SOU 1967:36

Nykterhetsvårdens läge

Sammanfattning

SJUKVÅRDSUNDERSÖKNINGEN

Bakgrund . .

Undersökningens metodik Enkätformulären C: 1 och C:2. Urvalsprinciper .

Felkällor

Undersökningens genomförande

Undersökningsmaterialet

Beläggning . .

Medicinska kliniker . Alkoholkliniker . Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier . .

Allmänna uppgifter 0111 patientgrupperna . . Ålder Civilstånd . .

Utbildnings- och arbetsförhållanden . Utbildningsförhållanden Arhetsförhållanden m. m. Bostadsförhållanden Ekonomi Inkomstförhållanden. Tidigare Vård och behandling

Tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård . Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus Antal vårdperioder vid vårdanstalter för alkoholmissbrukare . Tidigare kontakt med nykterhetsnämnd . Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov . . Alkoholmissbrukets ställning i sjukdomsbilden Diagnos enligt WHO. s nomenklatur. . Somatiska diagnoser Psykiska diagnoser Andrahandsdiagnos för psykiska sjukdomar Vårdtid . . . . . Aktuell kontakt med nykterhetsnämnd . Anmälan till nykterhetsnämnd enligt 10 5 Nvl Totalitetsbedömning . . . . . . Sammanfattning Allmänt .

440 443 443 444 445 446 446 447 448 448

450 450 451 451 451 453 453 454 454 454 455 455 455 455 455 455 457 459 459 461 464 466 466 468 468 469 470 471 472 472 472 473 474 475 475 476 476 477 480 480

Medicinska kliniker . Alkoholkliniker Kliniken för alkoholsjukdomar vid Karolinska sjukhuset. Psykiatriska kliniker Mentalsjukhus Sanatorier . . . Redovisning av alkoholsjuka' 1 medicinalstyrelsens mentalsjukv årds- statistik m.m . . . Statistik för mentalsjukv ården . Vårddagar . . . . . Intagningar . Vid årets slut inskrivna patiente1 . Utskrivningar Diagnoser . Vårdtidens längd . Ålder . . . Statistik för kroppssjukvården . . Totalitetsbedömning grundad på ovan nämnd statistik

Avdelning C: Utredningens diskussion

13. SAMMANDRAG, DISKUSSION OCH SLUTSATSER. Sammandrag. Diskussion. Slutsatser .

Tabellförteckning. Diagramfört. Förteckning över kartor. Litteraturfört. TABELLFÖRTECKNING . . . . . . . . . . . DIAGRAMFÖRTECKNING FÖRTECKNING ÖVER KARTOR LITTERATURFÖRTECKNING

Bilagor i del II 4.1. Översikt över anstaltssystemet för alkoholmissbrukare . 4.2. Vårdtiderna vid de enskilda anstalterna under år 1965. Antal klientel som utskrivits under året . . 4.3. Vårdtiderna vid de allmänna anstalterna under år 1965. Antal för— sökspermissioner under året . 6.1. Fördelning av medicinska forskningsrådets medel till olika forskare och forskningsprojekt under budgetåren 1963/64,1964/65 och 1965/1966 8.1. Formulär A. 1. . . . . . . . . 8.2. Missivskrivelse till formulär A 1 och A 9.1. Formulär A 10.1. Formulär B. 1 och B. . . 10.2. Missivskrivelse till formulär B. 1 och B 11.1. Formulär D . . 11.2. Missivskrivelse till formulär D 12.1. Formulär C, C: 0, C: 1 och C: 2 . 12.2. Missivskrivelse till formulär C och C: 1. 12.3. Missivskrivelse till formulär C:O och C: 2. . 12.4. Förteckning över i undersökningen ingående sjukv årdsinrättningar Tabellbilaga . . . .

481 481 483 484 485 486

488 488 489 491 493 493 494 496 498 498 500

501

503 503 531 539

543 543 553 555 555

16

19 22 29 32 41 56 59 62 64 71 74 77 79

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet

Genom beslut den 19 december 1963 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla en utredningsman för att verkställa en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel och formerna för vården av detta.

Med stöd av nämnda bemyndigande uppdrog departementschefen samma dag åt kanslirådet i socialdepartementet Ossian Larnstedt att utföra ifråga- varande uppdrag.

Efter framställning tillkallades såsom experter den 31 januari 1964 labo- ratorn vid Karolinska mediko-kirurgiska institutet, överläkaren Gunnar Lundquist och byråchefen vid socialstyrelsen Olof Melin. Den 26 juni samma år tillkallades numera filosofie licentiaten Tom Nilsson, att såsom expert biträda vid utredningsarbetet. Nilsson har medverkat vid undersök- ningens planläggning och vid insamlandet av undersökningsmaterialet.

Sedan byråchefen Olof Melin avlidit, tillkallades den 13 oktober 1964 såsom expert t. f. byråchefen i socialstyrelsen Gösta Nordström. Samtidigt tillkallades, likaledes såsom expert, numera avdelningsdirektören vid sta- tistiska centralbyrån Gustaf Holmstedt.

Såsom utredningens huvudsekreterare har tjänstgjort utredningssekre— teraren Leif Holgersson fr. o. m. den 15 februari 1964. Biträdande sekrete- rare i utredningen har varit sekreteraren Tage Sjöberg fr. 0. m. den 4 januari 1965 och departementssekreteraren Folke Jonsson fr. o. m. den 1 mars 1966.

Utredningen antog benämningen 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. Vid utredningsarbetet och i samband med företagna undersökningars planering har överläggningar förekommit med företrädare för ett flertal myndigheter, institutioner och organisationer, bland vilka må nämnas social-

styrelsen, medicinalstyrelsen, statistiska centralbyrån, arbetsmarknadssty- relsen, Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet. Överläggningar har även förekommit med företrädare för ett flertal länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, vård- anstalter för alkoholmissbrukare, vetenskapliga institutioner, sammanslut- ningar för alkoholsjuka m. fl.

Utredningsmannen jämte experter och sekreterare har i samband med utredningsarbetet besökt bl. a. vissa länsnykterhetsnämnder, kommunala nykterhetsnämnder, allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmiss- brukare, ungdomsvårdsskolor och institutioner för medicinsk vård av alko- holskadade.

Undersökningsmaterialet har databehandlats av statistiska centralbyråns datacentral. Det bör framhållas att undersökningarna kunnat komma till stånd inte minst tack vare en omfattande och intresserad medverkan från förtroendemän och tjänstemän vid landets nykterhetsnämnder och vård— anstalter för alkoholmissbrukare samt läkare och övrig personal vid vissa sj ukvårdsinrättningar.

Resultatet av undersökningen redovisas i detta betänkande, del 1, samt därtill hörande bilagor i del II.

Experterna biträder de framlagda synpunkterna och förslagen. Uppdraget är härmed slutfört. Stockholm i augusti 1967.

Ossian Larnstedt /Leif Holgersson Tage Sjöberg

Folke Jonsson

AVDELNING A

Bakgrund och utvecklingstendenser

' .. . ugn '..mi';

"låt"", .'E_*F.lä,'51__n_,_,*f "". ut. el.” | 'l'li' lj”. , , _ __ __

w.,

!

in 1".!'|T||*_L . :J- & l* ' I ' " '. 'l' _ . '-'- ' "J-'l'-.--b'd Wiel— ' .,'.'., .|... .H.—F"; ..-_ . bi,. nl, . ' 5 i'-_"|'!'-t'-'. " "RM' l'Ttl'ul'll ,, ..,. '..- .. . ...._..,.. ...". ,'..s_.,.,-..;. -- :Fm. 'f- : !.I'ffl'1-"l'mhi- Wl'tuc— ,_,___YJ/'I(]u,'lali fl)&"—| I'|"J'|--"I. .,'-' '.:l'ålri'm """_l . ._.. ._.! 1.14. .Ilwqulduum d...... l......galatl. ..— a.,.im. - !Q'ir ll'Ev'huui't—w . . . '...'." ... "' -. i . .Lm'il'llll & :, 30.311 ::., f.,-,] ,|.- .."r " _: "=.-| _ul' ”' ut'-'|' ”nu”

_ 'LT—ä, :?:: . .»,_1_,. _”. ,.l'.". , ,i . |__-jtl, '. m,|_t..._..f_.' -.l-T_ frå 7.156 va...-... ..,. . . .. — ...),... ......

1 . 253,35, hit.)... j_, ,..-l.... .,. l . "_em_?wIJlll—H' ”* '"..u'fl'HEQM M.,hg'llt! ”* " ."”: ..- ' ”"—' "+ ". .- ,'_.|- .", .'

.'.-,,',"_ .|._|.- 'J,',i. . .,." "'.' ' . ..HJ'. ".*- "u'l' illa "3,51" _, |" '- | ". _ '-»i.'1.,.__".wl"r NM! "' - _ '-' ' _ ' * "'H'lj ..,,_.-,| ' '; _| .lw"=___ I.'|_._ _ in -I .. . _;

...-1 ' : "'JF—Hl'fl , ._,_,.,_-_"_

=.-

A | " .. , ._,1..,_,,*'_., ..

. _| .: | '. .1 " _ . 'r » . 5,1'3' H;... 3. ,..___ 1'.LL_,._,_',, ..,__

_.J'

"'...' .'_L .1'. ,jag... ._-'l._ .1 'n'-" ,. 3431" .' '

. rr ._ ,.

f.. .. .. ..i' "ti mi...-.. '._. g..-a..., ...a. ag... .. ._. _.l' ,.u- '.!" ..,-, ...w. .. . . ' -:,.'___:,',r'. ..—' — ;. _. .”".ul— |'_'1, . _.__ .'_.L' jla—'.".å't '.!-"i HL '.'" på L' " 1

. r.! ' . . _ " _ ".,: a...-...g... ' nu...... .; ._.lli- ,,'_..:-.,..3" J...". rl ,..

F . '

Lil"?

' ','1|,-'."3' ,u, ' ",) ,. .',,.J.1|' .».l, ', . ," .:4 E'. agg—.,_ '.'-' . ' "'. '- ,.r,'. _.. 'u:n.llj'_,_ ” '1

.'_, Era—':' ,v'ufF "n' .»

I .. '. :å'

"5.fo |__.i__ ,4-,_J.,1,._|_,.__-,,_+. _ ..,-r_,_._.',1.._—-'.'_._ I',=__n '; +., , ram..-... ". ,...... -: ' ...; r. nr... .'iz'e'. . .' .. " :|__.:__1|'. . ,,'| .'r ,” ,'. .- ",-,__]r. ,, ,_'1 .'-__. . '-.l_l__ _._ _-l__,_J'._,_ 1.4. .,,__ '_'” :__:_._,_,|,."_: 1." .. ___,äl,_ L| ,',_ |_:.__ _|,, r _._. | _____ L.,, _-,,,,'.'_.,._ -_',',L. _-'_._".','_. l.,

. .- | |-.'_"L,,_.. .. li'. Tufa! - ..|

._;- '._ - """h'ld'f'jh'g'f.

KAPITELI

Utredningens bakgrund och syfte

Utrednings uppdraget

I 1964 års statsverksproposition anför- de chefen för socialdepartementet be- träffande utredningsuppdraget i huvud- sak följande:

Utvecklingstendenserna inom nykterhets— vården förtjänar ett noggrant studium. Nå- gon tillförlitlig mätare på nykterhetstill- ståndet är det svårt att finna. Det statistis- ka material som f. n. står till buds ger dock vissa hållpunkter. Den totala spritkonsum- tionen ligger nu efter den kraftiga ök- ningen åren närmast efter motbokens slo— pande _ åter vid ungefär 1954 års nivå, men antalet avdömda fylleriförseelser är allt- jämt mer än 60 % högre. Antalet personer som begår fylleri har dock inte ökat lika mycket. Det innebär alltså att återfall har blivit vanligare, dvs. missbruket grövre. Särskilt oroande är att fylleriet bland ung- dom ökat avsevärt mer än hos befolkning- en i genomsnitt, en tendens som förstärkts under de senaste åren. De flesta fylleriför— seelser begås nu, relativt sett, av personer i åldern 18—20 år.

Antalet av länsstyrelserna meddelade be- slut om intagning på vårdanstalt har visat en sjunkande tendens under de senaste två åren. Anledningen härtill har inte närmare undersökts. Möjligen kan bestämmelserna i nya barnavårdslagen att alkoholmissbru- kare under 21 års ålder skall behandlas av barnavårdsnämnd ha medverkat härtill. Antalet ansökningar hos socialstyrelsen om vårdplats på allmän vårdanstalt har också visat en sjunkande tendens. —- _ ——

Vid bedömningen av det totala vårdbe— hovet för alkoholmissbrukare bör man emellertid beakta, att antalet platser på enskilda vårdanstalter under de senaste åren ökat med över 300. Dessutom har anta- let personer, som erhållit vård på lasaretten samt inom mentalsjukvården liksom även

vid alkoholpoliklinikerna ökat högst avse— värt. Några exakta siffror finns dock inte tillgängliga för de senaste åren.

Det material rörande nykterhetstillstån- det och alkoholmissbruket som f. 11. står till förfogande är i flera hänseenden ofull- ständigt. Det utgör därför en osäker grund för bedömning av vårdbehovet och den lämpligaste differentieringen på olika vård- former. I synnerhet behövs ökad känne- dom om de grava alkoholmissbrukarna. Jag anser det vara av stor vikt att få fram ett bättre underlag för bedömningen av de nykterhetsvårdande åtgärderna. I enlighet med Kungl. Maj:ts bemyndigande har jag därför tillkallat en särskild utredningsman för att kartlägga bl. a. olika förhållanden be— träffande nykterhetsvårdsklientelet. Denna kartläggning torde kunna bilda utgångs- punkt för en fortsatt prövning av frågan om nykterhetsvårdens former.

I samband med tillkallandet av utred- ningsmannen anförde departementsche— fen beträffande uppdraget följande:

Kartläggningen bör omfatta såväl den öppna som den slutna nykterhetsvården och, i möjlig mån, ge en fullständig bild av nykterhetsvårdsklientelets omfattning och sammansättning, förhållanden som be- lyser alkoholmissbrukets större eller mindre svårighetsgrad, tillgängliga vårdresurser och dessas utnyttjande samt effekten av nu tillämpade vårdmetoder. Speciell upp- märksamhet bör ägnas de unga alkohol- missbrukarna och de kroniska alkoholister— na, särskilt åldringarna.

Redogörelse för intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag Tidigare lagstiftning

Vår första svenska lagstiftning på nyk- terhetsvårdens område, 1913 års alkoho-

listlag, såväl som dess efterföljare, 1931 års alkoholistlag, hade båda det huvud- sakliga syftet att fungera som interne- ringslagar och att reglera samhällets ingripande mot alkoholister, som till följd av farlighet för sig själva eller an- nan person eller enligt andra 5. k. spe- eialindikationer, ansågs vara i behov av vård på alkoholistanstalt. I 1913 års lag stadgades visserligen att som regel andra försök att återföra alkoholisten till ett »nyktert och ordentligt liv» skul- le företagas, innan internering ifråga- kom. Dessa åtgärder hade dock endast en perifer ställning i lagen och kom i stort sett att sakna praktisk betydelse. Det bör påpekas att förutsättningar för internering i princip skulle föreligga för att åtgärder över huvud taget skulle kunna vidtagas.

I 1931 års lag fick de lindrigaste åt- gärderna _ som enligt modernt språk- bruk hade förebyggande karaktär en mera framskjuten plats. De benämndes nu hjälpåtgärder. Samtidigt infördes övervakning som en särskild typ av hjälpätgärd. Liksom i den tidigare lagen var emellertid förutsättningarna för både hjälpåtgärder och tvångsåtgärder i princip desamma. Detta innebar att lagen inte medgav ingripande vid fall av begynnande alkoholmissbruk, vilket uppfattades som ett hinder i det prak— tiska nykterhetsvårdsarbetet. Det fram- kom därför som ett angeläget önskemål att nykterhetsnämnderna skulle få be- fogenhet att ingripa och hjälpa redan på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk.

Tillkomsten av 1954 års nykterhetsvårdslag

Gällande nykterhetsvårdslag, vilken be- slutades av 1954 års riksdag och trädde i kraft den 1 oktober 1955, föregicks av olika utredningar. 1946 års alkoholist- vårdsutredning avgav 1948 ett betän- kande med förslag till lag om nykter-

hetsvård m.1n. (SOU 1948: 23) och 1944 års nykterhetskommitté delbetänkande— na V Principbetänkande (SOU 1952: 53) samt VI Rusdrycksförsäljning och nyk- terhetsvård (SOU 1952: 54) i vilka re- dovisas motiven för ställningstagandena till nykterhetspolitikens huvudlinjer lik- som de utförliga motiveringarna bak— om författningsförslagen. Särskilt till- kallade utredningsmän har vidare i sitt 1953 avgivna betänkande (stencilerat) förordat vissa kompletteringar till de av alkoholistvårdsutredningen och nyk— terhetskommittén föreslagna reformer- na.

Utredningarna resulterade i bl.a. tre propositioner till 1954 års riksdag.

Prop. 151 angående riktlinjerna för den framtida nykterhetspolitiken m. m.,

prop. 158 angående vissa anslag till nyk— terhetsvården för budgetåret 1954/55 (inne- bärande viss ekonomisk upprustning av den öppna nykterhetsvården m. m.) samt

prop. 159 med förslag till lag om nyk— terhetsvård m. m.

Förslag till sistnämnda lag framlades av 1946 års alkoholistvårdsutredning, som erhöll i uppdrag att ingående pröva om alkoholistlagens bestämmelser var tillfredsställande såvitt de angick de grunder på vilka ingripande mot alko- holmissbrukare kunde ske.

Utredningen företog för att belysa frågan om behovet av en reformerad nykterhetsvård vissa statistiska under— sökningar rörande bl. a. alkoholmiss- brukets utbredning i samhället samt beskaffenheten av nykterhetsvårdens klientel i medicinskt-psykiatriskt hän- seende. På uppdrag av utredningen verk- ställde vidare socialstyrelsen en statistisk undersökning rörande de personer, som 1936 första gången intogs på allmän al- koholistanstalt. 8—10 år senare kunde av ifrågavarande 474 personer 45,6 % betraktas som grova alkoholmissbrukare, medan 22,1 % visade tendens till miss-

bruk och 20,7 % hänfördes till måttliga förbrukare. 4 % var absolutister eller nästan absolutister. Även om de redo- visade siffrorna endast gav en grov an- visning om dåvarande anstaltsvårds ef- fekt, framstod denna dock såsom högst otillfredsställande.

I anslutning till undersökningarna rö- rande nykterhetsvårdens klientel fram— lade alkoholistvårdsutredningen vissa principiella synpunkter på alkoholmiss— bruket och dess orsaker. Därvid beteck— nade utredningen såsom missbruk varje bruk av alkohol, som medför uppenbar skada —— av psykisk, fysisk, social eller ekonomisk art —— för individen själv eller hans omgivning. Sammanfattnings- vis framhöll utredningen om orsakerna till alkoholmissbruk bl. a.

Alkoholmissbrukare är ofta sjuka eller abnorma personer, antingen deras alkohol- missbruk betingas av psykisk eller fysisk underutveckling, felskapning eller sjukdom av något slag eller de genom sådant miss- bruk blivit sjuka eller felutvecklade. En viktig förutsättning för uppkomsten av al- koholmissbruk i det enskilda fallet är dock alltid beskaffenheten ur nykterhetssyn- punkt av den miljö, i vilken den poten— tielle alkoholmissbrukaren vistas. Är mil- jön otillfredsställande ur denna synpunkt, är betingelserna för utveckling av alkohol- missbruk större särskilt hos icke normalt utrustade eller med svaghet eller sjukdom behäftade individer. Uppkomsten och fort— varon av ett dylikt missbruk hos en indi- vid består sålunda av ett komplicerat sam- spel mellan missbrukarens konstitutionella eller förvärvade egenskaper eller eventuella sjukdomstillstånd och hans miljöförhållan- den.

Mot bakgrund av erfarenheterna av 1931 års alkoholistlag och ovan refere- rade grundsyn preciserade alkoholist- vårdsutredningen sina synpunkter på behovet av reformer avseende nykter— hetsvården i huvudsak sålunda.

1. Alkoholmissbrukare blir i stor ut— sträckning ej föremål för nykterhetsvårds- organens uppmärksamhet och åtgärder. Det- ta styrkes bl. a. av att i ungefär hälften av

landets kommuner hade år 1946 ingen åt— gärd enligt alkoholistlagen förekommit.

2. I den mån åtgärder enligt alkoholist- lagen förekommit, har dessa ofta inte inne- burit det effektiva skydd mot alkoholmiss— brukets sociala skadeverkningar, som ur samhällets synpunkt måste anses erforder- ligt. Åtgärderna har vidare inte varit ägna- de att verkligen »bota sociala alkoholska- dor».

3. Åtgärderna mot alkoholmissbrukare har i sin praktiska utformning ej motsvarat det föreliggande behovet av rationell medi- cinsk behandling av fysiska eller psykiska sjukdomar eller ahnormiteter. Det medi- cinska synsättet på nykterhetsvårdsfrågan har över huvud taget ej på ett nöjaktigt sätt kommit till sin rätt i nykterhetsvården.

Med avseende på behovet av ett vid- gat nykterhetsvårdsarbete föreslog utred- ningen att ingripande skulle kunna ske mot en alkoholmissbrukare redan vid ett tidigt stadium av missbrukets ut— veckling, vilket skulle innebära en vä- sentlig utökning av nykterhetsnämnder- nas verksamhetsområde. Detta möjlig- gjordes genom förslag till bestämmelse att alkoholmissbruk föreligger då någon använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. Ut- redningen framförde i detta samman- hang uppfattningen att åtskillnad borde göras beträffande förutsättningarna för hjälpåtgärder (anskaffande av bostad, förmedling av medicinsk behandling m. m.) respektive tvångsåtgärder. Som förutsättning för hjälpåtgärder föreslogs att individen skulle vara att anse som alkoholmissbrukare och att frivillig medverkan till åtgärd skulle föreligga från alkoholmissbrukarens sida (1 5). För att tvångsåtgärder skulle kunna vid- tagas krävdes dels hemfallenhet (vane- mässigt missbruk) och dels att speciella omständigheter i övrigt förelåg, vilket i förhållande till tidigare lagstiftning ej innebar några väsentliga förändringar.

Utredningen föreslog vidare att sär— skild nykterhetsnämnd i princip skulle tillsättas i varje kommun. Samarbetet

mellan olika myndigheter och nykter- hetsnämnderna borde stärkas. När det gällde ökad effektivitet hos nykterhets- vården ansåg utredningen bristerna till väsentlig del vara ekonomiskt beting— ade. Förslag framlades därför om höjda statsbidrag såväl till nykterhetsnämn- derna som till anstalternas verksamhet. Vårdkostnaderna vid anstalterna före- slogs bli täckta helt av statsmedel.

För att tillgodose det enligt utred- ningens uppfattning trängande behovet av medicinsk behandling av alkohol- missbrukare föreslogs att fyra särskilda sjukhus skulle inrättas.

I proposition nr 159 till 1954 års riks- dag med förslag till lag om nykterhets- vård anförde departementschefen be- träffande behovet av en reformerad nyk- terhetsvård bl. a. följande:

I det förslag till en allmän upprustning av nykterhetsvården, som alkoholistvårds- utredningen framlagt, innefattas vissa reformer, som direkt har avseende å alkoholistlagen. Dessa reformer kan i kort- het sägas innebära att tyngdpunkten i nyk- terhetsvården förskjutes till förebyggande rikt differentierade åtgärder i ett begynnel- seskede av missbruk. Därjämte föreslås att de öppna nykterhetsvårdsorganen erhål— ler en sådan förstärkning att de kan full- göra de vidgade arbetsuppgifter, som följer av denna omläggning.

För egen del kan jag instämma i utred- ningens omdöme, att den nuvarande alko- holistlagstiftningen är behäftad med vissa brister. — — — En reformerad lagstiftning bör därför genomföras som ett led i den omläggning av samhällets nykterhetspoli- tik, som nu förestår.

*I stort sett kan jag även ansluta mig till de huvudlinjer alkoholistvårdsutredningen dra- git upp för en reform av lagstiftningen. Utredningen har sett alkoholismen som ett sammansatt problem och därför funnit, att den måste angripas från flera håll. Då de sociala synpunkterna förut do- minerat har detta lett till att utredningen velat bereda de medicinskt—psykiatriska synpunkterna ökat inflytande utan att dock bryta med hittills tillämpade metoder.

Vid remissen till lagrådet anslöt sig

departementschefen till utredningens definition av alkohohnissbruk enligt 1 %. Lagrådet ansåg emellertid att den föreslagna lagtexten på denna punkt ej tydligt markerade om även tillfällig an- vändning av alkoholhaltiga drycker skulle vara att anse som alkoholmiss- bruk. På grund av anförda skäl före— slogs till paragrafen tillägget »ej blott tillfälligt». Med hänsyn till den påtalade risken för feltolkning framhöll depar- tementschefen i anledning av lagrådets utlåtande, att han intet hade att erinra mot den föreslagna kompletteringen. Detta blev riksdagens beslut. Beträffande den avsevärda utökning av nykterhetsnämndernas arbetsbörda, som utformningen av 1 5 skulle komma att medföra, anförde departementsche— fen i proposition nr 159 bl. a. följande:

Sammanfattningsvis kan sålunda kon— stateras att den nya lagstiftningen ställer nykterhetsnämnderna inför vidgade och synnerligen ömtåliga arbetsuppgifter. Un- dersökning, bedriven i en anda av grann— lagenhet och urskillning, skall verkställas i ett mycket stort antal fall, då något bli- vit nykterhetsnämnd bekant som ger an- ledning misstänka alkoholmissbruk. Ger un- dersökningen vid handen, att alkoholmiss- bruk i lagens mening föreligger, skall åt— gärder vidtagas för att återföra alkoholmiss- brukaren till ett nyktert liv. I första hand har nykterhetsnämnderna därvid att till- gripa hjälpåtgärder, utformade efter det in— dividuella fallets särskilda beskaffenhet. Dessa åtgärder är rikt differentierade, vil- ket innebär möjlighet för nämnden att välja just den åtgärd, som lämpar sig bäst från fall till fall. Hjälpåtgärderna bör givetvis så utformas, att man kan hysa förhoppning om att de verkligen efterkommes. Framgår däremot av undersökningen att fråga är allenast om en tillfällighetsförsyndelse bör nämnden låta bero vid vad i ärendet före— varit. Det är givetvis ett angeläget intresse, att nykterhetsnämnderna ej i oträngt mål skrider till åtgärd. Obefogade ingripanden kan som påpekades redan i 1931 års proposition -—- lätt bringa nykterhetsvården i vanrykte och vara till men för nykter— hetsvårdsarbetet i allmänhet. Rätt utnytt- jad bör däremot den föreslagna utvidg-

ningen av lagens tillämpningsområde vara av stort värde för detta arbete.

Departementschefen var enig med ut- redningen även i dess uppfattning att i princip endast området för ingripande genom hjälpåtgärder borde utvidgas samt att tvångsåtgärder alltjämt borde kunna användas då missbruket var långt framskridet och hemfallenhet åt alko- holmissbruk kunde konstateras.

Tvångsåtgärderna kom i den nya lag- stiftningen att utgöras av övervakning, som tidigare hänförts till hjälpåtgärder- na, samt tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

1954 års riksdag antog förslaget efter smärre jämkningar. Samtidigt antogs förslagen till ny rusdrycksförsäljnings- förordning och en ny ölförsäljningsför- ordning. De nya reformerna trädde i kraft den 1 oktober 1955.

Utredningens bakgrund Allmän utveckling efter år 1955

Omläggningen av den svenska nykter- hetspolitiken den 1 oktober 1955 inne- bar väsentligen att motbokssystemet slo- pades och ersattes av en i princip fri inköpsrätt. I samband härmed inträf- fade en kraftig ökning av alkoholkon- sumtionen men framförallt av fylleriet. Alkoholkonsumtionen ökade med 30 % per invånare över 15 år mellan åren 1954 och 1956. Antalet fylleriförseelser per är mer än fördubblades under sam- ma tid. Efter år 1956 har i dessa hän- seenden en minskning åter inträffat. Den totala alkoholkonsumtionen låg 1964 endast obetydligt över 1954 års nivå, medan spritdryckskonsumtionen låg något lägre än 1954. Även antalet fylleriförseelser företedde en minsk- ning, men ligger dock för närvarande 60 % över 1954 års nivå. Antalet perso- ner som begår fylleri har dock relativt

sett ökat mindre vilket innebär att anta- let fylleriförseelser per person stigit. Fylleriets ökning är mest markant i de yngre åldersgrupperna. (Jfr. kap. 3.)

Nykterhetsvårdsutredningen

I samband med reformen och ovan- nämnda stegring av alkoholkonsumtion och fylleri ökade alkoholmissbruket oroväckande. Detta gjorde sig bl.a. märkbart genom en kraftigt ökad efter- frågan av vårdplatser på allmänna vård- anstalter för alkoholmissbrukare.

Dåvarande chefen för socialdeparte- mentet tillkallade med anledning härav efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i april 1956 sju utredningsmän med upp— gift att utreda vissa frågor rörande vår- den av alkoholmissbrukare och därmed sammanhängande frågor. Utredningen antog benämningen nykterhetsvårdsut- redningen. I direktiven betecknades så- som en särskild och angelägen uppgift för utredningen att beräkna det aktuella platsbehovet inom anstaltsvården och att undersöka möjligheterna att snabbt tillskapa erforderligt antal nya vård— platser. Utredningen erhöll emellertid även i uppdrag att företaga en allmän översyn av nykterhetsvården.

Efter förslag från och under aktiv medverkan av utredningen tillkom snabbt under de närmaste åren en rad nya allmänna anstalter för alkoholmiss- brukare. Utredningens förslag om an- ordningsbidrag till enskilda vårdanstal- ter medverkade på samma sätt till en utbyggnad av den enskilda anstaltssek— torn.

I september 1961 avgav utredningen betänkandet Översyn av nykterhetsvår- den (SOU 1961: 58). Dess ställningsta- ganden och förslag beträffande väsent- liga frågor kan sammanfattas sålunda:

1. Alkoholmissbruket är att betrakta som ett sammansatt socialt och medicinskt

problem. Rehabiliteringen av alkoholmiss— brukare bör därför, beroende på det en- skilda fallets art, inriktas med tyngdpunkt på sociala åtgärder, psykologisk eller me- dicinsk behandling.

2. Nykterhetsvården bör, med bibehållan- de av de kommunala nykterhetsnämnder- nas ställning som primärorgan, även fort- sättningsvis inriktas på att skjuta tvångs- åtgärderna i bakgrunden och utöka de fri- villiga vårdformerna. Nykterhetsnämndens ansvar för eftervården bör fastslås genom föreskrift i nykterhetsvårdslagen.

3. Det bör ankomma på sjukvårdshuvud- männen att ansvara för såväl klinisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholmiss- brukare.

4. Särskilda vårdhem bör inrättas för fri— villiga vårdsökande. I.:mdstingskommuner— na bör svara för att sådana vårdhem står till buds. Befintliga enskilda anstalter samt vissa erkända anstalter bör överföras till den nya vårdhemsorganisationen.

5. Utbyggnaden av inackorderingshem- men bör stimuleras genom höjda anord— uingsbidrag.

6. För tvångsintagna klienter bör inrättas en statlig anstaltsorganisation, omfattande dels befintliga statliga anstalter, dels vissa förutvarande erkända anstalter. Som en konsekvens av den principiella inriktningen mot öppna och frivilliga vårdformer bör anstaltsorganisationen beträffande tvångs- intagna successivt reduceras från 2 100 till 1 400 vårdplatser.

7. Nykterhetsnämnd bör träffa avtal med läkare om medverkan såsom konsult i nyk- terhetsvårdsarbetet. Gällande föreskrift i nykterhetsvårdslagen om läkares ledamot- skap i nämnden bör utgå, liksom skyldighe- ten för tjänsteläkare att deltaga i nykter- hetsnämnds sammanträde.

8. Den 5. k. fylleriindikationen bör ut- mönstras ur nykterhetsvårdslagen. Samti- digt bör lagens 55 5 (återintagning av den som brutit mot i samband med utskrivning meddelade föreskrifter) ändras på så sätt. att på varandra följande intagningar ej skall kunna ske.

Vid remissbehandlingen av nykter- hetsvårdsutredningens betänkande an- slöt man sig över lag till utredningens allmänna synsätt på alkoholmissbruket och utredningens understrykande av att frivilliga vård- och behandlingsmöjlig-

heter principiellt i ökad utsträckning borde komma till användning. Även när det gäller behovet av ökade förebyggan- de och eftervårdande insatser ställde sig remissinstanserna över lag positiva. På väsentliga punkter utsattes emeller- tid betänkandet också för kritik. Be- träffande det för utformningen av an- staltsvårdens organisation betydelsefulla förslaget om en anknytning till lands- tingen av en vårdhemsorganisation för frivilliga vårdsökande, ställde sig fle- ra remissinstanser tvekande. Svenska landstingsförbundet ställde sig direkt avvisande till att en helt ny uppgift skulle läggas på landstingen och fram— höll speciellt att förslaget ej under- byggts av någon undersökning beträf— fande vårdhemsorganisationens platsbe- hov.

Utredningens förslag till en statlig an- staltsorganisation för tvångsintagna, in- nebärande även att vårdplatsantalet vid erkända och statliga vårdanstalter suc— cessivt skulle avsevärt minskas, blev av flertalet remissinstanser föremål för kritik. Enligt åtskilliga remissinstanser talade i stället alkoholmissbrukets ut— veckling för ett stegrat platsbehov även framdeles inom denna typ av anstalts- vård.

Även förslaget att direkt fastslå sjuk- vårdshuvudmännens ansvar för klinisk och poliklinisk vård av alkoholmissbru- kare utsattes för kritik, varvid det an- fördes att man inte borde beskära nyk- terhetsnämndernas möjligheter att i egen regi driva alkoholpolikliniker.

Frågor sammanhängande med nykter- hetsvårdsklientelets och i synnerhet an- staltsklientelets sammansättning och vårdbehov uppmärksammades av ett flertal remissinstanser. Så framhöll t.ex. styrelsen för statens vårdanstalt ä Gudhem, att det på de statliga vård- anstalterna fanns åtskilliga patienter, hos vilka alkoholmissbruket kunde upp-

fattas närmast som ett symptom på all- män asocialitet. För dessa personer be- tecknades vård på vårdanstalt för alko- holmissbrukare som en ofta olämplig behandlingsform. Även andra remiss- instanser beklagade att utredningen inte upptagit frågor av denna typ till ingå- ende behandling. Det betonades härvid att det s.k. kroniska klientelet utgör den mest svårbehandlade delen av de alkoholskadade och att en grundläggan- de analys av hela detta problem skulle ha varit till stor nytta.

Vid anmälan i 1963 års statsverks- proposition av sina ställningstaganden till nykterhetsvårdsutredningens för- slag, anslöt sig departementschefen till utredningens principiella syn på alko- holmissbruket och behandlingen av al- koholskadade.

Med åberopande av remissbehand- lingen avstyrkte departementschefen ut- redningens förslag till särskild vård- hemsorganisation för frivilligt klientel och därmed förslaget om ändrad statlig anstaltsorganisation. I samband härmed framhölls att utredningens syfte att främja den frivilliga vården torde kun— na tillgodoses inom ramen för den be— fintliga anstaltsorganisationen genom att t.ex. särskilda allmänna anstalter avdelades för frivilliga vårdsökande och

genom att de enskilda anstalternas fort- satta utbyggnad stimulerades.

Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholmiss- brukare på sjukvårdshuvudmännen bor- de enligt departementschefen ses på längre sikt. Under tiden borde nykter- hetsnämnderna fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva al- koholpolikliniker.

I en särskild proposition ( 1963:13 ) behandlade departementschefen däref- ter de av nykterhetsvårdsutredningens förslag, som förutsatte ändringar i nyk- terhetsvårdslagen. Härvid avvisades för- slaget om fylleriindikationens slopan- de, liksom förslaget om slopande av be- stämmelserna om läkares ledamotskap i nykterhetsnämnd och tjänsteläkares skyldighet att deltaga i nykterhets- nämnds sammanträde. Beträffande för- slagen om bestämmelser angående nyk- terhetsnämndernas ansvar för eftervår— den samt om återintagning på allmän vårdanstalt framlade departementsche- fen förslag till lagändringar, vilka an- knöt till utredningens förslag. Vårdti- den vid frivillig vård på allmän anstalt föreslogs samtidigt maximerad till sex månader. Lagändringarna beslutades av vårriksdagen 1963 och trädde i kraft den 1 juli samma år.

KAPITEL 2

Nuvarande lagstiftning

Vård och behandling Nykterhetsvårdslagens tillämpningsområde Nykterhetsvårdslagens (SFS 1954:579) tillämpningsområde och syfte regleras i dess första paragraf.

Missbrukar någon alkoholhaltiga drycker, skola enligt vad nedan sägs åtgärder vidta— gas för att återföra honom till ett nyktert liv.

Alkoholmissbruk föreligger, då någon, ej blott tillfälligt, använder alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan.

Som framgår av kapitel 1 vidgades nykterhetsnämndernas möjligheter att ingripa avsevärt genom tillkomsten av nykterhetsvårdslagen. Lagens tillämp- ningsområde begränsas dock i 1 & av innebörden i bl.a. ordet alkohohniss- bruk. Användningen av alkoholhaltiga drycker skall —— för att kunna betrak— tas som missbruk ha vållat uppen- bar skada, som skall vara klart påvis- bar i fysiskt, psykiskt, socialt eller eko- nomiskt hänseende antingen hos veder- börande själv eller hos annan person (prop. 1954:159). Dessutom krävs att missbruket skall vara »ej blott tillfäl- ligt», vilket är en formulering som ger ytterligare begränsning åt tillämpnings- området.

Anmälningsplikt

Polis- och åklagarmyndighet, som fått kännedom om att någon gjort sig skyl- dig till fylleri eller missbrukar alko— holhaltiga drycker, är skyldig att an-

mäla detta till nykterhetsnämnd (10 5). Även läkare har en likartad anmäl- ningsplikt, men med de viktiga in— skränkningarna att anmälningsskyldig- het inte föreligger, när missbrukaren genomgår behandling för sitt missbruk, samt inte heller, då person, som står missbrukaren nära, gör framställning om att läkaren inte skall göra anmä— lan och denne med hänsyn till omstän- digheterna finner att åtgärd av nyk- terhetsnämnd inte bör ifrågakomma.

Beträffande omfattningen av polis- och åklagarmyndighetens anmälnings- plikt framhöll departementschefen ( prop. 1954:159 ) med instämmande i ett uttalande av 1946 års alkoholist- Vårdsutredning att varje alkoholbe- tingad händelse, som kunde anses skad- lig för den onyktre eller hans omgiv- ning skulle rapporteras till nykterhets— nämnden. Detta innebär att varje gri- pande för fylleri skall meddelas till nämnden, som har att pröva i vad mån missbruk i nykterhetsvårdslagens me- ning föreligger.

Undersökning

Bestämmelserna om skyldighet att verk- ställa undersökning är införda i 12 å som stadgar:

Har nykterhetsnämnden genom anmälan eller eljest erhållit kännedom om att nå— gon använt alkoholhaltiga drycker till up— penbar skada för sig eller annan, skall nämnden skyndsamt låta verkställa under- sökning och därvid inhämta den känne—

dom om hans levnadsförhållanden och and- ra omständigheter för fallets bedömande, vartill anledning förekommer. I samband därmed skall nämnden, där fråga är om tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare eller eljest anledning därtill föreligger, föranstalta om läkarun- dersökning.

Ansökan om tvångsintagning som nyss sagts må, såvida icke särskilda omständig- heter föranleda till annat, ej göras av nyk- terhetsnämnd utan att den, som ansök— ningen avser, personligen hörts av nämnden eller, där så ej lämpligen kan ske, av leda— mot av nämnden eller tjänsteman hos den- samma.

Det föreligger sålunda direkt skyl- dighet för nykterhetsnämnd att göra undersökning i de fall, där det kom— mit till nämndens kännedom att någon missbrukar alkohol. Vetskap om miss— bruket kan nämnden få inte bara ge- nom anmälningar från polis— och åkla- garmyndigheten och läkare utan även genom anmälningar från anhöriga, ar- betsgivare, grannar eller andra perso- ner som känner till att någon missbru- kar alkohol. Likaså kan nykterhets- nämndens egna ledamöter och tjänste— män pcrsonligen få vetskap om alko- holmissbruk, varvid nykterhetsnämnd är skyldig att verkställa undersökning.

I propositionen om nykterhetsvårds- lagen ansåg departementschefen att det för en framgångsrik behandling av en uppkommen alkoholskada var av stor betydelse att denna redan på ett tidigt stadium ägnades uppmärksamhet och anförde beträffande undersökningsför- farandet bl.a. följande.

Därför bör enligt min mening varje al— koholbetingad händelse, som kommit till nykterhetsnämndens kännedom och som up- penbarligen inneburit påtaglig skada för vederbörande själv eller annan person eller orsakat sådan skada, åtminstone göras till föremål för undersökning, så att nämnden blir i tillfälle att pröva, om händelsen varit ett utslag av verkligt missbruk. Är så fallet. åligger det nämnden att skrida till aktivt

förebyggande åtgärder s. k. hjälpåtgär- der — till missbrukets hävande. Undersök- ningen.- torde i åtskilliga fyllerifall kunna göras summarisk och inskränka sig till en granskning av anmälningsmaterialet. Om exempelvis en fylleriförseelse vid undersök- ningen visar sig vara en tillfällig händelse, bör självfallet nämnden låta bero vid den företagna undersökningen av fallet. Men det är att märka att just en fylleriförseelse, som ju förutsätter en ganska kvalificerad grad av berusning, stundom markerar ett fortgående missbruk eller utgör signalen till att ett missbruk håller på att utvecklas. I sådana fall kan nämnden i allmänhet ej låta sig nöja med enbart en undersökning utan denna måste följas av hjälpåtgärder, anpassade efter förhållandena i det indi- viduella fallet. Att någon har för vana att regelbundet exempelvis någon gång varje vecka dricka sig berusad är självfallet en anledning för nykterhetsnämnden att överväga ett ingripande.

I praktiken innebär bestämmelserna om undersökningsförfarandet att nyk- terhetsnämnderna ålägges att avväga hur långt man skall gå i skyldigheten att komma ett tidigt alkholmissbruk på spåren och intresset att skydda den pre- sumtive klienten från onödigt obehag och intrång i dennes livsföring. Nyk- terhetsnämnd bör enligt en annan he- stämmelse (64 &) noga tillse att den som är föremål för undersökning eller annan åtgärd »icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet».

Beträffande frågan hur denna avväg— ning skall ske, råder olika meningar samt skiftande praxis, det senare be- roende bl.a. på arbetsbelastning, till- gången på personal m. m. Många nämn- der inskränker sig därför i åtskilliga fall till en formell granskning av an- mälan, registeruppgifter osv. och i frå- ga om förstagångsfyllerister till en in- bjudan om samtal med tjänsteman el- ler förtroendeman i nämnden. Om ve- derbörande ej infinner sig avskrives ärendet utan vidare åtgärd. Andra

nämnder tillämpar lagens bestämmelse om kallelse och undersökning mer bok- stavligt. Kallelse skickas till samtliga som ådrager sig fyllerianmärkningar. Kallelsen är oftast entydig och katego- risk till sin utformning och innehåller meddelande om nykterhetsnämndens möjlighet att vid tredska föreskriva vite och påkalla handräckning för att den kallade skall kunna föras till nämn- dens expedition. Nykterhetsvårdsutredningen har i sitt betänkande 1961 Översyn av nykter- hetsvården behandlat de principiella sidorna i undersökningsförfarandet. Ut- redningen konstaterade att det fanns två skilda betraktelsesätt beträffande verkställigheten av undersökningen. Den ena meningsriktningen lägger en- ligt utredningen tonvikten på samhäl- lets ansvar och understryker betydelsen av tidiga ingripanden under hänvisning till tesen att förebyggande är bättre än bot. Den andra åsiktsriktningen beto- nar individens egenansvar och legiti- ma anspråk på integritet samt ställer sig kritisk och frågande till samhälls- ingripanden i andra fall än där indivi- dens oförmåga att själv bära ansvaret blivit klart ådagalagd. På ett likartat sätt torde det enligt utredningen vara ofrånkomligt att nykterhetsnämnds sätt att ingripa i den enskildes liv blir ut- satt för viss kritik, antingen för att in- gripandet skett ogrannlaga, utan till- räckliga skål, med för stor stränghet osv. eller för att åtgärder försummats eller ej blivit genomförda. Nykterhetsvårdsutredningen fick för sin del intrycket att kravet på snabba och tidiga ingripanden, grundade på undersökning i varje anmält fall, till- dragit sig större uppmärksamhet än vad lagstiftarna avsett. I förarbetena till la- gen framhölls betydelsen av att man vid ett undersökningsförfarande ej tillgrep mindre grannlaga metoder än vad si-

tuationen krävde och att man i vissa fall begränsade undersökningen till en granskning av anmälningsmaterial och registeruppgifter.

Hjälpåtgärder

Nykterhetsnämndens undersökande funktion är icke avsedd att innehålla moment av vård och behandling även om det i det praktiska arbetet ofta är svårt att skilja den undersökande funk- tionen från den vårdande. Förutsätt- ningar för liksom exempel på hjälpåt- gärder anges i 14 5 1 mom.

Framgår av nykterhetsnämnds undersök- ning, att den, varom fråga är, missbrukar alkoholhaltiga drycker, skall nämnden, där så prövas erforderligt och gagneligt, söka bibringa honom insikt om vådan av alko- holmi5sbruk samt vidtaga för hans rättelse läanade hjälpåtgärder såsom att söka

a) förmå honom att under viss tid, dock högst ett år, fortlöpande upprätthålla för- bindevlse med nämnden eller av nämnden utsedd person;

I)) förhjälpa honom till lämplig anställ- ning eller, i syfte att minska frestelserna till bruk av alkoholhaltiga drycker, bereda honom ombyte av verksamhet eller vistelse- ort;

c) förmå honom att ej besöka lokaler, där alkoholhaltiga drycker utskänkas (SFS 1957 : 215) ;

d) förmå honom att ingå i nykterhets- förening eller annan lämplig organisation;

e) förmå honom att rådfråga läkare och följa dennes föreskrifter eller att frivilligt söka lämplig vård.

Till exemplen på hjälpåtgärder har lagstiftarna i 14 ä 2 mom. fogat en rätt för länsnykterhetsnämnd att, om det be- finnes vara till gagn för den som miss- brukar alkohol, föranstalta om åtgärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas från detaljhandelsbolag eller från andra försäljare av sådana dryc- ker. Samma befogenhet kan efter be- myndigande av länsnykterhetsnämnd tillkomma kommunal nykterhetsnämnd. Beslut angående åtgärd som avses i 14 å

2 mom. kan till skillnad från åtgärder enligt 1 mom. överklagas av »den som beslutet rörer».

Hjälpåtgärderna är avsedda att i princip vara av frivillig karaktär samt att vara åtskilda från mera ingripande och tvångsbetonade åtgärder. I förar- betena till den nuvarande lagen anför- de departementschefen bl.a. följande.

Hjälpåtgärder av olika slag är avsedda att utgöra den generella behandlingsformen vid lindrigare fall av alkoholmissbruk. Ka- rakteristiskt för dessa åtgärder är, att de helt bygger på klientens frivilliga medver- kan. Efterkommes ej föreskrivna hjälpåt- gärder, är det ej möjligt för nykterhets- nämnd att endast till följd därav tillgripa sanktioner. Det är följaktligen av vikt, att hjälpåtgärder i varje särskilt fall får en sådan utformning, att de inbjuder den be- handlade till aktivt deltagande. Hjälpåtgär- dernas innehåll bör gärna vara resultatet av en förtroendefull och vänskaplig över- läggning mellan nämnden och dess klient. Lyckas nämnden ej vinna dennes förståelse för de tilltänkta åtgärderna, eller blir dessa illa valda eller psykologiskt missriktade, lärer näppeligen någon effekt av desamma kunna ernås. — —— Jag vill emellertid i detta sammanhang betona, att denna kon- takt mellan myndighet—en och alkoholmiss- brukaren under inga förhållanden får ges karaktären av övervakning. Den mellan .katerhetsnämnden och dess klient upprät- tade förbindelsen bör fastmer präglas av ömsesidig samarbetsanda mellan två parter, där den ena, myndigheten, ej känner för— myndarskap över den andre och denne i sin tur besjälas av viljan att följa de råd, som lämnas honom.

I en särskild författning (SFS 1955: 28) finns föreskrifter rörande bl.a. tillämpningen av hjälpåtgärdsparagra- fen. Tillämpningen av hjälpåtgärder i form av fortlöpande frivillig förbin- delse med nämnden som enligt gällan- de lagstiftning ävenledes förfogar över tvångsåtgärder som övervakning och in- tagning på allmän vårdanstalt har väl- lat vissa principiella problem. Nykter- hetsvårdsutredningen konstaterade så-

lunda att ett visst spänningsförhållande var rådande mellan nämndens hjäl- pande uppgifter och dess repressiva funktioner. I den förstnämnda funktio- nen önskar nämnden framstå som ett hjälpande rådgivande organ till vilket alkoholmissbrukaren bör kunna vända sig med förtroende. Jämsides härmed nödgas nämnden, påpekar utredningen, gå fram med tvångsåtgärder om det vi- sar sig omöjligt att på annat sätt stävja ett ur samhällets synpunkt icke accep- tabelt missbruk. Nämnden måste därvid »ständigt vara beredd på att fall, där hjälpåtgärder insatts på basis av för- troendefull samverkan med klienten, kan utvecklas på sådant sätt att för den senare högst kännbara åtgärder måste tillgripas».

Övervakning

Övervakning är en tvångsåtgärd som kan tillgripas först vid mera framskri- det alkoholmissbruk. I motsats till hjälp— åtgärder, vilka både kan och hör till— lämpas inom nykterhetsvårdslagens he- la tillämpningsområde, sålunda både när det gäller lindrigt och avancerat miss- bruk, kan övervakning ifrågakomma en- dast inom en viss avgränsad del av till— lämpningsområdet.

Övervakning förekommer i tre sam- manhang. Det första gäller övervak- ning enligt 15 % Nvl, som ofta kallas enkel eller förebyggande övervakning. I det andra sammanhanget användes övervakning i kombination med att in- tagning på anstalt beslutas men an— stånd medgives med verkställigheten (36 5). Det tredje gäller övervakning under försökspermission (51 5) eller efter utskrivning från anstalt (54 5). I de båda senare fallen — kvalificerad övervakning -— kombineras övervak— ningen i regel med lydnadsföreskrifter.

I 15 & Nvl anges förutsättningarna för den enkla övervakningen.

Den som är hemfallen åt alkoholmiss- bruk må av nykterhetsnämnden ställas un- der övervakning, därest han till följd av sitt missbruk befinnes

a) vara farlig för annans personliga sä- kerhet eller kroppsliga eller själsliga hälsa eller för eget liv, eller

b) utsätta någon, som han är skyldig att försörja, för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt brista i sina plikter mot sådan person, eller

0) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

d) vara ur stånd att taga värd om sig själv, eller

e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Samma lag vare, där någon, som är hem— fallen åt alkoholmissbruk, genom laga- kraftvunnen dom funnits skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren be- gångna gärningar, innefattande fylleri, brott, som i 21 kap. 13 eller 14 5 brotts- balken sägs, därest han vid brottets be- gående varit berusad av starka drycker, så att det framgått av hans åtbörder eller tal, eller brott, som avses i 4 5 lagen d. 28 sept. 1951 om straff för vissa trafikbrott, därest brottet varit en följd av förtäring av starka drycker, eller utan att söka årligen försörja sig för ett kringflackande liv. (SFS 1964: 175.)

Beslut om övervakning enligt denna pa- ragraf går i verkställighet utan. hinder därav, att det ej äger laga kraft. ('SFS 1956: 225.)

Hemfallenhet åt alkoholmissbruk samt att minst en specialindikation (15 %, a, b, etc.) är tillämplig krävs så- lunda för att övervakning skall kunna vidtagas. Departementschefen anförde i förarbetena beträffande den allmänna indikationen att hemfallenhet förelåg »då någon vanemässigt missbrukar alko- holhaltiga drycker antingen detta sker ihållande eller endast under vissa pe- rioder».

Enligt tillämpningskungörelsen har övervakningen till ändamål att förmå den övervakade att föra ett nyktert liv. övervakning enligt 15 5 får endast fort- gå under ett är. Där särskilda förhål- landen påkallar må övervakningen en-

ligt 16 å dock fortgå under högst två år. Enligt bestämmelserna i 17 5 skall till övervakare utses »därtill lämplig per- son».

Som tidigare påpekats föreslog nyk- terhetsvårdsutredningen beträffande specialindikationerna att bestämmelser- na orn upprepade fylleriförseelser skul- le utmönstras ur nykterhetsvårdslagen. Detta förslag har emellertid inte lett till lagändring.

Tvångsintagning på allmän vårdanstalt Bestämmelserna om tvångsintagning på allmän vårdanstalt återfinns i 18 5 Nvl.

Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må tvångsintagas å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, då enligt 15 & förut- sättningar föreligga för anordnande av övervakning samrt

a) hjälpåtgärder vidtagits, eller övervak- ning varit anordnad utan att han kunnat återföras till ett nyktert liv, eller

b) hjälpåtgärder och övervakning uppen- barligen skulle vara gagnlösa, eller

c) försök med hjälpåtgärder eller över- vakning med hänsyn till hans farlighet icke kan avvaktas.

Om tvångsintagning beslutar länsstyrel- sen.

Ansökan göres av kommunal nykter- hetsnämnd eller i undantagsfall av läns- nykterhetsnämnd. I vissa brådskande fall (21 5) kan polismyndigheten göra ansökan om tvångsintagning.

Till ansökan skall nykterhetsnämnd foga redogörelse för omständigheterna i ärendet och de särskilda indikationer, som åberopas som skäl för ett omhän- dertagande på anstalt. Dessutom skall ansökningshandlingarna innehålla lä- karintyg och åldersbetyg.

Ansökningshandlingarna skall, när de inkommit till länsstyrelsen, delges den som ansökningen avser med föreläg— gande att inom viss tid skriftligen eller muntligen förklara sig över ansökningen (23 å)-

Närmare bestämmelser rörande ansö- kan, slutligt beslut m. m. återfinns i tillämpningskungörelsen.

Anstånd med verkställighet av beslut om tvångsintagning

Enligt bestämmelserna i 35 & äger läns- styrelse eller nykterhetsnämnd, som skall verkställa beslut om tvångsintag- ning, rätt att bevilja villkorligt anstånd därmed. Föreligger särskilda skäl kan länsstyrelsen förordna om villkorligt anstånd även i fall då nykterhetsnämnd har att verkställa beslut om tvångsintag- ning.

Lydnadsföreskrifter

I samband med beslut om villkorligt an- stånd med tvångsintagning skall den som beslutet avser ställas under över- vakning samt —— i den mån det är på— kallat meddelas lydnadsföreskrifter (36 5). Dessa bestämmelser kan bl. a. innehålla föreskrifter om att vederbö- rande alkoholmissbrukare skall

a) fullständigt avhålla sig från bruk av alkoholhaltiga drycker;

b) underkasta sig sjukhusvård eller vård å inackorderingshem eller inom familje- vården;

c) vistas inom viss eller vissa kommuner;

d) begagna sig av honom anvisad bostad eller antaga arbete eller anställning, som kan beredas honom, och icke avflytta från bostaden eller lämna anställningen utan tillstånd av nykterhetsnämnden eller över- vakaren;

e) bemyndiga person, som nykterhets- nämnden i orten eller övervakaren finner lämplig, att uppbära honom tillkommande arbetsförtjänst eller andra penningmedel, så ock att underkasta sig andra inskränk- ningar i fråga om förfogandet däröver.

Handräckning av polismyndighet

Enligt 38 5 har nykterhetsnämnd som skall verkställa beslut om tvångsintag-

ning på allmän vårdanstalt rätt att om så anses erforderligt påkalla handräck- ning av polismyndighet. Anlitande av polismyndighet kan även ske för hämt- ning av person, som kallats till nykter- hetsnämnd och vägrat infinna sig (13 5) och vid återhämtning av vårdtagare till vårdanstalt (56 5) på begäran av anstal— ten.

Försökspermiasion från allmän vårdanstalt

Enligt 49 53" kan vårdanstalts styrelse där det prövas vara till gagn medge att på anstalt intagen försökspermitteras (på försök vistas utom anstalten) under återstoden av vårdtiden eller under viss del därav. Beslut om försökspermission kan efter särskild delegation även fattas av föreståndaren. Skyldighet att ta upp framställning om försökspermission fö- religger först sedan fyra månader för- flutit av vårdtiden, som i allmänhet for- mellt utgör ett år.

I samband med beslut om försöksper- mission skall anstaltens styrelse i all- mänhet ställa den permitterade under övervakning eller uppdra åt nykterhets- nämnd att besluta därom (51 å).

Oavsett om övervakning anordnas el— ler ej kan anstaltsstyrelsen som villkor för permissionen meddela lydnadsföre- skrifter i enlighet med bestämmelserna i 36 %.

Återhämtning

Om den försökspermitterade undandrar sig övervakning eller i övrigt bryter mot meddelade föreskrifter har anstaltssty- relsen eller föreståndaren rätt att be— sluta om återhämtande (52 å) och hos polismyndighet begära handräckning. Den tid de permitterade vistats utom anstalten skall icke inräknas i vård— tiden.

Återintagning

Sedan alkoholmissbrukare vårdats på allmän anstalt och utskrivits kan läns- styrelse besluta om återintagning (55 å). Förutsättningen för sådant beslut är att den utskrivne missbrukar alkohol och undandrar sig övervakning eller bryter mot meddelade lydnadsföreskrifter samt att han ej kan hjälpas medelst hjälp- åtgärder.

Frivillig intagning på allmän vårdanstalt Enligt 58 5 kan person som är hemfal- len åt alkoholmissbruk frivilligt gå in på allmän vårdanstalt. Som villkor i övrigt gäller att ansökan göres hos an- staltens föreståndare eller hos social- styrelsen samt att den som önskar vård skriftligen förbinder sig att kvarstanna på anstalten under viss tid, högst sex månader.

Den som är intagen enligt bestämmel- serna i 58 5 kan kvarhållas under den tid som angivits i den skriftliga förbin- delsen, men kan om särskilda omstän- digheter talar för annat, utskrivas tidi- gare.

Besvär

Beslut av nykterhetsnämnd kan över- klagas hos länsstyrelsen av den, som be- rörs av beslutet. Endast beslut som be- rör utdömande av vite, förordnande en- ligt 15 ?; om övervakning, meddelande om lydnadsföreskrifter, förverkande av anstånd med verkställighet eller åtgärd som avses i 14 5 2 mom. kan emellertid överklagas (59 5).

Beslut av anstaltsstyrelse eller före- ståndare kan överklagas hos socialsty- relsen (60 5).

Beslut av länsstyrelse kan överklagas hos Konungen (regeringsrätten). Besvär inges därvid till länsstyrelsen (61 å).

Tystnadsplikt

Bestämmelserna om tystnadsplikt, för- varing av handlingar m. m. återfinns i 64 å som lyder.

Då undersökning eller annan åtgärd en- ligt denna lag vidtages, bör noga tillses, att den som åtgärden avser icke utsättes för allmän uppmärksamhet eller onödigtvis störes i lovlig verksamhet.

Den som är eller varit verksam inom samhällets nykterhetsvård må ej obehöri— gen yppa vad han därvid erfarit rörande enskilds personliga förhållanden. Bryter någon häremot, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Brott som nu sagts må åtalas av allmän åklagare endast efter angivelse av målsägande. (SFS 1964: 779.)

Alla handlingar i förekommande ärenden skola så förvaras, att de icke äro tillgäng- liga för obehöriga. (SFS 1964: 779.)

Organisation

Nykterhetsnämnd

Den kommunala nykterhetsnämnden är nykterhetsvårdens primärorgan (jfr av- snittet om barnavårdsnämndens nyk- terhetsvårdande uppgifter). Nykterhets- nämnd skall finnas i varje kommun (6 5). Den skall utgöras av särskilt till- satt nämnd eller, om ringa folkmängd eller andra förhållanden gör den onö- dig, av kommunens socialnämnd. På framställan av länsnykterhetsnämnd kan dock Kungl. Maj:t föreskriva att kommun skall tillsätta särskild nykter- hetsnämnd.

Även om kommun ej ovillkorligen är skyldig att tillsätta särskild nämnd, så har önskvärdheten av att så sker fram- hävts starkare i nykterhetsvårdslagen än i den tidigare gällande alkoholist- lagen. År 1946 fanns särskilt tillsatt nyk- terhetsnämnd i omkring 1 500 av de då- varande cirka 2 500 kommunerna i lan- det. Tio år senare då den nya lagstift— ningen och kommunreformen genom- förts saknade endast några tiotal kom-

muner särskild nykterhetsnämnd. I no— vember 1964 saknade 15 av landets då totalt 1 006 kommuner särskild nykter- hetsnämnd.

Den kommunala nykterhetsnämnden väljs, liksom andra sociala nämnder, av fullmäktige. Antalet ledamöter bestäms med hänsyn till folkmängdens storlek i kommunen och skall alltid vara minst fem. Läkare bör om möjligt vara leda- mot av nämnden. I annat fall skall ve- derbörande tjänsteläkare, i den mån han inte hindras av andra tjänsteålig- ganden, närvara vid nämndens sam- manträden.

Enligt bestämmelserna i 8 % 2 mom. Nvl äger nykterhetsnämnd rätt att upp- dra åt ordföranden, en eller flera leda- möter eller viss befattningshavare vid nämnden att handlägga vissa slag av ärenden främst ifråga om att avge ytt— randen till polismyndighet i körkorts- ärenden. Alla vidtagna åtgärder av den- na art skall anmälas för nämnden så snart det kan ske.

För organisationen av nykterhetsvår- den i Stockholm gäller de särskilda be- stämmelser som efter förslag av stads— fullmäktige fastställts av Kungl. Maj:t. För andra kommuner gäller att om or— ganisationen av nykterhetsvården inte lämpligen kan anordnas på det sätt som beskrives i lagen så har Kungl. Maj:t nu- mera möjlighet att på framställan av kommunens fullmäktige medge undan- tag. Den bestämmelse i lagen som regle- rar detta har tillkommit för att under- lätta för kommunerna att infoga nykter- hetsvården i nya organisationsformer. Ett tiotal nykterhetsnämnder i de större städerna i landet har efter beslut av Kungl. Maj:t inrättat arbetsutskott för handläggning av vissa ärenden.

Ifråga om nykterhetsnämnds perso- nalmedverkan stadgas i 7 & Nvl att, i den mån det är erforderligt, »må nyk— terhetsnämnd till sitt biträde kalla där-

till skickade män och kvinnor». Perso- nalen som främst består av socialarbe- tare har under senare år ökat kraftigt. Vid nykterhetsnämnderna i storstäder- na finns numera läkare och i något fall även psykologer heltidsanställda. För- utom anställd personal deltager även 5. k. frivilliga medhjälpare i nykter- hetsvårdsarhetet. Åtskilliga kommunala nämnder saknar helt anställd personal. Nykterhetsvårdsarbetet i dessa kommu- ner utföres av förtroendemän och fri- villiga medhjälpare. Nykterhetsnämn— dernas verksamhet redovisas närmare i kap. 8.

Länsnykterhetsnämnd

Länsnykterhetsnämnden är ett statligt organ på länsplanet med uppgifter in- om den samhälleliga nykterhetsvården. Länsnykterhetsnämnderna, som inrät- tades år 1939, tillkom främst med anled- ning av att man i slutet av 1930-talet ansåg sig kunna konstatera att betydan— de brister förelåg beträffande tillämp- ningen av 1931 års alkoholistlag. En av orsakerna härtill ansågs vara den om— ständigheten att i mer än hälften av landets kommuner fattigvårdsstyrelsen fungerade som nykterhetsnämnd. En organisation på länsplanet bedömdes i detta läge som erforderlig för en effek- tivisering av samhällets nykterhetsvård. Enligt 3 5 Nvl skall en länsnykter- hetsnämnd finnas i varje län (Stock- holms stads nykterhetsnämnd fungerar i viss utsträckning som länsnykterhets- nämnd). Nämndens ordförande utses av socialstyrelsen, en ledamot, som skall vara läkare, utses av socialstyrelsen ef- ter samråd med medicinalstyrelsen, en ledamot utses av länsstyrelsen samt två ledamöter av landstinget. Länsnykterhetsnämnderna biträddes till en början av deltidsanställda om- budsmän. År 1945 tillsattes heltidsan- ställda ombudsmän hos tio nämnder.

Sedermera tillkom ytterligare fem om- budsmannatjänster på heltid. År 1954 erhöll varje nämnd —— med undantag för Gotlands län _ en heltidsanställd tjänsteman som fick benämningen nyk— terhetsvårdskonsulent. I flertalet län tillkom dessutom tjänster som nykter- hetsvårdsassistenter samt tjänster för bi- trädespersonal. Antalet anställda vid länsnykterhetsnämnderna är för närva- rande ca 90. Länsnykterhetsnämnderna står under tillsyn av socialstyrelsen.

I 4 % Nvl stadgas att kommunal nyk— terhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd har till uppgift, var och en inom sitt verksamhetsområde, att övervaka nyk- terhetstillståndet samt att vidtaga åtgär- der för dess förbättrande. Därutöver åligger det länsnykterhetsnämnd att hål- la sig noggrant underrättad om de kom- munala nykterhetsnämndernas verksam- het och att utöva tillsyn över att dessa fullgör sina skyldigheter samt vid behov lämna dem vägledning och bistånd.

Fullgör kommunal nykterhetsnämnd ej sina uppgifter eller handlägger dessa på ett ej nöjaktigt sätt skall länsnykter- hetsnämnd genom råd och anvisningar försöka rätta till vad som brister. Kan rättelse ej åstadkommas kan länsnykter- hetsnämnd vidtaga egna åtgärder och har härvid samma befogenheter som den kommunala nämnden.

Länsnykterhetsnämnderna har även mera speciella åligganden inom nykter— hetsvårdens område. Enligt bestämmel- serna i 14 5 2 mom. Nvl äger länsnyk- terhetsnämnd sålunda, om det prövas vara till gagn för den som befunnits missbruka alkohol, föranstalta om åt— gärder i syfte att alkoholhaltiga drycker ej skall utlämnas till honom från detalj- handelsbolaget eller andra försäljare av sådana drycker. Länsnykterhetsnämnd fungerar också i viss utsträckning som remissinstans i frågor som berör tvångs- intagnings-, körkorts- och utskänknings-

ärenden. Närmare bestämmelser om länsnykterhetsnämndernas verksamhet återfinns i Kungl. Maj:ts instruktion för länsnykterhetsnämnderna (SFS 1965: 790).

1954 års reform innebar förutom en utbyggnad av organisationen i princip ingen större förändring i avseende på länsnykterhetsnämndernas ställning in— om nykterhetsvården. Sammanfattnings- vis kan sägas att de kommunala nykter— hetsnämnderna skall tillgodose vård- behovet i de individuella fallen och länsnykterhetsnämnderna genom upp- lysning, utbildning, konsultverksamhet och tillsyn verka för en enhetlig till- lämpning av nykterhetsvårdslagen.

Länsnykterhetsnämndernas verksam- het och ställning har i skilda samman- hang behandlats av olika statliga utred- ningar. Förslag om avskaffande av läns- nykterhetsnämnderna har blivit fram- lagda av bl. a. besparingsutredningen 1942 och länsstyrelseutredningen 1950. Nykterhetsvårdsutredningen föreslog 1961 att länsnykterhetsnämnderna skul- le slopas och att nykterhetsvårdskonsu- lentens verksamhet skulle samordnas med »närbesläktad konsulentverksam- het».

Även socialvårdskonsulentutredning— en ansåg i sitt betänkande »Den stat- liga konsulentverksamheten på social- vårdens område» (SOU 1963: 30) att ett sammanförande av den regionala kon- sulentverksamheten till en organisato- risk enhet (socialkonsulentkontor) skul- le medföra en breddning av effekten av de nuvarande konsulentgruppernas verksamhet. En utformning av konsu- lentverksamheten enligt »familjeprinci- pen» förordades principiellt.

länsstyrelse

Länsstyrelsen är beslutande myndighet i ärenden rörande tvångsintagning på allmän vårdanstalt.

Ansökan om tvångsintagning göres vanligen av kommunal nykterhetsnämnd men kan i de fall länsnykterhetsnämnd övertagit handläggningen av ärende även göras av länsnykterhetsnämnd samt i vissa brådskande fall av po— lismyndighet. Ansökningshandlingarna skall, så fort dessa inkommit till läns— styrelsen, delges den som ansökningen avser. Denne har därefter möjlighet att skriftligen eller muntligen förklara sig och därvid om så önskas påkalla förhör inför länsstyrelsen.

Beslut om tvångsintagning skall del— ges den sökande myndigheten samt den som beslutet avser. Finner länsstyrelsen vid prövning av ärende angående tvångsintagning att vederbörande »kan antagas låta sig rätta» genom hjälpåt- gärd eller övervakning kan länsstyrel- sen förordna om sådan åtgärd eller upp- dra åt nykterhetsnämnd att föranstalta därom.

Länsstyrelsen skall verkställa beslut om tvångsintagning i de fall, då det är fråga om farliga eller kringflackande alkoholmissbrukare, då polismyndighet gjort ansökan samt då beslut tillkommit efter åklagaranmälan. Verkställighet av beslut ankommer i övriga fall på nyk— terhetsnämnd.

De myndigheter som föranstaltar om verkställighet av beslut om tvångsintag- ning (länsstyrelse eller nykterhets— nämnd) har rätt att bevilja villkorligt anstånd med verkställigheten samt att förklara anståndet förverkat. Länssty- relsen kan bemyndiga nykterhetsnämn- den att besluta om förverkande av an— stånd, som medgivits av länsstyrelsen.

I samband med beslut om villkorligt anstånd med tvångsintagning skall den beslutande myndigheten ställa den som beslutet avser under övervakning och må besluta om lydnadsföreskrifter. Om länsstyrelse är beslutande myndighet kan den uppdra åt nykterhetsnämnd

att förordna om övervakning och be- sluta om lydnadsföreskrifter.

I de fall då den som beslutet om tvångsåtgärd avser genast behöver inta- gas för vård men plats på anstalt ej ome— delbart kan beredas, kan länsstyrelse, när det anses erforderligt, ombesörja att vederbörande omhändertas på annat lämpligt sätt genom 5. k. provisorisk vård (25 å). Samhällets möjligheter att ordna provisorisk vård är, utöver om- händertagande i polisarrest, ytterst be— gränsade.

Länsstyrelsen fungerar vidare som besvärsinstans beträffande vissa beslut av kommunal nykterhetsnämnd och länsnykterhetsnämnd.

Utöver de uppgifter som har direkt med nykterhetsvården att göra, hand- lägger länsstyrelsen ärenden angående utfärdande och återkallelse av körkort, vissa frågor angående rusdrycksut— skänkning m. m.

Beslut av länsstyrelsen angående för- ordnande om tvångsintagning, avslag på ansökan om tvångsintagning, villkorligt anstånd med verkställighet m. 111. kan överklagas hos regeringsrätten.

Polismyndighet Polismyndighet kan på grundval av bestämmelser i 7 5 förordningen den 16 november 1841 emot fylleri och dryc- kenskap omhänderta personer på all— män plats. Ingripande mot berusade på allmän plats kan även ske med stöd av 19 och 20 55 polisinstruktionen. Skyldighet för polis- och åklagar- myndigheter att till nykterhetsnämnd göra anmälan om fall av alkoholmiss- bruk stadgas i 10 å Nvl. Polismyndighet har både möjlighet och skyldighet att efter samråd med nykterhetsnämnd i särskilda fall göra ansökan till länsstyrelse om tvångsin- tagning av person på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Polisens skyl-

dighet att ta initiativ till tvångsintag- ning är begränsad till de fall, där det är angeläget att personen i fråga snabbt kommer under vård på anstalt med hän- syn till att han till följd av sitt missbruk är farlig för annans personliga säkerhet, kroppsliga och själsliga hälsa eller för eget liv. Andra förutsättningar är det förhållandet att klienten utan att årligen försörja sig för ett kringflackande liv eller är oförmögen att ta vård om sig själv och samtidigt är i trängande be- hov av omedelbar vård (19 5).

Polismyndighets befogenheter att till- fälligt omhänderta alkoholmissbrukare har vidgats under senare år varjämte preciserade regler införts beträffande tiden för kvarhållande hos polismyndig- heten, innan ansökan inges om intag- ning på allmän vårdanstalt (21 5).

Som tidigare nämnts äger enligt 38 å den nykterhetsnämnd, som har att för- anstalta om verkställigheten av beslut om tvångsintagning, rätt att vid behov påkalla handräckning av polismyndig- het. Polismyndighet skall vidare på be- gäran lämna handräckning för återhäm- tande till allmän vårdanstalt av den som avvikit och den som är permitterad och enligt beslut skall återföras samt bi- träder därjämte vid intagens förflytt- ning från en allmän vårdanstalt till en annan. Polismyndighet har ävenledes skyldighet att biträda kommunal nyk- terhetsnämnd som —— beträffande per- son som är föremål för undersökning och inte hörsammat kallelse —— påkallar handräckning för dennes hämtning. Bi- träde för delgivning av kallelser och meddelanden till alkoholmissbrukare kan av nykterhetsnämnd och länssty- relse påkallas hos polismyndigheten.

Barnavårdsnämnd

Enligt bestämmelserna i Nvl har nykter- hetsnämnd generell befogenhet och skyldighet att vidtaga åtgärder obero-

ende av missbrukarens ålder. När det gäller alkoholmissbrukare under 21 år har dock barnavårdsnämnden enligt 1960 års barnavårdslag förstahandsan- svaret. Polisrapporter och andra anmäl- ningar om fylleriförseelser eller sprit- missbruk behandlas därför numera, i den mån de avser ungdomar, av barna— vårdsnämnden. Dock erhåller nykter- hetsnämnderna fortfarande beträffande ungdomar polisrapporter om fylleriför- seelser m. m., vilka vidarebefordras till barnavårdsnämnderna.

Enligt 25 % barnavårdslagen skall barnavårdsnämnd vidtaga åtgärder jäm- likt 26—29 55 om någon, som ej fyllt 21 år, på grund av bl. a. missbruk av rus- drycker, är i behov av särskilda till- rättaförande åtgärder från samhällets sida. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd, förmaning och varning, föreskrif- ter rörande den underåriges levnads— förhållanden samt övervakning. Om fö- rebyggande åtgärder bedöms vara gagn- lösa eller visat sig otillräckliga skall vederbörande omhändertas för sam- hällsvård. Den omhändertagne kan där— efter beredas vård i enskilt hem eller intagas på ungdomsvårdsskola. Det sist- nämnda förutsätter beslut av socialsty- relsen efter ansökan från barnavårds- nämnd.

I förarbetena till bestämmelsen om att barnavårdsnämnd har att vidtaga åtgärder mot missanpassning hos under- årig beroende på missbruk av rusdryc— ker anförde barnavårdskommittén (SOU 1956: 61) bl.a. följande:

Det bör icke vara nödvändigt att hänvisa underåriga till de nykterhetsvårdande or- ganen, utan lämpliga åtgärder bör, även om de underårigas bristande anpassning och vårdslösande av hälsan tar sig uttryck i alkoholmissbruk, vidtagas av de barna- vårdande myndigheterna. Dessa torde ha bästa förståelsen »för och erfarenheten av hur de underåriga skall behandlas lsamt bör vid behov kunna tillse att de får erforder- lig läkarvård oeh sjukvård. Uppstår fråga

om anstaltsbehandling av alkoholskadade barn och ungdomar, torde denna behand- ling, ifall den icke skall försiggå på sjuk- hus, i allmänhet bättre kunna meddelas i ungdomsvårdsskola än inom den anstalts— organisation, som är avsedd för vuxna al- koholskadade och där inga särskilda an- ordningar kan eller bör vidtagas för mot— tagande av underåriga. Socialstyrelsen har också funnit sig böra rekommendera, att en alkoholskadad underårig i allmänhet hellre skall intagas i ungdomsvårdsskola än är vårdhem för alkoholmissbrukare.

I propositionen med förslag till barna— vårdslag anslöt sig föredragande stats- rådet till kommitténs uttalande och nå- gon erinran mot uttalandet gjordes inte heller under riksdagsbehandlingen.

Missbrukarhegreppet inom barna— vårdsområdet har fått en mindre be— gränsad innebörd än vad fallet är inom nykterhetsvården där missbruket skall vara »ej blott tillfälligt» och till »uppen— bar skada». Innebörden av begreppet alkoholmissbruk inom barnavårdslagens kompetensområde har utvecklats bland annat i socialstyrelsens Råd och anvis- ningar nr 149./1962, där det framhålles att åldern år av betydelse för hur be- greppet skall tolkas. Ju yngre en alko- holkonsument är desto större är risker- na för skadeverkningar och desto tidi- gare torde man enligt socialstyrelsens mening ha skäl att tala om alkoholmiss- bruk.

När det gäller barn och ungdomar i de nedre tonåren kan det enligt de nämnda anvisningarna vara berättigat att betrakta i det närmaste allt bruk av rusdrycker som missbruk. För att förut- sättningar skall finnas för ingripande enligt barnavårdslagen krävs inte bara att missbruk av angivet slag har konsta- terats utan även att den unge missbru— karen skall vara i behov av särskilda tillrättaförande åtgärder från samhällets sida. Denna fråga är i sin tur beroende på missbrukets omfattning och på den underåriges förhållanden i övrigt, fram-

förallt hans vårdnadshavares vilja och förmåga att på egen hand få rättelse till stånd.

Barnavårdsnämndernas verksamhet inom nykterhetsvårdsområdet behand- las även i kap. 4.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet för nykterhetsvården. Nykterhetsvårdsby- rån, som handlägger nykterhetsvårds- frågorna, är under en byråchef organi- serad på tre sektioner — allmän sektion, inspektionssektion och intagningssek— tion. Personalen har administrativ och social utbildning. Därjämte finns det tillgång till psykologisk expertis och medicinska konsulter.

En särskild administrativ sektion vid styrelsen har numera övertagit viss del av de administrativa ärenden som tidi- gare bl. a. handlagts vid nykterhets- vårdsbyrån.

Socialstyrelsen är förutom tillsyns- myndighet för nykterhetsvården även centralmyndighet i anslagsfrågor för statens vårdanstalter för alkoholmiss- brukare. Styrelsen har en samordnande ekonomisk-administrativ funktion be- träffande de erkända vårdanstalterna. Den ombesörjer också platsanvisningar, beslutar om överflyttningar samt om— händerhar differentieringsfrågor röran- de tvångsintagna och frivilligt ingång— na på allmänna vårdanstalter (nykter- hetsvårdsbyråns intagningssektion). Socialstyrelsen fungerar vidare som be- svärsinstans beträffande beslut fattade av anstaltsstyrelse eller föreståndare vid allmän vårdanstalt.

Tillsynsmyndighetens funktion är i övrigt att bl. a. genom inspektioner och utgivande av Råd och anvisningar tillse att vård— och behandlingsarhetet inom vårdområdets olika grenar bedrives på ett ändamålsenligt sätt. En annan viktig

uppgift är att befrämja utvecklingen på nykterhetsvårdens område. Närmare be— stämmelser om socialstyrelsens funktion och åligganden återfinns i tillämpnings- kungörelsen 25 augusti 1955 (nr 528) och i Kungl. Maj:ts instruktion för so— cialstyrelsen (SFS 1965: 775).

I proposition nr 68 till 1967 års riks- dag har föreslagits inrättande av en ny central organisation för hälso- och sjuk- vården samt socialvården. Detta inne- bär bl. a. att nuvarande socialstyrelsen liksom medicinalstyrelsen upphör från den 1 januari 1968 och att för bl. a. ovan nämnda vårdområden inrättas en ny förvaltningsmyndighet, som enligt riks- dagens beslut skall kallas socialstyrel- sen. Inom det nya ämbetsverket kom- mer en särskild byrå att organiseras för ärenden rörande nykterhetsvård och narkomanvård.

Övriga myndigheter och organisationer med uppgifter som berör nykterhets- vårdsområdet

Kontrollstyrelsen

Kontrollstyrelsen är centralt organ i frågor som berör alkoholförsäljning och alkoholpolitik samt tillsynsmyndighet i fråga om tillverkning m. in. av alkohol- haltiga varor. Styrelsen för detaljerad statistik över försäljning av rusdrycker, ö]. och andra drycker samt över fylle— riet. Kontrollstyrelsen har även till upp- gift att föra centralt straffregister rö- rande fylleri och vissa andra brott (olovlig försäljning och olovligt inne- hav av rusdrycker, olovlig tillverkning av sprit, rattfylleri och rattonykterhet, m. m.) samt att från detta register till- handagå domstolar, åklagare, länsnyk- terhetsnämnder m. fl. med upplys- ningar.

Genom ändring av rusdrycksförsälj- ningsförordningen 1963 har kontrollsty-

relsen numera även till uppgift att be- sluta om upptagande på s. k. spärrlista av personer, som gjort sig skyldiga till olovlig försäljning, upprepat fylleri m. m. Styrelsen är även beslutande myn- dighet i fråga om upptagande på spärr- lista av alkoholmissbrukare som av läns- nykterhetsnämnd och i förekommande fall kommunal nykterhetsnämnd blivit föremål för avstängningsåtgärd.

Statistiska centralbyrån

Sammanställningen av den officiella nyktcrhetsvårdsstatistiken handhaves av statistiska centralbyrån som i samråd med socialstyrelsen och vederbörande kommunala intresseorganisationer in- samlar och bearbetar erforderliga upp- gifter. Även Centralförbundet för nyk- terhetsundervisning, som behandlas närmare i det följande, sammanställer och bearbetar viss nykterhetsvårdssta- tistik.

Centralförbundet för nykterhetsundervisning m. m.

Centralförbundet för nykterhetsunder- visning (CFN) är central institution för upplysningsverksamheten i alkoliolfrå— gan. Förbundet organiserades i seklets början av nykterhetsrörelsen men har numera en halvstatlig ställning. Styrel- sen är till hälften utsedd av staten och till hälften av representanter för de an- slutna nykterlletsorganisationerna. Kost- naden för organisationen bäres till vä— sentlig del av staten i form av bidrag. som för budgetåret 1966/67 uppgår till drygt 1,21 milj. kr. För budgetåret 1967! 68 beräknas bidraget uppgå till 1,27 milj. kr.

CFN har en dominerande ställning både på nykterhetsundervisningens ooh nykterhetsupplysningens område. Före- läsningsförmedling med ca 700 före— läsare, kursverksamhet samt utarbetan-

de av undervisningsmaterial är några av förbundets viktigaste verksamhets- grenar. Förbundet har sedan länge fun— gerat som ett serviceorgan för skolor, nykterhetsorganisationer och nykter- hetsnämnder. Verksamheten skall vara neutral beträffande religiösa, politiska och nykterhetspolitiska stridsfrågor.

CFst kurser består främst av spe- cialkonferenser för befattningshavare som handlägger frågor rörande nykter— hetslagstiftningens tillämpning, nykter— hetsvård och nykterhetsundervisning. Man anordnar även kurser och program för representanter för organisationer och organ som har möjlighet att nå före- trädare för arbetslivet, medlemmar i idrottsorganisationer, ungdomsorganisa- tioner, personalgrupper m. fl. Inbjudan till CFst länskonferenser sker till yr- keskategorier som t. ex. lärare vid bil- skolor, restaurangpersonal, ungdoms— och föreningsledare, representanter för kvinnoorganisationer, lärar- och för- äldraföreningar, nykterhetsnämnder, barnavårdsnämnder, socialnämnder, be— fattningshavare vid polisväsendet och polismakten.

Skolöuerstyrelsen är tillsynsmyndig— het beträffande upplysning och under- visning i alkoholfrågan.

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan är ett organ sammansatt av företrädare för statliga institutioner och myndigheter, vilka på ett eller annat sätt har anknyt- ning till nykterhetsvårdsområdet, samt några nykterhetsorganisationer, LO och Riksidrottsförhundet. Nämndens upp- gift är att genom ömsesidig information avseende statistiskt och annat material söka erhålla en allsidig och samlad bild av alkoholförhållandenas utveckling i landet. Om anledning finns har nämn- den möjlighet att göra framställning till lämplig myndighet om vidtagande av särskilda undersökningar eller åtgärder. Kallelse till nämndens sammanträden,

protokollföring och verkställighet sker i regel genom kontrollstyrelsens försorg.

Nykterhetsorganisationer m. m.

Nykterhetsrörelsen, som består av ett 15-tal huvudorganisationer, har ca 380000 medlemmar, därav ca 140000 i Motorförarnas Helnykterhetsförhund (MHF). Nykterhetsrörelsen arbetar för en helnykter livsföring. De enskilda or— ganisationerna, som i detta sammanhang inte behandlas närmare, erhåller stats- bidrag, som för budgetåret 1966/67 upp- går till cirka 2,1 milj. kr. För budget- året 1967/68 beräknas bidraget uppgå till 2,24 milj. kr.

Vid sidan av de enskilda nykterhets- organisationerna arbetar åtskilliga orga- nisationer och sammanslutningar för be— kämpande av alkoholmissbruket i sam— hället. Härvid kan nämnas Samarbets— kommitlén för alkoholfrägor som är ett samarbetsorgan mellan LO, TCO och Sveriges Nykterhetssällskaps Represen- tantförsamling. Denna kommitté har till uppgift att ordna konferenser och kon— taktmöten samt att bilda lokala sam— arbetsgrupper i alkoholfrågan och i öv- rigt verka för Ökad nykterhet både i och utom arbetet. Andra samarbetsorganisa- tioner är bl. a. Sveriges Nykterhetsvän— ners Landsfårbnnd (SNL), Kvinnoför- eningarnas samarbetskommitté i nykter- hetsfrägor (KSN), De kristna samfun— dens nykterhetsrörelse (DKSN) och Riksförbundet mot alkoholmissbruk (RFMA), f. (1. Svenska Nykterhetsfräm- jandet. Riksförbundets uppgift är att samla främst riksorganisationer men även enskilda för att oavsett inställning till personlig helnykterhet bekämpa al- koholmissbruk och alkoholism.

Vissa nykterhetsorganisationer som t. ex. Godtemplarorden bedriver en di— rekt nykterhetsvårdande verksamhet ge- nom att fungera som huvudmän för vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

Organisationer som stadsmissionsför- eningar, lokalavdelningar av Svenska Röda Korset, Frälsningsarmén m. fl. ide— ella och kyrkliga organisationer driver olika slag av nykterhetsvårdande verk- samhet. Länkrörelsen behandlas i kapi- tel 5.

Som framgår av det anförda är det inte bara statliga och kommunala organ och myndigheter som har nykterhets-

vårdande uppgifter i samhället utan även ett betydande antal halvoffentliga och enskilda sammanslutningar. Mång- falden institutioner, ibland med delvis skiftande inriktning och former för sin verksamhet, har gjort vissa vårdinslag mera differentierade men har också bi- dragit till att de nykterhetsvårdande åt- gärderna i många avseenden fått en oenhetlig och splittrad karaktär.

KAPITEL 3

Utvecklingstendenser efter motboksreformen

På grundval av den statistik, som fort- löpande utarbetas beträffande alkohol- konsumtionens och fylleriets omfatt— ning under det senaste decenniet, läm- nas i det följande en belysning av hur nykterhetstillståndet i stora drag ut- vecklat sig efter försäljningsreformen 1955. Denna bild kompletteras dess— utom av vissa uppgifter om nykterhets- vårdens omfattning och förändringar. Det bör dock betonas att de använda statistiska serierna för fyllerifrekvensen och nykterhetsnämnds ingripanden ic- ke utgör några tillförlitliga mätare på alkoholmissbruket. Man måste ha klart

för sig, att fyllerifrekvensen inte enbart påverkas av alkoholkonsumtionen utan även av andra faktorer, såsom polis- tätheten och polisövervakningens effek- tivitet m. 111. När det gäller ingripanden från nykterhetsnämndernas sida kom- mer också intensiteten hos det ingri- pande organet in i bilden. Att de nämn- da statistiska serierna ändock använts i detta sammanhang beror på att de är de enda som stått till buds.

