
Vid den aktuella undersökningen av nykterhetsnämndernas klientel har an- märkningsvärda skillnader i frekvens av hjälpåtgärder och andra åtgärder kunnat konstateras mellan olika kom- muntyper. Lagtillämpningen uppvisar således påtagliga variationer. Som exem- pel kan anföras att Stockholms stad inte representerades av någon frivillig för- bindelse enligt 14 5 a, medan Göteborg, som svarade för 5 % av befolkningen i riket hade 21 % av pågående frivilliga förbindelser. Även om hänsyn tages till arbetsvolymen vid informationsbyrån vid stockholmsnämnden, som närmast handlägger hjälpåtgärdsärenden, är skillnaden i frekvens synnerligen an- märkningsvärd. Stockholm svarade i gengäld för inte mindre än en tredjedel av samtliga pågående förebyggande övervakningar enligt 15 &, men har en- dast 11 % av totalbefolkningen i riket. De betydande skillnaderna mellan Stock- holm och Göteborg — båda storstäder —— i detta hänseende torde således ej kunna
bero på skillnader i klientelets struk- tur, utan måste förklaras av variationer i lagtillämpning.
41 % (kvinnor 30 %) av de vid nyk- terhetsnämnderna aktuella männen har i samband med det aktuella ärendet ej varit föremål för någon av de av utred— ningen angivna hjälpåtgärder. Denna andel sjunker vid eftervårdande över- vakning beträffande män till 13 % (kvinnor 9 %).
Bland såväl män som kvinnor är öp— pen medicinsk behandling förmedlad av nykterhetsnämnden den hjälpåtgärd som vanligast insättes. Sådan behand- ling har meddelats flera än en tredjedel av männen och över hälften av kvin— norna i samband med det aktuella ären- det. Tidigare har påvisats att över hälf- ten av klientelet oavsett tidpunkt har erhållit medicinsk/psykiatrisk behand- ling av minst en typ på grund av eller i samband med alkoholmissbruk. Här tillkommer således att det är mycket vanligt att sådan behandling meddelas alkoholmissbrukare även i form av hjälpåtgärd från nykterhetsnämndernas sida.
Den efter medicinsk behandling mest frekventa »hjälpåtgärden» är avstäng- ning från inköp av spritdrycker. I 31 % av de manliga fallen (kvinnor 43 %) har denna åtgärd vidtagits, medan t. ex. hjälp till anskaffande av bostad endast meddelats 7 % av männen.
Tillämpningen och frekvensen av oli- ka indikationer vid tvångsåtgärder har slutligen granskats. Speciellt framkom härvid beträffande män att inte mindre än 28 % av tvångsfallen grundats enbart på fylleriindikatiönen. En fjärdedel av de tvångsmässigt anstaltsvårdade män- nen hade intagits endast på denna grund. Detta synes särskilt anmärk- ningsvärt mot bakgrunden av att denna indikation helt saknar inslag av sociala eller medicinska vårdbehov. Härtill
Men många förläggningar är numera av modernt snitt.
Vid vårdanstaltema har man som regel olika former av sysselsättning.
g i
' någon g
äng behandlats inom sjukvården
, &; Många får lämna vårdinstitutionen utan att bostadsproblemet är löst
Somliga kan fa bo på ungkarlshotell
.'_.t. , ”:i—win
. nt.—Mm.»—
Antatet platser på inackorderingshem är alltjämt otillräckligt
Läsningen (w klientens problem kräver ingående utredning och ofta samarbete mellan olika specialister
kommer att fylleriindikationen inte säl- lan dessutom användes som sekundär indikation vid återintagning på allmän vårdanstalt enligt 55 5. Detta innebär att personer som befunnits hemfallna åt alkoholmissbruk och omhändertagits för tre fylleriförseelser ofta blir lång- varigt tvångsomhändertagna för nykter-
hetsvård, utan att andra reella grunder för omhändertagandet i övrigt åberopas. Den person som omhändertagits enligt sådana grunder torde helt naturligt se »vården» i första hand som ett ingri- pande i den personliga friheten och ej som åtgärder i syfte att avhjälpa alko— holmissbruket.
KAPITEL 10
Vårdanstalternas klientel
Undersökningens metodik
Enkätformulär R
I inledningen till kapitel 9 rörande nyk- terhetsnämndernas klientel i öppen vård har redovisning lämnats (sid. 176) för de överväganden och synpunkter som legat bakom den för undersökning- en valda metodiken. I stort sett samma synpunkter har varit vägledande vid uppläggningen och genomförandet av denna undersökning rörande vårdan- stalternas klientel. Frågorna berör så- lunda aktuella fakta och sakförhållan- den som varit kända för anstalternas personal eller som kunnat utrönas utan alltför stort besvär. Ett par frågor i denna undersökning har dock förutsatt en bedömning av dem som besvarat frå- gorna. Detta gäller bl.a. patienternas inställning till vården, arbetsplacering inför försökspermission samt, beträf- fande dem som ansetts vara i behov av fortsatt vård, lämplig vårdform vid ut- skrivning från anstalten (formulär B bil. 10.1, del II).
Uppgiftslämnare har varit den tjäns- teman som direkt handlagt det aktuella ärendet; som regel föreståndare eller assistent vid anstalten. Bedömning av hälsotillståndet har gjorts av anstaltens läkare. Källor ur vilka uppgifter häm- tats vid besvarandet av frågorna har va— rit tillgängligt aktmaterial, kännedom om klienten och hans förhållanden samt uppgifter direkt erhållna från klienten.
Även frågorna i denna undersökning
utformades med bundna svarsalternativ. Vid frågornas utformning förekom sam- råd med representanter för socialstyrel- sen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet och vissa vårdan- stalter. Frågorna testades vid en prov- undersökning, som omfattade 25 perso- ner, vilka vid en viss tidpunkt var in- tagna på tre allmänna vårdanstalter och två enskilda. Utfallet av provundersök- ningen resulterade i vissa smärre jus- teringar i enkätformulärets utformning.
Urvalsprinciper
Även denna undersökning har utförts som en s. k. tvärsnittsundersökning bland de klienter, som vid en viss tid- punkt var föremål för vård på enskild eller allmän anstalt. Detta betyder att samma reservationer som angivits för klientelundersökningen i öppen vård även gäller för denna undersökning. Så- lunda innebär undersökningen av an- staltsklientelet att de olika klientelgrup— perna får olika urvalssannolikheter. De som är föremål för mera ingripande och ofta återkommande anstaltsvård blir överrepresenterade. Undersökningsre- sultaten är dock —— med reservation för övriga felkällor — representativa för det klientel som vid den aktuella tidpunkten vårdades på anstalterna. Det bedömdes vid undersökningens upp- läggning som lämpligt att söka få ett undersökningsmaterial, som var ungefär lika stort som det man beräknade få
Tabell 10.1. Undersökningsmaterialet fördelat på olika anstaltstyper. M än.
Beräknat Antal Närvarande Beräknat Verkligt antal minus Antal + tillfälligt antal klienter antal klienter verkligt ari-. Anstaltstyp anstalter ligg; frånvarande i undersök- i undersök- tal klienter p klienter ningen ningen ___—?- Antal | % Allmänna anstal- ter ........... 30 2 048 1 941 957 865 92 9,8 Enskilda anstalter 17 437 403 403 402 1 0,2 Samtliga 47 2 485 2 344 1 360 | 1 267 | 93 6.8
in från undersökningen rörande den öppna vården. För de båda undersök- ningarna valdes samma tidpunkt. Grundmaterialet i sluten vård kom att avse samtliga män och kvinnor som måndagen den 23 november 1.964 kl. 08.00 var intagna på anstalterna. Grund- materialet utifrån vilket urvalet har skett omfattade 1 941 män och 56 kvin- nor vid de allmänna, respektive 403 män och 14 kvinnor vid de enskilda anstalterna.
På de allmänna anstalterna medtogs hälften av männen (män födda 1—15 i varje månad) och samtliga kvinnor. På de enskilda anstalterna ingick samtliga män och kvinnor i undersökningsma- terialet.
Undersökningens genomförande Undersökningen genomfördes månda- gen den 23 november 1964.
Enkätformulär B (bil. 10.1, del II)
jämte instruktioner med angivande av principer för urval samt övriga anvis- ningar utsändes genom utredningens kansli direkt till samtliga vårdanstalter. De ifyllda formulären återsändes direkt till utredningens kansli. Visst komplet- teringsarbete erfordrades även beträf- fande denna undersökning, dock av vä- sentligt mindre omfattning än i fråga om den öppna vårdens klientel.
Undersökningsmaterialet
Vid undersökningstillfället vårdades på.. _ samtliga anstalter inalles 2414 perso- ner (2 344 män och 70 kvinnor). Vid en fördelning på hela den manliga befolk— ningen i åldern 20—69 år (2 425 448 vid utgången av år 1964 enligt Statistiska Meddelanden B 1965: 19) finner man att 0,97 %0 vårdades på enskild eller allmän anstalt. Motsvarande siffra för antalet vårdade inom den öppna vården är 10,5 %0. Av kvinnorna i åldern 20—69
Tabell 10.2. Undersökningsmaterialet fördelat på olika anstaltstyper. Kvinnor
Beräknat Antal Närvarande Beräknat Verkligt antal-minus Anstaltstyp Antal vård- + tillfälligt antal klienter antal klienter verkligt an- anstalter platser frånvarande i undersök- i undersök— tal klienter
klienter ningen ningen Antal ! ,g, Allmänna anstal-
ter ........... 2 56 56 56 55 1 1,8 Enskilda anstalter 1 21 14 14 14 —— — Samtliga 3 77 70 70 69 1 1,4
Diagram 10.1. Fördelning av totalantalet vårdplatser på olika anstaltstypcr [ % den. i 23/11 1964 i | ”län, 2 485 onstoltsplutser Kvinnor, 79 nnatultsplotser |
i &
. Allmän onstull', Allmän anstalt, både frivillig DEnskuld anstalt enbart frivillig vård och tvångsmässig vård
Diagram 10.2. I undersökningen deltagande personer fördelade på olika typer av anstaltsvård i %
Män, | 267 st Kvinnor, 69 st
ål ' . Allmän anstalt Allmön onstoH', JDEnSkIId anstalt frivillig vård , tvångsmässig vård i.
) "=. ». " "Nu) X. . "& _l'v (' Karta 10.1 Allmänna och enskilda _/ -_ vårdanstalter för alkoholmissbrukare _r' £, den 1/3 1967 X (
]. N! ; xN_—_'_XN ' ) Nx (fw l__ ? l l ! (
giltigt?! =e||miin vårdanstalt ©Enskild vårdanstalt
UToqs ibruk 22/3l365 1VTegs i bruk '5/1 l967 ?JTogs i bruk 'IADIBEG
")Togs i bruk '/4l965 _ 5)Erk.vårdonstulten Kallio, Katrineholm nedlagd W; ISGS 0 50 IDO l50 21]ka LLLLLL_.__|___|___1
Tabell 10.8.Anialet inskrivna oeh beläggningen på allmänna anstalter den 23/11 1964. Män
Inskrivna
Därav
' Beläggning i % (in-
Tillfälligt frånvarande tagna på fångvårds-
anstalt eller placera-
de ! familjevård har ej medräknats)
Antal godkän- da vård—
platser
Anstalt Summa
. . .. Summa när- lnskrlv- försöks- .. darav . n a- summa varande na permitte- arv +
r d rande tillfälligt tillfälligt a e frånva- frånvarande rande
tillfälligt intagna permit- på sjuk- avvikna övriga terade hus
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
48 96,0 39 97,5 34 94,4 107 111,5 59 59,0 54 90,0 55 88,3 26 86,6 35 100,0 42 93,3 51 85,0 73 97,3 311 68,7 36 106,3 50 89,3 39 92,9 77 93,9 126 100,0 519 94,7 54 81,8 125 96,2 151 96,7 28 80,0 54 101,9 42 105,0
Björstorp .. . . . . . . . .. 50 84 36 48 Dagöholm........... 40 67 28 39 Edshemmet . . . . . . . . . 36 68 34 33 Gudhem............ 96 1222 114 78 Hessleby............ 100 86 27 59 Holmahemmet. . . . . . . 60 146 92 50 Holmforshemmet. . . . . 60 141 86 53 Hägerstad. . . . . . . . . . . 30 68 42 25 Kalbo ..... 35 82 47 33 Karlsvik. . ....... . . . 45 92 50 42 Karolinergården ...... 60 72 21 51 Kurön.............. 75 161 88 71 Lillegården . . . . . . . . . . 16 218 6 10 Lindåsen............ 32 76 40 31 Pålyckehemmet . . . . . . 56 150 100 47 Ribbingebäck. . . . . . . . 42 89 50 35 Ryds brunn. . . ..... . 82 189 112 77 Romanäs. . . . . . . . . . . . 126 '254 129 124 Salberga............ 19 59 40 17 Stornäset. . . . . . . . . .. 66 143 89 52 Svartsjö . . . . . . . ..... 130 236 111 117 Venngarn........... 150 & 6 140 Backgården .. . ..... . 35 i 337 i 158 26 Vårnäshemmet. . . . . . . 53 128 74 53 Västerhyhemmet. . . . . 40 74 32 42
||"ä|"ll"llll|lNl|l"lllll llll|"l|lll""”l"lll|”|1|| Illällal"ll|lN|I|""|”©|||
|llml"l"ll|"lN”Il"”l"m""l N v—l
Västkusthemmet. . Åsbrohemmet. . . . . Rällsögården . . . . . Älvgården. . . . . . .. Östfora..........
Samtliga
.
70 7210 66 63 105
159 332
98 188 253
91 129 36 122 146 62 199 60 62 97
Ftv-110310 OQNQO
1
68 203 62 66 107
97,1 96,2 93,9 100,0 101,9
2 048 4 072 2 130 1 833
840
|"llmä
108
1 941
94,1
Heinemann
Tabell 10.4. Antalet inskrivna och beläggningen på allmänna anstalter den 23/11 1964. Kvinnor
Summan av antalet försökspermitterade + antalet närvarande + tillfälligt närvarande blir dock endast 221. Därav 1 placerad i familjevård. Därtill kommer 1 placerad i familjevård. Summorna av delposterna är 255. Därav 1 klient som vårdas på fångvårdsanstalt och av anstalte Summorna för Venngarn och Backgården har sammanslagits. Därav 10 extra platser. Därav har uppgivits att 15 klienter vistas på fångvårdsanstalt.
n ej har räknats som tillfälligt frånvarande.
2 3 4 5
6|7|8l910
11 12
Brotorp............. Haghyhemmet.......
Samtliga
32 26 84 68 52 44 30 22
2 2 __
l "1 H 32 24
96,9 92,3
58
152
96 52
4 |
:! H P! H
56
94,8
1 Därav har uppgivits att 1 klient vistas på fångvårdsanstalt.
år (2 390 513) vårdades endast 0,003 %o på anstalt, medan 0,7%o var aktuella inom den öppna vården.
Undersökningsmaterialet kom enligt tabellerna 10.1 och 10.2 att omfatta to— talt 1 336 personer, varav 1 267 män och 69 kvinnor. Fördelningen mellan könen samt mellan allmänna och en- skilda anstalter framgår av tabellerna 10.1 och 10.2 samt diagrammen 10.1 och 10.2.
Differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial är för enskilda anstalter obetydlig. För de all- männa anstalterna var differensen rela- tivt stor, närmare 10 % (tab. 10.1). Bortfallet för samtliga anstaltstyper var 6,8 %.
Som framgår av tabell 10.2 är anta- let deltagande kvinnor i undersökning- en betydligt färre än männen. Både siff- rorna för samtliga kvinnor och för an- delen kvinnor på olika anstaltstyper är mycket låga. Sålunda vårdades endast två kvinnor frivilligt på allmän anstalt. Dessa har redovisats särskilt i huvud- tabellerna i fortsättningen men några slutsatser beträffande denna grupp kan självfallet ej dragas med hänsyn till det ringa antalet. Även det låga antalet kvinnor vårdade på enskild anstalt bil- dar ett för litet underlag för mer säkra bedömningar. Se vidare avsnittet om felkällor.
Anstalternas placering i landet fram- går av karta 10.1.
Allmänna anstalter Anstalterna har fått ange vårdplatsan- talet och beläggningen på ett särskilt formulär (B: 1, bil. 10.1, del II). Detta material redovisas i tabellerna 10.3 och 10.4. De differentieringsprinciper som tillämpas vid placering av klienterna på de olika anstalterna har beskrivits i kap. 4 samt i bil. 4.1, del II.
Av tabell 10.3 framgår att antalet in-
skrivna klienter (män) på de allmänna anstalterna vid undersökningstillfället var 4 072, varav 2 130 (52,3 %) var för— sökspermitterade och 1 941 (47,7 %), jämte en i familjevård, var närvarande eller tillfälligt frånvarande. Av hela an- talet män i åldern 20—69 år vid ut- gången av 1964 var 1,68 % inskrivna på allmän anstalt.
Antalet närvarande plus tillfälligt frånvarande män var 1941, varav de tillfälligt frånvarande utgjorde 108 eller 5,6 %. Av de senare var 25,9 % tillfäl- ligt permitterade, 13,0 % intagna på sjukhus, 24,1 % avvikna och 23,1 % till— fälligt frånvarande av annan anledning. 15 personer eller 13,9 % uppgavs be- finna sig på fångvårdsanstalt.
Beläggningen på de allmänna vård— anstalterna var hög, genomsnittligt 94,1 %. De relativt höga heläggningssiff— rorna torde spegla den stora efterfrå- gan på anstaltsplatser som årligen före— ligger under november månad.
Beläggningssiffrorna varierar en del mellan olika anstalter. Ett fåtal anstal- ter (b1.a. Gudhem och Lindåsen) har överbeläggning medan några har rela- tivt låg beläggning (Hessleby 59 %, Lil- legården 68,7 % och Backgården 80 %). Det bör i sammanhanget uppmärksam- mas att överbeläggning ofta är möjlig endast när några klienter är tillfälligt frånvarande.
Antalet inskrivna kvinnor på de all- männa anstalterna var vid undersök- ningstillfället 152 (tab. 10.4), varav 96 (63,2 %) var försökspermitterade och 56 (36,8 %) var närvarande eller till- fälligt frånvarande. Även på allmänna anstalter för kvinnor är beläggningen hög.
Antalet manliga klienter som ingår i undersökningsmaterialet vid de allmän- na anstalterna är 865, varav 81,5 % är tvångsintagna och 18,5 % frivilligt in- gångna (tab. 10.5). Variationerna mel-
Tabell 10.5. Sammanställning av undersökningsmaterialet från allmänna anstalter. M än
Antal när- Antal klienter ingående i undersökningen Antal vård— varande + .. Anstalt platser 23/11 tillfälligt Dar” 1964 gåågårfgä samu'ga tvångsintag- frivilligt na i % ingångna i %
Björstorp ...... . . . . . 50 48 22 —— 100,0 Dagöholm ........... 40 39 20 100,0 _ Edshemmet ......... 36 34 11 81,8 18,2 Gudhem ............ 96 107 34 91,2 8,8 Hessleby ............ 100 59 25 64,0 36,0 Holmaheinmet ....... 60 54 27 85,2 14,8 Holmforshemmet . . . . 60 55 23 91,3 8,7 Hägerstad ........... 30 26 11 81,8 18,2 Kalba .............. 35 35 10 90,0 10,0 Karlsvik ............ 45 42 20 50,0 50,0 Karolinergården ..... 60 51 28 — 100,0 Kurön .............. 75 73 29 65,5 34,5 Lillegården .......... 16 12 6 66,7 33,3 Lindåsen ............ 32 36 18 72,2 27,8 Pålyckehemmet. . . . . . 56 50 23 95,7 4,3 Ribbingebäck ........ 42 39 18 77,8 22,2 Ryds Brunn ......... 82 77 33 87,9 12,1 Romanäs ............ 126 126 57 84,2 15,8 Salberga ............ 19 18 11 100,0 — Stornäset ........... 66 54 22 63,6 36,4 Svartsjö ............ 130 125 54 100,0 — Venngarn ........... 150 151 57 94,7 5,3 Backgården ......... 35 28 11 100,0 — Vårnäsllemmet ....... 53 54 30 83,3 16,7 Västerbyhemmet ..... 40 42 24 66,7 33,3 Västkusthemmet ..... 70 68 40 100,0 _ Åsbrohemmet ........ 1210 203 93 92,5 7,5 Rällsögården ........ 66 62 29 89,7 10,3 Älvgården ........... 63 66 30 96,7 3,3 Östfora ............. 105 107 49 85,7 14,3
Samtliga 2 048 1 941 865 81,5 18,5
1 Inkl. 10 extra vårdplatser under månaderna oktober, november, december 1964.
Tabell 10.6. Samnmnstå'llning av undersökningsmaterialet från allmänna anstalter.
Kvinnor Antal när— Antal klienter ingående 1 undersöknlngen Antal vård— varande + _. Anstalt platser 23 /1 1 tillfälligt Därav 1 964 23133? i? g 46 Samtliga tvångsintag— frivilligt
! na i % ingångna i%
Brotorp ............. 32 32 31 96,7 3,3 Hagbyhemmet ....... 26 24 24 95,8 4,2
Samtliga 58 56 55 98,2 ,8
lan de olika anstalterna är stora. Sålun- da har Björstorp och Karolinergården enbart frivilliga (båda anstalterna är helt reserverade för frivilligt vårdade). Dagöholm, Salberga, Svartsjö, Backgår- den och Västkusthemmet hade vid un- dersökningstillfället enbart tvångsintag- na klienter.
Antalet i undersökningen ingående frivilligt vårdade män på de allmänna anstalterna uppgår till 160, varav 48 el- ler 30 % vårdas på Björstorp och Karo- linergården.
När det gäller kvinnorna (tab. 10.6) har nästan samtliga — 53 (98,2 %) av 55 — tvångsintagits.
Enskilda anstalter Av tabell 10.7 framgår att beläggningen är något lägre (92,2 % i medeltal) be- träffande männen i jämförelse med de
allmänna anstalterna (94,8 % i medel— tal). Överbeläggning förekom vid två anstalter, Arödshemmet och Glösbohem- met. Därutöver hade 6 anstalter en be— läggning som var över 95 %. Under 85 % beläggning hade 6 anstalter (Ek- sätra, Ekåsa, Hamnvikshemmet, Härnö, Kungsörstorp och Kydingeholm). Ingen anstalt hade under 80 % beläggning.
Samtliga närvarande plus tillfälligt frånvarande klienter utom en man ingår i undersökningen.
På den enda enskilda anstalten för kvinnor, Petterbergsgården, var belägg- ningen 66,7 %. Samtliga närvarande kvinnor ingår i undersökningen.
Felkällor m. m.
Den tidigare omnämnda differensen mellan beräknat och verkligt undersök- ningsmaterial (6,8 % för samtliga män)
Tabell 10.7. Beläggning samt sammanställning av undersökningsmaterialet från enskilda anstalter den 23/11 1964
Antal närva- Antal klienter Anstalt Antal rande + till- Beläggning ingåendei vårdplatser fälligtfrånva- i% undersök- rande ningen
Anstaller för män: Arödshemmet .................... 20 21 105,0 21 Eksätra ......................... 16 13 81,3 13 Ekåsa .......................... 24 20 83,3 20 Glösbohemmet ................... 16 7 106,3 17 Hamnvikshemmet ................ 28 24 80,0 24 Hällnäs ......................... 25 25 100.0 25 Hårnö .......................... 20 16 80,0 16 Kungsörstorp .................... 43 35 81,4 35 Kydingeholm .................... 28 24 80,0 24 Lida ............................ 25 22 88,0 22 Nordsjöhemmet .................. 41 40 97,6 40 Röda Korsets konvalescenthem . . . 23 22 95,7 21 Scheelegården .................... 32 32 100,0 32 Stora Främsbacka ................ 18 16 88,9 16 Solvikshemmet .................. 40 41 102,5 41 Tingsätra ....................... 26 23 88,5 23 Öjersjöhemmet .................. 12 12 100,0 12
Samtliga 437 1403 92,2 402 Anstalt för kvinnor: Pettersbergsgården ............... 21 14 66,7 14
Samtliga 21 14 66,7 14
varierar mellan olika anstalter. En del allmänna anstalter (6) uppvisar sålunda flera deltagande klienter i undersök- ningen än beräknat och andra (21) upp- visar färre.
Av de enskilda anstalterna för män har endast en redovisat ett mindre an- tal klienter (21 av 22) än vad som har beräknats ingå i undersökningen.
En mindre felkälla kan ha uppstått till följd av svårigheter att entydigt tol- ka eller uppfatta frågorna och de olika svarsalternativen. Dock torde eventuellt bortfall av denna typ vara slumpbeting— at. Svarsprocenten i varje fråga har i allmänhet varit mycket hög. Endast i mycket liten omfattning har alternativet »uppgift saknas» kommit till använd- ning. Beträffande materialets tillförlit— lighet hänvisas till redovisade synpunk- ter i kapitel 9, sid. 182.
Felkällor av teknisk art kan vidare ha uppstått vid materialets överförande till hålkortslistor och vid databehandlingen. Operationer i samband med den direkta bearbetningen har emellertid blivit fö- remål för omfattande kontroller. I vissa tabeller i det följande kan totalantalet genom databehandlingen ha blivit en till tre individer större än verkliga an- talet, vilket dock med hänsyn till mate- rialets totala storlek icke har ansetts ha någon betydelse vid uträkningen av den procentuella fördelningen.
Materialet har i huvudtabellerna re- dovisats efter arten av vården: vårdade på enskild anstalt, frivilligt ingångna på allmän anstalt och tvångsintagna på allmän anstalt. I övriga tabeller har samtliga fördelats på de variabler man velat undersöka, vilket haft till följd att en del nyanser som gällt t.ex. en- bart frivilligt vårdade eller tvångsvis vårdade på allmän anstalt bortfallit. Av undersökningstekniska skäl och med hänsyn till begränsningen av materialet har ingen annan metod varit möjlig att använda.
Då samplet för enskilda anstalter är 1/1 och för allmänna anstalter % påver- kas kolumnen samtliga i tabeller med redovisning efter vårdens art samt ta- beller som fördelats på andra variabler mera av förhållandena vid de enskilda anstalterna än de allmänna. Detta inne- bär i allmänhet, att de redovisade vär- dena är något gynnsammare än vad som blivit fallet om de båda samplen varit lika stora.
När det gäller redovisningen av olika faktorer, som berör den pågående vår— den på anstalten eller eftervården, har uppnådd eller återstående Vårdtid (vis- telsetid) vid undersökningstillfället ofta varit av betydelse för tolkningen av re- sultaten. I möjligaste mån har detta på tillämpliga ställen angivits i texten.
Om ej annat angivits redovisas i de följande tabellerna procentuell fördel- ning. I de fall då fördelningen är beräk- nad på grundval av ett tal som är mind- re än 100, sättes den procentuella för- delningens summa inom parentes. I många fall har de absoluta talen även angivits. Procenttal baserade på små absoluta tal är helt naturligt mycket osäkra som grundval för bedömningar eller slutsatser, varför försiktighet i detta avseende har iakttagits.
När det gäller de diagram där ålders— fördelningen har redovisats kan näm- nas, att vissa åldersgrupper är små vad gäller de absoluta talen (för män —-20 år 1 person och 21—24 år 25 personer), varför några mer säkra slutsatser av ma- terialet ej har dragits beträffande dessa åldersgrupper. Åldersgruppen 20 år och därunder har för övrigt inte redovisats i diagrammen.
Vid generell jämförelse mellan an- staltsklientelet och öppenvårdskliente- let bör beaktas att det sistnämnda är ur nykterhetsvårdssypunkt mindre ho— mogent.
Som ett komplement till den sifferre- dovisning som lämnas i detta kapitel
Tabell 10.8. Ålder i % _ vårdens art
Vårdens art . Samtliga i Samtliga i S 1. Samtliga nykterhets— riket över Friv. allm. Tvång. amt lga (absoluta nämnds- 21 år Ensk. anst. tal) . Ålder anst. allm. anst. klientelet (1/1 1964) .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor man nor man nor man nor _20 _ _ —— — _ —— _ — 1 _ 2 1 _ — 21—24 2 — 3 — 2 2 2 1 25 1 10 7 8 8 25—29 6 — 6 _ 6 7 6 6 72 4 9 8 9 8 30—34 9 14 5 _ 11 15 10 14 123 10 11 11 9 8 35—39 12 7 9 50 13 22 12 20 157 14 11 14 9 9 40—44 16 22 16 _ 19 24 18 23 226 16 15 17 11 10 45—49 16 22 14 50 12 14 14 17 176 12 13 14 10 10 50—54 20 _ 21 _ 14 4 16 3 208 2 10 12 10 10 55_59 10 14 15 — 11 4 11 6 143 4 8 8 9 9 60—64 7 21 8 — 7 4 7 7 93 5 7 6 8 8 65—w 2 _ 3 _ 5 4 4 3 45 2 4 2 17 20 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) — — 100 100 100 100 Absoluta tal 402 14 161 2 706 54 1269 70 1269 70 660 453
redovisas autentiska ärenden på sidor- na 327, 344, 357, 394 och 421. Exemplen återges utan kommentarer. Det bör emellertid framhållas att i samtliga ärenden, som gäller vårdade på allmän anstalt, har nykterhetsnämnderna haft till uppgift att motivera sina ansökning- ar om tvångsintagningar genom att ange de sociala skadeverkningarna av klien- ternas alkoholmissbruk, vilket bl. a. in- neburit att endast klienternas negativa sidor och beteenden återgivits. Detta betyder att klientbeskrivningarna ge- nomgående är ensidiga.
Det är angeläget att vid bedömning— arna av de redovisade undersöknings- resnltaten beakta att dessa inte avser årssiffror utan siffror som hänför sig
till en tvärsnittsundersökning företagen vid en viss tidpunkt.
Allmänna uppgifter om klientelet Ålder
Överrepresentation i förhållande till samtliga män i riket över 21 år (nor- malpopulationen) förekommer för män- nen i åldern 30—59 år (81 % mot 58 % för normalpopulationen) vilket framgår av tabell 10.8. Överrepresentationen är mest markant för åldersgruppen 40—44 år samt därnäst i åldrarna 50—54 år. Underrepresentation föreligger framför allt beträffande personer i åldrarna 21 —24 år samt över 65 år.
Nedre kvartil Medianvärde Övre kvartil Grupp
män kvinnor män kvinnor män kvinnor
Enskilda vårdanstalter .... 38 41 46 46 53 58 Allmänna vårdanstalter:
Frivilligt ingångna ...... 40 37 48 37 55 47 Tvångsintagna .......... 42 35 44 40 54 46 Totalt 37 35 45 41 54 48 Normalpopulationen ....... 34 35 46 48 59 61
Tabell 10.9. Civilstånd i % _ vårdens art Vårdens art . . Män och Samtliga Samtliga 1 kvinnor i . Samtliga (absoluta nykterhets' hela riket _ Friv. allm. Tvång. nämndskli- .. Civilstånd Ensk. anst. anst allm anst tal) entelet over 21 år ' ' ' (1/1 1964) .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor man nor man nor man nor Ogift ...... 31 7 38 _ 45 24 40 20 508 14 44 18 22 17 Gift, sam- manboende 19 14 6 _ 14 28 14 24 181 17 27 32 Gift, hem- 70 67 skild ...... 9 7 6 — 3 7 5 7 67 5 4 9 Frånskild .. 38 43 46 100 36 37 38 40 478 28 21 30 3 4 Änka/Änk- ling ...... 3 29 4 — 2 4 3 9 34 6 3 10 5 12 Uppgift sak— nas ....... — _ _ _ _ _ — _ 1 _ 1 1 _ _ 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) — _ 100 100 100 100
Jåmföres ålderssammansättningen för den slutna och den öppna vården fin- ner man som väntat väsentligt lägre tal i anstaltsmaterialet för 21_29-åringar- na. Redan för åldersgruppen 30—39 år är emellertid andelen lika stor. För bå- da grupperna gäller att den mest mar- kanta överrepresentationen gentemot normalpopulationen ligger i åldersgrup- pen 40—44 år samt att andelen åld- ringar är betydligt mindre än i normal- populationen.
Åldcrsgruppen 40—44 år är störst bland de tvångsintagna medan 50_54- åringarna är talrikast bland de frivilligt ingångna.
I uppställningen på sid. 316 redovi- sas även kvartil- och medianvärden för de olika anstaltsklientelen samt normal- populationen.
Kvinnorna är i förhållande till nor- malpopulationen överrepresenterade i åldrarna 30—49 år, där inte mindre än 74 % återfinns. Andelen kvinnor i ål- dern 50—59 år är ringa jämfört med männen, medan andelen över 60 år i stort sett är lika för båda könen.
Civilstånd
Civilståndsfördelningen för männen avviker väsentligt från normalpopula- tionen (tab. 10.9). I anstaltsmaterialet är således andelen ogifta nära dubbelt så stor, medan andelen gifta, inberäknat dem som lever under hemskillnad, är något mera än en fjärdedel så stor som i normalpopulationen. Andelen frånskil- da är närmare 13 gånger större. Den större andelen ogifta och frånskilda gäl- ler samtliga åldersgrupper (diagram 10.3). Andelen frånskilda visar i stort en stigande tendens mot högre åldrar till och med åldersgruppen 55_59 år.
Vid jämförelse med klientelet i den öppna vården finner man endast unge- fär hälften så många gifta, sammanbo- ende med hustru. Andelen gifta, som lever under hemskillnad, är i stort sett lika. Andelen ogifta avviker inte i större utsträckning, medan skillnaden i ande- len frånskilda är mycket påtaglig.
Undersökningen visar hur liten an- del av anstalternas klientel som sam- manlever i familj eller eljest har nor- mala relationer till någon annan per-
Diagram 10.3. Civilstånd i % _ ålder. Män.
O/o ! Undersökningsmoteriolei' 00— . ..
l
—Jlllllllllllllm
el, i l l Al 50—54_Ell|||lununmmrmlun”HH tiv—64_Eilllmmumumnuna.
Zl—Z4 55—59 25—29 311—34
| In ca
35 — 39 5140—144 CL 9? lis—49
. Ogifta Im] Gifta
son. Detta gäller i särskilt hög grad dem som frivilligt sökt vård vid allmän anstalt.
Civilståndsfördelningen avviker även för kvinnorna i hög grad från normal- populationen, dock ej så mycket som för männen. Andelen frånskilda bland kvinnorna är likväl något högre än bland männen. Vid jämförelse med kvinnorna i öppen vård finner man att bland anstaltsklientelet andelen gifta, sammanboende är färre, medan andelen frånskilda är väsentligt högre. Totalt sett är kvinnor ensamstående i något högre grad i den slutna än i den öppna vården.
Skillnader i civilståndsfördelningen föreligger mellan de olika kommunty- perna (tab. 146, del II). Andelen sam- manboende gifta är således något lägre i Göteborg och Stockholm än bland öv- riga kommungrupper. Andelen ogifta är betydligt större i landskommunerna än
Normoipopulationen
Q' |G
| D 'D
i
t o u:
q. In
I o m
2l—24
25 —29 315—39 55— 59
3540-41
93 165—49
| in nn
% Frånskildq Änkiingor
i övriga kommuntyper. I förhållande till Malmö och övriga städer över 50 000 invånare är den t. o. m. dubbelt så stor. Storstäderna med Malmö i täten och de övriga städerna med mera än 50 000 in- vånare har den största andelen från- skilda. Andelen är mera än dubbelt så stor som landskommunernas.
Andelen gifta hos anstaltsklientelet är liksom hos den öppna vårdens klientel väsentligt högre hos kvinnorna (79 %) än hos männen (54 %). Kvinnorna har dessutom i betydligt större utsträckning varit gifta mera än en gång. Kvinnor med tre eller flera äktenskap är dubbelt så vanligt i den slutna som i den öppna vården (tab. 147, del II).
Omkring hälften av såväl männen som kvinnorna har ej barn i äktenskap (tab. 148, del II). Detta bör dock ses mot bakgrund av att 40 % av männen ej är eller varit gifta, vilken andel för kvin- norna utgör 19 %. Liksom i den öppna
vården har ungefär dubbelt så hög an- del kvinnor som män barn utom äkten- skap. Andelen kvinnor med flera än ett barn är nästan dubbelt så hög i sluten som i öppen vård.
Nationalitet I undersökningsmaterialet ingår 45 ut- länningar, varav 5 kvinnor. Den största gruppen utgöres av finska medborgare, 27 män och 4 kvinnor. Av de utländska männen var 18 bosatta i storstäder (13 i Stockholm) och 9 i andra städer över 50 000 invånare. Av kvinnorna bodde 4 i Stockholm och 1 i Göteborg.
Utländska män är relativt vanligare i den öppna än i den slutna vården (8 resp. 3 %). Förhållandet är det motsat- ta för kvinnor (6 resp. 7 %). Detta för- klaras dock av den höga andelen fin- ländskor (21 %) på den vid tidpunkten för undersökningen enda enskilda an- stalten för kvinnor.
Av männen är 15 % 25—30 år och 13 % 50—59 år. Ingen är äldre än 60 år och ingen är yngre än 25. Av kvinnorna tillhör tre åldersgruppen 35—44 år och två åldersgruppen 55—64 år. Av männen är 10 gifta, varav tre ligger under hem- skillnad. 12 är frånskilda. Av kvinnorna är en gift och tre frånskilda.
I detta sammanhang kan omnämnas, att av drygt 3 000 intagna personer på allmän anstalt under 1965 var 141 ut- ländska medborgare. Av dem var 101 finländare, 10 norrmän och åtta dans- kar. Fem var kvinnor (finländskor).
Födelseort
65 % av samliga män på anstalt är föd- da i landskommun, mindre stad eller köping (tab. 10.10). Denna andel är ungefär lika stor som i den öppna vår- den. Utlandsfödda män är nästan tre gånger vanligare i den öppna än i den slutna vården. Personer födda i Stock- holm är däremot kraftigare represente- rade i anstaltsklientelet än i nykterhets- nämndsklientelet.
Kvinnorna är i betydligt större ut— sträckning än männen födda i Stock- holm liksom i utlandet.
Andelen män födda i landskommun är som väntat högst i de äldre ålders- grupperna. Andelen är 35 % för 30— 34-åringarna (diagram 10.4) men över hälften i åldersgruppen över 60 år. An- delen storstadsfödda varierar mellan en femtedel och en fjärdedel för samtliga åldrar över 21 år med undantag för åldersgruppen 60—64 år, där den är 15 %.
Tabell 10.10. Födelseort
Samtliga i nykter- Samtliga i anstaltsklientelet hetsnämndsklien- telet Födelseort män kvinnor män kvinnor Antal % Antal % % %
Stockholm ..................... 143 11 13 19 8 15 Göteborg .................. . . . . . 107 8 6 8 7 8 Malmö .................... . . . . . 31 2 2 3 2 3 Andra städer med över 50 000 inv. . 125 10 6 8 9 9 Övriga städer och köpingar ....... 284 23 11 16 22 16 Landskommuner ................ 526 42 25 36 40 38 Utlandet ....................... 49 4 7 10 11 9 Uppgift saknas ................. 4 _ _ _ 1 2 Summa 1 269 100 70 (100) 100 100
0/o
IDO—
2| —24 25—29
De redovisade värdena för anstalts- klientelet överensstämmer i stora drag med värdena för nykterhetsnämndskli- entelet. För utlandsfödda föreligger
Diagram 10.4. Födelseort i % _ ålder. Män
Stl—54 55—59 130—44 115—49 Ålder—
Annan stad med över 50 000 invånare
äAnnon stad eller köping
50—54 55—59
. Landskommun
D Uppgift saknas
60—64 65— Samt-— liga
emellertid en betydande skillnad i äl- dersgruppen 35—39 år. Denna är den största gruppen i öppenvårdsmaterialet men tillhör de mindre grupperna i an-
Tabell 10.11. Boendeort i % — vårdens art
Vårdens art Samtliga sakliwåati H .j. . Samtliga (absoluta ny er e .S— . , L ”1 Ensk anst FI'IV. allm. Tvång. tal) namndskh- riket 1/1 Boendeort ' ' anst. allm. anst. entelet. 1964 (to— talbe- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- tolkning) man nor man nor man nor man nor man ner man nor Stockholm 28 72 26 50 27 44 27 50 348 35 22 44 11 Göteborg ...... 9 14 11 — 15 17 13 16 160 11 12 15 5 Malmö ........ 2 _ 3 _ 5 11 4 9 49 6 5 4 3 Andra städer med över 50 000 inv... 24 _ 15 — 13 11 17 9 215 6 15 14 10 Övriga städer och köpingar 25 7 31 50 26 11 26 11 332 8 26 15 32 Landskommu- ner ......... 12 7 14 _ 14 6 13 5 165 4 17 7 39 Uppgift saknas — _ _ _ _ _ _ _ 3 1 _ 100 (100) 100 (100) 100 (100)| 100 (100) _ — 100 100 100
Diagram 10.5. Boendeort i % _ ålder. Män
O/o loo—
21-24
330—äh
160—1113 Ålde
25—29 115—39
Hm Storstad
Annan stod med över 50 000 invånare
staltsmaterialet, där i stället åldersgrup- perna 25—29 år och 40_44 år är störst.
Boendeort Anstaltsklientelet är i mycket stor ut- sträckning bosatt i de största städerna (tab. 10.11). I samtliga städer över 50000 invånare bor således 61 % av det manliga och 84 % av det kvinnliga anstaltsklientelet mot 29 % av totalbe- folkningen. Det bör dock ihågkommas, att vid tidpunkten för undersökningen den enda enskilda anstalten för kvinnor var belägen i Stockholm.
För männen är storstäderna, med un- dantag för Malmö, samt övriga städer med mera än 50 000 invånare överrepre- senterade i anstaltsmaterialet i jämfö- relse med den öppna vården. För Malmö och landskommunerna är förhållandet det motsatta, medan övriga städer och köpingar har lika stor andel i båda
115—149
50—69 r liga
65— 50—54 55-59 Sami"—
Ennen stad eller köping
D Landskommun
grupperna. För kvinnorna är anstalts- klientelet överrepresenterat i samtliga storstäder och underrepresenterat i öv— riga kommuntyper.
Stockholm liksom städer med mindre än 50 000 invånare, köpingar och lands- kommuner har en i stort sett lika för- delning mellan de olika slutna vårdfor- merna. För Göteborg och Malmö är den tvångsmässiga vården störst, medan förhållandet är det motsatta för övriga städer med mera än 50000 invånare. Andelen vårdade på enskild anstalt är i sistnämnda städer nära dubbelt så hög som andelen tvångsintagna. Orsaken till dessa skillnader torde främst vara den olika tillgången på platser på enskilda anstalter, som är belägna i eller i rela- tiv närhet till kommunen.
I det manliga anstaltsklientelet domi- nerar storstadsbor särskilt kraftigt i ål- dersgrupperna 30—39 år och 50_59 år
322. Diagram 10.6. Om/lyttning i %. Mån
0/0 lill]—
_l
Stockholm Göteborg Malmö Annan stod Annon stod Lunds— med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort
Födda i kommun ov boendeortens kommuntqp Födda i annan stad
eller köping ön boendeorten
(diagram 10.5). I åldrarna under 30 år och över 60 år är de däremot förhål- landevis mindre företrädda. övriga stä— der med mera än 50 000 invånare har i likhet med storstäderna relativt små an- delar av åldersgrupperna 21—24 år och över 65 år. De är däremot starkast före- trädda i åldersgrupperna 25—29 år och 60—64 år. Övriga städer och köpingar är talrikast representerade i åldrarna under 30 år och över 60 år. Landskom- munernas andel slutligen är störst i åldersgruppen 21—24 år samt i åldrar- na över 65 år.
Av undersökningen framgår, att stor- stadsfödda i större utsträckning än and- ra bor kvar i sin födelseort. Andelen är för Göteborgsfödda 89 %, för Stock- holmsfödda 80 %, för Malmöfödda 74 %, för födda i städer med över 50 000 in-
åFÖdda i landskommun DUppgif-t saknas % Födda i utlandet
vånare 69 %, för födda i övriga städer samt köpingar 55 % samt för födda i landskommun 24 %. Stockholmsfödda har i första hand flyttat till andra stä- der än de två övriga storstäderna, me- dan Göteborgsfödda och Malmöfödda i första hand flyttat till Stockholm. Ett betydande antal inflyttningar till stor- städer redovisas för samtliga övriga kommuner. Således gäller detta var tredje som fötts i landskommun (till Stockholm en fjärdedel). Utlandsfödda har i första hand flyttat till storstäder- na (56 %). Var tredje utlandsfödd har Stockholm som boendeort.
När det gäller andelen födda i boen- deortens kommuntyp ligger Stockholm lägst och Göteborg högst närmast efter landskommunerna (diagram 10.6). För samtliga kommuntyper gäller att an-
Tabell 10.12. Uppfostrare i % _ vårdens art
Vårdens art Uppfostrare Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvånagåstallm. Samtliga män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Båda föräld- rarna ....... 78 79 64 (100) 78 70 76 73 En förälder + en annan per- son ......... 5 14 8 _ 6 6 6 7 En förälder. . . . 4 _ 18 _ 6 13 7 10 Adoptivföräld- rar ......... 1 _ 1 _ _ _ 1 _ Fostertöräldrar. 10 7 8 _ 8 9 8 9 Barnhem ...... 1 _ 1 _ 1 2 1 1 Uppgift saknas 1 — _ _ 1 — 1 _ 100 (100) 100 (100) | 100 (100) | 100 (100)
staltsklientelet har lika stor eller större andel födda i kommun av boendeortens kommuntyp än öppenvårdsklientelet. Tre fjärdedelar av männen i den slut- na värden har under de två senaste åren varit bosatta i kommunen (86 % för Stockholm och 64 % för landskommu- nerna). Detta gäller även nio av tio kvinnor. Av männen har 19 % flyttat mellan två eller flera kommuner. 4 % har fört ett kringflackande liv. Denna kategori är störst för landskommunerna (9 %) och minst för Stockholm (2 %).
Uppväxtförhållnnden
I diskussionen om alkoholmissbrukets uppkomst brukar uppfostran och upp- växtförhållanden i övrigt tillmätas stor vikt. I utredningen belyses vissa fakto- rer, vilka kan tänkas ha betydelse här- vidlag. En begränsning av undersök- ningens värde ligger emellertid i att motsvarande siffror för totalbefolkning- en inte föreligger.
En kartläggning av vilka klienterna haft som uppfostrare har gjorts (tab. 10.12). Härvid har endast medtagits
övervägande uppfostrare t.o.m. 16 års ålder.
Ungefär tre personer av fyra har haft båda föräldrarna som uppfostrare. Åter- stoden fördelar sig i stort sett lika på de tre grupperna en förälder + annan person, en förälder samt fosterföräld- rar. De frivilligt ingångna männen vid de allmänna anstalterna har dock en- dast till 64 % haft båda föräldrarna som uppfostrare. Hos dessa är andelen upp- fostrade hos en förälder minst tre gång- er större än hos övriga grupper.
Av anstaltsklientelet är 9 % av män- nen och 16 % av kvinnorna födda utom äktenskapet. Av männen (110 personer) har varannan uppfostrats i fosterhem, 23 % av ena föräldern + annan person och 15 % av en förälder.
Av undersökningen framgår i övrigt att andelen män, som uppfostrats av bå- da föräldrarna, är störst i åldersgrup— pen 50—64 år (något mera än 80 %) samt minst i åldrarna 21_29 år och över 65 år (68—69 %). Mellan 30 och 50 år varierar andelen mellan 76 och 74 %.
Antalet uppväxtmiljöer, som redovi-
Tabell 10.13. Antal uppväxtmiljöer i % _ vårdens art
Vårdens art Antal uppväxt- _ . Tvång. allm. . miljöer Ensk. anst. Friv. allm. anst. anst. Samtliga män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 1 ............. 85 1 00 78 100 82 81 82 86 2 ............. 1 1 _ 17 — 13 15 13 1 1 3 ............. 3 _ 3 — 3 4 3 3 Uppgift saknas. 1 _ 2 _ 2 — 2 — 100 (100) 100 (100) 100 | (100) 100 (100)
sas i tabell 10.13, avser antalet alter- nativ av uppfostrare som förekommit t. o. m. 16 års ålder.
Drygt 80 % av anstaltsklientelet har haft en uppväxtmiljö. För männen är denna andel störst för klientelet vid de enskilda anstalterna och minst för de frivilligt ingångna vid de allmänna vårdanstalterna.
Av undersökningen framgår vidare att andelen med mera än en uppväxt- miljö är störst i åldersgrupperna 21— 29 år och över 65 år (27—29 %) samt minst mellan 55—64 år (10—11 %). För övriga åldersgrupper varierar andelen mellan 13 och 20 %. Dessutom framgår att män, som huvudsakligen uppfostrats av båda föräldrarna till 94 % har haft en uppväxtmiljö. Mindre än 1 % har haft tre eller flera uppväxtmiljöer. Av männen, som uppfostrats av en föräl- der + en annan person eller av foster-
föräldrar har endast 30 resp. 39 % en uppväxtmiljö, medan 14 resp. 13 % har tre eller flera. Av de nio män som upp- fostrats på barnhem har fyra tre eller flera uppväxtmiljöer. Av männan med en uppväxtmiljö har 8 % föräldrar som skilt sig. Motsvarande siffra för män med två resp. tre eller flera uppväxt- miljöer är 21 resp. 32 %.
Skilsmässor mellan klienternas för- äldrar har även belysts (tab. 10.14). Med skilsmässa avses skilsmässa mellan klientens föräldrar, adoptivföräldrar el- ler fosterföräldrar som inträffat innan klienten fyllt 17 år.
Skilsmässa mellan föräldrarna har förekommit för 11 % av männen och 10 % av kvinnorna. Även i detta avse- ende redovisas den största siffran för de frivilligt ingångna vid de allmänna anstalterna.
Det görs ofta gällande att alkohol-
Tabell 10.14. Skilsmässa mellan föräldrar i % _ vårdens art Vårdens art Skilsmässa . Tvång. allm. . mellan föräldrar Ensk. anst. Friv. allm. anst. anst. Samtliga män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Har förekommit 7 _ 14 — 12 13 1 1 1 0 Har ej före- kommit ..... 90 100 84 100 86 83 87 87 Uppgift saknas. 3 _ 2 _ 2 4 2 3 100 | (100) | 100 | (100) 100
Vårdens art Alkoholmiss- Samtliga bruk hos upp- . Tvång. allm. fostrare Ensk. anst. Friv. allm. anst. anst. män kvinnor män I kvinnor I män I kvinnor män kvinnor Har förekommit 20 14 19 _ 22 44 21 37 Har ej förekom- mit ......... 76 86 77 100 73 54 74 62 Uppgift saknas. 4 _ 4 _ 5 2 5 1 100 (100) 100 (100) | 100 (100) | 100 | (100) missbruk har sin rot i att missbruka- Sammanfattning ren vuxit upp i en alkoholiserad miljö. Det är därför intressant att studera ta- bell 10.15 av vilken framgår, att sådant missbruk är ofta förekommande. Inte mindre än var femte man och var tred— je kvinna har haft sådan uppväxtmiljö, vilket torde vara en väsentligt högre andel än för totalbefolkningen.
För männen med en eller två upp- växtmiljöer har alkoholmissbruk hos uppfostrare förelegat i 20 % av fallen, medan motsvarande siffra för män med tre eller flera uppväxtmiljöer är 32 %. Totala antalet personer, som har tre el- ler flera uppväxtmiljöer, är dock en- dast 37.
En betydande skillnad beträffande al— koholmissbruket hos uppfostrare före- ligger mellan föräldrar, där skilsmässa förekommit resp. icke förekommit (45 resp. 18 %).
Svaren på utredningens fråga om kri- minalitet hos uppfostraren har bedömts vara otillförlitliga, bl.a. på grund av att dessa i många fall (15 % för männen och 9 % för kvinnorna) ansetts ej kun— na utrönas. Redovisning för svaren har därför ansetts böra uteslutas här. För- hållandet är likartat beträffande före— komsten av nervös eller psykisk sjuk- dom hos uppfostrare.
Männen i anstaltsmaterialet är i förhål- lande till normalpopulationen starkt överrepresenterat i åldrarna 30_59 år. Liksom för klientelet i den öppna vår- den är åldersgruppen 40—44 är störst. Medianåldern är 45 år. Av kvinnorna är 74 % i åldern 30—49 år. Deras median- ålder är 46 år.
Civilståndsfördelningen i anstaltskli- entelet avviker i än högre grad från normalpopulationen än vad klientelet i öppen värd gör. Således är för männen andelen ogifta dubbelt så stor, andelen gifta föga mer än en fjärdedel så sto'r samt andelen frånskilda närmare 13 gånger så stor som i normalpopulatio- nen. Civilståndsfördelningen för kvin- norna avviker även kraftigt från nor- malpopulationen, dock mindre än för männen. Utlänningar, huvudsakligen skandinaver, är mindre vanliga i den slutna än i den öppna vården.
Cirka två tredjedelar av männen är födda i landskommun, köping eller mindre stad. Andelen är störst i de äld- re åldersgrupperna. Endast 4 % är föd- da i utlandet.
I städer med över 50000 invånare finns 61 % av det manliga och 84 % av det kvinnliga anstaltsklientelet mot'29 % av totalbefolkningen. Den aktuella bo-
endeorten avviker påtagligt från fö- delseorten. En betydande inflyttning till storstäder från samtliga andra kommun- typer föreligger. Storstadsfödda bor kvar i sin födelseort i större utsträck- ning än de som fötts i andra orter. Ut— landsfödda har i stor utsträckning flyt- tat till storstäderna och då i första hand till Stockholm.
Tre fjärdedelar av männen har under de senaste två åren varit bosatta i boen- dekommunen. Detta gäller även nio av tio kvinnor. Av männen har 19 % flyt- tat mellan 2 eller flera kommuner och 4 % fört ett kringflackande liv.
Ungefär tre personer av fyra har haft båda föräldrarna som uppfostrare. Åter- stoden fördelar sig i stort sett lika på de tre grupperna en förälder + annan person, en förälder samt fosterföräld- rar. Endast 64 % av det manliga frivil- ligklientelet vid de allmänna anstalter- na har båda föräldrarna som uppfost- rare. 9 % av männen och 16 % av kvin- norna är födda utom äktenskap. Cirka 15 % av anstaltsklientelet har haft två
uppväxtmiljöer. Av männen med en nppväxtmiljö har 8% föräldrar som skilt sig, medan andelen ökar till 21 resp. 32 % för män med två resp. tre eller flera uppväxtmiljöer. Genomsnitt- ligen har skilsmässa mellan föräldrar förekommit för var tionde klient.
Alkoholmissbruk hos uppfostrare fö- rekommer i stor utsträckning. Inte mindre än var femte man och var tred- je kvinna har haft sådan uppväxtmiljö. Särskilt vanligt har det varit hos föräld- rar som skilt sig (45 %).
Bostadsförhållanden
Erfarenhetsmässigt vet man att en stor del av anstaltsklientelet saknar fast bo- stad. Det har därför varit en viktig upp- gift för utredningen att söka kartlägga klientelets bostadsförhållanden.
Tillgång till bostad För männen men ej för kvinnorna finns som synes stora variationer mellan dem, som vårdas på enskild resp. all-
Tabell 10.16. Bostadsförhållanden i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga Sååå-1.153:
. Samtliga (absoluta ."
.. 4 _ Frlv. allm. Tvång. nämndskli-
Bostadåfårhållan- Ensk. anst. anst. allm. anst. tal) en telet
.. k'vin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- ,. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor man nor man nor
Äger bostad ............ 5 7 4 — 4 7 4 7 56 5 11 7 Förhyr bostad .......... 40 36 22 _ 22 32 28 32 353 22 34 61 Inneboendel ............ 25 29 19 _ 23 24 23 24 292 17 36 20 Disponerar plats på ung- karlshotell eller liknan- de” .................. 2 7 3 _ 2 2 2 3 27 2 2 1 Disponerar plats på ål- derdomshem eller vård- hem” ................ _ _ _ _ 1 2 1 1 10 1 1 1 Saknar fast bostads ...... 28 21 52 100 48 31 42 32 531 22 12 6
Uppgift saknas ......... _ _ _ _ _ 2 _ 1 _ 1 4 4
100 |(100)| 100 |(100)] 100 |(100)| 100 |(100)| _ | _ | 100 | 100
1 Hos släkting eller annan person, men även vid boende i möblerat rum. ” Mera varaktigt boende på institution. ** Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.
män anstalt (tab. 10.16). Av det manliga klientelet på de enskilda anstalterna äger eller hyr 45 % bostad, 25 % är inneboende medan 30 % saknar fast bo- stad eller bor på ungkarlshotell. Bland de på allmän anstalt vårdade männen har däremot endast en fjärdedel tillgång till egen bostad, mellan en fjärdedel och en femtedel är inneboende och över hälften saknar fast bostad eller dispone- rar plats på institution. Den sämsta bo— stadssituationen redovisas för dem som frivilligt sökt vård vid allmän anstalt.
Kvinnorna har genomgående bättre bostadsförhållanden än männen. En tredjedel saknar dock fast bostad.
I jämförelse med klientelet i den öpp- na vården föreligger betydande skillna- der. I denna vård äger eller förhyr så- lunda 45% av männen och 68% av kvinnorna bostad, medan motsvarande siffror för anstaltsklientelet endast är 32 resp. 39 %. De stora skillnaderna kommer klarast till uttryck när det gäl- ler andelen bostadslösa, som för an- staltsklientelet är 42 % för män och 31 % för kvinnor samt för nykterhets- nämndsklientelet 12 resp. 6 %.
Tvångsvård, hjälplöshet
42-årig ogift lagerförman som tvångsin- tagits på allmän anstalt. Född i. ä. Upp- vuxen i föräldrahemmet enligt uppgift un- der goda förhållanden. Äldst av två syskon. Intet känt om alkoholmissbruk i släkten. Endast folkskola. Har varit anställd vid ett reservdelslager. Avancerade till lagerför- man. Alkoholmissbruk sedan 1954. Första kontakten med nykterhetsnämnden 1956. Blev 1957 avskedad från sin anställning efter ett flertal varningar och för att han uppträtt berusad. Därefter olika anställ- ningar som fastighetsskötare, vilka han fått lämna till följd av sitt alkoholmiss— bruk. Tablettmissbruk har även tidvis före- kommit. Tvångsintagen på anstalt tre gång- er tidigare. 12 st. fylleriförseelser under åren 1961_1964. Vårdad på mentalsjuk- hus tre gånger 1964. Vid de två senaste vårdtillfällena utskrivits på egen begäran mot läkares inrådan. Vårdad även 1961 och 1963. Vårdad en gång på alkoholklinik.
Tabell 10.17. Beräknat antal bostads- lösa män vid allmänna och enskilda anstalter den 23/11 1964
Ensk Friv. Tvång Grupp anst allm. allm. Totalt anst. anst. Saknar fast bostad. . .. 112 167 677 956
Social status vid intagningen: Efter ett intensivt missbruk av sprit och tabletter var ref. i deliriöst tillstånd och intogs på mentalsjukhus. Efter en veckas vård ut- skrevs han, då han lämnat sjukhuset trots förhud samt smugglat in sprit på avdel— ningen där han vårdats. Helt utan arbete och bostad. Tidigare försök att placera klienten på olika inackorderingshem och/ eller ungkarlshotell har misslyckats då han på olika sätt misskött sig. Ställt sig negativ till anstaltsvård. Intagen jämlikt 15 5 d (hjälplöshet).
I tabell 10.17 redovisas med utgångs- punkt från den relativa andelen bo- stadslösa det beräknade antalet bostads- lösa i hela anstaltsklientelet undersök- ningsdagen, således även för den del, som inte ingår i urvalet.
Antalet bostadslösa män vid anstal- terna den 23 november 1964 kan beräk- nas till ca 950. I nykterhetsnämndskli— entelet beräknades motsvarande grupp
Tabell 10.18. Bostadens kvalitet i % _ värdens art. Män
Vårdens art Bostadens . Samt- . Friv. Tvång. . kvalitet 122215. all m. allm. liga ' anst. anst. Saknar fast bostad . . . . 28 52 47 42 Modern ..... 34 15 21 24 Halvmodern . 16 11 12 13 Omodern. . .. 18 16 13 15 Hotell: Acceptabelt 1 1 _ _ Bristfälligt . _ _ _ _ Institution . . 1 2 2 2 Uppgift sak- nas ........ 2 3 5 4 100 | 100 | 100 | 100
till över 3 100. Antalet bostadslösa män i det då aktuella nykterhetsvårdsklien- telet skulle alltså utgöra över 4 000, Vi]- ket på ett skrämmande sätt belyser alkoholmissbrukarnas bostadsproblem. Av dem som angivits som inneboende torde i realiteten även en stor del i egentlig mening sakna fast bostad, var- för siffran för de bostadslösa är högre än den nu angivna. Rent kvantitativt är bostadsfrågan för de kvinnor, som vår- das på anstalt, ett betydligt mindre pro- blem.
Var fjärde man har modern bostad (tab. 10.18). Vårdade på enskild an- stalt bor i väsentligt större omfattning i modern bostad än vårdade på allmän anstalt. Genomsnittligen 15 % har omo- dern bostad, troligen i den sämre delen av detta bostadsbestånd. Totalt sett tor- de man ha fog för påståendet att nu-
dersökningen givit vid handen att ca två tredjedelar av klientelet på allmän anstalt har olösta bostadsproblem.
Av kvinnorna har var femte modern resp. omodern eller halvmodern bostad. Bostadens kvalitet är således något säm- re än för männen. Å andra sidan är som nämnts männen i större omfattning helt bostadslösa.
I diagram 10.7 redovisas hur tillgång- en till bostad varierar i olika kommun- typer. I motsats till förhållandena för klientelet i öppen vård stiger inte ande- len bostadslösa med ökad tätortskarak- tär hos boendekommunens kommuntyp. Visserligen är andelen bostadslösa störst i storstäder, där Malmö hade den högsta siffran (53 %), men landskommunerna kommer närmast därefter (41 %). An- delen personer, som äger eller förhyr lägenhet är lägre i landskommunerna
Diagram 10. 7. Bostadsförhållanden i % _ boendeort. Män
olo IOO—
50—
DJ
Stockholm Göteborg Malmö Annan stud Annan stad Lands— med över eller kommun 50000 inv. köping Boendeort"
”IUI” Äger bostad % Inneboende .. V Ungkarlshotell %Forhgr bostad % eller liknande
& Ålderdomshem eller vårdhem & DSoknur fusi- bostad
Boendeortens kommuntyp Andra () Grupp städer vriga Lands- . Samtliga Sååå med över städer och kommu- Sååå? 50 000 köpingar ner inv. Befolkningen i riket den 1.1. 1964 ................... 19 10 32 39 _ 100 Totala nykterhetsnämnds- klientelet .............. 39 15 26 17 3 100 Bostadslösa i nykterhets- nämndsklientelet ........ 67 11 13 4 5 100 Totala anstaltsklientelet . . . 44 17 26 13 _ 100 Bostadslösa i anstaltsklien- telet ................... 51 15 21 13 _ 100
och i storstäderna än i övriga städer och köpingar.
Bland anstaltsklientelet vistas ungefär hälften av de bostadslösa i storstäder- na (tab. 10.19). Endast 13% tillhör landskommuner. I relation till befolk- ningen i riket är de bostadslösa över-
representerade i städer över 50 000 in- vånare och underrepresenterade i öv- riga kommuntyper. Särskilt stor är över- representationen i storstäderna. Den största underrepresentationen finns i landskommunerna. En avsevärt större andel av de bostadslösa i den öppna
Diagram 10.8. Bostadsförhållanden i % — ålder. Män
0/0 "10 —
O__J
Zl—Zlö 25— 29 311—34
HIM] Äger bostad % Inneboende
_. V Ungkarlshotell %Forhgr bostad & eller liknande
155—39 140—ua
50-54
115-49 lder
& Ålderdomshem eller vårdhem DSaknor fast bostad
55— 59 60—64 65—
Civilstånd Bostadsförhållanden __ Ogift Gift Frånskild Ankling Äger bostad ..................... 3 12 2 9 Förhyr bostad ................... 15 62 23 41 Inneboende ...................... 31 7 24 3 Disponerar plats på ungkarlshotell eller liknande .................. 3 -— 2 3 Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem ................. 1 _ 1 3 Saknar fast bostad .............. 47 19 48 41 100 100 100 (100) Absoluta tal 508 248 478 34 vården än i anstaltsklientelet hör hem- Boendesituation
ma i storstäder. 4 % av de bostadslösa i nykterhetsnämndsklientelet finns i landskommunerna, medan motsvaran- de andel för anstaltsklientelet är 13 %.
Andelen bostadslösa är minst i ålders- grupperna under 30 år. Den är stigande från 20 % för 21_24-åringar till 41 % för 30—34-åringar (diagram 10.8). För resterande åldersgrupper varierar den mellan 40 % och 47 %. Den sistnämnda procentsatsen avser den äldsta ålders- gruppen. Andelen personer, som äger eller förhyr bostad stiger från 8 % för åldersgruppen 21—24 år till 42 % för 60—64-åringarna. Denna stegring sker samtidigt som andelen bostadslösa ökar och håller sig på hög nivå. Förklaringen härtill utgör utvecklingen av andelen inneboende. Denna är i åldersgruppen 21—24 år 68 % och sjunker därefter starkt för att bland personer över 65 är endast utgöra 6 %.
Tre av fyra gifta äger eller förhyr bostad (tab. 10.20). Motsvarande andel är för änklingar varannan, för de från- skilda var fjärde och för de ogifta var femte. Av intresse är dessutom att kon- statera att var tredje ogift samt var fjärde frånskild är inneboende. Av de gifta är 19 % bostadslösa men för de övriga civilstånden är andelen mer än dubbelt så stor.
Även för anstaltsklientelet har det an- setts värdefullt att belysa i vilken ut- sträckning sammanboende med andra personer förekommer (tab. 10.21).
Bland anstaltsklientelet sammanlever en betydligt större andel kvinnor än män med make eller under äktenskaps— liknande förhållanden. Å andra sidan sammanbor flera män med föräldrar el- ler annan anhörig. I båda dessa hänse- enden överensstämmer anstaltskliente- let med nykterhetsnämndsklientelet. Det bör även noteras att den totala andelen, som sammanbor med annan person, är betydligt större för nykterhetsnämnds— klientelet än för anstaltsklientelet (för män 61 % mot 35 % och för kvinnor 61 % mot 43 %).
Av männen på enskild anstalt är ca en tredjedel ensamboende, medan 37 % sammanbor med annan under familje- liknande förhållanden. Det sista är ej lika vanligt bland de intagna på all- män anstalt. Minst vanligt är det bland de frivilligt vårdade (17 %). Skillna- den är stor i jämförelse med den öppna vården där närmare sex av tio bor sam- man med annan under familjeliknande former.
För kvinnorna på enskild anstalt re- dovisas få fall av sammanboende under familjeliknande former (21 %). Av de
Samtliga i nykter- Samtliga i anstaltsklientelet hetsnämndsklien- telet Boendesituation män kvinnor män kvinnor Ant. % Ant. % % % Saknar fast bostad .................. 531 42 22 31 12 6 Ensamboende ....................... 268 21 15 21 20 27 Sammanboende med make/maka ..... 174 14 12 17 26 29 Sammanboende under äktenskapslik- nande förhållanden ................ 43 3 10 14 7 20 Sammanboende med föräldrar eller an- nan anhörig ...................... 198 16 7 10 24 7 Sammanboende med annan person (t.ex. kamrat) .......................... 23 2 1 2 4 5 Institution ......................... 28 2 2 3 2 1 Uppgift saknas ..................... 3 — 1 2 5 5 Summa 1 268 | 100 70 | (100) 100 | 100
tvångsvis intagna bor däremot närmare hälften på detta sätt.
Att sammanbo med föräldrar eller an— nan anhörig är liksom för nykterhets— nämndsklientelet vanligast i åldersgrup- pen 35_39 år. Sammanboendet med maka varierar inte efter tätortsgraden. Ett sådant samband gäller å andra sidan sammanboende med föräldrar eller an—
nan anhörig (23 % på landsbygden mot 8 % i Malmö, som har det lägsta värdet för storstäderna).
Av speciellt intresse är frågan Om i vilken utsträckning personer på anstalt sammanbor med underåriga barn (tab. 10.22). Som jämförelse har medtagits klientelet i öppen vård samt totalpopu- lationen. Denna utgöres av 1960 års bo-
Tabell 10.22. Sammanboende med barn1 under 16 år i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga i . nykterhets- . Friv. allm. Tvång. allm. Samtliga nämndskli- Samtliga Antal barn EHSR' anst. anst anst entelet hushåll 1 ' ' riket den . . . . . 1/11 19602 ,. kv1n- .. kv1n- .. kv1n- .. kv1n- .. kv1n- man nor man nor man nor man nor man nor Saknar fast bostad . . . . 28 22 52 100 48 31 42 32 13 6 0 ........... 57 64 44 — 42 54 47 54 62 67 61 1 ........... 7 14 2 _ 3 7 4 9 7 12 19 2 ........... 5 _ 2 _ 4 6 4 4 7 8 13 3 ........... 2 — _ _ 1 — 1 _ 3 2 5 4 ........... 1 _ _ _ 1 — 1 — 2 1 1 5 eller flera . _ _ _ — 1 _ 1 _ 1 _ 1 Uppgift sak- nas ...... _ _ _ — — 2 _ 1 5 4 _ 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100 100
1 Här avses barn under 16 år oavsett om klienten är fader/moder till eller släkt med barnet. 2 Enligt 1960 års folkräkning. Observera att siffrorna här gäller hushåll.
stadsräknings uppgifter om relativ för- delning av hushållen efter antal barn under 16 år. Då totalpopulationen är antalet hushåll i riket (fast bostad för- utsättes), bör vid jämförelse med total- populationen klientelundersökningarnas individer, som saknar fast bostad (och således ej sammanbor med barn), adde— ras till andelen som ej sammanbor med barn.
Endast få sammanbor med barn un- der 16 år (11 % män och 13 % kvin- nor). De absoluta talen är 132 av 1 267 män och 9 av 70 kvinnor. Detta får ses mot bakgrunden av att endast en liten del av klientelet sammanlever under normala relationer till någon annan. Män som vårdas på enskild anstalt sam- manbor med barn i större utsträckning än övriga män. Män som frivilligt sökt vård på allmän anstalt sammanbor där- emot mycket sällan med barn. För kvin- norna redovisas ingen nämnvärd skill- nad mellan dem som vårdas på enskild och allmän anstalt. Nästan dubbelt så stor andel av klienterna i öppen vård sammanbor med barn.
Endast för personer i 25—44-årsål- dern överstiger andelen personer sam- manboende med barn under 16 år 10 %. Den är störst för 25—29-åringarna (21 %).
Vistelsesituation omedelbart iföre intagningen på anstalten
I vissa fall torde brister i klientens in- passning i samhället vara av betydelse då beslut fattas om tvångsintagning på anstalt eller när klienten frivilligt söker vård. Detta torde i särskilt hög grad gälla de s.k. hjälplöshetsfallen, vilkas andel ökat under senare år (jfr kap. 3 sid. 53). Patientens vistelsesituation och arbetsförhållanden är härvid de viktigaste faktorerna. Även ur andra
synpunkter har det ansetts vara av in- tresse att få veta i vilken utsträckning vård på anstalt utgör en fortsättning på sluten vård i annan form (tab. 10.23). Endast hälften av klienterna vistades före intagningen i sin bostad. En tredje- del av männen och 12 % av kvinnorna var helt bostadslösa. Högsta andelen män utan bostad finner man även här bland dem som frivilligt sökt vård på allmän anstalt. 5 % av männen och 7 % av kvinnorna har kommit direkt från sjukvårdsinstitution. På de enskilda vårdanstalterna var andelen dock be- tydligt högre. De enskilda anstalterna torde således i viss omfattning fungera som eftervårdshem för sjukhuspatienter. I övrigt kan nämnas att av de tvångs- intagna kvinnorna inte mindra än en fjärdedel var häktade, anhållna eller omhändertagna av polisen.
Sammanfattning Anstaltsklientelet saknar i mycket stor utsträckning fast bostad. Vid undersök- ningen var andelen 42 % för männen och 31 % för kvinnorna. Motsvarande siffror för nämndklientelet är 12 resp. 6 %. Många personer av den fjärdedel av klientelet som är inneboende torde även i realiteten sakna fast bostad. Andelen bostadslösa män är minst bland de enskilda vårdanstalternas kli- entel och störst bland de frivilligt vår- dade vid allmän anstalt. Med ledning av framräknade procentsiffror kan under- sökningsdagen antalet bostadslösa inom anstaltsklientelet uppskattas till ca 950. Var fjärde man har modern bostad medan 13 % har halvmodern och 15 % omodern. Även i detta hänseende har klientelet vid de enskilda vårdanstalter- na det bäst och frivilligklientelet vid de allmänna vårdanstalterna det sämst. Av kvinnorna har var femte modern resp. halvmodern eller omodern bostad.
Tabell 10.23. Vislelsesituation omedelbart före infogning på anstalt i % _ vårdens ari
Vårdens art Samtliga i Samtliga nykterhet?" Vistelsesituation ome- Ensk anst Friv. allm. Tvång. allm. nämndskli— delbart före intagning ' ' anst. anst. entelet på anstalt .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor I bostad ............. 61 57 43 — 45 48 50 49 74 84 Saknade bostad ........ 21 7 42 50 38 11 33 12 9 4 Inackorderingshem eller övergångshem för alko- holmissbrukare ...... 3 7 3 _ 2 _ 3 1 1 1 Ålderdomshem ......... _ — _ _ 1 — 1 — —- — Kroppssjukhus ......... 2 7 2 _ 1 _ 1 1 1 — Mentalsjukhus, psykia- trisk klinik eller alko- holklinik ............ 8 22 2 _ 2 2 4 6 2 2 Konvalescenthem eller vilohem ............. — _ _ — — _ — _ 1 _ Allmän anstalt ........ _ — — _ 3 _ 2 — — — Kriminalvårdsanstalt. . . _ _ _ _ _ _ _ — 2 — Häktad, anhållen, om- händertagen av polis— myndighet .......... 1 _ 1 _ 3 26 2 20 1 — Övrigt ................ 4 — 6 50 5 11 4 10 9 _ Uppgift omöjlig att er— hålla ............... — _ 1 _ _ 2 _ 1 9 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 | 100
I motsats till förhållandena för nyk— terhetsnämndsklientelet stiger inte an- delen bostadslösa män med ökad tät- ortskaraktär hos boendekommunens kommuntyp. Andelen är störst i Malmö och därefter kommer landskommu- nerna. Av samtliga bostadslösa män finns 51 % istorstäderna (67 % för nyk- terhetsnäinndsklientelet) .
Tre av fyra gifta äger eller förhyr bostad. Motsvarande siffror är för änk- lingar varannan, för frånskilda var fjär- de och för de ogifta var femte. En be- tydligt större andel kvinnor än män sammanlever med make eller under äktenskapsliknande förhållanden. Å andra sidan sammanbor flera män med föräldrar eller annan anhörig.
Endast 132 män och 9 kvinnor sam- manbor med barn under 16 år. Män som vårdas på enskild anstalt samman-
bor med barn i större utsträckning än övriga män.
Omedelbart före intagningen på an- stalten vistades omkring hälften av kli- enterna i sin bostad. En tredjedel av männen och 12% av kvinnorna var helt bostadslösa (mest bland dem som frivilligt sökt vård vid allmänna anstal- ter). Även från sjukvårdsinrättningar kom en viss de], särskilt av klientelet på de enskilda anstalterna. En fjärde- del av de tvångsintagna kvinnorna var häktade, anhållna eller omhändertagna av polis.
Utbildnings- och arbetsförhållanden Utbildningsförhållanden
Utbildningen har kartlagts på samma sätt som i undersökningen av nykter-
Tabell 10.24. Utbildning i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga i . nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. allm. Samthga nämndskli- Utbildning ' ' anst. anst. entelet .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man man man man man nor nor nor nor nor Folkskola, grundskola .. 48 43 67 _ 71 67 63 60 62 75 Praktisk yrkesutbildning inom yrke .......... 28 14 18 50 17 13 21 15 20 7 Lärlings- eller yrkesskola eller motsvarande . . .. 8 14 9 _ 6 9 7 10 6 3 Realskola eller motsva— rande ............... 9 22 2 — 4 11 5 13 4 7 Gymnasium eller motsva— rande ............... 5 7 3 — 1 _ 2 1 2 _ Akademisk utbildning eller motsvarande . . . . 2 _ 1 50 _ _ 1 1 _ _ Uppgift saknas ........ _ _ _ _ 1 _ 1 _ 6 8 100 (100) 100 | (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
hetsnämndsklientelet. Vad som även här belyses är den maximala utbildningen med utgångspunkt från den enligt gra- deringen »högsta» utbildningsform, som klienterna har erfarenhet av.
Av männen i anstaltsklientelet har drygt 60 % enbart genomgått folkskola eller grundskola (tab. 10.24). Endast en obetydlig del har erfarenhet av ytterli- gare teoretiska studier. Drygt var fjär- de person har praktisk yrkesutbildning eller lärlings- eller yrkesskola. De tvångsintagna vid de allmänna anstal- terna har den lägsta andelen med teo- retisk vidareutbildning och de intagna vid de enskilda anstalterna den högsta. Förhållandet är likartat beträffande den praktiska utbildningen. Således är an- delen med enbart folkskola 71 % för de tvångsintagna men enbart 48 % för de intagna vid de enskilda vårdanstalterna. Medan dessa har 36 % med praktisk ut- bildning är motsvarande siffra för de tvångsintagna 23 %.
Vårdade vid psykiatriska kliniker och alkoholkliniker har i högre grad än vår- dade vid anstalterna teoretisk vidareut- bildning, vilket framgår av kapitel 12.
Kvinnorna har en något större andel med teoretisk utbildning utöver folk- skola än männen. Å andra sidan har de en mindre andel med praktisk utbild- ning. Liksom för männen har de tvångs- intagna på allmän anstalt mindre både teoretisk och praktisk utbildning än de frivilligt ingångna vid de enskilda an- stalterna.
I jämförelse med klientelet i öppen vård föreligger inga större skillnader för männen. Kvinnorna i anstaltsmate- rialet har däremot bättre teoretisk och praktisk utbildning än kvinnorna i den öppna vården.
För det manliga anstaltsklientelet är den låga andelen personer med teoretisk utbildning utöver folkskola inte beroen- de av materialets åldersfördelning, även om det är vanligare bland de yngre än bland de äldre att ha någon form av påbyggnad på folk- eller grundskola. I detta avseende är förhållandet likartat det hos nämndklientelet. Andelen med erfarenhet av gymnasiestudier hos män under 30 år är dock något högre, fyra av 98 mot 1,5 % för nämndklientelet.
utbildningsnivån för männen är högst bland de gifta och lägst bland de ogif- ta. Sålunda har endast 47 % av de gifta enbart folkskola eller grundskola. 26 % har praktisk yrkesutbildning inom yr- ke, 12 % har lärlings- eller yrkesskola eller motsvarande utbildning och 15 % har teoretiska studier utöver folkskola. Motsvarande siffror för de ogifta var 73 %, 16 %, 4 % och 7 %. En viss olik- het föreligger mot nämndklientelet, där det var vanligast förekommande bland frånskilda och änklingar att enbart ha genomgått folkskola och/eller praktisk yrkesutbildning, medan i anstaltsmate- rialet de ogifta intar denna plats.
Arhetsförhållanden
Liksom för nykterhetsnämndsklientelet belyses arbetsförhållandena genom en
redovisning av klienternas ställning i socio-ekonomiskt avseende och yrkes- tillhörighet. Dessutom belyses klienter- nas arbetsförhållanden omedelbart före intagningen. Samma reservationer som framförts vid redovisning av arbetsför- hållandena i kapitel 9 gäller även denna redogörelse.
Den socio-ekonomiska grupperingen är tämligen lika i både nämndmaterialet och anstaltsmaterialet (tab. 10.25). Vis- sa skillnader föreligger inom anstalts- materialet. Sålunda är andelen företa- gare i det närmaste dubbelt så stor bland de tvångsintagna vid allmänna anstalter som bland de frivilligt ingång- na. För tjänstemän och anställda i ser- viceyrken är förhållandet det motsatta. I övrigt kan noteras, att andelen arbe- tare inom jordbruk och skogsbruk är
Tabell 10.25. Soda-ekonomisk grupp i % _ vårdens art. Män
Vårdens art . . sagt;??? 1_ Förvärvsar- Socio-ekonomisk grupp Ensk Friv. Tvång. Samtliga minnfisktlieszn- betande män anst ' allm. allm. na telet i riket 1960 ' anst. anst. Företagare inom jordbruk, skogsbruk m. m ....... _ 1 1 1 1 11 Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken .......... 3 2 6 5 5 8 Företagare inom fria yrken 2 1 1 1 1 1 Summa företagare 5 4 7 7 20 Företagsledare (anställda) 1 _ _ _ _ 2 Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontors- och handelspersonal m. fl.) . 11 10 4 7 7 23 Militärer ............... 0,5 _ _ _ _ 1 Summa tjänstemän 12,5 10 4 7 7 26 Arbetare inom jordbruk, skogsbruk m. m ....... 2,5 7 8 6 4 6 Andra arbetare ......... 72 63 69 69 71 47 Summa arbetare 74,5 70 77 75 75 53 Anställda inom service- yrken ................ 5 6 3 4 4 1 Studerande ............. _ 1 — _ 1 _ Övriga ej förvärvsar— betande .............. 3 9 8 7 6 _ 100 100 100 100 100 100
väsentligt lägre vid de enskilda an- stalterna än vid de allmänna. När det gäller övriga arbetare är andelen något större vid de enskilda anstalterna. An- delen ej förvärvsarbetande är ca tre gånger större vid de allmänna.
Spridningen på olika grupper är stor, vilket inte hindrar att vissa yrkeskate- gorier dominerar (tab. 149—150, del II). Materialet, som omfattar 1 267 män och 70 kvinnor, uppvisar en yrkesspridning för män på 164 och för kvinnor på 29 av möjliga 999 yrkesgrupper på tresif- fernivån. För männen är 85 yrkesgrup- per gemensamma för de båda anstalts- typerna. 38 finns företrädda vid enbart enskilda anstalter och 41 vid enbart all- männa vårdanstalter. Vid en jämförelse med nämndklientelet framgår att yrkes- spridningen för männen är större i an- staltsmaterialet (164 yrkesgrupper mot 126).
I anstaltsmaterialet är bland männen 28 yrken (dubbelt så många som i
nämndklientelet) representerade av 10 eller flera individer. Två tredjedelar av det manliga anstaltsklientelet tillhör yr- ken med 10 eller flera individer. Störst är koncentrationen bland de tvångsin— tagna, där inte mindre än tre fjärdede- lar återfinns i dessa yrken, och minst (56 %) vid de enskilda anstalterna. Den största andelen har gruppen grov- oeh diversearbetare med 17 % av samt- liga och nära en fjärdedel av de tvångs- intagna. Vid de enskilda anstalterna är denna grupp representerad med endast 7 %. Bland övriga yrken som är vanli- gare bland de intagna vid allmänna an— stalter märks skogs- och flottningsar- betare, däck- och maskinmanskap, la- ger- och förrådsarbetare, stuveriarbeta- re, andra lastnings- och lossningsarbe- tare, lantarbetare, trädgårdsarbetare samt mureriarbetare. Däremot övervä- ger bl. a. följande yrken vid de enskilda anstalterna, nämligen verkstadsmekani- ker, målare, montörer, maskinuppsätta—
Tabell 10.26. Arbetsförhdllanden omedelbart före intagningen i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga i . Samtliga nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. allm. namndskh- Arhetsförhållanden ' ' anst. anst. entelet .. kvin- .. kvin- .. kvln- kvin- .. kvin- man nor man nor man nor mån nor man nor Verksam i huvudyrket . 53 50 18 50 29 6 35 16 53 56 Arbetsträning, prövning — _ 1 _ _ _ _ — 1 _ Skyddad sysselsättning eller arkivarbete ..... — 7 2 _ 1 _ 1 1 _ 1 Beredskapsarbete ...... 2 _ 2 _ 2 _ 2 _ 1 _ Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade. .. 1 _ 2 _ 3 _ 2 _ 1 _ Omskolningskurs ....... _ — 2 _ — _ 1 _ 1 _ Skol- eller yrkesutbildn. _ _ _ — _ _ — _ 1 _ Ej förvärvsarbetande pensionär ........... 3 7 9 _ 6 6 5 6 5 6 Saknade arbete ........ 36 22 55 50 50 79 46 67 15 18 Verksam inom annat yrke än huvudyrket ...... 5 14 9 — 9 9 8 10 11 7 Uppgift saknas ........ _ _ _ _ _ _ _ _ 11 12 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
re, installations-, drifts- och maskin- elektriker och byggnadsträarbetare. I anstaltsmaterialet återfinns samtliga yr- ken i nämndmaterialet som omfattar 10 eller flera individer. Anstaltsklien- telets yrkesställning framgår av tabell 151, del II.
Arhetsförhållanden omedelbart före in- tagningen
Endast drygt en tredjedel av männen var sysselsatta i sitt egentliga yrke då de togs in på anstalt (tab. 10.26). Myc— ket stora differenser konstateras mellan de intagna på enskild anstalt och de in- tagna på allmän anstalt. För de som frivilligt sökt vård på allmän anstalt noteras en särskilt låg siffra (18 %), vilket i konsekvens härmed motsvaras av den största andelen som helt saknade arbete. Av dessa klienter var 9 % pen- sionärer och lika många hade beretts
olika arbetsvårdsinriktade sysselsätt— ningar. Även i detta sammanhang fin- ner man att bristerna i fråga om social anpassning är störst inom denna grupp. Endast i ringa omfattning har anstalts- klientelet arbetat i beredskapsarbete el— ler skyddad sysselsättning.
Av kvinnorna var knappt hälften så stor andel som av männen sysselsatta i sitt huvudyrke; omkring två tredjedelar av samtliga och ej mindre än fyra fem- tedelar av de tvångsintagna saknade helt arbete. Skillnaden mellan de sist- nämnda och de intagna på enskild an- stalt, av vilka endast 22 % saknade ar- bete, är här särskilt markant.
I jämförelse med nämndklientelet har endast de enskilda vårdanstalterna en någorlunda lika stor andel yrkesverk- samma. De intagna vid de allmänna vårdanstalterna är däremot yrkesverk- samma i betydligt mindre utsträckning.
Personer, som äger eller förhyr bo-
Tabell 1 0.2 7. Arbetsförhållanden omedelbart före intagningen i % — bostadsförhållanden.
Man Disponerar Disponerar Sak- Ä er För— Inne- plats på ung- plats på ål— nar Samt- Arbetsförhållanden bosgtad hyr boen- karlshotell derdomshem fast liga bostad de1 eller liknan- eller liknan- bo- de2 de2 stada Verksam i huvudyrket . . . . 55 49 41 30 30 21 35 Arbetsträning, prövning . . . _ _ _ _ _ _ _ Skyddad sysselsättning eller arkivarbete ............ 2 1 _ 4 _ _ 1 . Beredskapsarbete ......... 2 2 2 _ _ 2 2 Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade ..... 2 2 2 _ 10 3 2 Omskolningskurs .......... 1 _ _ _ 1 1 Skol— eller yrkesutbildning _ _ _ _ — _ _ Ej förvärvsarbetande pen- sionär ................. 5 7 2 18 20 5 5 Saknade arbete ........... 29 29 42 48 40 62 46 Verksam inom annat yrke än huvudyrket ............ 5 9 11 _ _ 6 8 (100) 100 100 (100) (100) 100 100 Absoluta tal 56 353 292 27 10 531 1 269
1 Hos släkting eller annan person, men även vid boende i möblerat rum. ” Mera varaktigt boende på institutionen.
3 Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge. 22—614779
Tabell 10.28. Arbetsslabilitet i % _ vårdens art
Fler än två arbetsbyten eller perioder utan ar- bete ................ En långvarig period utan arbete (minst sex må- nader) .............. 6
Ej yrkesverksamma (pen— sionärer, långvarigt sjukskrivna etc.) ..... 6 21 12
Uppgift saknas ........ — 1
Vårdens art Samtliga i . . _ . nykterhets— Arbetsstabllltet (undel Friv. allm. Tvång. allm. Samtliga nämndskli— den senaste ettårsperlo- Ensk. anst. .. .. . anst. anst. entelet den fore undersoknmgs- tillfället) . . . . _ . .. kvm- .. kv1n- .. kv1n- .. kv1n- .. kv1n- man nor man nor man nor man nor man nor En anställning eller sys- selsättning utan av- brott ............... 43 36 12 _ 18 4 25 10 32 34 Högst två arbetsbyten eller perioder utan ar- bete ................ 22 43 27 50 17 2 20 11 17 14
50 41 15 35 13 30 15 _ 12 65 10 50 4 14
_ 10 11 9 13 9 13 _ 2 3 1 3 8 10
100 (100) 100
(100)|100 (100)|100 (100)|100 100
stad är yrkesverksamma i större ut- sträckning än personer med andra bo- stadsförhållanden (tab. 10.27). 62 % av personer, som saknar fast bostad, sak- nar också arbete. Förvånansvärt många av de som saknar fast bostad är dock yrkesverksamma. Detta gäller 27 %.
Liksom beträffande nämndklientelet föreligger ej heller för anstaltsklientelet något starkt samband mellan arbetslös- het och boende i storstad. Arbetslöshe- ten bland storstadsklientelet ligger en- dast obetydligt över genomsnittet (46 %) för samtliga män. Även för an— staltsklientelet är inslaget av arbetsvår- dande åtgärder anmärkningsvärt lågt. I samtliga städer med över 50 000 invå- nare, vilka har 61 % av anstaltskliente- let, återfinns endast 36 % av de perso- ner som omedelbart före intagningen var föremål för arbetsvårdande åtgär- der.
Upplysningar om arbetsstabiliteten lämnas i tabell 10.28. Siffrorna bör be- dömas mot den stora rörlighet på ar-
betsmarknaden som i allmänhet råder samt med beaktande att anstaltsvistelse kan medföra avbrott i anställning.
Av tabell 10.28 framgår att av männen endast 25 % haft en anställning utan avbrott under den senaste ettårsperio- den. Var tionde har varit arbetslös un- der minst 6 mån., medan 9 % ej var verksamma i något yrke. Ej mindre än 35 % har bytt arbete två eller flera gång- er. Stora variationer finns emellertid mellan de olika vårdformerna. Klienter- na på enskild anstalt har den största arbetsstabiliteten medan de frivilligt vårdade på allmän anstalt har den lägsta. Flera än två arbetsbyten är näs— tan dubbelt så vanligt bland klienterna på allmän som på enskild anstalt. An- delen utan arbete i sex månader eller mera är dubbelt så hög bland tvångs- klientelet som bland klientelet på en- skild anstalt.
Av de tvångsintagna kvinnorna anges ej mindre än två tredjedelar ha varit utan arbete i sex månader eller mera.
Sammanfattning
Sex tiondelar av männen i anstaltsma- terialet har endast genomgått folkskola eller grundskola. Endast en obetydlig del har erfarenhet av ytterligare teore— tiska studier. De tvångsintagna vid de allmänna anstalterna har den lägsta an- delen med teoretisk vidareutbildning och de intagna vid de enskilda anstal- terna den högsta. Förhållandet är likar- tat beträffande den praktiska utbild— ningen. Kvinnorna har oftare än män- nen teoretisk utbildning utöver folk- skola.
Anstaltsklientelets socio-ekonomiska gruppering liknar nämndklientelets. 79 % består av arbetare och anställda inom serviceyrken. Vissa olikheter fö- religger mellan de olika vårdgrupperna inom anstaltsmaterialet. Andelen före- tagare är störst bland de tvångsintagna och andelen tjänstemän och anställda i serviceyrken bland frivilligklientelen. Ej förvärvsarbetande och arbetare inom jordbruk, skogsbruk m.m. är betydligt vanligare vid allmänna anstalter än vid enskilda.
Spridningen utgjorde för mån 164 yr- kesgrupper av 999 möjliga i anstalts- materialet. 85 är gemensamma för bå- da anstaltstyperna medan 38 finns vid enbart enskilda anstalter och 41 vid enbart allmänna anstalter. Det vanligas- te enskilda yrket är grov- och diverse- arbetare med 17 % av samtliga intagna (7 % vid enskilda anstalter och 22 % vid de allmänna anstalterna).
Endast drygt en tredjedel av samtliga män sysselsattes i sitt egentliga yrke då de togs in på anstalt. Medan mera än varannan intagen vid enskilda anstalter tillhör denna grupp var andelen endast 18 % för frivilligklientelet vid allmänna anstalter. En tredjedel av de enskilda anstalternas klientel och hälften av de allmänna anstalternas saknade arbete. Endast i ringa utsträckning har de in-
tagna kommit i åtnjutande av arbets- vårdande åtgärder. Två tredjedelar av kvinnorna (för tvångsintagna f_vra feni— tedelar) saknade arbete.
Personer, som äger eller förhyr bo- stad är mest yrkesverksamma. Det före- ligger inte något starkt samband mellan arbetslöshet och storstadsboende. Insla- get av arbetsvårdande åtgärder är an- märkningsvärt lågt i storstäderna.
80 % av samtliga har arbetat under längre tid än sex månader under den senaste ettårsperioden. Ej mindre än var tredje har dock bytt arbete två eller flera gånger. Stora variationer finns emellertid mellan klienterna i de olika vårdformerna.
Ekonomi
För att belysa klienternas ekonomiska förhållanden har utredningen insamlat uppgifter om klassplacering enligt sjuk- försäkringslagen, om försörjningsskyl- dighet och om utgiven socialhjälp m. m. Orsaken till att utredningen valt denna indirekta metod samt metodens begräns- ningar klargöres i kapitel 9 (sid. 219). För anstaltsklientelet påverkas dess- utom ekonomin i mycket stor utsträck- ning av anstaltsvistelserna som sådana.
Inkomstförhållanden och försörjningsskyldighet Klienternas inkomstförhållanden, som de framgår med utgångspunkt från sjuk- penningklasstillhörigheten, belyses i ta- bell 10.29.
En femtedel av männen är ej klass- placerade eller har sin sjukpenningklass under omprövning. Erfarenhetsmässigt är det sannolikt att denna grupp till mycket stor del består av personer med låga inkomster. 68 av de 264 männen i gruppen var ej förvärvsarbetande pen- sionärer. Andelen ej klassplacerade va- rierade dock betydligt i de olika klien- telgrupperna. Sålunda var den endast 6 % vid de enskilda vårdanstalterna
Tabell 10.29. Inkomst i % _ vårdens art
Aktu- Vårdens art Samtligai Samtliga ell Samtli a nykterhets- försäkra- Aktuell årsin- sjuk- Ensk anst Friv. allm. Tvång. g nämndskli- de män i komst1 av för- pen- ' ' anst. allm. anst. entelet riket vi d värvsarbete kr. ning _ _ . ' slutet av d 55; r. män krlöi'b män 1:23— män 1:23- män krlöi'l- män 122?- år 1964 1 800— 4 999 5— 8 4 29 12 14 15 11 17 6 30 7 5 000— 8 399 9—12 5 7 9 8 2 7 3 7 10 6 8 400—10 199 14 6 29 9 5 5 6 10 5 6 4 10 200—13 999 16—18 18 _ 11 14 2 15 3 18 19 11 14 000—17 999 20—22 33 21 13 14 2 19 6 25 7 21 18 000—20 999 25 16 _ 3 5 _ 8 _ 13 2 13 21 000 ......... 28 11 — 3 2 _ 5 _ 7 _ 19 Ej klassplacerad eller placering under ompröv- ning ......... 6 14 34 26 35 21 30 12 20 19 Uppgift saknas . 1 _ 6 12 39 8 31 7 6 _ 100 (100) 100 (100) 100 |(100)| 100 |(100)| 100 | 100 | 100
1 Årsinkomst = bruttoårsinkomst.
men hela 34 % för de frivilligt ingångna vid de allmänna vårdanstalterna.
Närmare var fjärde man har en in- komst understigande 10200 kr. Även här föreligger en betydande skillnad mellan klientelgrupperna (15 % för de enskilda anstalterna och 30 % för de frivilligt ingångna). Något mera än var tionde har en inkomst understigande 5000 kr. (4 % vid enskilda anstalter och 14 % för de tvångsintagna vid all- männa anstalter).
Närmare hälften av anstaltsklientelet har en årsinkomst över 10 200 kr. Över 21 000 kr. har dock endast 5%. Här föreligger mycket betydande skillnader mellan klientelgrupperna. Sålunda har av de enskilda anstalternas klientel 78% över 10200 kr. och 11 % över 21 000 kr. För de intagna vid de all- männa anstalterna är motsvarande pro- centtal 30—35 resp. 2—3.
