SOU 1970:20
Kompetensutredningen
1. Bakgrund
Det var från början gymnasieutredningen (GU), som föreslog att medelbetyget 2,3 från det nya gymnasiet skulle vara minimi- gräns för allmän behörighet till universitets— och högskolestudier. Bakgrunden till detta var avskaffandet av studentexamen, vars syfte bl. a. hade varit att ge denna behörig— het och garantera en viss miniminivå i fråga om kunskaper och färdigheter.
I det nya gymnasiet skall praktiskt taget alla intagna elever gå igenom gymnasiets tre årskurser och erhålla slutbetyg. Betyg- skalan på det nya gymnasiet innehåller inga »underkända» betyg. GU ville dock inte ge samtliga som har genomgått gymnasiet behörighet för inträde vid universitet och högskolor. Resonemanget bakom förslaget att ge behörighet endast åt elever med me- delbetyg på minst 2,3 var följande (Ett nytt gymnasium, 1960 års gymnasieutredning IV, SOU 1963: 42, s. 597):
»I varje enskilt ämne är medelbetyget 3. För en hel årskull bör också det totala me- delbetyget bli 3, om en relativ betygsättning konsekvent genomförs. Det torde då vara själv- klart att det medelbetyg som skall utgöra di— missionströskel skall vara lägre än 3. En ut- gångspunkt för värdets bestämning kan vara att betyget 1, det lägsta, inte bör anses vara meriterande för universitetsstudier. Betyget 1 skall i varje ämne normalt tilldelas 7% av eleverna, vilket i genomsnitt motsvarar två per klass med 30 elever. Av de blivande studen- terna bör man emellertid också fordra att de har lägst vitsordet 3 i några ämnen. Om man sätter det önskvärda minimivärdet till 2,3, skulle det vid 14—15 ämnen fordras t.ex. be-
tyget 3 i fyra å fem ämnen och betyget 2 i övriga. Det är utredningens uppfattning att ett slutbetyg som når upp till eller överträffar en sådan betygställning skulle motsvara god- känd examen från nuvarande gymnasier.»
I syfte att göra det svårare för elever med ettor i betyget att få behörighet före- slog GU dessutom att medelbetyget skulle multipliceras med 0,9 för elev med en etta, med 0,8 för elev med två ettor och med 0,7 för elev med tre ettor.
Beträffande andelen gymnasieelever som skulle falla under det sålunda korrigerade medelbetyget, säger GU (s. 598):
»Utredningen har gjort vissa kalkyler i syfte att söka uppskatta hur stor andel av en år- gång som kommer att få ett korrigerat medel- betyg som understiger 2,3. Sannolikt kan man räkna med att denna andel kommer att ligga mellan 10 och 15 %.»
GU anger inte närmare hur dessa beräk- ningar har gjorts. I tydligt medvetande om osäkerheten i beräkningarna och deras un- derlag föreslog GU vidare att skolöversty- relsen några få år efter systemets införande skulle undersöka om gränsen 2,3 är lämp- lig, och eventuellt föreslå en förändring av gränsen.
Departementschefen (prop. 1964: 171, s. 442—443) och riksdagen följde GU:s för- slag på denna punkt, men föreslog vissa justeringar. Någon reduktion av medelbe- tyget för elever med betyget 1 skulle inte ske. Vidare skulle, liksom vid intagning till gymnasiet, betyget i gymnastik medräknas
endast om detta överskred medelbetyget i övriga ämnen. Enligt departementschefen bör medelvärdesgränsen för behörighet fast- ställas av Kungl. Maj:t. Den ansågs tills vi— dare böra fixeras till 2,3.
Enligt sina direktiv har kompetensutred- ningen (KU) till uppgift att förutsättnings— löst pröva frågan om hetygsmedelvärdet 2,3 som kompetenströskel. KU har tagit upp denna fråga i sitt betänkande »Till- träde till postgymnasiala studier. Förslag till provisoriska bestämmelser» (ecklesiastik- departementet, 1966: 13, s. 24—28).
Efter stor tvekan har KU i detta sitt preliminära ställningstagande, som även godtogs av Kungl. Maj:t (SFS 1967, nr 450), kommit fram till följande förslag (5. 27— 28):
Sammanfattningsvis förordar utredningen att hetygsmedelvärdet 2,3 som behörig— hetströskel till akademisk utbildning tills vidare bibehålls,
att vid beräkningen av medelvärdet 2,3 betyget i gymnastik medräknas endast om detta betyg uppgår till lägst medelbetyget för samtliga övriga ämnen, samt att denna regel tas in i skolstadgan,
att betygsättningen i det nya gymnasiet noggrant följs av skolöverstyrelsen med sär- skild hänsyn till 2,3-gränsens reella konse- kvenser (dvs. den andel av årgången som inte når upp till denna gräns m. m.),
att konsistoriet (lärarkollegiet) vid uni- versitet eller högskola enligt anvisningar från Kungl. Maj:t eller vederbörande cen- trala myndighet får möjlighet och skyldig— het, då särskilda skäl föreligger, att utan hinder av kravet på minst 2,3 i medelbetyg från gymnasiet medge sökande tillträde till den önskade utbildningen samt
att KU bereds tillfälle att medverka i ut- formningen av de anvisningar som skall vara vägledande för ovannämnda bedöm- ning av enskilda sökande.»
Vidare avser KU (s. 27) »att ta del av utförda undersökningar och insamlat mate- rial som ett led i sina mer långsiktiga över- väganden». I det följande presenteras någ- ra sådana undersökningar.
Avsikten med följande statistiska kalkyler var att på förhand söka uppskatta hur stor procent elever som skulle komma att falla under medelbetygsgränsen 2,3 och följakt- ligen inte få behörighet för studier vid uni- versitet och högskolor. Idealet hade varit att ha tillgång till medelbetyget för ett repre— sentativt elevmaterial som genomgått hela det nya gymnasiet. Ett sådant material kun— de inte erhållas förrän tidigast sommaren 1969 och skulle dessutom ha grundats på. betyg givna när lärarnas ovana vid det nya gymnasiet och betygsanvisningama var som störst.
Det ansågs därför att man borde utnyttja. redan tillgängligt material från studentexa- men i det gamla gymnasiet och från olika årskurser i det nya gymnasiet jämte vissa antaganden för att göra uppskattningar av 2,3-gränsens verkan. Det bör starkt under- strykas att nedan redovisade beräkningar delvis har karaktär av räkneexempel, vilkas. giltighet beror på om de angivna förutsätt.» ningarna uppfylls.
: i » | I L' E
Om man känner standardavvikelsen för hela elevmaterialet enligt betyget i vart och ett av de ämnen som skall ingå i medel- betyget och även alla korrelationema mel- lan de olika ämnena, kan man beräkna standardavvikelsen för medelbetyg med föl- jande formel (se t.ex. Guilford 1965, s. 420):
där SM = standardavvikelsen för medelbetyg s, = standardavvikelsen för ämnet i ru = Pearson-korrelationen mellan ämnena i och j iochj= 1,2, ...., n. (i=l=j) ): = antalet ämnen.
Det aritmetiska medeltalet av de olika elevernas medelbetyg fås t. ex. genom for- mein
2! Mi (2)
n
MT=
där M, = medelbetyg för ämne i n = antalet ämnen.
Speciellt som betygen i de enskilda äm- nena i det nya gymnasiet för huvuddelen av ämnena kan väntas tämligen väl an- sluta till normalfördelningen, kommer för-
Metodik för beräkningarna
procent- under 2,3
Medelbetyg Stondurdpoöng
2I3 (MT—SM) MT : 1 0
Figur 1 . Procent elever vars betygspoäng under- stiger 2,3 enligt normalfördelningen.
delningen av medelbetyg förmodligen att nära överensstämma med normalfördel— ningen.
När man känner det aritmetiska medel- talet M,. för medelbetyg, standardavvikelsen SM för medelbetyg och utnyttjar antagandet om normalfördelning, kan man beräkna an- delen elever med medelbetyg under 2,3. Detta sker med hjälp av en normalfördel- ningstabell. I den kan avläsas hur många procent som ligger under den standardpo- äng (2) i normalfördelningen vilken mot- svarar 2,3. Detta illustreras i figur 1.
Som framgår av figuren gäller det att översätta medelbetyget 2,3 till standardpo- äng, z (Henrysson 1961, s. 40). Detta sker enligt formeln
2,3—MT z=—— SM
(3)
Detta z-Värde ger sedan med hjälp av normalfördelningstabellen det sökta pro- centtalet.
2.1 Gymnastikbetygets inverkan
I beräkningen har utgångspunkten varit att ämnet gymnastik har samma poängvärde som övriga ämnen. För att ta hänsyn till särbestämmelsen att gymnastikbetyget inte skall ingå i medelbetygsberäkningen om det är lägre än medelbetyget i övriga ämnen, beräknas först hur många procent som fal- ler under medelbetyget 2,3, när ämnet gym- nastik inte ingår i medelbetyget. Detta sker på samma sätt som ovan, men med ute- lämnande av gymnastikbetygen. Därefter be- räknas hur många procent som kommer att få sitt medelbetyg höjt över 2,3-gränsen genom att de har betyget 5, 4 eller 3 i gym- nastik och som följaktligen skall frånräk- nas procenttalet under 2,3-gränsen. Dessa beräkningar sker stegvis på följande sätt.
1 Beräknas vilket lägsta medelbetyg utan gymnastik X, som man måste ha för att komma upp till lägst 2,3 i medelbetyg med gymnastik. Detta sker med formeln
m—nx+G_ _" _
2,3 (4)
där X = den sökta lägsta medelbetygsgränsen utan gymnastik G = gymnastikbetyget 5, 4 eller 3
n = antalet ämnen inklusive gymnastik.
2 Medelbetygen X och 2,3 översätts till standardpoäng enligt formel 3, varvid MT, och su betecknar medelbetyg och standard- avvikelse utan gymnastik. 3 Med hjälp av en tabell över normal- fördelningen beräknas hur stor procent P,, som har medelbetyg utan gymnastik i in- tervallen mellan X och 2,3. 4 Tas hänsyn till att gymnastikbetyget är så gott som nollkorrelerat med övriga ämnen (se korrelationsmatriserna i bilaga 1 och 2). Detta innebär att procenttalet elever med gymnastikbetyget G är nästan samma på alla medelbetygsnivåer, dvs. det procenttal P2, som gymnastikbetyget har to- talt. Detta procenttal är t. ex. för betyget 5 i det nya gymnasiets betygsskala lika med sju procent, om betygsanvisningarna följs.
100 får man den procent P, av samtliga elever, som får medelbetyget höjt över 2,3 genom att gymnastikbetyget G räknas in i medel- betyget.
6 De tre procenttalen P3 för gymnastik- betygen 5, 4 respektive 3 summeras. Detta ger det totala procenttalet elever som höjs över 2,3-gränsen genom att gymnastikbe- tyget ingår i medelbetyget. P4 = EPs. 7 Procenttalet elever med medelbetyg utan gymnastik under 2,3-gränsen minskas med ovannämnda procenttal elever P,, som höjts över 2,3-gränsen genom sitt gymna- stikbetyg. Detta ger det sökta procenttalet elever med medelbetyg under 2,3, när den speciella regeln för gymnastikbetyg till- lämpas. 5 Genom att multiplicera P, med
3. Beräkningar med hjälp av studentbetyg på
reallinjen i det gamla gymnasiet
Verkan av 2,3-gränsen kan beräknas enligt ovan angiven metodik om man känner me- delbetyg och standardavvikelse för betygen i varje enskilt ämne samt korrelationerna mellan ämnena.
Enligt reglerna för betygsättningen i det nya gymnasiet skall betygen för samtliga elever i riket, som läser samma kurs, ha följande procentuella fördelning
Betyg 1 2 3 4 5
Procent 7 24 38 24
Denna betygsfördelning har medelvärdet 3 och standardavvikelsen 1,02. Vi antar att medelbetyget blir 3 och att standardav- vikelsen blir 1,02 i alla ämnen.1 Vi ut- nyttjar sedan ett betygsmaterial från stu- dentexamen i det gamla gymnasiet för att få en uppfattning om korrelationerna mel- lan ämnena. Även om betygskalorna och därmed medelvärde och spridning är olika. är det rimligt att anta att korrelationerna ämnena emellan i varje fall i genomsnitt är ungefär lika i det nya och det gamla gymnasiet. Genom undervisningsrådet Six- ten Marklunds försorg har ett betygsmate- rial från 166 studenter på reallinjen i det gamla gymnasiet våren 1966 insamlats. Alla de 16 ämnen, som förekommer i slutbety- get på den naturvetenskapliga linjen i det nya gymnasiet, är inte företrädda. Följande elva användbara ämnen finns företrädda med tillräckligt elevantal från studentexa- men på reallinjen.
Antal _ elever
Ämne med betyg Svenska språket och litteraturen 166 Svensk skrivning 166 Engelska 166 Historia 166 Kristendom (Religionskunskap) 158 Samhällskunskap 166 Matematik ] 56 Fysik 166 Kemi 166 Biologi 93 Gymnastik 161 Följande ämnen saknas
B-språk C-språk
Filosofi
Psykologi Musik/Teckning
Det mest frekventa B-språket respektive C-språket är tyska respektive franska. Som ersättning för korrelationer mellan dessa och andra ämnen har man använt korre- lationer med andra ämnen för ämnet eng- elska. Vid skattning av korrelationer mel- lan engelska, tyska och franska inbördes har hänsyn tagits till korrelationen mellan engelska och svensk skrivning samt till kor- relationer mellan ämnena i realexamen, rap- porterade av Henrysson (1963, bilaga 1).
Som ersättning för psykologibetygets kor- relationer har man tagit betyget i samhälls- kunskap. I stället för filosofiämnets korre-
1 Om standardavvikelsen varierar något mel- lan ämnena, men i medeltal iör ämnena är 1,02, påverkas kalkylen mycket lite.
lationer används kristendomsämnets värden. Religionskunskapen ersätts givetvis med kristendomsämnet.
Värden för musik och teckning har häm- tats från ovannämnda rapport av Henrysson (1963). Därvid har medelvärdet av de båda ämnenas korrelationer med övriga ämnen använts. Den sålunda erhållna korrelations- matrisen finns i bilaga 1.
3.1 Gymnastikbetyget medräknat som likvärdigt
I detta fall görs ingen speciell korrektion för gymnastikbetyg lägre än medelbetyget, utan gymnastikbetyg medräknas på samma sätt som betyg i andra ämnen. Antalet äm- nen blir 16. Medelvärde och standardavvi- kelse sätts som 3 respektive 1,02 för alla ämnen.
Först beräknas standardavvikelsen för me- delbetyg enligt formel 1. Eftersom alla äm- nens standardavvikelser är lika (53:53: 1,02), kan formel 1 förenklas till
spm/_l ”'” ”7” (5) ”
där ;” är genomsnittskorrelationen mellan ämnen och n är antalet ämnen. Enligt kor- relationsmatrisen är F,,— för de 16 ämnena lika med 0,31. Detta ger enligt formel 5 att .ru: 0,61. Eftersom i detta fall MT: 3, blir 2,3-gränsen uttryckt i standardpoäng enligt formel 3
2,3 — 3 0,61
= — 1,16
Enligt tabell över normalfördelningen lig- ger 12,3 procent under 2,3—gränsen.
3.2. Gymnastikbetyget helt utelämnat
I detta fall räknar man inte alls med gym— nastiken, varför antalet ämnen i medelbe- tyget blir 15. I övrigt görs beräkningarna på samma sätt som ovan. Medelkorrela- tionen r_,, är 0,36, vilket ger s,, = 0,65. En- ligt formel 3 blir 2,3-gränsen lika med 1 =
1,08. Detta innebär att 14 procent kommer under 2,3-gränsen.
3.3 Gymnastikbetyget medräknat endast då det överstiger medelbetyget
Som framgår av den inledande översikten skall gymnastikbetyget ingå i medelbetyget endast då det överstiger medelbetyget för övriga ämnen. Detta gör beräkningarna mer komplicerade. Vi följer det ovan under rubriken »Metodik för beräkningarna. Gym- nastikbetygets inverkan» redovisade förfa- randet. Om man använder n = 16 i formel 4, kommer de vilkas medelbetyg utan gymna- stik är lika med 2,12 och vilkas gymnastik- betyg är 5 att få ett medelbetyg med gym- nastik på minst 2,3. För gymnastikbetygen 4 och 3 är gränserna 2,19 respektive 2,25. Detta innebär att 0,37 procent av hela elev- materialet kommer att höjas över 2,3-gränd sen genom betyget 5 i gymnastik. För be- tygen 4 och 3 är procenttalen 0,85 respek- tive 0,59. Eftersom 14,0 procent faller un- der 2,3-gränsen om gymnastiken inte med- räknas, blir procenttalet
14,0 — (0,37 + 0,85 + 0,59) = = 14,0 — 1,81 = 12,19 procent.
Enligt detta beräkningssätt faller alltså 12,2 procent av eleverna under 2,3-gränsen om särregeln för gymnastiken tillämpas.
4. Beräkningar med hjälp av betyg från årskurs 1
i det nya gymnasiet
Betyg för elever från det nya gymnasiets sista årskurs gavs inte förrän vid vårtermi- nens slut 1969. I väntan på dem har vi an- vänt betyg från det nya gymnasiets års- kurs 1 för att få en preliminär belysning av 2,3-gränsens verkan. Bland de elever som gick på de fyra linjerna vårterminen 1967 hade provsektionen i skolöverstyrel— sen samlat in betyg för följande antal ele- ver.
Provsektionens material bestod av ett slumpartat urval av gymnasier.
Ur detta material gjordes nya urval ge- nom att systematiska sampel drogs ur högar, där de olika linjernas betygsblanketter låg ordnade per gymnasium och klassavdel- ning. På humanistisk—samhällsvetenskaplig linje togs var 9:e elev, på ekonomisk, na- turvetenskaplig och teknisk linje togs var 3:e, 7:e respektive 4:e. De sålunda erhållna elevantalen framgår av tabell 1. I vissa fall
Tabell 1. Antal elever i gymnasiets årskurs 1 vårterminen 1967 för vilka betyg insamlats.
Av prov- sektionen insamlat I beräkningar Linje antal utnyttjat antal Humanistisk-sam- hällsvetenskaplig 3 695 414 Ekonomisk 1 293 412 Naturvetenskaplig 2 975 399 Teknisk 1 907 490 Totalt 9 870 1 715
har elever inte räknats med på grund av att vissa betygsvärden saknats o. (1.
Varje linje har bearbetats för sig. Be- tygsmedeltal, standardavvikelse och inter- korrelationer mellan ämnen redovisas i bi— laga 2. Av dessa tabeller framgår att me- delbetygen tenderar att ligga över 3,0. Ge- nomsnittet av de olika ämnenas medelbe— tyg är således lika med 3,21 på naturve— tenskaplig linje, 3,10 på humanistisk-sam- hällsvetenskaplig linje. 2,99 på ekonomisk linje och 2,96 på teknisk linje. Till en del kan dessa skillnader i medelbetyg mellan linjer förklaras av faktiska skillnader mel— lan linjerna i elevmaterial beträffande in- tagningspoäng och begåvning (se Henrys- son-Jansson, 1967). Mera bestämda omdö— men fordrar en närmare analys av betygs- data. Som väntat är det en tendens till för liten spridning av betygen.
Dessa båda omständigheter — högt medel- betyg och liten spridning — får, som nedan skall visas, till effekt att procenttalet ele- ver under 2,3-gränsen tenderar att minska.
Beräkningarna tar sikte på slutbetygen från det nya gymnasiet. Alla de ämnen som kommer att ingå i slutbetyget finns inte i årskurs 1. De saknade ämnenas kor- relationer har därför ersatts med korrela- tioner för ämnen, vilkas korrelationsförhål- landen kan antas vara mycket likartade.
Detta har skett enligt schemat på s. 18.
Kalkylema över 2,3-gränsens verkningar med ledning av vården från årskurs 1 har
Ämne i årskurs 3 Ersatt med ämnei årskurs 1
Psykologi Samhällskunskap Allmän språk- kunskap Engelska Filosofi Historia Religionskunskap Korrelationer för kristen-
dom på reallinjen i det gam- la gymnasiet (se bilaga 1). Medeltal och standardav- vikelse för historia, årskurs 1.
Ekonomisk linje
Ämne i årskurs 3 Ersatt med ämne i årskurs 1
Religionskunskap Historia Psykologi Samhällskunskap Redovisning/Distri-
bution/ F örvalt- ning Företagsekonomi Rättskunskap]
Sekreterararbete Samhällskunskap Stenograti/
Matematik Maskinskrivning/ Matematik
Naturvetenskaplig linje
Ämne i årskurs 3 Ersatt med ämne i årskursil
Filosofi Historia Psykologi Samhällskunskap Biologi Kemi Religionskunskap Se humanistisk—samhälls— vetenskaplig linje
Teknisk linje
Ämne i årskurs 3 Ersatt med ämne i årskurs 1
Religionskunskap Se humanistisk—samhälls- vetenskaplig linje Tekniskt ämne I Teknologi Tekniskt ämne II Teknologi Tekniskt ämne III Teknologi
gjorts efter följande två olika principer.
1 Utnyttjande av i årskurs 1 erhållna betygsmedeltal, standardavvikelser och in- terkorrelationer. 2 Utnyttjande av i årskurs 1 erhållna korrelationer men med alla betygsmedeltal och standardavvikelser enligt betygsanvis— ningarna, dvs. 3,0 respektive 1,02. Vilken beräkningsprincip som ger de mest
realistiska resultaten med tanke på 2,3- gränsens kommande effekt är svårt att be- döma. Vi återkommer till detta då resulta— ten kommenteras.
4.1. Betygsmedeltal, standardavvikelser och interkorrelationer från årskurs 1
Beräkningarna redovisas för en gymnasie- linje i taget. Först kommer den humanis- tisk-samhällsvetenskapliga linjen.
Gymnastik medräknat som likvärdigt
Om man tar med samtliga 15 ämnen, dvs. även gymnastiken, blir beräkningarna enligt tidigare redovisade principer följande.
Först beräknas SM, dvs. standardavvikel- sen för medelbetyget av samtliga 15 äm— nen med hjälp av formel 1. Då blir su lika med 0,59 och medelbetygsgränsen 2,3 blir enligt formel 3 lika med
_ 2,3 — 3,1 _ " 059 _
Enligt tabell över normalfördelningen lig- ger 8,7 procent under denna gräns.
— 1,36
Gymnastikämnet helt utelämnat
Om man utelämnar gymnastikämnet, och alltså endast räknar med övriga 14 ämnen, blir medelkorrelationen rju-= .41 och stan— dardavvikelsen för medelbetyget s,, = 0,63. Medelbetyget är 3,1. Medelbetygsgränsen 2,3 uttryckt i z—värde blir då
_a3—11_
__63?""_137
Detta innebär att 10,2 procent av medel- betygsfördelningen beräknas ligga under 2,3-gränsen.
Gymnastikbetyget medräknat endast då det överstiger medelbetyget (faktiskt erhållna be- zygsmedelvärden och standardavvikelser)
I detta fall måste man använda det mera komplicerade beräkningssätt som finns be- skrivet under rubriken >>Metodik för be-
A =- . ___ _Wgag—f—Å—wwu. -
nat—r...;- cw - _
räkningarna. Gymnastikbetygets inverkan». Om man använder n = 15 ämnen i formel 4, kommer de elever vilkas medelbetyg utan gymnastik är lika med 2,11 att få ett me- delbetyg med gymnastik på minst 2,3. För gymnastikbetygen 4 och 3 är gränserna 2,18 respektive 2,25. Gymnastikbetygen är så gott som nollkorrelerade med betygen i öv- riga ämnen. Detta medför att av de 7,75 procent, som i detta material har betyget 5 i gymnastik kommer 4,43 procent (det antal elever som ligger mellan medelpoängen 2,11 och 2,3) att ta sig över 2,3-gränsen med hjälp av gymnastikbetyget. 4,43 procent av 7,75 procent är 0,34 procent. För dem som har gymnastikbetyget 4 respektive 3 blir mot- svarande procenttal 0,74 procent och 0,58 procent. Den totala andelen elever som kom- mer över 2,3-gränsen genom sitt gymna- stikbetyg blir alltså 0,34 + 0,74 + 0,58 = 1,66 procent
eller avrundat 1,7 procent.
Eftersom 10,2 procent faller under 2,3— gränsen om gymnastiken inte inräknas, kommer det korrigerade procenttalet att bli 10,2 — 1,7 = 8,5 procent.
Det blir alltså 8,5 procent av eleverna som faller under 2,3-gränsen om särregeln för gymnastiken tillämpas.
4.2. Interkorrelationer från årskurs 1 samt teoretiska värden på betygsmedeltal och .rtandardavvikelser (gymnastikbetyget med- räknat endast då det överstiger medelbety- get)
För humanistisk-samhällsvetenskaplig linje är den genomsnittliga interkorrelationen mellan de 14 ämnena (gymnastik utelämnat) lika med F,, = 0,41. Medelbetyget och stan— dardavvikelsen i varje ämne antas stämma med betygsanvisningarna, dvs. de är 3,0 respektive 1,02. Standardavvikelsen för in- dividernas medelbetyg blir enligt formel 5 att s,, är lika med 0,67. Översatt i standard- poäng blir då 2,3-gränsen 2,3 — 3,0 _ —0,67— _ — 1,05
Enligt tabellen över normalfördelningen (se figur 1) ligger 14,8 procent av eleverna under denna gräns. I detta fall kommer 2,2 procent av dessa att ta sig över 2,3—gränsen genom att de har betyget 5, 4 eller 3 i gym- nastik. Enligt denna beräkningsmetod kom- mer således 14,8 -—2,2, dvs. 12,6 procent att falla under 2,3-gränsen.
5. Sammanställning av resultaten från årskurs 1
av det nya och det gamla gymnasiet
Samma beräkningar som för humanistisk- samhällsvetenskaplig linje har utförts för de tre övriga linjerna. Resultaten av beräk- ningarna för var och en av de fyra lin- jerna redovisas i tabell 2. För varje linje anges det totala antalet ämnen som ingår i medelbetyget, antalet elever, medelbetyg av samtliga ämnen, genomsnittlig standard- awikelse och medelkorrelation mellan äm- nena (utom gymnastik). I de tre första ko- lumnerna (1) redovisas de procenttal elever under 2,3-gränsen som erhålls då i årskurs
1 erhållna medelbetyg och standardavvikel- ser används. I kolumn I A räknas gymna- stiken med i medelbetyget såsom helt lik- värdigt, i kolumn I B har gymnastiken helt utelämnats och i kolumn I C har gymnastik- betyget medräknats endast då det överstiger medelbetyget. I den sista kolumnen (II) har de teoretiska värdena för medelbetyg och standardavvikelse använts, dvs. 3,0 respek- tive 1,02.
I den understa raden av tabell 2 redo- visas de procenttal som erhålls för hela
Tabell 2. Procenttal elever under 2,3-gränsen enligt betyg från årskurs 1 i det nya gymnasiet.
I Faktiska M och 5 från åk 1 II M=3,0;s=l,02
A Gymn. helt B Gymn. ej med
Linje likvärdigt
C Gymn. med enl. särregel
Gymn. med enl. särregel
Humanistisk-samhällsvetenskaplig 15 ämnen, 414 elever
M=3,1o E=o,94 Fu=o,41
8,7
Ekonomisk 17 ämnen, 412 elever
ai= 2,99 E=o,92 Fu=o,34
9,7
Naturvetenskaplig 16 ämnen, 399 elever
112=3,215=o,9s F,,=o,46
7,5
Teknisk 15 ämnen, 490 elever
M=2.96 E=o,95 ;11=0,38
12,7
Vågt genomsnitt för hela gymnasiet
M=3,093=o,94
9,3
10,2
10,9
14,7
10,8
8,5 12,6
9,4 11,3
8,7 7,3 14,4
12,5 12,2
9,1 12,9
reallinjen i det gamla gymnasiet. Tabell 3. Procenttal elever under 2,3-gränsen enligt korrelationer mellan studentbetyg från
Gymnastik helt likvärdig 12,3 % Gymnastik ej medräknad 14,0 % Gymnastik medräknad enligt särregel 12,1 %
gymnasiet. Procenttalen utgör vägda me- deltal av de fyra linjernas procenttal. Som vikter har man använt de siffror över elev- fördelningen på olika linjer i årskurs 1 i det nya gymnasiet våren 1967 som uppgivits av skolöverstyrelsen. Procenttalen är följande
Linje Procent H umani stisk-samhällsvetenskaplig 37 Ekonomisk 14 Naturvetenskaplig 29 Teknisk 20 Totalt 100
För hela nya gymnasiet har man på sam- ma sätt beräknat medelbetyg av samtliga ämnen (utom gymnastik) och genomsnittlig standardavvikelse. Dessa värden redovisas längst ner till vänster i tabell 2.
För att underlätta jämförelser redovisas ånyo i tabell 3 resultaten av de tidigare gjorda kalkylerna som byggde på betygs- data från studentexamen på reallinjen i det gamla gymnasiet för 166 elever. Vid be— räkningarna har de teoretiska värdena på medelbetyg och standardavvikelse använts, dvs. 3,0 och 1,02. Medelkorrelationen "r",, var 0,36 (utan gymnastik). Beräkningarna avser totalt 16 ämnen motsvarande natur- vetenskaplig linje i det nya gymnasiet.
r—-._..—..—..w_.,....- . .. ..
6. Beräkningar med hjälp av betyg från årskurs 2
i det nya gymnasiet
Vid vårterminens slut år 1968 erhöll elever från det nya gymnasiet för första gången betyg från årskurs 2. Vi har även använt dessa betyg för att bilda oss en uppfatt- ning om 2,3-gränsens verkan.
Genom skolöverstyrelsens försorg har be- tyg från representativa stickprov i årskurs 2 insamlats våren 1968. Antalet elever i de stickprov som använts för beräkningarna framgår av tabell 4.
Tabell 4. Antal elever i de olika stickproven från årskurs 2 i gymnasiet.
Antal Linje elever Humanistisk-samhällsvetenskaplig 754 Ekonomisk 330 Naturvetenskaplig 288 Teknisk 610
Beräkningarna bygger på de ämnen som kommer i slutbetygen. Det har därför va- rit nödvändigt att skatta vissa värden för enstaka ämnen på liknande sätt som i års- kurs 1 ovan. Medeltal och standardavvi- kelser för teknisk linje bygger på 610 elever, medan interkorrelationema endast utnyttjar hälften av dessa (307).
Resultaten av beräkningarna finns i ta- bell 5 .
I genomsnitt skulle alltså enligt dessa siffror 9,3 procent av eleverna falla under 2,3—gränsen, eftersom alternativ C (gymna- stikbetyget behandlat enligt särregel) är det
som för närvarande gäller. Variationerna mellan linjer är stora, vilket främst beror på skillnaden i medelbetyg.
Medelbetyg, standardavvikelser och in- terkorrelationer för olika linjer och ämnen finns i bilaga 3.
6.1 Kommentar till resultaten
Av tabellerna 2, 3 och 4 kan göras vissa förutsägelser om hur 2,3-gränsen kan kom- ma att verka.
1 Om anvisningarna för betygens för- delning följs, kommer troligen mellan 11 och 15 procent av hela gymnasiets elever under 2,3-gränsen. 13 procent är den bästa uppskattningen. 2 Vissa variationer i procenttal mellan linjer är att vänta, även om betygsanvis- ningarna följs. Detta beror främst på skill- naden i medelkorrelation mellan ämnena på de olika linjerna. 3 Effekten av att räkna in gymnastik— betyget endast då det överstiger medelbe- tyget är mycket liten. Bara ca 2 promille av hela elevkullen kommer över i stället för under 2,3-gränsen genom denna metod jämfört med om gymnastikämnet medräk— nas för alla elever. 4 Om gymnastiken inte alls räknas med faller ca 1,5 procent fler under 2,3-gränsen än om särregeln för gymnastik används. 5 Om medelbetyget blir högre än av— sett och/ eller standardavvikelsen mindre än
. mm..-”rh.
gymnasiet. Faktiska M och s från årskurs 2 A B C Gymnastik Gymnastik Gymnastik Linje helt likvärdigt ej med enligt särregel Humanistisk-samhällsvetenskaplig 15 ämnen, 754 elever 6,9 7,9 6,7 M=3,20 s=.93 rij=.38 Ekonomisk 17 ämnen, 330 elever 12,5 14,2 12,3 M=3,05 s=.95 rij=.40 Naturvetenskaplig 16 ämnen, 288 elever 7,8 8,9 7,6 M=3,24 s=.94 ry=.45 Teknisk 15 ämnen, 610 elever 14,9 16,1 14,7 M=3,02 s=.97 ra=.49 V_ågt genomsnitt för hela gymnasiet 9,5 10,7 9,3 M =3,15 s: .94
beräknat, minskar procenttalet elever som faller under 2,3-gränsen. För de data som har erhållits från den naturvetenskapliga linjen i det nya gymnasiets årskurs 1 och 2 är minskningen ca 7 procent. För hela gymnasiet är den ca 3,8 procent.
6 Ju fler ämnen som ingår i medelbe- tyget, desto mindre tenderar procenttalet under 2,3 att bli.
6.2 Effekten av ändrad behörighetsgräns
Betygsmedelvärdet 2,3 har satts som gräns utan någon mera ingående prövning av dess verkan. Det är därför av intresse att se hur procenttalet ej behöriga förändras, om man varierar medelbetygsgränsen. Med hjälp av ovan använda interkorrelationer från års- kurs 1 på den humanistisk-samhällsveta- skapliga linjen i det nya gymnasiet har be- räknats hur många som inte blir behöriga när medelbetygsgränsen varierar från 1,7 till 2,6. Medelbetyg och standardavvikelser har antagits följa betygsanvisningarna, dvs. de är 3,0 respektive 1,02. Vid dessa beräk- ningar har gymnastikämnet medtagits en- dast då det överstiger medelbetyget. Resul-
taten av kalkylerna framgår av tabell 6. Som synes påverkas procenttalet behöriga relativt kraftigt av gränsens läge.
Tabell 6. Beräkning av procenttalet elever som faller under olika medelbetygsgränser på humanistisk-samhällsvetenskaplig linje av det nya gymnasiet om betygsanvisningama följs (M=3, s=1,02).
Medelbetygsgråns Procent 1,7 1,9 1,8 2,7 1,9 3,9 2,0 5,5 2,1 7 ,4 2,2 9,9 2,3 12,6 2,4 16,4 2,5 20,7 2,6 25,3
7. Medelbetygsgränsens inverkan på urvalet
av universitetsstuderande
Om man känner medelbetygens korrelation med framgång i universitetsstudier, medel- betygens standardavvikelse och hur stor an- del av de universitetsstuderande som kan anses ha misslyckats i sina studier, är det möjligt att göra uppskattningar av hur stor procent av gymnasistema på var och en av de olika medelbetygsnivåema som kan vän- tas misslyckas respektive lyckas i sina uni- versitetsstudier. Dessa kalkyler bygger på antagandena att betygen i stort sätts en— ligt anvisningarna, dvs. med medelbetyget 3,0 och standardavvikelsen 1,02, samt att det finns ett lineärt samband mellan me- delbetyg i gymnasiet och framgång vid uni— versitetet. Med hjälp av regressionsanalys (se t.ex. Guilford 1965, s. 356—380) kan man då beräkna procenttalet »misslyckade» på olika medelbetygsnivåer.