Alkoholkonsumtionen sedan 1954 Alkoholkonsumtionen (i liter per in- vånare över 15 år) under åren 1954——

Diagram 3.1. Konsumtionen av spritdrycker och vin under åren 1949—1965. Liter] inv. över 15 år

Liter/ inv. ||

___—,

] d 1949 l950 l955

| | ' | 1 l950 l965

1966 och dess relativa förändringar re- dovisas i tabell 3.1. I diagram 3.1 be- lyses vidare utvecklingen av sprit- och vinkonsumtionen under åren 1949—— 1965.

Motboksransoneringens slopande medförde omedelbart en kraftig ökning av spritkonsumtionen 1955 och 1956. Enligt vad som framgår av tabell 3. 1 noterades för brännvin året efter re- formen en ökning med 32 % och för gruppen övriga spritdrycker (Whisky, konjak och annan eau—de-vie, punsch, likör) med 28 %. Den största ökningen (36 %) föll på lättvinet, som icke var

ransonerat under motbokstiden. Stark- vinet däremot förlorade i betydelse (28 %) som komplement till spriten och även det vanliga ölet (klass II) gick till— baka (5 %).

Efter kulmen 1956 avtog spritdrycks- konsumtionen successivt. Starkaste ned- gången ägde rum 1957 och 1958. Denna utveckling måste ses mot bakgrunden av prisutvecklingen för spritdrycker (tab. 3.2). En betydande skattehöjning på spritdrycker skedde i november 1956 (ca 5 kr. per liter) och ytterligare en skattehöjning i februari 1958 (ca 3 kr. per liter) . Prisindexserien för spritdryc-

Tabell 3.1. Konsumtionen av sprit, vin och öl under åren 1954—1966

. Index ! ' . --

Varuslag X olymhter per invånare over 15 år 1954 = 100 1954 1956 1958 1960 1962 1965 1966 1956 1966 Brännvin ................ 6,06 7,97 6,32 5,85 5,96 5,69 5,58 132 92 Övriga spritdrycker ...... 1,89 2,41 1,51 1,60 2,06 2,80 2,86 128 151 S:a spritdrycker ....... 7,95 10,38 7,83 7,45 8,02 8,48 8,44 131 106 Starkvin ................ 1,38 1,00 1,41 1,63 1,81 1,76 1,71 72 124 Lättvin ................. 1,17 1,59 2,30 2,59 3,02 3,68 4,06 136 347 S:a vin ............... 2,55 2,59 3,71 4,24 4,83 5,44 5,77 102 226 Starköl kl. III ........... 1,72 1,34 1,67 2,04 3,30 2,49 . . . . Öl » II ........... 36,5 35,5 33,6 34,0 33,6 39,91 45,16 95 124

Tabell 3.2. Prisindextal för spritdrycker och vin enligt konsumentprisindex (1954 = 100) samt privat konsumtion och industriarbetarlön

Därav Privat låtglftcjr Timförtjänstl

Ol' TUS-

År '_I*otal- konsum- dr 'cl _

, 3 (tr Index Sprit- V. Öl och 0.011 i o! k 1 d , drycker m starköl 11111]. kf- där/ÄV r. 11 en 1954 .......... 100 100 100 100 26 341 4,2 4,29 100 1955 .......... 103 100 100 28 069 4,5 4,64 108 1956 .......... 108 106 100 30 355 4,8 5,04 117 1957 .......... 112 129 100 31 863 4,9 5,34 124 1958 .......... 118 146 124 115 34 051 4,7 5,67 132 1959 .......... 119 149 125 117 35 515 4,6 5,93 138 1960 .......... 123 155 125 123 37 718 4,5 6,32 147 1961 .......... 126 155 123 127 40 662 4,5 6,82 159 1962 .......... 132 159 124 136 44 054 4,5 7,39 172 1963 .......... 136 173 136 139 47 590 4,5 7,91 184 1964 .......... 140 177 143 143 51 547 4,7 8,57 200 1965 .......... 147 180 147 153 56 629 4,6 9,45 220 1966 .......... 157 200 162 154 61 391 4,7 10,30 240

1 För vuxen manlig industriarbetare inkl. semester- och sjuklön m. m.

ker steg fram till 1960 betydligt snab- bare än konsumentprisindex och låg un- der åren 1958—1960 inte oväsentligt över indextalen för industriarbetarnas genomsnittliga timförtjänst. Detta tor- de ha varit en bidragande orsak till den kraftiga minskningen av sprit- dryckskonsumtionen under 1957 och 1958 till 1954 års nivå och t.o.m. nå- got under denna.

Efter 1960 skedde åter en uppgång av spritdryckskonsumitionen. Den av- bröts under systembolagsstrejken 1963, då spritkurvan nådde sin lägsta punkt under de senaste 15 åren. Under 1964—— 1966 ökade emellertid konsumtionen äter.

Under hela perioden 1954—1966 har spritförsäljningen dominerats av bränn- vinet, framförallt »renat». Efter 1960 har emellertid brännvinet varit på re— tur, medan övriga spritdrycker, särskilt whisky, ökat. Brännvinskonsumtionen per invånare över 15 år var 1966 8 % mindre än året före motboksreformen. övriga spritdrycker har däremot ökat med 51 %. Sannolikt får denna utveck- ling sättas i samband med det stigande välståndet och den relativt sett avtagan- de prisskillnaden mellan brännvin och andna spritdrycker.

Tiden efter motboksreformen känne- tecknas framför allt av en ökad vin- konsumtion. Den största uppgången no- teras för lättvinerna, som icke var ran- sonerade under motbokstiden, med en tredubbling av kvantiteterna efter 1954. Starkvinct har efter tillbakagången 1956 ökat fram till 1962, varefter följt en minskning. År 1966 låg konsumtionen av starkvin 24 % över 1954 års nivå. Vinförsäljningens utveckling får ses mot bakgrunden av att vinet i beskatt- ningshänseende gynnats på spritdryc- kernas bekostnad (jfr tab. 3.2). Sär- skilt gäller detta lättvinerna.

Konsumenternas utgifter för rusdryc-

ker har i stort sett ökat i samma takt som deras disponibla inkomster. Den andel av de privata konsumtionsutgif— tema, som förbrukats för rusdrycker, har i stort sett inte stigit alls efter 1955. (tab. 3.2).

Konsumtionen av vanligt öl har un- dergått små förändringar under pe— rioden 1954—1965. Starkölet har ökat kraftigt efter 1958 (146 %). Sedan mel- lanölet införts den 1 oktober 1965 blev detta varuslag snabbt det dominerande inom maltdrycksområdet.

Utvecklingen kan summeras på föl- jande sätt. Efte-r motboksreformen in- trädde till en början en förskjutning från vin och öl till spritdrycker, men en rörelse i motsatt riktning ägde rum under åren 1957 och 1958. Därefter har spritens andel legat mera stabil, medan vinet fortsatt att öka, delvis på ölets bekostnad.

Den ökning av alkoholkonsumtionen

Tabell 3.3. Alkoholkonsumlionens utveckling i vissa länder sedan 1954 Liter per invånare1

L d/år Split" V' en summa an in ren drycker alkohol

Sverige

1954 ...... 5,0 1,9 28 3,7 1965 ...... 5,4 4,3 34 4,5 Danmark

1954 ...... 0,9 2,8 53 3,3 1965 ...... 1,9 4,1 74 4,9 Norge

1954 ...... 2,2 1,2 20 2,1 1965 ...... 2,7 1,5 28 2,8 Finland

1954 ...... 2,5 2,0 7 1,9 1965 ...... 2,8 2,6 10 2,4 Västtyskland

1953/54. . . 2,2 9,4 58 4,3 1965 ...... 5,4 17,0 122 10,9 Storbritan-

nien 1954 ...... 1,2 1,0 81 4,3 1965 ..... 1,7 2,2 92 5,8

1 Alkoholhalt: För spritdrycker 50 %, för vin och öl törsäljningsstyrkan. 2 Starkt och medelstarkt öl; lättöl ingår alltså ej.

som skett sedan 1954 är liten i jäm- förelse med stegringen i många andra länder, vilket framgår av tabell 3.3. Alla länder i tabellen visar ökning av alkoholkonsumtionen. Västtyskland och Danmark har mer än fördubblat sin spritkonsumtion. Anmärkningsvärt är framför allt Västtysklands snabba ök- ning. Både sprit-, vin- och ölkonsum- tionen har mer än fördubblats under 11 år. Den svenska spritkonsumtionen, som är relativt hög i jämförelse med andra länders, har ökat relativt litet, liksom Finlands.

I tabell 3.4 har ur statistiska årsböc— ker sammanställts vissa jämförande upp- gifter om alkoholkonsumtionens storlek i olika länder. Internationella jämförel- ser av alkoholkonsumtionen kan inte bli exakt rättvisande. Tabellen visar med några angivna undantag dryckerna i den alkoholhalt de försäljs.

De flesta i tabellen redovisade län- derna har en större konsumtion av ren alkohol än Sverige. I tre länder ligger konsumtionen på en väsentligt lägre nivå, nämligen i Nederländerna, Norge och Finland.

Tabell 3.4. En jämförelse av alkoholkonsumtionen i vissa länder Liter per invånare (alkoholhalt = försäljningsstyrkan)

. .. S:a ren

Land År Sprit Vin Öl alkohol Frankrike ..................... 1962 13,0 135,0 38,0 17,8 Italien ........................ 1963 22,3 109,0 7,6 12,7 Västtyskland .................. 1964 6,3 16,0 122,5 9,5 Schweiz ....................... 1956/60 3,5 34,9 60,1 8,7 USA .......................... 1963 4,7 3,5 57,4 5,5 Storbritannien ................. 1962/63 2,0 2,5 86,8 5,2 Danmark ...................... 1964 2,1 3,9 75,7 5,0 Sverige ....................... 1965 6,7 4,3 34,2 4,5 Nederländerna ................. 1961/62 23,2 2,4 27,0 2,9 Norge ......................... 1965 3,1 1,5 27,9 2,8 Finland ....................... 1965 3,6 2,7 11,5 2,4

1 Här ingår eau-de-vie, likör och starka aperitifer rå base d'alcool». * Omräknat till 40 % alkoholhalt.

Tabell 3.5. Antal (1) omhändertaganden för fylleri, b) avdömda fylleriförseelser och e) för fylleri sakfå'llda personer under åren 1954—1966

a) Antalomhändertaganden 11) Antal avdömda fylleri- c) Antal för

Är för fylleri förseelser fylleri dömda personer

Städer Hela riket Städer Hela riket i hela riket 1954 ................ 43 564 36 431 42 734 32 921 1955 ................ 58 350 46 811 54 930 38 735 1956 ................ 101 148 78 084 89 714 52 659 1957 ................ 101 399 76 421 87 203 51 350 1958 ................ 92 985 67 391 76 255 47 251 1959 ................ 94 724 66 765 75 676 47 195 1960 ................ 92 962 65 888 74 849 46 542 1961 ................ 97 790 70 298 80 282 49 536 1962 ................ 93 221 .. 65 351 74 689 46 112 1963 ................ 91 071 102 002 62 713 71 608 44 097 1964 ................ 100 011 111 789 65 863 75 033 45 153 1965 ................ 107 995 117 745 69 802 79 644 47 920

Fylleriet och dess förändringar sedan 1954

Utvecklingen av fylleriets omfattning sedan 1954 framgår av den översikt som lämnas i tabell 3.5. Tabellen grun- dar sig på statistik som utarbetas av kontrollstyrelsen.1 Denna statistik base— ras på två slag av uppgifter, nämligen 1) om antalet omhändertaganden för fylle- ri och 2) om antalet avdömda fylleri- förseelser. I sistnämnda fallet redovi— sas även antalet årligen för fylleri sak- fällda personer. Primärmaterialet utgö- res i fråga om omhändertagandena av uppgifter som lämnas av polismyndig- heterna och beträffande de avdömda förseelserna av domstolarnas och åkla- garnas rapporter. Vid sammanställandet av den sistnämnda statistiken hänföres förseelserna tidsmässigt till det år, då de inträffat, oberoende av när dom fal— lit. Statistiken påverkas följaktligen av en viss eftersläpning i domstolsförfa- randet.

På grund av denna eftersläpning har de två sista årens fylleriförseelser an- givits som preliminära. Statistiken över omhändertagandena för fylleri är den yngsta av dessa två statistikgrenar. Den tillkom år 1952 och omfattar under åren 1952—1962 endast städerna men fr. o. m. 1963 hela riket.

Som tidigare framhållits ger fylleri- statistiken sannolikt icke en fullt rättvi— sande bild av nykterhetstillståndets ut- veckling, eftersom den redovisade fylle— rifrekvensen i hög grad är beroende bl. a. av effektiviteten hos det ingripan- de organet. En ökad tillgång på polis- personal och en förstärkning av dess re- surser kan under eljest oförändrade förhållanden medföra en stegring av såväl antalet omhändertaganden som an- talet domar. När det gäller avdömda fylleriförseelser inverkar även en an- nan faktor på frekvensen, nämligen i

1 Sveriges officiella statistik: Rusdrycksför— säljningen m. m. 1964 och 1965.

vilken utsträckning förseelserna blir be- ivrade.

Av tabell 3.5 framgår, att antalet om- händertaganden i hela riket överstiger antalet avdömda fylleriförseelser med 30 000—40 000 per år. Detta innebär att 30 35 % av samtliga omhändertagan- den icke medför fällande domar. Anled— ningen till skillnaderna är framför allt dels att fylleri på enskilt område inte medför straffansvar, dels att åtalsefter- gift (sedan år 1944) förekommer för personer under 18 är och i stor om- fattning för sådana som tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare. Under senaste decenniet har detta »svinn» i statistiken successivt ökat från 14 a 15 % åren 1953 och 1954 till ca 35 % för närvarande. Detta torde väsentligen bero på ett ökat tillämpan- de av åtalseftergifter.

Av samtliga 118676 omhändertagan- den för fylleri år 1966 skedde 16 730 på enskilt område och 101 946 på allmän plats. Av de senare kan enligt tillgängli- ga uppgifter ca 80 000 beräknas ha medfört eller komma att medföra fällan- de dom. För de övriga ca 22000 om- händertagandena skulle följaktligen åtalseftergift ha meddelats.

Fyllerifrekvensen sedan 1954 Konsumtionsutvecklingen under 1954—1966 motsvaras tyvärr inte av en liknande utveckling av nykterhetsläget. I stället har detta avsevärt försämrats. Antalet omhändertaganden för fylleri i städerna, som under de sista motboks— åren låg kring 44 000, var 1966 uppe i rekordsiffran 108000, alltså mer än dubbelt så många som år 1954. Fre— kvensen av fyllerianhållanden (per 1 000 invånare över 15 år) har för stä- dernas del fram till 1965 ökat från 16 till 33 som tablån på sidan 42 visar. Fylleristatistiken grundas huvudsak- ligen på de avdömda fylleriförseelser- na, eftersom materialet kan uppdelas på

åren

| Antal anhållanden för fylleri Å per 1 000 inv. över 15 år r Städerna Hela riket

1954 16,0 1955/56 35,7 1958 31,9 1960 31,0 1962 30,2 . . 1964 31,6 18,6 1965 33,3 19,4

bl. a. kön och ålder. Dessa förseelser har sedan 1954 beskrivit i stora drag den utveckling som framgår av tabell 3.6 och diagram 3.2.

Motboksreformen medförde en kraf- tig uppgång av fyllerifrekvensen under det första året. Antalet avdömda fylleri- förseelser per 1 000 invånare över 15 är mer än fördubblades från 1954 till 1956. Antalet för fylleri sakfällda per- soner uppvisade samtidigt en ökning med endast ca 57 %.

Utvecklingstendensen har därefter varit nedåtgående år från år, om man undantar 1961. Nedgången från 1962 till 1963 beror till stor del på arbets- konflikten vid Spritcentralen våren 1963. Under 1964 och 1965 har åter skett en uppgång av fylleriet. Föränd- ringarna har hela tiden gått i samma

riktning som spritkonsumtionens. Kon— sumtionskurvan ligger dock på en vä— sentligt lägre nivå än de två övriga och återgår tämligen snabbt (1958) till sis- ta mothoksårets nivå. Fylleriförseelser— na var 1965 68 % och för fylleri sak- fällda personer 32 % flera än 1954.

Eftersom tillgången på polispersonal undan för undan stigit under den redo- visade perioden är det sannolikt att an- talet omhändertaganden under de se— naste åren är större än det skulle ha va- rit om polistätheten fortfarande varit densamma som vid mitten av 1950-talet. Vidare torde den fortskridande urbani- seringen ha spelat en icke obetydlig roll.

Utvecklingen av fylleriet under 1960- talet torde sålunda icke ha varit fullt så ogynnsam som fylleristatistiken ger vid handen.

Att antalet fylleriförseelser ökat mer än antalet för fylleri sakfällda personer tyder på att återfallsfylleriet ökat efter reformen. Detta framgår av tablån på sidan 43, som visar genomsnittliga an- talet fylleriförseelser per manlig fyl— lerist.

Antalet förseelser var 1954 i genom— snitt 1,30 per fyllerist. Antalet steg till 1,70 är 1956, varefter det stabiliserat

Tabell 3.6. Fylleriets och spritkonsumtionens förändringar under åren 1954—1965

Avdfömda fylleri— För fylleri sakfällda Sprit dryckskonsumti on orseelser personer År per 1 000 inv. över 15 år _ . . index index liter per lläV. 195141dex100

antal 1954 = 100 antal 1954 = 100 om 15 I 1954 7,8 100 6,0 100 7,9 100 1955 10,0 127 7,0 116 8,7 110 1956 16,1 206 9,5 157 10,3 130 1957 15,6 199 9,2 152 9,0 113 1958 13,5 172 8,4 138 7,8 98 1959 13,2 169 8,3 137 7,6 96 1960 13,0 165 8,1 133 7,4 93 1961 13,8 177 8,5 140 7,8 99 1962 12,6 163 7,8 132 8,0 101 1963 12,0 154 7,4 123 7,4 93 1964 12,5 160 7,5 125 8,2 103 1965 13,1 168 7,9 132 8,5 108

Diagram 3.2. Fylleriets och sprilkonsumtionens förändringar i % under åren 1954—1965 (195 4 = 1 00).

Index 210

200— 130— 180— 170— 160— 150—— #00— Bil—* 120—1 110—

100

9" | | T | | | | 1 | I 1954 |955 I956 |957 l958 1959 1950 ISG! ISSZ 1963 |ss4 I955

Begångno fulleriförseelser per inv. över I5 år ———Personer som begått fulleri per invånare över IS år ------ Spritdryckskonåumtion per inv. över |5 år

F" 1 F" 1 e sig vid ca 1,60. För åren 1964 och 1965 Orsee Ser Orsee S T _ År per fyllerist År per fyllerist var Siffrorna 1,66 resp. 1,67.

1954 130 _1960 1,61 Fyllerifrekvensen i olika delar av riket 1955 1,42 1961 1,62 1956 1:70 1962 1,52 Antalet avdömda fylleriförseelser per 1957 1,70 1963 1,62 1000 . 11 ..k t. (1 t t.. 11 1958 1,6]. 1964 1,66 Inv. ar () at mes 1 e re S OI'S a 1959 1,60 1965 1,66 städerna (tab. 3.7). År 1964 var det i

Tabell 3.7. Avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. på olika orter under åren 1954—1964

År 51:33:- Göteborg Malmö (533355? Lägg; Hela riket

1954 .................... 9,0 14,9 7,7 10,3 1,7 5,9 1956 .................... 21,6 42,0 12,9 18,9 3,2 12,3 1958 .................... 22,7 32,8 12,6 14,5 2,4 10,3 1960 .................... 20,0 33,7 12,1 14,0 2,5 10,0 1962 .................... 21,3 30,2 12,9 13,3 2,6 9,9 1963 .................... 20,3 31,2 12,7 12,2 2,5 9,4 1964 .................... 21,4 33,2 14,0 12,4 2,5 9,8 Ökning i %

1954—1956 ............ 140 182 68 83 88 108 1954—1964 ............ 138 123 82 20 47 66

Stockholm och Göteborg drygt två gånger och i Malmö nära två gånger större än är 1954. övriga städer upp- visar en mindre ökning av frekvens- talet (20 %) än landsbygden (47 %).

År 1964 begicks 44 % av alla fylle- riförseelser i de tre största städerna. Göteborg har en väsentligt högre fylle- rifrekvens än städerna i allmänhet. Där- näst kommer Stockholm. Även Malmö uppvisar under de sista två åren tal som ligger över genomsnittet för övriga städer. På landsbygden är frekvenstalen små.

Landsbygdens bidrag till det beivrade f ylleriet är dock betydligt större än som framgår av dessa siffror. Fördelas fyl- lcriförseelserna 1963 efter de dömdas hemort finner man att 69 % av samtliga fylleriförseelser var begångna av stads- bor, 25 % av landsbygdsbor och 6 % av utlänningar. Antalet fylleriförseelser per 1 000 invånare uppgick i fråga om stadsborna till 12,7 och beträffande landsbygdsborna till 5,2.

Självfallet beror en stor del av de lokala skillnaderna på olikheter i poli- sens effektivitet. Härtill kommer också skillnader mellan olika orter i avseen- de på frekvensen av åtalseftergifter för ungdomsfyllerister.

F ylleri bland män och kvinnor

Antalet för fylleri sakfällda män och kvinnor belyses av tabell 3.8.

Tabell 3.8. Antal för fylleri sakfällda män och kvinnor per 1 000 inv. över 15 år under åren 1954—1964

Antal sakfäll- da personer Index År per 1 000 inv. 1954 = 100 över 15 år Män Kvinnor Män Kvinnor 1954. . .. 11,9 0,24 100 100 1956. . .. 18,0 0,33 158 138 1958. . .. 16,5 0,39 139 163 1960. . .. 15,8 0,45 133 188 1962. . . . 15,3 0,47 129 196 1964. . . . 14,5 0,49 122 204 Kvinnornas fyllerifrekvens är låg jämfört med männens, men den har se- dan motboksreformen ökat betydligt kraftigare. Antalet för fylleri sakfällda personer var 1964 bland männen 22 % och bland kvinnorna 104 % fler än år 1954.

Fylleri i olika åldrar

Sedan 1954 har antalet avdömda fylleri- förseelser per 1 000 inv. ökat i samtliga åldersgrupper (tab. 3.9). Under första

Tabell 3.9. Avdömda fylleriförseelser per 1 000 inv. i olika åldrar under åren 1954—] 964

Ålder Antal fylleriförseelser per 1 000 inv. i resp. ålder 195122100

1954 | 1956 | 1958 | 1960 | 1962 | 1963 | 1964 1956 1964 15—17 3,0 6,3 6,3 8,4 9,5 8,9 9,4 210 313 18—20 12,0 22,9 19,9 21,6 23,9 22,0 23,1 191 193 21—24 13,9 23,9 19,9 19,1 19,1 18,0 19,3 172 139 25—29 12,1 22,1 18,4 17,3 16,2 15,3 16,2 183 134 30—39 9,9 20,3 18,1 17,5 17,2 15,9 16,5 205 167 40—49 9,0 19,9 16,3 15,4 14,2 14,0 14,5 221 161 50—69 4,9 12,1 9,7 9,2 9,1 8,6 8,8 247 180 70—w 1,0 2,7 2,1 1,8 1,5 1,4 1,2 270 120 Tillhopal 7,8 I 16,1 I 13,4 I 12,9 I 12,6 I 12,0 |12,5 | 206 160

året efter motboksreformen ökade den mer än genomsnittligt i åldrarna över 40 är, särskilt i 60—70-årsåldern, och mindre än genomsnittligt mellan 18 och 30 år. Efter 1956 har den i stort sett gått tillbaka. En nämnvärd ökning har inträffat endast i åldrarna under 18 år.

Mest bekymmersam är den stora ök- ningen av nngdomsfylleriet. Förseelser- na bland 15—17-åringarna har mer än tredubblats sedan motboksreformen. Bland 18—20-åringarna har ökningen varit så stor, att de numera svarar för de flesta fylleriförseelserna av alla ål- dersgrupper. Någon nämnvärd ökning av frekvensen avdömda förseelser i denna åldersgrupp har dock inte skett efter 1956. Före 1958 var fyllerifrekven- sen störst i 21—24-årsåldern. Anmärk- ningsvärt är, att maximum för fylleri- frekvensen bland kvinnor ligger i ål- dern 15—17 år, medan den hos män ligger i 18—20-årsåldern. Följande ta— blå avseende 1965 visar detta.

Omhändertaganden för fylleri 1965 Grupp per 1 000 inv. antal i resp. kön och ålder Pojkar —15 år . . . 109 . . 15—17 » ... 3 657 17.2 18—20 » 9 770 43.8 Summa 13 536 35.4 Flickor —15 år . . . 51 . . 15—17 » 475 2.5 18—20 » ... 448 1.9 Summa 974 2.4 Ungdomsfylleristern-as andel är be— tydligt större på landsbygden än i de mindre städerna, vilka i sin tur har förhållandevis större andel ungdoms- fyllerister än storstäderna (tab. 3.10). De senares höga fyllerisiffror härrör således främst från alkoholmissbrukare över 21 års ålder.

Den stora andelen ungdomsfyllerister på landsbygden beror väsentligen på att polisens verksamhet där är koncentre— rad till nöjesplatser och andra publik— attraktioner, som företrädesvis besöks av ungdom; fylleristen i det dagliga li— vet är mindre iögonenfallande och lö- per mindre risk att bli omhändertagen av polisen. Av allt att döma blir därför de högre åldrarna underrepresenterade bland dem som på landet rapporterats och bötfällts för fylleri.

Fyllerifrekvensen bland ungdomarna är dock väsentligt större än vad siffror- na för de avdömda fylleriförseelserna ger vid handen. Detta beror på de åtals- eftergifter som tillämpas beträffande ungdomsfyllerister. Dessa varierar mel- lan olika orter och har ökat under den tidsperiod som tabellen avser.

Antalet fylleriförseelser av kvinnor motsvarar endast omkring 3 % av to- talantalet fylleriförseelser, men den ök- ning som ägt rum faller till stor del på nngdomsåldrarna. Andelen ungdomsfyl- lerister under 21 år bland kvinnorna (31 %) är f.n. nära dubbelt så stor som bland männen (16 %).

Alkoholmissbruk och kriminalitet

Brott förövas i viss omfattning dels i samband med fylleri, dels under på— verkan av alkohol utan att fylleri an- setts föreligga. Båda slagen av brott registreras av kontrollstyrelsen. Upp— gifterna torde i båda fallen icke vara några tillförlitliga mätare på i vilken utsträckning fylleri eller påverkan av alkohol förekommit i samband med brott. En anledning härtill är den, att det endast i sådana fall, då vederböran- de brottsling gripes på brottsplatsen, kan fastställas om fylleri eller påverkan av alkohol föreligger, men däremot ic- ke i de fall, då han gripes en tid efter brottet.

Tabell 3.10. Avdömda fylleriförseelser begångna av personer under 21 år i % av samt- Iiga fylleriförseelser på resp. orter under åren 1954—1963

Män Ar Stock— Göte- Malmö Övriga Lands- Hela Kvinnor holm borg städer bygden riket 1954 ........... 4,1 5,9 7,1 9,5 15,2 9,0 5,8 1955 ........... 4,2 5,4 5,5 10,3 17,1 9,6 7,7 1956 ........... 4,2 5,4 5,1 9,6 17,2 8,7 8,5 1957 ........... 4,1 5,2 5,0 10,0 18,0 8,7 9,7 1958 ........... 5,4 7,1 6,7 11,2 19,3 9,9 10,9 1959 ........... 6,0 7,1 5,7 12,9 21,2 11,1 16,7 1960 ........... 6,6 7,7 6,1 14,9 23,4 12,6 18,0 1961 ........... 7,2 8,2 5,5 16,1 27,2 13,9 21,8 1962 ........... 7,6 8,5 6,4 18,4 30,7 15,4 27,2 1963 ........... 6,8 8,1 6,6 19,1 33,6 15,7 30,8

Tabell 3.1]. Antal brott och förseelser i kombination med avdömda fylleriförseelser begångna åren 1954, 1962 och 1963

Hela riket Därav under 1963 Brottsbeskaffenhet Stock- Göte- __ Övriga Lands— 1954 1962 1963 holm borg Malmo städer låyg- en Våldsamt motstånd o. dyl. mot polis ........................ 1 426 1 632 1 522 276 171 56 659 360 Brott mot trafikförfattningar. . . . 269 164 143 12 4 16 63 48 Brott mot rusdryckslagar och för- ordningar ................... 97 151 165 4 3 116 42 Överträdelse av ordningsföreskrif— ter ......................... 215 511 460 62 4 3 166 225 Misshandelsbrott (utom våldsamt motstånd o. dyl. mot polis). . . . 579 550 534 80 71 15 219 149 Skadegörelse ................... 232 445 397 64 36 12 167 118 Tillgreppsbrott (inkl. olovl. bruk). 239 293 277 11 10 2 183 71 Övriga egendomsbrott .......... 104 141 126 24 25 3 58 16 Övriga brott .................. 232 342 280 29 18 3 164 66 Summa brott och förseelser 3 393 4 229 3 904 562 342 110 1 795 1 095 Motsvarande antal fylleriförseelser 2 973 3 695 3 434 525 306 104 1 563 936 Hela antalet fylleriförseelser ..... 42 734 74 689 71 608 16 271 12 829 3 006 30 607 8 895 Fylleriförseelserikombinationmed brott i % av samtliga fylleri- förseelser .................... 7,0 4,9 4,8 3,2 2,4 3,5 5,1 10,5

Av tabell 3.11 framgår i vilken ut- sträckning fylleriförseelser begåtts i kombination med brott eller andra för- seelser än förargelseväckande beteende. År 1954 var detta fallet med 7 % av samtliga fylleriförseelser, men år 1963 hade procenttalet nedgått till nära 5 %. I motsats till den ökning sedan 1954

som ägt rum för fylleriförseelserna i dess helhet föreligger här en minsk- ning. Hithörande brott och förseelser är vanligare på landsbygden än i stor— städerna. De vanligaste slagen av brott och förseelser i samband med fylleri är våldsamt motstånd, misshandel, över— trädelse av ordningsföreskrifter och

Diagram 3.3. Rattfylleriets, fylleriets och spritkonsumtionens förändringar i % under åren 1954—1964 (1954=100).

Index 2l0

200— ' ** 190— wu— 1704 ISO— 150— 140— 130— l20— I

”0—

IOO

90—

80 | [ | | | l l I I 1954- l955 I956 I957 IEEE 1959 ISGD 1951 ISEZ ISG?) l954

—Ruttfglleribro+t som kommit till polisens kännedom per 1000 motorfordon ———Avdömdu fylleriförseelser per [000 inv. över- l5 år ------Spritdryckskonsumtion, volqmli'l'er per inv. över l5 år

skadegörelse. Våldsamt motstånd mot polis har ökat sedan 1954, däremot icke misshandelsbrotten.

Antalet rattfylleribrott, som kommit till polisens kännedom, har ökat från drygt 7400 år 1954 till ca 14 800 år 1964. Antalet motorfordon har emeller- tid ökat ännu mera under samma tid. Antalet rattfylleribrott per 1 000 motor- fordon har därför minskat med 7 % från 1954 till 1964, medan antalet av— dömda fylleriförseelser per person över 15 år ökat med 60 % (tab. 3.12).

Kurvan för rattfylleriet per motorfor- don följer ganska väl kurvan för sprit- dryckskonsumtionen per person över 15 år (diagram 3.3). Maximum för sprit-

konsumtionen liksom för rattfylleribrot- ten inföll år 1956.

Brott och förseelser under alkoholpå- verkan (utom rattfylleribrott) har steg— rats nästan oavbrutet sedan 1954, såsom tabell 3.13 visar. De var 1964 196 % fler än 1954. Brott och förseelser mot rus— dryckslagar och -förordningar sjönk i samband med motboksreformen med 60 % mellan 1954 och 1956. Senare steg antalet fram till 1960, föll därpå till påföljande år, men har därefter åter stigit. Mellan 1954 och 1963 har antalet dylika brott nedgått med 23 %. En del av ökningen under senare år torde för— klaras av den skärpta lagstiftningen mot langning och liknande verksamhet.

Tabell 3.12. Ratt/ylleribrotlens, fylleriets och sprilkonsumtionens förändringar under åren 1954—1964

Rattfylleribrott, som kommit Avdömda Spritdryckskon- till polisens kännedom fylleriförseelser sumtion År , . Am..] 1330130 193330 331632? ,gggdffoo Elf-ii.??? 19135ch fordon ”* _ 15 år * 15 år " 1954 ........... 7 442 8,8 100 7,8 100 7,9 100 1955 ........... 9 071 9,4 107 9,9 127 8,7 110 1956 ........... 11 694 11,2 127 16,1 206 10,3 130 1957 ........... 12 026 10,7 122 15,5 199 9,0 113 1958 ........... 12 286 10,0 113 13,4 172 7,8 98 1959 ........... 13 490 10,2 116 13,2 169 7,6 96 1960 ........... 12 702 9,0 102 12,9 165 7,4 93 1961 ........... 13 140 8,9 101 13,7 176 7,8 99 1962 ........... 12 498 8,0 91 12,6 162 8,0 101 1963 ........... 12 635 7,5 85 12,0 156 7,4 93 1964 ........... 14 778 8,2 93 12,5 160 8,2 104

Tabell 3.13. Antal till kontrollstyrelsen redovisade brott och förseelser avdömda under åren1954—1964

Brott och Brott och förseelser förseelser År under alko- mot rns- Sum-

holpåverkan drycks— ma (utom ratt- lagar o.-för-

fylleri) ordningar 1954 ...... 2 678 3 518 6 196 1955 ...... 3 518 3 331 6 849 1956 ...... 4 227 1 393 5 620 1957 ...... 4 475 2 214 6 689 1958 ...... 4 494 2 675 7 169 1959 ...... 5 537 3 597 9 134 1960 ...... 6 270 4 815 11 085 1961 ...... 7 087 2 367 9 454 1962 ...... 7 679 2 475 10154 1963 ...... 7 484 2 717 10 201 1964 ...... 7 928 2 752 10 680 Förändr.i%

1954—1956 + 58 ——60 —— 9 1954—1964 + 196 —— 22 +72

Nykterhetsvårdens omfattning och för- ändringar sedan 1954

Nykterhetsnämndernas åtgärder efter den 1 oktober 1955 Den 1 oktober 1955 trädde nykterhets- vårdslagen i kraft. Såsom framgår av den tidigare redogörelsen innebär Nvl vidgat ingreppsområde för nykterhets-

nämnderna i jämförelse med den tidi- gare gällande alkoholistlagen. Den viktigaste ändringen är att den äldre lagens villkor för tillämplighet — hemfallenhet åt alkoholmissbruk —— utökats genom att i den inledande para- grafen har intagits ett generellt tillämp- lighetsbegwepp som är mera vidsträckt; alkoholmissbruk skall således enligt 1 & Nvl föranleda åtgärd då någon »ej blott tillfälligt» använder alkohol till uppen- bar skada för sig själv eller annan. I särskilda åtgärdsparagrafer ges sedan anvisningar i detalj. Enligt 12 & skall nämnden låta verkställa undersökning om missbruk enligt 1 5 föreligger. Vida— re skall hjälpåtgärder enligt 14 & sättas in men bara i den mån som veder- börande kan förmås att medverka fri- villigt. 15 och 18 %% anger förutsättning- arna för tvångsåtgärder. I tabell 3.14 lämnas en översikt över nykterhetsvårdens omfattning och för- ändringar sedan 1954. Efter arten har ärendena indelats på tre huvudgrupper: 1. undersökningsfall, där Nvl icke an- ses tillämplig eller någon åtgärd ej vidtas;

2. hjälpåtgärdsfall, där Nvl anses till— lämplig såvitt angår frivilliga åtgär- der och

3. tvångsåtgärdsfall, där åtgärder vid- tas enligt 155 Nvl och kan bestå i övervakning och under vissa förut- sättningar intagning på allmän vård- anstalt.

Antalet personer med vilka nykter- hetsnämnderna tog befattning ökade mycket kraftigt mellan 1954 och 1956. Ökningen var betydligt kraftigare än ifråga om antalet för fylleri sakfällda personer (jämför tab. 3.6). Efter 1956 fortsätter ökningen till 1961, men i be- tydligt måttligare takt. Under 1962 och 1963 avtar antalet ärenden successivt men ökar åter under 1964. År 1964 var de mer än dubbelt så många som 1954; ökningen från 1956 inskränker sig till 9 %.

Utvecklingen ifråga om de tre huvud- grupperna av ärenden framgår i relati- va tal av nedanstående tablå.

Tabell 3.14. N ykterhetsvårdens omfattning och förändringar under åren 1954—1964

Därav i procent

År Såg;- Under- Hjälp- Tvångs-

fall sök- åtgärds- åtgärds-

nings— fall 14 fall 15 5

fall 5 Nvl Nvl

1954 39 068 18,71 46,21 35,11 1955 48 731 29,11 41,91 29,01 1956 73198 36,1 41,8 22,1 1957 76 031 39,6 36,0 24,4 1958 78 505 41,8 34,5 23,7 1959 78 819 40,9 35,1 24,0 1960 81770 38,0 38,7 23,3 1961 86 341 39,7 37,9 22,4 1962 82 715 46,8 30,3 22,9 1963 77 922 45,5 31,0 23,5 1964 79 641 48,0 30,0 22,0

1 Avser antalet fall enligt motsvarande para- graf i alkoholistlagen

Tabell 3.15. Nykterhetsvårdsfall år

Ökningi 0/ Hjälpåt- Tvångsåt- av antalet(, Uggf' gärdsfall gärdsfall nykterhets- ningsfall en]. 14 5 enl. 15 & vårdsfall Nvl Nvl 1954—1956 262 70 18 1956—1964 45 —22 8 1954—1964 424 33 28

Den ojämförligt största ökningen gäl- ler undersökningsfallen, som mer än fyrdubblats från 1954 till 1964.

Utvecklingen av nykterhetsnämnder- nas verksamhet torde i och för sig kun- na anses överensstämma med intentio- nerna bakom nykterhetsvå—rdslagen. Den nya lagen öppnade möjligheter till ti- digare ingripanden. Avsikten var emel- lertid att dessa närmast och i första hand skulle få karaktär av hjälpåtgärd. Utvecklingen har emellertid icke blivit sådan.

Såsom framgår av tabell 3.14 uppvisar hjälpåfgärderna icke någon ökad andel av totalantalet ärenden. Undersökning- arnas relativa andel har däremot redan år 1956 fördubblats och företer dess-

1964 Hjälp- | A Under- åt- % 752 S sök- gärds- nu”; um- Kommuntyp nings- fall & "å ”* ma fall (14 5- ; 3,93 Nvl)

A. Absoluta tal Storstäder (Sthlm, Gbg, Malmö) 7 709 4 704 7 634 20 047 Övriga städer 16 694 12 479 6 465 35 638 Summa stä-

der ....... 24 403 17 183 14 099 55 685 Landsbygd. . 13 823 6 725 3 408 23 956

Hela riket 38 226 23 908 17 507 79 641 B. Fördelning

1" %

Storstäder. . . 38 24 38 100 Övriga städer 47 35 18 100 Summa stä-

der ....... 44 31 25 100 Landsbygd. . 58 28 14 100

Hela riket 48 30 22 100 C. Per 1000 inv. Storstäder. . . 5,3 3,2 5,2 13,7 Övriga städer 6,4 4,8 2,5 13,7 Summa stä-

der ....... 6,0 4,2 3,5 13,7 Landsbygd. . 3,8 1,8 0,9 6,6

Hela riket 5,0 3,1 2,3 10,3

o/o

Diagram 3.4. Antal nykterhetsvårdsfall under åren 1954—1964 fördelade i % efter ätgärdernas art.

l956 |957 |958 E Hjölpfqll

utom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Hjälpåtgärderna har minskat som relativ andel sedan 1954, men andelen förhåller sig under de senaste åren relativt konstant. Stor är minskningen under samma tid också be- träffande tvångsåtgärdsfallen, som oav- brutet minskat fram till 1961, men där- efter ökat något under 1962 och 1963 för att åter minska 1964.

Andelen hjälpåtgärdsfall och tvångs- åtgärdsfall har avtagit under den redo- visade perioden. De förra utgjorde 1964 30 % och de senare 22 % av samtliga ärenden hos nykterhetsnämnderna mot 46 resp. 35 % år 1954 (diagram 3.4). Tillsammans kom 1964 sålunda på dessa två grupper något mer än hälften (52 %) av nämndernas ärenden mot 81 % året före motboksreformen.

Största andelen undersökningsfall (58 %) förekommer på landsbygden såsom framgår av tabell 3.15. I de tre

|959

m Tvånqsfull

1960 IBG! |952 1965

största städerna har närmare två tredje- delar (62 %) av samtliga nykterhets- vårdsfall blivit föremål för hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd. Detta torde få anses tyda på 'att storstäderna har ett svårare klientel att ta befattning med och/eller att en annan lagtillämpning förekom- mer.

Anstaltsvård

Anstalterna inom nykterhetsvården utgöres dels av allmänna vårdanstalter, som kan vara statliga eller erkända, dels av enskilda vårdsanstalter. Endast på allmänna anstalter kan tvångsintag- ning ske och vårdtagaren kan lämna an- stalten endast efter beslut av dess sty- relse eller föreståndare. Länsstyrelsen beslutar om intagning på dessa anstal- ter. På en enskild anstalt är vården helt frivillig, och vårdtagaren kan, när- helst han så önskar, lämna anstalten.

|Sök

Diagram 3.5. Nytillkomna tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården och nyintagna på allmän vårdanstalt under åren 1954—1965.

Antal 8 000

7000

6000

5 000

llllllllllllILllllllllllllllllillllillll

4000

5 000

2 000

,__—_,

'

___- &,

| 000

l l l 1 &

llll|llllilllllllllllllllllllilllllllll

&

_ __——-—__ ___

___—

l l l l I954» l955 |956 I957 l958

_Ngtillkomncl "tvångsfull (EIS) ———Ngintoqno på allmän anstalt

Antal intagningar på allmänna an- stalter för alkoholmissbrukare under åren 1954, 1964 och 1965 framgår av nedanstående tablå.

De enskilda anstalterna har efterhand tillväxt i betydelse vid sidan av de allmänna. Antalet intagningar har ökat från 1433 år 1954 till 5583 år 1965. Siffrorna är dock ej jämförbara med siffrorna för de allmänna anstalterna, där de redovisade intagningarna endast

I [959

l l l | | l960 lSEl ISGZ |963 I964

avser vård enligt nya intagningsbeslut och ej återhämtande efter misslyckade försökspermissioner.

De varje år nytillkomna 15 å-fallen och antalet nyintagna på de allmänna vårdanstalterna framgår av tabell 3.16 och diagram 3.5. Tabellen visar, att ök- ningen av nytillkomna tvångsåtgärds- fall var relativt sett måttlig mellan 1954 och 1956. För tiden efter 1956 har dessa ärenden nästan oavbrutet minskat, så

Intagningar Anstaltstyp 1954 | 1964 1965 Antal ] % | Antal % Antal % Statliga anstalter ......... 170 12,3 369 12,3 326 10,6 Erkända anstalter ........ 1 208 88,7 2 635 87,7 2 761 89,4 Samtliga allm. anstalter. . . 1 378 100,0 3 004 100,0 3 087 100,0

1955

o/o ml)

0

Tabell 3.16. Antal nya tvångsåtgärdsfall i nykterhetsvården och antal intagna enligt nya beslut pa" vårdanstalter för alkoholmiss- brukare under åren 1954—1965

Antal Antal under resp. år intagna År nytillkomna tvångs- (enl. nya åtgärdsfall inom beslut) på nykterhetssvården allmän anstalt 1954 ...... 6 770 1 378 1955 ...... 7 004 1 622 1956 ...... 7 873 2 159 1957 ...... 6 889 2 112 1958 ...... 6 075 2 522 1959 ...... 6 136 2 662 1960 ...... 5 882 2 835 1961 ...... 5 897 2 821 1962 ...... 5 242 2 679 1963 ...... 5 307 2 806 1964 ...... 5 275 3 004 1965 ...... 5 016 3 087 Förändr.i% 1954—1956 + 16 + 57 1954—1964 22 + 118 1954—1965 _ 26 + 124

att 1964 års siffra ligger ca 25 % under 1954 års. Antalet intagna enligt nya

beslut på allmän vårdanstalt har däremot nästan oavbrutet ökat under hela decenniet och var 1965 mer än dubbelt så stort 50111 1954. Den största relativa tillväxten ägde rum mellan 1954 och 1956 (57 %). År 1965 utgjorde antalet på allmän vårdanstalt intagna 62 % av samtliga under året nytillkom- na tvångsåtgärdsfall inom nykterhets- vården i dess helhet mot 20 % 1954.

Inte alla intagningar på allmän vård— anstalt är tvångsmässiga; ungefär 30 % utgör frivilliga sådana. Andelen frivilli- ga vårdtagare har ökat på senare år. En minskning i antalet länsstyrelse- beslut behöver därför inte betyda en minskning i antalet ansökningar om Vårdplats eller i antalet intagna.

Fördelningen på civilstånd av tvångs- åtgärdsfallen belyses av diagram 3.6. Såsom väntat visar de ogifta och från- skilda den största ökningen under pe- rioden. Från 1954 till 1964 har de ogif- tas andel ökat från 36 till 43 % och de

Diagram 3.6. Tvångsåtgärdsfall fördelade i % på civilstånd under åren 1954—1964.

l951+ l955

& Ogifta

l956 l957

m]Frönskildu

å & iftu

|959 I960 l96| IQSZ

D Änklingur/ änkor

[965 l964

frånskildas från 14 till 31 %. Tillsam- mans utgör dessa civilståndsgrupper för närvarande två tredjedelar av samtliga tvångsåtgärdsfall mot hälften tio år ti- digare. Änklingar och änkor utgör en oförändrad andel, medan de gifta minskat från 47 till 23 %.

Hur frekvensen av tvångsåtgärdsfall inom nykterhetsvården utvecklats i oli- ka åldrar och kön framgår av tabell 3.17. Antalet tvångsåtgärdsfall har steg- rats inom samtliga åldrar med undan- tag av åldersgruppen under 25 år. När det gäller ungdomsåldrarna är det emel- lertid icke möjligt att göra någon rätt- visande jämförelse på grund av att det sedan lång tid varit praxis att nykter- hetsnämnderna överlåtit eventuella åt- gärder mot ungdom under 18 år på bar- navårdsnämnderna. Vid den nya barna- vårdslagcns ikraftträdande 1961 flytta- des det primära ansvaret ifråga om ung- dom upp till 21 år till barnavårds- nämnderna. Med hänsyn till den några år tidigare kraftiga Ökningen av ung- domsfylleriet är det dock överraskan- de att åldersgruppen 25—29 år är den grupp — om man undantar den yngsta åldersgruppen där siffrorna mellan oli-

ka år inte är helt jämförbara som sedan 1954 ökat minst beträffande an- talet tvångsåtgärder per 1 000 inv.

Under de första åren efter motboks- reformen ökade antalet tvångsåtgärds- fall bland män mest i åldrarna över 55 år. Efter hand har även åldersgrup- pen 35—39 år ökat mer än genomsnitt- ligt. Den minsta ökningen redovisas för åldrarna mellan 40 och 50 år.

Männen är i överväldigande majori- tet bland tvångsåtgärdsfallen, men det tilltagande alkoholmissbruket bland kvinnorna har även medfört en kraftig stegring av frekvensen tvångsåtgärds- fall bland dem. De är relativt sett _ dubbelt så många nu som för tio år se- dan. Antalet intagna kvinnor har de se- naste åren uppgått till omkring 100 per år.

Bland de indikationer, som tillämpas vid intagning på allmän vårdanstalt, är det fyra som dominerar, nämligen hjälplöshet (42 % av samtliga fall år 1964), återfall i missbruk (31 %), för- sumliga försörjare (16 %) och farliga missbrukare (9 %). Av dessa kategori- er har de farliga, de hjälplösa och de återfallande ökat kraftigt sedan 1954,

Tabell 3.17. Antal tvångsåtgärdsfall (15 5 ) inom nykterhetsnämndernas verksamhet

per 1 000 av befolkningen inom olika åldrar och kön under åren 1956—1964

Antal tvångsåtgärdsfall per 1 000 av befolkningen Index 1954 = 100 Ålder i olika åldrar

19561958 19601962 1963 1964 19561958 1960 1962 1963 1964 Män ....................... 6,3 7,1 7,2 7,0 6,8 6,4 117 131 133 130 126 119 —24 år .................. 3,1 3,9 4,1 3,2 3,0 2,9 100 126 132 103 97 94 25—29 » .................. 5,3 5,9 6,2 5,7 5,6 5,4 100 111 117 108 106 102 30—34 » .................. 6,8 7,7 8,1 7,7 7,4 7,0 115 131 137 131 125 118 35—39 » .................. 7,4 8,8 9,1 9,6 9,1 8,5 114 135 140 148 140 131 40—44 » .................. 8,7 9,3 9,5 9,8 9,7 9,5 110 118 120 124 123 120 45—49 » .................. 9,0 10,1 10,1 9,5 8,8 8,0 120 135 135 127 117 107 50—54 » .................. 8,8 9,8 9,6 9,4 9,1 8,6 120 140 137 134 130 118 55—59 » .................. 6,8 7,8 7,9 8,1 8,0 7,5 133 153 155 159 157 146 60—64 » .................. 4,7 5,4 5,4 5,8 5,7 5,7 138 159 159 171 168 167 65—w » .................. 2,2 2,5 2,4 2,3 2,3 2,1 129 147 141 135 135 123 Kvinnor .................... 0,2 0,3 0,3 0,4 0,4 0,4 100 150 150 200 200 200

Tabell 3.18. På allmänna vårdanstalter intagna —— enligt nya beslut —— fördelade ef— ter vilken gång1 i ordningen de intagits under åren 1957—1964

Däravi % intagna Antal intagna under .. _ f'" d År resp. år fårsta aåndra täedje ell åla—uttåg;

g ngen g ngen g ngen gånger 1957 .................... 2 112 57,5 21,4 10,6 10,5 1958 .................... 2 522 52,0 22,8 13,3 11,9 1959 .................... 2 662 50,9 25,4 12,5 11,2 1960 .................... 2 835 48,8 26,2 12,0 13,0 1961 .................... 2 821 44,0 29,8 12,4 13,7 1962 .................... 2 679 42,8 26,4 14,8 16,1 1963 .................... 2 806 41,4 26,1 14,3 18,2 1964 .................... 3 004 37,8 26,3 15,6 20,3

1 Återhämtning med anledning av misslyckad försökspermission har ej räknats som särskild intagning.

Tabell 3.19. Antal resolutioner av länsstyrelserna angående tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare länsvis under åren 1964 och 1965

Resolutioner

Län Antal Per 1 000 invånare

1964 1965 1964 1965

Stockholms stad ................. 583 538 7,4 6,9 Stockholms .................... 168 133 2,8 2,2 Uppsala ....................... 32 26 1,7 1,4 Södermanlands ................. 56 67 2,3 2,8 Östergötlands .................. 61 77 1,7 2,1 Jönköpings .................... 47 68 1,6 2,3 Kronobergs .................... 21 23 1,3 1,4 Kalmar ....................... 60 82 2,5 3,5 Gotlands ....................... 13 13 0,2 0,2 Blekinge ....................... 47 50 3,1 3,3 Kristianstads ................... 31 35 1,2 1,3 Malmöhus ..................... 372 346 5,6 5,1 Hallands ....................... 60 50 3,3 2,8 Göteborgs och Bohus ............ 431 410 6,5 6,1 Älvsborgs ....................... 117 130 3,0 3,3 Skaraborgs ..................... 43 47 1,7 1,8 Värmlands ..................... 83 102 2,9 3,6 Örebro ......................... 72 66 2,7 2,5 Västmanlands ................... 59 45 2,4 1,8 Kopparbergs .................... 74 55 2,6 1,9 Gävleborgs ..................... 106 96 3,6 3,3 Västernorrlands ................. 62 51 2,2 1,8 Jämtlands ...................... 24 28 1,8 2,1 Västerbottens ................... 36 24 1 ,5 1,0 Norrbottens .................... 57 53 2,2 2,0

Hela riket 2 715 2 615 3,5 3,4 v

medan de försumliga försörjarna avta— git. Detta belyses av nedanstående tab- lå.

Antal vårdfall 1954 = 100

Indikationer 1956 1958 1960 1962 1964 Farliga ........ 180 219 192 173 148 Försumliga för-

sörjare ....... 106 103 91 87 75 Hjälplösa ...... 139 165 174 171 170 Återfallsfylle—

rister ........ 121 171 177 159 144

De på allmänna vårdanstalter intag- na —— enligt nya beslut _— kan fr. o. m. 1957 fördelas efter vilken gång i ord- ningen de intagits. En sammanställning av dessa siffror redovisas i tabell 3.18.

Utvecklingen har under åren 1957— 1964 inneburit, att de förstagångsiutag- nas procentuella antal avtagit, medan relativa antalet av dem som tidigare vistats på anstalt successivt har ökat.

I tabell 3.19 redovisas länsvis antalet resolutioner av länsstyrelserna angåen- de tvångsintagning på allmän vårdan- stalt för alkoholmissbrukare under åren 1964 och 1965. Den visar att antalet resolutioner per 1 000 invånare är störst i Stockholms stad, Göteborgs och Bo— hus län samt i Malmöhus län. Lägst är talen i Gotlands, Västerbottens, Kri- stianstads, Uppsala, Kronobergs, Ska- raborgs, Västmanlands, Västernorr- lands och Kopparbergs län.

I sammanhanget kan nämnas att en- ligt en år 1963 gjord undersökning en- dast 2,5 % av alkoholistmålen mot 15,7% av barnavårdsmålen vid läns- styrelserna genom besvär har förts vi- dare till regeringsrätten. År 1961 var 75 alkoholistmål föremål för handlägg— ning i denna instans. (Uppgifterna har hämtats från betänkandet Förvaltnings- rättskipning, SOU 1966: 70.)

KAPITEL 4

Nuvarande vård och behandlingsresurser

Öppen vård

Här nedan redovisas i korthet nykter- hetsvårdens verksamhetsgrenar samt de resurser som står till de olika vårdor- ganens förfogande. Det material som framkommit i utredningens egna under— sökningar om bl. a. nykterhetsnämnder- nas organisationsformer och personal- situation samt om verksamheten vid inackorderingshemmen redovisas sär- skilt i kapitlen 8 och 11.

Nykterhetlnämnds behandlingsmöjligheter Nykterhetsnämndens första uppgift vid en anmälan om alkoholmissbruk är att göra undersökning. Detta innebär van- ligen att nämnden i samband med be- dömning av anmälningsmaterialet in- hämtar vissa registeruppgifter, eventu- ella tidigare journaler etc. Om nämn- den därefter finner att ärendet skall ut- redas närmare kallas den anmälde för samtal, kontakt tages eventuellt med personer (släktingar, grannar, och i un— dantagsfall arbetsgivare) som kan läm- na upplysningar, vid behov göres hem- besök osv. När undersökningen är slut— förd har nykterhetsnämnden att pröva om behov finnes av hjälpåtgärd eller om anledning finns att besluta om över- vakning. Nämnden kan också direkt gö- ra ansökan om intagning på allmän vårdanstalt, vilket emellertid torde vara mera ovanligt. Slutligen kan nämnden besluta om avskrivning av ärendet utan vidare åtgärd.

För att underlätta undersökningsför-

farandet samt göra arbetet med vissa ärenden enhetligare har organisationen av nykterhetsnämndernas verksamhetpå många håll _— främst i de större stä- derna —— differentierats på mindre en- heter både geografiskt och i fråga om olika grupper av klienter. Vid nykter- hetsnämnden i Stockholm har t.ex. verksamheten uppdelats på distriktsby- råer. Dessutom har upprättats en sär- skild avdelning för hjälpåtgärder. I öv- rigt finns vid nämnden ungkarlsbyråer för män som är bostadslösa eller bor på ungkarlshotell (samverkan sker nu- mera med socialnämnd och arbetslös- hetsnämnd), en ungdomsbyrå för män i åldrarna 21—25 år, särskilda byråer för kvinnor, en utesektion som bedri— ver en uppsökande verksamhet i sam- verkan med polisens civilpatruller, kör- kortsbyrå för handläggning av kör— kortsärenden samt remitteringsbyrå för hänvisning till inackorderingshem, en- skilda vårdanstalter och logiavdelning- ar. I motsats till denna specialisering och decentralisering av vården förekommer på åtskilliga håll, främst i mindre och medelstora kommuner samt i några städer, gemensam organisation för fle— ra sociala verksamhetsgrenar enligt den s. k. »familjeprincipen». Denna or- ganisation är oftast självklar i mindre kommuner, där man endast har en tjänsteman anställd för hela socialvår- den. Bland de större städerna har bl. a. Malmö och Göteborg numera samord- nad socialvård.

Den behandling som den enskilde vårdtagaren kan erhålla vid nykterhets-

nämnd —— både vid frivillig och tvångs- betonad kontakt — består i huvudsak av att han kan diskutera igenom sin situation och sina eventuella alkohol- problem med en förtroendeman eller en tjänsteman.

De mer konkreta åtgärder nykter- hetsnämnd kan vidtaga i behandlings- situationen är anskaffande av bostad, hyresrum, rum på ungkarlshotell el- ler plats på inackorderingshem. Nämn— den kan i många fall genom sina kon- takter med representanter för arbets- förmedlingen anskaffa arbete. Detta är av särskild betydelse då det gäller nämndernas eftervårdande verksamhet.

I undersökningssituationen liksonl även senare kan vid behov klient re- mitteras till läkare, antingen nämndens egen, läkare vid alkoholpoliklinik, tjänsteläkare eller privatpraktiserande läkare, eller till sjukhus. Remiss eller hänvisning för behandling och konsul- tation sker både vid akuta bakrustill- stånd och för mer långsiktig vård och behandling. Vid behov kan nämnden rekommendera eller föreslå klient att frivilligt gå in på enskild eller allmän vårdanstalt för viss tids sluten vård.

Även socialkurativa åtgärder i öv- rigt som hänvisning till socialnämnd, familjerådgivningsbyrå, psykiatrisk kli- nik, arbetsvårdande institution etc. kan vidtagas för att hjälpa vårdtagaren till rätta. En del större nykterhetsnämn- der har för att öka möjligheterna att bistå människor med alkoholproblem inrättat rådgivningsbyråer och alkohol- polikliniker.

Behandling vid rådgivningsbyrå

På ett 15-tal orter i riket har särskil— da rådgivningsbyråer inrättats för män- niskor med alkoholproblem. I allmän- het är dessa byråer organiserade som fristående avdelningar till nykterhets-

nämnderna men exempel finns också på byråer som har annan huvudman som t. ex. nykterhetsorganisation, stads- missionsförening, distrikt av Svenska nykterhetsvårdsförbundet. De byråer som har nykterhetsnämnd till huvud- man har vanligen till uppgift att kal— la förstagångsfyllerister för samtal och undersökning samt handlägga hjälpåt- gärdsärenden, främst fortlöpande för— bindelser. En annan uppgift, som kom— mit att framstå som den viktigaste och åvilar samtliga byråer, är att mottaga och bistå spontant hjälpsökande män- niskor med alkoholproblem. En del by- råer bedriver nykterhetsupplysnling och annan information inom nykterhetsvår— den, samt har kontakter med represen— tanter för arbetslivet m.m.

Verksamheten vid rådgivningsbyrå— erna är inriktad både på social och medicinsk behandling. Vid ett par by- råer förekommer regelbunden samtals- behandling och rådgivning samt grupp- verksamhet för såväl klienter som de- ras hustrur. Socialvårdspersonalen vid byråerna har i allmänhet grundutbild- ning vid socialhögskola och i några fall mentalhygienisk vidareutbildning. De läkare som är knutna till byråerna har i flertalet fall psykiatrisk utbildning och erfarenhet. Byråerna liksom nyk- terhetsvården i sin helhet har endast i ringa omfattning tillgång till psyko- loger, gruppterapeuter, konsulter av oli— ka slag samt handledare i socialvårds- metodik. De personella bristerna har ansetts medföra en begränsning av by- råernas verksamhet och effektivitet. By- råerna och deras verksamhet behand- las även i kapitel 7.

Behandling vid alkoholpoliklinik

Ett 70-tal nykterhetsnämnder i landet (ca 25 år 1956, tab. 4.1) har inrättat alkoholpolikliniker i syfte att bl. a. bi—

Tabell 4.1. Alkoholpolikliniker och rådgivningsbyråer

År

Län

1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 196 6

Stockholms stad. . Stockholms ...... Uppsala ......... Södermanlands . . . Östergötlands ..... Jönköpings ....... Kronobergs ...... Kalmar .......... Gotlands ......... Blekinge ......... Kristianstads ..... Malmöhus ....... Hallands ......... Göteborg och Bohus ......... Älvsborgs ........ Skaraborgs ....... Värmlands ....... Örebro .......... Västmanlands . . . . Kopparbergs ..... Gävleborgs ...... Västernorrl ....... Jämtlands ....... Västerbottens . . . . Norrbottens ......

Samtliga

lvl—| Hj IHHml-u-tasq lh] Hl lHHNr—n—Amq Hal Hl lNHMMv-laaq Hml ml HMHNNHQOO

MMHHHHWNNMHM

,..

QJHHNMRÅVÄQJQDCD

111

_._-nl ml HMHMw—cm Mx'llwt—ÅHNHJÄWBHCDOO

en!

..;

#NHNQNOOUYNCHMCD lelei-ANHÅÖHCDOO

wNHHHHWMNwHQ www—Hmwwmamm CONHHMNQDOJMUVMQ »NHHMNWJR—IQUYIQQ QNHNåMOJ-ÄOOUYNU!

>.. Utv-*

% lHHl HI NHF-Hu,;

.:. in l lot-il HHM—l—mr—uä— Ul .p. U! 00 G”: (D _| 03 &I &] 00 H » OO &] u

CDUlNHNO—DWGOCHNUINO MQHNHHNMUIU!

q

1 Nykterhetsnämndens båda läkarexpeditioner är medräknade. ' Därav ett 15-tal rådgivningsbyråer.

stå nämndernas eget klientel med medi- cinsk behandling. (Förteckning över al- koholpolikliniker och rådgivningsbyrå- er återfinns i socialstyrelsens Råd och anvisningar nr 189 maj 1966.) Alkohol- poliklinikernas och rådgivningsbyråer- nas lokalisering i lande-t framgår av karta 4.1.

Ett mindre antal alkoholpolikliniker drivs av sjukvårdshuvudmän eller av privata organisationer. På några orter förekommer viss regional samverkan mellan nykterhetsnämnder i frågan om anordnande och drift av alkoholpoli- klinik.

Verksamheten vid alkoholpoliklini- kerna är huvudsakligen medicinsk men det finns exempel på kliniker som även har socialvårdspersonal med kurativa arbetsuppgifter. Några alkoholpoliklini-

ker i de större städerna har ett fåtal sängplatser för ett eller ett par dygns akutvård. Ett exempel härpå är Maria polikliniken i Stockholm. Denna klinik drivs av stadens sjukvårdsstyrelse för nykterhetsnämndens räkning, vilket be- tyder att statsmedel utgår till verksam- heten över nykterhetsnämndens stat. Kliniken, vars besökssiffra per år upp- går till ca 50 000, har förutom den öpp— na poliklinikmottagningen 13 vårdplat— ser, varav 4 för kvinnor. Avdelningen är dygnet runt bemannad med läkare, sköterskor och sjukvårdare. Kliniken har tillgång till ett relativt väl utrustat laboratorium. Även Nordhemspoliklini- ken i Göteborg m.fl. polikliniker har ett fåtal vårdplatser till förfogande för ett eller ett par dygns akutvård. Flertalet alkoholpolikliniker utgöres

Karta 4.1. Alkohol- polikliniker och råd— givningsbyråcr den 1/7 1966.

därav Stockholms stad || st dessutom Södertälje Zst

emellertid av tämligen enkla anord- ningar inrymda i mindre lokaler, inte sällan med direkt anslutning till nyk- terhetsnämndens expedition. Ett 10-tal polikliniker är inrymda på sjukhus. De flesta alkoholpoliklinikerna -— med un- dantag av dem som ligger i större stä- der har mottagning blott några en- staka timmar i veckan, har ingen jour- tjänstgöring, inga inläggningsmöjlighe— ter och är varken lokalmässigt eller i personalhänseende rustade att ta emot t.ex. svårt berusade eller oroliga pa- tienter.

Nykterhetsnämnderna har på en del håll organiserat läkarmedverkan ge- nom inrättandet av läkarexpeditioner (Stockholm) eller genom avtalsbunden samverkan med provinsialläkare, stads- läkare, överläkare vid sjukhusavdelning etc.

I förarbetena till Nvl behandlade de- partementschefen frågan om inrättan- det och drift av alkoholpolikliniker samt utökandet av deras antal. Depar- tementschefen anförde bl. a. att den polikliniska behandlingen av alkohol- missbrukare som på en del håll före- kom var ytterst värdefull. Han konsta- terade vidare att verksamheten hade ringa utbredning, varför det var ange- läget att alkoholpolikliniker i ökat an- tal kom i bruk. Ifråga om organisatio- nen av verksamheten ansåg departe- mentschefen att inrättandet av alkohol- polikliniker borde liksom ditintills va- ra en kommunal angelägenhet. De kom- muner där poliklinikverksamhet be- drevs hade med rätta ansett verksam- heten falla inom ramen för sina all- männa nykterhetsvårdande åligganden. Härav borde enligt departementschefen följa att de också i princip borde vara berättigade till statsbidrag för de kost- nader som nedlagts för anordnande och drift av alkoholpolikliniker.

Nykterhetsvårdsutredningen (1961)

ansåg att den fortsatta utbyggnaden av nykterhetsvården borde inriktas på att ytterligare skjuta tvångsåtgärderna i bakgrunden och att utöka de öppna och frivilliga vårdforrnernas resurser och möjligheter. Denna utveckling an— sågs kräva vidgad samverkan mellan nykterhetsvården och andra vårdområ- den. Utredningen föreslog också bl. a. att det skulle ankomma på sjukvårds- huvudmännen att ansvara för såväl kli- nisk som poliklinisk medicinsk vård av alkoholskadade.

Detta förslag behandlades av depar- tementschefen i 1963 års statsverkspro- position, bil. 7. Departementschefen fan-n det naturligt, att den medicinska vården av alkoholskadade lämnades in- om ramen för de allmänna sjukvårdsre- surserna. Departementschefen ansåg vi- dare att det fanns anledning att räkna med att en fortsatt utbyggnad av den psykiatriska lasarettsvården och att andra medicinska vårdresurser även skulle komma vårdbehövande alkohol- missbrukare till godo. Frågan om att lägga hela ansvaret för den medicinska vården av alkoholskadade på sjukvårds- huvudmännen borde enligt departe- mentschefen emellertid ses på längre sikt. De kommunala nykterhetsnämn- derna borde fortsätta att anordna och med hjälp av statsbidrag driva alko— holpolikliniker.

Barnavårdsnämnds behandlingsmöjligheter

Som tidigare omnämnts i kapitel 2 be— handlas från och med den 1 januari 1961 ungdomar som ej fyllt 21 år och har alkoholproblem inom ramen för samhällets barnavård.

Från år 1954 till år 1964 ökade an- talet avdöm'dva fylleriförseelser per 1 000 ungdomar i åldern 15—17 år med 313 % och i åldern 18—20 år lned 193 %. Denna ökning liksom den nya

barnavårdslagens ikraftträdande kom att innebära en ökad belastning på bar- navårdsnämndernas utredande och vår- dande verksamhet. Vid utgången av år 1965 var av 1706 intagna ungdoms- vårdsskoleelever (1165 pojkar och 541 flickor) 40,9 % pojkar och 39,9 % flic- kor omhändertagna på grund av bl. a. alkoholmissbruk. I nästan samtliga fall fanns dock även andra skäl till om- händertagandet. Vad gäller öppenvårds— klientelet vid barnavårdsnämnderna torde andelen fall där alkoholmissbruk bedömes som ett väsentligt delproblem vara avsevärt mindre än bland ung- domsvårdsskoleeleverna.

Barnavårdsnämndens utredningsrutin är tämligen likartad den som förekom- mer vid nykterhetsnämnden. Efter det att anmälan inkommit om fylleri eller alkoholmissbruk införskaffas upplys- ningar från register, andra sociala nämnder, skolor, polisen, pastorsexpe— dition etc. Barnavårdsnämnderna tor- de i högre grad än nykterhetsnämnder— na eftersträva personlig kontakt med alla förstagångsfyllerister. Detta sker genom kallelse till samtal eller genom besök i hemmen. Samtal med föräldrar eller andra nära anhöriga torde vanli- gen förekomma.

Även grannar och arbetsgivare höres ibland, varvid stor försiktighet som re- gel iakttages med hänsyn till den ska- da sådana kontakter kan föra med sig för den enskilde. Läkarundersökning förekommer vid mera svårbedömda fall och alltid om det gäller omhänder- tagande för samhällsvård.

Sedan utredningen slutförts redovi- sas ärendet för barnavårdsnämnden, som kan avskriva det — vilket vanligt- vis torde ske i de fall då det är fråga om en tillfällighetsförseelse — eller vid- taga särskilda tillrättvaförantde åtgärder. Sådana åtgärder kan avse råd och stöd ifråga om fritidssysselsättningar, byte

av bostad eller arbete, utbildning, lä- karbehandling etc. Andra tillrättafö- rande åtgärder är föreskrifter, varning och övervakning.

Barnavårdsnämndernas behandlings- resurser är, beroende på lokala förhål- landen, skiftande. Liksom beträffande behandlingen vid nykterhetsnämnd har samtalen med den som är föremål för utredning eller åtgärder den viktigaste funktionen. Bland mer konkreta be— handlingsmöjligheter kan nämnas ord— nande av bostadsfrågan, hänvisning till den psykiska barna— och ungdomsvår- den, barnpsykiatrisk klinik, alkoholpo- liklinik, familjerådgivningshyrå, tjäns- teläkare etc. Psykolog eller psykotera- peut kan i den mån sådan finns knu— ten till verksamheten —— även anlitas. Remiss av klient kan även ske till ar- betsförmedling för yrkesrådgivning, testningar, arbetsprövning, utbildning osv. Inackorderingshem liksom foster- hem kan vid behov och i mån av till— gång anlitas.

Kan barnavårdsnämnd ej stävja ett alkoholmissbruk hos underårig, har nämnden möjlighet att som sista utväg omhänderta vederbörande för samhälls— vård, vilket dock torde ske mera sällan av enbart det skälet att alkoholmiss- bruk föreligger.

Ofta samarbetar barnavårdsnämnden med nykterhetsnämnden via särskild kontaktman eller förtroendeman som är ledamot i båda nämnderna. Nykterhets- nämnds liksom sjukvårdande institu- tions resurser ifråga om poliklinisk vård kan ibland även användas för unga alkoholmissbrukare. I Stockholm finns vid Mariapolikliniken en försöksverk- samhet i form av en särskild akut av- delning (6 platser) för denna kategori missbrukare. Vid denna avdelning kan ungdomar med alkohol- och narkotika- problem frivilligt söka vård. Även ung- domar som remitterats från barna-

våndsnämnd, annan socialinstitution el- ler sjukvårdande organ, anhöriga eller andra kan tas emot för behandling. De ungdomar som tagits om hand av poli- sen för gatufylleri kan under alla tid-er på dygnet överföras till avdelningen för vård. Barnavårdsnämnden har egen by- rå på avdelningen för kontakt med de vårdade och deras anhöriga samt för utredningsarbete. I övrigt kan nämnas att vid centrallasarettet i Danderyd (Stockholms län) under hösten 1966 har öppnats en alkoholdispensär för behandling av ungdomar under 21 år.

Öppen vård vid sjukvårdande m. fl. institu- tioner

Vissa alkoholpolikliniker är förlagda till sjukhus eller annan sjukvårdande inrättning. Behandling av alkoholmiss- brukare förekommer även vid ett täm— ligen stort antal allmänna poliklini- ker anknutna till sjukhus, tjänsteläkar- mottagningar etc. samt inom ramen för ann-an konsultations- och behand- lingsverksamhe-t. Alkoholmissbrukare kan sålunda erhålla öppenvårdsbehand- ling vid psykiatriska kliniker och i viss utsträckning vid mentalsjukhus. Den behandling som därvid ges har mest medikamentella inslag men även psykoterapi ges. Viss psykoterapeutisk inriktad verksamhet (social casework) sker vid familjerådgivningsbyråer, abort— och mentalvårdsbyråer samt inom psykiska barna- och ungdomsvår— den i de fall där alkoholmissbruk ingår som ett delsymtom i bilden. Vid fam-il- jerådsgivningsbyrån i Stockholm t. ex. var andelen ärenden där alkoholpro- blem ingick som ett delsymtom ca 19 % av samtliga 429 handlagda fall under år 1964.

Annan öppen vård

Länksällskap har på olika större orter anordnat viss hjälpverksamhet för om-

händertagande och stöd åt personer som till följd av bl. a. alkoholmissbruk befinner sig i akuta nödsituationer. Denna hjälpverksamhet är mest avsedd för egna medlemmar, men är inte säl— lan utsträckt till att gälla presumtiva medlemmar som på ett eller annat sätt kommer i beröring med verksamheten. Medlemmar som återfaller i alkohol- missbruk tas i betydande utsträckning om hand redan i akutskedet av andra länkmedlemmar och inlägges under till- syn i lokaler över vilka föreningarna el— ler sällskapen disponerar. Även på av föreningarna drivna konvalescenthem tas en del akutfall in för korttidsvård. De enskilda föreningarna har som re- gel god kontakt med läkare, som vid akuta situationer kan biträda med vård och behandling. (Se vidare kap. 5.)

Andra enskilda organisationer som t. ex. Stadsmissionsföreningar, stiftel- ser, nykterhetsorganisationer, Vita Ban— det m. fl. driver rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker i mindre skala.

Privatpraktiserande läkare samt för- troendeläkare och personalläkare ger i viss utsträckning behandling vid alko— holproblem.

Halvöppen vård Inackorderingshem

Halvöppen vård av alkoholmissbrukare tillkom från början främst som ett al— ternativ till den helt slutna vården, som dels ansågs dyrare för samhället och dels mindre effektiv ur behandlings- synpunkt. Halvöppen vård har även visat sig effektiv vid efterbehandling och »utslussning» av klienter som vår- dats på anstalt samt som komplement till öppenvården.

Inackorderingshem är i princip av- sett för personer som har och kan sköta ett förvärvsarbete men har be- kymmer med fritiden och kanske bo-

stadsfrågan. Det kan t.ex. vara fråga om tillfälliga bostadsbekymmer till följd av att klient temporärt behöver leva skild från hustru och barn eller be- höver skiljas från sitt umgänge under fritiden. Som tidigare nämnts kan vis— telse på inackorderingshem göra vård eller intagning på vårdanstalt obehöv— lig. I vissa fall användes inackorde- ringshem vid direkt övergång från vård på anstalt.

Vistelsen på inackorderingshem är i princip frivillig. Lydnadsföreskrifter, vari angives att vederbörande är skyl- dig att bo på inackorderingshem, kan dock meddelas i samband med villkor- ligt anstånd med tvångsintagning på allmän vårdanstalt ävensom vid avgång från sådan anstalt. Den som vistas på inackorderingshem betalar själv större delen av kostnaden för kost och logi. Det pris som uttages av de boende mäs- te godkännas av socialstyrelsen.

Det första inackorderingshemmet in- rättades i Stockholm i början av 1920- talet. Efter 1944, då bestämmelser om statsbidrag till verksamheten infördes,

Tabell 4.2. Utvecklingen av vårdplatsan- talet vid inackorderingshemmen (1/1) un- der åren 1954—1967

År Antal hem Antal platser 1954 ......... 4 60 1955 ......... 4 60 1956 ......... 5 72 1957 ......... 6 87 1958 ......... 1 0 147 1959 ......... 1 4 232 1 960 ......... 1 7 271 1961 ......... 1 6 21 5 1 962 ......... 1 7 233 19631 ........ 18 259 1964 ......... 18 285 1965 ......... 20 306 1966 ......... 26 402 1 967 ......... 29 446

1 Övergångshemmet Hamra, som startade år 1960, kom genom ändrade statsbidrags- bestämmelser att räknas som inackorde- ringshem fr. o. m. 1/7 1963.

har efter hand tillkommit ett 25-tal hem. Platsantalet uppgick den 1 janua- ri 1967 till 446 och beräknas i mitten av 1967 uppgå till omkring 650. Inac- korderingshem planeras för närvarande på ett flertal orter (tab. 4.2).

Inackorderingshemmen finns huvud- sakligen i större och medelstora städer, men exempel finns också på kommuner som slutit sig samman i kommunalför- bund för att gemensamt anordna in- ackorderingshem. Inackorderingshem är i huvudsak en primärkommunal verksamhet men det finns t. ex. lands- ting som byggt inackorderingshem i an- slutning till arbetsvårdvande verksam- het. Det finns vidare inackorderings- hem som drives av vissa ideella orga- nisationer bl. a. Frälsningsarmén, Län— karna och Lewi Petrus' filantropiska stiftelse. Vissa av Länkarna drivna in- ackorderingshem fungerar även delvis som semesterhem, »som—marhem» och konvalescenthem. Hem som drives pri- vat eller aV organisation ingår ej i ta- bell 4.2.

Ett övergångshem, som speciellt är inriktat på att genom snabbehandling föra tillbaka klient från vårdanstalt till ett vanligt liv med ordnade bostads- och arbetsförhållanden, finns inrättat i Stockholm.

Hösten 1965 invigdes i Stockholm ett inackorderingshem av ny typ. Detta hem har differentierat sin verksamhet på så sätt att ett inackorderingshem av traditionellt slag med 20 platser har inrymts i en byggnad och en speciell avdelning på 40 platser i en annan. Den senare avdelningen drivs under friare former och har hotellkaraktär. De boende har större rörelsefrihet och får ta mer eget ansvar än vad som är vanligt i inackorderingshem av traditio— nell typ samt betala mer marknadsmäs- siga avgifter för kost och logi.

Vistelsetiden vid hemmen brukar va-

Tabell 4.3. Vården vid inackorderizigshenunen under år 1964

_ Medelvärdtid i då ar -' ' Antal platser Antal Anåzåiildzår g Miudtäbägfåårg 31/12 1964 intagningar , . . per vårdad y ]. ,, personei per mtagnmg grad) 1 A, person 298 1 729 1 403 48 59 70,5

riera mycket. Som framgår av tabell 4.3 var medelvärdtiden per boende per- son 1964 59 dagar. Lägsta och högsta medelvårdtid per boende och hem un- der året var 26 resp. 136 dagar. Belägg— ning, intagningsorsaker m. m. redovi- sas i kap. 11.

Familjevård

Liksom inackorderingshemmet kan fa- miljevården i vissa fall vara en lämp- lig tillgång såväl som komplement till öppenvård i allmänhet som inom efter— vården och den kan också i viss ut- sträckning träda i stället för anstalts- vård.

Familjevård förekommer i enstaka fall på föranstaltande av länsnykter- hetsnämnd eller kommunal nykterhets— nämnd. Vid en erkänd vårdanstalt (Lil- legården) har tidigare funnits en or- ganisation för familjevård. Själva an- stalten har därvid fungerat som genom— gångsstation för familjevårdsfall, som placerats huvudsakligen på ett antal lantgårdar i anstaltens närhet. De klien— ter som kan placeras på lantgårdar kan delvis sysselsättas eller utföra enklare sysslor medan de som inackorderas i familjevårdshem utan sysselsättnings- möjligheter oftast är kroppsligt sjuka. Familjevårdsverksamheten 'vid Lille- gården har minskat under senare år. Numera förekommer familjevård i ringa utsträckning inom nykterhetsvården och omfattar totalt endast några 10-tal fall årligen.

Annan halvöppen vård

För att i första hand provisoriskt lösa bostadsfråganl för sådana missbrukare som ej har eller själv kan förväntas ordna bostad efter t.ex. anstaltsvistel- se har ett antal nämnder, ibland som alternativ till övergångshem, inrättat s.k. övergångsbostäder (förhyrda lä— genheter). I större och medelstora stä- der disponerar nämnderna i en del fall ett antal platser på ungkarlshotell och härbärgen. Bostadsfrågan torde för åt- skilliga kunna lösas tillfälligt även på detta senare sätt, men ur allmän reha- biliteringssynpunkt har de sistnämnda bostadsförläggningarna, åtminstone de som är av hittillsvarande typ, ansetts vara mindre lämpliga.

Inom barna- och ungdomsvården sker halvöppen vård vid inackorderingshem drivna av kommuner, enskilda organi- sationer som IOGT, Frälsningsarmén m. fl. Dessutom förekommer inackorde- ring i enskilda fosterhem. Vård av bo- stadslösa alkoholmissbrukare behand- las även senare i detta kapitel.

A rbetsvård

Vissa arbetsvårdande åtgärder ingår nu- mera såväl i den öppna, halvöppna som den slutna nykterhetsvården. Nykter— hetsvårdsutredningen påpekade bl.a. att man i det nykterhetsvårdande arbe— tet ofta ställes inför en olycklig växel-

verkan mellan alkoholmissbruk och otillfredsställande arbetsförhållanden. Av bl. a. denna anledning ansåg utred- ningen det i många fall vara nödvän- digt att de rent nykterhetsvårdande åt- gärderna samordnades med arbetsvår- dande insatser. Utredningen föreslog att vid utbyggnaden av arbetsvårdens re- surser dess ökade betydelse för nykter— hetsvården skulle beaktas. Vidare före- slog utredningen åtgärder för ett vidgat samarbete mellan nykterhetsvård och arbetsvård.

De arbetsvårdande åtgärder som kan sättas in i samband med nykterhetsvård är av skiftande slag såsom t. ex. arbets- prövning, arbetsträning, yrkesutbild- ning, skyddad sysselsättning samt nä- ringshjälp för startande av egen verk- samhet.

Organiserad samverkan mellan nykterhets- vårdsorganen och arbetsförmedlingen

Det finns numera en organiserad sam- verkan mellan nykterhetsvården och arbetsvården. Vid ett flertal större ar- betsförmedlingar och vid samtliga länsarbetsnämnder finns sålunda sär- skilt utsedda kontaktmän med uppgift att handha samarbetet mellan nykter- hetsvårdsorganen och arbetsförmedling- en. De lokala kontaktmännen vid läns- arbetsnämnder eller arbetsförmedling- ar deltar bl. a. i behandlingskolle- gierna vid vårdanstalter för alkohol- missbrukare samt fungerar som för— medlare av arbeten och anställningar för klienter från den slutna nykterhets— vården. Deras uppgift är vidare att i samband med deltagandet i behand- lingskollegierna medverka till att er— forderliga arbetsvårdande åtgärder för- beredes och vidtages i god tid före kli— enternas avgång från vårdanstalten. Kontaktmannen i länet (länskontakt— mannen) har den direkta kontakten med öppenvården samt samordnar de

lokala kontaktmännens verksamhet in— om sitt län. Han skall genom råd och anvisningar vägleda kontaktmännen och arbetsförmedlingarna i övrigt samt lämna informationer i aktuella frågor. Bl. a. i detta syfte ordnas i olika delar av landet regionala konferenser för an— stalts- och öppenvårdspersonal samt ar- betsförmedlingarnas kontaktmän och en del övriga tjänstemän.

Till arbetsvårdsexpeditionerna remit- teras personer från olika sociala organ som t. ex. nykterhetsnämnd, rådgiv— ningsbyrå och vårdanstalt. Många upp— söker själva de arbetsvårdande orga— nen. Av antalet arbetsvårdssökande år 1966 (totalt 74 812) har i 6891 fall (därav 206 kvinnor) det huvudsakliga arbetshindret varit alkoholmissbruk. (Se vidare tab. 4.4 över arbetsvårds— verksamheten avseende alkoholmiss- bruk-are under åren 1961—1966.)

Förutom de arbetsvårdssökande som redovisas i nedanstående tabell torde ett visst antal bland andra kategorier arbetsvårdssökande ha alkoholproblem av varierande svårighetsgrad. Som framgår av tabellen har ökningen av antalet arbetsvårdssökande med alko- holproblem varit avsevärd under den redovisade femårsperioden. En stor del av de arbetsvårdssökande har placerats i beredskapsarbeten eller motsvarande. Var de placerade tagit vägen efter be- redskapsarbetet redovisas i tabell 4.5. En sjundedel av de arbetsvårdssökande 1964 har kunnat placeras direkt i den öppna marknaden medan endast om- kring 3 % har kunnat placeras i skyd- dad verkstad.

Den arbetsvårdsutre-dning som föl— jer på en ansökan till arbetsvårdsex- peditionen syftar till en kartläggning av klientens möjligheter att försörja sig genom arbete. I utredningen ingår ofta såväl medicinsk undersökning som psykotekniska prov och vissa andra

Tabell 4.4. Arbetsvdrdsverksamheten avseende alkoholmissbrukare under åren 1961—1966 i samtliga Stockhalmsstad

län och arbetsnämnden

'—

År

Arbetsvårdssökande

Arbetsanskaffning

Näringshj älp

Andra åtgärder

därav

första- gångsin- skrivna

Hela antalet Hela

antalet

därav

i öppna mark- naden

i skyddad verksamhet

skyd- dad verk- stad

hemarbe- te genom hemar- hetscen- tral el. motsva— rande

arkivar—

bete och

musiker- hjälp

bered- skapsar- bete el. motsva-

rande

egen

rörelse fordon och andra tek- niska hj älp— medel arbets— pröv- ning arbets- trä- ning

yrkes- utbild- ning och an- pass- nings- kurs

Ei aktuella för arbets— vård1

1961 Hela antalet. . . . . . Därav kvinnliga. . . . . 1962 Hela antalet. . . . . . . .. Därav kvinnliga. . . 1963 Hela antalet . . . . . . . . Därav kvinnliga. . . 1964 Hela antalet. . . . . . . Därav kvinnliga. . . . . 1965 Hela antalet . . . . . . .. Därav kvinnliga . . 1966 Hela antalet . . . . . Därav kvinnliga. . . . .

857 17

1 335 32

3 668 84 1 686 53

4 910 90 2 123 49

6 596 161 2 638 109

6 891 206 2 417 112

1 514 15 2 492 22 3 989 41 4 883 30 5 941 47 6 631 58

515 13 486 19 715 35 997 1 6

1 164 39

965 34

115 121 188 19

4 59 — 3

935

1 926 3 177 3 723 4 607 5 415 2

m v—t

N

N L')

106 172 294 291 13 439 14 582 21 699 832 18

1 226 25 2 179 34 2 926 54 3 045 72

1. Erhållit arbete utan

af:s medverkan, arbetsoförmögna t. v. samt annan

orsak.

Uppgift ej tillgänglig . .

undersökningar som kan ge besked om en placering i öppna marknaden är möjlig. Arbetsvårdsutredningen skall utmynna i förslag om lämpligt arbete och erforderliga åtgärder för arbets- placering m. m.

Sådana sökande som anses lämpliga för mer kvalificerad eller långvarig ut— bildning kan remitteras till anlags- prövning vid psykotekniskt institut el— ler till Personaladministrativa rådet. Kostnaderna härför täcks helt av stats- medel. För mer svårbedömda arbets- vårdsfall kan särskilda undersökningar och observationer —— arbetsprövning vara erforderliga. Arbetsprövning utfö— res vid Statens arbetsklinik samt vid vissa prövningsavdelningar som är an— slutna till träningsverkstäder.

Arbetsträning och skyddad sysselsättning

Omkring 400 klienter från nykterhets- vården erhåller varje år genom arbets- vårdsexpeditionernas förmedling plats på arbetsträningsverkstad och verkstä- der för skyddad sysselsättning. Arbetsträning syftar till att under läkartillsyn systematiskt träna upp han- dikappade personers fysiska och psy- kiska arbetskapacitet. Den skall vidare ge tillvänjning till arbete, arbetsfärdig— heter och anpassning till arbetsrutin och arbetsmiljö. Arbetsträningen skall om möjligt höja presta—tionsförmågan till att motsvara de krav ett arbete i öppna marknaden ställer. I många fall kan arbetsträningen också vara en grundläggande förberedelse för yrkes- utbildning, omskolning eller för arbete i skyddad miljö. Arbetsmarknadsstyrelsen anordnar särskilda utbildningskurser för nykter- hetsvårdsklientel. Även om yrkesut- bildning av alkoholskadade i första hand är inriktad på placering i de all- männa utbildningskurserna har det an-

setts finnas ett behov av särskilda an- ordningar för yrkesutbildning av detta klientel. Verksamheten är dock ännu så länge av ganska blygsam omfatt- ning.

Viss förberedande yrkesutbildning fö- rekommer sedan någon tid vid erkän- da vårdwanstwalten Åsbrohemmet. Denna förberedande verksamhet bedrives i anslutning till klienternas anstaltsvis- telse och är avsedd att avlösas av del- tagande i utbildningskurs i öppna marknaden.