Jämföres det manliga anstaltskliente- let med samtliga män i riket vid slutet av år 1964 framkommer ingen större skillnad beträffande dem som inte är klassplacerade eller har sin placering
under omprövning. Normalpopulatio- nens andel av de högre inkomsterna är emellertid betydligt större än anstalts- klientelets (19 % mot 5 % för inkoms- ter över 21 000 kr.).
Jämföres anstaltsklientelet med nyk- terhetsnämndsklientelet framgår för männen att anstaltsklientelet har betyd- ligt sämre inkomster. I anstaltsmateri- alet finns 24 % med inkomster under och 47 % över 10200 kr. Motsvarande siffror för nämndklientelet är 18 % un- der och 63 % över. Av anstaltsklientelet är dessutom 21 % inte sjukpenning- klassplacerade eller har sin klasstillhö- righet under omprövning, medan mot- svarande tal för nämndklientelet är 12 %. Det bör också observeras att kli— entelet vid de enskilda anstalterna har bättre inkomstförhållanden än nämnd- klientelet. Således överstiger 78 % av inkomsterna 10 200 kr. medan 15 % un- derstiger detta belopp (mot 63 resp. 18 % för nämndklientelet). Personerna med de verkligt låga inkomsterna åter- finns således vid de allmänna anstal— terna.
310—311-
Zl—Zlo- 25—29 715—59
Ej sjukpenning— 7 _ ”klassplacerade 8400 ”1199 & laco—4999 [mm meon—läggs & 5000—8399 % munu— |7999
Den andel av klienterna, som ej är klassplacerade eller vars placering är under omprövning, ökar från 50-årsål- dern (diagram 10.9). Den största ande- len med inkomst överstigande 10 200 kr. finns i åldersgruppen 25—29 år samt i åldern 35—49 år. Andelen avtar där- efter mot högre åldersgrupper.
Närmare en tredjedel av kvinnorna är ej klassplacerad eller föremål för prövning av sjukpenningklass. Stora olikheter föreligger dock mellan de oli- ka anstaltstypernas klienter. Av de in- tagna vid enskild anstalt bar en femte- del en inkomst överstigande 10 200 kr. För en stor del av kvinnorna på allmän anstalt saknas uppgift om inkomstför- hållanden. Undersökningen ger dock vid handen att för endast en mycket ringa andel kvinnor redovisas inkomst av sådan storlek att denna skulle kunna medge en dräglig försörjning.
110—M Ålder
115—49 Gil—64 65—
50-54
55—59
% moon-20999
Zl 000—
5 Uppgift saknas
Vid bedömning av klienternas ekono- miska situation måste hänsyn även tas till deras försörjningsbörda.
Något mindre än två tredjedelar av männen saknar försörjningsskyldighet, medan 15 % har försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i bestående äktenskap (tab. 10.30). Cirka var femte har försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i upplöst äktenskap eller mot barn utom äktenskap. 3 % har slut- ligen försörjningsskyldighet enligt mera än ett av de i tabellen upptagna alterna- tiven.
Försörjningsskyldigheten är störst för de intagna med de högsta inkomsterna. Även lägre inkomsttagare har dock stor försörjningsbörda. Av män med inkoms- ter under 5 000 kr. har således inte mindre än 35 % försörjningsbörda i nå- gon form, 6 % t.o.m. enligt två eller flera alternativ.
Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete m. m. Samt— Ej ligai .. .. .. . klass- Upp- nyk- Forsuålimlfgtssw' 1 800 5 000 8 400 10200 14000 18000 21000 place- gift så'nt" ter- g e _ _ _ _ _ _ rade saknas lga hetsn.- 4 999 8 399 10 199 13 999 17 999 20 999 _ m. fl. klien— ' telet 1. Föreligger ej . . . 65 66 65 63 53 31 49 79 81 63 50 2. Föreligger en- dast mot hust- ru och/eller barn i bestående äktenskap ..... 9 17 13 12 20 34 34 5 6 15 26 3. Föreligger en- dast mot hustru och/eller barn i upplöst äkten- skap .......... 12 10 14 15 16 27 15 10 6 14 9 4. Föreligger en- dast mot barn utom äktenskap 8 6 7 6 7 5 1 5 1 5 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2_4 .......... 6 1 1 4 4 3 1 1 5 3 3 Uppgift saknas. 1 6 100 (100) (100) 100 100 100 (100) 100 (100) 100 100 Absoluta tal 136 93 72 187 248 104 68 264 97 1 269 1 113
Jämfört med nämndklientelet förelig- ger försörjningsplikt i mindre utsträck- ning (37 % mot 44 %). Skillnaden av- ser försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i bestående äktenskap.
När det gäller försörjningsplikt mot barn utom äktenskap och enligt mera än ett alternativ är de båda klientel- grupperna praktiskt taget lika. Försörj- ningsskyldighet mot hustru och/eller
Tabell 10.31. Försörjningsskyldighel i % _ vårdens arl. M än
Vårdens art Samtliga i Försörjningsskyldighet Ensk giv. Tilllång. Samtliga ngymkrfåäzfiism anst. m. a m. telet anst. anst. 1. Föreligger ej .................. 59 70 63 63 50 2. Föreligger endast mot hustru och] eller barn i bestående äktenskap 20 9 14 15 26 3. Föreligger endast mot hustru och/ eller barn i upplöst äktenskap. . . 14 14 13 14 9 4. Föreligger endast mot barn utom äktenskap .................... 4 5 6 5 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 .......... 3 2 4 3 3 Uppgift saknas ................ _ _ — _ 6 100 100 100 100 100
Tabell 10.32. Makas förvärvsarbete i % _ vårdens art. Män
Makas förvärvsar- Ensk. Friv. Tvång. bete anst allm. allm. ' anst. anst. Förvärvsarbetar ej . . 21 33 44 Arbetar deltid ...... 30 13 17 Arbetar heltid ...... 49 54 39 (100) (100) 100 Absoluta tal 97 15 119
barn i upplöst äktenskap är dessutom större för anstaltsklientelet (14 % mot 9 (."/r).
Något större andel av männen vid de enskilda anstalterna än de tvångsin- tagna har försörjningsplikt (tab. 10.31). Bland de frivilligt ingångna på allmän anstalt är andelen minst.
Endast i 231 fall var klienten gift eller sammanbodde under äktenskapsliknan- de förhållanden. I 77 fall av dessa för- värvsarbetade andra parten ej och i 51 fall endast på deltid. I 103 fall (45 %) har andra parten heltidsarbete.
Förvärvsarbetande maka är betydligt vanligare bland klienter vid enskilda vårdanstalter än bland intagna på all- männa anstalter (tab. 10.32). Om här- till lägges att de personer som sökt vård vid enskilda anstalter har sjukpenning, medan de som intagits vid allmänna an- stalter saknar sådan, uppstår en ytter- ligare olikhet i familjernas ekonomiska möjligheter att klara sig under män- nens anstaltsvistelse. Det torde i verk- ligheten knappt finnas andra möjlighe- ter för de makar till intagna vid all- männa anstalter, som saknar förvärvs- arbete, samt även i viss mån de makar, som arbetar på deltid, att klara famil- jens ekonomi än genom socialhjälp.
Av kvinnorna saknade 84 % försörj— ningsplikt.
Det föreligger ett visst samband mel- lan inkomstförhållanden och bostads- förhållanden. Den andel som ej är klass— placerad eller vars klasstillhörighet är föremål för omprövning är 54 % bland de personer som äger eller förhyr bo- stad, 61 % bland de inneboende och 75 % bland dem som saknar fast bo- stad.
Som tidigare påpekats sammanbor en- dast en mindre del med barn (132 män och 9 kvinnor). Av dessa har 80 män (61 %) en inkomst över 14000 kr. Av de 171 klienter som har mindre än 5000 kr. i inkomst eller som inte är klassplacerade e. (1. sammanbor 17 med barn under 16 år, varav två med fem eller flera barn.
Av de 585 personer, som saknar ar- bete, har 52 försörjningsskyldighet mot hustru och/eller barn i bestående äk- tenskap, medan 126 har försörjnings- plikt mot hustru och/eller barn i upp— löst äktenskap eller mot barn utom äk- tenskap. 14 arbetslösa har försörjnings- skyldighet enligt mera än ett alternativ. Av samtliga arbetslösa samt sysselsatta i annat yrke än huvudyrke är närmare var fjärde (24 %) försörjningsskyldig mot annan än familj i bestående äkten- skap. Motsvarande tal för personer, sys— selsatta i sitt huvudyrke, är också 24 %. Den för nämndklientelet påvisade skill- naden mellan dessa kategorier saknar således motsvarighet för anstaltsklien- telet.
56 % av i huvudyrke verksamma per- soner har endast en anställning eller sysselsättning utan avbrott den senaste ettårsperioden. Motsvarande andel för de i annat yrke verksamma är 15 % och för de arbetslösa 7 %. Av de arbets- lösa har 48 % flera än två arbetsbyten eller perioder utan arbete, medan 17 % haft en långvarig period på minst sex månader utan arbete (för i huvudyrket verksamma 2 %).
Har utgått senast 1964.. 12 22 30 Har utgått senast under
Vårdens art Samtliga i . kterhets- . Samtliva HX . Socialhjälp/arbetslös— Ensk. anst. Frizhgitllm. allnliågrgist 5 "361223?th hetsunderstöd ' ' ' ' .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor Har ej utgått ......... 75 64 50 50 45 41 55 46 56 46 Utgår den 23/11 1964 . . 2 _ 5 _ 5 2 4 2 3 8
50 23 31 20 30 18 23
åren 1960—1963 ..... 6 7 10 _ 15 17 12 14 14 17 Har utgått senast 1959 eller tidigare ........ 3 7 3 _ 6 4 5 4 6 4 Uppgift saknas ........ 2 _ 2 _ 6 5 4 4 3 2 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
Socialhjälp För att ytterligare belysa klienternas ekonomiska förhållanden har under- sökts om socialhjälp utgått. Både social- hjälp till klienten och klientens familj har därvid beaktats. Som socialhjälp har likställts arbetslöshetsunderstöd från arbetslöshetsnämnd. (Ej från erkänd arbetslöshetskassa.) Uppgifterna grun- dar sig på klienternas egna uppgifter och tillgängligt aktmaterial men har ej kontrollerats hos socialnämnderna. De kan därför antagas vara minimisiffror. Socialhjälp har utgått eller utgår till i genomsnitt ca 40 % av männen och hälften av kvinnorna (tab. 10.33). Bety- dande skillnader finns emellertid mel- lan de olika vårdformerna. Av dem som vårdas på enskild anstalt har en- dast en fjärdedel av männen och en tredjedel av kvinnorna fått sådan hjälp. De tvångsintagna har i väsentligt större utsträckning fått hjälp, hälften av män- nen och en något större andel av kvin- norna. Under år 1964 hade 24 % av männen och 32% av kvinnorna fått hjälp. Siffrorna är här avsevärt högre än för befolkningen som helhet, av vil- ken under 1964 ungefär 3,5 % erhållit socialhjälp. För tidigare år har social- hjälp framför allt utgått till de tvångs-
intagna, av vilka lika stor andel män som kvinnor erhållit hjälp. De på enskild anstalt vårdade har åtnjutit hjälp i betydligt mindre omfattning än klienterna på allmän anstalt (sjukpen- ning utgår under vård på enskild an- stalt). I förhållande till nykterhets- nämndsklientelet föreligger inga större skillnader.
I genomsnitt har 55 % inte erhållit socialhjälp. För de olika åldersklasser- na från 25 år varierar procentsatserna mellan 47 och 62 %. Av de 26 personer som är under 25 år har 19 inte erhållit socialhjälp.
Tvångsvård på allmän anstalt, olika indi- Icationer
32-årig gift diversearbetare, tvångsinta- gen. Född i. ä. Uppvuxen i föräldrahemmet tillsammans med fem syskon. Fadern an- vände alkohol men endast måttligt. En broder till klienten har varit föremål för nykterhetsvårdande åtgärder. Folkskola, ingen yrkesutbildning. Gift första gången 1956—1957, andra gången 1959. Tre barn i det senare äktenskapet. Stor försörjnings- börda. Geno-m klientens missbruk är eko- nomin miserabel. Socialhjälp har utgått un— der de senaste två åren med 2100 kr. 1963 och 4400 kr. 1964. Ref. är ej sjukpenning- klassplacerad då han nu driver egen firma. Har tidigare endast haft kortvariga an- ställningar bl. a. som fabriks- och bygg— nadsarbetare. Tvingats lämna flera anställ-
Försörjningsskyldighet Socialhjälp/arbetslös- Endast mot S amtli Ga hetsunderstöd1 Föreligger parter i be- Utom Uppgift 5 ej stående äktenskap saknas äktenskap Har ej utgått ....... 55 59 53 100 55 Utgick den 23/11 1964 2 12 4 _ 4 Har utgått senast 1964 21 18 21 _ 20 Har utgått senast un- der åren 1960_1963 12 6 13 _ 12 Har utgått senast 1959 eller tidigare ...... 5 3 5 _ 5 Uppgift saknas ...... 5 2 4 _ 4 100 100 100 | 100 100
1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
ningar till följd av alkoholmissbruk. Alko- holdebut i 17-årsåldern. Efter värnplikts- tjänstgöringen missbruk. Första kontakten med nykterhetsnämnden 1955. Vårdats på anstalt två gånger tidigare, därav en gång frivilligt. En misslyckad försökspermission. 10 st. fylleriförseelser under åren 1955— 1964. Dömd 1956 för grov stöld (alk.påv.), 1961 för grovt bedrägeri (alk.påv.), 1964 för rattfylleri.
Social status vid intagningen: I slutet av 1963 försvann klienten hemifrån efter att han blivit avskedad från sin senaste an- ställning. Bodde undcr någon tid hos olika kamrater. Familjens ekonomi blev till följd av att han inte arbetade helt raserad. In- tagen jämlikt 15 5 b, c och d (grov plikt- försummelse, parasitism och hjälplöshet).
Förekomsten av socialhjälp varierar som väntat kraftigt med inkomsternas
storlek. För ej klassplacerade eller vars klasstillhörighet är föremål för ompröv- ning utgjorde den 56 % och för perso- ner med mindre inkomst än 5000 kr. 55 %, medan 16 % av dem som förtjä— nar mera än 21 000 kr. erhållit sådan hjälp.
Av tabell 10.34 framgår att liksom för nykterhetsnämndsklientelet ekonomiskt stöd har utgått till en något större an- del personer som har utomäktenskaplig försörjningsskyldighet än till sådana som enbart haft försörjningsskyldighet i bestående äktenskap (43 % mot 39 %). För båda grupperna är dock andelen mindre än för motsvarande grupper bland nämndklientelet. Detta gäller
Tabell 10.35. Socialhjälp/arbelslöshetsunderstöd i % _ arbetsstabilitet. lifän
.. , Fler än En lång— Ej yrkes— slåålllfiilng 121355: 5512? två ar- varig pe- verksam- eller sys— ten eller betsbyten riod utan ma (pen- _ Grupp lsätt- erio der eller pe- arbete smnarer, Samtliga ms; g utan p utan rioder (minst långvarigt avbrott arbete utan ar- sex må- sjukskriv— bete nader) na etc.) Personer till vilka 50- cialhjälp och/eller arbetslöshetsunder- stöd ej utgått. . . . 72 58 48 48 41 55 Absoluta tal 231 148 214 58 44 695
dock inte personer utan försörjnings- skyldighet, där andelen som erhållit hjälp är 40 % mot 37 % för nykterhets- nämndsklientelet.
Andelen personer, som inte erhål- lit socialhjälp varierar starkt med per- sonernas yrkesstabilitet (tab. 10.35).
Pensionsförhållanden
Som tidigare visats har större delen av klientelet vid de allmänna anstalterna mycket låga inkomster av förvärvsarbe- te och har i stor utsträckning behovs- prövad ekonomisk hjälp. Sjukpenning under anstaltsvistelsen utgår endast till klienter vid enskilda anstalter. Mot bak- grund härav bör omfattningen av den hjälp, som utgår till klienterna från so— cialförsäkringarna, bedömas.
Liksom nämndklientelet erhåller an- staltsklientelet pension i endast ringa omfattning (tab. 10.36). Andelen män som erhållit förtidspension utgör 4 % bland de tvångsintagna och 5 % bland de frivilligt ingångna vid allmänna an- stalter. För de enskilda anstalternas klientel är motsvarande andel 1 %.
Av de 43 förtidspensionerade är 40 över 50 år. Den yngste förtidspensione- rade finns i åldersgruppen 30—34 år. Liksom hos nämndklientelet låg det ut-
betalade pensionsbeloppet för 1964 i flertalet fall mellan 3 400 och 5 000 kr.
Aktuell sjukdom
Som väntat redovisas synnerligen stora skillnader mellan de olika vårdfor- merna i fråga om andelen sjukskrivna. Detta sammanhänger med sakligt omoti- verade formella skillnader. Patienterna på enskild anstalt är som regel sjuk- skrivna, vården där betraktas som en form av sjukvård eller konvalescent- vård. Jfr. kapitel 4. Sjukdomen anges vanligtvis vara av psykisk art (93 % av männen och 72 % av kvinnorna). På de allmänna anstalterna är endast en ringa andel sjukskrivna (tab. 10.37). Av män- nen är där 8 % av de frivilligt ingång- na och 5 % av de tvångsintagna sjuk— skrivna. För kvinnornas del är motsva- rande siffror 0 resp. 15 %. För de vår- dades hälsotillstånd redogöres närmare i ett senare avsnitt av detta kapitel.
Sammanfattning
Anstaltsklientelets ekonomiska förhål- landen har liksom för nykterhets- nämndsklientelet kartlagts med utgångs- punkt från sjukpenningklasstillhörighe- ten.
Tabell 10.36. Pensionsförhållanden
Samtliga Pensionsförhållanden män kvinnor Ant. | % Ant %
Pension utgår ej ................. 1 140 90 59 85 Sjukbidragl utgår ................ 31 2 1 1 Förtidspension1 utgår ............ 43 4 3 4 Ålderspension1 utgår ............. 28 2 2 3 Familjepension2 utgår ............ _ _ 4 6 Annan pension eller livränta utgår. 25 2 1 1 Uppgift omöjlig att erhålla. . . . . .. 2 — _ —
Summa 1 269 100 | 70 (100)
* Folkpension eller ATP. 2 Ankepension eller barnpension i form av folkpension eller ATP.
Tabell 10.37. Aktuell sjukdom i % _ vårdens art
Vårdens art
Sjukskriven för kroppslig sjukdom eller skada sedan mindre än 90 dagar ....................... 2 Sjukskriven för nervös eller psy- kisk sjukdom sedan mindre än 90 dagar .................... 74 Sjukskriven för kroppslig sjukdom eller skada sedan mer än 90 dagar ....................... 3 Sjukskriven för nervös eller psy- kisk sjukdom sedan mer än 90 dagar ....................... 19
Ensk anst Friv. allm. Tvång. allm. Samtliga Sjukskrivningsförhållanden ' ' anst. anst. .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor Ej sjukskriven ................. 2 92 100 95 85 65 71
3 _ 3 9 3 9 1 — 1 4 24 14 2 _ 1 2 2 3 2 — — — 6 3
100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
Av männen är en femtedel inte klass- placerade. Lika många har en inkomst understigande 10 200 kr. Hälften av alla har högre inkomst, som dock överstiger 21 000 kr. endast för 5 % (mot 19 % för samtliga försäkrade män i riket vid slutet av år 1964). Även i jämförelse med nämndklientelet har anstaltsklien- telet betydligt sämre inkomster.
Stora skillnader föreligger mellan de olika klientelgrupperna. Endast hälften så stor andel av de vårdade vid de all- männa anstalterna som de vid de en- skilda har över 10 200 kr. i inkomst. Än- nu större är skillnaden beträffande in- komster över 21 000 kr., där de enskil- da anstalterna har fyra gånger så stor andel.
För en mycket stor del av kvinnorna saknas uppgift om klassplacering. För övriga är inkomsterna låga. Således har endast 9 % högre inkomst än 10 200 kr.
Inte fullt två tredjedelar av anstalts- klienterna saknar försörjningsskyldig— het, 15 % har sådan mot hustru eller barn i bestående äktenskap och var femte mot hustru och/eller barn i upp- löst äktenskap eller mot barn utom äk-
tenskap. 3 % har slutligen försörjnings- skyldighet enligt mera än ett alternativ.
Försörjningsskyldigheten är störst för de högsta inkomsttagarna men är också omfattande för personer med mindre inkomster. Försörjningsplikten är störst för klientelet vid de enskilda anstalterna och minst för de frivilligt ingångna vid allmänna anstalter (41 % mot 30 %).
I 231 fall var klienten gift eller sam- manbodde under äktenskapsliknande förhållanden. I 103 av dessa fall för- värvsarbetade deras hustrur på heltid och i 51 fall på deltid. Hustrurna till fri- villigt ingångna vid de enskilda vård- anstalterna förvärvsarbetar i större ut- sträckning än andra hustrur. Om här- till lägges att endast klienterna vid de enskilda anstalterna uppbär sjukpen- ning under anstaltstiden framträder de ekonomiska skillnaderna mellan de oli- ka klientelgrupperna än skarpare. Per- soner med ordnade bostadsförhållanden har även goda inkomstförhållanden.
Av de 132 män som sammanbor med barn under 16 år har 80 (61 %) en in- komst över 14 000 kr.
585 män (46 % av samtliga) saknar arbete. Av dessa har 192 (33 %) försörj- ningsskyldighet av något slag. En an- ställning under den senaste ettårsperio- den redovisas för 56 % av i huvudyrke verksamma och 15 % av i annat yrke verksamma samt 7 % av de arbetslösa.
Socialhjälp och understöd från ar- betslöshetsnämnd har utgått till något mindre än hälften av männen och nå- got mera än hälften av kvinnorna eller till deras familjer. Betydande skillna- der föreligger mellan de olika vårdfor- merna. Av dem som vårdas på enskild anstalt har endast en fjärdedel av män- nen och en tredjedel av kvinnorna fått socialhjälp. Av de tvångsintagna har däremot 49 % av männen och något större andel av kvinnorna fått sådan hjälp.
Pension utgår endast i obetydlig om- fattning till klienter vid anstalterna. Av de 43 förtidspensionerade är 40 över 50 år.
98 % av de intagna vid de enskilda anstalterna är sjukskrivna mot 8 % av frivilligklientelet och 5 % av tvångskli- entelet vid de allmänna anstalterna.
Tidigare nykterhetsvård
Den aktuella vården på anstalt har som regel föregåtts av olika åtgärder från nykterhetsnämndens sida samt i åtskil- liga fall av tidigare vistelser på vård- anstalter. De nedan redovisade siffrorna ger en uppfattning om i vilken utsträck- ning klientelet återkommer för anstalts- vård, hur många som är nyintagna på vårdanstalt etc.
Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd
I tabellerna 10.38 och 10.39 redovisas tidiga-re mest ingripande åtgärd av nyk- terhets-nämnd för vårdade vid de olika anstalterna samt för öppenvårdskliente— let. Som tidigare mest ingripande åt- gärd avses ej den vid undersökningstill- fället aktuella anstaltsvården eller den undersökning eller åtgärd som direkt föregått den-na. Åtgärderna har rangord- nats från undersökning till tvångsintag- ning på allmän vårdanstalt. I enkätfor- muläret har markering skett endast för mest ingripande åtgärd.
Av tabell 10.38 (män) framgår att ti-
Tabell 10.38. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ värdens art.
M än Vårdens art Samtliga i .. . nykterhets- Åtgard Ensk anst Friv. allm. Tvång. allm. Samtliga nämndsklien— ' ' anst. anst. telet Har ej förekommit . . . 18 4 2 7 16 Enbart undersökning . 9 2 2 4 19 Hjälpåtgärd eller över— vakning enligt 15 5. 22 8 14 16 26 Tvångsintagning som ej verkställts ...... 1 1 2 4 Enskild anstalt ...... 29 12 5 14 7 Frivillig vård på all- män anstalt ....... 7 39 5 10 3 Tvångsintagning på allmän anstalt ..... 13 34 69 47 23 Uppgift saknas ...... 1 _ _ _ 2 100 100 100 100 100
digare åtgärd ej förekommit hos 7% av vårdanstaltsklientelet medan motsva- rande siffra för öppenvårdsklientelet är 16 %. En genomgående tendens är att vårdade på anstalt varit föremål för mera ingripande åtgärder än öppen- vårdsklientelet. Skillnaden mellan dem som vårdats på enskild och allmän vård- anstalt är som väntat mycket stor. När- mare en femtedel av männen på en- skild vårdanstalt har ej varit föremål för någon åtgärd alls. För de tvångs- intagna gäller detta för end—ast 2 % (13 personer). Enbart undersökning som mest ingripande åtgärd gäller bara för en liten del av fallen (4 %). Motsvaran- de siffra för öppenvårdsklientelet är 19 %. Hjälpåtgärd eller övervakning en- ligt 15 5 förekommer för 16 % av s-amt- liga (öppenvårdsklientelet 26 %).
En markant skillnad föreligger be- träffande frekvensen av tidigare vård på enskild anstalt där de som vid un- dersökningstillfället vårdades på enskild anstalt hade 29 %, frivilligt ingångna på allmän anstalt 12 % och tvångsin- tagna på allmän vårdanstalt 5 %.
Var tionde man har tidigare frivilligt vårdats på allmän anstalt. Mellan de
vårdade på olika anstaltstyper förelig- ger även i detta hänseende klara skill- nader. Andelen tvångsintagna på all- män vårdanstalt är för samtliga 47 % medan motsvarande siffra för öppen- vårdsklientelet är 23 %. Av de tvångs- intagna har drygt två tredjedelar tidi- gare varit tvångsintagna. Av särskilt intresse är att drygt en femtedel av dem som vårdas vid enskild anstalt tidigare vårdats på allmän.
Sammanfattniungsvis kan konstateras att hälften av männen på enskild an- stalt, 15 % av de frivilligt vårdade och en femtedel av de tvångsintagna på allmän anstalt icke tidigare har va-rit föremål för någon form av vård på anstalt. De nämnda utgör sålunda den grupp förstagångsvårdade som fanns på vårdanstalterna vid undersökningstill- fället.
Kvinnorna har i mindre omfattning än männen tidigare vårdats på anstalt (tab. 10.39). Detta gäller även för öp- penvårdsklientelet där 18% tidigare vårdats på anstalt. Av de tvångsintagna har 59 % tidigare beretts sådan vård.
Av diagram 10.10 framgår hur tidiga- re mest ingripande åtgärd fördelar sig
Tabell 10.39. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ vårdens art.
Kvinnor Vårdens art Samtliga i ,. . nykterhets- Åtgärd Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samthga nämndsklien- ' ' anst. allm. anst. telet Har ej förekommit . . . _ 50 — 1 34 Enbart undersökning . 7 — 2 3 15 Hjälpåtgärd eller över— vakning enligt 15 &. 57 _ 35 39 27 Tvångsintagning som ej verkställts ...... 7 — 4 4 5 Enskild anstalt ...... 22 _ 11 13 3 Frivillig vård på all- män anstalt ....... _ — _ _ 2 Tvångsintagning på allmän anstalt . . . . 7 50 48 40 13 Uppgift saknas ...... _ _ — _ 1 (100) (100) (100) (100) 100
350. Diagram 10.10. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämd i % _ ålder. Män % mu—
50—
Samt—
50—54
lll—34 115—39 140—44 45—109 Zl—Z4 25—29 55—59 60—64 65—
lder
.Undersökning/ötgörd har ej tidigare förekommit
Undersökning utan åtgärd Hjölpötqörd eller över— vakning enligt l55
på de olika åldersgrupperna. Det är huvudsakligen män i de yngre ålders- grupperna som ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd. Hos dessa ål- dersgrupper finner man en stor andel hjälpåtgärder eller övervakning enligt 15 &, nämligen för åldersgruppen 21_ 24 år 52 % medan åldersgruppen 45— 49 år endast har 12 %.
Övriga mera ingripande åtgärdstyper som beslut om tvångsintagning och olika former av anstaltsvård är som väntat vanligare i högre åldrar. Tvångsintag- ning på allmän vårdanstalt som tidigare mes-t ingripande åtgärd förekommer i 76 % av åldersgruppen över 65 år, 41 % för 30—34-åringannla och 12 % för 21— 24-åringarna. Intagning på enskild an— stalt har som tidigare mest ingripande åtgärd förekommit oftast för 30—34-
Beslut om tvångsintag— ning som ej verkställts
% Vård Pa enskild anstalt XFrivilliq vård på all— & mön anstalt
liga
Tvångsintagning på i allmän anstalt D Uppgift saknas
åringar och minst för gruppen över 65 år.
För anstaltsklientelet föreligger vissa skillnader mellan olika kommuntyper (tab. 10.40). Sålunda har landskommu- nerna en betydligt högre andel som tidigare ej varit föremål för undersök- ning eller åtgärd i förhålla-nde till andra kommuntyper. Storstäderna har här den lägsta andelen.
Samtliga kommuntyper har höga an- delar (36—50 %) tvångsintagna på all- män anstalt. Den högsta andelen har storstäder och gruppen övriga städer och köpingar. Den lägsta har andra stä— der med över 50 000 invånare.
När det gäller förhållandet mellan tidigare mest ingripande åtgärd och ar- betsstabil-iteten under den senaste ett— årsperioden före undersökningstillfäl-
Tabell 10.40. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ boendeort.
Man Boendeort Samtliga Andra i nykter- Åtgärd städer Övriga Lands- Samtliga hets- Storstäder med över städer och kommu- nämnds- 50 000 köpingar ner klientelet inv. Har ej förekommit . . 5 8 7 14 7 16 Enbart undersökning 4 6 4 6 4 19 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 5 ............. 16 17 13 17 16 26 Tvångsintagning som ej verkställts ..... 2 3 1 1 2 4 Enskild anstalt. . 12 21 15 10 14 7 Frivillig vård på all- män anstalt ...... 11 9 10 8 10 3 Tvångsintagning på allmän anstalt. . . . 50 36 50 44 47 23 Uppgift saknas ..... _ _ _ — _ 2 100 100 100 100 100 100 Absoluta tal 557 215 332 165 1 269 660
let (tab. 152, del II) framgår .det att den grupp klienter vid vårdanstalterna som under ettårsperioden för-e intagningen haft en anställning utan avbrott för- delar sig ungefär lika på alla under- grupper av tidigare mest ingripande åt- gärd. Viss övervikt föreligger dock för tvångsintagning på allmän vårdanstalt (29 %).
De klienter som haft högst två arbets- byten eller perioder utan arbete under året före intagningen fördelar sig främst på gruppen tvångsintagna på allmän anstalt (41 %). Denna ten-dens tilltar och motsvarande siffror är för de klien- ter som har flera än två arbetsbyten eller perioder utan arbete 54 %, för klient-er med en långvarig period utan arbete 57 % och för ej yrkesverksamma klien- ter 67 %.
Även dessa siffror visar att de som varit föremål för tidigare mest ingri— pande åtgärd av typen tvångsintagning på allmän anstalt i väsentligt hög-re
grad än andra ej är yrkesverksamma eller har långa perioder utan arbete, många arbetsbyten etc.
Till senast avslutad undersökning/ åtgärd hänföres ej undersökning/åtgärd som direkt före-gått den aktuella an- staltsvistelsen. Av tabell 10.41 framgår beträffande männen att inte mindre än 53 % inom en tidsrymd av knappt två år tillbaka varit aktuella i ett tidigare sammanhang för undersökning eller åt— gärd. Andelen ökar till 77 % om obser- vationstiden utsträckes till och med år 1960. Den övervägande andelen män som vårdas på anstalt har sålunda inom fem år tillbaka tidigare varit aktuella för åtgärd inom nykterhetsvården.
För kvinnornas del föreligger inga nämnvärda skillnader i förhållande till männen.
Tidigare vård på allmän anstalt Förutom vad som redan angivits be- träffande tidigare former av nykter-
Tabell 10.41. Tidpunkt för senast avslutad undersökning/åtgärd i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga i
. nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien-
År ' ' anst. allm. anst. telet
.. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor
Har ej förekommit 21 21 4 50 4 4 9 9 17 35 1964 ............. 43 79 56 _ 20 27 32 37 28 20 1963 ............. 15 _ 21 50 24 39 21 31 22 21 1960—1962 ....... 12 _ 12 _ 33 26 24 20 22 15 1950—1959 ....... 5 _ 3 _ 14 4 10 3 8 8 1949 eller tidigare . 1 _ _ _ 2 _ 1 _ 1 _ Uppgift saknas 3 _ 4 _ 3 _ 3 _ 2 1 100 (100)| 100| (100)| 100 | (100)| 100 (100) 100 100
hetsvård har i undersökningen medta- gits tidpunkten för den första kända vårdperioden på allmän vårdanstalt (tab. 10.42). Pågående vårdperiod vid undersökningstillfället hlar därvid ej medräknats.
Nära två tredjedelar av samtliga män har tidigare vårdats på allmän anst-alt. Motsvarande andel för öppenvårdsklien- telet är 28 %. Tidpunkten för den första intagningen ligger för den största grup- pen av de berörda inom perioden 1956
_1960 och endast för 3 % av männen har anstaltsdebuten skett 1964.
Man finner att 15 % av samtliga an- staltsvårdade män anstaltsdebuterade så tidigt som under åren 1931—1950 och att den första vårdperioden vid under- sökningstillfället sålunda låg minst 14 år tillbaka i tiden för denna grupp. Mot- svarande procentsiffra för öppenvårds- klientelet i sin h-elhet (män) är 6 % och för eftervårdade i öppenvårdskliente- let 15 %.
Tabell 10.42. Först kända vårdperiod på allmän anstalt i % _ värdens art Vårdens art Samtliga i . nykterhets- En sk anst Friv. allm. Tvång. Samthga nämndsklien- År ' ' anst. allm. anst. telet .. kvin- . kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor män nor man nor man nor man nor Har ej förekommit 78 93 23 50 17 41 37 52 70 82 1964 ............. 1 _ 3 _ 4 7 3 6 1 2 1963 ............. 1 _ 12 _ 6 2 5 1 3 2 1961—1962 ....... 1 7 12 _ 12 22 9 19 5 4 1956—1960 ....... 8 _ 29 50 30 20 23 18 9 7 1951—1955 ....... 4 _ 8 _ 11 2 8 1 4 1 1941—1950 ....... 5 _ 12 _ 14 2 11 1 4 1 1931—1940 ....... 1 _ 1 _ 6 2 4 1 2 _ 1930 eller tidigare _ _ _ _ _ 2 _ 1 _ _ Uppgift saknas . .. 1 _ _ _ _ _ _ _ 2 1 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
o/e IOG— 50— 0— 2l—24 25—29 30—34» 35—39 110—lill. 45—09 50—54 55—59 60—54- 65— lder
Vård på allmän anstalt & _ .hOF Bj tidigare förekommlf & |95| |955
.lSllO eller tidigare äHSG—ISSO
'; ängel-lest)
Personer som vårdas på de allmänna anstalterna har dels i betydligt högre grad tidigare vårdats på allmän anstalt och dels debuterat tidigare än de som vårdas på de enskilda anstalterna. Överraskande nog har drygt en femte- del av dem som vårdas på sistnämnda anstaltstyp tidigare vårdats på allmän anstalt.
För kvinnornas del ligger tidpunkten för den första intagningen för flertalet inom perioderna 1956—1960 och 1961 _1962. Endast för 6 % av kvinnorna har anstaltsdebuten skett år 1964.
Av åldersgruppen 21—24 år (män) har en tredjedel tidigare erhållit vård på allmän anstalt (diagram 10.11). Ungefär 8 % i denna åldersgrupp har anstalts- debuterat under åren 1961—1962, 12 % år 1963 och 8 % år 1964. För de äldre
23—614779
åldersgrupperna gör sig en annan ten- dens gällande. Av de 60—64-åringar som vid nndersökningstillfället vårdades på anstalterna anstaltsdebuterade 18 % redan 1940 eller tidigare. I övrigt kan observeras att under perioden 1956— 1960 anstaltsdebuterade en relativt :stor andel i varje åldersgrupp.
I tabell 10.43 har klientelet redovisats efter antalet Vårdperioder på allmän vårdanstalt under den senast förflutna tioårsperioden. Som vårdperiod har räknats vistelseperiod oavsett dennas längd och oavsett antalet meddelade in- tagningsbeslut. Pågående vårdperiod in- går ej i siffermaterialet. Av tabellen framgår att 57 % av de anstaltsvårdade männen vårdats på allmän anstalt 1954 _1964 medan siffran för öppenvårds- klientelet stannar vid 26 %. Som väntat
Tabell 10.43. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i '?g. _ vårdens art. Män
Vårdens art Samtliga i . . nykterhets- Antal Vårdperioder Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien-
' ' anst. allm. anst. telet 0 .................. 82 25 18 40 72 1 .................. 5 11 8 7 9 2—5 ............... 8 42 29 24 12 6—15 .............. 3 17 31 20 5 16 eller flera ....... 1 4 10 6 — Uppgift saknas ..... 1 1 4 3 . 2 100 | 100 100 100 | 100
har vårdade vid enskild anstalt den högsta andelen (82 %) som ej tidigare under åren 1954—1964 vårdats på aH- män anstalt. Dock har 17 % tidigare er- hållit sådan vård. Av antalet frivilligt ingång-na på allmän anst-alt har hela tre fjärdedelar tidigare vårdats en eller flera perioder. Motsvarande siffra för tvångsintagna är 78 %. Av samtliga tvångsintagna har var tionde vårdats 16 eller flera perioder.
För kvinnorna visar undersöknings- materialet att 40 % av samtliga tidigare under åren 1954—1964 ej varit före- mål för vård på allmän vårdanstalt.
Antal Vårdperioder på allmän vård- anstalt ha-r i avseende på åldersgruppe- ringen en del intressanta aspekter. Så- lunda har bland männen 13 % (9 per-
soner) i åldrarna 25—29 och 24 % (30 personer) av 30—34-åringarna vårdats 6_15 gånger. Motsvarande siffra för dem som är 65 år eller mera är 36 %. Drygt 13 % av denna åldersgrupp har vårdats på allmän anstalt minst 16 gånger. För 6—15 resp. 16 eller flera Vårdperioder sker en ökning alltefter stigande ålder.
Två tredjedelar av åldersgruppen 21 —24 år och drygt hälften av åldersgrup- pen 25—29 år har inte vårdats på all- män anstalt und-er åren 1954—1964. Mot- svarande siffra för dem som är 65 år eller mera ej är större än 16 %.
Det föreligger ett svagt samband mel- lan antalet vårdperioder på allmän an- stalt och boendeort som visar att stor- städernas aktuella klientel på vårdan-
Tabelt 10.44. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _— bostadsförhållanden. Män
Bostadsförhållanden Samtliga i
. Inneboende . nykterhets-
Antal Vårdperioder Äger eller eller dispone- Saknar fast Samtliga nämndsklien— hyr bostad rar plats på bostad telet
institution
0 ................... 55 44 25 40 72 1 ................... 7 9 7 7 9 2 eller flera ......... 37 43 65 50 18 Uppgift saknas ...... 1 4 3 3 1 100 100 100 100 100 Absoluta tal 409 329 531 1 269 660
stalterna har en något större andel med 27—15 Vårdperioder under tiden 1954—— 1964 än klientelet från andra kommun- typer.
En tidigare vårdperiod är ungefär lika vanlig oavsett bostadsförhållande- na, medan två eller flera Vårdperioder föreligger närmare dubbelt så ofta bland de män som saknar fast bostad som bland män som äger eller hyr bostad (tab. 10.44). Samma förhållande gäller för öppenvårdsklientelet (tab. 9.47). Av anstaltsklientelet har närmare två tred- jedelar av dem som saknar fast bostad förut vårdats två eller flera perioder på allmän vårdanstalt under den senaste tioårsperioden.
Inslaget av tidigare vårdade på all- män anstalt är högst för den grupp män som vid undersökningstillfället ej sam- manbodde med barn (tab. 10.45). Dock är skillnaderna mellan de olika kate- gorierna inte särskilt stora. Det kan konstateras att 28 % av de män som sammanbodde med två eller flera barn under 16 år hade vårdats på anstalt och att 22 % vårdats två eller flera gånger.
De som flyttat mellan olika kommuner eller fört ett oregelbundet och kring- flackande liv under den senaste tvåårs-
Tabelt 10.45. Antal vårdperioder på all- män anstalt under åren 1954—1964i % —- sammanboende med barn under 16
år. Män Antal barn under Antal vårdperio- 16 år
der O 1 2 eller
flera 0 .................. 47 62 70) 1 .................. 8 6 6 2 eller flera ........ 43 32 22 Uppgift saknas ..... 2 — 2 100 (100) (100)
Absoluta tal 596 50 82
perioden har i betydligt högre utsträck— ning än dem som vistats i samma kom- mun vårdats på allmän anstalt under åren 1954—1964 (tab. 153, del II). Det bör påpekas att den grupp som flyttat mellan tre eller flera kommuner omfat- tar endast 86 män. Den grupp som fört ett oregelbundet och kringflackande liv omfattar 46 av hela anstaltsmaterialets 1 267 män.
Klara skillnader i antalet vårdperio- der på allmän anstalt mellan den ar- betsstabila (högst två arbetsbyten eller perioder utan arbete under den senas- te ettårsperioden före intagningen på anstalt) och arbetsinstabila gruppen (mer än två arbetsbyten eller perioder utan arbete) kan iakttagas (tab. 154, del II). I den senare gruppen har inte mindre än 67 % vårdats på anstalt en eller flera gånger under en tioårspe- riod mot 46 % för den förstnämnda.
Av tabell 10.46 framgår att av dem som hade sin först kända vårdperiod 1964 har en fjärdedel vårdats 2——5 perioder på allmän vårdanstalt. För dem som hade sin först kända vårdperiod 1963 är motsvarande andel hela 63 %, vilket tyder på en mycket stark frekvens »återfallsvård» inom en tidsrymd av mindre än två år. Det bör dock upp- märksammas att de absoluta talen är relativt låga.
Den senaste vårdperioden är för mer än hälften av samtliga anstaltsvårda- de —— såväl män som kvinnor — av re- lativt sen—t datum (tab. 10.47). Omkring tre fjärdedelar av männen och 70 % av kvinnorna har senast vårdats på a-n- stalt under 1963 eller 1964. För de tvångsintagna är andelen till och med något större medan de vårdade på en- skild anstalt företer helt andra siffror. I denna klientkategori har något mera än en tredjedel av männen senast vår- dats under åren 1954—1959.
Tidpunkten för senaste vårdperiod på
Tabell 10.46. Antal vdrdperioder på allmän anstalt under åren 1954—_1964 i % — först kända vårdperiod på allmän anstalt. Män
Först kända vårdperiod på allmän anstalt Antal Vårdpemd" 1964 1963 1961— 1956— 1951— 1950 eller 1962 1960 1955 tidigare
0 ........................ 9 — —— — 7 10 1 ........................ 62 35 14 7 3 7 2—5 ..................... 26 63 66 41 27 17 6 eller flera .............. — 2 18 48 57 61 Uppgift saknas ........... 3 —— 2 4 6 5 (100) (100) 100 100 100 100
Absoluta tal 34 63 112 291 107 182
allmän anstalt är i stort sett lika för samtliga åldersgrupper beträffande år 1964. För år 1963 samt perioderna 1960 ——1962 och 1954—1959 stiger siffrorna något för de högre åldersgrupperna. Av de som äger eller hyr bostad har nära hälften vårdats på allmän anstalt under åren 1954—1964 (tab. 155, del II). Bland de som saknar fast bostad är motsvarande andel 74 %, vilket återigen illustrerar det samband som finns mel- lan anstal—tsvå-rd och bostadsbrist. Ungefär lika stor del av den klient- grupp som tidigare vårdats en period på allmän anstalt fördelar sig på åren
1964 och 1963 samt perioderna 1960— 1962 och 1954—1959 (tab. 156, del II). Det bör uppmärksammas att 19 % av dem som tidigare vårdats en gång har sin senaste vårdperiod _— som sålunda även är deras första -— under åren 1954 _1959.
De som hade två eller flera vård- perioder fördelar sig mera ojämnt. Av dem som har 16 eller flera Vårdperioder har var tionde sin senaste vårdperiod under tiden 1954—1959 och hela två tredjedelar så sent som 1964, dvs. un- der samma år som undersökningen ägde rum.
Tabell 10.47. Senaste vårdperiod på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % —- värdens art1
Vårdens art Samtliga i . nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien- År ' ' anst. allm. anst. telet .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor 1964 ............. 11 100 44 — 57 55 51 55 31 43 -1963 ............. 22 — 31 —- 22 16 23 15 25 25 1960—1962 ....... 30 — 19 100 15 29 17 30 30 21 :1954—1959 ....... 37 —— 6 — 6 —— 9 _ 14 11 (100) (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) Absoluta tal 67 1 119 1 574 31 760 33 173 75
1 Tabellen avser enbart dem, som under åren 1954—1964 erhållit vård på allmän anstalt
Tabell 10.48. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % — vårdens ari
Vårdens art Samtliga i
. nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien-
Antal Vårdperioder ' ' anst. allm. anst. telet
.. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor man nor
0 ................ 52 64 67 100 85 83 72 80 85 91 1 ................ 24 29 20 —— 8 8 15 11 9 5 2—5 ............. 23 7 12 — 6 9 12 9 4 3 6—15 ............ 1 — 1 — 1 — 1 — _— _ Uppgift saknas . . . — —— —— —— — —— —— —— 2 1 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
Tidigare vård på enskild anstalt Som påpekats i inledningen till detta ka- pitel fanns vid tidpunkten för under- sökningens genomförande 18 enskilda vårdanstalter i landet. Flertalet har till- kommit efter år 1957. Mot bakgrunden av att vården på enskild anstalt är helt frivillig har det ansetts var-a av speciellt intresse att kartlägga den nämnda vår- dens omfattning vid undersökningstill- fället samt i vad mån den undersökta klientgrnppen tidigare erhållit vård på sådan vårdanstalt.
Drygt en fjärdedel av samtliga vårda- de på anstalt har tidigare vid minst ett tillfälle erhållit vård på enskild (tab. 10.48). De som vårdas på enskild an- stalt har som väntat den största andelen som tidigare vårdats på sådan anstalt. Dock är skillnaden i förhållande till gruppen frivilligt vårdade på allmän anstalt ej särskilt stor. Frekvensen vård- perioder i olika åldersgrupper fram- går av diagram 10.12. Andelen vårdpe- rioder varierar som synes en del mellan de olika åldersgrupperna.
Som framgår av tabell 10.49 är tidi— gare vår-d liksom ett relativt stort anftal Vårdperioder på enskild anstalt valnli- gast i kommuntypen andra större stä- der över 50000 invånare (40 %). Mot- satsen gäller för Malmö stad där en-
d-ast 16 % (8 personer) tidigare vår- dats på enskild anstalt.
Sambandet mellan antalet vårdperio— der på enskild anstalt och bostadsför- hållanden skiljer sig något när det gäl- ler männen vid en jämförelse med mot- svarande samband för vårdade vid all- männa anstalter. För båda anstaltsty- perna finner man i materialet att en vårdperiod är ungefär lika vanlig oav- sett bostadsförhållandena. När antalet Vårdperioder är två eller flera förelig- ger klara skillnader beträffande olika bostadsförhållanden för dem som vår- dats p-å allmän anstalt (tab. 10.44) men ej för dem som vårdats på enskild där procentsiffran för de olika boendegrup- perna varierar mellan 11 och 14 %.
Vård på enskild anstalt
ill-årig ogift man, affänsbiträde, som frivilligt sökt vård på enskild anstalt. Född i. ä. Placerad i fosterhem vid 7-års ålder. Ref. har en bror och en syster. Kontakten med brodern som är helnykter-ist är mycket dålig. Upplever sig själv som misslyckad när de träffas. Utbildad inom detaljhan- deln och har bl. a. varit avdelningschef. Många arbetsbyten under senare år. Har före intagningen på anstalt varit tillfälligt anställd hos tidigare arbetsgivare. Ogift men har varit förlovad. Bor hos en kamrat som också har alkoholproblem.
Alkoholdebut i 20-års åldern. Tilltagande
Diagram 10.12. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ ålder. Män
o/o IGU—
2l—Z4 25—29 250-314- 35—59 140—44 45—09 511—514 55—59 fill—Gli 55— Samt— Ider liga Vård på enskild anstalt under _ . D . ' åren |554—l954 har ej "förekommit EZ 5 perloder Uppgift saknas
&! period
6 eller flera perioder
konsumtion med åren framförallt vid vec- sedan för att gå tillbaka. Dricker både kosluten. Har under de tre senaste åren starksprit och vin. Använder ej medicinska druckit i perioder på upp till en vecka eller preparat. Upprymd, ej retlig av alkohol. mera. Kan mellan dessa perioder vara helt Återställarbehov. Minnesluckor. Vet ej var- nykter i flera månader. Under dryckespe- för han dricker. Känner sig emellanåt rioderna uteblir han från arbetet och skäms deprimerad och orkar då inte riktigt med
Tabell 10.49. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ boendeort. Män
Boendeort . Andra Antal vår? p erio- Stock- städer Övriga Lands- Samtliga holm Göteborg Malmö med över städer och kommu- 50 000 köpingar ner inv. O ............... 74 79 84 60 70 77 72 1 ............... 14 12 6 23 14 10 15 2—5 ............ 12 8 8 15 14 11 12 6—15 ........... -— 1 — 1 1 1 1 16 eller flera. . . . —— _— 2 1 — -— — Uppgift saknas .. — —- —- — 1 1 — 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
Tabell 10.50. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _— antal vdrdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt Anta] Vårdperioder på enskild vårdanstalt 16 eller Uppgift 0 1 2_5 6_15 flera saknas 0 ........................ 61 71 76 84 92 70 1 ........................ 22 10 12 8 7 12 2—5 ..................... 16 18 11 8 1 9 6 eller flera .............. 1 1 1 -— — — Uppgift saknas ........... — — —— — —— 9 100 (100) 100 100 (100) (100) Absoluta tal 502 96 301 256 78 34
den dagliga rutinen. Omhändertagen för fylleri vid ett tillfälle. För två år sedan dömd till två mån. fängelse för rattfylleri. Tidigare vårdad 10 dagar på psykiatrisk klinik samt 14 dagar på alkoholklinik.
Social status vid intagningen: Kommer direkt från alkoholklinik och har inte druc- kit sprit på två veckor. 'Synes vara inställd på att komma tillrätta med alkoholproble- men. Vid läkarundersökningen normala värden. Verkar öppen och lättillgänglig. Ger ett visst psykoinfantilt intryck. Har viss tendens att bli deprimerad. Under vis— telsen på anstalten samtal med förestån— daren och konsulterande psykolog. I samråd med klienten har under vistelsen på an- stalten kontakter tagits med bostadsför— medlingen, arbetsförmedlingen och psyko- tekniska institutet där klienten fått tid för att genomgå anlagstest.
När det gäller förhållandet mellan antal Vårdperioder och arbetsstabilitet
under den senaste ettårsperioden före intagningen kan —— i motsats till vad som gäller för tidigare vårdade på all- män anstalt —— ej några nämnvärda skillnader konstate—na—s mellan den :ar- betsstabila och den arbetsinstabila grup— pen (tab. 157, del 11).
Av tabell 10.50 framgår att de som vårdats många gånger på allmän anstalt har en lägre andel tidigare vårdade på enskild anstalt. Av de som vårdats 16 eller flena gånger på allmän anstalt, har endast 8 % vårdats på enskild, vilket emellertid i hög gnad torde samman- hänga med att flertalet enskilda an— stalter kommit till först under de senas- te åren.
Lnga nämnvärda .skillnader i pro-
Tabell 10.51. Senaste vårdperiod på enskild anstalt under åren 1954—_1964 i % _ vårdens art. Män
Vårdens art Samtliga i . nykterhets- År Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien- ' ' anst. allm. anst. telet 1964 ................ 39 17 17 29 25 1963 ................ 28 19 20 24 13 1960—1962 .......... 25 47 39 33 37 1954—1959 .......... 8 17 24 14 11 Uppgift saknas ...... _— — _— — 14 100 (100) 100 100 100 Absoluta tal 193 53 102 348 102
centuell fördelning föreligger mellan grupperna tvångsvis och frivilligt vår- dade på allmän anstalt, när det gäller tidpunkten för senaste vårdperiod på enskild vårdanstalt (tab. 10.51). I abso- luta tal är dock de tvångsintagna unge- fär dubbelt så många. Av de klienter som vårdades på enskild anstalt vid undersökningstillfället och även tidiga- re vårdats på enskild anstalt har 39 % sin senaste vårdperiod 1964. Motsvaran- de siffror för såväl frivilligt som tvångs- mässigt intagna på allmän ans-talt är 17 % och för öppenvårdsklientelet 25 %.
När det gäller sambandet senaste vårdperiod på enskild anstalt—bostads- förhållanden framgår det (tab. 158, del II) att av dem som äger eller förhyr bo- stad har knappt en tredjedel vårdats på enskild anstalt. Bland dem som saknar fast bostad har något färre (24 %) tidi- gare vårdats på sådan anstalt.
Med ökande antal vårdperioder på allmän anstalt föreligger en tendens mot mindre aktuella tidpunkter för senaste vårdperiod på enskild anstalt (tab. 159, del II).
Av de 731 män som under en tioårs- period tidigare erhållit vård på allmän anstalt har 143 eller 20 % under samma tid även vårdats på enskild.
Sammanfattning Av de vid undersökningstillfället vår- dade männen har nästan samtliga på allmän anstalt samt nära fyna fem/tedelar på enskild tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykter— hetsnämnd. En genomgående tendens är att de som vårdats på anstalt varit föremål för mera ingripande åtgärder än öppenvårdsklientelet.
Tidigare mest ingripande åtgärd har varit tvångsintagning på allmän vård— anstalt. Av särskilt intresse är att en femtedel av de män som vid undersök-
ningstillfället vårdades på enskild an- stalt tidigare vårdats på allmän, vilket visar att denna vårdform till någon del håller på att ersättas av vård på en- skild anstalt.
Vårdanstalternas klientel består i än— nu högre gnad än vad som gäller för öppenvårdsklientelet av en fast klient— stam, där flertalet berörda personer år efter år är föremål för olika nykterhets- vårdande åtgärder. 1 åldersgrupperna 30 år och däröver utgör den nytillkom- na klientgruppen i genomsnitt endast omkring 6 % i varje åldersgrupp.
Något mera än hälften av samtliga vårdade män har inom en så kort tids- rymd som knappt två år varit aktuella i ett tidigare sammanhang för under- sökning eller åtgärd. Andelen ökar till tre fjärdedelar om observationstiden ut- sträckes till icke fullt fem år.
Ett relativt starkt samband mellan ti- digare mest ingripande åtgärd och ar- betsstabilitet föreligger. Andelen klien- ter med många arbetsbyten eller perio- der utan arbete under den senaste ett- årsperioden före undersökningstillfället ökar med mer ingripande tidigare åt- gärd. De som varit föremål för t. ex. tvångsintagning på anstalt är i väsent- ligt högre grad än andra ej yrkesverk- samma eller har långa perioder utan ar- bete, många arbetsbyten etc., vilket dock även får ses mot bakgrund av att an- staltsvistelser i sig själva förorsakar avbrott i arbetet.
Drygt 60 % av samtliga män (83 % av de tvångsintagna) har tidigare vår- dats på allmän anstalt. För 15 % låg den första vård-perioden minst 14 år tillbaka i tiden. Drygt en femtedel an- staltsdebutenade under perioden 1956 _1960. För endast 3% av samtliga skedde anstaltsdebuten under år 1964.
Omkring 70 % av samtliga tvångsin- tagna män har tidigare vårdats på all- män anstalrt två eller flera gånger un-
der 10-årsperioden före undersöknings- tillfället. Motsvarande procentsiffra för de frivilligt vårdade på allmän anstalt är 63 och för klienter på enskilda blott 12. De anförda siffrorna visar att fler- talet av de män som erhåller anstalts- vård sålunda tidigare under flera år i olika omgångar har vårdats inom an- staltssystemet. Tidigare vård på allmän anstalt under den nämnda perioden är minst vanlig bland gifta (40%) och betydligt mera vanlig för övriga civil- ståndsgrupper (64—67 %).
Tidigare anstaltsvård (1954—1964) är betydligt vanligare hos anstaltsklien- telet (57 %) än hos öppenvårdskliente- let (27 %). Mera än två Vårdperioder förekommer ungefär dubbelt så ofta (65 %) hos dem som saknar bostad i förhållande till dem som äger eller hyr sådan (37 %). Vårdade en period för— delar sig lika i samtliga bostadsgrupper.
En relativt liten grupp, 132 av mate- rialets 1 267 män, sammanbor med barn under 16 år. Av dem som sammanbor med ett barn (50 personer) har 6 % tidigare vårdats en period och 32 % två perioder på allmän anstalt.
En fjärdedel av dem som hade sin först kända vårdperiod så sent som 1964 har vårdats 2—5 gånger på allmän an- stalt. För dem som hade sin först kän- da vårdper-iod 1963 är motsvarande an- del hela 63 %, vilket för de nämnda grupperna tyder på en mycket stor fre- kvens »återfallsvård» inom en tidsrymd av mindre än två år före undersöknings- tillfället. Senaste vårdpceriod är följakt- ligen för många av mycket sent datum. Omkring tre fjärdedelar av männen har sålunda senast vårdats på allmän anstalt under 1963 eller 1964.
Vård på enskild anst-alt har 28 % av samtliga män erhållit vid minst ett till- fälle under åren 1954—1964. Motsvaran- de siffra för öppenvårdsklientelet är 13 %. Av dem som vid undersöknings-
tillfället vårdades på enskild anstalt hade närmare hälften förut vårdats på sådan anstalt minst en gång och omkring en fjärdedel två eller flera gånger. Av de frivilligt ingångna männen på allmän anstalt har en tredjedel och av de tvångsintagna 15 % tidigare vårdats på enskild anstalt.
Till följd av bl. a. att de enskilda an— stalterna tillkommit först under den se- naste tioårsperioden har de yngre en förhållandevis hög andel vårdade på enskild anstalt jämfört med de äldre i gruppen tidigare vårdade på allmän an- stalt.
Något klart samband mellan två eller flera Vårdperioder på enskild anstalt och olika bostadsförhållanden föreligger ej, vilket är fallet beträffande tidigare vårdade på de allmänna anstalterna.
Av materialet framgår att flertalet av de män, som tidigare vårdats på en- skild anstalt, erhållit denna vård under åren 1959—1963. Av de 731 män som under en tioårsperiod vårdats på all- män anstalt har en femtedel (vilket även gäller för motsvarande öppen- vårdsklientel) under samma tid även vårdats på enskild.
Även kvinnorna utgöres om än i mindre grad än männen till betydande del av ett fast klientel mot vilket upp- repade åtgärder vidtagits. Kvinnorna i materialet representeras sålunda med endast 1 % (män 7 %) av personer som tidigare ej varit aktuella för undersök- ning eller åtgärd. Motsvarande siffra för öppenvårdsklientelet är 34 %. Av dem som vårdas på enskild anstalt har 7 % tidigare varit tvångsintagna. 40 % av samtliga kvinnor har förut vårdats på allmän anstalt. Motsvarande siffra för öppenvårdsklientelet är 15 %.
Den senaste vårdperioden på allmän anstalt har 70 % av kvinnorna (74 % av männen) haft under 1963 eller 1964. En femtedel av kvinnorna (män 28 %)
har tidigare vårdats 1 period eller mera på enskild anstalt.
Tidigare medicinsk / psykiatrisk behandling
Som redan har omnämnts i kapitel 9 har inslagen av medicinsk/psykiatrisk behandling i nykterhetsvården blivit vanligare under senare år. Trots detta har det emellertid ofta hävdats att även inom anstaltsvården dessa inslag är otillräckliga. Kritik har bland annat riktats mot att den sociala behandlingen enligt nykterhetsvårdslagen endast i be- gränsad omfattning är samordnad med medicinsk sådan. Vidare har framhållits bristen på medicinsk och psykiatrisk akutvård innan personer med alkohol- problem intages på vårdanstalter.
Bristande samordning mellan å ena sidan öppen och sluten nykterhetsvård och å den andra poliklinisk och klinisk sjukvård för människor med alkohol- problem skapar otvivelaktigt många problem för den vårdsökande som oftast mer eller mindre slumpmässigt synes hamna i den ena eller andra vårdfor- men. Detta förhållande liksom svårig- heterna att i behandlingsarbetet inom nykterhetsvårdens område göra en hel- hetsbedömning av klienten, hans pro- blem och behov av behandling samt de behandlingsresurser som står till för- fogande, har föranlett utredningen att i enkätformulärert införa frågor som dels berör tidigare medicinsk vård och dels behovet av medicinsk och psykiatrisk vård under vistelsen på anstalten.
Olika bebandlingsformer
l enkätformuläret har ingått en särskild fråga rörande de olika medicinska och psykiatriska behandlingsformer 'som ti-
digare förekommit. Endast de behand- lingsformer som använts på grund av eller i samband med alkoholmissbruk ingår i tabell 10.52. Till skillnad från flertalet tabeller i övnigt i utredningen har i denna tabell i många fall räknats flera alternativa svar för samma klient.
Vid den följande redovisningen av undersökningens resultat användes i texten termen medicinsk behandling som benämning på medicinsk/psykia- trisk behandling ochjeller vård.
Av tabellen framgår att drygt en fjärdedel av samtliga män ej tidigare er- hållit någon form av medicinsk behand- ling för sitt alkoholmissbruk (öppen- vårdsklientelet 37 %).
Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nyk- terhetsnämnds eller anstalts regi har förekommit för 42 % av samtliga män. Av de vid enskilda anstalter vårdade är andelen 54 %, och av de tvångsin- tagna endast 35 %. Poliklinisk behand- ling av privatpraktiserande läkare har varit mycket vanligare för de enskilda än de allmänna anstalternas klienter.
Av dem som vårdas på allmänna anstalter har relativt sett en högre an- del tidigare varit intagna på mental- sjukhus än av dem som vårdas på en- skilda anstalter. Av de sistnämnda har däremot en betydligt högre andel er- hållit vård på psykiatrisk klinik.
De vanligaste beliandlings- eller vård- formerna är poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av lä- kare i nykterhetsnämnds eller anstalts regi samt vård på mentalsjukhus. För patienter på enskilda anstalter domi— nerar den polikliniska vården. En stor del av anstaltsklientelet har sålunda ti— digare parallellt eller omväxlande med åtgärder, enligt Nvl, även erhållit me— dicinsk behandling.
För kvinnornas del är frekvensen poliklinisk behandling vid sjukhus etc.
Tabell 10.52. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga 1 . Samtliga nykterhets- Behandlingsformer Ensk. anst. Fnå'lälm' alläågåst. nätagg??- som förekommit män kvin— män kvin- män kvin- män kvin— män kvin- nor nor nor nor nor Medicinsk/psykiatrisk behandling har tidigare ej förekommit ....... 21 7 26 50 31 11 27 11 37 32 Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkohol- poliklinik eller av läka- re i nykterhetsnämnds eller anstalts regi ..... 54 57 42 50 35 63 42 61 41 46 Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare .............. 7 7 2 — 1 4 3 4 6 6 Intagen på alkoholklinik 11 50 14 _ 10 19 11 24 7 1 Intagen på psykiatrisk klinik eller avdelning. 19 21 15 — 11 11 14 13 9 10 Intagen på annan lasa- rettsklinik eller avdeln. 9 — 15 _ 9 28 10 21 7 8 lntagen på mentalsjuk- hus ................. 33 50 37 50 44 59 40 57 20 23 Uppgift saknas ........ 1 — 1 — 2 — 1 1 9 7 1 ..................... 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talcn blir mera än 100.
högre än för männen, vilket också gäller beträffande vård på mentalsjukhus. Samma tendens gäller även för kvin- norna i öppenvårdsklientelet. Sam- manffattningsvis kan konstatenas att kvinnorna, som enligt vad som tidigare redovisats vårdats på anstalt i mindre utsträckning än männen, i högre gnad än dessa har erhållit medicinsk be- handling.
Sambandet mellan tidiga-re medicinsk behandling och ålder framträder ännu mer i anstaltsklientelet än i öppenvårds- materialet. Av männen i åldersgruppen 25—29 år har drygt två tredjedelar ti- digare erhållit medicinsk behandling (öppenvårdsklientelet dry-gt hälften). För åldersgruppen 30—34 år redovisas 87 %, vilket är den högsta siffran för alla åldersgrupperna.
I åldersgruppen 45—49 år har 80 % av männen tidigare erhållit medicinsk behandling mot 77 % för motsvarande åldersgrupp i öppenvårdsmaterialet.
Tidigare medicinsk behandling är minst vanlig i landskommunerna. Mel— lan storstäderna föreligger klara skill- nader såtillvida att klienter från Stock- holm erhållit medicinsk behandling i högre grad än klienter från Göteborg och Malmö (tab. 10.53).
Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nyk- terhetsnämnds eller anstalts regi är vanligast i Stockholm (61 %) och minst vanlig i landskommunerna (23 %). Vård på psykiatrisk klinik är bland storstäderna vanligast i Malmö. Vård på annan lasarettsklinik eller avdelning förekommer mest i övriga städer och
Tabell 10.53. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % — boendeort. Män Boendeort . Andra . Behandlmgsformer städer Övriga Lan ds- som förekommit Stock- G" .. .. stader _ holm oteborg Malmo med over och kommu— 50 000 . ner . köpmgar mv. Medicinsk/psykiatrisk he- handling har tidigare ej förekommit ............. 19 32 31 28 26 36 Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nykter- hetsnämnds eller anstalts regi ................... 61 42 35 40 33 23 Poliklinisk behandling av privatpraktiserande läkare 1 2 4 3 5 5 Intagen på alkoholklinik. . . . 21 20 2 4 6 4 Intagen på psykiatrisk lasa- rettsklinik eller avdelning 11 12 27 20 12 13 Intagen på annan lasaretts- klinik eller avdelning . . . . 6 5 4 9 16 12 Intagen på mentalsjukhus . . 44 41 33 40 40 30 Uppgift saknas ........... 1 3 2 1 1 2 1 ........................ 100 100 (100) 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
Tabell 10.54. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % — utbildning. Män
Utbildning Behandlingsformer Praktisk/teore— som förekommit Fålåfåcfäårmg' tisk utbildning Samtliga b nadp utöver folkskola] ” ygg grundskola
Medicinsk/psykiatrisk behandling har tidi-
gare ej förekommit ................ 32 19 27 Poliklinisk behandling vid sjukhus, alko- holpoliklinik eller av läkare i nykter- hetsnämnds eller anstalts regi ........ 38 48 42 Poliklinisk behandling av privatprakti-
serande läkare ...................... 2 5 3 Intagen på alkoholklinik .............. 9 14 11 Intagen på psykiatrisk lasarettsklinik eller
avdelning .......................... 1 1 1 9 1 4 Intagen på annan lasarettsklinik eller av-
delning ............................ 9 11 10 Intagen på mentalsjukhus ............. 36 45 40 Uppgift saknas ....................... 2 — 1
1 .................................... 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
köpingar samt i landskommuner. Vård på mentalsjukhus fördelar sig i stort sett lika för samtliga storstäder och kommuntyper. Malmö stad och lan-ds- kommunerna har dock något lägre siff- ror.
Siffrorna tyder sålunda på att lands- kommuner har sämst möjligheter att erbjuda nykterhetsvårdsklientelet poli- klinisk vård. Samma tendens har även redovisats beträffande öppenvårdsklien- telet (kap. 9). Av de olika civilstånds- grupperna har de frånskilda männen den största procentuella andelen medi- cinsk behandling.
Siffrorna i tabell 10.54 tyder på att ett visst samband finns mellan tilläm- pad vårdform och utbildningsnivå även för anstaltsklientelet. Detta innebär lik- som beträffande klienterna i öppen vård att den som har utbildning utöver folk- skola/grundskola tenderar att i större utsträckning erhålla medicinsk behand- ling än den som saknar sådan vidare- utbildning.
När det gäller eventuellt samband mellan tidigare medicinsk behandling och arbetsstabilitet visar det sig att inga procentuella skillnader föreligger mellan gruppen högst två arbetsbyten under den senaste ettårsperioden före intagningen och gruppen flera än två arbetsbyten eller långvarig arbetslös— het. I båda grupperna har ungefär tre fjärdedelar av samtliga erhållit medi- cinsk behandling. I gruppen ej yrkes- verksam (108 personer) har icke mind- re än två tredjedelar ej erhållit sådan behandling.
Däremot framkommer vissa skillna— der mellan sjukpenningklass (som in- direkt speglar klientens arbetsinkomst) och tidigare medicinsk vård. Vid sti- gande arbetsinkomst ökar andelen av dem som fått medicinsk behandling. Av dem som har högsta inkomsten har 84 % tidigare erhållit sådan behand-
ling. För dem som har 14 kronor per dag är motsvarande siffra 74% och för de ej sjukpenningklassplacerade 65 %. Samma tendens gör sig delvis även gällan-de beträffande dem som vårdats på mentalsjukhus och den grupp som erhållit poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av lä- kare.
Av tabell 10.55 framgår att endast små skillnader föreligger mellan tidi- gare vårdade på allmän anstalt och ej vårdade på sådan anstalt beträffande erhållen medicinsk vård. De som har två eller flera Vårdperioder har i högre utsträckning än andra tidigare vårdats på mentalsjukhus, men i mindre grad fått poliklinisk behandling och vård på psykiatrisk klinik.
Mellan tidigare medicinsk behand- ling och antalet vårdperioder på en- skild vårdanstalt finns det ett visst sam- band. De män som vårdats två eller flera perioder på enskild anstalt har i något större utsträckning (86 %) än öv- riga tidigare erhållit någon form av medicinsk behandling. Motsvarande siff- ror för dem som vårdats en gång är 83 % och för dem som ej tidigare vår- dats på enskild anstalt 69 %. Samma tendens gäller beträffande vård på men- talsjukhus där andelen för klienter på enskild anstalt med två eller flera vård- perioder är 47 %, med en vårdperiod 44 % och för personer, som ej tidigare vårdats på enskild anstalt, 37 %.
Det föreligger inte några nämnvärda skillnader mellan män på enskild och allmän anstalt i fråga om antalet vård- periovder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus (tab. 10.56). 42—47% av samtliga män har fått sådan vård. De tvångsintagna har dock något flera Vårdperioder inom mentalsjukvården. Av samtliga kvinnor har 60 % erhållit vård, vilket är en högre andel än för männen. I öppenvårdsmaterialet har en—
Tabell 10.55. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _— antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Behandlingsformer Antal Vårdperioder på allmän anstalt Samtliga som forekommit O 1 2 eller flera Medicinsk/psykiatrisk behandling har tidigare ej förekommit ...... 27 26 28 27 Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nykterhetsnämnds eller anstalts regi .......................... 47 38 38 42 Poliklinisk behandling av privatprak- tiserande läkare ............... 5 3 1 3 Intagen på alkoholklinik ......... 11 14 10 11 Intagen på psykiatrisk lasarettskli- nik eller avdelning ............. 18 10 12 14 Intagen på annan lasarettsklinik eller avdelning ..................... 9 13 10 10 Intagen på mentalsjukhus ........ 31 41 45 40 Uppgift saknas .................. — 1 2 1 1 ............................... 100 (100) 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av procent- talen blir mera än 100.
dast 23 % av männen och 27 % av kvin- norna tidigare erhållit psykiatrisk sjuk- husvård.
För samtliga grupper i anstaltsma- terialet visar det sig vara vanligare med två eller flera Vårdperioder än med en, vilket även här torde markera den återvårdsfrekvens som är utmärkande för anstaltsklientelet.
Sambandet mellan antalet vårdperio-
der på psykiatriska kliniker eller men- talsjukhus och ålder skiljer sig i för- hållande till öppenvårdsklientelet. Psy- kiatrisk sjukhusvård för männen på an- stalt är vanligast i åldersgruppen 30— 34 år, där andelen är 52 %, medan så— dan vårdi öppenvårdsmaterialet är van- ligast i åldersgruppen 50—54 år (34 %). Motsvarande andel för samma ålders- grupp i anstaltsmaterialet är 46 %. I
Tabell 10.56. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ vårdens art
Vårdens art Samtliga i
. nykterhets- Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien-
Antal Vårdperioder ' ' anst. allm. anst. telet
.. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor
O ................ 54 36 56 50 50 37 52 37 67 63 1 ................ 14 36 17 — 13 22 14 24 11 12 2—5 ............. 24 21 19 50 25 30 24 29 10 13 6—15 ............ 3 7 7 — 8 7 6 7 2 2 16 eller flera ..... 1 — _ — 1 — 1 _— —— —— Uppgift saknas. . . . 4 — 1 —— 3 4 3 3 10 10 100 (100)| 100 (100)| 100 (100)| 100 (100)| 100 | 100
Tabell 10.57. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ antal värdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt Samtliga Antal Vårdperioder på 1 111255.”— psykiatrisk klinik eller 16 eller U . Samtliga .. . _ _ ppglft namnds- mentaISJukhus O 1 2 5 6 15 flera saknas kliente- let 0 ..................... 57 50 48 52 42 23 52 67 1 ..................... 15 14 15 12 15 21 14 11 2—5 .................. 22 28 27 24 18 23 24 10 6 eller flera ........... 4 6 7 9 16 21 7 2 Uppgift saknas ......... 2 2 3 3 9 12 3 10 100 (100) 100 100 (100) (100) 100 100 Absoluta tal 502 96 301 256 78 34 1 267 660
åldersgruppen 25—29 år har mental- sjukvård under åren 1954—1964 före- kommit i 47 % av fallen. Motsvarande siffror för den äldsta åldersgruppen, 65 år och däröver, är 20 %. I flertalet åldersgrupper är det vanligare med två eller fler Vårdperioder än en.
Av undersökningen framgår vidare att inte mindre än hälften av de män som bor i kommuntypen andra städer med över 50000 inv. erhållit psykiat- risk sjukhusvård och att denna andel är lägre i övriga kommuntyper (38— 46 %). Samma tendens gäller för öppen- vårdsklientelet.
Psykiatrisk sjukhusvård är vanligast bland män med utbildning utöver folk- skola eller grundskola (tab. 160, del II). Den senare gruppen har en större andel (31 %) som har vårdats 2—5 perioder än de med enbart folkskola (20 %).
De personer som vårdats på allmän anstalt under den aktuella perioden är i betydande utsträckning identiska med dem som erhållit medicinsk sjukhusvård (tab. 10.57). Av gruppen med mera än en vårdperiod har omkring hälften vår- dats på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus. Av de som vårdats 16 eller flera gånger har 16 % vårdats sex eller flera
perioder på psykiatrisk klinik eller men— talsjukhus. Det kan sålunda samman- fattningsvis konstateras att det finns ett samband mellan många Vårdperioder på allmän anstalt och många vårdperio- der (sex eller flera) på psykiatrisk kli- nik eller mentalsjukhus. Å andra sidan kan det konstateras att omkring hälften av dem som vårdats på allmän anstalt icke erhållit psykiatrisk sjukhusvård under tioårsperioden före undersök- ningstillfället.
Mera än hälften av dem som tidigare vårdats på enskild anstalt har också vårdats på psykiatrisk klinik och men- talsjukhus (tab. 10.58). Siffrorna i ta- bellen visar att det även finns ett sam- band mellan många vårdperioder på enskild anstalt och många Vårdperioder inom den psykiatriska sjukhusvården. Av männen på enskilda anstalter har nära en femtedel sin senaste vårdperiod på psykiatrisk klinik eller mentalsjuk- hus så sent som under 1964 (tab. 161, del II). För männen på allmän anstalt är andelen något lägre. Av de tvångsin- tagna har en tiondel senast vårdats under perioden 1954—1959. Motsvaran- de siffra för männen på enskilda an- stalter är 6 %.
Tabell 10.58. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % — antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964. Män
Antal Vårdperioder Antal Vårdperioder på enskild anstalt på psykiatrisk klinik Samtliga eller mentalsjukhus 0 1 2—5 6 eller flera 0 ................... 55 42 46 20 52 1 ................... 13 19 13 30 14 2—5 ................ 22 25 30 30 24 6 eller flera ......... 7 10 7 — 7 Uppgift saknas ....... 3 4 4 20 3 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 914 185 155 10 1 264
Liksom beträffande öppenvårdsklien- telet har även här sammanställts variab- ler i syfte att ge en bild av hur anstalts- vård och sjukhusvård avlöst varandra (tab. 10.59). Av tabellen framgår att 16 % av de män, som hade sin senaste vårdperiod på allmän anstalt 1964, samma år också vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, 11 % hade fått så-dan vård 1963 och 24 % under åren 1954—1962.
Det kan vidare konstateras att en femtedel av dem som tidigare ej vår- dats på allmän anstalt under tioårsperio- den närmast före undersökningstillfäl- let erhållit psykiatrisk sjukhusvård så sent som år 1964.
Av män som senast vårdats på allmän
anstalt 1954—1959 har nära en fjärde- del erhållit psykiatrisk sjukhusvård. Siffrorna visar att vård på allmän an- stalt och sjukhusvård ofta alternerar.
Tabell 10.60 visar hur även vård på enskild anstalt och sjukhusvård har av- löst varandra. Sålunda har nära en fem- tedel av de män, vars senaste vårdperiod på enskild anstalt inföll 1964, även samma år vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus 6 % hade erhållit sådan vård 1963 och 19 % åren 1960 _1962. Vidare kan konstateras att drygt en femtedel av dem, som senast vårda- des på enskild anstalt 1954—1959, så sent som 1964 vårdades på psykiatrisk klinik, dvs. samma år som de på nytt fick vård på anstalt.
Tabell 10.59. Senaste vårdperiod på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % — senaste vårdperiod på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Senaste vår dperi 0 d Senaste vårdperiod på allmän anstalt på psykiatrisk kli- Har ej nik eller mental- .. _ 1960—_ 1954— Uppgift sjukhus for??? 1964 1963 1962 1959 saknas Har ej förekommit. . 57 46 51 58 34 17 1964 ............... 20 16 12 9 24 —— 1963 ............... 8 11 10 4 9 17 1960—1962 ......... 8 13 12 17 9 17 1954—1959 ......... 5 11 12 10 16 —- Uppgift saknas ..... 2 3 3 2 8 49 100 100 100 100 (100) (100) Absoluta tal 503 388 176 131 64 6
Tabell 10.60. Senaste vårdperiod på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % —— senaste vårdperiod på enskild anstalt under åren 1954—1964. Män
Senaste V är dperio d Senaste vårdperiod på enskild anstalt på psykiatrisk kli- Har ej nik eller mental- .. 1960— 1954— Uppgift sjukhus ”få?” 1964 1963 1962 1959 saknas Har ej förekommit. . 55 47 46 40 37 17 1964 ............... 16 19 19 11 21 — 1963 ............... 9 6 18 7 2 17 1960—1962 ......... 9 19 8 25 23 17 1954—1959 ......... 9 5 4 14 17 — Uppgift saknas ..... 2 4 5 3 —— 49 100 100 (100) 100 (100) (100) Absoluta tal 914 102 83 114 48 6
Av de som förut ej vårdats på enskild anstalt hade 43 % tidigare vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Sambandet mellan tidigare vård på en- skild anstalt och tidigare vård på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus kan delvis sammanhänga med att de sist- nämnda vårdformerna i viss utsträck- ning använder de enskilda vårdanstal- terna som konvalescenthem för sina pa- tienter.
Drygt en femtedel av dem som tidi- gare vårdats på alkoholklinik har er- hållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus så sent som 1964 (tab. 162, del II). Motsvarande siffror för dem som tidigare varit intagna på psy- kiatrisk klinik är 41 % (73 personer) och för intagna på mentalsjukhus 33 % (165 personer). Man kan även av detta material konstatera att en icke obetyd- lig del av anstaltsklientelet under sam- ma år som intagningen på anstalten ägde rum även vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Av de män som endast vårdats en period under åren 1954—1964 på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus (179 personer) har nästan en fjärdedel vårdats vid nämnda sjukvårdsinrättningar under 1964 (tab. 163, del II). För dem som har ett stör-
re antal Vårdperioder ökar den procen- tuella andelen vårdade under 1964 suc- cessivt. Av dem som har 6 eller fler vårdperioder (89 personer) inföll för 56 % den senaste vårdperioden under 1964, vilket visar att ständigt återkom- mande vårdperioder för vissa klienter även förekommer inom den psykiatris- ka sjukhusvården.
Sammanfattning Medicinsk/psykiatrisk behandling som har samband med alkoholmissbruk har förekommit oftare för anstaltsklientelet än för klientelet vid nykterhetsnämn- derna. Dock har drygt en fjärdedel av männen ej erhållit sådan vård (37 % av öppenvårdsklientelet). Olika be- handlingsformer kommer ofta till an- vändning. Den vanligaste är poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpolikli— nik eller av läkare i nykterhetsnämnds regi (42 %). Vård på psykiatrisk kli- nik eller avdelning har beretts åt 14 % och på alkoholklinik åt 11 %. En myc- ket vanlig vårdform är vidare vård på mentalsjukhus, vilket 40 % av samtliga män (44 % av de tvångsintagna) erhål- lit.
De angivna procenttalen visar att en överraskande stor del av vårdanstalts-
klientelet är samma personer som i samband med alkoholmissbruk erhåller vård på mentalsjukhus, psykiatriska kli- niker eller alkoholkliniker.
Medicinsk behandling har varit van- ligast i åldersgrupperna 30—34 år (87 %). Bland 45—49-åringarna har 80 % tidigare erhållit sådan vård och bland 25—29-åringarna drygt två tred— jedelar. Andelen som ej tidigare erhål- lit sådan behandling är nära dubbelt så stor för klienter från landskommuner som från Stockholm. Skillnaderna mel- lan storstäderna sammantagna och öv- riga kommuntyper är emellertid betyd- ligt mindre. Siffrorna tyder på att lands— kommunerna har mindre möjligheter att erbjuda nykterhetsvårdsklientelet poliklinisk vård än andra kommunty- per.
Mellan storstäderna inbördes före- ligger klara skillnader såtillvida att det anstaltsklientel som kommer från Stockholm i högre grad än klientelet från Göteborg och Malmö erhållit me- dicinsk behandling. De frånskilda män- nen har av de olika civilståndsgrupper- na den största procentuella andelen som erhållit sådan behandling.
Ett visst samband föreligger mellan vårdform och utbildningsnivå. Den som har utbildning utöver folkskola har vi- sat sig i större utsträckning erhålla be- handling än den som saknar sådan vidareutbildning. Ett samband förelig- ger mellan hög sjukpenningklass och hög frekvens av medicinsk vård. Något sådant samband finns däremot ej mel- lan socialhjälp/arbetslöshetshjälp och dylik vård. Inga nämnvärda skillnader finns mellan tidigare vårdade på all- män anstalt och dem som ej erhållit sådan vård. Av de anstaltsvårdade har en högre andel (41—45 %) än av de icke anstaltsvårdade (31 %) varit in- tagna på mentalsjukhus.
Klienterna på enskild anstalt har i
högre grad än de som icke vårdats på sådan anstalt tidigare erhållit någon form av medicinsk behandling. Sam- ma tendens gäller beträffande dem som enbart vårdats på mentalsjukhus. Drygt 40 % av de män som vårdats såväl på enskild som allmän anstalt har tidi- gare vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Motsvarande siffra för öppenvårdsklientelet är 23 %.
Sambandet mellan antalet vårdperio- der på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus och ålder skiljer sig något från öppenvårdsklientelet. Psykiatrisk sjukhusvård är vanligast i åldersgrup- perna 30—34 år, där andelen är 52 %, medan sådan vård i öppenvårdsmate- rialet är vanligast i åldersgruppen 50 —54 år (34%). Psykiatrisk sjukhus- vård är liksom medicinsk behandling i sin helhet vanligare bland män med utbildning utöver folkskola än bland dem som saknar sådan vidareutbild- ning.
Utredningsmaterialet visar att de per- soner som vårdas på allmän anstalt i betydande utsträckning är identiska med dem som erhåller psykiatrisk sjuk- husvård. Av dem som tidigare vårdats på allmän anstalt har omkring hälften vårdats på psykiatrisk klinik eller men- talsjukhus. Mera än hälften (50—60 %) av dem som tidigare vårdats på enskild anstalt har också erhållit psykiatrisk sjukhusvård. Det finns dessutom ett samband mellan många Vårdperioder på enskild anstalt och många vårdperio— der på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus.
I vilken omfattning anstaltsvård och sjukhusvård avlöst varandra framgår bl.a. därav att närmare en sjättedel (16 %) av de män som hade sin senaste vårdperiod på allmän anstalt 1964 sam- ma år även vårdats på psykiatrisk kli- nik eller mentalsjukhus.
Även vård på enskild anstalt och
sjukhusvård har ofta alternativt före- kommit. En femtedel av de män som vårdades på enskild anstalt 1964 har även erhållit psykiatrisk sjukhusvård samma år. Ett stort antal klienter har ständigt återkommande Vårdperioder på vårdanstalt. Återkommande vård- perioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus är även vanligt för många.
Undersökningen utvisar att anstalts- vård och sjukhusvård ofta alternerar och att den senare i många fall före- går anstaltsvården. Detta till trots kan det antagas att någon större samord- ning inte ägt rum mellan de olika vård- formerna bl.a. till följd av att de till- lämpar olika behandlingsmetoder och har skilda huvudmän. Även olika intag— ningsprineiper och lagstiftning spelar härvid roll. Direkt samordning av de båda vårdformerna torde endast ske i de fall då vissa klienter efter psykia- trisk sjukhusvård remitteras till vård på enskild anstalt samt då klient i vän- tan på plats på allmän anstalt av nyk- terhetsnämnd remitteras till akutvård på sjukvårdsinrättning.
Av kvinnorna, som i mindre utsträck- ning än männen har vårdats på anstalt, har en högre andel erhållit medicinsk behandling och vård. En liknande tendens gäller även för kvinnorna i öppen vård. Av samtliga anstaltsvår- dade kvinnor har 60 % vårdats på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus. I öppenvårdsmaterialet har endast 27 % av kvinnorna (män 23 %) tidigare er- hållit sådan vård.
Fylleri och kriminalitet
För att belysa i vilken omfattning an- staltsklientelet omhändertagits för fyl- leri (även nattfylleri och rattonykter-
het) och i vilken omfattning klientelet är kriminellt belastat, ställdes i enkäten till vårdans-talterma några frågor be- träffande dessa faktorer. Vid bedöm- ningen av resultaten är det angeläget att betrakta de redovisade siffrorna som något för låga. Uppgifter beträffan- de klientelet vid de enskilda anstalter- ma torde vana ofullständiga beträffande fylleriet och i ännu högre gnad beträf- fande kriminaliteten. Det senare torde även i viss omfattning gälla klientelet vid de allmänna anstalterna. I slutet av detta avsnitt behandlas även frekvensen vidtagna åtgärder enligt barnavårds- lagen.
Fylleri
Med fylleri avses i undersökningen om— händertaganden för fylleri, ej endast på allmän plats utan även på enskilt område, na-txtfylleri och rattonykterhet, oavsett om omhändertagandena lett till sakfällande eller ej.
Imte mindre än 91 % av samtliga män både i anstaltsmaterialet och öppen- vårdsmaterialet har vid minst ett till- fälle omhälnd-entlagits för fylleri (tab. 10.61). Det är nära tre gånger så vanligt att männen omhändertagits sex eller flera än 1—5 gånger.
Av särskilt intresse är att 7 % (11 personer) av de frivilligt ingångna på allmän anstalt och 4 % (25 personer) av de tvångsintagna ej någon gång om— händertagits för fylleri. Hela 17 % av dem som tvångsintagits har å andra sidan tagits för fylleri mera än 50 gång— er. Bland såväl frivilligt ingångna som tvångsintagna på allmän anstalt är det betydligt vanligare med 21 eller flera omhändertaganden än bland klienterna på enskilda anstalter, vilka har lägre siffror än till och med öppenvårdsklien- telet i sin helhet.
Enlig-t tabell 10.62 förekommer som
Tabell 10.61. Antal omhändertaganden för fylleri i % — vårdens art. Alän
Vårdens art Samtliga i Antal omhänder- . nykterhets— taganden Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien- ' ' anst. allm. anst. telet 0 .................. 15 7 4 8 8 1 .................. 14 3 3 6 8 2—5 ............... 29 23 10 18 30 6—10 .............. 16 17 13 14 18 11—20 .............. 15 19 19 18 15 21—50 .............. 6 22 34 24 15 51 eller flera ........ 1 8 17 11 5 Uppgift saknas ...... 4 1 _— 1 1 100 100 100 100 100 väntat en betydligt lägre frekvens om- -- . .. Antal handertaganden bland kvannorna an vad omhän- .. .. .. Grupp Benämning % som konstatenas for mannen. Dett-a gal- dertagan- ler även öppenvårdsklientelet. Bland den kvinnorna har 43 männen 67 .. . % "( %) 1 0 Ej fyllerister 8 omhändertagits mer an 5 och 39 % 2 1_ 5 Tillfällighets- (männen 24 %) 1—5 gånger. fyllerister 24 I .. . .. . 3 6—20 Återfallsfyllerister 32 den foljande fnamstallmngen har 4 21_ Vanefyllerister 35 männen efter frekvens av omhänder- taganden för fylleri uppdelats på fyra grupper enligt vidstående tablå. Indel- ningen liksom de valda benämning- arna bör endast ses som ett hjälpmedel i den följande redovisningen.
Liksom beträffande öppenvårdsklien- telet ökar antalet fylleriomhändenta- ganden med stigande ålder.
Av diagram 10.13 framgår att grup- pen »ej fyllerister» —- frånsett ålders-
gruppen 25—29 år —— är något mindre i de lägre än i de högre åldersgrupper— na. Gruppen »itillfällighetsfyl—leri-ster» är ungefär lika stor i samtliga åldersgrup— per, medan »återfallsfyllerister» avtar något med stigande ålder. Gruppen »va— nefyllerister» tilltar med stigande ål- der och utgör för anstaltsklientelet i åldersgruppen 65 år och däröver hela 57 %. Motsvarande andel i samma ål—
Tabell 10.6 2. Antal omhändertaganden för fylleri i % — vårdens art. Kvinnor
Vårdens art Samtliga i Antal omhänder— Sam tli a nykterhets— taganden Ensk anst Friv. allm. Tvång. g nämndsklien-
' ' anst. allm. anst. telet
0 .................. 22 — 1 7 1 7 33 1 .................. 14 —— 9 10 1 5 2—5 ............... 43 50 24 29 26 6—10 .............. 7 — 9 9 1 0 11—20 .............. 14 50 1 7 17 21—50 .............. — — 18 1 4 51 eller flera ........ — — 4 3 Uppgift saknas ...... —— _— 2 1 (100) (100) (100) (100)
D/o IDO—
— 21—24- 25—29 511—34 215—39 tio-44 45-49 50—54 55— Samt—
50—54 Ålder liga
55—59
& Ej fyllerister um Tillföllighetsfuller-ister
dersgrupp för öppenvårdsklientelet var 42 %.
Av samtliga inrtagma i åldersgruppen 21 år och uppåt är 62—75 % »återfalls- eller vanefyllerister».
Något samband mellan fyllerifrekvens och boendeort framgår inte av under—
5 Äterfallsfgllerister % Vanefyllerister-
D Uppgift saknas
sökningsmaterialet. Andelen »ej fylle- rister» är ungefär lika stor i alla kom- muntyper (tab. 10.63). »Tillfällighets- fyllenisternla» fördelar sig också unge- fär lika frånsett Göteborgs stad som bland storstäderna har en lägre siffra, 13 % mot 29 % för Malmö och 21 % för
Tabell 10.63. Fyllerifrekvens i % — boendeort. Män
Boendeort Andra . Fyllerifrekvens .. städer Övriga Lands- Samtliga Stock- Gote— .. .. stadel Malmo med over kom— holm borg 50 000 och muner . köpingar mv. Ej fyllerister ......... 8 2 10 8 9 9 8 Tillfällighetsfyllerister . 21 13 29 31 27 25 24 Återfallsfyllerister ..... 33 28 25 35 31 36 32 Vanefyllerister ........ 37 54 36 26 31 28 34 Uppgift saknas ....... 1 3 — — 2 2 2 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
Tabell 10.64. Fyllerifrekvens i % — civilstånd. Män
Civilstånd Fyllerifrekvens Ogift Gift Frånskild Änkling
Ej fyllerister .................... 4 19 5 15 Tillfällighetsfyllerister ............ 15 37 27 32 Återfallsfyllerlster ................ 35 27 34 18 Vanefyllerister ................... 45 15 33 35 Uppgift saknas .................. 1 2 1 _— 100 100 100 (100)
Absoluta tal 508 248 478 34
Stockholm. När det gäller »återfallsfyl— lerister» har landskommun-erna en något högre andel. »Vsanefyllerisiter» slutligen är ungefär lika vanliga i alla kommun— typer (26—31 %) frånsett storstäderna där för Göteborg redovisas hela 54 % mot 37 % för Stockholm och 36 % för Malmö. Storstädernas fyllerister är så- lunda med hänsyn till fyllerifrekvens kraftigare belastade än övriga kommun- typ-ers.
De gifta männen liksom änklingar—na har det största antalet »ej fyllerister» och mtillfällighetsfyllerister», medan de ogifta och de frånskilda har den största andelen »återfallsfyllerister» (tab. 10.64). Andelen »vanefyllerister» domi-
nerar bland de ogifta med 45 % och är minst bland de gifta (15 %).
Vissa skillnader föreligger beträffan- de fyllerifrekvens och utbildning (tab. 10.65). Gruppen med enbart folkskola eller grundskola har endast 5 % som ej är fyllerister. Motsvarande siffra för dem som har vidareutbildning är 12 %. Av dem som enbart har folkskola är 42 % »vanefyllerister». Av dem som har vidareutbildning utöver folkskola till— hör drygt en femtedel denna fyllerist— grupp.
Tabell 10.66 belyser sambandet mel- lan .fyllerifrekvlens och (arbetsförhål- landen omedelbart före int-ag-ningen. Vid
Tabell 10.66. Fyllerifrekvens [ % —— ar—
Tabell 10.65. Fyllerifrekvens i % — ul— betsförhållanden omedelbart före intag— bildning. Adän ningen. Män " Utbildning Arhetsförhållanden Praktisk] , . _ _ Verksam F llerifrekvens Folkskola/ teoretisk Fålbeåxllfslek Verksam iannat Saknade y grundskola utbildning i huvud- yrke än anställ- utan på— utöver yrket huvud— ning byggnad folkskola/ yrket grundskola Ej fyllerister . . 12 9 5 Ej fyllerister ..... 5 12 Tillfällighets- Tillfällighets— fyllerister . . 33 30 19 fyllerister ...... 18 34 Återfallsfylle— Återfallsfyllerister . 34 30 rister ...... 30 31 33 Vanefyllerister. . . . 42 22 Vanefyllerister 23 30 42 Uppgift saknas. . . 1 2 Uppgift saknas 2 —— 1 100 100 100 Absoluta tal 798 465 Absoluta tal 447
Tabell 10.67. Fyllerifrekvensi % —— antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—19641. Män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt
Fyllerifrekvens . _ 16 eller Uppgift
0 1 2 5 6_15 flera saknas Ej fyllerister ................... 14 6 4 2 1 _— Tillfällighetsfyllerister ........... 40 25 16 8 8 18 Aterfallsfyllerister ............... 34 31 39 26 22 20 Vanefyllerister .................. 10 36 40 63 69 53 Uppgift saknas ................. 2 2 1 1 — 9 100 (100) 100 100 (100) (100) Absoluta tal 502 96 301 256 78 34
1 Före aktuell vårdperiod.
besvanandet av frågan i en—kätformuläret har hänsyn inte tagits till tillfällig sjuk— skrivn-ingsperiod och frånwaro. Tabel- len visar att fylvlenifrekvensen ökar mot mena instabil-a arbetsförhållanden.
Ekonomiska svårigheter för den en- skilde följer ofta ett avancerat alkohol- missbruk i spåren. Av den grupp som erhåller eller erhållit socialhjälp/arbets— löshetsunderstöd är inte mindre än 43 % vanefyllerister (tab. 164, del II). Mot- svarande siffra för dem som ej erhål— lit sådan hjälp är 25 %.
Tabell 10.67 visar att ett starkt sam- band föreligger mellan många vårdpe- nioder på allmän vårdanstalt och många fyllerier. Dock är 8 % av dem som har
16 (eller fler Vårdperioder tillfällighets— fyllerister (1—5 fyllerier) .och 1 % har ej alls tagits för fylleri.
Om man undersöker förhållandet mel- lan fyllerifrekvens och antal vårdpe- rioder på psykiatrisk klinik eller men- talsjukhus (tab. 10.68) finner man inget säkert positivt samband.
