SOU 1969:60

Internationell äktenskaps- och arvsrätt

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 7 december 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiede- partementet att tillkalla högst sex sakkunniga för att verkställa översyn av äktenskaps— lagstiftningen och därmed sammanhängande frågor. Kommittén överlämnade därefter en den 26 oktober 1957 dagtecknad promemoria angående makes skydd i fråga om bo— stad jämte förslag till lag om makars gemensamma bostad, vilket också ledde till lag- stiftning i ämnet. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 september 1959 utvidgades kom— mitténs uppdrag till att avse även en översyn av den internationella familjerättslagstift- ningen. I anledning härav överlämnade kommittén till en början två stencilerade pro- memorior, nämligen en den 24 januari 1963 dagtecknad promemoria angående utländsk medborgares rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet med förslag till ändrad ly- delse av 7 kap. 4 a 5 i lagen den 8 juli 1904 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption och en den 8 april 1963 dagtecknad promemoria angående svensk domsrätt m.m. i vissa internationella äktenskapsmål med lagförslag i ämnet. Lagförslagen har genomförts.

År 1964 överlämnade familjerättskommittén betänkande (SOU 1964134 och 35) i de ämnen som ingick i kommitténs uppdrag, frånsett översynen av den internationella familjerättslagstiftningen. Kommittén har därefter fortsatt sitt utredningsarbete rörande sistnämnda ämnesområde. Detta arbete är nu slutfört såvitt angår internationell äkten- skapsrätt och arvsrätt.

Under sistnämnda del av arbetet har kommittén bestått av ordföranden i lagbered- ningen f.d. justitierådet Gösta Walin, ordförande, ledamoten av riksdagens första kam- mare redaktören Ruth Hamrin-Thorell och ledamoten av riksdagens första kammare hemmansägaren Erik Svedberg vilka från början deltagit i kommitténs arbete samt en- ligt förordnande den 30 juni 1965 advokaten Josef Fischler, professorn Åke Malmström och dåvarande byrådirektören Lennart Myrsten, vilka tidigare varit experter åt kommit- tén. Sedan Myrsten erhållit begärt entledigande förordnades den 9 september 1966 som ledamot i hans ställe numera departementssekreteraren Tom Tscherning. Hovrättsasses- sorn Staffan Vängby har från och med den 9 september 1964 varit sekreterare åt kom- mittén.

Kommittén har under arbetets gång inhämtat yttranden i olika frågor från ett flertal myndigheter och organisationer.

Kommittén har, såsom förutsatts i direktiven, samrått med sakkunniga från Dan- mark, Finland och Norge.

Kommittén får härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till ny lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap och ny lag om internationellrätts- liga förhållanden rörande dödsbo samt till vissa följdändringar. Kommittén har tidigare med skrivelse den 3 november 1969 överlämnat promemoria ang. formkrav för testa— mente m.m.

Stockholm den 5 november 1969. Gösta Walin Josef F ischler Ruth Hamrin-Thorell Åke Malmström Erik Svedberg Tom Tscherning / Staffan Vängby SOU 1969: 60 3

.. ..,.- '; ...... , . ..-..l.. '.'-...å? ft-Fji' ”'FIIIH'I' J"" .' ' . fmäu' - .'.I...'._.'._.—.,' _.. ' '.:

Ilya-."." :"1Mu . ml': "'..' a.' ' ' .'. f"

(21, tu.? WMM .I|"' '.

. : . ' .' Wen ' 1. rävar ni?-1. 'L. ',I_ '. _'—;__" :."l'. .| _ , ' .. w,,lliji' ___ .

""k'J- . " JI'_"'M'M ""- IHH ' .." ,.

»..."in "iåww' ' ...a." m...... får”? -"'—- ' . ', [fri?—" __| ,_ ,jq'wqg'iäjgyuuun. .] ... ,;I' '...' ._ __ __ .-—l|."..||..d,.'....mk-.ei:l '. .'.Iw- #*le "__ .'I ",— ; Jämn: .H.-1 än.! ...".i 'i"... : .::-.::.iwuhrw ' :"JE '_V'JI' lig.-'#" lh'...""ff.."'lä'hilu.'l' '..'.'_|'f.'l"I_,.'l.£'.. "

'. "L. ', ..u' _ _ug. ':rs.._...v- :.l'iu. 'F.-' ,a|"v-. . ' mättåkåhq'wläum'fåni . ..:||_._!l'.hH|I:J'L' '... "I.—|| |.I , . E'Wi'u'1-1' ""-.,wjl ;.;_ _.-. "ut'” ragu '..»i; ..... .'..n .'.—gts" ; ' ' ' _ ,_ .; m:: Mg"... ...' _. Lil'—35.135 |(_-l:='g :'(-'g' "t' häll—", räf. "':. iaf..—Jim? 'n' - . .-'.._ -__ 11 _i_( .. ._'_”, 1.1; &( _;WMELAU 11.11 ; || ' r..?

.- _ _:._' '$" 1- : "1.1 fl.:-.? ...”-F: .M- _'3'-' ”;(-"" #".llfjh.2 I" .""i' In'l .:iil'" *' f .:Z-lq=_ _-'.|'."r_-.'_'.'-:. . .

:.I' 31535ka ..Pil'i : Sihi # ., "lull”—l _ ilf.' '|' alu' ...L _ M,|J_ ' I ' 1.1le 'l' .,.ji "(159331an "h'. '

..- ,-.'u

_ "I” fhtl "$% Quinn.—1 .' '. e. — j_, .," Målgh-grn- -' . _ &%%' Lid.” .."”'—.? _-.. ""Hit" ' &? _ 'Tiä'å' ' .I' I__"_:If_å_u-_- Få. .- _ _ Milli-m: flata? ___ ' ' _ '. :'. "' .. 'F'jl': likheten.: .. my...-£ QL'j'll;i—l""lh'n ' _- _ ' "' åå ___åå ååå; gel-råa" ?gdeÖMLÄ-Q E_IHI'N. iilz'HBJII' '_'

_. v'1_l. ' ännu.-'id',. ”'han" H:.” u::l' ' ' ""%" ""—f . '="'-""". ,... ' :..-"3355 :'31 ' ;

M.:—el.....- '

:llål'lifgl "”. .t.

InnehåH

FÖRFATTNINGSTEXT

Förslag till lag om internationellrätts— liga förhållanden rörande äktenskap . Förslag till lag om ändring i gifter- målsbalken . . . Förslag till lag om ändring i föräldra— balken

Förslag till lag om internationellrätts- liga förhållanden rörande dödsbo Förslag till lag om ändring i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Fin- land, Island eller Norge .

MOTIV

I Allmänna synpunkter 1 Inledning .

1.1 Översikt av den svenska lagstift- ningen rörande internationell fa- miljerätt och arvsrätt . Kommitténs uppdrag och nordiskt samarbete. 1.3 Utländsk lagstiftning. 1.2

2. Nationalitets- eller domicilprincip 2.1 Utvecklingen och den offentliga diskussionen 2.2 Familjerättskommittén

11 Förslag till lag om internationell- rättsliga förhållanden rörande äk- tenskap

3 Äktenskaps ingående ([ kap. i lagförslaget) .

3.1 Intern rätt i olika stater . . 3.2 Gällande internationell rätt .

7

16

17

30

31

31 34 35 39

39 46

53

53 55

3.3 3.4

4.1 4.2

4.3 4.4

5.1 5.2

Översikt 55. Sverige 57. Dan- mark 63. Finland 64. Island 65. Norge 65. England 66. Frankrike 67. Schweiz 68. Förbundsrepubli- ken Tyskland 68. USA 69. Öststa— terna 70. Reformbehov . . . . Kommitténs lagförslag . . . . lé74..2å753å76.4 578 557.96580.7å81.8 582 9å 8.2

Makars rättsförhållanden (2 kap. i lagförslaget) .

Intern rätt i olika stater . Gällande internationell rätt . Översikt 88. Sverige 91. Dan— _mark 95. Finland 96. Island 97.

Norge 97. England 98. Frankrike 99. Schweiz 100. Förbundsrepubli- ken Tyskland 101. USA 103. Öst- staterna 104. Reformbehov Kommitténs lagförslag . . 15113. 2å116. 35118. 45120. 5 S 121. 6 & 122. 7 g 123. 8 5 125. 9 5 125. 10 & 126. 11 g 129. 12 5 129.

Äktenskapsmål (3 kap. i lagför- slaget) ...... Intern rätt i olika stater . Gällande internationell rätt . Översikt 135. Sverige 138. Dan- mark 143. Finland 144. Island 145. Norge 145. England 146. Frankrike 147. Schweiz 149. För— bundsrepubliken Tyskland 149. USA 151. Öststaterna 152.

. 135

71 72

84

84 88

. 105

106

. 133

133

5.3 Konventionsförslag . . . Redogörelse för den nya Haag- konventionen . Frågan om ratifikation . Tillämpningsförfattning Reformbehov Kommitténs lagförslag ..... 15169. 2 5 172. 3 5 173. 4 5 174. 55175.65177.75177.85180. 9 5 181. 10 5 182. 11 5 183. 12 5 184.

5.4 5.5

6 Statslösa personer och politiska flyktingar (4 kap. i lagförslaget) 1 5 185. 2 5 187.

7. Gemensamma bestämmelser (5 kap. i lagförslaget) Övergångsbe- stämmelser

Gemensamma bestämmelser 15191. 25 193. 3 5 196. 4 5 202. 5 5 203. Övergångsbestämmelser .....

8. Förslag till ändringar i giftermåls- balken och föräldrabalken . . . Förslaget till ändring i gifter— målsbalken . Förslaget till ändring i föräldra- balken

III Förslag till lag om internationell- rättsliga förhållanden rörande dödsbo

9 Gällande rätt Regleringen av några arvsrättsliga frågor i utländsk intern rätt . Gällande internationell arvsrätt . Översikt 216. Sverige 218. Dan- mark 221. Finland 222. Island 222. Norge 222. England 223. Frankrike 224. Schweiz 224. För— bundsrepubliken Tyskland 225. USA 226. Öststaterna 227. 9.2

10. Kommitténs förslag till ny lag

11 Arv och testamente (] kap. i lag— förslaget) . . . . . . . 15231. 2 5 232. 3 5 233. 4 5 234. 5 5 235. 6 5 238. 7 5 239. 8 5 240.

154 154 159 160

161 164

185

190 190

204

209

209

210

211

211 216

. 228

231

12

13

14

IV Sammanfattning ........

9 5 240. 10 5 241. 11 5 241. 12 5 243. 13 5 243. 14 5 15 5 243. 16 5 244.

Boutredning, bodelning och arv- skifte (2 kap. i lagförslaget) . . . 1 5 246. 2 5 247. 3 5 248. 4 5 249. 5 5 250. 6 5 250. 7 5 251. 8 5 252. 9 5 252. 10 5 253. 11 5 253. 12 5 255. 13 5 256. 14 5 256. 15 5 256.

245

Särskilda bestämmelser (3 kap. i lagförslaget) Övergångsbestäm- nie/ser . . 257

Särskilda bestämmelser . 257 1 5257. 2 5 259. 3 5 259. 4 5 260. 5 5 261. 6 5 261.

Övergångsbestämmelser 262

Förslaget till ändring i lagen om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Is— land eller Norge ........ 263

265

Bilagor

A.

D.

Förkortningar

Utkast till kungörelse om hinders- prövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utom riket . . . Översättning av Haagkonventio- nen om erkännande av äkten- skapsskillnader och hemskillna- der . Översättning av Haagkonventio- nen om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska för—

Oidnanden. . . . . 274 Statistiska uppgifter ...... 277

269

270

Förslag till

Lag om intemationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap

Härigenom förordnas som följer.

1 KAP. Om äktenskaps ingående

l 5. Trolovads rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet prövas enligt lagen i den stat där han är medborgare (hans nationella lag), om ej annat följer av vad som sägs här nedan.

2 5.

Svensk medborgare, som sedan minst två år har hemvist i främmande stat, äger fordra, att hans rätt att ingå äktenskap prövas enligt lagen i den stat där han har hem- vist, om även den andra trolovade önskar det.

Motsvarande gäller utländsk medborgare, som sedan minst två år har hemvist här i riket eller i annan främmande stat än den han tillhör.

Konungen äger för visst fall förordna, att svensk lag får tillämpas beträffande annan utländsk medborgare.

3 5. Den som är under femton år äger ej på grund av vad som sägs ovan ingå äktenskap utan att tillstånd givits av länsstyrelsen. Äktenskap får ej heller ingås mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon. Den som varit gift får ej ingå nytt äktenskap utan att det förra äktenskapet blivit upplöst genom beslut som får tillämpas här i riket eller andra maken avlidit.

4 5. När trolovade vill ingå äktenskap inför svensk myndighet här i riket, skall svensk lag tillämpas i fråga om vigseln, oavsett vilken lag som skolat tillämpas med avseende på rätten att ingå äktenskapet.

5 5. Konungen äger bestämma, att med diplomatisk eller konsulär tjänst eller med be- fattning som präst skall vara förenad behörighet att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag, och kan även genom särskilt förordnande tillerkänna lämplig person sådan behörighet.

För sådana fall som avses i första stycket äger Konungen förordna, att kyrklig vigsel

får äga rum inom svenska kyrkan eller annat trossamfund utan hinder av att de trolo- vade ej skulle äga rätt till sådan vigsel här i riket.

Vad som i svensk lag föreskrivs om verkan av att vigselförrättare förfarit oriktigt vid vigsel här i riket eller överskridit sin behörighet skall äga motsvarande tillämpning, när svensk vigselförrättare viger i främmande stat.

6 5. Den som enligt främmande lag äger att förrätta vigsel får i fall som Konungen bestämmer viga här i riket med tillämpning av nämnda lag.

7 5.

Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag skall anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. Har äktenskap ingåtts inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller annan som av främmande stat förordnats att förrätta vigsel i annan främmande stat, skall äktenskapet också anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat som meddelat förordnandet.

Har äktenskap ingåtts utom riket utan att vad nu sagts blivit iakttaget men anses likväl äktenskapet i den eller de stater där mannen och kvinnan var medborgare vara ingånget i behörig form, skall det även här i riket anses giltigt till formen.

8 5. Äktenskap, som skulle vara ogiltigt på grund av formfel, kan godkännas av Ko- nungen på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit. av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får lämnas endast om synnerliga skäl föreligger.

9 5. Konungen äger meddela de särskilda bestämmelser om sättet för hindersprövning vilka anses påkallade i fråga om sådan vigsel enligt svensk lag som avses i detta kapitel samt närmare bestämmelser i övrigt angående tillämpningen av kapitlet.

2 KAP. Om makars rättsförhållanden 1 5. Beträffande makars inbördes skyldighet att bidraga till familjens underhåll och deras inbördes personliga förhållanden i övrigt tillämpas här i riket svensk lag. Därvid skall skälig hänsyn tagas till makarnas egendomsordning, om den bestäms av främmande lag, och övriga särskilda omständigheter. Motsvarande gäller makes rätt till underhåll efter äktenskaps återgång, vid hemskill- nad eller efter äktenskapsskillnad.

2 5.

Makars egendomsordning skall anses bestämd av lagen i den stat där makarna är medborgare vid äktenskapets ingående, om ej annat följer av vad som sägs nedan.

Är makar vid äktenskapets ingående medborgare i olika stater, anses egendoms- ordningen bestämd av lagen i den stat där de då tager hemvist.

Tager makar vid äktenskapets ingående hemvist i nordisk stat, skall egendomsord- ningen, oavsett deras medborgarskap, anses bestämd av den statens lag.

Om i den stat vars lag enligt denna paragraf är bestämmande för egendomsordningen föreskrivs att annan lag är tillämplig, skall det gälla.

Om makar, vilkas egendomsordning enligt 2 5 skall anses bestämd av lagen i utom- nordisk stat, under äktenskapet tager hemvist här i riket och blir svenska medborgare, skall för tiden därefter svensk lag anses tillämplig på egendomsordningen. Egendom som enligt förut tillämplig lag var enskild likställs med enskild egendom enligt svensk lag.

Om makar, vilkas egendomsordning enligt 2 5 skall anses bestämd enligt lagen i nor- disk stat, under äktenskapet tager hemvist i annan nordisk stat, skall för tiden därefter lagen i den staten anses tillämplig på egendomsordningen.

4 5.

Om makar i annat fall än som avses i 3 5 tagit hemvist och är eller på ansökan blir medborgare i annan stat än den vars lag är bestämmande för deras egendomsord- ning, skall för tiden därefter iakttagas vad som i den stat där de är medborgare före- skrivs om tillämplig lag i sådant fall.

5 5.

Om makar genom äktenskapsförord avtalar att deras egendomsordning skall bestäm- mas av lagen i viss stat till vilken finns anknytning genom någondera makens medbor- garskap eller hemvist eller att lagen i stat till vilken funnits sådan anknytning alltjämt skall gälla, skall förordet lända till efterrättelse oavsett om främmande lag medger sådant förord eller ej.

65.

Rättshandling, vilken är gällande enligt lag som var tillämplig när den företogs, på- verkas ej av vad som sägs i 3, 4 eller 5 5.

7 5.

Make skall anses ha varit behörig att sluta äktenskapsförord, om sådan behörighet förelåg enligt lagen i den stat där han vid förordets upprättande var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsordning.

Äktenskapsförord skall anses giltigt till formen, om det tillkommit i enlighet med lagen i den stat där det skedde eller i stat där endera maken var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsordning.

Äktenskapsförord skall dock för att kunna åberopas här i riket registreras enligt svensk lag, såvida makarna vid äktenskapets ingående tog eller, om förordet upprätta- des senare, då hade hemvist här.

8 5.

Svensk lag skall i tillämpliga delar gälla beträffande inskränkningar i makes rådighet över bostad och bohag här i riket.

9 5.

Vad främmande lag innehåller om inskränkningar i makes rådighet över sin egendom får ej åberopas mot tredje man i fråga om rättshandling som rör fast egendom eller tomträtt här i riket.

10 5.

Främmande lag som är bestämmande för makars egendomsordning får i övrigt icke åberopas mot tredje man i fråga om giltigheten av rättshandling som make före— tager mot honom medan maken är bosatt här I riket eller av betalningsförpliktelse som make ådrager sig under tillfällig vistelse här.

Make som är bosatt här svarar för sina skulder med den egendom som tillhör ho- nom, även om andra maken enligt främmande lag äger råda däröver. Detsamma gäller make som är bosatt utomlands, om fordran kan göras gällande mot honom på grund av bestämmelsen i första stycket.

Första och andra styckena gäller ej rättshandling som rör gemensam egendom över vilken andra maken ensam råder eller sådan egendoms ansvar för skuld.

11 5. I fråga om makes rätt att med förpliktande verkan för andra maken ingå rätts- handling för den dagliga hushållningen eller barnens uppfostran får svensk lag åbe- ropas av tredje man, om makarna är bosatta här i riket.

12 5.

Bodelning, som med anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad äger rum här i riket, förrättas enligt svensk lag, även om makarnas egendomsordning skall anses bestämd enligt främmande lag. Därvid tillämpas vad som enligt egendomsordningen och bestämmelserna här ovan gällt om makarnas egendom och ansvar för skulder. I övrigt skall bestämmelserna i 13 kap. giftermålsbalken ha motsvarande tillämpning.

Detsamma gäller vid bodelning i anledning av makes död. om ej annat följer av lagen ( ...... ) om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo.

Vad som i första och andra styckena sägs om bodelning skall också i tillämpliga delar gälla annan delning eller avräkning som enligt främmande lag skall äga rum be— träffande makars egendom.

3 KAP.

Om äktenskapsmål m.m. l 5.

Äktenskapsmål får upptagas av svensk domstol, . om båda makarna är svenska medborgare, om käranden är svensk medborgare och har eller tidigare haft hemvist här i riket, . om käranden har hemvist här i riket sedan minst två år, . om svaranden har hemvist här i riket, . om saken rör ogiltighet av vigsel som förrättats av svensk myndighet, . om i annat fall Konungen, när endera maken är svensk medborgare eller käran- den icke kan få sin talan prövad i den stat där han är medborgare, finner skäl att talan prövas här i riket.

Äktenskapsmål är mål, i vilka tvisten är huruvida man och kvinna är förenade i äktenskap med varandra, samt mål om återgång av äktenskap, hemskillnad och åk— tenskapsskillnad.

Qm-PWNH

2 5. Är svensk domstol behörig att upptaga talan av ena maken, äger den också upptaga talan av andra maken till gemensam handläggning. När svensk domstol dömt till hemskillnad, får talan om därpå följande äkten- skapsskillnad alltid upptagas av svensk domstol.

3 5. Talan om återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad prövas enligt svensk lag i den mån ej annat följer av vad som föreskrivs här nedan. Även talan om skadestånd som väcks i sådant mål prövas enligt svensk lag. Därvid skall skälig hänsyn tagas till makarnas egendomsordning, om den bestäms av främ— mande lag, och övriga särskilda omständigheter.

4 5.

Mot makes bestridande får ej dömas till återgång enligt svensk lag, när annan lag tillämpats vid äktenskapets ingående och det med hänsyn till omständigheterna skulle vara uppenbart obilligt att tillämpa svensk lag.

Saknas skäl till återgång enligt svensk lag och har annan lag tillämpats vid äk- tenskapets ingående, får makes talan om återgång prövas enligt sistnämnda lag. om det skulle vara uppenbart obilligt att ej tillämpa den lagen.

5 5.

Är båda makarna utländska medborgare och har ej någondera hemvist här i riket sedan minst två år, får icke mot makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplösning ej föreligger enligt makarnas eller, om makarna är medborgare i olika stater, någondera makens nationella lag. Vad nu sagts gäller även om det dömts till hemskillnad mellan makarna enligt svensk lag. *

Om make i annat fall, när båda makarna är utländska medborgare. åberopar att grund till äktenskapets upplösning saknas enligt hans nationella lag, skall det också beaktas på sätt som sägs i första stycket, när med hänsyn till samma makes eller ge- mensamma barns intressen särskilda skäl föreligger därtill.

6 5. Ändring beträffande medborgarskap eller hemvist som äger rum sedan talan väckts medför ej hinder att talan prövas. Sådan ändring medför ej heller, att vad som sägs i 5 5 första eller andra stycket får åberopas mot talan om äktenskapsskillnad.

7 5.

Beslut som i främmande stat meddelats om ogiltighet eller återgång av äktenskap skall även gälla här i riket, om äktenskapet ingåtts inför myndighet tillhörande den staten eller jämförlig orsak till äktenskapets ogiltighet eller upplösning fanns enligt svensk lag.

Beslut som i främmande stat meddelats om hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall gälla här i riket, om det med hänsyn till makes medborgarskap eller hemvist eller annan anknytning förelåg skälig anledning att talan prövades i den främmande staten.

(Hemskillnad som meddelats enligt främmande lag får dock ej läggas till grund för äktenskapsskillnad enligt svensk lag annat än om den berättigar till äktenskapsskillnad enligt den lag som tillämpats.)1

8 5.

När endera maken ingått nytt äktenskap sedan beslut om återgång av äktenskap eller om äktenskapsskillnad meddelats i främmande stat, skall det tidigare äktenskapet, utan hinder av vad som sägs i 7 5, anses upplöst genom beslutet, om ej andra maken visar att den omgifte förfarit uppenbart otillbörligt mot honom.

1 Bestämmelsen i detta stycke upptages som ett alternativ, se nedan 5. 179 f.

Vardera maken äger hos Svea hovrätt göra ansökan om prövning, huruvida beslut som avses i 7 eller 8 5 skall gälla här i riket. Andra maken skall få tillfälle att yttra sig över ansökningen, när det kan ske.

Beslut som ej innebär att det i den främmande staten meddelade beslutet skall gälla utgör icke hinder mot ny prövning av frågan.

10 5.

Beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats av myndighet i främmande stat där båda makarna var medborgare, får tillämpas utan föregående prövning enligt 9 5, när endera maken vill ingå nytt äktenskap.

Konungen äger förordna, att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i viss främ- mande stat får tillämpas utan föregående prövning enligt 9 5, även om makarna ej var medborgare i den staten.

11 5.

Är äktenskapsmål anhängigt i främmande stat och anhängiggörs här i riket äkten- skapsmål mellan samma parter, äger rätten förordna, att det senare målet skall vila tills vidare, om det kan antagas att beslut i det förra målet skall vinna tillämpning här.

Beslut, varigenom talan i äktenskapsmål ogillats i främmande stat, utgör ej hinder att saken prövas här i riket.

12 5.

Är mål om återgång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad anhängigt i främmande stat, får här i riket meddelas förordnande som sägs i 15 kap. 11 5 giftermålsbalken.

4 KAP. Om statslösa personer och politiska flyktingar 1 5. Statslös person skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hemvist, där han har sin vistelseort. Detta gäller dock ej fråga som avses i 2 kap. 3 5 första stycket eller 4 5.

2 5. Politisk flykting skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist. Andra stycket i l 5 har motsvarande tillämpning.

5 KAP. Gemensamma bestämmelser 1 5. När lagen i främmande stat skall tillämpas på grund av att någon äger medborgar- skap där och i den staten finns flera gällande rättssystem, bestäms tillämpligt rättssys- tem enligt de i samma stat gällande reglerna. I brist på sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen.

Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Om någon enligt lagen i främmande stat hade domicil i den staten, får det åberopas, när giltighet eller verkan av rättshandling enligt bestämmelse i denna lag är beroende av att vederbörande hade hemvist där.

3 5.

Yrkar part att främmande lag skall tillämpas i mål som avses i denna lag, äger rätten, när det finnes påkallat, anmana honom att förebringa utredning om innehållet i den främmande lagen. Anmaning får även riktas till den som väckt talan ehuru han ej åberopat främmande lag.

Om den som anmanats att förebringa utredning underlåter det och innehållet av den främmande lagen ej har blivit känt på annat sätt, när den skall tillämpas i stället för svensk lag. får den väckta talan ej bifallas, om den icke med hänsyn till omständighe— terna finnes skäligen böra prövas enligt svensk lag.

4 5. Bestämmelse i främmande lag eller beslut som meddelats av myndighet i främmande stat får ej tillämpas. om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rätts- ordningen här i riket.

5 5. Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de be- stämmelser som meddelas i denna lag.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den ...... Genom nya lagen upphävs, i den mån ej annat följer av vad nedan sägs, ], 2 och 3 kap. samt 7 kap. 2, 3, 4 och 4 a 55 lagen (1904: 26 s. 1) om vissa internatio— nella rättsförhållanden rörande äktenskap, förmynderskap och adoption, lagen (1912: 69) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverk- ningar, lagen (1915: 437) om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, lagen (1931: 155) angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om interna- tionella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar, lagen (1964: 726) om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall, förordningen (1904: 26 s. 13) angående vissa främmande lagars tillämpning i fråga om återgång av äktenskap, kungörelsen (1929: 277) angående polsk och danzigsk lags tillämpning i fråga om åter- gång av äktenskap, kungörelsen (1912: 171) angående tillämpning av bestämmelserna i den 17 juli 1905 i Haag avslutad internationell konvention rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap, kungörelsen (1929: 279) i anledning av Polens och den fria staden Danzigs tillträde till den i Haag den 17 juli 1905 avslutade internationella konventionen rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar av äktenskap.

Nya lagen inverkar ej på giltigheten av andra bestämmelser som Konungen utfärdat med stöd av äldre lag eller på tillstånd eller uppdrag att förrätta vigsel som Konungen meddelat enligt äldre lag.

2. De bestämmelser som meddelas i 2 kap. nya lagen är tillämpliga även om äkten- skapet ingåtts före nya lagens ikraftträdande med följande undantag:

a) Om mannen vid äktenskapets ingående var och vid nya lagens ikraftträdande allt- jämt är svensk eller finsk medborgare, skall vid ikraftträdandet makarnas egendoms— ordning anses bestämd av lagen i den stat där mannen vid äktenskapets ingående var medborgare, om ej annat följer av äktenskapsförord.

Detta gäller ej, om förordningen (1931: 429) om vissa internationella rättsförhållan- den rörande äktenskap, adoption och förmynderskap är tillämplig på makarnas förmö- genhetsförhållanden.

b) I fråga om andra makar, på vilkas förmögenhetsförhållanden nyssnämnda förord- ning ej är tillämplig men som vid nya lagens ikraftträdande har hemvist i nordisk stat. skall vid ikraftträdandet makarnas egendomsordning anses bestämd av lagen i den stat som mannen tillhörde vid äktenskapets ingående, om ej annat följer av äktenskapsför- ord eller, om makarna har hemvist i Danmark, Island eller Norge, föreskrivs där.

e) Beträffande makar som vid nya lagens ikraftträdande har hemvist här i riket och är svenska medborgare skall för tiden efter ikraftträdandet svensk lag anses tillämplig på deras egendomsordning enligt vad som sägs i 2 kap. 3 5 första stycket nya lagen, om ej annat följer av äktenskapsförord.

Efter ena makens död äger dock andra maken begära att den lag som förut var tillämplig på makarnas egendomsordning skall läggas till grund för delning eller av- räkning som aVSes i 2 kap. 12 5 nya lagen.

d) Rättshandling, vilken är gällande enligt lag som var tillämplig när den företogs, på- verkas ej av nya lagen.

3. Utan hinder av vad som sägs i 3 kap. 1 5 nya lagen får talan i äktenskapsmål prövas, om talan väckts före nya lagens ikraftträdande och svensk domstol enligt äldre lag var behörig att pröva sådan talan.

4. Frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn får, när det finnes behövligt, upptagas i äktenskapsmål som avses i nya lagen och skall därvid, om barnet vistas här i riket, alltid prövas enligt svensk lag.

Förslag till

Lag om ändring i giftermålsbalken

Härigenom förordnas, att 15 kap. 31 & giftermålsbalken skall ha nedan angivna ly- delse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 KAP. 31 5.1

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. föräldrabalken förmäles. I fråga om arvode och ersättning till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 & föräldrabalken stadgas angående gottgörelse åt rättegångs- biträde.

Denna lag träder i kraft den ...........

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som nämns i 18 kap. föräldrabalken. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges honom eller han underlåter att ställa ombud för sig. Det åligger gode man- nen att, i den mån så kan ske, samråda med den part för vilken han förordnats.

I fråga om arvode och ersättning till god man som avses i första stycket och återgäl- dandet därav skall gälla vad som i 20 kap. 19 & föräldrabalken föreskrivs angående gottgörelse åt rättegångsbiträde. Den för vilken god man förordnats skall dock ej förpliktas att till statsverket återgälda kost- naderna, om det med hänsyn till omstän- digheterna är obilligt.

1 Senaste lydelse 1963:151, jfr 1969z256 (paragrafens beteckning ändrad från 29 & till 31 5).

Förslag till

Lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom förordnas, att 20 kap. 37 ?; föräldrabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

20 KAP.

37 51

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, å okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man, varom i 18 kap. förmäles. I fråga om arvode och ersättning till god man, som här avses, skall gälla vad i 20 kap. 19 & stadgas angående gottgörelse åt rättegångsbiträde.

Vad i ................................ Då fråga ..............................

Denna lag träder i kraft den ...........

Vistas den, mot vilken talan enligt denna balk riktas, på okänd ort, skall hans rätt i saken bevakas av god man som nämns i 18 kap. Detsamma gäller, om han vistas på känd ort utom riket men stämningen eller andra handlingar i målet ej kan delges ho— nom eller han underlåter att ställa ombud för sig. Det åligger gode mannen att, i den mån så kan ske, samråda med den part för vilken han förordnats. I fråga om arvode och ersättning till gode mannen och åter- gäldandet därav skall gälla vad som i 20 kap. 19 & föreskrivs angående gottgörelse åt rättegångsbiträde. Den för vilken god man förordnats skall dock ej förpliktas att till statsverket återgälda kostnaderna, om det med hänsyn till omständigheterna är obil- ligt.

.......................... denna balk. ............................ eller fara.

1 Senaste lydelse 1963:152, jfr 1969:257 (paragrafens beteckning ändrad från 36 5 till 37 5).

Lagen den 5 mars 1937 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo

1 KAP. Om arv och testamente

1 5.

Rätt till arv efter svensk medborgare varde, ändå att han ej hade hemvist i riket, bedömd enligt svensk lag. I avseende å arv efter medborgare i annat land gälle lagen i det landet.

Vad nu är sagt om rätt till arv skall äga tillämpning jämväl i fråga om arvinges rätt att utöver sin arvslott njuta underhåll ur kvarlåtenskapen.

Förslag till

Lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo

Härigenom förordnas som följer.

1. KAP. Om arv och testamente

1 &.

Frågor om rätt till arv eller testamente i internationella förhållanden skall, när de blir föremål för prövning här i riket, be- dömas enligt den lag som sägs här nedan.

Vad som föreskrivs om arv skall äga till- lämpning också i fråga om rätt till under- håll eller annan särskild förmån ur kvar- låtenskap.

2 5. Var den avlidne svensk medborgare, prö— vas rätten till arv enligt svensk lag.

3 5. Rätten till arv efter medborgare i främ- mande stat prövas enligt den statens lag, om ej annat föreskrivs där.

4 &.

Utan hinder av 2 eller 3 5 skall efterle— vande makes rätt till arv prövas enligt sam- ma lag som var bestämmande för makar- nas egendomsordning, om han yrkar det.

Yrkandet skall framställas inom sex må- nader från dödsfallet eller, om arvskifte äger rum efter utgången av den tiden, se- nast vid arvskiftet. Sedan arvskifte skett får yrkandet ej i något fall framställas, om ef- terlevande maken deltagit i skiftet.

(Gällande lag)

2 ä. (jfr 15 å i förslaget)

Där i fråga om arvsrätt till visst slag av fast egendom med tillbehör särskilda regler gälla enligt lagen å den ort där egendomen är belägen, lände den lagen till efterrättelse.

3 9".

Fråga om behörighet att upprätta eller återkalla testamente varde bedömd enligt lagen i det land, i vilket testator var med- borgare då rättshandlingen företogs. Hade testator efter testamentets upprättande blivit medborgare i annat land, enligt vars lag behörighet att återkalla testamente ej till— kom honom, vare återkallelse som därefter skett ändock här i riket gällande, där han enligt lagen i sitt förra hemland fortfaran- de varit behörig att återkalla testamentet.

(Förslaget)

5 5.

1 fall då främmande lag är tillämplig en- ligt 3 & skall barn utom äktenskap och dess avkomlingar taga arv och ärvas som om barnet varit fött i äktenskap.

Om arvsrätt enligt den främmande lagen icke föreligger för barnet eller dess avkom- lingar, skall de dock ärva fadern och den- nes skyldemän endast under förutsättning att arvingen var eller bort vara känd se- nast vid bouppteckningen.

När underårigt barn utom äktenskap en- ligt andra stycket ej får ärva fadern, skall skäligt bidrag till barnets underhåll utgå av behållningen i dennes dödsbo före arvs- och testamentslotter.

6 &.

I fråga om arvsrätt i adoptivförhållan— den skall vad som i 2 och 3 åå sägs om tillämplig lag gälla även om adoptionen ägt rum med tillämpning av annan lag. Adoptivbarnet och dess skyldemän skall dock ej härigenom gå förlustiga rätt till arv som var förutsatt vid adoptionen.

När underårigt adoptivbarn ej får ärva adoptanten, har 5 & tredje stycket motsva- rande tillämpning.

7 &.

Den som upprättat testamente skall an- ses ha varit behörig därtill, om sådan be- hörighet förelåg enligt lagen i stat där han, antingen vid upprättandet eller vid sin död, var medborgare eller hade hemvist.

Vad som sägs i första stycket skall ha motsvarande tillämpning i fråga om åter- kallelse av testamente. Testator skall jäm- väl anses ha varit behörig att återkalla tes- tamente, om sådan behörighet förelåg en- ligt lag som får åberopas till stöd för hans behörighet att upprätta testamentet.

(Gällande lag) 4 ä. Testamente skall anses vara i laga form upprättat eller återkallat, om därvid förfa— rits enligt lagen å den ort där rättshandling—

en företogs eller i det land i vilket testator då var medborgare.

5 &. (jfr 10 och 15 åå i förslaget)

Huruvida förordnande i testamente är på grund av sitt innehåll ogiltigt varde prövat enligt lagen i det land i vilket testator vid dödsfallet var medborgare; dock må i fråga om fast egendom med tillbehör förordnan- de till förmån för ofödda ej hållas för gillt, såvitt det strider mot lagen å den ort där egendomen är belägen.

6 g. (jfr 9 9; i förslaget)

Enligt lagen i det land i vilket testator var medborgare vid tiden för testamentets upp- rättande eller återkallande skall bedömas, huruvida rättshandlingen är ogiltig på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbör- lig påverkan.

7 9”.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller av gåva för dödsfalls skull varde prövad enligt lagen i det land, i vilket arvlåtaren var medborgare då rätts- handlingen företogs.

Har någon i fråga om rätt på grund av arv eller testamente efter den som ännu le- ver träffat avtal med annan än denne, varde det ej i något fall här i riket gällande.

(Förslaget) 8 &.

Testamente skall anses giltigt till formen, om vid dess tillkomst förfarits enligt lagen på ort där det upprättades eller testator vid upprättandet eller vid sin död hade hemvist eller i stat där testator vid upprättandet el- ler vid sin död var medborgare. Såvitt tes- tamentet avser fast egendom skall det ock- så anses giltigt till formen, om det upprät- tats enligt lagen på den ort där egendomen finns.

Första stycket har motsvarande tillämp- ning i fråga om återkallelse av testamente. Återkallelse skall även anses giltig till for- men, om därvid iakttagits bestämmelserna i lag enligt vilken det återkallade testamen- tet på grund av vad som sägs i första styc- ket var giltigt till formen.

9 5.

Fråga om testamentes ogiltighet på grund av testators sinnestillstånd eller på grund av svek, villfarelse, tvång eller annan otillbör- lig påverkan och fråga om återkallelses ogiltighet av sådan orsak prövas enligt samma lag som rätten till arv.

10 &.

Fråga om testamentes ogiltighet på grund av dess innehåll prövas enligt samma lag som rätten till arv. Såvitt efterlevande ma- kes rätt beror av testamente har 4 & mot- svarande tillämpning.

11 5.

Fråga om bindande verkan av arvsavtal med arvlåtaren eller gåva för dödsfalls skull prövas enligt samma lag som frågan om rätt till arv. Den med vilken arvlåtaren ingått rättshandlingen äger dock åberopa lagen i den stat där arvlåtaren vid tiden för rättshandlingen var medborgare eller hade hemvist.

Motsvarande gäller fråga, huruvida egen—

(Gällande lag)

8 &.

Har arvinge erhållit egendom av arvlåta- ren under dennes livstid, varde frågan hu— ruvida egendomen skall anses såsom för- skott å arv bedömd enligt lagen i det land i vilket arvlåtaren var medborgare vid tiden för gåvan.

9 &.

Huruvida någon överhuvud äger behörig— het att taga arv eller testamente varde prö— vat enligt 1agen i det land i vilket han är medborgare.

10 5.

Fråga om förverkande av rätt att taga testamente varde bedömd enligt lagen i det land i vilket testator vid dödsfallet var med- borgare.

11 &.

Efterlämnar utlänning här i riket egen- dom som enligt lagen i det land i vilket han var medborgare skulle tillkomma staten, kommun eller ock allmän fond eller inrätt- ning, tillfalle egendomen allmänna arvsfon- den.

12 &.

Bestämmelse i utländsk lag som är uppen- bart oförenlig med grunderna för rättsord- ningen här i riket må ej här vinna tillämp- ning.

dom som arvlåtaren under sin livstid givit arvinge skall anses som förskott på arv.

Har någon i fråga om rätten till arv eller testamente efter den som lever träffat av- tal med annan än denne, får det ej tilläm— pas.

12 &.

Behörighet att överhuvud taga arv eller testamente skall anses tillkomma den som vid arvlåtarens död ägde sådan behörighet enligt lagen i stat där han var medborgare eller hade hemvist.

13 &.

Fråga om förverkande av rätt att taga arv eller testamente eller om arvlösgörelse prövas enligt samma lag som frågan om rätt till arv.

14 &.

Efterlämnar någon här i riket egendom som enligt tillämplig främmande lag skolat tillfalla staten, kommun eller allmän fond eller inrättning, skall egendomen tillfalla allmänna arvsfonden.

15 &.

Om i främmande stat särskilda regler gäller angående arvsrätt till visst slag av fast egendom, skall de iakttagas beträffande egendom i den staten.

I fråga om fast egendom skall förordnan— de till förmån för ofödda ej anses giltigt, om det strider mot lagen på den ort där egendomen är belägen.

16 &.

Bestämmelse i främmande lag får ej till— lämpas, om det skulle vara uppenbart oför— enligt med grunderna för rättsordningen här i riket.

(Gällande lag) 2 KAP.

Om boutredning och arvskifte ] &.

Boutredning, bodelning och arvskifte ef- ter den som vid sin död hade hemvist här i riket skola här förrättas såsom i lagen om boutredning och arvskifte sägs samt omfat- ta jämväl boets egendom i utlandet.

Sedan boutredning efter utländsk med- borgare avslutats, må dock, där delägarna äro därom ense, bodelning och arvskifte ske enligt lagen i det land i vilket den avlidne var medborgare och egendom för sådant ändamål omhändertagas av den som enligt nämnda lag är därtill behörig.

2 &.

Ändå att den avlidne ej hade hemvist här i riket, skall, där han var svensk medbor- gare eller här finnes egendom efter honom, vad i svensk lag är stadgat om egendoms avträdande till förvaltning av boutrednings- man äga tillämpning och skall, där egen- domen blivit sålunda avträdd, boutredning, bodelning och arvskifte, med iakttagande av vad nedan sägs, här äga rum enligt svensk lag.

3 &.

Finnes här i riket efter någon som vid sin död ej här hade hemvist egendom som ej är jämlikt 2 & avträdd till förvaltning av boutredningsman, skall anmälan härom utan dröjsmål göras hos polismyndigheten av den som om egendomen har vård eller eljest av anhörig, husfolk, husvärd eller annan som är därtill närmast. Då anmälan sker eller förhållandet eljest varder kunnigt, åligge det polismyndigheten att, där det tarvas, taga vård om egendomen.

Är egendomen av ringa värde och består den huvudsakligen av reda penningar, klä— der och andra lösören för personligt bruk, må, sedan kostnaden här i riket för den av- lidnes uppehälle, vård och begravning gul-

(Förslaget) 2 KAP.

Om boutredning, bodelning och arvskifte l &.

Boutredning skall äga rum här i riket, när den avlidne vid sin död hade hemvist här.

Beträffande kvarlåtenskap efter svensk medborgare skall vad svensk lag innehåller om egendoms avträdande till förvaltning av boutredningsman gälla, även om han ej hade hemvist här.

Detsamma gäller, om här i riket finns egendom efter någon som ej vid sin död var svensk medborgare eller hade hemvist här.

Vad i detta kapitel föreskrivs om bout- redning gäller även bodelning och arvskifte, om ej annat sägs.

2 5.

Finns här i riket egendom efter någon som ej hade hemvist här och har den ej av- trätts till förvaltning av boutredningsman, får egendomen omhändertagas av dödsbo- förvaltning i den stat där den avlidne hade hemvist eller, om det icke är känt att döds— boförvaltning anordnats i den staten, av dödsbodelägarna eller den som äger före— träda dem.

Tages ej egendomen om hand av någon som är behörig därtill, skall den som har vård om egendomen, anhörig eller annan som är närmast därtill anmäla förhållandet till polismyndigheten. När anmälan skett el- ler förhållandet blivit känt på annat sätt, skall polismyndigheten taga vård om och

dits, polismyndigheten, där det finnes kunna ske utan förfång för rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist, överlämna egendomen till anhörig till den avlidne eller, om denne var utländsk med- borgare, till konsul för det land han till- hörde.

Är ej sådant fall för handen som i andra stycket sägs, göre polismyndigheten anmä- lan till rätten; och förordne rätten, att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutredningsman, och gälle därefter vad i 2 & sägs.

4 &.

Där egendom efter någon som vid sin död ej hade hemvist i riket avträdes till för- valtning av boutredningsman. må till bo- utredningsman ej utses dödsbodelägare eller annan vars rätt är av utredningen beroende och förvaltningen ej övertagas av delägare; och skall tiden för boupptecknings förrät- tande räknas från det egendomsavträde skedde.

5 5.

Då boutredning. bodelning och arvskifte efter svensk medborgare som ej hade hem- vist här i riket förrättas enligt svensk lag. skall förrättningen omfatta jämväl boets egendom i utlandet.

På ansökan av boutredningsmannen eller efter hans hörande äge rätten, där den fin- ner det kunna ske utan skada för rättsäga- re, förordna, att egendomen eller viss del

förteckna egendomen, i den mån det be— hövs och ej kräver mera omfattande arbete.

Lös egendom som ej har något större värde skall polismyndigheten överlämna till anhörig till den avlidne eller till konsul för främmande stat som den avlidne tillhörde. Innan egendomen överlämnas skall känd kostnad för den avlidnes uppehälle, vård och begravning här i riket betalas.

I annat fall skall polismyndigheten göra anmälan till rätten. När anmälan inkom- mer, förordnar rätten att egendomen skall avträdas till förvaltning av boutrednings- man.

3 &

Boutredning som äger rum här i riket förrättas enligt svensk lag.

Boutredning efter den som hade hemvist här skall omfatta all boets egendom.

Boutredning efter svensk medborgare som hade hemvist i främmande stat skall omfatta all egendom som ej finns i nämn— da stat och ingått i boutredning där. I bo- uppteckningen skall även egendom i den staten upptagas.

I andra fall skall boutredningen ej om— fatta annan egendom än sådan som finns här i riket och ej heller andra skulder än till borgenärer som är svenska medborgare eller har hemvist här eller som särskilt an- mält sina fordringar till boutredningsman- nen.

Om egendom efter någon som ej hade hemvist här i riket avträds till förvaltning av boutredningsman, räknas tiden för bo— upptecknings förrättande från den dag då egendomsavträde skedde.

4 &.

Beträffande egendom efter den som hade hemvist i främmande stat äger rätten på ansökan av boutredningsmannen eller efter hans hörande förordna, att egendomen får för fortsatt boutredning omhändertagas av den som är behörig därtill enligt lagen i den främmande staten. Sådant förordnande skall dock ej meddelas, om åtgärden kan antagas medföra skada för rättsägare. Rätts—

därav må för boutredning, bodelning och arvskifte omhändertagas av den som är där- till behörig enligt lagen i det land där den avlidne hade hemvist. Innan sådant beslut meddelas, skola härvarande kända rätts- ägare erhålla tillfälle att yttra sig. såvitt det utan märklig tidsutdräkt kan ske. Vid beslutet må fästas det villkor att utrednings— kostnaderna gäldas och säkerhet ställes för att rättsägare som äro svenska medborgare eller här hava hemvist komma i åtnjutande av sin rätt i dödsboet. Upphör efter vad nu är sagt boutredningsmannens befattning med boet eller finner rätten, efter anmälan av boutredningsmannen eller dödsbodeläga— re, hinder möta mot förrättningen, varde boutredningsmannen entledigad.

6 5.

Vid boutredning, bodelning och arvskifte efter utländsk medborgare som ej hade hemvist i riket skall förrättningen omfatta allenast den här befintliga egendomen samt, förutom gäld varför den döde häftade till dem som äro svenska medborgare eller hava hemvist här i riket, allenast gäld som blivit hos boutredningsmannen av borgenären sär- skilt angiven.

Vad i 5 & andra stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning; dock att dödsbo- förvaltning som är anordnad i den avlidnes hemland skall framför dödsboförvaltning i det land där han hade hemvist äga omhän— dertaga egendomen. Har boutredningen slutförts här i riket, skall, där ej hinder mö- ter mot bodelning och arvskifte i utlandet eller dödsbodelägare som är svensk medbor- gare eller här har hemvist yrkat. att bodel- ning och arvskifte här förrättas, befintligt överskott städse tillhandahållas dödsboför— valtning som nyss sagts. Handling som här upprättats över boutredning, bodelning och arvskifte skall i avskrift tillställas nämnda dödsboförvaltning.

ägare som finns här skall få tillfälle att yttra sig, om det finnes behövligt och kan ske utan avsevärd tidsförlust. Rätten äger i beslutet uppställa som villkor att utred- ningskostnaderna betalas och säkerhet ställs för att rättsägare får ut sin rätt i dödsboet.

Finns ej någon som är behörig att före- träda dödsboet enligt lagen i stat där avliden utländsk medborgare hade sitt hemvist, äger rätten förordna, att vad som sägs i första stycket med avseende på den staten i stället skall gälla den stat där den avlidne var medborgare.

5 5. När boutredningsman avslutat sin bout— redning efter någon som var medborgare el-

7 &.

Då boutredning, bodelning eller arvskifte sker här i riket, gälle om bodelägares an- svarighet för gäld vad i svensk lag är stad- gat. I fall som i 6 & sägs må dock gäld för vilken den döde häftade till annan än den som är svensk medborgare eller här har hemvist icke i något fall såsom veterlig an- ses, med mindre den blivit hos boutrednings- mannen av borgenären särskilt angiven.

Har någon njutit lott i dödsbo vid bodel- ning eller arvskifte som utom riket företa- gits i den ordning främmande lag stadgar, vare han ej enligt svensk lag på den grund ansvarig för boets gäld annat än med den mottagna egendomen eller dess värde.

8 5.

I avseende å rätt att vid boutredning och arvskifte här i riket tillgodonjuta testamente gälle vad i svensk lag är stadgat om bevak— ning, delgivning och klander, dock att, där den avlidne vid sin död ej här hade hem- vist, tid för bevakning ej skall börja löpa, innan den dödes egendom blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att här i riket taga arv eller testamente skall svensk lag äga tillämpning.

9 5.

Vid boutredning, bodelning eller arvskifte här i riket skall tagas i beräkning vad vid motsvarande förrättning efter den döde i annat land tillagts borgenär, efterlevande make, arvinge eller testamentstagare; och åligge det förty boutredningsmannen att sö-

ler hade hemvist i främmande stat, får be- hållen egendom, om delägarna är ense. överlämnas till någon som enligt lagen i så- dan stat är behörig att mottaga den för bo- delning och arvskifte.

6 &.

När boutredning sker här i riket, skall om bodelägares ansvarighet för skuld gälla vad som sägs i svensk lag. I de fall som avses i 3 & fjärde stycket skall dock den avlidnes skuld till annan än den som är svensk med- borgare eller har hemvist här icke i något fall anses veterlig, om ej borgenären sär- skilt anmält den till boutredningsmannen.

Har någon fått lott i dödsbo vid bodel- ning eller arvskifte som företagits utom ri— ket enligt främmande lag, skall han ej på grund därav enligt svensk lag vara ansva- rig för boets skulder annat än med den egendom han mottagit eller dess värde.

7 g.

När boutredning äger rum här i riket, skall svensk lag tillämpas i fråga om bevak— ning, delgivning och klander av testamente eller yrkande om jämkning därav för ut- fående av laglott. Var den avlidne utländsk medborgare eller svensk medborgare som ej hade hemvist i riket, skall tid för bevak— ning av testamente dock ej börja löpa in— nan testamentstagaren skriftligen erinrats om vad han skall iakttaga. Saknade den av— lidne hemvist i riket. skall tiden ej heller börja löpa, innan egendomen blivit avträdd till förvaltning av boutredningsman.

Beträffande preskription av rätt att taga arv eller testamente skall svensk lag tilläm- pas, när boutredning äger rum här i riket.

8 &.

Vid boutredning här i riket skall tagas i beräkning vad som vid boutredning efter den döde i annat land tillagts borgenär, ef- terlevande make, arvinge eller testaments— tagare. I avvaktan på förrättning i annat land får motsvarande åtgärd här i riket an-

ka anskaffa avskrift av boupptecknings-, bodelnings, arvskiftes— eller annan liknande handling som vid sådan förrättning där upprättats. l avvaktan på förrättning som nu sagts må med motsvarande åtgärd här i riket anstå, såvitt det ej länder rättsägare till märklig skada.

10 &.

Tvist om arv eller testamente eller om efterlevande makes rätt i dödsbo skall upp- tagas av svensk domstol, såframt den av- lidne var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket, så ock eljest där tvisten rör egendom som här i riket finnes.

Vad nu sagts gälle dock ej, såvitt tvisten rör egendom som enligt vad i denna lag stadgas utlämnats till utländsk dödsboför- valtning och genom dess försorg är före- mål för utredning, bodelning eller arvskifte.

11 &.

Bodelning i anledning av makes död eller arvskifte. som ej, enligt vad förut i detta kapitel stadgas, skolat förrättas enligt svensk lag, skall äga giltighet i avseende å formen, om vid förrättningen förfarits en— ligt lagen å den ort där den ägt rum eller enligt lagen i det land i vilket den avlidne var medborgare.

12 &.

Har å utländsk ort bodelning i anledning av makes död eller arvskifte förrättats av myndighet eller av särskilt förordnad skif- tesman eller tvist om sådan bodelning eller om arv eller testamente blivit av utländsk domstol avgjord, vare bodelningen, skiftet eller domen här i riket gällande under vill- kor att

den avlidne vid sin död var medborgare i det land där bodelningen eller skiftet för- rättades eller domen meddelades eller ock där hade hemvist;

bodelningen, skiftet eller domen ej avser egendom som här i riket var föremål för dödsbobehandling eller här skolat undergå bodelning eller skifte;

stå, om det ej medför avsevärd skada för rättsägare.

9 &.

Tvist om arv eller testamente eller om efterlevande makes rätt i dödsbo skall upp— tagas av svensk domstol, om den avlidne var svensk medborgare eller hade hemvist här i riket eller om tvisten rör egendom som finns här i riket.

Detta gäller dock ej, om tvisten rör egen- dom som ej skolat ingå i boutredning här i riket.

10 &.

Bodelning i anledning av makes död eller arvskifte, som ej skolat förrättas enligt svensk lag enligt vad som förut sagts i det- ta kapitel, skall äga giltighet till formen, om vid förrättningen förfarits enligt lagen i den stat där den ägde rum eller enligt la— gen i stat där den döde var medborgare el- ler hade hemvist.

11 å.

Har bodelning i anledning av makes död eller arvskifte förrättats utomlands av myn— dighet eller av särskilt förordnad skiftesman eller har tvist om sådan bodelning eller om arv eller testamente prövats av utländsk domstol, skall det gälla här i riket under villkor att

avgörandet meddelades i stat där den av- lidne vid sin död hade hemvist eller, om av- görande från den staten icke föreligger, var medborgare,

avgörandet ej avser egendom som skolat ingå i boutredning här i riket,

avgörandet vunnit laga kraft, parterna blivit kallade till eller varit före- trädda inför myndigheten, skiftesmannen

bodelningen, skiftet eller domen vunnit laga kraft;

det genom bodelningen, skiftet eller do— men träffade avgörandet, såvitt fråga är om egendom som vid dödsfallet fanns här i riket, ej grundats på lag vars bestämmel— ser i ämnet äro stridande mot den lag som skolat vinna tillämpning enligt vad i 1 kap. stadgas;

avgörandet icke är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket; samt,

då fråga är om tredskodom, part som uteblivit antingen personligen eller genom befullmäktigat ombud i tid fått del av stämningen i målet.

13 &.

Vill någon här i riket erhålla verkställig— het å dom som i 12 å sägs, göre därom ansökan hos Svea hovrätt.

Sådan ansökan må ej bifallas utan att motparten haft tillfälle att däröver yttra sig. Finner hovrätten, att domen uppfyller de i 12 & för erkännande stadgade villko- ren. förordne hovrätten om verkställighet; och gånge därefter domen i verket likasom domstols laga kraft ägande dom, med mind— re Konungen, efter klagan över hovrättens beslut, annorledes förordnar.

14 &.

Har genom utrikesdepartementets försorg till riket överförts egendom som vid bodel— ning eller arvskifte utom riket tillagts någon som här vistas, må egendomen ej tagas i mät eller därå läggas kvarstad eller sking- ringsförbud, medan den finnes i förvar hos departementet eller myndighet genom vars försorg den skall tillställas den enligt bodel— ningen eller skiftet berättigade.

15 5.

Boutredningsman må för utlämnande av egendom till utländsk dödsboförvaltning,

eller domstolen och haft skälig möjlighet att tillvarataga sin rätt i saken samt

avgörandet icke är uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i ri- ket.

12 &.

Vill någon här i riket erhålla verkställig- het av dom som sägs i 11 &, äger han göra ansökan därom hos Svea hovrätt.

Sådan ansökan får ej bifallas utan att den, mot vilken ansökningen riktas, beretts tillfälle att svara. Delgivning skall ske en- ligt vad som föreskrivs för stämning i tvis- temål.

Bifaller hovrätten ansökningen, verkställs domen som svensk domstols dorn vilken äger laga kraft, om ej högsta domstolen efter besvär över hovrättens beslut förord- nar annat. Innehåller domen föreskrift om tvångsmedel, skall den föreskriften ej till- lämpas.

13 &.

Har genom utrikesdepartementets försorg till riket överförts egendom som vid bodel- ning eller arvskifte utom riket tillagts någon som vistas här, får egendomen ej utmätas eller kvarstad eller skingringsförbud läggas därå medan den finns i förvar hos departe- mentet eller myndighet genom vars försorg den skall överlämnas till den berättigade.

14 &. Boutredningsman äger för utlämnande av egendom till utländsk dödsboförvaltning,

för införskaffande av utredning som i 9 & sägs och för annat liknande ändamål anlita utrikesdepartementets förmedling. Där det av departementet äskas, vare han pliktig att nedsätta det belopp vartill kostnaden för åtgärden skäligen kan beräknas uppgå eller att för kostnaden ställa säkerhet som av de- partementet godkännes.

16 5.

Vad i detta kapitel sägs om svensk med- borgare såsom dödsbodelägare, borgenär el— ler eljest rättsägare i dödsbo skall även gälla staten samt kommun, bolag, förening. annan samfällighet eller stiftelse här i riket.

17 5. Om konsuls befattning med egendom som svensk medborgare efterlämnat utrikes för— ordnar Konungen.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser

1 &.

Skall, enligt vad i denna lag sägs, lagen i utländsk medborgares hemland äga tillämp- ning, och äro för olika områden av det främmande landet särskilda lagar gällande, varde frågan vilken av de särskilda lagarna skall tillämpas bedömd efter de regler som härutinnan gälla i det landet. Saknas sådana regler, gälle lagen å hans hemort eller, om han ej har eller vid sin död hade hemvist i det främmande landet, lagen å den ort där han sist inom landet haft hemvist eller. om han ej där haft hemvist, lagen i riks- huvudstaden.

för införskaffande av utredning som behövs för tillämpning av 8 5 och för annat lik- nande ändamål anlita utrikesdepartemen— tets förmedling. Om departementet begär det, är han skyldig att nedsätta det belopp vartill kostnaden för åtgärden skäligen kan beräknas uppgå eller att ställa säkerhet för kostnaden som departementet godkänner.

15 &. Konungen förordnar om konsuls befatt- ning med egendom som svensk medborgare efterlämnat utom riket.

3 KAP.

Särskilda bestämmelser l &.

Statslös person skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han sak- nar hemvist, där han har sin vistelseort.

Politisk flykting skall vid tillämpning av denna lag likställas med medborgare i den stat där han har hemvist.

2 &.

När lagen i främmande stat skall tilläm- pas på grund av att någon äger medborgar- skap där och i den staten finns flera gäl- lande rättssystem, bestäms tillämpligt rätts- system enligt de i samma stat gällande reg— lerna. I brist på sådana regler tillämpas det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen.

2 g".

Skall enligt vad i denna lag sägs utländsk lag lända till efterrättelse och är ej inne- hållet av den utländska lagen för rätten känt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa utredning.

Har Konungen förordnat huru underrät- telse om innehållet av utländsk lag må av rätten sökas, vare rätten, då ej lagens in- nehåll förut är för rätten känt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.

3 &.

Vid tillämpning av denna lag skall ford- ran å penningar som äro insatta i svensk bank så ock fordran hos försäkringsanstalt på grund av försäkringsavtal som tillhör anstaltens rörelse här i riket anses såsom här befintlig egendom. Lag samma vare om annan fordran hos gäldenär här i riket, där ej fordringen grundas å handling vars före- teende utgör villkor för dess utkrävande och handlingen finnes utom riket.

4 5. Om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare som hade hemvist här i riket, om kvarlåtenskap efter den

3 5.

Den som är bosatt i viss stat anses vid tillämpning av denna lag ha hemvist där, om bosättningen med hänsyn till vistelsens varaktighet och omständigheterna i övrigt måste anses stadigvarande.

Om någon enligt lagen i främmande stat hade domicil i den staten, får det åberopas. när giltighet eller verkan av rättshandling enligt bestämmelse i denna lag är beroende av att vederbörande hade hemvist där.

4 &.

Yrkar part att främmande lag skall till- lämpas i mål som avses i denna lag, äger rätten, när det finnes påkallat, anmana ho- nom att förebringa utredning om innehål- let i den främmande lagen. Anmaning får även riktas till den som väckt talan ehuru han ej åberopat främmande lag.

Om den som anmanats att förebringa ut- redning underlåter det och innehållet av den främmande lagen ej har blivit känt på annat sätt när den skall tillämpas i stället för svensk lag, får den väckta talan ej bi— fallas, om den icke med hänsyn till om— ständigheterna finnes skäligen böra prövas enligt svensk lag.

5 5.

Med fast egendom förstås i denna lag även tomträtt och egendom i främmande stat som där är jämställd med fast egen- dom.

Vid tillämpning av denna lag skall ford— ran på pengar som är insatta i svensk bank och fordran hos försäkringsanstalt på grund av försäkringsavtal som tillhör anstaltens rörelse här i riket anses som här befintlig egendom. Detsamma gäller i fråga om an- nan fordran hos gäldenär här i riket, om ej fordringen grundas på handling som finns utom riket och vars företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning.

6 5. Efter avtal med främmande stat äger Konungen föreskriva avvikelser från de be— stämmelser som meddelas i denna lag.

som hade hemvist i Danmark, Finland, Is— land eller Norge samt om tillsyn i Vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare 1 Dan- mark, Finland, Island eller Norge gäller vad särskilt är stadgat.

Efter avtal med annan stat än nu är sagt äger Konungen i avseende å dödsbo efter den som var medborgare i fördragsslutan— de stat eller där hade hemvist stadga avvi- kelser från de i 2 kap. meddelade bestäm- melserna.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1937. Bestämmelserna i 2 kap. skola ej äga till- lämpning i fråga om dödsbo efter den som avlidit före nämnda dag.

Om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk el- ler norsk medborgare som hade hemvist här i riket, om kvarlåtenskap efter den som" hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge samt om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborgare i Dan- mark, Finland, Island eller Norge gäller vad som är särskilt föreskrivet.

Denna lag träder i kraft den ..........

Genom nya lagen upphävs lagen (1937: 81) om internationella rättsförhållanden rö- rande dödsbo.

Har arvlåtaren avlidit innan nya lagen trätt i kraft, skall äldre lag fortfarande till- lämpas. Även om arvlåtaren avlidit före ikraftträdandet skall dock nya lagen till- lämpas beträffande boutredning, bodelning och arvskifte, när fråga är om rätt i döds- bo efter annan och denne avlidit efter ikraftträdandet,

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom förordnas, att i lagen (1935: 45) om kvarlåtenskap efter den som hade hem- vist i Danmark, Finland, Island eller Norge skall införas en ny paragraf, 11 &, av nedan angivna lydelse.

11 5. Vad som i 1—10 åå sägs om dödsbo efter medborgare i fördragsslutande stat skall ha motsvarande tillämpning i fråga om dödsbo efter medborgare i annan stat som vid sin död hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge, om ej annat följer av överenskommelse med den stat där den avlidne var medborgare.

Denna lag träder i kraft den ............ men tillämpas ej i fråga om rätt i dödsbo efter den som avlidit före ikraftträdandet.

1 Allmänna synpunkter

1 Inledning

1.1 Översikt av den svenska lagstiftningen rörande internationell familjerätt och arvsrätt

I äldre svensk rättshistoria är de inter- nationellprivaträttsliga inslagen sparsamma. Utom några enstaka lagstadganden, delvis av omtvistad innebörd, möter ett fåtal av- göranden i praxis och en del uttalanden i doktrinen. Det finns inte anledning att här uppehålla sig vid detta tidigare skede.] Det var först omkring år 1900 som den inter- nationella privaträtten fick sitt genombrott i vårt land. Resultatet av det lagstiftnings- arbete som då utfördes är till stora delar alltjämt gällande rätt. Det inleddes med Sveriges deltagande i de andra, tredje och fjärde Haagkonferenserna rörande interna- tionell privaträtt åren 1894, 1900 och 1904.2 Konferenserna resulterade på familjerättens område i fem konventioner, nämligen 1) konventionen den 12 juni 1902 för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äk- tenskap, 2) konventionen samma dag för lösande av konflikter mellan lagar och ju- risdiktioner i fråga om skillnad i äktenskap och ständig skillnad till säng och säte, 3) konventionen samma dag angående förmyn- derskap för minderåriga,3 4) konventionen den 17 juli 1905 angående konflikter mellan olika lagar i fråga om äktenskaps rättsverk- ningar i avseende å makars inbördes rät— tigheter och skyldigheter i personligt hän- seende ävensom å deras förmögenhetsför-

hållanden4 och 5) konventionen den 17 juli 1905 angående omyndighetsförklaring och liknande åtgärder.5 Samtliga konventioner byggde på nationalitetsprincipen, som inne- bär att statusfrågor o. 1. skall bedömas en- ligt lagen i den stat där vederbörande är medborgare. Enligt domicilprincipen be- döms motsvarande frågor enligt lagen i den stat där vederbörande har sitt hemvist. Sverige ratificerade år 1904 de tre först nämnda konventionerna, sålunda de som rörde äktenskaps ingående och upplösning samt förmynderskap för minderåriga. Ef- tersom Sverige då nästan helt saknade lag— bestämmelser om de ämnen som konven— tionerna avsåg krävdes en ganska omfat— tande lagstiftning för att ratifikation skulle kunna äga rum. Det ansågs därvid lämp— ligt att inte begränsa lagstiftningen till vad som var nödvändigt för anslutning till kon— ventionerna. Den fick därför tillämpning också i förhållande till icke-konventions- stater och blev sålunda generell. För att den skulle bli så enhetlig som möjligt ansågs

1 En översikt finns i Eek, Internationell pri- vaträtt s. 25 ff. ? Redan på den andra konferensen ansåg sig den svenske delegaten dock kunna konsta- tera, att svensk rättspraxis till största delen överensstämde med den första konferensens beslut, Actes de la Deuxieme conference de la Haye, 1894 s. 36 f. De tre Haagkonventionerna den 12 juni 1902 finns intagna i SFS 190427. 4 Sö 1912 nr 4. SÖ_1924 nr 31.

&:

U!

det önskvärt att i största möjliga utsträck- ning tillämpa samma regler beträffande konventionsstater och andra stater. Enligt föredragande departementschefen kunde man förutsätta, att på den internationella privaträttens dåvarande ståndpunkt var de fastslagna reglerna bäst ägnade att lösa kon- flikterna i ifrågavarande ämnen mellan oli- ka staters lagar. Särskilt med hänsyn till icke-kristna stater kunde avvikelser inte all— tid undvikas, men dessa borde göras endast då de framstod som alldeles nödvändiga.6 Den svenska lagstiftningen kom därför att bygga på nationalitetsprincipen också i för- hållande till icke-konventionsstater.

Lagen den 8 juli 1904 om vissa interna- tionella rättsförhållanden rörande äkten- skap och förmynderskap omfattade till en början endast fem kapitel, nämligen om äk- tenskaps ingående, om återgång av äkten— skap, om skillnad i äktenskap och om för- mynderskap för minderåriga jämte ett av— slutande kapitel med särskilda bestämmel- ser. Ett nytt kapitel om förmynderskap för omyndigförklarade infördes i 1904 års lag i samband med nya förmynderskapslagens tillkomst år 1924, varvid Sverige ratifice— rade 1905 års Haagkonvention i ämnet. I samband därmed omarbetades kapitlet om förmynderskap för underåriga. Lagbestäm- melserna avvek dock i vissa hänseenden från de båda förmynderskapskonventio- nerna. Kungl. Maj:t fick därför fullmakt i lagen att efter avtal med främmande stat föreskriva avvikelser från lagens bestäm— melser och gjorde det i förhållande till de stater som var anslutna till resp. Haagkon- vention genom två förordningar den 10 ok- tober 1924. Av hänsyn bl.a. till att US A, som inte kunde väntas ingå några avtal i ämnet, tillämpade domicilprincipen öppna- des också möjlighet för Kungl. Maj:t att utan konventionsreglering medge vissa un- dantag från lagen i förhållande till stater som tillämpade denna princip.

Sin nuvarande rubrik lag om vissa in- ternationella rättsförhållanden rörande äk- tenskap, förmynderskap och adoption — fick 1904 års lag i samband med föräldra-

balkens tillkomst år 1949, då de internatio- nellrättsliga bestämmelserna om adoption i 1917 års adoptionslag överfördes till 1904 års lag. Även dessa bestämmelser har gene— rell tillämpning och bygger på nationali- tetsprincipen. I motsats till övriga ämnes- områden i 1904 års lag ligger inte någon konvention till grund för adoptionsavsnit— tet.7

I 1904 års lag har också vid ett par till- fällen införts bestämmelser, som visserligen avser speciella situationer men, eftersom de ger utrymme åt domicilprincipen, har principiellt intresse. Den första tillkom år 1934. Sverige sade i samband därmed upp 1902 års skillnadskonvention, som visat sig medföra olägenheter genom att den i vissa fall helt omöjliggjorde äktenskapsskillnad, t.ex. när svensk kvinna ingått äktenskap med italiensk man. och i andra fall allvar- ligt begränsade möjligheterna att döma till äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Sedan Sverige sålunda blivit fritt från konven- tionsförpliktelser på området, infördes i 1904 års lag en bestämmelse (nuvarande 7 kap. 2 & andra st.) av innebörd att svensk medborgare som sedan minst ett år har hemvist i Sverige kan med tillämpning av svensk lag erhålla skillnad här i riket, obe- roende av andra makens hemvist eller na- tionalitet. Den andra av de nu avsedda ändringarna genomfördes år 1947, sedan det visat sig att nationalitetsprincipen ledde till svårigheter för bl. a. baltiska flyktingar som önskade ingå äktenskap i Sverige. I 1904 års lag tillades då en bestämmelse (nuvarande 7 kap. 4 a &) av innehåll, att om undersåte i stat, vilken inte var ansluten till 1902 års konvention för lösande av kon- flikter mellan lagar i fråga om äktenskap,B sedan minst två år hade hemvist här i riket

m

NJA II 1905 nr 5 s. 9. Bestämmelserna i adoptionslagen tillkom ef— ter lagsamarbete med Danmark och Norge. De internationellrättsliga reglerna i den dans- ka adoptionslagen avvek dock från de före- slagna och i Sverige och Norge antagna be- stämmelserna. Sverige var 1947 alltjämt bundet av denna konvention och kunde sålunda inte medge några avsteg från nationalitetsprincipen i förhållande till konventionsstaterna.

oa

och ville träda i äktenskap inför svensk myndighet, hans rätt att ingå äktenskapet fick prövas enligt svensk lag om han be- gärde det.

I samband med 1904 års lag bör också nämnas lagen den 12 november 1915 om äktenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. Den reglerar frågor rörande formen — inkl. frågan om behörig vigselförrättare _ för svensk borgerlig vig- sel utomlands.

Frågan om ratifikation av 1905 års Haag- konvention om vissa rättsverkningar av äk- tenskap kom upp år 1912. Det var av inter- nationella hänsyn önskvärt att Sverige då ratificerade konventionen. En allmängiltig lagstiftning i ämnet ansågs böra ges större fullständighet än konventionen. Man fann det emellertid lämpligt att t.v. inskränka lagstiftningen i ämnet till vad som ound- gängligen fordrades för ratificering av kon- ventionen.9 Lagen den 1 juni 1912 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar fick därför den formen att Kungl. Maj:t fick rätt att under förutsättning av ömsesidighet förordna om tillämpning av de i konventionen upptagna bestämmelserna. Så skedde också i förhål- lande till konventionsstaterna genom sär- skilda kungörelser.

Under det nordiska lagstiftningssamarbe- tet på familjerättens område under 1910- och 1920-talet väcktes önskemål om en traktatmässig reglering av vissa internatio- nellfamiljerättsliga frågor i förhållandet mellan de nordiska länderna. En sådan reglering komplicerades visserligen av att Sverige och Finland tillämpade nationali- tetsprincipen, medan Danmark, Island och Norge tillämpade domicilprincipen. Man ansåg sig emellertid kunna godtaga en ord- ning som innebar att en medborgare i ett av de nordiska länderna, som hade hemvist i något av de övriga, skulle på de rätts- områden som det gemensamma lagstift- ningsarbetet omfattade anses höra under det landets myndigheter och där gällande lag. På vissa punkter där olikheter kvarstod

mellan de olika ländernas lagstiftning an- sågs dock lämpligt att tillämpa nationali- tetsprincipen.10

På grundval av dessa överväganden in- gicks den 6 februari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge en konvention innehållande internationellt pri- vaträttsliga bestämmelser om äktenskap, adoption och förmynderskap.11 Med stöd av vissa i sammanhanget tillkomna full- maktsstadganden — i 1904 års lag och 1917 års adoptionslag samt en fristående lag den 29 maj 1931 angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar införlivades konventionens bestämmelser med intern svensk rätt genom förordningen den 31 de— cember 1931 om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap, som i huvudsak in- skränkte sig till att återge den svenska ly- delsen av konventionstexten.

Nästa större internationellprivaträttsliga ämne som upptogs till konventionsreglering mellan de nordiska staterna var arvsrätten. Här utformades en kompromiss som inne- bar, att om arvlåtaren vid dödsfallet hade hemvist sedan minst fem år i annan nor- disk stat än den han tillhörde, skulle hem- viststatens arvsregler alltid tillämpas. Om hemvistet varat kortare tid, skulle samma lag tillämpas endast om inte arvinge eller testamentstagare vars rätt var beroende därav yrkade tillämpning av den nationella lagen. Bestämmelserna i ämnet upptogs i en mellan Sverige, Danmark, Finland, Is- land och Norge den 19 november 1934 in— gången konvention om arv, testamente och boutredning.12 Beträffande frågor om den dödes gäld och om boutredning bygger konventionen på domicilprincipen. Konven- tionens bestämmelser infördes i intern svensk rätt genom tre olika lagar av den 1 mars 1935, nämligen 1) lagen om dödsbo efter dansk, finsk, isländsk eller norsk med- 9 NJA II 1912 8.58.

10 NJA II 1932 s. 383. 11 SÖ 1931 nr 19. 12 Sö 1935 nr 17.

borgare, som hade hemvist här i riket, m.m., 2) lagen om kvarlåtenskap efter den som hade hemvist i Danmark, Finland, Is- land eller Norge och 3) lagen om tillsyn i vissa fall å oskiftat dödsbo efter medborga- re i Danmark, Finland, Island eller Norge.

En allmängiltig reglering av den interna- tionella arvsrätten utanför internordiska förhållanden genomfördes efter svenskt- finskt samarbete13 genom lagen den 5 mars 1937 om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Så skedde sedan man upp- gett hoppet om att nå fram till en konven- tionsreglering inom ramen för Haagkonfe- rensen. I fråga om rätten till arv bygger lagen på en renodlad nationalitetsprincip, medan domicilprincipen fått avsevärt ut- rymme i fråga om boutredning.

Den senaste utvecklingen inom den in- ternationella familjerättens område kom- mer att beröras också i ett senare avsnitt. Här bör nämnas, att Sverige sagt upp 1902 års konventioner för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap resp. an— gående förmynderskap för minderåriga med verkan från och med den 1 juni 1959 samt 1905 års konventioner angående konflikter mellan olika lagar i fråga om äktenskaps rättsverkningar resp. angående omyndig- hetsförklaring med verkan från och med den 23 augusti 1962. Så skedde för att Sve- rige inte genom konventioner skulle vara förpliktat att behålla nationalitetsprincipen vid den översyn av den internationellfamil- jerättsliga lagstiftningen som familjerätts- kommitténs uppdrag avser.

Vidare bör här nämnas den efter förslag av familjerättskommittén tillkomna lagen den 27 november 1964 om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall. Den avsåg att i avbidan på en mer genomgripan- de reform av den internationella familje- rätten undanröja Vissa särskilt framträdan- de olägenheter av 1904 års lag.

1.2 Kommitténs uppdrag och nordiskt samarbete Genom beslut den 30 september 1959 be- stämde Kungl. Maj:t, att familjerättskom-

mitténs tidigare uppdrag skulle vidgas att även omfatta översyn av den internatio- nella familjerättslagstiftningen.

Dåvarande departementschefen, statsrå- det Lindell, anförde bl. a. följande.

Av förarbetena till 1912 års lag framgår att lagen skulle betraktas som ett provisorium och att, sedan det då pågående arbetet med kodifie- ringen av den materiella familjerätten slutförts, det skulle undersökas om lagen icke kunde er- sättas av en lag med ett, åtminstone till sina huvuddrag, allmängiltigt innehåll (prop. 1912:58 s. 1112). Någon dylik revision av 1912 års lag har icke kommit till stånd. Frågan om en översyn av vår internationella familje- rättslagstiftning har emellertid varit aktuell i olika sammanhang. Vid tillkomsten av 1947 års ändring i 1904 års lag uttalades sålunda i pro- positionen, att olägenheter av nationalitetsprin- cipens tillämpning givit sig starkt tillkänna och att på grund härav den svenska internationella äktenskapsrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten i övrigt syntes böra gö- ras till föremål för en allmän översyn (prop. 1947:324 s. 4 och 5). Behovet av en revision av den internationella familjerätten underströks även i samband med tillkomsten av 1950 års medborgarskapslag (prop. l950:217 s. 23; jfr s. 86 och 89). Vid det nordiska justitieministermö- tet i Stockholm i juni 1959 aktualiserades frå- gan på nytt därigenom att från norsk sida upp- lystes, att inom norska justisdepartementet övervägdes att utvidga norska domstolars domsrätt i äktenskapsmål med avseende å icke norska medborgare. Man framhöll att de där- för erforderliga lagändringarna —— med hänsyn till det stora antal flyktingar som därav berör— des — borde genomföras utan onödigt dröjs- mål, samtidigt med att man framhöll önsk- värdheten av att under lagstiftningsarbetet frå- gan finge bli föremål för överläggningar med representanter för övriga nordiska länder. In- om svensk rättspraxis har också under senare år svårigheter visat sig föreligga vid tillämp- ningen av våra nuvarande bestämmelser om domsrätten i äktenskapsmål, i vilka utländska medborgare är parter.

Efter att ha anfört att Sverige uppsagt 1902 års Haagkonventioner och att frågan om uppsägning av 1905 års konventioner

13 Någon lagstiftning kom dock inte till stånd i Finland, troligen i främsta rummet på grund av kriget och av att en planerad re- form av den interna arvsrätten tog längre tid i anspråk än beräknat.

fick övervägas uttalade departementschefen vidare följande.

Med hänsyn till det anförda torde en översyn av vår lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område nu böra komma till stånd. Härvid bör närmare undersökas i vad mån det finns skäl att ytterligare öka domicilets be- tydelse inom vår internationella familjerätt. Föremål för utredningen bör i första rummet vara de bestämmelser som innefattas i de förut omnämnda, år 1904, 1912 och 1915 tillkomna lagarna. Däremot torde ej vara anledning att till omprövning upptaga de särskilda internor- diska bestämmelserna på området.

Departementschefen framhöll vidare, att familjerättskommittén borde uppehålla kon- takt med vederbörande sakkunniga i Dan- mark, Finland, Island och Norge, i den ut- sträckning behov av och intresse för dylik kontakt visade sig föreligga.

Danmark, Finland och Norge har vid kommitténs arbete varit representerade, Danmark av byretsdommer Johannes Bangert, Finland av lagstiftningsrådet Pentti Kurkela och professorn Heikki Jokela samt under 1969 också lagstiftningsrådet Heikki Immonen och Norge av höyesterettsdom- mer Henrik Bahr.1 I Finland har inom lag- beredningen också lagstiftningsrådet Henry Ådahl deltagit i lagstiftningsarbetet.

Överläggningar mellan företrädare för fa- miljerättskommittén och representanter för Danmark, Finland och Norge har ägt rum i Stockholm den 30 september 1 oktober 1965 och den 31 maj—3 juni 1966 samt i Oslo den 8—9 maj 1967. Vidare har över- läggningar mellan svenska och finska re- presentanter ägt rum i Stockholm den 15— 16 december 1966, i Helsingfors den 13— 16 mars 1967 samt i Stockholm den 13—15 januari 1969.

I Finland har antagits en lag den 28 ap- ril 1967 om ändring av lagen angående vis- sa familjerättsliga förhållanden av interna- tionell natur som beaktat resultatet av sam- arbetet. Ändringarna rör domsrätt, tillämp- lig lag och erkännande av utländska avgö- randen i äktenskapsmål. Utredningsarbetet rörande den internationella familjerätten och arvsrätten fortsätter inom den finska lagberedningen. I Norge pågår utrednings-

arbete rörande äktenskapets rättsverkning- ar i internationellrättsliga förhållanden. Ut- redningsman är höyesterettsdommer Henrik Bahr.

Representanter för familjerättskommittén har också på uppdrag av justitiedeparte- mentet haft särskilda överläggningar med sakkunniga utsedda av justitieministerierna i Danmark, Finland och Norge rörande ra- tifikation av Haagkonventionen om testa- mentes form och därav föranledda änd- ringar i nordiska arvskonventionen. Resul- tatet av överläggningarna, som ägde rum den 25—26 april 1968 i Stockholm, har re- dovisats i skrivelse till chefen för justitiede- partementet den 3 november 1969 med pro— memoria i ämnet.

1.3. Utländsk lagstiftning

I Danmark och Norge finns endast sparsam lagstiftning på den internationella familje- rättens och arvsrättens områden, frånsett den internordiska regleringen på grundval av nordiska familjerättskonventionen och nordiska arvsrättskonventionen. Någon sam- lad lagstiftning motsvarande 1904 och 1937 års svenska lagar finns inte i någotdera lan— det. Däremot finns bl. a. lagregler om for- men för äktenskaps ingående i internatio— nella förhållanden och om domstolarnas in— ternationella kompetens i äktenskapsmål. I Danmark finns en bestämmelse om utom- lands ingångna äktenskapsförord (& 53 i lov om eegteskabets retsvirkninger) och i Norge en bestämmelse om testamentsformen (& 56 i 1854 års arvelov).1

1 De överläggningar som föregått familjerätts- kommitténs förslag till 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall redovisas inte här. Se kommit- téns skrivelse till chefen för justitiedeparte- mentet den 8 april 1963 med promemoria i ämnet. Förslaget till ny norsk arvelov upptaget dels internationellrättsliga bestämmelser om for- men för testamente och återkallelse av testa— mente som bygger på Haagkonventioneni ämnet, dels en allmän föreskrift om att genom avtal med främmande stat kan fastställas reg- ler om förhållandet mellan norsk och ut— ländsk arvslagstiftning, se Ot. prp. nr 36/1968 —69 s. 217 (55 54 och 59), s. 220 (5 76).

,.

I Finland finns liksom i Sverige en sam- lad lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område, nämligen lagen den 5 december 1929 angående vissa familjerätts- liga förhållanden av internationell natur. Den finska lagen innehåller också bestäm- melser om förhållandet mellan föräldrar och barn. Den behandlar sålunda ingående av äktenskap, äktenskaps upplösning, ma- kars rättsförhållanden, barn i äktenskap, barn utom äktenskap, adoptivbarn, förmyn- derskap för minderårig och förmynderskap för omyndigförklarad. Den finska lagen bygger på nationalitetsprincipen.

Däremot har i Finland ännu inte kommit till stånd någon lagstiftning om internatio- nell arvsrätt utanför nordiska förhållanden.

De europeiska civilrättskodifikationerna innehåller ofta allmänna internationellpri- vaträttsliga bestämmelser. Den franska Code civil av år 1804 har dock endast någ- ra få artiklar i ämnet. Den grundläggande är art. 3. Denna innehåller —— förutom be- stämmelser om att den offentligrättsliga lagstiftningen (les lois de police et de sftreté) gäller för alla som vistas på franskt territo- rium och att fransk lag gäller för fast egen- dom belägen i Frankrike —— en bestämmel- se som tagits som intäkt för tillämpning av nationalitetsprincipen i fransk internationell privaträtt. Där stadgas att »les lois con- cernant l'état et la capacité des personnes régissent les Francais, méme résidant en pays étranger». Här bör också nämnas art. 14 och 15 som är av grundläggande bety- delse för de franska domstolarnas interna- tionella kompetens. Sådan kompetens före- ligger så snart endera parten är fransk medborgare.

Eftersom regleringen i Code civil är så fragmentarisk har den franska internatio- nella privaträtten i huvudsak byggts upp i rättspraxis. Under senare tid har försök gjorts att i samband med en reform av Code civil kodifiera också den internatio- nella privaträtten men hittills utan resultat.2

Art. 3 i den franska Code civil har sin motsvarighet i Belgien. Därjämte bör näm- nas en fristående internationellfamiljerätts- lig lag angående äktenskapsskillnad av år

1960. I Nederländerna finns några kortfat- tade internationellprivaträttsliga bestämmel- ser i en lag av år 1829 om allmänna be- stämmelser för lagstiftningen. Belgien, Luxemburg och Nederländerna ingick år 1951 en konvention om uniform internatio- nellprivaträttslig lagstiftning med ett ganska omfattande innehåll, men denna ratificera— des endast av Luxemburg. År 1969 har en ny konvention i ämnet upprättats och un- dertecknats av samma stater. Den skall ra- tificeras av de tre staternas parlament. Den uniforma lagstiftningen enligt konventionen bygger på nationalitetsprincipen i fråga om familjerätt och arvsrätt. Också i Österrike finns i 1811 års civil- lagbok, Allgemeines Biirgerliches Gesetz- buch (ABGB), några allmänna, kortfattade internationellprivaträttsliga bestämmelser, åå 4, 33—37 rn. fl. En visserligen också kortfattad men dock mer systematisk reglering än föregångarna upptogs i Italien i Codice civile av år 1865 i de inledande bestämmelserna, art. 6—12. De byggde på nationalitc—ztsprincipen.3 I art. 6 stadgades, att personers status, rättska— pacitet och familjerättsliga förhållanden be- stämdes av lagen i den >>nation>> till vilken vederbörande hörde. I nya italienska Codice civile av år 1942 har det internationellpri- vaträttsliga avsnittet utvidgats, art. 16—31 i de allmänna bestämmelserna för lagen. De familje- och arvsrättsliga reglerna bygger fortfarande på nationalitetsprincipen.

En särpräglad internationellprivaträttslig lagstiftning har Schweiz i Bundesgesetz (av år 1891) betreffend die zivilrechtlichen Ver- hältnisse der Niedergelassenen und Aufent- halter (NAG). Denna, som tillkom före den schweiziska civillagboken, hade i första hand till ändamål att åstadkomma en in- terkantonal reglering. Den upptog dock även några artiklar om schweiziska med- borgare i utlandet och utländska medborga- re i Schweiz. I samband med civillagbokens

2 Se Strömholm i SvJT 1967 s. 241 ff, sär- skilt s. 266, Batiffol i Zeitschrift fiir Rechts- vergleichung, Wien, 1965 s. 11 ff. 3 Gihl, Den internationella privaträttens histo- ria och allmänna principer, 1951 s. 242.

tillkomst tillades några artiklar med direkt internationellrättsligt innehåll. Lagen byg- & ger på ett blandat system, där domicilprin-

cipen kan sägas ha visst företräde.

I Tyskland upptogs internationellprivat- rättsliga bestämmelser i promulgationsla— gen till civillagboken av år 1896, Einfiih- rungsgesetz zum Biirgerlichen Gesetzbuche (EGBGB), art. 7—31. De ämnesområden som behandlas är huvudsakligen interna- tionell personrätt, familjerätt och arvsrätt. Regleringen är föga nyanserad men ligger till grund för en omfattande rättspraxis och doktrin i ämnet. Bestämmelserna be- står i viss utsträckning av s.k. enkelsidiga kollisionsnormer, dvs. att de endast behand- lar tillämpningen av tysk rätt. I allmänhet har dock sådana enkelsidiga kollisionsnor- mer i praxis omvandlats till allsidiga och får sålunda motsvarande tillämpning när anknytning finns till främmande stat i stål- let för till Tyskland. Lagstiftningen bygger på nationalitetsprincipen.

Den tyska internationellfamiljerättsliga regleringen har i stor utsträckning dock inte i fråga om makars egendomsordning _— införts också i Österrike genom Vierte Durchfiihrungsverordnung zum Ehegesetz av år 1941.

Bland andra stater med internationellpri- vaträttslig kodifiering intagen i civillagbo- ken kan nämnas Grekland, vars nya civil- lagbok av år 1940 i den allmänna delen be- handlar ämnet i art. 4—33. Familje- och arvsrätten bygger på nationalitetsprincipen.

Den nya civillagen av år 1966 i Portugal innehåller en mycket omfattande interna- tionellprivaträttslig reglering,4 som i famil- je- och arvsrättsligt hänseende bygger på nationalitetsprincipen. I förhållandet mel- lan makar med olika nationalitet tillämpas dock domicilprincipen resp. mannens lag, om makarna inte heller har gemensamt hemvist.

Av öststaterna har Polen och Tjeckoslo— vakien nya och jämförelsevis utförliga, fri- stående internationellprivaträttsliga lagar. Den polska lagen av år 1965 behandlar en- bart den internationella privaträtten, me- dan den tjeckoslovakiska lagen av år 1963

behandlar också internationell processrätt. !” Båda lagarna bygger i fråga om familjerätt och arvsrätt på nationalitetsprincipen. I för- hållandet mellan makar av olika nationali- tet ger den polska lagen företräde åt domi- cilprincipen, den tjeckoslovakiska däremot åt lex fori.

I den angloamerikanska världen — som tillämpar domicilprincipen bygger den internationella privaträtten i huvudsak på rättspraxis. Denna har ett stort omfång särskilt till följd av att de viktigare stater- na (Storbritannien, USA, Canada, Austra- lien) har i större eller mindre utsträckning skilda rättssystem för olika områden.

Det är naturligt, att rättspraxis har stor betydelse som rättskälla för den interna- tionella privaträtten också i stater som i övrigt har en mer eller mindre kodifierad rätt.

En betydelsefull rättskälla inom den in- ternationella privaträtten är konventioner. , Man kan skilja mellan bilaterala konven- tioner, som ingås mellan två stater, och multilaterala konventioner, som ingås mel- lan flera stater. Den internationella arvs- rätten är ett klassiskt användningsområde för bilaterala konventioner. Inom östbloc— ket har Sovjetunionen och folkdemokratier- na efter andra världskriget — med början mellan Polen och Tjeckoslovakien år 1949 —— ingått en omfattande serie bilaterala konventioner rörande internationell rätt som på grund av sina inbördes likheter kan sägas sammantagna närma sig ett multilate— ralt konventionssystem.

Bland multilaterala konventioner bör i främsta rummet nämnas de konventioner som utarbetats inom Haagkonferensen för internationell privaträtt. De familjerättsliga konventionerna från 1900-talets början har förut berörts. Efter andra världskriget har Haagkonferensen utarbetat en rad konven- tionstexter på den internationella privaträt- tens område. Eftersom också stater med domicilprincip — såsom Storbritannien och

4 Publicerad i Revue critique de droit interna- tional privé 1968 s. 369 ff, RabelsZ 1968 s. 513 ff.

USA numera aktivt tar del i konferen- sens sessioner har arbetet lett till kompro- misser mellan nationalitetsprincip och do- micilprincip, där domicilprincipen t.o.m. kan sägas ha fått en viss övervikt. Inte desto mindre har flera konventioner fått endast ringa anslutning. Av Haagkonven- tionerna på nu aktuella eller angränsande rättsområden har Sverige efter andra världs- kriget endast ratificerat en konvention av år 1958 om erkännande och verkställighet av avgöranden om underhåll till barn och dessutom undertecknat en konvention av år 1961 om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden.