Skyddad och halvskyddad sysselsätt- ning kan för många alkoholskadade med nedsatt arbetsförmåga utgöra en— då möjligheten att utföra ett produk— tivt arbete. Möjligheten att få arbeta under former som innebär mindre på- frestningar i olika hänseenden än den öppna marknadens förhållanden är av stor betydelse inte minst för de alko- holmissbrukare som till följd av sitt missbruk, men kanske trots gott yr— keskunnan-de, blivit avskedade från en eller flera anställningar och inte lång- re själva tror på sina möjligheter att göra sig gällande på den reguljära arbetsmarknaden.

Verkstäder för skyddad sysselsätt— ning har upprättats av ett hundratal huvudmän (cirka 5 200 platser), i förs- ta hand kommuner och landsting men även av enskilda sammanslutningar. Verksamheten omfattar huvudsakligen verkstadsrörelse med viss specialise- ring som metallarbete, snickeri, textil— arbete eller bokbinderi. På vissa håll innefattar verksamheten Skrivbyråer med enklare former av kontorsarbete. Statsbidrag utgår med viss begräns— ning till anordnings- och driftkostna— der. Direkta statsbidrag till de syssel— sattas löner utgår ej. Ersättning för utfört arbete utbetalas i form av ac— kordslön eller garanterad timpenning. Medeltimförtjänsten vid verkstäderna uppgick år 1965 till kr. 4: 82.

Kommunala och statliga beredskapsarbeten för svårplacerad arbetskraft De kommunala arbetena för svårplace- rad arbetskraft omfattar arbeten, som icke är alltför fysiskt betungande eller fordrar särskild yrkesvana, såsom t. ex. upprensning av skogs- och strövmar- ker, stränder och badplatser, anord- nande av promenadstråk och stigar till utsiktsplatser, iordningställande och upprensning av campingområden, upp- snyggning av missprydande grustäck- ter m. m. Arbetena arrangeras av kom- munen i samarbete med arbetsmark- nadsstyrelsen. I dessa arbeten syssel— sättes sådana handikappade, som ej kunnat placeras på den öppna arbets- marknaden och ej kan flytta till ort, där lämpligt arbete står att få. Med hänsyn till att tillgången på skyddade verkstadsplatser är otillräcklig, är de kommunala beredskapsarbetena ett nödvändigt medel att bereda de handi— kappade skyddad sysselsättning. Av de ca 4000 handikappade som är place- rade i statliga och kommunala utearbe- ten är omkring tre fjärdedelar alkohol— missbrukare.

De kommunala arbetena är i regel förlagda till de arbetsplacerades hem- ort eller dess närhet, varför särskilda vid arbetsplatserna förlagda förlägg- ningsbyggnader på ett par undantag när inte finns anordnade. De ar- betsplacerade bor antingen i sina egna bostäder eller på av kommunen anord- nat inackorderingshem för alkohol- missbrukare. Statsbidrag utgår med 33 % av kostnaderna för löner, arbets- material m. m.

De statliga beredskapsarbetena för alkoholskadade omfattar (mars 1967) 33 förläggningar i landet med samman— lagt ca 800 platser. Varje arbetsplats har i regel 24 förläggningsplatser. Det finns därutöver några förläggningar

för ungdomsvårdsskoleelever, kriminal- vårdsklientel och mentalvårdsklientel.

Till skillnad mot flertalet kommuna- la arbetsplatser har de statliga arbets- platserna förläggningsl-okaler, där de arbetsplacerade bl. a. kan inta sina mål- tider. Logi tillhandahålls utan särskild kostnad för de anvisade. Arbetena om- fattar i huvudsak vägbyggnads- och skogsvårdsarbeten men även arbeten av fornminnes- och naturvårdandc lia- raktär. Av nykterhctsvårdsklientelet har ca 80 % anvisats från vårdanstalterna och ca 20 % från den öppna nykterhets— vården. Anvisning av arbetssökande sker genom arbetsförmedlingen. Klien— telet består huvudsakligen av avance— rade missbrukare.

Personalen vid arbetsplatserna utgö- res vanligen av en platschef, en assi- stent, förmän och en kocka. Vid vissa arbetsplatser finns teknisk personal an- ställd. Vid tre arbetsplatser har läkare knutits till verksamheten på deltid (2 tim./14 (lag.). Assistenten svarar för den kurativa verksamheten, som främst utgöres av allmän tillsyn, viss person- lig omvårdnad och anordnande av fri- tidssysselsättningar. Därutöver har as- sistenten till uppgift att föra journaler samt i samråd med konta'ktmannen på arbetsförmedlingen förbereda arbetsta- garnas placering i öppna marknaden.

För de arbetsplacerades fritidssyssel- sättning finns vid arbetsplatserna TV, radio, olika sällskapsspel samt viss ut- rustning som idrotts- och fiskredskap m. m. Ett anslag på 2 400 kr. per år och förläggning finns för underhållning och förströelse i förläggningen, ex— empelvis film, föredrag, musik m. in. men även för anordnande av utflykter, som förlägges till intressanta mål som djurparker, fiskeplatser, skärgårdsöar m.m. Bland de aktiva fritidssysselsätt- ningarna kan nämnas bordtennis, bad- minton, friidrott och snideri.

Förtäring av spritdrycker eller an- vändning av andra berusningsmedel liksom förvaring därav är förbjudet inom arbetsplatsområdet. Även uppträ- dande under påverkan av berusnings- medel inom förläggningen eller på ar- betsplatsen är förbjudet. Överträdelse medför varning eller avsked. Misslyc- kandena med spriten är ofta koncentre- rade till veckosluten eller övrig fritid. I sammanhanget kan nämnas att en tredjedel av de arbetsplacerade beräk- nas tillbringa helgerna på hemorten el- ler i närbelägen stad.

Besluten om arbetstagares skiljande från anställningen har oftast föregåtts av överväganden som varit av kompli- cerad och ömtålig natur. Ordningsbe- stämmelsernas utformning har kritise- rats bl. a. av länkrörelsen. Alltför stränga bestämmelser ifråga om krav på helnykterhet kan få till följd en för kraftig omsättning av arbetskraft, vil— ket är till men för verksamheten. Så- dana bestämmelser förefaller ofta inte heller rimliga med hänsyn till att det främsta arbetshindret bland de placera- de just är uttalade alkoholproblem med stora risker för återfall. Å andra sidan kan alltför stor tolerans ifråga om be- dömningen medföra oro och otrivsel på arbetsplatsen, vilket verksamheten och de placerades arbetsanpassning inte hel- ler på sikt är betjänt av. Vid många ar- betsplatser synes man'ha kommit fram till en medelväg i bedömningen av de tillfälliga återfallen i missbruk som alla parter är beredda att acceptera. Både från arbetsmarknadsstyrelsens och socialstyrelsens sida har framförts önskemål om en utbyggnad av den 50- ciala omvårdnaden för att man vid arbetsplatserna bättre skall kunna lösa de problem som uppstår i samband med de arbetsplacerades akuta alko- holsvårigheter. Detta skulle bl. a. kun— na ske genom en utökning av den so-

ciala personalen som därmed bättre skulle kunna organisera de arbetsplace- rades fritidssysselsättningar. Beträffan— de behovet av medicinska vårdmöjlig— heter i akuta situationer anses en sam- verkan med privatläkare eller läkare vid sjukvårdsinrättning behöva organi— seras.

Till arbetsmarknadsstyrelsens arbets- platser för alkoholskadade har under år 1966 2 587 personer anvisats. Under samma tid har 2502 personer avgått. Orsakerna till avgången redovisas i ta- bell 4.5. Vistelsetiden vid beredskaps— arbetena har uppskattats till i genern- snitt tre månader. Den genomsnittliga timförtjänsten under 1966 har varit kr. 8: 53/tim. för vägarbete-n och kr. 6: 83/ tim. för skogsvårdsarbeten.

Som synes av tabellen är andelen av- gående på grund av onykterhet och av- vikningar utan anmälan tämligen bety- dande, vilket torde sammanhänga med de avancerade alkoholproblem som många i denna grupp arbetsplacerade har. Detta illustrerar samtidigt att man lyckats mindre bra beträffande en icke obetydlig del av de anvisade. Inte minst med hänsyn till att flertalet av de arbetsplacerade ej kan beredas sys— selsättning på annat sätt torde dock re- sultatet av verksamheten få betraktas som huvudsakligen positivt.

Under budgetåret 1965/66 utfördes 595400 dagsverken vid statliga bered- skapsarbeten för handikappade m.fl. och 295400 vid de kommunala bered— skapsarbetena för svårplacerade. De totala kostnaderna för nämnda arbeten uppgick för budgetåret 1965/66 till 145 milj. kr., varav kommunerna svarade för 20 % och staten för 80 %.

Arbetsmarknadsutredningen har i sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965: 9) funnit det angeläget att de särskilda beredskapsarbetena för svårplacerade utökas och om möjligt yt—

Tabell 4.5. Sammanställning över verksamheten vid arbetsplatser för alkoholskadade under tiden 16/1 31/12 1966

._. : .... qg aga % >*:E =p >.._,__. ” & =: . .., sr c: :$ :» . =... hl) no 0— _ 4-1 I ett 5 : ......» ** : #5: 22 V) ?— C 5 e ., e esse N % .:::äjg & & -i”rm m 5 en U |.E CD 5 = 55 " nu 33 03 & = ” __ ”” 5.3 > > a:llo ”SV,—H in 2 o åEees & ,__—' 54:54:31... *-' tis—Qvint hl) : __ unc—J = man?; 3 oo ”U ».)qu NO & & gaming-:a (D ;: ",,—ma !— (IJ—ev.; & (] a_n: > Eu"— 2 om? 3 & Guo-5 v—l n— än"? :o .... ._.5 . .... sv Eee 32 295 2 så vis så ”"% .... »— u & EC— ; 0 04.) [x F-c =", 6") kl o'ä han 0 "G = N _! Tucäå o 9 Go:-co LD = =å== n o (>=» 12 === 9- m l-i :: _égå h cu no:-u 00 '” Ex:—xo m _. 'i' N _ (C:a:o % HED— t'å &: i” :o cc 43 Pga: oo ** S'cv-i in ( än): "Uxo I _. o' :D 0: H vg N .2 = !— v—4 & m v—4 x (9 H

terligare differentieras. Utredningen an- ser att relativt få personer som anvi- sas till beredskapsarbeten för svårpla- cerade förmedlas från dessa arbetsplat- ser till anställningar i öppna markna- den. Vanligen synes enligt utredningen de anvisade stanna så länge de trivs med arbetet eller så länge de sköter sig på ett acceptabelt sätt. Att arbetsför— medlingen endast i begränsad utsträck- ning lyckas ordna anställningar i öpp- na marknaden beror enligt utredningen på att de anvisade ofta är svårt han- dikappade. En annan orsak synes vara att arbetsvårdsinsatserna för detta kli- entel varit otillräckliga. Om inte dessa förbättrades skulle den enskildes möj- ligheter till en social och yrkesmässig rehabilitering försummas. Utredningen anser att beredskapsarbetena mera sys- tematiskt än förut bör inriktas på åt- gärder som underlättar anpassningen på den öppna arbetsmarknaden. För att i ökad utsträckning möjliggöra det— ta erfordras enligt arbetsmarknadsut- redningen en mer systematisk observa- tion av de enskilda individerna under arbetets gång i likhet med vad som sker med handikappade i kommunala verk- städer för arbetsträning och skyddad sysselsättning.

I proposition 1966: 52 angående rikt- linjer för arbetsmarknadspolitiken m. m. föreslog inrikesministern fortsatt utbyggnad på arbetsvårdens område. Statsbidrag skulle enligt propositionen utgå till anordnande och drift av loka— ler för arbetsprövning m. m.

Departementschefen ansåg i likhet med arbetsmarknadsutredningen det angeläget att beredskapsarbetena för handikappade utökades och om möjligt differentierades ytterligare. Departe- mentschefen delade däremot inte utred- ningens uppfattning att ansvaret för be— redskapsarbeten för vårdade vid anstal— ter för alkoholmissbrukare, ungdoms-

vårdsskolor, mentalsjukhus och krimi- nalvårdsanstalter borde åvila de myn- digheter som är ansvariga för vården. Departementschefen betonade att ar- betsmarknadsverkets medverkan väl- komnats från vårdhuvudmännens sida och att några olägenheter ur organisa- torisk synpunkt inte varit förenade med att arbetena drivits i arbetsmarknads— verkets regi. Inte heller kunde det gö— ras gällande att verksamheten inkräktat på andra arbetsmarknadspolitiska upp- gifter. Departementschefen fann ingen anledning till att arbetsmarknadsver- kets befattning med nämnda verksamhet skulle upphöra. Det syntes lämpligt att initiativ till beredskapsarbeten av ifrå- gavarande slag togs av vederbörande anstaltshuvudman, medan arbetsmark- nadsverket borde bestämma arbets- objekt och stå för driften av arbetena. Departementschefen ansåg det vidare självklart att en nära samverkan med den berörda vårdanstalten härvid skul- le äga rum.

Vissa arbetsvårdande moment ingår även i den arbetsdrift som bedrives vid vårdanstalterna för alkoholmissbruka- re. Denna verksamhet, som beskrives närmare i en översikt (bil. 4.1, del II), omfattar bl.a. verkstadsarbete, betong- gjutning, vävning, snickeriarbete, mål- ning, skogs-, trädgårds- och jordbruks- arbete. Vid några anstalter kan vård- tagare erhålla anställning utanför an- stalten.

I syfte att främja utbyggnaden av vårdanstalternas arbetsdrift liksom nykterhetsvårdsklientelets anpassning på arbetsmarknaden sker även på cen- tralt håll samarbete mellan represen- tanter för socialstyrelsen, kriminal- vårdsstyrelsen och arbetsmarknadssty— relsen. Samarbetet kan omfatta över- läggningar om organisationen av ar- betsdriften, vårdfrågor i anslutning till beredskapsarbetena, uppläggning av

kurser för personal, avsättning av pro- dukter från arbetsdriften, investerings— frågor m. m. Beträffande anordnandet av lokaler vid vårdanstalterna sker samarbete med byggnadsstyrelsen.

Sluten vård

Vårdanstalter för alkoholmissbrukare

Enskilda anstalter eller »Vårdhem för alkoholister» fanns redanl'före alkoholist- lagens tillkomst 1913. Den första statliga alkoholistanstalten, Venn garn, togs i bruk 1916, då alkoholistlagen började till- lämpas. För att betona vanstaltsintag- ningens karaktär av vård ändrade man 1955 de allmänna alkoholistanstalternas benämning till allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Systemet med allmänna anstalter har utvecklats på två sätt. Dels har staten själv anordnat och drivit vissa anstalter, statliga an— stalter, och dels har staten genom bi- drag, vilka så småningom kommit att motsvara hela kostnaden, uppmuntrat enskilda organisationer att driva an- stalter som efter godkännande av Kungl. Maj:t fick benämningen erkända anstal- ter. Vissa av dessa anstalter har seder- mera övertagits av kommuner. Mellan dessa två typer av anstalter görs ingen åtskillnad i nykterhetsvårdslagen.

Förutom allmänna vårdanstalter finns det enskilda vårdanstalter för alkohol- missbrukare. Vården vid sådana anstal- ter är helt frivillig och ej beroende av nykterhetsvårdslagens bestämmelser om anstaltsvård. De som vårdas på enskild anstalt är sjukskrivna och uppbär som regel sjukpenning från försäkringskas- san. Sådana anstalter drivs av kommu- ner och olika organisationer.

Länkarna och vissa andra ideella organisationer i övrigt driver konvales— centhem för vård av alkoholmissbru- kare.

Skillnaderna mellan olika typer av

Ägare:

Bidrag vid anordnandet av anstalt:

Driftskostnader:

Intagning:

V årdt ider:

Vårdavgifter:

Ersättning från försäkringskassa:

Statliga anstalter Erkända anstalter Enskilda anstalter

Staten

Staten står för hela kostnaden

Förslagsanslag

Ansökan om tvångsintag- ning göres hos länsstyrel— sen. Ansökan om plats på anstalt (resolution el. fri- villigt enl. 58 5 Nvl) sökes av nykterhetsnämnd eller annan socialstyrelsen

3

Vårdperiodernas längd som regel 3—5 mån. Försökspermission efter viss tid.

Inga

Sjukpenning utgår ej5

Kommun, ideella organi- sationer, särskilda stiftel- ser

Anordningsbidragl som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10000 kr. eller om särskilda skäl föreligger högst 15 000 kr.

Garantibidrag:2 Högst 31 kr/dag Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag

För speciella vårdanord- ningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibi- drag.

Lika som för statliga an- stalter

3

Vårdperiodernas längd som regel c:a 3 mån. Försökspermission efter viss tid'

Inga

Sjukpenning utgår ejs

Kommun, ideella organi- sationer, särskilda stif- telser, landstingskommun

Anordningsbidrag1 som ej utan särskilda skäl får överstiga det belopp som tillskjutes från annat håll och högst 10000 kr. eller om särkilda skältöreligger högst 15 000 kr.

Garantibidrag:2 Högst 31 kr/dag. Beläggningsbidrag: Högst 22 kr/dag

För speciella vårdanord- ningar kan ytterligare 1 kr./dag utgå i garantibi- drag.

Endast frivilliga. Intag- ning på den vårdsökandes personliga initiativ genom nykterhetsnämnd, läkare, kurator, rådgivningsbyrå, anstaltsföreståndare

1—3 mån.

Ingen försökspermission. Vid vårdperiodens slut definitiv utskrivning

Kr. 1: —/dag och vårdad person

Sjukpenning utgår som regel

1 SFS 1957: 144, 1962: 333, 1963: 380, 1964: 433 1965:109, 1966:211. SFS 1955: 426, 1964: 409, 1966: 212, 1967: 187. 3 »Den tid, varunder den, som på grund av slutligt beslut intagits å allmän vårdanstalt, må kvarhållas (Vårdtid), utgör ett år. Har han förut varit intagen å sådan anstalt och är beslutet meddelat inom fem år från senaste utskrivningen, är dock vårdtiden två år», (44 5. 1 st. Nvl.)

' 49 & Nvl. 5 Lag 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring.

anstalter framgår av översikten på si- dan 72.

Det ursprungliga syftet med vården på alllnänna anstalter var främst att skydda andra människor mot följderna av alkoholmissbruk. Fortfarande torde en icke oväsentlig del av denna mål- sättning vara gällande, men det rent

vårdande inslaget är numera domine- rande. Enligt 43 % Nvl skall »behand- lingen av de intagna anpassas efter vår- dens huvudsakliga syfte att återföra dem till ett nyktert liv. Envar skall vara pliktig att följa de för anstalten gällande ordningsföreskrifterna samt att fullgöra det arbete, som ur synpunk-

ten av en ändamålsenlig Vård åläggas honom.» Både vid allmänna och en- skilda vårdanstalter finns som tidigare påpekats möjligheter till sysselsättning. Arbetsdriftens olika grenar framgår av bilaga 4.1, del II. Den vård som i öv- rigt förekommer är socialt och medi- cinskt inriktad. Vid en del anstalter be- drives gruppterapi och gruppsamtal.

Sedan 1964 har behandlingskollegier regelbundet förekommit på de allmän- na vårdanstalterna. Vid dessa kollegier där anstaltens föreståndare, assistent, läkare m. fl. deltager, planläggs värden för varje klient. Även representanter för länsnykterhetsnämnd och länsar- betsnämnd (arbetsförmedling) deltager i dessa kollegier.

Behandlingskollegierna syftar till en systematisering och samordning av vår- den såväl under klientens anstaltsvistel— se som under den efterföljande behand- lingsperioden. I samband med införan- det av denna verksamhet ålades samt- liga allmänna vårdanstalter att föra särskild behandlingsjournal för varje klient.

Anstalternas platsantal, differentie— ringsprinciper, förläggningsstruktur, ar- betsdrift, personal m. m. framgår av bilaga 4.1, del II. Siffermaterialet har sammanställts av socialstyrelsen. I bila- gan ingår ej uppgifter om erkända vård- anstalten Kalbo (37 pl) som lades ned 1.3 1966. Uppgifterna om arbetsdriften avser tvärsnitt vid tidpunkterna 20.9 1965 (för statliga och erkända) och 11.6 1965 (för enskilda anstalter). Siff- rorna för antalet sysselsatta har sålun- da påverkats av antalet belagda platser vid nämnda tillfällen samt av säsongs- variationerna.

Beträffande arbetsdriften kan det framhållas att denna under åren 1963 och 1964 varit föremål för utredningar i socialstyrelsen, som bl. a. föreslagit en omstrukturering av arbetsdriften på

sådant sätt att jordbruksdriften vid en del anstalter nedlägges och att en ut- byggnad i gengäld sker av verkstads- och trädgårdsdriften.

Klientelets sammansättning vid de olika anstalterna har i nämnda bilaga endast beskrivits för de statliga och erkända vårdanstalterna. Skillnaderna mellan de olika anstaltskategorierna fram-går delvis av de undersöknings- resultat som redovisas i kapitel 10.

När det gäller differentieringen av vårdsökande på olika allmänna vårdan- stalter åligger det socialstyrelsen att efter framställning anvisa plats på den anstalt som anses mest lämplig för vård- tagaren med hänsyn till faktorer som ålder, sinnesart, hälsotillstånd, arbets- förmåga och tidigare livsföring. Dess- utom tar styrelsen hänsyn till klientens egna önskemål om placering samt till möjligheterna till lämplig sysselsättning eller arbetsträning. Även anstaltens geografiska läge är av betydelse vid differentieringen. På grund av tempo- rär platsbrist vintertid samt trängande vårdbehov uppstår ibland svårigheter att åstadkomma en tillfredsställande differentiering på lämpliga vårdanstal- ter.

Antalet vårddagar vid allmänna och enskilda vårdanstalter framgår av tablån på sidan 74.

Som synes har antalet vårddagar un- der åren 1962—1965 minskat vid de statliga och erkända vårdanstalternia medan en relativt kraftig ökning skett för de enskilda anstalternas del. Fort- farande är dock vården vid de allmän- na vårdanstalterna dominerande inom den slutna nykterhetsvården och ut- gjorde år 1966 79,6% av totalantalet vårddagar. Minskningen av denna an- del sedan 1965 utgör 0,3 %. Totalt har antalet vårddagar under sengre år mins- kat i förhållande till år 1962. Nedgång- en 1963 torde delvis ha betingats av

Antal vårddagar Anstaltskategori 1962 1963 | 1964 | 1965 | 1966 Statliga vårdanstalter. 148 551 142 500 143 909 130 397 131 046 Erkända vårdanstalter 553 308 519 407 518 457 515 392 512 032 Enskilda vårdanstalter 128 002 129 067 144 722 162 922 164 821 Summa vårddagar 829 861 | 790 974 | 807 088 | 808 711 | 807 899

arb-etskonflikten vid systembolaget det- ta år.

Medelvårdtiden för frivilligt ingång- na klienter på allmän vårdanstalt var enligt bil. 4.3 (del 11) under år 1965 92 dagar (3 mån., 2 dagar). Längsta me- delvårdtiden hade Hessleby (134 da- gar) och den kortaste Hagbyhemmet (66 dagar). Medelvårdtiden för tvångs— intagna klienter var något längre, 100 dagar (3 mån., 10 dagar). Längsta me- delvårdtiden hade Svartsjö (138 dagar) och den kortaste Karlsvik (55 dagar).

Medelvårdtiden för klienter som un- der 1965 utskrivits från enskild anstalt var enligt bil. 4.2 (del II) betydligt kor- tare, 61 dagar (2 mån., 1 dag). Den längsta vårdtiden hade Tingsätra vård- hem (84 dagar) och den kortaste Öjer— sjöhemmet (30 dagar).

Ungdomsvårdsskola

Sluten eller institutionell vård av unga alkoholmissbrukare sker i ungdoms- vårdsskola. Plats brukar anskaffas vid någon av de skolor där möjligheterna till medicinsk och psykiatrisk terapi är särskilt goda.

Ungdomsvårdsskolorna har till ända- mål att bereda vård, fostran och utbild- ning åt barn och ungdomar som om- händertagits för samhällsvård och in- skrivits som elever vid skolorna. För närvarande finns 24 ungdomsvårds- skolor, varav 15 för manliga och 9 för kvinnliga elever. Antalet fastställda vårdplatser. den 1 juli 1967 var 1 022.

Det finns två olika huvudtyper av

skolor nämligen skolhem för barn i skolpliktig ålder och yrkesskolor för ungdom som avslutat sin skolgång. Om- kring 80 % av platsantalet avser yrkes- skolor.

Vid ungdomsvårdsskolorna finns ca 809 befattningshavare anställda, varav 21 är assistenter för vård utom skola. Personaltätheten (vårdpersonal men även ekonomipersonal, kontorspersonal m. in.) vid skolorna uppgick den 1 april 1967 till en befattningsh-avare på 1,3 platser.

Intagning på ungdomsvårdsskola kan ske på tre olika sätt. Två former är av provisorisk natur och gäller intagning för observation och för utredning. Den tredje formen, som är definitiv, kallas inskrivning vid ungdomsvårdsskola.

Vården av eleverna äger rum inom eller utom skola. Vid vård utom skola överlämnas eleven till enskilt hem, inac- korderingshem, etc. Vård inom eller utom skola anses lika betydelsefull och den vårdform skall användas som bäst anses främja elevens utveckling. Vård inom skola bör alltid vara så anordnad att den skapar förutsättningar för ele- vens vård under friare former. Under senare år har en allt större del av vård— tiden kunmat förläggas utom skola och utgör numera cirka hälften av den to- tala vårdtiden, Den 1 april 1967 var hela antalet elever 1 739, varav 710 var närvarande vid skolorna och 811 i vård utom skola. övriga 218 elever hade per— mission, hade iavvikit, vårdades på sjuk- hus m. m.

Socialstyrelsen svarar för elevernas intagning och fördelning på lämpliga skolor. När en barnavårdsnämnd om- händertagit någon för samhällsvård, med avsikt att placera vederbörande på ungdomsvårdsskola, skall nämnden till socialstyrelsen ingiva ansökan härom. Ansökan skall innehålla prästbevis, av- skrift av senast utfärdat skolbetyg, uppgift av läraren om skolgången, lä— karintyg, nämndens utredning samt av— skrift av nämndens beslut om omhän- dertagande.

Enligt ungdomsvårdsskolestadgan har socialstyrelsen att fördela eleverna på skilda skolor efter ålder, kön, utveck- ling och sinnesbeskaffenhet. Ur dessa mer allmänt formulerade bestämmelser har utvecklats en praxis med tämligen nyanserade differentieringskriterier. Dessa omfattar begåvningsutveckling, psykisk särart, kroppslig sjukdom samt en del övriga mer speciella kriterier som t. ex. alkohol- och läkemedelsmiss- bruk.

Mot de nämnda kriterierna svarar för varje skola anvisade uppgifter inom ungdomsvårdsskoleorganisationen. Det finns sålunda två specialskolor med uppgift att bereda vård åt psykiskt sär- artade och kroppsligt sjuka elever. En upprustning av ungdomsvårdsskolorna i syfte att ge bättre möjlighet än tidi- gare att ta hand om ungdom med alko— holproblem beslöts av statsmakterna 1964. Vid Ryagården och Råby har nyli- gen inrättats särskilda sjukavdelningar för behandling av unga alkohol- och läkemedelsmissbrukare. En sådan av- delning är även under uppförande vid Fagareds yrkesskola.

Bland de anledningar som redovisas som dominerande eller bidragande or— sak till intagning på ungdomsvårds- skola är alkoholmissbruket tämligen vanligt förekommande, vilket framgår av tabell 4.6.

Som framgår av tabellen har andelen alkoholmissbruk som orsak till om— händertagandet ökat avsevärt under se— nare år. Detta torde delvis ha samband med det ökade antalet fylleriomhänder— taganden beträffande ungdomar under 21 år. En annan orsak till ökningen tor- de bland annat vara att barnavården efter den 1 januari 1961 haft huvudan- svaret även för den slutna vården av unga alkoholmissbrukare och succes- sivt kunnat överta den kategori miss— brukare som tidigare varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd eller vår— dats på anstalt för alkoholmissbrukare. Det bör dock i detta sammanhang upp- märksammas att missbrukarbegreppets vidare tolkning inom barnavården san- nolikt också kan vara av betydelse för den nämnda ökningen.

Socialstyrelsen gjorde 1958 en under- sökning rörande ungdqmsvårdsskole- elevernas alkoholvanor resp. alkohol- missbruk. Som alkoholmissbrukare be- traktades i undersökningen sådana ungdomar som gjort sig skyldiga till fylleriförseelse eller varit föremål för åtgärd från nykterhetsnämnd samt ung— domar där alkoholmissbruket ingått som ett delsymtom i ett vanartkomplex. Materialet i undersökningen omfattade de ungdomar som under tre olika tolv- mänadersperioder av barnavårdsnämn- derna hos socialstyrelsen nyanmälts för intagning på ungdomsvårdsskola. Undersökningen visade att av de under tiden 1/10 1956—30/9 1957 anmälda 463 pojkarna kunde 25 % betecknas som missbrukare. I åldersgrupperna 15—18 och 18—21 år var andelen 36 % i var— dera gruppen och i åldersgrupperna un- der 15 år 0 %. Bland de 182 flickorna var 23 % missbrukare, 17 % i ålders- gruppen 15—18 år och 43 % i gruppen 18—21 år.

Nils Magnusson har i en undersökning rörande missbruk av alkohol och andra

Tabell 4.6. Anledningar lill ungdomsvärdsskoleelevernas omhändertagande under åren 1955—1965 (inskrivna vid utgången av år)

1965 *

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 Pojkar Antal elever ............ 944 1 300 1 600 1 020 1 075 1 027 963 1 800 1 072 1 183 1 165 Därav i % omhänder- tagna p. g. a.1 Allmän svårfostran. . . . 42,9 24,5 23,4 16,4 15,5 11,6 8,4 9,1 12,1 12,3 10,0 Skolkn. skolrubbn. . . . . 6,8 14,1 16,9 ,22,5 20,7 18,8 16,7 15,7 28,5 32,5 30,9 Biltillgrepp ........... 7,2 17,0 17,4 29,8 34,5 34,8 38,8 40,4 49,1 49,9 50,6 Andra egendomsbrott. . 79,9 71,6 73,5 84,6 87,7 89,6 88,4 86,1 90,8 93,1 92,0 Misshandel ........... 3,1 4,2 4,9 4,6 5,8 6,7 11,1 16,0 27,1 28,3 30,2 Sexuell vanart ........ 1,5 5,2 5,6 6,1 5,4 5,8 5,3 6,2 6,7 6,7 5,2 Vagabondering, arbets- ovilja .............. 0,8 3,3 3,4 9,0 8,8 9,8 9,8 13,4 26,9 34,6 37,9 Alkoholmissbrukz ..... -— 6,4 7,5 13,4 16,3 20,1 23,5 24,5 35,6 38,5 40,9 Annan vanart ........ 2,2 ,2 ,6 3,3 4,1 4,4 4,8 4,7 5,1 5,7 3.9 Medeltal vanartsfaktorcr. — —— _— 1,8 2,0 2,0 2,1 2,2 2,8 3,0 3,0 Flickor Antal elever ............ 424 581 445 482 547 500 517 524 556 592 541 Däravi % omhändertagna p. g, a.1 Allmän svårfostran. . . . 61,1 33,6 32,1 19,7 18,5 14,8 13,2 13,4 13,8 11,8 11,5 Skolkn., skolrubbn ..... 5,0 10,8 13,3 19,1 20,1 13,2 12,8 13,4 25,0 33,1 35,3 Biltillgrepp ........... 0,2 1,5 1,8 3,1 3,7 2,6 2,1 2,9 4,1 5,1 4,1 Andra egendomsbrott . 25,0 30,1 30,1 33,0 35,5 39,1 34,6 35,5 41,9 45,9 44,7 Misshandel ........... 0,2 0,7 0,9 1,2 1,3 0,6 1,4 1,5 3,1 3,5 5,0 Sexuell vanart ........ 47,2 49,2 49,7 54,6 55,0 52,3 52,2 55,7 53,1 53,5 51,0 Vagabondering, arbets- ovilja .............. 3,8 6,4 6,1 32,4 41,9 48,9 47,4 54,4 68,5 80,6 84,5 Alkoholmissbruk2 ..... — 5,9 7,2 14,5 19,0 24,2 29,4 31,7 38,7 40,9 39,9 Annan vanart ........ — 0,5 ,4 0,6 1,0 1,2 1,9 1,5 0,9 1,2 1,8 Medeltal vanartsiaktorer. —— —— 1,8 2,0 2,0 2,0 2,1 2,5 2,8 2,8

1 Mer än en anledning har redovisats för varje elev, varför den sammanlagda siffran överstiger 100 %. Medelantalet redovisade anledningar varierar mellan 1,8 och 3,0. 2 Före 1956 redovisades inte alkoholmissbruk som särskild anledning.

ver där man funnit samband mellan elevens alkoholbruk och kriminalitet

rusdrivande medel bland ungdoms- vårdsskoleelever 1963 funnit en liknan- de fördelning av andelen missbrukare. Denna undersökning, som var av stick- provskaraktär, omfattade var tredje av de vid yrkesskolorna inom ungdoms- vårdsskoleorganisationen den 15 juli 1963 intagna eleverna. Antalet elever som ingick i undersökningen var 450, 285 pojkar och 165 flickor. Som miss- brukare av alkohol betraktades alla de som gjort sig skyldiga till fylleriförse- elser, de som i barnavårdsutredningen uppgivits vara alkoholmissbrukare, ele-

samt de fall där man kunnat konstatera att elev varit spritpåverkad i samband med »avvikning, permission och/eller vård utom skola. Som grava missbru- kare betraktades de elever, som gripits för fylleri sex gånger eller mera och/eller hade minst ett sådant symtom på alko- holskada som delirium tremens, lätt— väckt alkoholbegär, återställarbehov eller minnesluckor.

Magnusson fann att 56,8 % av poj- karna och 55,8 % av flickorna kunde

räknas som missbrukare i undersök- ningens mening. Till grava missbrukare kunde räknas 19,3 % av pojkarna och 11,5 % av flickorna. Bland de grava missbrukarna hade 42 av totalt 55 poj- kar och 14 av totalt 19 flickor åtnjutit vård utom skola. Magnusson konstate- rade att de grava missbrukarna vållade stora problem vid vård såväl inom som utom skola. Han förordade bland annat att särskilda skolor Ryagården för flickor samt Fagared och Råby för poj- kar borde reserveras och utrustas för specialbehandling av unga alkohol— missbrukare.

Ungdomsvårdsskoleklientelet har på uppdrag av kommittén för behandlings- forskning vid ungdomsvårdsskolorna undersökts av Dick Blomberg och Karl Grunewald. Undersökningens resultat finns publicerat i SOU 1964: 24. Under- sökningsgruppen utgjordes av en del av de elever som under perioden hösten 1961—våren 1962 intogs på ungdoms- vårdsskola antingen som inskrivna eller för observation. Materialinsamlingen fortgick i löpande följd tills man hade 100 pojkar och 43 flickor. Materialet togs från föredragningslistorna vi-d in- tagningssammanträdena i socialstyrel- sen. Som underlag för bedömningarna användes det aktmaterial som åtföljde barnavårdsnämndernas intagningsan- sökningar.

Blomberg och Grunewald fann bl. a. beträffande asocialitet och liknande be- lastning i elevernas hemmiljö att det i 42 % av fallen fanns alkoholism både i pojkarnas och i flickornas hemmiljö. Ifråga om elevernas egna asocialitets- yttringar konstaterades missbruk av alkohol bland 57 % av pojkarna och 54 % av flickorna. Som missbruk har genomgående bedömts antingen långva- rig konsumtion eller i några fall mer tillfälliga episoder av missbruk som dock lett till konkret ingripande av

myndighet. Andelen narkotikamissbru- kare var bland pojkarna 4 % och bland flickorna 4,7 %.

Kurt Gordan och Nils-Olof Näs har i socialstyrelsen genomfört en undersök— ning av 1964 års ungdomsvårdsskole- elever (stencil 30/1 1967). Undersök- ningen omfattade ett stickprov av var- annan pojke och varannan flicka, som inskrevs vid ungdomsvårdsskola under år 1964. Sammanlagt undersöktes 353 pojkar och 122 flickor i ca 250 olika avseenden. Av undersökningen framgår att barn-avårdsnämnderna uppgivit att 65 % av pojkarna och 74 % av flickor- na har använt alkohol, 43 resp. 50 % vid upprepade tillfällen. Något mer än hälften av både pojkarna och flickor— na uppges någon gång ha iakttagits be- rusade av alkohol. Fylleriomhänderta- gande (med polisingripande) har före- kommit hos 36 % av pojkarna och 30 % av flickorna. 12 % av pojkarna uppges ha gjort sig skyldiga till rattfylleri.

Av de som använt alkohol beteckna- de barnavårdsnämnderna 20 % av poj- karna och 9 % av flickorna som alko- holmissbrukare. Symtom på alkohol- skador ansågs föreligga hos 3 resp. 1 %. Nykterhetsvårdan-de åtgärder i öppen vård eller på sjukhus har förekommit för 9 resp. 4 %.

Som framgår av de nämnda under- sökningarna är alkoholmissbruket bland ungdomsvårdsskoleelever avsevärt. Man bör dock ta i beaktande den— betydligt vidare tolkning missbrukarbegreppet har fått i dessa undersökningar i för- hållande till vad man bedömer som alkoholmissbruk enligt nykterhets- vårdslagen. Med hänsyn till att alkohol- missbruket liksom även det på senare år allt vanligare narkotikamissbruket här liksom i övrigt ofta är ett sym— tom bland andra på bakomliggande konflikter och anpassningsproblem samt att det här är fråga om en klien-

telgrupp som är mer formbar och där- med ofta ur denna synpunkt mer be- handlingsbar än alkoholmissbrukare i gemen, framstår samhällets uppgift att tillskapa adekvata behandlingsmöjlig- heter för denna grupp missbrukare som ytterst angelägen.

Sjukhusvård

Sjukhusvård av alkoholmissbrukare be- drivs såväl vid kroppssjukhus som psy- kiatriska sjukhus. Vården av alkohol- missbrukare på olika typer av sjukhus och avdelningar följer inga generella riktlinjer utan synes i hög grad vara beroende av de lokala resurser som står de olika sjukhusen till buds.

Vård på psykiatriska sjukhus och psykiatriska kliniker har i många fall blivit ett komplement och/eller alterna— tiv till anstaltsvård av alkoholmissbru- kare. Vårdformen har vidare av många ansetts vara mera effektiv och de korta vårdtiderna, i allmänhet 3—4 veckor, ur olika synpunkter fördelaktiga.

Möjligheterna till sluten medicinsk] psykiatrisk behandling har betydligt utökats under senare år. Särskilda alko- holavdelningar har bl. a. inrättats vid några större psykiatriska sjukhus. Be- handlingsmetoderna, främst avseende de medikamentella inslagen i värden, har utvecklats snabbt och effektiviserat vården. På åtskilliga håll har de psyko- terapeutiska behandlingsmetoderna, in- dividuellt och i grupp, liksom de social- kurativa kommit till ökad användning.

Enligt den tidigare gällande sinnes- sjuklagen var förutsättningen för intag- ning på mentalsjukhus (som var den tidigare benämningen) den att det skul- le föreligga dels sinnessjukdom och dels vårdbehov. Begreppet sinnessjukdom ansågs inte innefatta alkoholism eller alkoholmissbruk men däremot vissa andra psykiska sjukdomar. Genom

glidningar i begreppsbestämningen har dock allt flera fall av alkoholism och alkoholmissbruk kommit att hänföras till de grupper av sjukdomar för vilka vård på mentalsjukhus ansetts vara indicerad.

Flertalet intagningar av alkoholmiss- brukare på mentalsjukhus skedde på frivillig grund antingen på ansökan I eller utan särskilda ansökningshand- lingar. I vissa fall där det var fråga 0111 allvarligare förgiftnings- eller psykotis— ka tillstånd skedde enligt den tidigare lagstiftningen tvångsintangning un- der förutsättning att läkare utfärdat vårdattest med angivande av trängande vårdbehov. Enligt 12 & Nvl åligger det nykterhetsnämnd att om anledning fin- nes föranstalta om läkarundersökning.

Under vissa omständigheter kan be— träffande ärenden som handlägges av nykterhetsnämnd fråga om behov av psykiatrisk sjukhusvård föreligga. Detta gäller främst psykotiska tillstånd, svåra psykiska defekttillstånd och i vissa fall av avancerat alkoholmissbruk som framstår som omöjliga att på annat sätt bemästra. Tvångsintagning av sådana fall kan ske på ansökan av anhöriga, andra behöriga personer (bl. a. social— nämndens ordförande och föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare) eller myndigheter. Ordföran- de i nykterhetsnämnd ägde icke enligt den tidigare gällande sinnessjuklagen behörighet att göra ansökan av ifråga- varande slag.

Polismyndighet kan föranstalta om intagning på psykiatriskt sjukhus för observation av person, av vars uppträ— dande framgår att han är farlig för an- nans personliga säkerhet eller för eget liv och anledning finns till antagandet att han är psykiskt sjuk.

Intagning av alkoholmissbrukare på psykiatriskt sjukhus anses medföra be- tydande fördelar. Patienten kan erhålla

intensivvård, effektivare tillsyn under kritiska bakrusperioder, attityden till den vårdade uppleves såsom mera po- sitiv etc. Vårdformen har även betytt en betydande avlastning för nykterhetsvår- den. Emellertid har det ifrågasatts om intagningsförfarandet stått i överens- stämmelse med vad som angavs i den tidigare gällande sinnessjuklagen. JO har i sin ämbetsberättelse för år 1961 upptagit dessa frågor till närmare granskning. Han har därvid uttalat att eftersom vård på mentalsjukhus i många fall givit resultat, som varit till nytta för den intagne, så kan det inte vara före- mål för tvekan, att i den mån psykiatrisk sjukvård framstår som lämpligare än nykterhetsvård, den förstnämnda for- men av vård i allmänhet är att föredra. Denna ståndpunkt synes också sinnes- sjuklagstiftningskommittén ha beaktat i sitt förslag till mentalsjukvårdslag. Sinnessjuklagstiftningskommittén har i sitt betänkande »Mentalsjukvårdslag» (SOU 1964: 40) betonat, att mentalsjuk- husens behandlingsresurser ej borde utnyttjas för avgiftningsfall och att in- tagning av alkoholister och alkohol— missbrukare borde kunna ske endast om behov förelåg av den särskilda vård som lämnas på mentalsjukhus. Vidare ansåg kommittén att vid enbart alko- holmissbruk intagning inte i något fall borde ske mot alkoholmissbrukarens vilja. Möjligheterna för ordförande i vissa sociala nämnder att ansöka om in- tagning föreslogs utsträckt till att avse även ordförande för nykterhetsnämnd. Kommitténs överväganden syntes in- nebära att alkoholism jämställdes med psykiska sjukdomar. Speciella bestäm- melser rörande intagning, vård och be— handling av alkoholister på mentalsjuk- hus ansåg kommittén inte nödvändiga. Om enbart alkoholmissbruk föreligger kunde enligt kommittén endast den fria intagningsformen komma ifråga.

I prop. 1966: 53 med förslag till lag om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall m. m. föreslogs att all frivillig vård för psykisk sjukdom från den 1 januari 1967 skulle regleras en- ligt bestämmelserna i 1962 års sjukvårds- lag på samma sätt som för kroppssjuk- vården. Möjligheten att bereda psykiskt sjuka vår-d på sjukhus även mot vårdta- garcns egen vilja föreslogs ske enligt en särskild lag, benämnd lag om beredan— de av sluten psykiatrisk vård ivissa fall.

Departementschefen anslöt sig i nämn— da proposition till sinnessjuklagstift- ningskommitténs uppfattning att alko- holism och alkoholmissbruk i princip borde inräknas bland de psykiska sjuk- domarna. Departementschefen framhöll dock att man under remissbehandlingen riktat kritik mot kommitténs uttalanden om avgiftning av personer som gripits för fylleri och att mentalsjukhusens platser inte borde tas i anspråk om ett omhändertagande motiverades endast eller huvudsakligen av att det var nöd- vändigt att avhålla alkoholisten eller al— koholmissbrukaren från att dricka sprit.

För psykiska sjukdomstillstånd som står i samband med missbruk av alko— hol bör sluten psykiatrisk vård enligt departementschefen kunna beredas —— under samma förutsättningar som ifråga om övriga psykiska sjukdomar —— oav- sett den sjukes önskan. Några särskilda inskränkningar för just dessa former av psykisk sjukdom ansåg departe— mentschefen inte borde gälla. Det finge — liksom i övriga fall ankomma på rättstillämpningen att avgöra när arten och graden av sjukdomen är sådan att sluten psykiatrisk vård är oundgängli- gen påkallad. Departementschefen an- såg vidare att det nämnda betraktelse- sättet inte skapade behov av någon gränsdragning mellan begreppen alko- holism och alkoholmissbruk.

Kommitténs förslag att även nykter- hetsnämndsordförande skulle kunna föranstalta om intagning biträddes även av departementschefen.

Riksdagen beslöt i de ovan nämnda frågorna i enlighet med departements- chefens förslag. Lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (SFS 1966:293) trädde i kraft den 1 januari 1967.

Särskilda vårdavdelningar eller kli- niker för alkoholsjukdomar finns på en del håll inrättade i anslutning till sjuk— hus. Vid Maria sjukhus i Stockholm finns förutom en alkoholpoliklinik även en vårdavdelning (30 platser) för 3—4 veckors akutvård av patienter med al- koholproblem. En liknande avdelning (18 platser) främst avsedd för patienter som lider av alkoholpsykoser eller and— ra svårare tillstånd av alkoholförgiftning finns inrättad vid S:t Eriks sjukhus i Stockholm. Vid Maria sjukhus finns förutom den ovan nämnda även en akutavdelning (13 platser) för behand— ling av alkoholintoxikerade. Vårdtiden är här endast 1 3 dygn.

De nämnda vårdavdelningarna drivs gemensamt av nykterhetsnämnden och stadens sjukvårdsstyrelse. Statsbidrag utgår över nykterhetsnämndens stat till drift-kostnader.

En vårdavdelning liknande Mariakli- niken finns även i Göteborg (Nordhems- polikliniken). Vidare kan i detta sam- manhang omnämnas att Stockholms läns landsting har ett sjukhem med särskild vårdavdelning för alkoholsjuka, Ulvsun— da sjukhem, samt två eftervårdshem (konvalescenthem) Hackholmssunds- hemmet och Husbyhemmet. Även andra konvalescenthem i riket, både de som drivs av landsting och i enskild regi, tar i viss utsträckning mot patienter med alkoholproblem.

Förutom de nämnda sjukvårdsinrätt- ningarna finns sedan år 1962 en särskild

klinik för alkoholsjukdomar inrättad vid Karolinska sjukhuset i Stockholm. Den- na klinik, som för närvarande endast har 28 vårdplatser', skall främst tillgo- dose forskning och läkarutbildning på området i samarbete med institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Karo- linska Institutet men skall vid sidan härav även fullgöra vårduppgifter (se kap. 6 och 12).

Även inom kroppssjukvärden främst på medicinavdelningar, men även på rehabiliteringskliniker, kirurgiska— och olycksfallsavdelningar samt sanatorier vårdas patienter som bl. a. har alkohol- problem. Dessa patienter torde dock frånsett avgiftning och annan speciell behandling beroende på lokala varia- tioner inte i någon högre grad erhålla vård för sina alkoholproblem.

Frekvensen av vid mentalsjukhus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker vår- dade personer där intagning varit or- sakad av eller haft samband med alko- holmissbruk redovisas i kapitel 12. Även medicin-alstyrelsens mentalvårds- statistik för åren 1962—1964 avseende diagnoserna alkoholp-sykos och alko- holism redovisas i detta kapitel.

Ålderdomshem och särskilda vårdhem

Bland åldringarna samt de klientgrup- per som i övrigt vårdas inom åldrings- vården finns åtskilliga personer med både akuta och kroniska alkoholproblem och alkoholskador. Dessa personer åter- finns till någon del bland det egentliga åldringsklientelet men främst bland det 5. k. försörjningsklientelet, dvs. den grupp personer som trots ej uppnådd pensionsålder är mer eller mindre ar- betsoförmögna, vanligen förtidspensio- nerade och i behov av ständig institu-

1 Sedan 1 juli 1967 har platsantalet ökat till 40.

tionell vård. Personer med alkohol- skador finns vidare till betydande del i gruppen störande vårdtagare med be- teenderubbningar och det arbetslöshets— klientel eller restklientel som vanligen är utan fast bostad och temporärt er- håller vård på ålderdomshem och andra vårdinrättningar. Arbetslöshetskliente- let behandlas senare i detta avsnitt.

I 1918 års fattigvårdslag förekom sär- skilda bestämmelser som ålade kommun att driva anstalt eller hem där bl. a. försörjningsfall (alkoholmissbrukande åldringar, vagabonderanlde m. fl.) kunde vårdas. Även 1956 års socialhjälpslag innehåller stadganden härom. Enligt 18 % åligger det kommun »att anordna och driva hem för åldringar och andra personer, vilka är i behov av vård eller tillsyn som icke eljest tillgodoses».

Även landstingen har vissa skyldig- heter att bereda vård åt den kategori personer, som närmast kan betecknas som försörjningsfall. Enligt 21 & skall landstingskommun eller stad som ej till- hör landsting, dra försorg om att er- forderlig vård och tillsyn beredes de personer som vårdas på sådant hem som drives av primärkommunen (enligt 18 5) men med hänsyn till sina bete.- enden ej lämpligen kan behållas på så— dant hem.

I propositionen med förslag till lag om socialhjälp (1955:177) anförde de- partementschefen bl. a. följande i denna fråga.

De. tilltänkta försörjningshcmmens klien- tel, de 5. k. försörjningsfallen, återfinns till största delen i de stora städerna. I den mån ifrågavarande personer lever på an- stalt vistas de för närvarande i övervägan- de utsträckning på kommunala socialvårds— anstalter av det skälet, att resurserna inom alkoholistvården, sinnessjukvården och vår- den av de psykiskt efterblivna ej är till- räckliga. Därutöver rör det sig främst om ett antal arbetsvårdsfall. De städer det här i första hand är fråga om står utanför landstingen och svarar i hög grad själv

81

för vårdinrättningar av skilda slag. I den mån de är beredda att genomföra en ytter- ligare differentiering av sitt anstaltsbe— stånd, kommer klientelblandningen på de kommunala socialvårdsanstalterna att minska ytterligare och behovet av en sär- skild, av lagstiftningen reglerad anstalts- organ—isation för s. k. försörjningsfall att framstå som mindre angeläget.

I en av socialstyrelsen till Kungl. Maj:t i januari 1961 avgiven utredning med förslag angående arbetshemmets framtida ställning och behandling av störande vårdtagare framhöll styrelsen, att de störande vårdtagarna utgjorde ett betydligt mer komplicerat problem i de större städerna än i rikets övriga kom- muner, väsentligen beroende på före- komsten av s. k. försörjningsfal]. I ut- redningen anförde socialstyrelsen bl. a. att en rationell differentiering av för- sörjningsklientelet i de större städerna borde ske i grupper, som med fördel ur synpunkten av adekvat och rationell behandling och vård skulle kunna för— delas på olika förefintliga specialvårds- former. En sådan specialisering vore enligt styrelsen så mycket mera i linje med den moderna socialvårdens utveck- ling som arbetsmarknadsstyrelsens olika former av arbetsvård är stadd i stark utbyggnad och ofta torde lämpa sig för träning och rehabilitering av försörj- ningsfallen.

Socialstyrelsen föreslog att ett antal vårdhem för störande vårdtagare skulle anordnas som öppna anstalter. Huvud— mannaskapet skulle _ liksom fallet varit sedan 1919 med arbetshemmen _— åvila landstingen.

Landstingen mottog tidigare störande vårdtagare på arbetshem, vilka dock i huvudsak var avsedda för försumliga försörjare. Sedan arbetshemmen år 1964 avvecklats har endast ett fåtal städer och landsting hem för vårdtagare med stö- rande beteenden. Kopparbergs läns landsting öppnade år 1962 Lövberga—

hemmet vid Avesta. Detta hem mottar klienter från Kopparbergs län. Gävle- borgs läns landsting har nyligen öppnat ett hem i Valbo. De fyra Smålands- landstingen anordnade 1965 Hässleho- gården i Mariannelund. Samtliga nämn- da hem är främst avsedda för vårdta- gare, som är störande på grund av al- koholproblem, men även för personer som av andra skäl inte passar på vanliga ålderdomshem. I Malmöhus län (Klå- gerup) finns ett särskilt ålderdomshem enbart för äldre vårdkrävande alkohol— missbrukare. Som huvudman för detta hem står Malmöhus läns vårdhemsför- hund, som bildades 1940 för att »råda bot på klientelblandningen» på ålder- domshemmen. Det nyss nämnda vård- hemmet inrättades 1953 och har 15 platser. Landets största städer Stock- holm, Göteborg och Malmö har sedan gammalt vissa sociala vårdinrättningar, särskilda ålderdomshem eller avdelning- ar av ålderdomshem reserverade för personer, som av en eller annan anled- ning verkar störande för vårdtagare på vanliga ålderdomshem.

Några bestämmelser om skyldighet för landstingen att anordna särskilda vårdhem för störande vårdtagare har icke utfärdats. För de hem som finns anordnade råder tveksamhet om hur till- syn skall utövas och hur hemmen skall skötas. Socialstyrelsen har i skrivelse till Kungl. Maj :t bl. a. framfört önske- mål om fastställande av riktlinjer i detta avseende samt om vissa bestämmelser rörande intagningsförfarandet.

En del undersökningar rörande för- sörjningsklientelet har gjorts. I en av professor Gunnar Inghe utförd social- medicinsk undersökning av försörj- ningsklientelet i Stockholm 1957, som i första hand avsåg en kartläggning av klientelet i somatiskt, psykiatriskt och socialt avseende samt ifråga om vård- behov, undersöktes 514 personer som

den 12 mars 1957 var intagna på sta— dens försörjningsavdelningar för män (Högalid, Stureby och Skarpnäck). Me— delåldern för försörjningsklientelet vid Vårdhemmet Högalid visade sig vara 61,5 år. På detta senare hem hade 32 C?— av försörjningsklientelet ålderspension. Av de i undersökningen ingående 514 personerna hade 409, dvs. nära 80 % begått en eller flera fylleriförseelser. Registrerade vid nykterhetsnämnden i Stockholm var omkring 66 %. Flertalet hade varit aktuella hos nämnden flera år tidigare. Vid undersökningstillfället var omkring 28% av fallen aktuella hos nämnden. Vid personundersökning— en, som utfördes på omkring 96 % av samtliga undersökta, ställde Inghe be— träffande 118 personer diagnosen »kro- nisk alkoholism».

Inghe konstaterade att försörjnings- klientelet i stor utsträckning är ett cirkulationsklientel som skriver in sig och lämnar Vårdhemmet med jämna mellanrum, vandrar mellan inrättningar av olika slag och som tidvis gör för- sök att dra sig fram på egen hand. Han konstaterade ävenledes att det bl. 3. inom nykterhetsvårdens ram var svårt att ordna så långvariga omhändertagan- den i sluten vård, som en mycket stor del av försörjningsklientelet vid tidpunkten för undersökningen åtnjöt.

Beträffande alkoholfaktorns roll och inflytande på klientelets differentiering skilde Inghe på skötsamma försörjnings- fall, lindriga alkoholistfall och svåra alkoholistfall. Inghe föreslog en fördel- ning av de olika klientgrupperna på olika typer av anstaltsenheter, försörj- ningshem och ålderdomshem. Klienter— na på försörjningshemmet förutsattes till betydande del kunna arbeta både inom vårdinrättningen och i öppna marknaden eller i skyddad sysselsätt— ning utanför hemmet. Åtskilliga skulle kunna slussas ut som inackorderings-

hemsfall. På avdelningar för svårskötta alkoholister skulle flertalet dock arbeta inom hemmet.

Socialnämnden i Stockholm har bl. a. på basis av resultatet av Inghes under- sökning om försörjningsklientelet på— börjat en uppbyggnad av nya institu- tioner i syfte att skapa förutsättningar för en aktiv rehabilitering och social återanpassning av vårdtagare genom bl. a. social långtidsvård, arbetsvård och olika former av sluten och halv- öppen nykterhetsvård. De institutioner som håller på att byggas upp eller pla- neras av socialnämnden utgöres av upp- tagningshem, institution för komplice— rade försörjningsfall, sjukavdelningar, inackorderingshem och ålderdomshem. Under nykterhetsnämndens huvudman- naskap planeras rehabiliteringshem och vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt inackorderingshem. I väntan på att de nya vårdenheterna skall kunna tagas i bruk i slutet av år 1967 har en särskild upptagnings- och intoxikationsavdel- ning skapats vid Vårdhemmet Högalid.

Vård av bostadslösa alkoholmissbrukare

Många bland det 5. k. cirkulationsklien- telet består av alkoholmissbrukare som är bostadslösa eller tillfälligt bor på ål- derdomshem, ungkarlshotell och här— bärgen. Som tidigare nämnts återfinns detta klientel företrädesvis i de större städerna där de ofta icke tycks bli före— mål för adekvata vårdåtgärder.

En undersökning av det klientel som år 1960 vistades på ungkarlshotellen i Stockholm har utförts av professor Inghe. Han fann därvid bl. a. att sociala beteenderubbningar var mycket vanliga. Omkring 70 % av samtliga 5220 per- soner, som undersökningen omfattade, var kända av nykterhetsnämnd och 75 % hade begått fylleriförseelser. Åtskilliga uppgavs komma från sjukhus, nykter- hetsvårdsanstalt eller fängelse.

En liknande undersökning utfördes i Malmö 1963. Denna undersökning, som omfattade en restgrupp på 444 personer som i mera vidsträckt mening saknade fast bostad i staden och som var föremål för aktuella åtgärder från nykterhets- nämnden och/eller socialnämnden, utvi- sade bl. a. att åldersgrupperna 31—55 år dominerade (69,7 % av samtliga), 26 personer var dock över 67 år. Tre fjärdedelar av personerna förekom bå— de i nykterhetsnämndens och social— nämndens register. Endast 16 av de i undersökningen ingående 444 personer- na hade under undersökningsåret haft egen bostad. En mångfald olika, vanligen bristfälliga, bostadsalternativ hade un- der ettårsperioden utnyttjats i stort sett av hela klientelet. Närmare hälften av alla hade någon gång under undersök— ningsperioden helt saknat logi.

Mot bakgrunden av de resultat som Inghe kom fram till vid sin undersök- ning av klientelet på ungkarlshotellen i Stockholm skisserade han åtgärder dels av förebyggande slag och dels aktivt planerande åtgärder samt föreslog bl. a. effektivare behandling och vård av de alkoholskadade, intensifierad före- byggande hälso— och sjukvård, upprus— tad eftervård av somatiskt sjuka, ut— byggd eftervård inom kriminalvården samt åtgärder mot det berörda kliente- lets bostadslöshet. I anslutning till frå- gan om klientelets miserabla bostadsför— hållanden diskuterade Inghe samhällets sätt att se på ifrågavarande grupp miss— anpassade. Han framhöll därvid att det var nödvändigt att de personer, som av olika skäl (beskedlighet, likgiltighet, alkoholmissbruk, psykiska skavanker, asocialitet etc.) hade svårt att ordna sin bostadsfråga själva, kan få hjälp här— med av sociala organ. Samtliga som år utan bostad är så hjälplösa att de i all- mänhet inte kan klara situationen utan personlig hjälp, en hjälp som inte bara

får betyda en anvisning hit eller dit. Man kan enligt Inghe beträffande dessa sjuka och psykiskt störda personer inte längre utgå ifrån eller hänvisa till indi- videns eget ansvar och mena att bostads- frågan är den enskildes egen angelägen- het.

Bland de aktivt planerande åtgärder som Inghe föreslog beträffande ungkarls- hotellklientelet kan nämnas högre krav på hygieniska och sanitära anordningar på ungkarlshotellen, differentiering av klientelet samt upprustning på personal- sidan. Inghe hävdade vidare rätten för de här berörda människorna att erhålla differentierade bostäder av god beskaf- fenhet.

Den uppsökande verksamhet som nyk- terhetsnämnden i Stockholm bedriver är av viss betydelse för bostadslösa al- koholmissbrukare. I samverkan med socialnämnden har man organiserat en »central socialvårdsbyrå för manliga klienter utan fast bostad» samt plane- rat de tidigare nämnda halvöppna och slutna vårdenheterna. Även i övriga stör- re städer som bl. a. Malmö och Göteborg arbetar man för såväl ökad differen- tiering som samordning av vårdenheter för alkoholmissbrukare som är bostads- lösa.

Kriminalvård

Det har i olika sammanhang framhål- lits att en betydande del av fångyårds— anstalternas klientel har lättare eller svårare alkoholproblem. Vissa under- sökningar av rattfyllerister har visat bl. a. att 130—50% ådragit sig fyl- rianmäa'kningar. Erfarenhetsmässigt vet man också att t. ex. den övervägan- de delen av förvaringsklientelet är al- koholiserat. Vid övervakningsnämnden i Stockholm, avdelningen för frivård av internerade, beräknas sålunda en klart övervägande del av den grupp (200 personer) som vid varje tillfälle

stått under avdelningens tillsyn miss- bruka alkohol. Bland de olika former av misskötsamhet som —— enligt verksam- hetsberättelsen för 1965 — föranlett in- gripande dominerar alkoholmissbruket kraftigt. Ett stort antal av alkoholmiss— brukarna har under åtskilliga år inte begått brott av allvarlig art. Däremot anses de av övervakningsnämnden klart ha uppfyllt förutsättningarna för att erhålla nykterhetsvård.

Orsakssammanhangen mellan alko- holmissbruk och kriminalitet är oklara. Det har ibland hävdats att alkoholmiss— bruk och kriminalitet är parallellförete- elser som har gemensamma orsaker i abnormiteter i personligheten och/eller brister i miljön, vilket verkat hindrande i personlighetsutvecklingen.

Sambandet mellan alkoholmissbruk och brottslighet har endast i begrän- sad utsträckning varit föremål för forsk— ning. Viss statistik, som dock delvis är svårtolkad, kan tyda på vissa sam- band mellan brott och långvarigt alko- holmissbruk. Många personer förekom- mer samtidigt såväl i straffregister som register över fylleriförseelser och tvångsmässiga vårdåtgärder i anledning av alkoholmissbruk. Många människor med alkoholproblem synes å andra si— dan aldrig ha begått ens lindriga brott.

En del smärre undersökningar har under årens lopp gjorts som berört alkoholens roll vid brottslighet. Do— cent Curt Åmark konstaterade vid si- na undersökningar 1951 bl. a. att alko— holister oftare än andra begår brott av olika typer. Den av Kinberg, Inghe och Lindberg år 1957 redovisade un- undersökningen Kriminalitet och alko- holmissbruk, som omfattade för brott dömda personer 1947, visade bl.a. att alkoholmissbruket hos de undersökta framträdde som första symtom och i ge— nomsnitt tre gånger så ofta som krimi- naliteten. De konstaterade vidare att

frekvensen alkoholmissbrukare var mångdubbelt högre i kriminalvårds- klientelet än i normalpopulationen. Man fann även att alkoholpåverkan vid brottets begående tycktes medföra ök- ning av återfallsrisken då det gällde brott som hade särskilt låg återfalls- risk utan alkoholpåverkan. Antalet al- koholister med många fylleriförseelser eller andra yttringar av missbruket var mycket högt bland »notoris—ka vaneför— brytare».

1944 års nykterhetskommitté fann vid sina undersöknigar ( SOU 1951:43 ) att av samtliga straffregisterbrott, som begåtts av män under perioden 1937 ——46, var över 55 % utförda av per- soner som i undersökningssamman- hanget betecknades som alkoholmiss- brukare.

Andelen fylleriförseelser i kombina— tion med brott i % av samtliga fylleri- förseelser var enligt tabell 3.11 (kap. 3) 7,0 är 1954 och 4,9 resp. 4,8 för åren 1962 och 1963.

Försök har gjorts att inom kriminal- vården åstadkomma behandling av per- soner med alkoholproblem. Detta har mestadels skett genom vissa komplet- terande behandlingsresurser som läkar- medverkan, individual— och grupptera- pi etc. Vid ett 20-tal av totalt ca 80 fångvårdsanstalter ges information i al- koholfrågan till de intagna. Denna verk- samhet har varit relativt omfattande vid fem anstalter och bestått i gruppsamtal och enskilda samtal i samband med be- sök av någon länkgrupp utifrån, före— drag av läkare eller insatser av olika slag från anstaltspersonal såsom film- visning, cirkelverksamhet, diskussioner etc. Vid ett par anstalter har försök gjorts att bl. a. få igång länkföreningar. Beträffande frågan om information i al- koholfrågan för kriminalvårdsklientel hänvisas till artikel av D. Wiklund i Nykterhetsrården nr 6, 1966.

Ifråga om lagöverträdare med alko— holproblem inom den offentliga nykter- hetsvården har det funnits ansatser till meddelande av viss vård i de tidigare gällande, bestämmelserna i lagen om villkorlig dom. Numera försöker man redan på ett tidigt stadium innan dom är avkunnad i vissa fall bereda lämp- lig vård. Brottsbalken innehåller be— stämmelser som möjliggör att en person som begått brott (för vilket inte är stad- gat strängare straff än sex månader) kan överlämnas till särskild värd en- ligt nykterhetsvårdslagen. Är vederbö- rande under 21 år kan han överlämnas till vård enligt barnavårdslagen. I det- ta sammanhang kan även omnämnas att person, som dömes t. ex. till skyddstill- syn, under övervakningstiden kan ge- nomgå poliklinisk behandling vid alko- holpoliklinik eller rådgivningsbyrå.

Ett annat exempel på nykterhetsvård som ersättning för straff utgör 57 5 nyk- terhetsvårdslagen. Där stadgas att be- träffande en lagöverträdare som är in- tagen på allmän vårdanstalt för alkohol- missbrukare och begått brott, för vilket ej är stadgat strängare straff än fängel- se i sex månader, kan åklagare efter prövning avstå från att åtala.

Aktualiserandet av frågan om avkri- minalisering av fylleriet, vilken fråga utredes av fylleristraffutredningen, kan sägas vara ett led i utvecklingen mot behandling i stället för straff när någon berusat sig så kraftigt att ett omhänder— tagande i någon form är nödvändigt. .

Asociala alkoholmissbrukare, som in*- te kan omhändertagas inom nykterhets- vården, kan i vissa fall omhändertagas enligt lagen om åtgärder vid samhälls— farlig asocialitet och placeras på arbets— anstalt. Denna lag är när det gäller tillämpningen dock sekundär både i förhållande till vård- och brottslagstift- ningen. Ifråga om farliga alkoholmiss- brukare medger brottsbalken ingripan—

den (vid olaga hot) i vissa fall där ingripanden inte kan komma ifråga med ledning av bestämmelserna i Nvl.

Nykterhetsvårdens kostnader och finan- siering Allmänt

. Kostnaderna för den samhälleliga nyk- terhetsvården är tämligen omfattande. Detta gäller även om man bara tar hän- syn till denna vård i egentlig mening och inte till samhällets kostnader i öv- rigt för vård och behandling av alko- holmissbrukare inom andra vårdområ- den som sjukvård, kriminalvård, arbets- vård etc. samt ifråga om förebyggande vård som nykterhetsupplysning och un- dervisning, ungdomsverksamhet m.m. Storleken av nykterhetsvårdens kostna- der är av intresse vid effektivitetsbe- dömningar inom vårdområdet, jämfö- relser med kostnader inom andra vård- grenar, bedömningar av forskningsut- gifternas storlek i relation till totala vårdkostnader osv. Sådana jämförelser försvåras emellertid av att den statliga redovisningen inte är upplagd på kost- nadsbasis och inte differentierad för redovisning av olika objekt.

Verksamheten inom den egentliga nykterhetsvården bekostas förutom av staten även av kommuner, vissa lands- ting och ett flertal stiftelser. Statsbi- drag utgår till samtliga dessa huvud- män och täcker den största delen av kostnaderna.

Statens och kommunernas samman- lagda kostnader för nykterhetsvården redovisas årligen av statistiska central- byrån (tidigare av socialstyrelsen). Kostnadsutvecklingen kalenderåren 1950—1965 redovisas i tabell 4.7.

Kostnaderna har under nämnda pe- riod ökat från 7,9 milj. kr. till 95,4 milj. kr. eller med 1108 %. Med hänsynsta- gande till att penningvärdet under tiden

kostnader för nykterhetsvården enligt sla—

tistiska centralbyråns statistik över de so- ciala utgifterna

Kostnader Darav År (mil' kr) ]" ' staten kommun. 1950 ...... 7.9 5.4 2.5 1951 ...... 9.9 6.8 3.1 1952 ...... 11.7 7.8 3.9 1953 ...... 13.3 8.8 4.5 1954 ...... 15.9 10.7 5.2 1955 ...... 22.8 16.1 6.7 1956 ...... 28.1 21.1 6.9 1957 ...... 36.5 27.8 8.7 1958 ...... 42.2 33.2 9.0 1959 ...... 49.0 41.5 7.5 1960 ...... 48.4 39.9 8.5 1961 ...... 55.8 46.3 9.5 1962 ...... 61.3 50.2 11.2 1963 ...... 87.3 73.7 11.6 1964 ...... 85.2 69.1 16.1 1965 ...... 95.4 78.6 16.8

minskat till ca hälften var utgifterna år 1965 sex gånger större än år 1950. Den statliga andelen av kostnaderna har ökat från 68 % till 82 %.

De statliga kostnadernas fördelning på olika anslag redovisas i tabell 4.8. .

De sammanlagda statliga kostnaderna under driftbudgeten har från budget— året 1955/56 till budgetåret 1965/66 sti- git från ca 18 milj. kr. till ca 80 milj. kr. vilket utgör mer än en fyrdubbling. Med undantag för länsnykterhetsnämn- dernas kostnader uppvisar den öppna vården den kraftigaste kostnadssteg- ringen. Vid bedömningen av den pro- centuella stegringen för bidragen till de kommunala nykterhetsnämnderna måste dock ihågkommas, att utbetal- ningen av dessa bidrag före budgetåret 1963/64 uppvisar en successivt växan— de eftersläpning.

Kostnadssiffrorna avspeglar en be- gynnande förskjutning mot frivilliga vårdformer. Denna tendens förstärkes som senare skall visas av den kraftiga ökningen av beviljade anordningsbidrag

___—___"

Tabell 4.8. Statens nettoutgifter för nykterhetsvården1 Budgetåren 1955/56 och 1960/61—1965/66 (avrunaaae oeiopp;

Proc. stegring 1965/ 66 i förhållande till

1955/56 1960/61 1961/62 1962/63 | 1963/64 1964/65 1965/66 1955/56 1960/61

Budgetär Anslag

Driflbudgeten:

Statens vårdanstalter för alko- holmissbrukare. . . . . . . . . . . . . 4 303 700 6 441 300 7 010 200 7 964 800 8 518 200 9 108 900 9 531 200 121 48 Bidrag till anordnande av er- kända och enskilda vårdanstal— ter samt inackorderingshem för alkoholmissbrukare. . . . . . . . . . 2808 500 800 000 434 500 399 300 898 100 2 145 300 1 698 400 110 112 Bidrag till driftkostnader vid erkända och enskilda vårdan- stalter samt inackorderingshem för alkoholmissbrukare m. m. 6 052 000 18 373 000 21 286 300 21 958 700 22 701 000 26 550 500 31 724 700 424 73 Utbildning och samverkan inom nykterhetsvården3 . . . . . '75 600 149 100 157 400 152 300 191 000 190 000 263 200 248 77 Länsnykterhetsnämnderna . . . 1 345 800 2 095 800 2 175 800 2 332 800 2 528 500 2 607 300 2 811 200 109 34 Bidrag till de kommunala nyk- terhetsnämnderna. . . . . . . . . . . 4 686 300 11 659 900 14 477 600 16 425 700 |538 266 800 29 486 300 33 774 800 621 190 Bidrag till länkrörelsen. . . 15 000 125 000 200 000 300 000 400 000 500 000 550 000 3 567 340 Övriga anslag”. . . . . . . . . . . . .. 142 900 Ersättning för skador vållade LI '!I av vissa rymlingar m.fl. (schablonbelopp). . . . . . . . . . . . 22 000 17 500 16 400 — —— Tillfälligt omhändertagande '] enl. lagen om nykterhetsvård mm 486900 1017000 1074400 1045600 1082400 645300 21900 —- ——

S:a driftbudget 17 916 700 40 661 100 46 816 200 50 579 200 74 608 000 71 251 100 80 391 800 349 98

Kapitalbudgeten:

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare. . . . . . . . . . — 1 193 000 1 776 300 193 100 1 395 900 3 995 200 3 505 600 — 194 Län till nybyggnader m. m. vid erkända vårdanstalter för alko— holmissbrukare m. m. . . . . . . . —— 820 000 430 000 1 010 000 669 500 2 604 000 1 879 000 — 129

S:a kapitalbudget — 2 013 000 2 206 300 1 203 100 2 065 400 6699 200 5 384 600 —— 167

I överensstämmelse med i texten gjord begränsning. " I summan ingår anslagen: Vissa ombyggnads- och reparationsarbeten vid erkända alkohol- istanstalter 300 000: —— och Inventarier vid statsunderstödda alkoholistanstalter 330 040: —. ” Består av de ursprungligen skilda anslagen Främ- jande av nykterhetsnämndernas verksamhet m. m. och Utbildning av nykterhetsvårdspersonal. * Inget utbildningsanslag. " Omläggning av förfa- randet vid utbetalning av statsbidrag, varvid tidigare eftersläpning eliminerades. ' Summan består av följande anslag: Resekostnader vid intag— ning å allmän alkoholistanstalt 132 900: —. Bidrag till Stockholms stadsmission för viss alkoholistvårdande verksamhet 10 000: —.

till enskilda vårdanstalter och inackor- deringshem medan anordningsbidragen till erkända vårdanstalter kraftigt mins- kat.

Den öppna vården

Kostnadsutvecklingen inom den öpp- na vårdsektorn är inom ramen för gäl- lande vårdlagstifting helt beroende av de enskilda kommunernas ställningsta- ganden.

De kommunala nykterhetsnämnder- nas statsbidragsberättigade utgifter har sedan 1954 ökat avsevärt både i abso- luta tal och med hänsynstagande till förändringar i konsumentprisindex, vil— ket framgår av följande sammanställ- ning:

År ............... 1954 1955 1956 1957 Utgifter 1 milj kr. . . 5,6 7,8 10,6 13,8 D:o (omräknat med index 1954=100) .. 5,6 7,6 9,8 12,3

Fördelningen av nykterhetsnämnder- nas utgifter 1965 på olika verksamheter och kommuntyper samt utgifternas för- ändring sedan 1964 framgår av tabell 4.9.

Lönerna till nämndernas personal och arvoden utgör som synes den domine- rande utgiftsposten. År 1965 utgjorde denna post för hela riket ca 25 milj. kr. eller ca 50 %. Särskilt domineran- de är denna utgiftspost i landskommu- nerna. Närmast därefter följer utgifter- na för alkoholpolikliniker. Andra större kostnadsposter utgör förebyggande och eftervårdande åtgärder, expenser, ut— gifter för lokaler samt barnavårds- nämnds nykterhetsvårdande verksam— het.

Av samtliga nykterhetsnämnders ut- gifter 1965 faller 38 % på de tre största städerna och 41 % på andra städer. En— dast 21 % faller på de övriga nykter- hetsnämnderna.

Nykterhetsnämndernas utgifter per invånare för hela riket utgjorde 1965 6:45 kr. För Stockholms stad utgjorde motsvarande siffra 17: 31 kr. För Göte- borg och Malmö var siffrorna 8: 10 kr. resp. 7:70 kr. Den minsta utgiften per invånare för helt län har Kristianstads län med 2: 16 kr.

Fram till 1954 lämnade staten bidrag till de kommunala nykterhetsnämnder- nas verksamhet med 1 000 eller i sär- skilda fall 1 500 kr. per år. Den 1 juli 1954 höjdes statsbidraget till 60 % av nykterhetsnämndernas samtliga av so- cialstyrelsen godkända kostnader. Pro- centsatsen ökades den 1 juli 1957 till 75. Ansökan om statsbidrag göres hos so— cialstyrelsen. Länsnykterhetsnämnden

1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 16,9 18,7 21,6 24,4 28,1 33,2 38,8

14,3 15,7 17,6 19,4 21,3 24,4 27,7

ges möjlighet att granska och yttra sig beträffande statsbidragsansökningarna.

Statsbidrag utgår för kommunens kostnader för fullgörandet av sådana uppgifter som författningsenligt åligger nykterhetsnämnd och för vilka ej ut— går ersättning och bidrag i särskild ord- ning. De kostnader, som är statsbidrags- gilla, är sammanträdeskostnader, perso- nalkostnader, övervakararvoden, utbe- tald hyra för tjänstelokal, utgifter för inrättande och drift av alkoholpolikli- nik eller rådgivningsbyrå samt för fa— miljevård. Även barnavårdsnämnds ut- gifter för utredningar och åtgärder av nykterhetsvårdande karaktär beträffan- de unga alkoholmissbrukare är statsbi- dragsberättigade. Dessa kostnader skall påföras nykterhetsnämndens stat. För godkännande av barnavårdsnämnds krav gäller att alkoholmissbruket i det enskilda fallet skall vara den huvud- sakliga anledningen till den åtgärd för

Sthlm .. För— Lands- Gb Övriga Summa Hela 1964 andrmg bygd [; .. städer sl äder riket 1965 Malmo % Statsbidragsberälligade kostnader: 1 Löner och arvoden. . .. 5 587 8 730 10 613 19 343 21030 21 493 + 16,0 2 Vårduppdrag ......... 405 156 622 778 1 183 1 103 + 7,3 3 Sammanträden ....... 635 48 262 310 945 890 + 6,2 4 Undersökningar m m. . 231 42 97 139 370 339 + 9,1 5 Resor ............... 267 275 529 804 1 071 951 +12,6 6 Inventarier .......... 133 126 245 371 5041 466 + 8,2 7 Lokaler, hyra, upp— värmning m m ........ 315 509 709 1 218 1 533 1 304 +17,6 8 Expenser ............ 468 629 905 1 534 2 002 1 658 + 20,7 9 Vård på enskild an- stalt och hem ......... 61 27 113 140 201 150 +34,0 10 Förebyggande och ef- tervårdande åtgärder 349 1 668 1 004 2 672 3 021 2 176 +38,8 11 Alkoholpoliklinik ..... 240 4 581 2 112 6 693 6 933 6 179 + 122 12 Läkarvård ........... 149 166 182 348 497 416 + 19,5 13 Familjevård1 ......... 43 7 25 32 75 44 + 70,5 14 Barnavårdsnämndens kostnader ............ 119 769 576 1 345 1 464 1 343 + 9,0 15 Övriga utgifter ....... 37 223 69 292 329 314 + 4,8 Icke statsbidragsberätligade kostnader: ............ 1 094 1 013 2 485 3 498 4 592 4 114 +11,6 Summa 10 133 18 969 20 548 39 517 49 650 42 940 + 15,6 1 Halvöppen vårdform. vars kostnad nämnden yrkar ersätt— anleder må anordningsbidraget inte

ning.

Till den öppna vården bör även utgif. terna för länsnykterhetsnämndernas och länkarnas verksamhet räknas. Länsnyk- terhetsnämndernas verksamhet finan- sieras med statliga anslag medan län- karnas finansieras genom statsbidrag och bidrag från kommuner, landsting, fackförbund m. fl.

Den halvöppna vården

Statsbidrag för anordnande av inac- korderingshem, som beviljas av Kungl. Maj:t, kan utgå till landstingskommun, annan kommun, förening eller stiftelse. Det utgår med högst 10 000 kr. el- ler, om särskilda skäl för högre bidrag föreligger, med högst 15000 kr. för Vårdplats. Såframt ej särskilda skäl för-

överstiga vad som tillskjutes från annat håll. Vid nedläggning eller avyttring av inackorderingshem eller om hemmet an- vändes för annat ändamål, kan Kungl. Maj:t förordna att bidraget helt eller delvis skall återbäras till statsverket.

Statsbidrag till driftkostnaderna, som utgår med högst 75 % av de styrkta nettokostnaderna för hemmets drift, be- viljas av socialstyrelsen. Om särskilda skäl finns kan högre statsbidrag bevil— jas av Kungl. Maj:t. I nettokostnaderna inräknas inte internräntor och —hyror samt avskrivningskostnader. Nettokost- naderna för år 1966 utgjorde i genom- snitt 23:68 kr. per vårddag. Av de boende uttogs dessutom inackorderings- avgifter detta år med 8—12 kr.

De under budgetåren 1960/61— 1965/66 för inackorderingshem bevilja-

kostnader undcr budgetåren 1960/61—1965/66

Budgetår Sort 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 Beviljade anordnings- bidrag ............ 165 000 451 000 166 000 1 160 000 1 266 500 Driftkostnader ....... 623 000 656 000 731 000 1475 000 11 122 000 1 897 000

1 Nytt sätt för utbetalning av statsbidraget.

de anordningsbidragen samt hemmens driftkostnader framgår av tabell 4.10. Statsbidrag utgår för familjevård se- dan 1963 med 75 % av hela kostnaden. Högsta statsbidragsgilla kostnad är en- ligt socialstyrelsens anvisningar 12 kr. för dag och vårdad person. Statsbidra- get utgår från anslaget Bidrag till kom— munala nykterhetsnämnder (tab. 4.8).

Den slutna vården

Kostnadsutvecklingen inom den slutna vårdsektorn framgår av tabellerna 4.8 och 4.11.

Under budgetåren 1960/61—1965/66 för erkända och enskilda vårdanstalter beviljade anordningshidrag samt anstal- ternas driftkostnader under motsvaran- de tid framgår av tabell 4.11.

Finansieringen av vårdanstalternas verksamhet sker på två sätt. Kostnader- na för de statliga vårdanstalternas verk- samhet bestrides av för ändamålet anvi- sade anslag. Kostnaderna för motsva— rande verksamhet vid de erkända och enskilda vårdanstalterna bestrides av dessas huvudmän, som för ändamålet åtnjuter statsbidrag som består dels av anordningsbidrag och dels av drift- bidrag.

Anordningsbidrag utgår efter samma grunder som för inackorderingshem.

Statsbidrag till driften vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkohol- missbrukare uppgick för budgetåret

1966/67 till högst 25 kr. för dag och vårdad person i garantibidrag och 22 kr. för dag och vårdad person i belägg- ningsbidrag. För anstalt, som på grund av utgifter för särskilda vårdanordning— ar prövas vara i behov av högre bidrag, kan garantibidraget höjas med en kro- na. Om särskilda skäl föreligger, kan driftbidrag utgå med högre belopp. För budgetåret 1967/68 har riksdagen med- givit en uppräkning av garantibidraget med 6 kr.

Budgetåret 1965/66 utgjorde den ge- nomsnittliga dagkostnaden 72: 36 kr. för statliga anstalter, 45: 04 kr. för erkända och 37: 31 kr. för enskilda. I motsats till förhållandet för de statliga anstal- terna ingår i dagkostnaderna för de båda andra anstaltstyperna även under- håll av fastighetsbeståndet samt kost- nader för mindre investeringar.

En del kritiska synpunkter har från olika håll framförts beträffande de nu- varande formerna för statsbidrag till såväl nykterhetsnämnder som huvud- männen för inackorderingshem och vårdanstalter. Ifråga om statsbidrag till nykterhetsnämnder har systemet an- setts vara tungadministrerat, inte minst med hänsyn till att det fordrar en detal- jerad kontroll och granskning av varje anslagspost. I övrigt har bl. a. förslag framförts, att ansökan om statsbidrag till inackorderingshems driftkostnader skall ingå i den kommunala nykterhets- nämndens statsbidragsansökan samt att

Tabell 4.11. Beviljade anordningsbidrag till erkända och enskilda vårdanstalter samt dessa anstalters driftkostnader under budgetåren 1960/61—1965/66

Budgetår Sort 1960/61 1961/62 1962/63 1963/64 j 1964/65 1965/66

Beviljade

anord- Erkända ningsbi- vård- drag 1 152 000 -— 57 000 205 000 150 000 anstalter

Driftkost- nader 15 031 000 17 259 000 17 945 700 18 574 000 20 171 500 23 675 000

Beviljade

anord- Enskilda ningsbi- vård- drag ..... 185 000 139 000 898 500 345 000 135 000 anstalter

Driftkost-

nader.. . . 2 719 000 3 371000 3 282 000 3 652 000 5 157 000 6 153 000

verksamheten vid de statsunderstödda vårdan-stalterna i huvudsak skall finan- sieras på samma sätt som vid de statliga anstalterna, alltså genom anslag som ej har form av garanti— och beläggnings- bidrag. Ett annat förslag är att garanti- bidraget bör vara så stort att det täcker anstalternas fasta kostnader. Bakgrun- den till reformkraven i avseende på de statsunderstödda vårdanstalterna utgör de årligen återkommande kostnadssteg— ringarna i form av allmänna lönehöj- ningar eller lönegradsuppflyttningar,

som i allmänhet först i efterskott täckes med statsbidrag.

De rådande formerna för statsbidra— gen till de enskilda och erkända vård— anstalterna bedömes vidare ha en så- dan konstruktion att de konserverar anstaltssystemet. Om en större förbätt— ring i nykterhetsläget inträffar eller om andra vårdformer av vårdmässiga or- saker anses böra ges företräde kan detta utgöra ett allvarligt hot mot an— stalternas ekonomi.

KAPITEL 5

Sammanslutningar av alkoholsjuka

Bakgrund och målsättning

Idén om inbördes stöd och hjälp alko- holsjuka människor emellan är inte ny. Sammanslutningar med denna målsätt- ning var verksamma främst i USA re- dan i början av 1800-talet. Ett exempel härpå var »The Washingtonian Society», som bildades på 1830-talet och efter några år upplöstes till följd av att man avföll från grundidén, blandade in po- litik m. m.

Alcoholics Anonymous (AA), som är den internationellt mest kända samman- slutningen, började sin verksamhet i Akron i USA 1935. Organisationen väx- te snabbt och fick efterföljare. Dess enda målsättning var att medlemmarna skulle sluta dricka. Den verksamhet som AA från början bedrev innefattade dag- lig kontakt med främst nytillträdande medlemmar som hade behov av hjälp och stöd. Under flera år träffades man i varandras hem eller i avskilda hörn av kaféer. När dessa miljöer blev för trånga började man se sig om efter 10- kaler där man kunde träffas mera en- skilt samt utbyta erfarenheter i att sluta dricka. Under de första fyra åren hade rörelsen inget nanm men år 1939 lyc- kades man efter stora svårigheter ge ut boken »Alcoholics Anonymous» och beslöt därefter att ge rörelsen samma namn.

AA-rörelsen började spridas till olika länder i början av 1940-talet. Då verk- samheten kom till Sverige första gång-

en, accepterades emellertid inte AA:s förslag om uppslutning kring dess enda syfte — att sluta dricka — innebärande bl.a. principerna om ett minimum av organisation, total självförsörjning utan bidrag utifrån, undvikandet av krav el- ler kritik gentemot samhället, anony- mitet m.m. I Sverige bildades i stället en rörelse av annan karaktär och upp- byggnad utan motsvarighet i andra län- der. Denna rörelse fick en fastare or- ganisation med stadgar, styrelser och ett vidare verksamhetsfält samt erhöll namnet »Sällskapet Länkarna». Det första svenska länksällskapet startades i Stockholm 1945. Den inriktning som detta fick har sedan med vissa modi- fieringar i stort sett blivit utmärkande för den svenska länkrörelsen, som i början av 1950-talet växte ut över stora delar av landet.

Den första gruppen av Anonyma Al- koholister, AA, bildades i Sverige 1953. AA-rörelsen, som är helt fristående från länksammanslutningarna, är som antytts självförsörjande och internationell till sin karaktär medan länkrörelsen sna- rast är lokal eller nationell samt tar emot ekonomiska bidrag från både en- skilda och samhället.

Både AA-rörclsens och länkrörelsens målsättning är att hjälpa alkoholsjuka att tillfriskna. I t. ex. Sällskapen Län- karnas introduktionsmeddelande till nya medlemmar diskuteras bl.a. frå- gan om det för en missbrukare går att sluta med alkoholen. Länkarna svarar

härvid obetingat ja men framhåller sam- tidigt att vederbörande själv aktivt mås- te medverka samt ha en vilja att bli frisk. Den arbetsmetod som främst kom- mer till användning är att man hjälper och lär av varandra. Enligt stadgarna får ej myndigheter insyn i sällskapens verksamhet i annat än frågor rörande förvaltning av anslag av allmänna medel.