Det mest osäkra antagandet i underlaget
för dessa kalkyler — förutom att betygs- anvisningarna följs - är storleken av korre- lationen mellan medelbetyg och framgång iuniversitetsstudier mätt med ett perfekt kriterium. Här har använts korrelations— siffran 0,6. Denna skattning bygger på Marklunds och Paulins redovisning av svenska undersökningar och på kännedom om den utländska forskningens resultat (SOU 1968: 25). De svenska undersökningar- na med sina låga korrelationer har i regel gjorts med dåliga kriterier på speciella, mer eller mindre gallrade grupper, varför korre— lationen med ett idealt kriterium måste vara betydligt högre än de flesta som redovisats.
Beräkningarna har också genomförts med korrelationssiffran 0,4, som utgör en be- tydligt mer pessimistisk skattning av pro- gnosmöjligheterna.
Räkneexemplen bygger vidare på att grup-
Tabell 7. Kalkyl av procenttalet »misslyckade» i universitetsstudier för grupper med olika
medelbetyg från gymnasiet.
r=0,6 r=0,4 Total procent »misslyckade» Total procent »misslyckade» Medelbetyg 35 % 25% 15% 35% 25% 15% 2.6 49 35 20 44 32 19 2,5 53 39 24 46 34 21 2.4 58 43 27 49 37 23 2,3 62 48 31 52 39 25 2,2 66 52 35 54 42 27 2,1 70 57 39 57 44 30 2,0 74 61 43 59 47 32 1.9 77 65 48 62 49 34 1.8 81 69 52 64 52 36 1,7 84 73 57 67 54 39 24 sou 1970: 20
pen universitets- och högskolestuderande vi- sar samma medelbetygsfördelning som hela gruppen gymnasister vid slutet av årskurs 3. I realiteten torde universitetsgruppen i någon mån vara ett positivt urval, dvs. ha något högre medelbetyg än hela gymnasie- gruppen.
I det följande redovisas resultaten av en serie kalkyler. Dessa är att betrakta som räkneexempel och skall inte förväxlas med faktiska förhållanden. Kalkylema bygger alltså på korrelationsvärdena 0,6 och 0,4, betygsmedeltalet 3,0 och standardavvikelsen 1,02. Ur ovan redovisade beräkningar har vi tagit siffran 0,67 som ett rimligt värde på standardavvikelsen av medelbetyg i 15 ämnen. Kalkylema har gjorts för tre an- tagna värden på procenttalet personer som »misslyckas» med sina universitetsstudier, nämligen 35, 25 och 15 procent. Vilket av dessa tal som är att anse som rimligast är till stor del en universitetspolitisk fråga.
Tabell 7 visar att man alltid måste räkna med att en betydande grupp »lyckade» uni- versitetsstuderande ligger under medelbe- tygsgränsen. Om t. ex. 35 procent av det to- tala antalet studerande anses ha »misslyc- kats» och korrelationen är 0,6, kommer 62 procent av studenterna med medelbety- get 2,3 att »misslyckas» och följaktligen 38 procent att »lyckas».
8. Avslutande kommentar och sammanfattning
Om det över huvud taget skall finnas en be- hörighetsgräns för universitetsstudier som bygger på medelbetyg från gymnasiet och vid vilken medelbetygsnivå man i så fall skall dra denna gräns är huvudsakligen en skolpolitisk fråga. Det finns en rad faktorer, också de delvis politiskt styrda, som inver- kar på bedömningen, t. ex. följande.
1 Det gymnasiala stadiets kommande or- ganisation och omfattning. 2 Omfattning och inriktning av antag- ningen till universitet och högskolor. 3 Utbyggnaden av andra postgymnasiala utbildningsvägar. 4 Yrkeslivets behov av arbetskraft med enbart gymnasieutbildning. 5 Tillströmningen till universitet och hög- skolor från andra håll, t. ex. fackskola och vuxenutbildning. 6 Samhällets kommande behov av uni- versitetsutbildad arbetskraft. 7 Eventuell annan utbildning än den tra- ditionellt akademiska vid universiteten. För en kraftigt verkande medelbetygs- spärr talar följande. 1 Överbefolkning vid universiteten. 2 Överproduktion av universitetsutbilda- de. 3 Yrkeslivets och andra postgymnasiala utbildningars rekryteringsbehov. 4 Andra gymnasiala utbildningsvägars eventuellt ökande popularitet. 5 Ett bättre elevmaterial vid universite- ten.
6 Ett minskat behov av spärrar vid uni— versiteten. 7 De påtagliga, om än begränsade möj- ligheterna att med hjälp av medelbetyget (jämte eventuella kompletterande instru- ment) gallra bort svaga studerande. 8 Statsfinansiella skäl, i varje fall på kort sikt. Mot en kraftigt verkande medelbetygspärr talar följande. 1 Gymnasisternas och deras målsmäns starka efterfrågan på universitetsutbildning. 2 Samhällets växande behov av univer- sitetsutbildad arbetskraft. 3 Återverkningar på gymnasiet i form av betygshets, repetition av årskurs 3 helt eller delvis samt komplettering. 4 Färre studieavbrott till följd av en pedagogisk och studiesocial upprustning av universiteten. 5 Allmänt frihetsinskränkande och byrå- kratiserande effekter. 6 Medelbetygens ofullständiga prognos- värde, dvs. de begränsade möjligheterna att med hjälp av medelbetyget gallra bort svaga studerande utan att samtidigt många, som skulle ha klarat universitetsstudier, drabbas. 7 Politiken för genomströmningen vid universiteten. Kommer fasta studietider, av- visning och indragning av studiemedel att bli vanliga? Kommer de studerande att hjälpas fram genom pedagogiska, organisa- toriska och studiesociala åtgärder? 8 Tendensen till urval bland de sökande
vid allt flera studievägar.
9 Möjligheterna att genom repetition av gymnasiets sista årskurs eller komplettering kringgå en eventuell medelbetygspärr. Till sist bör ånyo understrykas att be- räkningamas giltighet är starkt beroende av att förutsättningarna är uppfyllda. Avgö- rande är sålunda att betygen i stort sätts enligt anvisningarna.
Sammanfattning
Beräkningarna av hur stor procent av ele- verna från gymnasiet, som kommer att ha ett medelbetyg som understiger 2,3, har ut- förts huvudsakligen med hjälp av betyg in- samlade från årskurs 1 och 2 i det nya gymnasiet. Enligt kalkylerna skulle mellan 10 och 15 procent falla under gränsen under förutsättning att anvisningarna för betygs- fördelningen följdes, dvs. om medeltalet var 3 och standardavvikelsen 1,02. I praktiken har betygen högre medeltal — genomsnitt- ligt 3,09 i årskurs 1 och 3,15 i årskurs 2. Standardavvikelsen är genomsnittligt 0,94 i båda årskurserna. Dessa förhållanden får till följd att enligt faktiska siffror från års- kurs 1 och 2 skulle ca 9 procent falla un- der 2,3-gränsen. Variationer mellan de olika linjerna förekommer. Procenttalet kan vän- tas sjunka ytterligare iårskurs 3.
Effekten av annan behörighetsgräns än 2,3 illustreras med räkneexempel. Vissa ar- gument för och emot en fixerad behörig- hetsgräns presenteras.
Litteratur
Ett nytt gymnasium. 1960 års gymnasieutred- ning IV. SOU 1963: 42. Tillträde till postgymnasiala studier. Förslag till provisoriska bestämmelser. Kompetensutred- ningen I. Ecklesiastikdepartementet 1966: 13. Guilford, ]. P. Fundamental statistics in psy- chology and education. 4:th ed., McGraw- Hill, New York, 1965. Henrysson, S. Elementär statistik, 3:e uppl. Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1961. Henrysson, S. Faktoranalys av betyg. Rapport från pedagogisk-psykologiska institutionen. Lärarhögskolan i Stockholm, nr 5, 1963. Henrysson, S. — Jansson, S. Rekrytering till gymnasium och fackskola. Rapport från pe- dagogisk-psykologiska institutionen. Lärar- högskolan i Stockholm, nr 25, 1967. Kungl. Maj:ts proposition 1964: 171. Svensk Författningssarnling, nr 450, 1967.
Bilaga 1
det gamla gymnasiet 1966
'Decimalkommat utelämnat, två decimaler.
Korrelationsmatris för studentbetyg på reallinjen i
Ämne 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 1. Svensk litteratur 64 35 35 35 59 42 65 53 53 33 29 35 39 20 11 2. Svensk skrivning — 37 37 37 52 39 39 55 55 33 24 34 44 14 11 3. Engelska _ 60 60 40 33 33 38 38 42 38 37 42 04 -08 4. Tyska — 60 40 33 33 38 38 42 38 37 42 04 —08 5. Franska — 40 33 33 38 38 42 38 37 42 04 —08 6. Historia _ 65 65 48 48 39 39 47 49 23 01 7. Religionskunskap — 50 61 61 26 20 30 24 34 —01 8. Filosofi —- 61 61 26 20 30 24 34 -01 9. Psykologi — 50 39 37 44 47 24 —09 10. Samhällskunskap —— 39 37 44 47 24 —09 "11. Matematik — 69 59 38 24 —11 12. Fysik — 64 46 21 -09 13. Kemi — 50 21 07 ,14. Biologi — 18 —07 15. Musik eller teckning — -02 '16. Gymnastik
8 Bilaga 2
Korrelationsmatriser för betyg från det nya gymnasiets årskurs 1
Humanistisk- samhällsvetenskaplig linje. Decimalkommat utelämnat, två decimaler.
Ämne
Ämne N
2
2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14
. Svenska språket 412 Litteraturkunskap 413 Engelska 414 B-språk (Tyska) 347 . C-språk (Franska) 317 Matematik 371 Naturkunskap 388 Musik/Teckning 416 . Historia 412 10. Samhällskunskap 407 11. Gymnastik 400 12. Psykologi 407 13. Allm. språkkunskap 413 14. Religionskunskap 412 15. Filosofi 412
0,85 59 49 38 39 34 35 26 38 43 -04 43 49 35 0,92 45 37 37 38 46 27 55 54 02 54 45 42 0,95 47 46 36 29 22 33 36 —03 36 472 33 1,03 60 37 39 23 47 40 02 40 47 33 1,02 47 41 17 39 40 01 40 46 33 1,07 54 21 40 46 12 46 36 26 0,94 20 54 59 03 59 29 24= 0,97 23 20 10 20 22 211 0,92 62 01 62 33 65 0,85 03 62'! 36 61 0,97 03 —03 -01 0,85 36 61 0,95 33 0,924
0,92
.. n
_memh——©N—N _q—oxocoom » »
. quota _vanxohoöa
mmmNmNmämmmnmmm o
ll (I)
.94 ru (utan gymnastik)= Endast musik a) Vägt M och s
Allm. språkkunskap = tyska b) Likvårdigt med samhällskunskap
Naturkunskap = biologi c) Likvärdigt med engelska
Likv. med värden för historia d) Från reallinjen
Filosofi = samhällskunskap e) Likvärdigt med historia
Psykologi = historia
Hela—nee
Ekonomisk linje
Ämne N
2 13 14
_Nméödhwa
Hanomag.—
0
Svenska språket 411 Litteraturkunskap 412 Engelska 411 B-språk (Tyska) 379 C-språk (Franska) 319 Historia 410 Samhällskunskap 409 Matematik 408 Naturkuns. E,]E, 409 Företagsekonomi 405 Maskinskrivning 400 . Gymnastik 395 . Steno/Matematik 404 . Religionskunskap 410 Psykologi 409 Redov./Distr./Förv. 405 Rättskunsk./Sekr.arb. 409
s.. a :. .. .. .
oaowqoomc MNMNNMMNMN
"
w—DOSOOM—XOOONOOF
mqaa .
8. MNNMMNM
..
moon eqo
M = 2,99 5 = .92 Religionskunskap = samhällskunskap Psykologi = historia Rättskunskap = historia Endast matematik—maskinskrvning
Redov./Distr./Förv. = samhällskunskap Endast matematik — maskinskrivning
Rättskunskap/Scharin. = historia
Nmmh 00000105
goooo—o . .DQOQQQQQ. . . .. . OOOO—toov—GOO"
.
v-u—tOO—nOOOOv—oo oooooooaeo OHQOOO
41 22 34 39 33 27 41 39 53 38 32 32 52 28 26 21 13 56
a) Vägda M och 8
b) Stenografi likvärdigt med maskinskrivning. Vägt 50/50 c) Likvårdigt med historia
d) Likvärdigt med samhällskunskap e) Likvärdigt med företagsekonomi f) Likvärdigt med samhällskunskap
15 16 20 30
20 26
M-
26
34”
05
34 41 32 28
561 56 33 44 43 07 01 20
3:11 (utan gymnastik)=.34
Naturvetenskaplig linje
Ämne N
ln _ V _— M _ N v-c _ _l 0 _ 08 cc [x 0 M Q' M N _! »
Svenska språket 399 Litteraturkunskap 399 . Engelska 399 B-språk (Tyska) 348 C-språk (Franska) 313 Historia 398 Samhällskunskap 397 Matematik 395 Fysik 395 Kemi 396 Musik/Teckning 409 Gymnastik 384 Religionskunskap1 398 . Filosofi 398 Psykologi 397 16. Biologi 396
0,83 63 54 54 42 46 46 41 38 49 27 —07 39 46 46 0,93 54 54 46 60 52 44 44 49 24 -02 39 60 52
. ..
1,06 67 51 47 51 50 50 29 -05 33 51 47
»
0,91 63 44 44 50 18 —02 65 63, 63 0,85 46 47 52 18 -—02 61 63 63a 1,04 74 66 22 02 26 44 46
_Nmenöhwdö _
'— v—q
NMQ'V] ___——
mmmmmmmm'mmmmmnn'n'
ON'O FONQ'C'v—WNNDW oo
Ch
M = 3,21 8 = . 5 ru (utan gymnastik) = .46 N, M och s hämtade från historia a) Vägda M och s Filosofi = samhällskunskap b) ru från reallinjen Psykologi = historia c) Likvårdigt med historia Biologi =fysik d) Likvärdigt med samhällskunskap e) Likvärdigt med kemi
man.
wv-_*v14 4—4 AL—u 1- _ __ - _ . ”Ar —_— == —.-.....__._.v
Teknisk linje
Ämne N M 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Anm.
. Svenska språket 490 2,96 0,87 59 51 42 36 38 27 25 26 29 01 39 29 29 29 . Litteraturkunskap 490 2,88 0,90 41 41 50 47 25 29 31 33 —01 39 33 33 33 Engelska 490 2,91 0,99 54 30 33 30 26 26 27 —09 33 27 27 27 . B-språk (Tyska) 416 2,80 1,02 29 29 38 32 29 28 -04 33 28 28 28 Historia 480 2,96 0,91 58 27 28 31 26 06 65 26 26 26 . Samhällskunskap 482 3,02 0,86 29 37 35 33 06 61 33 33 33 Matematik 487 2,92 1,03 66 63 53 01 26 53 53 53 Fysik 489 2,91 0,95 61 57 00 20 57 57 57 Kemi 489 2,94 1,00 49 —01 30 49 49 49 Teknologi 484 2,99 0,96 04 20 57 57 57 Gymnastik 465 3,14 0,92 —01 04 04 04 Religionskunskap1 480 2,96 0,91 20 20 20 a) Tekniskt ämne I2 484 2,99 0,96 57 57 b) Tekniskt ämne IF 484 2,99 0,96 57 b) 15. Tekniskt ämne III2 484 2,99 0,96 b)
_wamchwdo—va ___—H
M= 2,96 _s_= .95 1711 (utan gymnastik)= .38 N, M och s hämtade från historieåmnet a) ru från reallinjen Vid korrelation med teknologi likvärdigt med fysik b) Likvärdigt med teknologi
nu
3 Bilaga 3
Korrelationsmatriser för betyg från det nya gymnasiets årskurs 2
Humanistisk och samhällsvetenskaplig linje
Ämne
N 2
Ämne
11 12
Svenska språket Litteraturkunskap Engelska B-språk (Tyska)
. C-språk (Franska)
Matematik Naturkunskap
Musik
Teckning
Historia Samhällskunskap Gymnastik
Psykologi
Allmän språkkunskap
. Socialkunskap
754 754 753 459 454 416 733 290 467 754 622 718 721 236 255
2=3,20 S=.93
...-...... m..—.....
v—n—uv—n—n—toNV'LmN—u—N—i—u mmmmmmmmmmmmmmm
VwW—FMVOMW—OWQIN
0,87 0,90 0,99 1,01 1,04 0,99 0,96 0,89 0,88 0,96 0,92 0,97 0,89 0,89 0,86
66 55 50 52 49 62 41 44 54 67 32 41 31 35 39 25 49 27 36 20 41 20 45 18 48 18 25 44 38 39 43 45 57 13 14
—06 —01 00 04 09 01 10 10 -—01
00
FU (utom gymnastik) = .38
Ekonomisk linje
Ämne
N 2 4 10 11 12
Amn.
_wamwhmad—vamw __|—___!—
17.
Svenska språket Litteraturkunskap Engelska B-språk (Tyska) C—språk (Franska) Historia Samhällskunskap Matematik Naturkunskap Företagsekonomi Maskinskrivning Gymnastik Stenografi Religionskunskap Psykologi Redov./Distr./Förv. Rättskunsk./Sekr.arb.
330 330 327 236 182 307 319 252
47 299 298 308 95 307 307 299 319
C).. 5”.
&
.QOQQQQ. NNmNNmmN
.. .
ensammmw—waaaaaea
mmmmvfmmmm
0,75
aaanaas
.. :—
_oo—do_o
[x '”.
61 52 45
44 50 49 43 54 45 62 39 56 26 39 45 66
31 41 17 41 53 57 61
24 22 13 32 27 21 31 44 10 07 04 03 09
—03 20 1 8
31 —06
x = 3,05 5 = .95 Religionskunskap ersätts med samhällskunskap a) (=Historia) Psykologi ersätts med historia b) (= Samhällskunskap) Rättskunskap ersätts med historia e) (= Företagsekonomi) Stenografi ersätts med maskinskrivning d) (= Samhällskunskap) Redovisning ersätts med samhällskunskap
fu (utom gymnastik)= .44
Hule—lo
Naturvetenskaplig linje
Ämne
N 2 11 13
Svenska språket Litteraturkunskap Engelska B-språk (Tyska) C-språk (Franska) Historia Samhällskunskap Matematik
Fysik Kemi
Teckning Gymnastik Religionskunskap Filosofi
Psykologi
Biologi
288 288 287 169 1 15 288 288 288 287 286 237 284 288 288 286 279
171 = 3,24 G= .94
...—......—
"Nu—Nmm—m—MMMNNH .. .. .. .. . .. .. _unth-eoooONonoooomooh mmmmmnmämnmmmmmm
0,91 0,88 0,99 1,10 1,01 0,95 0,95 1,06 0,97 1,00 0,89 0,95 0,95 0,88 0,84 0,85
68 56 53 53 52 58 50 46 51 68
54 60 51 42
a) (= Historia)
b) (= Litteraturkunskap)
54 51 42 60 16 36 16 22 14 17 17 16 06 18
fu (utom gymnastik)= .45
54 60 45 42 56 53 45 51 17 06
a)
a) b)
Teknisk linje
Ämne N M 8 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15
93 65 62 35 47 47 38 41 37 46 10 47 46 46 46 ,89 56 32 57 57 43 44 47 49 11 57 49 49 49 98
Svenska språket 610 2,89 0 Litteraturkunskap 610 2,94 0 Engelska 586 2,81 0 Tyska (B-språk) 478 2,94 1 Historia 610 3,15 0, 0 l 0
45 41 41 42 45 40 43 14 41 43 43 43 3 571 35 41 48 44 13 572 44 44 44 3 35 41 48 44 13 572 44 44 44 1 7
Samhällskunskap” 610 3,15 Matematik 610 2,88 Fysik 610 3,12 Kemi 607 3 Teknologi 610 3 Gymnastik 586 3 Religionskunskap” 610 3, 3 3 3
_vanöhmao _
. . v-4 _
Tekniskt ämne 14 610 Tekniskt ämne H* 610 15. Tekniskt ämne 1114 610
Neviv ___
M = 3,02 5 = .97 ru (utan gymnastik) = .49 Samhällskunskap ersätts med litteraturkunskap Religionskunskap lika med litteraturkunskap N, M och 5 från historia N, M och 5 från teknologi
"I".
Betygsättning och betygsviktning
Undersökning av inställning till betyg och andra urvals- instrument hos eleverna i gymnasium och fackskola
Av Sixten Marklund och Lisbeth Rudema
1 Problem
Elever och föräldrar upplever skolans oli- ka ämnen som olika viktiga. Man talar om stora och små ämnen, om tunga och lät- ta ämnen. På samma sätt upplever man på avnämarsidan de olika skolämnena som oli- ka betydelsefulla. Inför fortsatt utbildning och vid anställning i arbetslivet fäster man därför ofta särskilt avseende vid betyg i visst eller vissa ämnen. Bakom värdering- ar av denna art ligger tanken, att dessa betyg mer än andra återspeglar just den för- måga man fäster avseende vid.
Om olika ämnen och avsnitt sålunda är av olika vikt, så är detta endast ett uttryck för att skolan har ett strukturerat mål. Ele- verna är inte lika och de kommer att gå oli- ka vägar efter skolgången. Skolans myndig— heter kommer därför inte heller ifrån att väga ämnena inbördes. Detta sker när man konstruerar olika utbildningsvägar och när- mare preciserar mål och medel i läropla- nerna. Vad gäller den gymnasiala nivån, som här närmast intresserar oss, finns en strukturering i olika dimensioner. En av dessa ligger i utbildningsväsendets uppdel— ning på tre stora skoltyper: gymnasium, fackskola och yrkesskola. En annan ligger i uppdelningen av studierna inom var och en av dessa skoltyper på tre breda sektorer: en teknisk, en ekonomisk och en mera all- män del. Ytterligare dimensioner finns, ex- empelvis teoretisk—praktisk, lätt—svår, och varje dimension kan fingraderas. Det be- tydelsefulla här är att det finns olika, av
samhället utformade och allmänt tillgäng- liga studie- och utbildningsvägar, vilka i skilda sammanhang anses äga olika vikt. Som en konsekvens av detta får olika äm- nen plats inom olika utbildningsvägar. La- tin förekommer exempelvis inte i facksko- lan, verkstadsarbete finns inte i gymnasiet. Dessa ämnen representerar alltså där vik- ten 0. De medtagna ämnena har vikt, de uteslutna saknar vikt.
Nästa steg i viktningen ligger i att de äm- nen som ingår i varje avgränsad utbild- ningsväg får olika utrymme i tid. Som ex- empel kan tas gymnasiets naturvetenskap- liga linje, där elevernas schemabundna tid under de tre gymnasieåren fördelas enligt följande.
Timplanen upptar 16 ämnen. Det tids- mässigt största är matematik med samman- lagt 15 veckotirnmar. Därefter följer fysik med 10,5, svenska 9, gymnastik 8, kemi 7 och tre främmande språk med tillsammans 18.
Som en mellangrupp kemi-ner oriente- ringsämnena: historia 6, samhällskunskap 5 och biologi 5.
De tidsmässigt »små» ämnena är reli— gionskunskap 2, filosofi 2, konst- och mu- sikhistoria 2, musik eller teckning 2 samt psykologi 1.
Till detta kommer timplanens 3,5 »tim— mar till förfogande». Samtliga ämnen ger totalt 96 veckotimmar med fördelning på tre läsår.
Principiella invändningar kan emeller- tid göras mot en viktning efter ämnenas utrymme på timplanen. Gymnasiets kurs bygger på en grundskolekurs, som redan i sig involverar olika viktningssteg. Gymna- sieämnena startar alltså inte vid en noll- punkt. Även i nybörjarämnen som filosofi och psykologi bygger utbildningen alltid på vetande och kunnande, som inhämtats i andra sammanhang.
Ytterligare en principiell invändning mot den ovan gjorda viktningen har sin grund i att den schemabundna tiden, uttryckt i antal veckotimmar under tre läsår, inte är någon giltig bestämning. Vissa ämnen krä- ver mycket hemarbete, andra ämnen föga eller inget alls.
Med nuvarande betygsättningssystem kommer inga viktskillnader ämnena emel- lan till uttryck i elevernas slutbetyg. I varje ämne ges ett betyg i en femstegsskala. Vikt- ningsproblemet aktualiseras när den avnä- mande parten skall värdera denna rad av ämnesbetyg. Skall exempelvis betyget i ma— tematik väga mer än betyget 1 samhällskun- skap? Är filosofi viktigare än religionskun- skap?
Dessa problem ställs på sin spets när frå- gan blir så viktig att man måste etablera ett formaliserat system för värdering av skolans betyg. Ett sådant system har vi i behörighets- och meritvärderingsbestämmel- serna vid urvalet till spärrad högre utbild- ning.
Vi har därmed kommit till det övergri- pande problemet för denna uppsats. Vikt- ningsfrågan är primärt endast en meritvär- deringsfråga, dvs. en fråga om hur man använder redan satta betyg. Viktningen har emellertid visat sig ha en rad sekundäref- fekter på betygsättningen i stort och där- med på hur eleverna uppfattar och upple- ver studierna som sådana.
De undersökningar som här skall redovi— sas gäller just betygsviktning och därmed även betygsättningen från vissa mera all- männa synpunkter. Fyra problemområden berörs, nämligen a) vilka ämnen eleverna upplever som viktiga eller oviktiga för sina syften, b) hur betygsättning och betygsvikt-
ning återverkar på elevernas studier, c) be- hovet av information rörande behörighets- och meritvärdetingsbestämmelser samt d) vissa tekniska och statistiska effekter av oli- ka former av betygsviktning. Dessa fyra problemområden avgränsas närmare i det följande.
1.1 Vilka ämnen är viktiga?
Ovan har nämnts att skolans ämnen tar olika tid i anspråk. Man kan då vänta sig att det eller de ämnen som eleverna lägger ned mycket arbete och tid på skall karakte- riseras av dem som viktigt. Omvänt skulle då de tids- och arbetsmässigt små ämnena upplevas som oviktiga.
Emellertid bör Värderingar av ämnena vara starkt beroende av vad man avser att använda sitt vetande och kunnande till. En tillämnad fortsatt utbildning kommer där- med att i hög grad styra värderingen av ämnena. Olika framtidsplaner bör därför innebära olika värderingar av enskilda äm— nen, dvs. olika viktning. Hypotetiskt bör sambandet mellan framtidsplan och Vikt- ning te sig olika för a) manliga och kvinn- liga studerande, b) gymnasie- och fackskole- studerande, c) studerande inom olika linjer av dessa båda skolformer samt d) studeran- de med låga, medelgoda och goda betyg.
Dessa frågor behandlas i kapitel 3.
1.2 Hur påverkas studierna av betygsätt— ning och betygsviktning?
Effekterna av betygsättning och betygsvikt- ning kan sägas vara av två slag. Det ena slaget är framåtverkande, dvs. viktningen påverkar urval och utbildning efter det att betyget har satts. Effekter av denna art är avsiktliga. Det andra slaget av effek— ter är de bakåtverkande, de som styr eller på annat sätt påverkar utbildningen före den tidpunkt då betyget sätts. Des— sa effekter är ofta inte åsyftade, vilket inte utesluter att de kan vara stora och betydel- sefulla.
Erfarenheterna av viktningens bakåtver- kande effekt är legio. Vet eleverna på för-
hand att ett visst ämnesbetyg skall väga dubbelt, koncentrerar de sig på detta och läser extra mycket. Erfarenheter av studier i ämnen utan betyg eller — vilket är det- samma — med vikten 0 (exempelvis det gam- la gymnasiets orienteringskurser) är tämli- gen entydiga: eleverna fäster mindre av- seende vid dem. Eleverna och deras för- äldrar är klart medvetna om betyg och me- riter. Man må gärna anse det olyckligt med ett sådant »meritokratiskt» synsätt, men det vore fåfängt att förneka eller nonchalera dess existens. Hela det gymnasiala stadiet färgas av hur man agerar i efterföljande meritvärderingssammanhang. Det är fram- för allt denna svårkontrollerade, bakåtver- kande effekt man måste beakta i samband med viktning av betyg i enskilda ämnen.
Hypotetiskt bör viktningen ha olika ef- fekt på studierna om a) viktningen är hög eller låg (eller helt saknar Vikt), b) om den drabbar för eleven intressanta eller ointres- santa ämnen, c) om den avser mer eller mindre arbetskrävande ämnen.
För den som upplever betygens bakåtver- kande effekter som alltför stora bör det vara angeläget att antingen minska denna verkan eller finna alternativ till betygen. Inom detta problemområde faller därför ett antal frågor om d) hur inslag av lottning skulle påverka studierna, e) om psykologis- ka test skulle vara bättre eller sämre än be- tyg respektive hur sådana test skulle öka eller minska intresset för studierna. Ett yt- terlighetsaltemativ är f) att slopa betyg- sättningen, men frågan blir då vilka posi- tiva eller negativa effekter detta slopande skulle få.
Ytterligare ett antal frågor inom detta problemkomplex är i vad mån eleverna g) anser det viktigt med höga betyg, h) känner sig pressade av kravet på höga betyg och i) finner att betygen försämrar relationer- na klasskamratema emellan.
Ovanstående frågor samt olika delaspek- ter av dessa behandlas nedan i kapitel 4.
1.3 Information om behörighets- och me- ritvärderingsbestämmelser
I icke ringa grad torde problem och miss- nöje i samband med frågor om urval till spärrad högre utbildning ha sin grund i bristande information om vad som för da- gen gäller inom utbildningsområdet, som karakteriseras av snabba ändringar. I direkt anslutning till frågorna rörande de ovan— nämnda problemen ställdes därför ett par frågor avseende informationen om hithö- rande bestämmelser. Dessa frågor, som kan sägas utgöra ett tredje problem, behand- las här separat i kapitel 5 .
1.4. Betygsvikming från teknisk-statistisk synpunkt
En fråga man alltid bör ställa när viktning av betyg inför urval till högre studier ifrå- gasätts är om en sådan viktning verkligen har någon effekt på urvalet. Blir valet nämnvärt annorlunda, om man fäster sär- skilt avseende vid — dvs. viktar — enskilda ämnen.
Detta problem har behandlats i en fri- stående studie. Frågan hör dock intimt samman med de problem som skall behand— las här, varför det finns skäl att redovisa även denna fristående studie, vilket görs i kapitel 6.
2.1. Undersökningspopulation
Målpopulation för enkäten var eleverna i gymnasiets och fackskolans sista årskurs, dvs. de elever för vilka meritvärderings- och urvalsfrågor var speciellt relevanta. Av praktiska skäl valdes sådana skolor som ha- de både gymnasium och fackskola inom samma skolenhet. Vidare valdes i första hand skolor där samtliga gymnasie- och fackskollinjer var representerade. Vid urva- let av skolor beaktades principen att den to— tala undersökningspopulationen skulle upp- visa stor geografisk spridning och företräda såväl storstäder som mindre städer.
Nio skolor utvaldes på detta sätt, nämli- gen Västerhöjdsskolan i Skövde, Brogårds- skolan i Kristinehamn, gymnasiet i Hudiks—
Undersökningens uppläggning
vall, Christinaskolan i Piteå, Malmö latin— skola, Pauliskolan och Magistratskolan i Malmö samt Brännkyrka och Västertorps gymnasier i Stockholm. Rektorerna vid be- rörda skolor informerades genom telefon- samtal och brev (se bilaga 1) och fråge- formulär utsändes. Formulären ifylldes se— dan under lärares tillsyn. Enkätuppgifterna inhämtades i början av maj 1969, alltså ungefär en månad innan de tillfrågade ele- verna skulle lämna skolan.
Som framgår av tabell 1 fanns det 1 474 gymnasister och 915 fackskolelever i sista årskursen i berörda skolor. Av dessa besva- rade 86 procent frågeformuläret. Ett bort- fall av storleksordningen 14 procent får be- traktas som normalt för denna typ av en- kät. Bortfallet fördelar sig emellertid inte
Tabell 1 . Antalet elever i sista årskursen i berörda skolor samt svarsfrekvens i procent.
Gymnasium Fackskola Skola N Svarsfrekv. N Svarsfrekv. Piteå 221 81 170 89 Hudiksvall 144 93 126 93 Kristinehamn 1 35 89 120 86 Skövde 302 84 182 80 Västertorp 199 87 108 84 Brännkyrka 153 90 26 81 Malmö latin 98 80 56 89 Pauli 160 88 72 81 Magistrat 62 76 55 84 Totalt 1 474 861 915 861
1 Svarsfrekvensen för Na-linjen på gymnasiet är 92 procent. För övriga linjer i gymnasium och fackskola varierar svarsfrekvensen mellan 83 och 87 procent.
Tabell 2. Antalet elever som ingår i undersökningen. (M = manliga, K = kvinnliga)
a) Gymnasium (Hum = humanistisk, Sh = samhällsvetenskaplig, Na=naturvetenskap1ig, Ek = ekonomisk, Te = teknisk linje)
Hum Sh Na Ek Te Gymnasium
Skola
2
K M+K M K M+K M K M+K
2
K M+K M K M+K M K M+K
Piteå Hudiksvall Kristinehamn Skövde Västertorp Brännkyrka Malmö latin Pauli Magistrat
21 25 9 30 39 39 11 50 13 20 12 32 44 24 11 35 21 25 8 30 38 13 15 28 38 49 19 24 43 31 18 49 55 58 25 9 34 47 9 56 28 35 20 20 40 35 10 45 10 12 13 15 28 20 17 37 12 19 30 31 89 75 164 14 64 63 127 12 39 75 114 62 130 98 228 — 85 86 171 10 72 58 130 — 35 42 77
102 100 2 102 —— 26 21 47
231 640 520 1160
16 25 60 13 23 ——
_.
