SOU 1977:27

Revision av vattenlagen

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 29 november 1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen förjustitiedepar- tementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departements- chefen den 16 december 1968 såsom sakkunniga numera hovrättslagman Gösta Dyrssen, ordförande, överinspektör Sven Andersson, direktör Sture Annevall, överdirektör Jöran Hult, riksdagman Göran Karlsson, direktör Bengt Sterne och numera statsrådet Bo Turesson. Genom beslut den 8 februari 1974 har Karlsson på egen begäran entledigats från sakkunnigupp- draget och ersatts av riksdagsman Thure Jadestig. I samband med statsråds- utnämningen har även Turesson genom beslut den 21 oktober 1976 entledigats från uppdraget.

De sakkunniga har antagit namnet vattenlagsutredningen. Den 8 december 1972 vidgade Kungl. Maj:t vattenlagsutredningens uppdrag till att avse översyn av vattenlagens torrläggningsbestämmelser m. m. Genom nya tilläggsdirektiv den 20 september 1974 gav Kungl. Maj:t utredningen i uppdrag att utreda avgiftssystemet i vattenlagen enligt vissa riktlinjer.

Vattenlagsutredningen har tidigare avlämnat tre delbetänkanden, nämligen Revision av vattenlagen. Del ]. Provisoriska ändringari prövnings- systemet (SOU 1970:40), Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m. (SOU 1972:14) och Revision av vattenlagen. Del 3. Vatten- förbund (SOU 1973:31).

Föreliggande betänkande, Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag, är utredningens slutbetänkande. I egenskap av sekreterare åt utredningen har hovrättsrådet Peder Baagoe och hovrättsassessor Rolf Strömberg biträtt utredningen i arbetet med betänkandet. I detta har även deltagit experterna åt utredningen byråchef Peter Heimbiirger. direktör Bo Heimerson, hyresrådet Peter von Möller, överingenjör Bertil Sjölander, docent Bertil Thorngren, avdelningsdirektör Sten-Erik Wallin och byråchef Sven Wetterhall.

Regerings- eller riksdagsbeslut som fattats efter den 31 mars 1977 har inte, lika litet som andra händelser vilka inträffat efter nämnda dag, kunnat beaktas av utredningen.

Med avlämnandet av betänkandet har vattenlagsutredningen slutfört siitt uppdrag. Stockholm den 28 april 1977

Gösta Dyrssen

Sven Andersson Sture Annam/l Jöran Hult

Thure Jadesrig Beng! Sterne

/Pea'er Baagae R 01/ ' S rrömberg

Förkortningar

Lag/örs/ag . .

1 Förslag till vattenlag . . . . . .

2 Förslag till lag om införande av nya vattenlagen 3 Förslag till lag om koncessionsnämnd . 4 Utkast till lag om allmän farled och allmän hamn . . 5 Förslag till lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän liottled 6 Förslag till lag om ändring i lagen (l9l9:426)om flottning i allmän liottled 7 Förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (l970:988) 8 Förslag till lag om ändring i expropriationslagen (19721719) 9 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter 10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av

anläggning av samfäll

slagen (1973:1 149) och lagen (1973:1 150) om förvaltning igheter

Sammanfattning

! Inledning 1.1 Vattenlagsutredningens direktiv m. m. 1.2 Gällande vattenlagstiftning i huvuddrag

2. Utredningens allmänna utgångspunkter 2.1 Vattnet s kretslopp 2.2 De svenska vattentillgångarna 2.3 Vattenresursernas användning i Sverige 2.3.1 Inledning

2.3.2 Energiproduktion . . . . . . . . . .

2.3.3 Förbrukning av vatten från kommunala vattenverk 2.3.4 Vattenförbrukningen inom industri med egna vatten- täkter . . . . . . . . . 2.3.5 Vattnet och jordbruksproduktionen

2.3.6 Fisket . . . . . . . .

2.3.7 Vattnet och kommunikationsintressena

11 11 62 66 67

68

69 78

80

81

83

85

97 97 98

109 109 109 111 111 111 113

115 116 117 118

3 Huvudpunkterna i en vatten/agsrevision . . . . . . . . . 121 3.1 Revisionens allmänna inriktning . . . . . . . . . . 121 3.2 Rätten till vatten . . . . . . . . . . . . . . . . 125

3. 2. l Rättighetshavare m.m. . . . . . . . . 125

3. 2. 2 Vattenrätt som förutsättning för vattenföretag . . . 133

3.3 Vissa allmänna rådighetsinskränkningar . . . . . . . . 137 3.4 Förutsättningar för vattenföretag i allmänhet . . . . . . 139

3.4.1 Principiella synpunkter . . . . . . . . . . . 139 3.4.2 Skyddet för allmänna intressen . . . . . . . . 140 3.4.3 Samhällsekonomiska hänsyn . . . . . . . . . 151 3.4.4 Vissa undantagsregler m. m. . . . . . . . . . 154 3.4.5 Allmänna lämplighetsvillkor . . . . . . . . . 156 3.5 Prövningssystem . . . . . . . . . . . . . . . . 160

3.5.1 Nuvarande prövningssystem m. m. . . . . . . . 160 3.5.2 Vattenlagsutredningens synpunkter . . . . . . . 162

Allmänna överväganden . . . . . . . 162 Kompetensfördelningen mellan de administrativa ti11- ståndsmyndighetema . . . . . . . . . . . . 166

Domstolsprövning . . 167 Uppgiftsfördelningen mellan tillståndsmyndighet och

fastighetsdomstol . . . . . . . . . . . . . 169 Förrättning . . . . . . . . . . . . . . . 170 Förfarandet . . . . . . . . . 170

Sakägares rätt till ersättning för sina kostnader . . . 173

Organisationsfrågor . . . . . . . . . . . . 175

3.6 Tillståndsbesluts rättskraft . . . . . . . . . . . . . 177

3.6.1 Rättskraftens betydelse . . . . . . . . . . . 177 3.6.2 Prövotid . . . . . . . . . . . 179 3.6.3 Tidsbegränsning av tillstånd . . . . . . . . . 179

3.6.4 Omprövning för tillgodoseende av allmänna intressen 181

Omprövningsmyndighet m. m. . . . . . . . . 184 Förpliktelser som kan åläggas företagaren vid ompröv- ning . . . . . . _... . 184

Begränsningar i företagarens förpliktelser . . . . . 185

Tidpunkt för omprövning . . . . . . . . . . 185 Omprövning av äldre vattenföretag . . . . . . . 190

Frågor om ersättning vid omprövning . . . . . . 194

3.6.5 Omprövning på begäran av tillståndshavare m. fl. . . 198

3.6.6 Återkallelse av tillstånd m. m. . . . . . . . . 198 3.7 Underhåll, tillsyn och utrivning . . . . . . . . . . . 199

3. 7. 1 Underhåll och tillsyn . . . . 199

3. 7. 2 Utrivning och övertagande av underhållsskyldighet . 208

3. 7. 3 Frågor rörande övergivna anläggningar m.m. . . . 213

3.8 Skydd för vattenförsörjningen . . . . . . . 218

3.8.1 Behovet av samordnad skyddslagstiftning . . . . 218

3. 8. 2 Den samordnade lagstiftningens allmänna inriktning 220

3. 9 Allmän farled och allmän hamn . . . . . . . 221

3.9.1 Begreppen allmän farled och allmän hamn . . . . 221 3.9.2 Handläggningen av farleds- och hamnfrågorna . . . 225

3.9.3 Metod för inventering av befintliga farleder och hamnar

3.10 Allmän flottled . . 3.10.1 Flottningslagstiftningen och vattenlagen 3.10.2 Buntflottning . .

3.11 Bevakningen av allmänna intressen

4 Specialmotivering till vatten/ags/örs/aget 1 kap.

Lagens tillämpningsområde

2 kap. Rätt till vatten

3 kap.

4 kap. 5 kap. 6 kap.

7 kap.

8 kap. 9 kap. 10 kap.

11 kap. 12 kap. 13 kap. 14 kap. 15 kap.

16 kap.

Fastighetsägares rätt till yt- och grundvatten Förvärv av vattenrätt

Inskränkningar 1 vattenrätten . Vattenrätt som förutsättning för vattenföretag Allmänna föutsättningar för vattenföretag Vattenföretags tillåtlighet

Allmänna lämplighetsvillkor Åtgärder till skydd för fisket

Andelskraft . . . . . . . . Särskilda bestämmelser om grundvattentäkt Särskilda bestämmelser om markavvattningsföretag Delaktighet . . .

Markavvattning genom väg m.m. . . . Samfälligheter för vattenreglering och vattenöverledning Allmänna bestämmelser om delaktighet Tvångsdelaktighet

Skydd för vattenförsörjningen Särskilda tvångsrätter

Ersättning . .

Allmänna bestämmelser Vattenrättshavares ersättningsrätt i vissa fall Ersättning vid utrivning .

Ersättning vid förordnande om vattenskyddsömråde Ersättning för oförutsedd skada m. m. Avgifter Förprövningsskyldighet m.m. Tillståndsmyndigheter m. m.

Förberedelse av större vattenföretag Tillståndsprövning i allmänhet

Tillståndsprövning

Tillståndsbeslut

Omprövning m.m .

Verkställighet och fullföljd

Prövning av markavvattningsföretag Inledande bestämmelser Ansökan om förrättning Förrättningsman m. m.

Handläggning

Företagsbeslut m. m.

227 228 228 230 231

237 238 245 245 246 249 250 255 255 260 262 263 264 265 268 271 275 278 281 284 286 297 298 298 304 305 305 309 319 328 330 331 331 336 345 353 354 354 355 356 357 362

Förrättningsprotokoll m. m. . . . . . . . . . . . 3165 Omprövning m.m. . . . . . . . . . . . 3166 Fullföljd till fastighetsdomstol . . . . . . . . . . 3167 17 kap. Bestämmelser om förfarandet 1 vissa fall . . . . . 369

Förfarandet vid tvångsförvärv av vattenrätt enligt 2 kap. 4—6åå....... .........369 Förfarandet vid prövning av frågor om utrivning m.m. . 369 Omprövning av bygdeavgift . -. . . . . . . . . 371 Förfarandet hos länsstyrelsen 1 anmälningsärende . . . 371 18 kap. Rättegången' 1 vattenmål . . . . . . . . . . . . .372 Vattenmål . . . . . . . . . . . . . . . . . .373 Domstolar 1 vattenmål . . . . . . . . . .376 Förfarandet vid fastighetsdomstol 1 ansökningsrnål . . . .377 Förfarandet vid fastighetsdomstol 1 stämningsmål . . . 393 Förfarandet vid fastighetsdomstol i besvärsmål . . . . 393 Fullföljd av talan till Svea hovrätt och högsta domstolen . 397 19 kap. Betalning av ersättning, tillträde m. m. . . . . . . . 398 20 kap. Vattenföretags underhåll och handhavande . . . . . . 398 21 kap. Besiktning och tillsyn . . . . . . . . . . . . . 400 22 kap. Kostnadsbestämmelser . . . . . . . . . . . . . 401 23 kap. Ansvar, handräckning m. m. . . . . . . . . . . . 404 24 kap. Slutbestämmelser . . . . ._ . . . . . . . . . . 407 5 Specia/motivering till övriga lagförslag . . . . . . . . . . 409 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . 409 5.2 Förslaget till lag om införande av nya vattenlagen . . . . 409 5.3 Förslaget till lag om koncessionsnämnd . . . . . . . . 416 5.4 Utkastet till lag om allmän farled och allmän hamn . . . 418 5.5 Förslaget till lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled . . 420

5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled . . 423 5.7 Förslaget till lag om ändring 1 fastighetsbildningslagen(19720 988) 426 5.8 Förslaget till lag om ändring 1 expropriationslagen (1972: 719) 428 5.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:1 150) om förvaltning av

samfälligheter . . . 428 5.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 1151) om införande

av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973: 1150) om för-

valtning av samfälligheter . . . . . . . . . . . . 430 6 Vissa erforderliga författningsändringar i övrigt . . . . . . . 431 Bilagal Vattenlagsutredningens direktiv . . . . . . . . . . 433 Bilaga 2 Alternativa prövningssystem . . . . . . . . . 4147 Bilaga 3 Omprövningstidpunkt för vissa aid/e vatten/öietag . . . . 451

Bilaga4 Gällande VL. s motsvaiigheter i VL förslaget . . . . . 457

Förkortningar

Lagar och lagförslag

AL BL ExL FB; FB.?

FDL FL JB JP LecL LFS LGA ML NVL RB RF VAL

VL VL-förslaget VP

VägL

1913 års bet.

1917 års bet.

= anläggningslagen (1973:1149)

byggnadslagen (19471385) expropriationslagen (19721719) fastighetsbildningslagen (l970:988) lagen (l970:989) om införande av fastighetsbildnings- lagen lagen (1969z246) om domstolar i fastighetsmål lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled jordabalken lagen (1970:995) om införande av nya jordabalkenledningsrättslagen (1973:1144) lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter lagen (19661700) om vissa gemensamhetsanläggningar miljöskyddslagen (1969z387) naturvårdslagen (1964:822)

rättegångsbalken regeringsformen

lagen (1970:244)om allmänna vatten— och avloppsanlägg- ningar

vattenlagen (1918:523) vattenlagsutredningens förslag till ny vattenlag

lagen (1918:524) om vad iakttagas skall i avseende å införande av vattenlagen= väglagen (1971:984)

Betänkande med förslag till vattenlag m. m. avgivet av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna. Stockholm 1911

Betänkande med förslag till vattenlag m. m. avgivet av särskilda inomjustitiedepartementet tillkallade sakkun- niga för överarbetning av vissa delari det av vattenrätts- och dikningslagskommittéerna den 17 december 1910 avgivna förslaget till vattenlag. Stockholm 1917

Myndigheter och organisationer

FAO

HD SGU SMHI Vaso

Litteratur

CU Ds I Ds K

Gärde

InU JoU JuU af Klintberg

KrU Ljungman— Stjernquist II LU 3LU NJA NJA II

NU

prop. RD

rskr SFS

SOU SvJT Undén II:2

Övrigt Mm3

l/pd TWh

ll

Food and Agricultural Organization (Förenta Natio- nerna) högsta domstolen

Sveriges geologiska undersökning

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut vattenregleringsföretagens samarbetsorgan

= civilutskottets utlåtande

departementspromemoria från industridepartementet = departementspromemoria från kommunikationsdepar-

tementet

RM., upprättad av justitierådet N. Gärde för föredrag- ning i lagrådet av förslaget till vattenlag inrikesutskottets utlåtande jordbruksutskottets utlåtande justitieutskottets utlåtande af Klintberg, Om byggande i vatten enligt 2, 3 och 5 kap. vattenlagen. Stockholm 1955 kulturutskottets utlåtande Ljungman—Stjernquist, Den rättsliga kontrollen över mark och vatten. Del II. 3 uppl. Stockholm 1968 lagutskottets utlåtande tredje lagutskottets utlåtande Nytt juridiskt arkiv. Avd. I Nytt juridiskt arkiv. Avd. 11 näringsutskottets utlåtande proposition riksdagens protokoll

riksdagsskrivelse Svensk författningssamling

Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning Undén, Svensk sakrätt II:2, fjärde uppl. Lund 1965

miljon kubikmeter liter per person och dygn terawattimme — miljard kWh (kilowattimmar)

Lagförslag

1. Förslag till Vattenlag

Härigenom föreskrives följande.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

15. Denna lag är tillämplig på

]. byggande i vatten: uppförande av damm, bro, brygga, vall eller annan anläggning samt fyllning, pålning och rörläggning i vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller inom område vid stranden som blir täckt av vatten vid högsta kända vattenstånd, ändrings- eller lagningsarbete på sådana anlägg— ningar till den del arbetet utföres nedanför högsta kända vattenståndet, gräx ring, muddring och sprängning i vattenområde som nu nämnts ävensom annan byggnadsåtgärd som kan medföra förändring av vattnets djup eller läge. när åtgärden ej är av sådant slag som avses i 8 eller 9,

2. tattenreglering: ändring av vattenföringen i vattendrag eller av avbörd- ningen från sjö, när syftet med åtgärden är att förbättra hushållningen med vattnet,

3. xattenöverledning: överföring av ytvatten över vattendelare till vatten- drag, sjö eller annat vattenområde, när åtgärden har det syfte som anges i 2.

4.1'öjning eller sänkning av vattenståndet i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, när syftet därmed är annat än att åstadkomma vattenreglering eller markavvattning,

5. ryttjande av vatten som drivkraft,

6. ryttjande av ytvattentäkt,

7. anordnande och nyttjande av grundvattentäkt, varmed även avses att vatten tillföres grunden genom särskild åtgärd för ökning av grundvatten- mängden,

8. markavvattning: grävning och rörläggning i mark (dikning), fördjup— ning, utvidgning och rätning av vattendrag (årensning), sänkning och urtappning av sjö (sjösänkning), uppförande av vall i eller invid vattenområde (invalning) eller reglering till förekommande av översvämning (översväm— ningsskydd), när sådan åtgärd utföres för att avlägsna överskott av vatten i marken eller av annat ytvatten än avloppsvatten eller för att skydda mot vatten och syftet med åtgärden är att varaktigt öka fastighets lämplighet för

odling, bebyggelse eller liknande,

9. utrivnings- och återställningsarbete i vatten: borttagande av damm elller annan anläggning i vatten som inverkar på vattnets djup eller läge, rensming av uppgrundning eller avlägsnande av växtlighet på mekanisk väg elller liknande arbete i vattendrag, sjö eller annat vattenområde, när syftet därmed är att förbättra vattenförhållandena, samt omedelbart återställande av vattendrag som vikit från sitt förra läge eller på annat sätt förändrat *sitt

lopp.

2åÅtgärd eller anläggning som enligt lä omfattas av denna lag kalllas vattenföretag.

2 kap. Rätt till vatten

F astighetsägares rätt till yt- och grundvatten

läVar och en råder över yt- och grundvatten som finns inom hians fastighet.

Rådigheten över fastighets vatten kallas vattenrätt. Den som innerhar vattenrätt kallas vattenrättshavare.

2 5 I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över lika stor andel i vattmet, även om större del därav rinner fram på den enes fastighet än på (den andres.

Förvärv av vatten/'är!

3 ä I fråga om förvärv av vattenrätt gäller vad i denna lag eller eljest är särs;kilt stadgat.

4 5 Om det från allmän synpunkt är nödvändigt för att kraftförsörjninjgen skall utvecklas planmässigt att sådan vattenkraft tages i anspråk som tillkommer annan än staten och som icke är utnyttjad på ett från allmän synpunkt ändamålsenligt sätt, får regeringen på ansökan av den som vill tillgodogöra sig vattenkraften förordna att vattenkraften eller särskild rättt till denna får tagas i anspråk med äganderätt eller servitutsrätt.

Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket taga vattenkreaft i anspråk får ej utan regeringens medgivande från innehavaren övergåi på annan.

5 5 Om det för tillgodoseende av allmänt behov av vatten är nödvändigtt att staten, kommun, landstingskommun eller kommunalförbund erhååller vattenrätt, får regeringen på ansökan förordna därom. Förordnande fåtr ej avse vattenrätt som tillkommer staten.

Fråga enligt första stycket får prövas av koncessionsnämnden eeller länsstyrelsen i samband med prövning av fråga om tillstånd till yt- celler grundvattentäkt.

6 & Saknar jordbruksfastighet tillgång till erforderligt vatten för bevattnimgs- ändamål, får länsstyrelsen på ansökan förordna att vattenrätt som tillkommer

annan skall upplåtas i skälig omfattning, om intrånget av upplåtelsen är obetydligt i jämförelse med nyttan därav. Sådant förordnande får dock meddelas endast i samband med tillstånd till vattentäkt för bevattningen. Det får e lämnas, om vattnet lämpligen bör anskaffas på annat sätt eller om vattenrätten tillkommer staten, kommun. landstingskommun eller kommu- nalförbund.

7 5 I samband med förordnande enligt 4—6 &" får föreskrivas de villkor med avseende på rättighetens utnyttjande som är erforderliga från allmän synpunkt.

Inskrjnkningar i vatten/"ätten

8 5 Vid utövande av sin rådighet över vatten skall vattenrättshavaren beakta att vattnet är en gemensam naturtillgång som skall användas med sparsam- het.

95V1ttenrättshavare kan förpliktas att till följd av företag enligt denna lag underkasta sig förlust i vattenmängd eller vattenkraft eller andra inskränk- ningar i vattenrätten.

En igt vad därom är särskilt stadgat eller eljest är gällande kan vattenrätts- hava1e även i andra fall än som avses i första stycket vara skyldig att underkasta sig inskränkningar i vattenrätten.

10 & Vållas genom långvarig torka eller inträder av annan, därmed jämförlig orsak avsevärd minskning i vattentillgången inom en ort, är vattenrättsha- vare skyldig att utan ersättning avstå det vatten som prövas oundgängligen erforcerligt för ortens vattenförsörjning eller för tillgodoseende av annat allmän behov.

Vattenrätt som jörutsättning, för vattenföretag

11 5 För utförande av vattenföretag erfordras att företagaren innehar vatten— rätt inom det område där företaget skall komma till stånd, i den mån annat ej följer av 12—16åå.

lZåFör utförande i vatten av anläggning eller åtgärd som erfordras för allmä1 farled, allmän hamn eller allmän flottled eller för utförande av markevvattningsföretag erfordras ej att företagaren har vattenrätt.

Vac i första stycket stadgas gäller även rensning av uppgrundning och sådan: återställande av vattendrag som avses i 1 kap. l ä 9 samt vattenföretag som erfordras för att motverka förorening genom avloppsvatten.

13 & Staten. kommun eller vattenförbund äger rätt att i eller invid vattendrag anordia särskild fiskväg eller vidtaga andra åtgärder för fiskets främjande. Därvid får tagas i anspråk för ändamålet erforderligt vatten.

Staten, kommun eller vattenförbund äger rätt att i eller invid sjö, vattendrag eller annat vattenområde vidtaga åtgärd som är önskvärd från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpunkt och att taga i anspråk det

vatten som behövs för ändamålet.

För genomförande av återställningsåtgärder efter avlysning av allmän flottled äger förvaltare som är utsedd enligt 82aå lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled samma rätt som enligt första och andra styckena tillkommer staten, kommun och vattenförbund.

14 5 Den som äger strand vid sjö, vattendrag eller annat vattenområde men saknar vattenrätt inom området är ändå berättigad att för sin fastighets behov vid stranden ha mindre brygga, båthus eller annan sådan byggnad, om ej vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.

Om rätt för annan att åtnjuta strandägares rätt enligt första stycket finns bestämmelseri 1 kap. 6 & jordabalken.

15 åTillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan, om den vattenrätt som tillkommer honom på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot envar och ej är begränsad till tiden omfattar mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tagas till den kraft som svarar mot andel i samfällighet vilken avses i 1 kap. 355 fastighetsbildningslagen (l970:988).

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när någon vill i en krafttan- läggning tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattten- drag, om det gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekomo- misk synpunkt nödvändig förutsättning för anläggningens tillkomst.

16 5 I fråga om vattenreglering och annan vattenöverledning än sådan som omfattas av 15 å andra stycket erfordras ej att företagaren har vattenrätt i det vattenområde där regleringen skall ske eller varifrån vattnet ledes.

17 åOm rätt i vissa fall för den som utför vattenföretag att taga i anspråk annans mark- eller vattenområde som behövs för företaget stadgas i 9 kap.

3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag

Vattenföretags tillät/ighet

l & Vattenföretag får ej komma till stånd, om med hänsyn till valet av plats eller eljest hinder mot företaget möter från allmänna planeringssynpumk- ter.

2 & Vattenföretag får ej utföras i strid mot fastställd generalplan, stads1plan eller byggnadsplan.

3 & Vattenföretag får ej komma till stånd, om olägenhet av större betydlelse därigenom uppkommer för andra allmänna intressen än som avses i 1 och 2 N.

Utan hinder av första stycket får företaget komma till stånd, om det priövas vara av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

4 5 Vattenföretag som medför att annans egendom skadas eller som förut- sätter att sådan egendom tages i anspråk får ej komma till stånd, om kostnaderna för företaget och olägenheterna av detta står i missförhållande till fördelarna därav från allmän och enskild synpunkt.

5 & Bestämmelserna i 1—4 åå gäller ej vattenföretag som utgör förutsättning eller villkor för tillståndsbeslut enligt 136aå byggnadslagen (1947z385). Bestämmelserna i 1,2 och 4 åå gäller icke heller i fråga om uppförande av bro eller utförande av annat vattenföretag för väg, järnväg, tunnelbana eller spårväg vars anläggande prövats i särskild ordning.

6 5 Föreligger till samtidig prövning fråga om tillstånd till olika vattenföretag som rör samma vattentillgång och därför eller av annan grund icke kan utföras vid sidan av varandra i enlighet med ansökningarna, skall såvitt möjligtjämkas mellan de stridiga intressena så att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för det andra. Kan det ej ske, skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största fördel. Är fråga om företräde mellan två eller flera grundvattentäkter, skall därvid tillses att icke någon ort berövas erforderligt vatten från grundvatten- tillgång inom orten.

7 & Vid prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet skall beaktas även annat vattenföretag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget.

Allmänna lämplighetsvillkor

8 & Vattenföretag skall ges sådan omfattning och sådant utförande att ändamålet utan oskälig förlust eller kostnad vinnes med minsta möjliga intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Därvid skall tillses att företaget såvitt möjligt utföres så att det icke försvårar annat företag som kan antagas framdeles beröra samma vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av betydelse.

Den som utför vattenföretag är skyldig att vidtaga åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skada av företaget, om han ej därigenom åsamkas oskälig förlust eller kostnad.

9 5 Gäller särskilda bestämmelser för mark- eller vattenområdes bebyggande eller användning enligt byggnadslagen (19472385), naturvårdslagen (1964:822) eller annan lagstiftning, skall vattenföretag utföras så att syftet med bestämmelserna icke motverkas.

10 5 När enligt denna lag fiera fastigheter eller strömfall gemensamt skall såsom särskild samfällighet utföra och handhava ett vattenföretag, skall största möjliga fördel för var och en av deltagarna i samfälligheten eftersträvas, om kostnaderna ej ökas oskäligt därigenom. Vid behov skall mellan de olika deltagarna jämkas så att var och en kan tillgodoses utan väsentligt förfång för annan deltagare.

11 å Framgår vid tillståndsprövning av vattenföretag att detta kan, utan att dess egentliga ändamål eftersättes, utföras på sätt som medför betydande nytta för annan, skall på dennes begäran meddelas föreskrift härom. Föreskrift får dock ej ges om bestämmelserna om bildande av samfällighet enligt denna lag är tillämpliga.

Den som beredes nytta enligt första stycket skall utge skälig gottgörelse till anläggningens ägare. Uppkommer förlust eller kostnad för ägaren, är denne berättigad till ersättning härför enligt 10 kap.

Åtgärder m. m. 1111 skyddIRir/isket

12 å Vill någon utföra vattenföretag som kan skada fisket, är han skyldig att utan ersättning vidtaga och för framtiden underhålla erforderliga anordningar för fiskens framkomst eller bestånd. släppa fram vatten för ändamålet samt iakttaga de föreskrifter i övrigt som på grund av företaget kan erfordras till skydd för fisket i berört vattensystem.

4 kap. Andelskraft

1 5 Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 2 kap. 15 å eller på grund av överenskommelse får deltaga i tillgodogörandet. om det är av betydelse för hans verksamhet och hans rätt är sådan som avses i nämnda stadgande. Han är då berättigad till andel i kraftproduktionen (andelskraft) och skyldig att bidraga till kostnaderna för kraftanläggningens utförande, drift och underhåll, allt i förhållande till sin andel iden vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande gäller om den vars strömfall tages i anspråk enligt 2 kap. 4 å, om ersättning för ianspråktagandet icke readan bestämts.

Skyldighet att tillhandahålla andelskraft åvilar den fastighet med vilken rätten till tillgodogörandet av vattenkraft skall vara förenad (strömfallsfastig-

heten). Rätt till andelskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken vattenkraften hört eller rättigheten överflyttats enligt 3 å första stycket.

2 5 Inträder ändrade förhållanden, kan kraftanläggningens ägare eller an dels- kraftens mottagare påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan dlem. Därvid får endast sådan ändring beslutas som innebär väsentlig fördel för någon av parterna utan att för motparten medföra betydande olägenhet. Beslutas vid omprövningen att rätt till andelskraft skall avlösas mot ersättning i pengar, skall bestämmelserna i 10 kap. äga motsvarande

tillämpning.

3åOm det kan ske utan förfång för borgenär med panträtt eller annan rättsägare, kan förordnas att fastighets rätt till andelskraft skall flyttas över till annan fastighet som tillhör samme ägare.

Rätt till andelskraft får upplåtas av ägaren till den fastighet varmed den är förenad. Avtal om upplåtelse är ej bindande längre än femtio år från det avtalet slöts. Upplåtelse för någons livstid gäller dock utan begränsning till viss tid.

5 kap. Särskilda bestämmelser om grundvattentäkt

[ 5 Vid tillämpningen av denna lag skall flera anläggningar som tillgodogör samma grundvattentillgång och som tillhör samme ägare betraktas som en grundvattentäkt, om anläggningarna icke är avsedda för helt skilda behov.

2 å Är flera fastigheter för hushållsförbrukning beroende av samma grund- vattentillgång, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, om fastigheternas behov icke kan täckas helt. Härvid skall iakttagas att fastighet ej får berövas vatten, vartill den med hänsyn till läge och naturlig beskaf- fenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör äga företräde.

Fördelning som ägt rum med stöd av första stycket fårjämkas, om ändrade förhållanden inträtt.

6 kap. Särskilda bestämmelser om markavvattningsföretag

Delaktighet

1 5 När det är lämpligt,skall markavvattning anordnas så att den blirtill nytta för flera fastigheter. Fastighet för vilken markavvattningen medför nytta har rätt och skyldighet att deltaga i företaget. Skyldighet att deltaga i sjösänkning eller invallning föreligger dock endast om det begäres av dem vilkas fastigheter vinner mer än hälften av den beräknade nyttan av företaget.

Kan väg avsevärt påverka markavvattningsföretag, skall väghållaren deltaga i företaget,om särskilda skäl föreligger. Därvid äger bestämmelserna i 2—4 och 7 åå motsvarande tillämpning.

2 5 Kostnaden för företagets utförande fördelas mellan de deltagande fastig- heterna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta de har av företaget. I enlighet härmed åsättes andelstal för varje fastighet.

Om det är lämpligt, får särskilda andelstal bestämmas för viss del av företaget.

Bestämmelserna i första och andra stycket gäller även kostnaderna för företagets underhåll.

3 å Till markavvattningsföretag hörande anläggningar och rättigheter är samfällda för de fastigheter som deltager i företaget. Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen skett.

För företagets utförande och underhåll utgör de deltagande fastigheterna en särskild samfällighet.

4 5 Inträder fastighet i bestående samfällighet, är ägaren, om särskilda skäl föreligger, skyldig att i skälig utsträckning ersätta övriga delägare deras kostnader för företagets utförande.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när andelstal höjes för fastighet som ingår i samfällighet.

5 5 Om fastighet som är ansluten till markavvattningssamfällighet ingår i

sammanläggning, övergår fastighetens skyldigheter gentemot övriga delä- gare på den nybildade fastigheten.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när fastighet genom fastig- hetsreglering i sin helhet överföres till annan fastighet.

6åDelas fastighet som är ansluten till markavvattningssamfällighet, får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när del av fastighet genom fastighetsreglering överföres till annan fastighet.

Fördelningen skall ske enligt de grunder som anges i 2 å. Den gäller endast till dess annat bestämts enligt denna lag och skall ej beaktas vid tillämpningen av 16 kap. 28 å.

7 å Överenskommelse att fastighet skall inträda i eller utträda ur samfällig- het, att fastighets andelstal skall ändras eller att samfällighet skall upplösas har samma verkan som förrättningsbeslut, om den godkännes av länsstyrel- sen. Sådant godkännande får lämnas endast om det är uppenbart att överenskommelsen ej strider mot denna lag eller föranleder avsevärd olägenhet från allmän eller enskild synpunkt.

Markavvattning genom väg m. m.

8 5 Fordras för markavvattning att trumma eller liknande anordning bygges genom annan väg än ägoväg eller därmed jämförlig utfartsväg, får väghål- laren själv ombesörja åtgärden.

Åtgärden skall bekostas av markavvattningsföretaget, om markägare ej begärt den innan vägen började byggas. Om vägen börjat byggas före den 1 januari 1982, skall väghållaren alltid bekosta åtgärden, i den mån den erfordras för avvattning av åkermark till högst 1,2 meters djup.

Begäran som avses i andra stycket skall framställas hos väghållaren eller, i fråga om enskild väg för vilken väghållningsskyldighet ännu ej föreligger, hos den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av plan för markavvattningen.

9 5 Om kostnad som enligt 8 å åvilar väghållaren uppenbarligen överstiger värdet av den skada som uppstår om det arbete kostnaden avser ej utföres, får väghållaren i stället för att bekosta arbetet utge ersättning för skadan.

10 5 Genom 8 och 9 åå göres ej inskränkning i den rätt som väghållare eller markägare kan grunda på dom, avtal eller annan särskild rättsgrund. Markägare har dock alltid rätt att på egen bekostnad få till stånd åtgärd som

avses i 8 å.

11 åBestämmelsema i 8—10 åå äger motsvarande tillämpning i fråga om järnväg och tunnelbana samt spårväg på särskild banvall.

7 kap. Samfälligheter för vattenreglering och vattenöverledning

Allmänna bestämmelser om delaktighet

] & Meddelas tillstånd till sådan vattenreglering som är avsedd att medföra stadigvarande nytta för fastigheter tillhöriga flera sökande, utgör fastighe- terna en samfällighet för regleringsföretagets utförande och drift.

Bestämmelserna i detta kapitel om vattenreglering gäller även vattenöver— ledning.

2 5 Kostnaderna för regleringsföretagets utförande och drift fördelas mellan de i samfälligheten ingående fastigheterna efter andelstal som åsättes varje fastighet. Andelstalen beräknas efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta fastigheten har av regleringen. Om det är lämpligt, får kostnaderna för företagets drift i stället fördelas genom uttagande av avgifter som beräknas på grundval av den omfattning i vilken delägarna utnyttjar regleringen.

Vad delägarna överenskommit om andelstalen och om grunderna för avgiftsberäkningen skall gälla, om det ej kan lända till förfång för borgenär med panträtt i någon av fastigheterna eller annan rättsägare.

3 5 Omfattar företaget reglering av flera sjöar eller skilda sträckor i vattendrag och fordras härför särskilda dammbyggnader eller andra anläggningar, skall kostnaden för varje sådan del av företaget beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i 2 å på de delägare som har nytta därav.

4 5 Inträder, sedan tillstånd till regleringsföretag meddelats, ändrade förhål- landen som väsentligt inverkar på fråga om samfällighetens fortsatta bestånd, kretsen av deltagande fastigheter eller fastighets andelstal, kan frågan omprövas av fastighetsdomstolen efter ansökan av delägare. Även utan att sådana förhållanden inträtt, får omprövning ske, om i tidigare avgörande föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid och denna tid utgått.

Vid omprövningen får ej beslutas sådan ändring att förutsättningarna för tillståndet till regleringen väsentligt rubbas eller avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt.

SåÖverenskommelse att regleringssamfällighet skall upplösas eller att fastighet skall inträda i eller utträda ur samfällighet eller att fastighets andelstal skall ändras är giltig, om den godkännes av fastighetsdomstolen efter ansökan av delägare. Godkännande får lämnas endast om överenskom- melsen ej strider mot 1—4 åå.

6 5 Om fastighet som är ansluten till regleringssamfällighet ingår i samman- läggning, övergår fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare på den nybildade fastigheten.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när fastighet genom fastig- hetsreglering i sin helhet överföres till annan fastighet.

7 å Delas fastighetsom är ansluten till regleringssamfällighet, får fastighetens skyldigheter gentemot övriga delägare fördelas mellan de särskilda delarna genom beslut vid fastighetsbildningsförrättningen.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, när del av fastighet genom fastighetsreglering överföres till annan fastighet.

Fördelningen skall ske enligt de grunder som anges i 2 och 3 åå. Den gäller endast till dess annat bestämts enligt denna lag och skall ej beaktas vid tillämpningen av 4 å.

Tvångsde/aktighet

8 5 Om sökande av tillstånd till reglering för bättre utnyttjande av vattenkraft yrkar det, skall ägare av annan fastighet med fallsträcka för vilken regleringen medför stadigvarande nytta vara skyldig att ingå i regleringssamfällighet, såvida mer än hälften av företagets beräknade nytta belöper på sökanden och särskilda skäl mot annans deltagande ej föreligger. Sådan skyldighet före- ligger även sedan tillstånd beviljats, om väsentligt ökad stadigvarande nytta uppkommit för den fastighet vars anslutning begäres.

Ansöker någon om tillstånd till reglering för bättre utnyttjande av vattenkraft, får ägare av annan fastighet med fallsträcka för vilken regleringen medför stadigvarande nytta förena sig med sökanden. Innehar någon tillstånd som här avses och visar ägare av fastighet att denna tillhörande fallsträcka efter tillståndets meddelande kan få väsentligt ökad stadigvarande nytta av regleringen, äger han rätt att ingå i regleringssamfällighet tillsam- mans med tillståndshavaren.

9åDen som inträder i regleringssamfällighet för bättre utnyttjande av vattenkraft, sedan tillstånd till företaget meddelats, kan åläggas att till övriga delägare utge gottgörelse att fördelas mellan dem efter deras andelstal. Gottgörelsen beräknas på grundval av kostnaderna för företagets utförande efter jämkning med hänsyn till ändring i penningvärdet och till företagets ålder och användbarhet samt med beaktande av företagets nytta för den inträdande.

10 å Bestämmelserna i 8 å skall äga motsvarande tillämpning vid reglering som syftar till bättre hushållning med vatten för bevattning, då regleringen är till stadigvarande nytta för flera jordbruksfastigheter.

11 å Beträffande företag som avses i 10 å får vad som i detta kapitel sägs om fastighet tillämpas även på bevattningsanläggning som tillhör arrendator, om ej hänsyn till borgenär med panträtt i fastighet som ingår i samfälligheten eller eljest särskilda skäl föranleder till annan bedömning.

8 kap. Skydd för vattenförsörjningen

1 5 Kan verksamhet eller åtgärd i vatten eller på land inverka menligt på yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antagas komma att utnyttjas för vattenförsörjning. skall den som vill bedriva verksamheten eller utföra åtgärden vidtaga de anordningar, tåla den begränsning av verksamheten och

iakttaga de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenheten.

2 åTill skydd för vattentillgång som utnyttjas eller kan antagas komma att utnyttjas för vattenförsörjning får länsstyrelsen bestämma erforderligt skyddsområde (vattenskyddsområde).

3 ål beslut om bildande av vattenskyddsområde skall länsstyrelsen ange grunden för beslutet och föreskriva de inskränkningar i rätt att förfoga över fastighet som erfordras för att trygga ändamålet med Skyddsområdet. Om ytterligare inskränkningar sedermera finnes erforderliga, kan länsstyrelsen besluta därom.

4 å Länsstyrelsen kan meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom vattenskyddsområde som behövs för att trygga ändamålet med Skyddsområdet. _ '

5 € Vid prövning av fråga som gäller vattenskyddsområde skall tillbörlig hänsyn tagas till övriga allmänna och enskilda intressen som beröres av frågan. Samråd skall ske med kommunen. Innan länsstyrelsen fattar beslut enligt 2 eller 3 å, skall ägare och innehavare av särskild rätt till berörda fastigheter beredas tillfälle att yttra sig.

9 kap. Särskilda tvångsrätter

1 å Erfordras för tillgodogörande av yt- eller grundvatten eller för vattenfö- retag avseende allmän farled, allmän hamn eller allmän flottled, markavvatt- ningsföretag, vattenföretag för att motverka förorening genom avloppsvatten eller vattenföretag som avses i 2 kap. 13 å att särskild anläggning eller åtgärd utföres på annans fastighet, kan ägare och innehavare av särskild rätt till fastigheten åläggas skyldighet att tåla tillfälligt eller stadigvarande intrång på grund härav.

Skyldighet enligt första stycket gäller även anläggning eller åtgärd för att förebygga eller minska skada av vattenföretag.

2 å Ägare av mark vid elleri närheten av vattenområde är skyldig att upplåta det område som behövs som utmål för byggnad för tillgodogörande av vatten och därmed förenade anläggningar, om sådant område icke utan oskäliga kostnader annorledes står till buds.

Är område som tages i anspråk avsett att utgöra eller ingå i strömfalls- eller vattentäktsfastighet, får det lösas.

3 å Har någon i vatten, där allmän flottled inrättats, bekostat byggnader eller andra arbeten till befrämjande av flottning, är han skyldig att till allmänna flottleden avstå det som prövas nödigt eller nyttigt för flottleden.

4åVill någon använda annans anläggning i vatten för att främja eget vattenföretag eller för att avleda avloppsvatten och är bestämmelserna om bildande av samfällighet enligt denna lag ej tillämpliga, kan han medges rätt

därtill, om väsentlig olägenhet ej vållas anläggningens ägare. Han kan därvid berättigas att vidtaga nödvändig ändring på anläggningen.

Den som leder avloppsvatten till dike eller därmedjämförlig anläggning för markavvattningsföretag får under de förutsättningar som anges i första stycket utföra skadeförebyggande åtgärder inom anläggningen.

Den som beredes nytta av annans anläggning skall utge skälig gottgörelse härför till ägaren. Han skall även bekosta i första och andra styckena angivna ändringar och skadeförebyggande åtgärder.

5 5 Meddelas i samband med beslut om att inrätta fiskväg eller att vidtaga annan anordning för att förebygga skada på fiske eller främja fisket förbud mot att bedriva fiske inom visst område, är även annan än företagaren skyldig att tåla sådant intrång i sin rätt till fisket.

6 5 Upptages jord eller annat vid rensning av uppgrundning i vattenområde eller vid återställande av vattendrag som vikit från sitt förra läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp, får massorna uppläggas på närmaste strand, om ej påtagliga olägenheter från allmän eller enskild synpunkt vållas därav. Mässorna får eljest föras till lämpligt ställe i närheten. Markens ägare skall underrättas i förväg. Till skydd för allmänna och enskilda intressen skall erforderliga åtgärder vidtagas, som icke föranleder oskälig kostnad.

7 5 För skada och intrång på grund av åtgärder eller föreskrifter som avses i detta kapitel utgår ersättning enligt 10 kap.

10 kap. Ersättning

Allmänna bestämmelser 1 å Den som fått tillstånd enligt denna lag att genom inlösen eller på annat sätt taga i anspråk annans egendom eller att vidtaga åtgärd varigenom annans egendom skadas skall, om ej annat är särskilt föreskrivet, utge ersättning för vad som avstås eller skadas.

1 fall då företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag medför att särskild rätt till fastighet går förlorad eller rubbas skall vad som föreskrives om ersättning då fastighet tages i anspråk eller skadas äga motsvarande tillämpning.

Den ersättningsskyldige skall, om det finnes lämpligt, åläggas att utföra åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada. Ersättning utgår endast för skada som kvarstår sedan åtgärden utförts. Erfordras att åtgärden utföres på fastighet som tillhör annan än den ersättningsskyldige, är denna fastighets ägare skyldig att tåla sådant intrång mot ersättning enligt detta kapitel.

Zå Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att fastighet eller del av fastighet lider synnerligt men, skall fastigheten eller fastighetsdelen lösas, om ägaren begär det.

Den ersättningsskyldige har rätt till sådan inlösen som avses i första stycket, om detta skulle medföra endast en ringa höjning av fastighetsägaren tillkommande ersättning och denne icke har ett beaktansvärt intresse av att

behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Vid tillämpningen av andra stycket skall kostnaden för åtgärd som avses i l å tredje stycket räknas in i ersättningen.

3å Ersättning bestämmes i pengar att betalas på en gång.

Utan hinder av vad som föreskrives i första stycket får, om skäl föreligger, ersättning för skada till följd av företag för allmän flottled fastställas att utgå med årliga belopp. Kan i mål om sådant företag skadan ej med säkerhet uppskattas på förhand eller synes den ej komma att uppstå årligen, får den skadelidande hänvisas att framställa anspråk iden ordning som föreskrives i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Grunderna för beräkning av ersättningen anges dock, om det är möjligt.

4 å För fastighet som löses i sin helhet skall, i den mån ej annat följer av vad som sägs nedan, betalas löseskilling med belopp som motsvarar fastighetens marknadsvärde. Om del av fastighet löses eller fastighet eller del av fastighet eljest tages i anspråk eller skadas, skall intrångsersättning betalas med belopp som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkom- mer genom ingreppet. Uppkommer i övrigt skada för ägaren genom ingreppet, skall även sådan skada ersättas.

Vid bestämmande av ersättning skall hänsyn tagas till åtgärd som avses i l å tredje stycket.

5 å Har det företag för vars genomförande fastighet löses medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde, skall löseskilling bestämmas på grundval av det marknadsvärde fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan icke förekommit, dock endast i den mån det finnes skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan under jämförliga förhållanden. Är ingreppet sådant att intrångsersättning skall utgå, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före ingreppet.

6å Vid bestämmande av löseskilling skall sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse, som ägt rum under tiden från dagen tio år före ansökningen om tillstånd till vattenföretaget, dock högst femton år före talans väckande vid domstol, räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på annat än förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt. Är ingreppet sådant att intrångsersättning skall utgå, skall vad som sagts nu om beräkning av marknadsvärde tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgöres eller, om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats, när detta skedde.

Har stadsplan eller byggnadsplan, enligt vilken marken avsetts för enskilt bebyggande, fastställts före ansökningen om tillstånd till vattenföretaget, skall första stycket tillämpas endast på värdestegring som inträffat efter det att planen fastställdes.

Löses bebyggd fastighet som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående, gäller den begränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen ej i något fall får bestämmas till lägre belopp

än som fordras för anskaffning av annan likvärdig bostadsfastighet.

1 den mån det blir utrett. att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av det företag varom är fråga, gäller 5 &.

75 Har fastigheten i sin helhet tillträtts eller har den tagits i anspråk eller skadats, skall vid bestämmande av ersättningen hänsyn icke tagas till sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Detsamma gäller i fall då fastigheten endast delvis har tillträtts, om ej värdeändringen beror på att den återstående delens skick ändras. Har höjning i allmänna prisläget skett efter det att fastigheten tillträddes. skall ersättningen jämkas med hänsyn därtill. Om det är påkallat. skall i beslut om ersättning tagas in bestämmelser ägnade att hindra att ersättningstagaren åsamkas förlust till följd av ändring i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess betalning sker.

85 Har åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja den ersättning som den ersättningsskyldige har att erlägga skall, om skäl föreligger, ersättningen bestämmas så som om åtgärden icke vidtagits. Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att särskild rätt till fastighet går förlorad eller rubbas, skall i fall då åtgärd som avses i första stycket vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där. första stycket tillämpas så att den ersättningsskyldige erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som tillkommer ägaren.

95 Ersättning skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling, intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för sig. Är fråga om samtliga delägares andel i samfällighet eller del av denna och finnes för samfälligheten känd styrelse eller förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör från samfälligheten, kan domstolen eller förrättnings- mannen utan hinder av första stycket bestämma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning icke skall ske enligt 19 kap. 1 &.

105 Medför företag eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna lag att fastighet tillhörig den som fått tillståndet skadas, skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock icke, om medgivande lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 & jordabalken föreskrives för relaxation. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt domstolens eller förättnings- mannens avgörande är väsentligen utan betydelse.

Vattenrättshavares ersättningsrätl i vissa fall

115 När till följd av omprövning enligt 15 kap. 13, 14 eller 20 & tillstånds- havare åsamkas förlust av vattenmängd eller fallhöjd eller tillstånd för honom att reglera vattnets avrinning begränsas, är tillståndshavaren, om ej annat följer av 12 &, berättigad till ersättning för sin förlust.

125 Sker omprövning till förmån för allmänt fiskeriintresse, allmän farled, allmän hamn, allmän flottled eller hälsovården, utgår ej ersättning för förlust som avses i 11 å med mindre denna lörlust,jämte vad tillståndshavaren förut fått utan ersättning avstå för dessa ändamål, överstiger vad som bestämts av tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsbeslutet. Detsamma gäller ersättning för förlust i samband med omprövning till förmån för allmänna miljövärden, såvida förlusten ej lagligen skall bäras av annan än tillstånds- havaren. Den förlust som ej skall ersättas bestämmes främst med hänsyn till företagets inverkan på vattenstånds- och avrinningslörhållandena, den fördel eller olägenhet som företaget väntas medföra från allmän synpunkt, graden av nytta för tillståndshavaren och innehavare av rätt till andelskraft samt längden av den tid som föreskrives för omprövning av tillståndsbeslutet. [ fråga om vattenkraftverk och vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål bestämmes förlusten till högst en femtedel och lägst en tjugondel av produktionsvärdet av den kraft som i tillgodogjort skick kan uttagas vid varje berört kraftverk eller av det värde varmed till följd av regleringen eller överledningen den vid varje kraftverk uttagbara kraften ökats eller förädlats. Beträffande andra vattenföretag bestämmes förlusten till högst en femtedel och lägst en tjugondel av den vattenmängd, magasins- volym eller fallhöjd som omfattas av tillståndet till företaget. Sker omprövning enligt 15 kap. 13å på grund av väsentligt ändrade förhållanden, skall den enligt andra stycket bestämda andelen minskas med hänsyn till den tid som återstår till den enligt 15 kap. 8 5 andra stycket 13 eller 23 % tredje stycket fastställda tidpunkten för omprövning.

135 Vad i 11 och 12 åå stadgas skall äga motsvarande tillämpning, när ändrade eller nya tappningsbestämmelser fastställts enligt 15 kap. 19 å.

14 & Ersättning enligt 11—13 åå skall betalas av den som påkallat omprövning eller fastställande av ändrade eller nya bestämmelser.

15 & Ålägges vattenrättshavare i andra fall än som avses i 15 kap. 13, 14 eller 19 & att enligt denna lag avstå vatten eller fallhöjd till förmån för allmänna intressen som anges i 12 å, skall vattenrättshavaren vara underkastad de inskränkningar i sin ersättningsrätt som anges i sistnämnda stadgande. Har ej i samband med tillståndsbeslut bestämts den förlust som vattenrättshavaren i egenskap av tillståndshavare skall tåla utan ersättning, utgör den ersättnings- fria andelen en tjugondel av för kraftverk produktionsvärdet av den kraft som i tillgodogjort skick kan uttagas vid varje berört kraftverk och för vattenreg- lering eller vattenöverledning för kraftändamål det värde varmed till följd av regleringen eller överledningen den vid varje kraftverk uttagbara kraften ökats eller förädlats. I andra fall då den ersättningsfria andelen icke bestämts utgör denna en tjugondel av fallhöjden eller av den vattenmängd eller magasinsvolym som utnyttjas av vattenrättshavaren.

Har i samband med tillståndsbeslut bestämts vilken förlust tillståndsha- vare skall tåla utan ersättning och ålägges denne skyldighet som avses i första stycket före den enligt 15 kap. 8 5 andra stycket 13 eller 23 & tredje stycket fastställda tidpunkten för omprövning, äger 12 å tredje stycket motsvarande tillämpning.

165 Vad i 11—15 åå stadgas i fråga om tillståndshavares eller annan vattenrättshavares ersättningsrätt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om mottagare av andelskraft som på grund av omprövning eller andra beslut enligt denna lag upphör eller minskas.

Ersättning vid utrivning

17 5 Vållas genom utrivning av anläggning i vatten skada på annans egendom på grund av ändringar i vattenförhållandena, skall ersättning utges för skadan. Ersättning skall dock ej utges för sådan genom åtgärden orsakad förlust av förmån som den skadelidande utan särskild rättsgrund åtnjutit med avseende på anläggningen.

Ersättningen skall utges av den utrivande. Har utrivningen verkställts av annan än anläggningens ägare eller den som eljest lagligen har att svara för anläggningens underhåll, får den som verkställt utrivningen söka det utgivna beloppet åter av den sålunda ansvarige.

Ersättning vid förordnande om vattenskyddsområde

185 Medför föreskrifter enligt 8 kap. 35 att pågående användning av fastighet avsevärt försvåras, är fastighetens ägare berättigad till ersättning för den skada han lider härigenom, i den mån skadan ej skall tålas enligt denna eller annan lag. Ersättningen skall utges av den som hos länsstyrelsen påkallat föreskrifterna eller av staten, om länsstyrelsen meddelat föreskrif- terna utan särskild framställning.

Ersättning/ör oförutsedd skada m. m.

195 När genom vattenföretag vållas skada som icke förutsetts vid skadereg- lering enligt denna lag eller vid tillämpning av 15 kap. 8 å fjärde stycket, får den som lider skadan enligt vad nedan sägs framställa anspråk på ersättning eller begära åläggande för företagaren att utföra åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada. Är skada som avses i första stycket betydande, får den som lider skadan eller intrånget föra talan om skyldighet för företagaren att till förebyggande eller minskande av skadan för framtiden vidtaga sådana ändringar i utförandet av anläggning som ingår i vattenföretag vilka ej förnärmar tredje mans rätt eller medför väsentlig olägenhet för företagaren. Anspråk som avses i första eller andra stycket skall för att upptagas till prövning väckas genom ansökan om stämning till fastighetsdomstolen inom fem år, räknat från utgången av den i tillstånds- eller företagsbeslut eller sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda arbets- eller igångsättnings- tiden, eller den längre tid, högst tjugu år från nämnda tidpunkt, som kan ha föreskrivits i samband med skaderegleringen. Beträffande anspråk enligt denna paragraf gäller icke bestämmelsema i preskriptionslagen (19771000).

11 kap. Avgifter

1 5 lbeslutom tillstånd till vattenkraftverk skall kraftverkets ägare förpliktas att årligen erlägga avgift för ändamål som anges i 45 (bygdeavgift).

Avgiften utgör minst fjorton och högst fyrtio kronor för varje enhet installerad effekt som omfattar tio kilowatt intill etthundrafemtio procent av effekten vid medelvattenföring och för varje enhet om tjugu kilowatt därutöver.

Om särskilda skäl föreligger, får avgift bestämmas till lägre belopp, dock minst tre kronor för varje avgiftsenhet.

Avgift utgår ej, om antalet avgiftsenheter understiger femhundra.

25 Bygdeavgift bestämmes med beaktande av den större eller mindre förändring av vattenlörhållandena som orsakas av kraftverket med reglering och annat vattenföretag som betjänar detta samt den större eller mindre olägenhet eller fördel som härigenom uppkommer för bygden och allmänt fiskeriintresse. [ beslut om fastställande av avgift skall, om det är påkallat, anges till hur stor del avgiften hänför sig till kraftverket samt till annat vattenföretag som betjänar detta.

3 5 Bygdeavgift utgår från och med kalenderåret närmast efter det dåtillstånd till kraftverket eller ändring därav först togs i anspråk och så länge företaget består.

Tillståndsmyndighetens avgörande angående avgift gäller för en tidrymd av tio år 1 sänder, räknat från det kalenderår då avgiften först skall erläggas. På ansökan, som under nionde året av sådan tidsperiod göres av kammarkolle- giet eller av den avgiftsskyldige, föreskriver koncessionsnämnden den ändring som finnes påkallad med hänsyn till erfarenheterna av företagets inverkan eller ändring i penningvärdet. Föreligger begränsningar i möjlighe- terna att utnyttja företaget i avsedd omfattning, skall hänsyn tagas även härtill. Göres ej sådan ansökan, skall den förut meddelade bestämmelsen gälla även för nästa period.

4 5 Femton procent av bygdeavgiften skall inbetalas till fiskeristyrelsen att användas för att främja Hsket inom landet. Återstoden skall inbetalas till länsstyrelsen i det län där kraftverket huvudsakligen utförts att användas för att förebygga eller minska skada eller olägenhet, som vållas genom företaget och för vilken ersättning enligt 10 kap. icke bestämts, och för att gottgöra sådan skada eller olägenhet samt för att tillgodose annat ändamål beträffande den bygd som beröres av företaget.

5 5 I stället för att meddela föreskrifter enligt 3 kap. 12 5 till skydd för fisket får tillståndsmyndigheten, om det är lämpligare, ålägga företagaren skyl- dighet att utge särskild avgift för fiskebefrämjande åtgärder inom berört eller angränsande vattensystem.

65 Närmare bestämmelser om indrivningen och användningen av avgifter enligt detta kapitel meddelas av regeringen.

12 kap. Förprövningsskyldighet m. m.

1 5 Vattenföretag får utföras utan tillstånd enligt denna lag endast om det är uppenbart att varken allmänt eller enskilt intresse skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Avser företaget markavvattning i vilken fiera fastigheter skall deltaga, fordras alltid tillstånd, om överenskommelse om delaktighet i företaget ej träffats.

Första stycket gäller ej i fråga om rensning av uppgrundning i vattenom- råde eller omedelbart återställande av vattendrag som vikit från sitt förra läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp.

25 Yt- eller grundvattentäkt, som icke är avsedd endast för att förse viss fastighet med vatten till hushållsförbrukning, får ej anordnas eller nyttjas utan att tillstånd därtill erhållits enligt denna lag eller anmälan gjorts till länsstyrelsen och länsstyrelsen lämnat besked i anledning av sådan anmä- lan.

35 Innan rensning eller återställande av vattendrag som avses i 1 å andra stycket påbörjas, skall företagaren göra anmälan därom till länets fiskeritjäns- teman. Denne äger meddela råd och anvisningar rörande sättet och tiden för arbetets bedrivande.

45 Erfordras till följd av inträffad skada på anläggning i vatten eller på annan egendom eller till förebyggande av sådan skada att ändrings- eller lagningsd arbete utan dröjsmål verkställes på anläggningen, får arbetet. även om tillstånd därtill krävs enligt denna lag, ske utan föregående prövning. Det åligger dock anläggningens ägare att i fall då tillstånd skulle ha erfordrats genast efter arbetets verkställande göra ansökan om godkännande av arbetet.

55 Även om tillstånd till vattenföretag enligt denna lag icke erfordras, får företagaren till beredande av trygghet för framtiden ansöka om sådant tillstånd. Sökes tillstånd, är företagaren befriad från anmälningsskyldighet enligt 2 och 3 åå.

65 När enligt denna lag vattenföretag icke får utföras utan att tillstånd därtill erhållits, får dessförinnan ej heller annat arbete av större omfattning påbörjas på företaget.

75 Har vattenföretag utförts utan att tillstånd enligt denna eller äldre lag därtill erhållits, är företagets ägare berättigad att påkalla prövning av företagets laglighet. Samma rätt tillkommer den som med stöd av 9 kap. 4 5 vill använda och i förekommande fall ändra annans anläggning i vatten.

85 Har efter det denna lag trätt i kraft vattenföretag utförts utan föregående prövning enligt lagen, är företagets ägare bevisningsskyldig beträffande de före företagets tillkomst rådande förhållandena i vattnet.

13 kap. Tillståndsmyndigheter m. m.

1 5 Frågor om tillstånd enligt denna lag prövas av regeringen, koncessions- ' nämnden, länsstyrelsen eller av särskilt förordnad förrättningsman. Om koncessionsnämnden finns bestämmelser i särskild lag.

25 Vad i denna lag sägs om tillståndsprövning gäller även prövning av utfört vattenföretags laglighet.

35 Avses med ansökan om tillstånd till vattenföretag ändring av befintlig anläggning i vatten vartill tillstånd enligt denna eller äldre lag ej lämnats, får ansökan upptagas till prövning endast om prövning av anläggningens laglighet samtidigt påkallas. Första stycket äger motsvarande tillämpning beträffande prövning av fråga angående rätt att med stöd av 9 kap. 4å använda och i förekommande fall ändra annans anläggning i vatten.

14 kap. Förberedelse av större vattenföretag

15 Den som vill utföra vattenföretag av så betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet att det kan antagas komma under regeringens prövning enligt 15 kap. 1 5 skall i god tid bereda berörda länsstyrelser och kommuner samt övriga myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att vid planläggningen av företaget framföra önskemål med avseende på företagets verkningar från allmän synpunkt, ävensom medverka till att upplysning om planläggningen lämnas ortsbefolkningen. Närmare bestämmelser om vad som skall iakttagas därvid meddelas i 2—5 55.

25 1 god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall företagaren underrätta kammarkollegiet, statens naturvårdsverk, statens planverk samt av företaget berörda länsstyrelser och kommuner. Samtidigt skall riksantikvarieämbetet och fiskeristyrelsen underrättas, om deras verk- samhet beröres. Lantbruksstyrelsen skall underrättas, om rennäringen beröres. Företagaren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upplysningar om företaget.

3 5 När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts, skall företagaren i samråd med länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras bereda berörda kommuner samt myndigheter och sammanslutningar som företaget angår tillfälle att framställa önskemål om företagets närmare omfattning och utformning.

45 Kan företaget medföra skada på fiske av någon betydelse, får fiskeristy- relsen efter samråd med koncessionsnämnden föranstalta om den utredning som behövs. Kan företaget medföra väsentlig skada på rennäringen, får lantbruksstyrelsen efter samråd med koncessionsnämnden föranstalta om erforderlig utredning.

Statens naturvårdsverk kan efter samråd med koncessionsnämnden föranstalta om erforderlig utredning angående företagets planering från allmänna naturvårdssynpunkter. Kostnad för utredning som avses i denna paragraf betalas av företagaren, om det ej är obilligt.

55 1 god tid innan ansökan ges in till tillståndsmyndigheten skall företagaren medverka till att information rörande företagets planläggning lämnas ortsbefolkningen vid särskilt sammanträde, genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt. Länsstyrelse i län som beröres av företaget får bestämma att sammanträde skall anordnas.

Företagaren skall på lämpligt sätt bereda enskilda personer tillfälle att till honom framställa önskemål om åtgärder för att förebygga eller minska skador genom företaget.

15 kap. Tillståndsprövning i allmänhet

Til/ständsprövning

] 5 Regeringen prövar frågor om tillstånd till följande slag av vattenföretag. nämligen

1. vattenkraftanläggning, som är avsedd för en generatoreffekt av minst 20 000 kilovoltampere,

2. vattenreglering med en större vattenståndsskillnad inom magasinet än 2 meter under året eller 1 meter under veckan samt reglering med mindre vattenståndsskillnad än som sagts nu, om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller 10 miljoner kubikmeter under veckan,

3. vattenöverledning eller ytvattentäkt från vattendrag eller sjö med en normal oreglerad lågvattenföring av minst 1 kubikmeter i sekunden i bortledningspunkten respektive utloppet, om den vattenföring som skall tagas i anspråk överstiger en femtedel av den normala oreglerade lågvatten— föringen och det ej är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen,

4. grundvattentäkt för tillgodogörande av större vattenmängd än 10 000 kubikmeter om dygnet,

5. annan vattenreglering, vattenöverledning eller ytvattentäkt än förut sagts, om företaget avser någon av sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren, Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.

I fråga om ändring eller utvidgning av äldre företag gäller första stycket endast om ändringen eller utvidgningen uppnår där angiven omfattning.

Regeringen kan överlämna åt koncessionsnämnden att pröva frågor om tillstånd till visst företag som anges i första eller andra stycket.

Regeringen kan förbehålla sig tillståndsprövningen av annat företag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet än sådant som anges i första eller andra stycket. Besked om förbehåll skall lämnas innan annan tillståndsmyndighet enligt denna lag avgjort frågan om tillstånd till företa- get.

I samband med prövning av företag enligt denna paragraf kan regeringen pröva även annat vattenföretag, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem.

25. Länsstyrelsen prövar frågor om tillstånd till följande vattenföretag. nämligen

1. uppförande av bro eller annat byggande i vatten som sker för allmän eller enskild väg eller för järnväg,

. uppförande av brygga, kaj, pir eller annan dylik anläggning, . åtgärd för vandringsfiskens framkomst,

. uppförande av fiskebyggnad,

utfyllnad avseende vattenområde om högst 5 000 m2, utläggning av ledning eller kulvert,

7. anordnande och nyttjande av yt- eller grundvattentäkt för jordbruks- bevattning,

8. anordnande och nyttjande av ytvattentäkt för annat ändamål än jordbruksbevattning, om den vattenmängd som skall tillgodogöras ej över- stiger 5 000 kubikmeter om dygnet,

9. anordnande och nyttjande av grundvattentäkt för annat ändamål än jordbruksbevattning, om den vattenmängd som skall tillgodogöras ej över— stiger 2 000 kubikmeter om dygnet,

10. anläggning eller åtgärd för inrättande, utvidgning eller förbättring av allmän flottled,

11. rensning av uppgrundning eller avlägsnande av växtlighet på meka- nisk väg eller liknande arbete i vattendrag, sjö eller annat vattenområde samt återställande av vattendrag som vikit från sitt förra läge eller på annat sätt förändrat sitt lopp,

12. ändring eller lagning av anläggning som avses i 1—4 och 6—10. Berör företaget fiera Iän,skall tillståndsfrågan prövas av länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras.

_Oxyw-Aww

35 Koncessionsnämnden prövar frågor om tillstånd till andra vattenföretag än sådana som avses i 1 och 2 55 eller som gäller markavvattning. [ samband med prövning av vattenföretag som ankommer på koncessions- nämnden kan nämnden pröva även vattenföretag som anges i 2 5, om ansökan avser tillstånd till båda företagen eller fråga uppkommit om företräde mellan dem. Uppkommer fråga om företräde mellan markavvattningsföretag och annat vattenföretag som skall prövas av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen och är ansökningar om tillstånd till företagen samtidigt anhängiga, skall koncessionsnämnden meddela besked om företagens förhållande till varandra. I samband med prövning enligt miljöskyddslagen (1969z387) av fråga om tillstånd till miljöfarlig verksamhet kan koncessionsnämnden pröva även fråga om tillstånd till vattenföretag som anges i 2 5, om detta erfordras för sådan verksamhet.

45 Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar som fordras för bedömande av '

företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar med angivande av det vattenområde som kan komma att beröras av företaget. Vidare skall uppges huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som berörs av företaget. Ansökningen skall dessutom innehålla uppgift om berörda fastigheter samt om samtliga för sökanden kända sakägares namn och adress.

Ansökan skall åtföljas av en översiktlig redogörelse för sökandens bedömning av det tillämnade företagets betydelse från allmänna planerings- synpunkter, uppgift om möjliga alternativa lokaliseringar av företaget samt uppgift om annat vattenföretag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget.

Ansökan till regeringen skall innehålla uppgift om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 14 kap. samt om vad som huvudsakligen förekommit med anledning av dessa åtgärder.

Ansökan skall inges i det antal exemplar som tillståndmyndigheten anser behövligt.

Uppfyller ansökan icke föreskrifterna i första—tredje styckena eller har den ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen inom viss tid. [ föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att ansökningen avvisas.

55. Tillståndsmyndigheten skall sörja för fullständig utredning av ärende som kommer under myndighetens prövning. Tillståndsmyndigheten skall

1. genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning samt genom särskild underrättelse till varje känd sakägare bereda dem som kan beröras av företaget tillfälle att yttra sig.

2. samråda med kammarkollegiet samt andra statliga och kommunala myndigheter som har väsentliga intressen att bevaka i frågan,

3. hålla offentligt sammanträde med dem som saken angår och besiktning på platsen, om det ej är uppenbart onödigt,

4. lämna den som gjort ansökan eller framställt erinran underrättelse om det som tillförts ärendet genom annan än honom själv och bereda honom tillfälle att yttra sig däröver, om ej annat följer av 15å förvaltningslagen (19711290).

Berör företaget fast egendom som är samfälld för fiera fastigheter, erfordras icke underrättelse enligt andra stycket 1 till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finnes känd styrelse för denna, skall styrelsen underrät- tas.

Tillståndsmyndigheten kan uppdraga åt sakkunnig att verkställa särskild utredning.

65 Har tillståndsmyndigheten begärt fiskeristyrelsens yttrande i ärende som är under myndighetens prövning, kan styrelsen förordna fiskeritjänsteman att i styrelsens ställe avge yttrande om de åtgärder som behövs till skydd för fisket. Kan yttrandet ej avges utan undersökning på platsen, skall tillstånds- myndigheten efter anmälan av tjänstemannen uppdraga åt denne att verkställa sitt uppdrag såsom särskild utredning enligt 5 5 fjärde stycket.

75 Om tillståndsärende skall avgöras av regeringen, kan regeringen uppdraga åt koncessionsnämnden att bereda ärendet i de delar som anges i 5 och 6 55 och föreslå erforderliga villkor och föreskrifter enligt 8 5. Sådant uppdrag kan lämnas åt länsstyrelsen, när fråga är om tillstånd till yt- eller grundvattentäkt för jordbruksbevattning eller till anläggning för allmän flottled, samt åt av länsstyrelsen förordnad förrättningsman, när fråga är om tillstånd till markavvattningsföretag.

Til/ståndsbeslut

85 Om hinder icke möter mot företaget, skall tillståndsmyndigheten meddela tillståndsbeslut. I tillståndsbeslut anges i erforderlig mån

1. tillståndstidens längd,

2. företagets ändamål, läge, omfattning och konstruktion,

3. det område som får tagas i anspråk för företaget,

4. villkor för tillståndet, däribland bestämmelser om innehållande och tappning av vatten samt skadeförebyggande åtgärder,

5. föreskrifter till skydd för fisket,

6. bestämmelser om besiktning, kontroll och tillsyn,

7. bestämmelser om den fastighet (strömfalls- eller vattentäktsfastighet) varmed rätten att tillgodogöra vatten skall vara förenad,

8. vilka som skall deltaga i vattenreglerings-, vattenöverlednings- eller markavvattningsföretag med flera delägare samt den på varje delägare belöpande andelen i kostnaden för företaget,

9. bestämmelser om villkor för tillhandahållande av andelskraft och om kostnadsbidrag härför,

10. skyldighet att utge avgift enligt 11 kap., 11. den tid inom vilken företaget skall vara utfört (arbetstid), 12. den tid inom vilken verksamhet, varigenom inverkan sker på vatten- förhållandena, skall ha satts i gång (igångsättningstid),

13. den tid efter vilkens utgång omprövning av villkoren får påkallas för tillgodoseende av allmänna intressen,”

14. den tid inom vilken sökanden skall fullfölja saken genom ansökan om skadereglering till fastighetsdomstol,

15. i fråga om företag för vattnets tillgodogörande den produktionsförlust eller den förlust av vattenmängd, magasinsvolym eller fallhöjd som tillståndshavaren enligt 10 kap. 125 är skyldig att underkasta sig utan ersättning.

Beträffande fråga som avses i andra stycket 3—9 kan tillståndsmyndigheten föreskriva vad som i huvudsak skall gälla och överlämna åt fastighetsdoms- tolen att närmare besluta i frågan.

Tillstånd får ej tagas i anspråk, förrän fastighetsdomstolen meddelat besked när och på vilka villkor detta får ske. Om detär uppenbart att någon skadereglering icke erfordras, kan tillståndsmyndigheten, i stället för att lämna föreskrift om sakens fullföljande hos fastighetsdomstol, dock medge rätt för sökanden att taga tillståndet i anspråk.

I fråga om markavvattningsföretag vartill regeringen lämnat tillstånd skall vad i andra—fjärde styckena sagts om fastighetsdomstol i stället avse förrättning eller förrättningsman enligt 16 kap.

95 Lämnar regeringen tillstånd till vattenföretag, kan regeringen föreskriva särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.

105 Om det, när tillstånd till vattenföretag lämnas, ej tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avseende, får avgörandet i denna del uppskjutas till dess erfarenhet av företaget vunnits. 1 samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska bestäm- melser om åtgärder för motverkande av skada eller olägenhet meddelas. om det behövs. Uppskjuten fråga skall avgöras så snart det kan ske.

11 5 Tillståndsbeslut skall meddelas för all framtid eller för den begränsade tid sökanden begärt. Avser beslutet tillstånd till vattenföretag som anges i 1 kap. l 5 3, 6 eller 7, kan beslutet, när särskilda skäl föreligger, meddelas för begränsad tid även om sökanden ej begärt det.

125 Tillståndsbeslut gäller mot envar. Under beslutets giltighetstid får tillståndet ej inskränkas eller i övrigt ändras eller villkoren för tillståndet rubbas, om ej annat följer av 13—15 eller 18—205 eller av 2 kap. 10 5, 10 kap. 19 å andra stycket eller 18 kap. 42 å.

Omprövning m. m.

135 Har den i tillståndsbeslut enligt 85 andra stycket 13 bestämda eller sedermera i anledning av sökt anstånd förlängda tiden för omprövning gått till ända eller har dessförinnan väsentliga ändringar skett i vattenförhållan- dena, kan koncessionsnämnden föreskriva ändrade eller nya villkor för tillgodoseende av allmänna intressen. Vid omprövning enligt första stycket får sådana nya eller ändrade villkor ej föreskrivas som medför att ändamålet med företaget icke kan tillgodoses eller att dess förutsättningar rubbas avsevärt. Villkoren får ej heller åsamka tillståndshavaren, innehavare av rätt till andelskraft eller annan som inrättat sig efter företaget förlust eller kostnad som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas. Hänsyn skall därvid tagas till de förpliktelser som tidigare ålagts tillståndshavaren till förmån för intresse som skall tillgodoses vid omprövningen. 1 beslut angående omprövning skall koncessionsnämnden bestämma den tid då de ändrade eller nya villkoren skall börja tillämpas samt den tid efter vilkens utgång förnyad omprövning får påkallas.

14 5 Ärtill skydd för fisket vidtagna anordningar eller meddelade föreskrifter mindre lämpliga, får koncessionsnämnden meddela ändrade bestämmelser. Därvid äger bestämmelserna i 13 å andra stycket motsvarande tillämpning, Såvida fråga ej är om höjning av årlig avgift som motsvaras av ändring i penningvärdet.

155 Åstdosättes villkor som angivits i tillståndsbeslut eller i beslut om omprövning enligt 13 eller 145 och är avvikelsen betydande, kan konces- sionsnämnden förklara tillståndet förverkat och förbjuda fortsatt verksam- het.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när vattenföretag övergivits eller underhållet allvarligt försummats eller när tillstånd att inverka på vattenförhållandena icke utnyttjats under längre tid.

165 I samband med beslut om förverkande enligt 15 5 äger koncessions- nämnden meddela erforderliga föreskrifter om skyldighet för ägaren av anläggning i vatten som avsetts med det tidigare tillståndet att förfara så med denna att skada eller fara för allmän eller enskild rätt ej uppstår. Nämnden får därvid förordna att, om ägaren icke fullgör vad som ålagts honom eller någon för anläggningen ansvarig icke finnes, föreskrivna åtgärder avseende anlägg- ningen får utföras av annan vars rätt är beroende därav. Den som verkställt åtgärderna äger söka kostnaderna härför åter av ägaren. Om det är lämpligt, kan koncessionsnämnden i stället för att förklara tillståndet förverkat och meddela förordnande rörande anläggning enligt första stycket bestämma att skyldigheten att underhålla anläggningen skall övergå på annan under de förutsättningar som anges i 17 kap. 4 5.

17 5 Fråga som avses i 13—16 5 prövas efter framställning av kammarkolle- giet.

185 Efter ansökan av tillståndshavaren kan koncessionsnämnden i fall då tillstånd lämnats av regeringen eller nämnden och i andra fall länsstyrelsen upphäva eller ändra villkor eller föreskrift i tillståndsbeslut eller beslut som meddelats med stöd av 8 5 tredje stycket, om villkoret eller föreskriften ej längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av omständighet som icke förutsågs när tillståndet meddelades.

195 Koncessionsnämnden kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten efter ansökan av den som vill bättre utnyttja vattenkraften i fallsträcka som tillkommer honom samt av staten, kommun eller vattenförbund för främjande av allmänt fiskeriintresse eller tillgodoseende av allmänna miljövårds- eller hälsosynpunkter. Sådana bestämmelser kan även fastställas till förmån för allmän farled,allmän hamn, allmän flottled, bevattnings— och markavvattningsföretag samt företag för avledande av avloppsvatten. I sistnämnda fall göres ansökan av den som äger företräda företaget. Vid prövning enligt första stycket äger 135 andra stycket motsvarande tillämpning.

20 5 Även om tillstånd meddelats att vid yt- eller grundvattentäkt tillgodo- göra vatten, får koncessionsnämnden efter ansökan av ägare av annan vattentäkt som är beroende av samma vattentillgång eller av den som söker tillstånd att anordna sådan vattentäkt fastställa ändrade eller nya bestäm- melser angående den omfattning i vilken vatten får tillgodogöras vid förstnämnda vattentäkt. Sådant förordnande får också meddelas av länssty- relsen i fall då ansökan till den nya vattentäkten prövas av länsstyrelsen. Vid omprövning enligt första stycket får sådana ändrade eller nya bestämmelser ej föreskrivas som medför att ändamålet med den befintliga täkten icke kan tillgodoses eller att dess förutsättningar rubbas avsevärt. Det

skall särskilt tillses att icke någon ort berövas erforderligt vatten från vattentillgång inom orten. Genom omprövningen får täktens ägare ej heller åsamkas förlust eller kostnad som står i missförhållande till de fördelar som kan vinnas därigenom.

21 5 Har regeringen fastställt tappningsbestämmelser eller annat villkor för tillstånd, får koncessionsnämnden vid tillämpning av 13,14,18 eller 19 5 icke avvika väsentligt från bestämmelserna eller villkoret utan att regeringen medgivit det. Nämnden får icke ändra särskilt villkor som föreskrivits med stöd av 9 5.

225 Beträffande förfarandet vid prövning av frågor som avses i 13—16 och 18—20 55 gäller 4—6 55 i tillämpliga delar. Beslut vid omprövning har samma verkan som tillståndsbeslut.

235 Tillstånd förfaller, om tillståndshavaren ej inom föreskriven tid full- bordat företaget i väsentliga delar eller påbörjat verksamhet varigenom inverkan sker på vattenförhållandena. Detsamma gäller om tillståndsha- varen underlåtit att inom i tillståndsbeslut föreskriven tid fullfölja saken genom ansökan om skadereglering till fastighetsdomstol. Om verkan av återkallelse av ansökan om skadereglering stadgas i 18 kap. 28 5". Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle synnerligt men uppstå om tillståndet förfaller, kan tillståndsmyndigheten förlänga tiden med högst tio år, om ansökan därom göres innan den föreskrivna tiden gått ut. Tillstånds- myndigheten kan därvid föreskriva ny tid efter vilkens utgång omprövning enligt 13 5 får påkallas.

Verkställighet och ful,/följd

24 5 1 beslut enligt 8 5 fjärde stycket andra meningen eller i fråga som avses i 13—16 eller 18—205 kan förordnas att beslutet skall lända till efterrättelse omedelbart.

25 5 Har domstol eller överexekutor förordnat om borttagande eller ändring av anläggning i vatten eller grundvattentäkt och ansöker ägaren om tillstånd till anläggningen eller täkten, kan tillståndsmyndigheten, om sökanden ställer säkerhet för kostnad och skada, bestämma att beslutet icke får verkställas förrän tillståndsmyndigheten avgjort frågan eller föreskriver annat.

26 5 Har beslut i fråga som avses i detta kapitel meddelats av koncessions- nämnden eller länsstyrelsen, föres talan mot beslutet hos regeringen genom besvär.

Talan enligt första stycket får föras av sökanden och sakägare. För tillvaratagande av allmänna intressen får sådan talan även föras av kammar- kollegiet samt av berörd kommun, såvitt avser allmänna intressen inom kommunen.

16 kap. Prövning av markavvattningsföretag

Inledande bestämmelser

1 5 Fråga om markavvattning prövas vid förrättning. Regeringen kan dock i fall som avses i 15 kap. 15 fjärde och femte styckena förbehålla sig tillståndsprövningen, varvid 4—11 55 nämnda kapitel äger tillämpning.

Länsstyrelsen förordnar om förrättning. Berör företaget flera län, ges förordnandet av länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras.

A ”sökan om jörrättning

25 Ansökan om förrättning göres av ägare till fastighet som vill deltaga i företaget. Beslutas vid fastighetsreglering att fråga om markavvattning skall prövas enligt denna lag, upptages frågan vid förrättning efter anmälan till länssty- relsen av fastighetsbildningsmyndigheten. Kammarkollegiet får ansöka om ny förrättning enligt 28 5 för tillgodose- ende av allmänna intressen.

3 5 Ansökan om förrättning skall vara skriftlig. Den skall så fullständigt som möjligt ange företagets beskaffenhet, omfattning och verkningar samt det vattenområde som kan komma att beröras. Vidare skall uppgivas om särskilda bestämmelser med stöd av lag meddelats rörande användningen av de mark- och vattenområden som beröres. Ansökningen skall dessutom innehålla uppgift om berörda fastigheter samt om samtliga för sökanden kända sakägares namn och adress. Anser sökanden att aktförvarare behövs, bör lämplig person föreslås.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om anmälan som avses i 2 5 andra stycket.

4 5 Uppfyller ansökan ej föreskrifterna i 3 5 eller är den i övrigt ofullständig, kan länsstyrelsen förelägga sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. 1 föreläggandet kan utsättas vite eller påföljd att ansökningen avvisas.

F örräfrningsman m. m.

55 [ samband med förordnande om förrättning utser länsstyrelsen lämplig förrättningsman.

6 5 Om förrättningsmannen finner att det behövs eller om sakägare begär det och det ej föranleder oskäligt dröjsmål, skall två gode män medverka vid förrättningen. Medverkar gode män, äger bestämmelserna om förrättningsman inotsva- rande tillämpning på honom och gode männen, om ej annat framgår. Bestämmes att gode män skall medverka, rubbas icke därigenom vad som redan beslutats eller verkställts under förrättningen.

7 5 I fråga om förrättningsman och gode män äger 4 kap. 2—6 55 fastighets- bildningslagen (l970:988) motsvarande tillämpning. Vad som där föreskrives om förrättningslantmätare gäller i tillämpliga delar förrättningsman.

85 För utredning av fråga vars bedömande kräver särskild fackkunskap får förrättningsmannen anlita biträde av sakkunnig. Ersättning till sakkunnig bestämmes av förrättningsmannen.

Hana'läggning

95 Förrättningsmannen skall utreda förutsättningarna för företaget. Före- ligger ej hinder mot detta, skall han utarbeta erforderlig plan och ombesörja behövliga tekniska arbeten och värderingar. Därvid bör han rådpläga med sakägarna. Vid behov skall han även samråda med de myndigheter som

beröres av åtgärden.

105 I den utsträckning som är påkallad med hänsyn till företagets art och förhållandena i övrigt skall förrättningsmannen utreda vilka som i egenskap av ägare till fastighet skall deltaga i företaget eller på annan grund är sakägare. Den som har lagfart på fastigheten anses som ägare, om det ej visas att fastigheten tillhör annan. Har fastighet övergått till ny ägare under förrättningen, får denne icke rubba vad den förre ägaren medgivit eller godkänt.

11 5 Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse för att bereda dem som kan beröras av företaget tillfälle att yttra sig. 1 kungörelsen upptages kortfattad redogörelse för det sökta företaget med angivande av den eller de fastigheter som kan beröras därav. 1 kungörelsen skall sakägarna kallas till första sammanträde. Kungörelsen skall införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. Beträffande företag av mindre omfattning behövs ej införande i Post- och Inrikes Tidningar. Kungörelsen skall tillställas kammarkollegiet och andra berörda statliga myndigheter, berörd kommun samt kända sakägare. Berör företaget fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, erfordras ej att kungörelsen tillställes de särskilda delägarna i samfälligheten. Finnes känd styrelse för denna, skall kungörelsen tillställas styrelsen.

Om det är lämpligt, skall förrättningsmannen bestämma för sakägarna välbelägen plats hos lämplig person (aktförvarare), där avskrift av de handlingar som hör till förrättningen skall hållas tillgänglig för granskning. Underrättelse härom skall, när det är möjligt, tagas in i kungörelsen.

125 Ägare av fastighet som saken angår är skyldig att till förrättnings- mannen uppge för honom känd innehavare av servitut, nyttjanderätt och rätt till elektrisk kraft som upplåtits i fastigheten. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för rättighetshavare till följd av underlåtelsen, skall han ersätta skadan. Erinran härom skall intagas i kungörelsen.

13 5 Det åligger kammarkollegiet att, när det behövs, vid förrättningen föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen. Sådan talan får även föras av kommunen, såvitt avser allmänna intressen inom kommunen.

145 Vid förrättning skall förrättningsmannen hålla sammanträde med sakägarna. Mer än ett sammanträde behövs ej, om stridiga intressen mellan sakägare ej förekommer i ärendet och hänsyn till allmänt intresse ej påkallar att ytterligare sammanträde likväl hålles. Sammanträde skall vara offentligt.

155 Behövs nytt sammanträde, skall förrättningsmannen kalla kända sakägare. Kallelse behövs dock ej, om det kan antagas att sakägaren ändå infinner sig. Kallelse skall i god tid före nytt sammanträde delges sakägarna. Delgivning skall, med beaktande av vad i tredje stycket sägs, ske enligt allmänna delgivningsbestämmelser. Vid första sammanträdet får dock bestämmas om särskild ordning för delgivning. Vid kallelse och delgivning äger i övrigt 4 kap. 21—23 55 fastighetsbild- ningslagen (l970:988) motsvarande tillämpning. Vad som där sägs om fastighetsbildningsmyndigheten gäller i tillämpliga delar förrättningsman- nen.

16 5 Om förrättningsmannen och gode männen har olika mening, gäller vad två av dem säger. Har var och en sin mening, gäller förrättningsmannens mening. I fråga om pengar eller annat som utgör viss mängd skall dock den mening gälla som avser den näst största mängden.

1 beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas, såvida motivering av beslutet icke kan anses överflödig. Om talan får föras mot beslutet, skall det dessutom innehålla besvärshänvisning.

Meddelas beslut vid sammanträde, skall det uppläsas för de närvarande. När i annan ordning meddelas beslut om förrättningens inställande eller, utan samband med företagsbeslut, beslut mot vilket talan får föras särskilt, skall sakägare och annan som får besvära sig underrättas om beslutet utan dröjsmål. Underrättelsen lämnas genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats vid första sammanträdet.

17 5 När det behövs med anledning av förrättningen, är förrättningsmännen och deras biträden berättigade att få tillträde till byggnad, beträda ägor, verkställa mätningar och markundersökningar samt företaga därmed sammanhängande ellerjämförliga åtgärder. [ trädgård eller liknande plante- ring får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skada undvikas, om det är möjligt.

Rätt att beträda annans ägor tillkommer också var och en som för talan vid förrättningen.

Har skada uppkommit genom åtgärd som avses i första eller andra stycket och önskar den skadelidande ersättning för skadan, skall han framställa yrkande därom innan förrättningen avslutas eller inställes.

Polismyndighet skall lämna den handräckning som behövs för utövande av befogenhet enligt första stycket.

185. Vill sökanden hos förrättningsmannen återkalla sin ansökan, skall han göra det skriftligen eller också muntligen vid sammanträde. Har annan

sakägare ej fört talan vid förrättningen, när återkallelsen sker, skall förrätt- ningen genast inställas. I annat fall skall sakägare som fört talan vid förrättningen och som själv kunnat ansöka om denna underrättas om återkallelsen. Om ej sådan sakägare inom tid som förrättningsmannen föreskriver begär att förrättningen fortsättes, skall den inställas. Återkallelse hos förrättningsmannen får ej ske, sedan företagsbeslut meddelats. Uteblir sökanden från det första förrättningssammanträdet, skall ansök- ningen anses återkallad, om icke sökanden anmält laga förfall eller det är uppenbart att han vidhåller ansökningen.

195 Om hinder mot företaget föreligger, skall förrättningsmannen snarast möjligt avbryta förrättningen och meddela beslut om dess inställande. Förrättning som inletts efter anmälan av fastighetsbildningsmyndigheten får inställas, om fastighetsregleringen inställes eller annat särskilt skäl föreligger.

Företagsbeslut m. m.

