SOU 1969:60

Internationell äktenskaps- och arvsrätt

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 7 december 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiede- partementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskaps— lagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Kommittén överlämnade därefter en den 26 oktober 1957 dagtecknad promemoria angående makes skydd i fråga om bo— stad jämte förslag till lag om makars gemensamma bostad, vilket också ledde till lag- stiftning i ämnet. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1959 utvidgades kom— mitténs uppdrag till att avse även en översyn av den internationella familjerättslagstift- ningen. I anledning härav överlämnade kommittén till en början två stencilerade pro- memorior, nämligen en den 24 januari 1963 dagtecknad promemoria angående utländsk medborgares rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet med förslag till ändrad ly- delse av 7 kap. 4 a 5 i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption och en den 8 april 1963 dagtecknad promemoria angående svensk domsrätt m.m. i vissa internationella äktenskapsmål med lagförslag i ämnet. Lagförslagen har genomförts.

År 1964 överlämnade familjerättskommittén betänkande (SOU 1964134 och 35) i de ämnen som ingick i kommitténs uppdrag, frånsett översynen av den internationella familjerättslagstiftningen. Kommittén har därefter fortsatt sitt utredningsarbete rörande sistnämnda ämnesområde. Detta arbete är nu slutfört såvitt angår internationell äkten- skapsrätt och arvsrätt.

Under sistnämnda del av arbetet har kommittén bestått av ordföranden i lagbered- ningen f.d. justitierådet Gösta Walin, ordförande, ledamoten av riksdagens första kam- mare redaktören Ruth Hamrin-Thorell och ledamoten av riksdagens första kammare hemmansägaren Erik Svedberg vilka från början deltagit i kommitténs arbete samt en- ligt förordnande den 30 juni 1965 advokaten Josef Fischler, professorn Åke Malmström och dåvarande byrådirektören Lennart Myrsten, vilka tidigare varit experter åt kommit- tén. Sedan Myrsten erhållit begärt entledigande förordnades den 9 september 1966 som ledamot i hans ställe numera departementssekreteraren Tom Tscherning. Hovrättsasses- sorn Staffan Vängby har från och med den 9 september 1964 varit sekreterare åt kom- mittén.

Kommittén har under arbetets gång inhämtat yttranden i olika frågor från ett flertal myndigheter och organisationer.

Kommittén har, såsom förutsatts i direktiven, samrått med sakkunniga från Dan- mark, Finland och Norge.

Kommittén får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap och ny lag om internationellrätts- liga förhållanden rörande dödsbo samt till vissa följdändringar. Kommittén har tidigare med skrivelse den 3 november 1969 överlämnat promemoria ang. formkrav för testa— mente m.m.

Stockholm den 5 november 1969. Gösta Walin Josef F ischler Ruth Hamrin-Thorell Åke Malmström Erik Svedberg Tom Tscherning / Staffan Vängby SOU 1969: 60 3

.. ..,.- '; ...... , . ..-..l.. '.'-...å? ft-Fji' ”'FIIIH'I' J"" .' ' . fmäu' - .'.I...'._.'._.—.,' _.. ' '.:

Ilya-."." :"1Mu . ml': "'..' a.' ' ' .'. f"

(21, tu.? WMM .I|"' '.

. : . ' .' Wen ' 1. rävar ni?-1. 'L. ',I_ '. _'—;__" :."l'. .| _ , ' .. w,,lliji' ___ .

""k'J- . " JI'_"'M'M ""- IHH ' .." ,.

»..."in "iåww' ' ...a." m...... får”? -"'—- ' . ', [fri?—" __| ,_ ,jq'wqg'iäjgyuuun. .] ... ,;I' '...' ._ __ __ .-—l|."..||..d,.'....mk-.ei:l '. .'.Iw- #*le "__ .'I ",— ; Jämn: .H.-1 än.! ...".i 'i"... : .::-.::.iwuhrw ' :"JE '_V'JI' lig.-'#" lh'...""ff.."'lä'hilu.'l' '..'.'_|'f.'l"I_,.'l.£'.. "

'. "L. ', ..u' _ _ug. ':rs.._...v- :.l'iu. 'F.-' ,a|"v-. . ' mättåkåhq'wläum'fåni . ..:||_._!l'.hH|I:J'L' '... "I.—|| |.I , . E'Wi'u'1-1' ""-.,wjl ;.;_ _.-. "ut'” ragu '..»i; ..... .'..n .'.—gts" ; ' ' ' _ ,_ .; m:: Mg"... ...' _. Lil'—35.135 |(_-l:='g :'(-'g' "t' häll—", räf. "':. iaf..—Jim? 'n' - . .-'.._ -__ 11 _i_( .. ._'_”, 1.1; &( _;WMELAU 11.11 ; || ' r..?

.- _ _:._' '$" 1- : "1.1 fl.:-.? ...”-F: .M- _'3'-' ”;(-"" #".llfjh.2 I" .""i' In'l .:iil'" *' f .:Z-lq=_ _-'.|'."r_-.'_'.'-:. . .

:.I' 31535ka ..Pil'i : Sihi # ., "lull”—l _ ilf.' '|' alu' ...L _ M,|J_ ' I ' 1.1le 'l' .,.ji "(159331an "h'. '

..- ,-.'u

_ "I” fhtl "$% Quinn.—1 .' '. e. — j_, .," Målgh-grn- -' . _ &%%' Lid.” .."”'—.? _-.. ""Hit" ' &? _ 'Tiä'å' ' .I' I__"_:If_å_u-_- Få. .- _ _ Milli-m: flata? ___ ' ' _ '. :'. "' .. 'F'jl': likheten.: .. my...-£ QL'j'll;i—l""lh'n ' _- _ ' "' åå ___åå ååå; gel-råa" ?gdeÖMLÄ-Q E_IHI'N. iilz'HBJII' '_'

_. v'1_l. ' ännu.-'id',. ”'han" H:.” u::l' ' ' ""%" ""—f . '="'-""". ,... ' :..-"3355 :'31 ' ;

M.:—el.....- '

:llål'lifgl "”. .t.

InnehåH

FÖRFATTNINGSTEXT

Förslag till lag om internationellrätts— liga förhållanden rörande äktenskap . Förslag till lag om ändring i gifter- målsbalken . . . Förslag till lag om ändring i föräldra— balken

Förslag till lag om internationellrätts- liga förhållanden rörande dödsbo Förslag till lag om ändring i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Fin- land, Island eller Norge .

MOTIV

I Allmänna synpunkter 1 Inledning .

1.1 Översikt av den svenska lagstift- ningen rörande internationell fa- miljerätt och arvsrätt . Kommitténs uppdrag och nordiskt samarbete. 1.3 Utländsk lagstiftning. 1.2

2. Nationalitets- eller domicilprincip 2.1 Utvecklingen och den offentliga diskussionen 2.2 Familjerättskommittén

11 Förslag till lag om internationell- rättsliga förhållanden rörande äk- tenskap

3 Äktenskaps ingående ([ kap. i lagförslaget) .

3.1 Intern rätt i olika stater . . 3.2 Gällande internationell rätt .

7

16

17

30

31

31 34 35 39

39 46

53

53 55

3.3 3.4

4.1 4.2

4.3 4.4

5.1 5.2

Översikt 55. Sverige 57. Dan- mark 63. Finland 64. Island 65. Norge 65. England 66. Frankrike 67. Schweiz 68. Förbundsrepubli- ken Tyskland 68. USA 69. Öststa— terna 70. Reformbehov . . . . Kommitténs lagförslag . . . . lé74..2å753å76.4 578 557.96580.7å81.8 582 9å 8.2

Makars rättsförhållanden (2 kap. i lagförslaget) .

Intern rätt i olika stater . Gällande internationell rätt . Översikt 88. Sverige 91. Dan— _mark 95. Finland 96. Island 97.

Norge 97. England 98. Frankrike 99. Schweiz 100. Förbundsrepubli- ken Tyskland 101. USA 103. Öst- staterna 104. Reformbehov Kommitténs lagförslag . . 15113. 2å116. 35118. 45120. 5 S 121. 6 & 122. 7 g 123. 8 5 125. 9 5 125. 10 & 126. 11 g 129. 12 5 129.

Äktenskapsmål (3 kap. i lagför- slaget) ...... Intern rätt i olika stater . Gällande internationell rätt . Översikt 135. Sverige 138. Dan- mark 143. Finland 144. Island 145. Norge 145. England 146. Frankrike 147. Schweiz 149. För— bundsrepubliken Tyskland 149. USA 151. Öststaterna 152.

. 135

71 72

84

84 88

. 105

106

. 133

133

5.3 Konventionsförslag . . . Redogörelse för den nya Haag- konventionen . Frågan om ratifikation . Tillämpningsförfattning Reformbehov Kommitténs lagförslag ..... 15169. 2 5 172. 3 5 173. 4 5 174. 55175.65177.75177.85180. 9 5 181. 10 5 182. 11 5 183. 12 5 184.

5.4 5.5

6 Statslösa personer och politiska flyktingar (4 kap. i lagförslaget) 1 5 185. 2 5 187.

7. Gemensamma bestämmelser (5 kap. i lagförslaget) Övergångsbe- stämmelser

Gemensamma bestämmelser 15191. 25 193. 3 5 196. 4 5 202. 5 5 203. Övergångsbestämmelser .....

8. Förslag till ändringar i giftermåls- balken och föräldrabalken . . . Förslaget till ändring i gifter— målsbalken . Förslaget till ändring i föräldra- balken

III Förslag till lag om internationell- rättsliga förhållanden rörande dödsbo

9 Gällande rätt Regleringen av några arvsrättsliga frågor i utländsk intern rätt . Gällande internationell arvsrätt . Översikt 216. Sverige 218. Dan- mark 221. Finland 222. Island 222. Norge 222. England 223. Frankrike 224. Schweiz 224. För— bundsrepubliken Tyskland 225. USA 226. Öststaterna 227. 9.2

10. Kommitténs förslag till ny lag

11 Arv och testamente (] kap. i lag— förslaget) . . . . . . . 15231. 2 5 232. 3 5 233. 4 5 234. 5 5 235. 6 5 238. 7 5 239. 8 5 240.

154 154 159 160

161 164

185

190 190

204

209

209

210

211

211 216

. 228

231

12

13

14

IV Sammanfattning ........

9 5 240. 10 5 241. 11 5 241. 12 5 243. 13 5 243. 14 5 15 5 243. 16 5 244.

Boutredning, bodelning och arv- skifte (2 kap. i lagförslaget) . . . 1 5 246. 2 5 247. 3 5 248. 4 5 249. 5 5 250. 6 5 250. 7 5 251. 8 5 252. 9 5 252. 10 5 253. 11 5 253. 12 5 255. 13 5 256. 14 5 256. 15 5 256.

245

Särskilda bestämmelser (3 kap. i lagförslaget) Övergångsbestäm- nie/ser . . 257

Särskilda bestämmelser . 257 1 5257. 2 5 259. 3 5 259. 4 5 260. 5 5 261. 6 5 261.

Övergångsbestämmelser 262

Förslaget till ändring i lagen om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Is— land eller Norge ........ 263

265

Bilagor

A.

D.

Förkortningar

Utkast till kungörelse om hinders- prövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utom riket . . . Översättning av Haagkonventio- nen om erkännande av äkten- skapsskillnader och hemskillna- der . Översättning av Haagkonventio- nen om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska för—

Oidnanden. . . . . 274 Statistiska uppgifter ...... 277

269

270

Förslag till

Lag om intemationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP. Om äktenskaps ingående

l 5. Trolovads rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet prövas enligt lagen i den stat där han är medborgare (hans nationella lag), om ej annat följer av vad som sägs här nedan.

2 5.

Svensk medborgare, som sedan minst två år har hemvist i främmande stat, äger fordra, att hans rätt att ingå äktenskap prövas enligt lagen i den stat där han har hem- vist, om även den andra trolovade önskar det.

Motsvarande gäller utländsk medborgare, som sedan minst två år har hemvist här i riket eller i annan främmande stat än den han tillhör.

Konungen äger för visst fall förordna, att svensk lag får tillämpas beträffande annan utländsk medborgare.

3 5. Den som är under femton år äger ej på grund av vad som sägs ovan ingå äktenskap utan att tillstånd givits av länsstyrelsen. Äktenskap får ej heller ingås mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon. Den som varit gift får ej ingå nytt äktenskap utan att det förra äktenskapet blivit upplöst genom beslut som får tillämpas här i riket eller andra maken avlidit.

4 5. När trolovade vill ingå äktenskap inför svensk myndighet här i riket, skall svensk lag tillämpas i fråga om vigseln, oavsett vilken lag som skolat tillämpas med avseende på rätten att ingå äktenskapet.

5 5. Konungen äger bestämma, att med diplomatisk eller konsulär tjänst eller med be- fattning som präst skall vara förenad behörighet att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag, och kan även genom särskilt förordnande tillerkänna lämplig person sådan behörighet.

För sådana fall som avses i första stycket äger Konungen förordna, att kyrklig vigsel

får äga rum inom svenska kyrkan eller annat trossamfund utan hinder av att de trolo- vade ej skulle äga rätt till sådan vigsel här i riket.

Vad som i svensk lag föreskrivs om verkan av att vigselförrättare förfarit oriktigt vid vigsel här i riket eller överskridit sin behörighet skall äga motsvarande tillämpning, när svensk vigselförrättare viger i främmande stat.

6 5. Den som enligt främmande lag äger att förrätta vigsel får i fall som Konungen bestämmer viga här i riket med tillämpning av nämnda lag.

7 5.

Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag skall anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. Har äktenskap ingåtts inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller annan som av främmande stat förordnats att förrätta vigsel i annan främmande stat, skall äktenskapet också anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat som meddelat förordnandet.

Har äktenskap ingåtts utom riket utan att vad nu sagts blivit iakttaget men anses likväl äktenskapet i den eller de stater där mannen och kvinnan var medborgare vara ingånget i behörig form, skall det även här i riket anses giltigt till formen.

8 5. Äktenskap, som skulle vara ogiltigt på grund av formfel, kan godkännas av Ko- nungen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit. av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

9 5. Konungen äger meddela de särskilda bestämmelser om sättet för hindersprövning vilka anses påkallade i fråga om sådan vigsel enligt svensk lag som avses i detta kapitel samt närmare bestämmelser i övrigt angående tillämpningen av kapitlet.

2 KAP. Om makars rättsförhållanden 1 5. Beträffande makars inbördes skyldighet att bidraga till familjens underhåll och deras inbördes personliga förhållanden i övrigt tillämpas här i riket svensk lag. Därvid skall skälig hänsyn tagas till makarnas egendomsordning, om den bestäms av främmande lag, och övriga särskilda omständigheter. Motsvarande gäller makes rätt till underhåll efter äktenskaps återgång, vid hemskill- nad eller efter äktenskapsskillnad.

2 5.

Makars egendomsordning skall anses bestämd av lagen i den stat där makarna är medborgare vid äktenskapets ingående, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

Är makar vid äktenskapets ingående medborgare i olika stater, anses egendoms- ordningen bestämd av lagen i den stat där de då tager hemvist.

Tager makar vid äktenskapets ingående hemvist i nordisk stat, skall egendomsord- ningen, oavsett deras medborgarskap, anses bestämd av den statens lag.

Om i den stat vars lag enligt denna paragraf är bestämmande för egendomsordningen föreskrivs att annan lag är tillämplig, skall det gälla.

Om makar, vilkas egendomsordning enligt 2 5 skall anses bestämd av lagen i utom- nordisk stat, under äktenskapet tager hemvist här i riket och blir svenska medborgare, skall för tiden därefter svensk lag anses tillämplig på egendomsordningen. Egendom som enligt förut tillämplig lag var enskild likställs med enskild egendom enligt svensk lag.

Om makar, vilkas egendomsordning enligt 2 5 skall anses bestämd enligt lagen i nor- disk stat, under äktenskapet tager hemvist i annan nordisk stat, skall för tiden därefter lagen i den staten anses tillämplig på egendomsordningen.

4 5.

Om makar i annat fall än som avses i 3 5 tagit hemvist och är eller på ansökan blir medborgare i annan stat än den vars lag är bestämmande för deras egendomsord- ning, skall för tiden därefter iakttagas vad som i den stat där de är medborgare före- skrivs om tillämplig lag i sådant fall.

5 5.

Om makar genom äktenskapsförord avtalar att deras egendomsordning skall bestäm- mas av lagen i viss stat till vilken finns anknytning genom någondera makens medbor- garskap eller hemvist eller att lagen i stat till vilken funnits sådan anknytning alltjämt skall gälla, skall förordet lända till efterrättelse oavsett om främmande lag medger sådant förord eller ej.

65.

Rättshandling, vilken är gällande enligt lag som var tillämplig när den företogs, på- verkas ej av vad som sägs i 3, 4 eller 5 5.

7 5.

Make skall anses ha varit behörig att sluta äktenskapsförord, om sådan behörighet förelåg enligt lagen i den stat där han vid förordets upprättande var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsordning.

Äktenskapsförord skall anses giltigt till formen, om det tillkommit i enlighet med lagen i den stat där det skedde eller i stat där endera maken var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsordning.

Äktenskapsförord skall dock för att kunna åberopas här i riket registreras enligt svensk lag, såvida makarna vid äktenskapets ingående tog eller, om förordet upprätta- des senare, då hade hemvist här.

8 5.

Svensk lag skall i tillämpliga delar gälla beträffande inskränkningar i makes rådighet över bostad och bohag här i riket.

9 5.

Vad främmande lag innehåller om inskränkningar i makes rådighet över sin egendom får ej åberopas mot tredje man i fråga om rättshandling som rör fast egendom eller tomträtt här i riket.

10 5.

Främmande lag som är bestämmande för makars egendomsordning får i övrigt icke åberopas mot tredje man i fråga om giltigheten av rättshandling som make före— tager mot honom medan maken är bosatt här I riket eller av betalningsförpliktelse som make ådrager sig under tillfällig vistelse här.

Make som är bosatt här svarar för sina skulder med den egendom som tillhör ho- nom, även om andra maken enligt främmande lag äger råda däröver. Detsamma gäller make som är bosatt utomlands, om fordran kan göras gällande mot honom på grund av bestämmelsen i första stycket.

Första och andra styckena gäller ej rättshandling som rör gemensam egendom över vilken andra maken ensam råder eller sådan egendoms ansvar för skuld.

11 5. I fråga om makes rätt att med förpliktande verkan för andra maken ingå rätts- handling för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran får svensk lag åbe- ropas av tredje man, om makarna är bosatta här i riket.

12 5.

Bodelning, som med anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad äger rum här i riket, förrättas enligt svensk lag, även om makarnas egendomsordning skall anses bestämd enligt främmande lag. Därvid tillämpas vad som enligt egendomsordningen och bestämmelserna här ovan gällt om makarnas egendom och ansvar för skulder. I övrigt skall bestämmelserna i 13 kap. giftermålsbalken ha motsvarande tillämpning.

Detsamma gäller vid bodelning i anledning av makes död. om ej annat följer av lagen ( ...... ) om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo.

Vad som i första och andra styckena sägs om bodelning skall också i tillämpliga delar gälla annan delning eller avräkning som enligt främmande lag skall äga rum be— träffande makars egendom.

3 KAP.

Om äktenskapsmål m.m. l 5.

Äktenskapsmål får upptagas av svensk domstol, . om båda makarna är svenska medborgare, om käranden är svensk medborgare och har eller tidigare haft hemvist här i riket, . om käranden har hemvist här i riket sedan minst två år, . om svaranden har hemvist här i riket, . om saken rör ogiltighet av vigsel som förrättats av svensk myndighet, . om i annat fall Konungen, när endera maken är svensk medborgare eller käran- den icke kan få sin talan prövad i den stat där han är medborgare, finner skäl att talan prövas här i riket.

Äktenskapsmål är mål, i vilka tvisten är huruvida man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra, samt mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och åk— tenskapsskillnad.

Qm-PWNH

2 5. Är svensk domstol behörig att upptaga talan av ena maken, äger den också upptaga talan av andra maken till gemensam handläggning. När svensk domstol dömt till hemskillnad, får talan om därpå följande äkten- skapsskillnad alltid upptagas av svensk domstol.

3 5. Talan om återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad prövas enligt svensk lag i den mån ej annat följer av vad som föreskrivs här nedan. Även talan om skadestånd som väcks i sådant mål prövas enligt svensk lag. Därvid skall skälig hänsyn tagas till makarnas egendomsordning, om den bestäms av främ— mande lag, och övriga särskilda omständigheter.

4 5.

Mot makes bestridande får ej dömas till återgång enligt svensk lag, när annan lag tillämpats vid äktenskapets ingående och det med hänsyn till omständigheterna skulle vara uppenbart obilligt att tillämpa svensk lag.

Saknas skäl till återgång enligt svensk lag och har annan lag tillämpats vid äk- tenskapets ingående, får makes talan om återgång prövas enligt sistnämnda lag. om det skulle vara uppenbart obilligt att ej tillämpa den lagen.

5 5.

Är båda makarna utländska medborgare och har ej någondera hemvist här i riket sedan minst två år, får icke mot makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplösning ej föreligger enligt makarnas eller, om makarna är medborgare i olika stater, någondera makens nationella lag. Vad nu sagts gäller även om det dömts till hemskillnad mellan makarna enligt svensk lag. *

Om make i annat fall, när båda makarna är utländska medborgare. åberopar att grund till äktenskapets upplösning saknas enligt hans nationella lag, skall det också beaktas på sätt som sägs i första stycket, när med hänsyn till samma makes eller ge- mensamma barns intressen särskilda skäl föreligger därtill.

6 5. Ändring beträffande medborgarskap eller hemvist som äger rum sedan talan väckts medför ej hinder att talan prövas. Sådan ändring medför ej heller, att vad som sägs i 5 5 första eller andra stycket får åberopas mot talan om äktenskapsskillnad.

7 5.

Beslut som i främmande stat meddelats om ogiltighet eller återgång av äktenskap skall även gälla här i riket, om äktenskapet ingåtts inför myndighet tillhörande den staten eller jämförlig orsak till äktenskapets ogiltighet eller upplösning fanns enligt svensk lag.

Beslut som i främmande stat meddelats om hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall gälla här i riket, om det med hänsyn till makes medborgarskap eller hemvist eller annan anknytning förelåg skälig anledning att talan prövades i den främmande staten.

(Hemskillnad som meddelats enligt främmande lag får dock ej läggas till grund för äktenskapsskillnad enligt svensk lag annat än om den berättigar till äktenskapsskillnad enligt den lag som tillämpats.)1

8 5.

När endera maken ingått nytt äktenskap sedan beslut om återgång av äktenskap eller om äktenskapsskillnad meddelats i främmande stat, skall det tidigare äktenskapet, utan hinder av vad som sägs i 7 5, anses upplöst genom beslutet, om ej andra maken visar att den omgifte förfarit uppenbart otillbörligt mot honom.

1 Bestämmelsen i detta stycke upptages som ett alternativ, se nedan 5. 179 f.

Vardera maken äger hos Svea hovrätt göra ansökan om prövning, huruvida beslut som avses i 7 eller 8 5 skall gälla här i riket. Andra maken skall få tillfälle att yttra sig över ansökningen, när det kan ske.

Beslut som ej innebär att det i den främmande staten meddelade beslutet skall gälla utgör icke hinder mot ny prövning av frågan.

10 5.

Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats av myndighet i främmande stat där båda makarna var medborgare, får tillämpas utan föregående prövning enligt 9 5, när endera maken vill ingå nytt äktenskap.

Konungen äger förordna, att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i viss främ- mande stat får tillämpas utan föregående prövning enligt 9 5, även om makarna ej var medborgare i den staten.

11 5.

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat och anhängiggörs här i riket äkten- skapsmål mellan samma parter, äger rätten förordna, att det senare målet skall vila tills vidare, om det kan antagas att beslut i det förra målet skall vinna tillämpning här.

Beslut, varigenom talan i äktenskapsmål ogillats i främmande stat, utgör ej hinder att saken prövas här i riket.

12 5.

Är mål om återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad anhängigt i främmande stat, får här i riket meddelas förordnande som sägs i 15 kap. 11 5 giftermålsbalken.

4 KAP. Om statslösa personer och politiska flyktingar 1 5. Statslös person skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hemvist, där han har sin vistelseort. Detta gäller dock ej fråga som avses i 2 kap. 3 5 första stycket eller 4 5.

2 5. Politisk flykting skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist. Andra stycket i l 5 har motsvarande tillämpning.

5 KAP. Gemensamma bestämmelser 1 5. När lagen i främmande stat skall tillämpas på grund av att någon äger medborgar- skap där och i den staten finns flera gällande rättssystem, bestäms tillämpligt rättssys- tem enligt de i samma stat gällande reglerna. I brist på sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen.

Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Om någon enligt lagen i främmande stat hade domicil i den staten, får det åberopas, när giltighet eller verkan av rättshandling enligt bestämmelse i denna lag är beroende av att vederbörande hade hemvist där.

3 5.

Yrkar part att främmande lag skall tillämpas i mål som avses i denna lag, äger rätten, när det finnes påkallat, anmana honom att förebringa utredning om innehållet i den främmande lagen. Anmaning får även riktas till den som väckt talan ehuru han ej åberopat främmande lag.

Om den som anmanats att förebringa utredning underlåter det och innehållet av den främmande lagen ej har blivit känt på annat sätt, när den skall tillämpas i stället för svensk lag. får den väckta talan ej bifallas, om den icke med hänsyn till omständighe— terna finnes skäligen böra prövas enligt svensk lag.

4 5. Bestämmelse i främmande lag eller beslut som meddelats av myndighet i främmande stat får ej tillämpas. om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rätts- ordningen här i riket.

5 5. Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de be- stämmelser som meddelas i denna lag.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den ...... Genom nya lagen upphävs, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, ], 2 och 3 kap. samt 7 kap. 2, 3, 4 och 4 a 55 lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internatio— nella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, lagen (1912: 69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverk- ningar, lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, lagen (1931: 155) angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om interna- tionella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, lagen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall, förordningen (1904: 26 s. 13) angående vissa främmande lagars tillämpning i fråga om återgång av äktenskap, kungörelsen (1929: 277) angående polsk och danzigsk lags tillämpning i fråga om åter- gång av äktenskap, kungörelsen (1912: 171) angående tillämpning av bestämmelserna i den 17 juli 1905 i Haag avslutad internationell konvention rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap, kungörelsen (1929: 279) i anledning av Polens och den fria staden Danzigs tillträde till den i Haag den 17 juli 1905 avslutade internationella konventionen rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap.

Nya lagen inverkar ej på giltigheten av andra bestämmelser som Konungen utfärdat med stöd av äldre lag eller på tillstånd eller uppdrag att förrätta vigsel som Konungen meddelat enligt äldre lag.

2. De bestämmelser som meddelas i 2 kap. nya lagen är tillämpliga även om äkten- skapet ingåtts före nya lagens ikraftträdande med följande undantag:

a) Om mannen vid äktenskapets ingående var och vid nya lagens ikraftträdande allt- jämt är svensk eller finsk medborgare, skall vid ikraftträdandet makarnas egendoms— ordning anses bestämd av lagen i den stat där mannen vid äktenskapets ingående var medborgare, om ej annat följer av äktenskapsförord.