Tabellen utv-isar i stället snarast ett svagt negativt samband mellan många Vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus och 21 eller flera om- händertaganden för fylleri (vanefylle- rister).
Materialets fördelning på socio-ekono- miska grupper med utgångspunkt från fyllerifrekvensen framgår av tabell
Tabell 10.68. Fyllerifrekvens i % —— antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964. btän
Antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus Fyllerifrekvens 6 eller Uppgift 0 1 2_5 flera saknas Ej fyllerister ....................... 7 10 8 7 — Tillfällighetsfyllerister ............... 21 29 29 21 16 Återfallsfyllerister ................... 30 28 39 41 26 Vanefyllerister ...................... 40 32 24 28 47 Uppgift saknas ..................... 2 1 3 11 100 100 100 (100) (100) Absoluta tal 656 179 304 89 38
Fyllerifrekvens Samtliga För-
Tillfäl— lighets- fylleris— ter
Socio-ekonomisk
grupp Åter-
fallsfylle- rister
Ej fylle- rister
Vane- fylleris—
i nykter- värvs- hets- arbetan- nämnds- de män i kliente- riket
let 1960
Uppgift Samtliga
ter saknas
1. Företagare inom jord— bruk och skogsbruk 1 1 —
2. Arbetare inom jord- bruk och skogsbruk 4 3 5
3. Företagare inom han- del, indu- stri, transp. och service- yrken ..... 8 6 4
4. Företagare inom fria yrken ..... 3 1 1
5. Företags- ledare (an- ställda). . . . 2 — ——
6. Tjänstemän (arbetsleda- re, tekniker, kontors— o. handelspar- sonal m. fl.) 20 11 6
7. Arbetare (andra än i grupp 2) . . 54 70 73
8. Anställda inom ser- viceyrken..
9. Militärer. . . — 1 ——
10. Ej identi— fierhara yrken ..... — —- — 11. Studerande 12. Övriga ej förvärvsar- betande . . . 3 4 6
& CAD U!
10 10 6 4 6
7 23
68 74 69 71 47
då 10 gå .; |.-
11 —— 7 6 —
(100) 100 100 Absoluta ta] 97 305 410
100 (100) 100 100 100 436 19 1 267 660
10.69. Som synes föreligger relativt stora skillnader. Bland »vanefylleristerna» förekommer sålunda endast 2 % tjänste— män mot 22 % i gruppen »ej fyllerister». Tjänstemännen uppgår till 25 % av för— värvsarbetande män i riket. »Vanefylle-
risterna» består till stor del av personer som rubriceras som arbetare eller an- ställda inom serviceyrken, vilket också gäller för öppenvårdsklientelet. Flertalet av de män, som omhänder- tagits för fylleri har minst en gång tagits
Vårdens art Samtliga i . nykterhets— År _ Friv. allm. Tvång. Samtllga nämndsklien- Ensk. anst. anst. allm. anst. telet Fylleri har ei förekom-
mit ............... 15 7 3 7 8 1964 ................ 39 59 72 60 69 1963 ................ 12 11 12 11 10 1960—1962 .......... 19 13 8 12 9 1955—1959 .......... 8 6 4 6 2 1954 eller tidigare 3 4 1 2 1 Uppgift saknas ...... 4 —— —— 2 1 100 100 100 100 100
så sent som inom knappt två år före undersökningstillfället (tab. 10.70). 71 % av samtliga (79 % i öppenvårds- klientelet) har senast tagits under år 1963 eller 1964. För de tvångsintagna på allmän anstalt är motsvarande siffra 84 % och för vårdade på enskild an- stalt endast 51 %.
Sammanfattningsvis kan sägas, att åt- minstone klientelet vid de allmänna an- stalterna i mycket hög grad utgöres av personer med aktuella fylleriförseelser. Detta gäller i stort sett oavsett fylleri- frekvens (hab. 165, del II).
Nästan samtliga »vanefyllerister» (97 %) och en mycket stor del »av »åter- fallsfylleristernna» (83 %) omhändentogs senast 1964 eller 1963. Motsvarande siffra för tillfällighetsfyl—leristerna är 46 %.
Kriminalitet
Sambandet mellan alkoholmissbruk och kriminalitet har tidigare behandlats i kapitel 9 om öppenvårdsklientelet. En del undersökningar som har behandlat frågekomplexet har diskuterats eller omnämnts i kapitlen 4 och 6. Här lik- som i andra undersökningar har det va- rit förenat med betydande svårigheter att tillfredsställande belysa ett even- tuellt samband mellan alkoholmissbruk
och kriminalitet. Svårigheterna beting- as närmast av att de nykterhetsvårdan- de myndigheterna endast i andra hand har tillgång till uppgifter om klienter- nas kriminalitet och då främst den kri- minalitet som är alkoholbetingad. Här liksom beträffande fyllerifrekvensen torde de mest fullständiga uppgifterna föreligga för klientelet vid de allmänna vårdanstalterna. En stickprovskontroll av frekvensen av grövre kriminalitet bland klientelet har gjorts vid krimi- nalvårdsstyrelsens allmänna kriminal- register, vilket redovisas längre fram.
Förutom de nämnda svårigheterna fö- religger vissa problem då det gäller att redovisa materialet på ett tillräckligt nyanserat och differentierat sätt. Vida— re torde det vara angeläget att i sam- band med bedömningen av resultaten uppmärksamma att de redovisade siff- rorna är något för låga. I de fall då oli- ka påföljder förekommit för samma personer har endast den mest ingripan- de redovisats.
Alternativen har av praktiska skäl utformats som en graderad skala från »Endast åtalseftergift etc.» till »Frihets— straff 6 eller flera gånger».
Till kriminalitet har även räknats brott mot den numera avskaffade lös- drivarlagen men ej fylleri och ej heller bötesförvandlingsstraff.
Tabell 10.71. Kriminalitet i % — vårdens art. Män
Vårdens art Samtliga i Mest ingripande . nykterhets- påföljd Ensk anst Friv. allm. Tvång. samtliga nämndsklien- ' ' anst. allm. anst. telet Kriminalitet har ei förekommit ........ 70 46 23 41 50 Endast åtalseftergift, bötesstraff eller var- ning .............. 6 15 18 14 11 Villkorlig dom men ej frihetsstraff ....... 6 9 9 8 8 Straffriförklarad men ej frihetsstraff ..... 1 2 2 2 1 Frihetsstraff eller tvångsarbete: 1 gång ........ 9 14 19 15 9 2—5 gånger ....... 4 13 23 16 11 6 eller flera gånger 1 — 6 3 1 Uppgift saknas ...... 3 1 —— 1 9 100 100 100 100 100
Av tabell 10.71 framgår att minst 58 % av samtliga män (41 % för öp- penvårdsklientelet) vid minst ett till- fälle blivit föremål för rättslig åtgärd till följd av kriminellt beteende. När- mare två tredjedelar av de åtalade eller dömda männen har undergått frihets- straff medan den mest ingripande på- följden för återstoden varit åtalsefter- gift, bötesstraff eller varning, villkorlig dom eller straffriförklaring.
Om man enbart räknar villkorlig dom, straffriförklarade och frihetsstraffade finner man att för 44 % av samtliga an- staltsvårdade män anges de nämnda formerna av kriminalitet. För att utrö- na tillförlitligheten i dessa siffror har kontroll skett genom slagning i krimi— nalregistret. Denna kontroll har gällt var tionde man (126 personer) i hela anstaltsmaterialet. Det visar sig härvid att 57 % fram till den 23 november 1964 var kända i registret för ovan nämnda former av kriminalitet. Utredningens egen siffra, 44 %, är sålunda något för låg.
Generellt sett skulle de för nämnda kriminalitet angivna procenttalen höjas med drygt en fjärdedel för att avspegla rätta omfattningen av kriminaliteten.
Vid bedömning av resultaten i sin hel— het bör i övrigt observeras att ett kri- minellt beteende kan leda till väsentligt olika påföljder för t. ex. underårig, psy- kiskt sjuk etc.
Sammanfattningsvis kan konstateras att andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande vårdform och ut- gör 77 % av de tvångsintagna på allmän anstalt. Motsvarande siffra för vårdade vid enskild anstalt är endast 27 %. Ob- serveras bör dock att siffermaterialet är mer osäkert för denna senare grupp.
Kvinnorna har i lägre grad än män- nen blivit föremål för rättslig åtgärd till följd av kriminellt beteende (tab. 10.72). Detta gäller även för öppen- vårdsklientelet.
I den kommande framställningen re— dovisas materialet för män med hänsyn till tidigare känd kriminalitet med ut- gångspunkt från följande gruppering.
_ 2|—24 25—29
m Ostraffade
"$O—34 315—39 110—lol» 45—49
Ider
50—54 Bil—64 55—59
Grupp Maximal påföljd Benämning % 1 Kriminalitet har ej förekommit Ostraffade 41 2 Åtalseftergift, bötesstraff, varning, villkor- Bötesstraffade 24 lig dom, straffriförklarade 3 Frihetsstraff 1 eller flera gånger Frihetsstraffade 34 Tabell 10.72. Kriminalitet i % — vårdens art. Kvinnor Vårdens art Samtliga i Mest ingripande . nykterhets- påföljd E Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien- nsk. anst. anst. allm. anst. telet Kriminalitet har ej förekommit ........ 86 50 46 54 68 Endast åtalseftergift, bötesstraff eller var- ning .............. —— — 9 7 6 Villkorlig dom men ej frihetsstraff ....... 7 50 7 9 8 Straffriförklarad men ej frihetsstraff ..... — — 4 3 1 Frihetsstraff eller , tvångsarbete: [ 1 gång ......... -— — 13 10 4 , 2—5 gånger ....... 7 —- 17 14 4 | 6 eller flera gånger . — — 4 3 1 . Uppgift saknas ...... —— — —- ——- 3 | (100) (100) (100) | (100) | 100 Diagram 10.14. Kriminalitet i % —— ålder. Män olo lill)— 50—
65— liga
åBötesstrafTodt—z & Frihetsstraffode DUppgift saknas
Samt—
Boendeort . . Andra . Mest 1ngr1pande .. Övriga . påföljd Stock- Göte— _ Sta?” städer Lands" samthga Malmo med over kommu- holm borg 50 000 och ner inv. kopmgar Ostraffade ............ 41 27 33 48 45 39 41 Bötesstraffade ........ 23 31 28 21 24 21 24 Frihetsstraffade ....... 36 40 39 30 30 38 34 Uppgift saknas ....... —— 2 —— 1 1 2 1 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
I diagram 10.14 illustreras sambandet mellan kriminalitet och ålder. Liksom i öppenvårdsklientelet är andelen straf- fade högre i de yngre åldersgrupperna än i de äldre, 41 % av männen i åldern 25—39 år har ådömts frihetsstraff. Det kan vidare tilläggas att det i dessa åldrar är vanligare med 2—5 frihetsstraff än ett sådant. För åldersgrupperna 45—59 år är det vanligare med ett frihetsstraff än 2—5 eller sex och däröver.
Andelen straffade (fylleristraff ingår ej) är störst i storstäderna (sammanlagt 63 %) och lägst i andra städer över 50 000 invånare (tab. 10.73). Högsta an- delen frihetsstraffade har Göteborgs stad bland storstäderna och den lägsta andra städer med över 50 000 inv. samt övriga städer och köpingar.
Liksom i fråga om fyllerifrekvensen avviker både de gifta männen samt änk- lingarna från övriga civilståndsgrupper när det gäller känd kriminalitet (tab. 166, del II). Medan 46 % av de gifta är straffade är motsvarande andel för de ogifta 62 % och för de frånskilda 61 %. Andelen frihetsstraffade är bland de gifta 29 % och bland de ogifta och från- skilda vardera 36 %.
Av materialet framgår att nära två tredjedelar av de män som sammanbor
med ett barn är ostraffade medan mot- svarande andel för dem som ej sam- manbor med barn är 48 % (tab. 167, del II). Av de som sammanbor med två eller flera barn, är andelen lägre, 38 %. I absoluta tal är dock siffran inte större än 30. Antalet frihetsstraffade män som sammanbor med ett barn är 26. Antalet frihetsstraffade, som saknar bostad, är 225.
Vid en jämförelse med tabell 10.45 (Antal Vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % — samman— boende med barn under 16 år. Män) kan det konstateras att det är vanligare att gruppen som sammanbor med två eller flera barn under 16 år avtjänat fri— hetsstraff än vårdats två eller flera pe- rioder på allmän vårdanstalt under åren 1954—1964.
När det gäller kriminalitet — utbild- ning föreligger endast ett svagt sam- band mellan hög utbildning och låg kriminalitet. Däremot är sambandet starkare i fråga om enbart frihetsstraff där män med enbart folkskola/grund- skola har 39 % frihetsstraffade och män med utbildning utöver folkskola 25 %.
Tabell 10.74 belyser sambandet mel- lan kriminalitet och arbetsförhållanden omedelbart före intagningen. En väsent-
Tabell 10.74. Kriminalitet i % _— ar- betsförhållanden omedelbart före intag- ningen. Män
Arhetsförhållanden . . Verksami grå; 125511.— d Verksam annat Saknade p p ] i huvud— yrke än anställ— yrket huvud- ning yrket Ostraffade. . . 50 42 33 Bötesstraf- fade ...... 18 23 27 Frihetsstraf— fade ...... 31 34 39 Uppgift sak- nas ....... 1 1 1 100 100 100 Absoluta tal 447 101 585
ligt lägre kriminalitet föreligger för per- soner verksamma i sitt huvudyrke i jäm— förelse med dem som saknade anställ- ning. De som var verksamma i annat
arbetsinstabila gruppen utgör 44 % mot 25 % i den arbetsstabila.
Ett starkt samband föreligger mellan många Vårdperioder på allmän anstalt och kriminalitet (tab. 10.75). Då det gäller personer som vårdats 16 gånger eller flera har 58 % erhållit frihetsstraff. I gruppen ej vårdade på allmän anstalt 1954—1964 är motsvarande siffra blott 20 %.
Något samband föreligger ej mellan två eller flera Vårdperioder på enskild vårdanstalt och ostraffade (tab. 10.76). Andelen frihetsstraffade bland dem som har två eller flera Vårdperioder på en- skild anstalt är procentuellt endast hälf-
Tabell 10.76. Kriminalitet i % -— an— tal vårdperioder på enskild anstalt un- der dren 1954—1964. Män
yrke än huvudyrket intar en mellan— Antäzkägpgägår På ställning. Ett liknande samband före- Mestiågliåråande låg när det gällde fyllerifrekvensen. p 01 0 1 2 eller Andelen som saknade anställning var flera 6 h" _ ”enomgåenqe Og . . . . Ostraffade ........ 33 59 62 Klara skillnader 1 kr1m1na11tet kan Bötesstraffade____ 26 21 14 iakttagas mellan den arbetsstabila och Frihetsstraffade... 40 18 20 arbetsinstabila gruppen (tab. 168, del Uppglft saknas'” 1 2 4 11). Skillnaderna framträder mest be- 100 100 100 träffande de frihetsstraffade som i den Absoluta tal 914 135 165 Tabell 10.75. Kriminalitet i % — antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män. Antal Vårdperioder på allmän anstalt Mest ingripande påföljd 16 eller U . ppglft 0 1 2_5 6_15 flera saknas Ostraffade ..................... 59 41 34 23 20 18 Bötesstraffade .................. 19 26 26 30 22 21 Frihetsstraffade ................. 20 30 40 47 58 53 Uppgift saknas ................. 2 3 — -—— —— 8 100 (100) 100 100 (100) (100) Absoluta tal 502 96 301 256 78 34
Tabell 10.77. Kriminalitet i % —— fyllerifrekvens. Män
Fyllerifrekvens Mest ingripande påföljd . . Tillfällighets— Återfalls- Vanefylleris - Uppgift E] fyllerlster fyllerister f yllerister ter saknas Ostraffade ........... 80 63 38 20 32 Bötesstraffade ....... 11 17 26 30 5 Frihetsstraffade ...... 8 1 8 36 50 26 Uppgift saknas ...... 1 2 —— —- 37 (100) 100 100 100 (100) Absoluta tal 97 305 410 436 19
ten så stor som andelen för tidigare ej vårdade på enskild anstalt.
Orsakerna härtill torde dels vara att i tabellen ingår en stor andel tvångsvis vårdade på allmän anstalt och dels, vil- ket framgår av tabell 10.71, att vård på enskild anstalt som regel förutsätter ingen eller ringa kriminalitet. Det för- hållandet att siffermaterialet vad avser kriminalitet torde vara minst tillförlit- ligt beträffande klientelet vid de enskil- da vårdanstalterna kan också ha viss be- tydelse.
Inga nämnvärda skillnader föreligger i avseende på tidigare kriminalitet mel- lan de grupper som vårdats i olika antal perioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus (tab. 169, del II).
En tredjedel av »tillfällighetsfylleris- terna» (1—5 fylleriförseelser), är straf— fade (tab. 10.77). Av »återfallsfylleris-
terna» (6—20 förseelser) är 62 % straf- fade och bland »vanefylleristerna» (21 eller flera förseelser) är hela 80 % straf- fade, därav 63 % med frihetsstraff. Det finns sålunda ett samband mellan många fylleriförseelser och hög frekvens kri- minalitet.
Av tabell 10.78 framgår att 16 % av samtliga anstaltsvårdade begått senast kända brott åren 1963—1964. Motsva- rande siffra i öppenvårdsklientelet är 18 %. Det kan vidare konstateras att en tredjedel av samtliga begått det senaste brottet 1955—1962. Siffrorna för tvångs- intagna på allmän anstalt är betydligt högre medan motsatsen gäller beträf- fande vården på enskild anstalt.
Av undersökningsmaterialet framgår beträffande kriminalitetens aktualitet i olika åldersgrupper att vissa skillnader föreligger. 16% av männen i ålders-
Tabell 10.78. Kriminalitetens aktualitet i % —— vårdens art. Män Vårdens art Samtliga 1 . nykterhets- År Ensk nst Friv. allm. Tvång. Samtliga nämndsklien- ' a ' anst. allm. anst. telet Kriminalitet har ej förekommit ........ 69 47 23 41 1964 ................ 4 8 10 8 1963 ................ 2 8 12 8 1960—1962 .......... 9 11 22 16 1955—1959 .......... 8 12 21 16 1954 el. tidigare ..... 4 14 12 10 Uppgift saknas ...... 4 _ — 1 100 100 100 100
grupperna 21—24 år hade begått sitt senaste brott 1964. Åldersgruppen 50— 54 år hade här knappt 3 %. En liknan- de tendens gäller beträffande senast be- gångna brott 1963. Det framgår vidare ifråga om kriminalitetens aktualitet och tidpunkten för senaste fylleriomhänder- tagandet, att av dem som senast tagits för fylleri under 1964 har 11 % begått brott senast 1964, 9 % 1963, 19 % 1960— 1962 och 30 % 1959 eller tidigare. 31 % har icke begått brott.
Åtgärder enligt barnavårdslagen
I enkätformuläret har ingått en fråga som var avsedd att belysa i vilken ut- sträckning klientelet har varit föremål för åtgärder enligt barnavårdslagen. På grund av att olika barnavårdslagar va- rit gällande under den tid klienterna kunde ha blivit föremål för barnavår- dande eller ungdomsvårdande åtgärder samt att uppgifter om eventuellt vid- tagna vårdåtgärder är bristfälliga, i syn- nerhet beträffande de äldre, har det va- rit svårt att få fram tillförlitligt siffer- material på detta område. Det material som ändock kommit fram i undersök- ningen redovisas kortfattat nedan. Med åtgärder enligt barnavårdslagen avses endast åtgärder orsakade av klientens beteeende.
Av utredningsmaterialet framgår att 4 % av samtliga män har varit intagna på ungdomsvårdsskola. I absoluta tal har fem män av de vårdade vid de en- skilda anstalterna, fem män som frivil- ligt gått in på allmän anstalt och 34 män som tvångsintagits tidigare vårdats på ungdomsvårdsskola. Samtliga 44 —- utom åtta — är under 45 år. Enbart an- nan åtgärd än intagning på ungdoms- vårdsskola har förekommit endast för 2 % av samtliga män.
Av samtliga kvinnor har 13 % varit intagna för vård på ungdomsvårdsskola.
De absoluta talen är dock mycket låga. Endast en av de vårdade på enskild an- stalt och åtta av de tvångsintagna på all- män anstalt har vårdats på ungdoms- vårdsskola. Samtliga är under 45 år. Av kvinnorna har 4 % varit föremål för en- bart annan åtgärd än intagning på ung- domsvårdsskola.
Sammanfattning
Fylleri är mycket vanligt bland nykter- hetsvårdsklientelet. Inte mindre än 91 % av samtliga män både i anstalts- klientelet och nämndklientelet har vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. En tredjedel av samtliga män som vårdas på anstalt har omhänder- tagits 21 eller flera gånger. Det är vida- re nära tre gånger så vanligt att männen tagits om hand sex eller flera än 1—5 gånger.
Både frivilligt ingångna och tvångs- intagna klienter på allmän anstalt har betydligt högre fyllerifrekvens än de som vårdas vid enskilda anstalter. De sistnämndas andel av frekvensen 21 eller flera fylleriomhändertaganden är till och med betydligt lägre (7 %) än bland öppenvårdsklientelet i sin helhet (20 %). De tvångsintagna har här 51 % och de frivilligt ingångna på allmän an- stalt 30 %.
Av de tvångsintagna har 4 % ej någon gång tagits för fylleri. Motsvarande siff- ra för de frivilligt ingångna är 7% och för vårdade på enskild anstalt 15 %.
Andelen icke-fyllerister är ungefär lika stor i alla kommuntyper. »Tillfäl- lighetsfylleristerna» (1—5 omhänder- taganden) fördelar sig också ungefär lika frånsett Göteborgs stad som bland storstäderna har en lägre siffra, 13 %, mot 29 % för Malmö och 21 % för Stock- holm. Då det gäller klienter med 21 el— ler flera förseelser leder Göteborg med 54 %, medan Stockholm har 37 % och
Malmö 36 %. övriga kommuntyper har 26—31 %.
De gifta männen har lägre fyllerifre- kvens än övriga civilståndsgrupper. De som har praktisk eller teoretisk utbild- ning utöver folkskola/grundskola har lägre fyllerifrekvens än de som enbart har folkskola eller grundskola utan på— byggnad.
Ett starkt samband föreligger mellan många vårdperioder på allmän anstalt och fylleri. Två tredjedelar av dem som har sex eller flera perioder på allmän anstalt har tagits för fylleri 21 eller flera gånger. Dock har 8 % av dem som har 16 eller flera Vårdperioder endast 1—5 fyllerier och för 1 % redovisas ej fylle- ri alls.
Det framgår av undersökningsmate- rialet att frekvensen fylleriförseelser är ungefär lika stor oavsett om vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus 1954—1964 förekommit eller ej. Relativt stora skillnader föreligger däremot be- träffande fyllerifrekvensen mellan olika socio-ekonomiska grupper. Sålunda fö- rekommer i gruppen »vanefyllerister» (21 eller flera fyllerianmärkningar) en- dast 2 % tjänstemän mot 22 % i grup- pen »ej fyllerister». Tjänstemännen uppgår till 25 % av de förvärvsarbetan- de männen i riket. »Vanefylleristerna» består till betydande del av personer som kan rubriceras som arbetare med manuellt arbete eller anställda inom serviceyrken (82 %). Denna yrkeskate- goris andel bland förvärvsarbetande män i landet 1960 var 54 %.
Klientelet vid de allmänna anstalter- na utgöres i mycket hög grad av per- soner med aktuellt fylleri. Flertalet av de män (71 % av samtliga) som omhän- dertagits för fylleri minst en gång har omhändertagits knappt två år före un- dersökningstillfället. 84 % av de tvångs- intagna och 79 % i öppenvårdskliente- let har senast tagits för fylleri under
åren 1963 eller 1964. För dem som vår- dades på enskild anstalt var siffran 51 %.
Undersökningens resultat när det gäl- ler klientelets kriminalitet får i högre grad än vad som gäller för det redovi- sade fylleriet ses som minimisiffror.
Minst 58 % av samtliga män (41 % för öppenvårdsklientelet) har vid minst ett tillfälle varit föremål för rättslig åt- gärd till följd av kriminellt beteende. Till kriminalitet har även räknats brott mot den numera avskaffade lösdrivarla- gen men ej fylleriförseelser och bötes- förvandlingsstraff. Närmare två tredje— delar av de dömda männen har under- gått frihetsstraff medan den maximala påföljden för återstoden varit åtalsef- tergift, bötesstraff, villkorlig dom eller straffriförklaring.
Om man enbart räknar klienter med villkorlig dom, straffriförklarade och frihetsstraffade, finner man hos 44 % av samtliga anstaltsvårdade de nämnda formerna av kriminalitet. Vid kontroll i kriminalvårdsstyrelsens register av var tionde man i materialet har det framkommit att 57 % var kända i re- gistret för ovan nämnda former av kri- minalitet. Utredningens egen siffra, 44 %, är sålunda för låg.
Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande vårdform och ut- gör 77 % av de tvångsintagna på all- män anstalt mot 53 % för de frivilligt ingångna och 27 % för vårdade på en- skild anstalt. Andelen straffade är hög- re i de yngre åldersgrupperna än i de äldre.
Andelen kriminellt belastade ökar kraftigt med ökande erfarenhet av vård på allmän anstalt. Av dem som har 16 eller flera vårdperioder har 58 % erhål- lit frihetsstraff mot blott 20 % i grup- pen ej vårdade på allmän anstalt 1954 _1964. Inga nämnvärda skillnader fö- religger i avseende på tidigare krimina-
litet mellan de grupper som vårdats en eller flera perioder och de som icke vårdats på psykiatrisk klinik eller men- talsjukhus.
Det finns ett klart samband mellan många fyllerier och hög frekvens kri- minalitet. En tredjedel av »tillfällighets— fylleristerna» (1—5 omhändertagan- den) är straffade mot 62 %bland »åter- fallsfylleristerna» (6—20 omhänderta- ganden) och hela 80 % bland »vanefyl- leristerna» (21 eller flera omhänderta— ganden). Frihetsstraffade är hälften av »vanefylleristerna» mot endast 8 % bland dem som icke tagits för fylleri. Av samtliga anstaltsvårdade har 16 % ( 18 % i öppenvårdsklientelet) begått se- nast kända brott 1963—1964.
Endast 4 % av samtliga män har _ såvitt framgår — varit intagna på ung- domsvårdsskola. Enbart annan åtgärd än intagning på ungdomsvårdsskola har förekommit för 2 % av samtliga.
Kvinnorna har en betydligt lägre fyl- lerifrekvens än männen. Bland kvin- norna har 43 % omhändertagits för fyl- leri (män 67 %) mera än fem gånger och 17 % (män 8 %) ingen gång.
Kvinnorna har också i mindre grad än männen blivit föremål för rättslig åtgärd till följd av kriminellt beteende. 54 % av samtliga (män 41 %) är ostraf— fade, 27 % är frihetsstraffade (män 34 %).
Av samtliga kvinnor har 13 % (män 4 %) varit intagna på ungdomsvårds- skola. Frekvensen är sålunda i detta avseende högre för kvinnorna, men det bör observeras att de absoluta talen för kvinnornas del är mycket låga. Enbart annan åtgärd än intagning på ungdoms- vårdsskola har förekommit för 4 % av samtliga kvinnor (män 2 %).
Pågående anstaltsvård
Vissa faktorer som mera direkt har be- rört den vid undersökningstillfället ak-
tuella värden på anstalt har undersökts särskilt. En del smärre frågor har en- bart gällt dem som vårdats vid allmän- na respektive enskilda anstalter. Dock har flertalet avsett samtliga vårdade, vilket med hänsyn till att vårdade på enskilda anstalter oftast har en fastare förankring i yrkes- och bostadshänse- ende m.m. bidragit till att de procen— tuella siffror som framkommit i några fall, om man tänker på den stora grup- pen klienter vid allmänna anstalter, är att betrakta som minimisiffror.
Anmälare
Nykterhetsvårdslagen bygger — trots att den avses vara en vårdlag -— till stor del beträffande inledandet av en be- handlingskontakt på anmälan om alko- holmissbruk från myndigheter eller pri- vatpersoner. Se vidare kap. 9, sid. 277. För att få en uppfattning om hur vår- den eller behandlingen aktualiserats be- träffande de anstaltsvårdade har en särskild fråga härom ingått i undersök- ningen (tab. 10.79). I undantagsfall kan flera svarsalternativ ha varit samtidigt gällande men i undersökningsformulä- ret har endast ett angivits för varje klient.
Som framgår av tabellen har drygt en fjärdedel av samtliga män själva tagit initiativet till vården. Därnäst kommer anmälan från polismyndighet (oftast på grund av fyllerianmärkning) 23 %, annan person eller institution 16 %, samt hustru, annan anhörig eller sam- boende 12 %. I hela 13 % av samtliga fall känner inte anstalten till vem som tagit initiativet till vården.
Fördelningen inom öppenvårdsklien- telet är annorlunda. Endast 7 % har så- lunda kommit på grund av eget initia- tiv. Vidare är polismyndighet eller åkla- gare anmälare i inte mindre än nära två tredjedelar av samtliga aktuella
Tabell 10.79. Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som föregått
anstaltsvården i % — vårdens art. .Män . Anmälare vid aktuell X årdens art undersökning eller vid undersökning Anmälare . Samtliga som. föregått aktuell Ensk. Frlv. Tvång. åtgärd eller behand- anst allm. allm. ling för samtllga l ' anst. anst. nykterhetsnämnds— klientelet Polismyndighet, åklagare eller domstol ..................... 16 7 30 23 (på Länsnykterhetsnämnd .......... 2 1 1 1 1 Privatpraktiserande läkare ...... 1 — —— — —— Hustru, annan anhörig eller sam— boende ..................... 8 5 15 12 15 Tjänsteläkare eller annan befatt- ningshavare vid sjukhus eller sjukvård (ej privatpraktiseran- de) ......................... 12 4 4 6 4 Barnavårdsnämnd .............. 4 — —— — _ Granne eller hyresvärd ......... 1 2 2 2 2 Annan person eller institution .. 8 6 23 16 8 Självanmäld ................... 51 73 4 27 7 Uppgift saknas ................ 1 2 21 13 — 100 100 100 100 100
ärenden. Hustru eller annan anhörig som anmälare förekommer i 15 % av ärendena, vilket är samma fördelning som för gruppen tvångsintagna i an- staltsklientelet.
Av tabellen framgår vidare att stora skillnader föreligger mellan de olika vårdformerna. Nära tre fjärdedelar eller 73 % av de frivilligt ingångna på all- män anstalt har själva tagit initiativet till vården, vilket torde sammanhänga med att ett mycket stort och påträng- ande vårdbehov föreligger för denna klientkategori. Motsvarande siffra för de tvångsintagna är 4 % och för vår- dade på enskild anstalt 51 %. Den se- nare siffran är oväntat låg, vilket de]- vis kan sammanhänga med att en för- hållandevis hög andel, 12 %, har hän- visats av tjänsteläkare eller annan be— fattningshavare i sjukvårdande verk- samhet.
Polismyndighet har anmält 16 % av klienterna vid enskilda anstalter, 7 %
av de frivilligt ingångna och nära en tredjedel av de tvångsintagna. En för- hållandevis hög andel av sistnämnda grupp, 15 %, har anmälts av hustrun.
I en femtedel av samtliga tvångsin— tagna fall känner vårdanstalterna ej till vem som gjort anmälan eller hur ären— det aktualiserats. Privatpraktiserande läkare har i endast ett fall av 867 vår— dade män på allmän anstalt gjort an- mälan till nykterhetsnämnd. Anmälan från länsnykterhetsnämnd är också som synes mycket ovanlig. Från barnavårds- nämnd har ingen enda anmälan kom- mit.
Även beträffande kvinnorna (tab. 10.80) föreligger betydande skillnader mellan de olika vårdformerna liksom mellan hela anstaltsvården och öppen-' vården.
I hela 34 % av samtliga fall (42 % av de tvångsintagna) saknar anstalten kännedom om vem som gjort anmälan eller tagit initiativet till vården. En
Tabell ]0.80. Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som föregått
anstaltsvården l' % — vårdens art. Kvinnor Vårdens art Anmälare vid aktuell undersökning eller vid undersökning .» _ . som föregått aktuell Anmälan E R Friv. Tvång. Samtliga åtgärd eller behand- ait]; ' allm. allm. ling för samtliga , ' anst. anst. i nykterhetsnämnds- klientelet Polismyndighet, åklagare eller domstol ..................... 29 — 30 29 44 Länsnykterhetsnämnd .......... 7 _ —— 1 % Privatpraktiserande läkare ...... —— »— — — 1 Mannen, annan anhörig eller sam- boende ..................... 14 —— 7 9 16 Tjänsteläkare eller annan befatt— ningshavare vid sjukhus eller sjukvård (ej privatpraktiseran- de) ......................... 7 — _ 1 5 » Barnavårdsnämnd .............. »— —— —— —— 2 Granne eller hyresvärd ......... 7 — 11 10 6 Annan person eller institution . . . 22 — 4 7 17 Självanmäld ................... 7 100 6 9 6 Uppgift saknas ................ 7 — 42 34 — (100) (100) (100) (100) 100
tiondel har aktualiserats genom anmä- lan från granne eller hyresvärd. Mot- svarande siffra för männen är endast 2 %.
I öppenvårdsklientelet är andelen an— mälningar från polismyndigheten större än i anstaltsklientelet, vilket också gäl- ler beträffande anmälan från make el- ler annan anhörig samt från gruppen annan person eller institution.
Av diagram 10.15 framgår att inga större skillnader föreligger mellan de olika åldersgrupperna. Dock har en nå- got större andel i de högre åldersgrup- perna annan person eller institution som anmälare än vad som gäller för de yngre. Andelen självanmälda är unge- fär lika stor i samtliga åldersgrupper (25—34 %) frånsett i den yngsta och den äldsta gruppen.
Betydande skillnader föreligger mel- lan olika storstäder och mellan olika kommuntyper (tab. 10.81). Utgår man ifrån att en hög siffra självanmälda i
någon utsträckning torde illustrera ett visst förtroende för vården eller insti- tutionen visar det sig att andra städer över 50 000 inv. därvid har lyckats bäst med 38 % åtföljt av Malmö stad som har 31 %. Göteborgs stad har den lägsta siffran bland storstäderna, 23 %, tätt åtföljd av Stockholm lned 24 %. Siffror- na för storstäderna torde i verkligheten vara ännu lägre om hänsyn tages till den relativt höga frekvensen bostads- lösa, svåra alkoholmissbrukare, som i dessa städer på grund av sin sociala misär (trots motstånd mot vården) själva tvingas uppsöka de nykterhets— vårdande organen. Bland kommunty- perna kommer landskommuner lägst med 24 %.
Anmälan av polismyndighet är van- ligast i Göteborg, där för drygt en tred- jedel av alla klienter på anstalt den ak- tuella kontakten etablerades på detta sätt. Den lägsta siffran bland storstäder— na har Malmö (16 %) och bland kom-
Diagram 10.15. Anmälare i % — ålder. Mån
(:)/0 lOO—
— 21—24 25-29
. Självanmöld
Annan person eller institution
% Granne eller hgresvörd
lill-34- "åå—39
muntyperna andra städer över 50 000 inv. samt övriga städer och köpingar (båda 19 %). Att hustrun, annan anhörig eller samboende gör anmälan synes vara van- ligast i landskommunerna. Detsamma gäller beträffande anmälan från annan person eller institution.
Betydande skillnader föreligger även mellan de olika civilståndsgrupperna (tab. 170, del II). Drygt en fjärdedel av de ogifta har blivit anmälda av po- lisen. Motsvarande siffra för de gifta är 15 % och de frånskilda 23 %. De gifta som i högre grad än ogifta och frånskilda kan antagas ha bevarat in- takta relationer till sin närmaste om- givning, har sålunda en betydligt lägre andel polisanmälda.
Andelen självanmälda är störst för de frånskilda (31 %) och minst för änk-
lou-M; 135—49 lder
%Tjönsteläkare eller annan befattning!»— hovore vid sjukhus eller sjukvård Hustru, ”annan anhörig s Polismyndighet, åkla— eller sammanboende
Y Lönsn k'lerhe'l'snömnd eller & U .
privatpraktiserande läkare
'50—54 55—59 60- 54 55—
liga
. gare eller domstol
D Uppgift saknas
lingarna (20 %) och de ogifta (24 %). De gifta intar här en mellanställning med 28 %.
I de fall klienten sammanbor med barn under 16 år är andelen anmälda av hustru, annan anhörig eller samman- boende väsentligt högre jämfört med dem som ej sammanbor med barn (tab. 10.82).
Andelen självanmälda är ungefär lika stor i samtliga grupper. Ingen enda an- mälan föreligger från barnavårdsnämnd medan däremot annan person eller in- stitution svarar för anmälan i 22 resp. 11 % för dem som sammanbor med barn.
Anmälan från polismyndighet är van- ligare för den grupp som enbart har folkskola eller grundskola samt praktisk yrkesutbildning än vad som gäller för
Sumi-
Tabell 10.81. Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som föregått
anstaltsvården i % — boendeort. Män Boendeort Andra . Anmälare Stock- Göte— M " städer 3225: Lands- Samtliga 'almo med over kommu- holm borg 50 000 och ner . köpingar inv. Polismyndighet, åklaga- re eller domstol ..... 25 34 16 19 19 21 23 Länsnykterhetsnämnd . 1 — — 1 1 3 1 Privatpraktiserande läkare ............. — —— — 1 1 — — Hustru, annan anhörig eller samboende ..... 9 9 12 13 12 17 12 Tjänsteläkare eller an- nan befattningshava- re vid sjukhus eller sjukvård (ej privat- praktiserande läkare) 11 2 — 8 5 3 6 Barnavårdsnämnd ..... — — — _— —- — -— Granne eller hyresvärd. 1 1 8 2 2 1 2 Annan person eller in- stitution ........... 14 17 19 9 19 21 16 Självanmäld .......... 24 23 31 38 27 24 27 Uppgift. saknas. . . .. . . 15 14 14 9 14 10 13 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
Tabell 10.83. Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som föregått
anstaltsvården i % _ utbildning. Män Utbildning ,. _ Praktisk yrkesut- Anmåla” Foåkslkmälgm'äd' bildning inom yrke Teoretisk vidare- 5 ga " map * eller lärlings- eller utbildning yggna yrkesskola
Polismyndighet, åklagare eller dom—
stol ........................... 23 23 16 Länsnykterhetsnämnd ............. 1 1 2
Privatpraktiserande läkare ......... 1 — — Hustru, annan anhörig eller sam-
boende ........................ 12 10 15 ”tjänsteläkare eller annan befattnings- havare vid sjukhusveller sjukvård (ej privatpraktiserande läkare). . . . 5 9 7
Barnavårdsnämnd ................. — — —
Granne eller hyresvärd ............ 1 3 4 Annan person eller institution ..... 17 13 15 Självanmäld ...................... 25 31 36 Uppgift saknas ................... 15 10 5
100 100 100
Absoluta tal 798 355 110
Tabell 10.82. Anmälare vid aktuell anstalts- vård eller vid undersökning som föregått anstaltsvården i % — sammanboende med barn under 16 år. Män
Antal barn under
16 år sak"
nar fast bostad
Anmälare 2 eller flera
Polismyndig- het, åkla- gare eller domstol. . . 21 4 17 26 Länsnykter- hetsnämnd 1 4 1 1 Privatprakti- serande lä— kare ...... 1 — — —
Hustru, an- nan anhö— rig eller samboende 12 26 42 5
Tjänsteläkare eller annan befatt- ningshavare vid sjukhus eller sjuk— vård (ej privatprak— tiserande läkare). . . . 8 2 2 6 Barnavårds- nämnd. . . . — — — ——
Granne eller hyresvärd . 2 — —— 2 Annan person eller insti- tution . . .. 16 22 11 16 Sj älvanm äld . 30 30 23 26 Uppgift sak- nas ....... 9 12 4 18
100 (100) (100) 100 Absoluta tal 596 50 82 534
dem som har teoretisk vidareutbild— ning (tab. 10.83). Den senare gruppen har en något högre andel självanmälda än andra grupper.
Bakgrunden till den aktuella anstaltsvården
I undersökningen har ingått en del frå- gor som berör sambandet mellan an— staltsvård och pågående åtgärd av nyk- terhetsnämnd eller åtgärd som direkt
Tabell 10.84. Pågående åtgärd av nyk- terhetsnämnd i % —— vård på enskild anstalt Vårdade på
Åtgärd enskild anstalt,
nlän kvinnor Ingen ................. 30 ,.,_ Undersökning .......... 12 _, Hjälpåtgärd ........... 43 29 Tvångsåtgärd .......... 15 71 100 (100) Absoluta tal 402 14
föregått intagningen. Resultaten som avser undersökningstillfället redovisas i tabell 10.84 för vårdade på enskild och i tabell 10.85 för vårdade på allmän an— stalt.
Nära en tredjedel av det manliga klientelet på enskild anstalt var ej fö- remål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd, vilket måste upp- fattas som en överraskande hög siffra, inte minst sett mot bakgrunden av att sallltliga intagna på enskilda an- stalter kunde förväntas på något sätt vara aktuella hos den samhälleliga nyk- terhetsvårdens öppenvårdsorgan (tab. 10.84). En av orsakerna till att så inte är fallet torde vara att vissa nämnder skriver av ärendena i samband med att vederbörande klient erhåller vård på enskild anstalt.
En annan orsak torde även vara att omkring 10 % av klientelet kommer mer eller mindre direkt från sjukhus och sålunda tidigare vårdats inom en annan värdorganisation än nykterhets- vårdens. Det förhållandet att en mindre del av det klientel som tidigare vårdats på enskild anstalt själva tagit initiati— vet till intagningen via direkt kontakt med vårdanstaltens föreståndare kan också inverka. Inte mindre än 48 % av männen på de enskilda anstalterna har tidigare erhållit sådan vård.
Tabell 10,8-5. Bakgrund till den första in- tagningen på allmän anstalt enligt vid undersökningstillfället gällande intagnings- beslut eller ansökan i %
Vårdade på allmän anstalt "3331"? har Frivilligt Tvångsin- lrekt fore- ingångna tagna gåtts av föl- jande åtgald män kvin- män kvin- nor nor Ej annan åt- gärd ....... 31 50 10 4 Hjälpåtgärd. . 40 _ 12 9 Vård på en— skild anstalt 1 — _ 4 Övervakning enligt 15 5. . 21 — 30 50 »Anstånds- övervakning» enligt 36 5. . . 1 — 10 5 »Utskrivnings- övervakning» och/eller lyd- nadsföreskrift enligt 54 5. . . 6 50 38 28 100 (100) 100 (100) Absoluta tal 161 2 706 54
I tabell 10.85 har bakgrunden till den första intagningen enligt vid undersök- ningstillfället gällande intagningsbeslut redovisats. Nära en tredjedel av de män, som frivilligt gått in på allmän vård- anstalt, har före intagningen inte varit föremål för någon åtgärd från nykter- hetsnämndens sida. En orsak härtill torde vara en tendens hos nykterhets- nämnderna att utan närmare utredning eller försök med behandlingsåtgärder i den öppna vården effektuera begäran från tämligen kraftigt nedgångna klien- ter att omedelbart erhålla frivillig an- staltsvård. I övriga fall torde andra fak- torer som vård på sjukhus (4 %) och vistelse på fångvårdsanstalt (1 %) ome- delbart före intagningen ha medverkat till att en så relativt stor andel klienter ej varit föremål för annan åtgärd av nykterhetsnämnd före intagningen.
För tvångsintagna män är andelen
10 %, vilket delvis kan förklaras med att 3 % direkt kommer från sjukhus. 3 % från fångvårdsanstalt och 1 % från ålderdomshem. »Utskrivningsövervak- ning» och/eller lydnadsföreskrifter en- ligt 54 5 har förekommit i 38 % av de tvångsintagna fallen, vilket bekräftar att det tvångsintagna klientelet i mycket hög utsträckning är ett återfallsklientel.
För tvångsintagna kvinnor föreligger i stort sett samman tendens som för männen. Hälften av kvinnorna har före anstaltsvården stått under övervakning enligt 15 5.
När det gäller förhållandet mellan bakgrunden till den första intagningen och ålder finner man inget samband förutom övervakning enligt 15 5, där det kan konstateras att de yngre ålders- grupperna män dominerar något mera än de äldre. I fråga om »anståndsöver- vakning» föreligger ingen skillnad mel— lan åldersgrupperna. Däremot har de äldre åldersgrupperna en något högre andel av de »utskrivningsövervakade».
Inte mindre än 47 % av de tvångs-
Tabell 10.86. Tidpunkt för den första in- tagningen på allmän anstalt enligt vid undersökningstillfället gällande intagnings— beslut i %
Vårdade på allmän anstalt
Frivilligt Tvångsin-
År ingångna tagna
.. kvin- män kvin- man nor nor
1956 eller tidi-
gare ....... — — _ —— 1957—1958. . . — ' 1 2 1959 ......... —— _: 1 — 1960 ......... 1 _ 3 — 1961 ......... — —— 6 2 1962 ......... — — 13 7 1963 ......... 1 —— 23 22 1964 ......... 98 100 53 67 100 (100) 100 (100) Absoluta tal 161 2 706 54
intagna männen har tidigare före in- gången av 1964 vårdats enligt samma intagningsbeslut som gällde vid under- sökningstillfället (tab. 10.86). 11 % av de tvångsintagna männen hade tagits in enligt ett beslut som tillkommit under åren 1957—1961. Siffrorna i tabellen visar t. ex. att samma läkarintyg — trots att det är utfärdat 1957—1961 — i ett icke obetydligt antal fall utan konti- nuerlig omprövning av läkare fortfa- rande — år 1964 _ låg till grund för tvångsintagning (återhämtning) på all- män vårdanstalt.
När det gäller förhållandet mellan tidpunkten för första intagningen enligt vid undersökaingstillfället gällande be- slut och antalet vårdperioder på alllnän anstalt finner man att för 23 % av klienter med 16 eller flera Vårdperioder tidpunkten för första intagningen _ en- ligt gällande beslut — dateras till åren 1957—1961. Bland dem som har 6—15 vårdperioder är motsvarande siffra 15 % och för dem som har 2—5 vård- perioder 5 %.
Av tabell 10.87 framgår hur lång tid vederbörande klient vårdats enligt vid undersökningstillfället gällande beslut. Mera än hälften av de män som frivilligt gått in på allmän vårdanstalt har vår- dats kortare tid än en hel månad. En- dast 1 % har 49 eller flera vårdmånader (drygt 4 år) som infallit under ett och samma beslut.
En fjärdedel av de män som har tvångsintagits på allmän anstalt har vårdats kortare tid än en månad, me- dan hela 41 % har 7 eller flera vårdmå- nader enligt samma intagningsbeslut. Närmare en femtedel har 13 eller flera vårdmånader. Vårdtider mellan 25 och 48 månader (5 %) förekommer även.
Det är sålunda ett betydande antal klienter som tvångsintagits på allmän vårdanstalt, i flertalet fall i många om- gångar och under mycket lång tid, utan
Tabell 10.87. Antal värdmånader på all— män anstalt frän den första intagningen
enligt vid undersökningstillfället gällande intagningsbeslut i %1
Vårdade på allmän anstalt
"32:31 612311 Frivilligt Tvångsin—
till den 23/11 ingångna tagna
1964 .. kvin- män kvin-
man nor nor
Mindre än 1 . . 51 50 24 28 1 ........... 11 _— 5 11 2 ........... 15 —— 3 6 3 ........... 13 — 10 13 4— 6 ....... 7 50 17 9 7—12 ....... 1 —- 23 18 13—24 ....... 1 _ 13 13 25—36 ....... -— — 3 2 37—48 ....... — — 2 —- 49 eller flera. . 1 _ — — 100 (100) 100 (100)
Absoluta tal 161 2 706 54
1 Vården har i många fall avbrutits av försökspermissioner.
att någon genomgående förnyelse av intagningshandlingarna eller nytt be- slut om intagningen kommit till stånd.
Av undersökningsmaterialet framgår att två tredjedelar (468 män) intagits enligt 15 ocli 18 55 och en tredjedel (238) enligt 55 5, som avser återintag- ning.
Senast tillämpad indikation
De specialindikationer som åberopats och som ligger till grund för intagning- en på allmän anstalt framgår av tabell 10.88.
Indikationen enbart hjälplöshet är den vanligaste för både män (28 %, 199 personer) och kvinnor (65 %, 35 per- soner). Enbart fylleri har också en hög andel (22 %, 158 personer) bland män- nen. För männen innebär sistnämnda siffror att för ett stort antal klienter
Tabell 10.88. Senast tillämpad indikation enligt 15 å i %. Tvångsintagna
Indikation enligt 155 Mån Km" nor
1. Enbart farlig för annan (15 5 a) ................ 4 —
2. Enbart farlig för eget liv (15 5 a) ................ _ —
3. Farlig för annan + farlig för eget liv (15 Sa) ...... 1 —
4. Farlig för annan eller för eget liv + annan indika- tion ................... 5 — 5. Enbart parasitism (15 & e) 5 —
6. Enbart hjälplöshet (15 5 d) ................ 28 65
7. Enbart grovt störande levnadssätt (15 5 e) ..... 1 5 8. Enbart fylleriindikation . . 22 2 9. Enbart kringflackande .. 1 2 10. Alternativen 5—9 i kom- bination ............... 33 26 100 (100) Absoluta tal 706 54
tvångsintagning formellt, förutom hem- fallenhetsindikationen, ej har grundats på någon egentlig vårdindikation utan endast på förutsättningen att klienten under den senaste tvåårsperioden har befunnits skyldig till minst tre fylleri- förseelser eller därmed jämställda hand- lingar.
Sammanlagd procentuell andel där farlighet för annan person ingår är en- dast 10 % (66 personer) av samtliga tvångsintagna män i landet.
Andra indikationer (5—9) i kombi- nation samt i undantagsfall pliktför- summelse har åberopats beträffande en tredjedel (230) av alla män som bak- grund till intagningen. För kvinnornas del är andelen drygt en fjärdedel. Ett exempel på fall där en enstaka indika- tion legat till grund för tvångsintagning- en på vårdanstalt redovisas nedan.
Tabell 10.89. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % — boendeort. Tvångsintagna
män Andra Stock- Sååå? 32253 Lands- lndikation enligt 15 & holm Goteborg Malmo med över och kommu- 50 000 köpingar ”" inv. 1. Enbart farlig för annan (15 & a) ............... 4 3 — 3 5 4 2. Enbart farlig för eget liv (15 5 a) ............... _ — — 1 1 —— 3. Farlig för annan + farlig för eget liv (15 5 a) ..... —— — 3 2 2 — 4. Farlig för annan eller eget liv + annan indika— tion .................. 1 2 11 4 7 10 5. Enbart parasitism (15 5 c) ............... 4 8 12 10 3 4 6. Enbart hjälplöshet (15 5 d) .............. 33 19 14 25 29 35 7. Enbart grovt störande levnadssätt (15 5 e). . . . — — 3 2 1 1 8. Enbart fylleriindikation 26 41 20 13 16 15 9. Enbart kringflackande . —— — — — 1 2 10. Alternativen 5—9 ikom- bination .............. 32 27 37 40 35 29 100 100 (100) (100) 100 (100) Absoluta tal 193 109 35 94 181 94
232—årig, ogift, diversearbetare. Tvångsin- tagen (enbart parasitism). Född i. ä. Upp- vuxen i föräldrahemmet under goda förhål— landen. Sprit har aldrig förekömmit i hem- met. Folkskola. Intagen på olika ungdoms- hem och ungdomsvårdsskolor under åren 1954—1955. Utbildad till rörmontör. Har haft kortare anställningar hos firmor. Bor hemma hos föräldrarna. Alkoholdebut i 15- årsåldern. Missbruk under de senaste åren. 1956 ställdes han under öven'aikning av nykterhetsnämnden, då det ansågs att han låg sina föräldrar till last. Tvångsintagen på anstalt tre gånger under åren 1958— 1963. 24 st. fylleriförseelser under åren 1956—1964. Böter 1956 för medhjälp till rattfylleri. Dömd 1957 till dagsböter för rattfylleri, 1959 för misshandel (alk.påv.) och 1963 för bedrägligt beteende.
Social status vid intagningen: Efter ut- skrivningen från anstalt var han utan ar- bete och bodde hemma hos sina föräldrar. Tidvis missbruk dagligen. Vägrat under- kasta sig varje form av behandling. Under de tider han vårdats på anstalt har han avvikit ett flertal gånger. Tvångsintagen i anledning av att han ligger sina föräldrar till last.
I åldershänseende föreligger inga nämnvärda skillnader mellan de olika grupperna. Enbart hjälplöshet är dock mest förekommande i åldersgruppen 65 år och däröver. Vissa skillnader före- ligger beträffande indikationernas till- lämpning på vårdade från olika boen- deorter (tab. 10.89). Stockholms stad liksom landskommunerna har den högsta procentuella andelen intagna på grund av enbart hjälplöshet (15 % d). När det gäller enbart fylleriindikation har storstäderna den största procen— tuella andelen. Göteborg avviker starkt i denna grupp med ej mindre än 41 % intagna enbart på denna indikation. Andra städer med över 50 000 invånare har den största andelen av alternativen 5—9 i kombination (40 %) och den lägsta andelen intagna enligt enbart fyl- leriindikationen (13 %).
I civilståndshänseende föreligger vis- sa skillnader (tab. 171, del II). Sålunda
har 10 % av gruppen gifta intagits eu- bart på indikationen »farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga el- ler själsliga hälsa» medan motsvarande procentuella andel för ogifta är 3 % och för frånskilda 2 %. Likaså har de gifta den största procentuella andelen (12 %) av indikationerna farlig för an— nan eller eget liv plus annan indikation.
De gifta har däremot en något lägre andel av enbart hjälplöshet och av avse- värt lägre andcl (4 %) där enbart fyl- leriindikationen är bakgrund till intag- ningen. För övriga civilståndsgrupper redovisas 19—28 % där enbart fylleri- indikationen gäller.
För kvinnornas del föreligger i civil- ståndshänseende vissa mindre skillna— der. Siffrorna är dock med hänsyn till det låga antalet kvinnor i undersök- ningen mycket osäkra.
Av det tvångsintagna manliga klien- telet som sammanbor med barn under 16 år (70 personer) framgår av matc- rialet att många (41 %) har tagits in på grund av flera samtidigt gällande indikationer, dvs. alternativen 5—9 i kombination. Drygt 11 % (8 personer) har tagits in på grund av farlighet för annan eller för eget liv. Motsvarande siffra för alternativ fyra, som avser far- lighet för annan eller eget liv plus an- nan indikation, är knappt 9 % (6 per— soner).
När det gäller senast tillämpad indi- kation — utbildning föreligger ett sam— band endast beträffande alternativet enbart fylleriindikationen, där män med utbildning utöver folkskola har 15 % och män med enbart folkskola eller grundskola 25 %.
Av män med 16 eller flera vård- perioder på allmän anstalt är färre in— tagna på grund av farlighet eller para— sitism än i andra grupper (tab. 10.90). I gengäld finns i denna grupp en be— tydligt större andel (37 %) som tagits
Tabell 10.90. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % —— antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Tvångsintagna män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt 1954—1964 Indikation enligt 15 å () 1 2_5 6_15 16 eller Uppgift flera saknas 1. Enbart farlig för annan (15 5 a) 8 — 4 2 3 — 2. Enbart farlig för eget liv (15 5 a) 1 — 1 — — — 3. Farlig för annan—i— farlig för eget liv (15 ga) ............. 1 — _ 1 — 6 4. Farlig för annan eller eget liv + annan indikation ......... 8 7 3 5 1 10 5. Enbart parasitism (15 åc) . . . . 8 5 6 5 1 — 6. Enbart hjälplöshet (15 åd) . . . 26 21 24 33 37 29 7. Enbart grovt störande levnads— sätt (15 Se) ................ 1 2 1 1 _ — 8. Enbart fylleriindikation ...... 18 29 25 23 16 23 9. Enbart kringflackande ....... — —- _ 1 3 —— 10. Alternativen5—9ikombination 29 36 36 29 39 32 100 (100) 100 100 (100) (100) Absoluta tal 130 56 201 218 70 31 in på grund av hjälplöshet än bland ternativen 5—9 i kombination. Dessa
dem som tidigare ej vårdats på allmän anstalt eller dem som vårdats färre pe- rioder. Den procentuella andelen för enbart hjälplöshet ökar sålunda med stigande antal Vårdperioder på allmän anstalt.
Nära en femtedel av dem som ej tidi- gare vårdats på allmän anstalt har tagits in enbart på fylleriindikationen, vilket får anses vara en överraskande hög siffra. Andelen som tagits in på grund av enbart fylleri sjunker när vårdperio- derna blir flera än femton.
Av tabell 10.91 framgår att inga stör- re skillnader föreligger beträffande till- lämpade indikationer när det gäller ti- digare medicinsk/psykiatrisk vård. Dock har en större andel av dem som tidigare vårdats på mentalsjukhus in- dikationen enbart hjälplöshet. Skillna- den är emellertid obetydlig. Av tabellen framgår vidare att 28 % av dem som ti- digare ej erhållit någon medicinsk be- handling har tagits in på vårdanstalt enbart på fylleriindikationen. En så hög procentuell andel gäller också för al-
procentsiffror får sägas vara anmärk— ningsvärt höga och visar att man inom öppenvården ej i tillräcklig utsträck— ning har använt sig av medicinska vård- möjligheter innan tvångsintagning på allmän vårdanstalt kommit till stånd. Ett starkt samband föreligger som väntat mellan 21 eller flera fylleriför- seelser och enbart fylleriindikationen (tab. 172, del II). Den nämnda gruppen har i gengäld färre andelar bland övriga indikationer. Vidare kan nämnas att enbart hjälplöshet är vanligast i den grupp som ej har några fylleriförseelser.
Anstaltens läge i förhållande till klientens hemort
I undersökningen om anstalternas kli- entel har det ansetts vara av värde att något studera de problem som är för- knippade med långa avstånd mellan hemorten och anstalten. I enkätformu- läret har därför ingått en fråga som be- rör avståndet från anstalten till den ort där klienten vistats före intagning- en. Anstalternas läge framgår av kartan
Tabell 10.91. Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % _— tidigare medicinsk] psykiatrisk behandling. Atim
Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling Polikli- nisk be- handhng Medicinsk vid sjuk- Polikli- Intagen . . . ps kiat- hus, alko- nisk be- . Intagen Indlkaltm" enligt lrisli, be- holpolikli- handling Intagen få 111533"? på annan Intagen 5 & handling nik eller av privat- På alko— rltst klgsgk lasaretts- på men- har ej tidi- av läkare praktise- holkllmk "u: "" klinik eller talsjukhus gare före- inykter- rande lä— Zeit—"(?g- avdelning kommit hets- kare nämnds eller an- stalts regi 1. Enbart farlig för annan (15 5 a) ...... 4 3 — 1 3 5 3 2. Enbart farlig för eget liv (15 5 a) ...... —— — — — — — — 3. Farlig för an- nan + farlig för eget liv (15 5 a) ...... 1 1 — —— 2 1 1 4. Farlig för an- nan eller eget liv + annan indikation .. . 3 3 7 1 5 4 6 5. Enbart para- sitism (15 äe) 6 4 — 3 3 G 5 6. Enbart hjälp- löshet (15 5 d) 20 22 19 28 23 27 32 7. Enbart grovt störande lev- nadssätt (15 5 e) ...... _ 1 —— 1 1 —— 1 8. Enbart fylleri- indikation .. . 28 14 — 14 7 8 14 9. Enbart kring- flackande. . . . 1 _ — — — —— — 10. Alternativen 5—9 i kom- bination ..... 28 22 7 28 23 24 30 Fördelning av öv- riga icke tvångs- intagna klienter 54 79 114 71 82 73 56 1 ............... 100 100 100 | 100 100 100 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika behandlingsformer, varför summan av pro- centtalen blir mer än 100.
iinledningen av detta kapitel (sid. 309). kan upprätthållas än vad fallet är för
De enskilda vårdanstalterna är så be- de tvångsintagna, där 69 % av männen lägna i förhållande till klienternas hem- och 74 % av kvinnorna befinner sig orter att kontakten med anhöriga och mera än 20 mil från hemorten (tab. andra samt öppenvårdsorganen lättare 10.92).
Tabell 10.92. Avståndet anstalten/klientens hemort i % — värdens art
Vårdens art Samtliga Avstånd Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst.
män kvinnor män I kvinnor män kvinnor män kvinnor under 10 mil. . . 35 72 12 —— 15 20 21 30 10—20 » . .. 34 — 18 50 16 6 22 6 20—30 » . . . 10 14 24 50 29 46 22 40 30—40 » 12 7 13 — 13 4 13 4 40—50 » . .. 5 — 9 —— 11 4 9 3 över 50 » ... 4 7 24 _ 16 20 13 17
100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
Orsaken till de enskilda anstalternas i detta avseende relativt sett gynnsam- ma läge torde sammanhänga med att de tillkommit senare och att det i många fall är större städer som inrättat sådana anstalter i städernas närhet.
Av de frivilligt ingångna på allmän anstalt har nära en fjärdedel av män- nen mera än 50 mil till hemorten, vilket delvis torde sammanhänga med att un- gefär en tredjedel av platserna är kon- centrerade till två allmänna anstalter varav en, Karolinergården, är belägen i nordvästra Jämtland. För kvinnornas det torde det lilla antalet vårdanstalter vara orsak till de långa avstånden till klienternas hemort.
Med hänsyn tagen till betydelsen av att de vårdbehövande alkoholmissbru- karna upprätthåller kontakter med sina anhöriga och övriga närstående kan det synas anmärkningsvärt att så många ge- nom bl. a. de geografiska avstånden av- skärmas eller isoleras från sin vanliga miljö.
Det föreligger betydande skillnader mellan olika storstäder och mellan olika kommuntyper (tab. 173, del II). Bland storstäderna ligger Stockholm bäst till med nära en tredjedel av de manliga klienterna placerade på anstalter på mindre än 10 mil från staden. Motsva- rande siffra för Malmö är endast 14 %
och för övriga städer och köpingar inte mer än 12 %. Gruppen gifta män har den största andelen (31 %) som har ett avstånd under 10 mil mellan anstalten och hemorten mot 9—19 % för övriga civilståndsgrupper. De sammanlagt minst gynnade grupperna är änklingar- na och de ogifta bland vilka drygt 60 % har mera än 20 mil till hemorten. Motsvarande andel för de gifta är 45 % och de frånskilda 58 %.
De som sammanbor med minderåriga barn vistas i högre utsträckning än andra på anstalter som ligger relativt nära hemorten (tab. 174, del II). Dock har inemot hälften av dem som sam- manbor med barn under 16 år mer än 20 mil till hemorten.
Klientens inställande på anstalten Mot bakgrunden av att tvångsintagning på allmän vårdanstalt är ett administra— tivt frihetsberövande och att i motsats härtill frivilligt ingående på allmän an- stalt och vård på enskild anstalt där- med delvis bygger på andra vårdprin- ciper, har det ansetts vara av värde att bl. a. något studera de metoder som kommer till användning när intagnings- beslut skall verkställas eller när klient frivilligt skall färdas till vårdanstalten. Som framgår av tabell 10.93 betros de intagna som regel ej med att ensamma
Tabell 10.93. Inställelse på anstalten i % — vårdens art
Vårdens art
Klientens instäl- lelse på anstalten Ensk. anst. Friv. allm. anst.
Samtliga Tvång. allm. anst.
män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor
Genom frivillig medarbetares försorg ..... 3 Genom nykter- hetsnämnds försorg ...... 71 86 93 Genom polis- myndighets försorg ...... Genom annan institutions eller persons försorg ...... 9 7 2 Kom själv .... 17 7 4
2
50
(om xl-L— JJ
100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
resa till vårdanstalten. Endast 17 % av de vårdade männen vid de enskilda anstalterna inställde sig själva utan eskort. De frivilliga medarbetarna an- litas i mycket liten utsträckning som medresande när klienterna färdas till anstalterna. För den övervägande delen sker inställandet genom nykterhets- nämndens försorg (tjänsteman per tåg
Tabell 10.94. Inställelse på anstalten i %
eller i bil) när det gäller de frivillig- vårdade, medan polisen svarar för två tredjedelar av de tvångsintagna.
3 % av de tvångsintagna männen och 9 % av dem som vårdas på enskild an- stalt har inställt sig på anstalten genom annan institutions eller persons försorg. Med annan institution kan här avses annan vårdanstalt, fångvårdsanstalt etc.
— boendeort. .Män
Boendeort . . .. Andra . Klientens mstallelse städer Övriga Lands- Samtliga på anstalten Stock- Gote- .. .. _ stader Malmo med ove] kommu- holm borg , och 50 000 . ner . kopmgar inv. Genom frivillig medar- betares försorg ..... _ 1 — — 2 1 1 Genom nykterhets- nämnds försorg. . . . 59 24 34 55 51 48 49 Genom polismyndig— hets försorg ....... 35 51 50 30 37 40 38 Genom annan institu- tions eller persons försorg ............ 2 2 8 10 4 7 5 Kom själv .......... 4 22 8 5 6 4 7 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
och med person anhörig, annan när- stående, länkmedlem etc.
Stockholm har den största procen- tuella andelen män (59 %) som inställts på anstalten genom nykterhetsnämn- dens försorg (tab. 10.94). Den lägsta siffran, 24 %, har Göteborgs stad. Göte- borg befinner sig för övrigt i den unika situationen att både ha den största an- delen förpassade genom polismyndig- heten (51 %) och den största andelen (22 %) som själva inställt sig på anstal- ten.
Andelen klienter som själva färdades till anstalten är störst, 16 %, om av- ståndet är under 10 mil (tab. 175, del II). Motsvarande siffror för grupperna 40— 50 mil är 7 % och över 50 mil också 7 % medan procentsiffrorna är lägre (3 %) när avståndet är mellan 10—40 mil.
Vistelsetid fram till undersökningstillfället
Någon fullständig redovisning av vård- tidens längd har icke kunnat göras ef- tersom undersökningen är av tvärsnitts- karaktär. Vårdtiderna vid anstalterna har behandlats i kapitel 4, sid. 74 samt i kapitel 9 sid. 292. Däremot har vistelse- tiden mellan intagningsdagen och un— dersökningstillfället varit föremål för
studium. Den vistelsetid som på detta sätt redovisas nedan är av värde att känna till, då man bedömer frekvensen åtgärder m. m. vidtagna under anstalts- vistelsen, vilket redovisas längre fram i detta kapitel.
I tabell 10.95 redovisas vistelsetiden fram till undersökningstillfället. I ta- bellen har räknats tiden mellan inledan— det av pågående vårdperiod (vistelse- period) vid den anstalt klienten vårda- des och undersökningsdagen.
Av tabellen framgår att vistelsetiden för männen är ungefär lika för tvångs- intagna som för frivilligt vårdade på allmän anstalt. Klientelet på enskilda anstalter däremot har en något stör- re andel vårdade med kortare vistelse— tid, vilket innebär att omsättningen av klienter för denna anstaltstyp är något större och att den totala vårdtiden där- med är något kortare än vid övriga typer av anstaltsvård. Samma tendens gör sig också gällande för kvinnornas del.
Arbetsplaeering på anstalten Enligt 25 &, anstaltsstadgan, skall de in- tagna ifråga om bl. a. »sysselsättning fördelas inom anstalten på sätt som fin-
Tabell 10.95. Vistelsetid fram till undersökningsdagen den 23/11 19641' % —— vårdens art
Antal veckor Vårdens art mellan instäl- Samtliga lelsen på anstal- Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. ten och under- sökningsdagcn män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 0— 1 ........ 11 7 7 — 6 11 8 10 1—— 3 ........ 19 29 13 , 13 11 15 14 3— 8 ........ 35 43 27 — 30 37 31 37 8—12 ........ 20 _ 26 100 21 11 22 12 12—16 ........ 7 —— 13 —— 15 6 12 4 16—21 ........ 4 21 6 — 8 4 6 7 21—47 ........ 4 — 7 — 5 13 5 10 47 eller flera . . . — —— 1 — 2 7 1 6 100 (100) | 100 | (100) 100 (100) 100 | (100)
Tabell 10.96. Arbetsplacering eller sysselsättning på anstalten den 23/11 1964 i % _ värdens art
Vårdens art . Samtliga . .. Friv. allm. Tvån . Arbetsplacermg eller s_x sselsatt- Ensk. anst. anst. allm. agist. ning .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor Nyintagen, ej placerad ......... 1 _ 3 _ 4 _ 3 _ Sjukskriven, ej placerad ......... 4 _ 8 _ 6 13 6 10 Arbetsvägrare, ej sysselsatt ...... — _ 1 _ 2 _ 1 _ Ej sysselsatt på grund av bristan- de sysselsättningsmöjligheter .. _ _ 1 _ 1 _ 1 _ Handräckningsarbete ........... 28 _ 32 50 23 22 ' 24 18 Verkstads- och byggnadsarbete . . 16 — 21 50 29 35 24 _ 29 Jordbruksarbete ............... 1 _ 9 _ 12 _ 8 _ Skogsarbete ................... 3 _ 4 _ 6 _ 5 — Trädgårdsarbete ............... 10 _ 5 — 5 _ 7 _ Terapiarbete .................. 34 100 7 _ 4 26 14 40 Eget arbete (konstnärer, författare etc) ........................ 1 _ 1 _ 1 _ 1 _ Arbete utanför anstalten, övrig sysselsättning ................ 2 _ 8 _ 7 4 6 3 100 (100) 100 | (100)| 100 | (100)| 100 [(100)
nes lämpligt med hänsyn till deras be- handling och ordningen inom anstal- ten». Även 43 & Nvl innehåller bestäm- melser härom. Det heter bl. a. där att den som är intagen »skall vara pliktig att följa de för anstalten gällande ord- ningsföreskrifterna samt att fullgöra det arbete som ur synpunkten av en ändamålsenlig vård ålägges honom». Med anledning av bl. 3. de nämnda be- stämmelserna har det ansetts vara av intresse att undersöka klienternas ar- betsplacering under anstaltsvistelsen. Av svaret till frågan om arbetsplace- ringen framgår också hur många som varit nyintagna, sjukskrivna, arbetsväg- rare etc.
Som framgår av tabell 10.96 har hand- räckningsarbetet _ trots en mer eller mindre utbyggd arbetsdrift _ en fram- skjuten plats bland de män som vårdas på enskilda anstalter och de som är fri- villigt ingångna på de allmänna. Grup- pen verkstads- och byggnadsarbete upp- gick vid undersökningstillfället till 29 %
för de tvångsintagna. Bland de senare var 23 % placerade i handräcknings- arbete. För samtliga män är de båda nämnda sysselsättningsgrupperna do— minerade och lika stora, 24 %. Terapi- arbete, som kan vara knytning av rya- mattor, vävning, träslöjd etc., domine- rar för intagna på de enskilda anstal- terna (34 %) men är så lågt som 4 % för de tvångsintagna.
Vissa skillnader föreligger mellan klienter med olika utbildningsbakgrund (tab. 176, del II). De praktiskt yrkesut- bildade männen har som väntat den största procentuella andelen (31 %) i verkstads- och byggnadsarbete medan den teoretiskt utbildade gruppen har den lägsta (11%). Den senare grup- pen har den högsta procentuella ande- len i handräckningsarbete (29 %) och terapiarbete (29 %).
Eget arbete sysselsätter mest den grupp som har teoretisk vidareutbild- ning (4 %) och knappast alls övriga grupper. Ej förvärvsarbetande pensio-
närer är i mycket högre utsträckning än övriga grupper sjukskrivna och ej arbetsplacerade på anstalten (tab. 177, del 11). Denna grupp deltager inte hel- ler i nämnvärd utsträckning i jordbruks- och skogsarbete.
Av dem som före anstaltsvistelsen var föremål för arbetsvårdande åtgärder i någon form var nära en tredjedel (29 %) placerade i handräckningsarbe- te, vilket sysselsatte 28 % av den grupp som saknade arbete. Denna senare grupp har något oväntat den största procentuella andelen av alla (27%) placerade i verkstads- och byggnads- arbete.
Klientens ekonomi under anstaltsvistelsen
Anstaltsvistelsens betydelse för den en- skilde alkoholmissbrukarens ekonomi har ansetts vara en faktor som i under- sökningen borde belysas. I enkätformu- läret har därför ingått frågor om klien- tens inkomst under vistelsen på anstal- ten, klientens utgifter i hemorten och förändringarna i ekonomin med anled- ning av vården. Av särskilt intresse har
varit att studera i vilken mån anstalts- vistelsen inverkat på klienternas eko- nomi, bl. a. om värden på enskilda an— stalter _ där klienten är sjukskriven och uppbär sjukpenning under vistel- sen _ samtidigt kan innebära en sane- ring eller förbättring av ekonomin etc.
Genomsnittlig dagsinkomst
Inkomsten avser sjukpenning, flitpeng- ar, pension m.m. Sjukpenningen har gällt klienterna (som är sjukskrivna) på de enskilda anstalterna medan flitpeng- ar (som utgår för på anstalten utfört arbete) gällt de intagna på allmän an- stalt. Undantagsvis utgår även vid vissa enskilda anstalter mindre flitpenning- belopp. Inkomst av pension kan ha före- kommit i samtliga klientkategorier. Ge- nomsnittlig inkomst per dag har räknats för veckan före undersökningsda'gen. Inte mindre än 83 % av samtliga in- tagna på enskilda anstalter har över 15 kr. per dag i inkomst (tab. 10.97). En femtedel har mer än 25 kr. per dag. När det gäller frivilligt ingångna på allmän anstalt har 67 % av alla 5 kr. eller därunder per dag och blott 6 %
Tabell 10.97. Dagsinkomst i % _ vårdens art
Vårdens art Ensk anst Friv. allm. Tvång. samthga Dagsinkomst ' " anst. allm. anst.
.. kvin- . . .. kvin- män kvin- män kvin-
man nor man nor nor nor
0 ............................ 1 _ 1 _ 4 — 2 _ 0: (ll— 2: 00 ................. O _ 6 — 8 13 5 10 2: 01_ 3: 00 ................. 1 _ 7 _ 7 15 5 12 3: 01_ 4: 00 ................. 0 _ 37 50 16 26 14 22 4: 01_ 5:00 ................. 1 7 16 50 21 13 14 13 5: 01—10: 00 ................. 3 14 24 _ 36 27 24 24 10: 01—15: 00 ................. 11 43 3 — 3 2 6 10 15: 01—20: 00 ................. 30 22 3 _ 2 _ 11 4 20: 01—25: 00 ................. 33 14 2 _ 0 _ 11 3 25: 01— ...................... 20 _ 1 _ 2 2 8 1 Uppgift saknas ................ _ — — _ 1 2 _ 1 100 (100) 100 (100) 100 (100) | 100 (100)
har över 15 kr. per dag. De tvångsintag- na har något högre dagsinkomst än de frivilligt ingångna på allmän anstalt. Omkring 4 % av de tvångsintagna har en inkomst som är högre än 15 kr. per dag (2 % eller 16 personer har mera än 25 kr./dag) vilket torde tyda på att flit- penningen för vissa kategorier kan bli tämligen hög eller att arbetande utanför anstalten i viss utsträckning har mark- nadsmässiga löner. De senare får betala till anstalten för kost och logi.
För kvinnornas del föreligger i stort en liknande tendens som för männen. Bland de vårdade vid enskilda anstalter dominerar dagsinkomster på 10—20 kr. (för männen 15—25 kr.) och bland de tvångsintagna 3—4 kr. samt 5—10 kr.
Väsentliga skillnader föreligger i dags- inkomst med hänsyn till arbetsplacering (tab. 178, bil. II). Det förhållandet att klienterna vid de enskilda vårdanstal- terna är sjukskrivna och uppbär sjuk- penning försvårar dock en jämförelse mellan de olika sysselsättningsgrupper- na. Det kan emellertid antagas, att de som var arbetsplacerade utanför anstal- ten, i många fall hade en förhållandevis hög dagsinkomst. Att de klienter som är sysselsatta med terapiarbete har höga
dagsinkomster torde sammanhänga med att de i huvudsak vårdas på enskilda vårdanstalter och har sjukpenning.
Klientens utgifter i hemorten
Till klientens utgifter i hemorten har räknats fasta kostnader som hyra, köst- nader för familjens försörjning, under- hållsskyldighet, men även skulder som böter och avbetalningar.
Av tabell 10.98 framgår att 46 % av samtliga män ej har några utgifter i hemorten under anstaltsvistelsen. Mot- svarande siffra för mån vårdade på en- skild anstalt är 27 %. I den senare gruppen är det 56 % som själva huvud- sakligen täcker utgifterna i hemorten, för 8 % utgår hjälp genom social- eller nykterhetsnämndens försorg. För män på allmän anstalt råder en helt annan fördelning. Inte mindre än 23% av de frivilligt ingångna och 22 % av de tvångsintagna får sina utgifter i hem- orten täckta genom socialnämnden eller nykterhetsnämnden. Endast för en mindre del, 6 resp. 5 %, täckes utgifter- na huvudsakligen genom klienten. För 7 % av de frivilligt ingångna och 4 % av de tvångsintagna täckes utgifterna inte alls.
Tabell 10.98. Klientens utgifter i hemorten under anstaltsvistelsen i % _ vårdens art
Vårdens art . Samtliga Friv. allm. Tvång. Utgifternas täckning Ensk. anst. anst. allm. anst. .. kvin- .. kvin— .. kvin- .. kvin— man man man man nor nor nor nor Ej utgifter .................... 27 50 53 100 55 65 46 63 Huvudsakligen genom familjen.. . 6 _ 6 _ 7 11 6 9 Huvudsakligen genom klienten. . . 56 50 6 _ 5 5 21 14 Huvudsakligen genom social- eller nykterhetsnämnd ............ 8 _ 23 _ 22 15 1 8 11 På annat sätt ................. 1 — 4 _ 5 4 4 3 Utgifterna täckes ej ............ 1 _ 7 4 — 4 _ Uppgift saknas ................ 1 _ 1 — 2 _ 1 _ 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
Tabell 10.99. Förändringar i ekonomin under anstaltsvistelsen i % _ vårdens art
Vårdens art
Vid avgången från anstalten Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samthga beräknas klientens ekonomiska ' ' anst. allm. anst. situation vara _ ..... klå?" ..... kti?" ,..-... *s*: ...... är väsentligt bättre än vid intag- ningen ...................... 50 21 31 _ 20 7 31 10 som vid intagningen ........... 47 65 66 100 71 89 62 84 väsentligt sämre än vid intag- ningen ...................... 2 14 3 _ 7 4 5 6 omöjlig att förutsäga .......... 1 _ _ _ 2 _ 2 _ 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
För kvinnorna föreligger mindre skillnader än för männen. Nära två tredjedelar av samtliga kvinnor hade inga utgifter i hemorten under anstalts- vistelsen.
Undersökningsmaterialet visar i frå- ga om förhållandet mellan utgifter i hemorten och klientens ålder att inga större skillnader föreligger frånsett att de yngre åldersgrupperna har en något högre procentuell andel som får kost- naderna täckta genom social- eller nyk— terhetsnänmdens försorg.
När det gäller utgifter i hemorten redovisas för de gifta männen den största andelen (88 9?) medan av öv- riga civilståndsgrupper 131—56% har sådana utgifter (tab. 179, del II).
Män sammanboende med ett barn un- der 16 år är i ekonomiskt avseende mest självständiga medan män sammanboen- de med två eller flera barn under 16 år i mycket stor utsträckning (44 %) får sina utgifter under anstaltsvistelsen täckta genom social- eller nykterhets- nämndens försorg (tab. 180, del II).
Ett starkt samband föreligger som väntat mellan variablerna »utgifterna i hemorten täckes huvudsakligen genom familjen» och andra makens/partens förvärvsarbete på heltid (tab. 181, del. II).
Förändringar i klientens ekonomiska situation I undersökningsformuläret har ingått en fråga avsedd att belysa eventuella för- ändringar i klientens ekonomi. Frågan har besvarats av anstaltens persona], direktör eller assistent, som _ med ut- gångspunkt från kända förhållanden om klienten och i många fall även efter di- rekt kon-takt med denne _ haft att be- döma klientens ekonomiska situation vid avgången från anstalten (tab. 10.99).
Som framgår av tabellen beräknas hälften av männen på de enskilda vård- anstalterna ha en väsentlig bättre eko- nomi efter anstaltsvistelsen, vilket illu- strerar den betydelse anstaltsvistelsen kan ha för att sanera en kanske tillfäl- ligt dålig ekonomi. Motsvarande andel för frivilligt vårdade på allmän anstalt är 31 % och för tvångsintagna 20 %. 7 % av den senare kategorien beräknas vid avgången från anstalten ha en vä- sentligt sämre ekonomi än vid intag- ningen. Flertalet av de manliga klien- terna på de allmänna anstalterna be- räknas befinna sig i samma ekonomiska situation vid avgången från anstalten som vid intagningen.
Något säkert samband mellan väsent- ligt bättre ekonomi än vid intagningen
och hög sjukpenningklass föreligger inte (tab. 182, del. II). Dock är andelen högst för dem son] har hög sjukpenning. Samtidigt kan emellertid konstateras att de som har den högsta Sjukpenningen också har den största procentuella an- delen (9 %) som beräknas få väsentligt sämre ekonomi vid avgången från an— stalten.
I 42 % av de fall där klienters utgifter i hemorten huvudsakligen täckes genom klientens försorg bedömes den ekono- miska situationen vara väsentligt bättre än vid intagningen, vilket torde sam— manhänga med att vederbörande klien- ter har sjukpenning (tab. 183, del II). Som framgår av tabellen har de, som ej får sina utgifter täckta, helt följdriktigt den högsta andelen, 23 %, väsentligt sämre ekonomisk situation än vid intag- ningen.
Aktuellt hälsotillstånd
Det har ansetts vara av stort värde att få fram uppgifter om klienternas aktuella hälsotillstånd. Svaret på enkätformu- lärets fråga har avgivits av anstaltens läkare som haft till uppgift att ange kortfattad diagnos, om möjligt enligt den gällande svenska versionen av WHO:s officiella nomenklatur. Vid an— givandet av flera diagnoser skulle, enligt anvisningarna, den väsentligaste under- strykas. Endast huvuddiagnosen redovi- sas här.
För uppgiftslämnarna har förelegat vissa svårigheter att i tillfredsställande grad och på ett enhetligt sätt ange gällan- de hälsotillstånd eller diagnos. Orsaker- na härtill är flera. Den nomenklatur uppgiftslämnarna använt har visat sig vara olikartad och mångskiftande. Vi- dare har det förelegat stora svårigheter att mera exakt bedöma främst psykiska hälsotillstånd. Bristande resurser för
mera ingående undersökningar torde härvid bl. a. ha varit en orsak. De svar som lämnats på frågan om aktuellt häl- sotillstånd har med hänsyn härtill varit föremål för ett tämligen omfattande kompletteringsarbete, där det främst har gällt att få diagnoserna angivna enligt WHO:s officiella nomenklatur. Trots dessa kompletteringar torde materialet vara mycket osäkert som grundval för mera vittgående slutsatser eller bedöm- ningar. Med de nämnda reservationerna har dock utredningen ansett det vara av betydelse att redovisa de siffror som framkommit. I sammanhanget bör näm- nas att en intensivundersökning avse- ende hälsotillstånd hos en mindre an— del av klientelet har övervägts men har icke ansetts böra företas i förevarande sammanhang bl. a. emedan den skulle ta avsevärd tid i anspråk.
Under bearbetningen har de angivna diagnoserna indelats i två huvudgrup- per, somatiskt hälsotillstånd och psy- kiskt hälsotillstånd. Vidare har en bear- betning skett genom att klientelet upp— delats i fem stora huvudgrupper, friska, somatiskt sjuka, psykiskt sjuka, både somatiskt och psykiskt sjuka samt hälso- tillstånd ovisst (tab. 10.100). Denna bearbetning har möjliggjort en jämförel— se med vissa andra variabler.
Som framgår av tabellen har nära en fjärdedel av männen på de enskilda an- stalterna bedömts såsom friska mot en- dast 12 (/o av de frivilligt ingångna på allmän anstalt och 19 % av de tvångsvis intagna. För kvinnornas del är skillna- den ännu större.
Gruppen enbart somatiskt sjuk är ungefär lika stor i samtliga anstaltstyper medan de enbart psykiskt sjuka domi- nerar bland frivilligt ingångna män på allmän anstalt och är lägst för vårdade vid de enskilda anstalterna. Gruppen både somatiskt och psykiskt sjuk är störst för frivillig-t ingångna på allmän
Tabell 10.100. Allmänt hälsotillstånd i %
—— vårdens art
Vårdens art . Samtliga _ Frlv. allm. Tvånd. Allmänt hälsotillstånd Em” ”St anst. allm. acnst. .. kvin— .. kvin— .. kvin- .. kvin man man man man
ner nor nor nor-
Frisk ......................... 23 72 12 _ 19 13 20 24 Enbart somatiskt sjuk ......... 27 21 25 _ 29 19 28 19 Enbart psykiskt sjuk .......... 15 _ 27 _ 18 35 18 27 Både somatiskt och psykiskt sjuk 4 _ 21 100 13 22 11 20 Hälsotillstånd ovisst ........... 31 7 15 _ 21 11 23 10 100 (100) 100 (100). 100 (100) 100 (100)
anstalt och lägst vid de enskilda anstal- terna.
Hälsotillstånd ovisst gäller för nära en tredjedel av klienterna vid de en- skilda anstalterna, vilket är en anmärk- ningsvärt hög andel. Motsvarande fre-
kvens för frivilligt ingångna på allmän anstalt är 15 % och tvångsvis intagna 21 %.
Den höga andelen klienter vars hälso— tillstånd är ovisst torde kunna uppfattas som en illustration till antagandet att åt-
Tabell 10.101. Somaliskt hälsotillstånd i % _ vårdens art
| Vårdens art | Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtllga Sjukdomsgrupp ' ' allst. allln. anst. .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- nlan man man man
ner nor nor nor
Tuberkulos .................... 0,5 — 6,8 — 3,4 — 2,9 — Andra infektionssjukdomar ...... 1,5 _ — _ 0,6 5,6 0,8 4,3 Tumörsjukdomar .............. _ _ _ _ 0,1 — 0,1 _ Allergiska sjukdomar ........... 0,5 _ 1,9 _ 2,7 1,9 1,9 1,4 Endokrina systemets sjukdomar.. 3,0 —— 0,6 _ 1,1 _ 1,6 — Ämnesomsättningssjukdomar. . . . 0,8 — _ _ 0,3 1,9 0,4 1,4 Blodsjukdomar ................ 0,2 _ _ 50,0 0,1 3,7 0,1 4,3 Organiska nervsjukdomar ....... 1,8 — 1,3 _ 3,5 3,7 2,7 2,9 Ögonsjukdomar ................ 0,5 _ 0,6 _ 0,6 1,8 0,6 1,4 Öronsjukdomar ................ 0,7 _ — _ 0,6 _ 0,6 _ Cirkulationsorganens sjukdomar . 2,2 _ 3,7 _ 4,1 5,6 3,5 4,3 Respirationsorganens sjukdomar. 0,5 7,1 2,5 _ 1,0 1,8 1,0 2,9 Digestionsorganens sjukdomar . . . 3,5 — 6,2 50,0 6,8 3,7 5,7 4,3 Uro-genitalorganens sjukdomar . . 0,7 _ _ _ 0.3 3,7 0,4 2,9 Havandeskap m. m ............. _— _ _ _ _ 1,8 _ 1,4 Hudsjukdomar ................. 1,0 _ O, _ 1,8 3,7 1,4 2,9
Skelett och rörelseorganens sjuk- domar ....................... 6,5 _ 6,8 _ 7,1 _ 6,9 _ Senilitet, etc ................... 5,2 _ 7,5 _ 3,7 _ 4,6 _ Skador genom yttre våld och för-
giftning ..................... 1,7 14,3 5,6 _ 2,3 1,9 2,5 4,3 Tillståndet ovisst .............. 34,1 — 18,0 _ 24,5 37,0 26,7 28,5 Somatiskt frisk ................ 35,1 78,6 37,9 —— 35,4 22,2 35,6 32,8 100.0 (100,0) 100,0 (100,0) 100,0 (100,0) 100,0 (100,0)
skilliga klienter som intages för vård på enskilda och allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare är otillräckligt pe- lletrerade ur medicinsk och psykiatrisk synpunkt.
I tabell 10.101, sid. 405 över de somatiska hälsotillstånden har endast den viktigaste diagnosen medtagits. Av tabellen framgår att tillståndet är ovisst beträffande 27 % av männen och 28 % av kvinnorna. Drygt 22 % av männen och 32,8 % av kvinnorna har bedömts som somatiskt friska.
Den vanligaste sjukdomsgruppen är skelettets och rörelseorganens sjuk- domar som uppgick till 6,9 % av samt- liga män. Relativt stor andel har även gruppen senilitet samt cirkulationsorga- nens sjukdomar. Den procentuella an- delen för olika sjukdomsgrupper varie- rar i övrigt mellan 0—5,7 %. För kvin- nornas del dominerar ingen särskild grupp utan gruppernas storlek varierar mellan 0 och 4,3 %.
Mellan de olika anstaltstyperna före-
ligger vissa skillnader. Vårdade män på allmän anstalt har sålunda en relativt hög andel tuberkulos, 6,8 % för frivil- ligt ingångna och 3,4 % för tvångsintag- na mot endast 0,5 % för vårdade män på enskilda anstalter.
När det gäller de psykiska hälsotill- stånden har i nedanstående tabell ej särskilt angivits sjukdomsgruppen Al- coholisnlus, som innefattar alkoholis- mus acutus, alcoholismus chronicus, dipsomania och alcoholismus utan när- mare specifikation (UNS). Ej heller har angivits alcoholismus abuses. Orsaken till att dessa sjukdomsgrupper ej sär- skilt har upptagits i tabellen är dels att en eller flera av dem regelmässigt gäller för samtliga intagna klienter vid vårdanstalterna, dels att svårigheter fö- relegat att mera exakt ange vilken spe- ciell diagnos inonl huvudgruppen som gäller.
Av tabell 10.102 framgår att för nära 49 % av männen och 17 % av kvinnor- na har det psykiska tillståndet rubrice-
Tabell 10.102. Psykiskt hälsotillstånd i % _ vårdens art
Vårdens art Ensk anst Friv. allm. Tvång. Samtllga Sjukdomsgrupp ' ' anst. allm. anst. .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man man man man nor nor nor nor Schizofreni .................... _ _ _ _ 0,1 _ 0,1 _ Manisk depressiv psykos ........ 1,0 _ _ _ 0,4 — 0,5 _ Epilepsi ....................... _ _ 0,6 — _ _ 0,1 — Alkohol psykos ................ 0,2 _ _ _ 0,7 _ 0,5 _ Övriga psykoser ............... 0,5 _ — — 0,3 7,4 0,3 5,7 Psykisk abnormitet ............ 4,5 _ 12,1 50,0 11,2 31,5 9,2 25,7 Neuroser och psykiska insufficiens— tillstånd .................... 8,2 _ 11,8 — 4.1 5,5 6,4 4,3 Narkomani .................... 0,5 _ 3,1 _ 1,0 1,9 1,1 1,4 Mentala defekter .............. 0,5 — 3,7 _ 1,7 1,9 1,6 1,4 Andra fall av abnormitet i karak- tär och intelligens samt ospeci- ficerade fall ................. 3,5 _ 14,3 50,0 10,4 11,1 8,7 10,0 Psykiskt tillstånd ovisst ........ 54,7 14,3 39,8 _ 47,6 18,5 48,8 17,2 Psykiskt frisk ................. 26,4 85,7 14,3 — 22,5 22,2 22,7 34,3 100,0 |(100,0) 100,0 (100,0) 100,0 (100,0) 100,0 (100,0)
rats som ovisst. I denna grupp måste man sannolikt räkna med att en rela- tivt stor andel är sjuka. Nära en fjärde- del av männen och drygt en tredjedel av kvinnorna har betecknats som psykiskt friska. Med hänsyn till den stora ande- len där det psykiska tillståndet är ovisst torde de följande procenttalen vara nå- got för låga.
Den vanligaste sjukdomsgruppen bland männen är psykiska abnormiteter av olika slag som omfattar 18 % av samt- liga män. För övriga sjukdomsgrupper varierar procenttalen mellan 0,1 och (3.4 %. Den senare siffran avser neuroser och psykiska insufficienstillstånd. Om- kring en fjärdedel av samtliga män sy- nes sålunda lida av psykisk abnormitet eller av neuroser.
Den vanligaste sjukdomsgruppen bland kvinnorna är psykisk abnormitet
av olika slag som har angivits för mera än en tredjedel (35,7 %) av alla kvin- nor. Övriga sjukdomsgrupper bland kvinnoklientelet varierar mellan 0 och 5,7 %.
Förekomsten av alkoholpsykoser med diagnoserna delirium tremens, halluci- nosis alcoholica, syndroma Korsakow eller psychosis alcoholica alias UNS är mycket liten, 0,2 % av det manliga klientelet på enskilda anstalter och 0,7 för tvångsintagna.
Mellan de olika anstaltstyperna före— ligger påtagliga skillnader. Sålunda är siffran för gruppen psykisk abnormitet beträffande männen avsevärt högre för vårdade på allmän anstalt än vårdade på enskild. Samma förhållande gäller för gruppen andra fall av abnormitet och ospecificerade fall.
Av diagram 10.16 framgår att frekven—
Diagram 10.16. Allmänt hälsotillstånd i % _ ålder. Män
o/o IOD—
21-24 25—29 311-34 35—39 140-44 155—168 Stl—51!- 55—59 60-54 65— Samt—-
lder
.Höleotillstånd ovisst' äEnbort psykiskt sjuk
Iigo
Frisk
Både somatiskt och man)”. somatiskt sjuk DUppqifi' saknas psykiskt sjuk
Tabell 10.103. Allmänt hälsotillstånd i % _ indikation enligt 15 5. Alan Indikation enligt 15 5 = = '; :: in 0 s. å »» ;s = 5 C i ' *ä .- & =» i": E 2 ; == a 2 s .. :s 5 s 5 g g .a % =.; 3 g %.? ,J, Allmänt hälsotill- :o en :D: = '; få & ___, "” :E En ;- stånd :E % LE ä, å ä 2 ?g 55 ä .5 2 e &! A & : :s = & L? a: a 52 "g g *: ':: '" :: & "€.. "' ** ? *: Fä ? = = ”3 :s ,— 5 "” eu l:a =,— + 5 5 nu & a t'»! Ä'S % .: cv & m .a ': s.. :> :: .a .:: =: .a 43 = -— : ..,, = _. = ;; cv : = :: :: cu : = (; :.: L:.l .. Ul v Lu .. B- 3 m A L:.l A L:: = m = m _ 5 . ,.. . > . | . ut) . Q . vc . ä . _E . o O _. V O! =: m "' =:— o in cm (9 cm h ... oo ..» en .-. ;: Frisk ............ 11 50 _ 21 23 11 _ 32 _ 17 Enbart sonlatiskt sjuk ........... 23 _ 17 23 28 38 33 21 25 30 Enbart psykiskt sjuk ........... 35 _ 17 29 10 16 _ 18 25 18 Både somatiskt och psykiskt sjuk. . . 8 50 _ 9 18 14 17 10 _ 15 Hälsotillståndet ovisst .......... 23 — 66 18 21 21 50 19 50 20 (100) (100) (100) (100) (100) 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 26 2 6 34 39 200 6 158 4 231
sen enbart somatiskt sjuka ökar väsent- ligt med stigande ålder. För enbart psy- kiskt sjuka gäller i stort sett motsatsen. ; Andelen både somatiskt och psykiskt ; sjuka ökar också med stigande ålder. .? Hälsotillstånd ovisst är vanligast i ål- ' dersgruppen 30—39 år. Helt friska be- dömes 20% av samtliga vara. Sprid- ningen är här mellan 0 och 24 %. Nära en fjärdedel (24 %) i åldern 50—54 år bedömes vara friska mot 17 % i åldern 25—29 år och 13 % av dem som är 65 år och däröver.
Av dem som är intagna på grundval av enbart hjälplöshetsindikationen har 38 % bedömts som enbart somatiskt sju- ka, 16 % som enbart psykiskt sjuka och 14 % både som somatiskt och psy- kiskt sjuka (tab. 10.103). Klienter med denna indikation har den minsta ande- len friska (11%). En tredjedel av de klienter som är intagna på grundval av enbart fylleriindikationen har bedömts som friska, vilket är en betydligt högre
siffra än för klienter som intagits enligt flertalet övriga indikationer.
Av tabell 10.104 framgår salnbandet mellan hälsotillstånd och arbetsförhål- landen omedelbart före intagningen. En— dast gruppen ej förvärvsarbetande pen- sionär avviker genom en väsentligt hög- re andel enbart somatiskt sjuka, 49 %. mot 21_29 % för övriga grupper. Nämnda grupp har också en betydligt större andel, 24 %, som är både soma— tiskt och psykiskt sjuk.