Den s. k. Cödigo Bustamante, som under- tecknades i Havanna år 1928, upptager den troligen mest fullständiga kodifikation som finns av internationell rätt. Den har rati- ficerats av flertalet syd- och centralameri- kanska stater (dock ej av Argentina, Co- lombia, Mexico, Paraguay eller Uruguay och ej heller av USA). Åtskilliga av kon- ventionsstaterna har dock avgivit mer eller mindre långtgående reservationer. Frågan hur personalstatutet skall bestämmas över- lämnar Cödigo Bustamante till envar kon- ventionsstats egen internationella privaträtt.

De båda Montevideokonventionerna om internationell privaträtt av år 1889 resp. år 1940 omfattar vissa sydamerikanska stater som tillämpar domicilprincipen. Till den se- nare konventionen, som utgör en reviderad version av den förra, är Argentina, Para- guay och Uruguay anslutna.

En typ av multilaterala konventioner är de s.k. regionala konventionerna, som om- fattar stater med närbesläktade rättssystem. De sydamerikanska konventionerna kan räknas dit. De bästa exemplen är de nor- diska konventioner på familjerättens och arvsrättens områden som förut omtalats.

lx.)

2.1. Utvecklingen och den offentliga diskussionen

Enligt direktiven skall familjerättskommit- tén undersöka i vad mån det finns skäl att öka domicilets betydelse. Därvid har ej an- getts vad som skall förstås med domicil. När kommittén i det följande talar om domicil åsyftas såväl domicil i anglosachsisk mening som hemvist i svensk internationell- rättslig mening (närmast motsvarande rési- dence habituelle), om ej annat anges eller framgår av sammanhanget.

Bakom såväl nationalitetsprincipen som domicilprincipen ligger tanken, att man bör finna ett anknytningsfaktum, nationalitet eller domicil, som kan användas för att bestämma det s.k. personalstatutet. Med personalstatut som samlingsbegrepp torde numera närmast förstås det lands lag som skall bestämma en persons rättsliga förhål- landen inom familjerätten. Man talar om nationalitetsprincip, när personalstatutet an- ses vara lagen i den stat där vederbörande är medborgare, och om domicilprincip när hans hemvist, domicil, är bestämmande. Som motiv att använda begreppet personal- statut i angiven mening har anförts, att det bör efter en och samma lag avgöras huru- vida en person är myndig eller omyndig, gift eller ogift, behörig eller obehörig att ingå äktenskap osv. Gränserna för personal— statutets tillämpningsområde kan sedan dra- gas mer eller mindre omfattande. Rätten till

Nationalitets- eller domicilprincip

arv anses t. ex. på många håll underkastad den dödes personalstatut, medan den på andra håll bestäms av lagen i det land där kvarlåtenskapen finns e. l.

Uttrycket personalstatut går tillbaka till italiensk och fransk rättsvetenskap under se— nare delen av medeltiden och början av nya tiden. Det hade då en annan innebörd och syftade på sådan lag (statutum) som rörde personliga rättsförhållanden och som av domstol där lagen gällde skulle tillämpas på egna medborgare även i fråga om rätts- förhållanden med anknytning till annan ort.1 Den fick inte tillämpas på främlingar.

Personalstatutet hade måhända i sin ti- digaste form viss medborgarrättslig anknyt- ning, men åtminstone från nya tidens bör- jan blev domicilet (hemvistet) bestämman- de. Detta var naturligt, eftersom begreppet nationalitet i nutida utformning knappast existerade. Ända fram t.o.m. Savignys be- römda arbete om den internationella pri- vaträtten i åttonde delen (1849) av hans »System des heutigen Römischen Rechts» behöll domicilet sitt dominerande inflytan- de. Franska revolutionen och framför allt

1 Tanken att en person är underkastad en viss lag är dock betydligt äldre. Den som var romersk medborgare (cives) skulle dömas enligt romersk rätt oavsett var han befann sig i det stora romarriket. Under folkvand— ringstiden, när många stammar blandades om varandra i Europa, skulle den enskilde dömas enligt stammens lag oavsett var han befann sig. Stamtillhörighet bestämdes av härstamningen.

Code Napoléon (1804) men också den ös- terrikiska Allgemeines Bärgerliches Gesetz- buch (1811) hade dock berett marken för nationalitetsprincipen. Under inflytande av de nationalistiska strömningarna i 1800-ta- lets Europa fördes den till seger under se- nare hälften av århundradet, främst tack vare den italienska rättslärde Mancini. Ut- vecklingen kulminerade genom nationali- tetsprincipens upptagande i promulgations- lagen till tyska rikets Biirgerliches Gesetz- buch och i de av Mancini inspirerade Haag- konferenser omkring sekelskiftet som rörde internationell privaträtt.

Det var främst den europeiska kontinen- ten som vanns för nationalitetsprincipen. Domicilprincipen blev däremot förhärskan- de inom den anglosachsiska rättssfären, vil- ket måhända sammanhängde med att brit- tiskt resp. amerikanskt medborgarskap inte korresponderade mot ett enhetligt rättssys— tem. I USA tillkom den omständigheten att landet mottog en ström av invandrare från Europa och att det var svårt att på de ny- inflyttade tillämpa vars och ens nationella lag. Även Danmark och Norge, delvis ock- så Schweiz, samt en del sydamerikanska stater bevarade domicilprincipen. I Sverige bekräftades nationalitetsprincipen genom 1904 års lag. Det nordiska lagsamarbetet ledde emellertid under 1930-talet till myc- ket betydande avsteg i de nordiska kon- ventionerna till förmån för domicilprinci- pen.

Även på den europeiska kontinenten hade domicilprincipen förespråkare under tiden före andra världskriget. Efterkrigstiden gav därpå domicilprincipen förlig vind. Många europeiska stater och främst Västtyskland hyste talrika flyktingar som lämnat sina hemstater, ofta till följd av genomgripande sociala och andra omvälvningar i dessa. Att på dessa flyktingar tillämpa lagstift- ningen i de länder där de fortfarande for- mellt var medborgare var helt förfelat. Här blev hemvistet det naturliga anknytnings- momentet och upptogs t.ex. i 1951 års Genevekonvention angående flyktingars rättsliga ställning.

Ett franskt lagförslag från 1950-talets

början upptog domicilprincipen i fråga om utlänningar med minst fem års hemvist i Frankrike. I fransk rättspraxis har vidare domicilprincipen slagit igenom som hjälp— regel i fråga om personliga rättsförhållan- den mellan makar, när makarna är med- borgare i olika stater. Dessutom har domi- cilprincipen i Frankrike vidsträckt tillämp- ning i fråga om makars egendomsordning och rätten till arv. Också i ett västtyskt lag- förslag har domicilprincipen upptagits som hjälpprincip. Detsamma gäller, som fram- går av det förut anförda, enligt den nya lagstiftningen i Polen och Portugal. I de Haagkonventioner som tillkommit efter andra världskriget har domicilprincipen fått stort inflytande. Detta kan dock delvis be- ro på arten av de konventioner och de be— gränsade ämnen som varit i fråga. När det t.ex. gäller att reglera den internationella kompetensen för myndigheter och sedan låta behörig myndighet tillämpa det egna landets lag, är det ur processuell synpunkt naturligt att anknyta till parts hemvist (rési- dence habituelle). Hur långt man inom den närmaste tiden ytterligare vill gå i den rikt- ningen, är osäkert. Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike synes fortfarande i viktiga hänseenden vilja stå kvar på natio- nalitetsprincipens grund, ehuru med beak- tande även av domicilet som anknytnings- faktum. De sydeuropeiska staterna kan inte väntas överge nationalitetsprincipen, även om koncessioner till förmån för domicil- principen naturligtvis kan förekomma också i dessa stater — såsom t.ex. i Portugal. Även i de östeuropeiska staterna synes na- tionalitetsprincipen dominera.

I Sverige gjordes år 1947 i 1904 års lag en principiellt betydelsefull koncession åt domicilprincipen. Bestämmelsen (numera 7 kap. 4 a &) innebar som förut nämnts —— att utlänning som ej tillhörde någon av de till 1902 års äktenskapskonvention anslut- na staterna fick åberopa svensk lag till stöd för rätten att ingå äktenskap, om han se- dan minst två år hade hemvist i Sverige. Bestämmelsen tillkom särskilt för att möj- liggöra för de baltiska flyktingarna att gif-

ta sig utan hinder av då gällande sovjetisk lagstiftning. De baltiska flyktingarnas sär— ställning föranledde också, att beträffande dem domicilprincipen kom till användning i högsta domstolens praxis i skillnadsmål (NJA 1948 s. 805 och 1949 s. 82). Någon lagstiftning kom däremot inte till stånd på det senare området.

I en år 1950 publicerad uppsats2 kritise- rade professorn Schmidt nationalitetsprin- cipen och pläderade för ett närmande till domicilprincipen.

Schmidt framhöll, att det hade sagts att det skulle vara lättare att fastställa nationaliteten än domicilet, då man vid bestämmandet av do- micilet hade att taga hänsyn till bosättningens syfte och kanske även dess varaktighet. Detta påstående kunde tidigare ha varit riktigt men gällde knappast längre. Med hänsyn till de po- litiska förändringar som följt i det andra världskrigets spår måste det ofta bli svårt att avgöra en flyktings nationalitet. Det kunde för övrigt anmärkas att vi i svensk rätt vid tillämp- ning av våra domicilregler inte märkt några vanskligheter. Uppgiften att fastställa domi- cilet underlättades i de fall då lagstiftningen föreskrev att hemvistet skulle ha varat minst en bestämd tid. Vad som lagtekniskt var det enklaste var dock en underordnad fråga. — Schmidt anförde vidare, att för Sveriges an- slutning till nationalitetsprincipen kunde ur- sprungligen ha talat, att denna tedde sig som framtidens linje. Snart kom det emellertid att stå klart, att man inte kunde nå internationell enhet och att den nya principen tvärtom skulle leda till en splittring mellan de kontinentala rättssystemen och de anglosachsiska. — Schmidt fann det naturligt, att den svenska in- ternationella privaträtten inom vissa gränser borde bestämmas av hänsyn till utlandet, om vi därigenom kunde vinna något för egen del. Skulle detta inte vara fallet, fick i stället andra synpunkter fälla utslaget rörande frågan hur svenska myndigheter skulle handla i förhållan- de till utlänningar. Avgörande blev de allmän- na värderingar som bestämde vår lagstiftning i övrigt. Såg man problemet på detta sätt, föll grunden varför Sverige skulle föredraga na- tionalitetsprincipen framför domicilprincipen, ty ur folkrättslig synpunkt var det likgiltigt vilken princip vi använde. Umgänget mellan folken byggde visserligen under gynnsamma förhållanden på principen om ömsesidiga ef- tergifter och det förutsattes därför, att svensk internationell privaträtt tog en viss hänsyn till utländsk rätt. Nationalitetsprincipen gick emel- lertid längre än syftet krävde. Domicilprincipen gav ett tillräckligt utrymme för utländsk rätt.

Det var inte känt att svenskar i främmande land hade haft några fördelar i förhållande till danskar och norrmän därför att Sverige tilläm- pade nationalitetsprincipen, medan Danmark och Norge stod på domicilprincipcns grund. — Schmidt ansåg också att nationalitetsprinci- pen från intern synpunkt var en belastning. Detta visades bäst av de många undantag som svensk rätt under senare år hade tvingats att göra till förmån för domicilprincipen. —— Schmidt anförde avslutningsvis att en komman- de översyn av den svenska internationella äk- tenskapsrätten och därmed sammanhängande delar av familjerätten borde bli en gemensam nordisk angelägenhet. En tanke var att de grundsatser som kommit till uttryck i de nor- diska konventionerna på den internationella familjerättens område också skulle göras till- lämpliga i förhållande till medborgare i andra länder. Vi måste kanske göra modifikationer som innefattade kompromisser mellan olika principer, men enligt Schmidts mening ville det ändå synas som om de nordiska konven- tionernas principer skulle bättre passa vårt land än en fortsatt anslutning till nationalitets— principen sådan den framträdde i 1904 och 1912 års lagar.

Delegat-ade för nordiskt lagsamarbete ut- talade sig år 1950 för att Sverige och Fin- land skulle söka övergå till domicilprinci- pen.

I sin kommentar till föräldrabalken år 19523 uttalade sig justitierådet Walin när— mast för ett blandat system.

Walin framhöll, att det måste noggrant un- dersökas, huruvida det var lyckligt att välja antingen den ena eller den andra principen. Nationaliteten hade ansetts vara ett mera lätt- tillämpat anknytningsmoment än domicilet och ur den synpunkten äga ett visst företräde. Men även om man skulle vilja anse att domicilet vägde tyngre än nationaliteten, var det förhas— tat att fördenskull helt bortse från den senare, som ju under alla omständigheter offentlig- rättsligt var av den största betydelse. Sannolikt skulle det erbjuda fördelar att i olika typfall kunna få väga de olika anknytningsmomenten utan att vara hårt bunden av vare sig den ena eller den andra principen. — Walin anförde vidare att i förhållande till andra länder än de nordiska var en radikal övergång till domicil- principen över hela linjen inte så lätt att ge- nomföra. Måhända fick man tänka sig att börja med vissa koncessioner åt domicilprin-

2 Festskrift tillägnad Birger Ekeberg s. 453 ff. 3 S. 526 ff.

cipen och sålunda bibehålla nationalitetsprin— cipen såsom en utgångspunkt för bedömandct. En relativt försiktig linje syntes vara, att an- vända domicilet för att avgöra, vilket av två eller flera eljest tänkbara, efter nationaliteten bestämda personalstatut som borde anses till- lämpligt.

En jämkning av nationalitetsprincipen i an- tydd riktning borde enligt Walin kunna ske inte endast genom lagstiftning utan även genom rättspraxis, eftersom den internationella privat- rätten måste vara ständigt beredd på att an- passa sig till ändrade förhållanden och förut- sättningar. En synnerlig anledning för praxis i vårt land att ta under övervägande en viss re- vision av den teoretiska ståndpunkten på ej lagreglerade områden var, att på allra senaste tiden utvecklingen mot full likställighet mellan man och kvinna nått sin fullbordan genom för- äldrabalken (i förmynderskapshänseende) och genom den nya medborgarskapslagen av år 1950, enligt vilken svensk kvinna behöll sitt svenska medborgarskap, även om hon gifte sig med en utlänning, och ej heller utländsk kvin- na enbart genom äktenskap med svensk man förvärvade svenskt medborgarskap. Om man- nens nationella lag fördenskull inte vidare bor- de ha något företräde framför hustruns na- tionella lag i ett internationellt förhållande, måste man hädanefter slita tvisten genom att söka ett anknytningsmoment som gav utslag i endera riktningen. Ingenting torde vara natur- ligare än att härvid använda domicilet, även om detta inte alltid kunde ge svaret. Att låta domicilet bli utslagsgivande ökade givetvis ut- sikten att avgörandet respekterades i den del av världen som hyllade domicilprincipen.

Walin framhöll också, att en grundsats som syntes väl motiverad var, att olika frågor i ett familjerättsligt förhållande inte alla behövde bedömas enligt ett och samma lands lag. Frihet borde finnas att träffa ett avgörande efter vad som var naturligt för varje särskild grupp av frågor. I vissa fall kunde möjligen som en ren nödfallsutväg tänkas, att part fick valrätt mel- lan olika personalstatut.

I en uppsats som publicerades år 19554 framhöll docenten, numera professorn Jä- gerskiöld, att den senare rättsutvecklingen på medborgarskapsrättens område medfört att själva utgångspunkten för nationalitets- principens tillämpning i den internationella privaträtten radikalt förändrats. Medbor— garskapsrätten hade i en aldrig tänkt ut- sträckning försämrats och nationaliteten måste till följd därav sägas alltmer ha för- lorat sitt värde som anknytningsfaktum.

Jägerskiöld framhöll därvid, att en källa till svårigheter i medborgarrättsligt avseende var de nationella lagarnas bristande harmoni. Olikheterna mellan de nationella medborgar- skapslagarna ledde mången gång till statslös- het, i andra fall till dubbelt medborgarskap. Av kanske än större praktisk betydelse var det förhållandet att staternas praxis inom med- borgarlagstiftningens ram ytterligare förvär- rade läget. Stater kunde bevilja medborgar- skap utan samtycke av individen eller rent av mot dennas vilja. — I sak likvärdigt med det påtvungna medborgarskapet var vägran att befria individer från hittills gällande medbor- garskap, även om individen i fråga inte hade någon anknytning till detta. —— Den största källan till onöjaktighet i medborgarrättsligt hänseende utgjorde emellertid staternas tillta- gande praxis att beröva egna medborgare de- ras nationalitet. —— Efter en exemplifiering av olika omständigheter som i skilda stater kunde medföra att en viss person berövades sitt med- borgarskap framhöll Jägerskiöld, att med början under första världskriget stater tiller- kände sig makt att av olika skäl beröva vissa grupper egna medborgare deras nationalitet. -— Jägerskiöld omnämnde, att territoriella föränd- ringar kunde medföra, att individer överfördes från ett medborgarskap till ett annat och detta även om ett dylikt överförande stred mot de- ras önskan och utan att det svarade mot de- ras faktiska bosättning. En territoriell föränd- ring kunde även få följder för utom landet bosatta medborgare, som mot sin vilja över- fördes till nytt medborgarskap. —— Jägerskiöld framhöll också, att i allt större utsträckning den frågan kom upp, om man inte hade att beakta även en statslöshet de facto, som kun— de bero bl.a. av att hemlandet inte längre skänkte viss medborgare eller grupp av med- borgare sitt skydd. .

Avslutningsvis anförde Jägerskiöld, att de uppenbara brister som nationalitetsprinci- pen sålunda ägde som anknytningsfaktum i internationellprivaträttsliga mål hade lett till ett återvändande till domicilprincipen som hjälpregel men även som huvudregel.

Jägerskiöld erinrade därvid om att redan den splittring i den internationella privaträtten som nationalitetsprincipen medförde, då stora och viktiga stater bevarat domicilprincipen, hade vållat en reaktion och olika försök till utjäm- ning. — I modern doktrin hade i allt större omfattning krav på en återgång till domicil- principen ställts. — Naturligtvis kunde man tänka sig även andra lösningar. Man kunde

4 SvJT 1955 s. 529 ff.

kanske hoppas på en allmänt förbättrad med- borgarskapsrätt. Man kanske kunde anknyta till den skillnad som förelåg mellan mera in- tensivt medborgarskap och ett mera tomt yttre sådant och låta allenast det fullvärdiga med- borgarskapet utgöra anknytningsfaktum. Kan- ske kunde man begränsa nationalitetsprincipen till de fall där medborgarskap sammanföll med bosättning. Man kunde också söka tillämpa me- toden att bedöma omständigheterna i de olika fallen och med ledning av dem söka träffa ett individualiserande avgörande.

I en uppsats om rättskipningen i interna— tionellrättsliga mål rörande flyktingar, som publicerades på engelska är 1959,5 anförde professorn Eek, att både flyktingfallen och andra senare rättsfall stödde tanken att domicil var att föredraga framför nationa- litet som anknytningsfaktum vid valet av tillämplig lag i ett antal situationer inom familjerättens område. Samtidigt förelåg det ett klart behov av internationell enig- het i betydelsefulla internationellrättsliga frågor och särskilt beträffande familjeför- hållanden sådana som äktenskap, börd, för- mynderskap, adoption m.m. — Termerna personlig lag eller personalstatut och hela statutterminologin var enligt Eeks mening varken till hjälp eller realistisk. I allt fall borde lagstiftaren inte, såsom ofta skedde i doktrinen, först bestämma personalstatutet och sedan avgränsa dess tillämpningsom- råde. Lagstiftarens uppgift var att utreda vilken lag som var mest lämpad att tilläm- pas på en serie av frågor rörande äkten- skapsskillnad, förmynderskap, arv, under- håll, adoption m.m. Han kunde föreslå att i fråga om vissa rättsförhållanden den natio- nella lagen skulle tillämpas och i fråga om andra domicillagen, och det fanns naturligt- vis också andra tänkbara anknytningsfakta att beakta liksom kombinationer av olika slag. I nutida rätt förelåg ingen enhetlig uppfattning om tillämpningsområdet för personalstatutet, och därför kunde använd- barheten av hela begreppet ifrågasättas.

Frågan om domicilprincip eller nationa- litetsprincip diskuterades också vid det tju- guandra nordiska juristmötet i Reykjavik år 1960. Referent var professorn Malm-

ström, Sverige. I sin avhandling förordade denne ett blandat systern.

Malmström framhöll, att mycket kunde an- föras såväl för som emot var och en av de båda principerna, om man rent allmänt frågade efter deras för- och nackdelar. I regel erkän- des också detta, och det syntes därför riktigt att inte a priori utgå från att den ena eller andra grundsatsen måste vara allenarådande; även kombinerade lösningar borde hållas för tänkbara.

Beträffande nackdelarna av nationalitetsprin- cipen anförde Malmström, att i och med de snabbt förbättrade internationella kommunika- tionerna och människornas ökade rörlighet vis- sa med denna princip förknippade svårigheter torde bli mera kännbara än tidigare. Det blev sannolikt ett stigande antal fall, i vilka ut- ländsk rätt måste tillämpas, och detta innebar en viss ökad börda för domstolar och andra myndigheter. Det föreföll troligt, att domicil- principen betydde en något mindre påfrestning i detta hänseende.

Den nyare utvecklingen inom medborgar- skapsrättens område hade enligt Malmström medfört en försvagning av den gamla grund- satsen om familjens medborgarskapsrättsliga enhet. Bl.a. enligt nordisk lagstiftning var hustruns nationalitet inte längre avhängig av mannens. Denna omständighet var otvivelak- tigt ägnad att minska nationalitetens värde som kollisionsrättsligt anknytningsmoment. Eftersom familjemedlemmar sålunda kunde tänkas ha olika nationalitet men likväl enhetligt domicil, kunde det frågas, om inte domicilprincipen skulle ge bättre garanti för en enhetlig »fa- miljens lag». Å andra sidan var det inte av detta skäl nödvändigt att välja domicilet som primärt anknytningsfaktum; man kunde bibe- hålla medborgarskapet som utgångspunkt men i valet mellan konkurrerande medborgarskap låta domicilet fälla utslaget.

Beträffande domicilsystemet anförde Malm- ström, att det inte utan skäl karakteriserats så- som »an individualistic and liberal system»; detta system »allows a person to change the law governing his personal situation by his own private act, that is, by changing his do- micile» (Wolff). Däri låg delvis något tillta- lande men naturligtvis också en svaghet; möj- ligheten att växla domicil just för att kringgå en eljest tillämplig lag. För politiska flyk- tingar var domicilprincipen human och sym- patisk, eftersom den befriade dem från beroen- det av en samhällsordning från vilken de flytt; var samhällsordningen totalitär, så präglades ju även privaträtten mer eller mindre därav. Men man kunde fråga sig, om domicilprincipen var

5 Scandinavian Studies in Law 1959, s. 21 ff.

lika naturlig för i utlandet boende affärsmän, ingenjörer osv., som kände starkt samband med hemlandet och som vistades i stater med starkt avvikande kultur- och samhällsförhål- landen (t.ex. i unga asiatiska eller afrikanska stater, en situation som väl skulle bli allt van- ligare och som i vart fall måste tas i betrak- tande av en svensk lagstiftare). Svaret måste bli, att domicilprincipen i dylika fall inte var lika naturlig. Dessa människor hade förmodli- gen ej alls velat förändra sin personliga situa- tion genom att växla domicil, och det kunde då ligga ett moment av tvång i att förklara såda- na personer beroende av domicilstatutet, för- utsatt att man ej konstruerade ett domicilbe- grepp liknande det engelska, något som av andra skäl ej kunde rekommenderas.

Från rättsteknisk synpunkt anförde Malm- ström, att nationaliteten av gammalt ansetts vara ett fastare och klarare anknytningsmo- ment än domicilet. — Det var obestridligt, att domicilet var ett ganska vagt begrepp, och det uppfattades på olika sätt i olika länder. — Samtidigt måste man emellertid konstatera, att nationaliteten numera mist åtskilligt av sin forna tekniska enkelhet. Det kunde stundom vara svårt, ja t.o.m. omöjligt att fastställa en persons nationalitet. Under normala, fredliga förhållanden uppträdde dessa svårigheter dock mera sällan, och med bevarat fredstillstånd skulle svårigheterna sannolikt åtminstone av- taga. Det var därför svårt att bedöma, om verkligen nationalitetens rättstekniska överläg- senhet skulle anses vara helt obefintlig.

Om det skulle gälla att ena hela världen kring en och samma undantagslösa princip för personalstatutet, skulle domicilprincipen enligt Malmström förmodligen vara den användba- raste. Den gav en i många hänseenden både hu- man och praktikabel lösning, trots den osäker- het som vidlådde själva domicilbegreppet. Men en förutsättning för en verklig enhetslösning vore, att England förenklade sin domicildokt— rin, och detta var inte lätt att åstadkomma. Vi- dare måste man nog räkna med att nationali- tetsprincipen var så fast förankrad på Europas kontinent, att den ej kunde skjutas helt åt si- dan, på sin höjd modifieras. Även bortsett härifrån fanns åtskilligt, som talade för att ett blandat system egentligen vore det bästa. Vis- serligen var det naturligtvis rättstekniskt enk- last med ett enda kriterium, men det kunde också ligga något av dogmatism i ett »enten- eller» på detta område.

Sammanfattningsvis anförde Malmström, att man för svensk rätts del inte nu borde företaga en brådstörtad övergång till en generell domi- cilprincip utan åtminstone tills vidare stanna för en kombination av principerna, men med vissa ytterligare medgivanden åt domicilprin- cipen. Malmström var övertygad om att ock-

så internationellt sett ett kombinerat system skulle kunna bli mycket ändamålsenligt, förut- satt att det utformades med omtanke och all- män uppslutning kring detsamma kunde nås. Malmström var emellertid medveten om svå- righeterna att nå en sådan uppslutning kring ett trots allt något komplicerat system. Huru därmed än kunde vara, borde man hålla blic- ken öppen för utvecklingstendenserna ute i Europa och för de kompromissresultat som kunde nås inom ramen för Haagkonferensernas fortsatta arbete. Däri låg då också, att man var medveten om möjligheten, att den europeiska. utvecklingen (kanske i samband med en fort— skridande europeisk integration) eller utveck- lingen på det allmänna konventionsplanet kun- de leda till så betydande landvinningar för domicilprincipen, att längre fram en övergång till en mera renodlad domicilprincip tedde sig önskvärd. Ett blandat system i den meningen. att man skulle överlämna åt domstolarna att enligt en »individualiserande metod» laga efter lägligheten, kunde Malmström däremot inte rekommendera.

Malmström avslutade sin avhandling med en genomgång av frågor inom svensk in— ternationellfamiljerättslig lagstiftning, där ändringar i första hand borde övervägas, och skisserade därvid de lösningar som i de särskilda frågorna kunde tänkas komma till användning.

Familjerättskommittén gav i det förslag6 som lades till grund för 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskaps- mål i vissa fall — liksom i vissa tidigare remissyttranden —— uttryck åt den uppfatt- ningen att vägande skäl talade för att man i avvaktan på utvecklingen tills vidare fick utgå från grundprincipen i 1904 års lag och svensk internationell familjerätt överhuvud, nämligen att nationaliteten hos oss var det grundläggande anknytningsmomentet. Oav- sett värderingarna av de motstående prin- ciperna var det inte möjligt att i ett slag undanröja grundvalen för vår ganska om- fångsrika lagstiftning i ämnet. Det värde hemvistet representerade som anknytnings— moment borde enligt kommittén i den si- tuation, vari vi då befann oss, tillgodoses på det sättet att avsteg från nationalitets— 6 Promemoria avgiven till chefen för justitie-

departementet med skrivelse den 8 april 1963 s. 35.

principen gjordes i lämpliga sammanhang, där praktiska skäl talade därför och sådana avsteg lät sig genomföras utan besvärande komplikationer. Ett sådant tillvägagångssätt utgjorde inte något hinder mot att framde- les i vidare omfattning tillämpa domicil- principen i den ena eller andra varianten, om utvecklingen gick därhän. Och att un- der alla förhållanden en viss kompromiss var nödvändig ansåg kommittén ovedersäg- ligt.

I remissyttrandena över kommitténs för- slag uttryckte flera domstolar på ett eller annat sätt sympatier för en vidgad tillämp- ning av domicilprincipen i äktenskapsmål med internationell anknytning.

Kommittén gjorde också i december 1964 en enkät och utsände för ändamålet ett formulär med frågor angående önskemål om lagstiftning inom internationell familje— rätt.

Formuläret tillställdes statens utlänningskom- mission, rådhusrätterna och barnavårdsnämn- derna i Borås, Göteborg, Norrköping, Malmö, Stockholm, Uppsala och Västerås, överförmyn- darnämnden i Stockholm, sexton rättshjälps- anstalter, kyrkobokföringsinspektörerna i sju in- spektionsområden, nämligen Göteborgs stifts mellersta, Luleå stifts norra, Lunds stifts söd- ra, Skara stifts andra, Stockholms stift, Upp- sala ärkestifts södra och Västerås stift, samt styrelsen för Sveriges advokatsamfund (svar avgavs av tre enskilda advokater). Vidare rik- tades en allmän förfrågan rörande önskemål om reformer på den internationella familje- rättens område till kyrkoherdarna i svenska kyrkans utlandsförsamlingar samt finska och tyska församlingarna i Stockholm, svenska kyr- kans sjömansvårdsstyrelse, vissa invandraror- ganisationer och trossamfund samt Utlands- svenskarnas förening.

Svar inkom från det övervägande antalet av de tillfrågade. Vissa av dem som svarat för- klarade dock endast, att de på grund av bris- tande erfarenhet inte kunde yttra sig i ämnet. Övriga remissinstanser begränsade regelmässigt sina svar så att de lämnade ett eller flera par- tier av frågeformuläret obesvarade eller endast framförde vissa allmänna synpunkter.

Frågeformuläret upptog förutom frågor i särskilda ämnen vissa avslutande frågor av allmän innebörd. Dessa avsåg till en början de allmänna sympatierna för natio-

nalitets- resp. domicilprincipen, dels med avseende på bestämmelser särskilt för svenskar i utlandet och särskilt för utlän- ningar i Sverige, dels med avseende på en >>enhetslösning>>, t.ex. i konventionssam- manhang. Den allmänna uppfattning om nationalitetsprincipens eller domicilprinci- pens företräde, varåt remissinstanserna gav uttryck i svaren på förevarande frågor, motsvarades inte av något konsekvent fast- hållande vid samma princip i svaren på delfrågorna inom de särskilda ämnesområ- dena. I sistnämnda svar kombinerades re- gelmässigt nationalitetsprincip, domicilprin- cip och lex fori på olika sätt.

De rent allmänna sympatierna för domi- cilprincip resp. nationalitetsprincip förde- lade sig sålunda, att de remissinstanser som satte domicilprincipen främst var ungefär dubbelt så många som de som uppställde nationalitetsprincipen som huvudregel. Sär- skilt rättshjälpsanstalterna hade starka sym- patier för domicilprincipen, medan mening- arna var betydligt mera delade bland råd- husrätterna — i det att bl.a. Stockholms rådhusrätt och Göteborgs rådhusrätt för- ordade en modifierad nationalitetsprincip — och i viss mån även bland barnavårds- nämnderna.

Utlandssvenskarnas förening förordade med skärpa nationalitetsprincipen i fråga om svenskar utomlands —— även i internor- diska förhållanden _- och anförde därvid följande allmänna önskemål:

A. En helsvensk familjs förhållanden borde regleras efter svensk lag. Detta borde även gäl- la i förhållande till de övriga nordiska län- derna. Till belysning härav kunde följande exempel anföras: En inom en svensk export- industri verksam tjänsteman, med hustru och barn (alla svenskar), var placerad först några år vid moderbolaget i Sverige, sedan några år vid ett dotterbolag i ett icke nordiskt främman- de land, därpå några år i ett dotterbolag i Danmark eller Norge samt slutligen åter i Sverige. Enligt nuvarande lagstiftning regle- rades familjens förhållanden under den första, andra och fjärde perioden av svensk men un- der den tredje perioden av dansk eller norsk rätt. Detta föreföll inte sakligt motiverat. Vis- serligen borde hänsyn tas till den nära fränd- skap som bestod mellan de nordiska länderna.

Denna borde emellertid på det juridiska om- rådet taga sig uttryck dels i större lätthet för nordbor att vinna medborgarskap i varandras länder, dels i strävanden att närma de olika nordiska rättssystemen till varandra. Så länge den familjerättsliga lagstiftningen inom Nor- dens länder var olika — och så torde Väl trots alla enhetssträvanden på lagstiftningsområdet bli fallet under överskådlig framtid -— borde man från svensk sida hålla på nationalitets- principens tillämpning beträffande helsvenska familjer som var bosatta i grannländerna. Det kunde ju också med fog ifrågasättas, om man från dansk eller norsk sida verkligen —— trots den principiella anslutningen till domicilprin- cipen —— ansåg det önskvärt eller naturligt, att en heldansk eller helnorsk familj, som exempel- vis på grund av familjefaderns tjänstgöring vid ett danskt eller norskt dotterbolag i Sverige var bosatt i vårt land, i äktenskaps— och arvshän- seende behandlades efter svensk lag. Det natur- liga syntes vara att en nordbo, som var bosatt i annat nordiskt land, snarast möjligt upptogs som medborgare i detta, om han såg sin fram- tid där, men behöll sitt ursprungliga med- borgarskap och fick detta respekterat även i fa- miljerättsligt hänseende, om han avsåg att i sinom tid återvända till ursprungslandet. Detta spörsmål syntes snarast möjligt böra upptagas till diskussion inom den nordiska lagstiftnings- kretsen. B. I blandade familjerättsliga relationer, dvs. sådana med både svenska och utländska parter, var det enligt föreningen angeläget att den svenska parten, i varje fall om han var bosatt i vårt land (jfr 7 kap. 2 & andra stycket i 1904 års lag), kunde väcka talan vid svensk domstol. Tilltalande syntes också vara att även det ma- teriella förhållandet bedömdes efter svensk rätt. Härvid måste dock hänsyn tas till allmänna in- ternationellrättsliga principer och till utländska parters berättigade intressen.

Bland modifikationer vilka förordades av remissinstanser som i stort föredrog domi- cilprincipen kan nämnas, att enligt ett par svar undantag borde göras för vissa rätts- områden (makars egendomsförhållanden, successionsrätt).

Med nationalitetsprincipen som grundval föreslogs modifikationer bl.a. i form av tillämpning av svensk lag efter viss tids hemvist i Sverige eller viss valrätt för par- terna att åberopa domicillandets lag.

Den sista frågan i enkäten avsåg vilka krav som i allmänhet borde uppställas för att hemvist skulle anses föreligga. Drygt hälften av dem som svarade på frågan upp-

ställde krav på minst två års vistelse i do- micillandet. Ungefär en fjärdedel av dessa förenade uttryckligen kravet på viss tids vistelse med ett krav på »animus manendi». Även andra villkor uppställdes vid sidan av två års vistelse.

Några remissinstanser krävde mera all— mänt — utan angivande av några tidsfris- ter —— att vistelsen avsågs bli varaktig, eventuellt att vederbörande hade för avsikt att stanna i riket.

I strödda svar förordades andra tidsfris- ter (ett eller tre år) eller uppställdes andra, företrädesvis lindrigare, förutsättningar för att hemvist skulle anses föreligga. Ett par remissinstanser ansåg, att kraven kunde vara olika för de olika frågor som skall prövas.

2.2. Familjerättskommittén

Som framgår av det föregående har den svenska internationella familjerätten och arvsrätten sedan länge byggt på nationali- tetsprincipen. Medborgarskapet är enligt denna princip utgångspunkten för bestäm- mande av tillämpligt >>personalstatut». Det- ta gäller bl.a. 1904, 1912 och 1937 års la— gar, även om reglerna om boutredning i 1937 års lag anknyter till den avlidnes hemvist och vissa avsteg till förmån för domicilprincipen efter hand har införts i 1904 års lag. Till grund för 1904 och 1912 års lagar låg Haagkonventionerna från 1902 och 1905. Dessa har numera sagts upp av Sverige. I förhållande till de nordiska län- derna har genom 1931 och 1934 års kon- ventioner skett en kompromiss, varigenom domicilet (hemvistet) fått stor betydelse i fråga om medborgare i nordiska stater.1

Efter andra världskriget har i den svens- ka debatten förslag väckts, att vår interna- tionellrättsliga lagstiftning på familjerättens område skulle reformeras i den riktning som skett genom den nordiska konventio- nen (Schmidt). Domicilprincipen har också från andra håll getts visst försteg, medan

1 Ang. användningen av uttrycket domicil jfr s. 39 här ovan.

vissa författare förordat ett försiktigare till- vägagångssätt, med bibehållande av natio- nalitetsprincipen i botten och mer eller mindre vittgående eftergifter åt domicil- principen (Walin, Malmström). En renod- lad nationalitetsprincip har däremot ej fått någon försvarare hos oss. De synpunkter som kommit fram i den offentliga debatten går igen i svaren på den enkät som kom- mittén gjort.

Nationalitets- och domicilprinciperna ger naturligtvis i allmänhet ej så olika resultat som det kan låta. Flertalet människor är ju bosatta i medborgarskapslandet. Om det t. ex. gäller att bestämma vilken egendoms- ordning makar skall anses ha blivit under- kastade vid äktenskapets ingående, blir sva- ret detsamma vare sig man tillämpar natio- nalitets- eller domicilprincipen, om de vid äktenskapets ingående hade hemvist i med- borgarskapslandet. När vederbörande ej har hemvist i medborgarskapslandet, kan domi- cilprincipen ibland erbjuda fördelar. Den leder i allmänhet till att en persons förhål- landen bedöms enligt lagen i den stat där han lever. När frågor om personliga rätts- förhållanden upptages av domstol i den sta- ten, vinns också med domicilprincipen ofta den praktiska fördelen att domstolen får tillämpa sin egen lag. Erfarenheten visar, att domstolars försök att tillämpa främ- mande lag lätt kan leda till felaktiga re- sultat (jfr t.ex. NJA 1957 s. 207). Om re- lativt stränga krav uppställs för att domicil skall anses föreligga, kan detta också re- presentera en ganska varaktig anknytning. Ett särskilt skäl för oss att överväga domi- cilprincipen är naturligtvis, att den tilläm- pas i Danmark, Island och Norge och att man där ej reflekterar på att överge den.

Beträffande utvecklingen utanför Nor- den gäller, att hemvistet (residence habi- tuelle) har fått ökad betydelse inom konven- tionsarbetet i Haag som konkurrerande an- knytningsfaktum. I Europa kan dock natio- nalitetsprincipen sägas alltjämt vara för- härskande, även om koncessioner åt domi- cilprincipen förekommer på olika håll i stör- re eller mindre utsträckning. Domicilprinci-

pen är så gott som allenarådande i Dan- mark, Island, Norge och Storbritannien. Detsamma gäller i övriga rättssystem inom det brittiska samväldet som bygger på com- mon law, liksom i USA och stora delar av Sydamerika. Som förut nämnts avviker emellertid det engelska domicilbegreppet i hög grad från det kontinentala hemvistbe- greppet och är f. 6. så kvalificerat, att det på familjerättens och arvsrättens områden kan betraktas som en motsvarighet till med- borgarskapet.

Hur integrationssträvandena i Europa kan tänkas påverka den internationella fa- miljerätten på lång sikt, är naturligtvis ovisst. Möjligen kan man tänka sig, att en fri omflyttning av arbetskraft inom en eu- ropeisk stormarknad skulle göra det önsk- värt att frågor om äktenskaps ingående eller upplösning 0.1. bedöms av myndigheten på platsen enligt där gällande lag. Kravet på viss stabilitet i fråga om makars egendoms- ordning resp. arvsrätt kan emellertid tänkas föranleda, att man ändå i dessa ämnen ger medborgarskapet visst företräde som an- knytningsfaktum.

Medborgarskapet kan under normala för- hållanden lättare fastställas än hemvistet. Att en person ibland är medborgare samti- digt i två stater kan emellertid inträffa, och medborgarskapet kan ibland vara mera for- mellt än reellt. Dessa inslag kan dock inte i och för sig anses medföra, att medborgar- skapet skulle vara olämpligt som anknyt- ningsfaktum. Så länge dubbelt medborgar— skap förekommer måste man givetvis i till- lämpningen särskilt beakta detta förhållan- de. Andra modifikationer i en renodlad na- tionalitetsprincip är också nödvändiga.

Det internationellrättsliga domicilbegrep- pet i vidaste bemärkelse har växlande inne- börd i olika länder.2 Kommittén har ansett det åtminstone f.n. uteslutet att vi skulle anamma det egenartade engelska domicil- begreppet, om nationalitetsprincipen över- ges. Det kontinentala hemvistbegreppet är

2 Se om begreppen domicil, hemvist och rési- dence habituelle nedan s. 193 ff. Jfr om be- greppet bosättning nedan s. 126.

mera användbart för vår del, ehuru det —— frånsett Danmark, Island och Norge samt i viss mån Schweiz —— inte ännu tillämpats för lagvalsfrågor annat än i begränsade sammanhang. Det är emellertid enligt sa- kens natur ganska vagt, vilket givetvis är en olägenhet om det skall användas som grundläggande för hela den internationella familjerätten.

Varken nationalitets- eller domicilprinci- pen kan ges obetingat företräde. Måhända kommer någon syntes att så småningom växa fram. Kompromisser har redan ägt rum i olika sammanhang. Det sagda kan utgöra skäl till återhållsamhet intill dess lä— get klarnat men bör enligt kommitténs me- ning inte leda till att vi skjuter hela frågan om en reform av lagstiftningen i ämnet på framtiden. Vår nu gällande lagstiftning på området är i vissa delar — särskilt 1912 års lag så föråldrad att en omedelbar moder— nisering under alla omständigheter är ange- lägen. Vi får emellertid räkna med att den lagstiftning som nu kan genomföras får i sinom tid upptagas till revision i den mån det internationella arbetet fortskrider och vi vill ansluta oss till dess resultat. Det kan emellertid dröja länge, kanske mycket lång tid, innan det internationella arbetet föran- leder en sådan revision annat än på enstaka punkter.

Vid de överväganden som kommittén från dessa utgångspunkter i olika hänseenden gjort i fråga om medborgarskap eller hem- vist som anknytningsfaktum har kommittén ansett det ur svensk synpunkt motiverat att särskilt beakta utlandssvenskarnas situation och önskemål. De är ofta anställda i svensk tjänst eller vid svenskägda dotterföretag och de vistas länge utrikes utan att förlora kon- takten med Sverige. Gifta Utlandssvenskar kan antagas i allmänhet önska att svensk lag tillämpas på deras äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga förhållanden, om de ej de- finitivt avskurit banden med Sverige. De torde t. ex. vanligen ej önska att bli under- kastade den katolska uppfattningen om äk- tenskapets oupplöslighet därför att de lever

i ett katolskt land. Också i fråga om äk- tenskapets ekonomiska rättsverkningar kan svenska makar —- innan tvist uppkommit -— genomsnittligt antagas föredraga, att svensk lag tillämpas. I en aktuell tvist kan däremot naturligt nog vardera maken gär- na vilja åberopa den lag som är fördelak- tigast för honom. Att makarna vid äkten- skapets ingående har hemvist i främmande stat är sålunda inte något bevis för att de önskar att den främmande statens lag blir tillämplig på deras egendomsordning i äk- tenskapet. Än mindre torde de önska att någon statutväxling äger rum utan deras medverkan, så att domicillandets lag blir tillämplig i stället för svensk lag, t. ex. om de, efter att ha bott i Sverige, senare un- der äktenskapet tar hemvist utomlands. Det- ta gäller t. ex. makar som på äldre dagar av hälsoskäl e.]. bosätter sig i främmande land, såsom Schweiz, Italien eller Spanien. Kommittén vill även framhålla, att svens- kar ibland slår sig ned i länder inom främ- mande kulturkretsar, vilkas äktenskaps- och arvsrättsliga regler det är särskilt svårt att acceptera. Man frågar sig, om det verkligen är godtagbart att låta hemvistet bli bestäm- mande i sådana fall.3

Kommittén drar av det anförda slutsat- sen, att den lagstiftning som nu är aktuell ej bör utan vidare av hänsyn till önskemålet om nordisk rättslikhet eller av andra skäl förkasta medborgarskapet som anknytnings- faktum för lagvalet i äktenskapsrättsliga och arvsrättsliga förhållanden. Detta får dock ej leda till några doktrinära konklusioner. Det bör således ej på grund av medborgarskap uppställas något »personalstatut» som gene- rellt skall tillämpas.4 Kommittén anser i stället, att det på olika aktuella områden bör ske praktiskt grundade överväganden, i vad mån hemvist lämpligen bör jämställas med eller få företräde framför medborgar- skap som anknytningsfaktum. Erfarenheten har visat att man i konventionsarbetet på senare tid nödgats använda ett i hög grad

3 Det engelska domicilbegreppet passar bättre än det kontinentala för dylika situationer. ** Beträffande begreppet personalstatut jfr ovan 5. 39.

blandat system. Vid sådana praktiska över- väganden uppkommer frågan, huruvida det är nödvändigt att göra regleringen reciprok så att anknytningsfaktum alltid bestäms på samma sätt för svenska och utländska med- borgare. En ren reciprok reglering kan sy- nas principiellt tilltalande men slår blint och blir därför lätt verklighetsfrämmande. Enligt kommitténs mening bör man kunna göra vissa avsteg därifrån för att nå re- sultat som vi kan något så när förutse. När det är angeläget att vinna reciprocitet i för- hållande till viss främmande stat, kan den åstadkommas genom konvention.

Även om vi i fråga om svenska med- borgare nu t.v. behåller nationaliteten som främsta anknytningsfaktum, bör hemvistet även för deras del få användas som anknyt- ningsfaktum i lämpliga sammanhang. Det finns t.ex. i allmänhet inte anledning att hindra svensk medborgare från att till stöd för rätt att ingå äktenskap åberopa lagen i främmande stat där han har hemvist. Det är i princip tillräckligt, att sådana äkten- skapshinder beaktas som det från svensk synpunkt skulle te sig stötande att uppge — t.ex. förbudet mot tvegifte. På liknande sätt bör bl.a. en äktenskapsskillnadsdom som rör en svensk medborgare kunna er- kännas här i riket, om den meddelats i främmande stat där vederbörande hade hemvist. När det gäller familjerättsliga för- hållanden av ekonomisk natur, bör man bl.a. kunna acceptera, att makarna själva får genom äktenskapsförord hänvisa till la- gen i den stat där de har hemvist.

Beträffande utländska medborgare har vi av naturliga skäl intresse främst av att de som bosatt sig här blir underkastade en ändamålsenlig ordning. Det är ej alltid frå- ga om immigranter i hävdvunnen bemärkel- se, dvs. personer som har för avsikt att kvarstanna här för framtiden. Invandrare från vissa sydeuropeiska länder, såsom Grekland och Italien, avser nog ofta att återvända till hemlandet, men många stan- nar här och förvärvar så småningom svenskt medborgarskap. Andra som ej av-

sett att återvända hem saknar kanske för- måga att anpassa sig och lämnar så små- ningom landet. Det är i allt fall årligen ett betydande antal utlänningar som efter en längre tids vistelse här förvärvar svenskt medborgarskap. Om en utlänning, som ge- nom hemvist här har fast anknytning till Sverige, vill ingå äktenskap, synes det inte tillräckligt motiverat att hindra honom därifrån enbart på den grund att det inte är tillåtet enligt lagen i den stat där han är medborgare. Motsvarande gäller upplös- ning aV äktenskap. Om svensk lag används, kan det visserligen leda till s.k. >>haltande>> rättsförhållanden, dvs. äktenskap eller skils- mässa som gäller här men inte i främman- de stat som tillämpar nationalitetsprincipen. Denna olägenhet får man dock enligt kom- mitténs mening finna sig i, om det är nöd- vändigt för att uppnå en liberal tillämp- ning som i den angivna situationen tillåter utlänningen att få sina personliga förhållan- den ordnade enligt här rådande uppfattning. Vad gäller ekonomiska frågor skulle det självfallet innebära stora praktiska fördelar —— särskilt i enklare förhållanden — att kunna tillämpa svensk lag beträffande ut- länningar som har hemvist här. Enligt kom- mitténs mening bör det kunna ske i ganska vid omfattning. Kommittén bygger denna ståndpunkt bl. a. på att vår lagstiftning en— ligt kommitténs mening ej innehåller några sådana drag att den inte genomsnittligt kan godtagas för utlänningar med hemvist här, om man inte utsträcker tillämpningen för långt. Detta innebär ej något försök till ett värdeomdöme, som ger svensk lag gene- rellt företräde ur materiell synpunkt, utan endast ett antagande att tillämpning av svensk lag borde kunna anses acceptabel i hithörande fall. Kommittén vill därför bl. a. föreslå att rättsverkningarna av äktenskap i fråga om makars egendomsordning bör be- dömas enligt svensk lag, om makarna har eller tar hemvist här vid äktenskapets in- gående och inte genom äktenskapsförord avtalar att den nationella lagen skall till- lämpas.

Det anförda innebär bl.a., att svenska myndigheter skulle för vissa frågor få till- lämpa en annan lagvalsregel beträffande ut- vandrade svenskar än i fråga om invand- rade utlänningar. Detta passar ganska väl till den bild som kommittén fått av det fak- tiska aktuella läget. Såväl statistiska skäl5 som allmänna erfarenheter tyder på att svenska medborgare i relativt stor omfatt- ning vistas utomlands längre eller kortare tid för specialuppdrag eller utbildning för att sedan återvända till Sverige, medan många flyktingar eller andra utlänningar invandrar till Sverige för att slå sig ned här för framtiden. Det nu sagda får dock inte tillmätas någon större betydelse för lag- stiftningsfrågan eftersom förhållandena kan ändras ganska snabbt.

Frågor som rör utländska medborgare med hemvist i annan främmande stat än den de tillhör kommer mera sällan under bedömande här i riket. I den mån sådana förhållanden över huvud behöver prövas här torde hinder i allmänhet inte föreligga att tillämpa samma principer som föreslås för svenska medborgare med hemvist utom- lands, om ej annat följer av vederbörandes nationella lag.

Kommitténs strävan att försöka göra rea- listiska överväganden har också gjort sig gällande i ett speciellt hänseende som kan förtjäna att nämnas här. Rättshandlingar, vilka parterna med utgångspunkt i en given situation haft grundad anledning att anse som giltiga, bör inte kullkastas enbart av den orsaken att de kommer till bedömning av svensk myndighet och svensk interna- tionell privaträtt blir tillämplig. Detta har föranlett kommittén att i åtskilliga hänseen- den godtaga alternativa anknytningsfakta, så att t. ex. en rättshandling anses giltig om den står i överensstämmelse antingen med partens nationella lag eller med lagen i den stat där han har hemvist eller annan lag till vilken finns viss anknytning.

Kommittén lämnar den nordiska regle- ringen för nordiska medborgare orubbad. Detta var förutsatt i kommitténs direktiv.

Under den förutsättningen har kommittén övervägt i vad mån större enhetlighet för Norden kan uppnås i förhållande till med- borgare i utomnordisk stat. I fråga om ma- kars egendomsordning har kommittén an— sett, att man bör kunna likställa bosättning i vårt land och bosättning i annat nordiskt land. Detta innebär i främsta rummet, att för makar som är medborgare i utomnor- disk stat och vid äktenskapets ingående har eller tar hemvist i nordisk stat skall i prin- cip gälla den egendomsordning som gäller i hemvistlandet. Om makarna under äk- tenskapet flyttar inom Norden, skall också gälla i princip samma regler om statutväx- ling som nu är föreskrivna i den nordiska regleringen. Vi skulle därigenom nå över- ensstämmelse med vad som gäller i Dan- mark, Island och Norge —— åtminstone så- vitt angår den ursprungliga egendomsord- ningen. Huruvida man där är beredd att godtaga statutväxling under äktenskapet är ovisst, men kommittén anser sig ha anled- ning förmoda att så kommer att bli fallet. Kommittén betraktar en enhetlig reglering för Sverige, Danmark, Island och Norge på detta område som ett betydelsefullt fram- steg. Det bästa resultatet skulle vinnas, om också Finland anslöt sig till den föreslagna linjen. De finska sakkunniga har åtminsto- ne t.v. inte ansett sig kunna gå lika långt. men kanske kan man ändå räkna med möj- ligheten att, om reglerna blir likformiga i Danmark, Island, Norge och Sverige, även

5 Frånsett danska, finska och norska medbor- gare var antalet hit invandrade utländska medborgare under tiden 1956—1967 enligt den officiella statistiken 130 097 och antalet här- ifrån utvandrade utlänningar 47 645. Antalet svenska medborgare, som under samma pe- riod utvandrade till andra stater än Dan- mark, Finland eller Norge, var 45 025 och antalet svenska medborgare som invandrade från andra stater än de angivna var 27 989. Statistiken är behäftad med felaktigheter, så att såväl in- som utvandring redovisas med för låga siffror. Avvikelsen från verkliga för- hållandet är större i fråga om utvandringen än i fråga om invandringen. Inflyttningen av utvandrade svenska medborgare synes dock relativt sett vara betydligt större än utflytt- ningen av hit invandrade icke nordiska med- borgare.

Finland framdeles ansluter sig till en sådan reglering.

De internationellrättsliga problemen på arvsrättens område har inte berörts i kom- mitténs direktiv. De har emellertid ett up- penbart samband med äktenskapsrätten. Ef- ter samråd med chefen för justitiedeparte- mentet har kommittén behandlat även arvs- rättsliga frågor och övervägt vad som i den delen lämpligen kan böra göras i föreva— rande sammanhang. Kommittén har stan- nat för att ej föreslå någon större ändring i den nuvarande regeln att arvsstatutet be- stäms av den avlidnes nationalitet. Om den nationella lagen själv föreskriver att annan lag skall tillämpas, bör emellertid denna iakttagas. Kommittén har särskilt beaktat sambandet mellan makars egendomsordning och arvsstatutet. De problem som här fram- träder har inte så mycket att göra med valet mellan nationalitetsprincipen och do- micilprincipen utan kan bli lika aktuella —— ehuru i skilda former — vare sig den ena eller andra principen tillämpas. I övrigt har hemvistet tillmätts betydelse i speciella hän- seenden, t.ex. beträffande formkrav som gäller testamente m.m. Kommittén har här liksom i fråga om rättshandlingar inom äktenskapsrätten ansett att alternativa an- knytningsfakta bör godtagas. Den avlidnes hemvist har också tillmätts ökad betydelse beträffande frågan var boutredning efter honom bör äga rum.

Som redan antytts anser kommittén, att man inte kan upprätthålla ett system enligt vilket personrättsliga frågor skall konse- kvent bedömas enligt vederbörandes s.k. personalstatut, i vårt land bestämt med ut- gångspunkt från nationalitetsprincipen. Kommittén vill med anledning härav erinra om att mannens personalstatut har brukat anses som »familjens lag», bl. a. i fråga om makarnas egendomsordning. Det är emel- lertid otidsenligt att låta makarnas gemen— samma förhållanden regleras av en lag till vilken enbart ena maken har anknytning. Teorin om familjens lag upprätthålls därför

ej i kommitténs förslag som dock i stort sett ej behandlar föräldrarätten.

I detta sammanhang kan slutligen en me- todisk fråga förtjäna nämnas. När det gäl— ler att reglera internationellrättsliga förhål- landen, har man i olika rättssystem lagt huvudvikten antingen vid bestämmandet av de egna myndigheternas behörighet att upp- taga frågor med internationell anknytning och starkt begränsat behörigheten eller ock- så vid bestämmandet av den lag som myn- digheterna skall tillämpa i materiellt hän- seende, när de upptagit sådana frågor. Den förra ordningen, som framför allt tillämpas inom det angloamerikanska rättsområdet, tillåter domstolarna att i största utsträck- ning tillämpa sin egen lag (lex fori). Som förut anförts innebär detta en praktisk för- del eftersom utländsk lag lätt kan bli fel- aktigt tillämpad. Konsekvent genomförd medför emellertid den ordningen, att de egna myndigheterna kanske inte kan tillåtas upptaga internationellrättsliga frågor i den utsträckning som vore motiverad från rent processuella utgångspunkter. Detta kan medföra olägenheter för parterna och i värsta fall hindra part att få sin talan prö- vad, s.k. déni de justice. För att motverka sådana olägenheter kan det vara nödvändigt att medge en mera vidsträckt kompetens. Kommittén har förfarit efter vad som i oli- ka hänseenden synts lämpligt för de sär- skilda ämnesområdena. Beträffande t.ex. äktenskapsmål hänför sig sålunda den före- slagna regleringen övervägande till kom— petensfrågan, medan regleringen av makars egendomsordning så gott som uteslutande går ut på att bestämma vilken lag som i olika lägen skall anses tillämplig.

_ ett"."— - ,...». -— . .. » ”S..:- ':'-.2." '.'f-""1 ' ' "'5ll"5f'"""!. 'å'E'r'l " '.”ÄJ lf-(J .rL. .=L "'.'.Z'l, ' _._. . _ __Sl.,_|1|?_f_-*_,'15.F_.—|. ':, _ ”:E.” läkt.-rg! ..v.,,_,'l£5,_.| "". _ ' -- g ,, .ru—_??? '.'.U" _,»A .H'I .'___'. . "är _ __ _ "&”, _ J

'i'tf'l' ""lJ ' 'i' ?g' '. _J"|'-J' Hi! |. 4 Jag.: Fint ['%'i'h-åiåf*åjfia _ " ' ' _ I_ '_W "" :'-r.—-,,|=._” r.

"' ':'.» 715545 '..'|". li,, 'l' ' hm,!

'. ' kl.. .'"'|4.-' '+r'l._'-' l:a-' " '-'=""""'i'

. .. .—nfå:'i"'"f'. '» .'..»- uf. » ”lif-» .._-

';'IIJ'J'; mi] ' L': :" '%'Äådå' |:'|' U '|'-Cow)» ;: ' I ""r'äl

' »_ u. '#;fy-H ' _'n-"ä'l. njb'ni'i' '|**"*.!t"=1-"J|IJ '- .*,-=l .'.i: |:qu . .H. .--'E. _|. ..— '

.

”'ful". '_'-J.HIJEI .— f—CIHL',,' -'—l'.il .

' _ |. '. -'f' - . .. - ' . .|—' _ r. ... d_j ..'..'=|'.1. . .. .:, . .- M.

| .%i" :?": ""'" " . —: $& .- f?r "|" ' ':"): '.l ' ' ' ' "' . r'åå'mkf. : nl!li'i£f_ ' '.'; $==32_ "_ ' ' ' '

' 'if: '='_'_'..» " ' ' .-. 'a'—Il?" " . . __ _ _ . _ '"'wiåm; .:.3'. _'I""|""' ' . _ ”'_'-fiir"? .J.'-_-. ", =*vh'E Etjju 7.15"; "". | "Gulf-:'- __ " 'l'f'va' "--'" -"'" .»a- '.. lfg't'l'» '. '-"""" = "? ?-'- fika.: .- . st.. ..':'|".

. |."'_ i'L . &+. | . "lå—Elg .'H- _ h" , '='—"'if få .. "ul- , ”___ 'i'll'J'

' ...IF—T ""|" J) '-'..' l .— ")-'I . | , .. .. ',;ja'il ""Tifif'£iqa?1"" ' Jfl'c'j'e-T'l "L ltt

, :'f'.'...'.. &..-'å'. - "'-l::'r-_ fall:! ull? " 1,37, :| 'quiljlå ' _ | " Hgik 'l. r'T'i'n 'x: "'Ili - ' '" .u'gil' H'jr, ';Lf '.Iwåi'nil H—1'NI' HF.-' 'i'—" |. " || '41 &"1'Ilul :|,

'. .U- , L 1 _ ,. |u. .'.». "__ .-". . 'i_ . :.' |.I ' '"'l'il-"I'J'l". ,

. '

- .; , '.'l' Oh,. =. " ,.r' »|__'—i.,. fälg.-. "";" _aiile-z. ' .'tl'l'EfELJill'| ',»| "| .'l' itf-mfl,; .' _'I,L,,il' "thé'in'fty I.,-.._ '.'I- 'r'lsgj.'-"1w$f.jå.' ". 'I " lL » ' _ -' . _ ,,. . _ "'__-'å' ,",— _' .: IL:_ :,:: .. ' ..' ... .L. f..:.._..»»!:.,'»,f,_.-»- . . _ ._ - .. " r...-åa.»...- _ 1' " '

-',;=>.',l'|_|: ', _'_., FJ.-' _ ;.Mruirg- l—"-"'-. |'.| 'I.” _' '. , _ 'J' "?P'Ilfdf'u 'i'. ru...-41 + . 1_._|. "kl. ,. __|, '- . ..

'.' ;. '... ', ' ' , .._-. "| ",-. »

' '." tt _'i .-..- ' ' "-"— '," .' _, . .. || '”. ' t'- dåg -, , rju-JM äga,-Jaa,? "3" lt... ...,... "" -'I__f't.&j_.,'i:1i.=.l_,1.. 'ai ',"-1|=,'-—r»::.;l,, ' l .4 . ""..|' i"??? [:l uf", -_ '.' '_u.|' , ". '.-_.'" . '- ' . ) .' '.l' J..—:.» .. »|. ...-.._ ...—..... | ,. |. . - -

[..' ':' _q '.'

'. i"". ='u| » "." ..."-> i..—Fa: ." . j '='. .'::' ".'I. .G' J.H.; ”...F— (|..ij

ft-. '+'?» _l ' --'--l-rF:;-_-u:i1"";". -_ "Ei ..... _..--iär*_|'i._ "iw .'.-er

."' li? ' * i't ..;å'xå'F'", i'll" »

_” . ?. di...-.nu? .,. .frf' .. _an *En-1. '"'91 -.

lt _n | ». | "HF T'.- 'i'. | | '

.f't', alla” ||,L ; .it —.| Mauri—ng?" fil!-| _ :i; . -. ._ , .....

H Förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap

3. Äktenskaps ingående (1 kap. i lagförslaget)

3.1 Intern rätt i olika stater

Äktenskapet som rättsligt reglerad insti- tution har olika former i skilda kulturkret- sar. De legala förutsättningarna för äkten- skap är väsentligt olika även inom närbe- släktade rättssystem. Man kan skilja mellan materiella och formella förutsättningar. Vad som i ett visst rättssystem räknas till form kan emellertid i ett annat anses höra till de materiella förutsättningarna. Till de mate- riella förutsättningarna hör i första hand frånvaron av äktenskapshinder av olika slag, men hit kan också räknas kravet att parternas samtycke till äktenskapet inte är ogiltigt av sådana skäl som svek, misstag e. 1. Till de formella förutsättningarna för äktenskaps ingående brukar räknas krav på kungörande, medverkan av vigselmyndig- het, parternas personliga närvaro, offentlig- het, viss ritual o. ].

Bestämmelserna om äktenskapshinder växlar, som följande exempel visar.1

Äktenskapsåldem är — bortsett från dis- pensmöjligheter i Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike 21 år för man och 16 år för kvinna, i Schweiz 20 resp. 18 år, i vissa öststater 18 år för både man och kvin- na, i Nederländerna, många stater i USA, Brasilien och Australien 18 resp. 16 år, i Frankrike, Belgien och Luxemburg 18 resp. 15 år, i England 16 år för både man och kvinna och i Italien och Portugal 16 år för man och 14 år för kvinna. I vissa stater sy-

nes äktenskapsåldern på grundval av ro- mersk och äldre kanonisk rätt åtminstone formellt alltjämt vara så låg som 14 år för man och 12 år för kvinna, och på några håll lever troligen seden med barnäktenskap alltjämt kvar. Olika åldersgränser tillämpas också i fråga om krav på samtycke till gif- termål från föräldrar och andra förmynda- re.

Hinder på grund av sjukdom utan möj- lighet till dispens föreligger ej sällan vid sinnessjukdom och sinnesslöhet. Även åt— skilliga andra sjukdomar utgör indispensab- la äktenskapshinder på olika håll i världen, såsom könssjukdom i smittsamt skede, samt. ehuru mera sällan, epilepsi och spetälska. Även mera generellt utformade sjukdoms- hinder förekommer.

Släktskaps- och svågerlagshindren företer betydande avvikelser olika stater emellan. Äktenskap mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan syskon synes vara absolut förbjudet i alla rättssystem som kan antagas ha någon praktisk betydelse för oss. De båda andra hithörande hindren en— ligt svensk rätt — släktskap mellan ett sys- kon och det andras avkomling resp. svåger- lag i rätt upp- och nedstigande led —— är på vissa håll okända, på andra håll indispens- abla. Längre gående hinder finns också en-

1 De nordiska länderna förbigås här, jfr SOU 1964:35 s. 45 ff och prop. 1968:136 s. 21 ff. Vissa lagändringar har senare skett i Dan- mark, Finland och Norge.

ligt åtskilliga främmande lagar. Äktenskap mellan kusiner är absolut förbjudet bl.a. i Grekland och i åtskilliga stater i USA samt utgör dispensabelt hinder t.ex. i Jugosla- vien och Rumänien. Undantagsvis före- kommer hinder på grund av släktskap i ännu avlägsnare led. Svågerlag i sidolinjen utgör ej sällan absolut eller dispensabelt äk- tenskapshinder enligt främmande rätt. Så är det t.ex. förbjudet att gifta sig med sin tidigare makes syskon i Luxemburg, i Ita- lien (dispensmöjlighet), i Frankrike om det tidigare äktenskapet är upplöst genom skils- mässa (dispensmöjlighet) och i Belgien om den tidigare maken alltjämt är i livet (dis- pensmöjlighet). I t.ex. Grekland gäller äk- tenskapshinder vid svågerlag i sidolinjen t.o.m. tredje led (motsvarande t.ex. bror- sons hustru).

Adoption medför i åtskilliga länder vid- sträcktare verkningar än hos oss såsom äk- tenskapshinder.

Tidigare äktenskap som upplösts medför i vissa länder äktenskapshinder. I Italien, Spanien och Irland ävensom vissa sydame— rikanska stater anses äktenskapet enligt den interna rätten oupplösligt. Detsamma gäller i Portugal för äktenskap som ingåtts enligt katolsk ritual. Utländska skillnadsdomar erkänns därvid regelmässigt ej i fråga om det egna landets medborgare.2 Detta kan medföra att äktenskapet även i annat land utgör hinder mot nytt äktenskap, om rät- ten att ingå äktenskap där prövas enligt hemlandets lag.3

Väntetid för tidigare gift kvinna före- skrivs i åtskilliga stater. Någon gång är för- budet undantagslöst, så i Luxemburg. Före- skrift om dylik väntetid saknas helt på många andra håll. I en del stater förekom- mer väntetid också för man efter skilsmäs— sa, så t. ex. i vissa stater i USA, och undan- tagsvis även efter hustruns död, så i Portu- gal. I Luxemburg gäller, att om äktenskap upplöses efter överenskommelse, ingendera maken får gifta om sig förrän efter tre år. Stundom kan domstol fastställa viss vänte- tid efter skilsmässa, så i Schweiz och Tur- kiet.

För den som gjort sig skyldig till äkten-

skapsbrott stadgas i åtskilliga lagar mer el- ler mindre långtgående äktenskapshinder.

Månggifte är alltjämt tillåtet bl.a. i åt- skilliga muhammedanska länder för män. Månggiftet synes emellertid vara på kraftig tillbakagång och har förbjudits i allt fler länder, t. ex. i Turkiet 1926 och för hinduer i större delen av Indien 1955.

Äktenskapshinder som är okända i GB förekommer i många främmande stater och i många olika former. Äktenskapshinder på grund av olikhet i ras finns t. ex. i Sydafri- kanska republiken. Sådana hinder finns också uppställda i flera av USAs delstater men är enligt en dom av USAs högsta dom- stol år 1967 inkonstitutionella och torde ej vidare kunna upprätthållas. Även olikhet i religion utgör i vissa fall hinder mot äk- tenskap. Amning anses i vissa muhamme- danska länder grunda släktskap som kan medföra äktenskapshinder. Förmyndare är ej sällan förbjuden att gifta sig med mynd- lingen innan slutredovisning avgivits. Fattig- vård och liknande medför stundom hinder för äktenskap. Beträffande mord och dråp gäller i åtskilliga länder att den som dräpt sin make inte kan gifta om sig eller att an- nan gärningsman inte kan ingå äktenskap med efterlevande make. Vissa yrkeskatego- rier, t. ex. präster i vissa länder, är förbjud- na att gifta sig eller tillstånd krävs. Militä- rer i olika grader får i åtskilliga stater ej gifta sig utan överordnad myndighets till- stånd. Även för vissa civila statstjänstemän krävs stundom särskilt tillstånd.

I fråga om formen för äktenskaps in— gående fordras i de flesta rättssystem par- ternas fria samtycke och medverkan av be- hörig vigselförrättare.

I detta sammanhang bör nämnas Förenta nationernas konvention den 10 december 1962 angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap.4 Kon— ventionen, som Sverige ratificerat, föreskri- ver bl.a. att äktenskap inte skall anses i laga ordning ingånget utan båda kontrahen- ternas av fri vilja avgivna samtycke. Detta

2 Se vidare Simson i SvJT 1957 s. 110 ff. 3 Jfr Pålsson s. 499 ff. 4 SÖ 1964 nr 29.

skall avges av dem personligen efter veder— börlig kungörelse samt inför vigselmyndig- heten och i vittnens närvaro, i enlighet med vad som må vara föreskrivet i lag. Visst för- behåll görs dock för äktenskap ingångna ge— nom ombud.

Vigsel kan ingås antingen inför borger- lig tjänsteman (borgerlig vigsel) eller inför präst resp. annan officiant i trossamfund (kyrklig vigsel). Att möjlighet inte föreligger till borgerlig vigsel är numera sällsynt. Ex- empelvis den grekiska civillagen medger dock endast kyrklig vigsel. Detsamma gäller Spanien såvitt angår katolska trosbekännare. I åtskilliga stater är borgerlig vigsel obliga- torisk. Detta gäller bl. a. för Belgien, Frank- rike, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Turkiet, Tyskland, Österrike och öststaterna.

I en tredje grupp stater förekommer både kyrklig och borgerlig vigsel som i huvudsak

fakultativa, likaberättigade vigselformer. Detta gäller — förutom de nordiska länder- na t.ex. Brasilien, England och stater med närbesläktad rätt, Irland, Italien, Por- tugal (möjlighet att erhålla antingen borger- lig eller katolsk vigsel) samt USA (de fles- ta staterna).

De närmare formföreskrifterna för giltig vigsel växlar avsevärt mellan olika rättssys- tem. Kungörande krävs på många håll. I andra fall är det tillräckligt, att vigselför- rättaren eller annan myndighet prövar äk- tenskapsförutsättningarna. Bland vanliga formföreskrifter kan nämnas, att vigseln skall vara offentlig, att den skall förrättas i viss ämbetslokal, om ej hinder t.ex. på grund av sjukdom föreligger, och att visst antal Vittnen skall närvara. Påföljderna för överträdelse av dylika formföreskrifter är högst olika. I t. ex. Nederländerna kan ogil- tighet inträda på grund av att tillräckligt antal vittnen ej varit närvarande vid vig- seln. I Schweiz gäller däremot, att ett äk- tenskap ej kan förklaras ogiltigt på grund av formfel om det ingåtts för sådan tjänste- man som äger förrätta Vigsel.

Ett särskilt problem är, huruvida äkten- skap kan ingås genom ombud. I åtskilliga rättsordningar är detta tillåtet, åtminstone om särskilda skäl finns eller särskilt till-

stånd erhållits, t. ex. i Jugoslavien, Neder— länderna, Polen, Spanien, Tjeckoslovakien och ett antal latinamerikanska stater.

I åtskilliga stater i USA erkänns fort- farande formlösa s.k. commonlawäkten- skap. Sådant äktenskap ingås genom kon- trahenternas överenskommelse. Överens- kommelsen skall avse ett omedelbart in- gående av äktenskap. På grund av de olä- genheter som dylika formlösa äktenskap kan föranleda minskar antalet stater där de kan ingås. De synes inte stå i överensstäm- melse med den förut nämnda FNkonven— tionen om äktenskap.

3.2 Gällande internationell rätt

Översikt1

I fråga om de materiellrättsliga förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående följer den internationellrättsliga regleringen i olika län- der i princip två skilda huvudlinjer, vilka dock regelmässigt kombineras med varandra på ett eller annat sätt. Enligt den ena, som har ett betydande inflytande i bl.a. Dan- mark, USA och åtskilliga sydamerikanska stater, bedöms äktenskapsförutsättningarna enligt lagen på vigselorten (lex loci celebra- tionis). Enligt den andra principen, som är förhärskande på kontinenten, bedöms var- dera kontrahentens rätt att ingå äktenska- pet enligt hans personalstatut.2 Engelsk rätt synes intaga en mellanställning. Det bör understrykas, att lagvalsreglerna i vissa sta- ter som regel inte torde tillämpas i prakti- ken förrän ev. fråga uppkommer om äk- tenskapets giltighet. Vid äktenskapets in- gående tillämpar vigselförrättaren enbart den egna lagen.

1 För detta avsnitt har professorn Lennart Påls- son välvilligt ställt till kommitténs förfogan- de vissa delar av manuskriptet till ett kom- parativt internationellprivaträttsligt arbete rö- rande äktenskaps ingående m.m. (engelsk text). Prövning enligt denna lag kan i vissa fall ske också betr. hinder i den andra trolovades person, även om denne är medborgare i främmande stat, jfr Undén, Internationell äk- tenskapsrätt s. 19 f, Westring s. 416 f. N

Som nyss antytts kombineras de båda hu- vudlinjerna på olika sätt. Sålunda anses un- der vissa förutsättningar äktenskap, som amerikansk medborgare ingått i strid mot ett i domicilstaten gällande, upplösande äk- tenskapshinder, vara ogiltigt i den staten, även om det är giltigt enligt lagen på vig- selorten. Å andra sidan är det vanligt att även om rätten att ingå äktenskap i princip prövas enligt kontrahenternas personalsta- tut —- likväl åtskilliga äktenskapshinder en- ligt vigselortens lag måste iakttagas. Hän- synen till ordre public blir därvid stundom så dominerande, att huvudregeln ter sig närmast nominell. Det kan också förekom- ma, att ett äktenskapshinder enligt perso- nalstatutet inte beaktas därför att det ter sig stötande för rättsuppfattningen på vig- selorten. Hänsyn torde dock i vissa fall tas till hur nära anknytning kontrahenterna har till vigsellandet, t. ex. så att tillfälliga besö- kare inte vigs med mindre äktenskapet er- känns i hemlandet, medan motsatsen gäller i fråga om domicilierade utlänningar.

Det kan i detta sammanhang erinras om att läran om återförvisning (renvoi) accep- teras i ett stort antal stater. En stat som i princip bedömer äktenskapsförutsättningar- na enligt kontrahenternas nationella lag kan därför komma att i fråga om utländska medborgare tillämpa sin egen lag, när ve- derbörande har hemvist där eller vigseln äger rum där och den nationella lagens kollisionsnormer hänvisar till domicillagen eller lagen på vigselorten.

Till frågan om formen för äktenskaps ingående brukar internationellrättsligt hän- föras såväl krav på medverkan av behörig myndighet som fordringar i fråga om pub- licitet, kontrahenternas personliga närvaro, iakttagande av viss ritual o. ].

Huvudregeln i de flesta stater är att for- men bestäms av lagen på vigselorten. Det är en av den internationella privaträttens mest allmänt omfattade principer, att for- men för en rättshandling bestäms av lagen på den ort där rättshandlingen företages (lex loci regit formam actus, locus regit actum). I vissa stater synes denna regel gäl- la i närmast obligatorisk form. I andra sta-

ter är regeln fakultativ åtminstone såtill- vida att äktenskap som ingåtts i främman- de stat — oavsett uppfattningen i den sta- ten —— anses giltigt, om det är giltigt enligt kontrahenternas personalstatut. Det före- kommer också, att ett äktenskap som är gil— tigt enligt parternas personalstatut anses giltigt även om det ingåtts enligt främman- de lag i det egna landet (utan särskilt till— stånd), men detta är mindre vanligt.

Regeln locus regit actum erkänns inte av vissa stater, t.ex. Grekland, som för sina medborgare upprätthåller kravet på obliga- torisk religiös vigsel enligt Viss rit, även när äktenskap ingås utomlands. I Spanien krävs katolsk vigsel när spansk medborgare som är katolik ingår äktenskap utomlands. Re- sultatet av sådana regler blir i länder med obligatoriskt civiläktenskap att kontrahen- terna måste gå igenom två olika vigselcere— monier för att äktenskapet skall bli giltigt både i vigsellandet och i hemlandet. Undan- tagsvis fordrar vissa länder med obligato- riskt civiläktenskap, t.ex. Tjeckoslovakien, att deras medborgare iakttager denna form även utomlands. På vissa håll, t. ex. troligen i Schweiz, bedöms giltigheten i formellt hän- seende av ett äktenskap som utländska med- borgare ingått i annan främmande stat en- ligt den nationella lagen, sålunda ett avsteg från regeln locus regit actum.

I fråga om äktenskap som utomlands in- gås av det egna landets medborgare kräver Vissa lagar, att äktenskapet föregås av lys— ning i hemlandet. Förebilden till sådana be- stämmelser finns i den franska Code civil. Överträdelse kan åtminstone enligt fransk rätt under vissa förutsättningar medföra äk- tenskapets ogiltighet.

Den vanligaste typen för vigsel i annan form än den som föreskrivs i vigselortens lag är vigsel inför diplomatisk eller konsu- lär tjänsteman som tillhör främmande stat. Förutsättningarna för sådan vigsel kan i så- väl den stat vigselförrättaren tillhör som den stat där vigseln äger rum vara reglerad antingen genom generella lagregler eller ge- nom särskilt bemyndigande för vederböran- de tjänsteman att förrätta vigsel. Ofta reg- leras frågan genom konvention. Förutsätt-

ningarna växlar. Det förekommer att en stat är mer liberal när det gäller att tillägga sina egna diplomater och konsuler vigsel- behörighet än när det gäller att tillåta vig-' sel av sådan tjänsteman från främmande stat på det egna territoriet. Några stater tillåter överhuvud inte sina tjänstemän att förrätta vigsel utomlands eller främmande tjänstemän att förrätta vigsel på det egna territoriet.

Frågor om äktenskaps ingående behand- las i åtskilliga konventioner.

Av multilaterala konventioner är 1902 års Haagkonvention för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap av sär- skilt intresse för svenskt vidkommande. Sve- rige var anslutet till konventionen under ti- den 1904—1959 och denna har varit be- stämmande för reglerna i 1904 års lag. Till konventionen synes fortfarande vara an— slutna Italien, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Tysk- land och Ungern. Till följd av världskrigen gäller dock konventionen inte för alla stater i förhållande till envar av de övriga. I fråga om rätten att ingå äktenskap gäller enligt 1902 års äktenskapskonvention, att beträf- fande envar av de blivande makarna är hans nationella lag bestämmande, om ej denna lag uttryckligen hänvisar till annan lag. Härifrån görs dock vissa undantag en- ligt ett invecklat system. I fråga om form- föreskrifter för äktenskapets ingående gäl- ler som huvudregel enligt 1902 års äkten— skapskonvention lagen på vigselorten. Ock- så härifrån görs vissa undantag. Bl.a. skall vigsel, som förrättats av diplomatisk eller konsulär ämbetsman i enlighet med lagen i den stat i vars tjänst han är anställd, an- ses ha skett i behörig form under förut- sättning att ingendera maken tillhör den stat där vigseln förrättats och sistnämnda stat inte vägrar tillstånd till förrättande av sådan vigsel. Ett äktenskap, som i det land där det ingåtts anses inte vara slutet i be- hörig form, får hållas för gillt i övriga konventionsstater, om den form som är fö- reskriven i vardera makens nationella lag blivit iakttagen. Konventionsstaterna är däremot inte skyldiga att godtaga ett så-

Enligt Cödigo Bustamante3 gäller beträf- fande de materiella förutsättningarna för äktenskaps ingående, att kontrahenterna är underkastade sitt personalstatut i fråga om behörigheten att ingå äktenskap. Frågan vilken lag som är personalstatut överlämnas till envar konventionsstats egen internatio— nella privaträtt. Lagen på vigselorten till- lämpas dock också beträffande utlänningar, bl. a. såvitt den innehåller indispensabla äk- tenskapshinder. Fördragsslutande stat frita- ges från skyldighet att erkänna äktenskap som av dess medborgare eller utlänningar ingåtts i annan fördragsslutande stat, om äktenskapet står i strid med vissa äkten- skapshinder i förstnämnda stat. I fråga om formen för äktenskapets ingående tillämpas lagen på vigselorten, frånsett diplomat- och konsulatvigslar. Fördragsslutande stat med obligatorisk religiös vigsel kan dock vägra erkänna äktenskap som dess medborgare in- gått utomlands i annan form.

Enligt båda Montevideokonventionema4 följer behörigheten att ingå äktenskap lagen på vigselorten. Fördragsslutande stat är dock inte förpliktad att erkänna äktenskap som ingåtts i annan stat, om det strider mot vissa hinder.

Sverige

I överensstämmelse med 1902 års Haag- konvention för lösande av konflikter mellan lagar i fråga om äktenskap byggde 1904 års lag ursprungligen helt på nationalitetsprin- cipen i fråga om de materiella förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående. Enligt 1 kap. 1 5 får svensk medborgare ej träda i äktenskap på utrikes ort utan att han enligt svensk lag äger ingå äktenskapet. Om den svenska lagens äktenskapshinder faktiskt iakttages, när svensk medborgare ingår äk- tenskap utomlands, beror dock av den in- ternationellrättsliga regleringen i vigsellan-

3 Se ovan 5. 38. 4 Se ovan s. 38.

det.1 Någon direkt sanktion finns ej för den händelse bestämmelsen i 1 kap. 1 & i 1904 års lag åsidosatts. Ingår svensk medborgare äktenskap utomlands utan att iakttaga den svenska lagens äktenskapsförutsättningar, följer ej redan därav att äktenskapet blir ogiltigt. Frågan om det i Sverige kan dö- mas att återgå blir beroende av om någon återgångsgrund enligt 10 kap. 1—3 åå GB föreligger.

Även beträffande utländsk medborgares giftermål inför svensk myndighet tillämpas enligt 1904 års lag nationalitetsprincipen som huvudregel. l överensstämmelse härmed föreskrivs i 1 kap. 2 5, att om utländsk med- borgare vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, skall hans rätt att ingå äktenska- pet prövas enligt lagen i den stat han tillhör. Är enligt denna lag medgivet att lagen på annan ort tillämpas, får dock sådan lag i stället lända till efterrättelse. Utländsk med- borgare som är gift får inte i något fall ingå äktenskap inför svensk myndighet. Inte hel- ler får äktenskap ingås mellan dem som är släkt i rätt upp- och nedstigande led eller är syskon.2

Som nämnts i inledningen gjordes ett av- steg från nationalitetsprincipen genom den år 1947 tillagda 4 a 5 i nuvarande 7 kap. i 1904 års lag. Första stycket i denna para- graf innehåller i den lydelse det fått genom lagändring den 27 november 1964,3 att om utländsk medborgare sedan minst två år har hemvist här i riket och vill träda i äkten- skap inför svensk myndighet, får hans rätt att ingå äktenskapet prövas enligt svensk lag. om de trolovade begär det. Bestämmel- sen var ursprungligen inte tillämplig i fråga om medborgare i stater anslutna till 1902 års äktenskapskonvention. Undantaget bort- togs genom ändringen år 1964, sedan Sve- rige frånträtt Haagkonventionen. Samtidigt föreskrevs, att begäran om tillämpning av svensk rätt skulle göras av båda de trolova- de i stället för såsom tidigare av vederbö- rande utlänning ensam.4

Den nordiska familjerättskonventionen och den i anledning av konventionen utfär- dade 1931 års förordning grundas i väsent-

liga delar på domicilprincipen. Vad angår rätten att ingå äktenskap är enligt konven- tionen frågan, huruvida domicillandets el— ler medborgarskapslandets lag skall tilläm- pas, beroende av om vederbörande haft hemvist i vigsellandet minst två år eller ej. Vill medborgare i en av de fördragsslutan- de staterna träda i äktenskap inför myndig- het tillhörande någon av de övriga, skall hans rätt att ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den staten, om han sedan minst två år har hemvist där, men i annat fall enligt hemlandets (= medborgarskapslandets) lag. Vid hindersprövning i en tredje nordisk stat tillämpas alltid hemlandets lag.

Enligt proposition med förslag till änd- ring i nordiska familjerättskonventionen som framlagts för 1969 års höstriksdag5 skall beträffande nordisk medborgare lagen i den stat, där frågan om hinder mot äkten- skapet prövas, kunna tillämpas, om någon

1 Vill svensk medborgare ingå äktenskap inför vigselmyndighet tillhörande land som tilläm- par nationalitetsprincipen, fordrar vigsellan- det ofta att han styrker sin behörighet en- ligt svensk lag att ingå äktenskapet. För det- ta ändamål kan han av svensk myndighet erhålla äktenskapscertifikat. Bestämmelser härom finns i 1 kap. 3 & första st. i 1904 års lag och i kungörelsen 9/5 1969 (nr 123) om äktenskapscertifikat. Hur utländsk medborgare skall styrka hin- derslöshet är — med stöd av 1 kap. 3 5 andra stycket i 1904 års lag — reglerat ge- nom' förordningen 3/12 1915 (nr 484), huru utländsk undersåte, som vill träda i äkten- skap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets avslutande ej är för handen. 3 Ändringen grundade sig på förslag från fa- miljerättskommittén, se prop. 1964:168. I anledning av 1964 års lagändring har pas- torsämbetena genom cirkulär från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden den 19 december 1964 erinrats bl.a. om att de trolovade borde göras uppmärksamma på de risker som kunde föreligga för vigselns ogil- tighet i utlandet (på grund av att äktenska- pet ingåtts enligt svensk lag) och därvid upplysas om att de kunde vidtaga någon av de åtgärder som föreskrivits i förordningen 3/ 12 1915, huru utländsk undersåte, som vill träda i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder mot äktenskapets av- slutande ej är för handen. En dylik erinran torde också komma att införas i nämndens handbok för kyrkobokföringen. Prop. 1969:145. Jfr SOU 1964:34 s. 84 f, 1964:35 s. 503 ff.

h:

>>

en

av de trolovade har hemvist där. I annat fall eller om den trolovade hellre vill det tillämpas lagen i den stat där han är med— borgare. Vidare föreslås, att hinderspröv- ning i ett nordiskt land alltid skall godtagas för vigsel i annat nordiskt land även om kontrahenterna inte är nordiska medborga- re och sålunda oavsett vilka kollisionsnor- mer som tillämpats. Även i fråga om icke nordiska medborgare skall sålunda enligt förslaget den nordiska familjerättskonven- tionen kunna föranleda avsteg från kolli- sionsnormen i 1 kap. 2 5 första stycket i 1904 års lag, när vigsel sker inför svensk myndighet efter hindersprövning i annat nordiskt land.

I fråga om formen för äktenskaps ingå- ende upptar 1904 års lag i likhet med 1902 års äktenskapskonvention som huvudregel, att äktenskap som ingåtts med iakttagande av formföreskrifterna i lagen på giftermåls- orten skall anses slutet i behörig form. Be— träffande äktenskap som ingås inför svensk myndighet i Sverige upptages huvudregeln i 1 kap. 4 & i 1904 års lag. För detta fall behövs internationellrättsliga regler endast om någondera kontrahenten är utländsk medborgare. Enligt 1 kap. 4 & första stycket skall vad svensk lag föreskriver om pröv- ning av hinder mot äktenskap och i övrigt om formen för äktenskaps ingående äga tillämpning även för det fallet att utländsk medborgare vill träda i äktenskap inför svensk myndighet här i riket. GBs regler om bl. a. behörig vigselförrättare, valet av vig- selform och förfarandet vid vigsel blir så- lunda tillämpliga.6 Om utländsk medbor- gare ingår äktenskap här i landet i enlighet med bestämmelsen, skall äktenskapets gil- tighet i formellt hänseende här bedömas enligt svensk rätt.7 Reglerna i 4 kap. 9 & GB om verkan av formfel och om godkännan- de av vigsel som i annat fall skulle vara utan verkan bör sålunda tillämpas på sådan vigsel.

Andra stycket av 1 kap. 4 9 i 1904 års lag innehåller bestämmelser om lysning i hemlan- det, när utländsk medborgare ingår äktenskap inför svensk myndighet. Grunden för stadgan-

det är, att lagstiftningen i vissa främmande stater (främst Frankrike) uppställer krav på lysning i hemlandet även för det fallet, att statens medborgare ingår äktenskap utom- lands, och att försummelse kan medföra äk- tenskapets ogiltighet. Stadgandet har formen av en fullmakt för Kungl. Maj:t. Innehåller främmande stats lag föreskrift om lysning för det fallet att medborgare i den staten vill ingå äktenskap utom sitt hemland, äger Kungl. Maj:t förordna, att giftermål inför svensk myn- dighet inte får ske, innan det visats att sådan lysning ägt rum eller att behörig myndighet i den främmande staten meddelat befrielse från lysningen. Försummas sådan lysning, får det dock inte här föranleda giftermålets ogiltighet, även om den påföljden är föreskriven i den främmande statens lag. Något förordnande en- ligt ] kap. 4 & andra stycket i 1904 års lag är inte meddelat.8

Beträffande äktenskap som ingås utom- lands upptages huvudregeln i 1 kap. 6 5 i 1904 års lag. Om äktenskap är på utrikes ort slutet i form som lagen på den orten föreskriver, skall äktenskapet här i riket an- ses vara ingånget i behörig form, vare sig fråga är om svenska eller utländska med- borgare. Bestämmelsen får anses tillämplig även på vigselformer som inte är direkt stadgade i lag utan beror av rättssedvänja, liksom på äktenskap ingångna enbart genom överenskommelse enligt common law i vissa delstater av USA. Till formen räknas även äktenskapets kungörande.9 Regeln locus regit actum gäller även om kontrahenternas hemlands lag inte erkänner den lokala vig- selformen. Sålunda blir ett tyskt borgerligt äktenskap mellan ortodoxa grekiska med- borgare giltigt här i Sverige, ehuru det är

6 Sådan vigsel som med stöd av Kungl. Maj:ts medgivande enligt 4 kap. 2 & GB förrättas inom annat trossamfund än svenska kyrkan är att betrakta som svensk vigsel, även om samfundet i fråga har sina rötter i utlandet och vigselförrättaren är utländsk medborga- re. Han fungerar likväl som svensk vigsel- myndighet. Sc Undén, Internationell äkten- skapsrätt s. 46 f. Det har visserligen anmärkts, att detta inte utsägs i lagen, men något utrymme för tve- kan i detta hänseende föreligger ej. Enligt bestämmelsens ursprungliga lydelse —— fram till år 1915 — var i den avsedda situa- tionen sökanden alltid skyldig att förete bevis om lysning i hemlandet eller dispens där— ifrån. 9 Westring s. 421. _; m

ogiltigt enligt grekisk rätt. Uppkommer frå- ga huruvida brist i formen medför äkten- skapets ogiltighet, bör denna fråga bedö- mas enligt lagen på giftermålsorten.10

Frågan om verkan av äktenskap som ingås genom ombud på utrikes ort har i ett fall prö- vats av regeringsrätten. Äktenskapet hade in- gåtts i staden Juarez i Chihuahua i Mexico och kontrahenterna var en frånskild italiensk man och en svensk kvinna. Målet rörde alle- nast frågan, huruvida pastor ägt vägra att i kyrkoböckerna införa äktenskapet. Regerings- rätten fann hinder inte föreligga mot inskriv- ning. Majoriteten anförde i skälen, att frågan huruvida äktenskapet på grund av ombudsför- farandet skulle anses ogiltigt inte väckts av någon, vilkens rätt var beroende därav, och inte kunde med bindande verkan avgöras i förevarande ordning.11

Beträffande svensk kyrklig vigsel utom- lands upptog 1904 års lag ursprungligen en- dast ett undantag från huvudregeln, näm- ligen bestämmelsen i nuvarande 1 kap. 8 5 första stycket första punkten. Enligt denna skall vigsel mellan svenska medborgare, som förrättats på utrikes ort av präst inom svens- ka kyrkan i enlighet med svensk lags före- skrifter, anses giltig här.12 Stöd för undan- taget fanns i 1902 års äktenskapskonvention. Äktenskap som ingåtts enligt den nu berör- da undantagsregeln torde anses ogiltigt i många stater, och vigselförrättaren kan eventuellt drabbas av straffpåföljd i vigsel- landet.