Detta gäller ej, om förordningen (1931: 429) om vissa internationella rättsförhållan- den rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är tillämplig på makarnas förmö- genhetsförhållanden.

b) I fråga om andra makar, på vilkas förmögenhetsförhållanden nyssnämnda förord- ning ej är tillämplig men som vid nya lagens ikraftträdande har hemvist i nordisk stat. skall vid ikraftträdandet makarnas egendomsordning anses bestämd av lagen i den stat som mannen tillhörde vid äktenskapets ingående, om ej annat följer av äktenskapsför- ord eller, om makarna har hemvist i Danmark, Island eller Norge, föreskrivs där.

e) Beträffande makar som vid nya lagens ikraftträdande har hemvist här i riket och är svenska medborgare skall för tiden efter ikraftträdandet svensk lag anses tillämplig på deras egendomsordning enligt vad som sägs i 2 kap. 3 5 första stycket nya lagen, om ej annat följer av äktenskapsförord.

Efter ena makens död äger dock andra maken begära att den lag som förut var tillämplig på makarnas egendomsordning skall läggas till grund för delning eller av- räkning som aVSes i 2 kap. 12 5 nya lagen.

d) Rättshandling, vilken är gällande enligt lag som var tillämplig när den företogs, på- verkas ej av nya lagen.

3. Utan hinder av vad som sägs i 3 kap. 1 5 nya lagen får talan i äktenskapsmål prövas, om talan väckts före nya lagens ikraftträdande och svensk domstol enligt äldre lag var behörig att pröva sådan talan.

4. Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn får, när det finnes behövligt, upptagas i äktenskapsmål som avses i nya lagen och skall därvid, om barnet vistas här i riket, alltid prövas enligt svensk lag.

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31 & giftermålsbalken skall ha nedan angivna ly- delse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 KAP. 31 5.1

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. föräldrabalken förmäles. I fråga om arvode och ersättning till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 & föräldrabalken stadgas angående gottgörelse åt rättegångs- biträde.

Denna lag träder i kraft den ...........

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som nämns i 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig. Det åligger gode man- nen att, i den mån så kan ske, samråda med den part för vilken han förordnats.

I fråga om arvode och ersättning till god man som avses i första stycket och återgäl- dandet därav skall gälla vad som i 20 kap. 19 & föräldrabalken föreskrivs angående gottgörelse åt rättegångsbiträde. Den för vilken god man förordnats skall dock ej förpliktas att till statsverket återgälda kost- naderna, om det med hänsyn till omstän- digheterna är obilligt.

1 Senaste lydelse 1963:151, jfr 1969z256 (paragrafens beteckning ändrad från 29 & till 31 5).

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 37 ?; föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

37 51

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles. I fråga om arvode och ersättning till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 & stadgas angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

Vad i ................................ Då fråga ..............................

Denna lag träder i kraft den ...........

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som nämns i 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges ho— nom eller han underlåter att ställa ombud för sig. Det åligger gode mannen att, i den mån så kan ske, samråda med den part för vilken han förordnats. I fråga om arvode och ersättning till gode mannen och åter- gäldandet därav skall gälla vad som i 20 kap. 19 & föreskrivs angående gottgörelse åt rättegångsbiträde. Den för vilken god man förordnats skall dock ej förpliktas att till statsverket återgälda kostnaderna, om det med hänsyn till omständigheterna är obil- ligt.

.......................... denna balk. ............................ eller fara.

1 Senaste lydelse 1963:152, jfr 1969:257 (paragrafens beteckning ändrad från 36 5 till 37 5).

Lagen den 5 mars 1937 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

1 KAP. Om arv och testamente

1 5.

Rätt till arv efter svensk medborgare varde, ändå att han ej hade hemvist i riket, bedömd enligt svensk lag. I avseende å arv efter medborgare i annat land gälle lagen i det landet.

Vad nu är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i fråga om arvinges rätt att utöver sin arvslott njuta underhåll ur kvarlåtenskapen.

Förslag till

Lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo

Härigenom förordnas som följer.

1. KAP. Om arv och testamente

1 &.

Frågor om rätt till arv eller testamente i internationella förhållanden skall, när de blir föremål för prövning här i riket, be- dömas enligt den lag som sägs här nedan.

Vad som föreskrivs om arv skall äga till- lämpning också i fråga om rätt till under- håll eller annan särskild förmån ur kvar- låtenskap.

2 5. Var den avlidne svensk medborgare, prö— vas rätten till arv enligt svensk lag.

3 5. Rätten till arv efter medborgare i främ- mande stat prövas enligt den statens lag, om ej annat föreskrivs där.

4 &.

Utan hinder av 2 eller 3 5 skall efterle— vande makes rätt till arv prövas enligt sam- ma lag som var bestämmande för makar- nas egendomsordning, om han yrkar det.

Yrkandet skall framställas inom sex må- nader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av den tiden, se- nast vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett får yrkandet ej i något fall framställas, om ef- terlevande maken deltagit i skiftet.

(Gällande lag)

2 ä. (jfr 15 å i förslaget)

Där i fråga om arvsrätt till visst slag av fast egendom med tillbehör särskilda regler gälla enligt lagen å den ort där egendomen är belägen, lände den lagen till efterrättelse.

3 9".

Fråga om behörighet att upprätta eller återkalla testamente varde bedömd enligt lagen i det land, i vilket testator var med- borgare då rättshandlingen företogs. Hade testator efter testamentets upprättande blivit medborgare i annat land, enligt vars lag behörighet att återkalla testamente ej till— kom honom, vare återkallelse som därefter skett ändock här i riket gällande, där han enligt lagen i sitt förra hemland fortfaran- de varit behörig att återkalla testamentet.

(Förslaget)

5 5.

1 fall då främmande lag är tillämplig en- ligt 3 & skall barn utom äktenskap och dess avkomlingar taga arv och ärvas som om barnet varit fött i äktenskap.

Om arvsrätt enligt den främmande lagen icke föreligger för barnet eller dess avkom- lingar, skall de dock ärva fadern och den- nes skyldemän endast under förutsättning att arvingen var eller bort vara känd se- nast vid bouppteckningen.

När underårigt barn utom äktenskap en- ligt andra stycket ej får ärva fadern, skall skäligt bidrag till barnets underhåll utgå av behållningen i dennes dödsbo före arvs- och testamentslotter.

6 &.

I fråga om arvsrätt i adoptivförhållan— den skall vad som i 2 och 3 åå sägs om tillämplig lag gälla även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adoptivbarnet och dess skyldemän skall dock ej härigenom gå förlustiga rätt till arv som var förutsatt vid adoptionen.

När underårigt adoptivbarn ej får ärva adoptanten, har 5 & tredje stycket motsva- rande tillämpning.

7 &.

Den som upprättat testamente skall an- ses ha varit behörig därtill, om sådan be- hörighet förelåg enligt lagen i stat där han, antingen vid upprättandet eller vid sin död, var medborgare eller hade hemvist.

Vad som sägs i första stycket skall ha motsvarande tillämpning i fråga om åter- kallelse av testamente. Testator skall jäm- väl anses ha varit behörig att återkalla tes- tamente, om sådan behörighet förelåg en- ligt lag som får åberopas till stöd för hans behörighet att upprätta testamentet.

(Gällande lag) 4 ä. Testamente skall anses vara i laga form upprättat eller återkallat, om därvid förfa— rits enligt lagen å den ort där rättshandling—

en företogs eller i det land i vilket testator då var medborgare.

5 &. (jfr 10 och 15 åå i förslaget)

Huruvida förordnande i testamente är på grund av sitt innehåll ogiltigt varde prövat enligt lagen i det land i vilket testator vid dödsfallet var medborgare; dock må i fråga om fast egendom med tillbehör förordnan- de till förmån för ofödda ej hållas för gillt, såvitt det strider mot lagen å den ort där egendomen är belägen.

6 g. (jfr 9 9; i förslaget)

Enligt lagen i det land i vilket testator var medborgare vid tiden för testamentets upp- rättande eller återkallande skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbör- lig påverkan.

7 9”.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull varde prövad enligt lagen i det land, i vilket arvlåtaren var medborgare då rätts- handlingen företogs.

Har någon i fråga om rätt på grund av arv eller testamente efter den som ännu le- ver träffat avtal med annan än denne, varde det ej i något fall här i riket gällande.

(Förslaget) 8 &.

Testamente skall anses giltigt till formen, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen på ort där det upprättades eller testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller i stat där testator vid upprättandet el- ler vid sin död var medborgare. Såvitt tes- tamentet avser fast egendom skall det ock- så anses giltigt till formen, om det upprät- tats enligt lagen på den ort där egendomen finns.

Första stycket har motsvarande tillämp- ning i fråga om återkallelse av testamente. Återkallelse skall även anses giltig till for- men, om därvid iakttagits bestämmelserna i lag enligt vilken det återkallade testamen- tet på grund av vad som sägs i första styc- ket var giltigt till formen.

9 5.

Fråga om testamentes ogiltighet på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbör- lig påverkan och fråga om återkallelses ogiltighet av sådan orsak prövas enligt samma lag som rätten till arv.

10 &.

Fråga om testamentes ogiltighet på grund av dess innehåll prövas enligt samma lag som rätten till arv. Såvitt efterlevande ma- kes rätt beror av testamente har 4 & mot- svarande tillämpning.

11 5.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller gåva för dödsfalls skull prövas enligt samma lag som frågan om rätt till arv. Den med vilken arvlåtaren ingått rättshandlingen äger dock åberopa lagen i den stat där arvlåtaren vid tiden för rättshandlingen var medborgare eller hade hemvist.

Motsvarande gäller fråga, huruvida egen—

(Gällande lag)

8 &.

Har arvinge erhållit egendom av arvlåta- ren under dennes livstid, varde frågan hu— ruvida egendomen skall anses såsom för- skott å arv bedömd enligt lagen i det land i vilket arvlåtaren var medborgare vid tiden för gåvan.

9 &.

Huruvida någon överhuvud äger behörig— het att taga arv eller testamente varde prö— vat enligt 1agen i det land i vilket han är medborgare.

10 5.

Fråga om förverkande av rätt att taga testamente varde bedömd enligt lagen i det land i vilket testator vid dödsfallet var med- borgare.

11 &.

Efterlämnar utlänning här i riket egen- dom som enligt lagen i det land i vilket han var medborgare skulle tillkomma staten, kommun eller ock allmän fond eller inrätt- ning, tillfalle egendomen allmänna arvsfon- den.

12 &.

Bestämmelse i utländsk lag som är uppen- bart oförenlig med grunderna för rättsord- ningen här i riket må ej här vinna tillämp- ning.

dom som arvlåtaren under sin livstid givit arvinge skall anses som förskott på arv.

Har någon i fråga om rätten till arv eller testamente efter den som lever träffat av- tal med annan än denne, får det ej tilläm— pas.

12 &.

Behörighet att överhuvud taga arv eller testamente skall anses tillkomma den som vid arvlåtarens död ägde sådan behörighet enligt lagen i stat där han var medborgare eller hade hemvist.

13 &.

Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse prövas enligt samma lag som frågan om rätt till arv.

14 &.

Efterlämnar någon här i riket egendom som enligt tillämplig främmande lag skolat tillfalla staten, kommun eller allmän fond eller inrättning, skall egendomen tillfalla allmänna arvsfonden.

15 &.

Om i främmande stat särskilda regler gäller angående arvsrätt till visst slag av fast egendom, skall de iakttagas beträffande egendom i den staten.

I fråga om fast egendom skall förordnan— de till förmån för ofödda ej anses giltigt, om det strider mot lagen på den ort där egendomen är belägen.

16 &.

Bestämmelse i främmande lag får ej till— lämpas, om det skulle vara uppenbart oför— enligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

(Gällande lag) 2 KAP.

Om boutredning och arvskifte ] &.

Boutredning, bodelning och arvskifte ef- ter den som vid sin död hade hemvist här i riket skola här förrättas såsom i lagen om boutredning och arvskifte sägs samt omfat- ta jämväl boets egendom i utlandet.

Sedan boutredning efter utländsk med- borgare avslutats, må dock, där delägarna äro därom ense, bodelning och arvskifte ske enligt lagen i det land i vilket den avlidne var medborgare och egendom för sådant ändamål omhändertagas av den som enligt nämnda lag är därtill behörig.

2 &.

Ändå att den avlidne ej hade hemvist här i riket, skall, där han var svensk medbor- gare eller här finnes egendom efter honom, vad i svensk lag är stadgat om egendoms avträdande till förvaltning av boutrednings- man äga tillämpning och skall, där egen- domen blivit sålunda avträdd, boutredning, bodelning och arvskifte, med iakttagande av vad nedan sägs, här äga rum enligt svensk lag.

3 &.

Finnes här i riket efter någon som vid sin död ej här hade hemvist egendom som ej är jämlikt 2 & avträdd till förvaltning av boutredningsman, skall anmälan härom utan dröjsmål göras hos polismyndigheten av den som om egendomen har vård eller eljest av anhörig, husfolk, husvärd eller annan som är därtill närmast. Då anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, åligge det polismyndigheten att, där det tarvas, taga vård om egendomen.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av reda penningar, klä— der och andra lösören för personligt bruk, må, sedan kostnaden här i riket för den av- lidnes uppehälle, vård och begravning gul-

(Förslaget) 2 KAP.

Om boutredning, bodelning och arvskifte l &.

Boutredning skall äga rum här i riket, när den avlidne vid sin död hade hemvist här.

Beträffande kvarlåtenskap efter svensk medborgare skall vad svensk lag innehåller om egendoms avträdande till förvaltning av boutredningsman gälla, även om han ej hade hemvist här.

Detsamma gäller, om här i riket finns egendom efter någon som ej vid sin död var svensk medborgare eller hade hemvist här.

Vad i detta kapitel föreskrivs om bout- redning gäller även bodelning och arvskifte, om ej annat sägs.

2 5.

Finns här i riket egendom efter någon som ej hade hemvist här och har den ej av- trätts till förvaltning av boutredningsman, får egendomen omhändertagas av dödsbo- förvaltning i den stat där den avlidne hade hemvist eller, om det icke är känt att döds— boförvaltning anordnats i den staten, av dödsbodelägarna eller den som äger före— träda dem.

Tages ej egendomen om hand av någon som är behörig därtill, skall den som har vård om egendomen, anhörig eller annan som är närmast därtill anmäla förhållandet till polismyndigheten. När anmälan skett el- ler förhållandet blivit känt på annat sätt, skall polismyndigheten taga vård om och

dits, polismyndigheten, där det finnes kunna ske utan förfång för rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist, överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller, om denne var utländsk med- borgare, till konsul för det land han till- hörde.

Är ej sådant fall för handen som i andra stycket sägs, göre polismyndigheten anmä- lan till rätten; och förordne rätten, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, och gälle därefter vad i 2 & sägs.

4 &.

Där egendom efter någon som vid sin död ej hade hemvist i riket avträdes till för- valtning av boutredningsman. må till bo- utredningsman ej utses dödsbodelägare eller annan vars rätt är av utredningen beroende och förvaltningen ej övertagas av delägare; och skall tiden för boupptecknings förrät- tande räknas från det egendomsavträde skedde.

5 5.

Då boutredning. bodelning och arvskifte efter svensk medborgare som ej hade hem- vist här i riket förrättas enligt svensk lag. skall förrättningen omfatta jämväl boets egendom i utlandet.

På ansökan av boutredningsmannen eller efter hans hörande äge rätten, där den fin- ner det kunna ske utan skada för rättsäga- re, förordna, att egendomen eller viss del

förteckna egendomen, i den mån det be— hövs och ej kräver mera omfattande arbete.

Lös egendom som ej har något större värde skall polismyndigheten överlämna till anhörig till den avlidne eller till konsul för främmande stat som den avlidne tillhörde. Innan egendomen överlämnas skall känd kostnad för den avlidnes uppehälle, vård och begravning här i riket betalas.

I annat fall skall polismyndigheten göra anmälan till rätten. När anmälan inkom- mer, förordnar rätten att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutrednings- man.

3 &

Boutredning som äger rum här i riket förrättas enligt svensk lag.

Boutredning efter den som hade hemvist här skall omfatta all boets egendom.

Boutredning efter svensk medborgare som hade hemvist i främmande stat skall omfatta all egendom som ej finns i nämn— da stat och ingått i boutredning där. I bo- uppteckningen skall även egendom i den staten upptagas.

I andra fall skall boutredningen ej om— fatta annan egendom än sådan som finns här i riket och ej heller andra skulder än till borgenärer som är svenska medborgare eller har hemvist här eller som särskilt an- mält sina fordringar till boutredningsman- nen.

Om egendom efter någon som ej hade hemvist här i riket avträds till förvaltning av boutredningsman, räknas tiden för bo— upptecknings förrättande från den dag då egendomsavträde skedde.

4 &.

Beträffande egendom efter den som hade hemvist i främmande stat äger rätten på ansökan av boutredningsmannen eller efter hans hörande förordna, att egendomen får för fortsatt boutredning omhändertagas av den som är behörig därtill enligt lagen i den främmande staten. Sådant förordnande skall dock ej meddelas, om åtgärden kan antagas medföra skada för rättsägare. Rätts—

därav må för boutredning, bodelning och arvskifte omhändertagas av den som är där- till behörig enligt lagen i det land där den avlidne hade hemvist. Innan sådant beslut meddelas, skola härvarande kända rätts- ägare erhålla tillfälle att yttra sig. såvitt det utan märklig tidsutdräkt kan ske. Vid beslutet må fästas det villkor att utrednings— kostnaderna gäldas och säkerhet ställes för att rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist komma i åtnjutande av sin rätt i dödsboet. Upphör efter vad nu är sagt boutredningsmannens befattning med boet eller finner rätten, efter anmälan av boutredningsmannen eller dödsbodeläga— re, hinder möta mot förrättningen, varde boutredningsmannen entledigad.

6 5.

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter utländsk medborgare som ej hade hemvist i riket skall förrättningen omfatta allenast den här befintliga egendomen samt, förutom gäld varför den döde häftade till dem som äro svenska medborgare eller hava hemvist här i riket, allenast gäld som blivit hos boutredningsmannen av borgenären sär- skilt angiven.

Vad i 5 & andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning; dock att dödsbo- förvaltning som är anordnad i den avlidnes hemland skall framför dödsboförvaltning i det land där han hade hemvist äga omhän— dertaga egendomen. Har boutredningen slutförts här i riket, skall, där ej hinder mö- ter mot bodelning och arvskifte i utlandet eller dödsbodelägare som är svensk medbor- gare eller här har hemvist yrkat. att bodel- ning och arvskifte här förrättas, befintligt överskott städse tillhandahållas dödsboför— valtning som nyss sagts. Handling som här upprättats över boutredning, bodelning och arvskifte skall i avskrift tillställas nämnda dödsboförvaltning.

ägare som finns här skall få tillfälle att yttra sig, om det finnes behövligt och kan ske utan avsevärd tidsförlust. Rätten äger i beslutet uppställa som villkor att utred- ningskostnaderna betalas och säkerhet ställs för att rättsägare får ut sin rätt i dödsboet.

Finns ej någon som är behörig att före- träda dödsboet enligt lagen i stat där avliden utländsk medborgare hade sitt hemvist, äger rätten förordna, att vad som sägs i första stycket med avseende på den staten i stället skall gälla den stat där den avlidne var medborgare.

5 5. När boutredningsman avslutat sin bout— redning efter någon som var medborgare el-

7 &.

Då boutredning, bodelning eller arvskifte sker här i riket, gälle om bodelägares an- svarighet för gäld vad i svensk lag är stad- gat. I fall som i 6 & sägs må dock gäld för vilken den döde häftade till annan än den som är svensk medborgare eller här har hemvist icke i något fall såsom veterlig an- ses, med mindre den blivit hos boutrednings- mannen av borgenären särskilt angiven.

Har någon njutit lott i dödsbo vid bodel- ning eller arvskifte som utom riket företa- gits i den ordning främmande lag stadgar, vare han ej enligt svensk lag på den grund ansvarig för boets gäld annat än med den mottagna egendomen eller dess värde.

8 5.

I avseende å rätt att vid boutredning och arvskifte här i riket tillgodonjuta testamente gälle vad i svensk lag är stadgat om bevak— ning, delgivning och klander, dock att, där den avlidne vid sin död ej här hade hem- vist, tid för bevakning ej skall börja löpa, innan den dödes egendom blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

9 5.

Vid boutredning, bodelning eller arvskifte här i riket skall tagas i beräkning vad vid motsvarande förrättning efter den döde i annat land tillagts borgenär, efterlevande make, arvinge eller testamentstagare; och åligge det förty boutredningsmannen att sö-

ler hade hemvist i främmande stat, får be- hållen egendom, om delägarna är ense. överlämnas till någon som enligt lagen i så- dan stat är behörig att mottaga den för bo- delning och arvskifte.

6 &.

När boutredning sker här i riket, skall om bodelägares ansvarighet för skuld gälla vad som sägs i svensk lag. I de fall som avses i 3 & fjärde stycket skall dock den avlidnes skuld till annan än den som är svensk med- borgare eller har hemvist här icke i något fall anses veterlig, om ej borgenären sär- skilt anmält den till boutredningsmannen.

Har någon fått lott i dödsbo vid bodel- ning eller arvskifte som företagits utom ri— ket enligt främmande lag, skall han ej på grund därav enligt svensk lag vara ansva- rig för boets skulder annat än med den egendom han mottagit eller dess värde.

7 g.

När boutredning äger rum här i riket, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevak— ning, delgivning och klander av testamente eller yrkande om jämkning därav för ut- fående av laglott. Var den avlidne utländsk medborgare eller svensk medborgare som ej hade hemvist i riket, skall tid för bevak— ning av testamente dock ej börja löpa in— nan testamentstagaren skriftligen erinrats om vad han skall iakttaga. Saknade den av— lidne hemvist i riket. skall tiden ej heller börja löpa, innan egendomen blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente skall svensk lag tilläm- pas, när boutredning äger rum här i riket.

8 &.

Vid boutredning här i riket skall tagas i beräkning vad som vid boutredning efter den döde i annat land tillagts borgenär, ef- terlevande make, arvinge eller testaments— tagare. I avvaktan på förrättning i annat land får motsvarande åtgärd här i riket an-

ka anskaffa avskrift av boupptecknings-, bodelnings, arvskiftes— eller annan liknande handling som vid sådan förrättning där upprättats. l avvaktan på förrättning som nu sagts må med motsvarande åtgärd här i riket anstå, såvitt det ej länder rättsägare till märklig skada.

10 &.

Tvist om arv eller testamente eller om efterlevande makes rätt i dödsbo skall upp- tagas av svensk domstol, såframt den av- lidne var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, så ock eljest där tvisten rör egendom som här i riket finnes.

Vad nu sagts gälle dock ej, såvitt tvisten rör egendom som enligt vad i denna lag stadgas utlämnats till utländsk dödsboför- valtning och genom dess försorg är före- mål för utredning, bodelning eller arvskifte.

11 &.

Bodelning i anledning av makes död eller arvskifte. som ej, enligt vad förut i detta kapitel stadgas, skolat förrättas enligt svensk lag, skall äga giltighet i avseende å formen, om vid förrättningen förfarits en— ligt lagen å den ort där den ägt rum eller enligt lagen i det land i vilket den avlidne var medborgare.

12 &.

Har å utländsk ort bodelning i anledning av makes död eller arvskifte förrättats av myndighet eller av särskilt förordnad skif- tesman eller tvist om sådan bodelning eller om arv eller testamente blivit av utländsk domstol avgjord, vare bodelningen, skiftet eller domen här i riket gällande under vill- kor att

den avlidne vid sin död var medborgare i det land där bodelningen eller skiftet för- rättades eller domen meddelades eller ock där hade hemvist;

bodelningen, skiftet eller domen ej avser egendom som här i riket var föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller skifte;

stå, om det ej medför avsevärd skada för rättsägare.

9 &.

Tvist om arv eller testamente eller om efterlevande makes rätt i dödsbo skall upp— tagas av svensk domstol, om den avlidne var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket eller om tvisten rör egendom som finns här i riket.

Detta gäller dock ej, om tvisten rör egen- dom som ej skolat ingå i boutredning här i riket.

10 &.

Bodelning i anledning av makes död eller arvskifte, som ej skolat förrättas enligt svensk lag enligt vad som förut sagts i det- ta kapitel, skall äga giltighet till formen, om vid förrättningen förfarits enligt lagen i den stat där den ägde rum eller enligt la— gen i stat där den döde var medborgare el- ler hade hemvist.

11 å.

Har bodelning i anledning av makes död eller arvskifte förrättats utomlands av myn— dighet eller av särskilt förordnad skiftesman eller har tvist om sådan bodelning eller om arv eller testamente prövats av utländsk domstol, skall det gälla här i riket under villkor att

avgörandet meddelades i stat där den av- lidne vid sin död hade hemvist eller, om av- görande från den staten icke föreligger, var medborgare,

avgörandet ej avser egendom som skolat ingå i boutredning här i riket,

avgörandet vunnit laga kraft, parterna blivit kallade till eller varit före- trädda inför myndigheten, skiftesmannen

bodelningen, skiftet eller domen vunnit laga kraft;

det genom bodelningen, skiftet eller do— men träffade avgörandet, såvitt fråga är om egendom som vid dödsfallet fanns här i riket, ej grundats på lag vars bestämmel— ser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt vad i 1 kap. stadgas;

avgörandet icke är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket; samt,

då fråga är om tredskodom, part som uteblivit antingen personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen i målet.

13 &.

Vill någon här i riket erhålla verkställig— het å dom som i 12 å sägs, göre därom ansökan hos Svea hovrätt.

Sådan ansökan må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att däröver yttra sig. Finner hovrätten, att domen uppfyller de i 12 & för erkännande stadgade villko- ren. förordne hovrätten om verkställighet; och gånge därefter domen i verket likasom domstols laga kraft ägande dom, med mind— re Konungen, efter klagan över hovrättens beslut, annorledes förordnar.

14 &.

Har genom utrikesdepartementets försorg till riket överförts egendom som vid bodel— ning eller arvskifte utom riket tillagts någon som här vistas, må egendomen ej tagas i mät eller därå läggas kvarstad eller sking- ringsförbud, medan den finnes i förvar hos departementet eller myndighet genom vars försorg den skall tillställas den enligt bodel— ningen eller skiftet berättigade.

15 5.

Boutredningsman må för utlämnande av egendom till utländsk dödsboförvaltning,

eller domstolen och haft skälig möjlighet att tillvarataga sin rätt i saken samt

avgörandet icke är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i ri- ket.

12 &.

Vill någon här i riket erhålla verkställig- het av dom som sägs i 11 &, äger han göra ansökan därom hos Svea hovrätt.

Sådan ansökan får ej bifallas utan att den, mot vilken ansökningen riktas, beretts tillfälle att svara. Delgivning skall ske en- ligt vad som föreskrivs för stämning i tvis- temål.