När det gäller förhållandet mellan allmänt hälsotillstånd och sjukpenning- klass framgår det att ej klassplacerade har en något lägre andel friska och en obetydligt högre andel enbart somatiskt sjuka än vad som gäller för klienter i övriga sjukpenningklasser (tab. 184, del. II).
Inte heller när det gäller allmänt hälsotillstånd _ antal Vårdperioder på allmän vårdanstalt föreligger några skillnader frånsett att de som ej tidigare
Tabell 10.104. Allmänt hälsotillstånd i % _ arbetsförhållanden omedelbart före intag— ningen. .Män
Arhetsförhållanden före intagningen Arbetsträ- Allmänt hälsotill- Verksami ning, skyddad E' förvärvs- stånd Verksam i annat yrke sysselsätt- ] Saknade .. . arbetande huvudyrket an huvud- ning, bered- ensionär arbete yrket skapsarbete, p omskolning Frisk ............... 21 23 27 4 18 Enbart somatiskt sjuk 25 29 21 49 28 Enbart psykiskt sjuk 20 19 29 13 16 Både somatiskt och psykiskt sjuk ...... 10 10 9 24 12 Hälsotillstånd ovisst . . 24 19 14 10 26 100 100 (100) (100) 100 Absoluta tal 447 101 66 68 585
vårdats har en något lägre andel klien— ter som betecknats som både somatiskt och psykiskt sjuka.
Faktorerna allmänt hälsotillstånd _ antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus 1954—4964 visar inga klara skillnader i procentuell för- delning på antal Vårdperioder, vilket man skulle kunna ha anledning att vän— ta. De som ej har vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 har en något lägre andel (10 %) som betecknats som både so— matiskt och psykiskt sjuk än vad som gäller för dem som fått Vård i olika om- gångar, där siffrorna varierar från 12— 16 %.
Vård på sjukvårdsim'ättning Som redan framgått av föregående av- snitt har i undersökningen ingått frågor som har berört intagningar på kropps- sjukhus, psykiatrisk klinik och mental- sjukhus under pågående vårdperiod. Endast en obetydlig del, 3 % av männen och 7 % av kvinnorna, har under på- gående vårdperiod tagits in på kropps- sjukhus för vård (tab. 185, del. II). I absoluta tal är gruppen också mycket
liten, 37 män och fem kvinnor. Några skillnader mellan olika anstaltstyper fö- religger ej. Andelen som vårdats på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus är också mycket begränsad (tab. 186, del 11), 2 % av samtliga män och 3 % av samtliga kvinnor. Endast sju män och två kvinnor har intagits på grund av de- lirium tremens. 18 män har intagits på grund av annan alkoholbetingad sjuk- dom. De redovisade siffrorna visar så- lunda att de sjukvårdande resurserna utanför anstalterna i endast ringa grad utnyttjas för klinisk vård av anstal- ternas klienter.
Klientene kontakt med hemorten under anstaltsvistelsen
Det har varit av intresse att i någon mån studera omfattningen av de kon— takter den intagne har med hemorten och då främst med anhöriga och vän- ner, övervakare eller nykterhetsnämnd. I olika sammanhang har det ibland rik- tats kritik mot nämnderna för att de bl. a. för att lätta den egna arbetsbördan befrämjar intagningar på vårdanstalter. Någon slutsats som vare sig motsäger el-
Tabell 10.105. Kontakt mellan klient och övervakare/nämnd under intagningstiden i % _ vårdens art
Vårdens art . Samtliga Friv. allm. Tvång. Kontaktform EHSk' anst. anst. allm. anst. .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor Ingen kontakt ................. 40 29 75 50 75 39 64 37 Brev eller telefonkontakt ....... 45 57 23 _ 21 13 29 22 Besök på anstalten från nykter- hetsnämnd .................. 8 _ 1 _ 3 4 4 3 Besökt övervakare/nämnd ....... 3 14 1 _ 1 2 2 4 Både besökt och fått besök av övervakare/nämnd ........... 1 — _ _ _ _ — _ Uppgift saknas ................ 3 _ _ 50 _ 42 1 34 100 (100)| 100 (100) 100 (100) 100 (100)
ler bekräftar riktigheten av denna kri- tik kan inte dras av undersökningsma- terialet. Emellanåt har även framhållits att svårigheter förelegat för de intagna att till följd av mycket stora avstånd mellan anstalten och hemorten upprätt- hålla kontakten med familjen, övriga anhöriga och vänner eller med nykter- hetsnämnden. Att denna kritik kan vara berättigad synes däremot framgå av föl- jande siffermaterial.
Kontakt mellan klienten och överuakare/nykterhetsnämnd l tabell 10.105 redovisas kontakten med samhällets nykterhetsvårdande organ eller representanter. I tabellen har för varje klient endast angivits ett alter- nativ även om flera samtidigt kan ha varit gällande. Det alternativ som i så- dana fall har angivits har varit det som varit mest konkret som till exempel be— sök eller sammanträffande.
Som framgår av tabellen sker kon- takter mellan klient och övervakare eller nykterhetsnämnd för 35 % av samtliga män och 29 % av samtliga kvinnor. Den intensivaste kontakten förekommer för klientelet på de enskilda vårdanstalter-
na dår hela 57 % av männen upprätthöll någon form av kontakt med övervakare eller nämndens tjänstemän. 45 % upp- rätthöll kontakten genom brev eller te- lefon, 8 % genom besök på anstalten av nämndens tjänsteman och 3 % ge- nom egna besök hos nykterhetsnämn- den eller övervakaren. Endast 1 % av samtliga hade både besökt och fått be- sök av övervakare/nämnd.
Bland både de frivilligt och tvångs- mässigt intagna manliga klienterna på de allmänna anstalterna har en fjärde- del av samtliga haft kontakt med nyk- terhetsnämnden eller övervakaren i hemorten. Denna siffra kan synas låg men kan förklaras bl.a. av avståndet mellan vårdanstalten och hemorten.
Som framgår av tabell 10.106 finns inte några särskilt stora skillnader mel— lan de olika kommuntyperna. Den störs- ta frekvensen kontakt redovisas för Stockholm och den minsta för Malmö. Beträffande besök på anstalten av nyk- terhetsnämnd har Göteborg den i sär- klass högsta procentuella andelen, 12 %, mot 0—4 % för övriga storstäder och kommuntyper. Gruppen besökt överva- kare/nykterhetsnämnd är ungefär lika
Tabell 10.106. Kontakt mellan klient och övervakare/nämnd i % _ boendeort. Män Boendeort Andra Övriga lxontaktform Stock- Göte- _. stader städer Lands- Samtliga Malmo med over kommu— holm borg och 50 000 k" . ner . opingar mv. Ingen kontakt ........ 60 69 80 61 62 69 64 Brev eller telefonkon- takt ............... 35 14 16 34 30 25 29 Besök på anstalten av nykterhetsnämnd . . . 3 12 _ 1 4 1 4 Besökt övervakare/nyk— terhetsnämnd ....... 2 2 2 1 2 4 2 Både besökt och fått be- sök av övervakare] nämnd ............. _ _ _ 1 1 _ _ Uppgift saknas ....... _ 3 2 2 1 1 1 100 100 (100) 100 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165 1 269
stor i samtliga boendeorter frånsett landskommunerna där den lägre.
Något samband mellan kontakt med övervakare/nämnd och vårdtidens längd föreligger inte. För samtliga vårdtids- grupper utom den som varit på anstal— ten 47 veckor eller mera har ingen kon- takt förekommit för 62_67 % av samt- liga manliga klienter. För dem som va-
är något
rit på anstalten 47 veckor eller mer är motsvarande siffra 71 %.
Ett klart samband föreligger mellan korta avstånd till hemorten och en hög andel kontakter (tab. 187, del II). Så- lunda har 46 % av klienterna som har 10—20 mil till hemorten och 40 % av dem som har under 10 mil haft kontakt med övervakare/nykterhetsnämnd. Mot— svarande siffror för dem som har 40_
Tabell 10.107. Kontakt mellan klient och anhöriga/vänner i % _ vårdens art
Vårdens art . Samtliga Friv. allm. Tvång. Kontaktform Ensk. anst. anst. allm. anst.
.. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor
Ingen kontakt ................. 20 _ 38 _ 42 4 35 3 Brev eller telefonkontakt ........ 54 21 55 50 49 68 51 58 (Besök på anstalten av anhöriga/ | Vänner ...................... 9 29 3 _ 4 9 6 13 Besökt anhöriga/vänner i hem-
orten ....................... 9 14 3 _ 4 17 5 16 Både besökt och fått besök av an-
höriga/vänner ............... 8 36 1 50 1 2 3 10
100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
50 mil är 29 % och för dem som har över 50 mil 24 %.
Kontakt mellan klienter och anhöriga eller vänner
I tabell 10.107 sker en redovisning av kontakterna med anhöriga eller vänner. På samma sätt som i närmast föregåen- de tabeller har endast ett alternativ _ det mest konkreta _ angivits för varje klient även i fall där flera kontaktfor- mer samtidigt förekommit.
Av tabellen framgår att 35 % av män- nen och 3 % av kvinnorna under vård- tiden ej haft någon kon-takt med anhö- riga eller vänner i hemorten. Andelen är beträffande männen dubbelt så stor vid de allmänna anstalterna som vid de enskilda. Den vanligaste kontaktformen är brev eller telefonkontakt. Andelen som haft besök av anhöriga eller vänner på anstalterna är för män beträffande de enskilda anstalterna 9 % mot 3 % för frivilligt ingångna och 4 % för de tvångsintagna på allmän anstalt.
Kontakterna mellan klient _ anhöri- ga/vänner är ungefär lika stor för samt— liga kommuntyper. Den procentuella an— delen skiftar mellan 64—69 %. Ett klart positivt samband föreligger mellan va- riablerna gifta och många kontakter med anhöriga/vänner (tab. 188, del 11). Inte mindre än 92 % av alla gifta har oav- sett vårdtidens längd haft kontakt med
de anhöriga. Motsvarande siffra för öv- riga civilståndsgrupper varierar mellan 56 och 62 %. De gifta har den högsta procentuella andelen av alla kontakt- former. När det gäller såväl besök av anhöriga och besök hos anhöriga/vän- ner i hemorten är andelen för de gifta två eller tre gånger så stor som för öv- riga civilståndsgrupper.
Ett svagt samband föreligger mellan korta avstånd till hemorten och hög an- del kontakter med anhöriga (tab. 189, del II). Sambandet är emellertid rela- tivt starkt då det gäller kontakt i form av besök av anhöriga där andelen är 12 % om avståndet är under 10 mil. 7 % vid 10—20 mil och 4 % vid 30—40 mil.
Tillfällig permission Den fråga som gällt tillfällig permission till hemorten har ej avsett permission till rättegång, sjukhus etc. där Vårdare medföljt. Även »tillfällig permission» utanför nykterhetsvårdslagens mening har redovisats för klientelet vid de en- skilda vårdanstalterna.
Som framgår av tabell 10.108 har av männen _på allmän anstalt 85—88 % icke haft en enda tillfällig permission under intagningstiden. 15 % av de tvångsintagna männen och 21 % av kvinnorna har haft tillfällig permission. Av de frivlligt ingångna har 12 % av
Tabell 10.108. Till/ätlig permission till hemorten i % _ vårdens arl
Vårdens art . .. . Samtliga Antal tillfalliga Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. peimissmner män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 0 ............. 71 22 88 50 85 79 81 67 1 ............. 18 14 8 _ 11 15 13 14 2—3 .......... 11 50 2 50 3 4 6 14 4_5 .......... —— 7 1 —_ _ 2 _ 3 6 eller flera . . . _ 7 1 —— 1 _ _ 2 100 (100) 100 (100) | 100 (100) | 100 (100)
männen haft sådan permission. Av männen på de enskilda vårdanstalterna, (lär vårdtiden är kortare, har 71 % ej haft tillfällig permission. I materialet ingår klienter som nyligen kommit till anstalt.
Ett klart samband föreligger mellan korta avstånd till hemorten och ett högt antal tillfälliga permissioner (tab. 190, del II). Allt efter en ökning av avstån— det sjunker andelen tillfälliga permis- sioner.
I civilståndshänseende föreligger vis- sa skillnader. Sålunda har 29 % av de gifta haft tillfällig premission till hem- orten medan motsvarande siffror är 15 % för de ogifta, 18 % för de från- skilda och 21 % för änklingarna.
Som väntat har vårdtidens längd be- tydelse för om tillfällig permission be- viljats. Av undersökningsmaterialet framgår a-tt andelen tillfälliga permis- sioner ökar enligt en stigande skala i och med längre Vårdtid, från 9 % om vårdtiden är upp till en vecka och 38 % om vårdtiden är 47 eller flera veckor.
Klienternas inställning till anstaltsvården
Ett försök har gjorts att i undersökning- en av anstaltsklientelet få fram uppgif- ter om klienternas attityder till vårdfor- men. Med hänsyn till att en sådan atti-
tydfråga delvis faller utanför ramen för övriga frågor (som närmast berör kon- kreta förhållanden och som kunnat be- svaras av anstaltens personal) har det varit svårt att få något så när exakta svar. Ifyllaren av frågeformuläret torde i många fall bl. a. haft stora svårigheter att få fram klientens egentliga uppfatt- ning om vårdformen. Trots de uppen- bara metodologiska bristerna redovisas dock svaren nedan.
En tredjedel av de tvångsintagna männen ställer sig övervägande negativa till vården, 37 % är indifferenta eller ambivalenta i sin inställning och 29 % övervägande positiva (tab. 10.109). En ungefär lika stor andel av kvinnorna till- hör den senare gruppen medan 17 % är övervägande negativa. Även en mind- re del av de män som frivilligt gått in på anstalt är övervägande negativa till vår- den _ 5 % på de allmänna anstalterna och 1 % på de enskilda. Svaren på frå- gan om inställningen till Vårdformen är dels osäkra och dels endast att betrakta som grovt orienterade. (I detta samman— hang hänvisas till en intervjuundersök— ning (Wåhlander) som utförts vid sta'- tens vårdanstalt på Gudhem hösten 1965 angående frågan om hur patienten upp- lever sina alkoholproblem och vad han anser om den nykterhetsvård som han
Tabell 10.109. Inställning till vårdformen i % _ värdens art
Vårdens art Samtliga Attityd Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. | män ! kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Övervägande positiv ...... 85 79 68 100 29 31 52 43 Indifferent eller ambivalent . . 14 21 27 — 37 50 28 43 Övervägande . negativ ..... 1 _ 5 _ 32 17 19 13 Övrig ........ _ _— — — 2 2 1 1 100 (100) | 100 | (100) 100 | (100) 100 (100)
Tabell 10.110. Inställning till vård/ormen i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män
Antal Vårdperioder på allmän anstalt Attityd 1 2_5 6_15 16 eller flera
Övervägande positiv ............. 52 45 30 29 Indifferent eller ambivalent ....... 28 30 39 31 Övervägande negativ ............. 19 23 30 40 Övrig .......................... 1 2 1 _ (100) 100 100 (100)
Absoluta tal 96 301 256 78
erhållit. Undersökningen, som omfatta- Avvikningar de 70 klienter, är kortfattat beskriven även i kap. 13.)
De siffror som framkonunit i enkät- undersökningen kan trots materialets osäkerhet möjligen appliceras på några faktorer som kan ha samband med atti— tyden till Vårdformen. Ett samband före- ligger mellan goda bostadsförhållanden och hög uppskattning av vården (tab. 191, del 11). Detta resultat torde san- nolikt främst bero på att många av dem som äger eller förhyr bostad tillhör klientelet vid de enskilda vårdanstal- terna.
I tabell 10.110 har endast klienter som har erfarenhet av tidigare vård på all- män anstalt redovisats.
Ett klart samband finns mellan en positiv inställning till vården och få Vårdperioder på allmän anstalt (tab. 10.110). Gruppen med 16 eller flera Vårdperioder redovisar den största pro- centuella andelen (40 %) som är över- vägande negativt inställd till vården me— dan av dem som har endast en vård- period knappt hälften så stor andel intar denna attityd.
Undersökningsmaterialet visar i öv- rigt att andelen med negativ attityd till vården är större bland grupper med längre Vårdtid; 13 % vid en vecka eller mindre, 17% vid 8—12 veckor och 26 % vid 16—21 veckor.
Antalet avvikningar från vårdanstalten under pågående vårdperiod har under— sökts (tab. 10.111). Avvikningar har i denna tabell endast medtagits för vår- dade på allmän anstalt. Endast en per- son (man) vid de enskilda anstalterna har i undersökningen redovisats som avviken.
Som framgår av tabellen är det en be- gränsad andel vårdade som avvikit från vårdanstalterna under pågående vård- period. Märkligt nog har 2 % av de fri- villigt vårdade männen på allmän an- stalt avvikit, varav hälften 4—5 gånger. Andelen tvångsintagna män som avvikit är 12 %. Kvinnorna har avvikit i vä— sentligt högre utsträckning än männen.
Tabell 10.111. Avvikningar från anstalten
i % _ vårdens art Vårdens art
Friv. allm. Tvång. avvilgiiiigar anst. allm. anst. .. kvin- .. kvin- man nor man nor 0 ........... 98 100 88 72 1 ........... 1 _ 9 20 2 ........... _ _ 2 4 3 ........... _ _ 1 2 4—5 ........ 1 _ _ 2 100 (100) 100 (100) Absoluta tal 161 2 706 54
Det visar sig att det är något vanli- gare med avvikningar i de lägre ålders- grupperna (män) än i de högre. I gruppen 30—34 år har 13 % i total— materialet (vårdade vid både allmän och enskild anstalt) avvikit en gång el- ler mera från anstalten. Motsvarande an- del för åldersgruppen 50—54 år är 4 %. Antalet avvikningar företer inga nämn- värda skillnader i olika civilstånds- grupper. De gifta männen har 6 % av- vikningar mot 8 % för de frånskilda, 8 % för de ogifta och 3 % för änkling- arna.
Ett mycket starkt samband föreligger mellan en negativ inställning till vården och en hög frekvens avvikningar från anstalten under pågående vårdperiod (tab. 192, del II). De absoluta talen är dock låga, vilket bör observeras. Så- ledes var det 67 män som avvikit en gång, 14 st två gånger, 9 st tre gånger och endast tre st 4—5 gånger.
Vistelsetiden har visat sig ha stor be- tydelse för frekvensen avvikningar. Ju längre vistelsetid desto större andel av- vikningar. Om den påbörjade vårdtiden är 12—16 veckor är den procentuella andelen avvikna 8 % mot 15 % då vård- tiden är 16—21 veckor och 30 % vid 21—47 veckor. Då vårdtiden är 47 veckor eller mera sjunker den procen- tuella andelen något (21 %). Då vård- tiden uppnår 21 veckor (5 månader) eller däröver synes sålunda med nämn- da undantag en markant ökning ske av antalet avvikningar från de allmänna anstalterna. Det gäller i hög grad även antalet avvikningar per intagen. Av de 19 personer som avvikit och har en Vårdtid på 21—47 veckor har 32 % av- vikit tre eller flera gånger under pågå- ende vårdperiod.
Avståndet till hemorten _ frekvensen avvikningar visar inga större skillnader. Om avståndet är under 10 mil är an-
delen avvikningar 7% mot 6% vid 20—30 mil och 10 % vid 40—50 mil.
Disciplinära åtgärder
Det har av utredningen ansetts ange- läget att få uppgifter om i vilken ut- sträckning disciplinstraffen använts och hur. Om klienten bryter mot ord- ningsföreskrifter »eller eljest mot god ordning eller anständighet eller visar han på annat sätt klandervärt upp- förande, äger föreståndaren göra honom lämpliga föreställningar samt vidtaga inskränkningar i friheter och förmåner, som han åtnjuter» (305 anstaltsstad- gan). Om förseelsen är av svårare slag eller av upprepande natur eller gäller avvikande från anstalten kan förestån- daren besluta om isolering under två dygn. överskrider isoleringen två dygn skall anstaltens styrelse underrättas. Om isolering erfordras längre tid än sju dygn skall styrelsen besluta om detta. Läkare skall vidare yttra sig. Isolering- en bör enligt anstaltsstadgan ske i sjuk- rum eller annan lämplig lokal.
Även överflyttning till annan anstalt (315 anstaltsstadgan) kan i vissa fall vara en disciplinär åtgärd, som dock till följd av undersökningstekniska skäl tyvärr ej har kunnat ingå i de angivna svarsalternativen. Dessutom kan näm- nas att klienterna i viss utsträckning även torde uppfatta bestämmelserna om kvarhållning enligt 455 Nvl som disci- plinär eller straffande åtgärd.
De disciplinära åtgärder som efter- frågats i enkätformuläret har emellertid endast avsett åtgärd under pågående vårdperiod (305 anstaltsstadgan). En- dast det mest ingripande alternativet har efterfrågats. Tilläggas bör att disci- plinära åtgärder av ovan nämnt slag endast kan vidtagas vid allmän anstalt.
Disciplinära åtgärder har vidtagits mot 3 % av de män som frivilligt gått
Tabell 10.112. Disciplinära åtgärder vid anstalten [ % _ vårdens art
Vårdens art Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. Samtliga på allmän anstalt Åtgärd .. . man kv1nnor män kvinnor män kvinnor ,,, absoluta o, absoluta '" tal "” tal Har ej förekom- mit ......... 97 100 88 87 89 773 88 49 Samtal med föreståndare eller assistent 1 — 6 7 5 47 7 4 Inskränkning i förmåner. . . . 2 _ 2 _ 2 15 _ _ Hänvisning till sluten avdel- ning ........ _ — _ — — 2 _ _ Isolering ...... _ _ 4 6 4 30 5 3 100 (100) 100 (100) 100 867 (100) 56 in på allmän anstalt (tab. 10.112). Sammanfattningsvis kan konstateras
Motsvarande siffra för de tvångsintagna männen är 12% och för kvinnorna 13 %. Isolering har tillgripits mot 4 % av de tvångsintagna männen. Inskränk- ning i förmåner avser t. ex. indragning av flitpenning för den som inte är i arbete, minskade möjligheter att få till- fällig permission, minskad rörelsefrihet inom anstalts— och fritidsområdet etc.
I åldershänseende visar undersök- ningsmaterialet att disciplinära åtgär- der är vanligare i yngre åldersgrupper än i äldre. Sålunda har 21 % i ålders— gruppen 30—34 år varit föremål för disciplinära åtgärder. Motsvarande siff- ra för åldersgruppen 35—39 år är 14 % och i gruppen 50—54 år 5 %. Antalet disciplinära åtgärder ökar i och med längre vistelsetid. Av de män som har en vistelsetid på en vecka eller mindre har 5 % varit föremål för disciplinära åtgärder av något slag. Motsvarande siff- ror för övriga vårdtidsgrupper är 8 % vid 3_8 veckor, 13 % vid 12—16 vec- kor och 23 % vid 47 eller flera vård— veckor. De absoluta talen är dock låga och uppgår totalt till 94 personer.
att det finns ett klart samband mellan såväl många avvikningar och långa vårdtider som mellan en hög andel dis- ciplinära åtgärder och långa vårdtider.
Förlängning av vårdtiden
Enligt 47% Nvl kan förlängning av vårdtiden ske på grund av frihetsstraff. Sådan förlängning av vårdtiden har förekommit beträffande 42 tvångsintag- na män (6 %) och en frivilligt vårdad man på allmän anstalt (1 %). Endast två av 52 tvångsintagna kvinnor har fått förlängd Vårdtid av här nämnd anled- ning.
Frivilligt kvarstannande på anstalten
Enligt 48 5 kan den som vill kvarstanna på allmän anstalt beviljas längre vård- tid om han skriftligen förbinder sig att kvarstanna under den tid som bestäm- mes. Endast 13 tvångsintagna män (2 %) och 11 frivilligt ingångna (7 %) har önskat förlängd Vårdtid. Som vän— tat är andelen något större för frivilligt vårdade på allmän anstalt.
Handläggningens kontinuitet Ur behandlingssynpunkt är det av stor vikt att om möjligt endast en tjänsteman har den huvudsakliga kontakten med klienten. Huvudansvaret för det sociala behandlingsarhetet bör i konsekvens härmed i princip åvila en tjänsteman eller socialarbetare. Med huvudsaklig behandlingskontakt avses sålunda inte de kontakter som dagligen sker med vårdpersonal, arbetsdriftspersonal etc. eller de enstaka kontakter som kommer till stånd med konsulter som psykiater, psykolog m. fl.
För att närmare utröna tillämpningen av nämnda princip har undersökts om den vid undersökningstillfället aktuella anstaltsvården handlagts av en person, som haft den huvudsakliga kontakten med klienten, eller om flera personer på grund av personalhyte, semester eller dylikt haft hand om klienten. Till följd av svårigheter att definiera vad som är att betrakta som »huvudsaklig kontakt med klienten» eller »ärendet handlagts av» torde svaren på den i formuläret in- gående frågan vara osäkra och bör så- lunda inte ligga till grund för några mera långtgående slutsatser. I speciellt denna fråga spelar vidare en kort eller lång Vårdtid (vistelsetid) fram till un- dersökningsdagen stor roll för hur sva- ren skall utfalla.
Den aktuella anstaltsvården handläg— ges huvudsakligen av en person för 70 % av samtliga män och 64% av kvinnorna (tab. 10.113). De vårdade männen på allmän anstalt har i hög grad (26 %) den huvudsakliga kontak— ten med två olika personer under sam- ma vårdperiod. För 12 % av de tvångs— intagna männen handhas den huvud— sakliga kontakten av inte mindre än tre personer under samma vårdperiod, vil— ket — om siffrorna är något så när till- förlitliga — måste anses otillfredsstäl- lande ur behandlingssynpunkt.
Vårdade vid de enskilda anstalterna har en högre andel (85 %) huvudsak- ligen kontakt med endast en person. En så hög andel som 11 % har den huvud— sakliga kontakten fördelad på tre eller flera olika personer.
Ett starkt samband föreligger mellan hög andel där kontakten huvudsakligen handlagts av flera olika personer och lång Vårdtid (tab. 193, del 11). När vård- tiden kommit upp till 16 veckor eller däröver (4 mån.) har närmare hälften (46 % av alla) huvudsakligen kontakt med två eller flera olika personer.
Planering av eftervården
När det gäller planering av eftervården, som från hösten 1964 har skett systema-
Tabell 10.113. Handläggningens kontinuitet i % _ vårdens art
Den aktuella an- staltsvården har Vårdens art . fram till under- Samtliga sökningsdagen Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. huvudsakligen handlagts av män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 1 person ...... 85 100 67 50 62 56 70 64 2 personer . . . . 4 _ 26 50 26 42 19 34 3 personer . . .. 5 _ 6 _ 11 — 8 _ 4 personer 2 _ _ _ _ 2 1 2 5 eller flera per- soner ....... 4 _ 1 _ 1 _ 2 _ 100 (100) | 100 (100) 100 (100) 100 | (100)
Tabell 10.114. Bostadsförhållanden inför försökspermission/uiskrivning i % _ vär- dens art Bostadsförhål- Vårdens art landen inför för- Samtliga sökspermissio- Ensk. anst. Friv. allm. anst. Tvång. allm. anst. nen/utskrivning- en män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Återvänder till ordnade bo- stadsförhål- landen ...... 62 64 34 _ 41 53 47 54 Fast bostad kan sannolikt an- skaffas ...... 5 22 10 — 4 4 5 7 Tillfällig bostad kan sannolikt anskaffas. . . . 27 14 39 100 34 28 32 27 Bostadsfrågan kan sannolikt ' ej lösas ..... 5 — 7 _ 17 4 12 3 Uppgift saknas 1 _ 10 _ 4 11 4 9 100 (100) 100 (100) 100 (100) 100 (100)
tiskt i och med införandet av behand- lingskollegier vid de allmänna anstal- terna, har ett par frågor i enkätformu- läret berört detta. Den ena frågan avsåg klientens bostadsförhållanden vid av- gången från anstalten och de övriga lämplig arbetsplacering eller lämplig fortsatt vård inför försöksutskrivningen eller utskrivningen från anstalten.
Bostadsförhållanden inför försöks-
permission eIIer utskrivning . Som väntat är andelen klienter som kan återvända till ordnade bostadsför- hållanden avgjort störst vid de enskilda anstalterna (tab. 10.114). Detta gäller såväl män som kvinnor. Endast en tred- jedel av de frivilligt ingångna männen på allmän anstalt beräknas ha möjlig- het att återgå till ordnade bostadsförhål— landen, vilket återigen illustrerar denna grupps begränsade möjligheter till åter- anpassning. Även bland de tvångsintag- na är andelen ganska låg. Endast 41 % av männen och 53 % av kvinnorna kan återvända till ordnade bostadsförhål-
landen. Drygt hälften av de tvångsin- tagna männen måste lämna anstalten utan att ha sin bostadsfråga tillfreds- ställande löst. 17 % av dem kan inte ens räkna med någon form av tillfällig bostad vid avgången från anstalten. Det— ta får betraktas som anmärkningsvärt mot bakgrunden avlatt vistelsen på an— stalten för flertalet av de i undersök- ningen deltagande klienterna torde av- slutas under vinterhalvåret. Totalt för samtliga klienter gäller att bostadsfrå- gan ej kan lösas tillfredsställande för 44 %.
Av de manliga klienterna vid de en- skilda vårdanstalterna beräknas flerta- let kunna återvända till ordnade bo— stadsförhållanden. För endast 5 % an- ses bostadsfrågan sannolikt ej kunna lösas.
För det frivilliga manliga klientelet vid de allmänna anstalterna är situatio- nen ur bostadssynpunkt även svår. An- stalten beräknar beträffande denna kli— entelgrupp att 10 % kan erhålla fast bostad medan 39 % kan erhålla tillfäl— lig bostad.
Tabell 10.115. Bostadsförhållanden inför försökspermission/utskrivning i % _ boen— deort. .Må'n Boendeort
Bostadsförhållan- Andra
Määttä/tft?" Stock- städer 3235? Lands-
p . . Göteborg Malmö med över kommu-
skrivmngen holm och
50 000 . ner inv. kopmgar
Återvänder till ord— nade bostadsförhål- landen ........... 40 42 47 55 53 46 Fast bostad kan san— nolikt anskaffas . . 2 4 4 5 7 8 Tillfällig bostad kan sannolikt anskaffas 40 31 39 27 28 31 Bostadsfrågan kan sannolikt ej lösas. 14 18 8 10 9 11 Uppgift saknas ..... 4 5 2 3 3 4 100 100 (100) 100 100 100 Absoluta tal 348 160 49 215 332 165
Relativt stora skillnader föreligger mellan olika boendeorter när det gäller möjligheterna för klienterna att få bo- stadsfrågan löst (tab. 10.115).
Stockholm ligger här sämst till. En- dast 40 % av klientelet beräknas kunna återvända till ordnade bostadsförhållan- den. Samma procentuella andel kan sannolikt erbjudas någon tillfällig bo— stad (ungkarlshotell, härbärge, inackor- deringshem eller dylikt). Endast 2 % kan sannolikt erbjudas fast bostad och så stor andel som 14 % bedömes få av- sluta sin anstaltsvistelse utan att ens ha en tillfällig bostad.
Göteborg har uppenbarligen också stora svårigheter att tillsammans med anstalten ordna bostadsfrågan för de klienter som återvänder från anstalten. Inte mindre än 18 %, vilket är en högre siffra än för Stockholm, bedömes ej kunna få sin bostadsfråga löst inför avgången från anstalten. Malmö stad har här den lägsta siffran, 8 %.
De gifta återvänder som väntat i be- tydligt högre grad än andra civilstånds- grupper till ordnade bostadsförhållan-
den (tab. 194, del 11). Av denna grupp är det endast 3 % som ej beräknas få sin bostadsfråga löst vid avgången från an- stalten. Motsvarande siffror för övriga civilståndsgrupper är fyra till sju gång- er högre (12—23 %).
Ett klart samband föreligger mellan många Vårdperioder på allmän anstalt och en låg andel klienter med ordnade bostadsförhållanden vid utskrivningen (tab. 10.116). Bostadsfrågan kan sanno- likt ej lösas vid avgången från anstalten för nära hälften av dem som vårdats 16 eller flera perioder. Räknar man även med dem som endast kan erhålla tillfäl- lig bostad blir andelen med bostadspro- blem hela 76 %. Återigen visar alltså materialet att bostadsfrågan är ett syn- nerligen stort problem för det klientel som har många Vårdperioder på allmän anstalt.
Arbetsplacering eller vårdbehov inför försökspermission eller utskrivning Den bedömning som har gjorts beträf- fande klienternas arbetsplacering eller
Tabell 10.116. Bostadsförhållanden inför försökspermission/utskrivning i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964. Män Bostadsförhållanden Antal Vårdperioder inför försökspermis- , . sionen/utskrivningen O 1 2—5 6—15 16 eller Lp pgift flera saknas Återvänder till ord- nade bostadsförhål- landen ........... 61 49 43 32 24 32 Fast bostad kan san- nolikt anskaffas . . . 4 8 7 5 _ 12 Tillfällig bostad kan sannolikt anskaffas 28 27 41 33 31 35 Bostadsfrågan kan sannolikt ej lösas. . 5 8 5 26 45 9 Uppgift saknas ..... 2 8 4 4 _ 12 100 (100) 100 100 (100) (100) Absoluta tal 502 96 301 256 78 34
vårdbehov i samband med försöksper- missionen eller utskrivningen har skett i samråd med anstaltens läkare. I enkät- formuläret har markering skett för det svarsalternativ, som bedömts som lämp-
ligast, oavsett om de yttre förutsättning- arna för realiserandet av önskemålen funnits eller ej. Här liksom beträffande övriga faktorer som berör de aktuella förhållandena spelar naturligtvis den
Tabell 10.117. Lämplig arbetsplacering (vårdbehov) inför försökspermission/utskrivning i % _ vårdens art
Vårdens art .. . . Friv. allm. Tvång. . Lamphg gåeägågcsrmg eller Ensk. anst. anst. allm. anst. Samtliga .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor Återgång till fast arbete i öppna marknaden .................. 50 14 16 50 18 5 28 8 Övrig öppen arbetsmarknad .. .. 21 50 31 50 21 54 22 53 Arbetsprövning, träning ........ 5 _ 2 _ 3 4 4 3 Skyddad sysselsättning eller arkiv- arbete ...................... 8 14 15 _ 13 4 11 6 Beredskapsarbete .............. 2 — 9 — 9 _ 7 _ Särskilt beredskapsarbete för alko- holskadade ................. 3 _ 6 _ 9 _ 7 _ Omskolningskurs ............... 4 _ 6 _ 2 2 3 1 Skol- eller yrkesutbildning ...... 1 _ _ _ _ 2 _ 1 Fortsatt pensionärstillvaro utan förvärvsarbete ............... 3 22 5 _ 4 2 4 6 Initiativ till förtidspensionering bör tagas ................... 1 _ 1 _ 1 3 1 3 Initiativ till mera varaktig vård bör tagas ................... 2 _ 9 _ 20 24 13 19 100 (100) 100 (100)| 100 (100) 100 | (100)
avverkade respektive återstående vård- tiden vid undersökningstillfället viss roll vid bedömningen.
Av tabell 10.117 framgår att 28% av samtliga män och 8 % av samtliga kvinnor beräknas kunna återgå till fast arbete i öppna marknaden. Drygt en femtedel av männen och mera än hälften av kvinnorna beräknas kunna erhålla arbete (annan fast anställning än tidi- gare, tillfälligt arbete etc.) i övrig öp- pen arbetsmarknad. Olika arbetsvårdan- de inslag anses vara lämpligt för en tredjedel (32 %) av samtliga män och 11 % av samtliga kvinnor.
Mellan de olika vårdformerna före- ligger betydande skillnader. Sålunda beräknas hälften av männen på de en- skilda anstalterna kunna återgå till fast arbete mot endast 16 % av de frivilligt ingångna på allmän anstalt och 18 % av de tvångsintagna. Särskilt beredskaps- arbete för alkoholskadade anses lämp- ligt för 3 % (13 personer) av de vår- dade männen på enskild anstalt, 6 % (nio personer) av de frivilligt ingångna på allmän anstalt och 9 % (62 personer) av de tvångsinstagna.
Initiativ till förtidspensionering anses inte vara ett lämpligt sätt att lösa klien- tens problem för framtiden. Endast 1 % av klientelet i samtliga vårdformer anses lämplig för förtidspensionering.
Däremot anses initiativ till mera var- aktig vård (långtidsvård på ålderdoms- hem, mentalsjukhus etc.) i många fall behövligt. Sådan vård föreslås för 2 % (7 personer) av männen på de enskilda anstalterna, 9 % (14 personer) av de frivilligt ingångna och hela 20 % (144 personer) av de tvångsintagna. Det är sålunda en femtedel av de tvångsintag- na som anses vara i direkt behov av mera varaktig vård. De vårdformer som därvid bör komma till användning be- handlas närmare i tabell 10.118.
Som framgår av diagram 10.17 mins-
kar den andel som kan gå ut i den öpp- na arbetsmarknaden mycket i och med stigande ålder. Den andel som bedömes vara i behov av arbetsprövning, skyd- dad sysselsättning eller vanliga bered- skapsarbeten ökar i och med stigande ålder. Den grupp som anses lämplig för särskilda beredskapsarbeten är ungefär lika stor i alla åldersgrupper (4_10 %) förutom i den lägsta och den högsta.
Behovet av varaktig vård ökar som väntat kraftigt i och med stigande ål- der. Andelen är 4 % i åldersgruppen 21—24 år, 12 % i åldersgrupperna 40— 49 år och 31 % i åldersgruppen 65 år och däröver. Antalet personer (män) som har ansetts vara i behov av var- aktig vård är i åldersgrupperna under 50 år 76 och i grupperna 50 år eller däröver 80.
Behov av varaktig vård
Gli-årig från-skild, arbetslös man. Tvångs- intagen. Född i. ä. Uppvuxen ti föräldra- hemmet under (goda förhållanden som nr 6 av 7 syskon. Samtliga skötsamma. Fadern använde sprit måttligt. Folkskola. Viss yr- kesutbildning inom skoindustrin. Ej haft någon fast anställning under senare år. Gift 1938. Hemskillnad 1964. Tre barn i. ä. som numera är vuxna och välanpassade. Ref. alkoholmissbrukare sedan många år. Första kontakten med nykterhetsnämnden 1949. Intagen på allmän vårdanstalt under följande tider: 1950—1951, 1951—1952, 1953—1956, 1956—1961, 1962—1964. Inta- gen jämlikt 15 5 e) och d). 29 fylleriför- seelser under åren 1943—1962. Dömd vill- korligt för stöld 1959, 1961 för bedrägligt beteende, 1964 för stöld.
Social status vid intagningen: Starkt al- koholbegär. Har tidvis utnyttjat alla möj- ligheter att komma över alkohol. Anses oförmögen a-tt klara sig på egen hand. Er- håller, då han inte vistas på anstalt, so- cialhjälp. Intagen jämlikt 15 c, d, (grovt störande levnadssätt, hjälplöshet).
Sammanfattningsvis kan konstateras att betydligt mer än hälften (60—89 %) av de män som är 50 år eller däröver har bedömts vara i behov av olika former av arbetsvård samt förtidspen-
Diagram 10.17. Lämplig arbetsplacering (vårdbehov) inför försökspermission/utskriu- ning i % _ ålder. Män
o/o IDO —
I
_.
2l—24 25—29 250—34 65—39 130—44 455—49 511—54 55—59 SK)—64 65— Sumt— Ålder liga . Y Omskolninq, skol— Övrig öppen .Voraktug vård & utbildning arbetsmarknad
Förtidspension
Fortsatt pensionärs-
sion resp. varaktig vård efter pågående anstaltsvistelse. Med hänsyn till att kli- entelet vid de enskilda vårdanstalterna ingår i totalmaterialet torde tendenser- na mot ökad andel arbetsvårdande in- satser och varaktig vård framstå ännu klarare beträffande de äldre på de all- männa vårdanstalterna.
Gruppen andra städer över 50 000 inv. har den högsta andelen, 66 %, som kan beräknas återgå till arbeten i öppna marknaden (tab. 195, del II). Motsva- rande siffror för Stockholm är 48 %, Göteborg 49 %, Malmö 54 %, övriga stä- der och köpingar 49 % och landskom- munerna endast 37 %.
Initiativ till mera varaktig vård anses mest nödvändigt för klientelet från Gö— teborgs stad (16 %) och minst för klien—
Sörsk. beredskapsarbeten för alkoholmissbrukare Arbetsprövn., skyddad syssel— söttn., beredskapsarbeten
Återq. till fast arbete
D Uppgift saknas
telet tillhörande kommuntypen andra städer över 50 000 inv. (9 %). Samman- fattningsvis kan sålunda konstateras att klientel från gruppen andra städer över 50000 inv. ur arbetssynpunkt bedömes ha de största möjligheterna till återan- passning 'till arbetslivet och klientelet från landskommunerna de minsta efter avslutad anstaltsvistelse.
Ett klart samband föreligger för män- nen mellan få arbetsbyten under senaste ettårsperioden och möjligheterna att återgå till fast arbete i den öppna mark- naden (tab. 196, del II). Av dem som har högst två arbetsbyten eller perioder utan arbete kan 44 % återgå till fast arbete i öppna marknaden. Endast 8 % av dem bedömes vara i behov av mera varaktig vård. Omvänt gäller att de ej
i öppen arbetsmorkn.
yrkesverksamma i mycket högre grad än övriga grupper (33 %) anses vara i behov av mera varaktig vård efter av- slutad vistelse på anstalten. Undersök- ningsmaterialet visar i övrigt då det gäller männen att det föreligger ett klart samband mellan sjukdom och be- hovet av mera varaktig vård. Som vän- tat föreligger även ett samband mellan friska och återgång till arbetsplacering i öppna marknaden. Vidare visar det sig att de som uppbär pension i högre utsträckning än andra bedömes vara i behov av mera varaktig vård (tab. 197, del 11).
Av utredningsmaterialet framgår vi- dare att inte mindre än en tredjedel av dem som hade sin först kända vård- period 1940 eller tidigare, anses vara i behov av mera varaktig vård. Motsva- rande andelar för övriga tidsperioder är följande. Perioden 1941—50 28 %,
1951—55 24 %, 1956—60 15 %, 1961— 62 9 %, 1963 S% och 1964 3%. För icke tidigare vårdade på allmän anstalt är siffran 4 %.
Ett visst samband föreligger mellan ett stort antal Vårdperioder på psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus och en hög andel personer i behov av mera varaktig vård efter anstaltsvistelsen (tab. 198, del II).
Personer med ett stort antal vård- perioder synes ha mindre möjligheter att återgå till arbete i öppna arbets- marknaden. Av dem som har sex eller flera Vårdperioder kan 34 % placeras i öppna marknaden efter anstaltsvistelse mot 51 % av dem som ej tidigare vår- dats.
Det som ovan anförts visar sålunda att en betydande andel av klientelet i socialt och medicinskt hänseende är skadat.
Tabell 10.118. Lämplig vårdform för dem som ansetts i behov av mer varaktig vård i % _ vårdens art
Vårdens art Friv. allm. Tvång. . Lämplig vårdform EHSk' anst. anst. allm. anst. Samtliga .. kvin— .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor Särskild vårdanstalt för långtids- vård av kroniska alkoholmiss- brukare (om sådan fanns) . . .. 29 21 _ 72 38 66 38 Särskilt ålderdomshem/vårdhem för alkoholmissbrukare eller mera vårdkrävande personer.. 14 21 _ 11 15 12 15 Ålderdomshem (för normalfall). . . 29 7 _ 1 _— 3 — Psykopatsjukhus ............... _ _ _ 1 23 1 23 Arbetsanstalt (vid s.k. samhälls- farlig asocialitet) ............. _ _ _ 1 _ 1 — Vårdhem för psykiskt efterblivna _ _ _ 1 _ 1 _ Mentalsjukhus ................. 14 _ — 5 8 5 8 Långtidssjukhus ............... _ _ _ _ 8 _ 8 Annan sjukvård ............... 14 15 _ 4 8 5 8 Ställningstagande till adekvat vårdform kan f.n. ej ske ..... — 36 _ 4 _ 6 _ (100) (100) _ 100 (100) 100 (100) Absoluta tal 7 14 _ 144 13 165 13
om varaktig vård
Vårdanstalterna har beträffande svars- alternativet »initiativ till mera varaktig vård bör tagas» beretts möjlighet att utveckla denna frågeställning genom att ange ytterligare svarsalternativ i en kompletteringsfråga. Även här har be- dömningen skett i samråd med anstal- tens läkare och markering gjorts för det svarsalternativ som bedömts som lämp- ligast, oavsett om yttre förutsättningar för realiserandet har funnits eller ej.
Flertalet eller 66 % av de män, som föreslagits vara i behov av varaktig vård, har bedömts vara i behov av vård på särskild anstalt för långtids- vård av kroniska alkoholmissbrukare (tab. 10.108). Därnäst kommer särskilt ålderdomshem/vårdhem för alkohol- missbrukare eller mera vårdkrävande personer vilket 12 % bedöms vara i be— hov av vård på.
Det antal personer som ansetts er- fordra varaktig vård är tämligen be- gränsat _ 165 män (13 %) och 13 kvinnor (19 %) _ i förhållande till hela undersökningsmaterialet. Eftersom de nämnda siffrorna framkommit i en sampel omfattande bl.a. halva antalet män på de allmänna anstalterna och samtliga män på de enskilda kan man genom en uppräkning av siffrorna finna att totalt ca 350 av de vid undersök- ningstillfället vårdade männen vid an- stalterna kan bedömas vara i behov av mera varaktig vård. Om man utgår ifrån att siffran för helt år är två å tre gånger större kan antalet män som är i behov av mera varaktig vård under första året uppskattas till 700—1000.
Sammanfattning
Beträffande frågan hur vården eller be- handlingen aktualiserats för de anstalts-
vårdade, visar undersökningen att av männen drygt en fjärdedel själva har tagit initiativet till den undersökning el- ler åtgärd som resulterat i anstaltsvår- den. Därnäst kommer anmälan till nyk- terhetsnämnd av polismyndighet, åkla- gare eller domstol (oftast på grund av fyllerianmärkning) 23 %, av annan per- son eller institution 16 % samt av hust- ru, annan anhörig eller sammanboende 12 %. Tjänsteläkare eller annan befatt- ningshavare vid sjukhus har gjort an- mälan i 6 % av samtliga fall.
Stora skillnader föreligger mellan oli- ka vårdformer. Bland de tvångsintagna har endast 4 % själva tagit initiativet till kontakten med nykterhetsnämnden. Motsvarande siffra för dem som vårda— des vid enskilda anstalter är 51 %, vil- ket är oväntat lågt och delvis kan sam— manhänga med att en förhållandevis hög andel, 12 %, har hänvisats av tjänste- läkare eller annan befattningshavare i sjukvårdande verksamhet. Nära tre fjär- dedelar av de frivilligt ingångna på allmän anstalt har själva tagit initiativet till ärendets aktualisering, vilket torde ha sin orsak i dels ett påträngande vårdbehov, dels denna klientkategoris oftast synnerligen prekära sociala si- tuation. Betydande skillnader förelig- ger mellan olika storstäder och mellan olika kommuntyper. Kommuntypen and- ra städer med över 50 000 inv. redovisar den högsta andelen självanmälda, 38 %. I övriga kommuntyper är andelen avse- värt lägre.
Polismyndigheten har varit anmälare för nära en tredjedel av de tvångsintag- na och 7 % av de frivilligt ingångna på allmän anstalt samt för 16 % av dem som vårdades på enskild anstalt.
Inte mindre än 27 % av de anstalts— vårdade, som är gifta, har anmälts av sin hustru eller annan nära anhörig. Av dem som tvångsintagits på anstalt har hustrun gjort anmälan i 15 % av fal-
len. Andelen självanmälda är störst för de frånskilda (31 %). Bland klienter som sammanbor med barn under 16 år har ingen enda blivit anmäld av barna- vårdsnämnd.
Anmälan från polismyndighet är van- ligare för den grupp som enbart har folkskola samt praktisk yrkesutbildning än vad som gäller för dem som har teo- retisk vidareutbildning. De senare har i gengäld en något högre andel självan- mälda.
Nära en tredjedel av det manliga klientelet på de enskilda vårdanstalter- na var vid undersökningstillfället ej fö— remål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd, vilket måste uppfat- tas som en anmärkningsvärt hög siffra sett mot bakgrunden av att så gott som samtliga intagna på enskilda anstalter —— i varje fall formellt — kunnat för- väntas på något sätt ha varit aktuella inom den öppna nykterhetsvården. En av orsakerna till att så inte är förhål- landet torde vara att en tiondel av klien- telet kommer mer eller mindre direkt från sjukhus och sålunda tidigare vår- dats inom en annan vårdorganisation. En annan orsak kan vara att vissa nämnder .avskriver ärendena i samband med att vederbörande klient erhåller vård på enskild anstalt, vilket såväl for- mellt som ur behandlingssynpunkt sy- nes vara felaktigt.
Ifråga om bakgrunden till den första intagningen på allmän anstalt enligt vid undersökningstillfället gällande intag- ningsbeslut kan nämnas att nära en tredjedel av de frivilligt ingångna män- nen före intagningen inte varit föremål för någon åtgärd från nykterhetsnämn— dens sida. Detta måste uppfattas främst så att nykterhetsnämnderna utan när— mare försök med behandlingsåtgärder i den öppna vården inte sällan mer eller mindre direkt effektuerar begäran eller erhåller samtycke från tämligen kraf-
tigt nedgångna klienter att omedelbart erhålla frivillig anstaltsvård.
Alternativet »Utskrivningsövervak- ning» med eller utan lydnadsföreskrif- ter enligt 54 5 har förekommit för 38 % av de tvångsintagna fallen, vilket visar att det tvångsintagna klientelet i myc- ket hög utsträckning är ett återfalls- klientel.
Det läkarintyg som låg till grund för intagningen på allmän anstalt är i många fall gammalt. För nära hälften av de tvångsintagna har läkarintyget tillkommit ett år eller längre tid före undersökningsdagen, för 11 % för så länge sedan som fyra till åtta år. Detta får anses anmärkningsvärt inte minst mot bakgrunden av bl.a. lagstiftarnas strävan att motverka att återhämtning till anstalt sker på grundval av alltför gamla och inaktuella informationer om klienten i fråga.
Med stöd av det aktuella intagnings— beslutet har fram till undersökningstill- fället mera än hälften av de frivilligt in- gångna männen på allmän anstalt vår- dats mindre än en månad; 11 % mellan 1 och 2 månader och 28 % mellan två och fyra månader. Mera än ett år redo- visas endast för 2 %. Av de män som tvångsintagits har en fjärdedel vårdats kortare tid än en månad medan hela 41 % har vårdats sju eller flera måna- der; 18 % har vårdats 13 eller flera må- nader.
Två tredjedelar av de tvångsintagna klienterna har intagits enligt 15 och 18 %% Nvl och en tredjedel enligt 55 å, som gäller återintagning.
Undersökningen visar att ett bety— dande antal klienter tvångsintagits på allmän vårdanstalt, i flertalet fall i många omgångar och under mycket lång tid utan att någon genomgående förnyelse av intagningshandlingarna el— ler nytt beslut om intagning kommit till stånd.
Bland de specialindikationer som le- gat till grund för intagningen domine- rar indikationen enbart hjälplöshet (28 %). För enbart fylleri redovisas en så hög andel som 22 %, vilket innebär att beslutet om tvångsintagning förutom hemfallenhetsindikationen ej har grun- dats på någon egentlig vårdindikation utan endast på förutsättningen att klien- ten under den senaste tvåårsperioden har befunnits skyldig till minst tre fyl- leriförseelser.
För 10 % av samtliga tvångsintagna klienter åberopas farlighet; i hälften av dessa fall i kombination med annan indikation. Den grupp alkoholmissbru- kare som i nykterhetsvårdslagens me- ning betecknats som farliga är således till sin storlek relativt begränsad.
Stockholms stad liksom landskommu— nerna har den högsta procentuella an- delen intagna enbart på grund av hjälp- löshet. När det gäller enbart fylleriindi- kationen har storstäderna den största andelen. Högst andel har Göteborg med 41 % mot 26 för Stockholm och 20 för Malmö. För övriga kommuntyper utgör andelen endast 13—16 %. Drygt en tred- jedel av de män som vårdats mera än sex Vårdperioder på allmän anstalt har intagits på grundval av hjälplöshetsin- dikationen.
Av de tvångsintagna som sammanbor med barn under 16 år har 11 % (åtta personer) tagits in på grund av farlig- het för annan eller för eget liv. Räknar man farlighet i kombination med annan indikation ökar andelen till 20 %.
För nära en fjärdedel av de nyintagna har åberopats enbart fylleriindikatio- nen, vilket är en anmärkningsvärt hög andel. Av de män som hade sin senaste vårdperiod på allmän anstalt år 1963 har hela 36 % intagits på grundval av enbart fylleriindikationen. Av dem som tagits in enbart på denna indikation har nära 30 % ej tidigare erhållit någon me-
dicinsk behandling. En så hög andel gäller också för flera alternativ i kom- bination. De nämnda procentsiffror- na får sägas vara påfallande höga och visar bl. a. att man inom öppenvården ej i tillräcklig utsträckning har använt sig av medicinska vårdresurser innan tvångsintagning tillgripits.
Ett starkt samband mellan hög fylle- rifrekvens och enbart fylleriindikation kan som väntat konstateras.
Avstånden mellan anstalter och klien- ternas hemorter är som regel stora. De enskilda vårdanstalterna är dock så belägna i förhållande till klienternas hemorter att kontakten med anhöriga och öppenvårdsorganet lättare kan upprätthållas än vad fallet är beträffan- de de allmänna anstalterna. Drygt två tredjedelar av de tvångsintagna männen har mera än 20 mil till hemorten.
Anstaltsvårdade betros i mycket liten utsträckning att själva resa till anstal- ten vid intagningen. Detta gäller även klienter på enskild anstalt. Endast 17 % av männen på dessa anstalter inställde sig själva utan eskort. Motsvarande pro— centsiffror för de frivilligt ingångna på allmän anstalt är endast 4 % och bland de tvångsintagna 2 %. Flertalet (68 %) av sistnämnda inställdes genom polisens försorg, medan tjänstemän eller förtro- endemän från nykterhetsnämnd ledsa- gat huvudparten av klienterna på en- skilda anstalter och frivilligt ingångna på allmänna anstalter.
När det gäller klienternas arbetspla- cering eller sysselsättning under an- staltsvistelsen har handräckningsarbetet en framskjuten plats bland män som frivilligt vårdas på både enskild och all- män anstalt. Ungefär en tredjedel av dessa placeras i sådant arbete. Bland de tvångsintagna dominerar verkstads- och byggnadsarbete (29 %). Terapiar- bete som kan vara knytning av ryamat- tor, vävning, träslöjd etc, är vanligast
bland de intagna på de enskilda anstal- terna (34 %). Var tionde tvångsintagen är ej arbetsplacerad på grund av att ve- derbörande är nyintagen eller sjukskri— ven.
83 % av samtliga klienter på enskilda anstalter har en inkomst (sjukpenning, pension m. m.) på över 15 kr. per dag. Motsvarande andel för klienterna på all- männa anstalter är för frivilligt vårdade 6 % och för tvångsintagna 4 %. De se- nare grupperna har inkomst av flit- penning, i vissa fall pension och i en— staka fall av arbete utanför anstalten.
Av samtliga män uppges 53 % ha ut— gifter i hemorten för hyra, familjens för- sörjning, böter, underhåll, avbetalning- ar m.m. Sådana utgifter är vanligast bland klienterna på enskild anstalt (72 %) och minst vanliga bland de tvångsintagna på allmänna anstalter (43 %). Drygt en femtedel av klienter- na på sistnämnda anstalter får sina ut- gifter täckta genom social- eller nykter» hetsnämndens försorg. För 7 % av de frivilligt ingångna och 4 % av de tvångsintagna täckes utgifterna ej på något sätt.
Hälften av männen på de enskilda vårdanstalterna beräknas ha en väsent- ligt bättre ekonomi efter anstaltsvistel— sen. En tredjedel av de frivilligt vårdade och en femtedel av de tvångsintagna på allmän anstalt beräknas få en förbättrad ekonomi. Det bör härvid observeras att klienter på allmän anstalt som regel har ett mycket sämre utgångsläge än de på enskild anstalt. En liten del av männen beräknas få en väsentligt sämre ekonomi än vid intagningen.
Icke fullt en fjärdedel av männen på de enskilda anstalterna har av anstal— ternas läkare bedömts såsom friska. Motsvarande andel av de frivilligt in- gångna är 12 % och för de tvångsintag- na 19 %. Gruppen enbart somatiskt sju- ka är ungefär lika stor i samtliga värd-
typer (25—29 %), medan de enbart psykiskt sjuka är högst bland frivilligt vårdade (27%) och är lägst bland klienterna vid de enskilda anstalterna (15 %). Hälsotillståndet anges som ovisst för nära en tredjedel av klienter- na vid de enskilda anstalterna samt för 15 % av de frivilligt ingångna och för 21 % av de tvångsvis intagna vid de all— männa anstalterna.
Den vanligaste somatiska sjukdoms- gruppen är skelettets och rörelseorga- nens sjukdomar (6,9 %). Vissa skillna- der föreligger mellan olika anstaltsty- per. Vårdade män på allmän anstalt har en relativt hög andel tuberkulos, 6,8 % för frivilligt ingångna och 3,4 % för tvångsintagna mot endast 0,5 % för vårdade män på enskild anstalt. Som väntat ökar andelen enbart somatiskt sjuka väsentligt med stigande ålder.
Bland de psykiska sjukdomstillstån— den dominerar psykiska abnormiteter av olika slag som omfattar 18 % av samtliga män. Neuroser och psykiska insufficienstillstånd har 6,4 % av samt- liga män. Gruppen psykisk abnormitet beträffande männen är avsevärt större för vårdade på allmän anstalt än vår- dade på enskild. Andelen alkoholpsy- koser med diagnoserna delirium tre- mens, hallucinosis alcoholiea, syndroma Korsakow eller psychosis alcoholiea utan närmare specifikation är mycket liten, 0,2 % bland klientelet på enskilda anstalter och 0,7 % för tvångsintagna.
Något klart samband mellan sämre hälsotillstånd och ökat antal vårdperio- der på allmän vårdanstalt har ej kon— staterats. Detsamma gäller ifråga om hälsotillstånd och antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjuk- hus 1954—1964. Vård på sjukvårdsin- rättning under pågående anstaltsvård förekommer nästan inte alls. Endast 3 % av samtliga män har tagits in på kroppssjukhus för vård. Vård på psy—
kiatrisk klinik eller mentalsjukhus har endast förekommit för 2 %.
Drygt en tredjedel av samtliga män har under anstaltsvistelsen haft kontakt (brev, telefonkontakt eller besök) med övervakare eller nykterhetsnämnd. Den intensivaste kontakten har klientelet på de enskilda anstalterna haft (57 %) medan endast en fjärdedel av de frivil- ligt och tvångsmässigt intagna har haft någon form av kontakt. Ett klart sam- band föreligger som väntat mellan korta avstånd till hemorten och ökat antal kontakter. Drygt en tredjedel av alla män har under anstaltsvistelsen ej haft någon form av kontakt med anhöriga eller vänner i hemorten. Andelen är dubbelt så stor vid de allmänna anstal- terna (ca 40 %) som vid de enskilda (20 %).
Mera än 85 % av männen på allmän anstalt har icke haft en enda tillfällig permission under intagningstiden. De som har korta avstånd till hemorten har haft ett större antal tillfälliga per- missioner än de övriga. De gifta har haft permissioner dubbelt så ofta som de ogifta. Andelen tillfälliga permissio- ner ökar med längre Vårdtid.
En tredjedel av de tvångsintagna männen ställer sig övervägande negati- va till vården. 37 % är indifferenta eller ambivalenta och 29 % övervägande po- sitiva. Av dem som gått in frivilligt på allmän anstalt är 5 % övervägande ne— gativa och 68 % övervägande positiva. Motsvarande siffror för vårdade på en— skild anstalt är 1 resp. 85 %. Ett klart samband föreligger mellan en positiv in- ställning till vården och få vårdperio— der på allmän anstalt. Av dem som har 16 eller flera Vårdperioder är 40 % över- vägande negativt inställda medan en så— dan inställning redovisas för knappt en femtedel av dem som har endast en ti- digare vårdperiod. Den negativa attity— den är dubbelt så vanlig bland klienter
med lång Vårdtid (16—21 veckor) som med kort Vårdtid (en vecka).
Andelen avvikningar är 12 % för de tvångsintagna och 2 % för de frivilligt ingångna. Ju längre vistelsetid desto större andel avvikningar. Då vistelseti- den uppnått 21 veckor (fem månader) eller däröver, synes en markant ökning ske av antalet avvikningar från de all- männa anstalterna. En negativ inställ- ning till vården är i påtaglig grad för- enad med en hög frekvens avvikningar från anstalten under pågående vårdpe- riod. Disciplinära åtgärder har vidta— gits mot 12 % av de tvångsintagna och 3 % av de frivilligt ingångna männen.
För 70 % av samtliga män har den huvudsakliga kontakten på anstalten upprätthållits med endast en socialarbe— tare/nykterhetsvårdare. Drygt en fjärde- del av klienterna på allmän anstalt har haft den huvudsakliga kontakten med två olika socialarbetare under pågående vårdperiod. För 12 % av de tvångsin- tagna handhades den huvudsakliga kon— takten av minst tre, vilket ur behand- lingssynpunkt måste te sig diskutabelt om man under pågående vårdperiod har ambitionen att bygga upp någon form av en kontinuerlig behandlings- kontakt med klienten.
Bostadsfrågan är ofta ett svårlöst pro- blem då klienterna skall lämna anstal- ten. Andelen som kan återvända till ordnade bostadsförhållanden är störst vid de enskilda anstalterna. Totalt sett kan bostadsfrågan ej lösas tillfredsstäl- lande för 44 % vid avgången från an- stalten. Drygt hälften av de tvångsintag- na beräknas få lämna ansalten utan att ha sin bostadsfråga tillfredsställande löst. 17 % kan inte ens räkna med nå- gon form av tillfällig bostad vid avgång- en från anstalten, vilket får betraktas som synnerligen anmärkningsvärt.
Stockholm ligger bland storstäderna härvid sämst till. Endast 40 % av klien-
terna därifrån kan återvända till ord- nade bostadsförhållanden mot 55 % för klienter från andra städer med över 50 000 inv. Ett klart samband föreligger mellan många Vårdperioder på allmän anstalt och otillfredsställande bostads- förhållanden vid avgången från anstal— ten. Nära hälften av dem som vårdats 16 eller flera perioder kan ej beräknas få sin bostadsfråga ens tillfälligt löst vid avgången från anstalten mot 5% för icke tidigare vårdade på allmän anstalt. Återigen visar utredningsmaterialet att bostadsfrågan är det stora problemet för återfallsklientelet.
Ungefär hälften av alla män beräk- nas efter anstaltsvistelsen kunna erhålla någon form av anställning i öppna ar- betsmarknaden. För omkring en tredje- del anses olika arbetsvårdande inslag vara lämpliga. Behov av långtidsvård på ålderdomshem, mentalsjukhus etc. an- sågs föreligga för 2 % (sju personer) av männen på de enskilda anstalterna, 9 % (14 personer) av de frivilligt in- gångna och 20 % (144 personer) av de tvångsintagna.
Betydligt mera än hälften (60—89 %) av männen i åldersgrupperna 50 år och däröver har ansetts lämpligen böra be- redas olika former av arbetsvård samt förtidspension resp. varaktig vård efter pågående anstaltsvistelse. Av sistnämn— da kategori har två tredjedelar ansetts vara lämpliga för varaktig vård på sär— skild anstalt för kroniska alkoholmiss- brukare, medan 12 % har bedömts vara i behov av vård på särskilt ålderdoms- hem/vårdhem för alkoholmissbrukare eller mera vårdkrävande personer. Av de vid undersökningstillfället närva- rande klienterna beräknades totalt ca 350 personer vara i behov av mera var- aktig vård. Räknat efter en Vårdtid om ca fyra månader skulle två å tre gånger så många eller 700—1 000 personer av
anstalternas klientel under ett år vara i behov av sådan vård.
För kvinnorna har vården eller be- handlingen aktualiserats främst genom anmälan från polismyndighet (29 %). Därnäst kommer granne eller hyresvärd (10 %), make, anhörig eller samboende (9 %). För hela 35 % av samtliga kvin- nor (42 % av de tvångsintagna) saknar anstalten kännedom om vem som gjort anmälan eller tagit initiativet till vår- den.
Hälften av de tvångsintagna kvinnor- na har före anstaltsvården stått under övervakning enligt 15 5 Nvl. Indikatio- nen enbart hjälplöshet dominerar även för kvinnorna (65 %). Hela 74 % av de tvångsintagna kvinnorna har mer än 20 mil till hemorten. 70 % förpassas till anstalt genom polismyndigheters för- sorg. Drygt en fjärdedel av dessa kvin- nor är sysselsatta med terapiarbete, 35 % i verkstadsarbete och 22 % i hand- räckningsarbete. Kvinnorna har lägre dagsinkomst än männen. Dagsinkoms- ter på 3—4 kronor är vanligast (män 4—5 kronor). Nära två tredjedelar av samtliga kvinnor har inga utgifter i hemorten under anstaltsvistelsen.
Något mera än en tredjedel av de tvångsintagna kvinnorna (män 18 %) har bedömts vara enbart psykiskt sjuka och 22 % (män 13 %) både somatiskt och psykiskt sjuka. 13 % har bedömts som friska (män 19 %). Somatisk dia— gnos saknas för 29 % av samtliga kvin- nor och en tredjedel har bedömts som somatiskt friska (män 36 %).
Den vanligaste psykiska sjukdoms- gruppen bland kvinnorna är psykisk abnormitet av olika slag som förekom- mer hos något mer än en tredjedel av alla.
Kvinnorna har i högre utsträckning än männen haft kontakt med anhöriga genom besök i hemorten. Detsamma gäl—
ler besök av anhöriga/vänner på anstal- ten. En femtedel av de tvångsintagna kvinnorna har haft tillfällig permission (män 15 %)".
Kvinnorna har något bättre bostads- förhållanden än männen. För 30 % kan bostadsfrågan vid avgången från anstal- ten likväl ej lösas tillfredsställande (män 44 %). 53 % av de tvångsintagna kvinnorna kan återvända till ordnade bostadsförhållanden (män 41 %). Av de tvångsintagna kvinnorna har 28 % avvi- kit från anstalten (män 12 %). Andelen disciplinära åtgärder är ungefär lika stor för kvinnorna (12 %) som för män- nen (11 %).
Sammanfattning av kapitel 10
Undersökningsmaterialet omfattar to- talt 1 336 personer, 1267 män och 69 kvinnor, som den 23 november 1964 vårdades på landets vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Materialet utgör be- träffande männen på de allmänna an- stalterna % sampel av 1 941 dvs. alla födda den 1—15 i varje månad (865 personer) och beträffande kvinnor 1/1 sampel av 56 (55 personer). I övrigt ingår samtliga»402 vårdade män och 14 vårdade kvinnor på de enskilda anstal- terna i undersökningsmaterialet. Bort- fallet var beträffande männen totalt 6,8 % och beträffande kvinnorna 1,4 %. Antalet inskrivna män vid de all- männa anstalterna var vid undersök— ningstillfället 4072. Därav var antalet försökspermitterade 2130 (52,3 %) och antalet närvarande eller tillfälligt från- varande 1941 (47,7 %). Därtill kom- mer en i familjevård. Antalet inskrivna kvinnor vid de allmänna anstalterna var 152, varav 96 (63,2 %) var försöks- permitterade och 56 (36,8 %) var när- varande eller tillfälligt frånvarande.
Beläggningen på de allmänna anstal— terna vid undersökningstillfället var hög. Genomsnittet för samtliga var 94 % för männen och 95 % för kvinnorna. Beläggningen på de enskilda var något lägre, 92 % i medeltal (män). Vid den enda enskilda vårdanstalten för kvin- nor var två tredjedelar av platserna be- lagda. Andelen tvångsintagna män på de allmänna anstalterna var i undersök— ningsmaterialet 81,5 % och andelen fri— villigt ingångna 18,5 %. Nästan samt- liga kvinnor (98,2 %) var tvångsintag— na.
Liksom nykterhetsnämndsklientelet avviker anstaltsklientelet från normal- populationen beträffande ålders- och civilståndsfördelning. Således är 81 % av männen i anstaltsmaterialet 30—59' år mot endast 58 % i normalpopulatio— nen. I likhet med nämndklientelet är överrepresentationen störst i ålders- gruppen 40—44 år. Medianåldern är 45 år. Av kvinnorna är 74 % i åldern 30— 49 år med en medianålder av 40 år. I ännu högre grad än nämndklientelet avviker anstaltsklientelet från normal— populationen när det gäller civilstånds— fördelningen. En klar bild av ensam— het, isolering och frånvaron av vanliga relationer till andra människor fram— träder. För männen är sålunda andelen ogifta dubbelt så stor, andelen gifta föga mer än en fjärdedel så stor och andelen frånskilda närmare 13 gånger så stor som i normalpopulationen. För kvinnorna råder samma förhållande. dock mindre accentuerat beroende på att äktenskapsfrekvensen är väsentligt högre för kvinnor än för män. Det är nästan dubbelt så vanligt bland kvin— norna som bland männen att ha barn utom äktenskapet.
En mindre del, 3 % av männen och 7 % av kvinnorna, är utlänningar. De är huvudsakligen skandinaver och finns till största delen i storstäderna. Ande—
len utlänningar är mindre i den slutna än i den öppna vården.
Födelseorten är för ca två tredjede- lar av männen landskommun, köping eller mindre stad. En femtedel är född i storstäder, en tiondel i andra städer med över 50 000 invånare. 4 % är föd- da i utlandet.
Boendeorten är för merparten av an- staltsklientelet de större städerna. I samtliga städer med över 50000 in- vånare bor eller vistas 61 % av män- nen och 84 % av kvinnorna. Motsvaran- de andel av totalbefolkningen är 29 %. Inflyttningen till storstäder är betydan- de. Tre fjärdedelar av männen och nio tiondelar av kvinnorna har under den senaste tvåårsperioden varit bosatta i hemortskommunen. Av männen har 19% flyttat mellan två eller flera kom- muner och 4 % fört ett kringflackande liv.
Nära 20 % av anstaltsklientelet har haft mera än en uppväxtmiljö, vilket torde vara en betydligt högre siffra än för normalbefolkningen. Av männen med en uppväxtmiljö har 8 % föräld- rar som skilt sig, medan andelen ökar till 21 resp. 32 % för män med två resp. tre eller flera uppväxtmiljöer. Genom- snittligen har skilsmässa mellan föräld- rar förekommit för var tionde klient. Ungefär tre personer av fyra har haft båda föräldrarna som uppfostrare. Av det manliga frivilligklientelet vid de all— männa anstalterna är andelen endast 64 %. Alkoholmissbruk hos uppfostrare förekommer i stor utsträckning. Sådan uppväxtmiljö har var femte man och var tredje kvinna haft. Särskilt vanligt har det varit hos föräldrar som skilt sig (45 %).
De anstaltsvårdade männen och kvinnorna består sålunda till mycket stor del av ensamstående individer av vilka en stor del vuxit upp i olämplig miljö, har upplösta äktenskap bakom
sig eller eljest drabbats av personliga misslyckanden. Detta liksom missbru- karens svåra sociala situation borde därför i flertalet behandlingssituatio— ner rörande denna klientelgrupp mera än vad som är fallet accepteras som ut- gångspunkt vid inledandet av behand— lingsåtgärder. Målsättningen skulle där- med bli mera rimlig och inte som nu främst avse att »återföra» människor till »ett nyktert liv», vilket i den akuta vårdsituationen ofta framstår som både orealistiskt och ouppnåeligt.
Inte mindre än 42 % av männen och 32 % av kvinnorna saknar fast bostad. Förhållandet är gynnsammast för de in- tagna vid enskilda vårdanstalter och sämst för de frivilligt ingångna vid all- männa anstalter. Antalet bostadslösa bland samtliga som vid undersöknings- tillfället vårdades på anstalt kan upp- skattas till inemot 1 000, vilket är en mycket hög siffra som samtidigt illustre- rar att anstaltsvården bl. a. innebär en temporär lösning av bostadsproblemet.
Även när det gäller bostadens kvalitet är förhållandena bäst för de intagna vid de enskilda anstalterna och sämst för frivilligklientelet vid de allmänna anstalterna. Tre av fyra gifta äger eller förhyr bostad. Motsvarande siffror är för änklingar varannan, för frånskilda var fjärde och för de ogifta var femte. Betydligt större andel kvinnor än män sammanlever under äktenskapsliknan- de förhållanden medan männen i gen- gäld i större utsträckning sammanbor med föräldrar eller annan anhörig. En— dast 132 män (11 %) och 9 kvinnor (13 %) sammanbor med barn under 16 är. Män, som intagits på enskild anstalt sammanbor med barn i större utsträck— ning än övriga män.
Sex tiondelar av männen har en ut- bildning, bestående av endast folkskola eller grundskola. Endast en obetydlig del har erfarenhet av ytterligare teoretiska
studier. Andelen sådana är högst vid de enskilda vårdanstalterna och lägst för de tvångsintagna. Förhållandet är likartat beträffande den praktiska ut- bildningen. De gifta männen har högre utbildningsnivå än de ogifta. Kvinnor- na har bättre både teoretisk och prak- tisk utbildning än männen.
Anstaltsklientelets socio-ekonomiska gruppering liknar nämndklientelets. Inte mindre än ca 80 % av klientelet vid anstalterna eller lika stor andel som i nämndklientelet består av arbetare och anställda inom serviceyrken.
Yrkesfördelningen utmärkes av att de intagna vid de allmänna anstalterna har sådana manuella yrken som grov- och diversearhete, skogs- och flott- ningsarbete, är däck- och maskinman— skap, lager- och förrådsarbetare, stu- veriearbetare och lantarbetare. Vid de enskilda anstalterna är däremot sådana yrkesgrupper som verkstadsmekaniker, målare, montör- och maskinuppsättare, installations-, drift- och maskinelektri- ker och byggnadsträarhetare vanliga. En tredjedel av de enskilda anstalternas klientel och hälften av de allmänna anstalternas saknade arbete vid tid- punkten för intagningen. Två tredje- delar av kvinnorna (för tvångsintagna fyra femtedelar) saknade arbete. Insla- get av arbetsvårdande åtgärder är an— märkningsvärt lågt särskilt i storstäder- na.
Uppgifterna om anstaltsklientelets ekonomiska förhållanden grundar sig liksom för nykterhetsnämndsklientelet på aktuell sjukpenningklasstillhörighet. Av männen är en femtedel inte klass- placerade och en fjärdedel har en in- komst understigande 10200 kr. In- komst överstigande 21 000 kr. redovisas för 53% mot 19% för samtliga för- säkrade män i riket vid slutet av år 1964. I jämförelse med nämndklientelet har anstaltsklientelet betydligt sämre
inkomster. De vårdade vid de allmänna anstalterna har betydligt lägre inkoms- ter än klienterna vid de enskilda an- stalterna. Störst är skillnaden för in- komster över 21 000 kr., där för de en- skilda anstalterna redovisas fem gånger så stor andel. För kvinnorna saknas uppgift om klassplacering i mycket stor utsträckning. För övriga är in— komsterna låga. Betydande försörjnings- skyldigheter föreligger även för per— soner med små inkomster. Av män med mindre än 5 000 kr. i inkomst har 35 % försörjningsskyldighet i någon form, 6 % t. o. m. mot flera än en familj. Så- dan skyldighet föreligger dock i mindre utsträckning än för nykterhetsnämnds- klientelet. Den är störst för de intagna vid enskilda anstalter och minst för de frivilligt ingångna vid allmänna anstal- ter.
Av hustrurna (samboende) till de 231 män, som var gifta eller sammanbodde under äktenskapsliknande förhållanden arbetade 103 på heltid och 51 på del— tid. Hustrurna till klienterna vid de enskilda anstalterna förvärvsarbetade i större utsträckning än andra hustrur. När därtill lägges att endast intagna vid enskilda anstalter har sjukpenning under anstaltsvistelsen framstår skill- naderna i ekonomiskt avseende mellan klientelen vid de båda anstaltstyperna än mera markerade.
Av de 132 män, som sammanbor med barn under 16 år, har 80 (61 %) in- komster över 14000 kr. Av samtliga män saknar 46% (586 personer) ar- bete. Av dessa har en tredjedel försörj- ningsskyldighet av något slag.
Socialhjälp till klienten eller dennes familj förekommer i stor utsträckning. På enskild anstalt har en fjärdedel av männen och en tredjedel av kvinnorna fått sådan hjälp. Av de tvångsintagna har 55 % av männen och något större andel av kvinnorna fått socialhjälp.
_ :...—___.—
_ (* 3.4
Tidigare åtgärder av nykterhets— nämnd har för såväl män som kvinnor förekommit i mycket stor utsträckning. Nästan samtliga vårdade på allmän an- stalt och drygt fyra femtedelar av de vårdade männen på enskild har tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Även det Övervägande flertalet kvinnor har ti- digare varit aktuella hos sådan nämnd. En genomgående tendens är som väntat att anstaltsklientelet varit föremål för mera ingripande åtgärd än öppenvårds- klientelet. Drygt 60 % av samtliga män (83 % av de tvångsintagna) har tidigare vårdats på allmän anstalt. För 15 % låg den första vårdperioden minst 14 år tillbaka i tiden. Mera än en femtedel anstaltsdebuterade under åren 1956— 1960. Av de vid undersökningstillfället tvångsintagna vårdades endast 17 % på allmän anstalt för första gången. Mot- svarande siffra för frivilligt ingångna var 23 %. Vård på enskild anstalt under åren 1954—1964 har 28 % av samtliga män erhållit vid minst ett tillfälle. Nå- got mera än hälften av männen vårdades på enskild anstalt för första gången vid undersökningstillfället. Drygt en femte- del av de vårdade männen på enskild anstalt har tidigare vårdats på allmän, vilket visar att denna vårdform till nå- gon de] numera torde ersätta vård på allmän anstalt.
Drygt två tredjedelar av samtliga tvångsintagna män har tidigare under åren 1954—1964 vårdats på allmän an- stalt två eller flera gånger, vilket visar hur hög andelen »återfallsvård» är. Motsvarande siffra för de frivilligt in- gångna är 63 % och för dem som vår- das på enskild anstalt 12 %. 57 % av de tidigare tvångsintagna männen hade sin senaste vårdperiod 1964, alltså under det år då undersökningen genomfördes. Utsträckes tiden till att omfatta även är 1963 blir siffran hela 79 %. Fler-
talet av de män som erhåller anstalts- vård har sålunda tidigare under flera år och i många omgångar vårdats både inom anstaltssystemet och i den öppna vården. Eftersom samma personer till övervägande del ständigt återkommer i vårdsammanhang måste det ifrågasättas om vårdinslagen såväl inom den öppna som den slutna nykterhetsvården verk- ligen är ägnade att minska klientens missbruk och därmed reducera dennes vårdbehov eller att främja Nvl:s centra- la målsättning »att återföra individen till ett nyktert liv». Den höga frekven- sen återfall i missbruk bland de vårda— de illustrerar snarare bristen på vård och behandling i mer egentlig mening. Med undantag av vårdinslag i mera akuta situationer konfronteras klienten istället med den administrativa apparat som är uppbyggd runt gäHande nykter- hetsvårdslag. Tvångsmässig vård på all- män anstalt medför bl. a. för klienten att han mot sin vilja temporärt be- rövas möjligheten att använda alkohol samt att han dessutom skiljes från sina normala relationer till medmänniskor i samhället.
Även kvinnorna utgöres, om än i mindre grad än männen, till en be- tydande del av ett fast klientel mot vilket upprepade åtgärder vidtages. 40 % av samtliga har sålunda tidigare vårdats på allmän anstalt. 70 % av dessa hade vid undersökningstillfället senast vårdats på allmän anstalt under 1963 eller 1964.
llledicinsk/psykiatrisk behandling som har samband med alkoholmissbruk har förekommit oftare för anstaltsklien- telet än för klientelet vid nykterhets- nämnderna. Nära tre fjärdedelar (72 %) av männen och 88 % av kvinnorna har tidigare erhållit någon form av medi- cinsk/psykiatrisk vård. Ofta utnyttjas flera olika behandlingsalternativ av samma person. Den vanligaste behand-
lingsformen är poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare (män 42 %, kvinnor 61 %). Vård på psykiatrisk klinik eller avdelning har förekommit för 14 % av männen och 13 % av kvinnorna. En mycket vanlig vårdform är också vård på mentalsjuk- hus, vilket 40 % av samtliga män och 57 % av samtliga kvinnor erhållit.
Undersökningsmaterialet visar sålun- da att många i anstaltsklientelet är iden- tiska med de personer som i samband med alkoholmissbruk erhåller vård på mentalsjukhus, psykiatriska kliniker och alkoholkliniker. Det är nästan lika vanligt att under en tioårsperiod ha er- hållit vård på psykiatrisk klinik (män 45 %) eller mentalsjukhus som att ha vårdats på allmän anstalt för alkohol- missbrukare (män 51 %). Närmare en sjättedel av de män som hade sin se- naste vårdperiod på allmän anstalt 1964 vårdades detta år även på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus.
Även vård på enskild anstalt och sjuk- husvård har ofta alternativt förekom- mit. Sålunda har 42 % av männen på enskild anstalt erhållit psykiatrisk sjuk- husvård under tiden 1954—1964. En femtedel av de män som vårdades på enskild anstalt 1964 har även samma år erhållit psykiatrisk sjukhusvård.
Kvinnorna som i mindre utsträckning än männen tidigare vårdats på anstalt har i gengäld i högre omfattning er- hållit medicinsk/psykiatrisk behandling samt vård på mentalsjukhus. Vidare kan nämnas att klienter som har utbildning utöver folkskola har i större utsträck— ning erhållit medicinsk/psykiatrisk värd än den som saknar sådan utbildning.
Trots att anstaltsvård och psykiatrisk sjukhusvård ofta alternerar finns det anledning att påpeka att någon större samordning av behandlingsinslagen ej förekommer. Undersökningen visar att endast en begränsad del av anstalts-
klientelet har direkt före intagningen vårdats på sjukhus. Orsakerna till från- varon av samordnad vård torde vara olika lagstiftning, organisation och hu— vudmän samt skilda behandlingsmeto- der och intagningsgrunder.
Frekvensen fylleriomhändertaganden är mycket hög. Inte mindre än 91 % av samtliga män (samma siffra som för nämndklientelet) har vid minst ett tillfälle omhändertagits för fylleri. Mot- svarande andel för kvinnorna är 82 %. En tredjedel av samtliga män och 17 % av kvinnorna har omhändertagits mera än 20 gånger. Vårdade på allmän an- stalt har betydligt högre fyllerifrekvens än de som vårdats på enskilda anstal- ter. Andelen icke-fyllerister är ungefär lika stor (8 %—9 %) i alla kommun- typer. Andelen med 21 eller flera om- händertaganden för fylleri är högst i storstäderna, särskilt i Göteborg (54 %), medan Stockholm har 37 %, Malmö 36 % och övriga kommuntyper mellan 26 och 31 %. De gifta männen har lägre fyllerifrekvens än övriga civilstånds— grupper. De som har utbildning utöver folkskola har likaså lägre fyllerifrekvens än de som ej har påbyggnadsutbildning utöver folkskola.
Relativt stora skillnader föreligger beträffande fyllerifrekvensen mellan olika socio-ekonomiska grupper. Sålun- da förekommer bland klienter med 21 eller flera fyllerianmärkningar endast 2 % tjänstemän mot 82 % som kan ru- briceras som arbetare med manuellt ar- bete eller anställda inom serviceyrken.
Ett starkt samband föreligger vidare mellan många Vårdperioder på allmän vårdanstalt och fylleri. Något sådant samband föreligger däremot ej mellan hög frekvens psykiatrisk sjukhusvård och fylleri.
Vårdanstalternas klientel _— i syn— nerhet bland männen —— utgöres i myc- ket hög grad av personer med aktuella
fyllerianmärkningar. 71 % av de män som omhändertagits för fylleri minst en gång har omhändertagits så sent som knappt två år före undersökningstill- fället. Andelen är högst (84 %) bland de tvångsintagna. Detta har samband med att fylleriomhändertagandet oftast i sig är orsak till att ärendet aktualiserats hos nykterhetsnämnden. Så är även för- hållandet med tvångsintagningarna på allmän vårdanstalt där hela 22 % för- utom på grundval av hemfallenhetsin- dikationen t. ex. tagits in i anledning av upprepat fylleri. Både då det gäller ärendenas aktualisering vid nykterhets- nämnden som i fråga om tvångsintag- ning av människor på vårdanstalt måste det ur behandlingssynpunkt vara olyck- ligt att bedriva vård enbart på grundval av att vederbörande gjort sig skyldig till fylleri. Vård bör så länge det inte är fråga om farlighet rimligen bedrivas utifrån förutsättningen att ett indivi- duellt behandlingsbehov föreligger. Undersökningens uppgifter när det gäller klientelets kriminalitet är ej helt fullständiga beroende på att anstalter- na liksom nykterhetsnämnderna som lämnat uppgifterna vanligen endast har kännedom om en begränsad del av den faktiska kriminaliteten och ingen möj- lighet att själva kontrollera uppgifterna i kriminalvårdsstyrelsens straffregister. Så vitt framgår har omkring hälften av samtliga män vid minst ett tillfälle varit föremål för rättslig åtgärd. När- mare två tredjedelar av de dömda män- nen har undergått frihetsstraff medan den maximala påföljden för återstoden varit åtalseftergift, bötesstraff, villkor- lig dom eller straffriförklaring. Vid kontroll i kriminalvårdsstyrelsens re— gister av var tionde man i materialet har det framkommit att 57 % var kän- da i registret i anledning av villkorlig dom, straffriförklaring eller frihets- straff. Utredningens egen siffra, 44 %,
är sålunda för låg för de nämnda for- merna av kriminalitet.
Andelen kriminellt belastade stiger mot mera ingripande vårdform och ut- gör 77 % av de tvångsintagna. Andelen straffade är högre i de yngre ålders- grupperna än i de äldre. Frekvensen är vidare högst i storstäderna och lägst i andra städer med över 50 000 invåna- re. Liksom ifråga om fylleriet är de gifta männen samt änklingarna mindre belastade än övriga civilståndsgrupper. Av män med enbart folkskola är 39 % frihetsstraffade mot 25 % av dem som har påbyggnadsutbildning utöver folk- skola. Andelen kriminellt belastade ökar vidare kraftigt med ökande antal vård- perioder på allmän anstalt. Ett klart samband finns även mellan många fyl- lerianmärkningar och hög frekvens kri- minalitet. I motsats till vad som gäller för fylleriet är kriminaliteten mera säl— lan aktuell. Endast 16 % av männen har begått sin senast kända kriminella handling under två-årsperioden närmast före undersökningstillfället. Kvinnorna har i mindre grad än männen blivit fö- remål för rättslig åtgärd till följd av kriminellt beteende.
Den pågående anstaltsvården har stu- derats ur några olika synvinklar i syfte att erhålla material för en diskussion dels kring nykterhetsvårdslagens och anstaltsstadgans tillämpning dels kring anstaltsvårdens innehåll och betydelse för den enskilde.
Nvl innehåller detaljerade bestämmel— ser om intagningsförfarandet. Regler- na om tvångsintagning hade i under- sökningsmaterialet tillämpats för hela 81,5 % av de vårdade på allmän an- stalt. Flertalet av de vårdade är så- lunda föremål för administrativa fri- hetsberövanden enligt gällande Nvl. Även under vistelsen på anstalten är den tvångsintagne liksom för övrigt även den frivilligt ingångne underkastad
vissa ordningsföreskrifter som bl. a. finns angivna i anstaltsstadgan (SFS 1955: 428). Dessa föreskrifter gäller bl. a. ifråga om handhavandet av pen- ningmedel tillhörande den intagne, cen- sur av brev, tillstånd att ta emot besök, disciplinära åtgärder såsom inskränk- ningar i förmåner, isolering, överflytt- ning till annan anstalt etc. Förlängning av Vårdtid, som av den enskilde klien- ten också ofta uppfattas som en discipli- när åtgärd behandlas dock i Nvl.
Polismyndigheten har varit anmälare till nykterhetsnämnd för nära en tred— jedel av de tvångsintagna. Hustrun eller annan anhörig har aktualiserat 15 % av de ärenden där tvångsintagning till- gripits. Drygt en fjärdedel av de an- staltsvårdade männen har själva tagit initiativet till den undersökning eller åtgärd som legat till grund för anstalts- vården. Bland de tvångsintagna har endast 4 % själva tagit initiativet till kon- takten med nykterhetsnämnden. Hälften av dem som vårdats på enskild anstalt är självanmälda. Nära tre fjärdedelar av de frivilligt ingångna på allmän an- stalt har själva tagit initiativet till ären- dets aktualisering, vilket torde samman- hänga med att ett trängande vårdbehov förelegat och med denna klientkategoris oftast synnerligen prekära sociala si- tuation. Annan person eller institution är anmälare för drygt en femtedel av de tvångsintagna. Betydande skillnader fö- religger mellan olika storstäder och mel- lan olika kommuntyper ifråga om fre- kvensen självanmälda.
Utgår man ifrån att en hög andel som själva tagit initiativ till vården i någon utsträckning torde illustrera ett visst förtroende för vården samt dessutom utgör en väsentlig förutsättning för en effektiv vård, finner man att kommun- typen andra städer med över 50 000 in- vånare därvid lyckats bäst med 38 % medan landskommunerna har den lägsta andelen, 24 %.
Nära en tredjedel av de frivilligt in— gångna männen var före intagningen på anstalt inte föremål för någon åtgärd från nykterhetsnämndens sida, vilket torde visa att nykterhetsnämnderna ganska ofta effektuerar begäran från tämligen nedgångna klienter att ome- delbart erhålla frivillig anstaltsvård, utan att dessförinnan ha gjort försök med behandlingsåtgärder i den öppna vården.
Undersökningsresultaten visar vida— re att ett betydande antal klienter tvångsintagits på allmän vårdanstalt, i flertalet fall i många omgångar och un- der mycket lång tid utan att någon ge- nomgående förnyelse av intagnings— handlingarna eller nytt beslut om in- tagning kommit till stånd. För nära hälften av de tvångsintagna männen har läkarintyget tillkommit ett år eller mera före undersökningsdagen, för 11 % för så länge sedan som fyra till åtta år. Detta får anses anmärkningsvärt sett ur synpunkten att lagstiftarna strävat efter att motverka att återhämtning och där- med tvångsintagning kommer till stånd på grundval av alltför gamla och in- aktuella informationer om den intag- ne.
Bland de indikationer som legat till grund för intagningen dominerar indika- tionen hjälplöshet (28 %). För enbart fylleri redovisas en så hög andel som 22 %, vilket innebär att beslutet om tvångsintagning förutom hemfallenhets- indikationen ej har grundats på någon egentlig vårdindikation utan endast på förutsättningen att klienten under den senaste tvåårsperioden har befunnits skyldig till minst tre fylleriförseelser. I sammanhanget kan nämnas att fylleri- indikationen inte sällan dessutom an- vändes som sekundär indikation både vid förstagångsintagning och vid åter- intagning på allmän vårdanstalt enligt 55 & Nvl. För var tionde tvångsintagen man har farlighetsindikationen åbero-
pats och i drygt hälften av fallen i kom- bination med annan indikation. Grup— pen farliga är sålunda till sin storlek relativt begränsad bland de tvångsin- tagna. Av de tvångsintagna männen som sammanbor med barn under 16 år har 11 % (åtta personer) tagits in på grund av farlighet för annan eller för eget liv.
Med hänsyn tagen till betydelsen av att de vårdbehövande alkoholmissbru- karna bereds möjlighet att upprätthål- la kontakten med sina anhöriga och öv- riga närstående är det anmärknings- värt att så många anstaltsvårdade ge- nom bl. a. de geografiska avstånden mellan hemorten och anstalten avskär- mas eller isoleras från sin vanliga miljö. Inte mindre än drygt två tredjedelar av de tvångsintagna männen och tre fjärde- delar av kvinnorna har mer än 20 mil till hemorten.
Anstaltsvårdade betros i mycket li- ten utsträckning att själva vid intag- ningen resa till anstalten. Endast 17 % av männen på de enskilda anstalterna inställde sig själva utan eskort. Två tredjedelar av de tvångsinstagna såväl män som kvinnor inställdes genom po- lisens försorg medan tjänstemän eller förtroendemän ledsagade huvudparten av klienter som skulle till enskilda an- stalter och de som frivilligt skulle vår- das på allmänna.
När det gäller de intagnas arbetspla— cering eller sysselsättning under an- staltsvistelsen har handräckningsarhe- tet en framskjuten plats. Ungefär en tredjedel av de frivilligvårdade männen placeras i sådan sysselsättning. Bland de tvångsintagna dominerar verkstads- och byggnadsarbete (29 %).
Mot bakgrunden av att intagning på vårdanstalt huvudsakligen skall utgöra vård och rehabilitering av den en- skilde förtjänar det att framhållas att många fråntages möjligheterna att själva fullgöra sina ekonomiska skyldigheter
under anstaltsvistelsen. Detta gäller i synnerhet beträffande de män som vår- das på allmän anstalt. Av de tvångs- intagna männen har sålunda 43 % ut- gifter i hemorten. Flertalet får dem täckta genom social- eller nykterhets- nämnd. Hälften av männen på de en- skilda anstalterna beräknas ha en vä- sentligt bättre ekonomi efter anstalts- vistelsen, vilket å andra sidan illustre- rar riskerna för att detta förhållande skall utgöra ett alltför väsentligt inslag i klienternas motivering för vård på så- dan anstalt.
Undersökningen har visat att stora svårigheter föreligger att diagnostisera klientelet på vårdanstalterna. Sålunda har hälsotillståndet angetts såsom ovisst för nära en tredjedel av de manliga klienterna på de enskilda anstalterna samt för 15 % av de frivilligt ingångna och drygt en femtedel av de tvångsin- tagna på de allmänna. Dessa siffror tor— de delvis illustrera förhållandet att åt— skilliga klienter vid anstalterna är otill- räckligt penetrerade ur medicinsk och psykiatrisk synpunkt. Gruppen enbart somatiskt sjuka är ungefär lika stor (25—29 %) i samtliga typer av anstalts- vård, medan de enbart psykiskt sjuka är högst bland frivilligt vårdade (27 %) och lägst bland klienterna på enskild anstalt (15 %). Bland de psykiska sjukdomstillstånden dominerar psykiska abnormiteter av olika slag (18% av samtliga män, 36 % av samtliga kvin— nor). Den vanligaste somatiska sjuk- domsgruppen bland männen är skelet— tets och rörelseorganens sjukdomar (7 %). Vård på sjukvårdsinrättning un- der pågående anstaltsvård förekommer nästan inte alls (3 % av männen).
Ett samband föreligger mellan korta avstånd till hemorten och många kan- takter med övervakare eller nykterhets- nämnd samt anhöriga. Drygt en tredje- del av alla män har under anstalts-
vistelsen ej haft någon form av kontakt med anhöriga eller vänner i hemorten. Direkt kontakt vid besök har förekom- mit endast för 14% (kvinnor 39 %). Att så få kontakter med anhöriga före- ligger, får anses anmärkningsvärt, om man i vårdarbetet avser att stärka och upprätthålla de relationer till vänner och anhöriga som den enskilde alko- holmissbrukaren fortfarande har. Mera än 85 % av männen på allmän anstalt har inte haft en enda tillfällig permis- sion under intagningstiden.
En tredjedel av de tvångsintagna männen är övervägande negativa i sin inställning till vården, 37 % är indiffe- renta eller ambivalenta och 29 % över- vägande positiva. Flertalet av de tvångs- intagna torde uppfatta vistelsen på an- stalten icke såsom vård utan som för- varing eller »straff». Ju flera vårdperio- der på allmän anstalt desto högre an- del negativa redovisas. En negativ in- ställning till vården är vidare i påtag- lig grad förenad med hög frekvens av- vikningar från anstalten under pågåen- de vårdperiod. Andelen avvikningar ökar också med längre vistelsetid. ök- ningen är särskilt markant då vistelse- tiden uppnått 21 veckor (fem månader) eller mera, vilket talar för att så långa vårdtider åtminstone för en del av klien- telet inte bör tillämpas.
Andelen övervägande positiva till vår- den är som väntat väsentligt högre för vårdade på enskild anstalt (85 %) och frivilligt vårdade på allmän (68 %) än för de tvångsintagna.