Med präst inom svenska kyrkan avses i 1 kap. 8 & första stycket första punkten endast statskyrkopräst.13 Präst inom annat trossamfund äger sålunda inte förrätta vig- sel utomlands, även om han är berättigad att viga i Sverige. I fråga om hinderspröv- ningen torde allmänna bestämmelser gälla. Hindersprövning måste sålunda ske i svensk församling inom riket eller utomlands (Kö- penhamn, Oslo, Helsingfors, London, Pa- ris, Berlin, Buenos Aires).

Svensk präst som tjänstgör i främmande stat kan i egenskap av präst i särskilt tros- samfund vara bemyndigad av den främman- de staten att förrätta vigsel enligt lagen i samma stat. Äktenskap som enligt den lagen anses slutet i behörig form är enligt regeln

locus regit actum giltigt med avseende på formen i alla stater som hyllar samma regel och sålunda även i Sverige. Hur vidsträckt vigselrätten är, beror av bemyndigandet. Även andra svenska präster än statskyrko- präster kan vara Vigselförrättare enligt dy- lika bemyndiganden.

Vidgade möjligheter att erhålla svensk kyrklig vigsel utomlands stadgades genom ändringar i 1 kap. 8 & i 1904 års lag som skedde år 1921 och år 1959. Enligt nuva- rande lydelse av första stycket andra punk- ten i paragrafen skall äktenskap hållas för gillt här i riket, om präst i svensk försam- ling inom främmande stat eller präst som tillhör svenska kyrkans sjömansvård i en- lighet med svensk lags föreskrifter förrättat giftermål i den staten mellan svensk med- borgare och medborgare i främmande stat, under förutsättning att Kungl. Maj:t upp- dragit åt prästen att förrätta sådant gifter- mål.

Lagändringen år 1959 hade sin upprinnelse i motioner vid 1953 och 1957 års kyrkomöten. I skrivelse till Kungl. Maj:t anhöll 1957 års kyrkomöte, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åt- gärder för att med de övriga nordiska länder- na skulle träffas sådan överenskommelse att präst i svenska kyrkan, som i nämnda länder innehade eller utövade befattning som präst vid svensk beskickning, i svensk församling för vil- ken kyrkoordning blivit fastställd av Kungl. Maj:t eller som sjömanspräst hos svenska kyr- kans sjömansvårdsstyrelse, måtte äga att i nämnda länder på svenskt lysningsbevis för— rätta vigsel av svenska medborgare. Med an- ledning av skrivelsen utarbetades inom justi— tiedepartementet eni januari 1958 dagtecknad promemoria angående äktenskaps ingående utom riket m.m. I promemorian framhölls, att gällande bestämmelser inte syntes med- giva att svensk medborgare kunde erhålla kyrk- lig vigsel utom riket i önskvärd utsträckning. Vidare anfördes att många svenskar för stu- dier eller yrkesverksamhet vistades i främ- mande länder under långa tider och att också deras eventuella önskemål att i uppehållslan- det erhålla svensk kyrklig vigsel om möjligt borde tillgodoses. Därför föreslogs att genom ändring av 1 kap. 8 5 första stycket andra punkten i 1904 års lag möjlighet skulle öppnas

10 Westring s. 422. 11 RÅ 1954 s. 83. 12 Jfr NJA II 1905 nr 5 s. 18. 13 Westring s. 423.

att — med medgivande av vederbörande främ— mande stat meddela bemyndigande att för- rätta svensk vigsel utom riket för envar utom— lands verksam präst i svenska kyrkan, oavsett om denne var anknuten till svensk församling. Därjämte föreslogs, att vigselbehörigheten på grund av bemyndigande skulle avse även vigsel mellan två svenska medborgare samt att präs- ter i frikyrkliga trossamfund skulle likställas med svenska kyrkans prästerskap med avseende på möjlighet att få särskilt förordnande att för- rätta vigsel utom riket. Eftersom av allmänna rättsgrundsatser ansågs följa att beträffande lagstiftning av förevarande slag reglerna för det egna landets medborgare borde överensstämma med reglerna för medborgare i annat land föreslogs även att i 1 kap. 5 5 andra stycket i 1904 års lag skulle vidtagas liknande ändringar.

Nordiska rådets presidium hemställde i skri- velse den 2 september 1958 till Norges och Sveriges regeringar om sådana lagändringar, att äktenskap ingångna inför den norska sjömans- prästen i Göteborg och den svenska sjömans— prästen i Narvik erkändes som giltiga i både Norge och Sverige. I skrivelsen anfördes där- vid att man inom Nordiska rådets juridiska niomannakommitté hade förutsatt, att en mer allmän lösning av vigselfrågan inom alla de nordiska länderna skulle komma att övervägas i samband med den översyn av äktenskapslag- stiftningen, varom Nordiska rådet hemställt.

Departementschefen anförde i proposition till 1959 års riksdag,14 att den utredning som verkställts syntes bekräfta, att lagstiftningen på området var mindre tillfredsställande utformad. Utredningen visade därjämte, att bristerna hän- förde sig inte bara till förhållandena inom Nor- den utan att det förelåg behov av en översyn av vigselmöjligheterna utom riket överhuvud. I den utredningspromemoria som upprättats hade också ifrågasatts lagändringar med sikte på en väsentlig vidgning av möjligheterna att utomlands erhålla vigsel i svenska kyrkans ord- ning. Departementschefen förklarade sig dock inte beredd att då upptaga frågan om lagänd- ringar med denna vidare syftning. Det syntes ändamålsenligt att frågan om vigselbehörighe- ten för präster utom landet upptogs till gransk- ning i samband med en mera allmän översyn av vår lagstiftning på den internationella fa- miljerättens område. Tills vidare borde därför ändring vidtagas endast i fråga om vigselbehö- righeten för sjömansprästerna, i vilket avseende utredningen visat att påtagliga praktiska olä- genheter uppkommit.

Vigselbemyndiganden med stöd av 8 5 första stycket andra punkten har lämnats kyrkoherden i svenska församlingen i Kö- penhamn, kyrkoherden i svenska försam-

lingen i Oslo, sjömansprästen i Narvik, sjömansprästen i Rotterdam i dennes egen- skap av ambassadpredikant vid svenska ambassaden i Haag och sjömansprästen i Antwerpen i egenskap av ambassadpredi- kant vid svenska ambassaden i Bryssel. Ut— över det i 8 % angivna villkoret att endera kontrahenten skall vara svensk medborgare föreskrivs för vigsel inför sjömansprästerna i Rotterdam och Antwerpen, att ingendera kontrahenten får vara medborgare i vigsel- landet, och för sjömansprästen i Antwerpen dessutom, att ingen av kontrahenterna får vara bosatt i Belgien. Dessutom förutsätts, att vigseln äger rum i resp. ambassads eller konsulats lokaler. För kyrkoherden i svens- ka församlingen i Köpenhamn gäller 1) att ingendera parten får vara dansk medbor- gare eller ha hemvist i Danmark och 2) att ej något av de i dansk lag stadgade indis- pensabla skyldskaps- eller svågerlagshind- ren får föreligga. Den vigselrätt som han sålunda har _ enligt svensk lag —— grun- dar sig på en deklaration den 27 november 1909 (SFS 137) mellan Sverige och Dan— mark angående äktenskaps ingående i vissa fall inför diplomatisk eller konsulär äm- betsman och på hans ställning som ambas- sadpredikant. Svenska Gustastörsamlingen i Köpenhamn är emellertid samtidigt sådant trossamfund, vars präster är erkända som vigselberättigade enligt danska äktenskaps- lagen, under förutsättning att en av de tro- lovade tillhör samfundet. Kyrkoherden i svenska församlingen är därför i denna sin egenskap dansk vigselförrättare. Därvid gäl- ler ej de nyss under 1) angivna villkoren för vigselrätt. Vigselbehörigheten enligt det danska resp. det svenska bemyndigandet sammanfaller sålunda inte. Vigslar som för- rättas enligt det danska bemyndigandet blir i Sverige giltiga enligt regeln locus regit actum.15 Beträffande kyrkoherden i svens— ka församlingen i Helsingfors torde något svenskt vigselbemyndigande inte föreligga. Republiken Finlands president har däremot med stöd av 6 5 andra stycket i 1929 års lag

14 Prop. 1959:144 5. 11 f. 15 Jfr Westring s. 423 f.

angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur beviljat pastorn i rikssvenska Olaus-Petriförsamlingen i Hel- singfors eller hans ställföreträdare rätt att förrätta vigsel under iakttagande av form- föreskrifter i svensk lag och mellan perso- ner, av vilka åtminstone den ena är svensk medborgare.16 Vigsel förrättad enligt detta bemyndigande bör enligt regeln locus regit actum anses giltig i Sverige.

De Vigselbemyndiganden som givits en- ligt ] kap. 8 å första stycket i 1904 års lag har varit personliga, vilket torde bäst över- ensstämma med lagrummets lydelse. Från svenska kyrkoherden i Oslo har emellertid vid upprepade tillfällen anförts, att betydan- de olägenheter uppstått på grund av att vig- selrätten är bunden vid den ordinarie tjäns- teinnehavarens person, eftersom vid förfall för honom norsk vigselförrättare måste an- litas. I skrivelse den 30 september 1968, nr 16, har kyrkomötet —— under åberopande av kyrkolagsutskottets betänkande nr 13 — an- hållit, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgär- der för undanröjande av de praktiska olä- genheterna av att vigselrätten för kyrko- herden vid svenska församlingen i Oslo inte gäller för vikarie. Genom beslut den 25 oktober 1968 har Kungl. Maj:t förordnat, att handlingarna i ärendet skulle överlämnas till familjerättskommittén för att beaktas vid fullgörande av dess uppdrag.

Bestämmelser om svensk borgerlig vigsel utomlands meddelas inte i 1904 års lag utan i lagen den 12 november 1915 om äk- tenskaps ingående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet. Två olika grupper av vigselförrättare kommer i fråga enligt den- na lag. Endast den ena gruppen, som om- fattar vissa diplomatiska och konsulära äm- betsmän, har för närvarande praktisk bety- delse.

Enligt 1 5 i 1915 års lag äger Kungl. Maj:t uppdraga åt svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i främmande stat att förrätta vigsel mellan svenska medborgare eller mellan svensk medborgare och med- borgare i främmande stat. Bemyndiganden har lämnats i åtskilliga fall. Förutsättning för att vigselbemyndigande skall beviljas

för viss ambassad synes enligt praxis vara, dels att svenska medborgare antingen ej kan erhålla vigsel enligt landets lag eller Väl kan erhålla sådan vigsel men efter ett omständligt och tidsödande förfarande eller enligt en främmande eller stötande ritual. dels att ett visst behov föreligger och dels att hinder inte möter från det främmande landets sida, varom officiell bekräftelse bru- kar begäras från dess utrikesdepartement. I undantagsfall synes dock utrikesdeparte- mentet ha underlåtit inhämta upplysning om det främmande landets ståndpunkt. Be- myndigande att förrätta vigsel ges enligt praxis åt vederbörande tjänsteman person— ligen)7

Enligt 6 & i 1915 års lag kan i undantagsfall även annan svensk medborgare än diplomatisk eller konsulär tjänsteman erhålla förordnande av Kungl. Maj:t att på utrikes ort förrätta vig- sel mellan två svenska medborgare. Vistas svenska medborgare på ort utom Europa, av— lägsen från svensk beskickning eller konsulat, äger Kungl. Maj:t förordna svensk medborga- re, som ej är diplomatisk eller konsulär äm- betsman, att på den orten förrätta vigsel mel— lan svenska medborgare. Är sådant förordnan- de meddelat, tillkommer det den diplomatiska eller konsulära ämbetsman som Kungl. Maj:t utser därtill att pröva, huruvida hinder mot äktenskapet möter. Bestämmelsen tillkom sär- skilt med tanke på svenska missionärer som hade sin verksamhet i det inre av Kina.18 Också sådan vigsel skall förrättas enligt vad som i allmänhet föreskrivs om borgerlig vig- sel, se 7 &.

Äktenskap som ingåtts här i riket enligt utländsk lag torde bli giltigt endast om vig- sel skett med stöd av medgivande av Kungl. Maj:t. även om formföreskrifterna i kon- trahenternas nationella lag iakttagits. Nå- gon reciprocitet i förhållande till stadgandet om vigsel förrättad av svensk präst utom- lands föreligger sålunda ej.

I fråga om diplomat- och konsulatvigslar gäller enligt 1 kap. 5 5 första stycket i 1904

16 Jfr Westring s. 424. ” Jfr förarbetena till 1904 års lag om äkten- skaps avslutande inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman i utlandet (vilken föregick 1915 års lag) prop. 1904:21 s. 35, Westring s. 441. 15 NJA II 1916 s. 327 ff.

års lag, att om med Kungl. Maj:ts tillstånd främmande stat uppdragit åt sina här i ri- ket anställda diplomatiska eller konsulära ämbetsmän att förrätta giftermål, skall äk- tenskap, som i enlighet med den främmande statens lag ingåtts inför sådan ämbetsman mellan utländska medborgare, anses vara slutet i behörig form. Ingendera kontrahen- ten får sålunda vara svensk medborgare. Vigselbemyndigandet behöver enligt praxis inte vara personligt. Bemyndigande har lämnats för ett flertal diplomatiska och konsulära tjänster.

I fråga om kyrklig vigsel här i riket en- ligt utländsk lag föreskrivs efter lagänd- ringar åren 1921 och 1959 i 1 kap. 5 5 andra stycket i 1904 års lag, att om med Kungl. Maj:ts tillstånd präst i utländsk, evangelisk-luthersk församling här i riket eller den som, utan att vara verksam i så- dan församling, är präst i danska folk- kyrkan, Finlands evangelisk-lutherska kyr- ka eller norska statskyrkan har erhållit upp- drag av den stat han tillhör att förrätta gif- termål, skall äktenskap som blivit ingånget här inför sådan präst i enlighet med den främmande statens lag anses vara slutet i behörig form, om mannen och kvinnan el- ler endera av dem var medborgare i den staten. Det utgör sålunda inte något hinder att den ena kontrahenten är svensk med- borgare, om blott den andra är medborgare i den stat vigselförrättaren tillhör. Vigselbe- myndigande ges enligt praxis åt viss präst personligen. Tillstånd att förrätta vigsel har enligt bestämmelsen givits åt norska sjö- mansprästen i Göteborg och pastor vid norska församlingen i Stockholm samt åt två finska prästmän verksamma i Gävle resp. Göteborg.

Äktenskap ingångna utomlands enligt an- nan främmande lag än lagen på vigselorten behandlas i 1 kap. 7 och 9 55 i 1904 års lag. Enligt 7 5 skall giftermål, som i främmande stats tjänst anställd diplomatisk eller kon- sulär ämbetsman i enlighet med lagen i den staten förrättat på utrikes ort, anses gällan- de här i riket, om varken mannen eller kvinnan var medborgare i den stat på vars område giftermålet skett samt sistnämnda

stat inte vägrat ämbetsmannen att förrätta giftermål. Vidare godtages generellt äkten- skap som utländska medborgare ingått på utrikes ort utan att iakttaga vigselortens lag, om äktenskapet är giltigt enligt deras nationella lag eller lagar. Detta framgår av 1 kap. 9 & i 1904 års lag som emellertid är negativt formulerad. Där sägs, att om ut- ländska medborgare har ingått äktenskap på utrikes ort utan att föreskrifterna i 6 eller 7 & blivit iakttagna (lokal vigselform resp. diplomat- eller konsulatvigsel), får gifter- målet inte här hållas för gillt, om inte åk- tenskapet i deras hemland eller, om de till- hörde olika stater, i varderas hemland an- ses vara slutet i behörig form.

Danmark Enligt dansk internationell privaträtt prövas de materiella förutsättningarna för äkten- skaps ingående i första hand enligt lagen på vigselorten. Skall äktenskap mellan utländs- ka medborgare ingås i Danmark, tillämpas därför danska azgteskabslovens bestämmel- ser om äktenskapshinder. Enligt doktrinen gäller dock det undantaget att personalsta- tutets (domicillagens) bestämmelser iaktta- ges i fråga om kravet på samtycke från föräldrar eller förmyndare. Åtminstone gäl— ler detta om den trolovade inte uppnått den danska myndighetsåldern.1

Vad angår äktenskapshinder i utländsk rätt som går utöver vad som följer av dansk lag märks till en början att någon hänsyn ej tas till de trolovades nationella lag. Ej heller lagen i stat där vederbörande har sitt hemvist beaktas av de äktenskaps- stiftande danska myndigheterna ex officio Av ett hittills gällande krav att äktenskap skall kungöras på den plats i främmande land där vederbörande har sitt hemvist har doktrinen slutit, att danska myndigheter in- te skall medverka till ingående av äkten— skap, om det blir känt för dem att äkten- skapet på grund av hinder enligt lagen i tro- lovads domicilland skulle hållas för ogiltigt i det landet.2 I vad mån denna uppfattning

1 Borum-Philip s. 104 f. 2 Borum-Philip s. 105 f.

har följts i praxis är dock ovisst,3 och den nu antagna mgteskabsloven slopar kravet på kungörande av äktenskap överlag. Om en- dera av de trolovade är dansk medborgare eller har hemvist i Danmark, torde i allt fall inte äktenskapshinder i den andra tre- lovades lag beaktas.

Dansk rätt uppställer inte något krav på hindersprövning enligt dansk lag, när dansk medborgare eller utländsk medborgare med hemvist i Danmark ingår äktenskap utom- lands. Ett äktenskap, som ingåtts i strid mot dansk lags bestämmelser om rätten att ingå äktenskap men som är giltigt enligt lagen på vigselorten, erkänns också i Dan- mark men kan i vissa fall dömas att åter- gå.

I fråga om formen för äktenskaps in- gående har hittills enligt dansk rätt regeln locus regit actum gällt i närmast obligato- risk form.4 Enligt den nya loven om aegte- skabs indgåelse og oplösning5 skall kirke- ministeren kunna meddela föreskrifter om rätt för danska präster att förrätta vigslar utomlands och udenriksministeren kunna meddela motsvarande föreskrifter beträf- fande diplomatiska och konsulära tjänste- män. Enligt betänkandet med förslag till den nya lagen är avsikten, att bestämmel- sen om diplomat- och konsulatvigslar skall tillämpas restriktivt och att som huvudregel varken dessa vigslar eller kyrklig vigsel ut- omlands skall tillåtas annat än om vigseln blir giltig där den förrättats. För medgivan— de skall enligt betänkandet också som regel förutsättas, att åtminstone en av de trolova- de är dansk medborgare.6 Enligt den nya lagen skall bestämmelserna i zegteskabs- loven om förutsättningar för äktenskap och om vigsel tillämpas också i fråga om vigsel inför dansk myndighet utom riket. Hinders- prövningen kan göras av diplomatisk eller konsulär tjänsteman som av udenrigsmi- nisteren har bemyndigats härtill. Slutligen föreskrivs att genom överenskommelse med främmande makt skall kunna avtalas, att äktenskap, som ingås inför vederbörande stats präster eller diplomatiska eller konsu- lära tjänstemän i Danmark, skall där anses som giltiga. Enligt betänkandet bör man

likväl ej skapa möjligheter till vigslar inför främmande staters representanter i sådana fall då något särskilt skäl därtill ej finns.

Finland

1929 års lag angående vissa familjerättsliga förhållanden av internationell natur inne- håller bestämmelser om äktenskaps ingåen- de som nära ansluter sig till de svenska i 1904 års lag och sålunda bygger på natio- nalitetsprincipen och regeln locus regit ac- tum. För finsk medborgare som ingår äk- tenskap i utlandet och för utländsk med- borgare som vill ingå äktenskap inför finsk myndighet gäller, att behörigheten att ingå äktenskap bedöms enligt den nationella la- gen (1 och 2 åå). Lagen innehåller dock en generell bestämmelse om tillämpning av renvoiprincipen (53 5). Av hänsyn till ordre public stadgas i fråga om utlännings gifter- mål inför finsk myndighet absolut förbud mot tvegifte liksom förbud mot äktenskap mellan dem som på grund av släktskap eller svågerlag enligt finsk lag inte får gifta sig med varandra (2 5). En särskild be- stämmelse medger, att genom förordning må bestämmas att äktenskap, som finsk medborgare, bosatt i viss främmande stat, slutit med iakttagande av bestämmelserna i den statens lag om behörighet att ingå äk- tenskap, skall hållas för giltigt i Finland, även om finsk lag inte iakttagits (51 5). Vid vigsel inför finsk myndighet tillämpas finsk lag med avseende på lysning och formen för giftermålet i övrigt. För vigsel av utländsk medborgare krävs lysning i hemlandet, om detta följer av hemlandets lag (5 5). Åk- tenskap som ingåtts i främmande stat inför myndighet tillhörande den staten och enligt där gällande lag anses vara slutet i behörig form (7 5 första st.). Den finska lagen

3 Jfr Lando i SvJT 1967 s. 456 om vigsel i Danmark av italienska och spanska med- borgare bosatta i Tyskland. 4 Hittills gällande lagstiftning: lov 30/6 1922 om aegteskabs indgåelse og oplösning & 80. lov 19/2 1892 nr 79, lov 14/12 1906 nr 269, instruks for udenrigstjenesten 21/9 1932 nr 257 & 58. Se Borum-Philip s. 106 f, 110 f. 5 Lov 4/6 1969 nr 256. & Bet. nr 369/1964 s. 47.

uppställer i huvudsak samma undantag från regeln locus regit actum som svensk lag. Republikens president kan bemyndiga finsk diplomat eller konsul eller präst inom finskt religionssamfund, som har vigselrätt, att i främmande stat förrätta vigsel, under förut- sättning att åtminstone en av de trolovade är finsk medborgare. För vigsel inom visst trossamfund krävs också, att en av de tro- lovade, som är finsk medborgare, äger er- hålla sådan vigsel (3 9). Föreskriver lagen på vigselorten att dess äktenskapshinder el- ler Vissa av dem skall iakttagas även i fråga om äktenskap som ingås inför annan stats myndighet, skall det tillämpas av finsk myndighet (4 €). Republikens president kan tillåta diplomatisk eller konsulär tjäns- teman i främmande stats tjänst och präst, som är anställd i utländsk kyrklig försam- ling i Finland, att förrätta vigsel i Finland enligt hemlandets lag, om åtminstone en av kontrahenterna är medborgare i den stat vigselförrättaren tillhör. För diplomat- och konsulatvigslar krävs också, att ingendera kontrahenten är finsk medborgare. Vissa bestämmelser om iakttagande av finsk lags äktenskapshinder meddelas (6 5). I fråga om vigslar som enligt utländsk lag förrät- tats utom Finland godtages diplomat- och konsulatvigslar, vartill den stat, där vigseln ägt rum, lämnat medgivande. Har vid gif- termål, som i främmande stat förrättats mellan medborgare i annan stat, formföre- skrifterna i varderas hemlands lag iaktta- gits, är äktenskapet giltigt i Finland (7 5).

Huruvida formfel vid äktenskapets in- gående skall anses medföra dess ogiltighet, bedöms enligt lagen i den stat enligt vars formstadganden giftermålet bort ske (50 5).

Irland

I Island synes varken lagstiftning eller rätts- praxis på den internationella familjerättens område vara tillräckligt omfattande för att tillåta några säkra uttalanden om vad som är gällande rätt. Man torde kunna räkna med att den isländska rätten nära ansluter sig till dansk rätt på området. Detta synes i huvudsak gälla också äktenskaps ingående.1

Norge

Norsk rätt utgår i fråga om äktenskapsför- utsättningarna från personalstatutet, som bestäms enligt domicilprincipen. Trolovads rätt att ingå äktenskap bedöms sålunda i första hand enligt lagen i det land där han har sitt hemvist. Men vid vigsel inför norsk myndighet beaktas av hänsyn till ordre public också vissa av den norska lagens äk- tenskapshinder.1 I stor omfattning sker det- ta vid vigsel inför norsk diplomatisk eller konsulär tjänsteman, något som emellertid troligen delvis betingas av rättstekniska synpunkter, dvs. för att förebygga tvivels— mål. Å andra sidan beaktas troligen inte alla äktenskapshinder i eljest tillämplig främmande lag, t. ex. ej hinder på grund av rasskillnad.2

I fråga om formen för äktenskaps ingåen- de gäller även i Norge som huvudregel lo- cus regit actum. Enligt lov den 30 juni 1955 om när norsk tenestemakt kan halda brud- vigjing i utlandet og utenlandsk tenestemakt i Noreg och lov den 18 juli 1958 om uten- rikstjenesten kan emellertid regeringen i viss omfattning förordna norsk vigselförrättare i utlandet och, under förutsättning av ömse- sidighet, medge utländsk myndighet att för- rätta vigsel i Norge. De norska vigselförrät- tare som kan förordnas är diplomatisk eller konsulär tjänsteman, sjömanspräst, annan norsk _präst som är verksam i utlandet och missionär.3 Förutsättning för vigselrätten är, att åtminstone en av de trolovade är norsk medborgare eller bosatt i Norge. Norsk diplomat eller konsul får ej viga den som är medborgare i den stat där vigseln skall äga rum. (Se 1955 års lag 55 1 och 2, 1958 års lag 5 21.) Förordnande för sjömanspräst eller annan präst kan ej givas, om ej vigseln i fråga om formen anses som giltig enligt lagen på vigselorten. Utrikestjänsteman kan förrätta vigsel som ej är förbjuden men dock ogiltig enligt vigselortens lag, om

1 Leske-Loewenfeld s. 333 f. 1 Gaarder s. 82 ff. 2 Gaarder s. 33 f, 38.

3 Även norsk fältpräst kan bemyndigas viga, om åtminstone en av de trolovade tillhör de norska styrkorna (1955 års lag 5 3).

kontrahenterna tillfälligt uppehåller sig i landet. Det förutsätts dock därvid, att vig- seln erkänns som giltig såväl i kontrahen- ternas medborgarskapsland som i deras bli- vande domicilland (forskrifter den 1 juli 1956 for vigsel ved norsk utenrikstjeneste— mann & 3). Saknar vigselförrättare förord- nande eller står vigseln eljest i strid med be- stämmelserna om vigselrätt i 1955 och 1958 års lagar, blir vigseln utan verkan. Rege- ringen kan dock i sådant fall godkänna vig- seln i efterhand (1955 års lag & 11, 1958 års lag & 21).

Regeringen kan å andra sidan, under för- utsättning av ömsesidighet, tillåta främ- mande stats diplomatiska eller konsulära tjänstemän eller präst som hör till utländskt evangeliskt-lutherskt kyrkosamfund att för- rätta vigsel i Norge enligt sitt lands lag, un- der förutsättning i fråga om diplomat— eller konsulatvigslar, att åtminstone en av de trolovade är medborgare eller bosatt i tjäns- temannens hemland och att ingendera är norsk medborgare, samt i fråga om kyrklig vigsel, att åtminstone en av de trolovade är medborgare i vigselförrättarens hemland (1955 års lag åå 5 och 6).4 Vigseln blir ogil- tig i Norge, om vigselförrättaren överskrider sin behörighet enligt 1955 års lag liksom om den med avseende på formen är ogiltig enligt lagen i den stat som vigselförrättaren tillhör (1955 års lag & 11).

Äktenskap som i utlandet ingåtts enligt lagen på vigselorten erkänns i princip som giltigt i Norge.

England

Beträffande engelsk rätt är meningarna de— lade i frågan, vilken eller vilka lagar som är bestämmande för de materiella förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående. Denna fråga torde ej aktualiseras vid äktenskapets ingående —— då i allmänhet engelsk rätt till— lämpas — utan först om tvist uppkommer angående äktenskapets giltighet. Enligt den åsikt som synes vara härskande är ett äk- tenskap i materiellt hänseende giltigt, om vardera av de trolovade enligt lagen i den stat där han hade sitt domicil var behörig

att ingå äktenskap med den andra, men i annat fall ogiltigt.1 I åtskilliga hänseenden är denna regel modifierad, men undantagen är svåra att sammanfatta i korthet. Oavsett innehållet i parternas domicillag beaktas engelsk rätt såsom lex loci celebrationis el- ler av hänsyn till ordre public (public poli- cy), så att äktenskap i strid mot grundläg- gande bestämmelser i engelsk rätt ej kan giltigt ingås i England. Å andra sidan beak- tas ej sådana utländska äktenskapshinder som t. ex. hinder på grund av olikhet i ras.? Ett betydelsefullt undantag från huvudre- geln enligt denna mening är vidare, att ett äktenskap som ingåtts i England troligen är giltigt även om det ingåtts i strid mot vissa upplösande äktenskapshinder enligt ena partens domicillag, om den andra hade do— micil i England och hindret saknar motsva- righet i engelsk rätt.3

Enligt den andra huvudmeningen bestäms äktenskapsförutsättningarna av lagen i det land, där kontrahenterna har sitt äktenskap- liga domicil, dvs. där de avser att upprätta sitt gemensamma hem och där de faktiskt upprättar det. Regelmässigt och in dubio är detta det land där mannen har domicil vid tiden för äktenskapets ingående.4

Enligt engelsk internationell privaträtt regleras formen för äktenskaps ingående av lagen på vigselorten. Kyrklig vigsel inom utländskt trossamfund i England kan vara giltig enligt regeln locus regit actum, efter- som enligt engelsk rätt vigsel kan äga rum även inom annat samfund än Church of England. Det är i övrigt som regel till- räckligt men också nödvändigt, att form- föreskrifterna i lagen på vigselorten iaktta- gits.5 Det är sålunda inte nog, att form- föreskrifterna enligt vardera partens per- sonalstatut iakttagits. Några undantag med—

4 Även utländsk fältpräst kan under vissa för- utsättningar tilläggas vigselrätt. Dicey and Morris s. 254 ff, Graveson s. 215 ff. Dicey and Morris s. 271. Dicey and Morris s. 269 f, jfr Graveson s. 220 ff. Cheshire s. 276 ff, Cheshire i Recueil des cours 1963 — I (Tome 108) s. 138 ff. Cheshire s. 289 ff, Dicey and Morris s. 232 ff, Graveson s. 226 ff. A um H

U!

ges dock. Om kontrahenterna inte kunde utnyttja den lokala vigselformen _— men också i vissa andra, av andra världskriget föranledda situationer som inte låter sig klart avgränsas — har äktenskap som in- gåtts utomlands ansetts giltiga, trots att de ingåtts i en form som inte överensstämde med vigselortens lag.6

Kontrahenter, av vilka åtminstone en är brittisk medborgare, har i betydande ut- sträckning möjlighet att ingå äktenskap i främmande stat inför eller i närvaro av brittisk diplomat eller konsul. Föreskrifter har emellertid givits i avsikt att hindra, att vigsel förrättas i fall då olägenheter kan uppkomma som följd av att vigseln anses ogiltig enligt främmande lag.7

Frankrike

Fransk rätt bygger i fråga om de materiella förutsättningarna för äktenskaps ingående på nationalitetsprincipen. Är de trolovade av olika nationalitet, torde varderas rätt att ingå äktenskapet prövas enligt lagen i den stat där han är medborgare. Härvid synes emellertid gälla, att om kontrahenterna vägrar att förete intyg angående innehållet av hemlandets lag eller om de företer ett intyg som upptager hinder som är okänt i fransk rätt, äktenskapet likväl ingås med tillämpning av fransk rätt, om de trolovade begär det. De trolovade görs därvid upp- märksamma på att deras äktenskap kanske ej erkänns utomlands eller ens av de frans- ka domstolarna. Denna praxis grundar sig därpå att de franska myndigheterna inte anses skyldiga att tillämpa främmande lag ex officio.1

Sådana äktenskapshinder i främmande lag som olikhet i ras eller religion torde lämnas åt sidan såsom stridande mot fransk ordre public.2

Innehåller fransk lag äktenskapshinder som är strängare än lagen i den stat som utländsk trolovad tillhör, synes fransk ordre public i vid omfattning kräva, att den frans- ka lagens bestämmelser iakttages vid äkten- skaps ingående i Frankrike.3

I fråga om formen för äktenskaps ingåen-

de upprätthåller fransk rätt regeln locus regit actum4 med vissa inskränkningar. Vik- tigt är, att lysning enligt fransk lag fordras för fransk medborgare som vill ingå äk— tenskap utomlands. Äktenskap, som ingåtts i främmande stat mellan franska medbor- gare eller mellan en fransk medborgare och en utlänning, är enligt art. 170 i Code civil giltigt, om det har ingåtts i de former som används i landet, under förutsättning förutom att fransk medborgare inte åsi— dosatt de franska äktenskapsförutsättning- arna — att äktenskapet föregåtts av sådant kungörande som föreskrivs i art. 63 Code civil. Kravet på föregående kungörande har i praxis tillämpats så att äktenskapet för- klarats ogiltigt på grund av uteblivet kun- görande, om parternas avsikt varit att i hemlighet ingå äktenskapet utomlands, t. ex. för att kringgå krav på samtycke av för- äldrar. Däremot har äktenskapet upprätt- hållits i fall då kontrahenterna sedan länge var bosatta i utlandet och kungörandet un- derlåtits av okunnighet eller oaktsamhet utan att detta vållat någon skada eller då det likväl varit allmänt känt att kontrahen- terna skulle ingå "äktenskap.5

Franska diplomater och konsuler äger förrätta vigslar utomlands mellan franska medborgare _— åtminstone under förutsätt— ning att sådan vigsel tillåts av vigselortens lag _— men enligt art. 170 mellan fransman och utländsk kvinna endast i de länder som angivits i särskild förordning. Denna be- stämmelse har dessutom tolkats så restrik- tivt att fransk diplomat eller konsul inte ansetts behörig att förrätta vigsel mellan fransk kvinna och utländsk man.6

Utlänningar som tillfälligt vistas i Frank- rike kan inte gifta sig utan tillstånd av

6 Cheshire s. 296 ff, Dicey and Morris s. 239 ff, Graveson s. 230 ff. 7 Cheshire s. 292 f, Dicey and Morris s. 245 ff, Graveson s. 235 f. 1 Batiffol s. 458 med hänvisning till art. 475 i l”instruction générale sur Pétat civil av den 21 september 1955. ? Batiffol s 462 f. 3 Batiffol s. 459 ff. 4 Batiffol s. 465 f. 5 Batiffol s. 466 ff. 6 Batiffol s. 471 f.

prefekten.7 Utländska diplomater och kon- suler i Frankrike torde enligt internationell rätt anses behöriga att viga, om båda de trolovade är medborgare i det land som vigselförrättaren tillhör men troligen inte i andra fall.8 Någon vigselform utöver den franska, eller diplomat- eller konsulatvigsel i de fall sådan är tillåten, kan utländska medborgare inte välja i Frankrike. Ut- ländsk präst som förrättar kyrklig vigsel enligt sitt hemlands lag utan föregående fransk borgerlig vigsel kan straffas.9

Schweiz1

Utländsk medborgares rätt att ingå äkten- skap i Schweiz prövas enligt lagen i den stat han tillhör (art. 7 c NAG). Åtskilliga schwei- ziska äktenskapshinder upprätthålls dock alltid av hänsyn till ordre public. Däremot beaktas inte i Schweiz främmande äkten- skapshinder på grund av olikhet i ras eller religion.

Vad angår äktenskap som schweiziska medborgare ingår utomlands gäller att det anses giltigt i Schweiz, vare sig förutsätt- ningar för äktenskapet föreligger enligt schweizisk rätt eller enligt lagen på vigsel- orten (art. 7 f NAG). I sistnämnda fall fordras dock dels att hinder vars upprätt- hållande krävts av schweizisk ordre public inte föreligger, dels också att vigseln ej förlagts till utlandet i uppenbar avsikt att kringgå ogiltighetsgrunderna i schweizisk rätt.

Äktenskap ingångna i Schweiz är enligt schweizisk rätt giltiga endast om de ingåtts enligt den schweiziska lagens formföreskrif- ter (obligatoriskt civiläktenskap; art. 7 c NAG). Diplomat- eller konsulatvigslar som förrättats i Schweiz erkänns inte där. Schweiziska medborgare som ingår äkten- skap utomlands äger följa formföreskrif- terna i lagen på vigselorten. Vigsel inför schweizisk diplomat eller konsul, som är möjlig i vissa främmande länder, förutsätter att brudgummen är schweizisk medborgare.

Schweizisk rätt erkänner troligen äkten- skap, ingånget av utländska medborgare i annan främmande stat än hemlandet, om

det anses giltigt till formen i den stat där de trolovade är medborgare, men inte i annat fall.2

Förbundsrepubliken Tyskland

Valet av tillämplig lag i fråga om rätten att ingå äktenskap regleras — i den mån överenskommelse med främmande stat, främst Haagkonventionen, ej är tillämplig — i EGBGB art. 13. I första stycket före- skrivs, att om åtminstone en av de trolova- de är tysk medborgare, skall med avseende på vardera av de trolovade tillämpas lagen i den stat han tillhör och att detsamma skall gälla för utlänning som ingår äktenskap i Tyskland. Denna ofullständigt dubbelsidiga kollisionsnorm tillämpas generellt.1 Rätten att ingå äktenskap bedöms sålunda för så— väl tyska medborgare som utlänningar en— ligt nationalitetsprincipen, varvid medbora garskapet vid tiden för äktenskapets ingåen- de är avgörande. I fråga om statslösa perso- ner eller flyktingar bestäms dock personal-: statutet enligt domicilprincipen.

Enligt EGBGB art. 27 gäller för vissa frågor, bl.a. rätten att ingå äktenskap, att om eljest tillämplig främmande lag hän- visar till tysk rätt, skall den tillämpas. Ehu— ru renvoi-principen är omstridd i doktrinen, synes rättspraxis tillämpa den generellt och därvid godtaga såväl återförvisning som i viss utsträckning också vidareförvisning.2

I ett förslag till reform av den tyska in- ternationella äktenskapsrätten som upprät- tats av en kommission inom der Deutsche Rat fiir internationales Privatrecht bibehålls nationalitetsprincipen som avgörande för rätten att ingå äktenskap.

I fråga om formen för äktenskaps ingåen- de skiljer tysk rätt mellan äktenskap som ingås i Tyskland och äktenskap som ingås

Batiffol s. 469. Batiffol s. 472 f. Batiffol s. 474.

Framställningen grundas på Schnitzer Band I 5. 340—342, 346—348, 352—358.

2 Se Schnitzer s. 355 f. Frågan synes dock om- stridd, jfr Rabel Vol. I 5. 254 not 150. Kegel i Soergel/Siebert s. 723. Raape s. 67 ff, jfr Wolff s. 74.

...men—1

rev-—

utomlands. För äktenskap som ingås i Tysk- land gäller enligt EGBGB art. 13 tredje stycket, att formen bestäms uteslutande av tysk rätt. Den tyska vigselformen (civiläk- tenskap) måste således i princip iakttagas för att äktenskapet skall hållas för giltigt i Tyskland. Undantag gäller emellertid för vigsel inför diplomat eller konsul i enlighet med överenskommelse mellan Tyskland och en annan stat. Därjämte kan enligt en un- dantagsbestämmelse i Ehegesetz (& 15 a) trolovade, av vilka ingendera är tysk med- borgare, ingå äktenskap inför vigselförrätta- re, som bemyndigats av regeringen i stat som endera av dem tillhör, i enlighet med den statens lag.

Utländska medborgare skall förete äk- tenskapscertifikat från behörig tjänsteman i hemlandet. Dispens kan beviljas statslösa och medborgare i stater, där äktenskapscer- tifikat ej utfärdas, undantagsvis också i andra fall (Ehegesetz & 10).

I fråga om utomlands ingångna äkten- skap gäller, att de anses till formen giltiga, om de formföreskrifter iakttagits som stad- gas antingen i den eller de lagar som är be- stämmande för de materiella förutsättning- arna för äktenskapet, dvs. kontrahenternas nationella lag eller lagar, eller också i lagen på den ort där äktenskapet ingåtts (EGBGB art. 11 första st.).3 Av den tyska äktenskaps- lagens formföreskrifter för vigsel följer att, frånsett konsulatvigslar i vissa länder, någon tysk form för äktenskaps ingående inte står tyska medborgare till buds utomlands.4

I det förut omnämnda förslaget till re- form av den tyska internationella äkten- skapsrätten föreslås, att den särskilda be- stämmelsen om tysk form för äktenskap in- gångna inom Tyskland skall upphävas. Det- ta skulle innebära, att när den internatio- nella privaträtten i den eller de stater som de trolovade tillhör godtager äktenskap som ingåtts utomlands enligt hemlandets form, skulle denna form vara tillräcklig även ur tysk synpunkt. Enligt förslaget skulle så- lunda vigsel som svensk präst förrättat mel- lan två svenska medborgare i Tyskland även där hållas för giltig. Vigsel i Tyskland inför främmande diplomat eller konsul skul-

le dock enligt förslaget tillåtas endast efter överenskommelse med vederbörande främ- mande stat.5

USA

Den kollisionsrättsliga regleringen i USA — som varierar i de enskilda staterna — synes i fråga om rätten att ingå äktenskap utgå från regeln att denna bestäms av lagen på vigselorten (a marriage good where con— tracted is good everywhere). Den har emel- lertid undantag. Äktenskap som ingåtts i en av delstaterna i strid mot ett äktenskaps- förbud i annan delstat, där någondera par- ten har domicil, erkänns ej alltid i sist- nämnda stat. Det skall därvid vara fråga om ett äktenskapshinder som har sin grund i >>strong public policy» i domicilstaten. Några stater har uttryckliga lagbestämmel- ser om ogiltighet av äktenskap som i staten domicilierade personer har ingått utom staten i strid mot ett inom staten gällande, upplösande äktenskapshinder. Domicilsta— tens uppfattning om äktenskapets giltighet eller ogiltighet bör enligt en mening till- mätas avgörande betydelse i en tredje stat, där frågan uppkommer. Enligt en annan mening föredrager domstolarna att upp- rätthålla ett äktenskap så snart det är giltigt enligt antingen lagen på vigselorten eller lagen i stat där makarna hade domicil vid äktenskapets ingående eller vid talans väc- kande, om inte äktenskapshinder som är uttryck för domstolsstatens >>public policy» blivit åsidosatt.1

I fråga om formen för äktenskaps in- gående tillämpar USA regeln locus regit

3 Enligt Raape s. 230 ff, 249, 254 skulle regeln locus regit actum vid giftermål i utlandet gälla för utländska medborgare endast om deras hemlands lag erkände den lokala vig- selformen. Denna åsikt synes dock strida mot härskande mening, se Kegel i Soergel/Siebert s. 694. Raape s. 252 f. Vorschläge und Gutachten s. 10 ff. Jfr Rabel Vol. I 5. 267, 271 ff, Holt, Die Gultigkeit der Ehe im Kollisionsrecht der Vereinigten Staaten von Amerika, RabelsZ 1956 s. 21 ff, Ehrenzweig s. 376 ff, Goodrich s. 226 ff, Stumberg s. 279 ff, Firsching i Bergmann, USA s. 48 ff.

Hv!»—

actum.2 Det har dock gjorts gällande att äktenskapet skulle godtagas, om den form som iakttagits väl inte överensstämmer med lagen på vigselorten, när denna är belägen i främmande stat, men däremot med domi- cillagen eller lex fori.3

Öststaterna

Öststaterna har sig emellan ingått en serie bilaterala konventioner, avseende olika ci- vil- och straffrättsliga rättsområden. Åt- skilliga av dessa behandlar också äktenskaps ingående. Bestämmelserna i ämnet varierar. Vissa senare och mera fullständiga konven- tioner föreskriver tillämpning av vardera makens nationella lag i fråga om de mate- riella förutsättningarna för äktenskaps in- gående och av lagen på vigselorten i fråga om formen. En avvikande reglering kan dock gälla för mål om äktenskaps ogiltig- het och återgång.

I Sovjetunionen har en ny lag med grun- der för Sovjetunionens och unionsrepubli- kernas lagstiftning rörande äktenskap och familj trätt i kraft den 1 oktober 1968. Grunderna innehåller regler också för in- ternationella familjerättsliga förhållanden. Äktenskap mellan sovjetisk medborgare och utlänning eller mellan två utländska med- borgare kan ingås i Sovjetunionen enligt de allmänna reglerna. Detta torde innebära att sovjetisk lag tillämpas som lex fori eller lex loci celebrationis. Enligt en av det svens- ka utrikesdepartementet år 1964 upprättad promemoria rörande svenska medborgares vigsel i Sovjet skall likväl vid ansökan om vigsel fogas bl. a. äktenskapscertifikat över- satt till ryska och legaliserat genom svenska ambassadens försorg. Det upplyses också att ambassaden brukar, om det skulle be- hövas, utställa ett intyg rörande det i Sov- jetunionen ingångna äktenskapets giltighet i Sverige. Det synes bero på att sovjetiska myndigheter, om en av kontrahenterna är sovjetisk medborgare, för att skydda denne vill försäkra sig om att äktenskapet blir gil- tigt också i den utländska kontrahentens hemland.

Äktenskap som i Sovjetunionen ingåtts

på utländsk ambassad eller konsulat anses enligt den nya lagen giltigt under förutsätt- ning av ömsesidighet, om båda kontrahen— terna tillhörde den stat som utsett ambas- sadören eller konsuln.

Äktenskap mellan sovjetiska medborgare bosatta utomlands ingås på Sovjetunionens ambassader och konsulat. Ett äktenskap som ingåtts utomlands på annat sätt mellan två sovjetiska medborgare eller mellan sov- jetisk medborgare och utlänning anses dock giltigt, om formföreskrifterna i lagen på vigselorten iakttagits och äktenskapshinder enligt sovjetisk lag inte förelegat. Denna fö— reskriver också, att äktenskap som ingåtts utomlands mellan utländska medborgare en- ligt lagarna i den berörda staten erkänns som giltiga i Sovjetunionen. Det är oklart, om hänvisningen avser endast lex loci cele- brationis eller också kontrahenternas perso- nalstatut.

I övriga östeuropeiska stater synes utrym- met vara större för tillämpning av främ- mande lag som personalstatut. Härvid gäl- ler nationalitetsprincipen. I fråga om rätten att ingå äktenskap tillämpas i princip för vardera parten hans nationella lag. Av hän- syn till ordre public upprätthålls dock vissa hinder enligt lex fori, medan hinder enligt den nationella lagen t. ex. på grund av olik- het i ras eller religion inte iakttages. Åt- minstone enligt östtysk rätt krävs tillstånd av myndighet för att det egna landets med- borgare skall få ingå äktenskap med utlän- ning. De formella förutsättningarna för äktenskaps ingående synes i de flesta av öststaterna bedömas enligt lagen på vigsel- orten. I allt fall gäller detta om äktenskap ingångna inom landet. Äktenskap ingångna inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman erkänns i viss utsträckning.1 Enligt den tjeckoslovakiska lagen om internationell privat- och processrätt av år 1963 krävs borgerlig vigsel för att äktenskap ingånget av tjeckoslovakisk medborgare skall anses

2 Rabel Vol. I 5. 239 f, 253. 3 Ehrenzweig s. 379 f, 386. 1 Till det anförda se Szåszy, Private interna- tional law in the european people”s demo- cracies, Budapest 1964 s. 345 ff.

giltigt i formellt hänseende. Detta gäller också om äktenskapet ingåtts utomlands.2 Enligt polsk lag är det i fråga om äktenskap ingångna utomlands tillräckligt, om formfö- reskrifterna i båda makarnas nationella lag iakttagits. Enligt den nya östtyska familje- rättslagstiftningen av år 1965 är det i mot- svarande fall tillräckligt, att formföreskrif— terna i den ena kontrahentens nationella lag iakttagits.

3.3 Reformbehov

I familjerättskommitténs enkät i december 19641 upptogs två frågor om rätten att ingå äktenskap. Den ena frågan var, om äkten- skap, som svensk medborgare ingått utom- lands utan iakttagande av bestämmelserna om äktenskapshinder i svensk lag, i allmän- het borde anses giltigt här i landet och vilka undantag som kunde komma i fråga. Den andra frågan gällde, om utländsk med- borgares rätt att ingå äktenskap enligt svensk lag borde vidgas utöver vad som följer av 7 kap. 4 a & i 1904 års lag.

Flertalet av dem som yttrade sig ansåg, att äktenskap som svensk medborgare ingår utomlands i princip bör anses giltigt, även om svenska bestämmelser rörande äkten- skapshinder inte iakttagits. I allmänhet för- ordades vissa undantag från denna princip, t.ex. i fråga om äktenskap mellan dem som är i rätt upp— och nedstigande släkt- skap med varandra och mellan syskon samt i fråga om tvegifte. Från andra håll före- slogs undantag när äktenskapet kan dömas att återgå enligt 10 kap. GB. Även längre gående undantag förordades i vissa svar.

I fråga om förutsättningarna för utländsk medborgares äktenskap i Sverige önskade flertalet inte ändring av vad som enligt 7 kap. 4 a & i 1904 års lag gäller om tillämp- ning av svensk lag. Endast ett fåtal, där— ibland tre kyrkobokföringsinspektörer, för- ordade eller ifrågasatte att den tidsfrist, två år, som föreskrivs för att svensk lag skall få åberopas skulle förkortas till ett år eller helt slopas. En kyrkobokföringsinspektör anför- de, att tvåårsregeln syntes vara ganska svår att följa, då det i praktiken var besvärligt

att få bekräftelse på att den utländska med— borgaren hade haft två års hemvist i Sve— rige.

I fråga om vigselrätten kan erinras om de önskemål angående vidgade möjligheter att erhålla kyrklig vigsel utomlands som fram- fördes under förarbetena till 1959 års änd- ring i 1 kap. 5 och 8 55 i 1904 års lag.2 En- ligt föredragande departementschefen syn- tes den utredning som då företogs visa, att lagstiftningen på området var mindre tillfredsställande utformad. Departements- chefen fann det ändamålsenligt, att frågan om vigselbehörighet för präster utom landet upptogs till granskning i samband med en mera allmän översyn av vår internationell- familjerättsliga lagstiftning.

Familjerättskommitténs enkät i december 1964 upptog också två frågor om vigsel- rätt, nämligen huruvida vidgad vigselrätt var önskvärd för svenska myndigheter utomlands resp. för utländska myndigheter i Sverige. Den förra frågan besvarades ja- kande av det övervägande antalet remiss- instanser, medan frågan om vidgad vigsel— rätt för utländska myndigheter i Sverige fick ungefär lika många jakande som ne- kande svar. Bland önskemål som avsåg vidgad vigselrätt för svenska myndigheter i utlandet kan nämnas generell eller vidgad vigselrätt för svenska beskickningar. Ut- landssvenskarnas förening anförde, att vig- selrätt åtminstone om bägge parter var svenska medborgare borde generellt till- komma svensk beskickningschef, kyrkoher- de i svensk utlandsförsamling samt svensk sjömanspräst — allt inom det land där ve- derbörande var verksam och under förut- sättning att hinder inte mötte från verk- samhetslandets sida. Sjömansprästen i Rot— terdam uttalade, att det torde föreligga be- hov av vidgad vigselrätt utomlands för svenska myndigheter och att detta särskilt gällde i fråga om vårt sjöfolk — sjömän hade med nuvarande korta hamnuppehåll mycket svårt att bli vigda, om de inte kom

2 Bulletin de droit tchécoslovaque 1963 s. 246 f, 279.

1 Se ovan 5. 45. 2 Se ovan 5. 60 f.

till hamn där präst eller ambassad hade vigselrätt.

3.4 Kommitténs lagförslag

De grundläggande bestämmelserna om rät- ten att ingå äktenskap i 1904 års lag byg- ger som framgår av det förut anförda på nationalitetsprincipen. Svensk medborgare får sålunda enligt lagen inte ingå äktenskap utomlands utan att han äger rätt därtill en- ligt svensk lag. I fråga om utländsk med- borgares rätt att ingå äktenskap här i riket är emellertid nationalitetsprincipen kraftigt genombruten — utom av en renvoiregel i 1 kap. 2 © — av bestämmelsen i 7 kap. 4 a 5 att utländsk medborgare, som sedan minst två år har hemvist här i riket, kan få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt svensk lag, om också den andra trolovade begär det.1

Det finns enligt kommitténs mening inte något skäl att begränsa rätten för trolovad — vare sig han är svensk eller utlänning — att ingå äktenskap med tillämpning av den nationella lagen. Den lagen bör därför allt- jämt få användas vid hindersprövningen. Huvudregeln, att trolovads rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet prövas enligt lagen i den stat där han är medbor- gare, behålls därför i kommitténs förslag (1 ©). Frågan är, om man bör ge utrymme även för domicilprincipen.

Gällande bestämmelser medför inte i och för sig hinder för svensk medborgare att utomlands ingå äktenskap enligt främmande lag. Huruvida så kan ske, beror av den in- ternationellrättsliga lagstiftningen i det land där äktenskapet ingås. Ej heller inträder några direkta sanktioner här i riket på grund av att äktenskap ingåtts efter hinders- prövning enligt utländsk lag. Äktenskapet kan dömas att återgå endast när orsak där- till finns enligt 10 kap. GB. Det har därför ej så stor praktisk betydelse, om man god- tager domicilprincipen eller ej när det gäl- ler svenska medborgares rätt att ingå äk— tenskap. För svensk medborgare som har hemvist i främmande stat och vill ingå äk- tenskap där skulle det dock kunna medföra

vissa lättnader i fall då den främmande staten visserligen tillämpar nationalitets- principen men accepterar den svenska hän- visningen till hemvistlandets lag. Frånsett äktenskapshinder som ändå upprätthålls i de flesta länder framstår det inte som sär- skilt betänkligt, att äktenskap kan ingås enligt främmande lag under liberalare för- utsättningar än vår lag medger. Kommittén föreslår därför, att domicilprincipen skall kunna tillämpas beträffande svenska med- borgare (2 5 första st.). Två års hemvist bör krävas, om ett sådant villkor skall gälla be- träffande utländska medborgare i motsva- rande situation.

Beträffande utländska medborgare kan inte nu komma i fråga att inskränka möj- ligheten att åberopa svensk lag i fråga om rätten att ingå äktenskap. Det förtjänar däremot att övervägas, om man bör upp- rätthålla kravet att vederbörande haft hem- vist här i riket minst två år. Om man till- lämpar det internationellrättsliga hemvist- begreppet fullt ut, kan det frågas, om två- årskravet är motiverat. Två års vistelse är ju inte i och för sig tillräckligt för att grun- da hemvist utan det fordras även att veder- börande kan antagas ämna stanna. Bestäm- melserna om äktenskaps ingående skall emellertid tillämpas av myndigheter, som kan väntas få vissa svårigheter att i det enskilda fallet fastställa, om hemvist i in- ternationellrättslig mening föreligger eller ej. Om man kräver att hemvistet varat minst två år, kommer myndigheterna åtminstone att kräva två års vistelse i Sverige. Kommit- tén förordar därför, att kravet på två års hemvist i riket bibehålls som förutsättning för att utländsk medborgare skall få åbe— ropa svensk lag (2 & andra st.). Konsekven- sen synes kräva, att utländsk medborgare med hemvist i annan främmande stat än den han tillhör vid vigsel inför svensk myn- dighet får åberopa lagen i förstnämnda stat, om hemvistet varat minst två år.

Ibland kan det vara svårt eller omöjligt att fastställa innehållet i främmande lag

1 Jfr om tillämpning av domicilprincipen en- ligt nordiska familjerättskonventionen ovan 5. 58 f.

med avseende på förutsättningarna för åk- tenskaps ingående. I dylika och andra tänk- bara undantagsfall kan det framstå som önskvärt, att vederbörande får ingå äkten- skap med tillämpning av svensk lag även om han har hemvist här sedan kortare tid än två år eller ej alls har hemvist här. Att närmare reglera under vilka förutsättningar sådan tillämpning bör vara möjlig erbjuder dock svårigheter. Kommittén föreslår där- för, att Kungl. Maj:t får befogenhet med- ge att utländsk medborgares rätt att ingå äktenskap prövas enligt svensk lag också i andra fall än som förut angetts (2 & tredje st.).

Liksom i gällande lag bör finnas be- stämmelse om att vissa äktenskapshinder skall upprätthållas med hänsyn till svensk ordre public (3 5).

Vad härefter angår formen för äkten- skaps ingående bör principen locus regit actum vara huvudregel. Detta gäller i första hand, när fråga är om vigsel inför svensk myndighet inom riket (4 5). Till formfrågor räknas även frågan om vigselförrättares be— hörighet. I praktiken koncentrerar sig in- tresset till detta spörsmål. När äktenskap har ingåtts inför en person som var behörig från internationellrättslig synpunkt, brukar nämligen inte i övrigt uppkomma någon fråga om vigselns formgiltighet. Det kan förutsättas, att vederbörande har tillämpat sitt eget lands lag och gjort det på ett rik— tigt sätt.

Enligt gällande rätt är svensk vigselförrät— tare för behörighet att viga utom landet be- roende av Kungl. Maj:ts uppdrag, med de undantagen att vigsel som präst i svenska kyrkan förrättat utomlands mellan två svenska medborgare alltid anses giltig och att svensk kyrklig vigselform ibland godta- ges av främmande lag och som sådan är gil- tig enligt regeln >>locus regit actum». Förut- sättningarna för Kungl. Maj:ts uppdrag regleras i 1 kap. 8 5 i 1904 års lag och i 1915 års lag om äktenskaps ingående i vis- sa fall inför svensk myndighet i utlandet.

Enligt kommitténs mening är det inte be- hövligt att i lag begränsa Kungl. Maj:ts be-

hörighet att förordna vigselförrättare. Det kan erinras om de vidsträckta befogenheter att förordna vigselförrättare inom riket som tillkommer Kungl. Maj:t resp. länsstyrelsen enligt 4 kap. GB. De situationer då behov av svensk vigselförrättare utomlands kan föreligga låter sig svårligen förutses. Frågan bedöms bäst av Kungl. Maj:t från fall till fall. Det får i allmänhet förutsättas, att Kungl. Maj:t inhämtar medgivande av ve- derbörande främmande stat och att förord- nande ej ges, om förrättade vigslar inte blir giltiga i den stat förordnandet avser. Under vilka förutsättningar medgivande kan er- hållas blir en förhandlingsfråga. Förslaget ger därför Kungl. Maj:t fullmakt att för- ordna svensk vigselförrättare utom riket (5 & första st.).

Enligt 4 kap. GB kan kyrklig vigsel inom svenska kyrkan eller annat trossamfund er- hållas endast om de trolovade eller endera tillhör det samfund inom vilket vigseln skall förrättas.2 Tillgången på personer som kan förrätta svensk Vigsel utom riket är be- gränsad, och kravet på samfundstillhörig- het kan medföra att de trolovade överhu- vud ej kan erhålla svensk vigsel. Kommit- tén föreslår, att Kungl. Maj:t får dispensera från nämnda krav (5 & andra st.).

Om den som utomlands förrättat vigsel enligt svensk lag inte var behörig därtill, torde vigseln enligt gällande lag bli en nulli- tet, även om vederbörande varit behörig att förrätta vigsel i Sverige eller under andra förutsättningar utomlands. I motsats här- till gäller i interna förhållanden enligt 4 kap. 9 & första stycket GB, att vigsel inte skall anses ogiltig på grund av att vigsel- förrättaren överskridit sin behörighet. En- ligt kommitténs förslag skall denna princip gälla även i internationellrättsliga förhållan- den. Gränsen för behörigheten kan vara svårare att bedöma vid vigsel utomlands än när vigseln förrättas i Sverige, och miss- tag bör ej gå ut över kontrahenterna. Vig- 2 Kommittén utgår i sitt betänkande från för-

utsättningen att nuvarande ordning med fa- kultativ kyrklig vigsel består, jfr SOU 1968: 11 s. 136 ff och riksdagsberättelsen 1969 s. 336 f.

selförrättaren kan i förekommande fall dömas till ansvar för tjänstefel,3 och detta bör vara tillräckligt för att i allmänhet hindra att svenska vigslar utomlands för- rättas utan Kungl. Maj:ts uppdrag. Att vigseln anses ogiltig i den stat där den för- rättats bör ej utgöra hinder för oss att god- taga vigseln (5 & tredje st.).

För att äktenskap som i Sverige ingåtts inför myndighet tillhörande främmande stat skall anses giltigt här i riket krävs en— ligt gällande lag, att Kungl. Maj:t tillåtit den främmande staten att lämna vederbö- rande uppdrag som vigselförrättare. Förut- sättningarna för sådan vigsel regleras i 1 kap. 5 5 i 1904 års lag.

Enligt kommitténs mening bör det inte uppställas några begränsningar av Kungl. Maj:ts behörighet att lämna tillstånd till att vigsel förrättas enligt utländsk lag här i riket (6 5). Huruvida tillstånd lämpligen bör beviljas, får bedömas från fall till fall. Ofta torde det bli en förhandlingsfråga, när det anses önskvärt att utverka motsvarande tillstånd för svensk vigselförrättare i utlan- det. Tillstånd torde kunna ges tämligen libe- ralt.

Även vid prövning här i riket av frågan om en enligt främmande lag utomlands för- rättad vigsel är giltig bör principen locus regit actum vara huvudregel. Beträffande vigsel som i främmande stat förrättats av vigselmyndighet tillhörande annan främ- mande stat förordar kommittén dock, att äktenskapet även skall anses giltigt till for- men om det är giltigt i sistnämnda stat. Uppfattningen i den stat där vigseln för- rättats lämnas sålunda därhän. Vi bör allt- så ansluta oss till den mening som god- tager äktenskapet (7 é första st.). Är äk- tenskapet giltigt i vardera kontrahentens hemland, bör det också här i riket anses gil— tigt oavsett uppfattningen i vigsellandet (7 & andra st.).

Förslaget upptaget också för internatio- nellrättsliga förhållanden en motsvarighet till den nya bestämmelsen i 4 kap. 9 5 andra stycket GB. Kungl. Maj:t skall så- lunda, om synnerliga skäl föreligger, kunna

godkänna äktenskap som skulle vara ogil- tigt på grund av formfel (8 å). Slutligen upptages en bestämmelse som ger Kungl. Maj:t fullmakt att meddela administrativa föreskrifter för tillämpningen av kapitlet (9 ä)-

Beträffande de särskilda bestämmelserna kan vidare anföras följande.

1 5.

Svensk medborgare får enligt gällande lag inte träda i äktenskap på utrikes ort utan att han enligt svensk lag äger ingå äk- tenskapet, se 1 kap. 1 & i 1904 års lag. En- ligt 1 & i förslaget skall trolovads rätt att ingå äktenskap inför svensk myndighet prö- vas enligt lagen i den stat där han är med- borgare (hans nationella lag), om ej annat följer av vad som sägs i fortsättningen.1 Förslaget reglerar sålunda i fråga om de materiella förutsättningarna för äktenskap endast vigsel inför svensk myndighet. Den— na ståndpunkt synes vara den mest realis— tiska, eftersom vi ändå inte kan bestämma utländska myndigheters handlande. Föreva- rande regel har inte direkt betydelse för frågan när ett av svensk medborgare utom- lands ingånget äktenskap kan dömas att återgå. Den frågan regleras fristående, se 3 kap. 3 och 4 åå i förslaget.

Hur utländsk medborgare skall styrka sin rätt att ingå äktenskap när den nationella lagen tillämpas, bör regleras i administrativ ordning med stöd av fullmakt för Kungl. Maj:t, se 9 &.

Gällande rätt upptager i 1 kap. 2 5 i 1904 års lag en renvoiregel av innehåll, att om trolovads nationella lag medger att la- gen på annan ort tillämpas med avseende på hans rätt att ingå äktenskap, sådan lag i stället får lända till efterrättelse. Bestäm- melsen torde främst vara av betydelse i för- hållande till stater som tillämpar domicil— principen. Eftersom 2 5 i förevarande för- slag innehåller att lagen i den stat där den 3 Jfr em. ämbetsansvarskommitténs diskussion

om förutsättningarna för disciplinansvar för uppdragstagare, SOU 1969:20 s. 67 f.

1 Beträffande dubbelt medborgarskap se ne- dan s. 190 f.

trolovade har hemvist skall kunna tillämpas, om hemvistet varat minst två år, synes en renvoiregel som hänför sig till äktenskaps ingående inte längre vara behövlig.

De undantag från nationalitetsprincipen, vartill den föreslagna lydelsen hänvisar, upptages i 2 och 3 55.2 Därjämte bör ob- serveras ordre public-regeln i 5 kap. 4 5 i förslaget. Om t. ex. trolovads nationella lag förbjuder äktenskap mellan olika raser, bör förbudet kunna lämnas utan avseende av svensk myndighet. Den trolovades rätt att ingå äktenskapet behöver sålunda inte gö- ras beroende av att svensk rätt kan tilläm— pas enligt 2 5.

2» &. Första och andra styckena

Skälen för den här föreslagna tillämpningen av domicilprincipen har givits i den allmän- na motiveringen till förevarande kap. Svensk medborgare som sedan minst två år har hemvist i främmande stat äger en- ligt förslaget fordra, att hans rätt att ingå äktenskap prövas enligt lagen i den stat där han har hemvist, om även den andra trolovade önskar det. Motsvarande skall en- ligt andra stycket gälla utländsk medborgare som sedan minst två år har hemvist här i riket eller i annan främmande stat än den han tillhör.

Bestämmelserna är skrivna med tanke på äktenskaps ingående inför svensk myndig- het, alltså den situation som regleras i 1 &. Även i fråga om svensk medborgares rätt att ingå äktenskap inför utländsk myndig- het torde bestämmelsen i första stycket tjä- na till ledning, om lagen i den stat som vigselmyndigheten tillhör tillämpar natio- nalitetsprincipen i förening med renvoi. Det framgår då av 2 5, att svensk rätt god- tager domicilprincipen vid äktenskaps in- gående, om hemvistet varat minst två år och båda de trolovade åberopar hemvistlandets lag.

Enligt 5 kap. 2 5 första stycket i försla- get skall den som är bosatt i viss stat anses ha hemvist där, om bosättningen med hän- syn till vistelsens varaktighet och omstän-

digheterna i övrigt måste anses stadigva- rande. Om vederbörande vid prövningstill- fället finnes i nu angivna mening ha hem- vist i viss stat och han har varit bosatt där de senaste två åren, torde man i allmänhet kunna utgå från att också hemvistet varat minst två år.1

Det nuvarande villkoret att bägge de tro- lovade skall begära tillämpning av hemvist- landets lag torde böra gälla för samtliga de situationer som avses med förevarande förslag. Syftet med bestämmelsen är att hindra att trolovad som ej för egen del åbe- ropar hemvistlandets lag skall sväva i okun- nighet om de risker med avseende på äk- tenskapets giltighet i främmande land som kan föreligga. Om svensk medborgare åbe- ropar lagen i främmande stat där han har sitt hemvist, är det väl med hänsyn till den reglering kommittén föreslår i 3 kap. inte någon risk att äktenskapet skulle enligt svensk lag dömas att återgå. Det saknas dock anledning att för detta fall göra un- dantag från regeln att båda de trolovade skall begära tillämpning av hemvistlandets lag.

Av förarbetena till 1964 års ändring av 7 kap. 4 a 5 i 1904 års lag framgår, att nå- got krav på särskild form för begäran om tillämpning av svensk lag inte ansågs böra föreskrivas men att tydlig anteckning om de trolovades begäran borde göras i äkten— skapsboken. Motsvarande bör gälla begäran om tillämpning av hemvistlandets lag enligt förevarande förslag.

I förarbetena till 1964 års lagändring framhölls också, att ]ysningsförrättaren borde göra de trolovade uppmärksamma på riskerna för vigselns ogiltighet i utlandet och därvid upplysa dem om att de i syfte att i möjligaste mån undvika dessa risker kunde vidtaga någon av de åtgärder som föreskrivs i förordningen den 3 december 1915, huru utländsk undersåte, som vill trä- da i äktenskap inför svensk myndighet, må styrka, att hinder för äktenskapets avslu-

2 Jfr också vad som förut anförts om försla- get till ändring i nordiska familjerättskon- ventionen, ovan s. 58 f. 1 Se nedan 5. 195.

tande ej är för handen. Anvisningar för lys— ningsförrättarna i dessa hänseenden ansågs böra utfärdas i administrativ väg. Så skedde också genom centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens cirkulär den 19 decem- ber 1964 till pastorsämbetena angående ut- lännings vigsel i Sverige.2 Kommittén finner det angeläget, att motsvarande anvisningar utfärdas i anledning av den nu föreslagna lagstiftningen. De trolovade bör erinras om riskerna för vigselns ogiltighet när utländsk medborgare begär tillämpning av annan lag (svensk eller utländsk) än lagen i den stat där han är medborgare. När det gäller svensk medborgare som åberopar främman- de lag, torde 3 kap. 4 5 första stycket i för- slaget få anses förebygga risken för att äk- tenskapet skulle dömas att återgå enbart på grund av att främmande i stället för svensk lag tillämpats vid hindersprövningen.

Tredje stycket

Som förut nämnts kan det i vissa fall vara svårt eller omöjligt att fastställa innehållet i främmande lag med avseende på förutsätt- ningarna för äktenskaps ingående. Som ex- empel kan nämnas ett fall som förekommit, när en svensk medborgare ville ingå äkten- skap med en iransk medborgare. Såvitt kun- de utrönas skulle den senares rätt att ingå äktenskapet enligt iransk uppfattning prövas enligt reglerna i det trossamfund han till- hörde. I det aktuella fallet var den iranska medborgaren kristen och tillhörde en sekt i USA med förhållandevis ringa utbredning. Att fastställa innehållet i denna sekts regler angående äktenskaps ingående lät sig inte göra med ledning av här tillgänglig litteratur utan skulle förutsätta en undersökning i USA.

Liknande situationer torde bli allt vanli- gare med hänsyn till det ökande antalet ut- länningar från länder utanför Europa som söker sig till Sverige för längre eller kor- tare tid. Det torde vara mera sällan som det faktiskt föreligger några äktenskaps- hinder som skulle beaktas enligt vederbö- randes nationella lag men ej enligt svensk lag. Att försöka fastställa innehållet i den

främmande lagen kan därför ibland te sig som en tidsödande och sannolikt onödig omgång.

I andra fall kan situationen vara den att utländsk medborgare, som vistas i Sverige utan att ha hemvist här, önskar ingå äkten- skap inför svensk myndighet men hindras därifrån av en bestämmelse i hemlandets lag som visserligen ej kan sägas strida mot svensk ordre public men som det ändå kan vara tveksamt om vi bör upprätthålla. Det kan också tänkas, att det är ovisst om ut- ländsk medborgare kan anses vara politisk flykting —— så att han ev. kan åberopa svensk lag med tillämpning av 4 kap. 2 & i förslaget — men att betänkligheter ändå föreligger mot att från hans hemlands myn- digheter inhämta något tillstånd som ford- ras enligt den nationella lagen.

För dessa och andra undantagssituationer föreslår kommittén, att Kungl. Maj:t skall för visst fall äga förordna att svensk lag får tillämpas beträffande utländsk medborgare även om han inte har hemvist här sedan minst två år. En sådan administrativ pröv- ning inom hithörande område av familje- rätten bör knappast väcka betänkligheter. Kungl. Maj:t meddelar i interna förhållan- den dispens från vissa äktenskapshinder och har av gammalt fått vittgående befogenhe- ter att, efter avtal med främmande makt, meddela bestämmelser inom den internatio— nella privaträtten. Tydligt är också. att Kungl. Maj:t bäst kan bedöma, om olyck- liga konsekvenser i internationellt hän- seende är att befara i de fall som här be- handlats.

Några närmare riktlinjer för Kungl. Maj:ts prövningsrätt torde inte behöva läm- nas. Det förutsätts, att framställning till Kungl. Maj:t görs av den utländska med— borgaren. Av samma skäl som anförts be— träffande andra stycket bör de trolovade vara ense om att svensk lag skall tillämpas.

3 &. Vissa äktenskapshinder enligt svensk lag bör beaktas av svensk myndighet, även om

2 Se ovan 5. 58.

de trolovade är utländska medborgare och enligt sitt hemlands lag berättigade att ingå äktenskapet eller svensk eller utländsk med- borgare vill ingå äktenskap med tillämpning av lagen i främmande stat där han har hemvist.

Enligt gällande rätt får inte i något fall utländsk medborgare som är gift ingå äk- tenskap inför svensk myndighet. Inte heller får äktenskap ingås mellan dem som är släkt med varandra i rätt upp- och nedsti- gande led eller är syskon. Dessa regler bör bibehållas med det vidgade tillämpningsom- råde som nyss angivits.

Förenta Nationernas konvention den 10 december 1962 angående samtycke till, mi- nimiålder för samt registrering av äkten- skap1 innehåller i artikel 2 en bestämmelse att stat som är ansluten till konventionen skall i sin lag stadga en minimiålder för äktenskaps ingående och att äktenskap inte får ingås av person som ej uppnått denna ålder, om inte befrielse från ålderskravet meddelats av behörig myndighet i fall då allvarliga skäl därtill föreligger och befriel- sen är i de blivande makarnas intresse. Sve- rige har ratificerat konventionen. Den an- givna konventionsbestämmelsen torde ta sikte på de fördragsslutande staternas in- terna lagstiftning. Det synes likväl med hänsyn till grunderna för konventionen an- geläget, att motsvarande får gälla också i internationellrättsliga förhållanden. Att barnäktenskap skulle komma till stånd i rent interna svenska förhållanden behöver knappast befaras, även om lagstiftning sak- nades. I en del länder torde barnäktenskap ännu förekomma på sina håll och det kan tänkas, att begäran om vigsel i sådant fall framställs hos svensk vigselförrättare. Un- der förarbetena till FNkonventionen disku- terades bl. a, en minimiålder av femton år, men någon bestämd åldersgräns blev inte upptagen i den slutliga konventionstexten. I och för sig framstår femton år för svensk uppfattning som en alltför låg ålder för gif- termål, men giftermålsåldern är i vissa län- der — också i Europa — så låg åtminstone för kvinna, att man inte lämpligen kan sätta en högre generell gräns. Eftersom bestäm-

melsen om äktenskapsålder i GB inte upp- tar någon gräns nedåt för länsstyrelsens dis- pensmöjlighet bör i förevarande samman- hang en möjlighet till dispens hållas öppen för att överensstämmelse skall nås med den interna lagstiftningen.

Förslaget innehåller därför i 3 5 första stycket, att den som är under femton år ej på grund av vad som sägs förut i kapit- let äger ingå äktenskap utan att tillstånd givits av länsstyrelsen. I andra och tredje styckena upptages bestämmelser, att äkten- skap ej får ingås mellan släktingar i rätt upp- och nedstigande led eller mellan sys- kon och att den som varit gift inte får ingå nytt äktenskap utan att det förra äktenska- pet blivit upplöst genom beslut som får till- lämpas här i riket eller andra maken av- lidit.

Här bör också beröras det förhållandet, att främmande stat där trolovad är med— borgare överhuvud inte erkänner äkten- skapsskillnad eller i det enskilda fallet inte erkänner svensk dom på äktenskapsskillnad eller utländsk dom som skall gälla här. En- ligt förslaget kan den trolovade i denna si- tuation ingå äktenskap med tillämpning av svensk lag, om han sedan minst två år har hemvist här. Om så inte är fallet, uppkom- mer frågan, huruvida han vid tillämpning av den nationella lagens bestämmelser om äktenskapshinder kan med utgångspunkt från den svenska uppfattningen behandlas som en ogift person. Inom doktrinen har med avseende på gällande svensk rätt den meningen uttalats som säker, att omgifte får komma till stånd i hithörande fall.2 Mot bakgrunden av att gällande rätt grun- dar sig på 1902 års Haagkonvention kan visserligen riktigheten av denna ståndpunkt diskuteras.3 I en ny lag bör dock omgifte tillåtas. Det kan inte vara rimligt att döma till äktenskapsskillnad eller erkänna en ut— ländsk äktenskapsskillnadsdom utan att som konsekvens därav godtaga, att de frånskilda makarna får gifta om sig. Det av Haagkon-

1 Jfr ovan 5. 54 f. 2 Pålsson s. 491 ff. 3 Jfr Undén, Internationell äktenskapsrätt, s. 13, departementschefen i NJA II 1947 s. 342.

ferensen för internationell privaträtt år 1968 antagna förslaget till konvention om erkän- nande av äktenskapsskillnader och hem- skillnader upptager en bestämmelse som in- nebär, att när en stat enligt konventionen skall erkänna en äktenskapsskillnad, ingen- dera maken får vägras att ingå nytt äkten- skap enbart på den grunden att lagen 1 an- nan stat inte erkänner äktenskapsskillna- den.

45.

Enligt 1 kap. 4 5 första stycket i 1904 års lag skall vad svensk lag stadgar om pröv- ning av hinder mot äktenskap och i övrigt om formen för äktenskaps ingående äga tillämpning även för det fallet att utländsk undersåte vill träda i äktenskap inför svensk myndighet här i riket. Förslaget innehåller, att när trolovade vill ingå äktenskap inför svensk myndighet här i riket, svensk lag skall tillämpas i fråga om vigseln, oavsett vilken lag som skolat tillämpas med avseen- de på rätten att ingå äktenskapet. Bestäm- melsen, som endast avser vigsel på svenskt territorium, fastslår regeln locus regit ac- tum och torde närmast få anses självklar.

Att hindersprövning krävs för att vigsel skall få ske enligt svensk lag framgår av 4 kap. 6 5 GB. Särskild hänvisning till svensk lags bestämmelser om hinderspröv- ning synes därför inte erforderlig och kan möjligen vålla oklarhet, eftersom svensk hindersprövning i vissa fall inte krävs, när hindersprövning (lysning) skett i annat nor- diskt land.

Om främmande stats lag innehåller före— skrift om lysning för det fallet att medbor- gare i den staten vill ingå äktenskap utom sitt hemland, äger Kungl. Maj:t enligt 1 kap. 4 5 andra stycket i 1904 års lag för- ordna, att giftermål inför svensk myndighet inte får ske innan det visats att sådan lys- ning ägt rum eller att behörig myndighet i den främmande staten meddelat befrielse från den lysningen. Att sådan lysning för- summats får dock ej föranleda giftermålets ogiltighet hos oss, även om sådan påföljd är stadgad i den främmande statens lag.

Förordnande enligt lagrummet är ej med— delat. Med hänsyn till att bestämmelsen sålunda uppenbarligen har mycket ringa praktisk betydelse upptages inte någon di- rekt motsvarighet i förslaget. Enligt 9 &" i förevarande kap. äger Kungl. Maj:t med- dela de särskilda bestämmelser om sättet för hindersprövning vilka anses påkallade i fråga om sådan vigsel enligt svensk lag som avses i kapitlet. Därvid kan — om nå- got behov därav skulle Visa sig — föreskri— vas, att lysning skall äga rum i vederbö- randes hemland och med tillämpning av det landets lag.

Äktenskap som utländsk medborgare in- gått enligt den svenska lagens formföreskrif- ter kan av olika skäl anses ogiltigt i utlän— ningens hemland. Spansk medborgare som är katolik skall även utomlands ingå äk- tenskap enligt katolsk ritual för att äkten- skapet skall i Spanien anses giltigt till for- men. I Grekland gäller krav på kyrklig vigsel enligt vederbörande trossamfunds ri- tual för att äktenskapet skall bli giltigt. Å andra sidan krävs i Tjeckoslovakien, att lan- dets egna medborgare även utomlands iakt— tager borgerlig vigselform för att äkten— skapet skall bli giltigt. Liknande bestäm— melser förekommer på andra håll. Att vig- selortens lag iakttages utgör sålunda ingen. garanti för att ett äktenskap anses giltigt till formen i utländsk medborgares hem- land. Det torde knappast kunna komma i fråga att av hänsyn till lagstiftningen i främmande stat inskränka utländska med— borgares rätt att välja mellan olika vigsel- former inom den ram GB uppdrager. Däre- mot kan det ifrågasättas, om inte pastors- ämbetena genom cirkulär från centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden bör uppmanas att upplysa medborgare i ak- tuella stater och deras trolovade om på- följderna av att kravet på viss vigselform eller lysning i hemlandet inte iakttages. En inventering av olika staters bestämmelser i ämnet måste i så fall göras av utrikesde- partementets rättsavdelning.1

1 Centrala folkbokförings- och uppbördsnämn- den har redan tagit ett initiativ i den rikt— ningen.

5 5. Första stycket

Enligt förslaget äger Kungl. Maj:t bestäm- ma, att med diplomatisk eller konsulär tjänst eller med befattning som präst skall vara förenad behörighet att i främmande stat förrätta vigsel enligt svensk lag. Kungl. Maj:t får även genom särskilt förordnande tillerkänna lämplig person sådan behörighet.

Som anförts i den allmänna motiveringen till förevarande 1 kap. synes det inte erfor- derligt att begränsa Kungl. Maj:ts befo- genhet att meddela förordnande för svens- ka vigselförrättare utomlands.

Enligt kommitténs mening kan det vara lämpligt, att förordnande som vigselförrät- tare meddelas diplomatiska och konsulära tjänstemän enligt en mera liberal praxis än som tillämpas för närvarande. Som förut anförts torde i praxis krävas att svenska medborgare antingen ej kan erhålla vigsel enligt landets lag eller kan erhålla sådan en- dast efter ett omständligt och tidsödande förfarande eller enligt en främmande eller stötande ritual, att ett visst praktiskt behov framträtt och att hinder inte möter från det främmande landets sida. Däremot har inte svenska turisters önskemål om svensk vigsel utomlands — vilka synes vara särskilt frek- venta under vistelse i Medelhavsländerna _ i och för sig ansetts böra föranleda, att am- bassaderna utrustas med vigselrätt. Det sy- nes emellertid vara en rimlig serviceåtgärd, att dylika önskemål från svenska medbor- gares sida blir tillgodosedda, om de ofta återkommer i en viss stat. En förutsättning bör fortfarande vara, att hinder inte möter från den främmande statens sida.

Vad angår kyrklig vigsel bör man ej överskatta värdet av att kunna förordna kyrkliga vigselförrättare utomlands, efter- som de flesta stater kräver att den lokala vigselformen iakttages vid vigsel inom lan- det, med undantag huvudsakligen endast för diplomat- och konsulatvigslar. På vissa håll — även utanför de nordiska länderna kan dock svenskt förordnande för kyrk- lig vigselförrättare ha självständig betydelse. Så torde t. ex. vara fallet i Förbundsrepu—

bliken Tyskland. Och i de fall då svensk kyrklig vigsel erkänns i främmande lag som vigselform medför svenskt förordnande för vigselförrättaren att vigseln utan närmare undersökningar kan registreras här i riket. Det synes inte vara möjligt att dra upp någ- ra bestämda riktlinjer för bedömningen av frågan, i vilka situationer svensk kyrklig vigselförrättare bör förordnas utomlands. Det får bedömas från fall till fall med hän- syn till behovet, kompetensen hos de perso- ner som kan komma i fråga som vigselför— rättare och inställningen i vederbörande främmande stat. Möter hinder från den främmande statens sida, bör förordnande inte meddelas.

Vid tillämpning av gällande lag brukar Kungl. Maj:ts förordnande för svensk (kyrklig eller borgerlig) vigselförrättare utomlands vara personligt. Särskilt från kyr- koherden i svenska församlingen i Oslo har framförts önskemål, att vigselbehörighet skall kunna vara förenad med viss tjänst så att även den som uppehåller tjänsten under ordinarie innehavarens ledighet skall kunna viga.1 Även inom utrikesdepartementet sy- nes det med hänsyn till de relativt ofta före- kommande personalbytena hos utlandsmyn- digheterna vara ett önskemål, att uppdrag som vigselförrättare kan lämnas innehavare av viss befattning, t.ex. beskickningschefen på platsen. Dylika önskemål bör kunna till- godoses, om Kungl. Maj:t finner det lämp- ligt.

Med befattning som präst avses i försla- get prästtjänst utomlands, vare sig den till- hör svenska kyrkan eller annat trossamfund. Särskilt förordnande för lämplig person kan t. ex. ges diplomat eller konsul, när det inte är önskvärt att förena den tjänst han uppe- håller med vigselbehörighet, eller präst eller likställd inom svenska kyrkan eller annat trossamfund.

I förhållande till gällande rätt innebär den föreslagna bestämmelsen bl. a. den ny— heten, att Kungl. Maj:t kan meddela vig- selbemyndigande åt envar utomlands verk—

1 Frågan har upptagits i en skrivelse från kyr- komötet till Kungl. Maj:t som överlämnats till familjerättskommittén, se ovan 5. 62.

sam präst i svenska kyrkan, oavsett om den- ne är anknuten till svensk församling eller tillhör svenska kyrkans sjömansvård. Vidare kan Kungl. Maj:t meddela vigselbehörighet utom riket åt präst i andra här verksamma trossamfund än svenska kyrkan. Enligt 4 kap. 2 & GB kan kyrklig vigsel äga rum in- om annat trossamfund än svenska kyrkan, om Kungl. Maj:t medgivit att så får ske. Med avseende på vigselbehörigheten utom riket synes prästerna i sådant trossamfund böra vara likställda med svenska kyrkans prästerskap.

Om präst inom svenska kyrkan utomlands vigt två svenska medborgare i enlighet med svensk lag, är vigseln enligt gällande lag giltig utan något bemyndigande för vigsel- förrättaren. Förordnande för sådan vigsel- förrättare omfattar därför enligt praxis inte vigsel, när båda de trolovade är svenska medborgare. Denna distinktion skall inte upprätthållas enligt förevarande förslag.

Med Kungl. Maj:ts förordnande får för- enas de särskilda föreskrifter som erfordras med avseende på kontrahenternas medbor- garskap eller hemvist, iakttagande av hin- dersbestämmelser i vigsellandets lag, platsen för vigseln osv.

Andra stycket

Som förut nämnts anser kommittén, att Kungl. Maj:t bör kunna dispensera från kravet på samfundstillhörighet för vigsel inom visst trossamfund utomlands. Av be- stämmelsen att vigseln skall förrättas enligt svensk lag och 4 kap. 2 5 GB följer i annat fall, att åtminstone en av kontrahenterna måste tillhöra samma trossamfund svenska kyrkan eller annat samfund —— som vigselförrättaren. För sådana fall som avses i första stycket föreslås därför i andra styc- ket, att Kungl. Maj:t äger förordna att kyrklig vigsel får äga rum inom svenska kyrkan eller annat trossamfund utan hinder av att de trolovade ej skulle äga rätt till sådan vigsel här i riket.2

Vad GB innehåller om äktenskaps ingåen- de medelst vigsel inom svenska kyrkan är av kyrkolags natur. För genomförande av

den nu föreslagna bestämmelsen torde där- för krävas samtycke av allmänt kyrkomöte.

Tredje stycket

I tredje stycket upptages den förut berörda bestämmelsen, att vad som i svensk lag fö- reskrivs om verkan av att vigselförrättare förfarit oriktigt vid vigsel här i riket eller överskridit sin behörighet skall äga motsva- rande tillämpning, när svensk vigselförrät- tare viger i främmande stat. Enligt 4 kap. 9 % första stycket GB skall vigsel vara utan verkan, om den ej förrättats av någon som äger behörighet att viga eller om därvid ej tillgått så som i 4 kap. 8 & andra stycket är föreskrivet. Däremot skall vigsel ej anses ogill på den grund att eljest inte förfarits så som är sagt i 8 5 eller vigselförrättaren överskridit sin behörighet eller vederbörlig hindersprövning ej föregått. Oavsett om vig- selförrättaren haft Kungl. Maj:ts bemyndi- gande att förrätta vigsel utomlands och oav- sett om ev. begränsningar i vigselbemyndi- gandet —— t.ex. med avseende på kontra- henternas medborgarskap — iakttagits, skall sålunda enligt förslaget vigsel utomlands en- ligt svensk lag anses giltig här i riket, om vederbörande ägde förrätta vigsel på grund av bestämmelserna i 4 kap. GB eller den här föreslagna internationellrättsliga regle- ringen samt minimikraven med avseende på förfarandet enligt 4 kap. 8 å andra stycket GB iakttagits. (Jfr också 8 & här nedan.) Däremot torde vigseln i många fall anses ogiltig i det land där den förrättats.

65.

I förevarande paragraf föreslås, att den som enligt främmande lag äger förrätta vig- sel får i fall som Kungl. Maj:t bestämmer viga här i riket med tillämpning av nämnda lag. Regeln avser endast formen för äkten- skapets ingående. Huruvida äktenskapet här i riket kan dömas att återgå, får prövas en- ligt vad som föreslås under 3 kap. Med

2 Beträffande motsvarande fråga inom den in- terna rätten kan hänvisas till lLU 196839, 1969:7.

bemyndigandet bör förenas behövliga be- gränsningar, t.ex. i fråga om iakttagande av svensk lags hindersbestämmelser, kon- trahenternas medborgarskap eller hemvist osv. I motsats till gällande lag utsäger para- grafen inte att äktenskap som ingåtts genom vigsel i enlighet med vad Kungl. Maj:t be- stämt anses ingånget i behörig form. Att så i princip blir fallet är självklart. Huruvida vigseln i det enskilda fallet blir ogiltig på grund av att vigselförrättaren gjort sig skyldig till formfel, får bedömas enligt den lag som bort tillämpas, dvs. lagen i den stat som givit vigselförrättaren hans behörighet.

7 5. Första stycket

Äktenskap som ingåtts utom riket enligt främmande lag skall enligt förslaget anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks. Har äktenskap ingåtts inför diplomatisk eller konsulär tjänsteman eller annan som av främmande stat förord- nats att förrätta vigsel i annan främmande stat, skall äktenskapet också anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat som meddelat förordnandet.

Såvitt angår vigsel enligt vigselortens lag överensstämmer förslaget i princip med gäl- lande rätt. Enligt 1 kap. 6 & i 1904 års lag skall äktenskap, vilket på utrikes ort ingåtts i form som lagen på den orten föreskriver, här i riket anses slutet i behörig form, vare sig fråga är om svenska eller om utländska medborgare. Enligt förslaget skall äktenskap anses giltigt till formen, om det är giltigt i den stat där det ingicks, oavsett vilken lag som tillämpats — sålunda även om vigseln förrättats av vigselmyndighet som tillhör annan främmande stat och tillämpat den statens lag.

Av bestämmelsen följer, att vigsel enligt vigselortens lag anses giltig oberoende av uppfattningen i stat där kontrahenterna är medborgare. När ett s.k. haltande äkten— skap — dvs. ett äktenskap som är giltigt i ett land och ogiltigt i ett annat — uppkom- mit genom bristande överensstämmelse mel- lan vigselortens lag och den nationella lagen

i fråga om formen för äktenskaps ingående, skall vi alltså godtaga uppfattningen i vig- sellandet.

Enligt 1 kap. 7 5 i 1904 års lag skall gif- termål, som i främmande stats tjänst an- ställd diplomatisk eller konsulär ämbetsman förrättat på utrikes ort i enlighet med lagen i sagda stat, vara gällande här i riket, så- framt varken mannen eller kvinnan var medborgare i den stat på vars område gif- termålet skett samt sistnämnda stat inte för- vägrat ämbetsmannen att förrätta giftermål. I en ny lagstiftning torde en regel i ämnet böra gälla inte endast vigsel inför diploma- tisk eller konsulär ämbetsman utan också vigsel som förrättats av annan person på grund av uppdrag från den stat han tillhör. Vidare bör man, om vigseln är giltig i den stat som meddelat förordnandet, kunna bortse från uppfattningen i den stat där vig- seln ägde rum. Har t.ex. en grekisk präst efter förordnande av grekiska regeringen vigt en grekisk och en tysk medborgare i Tyskland, anses äktenskapet visserligen ogil- tigt i Tyskland men torde vara giltigt i Grekland.1 Enligt förslaget skall vi också i det fallet ansluta oss till den uppfattningen som anser äktenskapet giltigt, i detta fall uppfattningen i den stat som förordnat vig- selförrättaren, se första stycket andra punkten i förevarande 7 5. Det förutsätts, att ett verkligt uppdrag meddelats vigselför- rättaren, inte endast att vigseln anses gil- tig i viss främrnande stat. Annars kan för- hållandena måhända bli alltför svåröver- skådliga.