De grundläggande inslagen i Sällska- pen Länkarnas program, sådant det pre- senteras för den enskilde medlemmen. finns sammanfattat i »de sju punkter— na». Dessa anger bl.a. att förutsätt— ningarna för ett positivt resultat är att den blivande medlemmen »erkänner» att han är alkoholist, att han är beredd att »ändra livsinställning» och dryfta sina missförhållanden med andra, att han är villig att »erkänna» sina fel och att ordna upp och rätta till misshällig- heter med andra människor samt att han är villig att hjälpa andra alkohol- skadade på samma sätt som han själv blivit hjälpt.

Länkrörelsen kännetecknades främst under tidigare år av en viss instabili- tet. Nya föreningar uppstod och upp- löstes. Stridigheter medförde utbryt- ningar och konkurrerande avdelningar. Åtskillig't av detta torde fortfarande gäl- la men rörelsen kan numera sägas vara konsoliderad.

I begynnelsen stod länkarna i visst motsatsförhållande till samhällets nyk- terhetsvårdande organ. På möten och sammankomster fick många medlem- mar utlopp för sin aggressivitet, rädsla osv. som främst hade sitt ursprung i upplevelsen av de åtgärder som sam- hället vidtagit mot dem. Förutom kri- tiska synpunkter framförda vid mötena diskuterades och ventilerades minnen och episoder från missbrukarperioder- na och anstaltsvistelserna, vilket må— hända främst på utomstående kunde

ge verksamheten ett sken av sekterism, begränsning och isolering. Kontakter- na med samhällsorganen var fåtaliga och man undvek samarbete med utom— stående.

Vissa isoleringstendenser liksom ovil— jan till alltför intima kontakter med samhällsorganen torde fortfarande i be- gränsad utsträckning finnas. Anonyma Alkoholister bedriver för sin del en från samhället helt avskild verksamhet. På många håll inom länkrörelsen torde numera kunna skönjas tendenser till ökat samarbete med nykterhetsvårdan- de organ samt andra utomstående. Man försöker vidga sina perspektiv genom deltagande i kursverksamhet, fritids- verks-amhet etc. av mer allmän karak- tär och med även utomstående delta- gare. Å andra sidan har större förståelse uppnåtts hos allmänhet och myndig- heter, vilket torde underlätta möjlig- heterna för medlemmar och presum— tiva medlemmar att känna sig accep- terade av samhället och i tid söka er- forderlig hjälp för sina alkoholpro— blem.

Organisationsformer

Som tidigare omnämnts var den första länkorganisationen i Sverige en avdel- ning av Sällskapet Länkarna. Genom bildandet av ett allt större antal en- skilda länksällskap uppstod så små— ningom tanken på skapandet av en ge— mensam riksorganisation, vilket sked- de i slutet av 1950-talet. Dessförinnan hade vissa utbrytningar ur länksällska- pen haft till följd att andra länkorga- nisationer bildats, av vilka främst kan nämnas Kamratföreningen Länken. De olika sammanslutningarna, antalet för- eningar och medlemmar redovisas i ta- bell 5.1.

Antalet i tabellen angivna medlemmar torde endast vara ungefärligt emedan

Tabell 5.1. Antal sammanslutningar för alkoholsjuka och antal medlemmar den 31/12

19641 Antal sällskap, Sammanslutning föreningar eller Antal medlemmar grupper

Sällskapen Länkarnas Riksförbund, anslutna sällskap. . . . 38 1 886

Sällskapen Länkarna, ej anslutna till riksförbundet (ett (SO—tal sällskap deltager i Fria Länkarnas Riksträff). . . 117 5 74.) Länkens Kamratförbund, anslutna kamratföreningar . . . . 45 1 842 Fristående grupper eller sammanslutningar av Kamrat— föreningen Länken ................................ 4 645 Ringen, Göteborg ................................... 1 ca 370 Anonyma Alkoholister, AA .......................... 10 ca 500 TUS-orden (Trivsel utan Sprit), Stockholm ............. 1 ca 20 Klubb 10, Farsta ................................... 1 ca 265 Summa 217 ca 11 300

1 Uppgifterna har hämtats från till socialstyrel sen under 1965 inkomna ansökningar om stats bidrag samt—då det gäller icke statsbidragssökande sammanslutningar—införskaffats från resp riksorganisationer och vissa lokala sällskap, föreningar och grupper.

de skilda sällskapen och föreningarna delvis har olika kriterier på hur med- lemskap skall räknas. Ibland räknas endast i verksamheten aktivt deltagande medlemmar som under viss tid konti- nuerligt hållit kontakt med föreningen, ibland även sådana som sporadiskt be- söker mötena och på avstånd följer verksamheten. I vissa fall kan avgående medlemmar kvarstå i medlemsförteck- ningen. I enstaka fall har icke betalan- de medlemmar räknats. Snabba för- ändringar i medlemsantalet speciellt i större föreningar torde vidare ha för- svårat exakta angivelser av medlemsan- talet.

Sällskapen Länkarnas Riksförbund bildades 1958 och har samlat ungefär en fjärdedel av samtliga länksällskap. Förbundsbildningen har sålunda endast delvis accepterats av de lokala sällska- pen. Syftet med riksorganisationen var främst att skapa ett gemensamt forum för önskemål, synpunkter och idéer rö- rande vård och behandlingsformer för alkoholskadade samt att vara nya grup- per och sällskap till hjälp i organisa- tionsarbetet. Genom en samlad infor- mationsverksamhet hoppades man vi-

dare kunn—a skapa en allmännare och mer nyanserad kännedom om alkohol- sjukdomarnas art, yttringar och följd- verkningar. En god information skulle även kunna vara till indirekt hjälp för personer med alkoholproblem, vilka står utanför den egentliga länkrörelsen.

I riksförbundets programförklaring heter det att förbundets uppgifter är

att försöka ena och vara de lokala säll- skapen behjälpliga med råd och anvisningar gällande verksamheten, vård och vårdmöj— ligheter samt terapeutiska åtgärder,

att stimulera arbetet med gruppbildning för ömsesidigt stöd och hjälp,

att vara enskilda till hjälp med råd och hänvisning till de lokala sällskapen,

att sammanföra, framföra och förhandla om gemensamma önskningar gällande stöd åt rörelsen samt effektiv vård av de alko- holsjuka,

att informera allmänhet, läkare och m_vn- digheter om rörelsens mål och medel samt synsätt på alkoholproblemen,

att utarbeta, sprida litteratur och tryck— alster samt deltaga i det objektiva upplys- ningsarbetet angående alkoholens skade- verkningar å individ och samhälle och

att åstadkomma ett stimulerande sam— arbete i syfte att minska alkoholproblemen bland kvinnor och ungdom.

De enskilda Iänksällskapen utser om-

bud till rikskongressen som är högsta beslutande instans. Förbundets uppgif- ter och arbetsformer bestämmes av kon- gressen. Några avgifter utgår ej till riksförbundet. Vissa medel inflyter dock från en del lokala sällskap. Förbundet baserar sin verksamhet i huvudsak på statsbidrag och bidrag från olika fack- förbund. Vid riksförbundet finns en ombudsman anställd.

Bland de särskilda initiativ som riks- förbundet tagit kan nämnas uppvakt- ningar hos regeringen rörande alkohol- forskningens inriktning och intensifie- ring, problem med vård och eftervård, den alkoholsjukes svårigheter att er- hålla sjukhusvård m.m.

Inom Sällskapen Länkarna finns tre distriktssammanslutningar som är an- slutna till riksförbundet. Vissa distrikts— organisationer i övrigt, som inte är an- slutna ti11 riksförbundet, kallas Länk— råd.

Sammanslutningarna, vars styrelse utses av de lokala länksällskapen i di- strikten, finns representerade i stort sett i varje län. Deras uppgift är att på läns- planet bedriva rådgivnings- och infor- mationsverksamhet både inom länksäll- skapen och utåt mot allmänheten och samhällsorganen. De har dessutom till uppgift att hjälpa till med bildandet av nya länksällskap. En annan viktig upp- gift är att verka för en god kontakt med landstingen ooh deras vårdorgan. På en del håll sker ett direkt samarbete mellan distrikten eller råden och olika vårdinrättningar. Representanter för distriktssammanslutningarna besöker bl. a. vårdinrättningarna varvid åtskil- liga patienter med alkoholproblem ges tillfälle till kontakt med länkrörelsen.

Som framgår av tabell 5.1 står åt- skilliga enskilda sällskap utanför riks- förbundet. Orsaken härtill är främst att man på många håll redan från början ställde sig skeptisk till alltför stora er-

ganisatoriska enheter, som krävde funk- tionärer och administrativa insatser på ett helt annat sätt än vad som ansågs förenligt med länkidén, som endast för- utsatte personligt engagemang i smär- re grupper och frivilliga insatser av medlemmarna. Länkarbctet skulle vara av idéell och frivillig natur och ej ett yrkesarbete. Funktionärer finns för närvarande anställda vid några större länksällskap samt vid riksförbundet.

Tanken att ett riksförbund omfattan— de flertalet länksammanslutningar ef- fektivare skulle kunna föra länkrörel- sens samlade talan såsom remissorgan, service- och informationsorgan både gentemot nya och gamla länkgrupper samt allmänhet och samhälle har på många håll ännu inte ansetts väga över de nackdelar med ett riksförbund som anförts ovan.

Ett (30-tal av de 117 länksällskap som står utanför riksförbundet deltager två gånger årligen i en s. k. riksträff, Fria Sällskapen Länkarnas Riksträff, som hålles på olika orter i landet. Sällska— pet i den ort dit träffen är förlagd är värd och svarar för alla arrangemang. Motioner i olika frågor som skall be- handlas lämnas in till värdsällskapct. Riksträffarnas syfte är främst att öka gemenskapen mellan olika föreningar samt byta erfarenheter. I skilda frågor göres uttalanden. Vid riksträffen i de- cember 1965 i Uppsala behandlades medlemsvård, frågan om riskerna för tablettmissbruk i samband med medi- cinsk behandling av alkoholmissbruk m.m.

Länkens Kamratförbund bildades 1951 och består av ett flertal grupper av Kamratföreningen Länken. Den förs- ta kamratföreningen bildades i Göte— borg 1948. Bakgrunden till bildandet av den första föreningen var miss- nöje med Sällskapet Länkarnas orga- nisationsformer som vid denna tid i

flertalet sällskap innebar rösträtt först efter sex månaders medlemskap. Genom en i och för sig bagatellartad händelse, som fick sin tillspetsning i anledning av frånvaron av rösträtt. skedde en ut— brytning ur Sällskapet Länkarna i Gö- teborg och en kamratförening skapa- des.

I Kamratföreningarna Länken har medlemmarna rösträtt omedelbart ef— ter det att de erhållit medlemskap och betalt kvartalsavgift. ([ Sällskapen Län- karna krävs vanligen tre månaders av- hållsamhet innan rösträtt beviljas.) Man har vidare enligt uppgift mer liberala bestämmelser då det gäller återfall och deras konsekvenser för medlems röst- rätt och eventuell uteslutning. Man mot— sätter sig ävenledes anställandet av funktionärer inom såväl lokalavdel- ningar som förbund.

Länkens Kamratförbund bildades främst med anledning av lokalförening— arnas svårigheter att på ett effektivt sätt stödja och hjälpa nybildade för- eningar. Önskemål eller behov fanns även rörande frågan om att samman— sluta föreningar över hela landet i en större enhet och med ungefär likartat organisationsmönster. Ett annat skäl var önskemålet 0111 att ett förbund skul- le kunna åtaga sig administrationen av det av föreningarna startade konvales— centhemmet Hwidehus.

Kamratförbundets målsättning är att genom initiativ och uppvaktningar hos myndigheter, som har nykterhetsvår- dande eller alkoholpolitiska uppgifter, samt hos kommuner, landsting och riks— dag följa och bevaka utvecklingen och i största möjliga utsträckning arbeta för att realistiska och erfarenhetsmäs- siga synpunkter lägges på alkoholpro- blemet. Förbundsstyrelsen väljes av kongressen, som är det högsta beslu— tande organet. Vid kongressen är kam— ratföreningarna representerade.

Kamratföreningarna Länken är _— liksom Sällskapet Länkarna -— även organiserade på distrikt, vilket inne- bär att de föreningar som geografiskt sett ligger i samma landstingsområde bildar ett distrikt. Antalet distrikt är åtta. Distriktens uppgift är i huvudsak att bilda nya lokalföreningar, vara en sammanhållande länk mellan förening- arna, hjälpa till med informationen samt skapa goda samarbetsförhållanden med landstingen och deras vårdinrätt- ningar.

Som framgår av tabell 5.1 står fyra kamratföreningar (645 medlemmar) utanför Länkens Kamratförbund. Or- sakerna härtill är flera. Kamratförening— en Länken i Göteborg, som har åtta distriktsavdelningar med sammanlagt 550 medlemmar, lämnade förbundet till följd av skilda meningar angående frå- gan om statsbidrag till konvalescenthem- met Hwidehus. Göteborgsföreningen ställde sig därvid avvisande till stats- bidrag.

Ringen, förening för nykter livsfö- ring, bildades i Göteborg 1953. Denna förening tillskapades av medlemmar som tillhört Kamratföreningen Län- ken. Ringens medlemmar kommer bl. 3. från grupper som företagare och af- färsmän. Varje medlem har rätt att va- ra anonym och man framträder inte offentligt med sina namn på samma sätt som inom länksammanslutningar- na.

Föreningen är organiserad med en styrelse bestående av en ordförande, fem ordinarie ledamöter och två supp- leanter. Rösträtt inträder så fort med— lemsavgiften, som uppgår till 10 kr. per månad, är betald. Föreningen erhåller anslag till lokalhyran från Göteborgs stad.

Verksamheten är tämligen sluten. Man har täta sammankomster av klubbka- raktär. Föreningen driver ej någon

egen medicinsk verksamhet men har intimt samarbete med läkare och sjuk— hus. Varje medlem har en kontaktman inom föreningen som vid behov anli- tas som stöd i besvärliga situationer. En medlemsvårdskommitté finns som hjälper till att ordna samarbetet med läkare samt enskilda medlemmars re— habiliteringsprogram m. m.

Anonyma Alkoholister, AA, skiljer sig ifråga om ideologi och uppfattning om alkoholismen och lösningen av dess problem från länkrörelsen. AA-rörel- sen, som är helt fristående från länk- sammanslutningarna, är som tidi- gare påpekats självförsörjande och internationell medan länkrörelsen mot- tar ekonomiska bidrag och snarast har lokal eller nationell karaktär.

I Sverige finns tio AA-grupper, två i Stockholm, tre i Göteborg, två i Borås, en i vardera Malmö, Vänersborg Och Gävle. Dessutom finns det många en- skilda som är registrerade men ej med- lemmar i någon grupp. AA-grupperna har ingen styrelse och inga stadgar. Om två eller flera alkoholsjuka män— niskor träffas regelbundet för att hålla sig nyktra kan de kalla sig för en AA- grupp. Detta gäller under förutsättning att de inte tar emot ekonomisk hjälp utifrån och i övrigt respekterar AA- rörelsens allmänna principer. Anony- miteten respekteras och ingen behöver i grupperna uppge sitt namn eller sin ställning.

Varje grupp betjänas snarare än styres av kortvarigt arbetande gruppkommit- téer, uttagna bland medlemmarna för att förbereda möteskvällarna. På detta sätt vill man undvika permanent ledarskap och prestigesträvanden inom rörelsen.

Organisatoriskt fungerar AA-rörelsen så att man särskiljer AA-gruppernas egentliga verksamhet, som är av tera- peutisk karaktär, från administrativa och organisatoriska frågor som hand-

l'ägges vid Och hänvisas till AA:s gene- ralförsamling i New York. AA-grupper- na i varje land utser årligen på ett in- formellt sätt (kontakten mellan grup— perna underlättas av ett internationellt register) 1—5 medlemmar, som är till— räckligt språkkunniga samt villiga att åtaga sig uppgiften att fungera som ombud vid generalförsamlingen. Bland. de 12000 grupper i hela världen som finns tas 100 ombud ut. Under general- församlingen står ett förtroenderåd som består av 10 AA-medlemmar och 8—9 utomstående. De senare, som van- ligen utgöres av framstående personer inom vetenskap och samhällsliv, har till uppgift att utåt bevaka AA:s fast- ställda principer emedan medlemmar— na ej själva framträder med sina namn. Under förtroenderådet i New York finns huvudkontoret, som är verkstäl- lande organ, bokförlaget, som ombesör- jer utgivandet av AA-litteraturen samt redaktionen för AA Grapevine, som är rörelsens internationella tidskrift. Vid huvudkontoret finns ett 30-tal heltids- anställda språkkunniga AA-medlem- mar, huvudsakligen kvinnliga, för in- tern och extern informationsservice. För kontakten med huvudkontoret och AA i övriga delar av världen svarar centralkommittéer i de olika länder- na.

Omkring 350 000 manliga och kvinn- liga alkoholister i ett 90-tal länder är inregistrerade vid AA:s internationella huvudkontor såsom individer eller grupper tillhörande den internationel— la AA-rörelsen. En förutsättning för in- registrering är att en grupp eller en in— divid inte tar emot ekonomiskt stöd från stat, kommun eller enskilda och inte har anknytning till annan rörelse.

En av AA:s viktigaste principer är att rörelsen i sin helhet liksom varje lokal grupp inte skall ta emot penning- medel från utomstående. Man litar i

stället till frivilliga bidrag (som är maximerade) från de egna medlem- marna och tar inte heller upp inträdes— eller medlemsavgifter. Materiell hjälp i form av pengar, anskaffandet av arbete, bostad etc. anses vara till ringa eller ingen nytta vad alkoholproblemet be— träffar. Man driver inte heller egna sjukvårdsinrättningar, vilohem, klubb- hus, eller någon form av verksamhet som redan drivs av andra organ. Prin- cipen att materiell hjälp inte skall till- låtas undanskymma det egentliga pro- blemet, som gäller alkoholmissbruket och individen själv, anses i mycket hög grad ha bidragit till sammanhållningen och de resultat man uppnått inom AA- rörelsen.

Anonyma Alkoholisters enda syfte är att medlemmarna skall sluta dricka. Detta uppnås genom ett konkret reha- biliteringsprogram kallat de »12 ste- gen», som varje hjälpsökande föreslås tillämpa i sitt dagliga liv. Samman— hållningen inom AA bygger förutom på de »12 stegen. på »12 traditioner» som är förslag om hur medlemmarna lämpligen arbetar tillsammans som grupper och som en stor gemenskap. Alkoholismen som sådan betraktas inom AA som ett hälsoproblem sna- rare än som ett socialt eller moraliskt problem. Medicinsk vård är inte nå- gon del av AA:s program, men hjälp till att få sådan vård ges, om den hjälp- sökande så önskar.

Inom AA har man ingen medicinsk uppfattning om alkoholism och ingen formell definition på densamma men i AA-litteraturen beskrivs sjukdomen som ett ständigt tilltagande fysiskt be- gär parat med en själslig besatthet el- ler mani att dricka mera, sedan man en gång börjat. I stället för att »kämpa mot» sjukdomen innebär AA:s ideolo- gi snarare att uppge kampen och att acceptera sjukdomen. Kapitulationen

underlättas genom en rad åtgärder rö- rande den alkoholsjuke själv, bland annat genom det 5. k. »24-timmarspro- grammet». Detta innebär att den sjuke inte behöver tänka sig ett helt liv utan sprit utan bara för :idag», varigenom han uppskjuter frågan om att ta ett glas tills »i morgon». Han vill kanske inte ta det då heller, uppskjuter det en dag till osv. och märker redan att hälsan liksom ekonomin börjar för— bättras. Detta i sin tur gör det lättare att klara nästa dag osv.

På gruppsammankomsterna berättar man mestadels om hur man en gång hade det och hur man genom tillämp- ningen av AA:s program i sitt dagliga liv så småningom lyckades bemästra sin sjukdom. På sammankomsterna dis- kuteras vidare de »12 stegen», de »12 traditionerna» och därmed hur reha- biliteringsprogrammet individuellt kan tolkas. Den personliga kontakten är härvid av stor betydelse. Syftet med gruppverksamheten är inte underhåll- ning, trivselkvällar eller dylikt utan en uppslutning kring lösningen av al- koholproblemet.

Genom tillämpning av AA:s princi- per anses alkoholisten bli i stånd att satsa på kvarvarande positiva resurser inom sitt eget jag, varigenom han åter blir en fullt samhällsduglig medbor- gare och lär sig leva ett normalt liv utan att få en känsla av att han berö- vats något genom att ge upp spriten. Den alkoholsjuke anses på detta sätt så småningom lära sig värdera allt han får genom AA förutom nykterhet, t. ex. återvunnen hälsa, förbättrad presta- tionsförmåga i sitt arbete, familjens, arbetsgivarens och arbetskamraternas förtroende och respekt, förbättrad eko— nomi m. m.

Då AA ställer princip före person framträder medlemmarna alltid ano- nymt i tryck, i radio, film, TV och i

andra offentliga sammanhang. Medlem- marna är anonyma även i AA:s egna tidningar och publikationer samt —- som tidigare påpekats — om så önskas i grupperna.

AA-rörelsen hade från början vissa inslag i sitt program som var av kris- ten natur men betraktar sig numera som varande icke religiös. Många ateister tillhör rörelsen. Till följd av rörelsens slutna karaktär rekryteras bl. a. medlemmar från grupper i högre samhällsställning. AA-rörelsen är vi- dare opolitisk och företräder ingen uppfattning beträffande nykterhetsvår- dens och rusdrycksförsäljningslagstift- ningens utformning, verksamheten vid nykterhetsnämnder och vårdanstalter etc. AA-rörelsen har inga speciella öns— kemål eller krav som riktar sig mot vare sig enskild eller samhälle.

TUS-orden (Trivsel Utan Sprit) bil- dades i Stockholm 1955 och är friståen- de i förhållande till såväl länkrörelsen som AA-rörelsen. Den har liksom andra sammanslutningar som målsättning att genom ömsesidig hjälp skapa förutsätt— ningar för en alkoholfri livsföring samt verka för vidgad upplysning om alko- holfrågan. Karakteristiskt för orden, som fungerar som en klubb, är att man inte bara tar avstånd från bruket av sprit utan även från diskussioner om alkoholen och dess följder. TUS-ordens verksamhet har minskat under senare år och antalet medlemmar torde för närvarande endast uppgå till ett par tiotal.

Klubb 10 i Farsta är en sammanslut- ning av utskrivna patienter som vårdats på mentalsjukhus samt alkoholsjuka vårdade på vårdanstalter och sjukhus. Klubben bildades 1959 av patienter vid en avdelning på Långbro sjukhus i Stockholm. Klubben var i begynnelsen en samtalsgrupp ledd av en avdelnings- läkare vid sjukhuset. Klubben utveck-

lades så småningom till en samman- slutning för från avdelningen utskrivna patienter men står även öppen för and- ra.

Klubbens syfte är att för utskriv— na patienter från sjukhus och vård- anstalter kunna fylla främst en efter- vårdande funktion genom möjligheter att ge hjälp, gemenskap och trygghet efter utskrivningen. Medlemsantalet är drygt 260.

Förutom de nämnda Länk— och AA- sammanslutningarna finns en del öv- riga organisationer av mindre omfatt- ning. I Göteborg har bl. a. stuveriar- betarna en egen sammanslutning. På något håll finns mer lösliga samman- slutningar som står öppna även, för andra än alkoholskadade. Ansatser till skandinaviskt samarbete har bl. a. kom- mit till stånd med »Ring i Ringn-rörel— sen i Danmark som numera kallar sig »Landsföreningen Länken».

I övrigt kan nämnas att försök har gjorts att bilda mindre länkgrupper på ett par vårdanstalter. Dessa försök har främst syftat till att tillvarata de intag- nas intressen, främja diskussionen kring de intagnas alkoholproblem etc.

Inom olika länksammanslutningar finns mindre organisatoriska enheter som vidare bör omnämnas. Det finns så- lunda främst i de större städerna sek- tioner eller sammanslutningar —— ibland mer eller mindre fristående för al— koholskadade kvinnor och ungdomar (bl. a. Sällskapet Kvinnolänkarna och Stiftelsen Ungdomskontakt i Stock- holm).

Arbetsmetoder och vårdresurser

Som tidigare antytts har medlemmarna både i länkrörelsen liksom AA-grup- perna till uppgift att genom ömsesidig hjälp bistå varandra i föresatsen att

avstå från sprit. Det. gäller" därför att så "långt 'det går skapa en naturlig ge- menskap genom täta sammankomster samt _— vilket är fallet inom länkrörel- se'n — en aktiviserande fritidsverksam— het. Vanligtvis har länkföreningar och sällskap möten varje vecka under fria former. I dessa sammankomster deltar ofta även fästmör och fruar, vilka är involverade i den enskilda medlem— mens situation och problem och vars anknytning till länkrörelsens verksam- het av medlemmarna anses vara myc- ket värdefull.

Möjligheten för den enskilde att del— taga i en samvaro i en liten eller stor lokal som är fylld av länkmedlemmar och anhöriga ger en känsla av gemen- s'kap' söm för många är av väsentlig betydelse för att det över huvud taget skall finnas möjligheter att avstå från alkohol eller bli botad från alkohol— sjukdomen. Länksällskapens möten har ofta väckelsekaraktär med kampsånger och vittnesbörd som inte sällan av utomstående lätt torde kunna uppfat- tas som naiva eller av tveksamt värde. Inte desto mindre torde det egentliga värdet ofta ligga i att människor käns- lomässigt rycks med och därmed blir i tillfälle att både uppleva gemenskap och att konstatera att andra genom rö- relsen kunnat lära sig att bemästra sin alkoholism och följderna därav. För- utom deltagande i de regelbundna och större sammankomsterna har man på många håll skapat olika sektioner för sysselsättningar av olika slag som brid- ge, schack, teater, studiecirkelverksam- het m.m. En viktig arbetsprincip är att medlemmarna själva och ej anställ- da funktionärer organiserar och leder fritidsverksamheten. Man anser det vi- dare angeläget att avdelningarna ej blir så stora att den personliga kontakten går förlorad.

' Under många gånger besvärliga och

påfrestande förhållanden gör medlem— mar aktiva insatser för att hjälpa kam- rater som befinner sig i akuta perioder av alkoholmissbruk. Man bistår där- vid vederbörande på olika sätt genom att skaffa medicinsk hjälp, föra honom till en länklokal för uppsikt under den besvärliga första abstinenstiden osv. Man finner det naturligt att ge av sin fritid som ett uttryck för den erkänsla och tacksamhet man känner därför att man själv en gång blivit hjälpt. Även de medlemmar som är i riskzonen tas om hand på olika sätt. Enskilda sam- tal, gruppsamtal, eller arrangemang av annat slag vidtages för att förebygga återfallsperioder.

Flertalet länkföreningar och sällskap har organiserat samarbete med för upp— giften intresserade och lämpliga läka— re, som i akuta situationer biträder och vid behov meddelar mer eller mindre regelbunden poliklinisk behandling. I många länklokaler finns förutom ex- pedition och samlingslokaler även lä- karmottagning samt i många fall ett el— ler flera rum med bäddar som tillfäl- ligt kan utnyttjas som sjukrum och som övernattningsrum av t. ex. bostads- lösa som kommer från anstalt och be- höver hjälp i återanpassningen till ar- betslivet. Enligt uppgifter i statsbi- dragsansökningarna förfogar de stats- bidragssökande föreningarna över ett 90-tal sjukbäddar och ett 20—tal bäddar för övernattning. Det finns även ett mindre antal polikliniker organisera- de där läkare några timmar i veckan har mottagning för länksällskapens egna medlemmar.

En del halvöppna vårdformer av in- ackorderings- eller övergångshemstyp liksom andra slag av övernattnings— möjligheter finns på ett 20-tal orter. Platsantalet varierar vanligen mellan ett par platser och ett 20-tal. Ifråga- varande inackorderingshemsverksam-

het drivs av de enskilda länkgrup- perna. Visst kommunalt stöd i form av bidrag, fria lokaler eller dylikt ges i många fall. Vårdavgifterna för hel- inackordering skiftar och uppgår van- ligen till 10—12 kr. per dygn. .

De olika länksammanslutningarna i Sverige förfogar över ett 10-tal kon- valescenthem, som drivs i egen regi an- tingen av lokalavdelningar eller i något fall av en riksorganisation. Konvales- centhenunen fungerar i en del fall sam- tidigt som sommarhem, semesterhem eller inackorderingshem. Såväl de slutf na som halvöppna vård-formerna som drivs i länkrörelsens regi är ur orga- nisationssynpunkt flexibla och tillfälliga övernattningsmöjligheter kan på många håll t. ex. vid behov lätt skapas. Vård- tiderna vid konvalescenthemmen är i allmänhet korta och uppgår högst till 1—2 månader. Vårdavgifternas storlek varierar.

Enskilda vårdanstalten öjersjöhem- met, Partille, som drivs av Sällskapet Länkarna av 1948 i Göteborg, är det enda av länkrörelsens konvalescent- hem som direkt erhåller statsbidrag och som formellt drivs som en enskild vårdanstalt. Styrelsen för hemmet be- står av sju ledamöter varav fem till- hör länksällskapet och två är utom- stående.

Förutom de nämnda vårdresurserna har åtskilliga länkföreningar och säll- skap sportstugor samt sommar- eller semesterhem för sina medlemmar.

Länkrörelsen förfogar som synes över ett flertal mindre vårdanordning- ar som kan komma medlemmarna till direkt nytta. För den enskilde torde möjligheterna till vård och behandling inom den egna föreningen vara av stor betydelse under återfallsperioderna. Flertalet företrädare för länkrörelsen torde beträffande utbyggnaden av egna vård- och behandlingsmöjligheter *för

medlemmarna vara av..- den uppfatt+ ningen att länkrörelsen endast bör för- foga över mindre och enklare vårdanT ordningar medan samhället bör skapa de vårdinstitutioner som kan behövas för att ge mera kvalificerad vård.

För att stimulera den enskilde länk- medlemmen i rehabiliteringsarbetet ställer man inom rörelsen upp kortsik- tiga mål att sträva mot. Under utveck- lingsåren infördes vissa tecken, nålar, märken, bordstandar m.m. som vid samlingstillfällen delades ut som bevis för en bestämd tids fullständig avhålla samhet. Detta förfaringssätt kan av utomstående kanske tyckas vara av tveksamt värde, men torde för den en-. skilde, som misslyckats många gånger, ofta vara ett konkret bevis på att han åtminstone lyckats uppnå vissa närlig— gande mål. Dessutom hjälper utdel- ningen av tecken m.m. den lokala gruppen att klarare bedöma resultaten av rehabiliteringsarbetet. Inom AA-. rörelsen förekommer ej utdelning av. utmärkelsetecken.

Sammanslutningarnas information till medlemmar och ibland. till utom- stående sker på olika sätt. Det främsta informationssättet är utgivandet av eg- na tidningar. Bland de tidningar och tidskrifter som på olika orter ges ut kan följande omnämnas.

Vi länkar (Sällskapen Länkarna, an- slutna till riksförbundet),

Länknytt (Sällskapen Länkarna, Vej anslutna till riksförbundet),

Sydlänkar (Sällskapet Länkarna i Malmö),

Länkkamraten (Länkens Kamratförq bund),

Aktuell Debatt Länken i Göteborg),

Ringbladet (Ringen i Göteborg),

Klubb 10 (Klubb 10 i Farsta) och

AA Grapevine (AA-rörelsen). * För AA-grupperna distribueras, AA-

(Kamratföreningen

litteratur på svenska från det interna— tionella huvudkontoret i New York samt från centralkommittén för AA i Sverige. Förutom tidningar distribue- ras inom länkrörelsen cirkulärskrivel- ser, årsberättelser, broschyrer m.m. till medlemmar och sympatisörer.

Statsbidrag m.m.

Länkrörelsen finansierar sin verksam- het genom medlemsavgifter (som va- rierar mellan 1—5 kr per mån), egna lotterier, bidrag i övrigt från egna med- lemmar, bidrag från stat, kommun, landsting, stiftelser, organisationer, fö— retag etc. AA-grupperna bekostar själva helt verksamheten.

Riksdagen har sedan länge anvisat ett särskilt anslag för bidrag till Länk- rörelsen, vilket ställes till socialstyrel- sens förfogande att fördelas mellan länkorganisationer och liknande sam- manslutningar. Bidraget till Länkrörel- sen m.m. uppgår för budgetåret 1966/67 till 600000 kr. Från och med nämnda budgetår har möjlighet öppnats att försöksvis lämna bidrag till sam- manslutningar av personer, som varit läkemedelsmissbrukare i de fall, då sammanslutningarna har ett liknande syfte som länkrörelsen. För budgetåret 1967/68 beräknas bidraget till länkrö— relsen m. m. uppgå till 700 000 kr. An- talet statsbidragssökande föreningar m. m. framgår av tabell 5.2.

Det genomsnittliga bidraget per fö- rening eller sällskap var 1956/57 ca 300 kr., 1962/63 ca 1 100 kr. och 1965/66 ca 3700 kr. Socialstyrelsen har mot- tagit ansökningar om bidrag avseende ett belopp av ca 900 000 kr. under bud- getåret 1965/66.

Antalet föreningar och sällskap som ej sökt statsbidrag budgetåret 1965/66

Tabell 5.2. Antal slalsbidragssökande länkorganisationer budgetåren 1954/55, 1957/58—1965/66

Antal medlem- Antal . mar under År orågrååa- närmast föreg. verksamhetsår 1954/55 ..... 81 ca 2 100 1957/58 ..... 105 . . 1958/59 ..... 113 . . 1959/60 ..... 122 ca 6200 1960/61 ..... 124 ca 6400 1961/62 ..... 122 ca 6200 1962/63 ..... 132 ca 4 800 1963/64 ..... 127 ca 5 700 1964/65 ..... 132 ca 6000 1965/66. . .. 1148 ca 8 670

1 Statsbidrag beviljat till. samtliga 148 orga- nisationer som sökt bidrag.

uppgår tillsammans med AA-grupperna till 68 (2 231 medlemmar). De statsbi— dragssökande länkorganisationernas öv— riga inkomster framgår» av tabell 5.3.

Som jämförelse 'kan nämnas att år 1960 erhöll de statsbidragssökande länkföreningarna (enligt socialstyrel- sens petita 1962/63) landstingsbidrag om tillhopa över 71 000 kr. och andra kommunala anslag till ett sammanlagt belopp av 'ca 458 000 kr. varav ca 146000 avsåg hyresbidrag. Därutöver åtnjöt 1960 ett 40-tal föreningar för- månen av fria lokaler som respektive kommuner ställt till förfogande utan att värdet 'av förmånen uppskattats i pengar. Betydande bidrag utgår även till icke statsbidragssökande länkor- ganisationer. Som exempel på kom- munala anslag kan nämnas att Stock— hotlms stads nykterhetsnämnd under 1964 lämnat drygt 81 000 kr. i bidrag till olika länksammanslutningar i sta- den. Stockholm läns landsting lämnade 1965 18000 kr. till länksammanslut- ningarna i länet.

Tabell 5.3. De statsbidragssökande länkorganisationernas inkomster förutom statsbidrag år 1964

. . Därav till hyra, Bidragsgivare Anslag värme etc. Bidrag beviljade av stads- resp. kommunalfullmäk- tige ....................................... 757 192 382 018 Bidrag beviljade av landsting .................. 88 520 Bidrag från stiftelser, organisationer (t. ex. fack- förbund), företag m. fl ....................... 140 847 Övriga inkomster (lotterier m. m. dock ej medlems- avgifter) ................................... 445 036 Summa kr. 1 431 5951 382 018

1 Av 148 statsbidragssökande föreningar erhöll 60 förmåner såsom fri lokal m.m. utan angivan- de av värdet.

Sammanfattning och diskussion

Tanken att alkoholsjuka inbördes skul- le kunna stödja och hjälpa varand- ra fanns redan under 1800-talet. Den internationellt mest kända .organisatio- nen Anonyma Alkoholister, AA, bilda- des i USA år 1935. Det första länksäll- skapet i Sverige bildades i Stockholm 1945 och den första AA-gruppen 1953. Sammanslutningar för alkoholskadade växte snabbast i mitten av 1950-talet och omfattar nu drygt 11 000 medlem- mar fördelade på Sällskapen Länkarna (varav en del är anslutna till Sällska— pet Länkarnas Riksförbund), Kamrat- föreningen Länken (varav flertalet fö- reningar är anslutna till Länkens Kam- ratförbund), Ringen, AA och några smärre lokala sammanslutningar i öv- rigt. AA—rörelsen, som är helt friståen- de från länkarna, är självförsörjande och internationell medan länkrörelsen snarast har lokal eller nationell ka— raktär och i allmänhet tar emot ekono- miskt stöd från enskilda och offent- liga organ.

De olika länkgrupperna bedriver verksamhet av skilda slag. Det är här-

vid främst fråga om mötesverksamhet, fritidsverksamhet m. m. Medlemmar som ur alkoholsynpunkt befinner sig i kri- tiska situationer har möjlighet att er- hålla hjälp och stöd från kamrater, hjälp med läkarkontakt eller inläggning på någon av länksammanslutningens vård- anordningar. De lokala länkföreningar- na och sällskapen äger eller disponerar lokaler som i många fall förutom sam- lingssalar och expedition även har läkarrum eller poliklinik, sjukrum eller rum med övernattningsmöjligheter. Vis- sa länkföreningar driver vidare in- ackorderingshem, konvalescenthem, har sportstugor, sommar- och semesterhem. »Ett län-ksällskap driver med hjälp av statsbidrag en enskild vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Bidrag till länkar- nas verksamhet utgår från enskilda,

kommuner, landsting, organisationer, företag och staten. Efter länkrörelsens utvecklingsår

under senare delen av 1940-talet hade rörelsen enligt mångas uppfattning sin intensivaste period i mitten av 1950- talet. Trots splittringstendenser. och strid om organisationsprinciper m.m. har rörelsen så småningom konsoli-

derats och framstår liksom AA numera för åtskilliga alkoholsjuka som ett allt betydelsefullare alternativ till den nyk— terhetsvård som samhället bedriver. Från samhällets synpunkt framstår länkrörelsen liksom AA-rörelsen främst som ett komplement till den offentliga nykterhetsvården.

Rörelserna kännetecknas för närva- rande av stor aktivitet även om de liksom föreningsrörelsen i stort —— nå- got torde ba påverkats av den struktu- rella omvandlingen i samhället med ökad rörlighet på arbetsmarknaden, under fritiden, omflyttning etc. En viss förnyelse i arbetsmetoderna har kunnat förmärkas på ett par håll inom länk- rörelsen. Man isolerar sig inte i sam— ma grad som tidigare. Både i förenings- livet och genom inriktning av studie- verksamheten på mer allmänna ämnen torde dessa nya tendenser göra sig gäl- lande.

Resultaten av länkrörelsens och AA- rörelsens verksamhet är svåra att mäta eller redovisa. Flertalet bedömare tor- de hysa den på erfarenhet grundade uppfattningen att rörelserna under de år de varit verksamma för åtskilliga tusentals människor i Sverige betytt mycket och dessutom för många kan- ske varit den enda möjligheten till re- habilitering och resocialisering.

Utdelningen av tecken av olika slag som bevis för fullständig avhållsam- het under kortare eller längre tidspe- rioder kan inom länksammanslutning— arna i viss utsträckning siffermässigt ange betydelsen av de enskilda före- ningarnas verksamhet. Som ett exem- pel härpå kan nämnas att Kamratföre— ningen Länkens distrikt i Göteborg (550 medlemmar) under åren 1948— 1965 delat ut följande antal förtjänst- tecken: 675 ettårsmärken, 439» tvåårs- standar, 203 femårsringar och 35 10- årsmärken.

Varför har sammanslutningar av al-

koholister lockat så många och varit så många till hjälp? En viktig orsak härtill torde vara att dessa samman- slutningar till skillnad från samhällets vårdorgan helt och fullt från början har förmågan att acceptera den alko, holsjuke sådan han är. Alkoholmiss- brukaren upplever sig oftast som av- vikande och annorlunda, känner sig moraliskt fördömd, isolerad och utstött. Han är inte sällan misstänksam mot omgivningen och vanligen försvarsin- ställd. I detta läge har sammanslut- ningar av alkholister stora möjligheter- att hjälpa, eftersom den enskilde som missbrukare eller alkoholsjuk inte be- höver inta en försvarsattityd inför för- slag om vård och behandling.

En annan viktig orsak till samman- slutningarnas framgång torde vara det förhållandet att medlemskapet kräver engagemang, aktivitet, egen vilja till avhållsamhet och att det samtidigt skänker den enskilde gemenskap som han kanske tidigare saknat.

En annan väsentlig faktor är att den alkolholsjukes erfarenhet av alkohol- missbruket och därmed av hur omgiv- ningens kritik och avståndstagande ne- gativt påverkar den enskilde missbru- karen kan utnyttjas för att hjälpa andra alkoholsjuka att bemästra sina alko- holproblem. En erfarenhet som tidi- gare enbart inneburit en belastning kan sålunda få ett positivt värde i re- habiliteringsarbetet.

Medlemskapet i en sammanslutning för alkoholskadade medför viss trygg- het för den enskilde eftersom återfall ej på samma sätt som annars behöver betyda åtgärder, vilka av den enskilde ofta uppfattas som repressalier från samhällets sida. Den ångest, som tillhör sjukdomsbilden och som är av negativ betydelse i behandlingsarbetet, får ej ytterligare näring genom rädsla för att samhället skall vidtaga tvångsåtgärder av olika slag.

För många betyder vidare grupptill- hörigheten som sådan samt anonymi- teten mycket. Den aktivitet som ford- ras för deltagande i arbetet för att hjäl- pa andra är även av utomordentlig be- tydelse i rehabiliteringsarbetet och skiljer sig från de risker till ökad pas- sivisering som en del av samhällets vårdåtgärder —- främst sluten vård på anstalt — trots olika aktiviserande an- ordningar fortfarande onekligen med- för.

Det intensiva personliga engagemang som många medlemmar inom länkrö- relsen ådagalägger torde vara en av an— ledningarna till att meningar lätt bryts och att stridigheter och utbrytningar lättare än till synes i andra organisa- tioner kommer till stånd. Även de spo— radiska återfall, som kan inträffa, för- anleder lätt bristande kontinuitet i or- ganisationsarbetet.

Mångfalden sammanslutningar för alkoholskadade liksom den organisato- riska flexibilitet som kännetecknar rö- relserna torde ha vissa positiva drag. Av verksamheten intresserade alkoholsju- ka har sålunda på många större orter: möjlighet att välja mellan ett par eller flera olika sammanslutningar. Nackde- len med alltför många olika samman- slutningar av alkoholsjuka torde i gen- gäld vara svårigheter för rörelsen i stort att som intressegrupp på ett samlat och entydigt sätt föra fram sina syn- punkter på olika frågor som t. ex. sa—m- hällets nykterhetsvård m. m. lngen tve- kan torde dock råda om att samman- slutningarna bedriver en verksamhet som — inte minst för eftervården av al- koholskadade —— torde vara av oskatt- bart värde både för den enskilde och samhället.

KAPITEL 6

Forskning

Olika alkoholforskningsområden

Systematisk forskning rörande orsaker- na till och botandet av alkoholismen är en relativt ung företeelse i vårt sam- hälle. Detta gäller även internationellt sett. Det är först under de senaste de— cennierna som alkoholforskningen ta- git fart och behov av sådan forskning blivit mera uppenbart.

Termen alkoholforskning definieras ibland olika. I det följande indelas al- koholforskningen i två huvudområden nämligen dels medicinsk alkoholforsk- ning, innefattande främst frågan om al- koholens verkningar i organismen samt alkoholismens utbredning, uppkomst, kliniska former, komplikationer och be- handling (teoretisk, klinisk/medicinsk, socialmedicinsk forskning etc), och dels samhällsvetenskaplig alkoholforsk- ning innefattande undersökningar om alkoholbrukets individuella och sociala funktion och skadeverkningar samt de offentliga och enskilda åtgärderna mot alkoholskadorna och dessa åtgärders resultat. Till stor del ryms dessa senare forskningsobjekt inom psykologins, so- ciologins och kriminologins ämnesom- råden.

Några skarpa gränser mellan den me- dicinska och samhällsvetenskapliga al- koholforskningen kan man inte dra. I många forskningsprojekt ingår moment som berör båda huvudområdena.

Målsättning

Alkoholforskningens mest centrala mål— sättning är att kartlägga alkoholismens

uppkomstmekanismer, de olika alkohol- isjukdomarna och att främja utveckling- en av adekvata behandlingsmetoder för dess botande. Forskningen har dess- utom målsättningen att utveckla meto- der för det förebyggande arbetet. De kunskaper om alkoholens verkningar, som samhället anser sig böra förmedla för att förhindra uppkomsten av alko- holskador och som meddelas genom all- män undervisning och upplysning, skall i möjligaste mån grundas på objektiva forskningsresultat. I övrigt kan forsk- ningens resultat utgöra en väsentlig grund för undervisning och utbildning av den arbetskraft, som arbetar eller har för avsikt att arbeta inom vårdom- rådet både som planerare, administratö— rer, socialarbetare, läkare och psyko- loger.

Utveckling

En objektiv alkoholforskning har hitin— tills endast haft begränsad betydelse för utformningen av samhällets alkoholpoli- tik och vårdlagstiftning. Bland den forskning som mer direkt har berört eller påverkat utformningen av sam- hällets nykterhetspolitik kan nämnas de statistiska undersökningar och sam- manställningar som utfördes av 1944 års nykterhetskommitté, vilket behand- las närmare i det följande.

De grundtankar och idéer som hu- vudsakligen legat till grund för utform- ningen av vårdlagstiftningen, restrik- tionslagstiftningen och nykterhetsupp— lysningen härrör främst från det nyk-

terhetspolitiska idéinnehåll, som utfor- mats inom nykterhetsrörelsen och den närstående kretsar.

De nykterhetskämpar som i slutet av förra århundradet och i början av det— ta bekämpade alkoholen och dess skade- verkningar gjorde detta utifrån en odis- ku—tabel nykterhetspolitisk ideologi. Fö- reträdarna för denna ideologi bars upp av en personlig övertygelse som inte sällan var förankrad i en religiös mil- jö. Målet var entydigt och medlen enk- la. Man kämpade för personlig helnyk- terhet och totalförbud. I den stundom häftiga striden fanns med undantag av vissa fysiologiska undersökningar ej utrymme för orsakssökande, objektiv och förutsättningslös medicinsk och so- cial forskning. I kampen mot alkoho- len ansåg man att det först och främst gällde att hejda den nöd och fattigdom som följde i alkoholmissbrukets spår.

I dag är förhållandena annorlunda. Alkoholvanorna liksom alkoholmissbru- kets omfattning och skadeverkningar är av annan karaktär än tidigare. Flera grupper samhällsmedhorgare intresse— rar sig för nykterhetspolitiken och nyk— terhetsvården. Synen på alkoholens roll och funktion i samhället har därmed kunnat bli mer nyanserad och attity- den till de alkoholskadade eller till människor med alkoholproblem delvis en annan. Man har i den allmänna de— batten vågat vidgå eller erkänna det positiva värde alkoholen kan ha för många medborgare. För närvarande torde en mer eller mindre smärtsam omvärdering eller attitydförändring i dessa kontroversiella frågor vara på väg att ske både inom nykterhetsrörel- sen och inom samhället i stort.

Även alkoholforskningen och urvalet av forskare har påverkats av de ovan berörda nykterhetspolitiska strömning- arna. Alkoholforskningen har sålunda till betydande del varit företrädd av

forskare som har ansett sig själva va- ra och även av andra uppfattats som nykterhetskämpar. Under de senaste decennierna torde dock forskningen in- om detta område i Sverige och i ännu större utsträckning i övriga nordiska länder ha frigjort sig från sin tidigare ensidiga ideologiska förankring. Lika— så har organisationen av alkoholforsk- ningen blivit rationellare och mera ob— jektivt vetenskapligt inriktad.

Metoderna att undersöka alkoholens funktion, alkoholismens uppkomst och botande har förbättrats såväl inom den medicinska som den samhällsvetenskap- liga alkoholforskningen, ehuru de fort- farande endast torde stå i början av sin utveckling. De metodologiska pro- blemen är stora, vilket inte minst gäl- ler den samhällsvetenskapliga forsk— ningen. Skapandet av effektiva mätme- toder, fastställandet av relevanta kri- terier för studier av förlopp och dyna- mik i ett socialt skeende är ännu långt ifrån slutgiltigt lösta problem.

Behovet av alkoholforskning

Det är främst den enskilde samhälls— medborgaren som har rätt att vid be— hov ställa krav på att samhällets be- handling och vårdåtgärder på detta område är så differentierade, effektiva och rätt avpassade som möjligt. Den som har alkoholproblem eller är alko- holsjuk bör självfallet även ur sam— hällets synpunkt beredas största möj- liga hjälp att återanpassa sig, tillfrisk- na, återknyta avbrutna relationer till familjemedlemmar samt på nytt ingå som en faktor i produktionslivet. Ur samhällets synpunkt är det vidare vik- tigt att de för nykterhetsvården avde— lade resurserna användes på ett sådant sätt, att ett så gott resultat av vård- arbetet som möjligt kan uppnås. Inom nykterhetsvården är för när-

varande kunskaperna otillräckliga främst ifråga om behandlingsbehovet hos olika kategorier missbrukare, re- sultatet av vidtagna åtgärder, olika be- handlingsformers målsättning, innehåll och metodik. I övrigt saknas till stor del grundläggande kunskaper om upp- komstmekanismer, alkoholvanemönster, alkoholens roll och funktion i ett sam- hälle, alkoholbrukets samband med fak- torer som högre levnadsstandard, för- ändrade levnadsvanor etc.

I alla de berörda sammanhangen finns det ett direkt behov av alkohol- forskning. Resultatet av objektiva un- dersökningar byggda på välavvägda forskningsplaner och beprövade meto- der kan vara av väsentlig betydelse för samhällets ställningstagande i frå- gor som berör socialpolitik och vård- lagstiftning. I t.ex. Finland har alko- holforskningen till väsentlig del haft direkt betydelse för samhällets utform- ning av såväl vården av alkoholmiss- brukare som för den förda alkoholpo- litiken.

I övrigt finns ett behov av att un- danröja de nuvarande svårigheterna att överblicka pågående forskning, att kun- na ta del av forskningsresultaten samt att snabbt och i ett sammanhang kun- na studera vilka olika undersökningar som gjorts inom ett speciellt ämnesom- råde.

Den nuvarande alkoholforskningen organisation

Statlig verksamhet Universitet och högskolor

Den forskning som berör de inlednings- vis nämnda ämnesområdena bedrives både som forskning av grundläggande karaktär, grundforskning, och som till- lämpad målforskning. Gränserna mel- lan dessa två typer av forskning är flytande. Grundforskningen bedrives

huvudsakligen vid universitet och hög- skolor. Även delar av den tillämpade målforskningen ingår i denna verksam- het. Forskningsprojekt som bedrives vid universitet och högskolor bekostas till betydande del genom anslag som bevil- jas av forskningsråden.

Som all annan forskning vid univer- sitet och högskolor är den forskning som berör alkohol- och nykterhetsvårds— området fri och obunden bl. a. när det gäller ämnesval och metoder.

Alkoholforskning förekommer främst vid en del speciellt inrättade institutio- ner vid medicinhögskolorna vilket he- skrives närmare i det följande. Alkohol- forskning bedrives även vid universite- ten inom ämnesområden-a sociologi, pe- dagogik, psykologi, kriminologi och so- cialmedicin.

Exempel på sådan forskning är bl. a. en klientel- och prognosundersökning på ett klientel vid en statlig vårdan- stalt för alkoholmissbrukare som psy- kologen R. Adrell utfört. Vid statens vårdanstalt å Gudhem har psykolog B. Wåhlander 1965 utfört en intervjuun- dersökning rörande patienternas upple- velser av sina alkoholproblem och vad de anser om den nykterhetsvård som de erhållit. Bland andra undersökning- ar kan nämnas en undersökning av för- ändringar i pojkars alkoholvanor un- der åren 1960—1964 som utföres av professorn i sociologi G. Boalt. Vidare undersökes effekten av mellanölets in- förande på den svenska marknaden samt effekten av nykterhetsundervis- ning eller -information i skolklasser. Inom den kriminologiska forskningen kan omnämnas en pågående undersök- ning av rattfylleri]agstiftningens effekt (jur. och fil. kand. H. Klette, Lund), som dels baserar sig på material från offentlig statistik och dels från gjorda intervjuundersökningar.

Vid sociologiska institutionen i Lund

(K. Hansson) har gjorts en enkätun- dersökning bland nykterhetsnämndens 50-tal övervakare i staden.

Som exempel på socialmedicinsk forskning kan nämnas en undersökning av sambandet mellan alkoholvanor och sjukfrånvaron vid ett industriföretag som utförts vid socialmedicinska insti— tutionen vid Lunds universitet.

Vid de medicinska högskolorna före- kommer alkoholforskning inom såväl medicin som psykiatri. Bland sådana undersökningar kan nämnas en under- sökning av alkoholism bland tvillingar (docenten i psykiatri L. Kaij) samt en undersökning av barn till alkoholisera- de fäder (docenten i barnpsykiatri I. Nylander). Den senare undersökningen avsåg i första hand studium av barnens psykiska anpassning i hem där fadern var kronisk alkoholmissbrukare. Mate- rialet omfattade 229 barn, vars fäder gått på behandling vid Mariapoliklini- ken i Stockholm.

Ifråga om forskning vid de medi- cinska högskolorna kan exempelvis om- nämnas den alkoholforskning som be- drives främst vid psykiatriska och medi- cinska kliniker i samarbete med forsk- ningslaboratorier och under medver- kan även av samhällsvetenskapliga fors- kare som sociologer och psykologer.

Vid socialhögskolorna göres inom äm- nesområdena socialrätt, psykologi, so- ciologi och social metodik vissa un- dersökningar som berör behandlings— metodik och vårdresultat vid öppen- vårdsinstitutioner och vårdanstalter samt lagtillämpningspraxis vid nykter- hetsnämnderna.

Som exempel kan nämnas soc. stud. I. Fagerströms uppsats om undersök- ningsförfarande enligt Nvl vid 16 nyk— terhetsnämnder i Kalmar län 1963 (stencil, Socialhögskolan i Lund).

För främjande av forskningen inom olika vetenskapliga områden har orga-

niserats särskilda forskningsråd av vil- ka i detta sammanhang kan nämnas sta— tens medicinska forskningsråd och sta- tens råd för samhällsforskning. Forsk- ningsråden har tillskapats i syfte att komplettera universitets- och högskole- väsendet och skapa ökade möjligheter till samarbete dels mellan forskare vid skilda fakulteter och högskolor, dels mellan forskare inom och utom högsko- leorganisationen.

En väsentlig uppgift för forsknings- råden är att åt universitet och högsko- lor liksom åt andra forskningsinstitu- tioner förvalta och fördela de resurser utöver ordinarie anslag, som är en nödvändig förutsättning för genomfö— randet av större forskningsprojekt. En annan av rådens huvuduppgifter är att följa vetenskapens utveckling och sam- hällets behov av forskning. Råden skall kunna ta initiativ inom de forsknings— områden där en intensifierad eller ny forskning bedömes vara av särskilt vär— de och de måste därför kunna för ett visst forskningsprojekt organisera hela forskningsgrupper med arvodesforska- re, assistenter och teknisk personal. I övrigt skall råden främja och ta initia- tiv till samarbete med forskare i andra länder samt främja publicering av ve- tenskapliga forskningsresultat.

Statens medicinska forskningsråd

Detta forskningsråd tillkom 1945. Rådet är uppdelat på två sektioner, den all- mänmedicinska och den försvarsmedi- cinska. Den allmänmedicinska sektio- nen består av ordförande och 15 leda— möter. För att bevaka särskilda områ- den inom medicinsk forskning och för att ta initiativ inom dessa områden ar- betar rådet med nämnder, arbetsutskott och kommittéer. Storleken av anslaget till forskningsrådet framgår av tabell 6.1. De medel som står till rådets dispo- sition fördelas för olika ändamål. Bl. a.

inrättas vissa forskartjänster inom oli- ka fält av den kliniska medicinen.

Nämnden för alkoholforskning. Sta- tens medicinska forskningsråd har givit en särskild prioriterad ställning åt al- koholforskningsobjekt. När medicins- ka forskningsrådet inrättades 1945 framhöll departementschefen att alko- holfrågan borde ägnas behörig upp- märksamhet från rådets sida och att ett belopp av minst 30 000 kr. dvs. 22/3 % av rådets anslag under det först-a året bor- de ställas till förfogande för främjande av forskning på alkoholfrågans område.

För att förbereda och behandla till medicinska forskningsrådet inkomna ansökningar tillsattes 1946 en subkom- mitté för alkholforskning. I denna kom- mittés uppgifter ingick även att ta ini- tiativ till egna forskningsprojekt och att stimulera enskilda forskare att be- handla problemställningar inom områ- det. I anslutning till förslag väckt av 1944 års nykterhetskommitté (SOU 1952: 12) omorganiserade rådet 1953 sin subkommitté för alkoholforskning till en nämnd för alkoholforskning. An- talet ledamöter utökades därvid med en representant från det samhällsveten- skapliga forskningsrådet för att en sam- ordning lättare skulle kunna ske av den medicinska och samhällsvetenskapliga alkoholforskningen. År 1958 omorgani- serades nämnden ånyo, varvid nämn- dens löpande verksamhet med ansök- ningar om anslag övertogs av rådet me— dan nämnden kvarstod som en initiativ- grupp för alkoholforskning.

Nämnden för alkoholforskning skall medverka till att ekonomiskt stöd utgår bl.a. som direkta anslag till enskilda forskare eller grupper som är sysselsat- ta med eller planerar olika projekt inom alkoholforskningens område. Den skall även bevilja anslag till studiere- sor och till nationella, nordiska eller internationella symposier.

De av subkommittén och sedermera nämnden för alkoholforskning dispone- rade medlen har ökat i anslutning till den höjning som skett av det medicins- ka forskningsrådets anslag, vilket fram— går av tabell 6.1. Anslaget till forskning inom nämndens verksamhetsområde har under budgetåren 1964/65 och 1965! 66 utgått med 790 300 kr., vilket utgör 3,2 % av hela anslaget.

Fördelningen av medel till olika forskningsprojekt under budgetåren 1963/64, 1964/65 och 1965/66 framgår av bilaga 6.1, del II.

Under åren 1946—1960 har omkring 750 000 kr. utdelats fördelade på 70 oli- ka projekt till 45 olika fors-kare eller forskargrupper. Av dessa medel har cir- ka 300 000 kr. disponerats för problem huvudsakligen av teoretisk natur, cirka 400 000 kr. för problem huvudsakligen av klinisk natur och omkring 50 000 kr. har gått till sociologisk forskning.

Förutom anslag till olika forsknings- objekt har medicinska forskningsrådet under det senaste decenniet försökt sti- mulera alkoholforskningen genom att inrätta särskilda forskartjänster. Rådet har vidare i samband med alkoholkon- flikten 1963 tagit initiativet till vissa studier över de medicinska verkningar- na vid minskningen av alkoholkonsum- tionen.

Med stöd av bl. a. medicinska forsk— ningsrådet har vid Karolinska institu- tets psykiatriska klinik vid S:t Görans sjukhus i Stockholm inrättats ett forsk- ningslaboratorium där docenten i zoo- fysiologi K. H. Kiessling och fil. lic. C-G. Lundquist är anställda och avlö- nade med medel från rådet. Under led- ning av professor C. H. Alström, som är klinikens chef, utföres forskning röran- de bl.a. leverskador hos alkoholsjuka, verkan av olika slags spritdrycker samt den metaboliska faktorns betydelse för alkoholismen.

Tabell 6.1. Medicinska forskningsrådets fördelning av medel till alkoholforskningen under budgetåren 1951/52—1964/65

Reservationsanslag Anslag från rådet till alkoholforskning Budgetår för medicinsk i o/ . . . 0 av anslaget till tonkmng 1 kronor medicinsk forskning

1951/52 ................... 1 100 000 26 253 2,4 1952/53 ................... 1 320 000 50 000 3,8 1953/54 ................... 1 500 000 50 632 3,4 1954/55 ................... 1 500 000 39 100 2,6 1955/56 ................... 2 000 000 51 410 2,6 1956/57 ................... 2 500 000 65 753 2,6 1957/58 ................... 3 125 000 43 864 1,4 1958/59 ................... 3 775 000 67 400 2,0 1959/60 ................... 4 865 000 125 000 2,5 1960/61 ................... 5 415 000 140 000 2,5 1961/62 ................... 5 915 000 200 000 3,3 1962/63 ................... 6 065 000 225 000 3,7 1963/64 ................... 7 550 000 275 900 3,7 1964/65 ................... 10 690 000 , 1965/66 ................... 13 760 cool 790 300 3'2 1966/67 .................. . 16 108 000 700 000 4,3

1 Av redovisningstekniska skäl har siffrorna för budgetåren 1964/65 och 1965/66 samman

_ slagits.

För budgetåret 1966/67 har fil. lic. C—G. Lundquist, psykiatriska kliniken vid S:t Görans sjukhus och bitr. över- läkaren A. Persson, klin. neuro-fysio- logiska laboratoriet vid Karolinska sjukhuset tilldelats forskarrekryterings- befattningar inom ämnesområdet alko- holforskning.

Ett flertal undersökningar som finan- sieras genom anslag från medicinska forskningsrådet har utförts eller pågår. Professorerna R. Bonnichsen och H. Theorell har t. ex. renframställt det le- verenzym, den s.k. alkoholdehydroge- nesen, som svarar för nedbrytningen av mer än 95 % av den alkoholmängd som tillföres den levande organismen. H. Theorell har vidare upptäckt ett ämne som effektivt hämmar detta enzyms ak- tivitet och öppnar möjligheter för en ex- perimentell forskning över alkoholens »funktion i organismen», en forskning som i sista hand är av väsentlig bety— delse för klinisk, målinriktad forskning ifråga om alkoholskadornas utveckling och förebyggande.

Professor L. Goldberg och medarbe- tare har företagit en rad studier, som belyser alkoholens inverkan på centra- la nervsystemets funktioner hos bl.a. friska försökspersoner, alkoholens för- förbränning i organismen och skillna- derna häri hos friska och alkoholsjuka. Även ett antal undersökningar över samverkan mellan alkohol och olika psykofarmaka har genomförts.

Med. lic. K. Bjerver och medarbetare har gjort socialmedicinska och socio- logiska analyser över dryckesvanorna och konsumtionsmängdens fördelning på olika grupper medborgare, modera- tister och alkoholsjuka. Dessa under— sökningar påvisar en kraftig snedför- delning av konsumtionen. De alkohol- sjuka svarar för merparten av den av samhället försålda alkoholmängden.

Även om medicinska forskningsrådet tagit betydelsefulla initiativ inom alko— holforskningen så torde forskningsm- satserna delvis ha begränsats av svårig- heterna att rekrytera nya forskare till området. Rådet har av denna anledning

på senare tid undersökt möjligheterna att bland redan etablerade forskare på andra områden placera projekt inom al- koholforskningen, vilka ligger nära des- sa forskares övriga verksamhet med hänsyn till frågeställningar och använd metodik. Detta initiativ har uppfattats positivt och ett 20—tal forskare (gällan- de 10 projekt) har ansökt om anslag under budgetåret 1966/67.

Medicinska forskningsrådet har be- träffande programmet för nämnda bud- getår sålunda kunnat planera en för- stärkning av den kliniskt experimen— tella forskningsgruppen vid S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare föreligger planer på inrättande av en socialmedi- cinsk forskningsstation för alkohol- och narkotikaproblem i Stor-stockholm. En del projekt inom den biokemiska och farmakologiska alkoholforskningen pla- neras även.

Statens råd för samhällsforskning

Statens råd för samhällsforskning fick sin nuvarande organisation 1959 genom sammanslagning av samhälls- och rätts— vetenskapliga forskningsrådet och psy- kologisk-pedagogiska institutet. Rådet är uppdelat på tre sektioner, en social- vetenskaplig, en rättsvetenskaplig och en för psykologi och pedagogik.

Under de tre senaste budgetåren har rådets anslag för forskningsändamål uppgått till 2000 000 kr. för 1963/64, 2 550 000 kr. för 1964/65 och 3 060 000 kr. för 1965/66. Endast en obetydlig del av anslagen (ca 51 000 kr. 1963/64 och ca 4000 kr. 1964/65) har tagits i an- språk för alkoholforskning.

Exempel på forskningsobjekt inom alkoholforskningen som bekostats med medel från statens råd för samhälls- forskning är den tidigare omnämnda klientel- och prognosundersökningen vid en statlig vårdanstalt för alkohol—

missbrukare, en undersökning om för— ändrinar i pojkars alkoholvanor un— der åren 1960—1964, en samnordisk un- dersökning av vuxnas alkoholvanor, studium av rattfyllerilagstiftningen m.fl.

Forskningsrådet har för budgetåret 1966/67 anvisat medel för inrättande av en extra tjänst som forskningsassi- stent för jur. och fil. kand. Hans Klettc, Lund, för fortsatt forskning rörande rattfyllerilagstiftningens verkningar.

Institutionen för teoretisk alkoholforskning Redan 1944 års nykterhetskommitté fö- reslog i en särskild promemoria 1948 bl. a. inrättandet av en permanent forskningsinstitution för teoretisk-me- dicinsk alkoholforskning. Motiven här- för var önskemål om att alkoholforsk— ningen skulle få en fastare förankring, bättre kontinuitet samt ökad intensifie- ring och fördjupning. Dessutom skulle behovet av alkoholforskning kunna tillgodoses bättre. Tidigare hade forsk— ningen inom detta speciella område hu— vudsakligen varit beroende av enskilda forskares initiativ, intresse och tillgång på tid. Förslaget om inrättandet av en pro- fessur i teoretisk alkoholforskning framlades av chefen för ecklesiastikde- partementet i prop. nr 83 till 1956 års riksdag. Riksdagen biföll departements- chefens förslag varefter institutionen för teoretisk alkoholforskning vid Ka- rolinska institutet inrättades i mitten av år 1956. Professuren innehas av Leonard Goldberg. År 1961 fick insti- tutionen egna lokaler som byggnadstek- niskt var förenade med kliniken för alkoholsjukdomar samt belägna inom Karolinska sjukhusets område. Forskningen vid institutionen finan- sieras främst genom medel från medi- cinska forskningsrådet (ca 80000 kr.

per år) men även genom anslag från stiftelser i USA (ca 50 000 kr. per år). Detta senare anslag upphörde under år 1966. För vissa undersökningar utgår medel även från andra håll som t. ex. systembolaget och institutet för malt— (lrycksforskning.

Vid institutionen finns förutom en professur i teoretisk alkoholforskning en fast tjänst som forskningsassistent (halvtid) . övrig personal består av kon- torspersonal, viss teknisk personal (1ab.ass., lab.ing., m. fl.) och är liksom viss annan forskarpersonal som en psy— kolog (halvtid) och en sociolog (halv- tid) mera löst knuten till verksamhe— ten och avlönas genom medel från me- dicinska forskningsrådet eller vissa en- skilda institutioner.

Ett större antal undersökningar eller forskningsprojekt har genomförts sedan institutionens tillkomst. Forskningen omfattar flera huvudområden såsom exempelvis omsättningsstudier, under- sökningar om alkoholens verkan 'spe— ciellt på nervsystemet, särskilda under- sökningar över narkomani och vane- bildning, studier över dryckesmönster och alkoholens roll i samhället, psy- kologiska studier m. m. i samarbete med samhällsforskare.

Bland pågående eller planerade un- dersökningar vid institutionen för teo- retisk alkoholforskning kan bl. a. näm- nas enzymkemiska studier av alkoho- lens förbränning och nedbrytning i or- ganismen, undersökningar över verkan av olika slag av drycker och av varia- tioner i dryckesmönster, studier av ef- terverkningar och bakrus, undersök— ning av skillnaden i alkoholomsättning mellan moderata och alkoholister, upp- komsten av vanebildning, toleransfeno- men, tillvänjning och abstinens, studier av sambanden mellan subjektiv upple- velse och objektiv verkan. Dessutom pågår studier av alkoholbrukets och

missbrukets roll inom arbetslivet och i samband därmed betydelsen av akuta och kroniska alkoholskador för upp- komsten av olycksfall m.m. Liknande undersökningar utföres även beträffan- de trafiken och trafikolycksfallen.

Kliniken för alkoholsjukdomar

Den klinisk/medicinska alkoholforsk- ningen har i varje fall tidigare inte äg- nats lika stort intresse som den teore- tiska. Klinisk forskning av mer syste— matisk natur har bedrivits vid en del mentalsjukhus — bl. a. vid en special- avdelning för behandling av alkohol- sjukdomar vid Beckomberga sjukhus i Stockholm samt vid psykiatriska kli- niker och alkoholkliniker,

I motioner till 1946 års riksdag påta- lades den kliniska alkoholforskningens relativt obetydliga omfattning och man föreslog inrättande av ett alkoholist- sjukhus för bland annat forskning och klinisk undersökning. Denna fråga in- gick i direktiven till 1946 års alkoho- listvårdsutredning som i sitt betänkan- de (SOU 1948:23) föreslog inrättande av fyra alkoholistsjukhus med anslut- ning till de medicinska högskolorna. Ett sjukhus av denna typ skulle enligt utredningen ha till uppgift att bereda vård av alkoholmissbrukare men skulle även kunna fungera som central för den slutna vården och som en institu- tion för vetenskaplig forskning på al- koholismens område. Det skulle dess- utom kunna tjänstgöra som en central för klinisk undervisning om sjukdoms- tillstånd vid alkoholmissbruk. Både fri— villigt ingångna patienter och sådana för vilka beslut om tvångsintagning en- ligt nykterhetsvårdslagen förelåg skulle tas in på sjukhuset. Det första sjukhu- set skulle inrättas i Stockholm och om- fatta 80 vårdplatser samt förestås av en psykiater som överläkare. En läkare

med biokemisk utbildning borde kny- tas till sjukhuset och utredningen före- slog inrättandet av en befattning som klinisk laborator med invärtesmedi- cinsk och kemisk utbildning samt att en sociolog skulle anställas vid sjuk- huset.

Även 1944 års nykterhetskommitté tillstyrkte i sitt betänkande (SOU 1952: 12) inrättandet av ett alkoholist- sjukhus. I propositionen till 1954 års riksdag konstaterade departementsche- fen att de medicinska vårdmöjligheter- na icke var tillräckliga och icke inne- fattade den specialbehandling som var önskvärd, varför departementschefen i princip anslöt sig till alkoholistvårds— utredningens förslag om att som en första etapp inrätta ett särskilt alkoho- listsjukhus med administrativ anknyt- ning till Karolinska sjukhuset i Stock- holm. Riksdagen beslutade i enlighet med departementets förslag.

En särskild kommitté, som tillsatts inom inrikesdepartementet, utredde frågan närmare och föreslog att en kli- nik för alkoholsjukdomar huvudsakli— gen i överensstämmelse med 1954 års principförslag borde inrättas med an- slutning till Karolinska Institutet. Kom- mittén föreslog dessutom att en poli- klinik borde inrättas som ett komple- ment till kliniken.

Detta skulle bl.a. genom kortare vårdtider och ökad omsättning av pa- tienter medföra större tillgång på vård— platser. Platsantalet kunde i anledning härav skäras ned från föreslagna 80 till 57. Personalen beräknades uppgå till 68 personer.

Undersökningen av intagna patien- ter vid kliniken borde enligt kommit- tén omfatta en allmän kroppslig och neurologisk genomgång, psykiatrisk un- dersökning och testningar av olika slag. Vårdtiden skulle omfatta 2—4 veckor. Vid kliniken borde utrymme ges för klinisk alkoholforskning av socialpsy-

kiatrisk, genetisk, medicinsk-psykolo- gisk och sociologisk art.

Ifråga om personalorganisationen er- inrade kommittén om att kliniken en- ligt givna direktiv skulle förestås av en överläkare, som borde vara psykiater. Denna befattning skulle vara förenad med en befattning som laborator vid Karolinska Institutet. Till kliniken skul- le vidare knytas en heltidsanställd bi- trädande läkare samt fyra förste under- läkare. En befattning skulle inrättas såsom socialmedicinsk assistent, två ku- ratorstjänster samt en tjänst som assi- stentpsykolog. Därutöver skulle perso- nal för arbetsterapi, sjukvård och kon- torsgöromål knytas till kliniken.

Departementschefen anslöt sig i pro- positionen till 1956 års riksdag (prop. 19:36:83) till den särskilda kommitténs förslag och konstaterade bl. a. att effek- tiva metoder för behandlingen av det ständigt växande antalet alkoholsjuka fortfarande saknades och ej heller kun— de åstadkommas utan en intensifierad forskning på området. Av denna anled- ning borde verksamheten vid kliniken i hög grad inriktas på att tjäna forsk- ningen och undervisningen. För att kli— nikens uppgifter skulle kunna fullgö- ras och framgångsrika metoder därige- nom skapas borde vårdklientalet utväl- jas med speciell hänsyn därtill. Endast sådana personer som frivilligt sökte vård vid kliniken borde mottagas. Det svårast skadade alkoholistklientelet, som blivit föremål för tvångsinternering eller andra långtgående åtgärder från sam-hällets sida, borde enligt departe- mentschefen, i varje fall till en början, uteslutas från vård vid kliniken.

Departementschefen anslöt sig vida- re till förslaget att även öppenvård skulle anordnas vid kliniken men be- tonade i detta sammanhang att den po- likliniska vården av alkoholmissbruka- re i princip alltjämt borde vara en kommunal uppgift. I propositionen un-

(lerströks även nödvändigheten av att en begränsning av patienttillströmning- en till polikliniken skedde så att verk— samheten inte fick större omfattning än vad som direkt var motiverat med hän- syn till undervisning och forskning. Platsantalet föreslogs uppgå till 60 och riksdagen beslutade i enlighet med de- partementschefens förslag. Vid Karo- linska Institutet inrättades därefter en befattning som laborator i klinisk alko- holforskning. Denna befattning, som är förenad med överläkartjänsten vid kli- niken, innehas sedan klinikens till— komst 1961 av docent Gunnar Lund- quist.

Kliniken för alkoholsjukdomar dis- ponerar för närvarande endast 28 vård- platser fördelade på två vårdavdelning- ar.1 Övriga vårdutrymmen (två vårdav- delningar) i den nyuppförda klinik- hyggnaden är tagna i anspråk som bo- städer åt sjukvårdspersonal och för en annan institutions (medicinsk teknik) räkning.

Personalen vid kliniken utgöres f.n. förutom av överläkaren av tre under- läkare, en kurator på heltid och en på halvtid, en halvtidsanställd psykolog, en arbetsterapeut, sjuksköterskor samt övrig sjukvårdspersonal, inalles 39 per- soner.

Patienterna vid kliniken har till över— vägande del blivit intagna genom re- miss från läkare. Omkring 700 patien- ter, därav nära 100 kvinnor, har vår- dats på kliniken sedan dess tillkomst. Beträffande klientelets sammansättning se kap. 12. Patienterna blir under vård- tiden föremål för en grundlig medi- cinsk-psykiatrisk genomgång och utred- ning samt får behandling för de akuta sjukdomssymtomen. Därefter sker an- tingen hänvisning till andra vårdfor- mer för ytterligare vård eller utskriv- ning för fortsatt behandling vid polikli- niken. I kartläggningen av patienter in- går även psykologiska testningar. Sed-

vanlig medikamentell behandling ges, varvid nya mediciner utprovas. Sam- talsterapi, hypnos samt i mindre ut- sträckning gruppterapi ingår i behand- lingen.

Erfarenheterna från kliniken har hit- tills visat att företrädare för verksam- heten i betydande utsträckning utnytt- jas för konsultation av övriga kliniker vid sjukhuset. En del patienter som vårdas för lever-, mag-, hjärt- och and- ra sjukdomar har visat sig vara alko- holmissbrukare och har i större eller mindre utsträckning inom sjukhusets ram kunnat erhålla vård och behand- ling härför.

Bland pågående forskning kan näm- nas studier av abstinenssyndromen och olika akuta följdtillstånd efter alko- holmissbruk, studier av personlighets- variabler och genetiska faktorer och deras betydelse för uppkomsten av al- koholberoende, depressionstills—tånd och alkoholberoende, sambandet mel- lan sociala förhållanden och alkohol- missbruk, alkoholvanemönstren hos oli- ka alkoholmissbrukare och inträdda förändringar i dessa samt effekten av olika behandlingsmetoder.

För närvarande pågår även en efter- undersökning av de patienter som in- togs på kliniken under åren 1962 och 1963. Avsikten är bl. a. att jämföra för- loppet och behandlingseffekten för det- ta klientel med en grupp alkoholmiss- brukare, som varit intagna på vårdan- stalt för alkoholmissbrukare och där— efter följts under fem år. I denna un- dersökning kommer även detaljstudier att ingå beträffande kvinnliga alkohol- missbrukare samt unga alkoholmissbru- kare.

Vidare pågår undersökningar angå- ende alkoholmissbruket som orsaksfak-

* Under sommaren 1967 har ytterligare en vårdavdelning kunnat öppnas, varför plats- antalet numera uppgår till 40.

tor vid en rad kroppsliga sjukdomstill- stånd. Man avser även att analysera uppkomsten och prognosen av kombine- rade missbruksformer som t. ex. alko- holism plus barbituratmissbruk.

Ämbetsverken m. m.

Vissa ämbetsverk och andra organ med verksamhet bl.a. på det sociala och nykterhetspolitiska området insamlar material, gör bearbetningar, utredning— ar och undersökningar samt ger ut fort- löpande statistiska sammanställningar och översikter.

Statistiken över nykterhetsnämnder- nas verksamhet, beläggningen vid vård- anstalterna och ungdomsvårdsskolorna, socialvårdens kostnader m. m. utges år- ligen av statistiska centralbyrån. Denna statistik är för närvarande föremål för översyn av en arbetsgrupp inom äm— betsverket.

Ett annat ämbetsverk, kontrollstyrel- sen, ger ut fortlöpande statistik över försäljningen av rusdrycker, handeln med teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat, handeln med öl, antal fylleri- omhändertaganden, alkoholbrott m.m. Centralförbundet för nykterhetsunder- visning sammanställer och bearbetar viss statistik som berör förändringar i förbrukningssiffror, fyllerifrekvens m.m. Skolöverstyrelsen gör smärre un- dersökningar som berör nykterhetsun- dervisning och upplysning i alkohol- frågan.

På grundval av årsberättelser och be- läggningsrapporter gör socialstyrelsen smärre statistiska översikter beträffan- de beläggningen och behovet av vård- platser vid vårdanstalter och inackor- deringshem. Medicinalstyrelsen ger år- ligen ut hälso- och sjukvårdsstatistik.

Viss forskning utföres vid statistiska centralbyråns utredningsinstitut, som har till uppgift att på uppdrag av stat-

liga och kommunala myndigheter, in- stitutioner, kommittéer och enskilda ut- föra statistiska undersökningar, inter— vjuundersökningar samt bedriva statis- tisk konsultationsverksamhet. På upp- drag av Kampanjen ansvar och nykter— het, som var en statlig upplysnings- och propagandakampanj med syfte att däm- pa den befarade ökningen av spritmiss— bruket 1955, fick statistiska centralby- råns utredningsinstitut t. ex. till uppgift att undersöka de omedelbara föränd- ringarna i alkoholkonsumtionen inom vissa åldersgrupper av den manliga be- tolkningen.

Även vid statens rättskemiska labo- ratorium förekommer viss forskning som berör alkoholens omsättning, ut- vecklingsarbete avseende lämpliga ana- lysmetoder m. in. under ledning av pro- fessor R. Bonnichsen. Vidare har en un- dersökning om alkoholpåverkade i väg- trafiken utförts av direktör R. Andréas- son och professor R. Bonnichsen. Vid försvarsstaben utföres utredningar och undersökningar rörande bl.a. alkohol- missbruk bland värnpliktiga. För fram- tiden kan anslag till den samhällsveten- skapliga alkoholforskningen väntas ut- gå från Riksbankens jubileumsfond, vars avkastning (cirka 18 milj. kr./år) främst skall användas till forskning rö— rande de tekniska, ekonomiska och so- ciala förändringarnas verkningar i sam- hället och hos de enskilda männi- skorna.

K ommi ttéväsend et

Vissa statliga utredningar och kommit- téer har gjort undersökningar rörande alkoholmissbruk m. m., vilka är att jäm- ställa med forskning. Exempel härpå är inte minst de undersökningar som 1944 års nykterhetskommitté utförde. Denna kommitté sammanställde praktiskt ta- get allt tillgängligt material och genom-

förde en rad undersökningar rörande svenska folkets alkoholvanor (SOU 1951:43). Vidare undersökte kommit- tén sambandet mellan pris, inkomst och inköpsvanor etc. Även 1954 års brygge- riutredning lät utföra vissa undersök- ningar rörande missbruk av öl (SOU 1959:46) samt 1959 års utskänknings- utredning undersökningar över cider- dryckernas verkan i den mänskliga or- ganismen (L. Goldberg; SOU 1961: 52). I 1946 års alkoholistvårdsutredning re- dovisas vårdresultat från vissa vårdan- stalter (SOU 1948: 23). Exempel på aktuella undersökningar är den statis- tiska undersökning av fylleristkliente- let som utförts vid kontrollstyrelsen inom ramen för fylleristraffutredning- ens arbete. I anslutning till alkohol- politiska utredningens arbete har för- slag lagts fram om en rad sociologiska undersökningar rörande bl. a. konsum- tionsvanor inom olika befolkningsgrup- per, attityder till alkoholbruk, attityder till samhällets alkoholpolitik, alkohol- vanornas utveckling, alkoholbrukets so- ciala konsekvenser.

Kommunal verksamhet m. nu.

För sin verksamhet på olika områden gör primärkommuner och landsting undersökningar och utredningar i olika frågor. I en del fall har man byggt upp en särskild organisation för sådan verk- samhet och t. ex. inrättat statistiska kontor samt planerings- och utred- ningsavdelningar bl.a. för socialvår- den. Denna verksamhet har inte i nå- gon större utsträckning berört nykter- hetsvården. Dock har, vilket omnäm— nes i kapitel 4, vissa undersökningar angående bostadslösa samt beträffande åldringsklientelet gjorts i de större stä- derna. En del undersökningar, som ut- förts vid nykterhetsnämnder, omnäm- nes nedan.

Viss behandlings- och åtgärdsforsk- ning som berör vården av alkoholmiss- brukare förekommer vid kommunalt el- ler statligt drivna psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medi- cinska kliniker, vårdanstalter för alko- holmissbrukare och vid vissa sociala institutioner.

Exempel på sådan forskning är so- cialläkare C. Berglins undersökningar av olika prognosfaktorer hos en grupp alkoholmissbrukare vid nykterhets- nämnden i Göteborg. Den undersökta gruppen som till 87 % stod i en tvångs- situation hade behandlats polikliniskt med bl. a. antabus. Av de 450 under- sökta personerna rapporterades 50— 60 % ha uppnått ett gynnsamt resultat av behandlingen. Med. lic. R. Dimberg och med. lic. ]. Saluin visade vid en uppföljning av 664 patienter som bl. a. erhållit antabusbehandling på alkohol- poliklinik i Stockholm att åldersfaktorn hade samband med resultatet av be- handlingen —— ju högre åldrar ju bättre resultat — och att en kontakttid med polikliniken som sträckte sig över sex månader gav det bästa resultatet.

En undersökning angående alkohol- påverkade i ett kirurgiskt akutklientel har 1965 utförts vid Sahlgrenska sjuk- husets akutintagning för akutfall i Gö- teborg (C. Johnsén, B. Linder, S. Lo- rentzson). Undersökningen visade bl. a. att nästan var fjärde (23 %) av de 226 manliga patienterna, som under sam- manlagt fyra dygn behandlades vid av- delningen, var påverkade av alkohol. Majoriteten av dessa var »starkt på- verkade».

En efterundersökning rörande intag- na vid Restads sjukhus, Vänersborg, åren 1956—1957 har utförts med avsikt att utröna huruvida kategorin socialt misskötsamma utgjorde en prognostiskt särskilt ogynnsam del av totalmateria- let. I andra undersökningar, t. ex. i en

undersökning vid centrallasarettet i Örebro, har olycksfallsfrekvensen i ett klientmaterial analyserats. Bland utför— da undersökningar på sociala institu- tioner kan nämnas en mindre under- sökning av återfallsfrekvensen bland unga alkoholmissbrukare i Malmö och Göteborg samt en efterundersökning av ett hjälpåtgärdsklientel vid en rådgiv- ningsbyrå i Stockholm.

Enskild verksamhet m. m. Centralförbundet för socialt arbete

Centralförbundet för socialt arbete, som utgör en sammanslutning av 12 organi— sationer bland vilka kan nämnas de olika kommunförbunden, fackliga riks- organisationer och CFN, har till upp— gift att främja forskning på socialpoli- tikens område och därigenom bidra till ett klarläggande av förutsättningarna för framgångsrikt socialt arbete. Bland de undersökningar som CSA bedrivit i egen regi eller i samråd med andra kan nämnas undersökningar angående för- ändringarna i alkoholvanorna i sam- band med försäljningsreformen 1955 samt en undersökning rörande ungdo- mens alkoholvanor. CSA har vid-are be- viljat anslag till studier av hur alkohol- information förändrar attityden till al— kohol-bruket (I. Blomberg, E. Jonsson och T. Nilsson).

Industriens utredningsinstitut

Industriens utredningsinstitut, som grundades 1939 av Svenska arbetsgiva- reföreningen och Sveriges Industriför- bund, är en fristående vetenskaplig forskningsinstitution med ändamål att bedriva forskning rörande de ekonomis— ka och sociala'förhållanden, som är av betydelse för den industriella utveck- lingen i samhället. Huvuddelen av ar- betet vid institutet ägnas åt långsiktiga

forskningsuppgifter men vid sidan om detta utför institutet smärre utredning— ar rörande speciella problem samt ger viss service åt industriföretag, organi- sationer, statliga myndigheter m. fl.

En undersökning av dryckeskonsum— tionen i Sverige (fil. kand. Å. Sund- ström, ekon. lic. J. Ekström) utfördes av institutet 1962. Undersökningen till- kom på initiativ av Riksförbundet mot alkoholmissbruk och finansierades av medel från Nya Systemaktiebolaget, Svenska Mejeriers Riksförbund, Svens- ka Bryggareföreningen och Sveriges Vattenfabrikanters Riksförbund. Under- sökningsuppdraget hade karaktären av ekonomisk analys av konsumtionsut- vecklingen för olika slags drycker och baserades på uppgifter dels från den officiella statistiken och dels från in- tervjuundersökningar rörande dryckes- vanorna bland 388 personer i åldrarna 15—65 år i storstockholm, storgöteborg och Malmö.

Institutet för maltdrycksforskning

Institutet för maltdrycksforskning in- rättades av Svenska Bryggareförening- en 1948. En av institutets uppgifter är att genom forskning utreda maltdryc- kernas egenskaper ur fysiologisk och medicinsk synpunkt och i samband därmed deras lämpligaste sammansätt- ning. En annan uppgift är att genom 50- ciologiska och psykologiska undersök- ningar söka klarlägga rådande konsum- tionsvanor samt bruk och missbruk av maltdrycker. I övrigt har institutet till uppgift att göra framkomna resultat kända i den mån de kan gagna annan forskning eller vara av allmänt intresse.

Institutets verksamhet står under led— ning av ett forskningsråd bestående av bl.a. forskare från olika ämnesområ— den där alkoholforskning förekommer. Även socialpolitiska, näringsbiologiska

och bryggeritekniska aspekter på till- verkning av maltdrycker är företrädda i rådet.

De årliga bidragen till undersökning- ar uppgår för närvarande sammanlagt till omkring 100 000 kronor. Bidrag ut- delas främst till forskare som är med- lemmar av forskningsrådet. Sedan in— stitutets tillkomst 1948 har närmare ett 130-tal undersökningar med bidrag från institutet genomförts. Institutet ger ut en särskild serie »meddelanden» inne- hållande forskningsresultat av mer all- mänt intresse.