Totalt 38 186 224 106 160 266 209 91 300
21 47 — 78 139 226
"'IINIIINI'n O v—l 1 | v—4 NNO
b) Fackskola (So = social, Ek = ekonomisk, Te = teknisk linje) So Ek Te Fackskola
Skola M K M+K M K M+K M K M+K M K M+K
Piteå ] 5 49 64 10 12 22 43 Hudiksvall 14 44 58 7 10 17 28 Kristinehamn 12 26 38 3 10 13 34 Skövde 8 27 35 21 15 36 42 Västertorp 16 31 47 17 15 32 —— Brännkyrka — — — — — —- 15 Malmö latin 12 36 48 —— — —- — Pauli — — — — — — 46 Magistrat —— —— —— 17 18 35 _
Totalt 77 213 290 75 80 15 5 208
45 68 63 131 29 49 55 104 36 49 38 87 43 71 43 114 —- 33 43 79 15 15 — 15 — 12 36 48 46 46 _ 43 — 17 18 35
214 360 299 659
”"”"lllllw
lika på alla skolor, utan är i ett fall så ningsgruppen har efter detta arrangemang stort som 24 procent. Detta stora bortfall kommit att bestå av 1 160 gymnasister och berör endast gymnasiets ekonomiska linje, 659 fackskolelever fördelade på det sätt vars genomsnittliga svarsfrekvens dock är som framgår av tabellerna 2 a och b. 83 procent. Gymnasiets naturvetenskapliga Uppgift om rikssiffror för elevantalet i 4 linje har den högsta svarsfrekvensen — 92 gymnasium och fackskola är hämtade ur procent — medan övriga linjer varierar mel- Statistiska meddelanden U 1969: 3. lan 83 och 87 procent. Detta förhållande Hur representativt materialet är med av- kan ha berott på att eleverna på den natur- seende på linjetillhörighet och kön framgår vetenskapliga linjen, som ju ofta söker vi— av tabellerna 3 a och b. dare till högre utbildning, har varit starka- Manliga tekniker är fortfarande något re motiverade än andra att besvara enkä- överrepresenterade både på gymnasium och ten. Totalt har sex uppenbara fall av svars- fackskola, medan en motsvarande under- vägran noterats. representation av pojkar förekommer på I avsikt att göra den undersökta elev- gymnasiets ekonomiska och fackskolans so- gruppen representativ med avseende på ele- ciala linje. Differensen är dock inte av den vernas fördelning på olika linjer har vart storleksordningen att den kan väntas på- fjärde formulär från gymnasiets och fack- verka resultatet i någon väsentlig grad. To- skolans tekniska linjer och vart sjätte från talbedömningen av undersökningspopulatio- fackskolans ekonomiska linje inte tagits med nen blir att denna kan anses på ett fullgott vid beräkningarna. Den aktuella undersök- sätt representera målpopulationen.
Tabell 3. Procentuell fördelning på linje och kön. En jämförelse mellan undersökningspopula- tionen och samtliga elever i riket i motsvarande årskurs. 3) Gymnasium
Hum Sh Na Ek Te M+ M+ M+ M+ M+ M K K M K K M K K M K K M K K Undersökningspopula— tion 6 36 19 17 31 23 33 18 26 10 15 12 35 1 20 Rikspopulation 6 35 20 17 32 24 32 17 25 13 15 14 32 2 18 Differens 0 +1 —1 0 —1—1 +1 +1 +1 —3 0 —2 +3 —1 +2 M K Könsfördelning i undersökningspopulation 55 45 Könsfördelning i rikspopulation 53 47 b) Fackskola So Ek Te
M K M+K M K M+K M K M+K
Undersökningspopulation 21 71 44 21 27 24 58 2 32 Rikspopulation 23 72 45 22 26 24 55 2 32 Differens —2 —1 —1 —1 +1 0 +3 0 0 M K
Könsfördelning i undersökningspopulation 55 45 Könsfördelning i rikspopulation 56 44
2.2. Betyg
Uppgifter om betyg i olika ämnen har er— hållits från eleverna via frågeformuläret. Medelvärdet av samtliga ämnesbetyg har beräknats och använts som ett mått på ele- vens betygstandard. Eftersom betygsuppgif— terna kan vara behäftade med vissa min- nesfel, får de här angivna värdena inte upp- fattas som exakta betygsmedelvärden. Me- delvärdena används i fortsättningen endast för att dela in eleverna i tre större grup- per, elever med låga, medelmåttiga och hö- ga betyg. Gränserna har dragits vid 2,5 och 4,0 betygspoäng. Fördelningen av olika be- tygsmedelvärden på olika linjer i gymna— sium och fackskola framgår av tabell 4. Här har, liksom i fortsättningen, procenttalen
satts inom parentes då de bygger på myc- ket små elevgrupper.
2.3. Presentationssätt
Den ordagranna lydelsen av varje fråga i formuläret kommer att presenteras tillsam- mans med svaren på respektive fråga upp- delade på linje och kön samt betygsnivå och kön. Resultaten anges i de flesta fall i relativa tal och kommenteras kortfattat i anslutning till varje grupp av tabeller. Pro- centberäkningen baseras genomgående på samtliga deltagare. I de fall då summan av procenttalen blir mindre än 100 har frå- gan lämnats obesvarad av en del av elever- na.
Tabell 4. Betygsmedelvärden. Procentuell fördelning efter linje och kön.
a) Gymnasium
Hum Sh Na
Ek Te
Medelbetyg M K M K M _ 1,o——1,4 — _ _ _ _ — — — o (_) o — 1,5—1,9 3 1 _— _ 2 _— _ _— — (__) 1 o 2,0—2,4 11 5 10 4 10 4 8 8 10 (_) 10 5 2,5—2,9 37 23 27 26 22 22 30 33 33 (_) 28 25 3,0—3,4 18 34 35 38 33 31 38 36 31 (20) 32 35 3,5—3,9 16 23 16 19 18 30 13 13 15 (40) 16 21 4,0—4,4 11 10 8 12 10 11 10 9 7 (40) 9 11 4,5—4,9 3 4 4 1 4 1 2 1 2 (_) 3 2 5,0 _ _ _ _ — 1 — _ — (_) — o låga 14 6 10 4 12 4 8 8 10 (_) 11 5 medel 71 80 78 83 73 83 81 82 79 (60) 76 81 höga 14 14 12 13 14 13 12 10 9 (40) 12 13
b) Fackskola
So Ek Te Fackskola Medelbetyg M K M K M K M K 1,0—1,4 _— — _ 1 _— (——) — o 1,5—1,9 ] O 1 — 1 (17) l ] 2,0—2,4 14 6 15 13 12 (—) 13 7 2,5—2,9 31 27 29 33 23 (50) 26 29 3,0—3,4 39 39 31 43 33 (33) 34 40 3,5—3,9 10 22 16 9 19 (—) 16 18 4,0—4,4 3 6 7 1 8 (—) 6 4 4,5—4,9 — — 1 l 3 (—) 2 1 5.0 —— — — — — (—) -— — låga 15 6 16 14 13 (17) 14 8 medel 80 88 76 85 75 (83) 76 87 höga 3 6 8 2 11 (—) 8 5 SOU 1970: 20 49
3 Utbildnings- och ämnespreferenser
3.1. Fortsatt utbildning eller ej
Fråga 4 löd:
Har Du för avsikt att fortsätta Din utbild- ning efter avslutad skolgång, antingen di- rekt eller efter ett uppehåll?
] a [___] Tveksam [] Nej E!
Svaren på denna fråga framgår av ta- bell 5.
Tabell 5. Andelen elever som ämnar fortsätta att utbilda sig.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Hum Sh Na Ek Te Gymnasium Fortsätta studera M K M K M K M K M K M K Ja 82 90 92 91 86 92 64 50 48 (40) 71 84 Tveksam 18 10 7 7 13 8 30 28 34 (60) 21 12 Nej —— —— 1 3 0 — 7 19 17 (——) 7 4 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön So Ek Te Fackskola Fortsätta studera M K M K M K M K Ja 65 84 43 29 28 (17) 39 68 Tveksam 26 15 33 44 43 (83) 38 24 Nej 8 1 24 28 27 (_) 22 8 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1»0—2=4 2,5—3.9 4,0—5,0 Fortsätta studera M K M K M K Ja 59 85 70 82 92 94 Tveksam 32 15 22 13 7 4 Nej 7 — 8 4 1 — SOU 1970: 20 50
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Fortsätta studera M K M K M K Ja 26 48 40 68 50 93 Tveksam 38 40 39 24 30 — Nej 36 8 19 8 20 7
. . . Innehållet i ovanstående tabeller åskådlig- ola Lnnje ggmnuswm .. . . . . mo gors 1 form av dlagram 1 figur 1. Denna av-
:mmm 111 W
MH MK MK MK M MK Hum Sh Na k Te Allo
Linje fackskola
IOO 50— iii-iw Wi (| M K M M H 50 Te Allo Medelbetyg 100 _ 111. 50— | | H I 0 M 16 M K MK M M M M M K 613 Fu Eg Fo Eg Fo |,u—2,lq Z 5— 3,9 4,0-5,0
D Jo [HDTveksom
Figur 1. Den procentuella andelen elever som ämnar fortsätta att utbilda sig.
ser som synes endast svaren ] a och Tvek- sam. De få Nej-svaren är alltså inte medtag- na.
Kommentar: En huvuddel av gymnasis- terna avser att fortsätta sin utbildning ef- ter gymnasiet. En markant skillnad finns dock i detta avseende mellan de mera yrkes- inriktade ekonomiska och tekniska linjer- na och övriga linjer. Ekonomer och tek- niker ställer sig mera tveksamma till fort- satt utbildning än andra gymnasister.
Fackskolans elever är mindre benägna att utbilda sig än gymnasiets. Även här ämnar ekonomer och tekniker mera sällan fortsätta att studera. Av flickorna på den sociala lin- jen är det dock endast en procent som helt avvisar fortsatta studier.
För både gymnasium och fackskola gäl- ler att flickorna oftare har planer på fort- satt utbildning än pojkarna. Ett samband mellan betygsnivå och utbildningsbenägen- het kan naturligt nog noteras för båda skol— formerna. Elever med höga medelbetyg är starkare inriktade på fortsatta studier än ele- ver med låga medelbetyg.
3.2 Avsedd fortsatt utbildning Fråga 5 löd:
Om Du svarat Ja eller Tveksam på fråga 4, vilka är Dina studiealternativ? (Kryssa för ett förstahandsalternativ, ett andrahands- alternativ och ett tredjehandsalternativ.)
Eleverna har haft 28 olika utbildningar att ta ställning till och dessutom möjlighet att ange annan utbildning.
Här redovisas endast förstahandsalterna—
tiven och bland dem endast sådana utbild- ningar som angivits av minst sex personer av ettdera könet. Sex elever utgör ungefär en procent av flickorna respektive pojkarna på gymnasiet och ungefär två procent av flic- korna respektive pojkarna i fackskolan.
Elevernas utbildningspreferenser framgår av tabell 6.
Kommentar: Civilingenjörsutbildningen är utan jämförelse den mest attraktiva för de manliga gymnasisterna — var femte siktar på den. Av pojkarna på gymnasiets ekono- miska linje väljer mer än hälften civileko— nomutbildningen som första alternativ. Oli- ka typer av lärarutbildning är mest popu- lärt bland de kvinnliga gymnasisterna men tilltalar även pojkarna på humanistisk lin- je. Vid sidan av läraryrkena är socionom
den vanligaste yrkespreferensen bland flic- korna.
Sjuksköterska, småskollärare och förskol- lärare är de vanligaste yrkespreferenserna hos flickorna i fackskolan och svarar till- sammans för närmare hälften av de avgiv- na önskningarna. Bland pojkarna i fack— skolan är någon gymnasial teknisk utbild- ning det vanligaste önskemålet, följt av ut- bildning till civilingenjör och folkskollära- re.
Mest utmärkande för pojkarna i fack- skolan är dock den stora tveksamheten in- för utbildningsvalet. Av dem som säger sig ha för avsikt eller eventuellt ha för avsikt att fortsätta sin skolgång vet drygt en fem- tedel inte inom vilken utbildning som det- ta i så fall skulle ske. Skillnaden mellan
Tabell 6. Förstahandsalternativ för fortsatt utbildning valda av minst sex elever av ettdera könet. a) Gymnasium. Fördelning efter linje och kön i absoluta tal
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Utbildning M K M K M K M K M K M K Vet ej 7 12 1 1 3 25 7 4 8 18 1 65 31 Ej svar — -— —— -—— 4 —- 1 — 4 — 9 —— Läkarutbildning —- 2 — 2 22 14 —- — 3 -— 25 18 Tandläkarutbildning —— 1 —- -— 10 2 —- —— —— — 10 3 Sjukgymnastutbildning —— 7 — 1 1 -— 2 — 1 —- — —- 21 Arbetsterapeututbildning — 4 — 4 — 3 — 1 —— —— -— 12 Sjuksköterskeutbildning — 7 — 12 -- 4 —— —— — —- —- 23 Annan vårdutbildning — 3 3 3 — l -— 2 — — 3 9 Folkskollårarutbildning 3 15 6 26 6 7 —- — -— — 15 48 Småskollårarutbildning —— 34 — 20 —— 4 — 8 —— 1 —- 67 Gymnastiklårarutbildning 1 9 3 4 1 1 l 2 1 5 -— 22 15 Förskollärarutbildning -— 3 —- 3 —- — —- —- -— — — 6 Annan lärarutbildning 9 16 4 10 16 7 1 7 6 —- 36 40 Civilekonomutbildning — 1 11 1 8 1 34 5 5 -— 58 8 Civilingenjörsutbildning — — 2 1 26 —- l — 90 2 1 19 3 Arkitektutbildning —- —- —— 1 6 l 1 —- 15 -- 22 2 Receptarieutbildning — — — 1 2 6 —— — —— -— 2 7 Agronomutbildning — —- 1 1 7 1 —- —— 2 — 10 2 Juridisk fakultet 2 1 10 2 4 —- —- 1 1 —— 17 4 Filosofisk fakultet matematik m. rn. —- —- 2 — 21 4 — -— 2 —- 25 4 biologi m. m. —- — — —— 6 4 — — 3 —— 9 4 språk 3 21 1 3 -— 1 — 3 -— -— 4 28 historia m. m. 2 3 3 1 — 2 —- -— —— —— 5 6 psykologi m. m. 1 4 14 9 1 1 — 3 1 — 17 17 statsvetenskap m. m. — 1 3 2 1 — —— -— 2 —— 6 3 ej uppgivit ämne 2 1 1 2 2 — —— —— 1 — 6 3 Socionomutbildning 3 15 1 1 20 — 4 3 6 -— —- 17 45 J oumalistutbildning 3 7 6 4 3 2 1 4 3 — 16 17 Officersutbildning —— — 3 — 4 — — — 4 ——- 1 1 —— Teknisk utbildning -— —— 1 1 —— 2 —— .— 8 — 9 3 Sekreterarutbildning m. m. —— 9 3 3 — 2 6 5 2 -— 11 19 52 SOU 1970: 20
So Ek Te Fackskola
2 71
Utbildning
a 71 a n ?. w
p.— ...
Vet ej Ej svar Sjukgymnastutbildning Arbetsterapeututbildning Sjuksköterskeutbildning Annan vårdutbildning
(ej läkare) Folkskollårarutbildning Småskollärarutbildning Förskollärarutbildning Gymnastiklårarutbildning Musiklärarutbildning Annan lärarutbildning Civilekonomutbildning Civilingenjörsutbildning Teknisk magisterutbildning Socionomutbildning Joumalistutbildning Ofticersutbildning Datateknisk utbildning Teknisk utbildning Sekreterarutbildning rn. m. Gymnasium
Ill— U) )Oxl'JINM
wu— Semä
nam—_ealllel—
manliga och kvinnliga elever i fackskolan är i detta avseende betydlig.
3.3. Olika ämnens betydelse för fortsatt utbildning
3.3.1. Ämnespreferenser inom olika linjer av gymnasium och fackskola
Fråga 6 presenterades så här:
Denna fråga gäller vilket värde kunska— per i olika ämnen har för den utbildning och det yrke som Du i fråga 5 kryssat för som första alternativ. Försök bedöma alla ämnen Du läst under Din tid vid gymna- siet eller fackskolan, även de ämnen Du lämnat i tidigare årskurser.
Sätt x i vänster kolumn om Du anser äm- net mycket värdefullt.
Sätt x i höger kolumn om Du anser äm- net av ringa värde.
Sätt x 1 mellankolumnen om Du anser ämnet av genomsnittligt värde för utbild- ningen och yrket i fråga.
Gå lodrätt nedåt i varje kolumn för sig. Hoppa över de ämnen Du inte anser Dig
_llmoo NIHNS llluåå _lleä
lll—|
En N 4;
||
|...
lllllll——mwwn— .—
N #OOWF—OOWXDHQWQOO
Wighhllqm—Eleihi lulllllllo—lllllll N
wäq—Hamllwåue
>_- How—- ... O
kunna bedöma.
I tabell 7 redovisas andelen elever i de olika undergrupperna som anser att de upp- räknade ämnena är mycket värdefulla för deras fortsatta utbildning och yrke.
Kommentar: Svenska, engelska, matema— tik och psykologi är de ämnen som totalt sett anses vara mest värdefulla. Samhälls- kunskap värderas också högt, särskilt i gym- nasiet. Höga värderingar får dessutom de olika linjernas karaktärsämnen.
Dessa värderingar får ses som ett ut- tryck dels för elevernas intressen, dels som en spegling av de särskilda behörighets- krav som gäller för de prefererade utbild- ningarna. Utbildningspreferenser och äm- nesvärderingar relateras till varandra i näs- ta avsnitt.
3.3.2. Ämnespreferenser i relation till avsedd fortsatt utbildning
I närmast föregående avsnitt redovisades hur eleverna bedömt enskilda skolämnens betydelse för sin tilltänkta verksamhet. Äm- nenas vikt redovisades där endast allmänt
a) Gymnasium. Procentuell andel av linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium
Ämne M K M K M K M K M K M K Svenska språket 3 9 65 47 58 28 32 30 46 31 (40) 33 54 Litteraturkunskap
och språklig orientering 21 44 20 31 8 14 5 26 8 (20) 10 3 3 Engelska 55 51 48 38 44 41 66 41 46 (20) 48 43 Tyska 21 25 26 8 18 16 15 18 23 (—) 26 17 Franska 6 27 24 9 9 1 1 6 1 5 1 3 (_) 1 1 7 Allmän språkkunskap 24 22 3 3 4 1 1 1 12 5 (20) 1 1 Latin 5 5 —- —— 1 — —— 3 — (—) 1 2 Grekiska — —— —— — O — — ——- — (—) 0 — Annat språk 5 1 1 1 2 — —— 1 —— (—) l 1 Historia 13 27 24 21 3 9 3 10 1 (20) 7 19 Religionskunskap 11 23 11 16 2 5 2 8 2 (20) 4 15 Filosofi 18 12 25 8 5 4 — 3 —— (——) 7 8 Psykologi 39 55 45 61 23 44 25 44 4 (—) 21 5 3 Samhällskunskap 29 40 66 51 26 22 52 27 21 (20) 34 3 8 Socialkunskap 11 17 37 39 1 3 5 15 2 (——) 8 21 Matematik 5 15 36 33 60 45 49 17 74 ( 60) 57 26 Fysik 3 5 3 4 5 3 29 —— 1 66 (60) 41 9 Kemi 3 5 3 4 51 48 —— 3 35 (40) 30 1 3 Biologi —— 17 6 9 48 65 5 12 7 (20) 20 22 Naturkunskap 8 23 13 34 4 4 2 10 2 (20) 5 21 Företagsekonomi — 2 7 1 2 — 72 23 8 (_) 12 5 Övriga ekonomiska ämnen — 2 3 1 1 — 72 24 2 (——) 9 5 Teknologi -—— — -— 1 4 — —— _ 42 (—) l 6 0 Övriga tekniska ämnen — —— — — 1 — — — 63 (60) 23 1 Musik 11 17 — 17 1 2 _— 12 — (20) 1 14 Teckning 8 22 3 19 8 14 2 6 4 (20) 5 17 Gymnastik 5 21 11 23 15 14 10 19 12 (_) 13 20 Rättskunskap — — — -— -—— — 8 4 — (—) l l Slöjd —— 1 — 3 — 1 — 3 — (—) _— 2
och ej med referens till olika slag av fort- satt verksamhet. Den fortsatta bearbet- ningen av svaren avsåg just detta samband, dvs. hur olika ämnen anses olika betydelse- fulla allt efter yrkespreferensen.
Sambandet mellan ämnes- och utbild- ningspreferenser kan endast studeras för ut- bildningar som önskats av ett flertal ele- ver. Här presenteras resultat för sådana ut- bildningsvägar som prefererats av minst 23 elever av ettdera könet i någon av skolfor- merna. Ett undantag vad beträffar antalet har gjorts för folkskollärarutbildningen. Denna är nämligen den enda utbildning som nämnts av ett förhållandevis stort an- tal elever i samtliga fyra grupper, konstitue— rade av köns— och skolformstillhörighet (gymnasium pojkar, gymnasium flickor, fackskola pojkar, fackskola flickor).
De aktuella studievägarna för pojkarna på gymnasiet är fem till antalet, nämligen utbildning till läkare (25), folkskollärare (15), civilekonom (58), civilingenjör (119) och matematisk-naturvetenskapliga studier (25). Siffrorna inom parentes anger hur många elever som uppgivit respektive utbildning som förstahandsaltemativ.
Även för flickorna på gymnasiet stude- ras fem utbildningsvägar, nämligen utbild- ning till sjuksköterska (23), folkskollärare (49), småskollärare (67), språkstudier vid universitet (28) och socionomutbildning (45).
För pojkarna i fackskolan gäller det en- dast två utbildningsgrupper, folkskollärare (21) och gymnasieingenjör (28), av vilka den senare inte är någon homogen grupp utan även innefattar personer som tänker sig
So Ek Te Fackskola
Ämne M K M K M K M K Svenska. språket 42 53 44 46 27 (50) 34 51 Litteraturkunskap och
språklig orientering 27 29 20 21 11 (—) 16 26 Engelska 39 32 49 39 35 (67) 39 35 Tyska 18 36 15 26 12 (17) 14 33 Franska 4 9 4 6 2 (_) 3 8 Allmän språkkunskap 4 10 9 6 5 (17) 6 9 Latin 1 1 —— 1 — (_) O 1 Grekiska —— —— —— —— O (——) O — Historia 22 9 —— 1 2 (17) 6 7 Religionskunskap 10 9 3 4 1 (—) 4 8 Filosofi 3 2 —— l —— (——) 1 2 Psykologi 58 68 33 20 6 (17) 23 54 Samhällskunskap 52 31 43 13 14 (33) 28 26 Socialkunskap 32 20 7 4 4 (—) 1 1 15 Matematik 39 33 40 20 66 (50) 55 30 Fysik 29 28 4 4 49 (17) 35 21 Kemi 25 31 4 3 24 (17) 20 23 Biologi 44 49 l 8 4 (17) 12 37 Naturkunskap 8 10 1 1 3 (17) 4 8 Företagsekonomi — 0 57 24 15 (17) 21 7 Övriga ekonomiska ämnen 5 4 48 23 3 (17) 13 9 Teknologi 3 0 1 —— 40 (_) 24 0 Övriga tekniska ämnen 4 — 1 —— 56 (17) 33 0 M usik 5 20 3 4 1 (—) 3 15 Teckning 10 28 3 8 5 (17) 6 19 Gymnastik 25 23 9 10 10 (——) 13 19 Dramatik 3 o _ _ — (_) 1 o Ergonomi l 0 — — 2 (——) 1 0 Familjekunskap 3 2 — —— — (—) 1 2 Slöjd —— 4 —— —— -— (_) — 3 Rättskunskap — 0 — —— — (—) — 0 Konsumentkunskap — 1 — 3 — (——) — 2 tekniska fackkurser på gymnasial nivå. Ö .
. . . . vriga
Flickorna 1 fackskolan studeras 1 de fyra Civil- manliga grupper som betecknas sjuksköterska (41), ingenjör gymnasister folkskollärare (17), småskollärare (33) och
-- -- matematik
forsmlame (31). ,. mycket värdefullt 90 100
Sambanden mellan yrkes— och amnespre-
== - matematik
ferenser framgar av tabell 8, som Visar hur icke sårskil t värdefullt 10 400 stor del i procent räknat av varje utvald utbildningsgrupp, som anser att ett visst ämne är mycket värdefullt respektive av ringa värde för deras fortsatta verksamhet. De plustecken som ibland är placerade vid procenttalen anger att ett statistiskt signi- fikant samband mellan utbildningspreferens och ämnesvärdering föreligger. Signifikan- sen har prövats med X2 testet och anges med fem procents konfidens.
De bakomliggande fyrfältstabellerna är uppbyggda enligt följande exempel.
Om ett signifikant samband föreligger mellan val av utbildning till civilingenjör och värdering av matematik som ett mycket värdefullt ämne, betyder detta att presum- tiva civilingenjörer oftare än övriga manli- ga gymnasister anser matematik vara myc- ket värdefullt.
Som en hjälp vid jämförelsen av olika ut- bildningar har totalgruppens värderingar an— givits i en kolumn.
a) Gymnasium, pojkar
Ämnet är mycket värdefullt för den prefererade utbildningen
Ämnet är av ringa värde för den prefererade utbildningen
Folk- Mate- Folk- Mate- Läka- skol— Civ- Civ- matik Läka- skol- Civ- Civ- matik re lär ekon ing fysik Alla re lär ekon ing fysik Alla Ämne (25) (15) (58) (119) (25) (640) (25) (15) (58) (119) (25) (640) Svenska språket 60+ 60+ 28 32 20 33 4 _ 9 1 16 6 Litteraturkunskap 4 40 + 3 8 8 10 44 7 40 41 + 64 + 31 Engelska 60 40 78 + 50 48 48 — 13 — 2 4 3 Tyska 16 7 29 30+ 4 21 8 40+ 9 8 12 12 Franska 8 7 17+ 2 8 6 32 40+ 16 17 28 20 Allmän språkkunskap 8 — 7 8 4 6 -— 13 9 5 16 6 Latin — — — — — 1 4 20 10 14 16 11 Grekiska — — —— — —— 0 4 13 10 13 16 10 Annat språk — 7 2 — — 1 12 7 2 5 8 5 Historia — 27 — 1 4 7 64 13 47 71 + 68 + 46 Religionskunskap 4 7 — 3 — 4 80 33 83 + 87 + 68 62 Filosofi -— 7 2 — 16 7 44 47 26 24 44 27 Psykologi 56+ 40 21 8 4 21 — 13 10 15 64+ 11 Samhällskunskap 20 33 72 + 15 8 34 8 20 —— 24 + 44 + 12 Socialkunskap -— 7 2 2 — 8 4 20 7 5 12 5 Matematik 44 47 74+ 96+ 96+ 57 12 13 — — — 8 Fysik 48 7 10 91+ 72+ 41 — 13 5 — 4 9 Kemi 80+ 13 3 55+ 52+ 30 —— 7 9 3 4 12 Biologi 84+ 13 5 13 24 20 — 7 5 8 20+ 9 Naturkunskap 8 13 2 3 8 5 ——- 20 40 + 8 8 15 Företagsekonomi — 7 60+ 13 _ 12 8 7 —— 3 12 3 Övriga ekonomiska ämnen -— 7 59 + 3 —— 9 8 7 — 6 1 2 4 Teknologi — — — 48 + —- 16 4 13 10 5 8 7 Övriga tekniska ämnen 4 — 3 65 + — 23 4 13 7 — 8 5 Musik —— —— — — — 1 36 27 19 29 44 + 25 Teckning 4 1 3 -— 5 1 2 5 44 + 40 21 14 40 24 Gymnastik 8 13 10 9 8 13 60 33 66+ 64+ 76+ 48 Rättskunskap -— — 5 l —— 1 -— -— —— — — —
Kommentar: Pojkar på gymnasiet som vill bli läkare nämner oftare än övriga ele- ver ämnena svenska, psykologi, kemi och biologi som mycket värdefulla. Av dessa ämnen är de två sista oftast nämnda. Be- träffande ämnen av ringa värde för fortsatt utbildning skiljer sig »läkama» inte signi— fikant från övriga utom i fråga om ämnet teckning, men flertalet nämner religionskun- skap i detta sammanhang.
Blivande civilekonomer värderar engels- ka, samhällskunskap och matematik högst. Dessa ämnen nämns liksom de ekonomiska ämnena och franska signifikant oftare i denna utbildningsgrupp. Religionskunskap, naturkunskap och gymnastik får däremot oftare låga värderingar, lägst religionskun- skap.
Inte oväntat ligger civilingenjöremas star- kaste värderingar på ämnena matematik och fysik, vilka liksom kemi, tekniska ämnen och tyska oftare än hos övriga anges som mycket värdefulla. Religionskunskap och historia anses ha minst värde för blivande civilingenjörer, men även litteraturkunskap, samhällskunskap och teckning värderas läg- re bland dem än bland övriga manliga gym- nasister.
De gymnasister som planerar att stude- ra matematik, fysik eller andra naturve- tenskapliga ämnen vid universitet har vär- deringar som i betydande grad påminner om civilingenjöremas. Matematik, fysik och kemi värderas således högst, medan littera- turkunskap, religionskunskap, psykologi och samhällskunskap jämte musik och gymna-
Ämnet är mycket värdefullt för den prefererade utbildningen
Ämnet är av ringa värde för den prefererade utbildningen
Folk- Små— Folk- Små- Sjuk- skol- skol- Socio- Sjuk- skol- skol- Socio- sköt lär lär Språk nom Alla sköt lär lär Språk nom Alla Ämne (23) (49) (67) (28) (45) (520) (23) (49) (67) (28) (45) (520) Svenska språket 30 80+ 85+ 68 53 54 4 — — 4 — 2 Litteraturkunskap 9 57+ 63+ 50+ 22 33 17 — 7 4 13 13 Engelska 9 53 27 82+ 40 43 9 — 13 + — 7 6 Tyska —- 8 1 50+ 9 17 17 49+ 55+ 4 13 24 Franska — 10 6 64+ 11 17 26 45+ 60+ —- 16 27 Allmän språkkunskap — 10 16 39+ 7 11 9 4 10 4 18 11 Latin — —— — 1 8 + — 2 4 16 9 — 1 3 10 Grekiska — —— — — —- — 4 14 9 — 9 10 Annat språk —— 2 —— —— -— 1 —— 8 4 — 2 4 Historia 4 65+ 43+ 7 18 19 70+ 2 3 25 33 32 Religionskunskap 4 43 + 58+ — 7 15 61 + 6 7 57+ 38 39 Filosofi — 10 7 4 20+ 8 43 57+ 45 61 + 20 39 Psykologi 83+ 63 79+ 11 87+ 53 — 4 ] 39+ 2 8 Samhällskunskap 30 59+ 40 7 82+ 38 17 2 — 25+ — 8 Socialkunskap 43 + 22 21 4 38+ 21 -— 2 —- —— — 2 Matematik 17 49+ 40+ 4 20 26 26 2 6 57+ 13 18 Fysik 22+ 4 1 — 2 9 4 12 19 14 16 16 Kemi 30+ 8 —— —- 2 13 4 12 19 14 16 14 Biologi 35 22 22 — 4 22 — 6 1 11 2 7 Naturkunskap 57+ 31 43+ — 7 21 9 6 9 71 + 29 20 Företagsekonomi -— —— 1 4 — 5 4 18 22 + 7 —- 11 Övriga ekonomiska ämnen — — — 4 4 5 4 8 15 + 4 2 7 Teknologi -— —— — -—— — O 4 10 12 7 7 7 Övriga tekniska ämnen — — — -— — 1 4 10 7 4 4 5 Musik —- 24+ 55+ — — 14 43+ 10 1 21 33 24 Teckning — 27 60+ 4 2 17 57+ 12 1 50+ 42+ 27 Gymnastik 22 24 46+ —- 2 20 26 27 7 68+ 51 + 35 Slöjd — —— 1 — — 2 — »— —— 4 2 0 Dramatik — — 1 — —— 0 — — 1 4 2 l
stik oftare i denna grupp än i övriga anses ha ringa värde för de fortsatta studierna. Var femte elev i den aktuella utbildnings- gruppen anser ämnet biologi vara av ringa värde, vilket är en oväntat hög andel.
Folkskollärarutbildning har önskats bå— de av manliga och kvinnliga gymnasister. De förra är emellertid så få till antalet, 15 stycken, att svaren från dem får tolkas med största försiktighet. Som en följd av grup- pens ringa storlek kan det totala antalet signifikanser förväntas vara lågt.
Resultaten från de två grupperna över- ensstämmer dock väl i sina huvuddrag. Sven- ska språket, litteraturkunskap och psykolo— gi hör till de oftast nämnda ämnena i båda fallen och signifikanta skillnader finns dess— utom vad beträffar flickoma i ämnena histora, religionskunskap, samhällskunskap,
matematik och teckning. De kvinnliga gym- nasistemas värderingar av de aktuella äm- nena ligger i de flesta fall högre än de man- ligas. Undantaget härvidlag är ämnet ma- tematik, som nämns som mycket värdefullt av ungefär hälften av båda grupperna. Både flickor och pojkar anser att filosofi är det minst värdefulla ämnet och anger också tyska och franska oftare än andra som av ringa värde.
Den vanligaste yrkesönskningen bland flickor på gymnasiet är att bli småskollä- rare. Dessa flickor skiljer sig inte mycket i si— na ämnesvärderingar från dem som vill bli folkskollärare. Svenska språket, litteratur- kunskap och psykologi nämns oftast och i högre utsträckning än bland övriga kvinnli- ga gymnasister. »Småskollärarna» är den enda gymnasiegrupp som ger ämnena mu—
Ämnet är mycket värdefullt för den prefererade utbildningen
Ämnet är av ringa värde för den prefererade utbildningen
Folk- Folk- skol- Gymn- skol- Gymn- lär ing Alla lär ing Alla Ämne (21) (28) (360) (21) (28) (360) Svenska språket 90 + 32 34 — 1 1 4 Litteraturkunskap 57 + 14 16 —— 25 + 13 Engelska 62 + 54 39 — 4 2 Tyska 29+ 14 14 38 + —— 8 Franska —— 4 3 33 + 1 1 12 Allmän språkkunskap 14 11 6 5 4 4 Latin — — 0 29 25 16 Grekiska —— -— 0 29 29 1 6 Annat språk — — — 14 — 4 Historia 48+ 4 6 —— 36+ 17 Religionskunskap 29 + —— 4 19 89 + 51 Filosofi 10 — 1 14 14 11 Psykologi 62 + 7 23 —— 7 8 Samhällskunskap 57+ 11 28 — 21 + 8 Socialkunskap 19 4 11 —— 7 5 Matematik 76+ 100+ 55 5 —— 5 Fysik 48 68 + 3 5 10 — 6 Kemi 43 + 21 20 14 14 1 l Biologi 57 + 4 l 2 — 1 8 9 Naturkunskap 24 + 4 4 5 1 1 8 Företagsekonomi 14 32 21 19 14 9 Övriga ekonomiska ämnen 5 4 13 24+ 4 7 Teknologi 5 64+ 24 19 — 4 Övri ga tekniska ämnen 5 89 + 33 19 —— 4 Musik 14 — 3 19 l 8 l 8 Teckning 19 —— 6 29 14 1 5 Gymnastik 38+ 4 13 24 57+ 30 Slöjd —— 4 1 — _— — Ergonomi S 4 1 5 — 0
sik, teckning och gymnastik höga värde- ringar och de är även positiva i sina värde- ringar av flera andra ämnen, såsom reli- gionskunskap och historia. De moderna språken tyska och franska uppfattas av många som föga värdefulla för den fortsat- ta verksamheten.