Andra stycket

Har äktenskap ingåtts utom riket utan att vad som sägs i första stycket blivit iakttaget men anses likväl äktenskapet i den eller de stater där mannen och kvinnan var med- borgare vara ingånget i behörig form, skall äktenskapet enligt förslaget även här i riket anses giltigt till formen. Bestämmelsen er- sätter 1 kap. 9 5 i 1904 års lag. Där före- skrivs, att om utländska undersåtar har på

1 Jfr Pålsson s. 26, 28 f.

utrikes ort ingått äktenskap, utan att före- skrifterna i 6 eller 7 5 blivit iakttagna, må giftermålet ej här hållas för gillt, utan så är att äktenskapet i deras hemland eller, om de tillhörde olika stater, i varderas hemland anses vara slutet i behörig form. Förslaget upprätthåller regeln i vad den tillförsäkrar giltighet åt äktenskap som är ogiltiga enligt vigselortens lag men giltiga i kontrahenter- nas hemland. Däremot utesluter förslaget inte —— som den nuvarande negativa formu- leringen —— att äktenskap även i andra fall kan hållas för gillt här i riket, t. ex. när det anses giltigt i en stat där kontrahenterna har hemvist.2 Denna fråga har överlämnats åt rättstillämpningen.

Var någon av kontrahenterna medborga- re i två eller flera stater och anses äkten- skapet giltigt i någon av dessa, får det an— ses tillräckligt för hans del.

När ett haltande äktenskap uppkommit genom att vigseln anses giltig i en stat men ogiltig i en annan, kan tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna kompliceras av att kontrahenterna själva inrättat sig efter uppfattningen i stat där äktenskapet anses ogiltigt utan att sörja för att äktenskapet upplöses i stat där äktenskapet anses giltigt. Anses i sådant fall äktenskapet giltigt här i riket och vill någon av kontrahenterna ingå nytt äktenskap här, får det krävas att han först vinner skillnad i det förra äktenskapet. Men har någondera fått ingå nytt äktenskap i främmande stat, därför att det tidigare äk- tenskapet i den staten ansågs ogiltigt, kan man inte rimligen betrakta det som ett fall av tvegifte utan får acceptera den uppkom- na situationen, jfr 3 kap. 8 5 i förslaget.

85.

Enligt det år 1968 tillkomna andra stycket i 4 kap. 9 & GB må vigsel som enligt första stycket i paragrafen eljest skulle vara utan verkan godkännas av Kungl. Maj:t på an- sökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlid- ne. Sådant godkännande må lämnas endast om synnerliga skäl föreligger. Enligt före-

dragande departementschefen bör godkän— nande i första hand komma i fråga i såda- na fall då något fel i vigselförfarandet upp- kommit av förbiseende och kontrahenterna kan anses ha förlitat sig på att vigseln var giltig.1

Riskerna för misstag med avseende på de formkrav som måste iakttagas för att giltig vigsel skall komma till stånd är självfallet betydligt större i internationella än i interna rättsförhållanden. Inte minst för internatio- nellrättsliga förhållanden behövs därför en bestämmelse som gör det möjligt för Kungl. Maj:t att bota formfel. Enligt förevarande 8 5 kan äktenskap, som skulle vara ogiltigt på grund av formfel, godkännas av Kungl. Maj:t på ansökan av mannen eller kvinnan eller, om någondera avlidit, av arvinge till den avlidne. Sådant godkännande får läm- nas endast om synnerliga skäl föreligger.

95.

Vid vigsel inför svensk diplomatisk eller konsulär ämbetsman utom riket gäller vissa särskilda bestämmelser för prövning av frå- gan om de trolovade är oförhindrade att ingå äktenskap med varandra. Förfarandet regleras i 1915 års lag om äktenskaps in- gående i vissa fall inför svensk myndighet i utlandet, som ändrats år 1968. Nu gällan- de reglering synes inte vara i alla delar praktiskt tillfredsställande. Hindersprövning får exempelvis ej ske vid beskickning i annat land än det där vigseln skall förrättas. Ett visst behov därav synes dock ha visat sig, när vigsel ej kan erhållas i det land där kontrahenterna är bosatta och de ämnar bege sig till svensk ambassad i ett grann- land för att där erhålla vigsel. Det förefal- ler ur alla synpunkter ändamålsenligt, att hindersprövningen får ske i det land där de är bosatta.

När vigsel äger rum enligt svensk lag in— för svensk präst utom riket, krävs hinders— prövning i svensk församling inom riket eller ev. i svensk utlandsförsamling. Däre-

2 Eller domicil i anglosachsisk mening, jfr 5 kap. 2 & andra st. i förslaget. 1 Prop. 1968zl36 s. 82 f.

mot är det inte möjligt att då erhålla vigsel efter hindersprövning inför svensk diploma- tisk eller konsulär ämbetsman eller av vig- selförrättaren, om ej denne är pastor i svensk utlandsförsamling där hinderspröv— ning skall ske. Detta förhållande synes i praktiken begränsa möjligheterna att erhål- la vigsel inför svensk kyrklig vigselförrättare utom riket. Det är därför önskvärt, att så- dan vigsel kan erhållas under samma förut— sättning som borgerlig vigsel utomlands, dvs. efter ett förfarande likartat med det som nu regleras i 1915 års lag. Liksom hit- tills bör hindersprövning få ske i svenska kyrkans utlandsförsamlingar. Att i övrigt utan vidare överlämna hindersprövning till olika kyrkliga vigselförrättare som kan komma i fråga synes inte lämpligt. Enligt kommitténs förslag bör uppdrag att vara svensk vigselförrättare utomlands kunna lämnas präst i annat trossamfund än svenska kyrkan. Sådan präst handlägger emellertid inte frågor om hindersprövning inom riket och bör inte heller åläggas att verkställa hindersprövning vid vigsel utom riket. Det bör inte heller komma i fråga att göra skill- nad mellan olika kyrkliga vigselförrättare. Har ej hindersprövning skett i Sverige eller i svensk församling utom riket, bör hinders- prövning för vigsel utom riket ankomma på sådan utrikestjänsteman som nu är behörig att utfärda äktenskapscertifikat, nämligen beskickningschef eller konsul, dock inte olönad konsul annat än om Kungl. Maj:t lämnat honom särskilt uppdrag.

För att beskickningschef eller konsul skall få utfärda äktenskapscertifikat förut- sätts, att sökanden har hemvist inom staten i fråga resp. konsulns distrikt. Vigselbehö— righet enligt 1915 års lag för svensk diplo- matisk eller konsulär ämbetsman och där- med förenad rätt att företaga hinderspröv- ning är däremot inte lokalt begränsad. För att förslaget om en vidgning av möjlighe- terna att erhålla svensk vigsel utomlands skall få full verkan bör inte behörigheten att verkställa hindersprövning vara lokalt begränsad. Hindersprövning bör kunna sö- kas hos beskickningschef eller konsul som de trolovade lättast kan nå, efter deras fria

val. Det sagda bör gälla även om de eller någon av dem är kyrkobokförd i svensk församling. Trolovad som är kyrkobokförd i svensk församling bör som regel lämna äktenskapsbetyg, men detta bör ej krävas, om det skulle ta sådan tid att anskaffa be— tyget att allvarlig olägenhet skulle uppkom- ma för de trolovade.

I själva lagen synes tillräckligt med en fullmakt för Kungl. Maj:t att meddela de särskilda bestämmelser om sättet för hin- dersprövning vilka anses påkallade i fråga om sådan vigsel enligt svensk lag som avses i kapitlet.

Kommittén har upprättat utkast till kun— görelse om hindersprövning för vigsel inför svensk vigselförrättare utom riket, se bilaga A till detta betänkande.

Intyg att svensk undersåte som vill träda i äktenskap inför utländsk myndighet äger ingå äktenskapet enligt svensk lag får enligt 1 kap. 3 G i 1904 års lag utfärdas av svensk myndighet enligt bestämmelser som med- delas av Kungl. Maj:t, som också äger meddela bestämmelser om hur utländsk medborgare som vill inför svensk myndig- het träda i äktenskap må styrka att hinder mot äktenskapet ej är för handen. Bestäm- melser i dessa ämnen har meddelats genom en kungörelse den 9 maj 1969 (nr 123) om äktenskapscertifikat resp. en förordning av den 3 december 1915 (nr 484) om sistnämn- da fråga. Det torde i nu förevarande lag vara tillräckligt att föreskriva, att närmare bestämmelser angående tillämpningen av kapitlet om äktenskaps ingående meddelas av Kungl. Maj:t. Kommittén har inte fun- nit erforderligt att nu framlägga förslag till ny lydelse av nyssnämnda kungörelse eller förordning.

4. Makars rättsförhållanden (2 kap. i lagförslaget)

4.1 Intern rätt iolika stater

I fråga om underhållsskyldighet1 under be— stående äktenskap föreligger mellan olika rättssystem en principiellt betydelsefull skillnad i det hänseendet, att man och hust- ru enligt vissa lagar är likställda med av- seende på rättigheter och skyldigheter ——- som sålunda bedöms efter vardera makens behov resp. förmåga medan enligt and- ra rättssystem hustrun intager en privilegie- rad ställning.

Såvitt angår underhållsskyldighet under särlevnad utan föregående dom på hem- skillnad e.l. har make som bär skuld till särlevnaden vanligen inte rätt till under- hållsbidrag. Under hemskillnad äger där- emot i en del stater, t. ex. Frankrike, make rätt till underhållsbidrag oberoende av skuld.

Vad angår underhållsbidrag efter äkten— skapsskillnad har i vissa stater endast make som inte bär skuld till skillnaden rätt till bidrag. Så bygger t.ex. den franska äkten- skapsskillnadsrätten på skuldprincipen. Lik- nande regler tillämpas i andra stater vars lagstiftning bygger på Code civil. I För- bundsrepubliken Tyskland är skuldfrågan av central betydelse för underhållsskyldig- heten mellan makarna efter äktenskaps- skillnad. Avgörande är det uttalande om skulden som i förekommande fall skall fin— nas i skillnadsdomen. När ingendera maken

bär skuld till skillnaden, är den make som sökt skillnaden underhållspliktig mot andra maken, om och i den mån det anses skäligt. Även enligt schweizisk lag är det en förut— sättning för makes rätt till underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad att han inte bär skuld till skillnaden. Enligt andra rättssy- stem kan även make som bär skuld till äk- tenskapsskillnad få underhållsbidrag.

I allmänhet synes man och hustru vara likställda med avseende på rätt till under- hållsbidrag efter äktenskapsskillnad. I vissa stater intager dock hustrun en privilegierad ställning. Så är fallet t. ex. i vissa delstater i USA.

Möjligheterna att på grund av väsentligt ändrade förhållanden vinna jämkning av ett beslut om periodiskt underhållsbidrag efter äktenskapsskillnad växlar. I t. ex. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och vissa delstater i USA kan utdömt un- derhållsbidrag jämkas uppåt eller nedåt. I Schweiz kan beslut om periodiska under- hållsbidrag upphävas eller jämkas nedåt, men däremot synes bidraget inte kunna höjas på grund av en förbättring av den förpliktades ekonomiska omständigheter el- ler en försämring av penningvärdet.

1 Framställningen i denna del bygger på Dölle, Familienrecht, Darstellung des deutschen Fa- milienrechts mit rechtsvergleichenden Hin— weisen. Band I, 1964 s. 426 ff, 449 ff, 597 ff, 626 ff.

Makars förrnögenhetsförhållanden2 har under tidernas lopp och i olika länder reg- lerats på många olika sätt. I allmänhet rå- der ett större eller mindre mått av avtals- frihet på området. Regelmässigt finns dock en legal egendomsordning, som ofta är tvingande i viss utsträckning och i övrigt inträder i brist på avtal mellan makarna. Ej sällan tillhandahåller lagstiftningen al- ternativa egendomsordningar som kan väl- jas av makarna genom äktenskapsförord.

De skiftande egendomsordningarna i skilda rättssystem kan uppdelas i vissa hu- vudgrupper med hänsyn till äganderätts— och förvaltningsförhållanden. Äganderätten till makarnas egendom eller till viss del där- av kan tillkomma makarna i förening. Man talar då om egendomsgemenskap. Egendo- men kan också i äganderättshänseende vara uppdelad på makarna, s.k. egendomsskill- nad. Vid egendomsgemenskap i dess ty- piska form förvaltar vanligen mannen en- sam den gemensamma förmögenhetsmas- san, medan vid egendomsskillnad vardera maken i allmänhet själv förvaltar sin egen- dom. Undantag förekommer emellertid i båda hänseendena. Enligt den nya neder- ländska legala egendomsordningen, som in- nebär en fullständig egendomsgemenskap, förvaltar t.ex. vardera maken ensam den egendom han infört.

Utvecklingen har på många håll under 1900-talet gått i riktning mot en kombina- tion av egendomsskillnad och egendomsge- menskap på sådant sätt att egendomsskill- nad råder under egendomsordningens be- stånd, medan någon form av delning äger rum i samband med egendomsordningens upplösning. En ålderdomlig form härav är den nedan nämnda schweiziska legala egen- domsordningen, Giiterverbindung. Moder- nare former är de nordiska egendomsord- ningarna och den nya västtyska egendoms- ordningen, Zugewinngemeinschaft. I mo— dern form kännetecknas en sådan kombi— nation av egendomsgemenskap och egen— domsskillnad regelmässigt av att vardera maken under egendomsordningens bestånd ensam förvaltar sin egendom.

Med äganderättsförhållandena och upp-

delningen av förvaltningen sammanhänger frågan om fördelningen av ansvaret för makarnas gäld. Som huvudregel torde gäl- la, att make endast i begränsad omfattning kan med ansvar för gäld belasta egendom som står under andra makens förvaltning. Undantag saknas dock inte.

Egendomsordning kännetecknad av egen- domsskillnad förekommer i våra dagar främst inom det brittiska samväldet och USA. Enligt common law betraktades man och hustru i det närmaste fullständigt som en person i juridiskt hänseende, varvid mannen företrädde gemenskapen. Genom lagstiftning med början under senare delen av 1800-talet övergick emellertid engelsk rätt till en numera så gott som fullständig skillnad i äganderätts-, förvaltnings- och gäldshänseende. Övriga commonlawstater inom samväldet och i USA har följt efter.3

Alldeles undantagslös är emellertid inte egendomsskillnaden enligt engelsk rätt. Bl. a. äger domstol enligt sektion 17 i Mar- ried Women*s Property Act, 1882 förordna efter skälighet i tvist mellan man och hustru om äganderätt eller besittning till egen- dom. Detta stadgande har använts för att åstadkomma en rättvis fördelning av egen- dom, till vars förvärv eller förkovran båda makarna bidragit. Vidare har t.ex. år 1967 genomförts lagstiftning om makes rätt till makarnas bostad. På sistone har framförts förslag om långt mer genomgripande re- former i riktning mot en giftorättsordning.

Egendomsskillnad kännetecknar också de legala egendomsordningarna i Grekland,

2 Här kan hänvisas till kanslirådet jur. dr Sim- sons framställning om främmande äkten- skapsrätt i SOU 1964:35 s. 537 ff. Ehuru framställningen delvis hunnit bli föråldrad genom nytillkommen lagstiftning, ger den en god bild av olika system som kan komma i fråga. översikten i texten grundar sig dels på Simsons arbete, dels särskilt i systema- tiskt hänseende på en komparativ framställ- ning i Dölle a.a. s. 1024 ff. 3 Här bortses från instituten »dower» och »curtesy» i den mån dessa alltjämt finns kvar i commonlawländerna. Dessa institut kan väl närmast räknas till arvsrätten men medför dock vissa rättsverkningar redan un- der äktenskapets bestånd.

Italien och Österrike. I princip förvaltar vardera maken sin egendom. Det synes dock vara vanligt att mannen förvaltar hustruns egendom, ev. med stöd av en legal presum- tion att hon anförtrott honom förvaltning- en. Egendomsskillnaden kan förenas med en hemgift, som hustrun eller hennes an- höriga lämnar till mannen som bidrag till familjens försörjning. I Österrike pågår se- dan åtskilliga år ett reformarbete, varvid den nya västtyska egendomsordningen tjä- nar som modell.

Egendomsskillnad är vidare legal egen- domsordning i t. ex. Japan och Turkiet samt enligt islamsk rätt.

En i princip fullständig egendomsgemen- skap utgör numera legal egendomsordning endast i ett fåtal länder, såsom Nederlän- derna och Sydafrikanska republiken. I dess ursprungliga form förvaltas den gemen- samma egendomen av mannen. I Nederlän- derna har emellertid genom lagändring år 1956 genomförts en intressant och säregen reform. Enligt denna bibehålls en så gott som fullständig egendomsgemenskap som legal egendomsordning. Om ej annat avta- las, förvaltar dock vardera maken själv den egendom som han infört i boet. Gentemot tredje man svarar den gemensamma egen- domen i dess helhet för makarnas skulder, oavsett vem av dem som ingått skulden.

En något mera begränsad form av egen- domsgemenskap, den s.k. >>communauté de meubles et acquéts» (>>Fahrnisgemein- schaft») var tidigare legal egendomsord- ning enligt fransk rätt och gäller alltjämt som sådan i vissa stater som bygger på fransk rätt, främst Belgien, där dock re- formarbete pågår.

En annan begränsad form av egendoms- gemenskap, nämligen den som omfattar endast egendom som makarna förvärvat under äktenskapet (communauté réduite aux acquéts, Errungenschaftsgemeinschaft, sociedad de gananciales), har vunnit större utbredning i olika delar av världen än de förut omnämnda formerna. I sin traditio- nella form, enligt vilken mannen förvaltar den gemensamma egendomen, har denna

egendomsordning —— i förening med hem- giftsinstitutet — förblivit den legala i Spa- nien inom de områden där Cödigo civil (ej provinsiell rätt) gäller i fråga om egen- domsordningen. Genom ny lagstiftning har dock hustruns rättsställning i någon mån stärkts. Samma huvudform av egendoms— ordning gäller i åtskilliga spansktalande sta- ter i Syd- och Centralamerika samt, under inflytande av främst spanska rättstraditio- ner, i vissa delstater i USA. I USA har dock denna form modifierats i hög grad av rättsutvecklingen.

En egendomsordning av förevarande typ har är 1965 ersatt den tidigare communauté de meubles et acquéts i Frankrike. Enligt den nya lagstiftningen ingår i den gemen- samma egendomen med vissa undantag egendom, fast eller lös, som makarna för- värvat under äktenskapet annorledes än ge- nom arv eller gåva. Även hustruns förvärv genom eget arbete under äktenskapet, biens réservés, ingår i den gemensamma egen- domen. Mannen förvaltar den gemensamma egendomen med undantag för hustruns biens réservés. Mannen behöver dock hust- runs samtycke bl.a. för att överlåta fast egendom, rörelse m.m. Vad angår gälds- ansvaret belastar gäld, som make hade vid äktenskapets ingående, åtminstone i princip inte den gemensamma egendomen. Gäld som mannen ådrager sig under äktenskapet belastar regelmässigt den gemensamma egendomen, dock inte hustruns biens ré- servés. Hustruns gäld under äktenskapet kan ej göras gällande i annan gemensam egendom än hennes biens réservés annat än i vissa särskilt angivna fall, bl.a. om den ingåtts med mannens samtycke eller avser familjens försörjning eller barnens uppfost- ran. Vid egendomsordningens upplösning delas den behållna gemensamma egendo- men lika mellan makarna.

Också i Sovjetunionen och flertalet folk- demokratier i Östeuropa utgör denna form av egendomsgemenskap den legala egen- domsordningen. Den närmare utformning- en varierar från stat till stat. I korthet kan systemet sägas kännetecknat av att egen- dom förvärvad under äktenskapet (dock ej

arv eller gåva) blir gemensam. I flertalet stater gäller, att makarna i princip förval- tar egendomen gemensamt men att vardera maken gentemot tredje man är behörig att företaga rättshandlingar beträffande egen- domen, åtminstone om tredje man är i god tro och fråga ej är om rättshandlingar av särskild vikt. Vid äktenskapets upplösning delas den gemensamma egendomen i vissa stater i princip med hänsyn till den ut- sträckning i vilken vardera maken kan an- ses ha bidragit till dess förvärvande, beva- rande och ökning. Även hustruns insatser i hemmet kan därvid beaktas. I andra stater sker i princip hälftendelning med möjlighet att göra avsteg därifrån på grund av sär- skilda skäl.

En kombination av egendomsskillnad och egendomsgemenskap finns i de nordiska staternas äktenskapsrätt. Den legala egen- domsordningen i dessa stater kännetecknas av att vardera maken äger och förvaltar den egendom han vid äktenskapets ingåen- de har eller sedermera förvärvar, ehuru vis- sa inskränkningar gäller i makens rådighet. Vardera maken svarar med sin egendom för den gäld han före eller under äkten- skapet ådragit sig men i allmänhet inte för gäld som andra maken ensam gjort. Vid egendomsordningens upplösning sker i prin- cip hälftendelning, frånsett egendom som är enskild enligt äktenskapsförord eller sär- skilt villkor.

Det nordiska systemet med en i princip lika delning av makarnas egendom vid äk- tenskapets upplösning har få motsvarighe- ter. Vanligen är makes rätt till andel i and- ra makens egendom begränsad till den egendom som förvärvats under äktenska- pet.

En ålderdomlig form av denna typ är den schweiziska legala egendomsordningen, Gii- terverbindung. Bägge makarnas egendom ställs i princip under mannens förvaltning. Hustrun förvaltar dock själv viss enskild egendom, s.k. Sondergut, vartill bl.a. hör egendom som hustrun förvärvar genom självständig yrkesverksamhet. Pengar, inne- havarpapper 0.1., som införts av hustrun i den äktenskapliga egendomen övergår i

mannens ägo, medan hustrun får ett ersätt- ningsanspråk mot mannen för egendomens värde. Mannen äger rätt till avkastningen av den hustruns egendom som står under hans förvaltning. För åtgärder som inte in- går i en normal förvaltning fordras hust- runs samtycke, men godtroende tredje man skyddas. Sådan hustruns egendom som står under mannens förvaltning svarar endast för vissa kategorier av hustruns gäld. Vid egendomsordningens upplösning uttager vardera maken sin införda egendom, om den finns i behåll, varefter det sker ett av- räkningsförfarande beträffande skulder och ersättningsanspråk mellan makarna. Visar det sig därefter att ett överskott, s.k. Vorschlag, uppstått under äktenskapet, er- håller hustrun eller, om hon är död och efterlämnar bröstarvingar, dessa en tredje- del av överskottet, som i övrigt tillfaller mannen eller hans arvingar. För underskott skall däremot mannen eller hans arvingar svara, om det ej visas att hustrun förorsa- kat detsamma.

En modern egendomsordning av samma huvudtyp är den västtyska legala egen- domsordningen, Zugewinngemeinschaft.4 Under äktenskapet råder egendomsskillnad. Någon gemensam förmögenhetsmassa bil- das sålunda ej. Vardera maken äger i prin- cip självständigt förfoga över sin egendom. För vissa åtgärder fordras dock andra ma- kens samtycke. Vardera maken svarar för sin gäld med den egendom som tillhör ho- nom (särskilda regler gäller dock för hus- hållsgäld). Vid egendomsordningens upp- lösning äger make rätt till andel i den för- mögenhetsökning som uppkommit under egendomsordningens bestånd. Förmögen- hetsökningen bestäms för vardera maken genom att den förmögenhet han infört i äktenskapet (ingående förmögenhet) jäm- förs med den förmögenhet han har vid egendomsordningens upplösning (utgående förmögenhet). Till ingående förmögenhet läggs vad maken under äktenskapet för- värvat genom arv, gåva eller hemgift. Ut- gående förmögenhet ökas med vederlag för

4 Se Fischler i SvJT 1958 s. 481 ff.

bl. a. gåvor till utomstående som givits utan andra makens samtycke. Uppgörelsen grun- dar sig på en värdeberäkning som i första hand hänför sig till tidpunkterna för egen- domsordningens uppkomst resp. upplös- ning. I övrigt gäller för beräkningen vissa skyddsregler och legalpresumtioner. Den make, vars förmögenhetsökning understiger den andra makens, har en utjämningsford- ran mot den senare motsvarande hälften av skillnaden. Dock finns vissa möjligheter till jämkning från skälighetssynpunkt. Utjäm- ning vid egendomsordningens upplösning genom ena makens död sker i regel enligt andra principer. Därvid ökas efterlevande makens arvslott med en fjärdedel av kvar- låtenskapen. Detta gäller utan hänsyn till om överhuvud någon förmögenhetsökning uppkommit eller ej. I vissa situationer sker dock utjämning av förmögenhetsökningen på det sätt som förut beskrivits, varjämte efterlevande maken erhåller eventuell lag- lott efter de vanliga reglerna.

Möjlighet för makar att ingå äktenskaps- förord5 finns i de flesta länder, även om avtalsfriheten ofta är inskränkt i olika hän- seenden. I bl.a. Bolivia och Peru är det emellertid ej tillåtet att genom avtal göra avsteg från den legala förvärvsgemenska- pen, >>sociedad conyugal», även om hust- run i Bolivia kan ensidigt avstå från ge- menskapen.6 I t.ex. Rumänien synes den legala egendomsordningen vara obligato- risk, medan i andra öststater, såsom Polen och Östtyskland, en mer eller mindre vid avtalsfrihet råder.

Enligt svensk lag är möjligheterna att ingå avtal om egendomsordningen begrän- sade till att avse förordnande om att egen- dom som tillhör eller tillfaller endera ma- ken och som eljest skulle vara hans gifto- rättsgods skall tillhöra honom enskilt, resp. att egendom som eljest skulle vara ena makens enskilda skall vara hans giftorätts- gods. Enligt främmande rätt är i allmän- het variationsmöjligheterna större. Åtskilli- ga främmande lagar tillhandahåller vid si- dan av den legala egendomsordningen full- ständigt reglerade alternativa egendomsord-

ningar, mellan vilka makarna kan välja. Den franska lagstiftningen reglerar sålunda flera olika möjligheter att modifiera egen- domsgemenskapen och vid sidan därav egendomsskillnad och en form av egen- domsordning som liknar den legala egen- domsordningen i Förbundsrepubliken Tysk- land. Den västtyska lagen anvisar möjlig- heterna att genom avtal välja egendoms- skillnad eller egendomsgemenskap. Också den schweiziska lagen reglerar flera huvud- typer och underarter av valfria egendoms- ordningar.

Medan enligt schweizisk rätt makarnas valmöjligheter åtminstone i teorin är be- gränsade till de i lagen angivna egendoms- ordningarna, har makarna enligt t.ex. fransk och västtysk rätt stor frihet att ut- forma sin egendomsordning som de öns- kar.

Ehuru friheten att träffa avtal rörande egendomsordningen i många länder är vid- sträckt såvitt angår avtalets innehåll, gäller ofta, att äktenskapsförord får ingås endast före äktenskapet och att ingånget äkten- skapsförord ej får upphävas eller ändras under äktenskapet. Emellertid synes denna oföränderlighetsprincip vara på tillbaka- gång. Enligt den nya lagstiftningen i Frank- rike, där principen tidigare gällde, äger ma- kar, sedan de under två år varit underkas- tade viss egendomsordning, med rättens medgivande avtala om ändring däri. I Ne- derländerna har genom lagändring år 1956 genomförts en liknande reglering. I t.ex. Tyskland äger makarna ingå äktenskapsför- ord när som helst under äktenskapet. I Schweiz och som regel också i Danmark fordras myndighets godkännande av äkten— skapsförord som ingås under äktenskapet.

4.2 Gällande internationell rätt Översikt

Frågor rörande makars inbördes under- hållsskyldiglzet under äktenskapets bestånd

5 Redogörelsen går i denna del tillbaka på en otryckt framställning av kanslirådet Simson. 6 Se Dölle a.a. s. 1025.

brukar inordnas under äktenskapets rätts- verkningar i personligt hänseende och, om makarna har samma personalstatut, anses reglerade av detta. I vissa stater tillämpas dock lex fori, som i övrigt kan komma till användning därför att tillämplig utländsk lag anses strida mot ordre public. När per- sonalstatutet tillämpas, erbjuder sig olika alternativ, om parterna är underkastade skilda lagar. Stater med nationalitetsprincip kan sålunda tillämpa lagen i den stat de se- nast tillhört gemensamt eller lagen i stat där mannen är medborgare eller makarna har gemensamt hemvist.

Frågor som rör underhållsskyldighet mot make efter hem- eller äktenskapsskillnad bedöms i vissa stater inte enligt personal— statutet utan enligt den lag som var be- stämmande för rätten att vinna skillnad.

Beträffande makars egendomsordning gäller i bl.a. England och USA skilda in- ternationellrättsliga principer för fast och lös egendom. I fråga om fast egendom till- lämpas åtminstone som huvudregel lagen i den stat där egendomen är belägen (lex rei sitae). Tillämplig lag i fråga om lös egen- dom bestäms enligt domicilprincipen eller på grund av parternas avtal. Enligt konti- nental, t.ex. fransk och tysk rätt tillämpas däremot i allmänhet en och samma lag beträffande all makarnas egendom.

Enligt fransk rätt är partsviljan bestäm- mande för valet av tillämplig lag beträf- fande makars egendomsordning. Även i brist på avtal anses makarnas vilja bestäm- mande för egendomsordningen, och i det hänseendet uppställs vissa presumtionsreg- ler. I engelsk rätt är i första hand makar- nas avtal bestämmande, åtminstone i fråga om lös egendom, men i brist på avtal till- lämpas domicilprincipen utan att någon partsvilja fingeras. I flertalet stater sker valet av tillämplig lag på grundval av be- stämda anknytningsfakta.

De anknytningsfakta som kommer i frå- ga är (frånsett lex rei sitae) på vanligt sätt medborgarskap och hemvist. Domicilprin- cipen tillämpas i England, USA och övriga commonlawstater, i Danmark, Norge och

vissa sydamerikanska stater samt i väsent- liga hänseenden i Schweiz. I allmänhet tor- de mannens domicil vid tiden för äktenska- pets ingående vara bestämmande, men i vis- sa stater är i stället makarnas första ge- mensamma domicil avgörande. Nationali- tetsprincipen tillämpas i ett stort antal sta- ter, t.ex. Belgien, Finland, Grekland, Ita— lien, Nederländerna, Polen, Portugal, Tjec- koslovakien och Tyskland. I första hand bestäms makarnas egendomsordning av la- gen i den stat de gemensamt tillhör vid ti- den för äktenskapets ingående. Har ma- karna olika nationalitet, blir i flertalet sta- ter mannens nationalitet avgörande. I Po- len och Portugal bestäms i sådant fall egen- domsordningen av lagen i den stat där ma- karna vid äktenskapets ingående har ge— mensamt hemvist eller, om de saknar så- dant hemvist, aV lex fori (Polen) resp. la- gen i den stat mannen tillhör (Portugal). I Tjeckoslovakien och Östtyskland blir lex fori omedelbart tillämplig, om makarna är medborgare i olika stater.

Renvoiprincipen kan leda till att annan lag blir bestämmande för makars egen- domsförhållanden än den lag som i första hand anvisas av viss internationellprivat- rättslig lagstiftning. Av eljest renvoivänliga stater torde Frankrike med hänsyn till lä— ran om partsviljans autonomi i allmänhet ej tillämpa renvoi i fråga om makars egen- domsförhållanden. I Förbundsrepubliken Tyskland kan tysk egendomsordning bli till- lämplig för franska makar på grund av att de avtalat därom, för danska makar på grund av att mannen hade hemvist i Tysk- land vid äktenskapets ingående och för amerikanska makar såvitt angår i Tyskland belägen fast egendom även om annan an- knytning saknas.

I internationellrättsligt hänseende gäller i de flesta rättssystem oföränderlighetsprin- cipen i fråga om makars egendomsordning, dvs. att ändring av medborgarskap resp. hemvist efter äktenskapets ingående inte medför att annan lag blir tillämplig på egendomsordningen. I bl. a. Förbundsrepu- bliken Tyskland kan dock under vissa förut- sättningar ändringar i den ursprungliga

egendomsordningen göras genom äkten- skapsförord. Vidare bör beaktas, att tillämp- ning av renvoi kan leda till att oföränder— lighetsprincipen frångås, om statutväxling är tillåten enligt det egendomsstatut som el- jest skulle anses tillämpligt.

I USA godtages i viss utsträckning sta- tutväxling, dock endast under förbehåll för >>välförvärvade rättigheter». I händelse av domicilväxling under äktenskapet anses nämligen gälla, att lös egendom som för- värvas efter domicilväxlingen är underkas- tad den nya domicillagen. För tidigare för- värvad egendom och vad som träder i den- nas ställe tillämpas däremot den lag som tidigare gällde.

Frågan om den engelska rättens inställ- ning till oföränderlighetsprincipen synes stå öppen. Inom doktrinen har uttryckts sym- patier för ett system liknande det som en- ligt vad nyss sagts anses gälla i USA.

Schweiz har ett särpräglat system, enligt vilket oföränderlighetsprincip som huvudre- gel gäller beträffande förhållandet mellan makarna, medan däremot makar som tar hemvist i Schweiz under äktenskapet anses underkastade schweizisk lag såvitt angår rättsförhållandet till tredje man. Oförän- derlighetsprincipen har övergivits bl.a. i den nya internationellprivaträttsliga lagstift- ningen i Polen och Tjeckoslovakien och i ett västtyskt lagförslag.

Vad angår äktenskapsförord framgår av vad förut sagts, att i vissa stater, främst Frankrike, tillämplig lag i fråga om egen- domsordningen kan direkt bestämmas ge- nom makarnas avtal. När så ej är fallet, regleras innehållet i och verkan av äkten— skapsförord av den lag som i övrigt är be- stämmande för egendomsordningen. For- men för ingående av äktenskapsförord reg- leras i allmänhet av samma lag, alternativt av lagen på den plats där förordet upprät- tades. I fråga om behörighet att ingå äk- tenskapsförord torde vanligen för vardera maken tillämpas hans personalstatut, vare sig detta bestäms enligt nationalitetsprinci- pen eller enligt domicilprincipen.

När egendomsordningen bestäms av främmande lag, kan detta vålla olägenhe- ter för tredje man, som ingår rättshandling- ar med make. I t. ex. Förbundsrepubliken Tyskland tillämpas i sådant fall tysk lag på förhållandet mellan makar med hemvist i Tyskland och tredje man, om denne var okunnig om att främmande lag var tillämp- lig på makarnas egendomsordning och det- ta förhållande ej heller blivit vederbörligen registrerat i Tyskland. Schweizisk rätt går som förut antytts än längre och tillämpar i förhållande till tredje man schweizisk lag på makarnas egendomsordning, när makarna har hemvist i Schweiz, oavsett vilken lag som gäller mellan dem inbördes.

Vissa konventioner och konventionsför- slag på området förtjänar att nämnas. 1905 års Haagkonvention och östblockets bilate- rala konventioner behandlas senare. '

Cödigo Bustamante1 föreskriver rörande äktenskapets personliga rättsverkningar i allmänhet, att dessa bestäms av makarnas personalstatut eller, om de är underkastade skilda personalstatut, av mannens personal- statut. Konventionen lämnar dock frågan om personalstatutets fastställande till envar konventionsstats egen internationella pri- vaträtt. Makars förpliktelser i fråga om sammanlevnad, trohet och understöd är un- derkastade den territoriella lagen. Makars förmögenhetsförhållanden regleras i kon- traktsrätten. Äktenskapsförord är underkas- tat parternas gemensamma personalstatut och i avsaknad av ett sådant lagen på den ort där makarna har sitt första äktenskap- liga domicil. Samma lagvalsregel gäller för den legala egendomsordningen i den mån makarna saknar äktenskapsförord. Bestäm- melser med förbud mot ändring av egen- domsordningen tillhör dock ordre public och tillämpas i följd därav på alla som uppehåller sig inom forumstatens område. Detsamma gäller bestämmelser om verkan av äktenskapsförord gentemot tredje man.

Enligt de båda Montevideokonventioner-

1 Se ovan 5. 38.

na2 bestäms makarnas rättigheter och skyl- digheter i personligt hänseende av lagen på den ort där makarna har sitt äktenskapliga domicil. Med avseende på makars förmö- genhetsförhållanden upprätthåller båda konventionerna oföränderlighetsprincipen och gör i fråga om egendomsstatutets till- lämpningsområde undantag för tvingande föreskrifter i lex rei sitae. I övrigt skiljer sig de båda texterna något, i det att den äldre versionen synes i första hand tillämpa partsautonomi och i brist på avtal låter la- gen i den stat där makarna vid äktenska- pets ingående tar domicil bli bestämmande för egendomsordningen, medan 1940 års text direkt föreskriver, att äktenskapsför- ord och makars förmögenhetsrättsliga för- hållanden bestäms av lagen på den ort där de har sitt första äktenskapliga domicil.

Slutligen bör nämnas, att frågan om äk- tenskapets rättsverkningar under senare tid diskuterats inom olika organisationer, så- som l'lnstitut de droit international, som i fall, då nationalitetsprincipen är tillämplig och makarna har olika nationalitet, ville subsidiärt i första hand tillämpa domicil- principen,3 och International law associa- tion, inom vilken organisation den danske professorn Allan Philip upprättat vissa pre- liminära konventionsförslag som bl.a. gör avsteg från oföränderlighetsprincipen. Äm- net hör till dem som kan komma att upp— tagas av Haagkonferensen för internatio- nell privaträtt.4

Sverige

Internationellrättsliga bestämmelser om ma- kars rättsförhållanden upptages i lagen den 1 juni 1912 om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskaps rättsverk- ningar. Denna grundar sig på 1905 års Haagkonvention angående konflikter mel- lan olika lagar i fråga om äktenskaps rätts- verkningar i avseende å makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hän- seende ävensom å deras förmögenhetsför- hållanden.1 I motsats till 1904 års lag har 1912 års lag inte generell tillämplighet. En- ligt 1 & i lagen äger Kungl. Maj:t under

förutsättning av ömsesidighet förordna, att i fråga om tillämpning av främmande stats lag vissa bestämmelser i lagen, upptagna i 1905 års Haagkonvention, skall lända till efterrättelse här i riket. Sedan Sverige till- trätt konventionen, har Kungl. Maj:t ge- nom kungörelse den 12 augusti 1912 för- ordnat, att bestämmelserna i konventionen, sådana de finns återgivna i lagen, skulle lända till efterrättelse här i riket. Samti- digt upplyses i kungörelsen, att konventio- nen tillträtts av vissa andra stater.2 Sverige har numera uppsagt Haagkonventionen med verkan från och med den 23 augusti 1962. Det finns uppenbar risk att det i lagen uppställda ömsesidighetskravet numera bris- ter i förhållande till konventionsstaterna (enligt tillgängliga uppgifter Italien, Neder- länderna, Polen, Portugal, Rumänien och Tyskland). Huruvida och i vilken utsträck- ning 1912 års lag alltjämt kan anses vara direkt tillämplig är ej helt säkert.3 Allmänt anses likväl, att 1912 års lag är i väsentliga hänseenden analogiskt tillämplig, när den inte enligt meddelat förordnande är direkt tillämplig.4

I förhållande till övriga nordiska länder gäller 3—6 åå i förordningen den 31 de- cember 1931 om vissa internationella rätts- förhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. Dessa bestämmelser har utfärdats med stöd av lagen den 29 maj 1931 angående rätt för Konungen att meddela bestämmelser om internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rätts- verkningar och grundar sig på den nordiska familjerättskonventionen.

Se ovan s. 38. Se Annuaire de l”Institut de droit internatio- nal, 44 (1952):II s. 1 ff, 45 (1954):I s. 231 ff, 46 (1956) s. 124 ff, s. 362 f. Se 1968 års slutakt avd. C punkt e. Sö 1912 nr 4. Ang. formuleringen av denna och följande kungörelser om tillämpningen av 1912 års lag, se Walin i SvJT 1965 s. 198 ff, jfr Eek, Internationell privaträtt s. 52 f. Se härom Walin i SvJT 1965 s. 198 ff. Jfr Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 110 f, Karlgren s. 37 f, Eek, Internationell privaträtt s. 53. Se även NJA 1931 s. 495 (engelsk rätt tillämpad). I vilken utsträckning denna uppfattning numera förtjänar att upp- rätthållas kan diskuteras.

wu

tor-Aix

nu:»:

Makars inbördes rättigheter och skyldig- heter i personlig! hänseende skall enligt 1912 års lag bedömas enligt lagen i ma- karnas hemland (1 5 1 mom. första styc- ket). Nationalitetsväxling tillerkänns bety- delse under förutsättning att båda makarna förvärvar medborgarskap i samma land. Kommer de under äktenskapet att tillhöra skilda stater, tillämpas lagen i den stat de senast gemensamt tillhört (l ä 9 mom.). Det fallet att de aldrig tillhört samma stat är oreglerat. Rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende kan ej göras gällande med andra tvångsmedel än som kan kom- ma till användning även enligt lex fori, alltså här i riket svensk lag (1 & 1 mom. andra st.).

Från Haagkonventionen uteslöts dels sta- tusfrågor som t. ex. rörande hustruns namn, dels frågor om hustruns rättskapacitet.5 Till de personliga rättsverkningarna räknas enligt de svenska förarbetena till 1912 års lag >>frågorna om makars skyldighet till sammanlevnad, om rätten att välja bostad, om ledningen av de inre hushållsangelägen— heterna och om den ömsesidiga försörj- ningsskyldigheten».6 Vad angår- försörj- ningsskyldigheten behandlar konventionen visserligen inte rättsverkningarna av hem- skillnad eller äktenskapsskillnad. Undén an- för emellertid, att frågan huruvida under- hållsskyldighet föreligger efter hemskillnad eller äktenskapsskillnad måste avgöras en- ligt samma lag som reglerar underhållsskyl- digheten under äktenskapet.7 I praxis har också lagen tillämpats med avseende på för- hållandena efter äktenskapsskillnad, se NJA 1934 s. 77, som rörde mål mellan tyska medborgare om jämkning av underhållsbi- drag enligt svensk dom på äktenskapsskill- nad.8

Svensk rätt innehåller frånsett den inter- nordiska regleringen inte några föreskrifter om svensk domstols behörighet att upptaga frågor rörande underhållsskyldighet mot make. I 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskapsmål i vissa fall fö- reskrivs däremot (3 Ö), att frågor angående vårdnaden om och underhåll till barn må, om barnet vistas här i riket, upptagas i mål

som förut angivits i lagen och att de därvid skall prövas enligt svensk lag. I förarbetena till denna lag anförde föredragande depar- tementschefen, att det utan särskilt stad- gande torde vara klart, att domstol i mål om äktenskapsskillnad eller hemskillnad en- ligt l ä i 1964 års lag även skall kunna upp- taga frågor beträffande äktenskaps rätts- verkningar, t.ex. om makarnas inbördes underhållsskyldighet, bodelning, skadestånd rn. m.9 Vad departementschefen sålunda ut- talat torde få tillerkännas allmän giltighet. övervägande skäl synes tala för att, om svensk domstol dömer till äktenskapsskill- nad eller hemskillnad mellan utländska ma- kar, därmed sammanhängande följdfrågor rörande äktenskapets rättsverkningar skall kunna upptagas i målet i den utsträckning som är möjlig i interna svenska förhållan- den. Alldeles självklar är dock inte princi- pen eftersom en svensk dom i dylika följd- frågor kanske inte kan exekveras, t. ex. om den inte erkänns i makarnas hemland, och därför kan framstå som mer eller mindre meningslös.

GB saknar bestämmelser om internt fo- rum för frågor om underhållsskyldighet mot make som ej upptages i äktenskapsmål. Man är därför hänvisad till de allmänna bestämmelserna i 10 kap. RB. De regler som här främst kommer i fråga är 1 & första stycket, enligt vilket laga domstol i tvistemål i allmänhet är rätten i den ort där svaranden har sitt hemvist, och 3 så förs- ta stycket första punkten, enligt vilken den som inte äger känt hemvist inom riket får i tvist rörande betalningsskyldighet sökas där honom tillhörig egendom finns. Sist- nämnda bestämmelse har ansetts tillämplig även i mål om underhållsbidrag till make

Undén, Studier del 11 s. 5 ff, 19 ff. NJA II 1912 s. 59. Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 106 f, jfr Undén, Studier del II 5. 30 f. 5 En dissens i högsta domstolen beträffande motiveringen torde få fattas som uttryck i varje fall för tvekan, huruvida frågor om makes underhållsskyldighet efter äktenskaps- skillnad kan anses falla inom tillämpnings— området för konventionen och 1912 års lag, se Malmar i SvJT 1937 s. 376 f. Prop. 19641168 s. 46.

ucsa-

==

efter äktenskapsskillnad, se NJA 1950 s. 464.10

För internordiska förhållanden föreskrivs i 1931 års förordning, att i samband med yrkande om hemskillnad eller äktenskaps- skillnad må även av samma eller annan myndighet prövas frågor om tillfälligt hä- vande av sammanlevnaden, bodelning, ska- destånd, underhållsskyldighet samt vårdnad om barn (8 5 första st.). Vidare föreskrivs, att yrkande, som senare väcks angående underhållsskyldighet eller vårdnad om barn, upptages i stat, där den mot vilken talan riktas har hemvist, även om yrkandet avser ändring av beslut som meddelats i annan stat. Kan enligt lagen i stat, där hemskill- nad eller äktenskapsskillnad meddelats, un- derhållsbidrag till hemskild eller frånskild make ej vidare utdömas eller höjas utöver förut bestämt belopp, må dock yrkande om sådant bidrag eller höjning därav ej upptagas i någon av de övriga staterna (8 & andra st.). Vid prövning av under- hållsfrågor som avses i 8 & används i varje stat där gällande lag (9 5).

Äktenskaps rättsverkningar med avseen- de på makars förmögenhetsförhållanden be— stäms enligt 1912 års lag i brist på avtal av lagen i den stat mannen vid tiden för äkten- skapets ingående tillhörde. Detta gäller så- väl fasl som lös egendom. Ändring, som under äktenskapet skett beträffande ma- karnas eller enderas nationalitet, är utan verkan i detta avseende (1 & 2 mom.). Haag- konventionen och 1912 års lag upptaget sålunda den s.k. oföränderlighetsprinci- pen.11

I enlighet med medgivande i konventio— nen uppställer 1912 års lag den skyddsföre- skriften till förmån för tredje man, att främmande lag, som enligt 1 5 skall tilläm- pas vid bedömande av makars inbördes för- mögenhetsförhållanden inte må här i riket åberopas gentemot tredje man, innan hos den rätt som har att mottaga äktenskaps- förord mellan makarna skriftligen angivits att den främmande lagen skall tillämpas på makarnas inbördes förmögenhetsförhållan- den. Sådan anmälan registreras på samma

sätt som äktenskapsförord (2 5 1 mom.). Det uppställs ej som förutsättning för be- stämmelsens tillämpning att tredje man var i god tro. Tredje man torde i allmänhet äga åberopa sig på den främmande lag som i och för sig är tillämplig på makar- nas inbördes förhållanden, även om anmä- lan ej skett.12 Främmande lag som varit bestämmande för makars inbördes förmö- genhetsförhållanden enligt 1912 års lag har tillämpats ex officio i arvsskattemål utan att anmälan skett.13

Behörigheten att före äktenskapet sluta avtal om förmögenhetsförhållandena under äktenskapet prövas beträffande vardera maken enligt lagen i den stat han tillhörde vid tiden för äktenskapets ingående (l 5 3 mom.). Den rättsliga giltigheten av inne- hållet i sådant avtal och verkan därav be- döms enligt lagen i den stat mannen till- hörde vid äktenskapets ingående (1 5 5 mom.). Möjligheten att under äktenskapet träffa avtal om makars inbördes förmö- genhetsförhållanden eller att ändra eller upphäva tidigare avtal liksom också den rättsliga giltigheten av innehållet i och ver- kan av avtal som slutits under äktenskapet prövas enligt lagen i makarnas hemland vid avtalets ingående eller i förekommande fall lagen i den stat de senast gemensamt tillhörde. Ändring får dock inte tillbaka- verkande kraft till förfång för tredje man

10 Bestämmelsen innefattar en direkt interna- tionell reglering, se Karlgren s. 176. Bestäm— melserna i 10 kap. RB är dock i allmänhet skrivna med tanke på den interna kompe- tensfördelningen. Några säkra slutsatser om den internationella kompetensen kan därför inte byggas på dem. Den meningen har vis- serligen uttalats, att en tvist inte kan upp— tagas till prövning vid svensk domstol, utan att svensk lag anvisar forum här i riket, se Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, 1949 s. 82, jfr Dennemark, Om svensk domstols behörighet i internationellt förmögenhets- rättsliga mål, 1961 s. 60 ff, men ej ens den- na tes kan betraktas som säker, jfr Karlgren s. 172. Jfr NJA 1937 s. 438. Oföränderlighetsprin- cipen tillämpades också i NJA 1915 s. 391 (ej konventionsfall). 12 Se närmare Undén, Internationell äkten- skapsrätt s. 108 f. 13 NJA 1937 s. 438 (tysk lag). 1 _.

(1 5 4, 5 och 9 mom.). Enligt den lag som är bestämmande för den rättsliga giltighe- ten av innehållet i avtalet avgörs också, om och i vad mån makar äger bestämma att annan lag skall äga tillämpning i fråga om deras inbördes förmögenhetsförhållanden. Har i visst avtal sådan bestämmelse med- delats, skall i fråga om verkan av avtalet den valda lagen lända till efterrättelse (1 5 5 mom. andra st.).

I fråga om formen för upprättande av äktenskapsförord gäller enligt huvudregeln, att avtalet är giltigt såväl om det upprättats enligt lex loci actus som om formföreskrif- terna i makarnas nationella lag eller lagar har iakttagits (1 & 6 mom. första st.). Enligt medgivande i konventionen uppställs emel- lertid i 1912 års lag den föreskriften att svensk lags föreskrifter om äktenskapsför- ords form och registrering skall lända till efterrättelse i fråga om avtal som svensk medborgare sluter utomlands om makars inbördes förmögenhetsförhållanden (2 5 2 mom.). Vidare föreskrivs, att till formen gil- tigt avtal, som ej upprättats och registrerats enligt bestämmelserna i GB om äktenskaps- förord, inte må här i riket åberopas gent— emot tredje man, innan det ingivits till rät- ten. Avtalet skall registreras i enlighet med vad som gäller om svenskt äktenskapsför- ord (2 5 3 mom.).

Som förut anförts anses bestämmelserna i 1912 års lag i väsentliga hänseenden ana- logiskt tillämpliga, när de inte är direkt till- lämpliga på grund av Kungl. Maj:ts för- ordnande. Enligt Undén torde emellertid registrering av anmälan om främmande lags tillämplighet endast kunna avse sådan lag som innefattas i Kungl. Maj:ts förord- nanden om 1912 års lags tillämpning.14

För internordiska förhållanden upptages den centrala bestämmelsen om makars egen- domsordning i 3 & i 1931 års förordning. Enligt denna skall rättsverkningarna av äk- tenskap mellan dem som är och vid äkten- skapets ingående var medborgare i för- dragsslutande stat såvitt angår makarnas förmögenhetsförhållanden bedömas enligt

lagen i den av staterna där makarna vid äktenskapets ingående tog hemvist. Har båda makarna sedermera tagit hemvist i en annan av staterna, skall den statens lag i stället vinna tillämpning, såvitt ej fråga är om verkan av rättshandling som företagits tidigare. Makes behörighet att råda över fast egendom eller vad därmed är likställt skall, om egendomen är belägen i fördrags- slutande stat, alltid bedömas enligt lagen i den staten.

Paragrafen är sålunda tillämplig endast om båda makarna var medborgare i för— dragsslutande stat vid äktenskapets ingåen- de och likaså är det när fråga om egen- domsordningen aktualiseras. En ytterligare förutsättning är att makarna vid äktenska- pets ingående tog hemvist i fördragsslutan- de stat. Det fallet att makarna till en bör- jan tar hemvist utom Norden och senare flyttar dit är inte reglerat i konventionen.

Bestämmelsen avviker som synes i två grundläggande hänseenden från principerna i 1912 års lag. Dels tillämpas domicilprin- cipen och detta utan det särskilda krav i fråga om domicilets varaktighet som i kon- ventionen uppställs beträffande äktenskaps ingående. Dels har oföränderlighetsprinci- pen övergivits och statutväxling tillåtits. An- ledningen till att dessa avvikelser ansågs möjliga från svensk synpunkt var, att för- mögenhetsordningens grundläggande prin- ciper enligt de nordiska ländernas lagstift- ning i sak är gemensamma.15 De undantag från huvudreglerna som uppställs samman- hänger med att olikheterna mellan de nor- diska lagarna på vissa särskilda punkter ansetts så väsentliga, att domicilprincipen och regeln om statutväxling inte kunde restlöst genomföras.16

Formen för äktenskapsförord, när kon- ventionens bestämmelser om egendomsord- ningen är tillämpliga, behandlas i 4 &. En- ligt denna bestämmelse skall äktenskaps- förord mellan dem som är och vid äkten- skapets ingående var medborgare i för-

” Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 110' f. Jfr även NJA II 1912 s. 77. 15 NJA II 1932 s. 408. 16 NJA II 1932 s. 400 ff.

dragsslutande stat samt då tog hemvist i sådan stat, i avseende på formen anses gil— tigt i envar av de fördragsslutande stater- na, ej blott om det tillkommit i enlighet med den lag som enligt 3 5 var tillämplig på makarnas förmögenhetsförhållanden utan också om det uppfyller formföreskrif- terna i stat, där kontrahenterna eller en av dem var medborgare. Däremot har ej re- geln locus regit actum uppställts som alter- nativ, då det ansetts att den skulle få be- tydelse endast i undantagsfall.

Vad angår förhållandet till tredje man upptages emellertid i art. 4 andra stycket i nordiska familjerättskonventionen det för- behållet, att envar av staterna kan göra äk- tenskapsförords giltighet mot tredje man beroende av att förordet lagföljs enligt dess lag. Härav har bl.a. Sverige begagnat sig. Enligt 4 & andra stycket i 1931 års förord— ning må förord, som enligt första stycket skall anses giltigt till formen ehuru det inte upprättats och lagföljts enligt GB, inte åbe- ropas här i riket mot tredje man, innan det blivit ingivet till rätten enligt vad som före- skrivs i GB.

Jurisdiktionsregler rörande boskillnad ges i 5 &. Ansökan om boskillnad mellan ma- kar som avses i 4 & — dvs. som är och vid äktenskapets ingående var medborgare i för- dragsslutande stat samt då tog hemvist i så- dan stat — skall upptagas i den stat där ma- karna har hemvist. Har de hemvist i skilda stater, upptages ansökningen i den stat där den mot vilken ansökningen är riktad har hemvist eller, om denna stat är Finland (som saknar boskillnadsinstitutet i sin nya äktenskapslagstiftning), i den stat vars lag enligt 3 & är tillämplig på makarnas förmö- genhetsförhållanden.

Dom om boskillnad, som i konventions- fall meddelats i ett nordiskt land, skall en- ligt 22 & gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgöran- dets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgar- skap i den ena eller den andra av de för- dragsslutande staterna. Beträffande domar i de i 3 % behandlade frågorna om äkten- skapets förmögenhetsrättsliga verkningar är

med vissa undantag 1932 års nordiska doms- konvention tillämplig.17

Enligt 6 & gäller 3—5 åå inte i fråga om äktenskap, vars rättsverkningar enligt lagen i någon av de stater om vilka är fråga skall bedömas enligt äldre äktenskapslagstiftning.

Danmark

Beträffande makars inbördes underhålls— skyldighet anses dansk lag tillämplig, om den underhållspliktige har hemvist i Dan- mark.1 Uppkommer i Danmark fråga om underhållsskyldighet mellan makar med hemvist utomlands, torde stor hänsyn tagas till dansk lag, även om också lagen i den stat där makarna har hemvist vid tidpunk— ten i fråga beaktas. I fråga om underhålls- skyldighet efter äktenskapsskillnad finns i en refererad landsretsdom uttalanden som tyder på att den lag enligt vilken det dömts till skillnad ansetts i princip tillämplig, se UfR 1936 s. 1010.

I dansk rätt finns ett uttryckligt lagstad- gande som tar sikte på internationella rätts— förhållanden rörande makars egendomsord— ning, nämligen såvitt angår verkan av äk- tenskapsförord. I 5 53 i lov om aegteskabets retsvirkninger stadgas, att lagens bestäm- melser äger tillämpning också i fråga om äktenskapsförord som ingås utomlands, när mannen har hemvist (bopzel) i Danmark, dock med det undantaget att kvinnans be- hörighet att ingå förordet bedöms efter la- gen på hennes hemort. Vidare föreskrivs, att om äktenskapsförord har upprättats när mannen inte hade hemvist i Danmark och är giltigt enligt lagen på hans hemort, för- ordet blir giltigt även i Danmark, om han bosätter sig där, under förutsättning att det inte strider mot retsvirkningsloven, dvs. mot de tvingande bestämmelserna i lagens 4 kap. om äktenskapsförord och andra rättshand— lingar mellan makar.2 I förhållande till tredje man blir förordet dock giltigt endast

" NJA II 1933 s. 21. Nordiska domskonven- tionen är f. 11. föremål för översyn, se riks- dagsberättelsen 1969 s. 38 f. 1 Borum s. 454 f, Borum-Philip s. 111 f. 2 Borum-Philip s. 113 f.

under förutsättning att det tinglyses i Dan- mark.

I dansk lag finns däremot ej några all- mängiltiga internationellrättsliga regler om den legala egendomsordningen, när makar- na inte upprättat"äktenskapsförord. Det är klart, att enligt dansk rätt makarnas ur- sprungliga egendomsordning bestäms av la- gen i det land där mannen hade sitt hem- vist vid äktenskapets ingående. Denna me— ning synes hävdvunnen i doktrinen och stöds av en landsretsdom (UfR 1935 s. 1143). Doktrinen har hittills utgått från att, i brist på giltigt avtal om annat, den sålun— da bestämda egendomsordningen är oför- änderlig, även om makar som tidigare levt under utländsk lag tar hemvist i Danmark (jfr nyssnämnda landsretsdom).3 I den mån utländsk rätt ej beaktas ex officio4 kommer dock i många fall oföränderlighetsprincipen att åsidosättas i den praktiska tillämpning- en, t.ex. vid bodelning, därför att ingen av parterna åberopar det ursprungliga egen- domsstatutet.

Den härskande meningen uppställer som förutsättning för att utländsk legal egen- domsordning skall kunna göras gällande mot godtroende tredje man, att tinglysning skall ha skett av en handling med hänvis- ning till den främmande egendomsordning- en och dennas huvuddrag.5 Villkoret att tredje man skall vara i god tro kan må- hända inte upprätthållas.6

I en diskussion rörande egendomsord- ningens oföränderlighet mellan höjesterets- dommer Trolle och professor Philip har Trolle dragit den härskande läran i tvi- velsmål.7

Trolle hänvisar bl.a. till de svårigheter som denna princip medför i fråga om invandrare från stater, som senare upphört att existera eller där i allt fall samhällsordning och lag- stiftning förändrats i grund, eller från områ- den, som vid ett eller flera tillfällen överförts från en stat till en annan. Han påvisar de olä- genheter som tillämpning av främmande rätt medför i fråga om bl.a. makars rådighet över sin egendom, gäldsansvarighetsregler och sam- spelet med arvsrättsreglerna. Enligt Trolles me- ning bör legal egendomsskillnad, som gällt en- ligt den tidigare egendomsordningen, bestå även om makarna flyttar till Danmark; sådana ma-

kar kan enligt Trolles mening inte bli annor- lunda ställda än om de enligt dansk rätt hade slutit äktenskapsförord om att deras egendom skulle vara enskild. Trolle finner det rimligt, att en sådan egendomsordning måste tinglysas för att kunna åberopas mot tredje man, men ifrågasätter, om det inte i fråga om egendoms- ordningens modaliteter är den danska rättens regler om enskild egendom som skall tilläm- pas. I fråga om makar som tidigare levt un-' der egendomsgemenskap är det enligt Trolles mening en rimlig utgångspunkt att dansk rätts regler om formuefaellesskab tillämpas, möjli- gen med den modifikationen att rådigheten över egendom som medförts till landet förblir oförändrad. Trolle tar i diskussionen sikte på makar_med ett kvalificerat domicil, sådana som har för avsikt att stanna i Danmark »till deres dages ende». _— Philip försvarar i diskus- sionen oföränderlighetsprincipen men medger, att främmande egendomsordning kanske ej får tillämpas i den mån den strider mot tvingande regler i dansk rätt, när makarna tar hemvist i Danmark.

Finland

Enligt 1929 års lag angående vissa familje— rättsliga förhållanden av internationell na- tur skall makars personliga rättsförhållan- den bedömas enligt lagen i den stat ma- karna tillhör. Om makarna inte är med- borgare i samma stat, må den ena maken inte anses ha större befogenheter gentemot den andra än varderas hemlands lag med— giver (14 5 1 mom.). Det är sålunda i prin- cip den >>svagare>> lagen som blir tillämplig, en grundsats som bl.a. förordats i tysk doktrin för vissa fall. Enligt en särskild skyddsregel må dock inte någon under åbe- ropande av främmande lag undandraga sig den underhållsskyldighet som enligt finsk lag åligger en person i hans ställning gent- emot make, föräldrar eller barn (57 å). Äktenskapets rättsverkningar i fråga om makars förmögenhetsförhållanden bestäms, med vissa förbehåll till skydd för tredje man, av lagen i den stat mannen tillhörde

3 Borum s. 456 ff, Borum-Philip s. 112. 4 Jfr nedan s. 196 f. 5 Borum s. 465, Borum-Philip s. 112. 6 Jfr Philip i TfR 1959 s. 186. 7 Trolle i TfR 1959 s. 39 ff och 392 ff, Philip i TfR 1959 s. 177 ff och 1960 s. 59 ff. Jfr Bentzon i UfR 1932 B 5. 142.

vid äktenskapets ingående (14 5 2 mom. i 1929 års lag). I detta hänseende överens- stämmer sålunda den finska lagen med 1912 års svenska lag.1

Trolovade, vilkas förmögenhetsförhållan- den eljest efter äktenskapets ingående skul- le bedömas enligt främmande stats lag kan genom förord bestämma, att dessa förhål— landen skall vara underkastade finsk lag (17 å). Före äktenskapets ingående förelig- ger sålunda valrätt mellan mannens natio- nella lag och finsk lag. Bestämmelsen sy- nes ha tillkommit med tanke på trolovade, som har hemvist i Finland eller ämnar bo- sätta sig där efter giftermålet.2

Trolovads eller makes behörighet att slu- ta äktenskapsförord skall bedömas enligt lagen i hans hemland. Angående äkten- skapsförords form gäller, att om ej annor— lunda föreskrivs i den nationella lagen, äk— . tenskapsförord skall anses till formen gil- tigt, om det upprättats och lagföljts enligt vardera partens hemlands lag eller enligt lagen i den stat där det upprättats (15 å).

De förut antydda förbehållen till skydd för tredje man upptages i 16 'g' 1 mom. i 1929 års lag. Om makars förmögenhetsför- hållanden bestäms av utländsk lag och ma- ke vill förbehålla sig rätt att i Finland åbe- ropa den lagen eller äktenskapsförord gent- emot tredje man, skall han göra anmälan därom hos rätten. Med sådan anmälan för- fars på samma sätt som med äktenskaps- förord. I fråga om gåvor mellan makar gäller vissa längre gående skyddsregler till förmån för tredje man.

Vad som föreskrivs om lagföljande av äktenskapsförord, när främmande lag är tillämplig på makarnas förmögenhetsförhål- landen, skall gälla även förord som upprät- tats och lagföljts i främmande stat av finska medborgare eller av finsk medborgare och utlänning (16 ä 2 mom.). Sådant förord kan sålunda med tillämpning av övriga stadgan- den i 1929 års lag vara giltigt makarna emellan samt mellan ena maken och den andras arvingar, även om det inte lagföljts i Finland.3 Den finska lagen skiljer sig i detta hänseende från 1912 års svenska lag.

Den internationella äktenskapsrätten synes i fråga om makars förmögenhetsförhållan- den i allt väsentligt överensstämma med vad som enligt härskande doktrin är dansk rätt på området.1

Norge

Enligt norsk rätt anses äktenskapets rätts- verkningar i personligt hänseende, däribland makars inbördes underhållsplikt, skola be- dömas enligt lagen i det land där makarna har hemvist. Tar de hemvist i annat land än tidigare, blir lagen i det nya hemvist- landet bestämmande. Även vid tillfälligt up— pehåll i Norge torde vissa norska rättsreg- ler av hänsyn till ordre public kunna kom- ma till användning. Har ena maken hem- vist i Norge medan den andra bor i utlan- det, torde norsk rätt vara tillämplig på de personliga rättsverkningarna, därest talan väcks vid norsk domstol mot den förra ma— ken.1 Beträffande bl. a. underhållsfrågor fö- reskrevs i samband med 1963 års lagstift- ning rörande den internationella kompeten- sen i äktenskapsmål, att om ena parten i så- dant mål är bosatt utom riket, rätten inte behöver avgöra frågor om underhåll, även om skyldighet därtill eljest skulle föreligga. Det förutsattes i propositionen med förslag till lagstiftningen, att rätten inte skulle visa saken från sig, om ett norskt domstolsavgö- rande i frågan kunde ha praktisk betydel- se.2

I fråga om valet av tillämplig lag beträf- fande makars förmögenhetsförhållanden torde i huvudsak samma grundsatser till- lämpas som enligt dansk rätt. Den skillna- den synes dock föreligga, att egendomsord- ningen anses bestämd av lagen i den stat

1 Helsingfors hovrätt har dock i ett särpräglat fall använt en individualiserande metod och tillämpat finsk lag, ehuru mannen vid äkten- skapets ingående var tysk medborgare, se Fischler i SvJT 1966 s. 368 ff. Jfr Grönvall s. 112 f. Grönvall s. 237. Leske-Loewenfeld s. 334 f. Gaarder s. 89. Ot. prp. nr 19/1962—63 s. 18 f.

NIH—lula

där makarna tog sitt första gemensamma hemvist (så att ej mannens hemvist blir en- samt avgörande). För denna ståndpunkt finns stöd i en dom av Eidsivating lag- mannsrett (NRt 1942 s. 214). Enligt lag- mannsrettens dom skulle också principen om egendomsordningens oföränderlighet tillämpas i norsk rätt. Domen avsåg för— hållandet mellan makarna. Regeln har kom- mit till uttryck också i andra domar.3 En- ligt en av höyesterettsdommer Gaarder ut- talad mening torde tinglysning fordras för att en utländsk egendomsordning skall kun- na åberopas gentemot tredje man. I avsak- nad av uttryckligt lagstöd skulle det dock inte finnas utrymme för att tinglysa det förhållandet i och för sig, att främmande lag är tillämplig på egendomsordningen. I stället skulle man gå den omvägen att var- dera maken anses förpliktad gentemot den andra att upprätta ett äktenskapsförord som redovisar deras förmögenhetsförhållanden och som sedan kan tinglysas.4 Trolles kritik av oföränderlighetsprincipen i dansk rätt medför enligt Gaarder att man inte längre kan uppfatta denna princip lika bokstavligt som tidigare. Man får vara beredd på att den är föremål för undantag, i vart fall det undantaget att den inte kan upprätthållas mot tvingande regler i det nya domicillan- dets lag.5

I fråga om formen för äktenskapsförord torde regeln locus regit actum vara åt- minstone fakultativt tillämplig. Är makar- nas förmögenhetsförhållanden underkasta- de norsk rätt, torde det vara tillräckligt att norska formföreskrifter iakttagits, även om förordet upprättats utomlands. Frågan om äktenskapsförordets materiella giltighet reg- leras av den lag som är bestämmande för makarnas förmögenhetsordning. Enligt Gaarder måste dock tvingande norska rätts- regler iakttagas, om makarna har hemvist i Norge.6

England

Internationellrättsliga frågor rörande äkten- skapets rättsverkningar i personligt hänse- ende behandlas i England som frågor om

jurisdiktion snarare än som frågor om lag— val, så att engelsk lag tillämpas så snart domstolen är kompetent. I äktenskapsmål (matrimonial causes) torde engelsk domstol, om den är behörig i huvudsaken, upptaga även följdfrågor rörande t.ex. underhålls- bidrag och vårdnad om barn. Domstolarna sägs emellertid diskretionärt underlåta att ta upp följdfrågor till prövning, om deras avgörande skulle bli helt utan verkan.1

Engelsk internationell äktenskapsrätt gör i fråga om makarnas egendomsordning skillnad mellan lös och fast egendom samt mellan fall då äktenskapsförord finns och fall då förord saknas.2

När äktenskapsförord saknas, bestäms den ursprungliga egendomsordningen i frå- ga om lös egendom av lagen i den stat där mannen hade domicil vid tiden för äkten- skapets ingående.3 Om makarna vid äkten- skapets ingående har för avsikt att ome- delbart taga domicil i annan stat än man- nens tidigare domicilstat och tillika är ense om att lagen i den nya domicilstaten skall tillämpas på deras förmögenhetsförhållan- den, blir möjligen det nya domicilet avgö— rande.4

Huruvida engelsk rätt tillämpar oförän- derlighetsprincipen i fråga om makars lösa egendom, när äktenskapsförord ej finns, el- ler om lagen i makarnas (mannens) nya domicilland blir tillämplig vid domicilväx- ling, synes vara en öppen fråga. Inom dok- trinen föreligger sympatier för den stånd- punkten, att egendomsordningen vid domi- cilbyte visserligen i princip förändras till överensstämmelse med den nya domicilla- gen, men att >>välförvärvade rättigheter» en- ligt den gamla egendomsordningen består.5

Finns äktenskapsförord, reglerar detta

0:

Gaarder s. 90. Jfr också NRt 1963 s. 518. Gaarder s. 90. Det synes dock ovisst, om detta förfarande tillämpas i praxis. 5 Gaarder s. 92, jfr overrettssakförer Grahl- Madsen i TfR 1960 s. 183 ff. Gaarder s. 92. Dicey and Morris s. 302 f. Graveson s. 299. Dicey and Morris s. 638 ff. Jfr Cheshire s. 458 ff. Dicey and Morris s. 640 ff, Graveson s. 304, jfr Cheshire s. 460 ff.

>s—

UIABWNJHCD

makarnas egendomsordning även i interna- tionellrättsliga förhållanden, så länge det ej strider mot engelsk »public policy».6 Till- lämplig lag i fråga om den rättsliga giltig- heten av innehållet i förordet och verkan av detsamma är >>the proper law of the contract».7 Hur behörigheten att upprätta äktenskapsförord skall bedömas är omtvis- tat.8 Förord anses giltigt i formellt hänse- ende åtminstone om det överensstämmer med formföreskrifterna i antingen lex loci contractus eller lex causae (>>the proper law of the contract»).9

Verkan av ett äktenskapsförord ändras inte, om parterna efter dess ingående byter domicil.10

Äktenskapets rättsverkningar med avse— ende på fast egendom bestäms i princip av lagen på den ort där egendomen är belä- gen, lex rei sitae.11 I fråga om fast egen- dom i England synes det undantaget gälla, att om makarna uttryckligen eller under— förstått avtalat annan egendomsordning än den som följer av engelsk rätt, sådant avtal i princip blir gällande dem emellan och att därvid >>the proper law of the contract» blir tillämplig i fråga om avtalets verkan.12

Frankrike

I Frankrike bygger den internationella fa- miljerätten på nationalitetsprincipen. Äkten- skapets rättsverkningar i personligt hänse- ende bestäms av lagen i den stat där ma— karna är medborgare, när båda tillhör sam— ma stat. Får båda makarna medborgarskap i annan stat, blir i stället lagen i den staten tillämplig. Om makarna har skilda medbor— garskap, har tidigare lagen i mannens hem- land ofta tillerkänts företräde i rättspraxis. Med avseende på äktenskapsskillnad har emellertid la Cour de cassation fr. o. rn. >>fallet Riviere» 1953 tillämpat lagen i den stat där båda makarna har hemvist, när de tillhör skilda stater.1 Denna rättspraxis har slagit igenom också i fråga om äktenskapets rättsverkningar i personligt hänseende, när makarna tillhör skilda stater.2 Frågor om underhållsskyldighet makar emellan torde i princip bedömas enligt den lag som är be-

stämmande för äktenskapets rättsverkning- ar i personligt hänseende, dock med bety- dande utrymme för tillämpning av fransk rätt av hänsyn till ordre public.3

Den franska internationellrättsliga regle- ringen av makars förmögenhezsförhållanden präglas av läran om partsviljans autonomi, varvid i brist på uttryckligt avtal parternas vilja fingeras på grundval av vissa presum- tionsregler. I realiteten tillämpas närmast domicilprincipen eller en individualiserande metod. När makar saknar äktenskapsförord och tvist uppstår vid fransk domstol om vilken egendomsordning som gäller för dem, kan domstolens uppgift sägas i princip vara att avgöra, till vilket land tyngdpunk- ten av makarnas ekonomiska intressen kun- de lokaliseras vid tiden för äktenskapets in- gående.4 Eftersom tvisten regelmässigt upp- kommer lång tid efter äktenskapets ingåen- de kan uppgiften ibland framstå som nära nog olöslig och resultatet synes kunna bli överraskande.5 Rättspraxis utgår dock från att lagen på den ort där makarna tog sitt äktenskapliga domicil (domicile matrimo- nial) vid äktenskapets ingående i första hand är bestämmande för makarnas egen- domsordning, även om denna presumtion kan motbevisas. La Cour de cassation åläg- ger de underordnade domstolarna att ta hänsyn till samtliga omständigheter under beaktande »notamment» eller >>spéciale- ment» av det äktenskapliga domicilet. Det- ta är den plats där makarna vid äktenska- pets ingående avser att etablera sig på ett stadigvarande sätt och faktiskt också gör

6 Dicey and Morris s. 629 ff. " Dicey and Morris s. 631 ff, 635 f, Cheshire s. 464 f, 469 ff, Graveson s. 300 ff. 8 Jfr Graveson s. 300 med Dicey and Morris s. 632 ff och Cheshire s. 465 ff. 9 Dicey and Morris s. 632, Cheshire s. 468 f, Graveson a.a. s. 300. 1" Dicey and Morris s. 637 f, Cheshire s. 464 f, Graveson s. 303. 11 Dicey and Morris s. 519 ff, 524 f, jfr Cheshire i Recueil des cours 1963 — I (Tome 108) s. 135, Graveson s. 300 f, 5. 304. 12 Dicey and Morris s. 530 ff. 1 Se nedan s. 148. Batiffol s. 481. Batiffol s. 483 f. Batiffol s. 681 ff. Se Rabel Vol. I s. 371.

(”|th

det. I allmänhet sammanfaller det äkten- skapliga domicilet med makarnas legala do- micil vid tiden för äktenskapets ingående.6

Vid sidan av det äktenskapliga domicilet har rättspraxis vid bestämmande av ma- kars egendomsordning beaktat makarnas gemensamma nationalitet (eller mannens nationalitet). Tidvis synes det ha förelegat en tendens att underställa egendomsord- ningen personalstatutet, men i allmänhet torde den nationella lagen ha tillämpats så- som vald av parterna. Nyare doktrin har tolkat denna rättstillämpning så att parter- nas nationalitet utvisar var de har sitt »véritable domicile matrimonial». I rätts- tillämpningen har den nationella lagen ock- så tillämpats under förutsättning att makar- na bevarat sin >>esprit de retour» till hem- landet eller rentav sitt »domicile d'origine» i detta land.7

Om makarna upprättat äktenskapsförord rörande sina förmögenhetsförhållanden, till- lämpas i första hand den lag till vilken för- ordet uttryckligen hänvisar. Saknas sådan hänvisning, ankommer det på domstolarna att med hänsyn till avtalets innehåll och övriga omständigheter avgöra, vilken lag parterna kan antagas ha valt.8

Giltigheten av innehållet i ett äktenskaps— förord och verkan därav bestäms av den lag som finnes tillämplig på makarnas förmö- genhetsförhållanden. Behörigheten att ingå äktenskapsförord bedöms däremot enligt personalstatutet. I fråga om formen för äk- tenskapsförord gäller regeln locus regit ac- tum, åtminstone i dess fakultativa form, medan den franska rättens regler om pub— licitet i fråga om äktenskapsförord synes skola iakttagas, om äktenskapet ingås i Frankrike.9

Frågan huruvida den ursprungligen valda egendomsordningen är oföränderlig torde bedömas enligt den lag som är bestämman— de för makarnas egendomsförhållanden.10

Gällande fransk rätt, sådan den kommit till uttryck i domstolarnas praxis, har blivit föremål för allvarlig kritik av moderna författare. Reformarbete pågår sedan lång tid tillbaka.

Schweiz Beträffande äktenskaps rättsverkningar i personligt hänseende torde i allmänhet do- micilprincipen tillämpas.1 I fråga om schweiziska medborgare med hemvist i ut— landet godtages dock återförvisning till schweizisk rätt (art. 28 NAG). Följdverk- ningarna av hem- eller äktenskapsskillnad som meddelats i Schweiz bedöms enligt schweizisk rätt i egenskap av lex fori och skillnadsstatut.2

De schweiziska internationellrättsliga reg- lerna rörande makars egendomsordning är invecklade. Särskilda regler gäller för schweiziska medborgare resp. utlänningar, för makar med hemvist i Schweiz resp. utomlands och för förhållandet mellan ma- karna inbördes resp. mellan makarna och tredje man.

I fråga om utländska makar som vid äk- tenskapets ingående tog hemvist i Schweiz bedöms deras inbördes förmögenhetsförhål— landen enligt schweizisk lag. Som äkten- skapligt hemvist anses i tveksamma fall mannens hemvist vid tiden för äktenskapets ingående (art. 19 NAG).

Om utländska makar, som haft sitt första äktenskapliga hemvist utomlands, tar hem- vist i Schweiz, förblir enligt huvudregeln främmande lag tillämplig på deras inbör- des egendomsförhållanden, t. ex. vid bodel- ning i anledning av makes död (art. 19 och 32 NAG). Makarna har dock möjlighet att med tillåtelse av vederbörande kantonala myndigheter avtala, att schweizisk rätt skall tillämpas på deras inbördes förhållanden — med tillbakaverkande kraft (art. 20 NAG).3

I fråga om förhållandet till tredje man tillämpas alltid schweizisk rätt, så länge makarna har hemvist i Schweiz. Särskilt gäller detta med avseende på hustruns

" Batiffol s. 683 f, jfr Kahn i Clunet 1967 s. 398 f. 7 Batiffol s. 687 ff. 8 Batiffol s. 689 ff. 9 Batiffol s. 695 ff. 10 Batiffol s. 699 f. 1 Schnitzer Band I 5. 425 ff. ? Schnitzer Band I 5. 417 f. 3 Schnitzer Band I 5. 435.

rättsställning gentemot mannens borgenä- rer i dennes konkurs eller vid utmätning (art. 19 andra stycket NAG). Beträffande förhållandet till tredje man tillämpas så- lunda inte oföränderlighetsprincipen. Sta- tutväxling påverkar dock i princip inte ver- kan mot tredje man av rättshandlingar som ingåtts tidigare.4

Om utländska makar som tar hemvist i Schweiz har tidigare ingått äktenskapsför- ord enligt utländsk lag, krävs inregistrering i Schweiz för att förordet skall erhålla ver- kan mot tredje man. Endast en egendoms- ordning som i allt väsentligt överensstäm- mer med någon enligt ZGB tillåten sägs kunna bli föremål för inregistrering.5

För schweiziska makar som har sitt förs— ta äktenskapliga hemvist i en främmande stat skall egendomsordningen bestämmas enligt schweizisk rätt, såvida ej enligt den främmande statens lag skall tillämpas där gällande rätt (art. 31 första stycket NAG). Presumtionen är sålunda för tillämpning av den nationella lagen, men valet mellan na- tionalitetsprincip och domicilprincip lämnas likväl åt domicilstatens avgörande. I fråga om schweiziska makar som haft hemvist i Schweiz men tar hemvist utomlands utgår schweizisk rätt från oföränderlighetsprinci— pen men överlämnar avgörandet till domi- cilstatens lag. Det stadgas, att de förmö- genhetsrättsliga förhållanden som grund- lagts i Schweiz inte ändras, under förut- sättning att den utländska lagen inte upp- ställer hinder för deras fortbestånd (art. 31 andra stycket NAG).

När schweiziska makar som haft hem- vist utomlands återvänder till Schweiz, gäl- ler också i första hand oföränderlighets- principen i förhållandet mellan makarna inbördes (art. 31 tredje stycket NAG). Det har gjorts gällande, att makarna borde upp- rätta äktenskapsförord om att en ev. ut- ländsk egendomsordning fortfarande skall gälla för deras inbördes förhållanden.6 Lag- texten utvisar dock endast, att makarna kan med tillstånd av vederbörande kantonala myndigheter träffa avtal om att schweizisk rätt skall bli tillämplig på deras inbördes förmögenhetsförhållanden, när dessa utom-

lands varit underkastade främmande lag (art. 31 tredje stycket och art. 20 NAG). Med avseende på makarnas förmögenhets- rättsliga förhållanden gentemot tredje man gäller i allt fall schweizisk rätt, om makar- na har hemvist i Schweiz (art. 31 tredje stycket och art. 19 andra stycket NAG).

När det döms till äktenskapsskillnad i Schweiz, anses schweizisk lag tillämplig i fråga om rättsverkningarna av skillnaden, oavsett parternas medborgarskap. Detta gäl- ler också angående uppgörelsen av makar- nas egendomsförhållanden, om de inte hade egendomsskillnad. Enligt schweizisk lag (art. 154 ZGB) uttager vardera maken den egendom som anses tillhöra honom. Endast överskott som uppstått under äktenskapet fördelas enligt grunderna för den egen- domsordning som gällt under äktenskapet. Underskott skall däremot bäras av man- nen, om han inte visar att det orsakats av hustrun. Vid hemskillnad i Schweiz kan domstolen förordna att tidigare gällande egendomsordning skall bestå, om det finnes lämpligt. Vardera maken kan dock påford- ra övergång till egendomsskillnad (art. 155 ZGB).7

F örbundsrepubliken Tyskland

Enligt tysk internationell privaträtt gäller, att de personliga rättsförhållandena mellan tyska makar bedöms enligt tysk lag, även om makarna har hemvist i utlandet (art. 14 första stycket EGBGB). Har mannen för- lorat sitt tyska medborgarskap, medan hust- run behållit sitt, tillämpas också tysk lag (art. 14 andra stycket EGBGB). Förstnämn- da bestämmelse tillämpas analogt i fråga om makar som båda tillhör samma främ- mande stat. Deras inbördes personliga rätts- förhållanden bedöms sålunda efter deras nationella lag. Vad som skall anses gälla, när makarna tillhör skilda stater och art.

4 Schnitzer Band I 5. 435. 5 Schnitzer Band I s. 440 f. 5 Se hänvisning i Schnitzer Band I 5. 442. 7 Schnitzer Band I s. 448 f, Beck i Kommen- tar zum Schweizerischen Zivilgesetzbuch, utg. av Gmiir, Band V:II 1932 s. 468 f.

14 andra stycket EGBGB inte är direkt till— lämplig, är omtvistat.1 Som den övervä- gande meningen kan kanske den stånd- punkten betecknas, att äktenskapets rätts- verkningar i så fall skall bedömas enligt mannens lag. I fråga om äktenskapets rätts- verkningar i personligt hänseende är statut- växling möjlig. Verkan av hem- eller äk- tenskapsskillnad på de personliga rättsför- hållandena mellan makar, främst deras in- bördes underhållsskyldighet, regleras av den lag som enligt EGBGB är bestämmande för rätten att vinna skillnad. I allmänhet gäller lagen i den stat som mannen tillhörde. Om äktenskapsskillnad vunnits på talan av hust- run och hon var tysk medborgare, tillämpas i stället tysk rätt.2

I fråga om makars förmögenhetsförhål- landen stadgas i art. 15 EGBGB: Egen- domsordningen i äktenskapet skall bedömas enligt tysk lag, om mannen vid tiden för äktenskapets ingående var tysk medborgare. Förvärvar mannen tyskt medborgarskap ef- ter äktenskapets ingående eller har utländs- ka makar hemvist i Tyskland, skall lagen i den stat mannen tillhörde vid tiden för åk- tenskapets ingående vara bestämmande för den äktenskapliga egendomsordningen. Ma- karna kan dock sluta äktenskapsförord, även om det skulle vara förbjudet enligt den främmande lagen.

Principen i nyssnämnda lagstadgande har i tillämpningen utvidgats till en fullständig allsidig kollisionsnorm: egendomsordningen bestäms enligt lagen i den stat som man- nen tillhörde vid tiden för äktenskapets in- gående. Oföränderlighetsprincipen gäller sålunda. Även på detta område accepteras emellertid renvoi och detta i fråga om så- väl återförvisning som vidareförvisning.3

I en särregel, som främst har betydelse för fast egendom, stadgas att de interna- tionellprivaträttsliga bestämmelserna i frå- ga om bl.a. makars egendomsordning inte skall tillämpas beträffande egendom, som inte finns i det land vars lag enligt dessa bestämmelser är tillämplig och som är un- derkastad särskilda föreskrifter enligt lagen i den stat där den finns (art. 28 EGBGB). Utan vidare är klart, att denna bestämmel-

se skall tillämpas i fråga om fideikommiss 0.1. Den härskande läran inom doktrinen tillägger emellertid denna bestämmelse en mycket vidsträcktare betydelse och vill till- lämpa lex rei sitae i fråga om egendom i stat, vars internationellprivaträttsliga be— stämmelser underkastar egendomen en sär- reglering (som t.ex. amerikansk lag i fråga om fast egendom).4

Egendomsstatutet, dvs. mannens perso- nalstatut vid tiden för äktenskapets ingåen- de, är i allmänhet bestämmande också för äktenskapsförord. Det reglerar sålunda i princip frågor om när äktenskapsförord får upprättas, vilket innehåll förordet kan ha och vilken verkan t.ex. viljefel medför i fråga om förordets giltighet.5 I fråga om formen för äktenskapsförord torde lex loci contractus och lex causae (egendomsstatu- tet) tillämpas alternativt .6

Tysk rätt uppställer två betydelsefulla un- dantag från huvudregeln om att äktenskaps- förord är underkastade egendomsstatutet. Om främmande lag är egendomsstatut men mannen blir tysk medborgare eller utländs- ka makar båda har hemvist i Tyskland, kan makarna som förut nämnts sluta äkten- skapsförord, även om de inte skulle kunna göra det enligt egendomsstatutet. Enligt en intern materiellrättslig bestämmelse (5 1409 andra stycket BGB) kan makar, av vilken endera har hemvist i utlandet, genom äk- tenskapsförord avtala, att en i hemvistlan- det gällande egendomsordning skall gälla mellan dem. Förutsättning för bestämmel- sens tillämpning är sålunda att tysk rätt är egendomsstatut, och denna fortsätter att

1 Jfr Dölle i Das internationale Familienrecht s. 64 ff, Kegel i Soergel/Siebert s. 753 f. 2 Se Kegel i Soergel/Siebert s. 810, jfr Mass- feller i Das internationale Familienrecht s. 213, 219. 3 Jfr Kegel i Soergel/Siebert s. 772, Raape s. 333 f. Oföränderlighetsprincipen har dess- utom övergivits i ny lagstiftning av år 1969 om flyktingars egendomsordning. 4Så t. ex. Raape s. 334, Wolff s 200. Jfr däremot Kegel i Soergel/Siebert s. 945 f, i Internationales Privatrecht s. 144 ff. 5 Se t. ex. Kegel i Soergel/Siebert s. 769 ff. & Wolff s. 203, Kegel i Soergel/Siebert s. 771. Jfr dock Raape s. 330 f.

bestämma sådana frågor som t.ex. möjlig- heten att ändra förordet.7

Vad angår skyddet för tredje man gäl- ler. att makar som båda har hemvist i Tysk— land kan med avseende på en rättshandling eller dom i rättegång åberopa mellan dem gällande utländsk egendomsordning mot tredje man endast om egendomsordningen hade införts i vederbörande register eller tredje man kände till densamma, när rätts- handlingen företogs eller rättegången inled- des (art. 16 EGBGB). Vidare gäller vissa bestämmelser till skydd för tredje man, när make, som lever under en utländsk egen- domsordning, driver rörelse i Tyskland.8

Enligt ett tyskt förslag till reform av den internationella äktenskapsrätten, utarbetat av en kommission inom der Deutsche Rat fiir internationales Privatrecht, skall även i fråga om egendomsordningen den i Tyskland grund- lagsfästa principen om mannens och kvinnans likaberättigande genomföras och oföränderlig- hetsprincipen övergivas. Förslaget uppställer samma regel för de egendomsrättsliga och de personliga rättsverkningarna av äktenskap. För äktenskapets rättsverkningar skall i tur och ordning gälla lagen i den stat 1. som båda makarna tillhör, 2. som båda makarna under äktenskapet senast tillhört, under förutsättning att den ena av dem alltjämt är medborgare i den staten, 3. där båda makarna vanligen vistas (sich gewöhnlich aufhalten), 4. där båda ma- karna under äktenskapet senast vanligen vis- tats, under förutsättning att endera alltjämt uppehåller sig där, 5. där båda makarna uppe- håller sig, 6. där båda makarna under äkten- skapet senast uppehållit sig.

Blir på grund av statutväxling tysk lag till- lämplig och har makarna träffat avtal om viss egendomsordning, skall den tidigare rätten fortfarande gälla för denna.9

USA

Varje amerikansk delstat har sin egen in- ternationella familjerätt. Endast i vissa hän- seenden utövar USAs högsta domstol en konstitutionell kontroll. Delstaternas rätt, som i stor utsträckning består av >>case law», tar främst sikte på förhållandet mel- lan delstaterna inbördes (interstatlig rätt). Här kan endast antydas några grunddrag.

I USA torde domstol, som anses behörig att upptaga frågor om underhållsskyldighet

mellan makar, i allmänhet tillämpa lex fori.1 Särskilda bestämmelser gäller enligt the Uniform Reciprocal Enforcement of Support Act en uniform lagstiftning som avser att göra det lättare för under- hållsberättigade att erhålla exigibelt under- hållsavgörande i en annan delstat och som antagits av så gott som samtliga stater, ehuru den efter successiva ändringar gäller i olika versioner för skilda grupper av sta- ter.2

Konflikter i interstatliga förhållanden uppkommer med avseende på makars egen- domsordning därigenom att vissa stater på grundval av främst spansk rätt i viss ut- sträckning baserar sin legala egendomsord- ning på egendomsgemenskap, medan egen- domsskillnad är huvudregel i de flesta del- stater på samma sätt som i nutida engelsk rätt. Nutida doktrin synes hylla den upp- fattningen, att den ursprungliga egendoms- ordningen bestäms av mannens domicillag vid tiden för äktenskapets ingående eller möjligen av vardera makens domicillag så- vitt angår egendom ägd av honom. Efter domicilbyte under äktenskapet torde enligt huvudregeln tidigare förvärvad egendom förbli gemensam eller enskild alltefter den tidigare egendomsordningen (modaliteterna bestäms dock måhända av lagen i den stat där egendomen finns) och detsamma gäller för substitut, så länge källan kan spåras (>>the source doctrin»). Huruvida egendom som utgör nyförvärv blir gemensam eller enskild, bedöms däremot enligt lagen i den nya domicilstaten. Från de grunddrag som sålunda i allmänhet torde gälla avviker dock lagstiftningen i vissa stater. I fråga om fast egendom synes den allmänna me- ningen vara, att lex rei sitae bestämmer egendomsordningen, såvitt angår egendom som endera maken ägde vid äktenskapets ingående, men detta är inte obestritt. Vad

Kegel i Soergel/Siebert s. 770. Se t. ex. Kegel i Soergel/Siebert s. 775 ff. Vorschläge und Gutachten s. 18 ff. Bergmann USA s. 59, Rabel Vol. I 5. 350, jfr dock Ehrenzweig s. 405 f, som kritiserar denna lösning liksom också valet av den underhållsskyldiges domicillag. 2 Se Ehrenzweig s. 406 ff.