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställs domen som svensk domstols dorn vilken äger laga kraft, om ej högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förord- nar annat. Innehåller domen föreskrift om tvångsmedel, skall den föreskriften ej till- lämpas.

13 &.

Har genom utrikesdepartementets försorg till riket överförts egendom som vid bodel- ning eller arvskifte utom riket tillagts någon som vistas här, får egendomen ej utmätas eller kvarstad eller skingringsförbud läggas därå medan den finns i förvar hos departe- mentet eller myndighet genom vars försorg den skall överlämnas till den berättigade.

14 &. Boutredningsman äger för utlämnande av egendom till utländsk dödsboförvaltning,

för införskaffande av utredning som i 9 & sägs och för annat liknande ändamål anlita utrikesdepartementets förmedling. Där det av departementet äskas, vare han pliktig att nedsätta det belopp vartill kostnaden för åtgärden skäligen kan beräknas uppgå eller att för kostnaden ställa säkerhet som av de- partementet godkännes.

16 5.

Vad i detta kapitel sägs om svensk med- borgare såsom dödsbodelägare, borgenär el— ler eljest rättsägare i dödsbo skall även gälla staten samt kommun, bolag, förening. annan samfällighet eller stiftelse här i riket.

17 5. Om konsuls befattning med egendom som svensk medborgare efterlämnat utrikes för— ordnar Konungen.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser

1 &.

Skall, enligt vad i denna lag sägs, lagen i utländsk medborgares hemland äga tillämp- ning, och äro för olika områden av det främmande landet särskilda lagar gällande, varde frågan vilken av de särskilda lagarna skall tillämpas bedömd efter de regler som härutinnan gälla i det landet. Saknas sådana regler, gälle lagen å hans hemort eller, om han ej har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen å den ort där han sist inom landet haft hemvist eller. om han ej där haft hemvist, lagen i riks- huvudstaden.

för införskaffande av utredning som behövs för tillämpning av 8 5 och för annat lik- nande ändamål anlita utrikesdepartemen— tets förmedling. Om departementet begär det, är han skyldig att nedsätta det belopp vartill kostnaden för åtgärden skäligen kan beräknas uppgå eller att ställa säkerhet för kostnaden som departementet godkänner.

15 &. Konungen förordnar om konsuls befatt- ning med egendom som svensk medborgare efterlämnat utom riket.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser l &.

Statslös person skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han sak- nar hemvist, där han har sin vistelseort.

Politisk flykting skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist.

2 &.

När lagen i främmande stat skall tilläm- pas på grund av att någon äger medborgar- skap där och i den staten finns flera gäl- lande rättssystem, bestäms tillämpligt rätts- system enligt de i samma stat gällande reg— lerna. I brist på sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen.

2 g".

Skall enligt vad i denna lag sägs utländsk lag lända till efterrättelse och är ej inne- hållet av den utländska lagen för rätten känt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa utredning.

Har Konungen förordnat huru underrät- telse om innehållet av utländsk lag må av rätten sökas, vare rätten, då ej lagens in- nehåll förut är för rätten känt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.

3 &.

Vid tillämpning av denna lag skall ford- ran å penningar som äro insatta i svensk bank så ock fordran hos försäkringsanstalt på grund av försäkringsavtal som tillhör anstaltens rörelse här i riket anses såsom här befintlig egendom. Lag samma vare om annan fordran hos gäldenär här i riket, där ej fordringen grundas å handling vars före- teende utgör villkor för dess utkrävande och handlingen finnes utom riket.

4 5. Om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som hade hemvist här i riket, om kvarlåtenskap efter den

3 5.

Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Om någon enligt lagen i främmande stat hade domicil i den staten, får det åberopas. när giltighet eller verkan av rättshandling enligt bestämmelse i denna lag är beroende av att vederbörande hade hemvist där.

4 &.

Yrkar part att främmande lag skall till- lämpas i mål som avses i denna lag, äger rätten, när det finnes påkallat, anmana ho- nom att förebringa utredning om innehål- let i den främmande lagen. Anmaning får även riktas till den som väckt talan ehuru han ej åberopat främmande lag.

Om den som anmanats att förebringa ut- redning underlåter det och innehållet av den främmande lagen ej har blivit känt på annat sätt när den skall tillämpas i stället för svensk lag, får den väckta talan ej bi— fallas, om den icke med hänsyn till om— ständigheterna finnes skäligen böra prövas enligt svensk lag.

5 5.

Med fast egendom förstås i denna lag även tomträtt och egendom i främmande stat som där är jämställd med fast egen- dom.

Vid tillämpning av denna lag skall ford— ran på pengar som är insatta i svensk bank och fordran hos försäkringsanstalt på grund av försäkringsavtal som tillhör anstaltens rörelse här i riket anses som här befintlig egendom. Detsamma gäller i fråga om an- nan fordran hos gäldenär här i riket, om ej fordringen grundas på handling som finns utom riket och vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning.

6 5. Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de be— stämmelser som meddelas i denna lag.

som hade hemvist i Danmark, Finland, Is— land eller Norge samt om tillsyn i Vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare 1 Dan- mark, Finland, Island eller Norge gäller vad särskilt är stadgat.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen i avseende å dödsbo efter den som var medborgare i fördragsslutan— de stat eller där hade hemvist stadga avvi- kelser från de i 2 kap. meddelade bestäm- melserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937. Bestämmelserna i 2 kap. skola ej äga till- lämpning i fråga om dödsbo efter den som avlidit före nämnda dag.

Om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk el- ler norsk medborgare som hade hemvist här i riket, om kvarlåtenskap efter den som" hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge samt om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Dan- mark, Finland, Island eller Norge gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den ..........

Genom nya lagen upphävs lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rö- rande dödsbo.

Har arvlåtaren avlidit innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag fortfarande till- lämpas. Även om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet skall dock nya lagen till- lämpas beträffande boutredning, bodelning och arvskifte, när fråga är om rätt i döds- bo efter annan och denne avlidit efter ikraftträdandet,

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hem- vist i Danmark, Finland, Island eller Norge skall införas en ny paragraf, 11 &, av nedan angivna lydelse.

11 5. Vad som i 1—10 åå sägs om dödsbo efter medborgare i fördragsslutande stat skall ha motsvarande tillämpning i fråga om dödsbo efter medborgare i annan stat som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, om ej annat följer av överenskommelse med den stat där den avlidne var medborgare.

Denna lag träder i kraft den ............ men tillämpas ej i fråga om rätt i dödsbo efter den som avlidit före ikraftträdandet.

1 Allmänna synpunkter

1 Inledning

1.1 Översikt av den svenska lagstiftningen rörande internationell familjerätt och arvsrätt

I äldre svensk rättshistoria är de inter- nationellprivaträttsliga inslagen sparsamma. Utom några enstaka lagstadganden, delvis av omtvistad innebörd, möter ett fåtal av- göranden i praxis och en del uttalanden i doktrinen. Det finns inte anledning att här uppehålla sig vid detta tidigare skede.] Det var först omkring år 1900 som den inter- nationella privaträtten fick sitt genombrott i vårt land. Resultatet av det lagstiftnings- arbete som då utfördes är till stora delar alltjämt gällande rätt. Det inleddes med Sveriges deltagande i de andra, tredje och fjärde Haagkonferenserna rörande interna- tionell privaträtt åren 1894, 1900 och 1904.2 Konferenserna resulterade på familjerättens område i fem konventioner, nämligen 1) konventionen den 12 juni 1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äk- tenskap, 2) konventionen samma dag för lösande av konflikter mellan lagar och ju- risdiktioner i fråga om skillnad i äktenskap och ständig skillnad till säng och säte, 3) konventionen samma dag angående förmyn- derskap för minderåriga,3 4) konventionen den 17 juli 1905 angående konflikter mellan olika lagar i fråga om äktenskaps rättsverk- ningar i avseende å makars inbördes rät— tigheter och skyldigheter i personligt hän- seende ävensom å deras förmögenhetsför-

hållanden4 och 5) konventionen den 17 juli 1905 angående omyndighetsförklaring och liknande åtgärder.5 Samtliga konventioner byggde på nationalitetsprincipen, som inne- bär att statusfrågor o. 1. skall bedömas en- ligt lagen i den stat där vederbörande är medborgare. Enligt domicilprincipen be- döms motsvarande frågor enligt lagen i den stat där vederbörande har sitt hemvist. Sverige ratificerade år 1904 de tre först nämnda konventionerna, sålunda de som rörde äktenskaps ingående och upplösning samt förmynderskap för minderåriga. Ef- tersom Sverige då nästan helt saknade lag— bestämmelser om de ämnen som konven— tionerna avsåg krävdes en ganska omfat— tande lagstiftning för att ratifikation skulle kunna äga rum. Det ansågs därvid lämp— ligt att inte begränsa lagstiftningen till vad som var nödvändigt för anslutning till kon— ventionerna. Den fick därför tillämpning också i förhållande till icke-konventions- stater och blev sålunda generell. För att den skulle bli så enhetlig som möjligt ansågs

1 En översikt finns i Eek, Internationell pri- vaträtt s. 25 ff. ? Redan på den andra konferensen ansåg sig den svenske delegaten dock kunna konsta- tera, att svensk rättspraxis till största delen överensstämde med den första konferensens beslut, Actes de la Deuxieme conference de la Haye, 1894 s. 36 f. De tre Haagkonventionerna den 12 juni 1902 finns intagna i SFS 190427. 4 Sö 1912 nr 4. SÖ_1924 nr 31.

&:

U!

det önskvärt att i största möjliga utsträck- ning tillämpa samma regler beträffande konventionsstater och andra stater. Enligt föredragande departementschefen kunde man förutsätta, att på den internationella privaträttens dåvarande ståndpunkt var de fastslagna reglerna bäst ägnade att lösa kon- flikterna i ifrågavarande ämnen mellan oli- ka staters lagar. Särskilt med hänsyn till icke-kristna stater kunde avvikelser inte all— tid undvikas, men dessa borde göras endast då de framstod som alldeles nödvändiga.6 Den svenska lagstiftningen kom därför att bygga på nationalitetsprincipen också i för- hållande till icke-konventionsstater.

Lagen den 8 juli 1904 om vissa interna- tionella rättsförhållanden rörande äkten- skap och förmynderskap omfattade till en början endast fem kapitel, nämligen om äk- tenskaps ingående, om återgång av äkten— skap, om skillnad i äktenskap och om för- mynderskap för minderåriga jämte ett av— slutande kapitel med särskilda bestämmel- ser. Ett nytt kapitel om förmynderskap för omyndigförklarade infördes i 1904 års lag i samband med nya förmynderskapslagens tillkomst år 1924, varvid Sverige ratifice— rade 1905 års Haagkonvention i ämnet. I samband därmed omarbetades kapitlet om förmynderskap för underåriga. Lagbestäm- melserna avvek dock i vissa hänseenden från de båda förmynderskapskonventio- nerna. Kungl. Maj:t fick därför fullmakt i lagen att efter avtal med främmande stat föreskriva avvikelser från lagens bestäm— melser och gjorde det i förhållande till de stater som var anslutna till resp. Haagkon- vention genom två förordningar den 10 ok- tober 1924. Av hänsyn bl.a. till att US A, som inte kunde väntas ingå några avtal i ämnet, tillämpade domicilprincipen öppna- des också möjlighet för Kungl. Maj:t att utan konventionsreglering medge vissa un- dantag från lagen i förhållande till stater som tillämpade denna princip.

Sin nuvarande rubrik lag om vissa in- ternationella rättsförhållanden rörande äk- tenskap, förmynderskap och adoption — fick 1904 års lag i samband med föräldra-

balkens tillkomst år 1949, då de internatio- nellrättsliga bestämmelserna om adoption i 1917 års adoptionslag överfördes till 1904 års lag. Även dessa bestämmelser har gene— rell tillämpning och bygger på nationali- tetsprincipen. I motsats till övriga ämnes- områden i 1904 års lag ligger inte någon konvention till grund för adoptionsavsnit— tet.7

I 1904 års lag har också vid ett par till- fällen införts bestämmelser, som visserligen avser speciella situationer men, eftersom de ger utrymme åt domicilprincipen, har principiellt intresse. Den första tillkom år 1934. Sverige sade i samband därmed upp 1902 års skillnadskonvention, som visat sig medföra olägenheter genom att den i vissa fall helt omöjliggjorde äktenskapsskillnad, t.ex. när svensk kvinna ingått äktenskap med italiensk man. och i andra fall allvar- ligt begränsade möjligheterna att döma till äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Sedan Sverige sålunda blivit fritt från konven- tionsförpliktelser på området, infördes i 1904 års lag en bestämmelse (nuvarande 7 kap. 2 & andra st.) av innebörd att svensk medborgare som sedan minst ett år har hemvist i Sverige kan med tillämpning av svensk lag erhålla skillnad här i riket, obe- roende av andra makens hemvist eller na- tionalitet. Den andra av de nu avsedda ändringarna genomfördes år 1947, sedan det visat sig att nationalitetsprincipen ledde till svårigheter för bl. a. baltiska flyktingar som önskade ingå äktenskap i Sverige. I 1904 års lag tillades då en bestämmelse (nuvarande 7 kap. 4 a &) av innehåll, att om undersåte i stat, vilken inte var ansluten till 1902 års konvention för lösande av kon- flikter mellan lagar i fråga om äktenskap,B sedan minst två år hade hemvist här i riket

m

NJA II 1905 nr 5 s. 9. Bestämmelserna i adoptionslagen tillkom ef— ter lagsamarbete med Danmark och Norge. De internationellrättsliga reglerna i den dans- ka adoptionslagen avvek dock från de före- slagna och i Sverige och Norge antagna be- stämmelserna. Sverige var 1947 alltjämt bundet av denna konvention och kunde sålunda inte medge några avsteg från nationalitetsprincipen i förhållande till konventionsstaterna.

oa

och ville träda i äktenskap inför svensk myndighet, hans rätt att ingå äktenskapet fick prövas enligt svensk lag om han be- gärde det.

I samband med 1904 års lag bör också nämnas lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. Den reglerar frågor rörande formen — inkl. frågan om behörig vigselförrättare _ för svensk borgerlig vig- sel utomlands.

Frågan om ratifikation av 1905 års Haag- konvention om vissa rättsverkningar av äk- tenskap kom upp år 1912. Det var av inter- nationella hänsyn önskvärt att Sverige då ratificerade konventionen. En allmängiltig lagstiftning i ämnet ansågs böra ges större fullständighet än konventionen. Man fann det emellertid lämpligt att t.v. inskränka lagstiftningen i ämnet till vad som ound- gängligen fordrades för ratificering av kon- ventionen.9 Lagen den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar fick därför den formen att Kungl. Maj:t fick rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna om tillämpning av de i konventionen upptagna bestämmelserna. Så skedde också i förhål- lande till konventionsstaterna genom sär- skilda kungörelser.

Under det nordiska lagstiftningssamarbe- tet på familjerättens område under 1910- och 1920-talet väcktes önskemål om en traktatmässig reglering av vissa internatio- nellfamiljerättsliga frågor i förhållandet mellan de nordiska länderna. En sådan reglering komplicerades visserligen av att Sverige och Finland tillämpade nationali- tetsprincipen, medan Danmark, Island och Norge tillämpade domicilprincipen. Man ansåg sig emellertid kunna godtaga en ord- ning som innebar att en medborgare i ett av de nordiska länderna, som hade hemvist i något av de övriga, skulle på de rätts- områden som det gemensamma lagstift- ningsarbetet omfattade anses höra under det landets myndigheter och där gällande lag. På vissa punkter där olikheter kvarstod

mellan de olika ländernas lagstiftning an- sågs dock lämpligt att tillämpa nationali- tetsprincipen.10

På grundval av dessa överväganden in- gicks den 6 februari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge en konvention innehållande internationellt pri- vaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap.11 Med stöd av vissa i sammanhanget tillkomna full- maktsstadganden — i 1904 års lag och 1917 års adoptionslag samt en fristående lag den 29 maj 1931 angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar införlivades konventionens bestämmelser med intern svensk rätt genom förordningen den 31 de— cember 1931 om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som i huvudsak in- skränkte sig till att återge den svenska ly- delsen av konventionstexten.

Nästa större internationellprivaträttsliga ämne som upptogs till konventionsreglering mellan de nordiska staterna var arvsrätten. Här utformades en kompromiss som inne- bar, att om arvlåtaren vid dödsfallet hade hemvist sedan minst fem år i annan nor- disk stat än den han tillhörde, skulle hem- viststatens arvsregler alltid tillämpas. Om hemvistet varat kortare tid, skulle samma lag tillämpas endast om inte arvinge eller testamentstagare vars rätt var beroende därav yrkade tillämpning av den nationella lagen. Bestämmelserna i ämnet upptogs i en mellan Sverige, Danmark, Finland, Is- land och Norge den 19 november 1934 in— gången konvention om arv, testamente och boutredning.12 Beträffande frågor om den dödes gäld och om boutredning bygger konventionen på domicilprincipen. Konven- tionens bestämmelser infördes i intern svensk rätt genom tre olika lagar av den 1 mars 1935, nämligen 1) lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk med- 9 NJA II 1912 8.58.

10 NJA II 1932 s. 383. 11 SÖ 1931 nr 19. 12 Sö 1935 nr 17.

borgare, som hade hemvist här i riket, m.m., 2) lagen om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Is- land eller Norge och 3) lagen om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborga- re i Danmark, Finland, Island eller Norge.

En allmängiltig reglering av den interna- tionella arvsrätten utanför internordiska förhållanden genomfördes efter svenskt- finskt samarbete13 genom lagen den 5 mars 1937 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Så skedde sedan man upp- gett hoppet om att nå fram till en konven- tionsreglering inom ramen för Haagkonfe- rensen. I fråga om rätten till arv bygger lagen på en renodlad nationalitetsprincip, medan domicilprincipen fått avsevärt ut- rymme i fråga om boutredning.

Den senaste utvecklingen inom den in- ternationella familjerättens område kom- mer att beröras också i ett senare avsnitt. Här bör nämnas, att Sverige sagt upp 1902 års konventioner för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap resp. an— gående förmynderskap för minderåriga med verkan från och med den 1 juni 1959 samt 1905 års konventioner angående konflikter mellan olika lagar i fråga om äktenskaps rättsverkningar resp. angående omyndig- hetsförklaring med verkan från och med den 23 augusti 1962. Så skedde för att Sve- rige inte genom konventioner skulle vara förpliktat att behålla nationalitetsprincipen vid den översyn av den internationellfamil- jerättsliga lagstiftningen som familjerätts- kommitténs uppdrag avser.

Vidare bör här nämnas den efter förslag av familjerättskommittén tillkomna lagen den 27 november 1964 om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall. Den avsåg att i avbidan på en mer genomgripan- de reform av den internationella familje- rätten undanröja Vissa särskilt framträdan- de olägenheter av 1904 års lag.

1.2 Kommitténs uppdrag och nordiskt samarbete Genom beslut den 30 september 1959 be- stämde Kungl. Maj:t, att familjerättskom-

mitténs tidigare uppdrag skulle vidgas att även omfatta översyn av den internatio- nella familjerättslagstiftningen.

Dåvarande departementschefen, statsrå- det Lindell, anförde bl. a. följande.

Av förarbetena till 1912 års lag framgår att lagen skulle betraktas som ett provisorium och att, sedan det då pågående arbetet med kodifie- ringen av den materiella familjerätten slutförts, det skulle undersökas om lagen icke kunde er- sättas av en lag med ett, åtminstone till sina huvuddrag, allmängiltigt innehåll (prop. 1912:58 s. 1112). Någon dylik revision av 1912 års lag har icke kommit till stånd. Frågan om en översyn av vår internationella familje- rättslagstiftning har emellertid varit aktuell i olika sammanhang. Vid tillkomsten av 1947 års ändring i 1904 års lag uttalades sålunda i pro- positionen, att olägenheter av nationalitetsprin- cipens tillämpning givit sig starkt tillkänna och att på grund härav den svenska internationella äktenskapsrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten i övrigt syntes böra gö- ras till föremål för en allmän översyn (prop. 1947:324 s. 4 och 5). Behovet av en revision av den internationella familjerätten underströks även i samband med tillkomsten av 1950 års medborgarskapslag (prop. l950:217 s. 23; jfr s. 86 och 89). Vid det nordiska justitieministermö- tet i Stockholm i juni 1959 aktualiserades frå- gan på nytt därigenom att från norsk sida upp- lystes, att inom norska justisdepartementet övervägdes att utvidga norska domstolars domsrätt i äktenskapsmål med avseende å icke norska medborgare. Man framhöll att de där- för erforderliga lagändringarna —— med hänsyn till det stora antal flyktingar som därav berör— des — borde genomföras utan onödigt dröjs- mål, samtidigt med att man framhöll önsk- värdheten av att under lagstiftningsarbetet frå- gan finge bli föremål för överläggningar med representanter för övriga nordiska länder. In- om svensk rättspraxis har också under senare år svårigheter visat sig föreligga vid tillämp- ningen av våra nuvarande bestämmelser om domsrätten i äktenskapsmål, i vilka utländska medborgare är parter.

Efter att ha anfört att Sverige uppsagt 1902 års Haagkonventioner och att frågan om uppsägning av 1905 års konventioner

13 Någon lagstiftning kom dock inte till stånd i Finland, troligen i främsta rummet på grund av kriget och av att en planerad re- form av den interna arvsrätten tog längre tid i anspråk än beräknat.

fick övervägas uttalade departementschefen vidare följande.

Med hänsyn till det anförda torde en översyn av vår lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område nu böra komma till stånd. Härvid bör närmare undersökas i vad mån det finns skäl att ytterligare öka domicilets be- tydelse inom vår internationella familjerätt. Föremål för utredningen bör i första rummet vara de bestämmelser som innefattas i de förut omnämnda, år 1904, 1912 och 1915 tillkomna lagarna. Däremot torde ej vara anledning att till omprövning upptaga de särskilda internor- diska bestämmelserna på området.

Departementschefen framhöll vidare, att familjerättskommittén borde uppehålla kon- takt med vederbörande sakkunniga i Dan- mark, Finland, Island och Norge, i den ut- sträckning behov av och intresse för dylik kontakt visade sig föreligga.

Danmark, Finland och Norge har vid kommitténs arbete varit representerade, Danmark av byretsdommer Johannes Bangert, Finland av lagstiftningsrådet Pentti Kurkela och professorn Heikki Jokela samt under 1969 också lagstiftningsrådet Heikki Immonen och Norge av höyesterettsdom- mer Henrik Bahr.1 I Finland har inom lag- beredningen också lagstiftningsrådet Henry Ådahl deltagit i lagstiftningsarbetet.

Överläggningar mellan företrädare för fa- miljerättskommittén och representanter för Danmark, Finland och Norge har ägt rum i Stockholm den 30 september 1 oktober 1965 och den 31 maj—3 juni 1966 samt i Oslo den 8—9 maj 1967. Vidare har över- läggningar mellan svenska och finska re- presentanter ägt rum i Stockholm den 15— 16 december 1966, i Helsingfors den 13— 16 mars 1967 samt i Stockholm den 13—15 januari 1969.

I Finland har antagits en lag den 28 ap- ril 1967 om ändring av lagen angående vis- sa familjerättsliga förhållanden av interna- tionell natur som beaktat resultatet av sam- arbetet. Ändringarna rör domsrätt, tillämp- lig lag och erkännande av utländska avgö- randen i äktenskapsmål. Utredningsarbetet rörande den internationella familjerätten och arvsrätten fortsätter inom den finska lagberedningen. I Norge pågår utrednings-

arbete rörande äktenskapets rättsverkning- ar i internationellrättsliga förhållanden. Ut- redningsman är höyesterettsdommer Henrik Bahr.

Representanter för familjerättskommittén har också på uppdrag av justitiedeparte- mentet haft särskilda överläggningar med sakkunniga utsedda av justitieministerierna i Danmark, Finland och Norge rörande ra- tifikation av Haagkonventionen om testa- mentes form och därav föranledda änd- ringar i nordiska arvskonventionen. Resul- tatet av överläggningarna, som ägde rum den 25—26 april 1968 i Stockholm, har re- dovisats i skrivelse till chefen för justitiede- partementet den 3 november 1969 med pro— memoria i ämnet.

1.3. Utländsk lagstiftning

I Danmark och Norge finns endast sparsam lagstiftning på den internationella familje- rättens och arvsrättens områden, frånsett den internordiska regleringen på grundval av nordiska familjerättskonventionen och nordiska arvsrättskonventionen. Någon sam- lad lagstiftning motsvarande 1904 och 1937 års svenska lagar finns inte i någotdera lan— det. Däremot finns bl. a. lagregler om for- men för äktenskaps ingående i internatio— nella förhållanden och om domstolarnas in— ternationella kompetens i äktenskapsmål. I Danmark finns en bestämmelse om utom- lands ingångna äktenskapsförord (& 53 i lov om eegteskabets retsvirkninger) och i Norge en bestämmelse om testamentsformen (& 56 i 1854 års arvelov).1

1 De överläggningar som föregått familjerätts- kommitténs förslag till 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall redovisas inte här. Se kommit- téns skrivelse till chefen för justitiedeparte- mentet den 8 april 1963 med promemoria i ämnet. Förslaget till ny norsk arvelov upptaget dels internationellrättsliga bestämmelser om for- men för testamente och återkallelse av testa— mente som bygger på Haagkonventioneni ämnet, dels en allmän föreskrift om att genom avtal med främmande stat kan fastställas reg- ler om förhållandet mellan norsk och ut— ländsk arvslagstiftning, se Ot. prp. nr 36/1968 —69 s. 217 (55 54 och 59), s. 220 (5 76).

,.

I Finland finns liksom i Sverige en sam- lad lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område, nämligen lagen den 5 december 1929 angående vissa familjerätts- liga förhållanden av internationell natur. Den finska lagen innehåller också bestäm- melser om förhållandet mellan föräldrar och barn. Den behandlar sålunda ingående av äktenskap, äktenskaps upplösning, ma- kars rättsförhållanden, barn i äktenskap, barn utom äktenskap, adoptivbarn, förmyn- derskap för minderårig och förmynderskap för omyndigförklarad. Den finska lagen bygger på nationalitetsprincipen.

Däremot har i Finland ännu inte kommit till stånd någon lagstiftning om internatio- nell arvsrätt utanför nordiska förhållanden.

De europeiska civilrättskodifikationerna innehåller ofta allmänna internationellpri- vaträttsliga bestämmelser. Den franska Code civil av år 1804 har dock endast någ- ra få artiklar i ämnet. Den grundläggande är art. 3. Denna innehåller —— förutom be- stämmelser om att den offentligrättsliga lagstiftningen (les lois de police et de sftreté) gäller för alla som vistas på franskt territo- rium och att fransk lag gäller för fast egen- dom belägen i Frankrike —— en bestämmel- se som tagits som intäkt för tillämpning av nationalitetsprincipen i fransk internationell privaträtt. Där stadgas att »les lois con- cernant l'état et la capacité des personnes régissent les Francais, méme résidant en pays étranger». Här bör också nämnas art. 14 och 15 som är av grundläggande bety- delse för de franska domstolarnas interna- tionella kompetens. Sådan kompetens före- ligger så snart endera parten är fransk medborgare.