De kvinnliga gymnasister som siktar på att studera språk vid universitet uppvisar i relation till övriga höga värderingar av språkämnena. Högst skattas engelska. Sven- ska språket får emellertid lägre skattningar av blivande språkstuderande än av blivan- de lärare. De flesta icke språkliga ämnen får låga värderingar, lägst får naturkunskap som av mer än två tredjedelar av denna ka- tegori anses vara av ringa värde.
»Socionomerna» skattar inte oväntat psy-
kologi och samhällskunskap högst. Dessa ämnen anses av en majoritet vara mycket värdefulla för den kommande utbildningen. För övrigt avviker de kvinnliga gymnasis- ter som siktar på socionomutbildning en- dast i ringa utsträckning från sina andra kvinnliga skolkamrater.
Även i fackskolan nämns folkskollärar- utbildning både av manliga och kvinnliga elever. Båda grupperna är i detta fall små, varför resultaten är något osäkra, men de är å andra sidan av samma storleksordning och därför jämförbara vad beträffar möj- ligheterna att ge signifikanta avvikelser.
Manliga elever i fackskolan som vill bli folkskollärare har mera positiva värdering— ar än sina kamrater av nästan alla skol- ämnen, medan de kvinnliga eleverna inte
Ämnet är mycket värdefullt för den prefererade utbildningen
Ämnet är av ringa värde för den prefererade utbildningen
Folk- Små- Sjuk- skol- skol- sköt lär lär
För- Folk- Små- För- skol Sjuk- skol- skol- skol— lär Alla sköt lär lär lär Alla
Ämne (41) (17) (33) (31) (299) (41) (17) (33) (31) (299) Svenska språket 32 76+ 88+ 61 51 2 — —— 3 3 Litteraturkunskap 15 71 + 58 + 29 26 20 6 3 3 11 Engelska 15 71+ 39 16 35 7 6 6 16 9 Tyska 5 12 9 6 15 15 18 33+ 39+ 16 Franska —— 6 3 3 8 17 12 39+ 35+ 15 Allmän språkkunskap 5 6 15 10 9 — — 3 — 2 Latin 2 — -— -— 1 l 0 6 21 + 10 l 0 Grekiska —— —- — — — 10 6 21+ 10 10 Annat språk — _ — -— 0 5 6 — 6 4 Historia 5 29+ 21 + 3 7 59+ —— 6 45 31 Religionskunskap 5 35 + 27+ 3 8 51 — 6 35 38 Filosofi 2 12 3 — 2 10 —- 12 3 7 Psykologi 80+ 71 73+ 97+ 54 — 6 — —— 5 Samhällskunskap 27 53+ 30 32 26 10 — 3 10 8 Socialkunskap 27 + 29 6 23 15 2 —— 9 3 4 Matematik 44+ 29 55+ 6 30 12 18 6 32+ 13 Fysik 68+ 18 6 3 21 7 24 39+ 29 17 Kemi 76+ 24 9 3 23 2 29 39+ 32+ 17 Biologi 98+ 35 30 29 37 2 — —— 6 5 Naturkunskap 17 + 24 15 6 8 2 —- 6 6 4 Företagsekonomi — — —— —— 7 15 18 30 + 19 14 Övriga ekonomiska ämnen 2 — —— — 9 15 18 33 + 19 15 Teknologi — _ — — 0 12 —— 21 + 10 8 Övriga tekniska ämnen —— — — -—— 0 5 6 9 —— 4 Musik 2 18 64+ 52+ 15 32+ 6 — — 13 Teckning 2 18 58+ 48+ 19 41 + 12 —— 6 19 Gymnastik 10 29 48+ 39+ 19 15 6 6 19 23 Slöjd 2 6 3 10 3 7 —— 6 -— 3 Dramatik — 6 -— — 0 2 6 3 — 1 Ergonomi — —— — — 0 2 —— 3 — 1 Rättskunskap — — 3 -— 0 — — — — 1 Trafik- o motorkunskap —— — — — —— 2 —— — — 1 Familjekunskap 5 6 —— 3 2 — —— -— —— 0 Konsumentkunskap 2 — — — 2 _— — — — ——
avviker i lika stor omfattning. Svenska språ- ket skattas högst i båda grupperna, och andra ämnen som anses värdefulla är lit- teraturkunskap, engelska, psykologi, sam- hällskunskap och för pojkarnas del mate- matik och biologi. Som föga värdefulla upp— fattas tyska och franska av pojkarna, medan flickorna endast i ringa utsträckning ger ne- gativa värderingar. De manliga fackskol- elever som siktar på folkskollärarutbildning förefaller vara mera positiva till skolkun- skapema än motsvarande utbildningsgrupp i gymnasiet.
Alla de pojkar i fackskolan som plane- rar fortsatt utbildning till gymnasieingeniör
eller annan jämförbar teknisk utbildning an- ser att ämnet matematik är mycket värde— fullt för deras fortsatta verksamhet. De tek- niska ämnena värderas också högt, liksom fysik. Gruppen avviker positivt från övriga elever beträffande värderingarna av dessa ämnen. Religionskunskap är det ämne som av flest elever i gruppen anses vara av ringa värde. Även i jämförelse med övriga man- liga fackskolelever är värderingen av ämnet religionskunskap negativ, liksom av ämnena litteraturkunskap, historia, samhällskunskap och gymnastik.
En stor del av de kvinnliga fackskolele- verna vill bli sjuksköterskor. Dessa flickor
anser att biologi, psykologi, kemi och fy- sik är mycket värdefulla ämnen. Även ma- tematik, socialkunskap och naturkunskap får högre värderingar bland dem än bland öv- riga flickor i fackskolan. Av ringa värde an- ses framför allt historia vara. Musik och teckning värderas också mera negativt av sjuksköterskorna».
Småskollärargruppen i fackskolan liknar mycket motsvarande grupp i gymnasiet. Svenska språket och psykologi får i båda fallen de högsta värderingarna. Andra äm- nen som nämns som värdefulla är litte- raturkunskap, matematik och musik, teck- ning och gymnastik. Liksom motsvarande grupp i gymnasiet avviker fackskolans »små— skollärare» från övriga i sin positiva vär- dering av historia och religionskunskap. I fackskolan anses tyska, franska, fysik, ke- mi och ekonomiska ämnen av ungefär en tredjedel av de blivande småskollärarna va- ra föga värdefulla.
De flickor som väljer förskollärarutbild- ningen skattar ämnet psykologi mycket högt i förhållande till den kommande utbildning- en och yrket. Svenska språket värderas ock- så högt, men inte signifikant högre än av andra flickor i fackskolan. Musik, teckning och gymnastik får av förskollärarna liksom av småskollärarna positivt avvikande be- dömningar. Av minst värde bedöms histo- ria vara, men får inte såsom ämnena tyska, franska, matematik och kemi någon från genomsnittet avvikande negativ skattning.
Av de ämnen som bedömts ha ringa be- tydelse är det tre som nämns särskilt of- ta, nämligen religionskunskap, historia och filosofi. Endast blivande folk- och småskol- lärare för fram dem som värdefulla (dock ej filosofi), men även de placerar dem ganska lågt i rangordning. Övningsämnena ligger också genomgående lågt. Om man bortser från att omkring var femte studeran- de inte har uttalat några utbildningspreferen- ser (tabell 6), är samtliga elever klart in- riktade på de ämnen som ligger inom den eftertraktade utbildningen. Några mera övergripande bildningsmål kan inte utläsas ur preferenserna. Stor ämnesbredd har en- dast blivande klasslärare, vilket väl har sin
grund i att klasslärarutbildningen har just denna bredd. Den vid andra undersökning- ar gjorda erfarenheten att blivande tekni- ker och naturvetare skulle betrakta även humaniora som behövlig utbildning åter- finns inte här annat än beträffande sven- ska och engelska. Den klara målinriktning- en synes för flertalet studerande inte med- ge något utrymme för övriga språk, de klassiska språken inräknade, inte heller för de historisk-filosofiska disciplinerna eller för de estetiskt bildande ämnena.
Sedda med elevernas ögon är skolans äm- nen klart uppdelbara i mera viktiga och mindre viktiga sådana. Att tillgodose olika önskningar om betygsviktning är emeller— tid ett komplicerat problem. Inte mindre komplicerad är frågan om vad en gymna- sial skola bör omfatta och hur en efterföl- jande högre utbildning bör konstrueras för att tillgodose enskilda och allmänna önske- mål.
4 Effekterna av olika former för betygsättning och betygsviktning på studierna i gymnasium och fackskola
4.1 Viktning av ämnen
Genom en serie frågor belyses hur elever- na skulle förhålla sig om betyget i vissa ämnen fick vikten 0 respektive vikten 2 vid beräkning av betygspoängen för in- tagning till fortsatt utbildning.
4.1.1 Mer och mindre intressanta ämnen
Fråga 7 löd:
a) Det Skolämne (även övningsämne) som intresserar mig mest denna termin är . . .
b) Om jag inte fick någon poäng alls för detta ämne vid intagning till fortsatta studier skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu vet inte
DUBB
c) Om jag fick dubbel poäng (betyget multiplicerat med 2) i mitt mest intres- santa ämne skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu El lika mycket arbete som nu 1] mindre arbete än nu |:] vet inte El
Resultaten av fråga 7 framgår av tabel— lerna 9 och 10.
Tabell 9. Förändring afarbetsinsatsen vid viktning med 0 av ämne som intresserar mest.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 32 15 8 8 9 4 16 14 12 (—) 12 11 Lika mycket arbete som nu 39 59 56 66 51 65 52 56 51 (100) 51 62 Mindre arbete än nu 24 14 18 14 28 23 18 14 25 (_) 24 16 Vet ej 5 12 16 9 11 8 10 12 10 (——) 11 10
b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 32 31 37 39 29 (50) 31 33 Lika mycket arbete som nu 38 47 32 40 37 (—) 36 44 Mindre arbete än nu 5 8 5 1 11 (—) 9 6 Vet ej 22 14 24 16 16 (33) 19 15 SOU 1970: 20 61
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 18 15 12 10 7 10 Lika mycket arbete som nu 52 63 49 61 64 67 Mindre arbete än nu 15 7 25 16 28 17 Vet ej 10 15 13 11 —— 4
d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
l,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5 ,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 38 44 32 33 13 20 Lika mycket arbete som nu 20 32 38 44 53 67 Mindre arbete än nu 2 — 8 7 20 7 Vet ej 34 20 18 15 10 7
Tabell IO. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 2 av ämne som intresserar mest.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 58 60 58 58 62 69 51 59 54 (100) 57 61 Lika mycket arbete som nu 42 34 38 39 34 31 43 33 41 (—) 38 35 Mindre arbete än nu —— -— — 1 —— — — —— 0 (——) 0 0 Vet ej —— 5 3 3 3 — 3 4 3 (—) 3 2 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 48 47 36 31 37 (50) 39 43 Lika mycket arbete som nu 39 43 44 55 48 (33) 45 46 Mindre arbete än nu -— — 3 1 O (_) 1 0 Vet ej 10 8 13 9 8 (17) 9 8 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde l,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 61 56 58 63 47 52 Lika mycket arbete som nu 34 41 37 32 50 46 Mindre arbete än nu — -—— 0 0 —— — Vet ej 1 4 3 3 3 —
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 30 24 41 44 37 67 Lika mycket arbete som nu 40 56 46 46 50 33 Mindre arbete än nu 2 —— 1 0 — —— Vet ej 20 16 8 8 10 ——
Kommentar: Mellan de olika linjerna i gymnasiet respektive fackskolan råder inga större skillnader i svarsmönster, om man undantar att hela 32 procent av pojkarna på humanistisk linje påstår att de skulle ar- beta mera om de inte fick tillgodoräkna sig poäng för det ämne de finner mest in— tressant. Även i fackskolan påstår en tred— jedel av eleverna samma sak. Detta kan tyckas vara ett paradoxalt påstående, men det har ändå antagligen endast till en mind- re del sin grund i ett missförstånd av frå- gan. En möjlig förklaring är att elever som inte tänker söka till spärrad utbildning skul- le uppfatta skolarbetet som mera menings- fullt och givande, om de slapp konkurrera med kamrater som endast går in för att skaffa sig så höga betyg som möjligt. Den— na hypotes styrks av att motsvarande para- doxala svar i stort sett saknas i tabell 9.
I fackskolan påstår högbetygarna oftare än lågbetygama att deras arbetsinsats skul- le påverkas i förväntad riktning, dvs. att den skulle minska vid vikten 0 och öka vid vikten 2. I gymnasiet finns motsvarande tendens endast om ämnet i fråga inte får någon poäng alls. En vägning med 2 skulle
påverka högbetygarna i gymnasiet mindre än lågbetygama. Tänkbart är att många högbetygare redan lägger ner så mycket ar- bete på det ämne som intresserar dem mest att en ökning av arbetsinsatsen inte är möj— lig.
Fråga 8 löd:
a) Det skolämne som intresserar mig minst denna termin är . . .
b) Om jag inte fick någon poäng alls för detta ämne vid intagning till fortsatta studier skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu
lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu vet inte
DUBB
c) Om jag fick dubbel poäng (betyget multiplicerat med 2) i mitt minst intres- santa ämne skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu [Zl lika mycket arbete som nu Cl mindre arbete än nu El vet inte El
Svaren på dessa frågor framgår av tabel— lerna 11 och 12.
Tabell ]] . Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 0 av ämne som intresserar minst.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 5 5 5 2 1 2 — 3 4 (—) 3 3 Lika mycket arbete som nu 37 33 41 34 36 30 33 41 31 (60) 35 34 Mindre arbete än nu 45 49 44 50 53 59 49 35 54 (40) 51 49 Vet ej 11 10 9 10 9 9 11 18 9 (—) 9 11 SOU 1970: 20 63
So Ek Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 6 15 15 10 5 (——) 8 13 Lika mycket arbete som nu 27 37 25 36 32 (33) 30 36 Mindre arbete än nu 36 33 33 26 35 (——) 35 30 Vet ej 26 15 24 25 18 (67) 21 19
c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 1 4 3 3 3 1 Lika mycket arbete som nu 32 15 35 36 36 30 Mindre arbete 51 48 50 48 55 52 Vet ej 10 30 10 10 3 9
d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 6 16 9 13 —- 7 Lika mycket arbete som nu 24 28 30 38 33 27 Mindre arbete än nu 26 16 34 31 50 53 Vet ej 40 36 19 17 13 13
Tabell 12. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 2 av ämne som intresserar minst. a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 32 41 41 45 56 55 36 49 44 (60) 46 46 Lika mycket arbete som nu 42 46 47 44 35 38 39 31 45 (40) 42 42 Mindre arbete än nu 16 5 4 4 0 —— 10 6 4 (—) 4 4 Vet ej 8 5 7 3 6 7 10 10 6 (—-) 7 5
b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 34 37 25 16 26 (50) 28 32 Lika mycket arbete som nu 42 49 40 53 42 (17) 41 49 Mindre arbete än nu 5 3 13 8 9 (—-) 9 4 Vet ej 17 9 19 21 13 (33) 15 13
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 37 37 47 48 46 42 Lika mycket arbete som nu 48 33 40 41 45 48 Mindre arbete än nu 6 11 4 4 3 1 Vet ej 4 15 7 5 4 3 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 26 16 26 32 50 47 Lika mycket arbete som nu 38 56 44 49 23 53 Mindre arbete än nu 6 4 9 4 7 — Vet ej 28 20 13 13 17 — »
Kommentar: Eleverna på den naturve- tenskapliga linjen, dvs. de elever som mer än andra linjers elever söker till spärrad ut- bildning, skulle låta påverka sig något mer i förväntad riktning än andra gymnasister, om viktningen gällde det ämne de fann minst intressant. För övrigt är skillnaderna mellan linjerna små.
En relativt stor andel, ca 10 procent, av fackskolans elever påstår sig vilja lägga ner mer arbete på det ämne de finner minst intressant, om de inte får tillgodoräkna sig någon poäng för detsamma. Till dessa svar är svårt att finna någon annan förklaring än att de kommit till i missförstånd eller som protest, även om samma tolkning som rörande det mest intressanta ämnet inte är helt utesluten.
l fackskolan låter sig högbetygarna på- verkas mer i förväntad riktning än lågbe- tygarna. Inom gymnasiet finns samma ten- dens men inte lika uttalad.
4.1.2 Mer och mindre arbetskrävande ämnen
Fråga 9 löd: a) Det skolämne som är mest arbetskrä- vande för mig denna termin är . . .
b) Om jag inte fick någon poäng alls för detta ämne vid intagning till fortsatta studier skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu
vet inte
DUBB
c) Om jag fick dubbel poäng (betyget multiplicerat med 2) i mitt mest arbetskrä- vande ämne skulle jag lägga ner på äm- net
mer arbete än nu
lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu
vet inte
DUBB
Tabell 13. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 0 av det mest arbetskrävande ämnet.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 11 10 6 5 6 5 11 9 10 (—) 8 8 Lika mycket arbete som nu 50 49 52 53 40 36 51 56 54 (80) 49 49 Mindre arbete än nu 26 32 32 36 45 51 28 24 30 (20) 35 35 Vet ej 8 7 7 3 5 5 8 8 3 (—) 5 5 SOU 1970: 20 65
So * Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 19 2 31 25 28 (33) 27 22 Lika mycket arbete som nu 43 41 36 46 43 (33) 41 42 Mindre arbete än nu 16 25 19 8 11 (——) 14 20 Vet ej 18 12 12 14 11 (33) 13 13
c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
l,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
M K M K M K Mer arbete än nu 13 15 8 7 7 7 Lika mycket arbete som nu 45 44 47 49 62 52 Mindre arbete än nu 28 33 37 35 28 38 Vet ej 7 7 5 6 — 3 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 28 24 29 22 10 20 Lika mycket arbete som nu 30 36 43 43 43 33 Mindre arbete än nu 10 4 12 20 30 47 Vet ej 26 24 11 13 10 —
Tabell 14. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 2 av det mest arbetskrävande ämnet.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 47 44 42 47 51 45 44 50 47 (80) 47 46 Lika mycket arbete som nu 37 49 49 48 42 52 51 40 46 (20) 45 48 Mindre arbete än nu 5 2 1 1 1 —— 2 3 ] (——) 1 1 Vet ej 5 3 5 1 3 1 2 5 2 (—-) 3 2
b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 44 39 37 30 38 (33) 39 36 Lika mycket arbete som nu 40 50 45 55 47 (33) 45 51 Mindre arbete än nu — 2 3 1 _ — 1 2 Vet ej 12 8 11 8 10 (33) 10 8
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 38 48 48 47 53 39 Lika mycket arbete som nu 51 44 44 46 43 59 Mindre arbete än nu — — 2 l — 1 Vet ej 3 7 3 2 1 — d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 28 20 43 37 30 47 Lika mycket arbete som nu 38 52 45 51 53 53 Mindre arbete än nu 2 4 0 2 _ _ Vet ej 24 12 8 8 10 ——
Kommentar: Största andelen elever som säger sig komma att lägga ner mindre arbe- te vid viktning med 0 av det mest arbets- krävande ämnet finner vi på de linjer som har den största andelen sökande till spär- rad utbildning, dvs. den naturvetenskapliga linjen på gymnasiet och den sociala linjen i fackskolan. I fackskolan finns dessutom en klar tendens till att det främst är högbe- tygarna som påverkas.
Ungefär en fjärdedel av fackskolelever- na tror sig komma att handla på motsatt sätt, dvs. med större arbetsinsats. Detta är förmodligen sådana elever som själva inte har tänkt sig en fortsatt, spärrad utbild- ning och som reagerar mot skolkamrater— nas betygsjakt.
Även beträffande effekten av dubbel poäng visar de naturvetenskapliga och so— ciala linjerna den största andelen påverka- de, men skillnaden mellan dessa och andra linjer är mycket liten. Av pojkarna i gymna-
siet och flickorna i fackskolan är det de med höga betyg som kommer att påverkas mest.
Fråga 10 löd: 3) Det skolämne som är minst arbetskrä— vande för mig denna termin är. . .
b) Om jag inte fick någon poäng alls för detta ämne vid intagning till fortsatta studier skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu
vet inte
BDSEI
c) Om jag fick dubbel poäng (betyget multiplicerat med 2) i mitt minst arbetskrä- vande ämne skulle jag lägga ner på ämnet
mer arbete än nu lika mycket arbete som nu mindre arbete än nu vet inte
DUBB
Tabell 15. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 0 av det minst arbetskrävande ämnet.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 13 12 8 4 5 5 3 9 8 (_) 7 8 Lika mycket arbete som nu 47 68 68 71 62 68 66 67 59 (60) 61 68 Mindre ar bete än nu 32 13 20 18 23 21 18 14 26 (40) 24 16 Vet ej 5 5 4 4 7 2 7 5 4 (——) 5 4 SOU 1970: 20 67
b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 12 21 25 28 10 (17) 13 23 Lika mycket arbete som nu 49 50 45 51 48 (50) 48 51 Mindre arbete än nu 16 13 15 4 19 (17) 17 10 Vet ej 17 14 13 13 13 (17) 14 13 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5 ,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 7 7 7 8 4 10 Lika mycket arbete som nu 54 67 61 68 72 72 Mindre arbete än nu 27 7 24 17 20 17 Vet ej 7 11 6 4 l _ d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2.4 2,5—3,9 4,0—5,0
Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 16 24 14 23 7 20 Lika mycket arbete som nu 38 40 49 50 50 80 Mindre arbete än nu 12 — 17 12 27 — Vet ej 26 24 12 13 13 —
Tabell 16. Förändring av arbetsinsatsen vid viktning med 2 av det minst arbetskrävande ämn et
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Arbetsinsats M K M K M K M K M K M K Mer arbete än nu 50 59 51 61 57 67 39 46 47 (60) 50 59 Lika mycket arbete som nu 37 35 44 33 36 26 51 41 47 (40) 43 34 Mindre arbete än nu 5 2 1 — —— — 2 1 2 (—) l 1 Vet ej 5 3 2 3 4 3 2 6 2 (_) 3 4 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Arbetsinsats M K M K M K M K Mer arbete än nu 38 45 24 31 29 (33) 30 41 Lika mycket arbete som nu 39 42 52 50 45 (50) 45 44 Mindre arbete än nu 1 3 7 3 5 (_) 5 3 Vet ej 16 7 15 11 12 (17) 13 8 6 8 SOU 1970: 20
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 41 44 52 61 50 52 Lika mycket arbete som nu 45 37 42 32 46 43 Mindre arbete än nu 4 — l 1 _ 1 Vet ej 4 7 3 3 1 _— d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Arbetsinsats M K M K M K Mer arbete än nu 20 24 30 42 47 53 Lika mycket arbete som nu 46 48 46 44 37 40 Mindre arbete än nu 24 — 5 3 7 7 Vet ej 10 16 12 8 7 —
Kommentar: En viktning med 0 av det minst arbetskrävande ämnet skulle över hu- vud taget inte påverka arbetsinsatsema sär- skilt mycket, men av flickorna i facksko- lan säger sig fler ha för avsikt att öka sin arbetsinsats än att minska den, om denna regel kom att gälla. I högbetygsgrupperna är det fler som inte skulle påverkas alls än i lågbetygsgrupperna.
Eleverna på den sociala linjen i facksko— lan och den naturvetenskapliga i gymnasiet är även i detta fall de som mest skulle påverkas av en dubblering av betygspoäng- en. Mellan hög- och lågbetygarna förelig— ger i fackskolan en klar skillnad i uppfatt- ning och i gymnasiet en mindre skillnad.
1 diagrammet, figur 2, sammanfattas resul— taten från gymnasium och fackskola. Stap- larna anger hur stor andel av eleverna som säger sig bli påverkade i sin arbetsinsats i förväntad riktning.
Av diagrammet framgår att frågorna rö- rande viktning av betyg genomgående har mindre relevans för fackskolelevernas skol- arbete än för gymnasisternas. Detta är en naturlig följd av att färre spärrade utbild- ningar står öppna för och väljs av fackskol- eleverna.
En dubblering av ett ämnes betyg får stör- re konsekvenser för skolarbetet än en vikt— ning av ämnet med 0 vid poängberäkningen.
Detta gäller i särskild grad de intressan— taste och minst arbetskrävande ämnena, men inte ämnen som bedöms som ointres— santa. Särskilt för gymnasiets vidkommande demonstreras tydligt hur arbetsintensiteten styrs dels av intresset, dels av meritvärde- ringsreglerna. Av fackskolans elever tror 30—40 procent och av gymnasiets 50—60 procent att de skulle lägga ner mer arbete på ämnen vilkas betyg dubblerades.
För alla de tänkta åtta kombinationerna av ämnen och vikter gäller att tveksamhe- ten om hur man skall handla är större i fackskolan än i gymnasiet. Det är också ge— nomgående en större andel av fackskolans elever än gymnasiets som tänker ändra sin arbetsinsats på ett sätt som kan te sig oväntat.
Mellan könen finns endast mindre skill- nader.
4.2 Lottning som urvalsinstrument
Fråga 11 löd:
Vid antagning till spärrad utbildning cf- ter gymnasium/ fackskola sker urvalet bland de sökande som regel efter betygspoäng. Man kan emellertid tänka sig olika möjlig- heter att fördela utbildningsplatserna med hjälp av lottning bland de sökande.
a) Hur skulle Ditt intresse för skolarbe-
”lo Ämne som intresserar med 0/o Ämne som in+resseror minsl' 80 50 r..," 50— 50— % ..... r-ill'l'Fl—Hl'w 40— i"" 40— 30— *30— ,— 20— 20— -—l IO— _ Ill— 0 0 Mest arbetskrävande ämne Minst arbetskrävande ömne
60 50 ...... 50— 50— 40— 40— 30— 30— 20— 20— IO— |0_ 0 M ' M M M ' 0 M H M M
Gymnasium Fackskola Gymnasium Fackskola DFöi-vönfad minskning vid vikten [) malt-väntad ökning vid vikten 2
Figur 2. Förändring av arbetsinsatsen i procent vid viktning av ämnesbetyg.
tet påverkas, om platserna i fortsatt ut- Mitt intresse skulle förbli oförändrat El bildning fördelades genom lottning mellan Mitt intresse skulle minska El alla behöriga sökande? Vet inte El Mitt intresse skulle öka l:] Svarens fördelning framgår av tabell 17.
Tabell 17. Påverkan på intresset för skolarbetet om platserna i fortsatt utbildning fördelades genom lottning.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym— Hum Sh Na Ek Te nasium Intresset skulle M K M K M K M K M K M K Öka 18 9 7 6 8 5 s 6 5 (_) 7 7 Förbli oförändrat 32 34 35 29 33 23 38 24 30 (40) 33 29 Minska 39 51 50 58 51 63 48 56 57 (60) 52 56 Vet ej 8 6 8 6 6 8 7 12 7 (—) 7 7
So Ek Te Fackskola Intresset skulle M K M K M K M K Öka 10 10 19 14 5 (17) 9 11 Förbli oförändrat 25 25 29 28 27 (33) 27 26 Minska 40 52 40 36 50 (33) 46 47 Vet ej 23 12 12 21 15 (17) 16 14 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Intresset skulle M K M K M K Öka 17 l l 7 8 3 — Förbli oförändrat 37 30 34 30 22 23 Minska 32 M 52 55 74 70 Vet ej 10 19 8 6 — 6 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Intresset skulle M K M K M K Öka 24 20 7 11 — — Förbli oförändrat 22 24 27 26 40 27 Minska 28 32 48 48 53 67 Vet ej 24 20 16 14 3 7
Kommentar: Endast ett fåtal är positivt inställda till lottning. Ungefär hälften av ele- verna tror att deras intresse för skolarbetet skulle minska om platserna i fortsatt ut- bildning fördelades genom lottning.
En positiv inställning är vanligare hos låg- betygare, bland vilka man också finner de flesta indifferenta och tveksamma. Högbe- tygarna ställer sig således övervägande ne— gativa till lottning, särskilt högbetygarna i gymnasiet. Skillnaderna mellan linjerna är inte stora och kan förklaras av bakomlig— gande betygsskillnader.
4.3 Test som urvalsinstrument
Fråga 12 löd: Antag att Du fick genomgå ett psykolo—
giskt test vid intagningen till högre utbild- ning, och att resultatet av detta test till- sammans med betygen utgjorde Din intag— ningspoäng.
a) Hur skulle Du ställa Dig till en så— dan förändring?
Det nya systemet skulle vara bättre [i Det skulle vara ungefär som nu D Det nya systemet skulle vara sämre El Vet inte El
b) Hur skulle Ditt intresse för skolarbetet påverkas?
Mitt intresse skulle öka El Mitt intresse skulle förbli oförändrat |] Mitt intresse skulle minska [| Vet inte El 71
3) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Det nya systemet skulle vara M K M K M K M K M K M K Bättre 63 70 71 78 65 86 57 85 54 (80) 61 78 Ungefär som nu 5 8 8 5 9 4 15 8 13 (20) 1 I 6 Sämre 5 8 8 5 12 1 13 — 14 (4) 12 4 Vet ej 21 15 13 11 12 9 11 6 19 (—) 15 11 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön So Ek Te Fackskola Det nya systemet skulle vara M K M K M K M K Bättre 61 63 51 43 58 (67) 57 58 Ungefär som nu 13 6 15 14 8 (17) 11 8 Sämre 5 12 11 11 9 (—) 9 11 Vet ej 18 19 21 30 22 (17) 21 22 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Det nya systemet skulle vara M K M K M K Bättre 68 63 63 78 45 78 Ungefär som nu 7 7 11 6 14 6 Sämre 10 -—— 10 4 24 7 Vet ej 14 26 15 11 16 9 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3 ,9 4,0—5,0 Det nya systemet skulle vara M K M K M K Bättre 50 60 56 57 73 60 Ungefär som nu 12 16 11 8 3 _ Sämre 6 — 9 13 10 7 Vet ej 28 16 21 22 10 33
Tabell 19. Påverkan på intresset för skolarbetet om test användes vid intagning till högre ut- bildning.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Intresset skulle M K M K M K M K M K M K Öka 29 23 25 29 20 21 21 27 15 (20) 20 25 Förbli oförändrat 58 59 61 61 71 74 61 60 67 (80) 66 63 Minska 3 3 5 2 3 — 2 — 6 (—-) 4 2 Vet ej 8 12 8 7 6 4 11 10 11 (——) 9 9
So Ek Te Fackskola Intresset skulle M K M K M K M K Öka 25 32 31 23 23 (33) 25 29 Förbli oförändrat 52 46 44 33 52 (50) 51 42 Minska 3 4 4 5 4 (—) 4 4 Vet ej 18 17 19 33 17 (17) 18 2I c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde ] ,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Intresset skulle M K M K M K Öka 31 37 20 26 7 13 Förbli oförändrat 51 52 66 61 84 78 Minska 6 — 3 2 7 3 Vet ej 1 l 1 1 9 9 3 6 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Intresset skulle M K M K M K Öka 30 32 23 30 23 13 Förbli oförändrat 40 44 52 41 57 67 Minska 4 — 4 5 3 — Vet ej 22 16 17 22 13 20
Kommentar: 1 fackskolan är tveksamhe— ten ganska stor vad beträffar urval med hjälp av test, även om flertalet är för ett sådant system. På gymnasiet verkar flickor- na ha en mer positiv inställning än pojkar— na, särskilt flickorna på de naturvetenskap- liga och de ekonomiska linjerna, av vilka nästan nio av tio förordar testning. De skillnader som förekommer mellan elever tillhörande olika betygsgrupper är inte sys— tematiska och pekar inte i någon bestämd riktning.
De flesta gymnasister och nästan hälften av fackskoleleverna tror inte att deras in- tresse för skolarbetet skulle komma att änd- ras av förhållandet att man använde test som urvalsinstrument, medan var fjärde be- dömer att intresset i så fall skulle öka. Det är främst lågbetygama som tror på ett ökat intresse för skolans arbete.
I figur 3 görs en jämförelse mellan ef- fekten av lottning och effekten av urvals- prov. Av diagrammen framgår att lottning totalt sett skulle ge större effekt på skol— arbetet än ett psykologiskt test, vilket är helt naturligt med tanke på att betyg och testresultat tillsammans förutsätts utgöra in- tagningspoängen. Medan lottningens effekt huvudsakligen är negativ, är testets positiv. Inte oväntat är lågbetygarna mest benägna att se positiva effekter av de hypotetiska förändringarna.
4.4 Inställning till betygen 4.4.1 Slopande av betyg Fråga 15 löd:
Tänk Dig att man inte fick några betyg
% Medelbetyg gymnasium 40 m _ : E — rrlllllllll .: O _—
0 D M K M K M H M K M K M K | 0-2,4 2,5-3.9 4 n
Minskning 'å' :: l l l | J E
_, 70 Medelbetyg fackskola 40 m __ C E _ lllhll => _ | | 0 |, rl , , M K M N M K M K M K M K 0 tll—2,4 2,5—3,9 4,0—5.0 * l-l-llll.ll U' _ .E = _ .: Ul .E _ i 50— 70 DLoitning mpsgkologiskt test
Figur 3. Förändring av intresset för skolarbetet i procent vid urval efter lottning respektive psy— kologiskt test.
alls. Hur skulle det då vara att gå i skolan? (Sätt ett kryss efter varje påstående som Du tycker stämmer)
Man skulle lära sig mindre Lektionerna och arbetsupp- gifterna skulle bli intressantare
Man skulle förlora respekten för lärarna
Man skulle trivas bättre med kamratem'a D El El III
Man skulle börja slarva med skolarbetet
Man skulle bli kamrat med lärarna på ett helt annat sätt än nu
Man skulle förlora intresset för att gå i skolan
Man skulle känna sig sporrad att lära sig mer på egen hand
Det skulle vara ungefär som nu
DD El Cl El
Kommentar: Den tidigare ställda frågan om lottningens konsekvenser för skolarbe- tet mäter också indirekt betygens betydel- se. Om betygen ersattes med lottning vid urval till högre studier skulle intresset för skolarbetet svalna hos flertalet elever. Be- tygen ökar med andra ord intresset.
I jämförelse med detta framstår resulta- ten i tabell 20 som mindre entydiga. Såväl positiva som negativa konsekvenser av en betygsfri skola nämns flitigt.
Gymnasister i gemen tror tydligen att de personliga relationerna i skolan skulle för— bättras på bekostnad av inlärningsresulta- tet om man övergav betygen. En jämförel- se mellan skolformerna ger vid handen att gymnasister oftare framhåller de positiva konsekvenserna än fackskoleleverna. I bå— da skolformerna är elever med låga betyg övervägande positiva och elever med höga betyg övervägande negativa till en betygs- fri skola.