205 Om hinder icke möter mot företaget, skall förrättningsmannen avsluta förrättningen och meddela företagsbeslut. Företagsbeslut får ej meddelas innan koncessionsnämnden lämnat besked enligt 15 kap. 3 5 tredje stycket om markavvattningsföretagets förhållande till annat vattenföretag. I företagsbeslut anges 1. företagets ändamål, läge, storlek och huvudsakliga beskaffenhet i

övrigt,

2. de fastigheter som skall deltaga i företaget och varje fastighets andelstal i fråga om kostnaderna för anläggningens utförande och drift,

3. det område som får tagas i anspråk för företaget,

4. fastighet eller del därav som inlöses,

5. erforderliga villkor och föreskrifter i fråga om företagets utförande och

underhåll, 6. de ersättningar som skall utgå enligt 10 kap. och i vad mån nedsättning

skall ske, 7. förrättningskostnader och hur de skall fördelas,

8. erforderliga bestämmelser om besiktning, 9. den tid inom vilken företaget skall vara utfört (arbetstid), 10. den tid inom vilken ta'an om ersättning för oförutsedd skada får väckas, 11. den tid efter vilkens utgång omprövning får ske enligt 285 andra

stycket. Företagsbeslut som vunnit laga kraft gäller mot envar och kan ej rubbas i

vidare mån än som följer av 28 5 eller av 6 kap. 5—7 55.

215 Kan skada genom uppläggning av schaktmassor eller annat därmed jämförbart intrång icke förutses med nöjaktig säkerhet, får förrättnings- mannen utan hinder av 205 skjuta upp skaderegleringen i det hänseendet. intill dess erforderlig erfarenhet vunnits av skadans eller intrångets omfatt-

ning. Har sådant beslut meddelats, skall förrättningen fortsätta och den uppskjutna frågan av förrättningsmannen avgöras, så snart det kan ske.

Beslutas uppskov skall förrättningsmannen, när det behövs, i företagsbe- slutet förordna om skadeförebyggande åtgärder eller om förskott till skadeli- dande i avräkning på den slutliga ersättningen. Som villkor för att företags- beslutet skall få verkställas skall förrättningsmannen vidare föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen till den del den överstiger förskottet jämte den ränta som kan komma att utgå enligt 19 kap. 12 5.

22 5 Har sakägarna. med avvikelse från vad som stadgas i denna lag, träffat överenskommelse i fråga som icke berör allmänna intressen, skall överens- kommelsen läggas till grund för förrättningsmannens beslut, såvida ej avvikelsen kan antagas ha skett i otillbörligt syfte.

235 Företagsbeslut skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmannen tillkännagivit för sakägarna och annan som får besvära sig över beslutet. Sådant tillkännagivande skall lämnas vid samman- träde eller också genom skriftligt meddelande eller i sådan särskild ordning som beslutats vid första sammanträdet.

245 Förrättningsmannen och gode männen är berättigade till ersättning enligt vad som är särskilt stadgat.

25 5 Till förrättningskostnader hänföres ersättning till förrättningsman, gode män och sakkunnig, ersättning för skada enligt 17 5 tredje stycket samt annan för förrättningen nödvändig kostnad.

Om företagsbeslut meddelats, skall förrättningskostnaderna fördelas mellan ägarna av de fastigheter som skall deltaga i företaget efter vad som är skäligt.

Inställes förrättningen, skall sökanden betala uppkomna kostnader, om icke särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyldigheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om förrättning som inställes påbörjats på grund av beslut vid fastighetsreglering, skall kostnaden anses somförrättningskostnad vid fastighetsregleringen.

Förrättningsprotokoll m. m.

265 Vid förrättningen skall föras protokoll. Protokollet samt övriga hand- lingar som ingivits eller upprättats vid förrättningen sammanföres till en akt.

275 Innan beslut meddelas om inlösen av fastighetsdel, skall beträffande denna ha upprättats karta och beskrivning samt utmärkts gränser i den ordning som gäller för fastighetsbildning.

Omprövning m. m.

285 Har företagsbeslut vunnit laga kraft och inträder därefter ändrade förhållanden som i icke ringa mån inverkar på fråga som avgjorts genom beslutet, dock ej fråga om ersättning, får frågan omprövas vid ny förrätt- ning. Även utan att sådana förhållanden som avses i första stycket inträtt får ny förrättning äga rum, om i det tidigare avgörandet föreskrivits att frågan får omprövas efter viss tid. Vid ny förrättning får ej beslutas sådan ändring att avsevärd olägenhet uppkommer från allmän eller enskild synpunkt. Särskilt villkor som regeringen föreskrivit med stöd av 15 kap. 95 får ej ändras.

295 Företagsbeslut förfaller, om företaget ej fullbordats i väsentliga delar inom föreskriven arbetstid. Länsstyrelsen kan dock på dessförinnan gjord framställning medge förlängning av tiden, om särskilda skäl föreligger.

F llllföljd rill fastighetsdomstol 30 5 Mål vari talan fullföljes enligt bestämmelserna i 31 och 32 55 prövas av fastighetsdomstol som dömer i vattenmål.

31 5 Mot beslut om ogillande avjäv mot förrättningsman eller om ersättning till sakkunnig eller till sådan skadelidande som avses i 17 5 föres talan särskilt genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare. Mot beslut om ersättning får besvär anföras även av annan som beslutet angår.

Talan får ej föras mot beslut att gilla invändning om jäv. Menar sakägare att förrättningen onödigt uppehålles genom förrättnings- mannens beslut, får han föra talan mot beslutet genom besvär hos fastighetsdomstolen. Sådan talan är ej inskränkt till viss tid.

325 I annat fall än som avses i 31 5 föres talan mot förrättningsmans beslut genom besvär som skall inges till fastighetsdomstolen inom fyra veckor från den dag beslutet meddelades. Besvär får anföras av sakägare och, såvitt gäller frågor som avses i 13 5, av kammarkollegiet och kommunen.

17 kap. Bestämmelser om förfarandet i vissa fall

Förfarandet vid tvångsförvärv av vatten/'är! enligt 2 kap. 4—6 559 1 5 Bestämmelsernai 15 kap. om tillståndsprövning gälleri tillämpliga delari fråga om prövning av ansökan om förvärv av vattenkraft eller vattenrätt enligt 2 kap. 4—6 55.

Prövas ansökan enligt 2 kap. 4 eller 55 icke samtidigt med fråga om tillstånd till vattenföretag, varmed åsyftas vattnets tillgodogörande, skall i samband med meddelande av förvärvstillståndet bestämmas viss tid, inom vilken ansökan om tillstånd till vattenföretaget skall vara inkommen till vederbörande tillståndmyndighet, vid äventyr att förvärvstillståndet eljest förfaller.

Förfarandet vid prövning avjrägor om utrivning m. m.

25 Ansökan om tillstånd att utriva anläggning i vatten prövas av konces- sionsnämnden,om anläggningens tillkomstenligt 15 kap. 1 och 3 55 skulle ha prövats av regeringen eller koncessionsnämnden, samt i övriga fall av länsstyrelsen.

35 Meddelas ej förordnande om övertagande av underhållsskyldigheten enligt 4 5, skall tillståndsmyndigheten bifalla ansökningen och lämna erforderliga föreskrifter om sättet och ordningen för anläggningens utrivning och om återställningsåtgärder i anledning av utrivningen. Tillståndsmyndig- heten får därvid bestämma att den vars rätt'är beroende av utrivningen får utföra arbetet på sökandens bekostnad, om denne ej fullgör vad som ålagts honom.

45 Istället för att lämna tillstånd till begärd utrivning får tillståndsmyndig- heten bestämma att skyldigheten att underhålla anläggningen och att fullgöra vad som i övrigt enligt denna lag åligger anläggningens ägare skall för framtiden, till dess annat bestämmes, övergå på ägare till fastighet som skulle skadas av anläggningens borttagande, om denne förbundit sig att fullgöra skyldigheten. Sådant förordnande får dock ej meddelas, om det kan antagas att fastighetsägaren icke kan fullgöra underhållsskyldigheten eller om det är angeläget från sökandens eller från allmän synpunkt att anläggningen rivs ut. Förordnande enligt första stycket kan också meddelas för staten, kommun eller vattenförbund till skydd för allmänna intressen. Vållas ägaren skada genom anläggningens bibehållande, skall skälig ersättning för skadan utges av den som övertar underhållet.

5 5 För anteckning i fastighetsboken skall tillståndsmyndigheten genast hos inskrivningsmyndigheten göra anmälan om skyldighet som enligt 4 5 ålagts fastighetsägare.

Underhållsskyldigheten åvilar även ny ägare av fastigheten.

6 5 Är allmän flottled avlyst, får efter ansökan staten, kommun, vattenför- bund, förvaltare som är utsedd enligt 82 a 5 lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled eller den som kan lida men av bibehållandet av anläggning för flottleden av länsstyrelsen tillåtas bonskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Länsstyrelsen meddelar behövliga föreskrifter om bortskaffandet och får därvid bestämma att den vars rätt är beroende därav får utföra arbetet på sökandens bekostnad.

Om det är uppenbart att anläggning kan bortskaffas utan att allmänt eller enskilt intresse förnärmas, behövs icke länsstyrelsens tillstånd. Har förvaltare utsetts enligt 82 a 5 lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled och skall åtgärden vidtagas av annan än denne, skall dock förvaltaren ha lämnat sitt medgivande. Har anläggningen bortskaffats utan föregående prövning, är den som vidtagit åtgärden bevisningsskyldig beträffande de före åtgärden rådande förhållandena i vattnet.

75. Kan fastighet skadas genom att anläggning i avlyst flottled bortskaffas eller vill någon använda sådan anläggning för att tillgodogöra sig vattnet, äger

länsstyrelsen bestämma att anläggningen skall övertagas av fastighetsägaren eller den som vill tillgodogöra sig vattnet. Vill staten, kommun eller vattenförbund till skydd för allmänna intressen övertaga anläggning, äger länsstyrelsen besluta om sådant övertagande. Nye ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att skada för allmän och enskild rätt förebyg- ges.

Har ägare av fastighet, för vilken bortskaffande av flottledsanläggning skulle medföra skada, enligt första stycket berättigats övertaga anläggningen, skall länsstyrelsen göra anmälan härom hos inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken.

85 Beträffande prövning av fråga enligt 3, 4, 6 och 7 55 gäller bestämmel- serna i 15 kap. i tillämpliga delar.

Omprövning av bygdeavgift

95 Ansökan om omprövning enligt 11 kap. 3 5 andra stycket av bygdeavgift skall vara skriftlig. Den avgiftsskyldige skall beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen, innan frågan avgöres. Talan mot koncessionsnämndens beslut i fråga om omprövning av bygdeavgift föres hos regeringen genom besvär.

Förfarandet hos länsstyrelsen i anmälningsärende 105 Anmälan enligt 12 kap. 25 skall göras skriftligen. Anmälningshand- lingarna skall innehålla de uppgifter och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma vattentäktens beskaffenhet, omfattning och verkningar. Anmälningshandlingarna skall inges i det antal exemplar som länsstyrelsen anser behövligt.

11 5 1 anmälningsärende skall länsstyrelsen samråda med de statliga och kommunala myndigheter som kan antagas ha väsentliga intressen att bevaka i ärendet.

125 Anmälningsärende skall handläggas skyndsamt.

Om vattentäkten bedömes skada allmänna eller enskilda intressen eller behov föreligger av fördelning av vatten mellan ägare av flera täkter, skall länsstyrelsen förelägga anmälaren att ansöka om tillstånd till täkten. I annat fall skall länsstyrelsen lämna besked om att tillstånd tills vidare icke behövs och därvid meddela erforderliga råd och anvisningar rörande täktens anordnande och nyttjande.

18 kap. Rättegången i vattenmål

Vattenmål

15 Vattenmålen utgöres av ansökningsmål, stämningsmål och besvärs- mål.

25 Till ansökningsmål hänföres

l . ansökan om skadereglering i anledning av sökt eller erhållet tillstånd till vattenföretag.

2. ansökan enligt 4 kap. 3 50m överflyttning från en fastighet till en annan av rätt till andelskraft,

3. ansökan enligt 7 kap. 4 eller 55 om omprövning av delaktighet i reglerings- eller vattenöverledningssamäillighet.

35. Till stämningsmål hänföres

1. talan enligt 4 kap. 2 5 om omprövning av rättsförhållandet mellan ägare av kraftanläggning och mottagare av andelskraft från anläggningen,

2. talan enligt 5 kap. 25 om fördelning av grundvatten,

3. talan. utan samband med pågående förrättning, om ersättning som avses i 6 kap. 9 5,

4. talan, utan samband med pågående ansökningsmål,enligt 7 kap. 8 5 om delaktighet i reglerings- eller vattenöverledningssamfa'llighet,

5. talan om gottgörelse enligt 7 kap. 9 5,

6. talan. utan samband med pågående ansökningsmål. om rätt att enligt 9 kap. 1, 2 eller 6 5 taga annans fastighet i anspråk, om skyldighet att enligt 9 kap. 3 5 avstå byggnader eller annat till allmän flottled eller om rätt att enligt 9 kap. 4 5 använda, ändra eller utföra skadeförebyggande åtgärder på annans anläggning i vatten,

7. talan enligt 9 kap. 7 5 om ersättning eller annat på grund av åtgärder eller föreskrifter som avses i 6,

8. talan enligt 10 kap. 11—14 55 om ersättning på grund av omprövning m. m..

9. talan. utan samband med pågående ansökningsmål. enligt 10 kap. 17 5 om ersättning på grund av utrivning.

10. talan enligt 10 kap. 18 5 om ersättning på grund av förordnande om vattenskyddsområde.

11. talan enligt 10 kap. 195 om ersättning för oförutsedd skada m. m.. 12. talan enligt 15 kap. 16 5 första stycket om ersättning för återställnings- åtgärder.

13. talan av borgenär med panträtt i fast egendom om gottgörelse enligt 19 kap. 19 5,

14. talan som grundas på att den som enligt 20 kap. 1 eller 2 5 är skyldig att underhålla och handhava skötseln av vattenföretag brister i att fullgöra denna skyldighet.

15. talan om ersättning som avses i 20 kap. 3 5, 16. talan, utan samband med pågående vattenmål, enligt 22 kap. om ersättning för eller fördelning av kostnader,

17. talan om borttagande av anläggning som ingår i vattenföretag, när talan grundas på att anläggningen icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet.

18. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan anläggning som avses i 17.

4 5 Till besvärsmål hänföres besvär över beslut vid förrättning enligt denna lag.

55 Talan som ej enligt 1—4 55 skall hänföras till vattenmål men som rör i denna lag behandlat ämne räknas dock som vattenmål, om den anhängig- gjorts som sådant hos behörig fastighetsdomstol och invändning icke göres däremot inom tid som anges i 34 kap. 25 rättegångsbalken.

65 Sådant yrkande från sökanden eller sakägare som har samband med vattenmålet men rör rättsförhållande som ej skall bedömas enligt denna lag får prövas i vattenmålet, om det är lämpligt.

Domstolar i vattenmål

7 5 Första domstol i vattenmål är fastighetsdomstol som regeringen bestäm- mer.

Överdomstol i vattenmål är Svea hovrätt. Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen.

8 5 Vattenmål upptages av behörig fastighetsdomstol inom vars område det företag varom är fråga i huvudsak verkställts eller skall verkställas.

95 Teknisk ledamot som ingår i Svea hovrätt eller i fastighetsdomstol vid handläggningen av vattenmål skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling.

105 Nämndeman i vattenmål skall vara nämndeman i fastighetsdomstol som är belägen inom det för handläggning av vattenmålet bestämda domsområdet.

Förfarandet vid fastighetsdomstol i ansökningsmål

11 5 Ansökan enligt 2 5 1 göres av den som har sökt eller erhållit tillstånd till

vattenföretag. Ansökan enligt 2 5 2 göres av ägaren till den fastighet med vilken rätten till

andelskraft är förenad.

Ansökan enligt 2 5 3 göres av delägare som vill påkalla omprövning eller få överenskommelse godkänd.

Ansökan skall vara skriftlig.

125 l ansökan enligt 2 5 1 skall sökanden uppge

]. de omständigheter på vilka han grundar sin talan,

2. yrkande som framställes.

3. samtliga för honom kända sakägares namn och adress.

4. den ersättning han erbjuder och de omständigheter på vilka erbjudandet grundas,

5. de åtgärder till förebyggande eller minskande av skada på motstående intressen han är villig att vidtaga.

6. den tidpunkt då han önskar påbörja företaget,

7. de skriftliga bevis han åberopar.

8. de omständigheter som betingar domstolens behörighet, om denna ej framgår av vad som annars anföres.

9. namn på en eller flera lämpliga aktförvarare.

Har tillståndsmyndigheten överlämnat åt fastighetsdomstolen att närmare besluta i fråga som avses i 15 kap. 8 5 tredje stycket, skall ansökan innehålla de uppgifter som erfordras för domstolens bedömning av frågan.

135 I ansökan enligt 2 5 2 skall sökanden förete bevis därom, huruvida den fastighet, varifrån rätten till andelskraft skall överflyttas, är besvärad med' inteckning samt huruvida överenskommelser i ärendet träffats med inteck- ningshavare.

145 1 ansökan enligt 25 3 skall sökanden uppge namn och adress på delägarna i samfälligheten, de omständigheter på vilka han grundar sin ansökan samt yrkande som framställes.

15 5 Ansökan jämte därvid fogade handlingar skall i mål som avses i 2 5 1 inges i sex exemplar och i mål som avses i 2 5 2 och 3 i tre exemplar. Om det behövs. får fastighetsdomstolen föreskriva att ytterligare exemplar skall inges.

Har ansökningshandlingarna ej ingivits i tillräckligt antal exemplar, skall sökanden föreläggas att ingiva felande antal exemplar. Försummas det, skall fastighetsdomstolen på sökandens bekostnad ombesörja mångfaldigande av handlingarna.

165 Uppfyller ansökan ej vad som föreskrives i 12—14 55, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Efterkommes ej föreläggandet och är bristen så väsentlig att ansökan är otjänlig som grund för rättegång, skall ansökan avvisas. Avvisas ansökan om skadereglering enligt andra stycket är meddelat tillstånd till vattenföretaget förfallet.

175 Avvisas ej ansökan, skall fastighetsdomstolen genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt bereda dem som kan beröras av ansökningen tillfälle att yttra sig. Dessutom skall en eller flera aktförvarare utses, om det ej kan anses obehövligt. Kungörelse skall genom fastighetsdomstolens försorg snarast införas i Post- och inrikes Tidningar och i ortstidning. Ett exemplar av kungörelsen skall jämte ett exemplar av ansökningshandlingarna genast sändas till den eller de aktförvarare som förordnats i målet. Fastighetsdomstolen skall dessutom utan dröjsmål skriftligen underrätta varje i ansökningen uppgiven eller eljest för domstolen känd sakägare som beröres av företaget om ansökningen och vad han har att iakttaga. Berör ansökan enligt 25 1 fast egendom som är samfälld för flera fastigheter, erfordras icke underrättelse enligt tredje stycket till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finnes känd styrelse för denna, skall styrelsen underrättas.

185 Framgår av ansökningshandlingarna, tillståndsmyndighetens beslut eller på annat sätt att allmänna intressen beröres, skall kungörelsen samt ett exemplar av ansökningshandlingarna sändas till kammarkollegiet. länssty- relsen och berörd kommun.

195 Det åligger kammarkollegiet att, när det behövs, föra talan för att tillvarataga allmänna intressen i målet. Sådan talan får även föras av kommunen. såvitt avser allmänna intressen inom kommunen.

20 5 Ägare till fastighet som beröres av ansökningen skall till fastighetsdom- stolen uppge för honom känd innehavare av servitut, nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som upplåtits i fastigheten. Underlåter han det utan giltigt skäl och uppstår skada för sådan sakägare till följd av underlåtenheten, skall fastighetsägaren ersätta skadan. Domstolen skall erinra fastighetsägaren härom i den underrättelse som enligt 17 5 tredje stycket skall tillställas denne.

215 Har sakägare uppgivits eller annars blivit känd sedan underrättelse enligt 17 5 tredje stycket utsänts och har han ej låtit sig avhöra i målet. skall sådan underrättelse utan dröjsmål delges honom.

225 Den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt kan företräda fastigheten i målet även om han före ansökningens ingivande har överlåtit fastigheten. Den till vilken fastigheten sålunda överlåtits har i målet samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången. Om tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsboken, kan den som innehar fastig- heten med äganderättsanspråk företräda fastigheten. Ny ägare får ej rubba vare sig överenskommelse som förre ägaren ingått eller annan åtgärd som vidtagits i målet och som är bindande för förre ägaren.

235 Fastighetsdomstolen skall under förberedelsen verka för att utred- ningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att onödig utredning icke förebringas.

245 Förberedelsen kan vara skriftlig eller muntlig. Besked om tid och plats för muntlig förberedelse skall delges de parter som enligt fastighetsdomstolens bestämmande skall inställa sig. Om det är lämpligt, kan beskedet i stället meddelas parterna genom kungörelse. Fastighetsdomstolen kan förelägga part vid vite att komma tillstädes eller infinna sig personligen. Vid muntlig förberedelse får förlikning icke stadfästas eller målet på grund av parts medgivande eller uteblivande avgöras eller avskrivas. Part äger vid muntlig förberedelse åberopa av honom ingiven skrift. Redogörelse bör lämnas för skriftens innehåll.

255 Erfordras för bedömande av målet särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering, kan fastighetsdomstolen om det är lämpligt uppdraga åt en eller flera sakkunniga att avge utlåtande i målet. Har tillståndsmyndigheten enligt 15 kap. 6 5 uppdragit åt fiskeritjänsteman att verkställa utredning om åtgärder till skydd för fisket och ankommer fråga om sådana åtgärder på fastighetsdomstolens prövning, skall domstolen förordna tjänstemannen eller annan som föreslagits av fiskeristyrefsen att avge utlåtande i målet.

Behövs särskild undersökning innan utlåtande som avses i första och andra styckena avges, skall sådan undersökning verkställas snarast möjligt. Om det är erforderligt med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen, skall parterna på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningen. Sedan undersökningen slutförts, skall utlåtandet utan dröjsmål översändas till fastighetsdomstolen. Utlåtandet skall för parterna hållas tillgängligt hos aktförvararen.

265 När målet beretts till huvudförhandling, skall fastighetsdomstolen bestämma tid och plats för denna. Besked härom skall i god tid före sammanträdet meddelas parterna genom kungörelse eller på annat lämpligt sätt.

27 5 Skall part infinna sig personligen vid huvudförhandlingen, skall fastig- hetsdomstolen förelägga vite. Föreläggande skall delges.

Fastighetsdomstolen far handlägga och avgöra målet utan hinder av parts utevaro från huvudförhandlingen.

28 5 Återkallas ansökan enligt 25 1 helt eller delvis, skall målet avskrivas i den delen. Är fråga om egendom som har tillträtts av sökanden, skall målet prövas utan hinder av återkallelsen,om sakägare vars rätt beröres av tillträdet begär det.

Avskrives målet helt eller delvis på grund av återkallelse av sökanden, är tillståndet till vattenföretaget i den delen förfallet.

29 5 Har skada uppstått för sakägare på grund av att ansökan har återkallats "enligt 28 5 och avskrives målet i den delen. skall sökanden ersätta skadan.

Första stycket äger motsvarande tillämpning när domstolen skiljer målet från sig med anledning av att tillstånd till vattenföretaget vägrats.

Innan avskrivning sker på grund av återkallelse av sökanden, skall han. om han har fått tillstånd till vattenföretaget, hos länsstyrelsen ställa säkerhet för ersättning som avses i första stycket, såvida icke alla sakägare förklarat sig avstå från att yrka sådan ersättning.

30 5 Fastighetsdomstolen skall i dom bestämma den tidpunkt då meddelat tillstånd till vattenföretaget helt eller delvis tidigast får tagas i anspråk och de villkor som därvid skall gälla. Innan sådant medgivande lämnas,skall i den delen tillståndsbeslutet ha vunnit laga kraft och, om ej annat följer av 32 eller 33 5. skaderegleringen vara avslutad.

Vid bestämmandet av den tidpunkt då tillståndet får tagas i anspråk skall domstolen tillse att fastighetsägare och annan vars rätt beröres får skäligt rådrum.

31 5 Fastighetsdomstolen får förordna att dess medgivande enligt 305 att taga tillstånd i anspråk får utnyttjas utan hinder av att beslutet därom icke har vunnit laga kraft. Som villkor för sådant utnyttjande skall gälla att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersättning som kan komma att utgå, om domstolens dom ändras.

Ålägges sökanden, sedan han erhållit tillstånd till ett redan utfört vattenföretag, skyldighet att förebygga eller avhjälpa skada eller olägenhet eller att utge ersättning därför, får fastighetsdomstolen, om skäl föreligger. förordna att beslutet genast skall gå i verkställighet som om det vunnit laga kraft.

325 Är fråga om brådskande åtgärd till förebyggande eller avhjälpande av skada eller är det eljest av väsentlig betydelse för sökanden, får fastighets- domstolen i dom medge att tillstånd till vattenföretag helt eller delvis får utnyttjas och annans egendom tagas i anspråk utan hinder av att skadereg— leringen ej är avslutad (förhandsmedgivande).

335 När verkningarna av ett vattenföretag icke kan i visst hänseende förutses med nöjaktig säkerhet, får fastighetsdomstolen skjuta upp skadere- gleringen i det hänseendet till dess erforderlig erfarenhet vunnits av företagets inverkan (uppskovsbeslut). Uppskjuten fråga skall avgöras så snart det kan ske.

34 5 I samband med förhandsmedgivande eller uppskovsbeslut skall fastig- hetsdomstolen, såvitt angår skada, förlust eller intrång som kan antagas bli av mera kännbar beskaffenhet, förordna att skadeförebyggande åtgärder skall vidtagas provisoriskt eller att förskott skall utgå till skadelidande i avräkning på den slutliga ersättningen.

35 5 I mål vari förhandsmedgivande lämnats eller uppskovsbeslut meddelats skall fastighetsdomstolen som villkor för ianspråktagande av tillståndet till företaget eller den del därav som är i fråga föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen. till den del den överstiger förskott som avses i 34 5jämte den ränta som kan komma att utgå enligt 19 kap. 12 5.

36 5 Beträffande ersättningsanspråk som omfattas av förhandsmedgivande eller uppskovsbeslut gäller icke bestämmelserna i preskriptionslagen (19771000).

375 Finner fastighetsdomstolen vid förhandling i målet anledning till antagande att företag eller åtgärd som avses i målet har vidsträcktare verkningar än som uppgivits i ansökningen, skall tillfälle lämnas tillstides- varande parter att yttra sig däröver. Finnes antagandet grundat, skall domstolen, även om särskilt yrkande ej framställes, ålägga sökanden att betala den ökade ersättning som föranledes därav.

385 Ersättning får icke bestämmas till lägre belopp än vad sökanden har erbjudit i målet eller till högre belopp än vad den ersättningsberättigace har begärt. När på yrkande av någon part uppskattningen av honom tillkommande ersättning finnes böra sättas högre än sökanden föreslagit, får domstoler även beträffande andra parter vidtaga sådan jämkning i ersättningsbelopp som kan erfordras för vinnande av likformighet i uppskattningen.

Besväras fastighet av beviljad eller sökt inteckning, får löseskilling och intrångsersättning, oavsett vad den ersättningsberättigade har begärt, ej sättas lägre än som föranledes av 10 kap., om det icke är väsentligen utan betydelse för borgenärernas rätt.

Har särskild uppgörelse träffats. får ersättning ej på grund av föreskrifterna i första—tredje styckena eller i 375 bestämmas annorlunda än vad sålunda blivit avtalat. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om överenskommelse om att ersättning skall utgå på annat sätt än i pengar eller om att skadeförebyggande åtgärd skall utföras.

39 5 Vid bestämmande av ersättning skall domstolen uppskatta såväl fastighetens värde som värdet av särskild rätt som skadas. Medför särskild rätt minskning av värdet av fastigheten, skall uppskattningen av fastighetens värde ske med hänsyn till den värdeminskning för fastigheten som rättig- heten innebär. Skall ersättning utgå till innehavare av sådan särskild rätt och svarar fastigheten för beviljad eller sökt inteckning med bättre rätt, skall domstolen uppskatta även det värde fastigheten har utan den särskilda rättigheten.

Särskild uppskattning enligt första stycket tredje meningen behövs ej, om nedsättning enligt 19 kap. icke skall äga rum.

40 5 Har domstolen med stöd av detta kapitel förordnat om förskott, får den slutliga ersättningen ej bestämmas till lägre belopp än de förskott som bestämts.

41 5 Innan fastighetsdomstolen meddelar dom om inlösen av fastighetsdel, skall beträffande denna ha upprättats karta och beskrivning samt utmärkts gränser i den ordning som gäller för fastighetsbildning.

425 Har tillståndsmyndigheten överlämnat till fastighetsdomstolen att närmare besluta i fråga enligt 15 kap. 8 5 tredje stycket, får fastighetsdom- stolen icke utan tillståndsmyndighetens medgivande avvika väsentligt från de villkor som tillståndsmyndigheten föreskrivit i samband därmed. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om sådan skadeföre— byggande åtgärd som fastighetsdomstolen anser erforderlig till skydd för motstående intresse men vars utförande skulle strida mot av tillståndsmyn- digheten meddelat villkor.

435 Dom skall, om ej synnerligt hinder möter, meddelas inom två månader efter det huvudförhandlingen avslutats.

445 Dom skall grundas på vad som förekommit vid syn eller annan förhandling inför fastighetsdomstolen och vad handlingarna innehåller i övrigt.

Förfarandet vidfastighetsdomstol i stämningsmål

455 Ifråga om förfarandet i stämningsmål äger 22—25 55. 31 5andra stycket, 385 tredje stycket och fjärde styckena samt 43 och 44 55 motsvarande tillämpning.

465 Prövning av anspråk som avses i 2 5 11 kan efter vad som är lämpligt ske antingen före eller efter utgången av den i 10 kap. 19 5 tredje stycket angivna tiden för väckande av anspråk.

Förfarandet vid fastighetsdomstol i besvärsmä/ 475 Är talan mot förrättningsmans beslut icke fullföljd på föreskrivet sätt eller inom rätt tid, skall den omedelbart avvisas av fastighetsdomstolen. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång kommit in till förrättningsmannen, skall den omständigheten att inlagan först efter utgången av nämnda tid kommit in till domstolen ej föranleda att talan avvisas.

48 5 Vid besvärsinlaga skall fogas tre avskrifter av inlagan och därtill hörande handlingar. Behöver domstolen för delgivning eller därmed jämförlig åtgärd ytterligare avskrifter, är klaganden skyldig att tillhandahålla dem. Är avskrifter icke tillgängliga när de behövs, får domstolen ombesörja dem på klagandens bekostnad.

Första stycket gäller icke karta, ritning eller annan bilaga av vidlyftig beskaffenhet, om avskrift av handlingen kan undvaras utan väsentlig olägenhet.

495 Avvisas ej talan, skall, om så finnes erforderligt, motpart som kan beröras av besvären delges besvärsinlagan med därvid fogade handlingar samt föreläggande meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring. I stället för delgivning får kungörelse enligt 17 5 utfärdas, om det är lämp- ligt. Fordras för målets beredande eller avgörande att yttrande inhämtas från myndighet eller sakkunnig eller att skriftligt bevis företes, särskilt samman- träde hålles eller annan liknande åtgärd vidtages, skall domstolen utan dröjsmål förordna därom.

505 När målet beretts till huvudförhandling, skall fastighetsdomstolen bestämma tid och plats för denna.

51 5 Till huvudförhandlingeller annan förhandling skall parterna kallas. Part vars närvaro uppenbarligen är utan betydelse för hans rätt eller eljest för målets avgörande behöver ej kallas.

Företrädare för eller tjänsteman vid myndighet vars verksamhet beröres av målet kan kallas för att lämna upplysning. För detta ändamål kan även förrättningsmannen kallas.

Kallelse skall delges.

525 Fastighetsdomstolen får avgöra mål utan huvudförhandling. om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse för prövningen samt part icke begärt sådan förhandling. Om talan fullföljts enligt 16 kap. 31 5 eller om domstolen finner uppenbart att talan är ogrundad, får målet alltid avgöras utan huvudförhandling. För prövning som ej avser själva saken fordras icke huvudförhandling. Har domstolen beslutat att mål skall avgöras utan huvudförhandling och är

det ej uppenbart att part redan slutfört sin talan, skall tillfälle därtill lämnas honom.

53 5 Fastighetsdomstolens avgörande av saken sker genom dom.

545 Ändring av förrättningsmans beslut får ske endast om klagandens motpart fått tillfälle att yttra sig. Ändring till fördel för någon får dock ske, även om han icke haft tillfälle att yttra sig. Om domstolen finner att besvären bör föranleda ändring i företagsbeslut. får ändring göras även i det som icke överklagats, om det behövs för att uppenbar motstridighet icke skall uppkomma i beslutet.

555 Kan fastighetsdomstolen ej utan olägenhet rätta fel i förrättning, skall domstolen undanröja förrättningsmannens beslut i den omfattning det påverkas av felet samt visa förrättningen åter till denne. Domstolen kan därvid meddela föreskrifter för vinnande av rättelse. Har talan förts mot företagsbeslut och återkallar den som sökt företaget sin ansökan, skall förrättningen undanröjas i den del som återkallelsen avser, om samtycke lämnats av övriga som fört talan vid förrättningen eller domstolen och som själva haft rätt att ansöka om företaget.

565 I övrigt äger bestämmelserna i 22, 23. 27, 43 och 44 55 motsvarande tillämpning.

Fit/[följd av talan till Svea hovrätt och högsta domstolen

575 Talan mot fastighetsdomstols dom eller beslut i vattenmål får, om ej annat är föreskrivet, fullföljas till Svea hovrätt. I stället för de i 50 kap. 1 och 2 55 samt 52 kap. 1 5 rättegångsbalken föreskrivna tiderna gäller för vadean- mälan och anslutningsvad två veckor, för anförande av besvär tre veckor samt för fullföljd av vad fyra veckor. Talan får fullföljas av sökande, sakägare och annan enskild part, av kammarkollegiet för att tillvarataga allmänna intressen samt av berörd kommun för att tillvarataga allmänna intressen inom kommunen.

585 Talan får ej föras mot fastighetsdomstolens beslut i dit fullföljd fråga som avses i 16 kap. 31 5.

595 Har i ansökningsmål, vari kungörelse enligt 14 5 utfärdats, talan fullföljts av sökanden mot fastighetsdomstols dom eller beslut, får hovrätten i stället för att förordna om delgivning med motpart besluta att ett exemplar av vade- eller besvärsinlagan med därvid fogade handlingar skall översändas till aktförvararen samt utfärda kungörelse om den fullföljda talan på sätt anges i 17 5 första och andra styckena. Då detta fullgjorts, skall delgivning anses ha skett.

605 Vademål får,även om det ej följer av vad som i allmänhet gäller, avgöras utan huvudförhandling, om huvudförhandling kan antagas sakna betydelse och part ej begär sådan förhandling.

Äger huvudförhandling rum, får, i den omfattning hovrätten bestämmer, utredningen läggas fram genom hovrättens försorg.

Bevis genom syn på stället får upptagas i hovrätten endast om synnerliga skäl föreligger.

61 5 I fråga om rättegången i hovrätten äger 23 5, 25 5 första stycket, 27 5, 38 5 tredje och fjärde styckena, 43 och 44 55 samt, såvitt avser mål som i fastighetsdomstolen handlagts som besvärsmål, 54 och 55 55 motsvarande tillämpning.

625 Talan mot hovrättens dom eller beslut fullföljes till högsta domsto- len. Vad i 59—61 55 är stadgat angående rättegången i hovrätten skall i tillämpliga delar gälla i fråga om högsta domstolen.

19 kap. Betalning av ersättning, tillträde m. m.

15 Löseskilling och intrångsersättning som fastställts att utgå på en gång betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen. Avser ersättningen fastigheter i olika län, skall nedsättningen ske hos den länsstyrelse som domstolen eller förrättningsmannen bestämmer.

25 Nedsättning enligt 1 5skall ej ske,om fastigheten icke svarar för beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har panträtt i fastigheten medgivit att ersättningen utbetalas till den ersättningsberättigade. Besväras fastigheten av gemensam inteckning, gäller vad som sagts nu endast om dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 115 jordabalken föreskrives för relaxation föreligger. Medgivande fordras dock ej av den för vars rätt domstolens eller förrättningsmannens avgörande är väsentligen utan betydelse.

35 1 beslut varigenom löseskilling eller intrångsersättning bestämmes skall anges i vad mån nedsättning skall ske.

4 5 Ersättning som ej skall nedsättas betalas till den ersättningsberättigade. Avser ersättningen mark som löses, åligger det ersättningsgivaren att hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Avser ersättningen fastigheter i olika län, äger l 5 andra stycket motsvarande tillämpning.

55 Bestämmelserna i 1—4 55 äger motsvarande tillämpning på förskott.

65 Vid nedsättning eller anmälan skall den ersättningsskyldige till länssty- relsen ge in domen eller företagsbeslutet samt lagakraftbevis och vid nedsättning dessutom gravationsbevis rörande fastigheten. Sker det ej, skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekost- nad.

75 Ersättning för mark som löses skall betalas och anmälan enligt 4 5 skall ske inom sex månader från det att dom eller beslut som medfört att samtliga frågor beträffande fastigheten avgjorts vunnit laga kraft. Ersättning som ej avser mark som löses och som fastställts att utgå på en gång skall betalas inom två är från samma tid. lakttager ersättningsgivaren ej vad som sagts nu,är den väckta frågan förfallen såvitt den rör den ersättningsberättigades rätt. Tid som avses i första stycket får förkortas eller förlängas, när parterna är ense därom eller eljest särskilda skäl föreligger.

8 5 Inlösen av mark är fullbordad, när den ersättningsskyldige fullgjort vad som åligger honom enligt 1 och 455.

95 Den ersättningsskyldige äger genast tillträda egendomen, när inlösen är fullbordad enligt 8 5. Har utom löseskilling eller intrångsersättning fastställts annan ersättning till följd av avståendet, får dock tillträde ej ske förrän även denna ersättning betalats. Tillstånd att på annat sätt än genom inlösen taga annans egendom i anspråk eller att vidtaga åtgärd som medför skada för annan får utnyttjas när den ersättningsskyldige betalat föreskriven ersättning. Skäligt uppskov med tillträdet eller med utförandet av åtgärd skall föreskrivas, om den ersättningsberättigades förhållanden påkallar det.

10 5 Ändring av fastighetsindelningen på grund av inlösen sker, när inlösen är fullbordad enligt 8 5.

Sådan särskild rätt till fastighet som tillkommit genom frivillig upplåtelse upphör, när inlösen av fastigheten eller av sådan del därav som beröres av rättigheten är fullbordad enligt 8 5,0m ej domstolen eller förrättningsmannen förordnat att rättigheten skall bestå. Sådant förordnande får meddelas endast om det uppenbarligen är utan betydelse för den rätt som tillkommer borgenär med panträtt i fastigheten.

Annan särskild rätt till fastighet än som sägs i andra stycket består efter inlösen, om ej annat har förordnats av domstolen eller förrättningsman- nen.

Genom inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock ej fordran som åtnjuter förmånsrätt enligt 6 5 1 förmånsrättslagen (l970:979).

ll 5 Har på grund av förhandsmedgivande enligt 18 kap. 32 5 tillstånd till företag eller åtgärd tagits i anspråk innan skaderegleringen i övrigt avslutats och höjer högre rätt ersättning som fastställts i samband med förordnandet, skall det överskjutande beloppet betalas och anmälan enligt 4 5 göras inom en månad från det ersättningen slutligen bestämts.

Överstiger ersättning som bestämts efter uppskovsbeslut enligt 18 kap. 33 5 fastställt förskott, skall det överskjutande beloppet betalas inom en månad från det ersättningen slutligen bestämts. Anmälan enligt 4 5 skall göras inom samma tid.

Bestämmes i fall som avses i första eller andra stycket ersättningen ej till högre belopp och skulle eljest nedsättnings- eller anmälningsskyldighet ha förelegat, skall den ersättningsskyldige göra anmälan hos länsstyrelsen om

ersättningsbeslutet sedan detta vunnit laga kraft.

Har i annat fall än som avses i första eller andra stycket ersättning till följd av företag eller åtgärd, vartill tillstånd lämnats enligt denna lag, fastställts först efter det företaget eller åtgärden utförts, skall ersättningen betalas och anmälan enligt 45 göras inom en månad från det ersättningen slutligen bestämdes. Detsamma gäller ersättning som bestämts i samband med prövning enligt denna lag av fråga om godkännande av företag eller åtgärd som redan utförts.

12 5 På överskjutande belopp som avses i 11 5 första eller andra stycket och på ersättning som avses i 11 5 fjärde stycket utgår ränta enligt 5 5 räntelagen (19751635) från den dag marken tillträddes eller företaget eller åtgärden utfördes. Sker ej betalning i rätt tid, utgår ränta enligt 6 5 räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde. Inlösen fullbordas utan hinder av att ränta ej betalas.

Försummar den ersättningsskyldige att betala ersättning som avses i 11 5, skall länsstyrelsen på ansökan av den ersättningsberättigade låta uttaga beloppet jämte ränta. Reglerna i utsökningslagen (1877131 5. 1) om verkstäl- lighet av lagakraftägande dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet blivit någon ålagd, äger därvid motsvarande tillämpning.

13 5 Medel som har nedsatts eller uttagits skall av länsstyrelsen utan dröjsmål insättas i bank mot ränta.

14 5 Nedsatta eller uttagna medel skall jämte upplupen ränta utbetalas av länsstyrelsen till den som är berättigad till medlen.

Vid utbetalning av medel som enligt domstolens eller förrättningsman- nens bestämmande skall nedsättas äger, med de avvikelser som anges i tredje och fjärde styckena, bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för fast egendom som sålts på exekutiv auktion motsvarande tillämpning. Om rätt för innehavare av pantbrev att avstå från sin rätt till betalning och verkan därav finns särskilda bestämmelser.

Är fastigheten, förutom av inteckning, besvärad av särskild rätt som minskar fastighetens värde och har sämre rätt än inteckningen,skall borgenär som har panträtt på grundval av inteckningen erhålla betalning som om fastigheten icke besvärades av rättigheten, i den mån det krävs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.

Har löseskilling eller intrångsersättning med tillämpning av 18 kap. 38 5 tredje stycket bestämts till högre belopp än fastighetens ägare har yrkat och uppstår efter betalning av de fordringar som skall utgå ur ersättningen överskott som ej faller inom det yrkade beloppet, skall överskottet återställas till den ersättningsskyldige.

15 5 Sammanträde för fördelningen hålles så snart det kan ske. Kallelse till sammanträdet sändes minst två veckor i förväg till fastighetsägaren, annan sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträdet. Föreligger särskilda skäl skall kungörelse om sammanträdet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidningar.

16 5 När inlösen av mark är fullbordad, skall länsstyrelsen genast underrätta inskrivningsmyndigheten därom för anteckning i fastighetsboken.

17 5 Råder tvist om bättre rätt till ersättning,skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen, även om nedsättning ej erfordras enligt 1 5. Bestämmelserna i 13—15 55 äger tillämpning i fråga om sådan ersättning.

18 5 Ersättningsbelopp som betalats får ej till någon del återkrävas. Vad som sagts nu gäller ej, om det tillstånd som föranlett beslut om ersättning upphäves på talan av den ersättningsberättigade.

19 5 Lider borgenär som har panträtt i fast egendom förlust till följd av att ersättning ej bestämts eller blivit för lågt beräknad och har frågan på grund av överenskommelse mellan ersättningsgivaren och sakägaren eller av annan anledning ej prövats av domstol eller vid förrättning, är borgenären berättigad till gottgörelse av den ersättningsskyldige mot avskrivning på fordringshand- lingen. Vad nu sagts gäller också i fråga om överenskommelse om att ersättning skall utgå på annat sätt än i pengar eller om att skadeförebyggande åtgärd skall utföras samt i fråga om överenskommelse beträffande fastighets andel i samfällighet enligt denna lag, om andelen enligt borgenärens mening blivit för högt beräknad.

20 kap. Vattenföretags underhåll och handhavande

] 5 Ägare av byggnad i vatten eller annan anläggning som ingår i vattenfö- retag är skyldig att underhålla anläggningen så att skada för allmän och enskild rätt förebygges. Sådan skyldighet åliggerjämte ägaren även den som med stöd av 9 kap. 45 berättigats använda annans anläggning i vatten.

Om övertagande av ägarens skyldighet att svara för anläggningens underhåll m.m. stadgas i 15 kap. 16 5 och 17 kap. 4 5.

2 5 Avser vattenföretag bedrivande av viss verksamhet, varigenom inverkan sker på vattenförhållandena, skall, om icke särskild rätt därtill föreligger, företaget handhavas så att skada ej uppstår för allmän eller enskild rätt.

35 Fordras för underhåll av byggnad i vatten eller annan anläggning som ingår i vattenföretag tillträde till annans fastighet, får sådant tillträde icke vägras den underhållsskyldige. Vållas därav eller genom arbete som fordras för anläggningens underhåll skada för fastighetens ägare eller annan, äger han rätt till ersättning för skadan.

21 kap. Besiktning och tillsyn

] 5 Har i tillståndsbeslut eller företagsbeslut enligt denna lag förordnats att besiktning skall verkställas sedan vattenföretaget utförts,men har därvid viss besiktningsman icke utsetts, skall länsstyrelsen förordna sådan, då besikt» ningen skall ske.

25 Tillsyn över vattenföretag och därtill hörande anläggningar utövas av länsstyrelsen. Om särskilda skäl föreligger, kan i tillståndsbeslut eller företagsbeslut även annan än länsstyrelsen förordnas att utöva tillsyn i visst hänseende över företaget. Sådant förordnande kan i fall som avses i 15 kap. 8 5 tredje stycket även meddelas av fastighetsdomstol.

35 Företagaren är skyldig att på begäran lämna länsstyrelsen ellerannan som utövar tillsyn enligt 25 behövliga upplysningar om företaget. Länsstyrelsen får förelägga företagaren att utföra för tillsynens fullgörande behövliga undersökningar, mätningar och registreringar av företaget och dess verkningar. Om särskilda skäl föreligger, kan länsstyrelsen i stället föreskriva att sådan åtgärd skall vidtagas av annan än företagaren och utse någon att utföra åtgärden. 1 beslut om föreläggande enligt andra stycket får länsstyrelsen utsätta vrte.

45 För att utöva tillsyn enligt denna lag har länsstyrelsen eller annan som utövar tillsyn enligt 25 rätt att vinna tillträde till anläggning som ingår i vattenföretaget, samt att företaga undersökning inom område som beröres av företaget. Första stycket gäller även besiktningsman och den som skall företaga åtgärd som avses i 3 5 andra stycket andra meningen.

22 kap. Kostnadsbestämmelser

1 5 Har tillstånd till vattenföretag beviljats, skall sökanden svara för samtliga kostnader som uppkommit i ärende i första instans om tillstånd enligt 15 eller 17 kap. till företaget, i ansökningsmål vid fastighetsdomstolen och i ärende om fördelning av ersättning.

I fråga om förrättningskostnader gäller 16 kap. 25 5. Delägare i markav- vattningsföretag är icke berättigad till ersättning för sin talans bevakande vid förrättning. Annan sakägare är berättigad till ersättning för sina nödvändiga kostnader vid förrättningen. Kostnaderna skall utges av delägarna i företaget med fördelning mellan dem enligt de grunder som anges i 16 kap. 25 5 andra och tredje styckena. Andra stycket gäller även kostnader som uppkommit i fall då förrätt- ningsman ombesörjt förberedande åtgärder enligt 15 kap. 7 5.

25 Avslås ansökan om tillstånd till vattenföretag eller återkallas ansök- ningen innan tillstånd beviljats, skall sökanden svara för kostnaderna i ärendet.

35 1 ärende om omprövning eller förverkande av tillstånd enligt 15 kap. 13—16 5 skall vardera parten svara för sin kostnad.

1 ärende om omprövning av tillstånd enligt 15 kap. 18—20 5 skall sökanden svara för kostnaderna.

45 Ogillas talan om ersättning för oförutsedd skada m. m. enligt 10 kap. 19 5 eller för sakkunniguppdrag enligt 15 kap. 5 5 fjärde stycket men har den som framställt anspråket haft skälig anledning att få sin talan prövad av fastighetsdomstolen, får efter omständigheterna förordnas att vattenföreta— gets ägare skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad. Ogillas talan av enskild part enligt 18 kap. 25 17 om borttagande av anläggning som ingår i vattenföretag på den grund att svaranden efter talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna lag, skall efter omständig- heterna förordnas att vardera parten skall svara för sin rättegångskostnad eller att full ellerjämkad ersättning skall tilläggas endera.

55 [ besvärsmål kan fastighetsdomstolen, efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna, förordna att part som förlorar målet skall ersätta motpart dennes rättegångskostnad.

65 I fullföljt ärende om tillstånd till vattenföretag och i fullföljt ansök- ningsmål svarar sökanden för sina egna kostnader och för kostnad som uppkommit för motpart genom att sökanden fullföljt talan. Beträffande skyldigheten att svara för kostnad i fullföljt ärende om tillstånd till vattenföretag och i högre rätt i andra fall gäller bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbalken eller en motsvarande tillämpning av dessa bestämmel- ser.

75 Bestämmelserna i 1—6 55 gäller endast i den mån annat ej följer av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbalken eller vid en motsvarande tillämpning av något av dessa lagrum.

85 Fråga om ersättning för kostnad som avses i 1 5 första stycket, 2 eller 35 prövas av fastighetsdomstolen även om frågan ej gäller kostnad vid domstolen. Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om kostnad enligt 65 avseende fullföljt ärende om tillstånd till vattenföretag.

95 1 avvaktan på att ansökningsmål avgöres får fastighetsdomstolen förordna att förskott skall utgå på den ersättning för kostnader i tillstånds- ärendet och för rättegångskostnader vid domstolen som slutligt fastställes.

Första stycket äger motsvarande tillämpning på rättegångskostnader i högre rätt som uppkommit genom att sökanden fullföljt talan.

Innan förordnande meddelas att förskott på kostnad skall utgå till part, skall motparten erhålla tillfälle att yttra sig. Mot beslut som fastighetsdom- stolen meddelat under rättegången i sådan fråga föres talan särskilt. Mot Svea hovrätts beslut i frågan får talan ej föras.

10 5 Sökande i ärende om tillstånd till vattenföretag och i ansökningsmål är skyldig att på anmodan förskjuta

1. kostnaden för kungörelser i ärende om tillståndsprövning, vid förrätt- ning och i vattenmål,

2. särskild kostnad för aktförvarare,

3. gottgörelse åt sakkunnig som tillkallats av tillståndsmyndighet, förrätt- ningsman eller fastighetsdomstol och kostnad för undersökning som hållits av den sakkunnige,

4. ersättning till förrättningsman och gode män,

5. kostnad för underrättelser och andra vid förrättning nödvändiga åtgärder.

Finnes flera sökande, svarar de solidariskt för kostnad enligt första stycket.

Första och andra styckena äger motsvarande tillämpning i avseende på kärande i stämningsmål samt klagande i besvärsmål, i den mån kostnaden förorsakats av hans besvär.

11 5 Har tillstånd till vattenföretag med flera delägare förfallit eller förklarats förverkat, äger delägare i företaget påkalla fastighetsdomstolens prövning, om den kostnad som lagts ned på företaget skall betalas endast av sökanden och dem som förenat sig med honom eller om och i vilken mån även övriga delägare skall taga del i kostnaden med hänsyn till vunnen nytta av företaget.

12 5 Kostnad för besiktning samt för tillsyn och undersökning som enligt 21 kap. utföres av annan än länsstyrelsen betalas av vattenföretagets ägare med belopp som länsstyrelsen fastställer.

135 Har säkerhet som skall ställas enligt denna lag ej godkänts av den till vars förmån den ställes, prövas säkerheten av länsstyrelsen. Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensman svarar som för egen skuld och, om två eller flera tecknat borgen, de svarar solida- riskt. Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej ställa säkerhet.

23 kap. Ansvar, handräckning m. m.

1 5 Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

1. bryter mot 12 kap. 1, 2 eller 6 5,

2. bryter mot förbud som meddelats med stöd av 15 kap. 15 5.

3. åsidosätter villkor eller föreskrift som meddelats med stöd av 2 kap. 7 5. 15 kap, 8, 9, 13, 14,16 eller 19 5 eller 17 kap. 3 eller 6 5 så att allmän eller enskild rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 12 kap. 3 5 eller 21 kap. 35 första stycket dömes till böter.

25 Har länsstyrelsen förordnat att överträdelse av föreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 45 skall föranleda ansvar, dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder föreskriften till böter. högst femhundra kronor, eller, om förseelsen avsett åliggande av större vikt eller

därigenom förorsakats avsevärd skada eller olägenhet, till dagsböter.

3 5 Har någon begått gärning som avses i 1 5 första stycket, kan överexekutor meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning gäller samma regler som för handräckning enligt 1915 utsökningslagen (1877131 5. 1).

Beröres allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av kammarkollegiet eller annan myndighet som ärendet angår.

Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsyn enligt denna lag.

45 Har underhåll av vattenföretag försummats eller iakttages ej meddelade föreskrifter om företags handhavande, får länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

55 Länsstyrelsen får vid vite förelägga vattenrättshavare att under bestämd tid avstå vatten enligt 2 kap. 10 5. Om synnerliga skäl föreligger. får tiden förlängas.

65 Länsstyrelsen får, om ansvar icke är stadgat enligt 2 5, vid vite tillhålla den som ämnar utföra åtgärd som avses i 8 kap. 1 5 att iakttaga vad som åligger honom enligt nämnda paragrafeller enligt föreskrift som meddelats med stöd av 3 eller 45 samma kapitel. lakttages icke enligt första stycket meddelade föreskrifter, får länsstyrelsen antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

24 kap. Slutbestämmelser

15 Vill någon såsom förberedelse för vattenföretag upprätta karta över fastighet som annan äger eller innehar eller annars undersöka fastigheten, får länsstyrelsen föreskriva att tillträde till fastigheten för sådan undersökning skall lämnas under viss tid. Länsstyrelsen får även stadga förbud vid vite att rubba eller skada vattenmärke eller observationsrör som erfordras för undersökningen. Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång vållas.l trädgård, liknande plantering eller park får träd ej skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen. För skada och intrång utgår ersättning. Talan om ersättning väckes vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.

2 5 Efter framställning av någon som vill utföra vattenföretag men ännu ej ingivit ansökan om tillstånd därtill, får länsstyrelsen förordna sakkunnig att på företagarens bekostnad verkställa erforderliga undersökningar. Avser undersökningarna företagets verkningar på allmänt fiskeriintresse, skall till sakkunnig förordnas av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman.

35 Den som är beroende av handhavandet av ett vattenföretag ävensom allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut äger rätt att vinna tillträde till ställe, där vattenmärke eller observationsrör är utsatt, och att taga del av anteckningar som det ålagts företagaren att föra rörande vattenstånd, vattnets avrinning eller tillgodo- gjorda vattenmängder. Tillfälle skall beredas statens fiskeritjänsteman, länsfiskeritjänsteman och av länsstyrelsen eller fiskeristyrelsen förordnad fiskeritillsynsman att utöva tillsyn över att föreskrifter till skydd för fisket fullgörs.

45 Talan mot länsstyrelsens beslut i fråga om vattenskyddsområde enligt 8 kap., om förordnande av förrättningsman eller god man enligt 16 kap.. om förordnande av besiktningsman eller undersökning enligt 21 kap., om kostnad för besiktning, tillsyn eller undersökning och om säkerhet enligt 22 kap., om föreläggande vid vite eller om rättelse på försumligs bekostnad enligt 23 kap. samt om förordnande av sakkunnig och undersökning enligt detta kapitel föres hos kammarrätten genom besvär. Mot länsstyrelsens beslut i anmälningsärende enligt 17 kap. 12 5fårtalan ej föras.

55 Enligt närmare föreskrifter som meddelas av regeringen skall föras bok för anteckningar rörande vattenföretag (vattenbok).

65 I fråga om vissa vattenföretag som kan beröra annat land gäller vad därom är särskilt stadgat.

2. Förslag till Lag om införande av nya vattenlagen

Härigenom föreskrives följande.

Allmänna bestämmelser

1 5 Den nu antagna vattenlagen och denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

25 Genom nya vattenlagen upphäves med den begränsning som följer av denna lag vattenlagen (19181523), lagen (1920:460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning, vad som i annan författning strider mot nya vattenlagen eller c'enna

lag.

35 Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som ersatts genom bestämmelse i nya vattenlagen eller i denna lag, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

4 5 Mål eller ärende som anhängiggjorts vid vattendomstol före nya vattenlagens ikraftträdande handlägges och bedömes enligt äldre bestämmel- ser,om ej annat följer av andra stycket. Vad som i äldre bestämmelser stadgas om vattendomstol skall i stället äga tillämpning på fastighetsdomstolen vid samma tingsrätt. Fastighetsdomstolen består därvid av en lagfaren ordfö- rande, en teknisk ledamot samt två nämndemän.

Mål om ersättning m. m. för oförutsedd skada handlägges enligt 18 kap. nya vattenlagen, om anspråket framställes efter dennas ikraftträdande.

55 Har förrättningsman förordnats före nya vattenlagens ikraftträdande, skall äldre lag tillämpas vid förrättningen samt i fråga om underställning och fullföljd av talan. Beträffande handläggningen av underställt utlåtande och fullföljd talan äger 45 motsvarande tillämpning.

65 Vad som enligt nya vattenlagen gäller om ägare av fastighet skall tillämpas även på den som innehar fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt.

Särskild övergångsbestämmelse angående 2 kap.

75 Genom 2 kap. 1 och 2 55 nya vattenlagen inskränkes icke den rätt som före lagens ikraftträdande tillkommit någon på grund av dom, urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund eller på grund av bestämmelserna i 1 kap. 25 andra stycket andra meningen äldre vattenlagen.

Särskilda övergångsbestämmelser angående 6, 7 och 16 kap. 85 Bestämmelserna i 6 kap. 5 och 6 55 och 7 kap. 6 och 7 55 nya vattenlagen om verkan av fastighetsbildning äger motsvarande tillämpning, när åtgärden rör fastighet som är ansluten till företag som tillkommit enligt 3 eller 7 kap. äldre vattenlagen eller motsvarande äldre lag.

95 Bestämmelserna i 7 kap. 45 och 16 kap. 28 5 nya vattenlagen om omprövning äger motsvarande tillämpning i fråga om företag enligt 3 eller 7 kap. äldre vattenlagen eller motsvarande äldre lag.

105 Leder omprövning som avses i 95 till ändring i fråga om kretsen av deltagande fastigheter eller fastighets andelstal, skall samfällighet enligt nya vattenlagen anses bildad.

Särskilda övergångsbestämmelser angående 10 kap.

11 5 Ålägges innehavare av tillstånd till vattenföretag som meddelats enligt äldre vattenlagen eller annan äldre vattenrättslig lag eller förordning vid omprövning enligt 15 kap. 13 eller 14 5 nya vattenlagen eller vid fastställande av ändrade eller nya tappningsbestämmelser enligt 19 5 samma kap. att avstå vatten eller fallhöjd till förmån förallmänna intressen som anges i 10 kap. 12 5 första stycket nya vattenlagen. är han skyldig att utan ersättning underkasta sig en förlust motsvarande en tjugondel av för kraftverk produktionsvärdet

av den kraft som i tillgodogjort skick kan uttagas vid varje berört kraftverk och för vattenreglering eller vattenöverledning för kraftändamål det värde varmed till följd av regleringen eller överledningen den vid varje kraftverk uttagbara kraften ökats eller förädlats. Beträffande andra vattenföretag utgör förlusten en tjugondel av den vattenmängd, magasinsvolym eller fallhöjd som omfattas av tillståndet till företaget.

125 Vad i 10 kap. 16 5 nya vattenlagen är stadgat om mottagare av andelskraft skall äga motsvarande tillämpning på mottagare av ersättnings- kraft enligt äldre vattenlagen i dess lydelse före den 1 juli 1974.

Särskilda övergångsbeståmmelser angående 11 kap.

13 5 Årlig avgift som fastställts med stöd av 2 kap. 8 5 äldre vattenlagen eller däremot svarande äldre lag skall utgå till dess annat bestämts efter omprövning enligt 15 kap. 145 nya vattenlagen.

14 5 Årlig avgift som fastställts med stöd av 2 kap. 10 5 eller4 kap. 14 5 äldre vattenlagen skall utgå till dess annat bestämts vid omprövning enligt 11 kap. 35 andra stycket nya vattenlagen. Sådan omprövning får första gången påkallas tidigast vid den tidpunkt då så kunnat ske enligt äldre lagen.

Vid omprövning som avses i första stycket kan efter omständigheterna förordnas i vad mån avgiften skall inbetalas till fiskeristyrelsen eller länsstyrelsen.

Särskilda övergångsbestiimmelser angående 12 kap.

15 5 Prövnings- eller anmälningsskyldighet enligt 12 kap. nya vattenlagen föreligger icke beträffande före lagens ikraftträdande tillkommet vattenföre- tag, till vilket domstols eller myndighets medgivande lämnats enligt äldre bestämmelser eller som eljest kan anses ha tillkommit i laga ordning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om vattenföretag som tillkommit efter nya vattenlagens ikraftträdande i enlighet med medgivande enligt äldre vattenlagen.

I fråga om yt- eller grundvattentäkt som tillkommit före nya vattenlagens ikraftträdande gäller 12 kap. 25 nya vattenlagen, om icke domstols eller myndighets medgivande till täkten lämnats enligt äldre bestämmelser.

16 5 Har annat vattenföretag än dikning utförts efter den 1 januari 1919 utan föregående prövning enligt äldre vattenlagen, är företagets ägare bevisnings- skyldig beträffande de före företagets tillkomst rådande förhållandena i vattnet.

Särskilda övergångsbestämmelser angående 15 kap.

175 Har tillstånd meddelats enligt äldre vattenlagen eller annan äldre vattenrättslig lag eller förordning till företag som enligt 1 kap. 1 och 2 55 nya vattenlagen hänföres till vattenföretag. är tillståndet i tillämpliga delar underkastat bestämmelserna i 15 kap. nya vattenlagen med de begränsningar

som följer av 18 och 19 55 denna lag.

Första stycket gäller även sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 5 äldre vattenlagen.

Bestämmelserna i 15 kap. 15—16 55 nya vattenlagen skall i tillämpliga delar gälla företag som enligt den lagen hänförs till vattenföretag och som tillkommit innan nämnda lag trätt i kraft, även om domstols eller annan myndighets tillstånd därtill icke erfordrats och ej heller lämnats.

18 5 I den mån annat ej följer av andra — femte styckena, får omprövning enligt 15 kap. 13 5 nya vattenlagen av tillståndsbeslut som meddelats enligt äldre vattenlagen eller annan äldre vattenrättslig lag eller förordning eller av rättighet som avses i 175 andra stycket påkallas tidigast den 1 januari 1992.

Omprövning av beslut om tillstånd till vattenkraftverk eller vattenregle- ring eller vattenöverledning för kraftändamål vilket meddelats enligt äldre vattenlagen får, om annat ej följer av tredje eller fjärde stycket, påkallas tidigast trettio år från den dag då företaget enligt därom meddelad bestäm- melse skall ha fullbordats, dock tidigast den 1 januari 1992.

Beslut om tillstånd till vattenkraftverk eller vattenreglering för kraftän- damål för vilket villkoren enligt 4 kap. äldre vattenlagen kunnat underkastas nyprövning före den 1 januari 1992 får omprövas så snart tiden för nyprövning infallit.

Har före nya vattenlagens ikraftträdande frågan om villkoren för vatten- kraftverk eller vattenreglering för kraftändamål gjorts till föremål för nyprövning genom beslut enligt 4 kap. äldre vattenlagen, får omprövning av villkoren för företaget påkallas tidigast trettio år från den dag då ansökan om nyprövning gjordes vid vattendomstol.

Utan hinder av vad i första fjärde styckena stadgas får omprövning av villkoren för företag vartill tillstånd meddelats enligt äldre vattenlagen eller annan äldre vattenrättslig lag eller förordning eller av rättighet som avses i 17 5 andra stycket påkallas, om väsentliga ändringar efter nya vattenlagens ikraftträdande skett i vattenförhållandena.

19 5 Bestämmelserna i 15 kap. 23 5 första stycket nya vattenlagen gäller ej i fråga om tillstånd som meddelats före nya vattenlagens ikraftträdande.

I fråga om företag, vartill tillstånd meddelats före nya vattenlagens ikraftträdande, prövas fråga om anstånd som avses i 15 kap. 235 tredje stycket nämnda lag av fastighetsdomstol som är behörig att handlägga vattenmål.

Särskild övergångsbestämmelse angående 18 och 19 kap.

205 Löseskilling och intrångsersättning för fastighet som innehas med fideikommissrätt får icke sättas lägre än som föranledes av 10 kap. nya vattenlagen. Ersättning som nämnts nu och som tillkommer innehavaren av fideikommissegendomen skall alltid nedsättas hos länsstyrelsen och får icke utbetalas, innan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer har förordnat hur det skall förfaras med ersättningen.

Särskild övergångsbestämmelse angående 20 kap.

21 5 Bestämmelserna i 20 kap. 1 och 2 55 nya vattenlagen gäller även i fråga om vattenföretag som tillkommit före nya vattenlagens ikraftträdande.

Särskild övergångsbestiimmelse angående 21 kap. 225 Bestämmelserna i 21 kap. 1 5 nya vattenlagen äger motsvarande tillämpning i fall då vattendomstol enligt äldre vattenlagen lämnat föreskrift om besiktning men viss besiktningsman därvid icke utsetts.

Särskild övergångsbestämmelse angående 23 kap.

23 5 Bestämmelserna i 23 kap. 1—3 55 nya vattenlagen tillämpas endast i fråga om gärning som har begåtts efter lagens ikraftträdande.

Talan om ansvar för gärning på vilken äldre vattenlagen är tillämplig väckes efter nya vattenlagens ikraftträdande vid laga domstol i brottmål.

Särskilda bestämmelser angående förvaltningen av vissa företag enligt äldre vattenlagen

245 Bestämmelserna i 3 kap. 12—25 och 27 55, 7 kap. 60—65 55 samt 8 kap. 38—45 55 äldre vattenlagen om förvaltningen av företag skall tillämpas så länge företagets förvaltning ej anordnats på annat sätt.

3. Förslag till Lag om koncessionsnämnd 1 5 För prövning av vissa ärenden enligt vattenlagen och miljöskyddslagen (19691387) skall finnas en koncessionsnämnd. Nämnden är skyldig att upptaga även ärenden som anges i annan särskild lag eller författning Skall regeringen pröva fråga om tillstånd enligt vattenlagen, miljöskydds- lagen (19691387) eller 136 & 5 byggnadslagen (19471385), bereder nämnden på regeringens uppdrag ärendet och avger yttrande till regeringen.

25 1 koncessionsnämnden skall finnas lagkunniga ledamöter med erfa- renhet i domarvärv (lagfarna ledamöter), ledamöter med sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor (tekniska ledamöter) samt övriga ledamöter som skall ha särskild förtrogenhet med de verksamhetsområden som anges i 5 5 andra stycket.

3 5 Ledamot förordnas av regeringen för viss tid. Regeringen förordnaräven en av de lagfarna ledamöterna att vara administrativ chef för koncessions- nämnden.

45 Ledamot skall vara myndig svensk medborgare.

55 Koncessionsnämnden skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelning består av en lagfaren ledamot, tillika ordförande på avdelningen,

en teknisk ledamot och två övriga ledamöter.

Av de två övriga ledamöterna skall den ene ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för statens naturvårdsverk och den andre av industriell verksamhet. Om ett ärende enligt ordförandens bedömande i huvudsak berör enskilda intressen, skall i stället för den förstnämnde ledamoten ingå ledamot med erfarenhet av jord- eller skogsbruk. På motsvarande sätt skall den andre ledamoten bytas ut mot ledamot med erfarenhet av kommunal verksamhet, om ärendet i huvudsak avser kommu- nala förhållanden.

Avdelningarna är lika behöriga att upptaga ärenden som nämnden handlägger. Vid förberedande åtgärd och vid prövning av fråga om avvisning av ansökan eller om avskrivning av ärende kan nämnden bestå av lagfaren ledamot ensam.

6 5 Koncessionsnämnden kan uppdraga åt en eller flera av ledamöterna att hålla sammanträde eller besiktning enligt 14 5 andra stycket 3 miljöskydds- lagen (1969z387) eller 15 kap. 55 andra stycket 3 vattenlagen ( ).

75 Yppas vid koncessionsnämndens överläggning till beslut skiljaktiga meningar, skall omröstning ske. Uppkommer därvid fråga om tillämplig lag eller fråga om vidtagande av förberedande åtgärd eller fråga om att underställa ansökan regeringens prövning enligt 165 miljöskyddslagen (1969z387), skall särskild omröstning ske angående sådan fråga. Vid omröstning gäller den mening som fått de flesta rösterna eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

85 Koncessionsnämnden är berättigad att för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnad eller annan allmän byggnad,som ej är för tillfället upptagen för sitt huvudsakliga ändamål eller utgöres av gudstjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader, skall de ersättas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

4. Utkast till Lag om allmän farled och allmän hamn

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Finnes den 1 januari 1982 inom ett område allmän farled eller allmän hamn, skall, om det prövas önskvärt med hänsyn till allmänna samfärdseln eller fiskerinäringen, även i framtiden vara allmän farled eller allmän hamn inom området.

25 Allmän farled eller allmän hamn får inrättas inom område, där sådan farled eller hamn tidigare ej finnes, om den erfordras med hänsyn till allmänna samfärdseln eller fiskerinäringen. Vad nu sagts äger motsvarande

tillämpning i fråga om utvidgning av befintlig allmän farled eller allmän hamn.

Göres ansökan om inrättande av allmän farled eller allmän hamn av annan än staten, skall prövas om sökanden äger förutsättningar att såsom inneha- vare inrätta och driva farleden eller hamnen på sådant sätt att allmänna samfärdselns eller fiskerinäringens intresse behörigen tillgodoses.

35 Allmän farled eller allmän hamn kan helt eller delvis avlysas

1. om den ej vidare kan användas för allmänna samfärdseln eller fiskerinäringen,

2. om den icke längre behövs för ändamål som avses i 1,

3. om annan än staten inträtt som innehavare av farleden eller hamnen och finnes driva den på sådant sätt att allmänna samfärdselns eller fiskerinä- ringens intresse eftersättes.

Avlysning enligt första stycket 1 kan begränsas till viss tid.

45 Om det är påkallat med hänsyn till sjöfartens intresse eller i övrigt till allmän eller enskild rätt, får särskilda föreskrifter utfärdas angående allmän farleds begagnande.

5 5 Beslut i fråga som avses i 1—4 55 fattas av sjöfartsverket. Talan mot sådant beslut föres hos regeringen genom besvär.

6 5 Hos sjöfartsverket föres förteckning över de farleder och hamnar i riket som på grund av beslut enligt 1 eller 2 5 är allmänna. I förteckningen anges i skälig omfattning i fråga om farled dess läge och, om möjligt, dess sträckning och innehavare samt i fråga om hamn hamnområdets läge och utsträckning liksom hamnens innehavare.

75 Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 4 5 dömes till böter, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Är farled eller hamn allmän vid nya lagens ikraftträdande och har ej senast den 31 december 1983 enligt denna lag beslutats att farleden eller hamnen skall för framtiden behålla denna egenskap, skall den upphöra att vara allmän efter utgången av sistnämnda dag.

5. Förslag till Lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Finnes den ljanuari 1982 inom ett vattenområde allmän flottled,skall där även i framtiden vara allmän flottled.

25 Allmän flottled får inrättas inom vattenområde, där sådan led tidigare ej finnes,eller genom upptagande av ny vattenled, om flottleden erfordras med

hänsyn till skogsnäringen samt medför gagn för orten och nytta för det allmänna vilka överväger olägenheterna genom flottleden eller flottningen däri.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om utvidgning av befintlig allmän flottled.

35 Allmän flottled kan helt eller delvis avlysas ]. om flottningen kan anses vara alldeles nedlagd, 2. om den icke längre behövs för sitt ändamål, 3. om den utgör hinder för annat företag av större allmän betydelse.

45 Om detär påkallat med hänsyn till flottningens intresse eller i övrigt till allmän eller enskild rätt, får särskilda föreskrifter utfärdas angående sättet och villkoren för den allmänna flottledens ordnande och begagnande.

55 Beslut i fråga som avses i 2 5, 35 1 och 2 samt 4 5 fattas av länsstyrelsen i det eller de län där flottleden framgår eller skall framgå. Beslut i fråga som avses i 3 5 3 fattas av regeringen. 1 ärendet får även avlysas sådan del av flottleden, där flottningen kan anses vara alldeles nedlagd.

65 Talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna lag föres hos regeringen genom besvär.

75 Den som överträder föreskrift som meddelats med stöd av 4 5 dömes till böter, högst femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Genom lagen upphäves lagen (1919:427) huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt vattenlagen bibehållas.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled' dels att i 4, 18, 22, 28, 64 och 69 55 ordet "vattendomstolen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”länsstyrelsen” i motsvarande form, delsatt 1,2,6, 7, 13, 14, 17,20, 21,37, 65, 70, 79,82 och 84 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas tre nya paragrafer, 5 a, 5 b och 5 c 55, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 & 1 allmän flottled stånde envar I allmän flottled stånde envar öppet att, efter ty här nedan närmare öppet att, efter ty här nedan närmare

' Senaste lydelse av 2, 13, 14, 17, 18, 20—22, 37, 65, 70 och 82 55 enligt prop. l976/77:63 och av 695 SFS 1958:188.

Nuvarande lydelse skils, låta flottgods löst framflyta.

De, som i annat fall än i 3 5 sägs lätaflottgods löst framflyta i allmän flottled, som upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning), skola utgöra 'en flottningsförening med uppgift och befogenhet, varom i 4 kap. förmäles.

Föreslagen lydelse skils, låta flottgods löst framflyta eller framföra flottgods i samman- lagda flottar.

5 De, som i annat fall än i 3 5 sägs flotta i allmän flottled, som upplåtits till allmänt begagnande (allmän flottning),skola utgöra en flottnings- förening med uppgift och befogen- het, varom i 4 kap. förmäles.

Huruledes för vissa fall regeringen må bestämma, att allmänna flottningen skall ombesörjas i annan ordning än genom flottningsförening, därom stadgas i 75 5.

5 a 5

Utförandet av de anläggningar och åtgärder som erfordras för inrättande av allmän,/lott/ed ska/l överlämnas åt den som sökt flottledens inrättande. om han icke anses olämplig därtill. eller. när även annan anmält sig villig därtill, åt den som prövas kunna säkrast och snabbast utföra arbetet. Vill staten utföra arbetet. äger den företrädesrätt. Antages annan än sökanden, skall han genast gottgöra sökanden de anläggningskostnader denne , färsk/"uti t.

Erfordras/ör inrättande av allmän flottled. att vattenverk eller annan byggnad utrives eller ändras. ombe- sörjes arbetet av den som antagits till anläggare.

5 b 5

För anläggningskostnad skall anläg- garen erha'lla ersättning av de flot— tande iden ordning som anges idenna lag. Till anläggningskostnad hänföres kostnaden för utförande av arbeten som avses i 5 a 5" samt all annan utgift för företagets genomförande. såsom utbetalad skadeersättning till sakäga- re, nödvändiga utgifter för förbere— dande undersökningar angåendeföre- taget. kostnadenför ärendets behand-

Nuvarande lydelse

ersättning med fulla värdet.

Vad i denna lag stadgas med avse- ende å flottningsskada gälle ock beträffande skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden, i den mån ej ersättning därför blivit i beslut om anläggningen eller åtgärden eller eljest i laga ordning på förhand uppskattad och erlagd.

Httrusom i vissafal/flottningsskada kan isammanhang med beslut röran- de _flottledens inrättande, utvidgande eller förbättrande varda uppskattad och ersatt. därom ski/s i 6 kap. vatten- lagen.

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna

Föreslagen lydelse ling hos länsstyrelsen och _fästighets— domstolen. kostnaden för tillsyn över arbetet under byggnadstiden jämte annat dylikt samt ränta på,/örlagska- pita/et för tiden intill flottledens godkännande.

Tvist rörande beräkning av anlägg- ningskostnadens storlek upptages av behörig fastighetsdomstol som hand- lägger vattenmål.

5 c 5

Byggnader och anläggningar, vilka utförts eller övertagits/rån annan för allmän,/lottleds inrättande, utvidgning eller förbättring, samt fast eller lös egendom, som eljestförflott/eden eller flottningens ombesörjande förvärvas med betalningsskyldighet för de flot- tande, ärflott/edens tillhörighet och skall anses som allmän egendom.

Allmän ,flottleds egendom får ej tagas i mät för annan gäld än sådan, för vilken den lagligen särskilt häftar.

6 & För skada och intrång, som vållas av flottgodset eller genom åtgärd, som i 55 sägs eller eljest i följd av flottningen (flottningsskada), skall gäldas

7 5

Vad i denna lag stadgas med avse- ende å flottningsskada gälle ock beträffande skada och intrång, som vållas genom anläggning eller åtgärd för flottleden, i den mån ej ersättning därför blivit i laga ordning på förhand uppskattad och erlagd.

Bygger någon i allmän flottled annorledes än med lag eller givna

Nuvarande lydelse föreskrifter överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida vattendomstolens bestämmelse om skyddsåtgärd, som i 6 kap. 185" vattenlagen sägs, gör byggnad i flott- leden, stånde ock under tiden själv skadan.

fastighetsdomstolens

Föreslagen lydelse

föreskrifter överensstämmer, stånde själv den skada, som å byggnaden må vållas i följd av flottningen. Där någon utan att påkalla och avbida bestämmelse om skyddsåtgärd, som i andra stycket sägs, gör byggnad i flottleden, stånde ock under tiden själv skadan.

Menar någon, som byggt eller ämnar bygga i vatten. där allmän _flottledfinnes. att särskild anläggning

eller åtgärd till skydd mot skada eller intrång på byggnaden iföljd avflott- ningen bör bekostas av de flottande. får han genom stämning på,/lottnings- föreningen påkalla bestämmelse om

erforderliga skyddsanordningar. Ta- lan upptages av behörig fastighets— domstol som handlägger vattenmål.

13 å Finnes flottningsskada bliva så stadigvarande, att värdet därå kan genom uppskattning på förhand utrönas, skall, om ersättningstagaren påstår det, ersättningen på förhand bestämmas att utgå vare sig i årlig avgift under hela den tid flottning kommer att fortgå eller ock på en gång, allt efter ty skäligt prövas. Ej må, ändå att parterna må vara ense om visst belopp, ersättningen bestämmas till högre belopp än som kan anses skäligt.

Vad i 9 kap. vattenlagen (1918:523) stadgas beträffande er- sättnings nedsättande i vissa fall samt länsstyrelsens befattning med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om ersättning för flottningsskada, som blivit på för- hand bestämd att utgå på en gång. I samband därmed att ersättning en- ligt denna 5 bestämmes,skola skilje- männen giva tillkänna, om och i vilken mån nedsättning därav skall ske.

Beslut, varigenom ersättning be- stämmes på förhand, vare, sedan beslutet vunnit laga kraft, gällande jämväl mot framtida ägare och inne- havare av fastighet, som beröres av

Vad i 19 kap. vattenlagen( ) stadgas beträffande er- sättnings nedsättande i vissa fall samt länsstyrelsens befattning med nedsatta ersättningsmedel och om anmälan i vissa fall till vederbörande domstol skall äga motsvarande till- lämpning i fråga om ersättring för flottningsskada, som blivit på för- hand bestämd att utgå på en gång. I samband därmed att ersättning en- ligt denna 5 bestämmes,skoli skilje- männen giva tillkänna, om och i vilken mån nedsättning däer skall ske.

Beslut, varigenom ersättring be- stämmes på förhand, vare. sedan beslutet vunnit laga kraft, gällande jämväl mot framtida ägare och inne- havare av fastighet, som be'öres av

Nuvarande lydelse beslutet. Om insändande till vatten- domstolen, för anteckning i vattenba- ken, av beslut, varom nu är,/tåga. förordnar regeringen.

Hurt/som till följd av ändrade förhållanden avgift, som bestämts att utgå årligen, kan varda till beloppet ändrad eller ock bestämd att upphöra. därom ski/s i 6 kap. 23 5" vattenla— gett.

Föreslagen lydelse beslutet.

Har genom beslut enligt denna lag eller enligt 10 kap. 3 5' andra stycket vattenlagen( ) ersättning,/ör skada eller intrång blivit bestämd att utgå med årliga belopp. utgör den omständigheten att beslutet härom vttnnit laga kraft icke hinder,/ör part att efter beslut om nya eller ändrade anordningar eller,föreskrifter/ödlatt- leden påkalla sådana ändrade be- stämmelser rörande ersättningen och sättetför dess utfående som måföran- ledas av de ändrade förhållandena. Talan härom väckes genom stämning vid behörig fastighetsdomstol som handlägger vattenmål.

145

Sedan i underställningsmål rörande företag enligt 6 kap. vattenlagen vattendomsto/en meddelat beslut om allmän flottleds inrättande eller om vidtagande av åtgärder för redan befintlig allmän flottleds utvidgande ellerförbättrande, äge envar, som vill yttra sig över synemännensförslag till bestämmelser rörande de i 10 kap. 195" vattenlagen omförmälta frågor, att inom trettio dagarf'rån det vatten- domstolens beslut meddelades till länsstyrelsen ingiva eller i betalt brev med posten insända sina erinringar i saken. Erfordras före ärendets avgö- rande ytterligare utredning, äge läns- styrelsen härför anlita biträde av förrättningsmannen eller annan sak- kunnig person; prövas nödigt att vidare höra sakägarna, lämne läns- styrelsen dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde inför länsstyrelsen el- ler, där fråga är om mindre flottled och det i övrigt finnes lämpligt, inför någon av länsstyrelsens tjänstemän. Kungörelse om sådant sammanträde

Sedan länsstyrelsen meddelat be— slut om allmän flottleds inrättande eller utvidgning. ska/I länsstyrelsen ttpprättaförslag till bestämmelser om dels efter vilka allmänna grunder särskilda slag avflottgods böra enligt 29 55" jämföras med varandra vid fördelning av kostnader och dels inom

vilken tid och mot vilken ränta enligt 30 5" anläggningskostnaderna bära med hänsyn till den inom varje./lott- ledsdistrikt beräknade virkestillgången återgå/das till anläggare eller annan, som njuter anläggares rätt, och huru med ledning av nämnda omständig- heter taxa för flott/edsavgifter bör uppgöras. Kungörelse om förslaget skall införas i ortstidning och innehålla erinran om att den som vill yttra sig häröver skall inom viss tid framställa skriftliga erinringar i saken; prövas nödigt att vidare höra sakägarna, lämne länsstyrelsen dem tillfälle att yttra sig vid sammanträde inför läns- styrelsen eller, där fråga är om mindre flottled och det i övrigt finnes

Nuvarande lydelse skall minst tre veckor före samman- trädet til/ställas den eller de personer, som jämlikt 10 kap. 26 5 vattenlagen utsetts att mottaga handlingarna i målet, ävensom senast tio dagar/örat införas i ortstidning. Anläggaren av flottleden varde till sammanträdet särskilt kallad.

Föreslagen lydelse lämpligt, inför någon av länsstyrel— sens tjänstemän. Kungörelse om sådant sammanträde skall senast tio dagar före sammanträdet införas i ortstidning. Anläggaren av flott- leden varde till sammanträdet sär- skilt kallad.

Så snart ske kan företage länsstyrelsen härefter omförmälta frågor till avgörande i enlighet med föreskrifterna i 29 och 30 55.

17 5

Har enligt laga kraft vunnet beslut förordnats om allmän flottleds inrättande och kan, ändå att i beslutet föreskrivna åtgärder icke vidtagits, flottning ske utan väsentligt men för strand-, bro-, fiske- och vattenverksäga- re eller andra samt utan betydligare hinder för föreskrivna flottledsarbetens utförande, må i avbidan på flottledens upplåtande till allmänt begagnande tillstånd till interimsflottning kunna efter särskild ansökan medgivas den, som förut enskilt flottat därstädes, så ock annan, som visas genom uppehåll med flottningen komma att lida avsevärd förlust.

Ansökan om interimsflottning ingives till länsstyrelsen; och åligger det länsstyrelsen att däröver infordra yttrande från vattenrättsdomaren. den enligt 10 kap. 25 vattenlagen

förordnade förrättningsmannen och

anläggaren av flottleden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande beskaffenhet och det i övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda strandägare och andra, vilkas rätt

Ansökan om interimsflottning ingives till länsstyrelsen; och åligger det länsstyrelsen att däröver infordra yttrande från anläggaren av flott- leden ävensom att, där ärendet ej är av brådskande beskaffenhet och deti övrigt finnes erforderligt, på lämpligt sätt bereda strandägare och andra, vilkas rätt kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss kort tid yttra sig över ansökningen.

kan beröras av frågan, tillfälle att inom viss kort tid yttra sig över ansökningen.

20 5

Vid meddelande av tillstånd till interimsflottning förordne länsstyrelsen sysslomän att med den befogenhet, som i 335 1 mom. andra stycket tillerkännes flottningsstyrelse, av de flottande uttaga de i 18 5 omförmälda flottledsavgifter och att i övrigt tillse, att föreskrivna villkor iakttagas vid flottningen.

Till syssloman, som nu sagts, skall förordnas lämplig och vederhäftig person eller ock flottningsstyrelse för annan uppströms eller nedströms belägen allmän flottled; och njute sysslomannen arvode av de flottande med belopp, som bestämmes av länsstyrelsen.

Flottledsavgifter, som av sysslo- Flottledsavgifter, som av sysslo- mannen uppbäras,skola göras ränte- mannen uppbäras, skola göras ränte- bärande genom insättande å bankin- bärande genom insättande å bankin-

Nuvarande lydelse rättning; och åligger det sysslomän- nen att,sedan flottleden upplåtits till allmänt begagnande och flottnings- förening bildats, till flottningssty- relsen redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta. Där til/följd av stadgandena i6 kap. 14 _5' vattenlagen frågan om allmän flottled förfaller. ska/l redovisning lämnas till länsstyrel- sen, som nted medlenförfar på sätt i 82 ,5 första stycket stadgas; dock att ägare av enskilda flott/edsbyggnader äger av influtna avgifter bekomma vad å nämnda byggnader må belöpa, så ock, där han ej är anläggare, vad han därutöver kan hava själv erlagt i avgif- ter.

21

Där beträffande vatten, varest allmän flottled icke finnes men flott- ning ändock flere år bedrivits, sådant förhållande uppkommer, att rätten till flottning icke vidare utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän flottleds inrät- tande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå ej ännu av vattendomstolen medde- lats, ej hinder för Iänsstyrelsen att medgiva sökanden till flottledsföre- taget rätt till interimsflottning så- framt flottningens avstannande fin- nes komma att för honom medföra synnerligen betydande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 55 äga motsvarande tillämp- ning. Ej må dock i fall, som nu nämnts, interimsflottning beviljas, med mindre sökanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skade- stånd, som i 18 5 omförmälas, dels ock med visst belopp, motsvarande virkets värde, för att flottledsarbetet, därest sökanden antages till anläg- gare, behörigen utföres.

5

Föreslagen lydelse rättning; och åligger det sysslomän- nen att,sedan flottleden upplåtits till allmänt begagnande och flottnings- förening bildats, till flottningssty- relsen redovisa vad han uppburit jämte upplupen ränta.