Eftersom regleringen i Code civil är så fragmentarisk har den franska internatio- nella privaträtten i huvudsak byggts upp i rättspraxis. Under senare tid har försök gjorts att i samband med en reform av Code civil kodifiera också den internatio- nella privaträtten men hittills utan resultat.2

Art. 3 i den franska Code civil har sin motsvarighet i Belgien. Därjämte bör näm- nas en fristående internationellfamiljerätts- lig lag angående äktenskapsskillnad av år

1960. I Nederländerna finns några kortfat- tade internationellprivaträttsliga bestämmel- ser i en lag av år 1829 om allmänna be- stämmelser för lagstiftningen. Belgien, Luxemburg och Nederländerna ingick år 1951 en konvention om uniform internatio- nellprivaträttslig lagstiftning med ett ganska omfattande innehåll, men denna ratificera— des endast av Luxemburg. År 1969 har en ny konvention i ämnet upprättats och un- dertecknats av samma stater. Den skall ra- tificeras av de tre staternas parlament. Den uniforma lagstiftningen enligt konventionen bygger på nationalitetsprincipen i fråga om familjerätt och arvsrätt. Också i Österrike finns i 1811 års civil- lagbok, Allgemeines Biirgerliches Gesetz- buch (ABGB), några allmänna, kortfattade internationellprivaträttsliga bestämmelser, åå 4, 33—37 rn. fl. En visserligen också kortfattad men dock mer systematisk reglering än föregångarna upptogs i Italien i Codice civile av år 1865 i de inledande bestämmelserna, art. 6—12. De byggde på nationalitc—ztsprincipen.3 I art. 6 stadgades, att personers status, rättska— pacitet och familjerättsliga förhållanden be- stämdes av lagen i den >>nation>> till vilken vederbörande hörde. I nya italienska Codice civile av år 1942 har det internationellpri- vaträttsliga avsnittet utvidgats, art. 16—31 i de allmänna bestämmelserna för lagen. De familje- och arvsrättsliga reglerna bygger fortfarande på nationalitetsprincipen.

En särpräglad internationellprivaträttslig lagstiftning har Schweiz i Bundesgesetz (av år 1891) betreffend die zivilrechtlichen Ver- hältnisse der Niedergelassenen und Aufent- halter (NAG). Denna, som tillkom före den schweiziska civillagboken, hade i första hand till ändamål att åstadkomma en in- terkantonal reglering. Den upptog dock även några artiklar om schweiziska med- borgare i utlandet och utländska medborga- re i Schweiz. I samband med civillagbokens

2 Se Strömholm i SvJT 1967 s. 241 ff, sär- skilt s. 266, Batiffol i Zeitschrift fiir Rechts- vergleichung, Wien, 1965 s. 11 ff. 3 Gihl, Den internationella privaträttens histo- ria och allmänna principer, 1951 s. 242.

tillkomst tillades några artiklar med direkt internationellrättsligt innehåll. Lagen byg- & ger på ett blandat system, där domicilprin-

cipen kan sägas ha visst företräde.

I Tyskland upptogs internationellprivat- rättsliga bestämmelser i promulgationsla— gen till civillagboken av år 1896, Einfiih- rungsgesetz zum Biirgerlichen Gesetzbuche (EGBGB), art. 7—31. De ämnesområden som behandlas är huvudsakligen interna- tionell personrätt, familjerätt och arvsrätt. Regleringen är föga nyanserad men ligger till grund för en omfattande rättspraxis och doktrin i ämnet. Bestämmelserna be- står i viss utsträckning av s.k. enkelsidiga kollisionsnormer, dvs. att de endast behand- lar tillämpningen av tysk rätt. I allmänhet har dock sådana enkelsidiga kollisionsnor- mer i praxis omvandlats till allsidiga och får sålunda motsvarande tillämpning när anknytning finns till främmande stat i stål- let för till Tyskland. Lagstiftningen bygger på nationalitetsprincipen.

Den tyska internationellfamiljerättsliga regleringen har i stor utsträckning dock inte i fråga om makars egendomsordning _— införts också i Österrike genom Vierte Durchfiihrungsverordnung zum Ehegesetz av år 1941.

Bland andra stater med internationellpri- vaträttslig kodifiering intagen i civillagbo- ken kan nämnas Grekland, vars nya civil- lagbok av år 1940 i den allmänna delen be- handlar ämnet i art. 4—33. Familje- och arvsrätten bygger på nationalitetsprincipen.

Den nya civillagen av år 1966 i Portugal innehåller en mycket omfattande interna- tionellprivaträttslig reglering,4 som i famil- je- och arvsrättsligt hänseende bygger på nationalitetsprincipen. I förhållandet mel- lan makar med olika nationalitet tillämpas dock domicilprincipen resp. mannens lag, om makarna inte heller har gemensamt hemvist.

Av öststaterna har Polen och Tjeckoslo— vakien nya och jämförelsevis utförliga, fri- stående internationellprivaträttsliga lagar. Den polska lagen av år 1965 behandlar en- bart den internationella privaträtten, me- dan den tjeckoslovakiska lagen av år 1963

behandlar också internationell processrätt. !” Båda lagarna bygger i fråga om familjerätt och arvsrätt på nationalitetsprincipen. I för- hållandet mellan makar av olika nationali- tet ger den polska lagen företräde åt domi- cilprincipen, den tjeckoslovakiska däremot åt lex fori.

I den angloamerikanska världen — som tillämpar domicilprincipen bygger den internationella privaträtten i huvudsak på rättspraxis. Denna har ett stort omfång särskilt till följd av att de viktigare stater- na (Storbritannien, USA, Canada, Austra- lien) har i större eller mindre utsträckning skilda rättssystem för olika områden.

Det är naturligt, att rättspraxis har stor betydelse som rättskälla för den interna- tionella privaträtten också i stater som i övrigt har en mer eller mindre kodifierad rätt.

En betydelsefull rättskälla inom den in- ternationella privaträtten är konventioner. , Man kan skilja mellan bilaterala konven- tioner, som ingås mellan två stater, och multilaterala konventioner, som ingås mel- lan flera stater. Den internationella arvs- rätten är ett klassiskt användningsområde för bilaterala konventioner. Inom östbloc— ket har Sovjetunionen och folkdemokratier- na efter andra världskriget — med början mellan Polen och Tjeckoslovakien år 1949 —— ingått en omfattande serie bilaterala konventioner rörande internationell rätt som på grund av sina inbördes likheter kan sägas sammantagna närma sig ett multilate— ralt konventionssystem.

Bland multilaterala konventioner bör i främsta rummet nämnas de konventioner som utarbetats inom Haagkonferensen för internationell privaträtt. De familjerättsliga konventionerna från 1900-talets början har förut berörts. Efter andra världskriget har Haagkonferensen utarbetat en rad konven- tionstexter på den internationella privaträt- tens område. Eftersom också stater med domicilprincip — såsom Storbritannien och

4 Publicerad i Revue critique de droit interna- tional privé 1968 s. 369 ff, RabelsZ 1968 s. 513 ff.

USA numera aktivt tar del i konferen- sens sessioner har arbetet lett till kompro- misser mellan nationalitetsprincip och do- micilprincip, där domicilprincipen t.o.m. kan sägas ha fått en viss övervikt. Inte desto mindre har flera konventioner fått endast ringa anslutning. Av Haagkonven- tionerna på nu aktuella eller angränsande rättsområden har Sverige efter andra världs- kriget endast ratificerat en konvention av år 1958 om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn och dessutom undertecknat en konvention av år 1961 om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden.

Den s. k. Cödigo Bustamante, som under- tecknades i Havanna år 1928, upptager den troligen mest fullständiga kodifikation som finns av internationell rätt. Den har rati- ficerats av flertalet syd- och centralameri- kanska stater (dock ej av Argentina, Co- lombia, Mexico, Paraguay eller Uruguay och ej heller av USA). Åtskilliga av kon- ventionsstaterna har dock avgivit mer eller mindre långtgående reservationer. Frågan hur personalstatutet skall bestämmas över- lämnar Cödigo Bustamante till envar kon- ventionsstats egen internationella privaträtt.

De båda Montevideokonventionerna om internationell privaträtt av år 1889 resp. år 1940 omfattar vissa sydamerikanska stater som tillämpar domicilprincipen. Till den se- nare konventionen, som utgör en reviderad version av den förra, är Argentina, Para- guay och Uruguay anslutna.

En typ av multilaterala konventioner är de s.k. regionala konventionerna, som om- fattar stater med närbesläktade rättssystem. De sydamerikanska konventionerna kan räknas dit. De bästa exemplen är de nor- diska konventioner på familjerättens och arvsrättens områden som förut omtalats.

lx.)

2.1. Utvecklingen och den offentliga diskussionen

Enligt direktiven skall familjerättskommit- tén undersöka i vad mån det finns skäl att öka domicilets betydelse. Därvid har ej an- getts vad som skall förstås med domicil. När kommittén i det följande talar om domicil åsyftas såväl domicil i anglosachsisk mening som hemvist i svensk internationell- rättslig mening (närmast motsvarande rési- dence habituelle), om ej annat anges eller framgår av sammanhanget.

Bakom såväl nationalitetsprincipen som domicilprincipen ligger tanken, att man bör finna ett anknytningsfaktum, nationalitet eller domicil, som kan användas för att bestämma det s.k. personalstatutet. Med personalstatut som samlingsbegrepp torde numera närmast förstås det lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhål- landen inom familjerätten. Man talar om nationalitetsprincip, när personalstatutet an- ses vara lagen i den stat där vederbörande är medborgare, och om domicilprincip när hans hemvist, domicil, är bestämmande. Som motiv att använda begreppet personal- statut i angiven mening har anförts, att det bör efter en och samma lag avgöras huru- vida en person är myndig eller omyndig, gift eller ogift, behörig eller obehörig att ingå äktenskap osv. Gränserna för personal— statutets tillämpningsområde kan sedan dra- gas mer eller mindre omfattande. Rätten till

Nationalitets- eller domicilprincip

arv anses t. ex. på många håll underkastad den dödes personalstatut, medan den på andra håll bestäms av lagen i det land där kvarlåtenskapen finns e. l.

Uttrycket personalstatut går tillbaka till italiensk och fransk rättsvetenskap under se— nare delen av medeltiden och början av nya tiden. Det hade då en annan innebörd och syftade på sådan lag (statutum) som rörde personliga rättsförhållanden och som av domstol där lagen gällde skulle tillämpas på egna medborgare även i fråga om rätts- förhållanden med anknytning till annan ort.1 Den fick inte tillämpas på främlingar.

Personalstatutet hade måhända i sin ti- digaste form viss medborgarrättslig anknyt- ning, men åtminstone från nya tidens bör- jan blev domicilet (hemvistet) bestämman- de. Detta var naturligt, eftersom begreppet nationalitet i nutida utformning knappast existerade. Ända fram t.o.m. Savignys be- römda arbete om den internationella pri- vaträtten i åttonde delen (1849) av hans »System des heutigen Römischen Rechts» behöll domicilet sitt dominerande inflytan- de. Franska revolutionen och framför allt

1 Tanken att en person är underkastad en viss lag är dock betydligt äldre. Den som var romersk medborgare (cives) skulle dömas enligt romersk rätt oavsett var han befann sig i det stora romarriket. Under folkvand— ringstiden, när många stammar blandades om varandra i Europa, skulle den enskilde dömas enligt stammens lag oavsett var han befann sig. Stamtillhörighet bestämdes av härstamningen.

Code Napoléon (1804) men också den ös- terrikiska Allgemeines Bärgerliches Gesetz- buch (1811) hade dock berett marken för nationalitetsprincipen. Under inflytande av de nationalistiska strömningarna i 1800-ta- lets Europa fördes den till seger under se- nare hälften av århundradet, främst tack vare den italienska rättslärde Mancini. Ut- vecklingen kulminerade genom nationali- tetsprincipens upptagande i promulgations- lagen till tyska rikets Biirgerliches Gesetz- buch och i de av Mancini inspirerade Haag- konferenser omkring sekelskiftet som rörde internationell privaträtt.

Det var främst den europeiska kontinen- ten som vanns för nationalitetsprincipen. Domicilprincipen blev däremot förhärskan- de inom den anglosachsiska rättssfären, vil- ket måhända sammanhängde med att brit- tiskt resp. amerikanskt medborgarskap inte korresponderade mot ett enhetligt rättssys— tem. I USA tillkom den omständigheten att landet mottog en ström av invandrare från Europa och att det var svårt att på de ny- inflyttade tillämpa vars och ens nationella lag. Även Danmark och Norge, delvis ock- så Schweiz, samt en del sydamerikanska stater bevarade domicilprincipen. I Sverige bekräftades nationalitetsprincipen genom 1904 års lag. Det nordiska lagsamarbetet ledde emellertid under 1930-talet till myc- ket betydande avsteg i de nordiska kon- ventionerna till förmån för domicilprinci- pen.

Även på den europeiska kontinenten hade domicilprincipen förespråkare under tiden före andra världskriget. Efterkrigstiden gav därpå domicilprincipen förlig vind. Många europeiska stater och främst Västtyskland hyste talrika flyktingar som lämnat sina hemstater, ofta till följd av genomgripande sociala och andra omvälvningar i dessa. Att på dessa flyktingar tillämpa lagstift- ningen i de länder där de fortfarande for- mellt var medborgare var helt förfelat. Här blev hemvistet det naturliga anknytnings- momentet och upptogs t.ex. i 1951 års Genevekonvention angående flyktingars rättsliga ställning.

Ett franskt lagförslag från 1950-talets

början upptog domicilprincipen i fråga om utlänningar med minst fem års hemvist i Frankrike. I fransk rättspraxis har vidare domicilprincipen slagit igenom som hjälp— regel i fråga om personliga rättsförhållan- den mellan makar, när makarna är med- borgare i olika stater. Dessutom har domi- cilprincipen i Frankrike vidsträckt tillämp- ning i fråga om makars egendomsordning och rätten till arv. Också i ett västtyskt lag- förslag har domicilprincipen upptagits som hjälpprincip. Detsamma gäller, som fram- går av det förut anförda, enligt den nya lagstiftningen i Polen och Portugal. I de Haagkonventioner som tillkommit efter andra världskriget har domicilprincipen fått stort inflytande. Detta kan dock delvis be- ro på arten av de konventioner och de be— gränsade ämnen som varit i fråga. När det t.ex. gäller att reglera den internationella kompetensen för myndigheter och sedan låta behörig myndighet tillämpa det egna landets lag, är det ur processuell synpunkt naturligt att anknyta till parts hemvist (rési- dence habituelle). Hur långt man inom den närmaste tiden ytterligare vill gå i den rikt- ningen, är osäkert. Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike synes fortfarande i viktiga hänseenden vilja stå kvar på natio- nalitetsprincipens grund, ehuru med beak- tande även av domicilet som anknytnings- faktum. De sydeuropeiska staterna kan inte väntas överge nationalitetsprincipen, även om koncessioner till förmån för domicil- principen naturligtvis kan förekomma också i dessa stater — såsom t.ex. i Portugal. Även i de östeuropeiska staterna synes na- tionalitetsprincipen dominera.

I Sverige gjordes år 1947 i 1904 års lag en principiellt betydelsefull koncession åt domicilprincipen. Bestämmelsen (numera 7 kap. 4 a &) innebar som förut nämnts —— att utlänning som ej tillhörde någon av de till 1902 års äktenskapskonvention anslut- na staterna fick åberopa svensk lag till stöd för rätten att ingå äktenskap, om han se- dan minst två år hade hemvist i Sverige. Bestämmelsen tillkom särskilt för att möj- liggöra för de baltiska flyktingarna att gif-

ta sig utan hinder av då gällande sovjetisk lagstiftning. De baltiska flyktingarnas sär— ställning föranledde också, att beträffande dem domicilprincipen kom till användning i högsta domstolens praxis i skillnadsmål (NJA 1948 s. 805 och 1949 s. 82). Någon lagstiftning kom däremot inte till stånd på det senare området.

I en år 1950 publicerad uppsats2 kritise- rade professorn Schmidt nationalitetsprin- cipen och pläderade för ett närmande till domicilprincipen.

Schmidt framhöll, att det hade sagts att det skulle vara lättare att fastställa nationaliteten än domicilet, då man vid bestämmandet av do- micilet hade att taga hänsyn till bosättningens syfte och kanske även dess varaktighet. Detta påstående kunde tidigare ha varit riktigt men gällde knappast längre. Med hänsyn till de po- litiska förändringar som följt i det andra världskrigets spår måste det ofta bli svårt att avgöra en flyktings nationalitet. Det kunde för övrigt anmärkas att vi i svensk rätt vid tillämp- ning av våra domicilregler inte märkt några vanskligheter. Uppgiften att fastställa domi- cilet underlättades i de fall då lagstiftningen föreskrev att hemvistet skulle ha varat minst en bestämd tid. Vad som lagtekniskt var det enklaste var dock en underordnad fråga. — Schmidt anförde vidare, att för Sveriges an- slutning till nationalitetsprincipen kunde ur- sprungligen ha talat, att denna tedde sig som framtidens linje. Snart kom det emellertid att stå klart, att man inte kunde nå internationell enhet och att den nya principen tvärtom skulle leda till en splittring mellan de kontinentala rättssystemen och de anglosachsiska. — Schmidt fann det naturligt, att den svenska in- ternationella privaträtten inom vissa gränser borde bestämmas av hänsyn till utlandet, om vi därigenom kunde vinna något för egen del. Skulle detta inte vara fallet, fick i stället andra synpunkter fälla utslaget rörande frågan hur svenska myndigheter skulle handla i förhållan- de till utlänningar. Avgörande blev de allmän- na värderingar som bestämde vår lagstiftning i övrigt. Såg man problemet på detta sätt, föll grunden varför Sverige skulle föredraga na- tionalitetsprincipen framför domicilprincipen, ty ur folkrättslig synpunkt var det likgiltigt vilken princip vi använde. Umgänget mellan folken byggde visserligen under gynnsamma förhållanden på principen om ömsesidiga ef- tergifter och det förutsattes därför, att svensk internationell privaträtt tog en viss hänsyn till utländsk rätt. Nationalitetsprincipen gick emel- lertid längre än syftet krävde. Domicilprincipen gav ett tillräckligt utrymme för utländsk rätt.

Det var inte känt att svenskar i främmande land hade haft några fördelar i förhållande till danskar och norrmän därför att Sverige tilläm- pade nationalitetsprincipen, medan Danmark och Norge stod på domicilprincipcns grund. — Schmidt ansåg också att nationalitetsprinci- pen från intern synpunkt var en belastning. Detta visades bäst av de många undantag som svensk rätt under senare år hade tvingats att göra till förmån för domicilprincipen. —— Schmidt anförde avslutningsvis att en komman- de översyn av den svenska internationella äk- tenskapsrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten borde bli en gemensam nordisk angelägenhet. En tanke var att de grundsatser som kommit till uttryck i de nor- diska konventionerna på den internationella familjerättens område också skulle göras till- lämpliga i förhållande till medborgare i andra länder. Vi måste kanske göra modifikationer som innefattade kompromisser mellan olika principer, men enligt Schmidts mening ville det ändå synas som om de nordiska konven- tionernas principer skulle bättre passa vårt land än en fortsatt anslutning till nationalitets— principen sådan den framträdde i 1904 och 1912 års lagar.

Delegat-ade för nordiskt lagsamarbete ut- talade sig år 1950 för att Sverige och Fin- land skulle söka övergå till domicilprinci- pen.

I sin kommentar till föräldrabalken år 19523 uttalade sig justitierådet Walin när— mast för ett blandat system.

Walin framhöll, att det måste noggrant un- dersökas, huruvida det var lyckligt att välja antingen den ena eller den andra principen. Nationaliteten hade ansetts vara ett mera lätt- tillämpat anknytningsmoment än domicilet och ur den synpunkten äga ett visst företräde. Men även om man skulle vilja anse att domicilet vägde tyngre än nationaliteten, var det förhas— tat att fördenskull helt bortse från den senare, som ju under alla omständigheter offentlig- rättsligt var av den största betydelse. Sannolikt skulle det erbjuda fördelar att i olika typfall kunna få väga de olika anknytningsmomenten utan att vara hårt bunden av vare sig den ena eller den andra principen. — Walin anförde vidare att i förhållande till andra länder än de nordiska var en radikal övergång till domicil- principen över hela linjen inte så lätt att ge- nomföra. Måhända fick man tänka sig att börja med vissa koncessioner åt domicilprin-

2 Festskrift tillägnad Birger Ekeberg s. 453 ff. 3 S. 526 ff.

cipen och sålunda bibehålla nationalitetsprin— cipen såsom en utgångspunkt för bedömandct. En relativt försiktig linje syntes vara, att an- vända domicilet för att avgöra, vilket av två eller flera eljest tänkbara, efter nationaliteten bestämda personalstatut som borde anses till- lämpligt.

En jämkning av nationalitetsprincipen i an- tydd riktning borde enligt Walin kunna ske inte endast genom lagstiftning utan även genom rättspraxis, eftersom den internationella privat- rätten måste vara ständigt beredd på att an- passa sig till ändrade förhållanden och förut- sättningar. En synnerlig anledning för praxis i vårt land att ta under övervägande en viss re- vision av den teoretiska ståndpunkten på ej lagreglerade områden var, att på allra senaste tiden utvecklingen mot full likställighet mellan man och kvinna nått sin fullbordan genom för- äldrabalken (i förmynderskapshänseende) och genom den nya medborgarskapslagen av år 1950, enligt vilken svensk kvinna behöll sitt svenska medborgarskap, även om hon gifte sig med en utlänning, och ej heller utländsk kvin- na enbart genom äktenskap med svensk man förvärvade svenskt medborgarskap. Om man- nens nationella lag fördenskull inte vidare bor- de ha något företräde framför hustruns na- tionella lag i ett internationellt förhållande, måste man hädanefter slita tvisten genom att söka ett anknytningsmoment som gav utslag i endera riktningen. Ingenting torde vara natur- ligare än att härvid använda domicilet, även om detta inte alltid kunde ge svaret. Att låta domicilet bli utslagsgivande ökade givetvis ut- sikten att avgörandet respekterades i den del av världen som hyllade domicilprincipen.

Walin framhöll också, att en grundsats som syntes väl motiverad var, att olika frågor i ett familjerättsligt förhållande inte alla behövde bedömas enligt ett och samma lands lag. Frihet borde finnas att träffa ett avgörande efter vad som var naturligt för varje särskild grupp av frågor. I vissa fall kunde möjligen som en ren nödfallsutväg tänkas, att part fick valrätt mel- lan olika personalstatut.

I en uppsats som publicerades år 19554 framhöll docenten, numera professorn Jä- gerskiöld, att den senare rättsutvecklingen på medborgarskapsrättens område medfört att själva utgångspunkten för nationalitets- principens tillämpning i den internationella privaträtten radikalt förändrats. Medbor— garskapsrätten hade i en aldrig tänkt ut- sträckning försämrats och nationaliteten måste till följd därav sägas alltmer ha för- lorat sitt värde som anknytningsfaktum.

Jägerskiöld framhöll därvid, att en källa till svårigheter i medborgarrättsligt avseende var de nationella lagarnas bristande harmoni. Olikheterna mellan de nationella medborgar- skapslagarna ledde mången gång till statslös- het, i andra fall till dubbelt medborgarskap. Av kanske än större praktisk betydelse var det förhållandet att staternas praxis inom med- borgarlagstiftningens ram ytterligare förvär- rade läget. Stater kunde bevilja medborgar- skap utan samtycke av individen eller rent av mot dennas vilja. — I sak likvärdigt med det påtvungna medborgarskapet var vägran att befria individer från hittills gällande medbor- garskap, även om individen i fråga inte hade någon anknytning till detta. —— Den största källan till onöjaktighet i medborgarrättsligt hänseende utgjorde emellertid staternas tillta- gande praxis att beröva egna medborgare de- ras nationalitet. —— Efter en exemplifiering av olika omständigheter som i skilda stater kunde medföra att en viss person berövades sitt med- borgarskap framhöll Jägerskiöld, att med början under första världskriget stater tiller- kände sig makt att av olika skäl beröva vissa grupper egna medborgare deras nationalitet. -— Jägerskiöld omnämnde, att territoriella föränd- ringar kunde medföra, att individer överfördes från ett medborgarskap till ett annat och detta även om ett dylikt överförande stred mot de- ras önskan och utan att det svarade mot de- ras faktiska bosättning. En territoriell föränd- ring kunde även få följder för utom landet bosatta medborgare, som mot sin vilja över- fördes till nytt medborgarskap. —— Jägerskiöld framhöll också, att i allt större utsträckning den frågan kom upp, om man inte hade att beakta även en statslöshet de facto, som kun— de bero bl.a. av att hemlandet inte längre skänkte viss medborgare eller grupp av med- borgare sitt skydd. .

Avslutningsvis anförde Jägerskiöld, att de uppenbara brister som nationalitetsprinci- pen sålunda ägde som anknytningsfaktum i internationellprivaträttsliga mål hade lett till ett återvändande till domicilprincipen som hjälpregel men även som huvudregel.

Jägerskiöld erinrade därvid om att redan den splittring i den internationella privaträtten som nationalitetsprincipen medförde, då stora och viktiga stater bevarat domicilprincipen, hade vållat en reaktion och olika försök till utjäm- ning. — I modern doktrin hade i allt större omfattning krav på en återgång till domicil- principen ställts. — Naturligtvis kunde man tänka sig även andra lösningar. Man kunde

4 SvJT 1955 s. 529 ff.

kanske hoppas på en allmänt förbättrad med- borgarskapsrätt. Man kanske kunde anknyta till den skillnad som förelåg mellan mera in- tensivt medborgarskap och ett mera tomt yttre sådant och låta allenast det fullvärdiga med- borgarskapet utgöra anknytningsfaktum. Kan- ske kunde man begränsa nationalitetsprincipen till de fall där medborgarskap sammanföll med bosättning. Man kunde också söka tillämpa me- toden att bedöma omständigheterna i de olika fallen och med ledning av dem söka träffa ett individualiserande avgörande.

I en uppsats om rättskipningen i interna— tionellrättsliga mål rörande flyktingar, som publicerades på engelska är 1959,5 anförde professorn Eek, att både flyktingfallen och andra senare rättsfall stödde tanken att domicil var att föredraga framför nationa- litet som anknytningsfaktum vid valet av tillämplig lag i ett antal situationer inom familjerättens område. Samtidigt förelåg det ett klart behov av internationell enig- het i betydelsefulla internationellrättsliga frågor och särskilt beträffande familjeför- hållanden sådana som äktenskap, börd, för- mynderskap, adoption m.m. — Termerna personlig lag eller personalstatut och hela statutterminologin var enligt Eeks mening varken till hjälp eller realistisk. I allt fall borde lagstiftaren inte, såsom ofta skedde i doktrinen, först bestämma personalstatutet och sedan avgränsa dess tillämpningsom- råde. Lagstiftarens uppgift var att utreda vilken lag som var mest lämpad att tilläm- pas på en serie av frågor rörande äkten- skapsskillnad, förmynderskap, arv, under- håll, adoption m.m. Han kunde föreslå att i fråga om vissa rättsförhållanden den natio- nella lagen skulle tillämpas och i fråga om andra domicillagen, och det fanns naturligt- vis också andra tänkbara anknytningsfakta att beakta liksom kombinationer av olika slag. I nutida rätt förelåg ingen enhetlig uppfattning om tillämpningsområdet för personalstatutet, och därför kunde använd- barheten av hela begreppet ifrågasättas.