Hmm—1

angår fast egendom som förvärvats under äktenskapet kan troligen tillämpning av lex rei sitae också betecknas som huvudregel, men jämväl på detta område har >>the source doctrin» stort inflytande, så att fast egendom i en stat med egendomsskillnad, förvärvad för penningmedel av makar med domicil i en stat med egendomsgemenskap, kan komma att anses som gemensam egen- dom.3

Många frågor som enligt kontinental rätt bedöms enligt egendomsstatutet torde en- ligt amerikansk uppfattning regleras enligt andra rättsregler, t. ex. inom kontraktsrät— ten. Särskilt giltigheten av äktenskapsför— ord synes i stor utsträckning bedömas en- ligt kontraktsrättsliga kollisionsnormer. Äk- tenskapsförord, upprättade av utomlands domicilierade makar som senare invandrat i USA, har i viss utsträckning tolkats re— striktivt av amerikanska domstolar, så att de antagits inte omfatta egendom som för- värvats efter invandringen.4

Öststaterna

Vissa av de bilaterala rättshjälpskonventio- nerna mellan de olika öststaterna innehål- ler internationellrättsliga bestämmelser ock- så om äktenskaps rättsverkningar i person- ligt och förmögenhetsrättsligt hänseende.1 Innehållet i dessa bestämmelser växlar. I allmänhet utgår de från nationalitetsprinci- pen med subsidiär tillämpning av domicil- principen. Tillämplig lag blir sålunda i första hand lagen i den fördragsslutande stat som makarna tillhör eller, om de till- hör var sin fördragsslutande stat, lagen i den stat där de har eller senast haft ge- mensamt hemvist. Åtminstone konventio- nen mellan Polen och Sovjetunionen av år 1957 bygger dock i första hand på domicil- principen.2 Konventionen mellan Polen och Östtyskland har en särskild bestämmelse rö- rande äktenskapsförord för fall när makar- na inte tillhör samma stat. I sådant fall till- lämpas lagen i den stat där förordet in- gåtts.3

Sovjetunionens nya grunder för lagstift- ning rörande äktenskap och familj synes

sakna direkt tillämpliga internationellrätts- liga regler rörande äktenskaps rättsverk- ningar. Åtminstone tidigare synes i första hand lex fori ha använts i Sovjetunionen också i fråga om rättsverkningarna av äk- tenskap mellan utländska medborgare.4 Av särskilt intresse i detta sammanhang är den nya internationellrättsliga lagstift- ningen i Polen, Tjeckoslovakien och Öst- tyskland. Enligt den polska lagen om in- ternationell privaträtt av år 1965 bestäms makars personliga och ekonomiska rätts- förhållanden av deras gemensamma natio- nella lag. Denna tillämpas också i fråga om rätten att ingå, ändra eller upphäva äk- tenskapsförord. Ekonomiska rättsförhållan- den som grundas på äktenskapsförord be- stäms av makarnas gemensamma nationella lag vid den tidpunkt då förordet upprätta- des. Har makarna inte någon gemensam nationell lag, tillämpas i stället lagen i den stat där de har hemvist, medan polsk lag blir bestämmande, om makarna inte heller har hemvist i samma stat (art. 17). Enligt den tjeckoslovakiska lagen om internatio- nell privat- och processrätt av år 1963 be- stäms makars personliga och ekonomiska rättsförhållanden av lagen i den stat där de

3 Jfr Marsh, Marital property in conflict of laws, Seattle 1952, Mueller, Die Grundfragen des internationalen Giiter- und Erbrechts der Ehegatten in der Rechtsprechung der Ver- einigten Staaten, i RabelsZ 1934 s. 252 ff, Rabel Vol. I t.ex. s. 353 ff, 362 ff, 383 f, Ehrenzweig s. 647 ff, Goodrich s. 244 ff, Stumberg s. 312 ff, Bergmann, USA 5. 56 ff. Jfr em. Herzog i Revue critique de droit international privé 1968 s. 607 ff, enligt vilken the Court of Appeals i staten New York i ett par rättsfall rörande makars egen— domsordning har tillämpat en individualise- rande metod. 4 Se Rabel Vol. I 5. 392 ff, 396. Se Makarov, Quellen des internationalen Privatrechts, Band II Texte der Staatsverträ- ge, 2 uppl. 1960 (lösbladssystem) 18, 19, 20, 22, 23, 27, 28 a—28d och 28 f. Jfr Valladäo i Recueil des cours 1962 —— I (Tome 105) s. 139. Se Makarov a.a. nr 22 art. 29. Se Makarov a.a. nr 18 art. 22. Se Grzybowski, Soviet private international law, 1965 s. 128. Szåszy, Private interna- tional law in the european people's demo- cracies, 1964 s. 348 ff och Szåszy i Recueil des cours 1964 — I (Tome 111) s. 288 f.

...

han:

är medborgare eller, om de är medborgare i olika stater, av den tjeckoslovakiska la- gen. Egendomsordning som grundar sig på avtal bedöms enligt den lag som var be— stämmande för makarnas ekonomiska rätts- förhållanden vid tidpunkten för avtalet (art. 21). Enligt promulgationslagen till den öst- tyska familjelagboken av år 1965 bestäms makars personliga och ekonomiska rätts— förhållanden samt underhållsanspråk av la- gen i den stat där de är medborgare eller, om de är medborgare i olika stater, av den östtyska lagen (ä 16). Innebörden åtmins— tone av de polska5 och tjeckoslovakiska6 bestämmelserna, sannolikt också av den östtyska bestämmelsen, är att principen om egendomsstatutets oföränderlighet övergi- vits såvitt angår den legala egendomsord— ningen.7

4.3 Reformbehov

1912 års lag, som direkt gäller allenast i för- hållande till vissa stater, betraktades redan från början som ett provisorium. Sedan den interna familjerätten reviderats skulle un— dersökas, om inte lagen kunde ersättas av en lag med ett åtminstone till sina huvud- drag allmängiltigt innehåll.1 Någon dylik undersökning har inte kommit till stånd. Sverige har sedermera uppsagt den Haag- konvention på vilken lagen bygger, och det är i hög grad osäkert, huruvida det för la- gens tillämpning uppställda villkoret om ömsesidighet numera är uppfyllt i förhål- lande till någon främmande stat. Detta osäkerhetstillstånd kan inte få bestå.

De summariska bestämmelser i 1912 års lag som rör makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende har knappast varit föremål för kritik eller sär- skild uppmärksamhet överhuvud. Det är emellertid tydligt att de måste underkastas en översyn, om lagen i övrigt skall ersättas av ny lagstiftning.

I fråga om lagens bestämmelser rörande äktenskaps ekonomiska rättsverkningar fö— religger ett uppenbart praktiskt behov av ny lagstiftning. Lagens regler utgår från att lagen i den stat som mannen tillhörde vid

tiden för äktenskapets ingående skall till- lämpas. Nationalitetsprincipens tillämpning kan bl. a. komma i eklatant strid med vad som faktiskt tillämpats i makars äktenskap t.ex. när de inflyttat från ett land där do- micilprincipen gäller. Vad särskilt angår det företräde som getts mannens nationalitet var det förståeligt vid lagens tillkomst, ef- tersom hustrun då regelmässigt genom gif- termålet förvärvade mannens nationalitet, om hon tillhörde annan stat. Enligt med- borgarskapslagstiftningen i många länder, bl.a. Sverige, har giftermålet numera inte i och för sig någon inverkan på hustruns nationalitet. Det företräde som getts man- nens lag framför hustruns, om makarna tillhör skilda stater, står knappast i god överensstämmelse med den svenska famil- jerättens allmänna grundsats om makars likställighet2 och synes i allt fall represen- tera en förlegad ståndpunkt. Att t. ex. ma- kar som gifter sig och tar hemvist i Sverige skall vara underkastade lagen i främmande stat endast därför att mannen är medborga- re där, kan ej gärna anses sakligt motiverat.

Den i 1912 års lag upptagna principen om att makars egendomsordning under hela äktenskapet skall i huvudsak vara under- kastad lagen i en viss stat medför svårig- heter. Den leder t.ex. till att makar som sedan länge är svenska medborgare kan vara underkastade utländsk egendomsord- ning därför att mannen vid äktenskapets ingående tillhörde främmande stat. Denna stat kan numera ha upphört att existera. Detta gäller bl.a. för baltiska flyktingar som kom hit efter sista världskriget. Många lever här i den felaktiga tron att svensk lag är tillämplig. Kanske upptäcks först vid ena makens död, att främmande lag är till- lämplig, med åtföljande överraskningar. Konsekvenserna av oföränderlighetsprinci- pen har i Danmark påtalats av hojesterets-

5 Szer i Clunet 1966 s. 347, 349. 6 Kucera i Clunet 1966 s. 792, Bystricky i Bulletin de droit tchéchoslovaque 1963 s. 246. 7 Se i övrigt beträffande öststaterna anförda arbeten av Szåszy. 1 Se ovan s. 34. 2 Schmidt i Festskrift tillägnad Birger Eke- berg, 1950 s. 468.

dömmer Trolle, som starkt ifrågasatt dess lämplighet.3 Också från svensk sida har frågan upptagits till diskussion.4 Oförän— »derlighetsprincipen har för nordiska förhål- landen övergivits redan genom nordiska fa- miljerättskonventionen år 1931. De olägen- heter som oföränderlighetsprincipen föran- leder torde i och för sig motivera en över- syn av 1912 års lag. Denna måste gå ut på att vinna regler som ger möjligheter till anpassning efter den miljö med vilken ma- karna införlivas.

En annan viktig fråga gäller hur reglerna om makars egendomsordning och om arvs— rätt skall kunna samordnas i internatio- nellrättsliga sammanhang. Familjerättskom- mittén anser, att frågan bäst löses inom den internationella arvsrättens ram och återkommer till frågan i motiveringen till förslaget till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo.

F amiljeriitlskommitténs enkät i december 1964 upptog tre frågor rörande äktenskaps rättsverkningar. Frågorna avsåg endast ma- kars förmögenhetsförhållanden. Av svaren från bl.a. Stockholms stads rättshjälpsan- stalt, Göteborgs stads rättshjälpsanstalt och enskilda advokater framgår, att svårigheter relativt ofta uppstår när främmande lag skall tillämpas beträffande makars förmö- genhetsförhållanden.

Ett avsevärt antal remissinstanser föror- dar, att domicilprincipen i större utsträck- ning tillämpas beträffande makars förmö- genhetsförhållanden. Några av dem, bl.a. Stockholms rådhusrätt och Stockholms stads rättshjälpsanstalt, vill låta domicilet fälla utslaget, när makarna har olika natio- nalitet, andra synes benägna att förorda en mera generell användning av domicilprin- cipen. Endast ett mindre antal remissin- stanser synes vilja motsätta sig att domicil- principens användning vidgas på hithöran- de område. Utlandssvenskarnas förening har motsatt sig tillämpning av domicilprin- cipen såvitt angår svenskar som är bosatta utomlands, åtminstone om båda makarna är svenska medborgare.

Ungefär två tredjedelar av dem som ytt-

rat sig om oföränderlighetsprincipen föror- dar, att det införs möjlighet till statutväx- ling. Ett tiotal remissinstanser, bland dem Stockholms läns landstings och Göteborgs stads rättshjälpsanstalter, förordar tillämp- ning av svensk lag för utländska makar som viss tid haft hemvist här i riket. Sta- tutväxling med anledning av nytt hemvist avstyrks dock av åtskilliga remissinstanser, t.ex. av Göteborgs rådhusrätt under hän- visning till svårigheterna att fixera den kri- tiska tidpunkten. Flera av dem som föror— dar statutväxling med anledning av nytt hemvist tillstyrker också, att svensk lag blir tillämplig på makars förmögenhetsförhål- landen sedan de båda förvärvat svenskt medborgarskap. Statutväxling med anled- ning av ändrad nationalitet tillstyrks av yt- terligare ett tiotal remissinstanser, bl.a. Stockholms rådhusrätt och Göteborgs råd- husrätt. Åtskilliga remissinstanser, bl.a. Malmö stads rättshjälpsanstalt och Utlands- svenskarnas förening, anser dock att statut- växling bör tillåtas endast när makarna av— talar därom. Utlandssvenskarnas förening anför, att automatiskt verkande ändringar i makars förmögenhetsordning inte synes lämpliga, därför att de lätt kan medföra att makarna svävar i villfarelse om vad som gäller för dem.

4.4 Kommitténs lagförslag

Vid ny lagstiftning om äktenskaps rätts- verkningar bör eftersträvas att den, i mot- sats till 1912 års lag, görs allmängiltig och alltså ej begränsas att gälla i förhållande till vissa stater. Genom konventioner kan vid behov —- liksom i nordiska förhållanden — göras avsteg från vad som eljest skall gälla. Frågan om tillämpning av nationali- tet eller hemvist som anknytningsfaktum bör prövas enligt de överväganden som kommittén gjort inledningsvis.1

I 1912 års lag behandlas först makars in-

3 TfR 1959 s. 39 ff, 392 ff. 4 Malmström i Förhandlingarna å det tjugo- andra nordiska juristmötct i Reykjavik, Do- micilprincip eller nationalitetsprincip? s. 15. 1 Se ovan 5. 46 ff.

bördes rättigheter och skyldigheter i person- ligt hänseende och därefter förmögenhets— ordningen. Till det förra avsnittet räknas bl. a. makars inbördes underhållsskyldighet. Även i en ny lag torde denna ordning vara lämplig.

Det är svårt att finna någon hållbar prin- cipiell grund för att frågor om makars in- bördes underhållsskyldighet skall bedömas enligt viss lag. De sammanhänger med egendomsordningen i äktenskapet men även med miljön och andra växlande förhållan- den. Att såsom 1912 års lag bygga på med- borgarskapslandets lag kan ej vara lämp- ligt. när makarna på allvar slagit sig ned i annat land. I valet mellan nationalitet och hemvist som anknytningsfaktum kommer man närmare ett praktiskt lämpligt resul- tat, om hemvistet läggs till grund för reg— leringen. I så fall uppkommer emellertid bl.a. frågan vems hemvist som skall vara bestämmande, om familjen är splittrad.

Familjerättskommittén har ansett, att man kan avstå från att försöka lösa detta och liknande spörsmål från principiella utgångs- punkter och att man kan i stort sett nöja sig med att tillämpa lex fori dvs. svensk lag när talan väcks här i riket. Talan om underhåll torde i själva verket sällan kom- ma under svensk domstols prövning, om inte åtminstone svaranden är stadigvarande bosatt här. Ur praktisk synpunkt är det även en avgjord fördel, om domstolen får tillämpa lex fori. I sak bör detta också vara acceptabelt när det gäller underhåll. Den svenska rätten bygger i hithörande frågor på en allmän skälighetsprövning vid "vilken olika hänsyn kan vägas mot varand- ra. I den mån underhållsfrågor även i främ- mande lag är underkastade en motsvaran- de allmän skälighetsprövning gör det ej i sak någon större skillnad vilken lag som tillämpas. Beträffande sådana fall då större skiljaktigheter föreligger mellan svensk och främmande lag kan framhållas, att frågor om underhåll i allmänhet uppkommer i samband med hem- eller äktenskapsskill- nad. Enligt kommitténs förslag skall talan om hemskillnad alltid och talan om äkten- skapsskillnad som regel här i riket prövas

enligt svensk lag. Det är önskvärt, att dom- stolen i princip kan bedöma förutsättning- arna för och verkningarna av hem- eller äktenskapsskillnad enligt en och samma lag- stiftning. Regleringen av underhållsfrågan är i utländsk rätt ej sällan direkt beroende av utgången i skillnadsmålet. Det skulle då bli förenat med speciella svårigheter att kombinera tillämpning av svensk lag i skill- nadsfrågan med tillämpning av utländsk lag i underhållsfrågan. När underhållsfrå- gor här i riket väcks utan samband med hem- eller äktenskapsskillnad, är det ej frå- ga om så långsiktiga avgöranden att man överhuvud har anledning tveka inför till- lämpning av lex fori.

Frågor om makars inbördes underhålls- skyldighet som uppkommer här i riket sy- nes sålunda kunna bedömas enligt svensk lag (l 5). Vid den skälighetsbedömning som förutsätts får man bl.a. beakta den egen- domsordning som gäller för makarna. Även andra särskilda omständigheter bör beak- tas. Om hustrun begär underhållsbidrag och hon lever i ett land där det är väsentligt svårare för en kvinna att försörja sig än i Sverige, måste t. ex. hänsyn tas därtill.

Andra frågor om makars inbördes per- sonliga rättsförhållanden torde mera sällan komma under rättslig prövning. De kunde därför kanske lämnas oreglerade i interna- tionellrättsligt hänseende. Å andra sidan torde det ej föreligga något hinder att un- derkasta dem samma reglering som under— hållsfrågorna, dvs. i princip tillämpa svensk lag.

Kommittén övergår härefter till den mera komplicerade frågan vilken lag som skall vara bestämmande för makars egendoms- ordning (egendomsstatut). Det är tydligt, att man inte här kan nöja sig med att till- lämpa lex fori, såsom kommittén förordat beträffande makars inbördes personliga rättsförhållanden. 1912 års lag bygger som förut nämnts på nationalitetsprincipen lik- som fallet är med finsk lag, under det att dansk, isländsk och norsk rätt hyllar domi- cilprincipen.

Medborgarskapet är under normala om-

ständigheter ett varaktigt och vanligen lätt konstaterbart anknytningsfaktum. Detta är en given fördel, inte bara när makars egen- domsordning blir föremål för domstols prövning utan även när makarna själva, deras advokater, boutredningsmän o. a. har att ta ställning till hithörande spörsmål. Att konstatera hemvist i internationellrättslig mening kan ej sällan vara betydligt svårare. Särskilt kan det vara vanskligt att i efter- hand bestämma den tidpunkt då sådant hemvist först förelåg i en viss stat. Ibland för också makar en så ambulerande tillvaro att de kan sägas ha hemvist lika väl i den ena som i den andra staten. Att makar nu- mera ofta flyttar från ett land till ett annat är känt. Medborgarskap har av dessa skäl som anknytningsfaktum ett visst företräde framför hemvist. Eftersom domicilprincipen råder på flera håll är det emellertid här liksom på andra områden angeläget att ock- så tillmäta hemvistet betydelse i lämplig omfattning.

De fall då det ur svensk synpunkt är angeläget att reglera makars egendomsord- ning är i främsta rummet, när makarna är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige. Kommittén har övervägt att lämna övriga fall oreglerade i lagen. Härigenom skulle undvikas att ge bestämmelser som binder rättstillämpningen beträffande situa- tioner som vi inte kan överblicka. Vi skulle med en sådan metod få möjlighet att god- taga den ordning från vilken makarna själ— va kanske under lång tid utgått och undgå att fingera en ordning som inte stämmer med verkligheten. Kommittén har inte trott, att det skulle möta så stora svårighe— ter att utan stöd av uttrycklig lag konsta— tera vad som faktiskt gällt makarna emel- lan. Det är ju inte så sannolikt att just de tveksamma eller komplicerade fallen från främmande land kommer under svensk domstols bedömande. Å andra sidan kan det naturligtvis väcka vissa betänkligheter att, när vi f.n. har en reglering som ansetts —— åtminstone analogiskt — omfatta alla situationer, lämna betydande luckor i en ny lag. Kommittén har därför efter sam- råd med finska kommitterade valt att ge ett

mera täckande regelsystem och i stället sökt att på olika vägar minska risken för att tillämpningen av reglerna skall bli verklig— hetsfrämmande. Inte minst kan den möj- lighet till statutväxling som bör finnas bi- draga till att lagstiftningen blir mera verk— lighetstrogen än nu.

Kommittén har med dessa utgångspunk— ter ansett, att en ny lag bör som en första regel i ämnet upptaga att egendomsord- ningen för makar som båda vid äktenska- pets ingående är medborgare i en viss stat skall regleras av den statens lag (2 & första st.). Denna regel, som alltså utgår från na- tionalitetsprincipen, blir tillämplig t. ex. när makar som är svenska medborgare vid äk- tenskapets ingående tar hemvist utom Nor- den, vare sig det sker på kontinenten eller i något annat land. Bestämmelsen torde mot- svara utlandssvenskarnas önskemål. Svens- kar som tar hemvist utomlands torde så- lunda i allmänhet inte önska att utländsk lag blir tillämplig på deras egendomsord- ning i äktenskapet, så länge de inte defini- tivt skurit av banden med vårt land. Om de undantagsvis satt sig in i hemvistlandets lag- stiftning, kan det tänkas, att de föredrager dess egendomsordning för makar. De bör i så fall ha möjlighet att göra äktenskapsför- ord därom som skall respekteras här (5 ©).

Även frånsett möjligheten att välja till- lämplig lag genom äktenskapsförord bör den angivna huvudregeln vidkännas bety- delsefulla undantag. Om den stat där ma- karna är medborgare inte själv låter den nationella lagen vara bestämmande för egendomsordningen, bör den lag som med- borgarskapsstaten anvisar som tillämplig bli utslagsgivande (2 & fjärde st.). Det blir i all- mänhet inte fråga om annat än hemvist- landets lag, låt vara att kraven på hemvist kan växla och att även det engelska domi- cilbegreppet här kan få betydelse. Om ren- voi godtages i dessa fall, bidrager det till att minska risken för en verklighetsfrämmande reglering.

Om makarna vid äktenskapets ingående tillhör olika stater, ger den nyssnämnda huvudregeln inte någon ledning. Att i så

fall såsom för närvarande låta mannens nationalitet bli utslagsgivande torde —— som kommittén förut antytt — inte kunna kom— ma i fråga för framtiden. Det återstår då knappast annan möjlighet än att låta hem- vistet vid äktenskapets ingående bli bestäm- mande för makarnas egendomsordning. Kommittén förordar därför en regel, en- ligt vilken i nu berörda fall lagen i den stat där makarna tog hemvist vid äktenskapets ingående skall tillämpas (2 & andra st.). Om hemvistlandets lag föreskriver att annan lag skall tillämpas, bör det emellertid gälla (2 & fjärde st.). I en sådan situation torde det t.ex. vara lämpligast att godtaga even- tuell föreskrift i hemvistlandet att mannens nationella lag skall tillämpas. Även här bi- drager renvoi till att minska risken för en verklighetsfrämmande reglering.

Regeln om hemvistets utslagsgivande be— tydelse när makar vid äktenskapets ingåen— de tillhör olika stater bör gälla även när makarna då tog hemvist här i riket. Mot- svarande bör gälla, om de tog hemvist i Finland. Härom har de svenska och finska kommitterade varit ense. Familjerättskom- mittén har emellertid inte ansett sig böra stanna härvid utan undersökt, huruvida man inte skulle kunna inom det nordiska rättsområdet uppnå en i huvudsak likfor— mig behandling av alla fall då makar vid äktenskapets ingående tar hemvist i Nor- den.

Som nyss nämnts tillämpar Danmark, Island och Norge för sin del domicilprin- cipen i hithörande frågor. Makar som vid äktenskapets ingående är medborgare i utomnordisk stat blir sålunda underkastade dansk resp. isländsk eller norsk lag, om de då tog hemvist i Danmark resp. Island el- ler Norge. Detta gäller alltså även om de var medborgare i en och samma främ— mande stat och är f.ö. också tillämpligt om endast endera maken var medborgare i utomnordisk stat. I fråga om nordiska medborgare som vid äktenskapets ingående tar hemvist i nordisk stat gäller enligt den nordiska konventionen i ämnet undantags— löst, att lagen i hemvistlandet blir bestäm- mande för egendomsordningen.

En sådan reglering som tillämpas i Dan- mark, Island och Norge får huvudsakligen betydelse, om makarna separerar eller en- dera dör medan de alltjämt bor i den stat där de tog hemvist vid äktenskapets ingå- ende. Att då kunna tillämpa hemvistlandets lag på deras egendomsförhållanden innebär uppenbara praktiska fördelar. Domicilprin- cipen är bl.a. särskilt lämpad för mera blygsamma förhållanden därför att mindre bon belastas hårt av de utredningskostna— der som tillämpning av främmande rätt för med sig. Många utlänningar som vid äkten- skapets ingående slår sig ned i Norden tor— de inte då ha några avsevärda tillgångar. Vad som finns när bodelning blir aktuell har i så fall huvudsakligen förvärvats un- der äktenskapet, om inte arv e.1. tillfallit dem. Med hänsyn till vår ekonomiska stan- dard torde makarna i flertalet fall ha för— värvat betydligt större tillgångar än om de stannat i medborgarskapslandet. Det före- faller inte orimligt, att det nordiska hem- vistlandets regler om giftorätt m. m. då till- lämpas beträffande makarnas egendom.

Familjerättskommittén har ansett, att Vårt land kan godtaga vad som nu gäller i Danmark, Island och Norge, när makar som är utomnordiska medborgare vid äk— tenskapets ingående tar hemvist där. De finska sakkunniga har däremot inte varit beredda att gå lika långt. De har funnit ovisst, om fördelarna av att Norden med en sådan reglering skulle kunna behandlas som en enhet i aktuellt hänseende är till- räckligt stora för att motivera denna av— vikelse från huvudregeln, vilken medborga- re i utomnordiska stater kunde ha svårt att finna sig i. De finska sakkunniga har också framhållit, att man genom att avstå från den ifrågasatta regleringen skulle uppnå bättre konformitet med reglerna om arvs- statut.

Enligt familjerättskommitténs mening skulle det innebära en betydande fördel, om både Finland och Sverige godtog vad som gäller i de andra nordiska staterna i fråga om egendomsordningen för makar som vid äktenskapets ingående tar hemvist där. Att regelsystemet inte blir reciprokt sy—

nes inte böra tillmätas utslagsgivande be- tydelse. Om den angivna regleringen god- tages, behöver man överhuvud inte under- söka vilken nationalitet makarna hade vid äktenskapets ingående, när det kan konsta- teras att de då tog hemvist i nordiskt land. Vi skulle också överlag undgå att, när utomnordiska medborgare vid äktenskapets ingående slår sig ned i Danmark, Island eller Norge och sedan flyttar till Sverige, underkänna den danska, isländska eller norska egendomsordning som de med all sannolikhet ansett sig underkastade. Den ståndpunkt som t.v. intagits på finsk sida ger naturligtvis anledning till frågan, hu- ruvida vårt land bör införa den angivna regleringen även om Finland inte gör det. Enligt kommitténs mening bör frågan be- svaras jakande. Kommittén hyser också den förhoppningen, att förnyade överväganden från finsk sida kan leda till en gemensam reglering av frågan. Med hänsyn härtill har kommittén ansett sig böra framlägga förslag om att egendomsordningen för ma- kar som vid äktenskapets ingående tar hemvist i nordisk stat skall anses bestämd av den statens lag, oavsett om makarna eller endera var medborgare i utomnordisk eller i nordisk stat (2 & tredje st.). Det får övervägas, huruvida man, om den finska ståndpunkten slutligt vidhålls, bör bibehål- la den generella formuleringen eller bör i stället för orden »nordisk stat» direkt ange Danmark, Island, Norge och Sverige. Även om den generella formuleringen används, följer av kommitténs förslag om renvoi (2 % fjärde st.), att regeln inte blir tillämplig om utomnordiska makar vid äktenskapets ingå— ende tog hemvist i Finland.2

Det hittills sagda har avsett egendoms- ordningen vid äktenskapets ingående. Som förut antytts bör möjlighet finnas att under äktenskapet övergå till annan egendoms- ordning (statutväxling). Frågan gäller i första hand, huruvida den omständigheten att makar byter nationalitet eller hemvist bör föranleda därtill. I andra hand kom- mer statutväxling genom äktenskapsförord i fråga.

Kommittén har i likhet med de finska. sakkunniga ansett, att byte av medborgar- skap kan utgöra en rimlig grund för sta— tutväxling men att det är mera vanskligt att knyta sådan rättsföljd till byte av hem— vist. Det kan verka försåtligt, om makar utan att närmare reflektera däröver glider över från en egendomsordning till en an- nan, särskilt om det föreligger en bety-dan— de skillnad mellan den ena och den andra. lagens system. Om statutväxling förutsätter" ändrad nationalitet, kan makarna förmodas vara inställda på att det nya medborgar— skapslandets lag skall reglera deras egen— domsförhållanden i fortsättningen.

Ett för våra förhållanden praktiskt fall då statutväxling av nämnda anledning bör äga rum gäller, att makar, vilkas egen— domsordning skall anses bestämd av utom— nordisk lag, tar hemvist här och blir svens— ka medborgare. I sådant fall synes för ti— den därefter svensk lag böra tillämpas på. deras egendomsordning (3 & första st.). Där— vid bör dock ej göras ändring i vad som gällde beträffande enskild egendom som de redan hade när de blev svenska medborga- re. Om makarna är observanta på frågan» och inte önskar att statutväxling äger rum, bör de kunna genom äktenskapsförord av— tala, att dittills tillämpad lag alltjämt skall gälla (5 5). Kommittén har övervägt, huru- vida statutväxling bör äga rum även när makar, vilkas egendomsordning är bestämd av utomnordisk lag, under äktenskapet ta— git och viss längre tid (t.ex. fem år) haft hemvist i vårt land eller i annat nordiskt. land, utan att bli medborgare i hemviststa- ten, men har av redan anförda skäl inte: funnit en sådan regel lämplig. Det kan i detta sammanhang nämnas, att svenskt medborgarskap brukar regelmässigt kunna erhållas sedan vederbörande haft hemvist här i riket i sju år. När makar under äk— tenskapet tar hemvist här, bör de också kunna genom äktenskapsförord bestämma, att svensk lag skall omedelbart bli tillämp- lig på deras egendomsordning (5 ©). De kan därigenom övergå till svensk egendomsord-

2 Om 2 & tredje st. i 2 kap. skulle komma att utgå, bör även 3 & andra st. utelämnas.

ning utan att avvakta, att de blir svenska medborgare.

Till de anförda bestämmelserna bör fo- gas en särskild reglering beträffande sta- tutväxling i Norden. Som förut nämnts för- ordar kommittén, att egendomsordningen för makar som vid äktenskapets ingående tar hemvist i nordisk stat skall bestämmas av hemvistlandets lag, oavsett vilken na- tionalitet makarna har. Om makarna där- efter tar hemvist i annat nordiskt land, bör enligt kommitténs mening liksom nu gäller för nordiska medborgare —— statut- växling till det nya hemvistlandets lag äga rum (3 5 andra st.), medan däremot änd- ringar i fråga om medborgarskapet inte bör tillmätas betydelse så länge makarna allt- jämt har hemvist i Norden. Den internor- diska regleringen i nordiska familjerätts- konventionen skulle sålunda även i fråga om statutväxling tillämpas på medborgare i utomnordisk stat som vid äktenskapets ingående tog hemvist i nordisk stat. De finska sakkunniga har anfört betänkligheter mot detta undantag från den föreslagna hu- vudregeln om statutväxling som förutsätter byte av både medborgarskap och hemvist. Familjerättskommittén har även på denna punkt ansett sig böra förorda, att den nyss- nämnda internordiska regleringen tillämpas. Detta torde vara möjligt även om Finland inte skulle ansluta sig därtill. Bestämmelsen i fråga blir inte tillämplig, om makar som är medborgare i samma utomnordiska stat flyttar från Finland till annat nordiskt land, eftersom makarna enligt den finska stånd- punkten inte anses underkastade nordisk lag i fråga om den ursprungliga egendoms— ordningen.3

Vad angår fall, då makar som har svensk egendomsordning under äktenskapet tar

hemvist i och blir medborgare i utomnor- disk stat synes ej lämpligt att upptaga nå- gon bestämmelse som direkt föreskriver sta- tutväxling för sådant fall. En sådan före- skrift skulle snarare skapa förvirring än bi—

raga till anpassning, eftersom statutväx— ling alltjämt är något sällsynt inom den internationella familjerätten och man inte kan förutsäga att det nya medborgarskaps- landet för sin del stadgar eller medger sta— tutväxling av nämnda anledning. Däremot synes vi böra godtaga statutväxling, när det nya medborgarskapslandet ger föreskrift därom (4 5). Om den främmande staten däremot inte föreskriver statutväxling, blir — såvitt på oss ankommer — den lag som tidigare ansetts bestämmande för makar- nas egendomsordning alltjämt tillämplig. Om statutväxling skall inträda enligt den främmande statens lag men makarna önskar behålla sin tidigare egendomsordning, bör de kunna avtala därom genom äktenskaps- förord (5 5) som vi alltså skall respektera. Huruvida det kommer att respekteras även i den främmande staten, förblir en öppen frå- ga som vi inte kan inverka på utan konven- tionsreglering. De regler som nu förordats för det fallet att makar med svensk egen- domsordning tar hemvist i och blir med- borgare i utomnordisk stat bör gälla även i andra fall då makar med egendomsordning som anses bestämd enligt lagen i viss stat tar hemvist i och blir medborgare i annan stat. Regleringen blir tillämplig även när makar, vilkas egendomsordning är bestämd av lagen i annan nordisk stat, tar hemvist

3 Enligt den officiella statistiken flyttade åren 1965—1967 följande antal icke nordiska medborgare mellan Sverige och Danmark, Finland resp. Norge (ev. isländska medbor- gare dock inräknade eftersom de ej redo— visas särskilt i den tryckta statistiken):

Antal utflyttade från Sverige till vidstående

Antal inflyttade till Sverige från vidstående

_ land land Utflyttnlngs- resp. inflyttningsland 1965 1966 1967 1965 1966 1967 Danmark 64 68 68 117 1 14 74 Finland 35 30 33 58 85 40 Norge 36 29 40 68 58 45

i och är eller blir medborgare i utomnor- disk stat.

Huruvida man i Danmark, Island eller Norge kommer att utanför den nordiska konventionens område godtaga statutväx- ling i fråga om makars egendomsordning, är tills vidare ovisst. Även om lagstiftaren i dessa länder eller något av dem inte upp- tager frågan, har man dock efter den dis- kussion som förts på området anledning förmoda, att statutväxling skall godtagas i praxis om makarna byter hemvist. Kom- mittén vill framhålla, att det — såsom re- dan antytts kan tänkas att överenskom- melse i hithörande frågor kan komma att framdeles ingås med andra än nordiska stater. I den mån reciprocitet påfordras får då göras de avsteg från här förordade reg- ler som påkallas därav. Såvitt möjligt bör dock undvikas att bryta den enhetliga reg- lering för Norden som ev. kan uppnås på grund av kommitténs förslag.

I tydlighetens intresse upptaget förslaget en bestämmelse om att statutväxling ej in- verkar på giltigheten av rättshandling som make företagit medan ännu främmande lag var tillämplig, t. ex. om mannen med stöd av rådighet över hustruns egendom företa- git en rättshandling som rörde denna (6 5).

Kommittén har redan i olika samman- hang framhållit, att förslaget ger makar vidsträckt möjlighet att genom äktenskaps- förord reglera vilken lag som skall anses tillämplig på deras egendomsordning. Det har synts ändamålsenligt att i denna del tillåta stor valfrihet, men fältet bör ej läm- nas alldeles fritt. Kommittén anser, att ma- karna bör kunna välja lagen i stat, till vil- ken finns anknytning genom någondera makens medborgarskap eller hemvist (5 å). Makarnas val av egendomsordning skall inom dessa gränser godkännas även om det innebär statutväxling. En reglering genom äktenskapsförord kan t.ex. vara praktisk när makar flyttar från ett land till ett an- nat och snarast möjligt vill underkasta sig det nya landets lag, eller om det är ovisst

vilken lag som skall anses tillämplig och makarna vill få klarhet härom. Med tanke på fall då makar enligt svensk lag eller utländsk lag — skulle bli underkastade sta- tutväxling men makarna vill hindra denna ändring föreslås, att de genom äktenskaps— förord skall kunna avtala att lagen i stat, till vilken dittills funnits sådan anknytning som nyss nämnts, alltjämt skall gälla. Internationellrättsliga frågor om tillämp- ning av äktenskapsförord uppkommer inte bara när det gäller lagval utan även i and- ra sammanhang. Kommittén förordar, oav— sett ändamålet med förordet, en liberal reglering såväl beträffande behörighet att upprätta förord som beträffande formkrav

(7 ä)-

I fråga om makars inbördes förhållan- den i övrigt kan här nämnas, att vissa be- stämmelser i GB som avser att ge skydd åt den svagare parten i äktenskapet enligt förslaget skall upprätthållas även i fråga om makar som i övrigt är underkastade utländsk egendomsordning. Förfarandet vid bodelning eller liknande uppgörelse skall också såvitt möjligt regleras av svensk lag. (8 och 12 åå.)

Regleringen av makars egendomsordning har betydelse ej blott för makarna själva och deras rättsinnehavare utan även för tredje man. Enligt 1912 års lag får främ- mande lag som skall tillämpas vid bedö- mande av makars inbördes förmögenhets- förhållanden ej här i riket åberopas mot tredje man innan skriftlig anmälan skett hos rätten om att den främmande lagen skall äga tillämpning på makarnas inbördes förmögenhetsförhållanden. Med dylik an- mälan förfars på samma sätt som med äk- tenskapsförord.

Behovet av skyddsregler i denna riktning är uppenbart. Särskilt med avseende på rådigheten över makars egendom men även i fråga om gäldsansvaret kan annars obe— hagliga överraskningar uppstå för tredje man. Som förut omtalats förekommer dy— lika skyddsregler också i åtskilliga utländs- ka 1agar. Gentemot en reglering som för-

utsätter att tredje man skall vara tillgodo- sedd genom registrering här i riket av ut- ländsk egendomsordning kan dock riktas befogade anmärkningar. Tredje man torde sällan kontrollera huruvida anmälan till äk- tenskapsregistret skett, och systemet är allt- för formellt.

Kommittén förordar i dessa hänseenden till en början, att vad främmande lag inne- håller om inskränkningar i makes rådighet över sin egendom inte får åberopas mot tredje man i fråga om rättshandling som rör fast egendom eller tomträtt här i riket (9 €), vare sig maken är bosatt här eller utom- lands. Vidare bör utländsk egendomsord- ning ej få åberopas mot tredje man i fråga om giltigheten av annan rättshandling som make ingår medan han är bosatt här i riket. Make bör också som regel svara för sin gäld med egendom som tillhör honom, även om andra maken enligt utländsk rätt har rådig- het däröver. Även i vissa andra hänseenden bör tredje man kunna åberopa svensk lag. (10 och 11 åå.)

Frågan när svensk domstol är behörig att upptaga ansökan om boskillnad regleras för nordiska förhållanden i nordiska familje- rättskonventionen.4 I övrigt saknas bestäm- melser i ämnet och frågan synes föga dis— kuterad i litteraturen.5 Kommittén utgår från att ansökan om boskillnad kan uppta- gas här i riket —— förutom när svensk egen- domsordning är tillämplig åtminstone när makar med utländsk egendomsordning är svenska medborgare eller har hemvist här i riket och behov av boskillnad kan an- ses föreligga. Om egendomsordningen be— stäms av främmande lag, förutsätts givetvis, att den innebär någon form av egendoms- gemenskap. Angående forum finns bestäm- melseri 15 kap. 15 & GB.

Beträffande de materiella grunderna för boskillnad synes vanligen anses, att de skall bedömas enligt den lag som är bestämman- de för makarnas egendomsordning.B För tillämpning av egendomsstatutet kan tala, att boskillnadsgrunderna i viss lag regelmäs- sigt är anpassade till egendomsordningens tekniska konstruktion i den lagen. Det synes

dock inte finnas så starka skäl för att hålla fast vid tillämpningen av egendomsstatutet, om man överger de principiella utgångs- punkterna för 1912 års lag. Med hänsyn till boskillnadsbestämmelsernas karaktär av skyddsregler synes det rimligt, att svensk lag får tillämpas i fråga om grunderna för boskillnad, när ansökan därom anses kunna tas upp av svensk domstol. Blivande bodel- ning skall däremot äga rum med tillämp- ning av egendomsstatutet och 12 å i föreva- rande kapitel.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förevarande kap. av lagförslaget vill kom- mittén anföra följande.

15.

Enligt 1912 års lag skall makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende bedömas enligt lagen i makar- nas hemland. Nationalitetsväxling tiller- känns betydelse under förutsättning att bå— da makarna förvärvar medborgarskap i samma land. Regler om svensk domstols behörighet att upptaga hithörande frågor saknas i lagen men finns däremot i den nor— diska regleringen.

Det förefaller inte nödvändigt att nu meddela några särskilda bestämmelser om svensk domstols behörighet att pröva frå- gor om underhållsskyldighet mellan makar eller om makars inbördes personliga rätts- förhållanden i övrigt. Vanligen torde talan i sådana frågor väckas i samband med äk- tenskapsmål, och när äktenskapsmål kan

"* Se ovan 5. 95. 5 Se dock Undén, Studier Del 11 s. 38, Westring s. 297 f. Undén anför, att boskillnadsansökan av utlänning bör upptagas av svensk myndig- het under förutsättning att boskillnadsdom här i landet repekteras av hemlandets lag (som då samtidigt antages vara äktenskaps- statut).

Westring s. 297, NJA II 1932 s. 414, jfr Un- dén, Studier Del II 5. 38. Jfr också NJA 1931 s. 403 med kommentarer av Beckman s. 66, Eek, Internationell privaträtt s. 165, Karlgren s. 132, Malmar i SvJT 1937 s. 376. Domstolarnas utslag synes dock ej medge några bestämda slutsatser om att svensk lag tillämpades på grund av att den var egen- domsstatut. &

upptagas av svensk domstol framgår av 3 kap. i förslaget. I andra fall torde man också i framtiden kunna räkna med att den make mot vilken talan riktas i allmänhet har hemvist här i riket i rättegångsbalkens mening.

Förslaget reglerar däremot frågan om tillämplig materiell lag rörande underhåll. Enligt förslaget skall svensk lag tillämpas i frågor rörande makars inbördes underhålls- skyldighet. De huvudsakliga skälen har an- givits i den allmänna motiveringen till fö— revarande 2 kap. Ytterligare kan anföras, att främmande lag kan innehålla bestäm- melser t.ex. om att underhållsbidrag skall uppgå till viss procent av den underhålls- skyldiges inkomst och att dylika bestäm- melser bl. a. med hänsyn till olikheter i frå— ga om beskattningen kan vara oanvändba- ra för svenska förhållanden. Även i utlan- det finns tendenser att tillämpa det egna landets lag. Förutom i angloamerikansk rätt möter vi exempel härpå i Frankrike och i våra nordiska grannländer, även i Finland.

Den bestämmelse som i 1 & första stycket upptagits om makars inbördes skyldighet att bidraga till familjens underhåll omfat- tar ej endast sådan underhållsskyldighet mot familjen resp. mot make som behandlas i 5 kap. GB utan även underhållsskyldighet en- ligt 7 kap. FB mot makarnas barn under särlevnad eller mot andra makens barn el- ler adoptivbarn. I fråga om underhållsskyl- dighet mot barn är det dock endast fördel- ningen av den ekonomiska bördan mellan makarna som regleras. Bestämmelsen i 1 & andra stycket om rätt till underhåll efter äk- tenskaps återgång, vid hemskillnad eller ef— ter äktenskapsskillnad rör inte underhålls- skyldigheten mot makarnas barn. I punkt 4 i övergångsbestämmelserna upptages emellertid en föreskrift om tillämplig lag i frågor om underhåll till barn som upptages i äktenskapsmål.

Enligt förslaget skall prövningen av un- derhåll inte ske enbart enligt svensk lag utan också med skäligt beaktande av ma- karnas egendomsordning, om den bestäms av främmande lag, och övriga särskilda omständigheter.

Makarnas egendomsordning bör t.ex. särskilt beaktas, om mannen förvaltar hust- run tillhörig egendom. Har hustrun i så— dant fall tillgångar av någon betydenhet som står under mannens förvaltning. kan detta leda till att under äktenskapets be— stånd ett större underhållsbidrag tillerkänns henne än om hon själv förvaltade egendo- men. När det är fråga om underhållsbi— drag efter äktenskapsskillnad, kan en så- dan omständighet som att make blir utan andel i vad som förvärvats under äkten- skapet givetvis utgöra skäl till att maken får större underhållsbidrag än som eljest skolat utgå, t.ex. för att han skall kunna skaffa sig bostad och bohag.

Bland övriga särskilda omständigheter som skall beaktas kan nämnas, att den un- derhållsberättigade lever i ett land där de faktiska behoven eller den allmänna eko- nomiska standarden avviker från vad som vi är vana vid i Sverige. Om en familjeför- sörjare under äktenskapets bestånd har an- ställning i Sverige med en för svenska för- hållanden normal avlöning, medan hans make vistas i ett främmande land med vä- sentligt lägre ekonomisk standard, torde i princip underhållsbidrag böra utgå efter svensk standard, låt vara att den under- hållsskyldiges svårigheter att svara för öka- de kostnader på grund av den dubbla bo- sättningen kanske lättare kan beaktas i ett sådant fall än i interna svenska förhållan- den. Förhållandena torde böra bedömas på ett delvis annat sätt efter äktenskapsskill- nad. Om t.ex. hustrun på grund av ålder eller hälsotillstånd är berättigad till under- hållsbidrag och hon har flyttat från Sverige till sitt hemland, medan den underhålls- pliktige mannen bor kvar här, bör hustrun knappast vara berättigad till en högre stan- dard än som är normal i den staten, om den ej får anses oskäligt låg. Är det den underhållsskyldige som har hemvist utom- lands medan den underhållsberättigade har hemvist i Sverige, torde det i princip inte finnas anledning att bestämma underhålls- bidrag annorlunda än som skolat ske i in— terna svenska förhållanden. Men givetvis sätter den bidragsskyldiges förmåga en fak-

tisk gräns för vad han kan förpliktas att betala.

Bland andra omständigheter som kan komma att åberopas i underhållsfrågor med internationell anknytning kan framhållas innehållet i främmande lag. Det kan t.ex. vara fråga om en lag som makarna i en- lighet med utländsk internationell rätt har under större delen av äktenskapet ansett bestämmande för deras inbördes personliga rättsförhållanden. Bl.a. föreligger mellan skilda rättssystem en teoretisk skillnad i det hänseendet att man och hustru enligt vissa lagar är likställda med avseende på rättig- heter och skyldigheter, medan enligt andra rättssystem hustrun har en privilegierad ställning, så att mannen är underhållsskyl- dig mot henne oberoende av hennes in— komst och förmögenhet. I fråga om under— hållsbidrag efter äktenskapsskillnad tar främmande lagar växlande hänsyn till ma- kes skuld. I vissa stater har make som bär skuld till skillnad ej rätt att få underhålls- bidrag, i andra stater kan underhållsbidrag utgå oberoende av skuld. I princip har vi väl ej anledning att ta hänsyn till sådana drag i utländsk lagstiftning, när huvudre- geln är att underhållsfrågan skall bedömas enligt svensk lag. I den mån de avspeglar olikheter på arbetsmarknaden e.l. kan de dock böra beaktas vid underhållsbidragets bestämmande. Även särpräglade miljöför- hållanden kan böra beaktas. Är det den un- derhållsskyldige som är bosatt i främman- de stat och har han enligt den statens lag även annan underhållsskyldighet, nedsätts hans förmåga att betala underhållsbidrag till maken.

Önskar båda makarna åberopa samma främmande lag, synes det rimligt, att deras önskemål i detta hänseende beaktas oavsett regleringen i utkastet. Ett sådant mått av dispositionsrätt över underhållsfrågor synes inte medföra några olägenheter.

Bestämmelsen i andra stycket av para- grafen blir tillämplig även när fråga om underhållsbidrag blir föremål för prövning först sedan det redan dömts till återgång eller hem- eller äktenskapsskillnad. Har i

sådant fall underhållsfrågan reglerats ge- nom avgörande utomlands, kan vi på grund av konvention vara förpliktade att respek- tera det avgörandet (jfr 8 5 andra st. i 1931 års förordning). Även i icke konventions- reglerade fall kan viss försiktighet vara på.- kallad. Goda skäl kan tala för att ändring ej utan vidare medges på grund av ändrade förhållanden, om ändring inte kan ske en- ligt den lag som var bestämmande för av- görandet.

Bland andra rättsverkningar av äktenskap med avseende på makars inbördes person- liga förhållanden kan som exempel från svensk eller främmande rätt nämnas plikt till äktenskaplig trohet eller sammanlevnad, rätt att föra talan om återställande av sam- manlevnaden, beslutanderätt i personliga angelägenheter, t.ex. rätt för ena maken att bestämma var makarna skall bo, och överhuvud endera makens (vanligen man- nens) rätt att ingripa i den andres person- liga förhållanden. Sådana frågor torde en- dast i sällsynta undantagsfall komma upp till fristående bedömning av svensk dom- stol. I den mån så sker har kommittén an— sett tryggast att beträffande dem tillämpa svensk lag. Skulle särskilda skäl tala för att man beaktar värderingar i främmande lag, ger utformningen av förevarande paragraf utrymme därför.

Frågor som har anknytning både till ma- karnas personliga rättsförhållanden och till deras förmögenhetsförhållanden eller till endera makens allmänna rättshandlingsför- måga kan vålla teoretiska svårigheter. Som exempel kan nämnas makars inbördes upp- lysningsplikt, makes rätt att företräda and- ra maken vid förfall för honom, inskränk- ningar i hustruns rättsliga handlingsförmå- ga, när dessa följer direkt av äktenskapet (oberoende av egendomsordningen), och förbud mot vissa rättshandlingar mellan makar. Dylika frågor blir dock sällan ak- tuella vid domstol. Allteftersom de när- mast angår makarnas personliga rättsför- hållanden eller deras egendomsordning får man tillämpa förevarande 1 5 eller efter- följande paragrafer i förslaget. Såvitt angår

förhållandet till tredje man torde vissa hit- hörande frågor kunna direkt hänföras un- der 9—11 åå i förslaget.

Frågor om makes släktnamn torde ej kunna sägas angå makars inbördes person- liga rättsförhållanden. De har lämnats utan reglering i förslaget. Sedan man i Sverige valt att överföra de familjerättsliga bestäm- melserna om släktnamn till en särskild namnlag, torde det knappast vara lämpligt att behandla internationellrättsliga frågor om namn i en lagstiftning av här aVSedd art. Namnrättskommittén upptog i sitt för- slag till namnlag en bestämmelse om ut- lännings rätt till namn. Den gällde också tillämpningen av de familjerättsliga regler- na i förslaget. Föredragande departements- chefen ansåg emellertid, att frågor om ut- lännings familjerättsliga förvärv av släkt- namn liksom dittills kunde lämnas öppna för praxis. Denna praxis har troligen ej hunnit utvecklas så att det redan nu kan finnas anledning att på nytt överväga frå- gan om lagstiftning.

25.

Bestämmelserna i denna och närmast föl- jande paragrafer har i huvudsak motiverats i det föregående. 2 & rör den ursprungliga egendomsordningen, dvs. den som skall an- ses gälla från äktenskapets ingående. Från de regler som upptages här kan avsteg gö— ras genom äktenskapsförord enligt 5 5.

Första stycket

Här föreslås, att makars egendomsordning skall anses bestämd av lagen i den stat där makarna är medborgare vid äktenskapets ingående, om ej annat följer av vad som sägs i fortsättningen. Inom kommittén har närmast med avseende på svenska med- borgare —— diskuterats möjligheten att an- knyta till hemvistet, om makar med gemen- sam nationalitet vid äktenskapets ingående utvandrat till främmande stat men ej för- värvat medborgarskap där. Att i lag av- gränsa den kategori av >>emigranter» som

borde följa domicilprincipen har emellertid visat sig stöta på stora svårigheter. När det gäller svenska makar, måste det vara en mycket liten kategori som redan vid äkten- skapets ingående kan karakteriseras som emigranter. En bestämmelse i ämnet kan därför inte få nämnvärd praktisk betydelse. Utlandssvenskarnas förening har också motsatt sig tillämpning av domicilprincipen beträffande svenska medborgare som har hemvist i främmande stat, åtminstone när båda makarna är svenskar.

Andra stycket Här föreslås, att om makar vid äktenskaa pets ingående är medborgare i olika stater, skall egendomsordningen anses bestämd av lagen i den stat där makarna då tar hem- vist. Bestämmelsen blir självfallet tillämp- lig, om båda makarna hade hemvist i viss stat redan före äktenskapets ingående och stannar där. Vidare gäller bestämmelsen, om ena maken har hemvist i viss stat före äktenskapets ingående och andra maken i samband med äktenskapet tar hemvist där. Och slutligen får makarna sägas ta hem- vist i viss stat vid äktenskapets ingående, om de i samband därmed flyttar dit med avsikt att bli stadigvarande bosatta där. Om makarna t.ex. ingår äktenskap i Ita- lien med avsikt att efter vigseln bosätta sig stadigvarande i Tyskland, bör regeln anses tillämplig även om det skulle dröja någon kortare tid innan de hinner sätta sin aVSikt i verket.

Regeln är inte direkt tillämplig, om bå- da makarna är bosatta i viss stat men en- dast ena maken har hemvist där i interna— tionellrättslig mening. En italiensk med- borgare som studerar vid tyskt universitet ingår t.ex. äktenskap med en tysk med- borgare med hemvist i Tyskland, och ma- karna är under de första åren av äktenska- pet bosatta i Tyskland men flyttar sedan till Italien. I brist på annan regel torde dock även i denna situation tysk lag — så- som den lag till vilken makarna har den närmaste anknytningen —— böra anses till— lämplig från äktenskapets ingående, om in- te annat föreskrivs i Tyskland.

Såsom anförts i de allmänna motiven före— slår kommittén, att egendomsordningen för makar som vid äktenskapets ingående tog hemvist i nordisk stat1 skall i huvudsak föl- ja den nordiska regleringen även om ma- karna eller endera var medborgare i utom- nordisk stat. I överensstämmelse härmed upptager tredje stycket i förevarande 2 &, att om makar vid äktenskapets ingående tar hemvist i nordisk stat, skall egendomsord- ningen, oavsett deras medborgarskap, anses bestämd av den statens lag. Den föreslagna regleringen har särskilt praktiskt värde i fråga om egendom som makarna förvärvar i hemvistlandet, försäkringar i det landet osv. Huruvida den stat där makarna är medborgare respekterar den föreslagna ord- ningen, blir beroende av om man där till— lämpar domicilprincipen eller nationalitets- principen. I senare fallet anses i makarnas hemland den nationella lagen tillämplig. Flyttar de tillbaka till hemlandet, torde de- ras egendomsförhållanden i fortsättningen komma att behandlas som om de alltifrån äktenskapets ingående varit underkastade hemlandets lag. Detta kan vi inte göra nå- got åt utan konvention.

I de detaljfrågor som regleras i senare paragrafer i 2 kap. — t. ex. formen för åk- tenskapsförord — skall bestämmelserna där- om tillämpas, oavsett vilken egendomsord- ning som makarna skall anses underkastade.

Kommittén anser, att den i förevarande paragraf föreslagna regleringen kan genom— föras för svenskt vidkommande utan över- enskommelse mellan de nordiska staterna om en sådan ordning. Om Finland inte an- sluter sig till regleringen, torde likväl några nämnvärda praktiska olägenheter inte be- höva uppstå med hänsyn till den renvoiregel som föreslås i fjärde stycket. De fall som inte avhjälps med den regeln torde i prak- tiken ge sig till känna så sällan att man kan bortse från dem. Eftersom Danmark, Is— land och Norge tillämpar domicilprincipen uppnår vi i övrigt full överensstämmelse med dem beträffande den ursprungliga egendomsordningen, när makar vid äkten- skapets ingående tar hemvist i Norden.

Med hänsyn till de skilda system för be- stämmande av tillämplig lag för makars egendomsordning som gäller på olika håll kan det tänkas, att man i stat vars lag en- ligt förslaget borde vara bestämmande för makars egendomsordning anser att an- nan lag är tillämplig. Båda makarna är t. ex. medborgare i en stat där det anses att deras egendomsordning bestäms av lagen i annan stat där de har hemvist (domicil- principen). Eller makarna är medborgare i olika stater men tar hemvist i en stat där det anses att lagen i stat där mannen är medborgare skall tillämpas (nationalitets- principen). Som antytts i det föregående minskar risken för en verklighetsfrämman- de reglering, om vi i sådant fall godtager hänvisningen. I undantagsfall kan då ock— så lag om vars tillämpning makarna ut— tryckligen eller underförstått avtalat bli till- lämplig (partsautonomi, jfr vad förut sagts om Frankrike).

I fjärde stycket av 2 & föreslås därför, att om i den stat, vars lag enligt paragra- fen är bestämmande för egendomsordning- en, föreskrivs att annan lag är tillämplig, skall det gälla. Regeln blir tillämplig även på makar, som är medborgare i samma utomnordiska stat och vid äktenskapets in- gående tar hemvist i Finland, om man där vidhåller tillämpningen av nationalitetsprin- cipen i detta fall, jfr tredje stycket i para- grafen.

Den föreslagna regeln innebär, att i visst hänseende återförvisning (renvoi) accepte- rats. Renvoi har hos oss föreskrivits i en- staka lagbestämmelser. Inom oskriven rätt har renvoi avvisats av högsta domstolen i pleniavgörandet NJA 1939 s. 96. Läran om renvoi har kritiserats i doktrinen. I sina yt— tersta, rent logiska konsekvenser är den teo- retiskt ohållbar. Likväl har den ett fast grepp om domstolarnas praxis i många främmande stater. I vissa hänseenden sy-

1 Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, jfr betr. terminologin SÖ 1962zl4. Betr. Finland blir den föreslagna regleringen ev. inte tillämplig, se fjärde st. i förevarande paragraf.

nes den också med en moderat tillämp- ning — leda till önskvärda resultat. Den bidrager i sin mån till en verklighetstrogen uniform tillämpning. Förslaget innebär in— te, att dubbel renvoi godtages t.ex. att bestämmelse i främmande lag om att svensk lag skall tillämpas skulle innebära att svens- ka lagvalsregler skall ånyo beaktas. Med föreskrift i den främmande staten om att annan lag är tillämplig avses sålunda före— skrift om tillämpning av viss materiell lag (inte lagvalsregler).

3 &. Första stycket Som anförts i avsnittet om reformbehov le- der den i 1912 års lag upptagna principen om egendomsordningens oföränderlighet till svårigheter. Dessa kan här ytterligare ex— emplifieras något.

Tyska medborgare har flyttat till Sverige under 1930-talet, ganska snart blivit svenska medborgare och har aldrig tänkt sig annat än att svensk lag skulle tillämpas på alla förhål- landen dem emellan. Sedan ena maken avlidit eller det dömts till hem- eller äktenskapsskill- nad, upptäcks, att tysk lag var tillämplig på makarnas egendomsordning eftersom mannen var tysk medborgare vid äktenskapets ingå- ende.

Liknande problem kan uppkomma beträf- fande flyktingar från stater som numera upp- hört att existera. Om t.ex. två makar ingått äktenskap i Estland på 1930-talet och då var estniska medborgare, skall deras egendoms- ordning i princip bedömas enligt estnisk rätt, även om de flytt till Sverige och blivit svenska medborgare. Estland har upphört att existera som självständig stat. Frågan vilken lag som skall tillämpas kan besvaras enligt två huvud- alternativ, vilka emellertid båda kan allt efter omständigheterna leda till sakligt olyckliga re- sultat. Det ena huvudalternativet är att tilläm- pa den lag som gällde i den självständiga sta- ten Estland. Om den lagen antages ha blivit ändrad i tiden mellan giftermålet och statens undergång, kan man ytterligare välja mellan att tillämpa estnisk lag sådan den var vid äk- tenskapets ingående eller att tillämpa den lag som gällde när Estland gick under som själv- ständig stat. I båda fallen riskerar man att binda makarna vid en föråldrad egendomsord- ning som ej längre kan ändras efter tidens krav. Det andra huvudalternativet är att till- lämpa den lag som nu gäller i Sovjetestland

med de övergångsbestämmelser som den lagen upptager. Eftersom makarna flytt till Sverige har de tydligen velat ta avstånd från det nya politiska systemet i sitt forna hemland och kanske också från dess konsekvenser på det privaträttsliga planet. Att då påtvinga makar— na den nya egendomsordningen i Sovjetest- land kan vara stötande.

Även i mera normala fall medför oför- änderlighetsprincipen risk för obehagliga överraskningar, t. ex. därför att makarna ut- gått från att lagen i land, där de blivit med- borgare, därefter gällde för dem. Detta kan föranleda, att ena maken underlåter att upprätta ett testamente som eljest skulle kommit till stånd. Efter hans död kan det visa sig att efterlevande maken ej heller får giftorätt, därför att främmande lag var till- lämplig på makarnas egendomsordning.

I första stycket första punkten av 3 & fö- reslås nu, att om makar, vilkas egendoms- ordning enligt 2 5 skall anses bestämd av lagen i utomnordisk stat, under äktenskapet tar hemvist här i riket och blir svenska medborgare, skall för tiden därefter svensk lag anses tillämplig på egendomsordning— en. Med det fallet att båda makarna blir svenska medborgare får jämställas att make till svensk medborgare får svenskt med- borgarskap.

Givetvis är det sällsynt, att någon blir svensk medborgare utan att ha hemvist här. Detta kan emellertid undantagsvis inträffa, t.ex. i fråga om utlandssvenskar i andra generationen som försummat att göra an- sökan om att få behålla sitt svenska med- borgarskap och därför förlorat detta enligt 8 & medborgarskapslagen eller i fråga om make till svensk medborgare som har hem- vist utomlands.1 Att statutväxling skall in- träda i sådana fall är inte alltid så lämpligt. Förslaget att makarna också skall ha hem- vist här i riket för att statutväxling skall inträda föranleds även av önskemål om att i det hänseendet få likformighet med den nordiska regleringen.

Om makar undantagsvis först blir svens—

1 Jfr beträffande svensk naturalisationspraxis i allmänhet prop. 19682158 s. 83 ff samt Hellberg i SvJT 1956 s. 624 ff, särskilt s. 627, och 1964 s. 684 ff, särskilt s. 688.

ka medborgare och tar hemvist här senare, skall enligt förslaget statutväxling inträda vid hemvistbytet.

Kommittén har sökt att såvitt möjligt undvika att ge statutväxlingen retroaktiv verkan. I andra punkten av förevarande 3 & första stycket föreslås därför, att egen- dom som enligt förut tillämplig lag var en- skild skall likställas med enskild egendom enligt svensk lag (jfr 6 5). Om makarna en- ligt den tidigare tillämpliga lagen avtalat att viss egendom skall vara enskild, bör ett sådant förordnande självfallet förbli gäl- lande — det hade ju kunnat ingås även en- ligt svensk lag. Om emellertid egendomen var enskild direkt enligt tillämplig lag, ha- de makarna varken anledning eller möjlig- het att träffa något avtal i den riktningen. Det förefaller ej lämpligt att behandla des— sa fall olika. Vid äktenskapsskillnad som inträffar strax efter statutväxlingen skulle det t. ex. kunna bli en obehaglig överrask- ning för make, om det visade sig att egen- dom som tidigare var enskild hade för- vandlats till giftorättsgods.

Den föreslagna regeln i andra punkten av 3 5 första stycket gäller oavsett vem som förvaltat egendomen. Vissa svårighe- ter kan tänkas uppstå vid bedömning, hu- ruvida egendom enligt främmande lag var enskild i sådan mening att den bör likstäl- las med enskild egendom enligt svensk lag. Bevisbördan torde böra läggas på den som påstår att viss egendom var enskild. In dubio bör sålunda makarnas egendom an- ses vara giftorättsgods.

Några exempel på tillämpning av regeln kan anföras.

1. Enligt den engelska egendomsordningen är all makarnas egendom enskild. All den egendom som make ägde vid nationalitetsväx- lingen förblir därför hans enskilda enligt för- slaget.

2. Enligt den legala franska egendomsord- ningen är viss del av makarnas egendom en— skild, främst den egendom som endera maken ägde vid äktenskapets ingående eller som se— nare tillfallit honom genom arv, gåva 0.1. Vardera maken förvaltar sin enskilda egen- dom. Sådan enskild egendom som make ägde vid nationalitetsväxlingen förblir hans enskilda enligt förslaget.

3. Ett besvärligt exempel erbjuder den lega- la tyska egendomsordningen (Zugewinnge- meinschaft), enligt vilken make äger rätt till andel i den förmögenhetsökning som uppkom- mit under egendomsordningens bestånd.2 Svå- righeterna föranleds av att andelsrätten hän- för sig till ett värde, inte till viss egendom, och av att detta värde dessutom skall fastställas först i samband med egendomsordningens upp- lösning. Till någorlunda rimligt resultat torde man komma, om man som enskild egendom betraktar endast egendom som tillhörde ma- ken vid äktenskapets ingående eller som se- nare, men medan tysk lag gällde, tillfallit ho- nom genom arv, gåva eller hemgift samt substi- tut för egendom som nu sagts.

Till förebyggande av missförstånd bör måhända understrykas, att regeln inte har någon betydelse i fråga om egendom som förvärvats efter statutväxlingen. Den egen- domen blir giftorättsgods, om ej annat för- anleds av äktenskapsförord (eller villkor i samband med gåva, arv eller testamente). Substitut för egendom som enligt bestäm— melsen likställs med enskild egendom en- ligt svensk lag blir dock enligt 6 kap 8 5 GB också enskild egendom.

Kommittén har i detta sammanhang ock- så övervägt, hur det bör förfaras med för- valtningen av gemensam egendom som vid statutväxlingen enligt dittills gällande lag står under ena makens förvaltning. Det kan vara opraktiskt att i fortsättningen låta ma- karna gemensamt förvalta egendomen. Inte heller kan det komma i fråga att tvinga makarna att dela upp egendomen. Så länge make fortsätter att förvalta gemensam egendom torde reglerna om förvaltning av giftorättsgods böra tillämpas. Andra ma- ken bör emellertid kunna påkalla tillämp- ning av allmänna regler om samäganderätt.

Egendom som med äganderätt tillhör den ena maken ensam bör i princip förvaltas av honom i fortsättningen, även om det enligt förut gällande lag (t.ex. italiensk eller schweizisk) var den andra maken som hade rådigheten över egendomen. Om enligt för- ut tillämplig lag mannen förvaltar hustrun tillhörig egendom, får han efter statutväx- lingen utlämna egendomen till hustrun att

2 Se närmare om innebörden av den tyska egendomsordningen s. 87 f ovan.

förvaltas av henne och avge redovisning för sin förvaltning. Tillbörlig hänsyn måste emellertid tas till övergångssvårigheter, t.ex. i fråga om redovisning när egendo- men sammanblandats med mannens enskil- da egendom.

Med hänsyn till de många kombinatio- ner i fråga om äganderätten till makars egendom och förvaltningen därav som kan förekomma i främmande lagar har kom— mittén inte funnit det praktiskt genomför- bart att i lag reglera, hur statutväxlingen till svensk rätt skall påverka förvaltningen av den egendom som förut tillhörde ma- karna.

Andra stycket Om makar vid äktenskapets ingående tar hemvist i nordisk stat, skall enligt 2 & tred- je stycket egendomsordningen anses be— stämd av den statens lag, oavsett deras medborgarskap. Som förut nämnts görs dock ev. undantag härifrån genom renvoi— regeln i 2 & fjärde stycket. Tar makarna, när lagen i nordisk stat enligt 2 & är tillämp- lig på deras egendomsordning, under äkten— skapet hemvist i annan nordisk stat, skall, enligt andra stycket i nu förevarande 3 &, lagen i den staten anses tillämplig på egen- domsordningen för tiden efter hemvistby- tet. Också den här föreslagna bestämmel- sen är tillämplig oavsett makarnas med— borgarskap. Nationalitetsbyte medför inte statutväxling i här reglerade fall.

Andra stycket innebär, att regleringen i nordiska familjerättskonventionen såvitt på oss ankommer blir tillämplig i hithörande fall också i fråga om statutväxling, om makarna flyttar från en stat till en annan inom Norden. Något undantag från till— lämpningen av den nya lagen föreslås inte här beträffande egendom som vid tidpunk- ten för statutväxlingen var enskild enligt förut tillämpad lag. Även detta överens— stämmer med den nordiska konventionen.

Den föreslagna bestämmelsen blir dess- utom tillämplig när makarnas egendoms- ordning bestäms av nordisk lag på grund av vad som sägs i 2 & första stycket, dvs. när makar som båda var svenska eller finska

medborgare vid äktenskapets ingående tog hemvist utom Norden (nordiska familje- rättskonventionen är då inte tillämplig). Tar de senare hemvist i annan nordisk stat än den de tillhör, blir enligt den här före— slagna bestämmelsen det nya hemvistlandets lag tillämplig.

Med tanke på likheterna mellan de nor- diska lagreglerna om makars egendomsord- ning räknar kommittén med att förslaget om statutväxling från en nordisk lag till annan nordisk lag inte skall medföra några nämnvärda praktiska svårigheter, oavsett hur övriga nordiska stater ställer sig till den frågan.

4å.

Här föreslås, att om makar i annat fall än som avses i 3 & tagit hemvist och är el- ler på ansökan blir medborgare i annan stat än den vars lag är bestämmande för deras egendomsordning, skall för tiden där- efter iakttagas vad som i den stat där de är medborgare föreskrivs om tillämplig lag i sådant fall. Liksom i fråga om statutväx- ling enligt 3 å första stycket från utomnor- disk till svensk lag förutsätts, att makarna såväl tagit hemvist som blivit medborgare i annan stat än den vars lag är bestämman- de för deras egendomsordning. Om man här skulle anknyta enbart till medborgar- skapsväxling, kunde man komma i strid med regleringen för nordiska förhållanden i 3 å andra stycket. Så länge makarna har hemvist inom Norden skall nämligen na- tionalitetsbyte inte inverka på frågan om statutväxling.

Den för frågan om statutväxling avgö- rande tidpunkten inträffar, när makarna blir medborgare i den stat där de sedan äktenskapets ingående haft eller under äk- tenskapet tagit hemvist eller när de tar hemvist i den stat där de sedan äktenska- pets ingående varit eller under äktenskapet blivit medborgare.

Den föreslagna regeln förutsätter. att makarna efter egen frivillig ansökan blir medborgare i främmande stat, om de inte redan är medborgare i staten i fråga vid

den tidpunkt då de tar hemvist där. Med ansökan bör jämställas frivilligt samtycke. Bestämmelsen torde kunna tillämpas ana- logiskt, om makar, som är medborgare bå- de i Sverige och främmande stat, på ansö- kan befrias från det svenska medborgar- skapet enligt 9 é medborgarskapslagen. Svensk medborgare, som förvärvar ut- ländskt medborgarskap efter ansökan eller uttryckligt samtycke, förlorar därigenom sitt svenska medborgarskap enligt 7 5 med- borgarskapslagen.

Som nämnts i det föregående har kom- mittén avstått från att i förslaget direkt reg- lera frågan om statutväxling i hithörande fall. Däremot föreslås att vi godtager statut- växling, om det land där makarna i fort- sättningen har både hemvist och medbor- garskap ger föreskrift därom. Om makarna vid äktenskapets ingående var exempelvis svenska medborgare och deras nya hem- land, där de tillika har hemvist, hyllar na- tionalitetsprincipen, blir frågan om tillämp- lig lag i fortsättningen beroende av om statutväxling föreskrivs i det nya hemlan- det. Föreskrivs ej statutväxling, blir svensk lag alltjämt bestämmande för makarnas egendomsordning.

Kommittén utgår från att frågan om egendomsordningen för makar som blivit utländska medborgare så sällan kommer under svenska myndigheters prövning att tillämpningen i praktiken ej skall behöva medföra några beaktansvärda svårigheter.

Förslaget upptager ingen regel om att statutväxling — frånsett äktenskapsförord _ kan inträda för svenska medborgare som utvandrat till främmande stat utan att ha blivit medborgare där. Det är mycket svårt att förutse vad en sådan regel i prak- tiken skulle leda till. Svenska pensionärer som av en eller annan orsak flyttat utom- lands — t. ex. till Spanien —— kan kanske sägas ha för avsikt att stanna där för fram— tiden. Det är emellertid ej sannolikt, att de vill bli underkastade spansk egendomsord— ning. Om svenska makar som har giftorätt utvandrat exempelvis till England, där ma- kars egendomsordning kännetecknas av egendomsskillnad, kan det också vara

vanskligt att låta engelsk lag bli tillämplig. Har svenskar bosatt sig i ett exotiskt land, är det naturligtvis ännu angelägnare. att man ej enbart på grund av hemvistbytet anser att statutväxling ägt rum.

När det gäller statutväxling från utom- nordisk lag till nordisk lag eller tvärtom, kan vi inte räkna med full överensstäm— melse med de västnordiska staterna, vilka — om de överhuvud godtager statutväxling torde låta denna inträda direkt vid byte av hemvist, även när makarna inte är med- borgare i den stat där de tar hemvist. Någ- ra praktiska komplikationer av den anled- ningen behöver man dock knappast räkna med. Från finsk sida har några betänklig— heter inte yppats mot förslaget i förevaran- de paragraf. Godtages inte kommitténs för- slag om en särreglering för nordiska förhål- landen, kan paragrafen likväl behållas oför- ändrad.

55.

Enligt förevarande paragraf äger makar genom äktenskapsförord avtala, att deras egendomsordning skall anses bestämd av lagen i viss stat till vilken finns anknytning genom någondera makens medborgarskap eller hemvist eller att lagen i stat till vilken funnits sådan anknytning alltjämt skall gäl- la. Sådant förord skall lända till efterrät- telse oavsett om främmande lag medger det eller ej.

Makar som har hemvist i Sverige men är medborgare i skilda stater kan sålunda enligt förslaget genom äktenskapsförord avtala, att lagen i främmande stat som en- dera tillhör skall vara bestämmande för de- ras egendomsordning. Likaså kan svenska makar med hemvist utomlands genom äk— tenskapsförord avtala om tillämpning av hemvistlandets lag. Har makar ej i sam- band med äktenskapets ingående avtalat om tillämpning av främmande lag och har därför svensk lag ansetts bestämmande för deras ursprungliga egendomsordning. kan de under äktenskapet träffa avtal om statut- växling till sådan främmande lag som nyss nämnts. Givetvis är det inte helt uteslutet,

att makar träffar avtal om tillämpning av främmande lag när det kan vara olämpligt t.ex. om svensk medborgare gifter sig med en utlänning och makarna tar hemvist i Sverige. De kan också träffa avtal om statutväxling utan att tillräckliga skäl före— ligger att överge den lag som dittills varit bestämmande. Risken för att avtal av den komplicerade natur som här är i fråga kommer till stånd utan ingående övervä- gande och goda skäl synes emellertid vara ringa.

Makarna kan enligt paragrafen också upprätta äktenskapsförord om att dittills tillämplig lag skall tillämpas, när i annat fall statutväxling skulle ha inträtt. Detta får dock enligt utkastet endast ske, om den förut tillämpade lagen är lagen i stat till vilken funnits anknytning genom någondera makens medborgarskap eller hemvist. Un- der denna förutsättning bör förordet få av- se en lag som faktiskt tillämpats, även om annan lag skulle ha varit tillämplig enligt de svenska lagvalsreglerna.

Det är inte något ofrånkomligt villkor, att förordet upprättats före den kritiska tidpunkten. Om makarna försummat att upprätta äktenskapsförord dessförinnan, kan de rätta till detta. I ordet »alltjämt» lig- ger dock ett visst krav på att statutväxling- en inte hunnit slå igenom. Äktenskapsföror- det bör upprättas inom relativt kort tid för att det skall kunna godtagas, när makarna ej längre vare sig genom nationalitet eller hemvist har anknytning till det land vars lag enligt förordet skall tillämpas.

Eftersom lagvalsförord bl. a. skall kunna användas för att förebygga statutväxling är det inte givet, att —— sedan makarna en gång valt tillämplig lag genom äktenskaps— förord nationalitetsväxling eller annan ändring i makarnas förhållanden skall med- föra statutväxling under de förutsättningar som eljest skall gälla. Ett förord som upp- rättats t.ex. i samband med äktenskapets ingående kan visserligen vara betingat av då rådande förhållanden utan att makarna haft någon tanke på framtida förändringar. Men det kan också ha varit ämnat att gälla oavsett ändringar i fråga om medborgar-

skap eller hemvist eller i allt fall till dess nytt avtal träffas. En presumtion i ena el- ler andra riktningen torde vara svår att uppställa. Enligt förslaget får frågan lösas genom tolkning av äktenskapsförordet i varje särskilt fall.

Främmande lagar uppställer ofta mer eller mindre utförligt reglerade alternativ till egendomsordning, mellan vilka det står makar fritt att välja när de upprättar äk- tenskapsförord. Har makarna valt en så- dan egendomsordning, bör förordet anses innebära att makarna, med den verkan som sägs i 5 &, avtalat om tillämpning av den lag som reglerar ifrågavarande egendoms- ordning. Undantagsvis kan det tänkas, att ett äktenskapsförord med formellt enbart materiellt innehåll måste anses innebära även val av tillämplig lag. Om förordet vi- sar att makarna uppenbart förutsatt att viss lag var tillämplig, ligger det nära till hands att ge förordet en dylik innebörd.

Avtalar makar genom äktenskapsförord att svensk lag skall vara tillämplig på deras egendomsordning, kan de självfallet också i överensstämmelse med materiell svensk lag avtala genom äktenskapsförord — even— tuellt i samma handling -— att egendom som enligt förut tillämpad lag var enskild skall i fortsättningen vara giftorättsgods el- ler omvänt. Motsvarande befogenhet kan tillkomma dem enligt främmande lag som på grund av äktenskapsförord skall vara till- lämplig.

6å.

Rättshandling, vilken är gällande enligt lag som var tillämplig när den företogs, skall ej påverkas av statutväxling enligt 3, 4 eller 5 &. Bestämmelse härom har uppta- gits i 6 5. Om t.ex. utländska makar tar hemvist här i riket under äktenskapet och mannen enligt tillämplig främmande lag förfogar över hustruns enskilda egendom, skall den omständigheten att svensk lag se- dermera enligt 3 5 första stycket blir till- lämplig i fråga om makarnas egendomsord- ning självfallet ej medföra att rättshand- lingen blir ogiltig.

Till rättshandlingar hör även äktenskaps- förord mellan makar. Om t. ex. sådant för- ord var gällande enligt den främmande lag som var tillämplig när det upprättades, får det tillämpas också efter att egendomsord- ningen blivit bestämd av svensk lag. Ibland kan det bli ofrånkomligt att modifiera för- ordets tillämpning med hänsyn till den nya egendomsordningen. Har makar, vilkas egendom enligt lag är enskild, avtalat att viss egendom skall vara gemensam, torde egendomen efter statutväxling till svensk lag utan vidare kunna anses som giftorätts- gods. Skulle genom äktenskapsförord ha avtalats att egendom skall vara enskild men i händelse av äktenskapets upplösning ge- nom makes död behandlas som giftorätts- gods, synes det möjligt att upprätthålla för- ordet enligt sin ordalydelse även efter över— gång till svensk lag. Har genom äktenskaps— förord bestämts att egendom som make för- värvar skall vara enskild, bör det tillämpas jämväl med avseende på egendom som för- värvas efter att exempelvis svensk lag blivit bestämmande för makarnas egendomsord- ning, om detta ej undantagsvis måste anses strida mot förutsättningarna för äkten- skapsförordet.

Grunderna för 6 & torde kunna tillämpas i fråga om bl.a. det ansvar som makes rättshandling avsett att ådraga någondera maken gentemot tredje man. Har t. ex. mannen i behörig ordning belastat hustruns enskilda egendom med gäld, skall det fort- farande gälla såvitt angår den egendom som mannen sålunda förvaltade.

7 &.

Paragrafen innehåller bestämmelser om behörighet att upprätta äktenskapsförord och om formen för äktenskapsförord. För— slaget kännetecknas i båda hänseendena av en betydande liberalitet, då förord kan bli giltigt så snart detta följer av någon av fle- ra angivna lagar.

Första stycket Enligt första stycket i paragrafen skall make anses ha varit behörig att sluta äk-

tenskapsförord, om sådan behörighet före- låg enligt lagen i den stat där han vid för- ordets upprättande var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsord- ning.

Bestämmelsen blir tillämplig även om för- ordet upprättats före äktenskapet. I motsats till vad som gäller enligt 1912 års lag är det därvid den trolovades medborgarskap (resp. hemvist) vid upprättandet — inte vid giftermålet — som är bestämmande för lagvalet. Upprättades förordet före äkten- skapet, får det anses tillräckligt, om behö- righet förelåg enligt den lag som blev be- stämmande för egendomsordningen från äktenskapets ingående.

Den föreslagna bestämmelsen avser både förutsättningarna för allmän rättshandlings- förmåga, t.ex. uppnådd myndighetsålder, när dessa tillika utgör villkor för behörighet att upprätta äktenskapsförord, och de sär- skilda förutsättningar som kan finnas upp- ställda för sådan behörighet.

Andra stycket I fråga om formen för äktenskapsförord föreslås i andra stycket, att äktenskapsför- ord skall anses giltigt till formen, om för- ordet tillkommit i enlighet med lagen i den stat där det skedde eller i stat där endera maken var medborgare eller hade hemvist eller enligt den lag som var bestämmande för makarnas egendomsordning.

Liksom första stycket skall bestämmel- sen även tillämpas när äktenskapsförord ingåtts före äktenskapet. Därvid blir den trolovades medborgarskap resp. hemvist vid tiden för upprättandet bestämmande.

Till den i viss lag stadgade formen får räknas såväl krav på skriftlig form, antalet vittnen, vittnenas samtidiga närvaro vid upprättandet 0.1. som krav på registrering. Samtliga formkrav enligt en och samma lag måste vara uppfyllda för att förordet skall anses tillkommet enligt den lagen. Det är sålunda inte enligt förslaget tillåtet att kombinera upprättande enligt viss lag med inregistrering enligt annan lag, om regist- rering utgör förutsättning för att förordet

skall anses giltigt enligt förstnämnda lag, utan man måste kräva att upprättandet är avslutat enligt den lagen.

Tredje stycket

Enligt svensk lag skall alla äktenskapsför- ord registreras i äktenskapsregistret. Enligt andra stycket skulle svenska makar med hemvist i Sverige kunna vid tillfälligt uppe- håll utomlands upprätta äktenskapsförord i där stadgad form och därigenom kringgå de svenska formföreskrifterna. Har äkten- skapsförord till nackdel för den svagare parten i äktenskapet upprättats enligt form- föreskrifter som ur skyddssynpunkt är up- penbart otillfredsställande, bör förordet vis- serligen kunna förklaras ogiltigt under hän- visning till svensk ordre public. Det synes likväl vara önskvärt att upprätthålla en viss kontroll över förord som upprättas medan makarna har hemvist i Sverige. En sådan kan lämpligen uppnås genom krav på att förordet skall registreras enligt svensk lag. Härigenom vinns även en viss garanti för att förordet är giltigt med avseende på formen, om rätten tillser att förordet åt- minstone till det yttre överensstämmer med tillämpad främmande lags föreskrifter.

I enlighet med det sagda föreslås i tredje stycket, att äktenskapsförord för att kunna åberopas här i riket skall registreras enligt svensk lag, såvida makarna vid äktenska- pets ingående tog eller, om förordet upp- rättades senare, då hade hemvist här. I mot- sats till vad som gäller enligt första och andra styckena är det sålunda hemvistför- hållandena vid tiden för giftermålet, inte vid upprättandet, som är bestämmande i fråga om äktenskapsförord upprättade före äktenskapet.

Kommittén har övervägt, om inte det fö- reslagna kravet på registrering borde gälla även när endast ena maken har hemvist i Sverige. Det skulle emellertid i så fall kun- na inträffa, att äktenskapsförord som upp- rättats i annat nordiskt land med tillämp- ning av det landets lag inte kunde åberopas här i riket, även om andra maken har hem- vist i det landet och ev. också dess lag är tillämplig på egendomsordningen (när ma-

karna tog hemvist där vid äktenskapets in- gående). En sådan konsekvens bör undvi- kas. Om båda makarna har hemvist här, torde däremot berättigade invändningar in- te kunna resas mot att registrering krävs i Sverige även om äktenskapsförordet upp- rättats i annat nordiskt land.

I motsats till vad som gäller enligt 1912 års lag medför enligt förslaget den omstän- digheten att make är svensk medborgare inte i och för sig något krav på att han skall låta registrera förord här i riket.

Kommittén har inte ansett det befogat att ge kravet på registrering tillbakaverkan- de kraft. Makar som under äktenskapet tar hemvist i Sverige behöver sålunda inte en- ligt förslaget låta registrera ett tidigare upp- rättat äktenskapsförord för att det skall kunna åberopas här. Man måste räkna med att ett krav därpå alltför lätt förbises och skulle, såvitt angår förhållandet mellan ma- karna inbördes, kunna leda till stötande re- sultat. Något dylikt krav uppställs ej heller i gällande rätt, om ej någondera maken är svensk medborgare. Däremot krävs i 1912. års lag, att förordet registreras för att kun- na åberopas mot tredje man här i riket. I intern svensk rätt görs i motsats till vad som gäller enligt 1912 års lag — ingen skillnad mellan makarnas inbördes förhål- lande och förhållandet till tredje man i frå- ga om kravet på registrering av äktenskaps- förord. Som förut nämnts har kommittén inte velat låta registrering utgöra förutsätt- ning för att främmande lag som är bestäm— mande för makars egendomsordning skall få åberopas mot tredje man. Det tjänar då ej mycket till att uppställa ett sådant krav med avseende på äktenskapsförord. Tredje man är i stället ganska väl skyddad genom att han enligt 9—11 åå äger åberopa svensk rätt i olika hänseenden.

Om äktenskapsförord inges för registre- ring enligt bestämmelsen, bör lämpligen kontrolleras, att det tillgodoser formkraven enligt lag som sägs i andra stycket. Har de svenska formkraven inte iakttagits utan för- ordet upprättats enligt främmande lag, bör i förekommande fall även visas att föreskri— ven registrering enligt den lagen skett.

Med ordet >>registreras>> i förslaget åsyf- tas hela förfarandet enligt 8 kap. 11 5 GB. Förordet skall sålunda inges till rätten, som därefter har att förfara med detsamma en- ligt vad som i allmänhet gäller om ett svenskt äktenskapsförord.

Förordet kan enligt förslaget ej åberopas i Sverige innan det registrerats här. Sedan registrering skett, bör dock förordet anses ha fått verkan mellan makarna från den tidpunkt som följer av lag enligt vilken för- ordet är giltigt med avseende på formen. Är förordet giltigt enligt flera lagar, torde vitsord få tillerkännas den lag enligt vilken förordet först blev verksamt.

Skulle ett äktenskapsförord ha förklarats ogiltigt i främmande stat därför att ma- karna inte iakttagit den lag som enligt där gällande internationell privaträtt var till- lämplig med avseende på behörighet eller form, kan avgörandet inte alltid lämnas obeaktat i Sverige endast på den grund att förordet var giltigt enligt här gällande kol- lisionsnormer. Om avgörandet t. ex. träffats i den stat vars lag enligt svensk uppfattning var bestämmande för makarnas egendoms— ordning och makarna i fortsättningen ut- gått från att förordet inte var gällande, måste denna uppfattning få slå igenom även här. De närmare förutsättningarna för svenskt erkännande av dylika avgöranden måste emellertid överlämnas till rättstill- lämpningen.

8 &.

Även om främmande lag anses bestäm- mande för makars egendomsordning, kan det vara motiverat att, om makarna har anknytning till Sverige, i en del hänseenden tillämpa svensk lag i fråga om deras in- bördes rättsförhållanden eller förhållandet till tredje man.

I förevarande paragraf föreslås, att svensk lag skall i tillämpliga delar gälla beträffande inskränkningar i makes rådig- het över bostad och bohag här i riket. Det- ta gäller även om bara ena maken är bo- satt här och oavsett om han har vunnit stadigvarande hemvist i riket.

Svensk lag blir enligt förslaget tillämplig i fråga om krav på makes samtycke till rättshandlingar som rör bostad eller bo- hag. Frågan, huruvida egendomen vid till- lämpning av de svenska skyddsreglerna bör jämställas med giftorättsgods eller med en- skild egendom, får bedömas enligt egen- domsstatutet.

95.

När det gäller förfoganden över fast egendom eller tomträtt här i riket, är det ett önskemål att främmande lag ej skall få åberopas mot tredje man. Att i detta hän- seende tillämpa ett utländskt egendomssta- tut kan befaras medföra rättsosäkerhet. Det skulle t. ex. kunna innebära, att gift kvinna, som står som lagfaren ägare till en fastig- het i Sverige, skulle vara obehörig att en- sam förfoga över fastigheten även om den var hennes enskilda egendom, därför att mannen enligt tillämplig främmande lag förvaltar hustruns enskilda egendom. Här- igenom skulle bl. a. kunna uppkomma svå- righeter för inskrivningsdomaren, som i ärenden där makarna kan tänkas vara un- derkastade främmande egendomsordning måste dels utreda hur därmed förhåller sig, dels i förekommande fall utreda innehållet i den främmande lagen. I förevarande 9 % föreslås därför, att vad främmande lag inne- håller om inskränkningar i makes rådighet över sin egendom ej får åberopas mot tred- je man i fråga om rättshandling som rör fast egendom eller tomträtt här i riket. Tredje man är däremot ej förhindrad att åberopa sig på tillämplig främmande lag, om rättshandlingen är ogiltig enligt svensk lag men giltig enligt den främmande lagen. Det är dock inte avsett, att tredje man, som finner ingånget avtal ofördelaktigt, skall kunna påkalla återgång på grund av rådig- hetsinskränkningar enligt främmande lag, om rättshandlingen är giltig enligt svensk lag.1

Förslaget innebär att man, när det gäller förfoganden över fast egendom och tomt-

1 Jfr Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 109.

rätt, kan i huvudsak bortse från att ma- karna är underkastade utländsk egendoms- ordning. Den make som står som ägare till den fasta egendomen eller tomträtten kan förfoga däröver enligt svenska regler. Det fordras dock att svensk lag faktiskt iaktta- gits, t.ex. i fråga om andra makens sam- tycke till överlåtelse av egendomen, om ej rättshandlingen är giltig enligt den tillämp- liga främmande lagen. Bestämmelsen skall tillämpas också på gåva mellan makar som är otillåten enligt tillämplig främmande lag. Har i sådant fall gåva av t.ex. fast egen- dom skett med tillämpning av svensk lag, dvs. genom äktenskapsförord, kan gåvans ogiltighet enligt främmande lag inte åbe— ropas mot tredje man som köpt fastigheten av maken/gåvotagaren.

Den föreslagna bestämmelsen påverkar ej gäldsansvarighets- och fördelningsregler enligt i och för sig tillämplig utländsk lag.

Bestämmelserna i förevarande 9 & och följande 10 och 11 åå blir tillämpliga obe- roende av tredje mans goda eller onda tro angående främmande lags tillämplighet på förhållandet mellan makarna inbördes och innehållet i sådan lag. Det torde kunna sä— gas, att skyddet för tredje man i vissa hän- seenden härigenom utsträcks förhållandevis långt i jämförelse med vad som gäller t. ex. enligt tysk rätt. Det skulle emellertid sä- kerligen i praktiken råda så stor ovisshet om vad tredje man insett eller bort inse i angivna hänseenden att den föreslagna enk- lare regleringen synes vara att föredraga med hänsyn till rättssäkerheten. Inom kom- mittén har diskuterats att i fråga om 10 el- ler 11 & åtminstone under vissa förutsätt- ningar undantaga rättshandlingar som in- gåtts i främmande stat, men en sådan lös- ning synes inte lämplig bl. a. med hänsyn till svårigheten att avgöra var en rättshand- ling har företagits.

Tillämpning av svensk lag i förhållande till tredje man kan tänkas föranleda vissa komplikationer, om därefter främmande lag skall tillämpas beträffande makarnas inbördes förhållanden, t. ex. i fråga om ve- derlag vid en efterföljande bodelning. I så- dant fall är inte alltid en strikt tillämpning

av den främmande lagen genomförbar och man får försöka att anpassa tillämpningen av den främmande lagen makarna emellan efter den tillämpning av svensk lag som ägt rum. Motsvarande problem föreligger enligt gällande 1912 års lag men synes inte ha vållat några praktiska svårigheter.

10 &.

Denna paragraf upptager ytterligare vis- sa särskilda bestämmelser om rättsförhål- landet till tredje man. Regler till skydd för tredje man förekommer också i såväl gäl- lande svensk som främmande rätt. Enligt förslaget får främmande lag i vissa fall inte åberopas mot tredje man. Däremot in- nebär de föreslagna bestämmelserna ej nå- got hinder för tredje man att åberopa den främmande lagen, om en rättshandling är ogiltig enligt svensk lag men giltig enligt den främmande lagen.

I paragrafen används —— liksom i 11 å —— begreppet >>bosatt här i riket» som anknyt- ningsfaktum för tillämpning av svensk lag i stället för det i kapitlet i övrigt använda begreppet hemvist. Även i bosättning måste inläggas ett krav på att vistelsen inte är en- dast av tillfällig natur, men man kan bortse från vederbörandes avsikter för framtiden. Tredje man kan lättare konstatera att en person är bosatt här än avgöra om han har hemvist i internationellrättslig mening. Vad som gäller för den som är bosatt här torde också a fortiori kunna anses gälla den som har hemvist här i internationellrättslig me- ning, och kommittén har därför inte funnit behövligt att särskilt nämna alternativet hemvist i 10 eller 11 &.