Bland de mera omfattande forsk- ningsarbeten och undersökningar som utförts kan nämnas ölkonsumtionens roll vid trafikolyckor (R. Bonnichsen), ADH-provet på alkohol (Theorell—Bon- nichsen), Om vattenomsättning och törstens fysiologi (B. Andersson), kri- minalitet och alkohohnissbruk (Kin- berg—Inghe—Lindberg), delirium tre— mens (G. Lundquist), utvecklingen av alkoholistklientelets sammansättning under 1950-talet (A. Åman), prognosen och förloppet vid alkoholism (G. Lund- quist), ölets och övriga alkoholdryc— kers verkan och efterverkan (L. Gold- berg) m.fl.

Nya systemaktiebolaget m. fl.

Nya Systemaktiebolaget har under en rad av år engagerat sig i olika socio- logiska och medicinska undersökning- ar, varför dess verksamhet på området bör omnämnas. Motivet för systembola- gets engagemang är att rusdrycksför- säljningsförordningen i 7 & ålägger bo- laget att bl.a. ordna och handha sin försäljning av rusdrycker så att så ringa skada uppkommer som möjligt. För att kunna fullfölja detta åliggande har bo- laget ansett sig behöva ett förbättrat underlag för bedömningar av olika pro-

blem och åtgärder på försäljningssidan. Bolaget har sedan 1956 gett ut cirka 600 000 kronor till alkoholforskningen.

När det gäller forskning av sociolo- gisk natur har bolaget alltsedan år 1956 haft ett intimt samarbete med G. Boalt. Denne har haft i uppdrag att för bola- gets räkning leda en rad undersök— ningar samt har i övrigt tjänstgjort som rådgivare i berörda frågor. Bland de undersökningar som utförts på uppdrag av bolaget eller med finansiellt stöd från detta kan nämnas en är 1956 igångsatt sociologisk undersökning för belysande av olika sidor av alkohol- bruket under fri försäljning. Dessutom gjordes under år 1959 förberedande in- tervjuundersökningar gällande eventu- ella kon-sumtionsvaneändringar och or- sakerna till dessa.

År 1960 lämnade bolaget ett bidrag till den tidigare omnämnda inom Indu- striens utredningsinstitut utförda utred- ningen om svenska folkets dryckesva- nor. L. Goldberg och K. Bjerver har vi— dare fått i uppdrag att för bolagets räk- ning utföra undersökningar om alko— holkonsumtionens fördelning mellan oli— ka alkoholvanegrnpper. Åren 1962 och 1963 bidrog bolaget till en intervjuun- dersökning om den kommersiella alko- holreklamens verkningar samt av den propaganda för övergång av konsumtio- nen från sprit till svagare alkoholdryc- ker som bolaget bedriver. Undersök- ningen .ut-fördes av statistiska central— byråns utredningsinstitut på uppdrag av 1961 års nykterhetslagskommitté.

Vid sidan av de sociologiska under- sökningarna understödjer bolaget även en rad medicinska undersökningar. Så- lunda har L. Goldberg vid institutio- nen för teoretisk alkoholforskning allt- sedan 1958 företagit olika undersök- ningar på bolagets uppdrag.

En del av dessa undersökningar har tidigare i korthet redovisats. Bolaget

stöder även forskningar gällande bl.a. olika alkoholdryckers inverkan på le- vern samt uppkomsten av alkoholska- dor i samband med alkoholmissbruk. Dessa undersökningar som omnämnts tidigare utfördes av K.—H. Kiessling vid Karolinska institutets psykiatriska kli- nik på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Vidare undersöks vilka slag av alkohol- drycker som kan anses särskilt farliga ur medicinsk synpunkt samt om även en flerårig konsumtion av drycker med låg alkoholhalt (stark— och lättviner) kan anses ha ogynnsamma biverkning- ar. Forskningen söker också ge klarhet om smak- eller andra tillsatsämnen till alkoholhaltiga drycker möjligen kan bi- draga till uppkomsten av organiska ska— dor.

SIFO, Svenska Institutet för Opi- nionsundersökningar, har sedan 1954 utfört en serie av undersökningar för CFN. Bland dessa kan nämnas under- sökningar för studier av alkoholkon- sumtionen och attityderna till alkohol- bruket bland ungdom och vuxna. Bland en del av i dessa undersökningar del- tagande ungdomar har samma under- sökning utförts upprepade gånger för att fastställa förändringar som inträf- fat. SIFO har också på Nya Systembo- lagets bekostnad utfört en undersök- ning om allmänhetens inställning till vin och vinreklam. Bland övriga av SIFO utförda undersökningar kan näm- nas en större riksomfattande intervju- undersökning för Svenska Sällskapet för Nykterhet och Folkuppfostran, »Kvin- nor och alkohol» 1965.

Riksförbundet mot alkoholmissbruk

(RFMA) arbetar enligt sina stadgar bl. a. för en fördjupad och vidgad kän- nedom om alkoholens verkningar på individ och samhälle samt för ökade resurser för alkoholforskningen. Som tidigare antytts har förbundet också direkt tagit initiativ till den undersök-

ning av dryckeskonsumtionen i Sverige som genomfördes vid Industriens utred- ningsinstitut 1962. Riksförbundet har vidare i samarbete med CFN anordnat en nordisk konferens om samhällsve- tenskaplig alkoholforskning.

Även nykterhetsrörelsen liksom länk- rörelsen och Svenska nykterhetsvårds- förbundet m.fl. stöder forskningen och har bl.a. i remissyttranden eller ge- nom direkta hänvändelser till statsmak- terna yrkat på utvidgning och effekti- visering av resurserna för alkoholforsk— ning. Svenska nykterhetsvårdsförbun- det har i egen regi genomfört smärre undersökningar bl.a. en undersökning angående återfallsklientelet inom nyk- terhetsvården.

Samarbetsnämnden i alkoholfrågan har tagit initiativ till viss alkoholforsk— ning. På begäran av nämnden verkställ- de kontrollstyrelsen i samarbete med socialstyrelsen och CFN 1958 en inter- vjuundersökning rörande unga fylleris— ter. En liknande undersökning utför- des även 1962.

ABF, CFN, Folksam och Verdandi har 1967 i samarbete givit ut en still- film »Forskning för ett alkoholskade- fritt samhälle». Denna stillfilm är ett inslag i den riksomfattande informa- tions- och opinionsbildningsaktionen »Det alkoholskadefria samhället», som genomförs av ABF, Folksam och Ver— dandi i samverkan med fackförenings- rörelsen. Genom stillfilmen vill man skapa opinion för en ökad satsning på speciellt samhällsvetenskaplig och s. k. tvärvetenskaplig alkoholforskning. Man vill bl. a. att alkoholens positiva effekt närmare skall undersökas.

Fackliga organisationer, vissa försäk- ringsbolag samt en del större enskilda och statliga företag (SJ m.fl.) kommer i olika sammanhang in på frågor som berör forskning angående alkoholens samband med sjukfrånvaro, olycksfall, trafiksäkerhet m. m.

Alkoholforskningens organisation i övriga nordiska länder

I Danmark finns ett socialforsknings- institut som har till uppgift att dels genomföra egna undersökningar och dels åtaga sig forskningsuppgifter åt offentliga myndigheter och privata or— ganisationer. Institutet sysslar även med alkoholforskning. En undersök- ning rörande unga mäns alkoholvanor har utförts vid institutet.

En betydande del av alkoholforsk- ningen i Danmark omhänderhas i övrigt av olika institutioner och statliga ut- redningar. Alkoholforskning förekom- mer främst inom ämnesområdena bio— kemi och rättsmedicin men även psy— kiatrisk och samhällsvetenskaplig forskning förekommer. Genom den forskning som har samband med läke- medelstillverkningen har man t. ex. fått fram antabuspreparatet.

I det forskningsprogram som plane- rats och utarbetats av Nordiska nämn- den för alkoholforskning är Danmark koordinerande land för studium av de- lirium-tremens samt ifråga om förbere- delser för en nordisk undersökning av fylleristklientelet, dess frekvens och be- handling mot bakgrunden av gällande lagstiftning.

I Norge grundades år 1958 Statens Institutt for Alkoholforskning. Dess verksamhetsområde är främst koncen- trerat på socialvetenskaplig och psyko- logisk forskning men institutet skall också söka samarbete med och stödja medicinsk forskning på området. Insti- tutet lyder under socialdepartementet och har lokaler i anslutning till Insti- tuttet for samfundsforskning.

lnstituttet for Alkoholforskning har för år 1966 ett statligt anslag på 400 000 kr. Visst ekonomiskt stöd får institu- tet vidare från vinmonopolet som även i betydande utsträckning biträder

med databehandling. Hjälp med bear- betning av undersökningsmaterial er- hålles även från militärpsykologiska institutet, varför de ekonomiska möjlig- heterna att bedriva forskning är större än vad som framgår av det statliga an- slagets storlek.

Vid institutet finns sex heltidsanställ- da forskare, huvudsakligen psykologer. De områden som man forskar inom gäl— ler bl. a. alkoholpolitiska problem. Man har härvid genom undersökningar t. ex. funnit att benägenheten att anmäla missbrukare till edruelighets(nykter- hets-) nämnderna är helt olika i skilda delar av landet, vilket medfört att man satt frågetecken för den offentliga stati- stikens möjligheter att mäta missbru- kets omfattning. Bland övriga under- sökningar som har genomförts kan nämnas en undersökning om alkohol- missbruk bland storstadsungdom, alko- holmissbruk bland unga norska sjömän, vad som sker då ett systembolag öpp- nas på en ort m.m. Undersökningar har vidare utförts beträffande edru- elighetsnämndernas sammansättning där man bl. a. funnit att cirka 80 % av nämndledamöterna utgöres av nykte- rister.

Planerade eller påbörjade undersök- ningar avser kartläggning av alkohol— missbrukares behov av behandling samt försök att analysera skillnader mellan ett norskt och italienskt alkoholistklien- tel.

Finland var det första nordiska land, som inrättade ett alkoholforskningsin- stitut. Redan år 1950 skapades Stiftel- sen för Alkoholforskning. Denna forsk— ningsinstitution finansieras av det stat- liga alkoholmonopolet (Alko). Forska- re av olika fack och med olika ideolo- gisk grundsyn finns knutna till institu- tionen. Antalet forskartjänster är sju. Stiftelsen delar årligen ut stipendier, lägger upp egna forskningsprogram och

ger ut en skriftserie. Forskningen har främst samhällsvetenskaplig karaktär och de flesta undersökningarna har ge- nomförts med stöd av det statliga alko- holmonopolets alkoholpolitiska forsk- ningsinstitution, som spelat en central roll ifråga om sociologisk forskning i Finland. Av de hittills utdelade stipen- dierna har ungefär hälften tillfallit per— soner med läkarutbildning, en fjärde— del samhällsvetare och den återstående fjärdedelen psykologer, biologer, huma- nister i övrigt eller personer utan aka- demisk utbildning.

Erfarenheterna från arbetet på stif- telsens först utformade forskningspro— gram har i hög grad präglat den fort- satta verksamheten. Utgångspunkten vid tillskapandet av stiftelsens andra forsk- ningsprogram 1957 var att alkoholva- norna måste ses som en del av kultu- ren, varför försöken att förklara varia- tioner i alkoholvanorna uppfattades som i huvudsak varande en generell sociologisk fråga. Den samhällsveten- skapliga forskningen fick till uppgift att förklara vilken social funktion al- koholen har i en mänsklig samvaro. Denna utgångspunkt hade tidigare inte i nämnvärd omfattning uppmärksam— mats av forskningen.

Alkoholforskningen i Finland har även skett inom andra vetenskapliga grenar. För att stimulera den medi— cinska och biologiska alkoholforskning— en har ett särskilt fysiologiskt forsk- ningslaboratorium instiftats vid sidan av den alkoholpolitiska forskningsinsti- tutionen. Båda administreras och finan- sieras av Alko. Vid det fysiologiska forskningslaboratoriet bedrives bred grundforskning och samarbete sker med de psykologiska institutionerna vid universiteten.

Inom stiftelsen för alkoholforskning har man funnit det nödvändigt att i experimentellt syfte utöva en praktisk

verksamhet som direkt kan betjäna forskningen. Sålunda öppnades i stif— telsens regi 1953 och 1954 två polikli- niker med uppgift att få fram nya me— toder ifråga om vården av alkoholmiss- brukare. Sedan dessa polikliniker be- funnits vara ändamålsenliga har verk- samheten överlåtits på en särskilt in- rättad A-klinikstiftelse. En särskild un- dersökning som utförts beträffande po— liklinikernas verksamhet har bl. a. klart påvisat alkoholistklientelets heterogena karaktär.

Stiftelsen för alkoholforskning har vidare tagit initiativet till inrättandet av särskilda halvöppna vårdhem för alkoholmissbrukare. Dessa hem är av tre olika typer och är av vetenskapliga skäl organiserade på olika sätt samt ar- betar efter delvis olika principer. Stif- telsens uppgift i sammanhanget är att studera hur hemmen fungerar och ut- ifrån olika kriterier bedöma verksam- hetens resultat.

De ämnesområden som _— förutom experimenten rörande effekten av al— koholistvård —— varit föremål för forsk- ning i Finland har bl.a. gällt dryckes- mönstret, studier av alkoholbrukets so- ciala funktion, beskrivning av den so— ciala kontrollen och studier av alkoho- li—sm.

Ett antal utförda alkoholvaneunder- sökningar har bl.a. visat att omkring 5 % av den vuxna manliga befolkning- en är helnykterister och mellan 15— 30 % av den kvinnliga. Variationerna i dryckesfrekvens är mycket stora och mer än hälften av dem som använder alkohol dricker mindre än en gång i månaden. Antalet dagliga konsumenter är mindre än antalet helnykterister.

Genom att t. ex. analysera verkning- arna av det så kallade köparkontrollsy— stemet, som utvecklades i mitten av 1940-talet, har man kunnat påvisa att det inte hade den effekt man räknade

med, varför kontrollsystemet kunde ändras eller reduceras till sitt omfång.

Liksom i Sverige bedrivs forskning i övriga nordiska länder även vid uni— versitet och högskolor inom ämnesom- rådena sociologi, psykologi, psykiatri och medicin. Viss forskning utföres el- ler understödjes vidare av smärre en- skilda eller offentliga institutioner och organisationer.

Nordiska nämnden jb'r alkoholforskning

Det nordiska samarbetet på alkohol— forskningsområdet har främst tagit sig uttryck i tillskapandet av Nordiska nämnden för alkoholforskning 1959. Denna nämnd tillkom på grundval av en motion till Nordiska rådet 1955, vari man efterlyste ett gemensamt nordiskt institut för alkoholforskning. Frågan utreddes därefter närmare av en sär- skilt tillsatt expertgrupp.

Vid en expertkonferens i Helsing- fors 1956 fann man bl.a. att ett nor- diskt samarbete på alkoholforskning- ens område skulle bli av stor betydelse för de enskilda ländernas forskning och socialpolitik. Samarbetet skulle dock bättre främjas på andra sätt än genom upprättandet av ett gemensamt nordiskt institut. Man enade sig i stål- let om rekommendationer, som innebar att de nationella forskningsinstitutio- ner, som redan tillkommit eller plane- rades, kunde utbyggas så att möjlighe— ter till forskning kunde beredas även för forskare från de övriga nordiska länderna. Vidare ansåg man att en sam— ordning och intensifiering av forsk— ningen bäst skulle uppnås genom att en nordisk nämnd för alkoholforskning tillskapades. Denna skulle bl. a. ha till arbetsuppgift att registrera pågående undersökningar så att dubbelarbete skulle kunna undvikas, diskutera be- hovet av undersökningar på olika om-

råden så att en rationell arbetsfördel- ning kunde uppnås, vid behov planera samnordiska undersökningar eller ko- ordinera olika nationella forsknings- projekt så att dessa i högsta möjliga utsträckning skulle bli jämförbara, att utbyta erfarenheter om forskningsme- toder och arbetsresultat samt medver- ka till att resultaten av forskningen publiceras på lämpligt sätt.

Nämnden består av tre representan- ter från vartdera landet. Representan- terna utses av regeringarna. En repre— senterar den medicinska eller naturve- tenskapliga fackkunskapen, en sam- hällsvetenskaperna och en den praktis- ka socialpolitiken och administratio— nen.

Nämnden har under den tid den varit verksam haft fem gemensamma möten. Som ett led i sin verksamhet har nämn— den igångsatt fem samnordiska under- sökningar. Den första, som berörde ungdomens alkoholvanor i de fyra nor- diska huvudstäderna, har slutförts bå— de med avseende på de nationella stu— dierna som med avseende på den ge— mensamma nordiska jämförelsen. Den andra, som berör de vuxnas alkohol- vanor i de fyra nordiska huvudstäder- na, pågår. Den tredje och fjärde under— sökningen, som pågår men bedrives i mindre skala, omfattar en nordisk un- dersökning av förekomsten av delirium- tremens och en nordisk undersökning av fylleriklientelet, dess frekvens och behandling mot bakgrunden av gäl- lande lagstiftning. Den femte undersök- ningen är en uppföljning och efterun— dersökning av ungdomsundersökning- en av 1959—60.

Som exempel på det utökade nordiska samarbetet kan nämnas att nämnden haft ett seminarium om den teoretiska forskningens betydelse för den prak- tiska nykterhetsvården med deltagare av forskare, läkare, socialarbetare och

administratörer utanför nämndens egen krets som på olika sätt belyst samspelet mellan teoretisk forskning och admi- nistrationens problem.

Under våren 1967 har nämnden på- börjat en kartläggning av forskningen om alkohol och narkotika i de nordiska länderna.

Sammanfattning

Alkoholforskningen liksom nykterhets- vården och den av samhället i övrigt förda nykterhetspolitiken har som mål- sättning att begränsa och eliminera al- koholens skadeverkningar. De beslu- tande organen har beträffande utform- ningen av vård- och restriktionslag- stiftningen att utgå från både sak— och värdepremisser. Forskningens uppgift är därvid att medelst vetenskapliga me- toder kartlägga skeenden, tendenser och utveckling inom ett område och prestera det sakmaterial varpå de poli- tiska besluten bl.a. skall grundas.

I det nuvarande vårdarbetet, inte minst inom nykterhetsvården, kan fö- reträdare för såväl behandlingsverk- samheten som det administrativa arbe- tet ofta konstatera allvarliga brister i verksamhetens målsättning, planering, metodik, uppföljning och resultatkon- troll. Från olika håll har efterlysts ökat intresse från samhällets sida ifråga om behandlings- och åtgärdsforskning, ex- perimentella försök med olika behand- lingsmetoder etc.

Alkoholforskningen, som vanligen in- delas i medicinsk och samhällsveten- skaplig forskning, bedrives för närva- rande vid ett flertal olika statliga, kom- munala och enskilda institutioner och organ. Härvid kan främst nämnas de

särskilt organiserade organen nämnden för alkoholforskning (inom statens me- dicinska forskningsråd), institutionen för teoretisk alkoholforskning och kli— niken för alkoholsjukdomar. Alkohol- forskning förekommer i övrigt främst vid universitet och högskolor, samt i begränsad utsträckning vid vissa äm- betsverk, inom kommittéväsendet, vid psykiatriska kliniker, mentalsjukhus, alkoholkliniker, medicinska kliniker, vårdanstalter för alkoholmissbrukare och vid vissa sociala institutioner. Även vid institutet för maltdrycksforskning och vid en del övriga enskilda institu— tioner och organisationer förekommer alkoholforskning. De statliga och en- skilda anslag och bidrag som mer di— rekt ställts till alkoholforskningens för- fogande har under de senaste åren upp- gått till drygt en halv miljon kronor per år.

Bland övriga nordiska länder har Norge och Finland inrättat särskilda in- stitut för alkoholforskning. I Finland har alkoholforskningen övervägande so- ciologisk karaktär och har mer än i övriga nordiska länder haft direkt be- tydelse för utformningen av såväl sam- hällets vårdlagstiftning som försälj- ningslagstiftning.

Det nordiska samarbetet på alkohol- forskningens område har främst skett inom Nordiska nämnden för alkohol- forskning, vars viktigaste uppgift är att planera samnordiska undersökningar och koordinera olika nationella forsk— ningsobjekt så att dessa i största möj- liga utsträckning blir jämförbara. Nämnden består av tre representanter från varje land och har hitintills tagit initiativet till fem samnordiska under- sökningar.

KAPITEL 7

U tredningens frågeställningar

Nykterhetsvårdslagens tillämpning

Nykterhetsvårdslagen är den enda so- ciala lagstiftning i vårt land, som med- ger frihetsberövande beträffande vux- na personer på sociala indikationer. Alldeles bortsett från frågan om beho- vet av dessa bestämmelser är det av synnerlig vikt att de tillämpas endast som en sista utväg sedan andra åtgär- der misslyckats eller kan betecknas så- som uppenbart gagnlösa att tillgripa. Detta utsäges klart i 18 5 nykterhets- vårdslagen. Det synes därför vara en för nykterhetsvården ytterligt central fråga att de förebyggande åtgärderna av frivillig typ verkligen erhåller en effektiv utformning och att i det en- skilda fallet därvid en med behand- lingsresurser inom närliggande vård- områden samordnad behandling kan komma till stånd. Sett ur den enskilde medborgarens synpunkt är det även av stor vikt, att lagstiftningen tillämpas likartat av olika nykterhetsnämnder och att alkoholmissbrukare oavsett andra faktorer än missbruket och dess skade- verkningar har samma möjligheter att erhålla adekvat behandling.

Som framgår av redovisade siffror i kapitel 3, tabell 3.14 har antalet per- soner med vilka nykterhetsnämnder- na årligen tagit befattning ungefär för- dubblats sedan 1954. Denna utveckling torde i och för sig kunna anses över- ensstämma med intentionerna bakom 1954 års nykterhetsvårdslag. Den nya lagen har medgivit möjligheter till ti- digare ingripanden. Avsikten var emel- lertid att dessa tidiga ingripanden när-

mast och i första hand skulle få formen av olika hjälpåtgärder. Av de i tabell 3.14 redovisade siffrorna framgår dock att utvecklingen inte varit sådan.

Med reservation för 1954 års siffror — hjälpåtgärderna enligt alkoholistla— gen var ej helt jämförbara med den nya lagens _ finner man att hjälpåtgär- derna knappast uppvisat någon ökande tendens, utan snarare under de senaste åren fortgående avtagit som relativ an- del av totalantalet ärenden. Undersök- ningarnas relativa andel hade däremot redan år 1956 fördubblats och företer dessutom under de senaste åren en kraftig ytterligare ökning. Tvångsåtgär— derna slutligen har minskat som rela— tiv andel sedan 1954 men andelen för- håller sig under de senaste åren rela— tivt konstant.

Det bör i ovannämnda sammanhang observeras att uppgifter saknas som belyser i vilken utsträckning nykterhets- nämndernas klientel förnyas. Det är inte osannolikt att en stor del utgöres av personer, som gång på gång aktuali- seras hos nykterhetsnämnderna, eller som kanske år efter år är aktuella för åtgärd. Ett konstaterande av hur klien- telet ur denna aspekt är sammansatt skulle kunna ge ett sakligt underlag för en diskussion beträffande nykterhets- vårdslagens tillämpning.

Nykterhetsnämndernas till följd av nykterhetsvårdslagens vidgade tillämp— ningsområde väsentligen ökade arbets- börda faller alltså i första hand på un- dersökningar enligt 12 % Nvl, vilka ej leder till åtgärd. I detta sammanhang bortses från den faktiska fördelningen

av nämndernas arbetsuppgifter. Detta förhållande innebär i realiteten att un- gefär hälften av de personer, som nyk- terhetsnämnderna tar befattning med blir föremål för undersökning utan att annan åtgärd enligt Nvl vidtages. Det har dock även i undersökningsfallen kommit till nykterhetsnämnds känne— dom att personerna ifråga använt alko- holhaltiga drycker till skada för sig eller annan.

Även om det i åtskilliga fall torde fö- rekomma att nykterhetsnämnd efter un- dersökning konstaterat att missbruk i nykterhetsvårdslagens mening ej kan anses föreligga är det osannolikt att så skett i övervägande antalet fall. And- ra möjligheter är att klienten avböjt hjälpåtgärder eller att sådana av andra skäl ej ansetts motiverade eller att han erhåller hjälp på annat sätt.

Det förekommer vidare att olika praxis tillämpas av nykterhetsnämn- derna när det gäller andelen anmäl— ningar, som bli-r föremål för undersök- ning enligt nykterhetsvårdslagen. An- ledning härtill kan vara berörda nämn- ders arbetsbelastning, men även olika sätt att tolka bestämmelserna i 12 & torde härvid ha betydelse. Även i detta hänseende saknas emellertid erforder- ligt statistiskt material för belysning av förhållandena.

Tillgänglig statistik verifierar sålunda inte att nykterhetsvårdslagen, såsom den tillämpats, inneburit att nämnder- na i ökad omfattning tillgripit tidiga individuellt avpassade åtgärder. Med beaktande av att nästan hälften av de personer, som kommer i kontakt med nykterhetsnämnd, endast blir föremål för undersökning framstår det som önsk- värt att man söker klarlägga undersök— ningsförfarandets betydelse för alkohol- missbruket och för den som blivit före- mål för undersökning, Detta är inte minst viktigt med hänsyn till att sam-

hället genom nykterhetsnämnderna i övervägande antalet fall tar initiativ till undersökningen, vilket bl.a. inne- bär att avsevärda personalresurser ut- nyttjas för detta ändamål.

Mot bakgrunden härav kan man ifrå- gasätta om nykterhetsnämnderna i dag disponerar de sociala och medicinska resurser, vilka ofta tillsammans behöver sättas in i det enskilda fallet. Det gäl— ler här resurser av olika typ, såsom nämndernas möjligheter att ordna so- cial och psykologisk rådgivning, att medverka till lösning av elementära bostadsproblem, till adekvat arbetsam- skaffning, till såväl akut medicinsk be- handling som psykiatrisk specialbe- handling. I anslutning härtill kan man fråga sig i vilken grad och på vilket sätt nämnderna dels utnyttjar befintliga resurser, dels skapar ändamålsenliga behandlingsmöjligheter i tillräcklig om- fattning. Det sagda för sammanfattnings- vis fram till frågan om vad undersök- ning, hjälpåtgärd eller tvångsåtgärd en- ligt nykterhetsvårdslagen i realiteten innebär för den enskilde alkoholmiss— brukaren.

Tillämpningen av den nuvarande nyk- terhetsvårdslagstiftningens bestämmel— ser torde i icke obetydlig utsträckning ha vissa negativa konsekvenser. Värdet av samtal som sker med vårdtagare som befinner sig i en tvångssituation kan ur terapeutisk synpunkt t. ex. ifrå- gasättas. De utredande samtalen vid un-dersökningsförfarandet liksom råd- givande samtal och mer kontrollerande sådana vid övervakning anses i lyck- liga fall för den enskilde kunna leda till ökad insikt beträffande det egna alkoholproblemet, dess yttringar och följder. Vissa erfarenheter talar emel- lertid för att samtalen inte sällan torde upplevas som negativa. De sker under motstånd och nämndens intentioner och åtgärder uppfattas kanske som an—

klagelser och repressalier. Detta blir i synnerhet fallet när samtalet ofta kom- mer till stånd avsevärd tid efter an- mälningstillfället. Får nykterhetsnämn- dens åtgärder dessa följder förstärkes den enskildes eventuella rädsla för och tveksamhet mot samhället och myndig- heten. Ångesten för vad som skall följa ökar och de grundproblem som ligger bakom alkoholmissbruket konserveras eller fördjupas.

Hjälpåtgärdernas särställning inykter- hetsvårdslagen

Hjälpåtgärdernas särställning i nykter- hetsvårdslagen har tidvis varit under de- batt. Såsom förutsättning för hjälpåt- gärd krävs att alkoholmissbruk skall föreligga samt att personen i fråga fri- villigt medverkar till hjälpåtgärden. En vanligt förekommande hjälpåtgärd är att personen förmås att under en viss tid upprätthålla fortlöpande förbindel- se med nämnden eller av nämnden ut- sedd person. Åtgärden kan sägas inne- bära att förbindelsemannen, som ej säl- lan är frivillig medarbetare hos nämn- den, under ömsesidigt förtroende försö- ker hjälpa alkoholmissbrukaren till vad lagstiftaren benämner »ett nyktert liv». Om hjälpåtgärden misslyckas, vilket uppenbarligen inte helt behöver bero på alkoholmissbrukaren, förekommer det att nämnden nödgas vidtaga tvångs- åtgärder. Som stöd för beslut härom torde ej sällan åberopas fakta och om- ständigheter, som kommit till nämndens kännedom under den frivilliga förbin- delsen och som då kanske i förtroende utlänmats av alkoholmissbrukaren. Delvis som en reaktion mot en så- dan lagtillämpning och därmed även mot gällande lagstiftning har som tidi- gare berörts en rad större städer öpp— nat särskilda rådgivnings- eller informa-

tionsbyråer, för vilka nykterhetsnämnd är huvudman. Med något undantag ar- betar dessa —— isolerat från nämndens övriga verksamhet — endast med fri- villiga hjälpsökande och endast med frivilliga hjälpåtgärder.

Den ovan berörda konfliktsituationen mellan hjälpåtgärder och tvångsåtgär— der, vilken resulterat i rådgivningsby- råernas tillkomst har under vårriks— dagen 1965 påtalats i en motion i and— ra kammaren (nr 710). I denna anför- des bl. a. följande:

Ett särskiljande av hjälpåtgärderna från nykterhetsnämndens övriga verksamhet, som skett vid rådgi—vnin-gsbyråerna, illustre- rar på ett klart sätt de ofta påtalade och i praktiken hart när olösliga problem som uppstår, när man inom samma organ skall utöva såväl råd-givning — i ömtåliga per- sonliga frågor till enskilda personer — som myndighetsu—tövning. Dessa båda funk- tioner =kommer inom nykterhetsvården ofta att gälla samma personer, om ock i många fall vid olika tidpunkter. Den förtroende- kris som alltför ofta måste uppstå imellan klient och socialarbetare riskerar att all- varligt störa den terapeutiska relation, på vilken allt behandl-in—gsarbete — även inom nykterhetsvården måste vida. Rådgiv- ning till och behandling av alkoholskada- de människor måste vara nykterhetsvår- dens primära uppgift, och en första förut- sättning för a-tt behandling skall komma till stånd är att klienterna känner odelat förtroende för nykterhetsvårdens syfte och medel.

Riksdagen beslöt _— bl. a. med hänvis- ning till att pågående statliga utredning- ar kunde väntas beakta motionärernas synpunkter i frågan —— att inte tillstyr- ka motionen.

Det synes finnas risk för att hjälp- åtgärderna, vars införande syftade till en frivillig och tidig behandling, inte sällan på längre sikt kan inverka nega- tivt på behandlingen. Även i de fall där hjälpåtgärder ej avlöses av tvångs- åtgärder kan vetskapen hos klienten om att nämnden har möjlighet att använda

sig av tvångsåtgärder skapa ett ur be- handlingssynpunkt dåligt utgångsläge. Tyvärr saknas material som ger upp- lysningar om bl.a. i vilken utsträck- ning tvångsåtgärder vidtages i direkt anslutning till hjälpåtgärder.

Alkoholmissbrukarnas olika möjligheter till behandling och vård

Rådgivningsbyråerna's tillkomst och funktion kan även tagas ti-ll utgångs- punkt för en annan i detta samman- hang central frågeställning. Något till- spetsat innebär närvaron av en rådgiv- ningsbyrå i en kommun för alkohol- missbrukaren att två olika former av kontakt med nykterhetsnämnden står till buds. Den hjälpsökande kan välja nykterhetsnämndens traditionella nyck- terhetsvård, varvid han »niskerar» att bli föremål för tvångsåtgärd direkt efter en misslyckad hjälpåtgärd. Vidare kan han välja en ofta speciellt sekretessbe- lagd och alltid frivillig behandling hes rådgivningsbyrån. En ytterligare för- del för klienten vid det senare alterna- tive-t är att rådgiviningsbyrå-erna ofta har tillgång till speciellt kvalificerad personal och även relativt sett till stör- re medicinska och andra behandlings- möjlighet-er. För den enskilde alkohol- missbrukaren kan de nämnda förhål- landena medföra att han blir föremål för en tvångsmässig behandling lberoen- de på att rådgivningsbyrå saknas eller på att han saknar kännedom om råd- givln'ingsbyråns existens.

I allt mera ökande utsträckning kan vidare alkoholmissbrukaren i dag di- rekt söka medicinsk behandling och vård. Detta kan ske och sker i stor om- fattning ut-an förmedling av nykter- hetsnämnd på initiativ av patienten själv eller honom närstående person.

Omfattningen av sådan behandling och vård kan på grundval av tillgängligt material ej f. n. ingående bedömas. Det kan dock nämnas att enligt medicinal- styrelsens statistik avseende antalet vårddaguar under år 1964 vid psykiatris- ka kliniker 5,4 % av total-antalet vård— dagar hänfördes till vård under diagno- serna alkohaolpsykos eller alkoholism. Motsvarande siffra för mentalsjukhu- sen var 2,5 %. För år 1962 var siffran vid psykiatriska kliniker 6,1 % och vid mentalsjukhusen 2,1 %. Tyvärr saknas jämförbar statistik för tidigare år. Av - delen intagningar av alkoholmissbru- kare vid mentalsjukhusen i Stockholm år 1963 har av överläkare Curt Åmark beräknats till 30—40 % av alla intag-' ningar av män (se vidare kapitel 12).

Utöver sluten sjukhusvård förekom- mer vid alkoholmissbnuk pol'ikulzimisk vård och behandling i betydande ut- sträckning. Såväi sjukhusvården som den öppna medicinska behandlingen av alkoholmissbrukare är ännu endast i obetydlig omfattning samordnad med samhällets egentlig-a nykterhetsvård. En- ligt 10 å nyktuerhetsvåndslagen har vis- serligen läkare, som erhåller kännedom om att någon missbrukar alkoholhaltiga drycker, att göra anmälan till nykter- hetsnämnd. Denna skyldig-het är dock ej ovillkorlig, varför bestämmelsen tor- de .saknza större praktisk bety—delse. Ur behandlingsmetodisk .syinpunkt fram- står det allt mera som önskvärt att vid behandling av alkoholmissbruk en samordnad social och medicinsk-psy- kiatrisk bedömning och terapi kan kom- ma till stånd.

De ökade möjligheterna att erhålla medicinsk behandling och vänd får i och för sig anses ge uttryck för en önsk- värd utveckling. Bortsett wfnån att de medicinska behandlingsalternativen of- tast är frivilliga inån patientens sida innebär de även som regel att patienten

under behavnd-lzingstiden sjukskni-ves och som övniga med-borgare vid sjukdom erhåller sjukpenning från allmän för- säkringskassa. De ger sålunda, liksom rådgivningsbyråerna, en (behandling som ur den enskilde missbrukarens syln- punkt rimligen bör te sig mera human och tilltalande öm den traditionella nykte—rlietsvånden, där tvångsåtgärder- na fortfarande kastar sin skugga över det förebyggande behand-lingsarbetet.

Nykterhetsvårdsklientelets sammansätt- ning och vårdbehov

Betnäffande klientelets sammansättning i olika vård—former saknas i stor ut— sträckning elementära statistiska data. Vi vet t. ex. inte om de k-lientgrnpper, som är föremål för hjälpåtgärder eller åtgärder vnid nådgwivningsbyrå, är annor- lunda sammansatta än tvångsåtgärds- klientelet med hänsyn till enkla vari—ab- levr som ålder, civilstånd och yrke. Kän- nedom saknas vidare om alkoholmiss- brnkarnas tidigare behandling för miss- bruket. I diskussionen har under senare är ofta hävdats, att medicinsk—psykiat- risk behandling och vård i princip vore en mera adekvat behandlingsväg än t. ex. den traditionella anstaltsvården. Det är emellertid mycket sannolikt att en betydande del av myktenhetsvårdens klientel redan före intag-ningen på an— stalten vid upprepade tillfällen erhållit medicinsk-psykiatrisk behandling och vård. Ett klarläggande av dessa förhål- landen skulle kunna ge betydelsefulla fakta i diskussionen kring denna vä- sentliga frågeställning.

När det gäller de 5. k. kroniska alko- holniissbrnkarna, varav många vid stäm— digt återkommande tillfällen vårdas på allmänna anstalter för alkohohnissbru- kare, har det ifrågasatts om nuvarande former för behandling är lämpliga. Det

rör sig här ofta om äldre, socialt för- komna och hjälplösa personer. Dessa in-tages nu på allmänna anstalter för alkoholmissbrukare, där de vårdas i perioder om vanligtvis tre till fyra må— nader. Efter denna tid av skyddad an- staltstillvaro innebär försökspermission vanligen erfarenhetsmässigt en dir-ekrt återgång till oordnade sociala förhål- landen i samband med ett ofta omedel— bart återfall i alkoholmissbruk. Redan efter en kort tid kan ett återföra-nde till anstalten aktualiseras. Vid återförandet befinner de sig ofta i synnerligen dålig fysisk och psykisk kondition. Anstalts- vistelserna kan på detta sätt under år efter år avlösa varandra.

Att i dessa komplicerade fall av avan- cerat alkoholmissbruk ofta i förening med fysiska eller psykiska handikapp dels å ena sidan beakta samhällsskyd- dets intressen och dels å andra sidan —— trots den ofta dåliga prognosen _— er- bjuda individerna realistiska möjlighe- ter till rehabilitering är förvisso förenat med stora svårigheter. Möjligheterna härtill skall i detta sammanhang ej när— mare diskuteras. Här skall endast note- ras att den vanligast förekommande ty- pen av vård fortfarande är en tvångs- mässig anstaltsvård med — erfarenhets- mässigt att döma —— dåligt resultat. Vi saknar emellertid dokumenterad kän- nedom om dessa missbrukargruppers sammansättning, vårdbehov m. m.

Vår kunskap om de missbrukargrup— per som vårdas på enskilda vårdanstal— ter är i ännu högre grad ofullständig. Utan tillgång till fakta i nämnda avseen— den är det inte möjligt att bedöma om anstaltsvård enligt Nvl i dessa fall fyl- ler en adekvat funktion. Det är heller inte möjligt att utan kännedom om klientelets sociala förhållanden göra en realistisk bedömning av var tyngdpunk— ten bör läggas när det gäller att till- skapa effektivare öppenvårdsresurs—er.

Frågan kompliceras ytterligare av att det i många fall kan vara fråga om fy- siskt eller psykiskt sjuka eller handi- kappade alkoholmissbrukare med skif- tande vårdbehov.

Såsom i olika samm-a-nhang i det före- gående omnämnts saknas en enhetlig och översiktlig statistik på nykterhets- vårdens område. Bristen gäller dels om- fattningen av nykterhetsnämndernas verksamhet och nykterhetsvårdslagens tillämpning, dels klientelets samman- sättning och vårdbehov. Inte minst sak- nas någon form av resultat.—statistik samt en katalogisering eller samordning av utförd och pågående alkoholforskning.

Utredningens frågeställningar

Utredningens primära uppdrag har va- rit att genomföra en kartläggning av nykterhetsvårdens klientel, dess omfatt- ning, sammansättning och vårdbehov. En inventering av de vårdresurser, som står till buds inom nykterhetsvården och inom vissa andra närliggande om- råden har även ingått i utred'nringsupp- drag—et.

Mot bakgrund av de diskussioner som förekommit kring nykterhetsvåndslagens tillämpning och i det föregående om- nämnts, har det bedömts som angeläget att införskaffa material, som berör des- sa frågor. I samband härmed har det framställts som önskvärt att i möjligaste mån belysa effekten av nu tillämpade vårdmetoder.

På grund av uppdragets närmast deskriptiva karaktär har inga mera komplicerade hypoteser uppsatt—s. De grundfrågeställlning-ar, som varit ut- gångspunkt för utredningens arbete kommer att här kortfattat återges.

I. Alkoholmissbrukets och nykterhets- vårdens utveckling efter år 1955

1. Redovisning av tillgängligt statistiskt material.

2. Särskilda sammanställningar av till- gängligt statistiskt material.

II. Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser

3. Organisation —— arbetsbelastning per- sonalmedverkan.

4. Läkarmedverkan. Andra möjligheter till medicinsk behandling och vård.

5. Halvöppna vårdformer. Tillgång —— be- hov — planering.

6. »Randresurser» inom närliggande vård- och verksamhetsområden. Ungkarlshotell och härbärgen, särskilda ålderdomshem och vårdhem. Tillgång —— behov plane— ring.

III. Nykterhetsvårdens klientel; dess sammansättning inom öppen och sluten nykterhetsvård

Allmänna uppgifter

7. Ålder, kön, civilstånd, nationalitet, barn- antal etc.

Uppväxtförhåll-anden

8. Införskaffande av enkla bakgrundsvari- abler rörande en del av materialet. Utbildning och arbetsförhålllanden

9. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördel- ning, yrkesställning, arbetsstabilitet, arbets- placering.

Bostadsförhållanden

10. Bostadsförhållanden, bostadens kvalitet, boendesituation, rörlighet.

Ekonomi

11. Inkomstfördelning, socio-ekonomisk grupp—tillhörighet, ekonomisk hjälp från samhället, pensionsförhållanden, försörj- ningsskyldighet, aktuell sjukdom.

Aktuell åtgärd och tidigare åtgärdsfre- kv—ens

12. Fördelning efter pågående åtgärd eller behandling vid viss tidpunkt. Tidigare åt- gärder och behandling. Tidpunkt för se- naste åtgärder. Tidigare anstaltsvård.

Medicinskqpsykiatrisk behandling

13. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Sjukhusvård under fort-

löpande vård på anstalt. Fördelning efter aktuell sjukskrivning. Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov 14. Fördelning efter aktuellt hälsotillstånd av viss del av materialet, exempelvis an- staltsmaterialet, för vilket sådana uppgifter kan erhållas. Vårdbehov.

Fylleri

15. Antalet begångna fylleriförseelser. Tid- punkt för senaste fylleriförseelse. Kriminalitet

16. Fördelning efter förekomst av krimina— litet och efter tidpunkten för det senaste brottets begående.

An målare

17. Fördelning efter anmälare eller initia- tivtagare till ärendets inledning.

Åtgärdernas utformning vid öppen vård 18. Fördelning efter hjälpåtgärder som vid- tagits under det pågående ärendets hand- läggning. Fördelning efter antalet tjänste- män, som efter varandra handhaft ärendet.

Anstaltsvårdens utformning

19. Avståndet till hemorten. Inställandet på anstalten. Sysselsättning under anstalts- vistelsen. Anstaltsvistelsen—s inverkan på ekonomi. Kontakt med hemort, anhöriga och nykterhetsnämnd (övervakare). Subjek- tiv inställning till anstaltsvården. Avvik— ningar. Disciplinära åtgärder. Situationen inför kommande försökspermission.

Anstaltsvårdens formella villkor

20. Fördelning efter tidigare åtgärd. Varak— tigheten av beslut om tvångsintagning. Förekomst av förlängning av Vårdtid på grund av frihetsstraff och frivilligt kvar- stannande.

Förutsättningar för tvångsåtgärder

21. Fördelning efter tillämpad specialindi- kation.

IV. Sjukhusvård av alkoholmissbrukare; klientelets sammansättning och omfatt- ning

Beläggning

22. Frekvensen patienter vid mentalsjuk- hus, psykiatriska kliniker, alkoholkliniker, sanatorier, medicinska kliniker, där vården är orsakad av eller har samband med al— koholm'issbrulk.

Allmänna uppgifter 23. Ålder, kön, civilstånd. Utbildnings- och arbetsförhålla-nden

24. Skol- och yrkesutbildning, yrkesfördel— ning, arbetsstabilitet, arbets-placering. Bostads—förhållanden

25. Bostadsförhållanden, boendesituation. Sjukpenning 26. Sjukpenningkla'ss.

Tidigare vård och behandling 27. Fördelning efter tidigare förekomst av medicinsk/psykiatrisk behandling eller vård. Antal vårdperioder vid psykiatrisk klinik eller mentalsjukhus, enskilda och allmänna vårdanstalter för alkoholmiss— brukare. Tidigare kontakt med nykterhets- nämnd.

Aktuellt hälsotillstånd och vårdbehov

28. Alkoholmissbrukets ställning i sjuk- domsbilden. Aktuell diagnos. Beräknad Vårdtid. Aktuell kontakt med nykterhets- nämnd. Anmälan till nykterhetsnämnd.

V. Vården vid inackorderingshemmen Beläggning

29. Antal belagda platser. I—ntagningsorsaker 30. Huvudsaklig intagningsonsak förutom alkoholproblem. Inremitterande institution eller person. Vistelsesituation omedelbart före intagningen.

Pågående nykterhetsvårdande åtgärd 31. Pågående åtgärd vid nykterhetsnämnd. Allmänna uppgifter

32. Ålder, civilstånd. Bostadsförhållanden

33. Aktuella bostadsförhällanden. Arhetsförhållanden

34. Aktuella arbetsförhållanden.

Undersökningar och metodik

De i föregående avsnitt skisserade frå- geställningarna berör till väsentlig del fakta och förhållanden rörande vilka material f. 11. saknas. Det bedömdes där-

för såsom nödvändigt att beträffande frågeställningarna under 11, III, IV och V genom utredningens försorg inför- skaffa erforderligt material.

Med hänsyn till uppdragets karaktär av kartläggning av klientelet och in- ventering av resurserna valdes härvid metoden att företa tvänsnittsu—ndersök- ningar vid viss-a tidpunkter. Dessa er- höll formen av enkätundersökmingar, riktade till samtliga kommunala nykter- hetsnämnder och samtliga allmänna och enskilda vårdanstalter för alkoholmiss- brukare samt inackorderingshem. En särskild enkätundersökninvg rörande det patient-material som är föremål för vård på grund av eller i samband med alkoholmissbruk har vidare genomförts vid ett antal mentalsjukhus, psykiatris- ka kliniker, alkoholkliniker, sanatorier och medicinska kliniker.

Såsom tidpunkt för undersökningarna II och III valdes måndagen den 23 no- vember 1964 klockan 08.00. Det tidiga klockslaget motiverades av önskvärd- het-en att undvika att tidpunkten skulle sammanfalla med nyikterhetsnämnds sammanträde, eftersom detta kunna-t medföra att oklarhet kunde råda om vilka klienter som var aktuella hos nämnderna och hur dessa klienter för- dela-de sig på olika åtgärder.

För aVsnthtet angående nykterhets- nämndernas organisation, arbetsbelast- ning och resurser användes formulär A:1 (bil. 8.1, del 11), vilket utsändes till samtliga landets nykterhetsnämnder att ifyllas av nämndens ordförande eller chefstjänsteman.

Vid klientelundersökniingen bedöm- d—es det som lämpligt 'att dels inför- skaffa uppgifter från nykterhetsnämn- denna angående de personer, som vid tidpunkten var aktuella i öppen vård och dels direkt från anstalt-erna beträf- fande de personer, som var intagna på allmänna och enskilda vårdanstalter för

alkohaolinissbrukare. Uppgifterna en- ligt formulär A (nykterhetsnämnuderna) , bilaga 9.1, del II, och B (anstalterna), bilaga 10.1, del II, skulle sammanställas av den förtroendeman eller tjänsteman, ,som inför nämnden respektive vid vårdanstalten direkt svarade för det aktuella ärendet. Genom detta för— faringssätt kunde dels tillgängligt akt- material utnyttjas och dels även per- sonkäxnnedom komma till användning. Dessutom vanns fördelen att som regel _— speciellt för anstaltspersonalen _ klienten fanns att tillfråga, om tillgäng- liga uppgifter skulle vara ofullständiga.

För att erhålla vissa sammanfattan— de uppgifter om beläggningen vid an- stalterna användes formulär B:1 (bil. 10.1, del II) samt vid sjukhusen for- mulär C och C: 0 (bil. 12.1, del II).

Formulär Azl, A, B:1 och B över- sändes genom utredningens försorg till samtliga nykterhetsnämnder resp. an— stalter. Före utsändandet testades for- mulär A och B vid en prowundersökning rörande tillsammans 100 individer, för- delade på några nämnder och anstalter, varefter mindre j-usteningar i formulä- ren företogs.

Efter formulären-s återsändande till utredningens kansli, som beträffande formulär A skedde under medverkan och efter förberedande granskning av länsnykterhetsnämnderna, vidt-og granskning och komplet-tening av for- mulären på utredningens kansli. Bear- betningen skedde därefter genom dalta- behandling vid statistiska centralby- rån.

Enkätundersökningen vid sjukvårdsf i-nrätt-ningarna genomfördes måndagen den 15 november 1965 klockan 08.00. Denna undersökning lades upp på ur- valsbasis. Den omfattade dels hälften av landets 112 medicinska kliniker (formulär C:1, bil. 12.1 och 12.2, del II), dels 6 av landets 41 mentalsjukhus,

14 av samtliga 26 psykiatriska kliniker, samtliga 4 alkoholkliniker och samtliga 20 sanatorier (formulär Cz2, bil. 12.1 och 12.3, del II).

Urval-et frågor i formulären skedde med tanke på att resultaten skulle kun- na medge jämförelser med resultaten av utredningens övriga undersökningar. I samband med undersökningens upp- läggning ägde överläggningar rum med företrädare för medicinalstyrelsen och landstingsförbundet samt stadsförbun- det.

Formulären avseende sjukvårdsun- dersökningen översändes direkt till överläkaren vid respektive sjukhus eller klinik. Bedömningsfnågorna besvarades av läkare och övriga frågor i formu- läret av antingen läkare, avdelnings- sköterska eller kurator.

Även sjukvårdsmaterialet har efter granskning och komplettering databe— handlats vid statistiska centralbyrån.

Undersökningen vid inackorderings- hemmen genomföndes onsdagen den 15

juni 1966 klockan 08.00 (formulär D, bil. 11.1 och 11.2, del II). Denna under- sökning avsåg att ge en bild av hem- mens beläggning, formerna för intag- ning samt klientelets sammansättning och sociala situation. Undersökningen omfattade samtliga hem och samtliga på hemmen boende klienter.

Redogörelse för tillämpade urvalsme- toder vid de nämnda undersökningarna liksom .för möjliga felkällor lämnas vid presentation av resultaten. Här skall en- dast framhållas att de variabler som förekommer i formulären till övervä— gande del berör enkla faktiska förhål- landen och endast i undantagsfall be— dömnlingsfnågor. Genom att undersök— ningarna endast berör vid enkättillfä-l- let aktuella klienter vanns fördelen att endast aktuella journaler och aktuellt aktmaterial har behöv-t användas.

U-ndensöknin-garnas resultat kommer i den följande framställningen att pre- senteras i avdelning B, kapitlen 8, 9, 10, 11 och 12.

AVDELNING B

Utredningens undersökningar

KAPITEL 8

Nykterhetsnämndernas organisation, arbetsbelastning och resurser

Undersökningens metodik

Undersökningens uppläggning

Ett av utredningens primära uppdrag har varit att genomföra en inventering av de vårdresurser, som står till nykter- hetsnämndernas förfogande. I samband härmed har det ansetts angeläget att undersöka nämndernas arbetsbelast- ning vid en viss tidpunkt samt deras organisation och arbetssätt. Ett önske- mål har vidare varit att undersökningen skulle ge något underlag för en bedöm- ning av nykterhetsnämndernas möjlig- heter att fungera som effektiva vård- och rehabiliteringsorgan. På grund av att utredningsuppdragct endast varit av deskriptiv och redovisande karaktär har några mer sammansatta variabler som berör tillämpad behandlingsmetodik och individuella behandlingsresultat inte kunnat ingå i undersökningen som i denna del endast berör enkla fakta såsom olika typer av vidtagna åtgärder, tillgången på konkreta vårdmöjligheter inackorderingshemsplatser, över- gångsbostäder, alkoholpoliklinik m. 111.

Med hänsyn till att det främst varit fråga om en inventering ansågs en tvär- snittsundersökning vid en Viss tidpunkt vara den mest ändamålsenliga metoden.

Undersökningen genomfördes —— lik— urvalsundersökningarna rörande klientelets sammansättning i öppen (kap. 9) och sluten vård (kap. 10) —— måndagen den 23 november 196/; kloc— kan 08.00. De frågor som ingick i un- SOlll som

dersökningsformuläret (bil. 8. 1, del II) avsåg både (kommunala) nykterhets- nämnder och rådgivningsbyråer under nykterhetsnämnds huvudmannaskap.

Enkätformulär A: 1

Formulär A: 1 (bil. 8. 1, del II) innehål— ler väsentligen sakfrågor ägnade att be- lysa nykterhetsnämndens arbetsbelast- ning vid undersökningens tidpunkt, per— sonalens storlek och sammansättning, nämndernas arbetsvolym under åren 1962—1963, omfattningen av länsnyk- terhetsnämndernas bistånd i enskilda ärenden, nykterhetsnämndernas organi- sation, tillgången på medicinsk medver- kan och vård, samarbete med och till- gång till alkoholpoliklinik, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus, inackorderings- hem och övergångshem, övergångsbo— städer, ungkarlshotell och härbärgen, allmän bostadsanskaffning, särskilda ålderdomshem och vårdhem, enskilda vårdanstalter och konvalescenthem samt arbetsanskaffning.

Dessutom innehåller formuläret några bedömningsfrågor rörande inställning- en till personalsituationen, behovet av läkarmedverkan, tillgången på medi- cinska behandlings- och vårdmöjligheter såsom alkoholpoliklinik, psykiatrisk kli- nik, mentalsjukhus, behov och fram- tidsplaner ifråga om inackorderings— hem, övergångsbostäder, ungkarlshotell, särskilda ålderdomshem och enskilda vårdanstalter.

Frågor rörande arbetsbelastningen har varit utformade som tabeller medan flertalet övriga frågor i formuläret ut- formats med bundna svarsalternativ. Svaren på vissa bedömningsfrågor har förutom markering för bundet svars- alternativ lämnats genom kortfattad skriftlig redogörelse för t. ex. orsaks- sammanhang, gemensam planering med annan kommun, det planerade objektets omfattning, tidpunkten för färdigställan- det m. m.

Vid frågornas utformning skedde sam- råd med företrädare för ett flertal nyk- terhetsnämnder, enskilda förtroende- män och tjänstemän inom nykterhets- vården i stort samt företrädare för Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet och socialstyrelsens nyk- terhetsvärdsbyrå.

Delar av tabellen för besvarande av antalet pågående ärenden vid en viss tidpunkt testades vid den särskilda stickprovsundersökning som den 27 september 1964 genomfördes för be- räkningar av det grundmaterial, utifrån vilket urvalet beträffande de tidigare omnämnda klientelundersökningarna skulle ske. Stickprovsundersökningen omfattade 62 slumpvis valda kommu- ner, som sammanlagt representerade en tiondel av landets befolkning. Er- farenheter från stickprovsundersökning— en resulterade bland annat i vissa smär- re justeringar vid utformningen av frå- gan om antalet pågående ärenden vid nämnderna.

Undersökningens genomförande

Enkätformulär A:1 utsändes tillsam- mans med formulär A direkt till samt- liga landets dåvarande 1006 nykter- hetsnämnder. Instruktioner bilades i en särskild missivskrivelse (bil. 8.2, del II). Uppgiftslämnare har varit nykter- hetsnämndens ordförande, chefstjänste-

man eller annan verkställande tjänste- man.

Samtliga länsnykterhetsnämnder orienterades före utsändandet av formu- lären om undersökningarna och gav vid genomförandet _ liksom utredningens kansli _ råd och anvisningar till de kommunala nykterhetsnämnderna.

Formulären från nykterhetsnämnder- na återsändes via länsnykterhetsnämn— derna till utredningens kansli. Detta ar— rangemang underlättade undersökning- ens praktiska genomförande samt inne- har att länsnykterhetsnämndernas per- sonal, i många fall med utnyttjande av sin kännedom om de kommunala nyk- terhetsnämndernas verksamhet och för- hållanden, kunde granska formulären och i samråd med nämnderna vid be- hov komplettera lämnade uppgifter.

Materialet inkom efter någon för- sening, varefter vidtogs ett tämligen in- gående gransknings- och komplette- ringsarbete. Granskning företogs av var- je enskilt formulär. Härvid kontrolle- rades dels att varje tillämplig fråga var besvarad och dels att de olika frå- gorna var konsekvent besvarade. Vid in- konsekventa och orimliga svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering.

Siffermaterialet har hålkortsbearbc- tats vid statistiska centralbyråns data- central.

Felkällor

Som tidigare nämnts har en del felkällor som är relativt vanliga vid redovisning av en längre tidsperiods förhållanden ansetts bortfalla vid en tvärsnittsunder- sökning vid en viss tidpunkt. I stället torde en del andra felkällor ha tillkom- mit. Sålunda har säsongsvariationens betydelse inte kunnat kontrolleras. Vi- dare kan tvärsnittsmetoden ha innebu- rit vissa risker för att de klienter som ofta är föremål för åtgärd blivit något

överrepresenterade i materialet. Om un- dersökningen gällt ett helt års klientel är det sannolikt att andelen ärenden som varit aktuella för mer ingripande åtgärder skulle ha varit lägre. En tvär- snittsundersökning torde dock sett ur nykterhetsnämndernas arbetsbelast- ningssynpunkt vid en viss tidpunkt vara representativ.

Under det relativt omfattande kon- troll- och kompletteringsarhetet har det framkommit att en del nämnder rö— rande frågan om pågående ärenden vid undersökningstillfället av misstag re- dovisat årssiffror. Detta har så långt det har varit möjligt rättats till.

Ett par nykterhetsnämnder har på grund av svårigheterna att särskilja olika personalkategoriers insatser i var- je enskilt ärende redovisat flera katego- rier för handläggning av ett och samma ärende. I görligaste mån har iakttagna oriktigheter i redovisningssättet elimi- nerats genom direkta kontakter med de personer som fyllt i formulären.

Vissa nämnder har i anledning av speciellt utformad intern redovisning eller frånvaron av sådan redovisning haft svårigheter att lämna en del siffer- uppgifter. Sålunda förekom i några fall att man i större kommuner inte förde speciell förteckning över t. ex. aktuella övervakningar och frivilliga förbindel— ser, varför man för lämnande av fullstän- dig sifferredovisning tvingades att granska protokoll och akter.

Uppgifterna om länsnykterhetsnämn- dernas bistånd i enskilda vårdärenden torde endast vara ungefärliga emedan sammanställningen i många fall på grund av brist på noteringar måst gö- ras i efterhand.

Vissa siffermässiga fel kan i någon utsträckning ha uppstått vid redovis- ningen av ärenden på olika åtgärdsgrup- per. Så kan t. ex. vara fallet om upp- giftslämnaren vid en mindre nämnd

förlitat sig på sitt minne och minns fel beträffande huruvida en person står under övervakning eller är föremål för fortlöpande förbindelse. Vidare kan ett obetydligt bortfall ha uppstått genom att enstaka ärenden vid redovisningen blivit bortglömda till följd av att man ej i tillräcklig grad kollat nämndens protokoll och akter.

Flertalet frågor rörande sakförhål- landena i övrigt torde enligt erfarenhe- terna från granskningsarbetet i stort sett ha besvarats korrekt. När det däremot gäller de bcdömningsfrågor som ingår i undersökningen om nämndernas re- surser m. m. torde de lämnade upp- gifterna vara mycket ungefärliga. An— ledningen härtill torde vara att bedöm- ningarna i flertalet fall gjorts av upp- giftslämnaren direkt vid undersöknings- tillfället, kanske ofta utan närmare sam- råd med företrädare för andra berörda kommunala organ eller grannkommu- ner med liknande behov och intressen. De siffror som lämnats beträffande ut- byggnadsplaner och behov av inackor- deringshemsplatser m. m. får därför närmast uppfattas som approximativa bedömningar.

Undersökningsmaterialet

Antalet pågående ärenden

Som framgår av tabell 8.1 omfattade undersökningen den 23 november 1964 nykterhetsnämnderna i landets dåvaran- de 1 006 kommuner. Vid undersöknings- tillfället var antalet pågående nykter- hetsvårdsärenden vid nämnderna 27 204 fördelade på 25 514 män och 1 690 kvin- nor. Som pågående ärenden har räknats undersökningar enligt 12 % Nvl, hjälpåt- gärder enligt 14 5 a, övervakningar en- ligt 15 och 36 55 samt i samband med försökspermission och utskrivning från allmän vårdanstalt, pågående ärenden

Tabell 8.1. Kommunerna länsvis fördelade efter kommuntyp och antal pågående ärenden vid

nykterhetsnämnderna , .. . Antal pågå- Andra Övriga Antal pågå- Folkmängd ] ende ärenden stader .. Samt- .. åldern stader Lands— li a ende arenden 20—69 å , per 1 000 Län 5531” ög; och kom- kogm _ r pers. i åldern 5 & er 50 000 Fil:)g-ar muner muner 23/11 1964 31/12 1964 20—69 år mv'l män kvm— män kvinnor män kvm- nor nor Stockholms stad ....... 1 _ _ _ 1 4 689 618 250 126 275 568 18,7 2,2 Göteborgs stad ....... 1 _ _ _ 1 3 249 233 135 039 121 509 24,1 1,9 Malmö Stad. . . 1 _ _ _ 1 1 083 92 77 453 81 026 14,0 1,1 Stockholms. . . — 1 16 35 52 1 586 101 179 652 171 175 8,8 0,6 Uppsala ...... _ 1 2 22 25 578 27 55 176 55 993 10,5 0,5 Söderman- lands ...... _ 1 10 28 39 1 118 65 74 377 71 713 15,0 0,9 Östergötlands. _ 2 9 33 44 997 62 113 794 112 749 8,8 0,5 Jönköpings. . . _ 1 15 38 54 554 30 91 401 89 334 6,1 0,3 Kronobergs. . . _ — 12 30 42 366 16 51 816 47 905 7,1 0,3 Kalmar ...... — _ 10 40 50 419 10 73 766 71 045 5,7 0,1 Gotlands ..... _ _ 2 12 14 132 6 16 032 15 778 8,2 0,4 Blekinge ..... _ _ 5 16 21 473 8 46 908 44 596 10,1 0,2 Kristianstads . _ _ 13 44 57 374 9 80 415 77 895 4,7 0,1 Malmöhus (utom Malmö). . . . _ 1 16 52 69 1 487 48 128 301 128 227 11,6 0,4 Hallands ..... _ _ 6 33 39 329 7 55 606 53 319 5,9 0,1 Göteborgs o. Bohus (utom Göteborg) . . _ — 6 36 42 746 30 75 439 87 777 9,9 0,3 Älvsborgs. . . . _ 1 12 53 66 988 30 121 348 118 623 8,1 0,3 Skaraborgs. . . _ _ 11 45 56 499 15 78 949 75 694 6,3 0,2 Värmlands. .. . _ _ 13 38 51 972 35 92 236 88 976 10,5 0,4 Örebro ....... _ 1 11 19 31 917 74 84 023 82 725 10,9 0,9 Västmanlands 1 7 19 27 545 23 78 290 72 708 7,0 0,3 Kopparbergs. . _ _ 9 38 47 547 25 88 943 85 988 6,2 0,3 Gävleborgs. . . _ 1 6 32 39 830 29 92 340 89 723 9,0 0,3 Västernorr- lands ...... _ _ 8 33 41 524 27 87 903 85 894 6,0 0,3 Jämtlands. . . . _ _ 3 31 34 352 9 41 548 39 356 8,5 0,2 Västerbottens. _ _ 7 26 33 474 13 73 395 70 274 6,5 0,2 Norrbottens . . _ _ 6 24 30 686 48 81 172 74 943 8,5 0,6 Samtliga 3 11 215 | 777 1 006 | 25 514 1 690 2 425 448 2 390 513 10,5 0,7

1 Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala, Västerås och Örebro. Statistiska Meddelanden B 1965: 19, Folkmängden i kommunerna efter ålder och kön vid slutet av år 1964.

vid rådgivningsbyrå samt medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkohol- poliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap. Till sistnämnda grupp har ej räknats ärenden som samtidigt varit föremål för undersökning eller åt— gärd av nykterhetsnämnd eller rådgiv-

ningsbyrå. I gruppen medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkoholpo- liklinik ingår ej några ärenden från storstäderna (tab. 8.10). På grund av bl. a. det stora antalet sådana ärenden har dessa polikliniker ej ansetts kunna belastas med att lämna uppgifter till

undersökningen. ] totalsummorna ingår vidare ej antalet intagna klienter vid värdanstalterna.

Som en jämförelse till antalet pågåen- de ärenden en viss dag under året kan nämnas att antalet ärenden innefattande undersökning eller åtgärd under hela är 1963 utgjorde 65204 (tab. 8.6).

Enligt tabell 8.1 utgjorde för hela landet antalet pågående ärenden per 1 000 personer 10,5 för män och 0,7 för kvinnor. Räknar man in antalet klien- ter vid vårdanstalterna finner man att 1,14 % av samtliga män i landet i åldrar- na 20—69 år vid undersökningstillfället var föremål för någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvårdens ram. Motsvarande procentsiffra för kvinnor var 0,07.

Antalet pågående ärenden per 1 000 personer i åldrarna 20—69 är redo- visas länsvis i tabellen. Göteborg och Malmö har liksom Stockholm särredo- visats. Bland storstäderna har Göteborg, då det gäller männen, den högsta siff— ran med 24,1 pågående ärenden per 1 000 personer och Stockholm, då det gäller kvinnorna, med 2,2 per 1 000 per- soner. Den högsta siffran för länen har Södermanlands län beträffande män- nen med 15 samt Örebro och Söderman- lands län beträffande kvinnorna med 0,9. Den lägsta siffran uppvisar Kristian- stads län med 4,7 för män, samt Hal— lands, Kalmar och Kristianstads län med 0,1 för kvinnor. Det bör vid en eventuell jämförelse mellan storstäderna och lä- nen uppmärksammas att i totalantalet ärenden för storstäderna ingår ej ären- den där enbart medicinsk behandling hos läkare eller alkoholpoliklinik under nykterhetsnämndens huvudmannaskap förekommer. Detta gör att de redovi- sade totalsiffrorna för storstäderna är något för låga.

Orsakerna till skillnaderna mellan lä-

.nen samt mellan storstäder och län tor-

de förutom de reella olikheterna i alkoholmissbrukets omfattning vara re- gionala olikheter i tillämpningen av nyk- terhetsvårdslagen samt olikheter rörande den sociala kontrollens betydelse för missbrukets utveckling och upptäckt, po— lisbevakningens intensitet, nykterhets- nämndernas organisation, personaltill- gång och aktivitet, närheten till för— säljningsställen m. m. Även arbetsbe- lastningen m. 111. vid nämnderna torde t. ex. ha haft betydelse för hur stor an- del av det totala antalet till nämnden inkomna fyllerianmärkningar som ta- gits upp för undersökning samt där- med ha påverkat den relativa fördel— ningen. Andelen undersökningar kan vidare till följd av eftersläpning i utred— ningsarbetet vid undersökningstillfället i vissa kommuner ha varit tillfälligt- vis större än genomsnittet för året. Ty- värr torde orsakssammanhangen vara så komplexa att någon närmare analys och gradering av de olika faktorernas inbördes förhållanden svårligen kan gö- ras.

Nykterhetsnämndernas organisation

Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder

Den kommunala socialvårdens organisa- tion och nykterhetsnämndens ställning i socialförvaltningen i en kommun har väsentlig betydelse när det gäller hur olika behandlingsformer och åtgärdsal- ternativ i sista hand kommer klientelet tillgodo. Ur denna aspekt har det varit angeläget att närmare studera bl. a. förekomsten av samverkan mellan olika vårdformer.

Som tidigare nämnts i kapitel 2 är kommun ej ovillkorligen skyldig att tillsätta särskild nykterhetsnämnd. Det övervägande antalet kommuner har dock numera sådan nämnd. År 1946 fanns särskilt tillsatt nykterhetsnämnd

Tabell 8.2. Antal särskilt tillsatta nykterhetsnämnder

Andra stä- Övriga Lands- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000 inv. köpingar muner Särskild nykterhetsnämnd är tillsatt. . . 11 211 766 991 Nykterhetsnämnden utgöres av social- nämnd ........................... _ _ 4 11 15 Summa 11 215 777 1 006 Tabell 8.3. Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden Andra stä- Övriga Lands- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000 inv. köpingar muner Läkare ärledamot av nykterhetsnämnden 2 5 90 76 173 Läkare är ej ledamot av nykterhets— nämnden ......................... 1 6 125 701 833 Summa 3 11 215 777 1 006

i omkring 1500 av de dåvarande ca 2500 kommunerna i landet. Tio år se- nare då den nya nykterhetsvårdslag- stiftningen och kommunreformen ge- nomförts, hade samtliga kommuner _ så när som några tiotal _ särskilt till- satt nykterhetsnämnd. Som framgår av tabell 8.2 saknade i november månad 1964 15 av landets 1 006 kommuner sär- skild nykterhetsnämnd.

De under rubriken övriga städer och köpingar angivna kommunerna utan särskilt tillsatt nykterhetsnämnd utgöres av städerna Sundbyberg och Djursholm samt köpingarna Stocksund i Stock- holms län och Bromölla i Kristianstads län. Antalet landskommuner där nykter- hetsnämnd utgöres av socialnämnd är endast 11.

Läkare som ledamot i nykterhetsnämnden Som framgår av tabell 8.3 saknar 833 kommuner, däribland Stockholm samt vissa större och medelstora städer, lä- kare som ledamot i nykterhetsnämnden. I närmare hälften av samtliga städer och köpingar är dock läkare ledamot av nämnden.

Att ett stort antal landskommuner ej har läkarmedverkan i form av att läkare är ledamot av nämnden torde bl. a. sam- manhänga med praktiska och andra svå- righeter att på landsbygden få läkare att i egenskap av förtroendeman deltaga i nykterhetsnämndernas verksamhet.

Nykterhetsvårdens samordning med övrig soci- alvård

Samordnad socialvård enligt den s. k. familjeprincipen, som under senare år i en de] större kommuner blivit mer eller mindre genomförd, berör även på det organisatoriska planet nykterhets- vården. l åtskilliga mindre kommuner, som har sin sociala verksamhet centra- liserad till socialbyrå, förekommer se- dan länge olika former av samordning och integration av verksamheten. Med samordnad socialvård har i undersök- ningen avsetts att särskilt samordnande organ för kommunens socialvård, sty- relse för socialbyrå (socialvårdsstyrel- se) har blivit tillsatt.

Som framgår av tabell 8.4 är social- vården samordnad i 138 kommuner, varav flertalet kommuner tillhör grup—

.. Andra stä— Övriga Lands— Samordågååz Zgåäjggidkommu- Storstäder der över städer o. kom- Samtliga 50 000inv. köpingar muner är tillsatt .......................... _ 9 104 25 138 planeras bli tillsatt .................. 2 1 8 21 32 är ej tillsatt och planeras ej .......... 1 1 103 731 836 Summa 3 11 215 777 1 006 Tabell 8.5. Verksamhetens förläggning .. .. Andra stä- Övriga Lands- Namndååågeälisåmhu ar Storstäder der över städer o. kom- Samtliga g 50 000 inv. köpingar muner kommunalkontor, socialbyrå eller, sär- skild byrå för nykterhetsvård ....... 3 11 189 266 469 förtroendemannens bostad ............ _ — 26 511 537 Summa 3 11 215 777 l 1 006

pen övriga städer och köpingar. Endast 25 av de 777 landskommunerna har sam- ordnade organ för kommunens social- värd. Av storstäderna har Malmö numera samordnad socialvård sedan den 1 januari 1966. Göteborgs stad har genomfört en liknande organisation den 1 februari 1967.

Den nykterhetsvårdande verksamhetens förläggning

Av tabell 8.5 framgår att verksamhe- ten vid två tredjedelar av nykterhets- nämnderna på landsbygden är förlagd till enskild förtroendemans bostad, vil- ket får betraktas som en anmärknings- värt hög andel sett ur synpunkten att socialvårdande verksamhet numera om möjligt bör vara förlagd till centralt be- lägen officiell institution.

Nykterhetsnämndernas arbetsvolym 1962 _1 963

Arbetsvolymen i samtliga kommuner och i olika kommuntyper under åren 1962—1963 Arbetsvolymen har uttryckts i antal till nämnden inkomna anmälningar och de- ras fördelning ur handläggningssyn-

punkt (tab. 8.6). Anmälningar utgöres huvudsakligen av fyllerianmärkningar inkomna från polismyndigheten. Övriga anmälningar som nykterhetsnämnd mot- tagit har kommit från alkoholmissbru- kares anhöriga, arbetsgivare, läkare, andra sociala institutioner m. fl.

Som framgår av tabell 8.6 var an- talet anmälningar till nykterhetsnämn- derna under åren 1962 och 1963 totalt

Tabell 8.6. Nykterhetsnämndernas arbets- volym under åren 1962—1963

Antal 1962 1963

Totalt antal till nämn- derna inkomna anmäl- ningar om alkoholmiss- bruk ................. 116 847 114 306 Därav: a avskriven efter granskning av an- mälningsmaterialet . . b överlämnade för un— dersökning till annan nykterhetsnämnd . . . c överlämnade för un- dersökning till barna- vårdsnämnd ........ d föremål för undersök- ning och/eller åtgärd av nykterhetsnämnd. e har ej kunnat speci- ficeras .............

22 029 19 765

11 406 10 221

8 739 9 298

65 608 65 204

9 065 9 818

Tabell 8.7. Arbetsvolymen vid nykterhetsnämnderna i storstäder och olika kommuntyper ären 1962_1963

Därav i % Totalt antal till .. .. nykterhets- avskrivna överlämnade överlämnade foremålnfor .. . .. .. .. .. undersok- Kommun namnden inkomna efter gransk- for undersok- for undersok- nin och/eller eller anmälningar om ning av an- ning till ning till g .. . .. . åtgard av kommuntyp alkoholmissbruk malnings— annan nyk- barnavårds- . .. .. nykterhets- materialet terhetsnämnd namnd .. namnd 1962 1963 1962 1963 1962 1963 1962 1963 1962 1963 Stockholm.. . . 24 001 22 229 29 26 21 21 11 9 39 44 Göteborg ..... 8 4851 9 2851 _ — — _ _ _ _ _ Malmö ....... 5 617 5 438 44 36 10 13 1 5 45 46 Andra städer över 50 000 inv. ....... 21 585 19 626 14 16 9 7 5 7 72 70 Övriga städer och köpingar 35 051' 35 6283 12 12 8 7 9 10 69 70 Landskommu- ner ........ 22 108 22 100 23 22 4 4 9 10 64 64 Samtliga 116 8474 114 306I 20 19 11 9 8 9 60 62 1 Då registrering ej skett av alla inkomna anmälningar har någon exakt siffra ej kunnat anges. Lämnade siffror är beräknade med utgångspunkt från Malmö och Stockholms förhållanden.

* Därav 2 % grupper. 3 Därav 1 % grupper.

_ som förutom siffrorna för Göteborg _.ej har kunnat specificeras på under—

_ som förutom siffrorna för Göteborg _ ej har kunnat specificeras på under-

4 Den procentuella fördelningen baserar sig på totalsiffrorna minus beräknat antal inkomna anmälningar för Göteborgs stad. Det som i övrigt ej har kunnat specificeras uppgår till 1 % både för 1962 och 1963.

116 847 resp. 114 306. Det lägre antalet för 1963 torde bero på spritstrejken detta år. En femtedel av antalet inkom— na anmälningar under år 1962 avskrevs utan att ge anledning till undersökning eller annan åtgärd. Åtskilliga anmäl- ningar torde dock ha avsett personer, som varit föremål för flera anmälningar under året. De ärenden som ej har kun- nat specificeras på undergrupper avser huvudsakligen Göteborg. Skillnaden mellan olika storstäder och kommun- typer framgår av tabell 8.7.

Enligt tabellen har en betydande an- del (1962) _ 20 % för hela landet, 29 % för Stockholm och 44 % för Malmö _ avskrivits efter granskning av anmäl- ningsmaterialet. Som synes har Stock- holm och Malmö i mycket större ut- sträckning än genomsnittet av övriga

kommuner avskrivit anmälningar utan att företa undersökning, vilket torde bero på en högre relativ andel anmäl- ningar för storstäderna samt personal— brist vid nämnderna. Det beräknade totalantalet för Göteborgs stad torde med all sannolikhet vara för lågt.

Av antalet inkomna anmälningar för hela riket år 1962 överlämnades för undersökning till annan nykterhets- nämnd eller till barnavårdsnämnd 11 % resp. 8 %. När det gäller överlämnande till annan nykterhetsnämnd kan antalet ärenden i vissa fall av nämnderna ha dubbelräknats, vilket medför att siffran kan vara något för hög. Detta gäller även för totalantalet inkomna anmälningar.

Som en jämförelse med totalantalet till nämnderna inkomna anmälningar om alkoholmissbruk kan nämnas att an-

Tabell 8.8. Arbetsvolymen i samtliga län—exkl. städerna Stockholm, Göteborg och Malmö— är 1963

Därav i % Totalt antal till nämnden . .. .. .. .. föremål för . avskrivna overlamnade overlamnade .. . Län m.m?” an- efter gransk- för undersök- för undersök- undersökning malmngar om ning av ning till ning till och/eller alkoholmiss— .. . _ k— b årds- åtgärd av bruk anmalnmgs annan ny arnav nykterhets- materialet terhetsnamnd namnd nämnd Stockholms .......... 8 4131 21 3 8 68 Uppsala ............. 1 692 11 2 18 69 Södermanlands ....... 4 143 9 13 10 68 Östergötlands ........ 6 900 10 8 6 76 Jönköpings .......... 1 965 11 2 8 79 Kronobergs .......... 1 409 9 1 10 80 Kalmar ............. 2 580 18 2 7 73 Gotlands ............ 529 8 1 24 67 Blekinge ............ 2 079 13 7 15 65 Kristianstads ........ 2 127 16 5 9 70 Malmöhus (utom Malmö) ........... 5 629 8 8 6 78 Hallands ............ 1 217 11 1 18 70 Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . . 3 548 14 3 8 75 Älvsborgs ........... 4 283 19 3 12 66 Skaraborgs .......... 1 788 23 3 12 62 Värmlands ........... 4 627 16 18 7 59 Örebro .............. 3 548 13 7 8 72 Västmanlands ........ 3 636 27 1 7 65 Kopparbergs ......... 3 148 27 9 11 53 Gävleborgs .......... 4 611 7 13 10 70 Västernorrlands ...... 3 012 21 3 11 65 Jämtlands ........... 1 315 12 5 8 75 Västerbottens ........ 2 040 23 4 12 61 Norrbottens ......... 3 115 26 6 8 60 Samtliga 77 354 16 6 9 69

1 533 anmälningar har ej kunnat specificeras på undergrupper.

talet omhändertaganden för fylleri 1963 var 102 002 för hela landet (tab. 3.5, kap 3).

Under år 1962 blev i hela landet 60 % av anmälningarna föremål för under- sökning och/eller åtgärd av nykterhets- nämnd. Motsvarande antal för Stock- holm var 39 %, Malmö 45 % och andra städer över 50000 inv. 72 %. Andelen anmälningar som blev föremål för un- dersökning och/eller åtgärd var sålunda väsentligen lägre för storstäderna än för övriga kommuntyper. Motsvarande för- hållande konstateras vid en jämförelse mellan storstäderna och länen avseen- de är 1963 (tab. 8.7 och 8.8).

Lägst bland länen beträffande ande- len ärenden som blivit föremål för un- dersökning och/eller åtgärd av nykter— hetsnämnd kommer Kopparbergs län med 53 % och högst Kronobergs med 80 %. Vissa skillnader föreligger sålun— da mellan länen i detta avseende. För samtliga län blev 69 % av anmälningar- na föremål för undersökning och/eller åtgärd.

Även antalet ärenden överlämnade till barnavårdsnämnd varierar något mellan länen. Skillnaderna härvidlag torde bero dels på tjänstemännens placering i so- cialvårdsorganisationen _ vilket sanno- likt påverkat svaren på frågorna — och

dels på att barnavårdsnämndens ansvar för alkoholmissbrukare under 21 är först 1961 fastslagits genom tillkomsten av 1960 års barnavårdslag, vilken spe- ciellt under de första åren på denna punkt blev föremål för varierande tolk- ning.

Tabell 8.9. Nykterhetsnänmderna fördelade med hänsyn till antalet inkomna anmäl- ningar om alkoholmissbruk under åren 1962 och 1963

Totalt antal Antal nykterhets— inkomna anmäl- nämnder ningar om alkohol- missbruk 1962 1963 0 7 4 1—2 14 16 3—5 69 55 6—9 118 140 10— 798 791 Summa 1 006 1 006

Som framgår av tabell 8.9 redovisar något över 200 kommuner — vilket ut- gör drygt en femtedel av alla _ mindre än 10 inkomna anmälningar om alko- holmissbruk under vartdera av åren 1962 och 1963.

Arbetsbelastning vid undersökningstill-

fället

Utredningen har ansett det angeläget att vid en bestämd tidpunkt mäta nämn— dernas arbetsbelastning samt arbetsför- delningen mellan förtroendemän, tjäns— temän och frivilliga medarbetare. Ta- bell 8.10 innehäller uppgifter om an- talet pågående ärenden i olika kom- muntyper samt deras fördelning på åt- gärder. Antalet intagna på vårdanstalt ingår ej i denna tabell utan redovisas i tabell 8.13.

Av tabell 8.10 framgår att den pro- centuella andelen pågående undersök- ningar avseende männen är störst i

landskommunerna och lägst för övriga städer och köpingar. För kvinnornas del är andelen störst i landskommuner och lägst i storstäder. Andelen pågåen— de undersökningar torde i betydande. utsträckning bero på nämndernas ar— bets— eller undersökningsmetodik. En kommun med begränsade personalrc— surser som har ambitionen att ta upp en stor del av anmälningarna för under- sökning kan sålunda få en betydande eftersläpning och därmed en hög pro— centuell andel undersökningar.

Ifråga om hjälpåtgärder är skillna- derna mellan olika kommuntyper ringa. Den högsta procentuella andelen har landskommuner (män) och storstäder (kvinnor). Den lägsta andelen har stor- städer (män) och andra städer över 50000 inv. (både män och kvinnor). Det bör i detta sammanhang observeras att främst för storstäder (ej Stockholm) och andra städer över 50 000 invånare en betydande andel av ärendena i grup— pen pågående ärenden vid rådgivnings— byrå utgöres av frivilliga förbindelser (14 5 a).

övervakning enligt 15 % förekommer relativt sett mest i storstäder (både för män och kvinnor) och minst i andra städer över 50 000 invånare (såväl män som kvinnor).

övervakning enligt 36 5 är vanligast i övriga städer och köpingar. Den lägsta procentuella andelen har andra städer över 50 000 invånare. Skillnaden mellan olika kommuntyper är liten. övervak- ning i samband med försökspermission förekommer mest både beträffande män och kvinnor i storstäder. Även här är skillnaden mellan olika kommuntyper obetydlig. Likaså förekommer små skill- nader i den relativa fördelningen av övervakningar efter utskrivning från allmän vårdanstalt.

Pågående ärende vid rådgivningsbyrå är för både män och kvinnor relativt sett mest vanligt i andra städer över

Tabell 8.10. Antal pågående ärenden i olika kommuntyper den

23/11 1964

S torstäder1

Andra städer över

50 000 inv.

Övriga städer och

köpingar

Landskommuner

Hela landet

Ärendets art

män

kvinnor

män

kvinnor

män

kvinnor

män kvinnor män

kvinnor

ant.

%

ant.

% ant. |

%

ant.

%

ant.

% ant. % ant. % ant. % ant. %

ant.

Undersökningar enl. 12 å . . . . Hjälpåtgärder enl. 14 5 a2 (frivil- liga förbindelser) . . . . . . . . . . . . Övervakningar enl. 15 5 (utan samband med anstaltsvård) . . Övervakningar en]. 36 5 i samband med anställd med verkställighet av intagnings- bcslut Övervakning efter vård på allmän anstalt (försökspermitterade) . Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt . . . . . . . . Pågående ärende vid rådgivnings— byrå under nnzs huvudmanna— skap....................... Medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nnzs huvudmannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nu eller rådgivnings- byrå samtidigt förekommer) . .

3 601 908 2 235

378 1 069 506 324

39,9 10,0 24,8

24 68 32 17

2,6 7,2 3,4 1,8

1 864 419

485

97 307 162

474 366

44,7 10,0 11,6

2,3 7,4 3,9

11,4

8,7

105 37

35

14 60

15

37,9 13,4 12,6

2,1 5,1 1,8

21,7

5,4

2 805 891 1 482

"468

39,2 117

12,5 44 20,7 73

4,7 15 9,4 13 4,7 11 2,2 14

6,6' 28'

371 14,0

8,9

2644 51,1 78 50,310914 42,8 741 14,3 22 14,2 2959 11,6

952 18,4 27 17,5 5154 202

166 5,2 7 4,5 976 3,8 275 5,3 8 5,2 2326 9,1

174 3,4 3 1,91179 4,6

15 0,3 3 1,9 968 3,8 ' 204 4,0 ' "7 ' 4,5 1038 4,1

602 254 484

52 103 51 94

Summa

9 021

100 943 100

4 174

100 277 100

7 148

100 315 100

5171 100 155 100 25514 100

1 690

1 Några ärenden i gruppen medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik har ej angivits för denna kommuntyp.

2 "Stockholm har räknat in ca 228 frivilliga förbindelser (14 5 a), därav ca 23 kvinnor vid rådgivningsbyrå i denna grupp.

Diagram 8.1. Procenlurll fördelning av (ilgärdstyper avseende män i olika län

den 23/11 1964

| » lEllllllllll-

| - . l:_:lllll_

Stockholm:. lör: L Uppsala län [ Södermanlands lönr _ [ lEllllllll _ Östergötlands län |

|=* |Em—

Jönköpings län L | ' "Elllllllllllllll- Kronobergs lön L

l'” ? "lEllllllllllll

Kalmar län | | '

l—"——_*——__———_—__lllll llllllllllllln

Gotlands län |

|" Ellllllllll-

Blekinge län [ l' . iEll lllllllllll Kristianstads lön [ l" - f. Ellllllllllllll Malmöhus lön [ (exkl. Malmö) | lEIllllllllllllllll—

Hallands lön L

| . 'lEllllllllllllJllllll

Göteborgs 0. Bohus län (exkl. Göteborg) L

|: '» Emmi-

Älvsborgs län [

:.Egjllllllllllll_

L

Skaraborgs län

|. '-le—lllllllllllll

Värmlands län I

I . ' lElllllllllM

Örebro lön |

|; |E|||||||||_

Västmanlands län I

P ,lEllllllllllllll-

Kopparbergs län L

l - ' .IIEIIIHHHIHH-

Gävleborgs län I ' lEllllllllllllllll Västernorrlands län L

| IEIIIIILHI lilli-

Jämtlands län L

' lElnmnm

Västerbottens län L

| |Em—

Norrboltens lön

L

lir—". ' EUMM-

Illlllllllllllllllllsllll (] IO 20 DUndersökningur enl. lag GHjölpåtqörder enl. men åövervakningur enl. l5 och 36 glj

|||||||||||||

||||| || |||||||||| ||||| ||||||||||| || |||||| || |||r| 30 lill) 59 50 70 80 90

Mövervokningur efter vård, alternativt utskrivning

från allmän anstalt

.Arende vid rådgivningsbgrå eller behandling hos

-lökore eller alkoholpoliklinik

"10%

50 000 invånare. Av storstäderna upptag— na 341 ärenden i denna grupp var 187 (55 %) frivilliga förbindelser (14 5 a). Den procentuella andelen frivilliga för— bindelser i nämnda grupp var för Gö- teborg 64 %, Malmö 86 % och Stock- holm 0%. Den procentuella andelen ärenden som innebar medicinsk be- handling hos läkare eller vid alkohol— poliklinik är ungefär lika stor för andra städer över 50 000 invånare som för öv- riga städer och köpingar medan lands- kommunerna har en betydligt mindre andel. Några siffror för storstäderna finns ej redovisade, vilket för storstä- derna delvis har påverkat den pro— centuella fördelningen på övriga åt- gärdstyper.

Som diagram 8.1 visar varierar den procentuella andelen pågående under- sökningar respektive åtgärder avsevärt mellan olika län. Ifråga om undersök- ningar har sålunda Stockholms län (60 %) och Göteborgs och Bohus län _ exkl. Göteborg — (65 %) den högsta andelen medan Kalmar län (23 %), Hal- lands län (30%) och Jämtlands län (32 %) har den lägsta.

Södermanlands län har en mycket li- ten andel (5 %) hjälpåtgärder enligt

14 5 a medan Kronobergs län har en fem gånger större andel (25 %). Andelen Övervakningar enligt 15 och 36 %% ”är minst i Örebro län (10 %) och Söder— manlands län (13 %). Den största an— delen liar Hallands län med cirka 41 %. Även Kalmar (34 %), Skaraborgs (34 %), Kopparbergs (31 %) och Väs- ternorrlands län (30 %) har höga pro— centuella andelar övervakningar av den— na typ. -

övervakning ”| samband med försöks- permission eller efter utskrivning från allmän vårdanstalt är tämligen lika före- kommande i alla län och utgör 5—18.% av samtliga pågående ärenden. Den lägsta andelen har Uppsala län (5 %"), Västerbottens län (6 %) och Göteborgs och Bohus län —- exkl. Göteborg .. (8 %). Den högsta andelen har Kalmar, Malmöhus _ exkl. Malmö — och Hal— lands län där samtliga har 18 %.