Frågan om domicilprincip eller nationa- litetsprincip diskuterades också vid det tju- guandra nordiska juristmötet i Reykjavik år 1960. Referent var professorn Malm-

ström, Sverige. I sin avhandling förordade denne ett blandat systern.

Malmström framhöll, att mycket kunde an- föras såväl för som emot var och en av de båda principerna, om man rent allmänt frågade efter deras för- och nackdelar. I regel erkän- des också detta, och det syntes därför riktigt att inte a priori utgå från att den ena eller andra grundsatsen måste vara allenarådande; även kombinerade lösningar borde hållas för tänkbara.

Beträffande nackdelarna av nationalitetsprin- cipen anförde Malmström, att i och med de snabbt förbättrade internationella kommunika- tionerna och människornas ökade rörlighet vis- sa med denna princip förknippade svårigheter torde bli mera kännbara än tidigare. Det blev sannolikt ett stigande antal fall, i vilka ut- ländsk rätt måste tillämpas, och detta innebar en viss ökad börda för domstolar och andra myndigheter. Det föreföll troligt, att domicil- principen betydde en något mindre påfrestning i detta hänseende.

Den nyare utvecklingen inom medborgar- skapsrättens område hade enligt Malmström medfört en försvagning av den gamla grund- satsen om familjens medborgarskapsrättsliga enhet. Bl.a. enligt nordisk lagstiftning var hustruns nationalitet inte längre avhängig av mannens. Denna omständighet var otvivelak- tigt ägnad att minska nationalitetens värde som kollisionsrättsligt anknytningsmoment. Eftersom familjemedlemmar sålunda kunde tänkas ha olika nationalitet men likväl enhetligt domicil, kunde det frågas, om inte domicilprincipen skulle ge bättre garanti för en enhetlig »fa- miljens lag». Å andra sidan var det inte av detta skäl nödvändigt att välja domicilet som primärt anknytningsfaktum; man kunde bibe- hålla medborgarskapet som utgångspunkt men i valet mellan konkurrerande medborgarskap låta domicilet fälla utslaget.

Beträffande domicilsystemet anförde Malm- ström, att det inte utan skäl karakteriserats så- som »an individualistic and liberal system»; detta system »allows a person to change the law governing his personal situation by his own private act, that is, by changing his do- micile» (Wolff). Däri låg delvis något tillta- lande men naturligtvis också en svaghet; möj- ligheten att växla domicil just för att kringgå en eljest tillämplig lag. För politiska flyk- tingar var domicilprincipen human och sym- patisk, eftersom den befriade dem från beroen- det av en samhällsordning från vilken de flytt; var samhällsordningen totalitär, så präglades ju även privaträtten mer eller mindre därav. Men man kunde fråga sig, om domicilprincipen var

5 Scandinavian Studies in Law 1959, s. 21 ff.

lika naturlig för i utlandet boende affärsmän, ingenjörer osv., som kände starkt samband med hemlandet och som vistades i stater med starkt avvikande kultur- och samhällsförhål- landen (t.ex. i unga asiatiska eller afrikanska stater, en situation som väl skulle bli allt van- ligare och som i vart fall måste tas i betrak- tande av en svensk lagstiftare). Svaret måste bli, att domicilprincipen i dylika fall inte var lika naturlig. Dessa människor hade förmodli- gen ej alls velat förändra sin personliga situa- tion genom att växla domicil, och det kunde då ligga ett moment av tvång i att förklara såda- na personer beroende av domicilstatutet, för- utsatt att man ej konstruerade ett domicilbe- grepp liknande det engelska, något som av andra skäl ej kunde rekommenderas.

Från rättsteknisk synpunkt anförde Malm- ström, att nationaliteten av gammalt ansetts vara ett fastare och klarare anknytningsmo- ment än domicilet. — Det var obestridligt, att domicilet var ett ganska vagt begrepp, och det uppfattades på olika sätt i olika länder. — Samtidigt måste man emellertid konstatera, att nationaliteten numera mist åtskilligt av sin forna tekniska enkelhet. Det kunde stundom vara svårt, ja t.o.m. omöjligt att fastställa en persons nationalitet. Under normala, fredliga förhållanden uppträdde dessa svårigheter dock mera sällan, och med bevarat fredstillstånd skulle svårigheterna sannolikt åtminstone av- taga. Det var därför svårt att bedöma, om verkligen nationalitetens rättstekniska överläg- senhet skulle anses vara helt obefintlig.

Om det skulle gälla att ena hela världen kring en och samma undantagslösa princip för personalstatutet, skulle domicilprincipen enligt Malmström förmodligen vara den användba- raste. Den gav en i många hänseenden både hu- man och praktikabel lösning, trots den osäker- het som vidlådde själva domicilbegreppet. Men en förutsättning för en verklig enhetslösning vore, att England förenklade sin domicildokt— rin, och detta var inte lätt att åstadkomma. Vi- dare måste man nog räkna med att nationali- tetsprincipen var så fast förankrad på Europas kontinent, att den ej kunde skjutas helt åt si- dan, på sin höjd modifieras. Även bortsett härifrån fanns åtskilligt, som talade för att ett blandat system egentligen vore det bästa. Vis- serligen var det naturligtvis rättstekniskt enk- last med ett enda kriterium, men det kunde också ligga något av dogmatism i ett »enten- eller» på detta område.

Sammanfattningsvis anförde Malmström, att man för svensk rätts del inte nu borde företaga en brådstörtad övergång till en generell domi- cilprincip utan åtminstone tills vidare stanna för en kombination av principerna, men med vissa ytterligare medgivanden åt domicilprin- cipen. Malmström var övertygad om att ock-

så internationellt sett ett kombinerat system skulle kunna bli mycket ändamålsenligt, förut- satt att det utformades med omtanke och all- män uppslutning kring detsamma kunde nås. Malmström var emellertid medveten om svå- righeterna att nå en sådan uppslutning kring ett trots allt något komplicerat system. Huru därmed än kunde vara, borde man hålla blic- ken öppen för utvecklingstendenserna ute i Europa och för de kompromissresultat som kunde nås inom ramen för Haagkonferensernas fortsatta arbete. Däri låg då också, att man var medveten om möjligheten, att den europeiska. utvecklingen (kanske i samband med en fort— skridande europeisk integration) eller utveck- lingen på det allmänna konventionsplanet kun- de leda till så betydande landvinningar för domicilprincipen, att längre fram en övergång till en mera renodlad domicilprincip tedde sig önskvärd. Ett blandat system i den meningen. att man skulle överlämna åt domstolarna att enligt en »individualiserande metod» laga efter lägligheten, kunde Malmström däremot inte rekommendera.

Malmström avslutade sin avhandling med en genomgång av frågor inom svensk in— ternationellfamiljerättslig lagstiftning, där ändringar i första hand borde övervägas, och skisserade därvid de lösningar som i de särskilda frågorna kunde tänkas komma till användning.

Familjerättskommittén gav i det förslag6 som lades till grund för 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskaps- mål i vissa fall — liksom i vissa tidigare remissyttranden —— uttryck åt den uppfatt- ningen att vägande skäl talade för att man i avvaktan på utvecklingen tills vidare fick utgå från grundprincipen i 1904 års lag och svensk internationell familjerätt överhuvud, nämligen att nationaliteten hos oss var det grundläggande anknytningsmomentet. Oav- sett värderingarna av de motstående prin- ciperna var det inte möjligt att i ett slag undanröja grundvalen för vår ganska om- fångsrika lagstiftning i ämnet. Det värde hemvistet representerade som anknytnings— moment borde enligt kommittén i den si- tuation, vari vi då befann oss, tillgodoses på det sättet att avsteg från nationalitets— 6 Promemoria avgiven till chefen för justitie-

departementet med skrivelse den 8 april 1963 s. 35.

principen gjordes i lämpliga sammanhang, där praktiska skäl talade därför och sådana avsteg lät sig genomföras utan besvärande komplikationer. Ett sådant tillvägagångssätt utgjorde inte något hinder mot att framde- les i vidare omfattning tillämpa domicil- principen i den ena eller andra varianten, om utvecklingen gick därhän. Och att un- der alla förhållanden en viss kompromiss var nödvändig ansåg kommittén ovedersäg- ligt.

I remissyttrandena över kommitténs för- slag uttryckte flera domstolar på ett eller annat sätt sympatier för en vidgad tillämp- ning av domicilprincipen i äktenskapsmål med internationell anknytning.

Kommittén gjorde också i december 1964 en enkät och utsände för ändamålet ett formulär med frågor angående önskemål om lagstiftning inom internationell familje— rätt.

Formuläret tillställdes statens utlänningskom- mission, rådhusrätterna och barnavårdsnämn- derna i Borås, Göteborg, Norrköping, Malmö, Stockholm, Uppsala och Västerås, överförmyn- darnämnden i Stockholm, sexton rättshjälps- anstalter, kyrkobokföringsinspektörerna i sju in- spektionsområden, nämligen Göteborgs stifts mellersta, Luleå stifts norra, Lunds stifts söd- ra, Skara stifts andra, Stockholms stift, Upp- sala ärkestifts södra och Västerås stift, samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund (svar avgavs av tre enskilda advokater). Vidare rik- tades en allmän förfrågan rörande önskemål om reformer på den internationella familje- rättens område till kyrkoherdarna i svenska kyrkans utlandsförsamlingar samt finska och tyska församlingarna i Stockholm, svenska kyr- kans sjömansvårdsstyrelse, vissa invandraror- ganisationer och trossamfund samt Utlands- svenskarnas förening.

Svar inkom från det övervägande antalet av de tillfrågade. Vissa av dem som svarat för- klarade dock endast, att de på grund av bris- tande erfarenhet inte kunde yttra sig i ämnet. Övriga remissinstanser begränsade regelmässigt sina svar så att de lämnade ett eller flera par- tier av frågeformuläret obesvarade eller endast framförde vissa allmänna synpunkter.

Frågeformuläret upptog förutom frågor i särskilda ämnen vissa avslutande frågor av allmän innebörd. Dessa avsåg till en början de allmänna sympatierna för natio-

nalitets- resp. domicilprincipen, dels med avseende på bestämmelser särskilt för svenskar i utlandet och särskilt för utlän- ningar i Sverige, dels med avseende på en >>enhetslösning>>, t.ex. i konventionssam- manhang. Den allmänna uppfattning om nationalitetsprincipens eller domicilprinci- pens företräde, varåt remissinstanserna gav uttryck i svaren på förevarande frågor, motsvarades inte av något konsekvent fast- hållande vid samma princip i svaren på delfrågorna inom de särskilda ämnesområ- dena. I sistnämnda svar kombinerades re- gelmässigt nationalitetsprincip, domicilprin- cip och lex fori på olika sätt.

De rent allmänna sympatierna för domi- cilprincip resp. nationalitetsprincip förde- lade sig sålunda, att de remissinstanser som satte domicilprincipen främst var ungefär dubbelt så många som de som uppställde nationalitetsprincipen som huvudregel. Sär- skilt rättshjälpsanstalterna hade starka sym- patier för domicilprincipen, medan mening- arna var betydligt mera delade bland råd- husrätterna — i det att bl.a. Stockholms rådhusrätt och Göteborgs rådhusrätt för- ordade en modifierad nationalitetsprincip — och i viss mån även bland barnavårds- nämnderna.

Utlandssvenskarnas förening förordade med skärpa nationalitetsprincipen i fråga om svenskar utomlands —— även i internor- diska förhållanden _- och anförde därvid följande allmänna önskemål:

A. En helsvensk familjs förhållanden borde regleras efter svensk lag. Detta borde även gäl- la i förhållande till de övriga nordiska län- derna. Till belysning härav kunde följande exempel anföras: En inom en svensk export- industri verksam tjänsteman, med hustru och barn (alla svenskar), var placerad först några år vid moderbolaget i Sverige, sedan några år vid ett dotterbolag i ett icke nordiskt främman- de land, därpå några år i ett dotterbolag i Danmark eller Norge samt slutligen åter i Sverige. Enligt nuvarande lagstiftning regle- rades familjens förhållanden under den första, andra och fjärde perioden av svensk men un- der den tredje perioden av dansk eller norsk rätt. Detta föreföll inte sakligt motiverat. Vis- serligen borde hänsyn tas till den nära fränd- skap som bestod mellan de nordiska länderna.

Denna borde emellertid på det juridiska om- rådet taga sig uttryck dels i större lätthet för nordbor att vinna medborgarskap i varandras länder, dels i strävanden att närma de olika nordiska rättssystemen till varandra. Så länge den familjerättsliga lagstiftningen inom Nor- dens länder var olika — och så torde Väl trots alla enhetssträvanden på lagstiftningsområdet bli fallet under överskådlig framtid -— borde man från svensk sida hålla på nationalitets- principens tillämpning beträffande helsvenska familjer som var bosatta i grannländerna. Det kunde ju också med fog ifrågasättas, om man från dansk eller norsk sida verkligen —— trots den principiella anslutningen till domicilprin- cipen —— ansåg det önskvärt eller naturligt, att en heldansk eller helnorsk familj, som exempel- vis på grund av familjefaderns tjänstgöring vid ett danskt eller norskt dotterbolag i Sverige var bosatt i vårt land, i äktenskaps— och arvshän- seende behandlades efter svensk lag. Det natur- liga syntes vara att en nordbo, som var bosatt i annat nordiskt land, snarast möjligt upptogs som medborgare i detta, om han såg sin fram- tid där, men behöll sitt ursprungliga med- borgarskap och fick detta respekterat även i fa- miljerättsligt hänseende, om han avsåg att i sinom tid återvända till ursprungslandet. Detta spörsmål syntes snarast möjligt böra upptagas till diskussion inom den nordiska lagstiftnings- kretsen. B. I blandade familjerättsliga relationer, dvs. sådana med både svenska och utländska parter, var det enligt föreningen angeläget att den svenska parten, i varje fall om han var bosatt i vårt land (jfr 7 kap. 2 & andra stycket i 1904 års lag), kunde väcka talan vid svensk domstol. Tilltalande syntes också vara att även det ma- teriella förhållandet bedömdes efter svensk rätt. Härvid måste dock hänsyn tas till allmänna in- ternationellrättsliga principer och till utländska parters berättigade intressen.

Bland modifikationer vilka förordades av remissinstanser som i stort föredrog domi- cilprincipen kan nämnas, att enligt ett par svar undantag borde göras för vissa rätts- områden (makars egendomsförhållanden, successionsrätt).

Med nationalitetsprincipen som grundval föreslogs modifikationer bl.a. i form av tillämpning av svensk lag efter viss tids hemvist i Sverige eller viss valrätt för par- terna att åberopa domicillandets lag.

Den sista frågan i enkäten avsåg vilka krav som i allmänhet borde uppställas för att hemvist skulle anses föreligga. Drygt hälften av dem som svarade på frågan upp-

ställde krav på minst två års vistelse i do- micillandet. Ungefär en fjärdedel av dessa förenade uttryckligen kravet på viss tids vistelse med ett krav på »animus manendi». Även andra villkor uppställdes vid sidan av två års vistelse.

Några remissinstanser krävde mera all— mänt — utan angivande av några tidsfris- ter —— att vistelsen avsågs bli varaktig, eventuellt att vederbörande hade för avsikt att stanna i riket.

I strödda svar förordades andra tidsfris- ter (ett eller tre år) eller uppställdes andra, företrädesvis lindrigare, förutsättningar för att hemvist skulle anses föreligga. Ett par remissinstanser ansåg, att kraven kunde vara olika för de olika frågor som skall prövas.

2.2. Familjerättskommittén

Som framgår av det föregående har den svenska internationella familjerätten och arvsrätten sedan länge byggt på nationali- tetsprincipen. Medborgarskapet är enligt denna princip utgångspunkten för bestäm- mande av tillämpligt >>personalstatut». Det- ta gäller bl.a. 1904, 1912 och 1937 års la— gar, även om reglerna om boutredning i 1937 års lag anknyter till den avlidnes hemvist och vissa avsteg till förmån för domicilprincipen efter hand har införts i 1904 års lag. Till grund för 1904 och 1912 års lagar låg Haagkonventionerna från 1902 och 1905. Dessa har numera sagts upp av Sverige. I förhållande till de nordiska län- derna har genom 1931 och 1934 års kon- ventioner skett en kompromiss, varigenom domicilet (hemvistet) fått stor betydelse i fråga om medborgare i nordiska stater.1

Efter andra världskriget har i den svens- ka debatten förslag väckts, att vår interna- tionellrättsliga lagstiftning på familjerättens område skulle reformeras i den riktning som skett genom den nordiska konventio- nen (Schmidt). Domicilprincipen har också från andra håll getts visst försteg, medan

1 Ang. användningen av uttrycket domicil jfr s. 39 här ovan.

vissa författare förordat ett försiktigare till- vägagångssätt, med bibehållande av natio- nalitetsprincipen i botten och mer eller mindre vittgående eftergifter åt domicil- principen (Walin, Malmström). En renod- lad nationalitetsprincip har däremot ej fått någon försvarare hos oss. De synpunkter som kommit fram i den offentliga debatten går igen i svaren på den enkät som kom- mittén gjort.

Nationalitets- och domicilprinciperna ger naturligtvis i allmänhet ej så olika resultat som det kan låta. Flertalet människor är ju bosatta i medborgarskapslandet. Om det t. ex. gäller att bestämma vilken egendoms- ordning makar skall anses ha blivit under- kastade vid äktenskapets ingående, blir sva- ret detsamma vare sig man tillämpar natio- nalitets- eller domicilprincipen, om de vid äktenskapets ingående hade hemvist i med- borgarskapslandet. När vederbörande ej har hemvist i medborgarskapslandet, kan domi- cilprincipen ibland erbjuda fördelar. Den leder i allmänhet till att en persons förhål- landen bedöms enligt lagen i den stat där han lever. När frågor om personliga rätts- förhållanden upptages av domstol i den sta- ten, vinns också med domicilprincipen ofta den praktiska fördelen att domstolen får tillämpa sin egen lag. Erfarenheten visar, att domstolars försök att tillämpa främ- mande lag lätt kan leda till felaktiga re- sultat (jfr t.ex. NJA 1957 s. 207). Om re- lativt stränga krav uppställs för att domicil skall anses föreligga, kan detta också re- presentera en ganska varaktig anknytning. Ett särskilt skäl för oss att överväga domi- cilprincipen är naturligtvis, att den tilläm- pas i Danmark, Island och Norge och att man där ej reflekterar på att överge den.

Beträffande utvecklingen utanför Nor- den gäller, att hemvistet (residence habi- tuelle) har fått ökad betydelse inom konven- tionsarbetet i Haag som konkurrerande an- knytningsfaktum. I Europa kan dock natio- nalitetsprincipen sägas alltjämt vara för- härskande, även om koncessioner åt domi- cilprincipen förekommer på olika håll i stör- re eller mindre utsträckning. Domicilprinci-

pen är så gott som allenarådande i Dan- mark, Island, Norge och Storbritannien. Detsamma gäller i övriga rättssystem inom det brittiska samväldet som bygger på com- mon law, liksom i USA och stora delar av Sydamerika. Som förut nämnts avviker emellertid det engelska domicilbegreppet i hög grad från det kontinentala hemvistbe- greppet och är f. 6. så kvalificerat, att det på familjerättens och arvsrättens områden kan betraktas som en motsvarighet till med- borgarskapet.

Hur integrationssträvandena i Europa kan tänkas påverka den internationella fa- miljerätten på lång sikt, är naturligtvis ovisst. Möjligen kan man tänka sig, att en fri omflyttning av arbetskraft inom en eu- ropeisk stormarknad skulle göra det önsk- värt att frågor om äktenskaps ingående eller upplösning 0.1. bedöms av myndigheten på platsen enligt där gällande lag. Kravet på viss stabilitet i fråga om makars egendoms- ordning resp. arvsrätt kan emellertid tänkas föranleda, att man ändå i dessa ämnen ger medborgarskapet visst företräde som an- knytningsfaktum.

Medborgarskapet kan under normala för- hållanden lättare fastställas än hemvistet. Att en person ibland är medborgare samti- digt i två stater kan emellertid inträffa, och medborgarskapet kan ibland vara mera for- mellt än reellt. Dessa inslag kan dock inte i och för sig anses medföra, att medborgar- skapet skulle vara olämpligt som anknyt- ningsfaktum. Så länge dubbelt medborgar— skap förekommer måste man givetvis i till- lämpningen särskilt beakta detta förhållan- de. Andra modifikationer i en renodlad na- tionalitetsprincip är också nödvändiga.

Det internationellrättsliga domicilbegrep- pet i vidaste bemärkelse har växlande inne- börd i olika länder.2 Kommittén har ansett det åtminstone f.n. uteslutet att vi skulle anamma det egenartade engelska domicil- begreppet, om nationalitetsprincipen över- ges. Det kontinentala hemvistbegreppet är

2 Se om begreppen domicil, hemvist och rési- dence habituelle nedan s. 193 ff. Jfr om be- greppet bosättning nedan s. 126.

mera användbart för vår del, ehuru det —— frånsett Danmark, Island och Norge samt i viss mån Schweiz —— inte ännu tillämpats för lagvalsfrågor annat än i begränsade sammanhang. Det är emellertid enligt sa- kens natur ganska vagt, vilket givetvis är en olägenhet om det skall användas som grundläggande för hela den internationella familjerätten.

Varken nationalitets- eller domicilprinci- pen kan ges obetingat företräde. Måhända kommer någon syntes att så småningom växa fram. Kompromisser har redan ägt rum i olika sammanhang. Det sagda kan utgöra skäl till återhållsamhet intill dess lä— get klarnat men bör enligt kommitténs me- ning inte leda till att vi skjuter hela frågan om en reform av lagstiftningen i ämnet på framtiden. Vår nu gällande lagstiftning på området är i vissa delar — särskilt 1912 års lag så föråldrad att en omedelbar moder— nisering under alla omständigheter är ange- lägen. Vi får emellertid räkna med att den lagstiftning som nu kan genomföras får i sinom tid upptagas till revision i den mån det internationella arbetet fortskrider och vi vill ansluta oss till dess resultat. Det kan emellertid dröja länge, kanske mycket lång tid, innan det internationella arbetet föran- leder en sådan revision annat än på enstaka punkter.

Vid de överväganden som kommittén från dessa utgångspunkter i olika hänseenden gjort i fråga om medborgarskap eller hem- vist som anknytningsfaktum har kommittén ansett det ur svensk synpunkt motiverat att särskilt beakta utlandssvenskarnas situation och önskemål. De är ofta anställda i svensk tjänst eller vid svenskägda dotterföretag och de vistas länge utrikes utan att förlora kon- takten med Sverige. Gifta Utlandssvenskar kan antagas i allmänhet önska att svensk lag tillämpas på deras äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga förhållanden, om de ej de- finitivt avskurit banden med Sverige. De torde t. ex. vanligen ej önska att bli under- kastade den katolska uppfattningen om äk- tenskapets oupplöslighet därför att de lever

i ett katolskt land. Också i fråga om äk- tenskapets ekonomiska rättsverkningar kan svenska makar —- innan tvist uppkommit -— genomsnittligt antagas föredraga, att svensk lag tillämpas. I en aktuell tvist kan däremot naturligt nog vardera maken gär- na vilja åberopa den lag som är fördelak- tigast för honom. Att makarna vid äkten- skapets ingående har hemvist i främmande stat är sålunda inte något bevis för att de önskar att den främmande statens lag blir tillämplig på deras egendomsordning i äk- tenskapet. Än mindre torde de önska att någon statutväxling äger rum utan deras medverkan, så att domicillandets lag blir tillämplig i stället för svensk lag, t. ex. om de, efter att ha bott i Sverige, senare un- der äktenskapet tar hemvist utomlands. Det- ta gäller t. ex. makar som på äldre dagar av hälsoskäl e.]. bosätter sig i främmande land, såsom Schweiz, Italien eller Spanien. Kommittén vill även framhålla, att svens- kar ibland slår sig ned i länder inom främ- mande kulturkretsar, vilkas äktenskaps- och arvsrättsliga regler det är särskilt svårt att acceptera. Man frågar sig, om det verkligen är godtagbart att låta hemvistet bli bestäm- mande i sådana fall.3

Kommittén drar av det anförda slutsat- sen, att den lagstiftning som nu är aktuell ej bör utan vidare av hänsyn till önskemålet om nordisk rättslikhet eller av andra skäl förkasta medborgarskapet som anknytnings- faktum för lagvalet i äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga förhållanden. Detta får dock ej leda till några doktrinära konklusioner. Det bör således ej på grund av medborgarskap uppställas något »personalstatut» som gene- rellt skall tillämpas.4 Kommittén anser i stället, att det på olika aktuella områden bör ske praktiskt grundade överväganden, i vad mån hemvist lämpligen bör jämställas med eller få företräde framför medborgar- skap som anknytningsfaktum. Erfarenheten har visat att man i konventionsarbetet på senare tid nödgats använda ett i hög grad

3 Det engelska domicilbegreppet passar bättre än det kontinentala för dylika situationer. ** Beträffande begreppet personalstatut jfr ovan 5. 39.

blandat system. Vid sådana praktiska över- väganden uppkommer frågan, huruvida det är nödvändigt att göra regleringen reciprok så att anknytningsfaktum alltid bestäms på samma sätt för svenska och utländska med- borgare. En ren reciprok reglering kan sy- nas principiellt tilltalande men slår blint och blir därför lätt verklighetsfrämmande. Enligt kommitténs mening bör man kunna göra vissa avsteg därifrån för att nå re- sultat som vi kan något så när förutse. När det är angeläget att vinna reciprocitet i för- hållande till viss främmande stat, kan den åstadkommas genom konvention.

Även om vi i fråga om svenska med- borgare nu t.v. behåller nationaliteten som främsta anknytningsfaktum, bör hemvistet även för deras del få användas som anknyt- ningsfaktum i lämpliga sammanhang. Det finns t.ex. i allmänhet inte anledning att hindra svensk medborgare från att till stöd för rätt att ingå äktenskap åberopa lagen i främmande stat där han har hemvist. Det är i princip tillräckligt, att sådana äkten- skapshinder beaktas som det från svensk synpunkt skulle te sig stötande att uppge — t.ex. förbudet mot tvegifte. På liknande sätt bör bl.a. en äktenskapsskillnadsdom som rör en svensk medborgare kunna er- kännas här i riket, om den meddelats i främmande stat där vederbörande hade hemvist. När det gäller familjerättsliga för- hållanden av ekonomisk natur, bör man bl.a. kunna acceptera, att makarna själva får genom äktenskapsförord hänvisa till la- gen i den stat där de har hemvist.