Disciplinära åtgärder som bl. a. in- skränkning i förmåner, isolering m. 111. har vidtagits mot 12 % av de tvångs— intagna männen och 13 % av de tvångs- intagna kvinnorna. Sådana åtgärder har vidtagits även mot 3 % av de frivilligt ingångna männen på allmän anstalt. Åt— gärderna är vanligare bland yngre än bland äldre. Över en femtedel i ålders-
gruppen 30—34 år har varit föremål för disciplinär "åtgärd. Tillgripandet av disciplinära åtgärder mot människor soul av samhället skall beredas vård för sitt alkoholmissbruk framstår som mycket diskutabelt och kan i dagens situation —— trots att det är i full överensstämmelse med gällande lag— stiftning (anstaltsstadgan) —— endast uppfattas som en kvarleva från ett ti- digare tillämpat tänkesätt ifråga om hur människor med alkoholproblem bör be- handlas. En enligt modern socialvårds- metodik grundläggande förutsättning för att en gynnsam behandlingssitua— tion mellan klient och socialarbetare (eller annan befattningshavare) skall kunna komma till stånd är att den en- skilde klienten beredes möjlighet till en god känslomässig kontakt med social- arbetaren. En generell förutsättning för att detta skall kunna komma till stånd är att klienten i princip har kontinuer— lig kontakt med en och samma socialar- betare/nykterhetsvårdare på anstalten. Denna behandlingsförutsättning kan en— ligt undersökningen endast delvis upp- fyllas. För 70 % av samtliga män och 64 % av kvinnorna har den huvudsak- liga kontakten på anstalten kunnat upp- rätthållas med endast en tjänsteman. Drygt en fjärdedel av de manliga klien- terna på allmän anstalt har dock haft den huvudsakliga kontakten med två olika befattningshavare under pågående vårdperiod. För 12 % av de tvångsin- tagna männen handhades den huvudsak- liga kontakten av minst tre personer, vilket ur behandlingssynpunkt måste anses mycket otillfredsställande även om man beaktar ofrånkomliga personal- byten beroende på semestrar, sjukdom m. m.
När det gäller planering av eftervår- den visar undersökningen, att allvar— liga svårigheter föreligger att för de anstaltsvårdade skapa rimliga sociala
förhållanden för att en rehabilitering av den enskilde överhuvudtaget hjälp- ligt skall kunna lyckas. Drygt hälften av de tvångsintagna männen beräknas sålunda få lämna anstalten utan att ha sin bostadsfråga tillfredsställande löst. Så mycket som 17 % kan inte ens räk- na med någon form av tillfällig bostad vid avgången från anstalten, vilket får betraktas som synnerligen anmärknings- värt, särskilt mot bakgrunden av att vistelsen på anstalten för flertalet av de i undersökningen deltagande klien- terna avslutas under vinterhalvåret. För 7 % av de frivilligt ingångna på all— män anstalt och 5 % av vårdade på en- skild anstalt kan bostadsfrågan sanno— likt ej heller lösas. Tillfällig bostad kan sannolikt anskaffas för 27 % av de vår- dade på enskild anstalt och 39 % av frivilligt vårdade på allmän. De största svårigheterna föreligger för klienter hemmahörande i Stockholm. Mera än hälften av dessa beräknas ej kunna få sin bostadsfråga tillfredsställande löst. 14 % kan inte ens få en tillfällig bo- stad. För klientelet från Göteborg är denna senare siffra så hög som 18 %. Nära hälften av dem som vårdats 16 eller flera perioder på allmän vårdan- stalt bedömes ej ens få en tillfällig bo- stad, vilket visar under vilka förhål— landen denna kategori av återfallsvår- dade tvingas leva.
Arbetsplacering eller vårdbehov in— för försökspermission eller utskrivning har även bedömts av personalen vid an- stalterna. Ungefär hälften av alla män beräknas efter anstaltsvistelsen kunna erhålla någon form av anställning i öpp- na marknaden. För omkring en tredje- del anses olika arbetsvårdande inslag vara lämpliga. Behov av långtidsvård på särskild vårdanstalt för sådan värd,
mentalsjukhus, ålderdomshem etc. anses föreligga för 2 % av männen på de en- skilda anstalterna, 9 % av de frivilligt ingångna och en femtedel av de tvångs- intagna. Flertalet eller två tredjedelar av de män som ansetts vara i behov av mera varaktig vård, har bedömts böra vårdas på särskild anstalt för långtids- vård av kroniska alkoholmissbrukare. 12 % har bedömts vara i behov av in- tagning på särskilt ålderdomshem/vård- hem för alkoholmissbrukare eller mera vårdkrävande personer. Antalet perso- ner som föreslagits varaktig vård upp- går till 165 män och 13 kvinnor, vilket är 13 respektive 19 % av i undersök— ningen deltagande personer. Om man utgår ifrån att antalet vårdade personer under ett helt år är två å tre gånger så stort som antalet klienter vid undersök- ningstillfället skulle detta innebära att 700—1 000 personer skulle vara i behov av mera varaktigt omhändertagande första året.
Avslutningsvis må framhållas att re- sultaten av undersökningen om vårdan— stalternas klientel allvarligt har aktua- liserat frågan om anstaltsvårdens effek- tivitet och betydelse för den enskilde. Anstaltsvården löser ofta temporära bo- stadsproblem. Otvetydigt är vidare att anstaltsvården har inslag av för den enskilde passiviserande natur och att frihetsberövandena och de disciplinära åtgärderna har till följd att vården av många torde uppfattas varken som till- räckligt attraktiv, humanitär eller effek- tiv. Detta torde främst gälla de klientel- grupper som i mera realistisk mening är behandlingsbara men även den ka- tegori klienter som är mer eller mindre kontinuerligt omhändertagen till följd av mycket avancerat alkoholmissbruk.
KAPITEL 11
Inackorderingshemmen
Bakgrund, metodik m.m..
I kapitel 4 redogöres för nuvarande vård- och behandlingsresurser beträf- fande inackorderingshem. I kapitel 8 re— dovisas tillgång, behov och planer rö- rande inackorderingshem och över- gångshem. Med hänsyn till den kraftiga utökningen av platsantalet under se- nare år och hemmens betydelsefulla ställning i vårdorganisationen har ut- redningen ansett det angeläget att därut- över undersöka hemmens beläggning, formerna för intagning samt införskaffa vissa uppgifter om klientelet.
Undersökningen, som är en tvär- snittsundersökning, begränsades att gå]- la endast ett fåtal frågeställningar. Det- ta framstod som nödvändigt dels med hänsyn till föreståndarnas arbetssitua- tion vid hemmen och dels på grund av angelägenheten att inom rimlig tid re- dovisa hela utredningsuppdraget. An- talet frågor begränsades till nio och ur- valet gjordes till viss del för att möj— liggöra vissa jämförelser med resulta- ten av utredningens övriga undersök- ningar. Sammanställandet av svaren an- förtroddes föreståndaren vid respektive hem, varvid svaren för samtliga klien- ter sammanfördes till ett formulär (bi- laga 11.1, del II).
I samband med undersökningens upp— läggning skedde överläggningar med so- cialstyrelsen och några större nykter- hetsnämnder.
Undersökningen avsåg förhållandena
onsdagen den 15 juni 1966 klockan 08.00 (bilaga 11.2, del II). Sedan svaren kommit utredningens kansli tillhanda bearbetades de manuellt.
Inackorderingshemmens läge i lan- det framgår av kartan på sidan 442. I samband med redovisningen av ta- bellmaterialet göres vissa jämförelser med andra klientelgrupper. Dessa jäm- förelser grundar sig således på under- sökningar, som utförts vid olika tid- punkter vilket bör observeras.
Beläggningsförhållanden
I tabell 11.1 redovisas den vid under- sökningstillfället aktuella beläggningssi- tuationen.
Antalet inackorderingshem var vid undersökningstillfället 25 med ett sam- manlagt platsantal av 411. De fördelade sig på 21 orter. Detta innebär en ökning sedan 1 januari 1966 med två hem och 18 vårdplatser. Det bör också på- pekas att ett av inackorderingshemmen, Hamra, på 30 platser (21 belagda) är ett övergångshem. Ett hem med 16 plat- ser utgör inackorderingshemmet för kvinnor i Stockholm.
De belagda platserna uppgick till 295, vilket utgör en medelbeläggning på 71,8 %. Som jämförelse kan nämnas att medelbeläggningen under hela är 1964 var 70,5 % (kapitel 4).
De olika inackorderingshemmen var vid undersökningstillfället mycket ojämnt utnyttjade. Spridningen redo— visas i tabell 11.2.
Tabell 11.1. Beläggningssilualionen vid inackorderingshemmen den 15/6 1966
Inackorderingshem Antal platser Belagda platser Beläggning i % Inackorderingshemmet för kvinnor,
(Hornsg) Stockholm ................ 16 10 63 Inackorderingshemmet i Bandhagen,
Stockholm ......................... 60 41 68 Hamra övergångshem, Tullinge ........ . 30 21 70 Nybohovshemmet, Stockholm .......... 27 25 93 Inackorderingshemmet Andersberg, Sö-
dertälje ........................... 13 S 62 Fjällnäshemmet, Sundbyberg .......... 11 7 64 Gottsundahemmet, Uppsala ............ 10 10 100 Inackorderingshemmet Gretaborg, Es-
kilstuna ........................... 13 9 69 Gustavsbergshemmet, Norrköping ...... 12 6 50 Hamnbrohemmet, Norrköping ......... 13 13 100 Inackorderingshemmet, Finspång ....... 4 1 25 Augustbergsgården, Linköping ......... 14 10 71 Österängsgården, Jönköping ........... 12 10 83 Inackorderingshemmet Lindesberg, Kal—
mar ............................... 10 9 90 Bellevuehemmet, Malmö .............. 28 15 54 Rörsjögården, Malmö ................. 21 14 67 Inackorderingshemmet Örelid, Hälsing-
borg .............................. 15 6 40 Inackorderingshemmet Piletorp, Lund. . . 12 6 50 Älvsborgshemmet, Göteborg ........... 20 20 100 Klingarekullen, Borås ................. 11 11 100 Rönngården, Karlstad ................ 13 8 62 Hjelmgården, Örebro ................. 12 8 67 Skrantahemmet, Karlskoga ............ 8 S 100 Bergvillan, Västerås .................. 12 6 50 Islandshemmet, Gävle ................. 14 13 93
Samtliga 411 295 71,8
Vart femte hem hade således samtliga platser belagda. Ytterligare tre hem ha- de en beläggning som översteg 90 %, medan tre hem var belagda till 70— 89 %. Vissa hem var emellertid mycket dåligt utnyttjade. Detta gällde i synner- het två, som inte ens var halvbelagda. Ytterligare 12 hem hade en beläggning understigande 70 %. Inackorderings- hemmet för kvinnor hade 10 platser av 16 belagda, vilket motsvarar en belägg- ningsgrad av 63 %.
För att ytterligare undersöka utnytt- jandet av inackorderingshemmen har utredningen inhämtat statistik över be- läggningen för hela är 1966. Under det— ta år var antalet vårddagar 112 221, vil- ket motsvarar en beläggningsgrad av
72,7 %. Förutom för under året startade hem varierade beläggningsgraden från 99,4 % för Klingarekullen i Borås till 48,1 % för Finspångs inackorderings- hem och 51,2 % för Piletorp i Lund. Över 90 % hade två hem, 70—89 % 14 hem samt under 70 % 9 hem.
Tabell 11.2. Beläggningens spridning
Beläggningi % Antal hem
— 49 ............. 2 50— 59 ............. 4 60— 69 ............. 8 70— 79 ............. 2 80— 89 ............. 1 90— 99 ............. 3 100 ................. 5
Karta 11.1. Inackorderingshem för alkoholmiss— ('s. brukare den 15/6 1.966 ) '
kö in .Lin öpi g " 9
. Inackorderingshem för alkoholmissbrukare
I ntagningsorsaker
I undersökningen ingick att kartlägga orsakerna vid sidan av alkoholproblem till intagningarna på hemmen. Resulta- ten redovisas i tabell 11.3. Som fram- går av alternativen i tabellen kan flera intagningsorsaker ha varit samtidigt gällande. Dock har endast den huvud- sakliga intagningsorsaken angivits.
Av det undersökta manliga vårdklien- telet var endast en obetydlig del (4 %) personer, som bodde vid hemmen till följd av utfärdade lydnadsföreskrifter av nykterhetsnämnd, länsstyrelse eller vårdanstalt. I 3 % av fallen utgjorde fri— tidsproblem intagningsorsak, medan drygt var tionde hade intagits på grund av konflikt i äktenskapet eller med sam- boende.
För 7 % var intagningen ett vårdal- ternativ till intagning på enskild eller allmän vårdanstalt. För hela den reste- rande delen (74 %) utgjorde bostads- problem intagningsorsak. Ytterligare en gång dokumenteras således bostadsfrå- gans centrala betydelse för vården av nykterhetsvårdsklientelet.
Gå var tredje intagen utgjordes såle- des av personer som utan samband med avgång från vårdanstalt eller annan vårdinrättning likväl hade bostads- problem. En ännu större grupp bestod av personer med bostadsproblem, som omedelbart före intagningen på hem- met erhållit vård vid vårdanstalt eller annan vårdinrättning (42 %).
Av de kvinnliga intagna hade ingen lydnadsföreskrift att bo på inackorde— ringshem. I ett fall utgjorde intagnings— orsaken konflikt i äktenskapet eller med samboende, medan samtliga övriga var intagna på grund av bostadsproblem. För den övervägande delen av dessa förelåg bostadsproblemet efter vård på anstalt eller annan vårdinrättning.
I nremitterande organ
Ett flertal institutioner eller personer kan tänkas ha tagit initiativet till in- tagningen vid inackorderingshem. Detta redovisas i tabell 11.4.
Den i särklass största gruppen ut- gjordes av dem som inremitterats av nykterhetsnämnd. När det gäller män-
Tabell 11.3. Huvudsaklig intagningsorsak förutom alkoholproblem i %
Män Kvinnor Intagningsorsak Ant. % Ant. %
A. Lydnadsföreskri/l att bo på inackorderingshem 1. Föreläggande av nykterhetsnämnd eller länsstyrelse i
samband med anstånd med verkställighet av beslut
om inta gning på allmän vårdanstalt ............... 2 1 — — 2. Föreläggande av allmän vårdanstalt i samband med
försökspermission eller utskrivning ................ 9 3 — B. Annan orsak —— enligt nedan — om lydnadsföreskrift ej
föreligger 3. Bostadsproblem utan samband med avgång från
vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller annan vård- inrättning ..................................... 91 32 2 20 4. Bostadsproblem efter vård på anstalt för alkohol—
missbrukare eller annan vårdinrättning ............ 119 42 7 70 5. Fritidsproblem ................................. 10 3 —— — 6. Konflikt i äktenskapet eller med samboende ........ 35 12 1 10 7. Vårdalternativ till intagning på enskild eller all-
män vårdanstalt för alkoholmissbrukare .......... 19 7 —— —
Summa 285 100 10 100
Tabell 11.4. Inremitierande organ i %
Män Kvinnor Organ Ant % Ant. | % Nykterhetsnämnd ................................ 189 66 9 90 | Rådgivningsbyrå ................................. 16 6 1 10 Vårdanstalt ...................................... 30 10 —— Annan institution (alkoholpoliklinik, socialnämnd, lä- kare etc.) ...................................... 34 12 _ — Klienten själv direkt hos föreståndaren och/eller hem- met ........................................... 16 6 _ —— Summa 285 100 10 | 100
nen hade nämnderna i inte mindre
Av de manliga intagna kom drygt 80
än två fall av tre tagit initiativet till intagningen. Det bör i sammanhanget uppmärksammas, att klienten härvid själv ibland kan ha tagit det första ini- tiativet, som sedan vidarebefordrats av vederbörande tjänsteman. I 12% av fallen var annan institution eller person såsom t. ex. alkoholpoliklinik, social- nämnd eller läkare initiativtagare. Var tionde person hade inremitterats av vårdanstalt. För 6 % var rådgivnings- byrå inremitterande organ. I lika stor utsträckning hade klienten själv tagit det direkta initiativet. ,
Av de kvinnliga intagna hade nio in- remitterats av nykterhetsnämnd och en av rådgivningsbyrå.
Vistelsesituation
För de intagnas vistelsesituation ome- delbart före intagningcn redogöres i ta- bell 11.5.
(30 %) från vårdanstalt för alkohol- missbrukare. Från olika Sjukvårdsinrätt- ningar kom också ett stort antal. Inte mindre än 18 % hade sådan bakgrund. Däremot hade endast tre intagna krimi- nalvårdsanstalt som närmast föregående vistelsesituation.
Övriga boende som består av klienter i öppenvården utgjorde drygt hälften av hela antalet.
Av kvinnorna kom fyra från anstalt, tre från sjukvårdsinrättningar och tre från öppenvården.
Vid övergångshemmet Hamra kom sex personer från enskild, tre från erkänd och tre från statlig vårdanstalt. I övrigt hade fyra vistats på Sjukvårdsinrättning och fem kom från öppenvården. Således hade 75 % av de boende vid övergångs— hemmet Hamra tidigare erhållit någon form av sluten vård mot varannan vid samtliga inackorderingshem.
Tabell 11.5. Vislelsesitualion omedelbart ( 0—7 dagar) före intagningen i %
Män Kvinnor Vistelsesituation Ant. % Ant. %
Enskild vårdanstalt ............................... 34 12 1 10 Erkänd » ............................... 42 15 1 10 Statlig » ............................... 10 3 2 20
Sjukvårdsinrättning (mentalsjukhus, psyk. klin., alk.- klin., sanatorium, med. klin. o. liknande) ........... 50 18 3 30 Kriminalvårdsanstalt ............................. 3 1 —— —— Övriga .......................................... 146 51 3 30 Summa 285 100 10 100
Pågående nykterhetsvårdande åtgärd För 290 av de 295 intagna vid inackor- deringshem pågick nykterhetsvårdande åtgärd. Resterande fem fanns upptagna i nämndens register men hade vid in- ackorderingshemsvistelsen inte aktuali- serats inom nämnden. Fördelning på olika åtgärder redovisas i tabell 11.6.
Någon nykterhetsvårdande åtgärd, som klart dominerar i det manliga mate— rialet, finns inte. De intagna var för- delade på hela skalan åtgärder. Vissa av åtgärderna förekom endast i ringa utsträckning. Detta var således fallet med Övervakning i samband med an- stånd med verkställighet av intagnings— beslut enligt 36 5 nykterhetsvårdslagen, vilken grupp omfattade 3 %. Flera andra nykterhetsvårdande åtgärder om- fattade även vardera under 10 % av de intagna. Detta gällde t. ex. pågående ärende vid nykterhetsnämnds rådgiv- ningsbyrå. Till denna grupp hörde också undersökning enligt 12 5 samt övervak- ning efter utskrivning från allmän an— stalt.
Mera än 10 % och högst 15 % upp- visade de åtgärdsgrupper, som bestod
av behandling hos läkare eller vid alko- holpoliklinik under nykterhetsnämnds huvudmannaskap utan att undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd sam- tidigt förekom samt övervakade utan samband med anstaltsvård. De största grupperna var frivillig förbindelse samt övervakning vid försökspermission. Den första gruppen omfattade var fjärde och den senare var femte intagen.
I avseende på vilka nykterhetsvårdan- de åtgärder, som pågick, avvek inackor- deringshemsklientelet betydligt från nykterhetsnämndernas klientel. Grup- pen undersökning enligt 12 5 var således betydligt mindre vid inackorderings- hemmen. Förhållandet var likartat be- träffande övervakning utan samband med anstaltsvård. Betydligt större än hos nykterhetsnämndsklientelet var däremot grupperna med frivillig för- bindelse, övervakning vid försöksper- mission och pågående ärende vid råd- givningsbyrå.
Bland kvinnorna hade tre frivillig för— bindelse med nykterhetsnämnd eller rådgivningsbyrå, medan övriga var fö- remål för någon form av övervakning.
Tabell 11.6. Pågående nykterhetsvårdande åtgärd i %
Män Kvinnor Åtgärd Ant. % Ant. %
Undersökning enligt 12 å ........................... 23 8 —— ——
Hjälpåtgärd enligt 14 5 a (frivillig förbindelse) ......... 70 25 3 30 Övervakning enligt 15 5 (utan samband med anstalts-
vård) ......................................... 42 15 4 40 Övervakning i samband med anstånd med verkställig—
het av intagningsbeslut enligt 36 5 ................ 9 3 1 10 Övervakning efter vård på allmän vårdanstalt (försöks-
permitterad) ................................... 57 20 2 20
Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt ..... 25 9 — —— Pågående ärende vid rådgivningsbyrå under nykter—
hetsnämnds huvudmannaskap .................... 19 7 — — Behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nykterhetsnämnds huvudmannaskap (utan att un— dersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd samti- digt förekommer) ............................... 35 13 — ——
Summa 280 100 10 100
Tabell 11.7. Ålder i %
Män Kvinnor Ålder Ant. % Ant. %
—20 ...... — — — — 21—24 ...... 9 3 1 10 25—29 ...... 6 2 —— —— 30—34 ...... 22 8 — — 35—39 ...... 19 7 —— — 40—44 ...... 49 17 2 20 45—49 ...... 51 18 3 30 50—54 ...... 46 16 —— — 55—59 ...... 45 16 4 40 60—64 ...... 23 8 —— —— 65—w ...... 15 5 — — Summa 285 100 10 100
Den största gruppen (fyra personer) var satt under övervakning utan samband med anstaltsvård.
Ålder
De intagnas ålder redovisas i tabell 11.7. Bland männen var endast var tjugonde under 30 år. I förhållande till normal- populationen var även de äldsta års- klasserna underrepresenterade. Således fanns endast 13 % över 60 år. Detta är dock en följd av att inackorderings- hemmen är avsedda för personer med förvärvsarbete. Även åldersgruppen 30 —39 år med sina 15 % var något under— representerad. För resterande ålders- grupper mellan 40—59 år redovisas 67 % av samtliga intagna. De var i stort sett jämnt utspridda över de fyra fem- årsklasserna. Medianåldern var 48 år. Vid en jämförelse med nykterhets-
nämndsklientelet i sin helhet, som det framträder i den speciella undersök- ning vilken tidigare redovisats, är skill- naden framför allt, att inackorderings- hemsklientelet har en mycket mindre andel under 40 år. Medan denna andel utgjorde 41 % i det totala nykterhets- nämndsklientelet, var den endast 20 % vid inackorderingshemmen. Även gent- emot vårdanstalternas klientel förelåg samma tendens fastän mindre marke- rad. I detta klientel var 30 % under 40 år.
Av kvinnorna återfanns hälften i ål- dersskiktet 40—49 år. En betydande an- del tillhörde även åldersgruppen 55 —59 år.
Civilstånd
I tabell 11.8 redovisas civilståndsfördel- ningen för de intagna vid inackorde- ringshemmen. Som man kunde ha an- ledning att vänta sig bestod de intagna nästan enbart av ensamstående perso- ner. Av männen var 6 % gifta utan att leva i hemskillnad. Av de ensamståen— de männen utgjordes den minsta grup- pen av änklingar. Denna omfattade 4 % medan 10 % bestod av gifta, som levde under hemskillnad. De två i särklass största grupperna, ungefär jämbördiga i storlek, utgjordes av de ogifta och de frånskilda. De förra utgjorde 42 % och de senare 38 %.
Andelen ogifta vid inackorderings-
Tabell 11.8. Civilstånd i %
Män Kvinnor Civilstånd Ant. % Ant. % Ogift ............................................ 120 42 5 50 Gift, lever ej under hemskillnad ..................... 17 6 — — Gift, lever under hemskillnad ....................... 27 10 1 10 Frånskild ........................................ 108 38 4 40 Anka/Ankling .................................... 13 4 _ — Summa 285 100 10 100
Tabell 11.9. Bostadsförhållanden i %
Män Kvinnor Bostadsförhållanden Ant. % Ant. % Klienten eller make/maka äger bostaden (egen lägenhet eller fastighet. Tomträtt eller bostadsrätt) .......... 3 1 — — Klienten eller make/maka förhyr bostaden (genom kon- trakt förhyrd lägenhet eller fastighet) .............. 24 8 —— — Inneboende (hos släkten eller annan person -— även 5. k. möblerat rum och varaktigt boende på hotellrum) . . . 12 4 1 10 Disponerar bostad/plats på ungdomshotell, ungkarlsholell eller härbärge (vid mera varaktigt boende). Observera att inackorderingshem för alkoholmissbrukare ej av-
ses ............................................ 6 2 — — Disponerar bostad/plats på ålderdomshem eller vårdhem (utan att inneha annan bostad) ................... —— — —— —-— Saknar fast boslad (även tillfälligt boende på t. ex. ung- karlshotell och härbärge) ......................... 240 85 9 90 Summa 285 100 10 100 hemmen var endast obetydligt mindre Bostadsförhållanden
än hos det totala nykterhetsnämnds- klientelet. För de övriga civilstånden var förhållandena helt annorlunda. An- delen gifta var således i det närmaste dubbelt så stor i totalmaterialet för nykterhetsnämnderna (16 % resp. 31 %). Om jämförelsen begränsas till gifta, som inte lever under hemskillnad, utgjorde procentsatserna 6 resp. 27. I det närmaste dubbelt så stor andel av inackorderingshemsklientelet var också frånskilda (38 % resp. 21 %).
I jämförelse med de allmänna vård- anstalterna var skillnaden i andelen ogifta obetydlig, medan den var 11 % högre än vid de enskilda anstalterna. Inga större avvikelser förelåg heller beträffande de frånskilda. Tillsammans med de frivilligt ingångna vid de all- männa vårdanstalterna utgjorde de in- tagna vid inackorderingshemmen det nykterhetsvårdsklientel, som hade den minsta andelen gifta, som inte lever un- der hemskillnad.
Av kvinnorna var fem ogifta, fyra frånskilda och en gift som dock låg un- der hemskillnad.
Som framgår av tabell 11.9 är bostads- situationen för det överväldigande fler- talet av männen synnerligen alarmeran- de. I endast 9 % av fallen äger eller för- hyr den intagne själv eller hans hustru bostaden. 4 % var inneboende. Endast sex intagna disponerade för mera varak— tigt boende bostad eller plats på ung- domshotell, ungkarlshotell eller här- bärge. Vid ålderdomshem eller vård— hem hade ingen plats. Inte mindre än 240 män motsvarande 85 % saknade helt fast bostad.
Såsom man kunnat vänta sig förelåg en helt annan bostadssituation för de intagna vid inackorderingshemmen än för det totala nykterhetsnämndskliente- let. Andelen som saknade fast bostad i de båda klientelgrupperna var således 85 resp. 12 %.
Vid en jämförelse med vårdanstalter- nas klientel framkom mindre men än- dock påtagliga skillnader. 28 % vid de enskilda och ca 50 % vid de allmänna anstalterna saknade fast bostad.
Även för kvinnorna var bostadssitua- tionen högst prekär. En person var in-
Tabell 11.10. Arbetsförhållanden i %
Män Kvinnor Arhetsförhållanden Ant. | % Ant. %
Är verksam i sitt huvudyrke ....................... 113 40 4 40 Arbetsträning, prövning ........................... 9 3 — — Skyddad sysselsättning eller arkivarbete ............. 19 7 — — Beredskapsarbete ................................. 36 13 — — Särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade ......... 3 1 — — Omskolningskurs ................................. 6 2 — —— Skol- eller yrkesutbildning ......................... —— —— -— — Ej förvärvsarbetande pensionär ..................... 13 4 — —— Saknar arbete (utan att samtidigt vara sjukskriven längre tid än sju dagar) ......................... 22 8 1 10 Är verksam inom annat yrke än huvudyrket .......... 34 12 4 40 Sjukskriven under längre tid än sju dagar ............. 30 10 1 | 10 Summa 285 100 10 | 100
neboende, medan nio saknade fast bo— stad.
Arbetsförhållanden
Som framgår av den i tabell 11.10 gjorda redovisningen över arbetsförhållandena, var dessa i stort sett goda för de intagna. Detta överensstämmer med inackorde— ringshemmens ändamål. Beträffande männen saknade endast 8 % arbete utan att samtidigt vara sjukskrivna längre tid än sju dagar. Sjukskriven längre tid än sju dagar var var tionde intagen. Dessutom var 4 % ej förvärvsarbetande pensionärer. 3 % var föremål för ar— betsträning och 7 % hade skyddad sys- selsättning eller arkivarbete. Bered- skapsarbete hade en grupp på inte mind— re än 13 %. Sammanlagt 3 % bestod av personer, som var föremål för särskilt beredskapsarbete för alkoholskadade el— ler omskolningskurs. Den största grup— pen arbetade i sina huvudyrken. Denna utgjorde inte mindre än 40 %. Mera än var tionde intagen var sysselsatt i an- nat yrke än huvudyrket.
Det för inackorderingshemsklientelet särskilt utmärkande var således den stora andelen personer, som erhöll ar— betsträning, skyddad sysselsättning, be-
redskapsarbete o. dyl. Inte mindre än var fjärde tillhörde denna grupp, medan motsvarande siffra för det totala nykter— hetsnämndsklientelet och klientelet vid vårdanstalterna var ungefär var tjugon- de.
I yrkesarbete var en något större an- del av det totala nykterhetsnämnds- klientelet sysselsatt än vad som gällde inackorderingshemmen. I förhållande till vårdanstalterna rådde dock i detta hänseende det motsatta förhållandet.
Bland kvinnorna var fyra verksamma i sitt huvudyrke och fyra i annat yrke än huvudyrke. En saknade arbete och en var sjukskriven.
Sammanfattning
Undersökningen rörande förhållandena vid inackorderingshemmen genomför- des den 15 juni 1966 och omfattade 295 boende vid de 25 inackorderingshem- men. Av undersökningen framgår att det övervägande antalet män, 210 av samt- liga 285, hade intagits eller beretts plats på grund av bostadsproblem och oftast efter initiativ av nykterhetsnämnd. Varannan hade vistats på anstalt eller Sjukvårdsinrättning omedelbart före in—
tagningen, vilket illustrerar hemmens betydelse som övergångsform från slu- ten till öppen vård.
Frivillig fortlöpande förbindelse och övervakning i samband med försöks- permission utgjorde de två största grup- perna bland pågående nykterhetsvår- dande åtgärder. Härvid skilde sig klien- telet vid hemmen betydligt från nykter- hetsnämndsklientelet i stort, där grup- pen undersökning och övervakning utan samband med anstaltsvård var väsent— ligt större.
Två av tre boende vid inackorde- ringshemmen var i åldrarna 40—59 år, medan endast var femte var yngre än 30 år och 13 % äldre än 60. I förhål— lande till nykterhetsnämndsklientelet i stort (41 %) har de boende vid inackor- deringshemmen en mycket mindre an- del i åldrarna under 40 år. Även vid en jämförelse med vårdanstalternas klien- tel förelåg samma tendens, dock mindre markerad.
Samtliga män med undantag av 17 (6 %) var ensamstående, därav 42 % ogifta och 38 % frånskilda. Gruppen gifta, som inkluderar även de hemskil- da, var hälften så stor som i det totala nykterhetsnämndsklientelet. Tillsam— mans med gruppen frivilligt ingångna vid de allmänna vårdanstalterna ut- gjorde de boende vid inackorderings- hemmen den grupp, som hade den mins- ta andelen gifta, som inte levde under hemskillnad. Andelen frånskilda vid inackorderingshemmen (38 %) var när- mare dubbelt så stor som i det totala nykterhetsnämndsklientelet (21 %).
Endast 15 % av de'boende vid inac- korderingshemmen hade tillgång till nå- gon form av bostad, medan motsvarande siffra var 88 % för nykterhetsnämnds- klientelet i sin helhet, 72 % vid de en- skilda resp. 50 % vid de allmänna vård- anstalterna.
I arbetshänseende var förhållandena relativt gynnsamma. Varannan hade så- lunda yrkesarbete, varav de flesta ar- betade i sina huvudyrken. Drygt var fjärde hade någon form av skyddad sys- selsättning, beredskapsarbete eller var föremål för omskolning. Det senare är särskilt utmärkande för boende vid inackorderingshem i jämförelse med klientelet vid nykterhetsnämnder och vårdanstalter.
Beläggningen vid inackorderingshem- men var i mitten av juni 1966 ungefär densamma eller något högre än genom— snittet för 1964, vilket är något oväntat med utgångspunkt från att man från nykterhetsvårdshåll ofta bedömer efter- frågan på bostäder och platser på inackorderingshem vara mindre under sommaren än under övriga delar av året. För hela 1966 var beläggningen obetydligt högre än vid undersöknings- tillfället, då den var 71,8 %. Sistnämnda beläggning innebär att 116 platser _ el- ler mer än var fjärde — inte utnyttja- des för sitt ändamål. Siffrorna för 1964 och 1966 tyder dessutom på att inackor- deringshemmen mera konstant utnyttjas dåligt. Vid en jämförelse med andra vårdinstitutioner i samhället framstår det än påtagligare att beläggningen är otillfredsställande. Sålunda var medel- beläggningen år 1964 83 % vid de stat- liga vårdanstalterna och 87 % vid de erkända. Beläggningen inom kropps— sjukvårdens område _ där kritik mot dåligt utnyttjande av platsantalet ofta framföres — utgjorde åren 1963—1965 ca 90 %. Med anledning härav och mot bakgrunden av att nykterhetsvårdsklien- telet enligt undersökningsresultaten ofta har miserabla bostadsförhållanden fram- står det som anmärkningsvärt att be- läggningen vid hemmen inte är större.
KAPITEL 12
Sjukvårdsundersökningen
Bakgrund
Vid av utredningen genomförda under- sökningar av klientelets sammansätt— ning och tillgängliga vårdresurser inom samhällets egentliga nykterhetsvård (nykterhetsnämnder med inackorde- ringshem samt vårdanstalter för alko- holmissbrukare) framkom det, att en påfallande hög andel av dem, som vår- dats inom nykterhetsvården, tidigare varit föremål för olika former av me— dicinsk/psykiatrisk sjukvård i samband med alkoholmissbruk.
Mot bakgrund därav fann utredning- en det angeläget att komplettera sin re- dovisning av nyktcrhetsvårdsklientelet med vissa uppgifter om vården av alko— holmissbrukare vid olika sjukvårdsin- rättningar. Undersökningen, som om- fattade personer över 16 år, avsåg att i första hand belysa patienternas sociala förhållanden. Uppgifterna inhämtades genom två enkätundersökningar. Den ena undersökningen avsåg medicinska kliniker och den andra alkoholkliniker, psykiatriska kliniker, mentalsjukhus och sanatorier. Uppläggningen av un— dersökningarna har skett i samråd med representanter för medicinalstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Frågeformulären redovisas i bilaga 12.1 (del II).
I fråga om urvalet av de sjukvårdsin- rättningar, som skulle ingå i undersök- ningen, var en viss begränsning nöd- vändig. Det förekommer givetvis pati-
enter på andra vårdinrättningar än de lnedtagna, där alkoholmissbruk är den direkta orsaken till vårdbehovet. Detta är bl.a. fallet med de kirurgiska klini- kernas olycksfallsavdelningar. Det skul- le emellertid bli alltför vidlyftigt med en fullständig redovisning för samtliga vårdformer, varför utredningen begrän- sat sig till de sjukvårdsinrättningar, där man erfarenhetsmässigt vet att många alkoholmissbrukare vårdas. I detta sam- manhang kan omnämnas med. kand. C. Johnséns, B. Linders och S. Lorentzsons undersökning av förekomsten av alko- holpåverkade i det kirurgiska akutkli- entelet vid Sahlgrenska sjukhuset i Gö- teborg. Undersökningen är redovisad i Socialmedicinsk tidskrift nr 3, 1966. För att erhålla en så likformig be- dömning som möjligt definierades be— greppet alkoholmissbruk i undersök- ningsformuläret. Dessutom föreskrevs att bedömningen skulle göras av läkare. Enligt definitionen ansågs alkohol- missbruk föreligga vid »tillfällig eller regelbunden användning av alkohol till konstaterbar medicinsk eller social ska- da för patienten eller annan». Det lig- ger emellertid i sakens natur att det i de enskilda fallen uppstår svårigheter att avgöra om en person uppfyller defi- nitionens krav eller inte. Dessutom är innebörden trots definitionen inte så klar, att man kan förutsätta en likfor- mig tolkning av ett stort antal bedöma- re. Mycket beror härvid på läkarens förmåga att göra tillräckligt utförliga
intervjuer för att missbruk skall kunna konstateras. Utredningens siffror är därför beträffande denna undersökning behäftade med relativt stora osäkerhets- marginaler. Sannolikheten talar för att föreliggande siffror är något för låga. Den i undersökningen använda defi- nitionen lägger således tonvikten vid en konstaterbar skada, oberoende av om patienterna är föremål för nykterhets- vårdande åtgärder eller ej. De således avgränsade patientgrupperna skiljer sig från klientelet vid nykterhetsnämnder- na och vårdanstalterna för alkoholmiss- brukare, där avgränsningen blir en di- rekt följd av nykterhetsvårdslagens till— lämpning. I båda fallen rör det sig dock om grupper med konstaterbart al— koholmissbruk, varför utredningen an- sett det möjligt att göra jämförelser.
Undersökningens metodik
Enkätformulären C:l och C:2
Samtidigt som det framstod som nöd— vändigt att skaffa sig kännedom 0111 det nykterhetsvårdsklientel, som erhåller vård vid landets medicinska och psy- kiatriska sjukvårdsinrättningar, måste hänsyn tas till den stora arbetsbelast— ningen vid dessa sjukhus, vilket medför- de att antalet frågor måste begränsas. Detta gällde i synnerhet de medicinska klinikerna.
De insamlade uppgifterna begränsa- des till sådana, som blivit kända i sam- band med intagningen av patienterna. Valet av frågor styrdes i övrigt av öns- kemålet, att resultaten skulle medge vis- sa jämförelser med resultaten av utred- ningens övriga undersökningar.
I likhet med föregående undersök- ningar bedömdes det som angeläget att begränsa bedömningsfrågorna till ett minimum. Sådana frågor har endast ifrågakommit avseende intagningsorsa- ker och diagnoser, varvid det ställdes
som krav att frågorna besvarades av lä- kare. Dessa anbefalldes att vid diagnos- tiseringen använda den svenska ver- sionen av Världshälsoorganisationens (WHO) officiella nomenklatur (Klassi- fikation av sjukdomar; Kungl. Medici- nalstyrelsen; 6:e uppl. 1964).
Frågorna utformades liksom i tidiga- re undersökningar med bundna svars- alternativ, varvid som regel ett särskilt alternativ benämnt »uppgift omöjlig att erhålla» tillfördes varje fråga.
Då utredningen utfördes före ikraft- trädandet av Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall har i det följande den gamla benämningen mentalsjukhus använts.
Urvalsprinciper
Av samma skäl som redovisades i ka- pitel 9 valdes metoden att företa en tvärsnittsundersökning vid en viss tid- punkt. Detta betyder att samma reser— vationer som angivits för klientelun- dersökningarna i öppen och sluten vård även gäller denna undersökning. Antagandena om andelen alkoholmiss- brukare vid olika sjukvårdsinrättningar baserades på uppgifter bl. a. från medi- cinalstyrelsens statistik för hela landet under 1962, som dock gällde en tids— rymd av ett år. Denna utvisade att 10,6 % av totalantalet intagningar vid psykiatriska kliniker hänfördes till vård under diagnoserna alkoholpsykos och alkoholism. Motsvarande siffra för men- talsjukhusen var 14,2 %. Andelen man— liga alkoholmissbrukare vid mentalsjuk- husen i Stockholm har för år 1963 av överläkare Curt Åmark beräknats till 30—40 % av alla intagningar på de man- liga avdelningarna samt ungefär 12 % bland intagna vid en viss tidpunkt. Andra uppgifter soul legat till grund för bedömningarna och antagandena är me- ra av erfarenhetsmässig natur och har
framkommit vid överläggningar med fö- reträdare för medicinalstyrelsen.
Urvalet för medicinkliniker basera- des på ett vårdplatsantal av ca 10 200, fördelade på 112 medicinska kliniker. Som förutsättningar antogs att hälften av vårdplatserna var belagda med man- liga patienter och att beläggningen var 100 %. Vidare antogs att alkoholmiss- brukarna utgjorde 5 % av beläggningen för män. Då andelen kvinnliga alkohol- missbrukare bedömdes avsevärt lägre medtogs av praktiska skäl ej kvinnor i undersökningen. Urvalet av män inrik- tades på att ca 100 alkoholmissbrukare skulle ingå i undersökningsmaterialet.
Av samtliga vårdplatser för män ut- gjorde 5 % 256. Under gjorda antagan- den skulle därför 128 alkoholmissbru- kare finnas i halva det totala grundma- terialet.
Av arbetstekniska skäl medtogs samt- liga patienter vid ett urval av medicin- kliniker i stället för ett urval av patien- ter från samtliga kliniker. Urvalet verk— ställdes med utgångspunkt från 1965 års sjukhusförteckning genom att vartan- nat sjukhus, som inrymmer medi- cinsk(a) klinik(er) medtogs. Av vård- platserna ansågs hälften belagda av män. Medtagna sjukhus och kliniker framgår av bilaga 12.4 (del II). Urvalet omfattade 57 medicinska kliniker om totalt 2 705 vårdplatser för män. Detta innebar en garanti för att 100 individer erhålles i undersökningsmaterialet un- der förutsättning av att andelen alko- holmissbrukare ej var mindre än 3,7 %.
Antalet vårdplatser på alkoholklini- ker utgjorde 121, fördelade på fyra alko- holkliniker. Av dessa vårdplatser är 109 avsedda för män. För att ca 100 män skulle ingå i undersökningsmaterialet medtogs därför samtliga alkoholkliniker (se bilaga 12.4, del II).
Urvalet för de psykiatriska kliniker- na baserades på ett vårdplatsantal av
1 672, fördelade på 26 psykiatriska kli- niker. Förutsättningsvis antogs att hälf- ten av vårdplatserna var belagda av män och hälften av kvinnor. Belägg— ningen antogs vara 100 %. Andelen al— koholmissbrukare antogs vidare utgöra 30% för män och 23% för kvinnor. Grundmaterialet skulle således möjlig- göra ett undersökningsmaterial av 250 män och 41 kvinnor.
Urvalet inriktades på att minst 100 män skulle ingå i undersökningsmate- rialet och att maximalt antal kvinnor därvid också medtogs, utan att urvalet beträffande dessa omfattade flera klini- ker än vad som gällde för män. Urvalet skedde efter samma principer som för medicinklinikerna och kom att omfatta 14 kliniker med sammanlagt 449 plat- ser för vardera könet (bilaga 12.4, del II). Undersökningsmaterialet för män garanterades då överstiga 100 indivi— der under förutsättning att antalet al- koholmissbrukare ej understeg 22 %. Det gjorda urvalet bedömdes uppskatt- ningsvis kunna ge ett undersökningsma- terial på 22 kvinnliga alkoholmissbru- kare.
Urvalet för mentalsjukhus grundades på ett totalt vårdplatsantal av ca 25 400, fördelade på 41 mentalsjukhus. Som förutsättningar antogs, att 13 000 plat- ser var belagda av manliga och 12 400 av kvinnliga patienter. Beläggningen antogs vara 100 % för både män och kvinnor. Vidare antogs att alkoholmiss- brukarna utgjorde för män 20 % av be- läggningen och för kvinnor 5 %. Med gjorda antaganden kunde de manliga al- koholmissbrukarna beräknas till 2600 och de kvinnliga till 620.
För att under nämnda förutsättningar få ett undersökningsmaterial omfattan- de minst 100 män erfordrades ett grund- material på minst 500 män. Med hänsyn till att intagningsfrekvensen när det gäl- ler alkoholmissbrukare kan antagas va-
riera vid olika sjukhus beroende på t. ex. överläkarens inställning till alko- holsjukdomar och på befolkningsstruk- turen i upptagningsområdet bedömdes det nödvändigt att fördela grundmate- rialet på olika sjukhus. Sex sjukhus ut- valdes (bilaga 12.4, del II), vilka med utgångspunkt från såväl geografiska som andra synpunkter tillsammans an- sågs representativa. De utvalda sjuk- husen beräknades disponera 3 203 vård- platser för män. 1/5 sampel härav in- nebar ett grundmaterial på 640 indivi- der. Detta garanterade ett undersök- ningsmaterial om 100 individer under förutsättning att andelen alkoholmiss- brukare ej understeg 15,6 %. Med ut- gångspunkt härifrån begränsades under— sökningen till män födda den 1—-6 i varje månad.
För att under givna förutsättningar erhålla ett grundmaterial omfattande ca 100 kvinnor erfordrades att totalmate- rialet omfattade 2 000 kvinnor. Det be— dömdes lämpligt att förlägga detta ur- val till samma sex mentalsjukhus, som svarade för urvalet avseende män. Anta- let vårdplatser för kvinnor vid de ut- tagna mentalsjukhusen utgjorde 3180. Ett undersökningsmaterial på 100 indi- vider skulle således erhållas om samt- liga kvinnliga patienter medtogs och under förutsättning av att andelen alko- holmissbrukare ej understeg 3,1 %.
Urvalet för sanatorierna grundades på ett vårdplatsantal av 2 707, fördelade på 20 sanatorier. Som förutsättningar an- togs att hälften av platserna var belagda av manliga patienter och att beläggning- en var ca 60 %. Urvalet inriktades på att erhålla 100 manliga alkoholmissbrukare, som vårdades på sanatorier på grund av tbc-sjukdom. Alkoholmissbrukarna antogs utgöra 20 % av de vårdade män- nen. Kvinnorna medtogs ej i detta ma- terial.
Med gjorda antaganden erhölls ett
grundmaterial av 815 män. Detta möjlig- gjorde ett undersökningsmaterial om 100 män under förutsättning av att an- delen alkoholmissbrukare ej var mindre än 12,3 %. Undersökningen kom därför att omfatta samtliga sanatorier (bilaga 12.4, del II).
Felkällor
Förutom de generellt till urvalsunder- sökningar hörande felkällorna (se kap. 9) ligger en möjlig felkälla i att antalet alkoholmissbrukare bedömts vara lägre än det i verkligheten är. Dessutom fö- religger vissa möjligheter till olika klassificeringar i skilda hänseenden vid besvarandet av frågorna, vilket dock på grund av de bundna svarsal- ternativen torde vara av begränsad om- fattning.
De kvinnliga alkoholmissbrukarna vid mentalsjukhusen och de psykiatriska klinikerna var endast 33 resp. 13 per- soner, varför undersökningsresultaten beträffande dessa grupper är osäkra. De erhållna siffervärdena har endast medtagits i de inledande tabellerna för varje redovisad variabel. De har dock inte kommenterats och ingår inte i nå- got diagram.
I detta kapitel har dessutom gjorts vissa jämförelser mellan de olika pa- tientgrupperna och klientelen vid nyk- terhetsnämnderna och vårdanstalterna för alkoholmissbrukare. Dessa jämfö- relser grundar sig på undersökningar, som utförts vid olika tidpunkter, vilket bör observeras. I båda fallen inföll dock denna i november månad (1965 resp. 1964). Enligt utredningens uppfattning torde därför inte felkällan vara av stör— re betydelse.
Undersökningens genomförande
Undersökningen genomfördes den 15 november 1965. Sedan materialet in—
kommit vidtog ett ingående gransk— nings— och kompletteringsarbete på ut- redningens kansli. Granskning företogs av varje enskilt formulär. Härvid kon- trollerades dels att varje tillämplig frå- ga var besvarad och dels att olika frå- gor var konsekvent besvarade. Vid in- konsekventa svar eller om fråga läm- nats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering. Dess- utom har det för flertalet sjukhus kon- trollerats att läkare svarat för bedöm— ningarna. Någon komplettering med hänsyn till urvalets representativitet i likhet med vad som gjordes vid gransk- ningen av undersökningen av nykter- hetsnämndernas klientel har av arbets— tekniska skäl inte utförts. Databearbet- ningen av materialet har utförts av statistiska centralbyråns datacentral.
Unde rsökningsmaterialet
Undersökningsmaterialet kom, som framgår av tabell 12.1, att omfatta sam- manlagt 496 personer, varav 112 perso- ner på medicinska kliniker, 83 på alko- holkliniker, 117 på psykiatriska klini- ker (varav 13 kvinnor), 108 på mental- sjukhus (varav 33 kvinnor) samt 76 på sanatorier.
Den procentuella andelen alkohol- missbrukare motsvarade i stort de be- räknade värdena för medicinska klini- ker, alkoholkliniker och psykiatriska kliniker i avseende på män. För mental— sjukhus, sanatorier samt psykiatriska kliniker i avseende på kvinnor förelåg däremot betydande skillnader.
Samplet för män vid mentalsjuklmsen omfattade 18,2 % mot beräknade 20 % av antalet alkoholmissbrukare i mate- rialet. Vid vissa sanatorier kom svars- uppgifterna att omfatta enbart lungtu- berkulos och vid övriga även andra sjukdomar. Materialet har därför för sa— natorierna renodlats att endast omfatta patienter med lungtuberkulos.
Beläggning Medicinska kliniker
Totala antalet intagna manliga patienter över 16 år vid de i undersökningen in— gående medicinska klinikerna utgjorde 2 185, varav 104 alkoholmissbrukare. Detta motsvarar 4,8 % av antalet pati- enter över 16 år. Avvikelsen i förhål- lande till 2 193 i tabell 12.1 förorsakas av ett till medicinkliniken i Örebro knutet vårdhem, vars patienter medta-
Tabell 12.1. Undersökningsmaterialeti sjukvården fördelat på olika sjukvårdsinrätt—
ningar Patienter .. Procentuell P;? 16 då” 511315??? Verkligt andel alkohol- , . _ W.. e un er- 0 r undersökn.- missbrukare Sjukvårdsmrättningar sokta_51uk— kate bland material vid sjukvårds- vårdsmratt- patienterna i nrättni n garna ningarna män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Medicinska kliniker ........ 2 193 — 112 — 112 —— 5,1 — Alkoholkliniker ............ 83 — 83 — 83 — 100,0 —— Psykiatriska kliniker ....... 361 472 104 13 104 13 29,3 2,8 Mentalsjukhus ............. 3 274 3 073 419 33 75 33 12,8 ,1 Sanatorier ................. 632 — 76 — 76 — 12,0 — Samtliga 6 543 3 545 794 46 450 46 12,1 —
gits i tabellen. Spridningen av andelen alkoholmissbrukare i patientgruppen var stor. Bland de 57 undersökta klini- kerna hade 15 med en sammanlagd be- läggning av 462 patienter 0 alkoholmiss- brukare. Å andra sidan redovisades en betydligt högre andel vid vissa kliniker. I Stockholm hade således medicinkli- nik I på Södersjukhuset fyra alkohol- missbrukare av 10 intagna och Karo- linska sjukhusets medicinklinik 20% alkoholmissbrukare. Denna stora sprid- ning i materialet medför att generali- seringar till hela populationen skall tolkas försiktigt, vilken reservation även gäller övriga sjukvårdsinrätt- ningar.
Alkoholkliniker
Antalet intagna alkoholmissbrukare vid de fyra alkoholklinikerna utgjorde 83. Några andra patienter fanns inte vid dessa sjukvårdsinrättningar.
Psykiatriska kliniker
Av de vid de 14 psykiatriska klinikerna intagna alkoholmissbrukarna var 98 män och 12 kvinnor, vilket utgjorde 27,6 % resp. 2,5 % av samtliga intagna över 16 år av resp. kön. Avvikelsen i förhållande till tabell 12.1 förorsakas av att dagpatienter vårdas vid vissa klini- ker. Spridningen mellan de olika klini- kerna var emellertid stor. Manliga alko- holmissbrukare saknades endast på en mindre klinik. I övrigt utgjorde denna grupp 6,7—53,3 % av de intagna vid resp. klinik. Det lägsta av dessa värden redovisades för psykiatriska kliniken vid länslasarettet i örnsköldsvik och det högsta för motsvarande klinik vid cen- trallasarettet i Karlstad. Värden över 40 % redovisades även av klinikerna vid resp. Akademiska sjukhuset i Uppsala och S:t Görans sjukhus i Stockholm, 46,5 % resp. 40,6 %. Värden under 15 %
redovisades av klinikerna vid resp. Sö- dersjukhuset, 11,1 %, och vid central- lasarettet i Halmstad, 13,0 %.
Mentalsjukhus
Vid de sex mentalsjukhusen var 419 manliga och 33 kvinnliga alkoholmiss- brukare intagna, vilket utgjorde 12,8 % resp. 1,1 % av totalt intagna patienter över 16 år av resp. kön. Spridningen för de manliga patienterna på de olika sjukhusen varierade mellan 9,5 % vid Birgittas sjukhus i Vadstena och 19,4 % vid Sidsjöns sjukhus i Sundsvall. Vid Långbro sjukhus i Stockholm var pro— centsatsen 11,1 %.
Sanatorier
Som tidigare nämnts begränsades un- dersökningen till att gälla enbart pati- enter med lungtuberkulos. För denna kategori utgjorde andelen alkoholmiss- brukare 12 % av antalet patienter över 16 år. Spridningen var dock mycket stor. Inte mindre än sju sanatorier av 20 saknade alkoholmissbrukare. Två sanatorier redovisade höga andelar nämligen Söderby sjukhus söder om Stockholm med 34,3% och Tjärnans sanatorium i Dalarna med 45,7 %.
Allmänna uppgifter om patient- grupperna Ålder
Vid en jämförelse mellan de i undersök— ningen ingående patientgrupperna och samtliga män i riket över 21 år, som i fortsättningen benämnes normalpopula- tionen, framgår att patienterna vid de medicinska klinikerna och sanatorierna var äldre och vid alkoholklinikerna, de psykiatriska klinikerna samt mentalsjuk— husen yngre än normalpopulationen (tab. 12.2).
Tabell 12.2. Ålder i % . Mental- Samtliga Ålder Med. klin. Alk. klin. Psyk' Hm' Sjukhus Sanatorier Illa" ' "ket over 21 är män kvinnor män kvinnor (1964) 16—20 ....... 1 _ 3 8 4 3 _ _ 21_24 ....... 1 4 7 8 _ 6 _ s 25-29 ....... 2 5 9 8 8 12 _ 9 30_34 ....... 6 8 3 15 11 6 5 9 35_39 ....... 10 12 11 23 16 9 4 9 40-44 ....... 12 24 23 _ 18 22 9 11 45_49 ....... 10 11 13 15 8 12 8 10 50_54 ....... 17 22 15 15 8 9 24 10 55—59 ....... 15 7 9 8 8 3 22 9 60—64 ....... 14 5 4 — 7 3 17 8 65—w ....... 12 2 3 ——- 12 15 11 17 100 100 100 100 100 100 100 100
Som framgår av nedanstående upp- ställning, där medianen samt övre och
Nedre . Övre kvartil medla” kvartil Medicinska kliniker. . . . 42 52 60 Sanatorier. . . . 49 54 60 Alkoholklini- ker ........ 38 44 52 Psykiatriska kliniker. . . . 36 43 51 Mentalsjukhus 35 43 56 Normalpopula- tionen ..... 34 46 59
nedre kvartilen i undersökningsmate- rialet återfinns, var medianåldern för både medicinklinikerna och sanatori— erna över 50 år. För båda klientelgrup- perna utgjorde 50—54-äringarna den största åldersklassen.
Alkoholkliniker, psykiatriska kliniker och mentalsjukhus uppvisar en i förhål- lande till varandra i stort likartad spridningsbild. Endast övre kvartilen vid mentalsjukhusen avvek i någon ut- sträckning. För samtliga tre sjukvårds- former var åldersklassen 40—44 är störst.
Diagram 12.1. Åldersfördelning för undersökta klientel- och patientgrupper samt nor— malpopulationen i %. Män 0/0 50
110
30
N gkter— Allm. Enskilda Inackor— Alkohol— Psgki— Medi— Sanuto— Normal— hets— vörd— vård— derings- kliniker atrisko cinska rier sjukhus popula— nömnder anstalter anstalter hem kliniker kliniker "hon
Mental—
Som framgår av diagram 12.1 var me- llicinklinikernas och sanatoriernas pati- enter i förhållande till nykterhetsnämn— dernas klientel överrepresenterade i ål- dersgrupperna över 50 år och underre- presenterade i åldersgrupperna därun- der. Förhållandet var kraftigare accen- tuerat vid sanatorierna.
I likhet med nykterhetsnämnderna hade alkoholklinikerna och de psykiat- riska klinikerna den största gruppen i åldersskiktet 40—49 år. Sjukvårdsinrätt- ningarna hade dock större övervikt för denna åldersgrupp. I förhållande till nykterhetsnämndernas klientel var alko- liolklinikernas patientgrupp även över- representerad i åldersgruppen 50—59 år men underrepresenterad i övriga ål- dersgrupper. För de psykiatriska klini- kerna avvek patientgruppen från nyk- terhetsnämndernas klientel på ett i öv- rigt inte enhetligt sätt. Sålunda förelåg överrepresentation även i åldersgruppen 50—59 år samt betydande underrepre- sentation i åldrarna 30—39 år. Mental— sjukhusens patienter var i förhållande till nykterhetsnämndernas klientel över- representerade i åldersskiktet 30—39 år samt i åldrarna över 60 år men under- representerade i övriga åldrar.
I jämförelse med klientelet vid de all- männa och enskilda vårdanstalterna, som inbördes företedde mycket stor överensstämmelse, var patienterna vid medicinklinikerna och sanatorierna mycket äldre. Överrepresentationen var
koncentrerad till åldersgrupperna över 50 år och underrepresentationen till åldrarna därunder. Mentalsjukhusen hade i jämförelse med vårdanstalterna större andel patienter i åldrarna under 40 år samt över 60 år och mindre i öv- riga åldersgrupper. Alkoholklinikerna och de psykiatriska klinikerna hade yngre patienter än vårdanstalterna.
Civilstånd
Vid en jämförelse av civilståndsfördel— ningen mellan de manliga patientgrup- perna vid de olika sjukvårdsinrättning— arna framkom stora olikheter. Andelen ogifta varierade således från 21 % för medicinklinikerna till 50 % för mental— sjukhusen. Andelen gifta var 55 % vid de psykiatriska klinikerna och 15 % vid sanatorierna medan de frånskilda vari— erade från 18 % vid de psykiatriska kli- nikerna till 39 % vid sanatorierna.
I tabell 12.3 har som jämförelsegrupp liksom vid föregående undersökningar upptagits samtliga män i riket över 21 år. Det är slående hur starkt alkohol- missbrukarna vid samtliga de under— sökta sjukvårdsinrättningarna skiljde sig från normalpopulationen. Störst var avvikelsen beträffande de frånskilda. Denna grupp var för normalpopulatio- nen 3 % och för sjukvårdsinrättningar- na 18—39 %. Detta utgör en avvikelse på 500—1 200 %.
I diagram 12.2 belyses avvikelserna 1
Tabell 12.3. Civilstånd i %
, . Mental— . . Psyk. klin. sjuklms Normal— ClVllstånd Med. klin. Alk.klin. Sanatorier population .. kvin- .. kvin- (1964) inan nor man nor
Ogift .......... 21 33 25 54 50 21 38 22 Gift ........... 46 31 55 38 20 40 15 70 frånskild ...... 26 30 18 — 27 30 39 3 Ankling/änka. . . 6 6 2 8 3 9 8 5 Uppgift saknas . 1
Diagram 12.2. Civilståndsfördelning för undersökta klientel— och patientgrupper samt normalpopulationen [ %. Män1
Normalpopulationen
Psgkiatriska kliniker Ngkterhetsnömnder: Behandl. vid rådgivnings- bgråyeller hos läkare Medicinska kliniker Ngkterhetsnömnder: Förebyggande övervakning
Frivillig förbindelse Alkoholkliniker Enskilda vårdanstalter Nykterhetsnämnder: Undersökning Eftervårdande övervakning Mentalsjukhus Allmänna vårdanstalter:
Tvångsintaqna
Inackorderingshem
Sanatorier Allmänna vårdanstalter: Frivilligt ing |lll|llll|llll]llll|llll|T—l—l||lllljllT—lTTl—Flelll (] IB 20 30 40 50 60 70 80 90
0—0 Gifta o——o Ogifta O—-—0 Frånskilda
O'--'0Änklingor
1 I diagrammet är klicntel- och patientgrupperna rangordnade efter procentuell andel gifta män inom grupperna. Summan av de utsatta procenttalen skall för varje grupp bli 100. För de grupper, där detta inte är fallet, saknas uppgift om civilståndsfördelningen för restgruppen.
civilståndsfördelningen mellan de olika patientgrupperna samt nykterhetsnämn- dernas, vårdanstalternas och inackorde- ringshemmens klientel. Även normalpo- pulationen har medtagits. De olika pa- tient— och klientelgrupperna har sorte- rats efter fallande skala av andelen gifta inom gruppen. Samtliga grupper avvek som synes starkt från normalpopulatio- nen. Minst avvikande från normalpopu- lationen var patientgruppen vid de psy- kiatriska klinikerna närmast följt av det nykterhetsnämndsklientel, som erhöll behandling vid rådgivningsbyrå eller
hos läkare samt de medicinska kliniker- nas patienter. Redan i nästa grupp, som utgjordes av det nykterhetsnämndskli- entel som erhöll förebyggande övervak- ning, var andelen gifta endast hälften så stor som i normalpopulationen. För återstående grupper minskade andelen gifta snabbt. Mindre än 20 % gifta redo- visas för klientelen vid inackorderings- hem, sanatorier och allmänna vård- anstalter.
Den stora avvikelsen mellan grupper— na beträffande andelen frånskilda fram- går även tydligt. Relationerna var här
l00 Q/o
något annorlunda. Således var det, för- utom normalpopulationen, endast de psykiatriska klinikernas patienter, som hade lägre andel än de flesta delklien— telen vid nykterhetsnämnderna. Av sjuk— vårdsinrättningarna var det endast sa- natorierna, som hade större andel från— skilda än de tvångsintagna vid vårdan— stalterna. Den största andelen hade de frivilligt ingångna vid de allmänna vård- anstalterna.
Utbildnings- och arbetsförhållanden Utbildningsförhållanden
Liksom i de föregående klientelunder- sökningarna har det ansetts önskvärt med en viss belysning av patienternas utbildnings- och arbetsförhållanden. Av- sikten med frågan om utbildningen var att få en bild av den maximala utbild- ning, som patienterna hade erfarenhet av (tab. 12.4).
Bland de manliga patientgrupperna hade sanatoriernas den lägsta teoretiska utbildningen. Således hade endast 1 % realexamen, realskolestudier eller folk- högskolestudier. Motsvarande procenttal för de övriga sjukvårdsinrättningarna varierade från 8 % vid de medicinska
klinikerna till 11 % vid alkoholklini- kerna och mentalsjukhusen. Dessutom hade sanatorierna endast 1 % patienter med studentexamen, fackgymnasieexa— men, studier vid gymnasium eller fack- skola. Alkoholklinikerna hade 10 % och de övriga sjukvårdsinrättningarna 5— 7 %. På sanatorierna fanns dessutom ingen patient med akademisk examen, högskole— eller seminariestudier. För öv- riga sjukvårdsinrättningar varierade an- delen från 1 % vid mentalsjukhusen till 7 % vid de psykiatriska klinikerna.
Praktisk yrkesutbildning inom yrke förekom i stor utsträckning inom samt— liga patientgrupper. Störst var den vid de psykiatriska klinikerna (32 %), där den hade en lika stor andel som grup- pen med folkskola etc. Hos de övriga pa- tientgrupperna var patienterna med praktisk yrkesutbildning inom yrke den näst största gruppen. Andelen varierade från 30 % vid sanatorierna till 13 % vid mentalsjukhusen.
Även beträffande lärlings- och yrkes— skola hade patientgruppen vid de psyki- atriska klinikerna den högsta andelen. Denna utgjorde 13 %. För de övriga pa- tientgrupperna varierade andelen från 8—10 %.
Tabell 12.4. Utbildning i %
Psyk. klin. MCE,” Utbildning Med. Alk. SJ" us Sana- klin. klin. k . . torier män vm- män kvm- nor nor Folkskola, grundskola, enhetsskola 47 41 32 45 57 52 56 Praktisk yrkesutbildning inom yrke 21 23 32 8 13 12 30 Lärlings- och yrkesskola ......... 10 8 13 15 10 12 9 Realexamen, realskolestudier och folkhögskolestudier ............ 8 11 10 24 11 18 1 Studentexamen, fackgymnasieexa— men, studier vid gymnasier eller fackskola ..................... 5 10 6 8 7 3 1 Akademisk examen, högskolestu- dier ......................... 5 6 7 —— 1 — — Okänt ......................... 4 1 — — 1 3 3 100 100 100 100 100 100 100
Diagram 12.3. Utbildning för undersökta klientet- och patientgrupper i %. Män
%,
U .b Ul :: = = g 51 llllltIlllllllllllllllllllllIlllllllllll lllllllllllllllllllllllllll N O =
Ngkter— Al kohol- Allmönno Enskilda hets— vård— vård— kliniker . nämnder anstalter anstalter
DUkönt
'Folkskolo, grundskola och enhetsskola MPraktiel-t grkesutblldning i grke ILörlings— och grkesskola
Jämföres patienterna vid de under- sökta sjukvårdsinrättningarna med kli- entelet vid nykterhetsnämnderna fram- går, som synes av diagram 12.3, att an- delen med enbart folkskola, grundskola eller enhetsskola var större för nykter- hetsnämnderna än för sjukvårdsinrätt- ningarna. Skillnaden varierade från 62 % för nykterhetsnämnderna till 32— 57 % för sjukvårdsinrättningarna. Med undantag för sanatorierna var förhål- landet likartat beträffande teoretisk ut- bildning utöver denna nivå. Här var skillnaden ytterligare markerad, 6 % mot 18—27 %. För samtliga sjukvårds- inrättningar utom mentalsjukhusen var däremot andelen med praktisk yrkesut- bildning inom yrke samt lärlings- och yrkesskola större än för nykterhets-
rl?
Psgki— Medi— Sanato— Mental— otrisko cinska rier sjukhus kliniker kliniker
Reolexamen, skolestudier & Studentexamen, fackqgmnasieexamen. studier & vid qgmnasier och fackskolo
Akademisk examen, högskolestudier, semi- noriestudier
nämnderna. Hos dessa utgjorde andelen 26 %, medan mentalsjukhusen hade 23 % och de övriga sjukvårdsinrättning— arna 31—45 %.
Vid en jämförelse mellan patientgrup- perna och klientelet vid vårdanstalter— na framkom att de intagna vid de all- männa anstalterna hade den största an- delen personer med enbart folkskola, grundskola eller enhetsskola. Gruppen utgjorde 70 % mot 32—57 % vid sjuk- vårdsinrättningarna och 47% vid de enskilda vårdanstalterna. Utbildning motsvarande realexamen, realskolestu- dier eller folkhögskolestudier förekom hos 5 % av de intagna vid de allmänna vårdanstalterna. Samtliga patientgrup- per utom sanatoriernas uppvisade i det- ta hänseende en betydligt högre andel.
realskolestudier och folkhög-
De enskilda anstalternas klientel hade i ungefär samma utsträckning som pati- entgruppen vid de medicinska kliniker- na sådan utbildning. Praktisk yrkesut- bildning inom yrke samt lärlings- och yrkesskola fann man hos 24 % av de in— tagna vid de allmänna vårdanstalterna, och 35 % vid de enskilda anstalterna, vilka värden översteg siffrorna för men- talsjukhusen men understeg de för sa- natorierna och de psykiatriska kliniker- na. För de medicinska klinikerna och alkoholklinikerna redovisades värden som låg mellan de för de enskilda och de för de allmänna anstalterna.
Av de redovisade siffrorna framgår, att de alkoholmissbrukare som vårdades vid sjukvårdsinrzittningarna i stort sett hade högre praktisk och teoretisk ut- bildning än nykterhetsnämndernas och vårdanstalternas klientel.
Arhetsförhållanden m. m. För belysningen av patienternas ar- betsförhållnaden m.m. redovisas först socio-ekonomisk grupp. Därefter redo- göres för yrkestillhörigheten samt ar- betsförhållandena den 15/11 1965. Som framgår av tabell 12.5 var sprid- ningen av andelen företagare vid de olika vårdinrättningarna mycket stor. Således utgjorde denna grupp 16 % och 9 % vid de medicinska respektive de psykiatriska klinikerna. Vid de övriga
sjukvårdsinrättningarna fanns endast 1—3 % företagare. Gruppen anställda företagsledare fanns endast företrädd vid de psykiat- riska klinikerna och där med 1 %. Tjänstemannagruppen förekom vid samtliga sjukvårdsformer. Störst var gruppen vid alkoholklinikerna, där den utgjorde 34 % och minst vid sanatorier-
Tabetl 12.-5. Soda-ekonomisk grupptillhörighet [ %
. Mental- Ps 'k. klin. . . , . _ Med. Alk. ) Slukhus Sana— Soclo-ekonomlsk grupp klin klin torier ' ' .. kvin- .. kvin- man man nor nor Företagare inom jordbruk, skogs- bruk m. m .................... 3 — Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken ..... 12 4 Företagare inom fria yrken ...... 1 1 5 1 3 Summa företagare 16 1 — 1 — 3 Företagsledare (anställda) ........ 1 Tjänstemän (arbetsledare, tekniker, kontors- och handelspersonal m. fl.) ....................... 14 34 24 61 18 24 5 Militärer ....................... — 3 Summa tjänstemän 14 34 25 61 21 24 5 Arbetare inom jordbruk, skogsbruk m. m. ....................... 3 1 3 4 3 1 Andra arbetare ................ 42 53 50 39 65 Summa arbetare 45 54 53 — 43 3 66 Anställda inom serviceyrken ..... 4 7 7 8 5 36 4 Ej identifierbara yrken .......... — 23 24 Studerande ..................... — 1 8 1 3 Övriga ej förvärvsarbetande ..... 21 4 5 29 10 22 100 100 100 100 100 100 100
Diagram 12.4. Socio-ekonomisk grupptillhörighet för undersökta klientel— och patient— grupper i %. Män 0/0 80 : % rr "FF ll 70—; _; T. 511—f % r 505 ? i" . lin—i li % V 3,0—; 20% 7 m—f 7 5 ”i i % i % Ngkter- Allmänna Enskilda Alkohol— Psgki— Medi— Sanato— Mental— hets— vård— vård— kliniker atriska cinska rier sjukhus nömnder anstalter anstalter kliniker kliniker [] Företagare [B] Arbetare & Ej förvärvsa rbetande
% Tjänstemän
na (5 %). För övriga sjukvårdsinrätt— ningar varierade andelen från 14 % vid de medicinska klinikerna till 25 % vid de psykiatriska klinikerna.
Andelen arbetare varierade mellan 43—66 %. Den minsta andelen återfanns vid mentalsjukhusen och de medicinska klinikerna och den största vid sanato- rierna. Anställda inom serviceyrkena ut- gjorde 4—7 %. En stor del av patien- terna bestod av icke förvärvsarbetande. Dessa uppgick till 21—30 % vid medi- cinklinikerna, sanatorierna och mental- sjukhusen. På alkoholklinikerna och de psykiatriska klinikerna var dock ande- len endast 4 resp. 6 %.
I diagram 12.4 framgår skillnaden i
åAnstälida inom serviceyrken
fördelning på socio-ekonomisk grupp mellan sjukvårdsinrättningarna samt nykterhetsnämnder och vårdanstalter.
Vid jämförelse mellan patientgrupper- na vid sjukvårdsinrättningarna och nyk- terhetsnämndsklientelet kan vissa skill- nader noteras. Andelen arbetare är så— ledes betydligt mindre hos patientgrup- perna. Här utgjorde den 43—66 % mot 75 % hos nykterhetsnämndsklientelet. Tjänstemannagruppen var med undan— tag för sanatorierna betydligt större på sjukvårdsinrättningarna. Detta var sär— skilt förhållandet för alkoholklinikerna, där gruppen var i det närmaste fem gånger större än i nykterhetsnämnds— klientelet. Ytterligare en betydande
skillnad förelåg, nämligen beträffande andelen icke förvärvsarbetande. I jäm- förelse med nykterhetsnämndsklientelet hade sjukvårdsinrättningarna med un- dantag av alkoholklinikerna och de psy- kiatriska klinikerna en betydligt större andel av denna kategori.
Även i förhållande till vårdanstalts- klientelet förelåg skillnader. Således var även här andelen arbetare betydligt mindre och andelen tjänstemän betyd- ligt större på sjukvårdsinrättningarna, dock med undantag av sanatorierna.
Yrkestillhörigheten har klassificerats i enlighet med 1960 års folkräknings yr- keskod. Spridningen på olika grupper var stor, vilket inte hindrade att några grupper visade en viss dominans. Av i folkräkningen ingående 59 grupper var 41 representerade vid medicinklinikerna och 26 vid sanatorierna. I materialet från de övriga sjukvårdsinrättningarna återfanns 31—35 grupper.
Vid medicinklinikerna utgjorde det vanligast förekommande yrket företags- ledare, närmast följt av lager- och för- rådsarbetare samt grov- och diversearbe- tare. Sistnämnda yrke var det största
vid alkoholklinikerna, mentalsjukhusen och sanatorierna. Vid de psykiatriska klinikerna förekom det däremot inte alls. Här var de vanligaste yrkena mo- torfordonsförare och byggnadsarbetare.
Som framgår av tabell 12.6 var en stor del av de berörda patienterna vid de olika sjukvårdsinrättningarna med undantag av medicinklinikerna verk- samma i angivet huvudyrke den 15/11 1965. Denna andel var minst vid sana- torierna, där den utgjorde 24 %, och störst vid de psykiatriska klinikerna, där den uppgick till 65 %. Även den an— del, som var verksam inom annat yrke än huvudyrke var minst hos sanatorier- nas patienter, där den uppgick till en- dast 3%. Hos de övriga undersökta sjukvårdsinrättningarna varierade den— ha grupp från 9 % vid de psykiatriska klinikerna till 16 % vid mentalsjukhu— sen.
En mycket stor del av patienterna saknade vid undersökningstillfället ar- bete. Detta var särskilt förhållandet vid sanatorierna och alkoholklinikerna, där detta gällde 43 % resp. 35 %. För men- talsjukhusen och de psykiatriska klini-
Tabell 12.6. Arbeisförhåtlanden den 15/11 1965 i %
. Mental— Psyk. klm. sjukhus Arhetsförhållanden Alk. klin. Sanatorier .. kvin- .. kvin- man man nor nor
Var verksam i angivet huvudyrke. . . . 48 65 68 27 36 24
Arbetsträning, prövning ............ 1 _ — 4 —— _— Skyddad sysselsättning eller arkivar-
bete ............................ — 1 8 —— — 3
Beredskapsarbete .................. -— 1 — — —— — Särskilt beredskapsarbete för alkohol-
missbrukare ..................... — — —— — — 1
Omskolningskurs ..... . ............. -— 1 — 1 — 1
Skol- o. yrkesutbildn ............... — 1 8 1 3 _— Ej förvärvsarbetande pensionär ...... 4 4 — 27 12 22 Saknade arbete .................... 35 18 8 18 40 43 Verksam inom annat yrke än huvud-
yrke ............................ 12 9 16 6 3 Uppgift omöjlig att erhålla ......... —— — —- 6 3 3
100 100 100 | 100 | 100 | 100
kerna utgjorde denna grupp 18 %. Av patienterna vid mentalsjukhusen och sa- natorierna var nära en fjärdedel ej för- värvsarbetande pensionärer, medan den— na grupp endast utgjorde 4 % vid alko- holklinikerna och de psykiatriska klini- kerna. Ett litet antal patienter deltog i arbetsträning—prövning, skyddad sys- selsättning, arkivarbete, beredskapsar— bete, särskilt beredskapsarbete för alko— holmissbrukare, omskolningskurs eller skol- och yrkesutbildning. Den procen- tuella andclcn varierade här från 1 % för alkoholklinikerna till 6 % för men- talsjukhusen.
I jämförelse med nykterhetsnämnder- nas klientel var det endast patienterna vid de psykiatriska klinikerna som i större utsträckning var verksamma i si- na huvudyrken. Förhållandet blir det- samma, om hänsyn också tas till verk- samhet inom annat yrke än huvudyrke. Andelen personer, som saknade arbete var större vid sjukvårdsinrättningarna än vid nykterhetsnämnderna. Beträffan- de alkoholklinikerna och sanatorierna gällde detta i betydande utsträckning. Medan alkoholklinikerna och de psyki- atriska klinikerna i stort sett hade sam- ma andel ej förvärvsarbetande pensio-
närer som nykterhetsnämnderna, var motsvarande andel för sanatorierna och mentalsjukhusen mera än fyra respek- tive fem gånger så stor. I likhet med förhållandena för nykterhetsnämnder- nas klientel förekom rehabiliteringsåt- gärder genom arbetsmarknadsorganens sida endast i mycket begränsad omfatt— ning.
I förhållande till de allmänna anstal- ternas klientel uppvisade patientgrup- perna vid sanatorierna lägre och men- talsjukhusen lika låg andel yrkesverk- samma som dessa, medan patienterna vid alkoholklinikerna och de psy— kiatriska klinikerna hade betydligt hög- re andelar. I förhållande till de en- skilda anstalternas klientel hade pa- tienterna vid alkoholklinikerna och de psykiatriska klinikerna större och vid mentalsjukhusen och sanatorierna lägre andel yrkesverksamma. Andelen perso- ner som saknade arbete var större vid anstalterna än vid sjukvårdsinrättning— arna.
Bostadsförhållanden
Bostadsförhållandena för de olika pati- entgrupperna varierade betydligt. Så—
Tabelt 12.7. Bostadsförhållanden i %
Psyk klin Mental- .. Alk. ' ' SlUkhUS Sana— . Bostadsförhållanden klin torier Med. klin. ' män kvin— män kvin- nor nor Patienten eller maka äger bostaden 6 18 8 7 6 4 Patienten eller maka förhyr bosta— 88 den ......................... 47 55 69 25,5 52 50 Inneboende ................... 18 21 15 25,5 18 12 Disponerar bostad/plats på ung- karlshotell, härbärge eller ung— domshotell .................. 1 3 8 3 — 1 Disponerar bostad/plats på ålder- 4 domshem eller vårdhem ...... — —— — — — —— Saknar fast bostad ............ 28 3 — 36 24 33 7 Uppg. omöjlig att erhålla ...... — — —— 3 — — 1 100 | 100 | 100 | 100 100 100 | 100
Diagram 12.5. Bostadsförhållanden för undersökta klientel- och patientgrupper i %.
Män1 Psykiatriska kliniker & Ngkterhetsnömnder: Be.-handl. vid rådgivnings— && byrå eller hos läkare | Frivillig förbindelse &
Medicinska kliniker Ngkterhetsnömnder: | Förebyggande övervakning Undersökning
AI kohalkliniker
Enskilda vårdanstalter Ngkterhetsnömnder: Eftervårdande övervakning
Sanatorier
Mentalsjukhus Allmänna vårdanstalter:
Inackorderingshem
o—o Har fast bostad
Tvångsintagna
Frivilligt ing'
&
N N N NN
N
0 ID 20
IllIjlllljlllljlll|[llll|lllljlllljllllllllljllll
30 40 50 60 70 80 90
0——0 Saknar fast bostad
l00 o/o
o----oBor på institution
1 I diagrammet är klientel- och patientgrupperna rangordnade efter procentuell andel perso- ner som innehar fast bostad. Summan av de utsatta procenttalen skall för varje grupp bli 100. För de grupper, där detta inte är fallet, saknas uppgift om bostadsförhållandena för restgruppen. ledes saknade endast 3 % resp. 7 % bland patienterna vid de psykiatriska och medicinska klinikerna bostad. För de övriga grupperna saknade ej mindre än 28—36 % fast bostad (tab. 12.7). Boendesituationen varierade också kraftigt. Således var det betydligt van- ligare vid de psykiatriska klinikerna än vid övriga undersökta sjukvårdsinrätt- ningar att patienterna själva eller deras hustrur ägde bostaden. Detta var fallet för 18 % av patienterna vid de psykiat- riska klinikerna mot 4—7 % vid de öv- riga sjukvårdsinrättningarna. Andelen patienter med förhyrd bostad var också störst, 55 %, bland de psykiatriska kli- nikernas patienter. Vid sanatorierna och
alkoholklinikerna var andelen något mindre, 50 resp. 47 %. Helt annor- lunda var förhållandet för patienterna vid mentalsjukhusen, där endast en fjär- dedel förhyrde bostad. Inom dessa sjuk- vårdsinrättningar var däremot innebo- endesystemet kraftigt företrätt. En fjär- dedel av patienterna tillhörde denna grupp. Vid de psykiatriska klinikerna och alkoholklinikerna var ca en femte— del inneboende. Lägst var siffran för sanatorierna, där endast 12 % tillhörde denna kategori. Endast en obetydlig del eller 1—3 % av patienterna vid de un- dersökta sjukvårdsinrättningarna dispo- nerade bostad eller plats på ungkarls- hotell, härbärge eller ungdomshotell.
I diagram 12.5 belyses olikheterna i bostadsförhållandena mellan de under- sökta patient- och klientelgrupperna. Dessa har rangordnats efter andelen personer med fast bostad inom grup- pen. Den i detta avseende bäst ställda gruppen var den vid de psykiatriska klinikerna, där andelen var 94 %. Över 90 % hade vidare det nykterhetsnämnds- klientel, som behandlades vid rådgiv- ningsbyrå eller hos läkare. Något lägre andel redovisades för nykterhetsnämn- dens klientelgrupp frivillig förbindelse och för patienterna på medicinkliniker- na. En andel på ca 80 % hade de delar av nykterhetsnämndernas klientel, som var föremål för förebyggande övervak- ning samt undersökning. För alkohol- klinikernas patienter, de enskilda vård— anstalternas klientel samt det av nyk- terhetsnämndernas klientel, som erhöll eftervårdande övervakning, var motsva- rande andel ca 70 %.
De sämsta bostadsförhållandena hade patienterna vid sanatorierna, mental- sjukhusen samt de allmänna vårdan- stalternas klientel och de boende vid inackorderingshemmen. Endast två tredjedelar av patienterna vid sanato- rierna hade fast bostad. För mental- sjukhusens del sjönk siffran ytterligare till 58 %. Mindre än hälften av de vår-
dade vid de allmänna vårdanstalterna hade fast bostad. Motsvarande siffra för inackorderingshemmen var drygt 10 %.
Ekonomi
Inkomstförhållanden
För att erhålla ett mått på de olika pa- tientgruppernas inkomstförhållanden in- fördes i undersökningen en fråga röran- de deras sjukpenningklasstillhörighet. Vid en bedömning av patienternas eko- nomiska förhållanden måste man dock reservera sig för att det använda måttet är indirekt, inte täcker alla inkomster samt dessutom inte anger personernas förmögenhetsställning (tab. 12.8).
En mycket stor del av patientgrup- perna var inte sjukpenningklassplacera- de. Minst var andelen vid de psykiatris- ka klinikerna (7 %) och alkoholklini- kerna (10 %). Andelen vid medicinkli- kerna utgjorde 20 %. Vid sanatorierna och mentalsjukhusen var omkring två femtedelar inte placerade i sjukpenning- klass. Dessutom kunde uppgift inte er— hållas för 12 % vid de medicinska kli- nikerna, 7 % vid mentalsjukhusen samt 1—3 % vid de övriga sjukvårdsinrätt- ningarna.
Av övriga patienter tillhörde endast
Tabell 12.8. Inkomst i %
. Mental— _ Psyk. klin. sjukhus S ' ' ' .. kvin— .. kvin- man man nor nor Ej sjukpenning- placerad ...... 20 10 7 8 43 34 38 5— 8 kr. . . 1 800— 4 999 3 6 9 31 3 18 3 9—12 » 5000—8399 4 1 3 —— 7 6 8 14 » . . . 8 400—10 199 3 1 2 15 3 12 7 16—18 » . . . 10 200—13 999 7 15 9 15 5 21 13 20—22 » . . . 14 000—17 999 23 21 24 23 8 6 15 25 » . . . 18 000—20 999 8 12 22 — 15 — 7 28 » . . . 21 000— 20 32 21 8 9 _— 8 Uppg. omöjlig att erhålla. . . . 12 2 3 —— 7 3 1 100 100 100 100 | 100 | 100 | 100
Diagram 12.6. Inkomstklasstillhörighet för undersökta kl ientel— och patientgrupper samt normalpopulationen i %. Män Illa
ut av u cu uv 5 = 5 = g = a i o |_|_i_illuului|limliinlunluiiliiiilulil|||i|iii|li|||ln|iliuiliuiliuiliiuliUL iuluul N = 3
::
Ngkter— hets- nämnder
DOM-int
Allm. vårdan- stalter
Enskilda vårdan— stalter
& 5000— 8399 kr Ej sjukpenning- _ . khsspimemd & 8400 10199 kr ' % leon-4999 k.- % l0200—l3 999 kr
en mindre del klasser med inkomster under 10200 kr. Denna andel, beräk- nad på totala antalet patienter inom resp. patientgrupp, varierade från 8 % vid alkoholklinikerna till 18 % vid sa- natorierna. En betydande del av patien- terna hade å andra sidan inkomster på 14000 kr. eller mera. Den största an- delen sådana patienter hade de psy- kiatriska klinikerna och alkoholklini- kerna med 67% resp. 65 %. Endast hälften så stor andel eller ca 30%
Alkohol— kliniker
Psgki- Medi— Mental— Sanato- Normal— otriska cinska sjukhus rier popula— kliniker kliniker tion
bland patienterna vid sanatorierna och mentalsjukhusen tillhörde denna in- komstgrupp. Vid de medicinska klini- kerna tillhörde varannan patient nämn- da grupp.
Om jämförelsen begränsas till enbart patienter med högre inkomst än 21 000 kr. accentueras skillnaderna. I stort sett tillhörde var tredje patient vid al- koholklinikerna, var femte vid de psy- kiatriska och medicinska klinikerna men inte fullt var tionde patient vid
mentalsjukhusen och sanatorierna den- na grupp.
I diagram 12.6 belyses olikheterna mellan patienterna vid de undersökta sjukvårdsinrättningarna inbördes och med klientelet vid nykterhetsnämnder- na och vårdanstalterna samt med samt- liga försäkrade män i riket vid slutet av år 1964. Vid tolkningen bör ihågkom- mas, att siffrorna för sjukvårdsinrätt- ningarna härrör från slutet av 1965.
Tidigare vård och behandling
Utredningen har bedömt det vara av vikt att erhålla en bild av den vård och behandling, som de undersökta patien- terna tidigare på grund av eller i sam- band med alkoholmissbruk varit föremål för. De faktorer, som undersöktes, var medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård samt antalet Vårdperioder vid psy- kiatrisk klinik eller mentalsjukhus samt enskilda och allmänna vårdanstalter för alkolholmissbrukare. Även tidigare kon- takt n1ed nykterhetsnämnd medtogs. Dessa undersökningar berörde inte de medicinska klinikerna.
De av sjukhusen lämnade uppgifterna grundades på de intagningshandlingar, som upprättats. Dessa uppgifter basera- des i sin tur förutom på faktiskt kända förhållanden i stor utsträckning på pa- tienternas egna uppgifter. Det förelig- ger därför risk för att åtskillig infor- mation inte kommit med i undersök- ningen. Inte minst torde detta vara för- hållandet beträffande frågorna om be- handling vid vårdanstaltcr för alkohol- missbrukare. Det kan dessutom förmo- das att större ansträngningar i allmän- het har nedlagts att erhålla uppgifter härom vid de psykiatriska klinikerna och mentalsjukhusen än vid sanatorier- na. För dessa föreligger även den möj- ligheten att ett sanatorium som numera är vårdanstalt för sjuka alkoholmissbru- kare i vissa fall inte bedömts som all—
män vårdanstalt för alkoholmissbruka- re. De framkomna siffrorna torde där- för vara minimisiffror.
Tidigare förekomst av medicinsk / psykiatrisk behandling eller vård Förekomsten av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård redovisas i tabell 12.9. Det bör observeras att samma pa- tient ofta erhållit olika former av vård.
Som framgår av tabellen hade 58 % av patienterna vid sanatorierna inte tidi- gare varit föremål för medicinsk/psyki- atrisk behandling eller vård. Sanatori- erna skilde sig därvid markant från de övriga undersökta sjukvårdsinrättning- arna. För dessa varierade andelen inte behandlade eller vård-ade från 10 % vid alkoholklinikerna till 19 % vid mental- sjukhusen.
Poliklinisk behandling vid sjukhus och liknande hade tidigare givits när- mare sju patienter av tio vid alkohol— klinikerna och drygt hälften av patien- terna vid de psykiatriska klinikerna. Vid mentalsjukhusen hade drygt en fjärdedel erhållit sådan behandling, me— dan sanatorierna endast uppvisade 5 % sådana fall. Antalet patienter, som er- hållit poliklinisk behandling hos privat- praktiserande läkare varierade från 8 % vid sanatorierna till 20 % vid de psy- kiatriska klinikerna.
Tidigare vård och behandling på al- koholklinik hade i huvudsak givits så- dana patienter, som vid undersöknings- tillfället var intagna på sådan klinik (36 %). På de övriga sjukvårdsinrätt- ningarna hade endast 5—12 % patien- ter erhållit sådan vård.
Tidigare vård och behandling på psy- kiatrisk lasarettsklinik eller avdelning hade även i huvudsak lämnats samma patientgrupp, som vid undersöknings- tillfället erhöll sådan vård. Andelen sådana patienter var inte mindre än 56 %. På de övriga sjukvårdsinrättning—
Tabell 12.9. Behandlings/arma vid tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk i %
Psyk. klin. åläggs Behandlingsiorm Alk. klin. Sanatorier män kvin— män kvin- nor nor Ingen tidigare behandling ........... 10 14 15 19 15 58 Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nykterhetsnämnds eller anstalts regi 68 52 38 27 33 5 Poliklinisk behandling av privatprak- tiserande läkare ................. 11 20 15 12 9 8 Intagen på alkoholklinik ............ 36 5 —— 8 9 12 Intagen på psykiatrisk lasarettsklinik eller avdelning ................... 8 56 31 15 30 5 Intagen på annan lasarettsklinik eller avdelning (även privat klinik eller sjukhem) ........................ 8 16 15 15 3 _l Intagen på mentalsjukhus .......... 22 21 23 69 70 9 Uppgift omöjlig att erhålla .......... — — — _ —— 5 1 ............................... 100 100 100 100 | 100 | 100
1 För en och samma person kan gälla flera olika hehandlingsformer, varför summan av pro- centtalen blir mer än 100.
arna var motsvarande tal 5—15 %. Även här hade sanatoriepatienterna den lägsta andelen. De patienter, som förut varit intagna på annan lasaretts- klinik eller avdelning än tidigare nämnts eller på privat klinik eller sjuk- hem, utgjorde ingen större grupp vid någon Sjukvårdsinrättning. Andelen var störst vid de psykiatriska klinikerna, där 16 % erhållit sådan vård. I övrigt varierade gruppen från 4 % vid sana- torierna till 15 % vid mentalsjukhusen.
Tidigare vård på mentalsjukhus hade framför allt de vid undersökningstill- fället på mentalsjukhus intagna erhållit (69 %). Antalet uppgick till 52. Det var dock ett påfallande stort antal patienter, som erhållit sådan vård även vid de öv- riga sjukvårdsinrättningarna. Vid de psykiatriska klinikerna uppgick andelen således till 21 % och vid alkoholklini- kerna till 22 %. Vid sanatorierna hade endast omkring en tiondel tidigare er- hållit vård på mentalsjukhus.
Antal Vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus För att utröna den tidigare psykiatriska vården på grund av eller i samband med alkoholmissbruk hade i enkäten frågats om omfattningen av denna under tidsperioden 1955—1965. Resultatet re- dovisas i tabell 12.10. Vårdperioder de- finierades som vistelseperioder. Tyvärr angavs inte direkt i frågans lydelse sambandet med alkoholmissbruket. Då emellertid hela undersökningen gäller detta samband, torde emellertid felan- givelsen härvidlag vara begränsad.
De flesta patienterna vid alkoholkli— nikerna och sanatorierna, 68 resp. 78 %, hade under den undersökta tidsperio— den inte vårdats vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus. Vid de psykiatriska klinikerna och mentalsjukhusen var denna andel betydligt mindre men upp— gick till ca 30 %. Det var i första hand patienterna vid mentalsjukhusen som beretts vård i denna form. Dessa hade
Tabell 12.10. Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1955—1965i %
Psyk. klin. 552335 Antal Vårdperioder Alk. klin. Sanatorier män kvin— män kvin- nor nor Har ej vårdats på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1955— 1965 ............................ 68 30 46 27 18 78 1 period .......................... 14 20 15 5 24 7 2— 5 perioder ..................... 13 37 39 48 34 5 6—15 » ..................... 1 11 — 19 21 1 16 eller flera perioder .............. — 1 —— 1 3 — Uppgift omöjlig att erhålla ......... 4 1 — — — 9 100 100 100 | 100 100 100
också det största antalet Vårdperioder. Inte mindre än 68 % hade vårdats mera än en period. Var femte hade vårdats sex eller flera gånger. Tidigare vård vid psykiatriska kliniker och mental- sjukhus var något mindre vanlig för patienterna vid de psykiatriska klini- kerna. Av dessa hade 49% vårdats minst två gånger, medan 12% hade erhållit vård sex eller flera gånger. Även för alkoholpoliklinikernas patien- ter hade dock sådan vård inte varit ovanlig. 14 % hade således behandlats i denna vårdform mera än en gång. Sex Vårdperioder eller mera redovisa- des dock endast för 1 %. Vid sanato— rierna hade endast 6 % behandlats i
ifrågavarande vårdform under mera än en vårdperiod.
Antal Vårdperioder vid vårdanstalter för alko- holmissbrukare
Utredningen har också sökt kartlägga omfattningen av tidigare vård på anstal— ter för alkoholmissbrukare under tiden 1955—1965. Omfattningen av vården vid de enskilda vårdanstalterna redovisas i tabell 12.11 och vid de allmänna anstal- terna i tabell 12.12.
Vid samtliga sjukvårdsinrättningar förelåg en mycket stor övervikt av pati- enter, som inte vårdats vid enskilda vårdanstalter. Andelen varierade från 96 % för sanatorierna till 76 % för alko-
Tabell 12.11. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1955—1965 i %
. Mental— . Psyk. klin. sjukhus Antal vårdperloder Alk. klin. Sanatorier män kvin- män kvin- * nor nor Vård på enskild anstalt under åren 1955—1965 har ej förekommit ..... 76 86 100 85 94 96 1 period .......................... 13 7 —— 6 3 1 2— 5 perioder ..................... 9 3 —— 4 3 3 6—15 » ..................... —— 2 — — —— — 16 eller flera perioder .............. — — —— _ — —— Uppgift omöjlig att erhålla ......... 2 2 — 5 — — 100 100 100 100 100 100
Tabell 12.12. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1955—1965 i %
Psyk. klin. Me"?” Sjukhus Antal Vårdperioder Alk. klin. Sanatorier män kvin— män kvin— nor nor Vård på allmän anstalt under åren 1955—1965 har ej förekommit ..... 75 88 _ 70 94 76 1 period .......................... 11 3 92 19 3 12 2— 5 perioder ..................... 11 6 8 7 3 11 6—15 » ..................... 2 1 _— 1 -— 1 .16 eller flera perioder ............... — —— — —— — _— Uppgift omöjlig att erhålla ......... 1 2 _ 3 — —— 100 100 100 100 100 100 holklinikerna. Antal Vårdperioder var klinikerna, som patientgruppen med också genomgående få. Inga patienter hade 16 Vårdperioder eller flera och endast ett fåtal sex eller flera.
Vård på enskild anstalt var vanligast i patientgruppen vid alkoholklinikerna. Drygt var femte person i denna grupp hade erhållit sådan vård, dock ingen mera än fem perioder. Vid de psy- kiatriska klinikerna och mentalsjukhu- sen hade ca 10 % vårdats vid enskild anstalt, därav vid klinikerna en liten del 6_15 perioder. Vid sanatorierna hade endast 4 % erhållit vård på så- dan vårdanstalt.
Vid jämförelse med nykterhetsnämn- dernas klienter, av vilka 85 % inte hade någon erfarenhet av vård vid enskild anstalt, framgår att patienterna vid de psykiatriska klinikerna och mentalsjuk- husen hade i stort sett samma, alkohol- klinikerna större och sanatorierna mind— re andel sådan vård.
Vård vid allmän vårdanstalt var också ganska ovanlig för det stora flertalet patienter vid de undersökta sjukvårds- inrättningarna (tab. 12.12).
Andelen som inte erhållit vård vid all- männa anstalter varierade från 88 % för de psykiatriska klinikerna till 70 % vid mentalsjukhusen.