4.4.2 Betygspress
Fråga 16 löd: Är det viktigt för Din fortsatta utbild- ning att Du får höga betyg? Nej, inte särskilt viktigt J a, ganska viktigt Ja, mycket viktigt
DDD
Fråga 17 löd: Känner Du det som om Du var pressad att skaffa så höga betyg som möjligt?
Nej, inte alls El Ja, i viss utsträckning D Ja, i hög grad D SOU 1970: 20
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym- Hum Sh Na Ek Te nasium Konsekvens M K M K M K M K M K M K Lära sig mindre 34 36 27 36 40 37 31 35 44 (40) 38 36 Intressantare 39 31 41 39 33 42 41 27 27 (20) 33 35 Förlora respekten 3 8 10 6 10 9 8 3 17 (_) 12 7 Trivas med kamrater 50 38 58 53 44 51 36 31 39 (_) 44 43 Slarva med skolarbetet 29 45 33 45 38 37 36 53 49 (60) 40 45 Kamrat med lärare 42 38 52 44 38 47 39 38 35 ( 20) 40 42 F örlora intresset 21 28 15 24 14 19 15 36 24 (40) 18 27 Sporrande 42 33 36 44 34 32 43 23 29 (—-) 34 35 Ungefär som nu 5 8 7 6 10 10 7 6 11 (20) 19 8 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön So Ek Te Fackskola Konsekvens M K M K M K M K Lära sig mindre 27 33 31 30 57 (33) 45 32 Intressantare 34 22 24 16 12 (3 3) 19 21 Förlora respekten 10 9 25 18 20 (17) 19 11 Trivas med kamrater 35 32 40 14 24 (50) 29 28 Slarva med skolarbetet 36 58 48 54 57 (67) 51 57 Kamrat med lärare 36 33 36 26 22 (33) 28 31 Förlora intresset 21 37 29 48 36 (33) 31 39 Sporrande 34 29 32 21 18 (3 3) 24 27 Ungefär som nu 13 6 16 13 11 (——-) 12 8 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Konsekvens M K M K M K Lära sig mindre 27 30 37 35 57 46 Intressantare 32 48 35 34 23 32 Förlora respekten 13 4 12 7 9 4 Trivas med kamrater 46 44 45 43 35 48 Slarva med skolarbetet 34 33 40 44 51 57 Kamrat med lärare 44 44 41 42 27 36 Förlora intresset 20 26 17 27 24 23 Sporrande 39 37 34 36 26 25 Ungefär som nu 13 4 9 8 7 9 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Konsekvens M K M K M K Lära sig mindre 26 36 48 31 43 53 Intressantare 34 44 17 19 13 20 Förlora respekten 24 8 19 12 7 — Trivas med kamrater 42 36 26 27 37 33 Slarva med skolarbetet 36 48 53 58 50 67 Kamrat med lärare 40 36 27 32 17 13 Förlora intresset 22 40 33 39 30 47 Sporrande 28 28 25 27 13 20 Ungefär som nu 18 8 12 8 10 —-
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Höga betyg är M K M K M K M K M K M K Inte särskilt viktigt 29 11 27 13 13 10 30 19 16 (—) 19 13 Ganska viktigt 50 48 39 39 37 40 48 41 53 (60) 45 43 Mycket viktigt 18 38 30 46 44 48 20 26 27 (20) 32 40 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Höga betyg är M K M K M K M K Inte särskilt viktigt 12 5 11 16 18 (—) 15 8 Ganska viktigt 42 55 60 55 47 (33) 48 55 Mycket viktigt 40 36 23 24 29 (50) 30 33 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Höga betyg är M K M K M K Inte särskilt viktigt 32 22 18 13 11 9 Ganska viktigt 44 63 47 44 35 26 Mycket viktigt 20 15 31 39 53 61 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Höga betyg är M K M K M K Inte särskilt viktigt 16 24 15 7 13 7 Ganska viktigt 52 56 49 55 47 53 Mycket viktigt 20 12 31 35 33 40 Tabell 22. Press att skaffa höga betyg. a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Pressad att skatTa höga betyg M K M K M K M K M K M K Inte alls 11 9 15 6 7 10 21 14 18 (40) 14 9 I viss utsträckning 61 58 61 49 48 36 2 59 62 (60) 56 51 I hög grad 26 33 24 44 43 53 26 26 20 (——) 29 39
So Ek Fackskola
Pressad att skaffa höga betyg M M M K Inte alls 10 13 12 20 15 (17) 13 15 I viss utsträckning 56 62 64 65 61 (33) 61 62 I hög grad 32 25 23 13 22 (33) 24 22 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
l,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Pressad att skaffa höga betyg M K M K M K Inte alls 21 15 12 10 15 3 I viss utsträckning 54 48 57 52 58 52 I hög grad 25 37 30 38 27 45 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Pressad att skaffa höga betyg M K M K M K Inte alls 16 24 12 15 13 7 I viss utsträckning 56 64 63 61 47 80 I hög grad 28 8 22 24 37 13
Kommentar: Frågan om betygspress eller inte är intimt förknippad med valet av fortsatt utbildning. Det är rimligt att tänka sig att det huvudsakligen är elever som vill in på utbildningar med höga betygskrav som känner sig pressade. Resultaten i ta- bellerna 21 och 22 pekar i den riktningen, men det är ändå tydligt att andra faktorer kan spela en avsevärd roll.
I gymnasiet är det ungefär lika många som säger att betygen är mycket viktiga för deras fortsatta utbildning och som an- ser sig i hög grad pressade av dem. Dessa elever fördelar sig emellertid inte betygs— mässigt lika. Bland lågbetygarna känner sig relativt sett fler pressade, medan långt ifrån alla högbetygare, för vilka betygen är vik- tiga i fortsatt utbildning, känner sig pressa- de av dem.
I fackskolan är det något färre som fin- ner betygen viktiga respektive pressande, och dessa elever fördelar sig inte heller på samma sätt som gymnasisterna i betygshän- seende. En framträdande skillnad är att det i gymnasiet oftast är flickor som upple- ver press på grund av betygen, medan det i fackskolan oftast är pojkar.
Fråga 18 löd: Det talas ibland om att betygsjäktet i skolorna påverkar kamratandan i ogynnsam riktning.
&) Tycker Du att det har hänt med Din klass?
Nej, inte alls ]] ] a, i någon mån El ] a, i hög grad El 77
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön
Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Påverkan av. . . betygsjäkt M K M K M K M K M K M K Inte alls 18 25 16 15 26 25 30 36 41 (40) 30 24 I någon mån 63 55 51 66 49 53 54 44 47 (60) 50 56 1 hög grad 18 19 32 19 23 22 16 19 10 (_) 19 19 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Påverkan av betygsjäkt M K M K M K M K Inte alls 31 33 45 54 47 (50) 43 39 I någon mån 44 50 39 36 37 (50) 39 46 I hög grad 22 16 16 6 13 (—) 16 13 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Påverkan av betygsjäkt M K M K M K Inte alls 32 15 27 24 46 25 I någon mån 48 70 52 55 43 58 I hög grad 17 15 20 20 11 14 d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Påverkan av betygsjäkt M K M K M K Inte alls 32 44 43 37 53 53 I någon mån 36 44 41 47 43 40 I hög grad 28 12 14 14 17 7
Kommentar: Mot bakgrunden av det se- naste årets många gånger alarmerande rap- porter om betygsjäktet i skolorna är det förvånansvärt många elever som har mot- stått den ganska starka suggestionen i frå- ga 18 och uttalat att betygsjäktet inte har påverkat kamratrelationema i deras klass. Knappt 30 procent respektive drygt 40 pro- cent av eleverna i gymnasiet och facksko- lan tycker så. Den vanligaste meningen är annars att jakten på betyg i någon män på— verkar kamratandan i ogynnsam riktning. Högbetygama upplever mindre av betygs- jäktets verkningar än lågbetygarna.
I figur 4 görs en jämförelse mellan an- talet elever som finner det mycket viktigt att skaffa sig höga betyg, som känner sig i hög grad pressade av betygen respektive anser att kamratrelationema försämrats på grund av betygsjäkt. Bland lågbetygama är dessa tre grupper ungefär lika stora, men bland högbetygarna föreligger betydande skillna- der. Relationerna mellan antalet elever som upplever försämrade kamratrelationer och andelen som känner sig i hög gradlpressad att skaffa höga betyg tyder på en gynnsam- mare subjektiv upplevelse av skolsituationen hos elever med höga betyg.
o/o Medelbehjq gymnasium
Medelbetyg fackskola
MHMKMK MKMKMH MKMHMK Lil—2,4 2,5-5,9 4,0—5,0 Mycket' befgdelsefullt' för fortsatt- utbild— ning med höga betyg
EI hög grad pressad att skaffa så höga be- tyg som möjligt- åhamratandan i hög grad påverkad
Figur 4. Inställning till &, betygen i procent hos elever på olika betygsnivåer.
5 Information om behörighetsbestämmelser och
meritvärderingsregler
Fråga 13 löd: beräkning för fortsatta studier?
Anser Du att Du fått tillräcklig informa- Ja [3 tion, i eller utanför skolan, om frågor som Tveksam [1 rör ämneskrav och betygskrav samt poäng- Nej [] Tabell 24. Information om poängberäkning m. m. för fortsatta studier.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Har erhållit M K M K M K M K M K M K Tillräcklig information 18 10 15 13 18 13 23 19 15 (20) 17 13 Tveksam 24 20 23 18 17 20 16 22 19 (—) 19 19 Ej tillräcklig information 58 70 62 68 64 67 59 56 65 (80) 63 67 b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Har erhållit M K M K M K M K Tillräcklig information 13 15 12 15 9 (—) 10 15 Tveksam 29 19 28 28 25 (33) 26 21 Ej tillräcklig information 57 66 57 58 63 (67) 60 64 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Har erhållit M K M K M K Tillräcklig information 18 30 15 12 24 14 Tveksam 25 15 18 19 20 22 Ej tillräcklig information 55 56 66 68 54 64
d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Har erhållit M K M K M K Tillräcklig information 12 12 10 15 10 20 Tveksam 26 28 28 21 13 13 Ej tillräcklig information 62 60 59 64 70 67
Fråga 14 löd: fortsatta studier?
Anser Du att det är betydelsefullt för Ja [1 eleverna att få information om ämneskrav Tveksam El och betygskrav samt poängberäkning för Nej [3 Tabell 25. Betydelsen av information om poängberäkning m. m. för fortsatta studier.
a) Gymnasium. Procentuell fördelning efter linje och kön Gym-
Hum Sh Na Ek Te nasium Informationen är M K M K M K M K M K M K Betydelsefull 95 100 95 100 97 99 97 99 96 (100) 96 100 Tveksam 3 — 3 —— 2 l 2 1 3 (—) 3 0 Ej betydelsefull 3 — 1 — O — — — 1 (—) 1 —— b) Fackskola. Procentuell fördelning efter linje och kön
So Ek Te Fackskola Informationen är M K M K M K M K Betydelsefull 95 99 99 98 94 (100) 95 98 Tveksam 4 1 1 3 3 (—) 3 1 Ej betydelsefull —— 0 — —— 1 (——) 1 0 c) Gymnasium. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde
1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0 Informationen är M K M K M K Betydelsefull 97 100 96 100 95 100 Tveksam 3 — 2 0 4 — Ej betydelsefull — — 1 — 1 —— d) Fackskola. Procentuell fördelning efter betygsmedelvärde 1,0—2,4 2,5—3,9 4,0—5,0
Informationen är M K M K M K Betydelsefull 90 96 96 98 93 100 Tveksam 6 4 2 1 3 —— Ej betydelsefull 4 — —— 0 — —-
Kommentar: Flertalet elever både i fack- skolan och i gymnasiet tycker sig inte ha fått tillräcklig upplysning om de behörig- hets— och meritvärderingsregler som gäller vid intagning till högre utbildning. Några mer påtagliga skillnader mellan de olika undergrupperna finns inte. Något förvå- nande kan det synas att elever, som ämnar söka till spärrade utbildningar och som an- ser att det är betydelsefullt med informa- tion i dessa frågor och som inte tycker sig ha fått tillräckliga upplysningar, uppenbar- ligen inte i någon större utsträckning för- söker komplettera sina kunskaper på egen hand.
6 Betygsviktning från teknisk-statistisk synpunkt
6.1. Undersökningen
6.1.1. Problemet
I detta avsnitt redovisas en undersökning, som gjorts för att belysa i vad mån man genom viktning av enskilda ämnesbetyg i en betygsumma eller i ett betygsmedeltal verkligen kommer till bestämningar som i teknisk mening skiljer sig från det oviktade betyget. Blir det samma urval av individer, om man väljer efter en oviktad betygsum- ma eller efter exempelvis en betygsumma med dubbel vikt för matematikbetyget? Man kan multiplicera ett enskilt betyg med tre, fyra etc. och man kan vikta flera ämnes- betyg. Inte sällan har man i mottagande skolor tillämpat tämligen invecklade vikt- ningssystem. Prognosvärdet av dessa vikt- ningsförfaranden är som regel helt okänt.
Här redovisas Vissa framräknade korrela- tioner för att belysa frågan huruvida man får nämnvärt annorlunda rangordning vid vissa slag av betygsviktning än vid rang- ordning efter enkel betygsumma (betygs- medeltal). De olika slagen av viktning fram- går av variabelbeskrivningen nedan.
6.1.2. Material
Beräkningarna är gjorda på ett urval omfat- tande 200 studenter på reallinjen. Av dessa hade 150 avlagt sin examen i storstads- gymnasier och 50 i ett mindre landsorts- gymnasium. Några påtagliga olikheter i be-
tygsmedeltal och be—tygspridning mellan gymnasiema förelåg inte. Urvalet omfattar hela klasser. Ingen åtskillnad på kön har gjorts.
6.1.3. Variabler
Det oviktade betyget erhölls genom en en- kel medeltalsberäkning av betygen för äm- nena svensk skrivning, svenska språket och litteraturen, engelska, kristendomskunskap, historia, samhällskunskap, matematik, fy- sik och kemi. På biologisk gren tillkom be- tyg i biologi. Uträkningen gjordes efter överföring av bokstavsbetyg till sifferbe— tyg enligt följande:
C =O B =1 Ba =l,5 AB =2 a =2,5 A =3
Viktningen innebär att man har tagit ma- tematikbetyget två respektive tre, fyra och fem gånger. På samma sätt har betygen för ämnesgruppen matematik + fysik + kemi multiplicerats med två respektive tre och fyra.
Av intresse är också att se om viktning av betyget i svensk skrivning får någon ef- fekt. Detta betyg har därför multiplicerats med fyra.
Övningsämnena ingår, som framgår ovan,
inte i betygsmedeltalet. För att se om des- sa ämnen ger utslag, har man även gjort be- räkningar av medelbetyget med ämnena teckning och gymnastik inräknade, i sist- nämnda ämne dock endast om betyget ej sänker individens medeltal.
Den sista beräkningen gäller medelbetyget (betygsumman), sådant det tidigare tilläm— pades vid intagning till teknisk fakultet, dvs. dubbel vikt för matematik, 1,5 gånger betygen i fysik och kemi, 1,25 gånger bety- get i svensk skrivning, 0,5 gånger betygen i engelska (i ett fåtal fall annat huvudspråk) och teckning samt 0,25 gånger betygen i svenska språket och litteraturen, språk av- slutade i tidigare årskurser samt tillvalskur— ser i språk. (Att man vid intagning till tek- nisk fakultet även gav poäng för praktik saknar här intresse.)
För sistnämnda beräkning har antalet stu- denter reducerats till 150, genom att 50 studenter med låga betyg eliminerats. Skä- let härtill är att dessa studenter ej bedömts vare sig ha velat söka inträde eller haft möjlighet att vinna inträde.
Sammanfattningsvis ger detta följande be- tygsvariabler
1. Medelbetyg i sv skr+sv+eng+kr+hi+ sk + ma+fy + ke. På biologisk gren dessutom bi. Enkel vikt för samtliga. 2. Enkel viktning enl ] ovan
men med ............. 2xma 3. ..................... 3Xma 4. ..................... 4Xma 5. ..................... 5x ma 6. ..................... 2x(ma+fy+ke) 7. ..................... 3 x(ma+fy+ke) 8. ..................... 4X(ma+fy+ke) 9. ..................... 4xsv skr
10. som 1 ovan plus te 11. Som 1 ovan plus gy (om detta ej verkar sånkande) 12. 2 xma 1,5 x(fy+ke) 1,25 X (sv skr) 0,5 x (sv +eng, ev annat huvudspråk, + språk från tidigare årskurser+till- valskurser i språk).
6.1.4 Beräkningsmetod
Eftersom problemet gäller om en viktning av enskilda betyg ger ändrad rangordning, har beräkningarna utförts så att rangkorre- lationen bestämts mellan a ena sidan det
oviktade betyget och å andra sidan olika slag av viktade betyg. I ovanstående varia- belförteckning är 1 det oviktade betyget för läroämnena. Variablerna 10 och 11 är på samma sätt oviktade, nu med teckning respektive gymnastik lagda till läroämnena. Variablerna 2—9 och 12 representerar olika typer av viktning. En viktning kan givetvis göras på många olika sätt. Här har med- tagits ett antal, som bedömts äga relevans för diskussionen om betygsviktning.
Sambandet mellan de olika variablerna har uträknats i rangkorrelationer.
Koefficienten för rangkorrelation kan va- riera från +1 till —- 1. Vid +1 råder full samstämmighet mellan rangordningarna i de båda variablerna; rangordningarna är med andra ord identiska. Vid — 1 råder helt omvänd ordning i de två variablerna, så att den förste i den ena variabeln blir den siste i den andra variabeln, den näst förste blir den näst siste osv. Vid 0 råder inget sam— band mellan rangordningarna.
De samband som här beräknas kan vän- tas ligga mellan +1 och 0, flertalet nära + 1. Frågan är hur nära.
6.2 Resultat
Tolv interkorrelationer har beräknats. Resul- taten är följande.
Rangkorrelation mellan oviktat medelbetyg i läroämnena (variabel 1) och
d:o men med 2xma +0.991 3 )( ma +0.970 4 )( ma +0.946 5 x ma +0.923 2 )( (ma+fy+ke) +0.966 3 x (ma+fy+ke) +0.945 4 x (ma+fy+ke) +0.924 4 x sv skr +0.964 te +0.986 gy som höjer medel- betyget +0.991 betyg viktat enligt bestämmelser för intagning vid teknisk fakultet + 0.835
6.3 Tolkning och kommentarer
Koefficien-terna är höga. Fler-talet ligger mycket nära + 1, vilket innebär att rang- ordningen av individerna blir praktiskt ta-
get lika vid oviktat och viktat betyg. Att ge matematikbetyget dubbel vikt, vilket ibland anses motiverat, ger således ringa förändring. Vid högre vikt för matematik- betyget sjunker rangkorrelationen succes- sivt, dock tämligen sakta. Även när mate- matikbetyget multipliceras med 5, blir rang- korrelationskoefficienten så hög som + 0.923.
Ger man ökad vikt åt hela ämnesgrup- pen matematik + fysik + kemi, blir ef- fekten i stort densamma. Även med fyr— dubbel vikt för hela ämnesgruppen förblir rangkorrelationen med det oviktade bety- get så hög som + 0.924.
För jämförelsens skull har även betyget 1 svensk skrivning fyrdubblats. Effekten blir liten även av detta. Rangkorrelationen med oviktat betyg blir, trots den stora tyngd man givit svensk skrivning, så hög som + 0.964.
Än mindre är effekterna av att teckning respektive gymnastik medräknas i betyget. Ett urval av individer blir således praktiskt taget detsamma med och utan dessa betyg.
Större effekt ger den specifika vägning av olika ämnesbetyg som nu tillämpas vid urval till de tekniska fakulteterna. Det väg- da inträdesbetyget korrelerar endast + 0.835 med det ovägda studentbetyget. Här får man således ett något annat urval.
Tolkningen av dessa samband är givet- vis helt beroende av vad man anser vara ett ungefär likartat urval. Så fort rangkor- relationen understiger + 1, får individerna i något avseende olika rangordning i de bå— da variablerna. Ändringarna i rangordning kan emellertid infinna sig i toppen av ska- lan lika väl som i botten av skalan. Det är därför inte säkert att eleverna byter rang just omkring den kritiska urvalsgränsen. Det är för den enskilde individen tämli- gen likgiltigt, om han väljs ut som den förs- ta eller andra, som den näst sista eller sis- ta. Det väsentliga är om han väljs ut eller inte.
Sannolikheten för att den enskilde ele- ven skall få sin rangposition ändrad är så- ledes liten, vartill kommer att en ändring in- te betyder någonting annat än i gränsskik- tet. När rangordningen gäller så många in-
divider som här är fallet och när korrela- tionskoefficientema är mycket höga, blir medelfelet för dessa mycket litet (i förelig- gande fall endast 0.007). Tar man som gräns för statistiskt signifikanta differenser den s.k. enprocentnivån, dvs. 2,58 gånger me- delfelet, blir den marginal inom vilken man kan anse differenserna betingade av slump i 0.02. En koefficient på 0.95 betyder enligt detta någonting mellan 0.93 och 0.97.
Emellertid måste differensern-a i rangkor- relation ses mot bakgrunden av att betygs- variablerna inte är helt reliabla. De rymmer åtskilligt av slump sådana de är, vare sig de är viktade eller oviktade. Hur stort detta slumpinflytande är, kan man endast göra vissa uppskattningar om. Allmänt vet man att betyg har låg reliabilitet, åtminstone i betydelsen samstämmighet mellan två av varandra oberoende betygsättare. För en- skilda ämnesbetyg brukar korrelationen mellan två bedömare variera mellan 0.40 och 0.70. Reliabiliteten för en hel betyg- summa eller ett betygsmedeltal är det svå— rare att finna uttryck för, eftersom det är svårt att få fram dubbelbedömningar för samtliga ämnesbetyg. Teoretiskt kan man emellertid räkna fram reliabiliteten av en betygsumma eller ett betygsmedeltal, om man förutsätter att reliabiliteten för ett äm- nesbetyg överensstämmer med motsvarande för övriga i summan eller i medeltalet in- gående ämnesbetyg.
Om antalet ämnen i den enskildes betyg är tio, blir reliabilitetskoefficienterna be- räknade enligt Spearman-Browns formel
Ämncsbetyg Betygsumma 0.40 0.87 0.50 0.91 0.60 0.94 0.70 0.96
Det är uppenbart, att reliabiliteten inte är större än interkorrelationen mellan fler- talet variabler enligt vad som framräknats ovan. Olikheterna mellan rangordningen av betygen vid viktade och oviktade betyg är enligt detta sannolikt mindre än de varia— tioner som slumpmässigt kan vidlåda ett
oviktat eller ett viktat betyg. Risken är så- lunda stor, att man genom viktning »silar mygg och sväljer kameler». Viktning ger sålunda sannolikt ofta mindre utslag än de slumpmässigt verkande felfaktorerna.
Mot detta kan hävdas att en viktning ger en systematisk förändring i motsats till ir- reliabilitetens slumpmässiga förändringar och att en viktning därmed alltid kan för- svaras. Det är givetvis en värderingsfråga hur man skall ställa sig till betygsviktning av olika slag. Erfarenheten av här gjorda beräkningar säger emellertid att en vikt- ning av enskilda ämnesbetyg måste vara tämligen kraftig för att ge märkbar effekt. En måttlig viktning av enskilda ämnesbe- tyg ger effekter, som sannolikt understiger de slumpmässigt verkande förändringar, som ligger i betygens bristande tillförlitlig- het.
Sammanfattning
Föreliggande elevundersökning, kapitlen 2— 5. grundar sig på en enkät bland 1160 gymnasister och 659 fackskolelever i sista årskursen och avser att ge en bild av des- sa clevers syn på betygs- och urvalsfrå- gor.
En majoritet av eleverna ämnar fortsät- ta att studera och urvalsproblemet är där- för aktuellt för dem. Preferenser för yrken som förutsätter spärrad utbildning är vanli- ga både i gymnasiet och i fackskolan. dock vanligast i gymnasiet.
Omkring var femte elev svarade Vet ej på frågan om vilken utbildning han eller hon tänkte sig efter avslutad skolgång. Övriga elever fördelade sig på ett förhållandevis be- gränsat antal utbildningsvägar. Oavsett till- tänkt fortsatt utbildning ansågs vissa äm- nen allmänt vara viktiga, främst matema- tik, svenska, engelska, psykologi, samhälls- kunskap, fysik och kemi.
Vid uppdelning på olika utbildningspre— ferenser blev bilden av de skilda ämnenas vikt genast mer komplicerad. Studerande som ville bli folk- eller småskollärare hade stor bredd i sina ämnespreferenser, i öv- rigt var antalet >>viktiga>> ämnen klart be- gränsat. Oavsett tilltänkt fortsatt utbildning ansågs historia, religionskunskap och filo- sofi mindre viktiga. Detsamma gällde främ- mande språk, utom engelska, samt övnings- ämnena.
Genom en serie frågor har belysts hur eleverna skulle förändra sin arbetsinsats i
skolan om betyget i vissa ämnen fick vik- ten 0 respektive vikten 2 vid beräkning av betygspoängen för intagning till fortsatt ut- bildning. Viktning av betyg har genomgåen- de mindre betydelse för fackskolelevernas skolintresse än för gymnasisternas. Detta är troligen en följd av att färre spärrade ut- bildningar står öppna för och väljs av fack- skolelever. En dubblering av ett ämnes be- tyg får större konsekvenser för skolarbetet än en viktning av ämnet med 0 vid poäng- beräkningen. Detta gäller i särskild grad de intressantaste och minst arbetskrävande äm- nena, men inte ämnen som bedöms som oin- tressanta. Särskilt för gymnasiets vidkom- mande demonstreras tydligt hur arbetsin- tensiteten styrs dels av intresset, dels av meritvärderingsreglerna. Av fackskolans ele- ver tror 30—40 procent och av gymnasiets 50—60 procent att de skulle lägga ner mer arbete på ämnen vilkas betyg dubblerades.
Uppskattninge—n av eventuella förändring- ar av skolintresset vid urval med hjälp av andra instrument än betyg har givit vid handen att lottning totalt sett skulle få stör- re effekt på skolarbetet än ett psykologiskt test. Detta resultat förklaras delvis av att be- tyg och testresultat tillsammans förutsattes utgöra intagningspoängen. Medan lottning- ens effekt huvudsakligen är negativ är tes- tets positiv. Inte oväntat är lågbetygarna mer benägna än högbetygarna att se positiva ef- fekter av de hypotetiska förändringarna.
Gymnasister i gemen tror att de person—
liga relationerna i skolan skulle förbättras på bekostnad av inlärningsresultatet om man slopade betygen. I båda skolformerna är ele- ver med låga betyg övervägande positiva och elever med höga betyg övervägande nega- tiva till en betygsfri skola.
En jämförelse har gjorts mellan de ele- ver som finner det mycket viktigt att skaf- fa höga betyg, de som känner sig i hög grad pressade av betygen och de som an- ser att kamratrelationerna har försämrats på grund av betygsjäkt. Bland lågbetygarna är dessa tre grupper ungefär lika stora, men bland högbetygarna föreligger betydande skillnader. Relationerna mellan antalet ele- ver som upplever försämrade kamratrela- tioner och den andel som känner sig i hög grad pressad att skaffa höga betyg tyder på en gynnsammare subjektiv upplevelse av skolsituationen hos elever med höga betyg.
Den avslutande statistiska undersökningen av vilka effekter på ett efterföljande elev- urval, som olika former av tänkt betygsvikt- ning har, leder närmast till slutsatsen att en viktning av ämnesbetyg måste vara täm- ligen stark för att märkbart påverka urva- let. Enbart dubblering av vikten för vissa ämnesbetyg synes vara av ringa betydelse.
Det är svårt att av de redovisade resulta- ten dra generaliserande slutsatser. Gymna- sister och fackskolelever skiljer sig åt, likaså pojkar och flickor, högbetygare och lågbe- tygare. Majoriteten av de studerande an- ser att betyg skall ges, trots att de upplever betygen som pressande. Majoriteten vill ock— så klart skilja på >>viktiga>> ämnen och mindre »viktiga» ämnen. Att de studerande själva från sina egna utgångspunkter vill ha betygsviktning får då vägas mot vad man från mera allmänna utbildningssynpunkter anser böra främjas och betonas inom gym- nasie— och fackskolutbildningen.
Bilaga 1 Skrivelse till berörda skolor
Kompetensutredningen (förkortat KU) skall enligt sina direktiv bl. a. utreda och föreslå bestämmelser för meritvärdering av betyg från gymnasium och fackskola vid urval till eftergymnasiala studier. Som ett led i detta arbete vill KU undersöka de studerandes åsikter i frågan om meritvärdet av slutbe- tyget från skolan skall framräknas genom viktning av enskilda ämnesbetyg i slutbety- get eller om meritvärdet endast skall utgöra ett ovägt medeltal. , KU anhåller att Ni föranstaltar om att ; bifogade enkätformulär besvaras av elever- na i årskurs 3 i treåriga gymnasiet och års- kurs 2 i fackskolan. Besvarandet sker lämp- ligen i storgrupp. Om detta ej kan ske med *. samtliga elever i samma lokal, bör besva- 5 randet likväl ske under samma lektionstim- & me för samtliga för att förhindra att vissa 1 svarande blir förhandsinformerade. Svaren skall göras individuellt och under tillsyn. ; Diskussion eleverna emellan får således inte ' äga rum.
Ledaren behöver endast inleda med att distribuera kuverten med uppmaning till eleverna att ta del av och besvara formulä- ret. Alla utlämnade formulär skall insamlas.
Besvarandet bör ske senast den 14 maj. De förseglade svaren insändes därefter om- gående till KU under ovanstående adress. Samtliga formulär återsändes, liksom för- teckningen över de klassavdelningar som be— svarat frågeformuläret.
Stockholm 23.4. 1969.
Sixten Marklund * Undervisningsråd, undersökningsledare
Studieprognos och studieframgång
Av Rolf Paulin
2. Tidigare forskning
I KU:s betänkande Studieprognos och stu- dieframgång (SOU 1968: 25) finns en ut- förlig redovisning av de erfarenheter man i utländska undersökningar vunnit vid pre- diktion av studieframgång. Här redovisas därför endast resultat av svensk forskning.
Vid psykotekniska institutet i Stockholm har man gjort ett antal undersökningar av möjligheterna att förutsäga framgång i hög— re studier. Dessa undersökningar avser främst studerande vid handelshögskolan och tekniska högskolan i Stockholm samt karo- linska institutet. Många av rapporterna finns dock inte längre tillgängliga.
Nedan redovisas resultaten från en un- dersökning vid handelshögskolan, en vid tekniska högskolan, en avseende läkarut— bildningen och en tandläkarutbildningen.
Undersökningen vid handelshögskolan av- ser de studerande som antogs åren 1939— 43 och upptar studieresultaten fram till slu- tet av år 1946. Dessa studenter hade börjat studera under andra världskriget och många hade därför på grund av inkallelser förse— nats i sina studier. Undersökningen kan av bl. a. denna anledning inte anses helt repre- sentativ för dagens studiesituation. Som kri- terier på studieframgång används dels stu- dieläge (hur långt studierna fortskridit), dels betygsresultat.
De studerande har indelats i tre grupper med avseende på deras studieläge 31.12. 1946. De tre grupperna är 1 studerande som avbrutit studierna utan
examen och avförts ur högskolans register 2 studerande som avlagt ekonomexamen 3 studerande som fortfarande kvarstod vid högskolan utan att ha avlagt examen.
Med betygsresultat avses först registre- rade betyg i de olika ämnena i ekonomexa- men.
Man fann att de studerande som hade de högsta studentbetygen hade större chans än övriga att nå höga betyg vid handelshög- skolan. Även mängden praktik hade sam- band med betygen vid handelshögskolan.
I en promemoria angående urval av ele- ver till avdelningen för arkitektur vid tek- niska högskolan i Stockholm beskrivs två un- dersökningar av studentbetygens och antag- ningspoängens samband med betyg från ar- kitektutbildningen (författarna är okända). Den ena av dessa undersökningar, som är gjord med 135 försökspersoner, visade mått- liga samband mellan de båda prediktorcma och betyg från arkitektutbildningen (+.25— +.44).
I en senare mindre undersökning erhölls inga samband med dessa prediktorer.
I en rapport över de erfarenheter som psykotekniska institutet har av testningar vid elevintagningen till tekniska högskolan i Stockholm anser man att det är svårt att förutsäga studieframgången såväl om man använder test som om man utgår från stu— dentbetyg. De rapporterade undersökningar- na är gjorda före 1949.
I SOU 1951: 4 (Antagningen av medici-
Svaga
Procent med studentexamen 1948 1
ne studerande m.fl.) redogörs för student- betygens förmåga att förutsäga med. kand.- betyg samt sammanfattningsbetyget i speciell tandanatomi för studerande vid tandläkar- högskolan.
Där redovisas även korrelationer mellan testresultat och nyss nämnda kriterier på studieframgång för medicinstuderande och studerande vid tandläkarhögskolan i Stock- holm.
Studentbetyget definieras i undersökning- en som en enkel summa av betygen i samt— liga läroämnen i studentexamen. Undersök- ningen av betygens prognosvärde vid de me- dicinska fakulteterna avser en grupp som antogs åren 1937—41 och som avlagt med. lic.-examen. Testresultatens prognosvärde avser 226 medicine studerande i Lund och Stockholm. Betygens och testresultatens prognosvärde för betyget i speciell tandana— tomi är gjort på 47 elever vid tandläkar- högskolan i Stockholm.
För studentbetyget blev korrelationen .55 med med. kand.-betyget som kriterium, och .36 med med. lic.-betyget som kriterium på studieframgång. Licentiatbetygets spridning var betydligt mindre än kandidatbetygets. För studerande vid tandläkarhögskolan blev korrelationen .15 mellan studentbetyg och betyg i speciell tandanatomi.
Detta visar alltså att studentbetyget rela- tivt väl förutsade studieframgången fram till kandidatexamen. Licentiatbetygen var svå- rare att predicera, Vilket bl.a. berodde på
M— M M + Begåvade
_ 2 8 16
att det var vanligare att licentiatema fick samma betyg.
Korrelationen mellan resultaten på test— batteriet, som främst innehöll prov på in- duktiv förmåga men även på spatial för- måga och allmänbildning, hade ett värde på .18 för studerande i Stockholm och .33 för studerande i Lund. På ett likartat test- batteri fick man korrelationen .32 med betyget i speciell tandanatomi för studeran- de vid tandläkarhögskolan i Stockholm.