Där beträffande vatten, varest allmän flottled icke finnes men flott- ning ändock flere år bedrivits,sådant förhållande uppkommer, att rätten till flottning icke vidare utan oskäliga kostnader står till buds, vare, sedan ansökan om allmän flottleds inrät- tande i vattenområdet inkommit, den omständigheten att beslut därå ännu ej meddelats, ej hinder för länsstyrelsen att medgiva sökanden till flottledsföretaget rätt till inte- rimsflottning, såframt flottningens avstannande finnes komma att för honom medföra synnerligen bety- dande förluster; och skall å sådant ärende stadgandena i 17—20 55 äga motsvarande tillämpning. Ej må dock i fall,som nu nämnts, interims- flottning beviljas, med mindre sö- kanden ställer fullgod säkerhet dels för avgifter och skadestånd, som i 18 5 omförmälas, dels ock med visst belopp, motsvarande virkets värde, för att flottledsarbetet, därest sökan- den antages till anläggare, behörigen utföres.

Nuvarande lydelse

Fastställt reglemente så ock under- rättelse om däri meddelad ändring skall av länsstyrelsen skyndsamt över- lämnas till vattendomstolen. Reglemente skall genom förening- ens försorg mångfaldigas i tryck och vid begäran hållas skogsägare och flottande tillhanda.

K

37_

Föreslagen lydelse

Fastställt reglemente skall genom föreningens försorg mångfaldigas i tryck och vid begäran hållas skogs- ägare och flottande tillhanda.

65 5

Önska olika flottningsföreningar inom samma eller närbelägna vatten- system sammanslås till en, skola de var för sig besluta därom. Dylikt beslut jämte förslag till reglemente skall för fastställelse underställas länsstyrelsens prövning.

Länsstyrelsen äge ock på framställning av bivattendrags flottningsförening förordna, att denna sammanslås med huvudvattendragets förening, där sådan sammanslagning finnes lämplig med hänsyn till flottningens ända- målsenliga ordnande i vattensystemet i dess helhet samt byggnader och anstalter i bileden finnas i tillfredsställande skick.

Om sammanslagning av./lottnings- föreningar underrätte länsstyrelsen

vattendomstolenför anteckning i vat- tenboken.

705

Å allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet utöve länsstyrelsen till- syn. Teknisk tillsyn å flottledsan- läggningarnas underhåll och nytt- jande åligger ttnder länsstyrelsens överinseende tillika tjänstemännen å väg- och vattenbyggnadsdistrikten, vil- ka hava att verkställa inspektion å flottlederna i enlighet med de närmare föreskrifter. som därom varda av rege- ringen meddelade.

Å allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet utöve länsstyrelsen till- syn. Teknisk tillsyn å flottledsan- läggningarnas underhåll och nytt- jande åligger länsstyrelsen.

Flottningsstyrelsen och flottningschefen äro skyldiga att vid tillsynens utövande på anfordran lämna vederbörande alla erforderliga upplysningar.

Om rätt att vid,/örefallande behov hos vattenrättsdomaren påkalla be- siktning å anläggning för allmän flottled så ock om handräckning ski/s i 13 kap. vattenlagen.

Nuvarande lydelse

79' s

Åsidosättes föreskrift. som i 37% andra stycket. 41 & första stycket. 44 &. 47 å andra och tredje styckena, 51 & första stycket. 54 & sista stycket eller 76 & första och andra styckena är meddelad. eller försummar styrel- seledamot vare sig att på sätt i 56 & tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda förteckningen tillgäng- lig och översända den till flottande eller att. då flottande enligt sjätte stycket i nämnda & påyrkat hänskju- tande av visst ärende till prövning å flottningsstämma. låta upptaga ären- det å förteckningen. dömes den försumlige till dagsböter.

Föreslagen lydelse

Åsidosättes föreskrift som i 37 &. 41 & första stycket, 44 &. 47 å andra och tredje styckena, 51 & första stycket. 54% sista stycket eller 7655 första och andra styckena är medde- lad,eller försummar styrelseledamot varesig att på sätt i 56 & tredje stycket stadgas hålla den där omförmälda förteckningen tillgänglig och över- sända den till flottande eller att. då flottande enligt sjätte stycket i nämnda & påyrkat hänskjutande av visst ärende till prövning å flott- ningsstämma. låta upptaga ärendet å förteckningen. dömes den försum- lige till dagsböter.

Förseelse mot 47 & tredje stycket. 51 & första stycket. 54 & sista stycket eller 5655 tredje stycket. så ock styrelseledamots försummelse att å den i 5655 omförmälda förteckning upptaga ärende, vars hänskjutande till flottnings— stämma av flottande påyrkats enligt sjätte stycket i samma &. må åtalas allenast av målsägande, och skall härvid såsom målsägande anses såväl flottningsföreningen som varje flottande.

Åtal för förseelse. som i denna paragrafomförmäles. skall anhängiggöras vid allmän underrätt i den ort. där flottningsstyrelsen har sitt säte.

825

Varder allmän flottled jämlikt 6 kap. 2755" vattenlagen avlyst. skall, där dess tillgångar överstiga skul- derna. behållningen användas för bortskaffande av sådana flottledsan- ordningar som kunna orsaka skada eller olägenhet samt för iordningstäl— lande av vattendraget och intillig- gande område i ett från företrä- desvis frske- och naturvårdssyn- punkt lämpligt skick (återställnings- åtgärder).

Varder allmän flottled avlyst. .skall. där dess tillgångar överstiga skulderna, behållningen användas för bortskaffande av sådana flott- ledsanordningar som kunna orsaka skada eller olägenhet samt för iord- ningställande av vattendraget och intilliggande område i ett från före- trädesvis fiske- och naturvårdssyn- punkt lämpligt skick (återställnings- åtgärder).

Om endast del av flottled avlyses. skall den behållning framräknas som skäligen kan anses belöpa på delen.

Finnes behållning sedan behövliga återställningsåtgärder vidtagits. skall denna användas på sätt regeringen bestämmer.

Understödsfond. varom i 32 å andra stycket förmäles. skall vid flottleds avlysande främst användas för därmed avsedda ändamål. därvid personer. som redan tillerkänts pension eller annat understöd. hava företräde framför dem. som ännu icke kommit i åtnjutande därav; och må. där så finnes

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lämpligt. fondens ändamål tillgodoses genom de understödsberättigades inlösande i anstalt för försäkring eller understöd.

8455

Ifråga om./'ram/örande av./lottgods i sammanlagda jlattar äge stadgan- dena i denna lag icke tillämpning: men låter någon./lottgodsfram/lyta hopfäst i knippen eller mindre buntar eller fram/öresflottgods i ringbam, räknas

det för lös/lottning och vare jörty denna lag därå tillämplig,

Vad i denna lag är föreskrivet äger icke tillämpning på gränsfloderna Torneå och Muonio älvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982. Äldre bestämmelser om vattendomstol i 4, 14 och 18 åå. 22 å andra stycket. 64 & första stycket och 69 & gäller fortfarande i fråga om beslut som meddelats före den ljanuari 1982.

7. Förslag till Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (l970:988)

Härigenom föreskrives i fråga om fastighetsbildningslagen (l970:988) att 7 kap. 2 och 9åå, 9 kap. lé samt 14 kap. lå skall ha nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 KAP. 2 Servitut avseende skogsfång eller rätt att framdraga annan sådan ledning som avses i ledningsrätts- lagen (197311 144) än avloppsledning för en fastighet får ej bildas genom fastighetsreglering.

Servitut. som kan upplåtas enligt vattenlagen eller efter prövning vid särskild förrättning enligt annan lag och som ej omfattas av förbudet i första stycket. får bildas genom

'Sen'dSle lydelse 197321146— fastighetsreglering endast om åtgär-

' l

Servitut avseende skogsfång eller rätt att framdraga annan sådan ledning som avses i ledningsrätts- lagen (197311 144) än avloppsledning för en fastighet samt servitut som kan upplåtas enligt vattenlagen( ) får ej bildas genom fastighetsregle- ring.

Servitut som kan upplåtas efter prövning vid särskild förrättning enligt annan lag och som ej omfattas av förbudet i första stycket. får bildas genom fastighetsreglering endast om åtgärden sker i samband med en

Nuvarande lydelse

den sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna. I fråga om servitut som avses i 2—6 kap. vatten- /agen_/'ordras vidare att ägaren av den tjänande fastigheten ej motsätter sig servitutsbildningen.

Föreslagen lydelse annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Första och andra styckena gäller ej servitut som avser ledning för vatten till

husbehovsförbrukning.

9t2

Servitut som bildats enligt 2—6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning får ej ändras eller upphävas genom fastighetsreglering. Om servitut tillkommit med stöd av 7 eller 8 kap. vattenlagen eller motsva- rande äldre bestämmelser eller enligt lagstiftningen om ägofred eller en- skilda vägar eller enligt anläggnings- lagen (1973:1149) eller motsvarande äldre bestämmelser. får åtgärd som nyss nämnts företagas endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

Servitut som bildats enligt vatten- lagen ( ) eller motsvarande äldre lagstiftning får ej upphävas genom fastighetsreglering. Ändring av sådant servitut genom fastighets- reglering samt upphävande och änd- ring genom fastighetsreg/ering av ser- vitut som tillkommit enligt lagstift- ningen om ägofred eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen (1973:1149) eller motsvarande äldre bestämmelser. får företagas endast om åtgärden sker i samband med en annan fastighetsbildningsåtgärd och är av betydelse för denna.

9 KAP. 1 #3 Anläggningsarbete eller liknande åtgärd skall efter beslut av fastighetsbild- ningsmyndigheten verkställas under förrättningen som ett för sakägarna gemensamt arbete enligt denna lag. om det främjar fastighetsregleringens syfte och arbetet ej lämpligen bör ombesörjas av enskild sakägare. Beslut enligt första stycket får ej avse sådant företag som skulle väsentligt ändra arten och omfatt- ningen av regleringen och ej heller annat företag enligt vattenlagen än dikning. Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt. tår fastig- hetsbildningsmyndigheten förordna om prövning enligt vattenlagen eller anläggningslagen.

Beslut enligt första stycket får ej avse sådant företag som skulle väsentligt ändra arten och omfatt- ningen av regleringen och ej heller företag enligt vattenlagen( )-

Kan till följd av andra stycket företag icke utföras som gemensamt arbete enligt denna lag eller är sådant utförande icke lämpligt. får fastig- hetsbildningsmyndigheten förordna om prövning enligt vattenlagen( ) eller anläggningslagen.

2Senaste lydelse 197311157. 3Senaste lydelse 1973:1157.

4 Senaste lydelse 1973: 1 146.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

14 KAP.

Uppkommer vid fastighetsbild- ning fråga om fastighetsindelning- ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut. som bildats på annat sätt än enligt 2—6 kap. vattenlagen eller motsvarande äldre lagstiftning. skall frågan prövas vid fastighetsbestäm— ning. om det behövs för fastighets- bildningen.

lå4

Uppkommer vid fastighetsbild- ning fråga om fastighetsindelning- ens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut. som bildats på annat sätt än enligt vattenlagen( )eller motsvarande äldre lagstiftning. skall frågan prövas vid fastighetsbestäm- ning. om det behövs för fastighets- bildningen.

På ansökan av sakägare får även i annat fall fastighetsbestämning ske för prövning av fråga om fastighetsindelningens beskaffenhet eller om beståndet eller omfånget av ledningsrätt eller av servitut. som tillkommit vid avvittring eller enligt lagstiftningen om fastighetsbildning eller enskilda vägar eller enligt anläggningslagen eller motsvarande äldre bestämmelser. såvida icke frågans avgörande uppenbarligen är utan betydelse för sökanden. Samma rätt att påkalla fastighetsbestämning tillkommer byggnadsnämnden såvitt gäller område med stadsplan eller byggnadsplan eller område beträffande vilket fråga väckts om upprättande av sådan plan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

8. Förslag till Lag om ändring i expropriationslagen (l972:7 19) Härigenom föreskrives i fråga om expropriationslagen (19721719) dels att 1 kap. 6 & skall upphöra att gälla. dels att 2 kap. 355 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 KAP. 3 s Expropriation får ske för att tillgodose allmänt behov av elektrisk kraft eller annan drivkraft. vatten. värme eller likartad nyttighet eller av att bortföra eller oskadliggöra avloppsvatten eller annan orenlighet. Skall ledning för nyttighet som avses i första stycket eller för avloppsvatten eller annan orenlighet ingå i ledningsnät av betydelse för riket eller för viss ort eller är intrånget av ledningen ringa i jämförelse med nyttan därav. får expropriation ske även om allmänt behov av ledningen ej föreligger. Första stycket gäller ej sådant Första stycket gäller ej sådant

Nuvarande lydelse ianspråktagande av fastighet för till- godogörande av vattenkraft eller för gruvdrift varom bestämmelser finns

Föreslagen lydelse

ianspråktagande av vatten/ör allmänt behov eller av fastighet för tillgodo- görande av vattenkraft eller för gruv-

drift varom bestämmelser finns i annan lag.

i annan lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

9. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter

Härigenom föreskrives att 1. 3. 20. 21. 23 och 66 åå lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter skall ha nedan angivna lydelse.

N uvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 &

Vid tillämpningen av denna lag skall som samfällighet anses

]. samfällighet enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

2. annan mark som gemensamt tillhör ägarna av de mantalssatta fastig- heterna i en socken.

3. servitut eller annan särskild rättighet som hör till flera fastigheter gemensamt.

4. samfällighet enligt anläggningslagen (1973:1149).

5. samfällighet enligt vattenlagen( ).

Med delägarfastighet förstås i lagen fastighet som har del i samfällighet och med delägare ägaren av delägarfastighet.

Lagens bestämmelser om fastig— het äger motsvarande tillämpning på sådan tomträtt. gruva. byggnad eller annan anläggning eller naturreservat som har del i samfällighet enligt 1 5 första stycket 3 eller 4.

Lagens bestämmelser om fastig- het äger motsvarande tillämpning på sådan tomträtt, gruva. byggnad eller annan anläggning eller naturreservat som har del i samfällighet enligt 1 På första stycket 3. 4 eller 5.

20 &

Samfällighetsförening bildas vid sammanträde med delägarna genom att de antager stadgar och utser styrelse.

Sammanträde enligt första stycket hålles av den som fastighetsdomstolen förordnat därtill. Sådant förordnande meddelas på begäran av delägare. Dock skall i samband med förrättning enligt fastighetsbildningslagen (l970:988) eller anläggningslagen(1973:1149)fastighetsbildningsmyndigheten eller. om särskild förrättningsman förordnats enligt 45 sistnämnda lag. denne hålla

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

sammanträde enligt första stycket beträffande samfällighet som beröres av förrättningen. om delägare i samfälligheten begär det eller om det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt att samfällighetsförening bildas.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning på förrättning ocltjörrätt- ningsman enligt vattenlagen( )-

21%

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 & andra stycket, 8—11 åå. 12 5 första stycket första punkten och 145 motsvarande tillämpning. Hål- les sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighetsbild- ningslagen (l970:988) eller anlägg- ningslagen (1973:1149). äger dock i fråga om delgivning av kallelse till sammanträdet vad som gäller om delgivning av kallelse till samman- träde vid förrättningen motsvarande tillämpning.

I fråga om sammanträde för bildande av samfällighetsförening äger 7 & andra stycket. 8—11 åå. 12 & första stycket första punkten och l4å motsvarande tillämpning. Hål- les sammanträdet i samband med förrättning enligt fastighetsbild- ningslagen (l970:988). anläggnings- lagen (1973:1149) eller vattenlagen( ), äger dock i fråga om delgivning av kallelse till samman- trädet vad som gäller om delgivning av kallelse till sammanträde vid förrättningen motsvarande tillämp- ning.

23 s I fråga om klander av beslut vid sammanträdet äger 15 & motsvarande tillämpning.

Har fastighetsbildnings- eller an- läggningsbeslut meddelats. får sam- manträde för bildande av samfällig- hetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bildande vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslu- tet skall ha del i samfälligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings- eller anlägg- ningsbeslutet vinner laga kraft.

Har fastighetsbildnings—. anlägg- nings- eller./öretagsbeslut meddelats. får sammanträde för bildande av samfällighetsförening hållas innan beslutet om samfällighetens bildan- de vunnit laga kraft. Som delägare anses därvid ägaren av fastighet som enligt beslutet skall ha del i samfäl- ligheten. Beslut som fattas vid sammanträdet gäller endast under förutsättning att fastighetsbildnings-. anläggnings- eller företagsbeslutet vinner laga kraft.

66%

Mål eller ärende. som enligt denna lag skall prövas av fastighetsdom- stol, upptages av den fastighetsdom- stol inom vars område samfällig- heten är belägen. Ligger samfällig-

Mål eller ärende. som enligt denna lag skall prövas av fastighetsdom- stol. upptages. om ej annat/öljer av andra stycket. av den fastighetsdom- stol inom vars område samfällig-

Nuvarande lydelse

heten under flera fastighetsdomsto- lar. upptages talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. Detsamma gäller om målet eller ärendet rör flera samfälligheter som ligger under skilda fastighetsdom- stolar.

Föreslagen lydelse heten är belägen. Ligger samfällig- heten under flera fastighetsdomsto- lar. upptages talan av den domstol under vilken huvuddelen ligger. Detsamma gäller om målet eller ärendet rör flera samfälligheter som ligger under skilda fastighetsdom- stolar.

Rör saken sam/ällighet enligt vat- tenlagen( ), ankommer pröv- ningen på behörig fastighetsdomstol som handlägger vattenmål.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1982.

10. Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anläggnings- lagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter

Härigenom föreskrives att 19 & lagen (1973:1 151) om införande av anlägg- ningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om förvaltning av samfällig- heter skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 s

På samfällighetsstämma i samfällighet som avses i 17ä kan beslutas att samfälligheten skall ombildas till samfällighetsförening. Beslutas sådan ombildning. skall stämman vid tillämpningen av lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter anses som sammanträde enligt 20 å i lagen.

Första stycket gäller icke samfällighet som åtnjuter förmånsrätt enligt lagen (l966:701) om förmånsrätt för fordringar enligt lagen (1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om vägsamfäl- lighet enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning.

Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om sam/ällighet enligt 3 eller 7 kap. vattenlagen (] 918.523) och enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar eller motsvarande äldre lagstiftning.

Denna lag träderi kraft den 1 januari 1982.

Sammanfattning

Vattenlagsutredningen. som enligt sina direktiv skall göra en genomgripande översyn av 1918 års vattenlag. har tidigare avgivit tre delbetänkanden. ldem föreslog utredningen provisoriska ändringar i det vattenrättsliga prövnings- systemet. ändringar i vattenlagens ersättnings- och avgiftssystem samt en ny typ av vattenrättsliga sammanslutningar kallade vattenförbund. Dessa förslag har i väsentliga hänseenden genomförts.

1 det nu föreliggande betänkandet. som är vattenlagsutredningens slutbe- tänkande. framlägger utredningen förslag till en ny vattenlag som är tänkt att ersätta den gällande lagen. Att utredningen valt denna väg i stället för att föreslå ändringar i gällande vattenlag beror på att lagrevisionen måste bli av så ingripande natur att partiella ändringar inte är tillräckliga.

Den nya lagen bör enligt förslaget behålla namnet vattenlag. För att vinna överskådlighet och reda i lagen har utredningen strävat efter att så långt som möjligt utforma bestämmelser som är gemensamma för de åtgärder och anläggningar på vilka lagen föreslås bli tillämplig. Den skiljer sig i detta hänseende från den gällande vattenlagen som i stor utsträckning har särskilda regler för varje företagstyp. De åtgärder och anläggningar som lagförslaget avser benämns med den sammanfattande beteckningen vattenföretag och dit räknas ungefär samma typer av företag som behandlas i gällande lag. bl. a. byggande i vatten. vattenreglering samt yt- och grundvattentäkt. Även torrläggningsföretagen räknas dit. men de kallas i förslaget markavvattnings- företag.

Från principen att låta gammal och ny lag omfatta samma anläggnings- typer har utredningen gjort vissa undantag. Dessa gäller bl. a. inrättande och avlysning av allmän farled. allmän hamn och allmän flottled. frågor som föreslås bli överförda till speciallagstiftning. Utredningen förordar dock därvid att typiskt sett vattenrättsliga tillståndsfrågor för dessa företagstyper skall handläggas i samma ordning som för vattenföretag i allmänhet. Någon direkt motsvarighet till gällande lags regler om avloppsföretag har inte heller tagits med i förslaget.

1 det avsnitt av betänkandet som innehåller lagförslag presenterar utred- ningen

. förslag till vattenlag (i betänkandet kallat VL-förslaget). . förslag till lag om införande av nya vattenlagen. . förslag till lag om koncessionsnämnd. . utkast till lag om allmän farled och allmän hamn.

. förslag till lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled, . förslag till lag om ändring i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled, . förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen (l970:988), . förslag till lag om ändring i expropriationslagen (19721719), . förslag till lag om ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfäl- ligheter, . förslag till lag om ändring i lagen (1973:1151) om införande av anlägg- ningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1 150) om förvaltning av samfällig- heter.

I betänkandet har även redogjorts för vissa författningsändringar i övrigt som ansetts påkallade på grund av VL-förslaget. Några direkta författnings- förslag har dock av olika skäl inte upprättats inom utredningen på dessa punkter.

Grundprinciperna vid en vartenlagsrevision Revisionens syfte bör enligt vattenlagsutredningens mening vara att skapa jämställdhet mellan de olika typerna av vattenföretag. Att genom den nya lagen gynna eller motarbeta viss eller vissa typer av vattenföretag anser utredningen varken ändamålsenligt eller önskvärt. Utredningens strävan i detta hänseende skiljer sig i viss mån från lagstiftarens önskemål 1918, som just avsåg att förbättra förutsättningarna för vissa anläggningar, främst vattenkraftverken.

Man måste enligt utredningens mening också beakta att den tekniska och ekonomiska utvecklingen numera sker betydligt snabbare än för 60 år sedan. Som framgår av erfarenheterna från 1960- och l970-talen kan man inte utesluta risker för hastiga omkastningar i utvecklingens allmänna inriktning på grund av politiska eller ekonomiska händelser på t. ex. energiförsörj- ningens område. Jordbruksbevattningen är ett exempel på företagstyper för vilka nya tekniska betingelser medfört en anmärkningsvärt snabb utveckling under de allra senaste åren.

Utredningens strävan har på grund härav varit att med VL-förslaget skapa ett instrument med vars hjälp alla typer av vattenföretag skall kunna genomföras, om de framstår som nyttiga från allmän synpunkt. En grundläggande förutsättning måste vara att företagen står i god överensstäm- melse med samhällets vid varje tidpunkt aktuella planering och att de inte strider mot rimliga krav på hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen. Samtidigt får det inte vara så att ett vattenföretag som står i överensstämmelse med ett en gång givet tillstånd lägger hinder i vägen för fortsatt utveckling inom vattnets område för all framtid.

En av de grundläggande principerna l gällande svensk vattenrätt är liksom i bl. a. finländsk och norsk lag att rätten att tillgodogöra yt- och grundvatten i första hand skall tillkomma ägaren av den fastighet där vattnet finns, självfallet med möjlighet för honom att helt eller delvis upplåta rätten till annan.

VL-förslaget innebär inte något avsteg från denna uråldriga princip som f. ö. inte satts i fråga i utredningens direktiv. Skälen att behålla det nuvarande systemet anser utredningen vara i många hänseenden starka. Bl. a. skulle en förändring i en så grundläggande fråga medföra att långsiktiga planer i fråga om vattenförsörjning och energiproduktion skulle kunna förryckas med svåröverblickbara konsekvenser som följd. Förändringen skulle också kunna ge upphov till svårbemästrade övergångs- och ersättningsproblem.

Samtidigt bör enligt utredningen det rådande systemet modifieras för att kontrollen från det allmännas sida skall kunna ökas. Detta föreslås ske bl. a. genom skärpning av förprövnings- och tillåtlighetsbestämmelserna samt genom nya regler om kontroll av vattenbyggnaders utförande och bestånd, som också omfattar krav på fortlöpande tillsyn.

Ett oinskränkt utnyttjande av vattenrätten medför ofta intrång i allmän och enskild rätt. Vattenrättshavaren måste därför så långt det är möjligt vidta skadeförebyggande åtgärder. Om utnyttjandet likväl medför skada, skall han utge ersättning till drabbade enskilda. Det allmänna kan i någon utsträckning kompenseras avgiftsvägen.

Principen om fastighetsägares rätt till vattnet är i VL-förslaget liksom i gällande rätt underkastad inskränkningar till förmån för allmänna och enskilda intressen.

I VL-förslaget fastslås uttryckligen att vattenrätt skall utgöra förutsättning för vattenföretag. Det innebär principiellt att man alltid måste ha vattenrätt inom det vattenområde där man tänker utföra en anläggning. Utredningen gör emellertid undantag för vissa företag, bl. a. åtgärder i vatten av staten, kommun och vattenförbund till förmån för vissa allmänna ändamål. Vidare undantas vissa åtgärder för allmän farled m. rn. liksom markavvattningsfö- retag och åtgärder i vatten mot vattenförorening. För vattenreglerings- och vattenöverledningsföretag gäller enligt förslaget liksom f. n. särbestämmel- ser.

För att komma till rätta med olägenheter som följer av kravet på fastighetsägares dispositionsrätt till vattnet föreslås i VL-förslaget vissa expropriationsmöjligheter. Ny i VL-förslaget är en regel som avser att i vissa fall expropriationsvis tillgodose en jordbruksfastighets vattenbehov för markbevattning.

Slutligen skall det anmärkas att utredningen som en allmän rådighetsin- skränkning i VL-förslaget intagit en allmänt hållen principdeklaration om vattnets nyttjande med direkt anknytning till tionde budet i Europeiska vattenvårdsstadgan som antogs av Europarådet den 6 maj 1968. Enligt den bestämmelse utredningen föreslår skall vattenrättshavare vid utövande av sin rådighet över vatten beakta att detta är en gemensam naturtillgång som skall användas med sparsamhet.

Allmänna förutsättningar för vattenföretag

I betänkandet konstaterar vattenlagsutredningen att nuvarande vattenrätts- liga tillåtlighetsregler är bristfälliga i flera avseenden. Bl. a. framhålls att reglerna präglas av stelhet i uppbyggnaden. Denna har varit ägnad att hindra en helhetsbedömning som från många synpunkter varit önskvärd. Den har också motverkat möjligheterna att i rimlig mån ta hänsyn till alla verkningar

från samhällsekonomisk synpunkt av ett vattenföretag, t. ex. de sysselsätt- ningseffekter eller de indirekta ekonomiska skador som ett företag kan medföra. Därtill kommer att de nuvarande reglerna ger litet utrymme för en fri bedömning till gagn för samhällsplaneringen, t. ex. när det gället valet av plats för ett vattenföretag.

Vattenlagsrevisionen måste enligt utredningens mening alltså omfatta tillåtlighetsreglerna. I VL-förslaget skiljs därvid mellan egentliga tillåtlighets- regler och allmänna lämplighetsvillkor.

Utredningen slår fast att en grundläggande fråga när det gäller tillåtligheten av ett vattenföretag är dess inverkan på motstående allmänna intressen. Dessa bör skyddas av rättsordningen både som hittills när det gäller vattenföretag som syftar till vattnets tillgodogörande och i fråga om andra typer av företag, t. ex. dikningsföretag, där skyddet för sådana intressen f. n. är bristfälligt.

När det gäller den närmare utformningen av reglerna till skydd för allmänna intressen bör det enligt utredningens mening först och främst finnas bestämmelser som sätter in vattenföretagen i det större sammanhang som den moderna samhällsplaneringen bildar, t. ex. avseende fysisk rikspla- nering, energipolitik och regionalpolitik. I enlighet härmed föreskrivs i VL- förslaget att vattenföretag inte får komma till stånd, om med hänsyn till valet av plats eller eljest hinder mot företaget möter från allmänna planeringssyn- punkter.

I fråga om det kommunala inflytandet på vattenutnyttjandet avvisar utredningen tanken att införa en kommunal vetorätt för vattenföretag. Det kommunala intresset när det gäller vattenföretagen anses i stället böra säkerställas genom planering inom ramen för byggnadslagstiftningen. Förslaget upptar följaktligen ett uttryckligt förbud mot vattenföretag som strider mot fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan.

Ett vattenföretag kan emellertid ha inverkan på allmänna intressen som inte har tillgodosetts genom planer och inte heller omfattas av de mera långsiktiga, allmänna planeringssynpunkterna. Med tanke på sådana företag innehåller VL-förslaget en föreskrift som hindrar vattenföretag vilka medför olägenheter av större betydelse för andra allmänna intressen än planerings- och planintressena. Med en sådan skyddsbestämmelse bör det bli möjligt att bättre än hittills beakta de sammanlagda olägenheterna även om dessa. betraktade var för sig, inte skulle vara så ingripande. Om vattenföretaget skulle anses vara av synnerlig betydelse från allmän synpunkt, skall det emellertid få komma till stånd utan hinder av att det är otillåtligt enligt huvudregeln.

För rätten att skada eller tvångsvis ta i anspråk annans egendom bör enligt utredningen ytterligare krav på vattenföretagets allmänna lämplighet uppställas. Måste en utomstående till följd av ett vattenföretag finna sig i att hans egendom skadas eller är han tvungen att på annat sätt underkasta sig inskränkningar i rätten till sin egendom, bör han skäligen kunna kräva att företaget är samhällsekonomiskt motiverat. För dessa fall innehåller därför VL-förslaget en regel som hindrar företag, vilkas kostnader och olägenheter står i missförhållande till fördelarna från allmän och enskild synpunkt. En dylik bestämmelse torde ge ett visst utrymme för beaktande av indirekta, ekonomiska verkningar. Den möjliggör också t.ex. fiskefrämjande och

naturvårdande vattenföretag utan en i ekonomiska termer klart definierbar nytta.

Bland de allmänna lämplighetsvillkor som kompletterar VL-förslagets egentliga tillåtlighetsregler har utredningen fört in en generell bestämmelse. Den motsvarar i viss utsträckning de föreskrifter i gällande vattenlag som uttrycker en allmän princip i fråga om sättet på vilket vattenbyggnads- och andra vattenföretag skall utföras. Enligt den av utredningen förordade lydelsen skall vattenföretag ges sådan omfattning och sådant utförande att ändamålet utan oskälig förlust eller kostnad vinns med minsta möjliga intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen. Därvid skall tillses att företaget såvitt möjligt utföres så att det inte försvårar annat företag som kan antas framdeles beröra samma vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av betydelse. Bestämmelsen komplet- teras med en föreskrift om skyldighet för företagaren att vidta skadeförebyg— gande eller skademinskande åtgärder, såvida han inte åsamkas oskälig förlust eller kostnad därigenom.

Vid sidan av kravet på planöverensstämmelse som nyss berörts ingår bland de allmänna lämplighetsvillkoren också en bestämmelse enligt vilken vattenföretagen skall utföras så att de inte motverkar syftet med särskilda bestämmelser för mark- eller vattenområdens bebyggande eller användning som meddelats med stöd av byggnadslagen, naturvårdslagen eller annan lagstiftning.

Särskilda bestämmelser för vissa _ företagstvper

Vattenlagsutredningens strävan att utforma bestämmelser som är gemen- samma för alla typer av vattenföretag har naturligtvis inte kunnat fullföljas helt. I olika kapitel har sålunda intagits särbestämmelser rörande andelskraft, grundvattentäkt, markavvattning samt vattenreglerings- och vattenöverled- ningssamfålligheter.

I synnerhet när det gäller bestämmelserna om markavvattning har en kraftig nedskärning ägt rum. om man jämför med omfattningen av gällande rätts regler rörande dikning och annar. torrläggning, vilkaju i nya lagen skall ersättas av markavvattningsbestämmelserna. Att denna nedskärning kunnat ske förklaras i viss mån av att de allmänna reglerna i VL-förslaget, t. ex. de nyss redovisade tillåtlighetsreglema, kunnat utformas så att de i allt väsentligt täcker in även markavvattningsföretagen. Skador till följd av dessa företag t. ex. försämrade betingelser för fiske och fågelliv skiljer sig i princip inte från skador av andra vattenföretag.

Att vissa särregler för markavvattningsföretagen inte kunnat undvikas hänger främst samman med att dessa företag mycket ofta utförs inom ramen för samfälligheter. Detta är i sin tur en följd av att de positiva verkningarna ofta kommer flera fastigheter till del. Dessa verkningar — höjd alstringsför- måga och ökade möjligheter att utnyttja marken — följerju inte fastighets- indelningen utan begränsas av naturförhållandena. När flera fastigheter sålunda drar nytta av ett företag, är det också rimligt att de deltar i dess utförande. Särreglerna för markavvattningsföretagen avser därför hur före- tagens yttre omfång skall bestämmas och hur den interna kostnadsfördel— ningen mellan dem som deltar skall ske.

Särskild uppmärksamhet har i VL-förslaget ägnats frågor om förhållandet mellan markavvattningsföretag och vägar. Främst gäller det fallet att dike måste dragas genom väg, en fråga som är utförligt reglerad redan i gällande vattenlag. Sålunda har nuvarande regler om väghållares ansvar för utförande och bekostande av Vägtrummor o.d. moderniserats och preciserats i VL- förslaget. Vidare har i förslaget tagits in en bestämmelse om rätt och skyldighet för väghållare att gå in i markavvattningsföretag, om detta avsevärt kan påverkas av vägen.

I fråga om sådana vattenreglerings- och vattenöverledningsföretag som främjar kraftproduktion ellerjordbruksbevattning ger förslaget möjlighet till tvångsanslutning. I övrigt har bestämmelserna om regleringsföretagen förenklats i olika hänseenden. För deras organisation och förvaltning skall lagen om förvaltning av samfälligheter kunna tillämpas. Detta gäller också markavvattningsföretagen.

Ersättning och avgifter

De allmänna ersättningsbestämmelserna i VL-förslaget överensstämmer i allt väsentligt med de gällande ersättningsbestämmelser som på förslag av vattenlagsutredningen infördes i lagen så sent som 1974. De kompletteras med ersättningsregler för vissa speciella fall till vilka utredningen delvis återkommer senare i denna sammanfattning.

Utredningen tar på grund av åläggande i tilläggsdirektiv 1974 ånyo upp frågan om en reformering av det vattenrättsliga avgiftssystemet som utredningen tidigare har behandlat 1 SOU l972:14. Det nya förslaget innebär bl. a. att den nuvarande vattenregleringsavgiften skall ersättas av en ny avgift — liksom sin motsvarighet i 1972 års förslag kallad bygdeavgift som skall åläggas i beslut om tillstånd till vattenkraftverk och beräknas på grundval av kraftverkets effekt. I denna avgift har utredningen arbetat in den nuvarande fiskeavgiften som utgår enligt 2 kap. 10% vattenlagen på det sättet att 15 procent av bygdeavgiften skall användas för att främja fisket inom landet. Återstoden skall användas för att förebygga, minska eller gottgöra skada eller olägenhet genom företaget som inte blivit ersatt samt för att tillgodose annat ändamål beträffande den berörda bygden.

Utredningen avstår från att framlägga förslag om bygdeavgift för andra företag än kraftverksföretag. Iden mån särskilda medel till bygden erfordras, när det gäller andra vattenföretag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet, förutsätter utredningen att medlen föreskrivs av regeringen som s. k. särskilda villkorsmedel.

F ärprö vningsslty/dighet

Liksom gällande vattenlag innehåller VL-förslaget regler om s. k. förpröv- ningsskyldighet, dvs. bestämmelser om att vissa vattenföretag inte får utföras utan tillstånd. Sådana bestämmelser är enligt vattenlagsutredningen en självklarhet. om vattenföretagen skall kunna inordnas i den allmänna samhällsplaneringen. En ordning varigenom förprövning av myndighet sker anses sålunda utgöra ett mycket viktigt led i en sådan planering samtidigt som det ger det allmänna styrningsmöjligheter. Genom en förprövning kan ett

vattenföretags överensstämmelse med gällande markanvändningsplaner och allmänna planeringssynpunkter kontrolleras. Samtidigt gör en förprövnings- ordning det möjligt att på förhand utreda ett vattenföretags inverkan på vatienförhållandena samt på motstående allmänna och enskilda intressen m. m.

VI.-förslagets förprövningsregler innebär en viss skärpning i förhållande till reglerna i nuvarande vattenlag. Förslagets bestämmelser är utformade så att vattenföretag får utföras utan tillstånd enligt lagen bara om det är uppenbart att varken allmänt eller enskilt intresse skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Denna bestämmelse kompletteras för markavvattningsföretagen med en regel som säger att, om flera skall deltaga däri, tillstånd alltid erfordras, såvida överenskommelse om delaktighet i företaget inte har träffats.

Liksom nu skall enligt förslaget ägaren till ett utan tillstånd utfört vattenföretag ha rätt att i efterhand ansöka om lagligförklaring av företa- get.

De konfliktsituationer som under de senaste årens torra somrar uppstått på en del håll i landet och som har sin grund i ökat vattenuttag för jordbruksbevattning har föranlett utredningen att föreslå en kompletterande bestämmelse. Enligt denna får yt— eller grundvattentäkt. som inte är avsedd endast för att förse viss fastighet med vatten till hushållsförbrukning, inte anordnas eller nyttjas utan att laga tillstånd erhållits eller anmälan gjorts till länsstyrelsen och denna lämnat besked i anledning av anmälningen. Länsstyrelseprövningen skall i första hand innebära ett ställningstagande till frågan huruvida det räcker med det enklare anmälningsförfarandet eller om en grundligare tillståndsprövning erfordras. Avgörande blir täktens befarade inverkan på motstående allmänna och enskilda intressen. bl. a. konkurrensen mellan flera täkter vid prövningstillfa'llet eller framdeles.

Prövningssystem

Det förslag till nytt vattenrättsligt prövningssystem som vattenlagsutred- ningen har upprättat ansluter nära till de utförliga direktiv som utredningen fick 1968. Det innebär att tillståndsgivningen flyttas över från judiciell till administrativ myndighet. Sålunda skall enligt förslaget frågor om tillstånd till och väsentliga villkor för vattenföretagen prövas av regeringen, den nuva— rande koncessionsnämnden för miljöskydd (vars namn föreslås förkortat till koncessionsnämnden)samt länsstyrelsen. På regeringen skall enligt förslaget ankomma att pröva frågor om vattenföretag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet som i huvudsak räknats upp i VL-förslaget. Tanken är vidare att regeringen skall kunna uppdra åt koncessionsnämnden eller i vissa fall åt länsstyrelsen att ombesörja utredningen i ärendet. däribland att utfärda kungörelse. hålla sammanträde med dem som saken angår samt föreslå villkor för tillstånd. Prövningen av ansökan rörande de medelstora företagen föreslås bli anförtrodd koncessionsnämnden, medan ansvaret för de mindre företagen faller på länsstyrelsen, som även har att svara för något större företag, beträffande vilka länsstyrelsen ansetts särskilt ägnad att handha prövningen, t. ex. anläggning för allmän flottled samt vattentäkt för jordbruksbevattning.

Talan mot beslut av koncessionsnämnden eller länsstyrelsen i tillstånds- ärende skall kunna fullföljas till regeringen.

Utredningen framhåller särskilt att länsstyrelserna endast i ringa omfatt— ning nu torde ha tillgång till sådan vattenrättslig eller vattenbyggnadsteknisk expertis som behövs för deras nya funktion som tillståndsorgan. Juristper- sonal som f.n. sysslar med tillstånds- eller dispensgivning enligt annan markpolitisk lagstiftning torde kunna anförtros även den vattenrättsliga tillståndsgivningen. Vattenbyggnadsteknisk personal torde däremot behöva tillföras länsstyrelserna. Utredningen bedömer det dock mindre troligt att sådan personal skall kunna beredas full sysselsättning med vattenrättslig tillståndsgivning. Utredningen föreslår därför i annat sammanhang att vattenbyggnadsteknisk personal skall finnas anställd vid länsstyrelserna också för att fullgöra en utökad offentlig tillsyn över vattenföretagen. Detta motiverar enligt utredningens bedömning att varje länsstyrelse utrustas med minst en vattenbyggnadstekniker. Den administrativa tillståndsprövningen skall enligt VL-förslaget kompletteras av en judiciell prövning. Denna skall avse såväl de villkors- frågor som inte avgjorts i samband med tillståndet som skadereglering. Tillståndsmyndigheten skall i normalfallet bestämma en tid inom vilken sökanden skall fullfölja saken genom ansökan om skadereglering till domstol. Sådan ansökan skall emellertid också kunna göras innan myndigheten meddelat tillståndsbeslut. Behörig domstol föreslås bli någon av fastighets- domstolarna vid de sex tingsrätter som nu är vattendomstol. dvs. Luleå. Umebygdens..lämtbygdens. Stockholms. Växjö och Vänersborgs tingsrätter. Dessa fastighetsdomstolar föreslås också pröva besvär över beslut vid förrättning rörande markavvattningsföretag. Talan mot fastighetsdomsto- larnas avgöranden i vattenmålen fullföljs enligt förslaget till en för hela landet gemensam överinstans som föreslås bli Svea hovrätt. Som sista instans skall liksom f. n. högsta domstolen döma.

VL-förslaget innebär alltså att vattendomstolarna som 1972 upphörde som självständiga administrativa enheter helt kommer att försvinna.

De förfaranderegler som utredningen nu har berört har avseende på alla typer av vattenföretag med undantag för markavvattningsföretagen. Dessa bör enligt utredningens mening liksom hittills till alla delar prövas vid förrättning. Det helt övervägande antalet markavvattningsföretag utförs inom ramen för jordbrukets och skogsbrukets rationalisering och här finns sedan länge personal med utbildning och erfarenhet på området. Regeringen bör emellertid som hittills kunna förbehålla sig prövningen av markavvatt- ningsföretag av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. t. ex. större sjösänkningsföretag.

Beträffande prövningssystemet har utredningen framhållit att det enligt dess mening kan diskuteras om en reform enligt de nu antydda linjerna sammanvägt leder till ett bättre prövningssystem än det nuvarande. sådant detta gestaltar sig efter den provisoriska omläggning som beslöts 1971. Utredningen avstår från att ta definitiv ståndpunkt i frågan och inskränker sig till att konstatera att VL-förslaget i denna del i det stora hela stämmer väl överens med de intentioner som ådagalagts i direktiven för utredningen. Men om dessa intentioner inte skulle vidhållas, torde det enligt utredningens mening vara möjligt att utan långtgående ingrepp i förslaget i övrigt skapa ett

prövningssystem som ganska nära ansluter sig till det nu gällande. 1 en särskild bilaga till betänkandet antyder utredningen också några andra tänkbara lösningar.

Til/stänäsbes/uts rättskraft

Liksom gällande vattenlag bygger VL—förslaget på grunduppfattningen att ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till vattenföretag skall gälla för all framtid. om inte sökanden själv begärt att tillståndet skall gälla för viss tid. Denna princip får emellertid inte leda till att tillstånden i oskälig grad låser de vattenrättsliga förhållandena för mycket lång tid. Enligt vattenlagsutred- ningens mening måste rimliga jämkningar kunna ske. om sådana är påkallade av ny teknik. nytillkommande företag eller behov av vatten för nya ändamål. ] samma riktning talar det förhållandet att vattenföretagens inverkan på motstående intressen. däribland på fiske- och naturvårdsintres- sena, ofta kan vara svåra att fastställa på ett riktigt sätt en gång för alla. VL—förslaget innehåller bestämmelser om uppskov med avgörandet av svårbedömda frågor samt om möjlighet för tillståndsmyndigheten att även mot sökandens önskan tidsbegränsa vissa tillstånd. nämligen till företag som avser yt- och grundvattentäkter samt vattenöverledningsföretag. Dessa bestämmelser kan emellertid blott i viss utsträckning tillgodose önskemålen om att man inte i onödan skall låsa fast vattnets användningsområden till men för den framtida utvecklingen. Utredningen har därför också i förslaget fört in andra bestämmelser med syfte att motverka sådana låsningar. Den principiellt viktigaste nyheten i detta hänseende är ett förslag att givna tillstånd skall kunna omprövas för att tillgodose allmänna intressen. Bestämmelserna härom avser att ersätta reglerna om kungsådra och nypröv— ning i gällande lag. Utredningen har emellertid inte begränsat omprövnings- möjligheterna till de fall då nämnda regler skulle” ha blivit tillämpliga. Konflikt torde ofta nog kunna uppstå också i anslutning till andra företag än sådana som nu är nyprövningspliktiga och i andra vattendrag än dem vari kungsådra finns f.n. Bl. a. vållar mindre regleringsföretag tydligen ibland problem från framför allt fiske-. naturvårds- och recipientsynpunkt.

De nya reglerna angående omprövning med hänsyn till allmänna intressen föreslås blir tillämpliga på alla vattenföretag. med vissa modifikationer även på företag som tillkommit före den nya lagens ikraftträdande. Markavvatt- ningsföretagen följer dock i detta hänseende egna bestämmelser. Ompröv- ning får normalt sett tidigast ske inom tid som beträffande nya företag skall anges i tillståndsbeslutet. Har väsentliga ändringar dessförinnan skett i vattenförhållandena, får omprövning dock ske tidigare. Möjligheten att vid omprövning föreskriva nya eller ändrade villkor är inte obegränsad. Ompröv- ningen får sålunda inte leda till att ändamålet med vattenföretaget inte kan tillgodoses eller att dess förutsättningar rubbas avsevärt. Tillståndshavaren m. fl. får vidare inte åsamkas förlust eller kostnad som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas.

Beträffande kostnaderna för åtgärder m. ni. som föreskrivs vid ompröv— ning innebär VL—förslaget att skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder skall vidtagas av företagaren utan ersättning. medan han i princip skall vara berättigad till ersättning. när omprövningsvillkoren innebär intrång

i hans vattenrätt. Ersättningsrätten föreslås dock bli begränsad. när föreskrif- terna ges till förmån för vissa kvalificerade allmänna intressen. De på detta sätt gynnade allmänna intressena är allmänt fiskeriintresse. allmän farled. allmän hamn och allmän flottled. hälsovården samt, med viss inskränkning. allmänna miljövärden. Dessa intressen är i stora drag desamma som de allmänna intressen som f. n. tillgodoses med kungsådrebestämmelserna.

Vid sidan av de omprövningsregler som utredningen föreslagit för tillgodoseende av allmänna intressen av olika slag har också intagits andra omprövningsbestämmelser. Av särskilt intresse med hänsyn framför allt till den ökande jordbruksbevattningen torde vara en bestämmelse som gäller i fråga om yt- och grundvattentäkter. Även om tillstånd meddelats till ett sådant företag. kan ägare av annan vattentäkt som är beroende av samma vattentillgång eller den som begär tillstånd att anordna sådan vattentäkt påkalla ändrade eller nya bestämmelser angående den omfattning i vilken vatten får tillgodogöras vid den förstnämnda täkten.

För markavvattningsföretagen gäller som tidigare antytts särskilda omprövningsbestämmelser. De förutsätter att det inträtt ändrade förhål- landen som i icke ringa mån inverkar på fråga som har avgjorts genom det utsprungliga beslutet. De nya förhållandena kan vara av många olika slag. t. ex. ändrad fastighetsindelning. nybyggnad av väg eller naturhinder som upptäckts först under anläggningsarbetet. ] så fall får andra frågor än ersättningsfrågor omprövas vid ny förrättning. Men omprövning kan ske även utan att ändrade förhållanden har inträtt. Det förutsätter emellertid att särskild föreskrift därom meddelats i det ursprungliga beslutet.

Til/syn över vattenföretag

Vattenlagsutredningen understryker särskilt den stora uppmärksamhet som under senare år ägnats underhålls- och säkerhetsfrågorna beträffande vattenbyggnader. Bakom ligger att det blivit allt vanligare att t. ex. kvarnar och sågverk lagts ned samtidigt som dammarna finns kvar utan att någon svarar för deras underhåll. Från riksdagens håll har önskemål om lagstiftning framförts och lagändring har också nyligen vidtagits i väntan på att en ny vattenlag skall träda i kraft,

Enligt utredningens mening bör en mera definitiv lagreglering nu ske. Den föreslås utgå från samma grundförutsättning som gällande lag. nämligen att ägaren skall svara för underhållet av anläggningen och se till att denna fungerar tillfredsställande. Denna grundregel bör avse alla anläggningar som ingår i vattenföretag och vara tillämplig. oavsett om tillstånd till anläggningen givits eller inte.

Beträffande systemet för tillsynens utövande föreslår utredningen till en början att tillståndsmyndigheten i samband med sin bedömning av ett vattenföretags tillåtlighet också granskar anläggningarnas konstruktion m. m. I tillståndsbeslutet skall intagas de föreskrifter härom som kan behövas men också. om det anses erforderligt. föreskrifter om besiktning av utförda anläggningar.

Vad som sålunda föreslagits skiljer sig inte nämnvärt från det förfarande som tillämpas f. n. Det är dock inte tillräckligt för att bemästra säkerhets- problemen. Enligt utredningens mening är det nämligen inte nog att offentlig

myndighet, i samband med prövningen av tillståndsfrågan. behandlar konstruktionsfrågor o.d. men överlämnar åt den enskilde att svara för det fortsatta underhållet. Utredningen tror det vara väsentligt att det också skapas möjligheter att genom offentlig myndighet fortlöpande utöva tillsyn över anläggningarna.

Behovet av sådan fortlöpande tillsyn bedömer utredningen som skiftande. De rutiner för besiktning som tillämpas av statens vattenfallsverk och medlemmar av Svenska kraftverksföreningen anses sålunda utgöra tillräck- liga garantier från säkerhetssynpunkt. Detta utgör dock inte anledning att undanta dessa företagare från skyldighet att underkasta sig offentlig tillsyn men bör underlätta det offentliga tillsynsorganets uppgifter och avlasta det från visst arbete.

Frågorna om underhållet kan emellertid inte ses isolerade från frågan om hur skötseln av själva vattenföretaget handhas. Den offentliga tillsynen bör därför också omfatta kontroll av att vattenföretaget handhas i enlighet med gällande bestämmelser. Utredningen har därför i VL-förslaget tagit in regler om fortlöpande tillsyn över underhållet och handhavandet av vattenföreta- gen.

Som tillsynsmyndighet föreslår utredningen länsstyrelsen. men även annan skall kunna förordnas särskilt. För länsstyrelsernas del förutsätter förslaget att de för denna uppgift liksom för tillståndsprövningen får tillgång till vattenbyggnadsteknisk expertis.

Länsstyrelsens tillsynsfunktion bör enligt utredningens bedömning inte bindas genom preciseringar i själva lagen. Verksamheten bör kunna bedrivas inom ganska vida ramar och med ett visst mått av flexibilitet. Lämplighets- synpunkter och angelägenheten av ett riktigt resursutnyttjande bör få påverka frågan om vad tillsynen skall omfatta och hur den skall bedrivas. Även företagarnas möjligheter och önskemål att själva svara för tillsynens fullgörande bör kunna beaktas.

Övrigt

Bland de övriga frågor som berörs i vattenlagsutredningens betänkande kan här anmärkas följande.

De särskilda regler som nu gäller om förberedelse av större vattenföretag har förts över till ett särskilt kapitel i VL-förslaget. Det innebär bl. a. att företagaren är skyldig att på ett tidigt stadium medverka till att information om företagets planläggning lämnas till ortsbefolkningen vid särskilt samman- träde. genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt.

Liksom f. n. skall kammarkollegiet medverka vid bevakningen av de allmänna intressena i vattenrättsliga sammanhang. De nya formerna för tillståndsgivningen påverkar emellertid i viss omfattning kollegiets arbets- uppgifter. Kollegiets organisation bör ses över i syfte att effektivera verk- samheten med bevakningen.

Utredningens förslag till bestämmelser om ersättning för parts kostnader ansluter nära till vad som gäller nu. Den omständigheten att tillståndspröv- ningen överflyttas från judiciell till administrativ myndighet inverkar sålunda inte på något mer ingripande sätt på sakägares rätt att av sökanden få kostnadsersättning.

VL-förslaget innehåller liksom gällande vattenlag ansvars- och handräck- ningsbestämmelser. Straffmaximum har höjts i jämförelse med vad som gäller f. n. Forum i ansvarsfrågor blir enligt förslaget — i motsats till vad som gäller f. n. — vanlig tingsrätt.

Vattenlagsutredningen föreslår att den nya lagstiftningen skall träda i kraft den ljanuari 1982.

1 Inledning

1.1. Vattenlagsutredningens direktiv m. m.

Vattenlagsutredningen tillkallades med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 29 november 1968 för en allmän översyn av vattenlagen (19181523) (VL). Det främsta syftet med utredningen, som blev aktuell under förarbetena till den något senare utfärdade miljöskyddslagen (19691387)(ML), kan sägas vara en genomgripande översyn av de bestämmelser'i VL som har samband med samhällsplaneringen. I utredningens ursprungliga direktiv (1968 års direktiv) betonades sålunda bl. a. att kraftverk. företag för vattenförsörjning och andra större företag i vatten numera har långsiktiga verkningar inom många samhällsområden. Som exempel härpå nämndes särskilt samhällsbyggande, näringsutveckling. sysselsättning. naturvård. friluftsliv och hälsovård. Mot bakgrund härav ansågs det vara av stor betydelse att företagen passas in i samhällsplaneringen i stort. varför frågan om att ändra de organisatoriska formerna för tillståndsgivningen i vattenmål borde övervägas närmare. I samband därmed framhölls också angelägenheten av att skapa en mindre bunden prövning av tillåtlighetsfrågorna än den gällande, så att samtliga omständigheter av vikt och föreliggande valmöjligheter kunde beaktas i det enskilda fallet. En genomgripande översyn av såväl prövningssystemet som det materiella innehållet i VL ansågs följaktligen påkallad.

Utöver de frågor som direkt behandlats i utredningsdirektiven kunde enligt dessa åtskilliga andra problem ha uppkommit under VL:s tillämpning. Utredningen borde därför kartlägga eventuella ytterligare brister i lagen genom kontakt med administrativa myndigheter, domstolar och andra med erfarenhet av hur VL verkat i praktiken. Förslag till behövliga lagändringar borde också utarbetas i belysning av erfarenheterna och med beaktande av de givna direktiven.

Utredningsuppdraget har senare utökats i vissa hänseenden. Frågan om VL:s torrläggningsbestämmelser. som undantagits i 1968 års direktiv, överlämnades sålunda till utredningen enligt tilläggsdirektiv den 8 december 1972. I tilläggsdirektiv den 20 september 1974 fick utredningen i uppdrag att enligt vissa riktlinjer utreda frågan om avgiftssystemet enligt VL.

Såväl 1968 års direktiv som tilläggsdirektiven 1972 och 1974 återges fullständigt i bilaga 1 till betänkandet.

I enlighet med 1968 års direktiv har utredningen genom en enkät år 1969 inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och organisationer i syfte att kartlägga vilka bristeri lagstiftningen som visat sig föreligga i praktiken och

vilka önskemål som kan finnas beträffande lagstiftningens framtida inne- håll.

Yttranden med anledning av enkäten har avgetts av vattenöverdomstolen. fortifikationsförvaltningen (vars yttrande även innefattar överbefälhavarens synpunkter). socialstyrelsen. statens järnvägar, statens vägverk. sjöfartsver- ket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). kammarkol- legiet, riksantikvarieämbetet. lantbruksstyrelsen. Skogsstyrelsen, dåvarande veterinärstyrelsen. fiskeristyrelsen. statens naturvårdsverk. statens planverk. statens lantmäteriverk. domänverket. vattenrättsdomarna i samtliga dåva- rande vattendomstolar utom Västerbygdens vattendomstol. samtliga läns- styrelser. Svenska ilottledsförbundet. Svenska kommunaltekniska före- ningen. Svenska kommunförbundet. Svenska naturskyddsföreningen. Svenska samernas riksförbund. Svenska teknologföreningen. Svenska turist- föreningen. Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, styrelsen för Sveriges advokatsamfu nd. Sveriges industriförbund, Vattenregleringsföreta- gens samarbetsorgan (Vaso) på uppdrag av statens vattenfallsverk och Svenska kraftverksföreningen samt av Vattenrättsingenjörsföreningen. Därjämte har Svenska kommittén för internationella hydrologiska dekaden framfört synpunkter på vattenlagstiftningen.

Utredningen har vidare under arbetets gång haft kontakter med ett stort antal myndigheter och organisationer.

1.2. Gällande vattenlagstiftning i huvuddrag

Den svenska vattenlagstiftningen företedde vid 1900-talets början en ganska Splittrad bild. De mest betydelsefulla bestämmelserna fanns i förordningen (1880:57 s. 1) om jordägares rätt över vattnet å hans grund. den s.k. vattenrättsförordningen. Vidare kan nämnas förordningen (1880:57 s. 9) om allmän flottled. förordningen (l880:57 s. 13) om allmän farled. förordningen (1880157 5. 17) angående ansvar för underlåtenhet att öppna dammlucka samt lagen (1879129 5. 1) om dikning och annan avledning av vatten, den s.k. dikningslagen. Frågor om rätt att med stöd av vattenrättsförordningen bygga i vatten prövades av allmän domstol, Till byggande i s. k. kungsådrevatten- drag behövdes i vissa fall tillstånd också av Kungl. Maj:t. Farleds- och flottledsfrågor handlades av länsstyrelserna. Diknings- och vattenavled- ningsföretag skulle som regel föregås av förundersökning vid syneförrätt- ning.

Huvuddelen av de vattenrättsliga bestämmelserna har sedermera med väsentligt ändrat innehåll sammanförts i VL som i sina huvuddelar trädde i kraft den 1 januari 1919. VL saknade ursprungligen bestämmelser om allmän farled. allmän flottled. torrläggning av mark.avledande av avloppsvatten och syneförrättningar. men i dessa hänseenden kompletterades VL redan 1919 och 1920. Den har emellertid även därefter under årens lopp ändrats och kompletterats i många avseenden. Av särskild betydelse är lagändringarna 1939. då regler om tillgodogörande av grundvatten infördes. och 1941. då lagen kompletterades med bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening. Under 1950- och 1960-talen har lagen ändrats flera gånger på grundval av förslag från bl.a. 1945 års vattenlagssakkunniga. norrländska vattenkraftut-

redningen och vattenvårdskommittén. I samband med 1969 års miljöskydds- lagstiftning har VL:s regler om skyldighet att motverka vattenförorening utmönstrats och ersatts med bestämmelser i ML.

På förslag av utredningen har därefter en del reformer av vattenlagstift- ningen genomförts.

I delbetänkandet Revision av vattenlagen. Del 1. Provisoriska ändringar i prövningssystemet (SOU 1970:40) föreslogs sålunda — i avvaktan på en mera genomgripande reform av VL att den prövningsrätt i vattenmål som redan tidigare tillkom regeringen skulle utvidgas och att de tidigare fristående vattendomstolarna skulle inordnas i tingsrättsorganisationen. Betänkandet innehöll också förslag till vissa detaljändringar i samhällsplaneringens intresse. I sitt andra delbetänkande Revision av vattenlagen. Del 2. Ersättningar, avgifter m. m. (SOU 1972:14) föreslog utredningen omfattande ändringar i ersättningsreglerna. vilka därefter utan mera genomgripande omarbetningar skulle kunna föras över till en ny VL. om en sådan skulle bli slutresultatet av utredningens arbete. I fråga om VL:s avgiftssystem föreslogs att regleringsavgifterna skulle ersättas med en ny avgift. kallad bygdeavgift. med förenklade beräkningsgrunder. att reglerna om fiskeavgifter skulle omarbetas och att de 5. k. domstolsavgifterna skulle avskaffas. — I delbetän- kandet Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbund (SOU 1973231) föreslogs slutligen en ny lag om vattenförbund och i samband därmed vissa ändringar i VL för att underlätta genomförandet i vattenförbundens regi av sådana åtgärder som kräver vattenrättslig prövning.

De förslag som har framlagts genom utredningens tre delbetänkanden har genomförts med undantag av förslaget till omläggning av de vattenrättsliga avgifterna (prop. 1971:106. JuU 197l:13. rskr l971:204. SFS 1971:531; prop. 1974183. CU 1974:28. rskr l974:229. SFS l974:273; prop. 1975/76:215. JoU l976/77:9. rskr 1976/77147. SFS 1976:997).

Efter dessa reformer innehåller VL i huvudsak följande. Frågor om rätt till vatten behandlas i 1 kap. VL. Där fastslås jordägarens rätt med vissa inskränkningar att råda över vattnet på hans grund och att på honom tillhörigt område tillgodogöra sig vattnet under markens yta. Till inskränkningar räknas i lagen bl. a. bestämmelserna om kungsådra. Enligt dessa är ägaren av område i vattendrag där det finns kungsådra skyldig att utan ersättning avstå en tredjedel av den framrinnande vattenmängden eller vattenkraften i den mån det erfordras för tillgodoseende av vissa allmänna intressen. s. k. kungsådreintressen. I lagen uppräknas särskilt allmän farled. allmän flottled. fisket samt torrläggning och bevattning av mark. Även andra allmänna intressen kan dock i viss mån gynnas. om de är beroende av vattnets fria framrinnande.

Flertalet företag som kommer under bedömande enligt VL omfattas av bestämmelserna i lagens 2 kap. om byggande i vatten och om grundvatten- täkt. Hit hör bl.a. vattenkraftstationer och andra byggnader i vatten samt företag för bortledning av ytvatten och nyttjande av grundvattentäkt för konsumtion eller industriell förbrukning. Också vattenreglering utgör enligt definitionen i kapitlet en form av byggande i vatten. men den har undantagits från de vanliga bestämmelserna och i viss omfattning specialreglerats i 3 kap. På motsvarande sätt har bl, a. reglerna om inrättande. utvidgande och förbättrande av allmän farled och allmän flottled samt om torrläggning av

mark undantagits för särskild behandling i 5. 6 och 7 kap.

1 2 kap. har intagits de centrala reglerna om tillåtlighet och förprövnings- skyldighet; Vidare meddelas där bestämmelser om bl. a. underhåll och utrivning av byggnad i vatten och om företräde mellan två eller flera konkurrerande företag. Företagarna ges också vidsträckta möjligheter att taga annans egendom i anspråk eller utföra åtgärder som medför intrång i annans rätt och intresse. Därjämte innehåller kapitlet särskilda regler om skydd för grundvatten.

Vad först angår bestämmelserna om byggande i vatten gäller som en grundläggande regel att allt sådant byggande skall göras så att ändamålet kan utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Därmed avses att tillgodose alla motstående intressen. enskilda såväl som allmänna. För tillåtlighet krävs att de värden som vattenbyggnaden skapar från samhällelig och allmän ekonomisk synpunkt väger tyngre än de värden som skadas genom byggnaden. Tvångsrätt att bygga i vatten till skada för annan förutsätter sålunda att åtgärdens nettonytta står i visst matematiskt förhållande till den skada på annans egendom som uppkommer genom åtgärden. Nyttan och skadan uträknas därvid i pengar. Även om företaget skulle uppfylla detta krav. kan det emellertid vara otillåtligt. nämligen om det medför avsevärd skada på vissa allmänna intressen. Sålunda skyddas bostäder för ett avsevärt antal bofasta personer. större fabrik eller annan anläggning som ger uppehälle åt många. odlad jord till en efter ortsförhål- landena betydande omfattning. fiskeri- eller annan näring av större betyden- het. befolkningens levnadsförhållanden och närboendes trevnad. Även naturskyddets intresse tillgodoses. Hur stor nyttan av företaget än år får det inte heller komma till stånd. om det orsakar olägenhet av någon betydelse för befintlig allmän farled eller allmän flottled eller vållar menlig inverkan på klimatet eller allmänna hälsotillståndet eller eljest i avsevärd mån förnärmar andra allmänna intressen än sådana som är särskilt skyddade.

För byggande i vatten behövs i stor utsträckning förhandstillstånd. Detta gäller regelmässigt för dammbyggnad men också för annat byggande som kan förnärma allmän eller enskild rätt.

Även grundvattentäkt skall anläggas så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Nämnda regel. som enligt förarbetena skall gälla alla slag av grundvattentäkter. oavsett för vilket ändamål de skall användas, kompletteras med ett stadgande om skyldighet att spara vatten. Tillåtlighetsreglerna innebär ett visst skydd mot skada eller intrång genom anordnande eller nyttjande av grundvattentäkt. bl. a. så att täkten inte utan särskilt tillstånd får beröva fastighet grundvatten som kan anses erforderligt för fastighetens bruk. Särskilt skall iakttagas att använd- ningen av grundvattentäkt inte får medföra att ett flertal fastigheter berövas erforderligt vatten för husbehovsförbrukning eller att större fabrik eller annan anläggning som bereder många uppehälle måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas. Förhandstillstånd krävs. när mer än 300 m3 om dygnet skall tillgodogöras

vid vattentäkt. men även annars om det föreligger sannolika skäl att allmän eller enskild rätt förnärmas.

När en anläggning utförts. åligger det ägaren att underhålla den så att fara för allmän och enskild rätt förebyggs. Underhållsskyldigheten gäller så länge

anläggningen består. Den innebär dels förpliktelse för ägaren att ersätta skada som vållas genom underlåtenhet att hålla anläggningen i försvarligt skick och dels att han kan föreläggas av domstol att fullgöra försummat underhåll.

Redan vid anläggningens utförande åligger det den byggande att se till att anläggningen inte genom bristfälligt material eller felaktigt utförande innebär en fara för annans rätt eller allmänna intressen. Någon föreskrift att domstol vid sitt byggnadsmedgivande skall pröva den tillämnade byggnadens håll- fasthet ges dock inte i lagen. och enligt förarbetena till lagen torde det knappast ha varit avsett att domstolen skulle ingå i prövning av denna fråga.

Underhållsskyldigheten innebär också en förpliktelse att i enlighet med meddelade bestämmelser handha skötseln av byggnadens rörliga delar såsom dammluckor och dylikt.

Underhållsskyldigheten gäller till dess byggnaden har rivits ut. Genom utrivning av byggnaden kan ägaren således befria sig från underhållsansvaret. Om borttagande av en byggnad skulle medföra synnerlig skada för annans fastighet eller förnärma allmänna intressen. kan domstol efter åtagande av ägare till sådan egendom eller företrädare för allmänna intressen under vissa förhållanden vägra utrivning och flytta över underhållsansvaret.

Som tidigare antytts innehåller lagens 3 kap. bestämmelserna om vatten- reglering. Därmed avses i lagen en förändring av den naturliga avrinningen ur en sjö e. (1. eller i ett vattendrag. när syftet med åtgärden är att åstadkomma bättre utnyttjande av vattenkraft eller såväl detta som förbättrad torrläggning. Vattenreglering är en form av byggande i vatten. men eftersom flera intressenter ofta till samfälld nytta samverkar i regleringsföretagen har dessa brutits ut till särskild behandling i kapitlet. Huvudvikten läggs därvid på bestämmelserna om det inbördes förhållandet mellan regleringsintressen— terna. När det gäller förhållandet till motstående intressen är däremot reglerna i 2 kap. om byggande i vatten i huvudsak tillämpliga.

l kapitlet skiljs mellan regleringsföretag med tvångsdelaktighet och sådana utan tvångsdelaktighet. Förutsättningen för beslut om tvångsdelaktighet är att initiativtagaren eller någon som har förenat sig med honom påfordrar att övriga som har nytta av företaget i vattenkrafts- eller torrläggningshänseende skall deltaga i kostnaderna. och att mer än hälften av företagets beräknade båtnad faller på sökanden eller intressenter som har förenat sig med honom.

1 4 kap. har samlats regler om särskilda villkor beträffande större vattenbyggnads-. grundvattentäkts- och vattenregleringsföretag. Här åter- finns bestämmelser om nyprövning. statens lösningsrätt. vattenregleringsav- gifter och regeringens prövningsrätt.

Reglerna om nyprövning företer vissa likheter med kungsådrereglerna. Kungsådreinstitutets huvudsakliga syfte kan sägas vara att underlätta förverkligandet av sådana anspråk på fritt framrinnande vatten som kan komma att ställas från samhällets sida efter det att tillstånd lämnats att hålla vattnet inne vid en vattenbyggnad. När det gäller större vattenkraftanlägg- ningar och regleringsföretag har institutet emellertid inte ansetts erbjuda tillräckliga möjligheter att anpassa meddelade tillstånd till samhällsutveck- lingens krav. Sådana företag har därför underkastats särskilda bestämmelser om nyprövning. Företagaren kan också i detta fall utan gottgörelse få finna sig

i att nya villkor medför viss ekonomisk förlust.

Även bestämmelserna om statens lösningsrätt innebär liksom de nyss— nämnda instituten inskränkningar i tillståndsbesluts rättsverkningar. De ger rätt för staten att med vissa längre intervaller lösa bebyggda strömfall med tillhörande byggnader och utmål. när det behövs för att tillgodose allmänt behov.

Vattenregleringsavgift är en årlig avgift som betalas av strömfallsägare vid större och medelstora regleringar. Avgifterna används för i princip två typer av ändamål. Dels skall de utnyttjas för att förebygga och minska skada eller olägenhet genom regleringsföretag. när ersättning inte har utgått för denna. samt till gottgörelse för sådan skada eller olägenhet. Dels skall avgiftsmedlen användas för att tillgodose allmänt ändamål beträffande den bygd som berörs av företaget.

För att behovet av allmän planering skall kunna tillgodoses infördes på förslag av utredningen år 1971 i 4 kap. en rätt för regeringen att pröva tillåtligheten av företag i vatten som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Den närmare regleringen av vilka företag som skall hänföras till denna kategori görs av regeringen själv. 1 vattenrättskungörelsen (19711789) har sålunda en förteckning lämnats på vissa typer av företag som alltid skall prövas i denna ordning. Förteckningen upptager bl. a. kraftverk som är avsedda för en generatoreffekt av minst 20 000 kilovoltampere och stora vattenregleringar m. m. Vidare har regeringen möjlighet att pröva även andra företag än dem som uppräknas i kungörelsen men måste i så fall förbehålla sig prövningen av det speciella företag som åsyftas.

I 5 kap. ges bestämmelser om allmän farled. De gäller åtgärder för att inrätta. utvidga. förbättra. vidmakthålla och avlysa sådan farled. 1 de flesta av nämnda hänseenden jämställs allmän hamn med allmän farled. Däremot behandlas ej i kapitlet frågor avseende enskild farled eller enskild hamn. På dem får i stället tillämpas reglerna om byggande i vatten i 2 kap. VL. Ej heller innehåller 5 kap. någon fullständig reglering av frågorna om allmän farled eller allmän hamns begagnande eller förvaltning. Härom hänvisas endast till administrativa bestämmelser.

Kapitlet innehåller utförliga bestämmelser om den utsträckning i vilken äldre allmänna farleder fortfarande skall anses äga bestånd som allmänna. Det gäller allmänna farleder som har tillkommit före de nuvarande bestäm- melsernas ikraftträdande den 1 januari 1921. I vattenområde där det vid ikraftträdandet fanns allmän farled som inrättats med stöd av 1880 års farledsförordning skall farleden bibehållas som allmän också för framtiden. Detsamma gäller allmän farled som fanns redan när farledsförordningen trädde i kraft den 1 maj 1881. förutsatt att leden under förordningens giltighetstid åtminstone vissa år använts för sjöfart med fartyg eller båtar eller för flottning i sammanlagda flottar.

Enligt VL kan allmänna farleder även nyinrättas. Som förutsättning gäller att företaget prövas nödigt eller nyttigt för den allmänna samfärdseln. Fråga om inrättande av allmän farled anhängiggörs hos vattendomstol. som efter förberedande utredning underställer den regeringen för prövning om farleden bör komma till stånd och om i så fall särskilda villkor bör föreskrivas för allmänna farledens inrättande och begagnande. När regeringens beslut föreligger. återlämnas målet till vattendomstolen för vidare prövning enligt VL.

Frågor om avlysning av allmän farled ankommer på regeringen. Som särskilda skäl för avlysning anges i lagtexten att leden till följd av ändrade naturförhållanden inte vidare kan användas för samfärdseln eller att den finnes vara obehövlig för detta ändamål.

Huvuddelen av den nuvarande lagstiftningen om allmänna flottleder och om flottningen i dessa finnsi VL. främst dessö kap.. och i lagen( l9l9:426)om flottning i allmän flottled (FL).

Enligt VL och FL ankommer det på flera myndigheter att i olika avseenden pröva flottleds- och flottningsärenden samt att utöva tillsyn över flottnings- föreningarnas verksamhet. Uppgifterna har fördelats mellan vanlig tingsrätt. tingsrätt som är vattendomstol och länsstyrelserna. Somliga frågor skall dessutom prövas av särskilda synemän och även regeringen har vissa uppgifter.

Allmän flottled kan inrättas i vatten där det inte tidigare finns allmän flottled. om leden prövas vara av nöden och kunna medföra väsentligt gagn för orten eller på annat sätt vara till nytta för det allmänna. Vid prövningen skall hänsyn tagas till omfattningen å ena sidan av ortens skogshantering och av nyttan för denna av en flottled samt å andra sidan av de störningar som genom flottleden eller flottningen kan vållas andra näringar.

Ansökan om inrättande ges in till länsstyrelsen som utser synemän. Dessa skall meddela utlåtande rörande flottledens inrättande. villkoren därför och andra frågor som skall prövas av vattendomstol. De skall vidare upprätta förslag till grunder för flottningskostnadernas fördelning och amorterings- planer. Den förra delen av synemännens utlåtande underställs vattendom- stolens och dessutom. när företaget är mer ingripande. regeringens prövning. varefter handlingarna sänds till länsstyrelsen för avgörande av kostnads- frågorna.

När detär fråga om att utvidga eller förbättra allmän flottled eller om annan åtgärd för att underlätta flottningen. handläggs frågan normalt av vatten- domstol som vanligt ansökningsmål. Om undersökning av längre sträcka av flottleden behövs. kan dock vattenrättsdomaren förordna att ärendet skall behandlas vid syneförrättning.

Allmän flottled får på ansökan avlysas av vattendomstolen.om flottningen kan anses vara alldeles nedlagd. Fråga om avlysning i andra fall prövas av regeringen.

Regler om torrläggning av mark genom dikning. vattenavledning och invallning återfinns i 7 kap. VL.Det grundläggande begreppet dikning ärinte särskilt definierat i lagen. Vattenavledning beskrivs som torrläggning av mark genom sänkning eller urtappning av sjö. fördjupning. utvidgning eller rätning av vattendrag eller eljest avledning av vatten därifrån. Som vatten- avledning kan också i vissa fall behandlas regleringsåtgärder eller ändrad vattenhushållning i torrläggningssyfte. Invallning innebär uppförande i torrläggningssyfte av vall eller annan byggnad i vattendrag. sjö eller havet till skydd mot vattnet.

Lagens regler om dikning gäller i viss utsträckning också för vattenavled- ning och stadgandena därom skall tillämpas på invallning.

Dikning på egen mark förutsätter ej förprövning. Icke heller krävs sådan, när flera berörs av dikningen. under förutsättning att de är ense. För vattenavledning och invallning fordras förprövning om det är sannolikt att

allmän eller enskild rätt förnärmas eller. även om detta inte är förhållandet. två eller flera skall deltaga med skilda andelar i företaget. Förprövning sker regelmässigt vid syneförrättning. ibland med efterföljande underställning till vattendomstol.

En markägare hari princip rätt att för torrläggning av egen mark leda vatten till annans redan befintliga dike eller att fortsätta dikningen över annans mark. Om dikningen skulle vålla olägenhet för nedanför liggande mark. skall detta avhjälpas av den dikande. i första hand genom att dikningen utsträcks till marken i fråga eller genom att där befintliga diken ges större kapacitet. Skulle kostnaden för sådana åtgärder ställa sig avsevärt högre än det belöpp vartill olägenheten kan skattas, får dikaren i stället ersätta skadan.

Om den mark för vilken dikningen medför båtnad består av flera fastigheter. vilkas ägare frivilligt eller på grund av tvångsanslutning deltar i dikningen. utgör den en samfällighet med avseende å företaget. Båtnaden. främst höjd alstringsförmåga. är således av grundläggande betydelse för anslutningen. En markägare har rätt att deltaga i annans dikning. om det från olika i lagen närmare angivna synpunkter framstår som lämpligt. Han kan därvid begära att dikningen anordnas så att hans mark bereds största möjliga båtnad. I fråga om skyldighet att ansluta sig till ett företag gäller att en markägare kan begära att varje annan markägare som har båtnad av dikningen skall ta del däri.

Kapitlet innehåller även regler om förvaltning av torrläggningssamfällig- heter. De är huvudsakligen utformade som hänvisningar till förvaltnings- bestämmelserna i 3 kap.

VL:s 8 kap. har sedan sin tillkomst undergått en omfattande förvandling. 1 sin nuvarande lydelse. som i huvudsak fastställdes i anslutning till MLzs tillkomst 1969. innehåller kapitlet enligt rubriken föreskrifter beträffande avloppsföretag m.m. Tyngdpunkten kan sägas ligga i delaktighets- och förvaltningsregler för allmänna va-anläggningar inbördes och för sådan anläggning och enstaka fastigheter utanför dess område. Kan avloppsledning som skall byggas för ett samhälle. varmed just avses verksamhetsområde för allmän va-anläggning. lämpligen inrättas för att avleda också annat samhälles avloppsvatten. skall ledningen byggas så. om sistnämnda samhälle fordrar det. På motsvarande sätt kan ett samhälle som vill anlägga en avloppsledning under vissa förutsättningar kräva att annat samhälle som behöver avlopps- ledning skall taga del i ledningens anläggande. Dessa regler äger motsvarande tillämpning med avseende på samhälle å ena sidan och en eller flera fastigheter utom samhället å den andra.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om ledning för såväl avledande av avloppsvatten som torrläggning av mark. vilka regler främst avser delaktig- hetsfrågor. ävensom regler avseende åtgärder för att motverka vattenförore- ning m. m.

VL:s ersättningskapitel. 9 kap.. har som framgår av vad inledningsvis anförts nyligen omarbetats på sådant sätt att det. huvudsakligen oförändrat. skall kunna ingå i en ny lag. Enligt sin nya lydelse medger kapitlet att ersättning skall utgå endast som penningersättning men öppnar genom en uttrycklig bestämmelse möjlighet att ålägga ersättningsskyldig att utföra åtgärd som är ägnad att förebygga eller minska skada. Penningersättningen skall i det stora flertalet fall betalas på en gång.

Ersättningsbestämmelserna är utformade i nära anslutning till ExLzs ersättningsregler. Ersättningen är formellt sett uppdelad på ersättningsar- terna löseskilling. ersättning för fastighetsintrång och annan ersättning. Fastighetsskadorna skall uppskattas med utgångspunkt i fastighetens mark- nadsvärde. Därmed förstås det pris som fastigheten sannolikt skulle betinga vid försäljning i den allmänna marknaden. För denna värdering får man utnyttja de värderingsmetoder som med största sannolikhet leder till rätt resultat. Medför innehavet av fastigheten för ägaren fördelar som inte påverkar marknadsvärdet och detta därför måste te sig orimligt lågt för ägaren. får s.k. annan ersättning bestämmas för ekonomisk skada som drabbar ägaren utöver fastighetsskadan. På samma sätt får vid skada på fastighet intrångsersättning vid behov kompletteras med annan ersättning. när den ekonomiska skadan för fastighetsägaren inte täcks av minskningen i marknadsvärde.

En grundläggande princip i VL är att åtgärd i vatten som skadar annan inte får utföras innan föreskriven engångsersättning betalts. Syftet därmed är att garantera den skadelidande ekonomisk trygghet. Betalningen sker genom nedsättning hos länsstyrelsen eller direkt till den berättigade. Annan ersättning betalas alltid direkt till den berättigade.

Med reglerna i 10 kap. om syneförrättning inledes VL:s processuella bestämmelser. I vissa fall sker prövningen vid syneförrättning. Detta gäller bl. a. i fråga om inrättande av allmän flottled samt om dikningsföretag. 1 andra fall då domstolsförfarande är det normala kan syneförrättning komma i fråga fakultativt. bl. a. vid vattenreglering samt utvidgning och förbättring av allmän flottled.

Syneförrättningen verkställes av en särskild förrättningsman vilken ofta biträds av två gode män. I vissa fall kan också biträdande förrättningsman komma i fråga. Förfarandet inleds genom ansökan till länsstyrelsen om förordnande av förrättningsman. Sedan länsstyrelsens förordnande medde- lats. skall förfarandet påbörjas snarast möjligt. Prövningen omfattar inte bara tillståndsfrågor. Även frågor om deltagarkretsen. kostnadsfördelning. ersätt- ning eller andra villkor skall behandlas. Efter vederbörlig utredning som bl.a. sker vid sammanträde vid vilket sakägarna får infinna sig för att bevaka sin talan. upprättar synemännen utlåtande angående företaget med besked i förekommande frågor. Utlåtandet skall i vissa fall underställas vattendom- stolens prövning. Om detta inte skall ske och om talan mot utlåtandet inte heller har fullföljts till vattendomstolen. skall utlåtandet gå i verkställighet som lagakraftägande dom.

Frågor enligt VL som inte skall behandlas vid syneförrättning upptages i allmänhet som vattenmål av vattendomstol i första instans. Rättegången där och i övriga vattenrättsliga instanser regleras i 11 kap. VL.

Som vattendomstol fungerar efter lagändring 1971 den tingsrätt som regeringen bestämmer. Enligt regeringsbeslut är Luleå. Umebygdens. Jämt- bygdens. Stockholms. Växjö och Vänersborgs tingsrätter vattendomstolar. Gränserna för de till varje vattendomstol hörande områdena följer vatten- delare mellan olika vattensystem. Vattendomstol består av ordförande (vattenrättsdomare). en teknisk ledamot och två nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får ingå i domstolen.efter vattenrättsdomarens bestäm- mande.

Andra instans i vattenmål är vattenöverdomstolen som utgörs av Svea hovrätt i sammansättning med vattenrättsråd som teknisk ledamot. Som sista domstol dömer högsta domstolen.

Vattenmålen kan utgöra ansökningsmål som bildar huvuddelen av målen. stämningsmål. besvärsmål som gäller besvär mot synemäns beslut och underställningsmål som avser underställning av synemäns utlåtande.

Förfarandet i ansökningsmål vid vattendomstol gestaltar sig i stora drag på följande sätt.

När det är fråga om företag som kan antagas komma under regeringens prövning. skall själva domstolsförfarandet föregås av vissa förberedande åtgärder. Närmare bestämmelser härom har meddelats i vattenrättskungö- relsen. Härigenom bereds av företaget berörda myndigheter. t. ex. länssty- relsen. kammarkollegiet. fiskeristyrelsen och kommunala organ. liksom olika organisationer tillfälle att redan på planläggningsstadiet framföra önskemål med hänsyn till företagets verkningar från allmän synpunkt. Ortsbefolk- ningen skall informeras om det planerade företaget. Detta kan ske vid särskilda sammanträden. genom ortspressen eller på annat lämpligt sätt.

Domstolsförfarandet inleds genom att ansökan om tillstånd till företaget ges in till vattenrättsdomaren. VL ger detaljerade föreskrifter om ansöknings- handlingarnas innehåll. Är ansökningshandlingarna fullständiga. utfärdar vattenrättsdomaren kungörelse om det sökta företaget och om vad som gäller i fråga om målets fortsatta handläggning. Kungörelsen publiceras i pressen och underrättelse om dess innehåll skickas i allmänhet till varje känd enskild sakägare. Ortsbefolkningen skall kunna ta del av handlingarna i målet hos 5. k. aktförvarare.

Vattendomstolen eller vattenrättsdomaren har alltid rätt att inhämta yttrande från förvaltande myndighet i fråga som faller inom myndighetens verksamhetsområde. I vissa fall är vattenrättsdomaren skyldig att ge statliga och kommunala myndigheter tillfälle att bevaka sina intressen genom att tillställa dem kungörelsen. ibland tillsammans med avskrift av ansöknings- handlingarna.

1 kungörelsen anmodas den som har något att erinra mot företaget att inom viss tid skriftligen göra detta hos vattenrättsdomaren. Sökanden får sedan tillfälle att yttra sig över inkomna erinringar. Eventuellt hålls muntlig förberedelse inför vattenrättsdomaren. Vattenrättsdomaren kan på eget initiativ vidta olika åtgärder för att få utredningen i målet fullständig. Ett enklare förfarande kan tillämpas. när målet anses kunna utredas utan skriftväxling.

Efter denna förberedande handläggning sammanträder vattendomstolen för huvudförhandling och syn. Om målet inte skall underställas regeringens prövning. meddelar vattendomstolen. vanligen någon tid efter huvudför- handlingen. dom i målet. En dom varigenom tillstånd lämnas till företaget innehåller i regel också bestämmelser om den ersättning som skall utgå och om de villkor i övrigt som behövs för att tillgodose allmän och enskild rätt. I större mål brukar vattendomstolen förena tillstånd till företaget med provisoriska bestämmelser om ersättning och andra villkor. Definitiv ställning tas ofta först efter en prövotid. Vållar ett medgivet företag skada eller intrång som inte har förutsetts. kan den skadelidande inom viss tid anmäla sina ersättningsanspråk till vattenrättsdomaren. Domstolen kan förordna att

tillstånd får tas i anspråk fastän domen inte har vunnit laga kraft. Sökanden betalar i princip motpartens rättegångskostnader vid vattendomstolen.

] de fall då regeringen skall pröva företagets tillåtlighet överlämnar vattendomstolen efter huvudförhandlingen handlingarna i målet med eget yttrande till regeringen. Dennas ställningstagande brukar föregås av ytterli- gare utredning. När regeringens beslut i tillståndsfrågan föreligger. fortsätts och avslutas målets handläggning av vattendomstolen på vanligt sätt. Regeringens prövning utmynnar alltså inte i ett självständigt verkande beslut. utan det är vattendomstolen som formellt sett genom dom fastställer om hinder möter mot företaget eller inte och vilka villkor som bör förenas med ett tillstånd. Domstolen är därvid naturligtvis bunden av regeringens beslut och måste. om tillstånd skall ges. hålla sig inom de gränser som uppdragits genom detta beslut. Enligt 12 kap. skall vid varje vattendomstol föras vattenbok i enlighet med föreskrifter som utfärdas av regeringen. [ vattenboken görs anteckningar rörande företag enligt VL. VL innehåller dessutom regler om besiktning och handräckning samt straffbestämmelser i 13 kap. ävensom vissa Slutbestämmelser i 14 kap.

2 Utredningens allmänna utgångspunkter

2.1. Vattnets kretslopp

Vattnet i naturen är en av de primära betingelserna för allt liv på jorden. Det befinner sig i ett ständigt kretslopp mellan olika magasin. främst hav. atmosfär. sjöar. is. snö. mark och grund. Detta eviga kretslopp brukar kallas den hydrologiska cykeln. Omsättningstiden varierar kraftigt. från 16 000 år i genomsnitt för vattnet i områden med glaciärer och permanent snö ned till 9 dygn för lufthavets vattenmagasin. Idet stora kretsloppet. liksom i de mindre kretslopp som utgör delar av det. åstadkoms vattnets rörelse genom att solen tillför energi i form av instrålning till jorden och dess atmosfär. Av tabell 2.1 framgår elementen i den globala vattenomsättningen uttryckta i mm vattenpelare per är över olika ytor.

Tabell 2.1 Den globala vattenomsättningen i mm vattenpelare per år

Neder- Till- Avdunst- Av-

börd rinning ning rinning Jordklotet ] 030 _ 1 030 Havet 1 140 110 1250 — Kontinenterna 760 * 480 280

Den totala vattenkvantiteten ijordens vattenhölje har uppskattats till 1 500 miljoner km3 och antas ha varit oförändrad under överblickbar tid. Det är alltså samma vatten som cirkulerar i våra dagar som under antiken. Då vi använder vattnet ändrar vi strömningsvägarna tillfälligt. Vi så att säga lånar det. Förr eller senare återbördas det till det naturliga kretsloppet och kan på så sätt komma andra tider och andra människor till godo.