Beträffande utländska medborgare har vi av naturliga skäl intresse främst av att de som bosatt sig här blir underkastade en ändamålsenlig ordning. Det är ej alltid frå- ga om immigranter i hävdvunnen bemärkel- se, dvs. personer som har för avsikt att kvarstanna här för framtiden. Invandrare från vissa sydeuropeiska länder, såsom Grekland och Italien, avser nog ofta att återvända till hemlandet, men många stan- nar här och förvärvar så småningom svenskt medborgarskap. Andra som ej av-

sett att återvända hem saknar kanske för- måga att anpassa sig och lämnar så små- ningom landet. Det är i allt fall årligen ett betydande antal utlänningar som efter en längre tids vistelse här förvärvar svenskt medborgarskap. Om en utlänning, som ge- nom hemvist här har fast anknytning till Sverige, vill ingå äktenskap, synes det inte tillräckligt motiverat att hindra honom därifrån enbart på den grund att det inte är tillåtet enligt lagen i den stat där han är medborgare. Motsvarande gäller upplös- ning aV äktenskap. Om svensk lag används, kan det visserligen leda till s.k. >>haltande>> rättsförhållanden, dvs. äktenskap eller skils- mässa som gäller här men inte i främman- de stat som tillämpar nationalitetsprincipen. Denna olägenhet får man dock enligt kom- mitténs mening finna sig i, om det är nöd- vändigt för att uppnå en liberal tillämp- ning som i den angivna situationen tillåter utlänningen att få sina personliga förhållan- den ordnade enligt här rådande uppfattning. Vad gäller ekonomiska frågor skulle det självfallet innebära stora praktiska fördelar —— särskilt i enklare förhållanden — att kunna tillämpa svensk lag beträffande ut- länningar som har hemvist här. Enligt kom- mitténs mening bör det kunna ske i ganska vid omfattning. Kommittén bygger denna ståndpunkt bl. a. på att vår lagstiftning en— ligt kommitténs mening ej innehåller några sådana drag att den inte genomsnittligt kan godtagas för utlänningar med hemvist här, om man inte utsträcker tillämpningen för långt. Detta innebär ej något försök till ett värdeomdöme, som ger svensk lag gene- rellt företräde ur materiell synpunkt, utan endast ett antagande att tillämpning av svensk lag borde kunna anses acceptabel i hithörande fall. Kommittén vill därför bl. a. föreslå att rättsverkningarna av äktenskap i fråga om makars egendomsordning bör be- dömas enligt svensk lag, om makarna har eller tar hemvist här vid äktenskapets in- gående och inte genom äktenskapsförord avtalar att den nationella lagen skall till- lämpas.

Det anförda innebär bl.a., att svenska myndigheter skulle för vissa frågor få till- lämpa en annan lagvalsregel beträffande ut- vandrade svenskar än i fråga om invand- rade utlänningar. Detta passar ganska väl till den bild som kommittén fått av det fak- tiska aktuella läget. Såväl statistiska skäl5 som allmänna erfarenheter tyder på att svenska medborgare i relativt stor omfatt- ning vistas utomlands längre eller kortare tid för specialuppdrag eller utbildning för att sedan återvända till Sverige, medan många flyktingar eller andra utlänningar invandrar till Sverige för att slå sig ned här för framtiden. Det nu sagda får dock inte tillmätas någon större betydelse för lag- stiftningsfrågan eftersom förhållandena kan ändras ganska snabbt.

Frågor som rör utländska medborgare med hemvist i annan främmande stat än den de tillhör kommer mera sällan under bedömande här i riket. I den mån sådana förhållanden över huvud behöver prövas här torde hinder i allmänhet inte föreligga att tillämpa samma principer som föreslås för svenska medborgare med hemvist utom- lands, om ej annat följer av vederbörandes nationella lag.

Kommitténs strävan att försöka göra rea- listiska överväganden har också gjort sig gällande i ett speciellt hänseende som kan förtjäna att nämnas här. Rättshandlingar, vilka parterna med utgångspunkt i en given situation haft grundad anledning att anse som giltiga, bör inte kullkastas enbart av den orsaken att de kommer till bedömning av svensk myndighet och svensk interna- tionell privaträtt blir tillämplig. Detta har föranlett kommittén att i åtskilliga hänseen- den godtaga alternativa anknytningsfakta, så att t. ex. en rättshandling anses giltig om den står i överensstämmelse antingen med partens nationella lag eller med lagen i den stat där han har hemvist eller annan lag till vilken finns viss anknytning.

Kommittén lämnar den nordiska regle- ringen för nordiska medborgare orubbad. Detta var förutsatt i kommitténs direktiv.

Under den förutsättningen har kommittén övervägt i vad mån större enhetlighet för Norden kan uppnås i förhållande till med- borgare i utomnordisk stat. I fråga om ma- kars egendomsordning har kommittén an— sett, att man bör kunna likställa bosättning i vårt land och bosättning i annat nordiskt land. Detta innebär i främsta rummet, att för makar som är medborgare i utomnor- disk stat och vid äktenskapets ingående har eller tar hemvist i nordisk stat skall i prin- cip gälla den egendomsordning som gäller i hemvistlandet. Om makarna under äk- tenskapet flyttar inom Norden, skall också gälla i princip samma regler om statutväx- ling som nu är föreskrivna i den nordiska regleringen. Vi skulle därigenom nå över- ensstämmelse med vad som gäller i Dan- mark, Island och Norge —— åtminstone så- vitt angår den ursprungliga egendomsord- ningen. Huruvida man där är beredd att godtaga statutväxling under äktenskapet är ovisst, men kommittén anser sig ha anled- ning förmoda att så kommer att bli fallet. Kommittén betraktar en enhetlig reglering för Sverige, Danmark, Island och Norge på detta område som ett betydelsefullt fram- steg. Det bästa resultatet skulle vinnas, om också Finland anslöt sig till den föreslagna linjen. De finska sakkunniga har åtminsto- ne t.v. inte ansett sig kunna gå lika långt. men kanske kan man ändå räkna med möj- ligheten att, om reglerna blir likformiga i Danmark, Island, Norge och Sverige, även

5 Frånsett danska, finska och norska medbor- gare var antalet hit invandrade utländska medborgare under tiden 1956—1967 enligt den officiella statistiken 130 097 och antalet här- ifrån utvandrade utlänningar 47 645. Antalet svenska medborgare, som under samma pe- riod utvandrade till andra stater än Dan- mark, Finland eller Norge, var 45 025 och antalet svenska medborgare som invandrade från andra stater än de angivna var 27 989. Statistiken är behäftad med felaktigheter, så att såväl in- som utvandring redovisas med för låga siffror. Avvikelsen från verkliga för- hållandet är större i fråga om utvandringen än i fråga om invandringen. Inflyttningen av utvandrade svenska medborgare synes dock relativt sett vara betydligt större än utflytt- ningen av hit invandrade icke nordiska med- borgare.

Finland framdeles ansluter sig till en sådan reglering.

De internationellrättsliga problemen på arvsrättens område har inte berörts i kom- mitténs direktiv. De har emellertid ett up- penbart samband med äktenskapsrätten. Ef- ter samråd med chefen för justitiedeparte- mentet har kommittén behandlat även arvs- rättsliga frågor och övervägt vad som i den delen lämpligen kan böra göras i föreva— rande sammanhang. Kommittén har stan- nat för att ej föreslå någon större ändring i den nuvarande regeln att arvsstatutet be- stäms av den avlidnes nationalitet. Om den nationella lagen själv föreskriver att annan lag skall tillämpas, bör emellertid denna iakttagas. Kommittén har särskilt beaktat sambandet mellan makars egendomsordning och arvsstatutet. De problem som här fram- träder har inte så mycket att göra med valet mellan nationalitetsprincipen och do- micilprincipen utan kan bli lika aktuella —— ehuru i skilda former — vare sig den ena eller andra principen tillämpas. I övrigt har hemvistet tillmätts betydelse i speciella hän- seenden, t.ex. beträffande formkrav som gäller testamente m.m. Kommittén har här liksom i fråga om rättshandlingar inom äktenskapsrätten ansett att alternativa an- knytningsfakta bör godtagas. Den avlidnes hemvist har också tillmätts ökad betydelse beträffande frågan var boutredning efter honom bör äga rum.

Som redan antytts anser kommittén, att man inte kan upprätthålla ett system enligt vilket personrättsliga frågor skall konse- kvent bedömas enligt vederbörandes s.k. personalstatut, i vårt land bestämt med ut- gångspunkt från nationalitetsprincipen. Kommittén vill med anledning härav erinra om att mannens personalstatut har brukat anses som »familjens lag», bl. a. i fråga om makarnas egendomsordning. Det är emel- lertid otidsenligt att låta makarnas gemen— samma förhållanden regleras av en lag till vilken enbart ena maken har anknytning. Teorin om familjens lag upprätthålls därför

ej i kommitténs förslag som dock i stort sett ej behandlar föräldrarätten.

I detta sammanhang kan slutligen en me- todisk fråga förtjäna nämnas. När det gäl— ler att reglera internationellrättsliga förhål- landen, har man i olika rättssystem lagt huvudvikten antingen vid bestämmandet av de egna myndigheternas behörighet att upp- taga frågor med internationell anknytning och starkt begränsat behörigheten eller ock- så vid bestämmandet av den lag som myn- digheterna skall tillämpa i materiellt hän- seende, när de upptagit sådana frågor. Den förra ordningen, som framför allt tillämpas inom det angloamerikanska rättsområdet, tillåter domstolarna att i största utsträck- ning tillämpa sin egen lag (lex fori). Som förut anförts innebär detta en praktisk för- del eftersom utländsk lag lätt kan bli fel- aktigt tillämpad. Konsekvent genomförd medför emellertid den ordningen, att de egna myndigheterna kanske inte kan tillåtas upptaga internationellrättsliga frågor i den utsträckning som vore motiverad från rent processuella utgångspunkter. Detta kan medföra olägenheter för parterna och i värsta fall hindra part att få sin talan prö- vad, s.k. déni de justice. För att motverka sådana olägenheter kan det vara nödvändigt att medge en mera vidsträckt kompetens. Kommittén har förfarit efter vad som i oli- ka hänseenden synts lämpligt för de sär- skilda ämnesområdena. Beträffande t.ex. äktenskapsmål hänför sig sålunda den före- slagna regleringen övervägande till kom— petensfrågan, medan regleringen av makars egendomsordning så gott som uteslutande går ut på att bestämma vilken lag som i olika lägen skall anses tillämplig.

_ ett"."— - ,...». -— . .. » ”S..:- ':'-.2." '.'f-""1 ' ' "'5ll"5f'"""!. 'å'E'r'l " '.”ÄJ lf-(J .rL. .=L "'.'.Z'l, ' _._. . _ __Sl.,_|1|?_f_-*_,'15.F_.—|. ':, _ ”:E.” läkt.-rg! ..v.,,_,'l£5,_.| "". _ ' -- g ,, .ru—_??? '.'.U" _,»A .H'I .'___'. . "är _ __ _ "&”, _ J

'i'tf'l' ""lJ ' 'i' ?g' '. _J"|'-J' Hi! |. 4 Jag.: Fint ['%'i'h-åiåf*åjfia _ " ' ' _ I_ '_W "" :'-r.—-,,|=._” r.

"' ':'.» 715545 '..'|". li,, 'l' ' hm,!

'. ' kl.. .'"'|4.-' '+r'l._'-' l:a-' " '-'=""""'i'

. .. .—nfå:'i"'"f'. '» .'..»- uf. » ”lif-» .._-

';'IIJ'J'; mi] ' L': :" '%'Äådå' |:'|' U '|'-Cow)» ;: ' I ""r'äl

' »_ u. '#;fy-H ' _'n-"ä'l. njb'ni'i' '|**"*.!t"=1-"J|IJ '- .*,-=l .'.i: |:qu . .H. .--'E. _|. ..— '

.

”'ful". '_'-J.HIJEI .— f—CIHL',,' -'—l'.il .

' _ |. '. -'f' - . .. - ' . .|—' _ r. ... d_j ..'..'=|'.1. . .. .:, . .- M.

| .%i" :?": ""'" " . —: $& .- f?r "|" ' ':"): '.l ' ' ' ' "' . r'åå'mkf. : nl!li'i£f_ ' '.'; $==32_ "_ ' ' ' '

' 'if: '='_'_'..» " ' ' .-. 'a'—Il?" " . . __ _ _ . _ '"'wiåm; .:.3'. _'I""|""' ' . _ ”'_'-fiir"? .J.'-_-. ", =*vh'E Etjju 7.15"; "". | "Gulf-:'- __ " 'l'f'va' "--'" -"'" .»a- '.. lfg't'l'» '. '-"""" = "? ?-'- fika.: .- . st.. ..':'|".

. |."'_ i'L . &+. | . "lå—Elg .'H- _ h" , '='—"'if få .. "ul- , ”___ 'i'll'J'

' ...IF—T ""|" J) '-'..' l .— ")-'I . | , .. .. ',;ja'il ""Tifif'£iqa?1"" ' Jfl'c'j'e-T'l "L ltt

, :'f'.'...'.. &..-'å'. - "'-l::'r-_ fall:! ull? " 1,37, :| 'quiljlå ' _ | " Hgik 'l. r'T'i'n 'x: "'Ili - ' '" .u'gil' H'jr, ';Lf '.Iwåi'nil H—1'NI' HF.-' 'i'—" |. " || '41 &"1'Ilul :|,

'. .U- , L 1 _ ,. |u. .'.». "__ .-". . 'i_ . :.' |.I ' '"'l'il-"I'J'l". ,

. '

- .; , '.'l' Oh,. =. " ,.r' »|__'—i.,. fälg.-. "";" _aiile-z. ' .'tl'l'EfELJill'| ',»| "| .'l' itf-mfl,; .' _'I,L,,il' "thé'in'fty I.,-.._ '.'I- 'r'lsgj.'-"1w$f.jå.' ". 'I " lL » ' _ -' . _ ,,. . _ "'__-'å' ,",— _' .: IL:_ :,:: .. ' ..' ... .L. f..:.._..»»!:.,'»,f,_.-»- . . _ ._ - .. " r...-åa.»...- _ 1' " '

-',;=>.',l'|_|: ', _'_., FJ.-' _ ;.Mruirg- l—"-"'-. |'.| 'I.” _' '. , _ 'J' "?P'Ilfdf'u 'i'. ru...-41 + . 1_._|. "kl. ,. __|, '- . ..

'.' ;. '... ', ' ' , .._-. "| ",-. »

' '." tt _'i .-..- ' ' "-"— '," .' _, . .. || '”. ' t'- dåg -, , rju-JM äga,-Jaa,? "3" lt... ...,... "" -'I__f't.&j_.,'i:1i.=.l_,1.. 'ai ',"-1|=,'-—r»::.;l,, ' l .4 . ""..|' i"??? [:l uf", -_ '.' '_u.|' , ". '.-_.'" . '- ' . ) .' '.l' J..—:.» .. »|. ...-.._ ...—..... | ,. |. . - -

[..' ':' _q '.'

'. i"". ='u| » "." ..."-> i..—Fa: ." . j '='. .'::' ".'I. .G' J.H.; ”...F— (|..ij

ft-. '+'?» _l ' --'--l-rF:;-_-u:i1"";". -_ "Ei ..... _..--iär*_|'i._ "iw .'.-er

."' li? ' * i't ..;å'xå'F'", i'll" »

_” . ?. di...-.nu? .,. .frf' .. _an *En-1. '"'91 -.

lt _n | ». | "HF T'.- 'i'. | | '

.f't', alla” ||,L ; .it —.| Mauri—ng?" fil!-| _ :i; . -. ._ , .....

H Förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap

3. Äktenskaps ingående (1 kap. i lagförslaget)

3.1 Intern rätt i olika stater

Äktenskapet som rättsligt reglerad insti- tution har olika former i skilda kulturkret- sar. De legala förutsättningarna för äkten- skap är väsentligt olika även inom närbe- släktade rättssystem. Man kan skilja mellan materiella och formella förutsättningar. Vad som i ett visst rättssystem räknas till form kan emellertid i ett annat anses höra till de materiella förutsättningarna. Till de mate- riella förutsättningarna hör i första hand frånvaron av äktenskapshinder av olika slag, men hit kan också räknas kravet att parternas samtycke till äktenskapet inte är ogiltigt av sådana skäl som svek, misstag e. 1. Till de formella förutsättningarna för äktenskaps ingående brukar räknas krav på kungörande, medverkan av vigselmyndig- het, parternas personliga närvaro, offentlig- het, viss ritual o. ].

Bestämmelserna om äktenskapshinder växlar, som följande exempel visar.1

Äktenskapsåldem är — bortsett från dis- pensmöjligheter i Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike 21 år för man och 16 år för kvinna, i Schweiz 20 resp. 18 år, i vissa öststater 18 år för både man och kvin- na, i Nederländerna, många stater i USA, Brasilien och Australien 18 resp. 16 år, i Frankrike, Belgien och Luxemburg 18 resp. 15 år, i England 16 år för både man och kvinna och i Italien och Portugal 16 år för man och 14 år för kvinna. I vissa stater sy-

nes äktenskapsåldern på grundval av ro- mersk och äldre kanonisk rätt åtminstone formellt alltjämt vara så låg som 14 år för man och 12 år för kvinna, och på några håll lever troligen seden med barnäktenskap alltjämt kvar. Olika åldersgränser tillämpas också i fråga om krav på samtycke till gif- termål från föräldrar och andra förmynda- re.

Hinder på grund av sjukdom utan möj- lighet till dispens föreligger ej sällan vid sinnessjukdom och sinnesslöhet. Även åt— skilliga andra sjukdomar utgör indispensab- la äktenskapshinder på olika håll i världen, såsom könssjukdom i smittsamt skede, samt. ehuru mera sällan, epilepsi och spetälska. Även mera generellt utformade sjukdoms- hinder förekommer.

Släktskaps- och svågerlagshindren företer betydande avvikelser olika stater emellan. Äktenskap mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon synes vara absolut förbjudet i alla rättssystem som kan antagas ha någon praktisk betydelse för oss. De båda andra hithörande hindren en— ligt svensk rätt — släktskap mellan ett sys- kon och det andras avkomling resp. svåger- lag i rätt upp- och nedstigande led —— är på vissa håll okända, på andra håll indispens- abla. Längre gående hinder finns också en-

1 De nordiska länderna förbigås här, jfr SOU 1964:35 s. 45 ff och prop. 1968:136 s. 21 ff. Vissa lagändringar har senare skett i Dan- mark, Finland och Norge.

ligt åtskilliga främmande lagar. Äktenskap mellan kusiner är absolut förbjudet bl.a. i Grekland och i åtskilliga stater i USA samt utgör dispensabelt hinder t.ex. i Jugosla- vien och Rumänien. Undantagsvis före- kommer hinder på grund av släktskap i ännu avlägsnare led. Svågerlag i sidolinjen utgör ej sällan absolut eller dispensabelt äk- tenskapshinder enligt främmande rätt. Så är det t.ex. förbjudet att gifta sig med sin tidigare makes syskon i Luxemburg, i Ita- lien (dispensmöjlighet), i Frankrike om det tidigare äktenskapet är upplöst genom skils- mässa (dispensmöjlighet) och i Belgien om den tidigare maken alltjämt är i livet (dis- pensmöjlighet). I t.ex. Grekland gäller äk- tenskapshinder vid svågerlag i sidolinjen t.o.m. tredje led (motsvarande t.ex. bror- sons hustru).

Adoption medför i åtskilliga länder vid- sträcktare verkningar än hos oss såsom äk- tenskapshinder.

Tidigare äktenskap som upplösts medför i vissa länder äktenskapshinder. I Italien, Spanien och Irland ävensom vissa sydame— rikanska stater anses äktenskapet enligt den interna rätten oupplösligt. Detsamma gäller i Portugal för äktenskap som ingåtts enligt katolsk ritual. Utländska skillnadsdomar erkänns därvid regelmässigt ej i fråga om det egna landets medborgare.2 Detta kan medföra att äktenskapet även i annat land utgör hinder mot nytt äktenskap, om rät- ten att ingå äktenskap där prövas enligt hemlandets lag.3

Väntetid för tidigare gift kvinna före- skrivs i åtskilliga stater. Någon gång är för- budet undantagslöst, så i Luxemburg. Före- skrift om dylik väntetid saknas helt på många andra håll. I en del stater förekom- mer väntetid också för man efter skilsmäs— sa, så t. ex. i vissa stater i USA, och undan- tagsvis även efter hustruns död, så i Portu- gal. I Luxemburg gäller, att om äktenskap upplöses efter överenskommelse, ingendera maken får gifta om sig förrän efter tre år. Stundom kan domstol fastställa viss vänte- tid efter skilsmässa, så i Schweiz och Tur- kiet.

För den som gjort sig skyldig till äkten-

skapsbrott stadgas i åtskilliga lagar mer el- ler mindre långtgående äktenskapshinder.

Månggifte är alltjämt tillåtet bl.a. i åt- skilliga muhammedanska länder för män. Månggiftet synes emellertid vara på kraftig tillbakagång och har förbjudits i allt fler länder, t. ex. i Turkiet 1926 och för hinduer i större delen av Indien 1955.

Äktenskapshinder som är okända i GB förekommer i många främmande stater och i många olika former. Äktenskapshinder på grund av olikhet i ras finns t. ex. i Sydafri- kanska republiken. Sådana hinder finns också uppställda i flera av USAs delstater men är enligt en dom av USAs högsta dom- stol år 1967 inkonstitutionella och torde ej vidare kunna upprätthållas. Även olikhet i religion utgör i vissa fall hinder mot äk- tenskap. Amning anses i vissa muhamme- danska länder grunda släktskap som kan medföra äktenskapshinder. Förmyndare är ej sällan förbjuden att gifta sig med mynd- lingen innan slutredovisning avgivits. Fattig- vård och liknande medför stundom hinder för äktenskap. Beträffande mord och dråp gäller i åtskilliga länder att den som dräpt sin make inte kan gifta om sig eller att an- nan gärningsman inte kan ingå äktenskap med efterlevande make. Vissa yrkeskatego- rier, t. ex. präster i vissa länder, är förbjud- na att gifta sig eller tillstånd krävs. Militä- rer i olika grader får i åtskilliga stater ej gifta sig utan överordnad myndighets till- stånd. Även för vissa civila statstjänstemän krävs stundom särskilt tillstånd.

I fråga om formen för äktenskaps in— gående fordras i de flesta rättssystem par- ternas fria samtycke och medverkan av be- hörig vigselförrättare.

I detta sammanhang bör nämnas Förenta nationernas konvention den 10 december 1962 angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap.4 Kon— ventionen, som Sverige ratificerat, föreskri- ver bl.a. att äktenskap inte skall anses i laga ordning ingånget utan båda kontrahen- ternas av fri vilja avgivna samtycke. Detta

2 Se vidare Simson i SvJT 1957 s. 110 ff. 3 Jfr Pålsson s. 499 ff. 4 SÖ 1964 nr 29.

skall avges av dem personligen efter veder— börlig kungörelse samt inför vigselmyndig- heten och i vittnens närvaro, i enlighet med vad som må vara föreskrivet i lag. Visst för- behåll görs dock för äktenskap ingångna ge— nom ombud.

Vigsel kan ingås antingen inför borger- lig tjänsteman (borgerlig vigsel) eller inför präst resp. annan officiant i trossamfund (kyrklig vigsel). Att möjlighet inte föreligger till borgerlig vigsel är numera sällsynt. Ex- empelvis den grekiska civillagen medger dock endast kyrklig vigsel. Detsamma gäller Spanien såvitt angår katolska trosbekännare. I åtskilliga stater är borgerlig vigsel obliga- torisk. Detta gäller bl. a. för Belgien, Frank- rike, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Turkiet, Tyskland, Österrike och öststaterna.

I en tredje grupp stater förekommer både kyrklig och borgerlig vigsel som i huvudsak

fakultativa, likaberättigade vigselformer. Detta gäller — förutom de nordiska länder- na t.ex. Brasilien, England och stater med närbesläktad rätt, Irland, Italien, Por- tugal (möjlighet att erhålla antingen borger- lig eller katolsk vigsel) samt USA (de fles- ta staterna).

De närmare formföreskrifterna för giltig vigsel växlar avsevärt mellan olika rättssys- tem. Kungörande krävs på många håll. I andra fall är det tillräckligt, att vigselför- rättaren eller annan myndighet prövar äk- tenskapsförutsättningarna. Bland vanliga formföreskrifter kan nämnas, att vigseln skall vara offentlig, att den skall förrättas i viss ämbetslokal, om ej hinder t.ex. på grund av sjukdom föreligger, och att visst antal Vittnen skall närvara. Påföljderna för överträdelse av dylika formföreskrifter är högst olika. I t. ex. Nederländerna kan ogil- tighet inträda på grund av att tillräckligt antal vittnen ej varit närvarande vid vig- seln. I Schweiz gäller däremot, att ett äk- tenskap ej kan förklaras ogiltigt på grund av formfel om det ingåtts för sådan tjänste- man som äger förrätta Vigsel.

Ett särskilt problem är, huruvida äkten- skap kan ingås genom ombud. I åtskilliga rättsordningar är detta tillåtet, åtminstone om särskilda skäl finns eller särskilt till-

stånd erhållits, t. ex. i Jugoslavien, Neder— länderna, Polen, Spanien, Tjeckoslovakien och ett antal latinamerikanska stater.

I åtskilliga stater i USA erkänns fort- farande formlösa s.k. commonlawäkten- skap. Sådant äktenskap ingås genom kon- trahenternas överenskommelse. Överens- kommelsen skall avse ett omedelbart in- gående av äktenskap. På grund av de olä- genheter som dylika formlösa äktenskap kan föranleda minskar antalet stater där de kan ingås. De synes inte stå i överensstäm- melse med den förut nämnda FNkonven— tionen om äktenskap.

3.2 Gällande internationell rätt

Översikt1

I fråga om de materiellrättsliga förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående följer den internationellrättsliga regleringen i olika län- der i princip två skilda huvudlinjer, vilka dock regelmässigt kombineras med varandra på ett eller annat sätt. Enligt den ena, som har ett betydande inflytande i bl.a. Dan- mark, USA och åtskilliga sydamerikanska stater, bedöms äktenskapsförutsättningarna enligt lagen på vigselorten (lex loci celebra- tionis). Enligt den andra principen, som är förhärskande på kontinenten, bedöms var- dera kontrahentens rätt att ingå äktenska- pet enligt hans personalstatut.2 Engelsk rätt synes intaga en mellanställning. Det bör understrykas, att lagvalsreglerna i vissa sta- ter som regel inte torde tillämpas i prakti- ken förrän ev. fråga uppkommer om äk- tenskapets giltighet. Vid äktenskapets in- gående tillämpar vigselförrättaren enbart den egna lagen.