År 1938 undersöktes alla skolbarn i klass 3 i Malmös folkskolor. I undersökningen ingick mätningar med ett gruppintelligens- test, en begåvningsbedömning som gjordes av lärarna i respektive klasser samt en in- delning i socialgrupper.
År 1963 sökte man reda på de år 1938 undersökta personerna och skaffade sig information om bl.a. deras utbildningsre- sultat och utbildningsnivå. Ledare för pro— jektet var professor Husén.
De viktigaste resultaten av undersökning- en i detta sammanhang är sambanden mel- lan testresultaten och senare skolframgång samt mellan socialgruppstillhörighet 1938 och senare studieframgång. De påtagliga sambanden framgår av tabellerna 1, 2 och 3, som är hämtade ur Talent, Opportunity and Career (Husén 1969).
Även om man i tabell 3 inte har hållit begåvningen konstant då man undersökt den sociala tillhörighetens betydelse för utbild- ningsnivån, tycks social bakgrund i högre
Tabell 2. Sambandet mellan testresultaten år 1938 och akademisk utbildning. Absoluta tal.
Svaga M— M M+ Begåvade Totalt Börjat vid universitet utan att avlägga examen —— —— 4 2 4 10 Avlagt grundexamen 1 —— 2 10 20 33 Avlagt licentiatexamen — — —— 4 7 11 Totalt 1 6 16 31 54
Tabell 3. Utbildningsnivå (antal år i heltidsstudier) i förhållande till socialgrupp 1938. Pro- centuell fördelning.
Socialgrupp 1938
I II III IV M K M K M K M K Åriskolan N=72 N=77 N=120 N=98 N=201 N=179 N=185 N=139 ( 8 (folkskola) 3 5 34 29 51 44 68 63 8—14 (realskola) 21 26 38 57 33 51 24 32 11—14 (gymnasium) 38 45 23 11 14 5 6 4 > 14 (universitet) 39 23 4 3 l — 2 l
grad än intelligens ha påverkat de under- sökta individernas studieframgång.
En intressant undersökning är Mobergs Vem blev student och vad blev studenten? (1951) som främst behandlar sociologiska variabler men som också ger en god bild av sambanden mellan studentbetyg och framgång i akademiska studier. Moberg har visat att vid de juridiska fakulteterna var avbrottsfrekvensen för studerande med ett medelbetyg under Ba 45 procent, medan den för studerande med mer än AB i me- delbetyg var 6 procent. Vid de humanistis- ka sektionerna var den för studerande med ett medelbetyg under Ba 76 procent, me- dan avbrottsfrekvensen för studerande med ett medelbetyg över AB var 21 procent. De motsvarande talen för de matematisk- naturvetenskapliga sektionerna var 85 re- spektive 15 procent. Vid fackhögskolorna var talen för tekniska högskolor 21 respek- tive 6 procent och för handelshögskolor 29 respektive 35 procent. Vid samtliga under- sökta utbildningslinjer utom vid handelshög- skolorna hade studenterna med låga betyg påtagligt högre avbrottsfrekvens.
Vid beräkning av medelbetyg har samtliga betyg i studentexamen medräknats, såväl skrivningsbetyg som muntliga betyg och be- tyg vid flyttning till näst högsta ring. Då ele- verna har fyra vitsord i matematik har be- tyget i specialmatematik ej medtagits. Redo— visade tal gäller studerande som avlade stu- dentexamen 1937.
I denna undersökning tar Moberg även upp de sociala faktorernas betydelse för stu- dieframgången. Han visar att i detta ma-
terial har studerande från socialgrupp III högre avbrottsfrekvens än övriga grupper. Skillnaderna kvarstod även sedan man hade tagit hänsyn till skillnader i betyg. Vid fack- högskolorna uppträder ej dessa skillnader.
Kriterier på studieframgång
De i Sverige vanligaste kriterierna på stu- dieframgång i högre studier eller snarare de enda förekommande kriterierna är be- tygskriterier, dvs. någon form av gradering av kunskapemas kvalitet, mätning av om ett visst kunskapsmått har uppnåtts och/ eller mätning av tiden till dess ett visst kun- skapsmått har uppnåtts.
Det finns emellertid flera skäl att anta att betygen inte är helt relevanta och till- räckliga mått på studieframgång. Betygen kan vara beroende av tillfälliga prestationer vid förhör och skrivningar, som ofta åter- speglar rena minneskunskaper av kort varak- tighet. Elevens förmåga att tillägna sig för- ståelse för sammanhang och principer i det inlärda materialet blir då helt åsidosatt. En annan vanlig svaghet är att man ofta prövar eleverna på den kunskap som går lätt att mäta med skriftliga prov.
Lavin (1965) påpekar att många lärare tenderar att premiera välanpassade och be- skedliga elever, som utan invändning accep- terar deras värderingar och åsikter. Det är möjligt att de mindre väl anpassade elever- na i en annan miljö skulle nå betydligt bätt- re studieresultat. På senare år har fram- kommit flera undersökningar som visar att framgång i teoretiska studier har föga sam- band med prestationer utanför klassrummet (Holland and Richards, 1965).
Utöver svårigheter att på ett meningsfullt sätt mäta elevers kunskaper finns också ett rent statistiskt problem, nämligen att sprid-
ningen i resultaten av kriteriemätningar ofta är mycket liten. Ofta använder man mått som »klarat» respektive »inte klarat: ut- bildning, »har» respektive »har inte spets» eller har tagit ett, två eller tre betyg. Genom att man på detta sätt har mycket liten sprid- ning i kriteriemåttet och ibland i dessa diko— tomier har en mycket sned fördelning, är det svårt att nå några starkare samband mel- lan prognosinstrument och mått på studie- framgång.
Det är med tanke på vad som ovan sagts beklagligt att man i denna undersökning av olika skäl nödgats använda just data av den typ som ovan kritiserats som främsta krite- ner.
4 Bakgrund m. m.
4.1 . Bakgrund
Vid genomgången av tidigare forskning och vid bearbetning av det material som inkom till den tidigare gjorda inventeringen, fram- trädde starkt bristen på undersökningar, där man för samma population prövat prognos- värdet för flera olika typer av prediktorer. Detta förhållande försvårar och omöjliggör delvis många viktiga jämförelser. Endast nå- gon eller några av de nordiska undersök- ningarna håller faktorer som kön, social- grupp och ålder konstanta trots att man vet att dessa kan ha ett stort inflytande på resul— taten. Denna undersökning har tillkommit för att för en och samma population pröva flera variabler, som i olika sammanhang vi- sat sig ha samband med framgång i högre studier.
För sitt arbete med frågor angående me- ritvärderingen behöver KU mått på värdet av bl. a. militär utbildning vid forstatta stu— dier.
För att KU skulle kunna utnyttja under- sökningens resultat i sitt arbete ställdes kra- vet att undersökningen skulle vara klar på relativt kort tid. Detta gjorde det omöjligt att i olika avseenden på nytt mäta de i försöket ingående individerna. Undersök- ningen har i stället helt baserats på uppgifter hämtade från olika register. Undersökning- en gäller manliga studerande vid arkitektlin— jen vid tekniska högskolan i Stockholm samt matematiska institutionen och institutionen
för statskunskap vid Stockholms universi- tet.
Utöver syftet att belysa möjligheten av att i denna typ av forskning använda redan till- gängliga data från register och kataloger har undersökningen fyra huvudsyften, näm- ligen
att ge ett mått på sambandet mellan re- sultat av tidigare utbildning, olika personlig- hetsmätningar, mätningar av fysisk hälsa, decideringsgrad samt mätningar av socio- ekonomisk status och framgång i studier vid tekniska högskolans arkitektutbildning, ett- och tvåbetygstudier i matematik och stats- kunskap vid Stockholms universitet
att pröva om man kan öka betygens res- pektive testens prognosvärde genom att ut- nyttja andra mätningar
att pröva om det finns möjlighet att slå samman mätningar som kan antas pröva verbal förmåga, logisk förmåga m.fl. samt
att pröva om dessa sammanslagna mät- ningar har högre samband med kriterierna än vad de enskilda mätningarna har.
4.3. Datainsamling
Materialinsamlingen tillgick så att tre uni- versitetsstuderande under höstterminen 1967, sedan varje institution först kontaktats, insamlade data om de i undersökningen
ingående personerna på för ändamålet gjor- da formulär.
Först insamlades uppgifter om namn och födelsenummer på de studerande. Samti- digt noterade studieresultaten. Efter detta insamlades från militärpsykologiska institu- tet uppgifter om vad som framkommit vid inskrivningama, dvs. alla uppgifter utom stu- dieframgång och studentbetyg. Studentbety- gen fick vanligen kompletteras från univer- sitetets studentexpedition. Slutligen kontrol- lerades bortfallets storlek genom att listor över nyinskrivna vid institutionerna för de aktuella terminerna rekvirerades från statis- tiska centralbyrån.
5 De undersökta grupperna
Undersökningen är gjord på manliga, aktiva studerande med examen från allmänt gym- nasium. För att ingå i undersökningen får studenterna inte tidigare ha varit inskrivna vid institutionen. Med aktiva studerande av- ses de som har deltagit i någon tentamen.
Grupperna är valda så att de dels skall täcka olika intresseinriktningar i studiehäu- seende, dels innehålla så många individer som möjligt. Enligt Statistiska meddelanden U 1966: 12 var engelska det språk som hade de flesta nyinskrivna över huvud taget, ma— tematik det ämne som vid matematisk-na- turvetenskaplig fakultet hade flest nyinskriv— na och statskunskap det ämne som näst statistik hade flest nyinskrivna vid samhälls- vetenskaplig fakultet. Statistik ansågs i för hög utsträckning likna matematik för att medtas. Studerande vid sektionen för ar— kitektur har medtagits, då man tidigare kun- nat visa, att det finns ett samband mellan framgången i ämnet arkitektur II och fram- gång som arkitekt mätt med antalet vunna arkitekttävlingar.
Nedan redogörs för antalet i undersök- ningen ingående individer, bortfallet och tidpunkten då studierna påbörjades. Grup- perna är valda så att lärarna vid institutio- nen har ansett att mer än 90 procent av dem som påbörjat studier under de aktuella terminerna skall ha avslutat dessa.
Från sektionen för arkitektur vid tekniska högskolan i Stockholm har medtagits elever som påbörjade sina studier under 1958,
1959 och 1960. Dessa elever kan ha inskri- vits tidigare men väntat med att börja stu— dierna.
Av de 99 elever som började sina studier under de aktuella terminerna har 96 elever medtagits i undersökningen. De övriga kun- de ej återfinnas vid militärpsykologiska in- stitutet.
Från matematiska institutionen vid Stock- holms universitet har medtagits elever som började sina studier höstterminen 1964. Av de manliga studenter som började sina stu- dier denna termin har 187 ingått i undersök— ningen. Utöver dessa har insamlats uppgif- ter på 66 individer, som emellertid ej åter- fanns vid militärpsykologiska institutet el- ler universitetets studentexpedition. Det finns dessutom redovisat 22 individer på listorna från statistiska centralbyrån över nybörjare vid institutionen. På dessa listor finns inga uppgifter om typen av tidigare ut- bildning och det finns goda skäl att anta, att dessa 22 elever ej är medtagna i den under— sökta gruppen på grund av att de saknar exa- men från allmänt gymnasium och därför en- ligt definitionen ovan inte bör medtas. Bort- fallet kan alltså anses uppgå till 66 per- soner eller 26 procent. Då bortfallet är re- lativt stort har medelvärdet för bortfallets födelseår jämförts med den undersökta grup- pens. Skillnaden mellan dessa medelvärden är endast ett halvt år.
Vidare har procenten studerande som er- hållit minst två betyg beträffande bortfallet
jämörts med motsvarande tal för den prö— vade gruppen. I båda fallen blir talet 30 pro— cent. Ålder och en grov skattning på studie- framgång visar alltså ingen skillnad mellan den bortfallna och den prövade gruppen.
Från institutionen för statskunskap vid Stockholms universitet har medtagits 362 studerande som började sina studier höst- terminen 1965. Vid genomgång av statistis- ka centralbyråns listor upptäcktes ytterliga— re 60 personer som inte finns med i den prövade populationen. Dessa kan liksom för matematikstuderande anses vara studerande utan examen från allmänt gymnasium. Samt- liga 362 individer ingår i undersökningen, men för 60 elever eller 17 procent finns inga uppgifter från de militära inskrivning— arna.
Material har även insamlats från engelska institutionen vid Stockholms universitet. Det visade sig inte vara användbart då bort- fallet i det redan från början mycket be- gränsade materialet blev alltför omfattande.
6 Prediktorer och kriterier
Nedan redovisas de prediktorer och kriteri- er som använts vid undersökningen. I fråga om prediktorerna har redovisningen, för översiktens skull, givits formen av en för- teckning med kommentarer.
A Ålder vid studentexamen
Stein (1963) menar, att studieframgången har samband med de studerandes ålder, om de inte har gjort uppehåll i studierna mel- lan high school och college. Vanligen förkla- rar man detta samband med att de äldre studenterna har blivit efter i sin tidigare utbildning på grund av bristande studieför- måga, vilket visar sig i att de också klarar universitetsstudier sämre. Frågeställning: Har de studenter som är yng- re vid studentexamen den största studie- framgången?
B Skolbetyg
Medelbetyg i studentexamen
Medelbetyget beräknas på betygen från de läroämnen som lästes i högsta ringen, alltså ej på övningsämnen eller ämnen som läm- nats i de tidigare ringarna. Ej heller med- räknas komplettera—de betyg i någon form. Frågeställning: Har studentbetyget det störs- ta sambandet med studieframgång?
Betyg i svensk skrivning Tidigare undersökningar visar att betyget 1 svensk skrivning har ett lågt samband med framgång i högre studier och att detta tro- ligen till en del beror på betygsättningens bristande reliabilitet. Björnsson (1960) ger en god sammanfattning av gjorda reliabili-f tetsundersökningar på lärares förmåga att bedöma uppsatser i sin bok Uppsatsbedöm- ning och uppsatsrättning. Frågeställning: Har betyget i svensk skriv- ning lägre samband med framgång i högre studier än övriga skrivämnen?
Betyg i engelska och betyg i matematik Båda dessa betyg baseras i första hand på skrivningsresultat. De bör alltså ha god spridning och god reliabilitet. Frågeställning: Har betyg i engelska och be- tyg i matematik lägre samband med fram- gång i högre studier än medelstudentbetyget men högre än övriga ämnen?
Betyg i svenska språket och litteraturen, be- tyg i historia och betyg i kristendomskun- skap
Dessa betyg har medtagits som exempel på betyg i ämnen som inte i samma utsträck- ning som betygen i engelska och matematik baseras på resultat av skrivningar. De har vanligen en mindre spridning än dessa betyg och kan antas utgöra mindre reliabl—a mått
på ämneskunskaper. I den tidigare under- sökning-en har betygen i dessa ämnen visat sig ha lägre samband med studieframgång än »skriv—ningsämnen». Frågeställning: Har betyg i svenska språket, betyg i historia och betyg i kristendom läg— re samband med framgång i högre studier än betyg i matematik och engelska?
Betyg i gymnastik
Betygen i övningsämnen är i än lägre grad än betygen i icke skrivämnen baserade på några prov, och det är dessutom betydligt svårare att utföra reliable mätningar av för- mågan i dessa ämnen. Till detta kommer att dessa betyg tidigare inte hade någon inver- kan vid antagning till högre studier, varför både lärare och elever antagligen ägnat mindre intresse åt betygsättningen i dessa ämnen. Gymnastikbetyget har tidigare visat sig ha mycket låga eller inga samband med studieframgång. Frågeställning: Har betyget i gymnastik nå- got samband med framgång i högre studier?
C Befälskategori samt militärt betyg (I, II, III)
Följande befälskategorier har använts: värn- pliktig utan befälsutbildning, värnpliktig med underbefälsutbildning, värnpliktig med un- derofficersutbildning samt värnpliktig med utbildning till värnpliktig officer eller reserv- officer. Det militära betyget I avser betyg i uppförande, betyg II är en bedömning av allmän lämplighet och betyg III av lämp- lighet för den speciella tjänst man haft un- der den första tjänstgöringen. Frågeställning: Har befälskategori och betyg samband med framgång i högre studier?
D Besiktningsgrupp
I en uppsats av CarISSon och Linn'aluoto (1964) redovisas ett positivt samband mel- lan självskattad psykisk och fysisk hälsa och studieframgång (.31).
Värdena på psykisk och fysisk hälsa i denna undersökning är hämtade från in- skrivningen till militärtjänst, då varje värn-
pliktig undersöks av läkare. De eventuella defekter man då finner registreras som sjuk- domsnummer och defektens kvalitet mar- keras genom den besiktningsgrupp den värn- pliktige tilldelas. Vid tilldelningen av besikt- ningsgrupp utgår man från defektens bety- delse för den prövades stridsduglighet. Hur denna undersökning och registrering går till redovisas i tjänstemeddeliande från försva- rets sjukvårdsstyrelse (Dnr 102: 12, aug. 23 1962). De sjukdomsnummer som rör defek- ter på syn, hörsel, rygg och fötter har ansetts vara utan betydelse för studieframgång och därför uteslutits ur undersökningen. Frågeställning: Har studenter med låga vär- den på militär besiktningsgrupp, dvs. med hög psykisk och fysisk status, hög studie- framgång?
E Decideringsgrad
Trots att motivationen för studier ofta an- vänds som en viktig variabel vid diskussion av uppkomna eller uteblivna samband vid studieprognoser, finns det bara en svensk undersökning som har tagit med denna va- riabel i uppläggningen, nämligen den som redovisas under Besiktningsgrupp ovan. Man fick där ett signifikant samband (.25) mellan decideringsgrad och framgång i uni- versitetsstudier.
I utländska undersökningar har man ofta funnit att motivationen har samband med studieframgång (Lavin, 1965, Stein, 1963 m.fl.). I denna undersökning är måttet på decideringsgraden den utsträckning i vilken de ingående individerna vid inskrivningen uppgivit att de bestämt sig för ett yrke och i vilken utsträckning de i denna undersök- ning aktuell-a studierna anknyter till det gjor- da yrkesvalet. Frågeställning: Har de som uppgivit ett yrke vid inskrivningen och dessutom bedrivit stu- dier som har anknytning till detta yrke hög- re studieframgång än de som ej gjort så?
F Soda-ekonomisk status
I många undersökningar har visats att social- gruppstillhörigheten har ett visst samband
med framgången i studier vid universitet. Som exempel på sådana resultat kan näm- nas Mobergs undersökning Vem blev stu— dent och vad blev studenten? (1951).
I föreliggande undersökning registreras de ingående individernas socio-ekonomiska status efter faderns yrke. Som grund för indelningen i socialgrupp har valstatistikens socialgruppering använts. Normer för denna gruppering finns ej redovisade i detalj, men Husén (1951) anser att man som grund för socialgruppsindelningen använt variablerna utbildning, inkomst, yrkets ställning i yrkes- karriären samt yrkets prestigeladdning. Frågeställning: Finns det samband mellan socio-ekonomisk status och studieframgång?
G Det militära inskrivningsprovet
Delprov A »instruktioner»
Detta prov mäter verbal och induktiv för- måga. Uppgifterna består i att utföra ope- rationer som finns angivna i en instruktion av typen »sätt ett kryss . . . stryk varje siffra som . . .». Frågeställning: Finns det samband mellan resultat i delprov A och studieframgång?
Delprov B »urval»
Detta prov mäter en verbal och induktiv förmåga. Den prövades uppgift är att i en rad ord stryka det ord som avviker från fyra and-ra uppräknade ord. Frågeställning: Finns det samband mellan resultat i delprov B och studieframgång?
Delprov C »sammansättning»
Provet mäter spatial förmåga. Uppgiften är att av fyra förslag till delning av en figur an- ge det som ger till result-at en figur som lik- nar en i testet avbildad. Frågeställning: Finns det ett positivt sam— band mellan resultat i delprov C och studie- framgång?
Delprov D»teknisk förståelse»
Detta prov mäter induktiv begåvning samt kunskap i tekniska ämnen. Uppgifterna be-
står i att besvara frågor som berör enkla elementära tekniska och fysikaliska begrepp och regler. Frågeställning: Finns det ett positivt sam— band mellan resultat i delprov D och stu- dieframgång?
Pro vgrupp
Resultaten av de i inskrivningsprovet ingå- ende delproven redovisas liksom resultatet på hela testet, kallat provgrupp, i en niogra- dig stanine-skala.
I den tidigare undersökningen. SOU 1968: 25, visade sig testbatterier eller all- männa intelligenstest ha högre samband med studieframgång än de enskilda testen. Dessa testbatterier hade emellertid ett något lägre samband med framgång i högre studier än betygen.
Testet är normerat på l7—18-åriga pojkar och har ej ändrats sedan 1959. Det är av- sett att användas på norm-albegåvade, och man kan därför anta att prognosförmågan hos testet blir nedsatt på grund av att det ej ger tillräcklig spridning på den här aktuel- la högre intelligensnivån. Frågeställning: Har resultatet av det totala testet samband med framgång i högre stu- diet?
H Befälsskattning
Varje individ som ingår i undersökningen har i samband med inskrivningen intervjuats av en exploatör (vanligen en psykolog el- ler en psykologistuderande). Intervjun, som är ca 15 minuter lång, är baserad på upp— gifter om utbildning, testresultat och svar på ett frågeformulär. Vid intervjun söker man bedöma förmågan att klara psykisk på- frestning, energitillgång, psykisk stabilitet m.m. Efter denna intervju görs en skatt- ning av den prövades befälsduglighet. Skatt- ningen görs med resultatet på inskrivnings- provet som riktvärde.
Lord (1950) redovisar i en sammanställ- ning av undersökningar kring prognosfrågor en undersökning där elever skat—tats i lik- nande variabler som ovan. För 1 120 elever
fick man samband som var svagare än vad man erhöll med begåvningsprov. Stein (1963) och Lavin (1965) redovisar liksom Fischbein och Henrysson (1966) motsägel— sefulla och låga samband mellan personlig- hetsmätningar och olika mått på studiefram- gång.
Frågeställning: Har befälsskattning samband med framgång i högre studier?
6.2. Särskilda prediktorer för arkitektstude- rande
För arkitektstuderande har även följande prediktorer använts utöver de under 6.1 re- dovisade.
Medelbetyg i skrivämnen
Skrivämnen anses ha större spridning och även högre reliabilitet, varför det finns an— ledning att anta att de har högre prognos- värde' än övriga betyg.
Frågeställning: Har betyg 1 skrivämnen hög— re samband med studieframgång än övriga betyg?
Betyg i teckning
I den tidigare undersökningen (SOU 1968: 25) har övningsämnena visat sig ha mycket låga samband med framgång i hög- re studier. Teckningsbetyget har i några un- dersökningar, gjorda av professor Henriks- son vid sektionen för arkitektur, visat sig ha samband med framgång i några arkitekt- ämnen. Frågeställning: Har teckningsbetyget sam; band med framgång i högre studier?
Studentbetyg viktat enligt tekniska högsko- lans normer
De undersökningar som tidigare gjorts med viktade betyg som prognosinstrument visar att de viktade betygen har ett svagare sam- band med studieframgång än oviktade be— tyg. Vid KTH viktades studentbetyget så, att betyget i matematik fick vikten 2,00, betygen i fysik och kemi vikten 1,50, betyget
i svensk skrivning vikten 1,25, i teckning vikten 1,00, i främmande språk lästa i sista ring vikten 0,50. Bortvals- eller tilläggsbetyg i främmande språk liksom betyg i svenska språket och litteraturen hade vikten 0,25. Frågeställning: Har de viktade betygen lägre samband med studieframgång än de ovikta- de?
Poäng för militärtjänst
Tilläggsmeri-ter som ökar studentbetygets konkurrensvärde har erfarenhetsmässigt of— ta visat sig kunna sänka studentbetygens prognosvärde. Rubenowitz (1962) har i en undersökning också visat detta. Då det för arkitektstuderande finns möjlighet att höja studentbetygets konkurrensvärde med till- lägg av poäng för militärtjänst, kan dessa poäng räknas som tilläggsmeriter. Frågeställning: Finns det ett samband mel- lan poäng för militärtjänst och studiefram- gång?
Poäng för praktik
I SOU 1968: 25 redovisas flera undersök- ningar som visar att praktikpoängen har ett negativt samband med studieframgång. Det- ta anses vanligen bero på att det är de cle» ver som har de sämsta studentbetygen och därmed också den sämsta prognosen för studieframgång som har de flesta praktik- poängen. Frågeställning: Finns det ett samband mel— lan poäng för praktik och studieframgång?
Då de arkitektstuderande skrevs in till militärtjänst användes ett inskrivningsprov av något annan beskaffenhet än det som gällde för övriga grupper. Under åren 1954-— 1959 användes nämligen ett test där det spa- tiala provet, ovan kallat delprov C »sam- mansättning», ersattes av ett prov kallat del- prov F »hävstänger». Man hade dessutom ett numeriskt prov, kallat delprov E »mul- tiplikationer» .
Delprov E »multiplikationer»
Detta prov är avsett att mäta numerisk för- måga och det utgörs av enkla multiplika- tioner. '
Frågeställning: Har delprov E samband med studieframgång?
Delprov F »hävstänger»
Detta prov avser att mäta den spatiala för- mågan och utgörs av uppgifter där den prö- vade skall avgöra om en pil som symboli- serar en hävstångs rörelse i slutet av ett hävstångssystem, är riktig eller felaktig. Frågeställning: Har delprov F samband med studieframgång?
6.3 I undersökningen använda kriterier
Avsikten då undersökningen påbörjades var att söka finna kriterier, som var fingra- derade och inriktade på resultat i enskilda deltentamina eller på medelvärden av enskil— da deltentamina. Dessa kriterier skulle då användas samtidigt med dem som vanligen används.
Då insamlingen av material från olika in— stitutioner påbörjades, visade det sig vara omöjligt att finna mer fingraderade resultat på vad de olika individerna presterat vid varje tentamen. De mer otillfredsställande, grövre måtten på studieframgång har alltså blivit allenarådande även i denna undersök- ning.
Nedan redogörs för de använda studie- framgångskriteriema. De är uppdelade ef- ter undervisningsinstitutioner.
Som kriterier på framgång i arkitekt- studier har använts antalet är till arkitekt- examen samt betyget i ämnet arkitektur II.
Tiden för de studerande har beräknats från den termin då de verkligen började sina studier tills examen var klar. Ingen hänsyn till avbrott i studierna har kunnat tas.
Betygen i arkitektur II ges på en sjugra- dig skala, men av dessa sju skalsteg an- vänds ej de första två, eftersom ett betyg lägre än tre betraktades som underkänt. I en mindre undersökning gjord 1960 av pro- fessor Henriksson vid KTH:s arkitektlinje visas att betyget i arkitektur II har ett starkt signifikant samband med antal vunna arki- tekttävlingar. Antalet vunna tävlingar kan
här ses som ett kriterium på yrkesframgång. Antal vunna tävlingar är som yrkesfram- gångskriterium ej invändningsfritt, men det är ett betydligt enhetligare och objektivare mått på framgång i yrket än kriterier av typen inkomst, antal underordnade eller triv- sel i yrket. Denna undersökning har vi upp- repat och därvid som kriterium använt pri- ser vunna i arkitekttävlingar efter 1960. Vi har då använt kompletterande kriterier som t. ex. vunnen summa pengar och en priskvot, där prissumman har multiplicerats med an- talet deltagare för att ge ett mått på täv- lingens attraktivitet. Samtliga samband visar sig vara signifikanta på enpromillenivån.
För studerande i matematik har använts följande kriterier.
Betygsnivå, dvs. antal betyg den prövade har tagit i ämnet
Antal tentamina till ett betyg Antal månader till ett betyg Antal tenta-mina till två betyg Antal månader till två betyg Spets på två betyg.
I några undersökningar redovisade i SOU 1968:25 har det visats att frekvensen av fortsatta studier, dvs. betygsnivån, givit star- kare samband än andra framgångskriterier.
Det visade sig också, att frekvensen av betyg med spets var ett av de bättre krite- rierna på studieframgång. Detta gäller trots att man i detta kriterium ej fixerar vare sig tiden eller ukursomfånget.
Tidskriterier av typen tid till betyg eller antal tentamina till betyg har visat sig ge sva- ga samband med studieframgång. Det får ses som en brist att undersökningen huvud— sakligen får basera måttet på studiefram- gång på dessa kriterier. Hade det funnits möjlighet att kontrollera kvaliteten på kun- skaperna hade givetvis värdet på tidskrite— r-ierna höjts. Vid tidsbestämningen har ingen hänsyn tagits till 'studieavbrot-t.
För studerande i statskunskap har ett kri- terium på framgång med ett något mer ny- anserat mått på framgång i de enskilda ten- tamina erhållits, även om det ej har den fingradering som från början eftersträvats. Det visar sig också att detta kriterium, här
kallat resultat a, har de starkaste samban- den med kriterierna.
Följande kriterium på studieframgång i statskunskap har använts.
Betygsnivå
Resultat a ett betyg Resultat b ett betyg Antal tentamina till ett betyg Antal månader till ett betyg Resultat a två betyg Resultat b två betyg Antal tentamina till två betyg Antal månader till två betyg.
Resultat a till ett och två betyg har erhål— lits genom att för underkänd tentamen gi- vits en poäng, för godkänd två och för god- känd med spets tre poäng. Efter addering till en totalpoäng för varje individ har denna poäng dividerats med antalet gjorda tentami— na. Resultat b är en gradering gjord av stu— dierektorn vid institutionen för statskunskap. Vid denna gradering, som omfattar fem skalsteg för ett betyg och sex för två be- tyg, hör till första gruppen de som för ett betyg har spets på minst två av tre delten- tamina, till andra gruppen de som har lägst en spets och högst en underkänd deltenta- men. Tredje gruppen är en restgrupp. Till fjärde gruppen räknas de som har två under- kända tentamina och ingen spets, och till femte gruppen förs de som inte har klarat sluttentamen.
Av dem som studerade till två betyg hör till första gruppen de som hade spets på sluttentamen, till andra gruppen de som ha- de spets på skrivningen eller uppsatsen, tred- je gruppen var en restgrupp utan misslyc- kanden, fjärde gruppen var en trestgrupp med ett misslyckande, till den femte grup— pen räknades de som hade två eller flera misslyckanden och till den sjätte de som inte hade klarat sluttentamen.
7 Bearbetningsplan
De tre grupperna av studerande har vid bearbetningen hållits åtskilda.
För samtliga populationer har en korrela— tionsmatris upprättats. Denna var avsedd att användas dels för att belysa sambanden mellan prediktorer och kriterier, dels för att avgöra om de olika materialen var använd- bara för multipla korrelationsanalyser. Visa— de det sig meningsfullt att göra multipla korrelationsanalyser, skulle korrelationsma- trisen användas som ett underlag vid ur- valet av de prediktorer, som med hänsyn till bortfallet skulle ingå i analysen. Om den multipla korrelationen var betydligt star- kare än den högsta enskilda korrelationen skulle en korsvalidering göras. Endast för materialet från institutionen för statskun- skap har en multipel korrelationsanalys ut— förts. För de övriga materialen blev bortfal- let så stort att en analys ansågs meningslös.
Som ett komplement till den multipla kor- relationsanalysen har olika kombinationer av prediktorer korrelerats med kriteriet tid till betyg eller tid till examen. Dessa kombina- tioner av prediktorer har sammansatts så att de avses mäta någon typ av förmåga. Med detta förfarande vinner man 'att man slipper korsvalidera resultaten, då man inte på samma sätt som i den multipla korrela— tionsanalysen utnyttjar slumpen för att höja sambandet. För att få en uppfattning om hur högt sambandet skulle kunna bli vid utnyttjandet av slumpeffekte'r, har det maxi- mala sambandet med fyra prediktorer mot
kriteriet tid till betyg eller examen räknats ut för de tre materialen. Ingen vägning av variablerna har förekommit. Följande kom- binationer av kriterier har använts.
Allmän studiebegåvning, som mäts med medelbetyget plus resultatet på det totala testet, här kallat provgrupp
Förmåga att tillgodogöra sig språklig ut— bildning, som mäts med betygen i svensk skrivning och engelska samt resultaten på deltest A och B
Förmåga att tillgodogöra sig undervisning i all—mänorienterande ämnen, som mäts med betygen i svenska språket och litteraturen, kristendom och historia
Förmåga att tillgodogöra sig undervis— ning i m-atematisk—naturvetensleapliga äm- nen, som mäts med betyg i matematik plus resultat av delprov C och D (för studerande i matematik och statskunskap) eller E och F (för arkitektstuderande)
Det maximala sambandet som erhållits genom att för arkitektstuderande använda födelseår, poäng för praktik, militära betyg 11 och delprov E.
För matematikstuderande har använts be- tyget i matematik, linje på gymnasiet, del— prov A och B. För studerande i statskun- skap har använts betyget i svensk skrivning, medelstudentbetyget, delprov D och prov- gruppen.
De variabler som använts för att ta fram det maximala sambandet mellan prediktorer och kriterier har uttagits genom en bedöm—
ning av vilka av variablerna i korrelations- matrisen som hade den högsta korrelationen med kriteriet och den lägsta med övriga variabler.
Då korrelationskoefficienterna endast ut- trycker en del av sambandet mellan variab— ler, har för olika värden på prediktorerna medelbetyg, socialgrupp, besiktningsgrupp, delprov A och delprov B medelvärdet för tid till betyg eller examen uträknats för samtliga tre material.
Samtliga beräkningar ovan har gjorts vid försvarets datacentral på datorn IBM 7090. Materialet har överförts till hålkort, och programmen har utarbetats vid statistiska centralbyrån.
8 Resultat
8.1 Beskrivning av de tre materialen uti- från värden på prediktorer och kriterier
De tre materialen skiljer sig åt i några vä- sentliga variabler. Största skillnaden förelig- ger mellan studerande vid sektionen för arki- tektur, som är en spärrad utbildning, och de övriga två institutionerna. Jämförelsen är gjord med hjälp av tabellerna 4, 5 och 6.
Ålder
Några större skillnader i ålder vid studier— nas början föreligger ej. Visserligen skil- jer sig födelseåren för de tre materialen betydligt, men studierna har inte påbörjats under samma termin. Drar man terminen då studierna påbörjades från födelseåret fin- ner man att de som studerade arkitektur i medeltal var 21,2 år, de som studerade ma- tematik 21,5 år och de som studerade stats- kunskap 22,7 år då de började sina studier. Den något högre siffran för studerande i statskunskap förklaras av att de i denn-a variabel är betydligt mera heterogena än öv- riga i undersökningen medtagna grupper.
Studentbetyg
Medelbetygen visar små skillnader. Stats— kunskapsstuderande och matematikstuderan- de har samma betyg. Arkitektstuderande har ett högre betyg. I de enskilda ämnena är studenterna från sektionen för arkitektur
bäst i samtliga ämnen utom kristendom och historia, där studerande vid institutionen för statskunskap har bättre resultat.