Det var således vid de psykiatriska
den minsta beröringen med vård vid allmän anstalt återfanns. Vid de övriga sjukvårdsformerna fanns en betydligt större andel som varierade från 24 % vid sanatorierna och alkoholkliniker- na till 27 % vid mentalsjukhusen. Den— na patientgrupp bestod dock till störs- ta delen av personer med endast en vårdperiod.
Patienternas erfarenhet av vård på allmän anstalt överensstämmer i viss ut- sträckning med klientelets vid nykter— hetsnämnderna, där under lika lång tidsrymd 72 % inte erhållit sådan vård.
Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd Patienternas tidigare kontakt med nyk- terhetsnämnd har även kartlagts. Resul- tatet redovisas i tabell 12.13.
Som framgår av tabellen hade en myc- ket stor andel av patienterna tidigare varit i kontakt med nykterhetsnämnd. Detta gällde för 58 % av patienterna vid alkoholklinikerna och 57 % vid de psy— kiatriska klinikerna. Vid mentalsjukhu- sen var andelen 65 %. Mera än fyra femtedelar av patienterna vid sanato- rierna hade även haft kontakt med nyk— terhetsnämnd.
Tabell 12.13. Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd i %
_ _ Psyk. klin. Mental" Tldlgare kontakt med Alk kl' SJukhus s t . nykterhetsnämnd ' m. _ . . ana orler män kvin- män kvm- nor nor Ingen tidigare undersökning/åtgärd av nykterhetsnämnd ............. 42 42 62 28 48 18 Undersökning/åtgärd av nykterhets- nämnd .......................... 58 57 38 65 46 82 Uppgift omöjlig att erhålla .......... — 1 — 7 6 — 100 100 100 100 100 100
Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov
Alkoholmissbrukets ställning i sjukdomsbilden Utredningen har sökt få svar på frågan i vilken utsträckning alkoholmissbruket är primär eller sekundär orsak till in- tagningen. Detta är en mycket svårbe- dömd fråga, varför osäkerheten hos de erhållna svaren blir relativt stor. Be- dömningen har gällt intagning och inte sjukdomstillståndet. Tabell 12.14 visar läkarnas bedömning när det gäller den- na fråga.
Alkoholmissbruket som orsak till in- tagningen varierade som synes starkt mellan de olika sjukvårdsformerna. Vid sanatorierna är den andel, där alkohol- missbruket bedömes som primär orsak till intagningen, endast 8 %. Motsvaran- de tal för alkoholklinikerna är 94 %. Vid övriga sjukvårdsinrättningar vari- erade andelen mellan 53—66 %.
Diagnos enligt WHO:s nomenklatur
Det har ansetts vara av intresse att få vetskap om, huruvida läkarna uppfattat patienternas sjukdom som övervägande somatisk eller psykisk eller både soma- tisk och psykisk. Läkarnas bedömning redovisas i tabell 12.15. Som psykiska diagnoser har upptagits de diagnoser, som i WHO:s nomenklatur redovisas under avsnittet V. Mentala sjukdomar. Psykoneuroser. Patologiska personlig- hetstyper.
En mycket stor del av patienterna vid de medicinska klinikerna och sanatori- erna var endast somatiskt sjuka, medan på motsvarande sätt de flesta patienter- na vid alkoholklinikerna, de psykiatris- ka klinikerna och mentalsjukhusen en- dast var psykiskt sjuka. Det är emeller- tid påfallande att en stor del, 9—40 %, betecknats som både somatiskt och psy- kiskt sjuka.
Tabell 12.14. Alkoholmissbruket som orsak till intagningen i %
Psyk klin Mental" Alkoholmissbruket som Med. Alk. Sjukhus Sana- orsak tlll intagningen klin. klin. " kvin— " kvin— toner
man man nor nor
Primär ........................ 53 94 64 23 66 55 8 Sekundär ..................... 36 6 31 77 29 42 90 Bedömning kan ej ske ......... 11 — 5 — 5 3 2 100 100 | 100 | 100 | 100 | 100 100
Tabell 12.15. Klassifikation av diagnoser enligt WHO i %
. Mental- Ps k. klin. . Kl Tk t. Med. Alk. y Slukhus Sana- ass” & "m klin. klin. . . torier .. kv1n- .. kv1n— man man nor nor Somatiskt sjuk ................ 42 _ 1 8 _ _ 74 Psykiskt sjuk ................. 18 78 76 84 91 100 — Både somatiskt och psykiskt sjuk 40 22 23 8 9 _ 21 Hälsotillstånd ovisst ........... _ _ _ _ _ _ 5 100 100 100 100 100 100 100
Somatiska diagnoser Med utgångspunkt från läkarnas diagno- ser har för respektive patient deras so- matiska tillstånd kartlagts, varvid de olika sjukdomarna sammanförts i sjuk- domsgrupper (tab. 12.16).
När flera diagnoser på somatiska sjuk- domar redovisats av läkaren, har endast huvuddiagnosen medtagits.
I materialet för de medicinska klini- kerna fanns elva sjukdomsgrupper. Den i särklass största gruppen utgjorde digestionsorganens sjukdomar, som upp- gick till 31 % av det totala materialet.
Av de patienter, som intagits endast för kroppslig sjukdom utgjorde andelen hela 47 %. Närmast i följd i det to- tala materialet kom cirkulationsorga- nens sjukdomar och skador genom yttre våld och förgiftning, vilka grupper var- dera upptog 9 %.
Vid alkoholklinikerna fanns sju soma- tiska sjukdomsgrupper företrädda. I motsats till förhållandet vid de medi- cinska klinikerna dominerade ingen grupp utan alla varierade mellan 1_ 5 %. De tre största grupperna var orga- niska nervsjukdomar, digestionsorga—
Tabell 12.16. Somatiska diagnoser enligt WHO i %
. Mental- s k. kl] . . S.ukd0ms m Med. Alk. P y " sJukhus Sana- ] g pper klin. klin. . . torier män kvm- män kv1n— nor nor
Tuberkulos .................... _ 1 _ _ — _ 97 Tumörsjukdomar ............... _ _ — _ 1 _ _ Allergiska sjukdomar ........... 2 _ _ _ _ _ _ Endokrina systemets sjukdomar. 5 _ _ _ _ _ — Ämnesomsättningssjukdomar . . . . 2 _ _ _ _ — _
Organiska nervsjukdomar ....... 7 5 3 _ 1 _ — Cirkulationsorganens sjukdomar . 9 4 2 _ — _ _
Respirationsorganens sjukdomar. 6 _ _ — _ _ _ Digestionsorganens sjukdomar. . . 31 5 2 _ _ _ _ Uro-genitalorganens sjukdomar. . 3 _ _ _ 1 _ _
Skelettets och rörelseorganens
sjukdomar .................. 2 1 1 — 1 _ _ Symptom, senilitet, ofullständigt
preciserade fall .............. 5 1 3 _ 3 — 3 Skador genom yttre våld och för-
giftning ..................... 9 o 12 15 1 _ _ Ingen somatisk diagnos ........ 19 78 76 85 92 100 _
Somatiskt tillstånd ovisst ....... _ _ 1 _ _ _ —
100 100 100 100 100 100 100
nens sjukdomar och skador genom yttre våld och förgiftning.
Vid de psykiatriska klinikerna var den somatiska sjukdomsgruppen skador genom yttre våld och förgiftning före- trädd med 12 %. övriga fem sjukdoms- grupper uppgick endast till 1—3 %.
För patienterna vid mentalsjukhusen hade redovisats somatiska diagnoser i endast 8 % av fallen. Dessa var utsprid— da på sex grupper med 1—3 % i var- dera. Den största gruppen utgjorde symptom senilitet, ofullständigt precise- rade fall.
Vid sanatorierna skall enligt under- sökningens uppläggning endast finnas tuberkulosdiagnoser. I materialet ingick dock 3 % (= 2 fall), som var ofullstän- digt preciserade.
Andelen utan somatisk diagnos i ma- terialet varierade med undantag av sa- natorierna från 19 % vid de medicinska klinikerna till 78—92 % vid de övriga sjukvårdsinrättningarna. Vid bedöm- ningen av dessa siffror bör ihågkommas att diagnoser som alkoholpsykos och al—
koholism definitionsmässigt hänföres till de psykiska sjukdomarna.
Psykiska diagnoser
Läkarnas förstahandsdiagnoser över de psykiska sjukdomarna framgår av tabell 12.17.
De vanligast förekommande sjukdoms- grupperna utgjorde alkoholism samt al- koholpsykos. De lägsta andelarna alko- holism redovisades för patientgrupper— na vid sanatorierna och de medicinska klinikerna med 19 resp. 37 %. För de övriga sjukvårdsinrättningarna variera- de andelen från 54 % vid mentalsjuk- husen till 89 % vid alkoholklinikerna. Alkoholpsykos förekom som första- handsdiagnos i 1 % av fallen vid alko- holklinikerna och sanatorierna. Vid de psykiatriska klinikerna var andelen 9 %. De högsta värdena erhölls för men— talsjukhusen och de medicinska klini- kerna med 15 resp. 14 %.
Bland övriga psykiska sjukdomsgrup- per märks övriga psykoser vid mental- sjukhusen med 12 % av patientgruppen.
Tabell 12.17. Psykiska diagnoser enligt WHO i %
. Mental- . _ Med. Alk. Psyk um" sjukhus Sana- Slukdomsgrupp" klin klin torier ' ' .. kvin- .. kvin- man man nor nor Schizofreni .................... _ _ _ _ 5 _ Manisk depressiv psykos ........ 1 _ 2 — _ _ — Psychosis ex. epilepsia .......... _ _ — _ _ — _ Alkoholpsykos ................. 14 1 9 8 15 15 1 Övriga psykoser ............... 1 _ 3 _ 12 6 _ Psykisk abnormitet ............ _ _ 2 22 8 27 1 Neuroser och psykiska insuffiens— tillstånd .................... 3 6 21 31 3 12 — Narkomani .................... — 4 _ 3 3 _ Mentala defekter .............. _ _ _ _ _ _ — . Andra fall av abnormitet i karak— tär, uppförande och intelligens, samt ospecificerade fall ....... _ _ — _ — _ _ Alkoholism .................... 37 89 60 31 54 37 9 Ingen psykisk diagnos .......... 42 — 1 8 _ 79 Psykiskt tillstånd ovisst ........ 2 _ — _ _ —— 100 100 100 100 100 | 100 | 100
Tabell 12.18. Psykiska andrahandsdiagnoser enligt WHO i %
. Mental— Ps 'k. klm. . . _ Med. Alk. ) Sjukhus Sana- Sjukdomsgrupper . . . klin. klin. . . toner .. kvm— .. kv1n- man man nor nor Schizofreni .................... — _ 1 _ 3 _ _ Manisk depressiv psykos ........ _ _ 1 _ 1 — _ Alkoholpsykos ................. _ — _ _ 1 3 — Övriga psykoser ............... _ _ _ _ 4 _ _ Psykisk abnormitet ............ _ 2 5 — 9 3 1 Neuroser och psykiska insuffiens- tillstånd .................... _ 12 14 8 7 — _ Narkomani 0. dyl. (Missbruk av läkemedel) .................. _ 4 3 15 6 — Mentala defekter ............... — _ _ — 1 3 _ Alkoholism .................... 18 8 24 46 36 36 1
Vid de psykiatriska klinikerna är ande- len för gruppen neuroser och psykiska insuffienstillstånd inte mindre än 21 %. Vid de medicinska klinikerna och sana- torierna är gruppen utan psykisk dia- gnos betydande, 42 resp. 79 %.
Andrahandsdiagnos för psykiska sjuk- domar
De av läkarna angivna andrahandsdia- gnoserna på psykiska sjukdomar fram— går av tabell 12.18.
Vårdtid
Den ytterligare tid som alkoholmissbru- karna beräknades vårdas efter under- sökningstillfället har uppskattats av lä-
Tabell 12.19.
karna. Den totala vårdtiden redovisas i tabell 12.19.
I denna tabell ingår sålunda både fak— tisk vårdtid fram till undersökningsda— gen och beräknad återstående Vårdtid. I materialet ingick en mycket stor grupp på mentalsjukhusen och sanatorierna, 35 resp. 25 %, där vårdtiden svårligen kunde beräknas.
På medicinklinikerna, alkoholklini— kerna och de psykiatriska klinikerna bedömdes vårdtiderna bli korta. Högst fem veckors Vårdtid beräknades för 87 % på alkoholklinikerna, 81 % på medicinklinikerna och 78 % på de psy- kiatriska klinikerna. Vårdtider över åtta veckor bedömdes på dessa sjukvårds-
Vårdlid i %
. Mental— . Psyk. klin. s'ukhus Vårdtidens längd iii? kill; ] få; ' ' .. kvin- .. kvin- man man nor nor _ 1 vecka .................. 11 10 11 8 _ 3 _ 1_ 3 veckor ................. 47 35 30 30 15 12 3 3_ 5 » ................. 23 42 37 30 16 18 — 5— 8 » ................. 3 10 11 8 5 6 3 8—12 » ................. 3 1 6 _ 7 _ 5 12— » ................. 5 _ 1 8 22 6 64 Vårdtiden kan f. n. svårligen be- räknas ...................... 8 2 4 16 35 55 25 100 100 100 100 100 100 100
Tabell 12.20. Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd i %
_ _ . Mental— Psyk. klin. . _ Aktuell kontakt med . Slukhus . .. Alk. klin. Sanatorier nykterhetsnämnd _ . . .. kvln- .. kvm- man man nor nor Patienten är ej föremål för undersök- ning / åtgärd av nykterhetsnämnd. . 54 68 69 69 67 70 Patienten är föremål för undersökning/ åtgärd av nykterhetsnämnd ....... 46 31 31 26 33 29 Uppgift omöjlig att erhålla .......... _ 1 _ 5 _ 1 100 100 100 100 100 100
inrättningar som mycket sällsynta. Vid alkoholklinikerna uppskattades de till endast 1 %. Motsvarande tal på de psy- kiatriska och medicinska klinikerna var 7 resp. 8 %.
Helt annorlunda var situationen för patienterna vid mentalsjukhusen och sa- natorierna. 31 % vid mentalsjukhusen beräknades få vårdtider på högst fem veckor. Motsvarande tal för sanatorier- na var endast 3 %. Vårdtider över åtta veckor förekom för 29 % av mental- sjukhusens patienter och för 69 % av sanatoriernas.
Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd
För att erhålla kännedom om nykter- hetsnämndernas befattning med de pa— tienter som erhåller vård vid de under- sökta sjukvårdsinrättningarna, ställdes en fråga i formuläret C:2 om aktuell
kontakt med nykterhetsnämnd. I ta- bell 12.20 redovisas resultaten. Som framgår av tabellen saknade den största delen av patienterna sådan kontakt. Andelen patienter, som saknade kon— takt med nykterhetsnämnd varierade från 54 % för alkoholklinikerna till 70 % för sanatorierna. Av alkoholklini- kernas patienter hade som synes ej fullt hälften kontakt med nykterhetsnämnd. Här kan även påpekas att endast 58 (22 av dessa patienter tidigare haft sådan kontakt. För det socialt mycket nergång- na alkoholklientelet vid mentalsjukhu- sen och sanatorierna var kontakten med nykterhetsnämnden ännu sämre.
Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 5 Nvl
Enligt 10 & nykterhetsvårdslagen före- ligger viss anmiilningsplikt till nykter- hetsnämnd för bl. a. läkare.
Tabell 12.21. Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 5 nykterhetsvårdslagen i %
Psyk. klin. Mental" Anmälan till . SJukhus . _ .. Alk. kim. Sanatorlel nykterhetsnämnd . . .. kv1n- .. kv1n- man man ner nor Undersökning / åtgärd pågår ........ 46 31 23 16 33 26 Anmälan har ej gjorts och kommer sannolikt ej att göras ............ 46 61 62 41 37 52 Anmälan har gjorts eller kommer att göras ........................... 6 2 15 27 9 4 Ställningstagande kan i. n. ej göras. . . 2 6 _ 16 21 18 100 100 100 100 100 100
Utredningen har sökt kartlägga i hur stor utsträckning läkarna vid de under- sökta sjukvårdsinrättningarna gjort el- ler kommer att göra sådan anmälan (tab. 12.21). Av tabellen framgår, att så- dan anmälan inte gjorts eller kommer att göras i någon större utsträckning utom vid mentalsjukhusen. Där utgjorde andelen 27 %, medan den vid de övriga sjukvårdsinrättningarna varierade från 2_6 %.
I viss utsträckning hade ställning inte hunnit tagas till om anmälan skulle gö- ras eller ej. Vid alkoholklinikerna och de psykiatriska klinikerna utgjorde des- sa fall endast 6 resp. 2 %. Vid mental- sjukhusen och sanatorierna var denna grupp patienter betydligt större eller 16 resp. 18 %.
Totalitetsbedömning
Undersökningen av antalet vårdade per- soner med alkoholproblem vid sjuk- vårdsinrättningarna var en tvärsnitts- undersökning. Avsikten var att härige- nom bl.a. få en representativ bild av sjukvårdens andel i samhällets totala nykterhetsvård. Med ledning av under- sökningens resultat har en uppskatt— ning gjorts av omfattningen av den nykterhetsvårdande verksamheten vid de slag av sjukvårdsinrättningar som ingått i undersökningen (tab. 12.22).
Antalet alkoholmissbrukare vid de
Tabell 12.22. Beräknat antal alkoholmiss- brukare vid sjukvårdsinrättningarna
_ _ Antal patienter Sjukvårdsinrättnlng män kvinnor
Medicinska kliniker . . . 200 . .
Psykiatriska kliniker . . 200 25 Mentalsjukhus ........ 1 700 125
Alkoholkliniker ....... 80 . . Sanatorier ............ 75 Summa 2 255
undersökta medicinska klinikerna ut- gjorde 104. På grund av urvalets stor— lek kan antalet vid samtliga medicinska kliniker grovt uppskattas till ca 200 män. Därtill kommer eventuella kvinnli- ga alkoholmissbrukare, som inte till nåt gon del ingått i denna undersökning. På samma sätt skulle antalet vårdade vid de psykiatriska klinikerna kunna uppskattas till ca 200 män och ett 2.5-tal: kvinnor.
Vid de undersökta mentalsjukhusen fanns 419 manliga och 33 kvinnliga alko- holmissbrukare. Då dessa siffror gäller ca en fjärdedel av antalet platser vid mentalsjukhusen skulle således det to- tala antalet alkoholmissbrukare vid mentalsjukhusen kunna uppskattas till ca 1 700 män och ca 125 kvinnor.
Vid alkoholklinikerna vårdades ett 80- tal manliga alkoholmissbrukare och eventuellt någon kvinnlig. Ett 75-tal manliga alkoholmissbrukare vårdades vid sanatorierna för lungtuberkulos. Yt- terligare ett antal fall torde återfinnas bland övriga manliga patienter samt bland de kvinnliga patienterna vid sa- natorierna.
Det sammanlagda antalet personer, som vid en viss. tidpunkt vårdades vid nämnda sjukvårdsinrättningar och som bedömdes vara alkoholmissbrukare, upp- går uppskattningsvis till ca 2 500. Dessa siffror får ses mot bakgrund av att lä— karnas bedömningar tidigare beräknats ge för låga värden.
För att belysa den relativa omfatt- ningen av den vård samhället ger alko- holmissbrukare inom sjukvårdens ram kan antalet där vårdade jämföras med antalet intagna vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare och inackorderings- hem (tab. 12.23).
Av tabellen framgår att, om man ut- går från förhållandena vid en viss tid- punkt, vid sjukvårdsinrättninga-rna vår- dades flera patienter på grund av alko-
Tabell 12.23. Antal vårdade alkoholmiss— brukare vid sjukvårdsinrättningar, vård- anstalter för alkoholmissbrukare och in-
Tabell 12.24. Beräknat antal män under 21 är och över 65 år samt beräknat antal män utan fast bostad vid vissa sjukvårds-
ackorderingshem. ( Avrundade siffror) inrättningar Vårdade _ Antal män Vårdform personer & ukvårds_ inrättning under över utan fast' _ _ 21 år 65 år bostad Sjukvårdsinrättningar ..... 2 500 Allmänna vårdanstalter för Medicinska alkoholmissbrukare ...... 2 000 . . . ., kliniker. . . . 2 24 14 Enskilda vårdanstalter for . . Alkoholkli- alkoholmissbrukare ...... 400 niker _ 2 22 Inackorderingshem ........ 300 Psykiatriska Summa 5 200 kliniker. . . . 6 6 6 Mentalsjukhus 68 204 612 Sanatorier. . . . —— 8 25 holmissbruk än vid de allmänna och Summa 76 | 244 679
enskilda anstalterna tillsammans. Här- vid bör dessutom beaktas att omfatt- ningen av vården av alkoholmissbrukare vid de undersökta sjukvårdsinrättning— arna troligen underskattats. I detta sam- manhang måste dock ihågkommas att intagningen av patienter, som är al- koholmissbrukare, vid sjukvårdsinrätt- ninga-rna inte alltid ansetts primärt sammanhänga med missbruket. Enligt den tidigare redovisade läkarbedöni- ningen i denna fråga var andelen för sanatorierna endast 8%, medan den för de övriga sjukvårdsinrättningarna varierade från 53 % vid de medicinska klinikerna till 94% för alkoholklini- kerna.
Utifrån de för sjukvårdsinrättningar- na redovisade siffrorna och de i under- sökningen redovisade procentuella för- delningarna kan ett flertal ytterligare beräkningar göras. Utredningen har för sin del på denna grundval begränsat sig till att beräkna antalet män under 21 år och antalet män över 65 år samt antalet män, som saknade fast bostad. Resultatet redovisas i tabell 12.24.
Av de 2255 manliga patienter, som ständigt bedömes ha varit under vård vid sjukvårdsinrättningarna vid under- sökningstillfället, kan således ca 75 uppskattas vara under 21 år och ca 250
över 65 år. Antalet patienter, som sak- nade fast bostad, skulle kunna uppskat- tas till ca 675.
Med utgångspunkt från av utredning— en inhämtat material kan man göra en ungefärlig uppskattning av de olika vårdformernas andel av de vid en viss tidpunkt vårdade personer, vilkas in- talgning primärt förorsakats av alko- holmissbruk (diagram 12.7). Av dessa personer faller 48 % på de allmänna anstalterna, 10 % på de enskilda an- stalterna, 7 % på inackorderingshem- men samt 35 % på sjukvården. Det kan dock ifrågasättas om inackorderings- hemmen, so-m närmast är en boende— form, hör inräknas i denna jämförelse. Om detta inte göres ökar sjukvårdens andel till 38 %.
Det är inte enbart vid ett visst till- fälle vårdade personer, som är avgö— rande för olika vårdform—ers. betydelse. Detta förhållande belyses även av an— talet intagningar per år. Utredningen, som är en tvärsnittsundersökning, ger ej uppgifter om detta antal, men en preliminär uppskattning kan dock göras.
Vid denna uppskattning har antagits att sjukvårdens kapacitet utnyttjas i
Diagram 12.7. Beräknad andel vårdade alkoholmissbrukare — där alkoholmissbruket varit primär orsak till intagningen -— inom olika vårdformer. Män
stort likformigt under året. För min- skad utnyttjand'egrad under vissa pe- rioder har det uppskattade totala ka— pacitetsutnytt-j—anvdet dock minskats med 10 %. Vidstående uppställning upptar det beräknade antalet intagningar, som orsakats av alkoholmissbruk. Medel- vårdtiden har med utgångspunkt från tvärsnittsundersökningen uppskattats för de medicinska klinikerna till fy- ra veckor, för alkoholklinikerna till tre veckor, för de psykiatriska klini- kerna till fyra veckor och för mental— sjukhusen till tio veckor. Sanatorierna inedtages inte i denna uppskattning på grund av den ringa andel där intagning- en primärt herott på alkoholmissbruk. Med utgångspunkt från nämnda anta- ganden kan antalet under ett år gjorda intagningar uppskattas till i samman- ställningen redovisade tal.
Enligt nedan gjorda uppskattning skulle de undersökta sjukvårdsinrätt- ningarna svara för ca 9000 intagning— ar per år, där intagningen primärt
' Allmänna anstalter 47,8 % Enskilda anstalter 9,9 % nackorderingshem 7,0 %
Sjukvårdsinrättningur: & Alkoholkliniker |,a % D Mentalsjukhus 27,6 % [D]] Psgkiatriska kliniker. 5,2 % % Medicinska kliniker &
I00,0 %) Män Kvinnor
Medicinska kliniker 1250 (2350) Alkoholkliniker . . . . 1 150 (1200) . . Psykiatriska kliniker 1 500 (2350) 70 (300) Mentalsjukhus ..... 5300 (8000) 400 (525)
Summa 9200(13900)
beror på alkoholmissbruk. Om däremot hela det beräknade antalet intagningar medtages stiger siffran till omkring 14 000 (siffrorna inom parentes). Vid bedömning av dessa uppskattningar måste hänsyn tas till att patienter med lång vårdtid genom den valda undersök- ningsmetodiken blir överrepresentera- de. Siffrorna blir därför något för låga.
Av intresse är också kostnaderna för vården av alkoholmissbrukare. Det finns vid de flesta sjukhus ingen bok- föring som möjliggör en avgränsning av kostnaderna för de olika klinikerna och avdelningarna. Någon mera exakt kostnadsberäkning är bl.a. av denna orsak omöjlig att utföra. Vissa. mycket
grova uppskattningar bör dock vara möjliga även om det innebär att un- dersökningens siffror hårddras.
Vid uppskattningen av dessa kost- nader utgår utredningen ifrån det to- tala antalet vårddagar 1965 vid sjuk- vårdsinrättningar av det undersökta slaget. Därefter har antagits att ande- len vårddagar, som åtgått för vård av alkoholmissbrukare står i samma för- hållande till totala antalet vårddagar som andelen alkoholmissbrukare till patientantalet undersökningsdagen. Som vårddagkostnader har för de medicins- ka och psykiatriska klinikerna samt al- koholklinikerna tagits 140 kr., som var ungefär den för samtliga lasarett genom- snittliga vårddagkostnaden 1965. För mentalsjukhusen har vårddagskostna- derna upptagits till 44 kr. och för sa- natorierna till 75 kr. Med dessa anta— ganden skulle antalet vårddagar samt kostnaderna för ett år bli följande.
Vårddagar Kostnader
Medicinska kliniker . . . 73 700 10 milj. kr. Psykiatriska kliniker . 97 600 14 » » Alkoholkliniker ...... 30 300 4 » » Mentalsjukhus ....... 721 600 32 » » Sanatorier ........... 35 600 3 » »
Summa 958 800 63 milj. kr.
Av kostnaderna uppskattas två tred— jedelar falla på patienter, vars intag- ning primärt förorsakats av alkohol- missbruk.
Dessutom tillkommer kostnaderna för vård vid andra sjukvårdsinrättningar såsom bl.a. kirurgiska kliniker och konvalescenthem, vilka med säkerhet uppgår till stora belopp. Om därtill lägges kostnader för poliklinisk vård, som enligt utredningens resultat före- kommit i stor omfattning både för nykterhetsvårdens klientel och patien— terna vid sjukvårdsinrättningarna, blir de årliga kostnaderna för vård av alko— holmissbrukare inom sjukvårdens ram av betydande omfattning.
Som jämförelse kan nämnas att sta- tens utgifter budgetåret 1965/66 för driften av vårdanstalterna för alkohol— missbrukare var ca 40 milj. kr.
Sammanfattning Allth
Då det är väl känt, att sjukhusen an- vändes för vård av alkoholsjuka, be- dömde utredningen det angeläget att närmare söka kartlägga denna grupp. Denna undersökning utfördes den 15 november 1965 som en tvärsnittsun- dersökning vid ett urval av medicinkli— niker, alkoholkliniker, psykiatriska kli- niker, mentalsjukhus och sanatorier. Det verkliga undersökningsmaterialet fick följande sammansättning.
Män Kvinnor
Medicinska kliniker .......... 112 — Alkoholkliniker .............. 83 —— Psykiatriska kliniker ......... 104 13 Mentalsjukhus ............... 75 33 Sanat orier .................. 76 —
Alkoholmissbrukarnas andel av pati- enterna över 16 år utgjorde för männen ca 5 % vid medicinklinikerna, 100% vid alkoholklinikerna, ca 29 % vid de psykiatriska klinikerna samt 12 % vid sanatorierna ocn mentalsjukhusen. Av de kvinnliga patienterna över 16 år vid de psykiatriska klinikerna och mental- sjukhusen var 2,8 % resp. 1 % alkohol- missbrukare. För samtliga patientgrup- per var spridningen stor mellan olika sjukvårdsinrättningar.
Även om de framkomna resultaten en- dast gäller för undersökningstillfället torde de ge en god bild av de grupper alkoholsjuka, som vårdas vid våra sjuk- vårdsinrättningar. På grundval av un- dersökningsmaterialet kan. följande sam- manfattande beskrivningar göras av de olika patientgrupperna.
Andelen alkoholmissbrukare vid de me- dicinska klinikerna utgjorde ca 5%. Spridningen var emellertid stor med siffror, som ibland uppgick till eller översteg 20 %.
Patienterna utgjordes till mycket stor del av äldre personer. Medianåldern var 52 år. Inte mindre än 58% var över 50 år medan endast 4 % var yngre än 30 år. Patienterna var i genomsnitt betydligt äldre än nykterhetsnämnder- nas och vårdanstalternas klientel.
Vad angår civilståndet överensstäm- de gruppen i stort med normalpopula- tionen beträffande ogifta och änklingar men avvek markant i fråga om ande- len gifta som var lägre och andelen frånskilda som var mycket högre, 26 % mot 5 % i normalpopulationen. I jäm- förelse med nykterhetsnämndernas och vårdanlstalt-ei'nas klientel levde patien- terna under betydligt normalare famil- jevförhållanden.
I utbildningshänseende hade något mindre än hälften av patienterna enbart folkskola, grundskola eller enhetsskola, medan ca var femte hade teoretiska stu- dier över denna nivå. Ca var tredje ha- de praktiskt inriktad utbildning. Patien- terna hade genomsnittligen högre teore— tisk och praktisk utbildning än kliente- let vid nykterhetsnämnderna och de all- männa vårdanstalterna. Någon sådan skillnad förelåg däremot inte gentemot klientelet vid de enskilda vårdanstal— terna.
Beträffande socio-ekonomisk tillhö- righet utmärktes gruppen av stor andel icke förvärvsarbetande och företagare. Andelen arbetare och andelen anställda inom serviceyrken var däremot relativt låg. Det vanligast förekommande en- skilda yrket utgjordes av företagsleda- re. Andra större yrken var grov- och d'iversearbetare samt lager- och för- rådsarbetare. I jämförelse med nykter-
hetsnämndernas och vårdanstalternas klientel var framför allt företagare och icke förvärvsarbetande överrepresente- rade. Detsamma gällde tjänstemännen.
I förhållande till den egentliga nyk- terhetsvårdens klientel var bostadsför- hällandena för patienterna mycket goda. Detta gällde i speciellt hög grad i jäm- förelse med de allmänna vårdanstal- terna.
Beträffande sjukpenningklasstillhörig- het utmärktes gruppen av en stor an- del inte klassplacerade. 51 % av patien- terna hade årsinkomst överstigande 14 000 kr. och var femte hade 21000 kr. eller mera. Motsvarande siffror för nämndklientelet var 45 resp. 7 % och för anstaltsklientelet 32 resp. 5 %.
Tidigare vård och behandling har in- te ka-rtla'gts för patientgruppen vid de medicinska klinikerna.
Drygt hälften av intagningarna hade av läkarna bedömts vara primärt föror- sakade av alkoholmissbruk. Av de so- matiska sjukdomarna utgjorde diges- tionsorganens sjukdomar med 31 % den i särklass största gruppen. Andra större sjukdomsgrupper var cirkulationsorga- nens sjukdomar och skador genom yttre våld och förgiftning. 42 % av patienter- na hade ingen psykisk diagnos. Av de psykiska sjukdomsgrupperna utgjorde alkoholismen den största följd av alko- holpsykos.
Vårdtiden bedömdes i stort sett bli kort. 58 % beräknades kunna utskrivas efter högst tre veckors värd. Endast 11 % bedömdes få en Vårdtid över fem veckor.
Alkoholkliniker
Patienterna vid alkoholklinikerna var yngre än medicinklinikernas. Median— åldern var 44 år. Endast 36 % var äldre än 50 år och 9 % yngre än 30 år. I jämförelse med vårdan-stalternas klien-
tel noterades en större andel perso- ner över 60 år.
Ca 30 % av patienterna tillhörde var- dera civilstånden ogift, gift och från- skild. I förhållande till övriga sjuk- vårdsinrättningar intog gruppen en mel- lanställning beträffande andelen gifta och ogifta. Andelen frånskilda var stör- re endast vid sanatorierna. Familje- förhållandena motsvarade i stort sett de för klientelen vid nykterhetsnämnderna och de enskilda vårdanstalterna. Där- emot var familjeförhållandena påtag- ligt normalarre än för klientelet vid de allmänna vårdanstalterna.
Patienterna inom denna sjukvårds— form hade förhållandevis god teoretisk utbildning. Endast de psykiatriska kli- nikernas patienter hade en mindre an- del med enbart folkskola, grundskola eller enhetsskola. I fråga om teoretisk utbildning över denna nivå var patient- gruppen den bäst ställd-a med 27 %, en andel som väsentligt överstiger den för nykterhetsnämndernas och vårdan— stalternas klientel. I förhållande till de intagna vid de enskilda vårdanstalterna var skillnaderna obetydliga.
Bland de olika patientgrupperna hade alkoholklinikernas den största andelen tjänstemän. Drygt var tredje patient till- hörde denna kategori. Andelen arbe- tare, 54 %, var emellertid även förhål- landevis stor. Andelen företagare var däremot liten, vilket också gällde icke förvärvsarbetande. Den vanligast före- kommande enskilda yrkesgruppen var grov- och diversearbetare. I jämförelse med den egentliga nykterhetsvårdens klientel var tjänstemän och anställda inom serviceyrken överrepresenterade och övriga grupper underrepresentera- de i patientgruppen.
Vid undersökningstillfället var hälf— ten av patienterna verksamma i sina huvudyrken. Stora problem med syssel- sättningen förekom dock. Således sakna- de mera än var tredje patient arbete. I
jämförelse med nykterhetsnämndernas klientel var i patientgruppen andelen sysselsatta i yrkesarbete mindre och an— delen som saknade arbete betydligt större.
Även i fråga om bostadsförhållande- na var situationen ogynnsam. Närmare 30 % av patienterna saknade fast bo— stad. Dessutom var närmare en femte- del inneboende. Bostadsförhållandena var sämre för patientgruppen än för nykterhetsnämndsklientelet men betyd- ligt bättre än för de allmänna vårdan- stalternas klientel. Patientgruppen och klientelet vid de enskilda vårdanstalter- na hade däremot i stort sett likartade bostadsförhållanden.
Patienterna hade av sjukpenningklass- placeringar att döma däremot relativt goda inkomster. Blott var tionde var inte sjukpenningklassplacerad. 65 % hade en årsinkomst på minst 14 000 kr. och närmare var tredje minst 21 000 kr. Motsvarande siffror för nämndklientelet var 45 resp. 7 % och för anstaltsklien— telet 32 resp. 5 %.
Medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkohol- missbruk hade tidigare förekommit i stor utsträckning. Särskilt gällde detta poliklinisk behandling vid sjukhus, al- koholpoliklinik eller av läkare i nyk- terhetsnämnds eller anstalts. regi. När- mare 70 % av patienterna hade er- hållit sådan vård. Mera än var tredje patient hade dessutom tidigare vårdats på alkoholklinik. 28 % av patienterna hade erhållit vård på mentalsjukhus.
Av patienterna hade 22 % varit in- tagna vid enskilda och 24 % vid all- männa vårdanstalter.
För intagning på alkoholklinik var al- koholmissbruket i praktiskt taget samt- liga fall primär orsak. Läkarna hade be- dömt 78 % av patienterna som psykiskt sjuka och resterande som både psykiskt och somatiskt sjuka. Av somatiska sjuk-* domsgruppe-r var sju företrädda utan
att någon dominerade. De psquiska sjukdomarnas huvuddiagnos var i ca 90% av fallen alkoholism. Neuroser och psykiska insu-ffienstillstånd förelåg i 6 % och narkomani i 4 % av fallen. Vårdtiden beräknades bli ungefär lika lång som vid medicinklinikerna. En- dast 11 % bedömdes behöva vård me- ra än fem veckor.
Undersökning eller åtgärd av nykter- hetsnämnd hade tidigare förekommit för ca 60 % av patienterna. Knappt hälf- ten hade aktuell kontakt med nykter- hetsnämnd. Läkarna hade endast i ett ringa antal fall gjort eller planerat göra anmälan till nykterhetsnämnd jämlikt 10 % nykterhetsvårdslagen.
Kliniken för alkoholsjukdomar vid Karolinska sjukhuset Bland alkoholklinikerna ingår kliniken för alkoholsjukdomar vid Karolinska sjukhuset, där verksamheten i första hand är avsedd att tjäna undervisning och forskning. Patienterna utgör ett spe— ciellt urval, som kan variera betydligt allt efter de aktuella forskningsuppgif— ternas art. En beskrivning av kliniken lämnas i kap. 6. De för alkoholkliniker- na redovisade siffrorna påverkas natur- ligtvis av nämnda kliniks speciella förhållanden. En kortare beskrivning av klientelet lämnas därför här. I öv- rigt kan nämnas att en motsvarande kartläggning av ett antal patienter, som även tidigare erhållit vård vid kliniken pågår. Detta material kommer inom kort att publiceras av institutionen. Vid undersökningstillfället vårdades 19 patienter vid kliniken. Av dessa var en äldre— än 60 år och tre yngre än 30 år. 58 % av patienterna tillhörde ålders— grupperna 40—54 år. Civilståndsmässigt bestod gruppen av 21 % ogifta, 63 % gifta, 11 % frånskilda och 5 % änklingar. I detta avseende av- vek siffrorna för gruppen betydligt från
siffrorna för hela gruppen alkoholkli— niker; ca 30 % av klienterna tillhörde vardera av de tre förstnämnda civilstån- den.
Av patienterna var nio somatiskt fris- ka. För tre patienter vardera hade hu- vuddiagnoserna organiska nervsjukdo- inar, digestionsorganens sjukdomar och , skador genom yttre våld och förgiftning redovisats. Som psykisk huvuddiagnos redovisades i 17 fall alkoholism. Dess- utom förekom ett fall av alkoholpsykos och ett av narkomani.
Vårdtiden vid kliniken bedömdes för 74 % av patienterna bli högst fem vec- kor.
I utbildningshänseende hade fem pa- tienter enbart folkskola, grundskola el- ler enhetsskola. Teoretiska studier ut- över det nämnda redovisades för åtta patienter, varav tre hade akademisk examen, högskolestudier, seminariestu- dier eller motsvarande. Sex patienter hade praktisk utbildning.
Av patienterna var 10 tjänstemän och sex arbeta-re.
Den övervägande delen av dessa pa- tienter (13) arbetade i sitt huvudyrke. Tre patienter saknade arbete.
I samtliga fall hade patienterna fast bostad, varvid dock tre var inneboende.
Gruppen intog också en i ekono— miskt hänseende gynnsam ställning. Av de 17 patienter, som var placerade i sjukpenningklass hade samtliga en års- inkomst av minst 10200 kr. och 11 minst 21000 kr.
För endast en patient hade medl—- cinsk/psykiatrisk vård inte förekommit tidiga-re. Poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av lä— kare i nykterhetsnämnds eller anstalts. regi redovisades för 10 patienter. Tre hade erhållit poliklinisk vård av pri- vatpraktiserande läkare. Det anta-l pla- tiente-r, som varit intagna på alkohol— klinik, psykiatrisk lasarettsklinik eller avdelning, annan lasarettsklinik eller
avdelning (även privat klinik eller sjukhem) samt mentalsjukhus utgjorde respektive åtta, en, fem och fyra.
Vård vid allmän vårdanstalt för alko- holmissbrukare hade sedan 1955 där— emot inte förekommit i något fall. En— dasrt en patient hade varit intagen vid en- skild vårdanstalt under motsvarande tidsperiod.
Av patientgruppen hade sex tidigare varit föremål för undersökning eller ät- gärd av nykterhetsnämnd. Vid under- sökningstillfället var tre patienter före- mål härför. För 13 av patienterna hade anmälan jämlikt 10 & nykterhetsvårds- lagen inte gjorts och bedömdes sanno- likt inte komma att göras.
Patientgruppen vid denna klinik var således i jämförelse med andra nykter- hetsvårdsklientel i en socialt mycket gynnsam ställning. Således hade de fast bostad och i de flesta fall arbete. De var vidare gifta i nästan samma utsträck- ning som normalpopulationen och hade goda inkomster. Genom det stora antalet tjänstemän var patientgruppen ur socio— ekonomisk synpunkt mycket avvikande. Vårdbehovet har i allt väsentligt till- godosetts i annan ordning än genom nykterhetsnämnd och vårdanstalter.
Psykiatriska kliniker Drygt var fjärde patient vid de psykiat- riska klinikerna var alkoholmissbruka- re.
Patienternas åldersfördelning liknade i stort patienternas på alkoholkliniker- na. Medianåldern var 43 år. Andelen personer över 50 är var endast 31 %. Yngre än 30 år var 19 %.
I civilståndsavseende avvek gruppen mindre än övriga patientgrupper samt klientelen vid nykterhetsnämnderna och vårdanstalterna från normalpopula- tionen.
Utbildningsmässigt var patientgrup- pen förhållandevis väl tillgodosedd. Andelen med endast folkskola, grund— skola eller enhetsskola, som var 32 %, var den lägsta för sjukvårdsinrättning— arna. I det närmaste var fjärde patient hade ytterligare teoretisk utbildning. 45 % av gruppen hade praktisk utbild- ning. Gruppen var i detta hänseende klart överlägsen andra patient- och kli- entelgrupper.
Endast ett fåtal patienter var icke förvärvsarbetande. En betydande del var företagare. Endast de medicinska klinikerna hade en större andel av den- nra grupp. Omkring var fjärde patient var tjänsteman, vilket utgjorde en i för- hålla-nde till patienterna vid de övriga sjukvårdsinrättningarna hög andel. Drygt vara-nnan klient var arbetare. De största enskilda y'rkesgzrupperna var motorfordonsförare och byggnadsarbe— tare. De motsvarade dock endast knappt 5 % vardera.
Det mest iögonfallande för yrkessam- mansättningen vid de psykiatriska klinikerna var att de vid de övriga sjukvårdsinrättningarna starkt represen- terade grov- och diversearbetarna inte förekom alls. Vid undersökningstillfäl- let var 65 % av patientgruppen verk— sam inom sitt huvudyrke, vilket är den i särklass högsta andelen bland de un- dersökta sjukvårdsinrättningarnas pati- entgrupper. Patientgruppen vid de psy- kiatriska klinikerna var den enda pati- entgrupp, som hade högre andel yrkes- verksamma än nykterhetsnämndernas klientel. Andelen som saknade arbete var tillsammans med mentalsjukhusens motsvarande patientgrupp den minsta vid sjukvårdsinrättningarna. Den var dock större än hos nykterhetsnämnds— klientelet. 4 % av patienterna hade skyddad sysselsättning och beredskaps- arbete eller var föremål för omskol- ning samt skol- och yrkesutbildning.
Även i fråga om bostadsförhållanden var patienterna vid de psykiatriska kli- nikerna den bäst ställda patientgrup- pen. Endast 3 % saknade bostad. På in— stitution bodde en lika stor andel. I inte mindre än 18 % av fallen ägde an- tingen patienten sjiilv eller hans maka bostaden. Var femte patient var emeller- tid inneboende.
Att döma av sjukpenningklassplace- ringen hade patientgruppen vid de psykiatriska klinikerna de bästa in- komstförhållandena. Endast 7 % var in- to sjukpenningklassplacerade. 67 % ha- de en årsinkomst av minst 14 000 kr. och 21 % minst 21000 kr. Motsvaran- de siffror för nämndklientelet var 45 resp. 7 % och för anstaltsklientelet 32 resp. 5 %.
Patienterna vid de psykiatriska klini- kerna hade i mycket stor utsträckning tidigare erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkohohnissbruk. 52 % hade er- hållit poliklinisk behandling vid sjuk- hus, ualkoholpoliklinik eller av läkare i nykterhetsnämnds eller anstalts re- gi. Var femte patient hade erhållit så- dan behandling av privatpraktiserande läkare. Mera än hälften av patienterna hade varit intagna på psykiatrisk lasa- rettsklinik eller avdelning. 16 % hade vårdats på annan lasarettsklinik eller avdelning (även privat klinik eller sjukhem). Var femte patient hade va- rit intagen på mentalsjukhus men en- dast 5 % på alkoholklinik.
I jämförelse med den tidigare vår- den vid psykiatriska kliniker och men- talsjukhus hade patienterna liten erfa- renhet av vård på vårdanstalter för al- koholmissbrukare. På enskild vårdan- stalt hade endast 12 % av patienterna varit. Än färre hade vårdats på allmän anstalt (10 %).
Läkarna bedömde alkoholmissbruket som primär orsak till intagningen i 64 %
av fallen. 76 % diagnostiserades som psykiskt sjuka och 23 % som både psy— kiskt och somatiskt sjuka. Av somatiska sjukdomar var skador genom yttre våld och förgiftning helt dominerande. Av psykiska huvuddiagnoser dominerade alkoholism med 60 %. Var femte patient hade neuroser och psykiska insufficiens- tillstånd. Som tredje psykisk huvud- diagnos kom alkoholpsykos med 9 % av fallen.
Vårdtiderna bedömdes i allmänhet bli korta. Således uppskattades 78 % få högst 5 veckors Vårdtid. Vårdtiden be- dömdes dock i genomsnitt bli något längre än för patienterna vid alkohol- klinikerna.
Av patientgruppen hade tidigare 57 % varit föremål för undersökning eller åt- gärd av nykterhetsnämnd. Aktuell kon- takt med nämnd hade däremot endast 31 %. Endast i 2 % av fallen hade läkar- na gjort eller ämnade göra anmälan en- ligt 10 å nykterhetsvårdslagen.
Mentalsjukhus
Drygt 12 % av patienterna vid mental— sjukhusen var alkoholmissbrukare.
Patienternas åldersfördelning liknade i viss mån alkoholklinikernas och de psykiatriska klinikernas. Medianåldern var 43 år. Andelen personer över 50 år var 35 % och under 30 år 12 %.
Det mest utmärkande draget i civil- ståndsfördelningen var den stora ande— len ogifta. Varannan patient tillhörde denna grupp, medan motsvarande tal för de övriga patientgrupperna var 21— 38 %. Andelen gifta var liten medan andelen frånskilda var mycket hög.
Patienterna vid mentalsjukhusen var den grupp, som hade den största ande— len med en utbildning omfattande en- bart folkskola, grnndskola eller enhets- skola. Beträffande teoretisk utbildning över denna nivå intog dock gruppen en mellanställning. Patientgruppen hade
också den i särklass minsta andelen personer, som erhållit praktisk utbild— ning.
29% av patienterna var icke för- värvsarbetande. Detta var den största andel, som någon patientgrupp upp— nådde. Endast 1 % företagare ingick i gruppen. I fråga om tjänstemän intog gruppen en mellan-ställning, medan an- delen arbetare var den minsta bland de undersökta patientgrupperna. Grov- och diversearbetarna var likväl den största yrkesgruppen (11 %). Vid undersök- ningstillfället var en fjärdedel av pati— enterna verksamma i sitt huvudyrke medan närmare var femte arbetade inom annat yrke. 18 % saknade arbete, vilket motsvarade förhållandet vid de psykiatriska klinikerna men var klart lägre än vid de övriga undersökta sjuk- vårdsinrättningarna. Orsaken härtill var den mycket stora andelen ej förvärvsar- betande pensionärer som uppgick till 27 %.
Bostadsförhållandena var svåra. Såle— des saknade 36 % fast bostad, 3 % bod- de på institution och var fjärde pati- ent var inneboende. Ingen annan pati- entgrupp hade sämre bostadsförhållan— den. Bostadsförhållandena var endast obetydligt bättre än för anstaltsklien- telet.
Patienterna på mentalsjukhusen var i större utsträckning än någon annan patientgrupp inte inplacerade i sjuk- penningklass. Knappt var tredje patient hade en årsinkomst av minst 14 000 och knappt var tionde av minst 21 000 kr. Inkomstförhållandena var endast något bättre än för anstaltsklientelet.
Tidigare medicinsk/psykiatrisk be- handling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk hade förekommit i stor utsträckning, Endast 19 % hade inte erhållit sådan behandling tidigare. Drygt två tredjedelar av patienterna ha- de tidigare varit intagna på mentalsjuk-
hus och 8% på alkoholklinik. Även poliklinisk behandling hade förekommit i stor utsträckning. 15 % hade varit in— tagna på psykiatrisk lasarettsklinik och en lika stor andel på annan lasaretts— klinik eller avdelning (även privat kli- nik eller sjukhem).
Mer än var fjärde patient hade vår- dats på allmän och var tionde på en- skild anstalt.
Läkarna bedömde alkoholmissbruket som orsak till den aktuella intagningen som primärt i 66 % av fallen. De soma- tiska diagnoserna var få och utspridda på ett flertal sjukdomsgrupper. Av de psykiska huvuddiagnoserna utgjorde 54 % alkoholism och 15 % alkohol— psykos. Även övriga psykoser och psy— kisk abnormitet hade redovisats som huvuddiagnos i ett flertal fall.
Med undantag för sanatorierna hade vårdtiden bedömts bli längst vid men- talsjukhusen. 31 % beräknades få vård- tider på högst fem veckor och 34 % längre Vårdtid. Av de 35 %, för vilka man inte kunnat bedöma vårdtidens längd, torde flertalet kunna räknas till gruppen med de längre vårdtiderna.
Mentalsjukhusens patienter hade när— mast efter sanatoriernas tidigare varit föremål för de flesta undersökningarna och åtgärderna av nykterhetsnämnd (65 %). Aktuell kontakt med nämnd förekom endast i 26 % av fallen. Detta var den lägsta siffra, som redovisades för de undersökta sjukvårdsinrättning- arna. Läkarna hade till nykterhets- nämnd enligt 10 _S nykterhetsvårdslagen anmält eller avsåg att anmäla 27 % av patienterna. För 16 % av patienterna kunde ställningstagande inte göras vid undersökaingstillfället.
Sanatorier
12 % av lungtuberkulospatienterna vid sanatorierna utgjordes av alkoholmiss— brukare.
Patienterna var något äldre än pati- enterna på medicinklinikerna. Median- åldern var 54 år. Andelen personer över 50 år utgjordes av 74 %. Ingen var un- der 30 år.
38 % av patienterna var ogifta. I det- ta hänseende hade endast mentalsjuk- husen större andel. Andelen gifta (15 %) var den lägsta och andelen frånskilda (39 C?) den högsta bland patientgrup- perna.
I utbildningshänseende utmärktes pa- tientgruppen av den låga andelen perso— ner med teoretisk utbildning. 56 % hade enbart folkskola, grundskola eller en- hetsskola. Teoretiska studier på högre nivå än denna hade endast 2 %. I detta avseende var patientgruppen sämre ställd än övriga patientgrupper, nämnd- klientelet och anstalsklirentelet.
Bland patienterna dominerade arbe- tarna i större utsträckning än förhållan- det var i någon annan patientgrupp. Denna grupp utgjorde 66 % och var 12 % mera än på alkoholklinikerna, som hade den näst största gruppen arbetare. Huvudparten av de övriga patienterna var icke förvärvsarbetande. I fråga om andelen företagare intog patientgruppen en mellanställning. Andelen tjänstemän var den lägsta bland alla patientgrup- per.
Den i särklass största yrkesgruppen utgjordes av grov- och diversearbetare, som omfattade inte mindre än 17 %. Vid undersökningstillfället var endast om- kring var fjärde patient verksam i sitt huvudyrke, vilket var den lägsta ande- len inom någon patientgrupp. Inom an- nat yrke sysselsattes blott 3 %, vilket även det var det lägsta värdet för någon patientgrupp. En viss placering av pa- tienter i skyddad sysselsättning samt i särskilt beredskapsarbete för alkohol- missbruk och i omskolningsknrser före- låg. Drygt var femte patient var icke förvärvsarbetande pensionär. Den allra
största gruppen eller 43 % saknade dock arbete.
Bostadsförhållandena var även för denna grupp mycket svåra. Var tredje patient saknade således fast bostad.
Hela 38 % var inte placerade i sjuk- penningklass. Ej fullt var tredje pa— tienrt hade en årsinkomst på minst 14 000 kr. och mindre än var tionde hade minst 21 000 kr. Patientgruppen hade i stort sett samma inkomstförhål- landen som anstaltsklientelet.
Tidigare medicinsk/psykiatrisk be- handling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk hade förekommit i ringa omfattning. 58 % hade aldrig tidigare varit föremål för sådan. 12 % hade dock varit intagna på alkohol- klinik och 9 % på mentalsjukhus. Un- der tiden 1955—1965 hade 13% er- hållit vård vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus.
Var fjärde patient hade erhållit vård på allmän anstalt. Vård på enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare ha- de knappast förekommit (4 %).
Alkoholmissbruket som orsak till in- tagningen bedömdes av läkarna som pri— märt endast för 8 % avfallen. Genom begränsning i undersökningen blev den enda somatiska sjukdomen lungtuberku- los. Den enda psykiska diagnosen av be- tydelse var alkoholism, som gällde 19 % av patienterna. Endast 3 % bedömdes komma att erhålla vårdtider under tre veckor. Vårdtider på 12 veckor och där- över förutsågs för 64 %. För var fjärde patient kunde vårdtiden inte beräknas.
82 % hade tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykter- hetsnämnd, vilket var den högsta andel, som någon patiemtgrnpp kunde uppvi- sa. Som jämförelse kan nämnas att mot- svarande andel för nämndklientelet var 65 %.
Endast 29 % hade emellertid aktuell kontakt med nämnd. För endast 4 % ha—
de läkarna gjort eller ämnade göra an- mälan enligt 10 % nykterhetsvårdslagen, medan för 18 % av fallen ställningsta- gande inte hade kunnat göras.
Antalet alkoholmissbrukare, som vid en viss tidpunkt erhåller vård vid de undersökta slagen av sjukvårdsinrätt- ningar kan på grundval av undersök- ningsresultaten uppskattas till 200 män vid de medicinska klinikerna, 200 män och 25 kvinnor vid de psykiatriska kli- nikerna samt 1 700 män och 125 kvin- nor vid mentalsjukhusen. Vid alkohol- klinikerna finns ett 80-tal alkoholmiss— brukare. Ca 75 av lungtuberkulospati- enterna vid sanatorierna tillhör även denna grupp.
På sjukvårdsinrättningar av här nämnt slag vårdas uppskattningsvis ca 40 % av hela det antal personer, som är intagna dels på sådana sjukvårdsin- rättningar och vars intagning primärt förorsakats av alkoholmissbruk dels på vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Antalet intagningar av alkoholmissbru- kare under ett år vid här avsedda sjuk- vårdsinrättningar kan uppskattas till omkring 14 000, varav ca 9000 haft alkoholmissbruket som primär orsak. De årliga driftkostnaderna för den to- talt inom den undersökta sjukvårds- sektorn bedrivna vården av alkohol- missbrukare kan uppskattas till ca 60 milj. kr. Motsvarande kostnader för an— staltsvården utgör ca 40 milj. kr.
Sammanfattningsvis kan konstateras att den vid undersökningarna av den egentliga nykterhetsvården iakttagna omfattande medicinsk/psykiatriska vår- den av alkoholmissbrukare bekräftas i denna undersökning. Att döma av bl. a. den andel som har aktuell kontakt med nykterhetsnämnd synes samordningen av vården mellan de båda vårdformer- na vara bristfällig. Undersökningen vi-
sar att många patienter, framförallt vid mentalsjukhusen och sanatorierna, le- ver under svåra sociala förhållanden samt att en betydande andel av patien- terna inom sjukvården, främst vid de psykiatriska klinikerna, inte är före- mål för åtgärder från den egentliga nykterhetsvården.
Redovisning av alkoholsjuka i medicinal- styrelsens mentalsjukvårdsstatistik m.m.
Statistik för mentalsjukvården
Medicinalstyrelsen har fr. o. m. 1962 in- samlat och statistiskt bearbetat vissa uppgifter rörande mentalsjukhusens och de psykiatriska klinikernas (enbart vuxenpsykiatri) slutna vård av patien- ter med diagnoserna alkoholpsykos och alkoholism. Den svenska versionen av Världshälsoorganisationens nomenkla— tur har använts vid diagnostiseringen. Observeras bör att de av medicinalsty- relsen insamlade uppgifterna gäller in- tagningar och utskrivningar jämte vid årens slut inskrivna patienter. Någon möjlighet för medicinalstyrelsen att sär- redovisa intagna och utskrivna patien- ter kan på grund av nuvarande anony- mitetsskydd inte åstadkommas. De redo— visade siffrorna är preliminära. Dess- utom bör det påpekas, att redovisningen endast gäller huvuddiagnoser. Vid tolk— ningen av siffrorna för 1963 bör ihåg— kommas den under detta år inträffade spritstrejken. Av arbetstekniska skäl har endast vissa siffror för 1965 kun— nat redovisas.
Mentalsjukvårdsstatistiken behandlar således samtliga intagningar under ett år med huvuddiagnosen alkoholpsykos eller alkoholism. Det tidigare redovisa— de utredningsmaterialet har däremot behandlat samtliga intagna alkoholmiss- brukare vid en viss tidpunkt.
Tabell 12.25. Antal vårddagar vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker under åren 1962—1965 för alkoholpsykos och alkoholism samt nämnda sjukdomars procentuella andel av totala antalet vårddagar
Därav för Sjukvårds- Totalt antal Totalt för inrättning vårddagar Alkohol- o, . alkohol— psykos ” Alkohollsm % psykos och % alkoholism
Mentalsjukhus
1962 ....... 9 909 044 74 542 0,8 136 916 1,4 211 458 2,1 1963 ....... 9 776 187 77 058 0,8 149 574 1,5 226 632 2,3 1964 ....... 9 742 214 81 961 0,8 161 979 1,7 243 940 2,5 1965 ....... 9 758 800 86 739 0,9 194 090 2,0 280 829 2,9 Psykiatriska
kliniker 1962 ....... 484 571 2 929 0,6 26 603 5,5 29 532 6,1 1963 ....... 508 809 3 017 0,6 22 814 4,5 25 831 5,1 1964 ....... 520 321 3 206 0,6 24 966 4,8 28 172 5,4 1965 ....... 523 034 4 308 0,8 28 077 5,4 32 385 6,2
Vårddagar diagnoserna tillsammans utgjorde vid Mentalsjukhusens och de psykiatriska klinikernas utnyttjande för vård av per- soner med nämnda huvuddiagnoser kan studeras i tabell 12.25.
Av mentalsjukhusens produktion ut- tryckt i antal vårddagar utgjorde vär- den av patienter med alkoholpsykos mindre än 1 % av samtliga vårddagar. Alkoholism hade ett större antal, som dock inte översteg 2 %. Vid de psyki- atriska klinikerna var andelen alkohol- psykoser 0,6 % för samtliga är utom för 1965 då den stigit till 0,8 samt an- delen alkoholism ca 5 %. För båda
mentalsjukhusen vårddagsantalet drygt 2 % av samtliga vårddagar. Motsvaran— de siffra för de psykiatriska klinikerna utgjorde ca 6 %.
Det är således en liten del av vård- institutionernas kapacitet uttryckt i vårddagar, som används för här av- sedda alkoholsjuka. Vid sidan av dessa patienter finns emellertid andra patien- ter, som intagits med anledning av al— koholmissbruk men vars huvuddiagnos ej har varit alkoholism eller alkohol- psykos. Vidare finns det patienter som intagits för andra sjukdomar men dess-
Tabell 12.26. Förhållandet mellan antalet vårddagar vid vårdanstalter för alkoholmiss- brukare samt mentalsjukhus och psykiatriska kliniker
Vårdform 1 962
1963 | 1964 | 1965 1966
Mentalsjukhus och psykiatriska kli—
niker ......................... 240 990 Vårdanstalter för alkoholmissbru— kare .......................... 829 861
252 463 272 112 313 214 790 974 807 088 808 711 807 899
Totalt 1 070 851
Sjukvårdsinrättningarnas procen- tuella andel ................... 23
1 043 437 1 079 200 1 121 925
24 25 28
Tabell 12.27. Förändring i antal vårddagar för alkoholpsykos och alkoholism vid men— talsjukhus och psykiatriska kliniker åren 1963—1965 med 1962 som basår
Mentalsj ukhus Alkoholpsykos
Alkoholism
Alkoholpsykos + alkoholism
Psykiatriska kliniker Alkoholpsykos
Alkoholism
Alkoholpsykos + alkoholism
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år. . . . Index ..................................
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år . . . . Index .................................
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år. . . . Index ..................................
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år. . . . Index ..................................
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år . . . . Index ..................................
Absolut förändring sedan föreg. år ....... Procentuell förändring sedan föreg. år. . .. Index ..................................
1963 1964 1965 +2516 +4903 +4778 +3,4% +6,4% +5,8% 103 110 116 +12658 +12405 +32111 +9,2% +8,3% +19,8% 109 118 142 +15174 +17308 +36889 +7,2% +7,6% +15,1% 107 115 133 +88 +189 +1102 +3,0% +6,3% +34,4% 103 109 148 —3789 + 2152 +3111 —14,2% +9,4% +12,5% 86 94 106 —3701 + 2341 +4213 —12,5% +9,1% +15.0% 88 95 110
utom är alkoholmissbrukare och erford- rar vård härför.
Trots att alla alkoholmissbrukare som vårdas på olika sjukvårdsinrätt- ningar ej ingår i beräkningen av an- talet vårddagar, får man en uppfatt- ning om betydelsen av vård av alko— holskadade på sjukhus, om antalet vård- dagar jämföres med anstaltssystemets för alkoholmissbrukare. Detta samband belyses av tabell 12.26.
Som framgår av tabellen översteg år- ligen vid wde redovisade vårdformerna det producerade antalet vårddagar en miljon. Av detta antal svarade sjuk- vårdsinrättn-ingarna för omkring fjär- dedelen. Andelen är stigande. Ökningen faller helt på sjukvårdssektorn.
Förändringar i antalet vårddagar
mellan de olika åren redovisas i tabell 12.27 för sjukvårdsinrättningarna och i tabell 12.28 för vårdanstalterna.
I förhållande till 1962 ökade antalet vårddagar vid mentalsjukhusen för de undersökta sjukdomarna med drygt 7 % både 1963 och 1964 samt 15 % 1965. ökningen var dock inte jämnt förde- lad på de båda diagnoserna. Antalet vårddagar för alkoholism hade således ökat betydligt kraftigare. Vid utgången av år 1965 låg index för denna sjuk— dom vid 142 mot 116 för alkoholpsy- kos. Vid de psykiatriska klinikerna minskade däremot vårddagsantalet med 12 % 1963 (alkoholism minskade me- dan alkoholpsykos ökade). 1964 och 1965 däremot skedde en betydande ök- ning speciellt för alkoholpsykos.
Tabell 12.28. Förändring i antal vårddagar vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare
under åren 1963—1966 med 1962 som basår
Statliga vårdanstalter
Erkända vårdanstalter
Enskilda vårdanstalter
Samtliga vårdanstalter
1963 1964 | 1965 1966 Absolut förändring sedan föreg. år .......... — 6 051 + 1 409 ——13 512 + 649 Procentuell förändring sedan föreg. år ....... —4,1 % + 1,0 % — 9,4 % + 0,5 % Index ..................................... 96 97 88 88 Absolut förändring sedan föreg. år .......... —33 901 +— 950 — 3 065 —3360 Procentuell förändring sedan föreg. år ....... — 6,1 % — 0,2 % _ 0,6 % —0,7% Index ..................................... 94 94 93 93 Absolut förändring sedan föreg. år .......... + 1 065 + 15 655 + 18 200 + 1 893 Procentuell förändring sedan föreg. år ....... + 0,8 % +12,1 % +12,6 % + 1,2 % Index ..................................... 101 113 127 129 Absolut förändring sedan föreg. år .......... —38 887 + 16 114 + 1 623 — 812 Procentuell förändring sedan föreg. år ....... — 4,7 % + 2,0 % + 0,2 % ——0,1% Index ..................................... 95 97 97 97
Den således redovisade vården av al— koholsjuka kan jämföras med antalet vårddagar under motsvarande tid vid vårdanstalterna för alkoholmissbrukare, vilket framgår av tabell 12.28.
Vårddagsantalet har som tidigare vi- sats minskat vid anstaltssystemet. I för- hållande till 1962 utgjorde minskningen 4,7 % 1963. Därefter har en obetydlig ökning skett (2 % 1964 och 0,2 % 1965). En obetydlig minskning inträffade 1966. Utvecklingen inom anstaltsvården var emellertid synnerligen oenhetlig. Index vid de enskilda vårdanstalterna visar en mycket kraftig stegring. År 1963 ut- gjorde det 101 för att tre år senare uppgå till 129. 1966 hade index för de statliga anstalterna gått ned till 88 och för de erkända anstalterna till 93.
Den gjorda jämförelsen visar för den aktuella tidsperioden en minskning av nykterhetsvården — uttryckt i antalet vårdagar — vid de allmänna vårdanstal- terna. De enskilda vårdanstalterna och mentalsjukhusen uppvisade däremot kraftiga ökningar. Vid de psykiatriska klinikerna har en ökning skett 1965. På grund av den korta tidsperioden
måste dock tolkningen av utvecklings- tendenserna göras med försiktighet.
I tabell 12.29 redovisas den länsvisa fördelningen av vårddagarna år 1964.
Antalet vårddagar för patienter som vårdats för alkoholpsykos vid mental- sjukhus och psykiatriska kliniker ut- gjorde för hela riket i genomsnitt 18 per 1 000 invånare i åldern 20—69 år. Spridningen var betydande. Sålunda var siffrorna för Gotlands län och Väs- terbottens län endast en resp. två me— dan Stockholms stad hade 62 och Göte- borgs och Bohus län (inberäknat Göte- borgs stad) 29.
Vid samma sjukvårdsinrättningar var antalet vårddagar för alkoholism i ge— nomsnitt 39 per 1 000 invånare. Även här förelåg en kraftig spridning. Me— deltalet för Gotlands län var 110 och för Stockholms stad 79. Motsvarande siffror för Kalmar län och Västerbot- tens län var däremot endast åtta resp. tio.
Intagningar Antalet intagningar vid mentalsjukhu— sen och de psykiatriska klinikerna un-
Tabell 12.29. Antal vårddagar för alkoholpsykos och alkoholism vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker år 1964
Alkoholpsykos Alkoholism Folkmängd i Län åldern 20—69 Antal vårddagar Antal vårddagar åf' Per 1 000 ers. i Per 1 000 ers. i Tom" åldern 20369 är Tom” åldern 20369 år Stockholms stad. . . . 525 694 32 391 62 41 470 79 Stockholms ......... 350 827 4 346 12 11 145 32 Uppsala ............ 111 169 1 361 12 6 933 62 Södermanlands ..... 146 090 1 236 8 2 638 18 Östergötlands ....... 226 543 1 544 7 5 448 24 Jönköpings ......... 180 735 1 768 10 5 795 32 Kronobergs ......... 99 721 337 3 2 425 24 Kalmar ............ 144 811 1 188 8 1 181 8 Gotlands ........... 31 810 47 1 3 485 110 Blekinge ........... 91 504 620 7 1 674 18 Kristianstads ....... 158 310 430 3 4 155 26 Malmöhus .......... 415 007 6 441 16 16 644 40 Hallands ........... 108 925 872 8 3 768 35 Göteborgs och Bohus 419 764 12 163 29 21 436 51 Älvsborgs .......... 239 971 5 061 21 13 010 54 Skaraborgs ......... 154 643 1 189 8 5 555 36 Värmlands ......... 181 212 1 548 9 11 318 62 Örebro ............. 166 748 1 641 10 5 216 31 Västmanlands ...... 150 998 1 203 8 2 622 17 Kopparbergs ....... 174 931 1 700 10 3 512 20 Gävleborgs ......... 182 063 2 089 11 2 932 16 Västernorrlands ..... 173 797 2 332 13 3 101 18 Jämtlands .......... 80 904 782 10 2 002 25 Västerbottens ....... 143 669 337 2 1 505 10 Norrbottens ........ 156 115 2 176 14 7 627 49 Uppgift om kassatill- hörighet saknas. .. 145 Utlänningar, ej skriv— na i Sverige ...... 365 203 Hela riket 4 815 961 85 167 18 [186 945 | 39
1 Statistiska Meddelanden B 1965: 19, Folkmängden i kommunerna efter slutet av år 1964.
der åren 1962—1964 redovisas i tabell 12.30.
Antalet intagningar av patienter med diagnosen alkoholpsykos har under ti- den 1962—1964 minskat från 1 350 till 1 275, vilket motsvarar 6 %. Minskning- en var helt koncentrerad till mentalsjuk- husen. Vid de psykiatriska klinikerna hade däremot en ökning skett från 167 till 182 eller med 9 %.
Intagningen av patienter med diagno- sen alkoholism hade under motsvarande tid ökat kraftigt. ökningen var dock be- tydligt kraftigare vid mentalsjukhusen
ålder och kön vid
än vid de psykiatriska klinikerna. To— talt har antalet intagningar ökat från 4 765 till 5 905 eller med 24 %.
Samtliga intagningar för alkoholpsy- kos och alkoholism vid mentalsjukhusen och de psykiatriska klinikerna sett i för- hållande till de totala intagningarna vid dessa sjukvårdsinrättningar redovisas i tabell 12.31.
Det sammanlagda antalet intagningar- för de båda diagnoserna utgjorde en be- tydande andel av det totala antalet in- tagningar vid mentalsjukhusen och de psykiatriska klinikerna. Vid mentalsjuk—
Tabell 12.30. Antal intagningar under åren 1962—1964
Intagningar Sjukvårdsinrättning Alkoholpsykos Alkoholism 1962 1963 | 1964 1962 1963 1964 Mentalsjukhus ............ 1 183 1 064 1 093 3 434 3 835 4 488 Psykiatriska kliniker. . . . . . 167 164 182 1 331 1 291 1 417 Summa 1 350 1 228 | 1 275 4 765 5 126 5 905 Index 100 91 | 94 100 108 124
Tabell 12.31. Antal intagningar för alkoholpsykos och alkoholism vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker under åren 1962—1964 samt nämnda sjukdomars procen— tuella andel av totala antalet intagningar
Därav för Sjukvårds- Totalt antal . .. . . . _ Alkohol- mrattmng, år intagningal Alkolhål- % Alkoholism % psykos och % psy s alkoholism Mentalsjukhus 1962 ............ 32 600 1 183 3,6 3 434 10,5 4 617 14,2 1963 ............ 34 484 1 064 3,1 3 835 11,1 4 899 14,2 1964 ............ 37 187 1 093 2,9 4 488 12,1 5 581 15,0 Psykiatriska kliniker 1962 ............. 14 195 167 1,2 1 331 9,4 1 498 10,6 1963 ............. 15 951 164 1,0 1 291 8,1 1 455 9,1 1964 ............. 16 976 182 1,1 1 417 8,3 1 599 9,4
husen var denna andel ca 15 % och vid de psykiatriska klinikerna ca 10 %. Några större förskjutningar mellan åren föreligger inte.
Vid årets slut inskrivna patienter Vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker inskrivna patienter vid årens slut 1962—1964 redovisas i tabell 12.32.
Vid årens slut inskrivna patienter med diagnosen alkoholpsykos har mel- lan 1962—1964 stigit från 223 till 264 eller med 18 %. För patienter med diag- nosen alkoholism är förhållandet 1964 praktiskt taget lika som 1962.
Utskrivningar Utskrivningar för tiden 1962—1964 re-
Tabell 12.32. Vid årets slut inskrivna patienter åren 1962—1964
Patienter Sjukvårdsinrättning Alkoholpsykos Alkoholism 1962 1963 1964 1962 1963 1964 Mentalsj ukhus ............ 215 223 253 460 430 470 Psykiatriska kliniker ...... 8 1 1 1 1 81 66 76 Summa 223 234 264 541 496 546 Index 100 105 118 100 92 101
Tabell 12.33. Antal utskrivningar under åren 1962—1964
Utskrivningar
Sjukvårds_ Alkoholpsykos Alkoholism mrätmmg 1962 1963 1964 1962 1963 1964 .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin— .. kvin- .. kvin— man nor man nor man nor man nor man nor man nor
Mentalsjukhus. . . 1 066 82 955 67 varav första-
961 64 3096 191 3574 258 4134 278
gångsintagna . . (449 30 374 29 368 34) (1 105 82 1 144 84 1 320 95) Psykiatriska kli-
niker ......... 149 9 130 21 152 12 1 230 83 1 163 125 1 258 136 varav första-
gångsintagna... (74 5 66 11 86 4) (453 35 468 59 509 62) Summa ......... 1 21.5 91 1 085 88 1 113 76 4 326 274 4 737 383 5 392 414 Index ........... (100 100 89 97 92 84) (100 100 110 140 125 151)
varav första- gångsintagna .. (523 35 440 40
Index ......... (100 100 84 114
454 38) (1 558 117 1 612 143 1 829 157)
87 109) (100 100 103 122 117 134)
dovisas i tabell 12.33. Även utskrivna förstagångsfall redovisas i denna tabell.
Antalet utskrivningar av manliga pa- tienter med diagnosen alkoholpsykos sjönk mellan 1962 och 1964 från 1 215 till 1113 eller med 8 %. Motsvarande siffror för förstagångsintagna sjönk från 523 till 454 eller med 13 %.
För de kvinnliga patienterna sjönk antalet utskrivningar från 91 till 76 el- ler med 16 %. Beträffande förstagångs- patienterna skedde däremot en ökning från 35 till 38.
Utskrivningar av manliga patienter med diagnosen alkoholism ökade mellan åren 1962 och 1964 från 4326 till 5 392 eller med 25 %. För förstagångspatien— terna var ökningen endast 17 %.
Kvinnliga patienter, som utskrivits under motsvarande tid, ökade från 274 till 414 eller med 51 %. Även här är ök- ningen av antalet förstagångsfall mindre
(34%).
Diagnoser
I tabell 12.34 redovisas antalet diagno- ser alkoholpsykoser och alkoholism,
varvid specificerade diagnoser särredo— visats.
1964 års siffror för delirium tremens och hallucinosis alcoholica motsvarade i stort sett siffrorna för 1962. För syn- droma Korsakow skedde däremot en kraftig ökning vid mentalsjukhusen. An- talet sådana diagnoser ökade sålunda från 40 år 1962 till 56 år 1964, vilket motsvarar 40 %.
Beträffande diagnosen alkoholism är de märkbaraste förändringarna den sto- ra ökningen av alcoholismus chronicus vid mentalsjukhusen och ökningen av alcoholismus 'acutus vid de psykiatriska klinikerna. Dock har alcoholismus utan närmare specifikation i gengäld kraftigt sjunkit under motsvarande tid.
Som framgår av tabellerna 12.34 och 12.35 föreligger inga större skillnader i utvecklingen av diagnoserna mellan samtliga intagningar och förstagångsin- tagningar. Vissa olikheter föreligger, dock. Således redovisas för förstagångs— intagningar vid mentalsjukhusen i mot- sats till förhållandena för samtliga in- tagningar ett minskat antal fall av deli-l
Tabell 12.34. Diagnoser för samtliga intagna patienter1 enligt WHO under åren
1962—1964 Mentalsjukhus Psykiatriska kliniker Diagnoser 1962 1963 1964 1962 1963 1964
.. kvin- .. kvin- .. kvin— .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor man nor Alkoholpsykoser.. 1099 84 988 761025 68 167 10 141 23 167 15 Därav specifice- rade: Delirium tre- mens ......... 626 37 563 24 620 37 110 5 91 13 99 8 Hallucinosis alcoholica ..... 139 8 133 10 137 7 11 — 5 1 9 2 Syndroma Korsakow ..... 40 7 39 11 56 9 3 1 1 — 3 — Alkoholism ...... 3213 221 3586 249 4192 296 1247 84 1165 126 1284 133 Därav specifi- cerade: Alcoholismus acutus ........ 119 13 119 8 106 5 21 5 22 5 36 6 Alcoholismus chronicus ...... 1828 140 2091 168 2678 213 1006 47 906 71 937 66 Alcoholismus U. N.S ........ 1209 59 782 25 716 27 209 29 94 30 115 35
1 Avser intagningar
Tabell 12.35. Diagnoser för förstagångsintagna patienter under åren 1962—1964
Mentalsjukhus Psykiatriska kliniker DiagnoSer 1962 1963 1964 1962 1963 1964 .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor man nor Alkoholpsykoser.. 470 35 380 33 407 39 78 6 70 11 97 6 Därav specifi— cerade: Delirium tre- mens ......... 308 25 245 10 274 23 53 3 44 7 61 5 Hallucinosis alcoholica ..... 46 2 44 4 49 3 6 — 5 — 4 ——- Syndroma Korsakow ..... 22 4 19 4 20 6 2 1 1 —— 3 _— Alkoholism ...... 1114 91 1145 811335 100 459 85 465 60 609 60 Därav specifi— cerade: Alcoholismus acutus ........ 46 5 41 3 44 4 16 3 15 3 23 2 Alcoholismus chronicus ..... 622 58 588 52 778 66 345 15 335 31 351 25 Alcoholismus U.N.S....... 429 24 254 6 244 13 94 16 54 19 53 20
Tabell 12.36. Den genomsnittliga vårdtidens längd i dagar för samtliga utskrivna patien-
ter under åren 1962—19641
Alkoholpsykos Alkoholism Sjukvårds- 1962 1963 1964 1962 1963 1964 inrättning k _ k _ k _ k _ k _ k _ .. vm- .. Vln- .. vm- .. 'Vln- .. vm- .. Vill- man 1101' man 1101" man 1101' man 1101” man 1101” man nor
Mentalsjukhus. . . 104 47 43 33 Psykiatriska kli- niker ......... 17 21 17 19
41 40 46 33 34 48 31 42
14 26 17 18 15 19 15 20
1 Avser utskrivningar
riuln tremens och ett i stort sett oför- ändrat antal fall av syndroma Korsa- kow.
V årdtidens längd Vårdtidens längd under åren 1962—1964 redovisas i tabell 12.36 för samtliga ut- skrivningar med diagnoserna alkohol- psykos och alkoholism vid mentalsjuk- hus och psykiatriska kliniker. Vårdti- den motsvarar en vistelseperiod.
Av tabellen framgår, att det är be- tydligt längre vårdtid vid mentalsjuk- husen än vid de psykiatriska klinikerna. Sålunda uppgår vårdtiden vid de psyki- atriska klinikerna till 2—3 veckor, me— dan den vid mentalsjukhusen överstiger en månad. Olika principer vid intagning av patienter torde bl. a. ha bidragit till denna skillnad i Vårdtid. I båda fal- len måste vårdtidcrna dock betecknas som korta, vilket torde sammanhänga
med att det huvudsakligen gällt behand- ling av de akuta tillstånden. Detta gäl- ler även i jämförelse med vårdanstal- terna. Sålunda var den genomsnittliga vårdtiden 1965 92 dagar vid de allmän- na vårdanstalterna och 61 dagar vid de enskilda vårdanstalterna.
Vårdtidens längd för förstagångsut- skrivna patienter framgår av tabell 12.37.
I jämförelse med totala antalet ut- skrivningar var vårdtiden för de första- gångsutskrivna i allmänhet något korta- re vid mentalsjukhusen, medan förhål- landet snarare var det motsatta vid de psykiatriska klinikerna.
Som exempel på spridningen av vård- tiderna redovisas siffrorna för år 1962 (tab. 12.38 och 12.39).
Vårdtiden för de utskrivna patienter- na vid mentalsjukhusen, som vårdats för huvuddiagnoserna alkoholpsykos
Tabell 12.37. Den genomsnittliga vårdtidens längd i dagar för förstagdngsutskrivna patienter under åren 1962—1964
Alkoholpsykos Alkoholism Sjukvårds- inrättning 1962 1963 1964 1962 1963 1964 .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- .. kvin- man nor man nor man nor man nor man nor man nor Mentalsjukhus... 44 45 38 35 34 38 43 33 27 43 28 53 Psykiatriska kli- niker ......... 18 24 18 17 15 40 21 20 18 22 16 19
Tabell 12.38. Vårdtidens längd för utskrivna patienter är 1962 från mentalsjukhus (samtliga och förstagångsfall) i %1
Alkoholpsykos Alkoholism Vårdtid män kvinnor män kvinnor 1:sta 1:sta 1:sta 1:sta samtl. g ån gsf. samtl. g ån gsf. samtl gångsf. samtl. gångsf — 6 dagar. . 8,8 7,5 2,4 3,3 11,6 10,7 5,3 8,5 7—13 » 19,6 19,6 15,9 13,4 19,6 17,4 15,2 12,2 14—20 » 17,2 20,3 19,5 20,0 21,9 22,5 18,8 19,5 21—29 » 19,4 19,6 19,5 20,0 21,1 25,2 22,5 25,6 1— 2 mån 22,7 22,9 28,1 20,0 17,2 16,4 24,6 20,8 2— 3 » 4,7 3,6 6,1 10,0 3,6 2,5 8,4 ,3 3— 6 » 4,4 4,0 3,7 10,0 2,4 2,2 2,6 3,7 6— 9 » 0,5 0,2 1,2 — 0,6 0,9 1,0 1,2 9—12 » 0,3 — 1,2 3,3 -— — -— — 12—18 » 0,5 0,7 —— —— 0,3 0,4 -— — 18— 2 år ..... 0,3 0,5 — —— 0,3 0,2 —— — 2— 3 » ..... 0,1 0,2 1,2 — 0,2 0,3 — —— 3— 5 » ..... 0,4 _ — — 0,2 0,1 — — 5—10 » ..... 0,1 -— — — 0,2 0,3 —— — 10—15 » ..... 0,2 0,2 —— —— 0,1 0,1 — — 15—20 » ..... 0,1 — — — —— — — 20—30 » ..... — —- — —— — — —— 30— » ..... 0,2 —- —- — — —— — Uppgift saknas 0,5 0,7 1,2 -—— 0,7 0,8 1,6 1,2 100 100 100 100 100 100 100 100
1 Avser utskrivningar
Tabell 12.39. Vårdtidens längd för utskrivna patienter är 1962 från psykiatriska kli- niker (samtliga och förstagängsfall) i %1
Alkoholpsykos Alkoholism Vårdtid män kvinnor män kvinnor
1:sta 1:sta 1:sta 1:sta samtl. g ån gsf. samtl. g ån gsf. samtl. gångsf. samtl. g ån gsf. _— 6 dagar.. 26,8 21,7 33,3 20,0 31,5 21,8 21,6 17,1 7—13 » 24,2 21,6 11,1 20,0 22,0 19,0 25,3 25,7 14—20 » . .. 24,8 27,0 11,1 20,0 16,2 17,0 13,3 11,4 21—29 » 7,4 8,1 11,1 -—— 12,6 16,6 16,9 22,9 1——- 2 mån. .. 14,8 20,2 33,4 10,0 14,4 21,9 19,3 20,0 2— 3 » .. 2,0 1,4 -— — 1,6 1,5 2,4 2,9 3— 6 » .. — — —— -— ,7 ,1 — _— 6— 9 » .. — _ — — —- — — — 9—12 » . . —- — _— — 0,1 0,2 — — 12—18 » . . — _— —— -— 0,1 —— — — Uppgift saknas — — — — 0,8 0,9 1,2 —
100 100 100 100 100 100 100 100
1 Avser utskrivningar
32—614779
och alkoholism varierade avsevärt. Be- träffande samtliga män, som vårdats för alkoholpsykos, förekom således vårdti- der från 1—2 dagar men också mycket långa sådana. 79 % hade dock en vård- tid på 1 vecka t. 0.111. 2 månader.
Tendensen var likartad för första- gångsfallen, där dock spridningen var mindre. Drygt 80 % hade en Vårdtid av en vecka t. o. in. två månader. Vårdtiden för de kvinnliga patienter, som vårdats för alkoholpsykos, varierade ej så myc- ket som för männen. Ingen av kvin- norna i det totala materialet hade läng- re Vårdtid än 2—3 år. För första- gångsfallen var den längsta vårdtiden 9—12 månader. Ca 83% av samtliga kvinnor hade en Vårdtid av en vecka t. o. in. två månader. Motsvarande pro- centuella andel av förstagångsfallen var ca 73.
Ca 80 % av samtliga män med huvud- diagnosen alkoholism hade en Vårdtid av en vecka t. o. m. två månader. För förstagångsfallen var motsvarande tal ca 82 %. Ingen av de kvinnliga patien— terna hade längre vårdtid än 6—9 må- nader. Även bland denna patientgrupp hade ca 80 % en Vårdtid från en vecka till två månader.
Bland utskrivna patienter från de psykiatriska klinikerna, som vårdats för huvuddiagnosen alkoholpsykos, hade ingen längre Vårdtid än 2—3 månader. Manliga patienter, som vårdats för al- koholism, hade i undantagsfall vårdats i 12—18 månader.
Av de manliga patienter, som utskri- vits efter vård för alkoholpsykos, har ca tre fjärdedelar en Vårdtid understi- gande tre veckor. Motsvarande tal för förstagångsfallen var ca 70 %. Endast nio kvinnor hade under 1962 vårdats vid de psykiatriska klinikerna.
Bland samtliga män, som vårdats för alkoholism, hade ca 70 % en Vårdtid un-
derstigande tre veckor. För förstagångs— fallen var motsvarande tal knappt 60 %.
Bland de kvinnliga patienterna re- dovisas för ca 60 % en vårdtid under- stigande tre veckor. Drygt 50 % av förstagångsfallen tillhörde även denna grupp. Det absoluta antalet var dock endast 35.
ning för år 1964 framgår av tabell 1240.
Bland de patienter, som vårdats för alkoholpsykos, fanns ingen under 20 år- och endast någon procent under 25 år. Drygt hälften bestod av personer i ål- dern 35—54 år. Ca 5 % av patienterna var över 65 år. Materialet gäller som ti— digare nämnts endast vuxenpsykiatris- ka kliniker.
Patienter med huvuddiagnosen alko- holism hade i stort sett samma ålders- struktur. En något större andel per- soner var dock yngre än 25 år. Skill- naden var emellertid endast någon pro- cent. En något mindre andel var över 05 år.
I Ålder Patientgruppernas ålderssammansätt- I 1
Statistik för kroppssjukvården Medicinalstyrelsen utför fr.o.m. 1964 redovisning över bl. a. diagnoser be- träffande utskrivna patienter kroppssjukvården inom Malmö stad och uppsalaregionen, som omfattar Uppsa- la län, delar av Västmanlands län, Kop-A parbergs, Gävleborgs och Jämtlands län samt Medelpad.
Statistiken omfattar samtliga sjuk- vårdsinrättningar för kroppssjukvården, medan däremot mentalsjukhusen och de psykiatriska klinikerna inte medtagits. Den såledesgjorda redovisningen be- räknas av styrelsen omfatta 1/5 av lan-
inom
499 Tabell 12.40. Ålderi % Alkoholpsykos Alkoholism Åldersklass . _ Psykiatriska . Psykiatriska Mentalslukhus kliniker Mentalsmkhus kliniker män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor 15—17 år ..... _ _ — —— _ 0,3 — 0,7 18—19 » ..... _ _ — —— 0,2 0,6 0,9 — 20—24 » ..... 1,9 2,9 0,6 6,7 2,3 3,7 3,6 6,0 25—34 » ..... 12,7 13,2 12,0 ,7 16,6 16,6 17,3 11,2 35—44 » ..... 33,1 33,8 26,9 20,0 32,1 36,2 33,6 29,1 45 54 » ..... 27,6 16,2 29,3 40,0 29,7 26,7 26,7 38,8 55—64 » . 19,3 29,4 24,0 20,0 15,4 13,2 14,8 11,2 65—74 » ..... 4,6 1,5 7,2 ,6 3,3 2,7 2,7 1,5 75—84 » ..... ,8 1,5 _ _ ,4 — 0,4 ,5 85—99 » ..... _ 1,5 — — _ _ _ — 100 100 100 100 100 100 100 100 Absoluta tal. . . 1 025 68 167 15 1 192 296 1 284 134
dets hela kroppssjuk 'ård. Siffrorna för 1964 är föremål för databehandling. I slutet av 1967 beräknas ett lika rik— haltigt material som nu finns tillgäng- ligt för mentalsjukvården inom landet även föreligga beträffande kroppssjuk- vården inom nämnda områden. Ett ut- drag av de diagnoser, som äger intresse
ur föreliggande utredningssynpunkt, re- dovisas i tabell 12.41.
De vanligast förekommande diagno- serna var alcoholismus chronicus och cirrhosis hepatis. Av alkoholpsykoserna förekom delirium tremens i ganska stor utsträckning. Antal huvuddiagnoser är 650.
Tabell 12.41. Antal diagnoser för vissa alkoholsjukdomar inom Uppsala sjukvårds- region1 och iMalmö stad 1964
_ Antal diagnoser Antal Diagnos huvuddiagnoser Totalt Därav män Delirium tremens .................... 66 63 31 Hallucinosis alcoholica ................ 4 4 1 Syndroma Korsakow ................. 2 1 1 Psychosis alcoholica alis UNS ......... 23 22 12 Alcoholismus acutus .................. 74 67 39 Alcoholismus chronicus ............... 503 488 250 Dipsomania ........................ 21 19 15 Alcoholismus UNS ................... 180 165 70 Ahuses Ali, Narkomani o. dyl. (Missbruk av läkemedel) .................... 66 35 25 Etylalkohol—intoxikation .............. 104 79 54 Mctylalkohol-intoxikation . . . . . . . . . . . . 7 7 6 Intoxikation genom andra alkoholer. . . 6 5 4 Intoxikation genom alkoholer UNS ..... 10 10 6 Cirrhosis hepatis cum alcoholismo ..... 208 167 136
1 Uppsala län, delar av Västmanlands län, Kopparbergs, Gävleborgs och Jämtlands län samt
Medelpad.
Totalitetsbedömning grundad på ovan nämnd statistik
Om den redovisade kroppssjukvården omfattar 1/5 av inom landets kropps- sjukvård bedriven vård av alkoholska- dade kan en viss totalitetsbedömning göras. Under dessa förutsättningar skul- le antalet utskrivningar av vid kropps- sjukvården vårdade alkohol/skadade
under 1964 kunna uppskattas till ca 6400, varav för ca 3300 alkoholska- dorna hade utgjort huvuddiagnos. To— tala antal-et utskrivningar för alkohol- psykos och alkoholism vid mentalsjuk- hus och psykiatriska klimiker utgjorde 1964 6995. Totalt skulle således drygt 13 000 utskrivningar av personer, som vårdats för alkoholskador, ha skett inom sjukvården i Sverige år 1964.
AVDELNING C
Utredningens diskussion
KAPITEL 13
Sammandrag, diskussion och slutsatser
Sammandrag
Utredningsuppdraget
Utredningsmannen tillkallades den 19 december 1963. Uppdraget innefattade att en allsidig kartläggning av nyk- terhetsvårdens klientel och formerna för vården av detta. I detta syfte har fyra klientelundersökningar verkställts avseende dels klientel i öppen nykter— hetsvård, vid vårdanstalterna för alko- holmissbrukare och vid inackorderings- hemmen, dels de personer som på grund av alkoholmissbruk vårdas vid vissa sjukvårdsinrättningar. Vidare har en särskild undersökning verkställts i syfte att kartlägga nykterhetsvårdens resur— ser. Samtliga undersökningar utgjordes av tvärsnittsundersökningar avseende förhållandena vid särskilda tidpunkter. Utredningsarbetet har dessutom inne- fattat sammanställningar av inom om- rådet tillgänglig statistik och forskning, liksom redogörelser för nykterhetsvår— dens nuvarandc organisation och ar- betsmetoder samt för olika samman- slutningar för alkoholsjuka. Syftet har varit att ge en i möjligaste mån samlad bild av samhällets nykterhetsvård ägnad att ligga till grund för en be- dömning av tillämpad lagstiftning och tillämpade behandlingsmetoder.
Allmän utveckling efter 1955 års reform Utvecklingstendenserna efter motboks- reformen och de samtidigt den 1 oktober
1955 genomförda ändringarna i nyk- terhetsvårdslagstiftningen berörs när- mare i kapitel 3 och kan summeras på följande sätt.
Konsumtionens ökning är obetydlig Konsumtionsutvecklingen efter år 1954 innebar till en början en ökning av spritdryckskonsumtionen. En rörelse i motsatt riktning förekom åren 1957 och 1958. Härefter har dock spritdryckernas andel av den totala alkoholkonsumtio- nen varit mera stabil, medan vinet fortsatt att öka, delvis på ölets bekost- nad. Spritdryckskonsumtionen låg 1966 på 8,44 volymliter per år och invånare över 15 år, vilket är 6 % över 1954 års nivå, som låg på 7,95 liter och 19 % un- der 1956 års nivå (10,38 liter). Vin- konsumtionen har under samma tid ökat med 126 % från 2,55 volymliter per år och invånare 1954 till 5,77 liter 1966. Ökningen av vinkonsumtionen utgöres nästan helt av en kraftigt ökad lättvins- konsumtion, medan starkvinskonsum- tionen endast ökat obetydligt. Ölkon- sumtionen har, frånsett en viss ökning efter 1965, i stort sett förhållit sig oför- ändrad.
Ökningen i konsumtionen av sprit- drycker i Sverige sedan 1954 ter sig måttlig om man jämför med motsvaran— de utveckling i vissa andra länder. Så har t. ex. konsumtionen av spritdryc- ker under år 1954—1965 i Danmark ökat med 1,0 liter per invånare och i Väst- tyskland med 3,2 liter per invånare,
medan motsvarande ökning i Sverige endast var 0,4 liter per invånare. Om man härtill beaktar, att utgifterna för alkoholhaltiga drycker som andel av utgifterna för den totala privata kon- sumtionen år 1966 utgjorde 4,7 % mot 4,2 % 1954 och 4,8 % 1956, torde det framgå att alkoholkonsumtionens ut- veckling efter motbokens avskaffande i och för sig ej är anmärkningsvärd.
Fyllerifrekvensen ligger under 1956 års nivå
Fyllerifrekvensen som mätare av alko— holmissbrukets omfattning är ett ur många synpunkter otillförlitligt instru- ment. Totalt har antalet avdömda fylle- riförseelser per 1 000 inv. över 15 år i riket under åren 1954—1965 ökat med 68 %. Högsta antalet förseelser note- rades för år 1956. 1965 förekom i lan- det totalt 117745 omhändertaganden för fylleri. Ungefär en tredjedel av dessa föranledde ej fällande domar beroende på att de begåtts på enskilt område eller att åtalseftergift medde— lats. Denna andel har ungefär fördubb- lats sedan 1954. Vid bedömningen av fylleriets kraftiga ökning bör beaktas att denna inträffade under året efter motboksreformen, 1956, varefter en ned- gång skedde till 1964. Härefter förekom- mer åter en ökande tendens, men det är angeläget att beakta att fylleriet to- talt sett fortfarande ligger under 1956 års nivå.
Utvecklingen efter 1956 innebär en minskning av antalet avdömda fylleri- förseelser i samtliga åldersgrupper utom i åldrarna under 20 år, för vilka en ök- ning har inträffat, trots att ungdom i dessa åldrar ej är berättigade att in- köpa alkoholdrycker. Denna ökning är störst i åldersgruppen 15—17 år. En tre- dubbling av fylleriet i denna ålders- grupp har inträtt sedan motboksrefor- men. Intressant är att ungdomsfylleriets
andel av det totala antalet fylleriför- seelser har företett en varierande ut— veckling i olika kommuner. Denna an- del som för landsbygden 1954 var 15,2 % steg fram till 1963 till 33,6 %. Även för städerna (utom storstäder) fördubb- lades denna andel, medan den för stor- städerna endast företedde en mindre ökning. Detta bör ses mot bakgrund av att ungdomens nöjesliv på landsbygden numera koncentreras till vissa stora nöjesplatser och andra evenemang. Här- vid förekommer ofta skärpt polisöver— vakning. Det är sannolikt att detta för- hållande tillsammans med allmänt ökad polistäthet utgör en av förklaringarna till ungdomsfylleriets ökning. '
Fylleriförseelser kombinerade med andra brott och förseelser utgjorde 1954 7,0 % av samtliga avdömda fylleriför- seelser. Motsvarande andel utgjorde 1963 endast 4,8 %. Nedgången avser enbart brott mot trafikförfattningar och miss- handelsbrott.