2.2. De svenska vattentillgångarna

Nederbörden i Sverige uppgåri medeltal för hela landet till omkring 720 mm för år. varierande mellan 400 mm inom vissa områden av de sydöstra delarna av landet och drygt 1 500 mm i ijällkedjan i nordväst. Den årliga avdunst— ningen varierar mellan 450 mm i söder och ungefär 150 mm i fjällregionen. Avrinningen som utgör skillnaden mellan nederbörd och avdunstning uppgår i medeltal per år till 450 mm i Norrland. 325 mm i Svealand och 300 mm i Götaland. För hela landet är medelavrinningen 390 mm per år.

motsvarande 175 miljarder m3 per år eller 22 000 m3 per invånare och år. De svenska vattendragen till vilka i detta sammanhang räknas åsträckor av större storlek samt älvar— har tillsammans en längd av ungefär 60 000 km vilket motsvarar Sveriges maximilängd 40 gånger. Vattenföringen är störst i våra större Norrlandsälvar där medelvattenföringen går upp till mellan 140 och 510 m3/s. Vattendragen i de sydligare delarna av landet. som inte sällan flyter fram lugnt genom slättland. är om man bortser från Göta älv betydligt mindre. De norrländska vattendragen och i synnerhet de som rinner upp i fjällvärlden har en utpräglad högvattentopp under våren och försommaren. medan vattenföringen vintertid kan gå ned till mycket låga värden. Vid Ljusnans mynning är sålunda den naturliga normala högvattenföringen 1 300 m3/s. medan den naturliga normala lågvattenföringen inte är högre än 60 m3/ 5. I de sydliga vattendragen är vattenföringens variationer betydligt mindre och förekommande högvattenföringar infaller i allmänhet under vintern. Vid Göta älvs mynning är sålunda den naturliga högvattenföringen 660 m3/s och den naturliga lågvattenföringen 510 m3/s. I Lagan är motsvarande vattenfö- ringar 180 och 25 m3/s vid mynningen. Antalet sjöar i Sverige som är större än 0.1 km2 är så stort som 100000. Sjöarna bidrar till att ge landskapet en omväxlande karaktär och skapa goda vattenmagasin för vattendragen. De täcker en sammanlagd yta av 40000 kmz. eller omkring 10 % av landets yta. 10 000 av sjöarna har en areal över ] kmz. Endast 22 sjöar är större än 100 km2. Sjöarna innehåller tillsammans omkring 600 miljarder m3 vatten, motsvarande 75 000 m3 per invånare.

Till landets vattenresurser bör också räknas havsområdena runt våra kuster. Fastlandskustens längd har beräknats till 14 300 strandkilometer. vari inräknats öar med år 1969 befintliga och planerade broförbindelser. en sträcka som ungefär motsvarar en tredjedel av jordens omkrets vid ekvatorn. Kusterna är starkt efterfrågade både för industriell verksamhet och som rekreationsområden för friluftsliv. båtsport. fiske och fritidsbebyggelse.

Även grundvattnet utgör en viktig vattentillgång. Ifråga om detta kan man konstatera en betydelsefull skillnad mellan södra och norra Sverige. I Sydsverige är grundvattenståndet högt under vintern. Det minskar sedan under vegetationsperioden för att stå som lägst mot slutet av sommaren. På hösten stiger det åter. I norra Sverige är utvecklingen den motsatta med det lägsta grundvattenståndet på senvintern. Tidpunkten för det högsta vatten- ståndet hänger här samman med snösmältningen och infaller någon gång under försommaren.

De nu lämnade uppgifterna om de svenska vattentillgångarna visar att Sverige är mycket välförsett med vatten. Om bristtendenser ändå kan konstateras emellanåt. hänger detta främst samman med att tillrinningen av sötvatten varierar kraftigt mellan olika år och årstider samt att önskade vattenmängder inte alltid finns tillgängligajust på de platser där befolknings- tätheten är störst eller vattenkrävande näringsverksamhet bedrivs. Skåne kan t. ex. betraktas som ett underskottsområde. om man beaktar vattentillgången per invånare. Likaså visar förhållandet mellan medelvattentillgången per invånare och vattenförbrukningen per invånare i Skåne och östra Svealand markant lägre värden än i landet i övrigt.

2.3. Vattenresursernas användning i Sverige

2.3.1. Inledning

Vattenlagsutredningen har redan i sitt första betänkande (SOU 1970140) betonat att. även om de vattenresurser som står till vårt förfogande otvivelaktigt är betydande. det från de flesta samhällsområden ställs anspråk av skiftande och ibland oförenligt slag på dessa resurser. Som utredningen samtidigt framhållit förändras emellertid den-styrka med vilken de olika anspråken görs gällande i takt med befolkningsomflyttning och urbanisering liksom med den sociala. kulturella och industriella utvecklingen. Att också utrikespolitiska eller handelspolitiska kriser liksom förändringar i männi- skornas värderingar kan påverka utvecklingen är uppenbart. Detsamma gäller naturligtvis klimatologiska förändringar av någorlunda varaktig natur.

Antalet invånare i Sverige har under den period 1918 års VL varit i kraft stigit från knappt 6 miljonertill drygt 8 miljoner. Under samma tid har antalet personer som varit sysselsatta i jordbruk med binäringar minskat från uppskattningsvis 40 % av befolkningen till 6 %. Mellan åren 1920 och 1970 steg tätorternas befolkningsandel från ungefär 45 till över 80 %.

I avsnitten 2.3.2—2.3.7 här nedan redovisas vattentillgångarnas betydelse inom några områden där dessa tillgångar av olika skäl brukar tillmätas särskild vikt. Redogörelsen är självfallet inte uttömmande. Forskningens framsteg och industrins utveckling medför att nya användningsområden för vattnet ständigt tillkommer. Ett exempel härpå kan vara värmelagring i vattenmagasin i syfte att minska det tidsmässiga beroendet mellan produk- tionen av värme. t. ex. solvärme. och värmebehovets uppkomst.

2 . 3 . 2 Energiproduktion

Sveriges vattenkrafttillgångar anses vara tekniskt utbyggbara i sådan omfatt- ning att omkring 130 miljarder kWh (TWh) elkraft årligen kan produceras. Vid nuvarande kostnad för annan elkraftproduktion anses den utbyggnads- värda kapaciteten vara ungefär 95 TWh. År 1920 var4TWh utbyggda.år 1950 16 TWh och år 1975 59 TWh. År 1976 uttogs 60 TWh i befintliga anläggningar. vartill kommer 1 TWh i redan beslutade verk. 1 det av riksdagen 1975 beslutade energiprogrammet antogs att 66 TWh skall vara utbyggda 1985. dvs. ett tillskott jämfört med 1976 års förhållanden på 5 TWh.

1 vilken utsträckning den återstående vattenkraften kan komma att nyttiggöras beror naturligtvis i betydande utsträckning på vilken vikt man i framtiden kommer att fästa vid bevarandesynpunkterna. Av dessa spelar naturvårds- och miljövårdsaspekterna en dominerande roll. men även andra omständigheter. bl.a. skyddet av kulturhistoriskt värdefulla objekt och miljöer. beaktas. Av betydelse i fråga om vattenkraftutbyggnadernas fram- tida omfattning blir vid sidan härom arbetsmarknadssynpunkterna och möjligheterna att begränsa efterfrågan på elektrisk energi. Alla de nu berörda förhållandena bör beaktas. när vår framtida energipolitik så småningom skall bestämmas. Då bör man också beakta vilka möjligheter som finns att

tillgodose väntad efterfrågan på elektrisk energi från andra energikällor än vattenkraft. Av betydelse härvidlag blir bl. a. hur den oundvikliga över- gången från vårt oljedominerade energiförsörjningssystem till ett system baserat på andra energislag förlöper.

1 Sverige har ved. kol. vattenkraft och olja under årens lopp avlöst eller kompletterat varandra som primära energikällor. Förändringarna har i stort sett ägt rum utan att bristsituationer eller andra allvarliga komplikationer uppstått. Att förändringarna kunnat ske så störningsfritt har berott på att många gynnsamma förutsättningar förelegat. Förändringarna kunde ske utan tidspress. Man kunde ta nya energislag i bruk efter hand som de utvecklades tekniskt och ekonomiskt. De nya energislag som började utnyttjas var i allmänhet både billigare och lätthanterligare än de tidigare använda. Deras användning var inte särskilt kapitalkrävande eller tekniskt komplicerad och de kunde. särskilt vid elkraftproduktion. utnyttjas i allt större anläggningar. Miljöproblemen hade ännu ej börjat uppmärksammas. Den globalt ojämna lokaliseringen av energiråvarorna hade ännu ej fått politisk betydelse. Var och en kunde själv bestämma sitt val av energislag. Om man undantar vattenkraftutbyggnaderna erfordrades inga tidskrävande tillstånd av myndighet. 1 nämnda avseenden här situationen under senare år ändrats på ett sätt som innebär att det ökande energibehovet i fortsättningen blir svårare att tillgodose. Mycket talar av den anledningen för att knapphet på energi kommer att uppstå på grund av fysiska begränsningar. utrikespolitiska förvecklingar eller ökade kostnader. Under sådana förhållanden kan de inhemska energiresurserna. däribland vattenkraften. behöva tas i anspråk i ökad utsträckning. Fortsatt vattenkraftutbyggnad kommer även att vara ekonomiskt fördel- aktig som komplettering till annan elkraftproduktion. Kärnkraftverken är av ekonomiska och driftmässiga skäl inte lämpade att producera kraft i takt med variationerna i elförbrukningen. Ökad produktion av kärnkraft kommer därför att medföra ökat behov av eleffekt från andra kraftkällor under högbelastningstid. Behovet av kompletteringskraft kan tillgodoses från värmekraftverk. t. ex. gasturbinanläggningar. från pumpkraftverk och från vattenkraftverk av gängse typ. Det bör i detta sammanhang framhållas att elförbrukningens variationer under året kan bli allt större på grund av arbetstidsförkortning. ändrade förbrukningsvanor och andra omständighe- ter. Den bästa produktionsekonomin i ett kraftsystem med kärnkraft uppnås således. om vattenkraftproduktionen så långt det är möjligt koncentreras till de tider av året. veckan och dygnet. då elbehovet är störst. Detta kräver ökad års- och korttidsreglering. Därigenom kan fråga uppkomma även om utbyggnad av kvarvarande strömfall i älvar där utbyggnad tidigare skett samt ombyggnad och utvidgning av befintliga verk. På längre sikt bör man kunna räkna med att nya energikällor blir aktuella. vare sig det blir fråga om att komplettera kärnkraften eller att ersätta den. Såvitt nu kan överblickas. kan det i första hand komma att röra sig om jordvärme. solvärme. vindkraft och vågenergi. För alla dessa energikällor gäller att den energi man för praktiskt bruk kan utvinna ur dem kräver lagring eller komplettering med annan energi för att tillgången skall anpassas till det

över året och dygnet varierande energibehovet. Med hänsyn till de höga kostnaderna för att föra uppjordvärmen till markytan kan det förutsättas att denna värmekälla måste utnyttjas maximalt. dvs. värmeenergin föras upp så kontinuerligt som möjligt. medan energibehovet för uppvärmning varierar starkt över året. Tillgången på solvärme är minst på vintern. när energibe- hovet är störst. och saknas helt under den mörka delen av dygnet. Vindkraften som energikälla karakteriseras av extremt stora variationer från timme till timme. från dag till dag. från månad till månad och från år till år. Att variationerna blir så stora beror på vissa för vindkraften speciella förhållanden. När vindhastigheten minskar till hälften. minskar produk- tionen i vindkraftverk till en åttondel. Vågenergin är på liknande sätt underkastad mycket stora variationer.

De nu nämnda s. k. alternativa energikällorna kräver således lagringsmöj- ligheter eller komplettering med annan energi. 1 Sverige kan vattenkraften utnyttjas härför genom ökning av maskininstallationerna för högre effekt. ökade årsregleringsmagasin och anordnande av genomgående korttidsregle- ring i sammanhängande kraftverkstrappor. Vattenkraften kan komplettera såväl ett konstant energiflöde i form av jordvärme som en ojämn energitill- gång i form av solvärme. vind— och vågenergi.

Tillgång på vatten krävs inte bara för konventionella vattenkraftverk utan också för pumpkraftverk. Sådana kraftverk har hittills kommit till utförande i vårt land blott i begränsad omfattning. men sedan någon tid tillbaka pågår undersökningar om lämplig lokalisering för nya sådana verk.

[ detta sammanhang bör även observeras behovet av kylvatten för kondenskraftverk. Dessa anläggningar är emellertid f. n. i stor utsträckning lokaliserade till kusterna med obegränsad tillgång till saltvatten eller bräckt vatten.

2.3.3. Förbrukning av vatten från kommunala vattenverk

Kommunernas vattenverk tillhandahåller vatten som normalt utnyttjas för hushållsforbrukning. industriförbrukning och allmän förbrukning, vartill hänförs vatten till allmänna vårdinrättningar. skolor o. d.. bad- och idrotts- anläggningar. spolning av gator. parkbevattning m. m.. samt vattenverkens egen förbrukning. Dessutom brukar en del av produktionen redovisas som förluster. vilka kan bero på läckor. mätfel och omätta uttag.

Vattenförbrukningen för de ändamål som avses här har stigit successivt. Så har t. ex. den s.k. specifika vattenförbrukningen. dvs. förbrukningen per person och dygn (pd) i landets största städer. ökat från 100—150 1 år 1920 till omkring 400 1 f. n. Under slutet av perioden har emellertid ökningstakten minskat. I rapporten Vattenprognos 1975—2000 har Svenska vatten- och avloppsverksföreningen hösten 1975 på grundval av analyser av aktuell förbrukning beräknat den framtida vattenförbrukningen. Resultatet av arbetet framgår av tabell 2.2.

Tabell 2.2 Årlig vattenproduktion vid kommunala vattenverk i Sverige

Användningsområde År 1970—1973 År 2000 Mm3 l/pd % Mm3 l/pd %

Hushållsförbrukning 508 205 54 625 220 55 Industriförbrukning 170 68 18 200 70 17 Allmän förbrukning 125 51 13 160 55 14 Verkens förbrukning 38 15 4 45 15 4 Förluster 104 42 l 1 110 40 10

Summa 945 381 100 1 140 400 100

Hushållsförbrukningen i ett svenskt medelhushåll med modern standard fördelar sig på följande användningsområden år 1974:

personlig hygien 701/pd wc-spolning 40 textiltvätt 30 disk 40 mat och dryck 10 övrigt 25

Hushållsförbrukningen i småhus har uppskattats till 180 l/pd och i flerfamiljshus till 220 l/pd (riksgenomsnitt perioden 1970—1973). Den lägre specifika vattenförbrukningen i småhusjämfört med i flerfamiljshus beror på olikheter i bl. a. medelantal boende i hushållen. mätnings- och debiteringssätt av vatten- och energiförbrukning och teknisk utrustning (t. ex. tvätt- och diskmaskiner).

År 2000 beräknas hushållsförbrukningen ha ökat till i medeltal högst 220 1/ pd (småhus 200 l/pd. flerfamiljshus 230 l/pd). Den låga ökningstakten förklaras bl. a. av att den sanitära standarden i det svenska bostadsbeståndet torde ha närmat sig ett mättnadsvärde. lndustriförbrukningen från kommunala vattenverk väntas öka med 30 miljoner in:” under perioden 1975—2000. Vattenförbrukningen inom industrin har de senaste åren minskat. men en väntad produktionsvolymökning inom industrin kommer sannolikt att medföra en ökad vattenförbrukning fram till år 2000.

Den nuvarande allmänna förbrukningen från kommunala verk fördelar sig på bl. a. sjukhus(30 %).affärer. kontor m. m. (16 %).skolor(12 %)samtbad- och idrottsanläggningar (12 96). Den allmänna förbrukningen väntas öka med 35 miljoner m3 under perioden 1975—2000.

Kommunernas vattenbehov tillgodoses med såväl grund- som ytvatten. Man har konstaterat en klar tendens att så långt som möjligt utnyttja grundvatten. Grundvattenmängden förstärks emellertid i relativt stor omfattning genom infiltration av ytvatten enligt en metod som utvecklades i vårt land redan under slutet av 1800-talet och som visat sig vara av stor betydelse, när behoven inte har kunnat tillgodoses genom de naturliga grundvattentillgångarna i trakten.

Som framhållits i den svenska rapporten till FN:s vattenkonferens 1977 var

år 1973 43 % av allt kommunalt vatten i städerna grundvatten. Ungefär 52 % av hela befolkningen fick sitt vattenbehov tillgodosett med sådant vatten. I de små och medelstora städerna liksom på landsbygden är vattenförsörjningen i allmänhet baserad på grundvatten. Å andra sidan sker vattenförsörjningen i de större tätorterna ofta med utnyttjande av ytvatten. Den största vatten- bortledningen för kommunala behov gäller sålunda ytvatten och den sker från vattensystemen vid de tre största städerna. Omkring 340 miljoner m3 om året tas från Mälaren och 150 miljoner m3 från Göta älv. Malmö—Lundiegio- nen tar 42 miljoner m3 från Vombsjön.

Grundvattnets relativa betydelse har hållit sig någorlunda oförändrad sedan seklets början. om än med en ökning av den relativa mängden infiltrerat ytvatten. På senare år anser man sig dock kunna konstatera en tendens att lägga ned goda grundvattentäkter på småorter som har anknutits till centralorternas på ytvatten baserade ledningssystem. Förutsättningarna för att utnyttja grundvatten växlar också med orternas geografiska belägen- het. 1 Göteborgsregionen används sålunda grundvatten bara till 2 % mot 98 % i Uppsalatrakten. Av tabell 2.3 framgår hur vattenförsörjningen skett inom olika delar av landet år 1968.

2.3.4. Vattenförbrukningen inom industri med egna vattentäkter

1 sitt första betänkande (SOU 1970:40) framhöll vattenlagsutredningen att industrins vattenförbrukning ökat från mindre än en miljard m3 år 1930 till närmare 5 miljarder m3 är 1970. Cellulosa— och pappersindustrierna angavs svara för ungefär 80 % därav samt gruv-. järn- och metallindustriema för återstoden. Förbrukningen uppgavs vidare i allt väsentligt ske med ytvat- ten.

Som prognos förklarade utredningen också att den totala vattenförbruk- ningen i den etablerade industrin kunde väntas minska genom nedläggning av vissa äldre massafabriker och ökat återanvändande av vatten i andra. Å andra sidan antogs att nyetablering. främst inom massaindustrin. kunde komma att medföra ett ökat vattenbehov.

De antaganden om utvecklingen som utredningen gjorde 1970 har i väsentliga delar visat sig riktiga. 1 en redogörelse för nuläget med prognos i fråga om vattenförbrukningen som upprättats 1976 inom statens naturvårds- verk framhålls sålunda följande. Den svenska industrin har i sitt miljövårds- arbete sedan länge satsat på att lösa miljövårdsproblemen genom interna åtgärder. Härmed menas att föroreningarna elimineras eller innehålles

Tabell 2.3 Vattenförsörjningen 1968

Område Mm3/år m3/pers och år Totalt Grund- thatten vatten Norrland 130 75 55 108 Svealand 374 165 210 125

Götaland 367 168 198 97

genom ändring av produktionsprocessen så att vattnet kan återanvändas i större utsträckning. Säkra och effektiva åtgärder har härvid ofta kunnat uppnås till lägre kostnader än om man valt att bara bygga reningsanlägg- ningar. De interna åtgärderna har tagit sikte på avsevärda vattenbesparingar. Även vid extern rening är det av kostnadsskäl angeläget att vattenmängderna nedbringas. Vattenbesparingar har sålunda uppnåtts såväl inom pappers- och massaindustrin som inom järn- och stålindustrin. Liknande tendenser kan också konstateras vid andra industrier med egna vattenförsörjningsanlägg— ningar. Kostnaden för vatten Spelar emellertid här en underordnad roll. Främst är det kraven från miljöintressets sida som styr utvecklingen mot en väsentligt lägre vattenförbrukning.

Rörande nuläget konstaterar naturvårdsverket i sin rapport att den industriella förbrukningen av vatten från egna vattentäkter 1975 varit något över 2 miljarder m3 om året. Redan 1977 kan emellertid en minskning med 500 miljoner m3 antagas komma att inträffa främst genom åtgärder inom skogsindustrin. På längre sikt kan möjligen en ökad industriproduktion åter vända den nedåtgående trenden. Detta beräknas dock inte inträffa inom en tioårsperiod. vilken anses vara den tid som är någorlunda överblickbar när det gäller utvecklingen inom vanlig industri.

2.3.5. Vattnet och.iordbruksproduktionen

Jordbrukets problem när det gäller vattnet är i stort sett av två slag. Dels hänför de sig till torrläggning av mark eller. med den term som utredningen föredrar. markavvattning. Dels gäller de nyttjande av vatten för hushållsän- damål. djurhållning och bevattning.

Markavvattning för jordförbättring. inbegripet invallning till skydd för odlad jord. har i äldre tid utförts i förhållandevis stor omfattning. Ända fram till 1940-talet förekom åtskillig nyodling genom olika slag av torrläggning. Det totala antalet torrläggningsföretag i landet har uppskattats till över 40 000. En stor del av dessa är emellertid föråldrade. Bland mera betydande företag kan nämnas de som berört Hjälmaren. Hornborgasjön och Kvismar- dalen. Man har knappast anledning att räkna med att sådana större projekt som de ovan nämnda blir aktuella i framtiden. Markavvattningsföretagen torde. liksom under senare år.i huvudsak komma att avse förbättrad huvud- och detaljdränering inom den nuvarande odlingsarealen. Av denna har mer än en tredjedel.eller drygt en miljon ha. varit föremål för markavvattningsåtgärd av något slag. Omdikning eller andra liknande åtgärder behövs emellertid på mer än hälften av denna areal. Till belysning av den nuvarande verksamhe- tens omfattning kan anföras att det under senaste decenniet årligen utförts täckdikning och därmed sammanhängande åtgärder över sammanlagt 15—20 000 ha. vilket dock inte ansetts motsvara mer än omkring två tredjedelar av det verkliga behovet av ny- och omdikning. Härtill kommer viss skogsdikning som för närvarande kommer till stånd i en omfattning av omkring 20000 ha om året. Rent tekniskt kan dock mycket stora arealer sumpskog och myrmark betraktas som dikningsbara liksom även åtskillig torvmark. Den årliga vattenförbrukningen i jordbruket angavs 1964 till 100 miljoner

m3 och torde ha stigit till det dubbla 1975. Större delen av 1975 års förbrukning torde avse hushållsändamål och djurhållning. medan omkring 50 miljoner m3 använts för bevattning.

Behovet av vatten för bevattning inom jordbruket är förhållandevis nytt. ] äldre tider och även vid tiden för VL:s tillkomst förekom visserligen bevattning i någon omfattning såsom översilning av ängar o.d.. men den metoden torde numera vara övergiven i vårt land. Sedan 1940-talet har i stället bevattning börjat utföras genom anordningar för strilning av vatten över markytan eller infiltrering under markytan. Både grundvatten och ytvatten kommer till användning. Även Östersjöns vatten har utnyttjats.

Bevattningen har under de senaste fem åren på vissa håll i landet undergått en nästan explosionsartad utveckling. Så fanns det t.ex. före 1968 i Skaraborgs län 68 bevattningsanläggningar. medan deras antal 1976 uppgick till omkring 450.av vilka närmare 300 tillkommit under åren 1974—76. Till en del kan denna utveckling förklaras med att det nu finns tillgång till en ny. arbetsbesparande bevattningsteknik. baserad på pumpverk. rörsystem och spridare som delvis kunnat byggas samman i en enhet som brukar kallas bevattningsmaskin. Årskostnaden för en modern bevattningsanläggning torde i allmänhet röra sig om drygt 1 000 kronor per ha. Förklaringen till den ökade markbevattningen torde också kunna sökas i en ökad kännedom om jordbruksproduktionens betingelser. Det står numera klart att produktionens storlek och kvalitet i hög grad påverkas av tillgången på vatten och växtnäring. Växtproduktion utan särskild växtnäringstillförsel skulle i dagens jordbruk vara ekonomiskt omöjlig. Växtnäringsbehovet är numera med de under senare är kraftigt ökade handelsgödselgivorna i allmänhet fullt tillgodosett. Därmed framträder vattnet mer än tidigare som en begränsande faktor och är till huvudsaklig del orsak till skördevariationen från år till år. Utvecklingen på markbevattningsområdet karakteriseras av att den bevattnade arealen i landet åtminstone fördubblats under de senaste fem åren. Den vattenmängd som åtgår för bevattning varierar givetvis starkt efter väderlek. jordart. gröda och andra faktorer. Bevattningssäsongen infaller under tiden maj—september och enligt gjorda beräkningar kan totalförbruk- ningen under denna period uppgå till mellan 300 och 1 000 m3 per ha. Det genomsnittliga vattenbehovet vid torr väderlek per bevattningstillfälle. motsvarande en nederbörd på 30 mm. kan uppskattas till 300 m3 per ha. Grovt räknat har det totala behovet i dagens situation angivits till 60 mm vatten på 70 000 ha. således en årlig förbrukning av omkring 40 miljoner m3. Önskemål kan komma att resas om fördubbling av denna vattenmängd. Trots att även en sådan vattenmängd skulle vara ringa jämförd med landets tillgångar och annan förbrukning inom landet. kan bevattningen med stor sannolikhet på flera håll i vårt land väntas medföra ökad konkurrens med andra intressen om befintliga vattentillgångar och driva fram nya vattenregleringar.

2.3.6. Fisket

Det svenska insjöfiskets utveckling under senare decennier karakteriseras framför allt av att yrke;- och binäringsfisket i stor utsträckning har ersatts av ett starkt expanderande fritidsfiske. Samtidigt har även det forna husbehovs-

fisket i större delen av Sverige fått en allt klarare inriktning mot fritidsfiske. Ett mera betydande yrkesfiske i sötvatten förekommer numera bara i Vänern. Vättern. Mälaren och Hjälmaren liksom i Norrlands inland och i några högproduktiva sjöari Sydsverige. Sötvattensfisket i vissa regioner. främst i de nordligaste länen. har dock alltjämt ekonomisk betydelse som binäring till jord- och skogsbruk samt renskötsel. Någon tillförlitlig statistik torde inte finnas att tillgå. men värdet av det yrkesmässiga sötvattensfiskets årliga avkastning har uppskattats till mellan 10 och 50 miljoner kronor. Fritidsfiskets snabba expansion under senare år är allmänt känd. inom 1973 års fiskevattensutredning (Jo 1973107') räknar man nu med att mer än 2 miljoner svenskar åtminstone någon gång om året ägnar sig åt fiske på sin fritid. medan omkring 1 miljon anses fiska mer än tio gånger om året. Grovt räknat torde fritidsfisket sammanlagt svara för ungefär 25 miljoner rekrea- tionsdagar om året. Även om direktjämförelsematerial saknas. kan man utgå från att fritidsfiskets fångstuttag i sötvatten är betydligt större än yrkes- och binäringsftskets uttag tillsammans. Fritidsfisket torde tidigare ha bedrivits företrädesvis i enskilt vatten efter muntlig överenskommelse med fiskerättsägarna. Under senare år har man tillskapat mer än 2 500 kortfiskeområden för att i organiserade former upplåta enskild fiskerätt till allmänheten. Samtidigt har fritidsfisket efter tillkomsten av lagen (1950:596) om rätt till fiske alltmera kommit att bedrivas i allmänt vatten och i sådant enskilt vatten där varje svensk medborgare har rätt att fiska. vare sig fiskeplatsen är belägen i saltvatten längs kusterna eller i de stora insjöarna. 1 många kortfiskeområden har man på senare år sökt skapa fiskevatten av ”put and take-typ" genom regelbunden utsättning av fångstfärdig laxartad fisk i dammar eller i rotenonbehandlade sjöar och tjärnar. Detta förfarande kräver. för att ge rimlig ekonomisk avkastning. hög besöksfrekvens och lämpar sig därför framför allt som komplement till det naturliga utbudet i närheten av tätorter. Det yrkesmässiga saltsjöfiskets avkastning ökade kraftigt under efterkrigs- tiden fram till mitten av 1960-talet. Därefter har den gått starkt tillbaka. En omstrukturering till ett färre antal utövare som nyttjar kapitalkrävande fartyg och redskap har gradvis genomförtsDen internationella utvecklingen på havsfiskets område kommer emellertid att ställa det svenska fisket inför svåra omställningsproblem. Oavsett hur fiskegränsfrågan löses. måste man i framtiden räkna med att internationella regleringar till skydd för fiskbe- stånden kommer att begränsa fiskets traditionella frihet på de stora havsom- rådena. Redan är arter som sill. skarpsill. torsk. kolja och vitling kvoterade i Nordsjön. För att tillgodose det svenska behovet av fiskprodukter kan de kustnära områdena och sötvattnen i framtiden bli av större betydelse än hittills. Som areell näring.jämförbar med jord- och skogsbruk. kommer fisket därvid att ha stort behov av vattenområden som inte har fått sin produk- tionsförmåga störd av vattenregleringar. föroreningar eller dylikt.

2.3.7. Vattnet och kommunikationsintressena

Ifråga om de allmänna kommunikationsintressena som är knutna till vattnet har flottningens betydelse successivt sjunkit under senare år. De viktigaste uppgifterna om flottningens utveckling under åren efter VL:s tillkomst

Tabell 2.4 Den svenska flottningens utveckling

År Flottledernas Under året trafi— Under året till-

längd. km kerad längd. km släppt flottgods. ] 000 m3

1921 29 353 — 12 388 1930 32515 28514 17212 1940 33 043 29107 12147 1950 32 961 29 694 10 734 1960 32 546 22 043 11 563 1970 14572 6 753 4046 1971 10256 4941 3308 1972 7 948 3 984 3 248 1973 7 705 3783 3 173 1974 7105 3586 2615

redovisas i tabell 2.4.

Samtidigt har antalet flottningsföreningar sjunkit kraftigt. De uppgick år 1921 till 254. år 1930 till 179 och år 1960 till 85. År 1975 återstod blott nio flottningsföreningar som administrerades genom fyra större flottningsför- valtningar omfattande dels Kalix. Lule och Pite älvar. dels Ume och Öre » älvar. dels Ångermanälven och dels Klarälven. Norsälven och Fryken. Flottningens tillbakagång får ses i samband med ökning av landtranspor- terna. Orsakerna till övergång från flottning till landtransport är flera. Främst torde de vara av företagsekonomisk natur (jfr prop. 19691104 s. 18 och 35). Sålunda medger landtransport kontinuerlig råvarutillförsel till industrin under hela året. Lagerhållningen kan på så sätt minskas. Det kan vidare vara ekonomiskt fördelaktigt att barka och sortera virket i centrala anläggningar vid industrierna. Sjunkningsförlusterna faller bort. Lövved transporteras bäst landvägen. För kraftindustrin medför övergången den fördelen att flottnings- vattnet kan användas för att producera kraft. I vissa fall är emellertid flottning fortfarande att föredra framför landtrans- port. Möjligheterna att frakta virket på land kan vara begränsade och förutsätta omfattande investeringar i vägar eller järnvägar. Man kan vidare inte bortse från att flottningen i en tid med mycket höga oljepriser eller i en avspärrningssituation med brist på bränsle och drivmedel kan få en ökad betydelse. Övergång till annan ilottningsteknik. t. ex. buntflottning. kan göra flottningen konkurrenskraftigare än f. n.

Även om utvecklingen sålunda pekar mot en fortsatt minskning i flottningsverksamheten. bör man kunna utgå från att flottningen inom överskådlig tid kommer att finnas kvar som transportmedel.

Sjöfartens behov av öppna leder för passage kommer naturligtvis att äga bestånd för framtiden. Fortsätter den hittillsvarande utvecklingen mot allt större fartyg. torde behovet av djupare farleder och större hamnar bibehålla sin aktualitet. I detta sammanhang kan framhållas att den ökade fritidsverk- samheten ökar behovet av småbåtshamnar.

Båtsportens revolutionerande utveckling har under senare år belysts av flera utredningar. senast av fritidsbåtutredningen i betänkandet Båtliv (SOU 1974:95). Enligt denna uppgick antalet fritidsbåtar hösten 1971 till drygt 500000. ägda av hushåll i vilka ingick över 1.5 miljoner människor.

Nettoökningen av båtbeståndet torde sedan dess ha varit omkring 12 % om året och båtantalet kan vid utgången av 1976 beräknas till omkring 700 000. Denna utveckling tyder på att man för framtiden får räkna med en fortsatt ökning av behovet av båtbryggor.

3. Huvudpunkterna i en vattenlagsrevision

3.1. Revisionens allmänna inriktning

1 föregående avsnitt har vattenlagsutredningen sökt belysa tillgången på vatten i Sverige och hur vattnet f.n. används i det svenska samhället. På några punkter har utredningen också försökt att skissera utvecklingen från det att 1918 års VL trädde i kraft liksom att antyda den väntade utvecklingen under de närmaste decennierna.

Vattenlagsutredningens slutsatser av den redovisade inventeringen kan sammanfattas sålunda:

. De svenska vattentillgångarna är mycket goda och bör räcka väl till för behoven under överskådlig framtid. . Trots god vattentillgång i landet som helhet kan särskilda omständigheter såsom befolkningskoncentration. industriella vattenbehov eller jord- bruksbevattning på sina håll medföra att den lokala vattentillgången blir för liten. En planering av vattentillgångar och vattenbehov inom landets olika avrinningsområden eller vissa av dem är med hänsyn härtill angelägen. Denna kan inbegripa katastrofplaner för vattenförsörjningen inom särskilt känsliga regioner. . Lokal eller regional vattenbrist kan föranleda behov av vattenregleringar för att utjämna fluktuationer i vattentillgången mellan olika är. månader. veckor eller dagar. Den kan också motivera ökat grundvattenuttag eller anläggningar för vattentransport från överskotts- till underskottsområ- den. . Vattenkraftutbyggnader för baskraftproduktion kan komma att minska i omfattning. om inte möjligheterna att använda importerade bränslen blir så små eller elförsörjningsläget i övrigt så prekärt att den återstående utbyggnadsvärda vattenkraften måste tagas i anspråk för att tillgodose vårt behov av elenergi. Vattenkraftutbyggnader kan också komma att behövas för att tillgodose effektbehovet. Den troliga användningen i en framtid av s. k. alternativa energikällor. i första hand jordvärme. solvärme. vindkraft och vågenergi. kan medföra ett ökat behov av vattenreglering för energilagring. . Övergången till stort tonnage medför en successiv koncentration av sjöfarten till djupa farleder och till rymliga och välutrustade hamnar. . På sina håll torde flottning även i framtiden komma att föredras framför landtransport av virke. men flottningens omfattning kommer sannolikt att minska även i fortsättningen.

. Markavvattningslöretagen inom jordbruket väntas företrädesvis avse förbättringar av huvud- och detaljdränering inom nuvarande areal. Nyodling i egentlig mening blir knappast aktuell. Däremot kan skogsdik— ning tänkas öka i omfattning. . Det påtagliga intresset för jordbruksbevattning i delvis nya former som framkommit under 1970-talet kan antagas komma att öka. . För att tillgodose behovet av fiskprodukter och det ökade fritidsfisket kan de kustnära områdena och sötvattnen få större betydelse.

Vid sidan härav vill vattenlagsutredningen peka på några särskilda omständigheter av stor betydelse för utvecklingen under senare år. Hit hör — om än t.v. mest indirekt — arbetet med en fysisk riksplan enligt riksdagens beslut 1972 (prop. 19721111. CU 197235 och InU 1972128. rskr 19721348). Detta arbete leder successivt fram till en bas för hushållningen med våra mark- och vattentillgångar. I samband därmed bör man beakta en ny lagstiftning om markanvändning och byggande (jfr bygglagutredningens betänkande SOU 1974:21 och remissammanställningen 1 SOU 1975zl7). Även det starka intresset inom en allt bredare opinion för miljöfrågorna och för bevarandet av nuvarande mer eller mindre opåverkade vattenförhål- landen är viktigt. Detta intresse har hållit tillbaka dem som velat fortsätta utbyggnaden av vår vattenkraft. Men det har också motverkat andra typer av vattenföretag. t. ex. sådana som varit avsedda att tillgodose kommunala och industriella intressen. Besluten om att undantaga Torne-. Kalix-. Pite- och Vindelälvarna från utbyggnad är exempel på uppställda begränsningar för vattenkraftens exploatering. Som exempel på att hänsyn tagits till bevaran- desynpunkterna i andra fall kan nämnas regeringens beslut 1976 att vägra tillstånd till en allmän hamn i Uddevalla kommun. Inom det tilltänkta hamnområdet finns från kvartärgeologisk/vetenskaplig synpunkt oersättliga istidsavlagringar som regeringen ansåg värda att bevaras.

Bevarandeintressenas frammarsch har lett till flera allmänt uppmärksam- made konflikter som i sin tur utlöst ett vittsyftande planeringsarbete. Detta har redovisats i bl. a. betänkandena Vattenkraft och miljö (SOU 1974:22) av utredningen rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand samt Vattenkraft och miljö 3 (SOU 1976:28) av utredningen rörande vattenkraftutbyggnaderi norra Norrland. Båda betänkandena ingår som delar iden övergripande energipolitiska planeringen som hittills lett fram till 1975 års riksdagsbeslut om energihushållningen på medellång sikt. För denna har 1985 valts som slutpunkt. Energiplaneringen skall fullföljas 1978 genom att huvuddragen i energihushållningen under senare delen av 1980-talet då läggs fast.

Vid sidan härom vill utredningen också nämna det uppdrag som rege- ringen 1974 lämnat åt statens naturvårdsverk att i samråd med berörda myndigheter översiktligt kartlägga landets vattentillgångar och de anspråk på dessa som kan anses vara av väsentligt allmänt och enskilt intresse. Genom uppdraget fullföljs riksdagens beslut 1972 om den fysiska riksplaneringen. Tanken är att man skall komplettera rapporten (SOU 1971:75) Hushållning med mark och vatten.som beträffande vattenfrågorna huvudsakligen ägnats åt landets kuster.

Utredningen vill i detta sammanhang betona att själva planeringen faller utanför den vattenrättsliga regleringen. Den påverkar dock lagreglernas

utformning.

Redan den delvis omvälvande utvecklingen beträffande vattentillgång- arnas utnyttjande under de snart 60 år då VL varit i kraft motiverar en modernisering av lagen. I samma riktning talar önskemålet att skaffa ef- fektiva rättsliga styrmedel. Planeringen av hur våra vattentillgångar skall an- vändas måste med deras hjälp kunna genomföras i praktiken. Härtill kommer så behovet av ett mera lättillgängligt lagverk än 1918 års VL. Den nya lag- stiftningen bör med tanke härpå i största möjliga utsträckning innehålla regler som är gemensamma för flertalet företagstyper.

Före den 1 juli 1969. då ML trädde i kraft. hade frågorna om avledande av avloppsvatten behandlats i 8 kap. VL med vattendomstol som tillståndsgi— vande organ. Genom ML tillskapades nya materiella regler mot vattenföro- reningarna. samtidigt som tillståndsgivningen fördes över på den nyinrättade koncessionsnämnden för miljöskydd. Denna blev ett administrativt organ med administrativ handläggning av tillståndsfrågorna. Nyordningen innebar att frågorna om byggande i vatten och om tvångsrätt till mark i samband med avloppsföretag kom att skiljas från föroreningsdelen. Denna hade tidigare kunnat behandlas på samma gång och av samma instans som vattenbygg- nads- och tvångsrättsfrågorna. Åtskilliga exempel på sådana fall kan nämnas. Till byggande i vatten hör sålunda utförande av intag av fabrikations- och kylvatten samt rensningar eller andra ingrepp i vattenförhållandena för att motverka olägenheter av föroreningen. Utläggning av ledningar i vatten skall också bedömas som vattenbyggnadsföretag, samtidigt som åtgärden är ett led i avloppsföretaget. Åtgärdernas omfattning kan också vara beroende av varandra. t. ex. så att man genom ökad vattenreglering i recipienten kan minska behovet av reningsåtgärder. Den åtskillnad som alltså skapades i vattenfrågornas rättsliga behandling genom ML:s tillkomst har enligt vad utredningen erfarit medfört vissa olägenheter. Genom en omläggning av VL:s prövningssystem så att bättre överensstämmelse på nytt uppnås i handläggningshänseende mellan vatten- och miljöärendena skulle dessa olägenheter kunna minskas.

Sedan en dammbyggnad i Näckån vid Sysslebäck i Värmlands län rasat i juli 1973 med en översvämning nedströms som följd, hari olika sammanhang aktualiserats frågor om kontroll av dammanläggningar och om skadeersätt- ning efter olyckor till följd av dammbrott. Bl. a. har riksdagen (LU 197419) med anledning av en motion förklarat sig förutsätta att vattenlagsutred- ningen överväger om förbättringar av reglerna om tillsyn och kontroll är påkallade. Därmed har en delvis ny typ av problem förts in i debatten om utformningen av vårt nya vattenrättsliga system.

De förhållanden som utredningen nu har berört visar att en revision av nuvarande VL kommer att bli av ingripande natur och att punktvisa ändringari lagen därför inte kommer att förslå. Utredningen förordar i stället att gällande lag upphävs och ersätts med en helt ny lag. Denna bör liksom den nuvarande kallas vattenlag. en enligt utredningens mening kort och adekvat beteckning.

De problem som därmed aktualiseras är många och av skiftande slag. Vad först beträffar det grundläggande syftet med en ny VL vill utredningen framhålla följande.

Gällande VL kom till i en tid då utvecklingen på det industriella och tekniska området hade skapat helt nya förutsättningar för att utnyttja landets stora tillgångar på vattenkraft. Den före VL gällande lagstiftningen kan sägas ha betraktat frågan om krafttillgångarnas tillgodogörande främst från det enskilda intressets synpunkt. I enlighet härmed medgav den äldre lagen, åtminstone i vad den gällde vattenkraftens tillgodogörande, bara i mycket begränsad omfattning åtgärder i vatten till förfång för motstående intressen. Särskilt insikten om vattenkraftens stora betydelse från ekonomisk och social synpunkt ledde emellertid till en intresseavvägning i 1918 års VL. Vatten- byggnadsintresset såsom allmänt samhällsnyttigt tillerkändes förhållandevis långt gående förmåner gentemot motstående allmänna och enskilda intres- sen, framför allt i fråga om förutsättningarna för intrång i annans rätt. Genom lagen öppnades också möjligheter att tvinga fram ett samarbete i fasta former mellan vattenrättshavarna som tidigare ofta konkurrerat inbördes. Samtidigt slog man dock vakt om andra samhällsintressen som är knutna till vattnet. t. ex. fiske-, farleds- och flottningsintressena, liksom om jordbruket som då ännu var huvudnäringen. I själva verket uttalades vid lagens tillkomst uttryckligen att dess huvudsyfte var att skapa gynnsamma lagliga förutsätt- ningar för vattenkraftens tillgodogörande samtidigt som vissa klart definie- rade motstående intressen blev favoriserade i lagen.

De ändamål som lagen avsåg att fylla 1918 har otvivelaktigt fortfarande sin aktualitet, men många nya omständigheter har samtidigt tillkommit när det gäller våra vatten. En ny målsättning för vattenlagstiftningen är därför påkallad.

Att klart och entydigt formulera önskemål om att vissa typer av vattenföretag bör gynnas eller motarbetas genom en ny lagstiftning synes varken ändamålsenligt eller önskvärt. Den tekniska och ekonomiska utveck- lingen sker numera betydligt snabbare än för 60 år sedan. och hastiga omkastningar i dess allmänna inriktning på grund av t. ex. utrikespolitiska tilldragelser eller världsekonomiska händelser på energiförsörjningens område skall inte uteslutas. De senaste årtiondena visar också att gängse värderingar i samhället i våra dagar kan skifta i hastigare takt än som synes ha

varit vanligt tidigare. Strävan bör med tanke härpå vara att med nya VL skapa ett instrument med vars hjälp alla typer av vattenföretag vilka framstår som nyttiga från allmän synpunkt kan genomföras. De grundläggande förutsättningarna måste dock vara att de står i god överensstämmelse med samhällets vid varje tidpunkt aktuella planering och att de inte strider mot rimliga krav på hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen. Samtidigt får det inte vara så att ett vattenföretag som står i överensstämmelse med ett en gång givet tillstånd lägger hinder i vägen för fortsatt utveckling för all framtid. Här synes hänsynen till allmänna intressen kräva möjligheter till omprövning av äldre företag. Omprövningen bör emellertid normalt inte få ske förrän efter viss tid. Det är vidare viktigt att man i skälig grad beaktar tillståndshavarens intressen så att hänsyn tages till hans lagliga befogenheter.

Den omständigheten att utredningen anser en helt ny VL påkallad utesluter naturligtvis inte att flera av de bärande principerna i gällande rätt kan behållas och alltså föras över från nuvarande VL som trots sin ålder i många avseenden väl fyller sin uppgift. '

Enligt utredningens mening föreligger det blott undantagsvis anledning att i detta sammanhang behandla frågor eller frågekomplex där gällande principer godtas även för framtiden. Här avser utredningen att till utförligare behandling ta upp de viktiga frågorna om

rätten till vatten

vissa allmänna rådighetsinskränkningar förutsättningar för vattenföretag i allmänhet prövningssystem tillståndsbesluts rättskraft underhåll. tillsyn och utrivning skydd för vattentillgång allmän farled och allmän hamn allmän flottled bevakningen av allmänna intressen.

De frågor som inte berörs i detta sammanhang behandlar utredningen i specialmotiveringen till lagförslagen.

3.2. Rätten till vatten

3.2.1. Rättighetshavare m. m.

Ett centralt vattenrättsligt spörsmål är sedan gammalt frågan om vem som har rätt till det vatten som finns i sjöar och vattendrag. Svaret anger, naturligt nog. vem som får disponera över vattnet. Endast den som har någon rätt till vattnet vare sig det är äganderätt, s. k. begränsad sakrätt eller någon form av allemansrätt — får använda det för de olika ändamål som kan komma i fråga. t. ex. kraftproduktion, vattenförsörjning. flottning eller båtfart. Svaret på frågan vem som har rätt till vattnet blir dessutom av betydelse för hur man bör lösa andra vattenrättsliga frågor av materiell och processuell natur.

Vad som nu har sagts om ytvatten gäller i tillämpliga delar grundvatten, även om några mera uttömmande diskussioner därom inte torde ha förts hittills, åtminstone inte i vårt land. Frågan har dock samband med äganderätten till naturresurserna under markytan, vilken fråga varit föremål för riksdagens prövning under senare år (jfr JoU 1971161).

Frågan om rätten til/ytvatten har behandlats olika i skilda rättssystem. Det kan antagas att skillnaderna i behandlingen rönt inverkan dels av vattnets egenskaper, dels av de skiftande hydrologiska, klimatologiska och demogra- fiska förhållandena.

Som tidigare har framhållits är vattnet en av de primära livsbetingelserna på jorden och befinner sig i ständig rörelse. Dessa förhållanden återspeglas i äldre rättssystem likaväl som i moderna lagar. Enligt den romerska rätten var det ingen som ägde det förbiflytande vattnet. Det var alltså res nullius eller res extra commercium. [ gällande svensk vattenrätt har man också undvikit att tala om äganderätt till en vattenström som sådan. Det kan i detta sammanhang anmärkas att uppfattningarna om vattnet som en vätska i ständig rörelse vidareutvecklats av den moderna hydrologiska forskningen. Det kan antas att vetenskapens rön successivt kommer att påverka den vattenrättsliga lagstiftningen (jfr t. ex. den av FAO utgivna publikationen

Människan i vattnets kretslopp. svensk översättning. Lund 1974. s. 100 f. och 118 f.).

Vad sedan beträffar de hydrologiska. klimatologiska och demografiska aspekterna på frågan om rätten till vattnet ligger det nära till hands att antaga att knapphet på vatten inom tättbefolkade områden med torrt klimat ger upphov till konkurrenssituationer som i sin tur medför behov av effektiva samhälleliga styrningsmöjligheter. Även om det finns exempel som i viss mån motsäger ett sådant påstående har man kunnat konstatera att när vattenrättsliga system med kolonisatörer från vattenrika delar av Europa och Amerika förts över till torrare länder i världen. såsom från England till Australien. har moderlandets rättsliga system fått modifieras eller ersättas med regler om administrativ kontroll'av vattendistributionen (jfr Teclaff. The Abstraction and Use of Water. A Comparison of Legal Régimes. United Nations. New York. 1972. s. 9 och 67).

Å andra sidan förekommer det att god vattentillgång inom folkfattiga områden med tempererat klimat gör det möjligt för samhället att överlåta på fastighetsägarna att själva mer eller mindre fritt bestämma över det vatten som finns på eller under fastigheterna eller i de sjöar och vattendrag till vilka fastigheterna gränsar.

Måhända är det inte osannolikt att det är de nu angivna skillnaderna som utgör grunden för de två olika vattenrättsliga system som sedan gammalt existerat i Europa. Det ena av dessa. som bygger på den romerska rätten. kan sägas vara av övervägande offentligrättslig natur. medan det andra systemet som är förhärskande i Nordeuropa. däribland Sverige. brukat betecknas som privaträttsligt.

I bl. a. Frankrike. Italien och Västtyskland vilkas regler är romerskrättsligt inspirerade räknas alla sjöar och vattendrag av någon betydelse som allmänna. Innebörden härav är att de anses upplåtna till allmänt bruk och att en mera varaktig användning av vattnet förutsätter någon form av upplåtelse från statlig eller kommunal myndighets sida. Strandägarna har dock en viss faktisk förhandsrätt till vattnets utnyttjande. Endast de smärre vattendragen betraktas som privata och därmed underkastade enskild ägande- eller förfoganderätt. På liknande principer bygger dansk lagstiftning. Enligt den nordeuropeiska uppfattningen. som gäller i vårt land och i Finland och Norge samt i någon män i England. tillkommer däremot rätten till vattnet i sjöar och vattendrag ägarna av enskilda fastigheter. främst strandfastigheterna.

Den privaträttsligt färgade uppfattningen om rätten till vatten är i Sverige uråldrig. Den kommer till klart uttryck redan i Hälsingelagen från förra hälften av 1300-talet. Där återfinner man den välkända föreskriften att ”den äger vatten som land äger". Med land lär därvid ha avsetts stranden. Denna äganderätt torde inte ha hänfört sig enbart till grunden utan har varit en rätt till vattnet och grunden som en enhet vilken bildade sjön eller vattendraget. Hälsingelagens föreskrift kompletterades också med en bestämmelse som medgav att strandägaren fick sälja sin rätt i vattnet. Liknande uppfattning kan Spåras i Yngre Västgötalagen från senare delen av 1200—talet och återspeglas senare i 1734 års lag (12 kap. 45 JB).

Den privaträttsligt inriktade uppfattningen av vattenrätten kan sägas ha gällt oavbrutet in i våra dagar. låt vara inskränkt genom olika begränsande föreskrifter. Dit räknas bl. a. bestämmelserna om kungsådra liksom reglerna i

Västgötalagens additament om allmänningssjöar och allmänningsåar. Bestämmelser om allmänningsvatten fanns även på andra håll. Främst genom inflytande från utländsk rätt framställdes på 1600-talet vissa anspråk från statens sida på s. k. regalrätt till vattnet. men dessa strävanden vann aldrig någon större framgång i vårt land. De regalrättsliga tankegångarna har inte desto mindre spelat en viss roll fram till vår tid. Sålunda ansåg HD vid 1900-talets början kronan på regalrättslig grund vara ägare till vattnet i Trollhättan(NJA 1900 s. 1260ch 1901 s. 419). Genom senare prejudikat(bl. a. NJA 1915 s. 595. Krångedeforsarna i Indalsälven. och NJA 1917 s. 275. Lanforsen i Dalälven) har emellertid generella regalrättsliga anspråk från kronans sida underkänts.

Rätten till vatten är alltså hos oss principiellt knuten till den fastighet där vattnet befinner sig. Av gällande VL framgår däremot inte om denna rätt till sin natur är äganderätt eller en begränsad sakrätt. Detta närmast terminolo- giska spörsmål har fullt avsiktligt förbigåtts i lagstiftningen (jfr 1910års bet. s. 162 och NJA II 1940 s. 16). Anledningen härtill torde vara att vattnet i allmänhet befinner sig i rörelse och att det. som påpekats i det föregående. ansetts mindre lämpligt att tala om äganderätt till en vattenström som sådan.

I gällande VL återfinns det centrala stadgandet redan i lagens inledande paragraf. 1 kap. lå. enligt vilken fastighetsägaren har rätt att. med de inskränkningar som stadgas i lagen eller eljest är lagligen gällande. "råda över det vatten. som finnes på hans grund”. Formuleringen avser att ge fastighetsägaren rätt både att använda vattnet i nyttigt syfte och att förfoga över det på sådant sätt att dess skadliga verkningar tas bort eller minskas. Man brukar tala om fastighetsägarens vattenrätt varmed avses den subjektiva rätt till vattnet som är förenad med äganderätten till grunden (Ljungman- Stjernquist 11 s. 57). Avsikten med uttrycket är däremot inte att markera något slags fastighetsägarens offentliga "överhöghet" över vattentillgångarna vilket vid något tillfälle antagits vara fallet.

Den rätt att tillgodogöra sig ytvatten inom en fastighet som tillkommer markägaren enligt nyssnämnda bestämmelse i VL innefattar naturligtvis i första hand en befogenhet för honom att själv använda vattnet i den omfattning och på det sätt VL medger. Han har vidare möjlighet att i den ordning VL stadgar fullständiga sin vattenrätt. Detta kan han göra bl. a. genom att tvångsvis ta annans vatten. vattenkraft eller annan egendom i anspråk. Vattenrätten kan också i vissa fall fullständigas genom reglering utan hinder av att vattenrätt saknas i de sjöar eller vattendrag som regleras.

Avgörande för vattenrätten är alltså hur långt äganderätten till grunden går. Denna fråga regleras inte i VL utan främst i 1 kap. JB och i lagen (1950:595) om gräns mot allmänt vattenområde. Utanför den vattenrättsliga regleringen faller också frågor om rätt till fiske. Vatten behandlas som fast egendom. Indelningen i fastigheter inbegriper även vattnet. och en över- låtelse av vattnet utan att grunden medföljer är inte lagligen giltig. Däremot är vattenrättshavaren berättigad att upplåta sin rätt eller del därav genom servituts- eller nyttjanderättsavtal.

När det gäller grimdva”emil/gångarna torde det i vår del av världen vara

naturligt att anse dem som tillbehör till fastigheterna. Relativt få länder i Europa lär sålunda ha förklarat grundvattnet vara allmän egendom. oavsett vem som äger marken. I en undersökning rörande grundvattenlagstiftningen i Europa som utgivits av FAO (Groundwater legislation in Europe. Rom. 1964) har man konstaterat att av lagarna i 23 länder endast fyra (Israel. Jugoslavien. Rumänien och Turkiet) förklarat grundvattnet som offentlig egendom. medan det i de övriga länderna är markägaren som har rätten att

utnyttja grundvattnet. Också rätten att tillgodogöra grundvatten följer hos oss sedan gammalt

jordäganderätten. även om en mera fullständig lagstiftning därom inte kom till förrän genom ändringar i VL år 1939. I fråga om grundvatten gäller sålunda enligt 1 kap. 15 ;" VL att fastighetsägaren med gällande legala inskränkningar har rätt att på honom tillhörigt område tillgodogöra sig vatten som finns under markens yta. Ägaren är alltså berättigad att ta vatten under jorden fram till en linje lodrätt under fastighetens gräns. men han är därvid skyldig att iaktta nödig sparsamhet med vatten och att i övrigt i den omfattning lagen anger underkasta sig begränsningar med hänsyn till allmän och enskild rätt.

Liksom när det gäller ytvatten kan emellertid med stöd av dom. urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund rätt finnas för annan än fastighetsägaren att på dennes område tillgodogöra grundvatten. Likaså kan rätt till grund- vatten överföras från fastighetsägaren till annan genom expropriation. Enligt 2 kap. 60 & VL ankommer det sedan på vattendomstolen att pröva hur och under vilka villkor grundvattentäkt får anordnas och nyttjas liksom att pröva

ersättningsfrågorna.

I vattenlagsutredningens direktiv har frågan om en övergång från den grundläggande principen om jordägarens förfoganderätt över vattentillgång- arna till ett mera offentligrättsligt system inte behandlats.

Den enkät som utredningen gjorde 1969 föranledde i varje fall inte att den grundläggande principen om jordägarens rådighet över vattnet allmänt ifrågasattes. En lantbruksnämnd ansåg det dock tveksamt om principen alltjämt är berättigad med hänsyn till samhällets ansvar för vattenbalansen och vattenförsörjningen. Vad särskilt beträffar reglerna i 1 kap. 14% VL om expropriation av strömfall var meningarna delade. Å ena sidan framhölls att reglerna verksamt bidragit till frivilliga avtal om överlåtelse eller upplåtelse av vattenkraft. medan det från motsidan gjordes gällande att det i dagens läge knappast finns behov av en dylik expropriationsrätt.

Vattenlagsutredningen vill för egen del anföra följande. Nuvarande reglerom rätten till vatten hari huvuddragen sina rötter i en tid. då vattentillgångarna i Sverige var mycket goda i jämförelse med de behov som var aktuella då. I våra dagar kan man inom vissa delar av landet iakttaga ett växande tryck på vattenresurserna. vilket medfört konkurrenssituationer. Grunden till detta kan sökas i befolkningskoncentrationen till vissa regioner. energibrist samt vattenkrävande produktionsmetoder inom industri och jordbruk. Önskan att utnyttja vattenområdena för fiske och för olika fritidsaktiviteter samt som recipienter för kommunalt och industriellt avloppsvatten är också av betydelse. Om man i detta sammanhang bortser från de problem som hänger samman med avloppsutsläppen. vilket synes

befogat då de i första hand skall angripas med stöd av ML. kan man konstatera att konkurrenssituationerna än så länge företrädesvis är lokalise- rade till jordbruksbygderna i Syd— och Mellansverige. Man kan i samman- hanget peka på rådande konflikt mellan kraftindustrin och bevattningsin- tresset i Skaraborgs län och mellan vattenförsörjningsintresset och bevatt- ningsintresset i Uppsala län samt på sina håll mellan bevattningsintressenter inbördes. Likartade konflikter förekommer mellan kraftindustrin och bevatt- ningsintresset å ena och fisket å andra sidan.

Utfallet av 1969 års enkät blev beträffande frågan om rådigheten över vattentillgångarna inte av den beskaffenheten att det bör föranleda en övergång till ett mer offentligrättsligt inriktat system än det traditionellt svenska. Frågan är då om de nyss berörda konkurrenssituationerna eller andra omständigheter är av den tyngden att de motiverar en sådan övergång.

Skillnaden mellan de båda systemen kan synas ingripande och kan ha viss praktisk betydelse. Det offentligrättsliga systemet ger antagligen myndighe- terna större spelrum i arbetet att planera vattnets utnyttjande än som är tänkbart i det privaträttsliga systemet. Denna skillnad mellan de båda systemen bör emellertid inte överdrivas. Inom doktrinen har framhållits att det i och för sig är möjligt att från de skilda utgångspunkterna uppnå alldeles samma rörelsefrihet för den enskilde och kontroll från det allmännas sida (Ljungman-Stjernquist 11 s. 54). Att så är förhållandet är f. ö. självklart. För den svenska vattenrätten kan man i sammanhanget blott peka på det från medeltiden härstammande institutet kungsådra som till sin natur är offent- ligrättsligt. Som närmare kommer att utvecklas i avsnittet om tillståndsbe- sluts rättskraft. innebär kungsådrebestämmelserna i förening med andra bestämmelser i VL ett skydd för de allmänna intressena genom att de begränsar den enskildes möjligheter att förfoga över våra större vattendrag helt för egen räkning.

Skälen att behålla det nuvarande systemet måste i flera hänseenden anses vara starka. Bl. a. skulle en förändring i en så grundläggande fråga medföra att långsiktiga planer i fråga om vattenförsörjning och energiproduktion skulle kunna förryckas (jfr SOU 1972:14 s. 99 och prop. 1974283 5. 167 f.). En sådan förändring skulle också få svåröverblickbara konsekvenser bl. a. med avse- ende på Jst regler om fast egendom. frågor om rätt till fiske m. m. Den skulle vidare ge anledning till svårbemästrade övergångs- och ersättningspro- blem.

Samtidigt måste det rådande systemet modifieras för att kontrollen från det allmännas sida skall kunna ökas. Den skärpning av tillåtlighetsbestämmel- serna och förprövningsskyldigheten som utredningen kommer att förorda i det följande är ett steg i denna riktning. Av betydelse i dagens läge är också att man framdeles kan undvika beslut varigenom man för mycket långa tider låser vattnets användningsområden till men för den framtida utvecklingen inom ett okänt antal samhällssektorer. Som utredningen närmare kommer att utveckla i avsnittet om tillståndsbesluts rättskraft (avsnitt 3.6). bör omprövning av meddelade tillstånd därför kunna komma i fråga beträffande alla typer av företag enligt VL. Av liknande skäl blir det också nödvändigt att införa regler varigenom tidsbegränsade tillstånd kan meddelas även mot företagarens önskemål. Denna möjlighet torde inte behövas för alla vatten-

företag utan endast för sådana som. om de blev bestående. skulle medföra att framtida intressen blir utestängda från tillgång till vatten eller som på längre sikt medför djupgående förändringar i naturmiljön med risker för bestående rubbningar i den ekologiska balansen.

Som utredningen kommer att utveckla i olika sammanhang i detta betänkande kan naturligtvis även andra jämkningar med hänsyn till allmänna och enskilda intressen vara påkallade för att minska de olägenheter som kan vara en följd av markägarens befogenhet att råda över vattnet på sin fastighet. En inte oväsentlig fråga därvidlag avser kontrollen av vattenbygg- naders utförande och bestånd. Vare sig tillstånd till ett företag meddelats eller inte. bör företaget underkastas fortlöpande tillsyn. Syftet med denna bör vara att skydda allmänna och enskilda intressen mot risker för skador av olika slag.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts och under förutsättning bl. a. att de berörda modifikationerna i gällande rätt genomförs bör enligt utred- ningens mening även en ny VL bygga på den nuvarande principen om fastighetsägarens rätt att råda över fastighetens vattentillgångar. Fastighets- ägaren bör således liksom hittills få råda över det ytvatten som finns på hans fastighet och tillgodogöra sig grundvattnet på honom tillhörigt område. Detta innebär förutom att fastighetsägaren själv får bestämma över fastighetens vatten — att han principiellt skall vara berättigad till ersättning för intrång som sker i hans vattenrätt. vare sig intrånget sker för tillgodoseende av allmänt eller av enskilt intresse.

Ett oinskränkt utnyttjande av vattenrätten medför ofta intrång i annans rätt. vare sig allmän eller enskild. Vattenrättshavaren bör med hänsyn härtill så långt det är möjligt vidta skadeförebyggande åtgärder. Medför utnyttjandet likväl skada på annans egendom. skall han utge ersättning till den skadeli- dande. Det allmänna kan. vilket utvecklas i annat sammanhang. i vissa fall böra kompenseras avgifts- eller villkorsvägen.

Den sålunda förordade huvudprincipen om fastighetsägarens rätt till vattnet bör liksom enligt gällande VL förses med den modifikationen att i rinnande vatten vardera sidans ägare skall vara berättigad till hälften av vattnet. oberoende av var den största vattenmängden faktiskt passerar.

Vidare måste angivna princip liksom i dag vara underkastad vissa inskränkningar till förmån för allmänna och enskilda intressen. Här kan nämnas den allemansrätt som gäller på det vattenrättsliga området och som kan sägas på sätt och vis gå längre än på land. Man kan sannolikt få t. ex. segla. åka motorbåt eller simma tätt utanför annans strand. t. o. rn. om bostadshus ligger intill stranden. och detta oavsett vem vattenområdet tillhör. Vid sidan av de inskränkningar som följer av allemansrätten eller av markpolitisk lagstiftning. t. ex. av expropriationslagen (1972z719) (Exl). byggnadslagen (19471385) (BL) och naturvårdslagen (1964:822) (NVL). bör i nya VL stadgas följande inskränkningar i principen.

En motsvarighet bör finnas till nuvarande bestämmelse om rätt för strandägare utan vattenområde att ha mindre brygga eller annan sådan byggnad vid stranden. under förutsättning att vattenområdets ägare inte lider intrång av någon betydelse därigenom och hinder mot byggnaden inte möter enligt nya VL. Även om ett dylikt stadgande har starka grannelagsrättsliga inslag. har det enligt vattenlagsutredningens mening sin lämpligaste plats i

nya VL.

Nya VL bör vidare liksom gällande VL innehålla en allmän erinran om att vattenrättshavaren kan förpliktas att till följd av vattenföretag som utförs av annan tåla förlust av vattenmängd eller vattenkraft eller att underkasta sig andra inskränkningar i vattenrätten. varvid han i princip skall ha rätt till ersättning för förlusten. Dessutom bör i lagen intagas en erinran om att vattenrättshavare även i andra fall än då han utsätts för vattenföretag som utförs av annan kan vara skyldig att underkasta sig inskränkningar i vattenrätten. Så kan t. ex. tillståndshavare enligt VL efter vad som kommer att utvecklas i kommande avsnitt få tåla inskränkningar i vattenrätten på grund av omprövning eller ändrade bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten.

En särskild fråga är om nya VL bör innehålla den ytterligare inskränkning i fastighetsägares vattenrätt som nu stadgas i 1 kap. 14 å VL. Denna bestämmelse om skyldighet för strömfallsägare att låta strömfallet tagas i anspråk av annan om det inte är utnyttjat på ett ändamålsenligt sätt infördes år 1945. Det innebar ursprungligen att ett strömfall kunde exproprieras av staten. kommun eller enskild. då dess bebyggande var aktuellt (se NJA II 1945 s. 678 f.). År 1948 ändrades bestämmelsen så att möjlighet skulle finnas till expropriation också på ett tidigare stadium (se NJA II 1948 s. 530 f.).

År 1946 antogs vidare en provisorisk lag (1946:781) om kontroll å överlåtelse av vattenkraft som innebar att överlåtelser av rätt till vattenkraft av större betydenhet skulle underkastas regeringsprövning. Lagen. som enligt den ursprungliga lydelsen skulle gälla längst till den 30juni 1948. har genom senare lagar förlängts att gälla t. o. rn. den 30juni 1958. Vad i lagen är stadgat skall emellertid gälla även därefter med avseende på förvärv som skett på sådan tid att lagen är tillämplig på förvärvet. Numera torde emellertid lagens bestämmelser vara utan praktisk betydelse.

Expropriations- och kontrollbestämmelserna kom till i en tid då man upplevde en tilltagande knapphet på utbyggnadsvärd vattenkraft. Syftet med bestämmelserna var dels att genom statens medverkan mera planmässigt än förut trygga landets och särskilt landsbygdens försörjning med elektrisk kraft och dels att motverka spekulation i outbyggda strömfall.

Såvitt utredningen kunnat utröna har något beslut om expropriation av vattenkraft hittills inte fattats med stöd av 1 kap. 14% VL. I några fall har emellertid ansökningar om en dylik expropriation gjorts. Bl.a. ansökte Skellefteå stad år 1951 om tillstånd enligt stadgandet att ta i anspråk vattenkraft i Kvistforsen och Kusforsen i Skellefteälven. Denna ansökan avslogs emellertid av Kungl. Maj:t i kommunikationsdepartementet den 12 september 1955. sedan innehavaren av strömfallen förklarat sig beredd att själv snabbt tillgodogöra sig vattenkraften däri. Även de andra ansökningarna om expropriation med stöd av stadgandet har avslagits.

Av det förhållandet att expropriationstillstånd med stöd av 1 kap. 14 % VL hittills inte har meddelats kan man enligt utredningens uppfattning knappast dra den slutsatsen att en motsvarighet till stadgandet skulle kunna undvaras i nya VL. Förhållandet torde snarare vara det att förekomsten av stadgandet kan ha verksamt bidragit till att frivilliga avtal kunnat träffas om överlåtelse eller upplåtelse av vattenkraft.

Som framhålls av industriministern i 1975 års energiproposition (prop.

1975:30 Bilaga 1 s. 405) ger vattenkraften väsentliga bidrag till den svenska elenergiproduktionen och kommer att behövas i det framtida kraftsystemet. Det är därför angeläget att en planmässig utveckling av vattenkraftförsörj- ningen underlättas. om det kan ske utan väsentliga olägenheter för miotstå- ende intressen. I den mån statsmakterna i samband med den fysiska riksplaneringen eller i andra sammanhang undantar vissa vattendrag eller relativt omfattande älvsträckor från vattenkraftutbyggnad. blir den outbyggda vattenkraften i vattendrag som inte omfattas av sådana undantag mera värdefull från energiförsörjningssynpunkt. En planmässig utveckling av kraftförsörjningen kan emellertid motverkas bl. a. av det i dag uppställda kravet på majoritet i en fallsträcka för utbyggnadsvitsord (se nuvarande 2 kap. 5 & VL). Ett sådant majoritetskrav bör som utredningen kommer att utveckla i nästföljande avsnitt (3.2.2) 1 och för sig uppställas också i nya VL. Det bör dock inte kunna utgöra ett absolut hinder för en utbyggnad av fallet. om starka skäl från allmän kraftförsörjningssynpunkt föreligger. Man kan också tänka sig att en majoritetsägare i fallet av företagsekonomiska skäl inte alls vill bygga ut sitt fall eller vill vänta med utbyggnad till en senare tidpunkt som är olämplig från allmän synpunkt. Även i sådana situationer bör möjligheter finnas till en utbyggnad. närmast i samhällelig regi.

Utredningen anser på grund av det anförda att det för främjande av en från allmän synpunkt sund och rationell användning av outbyggd eller olämpligt utnyttjad vattenkraft även i fortsättningen bör finnas en motsvarighet till nuvarande 1 kap. 14 & VL. Ett sådant stadgande har sin naturliga plats i nya VL. Eftersom expropriationsmöjligheten endast bör kunna komma i fråga i samband med större kraftutbyggnader. bör expropriationstillstånd bara kunna lämnas av regeringen.

Syftet med 1 kap. 14 & var som tidigare antytts också ett annat. nämligen att motverka spekulation i outbyggd vattenkraft. Genom införande av en sådan tvångsrätt. enligt vilken vattenkraftens ägare kunde fråntagas sin initiativrätt i fråga om kraftens tillgodogörande. avsåg man att utesluta möjligheten för ägaren att erhålla ett överpris för vattenkraft som förväntades bli utbyggd. Även om detta skäl i dagens läge synes vara av ringa betydelse. kan motsvarigheten till stadgandet i nya VL naturligtvis även i fortsättningen tillgodose detta syfte.

När det gäller kretsen av de expropriationsberättigade. bör någon ändring inte ske i förhållande till vad som gäller i dag enligt 1 kap. 14 ;" VL. Med den uppbyggnad som det svenska kraftförsörjningssystemet har med kraftverks- företag som äges av staten. kommuner och enskilda. ofta i form av gemensamt ägda bolag. är det tvärtom lämpligt för kraftförsörjningens planmässiga utveckling att expropriation kan ske till förmån för såväl staten. kommuner som enskilda (jfr NJA II 1948 s. 538). Expropriationsmöjligheten bör också liksom i dag avse såväl utbyggda som outbyggda strömfall. även om det är att förmoda att möjligheten kommer att bli aktuell främst beträffande outbyggda strömfall.

Den nu förordade expropriationsmöjligheten torde enligt utredningens mening i erforderlig mån kunna tillgodose sådana allmänna behov av vattenkraft som omfattas av institutet kronans lösningsrätt enligt 4 kap. 9—12 åå VL. I likhet med vad som förordats i flera enkätsvar anser utredningen därför att en motsvarighet till detta institut kan undvaras i nya VL.

3.2.2. Vattenrätt somjörursälmi/ig/ör llaf/Pllföl'efag

Vattenrätten utgör själva grunden för fastighetsägarens förfoganden över fastighetens vattentillgångar. Bortsett från sådana inskränkningar i förfogan- derätten som nämnts i föregående avsnitt ger vattenrätten fastighetsägaren eller den till vilken rättigheten upplåtits en i princip oinskränkt rådighet över vattnet under förutsättning att varken allmän eller enskild rätt lider skada därigenom.

Detta utflöde av vattenrätten är emellertid inte tillräckligt. Vattenrätten måste kunna fullständigas genom rätt för vattenrättshavaren att tai anspråk annans vatten. vattenkraft och egendom i övrigt. då detta erfordras för ett rationellt nyttjande av hans vatten. Även inverkan i andra avseenden på motstående enskilda samt på allmänna intressen måste i sådana fall kunna

medges. Som en grundläggande förutsättning för byggande i vatten och utövandet

av de tvångsrätter som erfordras för fullständigande av vattenrätten gäller enligt nuvarande VL att vattenföretaget åtminstone delvis utförs inom ett vattenområde som tillhör företagaren eller varöver denne eljest äger förfoga. Denna förutsättning avser i princip allt byggande i vatten. även bortledande av vatten. I fråga om vattenregleringsföretag. såväl för kraftändamål som för andra ändamål. anses detta villkor emellertid vara uppfyllt redan därigenom att företagaren innehar vattenrätt nedströms det ifrågasatta regleringsmagasi- net. Om han t. ex. äger ett strömfall i nedre delen av en älv. är han befogad att till förmån för detta strömfall söka reglering av älvens källsjöar kanske tiotals mil högre upp i älven. och han behöver alltså inte inneha någon rätt till sjöns vatten eller stränder (af Klintberg s. 16 f.).

När det gäller uppförande av vattenkraftverk är det emellertid inte tillräckligt att företagaren har vattenrätt inom den fallsträcka som skall byggas ut. För att få bygga ut en fallsträcka krävs nämligen enligt 2 kap. 5 & VL att den byggande på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot envar och inte är begränsad till tiden råder över mer än hälften av kraften. Gör han det. äger han s.k. utbyggnadsvitsord och får tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan.

Avser man att genom överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat tillgodogöra vattnet i kraftanläggning. kan också enligt 2 kap. 5 & andra stycket kravet på utbyggnadsvitsord gälla. Det krävs enligt nämnda lagrum att den byggande råder över sammanlagt mer än hälften av vattenkraften i de vattendrag vilkas gemensamma tillgodogörande är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för anläggningens tillkomst. Om kraftverkets tillkomst åter är oberoende av överledningen. anses denna som ett fullständigande av anläggningen liknande det som sker genom vattenreglering och särskilt utbyggnadsvitsord erfordras då inte (se utred- ningens delbetänkande SOU 1972:14 s. 146 f.).

Kravet på vattenrätt som förutsättning för byggande i vatten gäller inte sådana åtgärder som staten. kommun eller vattenförbund såsom företrädare för allmänna intressen enligt 2 kap. 9 ä' VL äger vidtaga till förmån för fisket. hälsovården eller allmänna miljövården. Vattenrätt fordras inte heller för att inrätta. utvidga eller förbättra allmän farled. allmän hamn eller allmän flottled. Detsamma gäller beträffande företag enligt 7 kap. VL. liksom åtgärder i vatten för att motverka vattenförorening (8 kap. 27 & VL).

1 1969 års enkätsvar riktas kritik från domstolshåll mot den grundläggande förutsättningen för tvångsrätt enligt 2 kap. 3 & VL att sökanden åtminstone till en del måste förfoga över det vattenområde som berörs av företaget. Tillåtlighetsfråga bör enligt ett enkätsvar få tas upp till prövning. fastän sökanden ännu ej har skaffat sig den dispositionsrätt som behövs för företaget. Enligt ett annat svar kan den nuvarande ordningen ibland få i hög grad obilliga verkningar. Så kan exempelvis vara förhållandet, när det gäller vattenbortledning för kommunalt eller industriellt behov. Det kan därför vara motiverat att medge tvångsrätt för alla viktiga ändamål. oavsett sökandens förfoganderätt.

Som framgår av vad tidigare anförts har vattenlagsutredningen intagit den ståndpunkten att någon ändring inte bör göras i nuvarande VL:s huvud- princip om fastighetsägarens rådighet över yt- och grundvattnet på hans område. Av detta följer också att kravet på vattenrätt som förutsättning för rätten att utföra vattenföretag i princip bör upprätthållas i nya VL. Denna rätt bör ha saklegitimerande verkan och skall utgöra grund för sökandens talerätt vid ansökan om tillstånd till vattenföretag. Utredningen kan därför inte ansluta sig till förslaget att tillåtlighetsfråga skall få tas upp till prövning oavsett om sökanden ännu har skaffat sig den dispositionsrätt som behövs för företaget eller ej. I detta avseende bör liksom i dag den s. k. ostridighets- principen gälla. dvs. sökandens påståendeom att han innehar vattenrätten skall tagas för gott av tillståndsmyndigheten. om påståendet lämnas obestritt eller invändning mot påståendet är uppenbart ogrundad. Bestrids däremot påståendet och är bestridandet inte uppenbart ogrundat. bör frågan hänskjutas till särskild rättegång och det bör därvid stå tillståndsmyndigheten fritt att antingen förklara ansökan vilande eller fortsätta handläggningen och meddela beslut med giltighet endast under förutsättning av viss utgång av tvisten (jfr 11 kap. 24% VL).

Vattenlagsutredningen har i sitt andra delbetänkande SOU 1972:14(s. 99) slagit fast att utbyggnadsvitsord alltjämt skall tillkomma den som förfogar över majoritet i vattenkraft i fallsträckan. Denna uppfattning har också delats av föredragande statsrådet i prop. 1974183 (5. 168). Som anförs i propositionen har majoritetsprincipen fungerat väl under gången tid. varför det skulle verka egendomligt att i nuvarande utbyggnadsskede ändra denna princip. Med hänsyn härtill och då det får antagas att kraftintressenterna som i allt väsentligt innehar den utbyggnadsvärda vattenkraft som ännu återstår outbyggd har inrättat sig efter nuvarande rättsliga reglering och att deras långsiktiga planering av kraftproduktionen kan förryckas. om majoritetsprin- cipen uppges. bör den i nuvarande 2 kap. 5 & första stycket VL fastslagna principen föras över till nya VL. Utredningen vill dock erinra om den förut förordade möjligheten att expropriationsvis ta fallhöjd i anspråk. då detta främjar en planmässig utveckling av kraftförsörjningen.

I fråga om vilka rättigheter till vattenområdet som skall beaktas. när det gäller att bedöma om utbyggnadssökanden har majoriteten i vattenkraft. vill utredningen hänvisa till angivna delbetänkande (s. 99 f.) och proposition (s. 168 f.).

Även stadgandet i 2 kap. 5 & andra stycket VL om majoritetsprincipens tillämpning vid överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat för användning för kraftändamål bör föras över till nya VL. Denna fråga har

utförligt behandlats av utredningen i nämnda delbetänkande (s. 144 f.) och av lagrådet i angivna proposition (s. 299 f.).

Den förordade majoritetsprincipen vid överledning blir emellertid endast tillämplig i de fall då det gemensamma tillgodogörandet av vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för kraftanläggningens tillkomst. Om anläggningens tillkomst däremot är oberoende av överledningen. borde denna enligt vad utredningen anfört i 1972 års delbetänkande (s. 146) i stället ses som ett fullständigande av anläggningen liknande det som sker genom vattenreglering. Särskilt vitsord skall då inte erfordras.

Vad utredningen sålunda förordat beträffande överledning av sistnämnt slag innebär en återgång till den praxis som gällde under nuvarande VL:s första årtionden. Ett företag varigenom vatten leds från ett vattendrag till ett annat ansågs nämligen tidigare utgöra en form av vattenreglering (jfr NJA 1928 not. A 253). Med detta synsätt skulle företagaren inte behöva inneha någon vattenrätt inom det vattenområde varifrån vattnet leds. Det skulle vara tillräckligt att han förfogade över vattenrätt på annat håll vilken skulle fullständigas genom överledningen (jfr af Klintberg s. 17 f.). Efter rättsfallen NJA 1942 s. 202 och 1953 s. 535 har man emellertid i princip ansetts böra kräva att sökanden disponerar det vattenområde varifrån vattnet leds.

Sammanfattningsvis bör beträffande frågan om erforderlig vattenrätt vid överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat således gälla att sådan rätt inte behöver föreligga vid överledningspunkten. Det skall vara tillräckligt att företagaren förfogar över vattenrätt på annat håll. vilken vattenrätt fullständigas genom att det överledda vattnet kommer till nytta där. Detta bör gälla beträffande överledning för alla ifrågakommande typer av vattenföretag. t.ex. kraftproduktion. kommunal eller industriell vattenförsörjning och jordbruksbevattning. Avser överledningen emellertid ett gemensamt tillgo- dogörande av vattenkraft i fallsträckor i olika vattendrag och utgör överled- ningen en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för en kraftanläggnings tillkomst. skall majoritetsprincipen tillämpas.

Det kan vid första påseende synas något oegentligt att man uppställer ett mera kvalificerat vattenrättskrav genom att förutsätta majoritet i fallsträck- orna i de situationer då överledningen kan sägas göra den största nyttan. eftersom företaget inte kan komma till stånd utan överledningen. Häremot kan emellertid invändas att frågan om vattenrätten som tidigare påpekats endast utgör den grundläggande förutsättningen för om en företagere skall äga vitsord att begära tillstånd till ett vattenföretag. Frågan om företaget skall få komma till stånd och vilka villkoren härför skall vara får bedömas enligt de tillåtlighetsregler som utredningen kommer att föreslå i det följande.

Vattenlagsutredningens förslag beträffande överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat innebär att sådan överledning i vissa fall när det gäller kravet på vattenrätt skall jämställas med vattenreglering. Beträffande vattenreglering föreslår utredningen ingen ändring i förhållande till gällande rätt. För rätt till vattenreglering skall sålunda inte krävas vattenrätt till regleringsområdets vatten utan det skall vara tillräckligt att företagaren förfogar över en vattenrätt på annat håll vilken fullständigas genom regleringen. De båda företeelserna överledning och vattenreglering bör emellertid definitionsmässigt hållas isär.

Utredningen anser det inte lämpligt att. som föreslagits i några enkätsvar. göra några avsteg från huvudprincipen om krav på vattenrätt. när det gäller yt- och grundvattentäkter. Det nuvarande kravet på vattenrätt vid bortled- ningspunkten i fråga om ytvattentäkt bör alltså bibehållas. Emellertid b-ör det enligt utredningens mening finnas möjlighet enligt nya VL för det allmänna. dvs. stat. kommun. landstingskommun och kommunalförbund. att tvångsvis ta i anspråk yt- eller grundvatten som behövs för tillgodoseende av ett allmänt vattenförsörjningsintresse. Möjlighet till expropriation för sådant ändamål finns redan nu i 2 kap. 3 & ExL. Emellertid bör det dubbla expropriations- och vattenrättsliga förfarandet i frågor om allmän vattenför- sörjning kunna ersättas med en prövning enbart enligt nya VL. Härigenom skulle man uppnå överensstämmelse med vad som nu gäller och även fortsättningsvis bör gälla beträffande frågan om tillgodogörande av vatten- kraft. vilken fråga handläggs uteslutande enligt vattenlagstiftningen (se 1 kap. 14 å' och 2 kap. 5 ;" VL samt 2 kap. 3 & sista stycket ExL). Genom en sådan ordning skulle man kunna undgå administrativt dubbelarbete och vinna fördelen att tillståndsmyndigheten kan pröva expropriations- och tillstånds- frågorna samtidigt. Några betänkligheter bör enligt utredningens mening inte möta mot att ge en sådan expropriationsbefogenhet även åt lägre myndig- heter än regeringen. I prop. 19722109 (5. 202 och 332) med förslag till ny expropriationslag m. m. synes föredragande statsrådet inte ha ställt sig helt avvisande till införandet av en expropriationsmöjlighet i VL. men han ansåg det för det dåvarande inte lämpligt att föreslå några ändringar i VL för att undvika att bestämmelser om tvångsinlösen för allmänt vattenförsörjnings- ändamål fanns i både ExL och VL.

Utredningen har också övervägt frågan om man i VL-förslaget bör införa en dylik expropriationsrätt även beträffande vattentäkter för enskilt behov. En generell sådan möjlighet. t. ex. för industriell vattenförsörjning. skulle emellertid föra för långt. Utredningen vill däremot förorda att en sådan rätt tillskapas förjordbrukets bevattning. Huvudregeln att den som vill utföra ett vattenföretag måste ha vattenrätt inom det område där företaget skall komma till stånd bör som följer av vad nyss sagts inte frångås. när det gäller bevattningsföretagen. Samtidigt måste det emellertid konstateras att kravet på vattenrätt som villkor för vattentäkt för bevattningsändamål ibland kan leda till mindre önskvärda konsekvenser. Detta är i synnerhet fallet. när vattentillgången är god samtidigt som ägaren av ett lantbruk. vars produk- tivitet skulle kunna ökas väsentligt genom bevattning. på grund av bristande vattenrätt måste avstå från bevattning. För att komma till rätta med situationer av detta slag bör man enligt utredningens mening. i stället för att uppge kravet på vattenrätt. öka lantbrukarnas möjligheter att i dylika situationer förvärva erforderlig vattenrätt.

Till en början skall slås fast att lantbrukarna ofta kan skaffa vattenrätt genom frivillig upplåtelse från någon granne. Upplåtelsen kan ske t. ex. i servitutsavtalets form. Dessutom torde en lantbrukare som saknar vattenrätt möjligen kunna förvärva sådan tvångsvis med stöd av fastighetsbildnings- lagen (1970:988) (FBL). Enligt denna kan servitut bildas genom fastighets- reglering. Förutsättning för fastighetsregleringsåtgärden är att regleringen är av väsentlig betydelse för fastighets ändamålsenliga användning. att mera ändamånsenlig markanvändning vinnes samt att fördelarna överväger

kostnaderna och olägenheterna genom regleringen.

Som nyss sagts bör det emellertid därutöver vara möjligt för den som önskar bevattna att väcka fråga om tvångsrättsupplåtelse av vattenrätt enligt nya VL.

Visserligen bör fördelnings- och konkurrensfrågor. när vattenresurserna är begränsade. i första hand lösas på annat sätt än genom ett vattenrättsligt expropriationsförfarande. Men om en vattenrätt som är av påtagligt värde för ett jordbruk skulle kunna upplåtas utan att något mera beaktansvärt motstående intresse träds för när. synes betänkligheter inte behöva möta mot en möjlighet till tvångsupplåtelse. En regel som kan tillgodose jordbruksfas- tighets behov av vatten för markbevattning torde på ett verkningsfullt sätt undanröja olägenheterna av ett strikt fasthållande vid kravet på vatten- rätt.

I likhet med vad som gäller för närvarande bör krav på vattenrätt inte uppställas som förutsättning för vidtagande av åtgärder i vatten av staten. kommun eller vattenförbund till förmån för fisket. hälsovården eller allmänna miljövården.

Detsamma bör gälla åtgärder för att inrätta. utvidga eller förbättra allmän farled. allmän hamn och allmän flottled. Kravet på vattenrätt kan inte heller uppställas i fråga om markavvattningsföretag och inte heller för sådana åtgärder i vatten som erfordras för att motverka förorening (jfr 8 kap. 27 ;" VL).

Som utredningen tidigare anfört kan vattenrätt tilläggas annan än fastig- hetsägaren genom förordnanden enligt FBL liksom enligt väglagen (1971:984) (VägL). ledningsrättslagen (1973:1144) (LedL) och anläggnings- lagen (1973:1149) (AL). Vad särskilt angår anläggande av broar. bryggor. färjelägen osv. för allmän väg bör liksom f. n. kravet på vattenrätt. om sådan inte redan föreligger på grund av äganderätt eller upplåtelse av fastighets- ägaren. vara uppfyllt genom upprättad och. i fall då så behövs. fastställd arbetsplan enligt VägL. Beträffande enskild väg skall föreligga beslut om upplåtelse av rätt att bygga väg enligt 12 eller 49 å AL (jfr NJA 1970 s. 299). Järnväg. spårväg och tunnelbana för allmän trahk fordrar särskild koncession för sin tillkomst. men denna koncession torde inte kunna konstituera någon vattenrätt. Beträffande anläggningar i vatten för sådana företag får således det vanliga kravet på vattenrätt ställas upp. I dylika fall finns möjlighet att erhålla vattenrätt genom expropriation (se 2 kap. 255 ExL). En annan sak är att beviljad koncession bör tillmätas betydelse vid tillåtlighetsprövningen.