Första stycket Enligt första stycket i paragrafen får främ- mande lag som är bestämmande för ma- kars egendomsordning inte åberopas mot tredje man i fråga om giltigheten av rätts- handling som make företager mot honom medan maken är bosatt här i riket eller av betalningsförpliktelse som make ådrager sig under tillfällig vistelse här. Bestämmelsen äger till en början tillämp-

ning i fråga om särskilda inskränkningar i rätten att förfoga över maken tillhörig egen- dom av sådan att som upptages i 6 kap. GB. Att detta gäller i fråga om fast egen- dom och tomträtt här i riket följer dock redan av 9 5. I den mån dylika bestämmel— ser i främmande lag äger motsvarighet i svensk rätt skall de iakttagas enligt försla- get, men i övrigt blir make som är bosatt i Sverige behörig gentemot tredje man att fritt förfoga över sin egendom utan hinder av dylika inskränkningar. Vad som nu sagts gäller också om rådighetsinskränkningar som avser att skydda andra makens rätt till andel i gemensam egendom eller giftorätts- gods vid kommande bodelning.

l utländsk rätt förekommer också, att make förvaltar andra makens egendom, även om den är enskild. Vad angår in- skränkningar i makes rådighet över honom ensam tillhörig egendom synes det natur— ligt, att de inte får åberopas mot tredje man, när maken är bosatt i Sverige. Detta bör gälla oavsett om inskränkningarna föl— jer direkt av egendomsstatutet eller av äk- tenskapsförord som får åberopas makarna emellan.

I fråga om gemensam egendom, över vilken ena maken ensam råder, bör där- emot den främmande lagens förvaltnings- regler kunna åberopas mot tredje man (se tredje stycket i paragrafen). Sådan egen- dom kan ibland närmast jämställas med giftorättsgods enligt svensk lag, och en mot— svarande tillämpning av svensk lags för- valtningsregler skulle sålunda inte medföra någon rätt för andra maken att förfoga över egendomen. Om åter enligt främman- de lag gemensam egendom bör jämställas med egendom som innehas med samägan- derätt enligt svensk lag, skulle tillämpning av svensk äktenskapslag inte medföra nå- gon behörighet för den make som inte för- valtar egendomen att förfoga över densam- ma i dess helhet. Det tillgodoser inte något praktiskt behov att åsidosätta förvaltnings- reglerna enligt egendomsordningen för att ge den icke förvaltande maken behörighet att förfoga enbart över sin andel i egen- domen.

Enligt vissa mera ålderdomliga lagar tor- de även andra särskilda inskränkningar i makes rättshandlingsförmåga gälla, t.ex. i hans möjligheter att med bindande verkan gå i borgen för andra maken eller ställa pant för dennes gäld. Dylika inskränkning- ar torde i vissa fall ej hänföras till egen- domsordningen utan till äktenskapets all- männa rättsverkningar. Utan hinder därav bör den föreslagna bestämmelsen kunna tillämpas och inskränkningen sålunda ej få åberopas mot tredje man i fråga om rätts- handling som make företager mot honom medan maken är bosatt här i riket.

Regeln om att make inte får mot tredje man åberopa främmande egendomsstatut i fråga om giltigheten av betalningsförplik— telse, som maken ådrager sig under tillfällig vistelse här i riket, är i främsta rummet motiverad när make blir skyldig för hotell- vistelse, bilreparation, butiksköp 0.1. Om make på grund av bestämmelsen skulle i något fall bli ansvarig även för andra för- bindelser som han ådragit sig vid tillfälligt besök i Sverige, torde det i sak inte vara något att erinra däremot. Bestämmelsen gäller även skadeståndsansvar på grund av vållande i trafik m.m.

Andra stycket Medan första stycket behandlar bl.a. ma- kes behörighet att ikläda sig gäld, avser andra stycket frågan vilken egendom som svarar för makes gäld. Viktigast för tredje man är i detta hänseende frågan, vilken egendom som kan tas i anspråk vid kon- kurs eller utmätning. Ej endast gäldsansvar på grund av rättshandlingar utan även utomobligatoriskt skadestånd omfattas av bestämmelserna.

Enligt andra stycket första punkten skall make som är bosatt här i riket svara för si- na skulder med den egendom som tillhör honom, även om andra maken enligt främ- mande lag äger råda däröver. Egendoms- ordningen är i främmande lag stundom så konstruerad att egendom som tillhör ena maken förvaltas av den andra och endast i begränsad omfattning kan av förstnämn- da make belastas med ansvar för gäld. Det-

ta är förhållandet t.ex. enligt schweizisk rätt. Det synes knappast acceptabelt, att egendom som sålunda tillhör ena maken ensam, ehuru den förvaltas av den andra, undandrages ägarens borgenärer, om gälden uppkommit medan ägaren är bosatt i Sve- rige. Har gälden uppkommit dessförinnan, erhåller visserligen borgenärerna genom förslaget en förmån som de saknat anled- ning räkna med när gälden uppkom. Av denna anledning kunde det möjligen över- vägas att begränsa bestämmelsens tillämp- ning till att avse gäld som uppkommit me— dan maken var bosatt i Sverige. Det kan emellertid bl.a. vara svårt att avgöra när gälden uppkom. Någon dylik begränsning upptages därför ej i förslaget.

Den föreslagna bestämmelsen kan emel- lertid ej utan vidare få tillämpas i fråga om egendom som är makarnas gemensam- ma enligt tillämplig främmande lag. Att egendom under äktenskapet anses vara ge- mensam kompenseras t.ex. i den franska rätten med komplicerade gäldsansvarighets- regler. Huvudregel är där, att den gemen- samma egendomsmassan förvaltas av man- nen. Hustrun kan endast i särskilda fall be- lasta denna egendomsmassa med gäld. Des- sa regler kan förklaras med att den gemen- samma egendomen består av egendom för- värvad under äktenskapet och att nyss- nämnda gäldsansvarighetsregler i huvudsak får antagas hänföra sig till egendom som mannen förvärvat. Även hustruns arbets- förvärv inräknas i den gemensamma egen- domsmassan men förvaltas av hustrun och kan ej åtkommas av mannens borgenärer annat än för gäld som avser familjens un- derhåll. Om den främmande egendomsord— ningen är konstruerad på det sätt som nu nämnts, skulle det vara föga rimligt att låta makes borgenärer få taga i anspråk gemensam egendom som förvaltas av and- ra maken ensam. I andra fall skulle en så— dan regel te sig mera naturlig, t.ex. om egendom som den gäldbundna maken in- fört i boet har blivit gemensam och står under andra makens förvaltning. Man skul- le dock i allt fall ej kunna gå längre än att låta den gäldbundna makens borgenärer få

tillgodogöra sig dennes andel i den gemen- samma egendomen. Att realisera en dylik andelsrätt, som borde hänföras till den ge- mensamma egendomsmassan och ej till de enskilda objekten i denna, skulle knappast vara praktiskt möjligt. Gemensam egen- dom, som står under ena makens förvalt- ning, bör därför ej underkastas något ut- vidgat gäldsansvar (se tredje stycket i pa— ragrafen).

Om make, som varit bosatt här i riket, flyttar utomlands, kan regeln i första punk- ten tänkas alltjämt få betydelse beträffande redan uppkommen gäld, t.ex. vid exeku- tion i egendom som finns här i riket.

Vad som enligt första stycket gäller om rättshandling, när make är bosatt här, eller betalningsförpliktelse som han ådrager sig under tillfällig vistelse här bör ha sin mot— svarighet i fråga om makes skyldighet att för gäld som därigenom uppkommit svara med egendom som tillhör honom. Om ma- ke enligt första stycket anses behörig att förfoga över viss egendom som tillhör ho- nom men står under andra makens förvalt- ning, bör sålunda egendomen svara t.ex. för skadestånd i anledning av rättshand- lingen, även om maken lämnat landet in- nan gäldsansvaret blir aktuellt. Enligt and- ra stycket andra punkten i 10 5 skall där- för vad som sägs i första punkten gälla även make, som är bosatt utomlands, om fordran kan göras gällande mot honom på grund av bestämmelsen i första stycket i paragrafen. Föreskriften torde få betydelse främst när det gäller att ta i anspråk ma- kes egendom som finns här i riket.

Tredje stycket

Här upptages den förut motiverade, för första och andra styckena gemensamma be- stämmelsen att vad som sägs i paragrafen inte gäller rättshandling, som rör gemen- sam egendom över vilken andra maken en- sam råder eller sådan egendoms ansvar för gäld.1

1 Jfr i övrigt under 9 5 s. 126.

115.

När det gäller makes ansvar för hushålls— gäld som andra maken ingått, torde svensk lag böra få åberopas av tredje man oavsett makarnas egendomsordning, när makarna är bosatta här i riket. Bestämmelse härom upptages i förevarande paragraf. Jämväl de begränsningar i ansvaret som följer av svensk lag. t. ex. enligt 7 kap. 3 5 GB, blir gällande. om svensk lag i övrigt skall till- lämpas. Bestämmelsen avser inte att vara något hinder för tredje man att åberopa främmande lag, om denna ålägger make ett längre gående ansvar.

Enligt främmande lag kan gälla, att rätts- handling som hustrun ingår för hushållets behov inte förpliktar henne själv utan en- dast mannen. En dylik inskränkning i hust- runs ansvar mot tredje man upphävs inte av förevarande paragraf men däremot av 10 5.1

12 g. Försla stycket Föregående paragrafer i kapitlet avser att reglera grunderna för makars egendoms— ordning, dvs. att ge anvisning om de be- stämmelser som i äktenskap med interna— tionell anknytning skall gälla i de hänse- enden svensk lag behandlar i 6—8 kap. GB. Det är givet, att de grunder som därvid anvisas skall tillämpas även vid äktenskaps upplösning eller när eljest makars egen- domsgemenskap skall upphöra. Att i sam- band med bodelning i alla delar tillämpa främmande lag som varit bestämmande för makarnas egendomsordning kan emellertid vara förenat med betydande svårigheter. Det är dessutom önskvärt, att åtskilliga be- stämmelser som gäller för svensk bodel- ning tillämpas även när främmande lag reglerat egendomsordningen. Kommittén har här sökt komma fram till en reglering som på ett så praktiskt sätt som möjligt leder till godtagbart resultat.

Den första frågan som skall besvaras rör, huruvida anledning till bodelning före- ligger. I regel torde någon tvekan ej råda

härom. Har det t.ex. dömts till hem- eller äktenskapsskillnad här, bör bodelning få ske, även om domen inte erkänns i stat vars lag är bestämmande för egendomsord- ningen. Kommittén har i det föregående berört frågan, huruvida boskillnad enligt svensk lag kan komma i fråga när främ- mande lag är tillämplig på makars egen- domsförhållanden. När det dömts till bo- skillnad, skall givetvis bodelning ske.

Om förutsättningar för bodelning finns, måste bedömas, huruvida det är anledning att bodelning sker här i riket. Förslaget upptager inte någon bestämmelse, som reg- lerar när bodelning skall äga rum här i an- ledning av boskillnad, återgång, hem- eller äktenskapsskillnad. Det är svårt att finna en lämplig och samtidigt formellt klar av- gränsning för svensk kompetens. Parterna måste åtminstone i viss utsträckning själva kunna bestämma att bodelning skall ske här, oavsett vilken anknytning till Sverige de kan åberopa. För de fall då parterna ej är ense om att verkställa bodelning här er- bjuder sig som tänkbara anknytningsfakta vardera makens medborgarskap, vardera makens hemvist och egendoms belägenhet. Kommittén har ej ansett sig behöva upp- ställa några bestämda förutsättningar för svensk kompetens och utgår från att sådan skall anses föreligga så snart det här i riket föreligger ett beaktansvärt praktiskt behov därav. Bodelning kan enligt svensk lag för- rättas av delägarna själva. När det behövs, kan skiftesman förordnas. Av vad nyss sagts följer, att skiftesman bör utses här i riket när det begärs och sådant praktiskt behov finns som nyss nämnts. I fråga om den interna kompetensen att förordna skif- tesman tillämpas 10 kap. 9 & RB, enligt vil- ken tvist om bodelning mellan makar skall upptagas av den rätt där mannen skall sva- ra i tvistemål i allmänhet eller, om mannen ej är skyldig att svara i sådant mål vid svensk domstol, där hustrun svarar i så- dant mål. I sista hand upptages målet av Stockholms rådhusrätt, varför internt behö- rig domstol alltid finns.

1 Jfr i övrigt under 9 ä 5. 126.

Beträffande bodelning i anledning av makes död finns bestämmelser i 2 kap. i förslaget till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande dödsbo (jfr 2 kap. i nu gällande 1937 års lag). Sådan bodelning skall förrättas här enligt svensk lag efter den som vid sin död hade hemvist här i riket. Vidare skall bodelning förrättas här enligt svensk lag efter den som ej hade hemvist här, om han var svensk medborga- re eller här finns egendom efter honom, un- der förutsättning att egendomen blivit av- trädd till förvaltning av boutredningsman. Under vissa förutsättningar kan dock bo- delning också i sådana fall äga rum i främ- mande stat enligt där gällande lag. När i nyssnämnda förslag och 1937 års lag talas om svensk eller främmande lag i föreva- rande sammanhang, avses ej de materiella reglerna för egendomens fördelning.

Vid svensk bodelning gäller enligt 13 kap. 1 5 GB om formen, inklusive förfarandet, att vad som finns föreskrivet om arvskiftes form samt skiftesmans eller boutrednings- mans befattning med arvskifte skall äga motsvarande tillämpning. Detta gäller ock- så, när bodelning i anledning av makes död skall äga rum här i riket. Kommittén an- ser, att detsamma bör gälla när bodelning i internationellrättsliga förhållanden skall äga rum här i riket i anledning av boskillnad, äktenskaps återgång, hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad. I förslaget föreskrivs så- lunda, att bodelningen skall förrättas enligt svensk lag, även om makarnas egendoms- ordning skall anses bestämd enligt främ- mande lag.

Beträffande själva uppdelningen av ma- karnas bo i vederbörliga lotter har kom- mittén vägt mellan att _ när främmande lag skall anses ha varit bestämmande för egendomsordningen — antingen föreskriva tillämpning av samma lag, med ett antal modifikationer till makes skydd i fall då svensk lag gör avvikelse från de allmänna grunderna för bodelningen, eller också principiellt föreskriva tillämpning av 13 kap. GB som då får ske på grundval av vad som enligt egendomsordningen och fö- regående bestämmelser i förslaget gällt om

makarnas egendom och gäldsansvaret. Vid en jämförelse av de resultat som de olika utgångspunkterna kan förmodas leda till har kommittén funnit, att skillnaden inte i praktiken skulle bli så stor och att tillämp- ning av det senare alternativet erbjuder praktiska fördelar.

Förslaget föreskriver därför, att bodel— ning skall förrättas enligt svensk lag, att därvid skall tillämpas vad som enligt egen- domsordningen och föregående bestämmel— ser i kapitlet gällt om makarnas egendom och ansvar för skulder — dvs. beträffande de frågekomplex som i svensk lag regleras i 6—8 kap. GB — samt att i övrigt bestäm— melserna i 13 kap. GB skall ha motsvaran- de tillämpning.

Begreppet bodelning bör här tagas i vid- sträckt bemärkelse. Hit får bl.a. hänföras det fallet att det enligt främmande — t. ex. tysk lag skall ske en värdemässig uppgö- relse mellan makarna som resulterar i ett fordringsanspråk för ena maken mot den andra utan att äganderätten till viss egen- dom berörs. Överhuvud bör det svenska förfarandet med bl.a. medverkan av skif- tesman kunna komma till användning så snart fråga är om upplösning av egendoms- ordning enligt främmande lag, oavsett hur den är konstruerad. Det är en god inter- nationellrättslig regel, att de processuella former som det egna landets lag erbjuder används även när utländsk materiell rätt är tillämplig. Med hänsyn till högsta dom- stolens avgörande i rättsfallet NJA 1968 s. 126 kan det emellertid vara tveksamt, om denna uppfattning skulle slå igenom utan särskild bestämmelse i fråga om egendoms- ordning som inte är att jämställa med gif» torättsordning enligt GB. Kommittén före- slår därför, att en uttrycklig bestämmelse i ämnet upptages i tredje stycket av föreva- rande 12 &.

Enligt förslaget skall i första hand grund- dragen i den egendomsordning som gäller enligt tillämplig främmande lag iakttagas. Härvid följs bl. a. den utländska reglering-' en beträffande egendomens karaktär av ge- mensam egendom eller giftorättsgods resp. enskild egendom. Förslagets bestämmelser

i 10 och 11 åå om makes gäldsansvar måste också i förekommande fall tillämpas jämte de regler om makes gäldsansvar som finns i den främmande lagen. Vidare tillämpas den främmande lagens bestämmelser om fördelning av förmögenhetsökning som upp- kommit under äktenskapet 0.1.

Om den främmande egendomsordningen överhuvud bygger på en fördelning av viss egendom eller vissa värden, får man emel- lertid enligt förslaget i den mån det är möjligt tillämpa de bestämmelser i 13 kap. GB som reglerar det praktiska förfarandet vid beräkningen av andelarnas värden eller vid utläggningen av makarnas lotter. Vida- re tillämpas GBs vederlagsregler o.]. som syftar till att säkerställa en fördelning som realiter överensstämmer med egendomsord- ningens grunder.

Men också bestämmelser i 13 kap GB som av sociala eller liknande skäl ger reg- ler om avvikelse från likadelningsprincipen bör tillämpas tillsammans med en främ- mande egendomsordning. De ger anvis- ningar på det resultat som bodelningen bör leda till för att enligt svensk uppfattning framstå som skälig. Här spelar sålunda ordre public-liknande hänsyn in på samma sätt som i fråga om underhållsanspråk o.1., jfr 1 9. Den föreslagna regleringen kan för— anleda tvekan med avseende på den s.k. sextusenkronorsregeln i 13 kap. 12 å andra stycket GB, särskilt om värdegränsen enligt föreliggande lagförslag1 höjs till fyra bas- belopp enligt lagen om allmän försäkring, vilket f.n. motsvarar 24000 kr. Tillämp- ningen av denna regel kan tydligen i mind— re bon helt sätta en utländsk egendoms- ordning ur spel. Regeln syftar till att efter- levande maken skall kunna behålla det ge- mensamma hemmet. Det synes rimligt, att detta syfte tillgodoses även när makarnas egendomsordning bestämts av främmande lag. Om efterlevande maken får övertaga hela boet, vinner man dessutom den förde- len, att boet inte behöver belastas med kostnader för utredning om innehållet i ut- ländsk rätt. I allt fall bör sextusenkronors- regeln eller motsvarande tillämpas, om ma— karna eller åtminstone den avlidne hade

närmare anknytning till Sverige. Men kom— mittén anser att den i enkelhetens intresse bör kunna få gälla över hela fältet (givet- vis med de begränsningar som gäller för svenska förhållanden). Skulle förslaget på denna punkt anses föra för långt, förordar kommittén att den föreslagna bestämmel- sen begränsas genom ett tillägg av inne- håll, att vad som sägs om efterlevande ma- kes rätt i 12 å andra och tredje styckena i 13 kap. GB skall tillämpas endast om den avlidna maken var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.

Kommittén vill härefter söka närmare belysa förslaget med en genomgång av de särskilda bodelningsregler som kan komma i fråga enligt 13 kap. GB.

1. Förutsättningar och formen för bodelning (l 5). Här kan hänvisas till vad som förut sagts.

2. Gäldstäckning (2 å). Bestämmelserna blir tillämpliga med de modifikationer som följer av egendomsordningen och de föreslagna reg- lerna om gäldsansvaret. Egendom ur viss egendomsmassa skall därvid tillgodoräknas make för gäld som belastar den egendomen.

3. Likadelningsprincipen (3 5). I fråga om de grundläggande andelstalen för boets del- ning blir i stället egendomsordningen tillämp- lig.

4. Undantagande från bodelning av personlig egendom (4 6). Bestämmelsen härom blir till- lämplig oavsett vilken egendomsordning som gällt för makarna, om den har motsvarighet till giftorättsgods.

5. Vederlag (5—9 åå). Bestämmelserna kan tillämpas även beträffande utländsk egendoms— ordning, t.ex. om ena maken vanvårdat ge- mensam egendom eller använt den till för- kovran av sin enskilda egendom. Reglerna bör i övrigt brukas med beaktande av vad make haft att iakttaga enligt främmande lag som varit tillämplig under äktenskapet.

6. Likvid vid bodelning för skadestånd och underhållsbidrag (10 å). Bestämmelsen avser att göra dylika förpliktelser effektiva. Det sy- nes riktigt, att skadestånd och underhållsbi- drag, även när egendomsordningen bestämts av främmande lag, hålls utanför värdeberäk- ningen vid bodelning i den omfattning som följer av GB och betalas ur den förpliktade makens lott.

7. Betalning av gäld (11 å). Bestämmelsen kan tillämpas även när egendomsordningen bestämts av främmande lag.

1 Prop. 1969: 124 s. 3, 75 ff.

8. Avräkning av förskott på arv (lla 5). Bestämmelsen kan tillämpas, om makarna hade motsvarighet till giftorättsgods och avräkning av arvsförskott skall ske enligt den lag som är tillämplig i internationellt arvsrättsligt hänse- ende.

9. Rätt för efterlevande make att uttaga nö- digt lösöre i ringa bon (12 5 första st.). Även denna regel bör tillämpas.

10. Sextusenkronorsregeln (12 å andra st.) eller motsvarande. Regeln bör såsom förut an- förts tillämpas även när makarna hade gifto- rättsgods eller gemensam egendom enligt främ- mande lag. 11. Lottläggning och lösningsrätt (13 å). Be- stämmelserna blir tillämpliga vid den fördel- ning som skall äga rum enligt de andelstal som gäller för bodelningen. Främmande lag som var bestämmande för egendomsordningen blir givetvis avgörande för frågan, om viss egendom skall anses som giftorättsgods eller enskild egendom. Även reglerna om bodel- ning i 1959 års lag med särskilda bestämmel- ser om makars gemensamma bostad bör tilläm- pas åtminstone enligt grunderna för den här föreslagna bestämmelsen. 12. Eftergift vid bodelning m.m. (14 och 15 Gå). Bestämmelserna blir tillämpliga med de modifikationer som följer av egendomsord- ningen och förslagets regler om gäldsansvaret.

Särskilda problem kan uppkomma, om en konkurrerande bodelning sker eller kan komma i fråga utomlands. Med avseende på bodelning i anledning av makes död meddelas närmare bestämmelser i detta hänseende i 2 kap. 8 5 i förslaget till lag om internationellrättsliga förhållanden rö— rande dödsbo, till vilken lag andra stycket i förevarande 12 & hänvisar (jfr 2 kap. 9 & i 1937 års lag). Några motsvarande bestäm- melser upptages inte i förevarande förslag såvitt angår bodelning i anledning av bo- skillnad, återgång, hem- eller äktenskaps- skillnad. En fullständig reglering i detta hänseende synes föra för långt. I princip torde vid sådan bodelning här i riket böra beaktas även tillgångar som finns utom- lands, ehuru man vid skiftesläggningen måste ta hänsyn till vad som är praktiskt genomförbart. Har bodelning redan ägt rum utomlands och skall ändå bodelning ske här i riket, bör make, som vid den förra bodelningen inte fått vad som skolat till- komma honom med tillämpning av svenska

lagvalsregler, kompenseras vid den bodel- ning som måste ske här i riket.

Om bodelning här i riket skall omfatta fast egendom i främmande stat och den statens lag innehåller tvingande regler om sådan egendom, bör dessa respekteras vid lottläggningen. Man bör dock inte förden- skull ändra det ekonomiska resultat som bodelningen eljest bort leda till, om en så- dan avvikelse kan undvikas.

När bodelning skett här i riket, utgår för- slaget från att verkningarna därav skall bedömas enligt svensk lag. Därmed är dock inte sagt, att makarnas egendomsordning i fortsättningen skall bestämmas av svensk lag, om äktenskapet ej är upplöst. Genom bodelningen har emellertid skett en eko- nomisk uppgörelse som bildar utgångs- punkt för bedömning av deras egendoms- förhållanden i fortsättningen. Frågan kan möjligen få praktisk betydelse efter bo- skillnad eller hemskillnad som ej leder till äktenskapsskillnad.

Andra stycket

Den reglering av bodelning i anledning av makes död som upptages i förslaget till lag om internationellrättsliga förhållanden rö- rande dödsbo (jfr 1937 års lag) tar närmast sikte på förfarandet.2 Lagförslaget och 1937 års lag innehåller dock även regler om bodelägares ansvarighet för gäld, när bodelning förrättas här i riket.

Även bodelning i anledning av makes död föreslås skola i materiellt hänseende genomföras enligt de regler som följer av första stycket med det tillägg i fråga om gäldsansvaret som skall gälla enligt 2 kap. 6 & i nyssnämnda lagförslag.

Tredje stycket

Här upptages den förut berörda regeln, att vad som i första och andra styckena sägs om bodelning också skall i tillämpliga de— lar gälla annan delning eller avräkning som enligt främmande lag skall äga rum beträf- fande makars egendom.

2 Jfr NJA II 1938 s. 231 f.

5. Äktenskapsmål (3 kap. i lagförslaget)

5.1 Intern rätt i olika stater

I de nordiska länderna är det vanligt att äktenskapsskillnad föregås av hemskillnad. I allmänhet kan också utanför Norden i de stater som medger äktenskapsskillnad hem- skillnad förvandlas till äktenskapsskillnad efter viss tid, som växlar i olika länder, t.ex. tre år (Belgien, Frankrike), fem år (Nederländerna). Emellertid synes det utom Norden vara jämförelsevis ovanligt, att äk- tenskapsskillnad föregås av hemskillnad. Anledning härtill kan vara, att äktenskaps- skillnad och hemskillnad i vissa stater er- hålls på samma grunder och att hemskill- nadstiden är relativt långvarig. I t. ex. Eng- land kan inte hemskillnad som sådan läg- gas till grund för äktenskapsskillnad.

Hemskillnad saknas som legalt institut i åtskilliga länder, bl.a. i Grekland, Japan, Tyskland, Österrike och de östeuropeiska staterna. Å andra sidan har hemskillnad stor betydelse i vissa katolska länder, där äktenskapsskillnad är förbjuden. I några länder kan hemskillnad inträda på grund av makars överenskommelse. Så är fallet i Italien där det dock krävs att överenskom- melsen fastställs av rätten för att den skall få verkan.

Äktenskapsskillnad i egentlig mening är inte tillåten i en rad katolska länder, bl. a. Argentina, Irland, Italien, Spanien, Brasi- lien, Chile och Columbia. I Italien pågår emellertid parlamentsbehandling av ett lag-

förslag som synes kunna leda till att äk- tenskapsskillnad medges i begränsad om- fattning. I Portugal kan de som efter till- komsten av 1940 års konkordat ingått äk— tenskap enligt katolsk ritual inte få äkten- skapsskillnad. Även i sådana länder, fram- för allt i Främre Asien, där familjerättsliga förhållanden följer konfessionella regler torde katoliker i anledning därav vara för- hindrade att vinna äktenskapsskillnad.

I åtskilliga länder kommer äktenskaps- skillnad till stånd annorledes än genom dom av statlig domstol. I Danmark, Island och Norge kan äktenskapsskillnad erhållas i ad- ministrativ ordning. I vissa stater, t. ex. Bel— gien och Nederländerna, får en äktenskaps- skillnadsdom slutlig verkan endast om den inom viss tid införs i civilståndsregistret. Registreringen har sålunda där konstitutiv betydelse. I Japan kan äktenskapsskillnad vinnas genom makarnas överenskommelse därom. Överenskommelsen skall i viss ord- ning registreras hos offentlig myndighet.

I sådana länder där familjerättsliga för- hållanden följer konfessionella regler kan domsrätten i äktenskapsmål tillkomma ve- derbörande trossamfunds myndigheter. Till dessa länder hör Israel. För israeliska och i Israel vistande judar finns rabbindomsto- lar. Det konstitutiva momentet i skilsmässo- förfarandet består i att mannen lämnar ett skiljebrev till hustrun och hon tar emot det. Det rör sig här om en skilsmässa genom överenskommelse som samtidigt utgör en

religiös institution. Denna föregås dock av en rättslig prövning från rabbindomstolens sida, som avgör huruvida överlämnandet och mottagandet av skiljebrevet skall till- låtas. Under vissa förutsättningar kan hust- run ta initiativ till förfarandet och rabbin- domstolen har därvid vissa tvångsmedel till sitt förfogande för att förmå mannen att lämna skiljebrev. Rabbindomstolen kan li- kaledes använda tvångsmedel för att för- må hustrun att ta emot skiljebrev från mannen.

Enligt den traditionella muhammedanska rätten kan mannen genom en privat, ensi— dig handling förskjuta hustrun. Rättshand- lingen skall dock enligt den nyare lagstift- ningen i vissa länder registreras hos doma- ren eller notarien, men detta utgör som regel inte någon förutsättning för rättshand- lingens giltighet.1 Även skilsmässa på grund av överenskommelse förekommer och vida- re kan enligt muhammedansk rätt äkten- skapsskillnad i vissa fall erhållas på judiciell väg (inför en religiös domstol) åtminstone på begäran av hustrun.

De omständigheter som kan åberopas för att vinna äktenskapsskillnad eller hemskill- nad växlar i olika rättssystem. För de grund- läggande olikheterna är uppfattningen om skilsmässans ändamål avgörande. Enligt en uppfattning utgör äktenskapsskillnad en på- följd för missförhållanden i äktenskapet och kan vinnas av den oskyldiga maken. Lagar, vilka grundas på en sådan uppfattning, upp- tager skillnadsskäl som tar sikte på ena makens skuld. Oftast är skälen absoluta, dvs. att de avser vissa bestämda omstän- digheter. Enligt den andra uppfattningen bör ett äktenskap upplösas, när det inte längre fyller sitt ändamål, oavsett om för- hållandet kan läggas någondera maken till last och oberoende av vem som i så fall är den skyldige. En sådan uppfattning förut- sätter i regel allmänt hållna, relativa skill- nadsgrunder, men även absoluta skilsmäs- soskäl, t.ex. sinnessjukdom, kan förekom- ma. Hit hör också äktenskapsskillnad på grund av överenskommelse. I praktiken är vanligen de båda principerna på ett eller an- nat sätt kombinerade.

Den vanligaste av de absoluta skillnads- grunder som bygger på makes skuld är äk- tenskapsbrott. Andra liknande grunder som förekommer är övergivande av andra ma— ken och frihetsstraff.

Vissa vanliga skillnadsgrunder som be- aktar makes skuld har från börjat haft en absolut innebörd men sedermera genom praxis fått en alltmer relativ tillämpning. Hit hör skillnadsskälet grymhet i angloame- rikansk rätt och grova kränkningar som skillnadsskäl i fransk rätt.

En skillnadsgrund som kan tillämpas så- väl i förening med som utan användande av skuldprincipen är söndring i äktenska- pet. I västtysk rätt är det som regel en förutsättning att söndringen kan läggas ena maken till last såsom skuld. I svensk rätt är det däremot jämförelsevis ovanligt att skuldförhållandet utreds, när det döms till hemskillnad på grund av söndring. De öst- europeiska staternas lagstiftning innehåller som regel generalklausuler som medger äktenskapsskillnad på grund av söndring oberoende av skuld. Enligt de nya grun- derna för Sovjetunionens och unionsrepub- likernas lagstiftning rörande äktenskap och familj kan dessutom makar utan minderåri- ga barn upplösa äktenskapet genom över- enskommelse som registreras tre månader efter att ansökan om äktenskapsskillnad gjorts hos registreringsbyrån.

Om ett äktenskapshinder blivit åsidosatt vid äktenskaps ingående eller om makar- nas eller enderas samtycke till äktenskapet varit behäftat med något fel, kan äkten- skapet vara ogiltigt eller dömas att återgå. Också på grund av formella fel vid äkten- skapets ingående kan äktenskap förklaras ogiltigt.2 I den mån möjligheten att erhålla äktenskapsskillnad är starkt begränsad eller helt saknas ökar som regel den praktiska betydelsen av ogiltighet eller återgång.

Att de materiella förutsättningarna för äktenskaps ingående blivit åsidosatta sak-

1 Se Linant de Bellefonds i Revue internatio- nale de droit comparé 1962 s. 537 f. Det förekommer, att genom äktenskapsavtal hustrun förbehålls rätt att bli förskjuten av mannen, när hon önskar det. 2 Jfr ovan 5. 55.

nar i åtskilliga fall betydelse för äktenska- pets fortsatta bestånd. I motsatt fall kan felets verkningar ta sig olika uttryck. I t. ex. engelsk rätt anses i vissa fall ogiltighe- ten kunna åberopas såväl av parterna som av tredje man, även om den inte konstate- rats genom dom. Vanligen är emellertid denna påföljd reserverad för grova form— fel. Som regel fordras dom för att äkten- skapet skall anses ogiltigt eller återgå på grund av materiellt fel. Detta anses därvid ofta så allvarligt att talerätt tillkommer allmän myndighet, stundom också en vid- sträckt krets av enskilda personer. Detta brukar vara fallet t. ex. i fråga om tvegifte eller äktenskap i förbjudna släktled. I lind- rigare fall — t.ex. vid viljefel i samband med äktenskapets ingående — äger endast make rätt att föra talan om äktenskapets ogiltighet eller återgång. Ogiltighetsförkla- ring kan vara tillbakaverkande, så att för- hållandet mellan parterna —— och deras barn — i princip skall regleras som om något äk- tenskap icke kommit till stånd. Om makar- na eller endera av dem var i god tro vid äk- tenskapets ingående, inträder därvid enligt vissa rättssystem samma rättsverkningar som av ett giltigt äktenskap såvitt rör godtroen— de makes och barnens rätt (mariage putatif enligt fransk rätt). Enligt andra rättssystem kan verkningarna av ogiltighet eller åter— gång vara i princip desamma som av skils- mässa. Mellanformer synes vara regel och förekommer i vid skala. Olika termer — ogiltighet, återgång etc. — kommer till an- vändning utan att ge någon säker ledning i fråga om verkningarna.

5.2 Gällande internationell rätt

Översikt

I frågor om domsrätt och tillämplig lag i mål om hem- eller äktenskapsskillnad fram- träder med särskild styrka den förut be- rörda metodiska olikheten mellan, på ena sidan, stater som lägger huvudvikten vid den internationella kompetensen och så- lunda begränsar sina myndigheters behörig—

het att upptaga äktenskapsmål med inter- nationell anknytning men låter dem tillämpa den egna lagen (lex fori) och, på andra si- dan, stater som lägger vikt vid bestämman- det av den lag som myndigheterna skall tillämpa i materiellt hänseende, medan gränserna för myndigheternas behörighet är mera vidsträckta. Stater som tillämpar domicilprincipen synes i allmänhet reglera kompetensen och använda lex fori i mate- riellt hänseende. Så är fallet i t.ex. Dan- mark, Norge, England och USA. Även den nya finska lagstiftningen bygger emellertid i viss utsträckning på denna metod. Stater som tillämpar nationalitetsprincipen synes som regel lägga huvudvikten vid tillämp- ningen av makarnas nationella lag i mate- riellt hänseende. Nationaliteten kan dock spela en roll också i fråga om domsrätten. Dels utgör medborgarskap i domstolslan- det ofta en grund för domsrätt även om annan anknytning ej finns, dels tas stundom hänsyn till parts nationella lag redan vid prövningen av kompetensfrågan. Exempel härpå erbjuder _ i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention — bestämmelsen i 3 kap. l å andra stycket i 1904 års lag enligt vilken mål om hem- eller äktenskaps- skillnad mellan utländska medborgare i re- gel inte får upptagas här i riket, om det enligt lagen i den stat makarna tillhör är förbehållet inländsk myndighet att pröva sådan talan. Om båda makarna är med- borgare i främmande stat, är det enligt västtysk rätt en förutsättning för doms- rätt, att den tyska domstolens avgörande erkänns av mannens hemlands lag. I Schweiz gäller, att om käranden är utländsk medborgare, det är en förutsättning för att talan om hem- eller äktenskapsskillnad skall bifallas att den schweiziska domskompeten- sen erkänns av kärandens nationella lag. När domicil eller hemvist utgör doms- rättsgrund, kan denna anknytning ha myc- ket olika styrka. Det domicil som enligt engelsk lag tidigare utgjorde den enda grunden för domsrätt i mål om äktenskaps- skillnad är mycket kvalificerat. Numera kan i några fall mål om äktenskapsskillnad upptagas i England på grund av varaktig

vistelse där. I motsättning till det engelska domicilet står det hemvist som i vissa sta- ter i USA läggs till grund för domsrätt. En kortvarig vistelse kan där i praktiken vara tillräcklig för att mål om äktenskaps- skillnad skall upptagas.

När utländska makar har hemvist i olika stater, kan äktenskapsmål vanligen uppta- gas, om svaranden har hemvist i den stat där talan väcks. Enligt schweizisk rätt är dock i stället kärandens hemvist bestäm- mande. I de flesta delstater i USA kan ta- lan upptagas, om antingen käranden eller svaranden har hemvist där. Motsvarande gäller i Förbundsrepubliken Tyskland, där det dock som nämnts när båda makarna är utländska medborgare även förutsätts att den tyska domstolens avgörande erkänns av mannens hemlands lag. I Danmark, Fin- land och Norge är också såväl kärandens som svarandens hemvist domsrättsgrundan- de, men kärandens hemvist måste till skill- nad från svarandens vara kvalificerat. I vissa fall har det senaste gemensamma hem- vistet tillagts betydelse, se t.ex. 3 kap. 1 & i 1904 års lag i överensstämmelse med 1902 års Haagkonvention _ och nordiska familjerättskonventionen.

Vad angår frågan om lagvalet i de stater där mål om hem- och äktenskapsskillnad inte utan vidare prövas enligt lex fori till- lämpas i stater med nationalitetsprincip re- gelmässigt parternas nationella lag, åtmins- tone om de är medborgare i samma stat. Vanligen kombineras den lagen med lex fori. Stater som i sin interna lagstiftning inte medger äktenskapsskillnad tillåter så— lunda i allmänhet inte heller utländska med- borgare att skilja sig. Motsvarande synes gälla hemskillnad.1 I vissa stater, t. ex. För- bundsrepubliken Tyskland, prövas talan i första hand enligt parternas nationella lag men kan inte bifallas, om ej grund för ta- lan finns också enligt lex fori. Enligt t.ex. fransk rätt beaktas lex fori i den vanli- gen mycket vida _ utsträckning som hän- synen till ordre public föranleder. I andra stater är förhållandet det omvända. I Schweiz prövas talan enligt schweizisk lag, men om käranden är utländsk medborgare

skall grund för skillnad föreligga också en- ligt hans nationella lag.

Är parterna medborgare i skilda stater och tillhör endera den stat där talan uppta- ges till prövning, tillämpas i vissa stater den egna lagen (lex fori) antingen oavsett vem av parterna som är medborgare i domstols- landet (Belgien) eller under förutsättning att det är käranden som är medborgare där (Schweiz, Förbundsrepubliken Tysk- land, jfr också 7 kap. 2 5 andra stycket i 1904 års lag). I andra fall när makarna är medborgare i olika stater tillämpas lagen i den stat mannen tillhör (Förbundsrepubli- ken Tyskland, jfr 7 kap. 2 & första stycket i 1904 års lag), lagen i den stat makarna senast gemensamt tillhört (7 kap. 2 & första stycket i 1904 års lag i överensstämmelse med Haagkonventionen) eller makarnas na- tionella lagar kumulerade med varandra (ti- digare gällande finsk lag). På senare tid har framträtt en tendens att låta ett ge— mensamt domicil fälla utslaget (Frankrike, Polen, Portugal). I vissa stater (Tjeckoslo- vakien, Östtyskland) tillämpas lex fori i detta fall även om ingendera maken är medborgare i domstolslandet.

Här må erinras om att åtskilliga av de stater som tillämpar nationalitetsprincipen också godtager renvoi, så att t. ex. domstols- landets lag kan bli tillämplig i stället för makes nationella lag, när domicilprincipen gäller i den stat där maken är medborgare och han har hemvist i domstolslandet.

Vad angår mål om ogiltighet eller åter- gång av äktenskap synes domstolarnas in- ternationella kompetens ofta bestämmas en- ligt principer som nära överensstämmer med dem som gäller i fråga om äktenskapsskill- nad. I vissa fall föreligger dock en mera vidsträckt domskompetens, t.ex. när äkten- skapet ingåtts i domstolslandet eller när ma— ke vid äktenskapets ingående var medborga- re i domstolslandet (jfr nedan om Finland, Förbundsrepubliken Tyskland).

Tillämplig lag i mål om återgång eller ogiltighet bestäms i allmänhet på samma sätt som tillämplig lag i fråga om förutsätt-

1 Jfr dock tysk dom återgiven av Fischler i SvJT 1968 s. 523 f.

ningarna för äktenskapets ingående. Äkten- skapsförutsättningarna och äktenskapets ogiltighet blir sålunda två olika sidor av en och samma fråga. Den kumulativa tillämp- ning av lex fori till förmån för äktenskapets bestånd som föreskrivs i finsk och svensk rätt är troligen ganska ensamstående sedd som princip. En viss motsvarighet finns i schweizisk rätt. Samma resultat torde emel- lertid på åtskilliga håll uppnås genom till- lämpning av ordre public. Å andra sidan torde ordre public i främmande rätt stund- om föranleda ogiltigförklaring av ett äk- tenskap, som är giltigt enligt i och för sig tillämplig lag.2

För erkännande av utländskt beslut om hem- eller äktenskapsskillnad fordras regel- mässigt, att domstolslandets myndigheter till stöd för sin kompetens att upptaga målet kunnat åberopa omständigheter som i mot- svarande fall skulle utgjort grund för det egna landets myndigheter att upptaga talan. Man bygger sålunda vid prövningen på egna domsrättsregler. I åtskilliga länder fordras härutöver, att grund till skillnad förelegat enligt den lag som det egna landets myn- digheter skulle ha tillämpat på frågan. Andra stater bortser från lagvalet och er- känner beslutet så snart domstolslandets myndigheter varit kompetenta, om ej hän- syn till ordre public talar däremot. Särskilt gäller detta stater som själva tillämpar lex fori i skillnadsmål, t.ex. Danmark, Norge, England. Åtskilliga stater godtager över- huvud inte utländskt skillnadsbeslut i fråga om egna medborgare.3

Frågor om erkännande av utländska ogil- tighets— och återgångsdomar skall inte be- handlas här. I stort sett torde de principer som gäller för utländska skillnadsavgöran- den ha motsvarande tillämpning.4

Frågor om äktenskaps upplösning och hemskillnad behandlas i åtskilliga konven- tioner. De bilaterala konventionerna förbi- gås här. De konventioner som de östeuro— peiska staterna ingått mellan sig berörs ne- dan (s. 152). Till 1902 års Haagkonvention för lärande av konflikter mellan lagar och jurisdiktioner i fråga om skillnad i äkten- skap och ständig skillnad till säng och säte

var Sverige anslutet under tiden 1904—1934 och konventionen ligger till grund för be- stämmelserna i 3 kap. i 1904 års lag. Till konventionen synes alltjämt vara anslutna Italien, Luxemburg, Polen, Portugal, Ru- mänien och Ungern. Nederländerna har helt nyligen frånträtt konventionen. Mellan enskilda konventionsstater kan konventio- nen ha upphört att gälla som en följd av de båda världskrigen. Enligt konventionen kan makar inte erhålla äktenskapsskillnad, om inte äktenskapsskillnad är tillåten såväl enligt deras nationella lag som enligt lagen på den ort där talan väcks. Äktenskapsskill— nad kan inte heller beviljas, om inte skill- nad i det aktuella fallet är medgiven enligt båda lagarna, om än på grund av olika orsaker. Samma regler gäller i fråga om hemskillnad. Kumulation med lex fori är dock inte obligatorisk, utan om denna lag så medgivet behöver endast den nationella lagen tillämpas. Vad angår kompetensen in— nehåller konventionen, att talan om äkten— skapsskillnad eller hemskillnad får väckas hos myndighet, som är behörig enligt ma- karnas nationella lag, eller hos behörig myndighet på den ort där makarna har hemvist. Har makarna enligt sin nationella lag inte samma hemvist, får talan väckas hos behörig myndighet i svarandens hem- ort. Om ena maken överger den andra eller efter att orsak till hem- eller äktenskaps- skillnad uppstått ändrar hemvist, får talan väckas jämväl hos behörig myndighet i ma- karnas sista gemensamma hemort. Doms- rätten är dock förbehållen nationell myndig- het, i den mån sådan myndighet är ensam behörig att upptaga talan om äktenskaps- skillnad eller hemskillnad. Skillnad som meddelats av en enligt konventionen behö- rig domstol skall av övriga fördragsslutan— de stater hållas för giltig under förutsätt- ning att stadgandena i konventionen —— jäm- te vissa processuella föreskrifter blivit iakttagna.

Enligt Co'digo Bustamante5 bestäms frå-

? Jfr Rabel Vol. I s. 581 ff. 3 Jfr Simson i SvJT 1957 s. 108 ff. 4 Se Rabel Vol. I 5. 584 ff. 5 Se ovan 5. 38.

gan, huruvida äktenskapsskillnad eller hem- skillnad överhuvud kan erhållas, av lagen på den ort där makarna har sitt äktenskap- liga domicil. Äktenskapsskillnad eller hem- skillnad kan emellertid inte erhållas på grund av omständigheter som inträffat före förvärvet av detta domicil, om inte båda makarnas personalstatut tillerkänner dessa omständigheter samma verkan. Grunderna för äktenskapsskillnad och hemskillnad är också underkastade lex fori, om makarna har hemvist i domstolslandet. En äkten- skapsskillnad eller hemskillnad som med- delats i enlighet med konventionen får i övriga fördragsslutande stater verkningar i överensstämmelse med lagen i domstolslan- det. Äktenskapsskillnad som inte överens- stämmer med personalstatutet behöver dock inte erkännas i annan fördragsslutande stat.

Enligt 1940 års Montevideokonvention6 är domstolen på den ort där makarna har sitt äktenskapliga domicil behörig att upp- taga äktenskapsmål, och talan om hem- el- ler äktenskapsskillnad bedöms enligt lagen på den orten. Äktenskapsskillnad, som med- delats enligt konventionen, behöver dock — utom såvitt angår ansvar för tvegifte — inte erkännas av fördragsslutande stat där äk- tenskapet ingåtts, om äktenskapsskillnad in- te är tillåten i den staten.

Aktuella konventioner, till vilka svensk anslutning kan övervägas, behandlas nedan (se 5.3).

Sverige Frånsett internordiska förhållanden förelig- ger ej något hinder för svensk domstol att upptaga mål om hem— eller äktenskapsskill- nad mellan makar som båda är svenska medborgare, även om makarna är bosatta utom riket. Internt forum finns alltid enligt 15 kap. 4 5 GB -— i sista hand är Stock- holms rådhusrätt behörig. Att svensk lag skall tillämpas i dessa fall är klart.

När det gäller utländska medborgare i andra länder än de nordiska, innehåller 1904 års lag i 3 kap. bestämmelser om äk- tenskapsskillnad och hemskillnad, vilka byg- ger på 1902 års Haagkonvention om äkten- skapsskillnad m.m. Undantag från bestäm-

melserna i 3 kap. i 1904 års lag har seder- mera upptagits dels i 7 kap. 2 5 andra stycket i 1904 års lag, dels i 1964 års lag om svensk domstols prövning av äkten- skapsmål i vissa fall.

Talan om äktenskapsskillnad eller hem- skillnad mellan utländska medborgare må enligt 3 kap. 1 & första stycket i 1904 års lag upptagas här i riket, om den make, mot vilken talan väcks, här har sitt hemvist eller om makarna samtidigt haft hemvist inom riket men den make, mot vilken talan väcks, övergivit den andra eller efter det or- sak till skillnad uppstått flyttat ur riket.

Enligt 3 kap. 1 å andra stycket må ej ta- lan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad upptagas här i riket, om enligt lagen i den stat makarna tillhör är, i allmänhet eller för vissa fall, åt inländsk myndighet förbehål- let1 att pröva mål om äktenskapsskillnad el- ler hemskillnad mellan den statens medbor- gare. Undantaget gäller dock ej i fråga om äktenskap som i makarnas hemland anses inte vara avslutat i behörig form.

Tillhör makarna olika stater skall enligt 7 kap. 2 % första stycket i 1904 års lag fråga som angår äktenskapsskillnad eller hemskillnad be- dömas som om båda makarna var medborgare i den stat de sist gemensamt tillhört eller, om de ej tillhört samma stat, i den stat mannen tillhör. Skall makarna med stöd härav anses vara svenska medborgare, torde reglerna i 3 kap. 1 och 2 55 förlora sin tillämpning.2

Frågan huruvida make äger hemvist i Sve- rige skall såsom framgår av 7 kap. 3 & i 1904 års lag prövas enligt svensk lag, när svensk myndighets behörighet är beroende därav. Hustru skall dock inte anses ha annat hemvist än mannen, om inte hustrun kan ha särskilt hemvist enligt lagen i den stat makarna tillhör.

Beträffande frågan, Vilket lands lag som skall tillämpas, gäller enligt 3 kap. 2 5 i 1904 års lag som huvudregel, att äkten- skapsskillnad eller hemskillnad mellan ut- ländska makar må beviljas endast om sådan skillnad varom fråga är må äga rum enligt lagen i den stat makarna tillhör samt orsak till skillnaden är för handen såväl enligt

5 Se ovan 5. 38. 1 Jfr SvJT 1958 rf s. 1 nr II. 2 Jfr Eek, Internationell privaträtt s. 151 f.

sagda lag som enligt svensk lag. Har makar- na förut tillhört annan främmande stat, må vad som inträffat under den tiden inte åbe- ropas för vinnande av skillnad, om inte skillnad varom fråga är på grund därav är medgiven även enligt där gällande lag.

Har myndighet i främmande stat beviljat äktenskapsskillnad eller hemskillnad mellan medborgare i samma stat, länder beslutet enligt 3 kap. 4 5 i 1904 års lag till efterrät- telse här i riket. Är makarna medborgare i skilda stater, behandlas med stöd av be- stämmelserna i 7 kap. 2 5 första stycket i 1904 års lag båda som medborgare i den stat myndigheten tillhör, om de sist gemen- samt tillhört den staten eller, när de ej har til!hört samma stat, mannen tillhör den Staten.

Om utländsk myndighets beslut om hem- eller äktenskapsskillnad avser makar som är medborgare i annan stat än den myndighe- ten tillhör, uppställs i 3 kap. 5 & i 1904 års lag vissa villkor för beslutets erkännande. Dessa villkor gäller även för det fallet att makarna är svenska medborgare (eller vid tillämpning av 7 kap. 2 6, första stycket be- handlas som sådana).

I första rummet gäller som förutsättning för erkännande att den utländska myndig- heten skall anses ha varit behörig att upp- taga målet på grunder motsvarande dem som gäller för svensk domstols behörighet, dvs. att i regel fordras att makarna eller åt- minstone svaranden hade hemvist i den stat myndigheten tillhörde; i vissa fall är det till- räckligt att de tidigare samtidigt haft hem- vist i sagda stat. Tillhörde makarna en stat som beträffande sina medborgare förbehål- ler sig exklusiv domsrätt i skillnadsmål, kan beslut av annan stats myndighet endast i Undantagsfall vinna erkännande här i riket enligt bestämmelserna i 3 kap. i 1904 års lag.3

Vidare krävs för erkännande av utländskt skillnadsbeslut varom nu är fråga, att orsak till sådan skillnad som meddelats skall ha varit för handen enligt lagen i den stat ma- karna tillhörde.

För den händelse beslutet meddelats av annan myndighet än domstol föreskrivs,

att det ej må lända till efterrättelse i fråga om utländska medborgare, om det av sagda anledning ej kan vinna erkännande i ma— karnas hemland.4

För att utländskt beslut om äktenskaps- skillnad, som ej meddelats av myndighet i den stat makarna tillhörde, skall kunna åbe— ropas för rätt att ingå nytt äktenskap ford- ras, att beslutet stadfästes av Svea hovrätt. Bestämmelserna härom upptages i 3 kap. 6 och 7 åå i 1904 års lag. Förutsättning för stadfästelse är givetvis, att beslutet enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 & må lända till efterrättelse här i riket. Stadfästelse kan sö- kas även för annat ändamål än omgifte. Vinnes stadfästelse, gäller den som laga- kraftägande dom. Avslås ansökan om stad- fästelse, utgör det ej hinder för ny ansökan.

Bestämmelserna i 1902 års Haagkonven- tion om äktenskapsskillnad m.m. visade sig så småningom i konventionsstaterna med- föra olägenheter genom den begränsade möjlighet de erbjöd att döma till hem- eller äktenskapsskillnad. Särskilt vållades svårig- heter genom att den italienska lagen inte medgav äktenskapsskillnad.

Olägenheterna föranledde att frågan om vidgade möjligheter att döma till äktenskaps- skillnad togs upp vid Haagkonferensens sam- manträden åren 1925 och 1928. 1925 års sam- manträde ledde inte till någon lösning. Vid 1928 års överläggningar vann frågan beaktan- de såtillvida som den blev föremål för två särskilda tilläggsprotokoll till konventionen. Dessa innebar i huvudsak att gift kvinna, som antingen behållit sitt medborgarskap efter gif- termålet eller därefter återförvärvat medbor- garskap i det land hon tillhörde vid äktenska- pets ingående och som tillika hade hemvist i samma land, skulle av hemlandet kunna till- låtas att inför dess myndigheter föra talan om äktenskapsskillnad även om orsak till sådan skillnad var för handen endast enligt detta lands lag. Något undertecknande av de antagna protokollen kom emellertid inte till stånd.5

3 Westring s. 433 4 I fråga om äktenskapsskillnad som ej med- delats av myndighet (jfr ovan om israeliska och muhammedanska skilsmässor) saknas be— stämmelser i 1904 års lag. Även om någon tvekan kan råda, är det troligt att sådana skillnader inte erkänns enligt gällande svensk rätt. NJA II 1934 s. 424 ff. U!

För Sveriges del vållade 1904 års lag lik- nande svårigheter inte endast i förhållande till konventionsstaterna utan även i förhål- lande till andra stater, såsom England och USA. 1933 års riksdag hemställde därför hos Kungl. Maj:t, att 1902 års Haagkon- vention måtte uppsägas för Sveriges del och att utredning måtte ske om en revision av 1904 års lag i syfte att bereda ökade möj- ligheter för svensk domstol att döma till äktenskapsskillnad, när det måste anses avsevärt avvikande från svensk rättsuppfatt- ning att makarna fortfarande var förenade i äktenskap med varandra.6

Konventionen uppsades för Sveriges del med verkan från den 1 juni 1934. Därefter ändrades 1904 års lag så, att svensk med- borgare som sedan minst ett år har hemvist i riket alltid får väcka talan här om äkten- skapsskillnad eller hemskillnad och att där- vid frågan huruvida orsak till skillnad är för handen skall prövas endast enligt svensk lag.7

Beträffande statslösa personer saknades tidigare lagbestämmelser i internationellfa- miljerättsliga frågor. I rättstillämpningen är erkänt, att de med avseende på personliga rättsförhållanden är underkastade lagen i den stat där de har sitt hemvist.8 För den som är statslös och bosatt i Sverige tilläm- pas således i huvudsak samma bestämmelser som för svensk medborgare.

Efter andra världskriget aktualiserades i rättspraxis frågan, huruvida med statslösa bör jämställas personer, vilka visserligen är medborgare i en främmande stat men vilkas medborgarskap på grund av omständighe- terna utgör en otillfredsställande anknyt- ning, s.k. kvasistatslösa. Hit hör t. ex. poli- tiska flyktingar.

Frågan uppkom i ett flertal skillnadsmål och besvarades i rättspraxis jakande beträf- fande baltiska flyktingar.9 I andra fall har talan inte upptagits. I ett rättsfall10 ansågs sålunda svensk domstol inte behörig upp- taga talan, väckt av en man med polskt medborgarskap. Liknande bedömning har skett även beträffande ungerska medbor- gare.11

På uppdrag av chefen för justitiedeparte-

mentet verkställde numera professorn Lars Welamson en utredning angående ifråga- satt utvidgning av svensk jurisdiktionsrätt i skillnadsmål. Utredningen, som framlades i en år 1956 avgiven promemoria, skedde med utgångspunkt från antagandet att gällande regler om tillämplig lag skulle i det väsent- liga bibehållas. Sedermera fick familjerätts- kommittén i sina tilläggsdirektiv den 30 september 1959 bl.a. uppdrag att med för- tur behandla frågan om domsrätten i äk- tenskapsmål av internationell natur. Frå- gan blev föremål för nordiska överlägg- ningar. Kommittén avgav med skrivelse den 8 april 1963 en promemoria angående svensk domsrätt rn. rn. i vissa internationella äktenskapsmål. Enligt kommitténs mening förelåg behov av att lättnader genomfördes med avseende på utländska medborgares rätt att få talan i äktenskapsmål prövad vid svensk domstol. Familjerättskommittén fann det angeläget att söka genom en provisorisk lagstiftning komma till rätta med de olä- genheter som givit sig tillkänna utan att därigenom föregripa en blivande mera om- fattande reform. I detta syfte framlade kommittén lagförslaget i ämnet.

Den på grundval av kommitténs förslag antagna lagen den 27 november 1964 om svensk domstols prövning av äktenskaps— mål i vissa fall uppräknar i 1 & första styc— ket fyra skilda fall när svensk domstol äger upptaga talan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad utan hinder av vad som stad- gas i 1904 års lag (internt forum finns all- tid enligt 15 kap. 4 5 GB). Svensk doms- rätt föreligger sålunda, a) om endera ma- ken är statslös och sedan minst ett år har hemvist här i riket, b) om endera maken är politisk flykting och sedan minst två år

6 lLU 41/1933 5. 8. 7 Se 7 kap. 2 5 andra st. i 1904 års lag. Be- stämmelsen upptog tidigare förbehåll för vad som inträffat innan maken blev svensk med- borgare och tog hemvist i riket men detta förbehåll borttogs år 1964. 8 Se nedan 5. 185. 9 NJA 1948 s. 805 och 1949 s. 82. 10 NJA 1955 s. 571, jfr NJA 1951 C 733. 11 NJA 1956 s. 601 men jfr SvJT 1960 rf s. 30. Jfr även SvJT 1958 rf s. 1 under II och SvJT 1958 rf s. 38.

har hemvist här i riket, c) om make sedan minst två år har hemvist här i riket och upplysning saknas huruvida andra maken lever eller var han Vistas eller d) om Kungl. Maj:t eljest för visst fall, när endera maken finnes sedan minst två år ha hemvist här i riket. medgivit att talan må upptagas.

Vad angår valet av tillämplig lag före- skrives i 2 5 i 1964 års lag, att talan i fall som avses i 1 & må prövas allenast enligt svensk lag, om ej med hänsyn till andra ma- kens eller gemensamma barns intresse sär- skilda skäl är att jämväl annan lag tillämpas.

Antalet av Kungl. Maj:t avgjorda ären- den enligt l 5 första stycket punkt (1) i 1964 års lag har oavbrutet ökat. Det utgjorde 5 år 1965, 12 år 1966, 15 år 1967, 22 år 1968 och 30 under tiden januari—oktober 1969. Besluten har regelmässigt inneburit bifall till ansökningen. Ett stort antal nationaliteter, företrädesvis europeiska, är representerade bland sökandena och deras motparter. Det finns olika anledningar till att denna väg valts. Vanligt är att tillämpning av svensk lag kan leda till skillnad —— ofta i första hand hemskillnad på grund av förhållan- den som inte utgör skillnadsskäl enligt den nationella lagen eller att svaranden saknar hemvist här och svensk domstol inte är behörig enligt 1904 års lag. Det förekommer också att makarna är medborgare i stat, t.ex. Ungern, som förbehåller sig exklusiv domsrätt beträffande sina medborgare, eller att make önskar föra talan om äktenskaps- skillnad ehuru makarna är medborgare i stat vars lag inte medger sådan skillnad, t. ex. Italien, Spanien.

I fråga om erkännande av utländska be- slut föreskrivs i 4 g första stycket i 1964 års lag, att om myndighet i främmande stat har beviljat äktenskapsskillnad eller hem- skillnad i fall motsvarande något av dem som avses i 1 å i lagen, beslutet må efter ansökan hos Svea hovrätt vinna stadfästelse här i riket, om ej synnerliga skäl är däremot. Stadfästelse gäller som lagakraftägande dom. Avslag på ansökan är ej hinder för ny sådan. I 4 & andra stycket föreskrivs vi- dare, att vad som sägs i första stycket även skall äga tillämpning, när myndighet i

främmande stat beviljat äktenskapsskillnad eller hemskillnad i fall motsvarande det som avses i 7 kap. 2 5 andra stycket i 1904 års lag (när talan väckts här av svensk medborgare som har hemvist i riket sedan minst ett år).

För nordiska medborgare gäller på grund- val av nordiska familjerättskonventionen enligt huvudregeln i 7 5 i 1931 års förord- ning, att yrkande om hemskillnad eller äk- tenskapsskillnad mellan medborgare i för- dragsslutande stat skall upptagas i den stat där båda makarna har hemvist eller där de senast har haft hemvist samtidigt och en- dera alltjämt är bosatt. Kan enligt vad nu sagts yrkandet ej upptagas i någon av sta— terna, må yrkandet väckas i stat, där en- dera maken är medborgare.

Yrkande om äktenskapsskillnad på grund av hemskillnad må städse väckas i stat, där båda makarna är medborgare. Grunden för denna bestämmelse är de variationer i fråga om hemskillnadstidens längd som förekom- mer i de olika nordiska länderna.

Vid prövning av fråga om hemskillnad el- ler äktenskapsskillnad skall enligt 9 5 i varje stat användas där gällande lag, lex fori.

Dom om hem- eller äktenskapsskillnad som i konventionsfall meddelats i en nor- disk stat skall enligt 22 & gälla i övriga stater utan särskild stadfästelse och utan prövning av avgörandets riktighet eller av dess förutsättningar med hänsyn till hemvist eller medborgarskap i den ena eller den andra av de fördragsslutande staterna.

Med avseende på mål om äktenskaps återgång upptager svensk internationell fa- miljerätt regler angående lagvalet i 2 kap. i 1904 års lag och två därtill anslutande till— lämpningsförfattningar samt i 7 kap. 4 a 5 andra stycket i 1904 års lag, 5 & i 1964 års lag och 1931 års förordning. Frågan om den internationella kompetensen i mål om återgång behandlas däremot endast i de två sistnämnda författningarna.

1904 års lag saknar sålunda bestämmel- ser om svensk domstols internationella be- hörighet i mål om ogiltighet eller återgång av äktenskap. Sådan anses föreligga i åt- minstone samma utsträckning som i skill-

nadsmål.12 Enligt Undén torde man må- hända i övrigt böra skilja mellan fall, där äktenskapet är en nullitet, och fall, där dom på återgång krävs för att äktenskapet ej skall anses bestå. I det senare fallet synes enligt Undén behörighet att upptaga talan om ogiltighet eller återgång böra erkännas i det fallet, att kvinnan vid vigseln hade svensk nationalitet och ej fått denna änd- rad annat än genom eller till följd av den genom vigseln vunna delaktigheten i man- nens. — Talan om återgång har i ett fall upptagits till prövning av svensk domstol, när fråga var om utländska, i Sverige inte mantalsskrivna flyktingar.13

Vad angår tillämplig lag i mål om åter- gång av äktenskap gäller enligt 2 kap. 1 & i 1904 års lag som huvudregel, att äkten- skap som i behörig form slutits mellan ut- ländska medborgare kan dömas att återgå, om orsak till återgång är för handen så- väl enligt lagen i den stat makarna tillhörde vid äktenskapets ingående eller, om de till- hörde olika stater, enligt någondera statens lag som också enligt svensk lag. Till åter- gång kan emellertid dömas enligt uteslutan- de utländsk lag som nyss sagts, om Kungl. Maj:t förordnat att sådan lag må Vinna till— lämpning ehuru orsak till återgång ej finns enligt svensk lag. Ägde make enligt sitt hemlands lag för behörighet att träda i äktenskap åberopa lagen på annan ort, skall beträffande honom sådan lag vinna tillämp- ning, om enligt den lagen orsak till åter- gång ej är för handen.

Förordnande med stöd av 2 kap. 1 & i 1904 års lag har meddelats av Kungl. Maj:t dels ge- nom KF den 8 juli 1904 angående vissa främ- mande lagars tillämpning i fråga om återgång av äktenskap, dels genom en kungörelse den 7 september 1929. Enligt förstnämnda förordning skall vad första stycket av 2 kap. 1 & i 1904 års lag innehåller därom, att främmande lag må i fråga om återgång av äktenskap vinna tillämpning, ehuru orsak till återgång ej finns enligt svensk lag, gälla lagarna i följande sta- ter, nämligen Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spa- nien, Storbritannien och Irland, Tyskland och Österrike-Ungern, dock endast med avseende på lag som gäller inom område i Europa. Ge- nom 1929 års kungörelse meddelades motsva-

rande förordnande beträffande lagarna i Polen och den fria staden Danzig.

I 2 kap. 2 & i 1904 års lag uppräknas vis- sa omständigheter som inte i något fall får föranleda äktenskaps återgång här i riket, sålunda ej ens om de utgör återgångsskäl enligt lag som på grund av Kungl. Maj:ts förordnande är ensam tillämplig. Till åter- gång av äktenskap får sålunda inte dömas av den anledningen att det ingåtts i strid mot främmande lags föreskrift att tidigare äktenskap skall, oaktat det är upplöst ge- nom skillnad, utgöra hinder för nytt äkten- skap eller mot förbud mot äktenskap mel- lan dem som är av olika religion eller mot äktenskapsförbud som grundar sig på präs- terligt kall eller på löfte att förbli ogift.

Genom lagändring år 1947 infördes i 1904 års lag möjlighet för utländsk medborgare, som har hemvist här i riket sedan minst två år, att få sin rätt att här ingå äkten- skap prövad efter svensk lag i stället för enligt hemlandets lag. I samband därmed infördes även föreskrift, att äktenskap som ingåtts i enlighet med den nya regeln skall dömas att återgå, om orsak därtill finns enligt svensk lag, se 7 kap. 4 a 5 andra stycket i 1904 års lag.

1904 års lag saknar bestämmelser om er- kännande av utländska ogiltighets- och återgångsbeslnt. Under vilka förutsättningar sådant erkännande kan ges synes vara i hög grad tveksamt. Undén uttalar med avseen- de på stater anslutna till Haagkonventionen, att ett återgångs- eller nullitetsbeslut i all- mänhet endast kan erkännas för territoriellt giltigt, dock så att dom avkunnad med till- lämpning av ett visst materiellt statut är giltig i övriga konventionsstater, som erkän- ner samma materiella statut som tillämpligt för återgångs- eller nullitetsbeslut i resp. sta— ter själva.14 Några förutsättningar med av- seende på den utländska domstolens inter- nationella kompetens synes Undén inte upp— ställa.

12 Se Undén, Internationell äktenskapsrätt s.. 60 ff med redogörelse för äldre doktrin. 13 NJA 1946 s. 479. 14 Undén, Studier del I 5. 33 f, s. 62 ff.

1964 års lag upptager bestämmelser även om återgång av äktenskap. I 5 & stadgas så- lunda, att vad som sägs i lagen rörande ta- lan om äktenskapsskillnad skall i tillämpliga delar gälla jämväl talan om återgång av äk- tenskap. Familjerättskommittén anförde i sitt förslag, att bestämmelsen förmodligen hade ringa praktisk betydelse men kunde tänkas gripa in ej blott i återgångsfall som avses i svensk lag utan även i fall, då ut- ländsk lag tillämpade återgång när vi an- vände oss av äktenskapsskillnad. Vissa svå- ra kvalifikationsproblem kunde undvikas genom bestämmelsen.

Beträffande återgång av äktenskap mel- lan dem som är och vid tiden för äkten- skapets ingående var medborgare i nordisk stat meddelas föreskrifter i 10 5 i 1931 års förordning. Huvudregeln är, att förord- ningens bestämmelser om hem- och äkten- skapsskillnad samt rättsverkningarna därav skall äga motsvarande tillämpning. I fråga om valet av tillämplig lag upptaget likväl 10 å en särregel. Frågan huruvida orsak till återgång är för handen skall nämligen prö- vas enligt den lag som var bestämmande för kärandens eller, om talan förs mot båda makarna, för enderas rätt att ingå äkten- skapet.

Enligt föreliggande förslag till ändringar i nordiska familjerättskonventionen15 skall frågan huruvida orsak till återgång är för handen bedömas, när talan förs av endera maken, enligt den lag som tillämpades vid prövningen av kärandens rätt att ingå äk- tenskapet. Förs talan om återgång mot bå- da makarna, må enligt förslaget ej dömas till återgång med mindre det återgångsskäl som åberopas utgör orsak till återgång en- ligt lagen i envar stat vars lag tillämpades vid prövningen av makarnas rätt att ingå äktenskapet.

Beträffande erkännande av dom som meddelats i annan nordisk stat gäller en- ligt 22 g i 1931 års förordning samma regler i fråga om återgång som beträffande hem- eller äktenskapsskillnad.

Slutligen bör i detta sammanhang erin- ras om att dom i äktenskapsmål kan vinna erkännande här i riket också enligt lagen

den 27 mars 1936 om erkännande och verk- ställighet av dom som meddelats i Schweiz.

Danmark

Efter nordiska överläggningar tillkom i Danmark liksom i Norge år 1963 nya regler om den internationella kompetensen i äk- tenskapsmål utanför den internordiska reg— leringen.1 Bestämmelserna upptages i rets- plejeloven & 448 (1. Enligt denna paragraf kan — om ej överenskommelse med främ- mande makt föranleder till annat _ talan i äktenskapsmål väckas i Danmark,

1) om svaranden har hemvist (bopael) där,

2) om käranden har hemvist där och an- tingen har bott där de senaste två åren el- ler tidigare har haft hemvist där,

3) om käranden är dansk medborgare- och det visas, att han på grund av sitt medborgarskap inte kan väcka talan i det. land där han har hemvist, samt

4) om båda makarna är danska medbor- gare och svaranden inte motsätter sig att, talan väcks vid dansk domstol.

Mål angående äktenskaps bestånd eller återgång kan vidare väckas i Danmark, om äktenskapet ingåtts där.

De administrativa myndigheternas kom- petens i hem- och äktenskapsskillnadsären- den är enligt doktrinen såväl enligt äldre- rätt som efter den nya lagstiftningens ge- nomförande begränsad på samma sätt som domstolarnas.2 Det synes emellertid tvek— samt, om denna regel är undantagslös.

Att mål om hem- eller äktenskapsskill- nad upptogs av dansk myndighet innebar i fråga om valet av tillämplig lag enligt tidi- gare gällande fast praxis jämväl, att pröv- ningen skedde enligt dansk rätt såsom lex fori, och den nya lagstiftningen torde inte;

15 Se prop. 1969:145. Jfr SOU 1964:34 5. SS,. 1964:35 s. 515 f, 5. 523 f. 1 Se ang. den nya lagstiftningen Philip i TfR 1964 s. 340 ff. 2 Borum s. 484 ff, Borum-Philip s. 195, Philipi inR 1964 s. 355.

Vilka kollisionsnormer som enligt dansk rätt skall tillämpas i mål om återgång sy- nes något oklart. Om äktenskapets ingående strider mot dansk ordre public, torde utan vidare kunna antagas, att lex fori tilläm- pas.4

Erkännande av utländskt beslut om äk- tenskaps upplösning eller hemskillnad an- ses enligt dansk doktrin i princip förutsätta, dels att myndighet i den stat där beslutet meddelats haft internationell domskompe- tens enligt dansk uppfattning — dvs. som regel med motsvarande tillämpning av rets- plejelovens kompetensregler —- dels att be- slutet inte strider mot dansk ordre public.5 Avgöranden i övriga nordiska stater erkänns generellt och i övrigt synes justitsministeriet tillämpa en mycket liberal praxis, när ut- ländsk äktenskapsskillnad åberopas till stöd för rätten att ingå nytt äktenskap i Dan- mark.

Finland

Ehuru Finland inte anslutit sig till 1902 års Haagkonvention om äktenskapsskillnad och hemskillnad byggde hithörande bestämmel- ser i 1929 års lag angående vissa familje- rättsliga förhållanden av internationell na- tur i väsentliga delar på Haagkonventionen och visade sålunda stora likheter med svensk rätt. Genom en lagändring år 1967, som tillkommit efter samarbete med Dan- mark, Norge och Sverige, har bestämmel- serna om äktenskapsmål i 1929 års lag fått nytt innehåll.

Talan angående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad får upptagas till prövning i Finland, om

1) båda makarna är finska medborgare eller käranden är finsk medborgare och har eller har haft hemvist i Finland; eller

2) käranden har haft hemvist i Finland sedan minst två år eller svaranden har hem- vist där.

Ansöker makarna gemensamt om hem— eller äktenskapsskillnad, får talan upptagas till prövning i Finland, om talan av någon- dera maken skulle kunna upptagas där. Ta- lan om återgång av äktenskap får vidare

prövas i Finland, om vigseln förrättats av finsk myndighet eller käranden vid äkten- skapets ingående var finsk medborgare. Ta- lan av allmän åklagare om återgång av äk- tenskap får upptagas till prövning, om den riktas mot make vars talan om återgång skulle kunna upptagas i Finland (8 5).

När finsk domstol upptar talan om åter- gång av äktenskap, hem- eller äktenskaps- skillnad tillämpas som huvudregel finsk lag (9 $). Till återgång av äktenskap får dock inte dömas på den grund att make ti- digare var gift, om inte grund därtill före- ligger även enligt lagen i den stat makarna tillhörde vid äktenskapets ingående eller, om de tillhörde skilda stater, enligt vardera sta- tens lag. Till återgång av annan orsak får inte dömas på talan av make, om inte där- till föreligger grund, utom enligt finsk lag, också enligt lagen i den stat maken till- hörde vid äktenskapets ingående. Är ingen- dera maken finsk medborgare, får inte dö- mas till äktenskapsskillnad, om inte grund därtill föreligger även enligt lagen i någon- dera makens hemland. Har någondera ma- ken haft hemvist i Finland sedan minst två år, tillämpas likväl enbart finsk lag (10 å).

Beträffande erkännande av beslut som utländsk myndighet meddelat om återgång av äktenskap, hem— eller äktenskapsskillnad gäller att sådant beslut skall utan särskild stadfästelse anses giltigt i Finland, om båda makarna vid beslutets meddelande var med- borgare i den stat myndigheten tillhörde el— ler om i annat fall beslutet avser makar, av vilken ingendera var finsk medborgare, och beslutet anses giltigt i vardera makens hem- land (11 5). Är beslutet inte enligt vad nu sagts utan vidare giltigt i Finland, kan det

3 I Danmark har tidigare ansetts, att vad som inträffat under tid, då makarna hade hem- vist i annat land, inte kunde åberopas som grund för hem- eller äktenskapsskillnad, om det inte kunde ske också enligt makarnas dåvarande personalstatut. Huruvida denna särregel alltjämt kan uppehållas, är emeller- tid tveksamt. Se Borum-Philip s. 117 f, Phi- lip i TfR 1964 s. 353 ff. 4 Jfr Borum s. 451 f, Borum-Philip s. 109, UfR 1920 s. 628 (äldre rätt), med Philip i TfR 1965 s. 324 f. 5 Se om hithörande frågor Borum s. 492 ff, Borum-Philip s. 202 ff.

vinna giltighet efter stadfästelse av Helsing— fors hovrätt. Förutsättning härför är att någondera maken med avseende på med- borgarskap eller hemvist haft sådan an- knytning till den stat där beslutet medde- lades, att myndighet i den staten bör anses ha haft tillräcklig anledning att upptaga ärendet till prövning, och att beslutet inte i väsentligt avseende strider mot Finlands rättsordning (12 å).

Bestämmelserna om finsk domstols be- hörighet att upptaga mål om återgång av äktenskap gäller i tillämpliga delar också talan om ogiltighet av äktenskap på grund av formfel. Fråga därom kan också upp- tagas prejudiciellt i annat mål. Frågan om ogiltighet bedöms enligt lagen i den stat enligt vars formföreskrifter giftermålet bort ske. Bestämmelserna om erkännande av ut- ländska beslut om återgång av äktenskap, hem- eller äktenskapsskillnad äger motsva- rande tillämpning på beslut varigenom myn- dighet i främmande stat förklarat äktenskap ogiltigt på grund av formfel (50 i;”).

Island

Isländska domstolar äger, frånsett internor- diska förhållanden, behörighet att upptaga äktenskapsmål i följande fall:1

1) när svaranden har hemvist i Island; 2) när båda makarna är isländska med- borgare;

3) när makarna ej har medborgarskap i samma land men deras sista gemensamma medborgarskap var isländskt;

4) när makarnas sista gemensamma hem- vist var i Island och svaranden har övergi- vit den andra mot dennes vilja och utan till- räckliga skäl eller han har tagit nytt hem- vist efter att orsak till äktenskapets ogiltig- het eller äktenskapsskillnad uppstått.

Reglerna motsvarar en del av de danska kompetensgrunder som gällde fram till 1963 års lagändring. Vissa tillägg år 1932 i den danska lagstiftningen saknar isländsk mot- svarighet. Reglernas direkta tillämpningsom- råde är begränsat, eftersom hemskillnad i Island alltid beviljas av administrativ myn— dighet och även äktenskapsskillnad i praxis brukar beviljas i administrativ ordning. Tro-

ligen äger dock bestämmelserna analogisk tillämpning i fråga om de administrativa myndigheternas kompetens.

Isländska myndigheter lärer vid prövning av frågor om hem- eller äktenskapsskillnad tillämpa isländsk lag som lex fori. Utländsk äktenskapsskillnadsdom torde erkännas åt— minstone om svaranden hade hemvist i domstolslandet.

Norge

Lagregler om domstolarnas internationella kompetens i äktenskapsmål, frånsett inter- nordiska förhållanden, infördes i norsk rätt år 1963.1 Bestämmelserna, som upptages i 5 419 a i tvistemålsloven, är gemensamma för alla äktenskapsmål och sålunda till- lämpliga såväl beträffande hem- och äk- tenskapsskillnad som beträffande återgång av äktenskap och i fråga huruvida äkten- skap består eller icke består. Enligt dessa bestämmelser kan — om ej överenskom- melse med främmande makt fastställer an- nat talan i äktenskapsmål väckas vid norsk domstol,

1) om svaranden har hemvist i Norge, 2) om käranden har hemvist i Norge och antingen har varit bosatt där under de se- naste två åren eller tidigare har haft hem- vist där, eller

3) om käranden är norsk medborgare och det visas att han på grund av sitt medbor- garskap inte kan väcka talan i det land där han har hemvist.

Så långt överensstämmer de norska reg- lerna med den nya danska lagstiftningen i ämnet. Vid behandlingen i det danska fol- ketinget tillades dock ytterligare två kom- petensgrunder (se ovan), som inte fick mot- svarighet i norsk rätt.

När kärandens hemvist i Norge enligt den nya lagen är bestämmande för norsk doms- kompetens, lärer få krävas hemvist av en

1 Enligt kortfattad redogörelse för isländsk in- ternationell äktenskapsrätt av Thördur Ey- jölfsson i Leske-Loewenfeld s. 332 ff. Denna är enligt meddelande av universitetsrektorn Årmann Snaevarr i juni 1969 alltjämt aktuell. 1 Se Ot.prp. nr. 19/1962—63, Hagtun i Lov og Rett 1963 s. 466 ff och Philip i TfR 1964 s. 340 ff.

art som nära motsvarar det svenska inter- nationellprivaträttsliga hemvistbegreppet. I förarbetena sägs bl.a., att även om käran- den uppehållit sig i Norge två år före talans väckande, saken måste avvisas, om man inte med hänsyn till föreliggande upplysningar kan utgå från att avsikten med vistelsen är att taga verkligt hemvist (bopel) i Norge.2 Även när grunden för domstolens behörig- het är att svaranden har hemvist där, torde hemvistbegreppet få tolkas på motsvarande sätt, även om frågan inte är helt klar.3

De nya lagbestämmelserna gäller endast för domstolarna. Det förutsätts att de ad- ministrativa myndigheterna i sin handlägg- ning av hem- och äktenskapsskillnadsären- den skall liksom tidigare stå något friare än domstolarna, så att de kan lämna rättshjälp när starka skälighetsgrunder talar därför.4

Vad angår tillämplig lag var det en förut- sättning för domsrättsreformen, att frågor om hem- eller äktenskapsskillnad alltjämt skall bedömas enligt norsk rätt såsom lex fori.5

Frågan om tillämplig lag i mål om ogiltig- het eller återgång av äktenskap ansågs vid förarbetena till 1963 års lagändring alltjämt böra bedömas fritt av domstolarna på grundval av allmänna rättsprinciper.6 I förs- ta hand torde i fråga om de materiella för- utsättningarna för äktenskap beaktas ma- karnas domicillag eller -lagar vid tiden för äktenskapets ingående. Men därjämte tor- de norsk rätt av hänsyn till ordre public till- mätas stor betydelse.7

Justisdepartementet bestämmer i vad mån utländska beslut eller domar utgör bevis för att tidigare äktenskap är upplöst, när nå- gondera maken vill gifta om sig. Äkten- skapsskillnader och hemskillnader som med- delats i främmande stat torde erkännas i Norge åtminstone om makarna eller endera hade sådan anknytning till den främmande staten, att dess myndigheter skulle vara kompetenta med motsvarande tillämpning av de norska behörighetsreglerna.8 Det sy- nes emellertid troligt, att utländska avgö- randen kan erkännas också i åtskilliga andra fall.9 Erkänns avgörandet i främmande stat där båda makarna hade hemvist, torde det

vara giltigt också i Norge. Men dessutom är möjligt att detsamma gäller, om avgöran- det erkänns i annan stat vars myndigheter enligt norsk uppfattning skulle varit behö- riga att själva ta upp saken, eller om det meddelats i stat där makarna haft sitt sista gemensamma hemvist eller i stat där ma- karna eller endera var medborgare. Förut- sättning för erkännande är vidare att avgö- randet inte strider mot norsk ordre public, medan lagvalet inte torde ha självständig betydelse.

England

Enligt common law är förutsättningen för att engelsk domstol skall kunna upptaga mål om äktenskapsskillnad att parterna har domicil i England. Eftersom hustrun en- ligt engelsk rätt har samma domicil som mannen, behöver domstolen för att be- döma sin kompetens endast taga ställning till huruvida mannen har domicil i Eng- land. Andra omständigheter kan inte in- skränka domstolens behörighet.! Engelska domstolars behörighet i äktenskapsskillnads- mål har emellertid successivt utvidgats ge- nom uttryckliga lagbestämmelser, som nu- mera upptagits i Matrimonial Causes Act 19652 Engelsk domstol är sålunda behörig att upptaga talan av hustrun om äkten- skapsskillnad, oaktat mannen inte har do- micil i England, om mannen har övergivit hustrun eller enligt främlingslagstiftningen

? Anförda prp. s. 16.

3 Se Philip i TfR 1964 s. 348, 349, jfr anförda prp. s. 17 och Hogtun i Lov og Rett 1963 s. 468.

4 Anförda prp. s. 14. 5 Anförda prp. s. 14. Tveksamt är dock, huru- vida som skillnadsgrund kan åberopas vad som tilldragit sig medan makarna hade hem— vist i annat land än Norge, därest skillnad inte på sådan grund kunde erhållas enligt det landets lag. Jfr Philip i TfR 1964 s. 354 och Gaarder s. 87. 5 Anförda prp. s. 14 f. 7 Se Gaarder s. 84 ff. 8 Ot. prp. nr. 19/1962—63 s. 10, 15.

9 fL. Oftedal Broch i Lov og Rett 1966 s. 363 f. 1 Cheshire s. 332 f, jfr Dicey and Morris s. 297 ff, Graveson s. 24-0 f. 2 Cheshire s. 335 ff, Dicey and Morris s. 299 ff, Graveson s. 243 ff.

blivit utvisad från Förenade konungariket, under förutsättning att han har haft domi- cil i England omedelbart innan han över- gav hustrun eller blev utvisad. Vidare är engelsk domstol behörig att upptaga talan av hustrun om äktenskapsskillnad oaktat mannen inte har domicil i England, om hon vistas i England och vanligen (ordinari- ly) har vistats där under de senaste tre åren, förutsatt att mannen ej har domicil i nå- gon annan del av Förenade konungariket eller på Kanalöarna eller ön Man. Om domstolen är kompetent trots att man- nen inte har domicil i England, tillämpas i fråga om äktenskapsskillnad ändå engelsk rätt, som sålunda i detta fall inte är lex domicilii utan lex fori.3

Hemskillnad (judicial separation) på grund av beslut av the High Court är säll— synt. Domstolen synes vara behörig åt— minstone om parterna vistas eller har do- micil i England.4 Talan prövas enligt engelsk rätt. De internationellrättsliga prin— ciper som tillämpas i det vanligare separa- tionsförfarandet inför Magistrates* Courts skall inte beröras här.

I fråga om erkännande av utländska äk- tenskapsskillnader är den grundläggande principen den att en skillnadsdom erkänns, om den meddelats av domstol i det land där parterna vid tiden för domen hade domicil i engelsk mening. Vilken lag domstolen till- lämpat torde sakna betydelse. Även en dom som meddelats i annat land än domicillan- det godtages, om den erkänns som giltig enligt domicillandets internationellprivat- rättsliga regler. De engelska domstolarna har emellertid under senare tid också er- känt utländska domar som meddelats an— norstädes än i parternas domicilland, om engelsk domstol under motsvarande om- ständigheter skulle ha varit behörig. Det har sålunda i första hand varit fråga om fall då hustrun vistats i domstolslandet.5 Slutligen har domstolarna accepterat ut— ländsk domsrätt grundad på andra om- ständigheter än sådana som grundar doms- rätt enligt engelsk rätt. Ett avgörande av House of Lords (Indyka v. Indyka 1967) synes innebära, att engelsk domstol erkän-

ner äktenskapsskillnad som meddelats i en stat till vilken hustrun hade en faktisk och väsentlig anknytning, men kan kanske ock- så öppna andra möjligheter att erkänna utländska äktenskapsskillnader, ev. på grund av att parterna hade anknytning till domstolslandet genom medborgarskap.6 Engelsk domstol har erkänt bl.a. giltighe- ten av en skilsmässa som enligt judisk rätt skett i England inför en rabbindomstol, när domen erkändes i Israel, som var parternas domicilland.7

Förslag till långtgående reformer av den internationellrättsliga regleringen rörande äktenskapsmål har framlagts, bl.a. av the Royal Commission on marriage and divorce 1951—1955.8

Den engelska rättens internationellrätts- liga regler om ogiltighet och återgång av äk— tenskap är delvis komplicerade och osäkra. Med hänsyn till det ringa praktiska intresset av dessa regler förbigås de här. The Royal Commission on marriage and divorce upp- tog i sin rapport förslag till internationell- rättsliga bestämmelser också i fråga om äktenskaps ogiltighet.9

Frankrike

Franska domstolars internationella kompe- tens i äktenskapsmål synes överensstämma med vad som i allmänhet gäller om mål rörande personliga angelägenheter. Den in- ternationella kompetensen har i väsentliga hänseenden fastställts i rättspraxis. Fransk domsrätt föreligger till en början så snart antingen käranden eller svaranden är fransk medborgare (art. 14 och 15 i Code civil). Är ingendera parten fransk medbor- gare, regleras den internationella kompe- tensen enligt andra grunder, som synes i

3 Cheshire s. 339, Dicey and Morris s. 307 f, Graveson s. 249 f. 4 Se Clunet 1969 s. 130 ff. Jfr Cheshire s. 353, Dicey and Morris s. 333 ff. 5 Cheshire s. 340 ff, Dicey and Morris s. 308 ff, Graveson s. 253 ff. 6 Se NJW 1968 s. 2176 ff, The international and comparative law quarterly 1969 s. 453 ff, Clunet 1969 s. 132 ff. 7 Dicey and Morris s. 319 ff, Graveson s. 265. 8 Report, London 1956 s. 214 ff, 394 ff. 9 Report, London 1956 s. 233 ff, 394 ff.

första hand bygga på en analogisk tillämp- ning av interna franska forumregler.1 Behö- righet föreligger enligt dessa grunder i förs- ta hand, om svaranden har hemvist i Frank- rike enligt franska internrättsliga bestäm- melser (art. 102 ff i Code civil),2 varvid bör uppmärksammas att man och hustru enligt fransk rätt regelmässigt anses ha gemen- samt hemvist. För det fall att fransk dom— stol inte är behörig att upptaga ett mål en- ligt förut angivna grunder kan domstolen ex officio avvisa målet, när fråga är om in- dispositiva mål, men torde inte vara skyldig att göra det.3

Vad angår valet av tillämplig lag vid prövning av fråga om hem- eller äkten- skapsskillnad tillämpas i första hand natio— nalitetsprincipen men med domicilprincipen som hjälpregel. Talan, om hem— eller äk- tenskapsskillnad mellan makar som båda är medborgare i samma stat prövas sålunda i princip enligt lagen i den staten.4 Växlar makarna under äktenskapet medborgar- skap, är det lagen i det nya medborgar- skapslandet som blir tillämplig, även om de omständigheter som åberopas tilldragit sig före nationalitetsväxlingen.5 Att märka är, att fransk rätt även på förevarande om- råde torde tillämpa renvoiprincipen.6

Om makarna inte är medborgare i sam— ma stat, har tidigare olika lösningar föror- dats. Genom några uppmärksammade avgö- randen av la Cour de cassation under 1950- och 60-talen har fastställts, att frågor om hem- eller äktenskapsskillnad, när makarna är medborgare i skilda stater, prövas enligt lagen i den stat där de har sitt verkliga ge- mensamma hemvist eller, om de saknar så- dant hemvist, enligt lex fori.7

Fransk rätt lägger på förevarande områ- de liksom eljest stor vikt vid ordre public.8 Äktenskapsskillnad på grund av överens- kommelse torde inte kunna vinnas vid fransk domstol, även om överenskommelse utgör skillnadsgrund enligt makarnas ge- mensamma nationella lag. Motsvarande gäller troligen också andra skillnadsgrun- der, som inte låter sig förena med den franska uppfattningen om skilsmässa som påföljd på makes skuld.

Tillämplig lag i mål om ogiltighet av äktenskap på materiell grund är den lag som var bestämmande för äktenskapets in— gående. Samma lag reglerar även vem som äger väcka talan om ogiltighet och lik- nande.9

En utländsk äktenskapsskillnadsdom kan i princip vinna tillämpning i Frankrike utan stadfästelse.10 I praktiken krävs dock ofta prövning av förutsättningarna för erkän- nande.11 Till en början gäller, att den ut- ländska domstolen skall ha haft interna— tionell kompetens enligt fransk uppfattning. I de fall då uteslutande kompetens anses tillkomma fransk domstol erkänns inte ut- ländsk dom. Är endera parten fransk med- borgare, fordras därför, att han avstått från sin rätt enligt art. 14 och 15 i Code civil att kära eller svara inför fransk dom- stol.12 Hade makarna (mannen) hemvist i Frankrike, erkänns troligen inte utländsk dom, åtminstone om svaranden inte under- kastat sig den utländska domstolens doms- rätt. Var å andra sidan fransk domstol inte behörig, föreligger en tendens att godtaga domstolslandets egna kompetensregler.13 Domen skall vidare grunda sig på ett förfa- rande som ej strider mot fransk ordre pub- lic. Domen får ej leda till annat resultat i sak än vad en tillämpning av de franska in- ternationellprivaträttsliga reglerna skulle föranleda. Grundar sig t.ex. en utländsk

1 Batiffol s. 748 ff, Fischer—Dieskau i RabelsZ 1962 s. 693, Bauer i RabelsZ 1966 s. 485 ff. Jfr Francescakis i Das internationale Fami- lienrecht s. 512 f. 2 Francescakis i Das internationale Familien— rechts. 511, 513. 3 Jfr Fischer-Dieskau i RabelsZ 1962 s. 693 f, Batiffol s. 776. 4 Holleaux i Das internationale Familienrecht s. 149. Angående tillämpning av utländsk rätt se nedan 5. 197. 5 Batiffol s. 492. 6 Jfr Fischer-Dieskau i RabelsZ 1962 s. 668 f. 7 Batiffol s. 489 ff. Jfr Valladäo i Recueil des cours 1962-I (Tome 105) s. 119 f. 8 Batiffol s. 493 f. 9 Batiffol s. 477 f. 10 Batiffol s. 844, 855, Schwind i Recueil des cours 1966-I (Tome 117) s. 473 f. 11 Batiffol s. 855, jfr s. 813 ff. 12 Batiffol s. 762 ff. 13 Fischer-Dieskau i RabelsZ 1962 s. 695, jfr Batiffol s. 817 f.

dom på skillnadsorsak i en viss lag som inte skulle vara tillämplig enligt franska lagvals- regler, kan likväl domen erkännas, om sam- ma orsak upptages i den från fransk syn— punkt tillämpliga lagen. Slutligen får det sakliga avgörandet i den utländska domen inte strida mot fransk ordre public eller in- nebära kringgående av lag.