Rattfyllerifall, som kommit till poli— sens kännedom, har under åren 1954—— 1964 fördubblats och utgjorde sistnämn- da år 14 778. Antalet motorfordon har emellertid ökat än mera under samma tid. Per 1 000 motorfordon förekom 1954 8,8 rattfylleribrott. 1964 var mot- svarande siffra något lägre och utgjor- de 8,2.
Nykterhetsnämndernas och vårdanstalterna; verksamhet
I det följande sammanfattas resultaten av utredningens undersökningar (kap. 8—11) avseende klientel, behandlings- metoder och resurser vid nykterhets- nämnderna, vårdanstalterna och inac— korderingshemmen. De förstnämnda undersökningarna företogs den 23 no— vember 1964, medan undersökningen avseende inackorderingshemmen före- togs den 15 juni 1966. Resultaten komp— letteras på några punkter med andra
fakta statistik från kända officiell
111. m.
Klientelets sammansättning
Nykterhetsvårdsklientelet — en social särgrupp
Nykterhetsnämnderna i riket företar för närvarande årligen undersökning eller åtgärd i ca 80 000 ärenden enligt Nvl eller ungefär dubbelt så många som 1954. I ungefär hälften av de år 1964 behandlade ärendena vidtogs ingen åt- gärd utöver undersökning enligt 12 5. I 30 % av ärendena vidtogs hjälpåtgär- der enligt 14 %, innebärande exempel- vis medicinsk behandling eller 5. k. frivillig förbindelse, medan 22 % blev föremål för tvångsåtgärd enligt 15 5 in- nebärande övervakning eller beslut om tvångsintagning på allmän vårdanstalt.
Av utredningens undersökningar framgår att 27 204 personer den 23 no- vember 1964 var aktuella för undersök- ning, åtgärd eller medicinsk behand- ling vid landets nykterhetsnämnder. Dessa personer var föremål för olika behandling enligt tabell 9.2 (sid. 180). Det övervägande flertalet, 25514, var män. Endast 1 690 (6,2 %) var kvinnor. Vid samma tidpunkt vårdades på all- männa vårdanstalter för alkoholmiss- brukare dessutom 1941 män och 56 kvinnor samt på enskilda vårdanstalter 403 män och 14 kvinnor. Det totala an- talet personer som undersökningsdagen var föremål för åtgärder enligt Nvl ut- gjorde 29 618, varav 27607 (93,2 %) män och 2 011 (6,8 %) kvinnor.
Det är angeläget att vid bedömning av de i det följande redovisade resul- taten beakta att dessa hänför sig till tvärsnittsundersökningar företagna vid en viss tidpunkt. Denna metod medför, speciellt när det gäller klientelundersök- ningen i öppen nykterhetsvård, att kli- enter med långvariga kontakter i högre
grad än korttidsfallen blir represente- rade i undersökningsmaterialet. Å and- ra sidan är dock undersökningarna — med reservation för effekten av övriga felkällor —— ur denna synpunkt direkt representativa för det klientel, som vid det aktuella undersökningstillfället var föremål för undersökning eller åtgärd, eller med andra ord, resultaten åter- speglar den arbetsbelastning och det klientel, som är en realitet för nykter- hetsvården vid en viss tidpunkt.
Klientelet avviker till sin sammansätt- ning redan när det gäller enkla person- data påtagligt från en normalpopulatiou över 21 år. Unga och äldre personer är underrepresenterade medan särskilt åldersgrupperna 30—54 år är över— representerade. Kvinnorna är något yngre än männen.
Civilståndsfördelningen hos kliente- let visar i och för sig nykterhetsvårds- klientelets isolering från normala rela- tioner till annan person. Männen är så- lunda dubbelt så ofta ogifta som i nor- malpopulationen. Även bland de unga männen är de ogifta överrepresentera- de, vilket innebär att alkoholmissbru- karna ofta ej etablerar normal familje- bildning. Bland männen i öppenvårds— materialet är andelen frånskilda åtta gånger så stor som i normalpopulatio- nen, i anstaltsmaterialet 13 gånger så stor. 70% av männen i öppen värd, 80 % av männen på anstalt är ensam- stående i den meningen att de är ogifta, frånskilda eller änklingar. Motsvarande andel av normalpopulationen utgör 30 %. Bland kvinnorna är överrepre- sentationen av frånskilda ännu krafti- gare. De frånskildas andel av tvångs- åtgärdsfallen i riket har från 1954 till 1964 ökat från 14 till 31 % aVSeende bå- da könen, vilket tyder på en fortgående förskjutning i detta hänseende.
Klientelets avvikande civilståndsför- delning kan ej enbart ses som en konse-
kvens av alkoholmissbruket. Redan bland undersökningsfallen, som innefat- tar flertalet nytillkomna ärenden, före- kommer nämligen stora avvikelser från normalpopulationens civilståndsfördel— ning.
Utländska medborgare blir i ej obe- tydlig utsträckning föremål för åtgär- der enligt nykterhetsvårdslagen. I öp- penvårdsklientelet ingår 8 % utländska medborgare, i anstaltsklientelet 3 %. Dessa är yngre än de svenska medbor- garna och vanligen bosatta i storstäder eller andra större städer. Ej mindre än 11 % av männen i öppen vård är födda utomlands. ( » - _ '
Nykterhetsvårdsklieutelet är till stor del ett storstadsklientel. Som exempel kan nämnas att 37 % av männen i öp- pen vård och 44 % av männen i an- staltsmaterialet bor i någon av de tre storstäderna. Inte mindre än 63 % av kvinnorna i öppen vård uppehåller sig i någon av dessa städer, vars andel av normalbefolkningen utgör endast 19 %.
Klientelets karaktär av social sär— grupp understrykes ytterligare om man betraktar utbildningsnivå och yrkesför- delning. Övervägande flertalet klienter saknar praktisk och teoretisk utbild- ning utöver folkskola. Denna andel ut— gör 71 % av de tvångsintagna männen på allmän anstalt och mer än tre fjär- dedelar av männen som är föremål för övervakning efter vård på sådan an- stalt. Den vanligaste påbyggnaden ut- över folkskola är praktisk yrkesutbild- ning inuom yrke, t.ex. intern lärlingsut- bildning. Endast enstaka personer med gymnasieutbildning (2 %) ingår och personer med akademisk utbild- ning eller motsvarande förekommer praktiskt taget ej.
Yrkesfördelningen medger vissa jäm— förelser med 1960 års folkräkning. Ka- tegorin grov- och diversearhetare är den största yrkesgruppen bland män—
nen i materialet och utgör 13 % av nyk- tcrhetsnämnds— och 17 % av anstalts— klientelet. Grov- och diversearbetarna utgör inte mindre än en fjärdedel av de tvångsintagna och eftervårdade. Som jämförelse kan nämnas att grov- och diversearbetarn-a utgjorde endast 2,6 % av förvärvsarbetande män i riket 1960. Bland kvinnorna är vissa serviceyrken på motsvarande sätt överrepresentera— de. För både män och kvinnor gäller att tekniska, administrativa och kame— rala yrken som ofta förutsätter viss kva- lificerad utbildning är kraftigt under- representerade. Vid undersökningen har som definition på yrke använts kli- entens huvudsakliga yrkestillhörighet, oavsett om denne vid tidpunkten för undersökningen arbetade inom annat yrke. Därigenom undvikes delvis effek— ten av att det redovisade yrket är ett resultat av en process till följd av bl a alkoholmissbruket. Många hade också lämnat sitt huvudyrke vid tidpunkten för undersökningen. Endast drygt hälf- ten av nykterhetsnämndsklientelet och drygt en tredjedel av anstaltsklientelet hade då anställning inom sitt egentliga huvudyrke. Klientelet hade emellertid utsprungligen oftast manuella yrken.
Ovannämnd i förhållande till normal- populationen avvikande yrkesfördel- ning motsvaras när det gäller socio-eko- nomisk grupp-tillhörighet av att grup— pen arbetare, som utgör drygt hälften av förvärvsarbetande män i riket, om— fattar tre fjärdedelar av nykterhets- hetsnämndernas manliga klientel. Före— tagare och tjänstemän är i motsvaran— de utsträckning underrepresenterade. När det gäller kvinnorna är grupper— na anställda inom serviceyrken samt arbetare överrepresenterade. Kliente— lets genomgående »låga» socio-ekono- miska status framgår också av att be- rörda män och kvinnor som regel har låga inkomster.
Bostadsfrågan —— ett centralt problem Även klientelets bostadsförhållanden avviker påtagligt från förhållandena för normalpopulationen och utgör i och för sig i många fall ett grundläggande hinder för att andra rehabiliterin'gsåt- gärder skall kunna komma till stånd eller ha någon effekt. 12 % av männen i nykterhetsnämndsmaterialet- saknade fast bostad. Denna andel är större vid mera ingripande åtgärd. En fjärdedel av de eftervårdade männen, som alltså nyligen varit föremål för resocialise- ringssyftande anstaltsvård, var således bostadslösa. Hälften av de intagna männen på allmän anstalt saknade fast bostad i hemorten. Högst var den- na andel bland de män som frivilligt ingå-tt på allmän anstalt. I många fall har huvudskälet för ansökan om frivil- lig vård uppenbarligen varit att klien— terna sakna—t bostad och att anstalts— vården således närmast inneburit en temporär lösning av detta problem.
Kvinnornas bostadsförhållanden var mindre prekära än männens, men 6 % av kvinnorna i nykterhetsnämndsmate- rialet och inte mindre än en tredjedel i anstaltsmaterialet saknade fast bo- stad.
Mer än två tredjedelar av de bostads- lösa männen i öppenvårdsklientelet och mer än hälften av motsvarande grupp i anstaltsklientelet var hemmahörande i någon av de tre storstäderna.
Tot-alt beräknas mer än 3 100 män ak- tuella vid nykterhetsnämnderna i öppen vård vid undersökningstillfället vara i avsaknad av fast bostad. Ca 2 100 (67 %) av dem bodde i någon av storstäderna. Det inte minst anmärkningsvärd-a är att dessa män är föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd, i många fall sedan mycket lång tid till- baka, utan att bostadsfrågan kunnat ordnas.
Till ovannämnda bostadslösa män
som är aktuella i öppen vård kommer ca 1 000 bostadslösa män, vilka är till- fälligt omhändertagna på anstalter, var— för det absoluta talet torde utgöra över 4000. Härtill kommer enligt vad som framgår i det följande att ca 700 män som vårdas på olika sjukvårdsinrätt— ningar beräknas sakna fast bostad. Självfallet finns ytterligare en grupp män, vilka i olika hänseenden är jäm- förbara med de aktuella klientelen och som saknar bostad, men vid den aktu- ella tidpunkten inte var föremål för un- dersökning eller åtgärd av nykterhets- nämnd eller vård på sjukvårdsinrätt- ning. Dessutom bör beaktas att en inte obetydlig del av en stor grupp män, som betecknats som »inneboende» i rea- liteten är bostadslösa, varför antalet bo— stadslösa män med alkoholproblem i landet undersökningsdagen torde vä- sentligt ha överstigit 4 700.
Ungefär en fjärdedel av klientelet bodde i lägenheter, som bedömts som omoderna. Endast 10 % av lägenhets- beståndet i riket bedömdes 1960 som omodernt, varav följer att också de klienter som har fast bostad bor under sämre förhållanden än normalpopula- tionen.
Många saknar anställning
En betydande del av såväl männen som kvinnorna saknade arbete. Totalt cirka 3 800 aktuella män i öppen vård och cirka 300 kvinnor saknade vid un- dersökningstillfället arbete. Motsvaran- de andel är större vid pågående me- ra ingripande åtgärd. En fjärdedel av de eftervårdade männen saknade såle- des arbete. Av samtliga män på anstalt saknade nära hälften anställning ome- delbar-t före intagningen. Kvinnorna är i än högre grad än männen i avsaknad av arbete. Intressant är att fyra fem— tedelar av de bostadslösa männen hade arbete.
Klientelets arbetsstabilitet är som väntat mindre god. Under en ettårspe- riod före undersökningstillfället hade endast en tredjedel av män och kvin- or i öppen vård haft en och samma an- ställning. Motsvarande andel av de an- staltsvårdade utgör en fjärdedel av män- nen och en tiondel av kvinnorna. Bland männen på allmänna anstalter hade om- kring 40 % haft tre eller fler arbetsby- ten eller perioder utan anställning före anstaltsvården. Självfallet bidrar an- staltsvistelserna i sig till denna låga arbetsstabilitet för de anstaltsvårdade.
Mot bakgrund av den stora andelen arbetslösa ter det sig anmärkningsvärt att endast 4 % av männen i öppen vård och 6 % av männen på anstalt var eller nyligen varit placerade i olika former av arbetsvård.
Klientelet förnyas långsamt
Det har vid undersökningen» visat sig att klientelet utgöres av en till största delen fast klientelstam, som endast långsamt förnyas. Särskilt gäller detta för männen. 82 % av männen» i öppen vård och 93% av de anstaltsvårdade männen har i minst ett tidigare sam- manhang varit föremål för undersök- ning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Den lilla andelen nytillkomna män ut- göres huvudsakligen av män i de yngre åldersgrupperna. I kapitel 3 har tidiga— re visats att antalet helt nytillkomna tvångsåtgärdsfall efter 1956 har minskat kontinuerligt. Trots detta förhåller sig tvångsåtgärdsfallen som andel av samt- liga nykterhetsvårdsfall relativt kon- stant. Även om man beaktar den tidi- gare påpekade effekten av tvärsnitts- metodiken vid undersökningarna fram- går att nykterhetsnämnderna alltmera arbetar med klienter som tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd.
Den närmast föregående kontakten med nykterhetsnämnd ligger i tiden
nära den aktuella kontakten. Över hälf- ten av samtliga aktuella män i öppen och sluten vård har inom mindre än två år före undersökningstillfället varit föremål för undersökning eller åtgärd i annat sammanhang. Motsvarande an- del av samtliga kvinnor är ungefär lika stor. Utsträckes observationstiden till icke fullt fem år före undersöknings- tillfället har omkring tre fjärdedelar under denna tidsrymd varit aktuella i annat sammanhang. Ett undantag gäller dock för kvinnor i öppen vård, där motsvarande andel är 56 %. Om härtill beaktas att den vid undersökningstill- fället pågående åtgärden mycket ofta pågått under lång tid framgår att en be- tydande del av nykterhetsvårdskliente— let år efter år är föremål för olika ty— per av åtgärder enligt Nvl. Redan detta faktum, att i stor utsträckning samma klienter under långa perioder blir före- mål för upprepade åtgärder av nykter- hetsnämnderna och att klientelet en- dast långsamt förnyas, innebär att po- sitiva resultat av åtgärderna oftast ej uppnås.
Särskilt när det gäller männen kons— tateras att en betydande del av dem ti- digare varit föremål för mera ingripan- de åtgärder enligt Nvl. Anstaltsvård har tidigare erhållits av en tredjedel av männen i öppen vård och av nära två tredjedelar av männen i anstaltsmate- rialet. Motsvarande andelar av kvin- norna utgör en femtedel respektive över hälften.
Ytterligare en anvisning om det of- tast negativa resultatet av åtgärder en- ligt Nvl framkommer om man betraktar de män som 1964 hade sin första vård- period på allmän anstalt. En fjärdedel av dem har under året fram till under- sökningstillfället åter vårdats på sådan anstalt under två till fem perioder. Bland dem som hade sin först kända vårdperiod 1963 har hela 63 % fram
till november 1964 erhållit upprepad vård under två till fem perioder. En mycket hög frekvens »återfallsvård» förekommer således. Detta bekräftas även i en aktuell undersökning (Pro- gnosen och förloppet vid alkoholism, 1965) av G. Lundquist och M. Franzén, som på allmänna vårdanstalten Väst- kusthemmet fann att 80 % av klientelet återföll inom en femårsperiod.
Av särskilt intresse är att en femte- del av de män som vid undersöknings— tillfället vårda—des på enskild anstalt ti- digare hade varit intagna på allmän an- stalt; 13 % hade varit tvångsintagna på sådan anstalt. Den enskilda anstaltsvår- dens expansion under senare år har så- ledes medfört att man i inte obetydlig utsträckning på sådana anstalter nu vårdar män, som tidigare varit föremål för tvångsintagning på allmänna anstal- ter.
Medicinsk behandling och vård har ofta förekommit Vid undersökningarna har framkom- mit, att nykterhetsvårdsklientelet i på- fallande stor utsträckning har erhållit medicinsk/psykiatrisk behandling och vård. Tre fjärdedelar av männen på an- stalt och två tredjedelar av männen i öppen vård har erhållit sådan behand- ling eller vård på grund av eller i sam- band med alkoholmissbruk. Bland kvin- norna på anstalt är detta än vanligare. Den dominerande behandlingsformen är poliklinisk behandling vid sjukhus, alkoholpoliklinik eller av läkare i nyk- terhetsnämnds eller anstalts regi. Över hälften av samtliga klienter har erhål- lit sådan behandling. Mycket ofta har flera olika behandlings— och vårdmöj- ligheter använts. Så har t. ex. en femte- del av såväl män som kvinnor i öppen vård och inte mindre än två femtedelar av männen på anstalt vårdats på men- talsjukhus. 57 % av kvinnorna på au-
stalt har vårdats på mentalsjukhus. Det betydande inslag av olika former av medicinsk vård som förekommit hos nykterhetsvårdsklientelet belyser ock- så att dessa behandlingsformer såsom de hittills tillämpats i och för sig ej visat sig vara någon kungsväg till en effektiv behandling av alkoholskadade individer.
Vårdperioder inom den psykiatriska sjukvården alternerar mycket ofta med Vårdperioder på vårdanstalter för alko— hol-missbrukare och med andra åtgär- der enligt nykterhetsvårdsla-gen. Mot bakgrund av att de olika vårdinstitutio- nerna tillämpar olika lagstiftning och behandlingsmetoder och därtill oftast har olika huvudmän är det uppenbart att kontinuitet i en sådan alternerande behandling ofta ej kan komma till stånd.
Personer med utbildning utöver folk- skola har i högre utsträckning än perso- ner utan sådan utbildning erhållit medi- cinsk/psykiatrisk behandling. Personer som bor i landskommuner har i väsent— ligt lägre utsträckning erhållit sådan be- handling än personer från andra kom- muntyper.
Det betydande inslaget av psykiatrisk sjukhusvård belyses av att inte mindre än omkring en tredjedel av männen och kvinnorna i anstaltsmaterialet er- hållit vård på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under två till femton perioder sedan 1954.
Socialhjälp och pension Socialhjälp och arbetslöshetsunderstöd är ekonomiska hjälpformer som ofta fö- rekommer bland nykterhetsvårdens kli- entel. Omkring 40 % av män och kvin- nor har erhållit sådan hjälp. För en fjärdedel av samtliga är det fråga om aktuell ekonomisk hjälp som utgått se- nast under år 1964, d. v. s. i anslutning till den aktuella nykterhetsvårdande åt—
gärden. Mot bakgrund av den höga an- del som erhållit socialhjälp och som i många fall är aktuell för sådan eko- nomisk hjälp ter det sig anmärknings- värt att endast 3—4% av klienterna uppbär förtidspension, även om denna andel är högre i de äldsta åldersgrup- perna. Lagen om allmän försäkring ac— cepterar visserligen ej alkoholmissbruk eller alkoholism i och för sig som indi- kation för förtidspensionering, men däremot torde långvarigt alkoholmiss- bruk i förening med varaktiga psykiska störningar/skador eller somatiska sjuk- domar accepteras.
Det bör i detta sammanhang obser- veras att socialhjälp beviljas av ett speciellt socialt organ —— socialnämn— den —— och att alltså en betydande del av nykterhetsvårdsklientelet, i kommu- ner där socialvården ej är samordnad, för att erhålla ekonomisk hjälp måste vända sig till ett annat hjälporgan än nykterhetsnämnden som till följd av bl. a. statsbidragsbestämmelser medde- lar ekonomisk hjälp endast i mycket begränsad omfattning och bara under kort tid.
över hälften av de anstaltsvårdade är sjuka I samband med undersökningarna be- dömdes det som angeläget att införskaf- fa relevanta uppgifter om klienternas aktuella hälsotillstånd. Detta var ej möjligt inom öppen nykterhetsvård vid en undersökning av denna typ. Såvitt angår öppenvårdsmaterialet ställdes därför endast en fråga beträffande i vil— ken utsträckning klienterna var sjuk— skrivna vid undersökningstillfället. Denna kompletterades i anstaltsunder- sökningen med en fråga om klienternas aktuella hälsotillstånd, där diagnoser skulle anges. Frågan skulle besvaras av eller i samråd med anstaltens läkare. Det framkom att ca 17 % av klien-
terna i öppen vård var sjukskrivna, varav något mindre än hälften på grund av psykisk eller nervös sjukdom eller skada. Motsvarande andel av de anstalts- vårdade männen var över en tredjedel, beroende främst på att praktiskt taget alla klienter vid enskilda vårdanstalter (98 %) är sjukskrivna under vårdtiden och alltså äger uppbära ersättning från allmän försäkringskassa. De på allmän vårdanstalt intagna var däremot endast i obetydlig omfattning (män 5 %) sjuk— skrivna, vilket bl.a. kan förklaras av att de under intagningstiden ej är be— rättigade till ersättning från allmän försäkringskassa.
Mot bakgrund härav framstår det som förvånansvärt att vederbörande läkare vid undersökningen bedömt endast en femtedel av de anstaltsvårdade männen och en fjärdedel av kvinnorna såsom friska. Andelen friska bedömdes vara större vid de enskilda anstalterna, där som nämnts nästan alla klienter är sjuk- skrivna, än på allmänna anstalter, där t.ex. endast 12 % av de frivilligt in- tagna bedömdes som friska. De nu rå— dande skillnaderna i rätt till sjukpen- ning för vårdade på enskilda respek- tive allmänna vårdanstalter framstår således ur denna synpunkt såsom syn- nerligen omotiverade.
För en fjärdedel av männen och en tiondel av kvinnorna bedömdes hälso- tillståndet som ovisst, vilket bl. a. torde bero på att anstaltsläkarnas ofta knappt tilltagna tjänstgöringstid och bristande undersökningsresurser ej medgett mera ingående undersökning. Detta innebär sannolikt att den verkliga andelen sjuka är högre än vad som framgått av under— sökningen.
Andelen enbart somatiskt sjuka utgör av männen mer än en fjärdedel och därmed fler än de enbart psykiskt sju- ka, en grupp som är störst bla-nd kvin— norna. Mer än en femtedel av de tvångs—
intagna kvinnorna har bedömts som bå- de somatiskt och psykiskt sjuka, en tredjedel som enbart psykiskt sjuka och en femtedel som enbart somatiskt sjuka. Vid fördelningen på psykiska sjukdoms— grupper har hänsyn ej tagits till grup- pen alcoholismus och ej heller till dia— gnosen alcoholismus abuses. Så har för- farits beroende på att dessa sjukdomar mycket ofta kan antas föreligga hos det aktuella klientelet och svårigheter har förelegat att exakt ange vilken dia-gnos (enligt WHO:s klassifikation) inom hu- vudgruppen som var tillämplig.
Av de redovisade psykiska sjukdoms— grupperna är psykisk abnormitet mest frekvent hos såväl män (9 %) som kvinnor (26 %). Bland männen följer därefter gruppen »andra fall av abnor- mit i karaktär och intelligens» samt ospecificerade fall (9 %) och gruppen neuroser och psykiska insufficiens-till- stånd (6 %).
Även hos kvinnorna är efter psykisk abnormitet gruppen andra fall av ab- normitet etc (10 %) mest frekvent, men följes här av gruppen övriga psy- koser (6 %). Bland män på enskilda an- stalter är gruppen neuroser och psy- kiska insufficienstillstånd (8 %) mest frekvent.
Av vad som anförts torde framgå att den relativt höga sjukdomsfrekvensen vid anstalterna i många fall torde moti- vera medicinsk/psykiatrisk behandling. Under anstaltsvistelsen förekommer dock sådan behandling i mycket ringa omfattning.
Klientelet är i hög grad ett »fyllerist- klientel» Tillgängliga uppgifter beträffande av klientelet begångna fylleriförseelser (även rattfylleri och rattonykterhet) visar att över 90 % av samtliga män har omhändertagits för fylleri. Motsva— rande andel av kvinnorna är två tredje-
delar i öppen vård och mer än fyra femtedelar av de anstaltsvårdade. Hälf— ten av männen i öppen vård och två tredjedelar av männen i anstaltsmate- rialet har betecknats som återfalls- (6— 20 förseelser) eller vanefyllerister (21 eller flera förseelser). Fyllerifrekven- sen stiger ju mera ingripande åtgärder- na är. 70 % av de tvångsintagna män- nen har vardera begått 11 eller flera fylleriförseelser.
Ett starkt samband films således mel- lan hög fyllerifrekvens och hög vård- frekvens på allmän anstalt. Vid ökad vårdfrekven—s vid psykiatrisk klinik el- ler mentalsjukhus föreligger d-ock mins— kad fyllerifrekvens.
Nykterhetsvårdens klientel _ i syn- nerhet männen är dessutom aktuella fyllerister i den meningen att den se— nast kända fylleriförseelsen oftast lig— ger mindre än två år tillbaka i tiden från observationstillfället. Detta gäller för 70 % av männen på anstalt och för 80% av männen i öppen vård. Den övervägande delen av nykterhetsvår- dens klientel är således aktuella fyl- lerister, trots att medicinsk vård och behandling liksom upprepade åtgärder av nykterhetsnämnd tidigare vidtagits i flertalet fall.
Fler än hälften har varit straffade De uppgifter om frekvens av kriminali- tet som erhållits vid undersökningen torde vara för låga, eftersom de byg- ger på nykterhetsnämndernas och an- stalternas kännedom om de enskilda in- dividerna, som ej är fullständig.
Det har framgått att omkring hälften av klientelet har blivit föremål för på- följder på grund av kriminellt beteen- de. Även bötesstraffade (ej fylleri, ratt- onykterhet och rattfylleri) betraktas i detta sammanhang som kriminella. An- delen är lägre bland kvinnorna än bland männen. Andelen tidigare kriminella
är högst (58 %) bland de anstaltsvår- dade männen. Av de tvångsintagna männen har nära hälften varit frihets- straffade, en fjärdedel vid två till fem olika tillfällen. Av motsvarande grupp kvinnor har en tredjedel varit frihets— straffade. Det kan nämnas att tvångs- arbete i detta sammanhang likställts med frihetsstraff.
Frihetsstraff är starkt korrellerat med hög vårdfrekvens på allmän an— stalt och med hög fyllerifrekvens. Hälf- ten av manliga vanefyllerister har av- tjänat frihetsstraff.
I motsats till vad som gällde för fyl- leri ligger den senast kända kriminali- teten tidsmässigt oftast avsevärt före undersökningstidpunkten. Endast 18 och 17 % av männen i öppen resp. sluten vård var aktuellt kriminella, d. v. s. ha- de begått senast kända brott 1963 el- ler senare. Motsvarande andel av de tvångsintagna männen var dock mer än en femtedel. I hög grad torde där- för dessa män alternera mellan vård— anstalter, sjukvårdsinrättningar och kriminalvårdsanstalter. Det bör obser- veras att också eftervården sker inom olika öppenvårdsorganisationer, vilket inte sällan får som konsekvens att en och samma klient samtidigt är föremål för två olika typer av övervakning.
Behandlingsmetoder och lagtillämpning Förtroendemans bostad är ofta nämn- dens byrå De kommunala nykterhetsnämnderna kan sägas utgöra nykterhetsvårdens bas- organisation. Vid undersökningstillfäl- let i november 1964 fanns särskild nyk- terhetsnämnd tillsatt i 991 av landets dåvarande 1006 kommuner. Admini— strativt samordnad socialvård, d.v.s. särskilt samordnande organ för kom- munens sociJalvård, såsom exempelvis styrelse för socialbylrå eller socialvårds—
styrelse fanns endast i 138 kommuner. Efter 1964 har visserligen sådan sam- ordning ägt rum i ett flertal kommuner, bl.a. i storstäderna Malmö och Göte- borg, men i det stora flertalet kommu- ner torde nykterhetsnämndens verk- samhet fortfarande ej vara organisato- riskt samordnad med övrig socialvård i kommunen. Förhållandet kan illustre- ras med att nykterhetsnämndens verk- samhet i över hälften (537) av landets konnnuner, därav i 26 städer och kö— pingar, var förlagd till förtroendemans bostad. Detta innebär i det praktiska nykterhetsvårdsarbetet att klienterna ofta sedan de anmälts till nämnden kallas att inställa sig för samtal i nyk- terhetsnämndsordförandes bostad.
Flertalet anmäles av polismyndighet Nykterhetsvårdsllagens grundprincip när det gäller anhängiggörandet av vårdärenden är att anmälan om miss- bruk skall göras av annan än den som själv har alkoholproblemet ifråga. Som tidigare framhållits .inneehåil'ler lagen detaljerad anmälningsskyldighet för po- lis- och åklagarmyndighet, liksom för läkare.
Vid undersökningarna har det också framkommit att personer med alkohol- problem mycket sällan själva tar kon- takt med nykterhetsnämnden. Av öp- penvårdsmaterialet hade så skett en- dast i omkring 7 % av ärendena. Inte mindre än 63 % av männen och 44 % av kvinnorna i öppen vård ha- de däremot anmälts av polismyndig- het, åklagare eller domstol. Den höga fyllerifrekvensen hos klientel-et gör således att flertalet anmälningar är rutinlanmälningar från polisen angå- ende sådan förseelse. Vid enskild an- staltsvård och vid frivillig vård på allmän anstalt är andelen självan- mälda hälften respektive två tredje- delar av berörda män, medan endast
4 % av de tvångsintagna själv hänvänt sig till nykterhetsnämnden. Hustru el- ler make har anmält i 15 respektive 16 % kvinnor i öppen vård.
Vid rådgivningsbyråerna och jämför- bara medicinska behandlingsinstitutio- ner, är det vanligast att klienten själv söker behandling, även om naturligtvis denna »frivillighet» ytterst kan vara framtvingad av anhöriga eller arbets— givare. Hänvändelse till rådgivnings- byrå eller Sjukvårdsinrättning förekom- mer också som en följd av att rutin- anmälan har gjorts till nykterhetsnämn- den.
av fallen beträffande män och
12 ä' Nvl tolkas på olika sätt Enligt 12 & Nvl skall nykterhetsnämnd, som genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att någon använt alko- holhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skyndsamt låta verk- ställa undersökning i ärendet. I det praktiska nykterhetsvårdsarbetet instäl- ler sig dagligen frågan om att göra en lämplig avvägning mellan denna skyl- dighet och att fullgöra den å andra si- dan 64 % stadgade skyldigheten att ej onödigtvis utsätta av lagen berörda personer för uppmärksamhet eller stö- ra dem i lovlig verksamhet. Det före— kommer att nämnden — särskilt i mind- re kommuner — genom personkänne- dom kan avgöra om en anmälan bör föranleda undersökning. I större kom- muner ersättes eller kompletteras per- sonkännedomen ofta med en gransk- ning av anmälningsmaterialet och kon- troll i register, varefter man tar ställ- ning till om anmälan skall föranleda undersökning enligt 12% eller om man skall låta ärendet bero med den före- tagna granskningen.
Det visar sig emellertid föreligga be- tydande skillnader i kommunernas sätt att tolka 12 5. Totalt för riket blev 1963
64 % av inkomna anmälningar föremål för undersökning. Denna andel var i Stockholm och Malmö 44 % respektive 46 %, men i övriga kommuntyper 60 å 70 %. Även betydande regionala skill- nader förelåg. I Kronobergs län blev 80% av anmälningarna föremål för undersökning, i Kopparbergs län endast 53 %. Skillnaderna kan givetvis delvis vara orsakade av även andra faktorer än skillnader i lagtillämpning — t. ex. personaltillgång — men är dock an- märkningsvärda, eftersom det ytterst gäller tillämpning av en lagstiftning, som visserligen syftar till att hjälpa den anmälde att komma tillrätta med sitt alkoholproblem, men som samtidigt medger ingripande tvångsåtgärder mot enskild person.
I flertalet ärenden vidtages ej åtgärd
Nykterhetsvårdslagens i förhållande till tidigare lagstiftning vidgade tillämp— ningsonmråde avsågs få effekten att nämnderna skulle kunna ingripa på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk. Detta skulle resultera i ett ökat använ— dande av frivilliga hjälpåtgärder, vilka förväntades skjuta tvångsåtgärderna i bakgrunden.
Såsom framgår av kapitel 3 har ut— vecklingen ej blivit denn-a. Antalet ären- den som varit föremål för nykterhets- nämndernas handläggning har visser- ligen und-er åren 1954—1964 ungefär fördubbla-ts, men hjälpåtgärdernas re- lativa andel av ärendemängden har i stället för att öka minskat något.
Tvångsåtgärderna utgör en tämligen oförändrad andel av totalantalet ären- den. Den stora ökningen av ärende— mängd-en faller alltså på undersökning- ar enligt 12 %, vilka ej lett till åtgärd. Undersökningsfallen har under åren 1954—1964 ökat med inte mindre än 424 % och utgjorde 1964 ett antal av 38226 av totalt 79641 ärenden vilka
handla-gts av landets nykterhetsnämn- der.
Hjälpåtgärder tillämpas mycket oenhetligt När det gäller i vilken utsträckning hjälpåtgärder vidtages har vid under- sökningarna framkommit anmärkningSF värda skillnader mellan såväl olika kommuner som kommuntyper. Även kraftiga regionala skillnader förekom- mer när det gäller tillämpningen av 14 5.
I omkring 40 % av de pågående ären- dena, oavsett pågående åtgärd's art, vid- tages överhuvudtaget inga hjälpåtgär- der bortsett från det eller de samtal med klienter som vanligtvis förekom- mer. Av de ärenden som pågick vid undersökningens genomförande i no- vember 1964 utgjorde hjälpåtgärden fri- villig förbindelse enligt 145 a), som innebär att klienten upprätthåller fri- villig kontakt med av nämnden utsedd kontaktman, som andel i Malmö 15 %, i Göteborg 16 %, men i Stockholm en- dast 1 %. Denna skillnad mellan främst Stockholm och övriga båda storstäder är främst betingad av varierande lagtill- lämpning. Även om man beaktar att hjälpåtgärdsarbetet i Stockholm huvud— sakligen bedrives vid den särskilda in- formationsbyrån ter sig skillnaderna så- som anmärkningsvärda. Även de re- gionala skillnaderna är stora vilket här kan illustreras med att Södermanlands län endast har 5 % hjälpåtgärder medan Kronobergs läns andel är 25 %, eller en fjärdedel av alla i länet pågående ärenden. Även i klientundersökningar- na framkom anmärkningsvärda skillna— der på denna punkt. Göteborgs stad, som hade 5 % av totalbefolkningen i riket, svarade för ej mindre än 21 % av samtliga pågående frivilliga förbin- delser.
Medicinsk behandling är den vanligaste hjälpåtgärden enligt 14 &. Nykterhetsvårdens klientel har i bety- dande omfattning varit föremål för me- dicinsk/psykiatrisk behandling. Även i direkt samband med nykterhetsvårdan- de åtgärd förekommer det ofta att så- dan behandling erhålles. Mer än en tredjedel av männen och över hälften av kvinnorna i öppen vård har i anslut- ning till den aktuella åtgärden erhållit medicinsk behandling i öppen vård förmedlad av nykterhetsnämnden.
Nästan lika vanligt förekommande som medicinsk behandling är att avstäng- ningsbeslut meddelas avseende utläm— ning av alkoholhaltiga drycker enligt 14% 2 mom. (män 31 %). Andra hjälp- åtgärder som hjälp till anställning (män 14 %) och hjälp till bostad (män 7 %) har en väsentligt lägre frekvens.
Personer i tätorter kan söka rådgiv- ningsbyrå Möjlighet att anlita rådgivningsbyrå i alkoholfrågor och möjlighet att utan formell anmälan enligt Nvl erhålla me- dicinsk behandling föreligger i första hand i större kommun-typer. Det visade sig att endast 2 % av männen som vid undersökningstillfället var föremål för denna typ av åtgärd bodde i landskom- muner, som dock var hemort för 17 % av männen i materialet och för 39 % av befolkningen i riket. Även här fanns väsentliga regionala skillnader. Mer än en fjärdedel av de pågående ärendena i Södermanlands län var dylika fri- villiga behandlingsärend-en, en andel som endast var 1 % av ärendena i Ble- kinge och Hallands län. Det sagda in- nebär att personer som bor i kommu- ner där det finns tillgång till råd- givningsbyrå eller alkoholpoliklinik kan söka. sådan behandling varvid mera in— gripande åtgärd ofta ej kommer i fråga.
Tvångsålgärdsfrekvensen varierar avsevärt
Tidigare har konstaterats att användan- det av hjälpåtgärder varierar kraftigt mellan olika län och kommuner. Denna variation har en direkt motsvarighet när det gäller tvångsåtgärder. Så kan t. ex. nämnas att övervakningsäremdena enl. 15 & Nvl utgjorde inte mindre än 38 % av de pågående ärendena i Stock- holm vid undeirsökningstillfället. Mot- svarande andel i Göteborg var 10 % och i Malmö 16 %. Om detta förhållande ses mot bakgrunden av att endast 1 % av pågående Stockholmsären'den var frivilliga förbindelser följer alltså att nykterhetsnämnden i Stockholm i hög grad direkt använder tvångsåtgärder vid anmälningar om alkoholmissbruk. Det finns alltså en tre in fyra gånger så stor sannolikhet för att en alkoholmiss- brukare blir föremål för övervakning i Stockholm, som om ärendet förekommit i Göteborg eller Malmö.
Även på denna punkt finns stora skillnader mellan länen. I Örebro län (10 %) och Södermanlands län (13 %) är frekvensen av övervakningar lägst. I Hallands län (41 %), Kalmar län (34 %) och Skaraborgs län (34 %) är frekvensen högst.
Tvångsåtgärder grundas ofta på uppre- pade fylleriförseelser
Bland män som är föremål för tvångs- åtgärd i öppen nykterhetsvård är den vanligast tillämpa-de specialindikationen enligt 15 & upprepade fylleriförseelser, utan att annan indikation samtidigt åberopas. Denna indikation — utan stöd av annan sp-ecialindikavtion — har åberopats som grund för tvångsåtgärd i 28 % av samtliga tvånugsåtgärdsfall i öppen vård. Enbart fylleriindikationen används inte sällan som sekundär in- dikation vid återintagning på allmän
vårdanstalt enligt 55% Nvl. Detta se- nare innebär att personer, som befun- nits hemfallna åt alkoholmissbruk och har omhändertagits för minst tre fylle- riförseelser begångna inom en tids- rymd av två år blir föremål för lång- variga tvångsomhändertaganden för nykterhetsvård, utan att därjämte nå— gon egentlig social vårdindikation åbe- ropas. Detta tillgår i praktiken så att nykterhetsnämnden söker intagnings- förordnande enligt 15 och 18 55 med åberopande av hemfallenhet och fylleri- indikationen. I samband härmed före- kommer läkarundersökning. Sedan kli- enten efter anstaltsvård utskrivits från anstalten med övervakning och/eller lydnadusföreskrifter kan nytt intagnings- förordnamde meddelas enligt 55 5. Här- för erfordras i princip endast missbruk av alkoholhaltiga drycker samt att kli— enten brutit mot meddelade lydnads- föreskrifter eller undandragit sig över- vakning. Det nya intagningsförordnan- det kan därför meddelas ett par år efter det ursprungliga, utan förnyad läkar- undersökning eller att vå'rdbehovet på annat sätt styrkes.
Enbart »hjälplöshetsindikationen» do- minerar bland kvinnorna i öppen värd (52 %) och utgör grunden för tvångs- åtgärder även mot en fjärdedel av män- nen-.
Den s.k. farlighetsindikationen åbe- ropas endast sällan (3—4 %) som enda indikation, men har tillsammans med annan indikation åberopats som grund för åtgärder mot en tiondel av männen i hela materialet. Intressant är att far- lighetsindikationen är mest frekvent i övriga städer med över 50000 invå— nare där den åberopats i 15 % av fallen.
Ombyte av socialarbetare förekommer ofta En grundläggande förutsättning för att en gynnsam be-handlin'gssituation mel—
lan klient och socialarbetare skall kun- na komma till stånd är att klienten får möjlighet till en god känslomässig kon- takt med socialarbetaren. Detta innebär att återkommande ombyten av tjänste- män eller övervakare kan störa konti- nuiteten i behandlingen och ofta helt spoliera uppnådda resultat av denna.
Denna risk föreligger uppenbarligen ofta inom nykterhetsnämndernas verk- samhet. Av samtliga pågående ärenden ha'r beträffande män en sjätte-del och beträffande kvinnor mer än en fjärde- del handlagts av tre eller fler olika per- soner. Dessa personalomhyten är van- ligast vid eftervårdande övervakning, en ärendetyp där det borde vara ytter- ligt angeläget med kontinuitet i be- handlingen. En femtedel .av de efter- vårdade männen och hälften av mot- svarande grupp kvinnor har haft inte mindre än fem eller fler olika överva- kare under en och samma övervak- ningsperiod. Sådana personal-ombyten är i första hand ett storstadsproblem.
Många blir »direkt» anstaltsvårdade
Nära en tredjedel av männen som vid undersökningstillfället vårdades på en- skilda vårdanstalter var ej samtidigt föremål för åtgärder av nykterhets- nämnd. Även mot bakgrund av att det förekommer att enskild anstaltsvånd an- vändes såsom konvalescentvård direkt efter sjukhusvård och att dessutom kli- enterna ibland själva vänder sig till dessa anstalter för int-agning ter sig detta anmärkningsvärt. Anstaltsvården ses numera som endast ett led i be- handlingskedjan och det är därför i princip naturligt och ofta nödvän- digt att värden på enskild anstalt kom- bineras med sociala öppenvårdsåtgär— der.
Intressant är att den enskilda an- staltsvården som i sig är frivillig för
15 % av männen har kombinerats med tvångsåtgärder, d.v.s. övervakning. I dessa fall har man alltså när det gäller anstaltsvården låtit denna komma till stånd under frivilliga former men di- rekt kombinerat vården med en de- taljerad tvångsåtgärd.
För en tredjedel av männen som vår- dades frivilligt på allmän anstalt har anstaltsvården ej direkt föregåtts av någon öppenvårdsåtgärd. Mycket ofta användes alltså denna form av anstalts- vård såsom direkt lösning i en akut prroblem'situation. Detta bör ses mot bakgrund av att över hälften av dessa män saknar fast bostad i hemorten. Dåliga bostadsförhållanden och sociala förhållanden i övrigt synes alltså till- sammans med alkoholmissbruk ofta re- sultera i att frivillig anstaltsvård an- vändes, trots att denna vårdform här närmast innebär att man tillfälligt av- hjälper problemen genom att tidsmäs- sigt förskjuta deras lösning.
Frekvensen av anstaltsvård i förhål- lande till antalet pågående ärenden är högst för Stockholm när det gäller så- väl vård på allmän anstalt som på en- skild anstalt. Malmö stad, som inte har tillgång till enskild ans-talt på närmare håll än ca 20 mil, har påfallande låg frekvens av vård på sådan anstalt.
Många läkarintyg är inaktuella 47 % av de tvångsintagna männen vår- dad-es på anstalt i november 1964 enligt beslut av länsstyrelse under åren 1957—1963. I 11 % av fallen låg beslu— tet och därmed läkarintyget tre till åtta år tillbaka i tiden. Det är ej ovanligt förekommande med anstaltsvistelse-r un- der sammanlagt två till fyra år, som grundas på dessa inaktuella besluts— handlingar. Här kan tilläggas att läkar- intygen dessutom mycket ofta är syn- nerligen summa-riska.
Anstalterna ligger långt från hemorten Sett ur synpunkten att anstaltsvården är ett led i en social-medicinsk reha— bilite-ringsprocess torde det vara ange- läget att vården ej medför att klienten isoleras från den miljö till vilken han skall rehabiliteras. Även andra skäl ta- lar härför, som t.ex. angelägenheten av att klienterna under behandlingen kan upprätthålla så normala kontakter som möjligt med anhöriga och andra personer till vilka de har känslomäs- siga relationer. Praktiska skäl såsom möjligheten att söka anställning i hem- orten, att deltaga i länk- eller annan föreningsverksamhet liksom även kost— na-dsfrågan är ytterligare argument för att anstaltsvård av denna art bör kom- ma till stånd så nära hemorten som möjligt och gärna i denna.
Totalt sett befinner sig emellertid en- dast en femtedel av de anstaltsvårdade männen och mindre än en tredjedel av kvinnorna mindre än tio mil från hem- orten. Sämst är förhållandet för de fri- villigt vårdade männen på allmänna an— stalter. Nära hälften av dem har mer än 30 mil till hemorten, en fjärdedel mer än 50 mil. Även för de tvångsin- tagna medför anstaltsvistelsen mycket ofta i sig att de helt avskiljes från närkontakt med hemorten. De som vår- das på enskilda anstalter är bättre gyn- nade i detta hänseende. Nära 70 % av männen har mindre än 20 mil till hem- orten.
Polis eskorterar de tvångsintagna till anstalten
Oavsett anstaltsvårdens art betros kli- enten endast sällan att själv inställa sig på anstalten. Mind-re än en femtedel av männen på enskild anstalt har således rest utan sällskap till anstalten. Vid vård på enskild anstalt och vid fri- villig vård på allmän ans-talt utgöres
ressällskapet nästan alltid av företrä- dare för nykterhetsnämnden. På grund av de förekommande långa avstånden till anstalterna används alltså mycken tid för socialassistenter eller andra tjänstemän/förtroendemän till dessa re- sor.
Vid tvångsintagning på allmän anstalt dominerar polispersonal som eskort och handhar ungefär 70 % av alla inställel- ser. Det praktiska förfarandet är ofta här att två polismän —— såsom vid andra anstaltstransporter —— handhar instäl— lelsen av en klient. Om tvångsintag- ningsförfarandet i övrigt av klienten till äventyrs e-j skulle ha uppfattats som ett straffande ingrepp torde dessa omständigheter kring intagningen i många fal-l bidraga till att klienten re- dan vid början av anstaltsvården intar en negativ attityd till denna.
Nykterhetsnämnden har oftast ej kan- takt med den anstaltsvårdade
Som tidigare påpekats ses numera an- staltsvården som ett led i en socialme- dicinsk behandling. Denna har inletts av nykterhetsnämnden, som därmed ytterst är ansvarig för kontinuiteten och för att anstaltsvården blir ett led i en plammässig behandling med målsätt— ningen att socialt återanpassa klienten. Socialstyrelsen, har som ett led i en sådan behan'dlin'gssyn för några år se- dan rekommenderat anstalterna att in- föra individuella behandlingsjournaler, vilka vid försökspermission; överlämnas till nykterhetsnämnden. Genom ett till- lägg 1963 till 505 Nvl åligger det nyk- terhetsnämnd att vid behov bistå den permitterade med lämpliga hjälpåtgär- der.
Mot denna bakgrund ter det sig an— märkningsvärt att 69 % av samtliga anstaltsvårdade män under intagning— en ej lmaft någon kontakt med före-
trädare för nykterhetsnämnd, en andel som utgör inte mindre än tre fjärde- delar av de tvångsintagna männen.
Även om kontakt i många av dessa ärenden förekommit mellan tjänsteman på anstalten och företrädare för nyk- terhetsnämnden borde rimligen denna åtminstone vid något tillfälle komplet- teras med personlig kontakt mellan klient och i hemorten ansvarig tjänste- man. Besök på anstalten från nykter- hetsnämndens sida förekommer emel- lertid mycket sällan.
Av de tre storstäderna har Stockholm mest kontakt med sina klienter och Malm-ö minst. Stockholmsnämnden har haft brev- eller telefonkontakt med 35 % av sina klienter, vilket gäller för 16 % av klienterna från Malmö. Före- trädare för Göteborgs stads nykterhets- nämnd har besökt 12 % av klienterna på anstalt, vilket torde vara unikt. Den varierande kontaktfrekvensen får ses mot bakgrund av att flertalet anstalter är lokaliserade till mellansverige.
Klienternas sociala isolering i all- mänhet och speciellt under anstaltsvår- den visar sig också innebära att en tred- jedel av samtliga män ej haft någon kontakt med anhöriga eller vänner i hemorten under den tid de vistats på anstalten. Andelen är väsentligt lägre (3 %) för kvinnorna. Förhållandena i detta hänseende är väsentligt olika på enskilda och allmänna anstalter. En fjärdedel av männen på enskilda an- stalter har haft besök av och/eller be- sökt anhöriga eller vänner i hemorten, trots att väsentligt kortare vårdtider till- lämpas vid dessa anstalter. Motsvarande andel av de frivilligt intagna på allmän- na anstalter är endast 7 %.
Flertalet arbetar under anstaltsvistelsen Trots det tidigare konstaterade höga in- slaget av sjukdom hos de anstaltsvår- dade var nästan samtliga klienter i an-
staltsmaterialet vid undersökningstill— fället sysselsatta med någon typ av ar- bete inom anstalten.
På de enskilda anstalterna sysselsat- tes en tredjedel med terapiarbete och nästan lika många i handräck- ningsarbeten, vilket innebär att de går personalen tillhanda med städ- ning, arbete i köket etc. På de all— männa anstalterna dominerar bland de tvångsintagna verkstads- och bygg- nadsarbete (29 %), men en fjärdedel av dem var placerade i handräck- ningsarbete. En tredjedel av de män som före anstaltsvården var placerade inom arbetsvården hänvisades på an- stalten handräckningsarbete.
Inkomsterna under anstaltsvistelsen varierar kraftigt beroende på om klien- ten vård-as på enskild anstalt och får sjukpenning och eventuellt därjämte flitpenning eller om han vårdas på allmän anstalt och är hänvisad till att erhålla enbart flitpenning. Flertalet (86 %) [av de som vårdas på enskild anstalt har sålunda en inkomst av 15 kronor per dag eller däröver, en andel som endast utgör 6 % av de vårdade på allmän anstalt, där i stället över hälften endast erhåller fem kronor el- ler därunder per dag.
Nära hälften av samtliga män har ej utgifter i hemonten under anstaltsvis- telsen, vilket får ses som en konsekvens av deras sociala isolering och mise— rabla bostadsförhållanden. Mer än en femtedel av klienterna på allmän an- stalt får sina kostnader i hemorten täckta genom hjälp av socialnämnd el- ler nykterhetsnämnd. Nära en tredje- del av männen hade enligt vad som ti- digare redovisats erhållit aktuell so— cialhjälp. Nära hälften av de män som sammanbor med två eller flera barn får kostnaderna i hemorten täckta ge— nom socialhjälp.
Hälften av männen på de enskilda an-
stalterna bedömes vid anstaltsvistel- sens slut väsentligen ha förbättrat sin ekonomi. Denna andel utgör av de tvångsintagna männen endast en femte— del. En sjundedel av dessa män be- dömes ha en väsentligt sämre ekono- mi vid avgången än vid intagningen på anstalten.
De primära problemen kvarstår efter anstaltsvården
Bortsett från att ekonomin för åtmins- tone en del av de anstaltsvårdade vid anstaltsvå-rdens slut är förbättrad och att klientelet allmänt kan förväntas va- ra i bättre fysisk kondition, kvarstår ofta bostadsfrågan och arbetsfrågan som mer eller mindre olösta, vilket självfallet ökar risken för återfall i al- koholmissbruk.
För nära hälften av männen kan bo- stadsfrågan ej lösas definitivt. För 17 % av de tvångsintagna männen kan inte ens ett tillfälligt logi ordnas när dessa lämnar anstalten. Det visar sig också att en fjärdedel av de eftervårdade vid undersökningstillfället var bostadslösa. Förhållandet är mera gynnsamt för männen på enskild anstalt och för kvin- norna.
Anstalternas läkare har i samråd med den sociala personalen gjort en be— dömning av lämplig arbetsplacering in— för den kommande försökspermissio- nen. Mot bakgrund av att bedömning— arna gjorts av många olika tjänstemän och inga detaljerade bedömningsgrun- der meddelats får de tagas med viss re- servation. De bör också ses mot bak- grund av att en betydande andel av klientelet såsom tidiga-re framhållits är somatiskt och/eller psykiskt sjuka eller skadade människor.
Endast 28 % av samtliga män — 18 % av de tvångsintagna männen — ansågs kunna återgå till tidigare innehavd fast anställning i öppen arbetsmarknad. Yt-
terligare 22% av männen och 53% av kvinnorna ansågs kunna placeras i öppen arbetsmarknad, inom vilken allt- så över hälften av såväl män som kvin- nor ansågs placerbara.
En tredjedel av samtliga män bedöm- des böra placeras i'arbetsvård, bered- skapsarbete, omskolningskurs eller yr- kesutbildning. För en femtedel av de tvångsintagna männen och en fjärdedel av motsvarande grupp kvinnor bedöm- des initiativ till mera varaktig vård bö- ra tagas.
över hälften av männen över 50 år har bedömts vara i behov av arbets- vård, förtidspension eller varaktig vård i någon form. Sådana placeringar eller åtgärder kommer dock av skilda skäl sällan till stånd. Av de klienter som vid samma tidpunkt var föremål för efter- vårdande åtgärd förekom endast i obe- tydlig omfattning att de var placerade i arbetsvård eller liknande aktiviteter enligt ovan. En femtedel av de efter- vårdade männen och en tredjedel av kvinnorna saknade däremot arbete.
Klienternas svåra yttre sociala för- hållanden löses således endast sällan under anstaltsvistelsen. De återvänder till sin tidigare miljö och är därvid bostadslösa och arbetslösa. Det »stöd» de får med sig på vägen är att de ställes under övervakning och som regel med- delas lydnadsföreskrift om att fullstän- digt avhålla sig från bruk av alkohol. När de bryter mot lydnadsföreskriften kan de återföras till anstalten, vilket fö- rekommer i mycket hög grad. Cirkeln är därmed sluten.
Många anstaltsvårdade bedöms behöva varaktig värd 325 män (13 %) och 15 kvinnor (19 %) av totalantalet intagna på enskilda och allmänna anstalter har bedömts vara i behov av mera varaktig vård. Två tred- jedelar av dessa män och en tredjedel
av kvinnorna ansågs vara i behov av vård på särskild anstalt för långtids- vård av kroniska alkoholmissbrukare, ett vårdalternativ som skisserades i en- kätformuläret. 12 % av männen och 15 % av kvinnorna bedömdes vara i be- hov av varaktig vård på särskilt ålder- domshem eller vårdhem för mera vård- krävande personer. Endast ett fåtal klienter ansågs vid undersökningstill- fället vara i behov av mentalsjukvård. Dessa uppgifter som bygger på summa- riska bedömningar bör tagas med reser- vation, men tyder dock klart på att nu tillämpade vårdmetoder för en stor grupp är mindre adekvata.
Knappt en tredjedel av de tvångsintagna är positiva till anstaltsvården
En fråga beträffande de anstaltsvårda— des attityd till värden har ställts i sam- band med undersökningen. Då den be- svarats av anstaltsledningen torde sva— ren ej ge något säkert uttryck för kli- enternas subjektiva attityd, men utfallet är dock av intresse.
Det framgår att attityden »övervägan- de negativ» ej förekommer bland de vårdade på enskild anstalt. 5 % av de frivilligt intagna männen på allmän an— stalt och en tredjedel av de tvångsin— tagna männen (kvinnor 17 %) intar denna attityd. En knapp tredjedel av tvångsintagna män respektive kvinnor är »övervägande positiva», medan 37% av männen och 50 % av kvin- norna är »indifferenta eller ambiva- lenta». En stark korrelation mellan en negativ attityd och många vårdperio— der föreligger. Vidare är de med långa vårdtider mera negativa än de som endast vårdats kort tid.
Var tolfte tvångsintagen man har av- vikit åtminstone en gång under den på- gående vårdperioden. 28 % av de tvångsintagna kvinnorna har avvikit
någon gång. De som avviker har som re- gel en negativ attityd till Vårdformen.
Inom i stort sett alla former av in- dividuellt behandlingsarbete bedömes det numera vara en grundläggande förutsättning att den som söker hjälpen eller behandlingen intar en positiv grundattityd till behandlaren och insti- tutionen som skall meddela denna. Den nykterhetsvård som meddelas enligt nykterhetsvårdslagen har ej på detta sätt blivit positivt accepterad av de be- handlade människorna. En delförkla- ring till detta kan vara att det är sam- hället genom nykterhetsnämnderna som oftast tar initiativet till åtgärder och be— handling, men även vårdens faktiska utformning och resultat såsom detta uppfattas av den enskilde klienten torde ha betydelse. Att inslaget av behand- lingsnegativa i denna undersökning minst torde motsvara de faktiska för— hållandena framgår av ett par andra nyligen genomförda undersökningar, som visserligen närmast berör inställ— ningen till nykterhetsnämnden, men som dock är av intresse i detta samman- hang.
W. Kindstrand företog 1959 en inter- vjuundersökning avseende 240 frivilliga klienter vid åtta erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Endast 14 % uppvisade en positiv attityd till nyk— terhetsnämnden.
I en 1965 genomförd undersökning vid statens vårdanstalt å Gudhem, om- fattande 70 klienter, konstaterade B. Wåhlander att flertalet upplevde kon— takten med nykterhetsnämnden som nå- gonting negativt. Ingen av försöksper- sonerna uppgav sig skola uppmana en kamrat med alkoholproblem att kontak— ta nykterhetsnämnden i en tänkt sådan situation. En genomgående negativ atti- tyd även till anstaltsvården kunde konstateras.
Resurserna och deras användning
I följande avsnitt redogöres närmast för utredningens undersökningar beträffan- de nykterhetsnämndernas och vårdan— stalternas resurser, arbetsbelastning och behov.
Öppen vård Läkarledamot saknas i 833 nykterhets- nämnder
Särskild kommunal nykterhetsnämnd förekom _— som tidigare har omnämnts — i 991 av landets 1 006 kommuner. I det stora flertalet (836) var nykterhets- vården en specialiserad kommunal so- cialvårdsfunktion, vilket innebär att administrativt samordnande organ för kommunens socialvård ej var tillsatta. Såsom anmärkningsvärt har tidigare konstaterats att över hälften av nykter- hetsnämnderna har verksamheten för- lagd till förtroendemans bostad. Detta innebär att nykterhetsvården, såsom ytterligare framgår i det följande, till betydande del bygger på medverkan från förtroendemän.
I 5 % Nvl stadgas bl. a. att läkare om möjligt bör vara ledamot av nykterhets- nämnden. Det har visat sig att denna form av läkarmedverkan saknas i över 80% av kommunerna. Företrädesvis gäller detta landskommunerna.
Många nykterhetsnämnder i landskom- muner har inga vårdärenden Sammanlagt inkom 1962 och 1963 ca 117 000 respektive 114 000 anmälningar om alkoholmissbruk till landets nykter- hetsnämnder. Den andel härav, som blev föremål för undersökningar och åtgär- der, varierar mellan olika kommuner och kommuntyper, enligt vad som fram- hållits i det föregående.
Vid en viss tidpunkt i november 1964
var 1,14 % av landets samtliga män i åldern 20—69 är föremål för undersök- ning eller åtgärd (även anstaltsvård) vid nykterhetsnämnderna i landet. 0,07 % av motsvarande kvinnor var aktuella.
Frekvensen pågående åtgärder varie- rar avsevärt mellan olika kommuner och även kraftiga regionala skillnader mel- lan olika län kan konstateras. Så var t. ex. antalet pågående ärenden per 1 000 män i Göteborg 24,1, men i Malmö 14,0. Södermanlands län (15,0) har tre gång- er så hög frekvens som Kristianstads län (4,7).
Inte mindre än ca 800 nykterhets- nämnder handlade under vardera åren 1962 och 1963 mindre än 10 inkomna anmälningar om alkoholmissbruk. Vid undersökningens genomförande i no- vember 1964 fanns vid 681 nykterhets- nämnder mindre än 10 pågående ären- den. 113 kommuner hade överhuvudta- get ej något aktuellt nykterhetsvårds- ärende. Mer än hälften av samtliga landskommuner hade vidare mindre än 5 pågående ärenden. Nykterhetsvårds- arbetet är således i mycket hög grad kvantitativt koncentrerat till tätorter och i första hand till större städer. Det- ta torde innebära att flertalet nykter- hetsnämnder ej erhåller någon ingåen- de erfarenhet när det gäller handlägg- ning av nykterhetsvårdsärenden.
Tjänstemän handlägger flertalet ären- den
Nykterhetsnämndernas tjänstemän handlägger tre fjärdedelar av de aktuella ärendena, vilket beror på att det stora flertalet ärenden faller på städer och andra tätorter. Förtroendemännen sva- rar för 13 % och de frivilliga medarbe- tarna för 11 %. Med handläggare avses i detta sammanhang den person som företar undersökning eller verkställer
åtgärd och alltså har direkt kontakt med klienten.
Förtroendemännens insatser är störst när det gäller frivilliga förbindelser en- ligt 14 5 a) och omfattar 19 % av dessa ärenden. De frivilliga medarbetarna handhar en fjärdedel av såväl förebyg- gande övervakningar enligt 15 å, som av övervakningar i samband med anstånd enligt 36 5. Tjänstemännen dominerar således helt när det gäller samtliga före— kommande typer av ärenden och hand- har praktiskt taget alla ärenden vid rådgivningsbyrå. I detta sammanhang har således ej hänsyn tagits till att även läkarmedverkan förekommer vid många ärendens handläggning. Handläggning av lekmän förekommer alltså i en fjär- dedel av samtliga ärenden, ett inslag som torde vara avsevärt högre än inom öv- riga socialvårdsområden.
Uttryckt i heltidstjänster sysselsattes vid undersökningstillfället 539 tjänste- män inom nykterhetsvården i det di- rekta vård- och hehandlingsarbetet. Des- sa handhade ungefär 40 pågående ären- den i medeltal per befattningshavare. 1 492 förtroendemän handhade i medel- tal 2,3 ärenden per person och 1 666 fri- villiga medarbetare handhade vardera 1,8 nykterhetsvårdsärenden. Den höga frekvensen för tjänstemän förklaras av att dessa är koncentrerade till större kommuner, där större delen av den to— tala ärendebelastningen förekommer. Detta framgår av att 529 landskommu- ner eller 68 % av samtliga enbart hade förtroendemän engagerade i nykterhets- vårdsarbetet.
Betydande skillnader ifråga om förtroendemannamedverkan föreligger mellan länen. I 94 % av kommunerna i Hallands län handhades nykterhets- vården helt av förtroendemän, vilket var fallet i endast en knapp fjärdedel av kommunerna i Norrbottens län.
Två tredjedelar av tjänstemännen vid nykterhetsnämnderna saknar egentlig social utbildning Tjänstemännen som arbetar inom den kommunala nykterhetsvården saknar i mycket stor utsträckning egentlig social utbildning. Endast var femte nykter- hetsvårdstjänsteman är utbildad vid so- cialhögskola. Landskommunerna har den lägsta andelen (20 %) med social utbildning. Endast en fjärdedel av per- sonalen vid nämnden i Stockholm hade social utbildning, en andel som var högre i övriga städer och högst i Malmö, där den utgjorde två tredjedelar av tjänstemännen.
Efter år 1964, då undersökningen ge- nomfördes, torde andelen socialarbeta- re med utbildning från socialhögskola inom såväl nykterhetsvården som inom den kommunala socialvården som helhet ej ha ökat. '
Föreståndare och assistenter vid vårdanstalterna har som regel genom- gått social utbildning. För dessa kate- gorier liksom för öppenvårdspersonal vid nykterhetsnämnderna anordnar so-
cialstyrelsen kontinuerligt fortbild- ningsku-rser. Länsnykterhetsnämndernas direkta
medverkan i nykterhetsnämndernas ar- bete är obetydlig till sin omfattning 462 av de kommuner som hade mind- re än 30 000 invånare har haft medver- kan i handläggningen av enskilda vård- ärenden. För 83 % (385 kommuner) av kommunerna har denna medverkan en- dast förekommit i 1—3 ärenden under år 1963. Medverkan av länsnykterhets- nämnd förekommer företrädesvis i kom— muner som ej har tjänstemannamedver- kan.
Medicinsk vård
Medicinska vårdresurser utnyttjas — men ej i samordning med nykterhets— vården
En tredjedel av landskommunerna och drygt 8% av mindre städer och kö- pingar använder sig ej av läkarmed- verkan i nykterhetsvårdsarbetet. Detta får ses mot bakgrund bl. a. av att ar- betsbelastningen som tidigare framhål- lits ofta är mycket låg i landskommu— nerna. 20 nykterhetsnämnder hade egen anställd läkare och 31 tillgång till av kommunen anställd läkare. Det stora "flertalet kommuner anlitade provinsial- läkare eller annan tjänsteläkare i det enskilda ärendet. Nästan alla nykter- hetsnämnder bedömde sina möjligheter att anlita läkare som tillräckliga.
Alkoholpolikliniker eller liknande mottagningar förekom vid tidpunkten för undersökningen på ett 70-tal platser i landet. Trots att ett betydande antal av poliklinikerna är lokaliserade till mellansverige uppgav nära hälften av nykterhetsnämnderna att de hade möj- lighet att anlita sådan poliklinik.
Flertalet nykterhetsnämnder hade vi- dare möjlighet att anlita psykiatrisk klinik vid behandling av alkoholmiss- brukare. Likartat var förhållandet när det gäller tillgången till vård på mental- sjukhus. 22 respektive 25 kommuner ha- de avtal med sjukvårdshuvudman om särskilda vårdplatser vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus.
Cirka en tredjedel av samtliga nyk- terhetsnämnder bedömde tillgången till medicinska vårdresurser såsom otill- fredsställande. Som skäl härför angavs bl. a. långa avstånd, brist på vårdplat- ser, bristande samordning mellan vård- formerna och brist på intresse från de sjukvårdande organen för att i tillräck- lig omfattning erbjuda nykterhetsvår- dens klientel behandling och värd.
Den bristande behandlingssamord- ningen mellan nykterhetsnämndernas verksamhet och sluten medicinsk/psy- kiatrisk sjukhusvård synes vara ett centralt problem. Av män och kvinnor som vid undersökningstillfället var fö- remål för undersökning eller åtgärd i öppen nykterhetsvård befann sig en- dast 2 % på psykiatriska kliniker och mentalsjukhus och endast 1 % av män- nen på kroppssjukhus. Mycket sällan utgör alltså sjukhusvård en planerad etapp i nykterhetsnämndens behand- lingsplan. Trots detta har en tredjedel av nykterhetsnämndernas klientel vår- dats på psykiatrisk klinik eller mental- sjukhus. Bortsett från vårdbehovet är det i de nämnda fallen alltså närmast tillfälligheter som avgör vilken vård- form som kommer ifråga i en akut situa— tion.
Hnlvöppen vård Inackorderingshemmen är underbelagda
Inackorderingshemmen är i princip av- sedda för personer som har förvärvs- arbete, men som har bostadsproblem eller av olika skäl tillfälligtvis behöver skiljas från sin vanliga miljö på grund av t. ex. en konflikt med anhöriga i samband med alkoholmissbruk. Antalet vårdplatser vid inackorderingshem har under åren 1954—1967 (1 jan.) ökat från 60 till 446, vilka fördelar sig på 29 hem. Medelvårdtiden vid inackor- deringshem var 1964 59 dagar. 1403 personer vårdades under detta år vid hemmen. Vårdformen förekommer fort- farande inte i flertalet tätorter och stä— der. Endast 4 % av samtliga nykterhets— nämnder har tillgång till vårdplatser, en andel som är 7 % av mindre städer och köpingar. 278 kommuner uppgav vid undersökningen att de hade behov av ytterligare platser på inackorde— ringshem.
Mot bakgrund av denna stora efter- frågan på ytterligare inackorderings— hemsplatser ter det sig anmärknings- värt att medelbeläggningen vid under- sökningstillfället den 15 juni 1966 en- dast var 71,8 %. Under år 1964 var den 70,5 % och under år 1966 72,7 %. In- ackorderingshemmen var vid undersök- ningstillfället dessutom mycket ojämnt utnyttjade. Vart femte hem hade samt- liga platser belagda, medan 12 hem ha- de en beläggning som understeg 70 %. Denna låga och ojämna beläggning framstår som mycket otillfredsställan- de, speciellt som en mycket stor del av nämndernas klientel saknar fast bo- stad. Orsaken torde kunna sökas i att målsättningen för inackorderingshem- mens verksamhet hittills åtminstone i en del fall varit orealistisk och oklar, liksom gränsdragningen till närliggan- de verksamhet.
Av samtliga 285 män hade 210 in- tagits på inackorderingshem huvud- sakligen på grund av bostadsproblem. Varannan av männen hade omedelbart före intagningen vårdats på anstalt el- ler sjukhus. Hemmcn användes således i hög grad direkt som övergångshem. Den låga beläggningen framstår därför såsom ytterligare anmärkningsvärd. Medan en stor andel av de anstaltsvår- dade, som tidigare påvisats, lämnar an- stalten utan att ens tillfällig bostad kan ordnas, står alltså ungefär en fjärdedel av platserna på inackorderingshem tom- ma.
Det kan vidare noteras att 94 % av männen vid inackorderingshemmen var ensamstående, varför den del av den hittills tillämpade målsättningen för hemmen, som avser att bidraga till att avhjälpa konflikter mellan alkoholmiss- brukaren och hans familj, inte längre synes vara lika aktuell.
Placering inom arbetsvård och olika former av beredskapsarbete förekom-
mer beträffande var fjärde intagen och således i påfallande hög utsträckning jämfört med vad som gäller andra män i öppen vård. övriga män har ofta ord- nade anställningsförhållanden.
Trots att vårdformens inriktning så- ledes hittills varit oklar råder det ej tvekan om att vid en ändrad inriktning, behovet av fler platser är stort. Detta speciellt som inackorderingshemmen/ övergångshemmen är belägna i klien- tens hemort. Vården är frivillig och klienten kan under intagningstiden i stort sett leva ett normalt liv. Både ur behandlingssynpunkter och samhälls— ekonomiska synpunkter torde en effek— tiviserad sådan vårdform i många fall med fördel kunna ersätta traditionell. anstaltsvård.
övergångsbostäder förekommer endast undantagsvis Endast ett fåtal nykterhetsnämnder dis— ponerar särskilda övergångsbostäder, vilka ofta möblerade, upplåtes till klien- ter under en tid som ett led i rehabili- teringsarbetet. Vid undersökningen upp- gav 180 kommuner, vari ingick samtliga storstäder, att de hade behov av sådana lägenheter.
Ungkarlshotell och härbärgen är otill- räckliga Ungkarlshotell och härbärgen för bo- stadslösa män med sociala störningar förekommer i flera större och medel- stora städer i kommunal eller enskild regi. Oftast innebär dessa såsom de hit- tills utformats närmast provisorier och ur skilda synpunkter mer eller mindre diskutabla alternativ till bostadslöshet. 76 kommuner, däribland samtliga storstä- der, har uppgivit sig ha behov av ytter- ligare sammanlagt 850 platser på ung- karlshotell. 106 landskommuner uppger sig ha behov av oftast enstaka platser, vilket också gäller beträffande inac-
korderingshem och övergångsbostäder. Även om grundmålsättningen självfallet måste vara att i möjligaste mån placera det bostadslösa klientelet inom den all- männa bostadsmarknaden, synes dock behovet av ytterligare specialbostäder vara stort. Det är angeläget att dessa specialbostäder i framtiden ej —— som hittills — får karaktär av provisorier med låg allmän standard.
Placering i arbetsvård förekommer sällan
Numera förekommer organiserad salu- verkan mellan nykterhetsvården och ar- betsvården. Vid samtliga länsarbets- nämnder och ett flertal större arbetsför- medlingar finns sålunda särskilda kon- taktmän med uppgift att handha samar— betet mellan nykterhetsvårdsorganen och arbetsförmedlingarna. Kontaktmän- nen deltar i behandlingskollegierna vid vårdanstalterna och förmedlar anställ- ningar och arbetsvård till klienter inom såväl öppen som sluten nykterhetsvård.
Antalet arbetsvårdssökande i riket var år 1965 totalt 67 819. I 6 596 (9 %) fall, därav 161 kvinnor, var det huvudsakliga arbetshindret alkoholmissbruk. Ca 1 100 av dessa fall placerades i öppen arbets- marknad, 4 600 i beredskapsarbete och 120 i skyddad verkstad. Endast i 7 fall förekom arbetsprövning, men 439 un- dergick yrkesutbildning eller anpass- ningskurs.
Vid tidpunkten för klientelundersök- ningarnas genomförande, november 1964, var 5 % av samtliga män aktuella i öppen nykterhetsvård placerade i olika former av arbetsvårdande aktivi- teter. Detta innebär i absoluta tal to- talt 1 275 män. Mot bakgrund av att inte mindre än 3 825 män i öppen vård sam- tidigt var arbetslösa framgår det att ar- betsvårdens resurser när det gäller al- koholskadade är högst otillräckliga. Spe—
ciellt gäller detta för storstäderna i vil- ka placering inom arbetsvården endast undantagsvis förekommer när det gäl- ler nykterbetsvårdens öppenvårdsklien- tel.
Sluten vård
Vårdanstalterna är främst belägna i mellansverige
Den 1 februari 1967 fanns i landet åtta statliga vårdanstalter med ca 500 vårdplatser, 24 erkända med ca 1 600 vårdplatser samt 20 enskilda med ca 500 vårdplatser. Totalt utgör detta ca 2600 vårdplatser fördelade på 50 an- stalter. Utvecklingen under de senaste åren har inneburit att den allmänna an- staltssektorn till sin omfattning förhål- lit sig i stort sett oförändrad, medan den enskilda sektorn expanderat.
Samtliga statliga anstalter är belägna i mellansverige, vilket också gäller för flertalet erkända och enskilda anstal— ter. Detta medför såsom tidigare på- pekats att en betydande andel av de vårdade måste förflyttas långt från hem- orten för att erhålla anstaltsvård.
Vid differentieringen av klientelet på olika allmänna vårdanstalter tages av socialstyrelsens nykterhetsvårdsbyrå i det enskilda fallet hänsyn till olika fak- torer såsom prognos, tidigare anstalts- vård, kriminalitet, familjeförhållanden m. in., men även till den enskilde klien- tens önskemål. Intagningar på enskilda vårdanstalter sker efter ansökan direkt till vederbörande anstalt.
Beläggningen har under senare år va- rit hög. Den är högst under vinterhalv- året och sjunker väsentligt under som- marmånaderna, beroende bl.a. på att anstaltsvården ofta användes som ett sätt att tillfälligt lösa klientens bostads- problem. Dessa är av naturliga skäl mindre aktuella under sommaren.
Unga alkoholmissbrukare vårdas vid ungdomsvårdsskolor I landet finns 24 ungdomsvårdsskolor varav 15 för manliga och 9 för kvinnliga elever. Antalet vårdplatser den 1 april 1967 var 1 025. Samtidigt var 1 739 elever inskrivna vid skolorna, varav 710 var närvarande vid dessa och 811 vårdades utom skola. Övriga 218 elever hade permission, vårdades på sjukhus m. in. eller hade avvikit.
Ärenden rörande alkoholmissbruk av- seende ungdom under 21 år handlägges enligt barnavårdslagen av barnavårds- nämnderna. lntagningarna ombesörjes av socialstyrelsen.
I samband med utredningens klientel- undersökningar har framkommit att det dock fortfarande förekommer att ären- den avseende ungdom under 21 år om än i mindre antal handläggs av nykter- hetsnämnderna.
Alkoholmissbruk som delorsak till in- tagning för vård på ungdomsvårdsskola har under senare år kraftigt ökat. 1956 förekom alkoholmissbruk hos 6 % av intagna pojkar och flickor. År 1965 var motsvarande andel 41 % respektive 40 %. Mot bl. a. denna bakgrund har särskilda ungdomsvårdsskolor avdelats för specialbehandling av ungdom med alkohol- och narkotikaproblem.
Behovet av särskilda vårdresurser för äldre alkoholskadade är påtagligt Mer eller mindre varaktig vård och till- syn av äldre personer med alkoholpro- blem förekommer på ålderdomshem och pensionärshem avsedda för normal- klientel. Behovet av särskilda vårdplat- ser för till följd av alkoholmissbruk eller andra sociala störningar svårvår— dat eller vårdkrävande klientel har länge bedömts föreligga. Även yngre personer med allvarliga psykiska och/ eller sociala handikapp där alkohol— missbruk ofta spelar en roll orsakar ej
sällan differentieringsproblem inom nykterhetsvården närliggande vårdom- råden.
De större städerna driver sedan gam- malt vissa vårdinrättningar för tillgo— doseendet av dessa behov, såsom sär— skilda försörjningshem, ålderdomshem eller avdelningar vid ålderdomshem, vilka är avsedda för i första hand äldre speciellt vårdkrävande personer. Enligt 18 & socialhjälpslagen åligger det kom- munerna »att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka är i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses». Landstingen har enligt 21 5 samma lag skyldighet att be' reda vård och tillsyn åt personer som med hänsyn till beteende ej lämpligen bör vårdas på hem som avses i 18 5.
Sedan arbetshemmen numera avveck- lats har endast ett fåtal landsting vissa möjligheter att bereda vård för så- dana svårskötta vårdtagare. Som exem— pel härpå kan nämnas det av Koppar- bergs läns landsting 1962 öppnade Löv- bergahemmet vid Avesta. De fyra Små- landslandstingen anordnade 1965 Häss- lebogården i Mariannelund. Vidare kan nämnas att Malmö stad f. n. bygger två moderna inackorderingshem, avsedda för äldre respektive yngre personer med försörjningssvårigheter. Dessa skall er-- sätta ett ålderdomligt hem med 100 platser för s. k. försörjningsklientel. Samtidigt projekterar Stockholm en re- habiliteringsorganisation avsedd att er- sätta det gamla Vårdhemmet Högalid. Denna utgöres av upptagningshem, in— stitution för komplicerade försörjnings- fall, sjukavdelningar, inackorderings- hem och ålderdomshem.
Behovet av platser på dylika ålder- domshem/vårdhem har vid utredning— ens undersökning av de kommunala nykterhetsnämnderna bedömts som stort. Sammanlagt endast 47 kommuner uppgav sig ha tillgång till denna vård-
form, medan 235 kommuner, varav 137 landskommuner ansåg sig ha behov av sådana särskilda vårdplatser. Liksom när det gäller inackorderingshem och ungkarlshotell förekommer det mycket ofta att behovet för den enskilda kom- munen endast utgör ett fåtal platser. Re- sultaten tyder klart på att ett stort be- hov av ytterligare sådana särskilda vårdplatser finns. Även denna vårdform — anordnad i klientens hemort _— torde adekvat utformad kunna utgöra alter- nativ till den korttidsvård på allmän anstalt som ofta nu måste tillgripas i dessa svåra vårdfall. Utöver landstings- kommunala initiativ torde det dess- utom vara möjligt även för t. ex. vissa städer att anordna sådant hem om en- dast ett fåtal vårdplatser.
Sjukvårdsinrättningarnas verksamhet
Mot bakgrund av det kända förhållandet att vård av alkoholmissbrukare före- kommer i betydande utsträckning även inom sjukvårdens ram bedömde ut- redningen det som angeläget att även belysa omfattningen av denna verk- samhet, klientelets sammansättning m.m. En enkätundersökning företogs den 15 november 1965, vilken tidpunkt alltså är ett år senare än tidpunkten för undersökningarna avseende nykter- hetsvårdsklientelet. Av praktiska skäl omfattade undersökningen ett urval av- seende patienter vid medicinska kli- niker, alkoholkliniker, psykiatriska kliniker, mentalsjukhus och sanatorier och berörde endast patienter som var föremål för klinisk vård.
Klientelets sammansättning
Vid sjukvårdsinrättningarna vårdas ett stort antal alkoholmissbrukare
Vid landets sjukvårdsinrättningar av ovannämnd typ fanns vid tidpunkten _för undersökningen ca 40 000 värd-
platser, varav något mer än hälften var avsedda för män. Flertalet vårdplatser, 25 400, utgjordes av platser vid mental— sjukhus.
Alkoholmissbruk ansågs föreligga vid »tillfällig eller regelbunden använd- ning av alkohol till konstaterbar medi— cinsk eller social skada för patienten eller annan». 12,1 % av den totala manliga beläggningen utgjordes av al- koholmissbrukare. Andelen manliga alkoholmissbrukare vid de medicinska klinikerna var 5,1 %, vid alkoholkli- nikerna 100 %, vid de psykiatriska klinikerna 29,3 %, vid mentalsjukhusen 12,8 % och vid sanatorierna 12 %. Kvinnliga alkoholmissbrukare ingick av praktiska skäl i undersökningen endast vid psykiatriska kliniker (2,8 %) och mentalsjukhus (1,1 %) och utgör som synes en relativt liten grupp. Under- sökningsmaterialet omfattade 450 män och 46 kvinnor. De följande samman- fattade synpunkterna avser mån, om ej annat anges.
Totalt beräknades vid tillfället för undersökningen ca 2500 alkoholmiss- brukare vårdas kliniskt vid samtliga sjukvårdsinrättningar av ovannämnda typer, ett antal som är något högre än det antal personer som vårdas vid de allmänna och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare.
Sjukvårdsklientelet har högre socio— ekonomisk status än nykterhetsvårds- klientelet
Sjukvårdsklientelet avviker till sin sam- mansättning i betydligt mindre utsträck- ning från normalpopulationen än nyk- terhetsvårdsklientelet. Särskilt gäller detta för vårdade vid psykiatriska kli- niker, medicinska kliniker och alkohol- kliniker. De vid sjukhus vårdade är något äldre än nykterhetsvårdskliente— let. Andelen ensamstående män (ogifta, frånskilda och änklingar) är vid dessa
vårdinstitutioner också betydligt lägre än i nykterhetsvårdens anstaltsklientel, där dessa förekom 13 gånger oftare än i normalpopulationen. 58 % av män- nen på psykiatriska kliniker var gifta, en andel som av de frivilligt intagna på allmänna anstalter endast var 12 % och av normalpopulationen utgör 70 %.
Även när det gäller socio-ekonomisk grupptillhörighet avviker sjukvårds- materialet påtagligt från nykterhets- vårdsklientelet. Grupperna företagare och tjänstemän, som endast var mycket lågt representerade i nykterhetsvårds— klientelet utgör inte mindre än en tredjedel av männen vid medicinska kliniker, alkolholkliniker och psykiat- riska kliniker och en fjärdedel av män- nen vid mentalsjukhus. Vid sanatorier- na utgör denna andel dock endast 8%. Motsvarande tendens föreligger när det gäller utbildning. Studentexa- men eller akademisk utbildning fanns praktiskt taget ej representerad inom nykterhetsvårdsklientelet, men före- kommer inom sjukvårdsmaterialet, bortsett från sanatorierna, oftare än realexamen förekommer inom nykter- hetsvårdsklientelet.
Det vanligast förekommande enskilda yrket vid de medicinska klinikerna var företagsledare. Ingen person bland män- nen på psykiatriska kliniker hade rubricerats som grov— eller diverse- arbetare, det yrke som var mest fre— kvent hos uykterhetsvårdsklientelet. Sjukvårdsklientelets speciella socio- ekonomiska struktur framkommer ock- så när det gäller inkomstförhållanden. Bland män på alkoholkliniker och psy- kiatriska kliniker förekommer årsin- komster över 18 000 kronor i högre om- fattning än i normalpopulationen.
Av vad som anförts torde framgå att klientelet vid sjukvårdsinstitutionerna till betydande del rekryteras från and— ra befolkningsgrupper än nykterhets- vårdens klientel. Endast omkring en
tredjedel av sjukvårdsklientelet var samtidigt föremål för undersökning el- ler åtgärd av nykterhetsnämnd. Även om nykterhetsvårdsklientelet —— vilket tidigare påvisats — har erhållit medi- cinsk behandling i betydande omfatt- ning, rekryteras således detta till över- vägande del från andra och »lägre» so— cio-ekonomiska grupper än det egentliga sjukvårdsklientelet.
De sociala förhållandena är otillfredsställande Mot bakgrund av sjukvårdsklientelets relativt stabila socio-ekonomiska situa- tion är klientelets bostadsförhållanden anmärkningsvärt instabila. Omkring en tredjedel av männen på mentalsjukhus och sanatorier saknar fast bostad, en andel som är högre än bland män som är föremål för eftervårdande övervak- ning i öppen vård. Vid psykiatriska och medicinska kliniker är andelen bostads- lösa dock väsentligt mindre. Totalt be- räknas emellertid ej mindre än ca 680 män (28 %) som på grund av eller i samband med alkoholmissbruk vårdas vid sjukvårdsinstitutionerna vara bo- stadslösa. Tillsammans med de bostads— lösa män som är föremål för nykter- hetsvårdande åtgärd kan man räkna med att ca 4 700 män, som på grund av alkoholmissbruk är underkastade någon form av åtgärd, behandling eller vård, är i avsaknad av fast bostad.
Även arbetsförhållandena är ofta för sjukvårdsklientelet otillfredsställande. Även om man beaktar att klientelet vid undersökningstillfället vårdades på sjukhus ter det sig anmärkningsvärt _— inte minst mot bakgrund av kliente- lets i relation till nykterhetsvårdsklien- telet stabila socio-ekonomiska förhål- landen i övrigt — att nära en femte- del av männen vid psykiatriska kli— niker och mentalsjukhus saknade an— ställning. Denna andel utgjorde mer än en tredjedel av patienterna vid al-
koholkliniker och sanatorier. Männen i anstaltsmaterialet var visserligen i ännu högre grad i avsaknad av bostad och anställning än männen i sjukvårds- materialet, men de senares sociala för- hållanden ter sig dock som oväntat in- stabila. I likhet med vad som gällde för nykterhetsvårdsklientelet var endast ett fåtal personer i sjukvårdsklientelet pla- cerade i arbetsvårdande aktiviteter.
Huvudsakligen medicinsk/psykiatrisk behandling har tidigare förekommit Sjukvårdsklientelet har vårdats på en- skilda och allmänna vårdanstalter i väsentligt lägre utsträckning än an— staltsklientelet. Över hälften (57 %) av männen som var intagna på allmän an— stalt hade inom en tioårsperiod tidiga- re vårdats på sådan anstalt. Motsvaran- de andel är en fjärdedel av de vårdade på alkoholklinik, en tiondel av vårdade på psykiatrisk klinik och mindre än en tredjedel av vårdade på mentalsjukhus och sanatorier. Till väsentlig del utgöres alltså sjukvårdsklientelet av alkohol- missbrukare, vilka som regel ej är fö- remål för mera ingripande åtgärder en- ligt nykterhetsvårdslagen.
Olika former av medicinsk/psykiat- risk behandling har däremot förekom- mit i väsentligt högre utsträckning för sjukvårdsklientelet än för nykterhets— vårdsklientelet. Endast 14 % av män- nen på psykiatriska kliniker och 19 % av männen vid mentalsjukhus har ej tidigare erhållit medicinsk behandling eller vård. Över hälften av dessa grup- per har tidigare vårdats i den vård- form där de vårdades vid undersök- ningstillfället.
Vård och behandling Medicinsk behandling är sällan sam- ordnad med social behandling Trots att flertalet ej hade varit föremål för vård på nykterhetsvårdsanstalter
hade dock omkring hälften av sjuk- vårdsklientelet varit föremål för un- dersökning eller åtgärd av nykterhets— nämnd. Knappt en tredjedel av män- nen på psykiatriska kliniker, mental- sjukhus och sanatorier var emellertid aktuella vid nykterhetsnämnd för un- dersökning eller åtgärd. Oftast innebär således intagningen på sjukhusinstitu- tion närmast att en mer eller mindre renodlad _ med nykterhetsnämndens verksamhet ej samordnad — medicinsk/ psykiatrisk vård eller behandling med- delas. Även om medverkan från kura- tor förekommer i många ärenden ter det sig mot bakgrund bl. a. av klienter- nas ofta miserabla sociala förhållanden ändock oväntat att ej fler ärenden har aktualiserats hos nykterhetsnämnd. Ofta kan nämnderna t. ex. efter viss me- dicinsk avgiftning och behandling för- medla konvalescentvård på enskilda an- stalter eller övergångsvård på inackor- deringshem.
Som tidigare har framhållits har lä- kare enligt 10å nykterhetsvårdslagen viss villkorlig skyldighet att företa an- mälan till nykterhetsnämnd. Sådan skyl- dighet föreligger ej då vederbörande alkoholmissbrukare genom läkarens försorg blir föremål för behandling, ägnad att undanröja skadeverkningar— na av missbruket, eller då läkare efter framställning av någon alkoholmiss- brukaren närstående person finner att åtgärd av nykterhetsnämnd ej bör ifrå- gakomma. Av undersökningsresultatet framgår att vederbörande läkare i om- kring hälften av alla vårdade fall av- står från att göra sådan anmälan. Med hänsyn till att sociala hjälpåtgärder uppenbarligen är motiverade i många fall i anslutning till utskrivningen från sjukhuset, torde det nämnda förhållan- det delvis kunna förklaras av att såväl patient som läkare inte sällan saknar förtroende för eller kännedom om nyk-
terhetsnämndernas möjligheter att med- dela adekvata kompletterande sociala behandlingsinsatser och åtgärder.
Alkoholmissbruket är huvudorsak till intagningen
Alkoholmissbruket bedömdes som pri- mär orsak till intagningen för över hälften av samtliga män (66% av männen på mentalsjukhus). Andelen — bortsett från alkoholmissbruket _— enbart psykiskt sjuka utgör mer än tre fjärdedelar av patienterna vid de psykiatriska sjukvårdsinrättningarna. Vid vårdanstalterna är den enbart so- matiskt sjuka gruppen störst.
Vid fördelning på psykiska sjuk- domsgrupper dominerar _— bortsett från alkoholsjukdomar —— neuroser och psykiska insufficienstillstånd spe- ciellt vid psykiatriska kliniker (män 21 %), en diagnos som endast tillämpa- des för 6 % av de anstaltsvårdade. På mentalsjukhus är dock gruppen psy- kisk abnormitet nästan lika frekvent (män 8 %) som vid anstalterna (9 %).
Korta vårdtider tillämpas Vårdtiden för över hälften av männen vid medicinska kliniker bedömdes bli kortare än tre veckor. För 87 % av män- nen vid alkoholkliniker beräknades vårdtiden bli kortare än fem veckor, vilket också gällde för mer än tre fjärdedelar av männen vid psykiatriska kliniker. Vid mentalsjukhus beräkna- des vårdtiden för en tredjedel av män— nen bli kortare än fem veckor, medan vårdtiden för över hälften av sanato- rieklientelet beräknades komma att bli längre än 12 veckor. Den genomsnitt- liga vårdtiden för under år 1964 under diagnosen alcoholismus från psykiat— riska kliniker utskrivna män och kvin- nor var 15 respektive 20 dagar. Mot- svarande genomsnittliga vårdtid vid mentalsjukhusen var 31 "respektive 42
dagar. Vid de enskilda och allmänna vårdanstalterna för alkoholmissbrukare var genomsnittsvårdtiden 1965 61 res- pektive 100 dagar. Betydande skillna- der i tillämpade vårdtider förekom- mer således vid å ena sidan vård på sjukvårdsinstitutioner och å andra si- dan vård på anstalter för alkoholmiss- brukare.
Sjukvårdsresurserna och deras användning
Sjukvården svarar för större del av den slutna vården än vårdanstalterna
Sjukvården svarar såsom av det före- gående framgått för en betydande del av den vård och behandling som med- delas alkoholmissbrukare i landet. To- talt vårdades vid undersökningstillfället uppskattningsvis ca 2500 alkoholmiss- brukare vid de aktuella sjukvårdsinsti- tutionerna. Detta innebär att vid lan- dets sjukvårdsinrättningar av tidigare nämnda typer vid en viss tidpunkt vår— das tillsammans fler personer med al- koholproblem än vid de allmänna och enskilda anstalterna, där motsvarande antal beräknas vara ca 2 300. Andelen blir dock mindre om man för sjukvår— den endast medtager personer, vars in- tagning primärt förorsakats av alkohol- missbruk. Av samtidigt intagna vid sjuk- vårdsinrättningar och anstalter kan dock 38 % beräknas falla på sjukvårds— inrättningarna.
Självfallet förekommer behandling och vård av alkoholmissbrukare dess- utom i betydande omfattning i polikli- nisk vård. Klinisk vård meddelas vidare ofta även vid andra typer av sjukhus och kliniker än de som av praktiska skäl kommit ifråga vid undersökningen. Den totala omfattningen av vård av alkoholmissbrukare inom sjukvårdens ram kan således ej angivas med ledning av utredningens resultat, men torde be— tydligt överstiga omfattninen av den
inom anstaltssystemet förmedlade vår— den. Totalantalet intagningar under ett år av personer som är alkoholmissbru- kare kan för den undersökta sjukvårds- sektorn grov-t uppskattas till 13 000— 14000. Av dessa torde ca 9000 intag- ningar primärt ha orsakats av alko- holmissbruk.
En ungefärlig bedömning av kostna- derna för vård av personer som är alko- holmissbrukare ger vid handen att des- sa 1965 uppgick till ca 60 milj. kr. vid sjukvårdsinrättningar av undersökt art mot ca 40 milj. kr. vid vårdanstalterna. Av kostnaderna för sjukvårdsinrättning- arna belöper två tredjedelar på patien- ter, vars intagning primärt förorsakats av alkohollnissbruk.
Frekvensen alkoholmissbrukare varierar betydligt Flera faktorer inverkar på frekvensen vårdade alkoholmissbrukare vid det en- skilda sjukhuset eller vid den enskilda kliniken. Vederbörande läkares inställ- ning till medicinsk/psykiatrisk behand- ling av alkoholmissbrukare har t.ex. stor betydelse. Vid 15 medicinska klini— ker förekom således inget fall av alko- holmissbruk, medan missbruk konstate- rades hos hela 20 % av beläggningen vid en klinik. En motsvarande variation, 7—53 %, konstaterades vid de psykia- triska klinikerna. Variationen var mind— re vid mentalsjukhusen. En specialbear- betning av medicinalstyrelsens mental- sjukvårdsstatistik avseende åren 1962— 1965 medger vissa ytterligare jämförel- ser mellan antalet vårddagar vid men— talsjukhus och psykiatriska kliniker å ena sidan och vårdanstalterna för alko- holmissbrukare å den andra. Det bör härvid observeras att i sjukvårdsklien— telet finnes uppgifter tillgängliga endast beträffande personer som vårdats un- der huvuddiagnoserna alkoholpsykos och alkoholism, medan vård på allmän
anstalt förutsätter »hemfallenhet» åt alkohohnissbruk samt att specialindi- kation enligt Nvl vanligen skall vara tillämplig, vilket torde vara en väsent- ligt vidare definition.
Det årliga vårddagsantalet som ta- ges i anspråk för vård av alkohol- missbrukare vid landets mentalsjukhus och psykiatriska kliniker utgör under nämnda förutsättningar omkring en fjärdedel av totala antalet vårddagar. En ökning kan noteras 1962—1965.
Diskussion
Utredningens synsätt på alkoholmissbruk och dess behandling
Det faller i och för sig ej inom ramen för utredningsuppdraget att utredning— en skall precisera sin syn på alkohol- missbruket och dess behandling. Mot bakgrund av den följande diskussionen har dock detta ansetts böra ske. Då i ut- redningen nedan anföres vissa kritiska synpunkter på lagstiftningen och därav betingade behandlingsmetoder är det angeläget framhålla att detta sker med respekt för det krävande arbete som utföres vid nykterhetsnämnder, vård- anstalter och andra hehandlingsinstitu- tioner.
Utredningen uppfattar alkoholmiss- bruket som ett sammansatt socialmedi— cinskt problem. Tillgängliga forsknings- resultat ger ej tillräckligt stöd för en närmare distinktion mellan de sociala och medicinska komponenterna i den- na generella definition. I det enstaka fallet kan stundom en huvudsakligen medicinsk diagnos ställas. medan i and— ra fall alkoholmissbruket endast kan definieras med ledning av konsumtio- nen och dess samband med föreliggande sociala störningar eller skador. Olika individuella psykiska och somatiska faktorer kan vara utslagsgivande i det
enskilda fallet, men även rena miljö- faktorer torde i många fall spela en av- görande roll.
Mot denna bakgrund bör behandling- en av alkoholmissbruk utgå ifrån en helhetssyn på den individuella alkohol- missbrukarens problem. Tyngdpunkten bör därvid beroende på problemets art läggas vid sociala åtgärder, medicinsk/ psykiatrisk behandling eller på någon annan av de mångskiftande socialmedi- cinska rehabiliteringsåtgärder, som kan vara motiverade.
Målsättningen för behandlingen och åtgärderna bör vara att uppnå en all- sidig och efter förutsättningarna i det individuella fallet maximal rehabilite- ring av människor med alkoholproblem. Det är angeläget att konstatera att den— na målsättning för nykterhetsvården — som i och för sig ej bryter mot Nvl:s mer speciella målsättning — även torde vara relevant för andra former av indi- viduell människovård.