3.3. Vissa allmänna rådighetsinskränkningar

I anslutning till föregående avsnitt vill vattenlagsutredningen erinra om två bestämmelser i 2 kap. gällande VL som begränsar rätten att utnyttja grundvattentäkt. Enligt kapitlets 43; skall sålunda nödig sparsamhet med vatten iakttagas. när grundvattentäkt nyttjas. Vidare är enligt 52 ;" grundvat— tentäkts ägare skyldig att avstå vatten som prövas oundgängligen erforderligt för en orts vattenförsörjning eller för tillgodoseende av annat allmänt behov. Förutsättningen härför är emellertid att tillgången på grundvatten avsevärt minskas till följd av långvarig torka eller av annan jämförlig orsak. Om deti

detta fall skulle vara uppenbart obilligt för vattentäktens ägare att nödgas avstå vattnet utan ersättning. kan han få den ersättning till vilken omstän- digheterna anses ge anledning.

Inte minst med tanke på den expanderande bevattningen bör liknande bestämmelser införas i nya VL. För att tillgodose samhällsintressena bör emellertid bestämmelsernas tillämpningsområde därvid utökas till att gälla både grundvatten och ytvatten. Samtidigt bör emellertid sparsamhetsregeln omformas till en allmänt hållen principdeklaration om vattnets utnyttjande. något som kan vara till nytta för alla dem som strävar att genom upplysning och propaganda fostra allmänheten att ta hänsyn till naturtillgången vatten. Om det därvid slås fast att vattnet är en gemensam naturtillgång som skall användas med sparsam- het. när allmänt eller enskilt intresse påkallar det. skapas ett lagbud med direkt anknytning till tionde budet i Europeiska vattenvårdsstadgan som antogs av Europarådet den 6 maj 1968. Där utsägs att vattnet är ett gemensamt arv vars värde alla måste inse samt att var och en är skyldig att nyttja vattnet med omtanke och sparsamhet. Praktisk betydelse får bestäm- melsen på det sättet att tillstånd till vattentäkt för bevattning e. d. med stöd därav vid behov kan förenas med villkor som främjar en önskvärd vattenhushållning. Ett förbud mot bevattning under varma dagar är ett exempel på sådana villkor. Ett annat är förbud mot bevattning. när vattenföringen i ett vattendrag understiger viss gräns eller anspråken på vatten från andra håll erfarenhetsmässigt är särskilt stora.

Enligt 1973 års engelska vattenlag (Water Act) kan vattenmyndigheten tillkännage att en innehavare av bevattningstillstånd (Spray Irrigation Licence) under en viss period skall minska sitt medgivna vattenuttag. om det råder synnerlig brist på regn eller om annat nödläge inträffar (jfr Water Law in Selected European Countries. Volume 1 s. 36. FAO. Rom. 1975). På motsvarande sätt bör en regel i nya VL om skyldighet för vattenrättshavare att avstå vatten vid torka o. d. kombineras med en möjlighet för länsstyrelsen att förordna om sådant avstående för en viss bestämd tid. Därigenom skapas en laglig möjlighet för länsstyrelsen att snabbt skaffa fram det vatten som kan behövas. om en katastrofplan för vattenförsörjningen måste sättas i kraft. Liksom enligt gällande rätt bör vattenrättshavaren emellertid inte kunna förpliktas att avstå mera vatten än som prövas oundgängligen erforderligt för ortens vattenförsörjning eller för tillgodoseende av annat allmänt behov. Som ett dylikt behov bör kunna räknas energibehovet i sådana kritiska lägen som föranledde statsmakterna att utfärda lagen (1970:59) om tillfällig vattenregle- ring underår1970(jfr prop. 1970248 5. 8 f.). Det kan likaledes vara naturligt att tillämpa bestämmelsen. när detta erfordras för att. till förhindrande av missväxt. tillgodose lantbrukets behov av vatten. Någon anledning att som f.n. medge vattenrättshavare rätt — låt vara i undantagssituationer — till ersättning för det vatten han måste avstå från bör enligt utredningens mening inte komma i fråga i nya VL. En sådan rätt skulle närmast förefalla stötande. eftersom det här gäller ett vattenavstående i nödsituationer eller under andra exceptionella förhållanden och för att tillgodose allmänna intressen med vad som är oundgängligen nödvändigt.

3.4. Förutsättningar för vattenföretag i allmänhet

3.4.1. Principiella synpunkter

Vid tillkomsten av nuvarande VL betonades särskilt vattenkraftens samhällsekonomiska betydelse. Lagen prioriterar som en följd härav i de flesta fall företagarintresset på bekostnad av motstående enskilda intressen. I viss mån kommer också de allmänna intressena i efterhand. Denna lagens inställning kommer till synes främst i fråga om förutsättningarna för intrång i annans rätt. Skyddet för de allmänna intressena har emellertid förstärkts genom partiella reformer. allteftersom nya samhälleliga värderingar vuxit fram. Detta gäller framför allt skyddet för den yttre miljön. Ett undantag utgör dock dikningsföretagen.beträffande vilka regler om skydd för allmänna intressen saknas. Gällande VL:s allmänna regler om villkor för byggande i vatten anger principerna för hur avvägningen mellan vattenbyggnadsintresset och motstå- ende samhällsintressen skall ske. Detta gäller frågan huruvida en vatten- byggnad över huvud taget skall anses tillåtlig men också sättet för vatten- byggnadens utförande. Dessa regler präglas av en stelhet i uppbyggnaden vilken varit ägnad att hindra en helhetsbedömning som från många synpunkter hade varit önskvärd.

Utformningen av de strikta tillåtlighetsreglerna i VL bör bl.a. ses mot bakgrunden av att tillåtlighetsprövningen hittills har ankommit på domstol. 1 motiven till den centrala ekonomiska tillåtlighetsregeln i 2 kap. 3; första stycket VL anfördes att vattendomstolen måste genom objektiva hållpunkter ges ledning i lagtexten för att motverka ojämnhet och godtycke i rättstill- lämpningen (NJA II 1919 s. 83).

Den påtalade stelheten i tillåtlighetsreglernas uppbyggnad gäller också främst regeln om den ekonomiska tillåtligheten. Så har t. ex. kravet i VL på en viss proportion mellan nytta och skada med mångfaldigande av skadebe— loppen inneburit att man vid tillåtlighetsbedömningen ofta måst utföra beräkningar med ett stort mått av åtminstone skenbar matematisk exakthet.

Även om regeln beträffande ett vattenföretags ekonomiska tillåtlighet närmast har utformats med tanke på vattenkraftanläggningar och regleringar för kraftändamål. gäller den också för andra typer av vattenbyggnadsföretag som medför skada på annans egendom. Det har emellertid i en del fall visat sig svårt att tillämpa regeln på det sätt som förutsattes vid dess tillkomst. Sålunda framgår det av några enkätsvar att man fått tillgripa olika nödlös- ningar t. ex. i fråga om ytvattentäkter för kommunal eller industriell vattenförsörjning. eftersom det visat sig svårt att uppskatta företagets nytta i pengar.

Den strikta regeln för ekonomisk tillåtlighetsberäkning har också hindrat att man i sammanhanget kunnat i rimlig mån ta hänsyn till alla verkningar från nationalekonomisk eller rättare samhällsekonomisk synpunkt av ett vattenföretag. t. ex. de sysselsättningseffekter eller de indirekta ekonomiska skador som företaget kan medföra. Sådana effekter har emellertid i viss utsträckning kunnat beaktas på grund av bestämmelserna i 2 kap. 3 & andra och tredje styckena VL.

Inte heller de nuvarande bestämmelserna i VL till skydd för allmänna

intressen medger tillräcklig frihet och allsidighet vid bedömningen av ett vattenföretags tillåtlighet. Genom att det detaljerat angivits i lagen vilka allmänna intressen som skall skyddas särskilt. har det vid rättstillämpningen förelegat svårigheter att se till de totala verkningarna av vattenföretaget. I stället har man fått behandla varje skyddsintresse som en företeelse för sig. vilket naturligt nog försvårat en helhetsbedömning. Metoden att i detalj räkna upp skyddsintressena har också som ovan berörts medfört att man blivit tvungen att vid olika tidpunkter genom lagändringar ange nya intressen som till följd av samhällsutvecklingen kommit att anses skyddsvärda.

Såsom har anförts i utredningens direktiv lämnar också 2 kap. 2; VL och motsvarande bestämmelser på andra ställen i VL vilka endast torde ha avseende på själva sättet för utförandet av ett vattenföretag — inte något utrymme för en fri bedömning till gagn för samhällsplaneringen. t. ex. när det gäller valet av plats för ett vattenföretag.

Vad som här anförts ger vid handen att nuvarande vattenrättsliga tillåtlighetsregler är bristfälliga i flera avseenden och därför bör ändras. Om man. som utredningen föreslår i det följande (avsnitt 3.5). i nya VL inför ett system med tillståndsprövning i administrativ ordning. torde bättre förut- sättningar skapas för den önskvärda friare bedömningen av tillåtlighetsfrå- gorna så att i det enskilda fallet samtliga omständigheter av vikt kan beaktas. Man bör då också kunna bättre utnyttja föreliggande valmöjligheter. Nya VL:s tillåtlighetsregler bör enligt utredningens mening utformas med dessa utgångspunkter. Den omständigheten att markavvattningsföretagen föreslås komma att prövas vid förrättning med fullföljd till fastighetsdomstol bör inte föranleda någon annan bedömning.

Genom den nya prövningsordningen skapar man också möjligheter till införande av ett mera enhetligt system av grundregler som vid tillåtlighets— prövningen är tillämpliga på alla de företag som behandlas i nya VL. För att ta ett exempel bör de således kunna användas såväl för ett vattenkraftverk som för en dikning. Detta innebär i många fall förändringar i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande VL enligt vilken lag olika tillåtlighetsbestäm- melser gäller för olika typer av företag. Mer allmänt avfattade tillåtlighets- regler torde emellertid i erforderlig omfattning kunna ge utrymme för hänsyn till de olika vattenföretagens särdrag.

3.4.2. Skyddet/ör allmänna intressen

En grundläggande fråga när det gäller tillåtligheten av ett vattenföretag är dess inverkan på motstående allmänna intressen. Dessa måste i framtiden liksom hittills skyddas av rättsordningen genom regler vilka kan tillämpas såväl när ett vattenföretag utförs inom företagarens egen fastighet utan att skada annans egendom som när annans egendom skadas genom företaget eller måste tas i anspråk för detta. Reglernas syfte att bereda skydd för allmänna intressen måste även i fortsättningen medföra att de inte är underkastade enskilda parters dispositionsrätt. Att alla berörda sakägare gått med på ett vattenföretag skall naturligtvis tillmätas betydelse vid tillåtlig- hetsprövningen. men prövningsmyndigheten befrias för den skull inte från skyldighet att pröva om hinder mot företaget möter enligt ifrågavarande regler.

Den i nuvarande VL använda tekniken att räkna upp de allmänna intressen som skall skyddas mot ingrepp bör i enlighet med vad som anförts tidigare ersättas med mera allmänt utformade regler som möjliggör en samlad bedömning av vattenföretagets inverkan på skyddsvärda allmänna intressen. Samtidigt bör lagtextens omfattning kunna nedbringas genom att de nya bestämmelserna ges en viss elasticitet. Med en sådan Iagstiftningsmetod vinner man också den fördelen att rättstillämpningen i rimlig grad successivt kan anpassas efter den allmänna samhällsutvecklingen.

Det bör strykas under att utredningens avsikt inte är att föreslå några mera genomgripande avsteg från de grundsatser om skydd för allmänna intressen som har kommit till uttryck i VL:s nuvarande tillåtlighetsregler. Liksom hittills bör man alltså kunna beakta såväl riksintressen som regionala och lokala allmänna intressen.

De intressen som är skyddsvärda f. n. måste beaktas även enligt nya VL. Självfallet måste man således också i fortsättningen ta all tillbörlig hänsyn till sådant som människornas krav på skydd för sina bostäder och mot försämring av sina bostadsförhållanden. intresset av att befintliga industrier och andra arbetsplatser inte behöver inställa eller inskränka sin drift eller att betydelsefull jordbruksmark inte skadas. Likaledes måste det även i fram- tiden finnas garantier mot otillbörligt intrång i bl. a. fiskeri- och renskötsel- näringarna liksom mot bestående ändringar i naturförhållandena med väsentligt minskad trevnad och betydande förlust från naturskyddssynpunkt som följd. Med möjligheten till en friare tillåtlighetsbedömning än f. n. torde hänsyn lättare kunna tas till naturvårdskrav. t. ex. dem som gäller s.k. våtmarker. Artspråk på skydd för naturmiljön bör sålunda tillgodoses i önskvärd omfattning (jfr 18—20 åå NVL). Vidare kan avsevärd vikt tillmätas önskemålen om god tillgång till ostörd natur för friluftsvistelse. Detta innebär bl. a. att prövningsmyndigheterna kan beakta allmänhetens anspråk på platser för bad, fritidsfiske och friluftsliv i andra former vid havet, sjöar och vattendrag (jfr 15 & NVL). En fördel med en friare tillåtlighetsbedömning är också att man framdeles kommer att kunna beakta anspråk som vi kanske inte känner till nu men som kan bli en realitet i en nära framtid. Över huvud bör det skapas möjligheter till en bättre avvägning av mot varandra stående intressen kända som ännu okända — än som står till buds f. n.

Som framgår av vad nu sagts kan de allmänna intressena vara av mångskiftande karaktär. De kan ha en klar ekonomisk inriktning och torde då ofta vara förhållandevis lätta att väga in vid en samlad tillåtlighetsprövning. Men de kan även vara av mera känslomässig karaktär med anknytning t. ex. till estetik och livskvaliteter. Intressen av detta slag kan vara svåra att fånga i sådana termer att de på ett ändamålsenligt sätt kan vägas mot exempelvis de ekonomiska faktorerna. De utgör inte desto mindre realiteter för stora befolkningsgrupper och måste självfallet beaktas.

Vissa allmänna intressen har enligt gällande VL ett starkare skydd än andra. Detta gäller allmän farled. allmän flottled samt de intressen som avses i 2 kap. 12 & första stycket. bl. a. klimatet och allmänna hälsotillståndet. Efter 1971 års ändringar i 4 kap. VL är skyddet för dessa intressen inte ovillkorligt. eftersom regeringen kan lämna tillstånd till vattenföretag som skadar dessa intressen (4 kap. 18 & tredje stycket). 1 utredningens direktiv ifrågasätts också det starka skyddet för allmän farled och allmän flottled.

Det bör vara möjligt att inom ramen för mera allmänt hållna tillåtlighets- regler tillgodose de grundsatser som nämnda lagrum i nuvarande VL ger uttryck för. Vad särskilt angår flottningen bör understrykas att utvecklingen i fråga om virkestransporter under 1960-talet och hittills under 1970-talet otvetydigt gått i riktning mot ökad landtransport. På grund av det anförda torde man i nya VL kunna undvara bestämmelser som förutsätter särbe- handling av allmän fiottled. Även beträffande övriga i 2 kap. 11 och 12 åå VL angivna intressen synes behov av särskilt skydd numera knappast föreligga. I varje fall torde denna ståndpunkt kunna accepteras. om en vidgad obligato- risk förprövningsskyldighet införs för vattenföretag som inverkar menligt på bl. a. allmän farled. allmän hamn eller allmän fiottled.

När det gäller den närmare utformningen av reglerna till skydd för allmänna intressen bör först och främst finnas bestämmelser som sätter in vattenföretagen i det större sammanhang som den moderna samhällsplane- ringen bildar. Man bör därför kräva att ett tillämnat vattenföretag inte får genomföras utan att alla övriga anspråk som hänför sig till berörda mark- och vattenområden samtidigt prövas, vare sig dessa anspråk är aktuella när man skall besluta om företagets tillkomst eller kan väntas få aktualitet inom en överskådlig framtid (jfr SOU 1970:40 s. 35).

Sådana anspråk kan i många fall finnas dokumenterade i fastställda planer eller andra markanvändningsbestämmelser enligt t. ex. byggnads- eller naturvårdslagstiftningen. Det kan också inträffa att av riksdagen antagna riktlinjer för den fysiska planeringen vid prövningen av tillstånd till ett vattenföretag ännu inte har slagit igenom i någon fastställd plan eller andra markanvändningsbestämmelser.

Bestämmelser som reglerar fysiska markanvändningsfrågor innesluter ofta också frågor om s. k. verksamhetsplanering. I många fall torde emellertid sådana frågor inte omfattas av den fysiska planeringen. Det kan gälla långsiktiga bedömningar av energipolitisk, näringspolitisk och försvarspoli— tisk art, ävensom arbetsmarknadspolitiska, trafikpolitiska och regionalpoli- tiska synpunkter som bör beaktas vid prövningen av vattenföretag.

För sådana mera långsiktiga bedömningar blir naturligtvis frågan om ett vattenföretags lokalisering av grundläggande betydelse. En ofta påtalad brist i nuvarande VL är att lagen inte anses ge utrymme för en fri bedömning av lokaliseringsfrågan. Man har sålunda utgått från att vattendomstol inte kan ta ställning till ett företags lokalisering i andra fall än sådana då ansökan lämnar utrymme för bedömning av alternativa förläggningar. Domstolen har alltså inte ansetts kunna självmant ta upp frågan och t. ex. förklara företaget otillåtligt av den anledningen att dess ändamål kan vinnas på ett bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökan. Här föreligger en klar skillnad mellan de vattenrättsliga och de miljöskydds- rättsliga områdena. Vid prövning enligt ML går man ofta in på frågan om den plats som sökanden har tänkt sig för en anläggning är lämplig från miljöskyddssynpunkt. I regel godtas platsen. Några fall har dock förekommit då ansökan har avslagits därför att prövningsmyndigheten har funnit den valda lokaliseringen olämplig (jfr Persson. Miljöskydd. 3. uppl.. s. 42 ff.).

Vad beträffar vattenföretagen finns det vissa anläggningstyper som enligt sakens natur inte kan förläggas till annan plats än den som sökanden

föreslagit. Som typexempel kan anges utförande av markavvattningsföretag och vattenkraftverk. 1 sistnämnda fall avserju företagaren att tillgodogöra viss av honom själv helt eller delvis disponerad fallhöjd som i allmänhet inte går att utnyttja på annat ställe än där den av naturen är belägen. 1 andra fall åter kan det från allmän planeringssynpunkt vara tänkbart med en prövning av företagets lämpligaste lokalisering. Så kan t. ex. vara fallet i fråga om vattenregleringar för olika ändamål eller ytvattentäkter för kommunal eller industriell vattenförsörjning, där fråga kan uppkomma om vilken sjö eller vilket vattendrag som bör tagas i anspråk för ändamålet. Det gäller i sådana fall att undvika lokaliseringar som vid en samlad bedömning från allmänna planeringssynpunkter kan vara olämpliga eller felaktiga. Bland nya VL:s tillåtlighetsregler bör därför införas ett stadgande som i de fall det kan komma i fråga ger prövningsmyndigheten möjlighet att självmant ta upp lokalise- ringsfrågan och förklara företaget otillåtligt med hänvisning till att ändamålet kan vinnas på ett från allmän synpunkt bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökan. Av stor betydelse vid en sådan bedömning blir bl. a. frågan om sökandens möjligheter att skaffa sig förfoganderätten till ifrågavarande vattenområde.

På grund av det anförda bör i nya VL som en grundläggande tillåtlighets- regel till skydd för allmänna intressen införas en bestämmelse som, delvis efter mönster av 4 kap. 18 å andra stycket VL, stadgar att vattenföretag inte får komma till stånd, om med hänsyn till valet av plats eller eljest hinder mot företaget möter från allmänna planeringssynpunkter.

Såsom anförts i det föregående kan anspråk på mark- och vattenområden som berörs av ett vattenföretag i många fall finnas dokumenterade i fastställda planer eller markanvändningsbestämmelser enligt annan markpo- litisk lagstiftning än VL. För att den framtida vattenrättsliga prövningen i enlighet med önskemålen i direktiven för utredningen skall kunna bli ett led i en effektiv samhällsplanering måste VL:s tillåtlighetsregler i så stor utsträck- ning som möjligt samordnas med planer och bestämmelser enligt sådan markpolitisk lagstiftning, främst byggnads- och naturvårdslagstiftningen. Då många vattenföretag medför stora förändringar i den fysiska miljön, är det naturligt att de planerande samhälleliga organen skall kunna utöva inflytande på lokaliseringen och utformningen av sådana företag.

Nuvarande VL innehåller inte något stadgande om att vattenföretag skall stämma överens med fastställda planer eller andra byggnadsreglerande bestämmelser enligt byggnadslagstiftningen. Emellertid har det ansetts att gällande bebyggelseplaner skall beaktas vid tillståndsprövningen enligt VL (ierOU 1970:405. 51 f. och prop. 19712106 s. 112). Detsamma haransettsgälla vid tillämpningen av ML (jfr prop. 1969228 5. 213 f.).

1 1971 års lagstiftningsärende angående ändringar i VL, varigenom regeringens prövningsrätt i vattenmål utvidgades. avvisade departements- chefen ett av några remissinstanser framfört förslag om att regeringen som högsta planmyndighet vid prövning av ett företag enligt VL skulle kunna ompröva gällande planbestämmelser eller meddela erforderlig dispens. Departementschefen erinrade. om att det i första hand ankommer på vederbörande kommun att ta initiativ i planfrågor (prop. 1971:106 5. 112).

IVL finns inte heller något stadgande som reglerar förhållandet till NVL:s

markanvändningsbestämmelser. Från prövningen enligt NVL är emellertid enligt stadganden i den lagen i vissa fall sådana vattenföretag undantagna vartill tillstånd lämnats enligt VL. Det gäller enligt löä företag inom strandskyddsområde. 18 ;" angående täktföretag i vatten och 20 ;" angående samrådsskyldighet vid vissa arbetsföretag. 1 övrigt skall naturvårdslagens markanvändningsbestämmelser tillämpas vid sidan av VL.

Det synes ligga närmast till hands att åstadkomma den önskvärda samordningen mellan nya VL. å den ena sidan. samt annan markpolitisk lagstiftning. å den andra sidan. på samma sätt som skett i nyare fastighets- rättslig lagstiftning. t. ex. FBL. VägL och AL. För tillåtligheten av åtgärder enligt dessa lagar har man bl.a. uppställt krav på att åtgärden skall stå i överensstämmelse med fastställda planer och att den inte heller får motverka syftet med andra bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Bygglagutredningen har i sitt betänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande skisserat ett sådant regelsystem och föreslagit att det också skall gälla beträffande företag enligt VL.

Innan man tar ställning i denna fråga måste man emellertid ta särskild hänsyn till de speciella förutsättningar som gäller för vattenföretagens del. Vattenfrågorna måste oftast bedömas med utgångspunkt i den hydrologiska enheten.dvs. avrinningsområdet.som sällan följer kommungränserna. Vissa svårigheter synes kunna uppstå när det gäller lösningen av olika vattenhus- hållningsfrågor som kan vara av gemensamt intresse för ett större område än en kommun. Ett vattenföretag innebär också ofta ett utnyttjande av vattnet som naturresurs. varvid möjligheter till alternativa lokaliseringar inte föreligger. Detta gäller i hög grad bl. a. utbyggnad av vattenkraft. som av naturnödvändighet måste begränsas till vattendrag med utbyggnadsbar fallhöjd.

Företag i vatten kan ha betydelsefulla och långsiktiga verkningar som sträcker sig vida utöver kommun- och länsgränserna. Detta gäller såväl kraftverksföretag som i särskilt hög grad vattenregleringar vilka ofta kan påverka vattenförhållandena i stora delar av vattendragen. Verkningarna av sådana företag kan vara olika för olika kommuner. För vissa kommuner kan företaget ha positiva verkningar. t. ex. från energiförsörjnings- eller syssel- sättningssynpunkt. medan det för andra kommuner kan få huvudsakligen negativa verkningar. t. ex. genom dämningsskador eller torrlagda älvsträck- or. Det är då naturligt att kommunernas inställning till kraftverks- eller regleringsprojekt kan växla med hänsyn till sådana skilda verkningar och att denna inställning kommer till uttryck i de kommunala planerna. Vissa kommuner kan sålunda i sina planer prioritera utbyggnadsintresset. medan andra i stället vill prioritera bevarandeintresset. Ett exempel på detta utgör kommunernas olika inställningar till en utbyggnad av Kalixälven. sådana de kommit till uttryck i de kommunala programmen i samband med den fysiska riksplaneringen. Av fem kommuner som skulle beröras av en utbyggnad av älven har en ansett att älven bör byggas ut. medan fyra ansett att det är ett riksintresse att älven bevaras.

Liknande problem kan föreligga t. ex. när det gäller vattenbortlednings- projekt för tillgodoseende av tätorters eller industriers vattenförsörjningsbe- hov. Konkurrerande anspråk kan också i sådana fall riktas mot samma vattenområde. En kommuns eller regions intresse av att bevara en sjö eller ett

vattendrag kan stå emot en annan kommuns eller regions anspråk på vatten för sina invånare. Ett exempel härpå utgör det omstridda Bolmenprojektet för Skåneregionens vattenförsörjning. Man har anledning räkna med att främst i de mellersta och södra delarna av landet tätorternas vattenförsörjning i allt större utsträckning måste ordnas genom regionala projekt. gemensamma för flera kommuner och kanske fiera län. Som ett exempel av annan typ kan nämnas en eventuell utbyggnad av Göta kanal eller annat större kanalsystem av betydelse för en hel landsända.

För företag av riksbetydelse fordras vid avgörandet en balansering av olika intressen —såväl lokala och regionala intressen som riksintressen. Endast på central nivå finns den överblick och det breda underlag som kan leda till totalt sett välavvägda beslut. Detta är också bakgrunden till den nyligen genom- förda reformeringen av prövningssystemet. varigenom regeringens infly- tande ökats. Att i nya VL införa en rätt för kommunen såsom företrädare för kommunala och lokala intressen att genom någon form av veto slutligt avgöra ärenden av betydelse långt utanför kommunens gränser — låt vara endast i en riktning — skulle strida mot själva grunden för den nyligen genomförda reformeringen av prövningssystemet.

Bl. a. dessa skäl talar enligt vattenlagsutredningens mening mot ett införande av kommunal vetorätt i fråga om vattenföretag enligt nya VL. Riksdagen har också för sin del på senare tid avslagit en motion med förslag om införande i gällande VL av en kommunal vetorätt (CU 1975/76:18).

Det kommunala inflytandet i fråga om vattenföretag bör. som utredningen utvecklar i det följande. säkerställas genom planering inom ramen för byggnadslagstiftningen. Även reglerna om förberedelse av större vattenfö- retag som finns i gällande VL och vartill utredningen föreslår en motsvarighet i VL-förslaget ger. rätt utnyttjade. möjligheter för den lokala opinionen att påverka frågan om ett större vattenföretags tillkomst eller utformning.

De förut antydda konflikterna ger vid handen att det är nödvändigt med en omsorgsfull och långsiktig planering rörande utnyttjandet av landets vatten- tillgångar. En sådan planering måste helt naturligt vara överordnad den kommunala planeringen. Den påbörjade fysiska riksplaneringen innefattar också en sådan övergripande planering.

Konflikter av angiven art rörande utnyttjandet av vattentillgångar torde i många fall kunna lösas inom ramen för den fortsatta fysiska riksplaneringen. bl. a. genom statsmakternas ställningstaganden till de kommunala åtgär- derna för säkerställandet av riksintressen. I den mån en kommuns bedöm- ningar i ett sådant program inte stämmer överens med statsmakternas intentioner i fråga om den fysiska riksplaneringen, har dessa möjligheter att påverka den kommunala planeringen. Enligt gällande byggnadslagstiftning ges nämligen genom generalplaneinstitutet goda möjligheter till markan- vändningsbedömningar och sådana markreservationer som föranleds av bl. a. den fysiska riksplaneringen.

För att generalplanen. som upprättas och antas av kommunen, skall ha några rättsverkningar krävs emellertid att den fastställs av länsstyrelsen eller, efter underställning eller besvär. av regeringen. Underställning skall bl. a. alltid ske om planen är av större allmän betydelse. För tillgodoseende av ett riksintresse får regeringen enligt 10 a & BL besluta att för visst område skall finnas generalplan och dessutom att den skall vara helt eller delvis fastställd.

Regeringen kan också. om kommunen underlåter att vidtaga erforderliga åtgärder för upprättande av generalplan. låta på kommunens bekostnatd upprätta generalplan. Regeringen har dock i sådant fall inte någon befogenhet att fastställa planen. I stället har regeringen möjlighet enligt 14 a å BL att i anslutning till ett beslut enligt 10aå meddela erforderliga byggnadsför- bud.

Generalplanen kan också användas för planläggningen av sådan markan- vändning inom kommunen som inte är av riksintresse. Även i sådana fall har staten genom fastställelseförfarandet möjligheter att pröva om den kommu- nala bedömningen. t.ex. i fråga om vattenföretag. skall godtagas eller inte.

Även stadsplan och byggnadsplan måste för att få rättsverkningar fastställas av länsstyrelsen eller regeringen. I dessa fall är möjligheten till statlig påverkan större än i generalplanefallet. Underlåter kommun att upprätta sådan plan som anses erforderlig. äger regeringen när det gäller stadsplan resp. länsstyrelsen när det gäller byggnadsplan nämligen låta på kommunens bekostnad upprätta och även fastställa planen (27 och 108 åå BL).

Den som ämnar utföra ett vattenföretag som berörs av ett planförslag har möjligheter att påverka planens utformning dels genom möjligheten att framställa erinringar mot de kommunala organens beslut rörande planen och dels genom möjligheten att anföra besvär mot länsstyrelsens beslut rörande fastställelse av planen (149 och 150 åå BL). Vad nu sagts gäller naturligtvis även sakägare som motsätter sig företaget. Det finns naturligtvis också informella möjligheter för de olika intressenterna att ta initiativ till upprät- tande eller ändring av plan. Det kan vara lämpligt att med några exempel belysa konsekvenserna av ett införande också i nya VL av ett krav på att ett vattenföretag skall stå i överensstämmelse med fastställd plan.

Fal/A. Statsmakterna har i samband med den fysiska riksplaneringen uttryckligen beslutat att vissa älvsträckor i landet skall vara undantagna från kraftutbyggnad. En generalplan som tillåter sådan utbyggnad kommer då inte att bli fastställd. Även om det finns en före statsmakternas beslut fastställd generalplan som tillåter kraftutbyggnad. kan tillståndsmyndigheten ändå inte tillåta ett sådant vattenföretag enligt VL. eftersom det skulle strida mot allmänna planeringssynpunkter.

Fall B. Statsmakterna har tagit uttrycklig ställning för att utbyggnad av vissa älvsträckor bör ske. En generalplan som förbjuder kraftutbyggnad av sådan älvsträcka torde då inte komma att fastställas av länsstyrelsen eller regeringen. Eftersom kravet i nya VL på planöverensstämmelse endast avser fastställd plan. kommer den ifrågasatta tillåtlighetsbestämmelsen inte att utgöra hinder mot företaget.

Fall C. Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till frågan om vissa vattendrag skall undantas från kraftutbyggnad eller inte. kanske i avvaktan på ytterligare utredning. Även i sådana fall torde en generalplan inte komma att fastställas i den delen. vare sig den förordar utbyggnad eller inte. Inte heller i detta fall kommer den ifrågasatta bestämmelsen att bli tillämplig.

Fall D. I fall där frågan om bevarande eller utbyggnad av vattendrag inte bedömts vara av riksintresse kan man teoretiskt tänka sig att frågan kommer

upp i samband med planfastställelse. I sådana fall kan det förekomma att länsstyrelsen eller regeringen har att ta ställning till konflikter mellan olika kommuner. Resultatet av ställningstagandet kan då bli att planen fastställs eller också att man vägrar fastställelse i denna del och hänvisar frågan till prövning i vanlig ordning enligt nya VL.

Särskilt i fallet D torde det finnas möjligheter för den som önskar utföra ett vattenföretag och även motståndarna till detta att påverka planens utform- ning samt frågan huruvida fastställelse bör ske eller ej.

Av de anförda exemplen torde man kunna draga den slutsatsen att de ställningstaganden som sålunda görs av kommun. länsstyrelse och regering inom ramen för fastställda planer i likhet med vad som är fallet i flera andra fastighetsrättsliga lagar bör bilda underlag och utgöra villkor vid bedöm- ningen av ett företags tillåtlighet också enligt VL. I nya VL bör således införas ett krav på att ett vattenföretag skall stå i överensstämmelse med fastställd generalplan. stadsplan och byggnadsplan.

Den förordade bestämmelsen om krav på planöverensstämmelse har avseende på de nuvarande planinstituten enligt byggnadslagstiftningen. Bygglagutredningen har emellertid i sitt anförda betänkande skisserat ett regelsystem som. om det kommer att ligga till grund för en blivande lagstiftning. något ändrar förutsättningarna för den av vattenlagsutredningen förordade regeln. Det kan därför finnas anledning att något uppehålla sig vid bygglagutredningens förslag och dess konsekvenser för nya VL:s del.

Enligt bygglagutredningens förslag skall huvudansvaret för planeringen ligga hos kommunerna. Det statliga inflytandet skall främst ha avseende på den översiktliga planläggningen som emellertid skall utgöra tyngdpunkten i systemet. Utredningen föreslår inte något interkommunalt planinstitut. Ett framtida system av formaliserade planer bör enligt utredningen omfatta tre planinstitut. nämligen kommunplanen. som skall täcka hela kommunens yta och vara obligatorisk. kommundelsplanen. som i stort sett motsvarar nuvarande generalplan. och byggnadsplanen. som innefattar de mest detal- jerade ställningstagandena om markanvändningen. Bygglagutredningen föreslår också att regeringen skall kunna förordna att visst område skall vara 5. k. rikszon.

I den mån utnyttjandet av t. ex. ett vattenområde är av riksintresse. skall vattenområdet enligt bygglagutredningens förslag kunna undantas som rikszon. Såsom rikszoner skall avsättas områden som är av större intresse för landet i dess helhet eller större del därav. I denna definition skulle dock ytterst få vattenprojekt kunna innefattas. Hit torde komma att hänföras t. ex. sådana skyddsvärda älvsträckor som statsmakterna anser böra undantagas från vattenkraftutbyggnad. Konflikter som har mera regionalt intresse. t. ex. det förut anförda fallet beträffande en kommuns intresse av att ha en sjö orörd mot en annan kommuns intresse av att utnyttja sjön för sin vattenförsörj- ning. skulle enligt den skisserade ordningen få lösas inom ramen för den kommunala planeringen. Bygglagutredningen anför visserligen bland skälen för avvisandet av ett interkommunalt planinstitut att det är naturligt med den uppläggning som riksplaneringen fått att många regionala frågor behandlas i samband med den rikstäckande bedömning som görs. Då konflikter av antydd art emellertid inte alltid faller under den angivna definitionen av

rikszon. ankommer det enligt förslaget på den kommunen där vattentill- gången finns att göra den regionalt betydelsefulla avvägningen. Även om ett interkommunalt samarbete samt länsstyrelsens samordnande funktion skulle kunna överbrygga vissa motsättningar rörande vattentill- gångarnas utnyttjande.ställer sig vattenlagsutredningen tveksam till om man inom ramen för en kommuns planering alltid kan komma till rätta med dylika konflikter på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt. En metod att lösa dylika konflikter beträffande i varje fall de viktigaste av dessa företag kan vara att vidga kriterierna på en rikszon så att man som rikszon skulle kunna avsätta även vattenområde av mera regional betydelse.

I fråga om samordningen mellan den nya byggnadslagstiftningens och VL:s prövningssystem föreslår bygglagutredningen (s. 389 f. och 408 f.) att prövningsreglerna i VL liksom i andra lagar. t.ex. ML. utformas så att bundenheten vid planer görs starkare än f. n. Som huvudregel skall gälla att beslut av prövningsmyndigheten enligt bl. a. dessa lagar skall stå i överens- stämmelse med gällande plan. Bygglagutredningen skisserar också hur prövningen skall samordnas mellan prövningsmyndigheten och kommunen som huvudman för planeringen.

När det gäller industriell eller liknande verksamhet vars lokalisering i dag prövas enligt 136 aå BL förordar bygglagutredningen en liknande prövnings- ordning enligt den nya lagstiftningen. Denna skall således vara en tillstånds- prövning vid sidan av det normala planläggningsförfarandet. Skulle ett sådant tillståndsärende resultera i att anläggningen bör komma till stånd på viss plats. är det enligt bygglagutredningen angeläget att det också öppnas möjligheter för staten att genomföra detta. Beslut om lokalisering av sådan industri bör därför enligt utredningen åtföljas av beslut om att inrätta rikszon av lämplig omfattning i anslutning till företaget. Genom en sådan ordning ges regeringen den yttersta möjligheten att åstadkomma de planbeslut som erfordras för projektets tillkomst. Nuvarande kommunala vetorätt skulle således ej finnas kvar.

Enligt nya VL:s prövningssystem införs också för vattenföretagens del en motsvarighet till 136 aå BL genom att själva tillståndsprövningen beträf- fande större vattenföretag anförtros åt regeringen. Ett sådant beslut av regeringen måste också kopplas till den kommunala planeringen. Om bygglagutredningens förslag genomförs. förordar vattenlagsutredningen därför att regeringen i byggnadslagstiftningen ges motsvarande möjlighet som vid industrilokalisering att besluta om inrättande av rikszoner i samband med beslut om tillstånd till de större vattenföretagen. Sådana beslut skall då vara bindande för den kommunala planeringen.

Regeringens prövningsrätt i vattenmål måste emellertid liksom för närva- rande är fallet begränsas till de större. riksviktiga företagen. Utanför regeringens prövningsrätt kommer då att falla vattenföretag av mera regionalt intresse. I sådana fall liksom beträffande de mindre vattenföretagen skulle således prövningsmyndigheten enligt VL vara bunden av den kommunala planeringen. I denna kommunala planering bör man då ha sörjt för att erforderliga avvägningar gjorts mellan förut antydda konkurrerande anspråk av regional natur. Det statliga inflytandet vid planfastställelsen torde i detta sammanhang vara av stor betydelse.

Vid sidan av det krav på planöverensstämmelse som förordats i det föregående bör. i likhet med vad som skett i annan fastighetsrättslig lagstiftning. i VL införas en bestämmelse som stadgar att vattenföretag skall utföras så att det inte motverkar syftet med särskilda bestämmelser för mark- eller vattenområdens bebyggande eller användning vilka har meddelats på annat sätt än genom fastställd plan. Det kan vara fråga om bestämmelser i regionplan eller utomplansbestämmelser samt föreskrifter enligt NVL. Sådana bestämmelser kan också ha meddelats enligt lagen (1942:350) om fornminnen och lagen (19602690) om byggnadsminnen.

F. n. förekommer i praxis att domstolarna i vattenmål meddelar villkorade tillstånd när företag strider mot plan men en planändring ställs i utsikt. Detta bör också kunna ske vid tillämpningen av nya VL. under förutsättning att åtminstone vissa garantier för ifrågasatt ändring erhållits. De kan ha lämnatsi yttrande som kommunen avgivit i tillståndsärendet. Emellertid kan det ibland vara svårt för en kommun att ta slutlig ställning till ett vattenföretag. innan företagets slutliga utformning och verkningar klargjorts. Detta kanske sker först genom tillståndsbeslutet och kommunen kan då inte bestämma sig definitivt. förrän- dess politiska och tekniska organ hunnit ta del av beslutet. På grund av denna osäkerhet i fråga om ett vattenföretags utformning och verkningar bör man kunna utnyttja den förordade möjligheten att meddela villkorade tillstånd i alla de fall då kommunen under handläggningen av tillståndsfrågan inte tagit klar och definitiv ställning mot ett vattenföretag som strider mot plan. På grund av den förordade möjligheten att meddela villkorade tillstånd bör man kunna i VL undvara sådana regler om undantag från plan som nu finns i bl. a. FBL. VägL och AL. — Det bör dock anmärkas att enligt bygglagutredningens förslag (SOU 1974:21 s. 395) villkorade tillstånd inte bör meddelas. Tillståndsmyndigheten bör i stället enligt bygglagutred- ningens mening avvakta planändring. innan den meddelar tillstånd. Vatten- lagsutredningen intar följaktligen en annan ståndpunkt än bygglagutred- ningen i denna fråga.

Den klara anknytning till den samhälleliga planeringen som nya VL får enligt vattenlagsutredningens förslag medför att de olika planerna kan ges ett avgörande inflytande i fråga om konkurrensen mellan olika intressen om knappa vattenresurser. Som exempel kan hänvisas till det numera aktuella fallet att fråga är om vattnets fördelning mellan bevattningsintresset. å ena sidan. och andra intressen med anknytning till vattnet. å den andra. Utredningens här redovisade ståndpunkt torde leda till att denna fördelnings- fråga i första hand kan lösas inom ramen för den fortsatta fysiska rikspla- neringen och utgår därvid från att frågorna om livsmedelsproduktionen och därmed om markbevattningen kommer att successivt tilldra sig större intresse i samhällsplaneringsarbetet. Fördelningsfrågorna kan i så fall efter hand lösas med hjälp av de legala planinstitut som nya VL:s tillämnade regler föreslås hänvisa till. Om således en viss bygd i fastställd markanvändnings- plan (enligt nuvarande lagstiftning närmast generalplan eller byggnadsplan) reserverats för jordbruksändamål. bör detta medföra att vattentäkt för bevattningsändamål inom området ligger i linje med planens syfte. Vatten- täkt för jordbrukets behov bör därför godtagas av prövningsmyndigheten. såvida inte hänsyn till andra intressen. t. ex. ett särskilt värdefullt fiskbe- stånd. väger över. Finns det inte någon fastställd plan. får tillståndsmyndig-

heten avgöra om en användning av marken för jordbruksändamål står i överensstämmelse med allmänna planeringssynpunkter. Som utredningen har anfört i det föregående skall till allmänna planeringssynpunkter hänföras sådant som långsiktiga, övergripande överväganden rörande hushållningen med landets fysiska resurser. Även närings- och arbetsmarknadspolitiska aspekter kommer in i denna bedömning. Leder bedömningen till att ett visst område bör användas som åkermark. finns det anledning för tillståndsmyn- digheten att prioritera jordbruksintresset vid fördelning av områdets vatten- tillgångar. Ger däremot planeringsförhållandena inte tillräcklig ledning. får prövningsmyndigheten försöka jämka mellan stridiga intressen eller. i sista hand. ge företräde åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas bli till största nytta.

Ett vattenföretag kan emellertid ha inverkan på allmänna intressen som inte har tillgodosetts genom planer eller markanvändningsbestämmelser och som inte heller omfattas av de mera långsiktiga. allmänna planeringssyn- punkterna. Det kan röra inverkan på fiskeintresset. vissa speciella natur- vårdssynpunkter. närboendes trevnad osv. Frågor om inverkan på sådana allmänna intressen aktualiseras först i och med ställningstagandet till ett konkret vattenföretag. Det kan också tänkas att nya allmänna intressen har tillkommit eller förhållandena eljest ändrats efter fastställande av plan eller bestämmelse. En lagbestämmelse som innebär ett direkt skydd för sådana allmänna intressen bör därför komplettera stadgandena om krav på plan- överensstämmelse. Denna skyddsbestämmelse bör emellertid inte bli till- lämplig vid varje ingrepp i det berörda allmänna intresset. Enligt gällande VL krävs att ingreppet medför olägenheter av mera betydande omfattning. I 2 kap. 3 &" andra stycket VL förutsätts för att en vattenbyggnad skall förklaras otillåtlig bl. a. att fiskeri- eller annan näring av större betydenhet lider väsentligt förfång eller att naturförhållandena ändras så att väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturskyddssyn- punkt är att befara. I likhet med gällande bestämmelser bör därför också enligt nya VL krävas att ingreppet skall medföra mera betydande olägenheter för att företaget skall anses otillåtligt. En bestämmelse i frågan bör således innehålla förbud mot endast sådant vattenföretag som medför olägenhet av större betydelse för allmänt intresse.

Med en skyddsbestämmelse av förordat slag bör det också vara möjligt atti större utsträckning än hittills beakta de sammanlagda olägenheterna av ett vattenföretag. även om olägenheterna för varje allmänt intresse. betraktat för sig, inte kan anses vara av den betydelsen att den skulle medföra att företaget blev otillåtligt. Tillstånd skall alltså kunna vägras. om vid en samlad bedömning av företagets inverkan från allmän synpunkt olägenheterna tillsammantagna bedöms vara av större betydelse.

Som i det föregående anförts bör de nya bestämmelserna äga giltighet för alla slag av företag i vatten. således också för dikning och annan markav- vattning. Eftersom dikningsföretag hittills inte prövats med hänsyn till inverkan på allmänna intressen. vill utredningen erinra om att en sådan prövning enligt uttalande i utredningsdirektiven framdeles bör bli möjlig. Vad som här kommeri förgrunden torde främst vara ett skydd mot utdikning av vissa områden som kan bedömas särskilt värdefulla från naturvårdssyn-

punkt. Som exempel kan nämnas våtmarker med rikt fågelliv eller särpräglad flora. Markavvattning bör emellertid även i övrigt vara underkastad samma allmänna prövning som andra vattenföretag. även om den på grund av sin art och omfattning mera undantagsvis kan tänkas stå i strid med andra väsentliga allmänna intressen. Utredningen vill dock betona att skogsdikningarna kan ha negativa verkningar från naturskydds- och fiskesynpunkt.

I likhet med vad som nu gäller bör emellertid ett vattenföretag kunna tillåtas även om det medför olägenhet av större betydelse för allmänt intresse. Enligt 2 kap. 3 ä' tredje stycket VL kan regeringen lämna tillstånd till vattenbyggnad med sådan inverkan på allmänna intressen som anges i lagrummet. om byggnaden är av synnerlig betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. En liknande bestämmelse finns i bl. a. 4 kap. 18 & tredje stycket. Ett sådant stadgande bör införas också i nya VL. Tillståndsmyndigheten bör således kunna lämna tillstånd till ett företag som medför olägenhet av större betydelse för allmänt intresse. om företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.

En fråga som bör behandlas i detta sammanhang är huruvida i nya VL någon motsvarighet behövs till VL:s nuvarande möjlighet att underställa frågan om företags tillåtlighet regeringens prövning. Bestämmelser härom finns i bl. a. 2 kap. 20 ä 3 mom. och 47 ä 2 mom. Även ML innehålleri 16 å en liknande bestämmelse om underställning. Enligt vad som uttalades av departementschefen i prop. 1969:28 (s. 212) ville man genom underställnings- institutet. som ansågs utgöra en hörnpelare i en modern miljövårdslagstift- ning. trygga att samhällsekonomiska och planeringspolitiska avvägningar av betydelse för större områden eller av mera principiell innebörd gjordes av regeringen.

Detta uttalande om underställningsinstitutet gjordes emellertid innan regeringens prövningsrätt i vattenmålen utvidgats genom 1971 års ändringar i 4 kap. VL och före tillkomsten av 136 aä BL. Regeringens prövningsrätt kommer att bibehållas i nya VL. Den förordade bestämmelsen om möjlighet att. när synnerliga skäl föreligger. meddela tillstånd till ett företag även om det medför olägenhet av större betydelse för allmänt intresse kommer att i de allra flesta fall få betydelse för de viktigare vattenföretagen somju skall prövas av regeringen antingen obligatoriskt eller efter förbehåll. Särskilt förbehållsin- stitutet skulle i många fall kunna ersätta underställningsinstitutet. Kvar skulle i så fall bli några enstaka företag där avvägningen enligt den förordade bestämmelsen får göras av annan tillståndsmyndighet än regeringen. Att för sådana fall ha kvar underställningsinstitutet torde vara onödigt. Man bör också beakta att frågan genom fullföljd skall kunna föras upp till rege- ringen.

Någon motsvarighet till det nuvarande underställningsinstitutet bör enligt utredningens mening därför inte införas i nya VL.

3.4.3. Samhällsekonomiska hänsyn

Som tidigare anförts skall de förordade reglerna om skydd för allmänna intressen liksom f. n. tillämpas såväl när ett vattenföretag utförs på företa- garens egen fastighet och inte skadar annans egendom som när skada på an nan tillhörig egendom sker därigenom. För rätten att skada eller tvångsvis

ta i anspråk annan tillhörig egendom bör emellertid ytterligare krav på vattenföretagets allmänna lämplighet uppställas. Måste en utomstående till följd av ett vattenföretag finna sig i att hans egendom skadas eller är han tvungen att på annat sätt underkasta sig inskränkningar i rätten till sin egendom. bör han skäligen kunna kräva att företaget är samhällsekonomiskt motiverat. I viss likhet med vad som gäller enligt den ekonomiska tillåtlighetsregeln i 2 kap. 3 & första stycket nuvarande VL och motsvarande bestämmelser på andra håll i samma lag bör sålunda för dessa mycket vanliga fall i nya VL meddelas föreskrifter om en prövning av företagets allmänna lämplighet från samhällsekonomiska synpunkter. Att utsträcka dessa före- skrifter till att gälla även vattenföretag som endast berör företagarens egen egendom eller egendom tillhörig den som gjort gemensam sak med företagaren är enligt utredningens mening inte erforderligt.

I enlighet med de kritiska synpunkter som framförts rörande de nuvarande lagrummen bör de nya bestämmelserna utformas så att de lämnar utrymme för en friare och därmed mera mångsidig bedömning av vattenföretagen. baserad på en ekonomisk analys av rimlig omfattning. Till följd härav bör bl. a. eftersträvas en mildring av kravet på matematisk exakthet i beräkning- arna. En annan konsekvens av principen om en friare bedömning torde böra bli att hänsyn vid beräkningarna skall tagas inte blott som f. n. till skada som uppkommer genom företagens inverkan på vattenförhållandena utan även till annan skada och olägenhet genom företagen.

Rörande omfattningen av och det närmare innehållet i den ekonomiska analysen torde man inledningsvis kunna slå fast att det alltid är möjligt att göra en åtminstone grov ekonomisk uppskattning av anläggningskostna- derna och av de direkta skadorna. Vill man beakta även indirekta skador och olägenheter. uppkommer avgränsningsproblem och andra svårigheter. vartill utredningen återkommer i det följande.

När det sedan gäller att i ekonomiska termer redovisa nyttan av vattenfö- retagen, är problemen i vissa fall teoretiskt sett inte särskilt komplicerade. Detta är förhållandet i fråga om vattenkraftanläggningar och vissa andra företag med inriktning på produktion. t. ex. markavvattningsföretag. Nyttan av kraftutbyggnader kan sålunda vara förhållandevis enkel att fastställa. åtminstone om man. som hittills brukat ske. bestämmer nyttan på grundval av beräknad kraftproduktion resp. ökad kraftproduktion genom det tilltänkta företaget samt ett uppskattat värde på kraften. För markavvattningsföretagen bestämmes nyttan till fastigheternas värdestegring. Denna ligger också till grund för kostnadsfördelningen inom företagen.

Beträffande vissa andra typer av vattenföretag. exempelvis yt- eller grundvattentäkt för kommunal vattenförsörjning. är den ekonomiska nyttan svårare att uppskatta. I än högre grad gäller detta åtgärder i vatten till fiskets förbättrande eller till fromma för den allmänna miljövärden eller hälsovår- den. Även här bör emellertid ekonomiska värderingar av nyttan kunna komma i fråga. låt vara att man då måste acceptera en i fria former verkställd uppskattning. Här liksom i andra liknande sammanhang bör man kunna finna viss ledning i de modeller för nytto-kostnadskalkyl som under senare år konstruerats bl. a. för att bedöma just vissa vattenutbyggnzders samhällsekonomiska berättigande (jfr Thorburn. Förvaltningsekonomi. 1969. s. 129 f.). Dessa kalkyler utgör jämförelser mellan olika realisciska

handlingsalternativ och syftar till att öka möjligheterna att få grepp om eljest diffusa samhällsproblem. Att den frihet i bedömningen som nyss nämnts är nödvändig i dessa sammanhang är emellertid uppenbart.

Av samhällsekonomisk betydelse kan också de indirekta. ekonomiska verkningarna av ett vattenföretag vara. De indirekta verkningarna kan vara såväl positiva som negativa. Företaget kan t.ex. ha positiva effekter på sysselsättningen eller medföra annan ekonomisk stimulans för orten men kan också ha negativa verkningar för bl.a. rekreationsintressena. t.ex. fritidsfisket. som skulle kunna uppskattas i ekonomiska termer. Uppskatt- ningen av sådana indirekta ekonomiska verkningar kommer emellertid att komplicera beräkningarna genom uppkommande avgränsningsproblem ochi många fall utredningssvårigheter. Risk för dubbelräkningar kan uppkomma. De svårigheter som kan vara förbundna med en uppskattning av de indirekta verkningarna får emellertid inte leda till att man helt avstår därifrån vid den ekonomiska tillåtlighetsbedömningen. Den kan få särskild betydelse i marginalfallen. när det står och väger mellan att förklara ett vattenföretag tillåtligt eller otillåtligt. Med hänsyn till att metoderna för beräkning av dylika indirekta verkningar ännu torde vara ganska outvecklade är emellertid en betydande försiktighet påkallad.

Genom ett stadgande om en samhällsekonomisk lämplighetsprövning av ett vattenföretag kan skapas förutsättningar för en sådan helhetsbedömning av företaget att från allmän eller enskild synpunkt positiva verkningar av detta också kan tillgodoräknas företagaren. Sålunda bör. i motsats till vad som nu gäller enligt 2 kap. 3 & första stycket VL. hänsyn kunna tas till nytta som företaget medför för annan än företagaren. Denna nytta kan vara av mångahanda slag. Som exempel kan nämnas sådan nytta av ett kraftverks- bygge som uppkommer för annan fallhöjdsägare i vattendraget än kraftver- kets ägare. Hänsyn kan också tas till den nytta som vattenreglering kan medföra för flottnings- och torrläggningsintressena genom lämpligare vatten- framrinning än den naturliga under torrperioder resp. flödestider. Den fördel för landskapsbilden under sommartid som en kraftverksdämning kan medföra genom höjning av vattenståndet bör också kunna beaktas liksom den omständigheten att ett dikningsföretag underlättar dagvattenavrin- ningen från en större väg.

Enligt motiven till 2 kap. 3 é första stycket VL skall man vid den ekonomiska tillåtlighetsbedömningen inte räkna med den eventuella sekun- dära skada som kan drabba ägaren av en skadad egendom. Som exempel anges att ägaren av ett hus tvingas att till följd av skada på huset flytta sin där bedrivna affärsrörelse till en annan lokal och därigenom får avkastningen på rörelsen minskad för längre eller kortare tid. En sådan tillfällig skada ansågs inte äga någon betydelse från nationalekonomisk synpunkt. Vid den helhetsbedömning av vattenföretag som bör ske enligt nya VL synes emellertid även sådana sekundära skador enligt utredningens mening kunna tagas med i bedömningen.

Ett stadgande om samhällsekonomisk lämplighetsprövning bör också medge genomförande av t. ex. sådana fiske- och miljövårdande åtgärder som nu behandlas i 2 kap. 959 VL. Vattenföretag som sålunda enligt en strikt ekonomisk bedömning t.o.m. skulle visa sig förlustbringande bör ändå kunna tillåtas. om fördelarna med anläggningen från allmän eller enskild

synpunkt är stora.

I enlighet med det anförda bör bestämmelsen om samhällsekonomisk lämplighetsprövning av ett vattenföretag ges en ganska allmänt hållen utformning. I stället för den i gällande VL angivna proportionen mellan nytta och skada bör i den nya bestämmelsen ställas upp ett krav på att kostnaderna och olägenheterna av företaget inte står i missförhållande till fördelarna från allmän och enskild synpunkt. Genom en sådan regel. som ansluter till den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 9 ?; tredje stycket VL. uppnår man bl. a. den fördelen att man kan bedöma tillåtligheten av t. ex. ett kommunalt vatten- försörjningsprojekt genom att beakta om erforderligt vatten kan erhållas på ett lämpligare sätt än genom den ifrågasatta vattentäkten samt vilka kostnader och olägenheter som i så fall skulle uppkomma. dvs. en bedöm- ningsmetod av typ liknande nytto-kostnadskalkylen. En så avfattad bestäm- melse ger också. i enlighet med det tidigare anförda. visst utrymme för beaktande av indirekta. ekonomiska verkningar samt möjliggör genomfö- rande av t. ex. fiskefrämjande och naturvårdande vattenföretag utan en i ekonomiska termer klart definierbar nytta.

Med en dylik bestämmelse saknas skäl att ha kvar någon motsvarighet till den nuvarande underställningsmöjligheten enligt 2 kap. 3 & tredje stycket och motsvarande bestämmelser på andra håll i VL. Detsamma har förordats i det föregående också i vad gäller avvägningen mellan ett vattenföretag och motstående allmänna intressen.

3.4.4. Vissa undantagsregler m. m.

I vissa fall ingår vattenföretag såsom en del av ett företag vilket prövas också i annan ordning än enligt vattenlagstiftningen. För sådana fall bör man söka samordna prövningen. Utgångspunkten bör vara att en dubbelprövning av företagen så långt möjligt skall undvikas. Därigenom kan dubbelarbete förhindras liksom risken för att tillståndsmyndigheterna kommer till olika resultat. när det gäller bedömningen av de grundläggande frågorna.

Ett vattenföretag kan t. ex. ha samband med industriell verksamhet vars lokalisering prövats enligt 136 a ;" BL. Det kan vara frågan om vattenförsörj- ningen till industrin. F. n. är beslut enligt detta stadgande endast bindande för planeringen enligt BL samt för prövningen enligt ML. Koncessionsnämnden är i dag remissinstans i lokaliseringsärendena och anledning till annat antagande än att nämnden kommer att ha kvar denna funktion även efter tillkomsten av nya VL föreligger inte. Nämnden. som blir tillståndsmyn- dighet i ärenden både enligt ML och enligt VL. kan alltså i sitt remissyttrande till regeringen belysa lokaliseringens verkningar såväl från miljöskydds- som från vattenrättslig synpunkt utan att handläggningen av ärendet skall behöva kompliceras eller försenas. Beslut enligt 136 aå BL bör därför kunna bli välgrundade även ur vattenrättsliga aspekter i de fall ett vattenföretag förutsätts i beslutet. Ett sådant beslut bör därför vara bindande också för prövningen enligt VL. Någon tillåtlighetsprövning av vattenföretaget skall i detta fall inte behöva ske enligt VL. utan prövningen enligt denna lag bör i stället inriktas på företagets lämpliga utformning m.m. med hänsyn till motstående intressen. Det skulle kunna ligga nära till hands att låta den förordade undantagsre-

geln omfatta även vattenföretag som förutsatts i beslut enligt ML om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. Ofta fordras nämligen att åtgärder i vatten vidtas för att motverka förorening genom avloppsvatten. Det kan vara fråga om nya eller ändrade bestämmelser angående vattenframsläppningen vid vatten- byggnad eller om ändring eller utrivning av sådan byggnad. Det kan också röra sig om vattenreglering eller vattenöverledning. Enligt 8 kap. 27 &" VL blir bestämmelserna i 2 kap. VL om byggande i vatten tillämpliga på sådana åtgärder. dock med den inskränkningen att den ekonomiska tillåtlighetspröv- ningen enligt 2 kap. 3 & första stycket inte behöver ske.

Några mera vägande invändningar synes inte behöva resas mot en sådan ordning för det fallet att tillståndsbeslutet enligt ML fattas av regeringen. Då motsvarande beslut fattas av koncessionsnämnden. uppkommer emellertid svårigheter som främst hänger samman med instansordningen. Problemet kan belysas med följande exempel. som är hämtat från ett ärende angående utbyggnad av pappersbruket i Hyltebruk.

Frågan om utsläpp i ett vattendrag av avloppsvatten från en industri prövas av koncessionsnämnden enligt ML. För att minska olägenheterna av avloppsutsläppet fordras att avloppsvattnet späds ut. vilket i sin tur fordrar reglering av ovanförliggande sjöar.

Ett tillståndsbeslut av koncessionsnämnden enligt ML skulle i ett dylikt fall således förutsätta reglering av sjöarna. Med en bestämmelse om att ett sådant beslut skall vara bindande från tillåtlighetssynpunkt enligt VL. skulle de sakägare som berörs endast av regleringarna emellertid kunna komma i ett sämre läge. Trots att sakägarna inte alls är berörda av avloppsutsläppet skulle de bli tvungna att bevaka sin rätt redan i ärendet enligt ML och i förekommande fall genom fullföljd av talan mot beslutet enligt ML försöka få frågan om vattenföretagets tillåtlighet prövad. Det kan emellertid ifrågasättas i vad mån talan över huvud skall kunna fullföljas endast beträffande frågan om vattenföretaget och om den som endast berörs av vattenföretaget har någon rätt att föra talan mot beslutet enligt ML.

Det angivna exemplet torde visa att det inte är möjligt att utvidga undantagsregelns tillämpning till vattenföretag som förutsatts i tillståndsbe- slut enligt ML. Då tillståndsmyndigheterna enligt nya VL och ML torde bli desamma. bör sådana samordningsfrågor mellan lagarna i stället lösas genom en lämplig. samtidig handläggning av frågorna så att en helhetsbedömning av företaget och dess verkningar blir möjlig.

Undantag bör däremot föreskrivas för utförande av bro eller annat vattenföretag för väg ellerjärnväg m. m.. om anläggningsfrågan har prövats i särskild ordning. Ett sådant undantag finns redan i 2 kap. 40 & första stycket VL. För detta fall bör undantaget inte göras lika omfattande som för företag vilka prövats enligt 136 a & BL. Eftersom den myndighet som handlagt väg- eller järnvägsfrågan inte kan förutsättas ha särskild sakkunskap på det vattenrättsliga området. bör undantag här göras bara för prövning som kan ske utan sådan kunskap. nämligen dels prövning om hinder föreligger från allmänna planeringssynpunkter eller med hänsyn till bristande överensstäm- melse med fastställda markanvändningsplaner. dels den samhällseko- nomiska lämplighetsprövningen. Den specifikt vattenrättsliga prövningen rörande företagets inverkan på allmänna intressen som inte har angivits särskilt i nya VL bör däremot förbehållas de vattenrättsliga tillståndsmyn-

digheterna och alltså inte undantagas i detta sammanhang.

Man kan tänka sig många andra fall än de nu behandlade där en prövning av samma vattenföretag sker av olika myndigheter. För dessa synes undantag av olika skäl inte böra komma i fråga. Vad särskilt gäller täktverksamhet m. m. på havsbottnen inom allmänt vattenområde som enligt lagen (1966:314)om kontinentalsockeln prövas av regeringen eller statens industri- verk torde ofta en särskild prövning även enligt nya VL erfordras.

Är en gemensamhetsanläggning förutsatt i fastställd plan. behöver enligt 6 & första stycket AL en allmän lämplighetsprövning av anläggningen ske endast om särskilda skäl föranleder det. Ett dylikt undantag skulle också kunna diskuteras för vattenföretagens del när det gäller den samhällseko- nomiska lämplighetsprövningen. Emellertid torde det vara skillnad mellan en gemensamhetsanläggning. t. ex. en parkeringsplats eller en värmeanlägg- ning. och ett vattenföretag. Gemensamhetsanläggningen synes typiskt sett vara av det slaget att dess lämplighet bedöms i samband med planfaststäl- lelsen. Sådana bedömningar torde i dylika sammanhang knappast ske för vattenföretagens del annat än undantagsvis. Motsvarande regel bör därför inte införas i nya VL.

Till de nyss förordade tillåtlighetsreglerna och bestämmelserna om undantag i vissa fall från dessa bör också fogas en bestämmelse som reglerar frågan om inbördes konkurrens mellan olika vattenföretag som rör samma vattentillgång eller av annan grund inte kan utföras vid sidan av varandra. Bestämmelser för sådana konkurrenssituationer finns i bl. a. 2 kap. 38 å andra stycket VL. Liksom detta stadgande bör regeln ha avseende på företag beträffande vilka fråga om tillstånd föreligger till samtidig prövning. Utgångs- punkten för bedömningen i sådana konkurrenssituationer bör vara att man såvitt möjligt jämkar mellan de stridiga intressena så att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för det andra. Om jämkning inte kan ske. bör företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antagas bli till största fördel.

Slutligen bör bland nya VL:s egentliga tillåtlighetsregler tagas in en bestämmelse som stadgar att man vid prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet skall beakta även annat vattenföretag som med sannolikhet kan antagas bli erforderligt för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget. En motsvarighet till ett sådant stadgande finns f. n. i 4 kap. '18 å andra stycket andra punkten VL(jfr SOU 1973:40 s. 43 f. och prop. 19711106 s. 109).

3.4.5. Allmänna lämplighetsvillkor

De tillåtlighetsregler som förordats i det föregående bör kunna medge en friare bedömning till gagn för samhällsplaneringen. Om man bortser från att de ger tillståndsmyndigheten möjlighet att självmant ta upp frågan om vilken lokalisering som är den från allmän synpunkt lämpligaste. är de emellertid i så måtto begränsade att de endast avser frågan huruvida man skall förklara ett visst konkret företag tillåtligt eller ej. De har sålunda inte avseende på skälighetsavvägningen i fråga om företagets omfattning eller utförande. I nuvarande VL görs i viss utsträckning sådana avvägningar med stöd av 2 kap. Zä och motsvarande bestämmelser på andra ställen i lagen. t. ex. 7 kap. 4 s*".

12 kap. 2 & VL ges en generell bestämmelse till skydd för alla den byggande motstående intressen av såväl allmän som enskild natur. Det föreskrivs att byggnad i vatten skall göras så att ändamålet utan oskälig kostnad kan vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan. Enligt det bakomliggande sakkunnigförslaget uttrycker bestämmelsen den allmänna principen om det sätt varpå en vattenbyggnad får utföras. 1918 års riksdag tillmätte bestäm- melsen den mest grundläggande betydelse. Dess närmare innebörd är emellertid inte helt klar. Hos af Klintberg hävdas (s. 13) att stadgandet endast har avseende på sättet för utförande av ett sökt företag och att det inte bör åberopas vid avgörande av frågan om företaget skall anses tillåtligt. Däremot bör bestämmelsen kunna tillämpas i fråga om ett företags omfattning. Även den uppfattningen har hävdats att stadgandet inte heller kan åberopas i detta senare avseende (Svensson. Om innebörden av stadgandet i 2 kap. 2.3 vattenlagen. Svenska vattenkraftsföreningens publ. 1957z5). Enligt Bergsten (SvJT 1959 s. 674 f.) reglerar bestämmelsen inte i och för sig frågan om ett företags tillåtlighet och omfattning. men den grundsats som kommit till uttryck i bestämmelsen bör beaktas vid tillämpningen av sådana regler som avser tillåtlighet av tvångsförfaranden. Bestämmelsen torde i varje fall inte kunna leda till att ett företag förklaras otillåtligt av den anledningen att dess ändamål kan vinnas på ett bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökan.

Enligt utredningens mening torde ett uttryckligt stadgande som har avseende såväl på ett vattenföretags omfattning som på dess utförande vara nödvändigt med hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen. Skyldigheten för företagaren att underkasta sig inskränkningar i dessa hänseenden kan emellertid orsaka honom stora kostnader eller förluster. Inskränkningarna kan därför inte vara hur långtgående som helst. I likhet med vad som nu gäller enligt såväl VL som ML bör det därför följa av den nya bestämmelsen att förlusten eller kostnaden inte får vara oskälig i förhållande till den genom inskränkningen eller ändringen uppkommande minskningen i intrång och olägenheter.

Det bör understrykas att det nu förordade stadgandet inte skall vara att anse som någon egentlig tillåtlighetsregel. Frågan om ett vattenföretags omfattning och utförande skall i första hand prövas med utgångspunkt i deti ansökan beskrivna företagets förenlighet med de egentliga tillåtlighetsbe- stämmelserna. Dessa har behandlats i det föregående och avser att utgöra skydd för allmänna och enskilda intressen. Endast om det därvid kan finnas utrymme för olika lösningar ellerjämkningar. blir ett stadgande av ifrågava- rande innebörd tillämpligt.

1 det nya stadgandet bör uttryckligen slås fast att jämkningar i frågor om företagets omfattning är möjliga. Tillståndsmyndigheten bör sålunda utrustas med en otvetydig rätt att t. ex. i ett vattenregleringsärende sänka en begärd dämningsgräns eller höja en sänkningsgräns. Den bör också kunna minska ett begärt vattenuttag vid prövning av ansökan om yt-eller grund- vattentäkt eller inskränka begärd utfyllnad inom vattenområde. Genom stadgandet bör man också kunna utesluta sådana mera självständiga delar av .e1t_större vattenföretag som inte utgör någon nödvändig förutsättning för tillkomsten av det större företaget (jfr målet angående tillåtligheten av Jämvägsforsens kraftverk. NJA 1974 s. 719). Genom jämkningar av antytt

slag kan ett eljest otillåtligt vattenföretag göras tillåtligt men även ett i och för sig tillåtligt företag inskränkas.

Vad som sagts rörande omfattningen gäller också själva sättet för utförandet av ett vattenföretag. I detta avseende bör inte göras någon ändring i förhållande till vad som gäller f. n. Härav följer i första hand att om ett vattenföretag kan utföras på två olika. från kostnadssynpunkt likvärdiga sätt. det alternativ skall väljas som medför minsta intrång för motstående intressen. Men även om alternativen inte är likvärdiga utan det som medför den större skadegörelsen är förmånligare för företagaren. skall denne kunna tvingas att välja ett annat. mera kostnadskrävande men mindre skadegö- rande byggnadssätt.

En företagare kan alltså på grund av stadgandet bli tvungen att underkasta sig en kostnadsökning. Han kan också tvingas att tåla en minskning av företagets lönsamhet. Förutsättningen skall emellertid som tidigare nämnts vara att förlusten eller kostnaden inte är oskälig i förhållande till den uppkommande minskningen i intrång och olägenheter. Även om det inte direkt framgått av lagtexten har det vid tillämpningen av 2 kap. 2 ä VL ansetts att en minskning av den genom ett vattenföretag uppkommande lönsam- heten bör vara jämställd med en kostnadsökning för företagaren (jfr af Klintberg s. 13). Detta förhållande bör nu komma till direkt uttryck i lagen genom att förlust jämställs med kostnad.

De grundsatser som nu förordats bör också avse hänsynstagande till mera betydande framtida företag. t. ex. för allmän farled eller annat intresse som avses i 2 kap. 13 & VL. Vattenföretag bör därför såvitt möjligt utföras så att det inte försvårar annat företag som kan antagas framdeles beröra samma vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av betydelse.

Av den i 2 kap. 2ä VL fastslagna principen har enligt stadgad praxis i vattenmål ansetts följa en befogenhet för domstolarna att föreskriva skade— förebyggande åtgärder. Sådana skyddsåtgärder har betraktats som en del av själva byggnadsföretaget som ansetts böra utföras på sådant sätt att minsta intrång och olägenhet uppkommer för motstående intressen (jfr af Klintberg s. 14). Även i ersättningshänseende har principen numera lagfästs så att den utgör ett alternativ till skadeersättning (se 9 kap. 1 & tredje stycket VL samt prop. 1974183 5. 152 och 294 f.).

Enligt utredningens mening bör även principen om skyldighet för företagaren att vidtaga skadeförebyggande åtgärder som ett led i frågan om företagets lämpliga utförande komma till direkt uttryck i en lagbestäm- melse.

I samband med behandlingen av frågan om de egentliga tillåtlighetsreg- lerna har utredningen också berört det fallet att någon fastställd plan inte finns men däremot bestämmelser för mark- eller vattenområdens bebyg- gande eller användning enligt t.ex. BL. NVL. fornminneslagen eller byggnadsminneslagen. Då sådana bestämmelser ofta har formen av förbud och dessutom ofta torde sakna den noggrannhet som utmärker fastställda planer enligt BL. kan man inte ställa upp samma krav på att bestämmelserna skall utgöra ett ovillkorligt hinder mot ett vattenföretag. I stället bör som ett allmänt lämplighetsvillkor stadgas att ett vattenföretag bör utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas (jfr prop. 1969:128 5. B 124 med

förslag till fastighetsbildningslag).

De nu behandlade nya bestämmelserna avser uteslutande att tillgodose intressen som är motstående vattenföretagens. VL innehåller emellertid också liknande regler som avser att gynna sådana som har eller kan få nytta av företagen. Av denna beskaffenhet är 3 kap. 75)" VL där det föreskrivs att vattenreglering skall utföras så att största båtnad vinnes för "de olika intressen. varom är fråga". Därmed syftas i första hand på de egentliga regleringsintressenterna. dvs. de i en samfällighet ingående vattenkrafts- och torrläggningsintressenterna. För företag som uteslutande avser torrläggning finns en motsvarande bestämmelse i 7 kap. 20 &. Regeln i 3 kap. 79" gäller emellertid också vissa utomstående såsom kommuner. ägare av allmänna hamnar. allmänna farleder och avloppsanläggningar samt flottande. när regleringen är till nytta för dem (jfr 3 kap. 8 och 9 N'). Förutsättningen för regelns tillämpning är emellertid att dessa intressen kan beaktas inom ramen för vad som är förenligt med företagets ändamål samt att oskälig kostnads- ökning inte uppkommer. En annan bestämmelse av liknande karaktär är 2 kap. 15% VL som ålägger vattenbyggnads ägare att låta annan begagna byggnaden. Förutsättningarna är här att begagnandet sker för tillgodogö- rande av vatten och att upplåtelsen inte medför väsentlig olägenhet för ägaren. En motsvarande regel som har avseende på invallningsföretag finns i 7 kap. 50 & första stycket VL.

Även i nya VL bör intagas regler för tillgodoseendet av intressen som gagnas eller kan gagnas av nya eller befintliga vattenföretag. Inte minst samhällsekonomiska hänsyn talar för att nya vattenföretag planeras och utförs så att de blir till största möjliga nytta för så många som möjligt. Samtidigt är det emellertid av vikt att den som tar initiativ till ett företag eller i övrigt har ett förstahandsintresse av att ett visst ändamål blir tillgodosett genom företaget får ett godtagbart skydd. Det bör således inte accepteras att företaget får en annan inriktning än den som ursprungligen varit avsedd.

En ny lagstiftning på detta område torde lämpligen kunna utformas så att var och en av dem som kommer att gemensamt deltaga i ett företag inom ramen för en samfällighet kan få sina intressen i fråga om företagets utförande beaktade i största möjliga utsträckning. Det kan gälla samfälligheter för vattenreglering eller markavvattning. En sådan bestämmelse kommer alltså att i visst hänseende reglera det inbördes förhållandet mellan intressenter som är förenade i en intressegemenskap. Den kommer inte att innebära någon större nyhet. eftersom den ganska nära ansluter till nuvarande 3 kap. 7 & och 7 kap. 20 & VL (jfr även 19 & LFS). Samtidigt bör emellertid även den helt utomstående beredas tillfälle att i rimlig omfattning påverka ett planerat företags omfattning och utförande. om stadigvarande nytta beredes honom därigenom. Ett industriföretag kan exempelvis ha intresse av att tappnings- bestämmelserna för ett nytt. högre upp i vattendraget liggande kraftverk. som i och för sig inte berör industriföretaget. utformas med särskilt beaktande av företagets önskemål om förbättrad tillgång till industrivatten. Industriägaren bör då kunna begära att hans önskemål tillgodoses i den mån detta kan ske utan att vattenföretagets egentliga ändamål. dvs. kraftproduktionen. blir eftersatt. Genom en bestämmelse av sådant innehåll. kombinerad med lagstiftningen om vattenförbund. torde man kunna undvika särregler om behandlingen av gemensamma intressen av det slag som nu finnes i t. ex. 3

kap. 1.8 och 9 åå. 7 kap. 41 & samt 8 kap. 20—29 % VL. Vid sidan om en sådan bestämmelse bör nya VL ha en motsvarighet till de nyss berörda reglerna i 2 kap. 15 å och 7 kap. 50 & om rätt att använda annans anläggning i vatten.

Slutligen bör bland reglerna om allmänna förutsättningar för vattenföretag intas en motsvarighet till 2 kap. 8 % VL om skyldighet för den som utför ett vattenföretag att vidtaga åtgärder till skydd för fisket.

3.5. Prövningssystem

3.5.1. Nuvarande prövningssystem m. m.

Efter 1971 års provisoriska ändringar i VL :s prövningssystem gäller i stora drag följande.

Frågor om tillstånd att utföra t. ex. kraftverk och andra större vattenbygg- nadsföretag prövas av vattendomstol med skyldighet för domstolen att underställa tillåtlighetsfrågan regeringens prövning från bl. a. allmänna planeringssynpunkter. Det ankommer på vattendomstolen att därefter meddela tillstånd och avgöra ersättningsfrågorna. Talan mot vattendomsto- lens avgörande kan fullföljas till Svea hovrätt i dess egenskap av en för hela landet gemensam vattenöverdomstol och därifrån till högsta domstolen. Mindre vattenbyggnadsföretag prövas av vattendomstolen utan skyldighet att underställa regeringen tillståndsfrågan annat än då viktiga samhällsin- tressen sätts i fara.

Frågor om tillstånd till företag enligt 3 samt 6—8 kap. VL kan avgöras vid syneförrättning. Härvid prövas också ersättningsfrågorna. Mycket omfat- tande företag skall underställas regeringens prövning för bedömning från allmänna planeringssynpunkter. Synemännens utlåtande angående huvud- sakligen mer ingripande företag skall underställas vattendomstolens pröv- ning. Talan mot synemännens utlåtande kan föras hos vattendomstolen och fullföljas därifrån till vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

Vattendomstolen var tidigare en självständig administrativ enhet under Svea hovrätt i dess egenskap av vattenöverdomstol. Efter 1971 års ändringar ingår den i tingsrättsorganisationen.

Tillstånd enligt ML till verksamhet som medför risk för t. ex. vatten- eller luftförorening ges av koncessionsnämnden för miljöskydd. Naturvårds- verket kan ge dispens från skyldighet att söka tillstånd. Även länsstyrelserna har viss dispensbefogenhet.och de kan av regeringen också medges rätt att ge tillstånd enligt ML. Denna möjlighet har dock hittills inte utnyttjats. När viktiga samhällsintressen sätts i fara. kan tillståndsfrågan underställas regeringen hos vilken besvär också kan anföras över meddelade tillstånds- beslut. Ersättningsfrågor prövas av fastighetsdomstol. som också kan pröva yrkande om förbud mot miljöfarlig verksamhet. Talan mot domstolens beslut fullföljs till vederbörande hovrätt och därifrån till högsta domstolen.

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet, som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi. med träf'iberrå- vara eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. prövas av regeringen enligt 136 aå BL. Genom denna prövningsordning har man i avbidan på en eventuell framtida fullständig integration av prövningssys- temet åstadkommit en samordning mellan BL och ML i fråga om bl. a.

tillståndsgivningen beträffande tyngre. miljöstörande industri (jfr prop. 19722111 Bilaga 2 s. 363). Tillståndsfrågan i dylika ärenden avgörs av regeringen efter remiss bl. a. till sakkunniga myndigheter. Som remissinstans har koncessionsnämnden ålagts vissa särskilda uppgifter, såsom att hålla sammanträde med sakägare m. fl. och att förordna sakkunnig. Det ankommer som regel på koncessionsnämnden att efter regeringens tillstånds- beslut meddela närmare villkor för verksamheten.då förprövningsplikt enligt ML föreligger.

Enligt ExL är det regeringen som prövar huruvida och i vilken omfattning expropriation får äga rum. Regeringen kan dock förordna att fråga om tillstånd till expropriation i visst fall skall prövas av länsstyrelsen eller annan myndighet. Om expropriationsrätt medges. skall bestämmas en dag då saken sist skall ha fullföljts genom ansökan om stämning till fastighetsdomstol för skadereglering. Har talan inte väckts då. förfaller frågan om expropriation. Talan får väckas av sökanden. men har expropriationstillstånd meddelats och fastigheten tillträtts av den exproprierande. får talan väckas också av fastighetsägaren eller annan sakägare vars rätt berörs av tillträdet.

Vattenlagsulredningens direktiv innehåller i huvudsak följande synpunkter på ett nytt vattenrättsligt prövningssystem.

Kraftverk. företag för vattenförsörjning och andra större företag i vatten har långsiktiga verkningar inom många samhällsområden. Det är därför angeläget att företagen kan passas in i samhällsplaneringen i stort. Tillstånds- prövningen bör vara ett led i en effektiv samhällsplanering. Detta förutsätter. förutom ändrade tillåtlighetsregler. ett prövningsförfarande utformat så att avgörandena kan träffas snabbt och smidigt med sakkunnigt beaktande av den mångfald allmänna och enskilda intressen som berörs. Ytterligare krav är att tillämpningen blir enhetlig och konsekvent och fyller anspråken på rättssäkerhet. Vattendomstolarna har små möjligheter till den översiktliga bedömning som är nödvändig från allmän planeringssynpunkt. Detta krav tillgodoses enligt direktiven på ett väsentligt bättre sätt i ett administrativt förfarande. Också för de mindre fallen krävs lämplighetsavvägningar som passar väl för ett administrativt organ. Mera bagatellartade ärenden kan därvid klaras av utan den onödiga tidsutdräkt som ibland följer med ett domstolsförfarande.

I både vattenlagsutredningens direktiv och 1971 års proposition angående det vattenrättsliga prövningssystemet uttalar departementschefen önskemål om att det vattenrättsliga prövningssystemet konstrueras med ML som förebild. Prövningen av tillstånd bör sålunda i större. mera principiella eller riksviktiga frågor förläggas till en central instans. i första hand koncessions- nämnden för miljöskydd. och i övriga fall till länsstyrelserna eller vissa av dessa. Den administrativa myndigheten bör förutom företagets tillåtlighet pröva frågan om och i vad mån tillståndet skall förenas med vissa villkor med hänsyn till allmänna intressen. Skaderegleringen bör ankomma på fastighets- domstol. Denna bör pröva framställda ersättningsanspråk och möjligen även vissa andra enskilda krav t. ex. på skyddsåtgärder sedan skada uppstått eller på skadeförebyggande åtgärder som inte har till huvudsakligt syfte att skydda en grupp sakägare eller allmänna intressen. Enligt direktiven har utredningen vidare att modernisera förrättningsförfarandet i fråga om torrläggningsfö- retag och i övrigt utreda det framtida behovet av syneförrättningsinstitu- tet.

Mot den i direktiven anbefallda organisationsreformen har bl. a. i svaren på utredningens enkät i huvudsak invänts att den inte kan väntas tillgodose önskemålen om ett effektivt. snabbt och smidigt samt från rättssäkerhets- synpunkt betryggande förfarande (jfr också Fredriksson i SvJT 1972 s. 258). Det har också framhållits att tillståndsfrågan. frågan om sådana villkor för tillståndet som avser att tillgodose allmänna intressen samt frågorna om skadeförebyggande åtgärder och om ersättning har sådant samband med varandra att bedömningen inte bör delas upp på olika myndigheter. Det dubbla förfarandet anses dessutom onödigt komplicerat i bagatellmålen.

3.5.2. Vattenlagsutredningens synpunkter

Allmänna överväganden

I sitt första delbetänkande (SOU 1970140) med förslag till provisoriska ändringar i prövningssystemet anförde vattenlagsutredningen bl.a. att i samma mån som en mera översiktlig och långsiktig bedömning av vatten- resursernas utnyttjande äger rum inom den nya planlagstiftningens ram så minskar behovet av en motsvarande prövning enligt VL.

Det är inte realistiskt att räkna med att planeringen inom en överblickbar framtid kommer att ha drivits så långt att vattenrättsliga tillståndsfrågor alltid kan bedömas mot bakgrund av verkställd planläggning enligt byggnadslag- stiftningen. Det är inte heller säkert att gällande eller nya planinstitut kommer att ge tillräckligt underlag för bedömning av frågor om hushåll- ningen med våra vattentillgångar. Detta gäller t. ex. vattenförsörjningspro- jekt av typ Bolmen. Samhället måste ha möjligheter att genom förprövning av myndighet kontrollera och styra vattenföretags tillkomst och lokalisering. Man bör alltså kunna utgå från att det alltjämt kommer att behövas ett prövningssystem i vilket tillstånd till olika företag i vatten meddelas ungefär på samma sätt som nu och där anhängiggjorda ansökningar eller meddelade tillstånd kan få initiera erforderlig planläggning. Det anförda innebär att vattenföretagen. liksom andra åtgärder som avser markanvändningen. måste passas in i samhällsplaneringen i stort. För markavvattningsföretagens del torde detta kunna ske genom ett moderni- serat förrättningsförfarande. I fråga om andra vattenföretag vill utredningen anföra följande.

Som framhålls i direktiven är vattendomstolarnas möjligheter i dag små när det gäller att göra den översiktliga bedömning som är nödvändig särskilt i fråga om större vattenföretags förenlighet med allmänna planeringssynpunk- ter. Existerande begränsningar torde emellertid mera ha sin grund i att VL:s regler — främst de stela tillåtlighetsreglerna inte gett utrymme för dylika bedömningar än att vattendomstolarna skulle sakna förmåga därtill. Vatten- domstolarnas förening avjuridisk och teknisk sakkunskap har nämligen gjort dem väl skickade att göra ofta mycket svåra avvägningar mellan motstående intressen i vattenmål. Härtill har inte minst bidragit att vattendomstolarnas domkretsar har varit tillräckligt stora för att ge domstolsledamöterna en allsidig erfarenhet av olika vattenfrågor. men de har samtidigt inte varit större än att ledamöterna har kunnat få god onskännedom. Att samma organ har kunnat pröva både tillstånds-. villkors- och ersättningsfrågor har ouså

inneburit den fördelen att onödigt dubbelarbete kunnat undvikas.

Mot nuvarande prövningssystem brukar ibland anföras att handlägg- ningen vid vattendomstolarna är tung och tidskrävande. Denna kritik kan i viss mån äga sitt berättigande. i varje fall såvitt avser skaderegleringen som genom uppskovs- eller prövotidsförfarandet kan ha dragit ut onödigt länge på tiden. Vattenlagsutredningen har i sitt betänkande SOU 1972:14 på s. 88 f. sökt belysa hur detta system tidigare har fungerat och vilka för- och nackdelar som är förbundna därmed. Här skall endast betonas att uppskovsmöjligheten visserligen kan ha försenat målens slutliga avgörande och ersättningarnas utbetalande. men att den samtidigt möjliggjort en objektivt säkrare skadere- glering. I det följande (bl.a. i avsnitt 3.6.2) återkommer utredningen till prövotidsfrågan. Slutligen vill utredningen också allmänt framhålla att målens omfattning ofta 10 OOO-tals aktsidor — och mängden av sakägare ibland flera tusen naturligtvis kan ha varit ägnade att tynga och fördröja handläggningen. Mot bakgrund av vad som nu har anförts anser utredningen inte att den kritik som här har berörts bör tillmätas någon större betydelse. när det gäller att lägga fast ett nytt prövningssystem. De av utredningen i det föregående förordade nya tillåtlighetsreglerna och reglerna om allmänna lämplighetsvillkor möjliggör en friare och därmed mera mångsidig bedömning av vattenföretagen. De lämplighetsavvägningar av bl. a. ekonomisk. teknisk och social natur som dessa regler ger utrymme för kan sägas vara avpassade mera för en tillståndsprövning i administrativ ordning än en traditionelltjudiciell prövning. Vårt rättssystem har emellertid inte någon bestämd skiljelinje mellan förvaltande och dömande verksamhet (jfr prop. 1969128 5. 195). och ingenting torde i och för sig hindra att sådana bedömningar görs av domstol.

Som ett annat skäl för en tillståndsprövning i administrativ ordning anförs i direktiven att en sådan bättre än domstolsförfarandet tillgodoser önskemålen om effektivitet. snabbhet och smidighet. Även om tillståndsprövningen görs av administrativ myndighet. bör dock skaderegleringen ske vid domstol. Det är givet att ett visst dubbelarbete då inte kan undvikas med därav föranledd tidsutdräkt. Det är därför tveksamt om kraven på effektivitet och snabbhet kan på ett bättre sätt än f.n. tillgodoses genom en sådan uppdelning.