Schweiz

Schweizisk domstol är enligt art. 7 g NAG alltid behörig att upptaga talan om hem- eller äktenskapsskillnad som väcks av schweizisk medborgare, även om denne har hemvist i utlandet. Detta gäller oavsett sva- randens nationalitet eller hemvist. Är kä- randen utländsk medborgare, upptages må- let däremot endast om denne har hemvist i Schweiz, art 7 h NAG. Svarandens hem- vist är även i detta sammanhang utan bety- delse. Schweiz anknyter sålunda den inter- nationella domskompetensen till kärandens nationalitet eller hemvist.1 I fråga om hem— vist gäller, att hustrun enligt art. 25 ZGB anses ha samma hemvist som mannen, så- vida ej dennes hemvist är obekant eller hustrun är berättigad att leva skild från sin man.

Är käranden schweizisk medborgare, till- lämpas endast schweizisk rätt på skillnads— frågan (art. 7 g NAG). Är däremot käran- den utländsk medborgare, gäller visserli- gen också i princip, att schweizisk rätt skall tillämpas. Domstolen får emellertid inte döma till skillnad enligt denna lag, med mindre grund för skillnad föreligger ock- så enligt kärandens nationella lag och den schweiziska domskompetensen erkänns av denna lag (art. 7 h NAG).2 Renvoi från hemlandets lag till schweizisk lag beträffan- de skillna'dsgrunderna accepteras i Schweiz.3

Beträffande schweizisk domstols behörig- het i mål om ogiltighet av äktenskap anses bestämmelserna om äktenskapsskillnad äga motsvarande tillämpning.4 Rättsläget i fråga om valet av tillämplig lag synes i vissa hän- seenden vara oklart. Ett äktenskap, som schweiziska medborgare ingått utomlands och som är ogiltigt enligt lagen på vigselor- ten, kan i Schweiz förklaras för ogiltigt en-

dast om det är ogiltigt även enligt schwei- zisk rätt (art. 7 f NAG).

Äktenskapsskillnad mellan utomlands bo- satta schweiziska medborgare som medde- lats av en enligt domicillandets lag behörig domstol, erkänns i Schweiz, även om ma- karna inte hade kunnat vinna skillnad enligt schweizisk lag (art. 7 g NAG). Förutsätt- ning är, att ingendera maken har hemvist i Schweiz. Däremot synes det ej vara nödvän— digt, att båda makarna är bosatta i dom- stolslandet, men frågan är tveksam.5 Vad angår utländska skillnadsavgöranden som rör två utländska medborgare erkänns åt- minstone domar som meddelats i stat där båda makarna var medborgare eller som er- känns där.6

F örbundsrepubliken Tyskland Den interna domstolskompetensen i äkten- skapsmål regleras i 5 606 Zivilprozessord- nung (ZPO). Till äktenskapsmål hänförs frågor om äktenskapsskillnad, äktenskaps ogiltighet och återgång (Aufhebung), fråga huruvida ett äktenskap består eller inte och talan om återställande av den äktenskapliga sammanlevnaden. För äktenskapsmål finns alltid internt forum i Tyskland. Saknas an- nat forum, skall nämligen målet upptagas av Landgericht Berlin. Enligt en dom år 1967 av Bundesgerichtshof kan tysk dom- stol också döma till hemskillnad enligt ut- ländsk lag, om orsak till äktenskapsskillnad finns enligt tysk lag.1

Frågan om tysk domstols internationella kompetens i äktenskapsmål regleras i 5 606 b ZPO. Denna avser det fallet att ingendera av makarna är tysk medborgare.

1 Detta motsvarar för övrigt den interna regle- ringen. Talan om hem- eller äktenskapsskill- nad skall enligt art. 144 ZGB väckas, där käranden har hemvist. Schweizisk medborga- re med hemvist utomlands får enligt art. 7 g NAG väcka talan på sin >>Heimatort». ? Schnitzer, Band I 5. 379 f. Jfr Revue critique de droit international privé 1969 s. 303 ff. 3 Schnitzer, Band I s. 379 f. 4 Schnitzer, Band I s. 363 ff. 5 Jfr Leske-Loewenfeld s. 1117. 6 Leske-Loewenfeld s. 1118. 1 Se Fischler i SvJT 1968 s. 523 ff, RabelsZ 1968 s. 313 ff.

Av bestämmelsen jämförd med & 606 anses framgå, att tysk domstol alltid är behörig så snart endera maken är tysk medborgare, oavsett var parterna har hemvist. Med tysk medborgare likställs politiska flyktingar rn. fl., som omfattas av vissa lagar och som är bosatta i Tyskland.2

Om ingendera maken är tysk medborga- re eller likställd, är tysk domstol behörig i äktenskapsmål i två fall, nämligen ]) om endera maken har sin vanliga vistelseort (gewöhnlicher Aufenthaltsort) i Tyskland och antingen den tyska domstolens avgö- rande erkänns enligt mannens nationella lag eller endera maken är statslös samt 2) om kvinnan vid tiden för äktenskapets ingående var tysk medborgare och hon för talan om äktenskapets återgång eller ogiltighet eller om fastställelse att det består eller inte be- står eller åklagare för talan om äktenskaps ogiltighet.

Ett förslag till reform av den tyska interna- tionella äktenskapsrätten, upprättat av en kom- mission inom der Deutsche Rat fiir internatio- nales Privatrecht, upptager också regler om den internationella kompetensen. Enligt försla- get skall tysk domstol vara behörig att upp- taga äktenskapsmål, även mål om hemskillnad, samt mål om underhållsbidrag på grund av äk- tenskap, när ena maken 1) vanligen vistas (sich gewöhnlich aufhält) i Tyskland eller 2) uppehåller sig i Tyskland, om han inte någon- städes har någon »vanlig vistelseort», eller 3) är tysk medborgare. Därjämte skall behörighet föreligga, när endera maken vid tiden för åk- tenskapets ingående var tysk medborgare, un- der förutsättning tillika att han ej avstått från sitt medborgarskap på grunder som ej sam— manhänger med äktenskapet.3

Bestämmelser om tillämplig lag i fråga om äktenskapsskillnad upptages i art. 17 EGBGB. Enligt första stycket i denna art. skall beträffande äktenskapsskillnad tilläm- pas lagen i den stat som mannen vid tiden för talans väckande tillhörde. Har mannen tidigare tillhört en annan stat, kan en om- ständighet som inträffat under den tid han var medborgare där åberopas som skill— nadsgrund endast om den enligt lagen i den staten likaledes utgjorde orsak till äkten- skapsskillnad eller också orsak till hem- skillnad, art. 17 andra stycket. Renvoi (åter-

förvisning och vidareförvisning) från man- nens lag till annan lag beaktas.4

Tysk domstol kan emellertid inte döma till äktenskapsskillnad enligt lagen i främ- mande stat som mannen tillhör, om inte or- sak till skillnad finns också enligt tysk rätt (art. 17 fjärde stycket EGBGB). Orsaken till skillnaden behöver inte vara densamma enligt de båda lagarna.5

För det fall att tysk kvinna är gift med utlänning finns en särbestämmelse i art. 17 tredje stycket EGBGB. När talan om äk- tenskapsskillnad förs av hustrun, skall tysk rätt tillämpas jämväl i det fallet att hon en- sam vid tiden för beslutet är tysk medbor-

e

gare. Om mannen a sin sida för talan om äktenskapsskillnad tillämpas hans hemlands lag kumulerad med tysk rätt på denna ta- lan.6

I det förut omnämnda tyska reformförslaget har den dominerande ställning som mannens lag hittills intagit övergivits i enlighet med grundsatsen om likställighet mellan man och kvinna. Detta har föranlett kommissionen att uppställa en hel serie av anknytningsfakta, som i tur och ordning får bestämma valet av till- lämplig lag beträffande hem- eller äktenskaps- skillnad.7 Dessa anknytningsfakta är desamma som bestämmer valet av tillämplig lag beträf- fande äktenskapets rättsverkningar, se ovan 5. 103.

En omständighet som inträffat under det att en annan lag var tillämplig i fråga om äkten- skapets rättsverkningar skall enligt förslaget utgöra orsak till äktenskapsskillnad eller hem- skillnad endast om den också enligt den andra lagen var äktenskapsskillnads- eller hemskill- nadsgrund. Kan makarna enligt eljest tillämplig lag inte erhålla äktenskapsskillnad eller hem- skillnad men är detta däremot möjligt enligt lagen i den stat som make tillhörde vid äk- tenskapets ingående, skall den lagen tillämpas. Detta gäller dock inte om maken övergivit sitt medborgarskap på grunder som inte samman- hänger med äktenskapet. Kan äktenskapsskill- nad eller hemskillnad erhållas också enligt la- gen i den stat som den andra maken vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde, skall båda lagarna tillämpas.

2 Stein/Jonas/Schönke, Kommentar zur Zivil- prozessordnung, 17 uppl. 1951 — (lösblads- system) 5 606 b II. 3 Vorschläge und Gutachten s. 29 ff. 4 Raape s. 280 f. 5 Wolff s. 206 f. 6 Raape s. 294 f. 7 Vorschläge und Gutachten s. 25 ff.

Tillämplig lag i mål om äktenskaps ogil- tighet eller återgång anses vara den lag som enligt tysk internationell privaträtt va- rit bestämmande för äktenskapets ingående. Troligen anses dock äktenskapet giltigt, om makarna bytt medborgarskap och det nya hemlandets lag håller äktenskapet för gil- tigt.8 Tysk ordre public kan föranleda av- steg från huvudregeln.

För erkännande av utländsk skillnadsdom krävs. att tysk domstol ej är exklusivt behö- rig (jfr åå 606 och 606 a ZPO) och enligt en åsikt9 också att domstol i den stat där do- men meddelades varit behörig att upptaga målet med motsvarande tillämpning av den tyska rättens regler. Det krävs också, att domen inte till nackdel för part som är tysk medborgare innebär avvikelse från den tys- ka internationella privaträttens grundsatser rörande tillämplig lag i fråga om äkten— skapsskillnad. Beträffande äktenskapsskill- nad mellan utländska medborgare som meddelats i en tredje stat krävs enligt en mening att den erkänns i makarnas hem- land. Vidare uppställs vissa processuella krav och förbehåll av hänsyn till ordre public. För erkännande av utländskt avgö- rande i äktenskapsmål fordras att det fast- ställs av tysk administrativ myndighet, dock med möjlighet att fullfölja talan mot beslu— tet i judiciell ordning. Stadfästelse erfordras inte. om båda makarna var medborgare i domstolslandet.10

Enligt det förut omnämnda lagförslaget skall erkännande vägras av utländskt avgörande i äktenskapsmål eller beträffande underhållsskyl- dighet på grund av äktenskap endast om

a) domstolarna i den stat som den utländska domstolen tillhörde inte var behöriga enligt tysk rätt;

b) tysk svarande inte inlåtit sig i rättegången, när stämning varken delgivits honom personli- gen eller genom förmedling av tysk rättshjälp;

c) erkännandet strider mot ordre public.11

USA

Mål om äktenskapsskillnad har i amerikansk rätt åtminstone i många fall behandlats som »actio in rem» (angående viss sak, i detta fall äktenskapet). Delgivningsförfarandet kan därför vara summariskt och inte alltid

ägnat att leda till att svaranden överhuvud får kännedom om målet. Doktrinen om äk- tenskapsskillnadsmål som en »actio in rem» synes dock vara modifierad i åtskilliga hän- seenden.1

Domsrätt i äktenskapsskillnadsmål grun- das vanligen på hemvist (domicil eller resi- dence). Hustrun har rätt att åberopa ett självständigt sådant.2 Kompetensgrundande är i första hand parternas gemensamma hemvist men numera i regel även endera partens hemvist.3

Växlande krav uppställs i olika delstater för att kompetensgrundande hemvist skall anses föreligga. Vissa stater, t.ex. Nevada, nöjer sig med ett kortare uppehåll, varav följer att hemvistet ofta blir fiktivt. Längre tidsfrister, som kan uppfattas som en ytter- ligare kvalifikation utöver hemvist, synes dock vara vanligare.4 T. ex. staten New York uppställer också andra kvalifikationer för att ena partens hemvist skall grunda domsrätt, såsom att äktenskapet ingåtts där och vederbörande vistats där minst ett år före talans väckande. Även andra stater synes i större eller mindre utsträckning ha övergivit domicilet som enda kompetens- grund i äktenskapsskillnadsmål.

Amerikanska domstolar använder i äk- tenskapsskillnadsmål lex fori. Jurisdiktions- frågan är den grundläggande och doms- kompetensen får även materiell betydelse.

Frågor angående ogiltighet och återgång av äktenskap förbigås här.

Förutsättning för erkännande av en äk- tenskapsskillnadsdom som meddelats i en stat utanför unionen synes i allmänhet vara, att endera parten, ev. käranden, hade domi- cil i domstolslandet. Vidare torde vissa ga- rantier krävas för att svaranden varit i till- 8 Raape s. 241 ff, Wolff s. 195 f. 9 Förutsättningarna för erkännande av ut- ländska skillnadsdomar är delvis starkt om- stridda, se NJW 1963 s. 1158 ff, 1964 s. 981 ff, 983 ff, jfr RabelsZ 1967 s. 578 ff. 10 Art. 7 i Familienrechtsänderungsgesetz av år 1961, jfr till motsvarande äldre lagstiftning Stein/Jonas/Schönke a.a. nach & 328 IV. 11 Vorschläge und Gutachten s. 32 ff. 1 Ehrenzweig s. 236 ff, jfr Stumberg s. 294.

2 Stumberg s. 37 ff. 3 Jfr Firsching i Bergmann, USA 5. 52 f. 4 Rabel Vol. I 5. 437 ff, Stumberg s 302.

fälle att utföra sin talan. Bl.a. staten New York har varit mer liberal men ny lagstift- ning av år 1966 synes försvåra äktenskaps- skillnad utanför staten. I de flesta staterna erkänns inte mexikanska snabbskilsmässor. Om än förutsättningarna för erkännande med avseende på domskompetensen sålunda är stränga i de flesta av staterna, synes det dock inte utgöra något hinder att äkten- skapsskillnad meddelats av annan myndig- het än domstol, kanske ej ens att någon myndighet över huvud inte medverkat.5 Äktenskapsskillnadsdom som meddelats i en av USAs delstater står med avseende på frågan om erkännande i en annan av del- staterna i en särställning jämförd med do- mar meddelade utanför USA, eftersom kon- stitutionen ålägger staterna att tillerkänna varandras judiciella avgöranden >>full faith and credit». Förenta staternas högsta dom— stol uppställer därvid skilda krav i fråga om erkännande av en systerstats domar, när fråga är om dom efter ett förfarande i vil— ket svaranden medverkat och när domen kommit till stånd utan svarandens med- verkan (ex parte divorce). I det förra fallet anses varje stat konstitutionellt förpliktad att tillerkänna domen samma verkan som tillkommer den i domstolsstaten, oavsett hur det verkligen förhållit sig med grunden för domstolens kompetens. Vad åter angår ex parte skilsmässor måste visserligen en dom som meddelats i stat där käranden hade domicil erkännas av övriga stater. Stat där makarna har domicil är däremot inte bun- den av skillnadsdom som meddelats i an- nan stat, när den domstol som meddelat äktenskapsskillnaden grundat sin kompetens på ett domicil som i verkligheten inte före- låg. Domicilstaten behöver sålunda inte godtaga ett fiktivt hemvist t. ex. i Nevada utan får pröva frågan om domicil förelåg på nytt. Även om en ex parte skilsmässa skall erkännas med avseende på äktenska- pets bestånd, behöver den ej alltid tillmätas betydelse i följdfrågor, t. ex. om underhåll. Det stora antalet ex parte skilsmässor torde dock aldrig bli angripna på judiciell väg och blir till följd därav verksamma, oavsett de brister som de kan vara behäftade med!-"1

Åtskilliga av de östeuropeiska bilaterala konventionerna1 innehåller bestämmelser om äktenskapsskillnad2 och flertalet av des- sa också bestämmelser om äktenskaps ogil— tighet. Beträffande äktenskapsskillnad är konventionerna tämligen enhetliga även om åtskilliga avvikelser förekommer i detaljer. Är makarna medborgare i samma fördrags- slutande stat tillämpas lagen i den staten, men åtminstone om båda makarna har hemvist i den andra av de fördragsslutande staterna är också dess domstolar behöriga att pröva talan. Tillhör ena maken en av de fördragsslutande staterna och andra ma- ken den andra staten, är båda staternas domstolar behöriga, om makarna också har hemvist i var sin stat och enligt vissa kon- ventioner också om de har hemvist i sam- ma stat. Domstolarna i den stat där talan upptages tillämpar sin egen lag.

Beträffande ogiltighet av äktenskap gäl- ler enligt de östeuropeiska konventionerna som regel samma kompetensregler som i fråga om äktenskapsskillnad. Beträffande valet av tillämplig lag företer däremot kon- ventionerna betydande variationer. Enligt två av konventionerna gäller samma lag- valsregler som i fråga om äktenskapsskill- nad, enligt andra kumuleras lex loci celebra- tionis och makarnas nationella lag, när dessa inte sammanfaller. Vissa konventioner preciserar, att denna kumulation skall ske endast när fråga är om ogiltighet med avse- ende på formen och att den nationella lag som skall tillämpas i materiellt hänseende är den lag som var tillämplig vid äktenska- pets ingående.

I Sovjetunionen upptager den nya lagen med grunder för unionens och unionsre- publikernas lagstiftning rörande äktenskap

5 Rabel Vol. I s. 506 f, Ehrenzweig s. 245 ff. 5 Se till det föregående Ehrenzweig s. 249 ff, Goodrich s. 262 ff, Stumberg s. 299 ff, Knittel i RabelsZ 1965 s. 751 ff. 1 Se ovan 5. 37. 2 Se Makarov, Quellen des internationalen Privatrechts, Band II, Texte der Staatsver- träge, 2 uppl. 1960-(lösbladssystem) nr 18, 19, 20, 22, 23, 27, 28a—28 f. Jfr Valladäo i Recueil des cours 1962 I (Tome 105) s. 140.

och familj också vissa internationellrätts- liga bestämmelser. Enligt dessa handläggs i Sovjetunionen frågor om upplösning av äk- tenskap mellan sovjetiska medborgare och utlänningar eller mellan utländska med- borgare enligt de allmänna reglerna, vilket uppenbarligen innebär tillämpning av lex fori. Talan kan upptagas om upplösning av äktenskap också mellan sovjetiska med— borgare med hemvist utomlands. Förutsätt- ningarna för domsrätt framgår i övrigt inte av denna lag. Tidigare lag innebar vissa be— gränsningar i fråga om domsrätt, när endera parten var bosatt utomlands,3 men huruvida dessa alltjämt gäller är obekant. Upplösning av äktenskap mellan sovjetiska medborgare och utlänningar som ägt rum utomlands en- ligt lagarna i ifrågavarande stater4 erkänns som gällande i Sovjetunionen, om vid tid- punkten för äktenskapets upplösning åt- minstone ena maken var bosatt utom Sov- jetunionen. Motsvarande gäller upplösning av äktenskap mellan två sovjetiska medbor- gare, om båda makarna var bosatta utom Sovjetunionen. Upplösning av äktenskap mellan utländska medborgare som skett utomlands enligt lagarna i ifrågavarande stater erkänns också som gällande i Sovjet- unionen.

I övriga östeuropeiska stater gäller olika regler om internationellrättsliga förhållan- den rörande äktenskaps upplösning. Åt- minstone Ungern förbehåller sig exklusiv domsrätt i fråga om egna medborgare, men flertalet stater synes under vissa förutsätt- ningar erkänna utländska äktenskapsskill- nader också mellan makar som är medbor— gare i det egna landet. I mål där endera parten eller båda är utländska medborgare tillämpas makarnas nationella lag eller lex fori i växlande omfattning.5

Ny utförlig lagstiftning om internationell- rättsliga frågor beträffande äktenskapsmål har genomförts i Polen, Tjeckoslovakien och Östtyskland. Regler om internationell kompetens i äktenskapsmål upptages i den polska civilprocesslagen av år 1964. Enligt denna är polsk domstol behörig att upptaga äktenskapsmål, om ena maken är polsk medborgare eller statslös som har hemvist i

Polen. Om i sådant fall båda makarna har hemvist i Polen, är polsk domstol exklusivt behörig. Vidare finns en bestämmelse om att polsk domstol är behörig att upptaga ta- lan i äktenskapsmål som förs mellan utlän- ningar i Polen. Enligt den tjeckoslovakiska lagen om internationell privat- och process- rätt av år 1963 är tjeckoslovakisk domstol behörig att upptaga äktenskapsmål, om åt— minstone ena maken är tjeckoslovakisk medborgare. I äktenskapsmål mellan ut- ländska medborgare är tjeckoslovakisk domstol behörig, om åtminstone ena maken vistas i Tjeckoslovakien och avgörandet er- känns i de stater där makarna är medbor-

gare, om åtminstone ena maken vistas i Tjeckoslovakien under en längre tid eller, i fråga om ogiltighet av äktenskap, om dom därom kan meddelas utan ansökan och makarna lever i Tjeckoslovakien. Av en öst- tysk förordning av år 1966 i anslutning till den nya familjelagboken framgår, att öst- tysk domstol är behörig att upptaga äkten- skapsmål om åtminstone ena maken är öst- tysk medborgare eller omi åtminstone den ena av två utländska makar har hemvist i

Östtyskland.

I fråga om valet av tillämplig lag i mål om äktenskapsskillnad gäller enligt den polska lagen om internationell privaträtt av år 1965, att makarnas gemensamma natio- nella lag tillämpas. Är de medborgare i oli- ka stater, tillämpas lagen i den stat där de har gemensamt hemvist och i brist på så- dant polsk lag. I fråga om äktenskaps ogil- tighet tillämpas den lag eller de lagar som varit bestämmande för rätten att ingå äk- tenskap. Enligt den förut nämnda tjeckoslo- vakiska lagen tillämpas beträffande äkten- skapsskillnad lagen i den stat där makarna är medborgare eller, om de är medborgare i olika stater, tjeckoslovakisk lag. Är den nationella lagen tillämplig och medger den 3 Grzybowski, Soviet private international law,

1965 s. 128 f. _

4 Innebörden härav är oklar, jfr Stone i The international and comparative law quarterly 1969 s. 409. 5 Se Szåszy, Private international law in the european people*s democracies, 1964 s. 350

ff och Szåszy i Recueil des cours 1964 — I (Tome 111) s. 290 f.

överhuvud inte eller endast under utomor- dentligt stränga förutsättningar äktenskaps- skillnad, tillämpas i allt fall tjeckoslovakisk lag, om makarna eller den ena av dem lever i Tjeckoslovakien under en längre tid. Be- stämmelsen om tillämplig lag i fråga om äktenskaps ogiltighet är oklar och förbigås här. Enligt promulgationslagen till den öst- tyska familjelagboken av år 1965 tillämpas beträffande äktenskapsskillnad makarnas nationella lag eller, om makarna är med- borgare i olika stater, östtysk lag. Denna lag tillämpas också, om ena maken vid äk- tenskapets ingående var tysk medborgare och har förlorat detta medborgarskap på grund av äktenskapet innan jämlikhetsprin- cipen genomfördes i fråga om medborgar- skapsrätten, eller om tillämplig främmande lag överhuvud inte eller endast under utom- ordentligt stränga förutsättningar medger äktenskapsskillnad. Frågor om ogiltighet av äktenskap prövas enligt den lag eller de la- gar som var bestämmande för äktenskapets ingående.

De berörda lagstiftningarna innehåller också delvis mycket utförliga bestämmelser om erkännande av utländska avgöranden som emellertid inte skall behandlas här.

5 .3 Kon ventionsförsl ag

Redogörelse för den nya Haagkonventio- nen1

Haagkonferensen för internationell privat- rätt beslöt vid sin nionde session år 1960 att hos den nederländska statskommissionen hemställa om de undersökningar som be- hövdes för att man ev. skulle kunna utar- beta en konvention om erkännande av ut- ländska domar rörande personers status. Sedan sådana förberedande undersökningar utförts, beslöt konferensen vid sin tionde session år 1964 att tillsätta en särskild kom- mission för att upprätta utkast till en kon- vention med bestämmelser om erkännande av utländska domar angående äktenskaps- skillnad, hemskillnad och äktenskaps ogil- tighet, om möjligt åtföljda av bestämmel- ser om behörig myndighet och tillämplig lag i sådana frågor. Ett av kommissionen upp-

rättat utkast lades till grund för arbetet vid konferensens elfte session i oktober 1968. Från Sverige deltog professor Malmström i arbetet. Vid sessionens avslutande antog konferensen förslag till konvention om er- kännande av äktenskapsskillnader och hem- skillnader. I sin framställning till neder- ländska statskommissionen rörande ämnen som ev. borde upptagas på dagordningen för en senare session, nämnde konferensen bl.a. dels erkännande i utlandet av beslut om ogiltighet av äktenskap m.m. — i en eventuell konvention angående äktenskaps ingående dels internationell behörighet och tillämplig lag i frågor rörande äkten- skapsskillnad och hemskillnad. Konferensen angav emellertid beträffande sistnämnda ämne, att detta inte borde göras till föremål för undersökningar under den närmaste fyraårsperioden.

Det antagna konventionsförslaget har så- vitt bekant ännu inte dagtecknats eller un- dertecknats av någon stat. Svensk översätt- ning av konventionen har intagits i betän- kandet som bilaga B.

Enligt art. 1 är konventionen tillämplig i fråga om erkännande i fördragsslutande stat av äktenskapsskillnader och hemskillnader som vunnits i annan fördragsslutande stat efter domstolsförfarande eller annat i sist- nämnda stat officiellt erkänt förfarande och som har laga verkan där. Även administra- tiva beslut skall sålunda erkännas. I princip torde konventionen däremot inte omfatta t.ex. mannens förskjutande av hustrun en- ligt muhammedansk rätt, men troligen finns åtskilliga mellanformer beträffande vilka det är osäkert om de faller under konven- tionen eller ej. Enligt art. 1] får stat, som enligt konventionen är skyldig att erkänna beslut om äktenskapsskillnad, inte vägra någondera maken att ingå nytt äktenskap på den grunden att lagen i annan stat inte erkänner äktenskapsskillnaden.

1 Höyesterettsdommer Bahr har välvilligt ställt till förfogande ett utkast till rapport till nors- ka justisdepartementet om konventionen. Jfr Anton i The international and compara- tive law quarterly 1969 s. 620 ff, Batiffol i Revue critique de droit international privé 1969 s. 215 ff.

Konventionen avser inte avgöranden som rör skuldfrågor, vilka kan förekomma t. ex. i tyska äktenskapsskillnadsdomar och med— för vissa verkningar i fråga om bl. a. under— hållsskyldighet, och inte heller åtgärder eller ålägganden som beträffande följdfrågor fö- reskrivits i samband med beslut om äkten- skapsskillnad eller hemskillnad, såsom be- talningsålägganden eller beslut rörande vårdnaden om barnen, se art. 1 andra styc- ket. Konventionen medför sålunda inte för- pliktelse att erkänna eller i förekommande fall verkställa sådana beslut. Vad som er- känns är i fråga om äktenskapsskillnad dess verkan med avseende på makarnas status.

Vilka rättsverkningar erkännande av hemskillnad medför är svårare att säga. Den frågan torde få prövas enligt de allmänna intemationellprivaträttsliga reglerna i för- dragsslutande stat där erkännande begärs.

De grundläggande bestämmelserna om vilka äktenskapsskillnader och hemskillna- der som skall erkännas upptages i art. 2 och 3. De tar enbart hänsyn till var äkten- skapsskillnaden eller hemskillnaden vunnits. Frågan vilken lag som tillämpats blir av be- tydelse endast med avseende på Vissa undan- tagsregler och reservationsmöjligheter som upptages i fortsättningen av konventionen.

För att annan fördragsslutande stat skall vara skyldig att erkänna äktenskapsskillnad eller hemskillnad förutsätts att makarna el- ler endera haft viss anknytning till den stat där beslutet meddelats. Bestämmelser här- om ges i art. 2 under fem punkter. Dessa anknyter till svarandens hemvist (1), käran- dens hemvist (2), makarnas gemensamma medborgarskap (3) samt kärandens med- borgarskap (4 och 5). Medan äktenskaps- skillnad eller hemskillnad skall erkännas, om vid den tidpunkt då talan väcktes sva- randen hade hemvist eller båda makarna var medborgare i den stat där skillnaden vanns (>>ursprungsstaten»), utan att några ytterligare anknytningsfakta krävs, uppställs i övriga fall när fråga är om kärandens anknytning till den stat där skillnaden vanns — vissa kvalifikationer. Om käranden hade hemvist i den stat där skillnad vanns, ford- ras därutöver, att detta hemvist varat minst

ett år omedelbart innan talan väcktes eller att makarna haft sitt sista gemensamma hemvist där. När erkännande begärs på grund av att käranden var medborgare i den stat där skillnad vanns, krävs att han också hade hemvist där eller tidigare haft hemvist där under en sammanhängande period av ett år som åtminstone delvis in— föll under de två sista åren innan talan väcktes. Slutligen föreskrivs enbart i fråga om äktenskapsskillnad, att sådan skall er- kännas om den vunnits i stat där käranden var medborgare, under ytterligare förut- sättning dels att käranden befann sig i den staten när talan väcktes, dels att makarna haft sitt sista gemensamma hemvist i en stat vars lag inte medgav äktenskapsskill- nad när talan väcktes. Det är sålunda här fråga om äktenskapsskillnad som vunnits enligt ett slags nödkompetens.

Den lokala anknytning som upptages i art. 2 är >>résidence habituelle» (habitual residence). I begreppet får inläggas krav på viss stabilitet både i fråga om vistelsens längd och avsikten att kvarstanna, men det sägs likväl vara fråga enbart om faststäl- lande av faktiska förhållanden. Det kan in- te göras gällande, att begreppet på något avgörande sätt skiljer sig från det nordiska internationellprivaträttsliga hemvistbegrep- pet, och det översätts här med »hemvist». Enligt art. 3 jämställs emellertid »domicile» här översatt »domicil» —— med residence habituelle. När behörighet i frågor rörande äktenskapsskillnad eller hemskillnad i ur— sprungsstaten kan grundas på domicil, skall uttrycket résidence habituelle i art. 2 anses inbegripa domicil i den mening vari detta begrepp används i sagda stat. Begreppet do- micil skall sålunda tolkas enligt lagen i den stat där skillnad vanns.2 Undantag görs be- träffande hustruns domicil, när detta enligt lag är beroende av mannens domicil.

I art. 4 och 5 anges vissa kompletterande grunder för erkännande. Den första avser det fallet att genkäromål förekommit. Då

? Jfr art. 1 första och tredje styckena i 1961 års Haagkonvention om lagkonflikter i fråga om formen för testamentariska förordnanden, se bilaga C.

skall äktenskapsskillnad eller hemskillnad som följt på huvudkäromålet eller på gen- käromålet erkännas, om villkoren i art. 2 eller 3 är uppfyllda för någotdera. Om sålunda t. ex. endera maken hade hemvist i den stat där skillnaden vanns, skall skillna— den erkännas, oavsett om han var svarande i fråga om huvudkäromålet eller genkäro- målet.

Enligt art. 5 gäller, att om hemskillnad som uppfyller bestämmelserna i konventio- nen har lett till äktenskapsskillnad i ur- sprungsstaten, får erkännande av äkten- skapsskillnaden inte vägras enbart på den grunden att villkoren i art. 2 eller 3 inte längre var uppfyllda när talan om äkten— skapsskillnad väcktes. Har t.ex. i Sverige dömts till hemskillnad mellan makar som hade hemvist här, skall, under förutsätt— ning av svensk anslutning till konventionen, svensk dom om äktenskapsskillnad på grund av hemskillnaden erkännas i annan för- dragsslutande stat, även om makarnas an- knytning till Sverige upphört under hem- skillnadstiden. Denna bestämmelse har till- kommit på nordiskt initiativ.

Art. 6 innehåller vissa preciseringar be- träffande innebörden av den förpliktelse att erkänna utländska äktenskapsskillnader och hemskillnader som följer av föregående ar- tiklar. Enligt första stycket skall myndighe- terna i den stat där erkännande begärs vara bundna av de konstateranden av faktiska förhållanden på vilka behörighet grundats, under förutsättning att svaranden inställt sig under förfarandet. I andra stycket an- ges uttryckligen, att erkännande inte får vägras på grund av att den interna lagen i den stat där erkännande begärs inte skulle medge äktenskapsskillnad eller hemskillnad av samma orsaker eller på grund av att an- nan lag tillämpats än den som skolat tilläm- pas enligt de internationellrättsliga reglerna i den stat där erkännande begärs. Vad som här sägs torde i och för sig följa av föregå- ende bestämmelser i konventionen. Enligt tredje stycket får myndigheterna i den stat där erkännande begärs inte underkasta be- slutet någon saklig prövning, frånsett vad som krävs för tillämpning av övriga bestäm-

Art. 7—9 anger vissa fall då fördragsslu- tande stat direkt på grund av konventionen äger vägra att erkänna en äktenskapsskill- nad eller hemskillnad som i och för sig uppfyller villkoren för erkännande i före- gående artiklar. I andra fall, som framgår av art. 19—21, kan fördragsslutande stat vägra erkännande endast under förutsätt- ning att den vid tillträde till konventionen genom reservation förbehållit sig rätt därtill.

Det enda fall då, frånsett ordre public- klausulen, erkännande direkt enligt konven- tionen kan vägras av materiella skäl fram- går av art. 7. Enligt denna kan fördrags- slutande stat vägra att erkänna äktenskaps- skillnad mellan makar som, när äktenskaps- skillnaden vanns, båda var medborgare en- bart i stater vilkas lag inte medgav äkten- skapsskillnad. Bestämmelsen är tillämplig även om makarna är medborgare i olika stater, under förutsättning att båda sta- terna, t. ex. Italien och Spanien, ej känner äktenskapsskillnad. Är någondera maken dessutom medborgare i annan stat vars lag tillåter äktenskapsskillnad, är bestämmel- sen inte tillämplig. Den medför endast rätt, inte skyldighet att vägra erkännande i det angivna fallet. Ansluter sig t.ex. Sverige och Storbritannien till konventionen, är Sve- rige oförhindrat att erkänna äktenskaps— skillnad mellan spanska medborgare som meddelats i England. Bestämmelsen kan väntas bli använd av stater som strängt tillämpar nationalitetsprincipen, åtminstone om båda makarna är medborgare i samma stat.

Erkännande kan vägras också av proces- suella skäl, såsom framgår av art. 8 (tredskodom 0.1.) och 9 (res judicata 0.1.). Enligt art. 8 kan erkännande av äkten— skapsskillnad eller hemskillnad vägras, om det, i betraktande av alla omständigheter, inte kan anses att ändamålsenliga åtgärder vidtagits för att svaranden skulle få känne- dom om att äktenskapsskillnad eller hem- skillnad begärts eller om svaranden inte har fått tillfredsställande möjligheter att föra sin talan. Enligt art. 9 kan fördragsslutande stat vägra att erkänna en äktenskapsskillnad

eller hemskillnad, om den är oförenlig med tidigare beslut varigenom makarnas äkten- skapliga status bestämts och som antingen meddelats i den stat där erkännande begärs eller också erkänts eller uppfyller villkoren för erkännande i samma stat. För att er- kännande skall kunna vägras torde förutsät- tas, att det andra beslutet meddelats tidiga- re än det beslut som begärs erkänt, oavsett när talan väckts. Det är tillräckligt, att för- utsättningar föreligger att erkänna det tidi- gare beslutet, även om detta ännu inte blivit stadfäst när så erfordras. Artikeln är inte tillämplig, om det tidigare beslutet behand- lar makarnas äktenskap som en prejudiciell fråga, utan själva saken skall angå makar- nas äktenskapliga status, inbegripet frågan om de är hemskilda. Även ett beslut vari- genom talan om äktenskapsskillnad eller hemskillnad ogillats kan medföra, att er- kännande vägras i fråga om senare beslut varigenom äktenskapsskillnad eller hem- skillnad beviljats, om samma omständighe- ter förelegat till bedömande.

Med nyssnämnda bestämmelse bör jäm- föras art. 12, som handlar om litispendens. Enligt denna kan talan om äktenskapsskill- nad eller hemskillnad förklaras vilande i fördragsslutande stat, om talan angående någondera makens äktenskapliga status är anhängig i annan fördragsslutande stat. Be- stämmelsen, som i och för sig inte har nå- got nödvändigt samband med en konven- tion om erkännande av utländska avgöran- den, anvisar en möjlighet att undgå motstri- dande avgöranden. Den är mycket vid- sträckt, eftersom det inte krävs att fråga är om samma sak eller ens om samma par- ter. Den talan som förs i den främmande staten kan t. ex. angå giltigheten av ett tidi- gare äktenskap mellan ena maken och en tredje person.

Sedvanlig ordre public-klausul upptages i art. 10 och innehåller, att fördragsslutan- de stat kan vägra att erkänna äktenskaps- skillnad eller hemskillnad, om sådant er- kännande skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för dess rättsordning.

Art. 13—16 innehåller ett flertal bestäm- melser om stater med flera rättssystem.

Bl.a. skall hänvisning till domicil eller hem- vist i ursprungsstaten avse domicil eller hemvist i det område där äktenskapsskillnad eller hemskillnad vunnits (art. 13 punkt 3), medan hänvisningarna i art. 2 till makarnas eller kärandens medborgarskap skall avse medborgarskap i stat som omfattar det område där äktenskapsskillnad eller hem- skillnad vunnits, oavsett makarnas hemvist (art. 14).

Av art. 17 och 18 framgår, att konven— tionen inte är exklusiv. Fördragsslutande stat får tillämpa rättsregler, enligt vilka äk- tenskapsskillnader och hemskillnader i an— nan stat erkänns i vidare omfattning (art. 17). Konventionen innebär inte inskränkning i tillämpningen av andra konventioner med bestämmelser i samma ämne, till vilka för- dragsslutande stat redan är eller blir an- sluten (art. 18). Såvitt angår redan slutna konventioner torde dessa få iakttagas oav- sett om de föreskriver erkännande i vidare eller snävare utsträckning. Beträffande kon- ventioner som kan komma att ingås fram- deles förklaras däremot i konventionen, att de fördragsslutande staterna bör tillse att de inte sluter konventioner i ämnet som är oförenliga med reglerna i förevarande kon- vention, utan att särskilda skäl föreligger på grund av regionala eller andra förenings- band. Därjämte förbinder sig de fördrags— slutande staterna att i överensstämmelse med förevarande konvention erkänna äk- tenskapsskillnader och hemskillnader som vunnits i fördragsslutande stater, vilka inte är anslutna till de särskilda konventionerna. Bestämmelserna innebär bl.a., att de nor- diska staterna är oförhindrade att ändra den nordiska familjerättskonventionens be— stämmelser i ämnet, åtminstone så länge den liksom för närvarande begränsas att avse skillnader som vunnits i nordiskt land.

Konventionen medger i art. 19—21, att fördragsslutande stat vid sitt tillträde till konventionen förbehåller sig rätt att vägra erkännande i vissa fall när äktenskapsskill- nad eller hemskillnad annars skall erkän— nas enligt konventionen. Fördragsslutande stat kan sålunda enligt art. 19 punkt 1 för- behålla sig att ej erkänna äktenskapsskill-

nad eller hemskillnad mellan makar som, när den vanns, båda var medborgare en- bart i den staten, om annan lag tillämpats än den lag som anges av samma stats in- ternationella privaträtt och det lett till an- nat resultat än om sistnämnda lag iakttagits. Denna bestämmelse ger sålunda bl.a. för- dragsslutande stat som tillämpar nationali- tetsprincipen möjlighet att, efter uttryckligt förbehåll, vägra erkänna skillnad mellan två medborgare i samma stat som dessa inte kan erhålla enligt statens egen lag. Om reservationsmöjligheten mera allmänt tas i anspråk, kan den givetvis betydligt minska värdet av konventionen i fråga om skillnad mellan makar som är medborgare i en och samma främmande stat.

Art. 7, som ger fördragsslutande stat rätt att _ utan särskild reservation —— vägra erkänna äktenskapsskillnad mellan makar som båda var medborgare enbart i stater vilkas lag inte medgav äktenskapsskillnad, suppleras av tre olika reservationsmöjlighea ter. Den viktigaste synes vara den som upptages i art. 20. Fördragsslutande stat, vars lag inte medger äktenskapsskillnad, kan förbehålla sig att ej erkänna äktenskapsskill- nad, om en av makarna, när den vanns, var medborgare i stat vars lag inte medgav äk- tenskapsskillnad. Bestämmelsen kan bl.a. användas av stat, vars lag inte medger äk- tenskapsskillnad, för att vägra erkänna en utomlands meddelad äktenskapsskillnad, så snart en av makarna var medborgare i den staten. Vidare kan fördragsslutande stat en- ligt art. 19 punkt 2 förbehålla sig att ej erkänna äktenskapsskillnad mellan makar som, när den vanns, båda hade hemvist i stater som inte medgav äktenskapsskillnad men får i så fall inte vägra erkännande med tillämpning av art. 7 (dvs. de för- dragsslutande staterna får i detta hänseende välja mellan nationalitetsprincipen och do- micilprincipen). Fördragsslutande stat, vars lag inte medger hemskillnad, kan enligt art. 2] förbehålla sig att inte erkänna hemskillnad, om en av makarna, när den vanns, var medborgare i fördragsslutande stat vars lag inte medgav hemskillnad. Des- sa reservationsmöjligheter torde inte ha nå-

Art. 22—24 innehåller vissa bestämmelser om konventionens tillämplighet. Fördrags- slutande stat kan enligt art. 22 när som helst förklara, att vissa grupper av personer som är medborgare i den staten likväl inte behöver räknas som dess medborgare vid tillämpning av konventionen. Bestämmelsen torde kunna få betydelse när det gäller att bedöma, om en person som är »British sub- ject» skall vid tillämpning av konventionen anses som medborgare i fördragsslutande stat. Fördragsslutande stat som har två eller flera rättssystem beträffande äktenskaps— skillnad eller hemskillnad kan enligt art. 23 i samband med undertecknande, ratifikation eller anslutning förklara, att konventionen skall gälla samtliga dessa rättssystem eller endast ett eller flera av dem, och kan när som helst ändra denna förklaring genom att avge en ny förklaring. Annan fördrags- slutande stat kan vägra att erkänna äkten- skapsskillnad eller hemskillnad, om konven- tionen, när erkännande begärs, inte är till- lämplig på det rättssystem enligt vilket äk- tenskapsskillnaden eller hemskillnaden vun— nits. Bestämmelsen avser att möjliggöra för bl.a. USA att ratificera konventionen. Ef- tersom varje delstat i USA har sin egen rättsordning på förevarande område skulle USA inte kunna ansluta sig till konventio- nen, om det inte fanns möjlighet att be- gränsa dess verkan till delstater som är beredda att godtaga konventionens bestäm- melser. Konventionen är enligt art. 24 till- lämplig oavsett när äktenskapsskillnad eller hemskillnad vunnits. Fördragsslutande stat kan likväl genom reservation förbehålla sig att inte tillämpa konventionen beträffande äktenskapsskillnad eller hemskillnad som vunnits innan konventionen trätt i kraft för den staten.

Art. 25—31 innehåller slutbestämmelser. Beträffande dessa hänvisas till konventions— texten. Här skall endast art. 26 och 28 fram- hållas. Konventionen är öppen för under- tecknande av de stater som var företrädda vid Haagkonferensens elfte session (art. 26). Man får sålunda i fråga om varje stat som var företrädd vid den elfte sessionen räkna

med möjligheten att den ratificerar konven- tionen och att äktenskapsskillnad eller hem- skillnad som vunnits där skall erkännas un- der övriga förutsättningar som anges i kon- ventionen. Som framgår av art. 28 har där- jämte det stora flertalet av världens stater möjlighet att ansluta sig till konventionen. I förhållandet mellan den anslutande staten och annan fördragsslutande stat gäller dock anslutningen endast om sistnämnda stat för- klarat sig godkänna anslutningen.

Frågan onz ratifikation

Frågan om ratifikation av konventionen bör bli föremål för nordiska överläggningar. Med hänsyn till att slutlig rapport rörande konventionen väntas föreligga först i no- vember 1969 har kommittén inte ansett sig böra anordna sådana överläggningar. Det torde däremot ankomma på kommittén att göra en preliminär bedömning av frågan med utgångspunkt från svenska förhållan- den. Kommittén vill i det hänseendet anfö— ra följande.

Till en början bör understrykas, att kon- ventionen inte medför andra förpliktelser för fördragsslutande stat än att under an- givna förutsättningar erkänna äktenskaps- skillnader och hemskillnader som vunnits i främmande stat. Konventionen inverkar så- lunda inte i och för sig på frågorna om domstols behörighet att upptaga äktenskaps— mål och om tillämplig lag i sådana mål.

Kommittén förordar i 3 kap. 7 & i för- slaget till lag om internationellrättsliga för- hållanden rörande äktenskap, att beslut som i främmande stat meddelats om hemskillnad eller äktenskapsskillnad skall gälla här i ri- ket, om det med hänsyn till makes medbor- garskap eller hemvist eller annan anknyt- ning förelåg skälig anledning att talan prö- vades i den främmande staten. Enligt kom- mitténs förslag skall på samma sätt som en- ligt huvudregeln i Haagkonventionen frå- gan om erkännande prövas med hänsyn till parternas anknytning till den stat där skill- nad vunnits och oavsett vilken lag som till- lärnpats. Kommittén anser det fullt rimligt, att utländska äktenskapsskillnader och hem- skillnader erkänns i de fall som Haagkon-

ventionen anger. Den reglering kommittén föreslår för icke-konventionsfall torde i själ- va verket vara minst lika liberal. Bestäm- melsen i art. 3 i konventionen, att hemvist skall inbegripa domicil i den mening vari detta begrepp används i stat där äkten- skapsskillnad eller hemskillnad vunnits, medför möjligen en viss risk för utglidning, om fördragsslutande stat lägger ett profor- madomicil till grund för äktenskapsskillnad eller hemskillnad. Vid uppenbart missbruk i den riktningen kan erkännande dock vägras med stöd av ordre public-klausulen i art. 10.

Frågan om svensk anslutning är i huvud— sak beroende av vad Sverige kan vinna där- med och om anslutning hindrar oss att bi- träda någon annan, mera fördelaktig kon- vention. Värdet av konventionen är natur- ligtvis i första hand beroende av hur många och vilka stater som tillträder konventionen och sålunda åtager sig att i händelse av svensk ratifikation erkänna svenska äkten- skapsskillnader och hemskillnader. Det är också önskvärt, att de nordiska staterna får en gemensam reglering på området. Värdet av konventionen minskas av de möjligheter att vägra erkännande som konventionen ger i art. 7 eller med stöd av reservation enligt art. 19—21. Kommittén anser dock, att en svensk anslutning till konventionen från- sett förhållandet till andra konventioner — endast kan innebära fördelar, ehuru det är ovisst hur stora de blir.

Vad angår förhållandet till andra konven- tioner följer av art. 18, att konventionen inte inverkar på nordiska familjerättskon- ventionen i dess gällande lydelse och att alla. praktiskt tänkbara behov att ändra den nordiska konventionen kan tillgodoses utan hinder av Haagkonventionens bestämmelser. Kommittén vill dessutom erinra om att den internationella civilståndskommissionen (Commission internationale de l”état civil — CIEC)1 upprättat en den 8 september 1967 dagtecknad konvention om erkännan-

1 Medlemmar: Belgien, Frankrike, Grekland,. Italien, Luxemburg, Nederländerna, Schweiz, Turkiet, Förbundsrepubliken Tyskland och Österrike.

de av beslut rörande äktenskapsbandet, som avser äktenskapsskillnad, hemskillnad, fråga om äktenskap består eller ej samt äkten- skaps giltighet eller ogiltighet. Enligt med- delande från Europarådets utskott för ju- ridiskt samarbete i januari 1969 hade kon- ventionen då undertecknats av Belgien, Frankrike, Grekland, Turkiet, Förbunds- republiken Tyskland och Österrike men ej trätt i kraft för någon stat. Denna kon- vention synes vid en jämförelse med Haag- konventionen vara förenad med både för- delar och nackdelar. Den innefattar möj- ligheter att mera generellt vinna erkännan- de av äktenskapsskillnader och hemskillna- der som vunnits i fördragsslutande stat, utan att det krävs att viss bestämd anknyt— ning förelegat. Å andra sidan utsträcks skyldigheten att erkänna utländska beslut till vissa områden där det för Sveriges del är önskvärt att stå obunden (ogiltighet av äktenskap här finns dock möjlighet till reservation — negativa beslut, avgöranden som rör skuldfråga). Motsvarande gäller den litispendensregel som konventionen in- nehåller. Sverige har möjlighet att ansluta sig till konventionen i egenskap av medlem i Europarådet. Enligt kommitténs mening är dock anslutning till Haagkonventionen att föredraga för Sveriges vidkommande, såväl med tanke på innehållet av resp. konvention som därför att vi deltager i Haagkonferen- sen och i den utsträckning som är oss möj- lig bör acceptera dess arbetsresultat. Möj- ligheten att ansluta sig till båda konventio- nerna bör dock undersökas, eftersom sådan dubbel anslutning skulle medföra vidgade möjligheter att vinna erkännande av svenska äktenskapsskillnader.och hemskillnader. Det får övervägas, huruvida utfästelsen i art. 18 andra st. i Haagkonventionen skulle hindra oss att tillträda CIECs konvention efter att Sverige ratificerat Haagkonventionen. CIECkonventionen hindrar inte tillämpning av andra konventioner, enligt vilka beslut i annan stat erkänns i vidare utsträckning. Vid samtidig tillämplighet av Haagkonven- tionen och CIECs konvention torde i det enskilda fallet den utländska äktenskaps- skillnaden eller hemskillnaden få erkännas,

om det följer av endera konventionen. Nå- gon motsättning mellan konventionerna sy- nes sålunda inte uppstå i det hänseendet. Däremot kan kanske komplikationer vållas av förpliktelsen att erkänna negativa beslut enligt CIECs konvention.

Familjerättskommittén vill för sin del förorda, att Sverige ratificerar Haagkonven- tionen, om inte vid överläggningar med öv- riga nordiska stater framkommer något som talar i motsatt riktning. Vi torde vid till- lämpningen sakna anledning att enligt art. 7 vägra erkänna äktenskapsskillnad mellan medborgare i stater, vilkas lag inte med- gav äktenskapsskiilnad, och bör inte ut- nyttja de möjligheter till reservation som konventionen ger. För ratifikation av Haagkonventionen krävs riksdagens med- verkan.

Tillämpningsförfattning

Samtliga bestämmelser som rör tillämp- ningen av konventionen bör efter ratifi- kation kunna på grund av en fullmaktsbe— stämmelse meddelas av Kungl. Maj:t i form av en kungörelse. Fullmaktsstadgandet upp— tages i 5 kap. 5 & i kommitténs förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap.

En sådan kungörelse bör inledningsvis ange, vilka stater som är fördragsslutande i förhållande till Sverige och vilka av dem som avgivit förklaring enligt art. 22 eller 23 i konventionen. I kungörelsen bör föreskri- vas, att äktenskapsskillnad eller hemskill- nad, som vunnits i fördragsslutande stat ef- ter domstolsförfarande eller annat där offi- ciellt erkänt förfarande och som har laga verkan där, skall gälla även här i riket, un- der förutsättningar som anges närmare i kungörelsen i överensstämmelse med art. 2—5 i konventionen. Innehållet i art. 1 andra stycket i konventionen torde gälla utan vidare i avsaknad av bestämmelse i motsatt riktning och behöver inte återges i kungörelsen. Denna bör däremot upptaga bestämmelser motsvarande art. 6 första stycket samt art. 8, 9, 10 och 12 i konven— tionen. Vad som sägs i art. 6 andra och tredje styckena i konventionen måste an-

ses gälla utan särskild bestämmelse i kun- görelsen. Art. 7 i konventionen bör som förut anförts inte tillämpas i Sverige. Före- skriften i art. 11, att en stat som enligt konventionen är skyldig att erkänna beslut om äktenskapsskillnad inte får vägra nå- gondera maken att ingå nytt äktenskap på den grunden att lagen i annan stat inte er- känner äktenskapsskillnaden, rör äktenskaps ingående och bör enligt vad kommittén ti- digare förordat gälla generellt.1 Någon be- stämmelse i ämnet synes inte erforderlig i förevarande sammanhang. Bestämmelserna i art. 13—16 om stater med flerrättssystem är komplicerade och det är delvis svårt att se i vilka sammanhang de kan få praktisk betydelse. Med tanke på att Sverige har ett enhetligt rättssystem och med den utform— ning i övrigt av de svenska tillämpnings- bestämmelserna som här förordas, synes i allt fall art. 13 punkterna 1 och 2 samt art. 15 och 16 kunna förbigås. I kungörelsen bör upptagas motsvarighet till art. 13 punkt 3, medan vad som sägs i art. 14 bör kunna anses gälla utan uttrycklig bestämmelse. In- nehållet i art. 17 och 18 i konventionen tor- de inte behöva återges i kungörelsen. Reser- vationsreglerna i art. 19—21 kan förbigås, om vi såsom kommittén förordar inte gör någon reservation. I kungörelsen bör däre— mot föreskrivas, att om fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 22 i konven- tionen, skall person som omfattas av förkla- ringen inte anses vara medborgare i den sta- ten vid tillämpning av kungörelsen och att om fördragsslutande stat avgett förklaring enligt art. 23, kungörelsen inte skall tilläm- pas på äktenskapsskillnad eller hemskillnad som i den staten vunnits enligt ett rättssys- tem på vilket konventionen inte är tillämp- lig. Tillika bör anges, att upplysning om in- nehållet i förklaring som avgetts enligt art. 22 eller 23 i konventionen får sökas hos utrikesdepartementets rättsavdelning. Sveri- ge bör enligt kommitténs mening inte göra bruk av möjligheten till reservation enligt art. 24 andra stycket i konventionen, och någon särskild övergångsbestämmelse till kungörelsen erfordras inte.

5.4 Reformbehov

Under förarbetena till nuvarande 7 kap. 4a & i 1904 års lag anförde föredragande departementschefen, att det måste anses önskvärt att, om äktenskaps ingående och återgång i vissa fall skall kunna bedömas enligt svensk lag, jämväl frågan om hem- skillnad och äktenskapsskillnad i motsva- rande fall kan prövas enligt vår lags regler men att en revision av skillnadsreglerna dock torde kunna anstå i avbidan på den allmänna översynen av lagstiftningen.1

Av förarbetena till 1964 års lag om svensk domstols prövning av äktenskaps- mål i vissa fall framgår, att lagen avsågs vara provisorisk i avvaktan på en allmän reform av vår internationella familjerätts- lagstiftning.2 Lagen var bl.a. föranledd av de påtagliga olägenheter som tillämpning- en av 1904 års lag medfört vid prövning av äktenskapsmål, främst när part var po- litisk flykting.

Enligt 1904 års lag kan talan om hem- eller äktenskapsskillnad mellan utländska makar upptagas till prövning av svensk domstol endast om den make mot vilken talan väcks har hemvist här eller om båda makarna samtidigt haft hemvist inom ri- ket och den make mot vilken talan väcks övergivit den andra eller flyttat ur riket se- dan orsak till skillnad uppstått. Ytterligare inskränkning i svensk domstols behörighet föreligger, om hemlandet förbehållit sig prövningsrätten i skillnadsmål mellan dess medborgare.

Som framhölls i förarbetena till 1964 års lag är utlänning enligt 1904 års lag i åt- skilliga fall hindrad att få skillnadstalan prövad av svensk domstol även om möjlig- het till sådan prövning synes motiverad med hänsyn till hans anknytning till Sve— rige.3 Är han politisk flykting, kan han ofta ej heller få sin talan prövad i hemlandet. Flyktingfallen finns nu reglerade i 1964 års lag och det är uppenbart, att den fram-

1 Se ovan 8. 77 f. 1 NJA II 1947 s. 343. 2 NJA II 1964 s. 432, 438. 3 Prop. 19642168 5. 23.

tida lagstiftningen måste utformas så att flyktingar också i fortsättningen kan få sin talan i äktenskapsmål prövad av svensk domstol, om varaktig anknytning finns till Sverige. Även för mera normala situationer synes behov av utvidgad svensk domsrätt föreligga. Denna ståndpunkt synes också ha godtagits i Kungl. Maj:ts praxis vid prövningen av ansökningar enligt 1 5 punkt (1) i 1964 års lag. Enligt 1904 års lag är däremot en utlänning, som lämnat sin make kvar i hemlandet, hänvisad att föra talan om äktenskapsskillnad i det landet, även om han har hemvist här sedan många år. Om hemlandets lag inte medger äkten- skapsskillnad, kan han i så fall överhuvud inte enligt 1904 års lag få äktenskapet upp- löst och en ny förbindelse som han ev. har ingått i Sverige kan inte legaliseras.

Även om svensk domstol är behörig att pröva äktenskapsmål enligt 1904 års lag, kan det vara svårt att uppnå ett tillfreds- ställande resultat därför att både svensk och främmande lag skall tillämpas. Talan om hem- eller äktenskapsskillnad kan ej vinna bifall, om makarnas nationella lag inte känner hem- eller äktenskapsskillnads- institutet eller om den lagen inte upptager någon skillnadsgrund som kan åberopas i det aktuella fallet.4 Vid tillämpning av 1964 års lag får mål om äktenskapsskillnad eller hemskillnad prövas enbart enligt svensk lag, om ej med hänsyn till andra makens eller gemensamma barns intresse särskilda skäl föreligger att även annan lag tillämpas.

Betydande svårigheter har också föran- letts av reglerna om erkännande av ut- ländsk äktenskapsskillnad eller hemskillnad i 1904 års lag, när inte makarna var med- borgare i den stat där beslutet meddelats. För erkännande krävs i princip, att den utländska myndigheten var kompetent och tillämpat lagval enligt regler som motsva— rar de svenska kompetens— och lagvals- reglerna. Översikten av utländsk rätt visar, att reglerna om domsrätt och tillämplig lag är mycket växlande i främmande lagar. I vissa stater, t.ex. Schweiz och delstater i USA, är kärandens hemvist tillräcklig

grund för domsrätt i äktenskapsmål. Ett beslut om skillnad mellan utländska med- borgare, som meddelats i sådan stat när svaranden hade hemvist i annan stat, kan enligt 1904 års lag endast i undantagsfall vinna erkännande i Sverige. Svårigheter vållas också av lagens krav, att grund till det beslut som meddelats skall ha varit för handen enligt lagen i makarnas hemland. Denna förutsättning bygger på en strikt nationalitetsprincip. Beträffande tillämp- ningen av denna princip är vidare att mär- ka, att 7 kap. 2 & första stycket i 1904 års lag ger företräde åt lagen i mannens hem- land, när makarna inte har eller haft ge- mensamt medborgarskap. Den ökade inter- nationella rörligheten har lett till att svens- ka medborgare ofta ingår äktenskap i län— der som tillämpar domicilprincipen, främst kanske USA, och även låter skilja sig där. Om hustrun är svensk medborgare och mannen medborgare i domstolslandet, er- känns beslutet utan vidare här i landet, om ej båda förut tillhört en annan stat samti— digt. Om mannen är svensk medborgare och hustrun medborgare i domstolslandet, är däremot enligt 1904 års lag frågan om erkännande beroende av om grund till skillnaden förelegat ej endast enligt domi- cillandets lag utan också enligt svensk lag. Även skillnadsbeslut som parterna lojalt utverkat i en stat till vilken de haft nära anknytning kan bli underkända enligt 1904 års lag. Olägenheterna för part som är svensk medborgare eller har hemvist här är mycket påtagliga och har observerats i den allmänna diskussionen. Erfarenheter från stadfästelseförfarandet i Svea hovrätt visar också, att det utländska skillnadsbe- slutets ogiltighet här i landet ofta inte

4 Det bör dock inte hållas för uteslutet, att svensk domstol kan döma till hemskillnad enligt svensk lag, om den nationella lagen visserligen saknar hemskillnadsinstitutet men medger äktenskapsskillnad i det aktuella fal- let. Se visserligen annan mening i NJA 1949 s. 82, SvJT 1928 rf. s. 1 och 1958 rf. s. 1 samt Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 86 ff och Karlgren s. 124, men jfr Westring s. 430 f, Eek i SvJT 1957 s. 535 och 1962 s. 753 f, Eek, Internationell privaträtt s. 228 samt Fischler i SvJT 1968 s. 523 ff.

upptäcks förrän ena maken står i begrepp att gifta om sig. Då har kanske alla förbe— redelser för det nya äktenskapet redan vid- tagits.

De provisoriska regler som upptagits i 1964 års lag ger vidgade möjligheter att här i riket erkänna utländska skillnadsav- göranden. Bestämmelserna anknyter till den kompetensreglering för svenska domstolar som ges i den lagen och i 7 kap. 2 & andra stycket i 1904 års lag. Det bör prövas, om man inte kan finna allmänna riktlinjer för erkännande av utländska avgöranden. Det förslag till konvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader, som antagits av Haagkonferensen för in- ternationell privaträtt, kan här tjäna till ledning.

I några remissyttranden över det förslag av familjerättskommittén som lades till grund för 1964 års lag förekom en del mera principiella uttalanden om tillämp- ning av domicilprincipen. Sålunda anförde Svea hovrätt följande.

Den betydande invandring, som skett till vårt land, och särskilt den stora flyktingström- men hit efter andra världskriget har medfört problem på den svenska internationella famil- jerättens område, för vilka inte minst av hu- manitära och sociala skäl en snar lösning krävs. Det ter sig således allt nödvändigare, att utlänningarna här i riket och i synnerhet de politiska flyktingarna bereds en gynnsam- mare behandling än gällande regler medger beträffande främst frågor om hem- och äk- tenskapsskillnad. Att härvid domicilprincipen får ökat utrymme på bekostnad av den i vårt land tillämpade nationalitetsprincipen lärer vara ofrånkomligt.

Rådhusrätten i Norrköping ansåg, att den betydelse som förslaget tillade parts domicil var påkallad av utvecklingen, vil- ken med den starkt tilltagande rörligheten över nationsgränserna med all sannolikhet skulle medföra, att domicilprincipen vann allt starkare anslutning. Denna utveckling kunde även anses önskvärd med tanke på att den nämnda principen hyllades i våra grannländer Danmark och Norge. Rådhus- rätten i Västerås ansåg en lösning enligt de riktlinjer som uppdragits i de nya dans- ka och norska reglerna om domsrätt i äk-

tenskapsmål vara önskvärd. I samma rikt- ning uttalade sig rådhusrätten i Borås och föreningen Sveriges stadsdomare.

Familjerättskommitténs enkät i decem- ber 19645 upptog även vissa frågor om domsrätt och tillämplig lag i mål om hem- eller äktenskapsskillnad.

Beträffande svensk medborgares rätt att väcka talan om hem- eller äktenskapsskill- nad önskade flertalet av dem som yttrade sig, att villkoren för talerätt i 7 kap. 2 9" andra stycket i 1904 års lag uppmjukades. Endast ett mindre antal, däribland råd- husrätterna i Uppsala, Norrköping och Borås, önskade bibehålla nu gällande re- gel. I ett antal yttranden, bl.a. från Göte- borgs rådhusrätt och rådhusrätten i Malmö, förordades talerätt för svensk medborgare som hade hemvist här i riket — utan krav i fråga om tiden _ medan ungefär lika många, bl.a. Stockholms rådhusrätt samt Stockholms läns landstings, Malmö stads och Göteborgs stads rättshjälpsanstalter, ville ge svensk medborgare talerätt här i riket oberoende av hemvist här. Utlands- svenskarnas förening ifrågasatte, om inte talerätt borde tillkomma även kvinna som varit svensk medborgare men genom äk- tenskapets ingående förlorat sitt svenska medborgarskap.

Vad angår rätt för utländsk medborgare som vistas i Sverige att väcka talan här, när andra maken befinner sig utomlands, utta— lades i åtskilliga yttranden — bl. a. från råd- husrätterna i Stockholm, Norrköping, Mal- mö och Borås samt från Stockholms stads rättshjälpsanstalt — att något behov av en mera generell talerätt inte gjort sig gällande. Flera rättshjälpsanstalter, bl. a. Stockholms läns landstings, Malmö stads och Göteborgs stads, och även andra uttalade, att ett så— dant behov förelåg. Som villkor för talerätt förordades därvid i regel viss tids hemvist här i riket, vanligen två år.

I fråga om valet av tillämplig lag önska- de en stor majoritet avskaffa kumulations— principen i mål om hem- eller äktenskaps- skillnad. Endast en relativt ringa minoritet

5 Se ovan s. 45.

önskade reservationslöst behålla nämnda princip. Mera nyanserade lösningar med kumulation i vissa fall förordades i några svar. Sålunda ifrågasatte Stockholms råd- husrätt, om inte utländska makar som sta- digvarande vistades här i riket borde få åberopa svensk lag utan kumulation med nationell lag, men fann beträffande ut- ländska medborgare i övrigt tveksamt om kumulationsprincipen kunde avskaffas.

Ungefär hälften av dem som yttrade sig i ämnet, bl.a. rådhusrätterna i Uppsala, Norrköping, Malmö och Borås samt Stock- holms l'a'ns landstings, Malmö stads och Göteborgs stads rättshjälpsanstalter, öns- kade tillämpning av enbart svensk lag, om kumulationsprincipen avskaffas. Det fram- går dock i flera fall, att önskemålet avsåg tillämpning av svensk lag när domstolen upptagit talan på grund av endera makens domicil här i riket. I ett par andra yttran- den förordades en mera renodlad tillämp- ning av domicilprincipen. Ytterst få före- trädde på detta område en renodlad natio- nalitetsprincip. I vissa fall förordades dock tillämpning av den nationella lagen, innan hemvistet blivit mer varaktigt. Bl.a. Stock- holms stads rättshjälpsanstalt önskade en spärregel för tillämpning av svensk lag lik- nande den som upptages i 2 5 i 1964 års lag.

Även frågan om erkännande av utländs- ka skillnadsdomar berördes i enkäten.

Behov av att kunna erkänna utländska skillnadsbeslut i större utsträckning än nu ansågs föreligga enligt ungefär hälften av svaren på denna fråga, bl.a. från Stock- holms och Göteborgs rådhusrätter samt Stockholms stads, Stockholms läns lands- tings och Göteborgs stads rättshjälpsan- stalter.

I åtskilliga svar, bl.a. från Stockholms rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö, Stock- holms läns landstings rättshjälpsanstalt och Malmö stads rättshjälpsanstalt, besvarades jakande frågan om utländska skillnadsbe- slut borde generellt godtagas för omgifte här i riket, med förbehåll för fall då an- knytningen till domstolslandet var alltför löslig. I andra yttranden, bl.a. från råd-

husrätterna i Uppsala, Norrköping, Göte- borg och Borås samt Göteborgs stads rätts- hjälpsanstalt, avstyrktes ett så generellt godtagande av utländska skillnadsbeslut. En del var beredda att generellt godtaga skillnadsbeslut från vissa länder, åtminsto- ne de nordiska. Som förutsättning för er- kännande av sådana beslut som ej kunde generellt godtagas angavs olika krav, som huvudsakligen innebar antingen reciproci- tet i förhållande till vad som gäller om svensk domstols prövning av äktenskaps- mål (bibehållande av nuvarande principer) eller en mera direkt anslutning till domicil- principen (i fråga om domsrätten).

I fråga om det formella förfarandet var sympatierna starka för central prövning av utländska skillnadsbeslut. Några remissin— stanser förordade dock att prövningen för- lades till underrätterna, medan en prövning hos pastorsämbetena hade allenast få före- språkare.

5.5 Kommirténs lagförslag

Den reglering av svensk domsrätt och till- lämplig lag i mål om äktenskapsskillnad el- ler hemskillnad som 1904 års lag innehål- ler bygger på en konventionsreglering som bl.a. syftar till att beslut som meddelats i fördragsslutande stat skall vinna erkännan— de i övriga fördragsslutande stater. Om be- slut angående äktenskapsskillnad inte er- känns utomlands, blir resultatet en s.k. haltande skilsmässa.1 Om make i så fall gifter om sig i den stat där domen medde- lades, blir ofta också det nya äktenskapet haltande och det kan hända, att han i en annan stat blir straffad för bigami och att barn i det nya äktenskapet där anses vara födda utom äktenskap osv. Är endera ma- ken bosatt i stat där beslutet inte erkänns, kan han inte gifta om sig där och betrak- tas i sämsta fall som gift i hela sitt liv, även om andra maken gift om sig på sitt håll. Dessa följder kan uppenbarligen vara mycket kännbara. Dessvärre är det knap— past möjligt att finna lösningar som för

1 Se Pålsson s. 39 ff.

alla situationer garanterar att ett beslut i äktenskapsmål vinner erkännande överallt. Förutsättningarna för att utländska skill- nadsbeslut skall erkännas växlar avsevärt i olika stater. Huruvida den stat där fråga om erkännande uppkommer tillämpar na- tionalitetsprincip eller domicilprincip, in- verkar i hög grad på bedömningen. Vidare finns det stater som överhuvud inte erkän- ner äktenskapsskillnad mellan egna med- borgare. I andra fall vägras erkännande på grund av de omständigheter som i dom- stolslandet lagts till grund för domsrätt. En del stater förbehåller sig exklusiv domsrätt beträffande sina medborgare osv. Det är av dessa skäl praktiskt uteslutet att nå univer- sell giltighet av skillnadsdomar.

Det är inte heller önskvärt att driva kra- ven i den riktningen för långt. Vi måste sörja för att de som har stark anknytning till Sverige skall kunna få sina äktenskaps- rättsliga förhållanden ordnade här utan större omgång eller alltför stora svårighe— ter. Förbud mot äktenskapsskillnad, så som i Italien och vissa andra länder, kan vi knappast acceptera, och även andra be- stämmelser kan vara alltför restriktiva. Om t.ex. ena maken eller båda lever samman med annan man eller kvinna, önskar de som lever tillsammans ofta legalisera den förbindelsen, i synnerhet om de fått barn.

Enligt kommitténs mening bör man allt- så tillgodose rimliga krav på att make med anknytning till Sverige skall kunna få ta- lan om hem- eller äktenskapsskillnad prö- vad här i riket enligt svensk lag. även om domen inte alltid vinner erkännande utom- lands. Genom ändringar i 1904 års lag och genom 1964 års provisoriska lagstiftning har vårt land redan tagit flera steg i den riktningen. I själva verket intager flertalet stater den ståndpunkten att man under vissa förutsättningar dömer till skillnad även om beslutet inte respekteras på andra håll. Detta gäller t.ex. med olika utgångs- punkter Danmark och Norge samt Fin- land. Vi torde därför böra överge den principiella utgångspunkten i 1904 års lag och söka oss fram till mera verklighetsnära regler.

Detta kan ske enligt olika metoder. Man kan antingen inrikta sig på en lämplig reg- lering av domstolarnas kompetens att taga upp internationella mål och låta dem i själ- va saken döma enligt lex fori eller också ägna sig mera åt frågan, vilken lag som bör tillämpas i saken. Om svensk domstol endast får upptaga mål i vilka parterna har nära anknytning till Sverige, kan man låta domstolen utan begränsning tillämpa enbart svensk lag i själva saken. Systemet medför dock _ konsekvent genomfört —— att svensk domstol kanske inte kan tillåtas upptaga äktenskapsmål i den utsträckning som är motiverad ur processuell synpunkt. I sämsta fall kan make hindras att få sin talan prövad vare sig här eller i annat land. Eller också kan det inträffa, att det land till vilket make hänvisas att föra talan inte känner äktenskapsskillnad. Låter man å andra sidan svensk domstol pröva äkten- skapsmål utan att kräva någon varaktig anknytning till vårt land, löper man risk att avgörandet inte erkänns utomlands re- dan på den grund att man där anser att den svenska domstolen ej var behörig att ta upp målet. Det är därför nödvändigt att jämka mellan och väga olika synpunkter mot varandra.

Tillämpning av främmande lag är alltid förenad med svårigheter och detta gäller inte minst äktenskapsmål. Det är t. ex. inte lätt att rätt använda sådana skilsmässo- grunder som grymhet enligt bl.a. engelsk rätt eller grov kränkning enligt fransk rätt eller de generellt hållna skillnadsgrunder som förekommer i östeuropeisk rätt, så- som att äktenskapet förlorat sin mening för makarna och barnen och därmed också för samhället. För att fastställa den rätta innebörden fordras en närmare undersök— ning av rättspraxis i den främmande sta- ten. en undersökning som kan bli både tidsödande och kostsam, om den överhu- vud låter sig genomföra. Det är därför en given fördel, om man ej behöver använda främmande lag. Vad nu sagts talar för att tyngdpunkten i en reglering på området bör hänföras till behörighetsfrågan. Detta stämmer också med vad som gäller i Dan-

mark och Norge liksom i Finland. I Dan- mark och Norge tillämpas alltid inhemsk lag, när saken upptages av dansk eller norsk domstol eller administrativ myndig- het.

Vid utformningen av bestämmelserna om svensk domsrätt bör även beaktas det för- slag till konvention om erkännande av äk— tenskapsskillnader och hemskillnader som antagits av Haagkonferensen för internatio- nell privaträtt.2 Detta föreskriver, att ut- ländsk äktenskapsskillnad eller hemskillnad skall erkännas under förutsättning att ma- karna hade viss anknytning till den stat där skillnaden vanns. Konventionen ålägger däremot inte de fördragsslutande staterna att använda samma anknytningsfakta som grund för domsrätt i äktenskapsmål. Om man räknar med svensk anslutning till Haagkonventionen,3 kan det dock vara värt att såvitt möjligt anpassa våra domsrätts- regler till de förutsättningar för erkännan- de som anges i konventionen, för att där— med öka utsikterna att vinna erkännande av svenska avgöranden i övriga fördrags- slutande stater. Konventionens bestämmel- ser om när utländsk äktenskapsskillnad el- ler hemskillnad skall erkännas kan också uppfattas som uttryck för en värdering av vilka kompetensnormer som bör vinna in- ternationellt erkännande. Kommittén fin— ner de i konventionen upptagna anknyt- ningsfakta vara i stort sett rimliga som grund för domsrätt. På några punkter är de enligt kommitténs mening mindre läm- pade att läggas till grund för en generell lagstiftning. Familjerättskommitténs i detta betänkande framlagda förslag till lag om internationellrättsliga förhållanden rörande äktenskap är emellertid ganska oberoende av om Sverige ansluter sig till den ena eller andra konventionen. Den lagstiftning som kommittén förordar kan kompletteras med bestämmelser som, därest vi ansluter oss till någon konvention, skall gälla i förhål- lande till andra stater som ansluter sig.

Från angivna utgångspunkter upptager kommittén i förevarande kap. först ett an- tal fall då äktenskapsmål får upptagas av

svensk domstol (1 &) och går därvid ganska långt. Denna reglering innebär bl.a., att vi i fortsättningen inte skall godtaga an- språk från främmande stat på exklusiv domsrätt i fråga om dess medborgare. Ta- lan får sålunda under angivna förutsätt- ningar upptagas till prövning även om dom i målet inte skulle erkännas i parternas hemland. Den svenska domstolen behöver alltså inte göra någon undersökning i den delen. Det torde för övrigt ofta vara svårt att bilda sig någon säker uppfattning i frå- gan, huruvida domen kommer att erkännas eller ej i parternas hemland.

Ehuru förslagets regler om svensk dom- stols behörighet sålunda är tämligen libe- rala, har kommittén ansett, att svensk dom- stol, när den upptager hithörande mål, i allmänhet ej skall behöva tillämpa annat än svensk lag. Som huvudregel skall alltså gälla, att talan om hemskillnad eller äkten- skapsskillnad skall prövas enligt svensk lag (3 & första st.). När endera parten är svensk medborgare, skall detta gälla utan undantag beträffande såväl hem- som äk- tenskapsskillnad. Däremot synes i fråga om äktenskapsskillnad viss modifikation böra gälla, när inte någondera maken är svensk medborgare eller haft mera varaktigt hem- vist här. Kommittén har ansett, att grän- sen i fråga om krav på hemvist kan sättas vid två år. Om ingendera maken är svensk medborgare eller har hemvist här i riket sedan minst två år, synes äktenskapsskill- nad enligt svensk lag inte böra beviljas mot makes önskan, om grund till äkten- skapets upplösning saknas i makarnas na- tionella lag. Det torde företrädesvis vara stater med nationalitetsprincip som för er- kännande av utländska äktenskapsskillna- der lägger vikt vid lagvalet, medan stater med domicilprincip lägger större vikt vid domsrättsreglerna. Är makar, av vilken ingendera haft hemvist här minst två år, medborgare i olika främmande stater, bör skillnad inte vägras, om grund därtill före- ligger enligt någondera makens nationella

2 Se ovan 5. 154 ff. 3 Se ovan 5. 159 f.

lag. Kommittén föreslår sålunda, att om båda makarna är utländska medborgare och ej någondera har hemvist här i riket sedan minst två år, det inte mot makes be- stridande får dömas till äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplösning ej föreligger enligt makarnas eller, om ma- karna är medborgare i olika stater, någon— dera makens nationella lag (5 5 första st.). Även i andra fall torde viss hänsyn böra tagas till makars nationella lag, t.ex. om mannen önskar äktenskapsskillnad och hustrun bor i ett katolskt land och där skulle betraktas som gift, även om det här i riket döms till äktenskapsskillnad. Något ovillkorligt förbud mot äktenskapsskillnad bör dock ej gälla i detta fall, då det förut- satts att mannen har hemvist här sedan minst två år. Kommittén föreslår, att äk— tenskapsskillnad skall kunna vägras, om det med hänsyn till makes eller gemen- samma barns intressen föreligger särskilda skäl därtill (5 & andra st.). I fråga om rät- ten att vinna hemskillnad synes några be- gränsningar beträffande tillämpning av svensk lag inte behövliga.

I praktiken förekommer sällan andra äktenskapsmål än sådana som rör hem- eller äktenskapsskillnad och det är företrä- desvis för dessa typer av mål som de före- slagna bestämmelserna om svensk domstols kompetens är avpassade. Frågan om åter- gång av äktenskap uppkommer så sällan att den knappast ger upphov till några praktiska svårigheter. Det synes ändå lämp- ligt att i en allmängiltig lagstiftning om in- ternationell äktenskapsrätt upptaga också sådana frågor till behandling. Med avse- ende på domsrätten synes samma regler kunna gälla för mål om återgång av äk- tenskap som för mål om hem- eller äkten- skapsskillnad. Beträffande lagvalet i mål om återgång skulle det mest logiska kanske vara att —— såsom ofta sker i utländsk rätt — tillämpa den lag eller de lagar som var bestämmande för makarnas rätt att ingå äktenskapet. Det förefaller likväl inte prak- tiskt motiverat att för återgång uppställa någon annan huvudregel än den som fun—

nits lämplig för skillnadsmålen, nämligen att målet prövas enligt svensk lag (3 5 första st.). När det skulle vara uppenbart obilligt mot make att svensk lag tillämpas, kan emellertid få åberopas den lag som tillämpats vid äktenskapets ingående (4 é). Fråga, huruvida ett äktenskap består el- ler ej, bör kunna prövas av svensk domstol under samma förutsättningar som äkten- skapsmål i allmänhet och dessutom när saken rör ogiltighet av vigsel som förrät- tats av svensk myndighet (l % punkt 5). Någon särskild reglering av lagvalet torde inte gärna kunna meddelas beträffande frågan, huruvida ett äktenskap består eller ej. Såvitt angår ogiltighet som enligt främ- mande lag grundas på materiella omstän- digheter får bestämmelserna om återgång tillämpas analogiskt. I vilka fall ett äkten- skap skall anses ogiltigt på grund av form- fel framgår av bestämmelserna i 1 kap.

En ny lag bör även innehålla bestäm- melser om erkännande av utländska beslut i äktenskapsmål.

Ett beslut om äktenskapsskillnad leder till att äktenskapet anses upplöst åtmins- tone i den stat där beslutet meddelats. Re- gelmässigt har parterna möjlighet att gifta om sig där. Ibland utgör dock det föregå- ende äktenskapet alltjämt hinder mot nytt äktenskap. Om beslutet ej erkänns i annat land, blir resultatet en s.k. haltande skils- mässa. Vi kan i viss mån motverka därmed förenade olägenheter genom att erkänna utländska beslut utan alltför stränga krav. Om vi erkänner beslut om äktenskapsskill- nad som meddelats i främmande stat, vid- gas det område inom vilket avgörandet an- ses giltigt. Däremot uppkommer inte där- igenom något nytt fall av haltande skils- mässa. Det kan inträffa, att om beslutet ej erkänns i en tredje stat, ett nytt äktenskap som endera maken ingår här i landet anses ogiltigt i den staten. Det nya äktenskapets giltighet torde dock i många fall inte kom- ma att ifrågasättas och kommittén anser ej, att nämnda risk bör vara utslagsgi- vande.

Alla utländska beslut kan dock inte er-

kännas utan Vidare. I några stater, t.ex. vissa delstater i Mexico resp. USA, kan makar få äktenskapsskillnad under myc- ket lättvindiga former. Delvis synes detta medges för att tillföra staten inkomster från de skillnadssökande. Domar från dy- lika »skilsmässofabriker» (divorce mills) bör inte erkännas i Sverige. Det vore t.ex. inte lämpligt att makar eller make genom att resa till Nevada kan få äktenskapsskill- nad efter sex veckors vistelse där. En så- dan trafik skulle verka stötande och dess- utom medföra bl.a. risk för att frågor rö- rande vårdnad om barn och underhållsbi- drag inte regleras på tillfredsställande sätt.

För erkännande av utländskt beslut om hem- eller äktenskapsskillnad vill kommit- tén som allmänt villkor uppställa, att det med hänsyn till makes medborgarskap el- ler hemvist eller annan anknytning förelåg skälig anledning till talans prövning i den främmande staten (7 & andra st.). Regeln ger möjlighet att vägra erkännande av be- slut, när myndighet i viss stat anlitats ute- slutande därför att det är så lätt att få äk- tenskapsskillnad där (forum shopping). Om forum lojalt valts på grund av en rimlig anknytning till domstolslandet, skall be- slutet däremot som regel godtagas. Vilken lag som i själva saken lagts till grund för domen bör i allmänhet ej tillmätas betydel- se. Om vi själva som huvudregel vill till- lämpa svensk lag som lex fori i äkten- skapsmål, bör vi också godtaga, att andra stater tillämpar sin egen lag. Skulle någon annan lag ha tillämpats på grund av dom- stolslandets internationellrättsliga regler, finns ej heller anledning att reagera där- emot. Ett beslut som strider mot svensk ordre public bör dock inte erkännas. Den reglering som kommittén sålunda förordar står i sak mycket nära de nya finska be- stämmelserna om erkännande av utländska beslut i äktenskapsmål.

Det finns goda skäl att visa större åter- hållsamhet beträffande utländska beslut om återgång eller ogiltighet av äktenskap. Ett sådant beslut kan för make medföra hårda rättsverkningar. Erkänner vi en utländsk dom som t. ex. med utgångspunkt från ka-

tolsk uppfattning förklarar att parterna ald- rig ingått giltigt äktenskap, kan make stå rättslös. Avgörandet kan också stå i dia- metral strid mot vigsel som helt i laga ord- ning förrättats av svensk myndighet. Det kan bl. a. förekomma, att lagen i främman- de stat (t.ex. Grekland, Spanien i fråga om katoliker) uppställer krav på religiös vigsel och anser en svensk borgerlig vigsel som ogiltig. Om medborgare i sådan stat ingår äktenskap med svensk medborgare genom borgerlig vigsel här i riket, kan han, om han återvänder till hemlandet, handla som om han vore ogift — han kan t.ex. ingå nytt äktenskap — och undandraga sig alla för— pliktelser i form av underhållsskyldighet 0.1. mot andra parten. I hans hemland an— ses vidare barn i förbindelsen som utomäk- tenskapliga.4 Vad nu sagts om ogiltighets- domar kan i vissa fall också gälla om åter- gångsdomar. Det är svårt att dra någon gränslinje mellan ogiltighet av materiella skäl och återgång. Kommittén anser, att förutsättningarna för erkännande av ut- ländska beslut rörande ogiltighet eller åter- gång av äktenskap bör bestämmas restrik- tivt. Om äktenskapet anses ogiltigt eller dö- mes att återgå i den stat där det ingåtts, bör emellertid beslutet kunna erkännas även här. Beslut om ogiltighet eller återgång bör också kunna erkännas här, om jämförlig orsak till äktenskapets ogiltighet eller upp- lösning fanns enligt svensk lag (7 & första st.). Frågan huruvida utländska beslut rö- rande ogiltighet eller återgång av äktenskap kan erkännas i vidare utsträckning torde få överlämnas till rättstillämpningen.

Även om utländska beslut godtages en- ligt liberala grunder, kan det stundom in- träffa, att ett beslut om äktenskaps upp- lösning inte erkänns här i riket. Man får i sådana fall räkna med att endera maken eller båda i förlitan på beslutet gift om sig i ett land som erkänner beslutet. Fråga upp- kommer då, om vi skall anse det nya äkten- skapet som ett fall av tvegifte och döma

4 I vissa stater medför dock även ett ogiltigt äktenskap rättsverkningar, bl.a. i fråga om barnens börd, om makarna eller endera var i god tro (mariage putatif enl. fransk rätt).

till återgång. Det synes i allmänhet rimli- gare att godtaga den uppkomna situationen och, sedan det nya äktenskapet tillkommit, anse det tidigare upplöst. Det torde dock inte vara tillrådligt att avhända sig all möj- lighet till reaktion mot otillbörliga förfa- randen. Kommittén föreslår därför, att när endera maken ingått nytt äktenskap sedan beslut om återgång av äktenskap eller om äktenskapsskillnad meddelats i främmande stat, det tidigare äktenskapet skall anses upplöst genom beslutet, om ej andra ma- ken visar att den omgifte förfarit uppen- bart otillbörligt mot honom (8 5).

När de i förslaget angivna förutsättning- arna för erkännande av skillnadsbeslut eller beslut om ogiltighet eller återgång av äk- tenskap föreligger, bör beslutet i allmänhet kunna utan särskild stadfästelse erkännas här i riket. Ibland kan emellertid tvekan råda, om beslutet bör erkännas eller ej. Möjlighet bör därför föreligga att hos dom- stol, lämpligen såsom f.n. Svea hovrätt, er- hålla prövning huruvida ett visst beslut skall gälla här i riket (9 5).

Fråga om verkan av utländskt beslut i åk- tenskapsmål uppkommer oftast, när någon som vunnit äktenskapsskillnad i främmande stat vill ingå nytt äktenskap här i riket. I många fall bör det då vara tillräckligt att frågan prövas av pastorsämbetet i sam- band med hindersprövningen. Liksom hit- tills bör sålunda äktenskapsskillnad som meddelats i stat där båda makarna var medborgare kunna läggas till grund för omgifte här i riket utan föregående pröv- ning av Svea hovrätt (10 & första st.). Även i andra fall bör meddelat beslut kunna utan vidare godtagas, om det meddelats i stat för vars rättsordning vi hyser förtroende. Kommittén föreslår därför, att Kungl. Maj:t skall kunna förordna att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i viss främmande stat får tillämpas utan föregåen- de prövning av Svea hovrätt, även om ma- karna ej var medborgare i den staten (10 5 andra st.).

De föreslagna bestämmelserna om erkän- nande av utländska beslut innehåller i likhet med lagförslaget i övrigt inga bestämmelser

som förutsätter konvention med andra sta- ter. Som förut nämnts föreligger två kon- ventioner, nämligen det av Haagkonferen- sen för internationell privaträtt antagna för- slaget till konvention om erkännande av äktenskapsskillnader och hemskillnader och konvention om erkännande av beslut rö- rande äktenskapsbandet, upprättad av Inter- nationella civilståndskommissionen (Com- mission internationale de retat civil — CIEC). Om Sverige ansluter sig till någon- dera konventionen skulle det inte medföra förpliktelser att erkänna utländska skill- nadsbeslut i nämnvärt större utsträckning än som redan följer av kommitténs förslag.5

Beträffande de särskilda bestämmelserna kan vidare anföras följande.

15.

Paragrafen innehåller i första stycket hu— vudreglerna om svensk domstols behörig- het att upptaga äktenskapsmål till pröv- ning. Innebörden av begreppet äktenskaps- mål framgår av andra stycket, enligt vilket äktenskapsmål är mål, i vilka tvisten är huruvida man och kvinna är förenade i åk- tenskap med varandra, samt mål om åter- gång av äktenskap, hemskillnad och äk— tenskapsskillnad.

I den allmänna motiveringen till föreva- rande kapitel har de principiella synpunk- terna på grunderna för svensk domsrätt i äktenskapsmål utvecklats. Som där också framhållits1 har kommittén vid utformning- en av bestämmelserna beaktat det förslag till konvention om erkännande av äkten- skapsskillnader och hemskillnader som anta- gits av Haagkonferensen för internationell privaträtt. Bestämmelserna i första stycket punkterna 1—4 i förevarande 1 © har sin motsvarighet i art. 2 i konventionen2 så- tillvida att punkt 1 svarar mot punkt 3 i konventionen, punkt 2 delvis svarar mot punkt 4 i konventionen, punkt 3 svarar mot punkt 2 a i konventionen, ehuru lagförsla-

5 Se ovan 5. 159 f. 1 Se ovan s. 166. 2 Se redogörelsen för konventionen ovan 5. 154 ff samt översättningen i bilaga B.

get kräver längre tids hemvist än konven- tionen, och punkt 4 svarar mot punkt 1 i konventionen.

Som också anförts i den allmänna moti- veringen till förevarande kapitel skall hän- syn enligt förslaget inte tas till anspråk på exklusiv domsrätt från hemlandets sida. Vis- sa begränsningar av rätten att här i riket vinna upplösning av äktenskap följer emel- lertid av lagvalsreglerna i 4 och 5 55.

Om båda makarna är svenska medbor- gare, kan äktenskapsmål enligt punkt 1 i förslaget upptagas av svensk domstol, även om inte någondera maken har hemvist här. Förslaget överensstämmer i denna del med gällande rätt liksom med den finska lag- stiftningen. Däremot är förutsättningarna för domsrätt på grund av norskt medbor- garskap väsentligt snävare enligt de nya norska kompetensreglerna, och de danska kompetensreglerna går inte heller lika långt som förevarande förslag. Från svensk syn- punkt synes det ej föreligga någon tvekan om att gällande rätt bör upprätthållas på förevarande punkt.

När endast den ena maken är svensk medborgare, kan talan om hem- eller äk- tenskapsskillnad enligt 1904 års lag prövas av svensk domstol oavsett svarandens ak- tuella eller tidigare hemvist, om makarna sist gemensamt varit svenska medborgare eller, om de ej har tillhört samma stat, mannen är svensk medborgare (jfr 7 kap. 2 & första st.), eller om den svenska med- borgaren för talan och han har hemvist i Sverige sedan minst ett år (7 kap. 2 5 and- ra st.).