En grundläggande förutsättning för en framgångsrik behandling inom allt vårdarbete torde enligt vad som numera allt oftare hävdas vara att den hjälp- sökande intar en behandlingsvillig attityd till behandlingen. Klienten bör helt enkelt ha förtroende för den hjälpande personen och institutionen. Detta medför att tvångsåtgärder i prin- cip ej borde förekomma inom de organ som handhar den egentliga behandling- en. Starka skäl talar således för att tvångsåtgärder — när sådana måste fö- rekomma — ej bör handhas av ett be- handlingsorgan, som primärt bygger sin verksamhet på en förtroendefull kontakt med klienten.
En annan förutsättning för en fram- gångsrik behandling är att denna byg- ger på eller utgår från klientens posi- tiva resurser. Utredningen har bl. a. vid granskning av ett stort antal auten- tiska vårdärenden från anstalter och
nykterhetsnämnder funnit att nykter— hetsvårdsarbetet ofta präglas av en klart ensidig inriktning på klientens nega- tiva sidor. I det föregående (kap. 9 och 10) har några sådana ärenden åter- givits såsom de beskrivits i journaler och andra handlingar. Den sociala ut— redningens mål har således ofta blivit att beskriva de omständigheter i ären- det, som enligt Nvl kan ligga till grund för tvångsåtgärder. Detta förhållande ter sig olyckligt då ett hehandlingsar- bete enligt modern socialvårdsmetodik främst måste utgå från klientens posi- tiva egenskaper och resurser.
Att rehabiliteringsinsatserna så långt som möjligt bör insättas medan klien- ten befinner sig i sin miljö, borde vara en självklarhet. Ytterligare en förutsättning för en effektiv behand- ling är att denna bör bedrivas som ett lagarbete mellan specialister. Detta behandlingsarbete måste i det individuella fallet ha en i samråd med klienten preciserad målsättning. De olika behandlingsetapperna bör vid behov handhas av en därför lämpad befattningshavare, såsom läkare, social- arbetare eller psykolog, men ingå som naturliga led i en behandlingsplan. Den för behandlingen ytterst väsentliga kon- takten med klienten bör därvid huvud— sakligen upprätthållas av en person, som bör vara huvudansvarig för behand- lingen.
Nykterhetsvårdslagens allmänna målsättning har ej uppnåtts
Den grundsyn på alkoholmissbruket och dess behandling, som ovan samman— fattats, överensstämmer till viss del med det synsätt på samma fråga som ligger till grund för nykterhetsvårdslagen. Det i förhållande till tidigare lagstiftning vidgade tillämpningsområdet avsågs dels skola resultera i tidigare åtgärder
och dels i att dessa i ökad utsträckning skulle få frivillig hjälpåtgärdskaraktär. Utvecklingen har emellertid blivit en annan.
Antalet ärenden vid nykterhetsnämn- derna har visserligen fördubblats sedan nykterhetsvårdslagen trädde i kraft, men den huvudsakliga ökningen faller på undersökningar, som ej lett till åt— gärd. Hälften av ärendena vid landets nykterhetsnämnder leder således ej till åtgärd enligt nykterhetsvårdslagen. Här kan hävdas att undersökningsskedet ej är ett avgränsat skede vid handlägg- ningen av ett nykterhetsvårdsärende och att förebyggande hjälpåtgärder re- dan pa undersökningsstadiet kan in- sättas. Vidare kan hävdas att under- sökningen ofta innebär ett samtal med klienten vilket i och för sig kan ha viss behandlingseffekt. Utredningen har på denna punkt konstaterat att i tre fjärde- delar av de vid en viss tidpunkt på- gående undersökningarna har ej nå— gon form av direkt hjälpåtgärd före- kommit, varför i stort sett endast kvar- står möjligheten att samtalet med klien- ten skulle ha behandlingseffekt. En så- dan förklaring torde dock i flertalet fall betraktas som osannolik. Detta särskilt mot bakgrund av under vilka förhållan— den ärendena aktualiseras vid nykter- hetsnämnderna. Inte mindre än 80 % av männen som är föremål för under- sökning anmäles av polismyndighet, åklagare eller domstol. Orsak till fler- talet av dessa anmälningar är begångna fylleriförseelser, vilka enligt lagen rutin- anmäls till nykterhetsnämnderna. An- mälan har alltså föregåtts av ett polisiärt omhändertagande för en straffhelagd handling. Därefter följer i allmänhet bötesstraff och alltid anmälan till nyk- terhetsnämnden. I denna situation torde det vara naturligt om den anmälde upp- fattar kallelsen till nykterhetsnämnden och det därefter följande samtalet när-
mast som en ytterligare sanktion från samhällets sida och i många fall som ett opåkallat ingripande i den person- liga integriteten. Nykterhetsvårdslagens vidgade tillämpningsområde har såle- des närmast resulterat i att undersök- ningsärendena —— vilkas behandlings- effekt allvarligt kan ifrågasättas _— kraf- tigt ökat. Detta har bl. a. fått som följd att nämndernas personalresurser i bety- dande omfattning tagits i anspråk för ett ensidigt och ofta formellt undersök- ningsarbete.
Hjälpåtgärdsärendena har däremot ej ökat som relativ andel av totalantalet ärenden. Andelen hjälpåtgärdsärenden har snarare avtagit under senare år. Tvångsåtgärderna håller sig på en i stort sett oförändrad nivå och har såle- des ej trängts tillbaka av ett ökat inslag av förebyggande åtgärder. Lagens mål- sättning kan därför ej anses ha uppnåtts.
Lagens utformning och tillämpning medför att elementära rättssäkerhetskrav ej är tillgodo- sedda
Nykterhetsnämndernas varierande ar- betsbelastning, personaltillgång, inställ- ning till alkoholfrågan och tolkning av Nvl, har medfört att den enskilde med— borgarens rättssäkerhet ej är garanterad vid åtgärder enligt lagen. Denna med- ger som bekant att —— efter beslut av nykterhetsnämnd eller länsstyrelse — mycket ingripande åtgärder under vis- sa betingelser kan komma ifråga. Detta förhållande kan exemplifieras av att nämnderna i mycket varierande omfattning anhängiggör anmälningar för egentlig undersökning enligt 12å Nvl. I vissa län och kommuntyper av- skrives mer än en fjärdedel av anmäl- ningarna utan mera ingående undersök- ning, medan i andra flertalet ärenden blir föremål för sådan undersökning. Huvudsakligen polisanmälda perso-
ner — i stor utsträckning personer som omhändertagits för fylleri — blir före- mål för undersökning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnderna. Utredningen har konstaterat att dessa personer van- ligtvis representerar grupper med »låg» socio-ekonomisk status. Behandling och åtgärder enligt nykterhetsvårdslagen kommer således i princip ifråga främst för ett tämligen avgränsat urval av be— folkningen. Det torde inte råda nå- gon tvekan om att alkoholmissbrukare som på detta sätt blir föremål för undersökning och åtgärder enligt Nvl ofta blir benägna att uppfatta sam— hällets hjälp- och vårdinsatser nega- tivt och såsom i första hand repres- siva. Detta resulterar i att de sällan själva tar kontakt med nykterhetsnämn- derna och även i att de undviker att söka behandling i andra former. Denna attityd, som ofta av nykterhetsnämnder- na uppfattas bero på bristande insikt eller behandlingsvilja, kan alltså till stor del vara en naturlig konsekvens av lagstiftningens och vårdens utform- ning. En negativ inställning förstärkes ofta även av att nykterhetsnämnden endast sällan kan hjälpa klienterna att lösa primära problem (arbete, bostad etc.) som oftast har ett samband med alkoholmissbruket. Som ett exempel på effekten av hur en behandling kan ut- formas må nämnas alkoholistvården i Helsingfors, som på 1950-talet utbygg- des till att omfatta nya moderna polikli— niker. Dessa hade inget samband med den officiella alkoholistvården. Medan klienterna tidigare rekryterades huvud- sakligen från arbetargrupper blev de vårdsökande med hänsyn till social- grupp därefter i stort sett ett slumpmäs- sigt urval av stadens befolkning. Parallellt med att ett avgränsat nyk- terhetsvårdsklientel i vårt land erhåller vård enligt Nvl förekommer emellertid att vissa andra grupper — som ofta ej
ådrager sig officiella nykterhetsanmärk- ningar — utanför nykterhetsvården er- håller kvalificerad vård och behand- ling, företrädesvis inom sjukvårdens ram.
Tillämpningen av olika åtgärdstyper är synnerligen skiftande. Praxis hos många nykterhetsnämnder är att i förs— ta hand använda sig av de frivilliga hjälpätgärderna. En helt annan praxis råder emellertid vid andra nämnder, som genom strikt formell lagtillämpning ofta vidtar tvångsåtgärder i stort sett i alla de fall där förutsättningar härför finnes. Detta innebär att ett alkohol— missbruk som i en kommun skulle leda till förebyggande hjälpåtgärd bestående i t. ex. medicinsk behandling, i en an- nan kommun leder till övervakning, en tvångsåtgärd som ofta även innebär lyd— nadsföreskrift om fullständig avhåll- samhet från alkoholhaltiga drycker etc.
Den höga frekvensen av tillämpning av enbart den s.k. fylleriindikationen som rekvisit för tvångsåtgärder är vi- dare anmärkningsvärd. över en femte- del av de tvångsintagna männen har intagits på allmän anstalt på grundval av denna indikation och hemfallenhet åt alkoholmissbruk. Detta innebär i realiteten att en person som minst tre gånger under en tvåårsperiod omhän- dertagits för fylleri —— under förutsätt- ning att hemfallenheten kan styrkas kan omhändertagas för lång tid på vårdanstalt, utan att något egentligt vårdbehov i övrigt har blivit styrkt.
Nykterhetsvårdslagen medger vid vård på allmän anstalt en omfattande retentionsrätt. Utredningens undersök— ningar har visat att sammanlagda vård- tider på över fyra år förekommer på grundval av ett och samma intagnings- beslut. Detta innebär att vårdbehovet vid tidpunkten för beslutets fattande styrkes bl.a. genom ett enkelt läkarut- låtande, och att anstaltsvård, visserli—
gen avbruten av försökspermissioner, förekommer men utan att en mera all- sidig omprövning av vårdbehovet sker.
Nykterhetsvårdslagen torde såsom den ofta tillämpas således ej uppfylla elementära rättvise- och rättssäkerhets- krav.
Auktoritära och repressiva inslag ilagen för- svårar ett meningsfullt behandlingen-bete
Nykterhetsvårdslagen har den dubbla funktionen att dels utgöra ett instru- ment för förmedling av differentierade hjälpåtgärder till vård- och hjälpbehö— vande alkoholmissbrukare och att dels reglera samhällets reaktioner mot des- sa i de fall då missbruket anses vålla skada för person eller samhälle.
Det övervägande flertalet av nykter— hetsnämndernas klienter kommer i kon- takt med nämnderna genom att de an- mäles till nämnden av polis, annan institution eller enskild person. I och för sig är detta ett mycket dåligt ut- gångsläge för en framgångsrik behand- ling i de fall alkoholmissbruk förelig- ger. Den anmälde kallas att inställa sig vanligen inför företrädare för nämnden. Om han ej kommer kan vite föreskrivas i upprepad kallelse. Nykterhetsnämnd äger vidare påkalla handräckning för hans hämtande och kan »i fall av treds- ka» fälla honom till vite.
I samband med vissa former av över- vakning kan nykterhetsnämnd med— dela den övervakade »lydnadsföreskrif- ter». Dessa kan innehålla att han skall fullständigt avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker, underkasta sig viss vård, vistas inom viss kommun etc.
Den klart kontrollerade huvudfunk- tionen hos åtgärder av denna typ fram- står i bjärt kontrast till t.ex. stadgan- det om hjälpåtgärder i 14 5. Enligt denna »skall nämnden, där så prövas
erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alkoholmiss- bruk samt vidtaga för hans rättelse lämpade hjälpåtgärder, såsom att söka: -— ————» Här följer en uppräkning av lämpliga hjälpåtgärder.
Vid anstaltsvård på allmän anstalt skärps de auktoritära och kontrolleran- de inslagen i behandlingen. Tidigare har berörts att inställelsen på anstalten mycket ofta ombesörjes av polis. In- tagen är skyldig att fullgöra det arbete, som med hänsyn till en ändamålsenlig vård ålägges honom. Under inskriv— ningstiden vid anstalten, oavsett om klienten vistas inom anstalten eller i egenskap av försökspermitterad vistas utom denna, gäller ett absolut krav på helnykterhet. Klienten är på anstalten vidare underkastad vissa föreskrifter som kan innebära bl.a. inskränkning i handhavandet av egna penningmedel, brevcensur, disciplinära åtgärder som inskränkning i förmåner, isolering, överflyttning till annan anstalt etc. Un- der ett år efter utskrivningen förekom- mer ofta lydnadsföreskrift om fullstän- dig avhällsamhet från alkohol. »Brott» mot lydnadsföreskrift kan resultera i äterförande till anstalten av den som är försökspermitterad och i beslut om återintagning av den som är utskriven. Det räcker med att den permitterade eller utskrivne tillfälligt missbrukar alkohol samt undandrar sig övervak- ning eller bryter mot meddelade lyd- nadsföreskrifter. Härvid behövs alltså i och för sig ingen förnyad prövning av vårdbehovet och ingen prövning av om nykterhetsnämnd eller annat organ verkligen vidtagit de sociala stödåt- gärder som varit nödvändiga för en återanpassning.
Dessa kategoriska och auktoritära krav ingår sålunda som absoluta mo- ment i en behandling som ytterst är ägnad att åstadkomma en socialmedi-
cinsk rehabilitering i samarbete mellan klienten och ett samhälleligt organ. Mot bakgrund av nykterhetsnämnder- nas och anstalternas högst otillfreds- ställande möjligheter att ge många kli- enter ens elementär hjälp till de grund- läggande förutsättningarna för en så- dan rehabilitering — bostad, arbete m.m. — torde flertalet av de nämnda bestämmelserna snarast ha en motsatt effekt än den avsedda. Lagstiftningens övervägande repressiva effekt förstärks ytterligare av att klienterna vid vård på allmän anstalt delvis ställs utanför so- cialförsäkringssystemet och t. ex. ej er- håller sjukpenning från sjukförsäk- ringen.
Utredningen är dock vid sitt ställ- ningstagande i denna fråga självfallet medveten om att allvarliga personlig- hetsstörningar eller psykiska skador hos vissa alkoholmissbrukare kan re- sultera i en svag behandlingsmotiva- tion oavsett hur behandlingen är an- ordnad.
Samhällets nykterhetsvård bör omprövas Av resultaten av utredningens undersök- ningar framgår att formerna för samhäl- lets nykterhetsvård bör bli föremål för en förutsättningslös omprövning.
Nykterhetsvårdslagens huvudsakliga målsättning har ej uppnåtts. I prakti- ken har lagen oftast blivit ett instru- ment för ingripanden och administra- tion av åtgärder mot vissa grupper av alkoholmissbrukare i samhället. Nykter- hetsnämndernas befogenheter att ingri- pa med tvångsåtgärder kastar fortfa- rande sin skugga på nykterhetsvården och försvårar eller omöjliggör ett i det enskilda fallet i samråd med klienten differentierat behandlingsarbete. Befo- genhet att använda tvångsåtgärder bor- de därför ej tillkomma ett socialvårds- organ.
Anstaltsvården, som avsetts utgöra ett led i ett rehabiliteringsarbete, innebär i praktiken ofta att klienten avskiljes från den sociala miljö till vilken han skall rehabiliteras, vilket försvårar äter- anpassningen. De primära problemen kvarstår ofta efter anstaltsvården.
Flertalet klienter inom nykterhetsvår- den blir ofta under år efter är föremål för olika typer av nykterhetsvårdande åtgärder, utan att varaktigt resultat upp- nås. Samordningen med sjukvården och med andra vård- och hehandlingsinsti- tutioner är bristfällig. Trots att en bety- dande del av nykterhetsvårdens klientel vid upprepade tillfällen erhållit medi- cinsk vård och behandling i olika for- mer är denna vård mera sällan koordi- nerad med nykterhetsnämndernas eller andra organs sociala åtgärder. '
I betydande omfattning vårdas alko- holmissbrukare alltså även inom olika sjukvårdsinstitutioner. Vid en viss tid- punkt belastas den slutna sjukhusvår- den — främst psykiatriska kliniker och mentalsjukhus — av flera alkoholmiss- brukare än nykterhetsvårdens anstalter. Dessa missbrukare, som till stor del re- presenterar ett annat missbrukarklientel än nykterhetsnämndernas, företer dock även de ofta symtom på sociala stör- ningar av olika karaktär. Endast mind- re än en tredjedel av dem har dock ak- tuell kontakt med nykterhetsnämn d, varför förutsättningar för en mera so- cialt inriktad behandling ofta ej före- ligger vid dessa typer av vård, även om i många fall sjukhusens oftast arbets- tyngda kuratorer handhar den sociala behandlingsfunktionen.
Väsentliga principiella skillnader, av stor betydelse för den enskilde och för behandlingen, föreligger mellan de oli- ka behandlingsformerna. Nykterhets- nämndernas klienter rekryteras till stor del från den grupp personer som om- händertagits för fylleri. De blir föremål
för undersökning oavsett om de är in- tresserade av denna eller ej. Vid vård på allmän anstalt utgår som tidigare nämnts ej sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring, vilket illustrerar samhällets särbehandling av dessa per- soner.
De alkoholmissbrukare som av olika skäl ej blir föremål för nykterhetsnämn- dernas intresse kan avstå från att söka behandling eller vård, eller kan frivil- ligt söka sådan vid rådgivningsbyråer, enskilda konvalescent- och vilohem eller vid sjukvårdsinstitutioner. De kan vida- re påräkna ersättning från sjukförsäk- ringen. Dessa former av behandling kom— mer oftast till stånd efter initiativ av den enskilde alkohohnissbrukaren, anförvan— ter eller arbetsgivare.
Ur flera synpunkter föreligger såle- des starka skäl för en genomgripande omprövning av hela frågan om samhäl- lets behandling och vård av alkohol- missbrukare.
Behovet av en samordnad lagstiftning samt service- och vårdorgauisation
Behovet av en samordnad social vård- lagstiftning har under senare år fram- hållits från skilda håll. Härvid har häv- dats att social missanpassning eller so- ciala störningar ofta föreligger till följd av komplexa orsakssammanhang i vilka sjukdom och psykiska skador är starkt framträdande. Detta har också styrkts genom undersökningar av bl. a. G. Inghe som i en rad undersökningar av socialhjälpsklientel, arbetslöshets- klientel och ungkarlsklientel i Stock- holm konstaterat att betydande andelar av de ur skilda utgångspunkter valda undersökningsgrupperna är eller nyli- gen varit föremål för åtgärder eller ut- redning av olika sociala institutioner. Vid organisationsundersökningar i vissa större städer har liknande konstateran-
den gjorts. Av samtliga hos nykterhets- nämnden i Borås under år 1957 aktuella ärenden var således 15 % även aktuella hos barnavårdsnämnden, 38 % hos so- cialnämnden. En motsvarande under— sökning i Malmö avseende femårsperio- den 1957—1962 visade att en femtedel av nykterhetsnämndens fall även var aktuella hos barnavårdsnämnden, och mer än en tredjedel hos socialnämnden. Ungefär motsvarande resultat har kon- staterats även i Göteborg, Gävle och Jönköping. Liknande samband förelig- ger om annan social nämnd tages som utgångspunkt för studium.
Det ovan berörda förhållandet inne- bär i praktiken att den enskilde hjälp- sökanden, särskilt i större kommuner, ofta blir hänvisad till att uppsöka två eller flera olika organ för att få hjälp att lösa ett socialt problem som han ofta själv ser som sammansatt, men som i gällande lagstiftning delats upp i två eller flera komponenter. I dessa ärenden görs ofta oberoende av varandra två el- ler flera sociala utredningar, varefter inte sällan de olika organen vidtar åt- gärder utan att inbördes samråda.
Undersökningsresultaten ger exempel på denna »dubbla» handläggning av so- cialvårdsärendena. En fjärdedel av nyk- terhetsvårdsklientelet har således under samma år då de var aktuella hos nykter- hetsnämnden även varit aktuella hos so- cialnämnd eller arbetslöshetsnämnd och där erhållit ekonomiskt understöd.
Undersökningsresultaten visar klart att nykterhetsvårdsärendena mycket ofta utgöres av svåra rehabiliterings- ärenden i vilka ofta en differentierad mångfald av olika socialmedicinska åt- gärder behöver insättas. Utredningens resultat talar också för att denna hel- hetssyn på klienten och hans problem och därav motiverad samordnad be- handling i realiteten ofta ej kommer till stånd inom samhällets nykterhetsvård
såsom den för närvarande är organise- rad och fungerar.
Det ofta i olika sammanhang påpeka- de nödvändiga sambandet mellan socia- la och medicinska—behandlingsfaktorer, vilka tillsammans bör åstadkomma en effektiv rehabilitering av klienten är dock ej speciellt utmärkande för nyk- terhetsvården, utan är i lika hög grad motiverat inom andra grenar av den kommunala socialvården.
Socialnämnderna har t. ex. enligt so- cialhjälpslagen en i denna mening klart rehabiliterande uppgift. I 1 5 lagen om socialhjälp stadgas: »Varje kommun skall sörja för att den, som vistas i kom- munen och som finnes vara i behov av hjälp, erhåller sådan enligt vad nedan sägs (socialhjälp).» I 14% samma lag utsäges att socialhjälpen bör lämnas på ett sådant sätt, att den behövande såvitt möjligt blir i stånd att för framtiden genom eget arbete försörja sig. Bristande försörjningsmöjligheter på grund av sjukdom, ålderdom, lyte eller eljest bristande kropps— eller själs- krafter är en förutsättning för att re- habiliterande åtgärder skall insättas enligt socialhjälpslagen. Hjälp enligt so- cialhjälpslagen är alltid frivillig från bjälpsökandens sida. Detaljregleringen i lagen av den ekonomiska hjälpen torde dock ha medfört att denna i och för sig betraktas som socialnämndernas huvuduppgift, vilket i praktiken fått konsekvensen att denna hjälpform do- minerar nämndernas arbete på bekost- nad av allsidigt insatta sociala och me- dicinska rehabiliteringsåtgärder.
Nykterhetsvårdslagen — å andra si- dan —- bygger primärt på den ur be- handlingssynpunkt olyckliga utgångs- punkten att anmälan om missbruk skall göras till nämnden. Alkoholmissbruket i och för sig och dess skadeverkningar tages sedan som utgångspunkt för åtgär- der och behandling. Genomgående ger
lagstiftningen såsom den utformats ut— tryck för ett ensidigt betraktande av al- koholmissbruket som den primära so- ciala störningen. Målsättningen har i det individuella fallet såsom lagen utfor- mats kommit att bli, att återföra alko- holmissbrukaren till ett nyktert liv. Det— ta är att ställa ytterligt begränsade och orealistiska krav på en social reha- bilitering. Tillämpningen av lagen leder såsom utredningens undersökningar be- kräftar i detta hänseende ofta till konse- kvenser som ur allmänt humanitära och behandlingssynpunkter ter sig orimliga. Helnykterhet krävs genom lydnadsföre- skrifter t.ex. mycket ofta av personer med långvariga och allvarliga sociala störningar, på vilka alkoholmissbruket uppenbarligen endast är ett symtom, vilket oftast ej kan avlägsnas innan de bakomliggande orsakerna blivit före- mål för behandling. Enligt bedömning av vederbörande läkare förelåg psykisk abnormitet eller andra personlighets- störningar hos mer än en femtedel av de män som var föremål för tvångsvård på allmän vårdanstalt. Detta nämns här endast som ett exempel på att nykter- hetsvårdslagen ensidigt inriktar sig på att angripa ett symtom på social miss- anpassning eller sjukdom.
Nykterhetsvårdens möjligheter att med hjälp av nuvarande lagstiftning ens avhjälpa elementära sociala hjälpbehov är såsom utredningen visat starkt be— gränsade. Endast i mycket liten omfatt- ning kan t. ex. ekonomisk hjälp medde- las via nykterhetsnämnd. Bostadsfrå- gorna för klientelet kan vanligtvis ej lösas. Trots att uppenbarligen en be— tydande del av nykterhetsvårdskliente— let är i behov av olika former av arbets- vårdande åtgärder finns endast en obe- tydlig andel av detta klientel placerad där.
Samordningen mellan nykterhetsvår- den och sjukvården är också som påvi-
sats otillfredsställande. Detta skapar en ineffektiv och resultatlös behandling i det enskilda fallet och orsakar också di- rekta sociala orättvisor när det gäller t.ex. tillgången till viss behandlings- form.
Även om sociallagarna inom de tre huvudområdena barnavård, nykterhets— vård och socialhjälp är av relativt sent datum torde det numera framstå som allt klarare att de ej är effektiva instru- ment för tidsenlig behandling av sociala störningar. Utvecklingen är här snabbt på väg från ett under tidigare decen- nier accepterat snävt moralisk-juridiskt till ett brett socialvetenskapligt syn- sätt på avvikande sociala beteenden och deras behandling. Gällande lagstiftning inom dessa områden inriktar sig emel- lertid fortfarande på olika detaljsym- tom utan beaktande av bakomliggande faktorer och anvisar för dessas behand- ling åtgärder som mera har stöd i för- åldrade värderingar än i fakta rörande klientens förhållanden och behov.
Härtill kan anföras att såväl lagstift- ningen inom socialvårdsområdet som hittills tillämpade behandlingsmetoder i första hand bygger på hypotesen att de »socialt avvikande» är annorlunda människor än de »socialt anpassade». Avvikande beteenden bemöts därför hu- vudsakligen med »social kontroll». Den- na utformas i lagstiftningen såsom be- stämmelser om övervakning, lydnads- föreskrifter eller disciplinstraff och tar sig traditionellt i behandlingsarbetet ut- tryck i att vissa mer eller mindre be- stämda krav eller förväntningar ställes på klienten. Flera aktuella nordiska stu- dier angående bl. a. »dold brottslighet» talar för att de »socialt avvikande» i förhållande till de »socialt anpassade» ej utgör klart avgränsade grupper och att åtgärder grundade på ovan berörd hypotes mycket ofta ger dåligt behand— lingsresultat.
Av vad som anförts torde framgå att behovet av en samordnad och integre- rad social service— och vårdlagstiftning, grundad på en väsentligt modifierad grundsyn på sociala avvikelser är väl dokumenterat.
Den nu pågående kommunreformen, som inom en snar framtid kommer att resultera i ett väsentligt reducerat antal kommuner med stora krav på en effek- tiv social service, kommer att innebära att ett betydligt vidgat underlag för en reformerad socialvårdslagstiftning och organisation kommer att föreligga. Landstingens övertagande av det förut statliga huvudmannaskapet för mental- sjukvården bör vidare underlätta en yt- terligare integrering mellan primärkom- munal socialvård och landstingskommu- nal sjukvård. Sjukvården svarar redan nu för en till sin omfattning lika stor el— ler större del av den slutna vården av alkoholmissbrukare som vårdanstalter- na för alkoholmissbrukare och för i stort sett all poliklinisk behandling. En medveten samordning av sjukvården med den kommunala nykterhetsvården bör därför ej ses som ett övervältrande på sjukvården av ytterligare uppgifter, utan snarare som en effektivisering av en verksamhet som redan åvilar sjuk- vårdssektorn.
En ytterligare förutsättning för en ut- byggd integration mellan socialvård och sjukvård på det primär- och sekundär- kommunala planet utgör omständighe- ten att medicinal— och socialstyrelserna från år 1968 kommer att samordnas i ett ämbetsverk.
Slutsatser
Frågan om en samordnad social vårdlagstift- ning bör utredas
Starka skäl motiverar en förutsättnings— lös utredning angående behovet av en
samordnad social vårdlagstiftning. Här- vid bör möjligheterna att avskilja hand- läggningen av eventuellt erforderliga tvångsåtgärder från den kommunala so- cialvårdens arbetsuppgifter beaktas. En sådan renodling av de sociala service- och hjälpätgärderna synes vara en av de grundläggande förutsättningarna för att socialvården hos allmänheten skall mö- tas av det förtroende som är ett villkor för att tidiga och effektiva åtgärder i det individuella fallet skall kunna kom- ma till stånd.
Lagstiftningsarbetet bör i första hand byggas på den samlade kunskap om me- toder för ett framgångsrikt rehabilite- ringsarbete, som nu finns tillgänglig. Det uttalade behovet av en helhetssyn på orsakerna till och behandlingen av sociala störningar bör resultera i att all social vårdlagstiftning beröres av över- synen. Därvid bör frågan om behovet av speciella rekvisit och åtgärder vid al- koholmissbruk bli föremål för en förut- sättningslös prövning. Samhällets åtgär- der vid alkoholmissbruk torde mot bak- grunden av 1964 års nykterhetsvårds- undersöknings resultat och därefter föl- jande genomgripande översyn enligt ut- redningens uppfattning i framtiden böra ske i enlighet med vad som i det följan- de schematiskt skisseras.
Nykterhetsnämnderna bör avskaffas — primär- kommunal basar-ganisation för social service och behandling tillskapas
Huvudmannaskapet för de traditionellt primärkommunala grenarna av social- vården bör ej ifrågasättas. En kommu- nal socialbyrå eller socialmedicinsk rådgivningsbyrå bör utgöra den enskil- da kommunens basorganisation när det gäller såväl öppen behandling av sociala störningar som individuella och kollek- tiva åtgärder av förebyggande natur. Detta innebär att det speciella värdorga-
net, nykterhetsnämnden, avskaffas. By- råns funktion i den nya organisationen bör vara utpräglat service- och behand- lingsinriktad och ej innefatta tvångsåt- gärder. Behandlingen bör handhas av personal med lämplig specialutbildning för förekommande arbetsuppgifter. Be- hovet av medicinsk/psykiatrisk medver- kan bör tillgodoses genom samverkan med den landstingskommunala sjukvår- den, men kan också tänkas få formen att kommunerna anställer särskilda so- cialläkare. Formerna för denna sam— verkan, liksom för övrig nödvändig samverkan med bl. a. sjukvård, arbets- vård samt öppen kriminalvård, vars kli- entel till betydande del består av alko- holmissbrukare, bör utformas så att samhällets samlade behandlingsresur- ser rationellt kan utnyttjas i det en- skilda ärendet. Primäransvaret för be- handlingen bör åvila byrån.
Ett avskiljande av tvångsåtgärderna från socialvården och en utbyggd spe- cialistmedverkan bör leda till att för- troendemännens medverkan i handlägg- ningen av enskilda vårdärenden kan begränsas och deras tid och kraft mera utnyttjas i arbetet med att utveckla och samordna den sociala vårdverksamhe- ten i kommunen. Formerna för primär- kommunal och regional förtroendeman- naorganisation bör således omprövas.
Institutionsvården liksom sjukvården -— en landstingskommunal uppgift
Den kommunala socialvården anlitar sedan länge i stor utsträckning den landstinagskommunala sjukvården och den numera landstingskommunala psy- kiatriska sjukvården. Utredningens un- dersökningar bekräftar att dessa vård- former mycket ofta kommit ifråga vid behandling av alkoholmissbrukare. Denna behandling eller vård synes emellertid mera sällan ha kommit till
stånd såsom resultat av en mera med- veten behandlingsplanering. Vård vid olika sjukvårdsinstitutioner alternerar ofta med Vårdperioder vid vårdanstal- ter för alkoholmissbrukare, vilka åter har andra huvudmän och tillämpar an- nan lagstiftning. Härtill kommer att denna senare vårdform ofta innebär att klienten flyttas från hemorten.
Flera landsting har redan tagit be- tydelsefulla initiativ för att erbjuda bl. a. alkoholmissbrukare en differen— tierad och tidsenlig institutionsbehand- ling, t. ex. genom inrättandet av konva- lescenrthem för alkoholmissbrukare och särskilda vårdhem för äldre med alko- holproblem. Starka skäl talar för att hu- vudmannaskapet för flertalet former av institutionell behandling och vård in- om social— och sjukvård överföres till landstingen.
Detta skulle innebära att kommuner- na in-om varje landstingsområde direkt kunde disponera en rad resurser som led i det sociala rehabiliterin'gsarbetet. Efter hänvändelse från en person med akut alkoholproblem skulle sålunda en utredning och behandlingsplan upprät- tas på socialbyrån. Vid behov kan där- efter en kort avgiftningsbehandling följa vid alkoholklinik eller medicinavdel- ning, varefter diurekt återremiss till by- rån eller placering på konvclescenthem (f. d. vårdanstalt), inackorderingshem eller inom arbetsvården kan följa. Den- na samordnade inlstitutionsvvård skulle utan tvekan resultera i en avlastning av de medicinskt/psykiatriska vårdresur- serna, som nu ofta även synes ha kon- valescenthemmets funktion. Behand— lingsinsatserna skulle vidare i alhnän- het göras i omedelbar närhet av klien- tens hemort.
Som komplement till konvalescent— he-nimen torde behov finnas av särskil- da hem för långvarig vård av alkohol- missbrukare med allvarliga sociala stör—
ningar och andra personer med person- lighetsstörningar. Genom att bereda dessa personer tillfälle till meningsfullt och differentierat skyddat arbete och i övrigt göra Vårdformen så tilltalande och fri för dessa som möjligt, är det sannolikt att flertalet av dem frivilligt skulle. välja en sådan vårdform.
I samband med att formerna för slu- ten och halvöppen vård blir föremål för överväganden bör differentierings- frågorna ägnas ett särskilt studium. Det torde t. ex. ingalunda vara en själv- klarhet att särskilda inackorderings- hem eller konvalescenthem enbart skall förbehållas personer med alkoholpro- blem. Möjligheterna till samordning med kriminalvårdens eftervårdsorganisation bör t. ex. beaktas. Den skisserade omor- ganisationen av anstaltsvården förut- sätter givetvis en genomgripande om- prövning av gällande statsbidragssys— tem, vilket även gäller statsbidrags- systemet för nykterhetsnämnderna.
Behovet av nya öppenvårdsåtgärder av kollektiv typ inom ramen för fram- tidens socialvård blir sannolikt stort. Det dominerande inslaget av ensamstå- ende individer bland bl.a. nykterhets— vårdsklientelet motiverar således t.ex. anordnandet av gemensamhetslokaler för kulturell aktivitet och förströel- se samt viss service. Verksamhet av den- na art som svarar mot ett faktiskt be- hov kan komma att fylla en väsentlig förebyggande funktion. I möjligaste mån bör härvid aktiviteter för särskilda ka- tegorier undvikas. En delmålsättning för verksamheten bör vara att integrera nu isolerade grupper med samhället.
Utredningen har ägnat speciellt in- tresse å-t länkorganisationernas utveck- ling och arbetsmetoder. Det framstår härvid som klart att dessa organisatio- ner på 'allt fastare grund åstadkommer betydande insatser i nykterhetsvårds- arbetet. I sammanhanget bör erinras
om att en av orsakerna till det fram— gångsrika arbetet utan tvekan är att länkrörelsen medvetet försöker ersätta alkoholens roll med andra aktiviteter och gemensamhetsupplevelser.
Tvångsåtgärderna bör avskiljas från social- vårdsorganen
Såsom tidigare hävdats synes en förut- sättning för en effektiv socialvård vara att tvångsåtgärder —— åtminstone mot vuxna personer _ ej förekommer. Det synes sannolikt att erforderliga tvångs- åtgärder på grund av sociala störning- ar — möjligen efter smärre lagändring- ar —— kan vidtagas på grundval av brottsbalken, lagen om samhällsfarlig asocialitet och lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård och att ytter- ligare bestämmelser av denna art ej bör tillskapas inom ramen för en ny socialvårdslagstiftning.
En målsättning för den aktuella ut- redningen bör därför vara att tillskapa en serviceinriktad och med sjukvården integrerad effektiv socialvård, som på längre sikt har utsikter att i likhet med sjukvården vinna allmänhetens förtro- ende och omfattas av en positiv allmän opinion.
En samordnad behandlingsforskning bör vara vägledande
Det framstår som tidigare framhållits för utredningen som nödvändigt att översynen av den sociala vårdlagstift- ningen sker med beaktande av de sam- lade forskningsresultat inom olika t-ill— lämpliga områden som numera förelig— ger. Lika angeläget synes det vara att såväl kommande lagstiftning som be-
handlingsmetod—er blir föremål för kon— tinuerlig forskning, vars resultat snabbt bör kunna tillämpas inom den indivi- duella socialvården. Bristen på sam- ordning och planering när det gäller hittillsvarande forskning av denna art och en ensidig inriktning har med— fört att föreliggande forskningsresultat ofta avser så skilda detaljproblem och! eller är så begränsat representativa att mera vittgående bedömningar ej kan göras.
Utredningen har i samband med sitt arbete också funnit att den officiella socialvårdsstatistiken — speciellt när det gäller nykterhetsvård —— endast i mycket begränsad omfattning kan ligga till grund för bedömning av lagstift- nings— och behandlingsmetoders effekt.
Statistik som berör nykterhetsvården produceras nu av socialstyrelsen, kon- trollstyrelsen och av statistiska central- byrån, men också av enskilda nykter- hetsnämnder och av vårdanstalter. Hu- vudsakligen innehåller denna statistik kvantitativa sammanställning-ar av in- gripanden och åtgärder enligt olika lagstiftningar, som knappast ger något underlag för bedömning av behand— lingsmetoder, resultat och utvecklings- tendenser. Det framstår därför som syn— nerligen angeläget att förutsättningar snarast möjligt tillskapas för en sam— lad produktion av statistik avseende socialvårdens olika grenar som liksom forskningen kan utgöra underlag för samhällets socialpolitiska handlande.
Slutligen bör framhållas att en syste- matisk information till allmänheten om de socialt avvikandes problem är en absolut förutsättning för att kommande lagstiftning och åtgärder över huvud ta— get skall fä någon effekt.
3.1. 3.2.
3.3. 3.4. 3.5.
3.6. 3.7.
3.8.
3.9.
3.10. 3.11. 3.12. 3.13. 3.14. 3.15. 3.16.
3.17.
3.18.
3.19.
4.1. 4.2.
4.3. 4.4."
Tabellförteckning. Diagramförteckning. Förteckning över
kartor. Litteraturförteckning.
Tabellförteckning
Konsumtionen av sprit, vin och öl under åren 1954—1966 Prisindextal för spritdrycker och vin enligt konsumentprisindex (1954 = 100) samt privat konsumtion och industriarbetarlön . . Alkoholkonsumtionens utveckling i vissa länder sedan 1954 . En jämförelse av alkoholkonsumtionen i Vissa länder . . . Antal a) omhändertaganden för fylleri, b) avdömda fylleriförseelser och e) för fylleri sakfällda personer under åren 1954—1966. Fylleriets och spritkonsumtionens förändringar under åren 1954—1965 Avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. på olika orter under åren 1954—— 1964. Antal för fylleri sakfällda män och kvinnor per 1 000 inv. över 15 år under åren 1954—1964 . . Avdömda fylleriförseelser per 1 000 an. i olika åldrar under åren 1954— 1964 . . Avdömda fylleriförseelser begångna av personer under 21 år i % av samtliga fylleriförseelser på resp. orter under åren 1954—1963 . Antal brott och förseelser i kombination med avdömda fylleriförseelser begångna aren 1954, 1962 och 1963 . Rattfylleribrottens, fylleriets och spritkonsumtionens förändringar un— der åren 1954—1964 . Antal till kontrollstyrelsen redovisade brott och förseelser avdömda un- der åren 1954—1964 Nykterhetsvårdens omfattning och förändringar under åren 1954—1964 Nykterhetsvårdsfall år 1964 . . . . . . . Antal nya tvångsåtgärdsfall 1 nykterhetsvården och antal intagna enligt nya beslut på vårdanstalter för alkoholmissbrukare under åren 1954—— 1965 . . Antal tvångsåtgärdsfall (15 5) inom nykterhetsnämndernas verksamhet per 1 000 av befolkningen inom olika åldrar och kön under åren 1956—— 1964 . . På allmänna vårdanstalter intagna — enligt nya beslut — fördelade efter vilken gång i ordningen de intagits under åren 1957—1964. Antal resolutioner av länsstyrelserna angående tvångsintagning på all- män vårdanstalt för alkoholmissbrukare länsvis under åren 1964 och 1965 . . . . Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer . Utvecklingen av v årdplatsantalet vid inackorderingshemmen (1 /1) under åren1954—1967....... Vården vid inackorderingshemmen år 1964. . . . . . Arbetsvårdsverksamheten avseende alkoholmissbrukare under åren 1961—1966 i samtliga län och arbetsnämnden 1 Stockholms stad .
38 38 39 40
40 42
43 44 44 46 46 48 48 49 49
52
53
54
63 64
66
544 4.5. 4.6. 4.7. 4.8. 4.9. 4.10. 4.11. 5.1. 5.2. 5.3. 6.1. 8.1. 8.2. 8.3. 8.4. 8.5. 8.6. 8.7. 8.8. 8.9. 8.10. 8.11. 8.12. 8.13. 8.14. 8.15. 8.16. 8.17. 8.18.
8.19.
Sammanställning över verksamheten vid arbetsplatser för alkoholska— dade undertiden 16/1—31/12 1966 . . . . . . . . . . . . . Anledningar till ungdomsvårdsskoleelevernas omhändertagande under åren 1955—1965 (inskrivna vid utgången av år) . . . . Statens och kommunernas kostnader för nykterhetsvården enligt sta- tistiska centralbyråns statistik över de sociala utgifterna . . . . Statens nettoutgifter för nykterhetsvården budgetåren 1955/56 och 1960/61—1965/66 Nykterhetsnämndernas utgifter och inkomster under år 1965 (i tu- sentalkr)........................... Beviljade anordningsbidrag till inackorderingshem samt hemmens drift- kostnader under budgetåren 1960/61—1965/66 . . . . . . . Beviljade anordningsbidrag till erkända och enskilda vårdanstalter samt dessa anstalters driftkostnader under budgetåren 1960/61—1965/66 . Antal sammanslutningar för alkoholsjuka och antal medlemmar den 31/121964 Antal statsbidragssökande länkorganisationer budgetåren 1954/55, 1957/58—1965/66. De statsbidragssökande länkorganisationernas inkomster förutom stats— bidragår1964. Medicinska forskningsrådets fördelning av medel till alkoholforskningen under budgetåren 1951/52—1964/65 . . . . . . . . . . . . Kommunerna länsvis fördelade efter kommuntyp och antal pågående ärenden vid nykterhetsnämnderna . . . .
Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder . Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden .
Socialvårdens samordning. . . . . . . . . .
Den nykterhetsvårdande verksamhetens förläggning . Nykterhetsnämndernas arbetsvolym under åren 1962—1963 . Arbetsvolymen vid nykterhetsnämnderna i storstäder och olika kom— muntyper åren 1962—1963 . . . . . . . . . . . . . . . Arbetsvolymen i samtliga län — exkl. städerna Stockholm, Göteborg ochMalmö—år1963 Nykterhetsnämnderna fördelade med hänsyn till antalet inkomna an— 111äh1ingar om alkoholmissbruk under åren 1962 och 1963. . . Antal pågående ärenden i olika kommuntyper den 23/11 1964. Män ochKvinnor. Procentuell fördelning av antalet pågående ärenden i de tre största städerna. MänochKvinnor. .. . . . . . . . . . . . . .. Antal pågående ärenden den 23/11 1964 fördelade på olika kommuntyper Intagna på vårdanstalter den 23/11 1964 Män och Kvinnor . . . Förhållandet mellan antalet intagna på vårdanstalter och nykterhets— nämndernas summa pågående ärenden. Män och Kvinnor . . . . Personalens storlek och antal pågående ärenden i medeltal per befatt- ningshavare vid landets nykterhetsnämnder . . . . . . . Antal pågående ärenden fördelade på olika personalkategorier . . Nykterhetsnämnderna fördelade efter tjänstemannamedverkan . Nykterhetsnämnderna i landskommunerna länsvis fördelade efter tjän- stemannamedvcrkan . Nykterhetsnämnderna fördelade efter medverkan av frivilliga medar— -
betare..........................
70
76
86
87
89
90
91
94 102 103 111 140 142 142 143 143 143 144 145 146 147 149 150 151 151 152 153 154 154
8.20. 8.21.
8.22. 8.23.
8.24. 8.25. 8.26.
8.27.
8.28.
8.29.
8.30.
8.31.
8.32.
8.33.
8.34.
8.35.
8.36.
8.37.
9.1. 9.2. 9.3. 9.4. 9.5. 9.6. 9.7. 9.8. 9.9. 9.10. 9.11.
9.12.
9.13. 9.14.
Tjänstemännens utbildning
Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen i olika kom— muntyper. . . . . . .
Biträde av länsny kterhetsnämndens tjänsteman år 1963 .
Skillnaderna mellan länen i fråga om frekvensen ärenden i % som 1963 handlagts med biträde av länsnykterhetsnämnd. Tabellen avser kom- muner med mindre än 50 000 invånare . Nykterhetsnämndernas möjligheter till läkarmedv erkan i % . Läkarmedv erkan i antal timmar/månad i olika kommuntyper i % . Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita läkare i olika kommuntyper.
Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita särskild alkoholpoliklinik i olika kommuntyper Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita psykiat— risk lasarettsklinik' 1 olika kommuntyper. . Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita mental- sjukhus för poliklinisk utredning eller behandling i olika kommuntyper Nykterhetsnämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård— och behandlingsresurser avseende alkoholpolikliniker, psykiatriska kli— niker och mentalsjukhus Tillgång till platser på inackorderingshem/öv e1gångshen1 i olika kom- muntyper . . Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på mackordermgshem /01 ergångshem.
Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat bel101 av övergångs- bostäder. . . . . . Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behox av platser på ungkarlshotell/härbärgen . . . . . Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på särskilt ålderdomshem/v årdhem
Nykterhetsnämndernas tillgång till Vissa vårdplatser på enskild vård- anstalt eller konv alescenthem 1 olika kommuntyper . .
Samarbete mellan nykterhetsnämnd och arbetsförmedling eller läns- arbetsnämnd i olika kommuntx per . . Unde1sokn1ngsm'1te11alet1 öppen vård fördelat på kommuntyp . Undersökningsmaterialet i öppen vård fördelat på åtgärdens art. Ålder 1 % — pågående åtgärd Män Ålder 1 % — pågående åtgärd Kvinnor. Civilstånd i % _ pågående åtgärd Män Civilstånd i % — pågående åtgärd Kvinnor Födelseorti % Män och Kvinnor. Boendeort i % — pågående åtgärd Män
Boendeort i %, — pågående åtgärd Kvinnor . Bostadsförhållanden i % _— pågående åtgärd Män .
Beräknat antal bostadslösa män, föremål för undersökning, åtgärd eller behandling vid nykterhetsnänmderna den 23/11 1964 . . Befolkningens, undersökningsmaterialets och de bostadslösa männens fördelning på boendeort i %. Bostadsförhållanden i % — pågående åtgärd Kvinnor. Befolkningens, undersökningsmaterialets och de bostadslösa kvinnornas fördelning på boendeort i % .
160 161 162
163
163
163
164
165 165 166 167 167 168 169
169 179 180 183 184 185 186 188 190 193 197
197
199 200
201
9.15. 9.16. 9.17. 9.18. 9.19. 9.20. 9.21. 9.22. 9.23. 9.24. 9.25. 9.26. 9.27. 9.28. 9.29. 9.30. 9.31. 9.32. 9.33. 9.34. 9.35. 9.36.
9.37. 9.38. 9.39. 9.40. 9.41. 9.42. 9.43. 9.44. 9.45. 9.46. 9.47. 9.48.
9.49.
9.50. 9.51.
9.52.
Bostadens kvalitet i % —- pågående åtgärd Män . Bostadens kvalitet i % —— pågående åtgärd Kvinnor Boendesituation' 1 % Män och Kvinnor . . Sammanboende med barn under 16 år i % Män och Kvinnor Vistelsesituation i % — åtgärdens art Män och Kvinnor. Utbildning i % — åtgärdens art Män. Utbildning' 1 % — åtgärdens art Kvinnor . Socio- ekonomisk grupp i % — åtgärdens art Män
Arhetsförhållanden den 23/11 1964 i % — åtgärdens art Män
Socio- ekonomisk grupp i % — åtgärdens art Kvinnor . .
Arbetsf01 hållanden den 23/11 1964 1 % —— åtgärdens art Kvinnor Inkomst 1 % — åtgärdens art Män . . . . . . . . . . . .
Försörjningsskyldighet i % — inkomst Män .
Försörjningsskyldighet i % —— åtgärdens art Män Inkomst i % — åtgärdens art Kvinnor Andra makens/partens förvärvsarbete 1 % — åtgärdens art Kvinnor. Försörjningsskyldighet' 1 % — inkomst Kvinnor Försörjningsskyldighet i % —— åtgärdens art Kvinnor .
Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd' 1 0/ — åtgärdens art Män Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd 1 % — försörjningsskyldighet Män Socialhjälp/albetslöshetsunderstöd i %, — åtgärdens art Kvinnor .
Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % —— försörjningsskyldighet
Kvinnor. . .
Pensionsförhållanden Män och Kvinnor . . .
Aktuell sjukdom eller skada 1 % — åtgärdens art Män och Kvinnor . Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd 1 % — åtgärdens
art Män .
Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % —— boendeort
Män . .
Tidpunkt för senast avslutad undersoknmg/atgard 1 *3/ _ åtgärdens art
Män . .
Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i O/E)_ _ åtgärdens
art Kvinnor .
Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd' 1 ,O — boendeort Kvinnor.
Tidpunkt för senast avslutad undersoknma/åtgaid i % —— åtgärdens art
Kvinnor. . .
Tidpunkt för först kända period på allmän anstalti % — åtgärdens
art Män..
Antal Vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i %— åtgärdens art Ilfän . Antal våldperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % —
bostadsförhållanden Män . .
Tidpunkt för först kända vårdperiod på allmän anstalt i % — åt—
gårdens a1t Kvinnor .
Antal Vårdperioder på allmän anstålt under åren 1954—1964 i %
åtgärdens art Kvinnor. . . . . . .
Senaste vårdperiod på allmän anstalt Män och Kvinnor . Antal vårdpe1ioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % åtgärdens art Män . . . . Civilstånd i % — intagna på enskild och allmän anstalt Män
203 203 204 205 207 210 21 1 21 2 214 215 217 220 221 222 223 224 225 225 226 227 228
228 229 230
233
235
9.53. Antal vå1dperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i %— åtgärdens art Kvinnor. . Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband
med alkoholmissbruk 1 % — åtgärdens art Män .
. Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller' 1 samband med alkoholmissbruk i % —— utbildning Män . Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % —— åtgärdens art Män . Antal Vårdperioder på psykiatrisk kl1n1k/mentals;|ukhus under åren 1954 _1964 i % — antal Vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954— 1964 Män. . Tidigare med1c1nsk/psyk1atr1sk behandling på grund av eller 1 såmbånd med alkoholmissbruk i % —— åtgärdens art Kvinnor. . Antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954— 1964' 1 % —— åtgärdens art Kvinnor . Antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik/mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % — antal vardpeuoder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Kvinnor . Antal omhändertaganden för fylleri" 1 % — åtgärdens art Män
._. Fyllerifrekvens i — boendeort Män ' . Fyllerifrekvens i % — civilstånd Män
. Fyllerifrekvens i % — utbildning Män . '. Fyllerifrekvens i0 _ arbetsförhållanden den 23/11 1964 Män . Tidigare medicinsk 'psyklatnsk behandling i % —— fyllerifrekvens Män . Socio-ekonomisk gruppi % —fy11erifrekvens Män . . . . . . . Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandet i 9/ —— åtgärdens art Män
. Antal omhändertaganden för fylleri' 1 % — åtgärdens art Kvinnor.
. Fyllerifrekv ens i % — boendeort Kvinnor . . Fyllerifrekvens i % — civilstånd Kvinnor .
"” . Fylleriflekvens i % _ arbetsfölhållanden den 23/11 1964 Kvinnor.
1 . Tidigare medicinsk/psy kiatrisk behandling i % —— fyllerifrekvens
Kvinnor.
. Socio— ekonomisk grupp i % — fyllerifrekvens Kvinnor . . . '. Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandet i % — åtgärdens art
Kvinnor '. Kriminalitet i % -— åtgärdens art Män . . Kriminalitet i % —— boendeort Män . Kriminalitet i % — antal Vårdperioder på allmän anstalt under åren
1954—1964 Män. . Kriminalitet' 1 % — fyllerifrekvens Män . . . Tidpunkt för det senaste brottets begående i % —— kriminalitet Män . . Kriminalitet i % — åtgärdens art Kvinnor. . . . . . . . .
. Kriminalitet i % —— boendeort Kvinnor . . . Kriminalitet i % — anstaltserfarenhet Kvinnor. . Kriminalitet i % —— fyllerifrekvens Kvinnor .
. . Tidpunkt för det senaste b1 ottets begående i % —— kriminalitet Kvin—
nor .
. Anmälare i % _ åtgärdens art 111 an
. Anmälare i ,i, —— åtgärdens art Kvinnor. . . . Handläggningens kontinuitet i % — åtgärdens art Män . Handläggningens kontinuitet 1 % — boendeort Män
244 248 249
250
251 252
253
255 257 259 259 259 260 260 261
262 262 264 264 264
265 266
266 267 269
270 270 271 272 273 273 274
274 278 281 283 283
9.90. 9.91. 9.92. 9.93. 9.94. 9.95. 9.96. 9.97. 9.98. 9.99. 10.1. 10.2. 10.3. 10.4. 10.5.
10.6.
10.8. 10.9. 10.10. 10.11. 10.12. 10.13. 10.14. 10.15. 10.16. 10.17.
10.18. 10.19. 10.20. 10.21. 10.22.
10.23.
10.2-4. 10.25. 10.26.
10.27.
10.28. 10.29. 10.30. 10.31.
Handläggningens kontinuitet i % —— åtgärdens art Kvinnor Handläggningens kontinuitet i % — boendeort Kvinnor. Vissa hjälpåtgärder i % »— åtgärdens art Män
Vissa hjälpåtgärder i % — åtgärdens art Kvinnor. . . . .
Senast tillämpad indikation enligt 15 5 1 0/ —— åtgärdens art Män Senast tillämpad indikation enligt 15 å i % — boendeort Män Anstaltsvårdens längd i 0/ Män . . . . . . . . . . _ . . Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % — åtgärdens art Kvinnor Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i 0/ — boendeort Kvinnor . Anstaltsv å1 dens längd Kvinnor. Undersökningsmaterialet fördelat på olika anstaltstyper M an Undersökningsmaterialet fördelat på olika anstaltstyper Kvinnor. Antalet inskrivna och beläggningen på allmänna anstalter den 23/11 1964 Män .
Antalet inskrivna och beläggningen på allmänna .111sta1te1 den 23/11 1964 Kvinnor .
Sammanställning av undersoknmgsmaterlalet från allmänna anstalter Män . Sammanställning av undersokmngsmaterlalet från allmänna anstalter Kvinnor. Beläggning samt sammanställning av undersökningsmaterialet från en- skilda anstaltel den 23/11 1964 .
Ålder 1 % —— vårdens art Män och Kvinnor . Civilstånd i % _ vårdens art Män och Kvinnor Födelsemt Män och Kvinnor.
Boendeort i % — vårdens art ZVIän och Kvinnor
Uppfostrare' 1 W —— vårdens art Män och Kvinnor . Antal uppväxtmiljöei i % _ vårdens art Män och Kvinnor . . Skilsmässa mellan föräldrar i % _— vårdens art Män och Kvinnor . Alkoholmissbruk hos uppfostrare i % —— vårdens art Män och Kvinnor Bostadsförhållanden' 1 % —— Vårdens art Män och Kvinnor . . Beräknat antal bostadslösa män vid allmänna och enskilda anstalter den 23/11 1964 . . . . Bostadens kvalitet' 1 %, — vårdens art Män . Fördelning på boendeo1t i ,0 Män . Bostadsförhållanden i % — civilstånd Män
Boendesituation i % Män och Kvinnor . . . . . . . . . . . . Sammanboende med barn under 16 år i % — vårdens art Män och Kvinnor. . . Vistelsesituation omedelbart före intagningen på anstalten' 1 % _ vå1— dens art Män och Kvinnor,.
Utbildning i % —— vårdens art Män och Kvinnor .
Socio— ekonomisk grupp i %, — vårdens art Män.. . . . . . Arhetsförhållanden omedelbart före intagningen i % — vårdens art Män och Kvinnor.
Arhetsförhållanden omedelbart före intagningen i % —— bostadsförhål- landen Alän . . Arbetsstabilitet i % —— vårdens art Män och Kvinnor .
Inkomst i % Vårdens art Män och Kvinnor . Försörjningsskyldighet i % — inkomst Män . Försörjningsskyldighet i % —— vårdens art Män
286 287 288 291 292 293 294 294 307 307
310
311
313
313
314 316 31 7 319 320 323 324 324 325 326
327 327 329 330 331
331
333 334 335
336
337 338 340 342 342
10.32. 10.33. 10.34. 10.35. 10.36. 10.37. 10.38.
10.39. 10.40. 10.41. 10.42. 10.43. 10.44. 10.45. 10.46. 10.47. 10.48. 10.49. 10.50. 10.51. 10.52. 10.53. 10.54. 10.55.
10.56.
10.58.
10.59.
Makas förvärvsarbete i % — vårdens art Män . . Socialhj älp/arbetslöshetsunderstöd' 1 % _ vårdens art Män och Kvinnor Soc1alhjalp/a1betsloshetsunderstod i % _ försörjningsskyldighet Män. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % _ arbetsstabilitet Män. Pensionsförhållanden Män och Kvinnor. . .
Aktuell sjukdom i % _ vårdens art Män och Kvinnor Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd' 1 % — vårdens art Män . .
Tidigare mest ingripande åt ärd av nykterhetsnämnd i % _ vårdens art Kvinnor. . . Tidigare mest inglipande åtgärd av nykte1l1etsnam11d i % _ bomendeort Män . Tidpunkt för senast avslutad undersoknmg/atgard i % _ vårdens art ZVIän och Kvinnor. Först kända vårdperiod på allmän anstalt' 1 % _ v a1de11s art Män och Kvinnor. . . . Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954_1964 i % _ vårdens art Män . . . Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954— 19641 % _ bostadsförhållanden Män . . . . Antal vårdperiode1 på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ sammanboende med barn under 16 år Män . . . Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954_1964 i % _ först kända vårdperiod på allmän anstalt Män.. . Senaste vårdperiod på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ vårdens art Män och Kvinnor . . . . . Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ vårdens art Män och Kvinnor. . . . Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ boendeort Män . . Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Män Senaste vårdpeliod på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ vårdens art Män Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk' 1 /D _ vårdens art ]Män och Kvinnor.
Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _ boendeort Män Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _ utbildning Män Tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Män .
Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ vårdens art Män och Kvinnor. . Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under aren
1954—1964 i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954_1964 Män .
Antal v årdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % _ antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 Män
Senaste v årdperiod på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954_1964' 1 % _ senaste vår dperiod på allmän anstalt under åren 1954 _1964 Män .
343 344 345 345 346 347
348
354 355 356 356 357 358 359 359 363 364 364
366
366
367
368
368
550
10.60.
10.61. 10.62. 10.63. 10.64. 10.65. 10.66.
10.67. 10.68. 10.69. 10.70. 10.71. 10.72. 10.73. 10.74. 10.75. 10.76. 10.77. 10.78. 10.79. 10.80. 10.81. 10.82. 10.83. 10.84.
10.85.
10.86.
10.87.
10.88.
Senaste vårdperiod på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 i % — senaste vårdperiod på enskild anstalt under åren 1954_1964 Män . .
Antal omhändertaganden för fylleri i % — vårdens art Män
Antal omhändertaganden för fylleri 1 % vårdens art Kvinnor . F yllerifrekvens i % _ boendeort Män Fyllerifrekvens i % _ civilstånd Män Fyllerifrekvens i % _ utbildning Män . Fyllerifrekvens i % _ arbetsförhållanden omedelbart före intagningen Män . .
Fyllerifrekvens i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Män . . . . . . Fyllerifrekvens i % _ antal Vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1954—1964 Män .
Socio- ekonomisk grupp i % _ fyllerifrekvens Män Tidpunkt för senaste fylleriomhändertagandeti % _ vårdens art Män Kriminalitet i % _ vårdens art Män Kriminalitet i % _ Vårdens art Kvinnor . Kriminalitet 1 % _ boendeort Män
Kriminalitet i % _ arbetsförhållanden omedelbart före intagningen Män. .
Kriminalitet i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Män . Kriminalitet i % _ antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 Män .
Kriminalitet i %_ fyllerifrekvens Män . . . Kriminalitetens aktualitet i % _ vårdens art Män Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som fö1e- gått anstaltsvården' 1 % _ vårdens art Män . Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som före— gått anstaltsvården' 1 % _ vårdens art Kvinnor . . Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som f01 egatt anstaltsvården i % _ boendeort Män Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som före- gått anstaltsvården i % _ sammanboende med barn under 16 år Män Anmälare vid aktuell anstaltsvård eller vid undersökning som före— gått anstaltsvården i % _ utbildning Män . . . . . . . . . Pågående åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ vård på enskild anstalt Män och sznnor.
Bakgrund till den första intagningen på allmän anstalt enligt vid under— sökningstillfället gällande intagningsbeslut eller ansökan i % _ Män och Kvinnor . . Tidpunkt för den första intågningen på allmän anstalt enligt vid under- sökningstillfället gällande intagningsbeslut' 1 % Män och Kvinnor . Antal vårdmånader på allmän anstalt från den första intagningen enligt vid undersökningstillfället gällande intagningsbeslut i % Män och Kvinnor. Senast tillämpad indikation enligt 15 å i %. Tvångsintagna Alän och Kvinnor .
369 372 372 373 374 374
375 375 376 377 378 379 380 381 381 381 382 382 386 387 389 390 389
390
391
391
393
10.90. 10.91. 10.92. 10.93. 10.94. 10.95. 10.96.
10.97. 10.98.
10.99.
10.100. 10.101. 10.102. 10.103. 10.104. 10.105.
10.106. 10.107.
10.108. 10.109. 10.110.
10.111. 10.112.
10.113. 10.114.
10.115.
10.116.
10.117.
10.118.
11.1. 11.2. 11.3.
Senast tillämpad indikation enligt 15 å i % _ antal Vårdperioder på all- män anstalt under åren 1954—1964. Tvångsintagna Män Senast tillämpad indikation enligt 15 5 i % _ tidigare medicinsk/psy— kiatrisk behandling Män . . . Avståndet anstalten/klientens hemort i % _ vårdens art Män och Kvinnor. . . . . Inställelse på anstalten i % _ vårdens art Män och Kvinnor Inställelse på anstalten i % _ boendeort Män Vistelsetid fram till undersökningsdagen den 23/11 1964 i % _ vår— dens art ll—Iän och Kvinnor . . Arbetsplacering eller sysselsättning på anstalten den 23/11 1964 i % vårdens art Män och Kvinnor . . . . . . . . Dagsinkomst i % vårdens art Män och Kvinnor . . Klientens utgifter i hemorten under anstaltsvistelsen 1 % _ vårdens art Män och Kvinnor. . Förändringar i ekonomin under anstaltsv istelseni % _ vårdens art lllän och Kvinnor. . . . Allmänt hälsotillstånd i % _ vårdens art Män och Kvinnor Somati'skt hälsotillstånd” 1 % _ vårdens art Män och Kvinnor . Psykiskt hälsotillstånd 1 % _ vårdens art Män och Kvinnor . Allmänt hälsotillstånd" 1 % _ indikation enligt 15 5 Män.. Allmänt hälsotillstånd i % _ arbetsförhållanden omedelbart före in— tagningen Män . . . Kontakt mellan klient och övervakare/nämnd under intagningstiden i % _ vårdens art Män och Kvinnor . Kontakt mellan klient och övervakare/nämnd i % _ boendeort Män Kontakt mellan klient och anhöriga/v" ånner i % _ vårdens art Män och Kvinnor. . . . . Tillfällig permission till hemorten i % _ vårdens art Män och Kvinnor Inställning till Vårdformen i % _ vårdens art Män och Kvinnor . Inställning till Vårdformen i % _ antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954_1964 Män Avvikningar från anstalten i % _ vårdens art Män och Kvinnor. Disciplinära åtgärder vid anstalten i % _ vårdens art Män och Kvinnor . Handläggningens kontinuitet i % _ vårdens art Män och Kvinnor. Bostadsförhållanden inför försökspermission/utskrivning 1 % _vårdens art Män och Kvinnor Bostadsförhållanden inför forsokspernnssmn/utskrivnmg i % _ boen— deort Män . . - Bostadsförhållanden inför forsoksperm1ssmn/utskr1vn1ng i % _ an- tal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 Män. Lämplig arbetsplacering (vårdbehov) inför försökspermission/utskriv- ning i % _ vårdens art Män och Kvinnor . Lämplig vårdform för dem som ansetts i behov av mer varaktig vård i % _ vårdens art Män och Kvinnor . . . . . Beläggningssituationen vid inackordingshemmen den 15/6 1966. Beläggningens spridning . Huvudsaklig intagningsm sak förutom alkoholproblem i % Män och Kvinnor. . Inremitterande organ i % Män och Kvinnor .
551
395
396
397 398 398
399
400 401
402 403 405 405 406 408 409
410 411
411 412 413
414 414
416 417
418 419 420 420 423 441 441
443 444
11.6. 11.7. 11.8. 11.9. 11.10. 12.1.
12.2. 12.3. 12.4. 12.5. 12.6. 12.7. 12.8. 12.9.
12.10.
12.11.
12.12.
12.13. 12.14. 12.15. 12.16. 12.17. 12.18. 12.19. 12.20. 12.21.
12.22.
12.23.
12.24.
12.25.
Vistelsesituation omedelbart (0—7 dagar) före intagningen i % Män och Kvinnor. . Pågående nykterhetsvårdande åtgärd i % Män och Kvinnor .
Ålder i % Män och Kvinnor. Civilstånd 1 % Män och Kvinnor. . Nuvarande bostadsförhållanden 1 % Män och Kvinnor Arbetsförhållanden i % Män och Kvinnor.
Undersökningsmaterialet i sjukvården fördelat på olika sjukvårdsin— rättningar. Ålder i % Män och Kvinnor.
Civilstånd i % Män och Kvinnor. Utbildning' 1 % Män och Kvinnor .
Socio— ekonomisk grupptillhörighet 1 % Män och Kvinnor Arhetsförhållanden den 15/11 1965 i % Män och Kvinnor . Bostadsförhållandeni % Män och Kvinnor . . . .
Inkomst i % Män och Kvinnor. .
Behandlingsiormer vid tidigare medicinsk/psykiatrisk behandling på grund av eller i samband med alkoholmissbruk' 1 % Män och Kvinnor Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under åren 1955—1965 i % Män och Kvinnor .
Antal xårdperioder på enskild anstalt under åren 1955—1965 1 % ll/Iän Kvinnor. . . . . . Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1955—1965 i % Män och Kvinnor. Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd i % Alän och Kvinnor. Alkoholmissbruket som orsak till intagningoen i % Män och Kvinnor. Klassifikation av diagnoser enligt WHO i % Män och Kvinnor . . . . Somatiska diagnoser enligt WHO i % AIän och Kvinnor
Psykiska diagnoser enligt WHO i % Alän och Kvinnor . . Psykiska andrahandsdiagnoser enligt NVHO i % Män och Kvinnor . . Våidtidi % Män och Kvinnor. . . . . . Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd i ,i, Mc'in och Kvinnor. Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 % nykterhetsvårdslagen i % MänochKvinnor. . . . . . . . . . . .
Beräknat antal alkoholmissbrukare vid sjukvårdsinrättningårna Män och Kvinnor. . . Antal vårdade alkoholmissbrukare xid sjukvårdsinrättningar, vårdan- stalter för alkoholmissbrukare och inackorderingshem (AV1 undade siffror) Beräknat antal män under 21 år och över 65 år samt beräknat antal män utan fast bostad vid vissa sjukvårdsinrättningar . .
Antal v årddagar vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker under åren 1962—1965 för alkoholpsykos och alkoholism samt nämnda sjukdomars procentuella andel av totala antalet vårddagar. . Förhållandet mellan antalet vårddagar vid vårdanstalter för alkohol—
missbrukare samt mentalsjukhus och psykiatriska kliniker . . Förändring' 1 antal vårddagar för alkoholpsykos och alkoholism vid men—
talsjukhus och psykiatriska kliniker åren 1963—1965 med 1962 som basår . . Förändring i antal vårddagar vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare
under åren 1963—_1966 med 1962 som basår . . Antal vårddagar för alkoholpsykos och alkoholism vid mentalsjukhus
och psykiatriska kliniker år 1964.
444 445 446 446 447 448
454 456 457 459 461 463 464 466
469 470 470 471 472 472 473 473 474 475 475 476 476 477 478
478
489
489
490 491
492
12.30. 12.31.
12.32. 12.33. 12.34.
12.35.
12.39.
12.40. 12.41.
3.1. 3.2.
3.3.
3.4.
3.6. 8.1.
8.2.
8.3. 9.1. 9.2. 9.3. 9.4. 9.5. 9.6. 9.7. 9.8. 9.9. 9.10. 9.11.
Antal intagningar under åren 1962—1964 . .
Antal intagningar för alkoholpsykos och alkoholism vid mentalsjukhus och psykiatriska kliniker under åren 1962—1964 samt nämnda sjuk- domars procentuella andel av totala antalet intagningar .
Vid årets slut inskrivna patienter åren 1962—1964. Antal utskrivningar under åren 1962—1964 Ilflc'in och Kvinnor. . Diagnoser för samtliga intagna patienter enligt WHO under åren 1962—— 1964 Män och Kvinnor . .
Diagnoser för förstagångsintagna patienter under åren 1962—1964 Män och Kvinnor . . Den genomsnittliga Vårdtidens längd 1 dagar för samtliga utskrivna pa—
tienter under åren 1962—1964 Män och Kvinnor. . Den genomsnittliga Vårdtidens längd i dagar för förstagångsutskrivnå
patienter under åren 1962—1964 Män och Kvinnor . . Vårdtidens längd för utskrivna patienter år 1962 från mentalsjukhus
(samtliga och förstagångsfall) i % Män och Kvinnor . Vårdtidens längd för utskrivna patienter år 1962 från psykiatriska kli— niker (samtliga och förstagångsfall) i % ]VIå'n och Kvinnor. Ålder i % 1964 Män och Kvinnor
Antal diagnoser för vissa alkoholsjukdomar inom Uppsala sjukv årds- region och Malmö stad 1964 . . . . . . .
Diagramförieckning
Konsumtionen av spritdrycker och vin under åren 1949—1965 . Fylleiiets och spritkonsumtionens förändringar i % under åren 1954—- 1965
Rattfylleriets, fylleriets och spritkonsumtionens förändringar' 1 % under åren 1954—1964. . Antalet nykterhetsvårdsfall under åren 1954—1964 fördelade i % efter åtgärdernas art .
Nytillkomna tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården och nyintagna på allmän vårdanstalt under åren 1954—1965
Tvångsåtgärdsfall fördelade i % på civilstånd under å1en 1954—1964 Procentuell fördelning av åtgärdstyper avseende män i olika län den 23/11 1964. . Städer med mindie än 50 000 invånare, köpingar samt landskommuner länsvis fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare Tjänstemännens utbildning i storstäder och i olika kommuntyper. Civilstånd i % — ålder. Män
Civilstånd' 1 % —— ålder. Kvinnor . Födelseort i % — ålder. Alän Födelseort i % — ålder. Kvinnor . Boendeort" 1 % _ ålder. Män Omflyttning 1 %. Män . . Boendeort i % — ålder. Kvinnor .
Omflyttningi %. Kvinnor. Bostadsförhållanden' 1 % -— boendeort. Män.
Bostadsförhållanden i % — ålder. Män . Bostadsförhållanden i % — boendeort. Kvinnor
553 493
493 493 494
495 495 496 496 497
497 499
499
37 43 47 50
51 52
148
156 158 186 187 189 189 191 192 194 195 198 199 201
554
9.12. 9.13.
9.14. 9.15. 9.16. 9.17. 9.18. 9.19.
9.21. 9.22. 9.23. 9.24. 10.1.
10.2.
10.3. 10.4. 10.5. 10.6. 10.7. 10.8. 10.9. 10.10. 10.11. 10.12.
10.13. 10.14. 10.15. 10.16. 10.17.
12.1.
12.2.
12.3. 12.4.
12.5.
12.6.
12.7.
Bostadsförhållanden i % — ålder. Kvinnor
Sammanboende med barn under 16 år i % —— åtgärdens art. Män och Kvinnor . - .
Sammanboende med barn under 16 år i % — ålder. Män och Kvinnor lnkomsti % _ ålder. .Män .
Inkomst i % —— ålder. Kvinnor. .
Tidigare mest ingripande åtgärd i % — ålder. Män.
Tidigare mest ingripande åtgärd i % _— ålder. Kvinnor
Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under tiden 1954— 1964" 1 % —ålder. Män. . Antal vårdperioder på psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus under tiden
1954—1964 i % —— ålder. Kvinnor. Fyllerifrekvens i % — ålder. llään Fyllerifrekvens i % —— ålder. Kvinnor . Kriminalitet i % —— ålder. Män Kriminalitet i % — ålder. Kvinnor. .
Fördelning av totalantalet vårdplatser på olika anstaltstyper i % den 23/11 1964 Män och Kvinnor. . I undersökningen deltagande personer fördelade på olika typer av anstaltsvård i %. Mån och Kvinnor
Civilstånd i % _ ålder. Män Födelseort i % —— ålder. Män Boendeort i % — ålder. Män Omflyttning i %. .Män . . Bostadsförhållanden i % —- boendeort. Män. Bostadsförhållanden i % — ålder. Män .
Inkomst i % — ålder. Män . .
Tidigare mest ingripande åtgård av nykterhetsnämnd' 1 % — ålder. Män Först kända vårdperiod på allmän anstalt i % — ålder. Män . Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—4964 i % —— ålder.Män .. Fyllerifrekvens i % —- ålder. Män
Kriminalitet i % — ålder. Män
Anmälare i % —— ålder. Män. . .
Allmänt hälsotillstånd i % — ålder. Män .
Lämplig arbetsplacering (vårdbehov) inför forsokspermissmn/utskr1v- ningi %——ålder. Män . . . . Åldersfördelning för undersökta klientel- och patientgrupper samt nor- malpopulationeni %. Män. Civilståndsfördelning för undersökta klientel- och patientgrupper samt normalpopulationen i %. Män . . . Utbildning för undersökta klientel— och patientgrupper i % Män Socio- ekonomisk grupptillhörighet för undersökta klientel- och patient— grupperi %. Män Bostadsförhållanden för undersökta klientel- och patientgrupper i % Män
Inkomstklasstillhörighet för undersökta klientel— och patientgrupper samt normalpopulationen i %. Män.
Beräknad andel vårdade alkoholmissbrukare — där alkoholmissbruket varit primär orsak till intagningen — inom olika vårdformer Män
202
206 206 221 224 234 237
251
254 258 263 268 272
308
308 318 320 321 322 328 329 341 350 353
358 373 379 388 407 422 456
458 460
462
465
467
479
Förteckning över kartor
4.1. Alkoholpoliklinike1 och rådgivningsbyråer den 1/7 1966. . . . . 59 10.1. Allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare den 1/3
1967...... ......309
11.1. Inackorderingshem för alkoholmissbrukare den 15/6 1966 . . . . . . 442
Litteraturjiirteckning
Adrell, R. Klientel- och prognosundersökning vid en statlig vårdanstalt för alkohohniss— brukare. Pedagogiska institutionen vid Göteborgs Universitet. Stencil 1965. Sam- manfattning i Alkoholfrågan 1/1966. — En efterundersökning vid statens vårdan- stalt vid Gudhem. Nykterhetsvården 5/1962. Alström, C. H. Alkoholproblemet och samhället. 20 års medicinsk forskning (jubileumsskrift från medicinska forskningsrådet). Stock- holm 1966. —— Teoretisk och klinisk alkoholforskning. Alkoholfrågan 1/1966. Andréasson, R., Bonnichsen, R. Alkoholpåver- kadei vägtrafiken. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. Berglin, C-G. Dryckesvanor hos 455 alkoholis- ter. Alkoholfrågan 2/1960. — Femtio härbärgesklienter med socialundcr- stöd. Göteborg 1960. Stencil. Bjerver, K., Neri, A. Alkoholkonsumtionens förändringar våren 1963 hos måttliga alko- holförtärare och hos personer med alkohol- problem. Alkoholkonflikten 1963. Stock— holm 1965. Bjerver, K. Beläggningen vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. Bjerver, K., Kolmodin, O. m. fl. Efterundersök- ning av fortlöpande förbindelser vid Stock- holms stads informationsbyrå i alkohol— frågor. Stencil 1961. Blomberg, D. Undersökning rörande ungdoms- vårdsskolornas klientel. Bil. till SOU 1954: 5. Blomberg, D , Grunewald, K. Ungdomsvårds- skolornas nuvarande klientel. SOU 1964: 24. Blomberg, I. Alkoholvanor i ett Stockholms— låroverk. Alkoholfrågan 1/1963. -— Hur kombineras sprit- och vinkonsumtion.
Alkoholfrågan 5/1958.
— Lärares inställning till kunskapsmoment i alkoholfrågan. Alkoholfrågan 1/1960.
Blomberg, I., Jonsson, E., Nilsson, T. Alkohol- information och attityder till alkoholbruk. Alkoholfrågan 8/1966. Boalt, G., von Euler, R. Alkoholproblem. Stock— holm 1959. Bolin, L. Alkoholproblem bland ungdom på glid. Sociala Meddelanden 6/1958. Bonnichsen, R., Dimberg, R., Sjöberg, L. Alko- holens resorption; Alkoholhalten i blod och urin; Alkoholens förbränning. Meddelande
nr 12 (1964) från Institutet för Maltdrycks— forskning. Bonnichsen, R, Dimberg, R. Maehly, A., Åqvist, S. Läkemedel och trafik. Medde- lande nr 16 (1967) från Institutet för Malt— drycksforskning. Brun-Gulbrandsen, S., Wallace, J. Regner De Dem som avholdsman? En analyse av et intervjumateriall. Norsk Tidskrift om Alkoholsporsmålet 3/1963. Brun—Gtzlbrandsen, S., Irgens-Jensen, O. Alko— holmissbruk blant unge norske sjomenn. Universitetsforlaget 1964. Alkoholfrågan 3/1965. Bruun, K. Alkoholbrukets positiva följder. Ad Lucem 54/1963. — Alkoholbruk bland nordiska huvudstads- pojkar. Alkoholfrågan 4/1963. _— Alkoholforskningen i Norden. Nordisk Tid- skrift 6/1964. — Alkoholism och narkomani. I arbetet Sociala avvikelser och Socialkontroll. Göteborg— Uppsala 1964. _ Alkoholpolitisk forskning inom Alko. Oy. Alkoholiliike AB. Årsbok 29/1960. — Alkoholvanor bland Helsingforspojkar. Stat. månadsuppg. för Helsingfors april 1961. — Den sociokulturella bakgrunden till alko— holismen. Alkoholpolitik 22/1959. —— Dryckesvanorna och deras sociala funktion. Alkoholfrågan 2/1964. —— Manliga 18—åringars alkoholbruk i de nor— diska huvudstäderna. Alkoholfrågan 9/1965. Bruun, K., Sääski, J. Effekten av lättnaden i köparkontrollen i Tammerfors. Alkoholpo- litik 18/1955. Börjesson, B. Teorin om det sociala arvet _ konsekvenser för vårdarbetet, I och II. Socionomförbundets tidskrift 9 och 10/1967. — Om påföljders verkningar. Stockholm 1966. Christie, N., Hauge, R. Alkoholvaner blant storbyungdom. Universitetsforlaget, Oslo 1962. Colleil, J. Ny intervjuundersökning med unga fyllerister. Alkoholfrågan 2/1964. Colleit, J., Blombberg, I. Alkoholmissbruket bland ungdom. Jönköping 1961. Colliander, C., Åmark, C. Verksamheten vid Stockholms Stads familjerådgivningsbyrå. Stadskollegiets utlåtanden och memorial 89/1954. Dimberg, R. Besöksfrekvensen vid Mariapoli-
kliniken för alkoholsjuka under 1962 och 1963. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965.
Ericsson, S. Alkoholism — vårdmöjligheter —— patientuppföljning. Stencil 1964.
Eriksson, J. Svenska botten. Stockholm 1965. Eriksson, K. Hög procent bråd död bland al- koholister. Alkoholfrågan 1/1967. Fagerström, I. Undersökningsförfarandet enligt NvL vid 16 nykterhetsnämnder i Kalmar län. Stencil, socialhögskolan i Lund 1963. Forsander, O. Alkoholbiologisk forskning. Alko- holpolitik 21/1958. — Alkoholforskningen och alkoholistvårdcn i Kalifornien. Alkoholpolitik 24/1961. Fredriksson, G. Fylleriet under strejktiden. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. Garlind, T. Fluktuationerna i olycksfallsfre- kvensen 1960—1963 vid ett större företag. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. Gasslander, L. Institutionell vård av unga alko- holmissbrukare. Alkoholfrågan 6/1964. — Ungdom och alkohol i en storstadsmiljö. Alkoholfrågan 4/1962. Goldberg, L. Alcohol Research in Sweden 1939— 1948. Quarterly Journal of Studies on Alcohol. Vol. 10. Sept. 1949. —— Drinking habits in Sweden 1961—1962. Rapport 2701 från Institutionen för teore- tisk alkoholforskning. »— Effects and After-effects of Alcohol, Tranquillizers and Fatigue on Ocular Phenomena, British Medical Association, London 1962. —- m. fl. Sambandet mellan olycksfallsfre- kvens, alkoholskador och alkoholtillgång. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. — Teoretisk alkoholforskning. Karolinska Me- diko-Kirurgiska institutets historia del III, 1960. Goldberg, L., Bjerver, K., Neri, A. Alkoholkon— sumtioncns fördelning på olika alkoholva- negrupper. Alkoholkonflikten 1963. Stock- holm 1965. Grönqvist, T. Alkoholistklientclets sammansätt- ning och fördelning. Alkoholfrågan 6/1958. Hartelius, H. Om mentalsjukvårdens överläm- nande till landstingen. Socialmedicinsk tid- skrift 1965:42:62, nr 2. Herner, T., Åmark, C. Frekvens av patienter med alkoholsjukdomar vid kropps— och mentalsjukhus. Alkoholkonflikten 1963. Stockholm 1965. Herulf, B., Sunesson, T. Unga narkotikamiss- brukare i Stockholm. Läkartidningen 19/1967. Holmdahl, S—G. Ungkarlshotell och natthärbär— gen i Göteborg 1962. Göteborgs statistiska kontor 1964. Stencil. Holm, L. Kulturpåverkan i fattigmiljö. Socialt forum 5/1965. Inghe, G. Försörjningsklientelet i Stockholm 1957. Stencil 1957. —- Sambandet mellan sjukdom och sociala för-
hållanden. l Segerstedt m.fl.: Socialmedicin och samhälle. Stockholm 1966.
— Klientelet på ungkarlshotellen. Stockholm 1962. Stencil. —— Problemfamiljerna i välfärdssamhället. Soc. med. tidskrift 1965:42:187, nr 5. _— Fattiga i folkhemmet. Stockholm 1960. Inghe, G och M-B. Den ofärdiga välfärden, Stockholm 1967. Irgens-Jensen, O. Alkoholvanor i en ödemarks- by. Alkoholfrågan 9/1965. Jakobsson, E. Gymnasisters alkoholvanor. Al-
koholfrågan 4/63. Jansson, C-G., Jonsson, E. Den manliga Stock- holmsungdomens alkoholbeteende. Sociolo- giska institutionen vid Stockholms universi— tet. Alkoholfrågan 4/1963. (K. Bruun) Johnsén, C., Linder, B., Lorentzson, S. Alko-v holpåvcrkade i ett kirurgiskt akutklientel. Alkoholfrågan 4/1966. Jonsson, G. Delinquent Boys, Their Parents and Grandparents. Stockholm 1967. Jellinek, E. M. The disease Concept of Alco— holism, Connecticut 1960.
Kaij, L. Alcoholism in Twins. Lund 1960. Källa, M. Alkoholism — en sjukdom. Alkohol- politik 16/1953. 17/1954. — Reasons of chronic alcoholism. Alkoholi- kysymys 31/1963. Kalimo, E. Finländska undersökningar om ung— domens alkoholbruk. Alkoholpolitik 24/ 1961. Kiessling, K-H. Alkoholens inverkan på ämnes- omsättningen. Alkoholfrågan 5/1962. Kinberg, O., Inghe, G., Lindberg, T. Kriminali- tet och alkoholmissbruk. Medd. nr 9 (1957) från Institutet för maltdrycksforskning. Kivalo, A., Erkki, K. Clinical observations on mental disturbances of the children of alcoholic parents. Alkoholikysymys 29/ 1961. Kristiansen, P. Psykologiska studier av vissa grupper av alkoholskadade. Sv. Läkartid— ningcn 38/1960. Kulonen, E. Etanolens inverkan på ominosyre- omsättningen i hjärnan. Alkoholpolitik 24/1961. Lanu, K. E. Kulturella konflikter och alko— holism. Publ. på finska. Väkijuomakysy- myksen Tutkimussäätiön julkaisuja nr 10. Helsingfors 1960. Ljunggren, E. Förekomsten av njursten hos de anställda vid bryggerier i Göteborg. Med- delande nr 14 (1965) från Institutet för maltdrycksforskning. Lekander, S. Alkohol och sjukfrånvaro. Alko- holfrågan 9/1962. Lundén, S. Sambandet mellan alkoholvanor och olycksfall i arbete inom tyngre verk— stadsindustri. Alkoholfrågan 9/1958. Lundquist, G. Klinisk alkoholforskning, Sv. Läkartidning 23/1965. _— Delirium tremens. Medelande nr 10 (1960) från Institutet för 111altdrycksforskning.
Lundquist, G., Franzén, M. Prognosen och för— loppet vid alkoholism. Meddelande nr 13 (1965) från Institutet för maltdrycksforsk- mng. Jlagnusson, N. Alkoholmissbrukares alkohol- vanor. Sv. Läkartidningen nr 35/1963.
— Undersökning rörande missbruk av alkohol och andra rusgivande medel bland ung— domsvårdsskoleelever. Stencil 1962. M ationolli, V. Alkoholförhållandena i Tyrnävä kommun. Alkoholpolitik 19/1956. )!arkkanen, T. An exact factor analytical approach to differences in personality structure between alcoholics and the normal group. I arbetet: Drinking and drinkers. The Finnish Foundation for Alcohol Studies. Vol. 6. Helsingfors 1957. .McCord, W. och J. Origins of Alcoholism. Stan— ford 1960.
Mindus, E. Mentalhygien på arbetsplatsen. I Företagshälsovård och arbetshygien. Stock- holm 1965. Nylander, I. Children of Alcoholic Fathers. Stockholm 1960. Park, P. Drinking experiences of 806 Finnish alcoholics in comparison with similar ex- periences of 192 English alcholics. Acta psychiat. scand. 38/1962. Rexed, B. Den medicinska forskningen och sjukvårdsutvecklingen. Landstingens tid- skrift 4/1966. Roueché, B. Alkoholens ansikte. Stockholm 1964. Sahlberg, J., Ström, K-G. Alkoholens samhälls- ekonomiska kostnader. Alkoholfrågan 5/ 1966. Saarinen, A. Miljöfaktorer som inverkar på alkoholisternas utveckling. På finska. Alko- holpolitiken 26/1961. Sehlstedt, B. Nykterhetsfrämjande åtgärder inom krigsmakten. Försvarsstaben. Stencil 1966. Sjöberg, B. Om differentiering av ungdoms- vårdsskoleklientelet. Diplomuppsats vid Ericastiftelsen. Stencil 1962. Sjöström, K. Återfallsfrekvensen hos unga alko— holmissbrukare i Malmö. Nykterhetsvården 4/1960. Skyurn—Nielsen, S. Unge ands Alkoholvaner. Socialforskningsinstituttcts publikationer nr 8. Kobenhavn 1962. Starby, Å. Olycksfallsfrekvensen i ett alkoholist— material. Sv. Läkartidning 29/1958. Sundström, Å., Ekström, J. Dryckeskonsum- tionen i Sverige. Stockholm 1962. Theorell, H., Bonnichsen, R. ADH-provet på alkohol. Medd. nr 4 (1955) från Institutet för Maltdrycksforskning. Theorell, H. Den fysiska förbränningen av al- kohol, 20 års medicinsk forskning. Stock— holm, 1966. Trost, J. Alkoholupplysning. Sociologisk forsk- ning 1/1965. Tuominen, E. Bakruset, Alkoholpolitiken 22/ 1959.
— Erfarenheter av klinisk bakrusvård. Alko— holfrågan 6/1966. Wallgren, H . Biologisk alkoholforskning i USA. Alkoholpolitiken 21/1958. —— Alkoholism och alkoholförbrukning, Alko- holpolitiken 23/1960.
Wåhlander, B. Hur patienten upplever sina alkoholproblem och vad han anser om den nykterhetsvård som han erhållit. En inter- vjuundersökning utförd vid vårdanstalten Gudhem. Göteborgs universitet, stencil 1966. von Euler, R. Sprit vid ratten. En undersökning av allmänhetens inställning. Alkoholfrågan 5/1957.
— Reklam för sprit och vin. En undersökning av allmänhetens inställning. Alkoholfrågan 7/1957. W ärneryd, K.—E. Ungdomens alkoholvanor. En konsumentpsykologisk studie. Företagseko- nomiska Forskningsinstitutet vid Handels- högskolan i Stockholm. Stencil 1961. Åman, A. Studium av utvecklingen av alkoho- listklientelets sammansättning under 1950— talet. Medd. nr 11 (1963) från Institutet för Maltdrycksforskning. Åmark, C. A Study in Alcoholism. Kobenhavn 1951. Alkoholics Anonymos, New York 1955 Bostadssituationen för en restgrupp i Malmö. Malmö stad. Stencil 1963. Maltdrycksforskning i tio år. Svensk Bryggeri—
tidskrift 4/1959. Nyktrare nu? Alkoholfrågans nya läge efter
motboken __ en studie genomförd av Sveriges
Nykterhetsvänners Landsförbund. Stockholm 1964. Socialmedicinsk undersökning betr. ett s.k. för- sörjningsklientel i Malmö. Malmö stad. Stencil 1964. Ungdom och alkohol. Utredning angående alkoholvanor och alkoholmissbruk bland ung- dom i Stockholm. Stadskollegiets utlåtanden och memorial 51/1962.
SOU 1951:43 Statistiska undersökningar kring
alkoholfrågan. Betänkande av 1944 års nykter- hetskommitté.
SOU 1952:12 Undervisning, folkupplysning och forskning på alkoholfrågans område. Betänkande av 1944 års nykter— hetskommitté. SOU 19:32:52 Nykterhetsförhållandcna i vissa främmande länder. Betänkande av 1944 års nykter— hetskommitté. SOU 1952:54 Rusdrycksförsäljning och Nyk- terhetsvård. Betänkande av 1944 års nykter- hetskommitté. SOU 1954:5 Vården vid ungdomsvårdssko— lorna. Ungdomsvårdsskoleutredningens betänkande.
SOU 1956:37 Alkoholblodprovet. Betänkande av tillkallad utred- ningsman. SOU 1959:46 Ölfrågan. Betänkande av 1954 års bryggeri- utredning. SOU 1961:52 Förenklingar i utskänkningslag- stiftningen — Ciderfrågan. Betänkande av 1959 års ut- skänknings utredning. SOU 1961:58 Översyn av nykterhetsvården. Betänkande av nykterhetsvårds- utredningen. SOU 1962:13 Skärpta regler för rusdrycksin- köp. Betänkande av 1961 års nykter- hetslagkommitté. SOU 1962:22 Samhällsfarlig asocialitet. Betänkande av särskilt tillkallad utredningsman. SOU 1962:43 Socionomutbildningen. Betänkande av Socionomutbild- ningskommittén. SOU 1963:21 Sjukhus och öppen vård. Betänkande av ÖHS-kommittén. SOU 196330 Den statliga konsulentverksam- heten på socialvårdens område. Betänkande av Socialvårdskon- sulentutredningen. SOU 1963:47 Åldringsvårdens läge. Undersökning utförd av socialpo- litiska kommittén. SOU 1963:72 Nykterhet i trafik.
Betänkande av 1957 års trafik-
nykterhetskommitté.
Alkoholreklamen. Slutbetänkande av 1961 års nyk-
terhetslagkommitté.
SOU 1964:24 Behandlingsforskning vid ung— domsvårdsskolorna. Betänkande av kommittén för be- handlingsforskning vid ungdoms- vårdsskolorna. SOU 1964:40 Mentalsjukvårdslag. Betänkande av Sinnessjuklag- stiftningskommittén. SOU 1964:6
SOU 1964:50 Samordnad rehabilitering. Re- missyttranden. Sammanställning av Centrala Re- habiliteringsberedningen. SOU 1964:51 Samordnad rehabilitering. All— männa principer och vissa orga- nisationsförslag. Betänkande av Centrala Rehabi- literingsberedningen. SOU 196459 Ett socialpolitiskt utredningsin-
stitut. Förslag av socialpolitiska kom— mittén.
Arbetsmarknadspolitik.
Betänkande av 1960 års arbets-
marknadsutredning.
SOU 1965:49 Hälso— och socialvårdens centrala administration. Betänkande avgivet av social- styrelseutredningen och MCA-ut- redningen. SOU 1966:13 Utvecklingstendenser inom un- dervisning, hälso- och sjukvård samt socialvård 1966—1970. Bilaga 6. Betänkande av 1965 års långtids- utredning. SOU 1966:43 Vård utom skola av ungdoms-
värdsskoleelever. Betänkande av 1961 års utred- ning om effektivare åtgärder för vård utom skola av ungdoms- vårdsskoleelever.
SOU 1966:70 Förvaltningsrättskipning. Betänkande av förvaltningsdom- stolskommittén. SOU 1967:25 Narkotikaproblemet. Del I. Betänkande avgivet av medici- nalstyrelsens narkomanvårds- kommitté. Del II. Kontrollsystemet. Betänkande avgivet av medici— nalstyrelsens narkomanvärds- kommitté, juni 1967. Stencil 1967: 2, Socialdepartementet.
SOU 1965:9
NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967
1. Nordiskt institut för samhällspianering.
2. Nordisk: samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område.
3. Mellanriksväg Kiruna—Nordnorge. 4.1nternordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m.
5. Nordisk Institut for videreuddannelse i have— kunst og iandskabsplanlagning.
6. Dansk, norsk og svensk presses indhold at nor- disk stof
7. Nordisk radio- och TV-konferens på Biskops Arnö.
8. Nordiska bestämmelser för skeppsapotek.
STATENS OFFENTLIGA UTREDNINCAR 1967
Systematisk förteckning (Slitz—orna inom klammer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen)
Justitiedepartementet
Alimanna arvsfonden. [2] Utsökningsriitt VI. [31 Ny domkretsindelning för underrätterna. [|] Partiell författningsreform. [2 6] Förtidsröstnlng och gemensamma tvådagarsval. [27] Tryckfrihet och upphovsrätt. [28] Firmaskydd. (35)
Försvmdepartementet Tjänstestållning inom krigsmakten. Esselte. [15]
Socialdepartementet
Bgrnlstugor Barnavårdsmannaskap. Barnolycks- all
Narkotikaproblemet. Del I. [25] 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. 1. Nykter- hetsvårdens läge. Del L [36]
Kommunikatlonsdepartementet
Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga läns- förvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvalt- ningen. 11. Bilagor. [21] Skatteförvaltningen. [22] Länsindelningsutredningen. [231 Transportkostnadema i Gotlandstrafiken. [29] Kanaltrafikutredningen. 1. Vänerns och Vätterns förbindelse med Västerhavet. [32] 2. Vänerns och Eggltterns förbindelse med Västerhavet. Bilagor.
Finanadepartementet
Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [ Statskontorets programbudgetutredning. I. Pro- grambudgetering. Del I. [11] 2. Programbudgete— ring. Del II — studier och försök. [121 8. Program- budgetering. Del III — En sammanfattning. [13] Lag om Skatter-titt. [24] Kompensation i vissa fall för bensinskatt som ut- får till användande av motorsåg och snöskoter.
Eokleliutikdepartementet
Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] utredning kyrka—stat: VII. Folkbokfö- 1ringen. [16] VIII. De teologiska fakulteterna [17] 1962 rs ungdomsutredning. Statens stöd till ung-
domsverksamhet V. 19] Filmens inflytande på sin publik. [u]
Jordbrukldepartementet Den framtida iordbrukspolitiken. [7]
Inrikesdepartementet
Kommunal bostadsförmedung. [1] Invandringen. [1 3] Höga eller låga hus? [30]