Det är enligt utredningens uppfattning vidare tveksamt om det är lämpligt att fördela de administrativa och de judiciella myndigheternas uppgifter på det sätt man har tänkt sig i direktiven. närmast efter mönster av ML. F. n. handlägger vattendomstolarna både tillstånds- och ersättningsfrågor. I flera enkätsvar har framhållits att frågorna om tillstånd. om villkor för att tillgodose allmänna intressen. om skadeförebyggande åtgärder och om ersättning har sådant samband med varandra att bedömningen inte bör delas upp på olika myndigheter. Härtill kan å ena sidan anmärkas att en liknande uppdelning redan nu äger rum i de vattenmål där regeringen i samband med tillåtlighetsprövning meddelar villkor för att tillgodose allmänna intressen. Olägenheterna av en uppdelning bör alltså inte överdrivas. Å andra sidan är det antydda sambandet otvivelaktigt mera påtagligt i vattenmål än i miljöskyddsärenden. Det torde nämligen i vattenmål av någon betydenhet regelmässigt förekomma ersättningsanspråk från enskilda sakägare. något som mera sällan ansetts vara fallet i miljöskyddsärenden. Ersättningens storlek påverkas självfallet av vad som bestäms angående dämningshöjd.

vattentappning och annat sådant liksom av meddelade föreskrifter rörande skadeförebyggande åtgärder. En av fördelarna med nuvarande ordning torde ligga just i domstolens möjligheter att samordna detaljföreskrifter rörande företagets utförande med bestämmelser om skadeförebyggande åtgärder och ersättning inom ramen för en samlad intresseavvägning. Det i direktiven skisserade systemet synes leda till att möjligheterna härtill begränsas.

Det torde också kunna medföra praktiska olägenheter om befogenheten att föreskriva skadeförebyggande åtgärder skall ankomma på olika myndigheter beroende på om åtgärden avser att tillgodose en grupp fastighetsägare eller bara en enstaka sakägare. Särskilt i det fallet att frågan om åtgärder till förmån för flera sakägare gemensamt finnes böra uppskjutas under en prövotid skulle målet i den delen få flyttas fram och tillbaka mellan den administrativa myndigheten och domstolen. först för provisoriskt beslut om åtgärd och efterföljande provisorisk skadereglering och sedan efter prövotidens slut — för slutligt avgörande. Uppenbart är att sakägarnas möjligheter att bevaka sina intressen bör vara lika stora hos båda myndigheterna. Med hänsyn till att de enskilda intressena inte sammanfaller med de allmänna på samma sätt i vattenmål som i miljöskyddsärenden. finns det över huvud taget anledning att slå vakt om de enskilda sakägarnas möjligheter att föra talan hos tillståndsmyndigheten. Vattenföretagens natur är också sådan att annan än företagaren tillhörig egendom skadas eller behöver tas i anspråk i mycket större omfattning än vad som är fallet i miljöskyddsärenden. En övergång till administrativ tillståndsprövning i vattenmål torde därför bl. a. förutsätta att sakägarna får rätt till ersättning av sökanden för sina kostnader för förfarandet inför den administrativa myndigheten.

Sammanfattningsvis måste utredningen således konstatera att den i direktiven anbefallda lösningen av det vattenrättsliga prövningssystemet inte är invändningsfri. Å andra sidan skulle en tillståndsprövning i administrativ ordning medföra vissa fördelar vid sidan av den tidigare anförda möjligheten till en friare bedömning med hänsyn till bl. a. allmänna planeringssynpunk- ter. Sålunda torde överläggningar med sökanden och andra parter kunna ske i friare former än vad ett domstolsförfarande medger. Samråd med andra myndigheter kan också ordnas på ett enklare och smidigare sätt (jfr prop. 1969:28 s. 196).

Genom att en administrativ tillståndsprövning kommer att begränsas till högst ett tvåinstansförfarande — besvär över tillståndsmyndighetens beslut anförs hos regeringen i de fall då inte regeringen själv är tillståndsmyndighet— kan vidare en viss tidsvinst såvitt avser tillståndsdelen göras i förhållande till gällande ordning. där talan mot vattendomstols avgörande kan föras i två instanser. nämligen vattenöverdomstolen och högsta domstolen.

Om tillståndsprövningen av vissa vattenföretag i enlighet med direktiven förläggs till koncessionsnämnden för miljöskydd och övrig prövning till länsstyrelserna. vinner man också bl. a. den klara fördelen att vatten- och miljöskyddsärenden i princip kan prövas i samma ordning. Frågan om att eventuellt ersätta prövningsformerna koncession och dispens med ett enhetligt tillståndsbegrepp i miljöskyddsärenden är f. 11. föremål för en översyn av miljöskyddsutredningen (Jo 197606). En sådan ordning skulle ytterligare underlätta en samordning mellan vattenlags- och miljöskydds- ärenden. Olägenheterna av nuvarande splittrade system torde ha underskat-

tats vid ML:s tillkomst (jfr prop. 1969228 5. 196 f.). En sådan samordnad prövning torde också skapa bättre förutsättningar för att ett nytt integrerat markpolitiskt prövningssystem skall kunna genomföras i enlighet med statsmakternas intentioner sådana de kommit till uttryck i lagstiftnings- ärendet rörande den fysiska riksplaneringen (se prop. 19721111 Bilaga 2 s. 363).

Vattenlagsutredningen har sett som sin uppgift att lägga fram ett förslag till ett nytt prövningssystem som skulle dels tillgodose önskemålen i direktiven om en tillståndsprövning i administrativ och en skadereglering i judiciell ordning men dels också i möjligaste mån minska de tidigare antydda olägenheterna med en uppdelning på administrativa och judiciella organ. Olika lösningar har övervägts av utredningen. En kortfattad redogörelse för dessa lämnas i bilaga 2 till betänkandet. Den lösning som utredningen slutligen stannat för innebär att vissa mindre avsteg fått göras från den i direktiven anbefallda prövningsordningen. Utredningens förslag innebär i korthet att frågor om tillstånd till och väsentliga villkor för vattenföretag skall avgöras i administrativ ordning. beträffande de större företagen av rege- ringen. de medelstora företagen av den nuvarande koncessionsnämnden för miljöskydd samt de mindre företagen av länsstyrelserna. Övriga villkors- frågor och skaderegleringen bör handhas av fastighetsdomstolen vid de sex tingsrätter som nu är vattendomstol.

Huruvida en reform enligt dessa linjer sammanvägt leder till ett bättre prövningssystem än det nuvarande systemet. sådant detta gestaltar sig efter den provisoriska omläggning som genomfördes 1971. kan enligt utred- ningens mening diskuteras. Utan att vilja ta definitiv ståndpunkt till frågan inskränker sig utredningen till att konstatera att förslaget i denna del i det stora hela stämmer väl överens med de intentioner som ådagalagts i direktiven för utredningen. Om dessa intentioner inte skulle vidhållas. torde det emellertid vara möjligt att utan långtgående ingrepp i VL-förslaget i övrigt skapa ett prövningssystem som ganska nära ansluter sig till det nu gällande.

Prövningssystemet enligt VL-förslaget har av utredningen grundats på följande överväganden.

För att de i direktiven framställda önskemålen om effektivitet. snabbhet och smidighet i förfarandet skall kunna i möjligaste mån tillgodoses. måste prövningssystemet utformas så att de prövningsmyndigheter som i ett visst fall har att bedöma tillkomsten av ett vattenföretag blir så få som möjligt. Detta syfte torde bäst tillgodoses om tillåtlighets- och tillståndsprövningen och prövningen av viktigare villkorsfrågor för varje företag sker vid samma administrativa myndighet samt prövningen av övriga frågor. främst skade- regleringen, sker vid domstol. Vidare bör kompetensfördelningen mellan den administrativa myndigheten och domstolen göras så smidig som möjligt så att t. ex. frågor om skadeförebyggande åtgärder och andra villkor kan avgöras av det organ som i ett visst fall anses lämpligast därtill. Frågan om kompetensfördelningen bör med andra ord i dylika fall inte bindas genom en strikt lagreglering utan måste hållas öppen för lämplighetsöverväganden i det enskilda fallet.

Genom att tillståndsprövningen i varje särskilt fall skall ske i ett enda sammanhang och av blott en myndighet undviker man t. ex. de olägenheter

som kan vara förknippade med ordningen för prövningen av större företag enligt gällande VL. där tillåtlighetsprövningen har anförtrotts åt regeringen medan frågan om meddelande av tillstånd m. rn. ankommer på vattendom- stol. Det måste vara en fördel att samma myndighet som prövar tillåtlighets- frågan beträffande ett vattenföretag också i förekommande fall lämnar tillstånd till detta och föreskriver de väsentliga villkor som bör gälla för tillståndet. Behov av att ytterligare en administrativ myndighet prövar övriga mindre betydande villkorsfrågor efter mönster av den handläggningsordning som. såvitt avser företag som är förprövningspliktiga enligt ML. tillämpas enligt 136 aä BL kan inte anses föreligga för vattenföretagens del. Detta skulle bara fördröja handläggningen. Som tidigare framhållits förekommer alltid ersättningsanspråk i anledning av de större vattenföretagen. Bedöm- ningen av angivna villkorsfrågor kan därför med fördel anförtros åt vederbörande fastighetsdomstol att behandlas i samband med den efterföl- jande skaderegleringen.

Kompetens/örde/ningen mellan de administrativa tillstånds- myndigheterna

Behovet av en översiktlig bedömning med hänsyn till allmänna planerings- synpunkter gör sig naturligtvis främst gällande beträffande vattenföretag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. Vid prövningen av större vattenföretags tillåtlighet måste det ske en avvägning mellan ofta väsentliga samhällsintressen. och avgörandet innefattar i dessa fall en prioritering av ett eller flera intressen på andras bekostnad. Sådana företag tillåtlighetsprövas efter 1971 års provisoriska ändringar i VL av regeringen. . En dylik regeringsprövning ligger också i linje med statsmakternas inten- tioner i samband med den fysiska riksplaneringen vid tillkomsten av 136 a & BL. Ingen annan myndighet än regeringen har den överblick som krävs för den allsidiga prövningen av ett större vattenföretag. Avgöranden av ifråga- varande slag måste också träffas av ett politiskt ansvarigt organ. Prövningen av vattenföretag som är av betydande omfattning eller ingripande beskaf- fenhet bör därför även i en ny VL anförtros åt regeringen som landets högsta administrativa myndighet. Till skillnad mot ordningen enligt gällande VL bör regeringen i enlighet med vad utredningen nyss anfört emellertid pröva hela tillståndsfrågan. inte bara tillåtlighetsfrågan. Den skall också äga föreskriva villkor för tillståndet.

För regeringens tillståndsprövning bör i övrigt den handläggningsordning som tillämpas vid lokaliseringsprövning enligt 136 a & BL i viss utsträckning kunna tjäna som förebild. Ansökan om tillstånd ges in till regeringen. ärendet bereds inom regeringskansliet. remiss sker till sakkunniga myndigheter och organisationer samt berörda länsstyrelser och kommuner. Övriga tillstånds- myndigheter enligt nya VL. främst koncessionsnämnden utom i de fall länsstyrelsen eller förrättningsman har särskild kompetens. bör därvid ges möjligheter att bereda ärendet för regeringen. såsom att hålla sammanträde med sakägare och andra berörda. förordna sakkunniga och på grundval av vad som därvid framkommit föreslå villkor för tillstånd. Dessa myndigheter får alltså en viss särställning vid regeringsprövningen. som motiveras av deras speciella sakkunskap i egenskap av tillståndsmyndigheter enligt nya VL.

När det gäller tillståndsprövningen av mindre omfattande vattenföretag än sådana som bör avgöras av regeringen. är kanske behovet av en bedömning från allmänna planeringssynpunkter inte så uttalat. Även de något mindre omfattande företagen kan dock ha betydelsefulla verkningar inom många samhällsområden. Prövningsmyndigheten beträffande dylika företag bör därför besitta. förutom vattenrättslig sakkunskap. den överblick som erfordras för att tillämpningen skall bli enhetlig och konsekvent. Kraven på rättssäkerhet måste också tillgodoses. Prövningsmyndigheten får vidare som nyss förordats en viktig ställning som remissinstans i de ärenden som skall avgöras av regeringen. Utredningen har därför ansett att tillståndsprövningen av de vattenföretag som inte skall prövas av regeringen men som inte heller är så små att deras verkningar typiskt sett är föga ingripande bör anförtros åt ett centralt och fristående administrativt organ. Som förordas i direktiven bör detta organ vara den nuvarande koncessionsnämnden för miljöskydd. Detta förutsätter en viss översyn av nämndens organisation och sammansättning. vartill utredningen återkommer i det följande.

Vad slutligen beträffar de mindre vattenföretagen som till sin natur är föga ingripande har utredningen ansett att tillståndsprövningen bör anförtros åt länsstyrelserna. Länsstyrelserna har redan nu vissa uppgifter med vatten- rättslig anknytning. t. ex. ifråga om tillsyn enligt 2 kap. 33 å och förordnande om vattenskyddsområde enligt 2 kap. 64—68 55 VL. De tar även befattning med vattenreglerings- och torrläggningsföretag samt flottningsföreningama. Länsstyrelserna har vidare betydelsefulla uppgifter på samhällsplaneringens område och är också prövningsmyndigheter enligt annan markpolitisk lagstiftning. t. ex. ML. NVL och BL. Utredningen har inte ansett det vara lämpligt att begränsa handhavandet av tillståndsprövningen till endast vissa länsstyrelser. Den nya uppgiften som vattenrättsligt prövningsorgan förut- sätter emellertid viss personell förstärkning hos länsstyrelserna.

Frågor rörande den närmare kompetensfördelningen mellan de adminis- trativa tillståndsmyndigheterna enligt VL-förslaget behandlas utförligare i specialmotiveringen till lagreglerna om prövningssystemet.

Domsto/sprövning

Vattenlagsutredningen utgår från att statsmakterna. sedan utredningens förslag beträffande vattendomstolarnas successiva avveckling i SOU 1970:40 godtagits, är beredda att acceptera att prövningen av främst ersättningsfrå- gorna förläggs till fastighetsdomstolarna vid de sex tingsrätter med vilka vattendomstolarna införlivats. Likaså bör systemet med domkretsindelning efter avrinningsområden i princip kunna behållas. För en sådan ordning talar bl. a. följande omständigheter.

Som tidigare nämnts är antalet tingsrätter som i egenskap av vattendomstol f. n. handlägger vattenmål sex. De har samma domsområden som de tidigare fristående vattendomstolarna. Ersättningsfrågor i vattenföroreningsmål och andra immissionsmål enligt ML handläggs däremot av samtliga tingsrätter som är fastighetsdomstol.

Det föreligger ett nära samband mellan värderingsfrågorna i vissa typer av fastighetsbildningsmål. expropriationsmål och vattenmål. Det ter sig därför naturligt att ersättningsfrågorna även i andra vattenmål än vattenförore-

ningsmål handläggs av fastighetsdomstol. Frågan har emellertid varit om samtliga fastighetsdomstolar skall handlägga vattenmål eller om dessa mål bör koncentreras till ett mindre antal domstolar. Utredningen har enligt sina direktiv haft att överväga om ersättningsfrågorna i vattenmål kan koncen- treras till ett fåtal fastighetsdomstolar.

Vid bedömningen av frågan om vattenmålens koncentration till ett mindre antal fastighetsdomstolar måste man beakta vissa speciella förhållanden rörande dessa mål. Vattenmålen berör ofta fastigheter inom flera län och kan alltså falla inom flera fastighetsdomstolars domsområden. I sådana mål är de hydrologiska sambanden av grundläggande betydelse. Dessa skäl. som medfört att man låtit de nuvarande vattendomstolarnas domsområden omfatta vissa avrinningsområden och inte följt den administrativa indel- ningen. kvarstår oförändrade. En ordning som innebär att rikets samtliga fastighetsdomstolar dömer i vattenmål bör. som utredningen konstaterade i sitt första betänkande (SOU 1970:40 s. 63). redan på grund härav vara utesluten.

En möjlighet skulle vara att efter mönster av 5 kap. Zä ExL låta tillståndsmyndigheten för varje särskilt mål bestämma vilken av flera behöriga fastighetsdomstolar som skall ta upp ett vattenmål. Detta skulle emellertid innebära att alla fastighetsdomstolar måste vara försedda med vattenrättslig expertis. Som också utredningen konstaterade i nämnda betänkande. talar både statsfinansiella skäl och rekryteringssynpunkter mot detta. Då vattenmålen kräver en viss specialisering hos dem som skall bedöma dessa mål och då det i landet som helhet kan väntas förekomma endast ett begränsat antal vattenmål. torde det vara lämpligast att vattenmålen koncentreras till jämförelsevis få domstolar. Dessas ledamöter skulle därmed få handlägga ett inte alltför ringa antal mål och på det sättet bli förtrogna med ämnesområdet.

Vid de sex tingsrätter som nu är vattendomstolar och samtidigt fastighets- domstolar. nämligen Luleå. Umebygdens. Jämtbygdens. Stockholms. Växjö och Vänersborgs tingsrätter. finns redan en väl inarbetad och fungerande organisation för handläggning av vattenmål. Det är därför lämpligast att dessa tingsrätter även i fortsättningen handlägger vattenmålen. Mot bakgrunden av en tänkbar minskning av arbetsbördan — särskilt vid de tre norrländska domstolarna på grund av en minskad vattenkraftutbyggnad kan antalet fastighetsdomstolar som är behöriga att handlägga vattenmål emellertid på längre sikt behöva minskas till kanske fem eller fyra. —I likhet med vad som redan skett med benämningen expropriationsdomstol. torde benämningen vattendomstol kunna utmönstras.

Om vattenmålen även i fortsättningen skall handläggas av fastighetsdom- stolen vid de tingsrätter som nu är vattendomstol. uppkommer frågan om hur man skall förfara med målen enligt ML som nu handläggs av samtliga fastighetsdomstolar.

Starka skäl talar för att skaderegleringen enligt ML och VL liksom tillståndsprövningen samordnas och att också miljöskyddsmålen koncen- treras till de sex fastighetsdomstolar som enligt det tidigare anförda skall handlägga vattenmål (jfr prop. 19711106 s. 123). Härigenom skapar man

förutsättningar för en snabb och enhetlig handläggning av förekommande skaderegleringsftågor. Skälen för en sådan samordning och koncentration är naturligtvis starkast. när det är fråga om företag som samtidigt skall bedömas enligt VL och ML. De hydrologiska förhållandena i vattenföroreningsmål motiverar också en koncentration av miljöskyddsmålen till endast vissa fastighetsdomstolar. Man bör emellertid inte göra någon skillnad mellan olika företagstyper. utan samtliga mål enligt ML som f.n. skall prövas av fastighetsdomstol bör koncentreras till angivna sex fastighetsdomstolar. Denna fråga ingår inte i vattenlagsutredningens uppdrag men bör uppmärk- sammas i samband med den pågående översynen av miljöskyddslagstift- ningen.

Uppgif'ts/örde/ningen mel/an til/ståridsmyndig/iet ochfastighetsdomstol

Beträffande den närmare gränsdragningen i fråga om uppgiftsfördelningen mellan administrativ prövningsmyndighet och domstol är det. som utred- ningen tidigare antytt. inte lämpligt att helt följa den fördelning som förordats i direktiven. Enligt direktiven borde domstolen pröva framställda ersätt- ningsanspråk och möjligen även vissa andra enskilda krav. t. ex. på skyddsåtgärder sedan skada inträtt eller på skadeförebyggande åtgärder som inte har till huvudsakligt syfte att skydda en grupp sakägare eller allmänna intressen. En sådan begränsning av domstolens uppgifter är som tidigare anförts inte lämplig. En av de stora fördelarna med nuvarande ordning ärjust att domstolen har möjlighet att samordna detaljföreskrifter rörande företagets utförande och handhavande med bestämmelser om skadeförebyggande åtgärder och ersättning inom ramen för en samlad intresseavvägning. I likhet med vad som tillämpas i Norge bör domstolen därför erhålla möjligheter att meddela dylika detaljföreskrifter och även bestämmelser om skadeförebyg- gande åtgärder. oavsett om de avser skydd för allmänna eller enskilda intressen. förutsatt naturligtvis att föreskrifterna faller inom ramen för vad tillståndsmyndigheten bestämt.

Fördelningen bör sålunda ske på det sättet att tillståndsmyndigheten skall äga meddela tillstånd och föreskriva huvudsakliga villkor för tillståndet. inbegripet väsentliga skadeförebyggande åtgärder till skydd för allmänna men även enskilda intressen. Frågor om detaljföreskrifter bör. liksom skaderegleringen. ankomma på domstolens avgörande. Domstolen bör därvid vara bunden av vad tillståndsmyndigheten bestämt på så sätt att den inte får utan särskilt medgivande av tillståndsmyndigheten avvika väsentligt från de villkor denna kan ha fastställt.

I likhet med vad som är fallet enligt gällande VL bör den grundläggande principen i nya VL vara. att skaderegleringen skall ha avslutats innan ett tillstånd till vattenföretag får tas i anspråk. Medgivande till sådant ianspråk- tagande bör därför lämnas av vederbörande fastighetsdomstol. Beträffande vattenföretag som enligt tillståndsmyndighetens bedömning inte medför någon skada på motstående enskilda intressen blir emellertid en efterföljande skadereglering onödig. ] dylika fall bör tillståndsmyndigheten själv kunna föreskriva samtliga villkor för företaget och också medge företagaren rätt att ta tillståndet i anspråk. Skulle ersättningsfrågor senare likväl visa sig uppkomma. får de handläggas i den för oförutsedd skada stadgade ordningen.

Förrättning

Den nyss förordade ordningen med tillståndsprövning av administrativ myndighet och skadereglering m. m. vid fastighetsdomstol är den lämpli- gaste i fråga om de allra flesta företagstyper som kommer att omfattas av en ny VL. I fråga om markavvattningsföretagen vilka som regel förutsätter samfällighetsbildning har utredningen emellertid ansett att det ställer sig naturligt att behålla förrättningsformen. Det helt övervägande antalet markavvattningsföretag utförs inom ramen för jord- och skogsbrukets rationalisering och här finns sedan länge personal med utbildning och erfarenhet på området. Något alternativ till förrättningsförfarandet antyds heller inte i direktiven. Det skulle kanske vara möjligt att för helt okomplicerade fall anordna ett förenklat ansöknings- och registreringsförfa- rande. För särskilt vidlyftiga markavvattningsföretag kunde man tänka sig att låta den vanliga vattenrättsliga tillståndsmyndigheten eller domstol vara första prövningsinstans. eventuellt efter någon form av förberedande expert- utredning. Med den elasticitet som ett på lämpligt sätt utformat förrättnings- förfarande bör kunna medge. torde emellertid praktiska möjligheter föreligga att inom förrättningens ram handlägga även dessa ytterlighetsfall. Rege- ringen bör emellertid liksom för närvarande kunna förbehålla sig prövningen av markavvattningsföretag av betydande omfattning eller ingripande beskaf- fenhet. t. ex. större sjösänkningsföretag.

Förrättningsformen bör emellertid begränsas till markavvattningsföreta- gen. Av skäl som anförs i avsnitt 3101 kommer det inte att finnas något behov av förrättning i fråga om allmän flottled. Institutet torde också kunna undvaras i fråga om vattenregleringsföretag. där nuvarande möjlighet till förrättningsförfarande veterligen knappast har utnyttjats under senare decen- mer.

F öl;/"ara ndet

[ fråga om förfarandet inför den administrativa til/ståri(isnivnr/igheten bör i stor utsträckning reglerna i ML kunna tjäna som förebild. Gällande VL:s detaljerade föreskrifter bör sålunda ersättas av mer allmänt hållna bestäm- melser som vid behov får kompletteras med föreskrifter utfärdade i administrativ ordning. Vad särskilt beträffar de tillståndsärenden som skall avgöras av regeringen bör det vara möjligt att tillämpa den handläggnings- ordning som har utbildats i fråga om ärenden enligt 136 a ;" BL.

I stora drag bör förfarandereglerna gå ut på följande. Ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Kungörelse om ansökningen skall utfärdas för att bereda berörda myndigheter. organisationer och enskilda möjlighet att framställa erinringar. Sakägare måste erhålla personlig underrättelse om ansökningen. eftersom ett tillstånd till vattenföretag. i motsats till vad som gäller i miljöskyddsärenden. kommer att få preklusiv verkan i fråga om sakägares rätt till vatten och dessutom kan konstituera en tvångsrätt att ta sakägares egendom i anspråk för företaget. I regel skall offentligt sammanträde och syn på platsen hållas. Möjlighet att förordna sakkunnig skall föreligga. Tillstånds- myndighetens avgörande skall utmynna i ett tillstånds- eller avslagsbeslut. Talan mot beslut av annan tillståndsmyndighet än regeringen skall kunna föras hos regeringen genom besvär. Besvärsrätt skall tillkomma sökanden.

enskilda sakägare samt. i enlighet med vad utredningen utvecklar i avsnitt 3.1]. kammarkollegiet och berörd kommun som företrädare för allmänna intressen.

Enligt vattenlagsutredningens uppfattning bör nuvarande förberedelseför- farande i fråga om de större vattenföretagen som skall prövas av regeringen behållas i en ny VL. Härigenom vinner man den fördelen att projekterings- arbetet för sådana företag bedrivs i samråd med de myndigheter som företräder olika allmänna planeringssynpunkter. Dessutom kan kommun och ortsbefolkning som berörs av ett företag erhålla information på ett tidigt stadium.

Vid utformningen av reglerna om förfarandet i vattenmål vid/astighets- domstol bör bestämmelserna i RB och lagen (1969z246) om domstolar i fastighetsmål (FDL) bli tillämpliga i så stor utsträckning som möjligt. Endast för de fall då reglerna i dessa lagar inte kan tillämpas på grund av vattenmålens speciella karaktär bör en särreglering för vattenmålens del ske. I fråga om utformningen av en sådan särreglering har utredningen ansett att ExL:s förfaranderegler bör tjäna som lämpligt riktmärke. Utredningens överväganden i dylika frågor framgår närmare av specialmotiveringen.

Vattenlagsutredningens förslag innebär att vattenmålen koncentreras till. i varje fall till en början. sex fastighetsdomstolar. Vattenmålen avser inte endast rena ersättningsfrågor utan också frågor om villkor och skadeförebyg- gande åtgärder. För erhållande av en enhetlig och konsekvent rättstillämp— ning i sådana avseenden är det lämpligt att överprövningen av vattenmålen sker i en instans som besitter särskild sakkunskap. Det är därför inte lämpligt att låta fullföjd i vattenmål ske till den hovrätt till vilken resp. fastighets- domstol hör. En sådan ordning skulle för övrigt innebära att inga vattenmål skulle fullföljas till hovrätten över Skåne och Blekinge. medan däremot hovrätten för Övre Norrland skulle bli överinstans till två fastighetsdomsto- lar. Utredningen anser det i stället vara lämpligast att vattenmålen koncen— treras till en hovrätt. Enligt utredningens mening bör därför fullföljd i vattenmål ske till Svea hovrätt vilkenju redan i dag som vattenöverdomstol överprövar vattenmål. På motsvarande sätt bör överprövning av miljö- skyddsmål ske i denna domstol. om utredningens förslag om koncentration av dylika mål till angivna sex fastighetsdomstolar följs. Frågan om gemensam överprövning av vatten- och fastighetsmålen får eventuellt i sammanhanget tagas upp till förnyat övervägande (jfr prop. 19741144 s. 52). Benämningen vattenöverdomstolen bör, i likhet med benämningen vattendomstol. utmönstras. Sista instans bör liksom i dag utgöras av högsta domstolen.

I fråga om,/örrärming har i det föregående betonats att förfarandereglerna måste ges betydande elasticitet. Å ena sidan bör tyngande formaliteter inte belasta sådana enkla förrättningar som bara syftar till en formell bekräftelse på vad sökanden. berörda sakägare och företrädare för motstående allmänna intressen under hand kunnat enas om. Å andra sidan måste i fråga om de större företagen tillhandahållas välavvägda rättsliga instrument i förening med erforderlig teknisk expertis för de omfattande och grannlaga uppgifter av juridisk och annan. främst jordbruks-. skogsbruks-. fiskeri- och vattenbyggnadsteknisk natur som kan komma i fråga.

Kravet på rationella arbetsformer jämte önskemål om enhetliga bestäm—

melser som kan tillämpas i vitt skilda situationer gjorde sig gällande också vid arbetet på FBL. Dessa frågor löstes där på så sätt att förrättningsmyndigheten medgavs en omfattande frihet att låta handläggningen bli beroende av förhållandena i det enskilda fallet. Bestämmelserna i procedurfrågor begrän- sades till vad som befanns direkt nödvändigt med hänsyn till rättssäkerhetens krav (jfr prop. 1969:128 5. B 68 och 189).

För handläggningen av markavvattningsfrågor i en ny VL framstår en likartad lösning på det hela taget som ändamålsenlig. Vad som enligt utredningens mening framför allt bör tillföras är en i förhållande till nuvarande VL utökad tillåtlighetsprövning som gäller även dikning och som i högre grad än hittills beaktar allmänna intressen. Prövningen skall omfatta alla förekommande delaktighets-. villkors- och ersättningsfrågor och resul- tera i att de rättigheter och skyldigheter som förknippas med företaget får sakrättslig verkan.

Det kan till en början konstateras att den nuvarande ordningen enligt 10 kap. VL i åtskilliga avseenden fungerat tillfredsställande. Kraven på moder- nisering har på det hela taget begränsats till enskildheter. t. ex. möjligheten att ompröva lagakraftägande förrättningsbeslut. Kritiken har i stor utsträck- ning gällt lagens detaljrikedom samt svåröverskådlighet i största allmänhet. Av lantbruksstyrelsens statistik kan utläsas att antalet årligen slutförda förrättningar enligt 7 kap. VL sedan länge varit i starkt sjunkande. Mellan 1964 och 1974 nedgick det från l59 till 16. Någon motsvarande minskning har inte förekommit av antalet icke formbundna avtal om gemensam markav- vattning som slutits under medverkan av tjänsteman vid lantbruksnämnd. Framför allt två omständigheter kan antagas ha bidragit till att antalet förrättningar minskat. Dels har VL inte erbjudit några praktiska möjligheter till den omstrukturering av äldre företag som många gånger framstått som nödvändig eller önskvärd. dels har den omständliga förrättningsproceduren helt enkelt ställt sig för dyr. Ett efter förhållandena bättre anpassat förrättningsförfarande. i förening med de särskilda möjligheter till ompröv- ning av markavvattningsföretag som utredningen föreslår, torde vara ägnade att i väsentlig utsträckning undanröja dessa olägenheter.

Vid den modernisering som således bör komma till stånd ligger det nära till hands att. som i direktiven förordas. utgå från förrättningsreglerna i AL. Dessa återgår i sin turi allt väsentligt på FBLzs förrättningsregler. vilka som ovan anmärkts kännetecknas av en strävan mot förenkling och snabbhet. Någon fullständig anslutning för nya VL:s del till AL:s procedurregler är emellertid knappast möjlig.

En fråga som utredningen vill beröra i detta sammanhang är problemet om eventuell samordning mellan markavvattningsföretagen och övriga vatten- företag i frågor som angår fullföljden till högre instans. Förrättningen innebär att såväl den administrativa tillståndsmyndighetens som fastighetsdomsto- lens prövning förs samman hos förrättningsmannen. Självklart framstår det som angeläget att denna odelade handläggningsform inte splittras vid fullföljd. Detta skulle bli följden om frågor om företagets tillåtlighet skulle överprövas av administrativ myndighet och ersättningsfrågorna av fastig- hetsdomstol. En sådan ordning skulle kunna medföra betydande processu- ella komplikationer. Utredningen kan i detta sammanhang peka på de negativa erfarenheter som man har haft i Finland av ett delat fullföljdssys—

tern. Tillståndsfrågor överprövas där av högsta förvaltningsdomstolen. medan ersättningsfrågor fullföljs till vattenöverdomstolen. Problemet bör enligt utredningens mening lösas så att talan mot förrättningsbeslut i dess helhet förs hos fastighetsdomstol genom besvär. Domstolen kan på detta sätt pröva både tillstånds- och ersättningsfrågor. En motsvarande ordning gäller redan såväl enligt VL som enligt FBL och AL och innebär således ingen principiell nyhet. Naturligtvis bör fullföljd ske endast till sådan fastighets- domstol som enligt vad som tidigare förordats har behörighet att pröva vattenmål. Mot fastighetsdomstolens avgörande bör fullföljd. liksom beträf- fande andra vattenmål. ske till Svea hovrätt och därefter till högsta domstolen.

Sci/(ägares rätt till ersättning./ör sina kostnader

I detta sammanhang vill utredningen också ta upp frågan om sakägares rätt till ersättning av sökanden för sina kostnader på förfarandet inför adminis- trativ tillståndsmyndighet. vid fastighetsdomstol och vid förrättning.

Enligt huvudregeln i ll kap. 65 ;" första stycket VL är sökanden. oavsett utgången i målet. skyldig att ersätta motpart sådana kostnader på målet som varit nödvändiga för tillvaratagande av dennes rätt. I mål rörande allmän farled. allmän hamn och allmän flottled är ersättningsrätten begränsad till sådana kostnader som avsett sakägarens talan om skadeersättning i målet. [ fråga om syneförrättning gäller enligt 10 kap. 79å tredje stycket att annan sakägare än delägare är berättigad till ersättning för särskild kostnad för tillvaratagande av sin rätt till skadeersättning i målet eller eljest för bevakande av sin rätt.

Enligt ML har sakägare inte rätt till ersättning för sina kostnader inför administrativ tillstånds- eller dispensmyndighet. Vid sin granskning av förslaget till ML framhöll lagrådet (prop. 1969128 5. 370 f.)att en sådan ordning skulle innebära en försämring och försvagning av sakägares ställning i förhållande till vad som gällde i vattenföroreningsmål enligt VL. Sakägaren kunde enligt lagrådets mening ha stort intresse av att bevaka sin rätt redan i samband med tillståndsprövningen för att eventuellt kunna förhindra företaget eller få till stånd ändamålsenliga skyddsåtgärder. Förslaget kunde enligt lagrådet medföra att möjligheterna att få ärendena allsidigt belysta minskade. Lagrådet ansåg därför att i ML borde införas en bestämmelse som skulle ge sakägare rätt till kostnadsersättning. Departementschefen (nyssnämnd prop. s. 395 f.) anförde häremot att det till lagrådet remitterade förslaget onekligen kunde synas medföra en försämrad ställning för sak- ägarna på vattenföroreningsområdet. Bl. a. med hänvisning till den förbätt— rade miljövårdsorganisationen samt koncessionsnämndens möjligheter att bättre än en domstol aktivt verka för en uttömmande och allsidig utredning av ärendena förklarade sig departementschefen emellertid inte beredd att komplettera förslaget med en sådan kostnadsregel.

I fråga om kostnaderna vid fastighetsdomstolen i miljöskyddsmål gäller i princip huvudregeln i RB om tappande parts ansvar för kostnaderna. Om sökanden påkallar prövning av ersättningsfråga. skall han dock ersätta motparts kostnad. Ogillas sakägares talan om förbud m. m. mot miljöfarlig verksamhet på den grunden att svaranden efter talans väckande sökt och

erhållit tillstånd. skall domstolen enligt 37ä ML efter omständigheterna förordna att vardera parten själv skall bära sin rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas endera parten.

Enligt 7 kap. 1 åExL skall den exproprierande svara för samtliga kostnader som uppkommit i ärendet om tillstånd till expropriation. i målet vid fastighetsdomstolen och i ärendet om expropriationsersättningens fördel- ning. Sådan ersättningsfråga prövas av fastighetsdomstolen. även om frågan inte gäller kostnad vid domstolen.

I samtliga nu angivna fall gäller att part på grund av försumlig processföring kan bli skyldig att ersätta motpartens kostnad (se 11 kap, 65 å andra stycket VL och 18 kap. ög" RB).

Enligt FBL har sakägare inte rätt till ersättning för sina kostnader vid förrättning. För kostnader vid fastighetsdomstol kan ersättning utgå (16 kap. 14 s*").

Prövningen av miljöskyddsmål anses som nämnts i första hand gälla förhållandet mellan sökanden och motstående allmänna intressen, Enskild sakägare är visserligen oförhindrad att föra talan inför nämnden i ansök- ningsärenden. Hans intressen anses emellertid i stor utsträckning samman- falla med de allmänna och han anses bl. a. fördenskull inte böra ha rätt att företa egna sakkunnigutredningar på sökandens bekostnad. I vattenmålen kan de enskilda intressena inte på samma sätt anses sammanfalla med de allmänna. Från allmän synpunkt kan det t. ex. saknas anledning att bestrida en ansökt dämning eller vattentappning som ändå kan böra jämkas med hänsyn till skadeverkningarna på enskild egendom. Vidare kan enskild rätt böra vika till förmån för byggnadsintresset inte bara till följd av att företaget allmänt sett är tillåtligt i vad det påverkar vattenförhållandena utan också därför att det behövs olika arbeten på land för att det skall kunna genomföras. I den situationen står i regel inga allmänna intressen på spel. Från sakägarnas synpunkt bör också beaktas att tillståndsmyndighetens och fastighetsdomstolens befogenheter i fråga om föreskrifter om skyddsåtgärder delvis sammanfaller. Sakägarna måste därför vara beredda att i samtliga nu berörda hänseenden ställa preciserade yrkanden om jämkningar i utförandet eller om skyddsåtgärder.

Prövningen enligt VL-förslaget av den administrativa tillståndsmyndig- heten avser sålunda inte bara frågor rörande företagets tillåtlighet. Ett tillstånd till ett vattenföretag medför också en rätt för sökanden att skada och kanske också att ta i anspråk sakägares egendom. Ett tillståndsbeslut kan vidare innebära'en preklusion av annan än sökanden tillkommande rätt till vatten. För behandlingen av dylika frågor krävs ibland omfattande utred- ningar av såväl teknisk som rättslig natur. Förhållandena liknar mer expropriationsfallen än miljöskyddsfallen. som inte innefattar tvångsrättsfrå- gor. Sakägarna kan alltså ha stort intresse av att bevaka sin rätt recan i samband med tillståndsprövningen.

Det skall naturligtvis liksom f. n. främst åligga sökanden att tillhanda'tålla den utredning som behövs i tillståndsärendet och i målet om skadereglering. Fastighetsägare och andra sakägare kan emellertid som nyss anförts betöva verkställa kompletterande utredningar. Vattenföretagens ofta svåröverskåd- liga verkningar och komplicerade natur medför också att sakägarna kan behöva anlita juridiskt och tekniskt biträde.

Vattenlagsutredningen. som för nya VL:s vidkommande delar den uppfattning som lagrådet givit uttryck för i förarbetena till ML. förordar därför att sakägare bör ha rätt till ersättning av sökanden för sina nödvändiga kostnader på förfarandet inför administrativ tillståndsmyndighet. Undantag bör naturligtvis göras för fall av försumlighet på sakägarsidan.

Den förordade principen om sökandens kostnadsansvar bör också gälla sakägares kostnader vid förrättning och vid fördelning av ersättning samt som huvudregel rörande rättegången vid domstol. Till dessa frågor åter— kommer utredningen i specialmotiveringen.

Organisations/i'ägm

Vad vattenlagsutredningen nu förordat i fråga om prövningssystemet föranleder också en översyn av organisationsfrågorna.

Regeringens prövningsrätt kommer inte att utvidgas enligt utredningens förslag. Något därav föranlett behov av personell förstärkning inom rege- ringskansliet föreligger inte.

Koncessionsnämnden för miljöskydd som hittills handlagt ärenden endast enligt ML kommer också att få en viktig uppgift som central vattenrättslig instans. Detta innebär att nämndens benämning inte längre är adekvat. Utredningen föreslår därför att benämningen efter nya VL:s ikraftträdande endast blir koncessionsnämnden.

Den nuvarande koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter. De förordnas av regeringen som också kan utse ersättare för demi den utsträckning som behövs. Som framgår av departementschefens utta- lande vid ML:s tillkomst (jfr prop. 1969128 5. 200.366 f. och 394) eftersträvade man att ge nämnden en fristående och i viss mån domstolsliknande ställning med karaktär närmast av opartiskt skiljeorgan. Med denna utgångspunkt bestämdes att ordföranden skall vara lagfaren och erfaren i domarvärv. En ledamot skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. Av de två återstående ledamöterna skall en ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för statens naturvårdsverk. Den andre skall ha erfa- renhet av industriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedö- mande i huvudsak avser kommunala förhållanden. skall i stället för industrins representant ingå person med erfarenhet av kommunal verksam- het.

När koncessionsnämndens arbetsuppgifter nu skall utökas till att omfatta även prövning av tillståndsärenden enligt en ny VL. bör en förändring av nämndens sammansättning komma till stånd. Denna kan naturligtvis göras mer eller mindre omfattande. men utredningen har efter diskussion av flera olika lösningar stannat för att föreslå endast en mindre justering av nuvarande bestämmelser. Om ärendet avser vattenrättslig fråga där markä- garintressen träder i förgrunden. bör sålunda enligt utredningens mening nämndens ordförande ges möjlighet att besluta om utbyte av naturvårdsle- damoten mot person med erfarenhet som faller inom verksamhetsområdet för de areella näringarna.

Koncessionsnämndens utökade arbetsuppgifter kommer att medföra behov av personell förstärkning även av annat slag. Nämnden arbetar f. n. på

fyra avdelningar. Enligt vattenlagsutredningens bedömning torde tillstånds- givningen i vattenärenden och arbetet som remissinstans i regeringsärendena kunna klaras av. om ytterligare två avdelningar inrättas vid nämnden. Detta föranleder att ytterligare tjänster för två lagfarna ledamöter. tillika avdel- ningsordförande. två tekniska ledamöter samt sekreterare och kontorsper- sonal bör inrättas vid nämnden.

Bestämmelserna om den nuvarande koncessionsnämnden finns i 9 & och följande paragrafer i ML. Om nämnden i framtiden skall fungera som tillståndsmyndighet såväl i miljöskyddsärenden som i ärenden enligt en ny VL.är det lämpligt att ur ML bryta ut sådana bestämmelser om nämnden som är gemensamma för de båda lagarna och införa dem i en särskild lag. Förslag till en sådan lag har upprättats av utredningen.

Länsstyrelserna torde i dag endast i ringa omfattning ha tillgång till sådan vattenrättslig eller vattenbyggnadsteknisk expertis som behövs för deras nya funktion som tillståndsorgan enligt en ny VL. De ärenden som skall handläggas av länsstyrelserna blir av förhållandevis enkel beskaffenhet. Länsstyrelserna har i dagjuristpersonal som sysslar bl. a. med tillstånds- eller dispensgivning enligt annan markpolitisk lagstiftning. De bör kunna anlitas också för den vattenrättsliga tillståndsgivningen som inte synes bli särskilt betungande. I vissa länsstyrelser torde emellertid den nya uppgiften medföra behov av viss förstärkning av juristutbildade handläggare.

Länsstyrelserna måste också få tillgång till vattenbyggnadsteknisk personal i den mån sådan inte redan finns anställd. Det är emellertid inte troligt att sådan personal kan beredas full sysselsättning med vattenrättslig tillståndsgivning. Utredningen föreslår emellertid i annat sammanhang i detta betänkande (se avsnitt 3.7.1) att vattenbyggnadsteknisk personal skall finnas anställd vid länsstyrelserna för fullgörande av utökade offentliga tillsynsuppgifter beträffande vattenföretag. Detta motiverar att varje länssty— relse utrustas med i varje fall en person med vattenbyggnadsteknisk sakkunskap.

Det ställer sig naturligt att vattenärendena handläggs inom länsstyrelsens planeringsavdelning. Denna organisationsfråga bör uppmärksammas i samband med den pågående utredningen (Kn l976:03) rörande länsstyrel- sernas planeringsavdelningar.

Vid den provisoriska reformen av vattendomstolsorganisationen som trädde i kraft den 1 januari 1972 ansågs tiden inte mogen för att man helt anpassade reglerna om vattendomstols sammansättning till vad som gällde för fastighetsdomstol (SOU 1970140 5. 64. prop. 19711106 s. 125). En sådan anpassning måste emellertid för vattenmålens del ske nu. Det innebär att fastighetsdomstolen även i vattenmål skall bestå av två lagfarna ledamöter i stället för en. medan sammansättningen i övrigt blir oförändrad.

Vattendomstolarnas arbetsbelastning hänför sig främst till behandlingen av ersättningsfrågorna som även i framtiden kommer att prövas av domstol. Även prövning av frågor om villkor och skadeförebyggande åtgärder kommer att utgöra tungt vägande inslag i domstolarnas arbete. Domstolarnas nya uppgifter kan därför inte antagas i avgörande mån komma att skilja sig från de nuvarande. Enligt statsmakternas hittillsvarande intentioner skall emellertid utbyggnaden av våra kvarvarande vattenkrafttillgångar minskas. Man bör

därför utgå från att den minskade kraftutbyggnaden på lång sikt kommer att medföra att fastighetsdomstolarnas nuvarande organisation för handlägg- ning av vattenmål. åtminstone på vissa håll. kan bli överdimensionerad. Såvitt avser juristpersonalen och större delen av teknikerpersonalen kan deras arbetskraft allteftersom den blir disponibel tas i anspråk för annat arbete inom fastighetsdomstolen. Viss vattenbyggnadsteknisk personal kan dock så småningom tänkas bli överflödig. Möjligheter torde då föreligga att överföra sådan personal till teknikertjänster hos koncessionsnämnden eller länssty- relse.

Som i det föregående antytts kommer flertalet markavvattningsföretag. i varje fall på det rena jordbruksområdet. till stånd med anlitande av eller efter samråd med tjänstemän hos lantbruksnämnderna eller. vid mera omfattande företag. lantbruksstyrelsen. Förutom hos vissa större konsultföretag torde också lämpliga förrättningsmän vara att tillgå inom skogsbruksadministra- tionen. Vattenlagsutredningen utgår från att det även fortsättningsvis kommer att finnas en förrättningsmannakår med erforderliga kunskaper och rutin.

Vissa formella krav på förrättningsmans kompetens. varierande efter företagets typ och svårighetsgrad. måste ställas upp. Närmare bestämmelser härom bör emellertid meddelas i administrativ väg. För närvarande gäller främst kungörelsen (1959:219) om behörighet att handlägga syneförrättning rörande vissa företag enligt 7 kap. vattenlagen och kungörelsen (1968:370)om behörighet för tjänsteman hos lantbruksnämnd att handlägga syneförrätt- ning rörande vissa företag enligt 7 kap. vattenlagen. Bestämmelserna innebär i korthet att vissa kvalificerade tjänstemän hos lantbruksnämnd eller skogsvårdsstyrelse kan förordnas för alla företag utom sådana som av olika anledningar är särskilt krävande. Dessa sistnämnda handläggs främst av personer som av regeringen erhållit särskild behörighet.

3.6. Tillståndsbesluts rättskraft

3.6.1. Rättskra/iens betydelse

En företagare som fått tillstånd till ett vattenföretag måste för sin ekonomiska och tekniska planering kunna utgå från att tillståndet normalt sett kommer att bestå i oförändrad form för längre tid. Ett tillståndsbeslut bör alltså. vilket också framhålls i direktiven. ge företagaren ett rimligt mått av trygghet mot senare ingripanden. Om ett tillståndsbeslut utan vidare kunde rivas upp. skulle den trygghetsverkan som beslutet skall ge bli mer eller mindre illusorisk.

Behov av trygghet för framtiden föreligger inte minst i fråga om företag vilka inte anses vara särskilt lönsamma men som ändå är angelägna med hänsyn till samhälleliga intressen. Exempel på sådana företag är de vatten- kraftverk som enligt statsmakternas bedömande bör utföras för att landets energibehov skall kunna tillgodoses på ett från bevarandesynpunkt så skonsamt sätt som möjligt. [ statsmakternas beslut är 1975 om riktlinjer för energihushållningen har förutsatts att årsproduktionen av vattenkraft fram till år 1985 skall öka med omkring 5 TWh. Tillskottet har beräknats kunna ske

främst genom kompletteringar av kraftverk i redan utbyggda älvar och utbyggnad av en del smärre vattendrag. Utredningen hyser emellertid stor tveksamhet om det är möjligt att uppnå denna ökning med hänsyn till de begränsningar som statsmakterna själva bestämt sig för i fråga om vatten- kraftutbyggnad. I vissa fall torde dessa företag inte heller vara några särskilt lockande investeringsobjekt. Om lagstiftaren eftersätter ett rimligt trygghets- krav från fallhöjdsinnehavarnas sida. föreligger sålunda risk för att dessa anser sig böra avstå från exploatering. varigenom vissa enheter i den tilltänkta produktionsapparaten skulle falla bort.

Huvudregeln bör således i nya VL liksom i gällande VL vara att ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till vattenföretag i princip skall gälla för all framtid. om inte sökanden själv begär att tillståndet skall gälla för viss tid. Tillståndsbeslutet skall alltså bli gällande mot envar såväl i vad angår rätten att utföra och för framtiden bibehålla företaget och därtill hörande anlägg- ningar som i fråga om sökandens rätt att tillgodogöra vatten.

Som anförs i direktiven och i många enkätsvar kan emellertid meddelade tillstånd till vattenföretag inte få utgöra bestående hinder för en meningsfull utveckling på vattenvårdsområdet eller på andra viktiga områden där vattnet är av betydelse. Tillstånden får med andra ord inte låsa de vattenrättsliga förhållandena för mycket lång tid. utan rimligajämkningar måste kunna ske. om sådana är påkallade med anledning av t. ex. ny teknik. nytillkommande företag eller behov av vatten för nya ändamål. I samma riktning talar det förhållandet att vattenföretagens inverkan på motstående intressen. däri- bland på fiske- och naturvårdsintressena. ofta kan vara svåra att fastställa på ett riktigt sätt en gång för alla. Från den förordade huvudregeln om tillståndsbesluts giltighet för framtiden bör det därför införas undantag i nya VL.

Redan enligt gällande rätt är tillståndsbeslutens rättskraft förenade med åtskilliga modifikationer. men dessa måste enligt utredningens mening ses över i förenklande syfte och för att möjliggöra en effektivare och i viss mån snabbare anpassning av tillståndsvillkoren m. m. till den aktuella situatio- nen. Likaså bör de nuvarande reglerna om företagares rätt till ersättning från dem som påkallar jämkningar i tillståndsvillkoren revideras. Särskilt ange— läget synes därvid vara att nuvarande VL:s svårtillämpliga — och svårgripbara regler om kungsådra görs enklare eller ersätts med helt nya och såvitt möjligt rationellare bestämmelser.

Vad särskilt avser omprövning av markavvattningsföretag har frågan härom tidigare ingående behandlats av den år 1962 tillsatta utredningen om vattenlagens torrläggningsbeståmmelser. Denna föreslog ett flertal ändringar och tillägg i VL som syftade till ökad möjlighet att i olika hänseenden ändra lagakraftvunna syneförrättningsutlåtanden rörande torrläggningsföretag. Den diskuterade också ett alternativ med en enda generell ändringsregel men fann under dåvarande förhållanden lämpligast att endast föreslå utbyggnad av omprövningsmöjligheterna i VL (jfr SOU 1968:51 s. 56). Från vattenlags- utredningens utgångspunkt framstår emellertid en sådan generell bestäm- melse. väsentligen utformad efter den i direktiven anvisade förebilden från AL. som naturlig för markavvattningsföretagen. En särskild regel synes här också påkallad av bl. a. delaktighetsfrågornas betydelse i dessa företag. Till den närmare motiveringen återkommer utredningen i specialmotiveringen

till kapitlet om förrättning. Den följande framställningen i avsnitt 3.6 tar således inte sikte på markavvattningsföretagen. I fråga om omprövning för tillgodoseende av allmänna intressen torde dock de där angivna principerna i stort sett äga relevans också för dem.

3.6.2. Prövotid

Osäkerhet om ett vattenföretags framtida verkningar skulle i viss mån kunna undanröjas med en motsvarighet i nya VL till det år 1952 införda 2 mom. till 11 kap. 66; VL. Det öppnar möjlighet för vattendomstolen att skjuta upp avgörandet av vissa svårbedömbara frågor om villkor m. m. till dess företaget har utförts och man har haft tillfälle att under en prövotid avvakta erfarenheterna av företaget.

Som grundregel i nya VL bör liksom i gällande lag föreskrivas att alla väsentliga villkor skall fastställas | eller | anslutning till själva tillståndsbe- slutet. Även om erfarenheterna av olika vattenföretags verkningar 1 dag är betydligt större än vid tillkomsten av nämnda uppskovsstadgande | VL. torde det emellertid även i framtiden inträffa fall. särskilt då det gäller större vattenföretag. där verkningarna av företaget är av så obestämd och kompli- cerad natur att en något så när säker ståndpunkt inte kan tagas till vilka villkor som skall gälla förrän efter mer eller mindre långvariga observationer. Behov av ett dylikt uppskovsstadgande föreligger därför enligt utredningens mening också i nya VL,

Uppskovsmöjligheten skall naturligtvis liksom för närvarande bara kunna tillgripas. när tillståndsmyndigheten. trots osäkerheten om företagets verk- ningar i visst hänseende. finner det vara klart att företaget är tillåtligt och att tillstånd skall lämnas till detta. Det bör emellertid starkt strykas under att tillståndsmyndigheten och fastighetsdomstol som prövar villkorsfråga i största möjliga utsträckning skall följa den angivna grundregeln om att alla villkor skall fastställas i elleri anslutning till själva tillståndsbeslutet. Utvägen med uppskov är ett undantag från denna regel och bör därför tillgripas endast i fall då trängande behov föreligger (jfr prop. 1952152 5. 49. 1969128 5. 276 och 1974:83 s. 163).

3.6.3. Tidsbegränsning av fil/stånd

Vissa typer av företag kan medföra att framtida intressen blir helt utestängda från tillgång till vatten. om tillstånden blir gällande för all framtid. Detta innebär risker för förändringar i avrinningsområdets hela struktur och därmed för ingripande rubbningar i den ekologiska balansen. Detta gäller främst företag varigenom vatten leds bort från ett vattenområde utan att återbördas till samma avrinningsområde intill eller i närheten av bortled- ningspunkten. dvs. främst yt- eller grundvattentäkter samt vattenöverled- ningsföretag.

Man får inte bortse från att en ökad lokal konkurrens om vattentillgångarna i framtiden kan uppstå. Detta medför att man måste söka åstadkomma en rationell hushållning med och fördelning av vattnet. Också bevarandesyn- punkter talar för detta. Möjligheterna till en sådan hushållning och fördelning kan motverkas. om tillstånd till vattenförbrukande företag som nyss nämnts

lämnas för all framtid.

Utredningen vill som ett karaktäristiskt exempel på dylika vattenförbru- kande företag nämna bevattningsföretagen. Som tidigare har betonats finns det i vissa delar av vårt land ett starkt intresse för bevattning för jordbruks- ändamål. bl.a. beroende på större specialisering inom jordbruks- och trädgårdsnäringen och en ovanligt låg försommarnederbörd under flera av de senaste åren. Vattenåtgången vid bevattning är stor, Den kan under torrår uppgå till inemot 1000 m3 per ha och säsong. Bevattningen kan därför medföra problem såväl i vad avser fördelning av lämplig vattenmängd mellan bevattningsintressenterna inbördes som även beträffande förhållandet till andra intressen som också är beroende av vattnet. Utredningen kan i sistnämnda hänseende peka på uppkomna konflikter mellan bevattningsin- tresset samt kraft- och fiskeriintressena i Tidan samt mellan bevattnings- och kommunala vattenförsörjningsintressen inom Fyrisåns avrinningsområde.

Beträffande företagstyper av angiven art. dvs. yt- och grundvattentäkter samt vattenöverledningsföretag. vill utredningen därför förorda att tillstånds- myndigheten skall utrustas med en befogenhet att. om skäl härför föreligger. meddela tidsbegränsade tillstånd. En sådan befogenhet torde enligt gällande VL föreligga endast för de fall sökanden själv ansökt därom (jfr t. ex. NJA 1921 not. A 379). Möjlighet att på sökandens begäran meddela tidsbegränsade tillstånd stadgades också i lagen (1970:59) om tillfällig vattenreglering under år 1970.

Befogenheten att på sökandens begäran meddela tidsbegränsade tillstånd bör naturligtvis finnas kvar i nya VL. Utredningen vill emellertid förorda att tidsbegränsade tillstånd skall kunna meddelas även mot sökandens vilja. Enligt utredningens mening bör detta i varje fall gälla i fråga om vattentäkts- och överledningsföretagen.

Den här förordade möjligheten att tidsbegränsa tillstånden bör vara fakultativ. dvs. det bör ankomma på tillståndsmyndigheten att i varje särskilt fall avgöra om tillstånden skall tidsbegränsas och vilken tillståndstidens längd skall vara. Avgörande för sådana bedömningar bör vara å ena sidan storleken av befarade olägenheter till följd av fasta låsningar för framtiden och å andra sidan bl. a. frågan om storleken av investeringari anläggningar som skall ingå i företaget.avskrivningstidens längd.tidsbegränsningens inverkan på finansieringsmöjligheterna samt. särskilt när det gäller vatten- överledningsföretag. vattenföretagets samband med andra företag. 1 de fall då vattenföretaget ingår som en nödvändig förutsättning för tillkomsten av ett annat företag.t. ex. kraftverk (jfr 2 kap. 5 & andra stycket VL). bör naturligtvis stor restriktivitet iakttagas när det gäller att mot sökandens vilja tidsbegränsa tillstånden. Detsamma gäller omfattande. mycket kapitalkrävande företag av exempelvis den typ som representeras av Bolmenprojektet vilket som nämnts avser att tillgodose vissa kommuner i Skåne med vatten från sjön Bolmen i Småland. [ sådana fall bör ett omsorgsfullt planeringsarbete med inriktning på studier av företagets framtida konsekvenser på olika områden. eventuellt i förening med förordnande om uppskov i visst eller vissa hänseenden. kunna ersätta tidsbegränsade tillstånd.

Anordnande eller nyttjande av t. ex. en yt- eller grundvattentäkt kan medföra behov av att annans fasta egendom tas i anspråk under den tid som tillståndet avser. En rätt för företagaren att tvångsvis ta sådan egendom i

anspråk bör stadgas i nya VL. Till skillnad mot de vanliga tvångsrätterna enligt VL kan nu ifrågavarande tvångsrätt begränsas till att gälla under viss tid. Några principiella hinder mot en sådan tidsbegränsad tvångsrätt av servituts natur torde inte föreligga. Utredningen vill härvid peka på möjligheterna enligt nuvarande 2 kap. 14 & första stycket andra punkten VL att medge tvångsrätt för vissa tillfälliga ändamål.t. ex. för arbetarbostäder och upplagsplats. Av 7 kap. 6 & JB framgår vidare att avtalsservitut kan göras tidsbegränsade (jfr SOU 1960:25 s. 388 och prop. 1970120 del B 1 s. 368). Se även 7 kap. l & tredje stycket FBL.

När behov av tvångsvis upplåten fast egendom vid tillståndstidens utgång inte längre föreligger för det avsedda ändamålet. bör företagaren återställa området till ägaren i såvitt möjligt samma skick som då det togs i anspråk. Detta torde följa av allmänna rättsgrundsatser(jfr prop. 1952152 5. 82 och 127). Det sagda innebär inte blott att anläggningar för företaget. t. ex. pumpstation med vattenintag. skall avlägsnas och marken därefter utfyllas och förses med vegetation av tidigare typ utan också att förhållandena i vattnet om möjligt skall bringas i sitt förutvarande skick. exempelvis så att ett förstört fiskbestånd återställes genom inplantering i vattenområdet. Om erforderliga återställningsarbeten inte går att göra till rimlig kostnad bör markägaren i stället erhålla ersättning enligt nya VL:s ersättningsbestämmelser för skadan eller intrånget. Tillståndsmyndigheten eller i förekommande fall fastighetsdomstolen bör erinra om företagarens skyldighet att återställa marken.

3.6.4. Omprövning/ör ii/lgodoseende av allmänna intressen

Ett uppskovsförfarande eller möjligheten att beträffande vissa företagstyper meddela tidsbegränsade tillstånd kan endast i viss utsträckning tillgodose önskemålen om att man inte i onödan skall läsa fast vattnets användnings- områden till men för den framtida utvecklingen. Nya. utifrån kommande omständigheter nya samhälleliga värderingar. ny teknik. stora föränd- ringar på det samhällsekonomiska området osv. kan aldrig fångas upp genom ett uppskovsförfarande. Genom detta kan man i stort sett bara skaffa sig en relativt tillförlitlig utredning om företagets egen inverkan. Möjligheten att mot sökandens önskan meddela tidsbegränsade tillstånd bör som i det föregående anförts bara vara förknippad med vissa typer av vattenföretag. Även om man vid tillståndsgivning i dag och i ännu större utsträckning framdeles kan på grund av vunna erfarenheter med högre grad av säkerhet än tidigare förutse vattenföretags verkningar och anpassa villkoren därefter. kan sådana omständigheter som nyss nämnts i vissa fall medföra behov av ändringar av de ursprungligen meddelade villkoren. Angivna institut bör därför kompletteras med en möjlighet till omprövning av meddelade tillstånd.

Redan gällande VL innehåller bestämmelser om inskränkningar i vatten- rättshavarens rätt att fritt förfoga över vattnet och skyldighet för denne att underkasta sig begränsningar i givna tillstånd till förmån för enskilda och allmänna intressen. I sistnämnda hänseende kan pekas på möjligheterna för det allmänna att påkalla ändrade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten för att tillgodose fiske- och recipientintressena liksom den

allmänna miljö- och hälsovården. Också bestämmelserna om skyldighet för ägare av grundvattentäkt att vid långvarig torka eller i andra jämförliga situationer avstå vatten för allmänt behov utgör exempel härpå. Detsamma gäller i hög grad kungsådre- och nyprövningsbestämmelserna. Dessa är emellertid inte generellt tillämpliga. Kungsådra finns i dag endast i särskilt angivna vattendrag. och det nuvarande nyprövningsinstitutets tillämpnings— område har begränsats till större kraftanläggningar och vattenregleringar. Man har menat att andra smärre företag inte har samma omfattande verkningar och att det följaktligen beträffande dem inte föreligger samma behov av att kunna ändra den en gång fastställda avvägningen mellan vattenbyggnadsintresset och motstående allmänna intressen i vidare mån än som medges i t. ex. 2 kap. 8—10 och 31 & samt 8 kap. 27,5 VL.

En möjlighet enligt nya VL att ompröva vattenföretag i kungsådrevatten- drag liksom vattenföretag som i dag är underkastade nyprövningsskyldighet skulle förmodligen inte behöva innebära några mera väsentliga avsteg från vad som nu gäller. Emellertid kan det inte vara rimligt att begränsa omprövningsmöjligheterna till dessa fall. Konflikt med olika allmänna intressen torde ofta nog kunna uppstå också i anslutning till mindre företag och i andra vattendrag än sådana där kungsådra finns. Bl.a. vållar mindre regleringsföretag tydligen ibland problem från framför allt fiske-. naturvårds- och recipientsynpunkt.

Från kammarkollegiet har utredningen inhämtat att det till kollegiet framförts önskemål om ändringar av villkoren för givna tillstånd. Det har framför allt gällt att tillgodose fiskeintresset. t. ex. genom anordnande eller ändring av fiskväg. tappning för vandringsfisk eller vidtagande av ändrade och kanske mera kostsamma fiskodlingsåtgärder. Det har därvid ofta varit fråga om mindre anläggningar. vilka inte varit underkastade nyprövnings- bestämmelserna. Anläggningarna har också i många fall varit belägna i förhållandevis små vattendrag. där kungsådrereglerna inte kunnat åberopas. Små företag kan emellertid t. ex. ödelägga fisket inom stora delar av en skogsälv. Med tanke på det numera kraftigt ökade intresset för fritidsfiske i framför allt rinnande vatten och på den genomförda totalexploateringen för vattenkraftändamål av många stora älvar. synes en möjlighet till översyn av alla företag angelägen. Mindre företag har i allmänhet inte föregåtts av lika omfattande utredningar med prövotid eller dylikt som de större företagen. och det synes därför särskilt befogat att möjligheter till omprövning skapas även för de mindre företagen och företag i små vattendrag.

Naturvårdsverket har under hand lämnat exempel på regleringsföretag där omprövning ansetts motiverad bl. a. med hänsyn till vattenskyddsintresset. I några fall är det fråga om företag som inte är belägna i kungsådrevattendrag. t. ex. reglering av Forsmarksån uppströms Lövstabruk i Uppland,

Det anförda ger enligt utredningens mening stöd för uppfattningen att ett omprövningsinstitut för att bli meningsfullt måste kunna tillämpas på alla vattenföretag markavvattningen undantagen oavsett storlek eller belä- genhet.

Att i själva lagen uttryckligen ange vilka typer av allmänna intressen som bör tillgodoses genom omprövning är enligt utredningens mening inte lämpligt. Därigenom skulle man nämligen kunna binda utvecklingen för framtiden, Intressen som inte kan anses som allmännajust nu kan komma att

göra det i framtiden. De skulle med en uttrycklig bestämmelse antagligen inte kunna beaktas vid en omprövning. i varje fall inte utan lagändring. Viss vägledning kan dock alltid hämtas från de bestämmelser i VL-förslaget vari anges vilka intressen som skall anses så kvalificerade att de åtnjuter viss ersättningsfrihet vid omprövning.

Införande av ett sådant omprövningsinstitut måste emellertid underkastas begränsningar av olika slag. Omprövningsfrågan kan visserligen i första hand synas gälla en konflikt mellan å ena sidan det eller de allmänna intressen som skall tillgodoses genom omprövningen och å andra sidan företagarintresset. Ytterst kommer emellertid konflikten att gälla olika samhällsplaneringsin- tressen. Det kan i och för sig anses önskvärt att man i samhällsplaneringens intresse har en viss handlingsfrihet när det gäller att ingripa mot oförutsedda eller nytillkomna miljöskador som orsakats av vattenföretag. Emellertid måste kostnaderna både för genomförda åtgärder och. vilket är viktigt. för själva handlingsfriheten i planeringen ytterst bäras av de enskilda medbor- garna i egenskap av arbetstagare och skattebetalare. Denna kostnadsbörda kan dessutom väntas slå mycket ojämnt mot speciella branscher och regioner. varvid andra väsentliga samhällsplaneringsintressen hotas. Som utvecklas i det följande kan negativa. indirekta effekter av ett omprövningsinstitut uppkomma. Så kan en möjlighet att ompröva tillstånd till exempelvis vattenkraftverk påverka finansieringsmöjligheterna även för andra former av kraftutbyggnad än vattenkraft.

Givetvis måste också. vid sidan av dylika allmänna samhällsplaneringsin- tressen. hänsyn tagas till företagarens intresse av att utnyttja tillståndet. Genom det ursprungliga tillståndet är det ju redan fastslaget att det företag som tillståndet avser skall få drivas. Det bör då inte få förekomma att den omprövande myndigheten meddelar ändrade föreskrifter som är så ingri- pande att de gör företaget omöjligt att driva eller medför orimliga kostnader för företagaren. Över huvud taget finns det skäl att gå fram med varsamhet mot den som lojalt har skaffat sig tillstånd och sedan lojalt följer föreskrivna villkor (se SOU 1966:65 s. 321 och prop. 1969:28 s. 278 f.).

Det allmänna intresse som skall tillgodoses genom omprövningen måste naturligtvis också ha en viss tyngd för att kunna beaktas. Det måste därför vägas såväl mot eventuellt motstående samhällsintressen som naturligt nog mot företagarintresset. Vad särskilt angår kraftverksföretag vill utredningen betona att det är ett starkt samhällsintresse och inte endast ett företagarin- tresse att vårt lands elförsörjning blir tryggad och att man inte låter detta stå tillbaka för tillfälliga. kanske lokala opinioner.

Faktorer av angiven art måste således vägas in vid bedömningen av vilka ytterligare förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren i samband med omprövning. Det måste med andra ord anges i lagen under vilka förutsätt- ningar sådana förpliktelser skall kunna åläggas företagaren. En faktor som har stor betydelse i omprövningssammanhang är tidpunkten vid vilken omprövning skall kunna ske. Som närmare kommer att utvecklas senare har omprövningstider om 40 a 50 år begränsade ekonomiska effekter. åtminstone primära sådana. medan tider om tio år kan få stora effekter. Ju kortare tider man väljer för omprövning av vattenföretag. desto större blir konsekvenserna och desto försiktigare måste man följakt- ligen vara med djupgående ingrepp.

Omprövningsfrågorna kan inte heller ses isolerade från ersättningsfrå- gorna. Reglerna om villkoren för omprövning m. m. kan sålunda ges en för företagaren mer eller mindre sträng utformning beroende på om och i vilken utsträckning han skall anses vara tvungen att underkasta sig ytterligare förpliktelser vid omprövning utan rätt till ersättning av det allmänna. Utredningen vill i sammanhanget erinra om att ägare av vattenbyggnad vid nyprövning enligt gällande VL (se 4 kap. 6 &) har rätt till viss ersättning av statsmedel för värdeminskning på grund av nya villkor.

Idet följande kommer utredningen att lämna utförligare synpunkter på hur omprövningsreglerna — bortsett från markavvattningen bör behandlas i VL— förslaget.

Omprövningsmyndighet m. m.

En omprövningsregel i nya VL som skall tillgodose allmänna intressen bör utformas på det sättet att alla tillståndsbeslut som har vunnit laga kraft bör kunna omprövas på ansökan av den myndighet regeringen utser att föra det allmännas talan beträffande vattenföretag. Som utredningen utvecklar närmare i avsnitt 3.11 bör denna uppgift liksom f. n. åvila kammarkolle- giet.

Prövningen bör ske hos koncessionsnämnden som central instans oavsett om detär nämnden själv. regeringen eller länsstyrelsen som har meddelat det ursprungliga tillståndet och oberoende av vilken myndighet som har föreskrivit de ursprungliga villkoren. Om det är regeringen som har fastställt dessa. bör koncessionsnämnden emellertid inte få avvika väsentligt från villkoren utan regeringens medgivande (jfr 28% ML).

Förpliktelser som kan äläggasjöreragaren vid omprövning

I princip bör det inte föreligga några begränsningar med avseende på arten av de förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren i samband med omprövning. Vid omprövningen bör man således ta hänsyn till omständig- heterna i det särskilda fallet och ålägga företagaren de förpliktelser som anses lämpligast för tillgodoseende av det allmänna intresse som påkallat ompröv- ningen. Förpliktelserna kan bestå i åläggande för företagaren att vidtaga skadeförebyggande åtgärder. såsom spegeldammar och erosionsskydd. eller skadekompenserande åtgärder. t. ex. ftskutsättning eller fiskodling. De kan också innebära skyldighet för honom att avstå vatten eller att underkasta sig förlust av fallhöjd. ändrade tappningsbestämmelser eller begränsning av tidigare regleringstillstånd. Kombinationer av dylika förpliktelser kan också tänkas. En annan typ av förpliktelser kan gälla ändrade eller nya kontrollåt- gärder.

När åsyftat resultat kan uppnås på olika vägar. bör naturligtvis den billigaste vägen följas. Ofta kan exempelvis det allmänna intresset tillgodoses antingen genom att företagaren får avstå viss del av vattnet i ett vattendrag eller genom att han åläggs skyldighet att utföra skadeförebyggande åtgärder. eventuellt i förening med avstående av en ringa mängd vatten. Typiska exempel på detta är fisktrappor. flottningsrännor och spegeldammar. I allmänhet torde det i angivna situationer vara lämpligare att välja de

skadeförebyggande åtgärderna framför ett omfattande avstående av vatten. åtminstone om det senare leder till produktionsförluster och de skadeföre- byggande åtgärderna ger biologiskt sett godtagbara resultat.

Begränsningar i företagarens förpliktelser

Som tidigare anförts måste det finnas begränsningar i omfattningen av företagarens förpliktelser i samband med omprövning. Framför allt är det ekonomiska skäl som talar för att man sätter ett tak för de förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren vid omprövning. Om ändringsutrymmet i lagen ges större omfattning än som senare utnyttjas i praktiken. kan kostnaderna för denna gardering för eventuella framtida händelser slå igenom och medföra högre finansieringskostnad för osäkra företag. Eftersom omprövningsreglerna måste göras generella. kan ett tak som i praktiken endast kommer att beröra ett fåtal företag innebära fördyringar för alla typer av företag som teoretiskt är underkastade samma tak för omprövningsskyl- digheten. Även om man kan antaga att kreditgivarna så småningom kommer att anpassa sig till en lägre. mera realistisk risknivå. bör man genom att redan från början i lagen begränsa omprövningsskyldigheten försöka undvika kostnadsstegringar på företagarsidan. vilka inte motsvaras av några reella förbättringar för de allmänna intressena utan endast hänför sig till riskfak- torn.

Taket för eller begränsningarna i företagarens förpliktelser i samband med omprövning bör enligt utredningens mening vara följande. Företagaren måste slippa förpliktelser som skulle medföra att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att dess förutsättningar rubbas väsentligt. En sådan bestämmelse utgör naturligtvis ett skydd mot kraftiga ingrepp i företagarens egen produktionsförmåga men torde samtidigt göra det möjligt för konces- sionsnämnden att vid omprövningen beakta t. ex. allmänna energipolitiska synpunkter. Nämnden bör sålunda vid omprövning av tillstånd till vatten- kraftverk kunna se till att de nya villkoren inte får konsekvenser vilka strider mot de riktlinjer för energihushållningen som statsmakterna kan ha fast- ställt.

Vidare måste slås fast att de förpliktelser som åläggs företagaren vid omprövningen —jämte tidigare ålagda förpliktelser till skydd för det intresse som skall tillgodoses genom omprövningen inte får åsamka företagaren eller andra som har anpassat sig till företaget förlust eller kostnad som står i missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som eftersträvas genom omprövningen. Genom en regel av detta innehåll. som skulle korrespondera med den i avsnitt 3.4.3 förordade regeln om en samhällsekonomisk tillåtlighetsprövning. torde garantier skapas för att de olika berörda intressena omsorgsfullt vägs mot varandra vid omprövningen.

Tidpunkt . för omprövning

Som tidigare antytts blir det av stor betydelse vid vilken tidpunkt omprövning av meddelade tillstånd skall kunna ske. Utredningen vill rörande denna fråga anföra följande.

Allmänt sett gäller att utbetalningar och intäktsminskningar som är

Figur 3.1 Nuvärdet ären l—50 av ] mil/'on kr. vid olika räntesatser

förlagda långt fram i tiden mycket kraftigt påverkas av räntesatsen. I de exempel som redovisas i det följande anges denna som bruttoränta. dvs. ränta före skatt. En utbetalning på 1 milj. kr. om 50 år motsvarar endast 8 500 kr. i nuvärde vid en ränta av 10 %. Reduktionen är dock som nyss nämnts kraftigt beroende av den valda räntesatsen. Vid en kalkylränta på 5 % är nuvärdet av 1 milj. kr. som skall betalas om 30 år 250000 kr. Skall samma summa utbetalas om 50 år. är nuvärdet endast 100 000 kr.

Vid normal affärsverksamhet är en ränta på 10 % att anse som låg. Kalkylräntor på 20—25 % är inte ovanliga. Räntan är då avsedd att täcka in förändringsrlsker av alla slag. t.ex. förlorad marknad. ny teknik. ändrad lagstiftning samt en förräntning som är större än om kapitalet stått inne på bank.

Rent akademiskt skulle man givetvis kunna tänka sig att vattenföretag. och då främst kraftproducerande sådana. betraktas som vilken affärsverk- samhet som helst med motsvarande krav på förräntning. ] verkligheten skulle dock en sådan övergång innebära praktiskt ogenomförbara kostnads- stegringar som under en mycket lång övergångsperiod måste finansieras med skatter eller avgifter.

Också rena räkneexempel måste baseras på antagandet att nuvarande relativt stabila förhållanden består. vilka har medgett långa och relativt sett billiga krediter. En sänkning av omprövningstiden från 55 år till 40 eller 30 år för sådana företag som i dag är underkastade VL:s regler om nyprövning skulle på grund av vad som nu har sagts vid räntesatser på 10 % eller däröver få relativt begränsade primära eiiekter. Vid en ränta på 5 % sker dock en fördubbling av belastningen från 125000 till 250 000 kr.. om gränsen sänks från 40 till 30 år. Detta framgår av ett diagram./Amiri]. där nuvärdet av 1 milj. kr. avsatts längs den vertikala axeln som funktion av tiden.

Kr 1 000

900 800 700 600

500

10 20 30 40 50 a'

Även om de primära effekterna trots dyrare krediter m. m. sålunda kan antagas bli relativt begränsade under förutsättning att omprövningstiderna inte blir alltför korta, skulle vissa sekundära effekter slå betydligt hårdare. Finansieringen av kraftutbyggnaderna på den enskilda och kommunala sektorn måste härvid särskilt observeras. Den går normalt till så att ett kraftverk under uppförande utgör säkerhet för de krediter. ofta relativt billiga obligationslån. som behövs för bygget. Amorteringstiden för dessa lån är normalt 20 år. Sedan lånen slutamorterats. utnyttjas emellertid det ifrågava- rande kraftverket på nytt som säkerhet för de krediter företagaren behöver för den fortsatta utbyggnaden av sin produktionsapparat. s.k. rebelåning. Medför en sänkning av omprövningstiden den tänkbara sekundära effekten att kraftverket blir sämre som rebelåningsobjekt, kan detta få till följd att den fortsatta utbyggnaden av hela kraftproduktionsapparaten med alla däri ingående komponenter. vattenkraftverk. s.k. konventionella värmekraft- verk. kärnkraftverk och anläggningar för de alternativa energikällorna. kommer att fördyras med ett tydligt genomslag i den totala prisnivån. Den sekundära effekten får också kraftigare genomslag eftersom den drabbar direkt från företagets första dag och räntefaktorn inte kommer in som dämpande effekt. En annan komplicerande faktor är att en sänkning av lönsamheten och räntenivån dessutom skulle förstärka känsligheten för ändringar långt fram i tiden. Vidare kommer i lagen medgivna men icke verkställda ändringar att få genomslag i form av fördyringar. vilket har utvecklats i föregående avsnitt.

Förhållandena mellan räntesats. tidsperiod och nuvärde är på intet sätt linjära. Det innebär att ett val mellan skilda tidsperioder. grundat på t. ex. tekniska eller miljömässiga bedömningar. i praktiken kraftigt påverkar effekten. Man kan tala om en "växelkurs" mellan tidsperiod och kostnads- effekt. I tabell 3.1 visas nuvärdet av skilda andelar av vattenmängden från det första till det femtionde året vid en räntesats av 10 %. En sänkning av omprövningsperioden från 20 till 13 år motsvarar ungefär en fördubbling av kostnaden. Ett ökat avstående av vatten från 1/10 till 2/10 av den totala vatten mängden är således likvärdig med en tidsgränsändring på omkring sju år (kapitalets halveringstid). Ett ingrepp efter 13 år är vidare från kostnads- synpunkt likvärdigt med ett dubbelt så kraftigt ingrepp efter 20 år osv.

Från planeringssynpunkt kan nyss angivna förhållande ställa berörda parter inför ett val mellan att snabbt genomföra vissa marginella ingrepp eller att avvakta för att genomföra mera genomgripande ingrepp vid en senare tidpunkt. En räknetabell av ovanstående slag kan enligt utredningens mening vara ett hjälpmedel för att bedöma ändringsutrymmet vid skilda tidpunkter.

Vid sidan av produktionskostnader. räntesatser osv. bör hänsyn också tagas till spridningseffekter utanför det kraftproducerande systemet. dvs. effekter på lönebildning. skatteuttag och sysselsättning. Redan räkneex- emplen pekar på att sådana följdeffekter inte kan försummas.

Beaktar man i erforderlig grad de anförda primära och sekundära effek- terna. utgör emellertid ekonomiska hänsyn inte några större hinder mot att omprövningstidens längd bestäms väsentligt kortare än den nuvarande nyprövningspen'oden. För en sådan förkortning av tiden talar också ekolo-

Tabell 3.1 Nuvärdet av skilda andelar av vattenmängden åren 1-50 vid en räntesats av 10 % och ett antaget värde av 1 miljon kr.

År 1/10 2/10 4/10

1 90.910 181.820 363.640 2 82.640 165.280 330.560 3 75.130 150.260 300520 4 68.300 136.600 273.200 5 62090 124.180 248.360 6 56.450 112.900 225.800 7 51.320 102.640 205280 8 46.650 93.300 185.500 9 42.410 84.820 169.640 10 38.550 77.100 154.200 11 35.050 70,100 140.200 12 31.860 63.720 127.440 13 28.970 57.940 115880 14 26.330 52.660 105.320 15 23.940 47.880 95.750 16 21.760 43.520 87.040 17 19.780 39.560 79.120 18 17.990 35.980 71.960 19 16.350 22.700 65.400 20 14.860 29.720 59.440 25 9.230 18.460 36.920 30 5.730 11.460 22.920 40 2.221 4.420 8.840 50 850 1.700 3.400

giska skäl. I allmänhet torde det vara under de första årtiondena efter ett vattenföretags färdigställande som olägenheter för bl. a. allmänna intressen blir mest framträdande. När däremot en så lång tid som den nuvarande nyprövningstiden gått till ända. dvs. mer än ett halvt århundrade. kan natur och människor ha anpassat sig till de nya förhållandena. vilket emellertid kan ha medfört stora uppoffringar i t. ex. förlorade trevnadsvärden. Under senare tid har ganska långa prövotider föreskrivits beträffande framför allt kraft- verks- och regleringsföretag. under vilka ändring av villkoren har kunnat ske. Då prövotidsinstitutet enligt vad utredningen tidigare förordat bör tillämpas med försiktighet. bör osäkerheten om ett vattenföretags framtida verkningar kunna i större utsträckning undvikas genom kortare omprövningstider. Enligt utredningens mening är det emellertid inte lämpligt eller ens möjligt att i lagen ange bestämda tider. när omprövning av tillstånd skall kunna ske. Tiden bör i stället bestämmas av tillståndsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. Förutom tidens inverkan på finansie- ringsfrågan i enlighet med det tidigare anförda bör man därvid beakta den avskrivningstid som är vanlig eller ekonomiskt motiverad. Hänsyn synes också böra tagas till de ekologiska förhållandena. den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinningsforhållandena som anläggningen medför. den olägenhet eller fördel som anläggningen medför från allmän eller enskild synpunkt samt graden av nytta för anläggningens ägare. Även det hydrologiska materialets tillförlitlighet kan vara beaktansvärt. Tiden bör i likhet med vad som nu är fallet vid nyprövning beräknas från utgången av

den i tillståndsbeslutet bestämda arbetstiden. För de fall igångsättningstid fastställts bör denna i stället tjäna som utgångspunkt. Att såsom i 24 & ML knyta tiden till lagakraftägande tillståndsbeslut torde i praktiken innebära risker för att den verkliga omprövningstiden blir för kort. Enligt utredningens förslag skall arbetena på ett vattenföretag normalt inte få påbörjas förrän skaderegleringen vid fastighetsdomstol är avslutad. Detta kommer i många fall att innebära att ett företag fullbordas först sedan flera år förflutit från det att lagakraftägande tillståndsbeslut föreligger.

Reglerna bör konstrueras så att omprövningsfrågan kan tas upp när som helst efter den av tillståndsmyndigheten bestämda tidens utgång. Härigenom vinnes den fördelen att man genom att invänta att omprövningstiden för andra företag i samma vattendrag går ut kan uppnå en samtidig omprövning av dessa. Detta är av betydelse inte minst i fråga om korttidsregleringarna i en älv. Som tidigare redovisats kan man med en sådan regel också få möjligheten att välja mellan att snabbt genomföra vissa marginella ingrepp eller att avvakta för att genomföra mera genomgripande ingrepp. Men när ompröv- ning skett och nya eller strängare bestämmelser har meddelats. bör ny omprövning inte få påkallas förrän viss tid förflutit från omprövningsbeslu- tet. Det är enligt utredningens mening lämpligast att denna tid bestäms av koncessionsnämnden i samband med omprövningen.

Det kan emellertid också förekomma att det under löpande tillståndsperiod inträffar händelser som inte förutsetts i tillståndsbeslutet och som väsentligt ändrar förutsättningarna för detta. Som exempel kan nämnas att flottningen läggs ned i ett vattendrag. Kraftverksägaren är då inte längre lagligen skyldig att släppa något flottningsvatten. fastän detta också har tillgodosett andra intressen än flottningen. Denna fråga har varit uppe till behandling exem- pelvis i rättsfallet NJA 1974 s. 130 angående reglering av Storavan Uddjaurs sjösystem i Skellefteälven. En annan situation. som förutsatts i rättsfallet NJA 1970 s. 455 om korttidsreglering vid Rätans kraftverk i Ljungan. kan också anföras som exempel. Sedan reglering medgivits i en sjö. tillkommer nya regleringar uppströms vilka får till följd att regleringsamplituden för den först medgivna regleringen. om den skall utnyttjas fullt ut. blir större än som erfordras och därmed i onödan medför skador för motstående intressen. Med tanke på händelser av dessa och liknande slag bör efter mönster av 24 ;" första stycket ML det tidigare behandlade omprövningsstadgandet kompletteras så att man efter vad som är skäligt skall kunna föreskriva nya eller strängare villkor, om förhållandena under löpande tillståndsperiod ändrats väsent- ligt.

För att inte syftet med det tidsbegränsade omprövningsinstitutet skall bli förfelat. måste emellertid möjligheten att ompröva ett tillstånd vid väsentligt ändrade förhållanden få en restriktiv tillämpning. De väsentligt ändrade förhållandena måste vara av faktisk natur och avse förändringar i vattenför— hållandena. Utanför regelns tillämpning måste sålunda falla t, ex. de förändringar som gäller uppfattningar i samhället om vilka intressen som bör skyddas. Inte heller nya tekniska landvinningar bör få hänföras till föränd- ringar som kan föranleda omedelbar omprövning. Däremot bör tillkomsten av nya vatten- eller avloppsföretag kunna räknas som sådan förändring som här avses. En omprövning efter den tidsbestämda omprövningsperiodens utgång av ett eller flera företag utefter ett vattendrag kan också medföra

sådana väsentligt förändrade förutsättningar för andra företag i vattendraget att regeln kan bli tillämplig. På så sätt kan man vinna den fördelen att samtliga kraftverk i en älv eller älvsträcka kan omprövas i anslutning till varandra.

Med den förordade. restriktiva tillämpningen av omprövningsmöjligheten vid väsentligt ändrade förhållanden kan inte alla allmänna intressen tillgo— doses. En sådan omprövning bör emellertid inte medföra att övriga allmänna intressen kommer i ett sämre läge än om omprövning inte skett. En omprövning på grund av väsentligt ändrade förhållanden bör därför inte leda till någon ändring av den ordinarie. förutbestämda omprövningstiden. Efter dennas utgång skall således samtliga allmänna intressen kunna tillgodoses genom omprövning.

För det fallet att tillstånd till ett vattenföretags olika delar lämnas vid olika tillfällen. kan frågan om utgångspunkten för omprövningstiden också bli aktuell. ] sådana situationer bör man kunna ta hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall. Om det nya tillståndet väsentligt ändrar förutsättningarna för det gamla. måste det vara lämpligast att låta denna omständighet utgöra skäl för omprövning av det gamla företaget redan i samband med tillåtlig- hetsprövningen av det nya. Om däremot det nya tillståndet endast avser smärre ändringar ellertillägg till det gamla.bör man i stället avvakta utgången av den ursprungligen bestämda omprövningstiden för att då möjliggöra omprövning av hela företaget. Detta innebär alltså att omprövningstid— punkten för senare tillkomna delar av ett vattenföretag bör vara densamma som den ursprungligen bestämda (jfr beträffande nyprövningspliktiga företag enligt gällande rätt NJA 11 1919 s. 225).