Andelen ärendenvid rådgivningsbyrå eller behandling hos läkare eller alko— holpoliklinik är relativt sett vanligast i Södermanlands (28 %) och Jämt- lands län (24 %) medan låga andelar gäller för Hallands (1 %), Blekinge (1 %), Kronobergs (2 %), Värmlands (2 %) och Gävleborgs län (3 %). 4

Tabell 8.1]. Procentucll fördelning av antalet pågående ärenden i de tre största städerna. M än och kvinnor

Ärendets art Stockholm | Göteborg I Malmö . | , Undersökningar enl. 12 å ....................... 34 | ||; Hjälpåtgärder enl. 14 5 a (frivilliga förbindelser). . . 11 16 Övervakningar enl. 15 & (utan samband med an- [ staltsvård) .................................. 38 i * () Övervakningar enl. Stig i samband med anstånd ! med verkställighet av intagningsbeslut ......... 4 i 4 Övervakning efter vård på allmän anstalt (försöks- l permitterade) ............................... 11 l ]? Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt. (3 l 5; Pågående ärende vid rådgivningsbyrå under nn:s ? huvudmannaskap ............................ 6 '. (i 100 103;

1 228 av Stockholm upptagna ärenden i denna grupp har förts till gruppen pågående ärenden vid rådgivningsbyrå.

De skillnader mellan storstäderna som framgar av tabell 8.11 är oväntade inte minst sett ur synpunkten att siffror- na torde vara väl jämförbara. Andelen undersökningar är ungefär lika med någon övervikt för Göteborg. Stockholm har en överraskande låg andel hjälp— åtgärder enligt 14 5 a _ endast 1 % _ medan Göteborg octhalmö här har 16 resp. 15 %. När detgäller övervak- ningar enligt 15 5 är förhållandet det motsatta. Övervakningarna utgör 38 % av ärendena i Stockholm, men endast 10 % i Göteborg och .16 % i Malmö.

övriga typer av övervakningar utgör ungefär samma andelar av ärendena i de tre städerna. Beträffande pågående åtgärd vid rådgivningsbyrå under nyk— terhetsnämndens huvudmannaskap före- ligger inga skillnader. '

Siffrorna i tabell 8. _11 torde ifråga om hjälpåtgärder (14 5 a) och övervakning

enligt 15 & klart illustrera väsentliga skillnader mellan Stockholm och övriga storstäder i tillämpningen av nykter- hetsvårdslagen.

Särskilt bör framhållas att mer än hälften (433 eller 56 %) av samtliga landskommuner hade mindre än fem på- gående ärenden (tab. 8.12) och 681 (68 %) mindre än 10. 14 % av lands- kommunerna hade inte ett enda. Endast 15 % av samtliga kommuner hade mer än 19 pågående ärenden.

I gruppen övriga städer och köping- ar hade 14 % mindre än fem pågående ärenden och blott 45 % hade mer än 19. Sammanlagt 351 kommuner (35 %), varav 27 övriga städer och köpingar, hade endast 1—4.

Samtliga städer över 50 000 invånare hade mer än 150 och sex hade mer än 600. Stockholm, Göteborg och Malmö hade resp. 5 307, 3 249, 1 175 pågående

Tabell 8.12. Antal pågående ärenden den 23/11 1964 fördelade på olika kommuntyper

_ Antal kommuner ' Antal pågående , , Andra städer arenden Storstäder med över Övriga stader , Lands- Samtliga 50 000 inv. o. kopmgar kommuner

O _ _ 4 109 113 1_ 4 _ _ 27 324 351 5— 9 _ _ 29 188 217 10— 14 _ _ 35 77 112 15— 19 _ — 23 38 61 20— 29 _ — 25 18 43 30— 39 _ _ 15 9 24 40— 49 _ _ 11 8 19 50_ 59 _ _ 11 2 13 60— 69 _ _ 11 _ 11 70— 79 — — 2 2 4 80— 89 _ 4 _ 4 90_ 99 _ _ 1 _ 1 100— 149 _ _ 6 1 7 150_ 199 _ 3 7 1 11 200— 399 _ 3 4 _ 7

1 400—_ 599 _ 2 _ — 2 L 600— 999 _ 3 _ _ 3 1 OOO—1 999 1 — _ _ 1

2 OOO—2 999 _ —— _ _ _

3 OOO—3 999 1 _ _ _ 1 4 000— 1 _ _ _ 1

Summa ' 3 11 215 777 1 006

"; Allmän vårdanstalt Enskild vårdanstalt ; Kommuntyp män kvinnor män kvinnor ant. % ant. | % ant. | % ant. % Storstäder ..................... 905 49,5 45 75,0 165 42,1 14 46,7 Andra städer över 50 000 inv. . . . 231 12,6 3 5,0 81 20,7 1 3,3 Övriga städer och köpingar ...... 498 27,3 8 13,3 95 24,2 13 43,3 Landskommuner ............... 194 10,6 4 6,7 51 13,0 2 6,7 Hela riket 1 828 100 60 100 | 392 100 30 100

1 Ingår ej i gruppen pågående ärenden i tabell 8.10. Uppgifterna har lämnats av nykterhets- nämnderna.

Tabell 8.14. Förhållandet mellan antalet intagna på vårdanstalter och nykterhets-

nämndernas summa pågående ärenden1

Allmän vårdanstalt Enskild vårdanstalt Kommun eller kommuntyp män kvinnor män kvinnor Stockholm ....................... 1: 10 1: 21 1: 41 1: 55 Göteborg ........................ 1: 13 1: 25 1: 127 1: 123 Malmö .......................... 1: 12 1: 24 1: 170 _ Samtliga storstäder ............... 1: 11 1: 22 1: 61 1: 72 Andra städer över 50 000 inv. ..... 1: 18 1: 89 1: 51 1: 266 Övriga städer och köpingar ........ 1: 15 1: 39 1: 77 1: 24 Landskommuner ................. 1: 27 1: 39 1: 102 1: 77 Hela riket 1: 15 1: 29 1: 68 1: 58

1 Exkl. gruppen medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nn:s huvud- mannaskap (utan att undersökning eller åtgärd av nn eller rådgivningsbyrå samtidigt förekom- mer). Intagna på vårdanstalter har i denna tabell inräknats i antalet pågående ärenden.

ärenden. Av samtliga 1 006 kommuner i landet hade endast 213 (21 %) 15 eller fler.

Som framgår av tabell 8.13 är stor- städernas andel i fråga om intagna på allmän vårdanstalt mycket domineran— de. Varannan intagen man kommer från någon av storstäderna. När det gäller kvinnorna kommer tre av fyra från stor— städerna. En liknande tendens om ej lika utpräglad gäller för män som vår- das på enskilda vårdanstalter för alko- holmissbrukare. Ifråga om kvinnorna har gruppen övriga städer och köpingar lika många på enskild anstalt som stor- städerna.

De totalsiffror beträffande antalet

anstaltsvårdade som lämnats av nykter- hetsnämnderna avviker något från de sifferuppgifter som vid samma tidpunkt lämnats av vårdanstalterna. Se tabeller- na 10.1 och 10.2.

Tabell 8.14 visar för storstädernas del att av elva aktuella män vid nykterhets- nämnderna finns en intagen på allmän vårdanstalt. Storstäderna har förhållan— devis det största antalet intagna på den— na anstaltstyp. Stockholm har var tion- de och Göteborg var trettonde intagen på sådan anstalt. Även för kvinnornas del dominerar storstäderna där mer än var tjugonde vårdas på allmän anstalt.

En av 61 män i storstädernas aktuella nykterhetsnämndsklientel är intagen på

enskild vårdanstalt och en av 51 i andra städer över 50 000 invånare. Stockholm har en av 41 och Malmö endast en av 170 män intagen på sådan anstalt. För kvinnornas del är en av 24 i övriga stä- der och köpingar och en av 266 i andra städer över 50 000 inv. föremål för vård på enskild anstalt.

Personalresurser

Personalens sammansättning

Vid inventeringen av nykterhetsnämn- dernas personalresurser har i detta sammanhang endast medtagits personer som deltagit i det direkta undersök- nings— eller vårdarbetet, nämligen för- troendemän, tjänstemän och frivilliga medhjälpare. Beträffande tjänstemän har antalet uttryckts i heltidstjänster eller delar därav. Om vid gemensam förvaltning en tjänsteman beräknats ha halva sin tjänstgöring förlagd till nyk- terhetsnämnden har detta förhållande redovisats som 1/2 tjänsteman.

Förutom den i tabell 8.15 angivna

Tabell 8.15. Personalens storlek och antal pågående ärenden i medeltal per befattningshavare vid landets nykterhets—

nämnder Antal pågå- ende ärenden Personalkategori Antal i medeltal per befattnings- havare Tjänstemän ....... 4591 43,4 Förtroendemän . . . 1 492 2,3 Frivilliga med- arbetare ........ 1 666 1,8 Samtliga 3 617 7,3

1 Över 1/2 upp till 1/1 samt 1/1 upp till 1 1/2 tjänsteman har räknats som 1 tjänsteman. Över 1 1/2 upp till 2 tjänstemän har räknats som 2 tjänstemän. I summan 459 ingår ej 288 tjänstemän som på 1/2 tid eller kortare tid handlagt nykterhetsvårdsärenden.

personalen fanns vid landets 1 006 nyk- terhetsnämnder 288 tjänstemän som på havtid eller kortare tid handlade nykterhe-tsvårdsärenden. Dessa anställ— das arbetsinsatser har beräknats inot- svara ca 80 heltidsanställda tjänstemän. Antal ärenden i medeltal per befatt- ningshavare avser de personalkatego— rier som medtagits i tabellen.

Antal pågående ärenden i medeltal per tjänsteman i olika kommuntyper framgår av följande tablå.

Antal ärenden i

Kommuntyp medeltal per

tjänsteman Storstäder .............. 55,5

Andra städer över 50.000

invånare ............. 41,0 Övriga städer och köpingar 30,1 Landskommuner ........ 47,1

Som framgår av tablån är antalet pä— gående ärenden per tjänsteman lägst i kommuntypen övriga städer och kö- pingar och högst i storstäderna.

Tabell 8.16 innehåller uppgifter om totalantalet pågående ärenden, fördel— ning på ärendetyp och personalkate- gori, som direkt handhar undersök— nings- eller vårdarbetet. Endast för— troendemän, social personal och frivil- liga medarbetare har redovisats och så- lunda ej läkare eller personal med ka- merala arbetsuppgifter.

Som framgår av tabellen dominerar antalet undersökningar stort. Antalet övervakningar enligt 15 & är även rela- tivt betydande. Detsamma gäller för frivilliga förbindelser och övervak- ningar i samband med försökspermis- sion; de senare uppgår till drygt det dubbla antalet mot frivilliga förbindel- ser. I sammanhanget bör observeras att en del av antalet pågående ären— den vid rådgivningsbyråer utgöres av fortlöpande förbindelser. Den relativt

Tabell 8.16. Antal pågående ärenden fördelade på olika personalkategorier

Ärenden

Ärenden som handlägges av

därav kvin— nor

Ärendets art

antal %

Frivilliga medarbe- tare

Tj änste- män

Förtroen-

demän Totalt

% antal % antal %

antal

Undersökningar enl. 12 å ........ Hjälpåtgärder enl. 14 5 a (frivilliga förbindelser). . . . Övervakningar enl. 15 9 (utan sam- band med an— staltsvård) ..... Övervakningar enl. 36 5 i samband med anstånd med verkställig— het av intag- ningsbeslut ..... Övervakning efter vård på allmän anstalt (försöks- permitterade) . . . Övervakning efter utskrivning från allmän anstalt . . Pågående ärenden vid rådgivnings- byrå under nn:s huvudmanna- skap Medicinsk behand- ling hos läkare eller vid alkohol- poliklinik under nn:s huvudman- naskap (utan att undersökning el- ler åtgärd av nn eller rådgivnings- byrå samtidigt förekommer). . . .

11 516 42 602

3 213 12 254

5 638 21 484

1 028 4 52

2 429 9 103

1 230 4 51

1 062 4 94

1 088 4 50

1393 12 10123 88 11516

621 19 2031 63 570 18 32221

853 15 3 374 1 542 27 5 7691

153 15 618 60 257 1028

256 10 1874 74 420 16 25501

149 12 869 70 227 18 12451

10 1 1 050 99 2 0 1 062

27 204 100 1 690

Samtliga

19 939 11 26 392

3435 | 13 76 j3018

1 I några fall har två personalkategorier tagits upp som handläggare av ett och samma ärende. I dessa fall har vanligen frivillig medarbetare biträtt tjänsteman.

låga siffran för medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik sammanhänger som tidigare påpekats dels med att den inte avser personer som går på medicinsk behandling och samtidigt upprätthåller någon form av

kontakt med nykterhetsnämnd eller rådgivningsbyrä och dels med att siff- rorna för storstäderna ej är redovisade.

Undersökningarna handlägges näs- tan helt av tjänstemän. Endast 12 % av totalandelen undersökningar fullgöres

Andra städer . .. .. .. Övrlga stader Lands- . Personal Storstader 50 85632” och köpingar kommuner Samtliga ant. % ant. % ant. % ant. % ant. % Enbart förtroende- män ........... _ _ _ _ 40 18,6 529 68,1 569 56,6 % eller mindre än 1/2 tjänsteman . . _ _ _ _ 77 35,8 211 27,2 288 28,6 Mer än 1/2_1 %. tjänsteman ..... _ _ _ _ 60 27,9 33 4,2 93 9,2 Mer än 1 1/2—2 tjänstemän ..... _ _ _ _ 25 11,7 3 0,4 28 2,8 3_ 4 tjänstemän _ _ 1 9,1 11 5,1 1 0,1 13 1,3 5—10 » _ _ 8 72,7 2 0,9 _ _ 10 1,0 11—20 » _ _ 2 18,2 _ _ _ _ 2 0,2 21—30 » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 31_40 » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 41—50 » _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 51— » 1 33,3 _ _ _ _ _ _ 1 0,1 Summa 3 99,9 11 100 215 100 | 777 100 1 006 100

Tabell 8.18. Nykterhetsnämnderna i landskommunerna länsvis fördelade efter tjänste- *

mannamed verkan 1 eller .. .. * f..Enba" miédre än M” 3" M" an 3_4 Summa ortroende- . .. 1/2_1 Va 1 1/2_2 . .. .. 1 Län män % t] anste- tjänsteman tjänstemän t] anstem an nykter— . man hets- nämnder [ ant. % ant % ant. % ant. % ant. % Stockholms ......... 12 34 17 49 5 14 1 3 _ _ 35 Uppsala ............ 1 6 73 5 23 1 4 _ _ _ _ 22 Södermanlands ...... 25 89 3 1 1 _ _ _ _ _ _ 28 Östergötlands ....... 28 85 4 12 1 3 _ _ _ _ 33 Jönköpings ......... 32 84 6 16 _ _ _ _ _ _ 38 Kronobergs ......... 27 90 3 10 _ _ _ _ _ _ 30 Kalmar ............ 28 70 12 30 _ _ _ _ _ _ 40 Gotland ............ 10 83 2 1 7 _ _ _ — _ _ 12 Blekinge ........... 8 50 6 38 2 12 _ _ _ _ 16 Kristianstads ....... 34 77 10 23 _ _ _ _ _ _ 44 Malmöhus (utom Malmö) .......... 43 83 9 1 7 _ _ _ _ _ _ 52 Hallands ........... 3 1 94 2 6 _ _ _ _ _ _ 33 Göteborgs och Bohus (utom Göteborg) . . 26 72 9 25 _ _ 1 3 _ _ 36 ; Älvsborgs .......... 36 68 14 26 2 4 _ _ 1 2 53 ! Skaraborgs ......... 41 91 4 9 _ _ _ — _ _ 45 1 Värmlands .......... 30 79 8 21 _ _ _ _ _ _ 38 ' Örebro ............. 6 32 13 68 _ _ _ _ _ — 1 9 Västmanlands ....... 12 63 5 26 2 11 _ _ _ _ 19 Kopparbergs ........ 20 52 14 37 4 11 _ _ _ _ 38 Gävleborgs ......... 24 75 5 16 3 9 _ — _ _ 32 Västernorrlands ..... 16 49 15 45 2 6 _ _ _ _ 33 Jämtlands .......... 15 49 15 48 1 3 _ _ _ _ 31 Västerbottens ....... 6 23 1 8 69 1 4 Norrbottens ........ 3 12 12 50 9 38 Samtliga 529 68 211 27 33 4

av förtroendemän. Tjänstemännen handlägger 63 % av antalet hjälpåtgär- der och 58 % av antalet övervakningar enligt 15 &. Motsvarande siffror för förtroendemännen är 19 resp. 15 %. Tjänstemän handlägger 99 % av an- talet pågående ärenden vid rådgiv- ningsbyrå, 88% av undersökningsfal- len och 74 % av övervakningsfallen vid försökspermission. Frivilliga medarbe- tare anlitas mest vid övervakningar. Vid rådgivningsbyråerna anlitas de inte alls, vilket också gäller förtroendemän— nen.

Tjänstemannamedverkan i olika kom- muntyper framgår av tabell 8.17.

Nära en femtedel av gruppen. övriga städer och köpingar samt 68 % av lands- kommunerna har enbart förtroendeman- namedverkan inom nykterhetsvården. Deltidsanställd tjänsteman (halvtid el- ler därunder) har 35,8 % av övriga städer och köpingar samt 27,2% av landskommunerna. Endast 6,0 % av öv- riga städer och köpingar har mer än 2 heltidsanställda tjänstemän. För lands- kommunernas del är det endast %% som har mer än 11/2 tjänsteman an- ställd. Motsvarande siffror för hela lan- det är 5,6 %. Frapperande är att drygt

95 % av landskommunerna har ingen eller högst 1/2 tjänsteman anställd för handläggning av ärenden vid nykter- hetsnämnden.

Tabell 8.18 utvisar nykterhetsvårds- arbetets fördelning mellan förtroende—- män och tjänstemän i kommunerna in- om de olika länen. I medeltal har 68 % av landskommunerna enbart förtroen- demän. Hallands, Skaraborgs och Kro— nobergs län har den största procen— tuella andelen kommuner (94—90 %) med enbart förtroendemannamedver- kan i det praktiska nykterhetsvårds— arbetet. Norrbottens, Västerbottens, örebro och Stockholms län har den lägsta andelen kommuner (12_34 %) som saknar tjänstemannamedverkan. Bland de 248 landskommuner som har tjänstemannam—edverkan har 85 % var— dera enda-st 1/2 eller mindre än 1/2 tjäns— teman som sysslar med nykterhetsvårds- ärenden.

Frivilliga medarbetare

Som tabell 8.19 visa-r anlitar endast en tredjedel av samtliga nykterhets- nämnder frivilliga medarbetare. Antalet

Tabell 8.19. Nykterhetsnämnderna fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare

Andra städer . .. .. .. Övrl a stader Landskom- . Antal frivilliga Storstader 50 (t):—ver och köpingar muner Samthga medarbetare 00 1nv.

ant. % ant. | % ant. % ant. % ant. % O ............... _ _ 2 18,2 112 52,1 539 69,4 653 64,9 1 ............... _ — _ _ 15 7,0 126 16,2 141 14,0 2 ............... — _ _ _ 25 11,7 52 6,7 77 7,6 3 ............... _ _ _ _ 11 5,1 28 3,6 39 3,9 4 ............... _ _ _ _ 9 4,2 11 1,4 20 2,0 5— 9 ........... _ _ 2 18,2 19 8,8 18 2,3 39 3,9 10_19 ........... _ _ 1 9,0 16 7,4 3 0,4 20 2,0 20—29 ........... _ _ 2 18,2 4 1,9 _ _ 6 0,6 30—39 ........... 1 33,3 2 18,2 2 0,9 _ _ 5 0,5 40—49 ........... _ _ 2 18,2 _ _ _ _ 2 0,2 50— ........... 2 66.7 _ _ 2 0,9 _ _ 4 0,4

Summa 3 100 11 100 215 100 777 100 1006 100

Diagram 8.2. Städer med mindre än 50 000 invånare, köpingar samt landskommu— ner länsvis fördelade efter medverkan av frivilliga medarbetare.

Stockholms län |

l'Z—tlllllllllllllil

Uppsala län |

' lEl

Södermanlands länL

lEElllllll lll llll lllllllllm

Östergötlands län |

IEIHIlllllllll

Jönköpings län |

lill llllllllllllll lill

Kronobergs län L

Hllllllllllllll

lEllllllllllll

lElllllllllllllllää

Kalmar län | Gotlands län L Blekinge län |

lElllllllllllllllllllmililili-lälill

Kristianstads län |

lElllllllllllllläl

Malmöhus lön [ (exkl. Malmö)

iElHlllllllläl

Hallands län L

lElllllllllllml

Göteborgs o. Bohus län (exkl. Göteborg) L

lälllllllllllllllllää

Älvsborgs lön [

l—Z—llllllllllllllllläliä

Skaraborgs län |

Elllllllllllllllliä

Värmlands län L

lEllllllllllW

Örebro län L

lElllllllllllllllllliil

Västmanlands län L

lllllllllllllllläw

Kopparbergs län |

lE—lllllllllllllllä

Gävleborgs län [

lElllllllllllllllllllllääläll

Västernorrlands län [

lEllllllllllllll

Jämtlands län |

lEllllllllllllllälil

Västerbottens län [

Elllllllllllllllllä

Norrbottens län |

lEllllllllllllllllllllllllllläääå

Samtliga (exkl. större städer-)

lElllllllllllllllliää I

|” "I 0 l

[IDE

”lilja—4

l|||l|l lllll lllllllllllll|ll||lll|]lllllllllllllllllrl—rlllT]

20 30 40 50 60 70 80 90 IOD % & 5 eller flera frivilliga medarbetare

anlitade medarbetare är oftast varieran- de mellan en och fyra. Endast 7,6 % av samtliga kommuner anlitar fler än fyra medarbetare; detta gäller främst de större städerna. Stockholm har redovisat 86 frivilliga medarbetare, Göteborg 82 och Malmö 36.

Av diagram 8.2 framgår fördelning— cn länsvis av frivilliga medarbetare för kommuntyperna övriga städer och k—ö- pingar samt landskommuner. I Upp— sala, Kronobergs och Västmanlands län har 73_83 % av dessa kommuner inte någon frivillig medarbetare. De lägsta siffrorna, 43—50 %, har Gotlands, Ble- kinge, Jämtlands Och Norrbottens län, vilket således innebär att kommunerna i dessa län är mer benägna att anlita frivilliga medarbetare.

För 13—19 % av kommunerna i Ble— kinge, Gävleborgs och Norrbottens län redovisas fem eller fler frivilliga med— arbetare. Detta antal förekommer i 0_ 3 % av kommunerna i Uppsala, Kalmar, Kronoberg och Kristianstad. Samman- fattningsvis kan dock sägas att skill- naderna mellan länen är _ med un-

dantag av Uppsala län _ tämligen små.

Tjänstemännens utbildning

Endast en femtedel av de heltidsan- ställda tjänstemännen vid nykterhetsp nämnderna har utbildning från social— högskola (tab. 8.20). Ca 10 % har ut- bildning frän Sto—ra Sköndal och ett par procent från universitet. övriga — nä- ra två tredjedelar _ har ingen egentlig social utbildning. I denna senare grupp torde ingå personer som genomgått vis-s kortare av arbetsgivare, studieförbund m. fl.. organiserad utbildning. Efter 1964 torde en del tjänstemän, utan social grundutbildning vid socialhögskola el- ler motsvarande, vid några större nämn- der ha erhållit viss internt organiserad utbildning. Under samma tid torde emel— lertid ytterligare tjänstemän med ut- bildning från socialhögskola ha läm- nat bl.a. den kommunala nykterhets- vården.

Vid en jämförelse med deltidstjäns- ternas fördelning på olika utbildnings-

Tabell 8.20. Tjänstemännens utbildning

Delar av tjänster och deras Hela tjänster. (Dock har fördelning på olika utbild- över Maj—1 och 1—1 % ningsvägar (avser endast . . tjänsteman räknats som tjänster med 1/2 eller Utbildning 1 tjänsteman) mindre än % tjänsteman) antal % antal % Socionomntbildning ............... 86 19,5 122 34,6 Stora Sköndals sociala linje ........ 33 7,5 16 4,5 Diakonutbildning ................. 10 2,3 6 1,7 Akademisk utbildning med social inriktning ..................... 8 1,8 5 1,4 Praktikanter från socialhögskola . . . 3 0,7 2 0,6 Praktikanter utan social utbildning. 21 4,8 3 0,8 Tjänstemän utan social utbildning. . 279 63,4 199 56,4 Summa 4401 100,0 353 100,0

1 Denna summa blir lägre än motsvarande summa för tjänstemän i tabell 8.15 beroende på att Vissa nämnder har flera deltidsanställda tjänstemän, som vid nämndernas redovisning ej räknats samman till hela tjänster.

Diagram 8.3. Tjänstemännens utbildning i storstäder och i olika kommuntyper

Stockholm | ”M ' ' I Göteborg | Em . . 1 Malmö" L Illlllllllllllääiä ' ' l

Andra städer över L 50 000 invånare Övriga städer och L köpingar

Inhääa. lagman lga

lMEnn fl

[ll|||lllllllllllllllllnjlllllllll|llllllllljllllllllljllll|l|ll|lllllniljlllllll|l||ll|jlilll|llr1

0 lt] 20 30 40 50 50 70 en 90 IDG %

DTjönstemt—in utan social utbildning åniokonutbildnlng MPr-oktikanter utan social utbildning äåtora Sköndals sociala linje % Proktikanter från socialhögskola .Socionomutbildning .Akademisk utbildning med social inriktning

ansa. ln m ”1 _l

l l

Landskommuner |

Samtliga kommuner |

grupper (tabellens högra kolumn) kan man iakttaga att drygt en tredjedel av dessa tjänstemän har social utbildning, vilket sålunda är en högre siffra än vad som gäller för heltidsanställda. Det- ta kan bero på dels att utbildningsfre- kvensen är högre bland de tjänstemän som huvudsakligen är verksamma inom övrig kommunal socialvård, dels att det är lättare att rekrytera utbildad per- sonal till deltidstjänster.

Diagram 8.3 visar skillnaderna i tjäns- temännens utbildning mellan de stör- re städerna samt mellan olika kommun— typer. Bland storstäderna har Malmö och Göteborg den största andelen _ ca 40 % _ socionomer medan Stock- holm endast har drygt 10 %. Malmö har dessutom den största andelen tjäns- temän med utbildning från Stora Skön- dals sociala linje.

Andelen tjänstemän utan social ut- bildning är i Stockholm 75 % medan

Malmö här kommer lägst med ca 36 %. Den höga andelen praktikanter i Mal- mö utan social utbildning torde sam— manhänga med medveten återhållsam- het i fråga om tillsättandet av tjänster med personer utan önskvärd utbild- ning.

Bland de andra kommuntyperna har övriga städer och köpingar den största andelen _ nära 23 % _ socionomer medan landskommunerna har den lägs- ta 11 %. Landskommunerna har drygt 80 % tjänstemän som ej har social utbildning. Motsvarande siffror för öv- riga kommuntyper varierar mellan 55 och 66 %.

Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen

Nykterhetsnämnderna har i samband med undersökningen bedömt personal- situationen med utgångspunkt från den

Tabell 8.21. Nykterhetsnämndernas bedömning av personalsituationen i olika

kommuntyper Andra städer . .. Nämnden bedömer Storstäder över Öva—lga stader Landskom- Samtliga personalsituationen 50000 inv. oc köpingar muner som ant. % ant. % ant. % ant. | % ant. % tillfredställande. . . _ _ _ _ 130 60,5 664 85,5 794 78,9 otillfredsställande, huvudsakligen pga otillräckligt antal tjänster. .. 3 100,0 3 27,3 68 31,6 82 10,6 155 15,4 otillfredsställande, huvudsakligen pga brist på per- sonal (vakanta el— ler med okvalifi— cerad personal besatta tjänster) _ _ 8 72,7 17 7,9 31 _ 3,9 57 5,7 Summa 3 100 11 |100 | 215 |1oo 777 [100 1006 100

sociala personalens utbi-ldningsgrad så- dan den angivits i tabell 8.20. Om nämnden bedömt personalsituationen såsom otillfredsställande har den kun- nat ange orsakerna härtill i en särskild delfråga.

Nära 80 % av kommunerna bedömer personalsituationen som tillfredsstäl- lande.

Som framgår av tabell 8.21 anser samtliga storstäder, andra städer över 50000 inv., ca 40 % av övriga städer och köpingar samt ca 15 % av lands- kommunerna att personalsituationen är otillfredsställande. Den väsentligaste orsaken härtill har med undantag av andra städer över 50000 inv. angivits vara otillräckligt antal tjänster. Även bristen på personal med tillräcklig kompetens har främst för större städer varit en betydande orsak.

De skäl som angivits i en särskild delfråga har vanligen varit brist på tillräckligt utbildad personal, för låg lönesättning av tjänsterna, för få tjäns- ter, för stort antal ärenden per tjänste- man, nya behandlingsmetoder som krä- ver ökad utbildning, större arbetsin- satser m. m.

Medverkan av länsnykterhetsnämnd

För att få en uppfattning om länsnyk- terhetsnämnde-rnas direkta medverkan i nykterhetsvårdsarbetet har i under- sökningsformuläret medtagits en fråga härom. Frågan avsåg endast kommuner med mindre än 30000 invånare. Som förutsättning för att medverkan av läns- nykterhetsnämnd skulle anses förelig- ga har krävts att länsnykterhetsnämn- dens tjänsteman tagit direkt del i hand- läggningen av enskilt värdärende. Råd- frågning per telefon eller i annan ord— ning liksom alla former av rutinmäs- sig handläggning har sålunda ej av- setts. Det bör i sammanhanget upp- märksammas att handläggningen av enskilda vårdärenden endast utgör en begränsad del av länsnykterhetsnämn- dernas uppgifter.

Tabell 8.22 visar en klar tendens nämligen att kommunala nykterhets— nämnder utan anställd tjänsteman eller med deltidsanställd tjänsteman (1/2 el- ler mindre än 1/2) dominerar då det gäller att i nämnt avseende anlita läns- nykterhetsnämnderna. Dock är det en- dast något över hälften (ca 56 %) bland

Tabell 8.22. Biträde av lå'nsnyklerhetsnämndens tjänsteman under år 19631

Antalet anställda tjänstemän vid den kommunala Samtliga Antal ärenden som nykterhetsnämnden nämnder i handlagts med kommuner biträde av länsnyk— 1/ eller Mer än .. med mindre terhetsnämndens Ingen mindzre än % 1/2_1 1/2 Mer an 1 % än 50 000 inv. tjänsteman antal ' % antal % antal % antal % antal % 0 ............... 245 43,1 165 57,3 81 87,1 39 92,9 530 53,4 1— 3 ........... 272 47,8 103 35,8 10 10,7 _ _ 385 38,8 4—10 ........... 46 8,1 16 5,6 2 2,2 _ _ 64 6,5 11—20 ........... 2 0,3 1 0,3 _ _ _ _ 3 ,3 21—50 ........... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ 51 eller flera ...... _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ Uppgift saknas. . .. 4 0,7 3 1,0 _ _ 3 7,1 10 1,0 Summa 569 100 288 100 93 100 42 100 | 992 | 100

1 Frågan har endast avsett kommuner med mindre än 30 000 inv. Bearbetningen av materia- let har dock i denna tabell även gällt kommuner med 30 000—50 000 inv., vilka samtliga redo— visats ha 0 ärenden handlagda med biträde av länsnykterhetsnämnd.

Tabell 8.28. Skillnaderna mellan länen i fråga om frekvensen ärenden i % som 1963 handlagts med biträde av länsnykterhetsnämnd. Tabellen avser kommuner med mindre

än 50 000 invånare

Kommuner med mindre än 50 000 inv. länsvis och procentuellt fördelade efter antal med biträde av Län länsnykterhetsnämnd handlagda ärenden

0 1—3 4—10 11—20 S:a %

Stockholms ..................... 54 46 _ _ 100 Uppsala ........................ 25 56 1 9 _ 1 00 Södermanlands .................. 19 74 7 _ 100 Östergötlands ................... 28 69 3 _ 1 00 Jönköpings ..................... 51 49 _ _ 100 Kronobergs ..................... 56 41 3 _ 1 00 Kalmar ........................ 29 61 10 _ 100 Gotlands ....................... 60 40 _ _ 100 Blekinge ....................... _ 50 50 _ 1 00 Kristianstads ................... 66 3 3 _ 1 00 Malmöhus ...................... 13 56 29 2 100 Hallands ....................... 50 44 _ _ 1 001 Göteborgs o. Bohus .............. 58 34 8 _ 100 Älvsborgs ...................... 41 46 13 _ 100 Skaraborgs ..................... 43 50 5 2 1 00 Värmlands ...................... 36 39 19 _ 1002 Örebro ......................... 1 3 75 12 _ 1 00 Västmanlands ................... 83 17 _ _ 100 Kopparbergs .................... 54 41 5 _ 100 Gävleborgs ..................... 64 36 _ _ 100 Västernorrlands ................. 71 29 _ _ 1 00 Jämtlands ...................... 50 50 _ _ 100 Västerbottens ................... 17 83 _ _ 100 Norrbottens .................... 33 67 _ _ 100 Medelpro centen 53 39 7 O 1 003

6% ($% 1%

1 Därav uppgift saknas 3 » » | 3 » | »

de kommunala nämnder, som helt sak- nar tjänsteman, som under år 1963 haft biträde av tjänsteman vid länsnykter- hetsnämnd. Endast omkring 8 % har haft biträde av tjänsteman i fler än fyra ärenden under året.

För grupperna 1—3, 4_10 osv. i ta- bellen gäller att de endast avser kom- muner med högst 30 000 invånare. Till följd av brist på exakta noteringar och att i vissa fall uppskattningen eller framräkningen av antalet av länsnykter- hetsnämnd handlagda ärenden gjorts i efterhand, torde siffrorna vara ungefär- liga. Länsnykterhetsnämnderna har dock varit i tillfälle att vid uppen- bart felaktiga angivelser påtala detta.

I tabell 8.23 påvisas vissa skillnader i länsnykterhetsnämndernas aktivitet när det gäller att biträda de kommunala nämnderna i handläggningen av enskil- da vårdä'renden och/eller i dessa senare nämnders benägenhet eller behov av att anlita länsnykterhetsnämnderna. De lägsta frekvenserna handlagda sådana ärenden uppvisa-r Västmanlands (17 %), Västernorrlands (29 %), Kristianstads

(34 %) och Gävleborgs län (36 %) medan Malmöhus (87 %), örebro (87 %), Västerbottens (83 %) och Sö— dermanlands län (81 %) uppvisar den högsta. Det vanligaste antalet ärenden med biträde av länsnykterhetsnämnd är 1—3 för samtliga län med undan- tag av Blekinge där fördelningen är lika mellan grupperna 1—3 och 4—10. I Malmöhus och Skaraborgs län har två av kommunerna redovisat 11—20 ären- den under år 1963.

Orsakerna till skillnaderna mellan länen torde bl.a. vara variationer i antalet kommuner, reseavstånd, perso- [l:a-.ltillgång vild länsnämnderna samt om- fattningen av det bistånd som krävs i andra former.

Medicinsk medverkan och vård

Läkarmedverkan

De frågor i undersökningen som gällt läkarmedverkan har avsett öppen vård och sålunda även läkarmedverkan vid

Tabell 8.24. N ykterhetsna'mndernas möjligheter till läkarmedverkan i %

årigt: Övriga Lands- Samtliga .. Stor- .. stader Lakarmedverkan .. over kom- stader 50 000 Den muner . köpingar Antal % mv. Nämnden har anställd läkare ..... 100,0 54,5 4,7 0,1 20 2,0 Nämnden äger anlita av kommunen anställd läkare ................ _ 27,3 7,0 1,7 31 3,1 Nämnden äger anlita läkare genom avtal eller överenskommelse . . . . _ 18,2 19,0 6,9 97 9,6 Nämnden anlitari det enskilda fallet provinsialläkare eller annan tj äns- teläkare (utan avtal eller överens— kommelse) .................... _ _ 64,6 86,0 807 80,2 Nämnden anlitari det enskilda fallet annan läkare (privatpraktiseran- de) .......................... _ _ 4,2 3,5 36 3,6 Nämnden har ej tillgång till läkar- medverkan ................... _ _ 0,5 1,8 15 1,5 100 100 100 100 _ 100 Antal kommuner 3 11 215 777 1006 _

Tabell 8.25. Läkarmedverkan i antal timmar/mån. i olika konununtyper i %

. Andra städer . .. ”232.233” brand;: ...läs... s...... P 50000 inv. P 3

0 .................. _ _ 8,3 33,1 27,3 under 1 ............ _ _ 28,9 52,6 46,8 1_ 2 ............. — _ 14,9 8,7 9,9 2— 5 ............. 9,1 22,3 2,6 6,9 5_10 ............. _ 9,1 9,8 2,2 3,9 10—20 ............. _ 9,1 10,7 0,5 2,8 20—40 ............. _ 18,2 4,2 0,3 1,3 40—60 ............. _ 18,2 0,9 _ 0,4 60— ............. 100,0 36,3 _ _ 0,7

100 100 100 100 100

Antal kommuner 3 11 215 777 1006

alkoholpolikliniker och andra mottag- ningar.

Endast ett obetydligt antal kommu— ner har ej tillgång till läkarmedverkan (tab. 8.24). Samtliga större städer, ca 30 % av övriga städer och köpingar samt ca 9 % av landskommunerna har möjlighet att antingen anlita egen lä- kare, i kommunen anställd läkare eller annan läkare genom avtal eller över— enskommelse. Den övervägande ande- len landskommuner (86 %) anlitar (utan avtal) i det enskilda fallet provin- sialläkare eller annan tjänsteläkare. Omfattningen av läkarmedverkan fram- går av tabell 8.25.

En tredjedel av landskommunerna och drygt 8 % av övriga städer och kö- pingar har ej medverkan av läkare i nykterhetsvårdsarbetet. Drygt hälften av landskommunerna och nära en tredje- del av övriga städer och köpingar an— litar läkare mindre än en timme per månad. Av samtliga nämnder är det drygt 27 % som inte har någon läkar— medverkan i nykterhetsvårdsarhetet. End-ast något mer än en fjärdedel av samtliga nämnder anlitar läkare en timme eller mer per månad.

Nämndernas bedömning av möjlig- heterna till läkarmedverkan framgår av tabell 8.26.

karmedverkan som otillräcklig medan de flesta landskommuner (91 %) och en betydande del av övriga städer och köpingar (77 %) bedömer den som tillräcklig.

I de fall nykterhetsnämnderna har bedlömt läkarmedverkan som otillräck— lig har de vanligaste orsakerna härtill uppgivits vara svårigheter att anlita lämpliga läkare med psykiatrisk ut- bildning, läkarbrist, bristen på tjäns- ter för läkare, osv.

Alkoholpoliklinik

Som tidigare nämnts i kap. 4 drev ett 70-tal kommuner vid undersöknings- tillfället alkoholpolikliniker eller mot- tagningar för alkoholsjuka, vilka tyd- ligen i betydande utsträckning även kan utnyttjas av utomstående kommu- ner. Nämndernas möjligheter att an- lita såd-an alkoholpoliklinik redovisas i tabell 8.27.

Trots den tämligen begränsade till- gången på alkoholpolikliniker i landet är det inte mindre än 426 kommuner som uppger sig ha möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik. Drygt hälften (52 %) av övriga städer och köpingar samt 60% av landskommunerna har

Tabell 8.26. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita läkare i olika

kommuntyper Nämndernas bedöm- ning av möjlighe- Andra städer Ö . ..

. .. .. .. vriga stader Lands- . terna till lakar- Storstader over .. . _ Samtliga medverkan den 50 000 inv. OCh kopingar kommuner

23/11 1964 Tillräcklig .......... _ 4 166 709 879 Otillräcklig ......... 3 7 49 68 127 Summa 3 11 | 215 777 1006

Tabell 8.27. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita särskild alko- holpoliklinik i olika kommuntyper

Andra städer Ö . .. .. .. vrlga stader Lands- . Namnden har Storstader 50 galär-mv och köpingar kommuner Samtllga

möjlighet att anlita särskild alkoholpo— liklinik ........... 3 10 103 310 426 ej möjlighet att anlita särskild alkoholpo-

liklinik ........... _ 1 112 467 580

Summa 3 11 215 777 1006

dock ej möjligheter att anlita sådan klinik, vilket ur behandlingssynpunkt får betraktas som otillfredsställande.

I de fall nämnderna har möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik sker detta genom avtal eller överenskommel- se med huvudman eller överläkare om mottagning eller vårdplatser för nyk- terhetsnämndens klientel för 132 kom— muner medan 297 har uppgivit att

sådant avtal ej föreligger. Uppgift sak— nas i 577 fall.

Psykiatrisk klinik

Nämndernas möjligheter att anlita psy— kiatrisk lasarettsklinik redovisas i ta- bell 8.28. Svaren torde i viss utsträck— ning ha påverkats av formulärifylla— rens kännedom om dessa resurser. Det

Tabell 8.28. A'ykterhetsnänmdernas bedömning av möjligheterna att anlita psykiatrisk Iasarettsklinik i olika kommuntyper

Andra städer . .. Nämnden har Storstäder över (33%? såld” k Lands- Samtliga 50 000 inv. P gar ommuner möjlighet att anlita psykiatrisk lasa- rettsklinik ........ 3 9 140 534 686 ej möjlighet att anlita psykiatrisk lasa- rettsklinik ........ _ 2 75 243 320 Summa 3 11 215 777 1006

Tabell 8.29. Nykterhetsnämndernas bedömning av möjligheterna att anlita mentalsjuk- hus jör poliklinisk utredning eller behandling i olika kommuntyper

Andra städer Ö . .. .. .. ' tader Lands— . Namnden har Storstäder over vrigas _ Samtliga 50 000 inv. och köpingar kommuner möjlighet att anlita mentalsjukhus. . . . _ 8 147 504 660 ej möjlighet att anlita mentalsjukhus. . . . 3 3 68 273 346 Summa 3 11 215 777 1006

kan sålunda ha förekommit att nämn- den svarat nekande på grund av bris- tande kännedom om nämndens verk- liga möjligheter att utnyttja denna vård- möjlighet.

Drygt 31 % av samtliga kommuner (31 % även av landskommunerna) uppger sig ej ha möjlighet att anlita psykiatrisk klinik. Orsakerna härtill torde vara bristande kännedom om denna vårdmöjlighet, långa avstånd, bristen på lämpliga personliga kontak- ter med befattningshavare vid den psy- kiatriska kliniken i länet m. m.

Bland de nämnder som har möjlighet att anlita psykiatrisk lasarettsklinik fö- religger avtal eller överenskommelse med sjukvårdshuvudman eller över-j läkare om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 22 kommuner. För 668 föreligger ej någon överenskommelse och för 316 saknas

uppgift.

Mentalsjukhus

Möjligheterna för nämnderna att an- lita mentalsjukhus för poliklinisk ut- redning och behandling redovisas i tabell 8.29. Samma reservationer som för psykiatriska kliniker torde före- ligga.

De kommuner som uppger sig sakna möjlighet att regelmässigt anlita men- talsjukhus för poliklinisk utredning

och behandling är 34 % av samtliga (35 % av landskommunerna). Fördel- ningen är sålunda i stort sett densam- ma som ifråga om psykiatriska klini- ker. Även beträffande mentalsjukhusen torde orsakerna vara bl.a. bristande kännedom om vårdalternativet, långa avstånd, brist på vårdplatser, olika tolkning av frågan om behandlingsmöj- ligheter etc.

I de fall nämnderna har möjlighet att anlita mentalsjukhus för poliklinisk utredning eller behandling föreligger avtal ell-er överenskommelse med sty— relse eller överläkare vid mentalsjuk- hus om mottagning eller vårdplatser för nämndens klientel endast för 25 kommuner. För 639 föreligger ej nå- gon överenskommelse och för 342 sak- nas uppgift. De angivna siffrorna över— ensstämmer sålunda nästan helt med siffrorna för de psykiatriska klinikerna.

Nyklerhetsuämndernas bedömning av tillgången på medicinska vård- och behandlingsresurser

I tabell 8.30 sammanfattas nämndernas bedömning av tillgången på medicins— ka vård- och behandlingsresurser av- seende alkoholpolikliniker, psykiatris- ka kliniker och mentalsjukhus.

Något mer än 31 % av samtliga kom- muner (25 % av landskommunerna, 48 % av övriga städer och köpingar)

Tabell 8.30. Nykterhetsnämndernas bedömning behandlingsresurser avseende alkoholpolikliniker,

av tillgången på medicinska vård- och psykiatriska kliniker och mentalsjukhus

.. .. Andra städer . ..

Namnden bedomer .. .. Övriga stader Lands- .

. Storstader over .. . Samtliga

tillgången som 50 000 inv. och kopingar kommuner tillfredsställande ..... _ 2 112 579 693 otillfredsställande. . . . 3 9 103 198 313 Summa 3 11 215 777 1006 bedömer tillgången till medicinska resurser inte bara innehållit frågor rö- vårdresurser som otillfredsställande. rande nykterhetsvårdens aktuella läge Det kan förefalla överraskande att tre fjärdedelar av landskommunerna och över hälften av övriga städer och kö- pingar anser förhållandena vara till- fredsställande, vilket dock får anses bero på den mycket låga frekvensen pågående nykterhetsvårdsärenden vid många av dessa nämnder.

De orsaker som nämnderna angivit till att de bedömt tillgången såsom otill— fredsställande är vanligen »sjukvårds- krisen», bristen på personal, långa av- stånd till vårdinstitutionen, bristande samordning av tillgängliga resurser, brist på vårdplatser och resurser, brist på akutplatser, brist på intresse från de sjukvårdande institutionerna att i tillräcklig omfattning erbjuda nykter- hetsvårdens klientel vård m.m.

Tillgång, behov och planer rörande olika vårdanordningar

Som inledningsvis påpekats har under- sökningen av nykterhetsnämndernas

utan även bedömningsfrågor gällande behov och planer ifråga om olika vård- anordningar. Svaren på sistnämnda frågor har sannolikt som regel läm- nats efte-r visst samråd med företrädare för andra berörda kommunala organ samt grannkommuner med likartade behov och utbyggnadsplaner.

Inackorderingshem och övergångshem Tillgång på platser redovisas i tabell 8.31 och beräknat antal erforderliga platser i tabell 8.32. Särskild undersök- ning angående inackorderingshemmens beläggning och klientel redovisas 1 kap. 11.

Som framgår av tabell 8.31 är det en- dast 43 (4,3 %) kommuner av samt— liga (6,5 % av övriga städer och kö- pingar, respektive 2,1 % av landskom- munerna) som har tillgång till platser på inackorderingshem eller övergångs- hem. Omkring 18% av andra städer över 50 000 invånare saknar tillgång på

Tabell 8.31. Tillgång till platser på inackorderingshem/övergängshem iolika kommuntyper

Tillgång till platser Andra städer . ..

på inackorderings- Storstäder över ggläzsgädg kåååtifner Samtliga

hem/övergångshem 50 000 inv. P g

föreligger ........... 3 9 14 17 43 föreligger ej ......... _ 2 201 760 963 Summa 3 11 215 777 | 1006

Tabell 8.32. Nykterhetsnämnderna fördelade eller beräknat behov av platser på inackor- deringshem/övergångshem . Andra städer . .. Antal erforderliga .. .. Övriga stader Lands- . platser Storstader 50 åöårinv och köpingar kommuner Samtliga

0 ................. _ 94 633 728 1_ 2 ............. _ _ 43 101 153 3_ 5 ............. _ _ 36 26 62 6_ 9 ............. _ 1 33 6 40 10_19 ............ _ 5 8 1 14 20—29 ............ 1 3 1 1 6 30—49 ............ 1 1 _ _ 2 50—99 ............ _ _ _ _ _ 100—199 ........... _ _ _ _ _ 200—299 ........... _ _ _ _ _ 300_ ........... 1 _ _ _ 1 Summa 3 11 215 777 1006

sådana platser. Siffrorna visar att in- ackorderingshemsvård i flertalet tät— orter och städer fortfarande är relativt ovanlig.

Behov av (ytterligare) platser på inackorderingsliein/övergångshem be- dömes föreligga för 3 storstäder, 10 andra städer över 50 000 invånare, 121 övriga städer och köpingar samt 144 landskommuner.

En sjunde-del av landskommunerna uppger sig ha behov av 1—2 platser på inackorderingshem/övergångshem (tab. 8.32). Bland övriga städer och kö- pingar har 20 % behov av 1—2 platser, medan drygt 43 % inte har något behov av platser på inackorderingshem.

Kommunernas beräknade behov av (ytterligare) platser uppgick samman- lagt till 1666 fördelade med 356 på storstäderna (Stockholm ca 300, Göte- borg 36 och Malmö 20), 177 på andra städer över 50000 invånare, 716 på övriga städer och köpingar samt 417 på landskommuner.

Inackorderingshem/övergångshem planeras i 75 kommuner, varav 3 stor— städer, 8 andra städer över 50 000 invå- nare, 42 övriga städer och köpingar samt 22 landskommuner. Uppgift sak-

nas från 729 kommuner, vilka därför sannolikt ej har några uttalade planer i detta hänseende.

Övergångsbostäder

Tillgången på övergångsbostäder är ringa. Endast 34 nykterhetsnämnder disponerar särskilda s.k. övergångs- bostäder (lägenheter) för uthyrning till nämndernas klienter. De som dis- ponerar sådana bostäder är 7 andra städer Över 50 000 invånare, 20 övriga städer och köpingar samt 7 landskom- muner.

Behov av (ytterligare) övergångs— bostäder föreligger för 3 storstäder, 10 andra städer över 50000 invånare, 94 övriga städer och köpingar samt 73 landskommuner. Antalet erforderliga övergångsbostäder framgår av tabell 8.33.

Omkring 9 % av landskommunerna har beräknat behovet av övergångsbo— städer till 1—5. Drygt 36 % av övriga städer och köpingar har uppgivit ett behov av 1—5 platser.

Kommunernas beräknade behov av övergångsbostäder uppgår sammanlagt till 1 303 fördelade med 565 på stor-

. Andra städer . .. Antal erforderliga Storstäder över Övriga stader . Lands- Samtliga overgångsbostader 50 000 inv och köpingar kommuner O ................. — 1 121 704 826 1_ 5 ............. — 1 78 71 150 6_19 ............. _ 5 15 2 22 20_ ............. 3 4 1 _ 8 Summa 3 11 215 777 1006

Tabell 8.34. N ykterhctsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på ungkarls-

hotell/härbärgen .. , Andra städer . .. eråildililiäå ariåäer Storstäder över (())dli-lgkaö Stigdåi kddnirriiäner Samtliga P 50000 inv. P % 0 ................. _ 3 178 749 930 1—5 .............. _ 1 18 24 43 6_19 ............. _ 1 18 4 23 20_49 ............. — 5 1 _ 6 50—_ ............. 3 1 _ — 4 Summa 3 11 215 777 1006 städer (Stockholm ca 500, Göteborg 40 76 kommuner: 3 storstäder, 8 andra

och Malmö 25), 148 på andra städer över 50 000 invånare, 401 på övriga städer och köpingar samt 189 på lands- kommuner.

övergångsbostäder planeras i 24 kommuner: 1 storstad, 6 andra städer över 50000 invånare, 13 övriga städer och köpingar samt 4 landskommuner. Uppgift saknas från 826 kommuner.

Ungkarlshotell och härbärgen Antalet kommuner med ungkarlshotell och härbärgen är endast 18, därav stor- städer 3, andra städer över 50000 in- vånare 5, övriga städer och köpingar 7 samt landskommuner 3. Till ung- karlshotell och härbärgen har ej räk- nats bostadsprovisorier för arbetskraft och liknande kollektivbostäder för so- cialt anpassade ensamstående män. Behov av (ytterligare) platser på ungkarlshotell/härbärgen föreligger för

städer över 50 000 inv., 37 övriga städer och köpingar samt 28 landskommuner.

Bland de landskommuner, som an- ser sig ha behov av platser på ung- karlshotell/härbärge har den övervä- gande delen angett ett behov av 1—5 platser (tab. 8.34). Bland övriga stä- der och köpingar är behovet, där så- dant föreligger, störst beträffande 1_5 platser och 6_19. Bland storstäderna har Stockholm ett beräknat behov av ca 200, Göteborg 600 och Malmö 50 plat- ser.

Kommunernas beräknade behov av platser uppgår sammanlagt till 850 för storstäder, 199 för andra städer över 50 000 invånare, 273 för övriga städer och köpingar samt 106 för landskom- munerna eller inalles 1 428 platser.

Ungkarlshotell och härbärgen plane— ras i 12 kommuner: 2 storstäder, 3 and- ra städer över 50 000 invånare, 6 övriga städer och köpingar samt 1 landskom—

Tabell 8.35. Nykterhetsnämnderna fördelade efter beräknat behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem

.. Andra städer , . .. _ Beraknat antal Storstäder över Övriga stader ' Lands Samtliga

erforderliga platser 50 000 inv och kopingar kommuner O ................. _ 2 129 640 771 1_ 2 ............. _ _ 39 118 157 3— 5 ............. _ 2 36 17 55 6_ 9 ............. _ 1 7 2 10 10_19 ............. _ 4 2 _ 6 20— ............. 3 2 2 — 7 Summa 3 11 215 777 | 1006

inun. Uppgift saknas från 928 kommu- ner.

Särskilda ålderdomshem och vårdhem

Tillgång till särskilt ålderdomshem/ vårdhem för äldre vårdkrävande alko- holmissbrukare uppges föreligga i 47 kommuner, varav 1 storstad, 2 andra städer över 50000 invånare, 15 övriga städer och köpingar samt 29 landskom- muner.

Behov av (ytterligare) platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem före- ligger för 235 kommuner; 3 storstäder, 9 andra städer över 50000 invånare, 86 övriga städer och köpingar samt 137 landskommuner. 771 kommuner har inget behov av platser.

Bland de landskommuner som har angivit behov av platser på särskilt ålderdomshem/vårdhem (tabell 8.35) har det övervägande antalet (86 %) be- räknat behovet till 1—2 platser. För övriga städer och köpingar är behovet i stort sett lika fördelat på 1—2 och 3—5 platser. Bland storstäderna be- höver Stockholm ca 500, Göteborg 200 och Malmö 75 platser.

Kommunernas behov av platser har angetts till sammanlagt 775 för stor- städer, 141 för andra städer över 50 000 invånare, 398 för övriga städer och köpingar samt 311 för landskommu-

ner, vilket inalles utgör 1 625 platser. Särskilt ålderdomshem/vårdhem pla- neras i 175 kommuner; 3 storstäder, 3 andra städer över 50 000 invånare, 43 övriga städer och köpingar samt 126 landskommuner. I åtskilliga fall sker denna planering i kommunal sain— verkan eller i landstingskommunal regi. Uppgift saknas från 639 kommuner.

Enskilda vårdanstalter och konvalescenthem

Antalet nykterhetsnämnder med till- gång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem _ som huvudman eller genom avtal el- ler överenskommelse _ uppgår totalt endast till 78 (tab. 8.36).

Som synes är det hela 928 nykter- hetsnämnder som ej i nämnda former har tillgång till vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem. Det- ta utesluter inte att nämnderna har möjlighet att anlita vårdplatser vid flertalet enskilda anstalter efter hän- vändelse i varje enskilt fall. Sannolikt finns det emellertid nämnder som inte har kännedom om denna vårdmöjlighet. Stora avstånd mellan kommunen och närmaste enskilda vårdanstalter är vi- dare en faktor som i sammanhanget har betydelse.

Enligt nämndernas bedömning av tillgången till vårdplatser på enskild

Tabell 8. 3 6. N ykterhetsnå'mndernas tillgång till vissa vårdplatser på enskild vårdanstalt eller konvalescenthem i olika kommuntyper

Andra städer . .. Nykterhetsnämnd Storstäder över (ååå? Sålde]. k Lands- Samtliga 50 000 inv. p gar ommuner har som huvudman tillgång till vård- platser ........... 2 1 1 3 7 har genom avtal eller överenskommelse tillgång till vård- platser ........... _ 1 18 52 71 har ej tillgång till vissa vårdplatser ....... 1 9 196 722 928 Summa 3 11 215 777 1006

vårdanstalt/konvalescenthem skulle den vara tillfredsställande i icke mindre än 835 kommuner. De 171 nämnder som bedömt tillgången som otillfreds- ställande har som orsak härtill vanli— gen angivit brist på enskilda vårdanstal- ter i den aktuella delen av landet, bris- ten på vårdanstalter för kvinnor, långa väntetider samt brist på information om befintliga vårdresurser.

Arbetsanskaffning

Ifråga om nykterhetsnämndernas möj- ligheter att effektivt kunna bistå klien- terna med arbetsanskaffning och lämp— lig arbetsvård har nämndernas sam- arbete med arbetsförmedling eller läns- arbetsnämnd undersökts (tab. 8.37). Som framgår av tabellen förekom-

mer sam-arbete under organiserade for- mer i 37 kommuner medan samarbete i det enskilda fallet förekommer i 818 kommuner, därav 616 landskommuner och 195 övriga städer och köpingar. I 151 kommuner (147 landskommuner och 4 övriga städer och köpingar) före- kommer ej något samarbete.

Som kompletterande uppgifter .till frågan om sam-arbete har en del nämn- der angivit olika former av engage- mang i beredskapsarheten, skyddad sysselsättning, direktkontakter med ar- betsgivare m. m.

Speciella samband mellan nämnder- nas svar på frågor avseende olika vård- anordningar föreligger endast på några få punkter, vilka redovisas i det föl- jande.

Tabell 8.37. Samarbete mellan nykterhetsnämnd och arbetsförmedling eller länsarbetsna'mnd i olika kommuntyper

Samarbete mellan Andra städer Ö nämnd och arbets- .. .. _ vriga städer Lands- . förmedling/läns— Storstader 50 gdäxinv och köpingar kommuner Samtliga arbetsnämnd ' förekommer under or- ganiserade former . 2 5 16 14 37 förekommer i det en- skilda fallet ....... 1 6 195 616 818 förekommer ej ...... _ _ 4 147 151 Summa 3 11 215 777 1006

De kommunala nämnder som har an- ställd läkare har i högre utsträckning än andra nämnder bedömt läkarmed- verkan som tillräcklig. När det gäller förhållandet mellan läkarmedverkan— alkoholpolikliniker respektive psykiat- riska kliniker visar det sig att kom- muner med anställd läkare också har största möjligheten att anlita både al- koholpolikliniker och psykiatriska kli- niker. Nämn—der som har anställd lä- kare liar i något högre utsträckning än övriga ansett att tillgången på me- dicinska behandlingsmöjligheter är otillfredsställande.

De nykterhetsnämnder som har till- gång till alkoholpoliklinik har i något större omfattning än andra även haft möjlighet att anlita psykiatrisk klinik och mentalsjukhus. Likaså har de nämnder som redan har tillgång till platser på inackorderingshem/över- gångshem behov av (ytterligare) platser samt planerar inrättande av sådant hem i någon större utsträckning än övriga nämnder. Ifråga om övergångsbostäder har nämnder med tillgång till sådana mycket större behov i jämförelse med övriga nämnder. Samma tendens gör sig gällande för ungkarlshotell och här- bärgen.

Sammanfattning Undersökningen om nykterhetsnämn— dernas organisation, arbetsbelastning

m.m. avsåg förhållandena den 23 no- vember 1964. Undersökningens mål- sättning var att vid en viss tidpunkt mäta nykterhetsnämndernas antal ak- tuella klienter, olika typer av vidtag- na åtgärder, personalresurser, tillgång och behov av olika vårdanordningar såsom inackorderingshemsplatser, över— gångsbostäder, alkoholkliniker m.m. Ett önskemål har vidare varit att un- dersökningsresultaten skulle ge något

underlag för en bedömning av nykter- hetsnämndernas sätt och möjligheter att fungera som effektiva vård- och re- habiliteringsorgan.

Utom frågor rörande faktiska förhål- landen som t. ex. antal pågående ären- den, personaltillgång m.m. har några få bedömningsfrågor rörande personal- situationen, behovet av läkarmedver- kan och andra vårdresurser ingått i en- kätforiiiuläret. I undersökningen deltog landets samtliga dåvarande 1 006 nyk- terhetsnämnder.

Antalet personer som vid undersök— ningstillfället var föremål för under- sökning eller någon form av åtgärd vid nykterhetsnämnderna var för hela lan- det 27 204, varav 1690 var kvinnor. Räknar man även med dem som vår- dades vid enskilda och allmänna vård— anstalter för alkoholmissbrukare, inal- les 2 310 personer, finner man att sam— manlagt 29 514 personer vid undersök- ningstillfället var föremål för någon åtgärd inom nykterhetsvårdens ram. I nämnda summa ingår 1088 personer som enbart var föremål för medicinsk behandling hos läkare eller vid alko- holpoliklinik under nykterhetsnämn— dens huvudmannaskap samt 11 516 per- soner (39 %) som endast var aktuella för undersökning.

Av samtliga män i landet i åldrarna 20—69 år var 1,14 % föremål för un- dersökning eller någon form av åtgärd inom den offentliga nykterhetsvårdens ram. Motsvarande andel av kvinnorna var dock endast 0,07 %. Det är sålunda en mycket begränsad procentuell andel av befolkningen som vid ett och samma tillfälle är aktuell inom den offentliga nykterhetsvården. Ser man till de abso— luta talen så är gruppen emellertid av en betydande storleksordning.

Ser vi till lokala och regionala varia- tioner finner vi att antalet pågående ärenden per 1 000 personer i de nämn-

da åldrarna såvitt angår männen är högst i Göteborgs stad (24,1). Bland länen har Södermanlands län den högsta siffran (15) och Kristianstads den lägsta (4,7). Motsvarande tal var för kvinnornas del högst i Stockholms stad (2,2). Bland länen har örebro och Sö- dermanlands län den högsta siffran (0,9) medan Hallands och Kristianstads län har den lägsta (0,1). De redovisade siffrorna visar att en del län har mång- dubbelt så hög andel pågående ären- den som andra, vilket torde illustrera vissa olikheter mellan länen i tillämp- ningen av nykterhetsvårdslagen. I sam- manhanget bör observeras att även re- gionala olikheter i alkoholmissbrukets omfattning, polisbevakningens inten- sitet, boendestruktiir, närheten till för- säljningsställen, nykterhetsnämndernas personaltillgång in. in. torde ha haft betydelse.

I landets 1 006 kommuner fanns sär- skild nykterhetsnämnd tillsatt i 991. End-ast i 15 kommuner, därav 4 städer eller köpingar med mindre än 50000 invånare, fungerade socialnämnd som nykterhetsnämnd.

Samordnad socialvård i form av sär- skilt samordnande organ för kommu- nens socialvård, styrelse för socialbyrå (socialvårdsstyrelse) eller liknande fanns endast i 138 kommuner och pla- nerades i 32. Ej mindre än 537 nyk- terhetsnämnder, därav 511 landskom- muner och 26 Övriga städer och kö- pingar hade sin verksamhet förlagd till förtroendemans bostad, vilket får an- ses vara ett anmärkningsvärt förhållan- de sett ur synpunkten att socialvår- dande verksamhet om möjligt bör vara förlagd till centralt belägen officiell institution.

Antalet till nämnderna inkomna an- mälningar om alkoholmissbruk under åren 1.962 och 1963 var 116847 re— spektive 114 306. En femtedel av antalet

anmälningar har avskrivits utan mera ingående undersökning eller åtgärd. Den relativt höga andelen avskrivna ären- den efter endast granskning av an- mälningsniaterialet torde både för lan- det i sin helhet och i synnerhet för storstäderna till viss del bero på att åtskilliga personer ådragit sig fler än en anmälan under året. Dessutom är personalbristen främst i de större stä— derna en bidragande orsak.

Andelen anmälningar som föranled- de undersökning och/eller åtgärd un— der 1962 var 60 % för hela landet. F-ör Stockholm redovisades endast 39 % och för Malmö 45 %. I andra städer över 50000 inv. var andelen så hög som 72 %. Lägst bland länen kommer Kop- parbergs län med 53 % och högst Kro— nobergs med 80 %. När det gäller fre- kvensen ärenden som ledde fram till undersökning och/eller åtgärd förelig- ger sålunda väsentliga skillnader mel- lan länen saint mellan länen och stor- städerna, vilket torde tyda på olik-a tillämpning av gällande nykterhets- vårdslag. Oavsett orsaker såsom per- sonalbrist, högre relativ andel anmäl- ningar för storstadsbefolkningen m.m. så betyder de redovisade skillnaderna i lagtillämpningen att nykterhetsnämn- dernas möjligheter och intresse för att vidtaga undersökning och behandling av enskilda alkoholmissbrukare skif- tar väsentligt i olika delar av landet. Detta förhållande ter sig speciellt an- märkningsvärt mot bakgrunden av att nykterhetsnämnden har möjlighet att använda sig av för den enskilde vitt- gående tvångsåtgärder för att genom- föra undersökning eller vårdåtgärd.

Omfattningen av verksamheten är hos många nämnder tämligen ringa. Sju nykterhetsnämnder hade under hela är 1962 ingen enda anmälan om alko— holmissbruk, 14 hade 1—2, 69 3_5. Drygt en femtedel av alla nämnder

hade mindre än 10 inkomna anmäl— ningar både under 1962 och 1963.

Antalet pågående ärenden uppgick sammanlagt till 27 204, varav 1 690 var kvinnor. Av ärendena (männen) var 42 % undersökningar, 12 % hjälpåt- gärder enligt 14 5 a, 20 % övervakning- ar enligt 15 5, 18 % övervakningar en- ligt 36 5 samt i samband med försöks- permission och utskrivning från an- stalt, 4 % behandling vid rådgivnings- byrå samt 4 % medicinsk behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik.

Andelen undersökningar är för män störst i landskommuner och lägst för övriga städ-er och köpingar. För kvin- norna är andelen störst i landskom- muner och lägst i storstäder. Den högs- ta andelen hjälpåtgärder för män redo- visas i landskommuner och för kvinnor i storstäder.

övervakningar enligt 15 & förekom- mer mest i storstäder och minst i and- ra städer över 50 000 inv. Övriga typer av övervakningar fördelar sig i stort sett lika på alla kommuntyper. Pågå- ende ärenden vid rådgivningsbyrå un- der nykterhetsnämndens huvudmanna- skap är vanligast i andra städer över 50 000 inv. Detsamma gäller medicinsk behandling hos läkare eller vid alko- holpoliklinik där dock storstäderna ej ingår.

Beträffande olika ärendetyper är även skillnaderna mellan länen avsevärda. Sålunda har ifråga om männen Stock- holms län samt Göteborgs och Bohus län (exkl. Göteborg) 60 resp. 65 % un- dersökningar. Kalmar län har däremot endast 23 %. Ifråga om hjälpåtgärder har Södermanlands län endast 5 % me- dan Kronobergs har 25 %. Andelen övervakningar enligt 15 och 36 %% är minst i Örebro län (10 %) och högst i Hallands län (41 %). Övervakningar i samband med försökspermission eller efter utskrivning från allmän vårdan-

stalt förekommer i ungefär lika stor utsträckning i samtliga län. Andelen ärenden vid rådgivningsbyrå eller be- handling hos läkare eller vid alkohol— poliklinik är störst i Södermanlands län (28 %) och minst i Hallands och Blekinge län (1 %).

Även mellan storstäderna föreligger klara skillnader. Stockholm har sålun- da en avsevärt mindre andel hjälpåt- gärder enligt 14 5 a (1 %) än Göteborg och Malmö som har 16 resp. 15 %. När det gäller övervakningar enligt 15 S är förhållandet det motsatta. Här har Stockholm 38% medan Göteborg en- dast har 10 och Malmö 16 %.

De redovisade siffrorna tyder på be- tydande skillnader i lagtilläinpningen.

Av samtliga nykterhetsnämnder hade 113 inget enda pågående ärende vid un- dersökningstillfället och inte mindre än 568 (57 %) hade endast 1—9 pågåen- de ärenden. Över 70 ärenden hade blott 42 nämnder, varav flertalet represente- rade städer och köpingar. Nykterhets— nämndens arbetsbelastning när det gäl- ler vårdärenden är sålunda i de flesta kommuner mycket ringa.

Antalet intagna på vårdanstalt var vid undersökningstillfället enligt av nykterhetsnämnderna lämnade uppgif- ter totalt 2310, varav 422 på enskild anstalt. Antalet kvinnor var totalt 90, vilket är knappt 4 % av samtliga intag— na. Hälften av de på allmän anstalt vår- dade männen kommer från storstäder- na. Av kvinnorna kommer tre av fyra från storstäderna. I dessa städer var något mer än en tiondel av nämndernas manliga klienter intagna på allmän an— stalt för vård. För övriga kommuntyper varierar siffrorna mellan en av femton och en av tjugosju.

Av materialet framgår att den över— vägande delen av ärendena handlägges av tjänstemän. Alltjämt svarar emeller- tid förtroendemännen för en stor del

av nämndernas behandlingsarbete. De handhar t. ex. ca en femtedel av hjälp— åtgärderna och ungefär 15 % av alla övervakningar. Även frivilliga medarbe- tare anlitas fortfarande i tämligen stor omfattning, nämligen i nära en fem- tedel av hjälpåtgärdsärendena och i drygt en fjärdedel av övervakningar- na enligt 15 5. Vid rådgivningsbyråerna anlitas de däremot inte alls. Om man bortser från de senare finner man att lekmannainslaget (förtroendemän och frivilliga medarbetare) finns represen- terat i en fjärdedel av antalet hand- lagda ärenden, vilket torde vara högre än i övrig social verksamhet.

Vid inventering-en av nämndernas personalresurser har utredningen fun- nit att antalet tjänstemän som den 23 november 1964 deltog i det direkta vårdarbetet uppgick till 459 för hela landet. Därtill kommer 288 tjänstemän som var anställda på halvtid eller kor- tare deltid. Antalet förtroendemän samt frivilliga medarbetare som deltog i det direkta vårdarbetet uppgick till 1492 resp. 1 666. Antalet aktuella ärenden i medeltal per befattningshavare 43,4 för tjänstemännen, 2,3 för för- troendemännen och 1,8 för de frivil- liga medarbetarna. Den höga siffran för tjänstemännen beror på dels den stora andelen ärenden i de större stä- derna dels den högre frekvensen del— tagande förtroendemän och frivilliga medarbetare i landskommunerna. Tjäns- temannamedverkan är helt naturligt vanligast i städer och köpingar.

Drygt hälften av alla kommuner har enbart förtroendemän engagerade i vårdarbetet, vilket är en oväntat hög siffra. Skillnaderna mellan olika kom- muntyper är betydande. Nära en femte- del av gruppen övriga städer och kö- pingar samt två tredjedelar av lands- kommunerna hade enbart förtroende- mannamedverkan inom nykterhetsvår-

var

den. Betydande skillnader föreligger i nämnt avseende mellan landskommu- nerna i de olika länen. Hallands län har den högsta andelen (94 %) kommu- ner med enbart förtroendemän och Norrbottens (12 %) den lägsta.

Endast en tredjedel av alla kommu- ner anlitar frivilliga medarbetare. Drygt 7 % anlitar 5 eller fler sådana. Kom- munerna i Gotlands, Blekinge, Jämt- lands och Norrbottens län anlitar i högre utsträckning än kommunerna i övriga län frivilliga medarbetare. Den lägsta frekvensen har Uppsala, Kro- nobergs och Västmanlands län. 'x

Beträffande tjänstemännens utbild- ning framgår att endast en femtedel har utbildning från socialhögskola. Nära två tredjedelar av samtliga tjäns- temän har ingen egentlig social utbild- ning. Bland de olika kommuntyperna har landskommun-erna den största an— delen tjänstemän (drygt 80%) utan social utbildning. Av storstäderna har Stockholm 75 % och Malmö 36 % tjänstemän utan utbildning. Den största andelen tjänstemän med socionomut- bildning och utbildning från Stora Sköndal har övriga städer och köpingar.

Personalsituationen bedömes av nära 80 % av samtliga nämnder vara till- fredsställande. Samtliga större städer med över 50 000 invånare, 40 % av öv- riga städer och köpingar samt 15 % av landskommunerna bedömer den som otillfredsställande. Den väsentligaste or- saken härtill har uppgivits vara otill- räckligt antal tjänster. Även bristen på personal med tillräcklig kompetens har främst för större städer varit en bety- dande orsak.

Medverkan av länsnykterhetsnämn- dens tjänsteman i enskilda vårdären— den, vilket endast utgör en begränsad del av dessa nämnders arbetsuppgifter, har under 1963 förekommit i ca 46 % av kommuner med mindre än 50000

invånare. Av dessa kommuner har fler- talet under året haft biträde av läns- nykterhetsnämnden i 1—3 ärenden. Det är huvudsakligen kommunala nyk— terhetsnämnder utan anställd tjänste- man eller med deltidsanställd sådan som erhållit bistånd av länsnykterhets- nämnderna. Vissa skillnader föreligger mellan länen. Den lägsta frekvensen handlagda ärenden med sådan hjälp uppvisar Västmanlands län medan Sö- dermanlands län har den högsta.

Endast ett obetydligt antal kommu- ner (15) har ej tillgång till någon läkarmedverkan. Samtliga större stä— der, en tredjedel av övriga städer och köpingar samt omkring en tiondel av landskommunerna har möjlighet att an- lita egen läkare, i kommunen anställd läkare eller annan läkare genom avtal eller Överenskommelse. Nära nio av tio landskommuner anlitar sporadiskt i det enskilda fallet provinsialläkare eller tjänsteläkare.

En tredjedel av landskommunerna och drygt 8 % av övriga städer och köpingar använder sig dock ej av läkare i nykterhetsvårdsarhetet. Drygt hälften av landskommunerna och nära en tredjedel av övriga städer och köpingar anlitar läkare mindre än en timme per månad. Tre fjärdedelar av övriga stä- der och köpingar samt 91 % av lands- kommunerna bedömer läkarmedverkan som tillräcklig.

Trots en tämligen begränsad tillgång på alkoholpolikliniker i landet har inte mindre än 426 kommuner möjlighet att anlita särskild alkoholpoliklinik. Om- kring två tredjedelar av alla har möj- lighet att anlita psykiatrisk klinik. Samma andel nämnder kan regelmäs- sigt anlita mentalsjukhus för polikli— nisk utredning och behandling.

Något mindre än en tredjedel av samtliga nämnder bedömer tillgången på medicinska vårdresurser som otill— fredsställande. Orsakerna härtill har

uppgivits vara bl. a. långa avstånd till. vårdinstitutionen, brist på vårdplatser och andra vårdresurser, brist på intres- se från de sjukvårdande institutionerna att i tillräcklig omfattning möta nyk- terhetsvårdsklientelets behov av vård. Tre fjärdedelar av landskommunerna och hälften av gruppen övriga städer och köpingar anser förhållandena vara tillfredsställande.

Inackorderingshem/övergångshem som halvöppen vårdform är i flertalet tätorter och städer fortfarande relativt ovanlig. Endast 4,3 % av samtliga nämn— der (6,5 % av övriga städer och kö- pingar) har tillgång till platser på in- ackorderingshem/övergångshem. Om- kring en femtedel av andra städer över 50 000 invånare saknar tillgång till så- dana platser. Behov av (ytterligare) platser uppges av nämnderna föreligga för storstäderna, 10 andra städer över 50 000 invånare, 121 övriga städer och köpingar samt 144 landskommuner. Be- hovet av platser beräknas totalt till ca 1 660. Inackorderingshem/övergångshem planeras i 75 kommuner.

Tillgången på (övergångsbostäder är ringa. Endast 34 nämnder disponerar sådana för uthyrning till nämndens klienter. Behov av (ytterligare) sådana bostäder uppges föreligga för 180 nämn- der. Övergångsbostäder planeras i 24 kommuner.

I endast 18 kommuner finns platser på ungkarlshotell och härbärgen. Be— hov av (ytterligare) platser uppges fö- religga för 76 kommuner med inalles ca 1400 stycken. Ungkarlshotell och härbärgen planeras i 12 kommuner.

Tillgång till ålderdomshem/vårdhem för äldre vårdkrävande alkoholmiss- brukare har 47 kommuner. Behov av (ytterligare) platser uppges föreligga i 235 kommuner med inalles ca 1 600 platser; 175 har uppgivit att de plane- rar sådana hem.

gång till vårdplatser på enskild vård- anstalt eller konvalescenlhem _ som huvudman eller genom avtal eller över- enskommelser med annan huvudman _ uppgår totalt till endast 78, vilket betyder att omkring 93 % av samtliga nämnder ej har tillgång till sådana spe- ciella vårdplatser. Flertalet vårdplatser vid enskilda vårdanstalter står dock till samtliga nykterhetsnämnders dispo- sition. Tillgången på vårdplatser på enskild vårdanstalt bedömdes vara till— fredsställande i icke mindre än 835 kom- muner.

Samarbete under organiserade for- mer mellan nykterhetsnämnd och ar-

betsförmedling eller länsarbetsnämnd förekommer endast i 37 (ca 4 %) kom- muner medan samarbete sporadiskt fö- rekommer till ca 80 %.

Avslutningsvis kan konstateras att det föreligger betydande skillnader i lagtillämpningen mellan olika kommu— ner och att nämndernas resurser att fullgöra sina uppgifter är mycket va- rierande. Bristen på för behandlings- arbetet utbildad personal samt nämn- dernas anlitande av förtroendemän och frivilliga medarbetare torde vid nykter- hetsnämnderna vara större än inom andra grenar av socialvården.

KAPITEL 9

Nykterhetsnämndernas klientel i öppen vård

Unde rsökningens metodik

Enkätformulär A

Vid uppläggrirngen av undersökningen angående nykterhetsnämndernas klien— tel bedömdes det som nödvändigt att införskaffa de uppgifter om klientelets sammansättning och sociala förhållan— den, som finns tillgängliga hos de kom— munala nykterhetsnämnderna i person- handlingar och genom personkänne— dom. Samtidigt bedömdes det som an- geläget att i möjligaste mån begränsa medverkan från redan arbetstyngda nykterhetsnämnder.

Mot bakgrund av att uppgifterna skul- le sammanställas av en mängd olika förtroendemän och tjänstemän ansågs det som mindre lämpligt att i formulä— ret medta bedömnings- eller attityd- frågor. Formulär A (bil. 9.1, del II) innehåller därför endast frågor beträf- fande faktiska uppgifter och förhållan- den. En utgångspunkt vid formulärets utformning var vidare att frågorna som regel endast skulle beröra aktuella fakta och förhållanden som förutsattes vara kända av nykterhetsnämnderna. Detta för att i möjligaste mån undvika att i materialet inflöt äldre akt- och journal- uppgifter, vilkas riktighet av olika skäl ibland kan ifrågasättas. I den mån ej aktuella uppgifter efterfrågades berör därför dessa enbart direkta registerupp— gifter, såsom tidigare fylleriförseelser, kriminalitet eller medicinsk behandling.

Frågorna utformades med bundna

svarsalternativ. Ett särskilt alternativ, benämnt »uppgift omöjlig att erhålla», tillfördes som regel varje fråga. Vid frå- gornas utformning förekom samråd med representanter för socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet, Svenska kom- munförbundet samt för ett flertal nyk- terhetsnämnder. Frågorna testades vid en provundersökning vilken omfattade 50 personer, som vid en viss tidpunkt var föremål för undersökning eller åt- gärd av nykterhetsnämnd. Utfallet av provundersökningen resulterade i vissa smärre justeringar vid formulärets defi- nitiva utformning.

Urvalsprinciper

En undersökning av nykterhetsnämn- dernas klientel skulle kunna ske genom en totalundersökning av detta under ett år. En sådan undersökning har dock av praktiska skäl varit omöjlig att genomföra. övriga möjligheter att undersöka nykterhetsvårdsklientelet vore att göra en stickprovsundersök- ning av årsklientelet eller att göra en tvärsnittsundersökning vid en viss tid- punkt. En stickprovsundersökning stäl— ler sig dock mycket svår att genom— föra då man saknar en tillfredsställan- de urvalsram (register över nykterhets- vårdsklientelet) .

Den metod som utredningen valde var därför att genomföra en tvärsnitts- undersökning. Härigenom erhölls bl.a. den fördelen att man fick ett material som direkt kunde sättas i relation till

En tvärsnittsundersökning mäter ar- betsbelastningen vid nykterhetsnämn- derna endast vid en viss tidpunkt. En av nackdelarna med denna metod är att säsongvariationerna kan medföra olika belastning vid olika tidpunkter, vilket man vid undersökningsförfarandet ej kan kontrollera. Vidare blir en gene- ralisering till årsklientel utifrån mate- rialet förenad med en speciell felkälla. Då man undersöker ett klientel vid en viss tidpunkt får de olika klicntelgrup— perna olika urvalssannolikheter. De som är föremål för långvarig mer ingripan- de åtgärd blir mera frekventa i urvalet än korttidsfallen. Undersökningsresul- taten är dock — med reservation för övriga felkällor —— representativa för det klientel som vid det aktuella un- dersökningstillfället var föremål för un- dersökning eller åtgärd vid landets nyk— terhetsnämnder.

Vid ställningstagandet till urvalsfrå- gan avseende nykterhetsnämndernas klientel bedömdes det som önskvärt att materialet skulle representera samtliga kategorier klienter, som var aktuella vid en viss tidpunkt. Detta skulle med- ge jämförelser mellan i åtgärdshänseen— de olika klientelgrupper. Hjälpåtgärds- klientelet skulle således kunna jämföras med tvångsåtgärdsklientelet etc. Vidare kunde man få en uppfattning om, huru- vida klienter, som var föremål för an- staltsvård och alltså ingick i anstalts- materialet (kap. 10) i olika hänseenden, som t. ex. tidigare vård, fyllerifrekvens, kriminalitet etc., skiljde sig från klien— telgrupper i öppen vård.

Ett annat väsentligt krav vid urvalet var att materialet skulle vara represen- tativt för olika kommuntypers klientel. Här fanns det t. ex. anledning att vänta sig att klientelet i storstäderna med hänsyn till vissa sociala variabler, så- som bostads- och arbetsförhållauden,

skulle uppvisa en speciell struktur, lik- som att det t.o.m. kunde tänkas före— komma skillnader mellan olika storstä- der.

Det bedömdes slutligen som angeläget att ur geografisk fördelningssynpunkt erhålla ett representativt material. Det ansågs t.ex. möjligt att tillämpningen av nykterhetsvårdslagen kunde variera mellan olika län eller kommuner och att detta kunde återverka på klientelets sammansättning.

Den genomförda tvärsnittsundersök- ningen utgör en sampling ur det grund— material, som utgjordes av samtliga per- soner som vid en viss tidpunkt vid lan- dets alla kommunala nykterhetsnämn- der var föremål för undersökning, dt- gärd eller behandling i öppen vård.

Från grundmaterialet uteslöts därför personer, som vid tidpunkten var intag- na på allmänna och enskilda vårdanstal- ter. Dessa blev föremål för en särskild undersökning (kap. 10). Vidare uteslöts personer, som vid nykterhetsnämnderna efter avslutad undersökning enbart var föremål för annan hjälpåtgärd än fri- villig förbindelse enligt 145 a nykter- hetsvårdslagen. Denna begränsning be- tingades närmast av praktiska skäl, ef- tersom ifrågavarande personer, som en- dast torde vara ett fåtal, inte är förteck- nade hos nykterhetsnämnderna och tveksamhet över huvud taget kunde rå- da, huruvida de kan anses tillhöra nämndernas vid en viss tidpunkt aktu- ella klientel.

Någon central förteckning över grund- materialets storlek fanns ej tillgänglig. Däremot registrerar varje kommunal nykterhetsnämnd inkomna anmälningar enligt nykterhetsvårdslagen och för dessutom förteckning över pågående fri- villiga förhindelser och övervakningar. De anmälningar, som resulterat i att undersökning inletts men vid en viss tidpunkt ännu ej föranlett nämndens

ställningstagande i åtgärdsfrågan, kan vid olika nämnder skifta i 'antal, hort- sett från de variationer som betingas av kommunens storlek. Personaltillgången, men även olika metodik vid genomfö- randet av undersökningar enligt nykter- hetsvårdslagens bestämmelser, kan här ha betydelse.

För att få en realistisk uppfattning om grundmaterialets storlek och där- med om antalet i landet vid en viss tid- punkt pågående ärenden enligt nykter- hetsvårdslagen, företogs en särskild stickprovsundersökning. Denna omfat— tade 62 slumpvis valda kommuner, som tillsammans representerade en tiondel av landets befolkning. Förutom slump- vis utvalda kommuner från varje län och olika kommuntyper ingick stor- städerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Denna undersökning genomför- des den 27 september 1964. Vid uppräk- ning av de erhållna siffrorna beräkna- des totalt 29 000 personer vara föremål för nykterhetsnämnds åtgärd eller un— dersökning i öppen vård. Ca 11 000 av dessa hänfördes till storstäderna (Stock- holm, Göteborg och Malmö), 12 000 till övriga städer, 1 000 till köpingar och 5000 till landskommuner. Kvinnornas andel av totalantalet uppskattades på grundval av tillgänglig statistik till ca 4,8 % eller 1 400 personer.

Ur olika synpunkter bedömdes ett undersökningsmaterial omfattande ca 1 200—1 400 individer med ungefär lika fördelning på män och kvinnor såsom lämpligt. Då det samtidigt av praktiska skäl var angeläget att tillämpa så enkla och entydiga urvalsprinciper som möj- ligt, valdes beträffande män 1/30 sam- pel och beträffande kvinnor 1/3 sampel ur nämnda grundmaterial. Urvalet sked- de på så sätt, att samtliga män, som var födda den 15:e i varje månad och män— dagen den 23 november 1964 var före- mål för undersökning, åtgärd .eller me-

dicinsk behandling i öppen vård, skulle ingå i undersökningsmaterialet. Kvin- nor, födda den 1:e—10:e i varje månad, skulle på samma villkor i övrigt ingå.

Vid genomförandet av urvalet fick varje nykterhetsnämnd på formulär A: 1 (bil. 8: 1, del II) dels angiva totalanta- let pågående ärenden av olika typ (grundmaterialet), och dels antalet for- mulär A som ifyllts och översänts från nämnden.

Undersökningens genomförande

Enkätformulär A och A: 1 utsändes den 9 november 1964 direkt till samtliga landets nykterhetsnämnder. Instruktio— ner med angivande av principer för ur— val samt övriga anvisningar bilades (bil. 8: 2, del II).

Samtliga länsnykterhetsnämnder ori- enterades före utsändandet av formu- lären om undersökningen och fungera— de under genomförandet såsom länsor— gan, varvid de liksom utredningens kansli lämnade råd och anvisningar till de kommunala nämnderna.

Formulären från nykterhetsnämnder- na i varje län återsändes via länsnyk- terhetsnämnderna till utredningens kansli. Utöver direkt praktiska fördelar vanns med detta arrangemang att läns- nykterhetsnämndernas tjänstemän, i många fall med utnyttjande av sin kän- nedom om både det lokala klientelet och de olika nykterhetsnämndernas verk— samhet, kunde förhandsgranska formu- lären och i samråd med den kommunala nämnden vid behov komplettera lämna- de uppgifter.

Sedan materialet slutligen inkommit i januari 1965 granskades och komplet- terades detta på utredningens kansli. Vid granskningen kontrollerades dels att varje tillämplig fråga i formulären varifylld och dels-att olika frågor var konsekvent ifyllda. Vid inkonsekventa

svar eller om fråga lämnats obesvarad kontaktades ifyllaren per telefon för komplettering. Komplettering förekom samtidigt även med avseende på urva- lets representativitet. I formulär A:] hade varje nykterhetsnämnd fått ange totalantalet pågående ärenden samt de- ras fördelning på olika åtgärder och på män respektive kvinnor. Med utgångs- punkt från en sannolikhetsgrad av 85 % för varje nämnds representativitet kon- trollerades materialet. Det framkom därvid att antalet formulär från åtskil- liga nämnder, varav flera i större stä- der, inte motsvarade det beräknade. Dessa nämnder ombads att dels kon- trollera sitt urvalsförfarande och dels i förekommande fall komplettera genom att översända formulär A avseende de ytterligare personer, som vid tidpunk- ten var aktuella. Detta förfarande med- förde att ytterligare ett antal formulär A inkom. I de fall företagen kontroll ej ledde till önskvärd komplettering dis- kuterades förhållandet med företrädare för nämnden i avsikt att förhindra att systematiska fel uppkom vid urvalet;

Sådana fel kunde uppkomma genom att man exempelvis medvetet eller omed- vetet uteslöt en speciell klientelgrupp, "som t. ex. gruppen försökspermitterade från allmän anstalt.