Vid en jämförelse mellan matematik- och statskunskapsstuderandes betyg finner man att de senare är betydligt sämre i matema- tik men i övrigt har ett något bättre resul- tat.
För samtliga tre grupper har i enlighet med tidigare erfarenhet (se SOU 1968: 25) betygen i icke skrivämnen samt betyget i svensk skrivning den minsta spridningen, medan betygen i skrivämnen som matematik och engelska har större spridning. Däremot har betyget i gymnastik större spridning än väntat. Det är värt att notera, att sprid- ningen för de arkitektstuderandes medel- betyg påtagligt minskade då de vägdes och att spridningen blev än mindre då meriter som militärtjänst och praktik tillfördes.
Militära betyg och befälsutbildning
Gruppmedelvärdena avviker inte från vad som kan anses vara norm-alt. De som stude- rar arkitektur har de högsta värdena.
Besiktningsgrupp, yrkesplaner och social- gr UPP
Värdena för besiktningsgrupp och yrkespla— ner ger begränsad information, då det inte finns några siffror att ställa dessa resultat mot. Vid en jämförelse finner man att stats—
kunskapsstuderande avviker på ett negativt sätt i båda variablerna. Besiktningsgrupp är en skattning av psykisk och fysisk hälsa gjord vid inskrivningen. Denna skattning görs i fem skalsteg där 1 är det bästa vär— det. Yrkesplanerna är registrerade efter om de studerande vid inskrivningen till mili- tärtjänst bestämt sig för ett yrke eller ej. Variabeln registreras på en tregradig skala, där 0 ges då inget yrke uppgivits, 1 då ett yrke uppgivits till vilket de nu aktuella stu- dierna ej leder samt 2 för ett dit studierna leder.
För variabeln socialgrupp finns inga skill- nader mellan grupperna. För samtliga grup- per finns en stark överrepresentation av so— cialgrupp I.
Testresultat
I de test som använts gemensamt för samt- liga tre grupper föreligger påtagliga skillna- der mellan gruppernas medelvärden på så sätt att arkitektstuderande har de klart bästa resultaten, medan matematikstuderande är något bättre än statskunskapsstuderande.
Mest markant är denna skillnad för del- provet D »teknisk förståelse», där medel- värdet för statskunskapsstuderande uppnås av 40 procent av samtliga inskrivna, alltså även av dem med lägre utbildning. De som studerade arkitektur hade å andra sidan ett resultat som endast 11 procent av de insk riv— na förväntas uppnå.
Skillnaden mellan resultat av de verbala proven och de prov som mäter teknisk för- ståelse är stor för studerande i statskunskap. De har ett betydligt bättre resultat på de verbala proven. För arkitektstuderande före- ligger ingen skillnad mellan resultaten på dessa prov, medan — vilket man ej kun— nat vänta — de som studerade matematik visade sämre resultat på teknisk förståelse än på de verbala proven.
Befälsskattning
Befälsskattningen grundar sig på resultaten av test och intervju. Då testresultaten är
Tabell 4. Prediktorers och kriteriers medel- värden och spridningar för studerande vid sektionen för arkitektur.
Medel- Standard- värde avvikelse
Prediktorer Födelseår 38,3 1,4 Betyg i
svensk skrivning 3,5 0,8 svenska språket och
litteraturen 3,6 0,9 engelska 3,3 1,1 kristendomskunskap 3,5 0,8 historia 3,5 0,8 matematik 3,6 1,1 teckning 5,1 0,8 gymnastik" 3,6 1,0 Medelbetyg i skrivämnen 3,7 0,7 Medelbetyg i övriga
ämnen 3,7 0,8 Medelbetyg i samtliga
läroämnen 3,7 0,6 Praktikpoäng 2,2 2,6 Poäng för militärtjänst 0,4 0,6 Betyg viktat enligt KTH 4,2 0,5 Intagningspoäng 4,5 0,3 Militärt betyg I 10,0 0,2 Militärt betyg 11 7,1 1,1 Militärt betyg III 7,3 1,0 Delprov A instruktioner 8,0 1,0 Delprov B urval 8,0 1,1 Delprov D teknisk för-
ståelse 8,0 1,2 Delprov E multiplika-
tioner 6,8 1,5 Delprov E hävstånger 7,5 1,3 Provgrupp 8,3 0,8 Befälsskattning 6,4 1,8 Kriterier Betyg i arkitektur II 4,3 1,0 År till arkitektexamen 5 1 0,9
det som skattningarna har som utgångsvär— de, bör värdena för befälsskattming ställas i relation till testresultaten. Gör man detta, finner man att arkitekt— och matematik- studerande avviker 1,9 stanine-poäng från testvärdet, medan statskunskapsstuderande avviker 1,1 stanine—poäng. Samtliga avvikel- ser är negativa. Dessa avvikelser är högre än 1,0 stanine-poäng, som är det normala. Gruppen har alltså bedömts besitta något sämre egenskaper än normalt vad gäller förmågan att bli befäl. Dessa egenskaper är bl.a. psykisk stabilitet, energitillgång och allmän anpassning.
Tabell 5. Prediktorers och kriteriers medelvär- den och spridningar för studerande vid insti- tutionen för matematik.
Tabell 6. Prediktorers och kriteriers medelvär- den vid spridningar för studerande vid insti- tutionen för statskunskap.
Medel- Standard- Medel- Standard- värde avvikelse värde avvikelse Prediktorer Prediktorer Födelseår 43,0 1,6 Födelseår 42,8 3,1 Ålder vid studentexamen 20,0 1,3 Ålder vid studentexamen 20,2 1,3 Betyg i Betyg i svensk skrivning 3,1 0,9 svensk skrivning 3,4 0,9 svenska språket och svenska språket och litteraturen 3,3 0,8 litteraturen 3,5 0,9 engelska 3,0 1,0 engelska 3,2 1,0 kristendomskunskap 3,4 0,9 kristendomskunskap 3,7 0,8 historia 3,4 0,9 historia 4,0 0,9 matematik 3,3 1,1 matematik 2,7 1,0 gymnastik 3,6 1,0 gymnastik 3,3 1,4 Medelbetyg 3,4 0,7 Medelbetyg 3,4 0,6 Militärt betyg 1 10,0 0,2 Militärt betyg 1 10,0 0,1 Militärt betyg II 7,0 1,1 Militärt betyg II 6,9 1,1 Militärt betyg III 7,1 1,1 Militärt betyg III 7,2 1,0 Delprov A instruktioner 7,4 1,5 Besiktningsgrupp 1,8 Delprov B urval 7,3 1,3 Delprov A instruktioner 7,2 1,4 Delprov C sammansätt- Delprov B urval 7,1 1,4 ning 6,3 1,6 Delprov C sammansätt— Delprov D teknisk för- ning 6,0 1,7 ståelse 6,9 1,3 Delprov D teknisk för- Provgrupp 7,4 1,3 ståelse 6,0 1,6 Befälsskattning 5,5 1,9 Provgrup p 6,8 1,3 Befälsskattning 5,9 1,9 Kriterier Betygsnivå ] ,1 0,9 Kriterier Antal tentamina till Betygsnivå 0,7 0,6 1 betyg 1,5 0,9 Resultat a i betyg 1,9 0,5 Antal månader till Resultat b ] betyg 3,4 1,3 1 betyg 6,2 3,7 Antal tentamina till Antal tentamina till ] betyg 3,7 1,1 2 betyg 1,6 0,8 Antal månader till Antal månader till 1 betyg 5,3 1,9 2 betyg 11,4 4,7 Resultat a 2 betyg 1,9 0,4 Resultat b 2 betyg 5,0 1,7 Antal tentamina till Studieresultat 2 betyg 5,3 1,4 Antal månader till Enlig-t Statistiska meddelanden U 1967: 15 2 betyg 9,4 9,0 är medianen för bruttostudietiden till ett betyg i matematik fem och till ett betyg i statskunskap sex månader. Dessa värden an- sluter sig relativt nära till de medelvärden som här erhållits.
I tabellerna 4-—6 redovisas medelvärden och spridningar för prediktorer och kriterier.
8.2. Resultat från korrelationsmatrisema Arkitektstuderande
För arkitektstuderande ger resultaten i ta- bell 7 endast motsägande och svaga sam- band. Några korrelationer har nått vär-
den som .30 och .35, men de är så få att de mycket väl kan vara slumpartade. Den fullständiga korrel-ationsmatrisen fi-nns redo- visad som bilaga i lärarhögskolans i Stock- holm exemplar av undersökningsrapporten.
M atematikstud erande
Kriterierna för studieframgången i matema- tik kan grovt indelas i tre grupper, nämligen betygsnivå, studieframgång till ett betyg och studieframgång till två betyg. Korrelations- matrisen visar att det blir högre samband
mellan prediktorerna och studieframgång till två betyg än mellan betygsnivå och studie- framgång till ett betyg.
De korrelationer som erhållits med studie- framgång till två betyg som kriterium är höga i jämförelse med vad man i Sverige brukar erhålla. Detta gäller då främst för
betygs- och testprediktorerna. Nystedt (1967) erhöll korrelationerna +.23 och +.29 mellan medelbetyg i studentexamen och antal tentamina till två betyg. I samma undersökning erhöll man korrelationerna +.24 och +.O4 mellan medelvärdet för en grupp test och antalet tentamina till två betyg.
I den tidigare undersökningen (SOU 1968:25) fann man de starkaste samban- den med kriterier på studieframgång då man använde medelstudentbetyg som pre- diktor. Skrivämnena hade något lägre och icke skrivämnen mycket låga samband med framgångskriterierna. Testresultaten visade sig ha något sämre samband än medelbe- tygen.
Vad gäller medelbetygen och betygen i skrivämnen, visade sig medelbetyget för två- betygskriterierna ha det starkaste sambandet med en högsta korrelation på .49. Matema- tik och engelska har korrelationer av nästan samma styrka, medan betygen i svensk skriv- ning, svenska språket och litteraturen, kris- tendom och historia erhöll lägre samband. Betyget i gymnastik är utan samband med framgång för tvåbetygstudenande.
Testresultatens samband följer inte i sam- ma utsträckning som betygen resultaten från den tidigare undersökningen, då samband endast har erhållits med delprov A och 13 samt provgrupp. Dessa samband är något lägre än betygens. Med övriga kriterier är sambanden svagare och mindre entydiga, men även här har medelbetyg och matema- tikbetyg de starkaste sambanden följda av resultaten på deltest A och B.
Ålder och militära betyg ger starkare sam- band med antal tentamina och antal måna- der till två betyg än väntat, men dessa pre- diktorer har i övrigt mycket låga korrela- tioner.
Övriga prediktorer visar genomgående
Tabell 7. Korrelationer mellan prediktorer och kriterier, betyg i ämnet arkitektur II och tid till arkitektexamen.
Betyg i Tid till i ämnet arkitekt- arkitek- examen tur II Prediktorer Födelseår —.10 .23 Betyg i svensk skrivning —.25 .13 svenska språket och litteraturen + .03 .03 engelska . 11 .21 kristendomskunskap .06 .18 historia .13 .09 matematik .10 _.05 teckning .06 —.01 gymnastik .30 -——.08 Medelbetyg 1 skrivämnen .06 .18 Medelbetyg i övriga läro- åmnen .12 —.04 Medelbetyg i samtliga läroämnen .09 . 12 Praktikpoäng -—. l 6 —-.25 Poäng för militärtjänst —.04 .04 Betyg viktat enligt KTH .09 .13 Intagningspoäng . 12 .07 Militärt betyg I .03 .01 Militärt betyg II .23 —-.11 Militärt betyg III .13 —.19 Delprov A instruktion —.05 .20 Delprov B urval .03 .09 Delprov D teknisk för- ståelse —.01 —.06 Delprov E multiplika— tioner —.09 -—-.33 Delprov F hävstånger —.12 —.07 Antal i beräkningarna ingående individer 96 96 Medelfelet för nollkorre- lationen .10 . l 0
svaga samband med kriterierna. Den full— ständiga korrelationsmatrisen finns redovi— sad som bilaga i lärarhögskolans i Stock— holm exemplar av undersökningsrapporten.
Statskunskapsstuderande
För gruppen studerande i statskunskap kan kriterierna indelas i betygsnivå, studiefram- gång vid ettbetygstudier och studieframgång vid tvåbetygstudier. För denna grupp finns utöver tidskriterierna även ett mer nyan- serat mått på studieframgång, nämligen rc- sultat a för ett och två betyg. Dessa kri- terier ba-serar sig på om de studerande har
Tabell 8. Korrelationer mellan prediktorer och kriterier, betygsnivå, antal tentamina till ett betyg, antal tentamina till två betyg, antal månader till två betyg och spets på två betyg för
matematikstuderande.
Antal Antal Antal Antal Betygs- tent. till mån. till tent. till mån. till Spets på nivå 1 betyg 1 betyg 2 betyg 2 betyg 2 betyg
Prediktorer Födelseår .14 —.12 —.07 _.41 —.40 .16 Ålder vid studentexamen —.08 .14 .11 .23 .34 —.07 Betyg i
svensk skrivning .18 —.05 —.22 —.21 —.33 .18 svenska språket och
litteraturen .17 —.09 —-.12 —. 16 —-.24 .21 engelska .16 —.16 —. l 5 ——.35 ——.45 .27 kristendomskunskap .18 —-. 20 —.13 —.11 ——.40 .09 historia .16 —.15 -—.02 —.30 -—.27 .11 matematik .38 ——.31 —.27 ——.28 —.43 .44 gymnastik -—.06 -—.01 .13 .00 —. 17 .09 Medelbetyg .34 —.25 —.19 ——.39 —.49 .32 Militärt betyg I .12 Militärt betyg II -—.03 .02 .08 ——.31 -—.24 _.04 Militärt betyg III .00 .10 .21 ——.38 ——.14 .10 Delprov A instruktioner .09 —.26 ——.22 _.40 -—.29 .16 Delprov B urval .17 -—-.24 -—.23 —.39 —.37 .26 Delprov C sammansättning —.01 —.04 —.06 .07 —-.03 .05 Delprov D teknisk förståelse —.05 —.09 —.03 —.25 —-.14 —.02 Provgrupp .06 ——.21 —.17 ——.32 —.25 .13 Bei älsskattnin g —.09 .03 ——.05 —-.06 —.09 —. 1 3 Antal i beräkningarna
ingående individer 187 133 133 57 57 57 Medelfelet för nollkorrele-
tionen .07 .09 .09 .13 .13 .13
Det bör observeras att höga vården i kriterierna antal tentamina till ett betyg och antal månader till ett betyg samt antal tentamina till två betyg anger låg studieframgång.
erhållit underkänt, godkänt eller spets på sina deltentamina till respektive betyg.
Bortsett från korrelationerna med kriteri- erna resultat a för ett och två betyg är de erhållna sambanden betydligt lägre och mindre entydiga än de som framkom i un- dersökningen av matematikstuderande.
Med kriterierna resultat a för ett och två betyg blir korrelationerna med betygen i svensk skrivning, svenska språket och litte- raturen, historia, kristendom och medelbe- tyget ungefär lika stora som i undersök- ningen av matematikstuderande.
Betygen i skrivämnen hade svagare sam- band än som antagits i frågeställningen. Den fullständiga korrelationsmatrisen redovisas som bilaga i lärarhögskolans i Stockholm exemplar av undersökningsrapporten.
Som sammanfattning kan sägas att korre- lationsmatriserna visar att det finns möjlig- heter att med medelbetyg, betyg i matema-
tik och engelska samt delprov A och B för- utsäga studieframgång för matematikstude- rande. För statskunskapsstuderande är sam- banden svagare. Det är främst medelbetyg, betyg i svensk skrivning, svenska språket och litteraturen samt historia som ger mera påtagliga samband. Inga enhetliga samband erhölls för dem som studerade arkitektur.
8.3 Stegvis utförd korrelationsanalys av ma- terial från institutionen för statskunskap
Vid den multipla korrelationsanalysen upp- stod ett problem, då det i många variabler fa-nns ett bortfall. Det utgjordes inte av sam- ma individer i alla variabler, varför det to- tala bortfallet skulle bli mycket stort, om endast de individer som fanns representera- de i samtliga variabler togs med i analysen. Det var inte helle-r möjligt att endast ta med variabler i vilka alla individerna var repre-
Tabell 9 a. Korrelationer mellan prediktorer och kriterier, betygsnivå, resultat a för ett betyg, resultat b för ett betyg, antal tentamina för ett betyg och antal månader till ett betyg i stats-
kunskap. Resultat Resultat Antal Antal a för b för tent. för mån. till 1 betyg 1 betyg ] betyg 1 betyg Prediktorer Födelseår .06 —.09 —.01 ——.05 —.03 Ålder vid studentexamen ——.14 —.10 .14 .10 .05 Betyg i svensk skrivning .21 .38 ——.28 —.20 —.19 svenska språket och litteraturen . 16 .30 —. l 8 ——.11 ——.08 engelska .02 .21 —-.09 —.10 ———.06 kristendomskunskap .12 .25 _. 1 5 —. l 7 —. 1 5 matematik .13 .20 —.17 —-.15 —.03 historia .30 .30 _.31 —.15 —.16 gymnastik .02 —.11 .03 ——.03 _.04 Medelbetyg .24 .41 —.27 _.21 ——.18 Militärt betyg I .08 .06 —.08 Militärt betyg II .04 .05 —.02 —.08 _.07 Militärt betyg III .01 .03 .01 ——.14 ——.08 Delprov A instruktioner .01 .15 —.07 —.16 —.21 Delprov B urval .00 .07 —.06 ——.22 ——.19 Delprov C sammansättning .03 .17 —.10 —.13 —-.12 Delprov D teknisk förståelse .10 .10 -——.06 _.04 —.01 Provgrupp .08 .17 ——.11 —.19 —. 17 Befälsskattning .06 .09 —.08 ——.04 .02 Antal i beräkningarna ingående individer 362 362 362 244 244 Medelfelet för nollkorrelationen .05 .05 .05 .06 .06
Det bör observeras att höga värden i kriterierna resultat b för ett betyg, antal tentamina för ett betyg och antal månader till ett betyg anger låg studieframgång.
senterade, då analysen skulle bli meningslös på grund av att endast betygsdata skulle ingå i den.
Genom att begränsa bortfallet till 92 in- divider (25 procent) har de flesta variabler av intresse kunnat behållas. De prediktorer som inte har tagits med i analysen är betyg i matematik, betyg i gymnastik, militära be- tyg I, II och III samt delprov C.
För de kvarvarande variablerna tycks det förhållandevis stora bortfallet av individer inte ha haft någon större inverkan, då me- delvärden och spridningar mycket nära an- sluter sig till variablernas värden utan bort- fall. Inte heller finns det några större föränd- ringar i korrelationema mellan de i analysen ingående variablerna. Som kriterium på stu- dieframgång har resultat a för ett betyg an- vänts. En korrelationsmatris över de i den multipla korrelationsanalysen ingående vari- ablerna finns som bilaga i lärarhögskolans i Stockholm exemplar av undersökningsrap-
porten. Bearbetningen är gjord enligt pro- gram BMDOZR. I analysens första steg togs variabeln medelbetyg ut med korrelationen .41. Som andra steg togs betyget i svensk skrivning ut. Den multipla korrelationen ökades till .43. I steg tre medtogs provgrupp, dvs. värdet på hela intelligenstestet. Den multipla korrelationen ökade till .45. Endast de nu uppräknade variablerna bidrog med signifikanta ökningar av korrelationen. Även för dessa variabler blev ökningen låg, och man kan med fog säga att medelbetyget en- samt svarar för en så stor del av variansen att tillägg av värden för andra variabler inte är meningsfulla.
8.4 Korrelationer mellan kombinationer av prediktorer och studieframgång
Det visade sig vara meningslöst, på grund av för stort bortfall, att göra multipla korre- lationsanalyser för någon annan grupp än
Tabell 9 b. Korrelationer mellan prediktorer och kriterier, resultat a för två betyg, resultat b för två betyg, antal tentamina för två betyg och antal månader till två betyg i statskunskap.
Resultat a Resultat b Antal tent. Antal månader för 2 betyg för 2 betyg för 2 betyg till 2 betyg
Prediktorer Födelseår .31 _.02 —.08 .01 Ålder vid studentexamen ——.23 .14 —.40 .35 Betyg i
svensk skrivning .28 .00 ——.19 _.01 svenska språket och
litteraturen .23 ——.12 ——.10 _.07 engelska .20 -—.09 .07 ——.03 kristendomskunskap .25 ——.12 ——.14 —.12 matematik .15 ——.20 .16 ——.18 historia .02 _.13 .10 _.03 gymnastik .12 ——.07 ——.09 .30 Medelbetyg .28 _. 1 5 .03 _.10 Militärt betyg I Militärt betyg II ——.30 .15 .20 .25 Militärt betyg 111 _.10 .05 .23 .36 Delprov A instruktioner .21 —.05 —.05 —.27 Delprov B urval .26 ——.05 ——.11 .16 Delprov C sammansättning .07 —.04 —.03 .00 Delprov D teknisk förståelse .08 -—.17 ——.48 ——.07 Provgrupp .24 —. 1 6 —.09 _.07 Befälsskattning . 14 —. 1 5 .05 —-. 13 Antal i beräkningen ingående
individer 84 84 25 25 Samplingsfelet för nollkorrela—
tionen .11 .11 .20 .20
Det bör observeras att höga värden i kriterierna resultat b för två betyg, antal tentamina för två betyg och antal månader till två betyg anger låg studieframgång.
den som studerade statskunskap. I stället har korrelationen mellan på teoretiska grun— der uppställda kombinationer av prediktorer och kriterier prövats för de tre materialen.
Som kriterium har antal månader till ett betyg eller antal år till arkitektexamen an— vänts.
Som framgår av bearbetningsplanen har prediktorerna slagits samman till grupper, som avser att mäta allmän studiebegåv- ning, förmåga att tillgodogöra sig språklig utbildning, förmåga att tillgodogöra sig un- dervisning i allmänorienterande ämnen, för— måga att tillgodogöra sig undervisning i ma- tematisk-naturvetenskapliga ämnen, samt en kombination av prediktorer som avser att ge ett maximalt samband mellan fyra predikto— rer och kriteriet
Resultaten av sambandsber'a'kningarna mellan prediktorer och kriterium redovisas i tabell 10.
I beräkningen av kombinationsprediktorer-
nas samband med kriterier har endast de personer som registrerats i samtliga i beräk- ningarna ingående variabler kunnat tas med. Det har härvid uppstått ett bortfall på 25 personer (26 procent) från de 96 som ingick i gruppen arkitektstuderande. För mate- m—atikstuderande är bortfallet 16 (12 pro- cent) av de 133 som tagit ett betyg i mate- matik, medan det för statskunskapsstuderan- de är ett så betydande bortfall som 108 per- soner (44 procent) av de 244 som tagit ett betyg. Det har varit möjligt att jämföra stu— dietiderna för de totala populationerna med dem som erhållits vid denna bearbetning. De är för arkitektstuderande 5,1 respek- tive 5,1 år, för matematikstuderande 6,3 respektive 6,2 månader och för statskun- skapsstuderande 4,3 respektive 4,3 månader.
På grund av det stora bortfallet får er- hållna värden för studerande i statskunskap tolkas med största försiktighet trots likhe- terna i variabeln studietid.
Tabell 10. Korrelationer mellan kombinationer av prediktorer och tidskriterier för studerande vid sektionen för arkitektur vid tekniska högskolan, institutionen för matematik och institu- tionen för statskunskap.
Antal år till examen Ark.stud
Antal månader Antal månader till 1 betyg till 1 betyg Mat.stud Statsk.stud
Prediktorer Allmän studiebegåvning Förmåga att tillgodogöra sig språklig utbildning utbildning i allmänorienterande ämnen utbildning i matematisk-namrvetenskapliga & ämnen Maximalt samband Antal i beräkningarna ingående individer Medelfelet i nollkorrelationen
.08 —.34 —.33 .23 ——.36 —.30 .20 —.08 —-.31 ———.21 —.24 —.06 —-.31 -—.48 ——.37 71 117 136 .12 .09 .09
De negativa korrelationerna innebär att de som har det högsta värdet i prediktorn har studerat den kortastewtiden.
Arkitektstuderande
Korrelationer mellan samtliga i tabell 10 ingående variabler fin-ns redovisade i form av tre korrelationsmatriser som bilaga i lä- rarhögskolans i Stockholm exemplar av un— dersökningsrapporten. Av tabell 14 framgår att för arkitektstuderande har, utöver va- riabeln maximalt samband, endast varia— beln förmåga att tillgodogöra sig utbildning i matematisk-naturvetenskapliga ämnen ne— gativ korrelation, dvs. högt värde i predik- torn har samband med kort studietid. Resultaten för arkitektstuderande skiljer sig markant från de relativt enhetliga re— sultaten för de båda övriga grupperna.
Matematikstuderande
För matematikstuderande ligger korrelatio- nerna mellan kombinationerna av predik— torer och kriteriet på en högre nivå än vad de enskilda prediktorerna gör. Betyg 1 språk och resultat på verbala intelligenstest visar sig vara den bästa prediktorn, medan pre- diktorn förmåga att tillgodogöra sig utbild- ning i allmänorienterande ämnen har det lägsta sambandet.
Statskunskapsstuderande Även för statskunskapsstuderande ligger korrelationerna högre för kombinationspre— diktorerna än för de enskilda prediktorerna.
Här liksom för den multipla korrelations- analysen har medelvärdena på betyg och test, dvs. allmän studiebegåvning, höga vär- den, medan det maximala sambandet endast ligger något högre. Sammanfattningsvis kan sägas, att det är möjligt att, genom att slå samman predikto— rer efter likheten i vad de skall mäta, nå högre korrelationer än med enskilda pre- diktorer. Det är vidare möjligt att finna skillnader i betydelse för framgången i de olika studierna mellan dessa faktorer. Som framgått av tabellemua 5 och 6 har mate- matikstudera-nde låga värden i betyg som ingår i variabeln förmåga att tillgodogöra sig utbildning i allmänorienterande ämnen och statskunskapsstuderande i betyg som in- går i variabeln förmåga att tillgodogöra sig utbildning i matematisk-naturvetenskapliga ämnen.
8.5 Tid till betyg eller examen vid olika värden på vissa prediktorer
För att pröva, om det trots de delvis låga korrelationerna finns skillnader i studie— framgången mellan individer med olika vär- den i prediktorerna, har jämförelser mellan tid till examen och betyg för olika värden på några av prediktorerna utförts.
Dessa beräkningar är baserade på samma antal studenter och samma kriterier som vid beräkningarna av korrelationen mellan
kriterier och kombinationer av prediktorer ovan. Som prediktorer har använts medel- betyg i studentexamen, besiktningsgrupp, dvs. en bedömning av psykisk och fysisk hälsa, socialgrupp, deltest A, deltest B och befälsskattning. Prediktorerna medelbetyg samt deltest A och B har valts, då de för matematikstuderande och med några av kri- terierna för statskunskapsstuderande ger re- lativt höga samband. I tidigare forskning har social tillhörighet och hälsa visat sig ha samband med studieframgång (Moberg, 1951, Carlsson och Linnaluoto, 1964). Re- sultaten redovisas efter undervisningsinstitu- tion.
Som framgår av tabellerna 11 och 13 gäl- ler för dem som studerar arkitektur att de med högre begåvning mätt med deltestet A samt medelbetyget i studentexamen har en tendens till sämre framgång i sina stu- dier. Man kan vidare i tabell 13 finna, att studerande från socialgrupp I har den kor- taste och studerande från socialgrupp III den längsta studietiden. Skillnaderna är en- dast i något enstaka fall signifikanta. Denna tendens är svag, särskilt med tanke på att det endast finns sex studerande från so- cialgrupp III. Det finns ingen skillnad i stu- dieframgång för de olika besiktningsgrup- perna.
Med signifikant skillnad mellan grupper- nas medelvärden avses här och i det föl- jande att p( 1 procent.
I tabeller-na 16, 19 och 20 finns tenden- ser till samband mellan höga resultat i ti- digare studier samt större induktiv förmåga och kort studietid vid matematiska institu— tionen. Det bör då påpekas att studietiden utgörs av bruttostudietid, dvs. inget avdrag för uppehåll i studier har gjorts.
Bortser man från det enda värdet i be- siktningsgrupp 4 finns en svag tendens till att de personer som har en god fysik kla- rar sina studier något snabbare.
Inget samband mellan social tillhörighet och studieframgång kunde påvisas.
Av stort intresse är den påtagliga skill— nad i studietid som uppvisas av dem som studerar statskunskap och har höga betyg eller goda resultat i de verbalt—induktiva
deltesten. I tabellerna 21, 24 och 25 finns ett mycket markant hopp mellan dem som studerar länge och de andra. Det kan möj— ligen vara så att terminsindelningen gör att detta resultat uppstått, men denna hypotes stämmer inte med råmaterialets utseende. Snarare tycks det vara någon form av be- gåvningsgräns, över vilken de studerande bör ligga. Skillnaderna mellan matematik- och statskunskapsstuderande i variabeln tid till ett betyg vållas tydligen främst av denna grupp av långsamma studenter.
Varje grupp som har högre studentbetyg än 3,4 har en signifikant kortare studietid än studerande med lägre än 3,4 i medelbe— tyg. För deltest A gäller att de som har ett testresultat lika med eller högre än 6 samt- liga har en signifikant kortare studietid än de studerande som har lägre än 6. Samma sak gäller för deltest B, där studerande med högre värde än 7 på testet har signifikant kortare studietid än de övriga tre grupperna.
En mycket svag tendens till att studierna tar längre tid för de fysiskt och psykiskt sämre lottade kan skönjas i tabell 22. Stu— denter tillhörande socialgrupp III tar signi- fikant längre tid på sig i studierna än de övriga socialgruppernas studenter. Det finns inga samband mellan betyg eller provresul- tat och social status.
Korrelationerna mellan medelbetyg, in- duktiv förmåga mätt med deltesten A och B samt socialgrupp och antal månader till betyg är —.18, —.21, —.19 samt —.10.
Arkitektstuderande
Tabell ] I . Studietid i år till arkitektexamen vid olika medelstudentbetyg (0 = C och 6 =A).
År till Antal
Studentbetyg examen studenter 4,5—5,0 5,4 7 4,0—4,4 5,3 16 3,5—3,9 4.9 23 3,0—3,4 5,1 20 2,4—2,9 4,6 5
Totalt 5,l 7l
Tabell 12. Studietid i år till arkitektexamen vid olika besiktningsgrupper (1 anger god fysisk och psykisk status).
Besiktnings- År till Antal grupp examen studenter ] 5,2 52 2 4,7 1 1 3 5 ,2 6 4 5,0 1 5 4,0 1 Totalt 5 ,1 71
Tabell 13. Studietid i år till arkitektexamen vid olika socialgrupper.
År till Antal Socialgrupp examen studenter 1 5,0 43 H 5,1 19 III 5,5 6 Totalt 5 1 68
,
Tabell 14. Studietid i år till arkitektexamen vid olika värden på delprov A (9 anger det bästa resultatet på provet).
År till Antal Delprov A examen studenter 9 5,2 28 8 5,4 19 7 4,7 17 6 4,7 6 Totalt 5,1 70
Tabell 15. Studietid i år till arkitektexamen vid olika värden på delprov B (9 anger det bästa resultatet på provet).
Tabell 16. Studietid i månader till ett betyg i matematik vid olika medelstudentbetyg (0= C och 6=A). Månader till Antal Studentbetyg betyg studenter 4,5—5,2 3,0 5 4, ,4 3,8 20 3,5—3,9 3,8 33 3,0—3,4 4,4 54 2,4—2,9 5,1 24
Totalt 4 3 136 ,
Tabell 17. Studietid i månader till ett betyg imatematik vid olika besiktningsgrupper (1 anger god fysisk och psykisk status).
Besiktnings- Månader till Antal grupp betyg studenter
1 4,2 66 2 4,3 60 3 4,6 9 4 3,0 1 Totalt 4 3 136
Tabell 18. Studietid i månader till ett betyg i matematik vid olika socialgrupper.
Månader till Antal Socialgrupp betyg studenter 1 4,3 78 II 4,4 42 111 3 ,8 l 5 Totalt 4 3 135
9
Tabell 19. Studietid i månader till ett betyg i matematik vid olika värden på delprov A (9 anger det bästa resultatet på provet).
År till Antal Månader till Antal Delprov B examen studenter Delprov A betyg studenter 9 5,1 31 9 3,7 38 8 5,1 18 8 4,0 23 7 5,1 14 7 4,4 33 6 4,6 5 6 4,9 26 5 5,5 2 2 6 4,8 16 Totalt 5,1 70 Totalt 4,3 136 SOU 1970: 20 121
Tabell 20. Studietid i månader till ett betyg i matematik vid olika värden på delprov B (9 anger det bästa resultatet på provet).
Tabell 24. Studietid i månader till ett betyg i statskunskap vid olika värden på delprov A (9 anger det bästa resultatet på provet).
Månader till Antal Antal betyg studenter studenter 9 3,5 24 9 41 8 3,7 35 8 22 7 4,9 36 7 23 6 4,7 23 6 16 6 3,6 18 > 1 5 4,3 136 1 17
S tatskunskapsstuderande
Tabell 2]. Studietid i månader till ett betyg i statskunskap vid olika medelstudentbetyg (0=C och 6=A).
Tabell 25. Studietid i månader till ett betyg i statskunskap vid olika värden på delprov B (9 anger det bästa resultatet på provet).
Antal studenter
Månader till Antal betyg studenter
4,0 7 4,5 12 4,6 25 7,0 46 7,1 27 Totalt 6,3 117
25 34 25 24
9
117
Tabell 22. Studietid i månader till ett betyg i statskunskap vid olika besiktningsgrupper (1 anger god fysisk och psykisk status).
Månader till Antal betyg studenter 1 6,1 80 2 6,7 22 3 6,4 9 4 10,0 2 5 5,0 4 6,3 1 17
Tabell 23. Studietid i månader till ett betyg i statskunskap vid olika socialgrupper.
Månader till Antal betyg studenter 6,2 61 5,6 34 8,1 20
6 3 115
Sammanfattning och diskussion
Syftet med denna undersökning är
att ge ett mått på sambandet mellan å ena sidan resultat av tidigare civil och mili- tär utbildning, olika personlighetsmätningar, mätningar av fysisk hälsa, decideringsgrad samt mätningar av socio—ekonomisk sta- tus, å andra sidan framgång i högre stu- dier. Undersökningen avser studerande vid tekniska högskolans sektion för arkitektur samt ett— och tvåbetygstuderande i mate- matik och statskunskap vid Stockholms uni- versitet
att pröva om man kan öka betygens res- pektive testens prognosvärde genom att till betyg och test lägga andra mätningar samt
att pröva om man genom att slå samman mätningar, som kan antas pröva verbal för- måga, logisk förmåga m.fl., får högre sam- band med kriterier på studieframgång än man får med de enskilda mätningarna.