Omprövning av äldre vattenföretag Att nuvarande inskränkningar i tillstånds rättskraft inte kan anses tillfyllest när det gäller tillstånd enligt en ny VL behöver naturligtvis inte innebära att man måste övergångsvis utvidga möjligheterna till omprövning av vatten- rättsliga tillstånd som har meddelats i gången tid med stöd av nu gällande VL eller enligt äldre rätt. Enligt vattenlagsutredningens direktiv omfattas emellertid även denna fråga av Utredningsuppdraget. Utredningen måste naturligtvis därvid i ännu högre grad beakta de skäl som enligt vad tidigare har sagts bör gälla för omprövningar i allmänhet. nämligen att givna tillstånd skall medföra ett rimligt mått av trygghet mot senare ingripanden samtidigt som de inte får utgöra bestående hinder för en meningsfull utveckling inom vattenvården eller på andra betydelsefulla samhällsområden.

Av en inventering som utförts i samarbete med kammarkollegiet och naturvårdsverket får anses framgå att det föreligger behov av omprövning av äldre tillstånd. Kammarkollegiet har framfört att det föreligger behov av omprövning av vattenföretag i bl. a. Ronnebyån och Helgeån för tillgodose- ende av främst fiskeintresset. och företrädare för naturvårdsverket har för sin del pekat på behov av omprövning bl. a. med hänsyn till vattenskyddet av tillstånd till reglering av Ältebosjön inom Gavleåns avrinningsområde. av Forsmarksån uppströms Lövstabruk samt av flera regleringsföretag i Arbo- gaån. Lagan och Helgeån. Naturvårdsverket har vidare ansett att omprövning av äldre tillstånd skulle vara motiverad med hänsyn till den allmänna naturvården beträffande exempelvis regleringen av Norra Barken inom

Kolbäcksåns avrinningsområde.

Enligt utredningens uppfattning torde behovet av nya omprövningsmöj- ligheter vara särskilt uttalat när det gäller äldre tillstånd som tillkommit under en tid då nödvändigheten av naturvård och miljöskydd inte var lika uppenbar för alla som nu. Även i älvar som har byggts ut under senare år har emellertid exploateringen emellanåt drivits hårt. t. ex. i vissa av Luleälvens biflöden. Motivet härtill kan ha varit att man därigenom kunnat lämna andra vattendrag orörda. Med tanke på fiskets intresse är en vidgad omprövnings— möjlighet befogad. bl. a. i de inte så sällsynta fall då gällande vattenrättsliga tillstånd innefattar en rätt till fri reglering vilken gör det möjligt för företagaren att under vissa tider innehålla allt vatten i vattendraget (s. k. nolltappning). Exempel på ett sådant tillstånd som enligt naturvårdsverket medför olägenheter är utövandet av korttidsreglering vid Laholmsfallet i Lagan. Andra exempel är enligt fiskeristyrelsen kraftverk i Vietasjokk och Blackälven.

Enligt vattenlagsutredningens mening är. som också följer av direktiven. särskild hänsyn påkallad vid omprövning av tillstånd som enligt nu gällande eller äldre lag skall vara gällande för all framtid. Uppmärksamhet kan också böra ägnas tillstånd som visserligen är underkastade nyprövningsskyldighet. men där nya omprövningsregler skulle medföra att villkoren för företagen kommer att revideras avsevärt mycket tidigare än enligt äldre rätt.

Vattenlagsutredningen vill förorda att de nya omprövningsreglerna i princip blir tillämpliga också på äldre företag. Den särskilda hänsynen mot tillståndshavarna och även kreditgivarna kräver dock en viss övergångstid. Därigenom får tillståndshavarna rimliga möjligheter att vidtaga de tekniska förändringar och finansiella omdispositioner som de nya förhållandena kan påkalla. samtidigt som berörda kreditgivare får skäligt rådrum för att säkerställa sina intressen. Utredningen föreslår därför att de omprövnings- regler som i det föregående förordats beträffande företag som erhållit tillstånd enligt nya VL inte omedelbart blir tillämpliga på sådana äldre företag. utan viss tid måste förflyta efter lagens ikraftträdande innan fråga om omprövning av äldre företag får väckas. Denna tid bör emellertid inte vara densamma för alla typer av vattenföretag. utan skillnad måste göras mellan å ena sidan relativt nyligen tillkomna vattenföretag som typiskt sett är av större omfattning och på vilka stora kostnader nedlagts samt å den andra sidan övriga företag. Till den förra kategorin. som alltså i princip skulle komma i åtnjutande av en längre tid innan omprövning får påkallas. bör hänföras vattenkraftverk som prövats enligt gällande VL och vattenregleringar för kraftändamål enligt 3 kap. samma lag. Emellertid är de flesta av dessa företag i dag underkastade nyprövningsskyldighet. Denna omständighet medför behov av särskilda regler som tar hänsyn till den tidpunkt vid vilken nyprövning hade kunnat påkallas enligt gällande VL.

1 den mån annat inte framgår av de i det följande förordade undantagen från övergångsregeln. bör denna innebära att fråga om omprövning inte får väckas förrän viss tid förflutit från nya VL:s ikraftträdande. Denna tid bör enligt utredningen skäligen bestämmas till tio är. vilken tidrymd torde vara en lämplig avvägning mellan å ena sidan det allmännas behov av omprövning och å den andra sidan företagarens och hans kreditgivares intressen. Omprövningen blir därvid att anse som en omprövning enligt nya VL med de

begränsningar i omprövningsskyldigheten m. ni. som har behandlats i föregående avsnitt.

Undantagen från huvudregeln bör enligt utredningens åsikt vara följande.

För nya företag har tidigare förordats en möjlighet att under löpande omprövningsperiod ompröva företag på grund av väsentligt ändrade förhål- landen. Denna möjlighet till omprövning bör enligt utredningens mening föreligga också beträffande äldre företag. För att inte genom denna ompröv- ningsmöjlighet syftet med huvudregelns bestämmelse om en rimlig över- gångstid för de äldre företagen skall gå förlorat. bör omprövning på denna grund emellertid endast kunna ske. om de väsentligt ändrade förhållandena inträtt efter nya lagens ikraftträdande. Om förändringen däremot inträtt före nya VL:s ikraftträdande. skall omprövning på denna grund inte kunna ske. Det sagda utesluter inte att omprövning kan verkställas i det fallet att de väsentligt ändrade förhållandena uppkommit under en tidsperiod som infallit både före nya VL:s ikraftträdande och därefter.

Utredningen har tidigare förordat att huvudregelns tioåriga övergångstid inte skall tillämpas på vattenkraftverk och regleringar för kraftändamål. eftersom sådana företag fordrar en längre övergångstid. Många kraftverk och regleringar är emellertid underkastade reglerna i nuvarande 4 kap. om nyprövning. Hänsyn måste som tidigare nämnts tagas härtill vid bestäm- mande av övergångstidens längd beträffande sådana företag.

I vissa fall skulle enligt gällande VL talan om nyprövning kunna väckas under den tioåriga övergångstiden från nya VL:s ikraftträdande. I sådana fall bör naturligtvis fråga om omprövning enligt de nya reglerna kunna väckas redan när tiden för väckande av nyprövningstalan skulle ha infallit.

Det kommer att inträffa fall där kraftverks- och regleringsföretag redan hunnit nyprövas enligt 4 kap. VL. när nya VL träder i kraft. Vid denna nyprövning bör man genom ändrade föreskrifter rörande företagets utform- ning eller utnyttjande redan ha avhjälpt de olägenheter för allmänna intressen som företaget tidigare medfört. Det är därför rimligt att dessa nyligen nyprövade företag får en betydligt längre övergångstid än huvudregelns tioårsperiod. Enligt utredningens mening bör redan nyprövade företag inte få omprövas förrän efter 30 år. Utgångspunkten för beräkning av tiden bör lämpligen vara den dag då talan om nyprövning väcktes vid vattendom- stol.

Beträffande övriga vattenkraftföretag och vattenregleringsföretag för kraft- ändamål torde behovet av tidigare omprövning vara skiftande. I dessa fall bör man enligt utredningens mening skilja mellan å ena sidan företag. till vilka tillstånd enligt VL lämnats under de senaste årtiondena. samt å andra sidan äldre företag.så att de förstnämnda företagen får en längre övergångstid än de senare. Skälen härför är följande.

Kraftverks— och regleringsföretag medför otvivelaktigt ofta betydande ingrepp i naturen, Under de senaste årtiondena har de negativa sidorna av dessa företagstyper alltmer uppmärksammats. Statsmakterna har bl. a. genom lagstiftning sökt att i större utsträckning slå vakt om naturvärdena. Utredningen vill bl. a. peka på tillkomsten år 1952 av naturskyddslagen (19523688). sedermera ersatt av NVL. ] syfte att stärka skyddet för de av kraftexploateringen berörda naturskyddsintressena samt även andra allmän-

na och enskilda intressen har under 1950- och 1960-talen flera viktiga ändringar i den vattenrättsliga lagstiftningen genomförts. Sålunda infördes genom lagstiftning år 1952 (prop. l952z52) bl. a. vissa föreskrifter avsedda att främja en ändamålsenlig planering av olika åtgärder i ett vattendrag. Vidare må nämnas de lagändringar som genomfördes år 1954 (prop. 195323) i syfte att förbättra skyddet för ilsket mot skadeverkningar av vattenkraftutbygg- naderna samt de ändringar i bestämmelserna om vattenregleringsavgifter som vidtogs åren 1955 och 1959 (prop. 19551176 resp. l959:3l). Genom en viktig lagändring år 1961 (prop. 1961113) stärktes skyddet för allmänna intressen och då främst naturskyddsintresset. Slutligen må i detta samman- hang nämnas 1971 års ändringar i VL. varvid införts möjlighet för regeringen att pröva vattenföretags tillåtlighet med hänsyn till allmänna planeringssyn- punkter (prop. 1971:106). samt den år 1976 genomförda lagstiftningen om vattenförbund (prop. 1975/762215).

Vid sidan av nämnda lagändringar har naturskyddssynpunkterna beaktats även på andra sätt. Sålunda påbörjades redan i början av 1950—talet en mera riksomfattande planläggning av vattenkraftutbyggnaderna. Med stöd från statsmakternas sida utförde i början av 1950-talet ett antal organisationer med intresse för landskapsvård och naturskydd en inventering vilken resulterade i en förteckning över vissa sjöar och vattendrag som ansågs böra skyddas mot exploatering. På grundval av denna förteckning färdigställde därefter profes- sorn Gunnar Beskow under år 1959 en värdegraderad förteckning över skyddsvärda objekt. Denna förteckning låg sedan till grund för en särskild överenskommelse år 1961 . den s. k. freden i Sarek. som träffades mellan den s. k. naturvårdsdelegationen och vattenfallsstyrelsen. numera statens vatten- fallsverk (se prop. 1962:126 5. 23 f. och 28 samt JoU 1962zl7). Överenskom- melsen innebar att vattenfallsstyrelsen förklarade sig vilja avstå från utbyggnad av vissa vattendrag, medan andra projekt sköts upp med fem resp. tio år. Liknande överenskommelser har sedermera i vissa fall träffats mellan företrädare för naturskyddet och enskilda kraftproducenter.

För fiskets del vill vattenlagsutredningen särskilt peka på vandringsfisk- utredningens betänkande angående åtgärder för åstadkommande av önskvärt samarbete mellan fiske- och kraftintressena samt för bevarande av de svenska laxbestånden m. m. som överlämnats till chefen för jordbruks- departementet 1952 (Svenska vattenkraftföreningens publikationer l951:8).

Som exempel från senare år på bevarandeintressenas allt starkare ställning i debatten om vattenkraftens exploatering med ökat hänsynstagande till dessa intressen kan också nämnas behandlingen av frågan om Vindelälvens utbyggnad (se bl. a. allmänna beredningsutskottets utlåtande 196755). den översiktliga inventeringen av vissa norrlandsälvar som under 1969 utfördes av en särskild arbetsgrupp såväl från natur- och miljövårdssynpunkt som från kraftekonomisk synpunkt (Ds 1 196918) ävensom de utredningar som under 1970-talet utförts rörande vattenkraftutbyggnader i södra Norrland och norra Svealand (SOU l974:22)samt i norra Norrland (SOU 1976128). Även 1975 års energipolitiska beslut i riksdagen understryker tendensen i denna utveckling (prop. l975z30. NU 1975:30 och CU 197528).

Den förändrade synen på framför allt bevarandeintressena har också slagit igenom i vattendomstolspraxis så att dessa intressen i varje fall sedan slutet

av 1950-talet beaktats i allt större utsträckning vid tillståndsgivningen. Visserligen har det kanske inte så ofta förekommit att ett vattenföretag som bedömts enligt nuvarande VL förklarats otillåtligt på grund av dess negativa verkningar för bevarandeintressena. Man kan dock förmoda att hänsynen till naturskyddssynpunkter i vissa fall medfört att ansökan om tillstånd till vattenföretag med stora negativa verkningar i detta avseende aldrig givits in till vattendomstol. ] andra fall har genom föreskrifter av domstolarna om företags utformning och om skadeförebyggande åtgärder bl. a. naturskydds- synpunkterna blivit tillgodosedda på ett bättre sätt än tidigare, Det finns därför anledning att ta hänsyn till utvecklingen vid bestämmande av omprövningstidens längd för kraftverks- och regleringsföretag som till- kommit under denna period. Härtill kommer även sådana ekonomiska synpunkter som tidigare nämnts. nämligen behovet av rådrum för tillstånds- havarna för vidtagande av tekniska ändringar och finansiella omdispositioner samt hänsynen till kreditgivarnas intressen. Utredningen vill här särskilt peka på att krafttaxorna baseras på en avskrivningstid av omkring 40 år. Med hänsyn härtill och då de flesta av de företag varom nu är fråga är underkastade bestämmelserna om nyprövning först 55 år efter den bestämda arbetstidens utgång. är det enligt utredningens mening motiverat att övergångstiden för dessa sätts betydligt längre än den tioårstid som enligt huvudregeln skall gälla för andra företag än vattenkraftverk och vattenregleringar för kraftända- mål.

På grund av det anförda vill utredningen föreslå att vattenkraftföretag och vattenregleringsföretag för kraftändamål som inte nyprövats enligt 4 kap. VL eller som inte är underkastade nyprövningsskyldighet inte skall få omprövas förrän 30 år förflutit från det att företaget enligt meddelad bestämmelse skulle ha fullbordats. dvs. från utgången av den enligt 11 kap. 63 &" VL bestämda arbetstiden. Skulle omprövningstidpunkten infalla under den enligt huvud- regeln löpande. tioåriga övergångstiden. måste dock utgången av denna tid avvaktas innan omprövning får påkallas.

Även beträffande vattenkraftverk och vattenregleringar för kraftändamål bör regeln om möjlighet till omprövning vid väsentligt ändrade förhållanden gälla. också i dessa fall under förutsättning att förändringen skett efter nya VL:s ikraftträdande.

1 bilaga 3 till detta betänkande redovisas uppgifter om tidigaste tidpunkter för omprövning av äldre. nyprövningspliktiga kraftverks- och regleringsfö- retag enligt utredningens förslag.

Frågor om ersättning vid omprövning Enligt gällande VL följer rätten till vatten i stort sett markäganderätten. l 1 kap. l ä' stadgas att var och en har rätt att med de inskränkningar som är lagligen gällande råda över det vatten som finns på hans grund. och 15 R" samma kapitel ger honom på motsvarande sätt rätt att tillgodogöra grund- vattnet inom område som tillhör honom. Som vattenlagsutredningen i annat sammanhang har slagit fast, bör samma grundsatser utgöra en hörnpelare också i en ny VL.

Emellertid måste en ny lag liksom den gällande innehålla betydelsefulla rådighetsinskränkningar för att väsentliga allmänna och enskilda intressen

inte skall komma i kläm. Varje fastighetsägare måste. när han utnyttjar sin rätt till vatten. se till att han inte träder andras intressen för nära. Som ett utflöde av denna princip kan man se den tidigare behandlade skyldigheten för vattenrättshavaren att vidtaga erforderliga skadeförebyggande åtgärder. när han utför ett vattenföretag. Exempel på sådana åtgärder är spegeldammar. erosionsskydd och fisktrappa. På motsvarande sätt bör han vara skyldig att vidtaga skadekompenserande åtgärder. t. ex. utsättning av fisk. Sådana förpliktelser bör inte medföra någon rätt för företagaren att få ersättning av dem som gagnas genom åtgärderna. vare sig enskilda rättsägare eller det allmänna. Kostnaderna blir förhållandevis måttliga och det bör skäligen kunna krävas av företagaren att han utan ersättning uppfyller föreskrifter av ifrågavarande slag.

Fastighetsägarens rätt att råda över ytvattnet och att tillgodogöra grund- vattnet innebär naturligtvis först och främst att han själv får bestämma över fastighetens vatten och vad han skall göra med det. Men den innebär också att han principiellt är berättigad till ersättning för intrång som sker i hans vattenrätt. Medför en omprövning att han måste avstå vatten eller eljest finna sig i produktionsförlust vid en honom tillhörig anläggning i vatten. bör han därför få gottgörelse för förlusten. 'En sådan princip är väl förenlig med gällande rätts regler.

Nu innebär emellertid reglerna om kungsådra modifikationer i principen som inte är oväsentliga. Enligt dessa regler. som de lyderefter den reform som genomfördes i och med 1918 års VL. skall det i vissa uppräknade större vattendrag finnas kungsådra. vilket medför skyldighet för vattenrättshavaren att utan ersättning avstå viss del av den vattenmängd eller fallhöjd som tillkommer honom för att tillgodose vissa allmänna intressen. s. k. kungs- ådreintressen. Dessa är i huvudsak allmän farled. allmän flottled. fiske samt torrläggning och bevattning av mark.

De nuvarande reglerna om kungsåd ra bildar ett konstrikt hopfogat mönster som sannolikt är heltäckande. Teoretiskt sett är de olika intressen på ömse sidor som berörs förvisso väl garderade mot överraskningar. om man blott kan tillgodogöra sig reglernas innehåll. Emellertid finns det anledning antaga att reglerna just genom .sin detaljrikedom ansetts svårtillgängliga och besvärliga att tillämpa i det praktiska livet. [ doktrinen har också påståtts "att institutet kungsådra. på vars närmare förståelse så mycken möda nedlagts vid dejuridiska studierna. i stort sett blivit utan betydelse i praktiken. I varje fall förekommer ytterst få fall av kungsådrereglernas tillämpning i rättspraxis” (Ljungman — Stjernquist 11 s. 63.jfr även Bergsten i SvJT 1959 s. 673 f.).

De omständigheter som nu har berörts nödvändiggör enligt vattenlagsut- redningens mening en omarbetning av hela kungsådreinstitutet i förenklande syfte. Att helt avstå från regler av motsvarande innehåll torde däremot inte vara möjligt. Den som påstår att reglerna i dag saknar betydelse blott därför att de inte direkt brukar åberopas i praxis gör sig troligen skyldig till en felsyn. Utan sådana bestämmelser hade det allmänna förmodligen kunnat ådraga sig ersättningsskyldighet mot vattenrättshavare som på yrkande av det all- männas företrädare ålagts att avstå vatten för tillgodoseende av kungsådre- intressen i samband med prövning av mål om vattnets tillgodogörande. Kungsådrebestämmelserna kan alltså ha gjort det möjligt för de allmänna intressenas företrädare att hävda dessa intressen utan risk för ekonomiska

efterräkningar. Och därmed har intressenas ställning stärkts.

Det invecklade regelsystem som kungsådrebestämmelserna nu bildar torde enligt vattenlagsutredningens mening kunna ersättas med enklare regler om begränsning i företagarens rätt till ersättning för intrång i vattenrätten. när detta sker i syfte att tillgodose vissa allmänna intressen. Den följande diskussionen gäller främst situationer där företagaren måste avstå vatten eller eljest finna sig i produktionsförlust på grund av ändrade villkor som föreskrivs i samband med omprövning. Samma principer bör emellertid. som avslutningsvis kommer att beröras. tillämpas då vattenrättshavare eljest utsätts för intrång i vattenrätten till förmån för allmänna intressen. t. ex. då åtgärder i vatten utförs av det allmänna för fisket eller miljö- eller hälsovården.

Som förut har berörts i avsnitt 2.3 används vattnet på många sätt. såsom för samfärdsel. flottning. kraftproduktion. vattenförsörjning. bevattning och för recipientändamål. Det är också av primär betydelse för fisket. Vattnet befinner sig i ett ständigt kretslopp. Detta kan motivera att den som av rättsordningen tillerkännes vissa befogenheter i fråga om vattnet alltid måste vara beredd att ta hänsyn till denna dess natur och även att finna sig i attavstå från sina rättigheter utan full gottgörelse. när betydelsefulla allmänna intressen kräver det.

Ersättningsrättens begränsning bör avse ett fåtal fall. när preciserade allmänna intressen av kvalificerad natur är i fråga. Dessa intressen. som närmast skulle motsvara de nuvarande kungsådreintressena. bör enligt utredningens mening hänföra sig till allmän farled. allmän hamn. allmän fiottled. fiske samt hälsovård och naturvård.

Det allmänna miljöskyddet måste från många synpunkter anses vara jämställt med naturvården. Det torde med nutida synsätt i och för sig te sig väl motiverat att t. ex. vatten som hålls inne genom en dammbyggnad släpps fram ersättningsfritt för att späda ut avloppsvatten. när det behövs från miljöskyddssynpunkt. Störningar av det slag som nu behandlas i ML har emellertid regelmässigt sin grund i viss verksamhet. Det är enligt utred- ningens mening inte berättigat att låta en enskild industri eller en kommun som släpper ut avloppsvatten få förmånen av ersättningsfritt utspädnings- vatten på t. ex. en kraftindustris bekostnad eller att utspädningsmöjligheten leder till att tekniskt och ekonomiskt möjliga reningsåtgärder underlåts. Det är den som i detta fall utövar den miljöfarliga verksamheten som bör betraktas som skadevållare. Han bör därför framför den vattenrättslige tillståndshavaren vara den som bär det ekonomiska ansvaret för de åtgärder vilka behövs för att motverka föroreningar. och någon ersättningsfrihet bör inte föreligga i sådana fall. Därvid bör man i stället t. ex. tillämpa ML:s regler om bl. a. omprövning av den miljöstörande verksamheten.

Emellertid kan förhållandena i ett vattenområde vara sådana att förore- ningar inte kan hänföras till någon bestämd verksamhet eller att restaurering av vattenområdet anses erforderlig efter det att en förorenande industri lagts ned. varvid möjlighet att föra talan enligt ML kanske inte föreligger.

Ett annat exempel är att man kan använda en dammbyggnad som är avsedd för kraftändamål även för skyddsreglering så att besvärande högvat- tenstånd nedströms kan sänkas. Denna fråga är aktuell i samband med det 5. k. Hällaprojektet i Västerdalälven. Om företrädare för de allmänna

intressena påkallar omprövning för att förbättra förhållandena i vattenom- rådet i dylika fall. bör reglerna om ersättningsfrihet vara tillämpliga.

Under nu angivna omständigheter bör således enligt utredningens mening det allmänna miljöskyddet jämställas med övriga kvalificerade allmänna intressen och föranleda ersättningsfrihet. Som en sammanfattande benäm- ning för den allmänna naturvården och det allmänna miljöskyddet använder utredningen uttrycket den allmänna miljövärden (jfr SOU l973:3l s. 16 och 97. prop. 1975/76:215 s. 9 och 124).

Som nyss anmärkts är bevattning av mark i gällande lag ett kungsådrein- tresse. Så var inte fallet före VL:s tillkomst. Av lagens förarbeten att döma torde med bevattning ha avsetts bara den främst i Norrland använda metoden att bevattna mark genom översilning. Att bevattningsintresset jämställdes med de hävdvunna kungsådreintressena betecknades som oegentligt och framstår närmast som en eftergift åtjordbruksnäringen (1917 års bet. s. 172 f.. Gärde 1 kap. 5. 91 samt NJA II 1919 5.53 och 55).

Bevattningen kan ha stor betydelse för växtproduktionen och därmed för vår livsmedelsförsörjning i stort. Bevattningsintresset bör också kunna tillgodoses genom en omprövning till förmån för allmänna intressen. Förutsättningen måste då emellertid vara att omprövningen sker för att tillgodose många och inte bara enstaka jordbrukares behov av vatten. Man kan emellertid inte bortse från att bevattningen i första hand främjar den enskilde jordbrukarens intresse och således främst är av privatekonomisk natur. På så sätt skiljer sig bevattningen från de förut angivna allmänintres- sena och är meratt likställa med t. ex. kraftproduktionsintresset somju inte är ett kungsådreintresse. Även detta intresse är privatekonomiskt men också av stor betydelse för folkhushållet. Därtill kommer att bevattningen i dag bedrivs i helt andra former och med betydligt större verkningar än vid tillkomsten av VL. Bevattningsintresset är i dag också starkast i landets södra delar och lokaliserat främst till sådana mindre vattendrag som inte omfattas av gällande kungsådrebestämmelser. Mot bakgrund härav anser utredningen att bevattningen som den numera börjat bedrivas (jfr avsnitt 2.3.5) knappast bör infogas bland de kvalificerade allmänintressen som skall föranleda viss ersättningsfrihet.

Omprövning skall även kunna ske för att bättre tillgodose en ort med yt- eller grundvatten för vattenförsörjning. Enligt utredningens mening är inte heller detta intresse av så kvalificerad natur att det bör åtnjuta ersättnings— frihet (jfr 3LU 1970159).

Självfallet kan det inte uteslutas att kretsen av angivna kvalificerade intressen. hur den än kommer att bestämmas. kan förändras som en följd av nya samhälleliga värderingar. nya ekonomiska realiteter eller liknande. Vilka dessa förändringar kan bli är det naturligtvis omöjligt att förutsäga med erforderlig säkerhet. Att ge en bestämmelse härom en så vid och allmänt hållen avfattning att den kan passa in även efter dylika förändringar bör inte komma i fråga. Enligt utredningens mening är det därför bättre att i lagtexten precisera de kvalificerade allmänna intressena och att framdeles. om och när förändringar sker. möta dessa med lagändring som då bör kunna göras tillämplig även på vattenföretag som redan prövats. när ändringen träder i kraft.

1 fråga om skyldigheten att ersättningsfritt avstå vattenmängd i kungs—

ådrevattendragen gäller den historiskt betingade huvudprincipen att skyldig- heten omfattar blott viss del av den framrinnande vattenmängden. Den ersättningsfrihet som enligt vad nu sagts enligt en ny VL bör tillkomma de kvalificerade allmänintressena bör enligt utredningens mening också vara partiell. Till frågan om andelens storlek och utgångspunkten för beräkningen återkommer utredningen i specialmotiveringen.

Som tidigare antytts kan det förekomma andra fall än vid omprövning. när vattenrättshavare kan åläggas att avstå vatten till förmån för angivna kvalificerade allmänna intressen. Det kan t. ex. vara fråga om åtgärder av staten. kommun eller vattenförbund som är önskvärda från allmän miljö— vårds- eller hälsosynpunkt eller bestämmande av nya eller ändrade bestäm- melser om innehållande eller tappning av vatten (jfr 2 kap. 9 och 31 åå VL). Även i sådana fall bör bestämmelserna om ersättningsfrihet vara tillämp-

liga.

3.6.5 Omprövning på begäran av til/ständs/iavare in../l.

De regler angående omprövning med hänsyn till allmänna intressen som utförligt har behandlats i föregående avsnittfbör i nya VL kompletteras med ett flertal andra omprövningsbestämmelser som har sin motsvarighet i gällande VL. Utredningen anser sålunda att även nya VL bör innehålla bestämmelser rörande omprövning på begäran av tillståndshavare och skadelidande sakägare liksom bestämmelser angående omprövning för att motverka förorening genom avloppsvatten. Dessa regler behandlar utred- ningen i specialmotiveringen.

3.6.6. Återkallelse av tillstånd m. m.

De omprövningsfrågor som berörts tidigare har haft avseende på verkningar av ett meddelat tillståndsbeslut vilka man av någon anledning anser vara oacceptabla. dvs. de har förutsatt att tillståndshavaren lojalt följt vad som föreskrivits i tillståndsbeslutet.

Emellertid kan det också förekomma att tillståndet inte utnyttjats på sätt föreskrivits i beslutet. Ett vattenföretag kan ha övergivits. ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena kan ha tagits i anspråk men sedan inte utnyttjats under en längre tid. underhållet kan ha allvarligt försummats eller betydande avvikelse kan ha skett från villkor som angivits i tillståndsbeslu- tet.

Särskilt i samband med reformförslag på vatten- och luftföroreningsom- rådet har frågan om bestämmelser som ger möjlighet för myndigheterna att återkalla tillstånd i fall som nu nämnts varit aktuell. lmmissionssakkunniga anförde (SOU 1966165 5. 322 f.) att dittillsvarande erfarenheter från vatten- föroreningsområdet knappast syntes ge tillräckligt stöd för att det skulle föreligga behov av sådana särskilda bestämmelser men att det möjligen kunde visa sig lämpligt att ta upp problem av detta slag till samlad bedömning i ett större sammanhang på expropriations- eller vattenlagstiftningens område. '

l ML har emellertid genom 23å införts en möjlighet för koncessions- nämnden att förklara tillstånd förverkat-. om tillståndshavaren åsidosätter

villkor som angivits i tillståndsbeslut. Förutsättningen är att avvikelsen är betydande.

Enligt vattenlagsutredningens mening bör omständigheter som nyss berörts medföra att även ett vattenrättsligt tillstånd förfaller. Av praktiska skäl. bl. a. från bevisningssynpunkt. torde det möta svårigheter med ett stadgande som skulle innebära att tillståndet automatiskt förföll på grund av att en sådan omständighet inträffat. I stället bör stadgandet i nya VL ges innebörden att tillståndsmyndigheten i sådana fall skall äga möjlighet att efter särskilt yrkande av kammarkollegiet förklara tillståndet förverkat.

Nya VL bör också innehålla bestämmelser om att tillstånd förfaller. om företaget inte utförts inom den tid som tillståndsmyndigheten föreskrivit m. m. Dessa frågor behandlar utredningen närmare i specialmotiveringen.

3.7. Underhåll. tillsyn och utrivning

3.7.1. Underhåll och tillsyn

Under senare år har stor uppmärksamhet ägnats underhålls- och säkerhets- frågorna beträffande vattenbyggnader. inte minst äldre och förhållandevis små dammbyggnader. Det har blivit allt vanligare att t.ex. kvarnar och sågverk lagts ned samtidigt som dammarna finns kvar utan att någon svarar för deras underhåll eller underhållet i vart fall blir mera eftersatt än tidigare. Det förut berörda dammraset 1973 vid Sysslebäck i Värmland. som visserligen inte torde ha berott på bristande underhåll av dammen. har likväl på ett drastiskt sätt aktualiserat de problem som ett försummat underhåll och bristande skötsel skulle kunna föra med sig. Krav har framställts på att lagstiftningen om underhåll och tillsyn av vattenbyggnader måtte på ett bättre sätt reglera dessa frågor. Bl.a. har riksdagen (se LU 19749) och länsstyrelsen i Värmlands län hemställt om sådana lagstiftningsåtgärder.

Sedan dessa framställningar gjordes har också en lagändring vidtagits i avbidan på att en ny VL skall träda i kraft. Ägare av vattenbyggnad har redan tidigare varit skyldig att underhålla byggnaden så länge den består. Under- hållet skall skötas så att byggnaden inte kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. För försummelse av underhållet finns det inte något straffansvar och det finns inte heller någon möjlighet till handräckning. Den som har lidit skada genom bristfälligt underhåll eller kan befara att sådan skada skall inträffa är hänvisad till att vid domstol yrka skadestånd eller påkalla föreläggande för den ansvarige att fullgöra det försummande underhållet. Genom ändring år 1976 i 2 kap. 33 ;" och 3 kap. 10 & (prop. 1975/76:215 s. 94) har emellertid länsstyrelsen fått möjlighet att agera. när underhållet eftersätts så att försummelsen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt. Möjligheten till domstolsprövning har bibehållits men är reserverad för komplicerade fall.

Enligt vattenlagsutredningens mening bör en mera definitiv lagreglering av underhålls- och tillsynsfrågorna utgå från samma grundförutsättning som gällande VL. nämligen att det åligger ägaren att svara för anläggningens underhåll och se till att den fungerar tillfredsställande. bl. a. från säkerhets- synpunkt. I nya VL bör därför finnas en motsvarighet till nuvarande

stadgande i 2 kap. 33 ;" VL och dess motsvarigheter på andra håll i VL om att ägare av anläggning som ingår i vattenföretag skall vara skyldigatt underhålla anläggningen så att fara för allmän och enskild rätt förebygges.

Den angivna grundregeln bör avse alla anläggningar som ingår i vattenfö- retag. Regeln bör vidare. i likhet med vad som torde gälla enligt nuvarande VL. vara tillämplig oavsett om tillstånd till anläggningen erhållits eller inte.

Beträffande de fallen när tillstånd till anläggningen erhållits kan följande vara att beakta. Nuvarande VL:s regler om tillstånd till vattenbyggnader eller andra anläggningar tar inte direkt sikte på de intressen av allmän eller enskild natur som kan lida skada genom att anläggningen inte håller (jfr Gärde 2 kap. 5. 298). Det torde emellertid ha förekommit att vattendomstolarna har krävt viss utredning om grundläggningsförhållanden och annat som kan ha betydelse för t. ex, en dammbyggnads stabilitet. Dammbyggnadens konstruktion i huvudsak brukar också granskas. Bl.a. granskas utskovens dimensionering med hänsyn till exceptionella flöden. Några mer ingående hållfasthetsberäkningar torde däremot inte göras av vattendomstolarna. Vissa garantier rörande utförandet av anläggningarna kan emellertid erhållas genom besiktningsförfarandet enligt 13 kap. VL.

Flera samverkande faktorer kan förorsaka översvämningskatastrofer genom att en damm eller delar därav plötsligt ger vika för vattenmassorna uppströms denna. Det kan röra sig om felaktigheter i dammens grundlägg- ning eller konstruktion. men orsaken kan dessutom sökas i eftersatt underhåll och bristande skötsel. Det händer ofta att dammar som inte längre används för sitt ursprungliga ändamål i stället utnyttjas för dämning för nya ändamål. vilket ofta är fallet med dammar i avlysta flottleder och också gamla kvarn- och sågverksdammar. [ många fall kan dammarna ha uppförts utan tillstånd av häradsrätt eller vattendomstol. 1 nu angivna situationer kan riskerna för dammbrott vara stora.

Riksdagen (LU l974z9) har erinrat om att det i flera länder finns bestämmelser om kontroll av dammbyggnaders utförande och bestånd. bl. a. rörande utskovens dimensionering med hänsyn till exceptionella flöden. Riksdagen konstaterar att motsvarande bestämmelser i huvudsak saknas i Sverige. men att de utomlands förekommande reglerna inte heller kunnat hindra att dammbrott av olika svårighetsgrad inträffat.

Riksdagens uttalande att kontroll av utskovens dimensionering inte utförs i vårt land torde som framgår av vad utredningen nyss anfört inte vara riktigt. Däremot har utredningen konstaterat att den svenska lagregleringen i fråga om kontroll av dammbyggnader inte är särskilt omfattande ijämförelse med vad som förekommer utomlands. t. ex. i Frankrike och England. Riksdagens konstaterande att dammolyckor inträffat trots omfattande lagreglering rörande säkerhetsfrågor m. ni. skulle emellertid kunna tas till intäkt för att en sådan lagreglering i vårt land kan anses onödig. [ många fall skulle man också kunna undvara en lagreglering med hänsyn till att anläggningarnas ägare är ansvarskännande och skickliga. varför risken för olyckor i stort sett kan anses vara utesluten. I fråga om anläggningar som tillhör staten och förvaltas av statens vattenfallsverk eller som tillhör medlemmar av Svenska kraftverks- föreningen. som genom sin kommitté för dammsäkerhetsfrågor har sin uppmärksamhet riktad på frågan om kontroll av dammbyggnaders underhåll

och säkerhet. torde man t. ex. kunna utgå från att en strängare lagreglering knappast är nödvändig. De rutiner för kontroll som angivna organ tillämpar torde utgöra goda garantier för att dammbrott inte skall behöva inträffa.

Som riksdagen anfört ägs emellertid endast en mindre del av landets dammbyggnader av staten eller medlemsföretag i kraftverksföreningen. Det största antalet dammar tillhör i stället mindre kraftverksföretag och belys- ningsföreningar. kommuner. flottningsföreningar. kvarnägare och sågverks- ägare samt enskilda i övrigt. I allt större utsträckning har också dammarnas ursprungliga ändamål fallit bort. Kvarnar och sågverk har lagts ned och flottningen har upphört. Men dammarna finns kvar. ofta med försämrad tillsyn och eftersatt underhåll. [ många fall har det också visat sig vara svårt eller rent av omöjligt att reda ut frågan vem som är ägare av en övergiven dammbyggnad.

Även om kontrollen sålunda i allmänhet kan antagas vara betryggande beträffande större anläggningar tillhöriga staten (vattenfallsverket) och kraftverksföreningens medlemmar. visar det anföida enligt utredningens mening klart att det för en tillfredsställande lagreglering inom problemom— rådet inte är tillräckligt med en allmän regel om ägarens skyldighet att underhålla anläggningen. Denna regel måste kompletteras med regler som ger det allmänna ökade möjligheter att övervaka anläggningens konstruktion och fortlöpande kontrollera dess underhåll och handhavande.

Behovet av en dylik kontroll från det allmännas sida gör sig gällande vid olika tidpunkter. De anläggningar där kontrollen är särskilt angelägen. nämligen dammbyggnader och liknande dämmande anordningar. torde regelmässigt bli underkastade tillståndsplikt enligt nya VL. Det ställer sig därför naturligt att tillståndsmyndigheten vid sin prövning av ansökan om tillstånd till det vattenföretag vari anläggningen ingår också i viss utsträck- ning granskar ritningar rörande anläggningens konstruktion och hållfasthet. grundläggning. utskovens avbördningsförmåga. krönhöjd. släntlutning osv. Erforderliga föreskrifter för företagaren i sådana hänseenden bör intagas i det blivande tillståndsbeslutet.

Den granskning från speciella synpunkter som krigsskyddsnämnden verkställer beträffande vissa större kraftförsörjningsanläggningar bidrar också till att säkerhetsaspekterna kan tillgodoses i samband med anlägg- ningens tillkomst.

Det skulle emellertid enligt utredningens mening föra för långt att kräva att fullständiga ritningar och tekniska beskrivningar skall föreligga redan vid prövningen av tillståndsfrågan. Det är inte praktiskt genomförbart att anförtro åt tillståndsmyndigheten att granska de mycket detaljerade ritningar som enligt den nu tillämpade ordningen brukar upprättas först sedan tillstånd erhållits och innan byggandet påbörjas. Bl. a. brukar mera noggranna grundundersökningar utföras först i samband med själva byggandet. och utformningen av detaljkonstruktionerna får anpassas efter resultatet av dessa undersökningar. Utredningen kan i det sammanhanget erinra om den speciella kommission som på företagarens initiativ tillkom för detaljprojek- teringen av den ovanligt höga kraftverksdammen vid Trängslet i Österdal- älven med en volym av över 7 milj. m3 massor. [ denna kommission som hade att ta ställning till delvis mycket svårbedömda grundläggningsfrågor ingick både svensk och utländsk expertis.

Det anförda skulle således leda till att det även i fortsättningen i viss utsträckning får överlämnas åt den byggande själv att. inom ramen för de föreskrifter rörande konstruktionen. grundläggningen m.m. som kan ha lämnats av tillståndsmyndigheten. vid detaljutformningen av en anläggning se till att säkerhetsaspekterna tillgodoses.

Utredningen har i sammanhanget övervägt huruvida tillskapandet av en möjlighet för det allmänna att under byggnadstiden utöva tillsyn över byggandet och att meddela bindande föreskrifter i detaljkonstruktionsfrågor skulle skapa bättre garantier från säkerhetssynpunkt. Det har emellertid visat sig att en dylik tillsyn skulle bli mycket resurskrävande och svår att genomföra i praktiken. Då dessutom allt byggande av anläggningari vatten som är av betydelse i detta sammanhang i vårt land utförs av kunnigt och ansvarskännande folk i enlighet med statliga normer angående hållfasthet m.m. samt andra anvisningar. utfärdade på grund av lång erfarenhet av vattenbyggande. torde en dylik tillsyn sakna egentlig mening. Utredningen har därför ansett att en tillsyn av offentligt organ under byggnadstiden kan avvaras. _

Däremot anser utredningen att det bör finnas möjligheter att i efterhand få konstaterat att en färdigställd anläggning utförts i enlighet med tillstånds- myndighetens beslut och på ett från säkerhetssynpunkt betryggande sätt. Tillståndsmyndigheten bör därför. i likhet med vad som nu är fallet enligt 13 kap, 1 & VL. kunna förordna om besiktning genom sakkunnig person av utförd anläggning.

Enligt vad utredningen nyss förordat skall således tillståndsmyndigheten i samband med sin bedömning av ett vattenföretags tillåtlighet också bedöma däri ingående anläggningars konstruktion m.m. 1 tillståndsbeslutet skall intagas erforderliga föreskrifter i sådana hänseenden samt. om det anses erforderligt. tillika föreskrifter om besiktning av utförda anläggningar. Protokoll från företagna undersökningar under byggnadstiden liksom uppgifter om data som tagits fram och lagts till grund för detaljbeslut i byggnadsfrågor bör självfallet läggas fram av företagaren vid den sakkunniges besiktning.

Den nu förordade ordningen. som inte nämnvärt skiljer sig från vad som tillämpas enligt gällande VL. är emellertid enligt utredningens uppfattning inte tillräcklig för att bemästra de säkerhetsproblem som kan uppkomma. Tillståndsmyndigheten har ju endast att bedöma nytillkommande anlägg- ningar och tar inte befattning med konstruktionen av redan utförda anläggningar. vare sig tillstånd sökts till anläggningen eller inte. Viktig från säkerhetssynpunkt är också frågan hur underhållet av utförda anläggningar sköts. vilket inte kan ankomma på tillståndsmyndigheten att övervaka.

Det anförda visar enligt utredningens mening att medverkan av offentlig myndighet inte kan stanna vid att tillståndsmyndigheten endast behandlar konstruktionsfrågor o.d. i samband med bedömningen av tillståndsfrågan och sedan helt överlämnar åt den enskilde att svara för en anläggnings fortsatta underhåll. Det bör också skapas möjligheter att genom offentlig myndighet fortlöpande utöva tillsyn över underhållet av anläggningar som ingår i ett vattenföretag.

Behovet av en dylik befogenhet för det allmänna att utöva fortlöpande

tillsyn över underhållet "av anläggningar som ingår i vattenföretag är naturligtvis skiftande. Som tidigare anförts torde de rutiner för besiktning av dammar m. rn. som tillämpas av statens vattenfallsverk och medlemmar av Svenska kraftverksföreningen utgöra tillräckliga garantier från säkerhetssyn- punkt. Det synes emellertid olämpligt att tillskapa ett regelsystem rörande offentlig tillsyn över vattenföretag. vilket skulle undanta vissa företagare från skyldigheten att underkasta sig en sådan offentlig tillsyn. ] stället bör sådana omständigheter som nyss nämnts möjliggöra att det offentliga tillsynsorga- nets uppgifter underlättas och att det avlastas visst arbete. Utredningen återkommer till denna fråga i det följande. '

Även med hänsyn till anläggningens art kan behovet av offentlig tillsyn vara skiftande. Diskussionen om säkerhetsfrågorna har så gott som uteslu- tande avsett de risker som är förenade med dammanläggningar. Även andra anläggningar kan emellertid innebära risker. Det gäller då naturligtvis främst andra dämmande anläggningar än dammbyggnader. t. ex. slussportar. land- fasten för broar och trummor. Emellertid kan det från säkerhetssynpunkt vara viktigt att även andra anläggningar underhålls. t. ex. erosionsskydd. vallar och andra skadeförebyggande anläggningar samt diken. pumpanord- ningar och ledningar. Det är därför enligt utredningens mening inte lämpligt att göra några formella begränsningar i tillsynsmöjligheten beroende på anläggningens art. På samma sätt som utredningen nyss förordat att avseende skall fästas vid vem som ansvarar för anläggningens underhåll bör hänsyn emellertid även tas till anläggningens art när det gäller omfattningen av den offentliga tillsynen. Tillsynen över t. ex. bryggor och kajer behöver inte vara särskilt omfattandejämfört med tillsynen över dammbyggnader och andra dämmande anläggningar. .

De nu nämnda frågorna om underhållet av anläggningar som ingår i ett vattenföretag kan emellertid inte ses isolerade från frågan hur skötseln av själva vattenföretaget handhas. Sålunda är t. ex. underhållsfrågan beträf- fande en dammbyggnad i hög grad beroende av hur tappning av vatten sker med hjälp av dammens rörliga delar såsom dammluckor och dylikt. [ den mån skötseln av sådana delar inte handhas med tillbörlig omsorg. medför detta också påfrestningar på dammen i övrigt så att risker för dammgenom- brott lättare kan uppstå. Ett dike måste rensas till förhindrande av översväm- ningar. Den offentliga tillsynen bör därför också omfatta en tillsyn över att vattenföretaget som sådant handhas i enlighet med gällande bestämmelser. bl. a. innefattande möjligheter att kontrollera efterlevnaden av meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten.

På grund av vad sålunda anförts föreslår vattenlagsutredningen att det i nya VL ges regler om att fortlöpande tillsyn över underhållet och handha- vandet av ett vattenföretag och däri ingående anläggningar skall utövas av offentlig myndighet. Tillsynen bör omfatta alla typer av vattenföretag och skall kunna ske oavsett om tillstånd erhållits eller inte. Om tillstånd meddelats enligt nya VL. nu gällande VL eller äldre rätt bör ej spela någon roll.

De tillsynsuppgifter som avses här ställer vissa krav i fråga om kvalifika- tionerna hos den eller de myndigheter som skall handha uppgifterna. Det fordras dels kvalificerad teknisk sakkunskap. dels stor kännedom om de

lokala förhållandena. dels möjlighet att för tillsynens fullgörande besöka anläggningarna med jämna mellanrum eller då eljest anledning därtill uppkommer. 1 dag torde sådan sakkunskap knappast föreligga hos någon befintlig myndighet. Utredningen anser dock att man bör undvika att för denna uppgift tillskapa en helt ny myndighet. Man bör i stället försöka välja en befintlig myndighet som efter viss resursförstärkning skulle kunna fullgöra tillsynsuppgifterna enligt nya VL.

Vid valet av lämplig tillsynsmyndighet ligger det nära till hands att göra en jämförelse med hur tillsynsorganisationen är uppbyggd enligt ML. Enligt denna lag är tillsynsuppgifterna fördelade mellan naturvårdsverket och länsstyrelserna. där naturvårdsverket har den centrala funktionen och länsstyrelserna svarar för den löpande. regionala tillsynen.

En dylik uppdelning av tillsynsuppgifterna mellan central myndighet och regionala organ är enligt utredningens mening inte lämplig för nya VL:s del. Sålunda kan det inte vara lämpligt att anförtro uppgiften åt en central myndighet som naturvårdsverket. vilket naturligt nog inte har samma sakliga och personella resurser på det vattenrättsliga området som på miljöskydds- fältet. Verket torde bl. a. i stor utsträckning sakna tillgång på erforderlig vattenbyggnadsteknisk och hydrologisk expertis.

lnte heller länsstyrelserna har i dag i större omfattning tillgång till vattenbyggnadsteknisk eller hydrologisk expertis. Utredningen föreslår emellertid i annat sammanhang i detta betänkande (avsnitt 3.5.2) att länsstyrelserna utrustas med främst vattenbyggnadsteknisk personal för fullgörandet av sin tillståndsgivande funktion enligt VL-förslaget. Det har emellertid i det sammanhanget ansetts tveksamt om denna personal kan beredas full sysselsättning med tillståndsgivning hos alla länsstyrelser. Det synes då vara mycket lämpligt att personalen får full sysselsättning genom att också användas för löpande tillsynsuppgifter. De inventerings- och andra kartläggningsarbeten som. enligt vad utredningen kommer att förorda i det följande. blir erforderliga för ett riktigt fullgörande av tillsynsuppgifterna kommer enligt utredningens bedömning i varje fall under de första åren av nya VL:s giltighetstid att kräva ganska stora arbetsinsatser.

Länsstyrelserna torde också genom sin roll enligt vattenvårdslagstift- ningen i dag ha en relativt god kännedom om förhållandena i många av länets vattendrag och andra vattenområden. Dessutom har länsstyrelserna enligt flottningslagstiftningen att utöva tillsyn över allmän flottleds underhåll och skötsel.

Härtill kommer att länsstyrelserna redan nu fullgör vissa uppgifter i fråga om katastrofberedskapen. Enligt brandlagen (1974380) har länsstyrelserna ansvaret för katastrofberedskapsplanläggningen och för räddningstjänsten vid katastrofer. Länsstyrelserna skall också svara för en inventering av katastrofriskerna. Denna inventering omfattar även översvämningsris- kerna.

Genom 1976 års tillägg till 2 kap. 33 åoch 3 kap. 10 ;" VL har länsstyrelserna fått möjlighet att ingripa vid försummat underhåll av vattenbyggnad (jfr även 13 kap. 17 & VL).

På grund av det anförda vill utredningen förorda att det. vid sidan av det allmänna stadgandet om underhållsskyldighet för anläggnings ägare. i nya VL ges bestämmelser om tillsyn över vattenföretag genom länsstyrelsernas

försorg. Denna tillsyn bör bestå i dels möjligheter. vid sidan av besiktning som föreskrivs av tillståndsmyndigheten. till kontroll av anläggnings utfö- rande. dels fortlöpande kontroll av anläggningens underhåll och handha- vande.

Vid sidan av angivna tillsyn genom länsstyrelsens försorg kan förekomma behov av särskild tillsyn rörande speciella frågor som länsstyrelserna även efter en personell förstärkning kommer att sakna möjligheteratt fullgöra. Det är t. ex. mycket vanligt att vattendomstolarna förordnar SMHI att särskilt under en prövotid följa tillämpningen av meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten och föreslå lämpliga bestämmelser för framtiden. Samma funktion har Sveriges geologiska undersökning (SGU) när det gäller grundvattentäkter. Angivna kontroll avser vanligen även tillsyn över företagets skötsel i enlighet med meddelade bestämmelser och kontroll av mätnings- och observationsanordningar osv. Vidare har fiskeritjänsteman eller särskild fiskesakkunnig med eller utan särskilt förordnande rätt att besiktiga föreskrivna anordningar för fisket. t.ex. ålyngelledare och laxtrappor (jfr 14 kap. 69" tredje stycket VL). Också statens geotekniska institut hör till de myndigheter och organisationer som kan komma i fråga som kontrollorgan när det gäller marks hållfasthet och andra geotekniska frågor. Som framgårav ettdepartementschefsuttalande i prop. 1971:106(s. 78 och 128) kan regeringen i samband med tillstånd till ett företag föreskriva att detta i visst hänseende skall stå under tillsyn av särskild kontrollant.

Enligt vattenlagsutredningens mening bör tillsyn av ett företag genom sådana sakkunniga organ som SMHI. SGU. statens geotekniska institut eller liskesakkunnig kunna ske vid sidan av länsstyrelsens normala tillsyn såväl under en prövotid som efter den tidpunkt då slutliga bestämmelser i ämnet fastställts. Enligt VL-förslaget kanju omprövning av tillståndet ske såväl till företagarens förmån som till hans nackdel. Därvid kan de genom det särskilda tillsynsorganet gjorda observationerna ge god vägledning. Till- ståndsmyndigheten bör sålunda. vid sidan av en möjlighet att under tillståndsärendets handläggning förordna sakkunnig på sökandens bekost- nad. i lagen ges befogenheten att. till skillnad mot vad som anses gälla nu (jfr NJA 1976 s. 165 rörande slutliga kontrollföreskrifter för Vojmsjöns reglering) i tillståndsbeslut förordna annan än länsstyrelsen att utöva tillsyn över företaget i visst hänseende. Medan kostnaderna för länsstyrelsens tillsyns- funktion bör bestridas av statsverket. böri sådana fall då tillsynen ankommer på annan kostnaderna för tillsynen betalas av tillståndshavaren-företagaren. Sådan sakkunnig bör också i förekommande fall kunna förordnas av fastighetsdomstolen.

1 de fall särskild sakkunnig skall utföra tillsynsuppgifterna efter förord— nande av tillståndsmyndighet. eller i förekommande fall fastighetsdomstol. ankommer det på det organ som förordnar den sakkunnige att ange hur tillsynen skall verkställas. Därvid skall man självklart se till att den sakkunnige endast anlitas för sådana uppgifter som inte kan fullgöras av annan. t. ex. företagaren själv. länsstyrelsen. enskild sakägare eller grupp av sakägare. Med hänsyn bl. a. till kostnaderna för fullgörandet av sakkunnig- uppdragen bör restriktivitet iakttagas. Rutinmässigt förordnande av särskild sakkunnig bör inte komma i fråga. Förordnande bör i stället meddelas vid

mera komplicerade och svårbedömda förhållanden. t.ex. vid samordnad tappning som berör flera företag. då utomstående inte har möjligheter att bedöma förhållandena och stora skadeverkningar kan bli följden om föreskrivna tappningsbestämmelser åsidosätts. Ett annat exempel är att en damms grundläggningsförhållanden anses vara exceptionellt svårbedömda. Även omfattningen av kontrollen måste anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Det kan ofta vara tillräckligt att kontrollen utövas i form av stickprovsundersökningar av det material som företagaren är skyldig att arkivera. såsom diagram och tabeller över tappningar. men det kan ibland vara påkallat med en mera fortlöpande övervakning. Därvid bör man också beakta kostnadsaspekten. så att kontrollen inte görs mer omfattande och dyrbar än som rimligen kan anses vara påkallat för det avsedda ändamå— let.

Vad som nu sagts bör äga sin tillämpning också i fråga om länsstyrelses tillsynsfunktion. Enligt utredningens mening är det inte lämpligt att man binder länsstyrelsernas tillsynsuppgifter genom närmare preciseringar i själva lagtexten. Verksamheten bör kunna bedrivas inom ganska vida ramar och med ett visst mått av flexibilitet. Så bör lämplighetssynpunkter och angelägenheten av ett riktigt resursutnyttjande fälla utslaget i frågor om vad tillsynen skall omfatta och hur den skall bedrivas. Även företagarnas skilda möjligheter och önskemål att själva svara för tillsynens fullgörande bör kunna beaktas. Om en vattenbyggnad som ursprungligen tillhört ägare med rutinmässig tillsyn av högt kompetenta funktionärer överlåtes till någon som saknar förutsättningar för sådan tillsyn. är det sålunda önskvärt att lä nssty- relsens intresse för tillsyn över anläggningen intensifieras. Under i varje fall ett uppbyggnadsskede torde resurserna hos länsstyrel- serna i stor utsträckning få tas i anspråk för inventering och kartläggning av förhållandena i vattendrag och andra vattenområden. En sådan kartläggning bör då omfatta insamlande av uppgifter om vem som är ägare till anlägg- ningarna samt erforderliga data om anläggningarnas konstruktion och hur tillsynen fungerar. Visar det sig att t. ex. en dammanläggning ägs av statens vattenfallsverk eller enskild som tillämpar kraftverksföreningens normer för tillsyn av dammanläggningar. bör länsstyrelsens tillsynsuppgifter kunna inskränkas till att man tar del av de protokoll som upprättas av företagaren vid hans besiktningar och inspektioner. som bör ske regelbundet. En sådan fördelning mellan länsstyrelsen och företagaren. som lämpligen bör kunna tillämpas även fortsättningsvis då länsstyrelsensverksamhet så småningom har byggts ut och stabiliserats, bör göra det möjligt för länsstyrelserna att inrikta tillsynsuppgifterna på de från säkerhetssynpunkt särskilt angelägna anläggningarna. Vid denna bedömning blir också frågan om anläggningens art aktuell, varvid man i första hand bör beakta riskerna för betydande skador och olägenheter för allmänna eller enskilda intressen.

Utredningen har i det föregående förordat en motsvarighet i nya VL till 13 kap. 1 ;" VL om förordnande i tillståndsbeslut om besiktning av anläggningar som ingår i ett vattenföretag. Om man därtill inför de förordade bestämmel- serna om tillsyn. bör däremot en motsvarighet till gällande VL:s bestäm- melseri 13 kap. 10 åom förordnande på begäran av myndighet om besiktning kunna undvaras. Det torde enligt utredningens mening Också vara obeiiövligt med motsvarighet till 13 kap. 3 och 4 ;; VL om förordnande av besiktning på

begäran av sakägare eller anläggningens ägare. 1 stället bör i detta hänseende rättegångsbalkens allmänna bestämmelser om bevisning gälla.

Efter mönster av ML:s tillsynsregler bör tillsynsorganet enligt nya VL ges möjligheter att för utövande av tillsynen få tillträde till anläggningen samt att företa undersökning inom denna. Vidare bör företagaren kunna åläggas att lämna behövliga upplysningar om företaget och att själv utföra behövliga undersökningar. Om särskilda skäl föreligger. bör emellertid länsstyrelsen i stället föreskriva att sådan undersökning skall utföras av annan än företaga- ren.

Den av vattenlagsutredningen förordade tillsynsordningen i förening med tillståndsprövningen enligt nya VL bör enligt utredningens uppfattning kunna helt ersätta den byggnadslovsprövning som. åtminstone i teorin. vissa anläggningar som ingår i vattenföretag skall underkastas enligt byggnadslag- stiftningen. För sådana bedömningar torde byggnadsnämnderna.i varje fall när det gäller större anläggningar. sakna erforderlig kompetens. Sedan byggnadslovsplikten införts. har det. om frågan över huvud taget uppmärk- sammats. varit mycket vanligt att byggnadsnämnderna meddelat dispens från byggnadslovsskyldigheten. För undvikande av onödig och tyngande dubbelprövning bördärför anläggning. vartill tillstånd lämnats enligt nya VL. undantas från byggnadslovsplikt enligt BL. Frågan. som berörts av vatten- lagsutredningen i dess remissyttrande över bygglagutredningens betänkande (SOU 1974:21) Markanvändning och byggande. bör uppmärksammas vid den pågående översynen av byggnadslagstiftningen som bedrives inom bostads- departementet.

Den omständigheten att anläggning besiktigats och att tillsyn över ett vattenföretag och däri ingående anläggningar utövas av ett offentligt organ bör naturligtvis inte fritaga ägaren från underhållsskyldigheten och inte heller från skyldighet att ersätta skada som vållas annan genom underlåtenhet att hålla anläggning i försvarligt skick.

Vid riksdagens tidigare omnämnda behandling av kontroll— och skadeer- sättningsfrågor i anslutning till dammolyckan i Sysslebäck (LU 1974z9) tilldrog sig frågan om ansvarsförsäkring såsom en trygghetsgaranti vid dylika olyckor viss uppmärksamhet. 1 förevarande sammanhang har vattenlagsut- redningen gjorts uppmärksam såväl på denna fråga som på de försök som f. n. görs internationellt att inom ramen för en underkommitté till International Commission on Large Dams arbeta fram försäkringsmässiga garantier för kompensation till skadelidande tredje man vid dammkatastrofer.

Vattenlagsutredningen vill för sin del inte bestrida att fördelar möjligen kan vinnas när det gäller att genom ansvarsförsäkringar tillgodose skadeli- dandes intressen. Frågan synes emellertid falla vid sidan om utredningens uppdrag. Utredningen förordar därför att försäkringsfrågan tas upp till särbehandling. när den internationella kommissionens slutrapport har lagts fram och utvärderats på internationell nivå. Samtidigt bör emellertid betonas att utredningen i nuvarande läge inte finner anledning att hävda annan mening i fråga om det kollektiva ansvaret för inträffade skador än den som framförts av chefen förjordbruksdepartementet i interpellationsdebatt den 10 december 1973 (RD 1973: 1505. 64 f.)och som riksdagen senare anslutit sig till (LU 19749 5. 6). Den innebär att statsmakterna i händelse av olycka bör handla från fall till fall och under beaktande av de speciella omständigheter som kan föreligga just vid det tillfälle det är fråga om.

3.7.2 Utrivning och övertagande av underhållsskyldighei Skyldigheten att underhålla en anläggning bör bestå så länge anläggningen finns kvar. För att ägaren skall bli kvitt denna underhållsskyldighet måste i princip krävas att han låter riva ut anläggningen helt och hållet eller i varje fall till så stor del att vad som lämnas kvar inte utgör någon fara för framtida skador. Vissa byggnader i vatten är emellertid av den beskaffenheten att deras borttagande kan medföra stora olägenheter för andra som inrättat sig efter de vattenståndsförhållanden som åstadkommits genom anläggningen. Enligt 2 kap. 34 & första stycket VL krävs beträffande utrivning av sådana byggnader tillstånd av vattendomstol. Det gäller dammbyggnad i älv. ström. å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad. varigenom märkbar inverkan sker på vattenståndet. På så sätt får vattendomstolen tillfälle att meddela föreskrifter rörande sättet och ordningen för utrivningen. så att därigenom olägenheterna av byggnadens borttagande i största möjliga utsträckning minskas (se 1910 års bet. s. 279). Lagen förutsätter emellertid att det trots sådana skyddsföreskrifter av vattendomstol kan uppkomma skada för annan på grund av utrivningen. Frågan huruvida sådan skada skall ersättas av den utrivande diskuterades under förarbetena till VL. 1 1917 års bet. (s. 263 f.) framhölls att en vattenbyggnad i allmänhet torde ha tillkommit under den tysta förutsätt- ningen att den skulle bibehållas för framtiden. Med hänsyn härtill borde byggnadens ägare i viss mån göras ansvarig för den skada som blir en följd av själva förändringen men däremot inte för förlusten av den fördel som byggnaden kommit att medföra för annan. Medan man t. ex. i norsk och finsk vattenlagstiftning stannat för att införa en skyldighet för byggnadens ägare att ersätta sådan skada. stadgade man i gällande VL i stället en rätt för skadelidande fastighetsägare och staten att överta byggnadens underhåll.däri inbegripet skötseln av byggnaden. Någon skyldighet för den utrivande att ersätta skador på grund av utrivning av vattenbyggnad i sådana fall då underhållsskyldigheten inte övertas av annan föreligger således inte enligt gällande VL. Anledningen till den svenska lagstiftarens ståndpunkt i detta hänseende har varit att man velat undvika kostsamma och vidlyftiga rättstvister på grund av svårigheterna att uppskatta skadorna. Bl. a. skulle med en sådan ersättningsregel hänsynen till den utrivande kräva att avseende fästes också vid den nytta som blev en följd av byggnadens utrivning(1917 års bet. s. 264). Ersättningsfrågan var aktuell också i 1939 års lagstiftningsärende rörande grundvattentäkter (se NJA 11 1940 s. 70 f.). De sakkunniga anförde att skada som uppkom när vattentäkt togs ur bruk kunde hänföra sig dels till den som enligt vattendomstolens åläggande förut erhållit vatten därifrån. dels även till annan. Som exempel på skador av sistnämnt slag anfördes att grundvatten- ståndet kunde komma att stiga på sådant sätt att källare i hus som byggts medan vattentäkten varit i bruk satts under vatten. Vidare kunde t.ex. odlade områden försumpas. Enligt de sakkunniga syntes billigheten kräva att den som led skadan tillerkändes ersättning i den mån den överskred vad som borde tålas i enlighet med grannelagsrättens regler. Den beträffande vatten- byggnader i 2 kap. 34% VL stadgade möjligheten att överta underhållet av byggnaden syntes enligt de sakkunniga inte kunna komma i fråga beträffande vattentäkt. De föreslog därför att ersättning skulle utges till den som led skada

genom att vattentäkt togs ur bruk. i den mån han inte skäligen fick anses pliktig att tåla skadan.

Förslaget i denna del utsattes dock för kritik i flera remissyttranden. Departementschefen ansåg det inte heller påkallat att meddela någon särskild bestämmelse om skadeståndsskyldighet med hänsyn till de sällsynta fall som det var fråga om. Ersättningsregeln fick därför utgå i propositionen. och frågan om skadeståndsskyldighet i anförda fall fick enligt departements- chefen vara att bedöma enligt grannelagsrättens allmänna regler.

| huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag intogs däremot i 2 kap. 59ä andra stycket VL ett stadgande om skyldighet för vattentäkts ägare att inhämta vattendomstolens föreskrifter under vilka villkor vattentäkt fick tas ur bruk i de fall vattendomstolen meddelat föreskrift om skyldighet för ägaren att tillhandahålla vatten. Sedan VL:s uttryckliga bestämmelser om ersättningsvatten (se 9 kap. 46,5 VL i dess lydelse före den 1 juli 1974) upphävts, har nämnda bestämmelse formulerats om så att vattendomstolens tillstånd måste inhämtas. om nedläggningen kan medföra fara för allmän eller enskild rätt. Bestämmelsen omfattar numera även andra intressen än sådana som erhållit rätt till vattenleverans (jfr prop. 1974:83 s. 190).

Vattenlagsutredningen har övervägt frågan huruvida gällande VL:s stånd- punkt i utrivningsfrågan är välgrundad. Utredningen har därvid funnit att följande omständigheter särskilt är värda att beakta.

Ett vattenföretag och däri ingående anläggningar torde i allmänhet ha tillkommit under den tysta förutsättningen att företaget skall bestå för framtiden. I detta sammahang bortser utredningen från de specialfall som innebär en möjlighet för tillståndsmyndigheten att meddela tidsbegränsade tillstånd och som enligt vad utredningen tidigare förordat bör underkastas viss särreglering. De förändringar i de naturliga vattenförhållandena som t. ex. tillkomsten av en dammbyggnad medför ett starkt strömmande vattendrag kan omvandlas till en vidsträckt sjö uppfattas allteftersom tiden går som ett bestående tillstånd. och såväl människorna som naturen anpassar sig efter de nya förhållandena. Ju längre tid som förflyter. desto större intresse kan andra än dammens ägare ha av att dammen finns kvar så att några förändringar i vattenförhållandena inte inträffar. Bryggor kan ha anlagts. båtar kan ha anskaffats för båtfart som under naturliga förhållanden inte skulle vara möjlig. vatten- och avloppsledningar mynnar inom dämnings- området. En utrivning av dammbyggnaden skulle medföra att bryggorna befinner sig långt upp på land liksom vatten- och avloppsledningarnas mynningar. Båtfart blir omöjlig. och någon användning för de anskaffade båtarna finns inte. Stränderna förfulas. i varje fall till dess vegetationen återkommit. osv. Anpassning till en vattenbyggnad kan också ske på annat sätt än med

avseende på vattenförhållandena. Så kan t. ex. tillkomsten av en bro över ett vattendrag underlätta kommunikationerna för många människor. Många kan också ha användning för andra vattenbyggnader. t. ex. bryggor och kajanläggningar. 1 dylika fall är intresset knutet till själva vattenbyggnaden som sådan och inte till den eventuella inverkan den har på vattenförhållan- dena. Det kan emellertid inträffa att en vattenbyggnad tillgodoser båda intressena. Önskemålet att bibehålla en dammbyggnad kan bero dels på

dammens inverkan på vattenförhållandena. dels på att dammkrönet samti- digt tjänar som vägförbindelse över vattendraget.

De anförda exemplen torde visa att man genom utrivning av en anläggning i vatten kan åstadkomma skador för motstående intressen som i många fall kan vara väl så stora som vid tillkomsten av en anläggning.

Exemplen visar därför att man även framdeles måste ha regler om förprövningsskyldighet i vissa fall beträffande utrivning av anläggningar som ingår i vattenföretag. Dessa regler bör såvitt möjligt korrespondera med reglerna om förprövningsplikt vid anläggnings tillkomst.

Med ”utrivning" bör liksom enligt gällande VL förstås borttagande av en anläggning utan att något annat sätts i stället (se 1910 års bet. s. 279. Gärde 2 kap. 3. 301 och af Klintberg s. 154). Skall anläggningen ersättas med en annan. kommer ansökningen att få uppföra den nya anläggningen att utgöra huvudsaken och den befintliga anläggningens borttagande endast ett led i det nya byggnadsarbetet. I samband med tillståndet till detta skall tillståndsmyn- digheten också avgöra i vilken ordning den gamla anläggningen får utrivas. Därvid skall naturligtvis iakttagas att skada inte tillfogas dem som inrättat sig efter de till följd av anläggningen rådande vattenförhållandena. Som utrivning torde i allmänhet inte heller vara att anse en åtgärd varigenom anläggningen avlägsnas endast till en del. medan den återstående delen fortfarande skall användas. En sådan åtgärd bör hänföras till ändring av anläggning i vatten och får då bedömas enligt de för ändringsarbeten gällande reglerna i nya VL.

1 de fall prövning av utrivningsfråga skall ske av myndighet uppkommer frågan vad prövningen skall avse. Skall tillstånd till utrivning kunna vägras på den grunden att genom utrivningen skulle orsakas så stora skador för motstående allmänna eller enskilda intressen att de inte kan accepteras? Medan man i t. ex. den finska vattenlagen (2 kap. 31 å) i vissa fall av allvarlig skada stadgar en sådan rätt att vägra utrivning. ger gällande svenska VL inte en sådan möjlighet. bortsett från den speciella möjligheten i vissa fall att överföra anläggningens underhåll till skadelidande fastighetsägare eller staten. Enligt gällande VL skall vattendomstolens prövning endast avse sättet och ordningen för utrivningen så att den medför minsta möjliga skada och olägenhet för motstående intressen.

Utredningen anser för sin del att det inte kan krävas att ägaren skall vara skyldig att för all framtid vidmakthålla en anläggning som han inte längre har någon användning för (jfr 1910 års bet. s. 278). Vill ägaren riva ut anläggningen helt och hållet eller till så stor del att vad som lämnas kvar inte utgör någon fara för framtida skador eller medför andra olägenheter. t. ex. från landskapsvårdssynpunkt. bör han således inte kunna förpliktas att ändå bibehålla byggnaden.

Ägarens begäran om utrivning skall således i princip bifallas. Prövningen av utrivningsfrågan får därför inriktas på frågor om sättet och ordningen för utrivningen för att förhindra eller minska skada och olägenhet. En sådan prövning bör kunna resultera i att den utrivande åläggs att t. ex. före utrivning av en dammbyggnad sänka vattenståndet successivt i takt med vegetationens återväxt över dämningsbottnarna. Vidare bör han kunna åläggas att vidta återställningsåtgärder. såsom att rensa blottlagda strandplan. att riva ut eller flytta bryggor som annars skulle ligga långt från vattendraget. att förlänga

vatten- och avloppsledningar så att de kan mynna i vattendraget osv.

Trots sådana återställningsåtgärder kan emellertid skador och olägenheter kvarstå efter en utrivning. Stränderna kan. i varje fall under någon tid. försumpas och förfulas. möjligheter att anlägga nya bryggor vid vattendraget föreligger inte. båtar kan inte längre användas osv. Den grundsats som gällande VL enligt det tidigare anförda sägs vila på. nämligen att anlägg- ningens ägare skall kunna i viss mån göras ansvarig för de direkta skador som bliren följd av själva förändringen som åstadkommes genom utrivning, torde med gällande rätts utformning inte alltid kunna tillgodoses i dylika fall. I viss utsträckning kan sådana skador undvikas genom möjligheten för skadeli- dande fastighetsägare att överta underhållsansvaret för anläggningen. varvid tillstånd till utrivningen skall vägras. Det krävs emellertid att synnerlig skada genom utrivningen skulle uppstå på denne tillhörig egendom. Skador av nu nämnt slag kanske inte alltid är så omfattande att detta krav är uppfyllt. I sådana fall medger gällande VL inga möjligheter till kompensation till den skadelidande. Dessutom kan ett övertagande av underhållsskyldigheten i många fall bli alltför betungande för fastighetsägaren. t. ex. då stora kostnader måste läggas ned på ett iståndsättande av en dåligt underhållen byggnad. 1 norsk och finsk vattenrättslig lagstiftning har man som nämnts stadgat skyldighet för den utrivande att ersätta skada som orsakas genom utriv- ningen. Enligt den norska lov om vassdragene 116å 4 är den utrivande skyldig att utge ersättning för skada och olägenhet som orsakas genom utrivningen. dock inte för förlust av fördel som anläggningen medfört utom för det fallet att vederlag utgått för fördelen genom minskning i expropria- tionsersättningen eller på annat sätt. Så kan t. ex. den som lämnat vederlag för denna fördel genom bidrag till anläggningen erhålla ersättning för förlusten (jfr Gärde 2 kap. 5. 302 f.). Enligt 2 kap. 31 s' i den finska vattenlagen skall skada. men och annan förlust av förmån. som orsakas av avlägsnandet. ersättas. Den som inte har tagit del i kostnaderna för företaget har dock inte rätt till ersättning för förlust av förmån som följer av anläggningens avlägsnande. Enligt vattenlagsutredningens uppfattning bör frågan om rätt till ersättning för skador på grund av utrivning i nya VL behandlas på principiellt samma sätt som ersättningsfrågan vid tillkomsten av en anläggning. Sådana skador och olägenheter som trots vidtagna återställningsåtgärder kvarstår efter ut- rivning av en anläggning i vatten bör därför kompenseras genom ersättning till den skadelidande. Vad som bör ersättas är de direkta skador som ut- rivningen orsakar genom förändringar i vattenförhållandena. Exempel på sådana skador har lämnats i det föregående. Skador av annat slag än de sålunda nämnda, t. ex. försämrade kommunikationer genom att en bro eller dammbyggnad rivs ut. bör inte vara ersättningsgilla. Inte heller förlust av förmån bör i princip ersättas. t.ex. förmånen att ha nära till vatten eller att kunna bada i den förutvarande sjön. Emellertid bör givetvis förlust av rättighet som den skadelidande uttryckligen förvärvat gentemot den utri- vande kunna ersättas (jfr Gärde 2 kap. 5. 303). Sålunda bör omställnings- kostnader på grund av utrivning för den som gentemot anläggningens ägare erhållit rätt till andelskraft. ersättningskraft eller vattenleverans ersättas. Har den skadelidande i dylika fall dessutom bidragit till anläggningskostnaderna. bör han också ha rätt till ersättning för att han inte har möjligheter att utnyttja anläggningen under förutsatt tid.

I likhet med vad utredningen tidigare (se SOU 1972: 14 s. 86 f.) ansett kunna ske vid ersättningsberäkningen i samband med tillkomsten av ett vattenlö- retag bör vid ersättningens bestämning i nu förevarande hänseende undan- tagsvis kunna beaktas den nytta som en utrivning kan medföra för fastighet som också skadas (jfr också 1917 års bet. s. 264).

Som tidigare nämnts skulle skador på grund av utrivning naturligtvis kunna undvikas genom att myndigheten vägrar tillstånd till utrivning och i stället förordnar att anläggningen skall finnas kvar. Då i enlighet med vad utredningen förut förordat ägaren inte skall kunna förpliktas att mot sin vilja ha anläggningen kvar. bör i sådana fall nuvarande möjligheter för skadeli- dande fastighetsägare att i samband med prövning av frågan om tillstånd till utrivning få underhållsskyldigheten överflyttad på sig behållas i en ny VL.

En begäran av anläggningens ägare om tillstånd till utrivning skall alltså i vissa fall kunna avslås och skyldigheten att underhålla anläggningen i stället överföras på annan än ägaren. Det bör därvid emellertid diskuteras om nya VL bör innehålla de begränsningar som. åtminstone enligt ordalydelsen i 2 kap. 34 &. f. n. synes vidlåda VL rörande möjligheterna att överföra underhållsskyldigheten på annan.

Enligt 2 kap. 34% första stycket VL föreligger skyldighet att söka vattendomstols tillstånd till utrivning endast beträffande vissa slags vatten- byggnader i större vattendrag. Enligt stadgandets andra stycke kan fastig- hetsägares övertagande av underhållsskyldigheten endast avse sådan byggnad som är underkastad tillståndsplikt för utrivning. Förarbetena till stadgandet tyder närmast på att övertagande endast skall kunna ske. då utrivningen orsakar synnerlig skada på fast egendom genom ändring i vattenförhållandena. Det framgår av en särskild enkät som utredningen gjort hos vägförvaltningarna i landet att det i viss vattendomstolspraxis för fastighetsägares övertagande av underhållsskyldigheten beträffande bro krävts att hans fastighet måste genom utrivningen lida synnerlig skada genom förändringar i vattenståndsförhållandena. Därför har t. ex. begäran om övertagande av underhållsskyldigheten för broar. vilkas utrivande skulle medföra skada endast från kommunikationssynpunkt. i några fall lämnats utan bifall. ] det stora flertalet fall har emellertid begäran på denna grund om övertagande av underhållsskyldighet för broar bifallits av vattendomsto- larna.

Utredningen vill för sin del anföra följande rörande detta spörsmål. I likhet med vad som för närvarande är fallet beträffande uppförande av vattenbyggnad bör den som vill riva ut annan vattenbyggnad än sådan som är underkastad förprövningsplikt även ha rätt att få frågan prövad av myndig— het. Det är. bl. a. av processekonomiska skäl. lämpligast att frågan om rätt för annan att överta underhållsskyldigheten behandlas i samband med prövning av utrivningsfråga och endast i det sammanhanget. Rätt att överta under- hållsskyldigheten bör enligt utredningens uppfattning föreligga i alla de fall då utrivning av anläggning i vatten begärs hos myndighet. oavsett om tillståndsplikt för utrivning föreligger eller inte. Rätten att överta underhålls— skyldigheten bör tillkomma varje ägare av fast egendom som skulle lida skada av vilket slag som helst genom utrivningen. Det bör således inte för sådant

övertagande krävas att utrivningen skulle medföra synnerlig skada genom inverkan på vattenförhållandena. Det bör i stället t. ex. räcka med att borttagandet av en bro medför skada för fastighet genom försämrade kommunikationer. Den omständigheten att utredningen tidigare i fråga om rätt till ersättning för skada genom utrivning hävdat att skadan skall hänföra sig till ändrade vattenförhållanden bör inte föranleda någon annan bedöm- ning i nu förevarande avseende, där ändamåls- och lämplighetssynpunkter måste vara avgörande. Ståndpunkten att annat än inverkan på vattenförhål- landena skall kunna beaktas har också på senare tid intagits av lagstiftaren. då i 6 kap. 28 & VL införts möjlighet för skadelidande fastighetsägare att överta flottledsanläggning i avlyst flottled. Enligt motiven (se prop. 1969:104 5. 42 och 85) skall nämligen som skadelidande kunna anses dels den som under lång tid inrättat sig efter de vattenståndsförhållanden som uppkommit genom flottningen och dels den som blivit beroende av en flottningsdamm som samtidigt tjänar som bro. Angivna stadgande kräver inte heller för sin tillämpning att synnerlig skada skall uppkomma.

Emellertid bör det enligt utredningens uppfattning ske en viss prövning av lämpligheten av att en enskild fastighetsägare får överta underhållsskyldig- heten. Denna kan i vissa fall vara mycket betungande och kostsam. Utrivning av anläggningen kan också vara angelägen från allmän synpunkt, t. ex. för tillgodoseende av allmänna miljövårdsintressen. Därför bör enskild fastig- hetsägares begäran om övertagande av underhållsskyldigheten kunna avslås. om det kan antagas att han inte kan fullgöra underhållsskyldigheten eller om det är angeläget från allmän synpunkt eller med hänsyn till anläggningens ägare att denna rivs ut. I likhet med vad som kan ske enligt gällande VL bör underhållet kunna övertas av flera skadelidande fastighetsägare gemensamt. Tillståndsmyndig- heten bör därvid kunna fördela kostnaderna mellan dem. dock med bibehållande av solidariskt ansvar mot byggnadens ägare och tredje man (se Gärde 2 kap. 5. 303 f.. af Klintberg s. 158). Beträffande förvaltningen och förhållandena mellan delägarna inbördes blir LFS tillämplig (se l &" punkt 3 LFS).

[ likhet med vad som nu gäller bör underhållsskyldigheten i angivna fall kunna efter åtagande föras över på staten. kommun eller vattenförbund till skydd förallmänna intressen. Övertagande av anläggningarnas underhåll kan underlätta genomförandet av sådana åtgärder som kan vara önskvärda t. ex. från allmän miljövårds- eller hälsosynpunkt (jfr 2 kap. 95 VL). Vidare kan kulturhistoriskt intressanta anläggningar på så sätt bevaras (jfr KrU l976/ 77:13).

3.7.3. F råga/' rörande övergivna anläggningar m. m.

Nya VL bör innehålla klara regler om påföljderna av försummat underhåll. Dessa frågor blir emellertid särskilt komplicerade. när man inte kan finna någon som är ansvarig för underhållet. Det torde ingalunda vara ovanligt att dammar och andra vattenanläggningar varit övergivna sedan länge och att man därför inte har någon att vända sig mot som kan anses ansvarig för underhållet. Som exempel på detta har lantbruksingenjören i Uppsala län nämnt förhållandena i den konstgjorda sjön Harvikadammen i länet. Sjön lär

ha skapats i samband med att gruvföretaget i Dannemora och Österbybruk på 1700-talet fick dämningsrätt för att tillgodose gruvdriftens vattenbehov. Gruvdriften har numera upphört. men sjön och dammanläggningen finns kvar. och det synes inte finnas någon som är ansvarig för anläggningens underhåll.

[ såväl direktiven som många enkätsvar har också pekats på de ansvars- problem som kan uppkomma vid t. ex. nedläggning av kraftverk eller upphörande av vattenregleringar, särskilt då någon underhållsskyldig inte finns eller denne har trätt i likvidation eller gått i konkurs.

1 direktiven omnämndes ett vid tiden för deras utfärdande pågående lagstiftningsärende avseende frågan om återställningsåtgärder i avlyst flott- led. Detta ärende har sedermera resulterat i ändringar i bl. a. 6 kap. VL och i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled (prop. 1969:104). Då angivna lagändringar kan ha betydelse för diskussionen om nu föreliggande spörsmål rörande ansvaret för nedlagda anläggningar m. m.. vill utredningen i korthet redogöra för dessa.

Anläggningar för allmän flottled tillhör flottleden som sådan och är allmän egendom. Så länge flottning bedrivs i leden, förvaltar flottningsföreningen anläggningarna och svarar för deras underhåll och drift. När den allmänna flottleden avlysts och flottningsföreningen upplösts. saknar flottledsanlägg- ningarna ägare (prop. 1969:104 5. 36). l nämnda lagstiftningsärende infördes emellertid möjligheter för en särskilt utsedd förvaltare att ta i anspråk behållning hos flottningsförening och att därmed vidta behövliga återställ- ningsåtgärder i avlyst flottled.

Genom lagändringarna införde man också möjligheter för bl. a. företrädare för det allmänna att vidta återställningsåtgärder i avlyst flottled. Sålunda kan staten. kommun. förvaltare av avlyst flottled eller skadelidande sakägare av vattendomstolen tillåtas bortskaffa anläggningen med rätt att fritt förfoga över det bortskaffade. Anläggningen kan också med äganderätt få övertagas av ägare till fast egendom som kan skadas om anläggningen bortskaffas liksom av den som vill använda den för att tillgodogöra sig vattnet. Även staten. kommun och vattenförbund får till skydd för allmänna intressen överta anläggningen. Den nye ägaren är skyldig att underhålla anläggningen så att fara inte uppkommer för allmän eller enskild rätt.

Beträffande flottledsanläggningar som sålunda saknar ägare har man stadgat möjligheter såväl för företrädare för det allmänna som för enskilda personer att antingen bortskaffa eller överta anläggningarna med äganderätt. Det kan då diskuteras om motsvarande möjligheter skall införas i nya VL för de i direktiven och många enkätsvar behandlade fallen med övergivna anläggningar i vatten.

På grund av de speciella rättsförhållandena som råder i fråga om allmän flottled — flottledsanläggningarna har utgjort allmän egendom och har inte tillhört någon enskild så länge flottleden existerat kan det förekomma att flottledsanläggning efter avlysning av flottleden saknar ägare. Förhållandena är emellertid inte helt likartade i fråga om andra anläggningar i vatten.

En anläggning i vatten som tillhör ägaren av den fastighet på vilken anläggningen finns är enligt 2 kap. l & första stycket JB att anse som tillbehör till fastigheten. Fastighetsägaren är då ansvarig för anläggningens under- håll.

Däremot är inte enligt 2 kap. lä andra stycket JB anläggning som servitutshavare har tillfört fastigheten för utövande av servitutet att anse som tillbehör till fastigheten. Härunder faller t. ex. dammbyggnad som med stöd av 2 kap. 14,5 VL anlagts på annans fastighet. Dammen är att anse som tillbehör till strömfallsfastigheten.

Angående VL:s tvångsrätter av servituts natur har i förarbetena till lagen anförts att dessa upphör då företaget kan anses vara helt övergivet (1917 års bet. s. 236 f. och 265). Övergivandet sägs få till följd att de med anläggningen förenade rättigheterna av servituts natur utan vidare förfaller. och samtidigt erinrar man om att egendom som med äganderätt tagits i anspråk för anläggningen alltjämt tillkommer dess ägare. Uttalandena synes endast ha avseende på rättighet att ha en anläggning på annans fastighet men däremot inte på frågan om äganderätten till samma anläggning.

Äganderätten till anläggningen kan sålunda inte anses övergå från rättighetshavaren till markägaren genom att anläggningen överges och därmed förenade rättigheter av servituts natur upphör. En sådan tolkning har också i samband med lagstiftningsärendet om övertagande av flottledsan- läggningar m. m. avvisats av lagstiftaren. Enligt prop. 1969:104 (5. 20 och 36) hade det nämligen i det ärendet från vissa håll gjorts gällande att man, i analogi med vad som gäller enligt lagstiftningen om allmänna vägar om väganordningar som kan tillfalla markägaren vid indragning av väg från allmänt underhåll. borde anse att anläggningarna i avlyst flottled också skulle tillfalla markägaren. En sådan uppfattning ansågs inte rimlig med hänsyn till att flottledsanordningarna i regel saknade värde för markägaren och t. o. m. kunde utgöra en avsevärd belastning från underhållssynpunkt. Motsvarande synsätt synes också ha legat till grund för ett uttalande av departements- chefen i propositionen med förslag till jordabalk (prop. l970:20 del B 2 s. 742) som rörde frågan om rättsförhållandena vid avveckling av avtalsservitut. Enligt uttalandet torde det följa av allmänna rättsgrundsatser. att ägaren till den härskande fastigheten vid servitutets upphörande i vissa fall kan bli skyldig att utge ersättning för markens återställande. trots att en honom tillhörig anläggning enligt 14 kap. 13; JB kan tillfalla den tjänande fastighetens ägare utan lösen. Som exempel nämns särskilt sådana fall då anläggningen inte representerar något värde utan enbart orsakar kostnader för rivning och bortförande.

Vattenlagsutredningen vill alltså hävda den uppfattningen att ägare av anläggning i vatten inte genom att vara passiv kan till markägaren Överföra' äganderätten till en anläggning i vatten och därmed underhållsskyldigheten som i vissa fall kan vara mycket betungande. Detta kan inte ens vara fallet när det gäller anläggningar. t. ex. bro eller brygga. som ingått i allmän väg. sedan vägen indragits. Det har nämligen av några vägförvaltningar i samband med den särskilda enkäten hävdats att 32 ;" VägL skulle ha denna innebörd. Enligt detta stadgande skall vad som anbringats för vägändamål efter vägens indragning tillfalla markägaren. om Vägförvaltningen inte fört bort det inom ett år efter det att vägen dragits in. Bron eller bryggan bör inte betraktas som en sådan anordning. Äganderätten till och den vattenrättsliga underhålls- skyldigheten beträffande bron eller bryggan måste enligt utredningens uppfattning i sådana fall alltjämt tillkomma staten.