Det har framförts önskemål om en ut- vidgning av svensk domstols behörighet, när endera maken är svensk medborgare. Även enligt kommitténs mening är det na- turligt, att en svensk medborgare, som varit bosatt i utlandet och är gift med en ut- ländsk medborgare, kan omedelbart väcka talan om äktenskapsskillnad här, om han återvänder hit sedan misshälligheter upp- stått i äktenskapet. Det kan bl.a. vara an- geläget, att vårdnads- och underhållsfrå- gor snabbt regleras om det finns bara i äktenskapet, särskilt om barnen följt med

hit. Även med hänsyn till den svenska makens intresse att kunna gifta om sig synes det onödigt restriktivt att han, såsom följer av 7 kap. 2 5 andra stycket i 1904 års lag, skall behöva vänta mer än ett år eller, om det förutsätts hemskillnad, mer än två år, innan han kan väcka talan om äktenskapsskillnad. Det är mera tveksamt, huruvida även svensk medborgare som har hemvist utomlands bör få föra talan i äk- tenskapsmål inför svensk domstol, om and- ra maken är utländsk medborgare som har hemvist utomlands. Åtminstone om båda makarna har hemvist i samma land och andra maken är medborgare där —— vilket kanske är den vanliga situationen — torde en svensk dom i flertalet fall inte erkännas i hemvistlandet. En svensk dom har därför i allmänhet inte så stor praktisk betydelse för den svenska medborgaren. Å andra si- dan kan nämnas, att främmande lag i många fall tillerkänner det egna landets medborgare en ovillkorlig rätt att föra talan i äktenskapsmål inför hemlandets domstolar (t.ex. Frankrike, Schweiz och Förbunds- republiken Tyskland). Det kan ibland verka obilligt, om en svensk medborgare som t.v. ej avser att återvända till Sverige men vill få sina äktenskapsrättsliga förhållanden reglerade enligt svensk lag, inte skulle ha rätt därtill.

Kommittén föreslår under punkt 2, att äktenskapsmål skall kunna prövas av svensk domstol om käranden är svensk medbor- gare och har eller tidigare haft hemvist här i riket. Genom bestämmelsen utesluts en— dast svenska medborgare som aldrig haft hemvist i Sverige. Svensk medborgare, som är född utom riket samt aldrig haft hemvist här och inte heller uppehållit sig här under förhållanden som tyder på samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska medborgarskap när han fyller 22 år. På dessförinnan gjord ansökan kan den centrala utlänningsmyn- digheten medge, att han får behålla svenskt medborgarskap. Svensk medborgare som är född utomlands och aldrig har haft hemvist här kan sålunda i vissa fall bevara sitt med— borgarskap också i vuxen ålder. I vissa un- dantagsfall kan det också tänkas, att någon

upptages till svensk medborgare utan att han haft hemvist här. Att ge dessa katego- rier rätt att väcka talan i äktenskapsmål vid svensk domstol enbart på grund av de- ras svenska medborgarskap synes vara att gå längre än som är lämpligt med hänsyn till utsikterna att få domen erkänd utom- lands, inte minst i den stat där den svenska medborgaren har hemvist. — Att låta tale- rätt tillkomma även kvinna som varit svensk medborgare men i samband med äkten- skapets ingående —— eller senare — förlo- rat sitt svenska medborgarskap synes inte vara tillräckligt motiverat.

Kommitténs förslag upptager inte någon bestämmelse om svensk domsrätt i det fal- let att svaranden är svensk medborgare utan att han har hemvist här. Något prak- tiskt behov av en sådan bestämmelse synes inte föreligga och den skulle i vissa fall kunna strida mot den svenska medborga- rens intresse.

En tveksam fråga är, om enbart den om- ständigheten att käranden har hemvist i Sverige skall få grunda domsrätt i äkten- skapsmål. Ett svenskt avgörande som med avseende på domsrätten grundats enbart på kärandens hemvist utan ytterligare kvalifi- kation torde mera sällan ha utsikt att vinna erkännande utomlands. Å andra sidan är det önskvärt, att den som har en varaktig anknytning till Sverige genom hemvist skall kunna föra talan här i äktenskapsmål, även om den make mot vilken talan riktas är bosatt utomlands. Erforderliga begräns- ningar kan uppnås genom krav på att kä- randens hemvist skall vara kvalificerat. Kommittén föreslår därför under punkt 3, att äktenskapsmål får upptagas av svensk domstol, om käranden har hemvist här i riket sedan minst två år. Viss motsvarighet finns i 1964 års lag. Förslaget överensstäm- mer också med dansk, finsk och norsk rätt. Enligt dansk och norsk rätt föreligger dess- utom domsrätt, om käranden har och tillika tidigare har haft hemvist i Danmark resp. Norge, oberoende av hur länge den senaste hemvistperioden varat. Någon motsvarighet härtill har inte medtagits i förslaget. Den dansk-norska regeln torde ha sin största

praktiska betydelse, när käranden även är eller tidigare varit medborgare i domstols- landet. I det förra fallet kan käranden en- ligt punkt 2 i förslaget omedelbart väcka talan vid svensk domstol, medan han i det senare fallet får vänta till dess han åter- vunnit sitt svenska medborgarskap eller hemvistet varat två år.

De interna bestämmelserna om forum i äktenskapsmål anknyter i första hand till parts hemvist, av det naturliga skälet att sådana mål bäst och billigast prövas där parterna eller endera stadigvarande vistas. Denna praktiska synpunkt gäller även för internationella förhållanden. Särskilt sva- randens hemvist är ett traditionellt anknyt- ningsfaktum för den internationella doms- kompetensen i äktenskapsmål. Det torde få accepteras som domsrättsgrundande även om ytterligare kvalifikationer saknas.

I punkt 4 föreslås, att svensk domstol skall vara behörig att pröva äktenskapsmål, om svaranden har hemvist här i riket. Detta överensstämmer med gällande rätt och även med den danska, finska och norska lag- stiftningen. Den föreslagna bestämmelsen kan måhända synas förenad med viss risk att makar skall försöka utnyttja den svens- ka lagstiftningen i syfte att i samförstånd vinna en äktenskapsskillnad som inte är medgiven enligt hemlandets lag. Risken är emellertid ringa. Förutsättning för svensk domsrätt är enligt förslaget att svaranden har hemvist här i riket i internationellrätts- lig mening. Detta krav torde innebära till- räckligt skydd mot >>forum shopping».

De grunder för domsrätt som upptages i föregående punkter bör kunna passa även för talan om återgång eller ogiltighet av äktenskap. Något praktiskt behov av en särreglering beträffande dessa fall torde inte föreligga. Det synes emellertid natur- ligt, att talan om ogiltighet av vigsel får prövas av svensk domstol när vigseln för- rättats av svensk vigselförrättare. Enligt punkt 5 i förslaget får därför svensk dom- stol upptaga äktenskapsmål, om saken rör ogiltighet av vigsel som förrättats av svensk myndighet. Det är en allmänt erkänd inter- nationellrättslig princip, att vigselortens lag

tillämpas i fråga om äktenskaps giltighet med avseende på formen, och svensk lag tillämpas bäst av svensk domstol.

Enligt dansk, finsk och norsk rätt är de allmänna domsrättsreglerna för äktenskaps- mål tillämpliga även i fråga om återgång och ogiltighet av äktenskap. Dessutom kan talan om återgång och ogiltighet upptagas i Danmark, om äktenskapet ingåtts där, och i Finland, om vigseln förrättats av finsk myndighet eller käranden vid äktenskapets ingående var finsk medborgare.

I särskilda fall kan det vara önskvärt, att talan om hem- eller äktenskapsskillnad får prövas av svensk domstol, ehuru domsrätt inte föreligger på någon av de grunder som uppställs med tanke på de vanliga fal- len. Internationellrättsliga förhållanden är så växlande, att lagstiftaren inte kan över- blicka alla situationer. Att på formella grunder vägra prövning av talan om hem- eller äktenskapsskillnad, om starka sakliga skäl talar för att målet upptages, kan vara olyckligt särskilt för den som därigenom hindras att ingå nytt äktenskap. Kommittén har ansett, att en diskretionär prövning i denna del bör anförtros Kungl. Maj:t. En dylik reglering har godtagits i 1964 års pro- visoriska lag. Kommittén har ej ansett, att några principiella betänkligheter hindrar att Kungl. Maj:t får viss befogenhet att be- sluta efter omständigheterna. Om Kungl. Maj:t tillåter att målet upptages, skall detta sedan prövas av domstol. Kommittén anser emellertid att Kungl. Maj:ts befogenhet bör begränsas till sådana fall, då endera maken är svensk medborgare eller käranden inte kan få sin talan prövad i hemlandet. Efter- som befogenheten är avsedd för rena un- dantagsfall torde ärendena inte behöva bli betungande för Kungl. Maj:t. Enligt punkt 6 i förslaget får sålunda äktenskapsmål upptagas av svensk domstol, om Kungl. Maj:t, när endera maken är svensk med- borgare eller käranden inte kan få sin talan prövad i den stat där han är medborgare, finner skäl att talan prövas här i riket i an- nat fall än som förut sagts.

När endera maken är svensk medborgare kan tillstånd enligt punkt 6 ges, om doms-

rätt inte föreligger enligt någon av de öv- riga punkterna i paragrafen. En restriktiv tillämpning förordas emellertid. Om det är käranden som är svensk medborgare, torde endast undantagsvis uppkomma behov av att talan prövas här, när det inte kan ske redan enligt bestämmelsen i punkt 2. Om det åter är svarandens svenska medborgar- skap som åberopas, torde försiktighet ock- så böra iakttagas. I allmänhet bör inte nå- gon tvingas svara i äktenskapsmål inför svensk domstol endast därför att han är svensk medborgare.

Med den i punkt 6 föreslagna befogen- heten för Kungl. Maj:t att tillåta prövning av äktenskapsmål, när käranden inte kan få sin talan prövad i hemlandet, avses att förebygga, att käranden inte någonstädes kan få sin talan upptagen. Om käranden inte kan få målet prövat i sitt hemland men däremot kan föra talan t. ex. i stat där sva- randen har hemvist, bör tillstånd inte ges. Bestämmelsen avser endast hinder beträf- fande domsrätten, ej materiella hinder mot återgång, hem- eller äktenskapsskillnad som gäller i den nationella lagen. Föreligger en- bart sådana hinder, får käranden vänta till dess han har haft hemvist här i två år. Hindret behöver ej vara rättsligt utan även faktiskt hinder skall beaktas. Bestämmelsen torde kunna få praktisk betydelse främst i fråga om politisk flykting, som ej har hem- vist någonstädes men uppehåller sig här.

Någon motsvarighet till bestämmelsen finns inte i dansk, finsk eller norsk lag. De danska och norska domsrättsreglerna gäller dock endast för domstolarna. Åt- minstone i Norge anses, att administratio- nen står något friare än domstolarna, när det gäller att upptaga ansökningar om hem- eller äktenskapsskillnad till prövning. De administrativa myndigheterna anses där kunna lämna rättshjälp, när starka skälig- hetsgrunder talar därför.

2 &.

Det händer ej sällan, att när ena maken väckt talan i äktenskapsmål, även andra maken vill väcka talan. Bestämmelserna i

punkterna 1—4 under 1 5 ger ej alltid möj- lighet för svensk domstol att upptaga så- dant genkäromål. Möjlighet kan komma att saknas t.ex. om endast den ena maken är svensk medborgare och ingendera har hem- vist här eller om makarna är utländska medborgare och endast den ena har hemvist här samt detta hemvist varat mindre än två år.

Enligt första stycket i paragrafen skall, om svensk domstol är behörig att upptaga talan av ena maken, den också äga upp- taga talan av andra maken till gemensam handläggning. Den föreslagna bestämmel- sen har med avseende på interna förhållan- den motsvarighet i 15 kap. 4 5 GB och svarar mot art. 4 i det år 1968 antagna för- slaget till Haagkonvention, som dock rör frågan om erkännande och inte frågan om domsrätt. Bestämmelsen är tillämplig, även om t.ex. ena makens talan avser hemskill- nad och andra makens talan avser äkten- skapsskillnad. Det synes självklart, att ge- mensam ansökan om hem- eller äktenskaps- skillnad får upptagas av svensk domstol, om talan, som endera maken i sådan sak väckt mot den andra, skulle kunnat upptagas här i riket. Någon uttrycklig bestämmelse här- om har inte ansetts erforderlig.

Sedan makar vunnit hemskillnad vid svensk domstol kan det inträffa, att de för- lorar sådan anknytning till Sverige som utgjort grund för att deras talan om hem- skillnad kunde upptagas till prövning. Hem- skillnaden skulle sålunda kunna komma att bestå utan att makarna har möjlighet att fullfölja den genom att vinna äktenskaps- skillnad. I och för sig kan detta motiveras av att det inte finns anledning att tillämpa svensk lag beträffande rätten till äkten- skapsskillnad, när makarna inte längre har anknytning till Sverige. Hemskillnad och dess fullföljande till äktenskapsskillnad har dock så nära inbördes samband, att svensk domstol bör få pröva huruvida en här med- delad hemskillnad skall leda till äktenskaps— skillnad. Kommittén föreslår därför i andra stycket av förevarande paragraf, att när svensk domstol dömt till hemskillnad, talan om därpå följande äktenskapsskillnad alltid

får upptagas av svensk domstol. Vid må- lets prövning skall viss hänsyn till främman- de lag tas enligt lagvalsreglerna i 5 5. Den föreslagna bestämmelsen är inte tillämplig i fråga om äktenskapsskillnad på annan grund än som avses i 11 kap. 3 & GB. Be- stämmelsen har sin motsvarighet i art. 5 i förslaget till Haagkonvention, vilken liksom art. 4 dock gäller frågan om erkännande och inte frågan om domsrätt.

3 5.

Första stycket upptager den i allmänna motiveringen till förevarande kap. förorda- de huvudregeln, att talan om äktenskaps återgång, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad skall prövas enligt svensk lag. Undan- tagen framgår av 4 & såvitt angår återgång och av 5 & såvitt angår äktenskapsskillnad. Som förut nämnts föreslås ej något undan- tag i fråga om hemskillnad. Talan om hem- skillnad skall sålunda städse prövas enligt svensk lag. Att det dömts till hemskillnad enligt svensk lag ger ej enligt förslaget, lika litet som enligt gällande lag, någon ovillkor- lig rätt att få äktenskapsskillnad enligt svensk lag efter hemskillnadsårets utgång. Institutet har emellertid alltid ett självstän- digt värde som medel att tills vidare reglera makarnas förhållanden i fråga om sam- levnad, vårdnad, underhåll o.l. Inte minst gäller detta, om makarna enligt de under 5 & föreslagna lagvalsreglerna inte kan vin- na äktenskapsskillnad här eller av hänsyn till hemlandets lagstiftning eller andra orsa- ker, t.ex. religiösa skäl, inte vill göra an- sökan därom. Även om en svensk hemskill- nadsdom inte skulle erkännas t. ex. i främ- mande stat där makarna är medborgare, har det, om makarna har hemvist i vårt land, sin betydelse att deras förhållande regleras för den tid de är bosatta här.

Enligt finsk rätt skall som huvudregel finsk lag tillämpas på talan om återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskill- nad.

I andra stycket av förevarande paragraf upptages en regel om lagvalet beträffande vissa frågor om skadestånd. Där föreslås, att talan om skadestånd som väcks i mål

om äktenskaps återgång, hem- eller äkten- skapsskillnad skall prövas enligt svensk lag, med skäligt beaktande av makarnas egen- domsordning, om den bestäms av främman- de lag, och övriga särskilda omständigheter. Frågan om lagvalet beträffande skadestånd kompliceras av att institutet i olika rätts- system eller inom ett och samma rättssystem har olika funktioner att fylla. I den mån man använder skadestånd som ett medel att förebygga stötande resultat av bodelning i anledning av återgång eller skillnad ligger det närmast till hands att skadeståndsfrågan bedöms enligt den lag som är bestämmande för makarnas egendomsordning. Denna reg- lering har valts i nordiska familjerättskon- ventionen, se 9 & första stycket 1931 års förordning. Om skadeståndet åter betraktas som ersättning för icke-ekonomisk skada, sy- nes skadeståndsfrågan böra prövas enligt den lag som är bestämmande för utgången i äktenskapsmålet. I svensk lag är ej någon- dera synpunkten renodlad.

Enligt förslaget skall svensk lag som hu- vudregel tillämpas i huvudfrågan och kom- mittén föreslår att svensk lag som huvud— regel skall tillämpas också beträffande ska— deståndsfrågan. Därvid måste emellertid skälig hänsyn tagas till makarnas egendoms- förhållanden och särskilt till egendomsord- ningen, om den bestäms av främmande lag, och övriga särskilda omständigheter. Detta torde i och för sig följa redan av den all- männa skälighetsgrundsats som känneteck- nar skadeståndsregeln i GB, men det har synts vara av värde att en erinran därom görs i lagtexten. Jfr motsvarande förslag be— träffande makars inbördes underhållsskyl- dighet i 2 kap. l 5.

Frågan om tillämplig lag beträffande äk— tenskapets rättsverkningar regleras i övrigt i 2 kap. även med avseende på äktenskapets återgång, hem- och äktenskapsskillnad.

Beträffande vårdnaden om och underhåll till barn upptages föreskrifter i punkt 4 i övergångsbestämmelserna. Enligt denna får sådana frågor, när det finnes behövligt, upptagas i äktenskapsmål som avses i för- slaget och skall därvid prövas enligt svensk lag, om barnet vistas här i riket.

45.

Paragrafen gäller återgång av äktenskap och upptager undantag från huvudregeln i 3 & att sådan talan skall prövas enligt svensk lag.

Enligt första stycket får ej mot makes be- stridande dömas till återgång enligt svensk lag, när annan lag tillämpats vid äktenska- pets ingående och det med hänsyn till om- ständigheterna skulle vara uppenbart obil- ligt att tillämpa svensk lag. Bestämmelsen torde med hänsyn till de begränsade åter- gångsmöjligheterna enligt svensk lag inte få någon större praktisk betydelse. Som exem- pel då den möjligen kan bli tillämplig kan anföras, att en muhammedansk man, som i sitt hemland levt i polygami enligt det landets lag, inte bör här kunna ensidigt framtvinga återgång av sina äktenskap där— för att han tar hemvist här.

I andra stycket av förevarande paragraf behandlas den omvända situationen. Där föreslås, att om det saknas skäl till återgång enligt svensk lag och annan lag har tilläm- pats vid äktenskapets ingående, makes talan om återgång får prövas enligt sistnämnda lag, om det skulle vara uppenbart obilligt att ej tillämpa den lagen. Det skall sålunda tas skälig hänsyn till vad makarna förutsatt vid äktenskapets ingående. Man kan dess- utom tänka sig fall då makar skulle kunna få en svensk återgångsdom erkänd i hem— landet, medan däremot svensk äktenskaps- skillnad inte skulle vinna erkännande.

Förslaget reglerar ej talan om ogiltighet av äktenskap. Vissa fall då enligt främ- mande lag äktenskap anses ogiltigt synes stå närmare återgång än ogiltighet enligt svensk lag. I främmande lag förekommer sålunda, att ett äktenskap anses ogiltigt, dvs. vara en nullitet, inte bara liksom enligt svensk rätt om ovillkorliga formkrav åsido- satts utan även i vissa fall när det ingåtts i strid mot ett absolut äktenskapshinder. Som exempel kan anföras att den omstän- digheten att make ej uppnått äktenskapsål- dern vid äktenskapets ingående gör äkten- skapet ogiltigt (void) enligt engelsk rätt. Svensk domstol bör i sådana fall inte anses

bunden av att den främmande lagen talar om ogiltighet av äktenskapet och tvungen att vid eventuellt bifall till talan förklara äktenskapet ogiltigt i svensk mening, med påföljd att ett äktenskaps rättsverkningar inte i något hänseende anses ha uppstått. Domstolen synes därför böra behandla ta- lan på sådan grund som nyss nämnts såsom talan om återgång av äktenskapet. Kommit- tén utgår härvid från att svensk domstol ej gärna kan förklara äktenskap ogiltigt annat än i den mening som detta har enligt svensk lag. Vid den materiella prövningen huruvida åberopad ogiltighetsgrund kan föranleda äktenskapets återgång bör den föreslagna bestämmelsen i andra stycket tillämpas ana- logiskt, t. ex. om äktenskapet behandlas som en nullitet i stat där parterna är medborgare och äktenskapet ingicks.

Vad som är uppenbart obilligt i första eller andra styckets fall får bedömas med hänsyn till båda makarnas förhållanden i det särskilda fallet. Den omständigheten att makarnas rätt att ingå äktenskapet even- tuellt prövats enligt särskild lag för var- dera maken torde inte behöva bereda några speciella svårigheter, då de föreslagna be- stämmelserna medger en allmän skälighets- prövning med hänsyn tagen till samtliga la— gar som kan komma i fråga.

Undantagsreglerna har tillämpning också i fråga om talan om återgång på grund av svek, misstag etc. Även i fråga om sådan talan får man i förekommande fall beakta innehållet i den lag som tillämpades vid hindersprövningen i samband med äkten- skapets ingående.

Med lag som >>tillämpats» avses i försla- get den lag som faktiskt kom till använd- ning vid hindersprövningen, inte den lag som bort tillämpas. Av bestämmelsernas utformning-framgår, att innehållet i främ- mande lag beaktas endast om make fram- ställer yrkande därom. Det måste också an- komma på den maken att visa, vilken lag som tillämpades vid hindersprövningen. Ett påstående om att lysnings- eller vigselmyn- digheten tillämpat sin egen lag måste dock i allmänhet tagas för gott, om det inte är osannolikt.

Har äktenskap ingåtts i annat nordiskt land eller — om föreliggande förslag till ändring av art. 2 i nordiska familjerätts- konventionen genomförs1 — i Sverige efter hindersprövning som ägt rum i annat nor- diskt land, torde fråga om återgång av äk- tenskapet alltid, om make påkallar det, böra prövas enligt lag som i det land där vigseln eller hindersprövningen ägde rum tillämpa- des i fråga om rätten att ingå äktenskap. Bestämmelsen i första stycket kan sålunda bli tillämplig, om hindersprövning i annat nordiskt land fått läggas till grund för vig- sel här i riket och det enligt svensk lag före- låg ett återgångsgrundande äktenskapshin- der som saknade motsvarighet enligt den lag som tillämpades vid hindersprövningen. Motsvarande bör f. ö. gälla, om svensk medborgare ingått äktenskap inför svensk myndighet med tillämpning av utländsk lag enligt 1 kap. 2 5 första stycket i förevarande förslag och bestämmelserna i 1 kap. 3 & inte blivit överträdda.

I den nya finska lagstiftningen föreskrivs, att det inte får dömas till återgång av äk- tenskap på den grund att make tidigare va- rit gift, såvida inte grund därtill föreligger även enligt lagen i den stat makarna till- hörde vid äktenskapets ingående eller, om de tillhörde skilda stater, enligt lagen i var- dera staten. Det får inte heller på talan av make dömas till äktenskaps återgång av annan orsak, utan att det föreligger grund därtill såväl enligt finsk lag som enligt la- gen i den stat vilken han tillhörde vid äk- tenskapets ingående.

55.

Denna paragraf gäller äktenskapsskillnad och upptager undantag från huvudregeln i 3 5 att svensk lag skall tillämpas. Som an- förts i den allmänna motiveringen till före- varande 3 kap. bör svensk lag alltid tilläm- pas, när endera maken är svensk medbor- gare och målet prövas av svensk domstol. Här ifrågavarande undantag avser endast de fall då båda makarna är utländska med-

1 Se ovan 5. 58 f.

borgare. Beträffande statslösa personer och politiska flyktingar, se under 4 kap.

Bestämmelserna innebär, att talan om äktenskapsskillnad i vissa fall skall ogillas med hänsyn till innehållet i främmande lag, ehuru förutsättningar för äktenskapsskillnad föreligger enligt svensk lag. I motsats till vad som enligt 4 5 andra stycket gäller om återgång är det däremot inte avsett, att svensk domstol i något fall skall döma till äktenskapsskillnad under åberopande av främmande lag.

För tillämpning av första stycket i para- grafen förutsätts, att ingendera av de ut- ländska makarna har hemvist här i riket sedan minst två år. Det får då enligt första punkten i nämnda stycke inte mot makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad, om grund till äktenskapets upplösning ej föreligger enligt makarnas eller, om makar- na är medborgare i olika stater, någondera makens nationella lag. Äktenskapsskillnad skall vägras såväl om den eller de nationella lagarna överhuvud inte medger äktenskaps- skillnad som om grund för äktenskapsskill- nad saknas i det aktuella fallet. Mot makes bestridande kan enligt förslaget äktenskaps- skillnad i fall som avses i första stycket som regel inte beviljas t. ex. mellan två ita- lienska medborgare eller mellan en italiensk och en spansk medborgare, eftersom såväl italiensk som spansk lag förbjuder äkten- skapsskillnad, men väl mellan en italiensk och en fransk medborgare, om enligt fransk lag grund till äktenskapsskillnad föreligger i det aktuella fallet. Det fordras inte, att just de omständigheter som åberopas till stöd för talan enligt svensk lag också kan läggas till grund för äktenskapsskillnad en- ligt den nationella lagen, utan det är till- räckligt, om det föreligger någon annan omständighet som utgör grund till äkten- skapsskillnad enligt sistnämnda lag. Med grund till äktenskapsskillnad likställs grund till äktenskapets upplösning i annan form, dvs. återgång eller ogiltighet av äktenskap. Undantagsvis kan därför äktenskapsskillnad ev. beviljas även mellan t. ex. italienska el- ler spanska medborgare.

Äktenskapsskillnad skall som nämnts väg-

ras endast om make bestrider, att det döms till äktenskapsskillnad enligt svensk lag. Är makarna ense, får de själva ta konsekven- serna av att domen eventuellt inte erkänns i deras hemland.

Även om det i ett tidigare mål mellan makarna dömts till hemskillnad enligt svensk lag skall enligt andra punkten i första stycket gälla vad som sägs i första punkten. Om sålunda utländska makar ef- ter vunnen hemskillnad flyttat ur riket, kan visserligen talan som därefter väcks om äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 5 GB upptagas till prövning här (se 2 5 andra st. i förslaget), men den kan inte bifallas mot makes bestridande, om grund till äkten— skapets upplösning saknas enligt lagen i den eller de stater där makarna är med- borgare. Det betyder ej, att hemskillnaden var meningslös. Som förut anförts måste hemskillnadsinstitutet anses ha ett egen- värde, och man bör därför ej vägra hem- skillnad av den anledningen att makarna kanske enligt hemlandets lag saknar möj- lighet att efter hemskillnadsårets utgång få äktenskapet slutligt upplöst. I praktiken skulle det säkert också många gånger vara svårt att redan i samband med prövningen av hemskillnadsmålet förutse, hur förhål- landena kommer att utveckla sig fram till dess talan om äktenskapsskillnad eventuellt blir aktuell.

Medan första stycket upptager ett abso- lut förbud mot att döma till äktenskaps- skillnad, skall enligt andra stycket äkten- skapsskillnad kunna vägras efter viss skälig- hetsprövning. Även om make har kvalifice- rat hemvist här i riket men makarna är ut- ländska medborgare, skall sålunda, om make åberopar att grund till äktenskapets upp- lösning saknas enligt hans nationella lag, det också beaktas på sätt som sägs i första styc- ket, när med hänsyn till samma makes eller gemensamma barns intressen särskilda skäl föreligger därtill.1 Domstolen får göra en allmän bedömning med hänsyn till båda makarnas och barnens intressen. Det är in- te aVSett, att äktenskapsskillnad skall som

1 Jfr 2 5 i 1964 års lag.

huvudregel kunna utan vidare erhållas i fall som avses i andra stycket. Ju svagare anknytning makarna har till Sverige, desto större anledning finns det att vägra en äk- tenskapsskillnad som ena maken motsätter sig under åberopande av sin nationella lag. Huruvida grund till äktenskapets upplös- ning saknas enligt kärandens nationella lag, har vid tillämpning av andra stycket inte någon betydelse annat än som ytterligare ett moment att beakta vid skälighetspröv- ningen. I övrigt torde det knappast vara möjligt att uppdraga några närmare rikt- linjer för denna prövning, utan frågan får överlämnas till rättstillämpningen.

Enligt den nya finska lagstiftningen upp- ställs det undantaget från huvudregeln om tillämpning av finsk rätt, att det, när ingen- dera maken är finsk medborgare, inte får dömas till äktenskapsskillnad mellan ma- karna, om grund därtill inte föreligger även enligt lagen i någondera makens hemland. Har någondera maken haft hemvist i Fin- land sedan minst två år, tillämpas dock en- bart finsk lag.

65.

Enligt första stycket i paragrafen skall ändring beträffande medborgarskap eller hemvist som äger rum sedan talan väckts inte medföra hinder att talan prövas. Be- stämmelsen, som hänför sig till tillämp- ningen av l 5, kan jämföras med 10 kap. 15 & RB, där dock den avgörande tidpunk- ten är tiden för stämningens delgivning. Frågor om domsrätt i äktenskapsmål enligt 1 & skall sålunda bedömas med hänsyn till parternas medborgarskap och hemvist vid tidens för talans väckande (perpetuatio jurisdictionis). Parts hemvist eller medbor- garskap saknar betydelse för frågan, huru- vida domsrätt föreligger enligt 2 é första eller andra stycket.

Bakom bestämmelsen i andra stycket lig- ger, att frågor om lagval bör i princip be- dömas med hänsyn till de förhållanden som föreligger när målet avgörs. Ändring i frå- ga om parts medborgarskap eller hemvist som inträffar efter att talan väckts bör dock

inte göra det svårare att vinna äktenskaps- skillnad. Därför föreslås, att sådan ändring ej skall medföra att vad som sägs i 5 5 första eller andra stycket får åberopas mot talan om äktenskapsskillnad. Om sålunda endast den ena av två makar var svensk medborgare vid talans väckande, skall den omständigheten att även han blivit utländsk medborgare innan målet avgörs inte med- föra, att främmande lag kan åberopas till bestridande av talan om äktenskapsskillnad enligt svensk lag. Var båda makarna ut- ländska medborgare men hade en av dem hemvist i Sverige sedan minst två år när ta- lan väcktes, skall 5 & andra stycket — inte första stycket _ tillämpas även om hemvis- tet upphört när målet avgörs.

Om en ändring beträffande medborgar- skap eller hemvist under rättegången leder till att det blir lättare att vinna äktenskaps- skillnad enligt svensk lag, skall det beaktas. Har den ena av två utländska makar blivit svensk medborgare sedan talan väckts, kan sålunda främmande lag inte vidare åbero- pas till stöd för bestridande av talan om äktenskapsskillnad.

Om svaranden i ett redan anhängigt mål väckt talan enligt 2 5 första stycket, är be- stämmelsen i 6 & andra stycket, såvitt an- går hans talan, tillämplig i fråga om änd- ringar som skett efter att den talan väckts. Parternas hemvist och medborgarskap vid den tidpunkt då käranden väckte talan en- ligt 1 & är sålunda utan betydelse för den materiella prövningen av den av svaranden enligt 2 & första stycket väckta talan. I det fall som avses i 2 & andra stycket beaktas vid tillämpningen av förevarande bestäm- melse förhållandena vid den tidpunkt då talan om äktenskapsskillnad väcktes.

75.

Enligt första stycket i paragrafen skall beslut som i främmande stat meddelats om ogiltighet eller återgång av äktenskap även gälla här i riket, om äktenskapet ingåtts in- för myndighet tillhörande den staten eller jämförlig orsak till äktenskapets ogiltighet eller upplösning fanns enligt svensk lag. Att

beslutet skall >>gälla» innebär i allmänhet, att det jämställs med beslut av svensk dom- stol. Frågan huruvida utländskt beslut av här förevarande slag kan erkännas i andra fall än som här angivits torde få överläm- nas åt rättstillämpningen.

I och för sig föreligger inte hinder att också prejudiciellt erkänna en ogiltighet som i främmande stat anses föreligga på grund av formfel utan att ogiltigheten fastställts genom avgörande där. Detta måste emeller- tid ske med tillämpning av det lagval som skulle läggas till grund för en direkt fast- ställelseprövning av frågan om äktenskapet består eller ej. Därvid får ledning sökas i 1 kap. Som framgår av vad förut anförts om tillämplig lag1 bör däremot svensk dom- stol inte vara bunden av utländsk uppfatt- ning om att äktenskap är ogiltigt på mate- riell grund utan tillämpa reglerna om åter- gång. Härav följer, att det inte kan komma i fråga att erkänna sådan ogiltighet preju- diciellt, innan det dömts till återgång.

I andra stycket föreslås, att beslut som i främmande stat meddelats om hem- eller äktenskapsskillnad skall gälla här i riket, om det med hänsyn till makes medborgar- skap eller hemvist eller annan anknytning förelåg skälig anledning att talan prövades i den främmande staten.

Skälig anledning till talans prövning mås- te i första hand anses ha förelegat, om svensk domstol under motsvarande omstän- digheter varit behörig att pröva talan enligt 1 eller 2 5. Men det finns ej tillräcklig an- ledning att strängt inskränka förutsättning- arna för erkännande därtill. Förutsättning- arna för talans prövning kan variera avse- värt i olika länder. Medan t.ex. enligt gäl- lande svensk rätt domsrätten företrädesvis anknyter till svarandens hemvist, är det en- ligt schweizisk rätt kärandens nationalitet eller hemvist som utgör domsrättsgrund. Det synes ej böra komma i fråga att un- derkänna ett schweiziskt beslut därför att domsrätten grundats enbart på kärandens hemvist, under det att kärandens hemvist måste vara kvalificerat enligt l ä i förslaget. Om någondera parten hade medborgarskap eller hemvist i svensk internationellrättslig

mening i domstolslandet, bör i allmänhet skälig anledning till talans prövning anses ha förelegat. Residence habituelle i Haag- konventionernas mening bör likställas med sådant hemvist. Ett engelskt domicil bör också godtagas. Ett hemvist som skapats för skens skull bör däremot inte godtagas som domsrättsgrundande. Det är företrä- desvis fingerat hemvist som under senare tid utnyttjats för kringgående av skilsmäs- solagstiftning som makarna annars varit un- derkastade. Metoden har tillämpats t.ex. i vissa delstater i USA och Mexiko. Redan den omständigheten att beslutet härrör från en sådan stat ger anledning till närmare un- dersökning av grunden för att talan uppta- gits till prövning. Även i andra fall kan en viss kontroll vara behövlig. I fråga om en lång rad stater, däribland de flesta västeu- ropeiska, kan däremot presumeras, att talan upptagits på skälig grund.

Undantagsvis kan skälig anledning till ta— lans prövning anses ha förelegat även om det ej fanns sådan anknytning till domstols- landet som angivits ovan, t. ex. när käran- den var politisk flykting som tillfälligt vis- tades i domstolslandet och ej kunnat få sin talan prövad i hemlandet, jfr 1 5 punkt 6. Dylika fall omfattas av uttrycket >>annan anknytning», som dock främst är avsett att täcka domicil.

Att vägra erkännande är särskilt motive- rat i sådana fall då valet av forum fram- står som illojalt mot svaranden och denne inte godtagit valet. Har makarna handlat i samförstånd, bör svensk myndighet ex officio vägra erkännande, om den vid sin prövning finner att det saknades skälig an- ledning till talans prövning i den främman- de staten, dvs. när det var fråga om >>f0rum shopping» och särskilt när avsikten uppen- bart var att kringgå svensk lag.

Några förutsättningar med avseende på valet av tillämplig lag uppställs inte för er- kännande av utländskt beslut. Oavsett vil- ken lag som tillämpats skall sålunda beslu- tet erkännas, om skälig anledning förelåg till talans prövning i den främmande staten.

1 Se ovan s. 174 f.

Wr- mu

Undantag härifrån kan göras av hänsyn till svensk ordre public. 5 kap. 4 5 i förslaget innehåller en föreskrift att beslut som med- delats av myndighet i främmande stat inte får tillämpas, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordningen här i riket. Företrädesvis kan bestämmelsen bli tillämplig i fråga om beslut som tillkom- mit efter ett otillfredsställande förfarande, t. ex. om make inte beretts rimlig möjlighet att få utföra sin talan i målet. Men undan- tagsvis kan också de materiella grunderna för ett utländskt beslut medföra, att till- lämpning av beslutet strider mot svensk ordre public, t. ex. om statsmakterna i dom- stolslandet föranstaltat om äktenskapets upplösning av raspolitiska skäl.

Den föreslagna bestämmelsen avser ut- ländska >>beslut>> om hem- eller äktenskaps- skillnad. Även beslut av administrativ myn- dighet åsyftas, såsom t.ex. i Danmark, Is- land eller Norge. Ej heller bör det utgöra hinder att beslutet meddelats av en religiös och inte en statlig domstol, under förutsätt- ning att äktenskapsmål prövas av religiösa domstolar enligt lagen i domstolslandet.

Frågan om erkännande av äktenskaps upplösning på privat väg — företrädesvis genom att make i enlighet med muhamme- dansk rätt förskjuter andra maken — reg- leras inte i förslaget utan överlämnas åt rättstillämpningen. I många fall står det klart, att erkännande inte bör ske t.ex. om förfarandet ägt rum här i landet och hust- run var svensk medborgare. Var däremot båda makarna medborgare i stat enligt vars lag äktenskap kan upplösas på sådant sätt och hade de tillika hemvist där vid tiden för äktenskapets upplösning, finns det knappast anledning att här i riket försöka hålla på äktenskapets bestånd.

De i förslaget angivna särskilda möjlighe- terna att pröva giltigheten av utländskt be- slut står inte till buds i nu nämnda fall. Skulle det uppkomma behov att fastställa huruvida äktenskapet består eller inte be- står, får talan därom föras i äktenskapsmål enligt 1 5. Att äktenskapets upplösning re- gistreras av offentlig myndighet utesluter ej, att upplösningen ändå skall anses ha ägt

rum endast på privat väg. Gränsdragningen kan emellertid här bli svår. Även ett dom- stolsförfarande kan vara i huvudsak inrik- tat på att konstatera, att parterna är ense om äktenskapets upplösning. Har offentlig myndighet på något sätt medverkat till äk- tenskapets upplösning, bör därför som re- gel bestämmelserna i förslaget om erkän- nande av utländska beslut bli tillämpliga.

En förutsättning för erkännande av ut- ländskt beslut är självfallet, att det vunnit laga kraft. Det bör observeras, att en äk- tenskapsskillnadsdom i vissa stater får ver- kan endast om den inom viss tid införs i civilståndsregister. Registreringen har då konstitutiv verkan och måste föreligga för att domen skall kunna erkännas här.

Beträffande utländska hemskillnadsbeslut kan ifrågasättas, huruvida det verkligen be- hövs generella regler som anger när de skall gälla här i riket. Rättsverkningarna av hem- skillnad torde i allmänhet följa särskilda regler (i fråga om underhållsbidrag, vård- nad, egendomsordning osv.). Det är dock ovisst, om man lämpligen kan avvara gene- rella normer om erkännande av utländska hemskillnadsbeslut. Sådana beslut omfattas därför av 7 5 andra stycket i förslaget.

I tredje stycket upptages såsom ett alter- nativ en särregel i fråga om hemskillnad. Där föreslås, att hemskillnad som medde- lats enligt främmande lag inte får läggas till grund för äktenskapsskillnad enligt svensk lag annat än om den berättigar till äktenskapsskillnad enligt den lag som till- lämpats. Äktenskapsskillnad enligt 11 kap. 3 5 GB kan sålunda enligt detta alternativ vinnas efter en fransk eller en schweizisk separation, däremot inte efter en italiensk eller en engelsk, eftersom italiensk lag över- huvud inte medger äktenskapsskillnad och engelsk separation inte utgör grund för äktenskapsskillnad. Avgörande vikt har till- mätts det förhållandet att makarna inte haft anledning räkna med att hemskillna- den senare skulle kunna läggas till grund för äktenskapsskillnad. Kommittén är dock tveksam, om det finns tillräckliga skäl att på detta sätt inskränka möjligheten att vin- na äktenskapsskillnad efter en utländsk

hemskillnad. Mot förslaget kan invändas, att om makarna faktiskt levt isär efter ett särskilt beslut därom, de bör i princip kunna få äktenskapsskillnad på grund därav på samma sätt som efter en svensk hem- skillnad. Om grund till äktenskapets upp- lösning i det aktuella fallet saknas enligt makarnas eller svarandens nationella lag, kan hinder för äktenskapsskillnad föreligga enligt 5 5, och detta bör utgöra en tillräck- lig spärr. Om den föreslagna bestämmelsen får utgå, bör i stället beaktas, huruvida den utländska hemskillnaden (separationen) är så kvalificerad att den kan jämställas med en svensk hemskillnad.2

Det saknar enligt förslaget betydelse, hur lång hemskillnadstid som tillämpad lag krä- ver för att äktenskapsskillnad skall kunna följa. Svensk domstol skall tillämpa den tid som anges i 11 kap. 3 5 GB. Äktenskaps- skillnad kan sålunda erhållas här efter ett års hemskillnad, om inte annat följer av 5 5.

Enligt den nya finska lagstiftningen gäl- ler enhetliga regler för erkännande av ut- ländska beslut om äktenskaps ogiltighet, återgång, hem- eller äktenskapsskillnad. Sådant beslut skall utan särskild stadfästel- se anses giltigt i Finland, om båda makarna var medborgare i den stat där beslutet med- delades. Detsamma gäller beslut som anses giltigt i vardera makens hemland, om ingen- dera maken var finsk medborgare och en- dera eller bägge var medborgare i annan stat än den där beslutet meddelades. Ut- ländskt beslut kan i andra fall, bl.a. när ena maken var finsk medborgare, bli gäl- lande i Finland genom stadfästelse av Hel- singfors hovrätt, om någondera maken med avseende på medborgarskap eller hemvist haft sådan anknytning till ifrågavarande främmande stat att myndighet i den staten bör anses ha haft tillräcklig anledning att upptaga ärendet till prövning och beslutet inte i väsentligt avseende strider mot Fin- lands rättsordning.

85.

I denna paragraf föreslås, att när en- dera maken ingått nytt äktenskap sedan

beslut om återgång av äktenskap eller om äktenskapsskillnad meddelats i främmande stat, skall det tidigare äktenskapet anses upplöst genom beslutet utan hinder av vad som sägs i 7 5.1 Härvid görs dock undan- tag för det fallet att andra maken visar att den omgifte förfarit uppenbart otillbör- ligt mot honom. När äktenskapet med stöd av förevarande bestämmelse anses upplöst, innebär det även, att den make som inte gift om sig får ingå nytt äktenskap.

Den omgifta maken kan anses ha förfarit uppenbart otillbörligt t. ex. när han bakom andra makens rygg sökt och erhållit snabb- skilsmässa med efterföljande omgifte i nå- gon >>skilsmässofabrik». Särskilt gäller detta om han utnyttjat ett sådant förfarande för att i fråga om rättsverkningarna av skillna- den försätta andra maken i ett sämre läge än om skilsmässoförfarandet genomförts i stat där makarna hade hemvist eller till vil- ken de hade annan naturlig anknytning. —— Erkänns inte det utländska beslutet trots att make gift om sig, kan det nya äktenska- pet dömas att återgå.

Det har synts tveksamt, huruvida beslut om ogiltighet av äktenskap bör efter om- gifte kunna få samma verkan som beslut om återgång av äktenskap eller om äk- tenskapsskillnad. Någon bestämmelse här- om har inte upptagits i paragrafen.2

Med den föreslagna bestämmelsen bör jämföras en bestämmelse i finsk lag, att om någon, vars äktenskap blivit upplöst i främ- mande stat genom beslut som ej anses gil- tigt i Finland, därefter ingått nytt äkten- skap, skall detta ej återgå därför att nämn- da beslut ej är giltigt i Finland (49 & FIÄL).

2 Se om hithörande problem Pålsson i TfR 1968 s. 161 ff med redogörelse för gällande rätt och doktrin. Jfr Undén, Studier Del I 3. 64 f, Internatio- nell äktenskapsrätt s. 56 f, 93, och Pålsson s. 495 ff, 508 ff. På grundval av Undéns utta- landen synes svenska folkbokföringsmyndig- heter i viss utsträckning registrera utländska äktenskapsskillnader utan stadfästelse av Svea hovrätt, ehuru makarna ej var medborgare i domstolslandet, under förutsättning att nå- gondera maken gift om sig. 2 Jfr ovan under 1 kap 7 5 i förslaget, s. 82.

..

.»,

_m._,

—1_-" -. nu __)...

95.

I paragrafen föreslås, att vardera maken skall äga att hos Svea hovrätt göra ansökan om prövning, huruvida beslut som avses i 7 eller 8 & skall gälla här i riket. Andra ma- ken skall få tillfälle att yttra sig över an- sökningen, när det kan ske. Beslut som ej innebär att det i den främmande staten meddelade beslutet skall gälla utgör enligt förslaget inte hinder mot ny prövning av frågan.

De utländska beslut som hovrättens pröv- ning kan avse är beslut om äktenskaps ogil- tighet, återgång eller hem- eller äktenskaps- skillnad. De materiella riktlinjerna för hov- rättens prövning framgår av 7 och 8 åå. När 8 & tillämpas, skall hovrättens prövning avse frågan, om det tidigare äktenskapet, sedan ena maken gift om sig, kan anses upplöst och beslutet sålunda därmed skall lända till efterrättelse. Sådan prövning tor- de som regel påkallas av den make som in- te gift om sig, när han vill få fastställt att hans äktenskap är upplöst. Det föreligger tydligen då inte något hinder att bifalla an- sökningen. Om det är den omgifta maken som begår prövning och andra maken be- strider ansökningen eller om den make som inte gift om sig vill få fastställt att det tidi- gare äktenskapet inte skall anses upplöst, får hovrätten pröva, huruvida den omgifte förfarit uppenbart otillbörligt mot andra maken.

Vid stadfästelseprövning enligt 3 kap. 6 5 i 1904 års lag anses det inte behövligt, att ansökningen om stadfästelse delges motpar- ten i skillnadsmålet (NJA 1946 s. 233). Detta medför vissa praktiska fördelar. När ansö- kan om stadfästelse görs, har makarna i re- gel gått skilda vägar. Är andra maken ut- ländsk medborgare, vet sökanden kanske överhuvud inte var han vistas. I allt fall kan det vara svårt eller omöjligt att delge ho- nom ansökningen. Även om delgivning äger rum, skulle andra maken troligen i flertalet fall sakna intresse för saken, som från hans synpunkt framstår som utagerad.

Om erkännande av utländskt beslut skall grundas på en bedömning huruvida skälig

anledning förelåg till talans prövning i dom- stolslandet, bör ansökningen såvitt möjligt delges motparten i äktenskapsmålet. Andra maken skall sålunda enligt förslaget bere- das tillfälle att yttra sig över ansökningen, när det kan ske.

I motsats till vad som gäller enligt 3 kap. 6 5 i 1904 års lag innebär förslaget, att hovrätten på ansökan av make även kan förklara att ett utländskt beslut inte skall gälla här i riket, och sådan förklaring utgör t.v. hinder för omgifte. Detta gäller även i fall som avses i 10 &. Huruvida det före- ligger praktiskt behov av sådan prövning i negativ riktning, är visserligen tveksamt. Om negativa beslut av denna innebörd inte skulle kunna meddelas av hovrätten, skulle emellertid prövning kunna påkallas vid all- män underrätt enligt de allmänna bestäm- melserna för äktenskapsmål.

Endast beslut som innebär att det ut- ländska beslutet länder till efterrättelse vinner enligt förslaget rättskraft. Den som fått avslag på ansökan om positivt beslut eller part, mot vars bestridande meddelats beslut om att ett utländskt skillnadsavgö— rande inte är gällande här i riket, har så- lunda möjlighet att återkomma och före- bringa ytterligare utredning till stöd för sitt påstående att det utländska beslutet skall gälla. — Mot hovrättens beslut skall talan i vanlig ordning kunna fullföljas till högsta domstolen genom besvär.

Bestämmelserna i 9 5 är avsedda att ute- sluta särskild fastställelsetalan vid allmän underrätt i fråga, huruvida man och kvin- na är i äktenskap förenade med varandra, när tvisten gäller huruvida ett utländskt beslut om äktenskapets ogiltighet, återgång eller äktenskapsskillnad skall erkännas här i riket. Om Svea hovrätt inte fastställt att sådant beslut skall lända till efterrättelse, kan emellertid frågan om verkan av beslu- tet bli föremål för prejudiciell prövning i mål vars utgång är beroende av frågan, huruvida äktenskapet blivit upplöst genom beslutet eller ej. Så kan vara fallet t.ex. i mål om arv eller om äktenskaplig börd. Avgörandet får då inte rättskraft utöver den aktuella tvisten. Det är inte avsett att

arvinge till avliden make skall kunna hos Svea hovrätt ansöka om särskild prövning, huruvida utländskt beslut skall gälla här i riket.

10 &.

Bestämmelserna i 7 & första och andra styckena utgår i och för sig från att ut- ländskt beslut under där angivna förutsätt- ningar skall gälla här i riket utan stadfästel- se. De bestämmelser som föreslås under 9 & erbjuder möjlighet att i tveksamma fall få frågan om beslutets giltighet prövad av Svea hovrätt, men sådan prövning är inte obligatorisk för att beslutet skall få gälla t. ex. i en arvstvist. För det mest praktiska fallet när utländskt beslut åberopas här i riket — nämligen när make, vars äkten- skap upplösts genom beslutet, vill ingå nytt äktenskap här — kan man knappast gene- rellt överlämna åt pastorsämbetet att vid hindersprövningen på egen hand avgöra, om beslutet skall enligt 7 & gälla här i ri- ket. Förutsättningarna för att tidigare äk— tenskap skall enligt 8 & anses upplöst torde inte heller kunna bedömas i samband med hindersprövningen. Ett sådant avgörande kan kräva överväganden som endast bör ankomma på domstol. Många kanske flertalet fall är dock så klara att man genom generella regler som meddelas an- tingen direkt i lagen eller av Kungl. Maj:t bör kunna medge, att besluten får läggas till grund för omgifte här i riket utan sär- skild prövning av att förutsättningarna en- ligt 7 eller 8 & föreligger. I andra fall bör krävas prövning av Svea hovrätt enligt 9 & för att omgifte skall få ske.

Omgifte utan föregående prövning en— ligt 9 g synes kunna tillåtas, när båda ma- karna var medborgare i den stat där be- slutet meddelades.1 I enlighet härmed in- nehåller första stycket i förevarande 10 5, att beslut om äktenskapsskillnad, som meddelats av myndighet i främmande stat där båda makarna var medborgare, får tillämpas utan föregående prövning enligt 9 5, när endera maken vill ingå nytt äk- tenskap. Det förutsätts, att makarna till-

hörde staten i fråga vid den tidpunkt då beslutet meddelades. Eftersom erkännandet grundas på de beslutande myndigheternas kompetens är det Visserligen i princip mest naturligt att anknyta till tidpunkten för ta- lans väckande. Denna tidpunkt kan dock vara svårare att fastställa, och man bör därför godtaga tidpunkten för beslutets meddelande vid en sådan summarisk pröv- ning som avses i förevarande paragraf. Kommittén har däremot inte ansett, att pastorsämbetet bör åläggas att pröva, om parterna hade hemvist i domstolslandet. Att parterna i ett utländskt beslut uppgi- vits ha hemvist i domstolslandet kan ej ensamt tillmätas vitsord. Hemvistet kan vara fingerat eller i allt fall lösligt grun- dat. Förslaget upptager därför inte någon bestämmelse om att utländskt beslut skall kunna läggas till grund för omgifte utan särskild prövning, när parterna hade hem- vist i den stat där beslutet meddelades. Enligt andra stycket i paragrafen skall Kungl. Maj:t kunna förordna, att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i viss främmande stat får tillämpas utan fö- regående prövning enligt 9 &, även om ma- karna inte var medborgare i den staten. Av sambandet med första stycket framgår, att även bestämmelsen i andra stycket endast syftar på det fallet att endera maken vill ingå nytt äktenskap. Många stater har så- dan rättsordning att där meddelat beslut om äktenskaps upplösning så gott som alltid bör erkännas här i riket. Kungl. Maj:ts förordnande bör lämpligen gene- rellt gälla alla beslut om äktenskapsskill- nad som meddelats i viss stat. Det bör —— oavsett om någon internationell konven- tion kommer till stånd —— vara möjligt för Kungl. Maj:t att ange ett antal stater, vil- kas beslut om upplösning av äktenskap

1 På liknande sätt skall nu enligt 3 kap. 4 å i 1904 års lag ett beslut som meddelats av myndighet i makarnas hemland lända till efterrättelse utan stadfästelscprövning. Någon motsvarighet föreslås däremot inte till be- stämmelsen i 7 kap. 2 5 första stycket i 1904 års lag, enligt vilken makar som tillhör skilda stater i vissa fall behandlas som om de till- hörde samma stat.

;wi. ,:

anses utan vidare kunna tillämpas med avseende på omgifte. Om konvention in- gås, bör Kungl. Maj:t om möjligt förord- na, att beslut om äktenskapsskillnad som meddelats i konventionsstat skall gälla här även om beslutet ej faller under konven- tionen.2 Härigenom skulle myndigheterna i många fall befrias från att gå närmare in på den särskilda konventionsregleringen, som kan tänkas bli komplicerad. Bestämmelserna i förevarande paragraf gäller ej beslut om äktenskaps ogiltighet eller återgång. De får prövas enligt 9 &.

11 &.

I den mån beslut av myndighet i främ- mande stat vinner rättskraft här i riket torde vanligen anses, att talan som väckts i nämnda stat utgör hinder för svensk domstol att upptaga samma sak till pröv- ning.1 Vad som skall anses utgöra samma sak kan emellertid vara tveksamt, när frå- ga är om äktenskapsmål.2

Om utländska beslut skall få gälla här i riket i den omfattning som kommittén föreslagit, bör inte varje talan utomlands, som kan leda till ett här giltigt beslut, medföra hinder för prövning av samma sak här i riket. Om utländsk rättegång till- lades obligatorisk verkan som processhin- der, kunde detta tvinga part att väcka ta- lan här med kort varsel för att komma före. Det är ej heller lätt att överblicka konsekvenserna av ett obligatoriskt pro- cesshinder på den grunden att blivande be- slut i äktenskapsmål som är anhängigt i främmande stat kan tänkas bli gällande här i riket. Bl.a. kan dröjsmål vållas med det slutliga avgörandet av frågan angåen— de vårdnaden om makarnas barn, en fråga som inte bör hållas svävande längre än nödvändigt. Om här väcks talan i äkten- skapsmål mellan samma parter, bör det därför ankomma på rätten att diskretionärt pröva, om målet skall vila tills vidare. I överensstämmelse härmed innehåller första stycket i förevarande paragraf, att om äk- tenskapsmål är anhängigt i främmande stat och äktenskapsmål anhängiggörs här i riket

mellan samma parter, rätten äger förordna att det senare målet skall vila tills vidare, om det kan antagas att beslut i det förra målet skall vinna tillämpning här.

Den föreslagna bestämmelsen förutsätter ej, att målen rör samma sak. Det är tillräck- ligt, att det är fråga om äktenskapsmål mel- lan samma parter. Sålunda gäller bestäm- melsen t.ex. även när det ena målet rör hemskillnad och det andra gäller äkten- skapsskillnad. Med hänsyn till att bestäm- melsen ger domstolen diskretionär pröv- ningsrätt torde den angivna ordningen inte behöva medföra några formella olägenhe- ter. I allmänhet är det lämpligt, att samtliga frågor som rör återgång, hemskillnad eller äktenskaPSSkillnad mellan samma makar prövas i en och samma rättegång. Har make åberopat viss grund till stöd för talan utom- lands, torde talan från hans sida om samma rättsföljd ej utan vidare böra upptagas här i riket därför att han åberopar en annan grund. Make som är svarande i det ut- ländska målet bör däremot måhända inte vägras att här väcka talan på en grund som han inte kan åberopa där. Den omständig- heten att det utomlands förs talan om hem- skillnad bör inte hindra att talan om äk- tenskapsskillnad förs här i riket, om sådan talan inte kan föras i det utländska målet. Om det utomlands förs talan om hemskill- nad som på grund av det alternativa stad- gandet i 7 & tredje stycket inte kan läggas till grund för äktenskapsskillnad här, torde utan hinder därav talan om hemskillnad enligt svensk lag böra få föras här i riket.

2 Här bör erinras om den konvention som re- dan finns med Schweiz. Några betänkligheter synes inte kunna anföras mot att schweiziska äktenskapsskillnadsdomar generellt får till- lämpas för omgifte här i Sverige.

En utförlig redogörelse för svensk och ut- ländsk gällande rätt och doktrin i ämnet har lämnats av Pålsson i uppsatsen Institutet litis- pendens i den internationella civilprocessrät— ten, TfR 1967 s. 537 ff. Märk särskilt vad som sägs om litispendensregler i 1936 års lag om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz resp. i FIÄL. Påls- son rekommenderar lösningar de lege feren- da som nära överensstämmer med dem kom- mittén här föreslår. 2 Jfr NJA 1964 s. 352.

._—

Det kan också någon gång finnas skäl att upptaga talan om hemskillnad, som en tem- porär lösning, om talan om äktenskapsskill- nad är anhängig i främmande stat men av- görandet dröjer i det målet.

Bestämmelsen blir inte tillämplig, om strängare litispendensregler gäller enligt konvention, såsom fallet är med verkställig— hetskonventionen med Schweiz, se 7 & i 1936 års lag om erkännande och verkställig- het av dom som meddelats i Schweiz.

I intern svensk rätt3 är ej fullt klart, vil- ken verkan ett ogillande av kärandens ta- lan i äktenskapsmål har i rättskraftshän- seende. Utländskt beslut kan givetvis inte få starkare rättsverkan hos oss än ett svenskt beslut. Beslut som omfattas av nordiska äktenskapskonventionen resp. verkställig- hetskonventionen med Schweiz får i föreva- rande hänseende tilläggas samma rättskraft som svensk dom. I övrigt torde det ligga närmast till hands att antaga, att beslut i äktenskapsmål som meddelats i främmande stat och varigenom talan om äktenskaps- skillnad o.l. ogillats inte erkänns här i ri- ket enligt gällande rätt4 men frågan kan vara tveksam. I andra stycket i förslaget fastslås att beslut, varigenom talan i åk- tenskapsmål ogillats i främmande stat, ej utgör hinder att saken prövas här i riket. Bestämmelsen blir självfallet ej tillämplig, om konventionsreglering föreskriver att be- slutet skall gälla.

12 &.

I 3 kap. 3 5 i 1904 års lag föreskrivs, att makar, som tillhör främmande stat men har hemvist här i riket, må, om talan om äk- tenskapsskillnad eller hemskillnad är an- hängiggjord i deras hemland, var för sig utverka förordnande som sägs i 15 kap. 11 5 GB, även om sådan skillnad varom fråga är ej kan meddelas här.

Stadgandet i 15 kap. 11 5 GB avser in- terimistiska förordnanden i mål om åter- gång, hemskillnad eller äktenskapsskillnad. Sådant förordnande kan avse sammanlev- nadens hävande och rätten att sitta kvar i hemmet samt underhållsbidrag till make

och förbud för makarna att besöka var- andra.

Som framgår av det anförda är 15 kap. 11 & GB tillämplig i mål om återgång. hemskillnad eller äktenskapsskillnad, medan 3 kap. 3 & i 1904 års lag avser endast talan om hem- eller äktenskapsskillnad. Något skäl att behålla denna begränsning i den internationellrättsliga bestämmelsen finns inte, när förslaget i övrigt upptaget regler som är gemensamma för återgång, hem- och äktenskapsskillnad. Inte heller synes det behövligt att utöver vad som följer av 15 kap. 11 & GB uppställa några särskilda begränsningar i fråga om möjligheten att meddela interimistiska beslut, när äkten- skapsmål är anhängigt utomlands. Bestäm— melsen i GB ger utrymme för en diskretio- när prövning från rättens sida, huruvida skäl föreligger att här i riket meddela så- dant förordnande i anledning av den ut- ländska rättegången. I förslaget sägs därför endast, att om mål om återgång, hemskill- nad eller äktenskapsskillnad är anhängigt i främmande stat, här i riket får meddelas förordnande som sägs i 15 kap. 11 5 GB.

Meddelat förordnande kan enligt 15 kap. 11 5 GB när som helst återkallas av rätten. Enligt 3 kap. 3 5 andra punkten i 1904 års lag skall förordnande upphöra att gälla, om den i makarnas hemland väckta talan åter— kallas eller ogillas eller förordnandet ej in- om ett år stadfästes av behörig myndighet där. Det synes lämpligare att förordnandet efter ansökan får hävas av rätten, när skäl för förordnandet ej längre föreligger. I förslaget upptages därför ej någon motsva- righet till andra punkten i 3 kap. 3 & i 1904 års lag.

3 Jfr Kallenberg, Svensk civilprocessrätt II, 1935 s. 1418 f, Agge, Bidrag till läran om ci- vildomens rättskraft, 1932 s. 273 f, Ekelöf, Rättegång III, 2 uppl. 1964 s. 115 f. 4 Jfr Undén, Internationell äktenskapsrätt s. 71, 91, Agge a. a. s. 115, NJA II 1932 s. 474 och 1937 s. 5, Eek i Teori och praxis, Skrif- ter tillägnade Hjalmar Karlgren, 1964 s. 67 f, Pålsson i TfR 1968 s. 185 f.

6 Statslösa personer och politiska flyktingar (4 kap.

i lagförslaget)

Vår internationellrättsliga lagstiftning på familjerättens område innehåller _ från- sett 1964 års lag om svensk domstols pröv- ning av äktenskapsmål i vissa fall — ej några särskilda bestämmelser om statslösa personer och politiska flyktingar. När det gällt att tillämpa nationalitetsprincipen på statslösa personer, har man vid sådant för- hållande använt hemvistet som anknytnings- faktum och betraktat hemvistlandets lag som deras nationella lag. Detta har inte ve- terligen vållat någon ovisshet i tillämpning- en. Beträffande politiska flyktingar har där- emot åtminstone under tiden efter andra världskriget förekommit svårigheter.1 Båda kategorierna uppmärksammades i 1964 års lag såvitt angår de spörsmål som behand— las i den lagen. Sverige är numera anslutet till såväl en konvention angående statslösa personers rättsliga ställning som en konven- tion angående flyktingars rättsliga ställning. Kommittén anser, att en ny lag om interna- tionellrättsliga förhållanden på äktenskaps- rättens område inte bör sakna bestämmel- ser om statslösa personer och politiska flyktingar.

Inom arvsrätten blev frågan om statslösa personers rättsliga ställning observerad i samband med tillkomsten av 1937 års lag om internationella rättsförhållanden röran- de dödsbo, men det ansågs då att saken borde anstå till dess en revision av 1904 års lag kom till stånd.2

1 5.

Enligt den härskande meningen hos oss bör statslösa personers personalstatut be- stämmas på grundval av deras hemvist. Denna mening synes vara allmänt omfattad även i främmande länder som tillämpar na- tionalitetsprincipen. Den har hos oss också kommit till uttryck i rättspraxis, se NJA 1914 s. 305 och NJA 1939 s. 96, som båda rörde arvsrätt.1 På ett annat område har motsvarande grundsats kommit till uttryck i kungörelsen den 17 december 1954 (nr 752) angående vissa förmåner åt statslösa m.fl. I de avseenden som där behandlas skall ut- länning, vilken inte någonstädes har med- borgarskap, vara likställd med svensk med- borgare, om han stadigvarande vistas här i riket, och i annat fall med medborgare i den stat där han stadigvarande vistas.

Antalet statslösa personer i Sverige upp- gick år 1950 till 15 699, år 1960 till 3 911 och år 1968 till 1 773. De är sålunda f. n. en rätt liten grupp. På längre sikt får man dock räkna med att vårt land åter kan bli tillflyktsort för ett större antal flyktingar som berövats sitt medborgarskap.2

Enligt Förenta Nationernas konvention

1 Jfr Eek i Scandinavian Studies in Law 1959 s. 21 ff. ' 2 SOU 1936:24 s. 58. 1 Jfr utredning av Fischler om de statslösas rättsställning i TSA 1946 s. 18 ff. 2 Om anledningar till statslöshet, se Jägerskiöld i SvJT 1955 s. 534 ff.

den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning3 avses med statslös person den som ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses som dess medborgare. Konventionen omfat- tar sålunda endast statslösa de jure. Enligt art. 12 mom. 1 i konventionen skall en stats- lös persons personrättsliga ställning bestäm- mas av lagen i det land där han har sitt hemvist eller, om han saknar hemvist, av lagen i det land där han har sin vistelseort. Enligt art. 12 mom. 2 skall rättigheter som en statslös person tidigare förvärvat och som härflyter från hans personrättsliga ställning — i främsta rummet sådana rät- tigheter som uppkommer genom äktenskap erkännas av fördragsslutande stat, dock med möjlighet att i förekommande fall gö- ra förbehåll om fullgörande av formaliteter föreskrivna i statens lag. Det sagda gäller dock endast i fråga om rättighet av ett slag som skulle ha erkänts av statens lag om vederbörande inte hade blivit statslös.

Sverige har vid ratifikation av konventio- nen år 1965 gjort förbehåll mot art. 12 mom. 1. I följd härav är detta moment inte bindande för oss. Däremot har något för- behåll inte gjorts mot art. 12 mom. 2. Med hänsyn till förbehållet mot mom. 1 har vi formellt fria händer i fråga om reglering av internationellprivaträttsliga frågor som rör statslösa personer. 1964 års lag uppstäl- ler beträffande statslösa personer krav på minst ett års hemvist i Sverige för att —— när den lagen är tillämplig — svensk domstol skall pröva äktenskapsmål och i samband därmed få tillämpa svensk lag.

Det synes ej kunna komma i fråga att i en ny internationellprivaträttslig lagstiftning välja andra anknytningsfakta än hemvist eller vistelse, när det gäller att i fråga om statslösas personrättsliga ställning tillämpa regler vilka använder medborgarskapet som anknytningsfaktum. Det alternativ som er- bjuder sig, nämligen det tidigare medbor- garskapet, medför olägenheter som ofta på- visats (typexempel: att judiska flyktingar från Tyskland, som under Hitlertiden be- rövats sitt tyska medborgarskap, skulle va- ra underkastade den tyska raslagstiftningen

rörande bl.a. äktenskaps ingående). Även för det fallet att den statslöse inte någon- städes har hemvist i internationellrättslig mening synes vi böra acceptera FNkon- ventionens grundsatser, dvs. låta den okva- lificerade vistelsen fälla utslaget.

I första stycket av förevarande l ä före- slås därför, att statslös person skall vid tillämpning av den föreslagna lagen lik- ställas med medborgare i den stat där han har hemvist eller, om han saknar hemvist, där han har sin vistelseort. I fråga om ma- kars egendomsordning bör dock ett undan- tag göras med avseende på statutväxling. Frågan behandlas närmare i det följande. Beträffande innebörden av det föreslagna första stycket i 1 &, när statslös person har hemvist i Sverige eller främmande stat, kan i övrigt anmärkas följande.

1. I fråga om rätten att ingå äktenskap får lagen i den stat där den statslöse har sitt hemvist tillämpas, oavsett hur länge hem- vistet varat (1 kap. l ä).

2. Oavsett vilken lag som tillämpats vid vigsel utom riket, anses äktenskap mellan två statslösa personer vara till formen gil- tigt, om det i deras dåvarande hemvistland ansågs slutet i behörig form (1 kap. 7 & andra stycket).

3. Ingår två statslösa personer äktenskap med varandra, anses deras egendomsord- ning bestämd av lagen i den stat där de tar hemvist, även om det är fråga om utom- nordisk stat, under förutsättning att inte där föreskrivs att annan lag är tillämplig (2 kap. 2 & första och fjärde styckena).

4. Om statslös person har hemvist här i riket, är svensk domstol behörig att upp- taga talan av honom i äktenskapsmål oav- sett hur länge hemvistet varat (3 kap. 1 5 punkt 2) och därvid tillämpas svensk lag i mål om äktenskapsskillnad oavsett andra makens medborgarskap eller hemvist (3 kap. 3 och 5 55).

5. Om statslös make har hemvist i utlan- det och andra maken ej är svensk med- borgare eller statslös med hemvist här i landet samt förstnämnda make bestrider

3 Prop. 1964: 170.

Mr—.1_ .. __ .

att det döms till äktenskapsskillnad, skall lagen i hans hemvistland beaktas på sätt som sägs i 3 kap. 5 Q.

6. Har myndighet i främmande stat med- delat beslut om äktenskapsskillnad mellan statslösa makar som hade hemvist i den staten, får beslutet utan vidare tillämpas här i riket, när endera maken vill ingå nytt äktenskap (3 kap. 10 5 första st.). Om statslös person saknar hemvist, får enligt förslaget vad som sägs ovan mot- svarande tillämpning med den ändringen att vistelseorten träder i stället för hem— vistet som anknytningsfaktum. I fråga om punkt 4 ovan gäller dock det undantaget, att om den statslöse ej tidigare haft hem- vist här i riket, får han ej rätt att väcka talan enligt 3 kap. 1 5 punkt 2, innan han fått hemvist här. Däremot kan talan föras här, om båda makarna är statslösa personer som vistas här utan att ha hemvist någon- städes (3 kap. l 5 punkt 1). Vidare kan Kungl. Maj:t enligt 3 kap. 1 5 punkt 6 medge, att talan upptages här när ena ma- ken är statslös person som vistas här i riket utan att ha hemvist någonstädes. Kommittén återkommer härefter till frå- gan om växling av tillämpligt statut be- träffande makars egendomsordning. Som förut nämnts4 har kommittén ansett, att byte av medborgarskap kan utgöra en rim- lig grund för statutväxling men att det är mera vanskligt att knyta sådan rättsföljd enbart till byte av hemvist, frånsett statut- växling från en nordisk lag till en annan. För att statutväxling skall äga rum från utomnordisk lag till svensk eller annan nor- disk lag eller omvänt krävs sålunda enligt 2 kap. 3 5 första stycket och 4 & i förslaget såväl att makarna tagit hemvist som att de är eller på ansökan blir medborgare i an- nan stat än den vars lag varit bestämmande för deras egendomsordning. Motsvarande synpunkter gäller, när statslösa makar efter äktenskapets ingående tar hemvist i annan stat än den vars lag ansetts bestämmande för deras egendomsordning. (I fråga om makar som saknade medborgarskap redan vid äktenskapets ingående bestäms egen- domsordningen av lagen i den stat där de

då hade hemvist, om ej annat föreskrivs där.) Att med tillämpning av principen i första stycket av förevarande paragraf lik- ställa hemvist med medborgarskap på så sätt att hemvistbyte anses innefatta också byte av medborgarskap och att på grund av förändringen enbart i fråga om hem- vist låta makarna bli underkastade statut- växling synes inte lämpligt. Än vanskligare skulle det vara att låta statslösa makar som saknar hemvist någonstädes anses un- derkastade ny lag beträffande egendoms- ordningen enbart på grund av att de får annan vistelseort än tidigare. Om makar, som är statslösa och tar hemvist i annan stat än den vars lag varit bestämmande för deras egendomsordning, själva önskar att det nya hemvistlandets lag skall tillämpas, har de enligt 2 kap. 5 5 i förslaget möjlighet att förordna därom genom äktenskapsför- ord. Det synes tillfyllest. Kommittén anser, att statutväxling i andra fall bör anstå till dess makarna blir medborgare i den stat där de har hemvist.

Som andra stycke i förevarande paragraf har därför upptagits bestämmelse, att första stycket ej gäller fråga som avses i 2 kap. 3 & första stycket eller 4 &.

2å.

Denna paragraf reglerar politiska flyk- tingars ställning vid tillämpning av de reg- ler i lagförslaget vilka använder medbor— garskapet som anknytningsfaktum.

Tidigare har de politiska flyktingarna ibland från vissa synpunkter karakteriserats på det sättet att de sagts inte åtnjuta sitt hemlands beskydd, så t.ex. i lagen den 17 juni 1938 (nr 322) angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl.1 Uttrycket återkommer också i de kända äktenskaps- målen från år 1948 och 1949 rörande bal- tiska flyktingar.2 I nu gällande utlännings-

4 Se ovan 5. 110.

1 I dess lydelse före ändring är 1954. Lagen föreslås nu ersatt av ny lag, se prop. 1969: 109. 2 NJA 1948 s. 805 och 1949 s. 82.

lag av den 30 april 1954 (nr 193) har emel- lertid i 2 & införts en uttrycklig definition av begreppet politisk flykting som bestämts i huvudsaklig anslutning till 1951 års Ge- nevekonvention ang. flyktingars rättsliga ställning. Såsom politisk flykting anses en- ligt utlänningslagen utlänning som i sitt hemland löper risk att bli utsatt för politisk förföljelse. Och med politisk förföljelse för- stås, att någon på grund av sin härstamning, tillhörighet till viss samhällsgrupp, religiösa eller politiska uppfattning eller eljest på grund av politiska förhållanden utsätts för förföljelse, som riktar sig mot hans liv eller frihet eller eljest är av svår beskaffenhet, eller att på grund av politiskt brott allvar- ligt straff åläggs honom. I förevarande lag- förslag torde uttrycket politisk flykting kun- na användas utan närmare bestämning. Här- vid förutsätter kommittén, att definitionen i utlänningslagen får tillämpas analogiskt.

Någon uppgift om totala antalet utlän- ningar i Sverige som kan anses vara poli- tiska flyktingar föreligger ej, och det torde inte vara möjligt att ens gissningsvis ange någon trolig siffra. Under stabila förhållan— den minskar antalet politiska flyktingar ge- nom naturalisationer. De politiska flyk- tingarnas antal här i riket kan dock snabbt öka på nytt vid regimförändringar på olika håll i världen.

Tydligt är, att de politiska flyktingarna ofta förlorat samhörigheten med hemlan- det. Det finns därför starka skäl att be- handla deras personliga angelägenheter på i huvudsak samma sätt som i fråga om statslösa. Genévekonventionen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställ- ning—3, vilken omfattar dem som varit att anse som flyktingar enligt vissa äldre över- enskommelser samt dem som blivit flyk- tingar till följd av händelser som inträffat före den 1 januari 1951, har i art. 12 be- stämmelser om flyktingars personrättsliga ställning, vilka motsvarar dem som finns i den senare konventionen ang. statslösa personers rättsliga ställning. Enligt art. 12 mom. 1 skall sålunda en flyktings person- rättsliga ställning bestämmas av lagen i det land där han har sitt hemvist eller, om han

saknar hemvist, av lagen i det land där han har sin vistelseort. Art. 12 mom. 2 motsva- rar den förut återgivna art. 12 mom. 2 i konventionen angående statslösa personers rättsliga ställning. Principerna i flykting- konventionen har godtagits på åtskilliga håll utomlands, t.ex. i Förbundsrepubliken Tyskland, som eljest håller fast vid natio- nalitetsprincipen.

Sverige har vid ratifikation av flykting- konventionen som skedde år 1954 gjort re- servation mot art. 12 mom. 1 av innebörd, att konventionen inte skall föranleda änd- ring av den för närvarande gällande svens- ka internationella privaträtten, i den mån denna stadgar att en flyktings personrätts— liga ställning skall bestämmas av hans hem- lands lag. Däremot gjordes ej någon reser- vation mot art. 12 mom. 2.

När det gäller politisk flyktings familje— rättsliga förhållanden, kan det vara motive- rat att fordra, att anknytningen till vistelse- landet blivit relativt fast innan det landets lag tillämpas. De politiska förhållandena i hemlandet kan växla och personen i fråga därmed upphöra att vara politisk flykting. Ofta kan det också vara svårt att avgöra, om en person överhuvud flytt av politiska motiv. Prövningen underlättas, om hans förhållanden hunnit stabilisera sig. Även om en person står i motsatsförhållande till regimen i sitt hemland och kanske därför ej kan föra talan inför dess domstolar, be- höver det inte heller i och för sig vara olämpligt att tillämpa de materiella regler- na i hemlandets lag. I motsats till vad som föreslås beträffande statslösa och med av- vikelse från art. 12 mom. 1 i Genevekonven- tionen synes därför okvalificerad vistelse inte här böra godtagas som anknytnings- faktum utan verkligt hemvist i internatio- nellrättslig mening krävas. Härtill har vi fria händer genom vår reservation mot art. 12 mom. 1 i Genevekonventionen. Kommit- tén föreslår därför i första stycket av före- varande 2 5, att politisk flykting skall vid tillämpning av den föreslagna lagen lik- ställas med medborgare i den stat där han har hemvist.

3 SÖ 1954z55, jfr prop. 19542134.

Möjligheterna att tillämpa den föreslag- na bestämmelsen blir i viss mån beroende av om vederbörande själv åberopar att han är politisk flykting. Det kan som regel knappast tänkas, att svensk myndighet skul- le behandla utländsk medborgare som po- litisk flykting, om han själv bestrider att han är det. Beträffande innebörden av be- stämmelsen kan i övrigt hänvisas till vad som under 1 & angetts i fråga om statslösa personer med hemvist i Sverige eller främ- mande stat.

Liksom beträffande statslösa har som andra stycke i paragrafen upptagits en un- dantagsbestämmelse som rör frågan om statutväxling beträffande makars egendom. Vad som i detta hänseende har under 1 & sagts om statslösa gäller i tillämpliga de- lar även politiska flyktingar.

7 Gemensamma bestämmelser (5 kap. i lag-

förslaget) — Övergångsbestämmelser

Gemensamma bestämmelser

I 1904 års lag innehåller det avslutande 7 kap. vissa bestämmelser som kompletterar de föregående kapitlen i lagen eller gör un- dantag från dess föreskrifter om äktenskaps ingående resp. äktenskapsskillnad och hem- skillnad (4 a 5 resp. 2 5 andra st.). I före- varande förslag har undantagsbestämmelser tagits in bland övriga bestämmelser i sam— ma ämne. 5 kap. i förslaget innehåller en- dast bestämmelser som är gemensamma för tillämpningen av de föregående kapitlen i förslaget eller vissa av dem. l & behandlar valet av tillämplig lag, när detta anknyter till någons medborgarskap och vederböran- de är medborgare i stat med flera rättssys- tem, I 2 & i förslaget ges en definition av begreppet hemvist och en bestämmelse om tillämpning av främmande lags domicilbe- grepp. 3 5 i förslaget upptager vissa be- stämmelser om utredning rörande innehållet i främmande lag och verkan av att sådan utredning inte kan förebringas. 4 5 i försla- get upptager en ordre public-regel. 5 & slut- ligen innehåller fullmakt för Kungl. Maj:t att efter avtal med främmande stat före— skriva avvikelser från lagens bestämmelser. Bestämmelserna ersätter 7 kap. 1, 3, 4 och 5 åå i 1904 års lag, såvitt nu är i fråga. Enligt 7 kap. 2 & första stycket i 1904 års lag skall fråga, som angår äktenskaps- skillnad eller hemskillnad mellan makar som är medborgare i olika stater, bedömas

som om båda makarna var medborgare i den stat de sist gemensamt tillhört eller, om de ej har tillhört samma stat, i den stat mannen tillhör. Med de anknytningsfakta som anges i kommitténs förslag behövs inte någon sådan bestämmelse och den saknar motsvarighet i förslaget.

Den reglering av olika frågor som kom- mittén föreslår i förevarande 5 kap. i lag- förslaget anknyter i viss utsträckning till lösningar som godtagits i det internationella samarbetet inom Haagkonferensen. I öv- rigt har kommittén iakttagit återhållsamhet, när det gällt att i förevarande sammanhang kodifiera allmänna principer inom den in- ternationella familjerätten. Doktrinen på området är omfattande och svåröverskåd- lig, och diskussionen är på många punkter långt ifrån avslutad. Som exempel på oreg- lerade frågor kan nämnas frågor om kva- lifikation, generell tillämpning av läran om återförvisning (renvoi), ändringar i tillämp- lig främmande lag och val av tillämplig lag beträffande prejudiciella frågor. Beträf- fande dessa och andra allmänna frågor sy- nes det bäst, att doktrin och rättstillämp- ning får svara för rättsutvecklingen.

Förslaget behandlar inte heller verkan av att en person är medborgare i mer än en stat. Dubbelt medborgarskap kan lätt uppkomma genom att medborgarskapsla- garna i skilda stater inte är anpassade till varandra. Så kan t.ex. barn vid födelsen förvärva medborgarskap dels i den stat där

det föds, dels i annan stat där föräldrarna är medborgare. Giftermål mellan dem som tillhör olika stater kan medföra att kvin- nan förvärvar medborgarskap i mannens hemland utan att förlora sitt eget.

Frågan hur dubbelt medborgarskap skall bedömas borde enligt förarbetena till 1937 års lag om internationella rättsförhållanden rörande dödsbo lösas vid en revision av 1904 års lag.1 Familjerättskommittén har emellertid funnit svårt att uppställa några generella normer. I doktrinen anses allmänt, att om en person är både svensk medbor- gare och medborgare i främmande stat, han bör i Sverige behandlas som enbart svensk medborgare, medan man i fråga om personer med medborgarskap i mer än en främmande stat bör välja det mest >>effek-' tiva» medborgarskapet, med hjälp i första hand av hemvistet.2 Dessa grunder för be- dömningen synes i allmänhet böra beaktas. I vissa fall kan dock finnas anledning att anknyta till ett annat medborgarskap än det som vanligen tillämpas, vare sig det är svenskt eller utländskt. Om någon som är medborgare i flera stater vill ingå äkten- skap, bör han sålunda t. ex. kunna åberopa lagen i vilken som helst av dessa stater. Och om makar tillhör en och samma stat men den ena dessutom en annan stat, bör det gemensamma medborgarskapet i regel kunna användas som anknytningsfaktum i fråga om makarnas egendomsordning.

lå.

Åtskilliga stater har områden med olika rättssystem t.ex. Australien, Canada, Mexi- ko, Schweiz, Sovjetunionen, Storbritannien och USA. Även i stater där rättsenheten överväger kan finnas särregler beträffande vissa ämnen, t. ex. i Spanien där provinsiell rätt gäller i vissa landsdelar bl.a. beträf- fande makars egendomsordning och rätten till arv. När sålunda inom en och samma stat finns flera rättssystem med lokal gil- tighet, regleras valet av s.k. interlokal rätt. Man talar också om interstatlig, interpro- vinsiell eller interkantonal rätt. I vissa fall finns en gemensam interlokal rätt. Ofta an-

kommer den interlokala regleringen på de enskilda rättssystemen. I andra stater gäller åtminstone inom vissa delar av familjerätten olika rättsregler för skilda etniska grupper, främst med hänsyn till deras religion. Så är fallet i Israel och i regel inom den mu- hammedanska världen. Åtminstone till se- naste tid har förhållandet varit detsamma i Indien. Man talar här om interpersonell rätt.

När en internationellrättslig regel ankny— ter till den plats där något sker eller till en persons hemvist och platsen eller hemvistet finns inom en stat med flerrättssystem, tor- de detta teoretiskt inte vålla några särskilda svårigheter. Skall statens lag tillämpas och finns det olika lagar för skilda territoriella områden, tillämpas lagen på den ort till vilken anknytning föreligger.1

Om en internationellrättslig regel ankny- ter till en persons medborgarskap och ve- derbörande är medborgare i en stat med flerrättssystem, kan regeln inte tillämpas utan vidare. Frågor om behörig myndighet och tillämplig lag bör i första hand be- dömas enligt den statens egna interlokala eller interpersonella normer, när dessa är enhetliga för staten i fråga och i det aktuel- la fallet hänvisar till ett rättssystem inom staten. Denna metod synes vara allmänt vedertagen. Enhetliga regler kan ev. ersättas av principer som är gemensamma för de en- skilda rättsområdenas interlokala rätt, t. ex. domicilprincipen såsom gemensam för de olika rättsområdena i Storbritannien. Sak- nas enhetlig reglering i viss stat, blir den internationellrättsliga regel som hänvisar till lagen i den staten ofullständig. Den måste då kompletteras på ett eller annat sätt. Det synes vara allmänt erkänt, att man får an- knyta till vederbörandes hemvist, när detta finns inom den stat där han är medbor-

1 SOU 1936:24 s. 58. 2 Jfr Eek, Internationell privaträtt s. 149 ff. Se också konventionen den 12 april 1930 för lösande av vissa konflikter mellan med- borgarskapslagar (SÖ 1937z9) art. 3.

1 Jfr Gihl, Den internationella privaträttens historia och allmänna principer, 1951 s. 404 f.

gare.2 Har han hemvist utom den staten, uppkommer emellertid svårigheter.

I 7 kap. 1 5 i 1904 års lag föreskrivs, att om främmande stats lag skall lända till ef- terrättelse enligt vad som förut sagts i 1904 års lag och särskilda lagar är gällande för olika områden av den främmande staten, skall frågan, vilken av de särskilda lagarna som skall tillämpas, bedömas efter vad som må vara föreskrivet i den främmande staten i sådant avseende. Saknas sådan föreskrift, skall för den som har hemvist inom den stat han tillhör gälla lagen på hans hemort. För den som ej har hemvist inom den stat han tillhör skall gälla lagen på den ort där han sist har haft hemvist inom staten i fråga eller, om han ej har haft hemvist där, lagen i rikshuvudstaden. Motsvarande bestämmel- ser finns i 3 kap. l ä i 1937 års lag om in- ternationella rättsförhållanden rörande dödsbo. Där sägs uttryckligen, att det skall vara fråga om tillämpning av >>lagen i ut- ländsk medborgares hemland».

Att tillämpa lagen på den ort där veder- börande senast har haft hemvist synes kun- na leda till konstlade resultat. I vissa nyare Haagkonventioner föreskrivs, att valet av tillämplig lag inom ett flerrättssystem skall bestämmas enligt de regler som gäller inom detta rättssystem eller på grundval av den närmaste anknytning som vederbörande har till någon av de olika lagarna inom syste- met. (Jfr 1961 års konvention om testamen- tes form art. 1 andra st.). 1961 års konven- tion om skydd för minderåriga och 1965 års adoptionskonvention upptager motsva- rande regler också med avseende på valet av behörig myndighet. Den nya Haagkon- ventionen om erkännande av äktenskaps- skillnader och hemskillnader innehåller där- emot andra och mer utförliga regler, an- passade till innehållet i den konventionen, se bilaga B art. 13—16.

En regel liknande den i Haagkonventio- nen om testamentes form har upptagits un- der 1 & i förevarande 5 kap. av kommit- téns lagförslag. Där sägs, att när lagen i främmande stat skall tillämpas på grund av att någon äger medborgarskap där och i den staten finns flera gällande rättssys-

tem, tillämpligt rättssystem skall bestäm- mas enligt de i samma stat gällande regler- na. I brist på sådana regler skall tillämpas det rättssystem till vilket vederbörande har den närmaste anknytningen. I följd härav bör, om vederbörande har hemvist i den stat där han är medborgare, tillämpas den lag som gäller för det område där hans hemvist är beläget. Motsvarande bör gälla, om vederbörande saknar hemvist — i svensk mening — inom staten men han en- ligt där gällande regler har domicil inom viss del av samma stat. Saknas sådan fast anknytning, får fritt bedömas, till vilket rättssystem vederbörande kan anses ha den närmaste anknytningen.

Den föreslagna bestämmelsen innehåller — i motsats till vissa Haagkonventioner, t.ex. adoptionskonventionen —— inte något om vederbörande myndigheters kompetens inom en stat med flera rättssystem.3 Frå- gan har betydelse med avseende på erkän- nande av utländska beslut, i första hand sådana som rör äktenskaps upplösning. Om båda makarna var medborgare i den stat med flerrättssystem där beslutet meddelades — t.ex. USA — torde beslut om äkten- skapsskillnad enligt förslaget få tillämpas utan föregående hovrättsprövning, när en- dera maken vill ingå nytt äktenskap här. Fördelarna med det föreslagna enklare prövningsförfarandet enligt 3 kap. 10 & första stycket skulle i väsentlig grad gå förlorade, om myndigheterna inte kunde utan vidare tillämpa beslut om äktenskaps- skillnad som meddelats i en stat med fler- rättssystem, där båda parterna var medbor- gare, utan skulle vara tvungna att fastställa och värdera deras anknytning till just det rättssystem vars myndigheter meddelat be- slutet. Var endast ena maken medborgare i staten i fråga, krävs däremot prövning av Svea hovrätt, om endera maken vill gifta om sig i Sverige.

2 Rabel Vol. I 5. 139 f.

3 Att det när kompetensen grundas på hem- vist får krävas att vederbörande hade hem- vist inom det område där rättssystemet i fråga gäller framgår av vad som sägs ovan på s. 191.

25.

En av invändningarna mot domicilprin- cipen gäller, att begreppet domicil är långt- ifrån entydigt. Inom svensk internationell privaträtt används vanligen uttrycket »hem- vist». Det förekommer också i andra sam- manhang. Vid sidan därav används i stor utsträckning uttrycket »bosatt». De båda uttrycken kan helt eller delvis täcka var- andra.1 De måste antagas ha skiftande in- nebörd inom olika rättsområden, t.ex. den internationella privaträtten, straffrätten, processrätten, förvaltningsrätten, skatterät— ten, socialrätten,2 eller t.o.m. i olika lag- regler inom samma rättsområde. Inom den internationella privaträtten torde man t. ex. få acceptera att olika krav ställs på hem- vist som anknytningsfaktum, när det gäller arvsrätt och när fråga är om tillsyn över förmynderskap. Hemvistet skall tjäna som anknytningsfaktum för tillämpningen av rättsregler med skilda syften, och man mås- te ta viss hänsyn till reglernas funktion. I anslutning till det sagda kan nämnas, att en person även vid tillämpningen av en och samma rättsregel kan finnas ha hemvist i två eller flera stater. I så fall kan man nödgas pröva vad som kan anses vara det huvudsakliga hemvistet.3 En utredning rö- rande reglerna om bosättning inom skatte- rätten och sociallagstiftningen har aviserats.4 Den kan tänkas komma att röra även andra områden, särskilt folkbokföringen. Även be- greppet hemvist i nu aktuella författningar kan då behöva uppmärksammas.

För att en person skall i en stat förvärva hemvist i internationellrättslig mening upp- ställs i allmänhet vissa krav i objektivt och subjektivt hänseende. I regel krävs faktisk vistelse inom staten i fråga i förening med avsikt att stanna där, men för övrigt är skiljaktigheterna betydande mellan olika rättssystem. Termerna varierar också. Av gammalt har man talat om domicil men därmed konkurrerar numera termen rési- dence habituelle.5

Mest särpräglat är kanske det engelska domicilbegreppet. Det måste noga skiljas från den engelska termen »residence», vis-

telse. En person har i allmänhet sitt domi- cil på den plats där han har sitt »permanent home», även om han vistas på annat håll t.o.m. under långa perioder. Varje person får vid födelsen ett »domicile of origin», för barn i äktenskap faderns och för barn utom äktenskap moderns domicil. Domsto- larna har åtminstone tidigare ställt utom- ordentligt stränga krav för att en person skall anses ha förlorat sitt »domicile of ori- gin» och i stället ha förvärvat ett självstän- digt »domicile of choice», men det är möj— ligt att denna praxis nu håller på att mjukas upp. Förlorar någon sitt »domicile of choi- ce» utan att förvärva ett nytt sådant, åter- upplivas hans »domicile of origin». Det engelska domicilbegreppet har därför åt- minstone hittills haft ungefär samma stadga som nationalitetsbegreppet, vilket det kan sägas ersätta i familje- och arvsrättsliga frå- gor. På senare tid har försök gjorts att ge- nom lagstiftning reformera det engelska domicilbegreppet, men dessa försök har hittills inte lett till resultat. I amerikansk rätt uppställs väsentligt lindrigare krav än i engelsk rätt för förvärv av domicil. Med

h—l

Se t.ex. anvisningarna till 53 & kommunal- skattelagen: »l. Såsom bosatt här i riket räknas den, som här har sitt egentliga bo och hemvist. Med i Sverige bosatt skatt- skyldig likställes enligt 68 å den som, utan att vara bosatt i Sverige, stadigvarande vis- tas här. — Svensk medborgare, som icke stadigvarande vistas i Sverige, skall likväl kunna anses bosatt här om han alltjämt har väsentlig anknytning till Sverige. — —— —» Jfr 4 & 2 mom. i arvsskatteförordningen samt 12 och 14—16 55 i folkbokföringsförordning- en. Se särskilt justitieombudsmannens framställ- ning om revision av bestämmelserna om bo- sättning i riket såsom villkor för rätt till samhällsförmåner i syfte att åstadkomma en rättvis avvägning mellan förefintlig skyldig- het att gälda skatt för lön under tjänstgö- ring utomlands och rätt till olika samhälls- förmåner under utlandsvistelse, JOs ämbets- berättelse 1967 s. 422 ff. Jfr den skiljaktiga meningen i HD i NJA 1964 s. 315. 4 Se prop. 1967188 5. 55. 5 Betr. översättningen av »domicile» och »ré- sidence habituelle» hänvisas till s. 19 f i kommitténs promemoria ang. formkrav för testamente m.m. (stenc.), överlämnad med skrivelse till chefen för justitiedepartcmentet den 3/11 1969.

lo