Undersökningsmaterialet

Undersökningsmaterialet kom enligt ta- bell 9.1 nedan att omfatta totalt 1113 personer, fördelade på 660 män och 453 kvinnor. Såsom vidare framgår av ta- bellen beräknades grundmaterialet, dvs. samtliga vid landets nykterhets- nämnder den 23 november 1964 aktuel- la personer, enligt sammanställning på grundval av formulär Azl uppgå till 27204 individer, fördelade på 25514 män (93,8 %) och 1 690 kvinnor (6,2 %). Beträffande differensen mellan beräk- nat undersökningsmaterial, B, och verk- ligt undersökningsmaterial, C, är denna för samtliga män 22,4 % och för kvin- nor 19,5 % av B. Denna differens upp- visar i princip en minskning med till- tagande kommunstorlek från 37,8 res- pektive 40,4 % för landskommuner till

Tabell 9.1. Undersökningsmaierialet i öppen vård fördelat på kommuntyp

A . . B C Grundmaterial Beräknatundersök- Verkligt undersök- . 3,3—C (Totalt ant. ningsmaterial ningsmateria] 1 A” av B Kommuntyp aktuella personer) män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Ant. % Ant. % Ant.| % Ant. % ' Stockholm, Gö- teborg och Malmö ....... 9021 943 301 36 314 56 272 41 288 64 9,6 8,3 _ Andra städer i med över 5 50000 inv.1... 4174 277 139 16 92 16 102 16 65 14 26,6 29,3 = Övriga städer 0. köpingar ..... 7148 315 238 28 105 19 179 27 69 15 24,8 34,3 '. Landskommuner 5171 155 172 20 52 9 107 16 31 7 37,8 40,4; Samtliga 25 514 1690 850 100 563 100] esol 100| 453| 100| 22,4l 19,5 :[

1 Borås, Eskilstuna, Gävle, Hälsingborg, Jönköping, Linköping, Norrköping, Solna, Uppsala, Västerås och Örebro.

9,6 respektive 8,3 % för storstäder. Detta torde till stor del kunna förklaras av att storstädernas och de större kom- munernas nykterhetsnämnder på grund av nykterhetsvårdsarbetets omfattning infört speciella centrala anmälnings- journaler och övervakningsregister, ge- nom vilka det vid en viss tidpunkt ak- tuella klientelet relativt lätt kan över- blickas.

Den relativt stora differensen mellan beräknat och verkligt undersöknings- material för mindre kommuner, behö- ver alltså inte innebära ett direkt bort- fall. De lämnade uppgifterna om grund- materialets storlek kan ha varit beräk- nade i överkant. Vid kontroller, som företogs beträffande en mycket stor del av materialet, visade det sig t.ex. vid några tillfällen att missuppfattningar förekommit på denna punkt och att man i stället för antalet aktuella ärenden an- givit antalet under året handlagda ären- den. Vid det berörda kompletteringsar-

Tabell 9.2. Undersökningsmalerialet i

betet skapades därför garantier för att denna typ av bortfall i möjligaste mån nedbringades och för att eventuellt bort— fall ej blev av systematisk karaktär. Or- sakerna till den nämnda differensen sy— nes alltså i första hand vara att söka ba- kom förhållandet att på många håll för- teckning över grundmaterialet saknats. Materialet från mindre kommuner får av denna anledning anses såsom något mindre representativt än storstadsmate- rialet.

Av tabell 9.2 framgår att differensen mellan beräknat undersökningsmaterial och verkligt undersökningsmaterial uppvisar vissa variationer vad gäller åtgärdens art. Den relativt höga diffe- rensen vid undersökningar torde för— klaras av att dessa vid många nämnder inte i samma grad som kontinuerliga åt- gärder av övervakningstyp registreras speciellt. Det kan t. ex. förekomma att pågående undersökningar, utan att cen— tral notering göres, fördelas på olika

öppen vård fördelat på åtgärdens arl

A . B C Grundmaterial Beräknatundersök- Verkligt undersök— .103_C (Totalt ant. . . . . 1 A, av B nmgsmaterial ningsmaterial Åtgär dens art aktuella personer) män kvinnor män kvinnor män kvinnor män kvinnor Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Undersökning. 10 914 602 364 43 201 36 255 39 126 28 29,9 37,3 Frivillig för- bindelse ..... 2959 254 99 12 85 15 75 11 86 19 24,2 — 1,2 Övervakning enl. låg.... 5154 484 172 20 161 29 175 27 142 31 —1,7 11,8 Övervakning . (anstånd) 976 52 32 4 17 3 23 3 28 6 28,1 —64,7 vervakning (försöksper— mitterad) 2326 103 77 ' 9 34 6 48 7 29 6 37,7 14,7 Övervakning (utskriven).. 1179 51 39 4 17 3 39 6 16 4 -— 5,9 Ärende vid råd- givningsbyrå 968 94 32 4 31 5 28 4 18 4 12,5 41,9 Medicinsk be- handling.... 1038 50 35 4 17 3 17 3 8 2 51,4 52,9 Samtliga 25514 1690 850 100 563 100 660 100 453 100 22,4 19,5

tjänstemän eller förtroendemän hos nämnden och att någon av dessa vid undersökningens genomförande varit frånvarande. Andelen undersökningar av grundmaterialet under A kan i dessa fall ha beräknats eller uppskattats, var- efter emellertid urval inte kommit till stånd. Någon korrigering för eventuell snedfördelning i bortfallet inom olika åtgärdsgrupper har ej utförts.

Differensen mellan beräknat och verkligt undersökningsmaterial avseen- de frivilliga förbindelser och som en- dast gäller män kan på liknande sätt delvis förklaras av att central förteck- ning över antalet aktuella förbindelser förelegat, men att en del av uppdragen varit utlämnade till frivilliga medarbe- tare hos nämnden och därför genom förbiseende inte kommit ifråga vid ur- valet.

Med åtgärden »medicinsk behand- ling» avses i tabell 9.2 behandling hos läkare eller vid alkoholpoliklinik under nykterhetsnämnds huvudmannaskap, utan att annan undersökning eller åt- gärd av nykterhetsnämnd samtidigt fö- rekommer. Här avses alltså personer, som behandlas av nykterhetsnämnds lä- kare efter att oftast spontant ha hänvänt sig dit. Det kan nämnas, att storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) ej redovisat någon person under denna åt— gärdstyp och att alltså de 25 personer, som här förekommer representerar öv- riga kommuntyper. Ifråga om Malmö beror detta förhållande på att grund- materialet avseende denna grupp var otillräckligt. När det gäller Stockholm och Göteborg torde organisatoriska för- hållanden ha medverkat. Så är t.ex. Mariapolikliniken i Stockholm ej orga- nisatoriskt samordnad med nykterhets- nämndens övriga verksamhet, varför det torde vara svårt eller omöjligt att ur klinikens aktuella patientmaterial ur- skilja den del, som vid en viss tidpunkt

ej är aktuell vid nykterhetsnämnden. Den påfallande höga differensen mellan beräknat och verkligt undersöknings- material avseende dessa personer synes alltså ha sin orsak i nu nämnda förhål- lande.

Felkällor m. m.

Den tidigare omnämnda differensen mellan beräknat och verkligt undersök- ningsmaterial ökar från storstäder mot mindre kommuntyper. Storstadsmateri- alet är därför mest representativt. 36 % av männen i grundmaterialet avser stor— städerna mot 41 % i undersökningsma- terialet. Motsvarande siffror för kvin- norna är 56 resp. 64 %.

Även om det vid omfattande och in- gående kontroller inte framkommit nå- got som tyder på att utöver vad som tidigare framhållits — vissa speciella klientelgrupper i högre grad än andra ingår i den ovannämnda differensen, är det dock inte uteslutet att så kan ha skett i viss utsträckning. Det ligger därvid nära till hands att anta, att t.ex. klienter, om vilkas förhållanden nämnderna saknat ingående kännedom, uteslutits från undersökningsmaterialet, trots att villkoren för deras medtagande varit uppfyllda. Det torde här i första hand röra sig om personer aktuella för undersökning enligt nykterhetsvårdsla- gen, vilka av olika skäl inte anträffats. Erfarenhetsmässigt kan det antagas att dessa personer i första hand varit svåra att anträffa på grund av vistelse på an- nan ort, intagning på t.ex. fångvårds— anstalt eller sjukhus e. (1. .

Det förekommer vidare att klienter inte inställer sig hos nykterhetsnämnf den för undersökning och att nämnden således ej erhåller uppgifter om deras förhållanden. Ett eventuellt bortfall av denna karaktär torde emellertid inte i högre grad innefatta fall av avancerat

och dokumenterat alkoholmissbruk, ef- tersom nämnderna i så fall från andra källor brukar erhålla uppgifter. Där- emot är det mera sannolikt att i första hand klienter som saknar fast bostad eller eljest lever under instabila förhål- landen kan ingå i ett sådant bortfall. I ytterlighetsfall kan det dessutom före- komma att undersökaren, på grund av olika omständigheter, såsom arbetsbe- lastning, personalombyte etc., trots att relativt lång tid förflutit efter anmälan inte påbörjat undersökningen och där- för saknar kännedom om klientens för- hållanden. Ett utlämnande av sådana skäl torde dock ej beröra någon sär- skilt sammansatt grupp.

Ett obetydligt bortfall kan vidare ha uppstått genom att tveksamhet rått hu- ruvida klienten verkligen varit aktuell för undersökning/åtgärd eller ej. Bort— sett från den formella aspekten finns det emellertid ingen anledning att för- moda att ett obetydligt bortfall av detta och liknande skäl skulle gälla speciella klientelgrupper. Samma synpunkt kan anläggas på bortfall, som sammanhäng- er med vissa nämnders administrativa handläggningsordning. Det kan t. ex. för större kommuner antagas att ett mindre antal ärenden före den 23 no- vember slutbehandlats på tjänsteman- naplanet och vid undersökningstillfället förvarats centralt i avvaktan på nyk- terhetsnämnds sammanträde och där- för genom förbiseende ej blivit beakta- de, eftersom ärendena ansetts avslutade av vederbörande tjänsteman. Dessa ty- per av eventuellt bortfall torde i första hand gälla undersökningar. Felkällor av teknisk art kan vidare ha uppstått vid formulärens ifyllande, vid materia- lets överförande till hålkortsunderlag och slutligen vid databehandlingen.

Direkt kontroll av materialets tillför- litlighet har varit svår att utföra på grund av brist på jämförelsesiffror. Fö—

religgande omständigheter talar dock för att tillförlitligheten borde vara täm- ligen god. Sålunda har flertalet frågor rört förhållanden som för nykterhets— nämnderna är välkända. Detta gäller t.ex. civilstånd, arbetsförhållanden, ti— digare nykterhetsvård, antal fylleriför— seelser etc. Beträffande ett mindre an- tal variabler har dock nykterhetsnämn- dernas möjligheter att ge fullständiga svar varit mera begränsade. Detta gäl- ler t.ex. variabler som bostadens kva- litet, arbetsstabilitet, makes förvärvsar— bete, kriminell belastning. I det senare fallet har beträffande anstaltsklientelet kontroll gjorts i kriminalregistret (kap. 10, sid. 378).

Vid redovisningen av materialet med avseende på dess fördelning efter arten av pågående åtgärd har de åtta åtgärds- grupperna, i syfte att reducera inverkan av eventuella felkällor betingade av små grupper, sammanförts till fem grupper, vilken metodik vid behov även fortsätt— ningsvis använts beträffande andra va- riabler.

Om ej annat angivits redovisas i de följande tabellerna procentuell fördel— ning. I många fall har även de absoluta talen angivits. I fall där fördelningen är beräknad på grundval av en summa som är mindre än 50 sättes den procen— tuella fördelningens summa (100) inom parentes. I likhet med vad som gäller för tabell 9.1 och 9.2, som tidigare re— dovisats, har de tabeller som ingår i den följande redovisningen försetts med kapitlets nummer och omedelbart där— efter med ett löpande nummer. Vid hän- visning till tabell som ingår i tabellbila- gan (del II) anges endast det löpande numret.

För att belysa olika typer av ären- den och dessas handläggning har i det— ta kapitel redovisats vissa exempel på autentiska enskilda ärenden. Ett sådant återges här nedan och övriga på sid.

278, 279, 280, 282, 289 och 290. Exem- plen återges _utan kommentarer. Det bör vid läsningen dock uppmärksam— mas att samtliga ärenden vid nykter- hetsnämnderna här beskrivits utifrån det synsätt som tillämpningen av Nvl kräver, vilket bl.a. innebär att i hu— vudsak klienternas negativa sidor och beteenden återges. Klientbeskrivning- arna i dessa ärenden är därför ur hel- hetssynpunkt genomgående ofullstän- diga.

Det är angeläget att vid bedömning— arna av de redovisade undersöknings- resultaten beakta att dessa inte avser årssiffror utan siffror som hänför sig till en tvärsnittsundersökning företagen vid en viss tidpunkt.

Exempel på undersökning utan åtgärd 28-årig gift lastbilschaufför, som kallats till nykterhetsnämnden med anledning av inkommen rapport från polisen angående förargelseväckande beteende under påver- kan av alkohol. Vid besöket på nämndens expedition uppgav mannen att han är äldst av tre syskon och att han uppfostrades i hemmet tillsammans ,med en broder och en syster. Fadern var egen företagare och abs-olutist. Ref. gift 1964. Inkomst 1 800 kr.

i mån. Hustrun har förvärvsarbete såsom kontorist. Alkoholdebut i 18-års åldern. Förtärde i början endast vin och öl. Vid fest-ligare tillfällen förtärt högst 20 cl. starksprit. Han lider av magsår och har därför avhållit sig från all slags spritför- .täring.

Vid det nu aktuella tillfället hade han varit och spelat fotboll och hade förtärt ca 3 flaskor mellanöl. Han anser att han blir påverkad efter endast ringa mängd alko- holdrycker. Han var vid tillfället & säll— skap med en kamrat som omhändertogs av polisen varvid även ref. följde med. Han blev tillsagd att försvinna men nekade att göra detta och blev då omhänderta- gen. Han förnekar på det bestämdaste att han uppträtt högljutt eller störande. Han har ej tidigare varit föremål för nämndens undersökning. Fylleriförseelser finns ej an— tecknat. Av den företagna undersökningen har wsamman-fattningsvis framkommit att han sedan flera år tillbaka har stadigva- rande arbete och att han sköter sitt arbete utan anmärkning. Vare sig 15 eller 1 5 i Nvl är tillämplig. Den nu aktuella föreel— sen får bedömas som en engångsföreteelse.

Allmänna uppgifter om klientelet Ålder

Män. Vid jämförelse av det totala mate- rialets åldersfördelning med åldersför-

Tabell 9.3. Ålder i % pågående åtgärd. Män

Åtgärdens art. Samtliga Ål Un- . . . Ö Ö Över— Över- Äreiåde Medi- gikt; der der- Fflwihg ver— ver- vakning vakning W . cinsk Samt- över .. forbln- vakning vakmng . . rådglv- . sok- delse enl 15 & (anstånd) (försöks- (ut- nings- behand— liga 21 år ning . ' perm.) skriven) byrå ling (1964) —20 4 1 1 —— —— —— 4 — 2 21—24 15 12 7 4 -— 14 — 10 8 25—29 10 8 10 18 8 2 —— 6 9 9 30—34 14 10 12 4 6 15 4 6 11 9 35—39 11 17 6 9 11 21 7 6 11 9 40—44 14 13 15 22 23 15 11 23 15 11 45—49 9 11 14 13 21 21 14 24 13 10 50—54 8 12 10 13 8 5 28 23 10 10 55—59 8 1 9 4 6 13 14 6 8 9 60—64 4 8 10 9 11 5 4 —— 7 8 65—w 3 7 6 4 6 3 6 4 17 100 100 100 (100) (100) (100) (100) (100) 100 100 Absoluta tal 255 75 175 - 23 48 39 28 17 660

delningen för män i riket över 21 år vid ingången av år 1964 finner man i total- materialet en överrepresentation av åld- rarna 30—49 är, vilken är störst i ål- dersgruppen 40—44 år (tab. 9.3). Sam- tidigt är åldrarna över 65 år under- representerade. Medianåldern är 42 år.

Med klientelets stigande ålder blir i allmänhet åtgärderna av mera ingripan- de art. Åldersgruppen 21—24 år är störst vid pågående undersökning, 35—— 39 år vid frivillig förbindelse, 40—44 år vid såväl övervakning enligt 15 5 som efter anstånd med verkställighet av in- tagningsbeslut och efter försökspermis- sion. Förhållandet innebär att 43 % av männen som är föremål för undersök— ning är under 35 år, mot 31 % vid frivil- lig förbindelse, 30 % vid övervakning enligt 15 5, 26 % vid anstånd och 14 % vid försökspermission.

Trots att ungdomliga alkoholmissbru- kare under 21 år i princip sedan 1961 skall behandlas enligt barnavårdslagen, ingår 12 manliga ungdomar under den- na ålder i materialet; 9 av dem är emellertid föremål för undersökning. I

mindre kommuner med samordnad so- cialbyrå samt i vissa större kommuner där speciell handläggningsordning gäl- ler beträffande ungdomar förekommer det att undersökningsförfarandet enligt de båda lagstiftningarna är samordnat, men att vid förslag till åtgärd barna- vårdslagen regelmässigt tillämpas. Det framkommer i tabell 1 (del II) att 9 av de ungdomar, som är föremål för un- dersökning är bosatta utom storstad. Två ungdomar i materialet är dock fö- remål för åtgärd enligt nykterhetsvårds- lagen varav en för övervakning en- ligt 15 5 -—- trots att de inte fyllt 21 år.

Kvinnor. Även beträffande samtliga kvinnor finner man vid jämförelse med kvinnor i riket över 21 år en överrepre- sentation av åldrarna 30—54 år, som även här är störst i gruppen 40—44 år (tab. 9.4). Denna överrepresentation är starkare markerad än i det manliga materialet. Underrepresentationen av åldrarna över 65 år är också större i kvinnomaterialet. Även för kvinnorna är medianåldern 42 år.

Den tendens till förskjutning mot

Tabell 9.4. Ålder i % pågående åtgärd. Kvinnor

Åtgardens art Samtliga Ärende . kvinnor Un— . . . Över— Över- . Medi- : riket Ålder der- Fälvqhg Över- Över- vakning vakning WG. cinsk Samt- över .. orbm— vakmn g vakning .. .. rådgiv- . sok- delse enl 15 & (anstånd) (forsoks- (ut- nings- behand- 11 ga 21 år ning ' perm.) skriven) byrå ling (1 964) —20 2 — — — _ —— — 1 21—24 14 8 3 11 _— 6 _ _— 7 s 25—29 9 12 6 — 7 1 3 — 8 8 30—34 9 9 13 3 21 13 6 37 1 1 8 35—39 9 10 18 18 18 13 16 — 14 9 40—44 21 19 11 11 24 25 28 13 17 10 45—49 16 7 13 29 10 18 16 —— 14 10 50—54 11 14 11 14 7 6 11 50 12 10 55—59 6 10 10 -— 10 6 1 1 — 8 9 60—64 1 7 1 1 1 1 3 _— 6 6 8 65—w 2 4 4 3 -—— —— 6 2 20 100 100 100 (100) (100) (100) (100) (100) 100 100 Absoluta tal 126 86 142 28 29 16 18 8 453

mera ingripande åtgärd med stigande ålder, som observerades bland männen, har ingen motsvarighet när det gäller kvinnorna. Här är åldersgruppen 40—44 år den relativt sett största, allmänt sett oberoende av åtgärdens art. Undantag härifrån är »Övervakning enligt 15 5» (35—39 år) och »Övervakning efter an- stånd» (45—49 år). Endast två kvinnor under 21 år ingår i materialet. Båda är föremål för undersökning. Åldersfördelningen i de olika kom- muntyperna redovisas i tabell 2, del II. Civxlstan' ' |! Män. I tabellerna 9.5 och 9.6 har de fyra tidigare var för sig redovisade övervak- ningstyperna endast fördelats på »före- byggande övervakning», innebärande övervakning före anstaltsvård och »ef— tervårdande övervakning», som avser övervakning efter vård på allmän an- stalt. Behandling vid rådgivningsbyrå och medicinsk behandling redovisas på samma sätt i en grupp. De sistnämnda båda behandlingstyperna är inte före— mål för lagbestämmelser och gäller fri- villigt klientel. Medicinsk behandling förekommer vidare ofta i samband med handläggningen vid rådgivningsbyrå. Genom denna tabulering, som även fort-

sättningsvis kommer att användas, er- hålles större grupper, samtidigt som materialet blir mera överskådligt.

Civilståndsfördelningen avseende männen i materialet avviker i hög grad från normalpopulationens (tab. 9.5). Ogifta män förekommer relativt sett dubbelt så ofta i nykterhetsnämndsma- terialet som i normalpopulationen me- dan gifta förekommer mindre än hälf- ten så ofta som i normalpopulationen. Kraftigast överrepresenterade av de en- samstående männen är de frånskilda, som utgör 21 % av materialet, mot 3 % av normalpopulationen.

Andelen ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änklingar) varierar från 56 % för dem som erhål- ler behandling vid rådgivningsbyrå eller av läkare till 83 % av dem som står un- der eftervärdande övervakning. Över— representationen av ogifta och frånskil- da som för de ogifta är störst i ålders- gruppen 35—39 år och för de frånskilda i åldersgruppen 40—44 år samt under- representationen av gifta gäller alla ål- dersklasser (diagram 9.1).

Kvinnor. Civilståndsfördelningen för kvinnornaterialet som helhet företer i mindre grad än i det manliga materialet avvikelser från fördelningen i normal-

Tabell 9.5. Civilstånd i % _ pågående åtgärd. Män

Åtgärdens art Samtliga Behand- män i . . . . . Förebyg— Eftervår- ling vid riket CMIStånd Under— Fån”! 11 g gande dande rådgiv- . över .. . orbm- .. . . Samtliga soknmg delse over— övervak- mngsbyrå 21 år vakning ning eller av (1964) läkare Ogift ........... 54 44 36 44 24 44 22 Gift, samman- boende ....... 24 28 30 17 44 27 70 Gift, hemskild . . . 3 4 6 3 4 4 Frånskild ....... 15 19 25 33 28 21 3 Ånkling ......... 2 5 3 3 — 3 5 Uppgift saknas .. 2 -— _— — _ 1 100 100 100 100 (100) , 100 100

17/o Undersökningsmoteriolet

Zl—24 25—29 350-54 55—39

. Ogifta

populationen, men avviker dock kraf- tigt från denna (tab. 9.6). Det förekom- mer ingen lika markant överrepresen-

Diagram 9.1. Civilstånd i % ålder. Män

IIHHIIHHIHIHIHII

':

ao-5u—:—=—HIIIIIIHIIHWW

o': in | In in

s'f' to | a en

% Frånskildo

55—

tation av ogifta, som kunde konstateras hos männen. Den stora andelen från- skilda kvinnor i undersökningsmateri-

Zl—24

07 N | in N

4)- N:)

Normalpopulationen

"'i' "1"

I = m

315—59

340— 1411 G.

Änkhngur

;f- LD

I c LD

åns-49

41- IB &

m In

| |:: In

| =

i

Lf! 40

D Uppgift saknas

Tabell 9.6. Civilstånd i % _ pågående åtgärd. Kvinnor

alet är dock anmärkningsvärd och stör- re än samma andel i det manliga mate- rialet.

I undersökningsärendena är en fjär- dedel av kvinnorna frånskilda, en— ten- dens som stiger mot mera ingripande

Åtgärdens art Samtliga Behand- kvinnor i . . . . . Förebyg- Eftervård- ling vid riket erlstånd Under- light?-1118 gande ande rådgiv— S tli över sökning (311122- över- övervak— ningsbyrå am ga 21 år vakning ning eller av (1964) läkare Ogift ........... 24 24 14 18 4 18 17 Gift, samman- boende ........ 31 31 31 31 50 32 67 Gift, hemskild . . . 10 6 11 2 — 9 ] Frånskild ....... 25 26 31 42 35 30 4 Änka ........... 5 13 13 7 11 10 12 Uppgift saknas . . 5 —— — — 1 —— 100 100 100 (100) | (100) | 100 100

Diagram 9.2. Civilstånd i % — ålder. Kvinnor

Olo Undersokmngsmuterlalet '00——=5_F'—_1__i"1

% å ä = " * "'äåzåg ;;H '='

' EEEEEE _ — E_EEEE : 50— WWWWMM (j_—+ # N ÖM

N & n % 3 3 $ % en

_' J. &. .l, ä J. J. J. &. .L

N N "? If" Q' "1 h 69 65

' Ogifta

åtgärd till 42 % av de kvinnor som är föremål för övervakning efter anstalts— vård. Totalt sett domineras alltså även kvinnorna i civilståndshänseende av en— samstående, ehuru ej i samma grad som männen.

Såsom framgår av diagram 9.2 avviker sambandet mellan civilstånd och ålders- fördelning från det manliga materialets (diagram 9.1). De ogifta kvinnorna är överrepresenterade i förhållande till normalpopulationen upp till 40 års ål- der och därefter underrepresenterade till 59 års ålder. Åldersgruppen 50—54 'år omfattar relativt sett endast en tred- jedel av normalpopulationens ogifta kvinnor. De ogifta männen däremot är överrepresenterade i samtliga ålders— grupper.

Oavsett älder är eller har således ma- terialets kvinnor varit gifta i högre grad än männen (81 mot 55 %). De har ock-

åFrånskildu

Normalpopulutionen

E%?”E—_ _. ”"F-E | 5

l

[[[' . IT ll II [|

I : in ta in

21 | | i | | | "13 € "vå % ?>

55— 59

så i betydligt större utsträckning va- rit gifta mera än en gång (tab. 3—6, del II). Redan i åldersgruppen 25——29 år är 37 % av kvinnorna gifta och inte mindre än 26 % frånskilda. Motsvaran- de andelar för männen är 28 respektive 5 %. Det bör även uppmärksammas att andelen änkor i åldrarna under 50 år är högre än i normalpopulationen. Drygt hälften av männen och 40 % av kvinnorna saknar barn i äktenskap (tab. 7 och 8, del II). Detta bör dock ses mot bakgrunden av att 44 % av män- nen ej är eller varit gifta, vilken andel för kvinnorna utgör endast 19 %. 13 % av männen och 23 % av kvinnorna har barn utom äktenskap (tab. 9—14, del II) .

Nationalitet

I nykterhetsnämndsmaterialet ingår 79 utlänningar, varav 24 är kvinnor. Den

dominerande gruppen är finländare (36 män och 20 kvinnor). Även övriga ut- länningar tillhör med undantag för 7 personer —- de nordiska länderna. Andelen är bland såväl män som kvin- nor högst vid pågående undersökning (12 resp. 7 %). 9 % av männen är fö- remål för eftervårdande övervakning och har alltså varit intagna på allmän vårdanstalt. Över hälften av utlänning- arna (52 % män och 63 % kvinnor) är bosatta i städerna Stockholm, Göteborg, Malmö (tab. 15 och 16, del II). De ut- ländska medborgarna är över 21 år och i intet fall äldre än 59 år (tab. 17 och 18, del II). Kvinnorna är yngre än männen. Av männen i åldersgruppen 35—39 år är inte mindre än 21 % födda i utlandet. Andelen utlandsfödda män är därmed i denna åldersgrupp större än andelen födda i storstad i Sverige, som utgör 16 %.

Födelseort

Män. 62 % av samtliga män i materialet är födda i landskommun, mindre stad eller köping (tab. 9.7). Denna andel visar ingen nämnvärd variation med åtgärdens art.

Det är som väntat speciellt ålders-

Tabell 9.7. Födelseort i %

Samtliga Födelseort män kvinnor Stockholm ............ 8 15 Göteborg .............. 7 8 Malmö ................ 2 3 Andra städer med över 50 000 inv ........... 9 9 Övriga städer och kö- pingar .............. 22 16 Landskommuner ....... 40 38 Utlandet .............. 11 9 Uppgift saknas ........ 1 2 100 100

grupperna över 40 år som domineras av män födda i landskommun (diagram 9.3). Andelen storstadsfödda håller sig kring eller något under 20 % av samt— liga åldersgrupper över 21 år.

Kvinnor. Kvinnorna är i mindre ut- sträckning än männen födda i lands— kommun eller i mindre stad eller kö- ping (tab. 9.7). Denna andel utgör totalt 54 % mot som tidigare nämnts 62 % av männen. Liksom när det gäller männen visar denna andel ingen nämnvärd va- riation med arten av nykterhetsnämnds åtgärd. 26 % av kvinnorna är däremot födda i storstad, mot 17 % av männen.

Andelen kvinnor födda i utlandet är lägre än samma andel av männen.

Den tendens till ökad andel födda i landskommun med stigande ålder, som kunde konstateras för männen har ingen direkt motsvarighet för kvinnorna (dia— grammen 9.3 och 9.4). För kvinnorna håller sig denna andel relativt kon— stant för åldrarna över 30 år och är t. o. m. mindre för ett par av de högre åldersgrupperna. Detta förhållande mot- svaras beträffande storstadsfödda kvin- nor av att denna andel är störst i de yngsta och äldsta åldersgrupperna.

Boendeort

Män. Totalt sett är 39 % av samtliga män i materialet boende i någon av de tre största städerna Stockholm, Göte- borg eller Malmö (tab. 9.8). Dessa stä- ders andel av hela befolkningen i ri- ket den 1 januari 1964 var 19 %. Som en jämförelse kan nämnas att 49 % av alla fylleriomhändertaganden beträffan-' de män under första halvåret 1964 gjor- des i någon av storstäderna (Stockholm 24,8 %, Göteborg 19,1 % och Malmö 4,9 %). Ett visst samband, möjligen be- roende på urvalet vid undersökningen, föreligger således mellan den relativa andelen av i riket vidtagna nykterhets-

Diagram 9.3. Födelseort i % _— ålder. Mänl

o/o IDO—j 50— [j_ -zu zl—24 25-29 311-54 35—39 too-1.14 les-ha 50-54 55-59 60-64— 65— Ider 7 Annan stod med /Utloncle+ över 50000 invånare DLondskommun

MStorstud äAnnan stad eller köping

1 12 personer äryngre än 21 år Diagram 9.4. Födelseort i % ålder. Kvinnor75

o/o 1001 50—

_4

0-

—20 zn-zk 25—29 30—54 35—39 190—44 45—49 50—54 55—59 50-54 65— Ålder V Annan stod med /Ut|undet över 50000 invånare DLundskommun

Tabell 9.8. Boendeort i % — pågående åtgärd. .Män Åtgärdens art Behand- Hela riket . . . Förebyg- Eftervår— ling vid . 1/1 1964 Boendeort Under- 12333? gande dande rådgiv— Samtllga (totalbe- sökning över— övervak- ningsbyrå tolkning) delse . . vakning ning eller av läkare Stockholm ...... 20 32 17 31 22 11 Göteborg ........ 17 21 7 9 7 12 5 Malmö .......... 3 7 4 10 4 5 3 Andra städer med över 50 000 inv. 16 19 10 12 36 15 10 Övriga städer och köpingar ...... 22 28 28 34 20 26 32 Landskommuner . 17 25 18 15 2 17 39 Uppgift saknas . . 5 —— 1 3 —— 3 100 100 100 100 | (100) 100 100

vårdande åtgärder och av fylleriom— händertaganden. En begången fylleri- förseelse är som bekant den vanligaste orsaken till nykterhetsnämnds under- sökning. Anmälan till nykterhetsnämnd sker i dessa fall regelmässigt från po- lismyndighet. '

Klienternas överrepresentation i för- hållande till den faktiska befolknings- fördelningen är störst för Stockholm (11 %) och sjunker för Göteborg (7 %) till ett minimum för Malmö (2 %). Det bör dock noteras att även de övriga 11 städerna med vardera över 50000 in— vånare är överrepresenterade med till- sammans 15 % av männen i undersök- ningsmaterialet mot 10 % av totalbe— folkningen i riket.

Den relativa andelen män i materia- let, som bor i annan mindre stad eller köping är å andra sidan mindre än motsvarande andel av totalbefolkning— en.

Sambandet mellan boendeort och åt- gärdens art uppvisar intressanta skill— nader mellan olika kommuntyper. Så- lunda svarar storstäderna för 40 % av pågående undersökningar enligt nykter-

hetsvårdslagen men för blott 19 % av totalbefolkningen i riket. överrepresen- tationen kan här hänföras endast till Stockholm och Göteborg och är vardera för dessa städer 9 respektive 12 %. Det- ta förhållande kan ha sin förklaring i att arbetsbelastningen i storstäderna medfört eftersläpningar i undersök- ningsarbetet, som resulterat i att Stock- holm och Göteborg vid en viss tidpunkt uppvisar ett högt antal pågående under- sökningar. Å andra sidan kan olika principer vid upptagandet av anmäl-» ningar här spela en stor roll. Det kan! t.ex. nämnas att nykterhetsnämnden i Malmö under de senaste åren med hän- visning till arbetsbelastningen endast upptagit ca 50 % av inkomna anmäl- ningar till undersökning enligt nykter- hetsvårdslagen. Detta förhållande för- klarar sannolikt Malmös »normala» siff- ror i förhållande till övriga storstäder och till dess andel av totalbefolkningen.

Den relativa fördelningen av frivil- liga förbindelser enligt 14 5 a Nvl ger anledning till anmärkningsvärda kon— stateranden. Sålunda representeras Stockholms stads nykterhetsnämnd inte

av någon klient, som är föremål för denna typ av förebyggande åtgärd.1 Gö- teborg däremot, som svarar för 5 % av befolkningen i riket, har 21 % av pågå- ende frivilliga förbindelser. En kraftig överrepresentation i förhållande till be- folkningen uppvisar även Malmö och andra större städer.

Sättes fördelningen av frivilliga för- bindelser i relation till fördelningen av förebyggande övervakningar finner man att Stockholm, som ligger lägst när det gäller frivilliga förbindelser, klart dominerar över samtliga kommuntyper när det gäller nämnda övervakningar. Stockholm handhar 32 % av det totala antalet pågående övervakningar av den- na typ. Göteborg och Malmö ligger i det- ta hänseende nära sina andelar av be-

folkningen. Detsamma gäller andra stör- re städer.

De konstaterade skillnaderna mellan Stockholm å ena sidan och övriga större städer å den andra när det gäller an- delen av frivilliga förbindelser och fö- rebyggande övervakningar torde till stor del vara betingade av en oenhetlig tillämpning av nykterhetsvårdslagen. Denna slutsats gäller även vid beaktan- det att ett rådgivningsarbete av hjälp- åtgärdstyp bedrives vid informations— byrån i Stockholm och att man därifrån redovisat ett antal hjälpåtgärdsärenden enligt 14 5 a. För Stockholms del synes lagtillämpningen innebära att man där

1 De frivilliga förbindelser, som redovisats från intormationsbyrån, ingår i kolumnen Be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare.

Diagram 9.5. Boendeort i % —— ålder. Män2

O/o |00—

0— 3 3 S', 5 :=; 3 g % $ 5- _, l l I I l I ; LD :. "& S'. := 3 5.3 % = få :E E 29 Ålder 3 :E)— Molmö Annan stad med Göteborg Storstad över 50 000 invånare % Landskommun Stockholm Annan stad eller kö in U it saknas . P 9 PPG

' 12 personer är yngre än 21 år

ofta som första åtgärd prövar övervak- ning enligt 15 å — alltså en tvångsåt- gärd och endast undantagsvis inom nykterhetsnämndens ordinarie verksam— het tillämpar den hjälpåtgärdsform som frivillig förbindelse innebär. Ur prin- cipiell synpunkt har denna problematik även tagits upp till behandling i kapit— _len 7, 8 och 13.

Även åldersfördelningen uppvisar av— vikelser betingade av boendeortens kom- muntyp (diagram 9.5).

Storstäderna tillsammans svarar för över 40 % av varje åldersgrupp mellan 25 och 59 år. övriga 11 städer med över 50 000 invånare uppvisar i motsats till storstäderna störst andel av de mycket unga och av de äldsta åldersgrupperna. övriga städer och köpingar svarar för en jämn andel utgörande i genomsnitt

28 % av varje åldersgrupp. Landskom- munerna, slutligen, har störst andelar av yngre och äldre åldersgrupper. Undersökningens stockholmsklientel utgöres till 80 % av ensamstående män (ogifta, hemskilda, frånskilda och änk- lingar). Motsvarande andel av malmö- materialet är 78 % och av materialet för Göteborg 69 % (tab. 19, del II). Sistnämnda jämförelsevis låga andel av de ensamstående männen förklaras delvis av ålderssammansättningen, där Göteborg, som tidigare nämnts avviker från övriga storstäder genom att klien— telet är yngre. Malmömaterialets höga andel av ensamstående män kan delvis bero på att materialet är selekterat ge- nom att i Malmö endast allvarligare nykterhetsanmärkningar i allmänhet upptages för undersökning. Detta för-

Diagram 9.6. Om/lyttning i %. Män

o/o IDO—— 50— O—l Stockholm Göteborg Malmö Annan stad Annan stad Lands- med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort

Födda i kommun av boendeortens kommuntgp Födda i annan stad eller köping ön boendeorten

äFödda i landskommun DUppgif-t saknas

% Födda i utlandet

hållande bör även beaktas vid konstate- randet att Malmömaterialet innehåller - 38 % frånskilda män.

Klienter födda i Göteborg och Malmö bor i högre grad än klienter födda i Stockholm i födelsestaden (tab. 20, del II). Av stockholmsfödda har 72 % kvar i Stockholm. Motsvarande tal för Göte— borg är 88 % och för Malmö 82 %. De i utlandet födda har i första hand in— flyttat till storstäderna (53 %).

De olika kommuntyperna uppvisar högst skiftande struktur när det gäller klienternas födelseort (diagram 9.6). Stockholm ligger lägst när det gäller an- delen födda i boendeortens kommun- typ, medan Göteborg i detta hänseende ligger närmast landskommunerna. Så- som tidigare framgått förklarar ålders- fördelningen i göteborgsmaterialet i viss mån detta förhållande, men trots detta synes materialets göteborgare med hän- syn till födelseort avvika från materia- let i övrigt.

Kvinnor. Kvinnorna (tab. 9.9) bor i större utsträckning än männen i stor- städer (63 % mot 39 % för män). Stock- holms stad svarar för en mycket stor andel av denna överrepresentation. 44 %

Tabell 9.9. Boendeort i %

av materialets kvinnor bor i Stockholm, dvs. dubbelt så stor andel som för män- nen. Å andra sidan bor endast 7 % av kvinnorna i landskommuner mot 17 % av männen och 39 % av totalbefolk- ningen i riket.

Även när det gäller kvinnorna före- kommer kraftiga variationer i åtgärdens art, beroende på boendeorten. Även här dominerar Stockholm när det gäller an- delen undersökningar och tvångsåtgär- der. För Stockholm redovisas 27 % av de totalt pågående frivilliga förbindel- serna, en hjälpåtgärd, som där ej före- kommer i fråga om männen. Liksom när det gäller männen svarar emellertid Gö- teborg för den största andelen av de fri- villiga förbindelserna (36 %).

Förebyggande övervakning domine- ras å andra sidan i än högre grad av Stockholm när det gäller kvinnorna än männen. 60 % av dessa övervakningar pågick i Stockholm, som svarar för 11 % av befolkningen, medan t. ex. Gö- teborg endast svarar för 6 % av över- vakningarna mot 5 % av befolkningen.

Med 38 % av de eftervårdande över- vakningarna svarar Stockholm för en mer än dubbelt så stor andel av dessa

—— pågående åtgärd. Kvinnor

Åtgärdens art Behand- Hela riket . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . 1/1 1964 Boendeort Under— lig-211311? gande dande rådgiv- Samthga (totalbe- sökning delse över— övervak— ningshyrå folkning) vakning ning eller av läkare Stockholm ...... 38 27 60 38 38 44 11 Göteborg ........ 15 36 6 16 -— 15 5 Malmö .......... 6 1 4 9 4 4 3 Andra städer med över 50 000 inv. 15 16 10 15 35 14 10 Övriga städer Och köpingar ...... 17 13 15 11 15 15 32 Landskommuner . 8 6 5 11 8 7 39 Uppgift saknas .. 1 1 — —— —— 1 —— 100 100 100 (100) (100) 100 100

Diagram 9.7. Boendeort i % — ålder. Kvinnor1

0/0 |00-

50— 0_ 4- m =!— m m el- av x_f U N N m n 3 =- tn In :a .:.” d- | | | | | | | l|n & Ja _,—_ g i? 2 g 3 $ 5; :::-o ln ID no 5 %: Ålder us :c) | " Annan stad med 7 M,? mo över 50000 invånare % Landskommun Goteborg Storstad Stockholm åhnan stad eller köping D Uppgift saknas

1 2 personer är yngre än 21 år

när det gäller kvinnor som när det gäl- ler män, där motsvarande andel var 17 %.

Tvångsåtgärder mot kvinnliga alko— holmissbrukare förekommer alltså i högre grad än mot män ifråga om stor- stadsklientelet och då speciellt mot stockholmsdelen därav, än mot det kli- entel som är boende i andra kommun- typer.

För kvinnorna föreligger en starkare skillnad i ålderssammansättningen när det gäller stockholms- respektive göte- borgsmaterialen än vad som gäller för männen (diagram 9.7). I Göteborg do- minerar de yngre åldersgrupperna me- dan det i Stockholm förhåller sig tvärt- om.

Andelen ensamstående kvinnor är liksom när det gäller männen, störst 'i

storstädernas material och utgör om- kring eller något över 70 % för var och en av dessa (tab. 21, del 11). Den tidi- gare konstaterade stora andelen från- skilda kvinnor visar sig vara störst i Göteborg och Stockholm med 39 respek- tive 35 %.

Stockholmsfödda kvinnor har i mind- re utsträckning än männen flyttat från födelseorten. Motsatta förhållandet råder för göteborgsfödda och malmöfödda (tab. 22, del II).

62 % av de utlandsfödda kvinnorna (män 53 %) bor i storstad. Kvinnorna utmärkes i övrigt av att i avsevärt högre utsträckning än männen oavsett födel- seortens kommuntyp ha flyttat till stor- stad och då i första hand till Stockholm.

Totalt sett har inflyttningen från landskommun till tätorter varit avsevärt

0/0

IOU—

Diagram 9.8. Omflyttning i %. Kvinnor

Stockholm Göteborg Malmö Annan stad Annan stad Lands- __» med över eller kommun . __ ,. 50 000 inv. köping " '.'- Boendeort

Födda i kommun av boendeortens kommuntgp Födda i annan stad eller köping ön boedeorten

större bland materialets kvinnor än bland dess män (diagram 9.8). Såsom tidigare visats är ca 40 % av såväl kvin- nor som män födda i landskommun, medan endast 7 % av materialets kvin- nor (män 17 %) bor kvar i sådan kom- mun.

Ser vi till olika kommuntyper med avseende på andelen födda i boendeor— tens kommuntyp föreligger vissa skill- nader mellan könen. Stockholm ligger såväl när det gäller män som kvinnor lägst i detta hänseende med endast 31 % (män 27 %) födda i storstad. Me- dan över hälften av de manliga götebor- garna är födda i storstad är endast 42 % av kvinnorna detta. Malmö, däremot, har större andel storstadsfödda kvinnor (50 %) än män (44 %). För övriga kom— muntyper av tätortstyp kan speciellt

äFödda i landskommun DUppgift saknas % Födda i utlandet

noteras den höga andelen födda i lands- kommun.

Sammanfattning M än

Materialets 660 män tillhör i högre ut- sträckning än män i totalpopulationen åldersklasserna 30—49 år. Gruppen 40—44 år är störst och mest överrepre- senterad i förhållande till normalpopu— lationen. En förskjutning mot mera in— gripande åtgärd vid stigande ålder kan. konstateras.

Civilståndsfördelningen avviker i än- nu högre grad än åldersfördelningen. från normalpopulationen. Ogifta män förekommer ungefär dubbelt så ofta i materialet som i normalpopulationen, frånskilda män åtta gånger så ofta,. medan gifta män förekommer mindre

än hälften så ofta. Männen har varit gifta i mindre utsträckning än kvinnor- na. 52 % har ej barn i äktenskap, 13 % har barn utom äktenskap.

55 utländska män ingår i materialet, vilket utgör 8 % av samtliga. Finländar- na dominerar. De är huvudsakligen bo— satta i storstäder. Av åldersgruppen 35—39 år utgör de utlandsfödda inte mindre än 21 %.

62 % av samtliga män är födda i landskommun, i mindre stad eller kö- ping, medan endast 43 % av männen vid undersökningens genomförande bodde i dessa kommuntyper, mot 70 % av totalbefolkningen. Materialets mot- svarande överrepresentation för storstä- derna och övriga större städer i detta hänseende är störst för Stockholm, som _ svarar för 22 % av materialet mot 11 % av totalbefolkningen.

Sambandet mellan boendeort och åt- gärdens art uppvisar anmärkningsvärda skillnader mellan olika kommuntyper och speciellt mellan olika storstäder. Göteborg med 5 % av befolkningen sva- rar för 21 % av de pågående frivilliga förbindelserna, medan Stockholm är orepresenterat när det gäller denna åt- gärdstyp. När det däremot gäller före- byggande övervakningar, svarar Stock— holm för inte mindre än 32 % av dessa och Göteborg för 7 %. Det synes vara uppenbart att dessa skillnader, även om man beaktar att ett visst hjälpåtgärds- arbete bedrives vid en särskild informa- tionsbyrå i Stockholm, till stor del är betingade av olikartad tillämpning av nykterhetsvårdslagen. Övriga kommun- typer uppvisar endast i mindre grad av- vikelser av ovannämnd typ.

Kvinnor

De 453 kvinnor som materialet omfattar är i högre grad än männen överrepre— senterade i åldersgrupperna 30—54 år. "Även för kvinnorna är denna överre-

presentation störst i åldersgruppen 40— 44 år. '

Civilståndsfördelningen avviker ej i samma grad som beträffande männens från normalpopulationens. Det stora in- slaget av frånskilda kvinnor (30 %) gör dock att även kvinnorna domineras av i civilståndshänseende ensamståen- de individer. Andelen ogifta är ungefär lika stor som i normalpopulationen, medan andelen gifta är väsentligt läg- re. Skilsmässa förekommer tidigare hos kvinnorna än hos männen. I åldersgrup— pen 25—29 år är en fjärdedel av kvin- norna frånskilda mot 5 % av männen.

Kvinnorna har varit gifta i betydligt större utsträckning än männen. 40 % av kvinnorna har ej barn i äktenskap. 23 % har barn utom äktenskap (13 % för männen). _

24 kvinnor är utländska medborgare (5 %). Inslaget av utlänningar är alltså mindre bland kvinnorna än bland män— nen. De utländska kvinnorna är vidare yngre än de utländska männen. I högre grad än när det gäller männen domine- rar storstäderna som boendeort.

Kvinnomaterialet är i högre grad än det manliga ett storstadsmaterial. Kvin- norna är oftare än männen födda i storstad. Nära två tredjedelar bor i storstad, varav inte mindre än 44% i Stockholm, som endast svarar för 11 % av befolkningen.

Även när det gäller kvinnor framkom- mer uppgifter som styrker att olika till- lämpning av nykterhetsvårdslagen före— kommer. Det är även här främst Stock- holm och Göteborg, som uppvisar skill- nader. Så har t.ex. Stockholm en tio gånger så hög andel (60 %) av de före- byggande övervakningarna som Göte- borg (6 %). Liksom när det gäller männen ingriper nykterhetsnämnden i Stockholm mot ett klientel i högre ål- dersgrupper än nykterhetsnämnden i Göteborg.

Tabell 9.10. Bostadsförhållanden i % —— pågående åtgärd.. Män

Åtgärdens art .. Behandling Bostadsförhållanden Frivillig Forebyg- Eftervår— vid rådgiv- Samtliga Under- .. . gande dande . . .. . forbm- .. nmgsbyrå sokmng övervak- övervak- delse . . eller av ning ning läkare

Äger bostad ...... 11 8 13 6 11 11 * Förhyr bostad. . . . 31 45 32 29 53 34 Inneboende1 ...... 36 35 37 33 29 36 Disponerar plats på

ungkarlshotell, ungdomshotell

eller liknande2 . . 1 5 2 2 2 2 Disponerar plats på

ålderdomshem

eller vårdhem”. . 1 — 1 2 1 1 Saknar fast bostada 11 7 13 24 4 12 Uppgift saknas. . . 9 —— 2 4 —- 4

100 100 100 100 ' (100) 100

1 Hos släkting eller annan person, men även * Mera varaktigt boende på institution.

vid boende i möblerat rum.

Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.

Bostadsförhållanden

*Tillgång till bostad

Män. Tillgång till fast bostad varierar starkt med arten av pågående åtgärd en- ligt nykterhetsvårdslagen (tab. 9.10). Andelen män som saknar fast bostad vi- sar en klart ökande tendens från de grupper som är föremål för frivilliga förebyggande åtgärder mot de grupper, för vilka åtgärden är av tvångskaraktär. Den största andelen bostadslösa finner man bland män som är föremål för ef- tervårdande åtgärd och alltså är för- sökspermitterade eller utskrivna från allmänna vårdanstalter. En fjärdedel av

dessa män saknade vid undersöknings- tillfället fast bostad. Det bör observeras att 13 % av männen som var föremål för förebyggande övervakning likaledes saknade fast bostad.

I tabell 9.11 har den relativa andelen bostadslösa omräknats i absoluta tal med utgångspunkt från antalet vid lan- dets nykterhetsnämnder den 23/11 1964 aktuella män.

Det bör uppmärksammas att begrep- pet »saknar fast bostad» i detta sam- manhang även inrymmer tillfälligt bo- ende på ungkarlshotell och härbärgen, vilket torde innebära att en inte obe- tydlig del av dessa bostadslösa män

Tabell 9.11. Beräknat antal bostadslösa män, föremål för undersökning, åtgärd eller behandling vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964

Förebyg— Eftervår— 533132?in Gru Under- Frivillig gande dande i r bglg- S tl' - pp sökning förbindelse övervak- övervak- näää år, am iga' ning ning läkare Saknar fast bostad.. 1 190 207 792 841 100 3 130 _-

Diagram 9.9. Bostadsförhållanden i %-— boendeort. Män

% Inneboende

Ungkarlshotell eller liknonde åtminstone endast tillfälligt hade sin bostadsfråga ordnad vid undersöknings- tillfället. 2% av samtliga män hade emellertid enligt tabell 9.10 tillgång till mera fast plats på ungkarlshotell eller härbärge, vilket för hela den öppna vården i absoluta tal motsvarar drygt 500 män. Mer än en tredjedel (36 %) av samtliga män var inneboende. Även åt- skilliga av dessa män torde i realiteten i egentlig mening sakna fast bostad. Här åsyftas bland annat män, som trots ”brytning med familj eller andra anhö— riga delvis på grund av de bristande möjligheterna att erhålla annan bostad bor kvar i familjens eller anhörigs "bostad. Enligt tabell 9.17 sammanbor nära en fjärdedel av totala antalet män med annan anhörig än hustrun och egen familj. Inte minst från anstalts- vårdens sida är denna problematik olo

1001

50— :-.

&. _ & & a_l Stockholm Göteborg Malmö Annan stod Annan stod Lunds— med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort

Iålii'esam" Gwar Saknar fusi- bostad känd och svårlöst. Det kan t. ex. vara fråga om en alkoholmissbrukare, som efter försökspermission återvänder till ett par gamla föräldrars bostad. Förut— sättningar för att undvika svårare kon— flikter vid ett sådant sammanboende är ofta små. Alkoholmissbrukaren saknar annat bostadsalternativ och de anhö— riga vill ofta inte »köra ut» honom på gatan. En inte obetydlig del av dessa personer, som alltså rubricerats som inneboende, torde därför vara i be- hov av annan bostad och bör därför egentligen hänföras till de bostadslösa. Tillgång till bostad varierar i olika kommuntyper (diagram 9.9). En vän- tad stigande andel bostadslösa med Ökad tätortskaraktär hos boendeortens kommuntyp kan konstateras. Omkring en femtedel av de tre storstädernas ak— tuella manliga klientel saknar tillgång

Tabell 9.12. Befolkningens, undersökningsmaterialets och de bostadslösa männens fördelning på boendeort i %

Boendeortens kommuntyp Andra stä- . Grupper Övriga _ Samtliga Storstäder de; med städer och Lands Uppgift ver kö ingar kommuner saknas 50000 inv. P Befolkningen i riket 1/1 1964 ......... 19 10 32 39 100 Samtliga män i ma— terialet .......... 39 15 26 17 3 100 Män, som saknar tast bostad ........... 67 11 13 4 5 100

till fast bostad. Detta innebär, såsom framgår av tabell 9.12 att inte mindre än två tredjedelar av de bostadslösa männen är hemmahörande eller uppe- håller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av befolkningen. I Stockholm, som har 11 % av totalbefolkningen och 22 % av

samtliga män i materialet, finns nära 40 % av de bostadslösa män, som är ak- tuella hos nykterhetsnämnderna vid un- dersökningstillfället.

Redan från 25 års ålder är andelen bostadslösa över 10 % (diagram 9.10). Den maximala andelen bostadslösa åter— finns i åldersgruppen 45—49 år och ut-

Diagram 9.10. Bostadsförhållanden i % —- ålder. Män1

0,0

IDO—1

50—

(l— _le Zl—Zk 25-29 250—EV+ 35—39 [kB—44 155—49 50—54 55-59 60—64- 65— lder

V Älderdomshem D . ”& eng,. vårdhem Uppgift saknas = Saknar fasl- bostad

.Äqer bostad %lnneboende .. Ungkarlshotell [Hm Forhgr bostad % eller liknande

1 12 personer är yngre än 21 år

Åtgärdens art .. Behandling . Forebyg- Efter- . . . Bostadsförhållanden Un der— Frivillig gande vårdande Vldnriggiå- Samtliga sökning förbindelse övervak- övervak— "äär äv ning ning ' läkare Äger bostad ........ 4 5 8 5 31 7 Förhyr bostad ...... 61 73 58 48 58 61 Inneboende1 ........ 17 20 20 35 11 20 Disponerar plats på ungkarlshotell, ungdomshotell eller liknande2 ......... _ — 1 2 — 1 Disponerar plats på ålderdomshem eller vårdhem” ........ 1 1 1 — --— 1 Saknar fast bostad”. 10 —- 8 5 —— 6 Uppgift saknas ..... 7 1 4 5 — 4 100 100 | 100 (100) | (100) 100

1 Hos släkting eller annan person, men även boende i möblerat rum. ' Mera varaktigt boende på institution.

= Även tillfälligt boende på ungkarlshotell och härbärge.

gör en femtedel av denna åldersgrupp. Över hälften (53 %) av samtliga bo- stadslösa män är i åldern 40—54 år.

Upp till 49 års ålder är det i stort sett vanligare förekommande att männen bor inneboende, på institution eller sak— nar fast bostad, än att de själva hyr eller äger bostad.

Inslaget av bostadslösa är högst bland de frånskilda männen och utgör över en femtedel (21 %) av dessa, mot endast 2 % av de gifta (tab. 23, del II). 15 % av de ogifta saknar fast bostad. 37 % av de bostadslösa männen är frånskilda, 56 % är ogifta och 2 % är änklingar.

Kvinnor. Av tabell 9.13 framgår vid jäm- förelse med tabell 9.10 att kvinnornas bostadsförhållanden är mera stabila än männens.

Två tredjedelar av kvinnorna har så- ,ledes tillgång till ägd eller direkt för- hyrd bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen.

6 % av kvinnorna saknar fast bostad,

.vilket innebär att detta hos kvinnorna

är endast hälften så vanligt som hos männen.

Den hos männen klart markerade ten- densen till ökad andel bostadslösa mot mera ingripande åtgärd är inte lika klart markerad hos kvinnorna. 10% av kvinnorna, som är föremål för un- dersökning, saknar fast bostad, en an- de], som inte blir större för de grupper som är föremål för åtgärd. Sammanlagt kan antalet bostadslösa kvinnor vid nykterhetsnämnderna den 23/11 1964 beräknas till 107.

Det är sannolikt att en inte obetydlig del av speciellt de kvinnor som är före- mål för mera ingripande åtgärd, är prostituerade och att detta förhållande medverkar till en lösning av bostadsfrå- gan i någon form. Härtill kommer att kvinnorna i högre grad än männen har varit gifta och ofta i samband härmed fått tillgång till fast bostad.

Avsaknad av fast bostad hos kvinnor, som är föremål för nykterhetsnämnds

Tabell 9.14. "Befolkningens, undersökningsmaterialets och. de bostadslösa kvinnornas fördelning på boendeort i %

Boendeortens kommuntyp Andra . . Grupper Stor— städer ?vrlga Lands- Uppgift Samtliga .. .. stader och stader med over kö in ar kommuner saknas 50000 inv. ? g

Befolkningen i riket

1/1 1964 ......... 19 10 32 39 100 Samtliga kvinnor i

materialet ........ 63 14 15 7 1 100 Kvinnor, som saknar

fast bostad ....... 82 4 14 — (100)

åtgärd, är i ännu högre grad än hos männen en storstadsföreteelse (tab. 9.14). I Stockholm, som har 11 % av to- talbefolkningen och 44 % av samtliga kvinnor i materialet, befinner sig 64 % av de bostadslösa kvinnorna. Kvinnorna har nära dubbelt så ofta som männen

förhållande som bl. a. sammanhänger med att kvinnorna oftare varit gifta än männen (diagram 9.11). I samband med äktenskap får alltså ofta kvinnorna till- gång till fast bostad. Andelen inneboen- de är a andra sidan avsevärt lägre än bland männen.

tillgång till direkt förhyrd bostad, ett Den relativt sett högsta andelen bo-

Diagram 9.11. Bostadsförhållanden i % _ boendeort. Kvinnor

0/0 lGO—

f_l-

Stockholm Göteborg Malmö Annan stod Annan stod Lands— med över eller kommun 50 000 inv. köping Boendeort

' Ålderdomshem D . & .,_”er vårdhem Uppglft saknas Saknar fast bostad

- Äger bostad %lnneboende .. Ungkarlshotell Emm Forhgr bOShd % eller liknande

Diagram 9.12. Bostadsförhållanden i % —- ålder. Kvinnor1

o/o IOO—

a_i

"ZD 2l—24» 25-29 50—34 35—39

. Äger bostad % Inneboende

[M] Förhqr bostad Ungkarlshotell

eller liknande * 2 personer är yngre än 21 år

stadslösa kvinnor finns i de yngre ål- dersgrupperna (diagram 9.12). I ålders- gruppen 21—24 år är det ungefär lika vanligt att kvinnorna har tillgång till egen förhyrd bostad, som att de bor inneboende.

I motsats till vad som gäller för män- nen är inslaget av bostadslösa högst bland de ogifta kvinnorna (tab. 24, del II).

Bostadens kvalitet Män. I tabell 9.15 belyses bostadens kvalitet för män och dess samband med pågående åtgärd. Viss jämförelse med totalpopulationen i riket erhålles genom att vid undersökningen tillämpade kva- litetsgrupper anknyter till av 1960 års bostadsräkning använda kvalitetsgrup- per.

Männen i Öppen vård bor såvitt fram-

50—54 55—59 60—64 65—

5. Uppgift saknas

40—44 Ålder

V Ålderdomshem % eller vårdhem

45—49

går av undersökningen sämre än total- populationen. Medan endast 10 % av lägenheterna i riket var omoderna (år 1960) bodde 23 % av de aktuella män— nen i omoderna bostäder. Män som är föremål för eftervårdande övervak- ning bor i de kvalitetsmässigt sämsta bostäderna. I övrigt framkom inget klart samband mellan bostadens kvalitet och pågående åtgärd.

Omodern bostad är minst vanlig i Stockholm: endast 10 % bor där i så- dan bostad (tab. 25, del II). Detta bör dock ses i relation till den höga andelen bostadslösa i Stockholm. Övriga storstä- der och kommuntyper har 22—29 % av männen boende i omoderna bostäder.

De ensamstående männen bebor de sämsta bostäderna (tab. 26, del II). Av de gifta männen har däremot 54 % till— gång till modern bostad.

Tabell 9.15. Bostadens kvalitet i % -— pågående åtgärd. Män

Atgärdens art Samtliga Bostadens Förebyg- Eftervår- 233331- lägenheter kvalitet Under— Egil-lig gande dande rådgiv- Samtliga i gråt sökning . över- över— ningsbyrå , bindelse vakning vakning eller av 1/11 1960 läkare Modern1 ........ 38 36 38 15 53 36 51 Halvmodern'. . . . 18 25 18 20 24 20 37 Omodern8 ....... 19 28 25 32 9 23 10 Acceptabelt hotell eller liknande'. . 1 -—— —- — —— _ Bristfälligt hotell eller liknande' . 1 -— 1 — — — Institution5 ...... 2 4 3 3 2 2 —— Saknar fast bostad 10 7 12 24 5 12 — Uppgift saknas . . 11 3 6 7 7 2 100 100 100 100 (100) 100 100

Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc.

Ej ungkarlshotell och härbärgen.

].

I

' Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. |

5

!

Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter.

Tabell 9.16. Bostadens kvalitet i % -— pågående åtgärd. Kvinnor

Åtgärdens art 123325; Bostadens . . . Förebyg- Eftervår- ling vid . . . kvalitet Under— 171—gång gande dande rådgiv— Samtliga 1 ägget sökning . över— över— ningsbyrå bindelse vakning vakning eller av 1111 1960. läkare Modern1 ......... 39 46 41 18 61 40 51 Halvmodern”z . . . . 16 19 13 24 12 16 37 Omodern= ....... 22 29 27 38 19 27 10 Acceptabelt hotell eller liknande” . —— -— —— Bristfälligt hotell eller liknande4. —— —— — -— — Institution5 ...... 1 1 2 2 — 1 Saknar fast bostad 9 — 8 5 —— 6 — Uppgift saknas . . 13 5 9 13 8 10 2 100 100 100 (100) (100) 100 100

'anna'-*

Med vatten, avlopp, wc, centralvärme, bad. Med vatten, avlopp och centralvärme eller wc. Ovannämnda bekvämlighetsdetaljer saknas eller utgöres endast av vatten och/eller avlopp. Ej ungkarlshotell och härbärgen. Ex. ålderdomshem, vårdhem, ungkarlshotell och härbärgen. Enligt 1960 års bostadsräkning. Obs. att siffrorna här gäller lägenheter.

Kvinnor. Även kvinnorna i materialet bor sämre än totalpopulationen (tab. 9.16). Det framkommer att en större andel av kvinnorna än av männen bor omodernt, men å andra sidan är det vanligare att kvinnorna har tillgång till en modern bostad. Med viss reservation för gruppens storlek framkommer att även för kvinnorna bostadens kvalitet är sämst vid eftervårdande övervakning.

Av tabellerna 27 och 28, del II, fram— går sambanden mellan bostadens kvali- tet och boendeort samt civilstånd.

Boendesituation

Män och kvinnor. Som ett komplement till de presenterade uppgifterna om till- gång till bostad och bostadens kvalitet, har det ansetts angeläget att belysa i vilken utsträckning hos nykterhets- nämnderna aktuella personer samman- bor med andra personer över 16 år och i vilka konstellationer sådant samman- boende förekommer (tab. 9.17).

Det visar sig att över en tredjedel av såväl män som kvinnor ej sammanbor med annan person i äktenskap eller

Tabell 9.17. Boendesituation i %

Samtliga Boendesituation män kvinnor Saknar fast bostad ..... 12 6 Ensamboende .......... 20 27 Sammanboende med make/maka .......... 26 29 Sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden ......... 7 20

Sammanboende med för- äldrar eller annan an- hörig ............... 24 7 Sammanboende med annan person (t. ex. kamrat) ............. 4 5 Institution ............ 2 1 Uppgift saknas ........ 5 5

100 100

annan familjelikande konstellation. Här avses då de ensamboende, de som bor på institutioner och de som saknar fast bostad. En begränsad möjlighet till jäm- förelse med totalpopulationen erbjuder en uppgift från 1960 års bostadsräkning, enligt vilken 20 % av samtliga hushåll i riket hade en boende och alltså var ensamhushåll.

Väsentliga skillnader i boendesitua- tionen mellan män och kvinnor kan konstateras när det gäller grupperna sammanboende under äktenskapslik- nande förhållanden och sammanboende med föräldrar eller annan anhörig. Me- dan det är tre gånger vanligare bland kvinnorna än bland männen att de sammanbor under äktenskapsliknande förhållanden, är det å andra sidan tre gånger vanligare att män sammanbor med föräldrar eller annan anhörig (tab. 29 och 30, del II).

Vid en jämförelse mellan boendesi- tuationen för ogifta män och kvinnor konstateras dock att det även för dessa grupper är nära tre gånger så vanligt att kvinnorna sammanbor under äkten- skapsliknande förhållanden. De ogifta männen sammanbor fyra gånger så ofta som de ogifta kvinnorna med föräldrar eller annan anhörig. Sambandet mellan boendesituation och åtgärdens art bely— ses i tabellerna 31 och 32, del II. I tabel- lerna 33 och 34, del II, belyses samban— det bostadssituation—ålder.

Med stigande tätortskaraktär hos bo- endeortens kommuntyp är det hos båda könen mindre vanligt förekommande att sammanbo med make/maka (tab. 35 och 36, del II). I Stockholm är det vanligare att männen saknar fast bostad än att de sammanbor med maka.

Av speciellt intresse särskilt ur bar— navårdssynpunkt — har frågan om i Vi]- ken omfattning alkoholmissbrukare sam— manbor med minderåriga barn varit. Åldersgränsen för barn ,har i samman-

hanget satts vid 16 är, främst i syfte att medge viss jämförelse med förhållan- dena i totalpopnlationen. 1960 års bo- stadsräknings uppgifter om relativ för- delning av hushållen efter antal barn under 16 år anföres i tabell 9.18 såsom jämförelsematerial. Det bör dock fram- hållas att utgångspunkten för dessa siff- ror är antalet hushåll i riket och att alltså fast bostad förutsättes. De indivi- der i undersökningsmaterialet som sak— nar fast bostad kan därför ej sammanbo med barn och bör alltså vid jämförelse med bostadsräkningens siffror föras till gruppen ej sammanboende med barn.

Med hänsyn till den vikt som får läggas vid frågan i vilken utsträckning alkoholmissbrukare sammanbor med minderåriga barn har det — trots att siffergrupperna inte är helt jämförbara ansetts angeläget att relativt ingåen- de belysa denna.

Det framkommer att minst tre fjärde- delar av såväl män som kvinnor i öppen vård ej sammanbor med barn under 16 år. Denna andel sammanfaller nära med

Tabell 9.18. Sammanboende med barn1 under 16 år i %

. Samtliga

samthga hushåll 1

Antal barn riket den .. kvin- 1/11 man nor 19602 Saknar fast bostad 13 6 —— 0 ................ 62 67 61 1 ................ 7 12 19 2 ................ 7 8 13 3 ................ 3 2 5 4 ................ 2 1 1 5 el flera barn .... 1 —— 1 Uppgift saknas . . . 5 4 -— 100 100 100

1 Här avses barn under 16 år oavsett om klienten är fader/moder till eller i övrigt släkt med barnet. * Enligt 1960 års folkräkning. Observera att siffrorna här gäller hushåll.

andelen i civilståndshänseende ensam- stående individer (ogifta, hemskilda, frånskilda och änkor/änklingar) enligt tabellerna 9.5 och 9.6. överensstämmel— sen med antal barn födda i äktenskap är dock som väntat mindre god. 52 % av männen och 40 % av kvinnorna har ej barn födda i äktenskap. Att så få indi- vider sammanbor med minderåriga barn får därför ses mot bakgrund av den stora andelen frånskilda i materia— let. Dessa torde ofta tidigare medan äktenskapet bestod ha sammanbott med barn. Mot mera ingripande åtgärd mins- kar den relativa andelen av såväl män som kvinnor, som sammanbor med barn under 16 år (diagram 9.13). Denna ten- dens är starkast markerad hos kvinnor- na. Särskilt kan här noteras att över 80 % av såväl män som kvinnor, vilka är fö- remål för eftervårdande övervakning, ej sammanbor med minderåriga barn.

Sambandet med ålder visar sig vara likartat för män och kvinnor, även om större andel av de högre åldersgrupper- na bland kvinnorna än bland männen sammanbor med barn (diagram 9.14). De mycket unga, som sammanbor med barn under 16 år, torde som regel sam- manbo med yngre syskon.

90 % av de frånskilda männen sam— manbor ej med minderåriga barn. Mot- svarande andel av de frånskilda kvin- norna är 76 % (tab. 37 och 38, del 11).

Det stora flertalet berörda minderåri- ga barn sammanbor med två föräldrar eller parter, som lever i bestående äk- tenskap eller under äktenskapsliknande förhållanden (tab. 39 och 40, del II). Be- träffande kvinnorna bör dock observe- ras att av gruppen ensamboende inte mindre än 19 % sammanbor med ett el— ler flera minderåriga barn. Det rör sig alltså här om kvinnor, aktuella hos nyk- terhetsnämnd för undersökning eller åtgärd, som ensamma vårdar sådana barn. Med utgångspunkt från gruppens

Diagram 9.13. Sammanboende med barn under 16 år i % —- åtgärdens art

0/0 Män [00—

Beh.vid Under— Friv. rödgrbgrö sökning förb. eller likn.

Kvinnor

För-eb. Efterv. Beh.vid överv. överv. rödgrbgrö eller likn.

åSammanboende med barn mä sammanboende med barn DUppgift saknas

Diagram 9.14. Sammanboende med barn under 16 år i % ålder1

50— OJ Under— Friv. 'Föreb. Efterv. sökning förb. överv. överv. ""/0 Män

7.—

r "W W w

_W

E

| lli—l

|_ |_ [_

FT

IL &_ ||

%

I = n

is-islUJHHHHHlHl—Z

35—39liiiililiiiliiii.

Zl-Z4lUJI]|_i

| [ % | ! zs—zslUIHHHIIlHHIHllEJ ?

'L —20lJJlll|lll|

40-44lHHHlHHHlllliillläl j

50—5'+ UUIJHH.

? a. o _,

& Sammanboende med barn

55—59lHHH

60-64HHE [LE

”i W __ T

F" W

-zoULLUJHHHHHIIIIHHHHHHIIEI 21—24UHJIIIIIIIIIIIIEI

zs—zelHHHHIHHHE

an—MliIJJHIHHIIIIHIHE

55—39IHHIHHHHIIE t.o—lolilJUHIHIHIHIHIH

[B]]Ej sammanboende med

Kvinnor

w

||:— lut—

ql

WW-

Ålder

barn

% å ä ä 3 $ % %

.:. &. ..'-. :. .:, DUppgift saknas

storlek torde antalet sådana fall i riket totalt kunna uppskattas till 70—80. Här- till torde komma ett okänt antal, som vid en viss tidpunkt ej är aktuella hos nykterhetsnämnd.

Andelen män och kvinnor som sam- manbor med barn över 16 år företer en- dast obetydliga variationer med kom- muntyp (tab. 41 och 42, del II). Vidare framgår att andelen minskar mot mera instabila bostadsförhållanden och mot avtagande bostadskvalitet (tab. 43—46, del II). Omkring 90 % av såväl män som kvinnor, vilka bor inneboende, sam- manbor således ej med minderåriga barn. 81 % av de män resp. 85 % av de kvinnor som bor i omoderna bostäder, sammanbor ej med minderåriga barn. Endast totalt sju individer i undersök- ningsmaterialet bor i omoderna bostä-

der tillsammans med tre eller högst fyra minderåriga barn.

Vistelsesituntion den 23 november 1964

Män och kvinnor. I syfte att belysa i vilken utsträckning nykterhetsvårds- klientelet vid en viss tidpunkt är iden- tiskt med andra klientelgrupper eller är föremål för vård inom andra vårdfor- mer, efterfrågades vid undersökningen var klienten vistades den 23 november 1964 klockan 08.00 (tab. 9.19).

Det framgår att klienterna i relativt liten utsträckning parallellt med åtgärd av nykterhetsnämnd även var föremål för vård eller omhändertagande i andra former (8% män och 3% kvinnor). På grund av nykterhetsnämndernas svå- righeter att exakt känna till dessa för-

Tabell 9.19. Vistelsesituation i % åtgärdens art

Åtgårdens art . Behandling Förebyg- Eftervår- . . . Vistelsesituation Undgrsök- Frivilllig gande dande ""? ragg;- sammga den 23 mng förbindelse övervak- övervak- någ; år november 1964 ning ning läkarev män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- män kvin- nor nor nor nor nor nor I bostad ........ 69 75 88 91 79 83 63 85 89 100 74 84 Saknade bostad . . 7 5 4 9 6 20 2 5 —— 9 4 Inackorderings- hem .......... — 1 1 —- -— 1 4 2 2 —— 1 1 Ålderdomshem. . . 1 — 1 — _— 1 — —— — — -— Kroppssjukhus... — 3 1 — — — — —— 1 Mentalsjukhus, psykiatrisk kli- nik eller alko- holklinik ...... 2 3 1 3 2 1 1 2 2 —- 2 2 Konvalescenthem eller vilohem . . 1 —— -— -— 1 — 1 —— —— —- 1 — Kriminalvårds- anstalt ........ 2 1 — — 2 — 2 — — 2 — Häktad, anhållen eller omhänder- tagen av polis- myndighet . . .. 1 — — — 1 -— 1 —— —— -— 1 — Uppgift saknas . . 17 15 3 5 5 9 7 9 2 —- 9 9 100 100 100 (100) 100 100 100 (100) (100) (100) 100 100

hållanden bör siffrorna tolkas med viss försiktighet.

Andelen män som var föremål för vård eller omhändertagande ökade mot mera ingripande åtgärd och utgjorde 10 % av de män, som var föremål för eftervårdande åtgärd. För kvinnorna fann man inget sådant samband. Av sär- skilt intresse är att av gruppen efter- vårdade 4 % av männen och 2 % av kvinnorna var intagna på inackorde- ringshem. Inackorderingshemmens verk- samhet belyses vidare i kap. 11.

Totalt 3 % av männen och 2 % av kvinnorna var föremål för sjukhusvård i form av intagning på kroppssjukhus, psykiatrisk klinik, mentalsjukhus eller alkoholklinik. Omhändertagande på kri- minalvårdsanstalt eller omhändertagan- de av polismyndighet pågick beträffan- de 3 % av samtliga män. Speciellt bör uppmärksammas att uppgift saknas om vistelsesituationen för 9 % av samtliga och för 17 % av männen och 15 % av kvinnorna, när det gäller den grupp som är föremål för undersökning. Detta medför att andelen omhändertagna i andra vårdformer sannolikt är något större än vad som framgår av tabellen.

Sammanfattning Män Att ha tillgång till en acceptabel bostad är en elementär förutsättning för social anpassning. Det framgick vid undersök- ningen av denna faktor att 12 % av samtliga män saknade fast bostad vid tidpunkten för undersökningen. Även en inte obetydlig del av de 36 % av samtliga män, vilka betecknats som in- neboende torde i egentlig mening sak- na fast bostad.

Andelen bostadslösa stiger ju mera in- gripande åtgärderna är och uppgår till 'en fjärdedel av de män som är föremål

för eftervårdande övervakning "och allt- så före undersökningstillfället varit in- tagna på allmän anstalt för alkoholmiss- brukare.

Andelen bostadslösa män växer med ökad koncentration av bebyggelsen. En femtedel av männen i storstäderna sak- nar tillgång till fast bostad. Två tredje- delar av de bostadslösa männen i ma- terialet är hemmahörande eller uppe— håller sig i någon av storstäderna, vilka tillsammans endast svarar för 19 % av totalbefolkningen och 39 % av samtliga män i materialet. Bostadslöshet hos nyk- terhetsvårdens manliga klientel är allt- så i utpräglad grad en storstadsförete— else.

över hälften av samtliga bostadslösa män är i åldern 40—54 år. De bostads— lösa männen är i civilståndshänseende nästan alla ensamstående.

När det gäller bostadens kvalitet fram- går det att män aktuella hos nykterhets- nämnd ofta bor i dåliga bostäder. Nära en fjärdedel av männen bor i omoder- na bostäder. Sämst bor de eftervårdade.

Kvinnor Kvinnornas bostadsförhållanden är sta- bilare än männens. 6 % saknar fast bo- stad. Två tredjedelar har tillgång till ägd eller direkt förhyrd bostad, vilket endast gäller för mindre än hälften av männen. Andelen bostadslösa kvinnor visar inget samband med åtgärdens art.

Sambandet mellan brist på bostad och boende i storstad är starkare än hos männen. 82 % av de bostadslösa kvin- norna är hemmahörande eller uppehål- ler sig i någon av storstäderna (64 % i Stockholm). Allvarliga bostadsproblem hos nykterhetsvårdens kvinnliga klien- tel i öppen vård är alltså nästan uteslu- tande en storstadsföreteelse.

Hos kvinnorna återfinnes den relativt sett största andelen bostadslösa i de yngre åldersgrupperna, medan hos män-

nen andelen bostadslösa är högst i de lägre medelåldrarna. Även de bostads- lösa kvinnorna är i civilståndshänseen- de ensamstående.

Bostadens kvalitet är för kvinnorna liksom för männen i materialet relativt sett sämre än för totalpopulationen. Över en fjärdedel av kvinnorna i un- dersökningen bor i omoderna bostäder; för de kvinnor som är föremål för ef- tervårdande åtgärd är andelen nära 40 %. Det är vanligt förekommande att män och kvinnor i undersökningsma- terialet är ensamboende.

Män och kvinnor

Männen i materialet sammanbor med föräldrar eller annan anhörig i tre gång- er högre utsträckning än kvinnorna. Kvinnorna sammanbor däremot under äktenskapsliknande förhållanden i tre gånger större utsträckning än männen. Tre fjärdedelar av männen i undersök- ningsmaterialet sammanbor ej med minderårigt barn. Denna andel ökar till 80 % vid eftervårdande åtgärd. Ef- tersom de unga männen i materialet i relativt stor omfattning sammanbor med föräldrar eller annan anhörig, tor- de de minderåriga som vistas i hem— met ofta i dessa fall vara syskon till klienten. Andelen manliga alkoholmiss- brukare som vårdar egna minderåriga barn torde därför vara mindre än 20 %. Som en jämförelse kan nämnas att barn under 16 år förekom i 39 % av alla hushåll i riket år 1960.

Omkring tre fjärdedelar av kvinnorna sammanbor ej med barn under 16 år. Mot mera ingripande åtgärd ökar denna andel och är närmare 90 % av de kvin- nor, som är föremål för eftervårdande åtgärd. Det bör vidare observeras, att av gruppen ensamboende kvinnor nära en femtedel sammanbor med ett eller flera minderåriga barn. Vid bedömning- en av dessa siffror bör observeras att

undersökningen endast berör personer, som vid en viss tidpunkt är aktuella hos nykterhetsnämnd.

Utbildnings- och arbetsförhållanden

Utbildningsförhållanden

I syfte att få en bild av klientelets ut- bildningsförhållanden ställdes i formu- läret en fråga (bil. 9.1, fråga 17), vari såväl teoretisk utbildning som mera praktisk yrkesutbildning kombinerades. Utbildningsformerna graderades från folkskola till akademisk examen eller högskolestudier. Markering skulle ske endast för det tillämpliga alternativ, som hade högsta möjliga sifferbeteckning. Därmed erhålles en bild av klientelets maximala utbildning, med utgångs- punkt från den enligt graderingen »högsta» utbildningsform, som de har erfarenhet av. Däremot tages i denna fråga ingen hänsyn till om utbildningen är fullföljd, pågår eller har avbrutits.

Män. Totalt sett visar det sig att 62 % av männen genomgått folkskola eller grundskola utan påbyggnad i form av teoretisk vidareutbildning eller mera praktisk yrkesutbildning (tab. 9.20). En femtedel har utöver folkskola ge- nomgått eller påbörjat praktisk yrkes- utbildning inom ett visst yrke, 6 % har undervisats i lärlings- eller yrkesskola. 4 % har påbörjat eller genomgått real- skoleutbildning, medan 2 % har er- farenhet av gymnasieutbildning. Endast två män har ägnat sig åt akademiska studier.

Den maximala utbildningen har lägst nivå hos personer, som är föremål för eftervårdande övervakning. Denna nivå företer en höjning hos personer, som är föremål för mindre ingripande åtgärder

och är högst hos klienter vid rådgiv- ningsbyråerna.

95 % av männen, som är föremål för eftervårdande övervakning och alltså relativt nyligen varit intagna på all- männa anstalter, har enbart genomgått folkskola och/eller har erfarenhet av praktisk yrkesutbildning inom yrke. Motsvarande andel är för gruppen före- mål för förebyggande övervakning 87 % och . för gruppen frivillig förbindelse 92 %. 4

Det kan här konstateras, att den totalt sett låga andelen personer med teoretisk utbildning utöver folkskola ej är be- tingad av materialets åldersfördelning, även om det är vanligare förekommande bland de yngre än bland de äldre att ha någon form av påbyggnad på folk- eller grundskola (tab. 47, del II). I de tre yngsta åldersgrupperna, som omfattar 135 män upp till och med 29 års ålder, ingår således endast två män (1,5 %), som har erfarenhet av gymnasiestudier, en andel som är 2 % av totalantalet män.

Åtgärdens art .. Behandling Utbildning Umm. Frivillig Fgäfllåyeg' Eftzåäird' vid rådgiv- Samtliga sökning förbindelse över- övervak- någgibågå vakning ning läkare Folkskola, grundskola 53 ' 68 70 76 44 62 Praktisk yrkesutbild- _. ning inom yrke . . . 21 24 17 19 22 20 Lärlings- eller yrkes- skola eller motsva- rande ..... 1 ...... " 5 7 7 _ 13 ' 6 Realskola eller mot-' . - svarande ......... 4 . 1 4 2 7 4 Gymnasium eller mot- svarande ......... 2 -— 2 2 9. 2 Akademiskntbildning eller motsvarande . — — — _— —- —— Uppgift saknas ..... . 15 — —— 1 5 6 100 ' . 100 | 100 100 (100) 100 .

Att enbart ha genomgått folkskola och; eller praktisk yrkesutbildning inom yrke är vanligast bland frånskilda och änklingar och dessutom vanligare bland ogifta än bland gifta män i materialet (tab. 48, del II). Utbildningsnivån är högst bland de gifta männen; 18 % av dessa har genomgått lärlings- eller yr- kesskola eller har högre teoretisk utbild- ning, en andel som bland frånskilda en- dast uppgår till 7 % och bland de ogifta till 10 %. Kvinnor. Kvinnorna uppvisar en all- mänt sett lägre utbildningsnivå än män- nen (tab. 9.21). Tre fjärdedelar av kvin- norna (män 62 %) har enbart genom- gått folkskola utan någon egentlig på- byggnad. Medan 20 % av männen har genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel för kvinnorna endast 7 %. Liksom hos män- nen är utbildningsnivån lägst för grup- per som är föremål för mera ingripande åtgärd. Sambanden utbildning—ålder och utbildning—civilstånd redovisas i tabellerna 49 och 50 i del II.

Åtgärdens art .. _ Behandling Utbildning Undep Frivillig Fågfdyeg' Ettårig”- vid rådgiv- Samtliga sökning förbindelse över- övervak- någåibågå vaknlng ning läkare Folkskola, grundskola 71 77 76 85 54 75 Praktisk yrkesutbild- . _ ning inom yrke... 7 5 8 4 7 7 Lärlings- eller yrkes- skola eller motsva- rande ............ 2 5 4 4 4 3 Realskola eller lnot- svarande ......... 2 5 9 7 31 7 Gymnasium eller mot— svarande ......... —— ——- — —— 4 —— Akademisk utbildning eller motsvarande . —— —— 1 — — —— Uppgift saknas ..... 18 8 2 — — 8 100 100 100 (100) | (100) 100

Arhetsförhållanden Arbetsförhållandena kommer att beskri- vas genom en redovisning av klienternas socio-ekonomiska grupptillhörighet, de- ras yrkestillhörighet och deras arbets- förhållanden den 23 november 1964. Kombinationen yrke—yrkesställning har av 1900 års folkräkning utnyttjats för en gruppering av den förvärvsarbe- tande befolkningen i socio—ekonomiska grupper. Denna gruppering baserar sig på rekommendationer som utarbetats av europeiska statistikerkonferensen och har tillämpats även vid denna under- sökning. Denna definition tillskapades för att undvika att t.ex. en man som under 10 år varit tjänsteman skulle rub- riceras soul stuveriarbetare efter något års arbete i detta yrke. Detta innebär att materialets yrkesfördelning huvud- sakligen grundar sig på individernas yrke vid en tidpunkt innan bl.a. alko- holmissbruket kan ha bidragit till att ändra detta. Materialets yrkesfördel- ning enligt ovan blir därigenom mera jämförbar med normalpopulationens.

Som underlag för den i det följande redovisade yrkesfördelningen" har en specificerad fråga beträffande klientens huvudyrke använts. Med huvudyrke av- ses i detta sammanhang klientens hu- vudsakliga yrkestillhörighet, oavsett om klienten vid undersökningstillfället ar- betade inom annat yrke eller ej.

För jämförelse med yrkesfördelningen i normalpopulationen har den av 1960 års folkräkning tillämpade yrkeskoden använts. Denna är konstruerad som en tresifferkod, där den första siffran be- tecknar huvudyrkesområde, och den andra undergrupp. Samtliga tre siffror ger en detaljerad uppgift om det enskil- da yrkets art.

Vissa begränsade jämförelser göres i det följande mellan undersökningsma- terialets yrkesfördelning och normal- —populationen enligt 1960 års folkräk-

ning. Vid bedömning av dessa bör dock beaktas att folkräkningen genomfördes den 2—8 oktober 1960 och att det nu aktuella undersökningsmaterialet insam- lades i november 1964. Vidare bör ob-

serveras att ovan angivna definition på huvudyrke, som tillämpats av utredning- en, ej helt överensstämmer med den av folkräkningen tillämpade. I folkräk- ningen avgjordes en persons yrkestill- hörighet av den typ av arbete, som han ägnat sig åt under folkräkningsveckan, medan undersökningen använt begreppet huvudyrke, och därmed avsett det yrke till vilket personen hänfördes, oavsett

om han vid undersökningstillfället arbe- tade inom annat yrke. Dessa reserva- tioner äger även tillämpning vid -i det följande presenterade jämförelser be- träffande yrkesställning och socio-eko— nomisk grupptillhörighet. De begränsa- de jämförelser med normalpopulationen som trots detta företagits bedömdes dock vara av intresse.

Med reservation för att ett fåtal ej

Tabell 9.22. Soda-ekonomisk grupp i % åtgärdens art. Män

Åtgärdens art Behand- Förvärvs— Socio-ekonomisk . . F örebyg- Eftervår- ling vid . arbetande grupp Under— 1233ng gande dande rådgiv- Samtliga mäni sökning delse övervak- övervak- ningsbyrå riket 1960 ning ning eller av läkare Företagare inom jordbruk, skogs- bruk m.m.... — 4 1 1 -— 1 11 Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken . . . 4 3 5 10 7 5 8 Företagare inom fria yrken ..... — — 1 1 1 1 Summa företagare 4 7 7 12 7 7 20 Företagsledare (anställda) ..... — — -— 2 Tjänstemän (ar- betsledare, tek- niker, kontors- och handelspar- sonal m. fl.). . . 8 4 7 3 24 7 23 Militärer ........ — _ — — 1 Summa tjänstem. 8 4 7 3 24 7 26 Arbetare inom jordbruk, skogs- bruk m.m..... 4 3 6 7 — 4 6 Andra arbetare .. 74 74 70 70 56 71 47 Summa arbetare 78 77 76 77 56 75 53 Anställda inom serviceyrken. . . 5 5 2 1 4 4 1 Studerande ...... 1 1 — 2 1 Övriga ej för- värvsarbetande 3 5 8 7 7 6 _ Ej identifierbara yrken ......... 1 1 — _ — 100 100 100 100 (100) 100 100

yrkesverksamma ingår i undersöknings- materialet framgår av tabell 9.22 att andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk är överrepresenterade i för- hållande till normalpopulationen. över- representation kan vidare konstateras för anställda inom serviceyrken, medan de flesta övriga grupper är markant underrepresenterade i materialet.