Av det anförda följer att man i fall av försummat underhåll eller

övergivande av anläggning i vatten inte alltid kan vända sig mot ägaren av den fastighet på vilken anläggningen är belägen och kräva fullgörelse av underhållsskyldigheten. Man har att i stället vända sig till rättighetshavaren som också innehar äganderätten till anläggningen. 1 de fall rättigheten är förenad med strömfallsfastighet. är det ägaren av denna man skall vända sig mot. Rättigheten behöver emellertid inte ha varit förenad med någon sådan fastighet utan kan i stället ha gällt till förmån för t. ex. allmän farled. gruvföretag. markavvattningsföretag osv. (jfr Undén. 1112 5.225 f.). Ju längre tid som gått från det rättigheten tillskapades och anläggningen tillkom. desto svårare kan det vara att finna dess innehavare. Som framhålls i direktiven kan problem också uppstå. när det ansvariga rättssubjektet trätt i likvidation eller gått i konkurs. Det har i många fall visat sig vara utomordentligt svårt att finna någon som är ansvarig för en anläggnings underhåll.och då naturligtvis särskilt när det gäller gamla företag.

Den omständigheten att man inte kan finna någon som är ansvarig för en anläggning i vatten bör emellertid enligt utredningens mening inte få hindra angelägna insatser för tillgodoseende av intressen som är beroende av att anläggningen underhålls eller att den rivs ut. Det gäller främst intressen av allmän natur. såsom allmänt fiskeriintresse eller allmänna miljö- eller hälsovården. men även enskilda intressen kan beröras därav. Det måste därför finnas möjligheter enligt nya VL att ingripa i fråga om övergivna anläggningar. för vilka ingen ansvarig finns och som på grund av sitt förfall skadar eller innebär fara för motstående intressen.

Som utredningen berört i avsnitt 3.6.6 bör nya VL innehålla ett stadgande som möjliggör för tillståndsmyndigheten att efter särskilt yrkande av kammarkollegiet förklara tillstånd till vattenföretag förverkat. Förutsätt- ningen bör vara att företaget övergivits eller dess underhåll allvarligt försummats.

För att nu ifrågavarande önskemål om ingripanden mot övergivna anläggningar skall tillgodoses bör stadgandet utformas så att tillståndsmyn— digheten i samband med förverkandebeslutet skall kunna förordna att. om inte ägaren fullgör vad som ålagts honom eller någon för anläggningen ansvarig inte finns. åtgärderna i stället får på ägarens bekostnad utföras av annan vars rätt är beroende därav. Med denna utformning av stadgandet skulle således t.ex. staten. kommun. vattenförbund eller enskild fastighetsägare kunna få möjligheter att utföra sådana utrivnings- och återställningsåtgärder som föreskrivits av koncessionsnämnden såväl då känd ägare inte fullgör skyldigheten som då det inte finns något rättssubjekt som är ansvarigt för anläggningen. Genom angivna erinran om att utrivnings- och återställningsåtgärderna verkställs på ägarens bekostnad ges möjlighet för den som utfört dessa att i efterhand kräva kostnaderna åter av anläggningens ägare. även om denne blir känd först senare. Det torde dock stå klart att kostnaderna i många fall kommer att stanna på den som utfört åtgärderna. oftast då företrädare för allmänna intressen. En avhållande faktor för det allmänna att ingripa i angelägna fall kan vara bristande tillgång på erforderliga medel för ändamålet. Det är emellertid önskvärt att kostnadsfrågan inte blir avgörande i sådana fall. Det kan vara naturligt att influtna avgiftsmedel kommer till användning. Utredningen har tidigare förordat att den utrivande. då han själv ansöker

om tillstånd till utrivning. skall vara skyldig att ersätta skador som trots återställningsåtgärder kvarstår efter utrivningen. Motsvarande skador kan naturligtvis också bli följden av en tvångsvis ålagd utrivning som det nu är fråga om. Konsekvensen skulle då fordra att skadelidande rättsägare erhåller ersättning för sådan skada och detta oavsett om själva utrivningen verkställs av den som är ansvarig för anläggningen eller av annan.

Sådan ersättning bör naturligtvis slutligt betalas av den som är ansvarig för anläggningen. Problem uppstår emellertid i det fallet att någon ansvarig inte finns och utrivningen i stället utförs av företrädare för det allmänna eller av enskild sakägare. En skyldighet för den utrivande att i sådant fall utge ersättning för kvarstående skada skulle kunna verka avhållande på intresset att verkställa utrivningen och därigenom motverka syftet med den förordade möjligheten för annan att träda i den ansvariges ställe. Dessutom skulle det uppstå risk för att den verkligen ansvarige genom olika åtgärder. t.ex. likvidation av bolag eller försättande av detta i konkurs. undandrar sig ersättningsskyldigheten och överför denna på andra.

Anförda betänkligheter skulle närmast leda till slutsatsen att det inte kan anses lämpligt att ålägga annan än den underhållsansvarige skyldighet att ersätta skada på grund av utrivning som nu avses. Emellertid talar hänsynen till den skadelidande för motsatt uppfattning. Hans ersättningsrätt bör inte vara beroende av sådana omständigheter som att utrivningen sker frivilligt eller på grund av tvång och att i sistnämnda fall någon underhållsskyldig finns. Utredningen anser därför att övervägande skäl talar för att ersättning för skada genom utrivning skall utgå i samtliga fall. Hänsynen till den ersättningsberättigade kräver. att ersättningen utges av den utrivande. Denne bör naturligtvis ha rätt att kräva utgivna belopp åter av den ansvarige i likhet med vad utredningen tidigare förordat i fråga om kostnaderna för själva utrivningen och vidtagna återställningsåtgärder.

Verkan av den nu förordade ersättningsregeln torde bli att. i varje fall när ersättningsanspråken kan väntas bli mera betydande. det i första hand blir det allmänna som kommer att ombesörja utrivning. när någon ansvarig inte finns. Frågan om utrivning kommer förmodligen också att uppkomma bara i mycket angelägna fall. då stora intressen är beroende av att utrivning sker.

1 de fall som nu behandlats torde anläggningarna oftast vara i sådant skick att man bedömer att de inte bör finnas kvar. Det kan emellertid undantagsvis finnas ett behov av att en anläggning till vilken tillstånd erhållits finns kvar. så att den efter nödvändig upprustning kommer till nyttig användning. Därvid kan onödig kapitalförstöring undvikas. Vidare kan ersättningsan- språken för skador på grund av utrivningen i vissa fall väntas bli så stora att ingen vill påtaga sig ansvaret för utrivningen. Starka skäl talar enligt utredningens mening för ett införande efter mönster av nuvarande flottningslagstiftning i nya VL av en möjlighet för annan att överta anläggningen. Till skillnad mot vad som gäller enligt flottningslagstiftningen bör det emellertid i detta fall inte bli fråga om övertagande av äganderätten till anläggningen. utan i stället bör övertagandet avse ansvaret för anläggningens fortsatta underhåll till dess annat förordnas. Härigenom kan man skapa möjligheter för rätt ägare till anläggningen. som sedermera kan bli känd. att återta underhållsskyldigheten (jfr af Klintberg s. 157).

Rätt att överta underhållet av övergiven anläggning bör tillkomma samma krets som enligt vad utredningen i det föregående förordat bör kunna överta ansvaret när ägaren begärt utrivning. nämligen ägare till fast egendom som skulle skadas genom anläggningens borttagande samt staten. kommun och vattenförbund till skydd för allmänna intressen.

3.8. Skydd för vattenförsörjningen

3.8.1. Behovet av samordnad skydds/agsri/ining

När det gäller skyddet för vår vattenförsörjning uppvisar gällande VL en splittrad bild i så måtto att olika regler gäller för grundvattenskyddet och för ytvattenskyddet. Den bristande enhetligheten är framför allt en följd av att lagens systematik inte bygger på arten av skyddsobjekt utan på företagens ändamål.

Samtidigt som det har ansetts i och för sig önskvärt med en enhetlig lagstiftning för att på så sätt markera att grundvatten och ytvatten från skyddssynpunkt bör anses som lika betydelsefulla. har det sålunda betonats att en sådan samstämmighet inte kunnat ske utan avvikelse från VL:s nuvarande regelsystem (prop. l964z42 s. 41 f.. tredje lagutskottets utlåtande 1964114 5. 50).

En förhållandevis utförlig reglering av skyddet för grundvatten antogs 1964. då ett nytt avsnitt härom infördes i 2 kap. VL. 1964 års reform bygger på följande principer. Skyddsåtgärder som påtagligt ingriper i någons disposi- tionsrätt över mark förutsätter servitut som tillskapas genom beslut av vattendomstol och kan medföra ersättningsskyldighet för ägaren av den grundvattentillgång som skall skyddas. Mindre inskränkningar i disposi- tionsrätten är fastighetsägaren och övriga rättsägare skyldiga att underkasta sig enligt en allmän aktsamhetsregel som i sin tur kompletteras med bestämmelser om befogenhet för länsstyrelsen att förordna om skyddsom- råden för grundvattentillgång. Anknytningen till aktsamhetsregeln medför att länsstyrelsens befogenhet i fråga om skyddsområdena begränsas av att skyddsföreskrifterna inte får medföra ett större intrång än som fastighets- ägare m. fl. är skyldiga att tåla utan ersättning.

Beträffande skyddet för ytvattentillgångarna är det numera främst ML:s bestämmelser som är av betydelse. I de specialfall då i ML behandlad åtgärd eller markanvändning utgör byggande i vatten och därför inte faller inom ML:s tillämpningsområde. blir naturligtvis nuvarande VL:s regler om byggande i vatten tillämpliga varvid särskilt tillåtlighetsreglerna i 2 kap. kan tänkas vara av betydelse.

Detsamma gäller tvångsrättsreglerna i 2 kap. 14 ;.- VL vars tredje stycke är av direkt betydelse för ytvattenskyddet i dess helhet. Med hjälp av denna bestämmelse torde det vara möjligt att tillskapa regelrätta skyddsområden för vissa ytvattentillgångar. t. ex. iden formen att en sjö så att säga fridlyses mot vattenförorening. Detta kan ske genom att förbud meddelas för innehavarna av strandfastigheterna att använda sjön för fritidsändamål eller de omgivande markerna på sådant sätt att näringsämnen eller bekämpningsmedel rinner ned i vattnet. Enligt vad som uppgivits har emellertid denna regel inte fått någon större användning. Den förutsätter nämligen för sin tillämpning att

vattentäktens ägare tar eget initiativ till en fridlysning genom att väcka talan vid vattendomstol. ofta kanske mot ett stort antal fastighetsägare. vartill kommer att det intrång servitutet innebär kan leda till att han får betala betydande ersättningar (jfr SOU 1960:38 s. 106 f.).

Skyddsområde för ytvattentillgång — liksom f. ö. även för grundvattentill- gång — kan bildas också enligt ExL. Även i övrigt finns utanför ML och VL ett flertal bestämmelser som direkt eller indirekt kan vara av betydelse för ytvattenskyddet. Liksom när det gäller grundvattenskyddet bör bestämmel- serna i hälsovårdsstadgan (19581663) uppmärksammas. Hälsovårdsnämnd skall enligt 38?" se till att erforderliga och skäliga åtgärder vidtas för att motverka vattenförorening inom kommunen. och i 39 & stadgas skyldighet att för rening av avloppsvattnet vidtaga de åtgärder som skäligen finnes påkallade för att undvika sanitär olägenhet. Enligt vad utredningen erfarit skall försök ha gjorts att tillskapa skyddsområden för ytvattentillgångar genom lokala hälsovårdsordningar. Denna väg har emellertid inte befunnits praktiskt framkomlig.

Bestämmelser av betydelse för vattenskyddet finns även i byggnadslag- stiftningen. 1 övrigt vill utredningen i detta sammanhang hänvisa till lagen (197111 154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten och lagen (l972:275) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Vidare kan anmärkas att länsstyrelsen enligt 5; andra stycket sjötrafikförordningen (19621150) kan meddela föreskrifter beträffande allt svenskt farvatten om begränsning i rätt att utnyttja vattenområde för båttävling. vattenskidåkning eller liknande sport. Sådana föreskrifter kan meddelas. förutom av sjösäkerhetsskäl. när de är påkallade t. ex. med hänsyn till djurliv. sociala naturvårdsändamål som bad och friluftsliv eller miljövård i övrigt. Även i vattenskyddets intresse torde bestämmelser kunna utfärdas med stöd härav.

För egen del vill vattenlagsutredningen framhålla att sådana systematiska svårigheter som uppkommer om man vill i gällande VL föra in likartade skyddsbestämmelser för ytvatten- och för grundvattentillgångar inte möter. när det gäller att meddela enhetliga skyddsregler i nya VL. Lagtekniskt torde sålunda något hinder knappast föreligga att inom ramen för en ny VL tillmötesgå önskemålet att i administrativ ordning tillskapa skyddsområden för ytvattentillgångar motsvarande dem som efter 1964 års vattenlagsreform kan beslutas för grundvattentillgångarnas del.

Sedan anspråken på en sådan lagreglering framfördes i ett flertal svar på utredningens enkät 1969. har emellertid ML varit i kraft en längre tid och stora ansträngningar och ekonomiska uppoffringar har dessutom gjorts för att med ML:s hjälp komma till rätta med ytvattenföroreningarna. Det skulle mot denna bakgrund kunna göras gällande att något större behov av särskilda skyddsbestämmelser för ytvattnet inte längre föreligger.

1 en till utredningen inkommen skrivelse har emellertid länsstyrelsen i Stockholms län hävdat motsatt uppfattning och gjort gällande att det alltjämt föreligger ett stort behov av att i VL införs bestämmelser om skydd av ytvattentäkter. Samma uppfattning har under hand framförts till utredningen av några andra länsstyrelser som utredningen kontaktat. främst länsstyrel- serna i Södermanlands och Gävleborgs län. liksom av Svenska kommunför- bundet.

Utredningen anser visserligen att behovet av skyddsområden för ytvatten-

täkter efter tillkomsten av ML är något mindre än tidigare men vill inte av detta skäl motsätta sig en lagreglering av frågan. i all synnerhet som det även i framtiden kan bli svårt att komma till rätta med förorening av ytvattentäkter genom annat än utsläpp av avloppsvatten. Att på ett någorlunda effektivt sätt sätta stopp för sådana föroreningskällor som båt- och annan trafik. oljelag- ring. gödsling. kemisk växtbekämpning samt bad och camping torde nämligen förutsätta att skyddsföreskrifter för berörda områden kan utfärdas på ett någorlunda enkelt sätt. Servitutsreglerna i 2 kap. 14 & tredje stycket VL torde lika litet som reglerna i 2 kap. Sä ExL uppfylla rimliga anspråk på enkelhet i tillämpningen. En ensartad reglering av skyddet för grundvatten och ytvatten är naturligtvis dessutom något i sig önskvärt. Detta gäller särskilt för de vattenverk som är inrättade för användning av både grundvatten och ytvatten. En samordnad skyddslagstiftning möjliggör i dessa fall utfärdande av enhetliga bestämmelser för alla vattentäkterna efter ett gemensamt förfarande. I sammanhanget bör man naturligtvis också beakta den stora betydelse som ytvattentäkterna har för vår vattenförsörjning.

Mot en lagstiftning om skyddsområden för ytvattentillgångar har gjorts gällande att särskilda svårigheter av teknisk och hydrologisk natur kan uppkomma i fråga om den geografiska avgränsningen av områdena (jfr prop. l964z42 s. 44). Eftersom strömningshastigheterna ofta är höga. särskilt vid flöden. kan föroreningar i ytvatten —i motsats till vad som i allmänhet gäller för grundvatten — snabbt sprida sig över stora områden och medföra skadliga verkningar för vattentäkter som ligger långt borta från föroreningsplatsen. Ett fullt effektivt skydd kan i sådana fall förutsätta skyddsområden som omfattar hela tillrinningsområdet ovanför vattentäkten eller åtminstone en väsentlig del av detta. Av praktiska eller ekonomiska skäl kan det emellertid vara svårt att ordna och administrera så stora skyddsområden. Ofta kan dock ett godtagbart skydd skapas även om Skyddsområdet ges en mera begränsad omfattning. Enligt utredningens mening bör därför de angivna svårigheterna inte avhålla från en samordning av skyddsreglerna för ytvattentillgångarna med dem för grundvattentillgångarna.

3.8.2. Den samordnade lagstiftningens allmänna inriktning

Som framgår av vad som nyss sagts innehåller nuvarande VL en allmän aktsamhetsregel. Envar som står i begrepp att utföra en åtgärd vilken kan skada grundvattentillgång är skyldig att vidtaga skäliga försiktighetsmått. Regeln bör föras över till nya VL och samtidigt kompletteras så att även ytvattentäkter skyddas. i den mån detta inte sker redan genom den allmänna aktsamhetsregeln i ML.

Medan ingrepp av servitutskaraktär till skydd mot förorening av yt- och grundvatten f. n. beslutas av vattendomstol. får länsstyrelsen enligt gällande lag fastställa skyddsområde för grundvattentillgång blott om denna tillgodo- göres eller kan antagas komma att tillgodogöras för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse och i den mån förordnandet inte medför förpliktelser som går längre än vad den berörde måste tåla utan ersättning enligt den allmänna aktsamhetsregeln. Denna uppdelning av beslutsfunktionerna mellan vatten- domstolen och länsstyrelsen har kritiserats i flera enkätsvar. Den har bl. a.

ansetts medföra en osäkerhet i tillämpningen som motiverar lagstiftningsåt- gärder.

Med nya VL:s allmänna prövningssystem synes väl förenligt att hos en administrativ myndighet samla beslutsfunktionerna i alla frågor som rör inrättandet av skyddsområden och skyddsområdesbestämmelsernas inne- håll. Någon större tvekan kan inte råda om att det är länsstyrelserna som bör anförtros denna uppgift. Länsstyrelserna handlägger redan enligt gällande lag viktiga frågor inom vattenvårdsområdet. och de är i egenskap av regionala planmyndigheter väl skickade att svara för arbetet i dess nya omfattning.

Den nya ordningen skulle innebära en befogenhet för länsstyrelse att förordna om inrättande av skyddsområden för såväl yt- som grundvatten- tillgång (vattenskyddsområden) liksom att meddela erforderliga bestäm- melser för områdena. Länsstyrelsen blir därvid formellt obunden av ersätt- ningsfrågorna. Om den som drabbas av förordnande om vattenskyddsom- råde vill kräva ersättning för skada som åsamkas honom genom förordnan- det. får han. i likhet med vad som är fallet vid förordnanden enligt bl. a. NVL. föra talan därom vid fastighetsdomstol. Ersättningsfrågor av nu förevarande slag bör prövas av fastighetsdomstol som dömer i vattenmål.

De materiella reglerna om ersättning för intrång till följd av förordnande om vattenskyddsområden bör i huvudsak stämma överens med motsva- rande ersättningsregler i annan markpolitisk lagstiftning. t. ex. med NVL:s regler om ersättning för intrång genom förordnande om naturreservat. Ersättningsrätten enligt den nya vattenrättsliga bestämmelsen bör sålunda anknytas till pågående användning av fastigheten (jfr "pågående markan- vändning" i exempelvis 26 & NVL). Ersättningsrätten bör emellertid dessutom förutsätta att den som lider intrång till följd av förordnande om vattenskyddsområde inte är skyldig att finna sig däri ändå. Sådan skyldighet kan föreligga främst enligt de nyss berörda allmänna aktsamhetsreglerna i VL och ML men även till följd av annan lag. t.ex. 3 kap. JB.

Som förut har antytts kan länsstyrelsen f. n. besluta om skyddsområde endast när det är för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse som grundvat- tentillgång bör skyddas. Det är knappast motiverat att bibehålla denna begränsning. 1 undantagsfall kan även vattentäkt för glesbebyggelse vara så betydelsefull att ett skyddsområde är motiverat. och länsstyrelsen bör då enligt utredningens mening inte vara förhindrad av lagen att besluta därom.

3.9. Allmän farled och allmän hamn

3.9.1. Begreppen allmän,/arled och allmän hamn

Svensk lag har av ålder innehållit bestämmelser som har avsett att tillgodose den allmänna samfärdselns behov att använda de naturliga vattendragen som transportleder. Redan i landskapslagarna fanns stadganden av detta slag. De innebar att viss del av vattendragen skulle hållas öppen. Enligt 20 kap. 3 & byggningabalken i 1734 års lag förbehölls ett minimiutrymme av 12 alnar åt segelled och av 8 alnar åt båtled. På de ställen där kungsådra skulle hållas öppen till en bredd som översteg dessa minimiutrymmen hade sjöfarten rätt till det större utrymmet.

Genom 1880 års vattenrättsförordning infördes vidgade möjligheter för Strandägarna att för vattnets tillgodogörande anlägga vattenverk eller vidta andra åtgärder i vatten. Samtidigt intogs i förordningen ett förbud att stänga allmän farled genom dammbyggnad eller att bygga i eller vid allmän farled på sådant sätt att samfärdseln hindrades eller leden kunde försämras.

De nu berörda bestämmelserna innebar alltså ett skydd för främst existerande farleder. När det gäller möjligheterna att för sjöfart öppna vattenområden vari allmän farled inte tidigare funnits och kungsådra inte heller hindrat en avspärrning medgav äldre bestämmelser om jords och lägenhets avstående för allmänt behov expropriation bl. a. för farledsända- mål. Ett tidigare otrafikerat vattenområde kunde emellertid inte med stöd av dessa bestämmelser upplåtas till allmän farled utan att ägarens rätt till grunden exproprierades. Detta blev möjligt först genom införandet av 1880 års farledsförordning.

Den nuvarande vattenrättsliga regleringen utgår från att varje vattenom- råde får användas för sjöfart i den mån denna inte vållar nämnvärt intrång i annans rätt till vatten (jfr NJA 11 1920 s. 298). Det rör sig med andra ord om en allemansrätt vilken lika litet som allemansrätten att färdas i skog och mark har stöd i positiva lagregler. Oavsett om ett beslut om inrättande av allmän farled eller allmän hamn fattats eller inte. kommer denna vattenrättsliga allemansrätt i åtnjutande av det skydd mot intrång genom olika vattenföretag som följer av vattenlagsutredningens förslag till tillåtlighetsregler. Dessa kan alla bli av betydelse. låt vara att sjöfartens intresse måste vägas mot det tillämnade vattenföretagets angelägenhetsgrad m. m.

Om farled eller hamn skall anses som allmän. innebär detta f. n. vissa förbättringar från trafikintressets synpunkt. Strandägarna och andra rättig- hetshavare blir i så fall skyldiga att mot ersättning avstå eller upplåta egendom som behövs för farleds- eller hamnföretaget och att tåla skada och intrång i andra hänseenden till följd av detta. Därtill kommer att arbeten i vatten för att inrätta. utvidga. förbättra eller underhålla allmän farled eller hamn inte förutsätter vattenrätt eller annan dispositionsrätt över vattenom- rådet i fråga. Mot de fördelar som således kan föreligga för innehavaren av en allmän farled eller hamn svarar emellertid vissa skyldigheter. Allmänt sett kan i detta hänseende konstateras att relationerna mellan innehavaren och trafikanten i större utsträckning får sitt innehåll genom författningsbestäm- melser än som är fallet i enskilda hamnar eller på vattenområden där trafik får förekomma enligt de allemansrättsliga befogenheterna. Som betonats i hamnutredningens betänkande (SOU 1974:24) Förslag till hamnlag (s. 52)är grunden härför för de allmänna hamnarnas del att de upplåtits för verksam- heten för den allmänna samfärdselns behov med de inskränkningar i hamninnehavarnas på ägande- eller annan dispositionsrätt grundade privat- rättsliga befogenheter som följer därav.

Bestämmelserna i gällande VL kan inte anses ge ett entydigt svar på den grundläggande frågan var allmän farled och allmän hamn skall anses finnas. Sjöfartsverket har i sitt svar på vattenlagsutredningens enkät också framhållit att det skulle vara av stort värde om utredningen kunde klarlägga innebörden av begreppen allmän farled och allmän hamn samt precisera dessa inszituts rättsverkningar för farleds- och hamnägarna samt för tredje man.

Vad först farlederna beträffar borde det kunna fastställas i vilka vatten-

områden det finns sådana allmänna farleder som har inrättats med stöd av farledsförordningen eller VL. Osäkerheten torde i första hand hänföra sig till den kategori allmänna farleder som har funnits redan före farledsförord— ningens ikraftträdande. Om en sådan farled inte har avlysts i behörig ordning anses den som allmän också i VL:s mening. Lagtexten i 5 kap. l å andra stycket VL uppställer dock den förutsättningen att det under förordningens giltighetstid den 1 maj 1881—31 december 1920 åtminstone vissa år i leden idkats sjöfart med fartyg eller båtar eller framförande av flottgods i sammanlagda flottar.

Stadgandet ansluter till den definition av farledsbegreppet som gavs i farledsförordningen. Med sjöfart förstås enligt förarbetena "fart ej endast i sjö utan ock i elfvar eller åar äfvensom vid hafvets stränder och i sanden mellan der belägna skär och holmar" (NJA 11 1882 s. 99). För att sjöfart skall kunna sägas "ha idkats" i en farled anses det inte tillräckligt att något enstaka fartyg har gått fram där utan det måste vara fråga om en mera reguljär trafik. Villkoret får anses uppfyllt även om exempelvis bara ett visst rederi har upprätthållit sjöfart i leden (NJA 11 1920 s. 299). Den omständigheten att samfärdsel med roddbåtar sedan lång tid före den 1 maj 1881 och därefter utan avbrott ägt rum i ett sund har däremot inte ansetts visa att det fanns allmän farled i sundet (NJA 1926 A 303).

Många alltjämt trafikerade farleder i kustområdena och kring hamnstä- derna torde höra till denna äldsta kategori. På andra håll kan samhällsut- vecklingen ha medfört att trafiken i gamla farleder efter hand upphört.och det blir med åren uppenbarligen allt svårare att utreda om sjöfart i lagtextens mening har förekommit under den angivna tidsperioden. En komplicerande faktor är att rätt att begagna ett vattenområde för sjöfart anses föreligga även om området inte utgör allmän farled. Det kan alltså vara tveksamt om trafiken över ett visst vattenområde har skett i allmän farled eller i en led där sjöfart ändå varit tillåten. Härtill kommer att nyttotrafiken i äldre farleder i stor utsträckning har bedrivits med segelfartyg vilka vid kryssning behövt röra sig över betydligt större vattenytor än inom en snävt begränsad led. Uttrycket allmän farled förtanken närmast till sådana leder som är utprickade och försedda med andra hjälpmedel för navigeringen. t.ex. fyrar. bojar. märken osv. Med hänsyn till det nyss sagda kan det emellertid med visst fog göras gällande att farledsbegreppet åtminstone när det rör sig om den äldsta kategorin kan omfatta exempelvis allt segelbart vatten i en hel fjärd.

De allmänna farledernas primära uppgift kan sägas vara att fungera som förbindelsevägar dels mellan landets hamnar och det öppna havet. dels mellan hamnarna inbördes. Behovet av att inrätta nya farleder och att utvidga. förbättra. underhålla och eventuellt avlysa existerande farleder sammanhänger med den transportpolitiska och tranSporttekniska utveck— lingen över huvud samt. i fråga om farleder som är avsedda att betjäna fiskebåtar. det näringspolitiska läget för fisket och utvecklingstendenserna inom detta. lnte minst mot den bakgrunden synes det orimligt att hålla fast vid ett farledsbegrepp som i vissa fall bygger på förhållandena år 1920 eller tidigare. Härtill kommer då de med åren allt större utredningssvårigheterna och den oklarhet som helt allmänt får anses känneteckna farledsbegrep- pet.

Det synes å ena sidan naturligt att man också i nya VL anknyter de

särskilda rättsregler som behövs för att tillgodose sjöfartsintressena till ett allmänt farledsbegrepp. Å andra sidan synes det lika naturligt att ge detta begrepp ett innehåll som bättre än det nuvarande anknyter till de faktiska förhållandena.

Vad sedan gäller de allmänna hamnarna torde av hänvisningen i 5 kap. 13 & VL till farledsreglerna följa att man har att räkna med tre olika kategorier. nämligen dels sådana som inrättats med stöd av VL. dels sådana som inrättats med stöd av farledsförordningen och dels hamnar som var allmänna den 1 maj 1881 och i vilka viss trafik förekommit under farledsförordningens giltighetstid. Det synes i vissa fall kunna vara oklart om en hamn är allmän eller inte. Ovissheten torde också här hänföra sig till den äldsta kategorin. En hamn har i princip ansetts som allmän. om den fyller ett allmänt samfärd— selbehov samt är öppen för allmän trafik. så att hamninnehavaren är skyldig att mottaga ankommande fartyg och kan avvisa dem bara av utrymmesskäl eller på grund av karantäns- eller andra särskilda bestämmelser. Skyldigheten att mottaga fartyg kan tänkas föreligga på grund av särskilda resolutioner. exempelvis i samband med att allmänna medel ställts till förfogande för hamnbygget eller reglemente eller taxor för hamnen fastställts. Många äldre handelshamnar kan sålunda till följd av administrativa föreskrifter redan från början få karaktären av allmänna hamnar. ] vissa äldre författningar har städernas hamnar emellertid generellt behandlats på samma sätt som enskilda bolags. korporationers eller personers hamnar och lastageplatser. medan en avvikande reglering har gällt för allmänna hamnar. Detta skulle närmast tyda på att städernas hamnar i regel har ansetts vara enskilda. 1 förordningen (1874 nr 26 s. 11) angående hamnordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna hamnarne i riket talas däremot dels om hamnarna i de större stapelstäderna och dels om andra allmänna hamnar.

Huruvida en hamn f. n. är allmän eller inte i VL:s mening blir alltså i sista hand en fråga som får prövas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Det är inte känt om det i viss mån osäkra rättsläget har vållat några praktiska olägenheter. Någon tvekan om hamnens existens kan ju i alla händelser inte råda. Däremot blir det troligen även i fråga om hamnarna med åren allt svårare att utreda trafikförhållandena under farledsförordningens giltighetstid. Dokumentationen borde dock vara lättare beträffande hamnarna som i motsats till farlederna alltid har stått under viss huvudmans förvaltning. Om den statliga hamnpolitiken i enlighet med hamnutred- ningens förslag skall bygga på begreppet allmän hamn (jfr SOU 1969:22 s. 158). torde det emellertid vara befogat att överväga en mera tidsenlig definition. som om möjligt bör ges samma innebörd i vattenrättsliga som i andra. främst trafikpolitiska. sammanhang.

Från nu angivna utgångspunkter finner vattenlagsutredningen det önskvärt att nya farleds- och hamnbegrepp inriktas på att den allmänna samfärdselns intressen skall tillgodoses samtidigt som fiskerinäringens behöriga intressen beaktas. Vad särskilt beträffar samfärdselintresset vill utredningen därvid betona önskvärdheten av att detta ges en förhållandevis vid tolkning så att inte endast den rena yrkessjöfarten hänförs dit.

Rimligt synes vara att man nu genomför en grundläggande genomgång av alla farleder och hamnar i riket i avsikt att fastställa vilka av dessa som med aktuella transportpolitiska bedömningar bör få bestå som allmänna. När det

gäller farleder och hamnar som är av betydelse för yrkesfisket bör därjämte fiskerinäringens intresse beaktas. Överdriven vikt bör vid genomgången inte läggas vid historiska förhållanden även om t. ex. det faktum att en ännu trafikerad led sedan länge varit allmän farled naturligtvis bör tillmätas betydelse.

Nu gällande bestämmelser i VL om existerande allmänna farleder och om inrättande av nya allmänna farleder och hamnar bör sålunda enligt vatten- lagsutredningens mening ersättas med nya regler som gör det möjligt att se över gällande klassifikation av farleder och hamnar som allmänna ävensom att vid behov nyinrätta allmänna farleder och hamnar,allt i syfte att tillgodose den allmänna samfärdseln och fiskerinäringen.

3.9.2. Handläggningen avfarleds- och hamnfrägorna

Enligt 5 kap. VL ankommer det på vattendomstolen. dvs. det vanliga vattenrättsliga prövningsorganet. att handlägga frågor om inrättande. utvid- gande och förbättrande av allmän farled och allmän hamn. Regeringen har emellertid ett avgörande inflytande på de allmänna farledernas och hamnarnas inrättande. Sålunda åligger det vattendomstolen att. när ansökan har inkommit till domstolen och behörigen utretts av denna. med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen som skall pröva om farleden eller hamnen bör komma till stånd. Regeringen kan i så fall också föreskriva särskilda villkor för inrättandet och begagnandet. Sedan regeringen meddelat sitt beslut. skall ärendet återgå till vattendomstolen för fortsatt prövning. Beslut om avlysning av allmänna farleder är en annan uppgift som ankommer på regeringen och denna kan också utfärda eller till särskild myndighet delegera rätten att utfärda reglemente eller särskilda föreskrifter om allmän farleds begagnande eller underhåll m. m.

I kommunikationsdepartementets promemoria (Ds K 1975:9) om plane- ringen av de svenska hamnarna har förordats att sjöfartsverket skall få i uppdrag att upprätta en "långsiktig. fördjupad och övergripande planering av landets hamnväsende" samt att svara för tillståndsprövningen av större hamnprojekt från bl. a. trafiksynpunkt och med hänsyn till hamnstrukturen i stort. varvid återverkningarna på andra trafikinvesteringar skall beaktas liksom hamnens regionalpolitiska konsekvenser. Om detta förslag vinner bifall. synes det konsekvent att de nyss berörda och f. n. i VL behandlade frågorna om allmän farleds bestånd samt om inrättande m. m. av sådan farled och allmän hamn får handläggas av sjöfartsverket i stället för som nu av vattenrättslig tillståndsmyndighet. sedan regeringen efter myndighetens hemställan träffat det faktiska avgörandet i frågan. Dessa frågor är knappast av vattenrättslig natur utan snarare av trafik- och näringspolitisk karaktär och därför väl lämpade för Sjöfartsverkets prövning. En sådan förändring skulle f. ö. inte i realiteten strida mot den nuvarande ordningen med regeringen som den i verkligheten beslutande instansen. Bakom den nuvarande ordningen i VL harjust legat tanken att en planmässig utveckling av landets kommuni- kationsväsende skulle gagnas bäst, om beslutanderätten tillkom central myndighet. Därvid förutsattes även att den centrala myndigheten för sitt avgörande skulle inhämta utlåtande från de särskilt farledssakkunniga myndigheterna.

Vid sidan av frågor om inrättande av allmänna farleder och allmänna hamnar bör på sjöfartsverket också föras över frågor om avlysande av dessa. Med tanke på att farlederna ofta tjänar ett flertal allmänna intressen av både lokal karaktär och riks- och regionnatur är det emellertid särskilt angeläget att beslut inte fattas förrän efter en grundlig utredning vid vilka lokala och regionala intressen liksom riksintressen bör beredas tillfälle att framföra synpunkter. Självfallet ligger det emellertid i sakens natur att kraven på utredningens omfattning kan sättas lägre. när bakom den ifrågasatta avlysningen ligger det förhållandet att farleden eller hamnen uppenbarligen inte längre utnyttjas för avsedda ändamål i någon omfattning av bety- delse.

För Sjöfartsverkets handläggning av de nu berörda farleds- och hamnfrå- gorna bör enligt utredningens mening finnas en särskild farledsnämnd med uppgift att biträda verket som rådgivande organ. ] nämnden bör ingå. förutom representanter för sjöfartsverket. bl. a. företrädare för fiskeriintresse: liksom ledamöter med erfarenhet i fråga om planeringen av markbunden trafik och rörande kommunal trafikplanering.

De nya bestämmelser om inrättande och bestånd av allmän farled och allmän hamn som enligt vattenlagsutredningens mening bör utfärdas. torde inte böra införas i nya VL utan antingen ges formen av en fristående lag eller intagas i annan befintlig eller kommande lag rörande sjöfartsrättsliga spörsmål av administrativ natur. Ett exempel på sådan lagstiftning är den hamnlag som föreslagits av hamnutredningen i dess betänkande SOU 1974:24. Eftersom de nya reglerna även bör gälla farleder. synes den föreslagna hamnlagen. om de nya reglerna skall intagas där. böra erhålla annat namn än hamnlag.

För att närmare precisera det tänkta innehållet i de nya bestämmelserna har vattenlagsutredningen upprättat ett utkast till lag om allmän farled och allmän hamn.

Bland de uppgifter som enligt utredningens uppfattning bör föras över till sjöfartsverket skall självfallet inte ingå prövning av rent vattenrättsliga tillståndsfrågor. Hit hör i första hand ansökningar av farledens eller hamnens innehavare om byggande i vatten till förmån för farleden eller hamnen. Som typexempel på sådana vattenbyggnadsåtgärder kan nämnas farledsrens- ningar. hamnmuddringar och kajbyggnader. Sådana ansökningar bör prövas av vanlig vattenrättslig tillståndsmyndighet enligt nya VL. Efter erhållet tillstånd bör de eventuellt fullföljas genom ansökan om skadereglering till vederbörande fastighetsdomstol som har att handlägga vattenmål. I samma ordning bör frågor om tvångsrätter behandlas. om de har samband med vattenfrågorna. I övriga fall får tvångsrätter liksom f. n. utverkas med stöd av ExL. vilken innehåller regler om expropriation av utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov av samfärdsel. transport eller annan kom- munikation. VL-förslaget bör med hänsyn härtill utformas med beaktande av att bestämmelserna skall vinna tillämpning i fråga om vattenbyggnadsåtgärder m. in. som har till syfte att skapa förutsättningar för inrättande och förbättrande av hamnar och farleder. Viktigt är t. ex. att undantag görs för allmän farled och allmän hamn från VL-förslagets krav på vattenrätt såsom förutsättning för vattenföretag liksom att i samma förslag införes möjlighet

för innehavare av allmän farled eller allmän hamn att tvångsvis förvärva de vattenrättsliga rättigheter som erfordras för inrättande. utvidgning eller förbättring av farleden eller hamnen.

3.9.3. Metod/ör inventering av befintliga./wieder och hamnar

Som utredningen nyss har berört är det angeläget att snart få till stånd en inventering av befintliga farleder och hamnar i syfte dels att undanröja nuvarande osäkerhet om deras rättsliga status. dels att. i samband därmed. begränsa antalet allmänna farleder och hamnar med hänsyn till vad som i dag är rimligt och lämpligt för att tillgodose allmänna samfärdseln och fiskerinä- ringen.

Situationen påminner i viss mån om den som förelåg när kungsådreinsti- tutet ändrades vid VL:s tillkomst. Enligt äldre rätt var befintligheten av kungsådra i varje särskilt fall beroende av att sådan av ålder funnits i ett vattendrag eller viss del därav. Frågan härom var ofta svårutredd och omtvistad. Som framgår av ] kap. 5; VL skall kungsådra numera anses finnas i sådana områden i rinnande vatten som har upptagits i lagakraftä- gande förteckning. Förteckningen har kungjorts enligt lagen (1918:525) om förteckning å vattendrag, där ku ngsådra finnes. Förfarandet inleddes med att en provisorisk förteckning infördes i SFS. länskungörelserna och de allmänna tidningarna. Denna förteckning fick klandras inom två år från publiceringen i SFS. Sedan samtliga påståenden om klander mot den provisoriska förteck- ningen slutligen avgjorts och fullständig lagakraftägande förteckning sålunda förelåg. infördes denna i SFS. Tvister om var kungsådra skall anses finnas har härigenom effektivt förebyggts. Ett liknande tillvägagångssätt har använts beträffande de allmänna ilottlederna.jfr6 kap. 1 åtredje stycket VL och lagen (1 9l9z427) huru avgöras skall. varest tidigare tillkommen allmän flottled skall jämlikt vattenlagen bibehållas.

Ett motsvarande förfarande skulle i och för sig vara tänkbart när det gäller de allmänna farlederna och hamnarna. Metoden är emellertid förenad med olägenheter. Den torde sålunda förutsätta en tidsödande och komplicerad genomgång av alla ifrågakommande vattenområden för utredning av var de farleder och hamnar som f.n. är allmänna befinner sig. och detta sannolikt oberoende av om farleden eller hamnen bör för framtiden få status av allmän eller inte. Enklare synes vara att sjöfartsverket och dess farledsnämnd. efter samråd med länsstyrelserna och kommunerna. direkt får bestämma var allmän hamn och farled framdeles bör finnas. Därefter kan verket konstatera huruvida dessa enligt 5 kap. gällande VL skall anses vara allmänna. Endast för deras del erfordras i så fall ett beslut. Underlåter verket att meddela beslut om farledens eller hamnens karaktär av allmän. bör underlåtelsen efter en övergångstid medföra att farleden eller hamnen förlorar sin eventuella egenskap av allmän. På så sätt kan verket på ett enkelt sätt och utan onödiga utredningar nedbringa antalet allmänna farleder och hamnar till vad som i dagens läge framstår som motiverat. Befintliga farleder och hamnar som inte kan anses som allmänna enligt gällande rätt men som med tanke på allmänna samfärdseln eller fiskerinä- ringen bör för framtiden få sådan karaktär bör föranleda sjöfartsstyrelsens beslut om inrättande av allmän farled resp. allmän hamn.

3.10. Allmän flottled

3.10.1. FIotmings/agsriftningen och vattenlagen

Huvuddelen av lagstiftningen om allmänna flottleder och flottningen i dessa finns i gällande VL och lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled (FL). VL:s stadganden behandlar väsentligen inrättande. utvidgande och förbätt— rande av allmän flottled och därmed sammanhängande frågor. FL innehåller i huvudsak regler om allmän flottleds nyttjande. om ersättning för därigenom uppkommande skador samt om de flottandes inbördes förhållanden och verksamheten i flottningsföreningar.

Enligt VL och FL ankommer det på flera myndigheter att i olika avseenden pröva flottleds- och flottningsärenden samt att utöva tillsyn över flottnings- föreningarnas verksamhet. Uppgifterna har fördelats mellan vanlig tingsrätt. tingsrätt som är vattendomstol samt länsstyrelserna. Vissa frågor skall dessutom prövas av särskilda synemän. och även regeringen har vissa uppgifter enligt lagstiftningen.

Några önskemål om mer omfattande reformer på flottningslagstiftningen s område har inte framförts till vattenlagsutredningen. För utredningens del kan det naturligtvis inte heller bli fråga om någon genomgripande omarbet- ning av den rättsliga regleringen av flottningen. En dylik uppgift ingår f. ö. inte i utredningens uppdrag. ] utredningens direktiv säger departements- chefen uttryckligen ifrån att utredningen inte bör se över flottningslagstift- ningen i annat avseende än som föranleds av Utredningsuppdraget i övrigt.

Med nu angivna utgångspunkter och mot bakgrund av flottningens minskade betydelse som kommunikationsmedel (se avsnitt 2.3.7) har vattenlagsutredningen inriktat sina överväganden huvudsakligen på sådana nödvändiga ändringar i flottningslagstiftningen som följer av utredningens överväganden i övrigt och då främst av den för utredningsarbetet gällande grundprincipen att man bör sträva efter att i den nya vattenrättsliga lagstiftningen så långt som möjligt ha enhetliga regler för alla typer av vattenföretag. Samtidigt har utredningen eftersträvat en lösning av lagstift- ningsfrågorna för flottningens del som så nära som möjligt ansluter till den lösning vilken föreslagits i föregående avsnitt i fråga om allmän farled och allmän hamn.

Det sagda innebär för det första att en så omfattande särreglering beträffande allmän flottled som den nuvarande i 6 kap. VL inte torde behövas i nya VL. Vidare torde man kunna undvara den särbehandling i tillåtlighets- hänseende som enligt 2 kap. 11 & VL gäller till skydd för allmän flottled. Flottledsintresset bör i erforderlig grad kunna tillgodoses inom ramen för en allmänt hållen tillåtlighetsregel om skydd för allmänna intressen. komplet- terad med en sträng förprövningsskyldighet.

Spörsmålet om inrättande av allmän flottled kan delas upp i åtminstone tre principiellt skilda delfrågor. För det första innefattas däri ett ställningstagande till frågan om det är nödvändigt eller lämpligt att leden inrättas eller inte. vilken fråga knappast kan sägas vara av vattenrättslig typ utan snarare av bl. a. närings-. transport- och arbetsmarknadspolitisk natur. Ett andra delspörsmål är ställningstagandet till de anläggningar och åtgärder i vatten som erfordras för allmän flottleds inrättande. vilket blir en rent vattenrättslig

fråga. och ett tredje hur uppkommande ersättningsfrågor skall hanteras. även detta av huvudsakligen vattenrättslig natur.

| den mån några beslut om inrättande av allmän flottled över huvud taget kommer att fattas efter nya VL:s ikraftträdande. bör sådana beslut enligt utredningens mening fattas i administrativ ordning. Något behov av en motsvarighet till nuvarande syneförrättningsinstitut kommer inte att före— ligga. och det är inte förenligt med nya VL:s prövningssystem att fastighets- domstol handlägger dylika frågor. Den myndighet som enligt utredningens uppfattning lämpligen bör anförtros uppgiften att besluta i dylika frågor är länsstyrelsen. som ju redan fyller en viktig funktion enligt gällande flottningslagstiftning och som i det nya vattenrättsliga systemet kommer att få ytterligare uppgifter.

På samma sätt bör den administrativa prövningen av frågor om avlysning av allmän flottled i allmänhet handläggas av länsstyrelsen. Om anledningen till avlysningen skulle vara att flottleden anses utgöra hinder för annat företag av större allmän betydelse. torde dock avgörandet liksom enligt gällande VL böra anförtros åt regeringen.

De förordade bestämmelserna om inrättande och avlysning av allmän flottled har inte sin plats i nya VL. De torde inte heller utan systematiska olägenheter kunna införas i FL. Utredningen förordar därför att de intas i en särskild lag om inrättande av allmän flottled m. m. På så sätt uppnår man en principiell överensstämmelse med vad utredningen föreslagit beträffande allmän farled och allmän hamn (jfr avsnitt 3.9.2).

Prövningen av frågor som avser tillstånd till anläggningar i vatten för allmän flottleds räkning bör ankomma på vattenrättslig tillståndsmyndighet enligt nya VL. Med tanke på att de anläggningar som för framtiden kan komma att erfordras för allmän flottled kan förmodas vara mindre omfat- tande och också med hänsyn till länsstyrelsernas befattning med flottnings- frågor i övrigt. anser utredningen att det är lämpligt att länsstyrelse blir prövningsmyndighet i fråga om tillstånd till anläggningar för allmän flottled.

Vid tillståndsprövningen kommer nya VL:s vanliga regler att gälla i fråga om tillåtlighet m.m. Som utredningen redan tidigare påpekat kommer allmän flottled dock att i vissa fall liksom f. n. särbehandlas. bl.a. genom undantag från det vanliga kravet på vattenrätt som förutsättning för företaget och genom möjlighet att erhålla särskilda tvångsrätter.

Frågor om ersättning till skadelidande sakägare vilka berörs av allmän flottled är av två slag. Ersättningsanspråk kan dels hänföras till skador på grund av anläggningar och åtgärder för flottningen (anläggningsskada) och dels till skador på grund av flottningens bedrivande (flottningsskada). Enligt gällande flottningslagstiftning skall anläggningsskada i princip handläggas enligt VL:s bestämmelser och flottningsskada enligt FLzs. Emellertid kan ersättning för anläggningsskada i vissa fall handläggas enligt FL, nämligen då den inte blivit uppskattad och erlagd på förhand, medan flottningsskada å sin sida kan handläggas enligt VL i flottledsmålet, när skadan väntas bli så stadigvarande att den kan uppskattas på förhand. Enligt utredningens mening är det önskvärt att ha en klarare åtskillnad mellan de båda skadetyperna i den nya lagstiftningen. Utredningen förordar därför att flottningsskada i fortsättningen handläggs uteslutande enligt FL.

Det innebär bl. a. att sådan skada enligt den nya lagstiftningen inte kommer att kunna uppskattas och ersättas på förhand i flottledsmålet utan måste i händelse av tvist mellan parterna hänskjutas till prövning av skiljemän. Utredningen utgår dock från att överenskommelse i dylika frågor i de flesta fall kommer att träffas och att därför några olägenheter av den förordade ordningen inte skall behöva uppstå.

l klarhetens intresse skulle det i och för sig vara önskvärt att anläggnings— skador i fortsättningen handläggs uteslutande enligt nya VL:s regler genom skadereglering vid fastighetsdomstol. I vissa fall kan det emellertid vara svårt att med säkerhet uppskatta sådana skador på förhand. Enligt utredningens mening är det därför lämpligt att i nya VL behålla en motsvarighet till 9 kap. 3 & andra stycket VL. innebärande - förutom möjligheten att fastställa ersättning för anläggningsskada att utgå med årliga belopp — även möjlig— heten att hänvisa svårbedömda anläggningsskador m. m. till prövning enligt FL.

3.102 Buntflofming Vattenlagsutredningen vill avslutningsvis behandla frågan om en principiellt viktig materiell ändring i flottningslagstiftningen varom önskemål framförts till utredningen av företrädare för Svenska flottledsförbundet. Det rör frågan hur man i den reviderade flottningslagstiftningen skall behandla framförande av flottgods i sammanlagda flottar genom bogsering e. d.. ett förfarande som brukar kallas buntflottning.

I gällande rätt räknas buntflottning som sjöfart och inte som flottning (1 och 84 åå FL och 5 kap. 1 ;" andra stycket Vngfr dock 10 kap. 17 ;" 2 VL). ] Finland och Norge jämställs emellertid buntflottning med vanlig flottning. och företrädare för Svenska flottledsförbundet har till utredningen framfört önskemålet om att samma synsätt borde komma till uttryck i en reviderad flottningslagstiftning. Anledningen härtill är att erfarenheterna från våra nordiska grannländer visar att buntflottning kan vara ett lönsamt alternativ till lösflottning. En reviderad flottningslagstiftning som främst skulle kunna få betydelse i s. k. profilreglerade älvar bör därför göra det möjligt att förändra en befintlig allmän flottled till buntflottled eller att inrätta ny allmän flottled för sådant ändamål. De anläggningar som behövs för buntflottning är främst traverser vid hindrande kraftverksdammar för att lyfta buntarna över dessa samt transportleder i vattnet eller på land på sträckor där bogsering inte kan ske. Enligt utredningens uppfattning talar inte några vägande skäl mot att mani nu förevarande sammanhang likställer buntflottning med lösflottning och gör den reviderade flottningslagstiftningen tillämplig härpå. Utredningen förordar därför att buntflottning skall få ske i allmän flottled och komma i åtnjutande av de förmåner som följer av egenskapen av allmän flottled. Sådan flottning skall kunna utgöra grund för ansökan om inrättande av ny eller utvidgning av befintlig allmän flottled.

] fortsättningen skulle således enligt utredningens förslag allt framförande av flottgods i allmän flottled. vare sig löst eller buntat gods. komma att omfattas av flottningslagstiftningen. Bogsering av sammanlagda buntar annorstädes än i allmän flottled. t. ex. i havet. bör däremot även i fortsättningen räknas som sjöfait.

3.11. Bevakningen av allmänna intressen

Vattendomstol och förrättningsman har enligt gällande VL en långtgående officialprövningsskyldighet. särskilt i vad avser allmänna intressen. Vatten- rättsdomaren eller vattendomstolen kan självmant föranstalta om bevisning. Om det är lämpligt. kan vattenrättsdomaren vidare förordna att särskilda sammanträden skall hållas i sammanhang med undersökning eller också i annan ordning. Därvid skall vederbörande kommuner. trafikanter och andra lämnas tillfälle att yttra sig angående den inverkan ett företag eller en åtgärd kan medföra på allmän samfärdsel eller flottning eller eljest på allmänna intressen samt om vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av dylika intressen m. m. För anordnandet av sådana sammanträden äger vattenrätts- domaren påkalla biträde av länsstyrelsen. För att underlätta domstolens uppgift att beakta de allmänna intressena och samtidigt möjliggöra ett djupare inträngande i dessa frågor har lagstif- taren dessutom ålagt en särskild myndighet. kammarkollegiet. att föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressena i vissa av de nuvarande vattenmålen. 1 ansökningsmål om bl. a. byggande i vatten och vattenregle- ring skall ansökningshandlingarna och vattendomstolens_ kungörelse insändas till kollegiet. Kollegiet avgör om det ansökta företaget berör allmänna intressen som behöver bevakas under processen. Om detta är förhållandet. utföres det allmännas talan regelmässigt av tjänsteman som är knuten till kollegiets advokatflskalskontor. Motsvarande funktion skall kollegiet fylla vid syneförrättningar i fråga om vissa torrläggnings- och vattenregleringsföretag. Dessa bestämmelser kompletteras av vissa regler i vattenrättskungörelsen. När myndighet som regeringen utser skall föra talan föratt ta till vara viss bygds intressen eller i övrigt för att bevaka det allmännas rätt härvid torde bl.a. ha åsyftats VL:s regler om nyprövning och regleringsavgift skallenligt kungörelsen kammarkollegiet föra sådan talan. Kollegiet får även i övrigt föra talan för det allmänna. när fråga som angår allmänt intresse förekommer. Om det i vattenmål eller vid syneförrättning är fråga om medgivande till företag som enligt kollegiets mening bör komma under regeringens prövning. när detta är möjligt. skall kollegiet i god tid anmäla detta till regeringen. Enligt instruktionen för kammarkollegiet (1972:643) skall kollegiet även bevaka det allmännas intressen vid förbere- delse enligt 4 kap. 19 & VL, dvs. vid den utomprocessuella förberedelse som i vissa fall skall föregå ansökans ingivande till vattendomstol.

Kammarkollegiets rätt och skyldighet att föra talan för tillgodoseende av allmänna intressen i vattenmål innefattar självfallet befogenhet att företräda dessa intressen i högre instans.

Vid bevakningen av de allmänna intressena är kammarkollegiet uppen- barligen i stor omfattning beroende av initiativ och råd från berörda fackmyndigheter. Så har det t. ex. ansetts vara av stor vikt att statens naturvårdsverk bevakar allmänna miljövårdsintressen i vattenmål. särskilt sådana som avser vattenbyggnadsföretag. Därvid har det förutsatts att kollegiets talan utförs i nära samarbete med naturvårdsverket (se prop. 1969128 5. 290 f.).

Vid sidan om kammarkollegiet har kommunerna sedan 1962 rätt att självständigt i viss omfattning föra talan för att tillgodose allmänna intressen

inom orten. Till de allmänna intressena kan i detta sammanhang inte räknas sådana rättigheter av olika slag såsom t.ex. ägande- eller nyttjanderätt vilka tillkommer staten eller kommun likaväl som andra offentligrättsliga rätts- subjekt. "Det allmänna” skall alltså i detta sammanhang uppfattas som skilt från staten och kommun. Däremot bör till de allmänna intressena hänföras intressen av den art som särskilt skyddas genom de nuvarande bestämmel- serna i 2 kap. 3 & andra stycket och 11 på VL samt de intressen som avses i 12 & samma kapitel. bl. a. klimatet och allmänna hälsotillståndet. kommunika- tions- och försvarsintressena samt varje orts intresse av att inte berövas tillgång på förbrukningsvatten (jfr af Klintberg s. 88).

Enligt ML skall naturvårdsverket på liknande sätt som kammarkollegiet i vattenmål i viss omfattning bevaka allmänna intressen i ärenden angående miljöfarlig verksamhet. Det är således naturvårdsverket som i vissa samman- hang skall ta initiativ till prövning. Det gäller dels förverkande av tillstånd och förbud mot fortsatt verksamhet. dels ändring av villkoren för miljöfarlig verksamhet och omprövning av tillstånd och dels föreskrifter för att förebygga eller minska olägenhet som inte förutsetts när tillståndsbeslut meddelades. Vidare får naturvårdsverket för att tillvarata allmänna intressen föra talan mot tillståndsbeslut av koncessionsnämnden eller länsstyrelse. Denna initiativ- och talerätt tillkommer inte några andra myndigheter än naturvårdsverket. Det utesluter emellertid inte att annan myndighet vars intresse berörs kan fästa naturvårdsverkets uppmärksamhet på behovet av åtgärder (jfr prop. 1969228 5. 280 och 297). Slutligen bör anmärkas att naturvårdsverket kan påkalla koncessionsnämndens prövning av fråga om förbud mot miljöfarlig verksamhet. när något tillståndsbeslut inte förelig-

ger. Genom den övergång till administrativt förfarande som vattenlagsutred- ningen föreslår för prövning av vattenföretags tillåtlighet förändras i viss mån förutsättningarna för och behovet av särskild myndighetsbevakning av de allmänna intressena i vattenrättsliga sammanhang. Den typ av frågor där det nu är särskilt vanligt att kammarkollegiet beslutar om talan för det allmänna torde vara tillåtlighetsfrågorna i mål om tillstånd till kraftverk och sjöregle- ringar samt andra vattenbyggnadsföretag. 1 tillståndsärenden enligt nya VL synes intet hindra att alla de särskilda myndigheter som har till uppgift att bevaka vissa typer av allmänna intressen var för sig och ibland också oberoende av varandra framför sina synpunkter och yrkanden direkt till tillståndsmyndighet. dvs. regeringen. koncessionsnämnden. länsstyrelsen eller förrättningsman. Detta skulle t. ex. kunna innebära att planeringssyn- punkterna bevakas av statens planverk. miljöskydds- och naturvårdsfrågorna samt frågorna om rörligt friluftsliv av statens naturvårdsverk. fiskerisyn- punkterna av fiskeristyrelsen.jordbruks- och samefrågorna av lantbrukssty- relsen. försvarssynpunkterna av överbefälhavaren och fortifikationsförvalt- ningen. kommunikationssynpunkterna av statens vägverk och sjöfartsver- ket, flottningssynpunkterna av Skogsstyrelsen. kulturminnesvården av riks- antikvarieämbetet och de energipolitiska frågorna av statens industriverk. Beträffande flertalet av de nämnda frågorna torde dessutom länsstyrelsen och kommunerna böra höras. Härtill kommer att det ofta torde vara lämpligt att bereda berörda intresseorganisationer m.fl. tillfälle att yttra sig.

De synpunkter och yrkanden som kommer fram vid ett dylikt remissför- farande kan naturligtvis emellanåt komma att strida mot varandra. Det får i så fall ankomma på tillståndsmyndigheten att pröva de olika kraven och att. om kraven inte kan förenas med varandra. göra den avvägning som totalt sett tillgodoser det allmännas samfällda bästa. Ett sådant system för tillgodose- ende av de allmänna intressena tillämpas numera. med vad det vill förefalla gott resultat. i tillståndsärendena enligt ML och 136 a &" BL. Enligt utred- ningens mening bör det med fördel kunna tillämpas också vid tillåtlighets- prövningen enligt nya VL.

Som redovisats i det föregående förekommer det emellertid även i förfarandet enligt ML vissa situationer där det uppdragits åt naturvårdsverket att som enda myndighet ta initiativ hos prövningsmyndigheten eller föra talan hos besvärsinstans. Utmärkande för dessa situationer kan sägas vara att en enhetlig ståndpunkt från det allmännas sida är en förutsättning för ett någorlunda effektivt administrativt eller rättsligt förfarande. Liknande situationer torde även uppkomma i det vattenrättsliga förfarande som utredningen nu föreslår. Detta torde främst vara förhållandet med avseende på

. omprövning av givna tillstånd med hänsyn till allmänna intressen. . förverkande av tillstånd. när villkor åsidosatts. vattenföretag övergivits.

underhåll försummats eller tillstånd ej utnyttjats under längre tid. bevakande av avgiftsfrågor.

. tillgodoseende av allmänna intressen i t. ex. villkorsfrågor som blir föremål för prövning i vattenmål vid fastighetsdomstol. . frågor om skyldighet för det allmänna att utge ersättning till tillstånds- havare för förlust som åsamkas genom omprövning. . fullföljd av talan mot beslut i tillståndsfrågor av koncessionsnämnden eller länsstyrelse. mot fastighetsdomstols eller Svea hovrätts dom i vattenmål samt mot förrättningsmans företagsbeslut.

I dessa fall gäller det ärenden eller mål där det allmänna självt tar ett processuellt initiativ eller har att processa om en i lag reglerad ersättnings- skyldighet. Därtill kommer att det här föreligger ett påtagligt behov av konsekvens i det allmännas yrkanden. av ordning i det vattenrättsliga förfarandet och av särskild hänsyn från det allmännas sida till företagaren/ motparten.

Den myndighet som fåri uppdrag att föra talan för de allmänna intressena i vattenärenden och vattenmål bör naturligtvis i görlig mån tillgodose önskemål rörande denna talan från de olika fackmyndigheter med vilka den skall samråda. Av dessa torde naturvårdsverket. fiskeristyrelsen. lantbruks- styrelsen. sjöfartsverket och planverket vara de viktigaste centrala ämbets- verken. I fråga om det materiella innehållet i det allmännas yrkanden bör sålunda fackmyndigheternas förslag följas i största möjliga utsträckning. När önskemålen från två eller flera fackmyndigheter av någon anledning inte går att förena. får det ankomma på den taleberättigade myndigheten att söka jämka mellan de motsatta intressena och att i sista hand själv bestämma det allmännas talan.

Om fackmyndighet är missnöjd med det sätt på vilket talan utföres för tillvaratagande av de allmänna intressen myndigheten representerar. torde

denna myndighet ej kunna besvära sig. Dels anses statlig myndighet inte behörig att föra talan inför besvärsmyndighet med mindre den uttryckligen i författning har tillagts besvärsrätt och dels synes något regelrätt beslut som går att överklaga ofta inte komma att föreligga. Däremot skall fackmyndig- heterna naturligtvis framföra egna facksynpunkter till den vattenrättsliga prövningsmyndigheten. i den mån denna begär fackmyndighetens yttrande. Detta kan bli aktuellt bl.a. när omprövning av äldre tillstånd påkallats för tillgodoseende av allmänna intressen. Fackmyndighetens synpunkter kan i så fall beaktas. En reservation måste dock göras. Prövningsmyndigheten torde vara förhindrad att i sitt avgörande gå utöver de yrkanden som framställts av den taleberättigade myndigheten och detta även om fackmyn- digheten i remissyttrande föreslagit något sådant. jfr 29 & förvaltningspro- cesslagen (1971:29l)som i detta hänseende synes kunna ge viss ledning.

När det gäller frågan vilken myndighet som bör anförtros uppdraget att i dessa sammanhang företräda det allmänna kan naturligtvis olika synpunkter och önskemål göra sig gällande. Som följer av vad som nyss sagts kan det understundom bli fråga om att mot varandra väga olika fackintressen. t. ex. jordbruksintresset mot tätortsintresset. industriintresset mot fiskeriintresset. energiintresset mot naturvårds- eller sameintresset och farledsintresset mot vägintresset. Med hänsyn härtill bör den myndighet åt vilken uppgiften att företräda det allmänna anförtros inte själv instruktionsmässigt ha att bevaka något av de fackintressen som normalt kan bli aktuella i vattenärendena eller vattenmålen. Tvärtom bör myndigheten enligt utredningens mening helst själv vara fri och oberoende för att på bästa sätt kunna klara den ofta grannlaga avvägningen mellan olika allmänna intressen som kan komma att krävas. Önskemålet om en sådan fristående ställning talar i och för sig för att kammarkollegiet behålles som de allmänna intressenas företrädare. För detta talar dessutom det förhållandet att kollegiet har en mycket långvarig erfarenhet av och rutin på dylika uppgifter såväl inom vattenrättsskipningens område som på angränsande fält. Utredningen föreslår därför att uppgiften att företräda de allmänna intressena även i fortsättningen läggs på kammarkol— legiet.

Eftersom arbetsuppgifterna för kammarkollegiet. om utredningens förslag till nytt vattenrättsligt prövningssystem godtas. delvis kommer att förändras och en effektivisering av kollegiets verksamhet inom ifrågavarande arbets- område under alla omständigheter synes önskvärd. vill utredningen föreslå en översyn av organisationen för de enheter inom kollegiet som skall svara för bevakningen av de allmänna intressena i vattenrättsliga sammanhang. närmast delar av den allmänna avdelningen och advokatfiskalskontoret. Översynen bör bl. a. ha till syfte att ge kollegiet förstärkt sakkunskap i fråga om främst vattenbyggnadstekniska frågor och förbättrade resurser på det vattenrättsliga området.

Den rätt för kommunerna att självständigt föra talan som har berörts i redogörelsen för gällande ordning bör i princip behållas. En viss inverkan kommer ett nytt prövningssystem att medföra även i detta hänseende. bl. a. så att kommunerna naturligtvis alltid äl oförhindrade att — utan stöd av uttryckliga lagregler framföra sina krav till vederbörande tillståndsmyn- dighet. Väsentligt är emellertid att kommunerna tillförsäkras en uttrycklig

rätt att till regeringen överklaga koncessionsnämndens och länsstyrelses beslut i tillåtlighetsfråga. om detta krävs för att de allmänna intressena inom orten skall bli tillgodosedda. På motsvarande sätt bör kommun tillerkännas rätt att fullfölja talan mot förrättningsmans och fastighetsdomstols avgöran- den.

4 Specialmotivering till vattenlagsförslaget

Som vattenlagsutredningen anmärkt i föregående huvudavsnitt måste revisionen av gällande VL bli av så ingripande natur att lagen bör ersättas med en helt ny lag. Denna lag. vilken liksom den gällande bör benämnas vattenlag. föreslås få den lydelse som framgår av lagförslaget (VL- förslaget).

Gällande VLzs systematik och allmänna uppläggning kännetecknas av en långt driven särbehandling av olika företagstyper. Reglerna i lagens 2 kap. om byggande i vatten kan sägas bilda lagens portalbestämmelser som sedan kompletteras genom mer eller mindre fristående avsnitt. Dessa handlar om grundvattentäkt. vattenreglering.allmän farled (som även innehåller bestäm- melser om allmän hamn). allmän flottled. torrläggning av mark genom dikning. vattenavledning eller invallning samt avloppsföretag. Uppdelningen hänger samman med VL:s anknytning till äldre vattenrätt som reglerades i ett flertal speciallagar, bl. a. vattenrättsförordningen. dikningslagen och farleds- förordningen. En annan anledning till uppdelningen är lagens tillkomst i etapper och de utvidgningar av dess tillämpningsområde som skett under årens lopp, bl. a. genom 1939 års lagstiftning om grundvattentäkt.

För att vinna överskådlighet och reda i nya lagen har utredningen strävat efter att så långt som möjligt utforma bestämmelser som är gemensamma för alla de företagstyper på vilka nya lagen föreslås bli tillämplig. Dessa. som redovisas i 1 kap'. VL-förslaget. benämns med en sammanfattande beteck- ning vattenföretag. Hit räknas ungefär samma typer av företag som behandlas i gällande lag. Frågor om bl. a. inrättande av allmän farled. allmän hamn och allmän flottled föreslås dock som tidigare har anmärkts bli överförda till speciallagstiftning. Samtidigt har utredningen ansett att typiskt sett vattenrättsliga tillståndsfrågor som uppkommer i anslutning till inrät- tande, utvidgning och underhåll av farleder. hamnar och flottleder även i fortsättningen skall handläggas i samma ordning som vattenföretag i allmänhet (jfr avsnitten 3.9.2 och 3101). Utredningen har vidare funnit att VL:s regler om organisation och förvaltning av reglerings- och torrläggnings- samfälligheter utan svårighet kan ersättas genom att bestämmelserna i lagen (1973:1 150) om förvaltning av samfälligheter(LFS) göres tillämpliga på dessa företagstyper.

I VL-förslaget har inte heller medtagits någon direkt motsvarighet till reglerna om avloppsföretagi 8 kap. VL. De företag som behandlas där kan alla karakteriseras som associationer för byggande och nyttjande av gemen- samma avloppsledningar. i vissa fall tillika ledningar för markavvattning.

Genom nyare lagstiftning på området. främst AL och lagen (l970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar har andra samarbetsformer trätt i förgrunden. Nya företag enligt 8 kap. VL torde i dag komma till stånd endast i undantagsfall. Utredningen har därför inte funnit skäl att behålla de nämnda reglerna. Till detta ställningstagande har bidragit att VL-förslaget ger vissa andra. låt vara begränsade. samverkansmöjligheter på området. Utredningen syftar då främst på bestämmelserna i 3 kap. VL-förslaget om rätt för annan än företagaren att påverka utförandet av planerat vattenföretag liksom på föreslaget stadgande i 9 kap. om rätt för utomstående att använda annans anläggning i vatten och rätt för avloppsintressent att vidtaga skadeförebyg- gande åtgärder inom markavvattningsföretags anläggning. Utredningen förutsätter vidare att nya regler om skyldighet för avloppsintressent att vidtaga sådana åtgärder införs i den nya byggnadslagstiftning som är under förberedande. Slutligen vill utredningen anmärka att. när avlöppsföretagen inte behandlats särskilt i VL-förslaget. utredningen även har beaktat den nya lagen (1976:997) om vattenförbund. Denna kan enligt utredningens mening väntas främja samverkan mellan avloppsföretag och andra intressen i vattendrag.

Utredningens strävan att i så stor utsträckning som möjligt ha gemen- samma bestämmelser för alla företagstyper har medfört att VL-förslaget fått en annan systematik och uppläggning än gällande VL. Efter det inledande kapitlet om lagens tillämpningsområde (] kap.) har de frågor som behandlas i VL-förslaget disponerats i följande ordning:

0 rätt till vatten (2 kap.) . allmänna förutsättningar för vattenföretag (3 kap.) . särskilda bestämmelser rörande olika företagstyper. nämligen för kraft- verkens del regler om andelskraft (4 kap.) samt därutöver särbestäm- melser för grundvattentäkt (5 kap.) och markavvattningsföretag (6 kap.) samfälligheter för vattenreglering och vattenöverledning (7 kap.)

skydd för vattenförsörjningen (8 kap.) särskilda tvångsrätter (9 kap.) ersättning och avgifter (10 och 11 kap.) förprövningsskydlighet (12 kap.) förfaranderegler (13—18 kap.)

betalning av ersättning. tillträde m.m. (19 kap.) vattenföretags underhåll och handhavande (20 kap.) besiktning och tillsyn (21 kap.) kostnadsbestämmelser (22 kap.) ansvar och handräckning samt slutbestämmelser(23 och 24 kap.).

En översikt över VL-förslagets motsvarigheter i gällande VL återfinns i bilaga 4.

1 kap. Lagens tillämpningsområde

Gällande VL innehåller inte någon allmän. sammanfattande definition av vilka företag som faller inom lagens tillämpningsområde. I stället behandlas

och beskrivs var för sig de typer av vattenföretag som omfattas av lagen iolika kapitel.

De flesta företag som skall bedömas enligt gällande VL omfattas av bestämmelserna i lagens 2 kap. om byggande i vatten. Vad som skall förstås med byggande i vatten framgår av 2 kap. 1 å.där exempel ges på olika åtgärder som faller under detta begrepp. Här nämns sålunda rena byggnadsåtgärder. t. ex. uppförande i vatten av damm och brygga. fyllning. grävning och sprängning. Hit hänförs emellertid också typer av företag. där inte byggnads- åtgärderna som sådana utan användandet av vatten för viss verksamhet är mera framträdande. t. ex. vattenbortledning och vattenreglering. Någon klarare åtskillnad mellan byggnadsåtgärder och annan verksamhet görs dock inte i stadgandet.

I fortsättningen av 2 kap. ges sedan bestämmelser om vilka villkor som gäller för byggande i vatten. Genom stadgandet i 2 kap. 38 & första stycket har dock åtskilliga arbeten i vatten undantagits från de allmänna bestämmelserna om byggande i vatten och i stället underkastats särskilda regler i andra delar av lagen. Avgörande för sådan särreglering har varit företagets ändamål. Sålunda behandlas anläggande och nyttjande av grundvattentäkt i 2 kap. 42 å och följande paragrafer. utförande av vattenreglering i 3 kap.. inrättande. utvidgande och förbättrande av allmän farled och allmän flottled i 5 resp. 6 kap.. torrläggning av mark i 7 kap. samt avloppsföretag i 8 kap. Genom hänvisningar till de allmänna bestämmelserna om byggande i vatten har emellertid dessa i betydande utsträckning gjorts tillämpliga även i fråga om de sålunda specialreglerade områdena.

Som framhållits i inledningen till denna specialmotivering har vattenlags- utredningen strävat efter att i så stor utsträckning som möjligt utforma gemensamma bestämmelser för alla typer av vattenföretag. Särregler för vissa företagstyper har ansetts böra förekomma endast när de är oundgängligen nödvändiga. _

Som en följd av angivna strävan har utredningen ansett det vara lämpligt att redan i VL-förslagets inledande kapitel sammanfattande ange vilka företagstyper som skall falla inom lagens tillämpningsområde. Härigenom vinner man den fördelen att avgränsningen mot företagstyper som omfattas av annan lagstiftning blir lättare att konstatera. och dessutom kan man undvika sådana otympliga hänvisningar till de grundläggande bestämmel- serna om byggande i vatten som görs i gällande VL:s olika kapitel. Då man inte helt kan undvika särreglering för vissa vattenföretagstyper. är det också viktigt att dessa klart definieras och avgränsas från andra företag.

Gällande VL:s definitioner av byggande i vatten och av andra vattenföretag har varit den naturliga utgångspunkten för utredningens överväganden i fråga om de företagstyper som skall omfattas av VL-förslaget. Någon saklig ändring i förhållande till gällande VL och hittillsvarande praxis har utred- ningen inte ansett erforderlig. Däremot har utredningen ansett att man klarare än i dag bör hålla isär rena byggnadsåtgärder i vatten från den verksamhet i vatten som bedrivs med eller utan hjälp av vattenbyggnader. Detta har i vissa fall föranlett utredningen att söka i lagen ge klarare definitioner. De kommenteras närmare i följande specialmotivering till 1 5 som anger lagens tillämpningsområde.

I det inledande kapitlet har också tagits in en paragraf som anger att åtgärd eller anläggning. varpå VL-förslaget är tillämpligt. kallas vattenföretag.

Genom denna paragraf fastslås lagens tillämpningsområde. I nio punkter anges vilka åtgärder som skall hänföras till vattenföretag. Stadgandet innebär inte att VL-förslaget kommer att vara exklusivt tillämpligt beträffande däri angivna företag. Även annan lagstiftning. t. ex. ML. NVL. AL och BL. kan bli tillämplig.

Lagen är först och främst tillämplig på byggande i vatten. I punkt ] anges. i huvudsaklig överensstämmelse med definitionen i 2 kap. 1 & VL. vilka åtgärder som skall vara att hänföra till byggande i vatten. Stadgandet har emellertid. i enlighet med utredningens inledningsvis redovisade övervägan- den. uttryckligen begränsats till rena byggnadsåtgärder. Den enda sakliga ändringen som vidtagits i förhållande till gällande VL är på grund härav att vattenbortledning. som enligt andra stycket nämnda paragraf uttryckligen är att hänföra till byggande i vatten. enligt VL-förslaget (se punkt 6) inte hänförts till denna kategori. Inte heller vattenreglering eller vattenöverled- ning som enligt gällande VL är att anse som byggande i vatten kommer att falla under den nya definitionen (se punkterna 2 och 3).

I övrigt har beträffande definitionen av byggande i vatten i förhållande till gällande VL endast vidtagits vissa redaktionella ändringar i förtydligande syfte som inte innebär någon ändring i sak. Sålunda har uttrycket ”mindre vattensamling eller havet" bytts ut mot ”annat vattenområde" i överens- stämmelse med terminologin i l & ML. Även konstgjorda vattensamlingar innefattas under uttrycket (jfr Gärde 2 kap. 5. 11). Dessutom har utredningen sökt att på ett klarare sätt ange sådana byggnadsåtgärder på land som omfattas av lagen. Vidare har i fråga om ändrings- och lagningsarbete för tydlighetens skull markerats att lagen endast är tillämplig på den del av arbetet som utförs nedanför högsta kända vattenståndet.

Muddring har uttryckligen angivits bland de åtgärder som är att betrakta som byggande i vatten. Genom muddring åstadkoms sådana förändringar av vattnets djup som utgör ett typiskt byggande i vatten. t. ex. för allmän farled eller flottled. Utredningen har funnit att nuvarande gräns mot miljöskydds- lagstiftningen beträffande sådana åtgärder i stort sett bör bibehållas (jfr prop. 1969128 5. 258). Detta innebär att också sandsugning är en sådan byggnads- åtgärd i vatten som lagen blir tillämplig på.

I den mån man vid muddring o.d. åstadkommer olägenheter i miljö- skyddslagstiftningens mening bör dessa naturligtvis kunna beaktas vid en eventuell tillståndsprövning enligt nya VL. Så kan t. ex. grumling till följd av muddring medföra så starka föroreningar(jfr prop. 196928 5. 257) att tillstånd enligt VL bör vägras. Syftet med en muddring kan ibland vara att begränsa eller avlägsna olägenheter från miljöskyddssynpunkt. som regel härrörande från tidigare miljöfarlig verksamhet. Så är fallet beträffande borttagande av fiberbankar. kvicksilverhaltiga sediment o. d. Dylika åtgärder. som inte behöver medföra egentliga ingrepp i den naturliga strandbrädden. kan vara att bedöma som rensning enligt punkt 9. I den mån man därigenom åstadkommer vattenförorening. kan åtgärden också vara att pröva enligt

miljöskyddslagstiftningen.

Som framgår av punkt 1 och i enlighet med gällande VL:s definition skall fyllning i eller —i vissa fall vid vattenområde vara att hänföra till byggande i vatten. Med fyllning skall i detta sammanhang förstås en åtgärd. varigenom man önskar åstadkomma en anläggning som kan komma till nyttig användning. Man vill t. ex. vinna ytterligare landområden för bebyggelse eller för vägbank (jfr Gärde 2 kap. 5. 10).

Enligt gällande VL har emellertid viss form av utfyllnad. nämligen utkastande eller utsläppande i vatten av fast avfall från industri. skogsavfall eller andra fasta föremål eller ämnen som kan orsaka uppgrundning eller hinder för vattnets fria lopp. gjorts till föremål för speciell reglering i 2 kap. 35 &. Sådan utfyllnad räknas inte till byggande i vatten. Den är i princip förbjuden. om den orsakar men för allmän eller enskild rätt.

Utsläppande av fasta ämnen i vatten. varmed även avses tippning. kan emellertid också vara att bedöma enligt miljöskyddslagstiftningen. se 1 & punkt 1 ML och 75 miljöskyddskungörelsen (19691388). Enligt nämnda stadgande i kungörelsen får tippning i vattenområde av fast avfall eller annat fast ämne från mark. byggnad eller anläggning inte ske utan tillstånd eller dispens. om det inte är uppenbart att det kan ske utan olägenhet av betydelse från hälso- eller naturvårdssynpunkt eller med hänsyn till annat allmänt intresse.

Vid bedömningen av tippning enligt miljöskyddslagstiftningen skall man naturligtvis i första hand ta hänsyn till vattenvårdsintressena. Ingenting torde emellertid hindra att man därvid även tar hänsyn till tippningens inverkan från andra synpunkter. t. ex. sådana som skall anläggas enligt 2 kap. 35 & VL i fråga om uppgrundning och hinder för vattnets fria lopp. Vattenlagsutred- ningen anser det därför inte vara erforderligt med någon motsvarighet i VL- förslaget till nämnda stadgande i gällande VL. Vad vattenlagsutredningen nu anfört i fråga om tippning av fasta ämnen i vatten innebär således att tippning i syfte att åstadkomma en utfyllnad blir att bedöma enligt VL-förslaget. medan tippningsåtgärder som endast syftar till att bortskaffa fasta ämnen skall bedömas enligt miljöskyddslagstiftningen. Syftet med åtgärden skall alltså vara avgörande och inte den omständigheten att fyllnadsmassorna är förorenade eller inte.

Medan paragrafens första punkt endast omfattar byggnadsåtgärder och därigenom åstadkomna anläggningar i vatten. avser de följande punkterna 2—6 olika verksamheter. vari vatten nyttjas. I många fall utgör ett vattenfö- retag en kombination av ett byggande i vatten och bedrivande av en verksamhet i vatten med hjälp av vattenbyggnaden.

Enligt punkt 2 är VL-förslaget tillämpligt på vattenreglering. varmed enligt definitionen i stadgandet avses ändring av vattenföringen i vattendrag eller av avbördningen från sjö. när syftet med åtgärden är att förbättra hushåll- ningen med vattnet. Med "hushållning” avser utredningen tillvaratagande och rationellt nyttjande av vattentillgång inom ett område (se TNC 45. Vattenordlista 2 s. 51). Uttrycket används sålunda inte i den betydelse som det har enligt gällande VL, t. ex. i 2 kap. 31 %. För sistnämnda fall använder utredningen i stället uttrycket innehållande och tappning av vatten.

Vattenreglering enligt stadgandet är inte begränsad till vissa slags företag. utan syftet kan vara att hushålla med vatten för kraftändamål. kommunal

eller industriell vattenförsörjning.jordbruksbevattning osv. 5. k. profilregle- ring. dvs. avtrappning av ett vattendrag med dammbyggnader för att åstadkomma lämpliga utbyggnadsenheter. omfattas inte av denna punkt utan i stället av punkt 4 (jfr af Klintberg s. 175).

Enligt punkt 3 omfattar VL-förslaget också vattenöverledning. vilken verksamhet definieras som överföring av ytvatten över vattendelare till vattendrag. sjö eller annat vattenområde. när åtgärden syftar till att förbättra hushållningen med vattnet. I likhet med vad som gäller i fråga om vattenreglering är vattenöverledning inte begränsad till vissa slags företag. Vattenöverledning har tidigare ansetts utgöra en form av vattenreglering (se NJA 1928 not. A 253) men har i senare rättspraxis ansetts vara en form av byggande i vatten (jfr NJA 1942 s. 202 och 1953 s. 535). Enligt denna punkt utgör emellertid vattenöverledning en särskild kategori av vattenföretag. Den behandlas emellertid i VL-förslaget på samma sätt som vattenreglering.

En höjning eller sänkning av vattenståndet i vattendrag. sjö eller annat vattenområde kan ha annat syfte än en hushållning med vattnet. Högre fallhöjd för ett kraftverk kan utvinnas genom att vattenståndet höjs uppströms eller sänks nedströms utan att vattenföringen därigenom ändras. Vidare kan annars närmast torrlagda älvsträckor med hänsyn till landskaps- bilden vattentäckas genom anläggande av spegeldammar som höjer vatten- ståndet. Nu avsedda fall. som inte kan betraktas som vattenreglering i den mening som avses i punkt 2 och inte heller utgör markavvattning enligt punkt 8. har hänförts till en särskild kategori vattenföretag enligt punkt 4. Till denna kategori hör även profilreglering.

En verksamhet som består i nyttjande av vatten som drivkraft har utredningen också ansett böra brytas ut från reglerna om byggande i vatten, och en särskild bestämmelse för dylika fall upptas i punkt 5. Härmed avses i första hand nyttjande av vatten för att driva vattenkraftverk. men under stadgandets tillämpning faller också användande av vatten för direkt drift av sågverk. kvarn. träsliperi o.d.

Vattenbortledning är enligt definitionen i 2 kap. l å andra stycket VL en form av byggande i vatten. I enlighet med vad utredningen tidigare anfört i fråga om den principiella skillnaden enligt VL-förslaget mellan byggnadsåt- gärder i vatten och verksamhet vari vatten nyttjas skall sådant bortledande av vatten som inte enligt definitionen i punkt 4 skall hänföras till vattenöver- ledning enligt punkt 6 anses utgöra en särskild kategori av vattenföretag som inte är att anse som byggande i vatten. För undvikande av eventuell sammanblandning med uttrycket vattenöverledning och i överensstämmelse med det uttryckssätt som i punkt 7 används beträffande grundvatten används i VL-förslaget benämningen ytvattentäkt för sådan vattenbortledning. Förevarande punkt är tillämplig på nyttjande av ytvattentäkt. I fråga om anordnande av ytvattentäkt. dvs. utförande av anläggningar i vatten såsom ledningar o. d.. blir regeln i punkt 1 om byggande i vatten tillämplig.

I begreppet ”nyttjande" ligger att verksamheten skall avse tillgodogörande av vatten. t. ex. för kommunal eller industriell vattenförsörjning eller för bevattning. Däremot innefattas inte sådana åtgärder som enligt punkt 8 är att hänföra till markavvattning.

Enligt punkt 7 skall lagen vidare vara tillämplig på grundvattentäkt. vilket överensstämmer med gällande VL. Då det i detta fall inte blir fråga om

tillämpning av regeln i punkt 1 om byggande i vatten. har i stadgandet angivits att lagen är tillämplig på såväl anordnande som nyttjande av grundvattentäkt. l huvudsaklig överensstämmelse med 2 kap. 61 & första punkten VL skall bestämmelserna om grundvattentäkt gälla även infiltration av ytvatten för att öka mängden grundvatten. Däremot skall naturligtvis själva bortledandet av ytvatten från ett vattenområde bedömas som ytvat- tentäkt.

I likhet med vad som anförts i fråga om ytvattentäkt skall täkten avse tillgodogörande av vatten. Under stadgandet faller inte bortskaffande av skadligt grundvatten. t. ex. dränering av gruva. Inte heller skall dit hänföras byggnadsåtgärder under jord. t. ex. tunnelarbeten och annat djupbyggande. som medför grundvattensänkningar. Avsikten med sådana åtgärder är inte att tillgodogöra grundvatten. De blir i stället att bedöma enligt byggnadslag- stiftningen.

I punki8 anges att VL-förslaget också skall vara tillämpligt i fråga om markavvattning. Detta uttryck motsvarar vad som nu kallas torrläggning av mark. en term som kritiserades från språklig synpunkt redan under förarbetena till dikningslagen och som synes missvisande, eftersom syftet med åtgärden inte är att göra marken i verklig mening torr utan endast att minska dess vattenhalt (jfr NJA II 1879 Nzr 1 s. IX).

Till markavvattning hänförs flertalet åtgärder enligt 7 kap. VL. Deras gemensamma kännetecken är att de vidtas för att avlägsna överflödigt vatten på eller under markytan eller för att förebygga uppkomst av och skador genom sådant vatten. Syftet med markavvattning är. liksom torrläggning enligt gällande rätt. att öka möjligheten att använda mark för odling. bebyggelse eller liknande. exempelvis torvtäkt eller gruvdrift. I lagen har särskilt utsagts att det skall vara fråga om en varaktig förbättring. Häri ligger att mera tillfälliga ingrepp för dränering. exempelvis s. k. hyggesplöjning. inte skall anses som markavvattning.

Som markavvattning räknas inte heller avlägsnandet av avloppsvatten i den bemärkelse detta ord hari 3 & ML. Till avloppsvatten hänförs spillvatten eller annan flytande orenlighet. vatten som använts för kylning vid driften av fabrik eller annan inrättning. vatten som avleds för sådan torrläggning av mark inom stadsplan eller byggnadsplan som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för torrläggning av begravnings- plats. Frågor om avledande av s.k. dagvatten från detaljplanelagt område torde liksom hittills. i den mån reglerna om byggande i vatten ej ärtillämpliga. falla inom ramen för byggnads- och miljöskyddslagstiftningen. Inte heller pumpning av vatten ur gruva är att hänföra till markavvattning.

De olika förfaranden som kan komma i fråga vid markavvattning har angivits i lagen i huvudsaklig överensstämmelse med hävdvunnen nomen- klatur. Dikning beskrivs som grävning och rörläggning i mark. Nuvarande VL:s term vattenavledning har ersatts med årensning för att tydligare klargöra ingreppets natur och undvika sammanblandning med andra nu gångbara vattenrättsliga uttryck. närmast vattenbortledning. Årensning innebär fördjupning. utvidgning och rätning av vattendrag. såväl större som mindre. Sjösänkning kan vara både sänkning och urtappning av sjö. Invallning beskrivs som uppförande av vall i eller invid vattenområde. Slutligen har termen översvämningsskydd använts för den form av markav-

vattning som åstadkommes genom reglering till förebyggande av översväm- ning. bl. a. vid vårflod.

I gällande VL räknas till torrläggning också införande av nya eller ändrade vattenhushållningsbestämmelser. men någon motsvarighet härtill har icke ansetts erforderlig i VL-förslaget.

Sammanföringen till kategorin markavvattning av åtgärder som i tekni