1 För detta avsnitt har professorn Lennart Påls- son välvilligt ställt till kommitténs förfogan- de vissa delar av manuskriptet till ett kom- parativt internationellprivaträttsligt arbete rö- rande äktenskaps ingående m.m. (engelsk text). Prövning enligt denna lag kan i vissa fall ske också betr. hinder i den andra trolovades person, även om denne är medborgare i främmande stat, jfr Undén, Internationell äk- tenskapsrätt s. 19 f, Westring s. 416 f. N

Som nyss antytts kombineras de båda hu- vudlinjerna på olika sätt. Sålunda anses un- der vissa förutsättningar äktenskap, som amerikansk medborgare ingått i strid mot ett i domicilstaten gällande, upplösande äk- tenskapshinder, vara ogiltigt i den staten, även om det är giltigt enligt lagen på vig- selorten. Å andra sidan är det vanligt att även om rätten att ingå äktenskap i princip prövas enligt kontrahenternas personalsta- tut —- likväl åtskilliga äktenskapshinder en- ligt vigselortens lag måste iakttagas. Hän- synen till ordre public blir därvid stundom så dominerande, att huvudregeln ter sig närmast nominell. Det kan också förekom- ma, att ett äktenskapshinder enligt perso- nalstatutet inte beaktas därför att det ter sig stötande för rättsuppfattningen på vig- selorten. Hänsyn torde dock i vissa fall tas till hur nära anknytning kontrahenterna har till vigsellandet, t. ex. så att tillfälliga besö- kare inte vigs med mindre äktenskapet er- känns i hemlandet, medan motsatsen gäller i fråga om domicilierade utlänningar.

Det kan i detta sammanhang erinras om att läran om återförvisning (renvoi) accep- teras i ett stort antal stater. En stat som i princip bedömer äktenskapsförutsättningar- na enligt kontrahenternas nationella lag kan därför komma att i fråga om utländska medborgare tillämpa sin egen lag, när ve- derbörande har hemvist där eller vigseln äger rum där och den nationella lagens kollisionsnormer hänvisar till domicillagen eller lagen på vigselorten.

Till frågan om formen för äktenskaps ingående brukar internationellrättsligt hän- föras såväl krav på medverkan av behörig myndighet som fordringar i fråga om pub- licitet, kontrahenternas personliga närvaro, iakttagande av viss ritual o. ].

Huvudregeln i de flesta stater är att for- men bestäms av lagen på vigselorten. Det är en av den internationella privaträttens mest allmänt omfattade principer, att for- men för en rättshandling bestäms av lagen på den ort där rättshandlingen företages (lex loci regit formam actus, locus regit actum). I vissa stater synes denna regel gäl- la i närmast obligatorisk form. I andra sta-

ter är regeln fakultativ åtminstone såtill- vida att äktenskap som ingåtts i främman- de stat — oavsett uppfattningen i den sta- ten —— anses giltigt, om det är giltigt enligt kontrahenternas personalstatut. Det före- kommer också, att ett äktenskap som är gil— tigt enligt parternas personalstatut anses giltigt även om det ingåtts enligt främman- de lag i det egna landet (utan särskilt till— stånd), men detta är mindre vanligt.

Regeln locus regit actum erkänns inte av vissa stater, t.ex. Grekland, som för sina medborgare upprätthåller kravet på obliga- torisk religiös vigsel enligt Viss rit, även när äktenskap ingås utomlands. I Spanien krävs katolsk vigsel när spansk medborgare som är katolik ingår äktenskap utomlands. Re- sultatet av sådana regler blir i länder med obligatoriskt civiläktenskap att kontrahen- terna måste gå igenom två olika vigselcere— monier för att äktenskapet skall bli giltigt både i vigsellandet och i hemlandet. Undan- tagsvis fordrar vissa länder med obligato- riskt civiläktenskap, t.ex. Tjeckoslovakien, att deras medborgare iakttager denna form även utomlands. På vissa håll, t. ex. troligen i Schweiz, bedöms giltigheten i formellt hän- seende av ett äktenskap som utländska med- borgare ingått i annan främmande stat en- ligt den nationella lagen, sålunda ett avsteg från regeln locus regit actum.

I fråga om äktenskap som utomlands in- gås av det egna landets medborgare kräver Vissa lagar, att äktenskapet föregås av lys— ning i hemlandet. Förebilden till sådana be- stämmelser finns i den franska Code civil. Överträdelse kan åtminstone enligt fransk rätt under vissa förutsättningar medföra äk- tenskapets ogiltighet.

Den vanligaste typen för vigsel i annan form än den som föreskrivs i vigselortens lag är vigsel inför diplomatisk eller konsu- lär tjänsteman som tillhör främmande stat. Förutsättningarna för sådan vigsel kan i så- väl den stat vigselförrättaren tillhör som den stat där vigseln äger rum vara reglerad antingen genom generella lagregler eller ge- nom särskilt bemyndigande för vederböran- de tjänsteman att förrätta vigsel. Ofta reg- leras frågan genom konvention. Förutsätt-

ningarna växlar. Det förekommer att en stat är mer liberal när det gäller att tillägga sina egna diplomater och konsuler vigsel- behörighet än när det gäller att tillåta vig-' sel av sådan tjänsteman från främmande stat på det egna territoriet. Några stater tillåter överhuvud inte sina tjänstemän att förrätta vigsel utomlands eller främmande tjänstemän att förrätta vigsel på det egna territoriet.

Frågor om äktenskaps ingående behand- las i åtskilliga konventioner.

Av multilaterala konventioner är 1902 års Haagkonvention för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap av sär- skilt intresse för svenskt vidkommande. Sve- rige var anslutet till konventionen under ti- den 1904—1959 och denna har varit be- stämmande för reglerna i 1904 års lag. Till konventionen synes fortfarande vara an— slutna Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Tysk- land och Ungern. Till följd av världskrigen gäller dock konventionen inte för alla stater i förhållande till envar av de övriga. I fråga om rätten att ingå äktenskap gäller enligt 1902 års äktenskapskonvention, att beträf- fande envar av de blivande makarna är hans nationella lag bestämmande, om ej denna lag uttryckligen hänvisar till annan lag. Härifrån görs dock vissa undantag en- ligt ett invecklat system. I fråga om form- föreskrifter för äktenskapets ingående gäl- ler som huvudregel enligt 1902 års äkten— skapskonvention lagen på vigselorten. Ock- så härifrån görs vissa undantag. Bl.a. skall vigsel, som förrättats av diplomatisk eller konsulär ämbetsman i enlighet med lagen i den stat i vars tjänst han är anställd, an- ses ha skett i behörig form under förut- sättning att ingendera maken tillhör den stat där vigseln förrättats och sistnämnda stat inte vägrar tillstånd till förrättande av sådan vigsel. Ett äktenskap, som i det land där det ingåtts anses inte vara slutet i be- hörig form, får hållas för gillt i övriga konventionsstater, om den form som är fö- reskriven i vardera makens nationella lag blivit iakttagen. Konventionsstaterna är däremot inte skyldiga att godtaga ett så-

Enligt Cödigo Bustamante3 gäller beträf- fande de materiella förutsättningarna för äktenskaps ingående, att kontrahenterna är underkastade sitt personalstatut i fråga om behörigheten att ingå äktenskap. Frågan vilken lag som är personalstatut överlämnas till envar konventionsstats egen internatio— nella privaträtt. Lagen på vigselorten till- lämpas dock också beträffande utlänningar, bl. a. såvitt den innehåller indispensabla äk- tenskapshinder. Fördragsslutande stat frita- ges från skyldighet att erkänna äktenskap som av dess medborgare eller utlänningar ingåtts i annan fördragsslutande stat, om äktenskapet står i strid med vissa äkten- skapshinder i förstnämnda stat. I fråga om formen för äktenskapets ingående tillämpas lagen på vigselorten, frånsett diplomat- och konsulatvigslar. Fördragsslutande stat med obligatorisk religiös vigsel kan dock vägra erkänna äktenskap som dess medborgare in- gått utomlands i annan form.

Enligt båda Montevideokonventionema4 följer behörigheten att ingå äktenskap lagen på vigselorten. Fördragsslutande stat är dock inte förpliktad att erkänna äktenskap som ingåtts i annan stat, om det strider mot vissa hinder.

Sverige

I överensstämmelse med 1902 års Haag- konvention för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap byggde 1904 års lag ursprungligen helt på nationalitetsprin- cipen i fråga om de materiella förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående. Enligt 1 kap. 1 5 får svensk medborgare ej träda i äktenskap på utrikes ort utan att han enligt svensk lag äger ingå äktenskapet. Om den svenska lagens äktenskapshinder faktiskt iakttages, när svensk medborgare ingår äk- tenskap utomlands, beror dock av den in- ternationellrättsliga regleringen i vigsellan-

3 Se ovan 5. 38. 4 Se ovan s. 38.

det.1 Någon direkt sanktion finns ej för den händelse bestämmelsen i 1 kap. 1 & i 1904 års lag åsidosatts. Ingår svensk medborgare äktenskap utomlands utan att iakttaga den svenska lagens äktenskapsförutsättningar, följer ej redan därav att äktenskapet blir ogiltigt. Frågan om det i Sverige kan dö- mas att återgå blir beroende av om någon återgångsgrund enligt 10 kap. 1—3 åå GB föreligger.

Även beträffande utländsk medborgares giftermål inför svensk myndighet tillämpas enligt 1904 års lag nationalitetsprincipen som huvudregel. l överensstämmelse härmed föreskrivs i 1 kap. 2 5, att om utländsk med- borgare vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, skall hans rätt att ingå äktenska- pet prövas enligt lagen i den stat han tillhör. Är enligt denna lag medgivet att lagen på annan ort tillämpas, får dock sådan lag i stället lända till efterrättelse. Utländsk med- borgare som är gift får inte i något fall ingå äktenskap inför svensk myndighet. Inte hel- ler får äktenskap ingås mellan dem som är släkt i rätt upp- och nedstigande led eller är syskon.2

Som nämnts i inledningen gjordes ett av- steg från nationalitetsprincipen genom den år 1947 tillagda 4 a 5 i nuvarande 7 kap. i 1904 års lag. Första stycket i denna para- graf innehåller i den lydelse det fått genom lagändring den 27 november 1964,3 att om utländsk medborgare sedan minst två år har hemvist här i riket och vill träda i äkten- skap inför svensk myndighet, får hans rätt att ingå äktenskapet prövas enligt svensk lag. om de trolovade begär det. Bestämmel- sen var ursprungligen inte tillämplig i fråga om medborgare i stater anslutna till 1902 års äktenskapskonvention. Undantaget bort- togs genom ändringen år 1964, sedan Sve- rige frånträtt Haagkonventionen. Samtidigt föreskrevs, att begäran om tillämpning av svensk rätt skulle göras av båda de trolova- de i stället för såsom tidigare av vederbö- rande utlänning ensam.4

Den nordiska familjerättskonventionen och den i anledning av konventionen utfär- dade 1931 års förordning grundas i väsent-

liga delar på domicilprincipen. Vad angår rätten att ingå äktenskap är enligt konven- tionen frågan, huruvida domicillandets el— ler medborgarskapslandets lag skall tilläm- pas, beroende av om vederbörande haft hemvist i vigsellandet minst två år eller ej. Vill medborgare i en av de fördragsslutan- de staterna träda i äktenskap inför myndig- het tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den staten, om han sedan minst två år har hemvist där, men i annat fall enligt hemlandets (= medborgarskapslandets) lag. Vid hindersprövning i en tredje nordisk stat tillämpas alltid hemlandets lag.

Enligt proposition med förslag till änd- ring i nordiska familjerättskonventionen som framlagts för 1969 års höstriksdag5 skall beträffande nordisk medborgare lagen i den stat, där frågan om hinder mot äkten- skapet prövas, kunna tillämpas, om någon

1 Vill svensk medborgare ingå äktenskap inför vigselmyndighet tillhörande land som tilläm- par nationalitetsprincipen, fordrar vigsellan- det ofta att han styrker sin behörighet en- ligt svensk lag att ingå äktenskapet. För det- ta ändamål kan han av svensk myndighet erhålla äktenskapscertifikat. Bestämmelser härom finns i 1 kap. 3 & första st. i 1904 års lag och i kungörelsen 9/5 1969 (nr 123) om äktenskapscertifikat. Hur utländsk medborgare skall styrka hin- derslöshet är — med stöd av 1 kap. 3 5 andra stycket i 1904 års lag — reglerat ge- nom' förordningen 3/12 1915 (nr 484), huru utländsk undersåte, som vill träda i äkten- skap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen. 3 Ändringen grundade sig på förslag från fa- miljerättskommittén, se prop. 1964:168. I anledning av 1964 års lagändring har pas- torsämbetena genom cirkulär från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden den 19 december 1964 erinrats bl.a. om att de trolovade borde göras uppmärksamma på de risker som kunde föreligga för vigselns ogil- tighet i utlandet (på grund av att äktenska- pet ingåtts enligt svensk lag) och därvid upplysas om att de kunde vidtaga någon av de åtgärder som föreskrivits i förordningen 3/ 12 1915, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets av- slutande ej är för handen. En dylik erinran torde också komma att införas i nämndens handbok för kyrkobokföringen. Prop. 1969:145. Jfr SOU 1964:34 s. 84 f, 1964:35 s. 503 ff.

h:

>>

en

av de trolovade har hemvist där. I annat fall eller om den trolovade hellre vill det tillämpas lagen i den stat där han är med— borgare. Vidare föreslås, att hinderspröv- ning i ett nordiskt land alltid skall godtagas för vigsel i annat nordiskt land även om kontrahenterna inte är nordiska medborga- re och sålunda oavsett vilka kollisionsnor- mer som tillämpats. Även i fråga om icke nordiska medborgare skall sålunda enligt förslaget den nordiska familjerättskonven- tionen kunna föranleda avsteg från kolli- sionsnormen i 1 kap. 2 5 första stycket i 1904 års lag, när vigsel sker inför svensk myndighet efter hindersprövning i annat nordiskt land.

I fråga om formen för äktenskaps ingå- ende upptar 1904 års lag i likhet med 1902 års äktenskapskonvention som huvudregel, att äktenskap som ingåtts med iakttagande av formföreskrifterna i lagen på giftermåls- orten skall anses slutet i behörig form. Be— träffande äktenskap som ingås inför svensk myndighet i Sverige upptages huvudregeln i 1 kap. 4 & i 1904 års lag. För detta fall behövs internationellrättsliga regler endast om någondera kontrahenten är utländsk medborgare. Enligt 1 kap. 4 & första stycket skall vad svensk lag föreskriver om pröv- ning av hinder mot äktenskap och i övrigt om formen för äktenskaps ingående äga tillämpning även för det fallet att utländsk medborgare vill träda i äktenskap inför svensk myndighet här i riket. GBs regler om bl. a. behörig vigselförrättare, valet av vig- selform och förfarandet vid vigsel blir så- lunda tillämpliga.6 Om utländsk medbor- gare ingår äktenskap här i landet i enlighet med bestämmelsen, skall äktenskapets gil- tighet i formellt hänseende här bedömas enligt svensk rätt.7 Reglerna i 4 kap. 9 & GB om verkan av formfel och om godkännan- de av vigsel som i annat fall skulle vara utan verkan bör sålunda tillämpas på sådan vigsel.

Andra stycket av 1 kap. 4 9 i 1904 års lag innehåller bestämmelser om lysning i hemlan- det, när utländsk medborgare ingår äktenskap inför svensk myndighet. Grunden för stadgan-

det är, att lagstiftningen i vissa främmande stater (främst Frankrike) uppställer krav på lysning i hemlandet även för det fallet, att statens medborgare ingår äktenskap utom- lands, och att försummelse kan medföra äk- tenskapets ogiltighet. Stadgandet har formen av en fullmakt för Kungl. Maj:t. Innehåller främmande stats lag föreskrift om lysning för det fallet att medborgare i den staten vill ingå äktenskap utom sitt hemland, äger Kungl. Maj:t förordna, att giftermål inför svensk myn- dighet inte får ske, innan det visats att sådan lysning ägt rum eller att behörig myndighet i den främmande staten meddelat befrielse från lysningen. Försummas sådan lysning, får det dock inte här föranleda giftermålets ogiltighet, även om den påföljden är föreskriven i den främmande statens lag. Något förordnande en- ligt ] kap. 4 & andra stycket i 1904 års lag är inte meddelat.8

Beträffande äktenskap som ingås utom- lands upptages huvudregeln i 1 kap. 6 5 i 1904 års lag. Om äktenskap är på utrikes ort slutet i form som lagen på den orten föreskriver, skall äktenskapet här i riket an- ses vara ingånget i behörig form, vare sig fråga är om svenska eller utländska med- borgare. Bestämmelsen får anses tillämplig även på vigselformer som inte är direkt stadgade i lag utan beror av rättssedvänja, liksom på äktenskap ingångna enbart genom överenskommelse enligt common law i vissa delstater av USA. Till formen räknas även äktenskapets kungörande.9 Regeln locus regit actum gäller även om kontrahenternas hemlands lag inte erkänner den lokala vig- selformen. Sålunda blir ett tyskt borgerligt äktenskap mellan ortodoxa grekiska med- borgare giltigt här i Sverige, ehuru det är

6 Sådan vigsel som med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande enligt 4 kap. 2 & GB förrättas inom annat trossamfund än svenska kyrkan är att betrakta som svensk vigsel, även om samfundet i fråga har sina rötter i utlandet och vigselförrättaren är utländsk medborga- re. Han fungerar likväl som svensk vigsel- myndighet. Sc Undén, Internationell äkten- skapsrätt s. 46 f. Det har visserligen anmärkts, att detta inte utsägs i lagen, men något utrymme för tve- kan i detta hänseende föreligger ej. Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse —— fram till år 1915 — var i den avsedda situa- tionen sökanden alltid skyldig att förete bevis om lysning i hemlandet eller dispens där— ifrån. 9 Westring s. 421. _; m

ogiltigt enligt grekisk rätt. Uppkommer frå- ga huruvida brist i formen medför äkten- skapets ogiltighet, bör denna fråga bedö- mas enligt lagen på giftermålsorten.10

Frågan om verkan av äktenskap som ingås genom ombud på utrikes ort har i ett fall prö- vats av regeringsrätten. Äktenskapet hade in- gåtts i staden Juarez i Chihuahua i Mexico och kontrahenterna var en frånskild italiensk man och en svensk kvinna. Målet rörde alle- nast frågan, huruvida pastor ägt vägra att i kyrkoböckerna införa äktenskapet. Regerings- rätten fann hinder inte föreligga mot inskriv- ning. Majoriteten anförde i skälen, att frågan huruvida äktenskapet på grund av ombudsför- farandet skulle anses ogiltigt inte väckts av någon, vilkens rätt var beroende därav, och inte kunde med bindande verkan avgöras i förevarande ordning.11

Beträffande svensk kyrklig vigsel utom- lands upptog 1904 års lag ursprungligen en- dast ett undantag från huvudregeln, näm- ligen bestämmelsen i nuvarande 1 kap. 8 5 första stycket första punkten. Enligt denna skall vigsel mellan svenska medborgare, som förrättats på utrikes ort av präst inom svens- ka kyrkan i enlighet med svensk lags före- skrifter, anses giltig här.12 Stöd för undan- taget fanns i 1902 års äktenskapskonvention. Äktenskap som ingåtts enligt den nu berör- da undantagsregeln torde anses ogiltigt i många stater, och vigselförrättaren kan eventuellt drabbas av straffpåföljd i vigsel- landet.

Med präst inom svenska kyrkan avses i 1 kap. 8 & första stycket första punkten endast statskyrkopräst.13 Präst inom annat trossamfund äger sålunda inte förrätta vig- sel utomlands, även om han är berättigad att viga i Sverige. I fråga om hinderspröv- ningen torde allmänna bestämmelser gälla. Hindersprövning måste sålunda ske i svensk församling inom riket eller utomlands (Kö- penhamn, Oslo, Helsingfors, London, Pa- ris, Berlin, Buenos Aires).

Svensk präst som tjänstgör i främmande stat kan i egenskap av präst i särskilt tros- samfund vara bemyndigad av den främman- de staten att förrätta vigsel enligt lagen i samma stat. Äktenskap som enligt den lagen anses slutet i behörig form är enligt regeln

locus regit actum giltigt med avseende på formen i alla stater som hyllar samma regel och sålunda även i Sverige. Hur vidsträckt vigselrätten är, beror av bemyndigandet. Även andra svenska präster än statskyrko- präster kan vara Vigselförrättare enligt dy- lika bemyndiganden.

Vidgade möjligheter att erhålla svensk kyrklig vigsel utomlands stadgades genom ändringar i 1 kap. 8 & i 1904 års lag som skedde år 1921 och år 1959. Enligt nuva- rande lydelse av första stycket andra punk- ten i paragrafen skall äktenskap hållas för gillt här i riket, om präst i svensk försam- ling inom främmande stat eller präst som tillhör svenska kyrkans sjömansvård i en- lighet med svensk lags föreskrifter förrättat giftermål i den staten mellan svensk med- borgare och medborgare i främmande stat, under förutsättning att Kungl. Maj:t upp- dragit åt prästen att förrätta sådant gifter- mål.

Lagändringen år 1959 hade sin upprinnelse i motioner vid 1953 och 1957 års kyrkomöten. I skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll 1957 års kyrkomöte, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åt- gärder för att med de övriga nordiska länder- na skulle träffas sådan överenskommelse att präst i svenska kyrkan, som i nämnda länder innehade eller utövade befattning som präst vid svensk beskickning, i svensk församling för vil- ken kyrkoordning blivit fastställd av Kungl. Maj:t eller som sjömanspräst hos svenska kyr- kans sjömansvårdsstyrelse, måtte äga att i nämnda länder på svenskt lysningsbevis för— rätta vigsel av svenska medborgare. Med an- ledning av skrivelsen utarbetades inom justi— tiedepartementet eni januari 1958 dagtecknad promemoria angående äktenskaps ingående utom riket m.m. I promemorian framhölls, att gällande bestämmelser inte syntes med- giva att svensk medborgare kunde erhålla kyrk- lig vigsel utom riket i önskvärd utsträckning. Vidare anfördes att många svenskar för stu- dier eller yrkesverksamhet vistades i främ- mande länder under långa tider och att också deras eventuella önskemål att i uppehållslan- det erhålla svensk kyrklig vigsel om möjligt borde tillgodoses. Därför föreslogs att genom ändring av 1 kap. 8 5 första stycket andra punkten i 1904 års lag möjlighet skulle öppnas

10 Westring s. 422. 11 RÅ 1954 s. 83. 12 Jfr NJA II 1905 nr 5 s. 18. 13 Westring s. 423.

att — med medgivande av vederbörande främ— mande stat meddela bemyndigande att för- rätta svensk vigsel utom riket för envar utom— lands verksam präst i svenska kyrkan, oavsett om denne var anknuten till svensk församling. Därjämte föreslogs, att vigselbehörigheten på grund av bemyndigande skulle avse även vigsel mellan två svenska medborgare samt att präs- ter i frikyrkliga trossamfund skulle likställas med svenska kyrkans prästerskap med avseende på möjlighet att få särskilt förordnande att för- rätta vigsel utom riket. Eftersom av allmänna rättsgrundsatser ansågs följa att beträffande lagstiftning av förevarande slag reglerna för det egna landets medborgare borde överensstämma med reglerna för medborgare i annat land föreslogs även att i 1 kap. 5 5 andra stycket i 1904 års lag skulle vidtagas liknande ändringar.

Nordiska rådets presidium hemställde i skri- velse den 2 september 1958 till Norges och Sveriges regeringar om sådana lagändringar, att äktenskap ingångna inför den norska sjömans- prästen i Göteborg och den svenska sjömans— prästen i Narvik erkändes som giltiga i både Norge och Sverige. I skrivelsen anfördes där- vid att man inom Nordiska rådets juridiska niomannakommitté hade förutsatt, att en mer allmän lösning av vigselfrågan inom alla de nordiska länderna skulle komma att övervägas i samband med den översyn av äktenskapslag- stiftningen, varom Nordiska rådet hemställt.

Departementschefen anförde i proposition till 1959 års riksdag,14 att den utredning som verkställts syntes bekräfta, att lagstiftningen på området var mindre tillfredsställande utformad. Utredningen visade därjämte, att bristerna hän- förde sig inte bara till förhållandena inom Nor- den utan att det förelåg behov av en översyn av vigselmöjligheterna utom riket överhuvud. I den utredningspromemoria som upprättats hade också ifrågasatts lagändringar med sikte på en väsentlig vidgning av möjligheterna att utomlands erhålla vigsel i svenska kyrkans ord- ning. Departementschefen förklarade sig dock inte beredd att då upptaga frågan om lagänd- ringar med denna vidare syftning. Det syntes ändamålsenligt att frågan om vigselbehörighe- ten för präster utom landet upptogs till gransk- ning i samband med en mera allmän översyn av vår lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område. Tills vidare borde därför ändring vidtagas endast i fråga om vigselbehö- righeten för sjömansprästerna, i vilket avseende utredningen visat att påtagliga praktiska olä- genheter uppkommit.

Vigselbemyndiganden med stöd av 8 5 första stycket andra punkten har lämnats kyrkoherden i svenska församlingen i Kö- penhamn, kyrkoherden i svenska försam-

lingen i Oslo, sjömansprästen i Narvik, sjömansprästen i Rotterdam i dennes egen- skap av ambassadpredikant vid svenska ambassaden i Haag och sjömansprästen i Antwerpen i egenskap av ambassadpredi- kant vid svenska ambassaden i Bryssel. Ut— över det i 8 % angivna villkoret att endera kontrahenten skall vara svensk medborgare föreskrivs för vigsel inför sjömansprästerna i Rotterdam och Antwerpen, att ingendera kontrahenten får vara medborgare i vigsel- landet, och för sjömansprästen i Antwerpen dessutom, att ingen av kontrahenterna får vara bosatt i Belgien. Dessutom förutsätts, att vigseln äger rum i resp. ambassads eller konsulats lokaler. För kyrkoherden i svens- ka församlingen i Köpenhamn gäller 1) att ingendera parten får vara dansk medbor- gare eller ha hemvist i Danmark och 2) att ej något av de i dansk lag stadgade indis- pensabla skyldskaps- eller svågerlagshind- ren får föreligga. Den vigselrätt som han sålunda har _ enligt svensk lag —— grun- dar sig på en deklaration den 27 november 1909 (SFS 137) mellan Sverige och Dan— mark angående äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär äm- betsman och på hans ställning som ambas- sadpredikant. Svenska Gustastörsamlingen i Köpenhamn är emellertid samtidigt sådant trossamfund, vars präster är erkända som vigselberättigade enligt danska äktenskaps- lagen, under förutsättning att en av de tro- lovade tillhör samfundet. Kyrkoherden i svenska församlingen är därför i denna sin egenskap dansk vigselförrättare. Därvid gäl- ler ej de nyss under 1) angivna villkoren för vigselrätt. Vigselbehörigheten enligt det danska resp. det svenska bemyndigandet sammanfaller sålunda inte. Vigslar som för- rättas enligt det danska bemyndigandet blir i Sverige giltiga enligt regeln locus regit actum.15 Beträffande kyrkoherden i svens— ka församlingen i Helsingfors torde något svenskt vigselbemyndigande inte föreligga. Republiken Finlands president har däremot med stöd av 6 5 andra stycket i 1929 års lag

14 Prop. 1959:144 5. 11 f. 15 Jfr Westring s. 423 f.

angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur beviljat pastorn i rikssvenska Olaus-Petriförsamlingen i Hel- singfors eller hans ställföreträdare rätt att förrätta vigsel under iakttagande av form- föreskrifter i svensk lag och mellan perso- ner, av vilka åtminstone den ena är svensk medborgare.16 Vigsel förrättad enligt detta bemyndigande bör enligt regeln locus regit actum anses giltig i Sverige.