Spridningen på olika grupper är stor, vilket inte hindrar att vissa grupper do- minerar (tab. 51 och 52, del II) . Materia- let uppvisar en yrkesspridning på 126 av möjliga 999 yrkesgrupper. Endast 14 av dessa yrken är representerade av 10 eller flera individer. Grov- och diverse- arbetare är det vanligaste yrket och detta förekommer oftare bland klien- ter föremål för tvångsåtgärd än bland klienter föremål för frivilliga åtgär- der eller undersökning. Inte mindre än en fjärdedel av de personer som är föremål för eftervårdande åtgärd har klassificerats som grov- eller diverse- arbetare (i normalpopulationen utgör deras andel 2,6 %), medan endast 7 % av personer föremål för frivillig förbin- delse respektive behandling vid rådgiv- llingsbyrå eller av läkare har detta yrke. Bland övriga yrken märks byggnads- arbetare, däcks- och maskinmanskap, lager- och förrådsarbetare, skogs- och flottningsarbetare samt verkstadsmeka- niker. Yrkesfördelningen uppvisar ej några anmärkningsvärda samband med ålder.

Klienternas yrkesställning, som byg- ger på folkräkningens uppdelning av denna faktor, redovisas i tabell 53, del II. Det framgår att 87 % av samtliga klienter är anställda, en andel som före- ter vissa variationer med åtgärdens art och är lägst vid pågående eftervår- dande övervakning (82 %), vid vilken ätgärd inte mindre än 13 % har rubri- cerats som företagare utan anställda. Vid en detaljgranskning av yrkesfördel—

ningen på tre-siffernivån framkommer också att bland de män som är föremål för eftervårdande övervakning finns ett flertal exempel på yrken, som brukar utövas under former av fri före-tagsam- het. Som exempel kan nämnas litterärt och konstnärligt arbete, detaljhandlare, lantbrukare, målare, frisör. Bland den stora gruppen grov- och diversearbetare (24 %) av de eftervårdade finns dess- utom sannolikt flera personer som upp- träder som egna företagare genom att åtaga sig diknings-, takläggnings-, tjär- nings- och annat säsong- och tillfällig- hetsarbete. Erfarenhetsmässigt är det känt att speciellt män som efter upp- repad anstaltsvård är försökspermitte- rade från anstalt ofta är utslagna från arbetsmarknaden av olika skäl och där- för tvingas eller väljer att uppträda som egna företagare genom att t.ex. åtaga sig mer eller mindre okvalificerat grov- arbete i egen regi.

Som en jämförelse till materialets för- delning när det gäller yrkesställning kan nämnas a-tt förvärvsarbetande män i ri- ket 1960 fördelade sig på 18 % företaga- re (med och utan anställda) och 82 % anställda.

Av speciellt intresse är i vilken om- fattning klienterna vid undersökningens genomförande hade anställning och i vilken omfattning anställning i huvud— yrket förekom. Klientelets arbetsförhål- landen den 23 november 1964 belyses i tabell 9.23, som även lämnar uppgifter om i vilken omfattning nykterhetsvår- dens öppenvårdsklientel vid denna tid- punkt tog i anspråk platser vid olika ar- betsvårdande inrättningar.

Endast något mer än hälften av män- nen hade anställning inom sitt huvud- yrke vid tidpunkten för undersökning- ens genomförande, 11 % var verksamma inom annat yrke än huvudyrket och inte mindre än 15 % saknade arbete. Endast en liten andel var placerad i

Tabell 9.23. Arbetsförhållanden den 23/11 1964 i % — åtgärdens art. lVIän

Åtgärdens art .. ' _ _ Behandling Arhetsförhållanden Under- Frivillig 172225); Eåtåråår vid råggig— Samtliga sökning förbindelse över- över- måg; å]; vaknmg vakmng läkare

'Verksam i huvud—

yrket ............ 55 64 49 40 62 53 Arbetsträning, pröv-

ning ............. 1 — 3 — 1 Skyddad sysselsätt-

ning eller arkivar-

bete ............. 1 —— —— —- _ Bercdskapsarhete . . . 1 2 1 2 1 Särskilt beredskaps-

arbete för alkohol-

skadade .......... 1 1 1 4 — 1 Omskolningskurs. . . . 1 1 1 —— 2 1 Skol- eller yrkesut- _

bildning .......... 1 1 — — — 1 Ej förvärvsarbetande

pensionär ........ 3 6 8 6 5 5 Saknade arbete ..... 10 12 20 22 16 15 Verksam inom annat

yrke än huvudyrket 11 10 11 15 9 1 1 Uppgift saknas. . . . 17 3 8 9 4 11

100 | 100 | 100 | 100 (100) 100

olika former av arbetsvård, varav endast 1 % var placerade vid särskilt bered- skapsarbete för alkoholskadade.

Andelen personer som var verksamma i huvudyrket visar en klar tendens till minskning ju mera ingripande åtgärder- na är och utgjorde vid pågående efter- vårdande övervakning endast 40 %. På motsvarande sätt ökade andelarna av personer verksamma inom annat yrke än huvudyrket och arbetslösa mot mera ingripande åtgärd. Mer än en femtedel (22 %) av de män som var föremål för eftervårdande åtgärd saknade vid un- dersökningstillfället anställning. Till dessa kan dessutom troligen hänföras en väsentlig del av de 9 % om vilka upp- gift saknades.

Det visar sig att de klienter som ägde eller förhyrde bostad i högre grad än klienter med mera instabila bostadsför- hållanden var sysselsatta inom sitt ur-

sprungliga huvudyrke vid tidpunkten för undersökningen och i mindre grad var bostadslösa. I den bostadslösa grup- pen var en fjärdedel sysselsatt inom huvudyrket, medan 20 % var verksam- nla inom annat yrke och 19 % var så- väl bostads- som arbetslösa. Det torde dock få anses vara förvånande, att en så stor andel av de bostadslösa över- huvudtaget förvärvsarbetade. Att utan att från dag till dag kunna planera för den kommande nattvilan, men trots detta kunna förvärvsarbeta torde utan tvekan innebära mycket stora påfrest- ningar av både psykisk och fysisk art.

Det starka sambandet mellan bostads- löshet och storstadsboende visar sig sakna motsvarighet när det gäller ar- betslöshet (tab. 54, del II). Arbetslös- heten hos storstadsklientelet ligger om- kring genomsnittet för samtliga män. Det förtjänar framhållas att det både

relativt och absolut största inslaget av arbetsvårdande åtgärder av olika slag förekommer i andra kommuntyper än de tre storstäderna.

Bland samtliga män är det minst lika vanligt att under ett år ha flera än två arbetsbyten eller perioder utan anställ- ning som att ha en anställning eller sys- selsättning utan avbrott (tab. 55, del [I).

Av de eftervårdade hade 60 % fler än två arbetsbyten och endast 18 % en anställning. Anstaltsvistelser har här påverkat siffrorna. Sambandet med åt- gärdens art är starkt.

Kvinnor. Yrkeskodifieringen av kvin- nornaterialet blev förenad med vissa svårigheter, beroende på att ett stort

Tabell 9.24. Soda-ekonomisk grupp i % _ åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art Behand- Förvärvs- Socio-ekonomisk . . . Förebyg— Eftervår- ling vid . arbetande grupp Under- 12233? gande dande rådgiv- Samtliga kvinnor i sökning delse övervak- övervak- ningsbyrå riket 1960 ning ning eller av läkare Företagare inom jordbruk, skogs- bruk m.m.... _ _ _ _ 3 Företagare inom industri, handel, transport och serviceyrken. . . 3 3 4 5 7 4 5 Företagare inom fria yrken ..... _ _ 1 _ _ _ — Summa företagare 3 3 5 5 7 4 8 Företagsledare (anställda) . . . . _ _ _ _ _ Tjänstemän (ar- betsledare, tek- niker, kontors- och handelsper- ' sonal m. fl.). . . 23 33 24 6 57 25 52 Militärer ........ _ _ _ _ _ _ _ Summa tjänstem. 23 33 24 6 57 25 52 Arbetare inom jordbruk, skogs- bruk m.m..... 1 2 1 3 _ 1 1 Andra arbetare. . 19 27 27 19 14 23 19 Summa arbetare 20 29 28 22 14 24 20 Anställda inom serviceyrken. . . 42 30 31 61 22 37 20 Studerande ...... _ _ — — _ _ _ Övriga ej för- värvsarbetande 6 5 11 3 _ 7 _ Ej identifierbara yrken ......... 6 _ 1 3 _ 3 _ 100 100 100 (100) | (100) 100 100

antal kvinnor ej var yrkesverksamma och att något yrke ej kunde åberopas som huvudyrke för en stor del av dem. I åtskilliga fall rör det sig här om hem- mafruar för vilka denna beteckning allt- så använts som yrkesbeteckning. I ett flertal andra fall uppgavs vid telefon- kontakt med uppgiftslämnaren, att kvin- norna ifråga aldrig haft egentligt huvud- yrke, men uppgivit sig själva vara hem- mafruar. Detta innebär att materialet in- nehåller totalt 108 kvinnor (24 %), för vilka yrket ansetts vara hemmafru. Des- sa kvinnor ingår ej i redovisningen av yrkesfördelningen, eftersom en jämfö- relse med förvärvsarbetande kvinnor i normalpopulationen skulle bli missvi- sande.

Vid fördelning av kvinnorna efter socio-ekonomisk grupptillhörighet (tab. 9.24) konstateras liksom hos männen en överrepresentation i förhållande till normalpopulationen för andra arbetare än de inom jord- och skogsbruk samt anställda inom serviceyrken. Den senare gruppen är störst (37 %). övriga grup- per är underrepresenterade. Gruppen tjänstemän är likväl stor och uppgår till 25 % (7 % för män).

Kvinnomaterialet uppvisar en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet (tab. 56—57, del II). 69 av möjliga 999 yrkesgrupper på tresiffer- nivån är representerade. Endast 10 av de förekommande yrkena är represen- terade av 10 eller flera individer. Lik- som hos männen dominerar manuella yrken, men med den skillnaden att det här rör sig huvudsakligen om utpräg- lade s.k. kvinnoyrken. 70 % av samt- liga kvinnor har något av de i tabellen specificerade 10 yrkena, där hemma- fruar, städerskor och servitriser domi- nerar med 42 %. I motsats till hos män- nen kan inget klart samband med åt- gärdens art konstateras.

Klienternas yrkesställning framgår av

tabell 58, del II. I denna tabell ingår även de 108 kvinnorna som rubricerats som hemmafruar. De har hänförts till gruppen övriga. Detta bör beaktas vid jämförelse med männen, där andelen anställda var 87 %, medan den för kvin- norna är 64 %. Borträknas emellertid hemmafruarna får man 83 % anställda bland förvärvsarbetande kvinnor. I nor- malpopulationen bland förvärvsarbe— tande kvinnor är 95 % anställda.

Speciellt kan noteras att andelen »öv— riga» blir större ju mera ingripande ät- gärderna är. I anslutning härtill må på- pekas att det i storstäderna relativt ofta förekommer att prostituerade kvinnor är föremål för förebyggande övervak- ning enligt nykterhetsvårdslagen.

I tabell 9.25 belyses arbetsförhållan- den den 23 november 1964. Det fram- kommer att 56 % av kvinnorna (män 53 %) vid undersökningstillfället var verksamma inom sitt huvudyrke, men att en högre andel (18 %) än bland männen (15 %) saknade arbete. Lik- som hos männen ökar den arbetslösa andelen ju mera ingripande åtgärderna är. Endast 1 % av kvinnorna är place- rade inom någon form av arbetsvård, vilket är förvånande, speciellt mot bak- grund av att nära en femtedel är arbets- lösa. Det framkommer att arbetslöshe- ten relativt sett är störst i de yngsta ål- dersgrupperna. Av 33 kvinnor i åldern 21—24 år saknade inte mindre än 37 % anställning vid undersökningstillfället, vilket framgår av tabell 59, del II.

Hos kvinnorna finns ett starkare sam- band mellan arbetslöshet och bostads- löshet, än vad som kunde konstateras för männen. Bland de kvinnor som bodde inneboende saknade inte mind- re än 29 % arbete (män 20 %), vilken andel ökade till 36 % för gruppen som saknade fast bostad eller bodde på in- stitution, med reservation för gruppens ringa storlek.

Tabell 9.25. Arbets/örhållanden den 23/11 1964 i % _ åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art .. Behandling .. Forebyg- Eftervår- . . - Arhetsförhållanden Under- Frivillig gande dande Vid raggiz- Samtliga sökning förbindelse över- över— någ; Z; vakning vakning läkare Verksam i huvudyrket 54 70 49 42 92 56 Arbetsträning, pröv- ning ............. _ 1 _ _ _ — Skyddad sysselsätt- ning eller arkivar- bete ............. _ — 1 5 _ 1 Beredskapsarbete . . . _ _ _ _ Särskilt beredskapsar- bete för alkoholska- dade ............ _ _ _ _ _ _ Omskolningskurs. . . . _ _ _ 2 — — Skol- eller yrkesut- bildning .......... _ _ 2 _ _ Ej törvärvsarbetande pensionär ........ 2 9 9 _ _ 6 Saknade arbete ..... 20 9 19 33 4 18 Verksam inom annat yrke än huvudyrket 4 6 9 9 _ 7 Uppgift saknas ..... 20 5 13 7 4 12 100 100 100 (100) (100) 100

Arbetslösheten är inte större i stor- städer än i andra kommuntyper (tab. 60, del II). I genomsnitt 17 % av kvin- norna i de tre storstäderna saknade ar— bete, medan samma andel för övriga städer med mer än 50 000 invånare var inte mindre än 27 %. Liksom hos män- nen förekom arbetsvårdande åtgärder oftare i andra kommuntyper än i stor- städer.

I tabell 61. del II, som belyser kvin- nornas arbetsstabilitet, ingår även hem- mafruarna. När det gäller arbetsstabili- tet uppvisar kvinnorna ungefär samma bild som männen med 34 % (män 32 %), som under en ettårsperiod innehaft en anställning eller sysselsättning utan av- brott. Bland kvinnorna finns emellertid ett starkare inslag av de grupper som visar sämst arbetsstabilitet. Inte mindre än 27% (män 13 %) har varit lång- varigt arbetslösa eller ej yrkesverksam-

ma under en ettårsperiod. Liksom hos männen finns här ett starkt samband med åtgärdens art. Bland de kvinnor, vilka är föremål för förebyggande över- vakning, har endast en fjärdedel inne- haft en anställning under ettårsperio- den, medan motsvarande andel vid fri- villig förbindelse är 44 %.

Sammanfattning

Män

Två tredjedelar av samtliga män har en- bart folkskola eller motsvarande som skolutbildning och har ej yrkesutbild- ning. Av de män som är föremål för eftervårdande övervakning har tre fjär- dedelar endast sådan utbildning. Skol- och yrkesutbildning utöver folkskola är vanligare hos gifta män än hos en- samstående. Män med erfarenhet av aka—

demiska studier förekommer praktiskt taget ej i nykterhetsvårdens öppenvårds- klientel.

Materialets fördelning efter socio-eko- nomisk grupptillhörighet uppvisar i för- hållande till normalpopulationen över- representation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken, me- dan företagare- och tjänstemannagrup- perna i motsvarande grad är under— representerade.

Männen uppvisar en yrkesspridning på 126 olika yrken med kraftigast in- slag i yrken som kan hänföras till manu- ellt tillverkningsarbete, vilka yrken fö- rekommer i materialet ungefär dubbelt så ofta som i normalpopulationen. Över hälften av samtliga män (54 %) förde- lar sig på 14 yrken av denna karaktär, med kraftigast inslag av grov- och diver- searbctare (13 %) och byggnadsarbeta- re (7 %). Bland män som är föremål för mera ingripande åtgärd är inslaget av dessa manuella yrken vanligast före- kommande. Vid undersökningens ge- nomförande hade endast något mer än hälften av männen anställning inom sitt egentliga yrke, 15 % saknade an- ställning och endast 4 % var placerade i olika former av arbetsvård. Detta in- nebär att i den aktuella sysselsättningen finns en ännu större andel med manuel- la arbeten än som framgår av fördelning- en på huvudyrken. Det största inslaget av arbetsvårdande åtgärder förekom i andra kommuntyper än storstäder.

Arbetsförhållandena uppvisade ett starkt samband med bostadsförhållan- dena. Bland de bostadslösa var endast 25 % sysselsatta inom huvudyrket, me- dan 20 % var sysselsatta inom annat yrke. Nära en femtedel var arbetslösa.

Den benägenhet att överge sitt yrke som konstaterats hos vissa män motsva- ras av instabilitet även när det gäller arbetsförhållandena. Det är sålunda minst lika vanligt förekommande att

under ett år ha fler än två arbetsbyten eller perioder utan anställning, som att ha en anställning eller sysselsättning utan avbrott. Bland de med eftervårdan- de övervakning har endast 18 % en an- ställning under en ettårsperiod, medan 60 % hade flera än två arbetsbyten el- ler en långvarig period utan arbete. Här påverkas dock siffrorna av anstalts- vistelser.

Kvinnor

Kvinnorna uppvisar allmänt en lägre utbildningsnivå än männen. Tre fjärde- delar (män 62 %) har enbart genomgått folkskola eller motsvarande utan egent- lig påbyggnad. Medan 20 % av männen genomgått praktisk yrkesutbildning inom yrke är motsvarande andel av kvinnorna endast 7 %. Liksom hos män- nen är utbildningsnivån lägst för grup- per som är föremål för mera ingripan- de åtgärd.

Kvinnornas fördelning på socio-eko- nomiska grupper uppvisar liksom män- nens en kraftig överrepresentation för grupperna arbetare och anställda inom serviceyrken. Denna är dock lägre än bland männen. Bland kvinnorna är 25 % tjänstemän, en andel som bland männen endast utgör 7 %. Även yrkesfördelning- en avviker naturligt nog från männens. Den hos männen konstaterade dominan- sen för manuella tillverkningsyrken har hos kvinnorna sin motsvarighet i en stark överrepresentation när det gäller serviceyrken.

Kvinnomaterialet företer en något mindre yrkesspridning än det manliga materialet. 69 yrken är representerade. En fjärdedel av kvinnorna har beteck- nats som hemmafruar när det gäller hu- vudyrke. Inte mindre än 70 % av samt- liga kvinnor fördelar sig på endast 10 yrken, där efter hemmafruar städerskor (9 %), servitriser (9 %), affärspersonal (6 %) och köksbiträden (5 %) är mest

frekventa. I motsats till när det gäller männen kan beträffande kvinnorna inget klart samband konstateras mellan yrkesfördelning och åtgärdens art.

56 % (män 53 %) av kvinnorna var vid undersökningstillfället sysselsatta inom sina huvudyrken. Arbetslösheten hos kvinnorna, 18 %, var högre än hos männen. Inslaget av arbetsvårdande åt- gärder var däremot lägre. Arbetslöshe- ten var bland kvinnorna störst i de lägre åldersgrupperna, vilket förhållan- de har ett sannolikt samband med att en del speciellt av de yngre kvinnorna är prostituerade.

Kvinnorna uppvisar en sämre arbets- stabilitet än männen. Inte mindre än 27 % (män 13 %) hade varit långvarigt arbetslösa eller ej yrkesverksamma un- der en ettårsperiod.

Ekonomi

Att vid en undersökning som denna er- hålla tillförlitliga uppgifter om indivi- dernas ekonomiska ställning är självfal- let förenat med stora svårigheter. Mer eller mindre tillfälliga och djupgående ekonomiska störningar föreligger myc- ket ofta hos alkoholmissbrukare, ofta som en följd av missbruket. De upp- gifter om ekonomi m.m. som insamlas vid en social utredning av nykterhets- nämnderna är av flera skäl mer eller mindre otillförlitliga. Så kan t. ex. klien- ten ofta anse sig ha anledning att be- skriva sin ekonomi såsom god, medan hustrun eller annan anmälare kan ha skäl för att framställa den ekonomiska ställningen såsom mer eller mindre svag. Det har bl. a. därför ej ansetts vara lämpligt att som underlag för en be- dömning av klientelets ekonomiska struktur använda klienternas, anhörigas eller andras uppgifter. Även möjligheten att använda en värdering företagen av

nykterhetsnämndens representant har avvisats. I stället har utredningen valt möjligheten att indirekt belysa klien- telets ekonomi genom att insamla upp- gifter om klassplacering enligt sjukför— säkringslagen, om försörjningsskyldig- het och om utgiven socialhjälp m.m. Dessa uppgifter grundar sig alltså direkt på speciellt insamlade fakta. I fråga om inkomstens storlek har man ej kunnat undgå den begränsning som följer av att 21 000 kr. vid tiden för undersök- ningen utgjorde nedre gräns för högsta sjukpenningklassen. Självfallet har man ej kunnat undvika den felkälla som lig- ger däri att anmälan om ändrade in- komstförhållanden ej skett till försäk- ringskassan eller att kvinnorna i stor utsträckning kan vara inte förvärvsar- betande eller deltidsarbetande. Dess- utom påverkas inkomsterna av anstalts- vistelser.

Inkomstförhållnnden och försörjningsskyldighet

Män. Inkomstfördelningen i tabell 9.26 grundar sig på den inkomstuppgift som avser aktuell bruttoårsinkomst och som ligger till grund för sjukpenningklass- placering enligt lagen om allmän för- säkring. Det framkommer att 12 % av samtliga män ej är klassplacerade eller har sin sjukpenningklass under ompröv- ning. Detta förhållande orsakas erfaren- hetsmässigt sannolikt dels av att åtskil- liga av dessa män har en inkomst under- stigande 1 800 kr. om året och dels av att alkoholmissbrukare med ofta insta- bila arbetsförhållanden och sociala för- hållanden överhuvudtaget ofta försum- mar att lämna erforderliga rutinuppgif- ter till berörda samhällsorgan. All san- nolikhet talar för att en stor del av gruppen med okänd klassplacering i inkomsthänseende kan hänföras till de

Tabell 9.26. Inkomsl :" % åtgärdens art. Ilfc'in Åtgärdens art Samtliga Aktuell i'ÅILmell Ett ?ehandj— försäk— . Sju pen— .. er— ing Vl ra e i????gäit; ning per Under- Frivillig F22?(137eg_ vår- rådgiv- Samtliga män i arbete kr dag sökning förbin- över- dande nings- riket vid ' kr. delse vaknin g över- byrå slutet av vakning eller av år 1964 läkare 1 800— 4 999 5— 8 5 6 8 6 _ 6 7 5 000— 8 399 9—12 6 4 8 11 2 7 G 8 400—10199 14 3 11 5 6 7 5 4 10 200—13 999 16—18 17 27 14 24 9 18 11 14 000—17 999 20—22 23 28 31 16 29 25 21 18 000—20 999 25 13 8 16 8 22 13 13 21 000 ......... 28 12 3 3 — 15 7 19 Ej klassplacerad eller klassplace- ring under om— prövning ........ 11 11 23 '7 12 19 Uppgift saknas . . 10 4 6 9 7 — 100 100 100 100 (100) 100 100

1 Årsinkomst = bruttoårsinkomst.

lägsta inkomstgrupperna. Något mindre än hälften (33 av 80) utgöres av ej för- värvsarbetaude pensionärer.

Det framkommer av tabellen att minst 18 % av samtliga män har en årsin- komst understigande 10 200 kr. Inkoms- ten för 6 % understiger även 5000 kr. Inkomsten visar ett starkt samband med åtgärdens art. Ingen av de eftervårdade männen har en årsinkomst som översti- ger 21 000 kr. För denna grupp påverkas inkomstförhållandena av anstaltsvistel- ser.

Jämföres klienterna med samtliga män i riket vid slutet av år 1964 visar det sig att en betydligt mindre del än i totalpopulationen ej var klassplacerad eller hade sin placering under ompröv- ning. I övrigt är skillnaderna inte så stora utom beträffande den högsta in- komstklassen, som är i det närmaste tre gånger större i totalpopulationen.

Åldersgruppen 40—44 år har det högsta inslaget (57 %) av män med över 14 000 kr. i årsinkomst och denna avtar

i lägre respektive högre åldersgrupper (diagram 9.15). Ökade möjligheter till en mera nyanserad bedömning av klien- telets ekonomiska förhållanden erhålles om inkomsten sättes i relation till för- sörjningsbördan (tab. 9.27), där ut- gångspunkten har varit en särskild fråga beträffande klienternas försörj- ningsskyldighet. Det framkommer att to- talt hälften av männen saknar försörj— ningsskyldighet, att något mera än en fjärdedel enbart är försörjningsskyldiga gentemot hustru eller familj i bestående äktenskap samt att minst 18 % har an- nan försörjningsskyldighet. Det är som framgår vanligare förekommande med inomäktenskaplig försörjningsskyldig- het i de högre inkomstklasserna än i de lägre, där annan försörjningsskyldighet överväger. Man kan konstatera, att i in- komstgruppen 1 800—4 999 kr. inte mindre än 41 % av männen är försörj- ningsskyldiga, en andel som i närmast högre inkomstgrupp, 5000—8399 kr., utgör 42 % och i ytterligare nästa

o/o IOG— 50— _l 0... —20 2l-24 25—29 ål)—34 55-39 40444 115-49 50—54 55—59 60-64 65— fiomt- Ålder llqu Ej sjukpenning— 7 _ _ klossplocmde 8400 10 las % IGDOO 20 999 & laco-4999 [[B]] lnzuo—mss .. ZIDOO— & soon-5199 % mono-17999 D Uppgift saknas 1 12 personer är yngre än 21 år Tabell 9.27. Försörjningsskyldighet i % _— inkomsl. Män Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete m. m. FÖrSörjnings' 1 800 5 000 8 400 10 200 14 000 18 000 21 000 klEås- U - samt" skyldighet __ _ _ _ _ _ _ place_ gås liga 4 999 8 399 10 199 13 999 17 999 20 999 rad saknas m. fl. 1. Föreligger ej . . . 56 56 50 53 48 38 30 69 44 50 2. Föreligger enb. mot hustru och/ leller barn i be- stående äkten- skap .......... 13 21 23 23 32 36 40 10 15 26 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upp- löst äktenskap. . 15 12 9 7 5 14 11 7 11 9 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap ..... 8 7 9 8 6 6 6 4 2 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 5 2 9 4 4 4 2 1 2 3 Uppgift saknas. 3 2 5 5 2 11 9 26 6 (100) (100) (100) 100 100 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 39 43 34 117 168 86 47 80 46 660

Åtgärdens art .. .. . . .. Behandling Forsorjnings- Forebyg- Eftervår- . . . skyldighet Under— Frivillig gande dande V"? ”ägg?" sammga sökning förbindelse över- övervak— mällgs yr vakning ning Ligg; 1. Föreligger ej ..... 49 54 48 56 40 50 2. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i be- . stående äktenskap 21 31 29 15 42 26 3. Föreligger enbart mot hustru och/ eller barn i upplöst äktenskap ....... 7 4 9 19 9 9 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap ....... 5 9 8 7 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4. 3 1 5 1 7 3 Uppgift saknas. .. 15 1 1 2 2 6 100 100 100 100 (100) 100

grupp, 8400—10199 kr., 50 %. Det är uppenbart att en inkomst i de lägsta in- komstgrupperna inte kan vara tillräck- lig för en familjs försörjning och i ännu mindre grad dessutom räcka till särskil- da underhållsbidrag till t. ex. barn utom äktenskapet.

Inte mindre än 42 % av gruppen ef- tervårdade, där de låga inkomsterna vanligast förekommer, är försörjnings- skyldiga (tab. 9.28). I motsats till vid andra åtgärder är det här vanligast fö- rekommande att försörjningsskyldighe- ter avser familj i upplöst äktenskap (19 %). Klientelets allmänt låga in- komstnivå och trots detta ofta höga för- sörjningsbörda gör att den ekonomiska situationen för flera klientelgrupper är synnerligen svag. Speciellt synes detta gälla män som är föremål för eftervår- dande åtgärd och alltså relativt nyligen lämnat vårdanstalt.

Under vistelsen på allmän vårdan- stalt utgår ej sjukpenning till de vår-

dade. Familjen eller andra personer, som för sin försörjnings skull är bero— ende av den intagnes arbetsinkomst, hänvisas ofta i denna situation till att uppbära socialhjälp till sin försörjning. En annan lösning kan vara att hustrun eller samboende kvinna förvärvsarbetar. Det förekommer totalt sett lika ofta (16%) att andra parten förvärvsarbe- tar som att så ej sker (tab. 62, del II).

37 % av de män som saknar fast bo- stad har en årsinkomst, som ligger un- der 8400 kr. eller är ej klassplacerad eller har sin sjukpenningklass under omprövning (tab. 63, del II). Huvud- delen av de lägsta inkomsttagarna sam- manbor ej med barn under 16 år (tab. 64, del II). Av nlän som har två eller tre hemmavarande barn har över 60 % in— komster som ligger över 14 000 kr. Den både absolut och relativt största ande- len av de högsta inkomsttagarna åter- finns i den grupp sonl då var verksam- llla i huvudyrket (tab. 65, del II).

Tabell 9.2.9. Inkomst i % —— åtgärdens art. Kvinnor Åtgärdens art Aktuell -— Samtliga årsinkomst1 Aktuell Fri— Behand- försäkrade av s"uk ennin Un- villi Förebyg- Eftervår- ling vid Samt- kvinnor i förvärvs- ) pd k g der- f" g gande dande rådgiv- liga riket vid arbete per ag r. sök- 131-' över— över— nings- slutet av kr. ning då; vakning vakning byrå eller år 1964 av läkare 1 800— 4 999 5—82 28 23 32 29 46 30 44 5000— 8 399 9—12 7 13 10 18 8 * 10 8 8 400—10 199 14 7 6 7 4 4 6 5 10 200—13 999 16—18 22 25 18 9 15 19 10 14 000—17 999 20—22 7 7 9 2 4 7 5 18 000—20 999 25 2 2 — — 8 2 2 21 000— 28 1 — _ —— —— —— 2 Ej klasspla- cerad eller plac. under omprövning 19 19 20 31 4 20 24 Uppgift sak- nas ........ 7 5 4 7 11 6 —— 100 100 100 (100) (100) | 100 100

1 Årsinkomst = bruttoårsinkomst. 2 Eller hustruförsäkrad.

De ej klassplacerade återfinnes bland pensionärer och arbetslösa. En fjärde- del av dem, som är anställda inom annat yrke än sitt huvudyrke respektive sak- llar anställning, är försörjningsskyldiga gentemot annan än familj i bestående äktenskap (tab. 66, del II). Vidare kan konstateras ett starkt samband mellan inkomst och arbetsstabilitet (tab. 67, del II). Kvinnor. Inkomstfördelningen för kvin- norna får ses mot bakgrund av att 41 % är gifta och att huvudyrket för inte mindre än 108 kvinnor (24 %) har angivits vara hemmafru. Dessutom kan deltidsarbete förekomma. Möjligheter- na till jämförelse med männens inkomst— fördelning reduceras därför avsevärt. Det framkommer dock att kvinnorna ligger på en avsevärt lägre allmän in- komstnivå än männen (tab. 9.29). 46 % av kvinnorna (män 18 %) har en in- komst av förvärvsarbete som understi-

ger 10 200 kr. per år. I jämförelse med samtliga försäkrade kvinnor i riket vid slutet av 1964 uppvisar nämndkliente- lets kvinnor bättre inkomstförhållan- den. Detta sammanhänger nled den sto- ra andelen hustruförsäk-rade i normal— populationen (35 %).

De lägsta inkomsttagarna förekom- mer ungefär lika mycket i de olika ål— dersgrupperna (diagram 9.16). Ålders- gruppen 50—54 år innehåller här högst andel (15 %) av kvinnor med över 14 000 kr. i årsinkomst. Det kan näm— nas, att denna åldersgrupp innehåller 34 % frånskilda kvinnor.

Inte mindre än 42 % av kvinnorna har i bakgrunden en förvärvsarbetande make eller samboende man (tab. 9.30). Konstateras kan vidare att 6 % av samt- liga kvinnor sammanbor med en man, som ej förvärvsarbetar.

Mer än hälften av kvinnorna (56 %) saknar försörjningsskyldighet (tab.

Diagram 9.16. Inkomst i % — ålder. K vinnor1

(yo— ; _ XX _ s 50" % xx ; si DJ

—ZD ZI-24 25—29 50-54 55-59 140—44 115—49 50—54 55—59 lill-64 65— Samt- lder liga

Ej sjukpenninq- 7 . klassplacerade 8400- [0 199 % 18000—20 993 & leon—4999 [HIM] |OZDU—I3999 U 000— & 5000-8399 & moon- uses [3 Uppgift saknas

1 2 personer är yngre än 21 år

Tabell 9.30. Andra makens/partens förvärvsarbete i % — åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art Makes/samboendes1 . . . Förebyg- . . . .. .. FriVillig Eftervår- Behandling Vid Samtliga forvarvsarbete Under— förbin- gande dande rådgivningsbyrå sokning over- .. . .. delse . övervakning eller av lakare vakning Klienten ej gift eller samboende ........ 37 45 45 51 34 43 Make/samboende för- värvsarbetar ej. . . . 4 6 7 7 4 6 Make/samboende för- värvsarbetar ....... 43 42 40 38 58 42 Uppgift saknas ...... 16 7 8 4 4 9 100 100 100 (100) | (100) 100

* Under äktenskapsliknande förhållanden.

Tabell 9.31. Försörjningsskyldighet i % —— inkomst. Kvinnor

Aktuell årsinkomst av förvärvsarbete — kronor Försörjningsskyldlghet 1 800— 8 400__ 14 000— Ej klass- Uppgift Samtliga 8 399 13 999 placerad saknas 1. Föreligger ej ........... 3 , 5 10 78 42 56 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i be- stående äktenskap ...... 51 50 58 — 16 15 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upp- löst äktenskap ......... 22 16 15 8 19 11 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap . . . 9 12 10 4 — 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alternativen 2—4 6 11 2 3 —— 6 Uppgift saknas ......... 9 6 5 7 23 6 100 100 (100) 100 (100) 100 Absoluta tal 181 117 40 89 26 453

9.31). 38 % av kvinnorna har försörj- ningsskyldighet, varav 23 % (män 18 %) till parter utom äktenskapet. To- talt sett har alltså materialets kvinnor i högre grad än männen försörjningsskyl- dighet mot någon utom bestående äk- tenskap. Kvinnorna har ju också i högre grad än männen tidigare varit gifta. An-

delen försörjningsskyldiga är större i de lägre inkomstgrupperna än i de högre.

Med reservation för gruppens storlek (45 kvinnor) visar det sig att inte mind— re än 13 % av de eftervårdade är för- sörjningsskyldiga gentemot barn utom äktenskap (tab. 9.32). I övrigt framkom- mer inget så markerat samband med

Tabell 9.32. Försörjningsskyldighet i % —— åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art Behand- Försörjningsskyldighet Under- Fréåillig Fägzbåg— Eåtåäåår' 112?ng Samtliga sökning bindlelse övervak- över- ningsbyrå ning vakning eller av läkare 1. Föreligger ej ........... 47 63 58 60 54 56 2. Föreligger enbart mot make och/eller barn i be— stående äktenskap ...... 17 14 14 9 31 15 3. Föreligger enbart mot make och/eller barn i upp- löst äktenskap ......... 9 12 10 16 7 11 4. Föreligger enbart mot barn utom äktenskap. . . 8 3 5 13 — 6 5. Föreligger enligt två eller flera av alt. 2—4 ...... 5 3 10 4 6 Uppgift saknas ......... 14 5 3 2 4 6 100 100 100 (100) (100) 100

åtgärdens art som kunde konstateras hos männen. Sambandet mellan ekonomi och bostadsförhållanden framgår av ta- bell 68, del II. Övervägande delen av de låga inkomsttagarna sammanbor ej med barn under 16 år (tab. 69, del II).

Liksom hos männen kan ett samband mellan försörjningsskyldighet och rör- lighet konstateras hos kvinnorna. Minst 30 % (män 37 %) av den »rörliga» gruppen har försörjningsskyldighet utom bestående äktenskap, vilken andel är 20 % av den bofasta. Förhållandet inkomst—aktuell arbetssituation redovi- sas i tabell 70, del II.

Socialhjälp och arbetslöshetsunderstöd

Till klienten och klientens familj utgå- ende socialhjälp har undersökts. Med socialhjälp har likställts arbetslöshets- understöd från arbetslöshetsnämnd (ej från erkänd arbetslöshetskassa). Upp- gifterna grundar sig på tillgängligt akt- material och på klienternas egna upp- gifter. I många fall har uppgifterna kon- trollerats hos kommunernas socialnämn- der. De kan emellertid antas vara något för låga.

Män. Behovsprövad ekonomisk hjälp i form av socialhjälp eller understöd från arbetslöshetsnämnd utgår i mycket stor omfattning till nykterhetsvårdens man- liga öppenvårdsklientel.

Minst 41 % av samtliga män har er- hållit ekonomisk hjälp (tab. 9.33); 35 % har erhållit hjälp under något av de se- naste fem åren fram till undersöknings- tillfället och 21 % samma år som under-

- sökningen företogs — 1964. Siffrorna är

avsevärt högre än för befolkningen som helhet, av vilken under 1964 ungefär 3,5 % erhållit socialhjälp. Påfallande är det starka sambandet med åtgärdens art. Vid eftervårdande övervakning har 67 % erhållit ekonomisk hjälp. Att en- dast 2 % av de eftervårdade uppbar so- cialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd vid undersökningens genomförande tor- de förklaras av att nykterhetsnämnder- na efter anstaltsvård har möjlighet att med statsbidragsstöd meddela viss ekonomisk hjälp. Denna hjälpform in- går ej i denna redovisning men har uppenbarligen orsakat nämnda förhål- lande. Dessutom kan klienterna under anstaltsperioden spara mindre belopp. Hjälp förekommer oftast i åldersgrup—

Tabell 9.33. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % »— älgärdens art. Män Åtgärdens art Behand- Socialhjälp — arbets- . . . Förebyg- Eftervår— ling vid . . löshetsunderstöd1 Under- 533232? gande dande rådgiv- Samtliga sökning delse över— över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Har ej utgått ............. 63 55 53 31 69 56 Utgick den 23 nov. 1964 . . . 3 4 5 2 — 3 Har utgått senast 1964 . . . . 12 19 19 37 9 18 Har utgått senast under åren 1960—1963 ............. 9 17 16 23 9 14 Har utgått senast 1959 eller tidigare ................ 7 5 7 5 2 6 Uppgift saknas ........... 6 —— 2 11 3 100 100 100 100 (100) | 100

1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

Tabell 9.34. Soeialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % —— försörjningsskyldighet. .llän

Försörjningsskyldighet Socialhjälp _ arbetslöshets- Enbart mot . . Samtliga understödl Föreligger ej parter ] Utom Uppgift ' bestående äktenskap saknas äktenskap Har ej utgått ....... 61 51 45 61 56 Utgick den 23 nov.1964 2 6 4 _ 3 Har utgått senast 1964 ............. 14 22 24 12 18 Har utgått senast un- der åren 1960—1963 14 13 19 2 14 Har utgått senast 1959 eller tidigare ...... 7 6 5 2 6 Uppgift saknas ...... 2 2 3 23 3 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 328 167 122 43 660

1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

pen 45—49 år, där minst 52 % haft socialhjälp, men skillnaderna i frekvens efter 25 års ålder är ej stora (tab. 71, del II). Det kan noteras att redan i ål- dersgruppen 25—29 är minst 40 % vid något tillfälle uppburit hjälp.

Vissa betydande skillnader i frekvens föreligger som väntat när det gäller eko- nomisk hjälp i olika inkomstgrupper. 53% av ej sjukpenningklassplacerade och 54 % av gruppen med under 5000 kr. i årsinkomst har haft ekonomisk hjälp (tab. 72, del 11). Av män med över 21000 kr. i årsinkomst har dock ej mindre än 30 % haft socialhjälp, varav 19 % under de senaste fem åren.

Ekonomisk hjälp är vanligast före- kommande till de män som har utom- äktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.34). Minst 52 % av dessa män har erhållit ekonomisk hjälp. Motsva- rande andel av männen utan försörj- ningsskyldighet är 37 % och av män- nen med försörjningsskyldighet mot en- bart parter i bestående äktenskap 47 %. Ökad arbetsstabilitet medför minskad frekvens av ekonomisk hjälp (tab. 73, del ll).

Kvinnor. Som framgår av tabell 9.35 (män tab. 9.33) förekommer behov av socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd be- tydlig—t oftare bland kvinnorna än bland männen. Minst 52 % av samtliga kvin- nor (män 41 %) har erhållit sådan eko- nomisk hjälp. 48 % av dem (män 35 %) har erhållit hjälp under något av de se- naste fem åren och 31 % (män 21 %) så sent som 1964. Kvinnorna erhåller således socialhjälp i större omfattning än männen och är i högre grad än des- sa aktuella hjälptagare. Även hos kvin- norna finns ett samband med åtgärdens art, innebärande högre frekvens av hjälp vid mera ingripande åtgärd.

Sambandet mellan ekonomisk hjälp och åldersfördelning avviker kraftigt från männens (tab. 74, del 11). Hjälp till kvinnorna är vanligast inom åldersgrup- pen 25—29 år, där minst 77 % (män 40 %) haft ekonomisk hjälp. Hos män- nen är hjälp vanligast i åldersgruppen 45—49 år. I högre åldersgrupper avtar därefter den andel som erhållit social- hjälp, en tendens som endast är svagt markerad hos männen.

Sambandet mellan ekonomisk hjälp

Tabell 9.35. Socialhjälp/arbetslöshelsunderstöd i % »— åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art . .. Behand- Soclalh] älp . . arbetslöshets- U Frivillig Förebyg" EfteWår' lmg ?”d Samtliga understöd1 _.nder- förbin- gande dande rådglv- soknlng delse över- över- nlngsbyrå vakning vakning eller av läkare Har ej utgått ....... 55 44 41 26 77 46 Utgick den 23 nov. 1964 ............. 7 9 7 11 4 8 Har utgått senast 1964 ............. 17 22 25 38 11 23 Har utgått senast un- der åren 1960—— 1963 ............. 12 19 21 18 4 17 Har utgått senast 1959 eller tidigare . 5 6 4 7 — 4 Uppgift saknas ..... 4 — 2 — 4 2 100 100 100 | (100) | (100) 100

1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

och inkomstförhållanden framgår av ta- bell 75, del II. Ekonomisk hjälp ges av- gjort vanligast till kvinnor som har utomäktenskaplig försörjningsskyldighet (tab. 9.36). Sådan försörjningsskyldig— het innebär oftast att kvinnorna är vårdnadshavare för egna barn, födda utom äktenskap, eller i upplöst äkten-

skap. Hjälp har utgått till minst 68 % (män 52 %) i denna grupp. Motsvaran- de andel av gruppen utan försörjnings- skyldighet är 47 % (män 37 %) och av kvinnorna med försörjningsplikt enbart mot parter i bestående äktenskap 51 % (män 47 %).

Hos kvinnorna finns även ett starkt

Tabell 9.36. Socialhjälp/arbetslöshetsunderstöd i % — försörjningsskyldighet. Kvinnor

Försörjningsskyldighet Socialhj älp arbetslöshets— Enbart mot . , . Samtliga understöd1 Föreligger e' parter 1 btom Lppglft ] bestående äktenskap saknas äktenskap Har ej utgått ....... 53 48 29 45 46 Utgick den 23 nov. 1964 6 6 12 10 8 Har utgått senast 1964 20 23 32 17 23 Har utgått senast un- der åren 1960—1963 18 12 19 10 17 Har utgått senast 1959 eller tidigare ...... 3 10 5 4 4 Uppgift saknas ...... _ 1 3 14 2 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 253 69 102 29 453

1 Till klienten eller klientens familj. Ej understöd från erkänd arbetslöshetskassa.

Tabell 9.37. Pensionsförhållanden. Samtliga Pensionsförhållanden män kvinnor Ant. % Ant. %

Pension utgår ej ................. 589 89 393 87 Sjukbidragl utgår ................ 6 1 1 —— Förtidspension1 utgår ............ 20 3 14 3 ÅlderspensionlL utgår. . . . . . . . . ._ . . . 19 3 7 2 Familjepension2 utgår ............ —— _ 21 5 Annan pension eller livränta utgår.. 11 2 11 2 Uppgift saknas .................. 15 2 6 1

Summa 660 100 453 100

' Folkpension eller ATP. 2 Änkepension eller barnpension i form av folkpension eller ATP.

samband mellan arbetsstabilitet och ekonomisk hjälp (tab. 76, del II).

Pensionsförhållanden

Män och kvinnor. Mot bakgrund av klientelets allmänt låga inkomster av förvärvsarbete och höga frekvens av behovsprövad ekonomisk hjälp är det av intresse att studera i vilken omfattning ekonomisk hjälp via socialförsäkringar- na utgår. Vissa möjligheter föreligger t.ex. att efter långvarigt alkoholmiss- bruk i samband med därvid uppkomna kroppsliga och psykiska skador erhålla förtidspension. Det framgår emellertid, att klientelet endast i obetydlig om- fattning erhåller inkomst i form av pen- sioner och att den förtidspensionerade andelen endast är 3 % av män respek- tive kvinnor (tab. 9.37). Det kan näm- nas, att 12 av de 20 förtidspensionerade männen är föremål för förebyggande eller eftervårdande övervakning. Mot- svarande gäller för sju av de 14 förtids— pensionerade kvinnorna. Den yngste pensionären av männen befinner sig i åldersgruppen 30—34 år (förtidspensio- när), den yngsta pensionerade kvinnan i gruppen 21—24 år (familjepensionär),

men medelåldern bland de pensionerade är dock betydligt högre (tab. 77 och 78, del II). Det kan slutligen nämnas, att det utbetalade pensionsbeloppet för år 1964 i flertalet fall låg mellan 3 400 och 5 000 kr.

Aktuell sjukdom

I avsikt att i någon mån belysa i vilken utsträckning sjukdom eller skada in- verkar på klientelets förhållanden när det t. ex. gäller ekonomi, ställdes frågan om klienten vid tidpunkten för under- sökningen var sjukskriven. Den utfor- mades så att möjlighet gavs att åtskilja de som var sjukskrivna för kroppslig sjukdom från de som var sjukskrivna för nervös eller psykisk sjukdom.

Det är uppenbart att en dylik fråga beträffande aktuella sjukförsäkringsför- hållanden inte ger någon tillförlitlig bild av klientelets hälsotillstånd. Det var emellertid vid den använda undersök- ningsmetodiken ej möjligt att på an- nat sätt belysa berörda förhållanden. Resultatet redovisas därför mot bak- grund av reservationen att det ej gör anspråk på annat än att redovisa klien- telets aktuella sjukförsäkringsförhållan- den.

Åtgärdens art Behand— . . . Under- Flivllh'g råg???- Efitåirlidzp ligtglgllyl'fl Samtliga SÄEEÄSZIZ? sökning nätet;?" över- över— ningsbyrå vakning vakning eller av läkare .. kvin- .. kvin- .. kvin— .. kvin- .. kvin- .. kvin— man man man man man _ man ' nor nor nor nor nor nor 1. Ej sjukskriver) 81 77 82 73 78 81 85 87 85 77 81 79 2. Sjukskriven för kroppslig sjuk- dom1 sedan mindre än 90 dagar ........ 5 6 4 9 8 8 12 _ _ —— 6 7 3. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjuk- dom sedan mindre än 90 dagar ........ 4 3 7 7 4 4 _ 4 4 11 4 5 4. Sjukskriven för kroppslig sjuk- dom1 sedan mer än 90 dagar. . . 2 2 7 5 4 4 2 —— —— 3 3 5. Sjukskriven för nervös eller psykisk sjuk— dom sedan mer än 90 dagar. .. — 6 — 2 4 1 — 4 9 8 2 3 Uppgift saknas 8 6 -— 4 2 2 1 5 2 4 4 3 100 100 100 100 100 100 (100) 100 (100) 100 100 100

1 Eller skada.

Av tabell 9.38 framgår, att minst 15 % av männen och 18 % av kvinnorna var sjukskrivna vid tidpunkten för under- sökningens genomförande. En tredjedel av dessa var sjukskrivna sedan längre tid än 90 dagar. Den högsta andelen sjukskrivna återfinns bland klienter, som är föremål för förebyggande över- vakning. Höga andelar har också den grupp som är föremål för frivillig för- bindelse och den som erhåller behand- ling vid rådgivningsbyrå. Detta bör ses mot bakgrunden av att medicinsk be— handling ofta erbjudes de klienter, som ställer sig positiva till frivilliga åtgärder.

Frivillig förbindelse kombineras således ofta med medicinsk behandling, men även med vistelse på enskild vårdanstalt för alkolholmissbrukare. Under vistel- sen där och ofta även under någon tid efter hemkomsten är klienten sjukskri- ven.

Bland männen finns i åldersgruppen 50—54 år det starkaste inslaget av sjuk- skrivna (26 %) samt även av de lång- tidssjukskrivna (13 %) (tab. 79, del II).

Åldersgruppen 60—64 år har den största andelen sjukskrivna bland kvin- norna (22 %). 9 % är sjukskrivna se- dan iner än 90 dagar (tab. 80, del 11).

Sammanfattning

Män

Undersökningens underlag för inkomst- fördelning grundar sig på vid tidpunk- ten för undersökningen aktuell sjuk- penningklassplacering. Det framkom- mer, att minst 18 % har en årsinkomst av förvärvsarbete som understiger 10 200 kr. Endast 7 % av samtliga män har en årsinkomst som överstiger 21 000 kr. Inkomstnivån är väsentligt lägre vid mera ingripande åtgärd, vid dåliga bo- stadsförhållanden och vid dålig arbets- stabilitet. Inkomster över 21 000 kr. är nära tre gånger vanligare i totalpopula- tionen än i nykterhetsnämndsmaterialet.

44 % av samtliga män har försörj- ningsskyldighet, en andel som utgör 41 % av männen i den lägsta inkomstgruppen och är avsevärt högre bland de män som flyttat under en tvåårsperiod än bland »bofasta män».

Minst 41 % av männen har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd, vilket torde bero på den allmänt låga inkomstnivån och i förhållande därtill höga försörjningsskyldigheten. 35 % har erhållit sådan behovsprövad ekono- misk hjälp under de senaste fem åren och 21 % under undersökningsåret. Av de eftervårdade har två tredjedelar erhållit socialhjälp, vilket är mer än vid andra åtgärdstyper. Redan i åldersgrup- pen 25—29 år har minst 40 % av män- nen vid något tillfälle erhållit social— hjälp.

De utomäktenskapligt försörjnings- skyldiga männens situation belyses av att två tredjedelar av dessa har erhållit socialhjälp eller arbetslöshetsunderstöd.

Männen erhåller endast i obetydlig omfattning ekonomiskt stöd i form av pensionsförmåner. Endast 9 % har nå- gon form av pension, endast 3 % har förtidspension.

Minst 15 % av männen var sjukskriv—

na samtidigt som den aktuella åtgärden av nykterhetsnämnd förekom. 5 % var långvarigt sjukskrivna. Av män i ålders- gruppen 50—54 år var en fjärdedel sjuk- skrivna, vilket var högre än i andra ål- dersgrupper.

Sammanfattningsvis konstateras att män som är föremål för åtgärd av nyk- terhetsnämnd har lägre inkomst av för- värvsarbete än förvärvsarbetande män i normalpopulationen. 44 % av dem har erhållit socialhjälp eller arbetslöshets- hjälp, medan tillskottet från socialför— säkringarna år obetydligt.

Kvinnor

Kvinnornas inkomstförhållanden får ses mot bakgrunden av att 41 % av kvinnor- na är gifta och att huvudyrket för 24 % har angivits vara hemmafru. 46 % av kvinnorna (män 18 %) har en inkomst av förvärvsarbete som understiger 10200 kr. per år. Inkomsten företer ett samband med bostadsförhållanden och arbetsstabilitet som motsvarar förhål- landena för männen. Övervägande de- len av de låga inkomsttagarna samman- bor ej med barn under 16 år.

42 % av kvinnorna har visst ekono- miskt stöd av en förvärvsarbetande make eller samboende man. Motsvaran- de andel för männen var 16 %. 6 % av kvinnorna sammanbor med man som ej förvärvsarbetar.

Kvinnorna är försörjningsskyldiga i mindre utsträckning än männen men i högre grad än dessa försörjningsskyldiga gentemot p-art utom äktenskapet, vilket sannolikt förklaras av att åtskilliga kvin- nor är vårdnadshavare för barn i upp- lösta äktenskap eller barn födda utom äktenskap.

Socialhjälp utgår relativt sett oftare till kvinnliga alkoholmissbrukare än till manliga. Minst 52 % av kvinnorna (män 41 %) har erhållit sådan ekonomisk

hjälp, 31 % (män 21 %) har erhållit hjälp under undersökningsåret.

Kvinnorna erhåller pensionsförmåner i något högre utsträckning än männen. 12 % (män 9 %) erhåller pension eller livränta, varav 5 % familjepension.

Även aktuell sjukskrivning förekom- mer hos kvinnorna oftare än hos män- nen. 18 % av kvinnorna (män 15 %) var sjukskrivna. Andelen sjukskrivna var, liksom bland männen, högst i gruppen som var föremål för frivillig förbindel- se, men i förhållande till åldersfördel- ningen högst i åldersgruppen 60—64 är (män 50—54 år).

Även kvinnorna befinner sig således på en allmänt sett låg inkomstnivå, har högre utomäktenskaplig försörjnings— skyldighet än männen samt har oftare socialhjälp än dessa.

Tidigare nykterhetsvård

—Det bedömdes vara av särskild vikt att vid undersökningen insamla uppgifter, som belyste i vilken omfattning nykter- hetsvårdens aktuella klientel tidigare varit föremål för andra åtgärder av nyk- terhetsnämnd. Mot bakgrund av att ett relativt aktuellt alkoholmissbruk förut- sättes föreligga i samband med pågåen- de undersökning eller åtgård, ger såda- na fakta uppgifter om i vilken utsträck- ning klientelet förnyas och därmed även vissa anvisningar om resultatet av arbetet inom nykterhetsvården.

Tidigare åtgärder av nykterhetsnämnd

För att få fram relevanta uppgifter om tidigare åtgärder ansågs det som angelä- get att en pågående behandlingskedja bestående av två eller kanske flera efter varandra följande undersökningar eller åtgärder betraktades som en åtgärd, ef- tersom en sådan behandlingskedja van— ligen följer efter en anmälan eller hän- vändelse till nykterhetsnämnd. När i

det följande »tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd» presente- ras har därför till tidigare åtgärder ej hänförts sådan undersökning eller åt- gärd, som direkt föregått eller orsakat den aktuella behandlingsåtgärden. Ett krav för att en undersökning eller åt- gärd i detta sammanhang skall betrak- tas som »tidigare» är således att ett av- brott i behandlingskedjan förelegat, in- nebärande att klienten under en kortare eller längre tid ej varit aktuell hos nyk- terhetsnämnden. Män. I tabell 9.39 fördelas klientelet efter tidigare mest ingripande åtgärd. Förekommande åtgärder har rangord- nats från undersökning till tvångsintag- ning på allmän vårdanstalt. Den i ta- bellen konstaterade åtgärdsfrekvensen är något för låg, eftersom de enskilda nämnderna endast är i stånd att lämna säkra uppgifter om sin egen verksamhet. Inte mindre än 82 % av samtliga män har tidigare varit föremål för undersök- ning eller åtgärd av nykterhetsnämnd och andelen nya ärenden utgör totalt endast 16 % av samtliga vid en viss tid- punkt pågående ärenden. De inlednings- vis angivna felkällorna kan dock ha medfört att denna senare siffra är nå- got för låg. Nykterhetsnämnderna ar- betar med ett manligt klientel, vars övervägande andel redan tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. En fjärdedel av undersökningsfallen utgjordes dock av personer som ej tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd. Om man däremot betraktar de klientelgrupper som är föremål för aktuell åtgärd av nykterhetsnämnd, finner man att mind- re än 10 % i samtliga grupper utom rådgivningsgruppen är nya ärenden. Högst frekvens av tidigare förebyg— gande åtgärder (hjälpåtgärder eller övervakning en]. 15 5) har den grupp som är föremål för frivillig förbindelse,

Män Åtgärdens art Behand-

Tidigare mest . . . Förebyg— Efter— ling vid .

ingripande åtgärd Under- gäll-211,11]? gande vårdande rådgiv— Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare

Undersökning/åtgärd

har ej tidigare före-

kommit .......... 25 8 9 2 38 16 Undersökning utan

åtgärd ........... 26 25 13 5 24 19 Hjälpåtgärd eller

övervakning enligt

15 å ............. 29 43 27 9 7 26 Beslut om tvångsin-

tagning, som ej

verkställts ........ 3 — 10 . 1 2 4 Vård på enskild an-

stalt ............. 3 8 13 1 9 7 Frivillig vård på all-

män anstalt ..... 2 4 6 2 4 3 Tvångsintagning på

allmän anstalt. . .. 9 12 22 80 9 23 Uppgift saknas ..... 3 — — -— 7 2

100 100 100 100 (100) 100

där inte mindre än 43 % tidigare varit föremål för förebyggande åtgärd.

Det är huvudsakligen män i de yngre åldersgrupperna som ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd (dia- gram 9.17). Redan i åldersgruppen 21— 24 år, som sedan 1961 är den nedre grän- sen för nykterhetsnämndernas verksam- hetsområde, har dock över 60 % av männen tidigare varit föremål för un- dersökning/åtgärd av nykterhetsnämnd.

Att undersökning utan åtgärd tidiga- re förekommit som maximalt ingripan- de är ungefär lika vanligt i de olika ål- dersgrupperna, men vanligast i grup- pen 35—39 år, där 30 % har varit fö- remål för undersökning utan åtgärd. Även hjälpåtgärd eller övervakning en- ligt 155 fördelar sig jämnt på de olika åldersgrupperna. övriga mera ingripan- de åtgärdstyper, som beslut om tvångs— intagning och olika former av anstalts-

vård, är som väntat mera frekventa med stigande ålder. Tvångsintagning på all- män anstalt har förekommit bland 37 % av de män som tillhör de tre äldsta ål- dersgrupperna och alltså är över 55 år.

Klientelet i olika kommuntyper före- ter en varierande tidigare »belastning» när det gäller åtgärder (tab. 9.40). I storstäderna rör således nära en fjärde- del av ärendena personer som ej tidiga- re varit föremål för undersökning/åt- gärd, medan denna andel endast utgör 8 % av mindre städers och köpingars ärenden. Klientelet som representerar de 11 andra städerna med mera än 50 000 invånare kan sägas vara mest belas— tat i åtgärdshänseende, genom att inte mindre än 28 % tidigare varit tvångs- intagna på allmän anstalt. Konstateras kan vidare att storstädernas klienter har den lägsta andelen (19 %) av tidi- gare tvångsvårdade på anstalt.

Diagram 9.17. Tidigare mest ingripande åtgärd i % ålder. lVIän1

o/o IDO— 50— 0— "20 Zl—Zh 25-29 310—54 55—39 lill—Mb 145—49 511-54» 55—59 Ålder Undersökning/åtgärd har Beslut om tvångsintag- ej tidigare förekommit ning som ej verkställts

åUndersökning utan åtgärd % Vård på enskild anstalt

Hjölpåtgörd eller över— XW Frivillig vård på all— vakninq enligt [55 & män anstalt

1 12 personer är yngre än 21 år

Tabell 9.40. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % _ boendeort. M än Boendeort . . . . Andra stä- . Tidigare mest ingripande der med Övriga Samtliga åtgärd Storstäder över stader Lands— 50 000 och kommuner . köpingar mv. Undersökning/åtgärd har ej tidi- gare förekommit ............. 23 12 8 16 16 Undersökning utan åtgärd ...... 18 20 18 22 19 Hj älpåtgärd eller övervakning en- ligt 15 å .................... 28 22 28 24 26 Beslut om tvångsintagning, som ej verkställts ................ 2 6 7 5 4 Vård på enskild anstalt ......... 5 8 8 8 7 Frivillig vård på allmän anstalt . . 3 4 5 3 3 Tvångsintagning på allmän anstalt 19 28 24 20 23 Uppgift saknas ................ 2 — 2 2 2 100 100 100 100 100 Absoluta tal 259 102 170 112 660

Tabell 9.4]. Tidpunkt för senast avslutad undersökning/åtgärd i % _— ålgärdens art.

A/Iän Åtgärdens art Behand- ' ' . Förebyg— Efter- ling vid . . _ Ål Under" läggs; gande. vårdande rådgiV- Samtliga sökning delse över— övervak— ningsbyrå ' vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före— kommit .......... 25 10 10 2 42 17 1964 ............... 28 35 29 28 11 28 1963 ............... 20 23 26 21 11 22 1960—1962 ......... 15 24 27 27 20 22 1950—1959 ......... 7 8 6 17 9 8 1949 eller tidigare .. 1 —— 1 4 _ 1 Uppgift saknas ..... 4 — 1 1 7 2 100 100 100 100 (100) 100 Förebyggande åtgärder vidtages i vida att endast 42 % under motsvaran- större omfattning mot de arbetsstabila än mot de arbetsinstabila, bland vilka en mycket stor andel varit föremål för tvångsåtgärder (tab. 81, del II).

Till »senast avslutad undersökning/ åtgärd» enligt tabell 9.41 hänföres i lik- het med vad som gäller för tabell 9.39 ej undersökning/åtgärd, som direkt fö- regått aktuell åtgärd.

Det framkommer att av män, som vid undersökningens genomförande var ak— tuella vid landets nykterhetsnämnder, inte mindre än hälften inom en tids- rymd av knappt två år tillbaka varit aktuella i ett tidigare sammanhang för undersökning eller åtgärd. Denna andel ökar till 72 % om observationstiden ut— sträckes till och nled år 1960. Den över- vägande andelen av de män som är före- mål för undersökning eller åtgärd har således inom fem år tillbaka tidigare varit aktuella vid nykterhetsnämnd. Denna andel ökar till 82 % vid pågåen- de frivillig förbindelse respektive före— byggande övervakning. Gruppens be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare visar en annan fördelning såtill-

de tid varit föremål för undersökning eller åtgärd.

Tidpunkten för senast föregående un-

dersökning/åtgärd uppvisar inte någon större variation med ålder (tab. 82, del 11). De klientgrupper, som ofta återak— tualiseras hos nykterhetsnämnderna be— finner sig således ej i någon speciell ål- dersklass. Kvinnor. Kvinnorna i materialet re- presenterar i mycket högre grad än männen nya ärenden hos nykterhets- nämnderna (tab. 9.42). En tredjedel av samtliga kvinnor (män 16 %) har ej ti- digare varit aktuella för undersökning/ åtgärd. Av de kvinnor, som är föremål för aktuell undersökning, har nära hälf- ten (47 %) ej tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd. Kvinnorna har i mindre utsträckning än männen förut varit föremål för anstaltsvård. Totalt 18 % av kvinnorna har varit anstalts- vårdade, männen 33 %.

Högst frekvens av tidigare åtgärder har bland kvinnorna den grupp som är föremål för förebyggande övervak- ning (bland männen gällde detta fri—

Tabell 9.42. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % —— åtgärdens art.

Kvinnor Åtgärdens art Behand— Tidigare mest . . . Förebyg- Efter- ling vid . ingripande åtgärd Under— ååå-113,11]? gande vårdande rådgiv— Samtliga sökning delse över— övervak- ningsbyrå vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före- kommit .......... 47 45 24 5 —-— 34 Undersökning utan åtgärd ........... 24 14 13 2 50 15 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 5 ............. 16 23 39 16 11 27 Beslut om tvångsin- tagning som ej verkställts ........ 5 2 8 2 31 5 Vård på enskild an- stalt ............. 1 6 4 — —— 3 Frivillig vård på all- män anstalt ...... 1 4 2 4 8 2 Tvångsintagning på allmän anstalt. . . . 5 6 9 71 — 13 Uppgift saknas ..... 1 — 1 — 1 100 100 100 (100) (100) 100

villig förbindelse), där ej mindre än 52 % tidigare varit föremål för under- sökning eller förebyggande åtgärd. Kvinnorna i yngre åldersgrupper har i mindre omfattning än männen tidi- gare varit aktuella hos nykterhets- nämnd (diagram 9.18). I åldersgrup- pen 21—24 år har således endast 30 % (män 60 %) tidigare varit föremål för undersökning/åtgärd.

Tidigare undersökning/åtgärd ökar i huvudsak med stigande ålder. Hos kvin- norna finns ett starkare samband mel- lan hög frekvens och stigande ålder när det gäller samtliga åtgärdstyper än hos männen, där detta speciellt kunde kon- stateras ifråga om mera ingripande åt- gärder.

Liksom männen har kvinnorna i olika kommuntyper en varierande tidigare »belastning» i åtgärdshänseende (tab.

9.43). I storstäderna är det således van— ligare än i övriga kommuntyper att kvinnor som aktualiseras hos nykter- hetsnämnd förut varit föremål för un- dersökning eller åtgärd. Hjälpåtgärder eller övervakning enligt 15% har tidi- gare anlitats mest i mindre städer, kö- pingar och landskommuner medan tvångsåtgärder förekommit oftast i and- ra städer med över 50 000 invånare än storstäder samt på landsbygden.

Sambandet mellan tidigare åtgärder och arbetsstabilitet motsvarar det sam- band som konstaterades föreligga hos männen (tab. 83, del II).

41 % av samtliga har inom mindre än två år tillbaka från undersökningens genomförande varit aktuella hos nyk- terhetsnämnd i ett annat sammanhang (tab. 9.44). Motsvarande andel av män- nen var 50 %. Andelen ökar till 56 %

Diagram 9.18. Tidigare mest ingripande åtgärd i % _ ålder. Kvinnor1

_le 'Zl—Zk 25-29 ill-34 35—39 160-Ul» 105-49 50—56 55—59 Bli—Bil» 65— Sumt- lder liga

Undersökning/åtgärd har MBeslut om tvångsintag— Tvångsintagning på ej tidigare förekommit ning som ej verkställts allmön anstoli'

äUndersökning utan åtgärd % Vård på enskild anstalt DUppqift saknas Hjölpötqörd eller över- ! Frivillig vård på all- ävakning enligt [56 & mön anstalt

1 2 personer är yngre än 21 år

Tabell 9.43. Tidigare mest ingripande åtgärd av nykterhetsnämnd i % ——boendeort.

Kvinnor Boendeort Tidigare mest ingripande åtgärd 3222? Övriga Lan ds- Uppgift Samtliga av nykterhetsnämnd Storstäder med över städer och kommuner saknas 50000 inv. komng" Undersökning/åtgärd har ej tidigare före— kommit .......... 37 35 27 26 50 34 Undersökning utan åtgärd ........... 13 18 22 7 50 15 Hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 å ............. 26 18 37 36 27

Beslut om tvångsin- tagning som ej

verkställts ........ 6 3 5 3 —- 5

Vård på enskild an- stalt ............. 4 1 1 6 _ 3 Frivillig vård på all- män anstalt ...... 8 1 6 -— 2

Tabell 9.44. Tidpunkt [är senast avslutad undersökning/åtgärd i % _ åtgärdens arl.

Kvinnor Åtgärdens art .. Behand- Foregående under- ' .. , - . . sökning/åtgärd . Frivillig Ford" 3" Efter" "ng ?”d Samtliga Lnder- .. . gande valdande rådgiv— senast avslutad .. _ . forbm- .. .. . soknlng over- overvak- nmgsbyrå delse . . vakning ning eller av läkare Undersökning/åtgärd har ej tidigare före- kommit .......... 48 47 26 7 54 35 1964 ............... 25 16 17 20 23 20 1963 ..... ' .......... 13 19 32 9 11 21 1960—1962 ......... 7 10 19 33 4 15 1950—1959 ......... 5 7 5 27 8 8 1949 eller tidigare . . _ _ 1 2 _ _ Uppgift saknas ..... 2 1 _ 2 _ 1 ' 100 100 100 (100) (100) 100 (män 72 %) om observationstiden ut- sträckes till och med år 1960. Tidpunk— ten för senaste undersökning/åtgärd V' — rierar ej nämnvärt med ålder (tab. 84, del II).

Tidigare vård på allmän anstalt

.llän. Minst 28 % av samtliga män har vårdats på allmän anstalt (tab. 9.45).

Tidpunkten för den första intagningen på sådan anstalt ligger för flertalet av de berörda före 1963 och endast för 1 % av männen hade anstaltsdebnten skett 1964.

Man finner att 15 % av de eftervår— dade männen anstaltsdebuterade så ti- digt som under åren 1931—1950 och att alltså den första vårdperioden vid un-

Tabell 9.45. Tidpunkt för ]örst kända vårdperiod på allmän anstalt [ % _ åtgärdens art.

.Män Åtgärdens art

Behand-

- . . . Förebyg- Efter- ling vid , . År L'nder- 12312??? gande vårdande rådgiv- Samtliga sökning över— över— ningsbyrå delse . . vaknlng vakning eller av läkare Vård på allmän an— stalt har ej förekom-

mit .............. 86 84 70 _ 85 70 1964 ............... _ _ — 8 _ 1 1963 ............... _ 1 _ 21 _ 3 1961—1962 ......... 2 5 7 8 2 5 1956—1960 ......... 5 7 8 29 4 9 1951—1955 ......... 1 1 6 17 — 4 1941—1950 ......... 1 1 5 12 7 4 1931—1940 ......... 1 1 2 3 _ 2 1930 eller tidigare. . . _ _ 1 _ _ _ Uppgift saknas. . . .. 4 1 2 2 2 100 100 100 100 (100) 100

Tabell 9.46. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ åt- gärdens art. Män

Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . . . . 1 Antal xåldpelloder Under- E'åixglilrlll-g gande vårdande rådgiv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på allmän an- stalt har ej före- kommit 1954—1964 88 84 76 1 89 72 1 .................. 3 9 8 26 5 9 2—5 ............... 5 4 13 45 _ 12 6—15 .............. 1 3 3 27 2 5 16 eller flera ....... _ — _ 1 2 _ Uppgift saknas ..... 3 _ _ — 2 2 100 100 100 100 (100). 100

1 Vårdperioder : tagningsbeslut.

dersökningstillfället låg minst 14 år till- baka för denna andel. Av tabell 85, del II, framgår sambandet mellan tidpunk- ten för den första vårdperioden på all- män anstalt och ålder. En avsevärt ti- digare debut konstateras bland de ar- betsinstabila än bland de arbetsstabila (tab. 86, del II).

Flertalet av de anstaltsvårdade har erhållit vård vid upprepade tillfällen under den senaste tioårsperioden (tab. 9.46). 17 % av samtliga män har under två eller flera vårdperioder erhållit så— dan vård under den nämnda observa- tionstiden. Drygt en fjärdedel av de eftervårdade har under sex eller flera perioder vårdats på allmän anstalt. Det bör observeras att det är mera vanligt med 2—5 vårdperioder än med 1, utom vid frivillig förbindelse eller vid be- handling vid rådgivningsbyrå eller av läkare.

Andelen som vårdats en period ökar i stort sett med stigande ålder, men är störst i åldersgruppen 50—54 år (tab. 87, del II). För den grupp, som vårdats flera perioder, kan motsvarande sam-

vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade in-

band ej konstateras. Gruppen omfattar visserligen 42 % av den äldsta ålders- klassen, men är därnäst störst i ålders- klassen 45—49 år (29 %). Belastning i åtgärdshänseende inom olika kommun- typer redovisas i tabell 88, del II. I storstadsklientelet ingår således 9 % som vårdats en period och 15 % som vårdats flera gånger. Motsvarande an- del av klientelet från övriga städer med mer än 50000 invånare är 12 respek- tive 19% och för övriga städer och köpingar 8 respektive 22 %.

Vårdade en period är ungefär lika vanligt bland ogifta, gifta och från- skilda (tab. 89, del II), medan vårdade flera perioder är mycket vanligare (32 %) bland de frånskilda än bland de ogifta (15 %) och de gifta (12 %). Vårdade en period är ungefär lika van- ligt oavsett bostadsförhållanden (tab. 9.47). Vårdade två eller flera perioder förekommer däremot mer än dubbelt så ofta bland de män som saknar fast bo- stad, som bland män vilka äger eller hyr bostad. 35 % av gruppen som sak- nade fast bostad hade vårdats under 2

Tabell 9.47. Antal värdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % — bostadsförhällanden. M än

Bostadsförhållanden . Inneboende . Antal vårdperioderl Äger eller eller dispo- Saknar fast Uppgift Samtliga hyr bostad nerar plats på bostad saknas institution 0 ................... 76 73 53 76 72 1 ................... 9 9 10 3 9 2 eller flera .......... 14 17 35 14 18 Uppgift saknas ...... 1 1 2 7 1 100 100 100 (100) 100 Absoluta tal 295 255 81 29 660

1 Under åren 1954—1964.

eller flera perioder på allmän anstalt under den senaste tioårsperioden. Det kan särskilt nämnas att inte mindre än 21 % av den bostadslösa gruppen tidi- gare under år 1964 hade vårdats på all- män vårdanstalt.

Inslaget av vård under en period är högst inom den grupp män, som vid un- dersökningstillfället ej sammanbodde med barn (tab. 90, del 11). Det kan framhållas att 21 % av de män som sammanbodde med 2 eller fler barn ha- de vårdats på anstalt och att därav 13 % var vårdade flera gånger. Det bör dock noteras att totalt endast 81 män sam— manbodde med 2 eller flera barn.

Påfallande skillnader i tidigare erfa- renhet av anstaltsvård kan iakttagas mellan den arbetsstabila och den arbets- instabila gruppen. Även om anstalts- vistelserna i sig mer eller mindre direkt ofta är orsak till arbetsbyten eller ar- betslöshet är det anmärkningsvärt att inte mindre än 41 % av den under den senaste ettårsperioden arbetsinstabila gruppen vårdats på anstalt i en eller fler omgångar under en tioårsperiod. Kvinnor. Minst 17% (män 28 %) av samtliga kvinnor har tidigare vårdats på allmän vårdanstalt (tab. 9.48). Lik- som när det gäller männen har den

största andelen, 7 %, intagits för första gången under åren 1956—1960. Endast en liten andel har anstaltsdebuterat 1964, det år då undersökningen skedde. Kvinnorna har allmänt sett senare an- staltsdebut än männen.

Även när man jämför de eftervårdade kvinnorna med motsvarande män, fin- ner man att även denna grupp kvinnor har senare anstaltsdebut än männen. 54 % av de eftervårdade kvinnorna (män 37 %) har intagits på anstalt för första gången efter år 1960. Trots att kvinnorna således anstaltsdebuterat se- nare än männen, tillhör de anstaltsbe- handlade kvinnorna liksom motsvaran— de grupp män sedan flera år tillbaka nykterhetsnämndernas klientel.

De yngre kvinnorna är i avsevärt högre grad än de yngre männen an- staltsbehandlade tidigare (tab. 91, del II). Liksom hos männen kan en avse- värt tidigare anstaltsdebut konstateras hos de kvinnor som under det senaste året varit arbetsinstabila än hos den ar— betsstabila gruppen (tab. 92, del II).

Antalet vårdperioder under en ak— tuell tioårsperiod belyses i tabell 9.49. Liksom för männen gäller för kvinnor- na att det är vanligare med två eller flera vårdperioder än med endast en

, ..-a—__. ___u__. "___ ___.

Tabell 9.48. Tidpunkt för först kända vårdperiod på allmän vårdanstalt i % _ åtgär- dens art. Kvinnor

Åtgärdens art

Behand-

. . . Förebyg— Efter— ling vid . År Under- Ffål—xlliilii-g gande vårdande rådgiv- Samtliga

sökning delse över- över— ningsbyrå

vakning vakning eller av

läkare

Vård på allmän an— stalt har ej före- kommit .......... 93 91 87 2 100 82 1964 ............... _ _ _ 18 _ 2 1963 ............... _ _ _ 16 _ 2 1961—1962 ......... 2 1 5 20 _ 4 1956—1960 ......... 2 6 5 29 — 7 1951_1955 ......... 2 _ 1 9 _ 1 1941—1950 ......... _ 1 1 6 — 1 1931—1940 ......... _ — — _ — _ 1930 eller tidigare. . . _ _ _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 1 1 1 _ — 1 100 100 100 (100) (100) 100

period. Inte mindre än 80 % av de ef- tervårdade kvinnorna hade vårdats un- der två eller flera vårdperioder. Andelen som vårdats en gång, vilken hos männen i stort sett ökade med sti- gande ålder, är hos kvinnorna ungefär lika stor i de olika yngre åldersgrup-

perna, men störst i de båda äldsta grup- perna (tab. 93, del II). De som vårdats flera gånger är i de yngsta åldersgrup- perna relativt sett vanligare hos kvin- nor än hos män. Erhållen anstaltsvård för det kvinnliga klientelet framgår av tabell 94, del II. Vårdade en period är

Tabell 9.49. Antal vårdperioder på allmän anstalt under åren 1954—1964 i % _ åtgärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art Behand— . . . . Förebyg- Efter ling vid . 1 Antal vårdperioder Under- ligga-g gande vårdande rå d giv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på allmän anstalt har ej före- kommit .......... 94 93 88 2 100 82 1 .................. 2 5 4 18 7 2—5 ............... 3 2 5 60 _ 9 6_15 .............. _ _ 2 20 — 2 16 eller flera ....... — _ _ — _ _ Uppgift saknas ..... 1 _ 1 _ — — 100 100 100 (100) (100) 100 .

1 Vårdperioder = vistelseperioder oavsett dessas längd och oavsett antalet meddelade intag—

ningsbeslut.

ungefär lika vanligt oavsett civilstånds- tillhörighet (tab. 95, del II). Vårdade flera perioder, som hos männen klart dominerade i den frånskilda gruppen (32 %), dominerar inte lika starkt hos de frånskilda kvinnorna (16%). Det kan som jämförelse nämnas att 9 % av de gifta kvinnorna (män 12 %) är vårdade under flera perioder. Sambandet mellan anstaltsvård och bostadsförhållanden är hos kvinnorna mindre starkt än hos männen, vilket del- vis torde bero på att kvinnornas bostads- förhållanden såsom tidigare påvisats, är stabilare än männens (tab. 96, del II). Kvinnor, som under den aktuella tio- årsperioden vårdats på allmän anstalt, sammanbor endast i obetydlig omfatt- ning med minderåriga barn (tab. 97, del II). Det kan som jämförelse nämnas att av materialets samtliga kvinnor 12 % sammanbodde med 1 barn och 11 % med 2 eller flera barn under 16 år. Liksom hos männen föreligger det kraf- tiga skillnader mellan den arbetsstabi- la och den arbetsinstabila gruppen. Den senaste anstaltsvistelsen för så- väl män som kvinnor är oftast av myc- ket aktuellt datum (tab. 9.50). 56 % av männen hade således sin senaste vård- period under åren 1963 eller 1964. Mot-

Tabell 9.50. Senaste vårdperiod på allmän

anstalt.1 Män Kvinnor Tidpunkt

Ant. % Ant. % 1964 ......... 53 31 32 43 1963 ......... 44 25 19 25 1960—1962. . . 52 30 16 21 1954—1959. . . 24 14 8 11 Summa 173 100 | 75 | 100

1 Tabellen avser endast män och kvinnor, som under åren 1954—1964 erhållit vård på allmän anstalt.

svarande andel av kvinnorna utgör inte mindre än 68 %. För endast 14 % av männen respektive 11 % av kvinnorna inföll den senaste vårdperioden under tiden 1954—1959. Detta förhållande ger en anvisning om att sedan anstaltsvård en gång tillgripits, denna vårdform ofta användes gång på gång utan att varak- tigt resultat uppnås.

Tidigare vård på enskild anstalt

Vid tidpunkten för undersökningens ge- nomförande fanns i landet 18 enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare, nästan samtliga upprättade efter år 1957. Platserna, totalt 458, är i huvud— sak avsedda för män. De enskilda an- stalternas verksamhet är ej reglerad i Nvl. Placeringen sker genom hänvän- delse till föreståndaren och är alltid frivillig från klientens sida. Ofta betrak- tas dock vård på enskild anstalt av nämnderna som en form av hjälpåtgärd. Under vårdtiden utgår hel sjukpenning från allmän försäkringskassa. Vissa in- formella krav föreligger i allmänhet för att vård på enskild anstalt skall kunna ifrågakomma. Sålunda krävs vanligen att klienten skall ha »insikt» om sin si- tuation och vara behandlings- och sam— arbetsvillig.

Mot denna bakgrund är det av in- tresse att klarlägga i vilken omfattning denna typ av anstaltsvård utnyttjas av nykterhetsnämnderna och om vårdfor- men kommit till användning främst för speciella klientelgrupper. Män. Minst 13 % av samtliga män har vid minst ett tillfälle erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.51). Andelen vårdade på enskild anstalt ökar ju mera ingripande pågående åtgärd är.

Något mera än en femtedel av de män, som vid undersökningens genom— förande nyligen hade varit intagna på allmän anstalt och var föremål för efter—

Tabell 9.51. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % _ ål— gärdens art. Män

Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . 1 Antal vårdperloder Under- Förr—121111? gande vårdande rå d giv- Samtliga sökning dels över- över- ningsbyrå e vakning vakning eller av läkare Vård på enskild an- stalt har ej före- kommit .......... 89 87 81 77 84 85 1 .................. 4 11_ 13 13 7 9 2—5 ............... 2 2 6 9 9 4 6—15 .............. _ — _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 5 _ _ 1 — 2 100 100 100 100 100 100

1 Vårdperiorder = vistelseperioder.

vårdande övervakning med anledning härav, hade tidigare varit intagna på enskild anstalt. 9 %" hade vårdats på sådan anstalt under 2—5 vårdperioder. Det är således relativt vanligt att man från nämndernas sida först försöker med en frivillig form av anstaltsvård, för att sedan man ansett denna ha miss- lyckats, tillgripa tvångsmässig vård på allmän anstalt. Flertalet av de män som vårdats på enskild anstalt har erhållit sådan vård efter år 1960 (tab. 98, del II). Av 174 män, som under en aktuell tioårsperiod erhållit vård på allmän an— stalt, har 35 (20 %) under samma tio- årsperiod även vårdats på enskild. Även om det är vanligast att vård på enskild anstalt föregått vården på all- män, förekommer även motsatsen. Civilståndsfördelningen i de båda grupper som'under en tioårsperiod va- rit intagna på enskild respektive allmän anstalt överensstämmer i stort sett (tab. 9.52). Även om andelen gifta är något högre bland de som vårdats på enskild anstalt är skillnaden ej så stor som man kanske haft anledning att förvänta mot bakgrund av att t.ex. de gifta är fa-

miljeförsörjare och att sjukpenning ut- går under vårdtiden.

Vård på enskild anstalt har förekom- mit för 22 % såväl av åldersgruppen 60—64 år som 45—49 år (tab. 99, del II). Redan i åldersgruppen 25——29 år utgör denna andel 9 %. Fördelningen på åldersklasser torde i stor utsträck- ning sammanhänga med platsutveck— lingen. Vård på enskild anstalt liksom på allmän användes relativt sett i mind- re utsträckning av storstädernas nykter- hetsnämnder än av nämnderna i andra kommuntyper (tab. 100, del II). 10 %

Tabell 9.52. Civilstånd i % _ intagnapå

enskild och allmän anstalt. Män

Intagna 1954—1964 på

. . Enskild Allmän

CWHStånd anstalt anstalt Ant. % Ant. % Ogifta ....... 28 32 64 37 Gifta ........ 26 30 44 26 Frånskilda . . . 29 33 59 34 Änklingar. . . . 4 5 6 3 Summa 87| 100| 173| 100

av storstadsklientelet hade således vår- dats på enskild anstalt, vilken andel av klientelet från andra städer med mera än 50000 invånare utgjorde 18 %. För de båda övriga kommuntypernas klien— tel utgjorde motsvarande andel 15 %. Detta förhållande ter sig anmärknings- värt, inte minst mot bakgrund av att Göteborg och Stockholm i egenskap av huvudmän direkt disponerar vårdplat- ser vid enskilda anstalter.

Här kan noteras att sammanboende med 2 eller flera minderåriga barn är vanligare bland dem som vårdats på allmän än på enskild anstalt (tab. 90 0. 101, del II).

Inte heller när det gäller arbetsstabi- litet föreligger några anmärkningsvärda skillnader mellan gruppen som erhållit enskild anstaltsvård och gruppen, som ej erhållit sådan vård. Kvinnor. 8 % av samtliga kvinnor (män 13 %) har erhållit vård på enskild vårdanstalt (tab. 9.53). Denna ytligt sett låga andel får ses mot bakgrund av att endast en enskild anstalt för kvinnor fanns i landet vid undersök- ningstillfället, nämligen Pettersbergs- gården. 26 av de 37 kvinnor som erhål—

lit vård på enskild anstalt är boende i Stockholm. Mot bakgrund av gruppens ringa storlek och föreliggande speciella förhållanden har därför denna grupp ej ägnats ytterligare intresse i detta sam- manhang.

Sammanfattning

Män. De hos nykterhetsnämnderna i landet vid en viss tidpunkt aktuella männen utgöres till övervägande del (82 %) av personer som tidigare varit föremål för undersökning eller åtgärd av nykterhetsnämnd. Övriga utgöres hu- vudsakligen av män i de yngre ålders- grupperna, men redan i åldersgruppen 21—24 år har inte mindre än 63 % ti- digare varit föremål för nykterhets- nämnds uppmärksamhet. Nykterhets- nänmdernas manliga öppenvårdsklien- tel består alltså till större delen av ett fast klientel, där flertalet av de berör- da individerna nästan ständigt är före- mål för olika åtgärder enligt nykterhets- vårdslagen. I åldersgrupperna över 40 år utgör de nytillkomna klienterna i genomsnitt endast omkring 10 % av re— spektive åldersgrupper. Hälften av samt-

Tabell 9.53. Antal vårdperioder på enskild anstalt under åren 1954—1964 i % ät— gärdens art. Kvinnor

Åtgärdens art Behand- . . . . Förebyg- Efter- ling vid . 1 Antal vårdperioder Under- 581—bli?:? gande vårdande r ä dgiv- Samtliga sökning delse över- över- ningsbyrå vakning vakning eller av läkare Vård på enskild an- stalt har ej före- kommit .......... 98 93 87 82 92 91 1 .................. 1 7 8 7 8 5 2—5 ............... _ _ 4 11 _ 3 6—15 .............. — _ _ _ _ _ Uppgift saknas ..... 1 _ 1 _ _ 1 100 100 100 (100) | (100) 100

1 Vårdperioder = vistelseperioder.

liga aktuella män har inom en tidsrymd av mindre än två år tillbaka varit ak- tuella i ett tidigare sammanhang för åt— gärd eller undersökning. Om observa- tionstiden utsträckes ökas denna andel. Detta förhållande tyder på att den över- vägande delen av nämndens klientel ut- göres av män, som år efter år är före- mål för upprepade åtgärder av olika slag. De män som snabbt åter aktualise- ras hos nykterhetsnämnderna befinner sig ej i någon speciell åldersgrupp. Nämnda fakta talar alltså klart för att nykterhetsnämnderna knappast lyckas med att enligt Nvl:s målsättning åter- föra individerna »till ett nyktert liv».

Den tidigare »mest ingripande» ät- gärden har för en femtedel av männen varit undersökning utan åtgärd och för en fjärdedel av dem hjälpåtgärd eller övervakning enligt 15 % Nvl. Mer än en tredjedel har tidigare vårdats på nyk- terhetsvårdsanstalter av olika typ. Den största andelen härav, 23 % av samtliga män, har varit tvångsintagna på allmän vårdanstalt. Andelen tvångsintagna år för män som är över 55 år inte mindre än 37 %. Anmärkningsvärt är att stor- städerna bland de olika kommuntyper- na har den lägsta andelen män (19 %) som tidigare varit tvångsintagna på all- män anstalt, en andel som i övriga stör- re städer är 28 %. Den andel som ej tidigare varit föremål för undersökning/ åtgärd är samtidigt störst (23 %) i stor- städerna.

I den allmänna debatten hävdas inte sällan att storstadsklientelet är mera belastat i missbruks- och åtgärdshän- seende än klientelet från andra kom— muntyper. Såsom framgår av ovanstå— ende talar ej undersökningens resultat för att det entydigt förhåller sig så, utan snarare för att förhållandet kan vara det motsatta.

Av samtliga män har 28 % tidigare vårdats på allmän vårdanstalt. För 19 %

har anstaltsdebuten skett före år 1961 och för 2 % före 1940. Flertalet män som erhållit anstaltsvård har således under flera år varit aktuella hos nyk- terhetsnämnderna. 9 % av männen har vårdats på allmän anstalt en period under åren 1954—1964. Inte mindre än 17% har emellertid under denna tid vårdats två eller flera perioder. Det är således dubbelt