De Vigselbemyndiganden som givits en- ligt ] kap. 8 å första stycket i 1904 års lag har varit personliga, vilket torde bäst över- ensstämma med lagrummets lydelse. Från svenska kyrkoherden i Oslo har emellertid vid upprepade tillfällen anförts, att betydan- de olägenheter uppstått på grund av att vig- selrätten är bunden vid den ordinarie tjäns- teinnehavarens person, eftersom vid förfall för honom norsk vigselförrättare måste an- litas. I skrivelse den 30 september 1968, nr 16, har kyrkomötet —— under åberopande av kyrkolagsutskottets betänkande nr 13 — an- hållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgär- der för undanröjande av de praktiska olä- genheterna av att vigselrätten för kyrko- herden vid svenska församlingen i Oslo inte gäller för vikarie. Genom beslut den 25 oktober 1968 har Kungl. Maj:t förordnat, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till familjerättskommittén för att beaktas vid fullgörande av dess uppdrag.

Bestämmelser om svensk borgerlig vigsel utomlands meddelas inte i 1904 års lag utan i lagen den 12 november 1915 om äk- tenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. Två olika grupper av vigselförrättare kommer i fråga enligt den- na lag. Endast den ena gruppen, som om- fattar vissa diplomatiska och konsulära äm- betsmän, har för närvarande praktisk bety- delse.

Enligt 1 5 i 1915 års lag äger Kungl. Maj:t uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i främmande stat att förrätta vigsel mellan svenska medborgare eller mellan svensk medborgare och med- borgare i främmande stat. Bemyndiganden har lämnats i åtskilliga fall. Förutsättning för att vigselbemyndigande skall beviljas

för viss ambassad synes enligt praxis vara, dels att svenska medborgare antingen ej kan erhålla vigsel enligt landets lag eller Väl kan erhålla sådan vigsel men efter ett omständligt och tidsödande förfarande eller enligt en främmande eller stötande ritual. dels att ett visst behov föreligger och dels att hinder inte möter från det främmande landets sida, varom officiell bekräftelse bru- kar begäras från dess utrikesdepartement. I undantagsfall synes dock utrikesdeparte- mentet ha underlåtit inhämta upplysning om det främmande landets ståndpunkt. Be- myndigande att förrätta vigsel ges enligt praxis åt vederbörande tjänsteman person— ligen)7

Enligt 6 & i 1915 års lag kan i undantagsfall även annan svensk medborgare än diplomatisk eller konsulär tjänsteman erhålla förordnande av Kungl. Maj:t att på utrikes ort förrätta vig- sel mellan två svenska medborgare. Vistas svenska medborgare på ort utom Europa, av— lägsen från svensk beskickning eller konsulat, äger Kungl. Maj:t förordna svensk medborga- re, som ej är diplomatisk eller konsulär äm- betsman, att på den orten förrätta vigsel mel— lan svenska medborgare. Är sådant förordnan- de meddelat, tillkommer det den diplomatiska eller konsulära ämbetsman som Kungl. Maj:t utser därtill att pröva, huruvida hinder mot äktenskapet möter. Bestämmelsen tillkom sär- skilt med tanke på svenska missionärer som hade sin verksamhet i det inre av Kina.18 Också sådan vigsel skall förrättas enligt vad som i allmänhet föreskrivs om borgerlig vig- sel, se 7 &.

Äktenskap som ingåtts här i riket enligt utländsk lag torde bli giltigt endast om vig- sel skett med stöd av medgivande av Kungl. Maj:t. även om formföreskrifterna i kon- trahenternas nationella lag iakttagits. Nå- gon reciprocitet i förhållande till stadgandet om vigsel förrättad av svensk präst utom- lands föreligger sålunda ej.

I fråga om diplomat- och konsulatvigslar gäller enligt 1 kap. 5 5 första stycket i 1904

16 Jfr Westring s. 424. ” Jfr förarbetena till 1904 års lag om äkten- skaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet (vilken föregick 1915 års lag) prop. 1904:21 s. 35, Westring s. 441. 15 NJA II 1916 s. 327 ff.

års lag, att om med Kungl. Maj:ts tillstånd främmande stat uppdragit åt sina här i ri- ket anställda diplomatiska eller konsulära ämbetsmän att förrätta giftermål, skall äk- tenskap, som i enlighet med den främmande statens lag ingåtts inför sådan ämbetsman mellan utländska medborgare, anses vara slutet i behörig form. Ingendera kontrahen- ten får sålunda vara svensk medborgare. Vigselbemyndigandet behöver enligt praxis inte vara personligt. Bemyndigande har lämnats för ett flertal diplomatiska och konsulära tjänster.

I fråga om kyrklig vigsel här i riket en- ligt utländsk lag föreskrivs efter lagänd- ringar åren 1921 och 1959 i 1 kap. 5 5 andra stycket i 1904 års lag, att om med Kungl. Maj:ts tillstånd präst i utländsk, evangelisk-luthersk församling här i riket eller den som, utan att vara verksam i så- dan församling, är präst i danska folk- kyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyr- ka eller norska statskyrkan har erhållit upp- drag av den stat han tillhör att förrätta gif- termål, skall äktenskap som blivit ingånget här inför sådan präst i enlighet med den främmande statens lag anses vara slutet i behörig form, om mannen och kvinnan el- ler endera av dem var medborgare i den staten. Det utgör sålunda inte något hinder att den ena kontrahenten är svensk med- borgare, om blott den andra är medborgare i den stat vigselförrättaren tillhör. Vigselbe- myndigande ges enligt praxis åt viss präst personligen. Tillstånd att förrätta vigsel har enligt bestämmelsen givits åt norska sjö- mansprästen i Göteborg och pastor vid norska församlingen i Stockholm samt åt två finska prästmän verksamma i Gävle resp. Göteborg.

Äktenskap ingångna utomlands enligt an- nan främmande lag än lagen på vigselorten behandlas i 1 kap. 7 och 9 55 i 1904 års lag. Enligt 7 5 skall giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk eller kon- sulär ämbetsman i enlighet med lagen i den staten förrättat på utrikes ort, anses gällan- de här i riket, om varken mannen eller kvinnan var medborgare i den stat på vars område giftermålet skett samt sistnämnda

stat inte vägrat ämbetsmannen att förrätta giftermål. Vidare godtages generellt äkten- skap som utländska medborgare ingått på utrikes ort utan att iakttaga vigselortens lag, om äktenskapet är giltigt enligt deras nationella lag eller lagar. Detta framgår av 1 kap. 9 & i 1904 års lag som emellertid är negativt formulerad. Där sägs, att om ut- ländska medborgare har ingått äktenskap på utrikes ort utan att föreskrifterna i 6 eller 7 & blivit iakttagna (lokal vigselform resp. diplomat- eller konsulatvigsel), får gifter- målet inte här hållas för gillt, om inte åk- tenskapet i deras hemland eller, om de till- hörde olika stater, i varderas hemland an- ses vara slutet i behörig form.

Danmark Enligt dansk internationell privaträtt prövas de materiella förutsättningarna för äkten- skaps ingående i första hand enligt lagen på vigselorten. Skall äktenskap mellan utländs- ka medborgare ingås i Danmark, tillämpas därför danska azgteskabslovens bestämmel- ser om äktenskapshinder. Enligt doktrinen gäller dock det undantaget att personalsta- tutets (domicillagens) bestämmelser iaktta- ges i fråga om kravet på samtycke från föräldrar eller förmyndare. Åtminstone gäl— ler detta om den trolovade inte uppnått den danska myndighetsåldern.1

Vad angår äktenskapshinder i utländsk rätt som går utöver vad som följer av dansk lag märks till en början att någon hänsyn ej tas till de trolovades nationella lag. Ej heller lagen i stat där vederbörande har sitt hemvist beaktas av de äktenskaps- stiftande danska myndigheterna ex officio Av ett hittills gällande krav att äktenskap skall kungöras på den plats i främmande land där vederbörande har sitt hemvist har doktrinen slutit, att danska myndigheter in- te skall medverka till ingående av äkten— skap, om det blir känt för dem att äkten- skapet på grund av hinder enligt lagen i tro- lovads domicilland skulle hållas för ogiltigt i det landet.2 I vad mån denna uppfattning

1 Borum-Philip s. 104 f. 2 Borum-Philip s. 105 f.

har följts i praxis är dock ovisst,3 och den nu antagna mgteskabsloven slopar kravet på kungörande av äktenskap överlag. Om en- dera av de trolovade är dansk medborgare eller har hemvist i Danmark, torde i allt fall inte äktenskapshinder i den andra tre- lovades lag beaktas.

Dansk rätt uppställer inte något krav på hindersprövning enligt dansk lag, när dansk medborgare eller utländsk medborgare med hemvist i Danmark ingår äktenskap utom- lands. Ett äktenskap, som ingåtts i strid mot dansk lags bestämmelser om rätten att ingå äktenskap men som är giltigt enligt lagen på vigselorten, erkänns också i Dan- mark men kan i vissa fall dömas att åter- gå.

I fråga om formen för äktenskaps in- gående har hittills enligt dansk rätt regeln locus regit actum gällt i närmast obligato- risk form.4 Enligt den nya loven om aegte- skabs indgåelse og oplösning5 skall kirke- ministeren kunna meddela föreskrifter om rätt för danska präster att förrätta vigslar utomlands och udenriksministeren kunna meddela motsvarande föreskrifter beträf- fande diplomatiska och konsulära tjänste- män. Enligt betänkandet med förslag till den nya lagen är avsikten, att bestämmel- sen om diplomat- och konsulatvigslar skall tillämpas restriktivt och att som huvudregel varken dessa vigslar eller kyrklig vigsel ut- omlands skall tillåtas annat än om vigseln blir giltig där den förrättats. För medgivan— de skall enligt betänkandet också som regel förutsättas, att åtminstone en av de trolova- de är dansk medborgare.6 Enligt den nya lagen skall bestämmelserna i zegteskabs- loven om förutsättningar för äktenskap och om vigsel tillämpas också i fråga om vigsel inför dansk myndighet utom riket. Hinders- prövningen kan göras av diplomatisk eller konsulär tjänsteman som av udenrigsmi- nisteren har bemyndigats härtill. Slutligen föreskrivs att genom överenskommelse med främmande makt skall kunna avtalas, att äktenskap, som ingås inför vederbörande stats präster eller diplomatiska eller konsu- lära tjänstemän i Danmark, skall där anses som giltiga. Enligt betänkandet bör man

likväl ej skapa möjligheter till vigslar inför främmande staters representanter i sådana fall då något särskilt skäl därtill ej finns.

Finland

1929 års lag angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur inne- håller bestämmelser om äktenskaps ingåen- de som nära ansluter sig till de svenska i 1904 års lag och sålunda bygger på natio- nalitetsprincipen och regeln locus regit ac- tum. För finsk medborgare som ingår äk- tenskap i utlandet och för utländsk med- borgare som vill ingå äktenskap inför finsk myndighet gäller, att behörigheten att ingå äktenskap bedöms enligt den nationella la- gen (1 och 2 åå). Lagen innehåller dock en generell bestämmelse om tillämpning av renvoiprincipen (53 5). Av hänsyn till ordre public stadgas i fråga om utlännings gifter- mål inför finsk myndighet absolut förbud mot tvegifte liksom förbud mot äktenskap mellan dem som på grund av släktskap eller svågerlag enligt finsk lag inte får gifta sig med varandra (2 5). En särskild be- stämmelse medger, att genom förordning må bestämmas att äktenskap, som finsk medborgare, bosatt i viss främmande stat, slutit med iakttagande av bestämmelserna i den statens lag om behörighet att ingå äk- tenskap, skall hållas för giltigt i Finland, även om finsk lag inte iakttagits (51 5). Vid vigsel inför finsk myndighet tillämpas finsk lag med avseende på lysning och formen för giftermålet i övrigt. För vigsel av utländsk medborgare krävs lysning i hemlandet, om detta följer av hemlandets lag (5 5). Åk- tenskap som ingåtts i främmande stat inför myndighet tillhörande den staten och enligt där gällande lag anses vara slutet i behörig form (7 5 första st.). Den finska lagen

3 Jfr Lando i SvJT 1967 s. 456 om vigsel i Danmark av italienska och spanska med- borgare bosatta i Tyskland. 4 Hittills gällande lagstiftning: lov 30/6 1922 om aegteskabs indgåelse og oplösning & 80. lov 19/2 1892 nr 79, lov 14/12 1906 nr 269, instruks for udenrigstjenesten 21/9 1932 nr 257 & 58. Se Borum-Philip s. 106 f, 110 f. 5 Lov 4/6 1969 nr 256. & Bet. nr 369/1964 s. 47.

uppställer i huvudsak samma undantag från regeln locus regit actum som svensk lag. Republikens president kan bemyndiga finsk diplomat eller konsul eller präst inom finskt religionssamfund, som har vigselrätt, att i främmande stat förrätta vigsel, under förut- sättning att åtminstone en av de trolovade är finsk medborgare. För vigsel inom visst trossamfund krävs också, att en av de tro- lovade, som är finsk medborgare, äger er- hålla sådan vigsel (3 9). Föreskriver lagen på vigselorten att dess äktenskapshinder el- ler Vissa av dem skall iakttagas även i fråga om äktenskap som ingås inför annan stats myndighet, skall det tillämpas av finsk myndighet (4 €). Republikens president kan tillåta diplomatisk eller konsulär tjäns- teman i främmande stats tjänst och präst, som är anställd i utländsk kyrklig försam- ling i Finland, att förrätta vigsel i Finland enligt hemlandets lag, om åtminstone en av kontrahenterna är medborgare i den stat vigselförrättaren tillhör. För diplomat- och konsulatvigslar krävs också, att ingendera kontrahenten är finsk medborgare. Vissa bestämmelser om iakttagande av finsk lags äktenskapshinder meddelas (6 5). I fråga om vigslar som enligt utländsk lag förrät- tats utom Finland godtages diplomat- och konsulatvigslar, vartill den stat, där vigseln ägt rum, lämnat medgivande. Har vid gif- termål, som i främmande stat förrättats mellan medborgare i annan stat, formföre- skrifterna i varderas hemlands lag iaktta- gits, är äktenskapet giltigt i Finland (7 5).

Huruvida formfel vid äktenskapets in- gående skall anses medföra dess ogiltighet, bedöms enligt lagen i den stat enligt vars formstadganden giftermålet bort ske (50 5).

Irland

I Island synes varken lagstiftning eller rätts- praxis på den internationella familjerättens område vara tillräckligt omfattande för att tillåta några säkra uttalanden om vad som är gällande rätt. Man torde kunna räkna med att den isländska rätten nära ansluter sig till dansk rätt på området. Detta synes i huvudsak gälla också äktenskaps ingående.1

Norge

Norsk rätt utgår i fråga om äktenskapsför- utsättningarna från personalstatutet, som bestäms enligt domicilprincipen. Trolovads rätt att ingå äktenskap bedöms sålunda i första hand enligt lagen i det land där han har sitt hemvist. Men vid vigsel inför norsk myndighet beaktas av hänsyn till ordre public också vissa av den norska lagens äk- tenskapshinder.1 I stor omfattning sker det- ta vid vigsel inför norsk diplomatisk eller konsulär tjänsteman, något som emellertid troligen delvis betingas av rättstekniska synpunkter, dvs. för att förebygga tvivels— mål. Å andra sidan beaktas troligen inte alla äktenskapshinder i eljest tillämplig främmande lag, t. ex. ej hinder på grund av rasskillnad.2

I fråga om formen för äktenskaps ingåen- de gäller även i Norge som huvudregel lo- cus regit actum. Enligt lov den 30 juni 1955 om när norsk tenestemakt kan halda brud- vigjing i utlandet og utenlandsk tenestemakt i Noreg och lov den 18 juli 1958 om uten- rikstjenesten kan emellertid regeringen i viss omfattning förordna norsk vigselförrättare i utlandet och, under förutsättning av ömse- sidighet, medge utländsk myndighet att för- rätta vigsel i Norge. De norska vigselförrät- tare som kan förordnas är diplomatisk eller konsulär tjänsteman, sjömanspräst, annan norsk _präst som är verksam i utlandet och missionär.3 Förutsättning för vigselrätten är, att åtminstone en av de trolovade är norsk medborgare eller bosatt i Norge. Norsk diplomat eller konsul får ej viga den som är medborgare i den stat där vigseln skall äga rum. (Se 1955 års lag 55 1 och 2, 1958 års lag 5 21.) Förordnande för sjömanspräst eller annan präst kan ej givas, om ej vigseln i fråga om formen anses som giltig enligt lagen på vigselorten. Utrikestjänsteman kan förrätta vigsel som ej är förbjuden men dock ogiltig enligt vigselortens lag, om

1 Leske-Loewenfeld s. 333 f. 1 Gaarder s. 82 ff. 2 Gaarder s. 33 f, 38.

3 Även norsk fältpräst kan bemyndigas viga, om åtminstone en av de trolovade tillhör de norska styrkorna (1955 års lag 5 3).

kontrahenterna tillfälligt uppehåller sig i landet. Det förutsätts dock därvid, att vig- seln erkänns som giltig såväl i kontrahen- ternas medborgarskapsland som i deras bli- vande domicilland (forskrifter den 1 juli 1956 for vigsel ved norsk utenrikstjeneste— mann & 3). Saknar vigselförrättare förord- nande eller står vigseln eljest i strid med be- stämmelserna om vigselrätt i 1955 och 1958 års lagar, blir vigseln utan verkan. Rege- ringen kan dock i sådant fall godkänna vig- seln i efterhand (1955 års lag & 11, 1958 års lag & 21).

Regeringen kan å andra sidan, under för- utsättning av ömsesidighet, tillåta främ- mande stats diplomatiska eller konsulära tjänstemän eller präst som hör till utländskt evangeliskt-lutherskt kyrkosamfund att för- rätta vigsel i Norge enligt sitt lands lag, un- der förutsättning i fråga om diplomat— eller konsulatvigslar, att åtminstone en av de trolovade är medborgare eller bosatt i tjäns- temannens hemland och att ingendera är norsk medborgare, samt i fråga om kyrklig vigsel, att åtminstone en av de trolovade är medborgare i vigselförrättarens hemland (1955 års lag åå 5 och 6).4 Vigseln blir ogil- tig i Norge, om vigselförrättaren överskrider sin behörighet enligt 1955 års lag liksom om den med avseende på formen är ogiltig enligt lagen i den stat som vigselförrättaren tillhör (1955 års lag & 11).

Äktenskap som i utlandet ingåtts enligt lagen på vigselorten erkänns i princip som giltigt i Norge.

England

Beträffande engelsk rätt är meningarna de— lade i frågan, vilken eller vilka lagar som är bestämmande för de materiella förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående. Denna fråga torde ej aktualiseras vid äktenskapets ingående —— då i allmänhet engelsk rätt till— lämpas — utan först om tvist uppkommer angående äktenskapets giltighet. Enligt den åsikt som synes vara härskande är ett äk- tenskap i materiellt hänseende giltigt, om vardera av de trolovade enligt lagen i den stat där han hade sitt domicil var behörig

att ingå äktenskap med den andra, men i annat fall ogiltigt.1 I åtskilliga hänseenden är denna regel modifierad, men undantagen är svåra att sammanfatta i korthet. Oavsett innehållet i parternas domicillag beaktas engelsk rätt såsom lex loci celebrationis el- ler av hänsyn till ordre public (public poli- cy), så att äktenskap i strid mot grundläg- gande bestämmelser i engelsk rätt ej kan giltigt ingås i England. Å andra sidan beak- tas ej sådana utländska äktenskapshinder som t. ex. hinder på grund av olikhet i ras.? Ett betydelsefullt undantag från huvudre- geln enligt denna mening är vidare, att ett äktenskap som ingåtts i England troligen är giltigt även om det ingåtts i strid mot vissa upplösande äktenskapshinder enligt ena partens domicillag, om den andra hade do— micil i England och hindret saknar motsva- righet i engelsk rätt.3

Enligt den andra huvudmeningen bestäms äktenskapsförutsättningarna av lagen i det land, där kontrahenterna har sitt äktenskap- liga domicil, dvs. där de avser att upprätta sitt gemensamma hem och där de faktiskt upprättar det. Regelmässigt och in dubio är detta det land där mannen har domicil vid tiden för äktenskapets ingående.4

Enligt engelsk internationell privaträtt regleras formen för äktenskaps ingående av lagen på vigselorten. Kyrklig vigsel inom utländskt trossamfund i England kan vara giltig enligt regeln locus regit actum, efter- som enligt engelsk rätt vigsel kan äga rum även inom annat samfund än Church of England. Det är i övrigt som regel till- räckligt men också nödvändigt, att form- föreskrifterna i lagen på vigselorten iaktta- gits.5 Det är sålunda inte nog, att form- föreskrifterna enligt vardera partens per- sonalstatut iakttagits. Några undantag med—

4 Även utländsk fältpräst kan under vissa för- utsättningar tilläggas vigselrätt. Dicey and Morris s. 254 ff, Graveson s. 215 ff. Dicey and Morris s. 271. Dicey and Morris s. 269 f, jfr Graveson s. 220 ff. Cheshire s. 276 ff, Cheshire i Recueil des cours 1963 — I (Tome 108) s. 138 ff. Cheshire s. 289 ff, Dicey and Morris s. 232 ff, Graveson s. 226 ff. A um H

U!

ges dock. Om kontrahenterna inte kunde utnyttja den lokala vigselformen _— men också i vissa andra, av andra världskriget föranledda situationer som inte låter sig klart avgränsas — har äktenskap som in- gåtts utomlands ansetts giltiga, trots att de ingåtts i en form som inte överensstämde med vigselortens lag.6

Kontrahenter, av vilka åtminstone en är brittisk medborgare, har i betydande ut- sträckning möjlighet att ingå äktenskap i främmande stat inför eller i närvaro av brittisk diplomat eller konsul. Föreskrifter har emellertid givits i avsikt att hindra, att vigsel förrättas i fall då olägenheter kan uppkomma som följd av att vigseln anses ogiltig enligt främmande lag.7

Frankrike

Fransk rätt bygger i fråga om de materiella förutsättningarna för äktenskaps ingående på nationalitetsprincipen. Är de trolovade av olika nationalitet, torde varderas rätt att ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den stat där han är medborgare. Härvid synes emellertid gälla, att om kontrahenterna vägrar att förete intyg angående innehållet av hemlandets lag eller om de företer ett intyg som upptager hinder som är okänt i fransk rätt, äktenskapet likväl ingås med tillämpning av fransk rätt, om de trolovade begär det. De trolovade görs därvid upp- märksamma på att deras äktenskap kanske ej erkänns utomlands eller ens av de frans- ka domstolarna. Denna praxis grundar sig därpå att de franska myndigheterna inte anses skyldiga att tillämpa främmande lag ex officio.1

Sådana äktenskapshinder i främmande lag som olikhet i ras eller religion torde lämnas åt sidan såsom stridande mot fransk ordre public.2

Innehåller fransk lag äktenskapshinder som är strängare än lagen i den stat som utländsk trolovad tillhör, synes fransk ordre public i vid omfattning kräva, att den frans- ka lagens bestämmelser iakttages vid äkten- skaps ingående i Frankrike.3

I fråga om formen för äktenskaps ingåen-

de upprätthåller fransk rätt regeln locus regit actum4 med vissa inskränkningar. Vik- tigt är, att lysning enligt fransk lag fordras för fransk medborgare som vill ingå äk— tenskap utomlands. Äktenskap, som ingåtts i främmande stat mellan franska medbor- gare eller mellan en fransk medborgare och en utlänning, är enligt art. 170 i Code civil giltigt, om det har ingåtts i de former som används i landet, under förutsättning förutom att fransk medborgare inte åsi— dosatt de franska äktenskapsförutsättning- arna — att äktenskapet föregåtts av sådant kungörande som föreskrivs i art. 63 Code civil. Kravet på föregående kungörande har i praxis tillämpats så att äktenskapet för- klarats ogiltigt på grund av uteblivet kun- görande, om parternas avsikt varit att i hemlighet ingå äktenskapet utomlands, t. ex. för att kringgå krav på samtycke av för- äldrar. Däremot har äktenskapet upprätt- hållits i fall då kontrahenterna sedan länge var bosatta i utlandet och kungörandet un- derlåtits av okunnighet eller oaktsamhet utan att detta vållat någon skada eller då det likväl varit allmänt känt att kontrahen- terna skulle ingå "äktenskap.5

Franska diplomater och konsuler äger förrätta vigslar utomlands mellan franska medborgare _— åtminstone under förutsätt— ning att sådan vigsel tillåts av vigselortens lag _— men enligt art. 170 mellan fransman och utländsk kvinna endast i de länder som angivits i särskild förordning. Denna be- stämmelse har dessutom tolkats så restrik- tivt att fransk diplomat eller konsul inte ansetts behörig att förrätta vigsel mellan fransk kvinna och utländsk man.6

Utlänningar som tillfälligt vistas i Frank- rike kan inte gifta sig utan tillstånd av

6 Cheshire s. 296 ff, Dicey and Morris s. 239 ff, Graveson s. 230 ff. 7 Cheshire s. 292 f, Dicey and Morris s. 245 ff, Graveson s. 235 f. 1 Batiffol s. 458 med hänvisning till art. 475 i l”instruction générale sur Pétat civil av den 21 september 1955. ? Batiffol s 462 f. 3 Batiffol s. 459 ff. 4 Batiffol s. 465 f. 5 Batiffol s. 466 ff. 6 Batiffol s. 471 f.

prefekten.7 Utländska diplomater och kon- suler i Frankrike torde enligt internationell rätt anses behöriga att viga, om båda de trolovade är medborgare i det land som vigselförrättaren tillhör men troligen inte i andra fall.8 Någon vigselform utöver den franska, eller diplomat- eller konsulatvigsel i de fall sådan är tillåten, kan utländska medborgare inte välja i Frankrike. Ut- ländsk präst som förrättar kyrklig vigsel enligt sitt hemlands lag utan föregående fransk borgerlig vigsel kan straffas.9

Schweiz1

Utländsk medborgares rätt att ingå äkten- skap i Schweiz prövas enligt lagen i den stat han tillhör (art. 7 c NAG). Åtskilliga schwei- ziska äktenskapshinder upprätthålls dock alltid av hänsyn till ordre public. Däremot beaktas inte i Schweiz främmande äkten- skapsh