Som kriterier på studieframgång har an- vänts
för arkitektstudemnde betyg i ämnet arki— tektur 11 samt studietid till arkitektexamen
för matematikstuderande betygsnivå, an- tal studiemånader till ett betyg, antal tenta- mina till ett betyg, antal studiemånader till två betyg, antal tentamina till två betyg samt s. k. spets på två betyg och
för studerande i statskunskap betygsnivå, resultat a för ett betyg, resultat b för ett betyg, antal studiemånader till ett betyg, an- tal tentamina till ett betyg, resultat a för två
betyg, resultat b för två betyg, antal måna- der till två betyg samt antal tentamina till två betyg.
Undersökningen har utförts på manliga, aktiva studerande med examen från allmänt gymnasium som skrevs in för första gången vid institutionerna under de aktuella ter— minerna.
I undersökningen ingår
96 av 99 arkitekturstuderande som bör- jade studera vid KTH 1958, 1959 och 1960
187 av 253 studerande vid matematiska institutionen som började sina studier höst- terminen 1964 samt
samtliga 362 individer som började sina studier vid institutionen för statskunskap höstterminen 1965.
Inga skillnader mellan bortfallet och den undersökta gruppen matematikstuderande finns i fråga om studieframgång och ål- der.
Bearbetningen är gjord med en beräkning av korrelationerna mellan samtliga variabler
en multipel korrelationsanalys för stats- kunskapsstuderande
en beräkning av sambanden mellan fem kombinationer av prediktorer som avsetts mäta allmän studiebegåvning, förmåga att tillgodogöra sig språklig utbildning, förmåga att tillgodogöra sig undervisning i allmän- orienterande ämnen, förmåga att tillgodo— göra sig undervisning i matematisk—natur—
vetenskapliga ämnen samt de kombinationer som ger det högsta sambandet med krite- riet
en beräkning av medelvärdet för kriteriet vid olika värden på prediktorerna medelbe- tyg, delprov A, delprov B, provgrupp, be- fälsskattning samt socialgrupp.
Samtliga beräkningar har gjorts i försva- rets datacentrals dator IBM 7090.
De tre materialen har visat sig ha något olika medelvärden i flera betydelsefulla va- riabler. Vanligen är det så att arkitekt- studerande har mer fördelaktiga resultat. Arkitekterna har högre betyg, bättre resul— tat från militärtjänsten samt betydligt bättre resultat på 'testen. Matematikstuderande ut- gör i detta avseende en mellangrupp. De är vanligen lika bra eller bättre än studerande i statskunskap. Skillnaden mellan dessa två grupper är särskilt stor vad gäller testresul- taten, där de studerande i statskunskap vi- sar låga värden.
För samtliga grupper gäller att studieti- den ansluter sig till den för dessa grupper av studerande normala studietiden.
Sambandens storlek varierar med typen av utbildning. För arkitektstuderande finns inga eller endast mycket svaga samband mellan prediktorer och kriterier, för stude- rande i statskunskap är sambanden star- kare för ettbetygstuderande än för övriga, medan de högsta sambanden uppnås i un- dersökningen av matematikstuderande.
För studerande i arkitektur har inga me- ningsfulla samband uppnåtts. Detta kan ha sin förklaring i att man som arkitekt har möjlighet att få väl avlönade arbetsuppgif— ter, varför viljan att prestera ett gott stu- dieresultat kan minska. En annan förklaring är att studierna till arkitekt avviker så starkt från gymnasiestudier att dessa inte får nå- got prediktivt värde.
För övriga två grupper kommer resulta- ten från beräkningarna att ställas mot de frågeställningar som gjordes vid beskriv- ningen av prediktorerna.
Ålder vid studentexamen
För m-atematikstuderande finns mycket svaga tendenser i väntad riktning, dvs. de
som var yngre vid studentexamen lyckades bättre i sina studier. Detta gäller ej för stu- derande i statskunskap.
M edelstudentbetyg
Medelstudentbetyget visade sig i båda grup— perna i enlighet med förväntningama vara den bästa prediktorn, även om det för båda grupperna finns andra variabler, som har lika starka samband.
Betyg i engelska och matematik
För studerande i matematik har dessa be- tyg i skrivämnen i enlighet med förvänt- ningarna bättre prognosvärde än övriga äm- nen. För denna grupp är sambanden ofta lika starka för dessa ämnen som för medel— betyget.
Studerande i statskunskap visar svagare samband mellan dessa skrivämnen och stu- dieframgång än för betygen i ämnen som historia, svenska språket och litteraturen och kriterierna. Dessa ämnen har delvis behandlats under betyg i matematik och engelska, och förväntningarna att dessa äm— nen skall ha lägre samband med kriterierna styrks alltså för matematikstuderande men ej för studerande istatskunskap.
Betyg i gymnastik
Förväntningen att betyget i gymnastik inte har samband med framgång i högre studier kan anses styrkt av att inga entydiga sam- band har erhållits.
Befälskategori samt militära betyg I, II och III
Inget samband mellan dessa variabler och framgång i högre studier har kunnat på- visas.
Besiktningsgrupp
Inga samband mellan hög psykisk eller fy- sisk status och studieframgång har kun- nat påvisas.
De som tidigt bestämt sig för yrke och ut- bildningsväg har inte visat sig ha större stu— dieframgång.
Social status
Inga signifikant-a samband mellan socio- ekonomisk status och studieframgång har erhållits.
Delprov A, verbal-induktiv förmåga
Med kriteriet studietid till ett betyg finns för dem som studerar statskunskap ett signi- fikant samband för resultaten på deltest A. För matematikstuderande är sambanden in- te signifikanta.
Delprov B, verbal-induktiv förmåga
Signifikanta samband mellan delprov B och tid till ett betyg erhölls för dem som stu- derade statskunskap. Sambanden var inte signifikanta för matematikstuderande.
Delprov C, spatial förmåga
Endast svaga samband erhölls.
Delprov D, teknisk förståelse
Endast svaga samband erhölls.
Provgrupp
Antagandet att de näst medelbetygen star- kaste sambanden med studieframgång skul- le erhållas med prediktorn provgrupp, dvs. medelvärdet av delproven, fick inte stöd av undersökningens resultat.
Befälsskattning Inga starkare samband mellan befälsskatt- ning och studieframgång erhölls.
Avsikten med denna undersökning är vi- dare att pröva huruvida möjligheten till god prognos kan ökas genom att man med hjälp
av multipel korrelationsanalys tar fram den kombination av variabler som ger det högs- ta sambandet med kriterierna. Det framgår av de låga sambanden för prediktorer, som inte är betyg eller test, att detta ej är me— ningsfullt. Endast för studerande i statskun- skap har denna analys utförts. Resultatet blev att endast en obetydlig ökning kan iakttas med detta förfaringssätt, och att inga variabler utom testresultat och betyg signifikant ökar sambandet med kriteriet.
Genom att kombinera betyg och testre- sultat efter vad de anses mäta, har ett värde på allmän studiebegåvning samt förmåga att studera språk, matematisk—naturvetenskapli- ga ämnen eller allmänorienterande ämnen konstruerats. Dessa kombinationsprediktorer visade sig ha högre samband med kriteri— erna studietid till ett betyg än övriga predik- torer.
Man kan slutligen säga att undersökning- en har visat att även om det fanns stora brister i uppgifterna om studenterna från de olika institutionerna kan forskning be- drivas genom att dessa uppgifter utnyttjas.
Med den i denna undersökning använda metoden för materialinsamling är man hän- visad till att använda redan insamlade data, vilket innebär att man inte alltid får de bäs- ta måtten på den variabel man vill mäta. Denna nackdel får ställas mot den stora tidsvinst som metoden innebär.
10. Slutord. Förslag till fortsatt forskning
Både av en tidigare undersökning (SOU 1968: 25) och av denna undersökning fram- går att betyg, och då främst medelbetyg för vissa typer av utbildning, har samband med framgång i högre studier. Där fram- går också att testresultaten har ett samband, som är något lägre än betygens.
Hur starka dessa samband är, uttryckt-a i korrelationskoefficienter, kan denna rap— port inte ge ett entydigt svar på. Detta be- ror på att den tidigare undersökningen vis- serligen är baserad på ett stort antal under— sökningar men att flera av dessa är gjorda under olika och otillfredsställande förhål- landen. Detta gäller inte minst valet av kri- terier på studieframgång. Föreliggande un— dersökning å andra sidan visar, liksom den tidigare, att det visserligen finns samband dels mellan betyg och studieframgång, dels mellan test och studieframgång i högre stu- dier. Varken kriterier eller prediktorer ba— seras dock på exakta mätningar. Det är tro- ligt att man med undersökningar där man har möjlighet att i större utsträckning än här kontrollera mätningarna kan nå högre samband mellan prediktorer och kriterier.
Övriga variabler, alltså ej test eller be- tyg, har visat sig ha endast svaga eller myc- ket svaga samband med kriterierna. Det kan emellertid inte uteslutas att de vid nog- grannare mätningar visar sig ha betydelse.
Möjligheten till prognos av framgång i högre studier varierar med typen av utbild- ning, vilket framgår av denna och den ti-
digare undersökningen. Det är därför av intresse att man i den kommande forsk- ningen söker fastställa hur dessa skillnader uppkommer. Det kan i vissa fall röra sig om skillnader i de kriterier på studiefram- gång som används, men man måste också tänka sig möjligheten att de olika betygen och testen har varierande förmåga att för- utsäga framgång för olika typer av studier.
I denna undersökning ingår endast män. Detta är en fördel, då skillnadema mellan mäns och kvinnors studieframgång hålls konstant. I USA har kvinnor ofta visat sig ha högre studieframgång, medan vi i Sve— rige har motsatt erfarenhet i fråga om fler- talet högre studieriktningar. Det tycks inte vara samma faktorer som påverkar mäns och kvinnors framgång i studier i USA och Sverige. Dessa skillnader har i denna un- dersökning endast berörts i liten utsträck- ning, men de är av vital betydelse för för- ståelsen av vad som avgör om individer skall lyckas i sina studier, varför en ökad forskning på detta område vore önskvärd.
I prognossammanhang anses betygen of- ta vara överlägsna testen, då de anses ge mått på så många fler variabler. Betygen anses, utöver intelligens, även mäta motiva- tion för studier, uthållighet, decideringsgrad och andra för studieframgång viktiga egen- skaper. Man får emellertid tänka sig att betygen utöver detta sammanfattningsmått på positiva egenskaper hos eleven också mä- ter egenskaper, som visserligen är positiva
för framgången i den gymnasiala skolan men som har ingen eller negativ betydelse för hur eleven klarar högre studier eller ett kommande arbete. Självständigt tänkande och förmåga till nyskapande kan ses som exempel på variabler som kanske inte har premierats i det nuvarande gymnasiet. Fors- kare som Lavin (1965) anser exempelvis att betygen bl. a. mäter elevers medgörlighet och okritiska accepterande av läraren. För att öka möjligheterna till goda förutsägel- ser om senare studieframgång är därför ökad kunskap om vad betygen mäter önsk- värd.
I beskrivningen av bakgrunden och syftet med denna undersökning nämndes behovet av att man vid undersökningar av de fak- torer som påverkar framgången i studier samtidigt tar hänsyn till flera variabler. Även om denna undersökning inte kan på- visa några mer påtagliga samband mellan å ena sidan studieframgång vid högre stu- dier och å andra sidan andra variabler än betyg och testresultat, finns det anled- ning att understryka vikten av att den fort- satta forskningen baseras på data av såväl psykologisk som sociologisk natur.
Hittills har forskningen vanligen bedrivits på så sätt att en variabel har undersökts en- sam, medan man i bästa fall har hållit öv- riga variabler, som kan tänkas påverka stu— dieframgången, konstanta. Det är troligt att man med denna metod inte kan komma så mycket längre utan att man nu blir tvungen att studera interaktionen mellan dessa vari- abler och vilken betydelse den-na interak- tion har. Detta medför i sin tur att forsk- ningen inte kan bedrivas av enskilda fors- kare utan att den bör utföras av forskarlag med representanter för pedagogik, psyko- logi och sociologi.
Då det gäller att finna de bästa prognos- instrumenten för framgång i högre studier, kan man inte bortse från de eventuella ef— fekter valet av urvalsinstrument har på de olika undervisningssystemen. Det har från många håll påpekats att det nuvarande syste- met med betygen som urvalsgrund till högre studier hindrar eller försvårar genomföran- det av vissa viktiga delar av gymnasiets
läroplan. Det anses exempelvis att kampen om goda betyg inte kan förenas med viljan att arbeta i grupp, med önskan att hjälpa varandra till goda resultat eller med andra positiva utslag av social fostran. Det har vidare befarats att de som genom det nuva- rande systemet når de högre posterna i sam- hället har brister i dessa egenskaper på grund av att systemet för urval till högre utbildning inte premierar exempelvis posi- tiva utslag av social fostran.
Slutligen bör det påpekas att en av de viktigaste uppgiftem-a för kommande forsk- ning måste vara att lösa frågan om kriterier på studieframgång. Flertalet undersökningar som här åberopats lider av att de inte har kunnat utnyttja helt adekvata mått på stu- dieframgång. Detta medför givetvis att alla resultat blir osäkra och i några fall kanske också felvisande. Det är möjligt att man, liksom när det gäller prediktorer, inte kan finna en adekvat variabel utan att man blir tvungen att kombinera ett flertal variabler för att få ett godtagbart mått på studie- framgång.
Litteratur
Antagningen av medicine studerande m. 11. Be- tänkande av 1948 års läkarutbildningskom- mitte', SOU 1951: 4. Björnsson, C-H (1960), Uppsatsbedömning och uppsatsskrivning. Almqvist & Wiksell, Upp- sala. Bloom, B S and Peters, F R (1961), The use of academic prediction scales for counseling and selecting college entrants. Free press New York. Carlsson, A & Linnaluoto, 0 (1964), Decide- ringens och andra faktorers betydelse för framgång i akademiska studier. Pedagogiska institutionen, Uppsala. Stencil. Fischbein, S & Henrysson, S (1966), Prognos av framgång i högre studier. En litteraturöver— sikt. Rapport från pedagogiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm, nr 13. Stencil. Guilford, J P (1950), Fundamental statistics in psychology and education (2nd ed). Mc Graw-Hill, New York. Halland, J L & Richards, J M (1956), Academic and nonacademic accomplishment. Correlate-ci or uncorrelated? Journal of educational psychology 1965, 56, 165—174.
Huse'n, T (1951), Begåvning och miljö. Stock- holm. Husén, T (1969), Talent, opportunity and career. Stockholm. Lavin, D E (1965), The prediction of academic performance, Russel Sage Found, New York. Lord, F .M (1950), Prediction of scholastic achievement from noncognitive factors. Re- search Bulletin, 50—46, ETS, Princeton. Moberg, S (1951), Vem blev student och vad blev studenten? Malmö. Nystedt, L (1963), Prediktion av studieframgång. En litteraturgenomgång. Psykologiska insti- tutionen vid Stockholms universitet. Stencil. Psykotekniska institutet, PM angående urval av elever till avdelningen för arkitektur. Psykotekniska institutet, Sammanfattande rap-
port från undersökningar vilka före 1949 utförts av Psykotekniska institutet beträffande värdet av psykotekniska prov i samband med elevantagningen vid tekniska högskolan i Stockholm. Psykotekniska institutet (1964), Uppföljning av televerkets assistentkurs 22. Stencil. Psykotekniska institutet, Utredning rörande elevrekryteringen vid handelshögskolan i Stockholm samt ändamålsenligheten av nu- varande antagningsprinciper. Stencil. Rubenowitz, S (1961), Prognos av akademisk studieframgång. En femårig följdstudie. Psyko- logiska institutionen vid Göteborgs universi- tet. Stencil. Rubenowitz, S (1962), En statistisk analys och sammanställning av data avsedd att belysa studiebegåvning vid avdelning E, Chalmers tekniska högskola. Psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet. Stencil. Studieprognos och studieframgång. Betänkande av kompetensutredningen, SOU 1968: 25. Statistiska meddelanden U 1966: 12. Statistiska centralbyrån. Statistiska meddelanden U 1967: 15. Statistiska centralbyrån. Stein, M. 1. (1963), Personality measures in admission. College Entrance Examination Board. Tjänstemeddelande från försvarets sjukvårds- styrelse. Dnr 102: 12 1962.
Konstruktion och utprövning av studielämplighetsprov
Av Sten Henrysson, Ingemar Wedman och Nils-Erik Wedman
4 Rekrytering till gymnasium och fackskola hösten 1968
Undersökningarna utfördes på uppdrag av kompetensutredningen. Syftet med dem var bl. a. att få fram färskare siffror än de som förelåg från Västmanlands län 1966. Man ville också ha material från andra delar av riket. Dessutom har ytterligare analyser av data gjorts på flera punkter. Detta gäller t.ex. fördelningen av sökande och intagna på skolform och linjer (tillvalsgrupper) och i vilken mån elevernas förstahandsval har realiserats. Man var särskilt angelägen om att få reda på om fackskolan rekryterats av elever med gymnasiet som förstahandsval.
4.1 De tre delundersökningarna 1968
I det följande redovisas parallellt tre del- undersökningar avseende intagningarna hös- ten 1968. Den första och mest ingående del- undersökningen bygger på elever från Väs- terbottens län jämte Örnsköldsviksregionen, dvs. gymnasieregionema Skellefteå, Umeå, Örnsköldsvik samt Lycksele/ Vilhelmina. Den sistnämnda regionen är, som framgår
av tabell 8, avvikande genom att den sak- nade fackskola hösten 1968. Många av ele- verna kom dessutom från andra skolor än grundskolan, huvudsakligen realskolor.
Huvuddelen av de sökande tas in genom ett kvoteringsförfarande, grundat på olika typer av förutbildning och olika arter av betygsystem. De sökande fördelas på basis av detta i s.k. kompetensgrupper (se intag- ningsbestämmelserna, Aktuellt från Skol- överstyrelsen 1966/ 67: 38). De elever som i allmänhet behandlas i denna delunder- sökning är grundskolelever i kompetens- grupp 1: 1, dvs. de kommer direkt från grundskola utan praktik.
Intagningen i gymnasiet och fackskolan är i förhållande till antalet sökande ungefär lika i de olika regionerna (med undantag för Lycksele/ Vilhelmina). Det finns dock en tendens att proportionellt fler av de sökande tas in i Umeå. Detta framgår av tabell 9.
Eftersom Lycksele/Vilhelmina intar en särställning redovisas i fortsättningen en- dast data från Skellefteå, Umeå och Örn-
Tabell 8. Procenttal från grundskola bland de sökande. Västerbotten och Örnsköldsvik.
Procent från grundskola
Är för inrättande
Region Sökande Intagna av fackskola Skellefteå 76 79 1963/64 Umeå 89 90 1965 / 66 Örnsköldsvik 77 75 1966/67 Lycksele/ Vilhelmina 31 31 —
Intagna
Region Gymn.
Intagna Facksk.
Totalprocent Tot. antal
Ej intagna sökande sökande
Skellefteå 39 37 1 054 Umeå 44 29 100 1 053 Örnsköldsvik 40 38 100 762 Lycksele/ Vilhelmina 63 37 100 412
Totalt 43 35 100 3 281
sköldsvik. Dessa data kallas i fortsättningen något felaktigt för Västerbottensmaterialet. Vissa data från Lycksele/Vilhelminaregio- nen finns redovisade av Henrysson-Åsemar (1969).
Den andra delundersökningen utnyttjar material som erhållits från intagningsnämn- den i Västerås rörande de antagna eleverna i denna gynmasieregion. Där kommer prak- tiskt taget alla sökande från grundskolan. Inga testresultat eller uppgifter om social- grupp finns för detta material, som har in- samlats och delvis bearbetats av Rolf Pau- lin.
Den tredje delundersökningen avser hela riket. Statistiska centralbyrån har från in- tagningsnämndema insamlat uppgifter om vilka som sökte till gymnasium och fack— skola höstterminen 1968. Data rörande de sökande finns redovisade i Statistiska med— delanden U 1968: 13 (statistiska centralby- rån). När intagningarna var klara samlade
Tabell 10. Procentuell fördelning av sökande efter förstahandsval och av intagna efter fak- tisk placering. Västerbotten, grundskolelever.
Linje Sökande Intagna Gymnasium Humanistisk-samhälls-
vetenskaplig 25 19 Ekonomisk 6 11 Naturvetenskaplig 23 24 Teknisk 7 10 (samtliga gymnasier) (61) (64) Fackskola Social 25 20 Ekonomisk 8 7 Teknisk 6 9 (samtliga fackskolor) (39) (36)
Procent 100 100
Antal elever 2 094 1 545
centralbyrån in uppgifter om vilka av de sökande som hade antagits. Följande pre- liminära rapport bygger bl. a. på en spe- cialbearbetning av uppgifterna för dessa in- tagna, utförd för kompetensutredningens räkning. Bearbetningen syftar till att belysa skillnader i rekrytering till gymnasium och fackskola och bygger endast på uppgifter om f.d. grundskolelever (34 214 individer).
Undersökningarna bygger alltså på ma- terial som har erhållits från intagningsnämn- dema. Hos dem finns uppgifter på vilka som har sökt till gymnasiets och facksko- lans olika tillvalsgrupper och linjer samt med vilken prioritering, dvs. förstahandsval, andrahandsval osv. Vidare har intag- ningsnämnderna uppgifter om betygspoäng från grundskolan, vilka som tagits in samt inom vilken skolform och linje eleverna slutligen har placerats.
I Västerbottensmaterialet genomgick de elever som antagits i gymnasiets och fack- skolans årskurs 1 hösten 1968 intelligens- provet WIT III. De fick också fylla i ett frågeformulär med bakgrundsdata, studie- planer m.m. Detta skedde med hjälp av tvåbetygstuderande vid avdelningen för pe- dagogik vid Umeå universitet.
4.2 Sökande och intagna
En viktig fråga är om de sökande förde- lar sig på gymnasium och fackskola samt dessas olika tillvalsgrupper och linjer på ett sätt som motsvarar tillgången på plat- ser. Vi har därför jämfört samtliga sökan- des fördelning efter förstahandsval av linje och skolform med de slutligen intagnas för- delning. Detta redovisas i tabell 10 för Väs— terbotten och i tabell 11 för hela riket.
Tabell 1]. Procentuell fördelning av sökande efter förstahandsval och av intagna efter faktisk placering. Hela riket.
Sökande Samtliga F. d. grund- Intagna f. d. Linje elever skolelever grundskolelever Gymnasium Humanistisk-samhällsvetenskaplig 29 29 23 Ekonomisk 9 7 10 Naturvetenskaplig 23 23 23 Teknisk 7 6 9 (Totalt gymnasium) (68) (65) (65) Fackskola Social 17 20 20 Ekonomisk 8 10 9 Teknisk 7 5 6 (Totalt fackskola) (32) (35) (35) Samtliga 100 100 100
Av tabell 10 och 11 framgår att de sökandes fördelning på gymnasium och fackskola i stort stämmer med den fak- tiska fördelningen av de intagna. För hela riket är överensstämmelsen mycket stor. I Västerbotten är procenttalet förstahandssö- kande till gymnasiet något mindre än den faktiskt intagna procentandelen.
Om man tittar på fördelningen av sö- kande efter förstahandsval, finner man att i både Västerbotten och hela riket är pro- centtalet förstahandsval av humanistisk- samhällsvetenskaplig tillvalsgrupp större än
procenttalet faktiskt intagna. I gengäld är förhållandet det motsatta för ekonomisk och teknisk linje.
För fackskolans linjer är överensstäm- melsen god för hela riket. I Västerbotten är dock procentandelen förstahandssökande till social linje större än den faktiska an- delen intagna.
Den totalt sett goda överensstämmelsen mellan förstahandsvalens fördelning för samtliga sökande och fördelningen av de intagna på linjer och skolformer innebär givetvis inte att de enskilda intagnas första-
Tabell 12. De intagna elevernas fördelning efter förstahandsval och faktisk intagning. Västerås och hela riket, procent.
Västerbotten (N= 1545) Västerås (N= 729) Hela riket (N=34214)
Första- Faktisk Första- Faktisk Första- Faktisk Tillvalsgrupp/linje handsval fördelning handsval fördelning handsval fördelning Gymnasium Humanistisk-samhälls- vctenskapli g 30 19 33 23 33 19 Ekonomisk 6 11 8 10 5 12 Naturvetenskaplig 32 24 28 23 33 27 Teknisk 8 10 7 9 8 6 (Totalt gymnasium) (76) (64) (76) (65) (79) (64) Fackskola Social 15 20 14 20 10 22 Ekonomisk 4 7 6 9 4 8 Teknisk 5 9 4 6 7 6 (Totalt fackskola) (24) (36) (24) (35) (21) (36) 168 SOU 1970: 20
Västerbotten. Tabell 13. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna i gymnasiets olika tillvalsgrupper.
Gymnasium
Totalt
Hum.-
Intagna i tillvalsgrupp Sh. Ek. Na. Te. procent antal
Humanistisk- samhällsvetenskaplig 98 2 100 334 Ekonomisk 35 51 14 100 197 Naturvetenskaplig 1 99 100 425 Teknisk 3 27 67 100 203 Totalt 36 43 12 100 1 159
handsval har kunnat tillgodoses i samma grad. En viss belysning av det sistnämnda problemet får man genom att jämföra de intagnas fördelning på linje och skolform enligt deras förstahandsval med de intagnas faktiska fördelning. Denna jämförelse redo- visas i tabell 12 för Västerbotten, Västerås och hela riket.
Tabell 12 visar att gymnasiet har stor dragningskraft bland de intagna. I hela ri- ket är det 79 procent som har önskat kom- ma in på gymnasiet i första hand, medan 64 procent togs in. Talen i Västerbotten och Västerås är av samma storleksordning. Särskilt populära är de humanistisk-sam— hällsvetenskapliga och naturvetenskapliga tillvalsgrupperna i gymnasiet. Två tredjede— lar av hela årskullen intagna grundskolele- ver i riket väljer i första hand dessa två grupper.
' Siffrorna i tabell 12 visar vidare att fack- skolan till ca en tredjedel innehåller elever som har sökt till gymnasiet i första hand. Då de inte har kommit in där har de trängt undan elever som sökt fackskolan
i första hand. Detta fenomen återspeglas i att bland de icke intagna i Västerbotten hade 66 procent fackskola som förstahands- val.
En mer detaljerad bild av hur förstahands- valen har förverkligats kan man få om man studerar hur de intagna på varje linje fördelar sig efter förstahandsval. Detta finns redovisat i tabellerna 13—18.
Tabellema 13—18 visar liksom tidigare tabeller att omkring en tredjedel av de ele- ver som togs in i fackskola hade önskat gymnasieplats i första hand. Ingen av gym- nasieeleverna i Västerbottens- och Väster- åsmaterialen har sökt fackskola i första hand. I materialet från hela riket finns en- ligt siffrorna en del fall (ca en procent). Förmodligen sammanhänger detta till stor del med att en del sökande har ändrat sina val efter det tillfälle på våren 1968
Tabell 14. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna på fackskolans olika linjer. Västerbotten.
Gymnasium Fackskola Totalt
Hum.- Intagna på linje Sh. Ek. Na. Te. So. Ek. Te. procent antal Social 23 2 8 67 100 353 Ekonomisk 16 6 5 1 10 61 1 100 143 Teknisk 2 2 8 16 4 3 65 100 219
Totalt 15 3 7 5 36 13 21 100 715
Tabell 15. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna i gymnasiets olika tillvalsgrupper. Västerås.
Gymnasium
Totalt
Intagen på linje Hum-Sh. Ek. Na. Te. procent antal Humanistisk—samhälls— vetenskaplig 99 1 100 137 Ekonomisk 43 37 18 100 95 Naturvetenskaplig 2 98 100 196 Teknisk 24 76 100 46 Totalt 38 7 47 8 100 474
Tabell 16. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna på fackskolans olika linjer. Västerås.
Gymnasium Fackskola Totalt
Hum.- Intagen på linje Sh. Ek. Na. Te. So. Ek. Te. procent antal Social 38 16 1 44 1 100 158 Ekonomisk 21 7 10 3 15 41 3 100 61 Teknisk 1 8 22 l 3 65 100 81
Totalt 25 1 13 7 27 9 18 100 300
Tabell 17. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna i gymnasiets olika tillvalsgrupper. Hela riket. Gymnasium Fackskola Totalt
Intagen i Hum.- tillvalsgrupp Sh. Ek. Na. Te. So. Ek. Te. procent antal Humanistisk-
samhällsveten-
skaplig 96 0,4 3 — 0,6 — — 100 7 932 Ekonomisk 35 54 10 — 0,4 0.6 —— 100 3 484 Naturvetenskaplig 5 0,3 94 0,4 0,3 -— 100 7 977 Teknisk 6 3 24 66 0,1 — 0,9 100 3 072
Totalt 42 39 9 0,6 0,2 0,2 100 22 465
Tabell 18. Procentuell fördelning av förstahandsval för intagna på fackskolans olika linjer. Hela riket.
Gymnasium Fackskola Totalt
Hum.- Intagen på linje Sh. Ek. Na. Te. So Ek. Te. procent antal Social 24 3 7 1,5 64 — 0,5 100 6 702 Ekonomisk 9 12 2 1 8 67 1 100 2 996 Teknisk 4 3 5 20 4 3 61 100 1 908
Totalt 17 S 5 4 40 18 11 100 11 606
Nummer på realiserat val Totalt
Intagna i tillvalsgrupp l 2 3 övriga procent antal
Humanistisk-samhällsvetenskaplig 98,5 0 0 Ekonomisk 50,8 31 17,7 0,5 100 197 Naturvetenskaplig 98,6 1,4 0 0 100 425 Teknisk 67 22,6 6 4,4 100 203 Totalt 85 10 4 1 100 1 159
| Tabell 20. Realiserat val i procent för intagna på fackskola. Västerbotten.
Nummer på realiserat val Totalt Intagna på linje 1 2 3 övriga procent antal Social 67 11 14 8 100 353 Ekonomisk 62 11 10 17 100 143 Teknisk 66 15 9 10 100 214 ' Totalt 66 13 11 10 100 710
då statistiska centralbyrån samlade in ko- svarar den tillvalsgrupp i gymnasiet som de pior av ansökningsblanketterna. valde i första hand, dock utan att bli an- Inom gymnasiet framträder de naturve- tagna. tenskapliga och de humanistisk-samhälls-
vetenskapliga tillvalsgruppernas dragnings-
i | | . d :" k ' t ' h ' kraft tydligt. Åtskilliga i ekonomisk och 44 Samban et mellan fak ls m agnmg OC l
l l
' l' ! I teknisk grupp skulle föredra någon av de nummer pa rea zsera va
förstnämnda grupperna. Bland fackskolans Ett annat sätt att undersöka i vilken mån elever finns en klar tendens att söka sig de sökandes önskningar har kunnat reali- till den fackskolelinje som närmast mot- seras, är att göra tabeller över i vilken mån
Tabell 2]. Realiserat val i procent för intagna på gymnasium. Hela riket.
Nummer på realiserat val Totalt Intagna i tillvalsgrupp 1 2 3—4 övriga procent antal Humanistisk-samhällsvetenskaplig 93 6 0,5 0,5 100 8 220 Ekonomisk 51 27 15 7 100 3 685 Naturvetenskaplig 92 4 3,5 0,5 100 8 141 Teknisk 66 17 14 3 100 3 115 Totalt 82 10 6 2 100 23 161
Tabell 22. Realiserat val i procent för intagna på fackskola. Hela riket.
Nummer på realiserat val Totalt Intagna på linje 1 2 3—4 övriga procent antal Social 63 12 23 2 100 6 792 Ekonomisk 66 12 20 2 100 3 034 1 Teknisk 62 14 21 3 100 2 007 * Totalt 64 12 22 2 100 11 833
Tabell 23. Medelvärde och standardavvikelser av intagningspoång för sökande fördelade efter förstahandsval. Västerbotten.
Gymnasium Fackskola Hum-Sh. Ek. Na. Te. So. Ek. Te. Medeltal 3,62 3,39 3,85 3,41 3,13 3,11 2,99 Standardavvikelse 0,54 0,51 0,5 5 0,44 0,45 0,41 0,5 6 Antal 563 144 539 150 563 186 146
eleverna på olika linjer har intagits enligt sitt förstahandsval, andrahandsval osv. Det- ta finns redovisat i tabellerna 19-22 för Västerbotten och hela riket.
Av tabellerna framgår att i Västerbot- ten har 85 procent av de i gymnasiet in- tagna fått sitt förstahandsval av linje och skolform realiserat, medan siffran är 65 procent för de i fackskolan intagna. I hela riket är procenttalen 82 respektive 64. Det är de humanistisk-samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga tillvalsgrupperna på gymnasiet som innehåller en speciellt stor andel intagna enligt förstahandsval, vilket åter visar dessa linjers dragningskraft.
4.5 Intagningspoängen för sökande till olika tillvalsgrupper och linjer
Rekryteringen till de olika studievägarna beror även på i vilken mån elever med höga intagningspoäng söker sig mer till vissa lin- jer. I tabell 23 redovisas den genomsnittliga intagningspoängen för de sökande i Väster- botten fördelade efter förstahandsval.
Av tabellen framgår att gymnasiets na-
turvetenskapliga tillvalsgrupp har första- handssökande med den genomsnittligt högs- ta intagningspoängen, 3,85. Detta återspeg- lar troligen även att linjen upplevs som »svår». Förstahandssökande till fackskolans tre linjer ligger genomsnittligt betydligt lägre än de som söker till gymnasiet. Tydligen finns det många elever som är medvetna om att de inte kan komma in på gymna- siet på grund av låga betyg och som därför söker till fackskola. Eller också är de med- vetna om sina även reellt mindre goda stu- dieförutsättningar och inriktar sig därför på fackskolan.
4.6. Intagningspoängen för eleveri fackskola och gymnasium
Ovan redovisade fakta om hur de sökandes val kan realiseras vid intagningen bör rim- ligen också återspegla sig i skillnader mel- lan gymnasium och fackskola samt mellan linjer inom dessa beträffande elevernas in- tagningspoäng. Detta redovisas i tabellerna 25—27.
De intagningspoäng, som redovisas för
Tabell 24. Medelvärden och standardavvikelser för höst- respektive vårterminsbetygen i grund- skolans årskurs 9, låsåret 1967/68. Västerbotten.
Gymnasium Fackskola
Region Terminsbetyg Medelv. St.av. Medelv. St.av. Skellefteå höst 3,80 0,40 3,33 0,30 vår 3,88 0,40 3,44 0,30 Umeå höst 3,84 0,38 3,35 0,22 vår 3,94 0,41 3,47 0,23 Örnsköldsvik höst 3,83 0,35 3,43 0,24 vår 3,95 0,37 3,53 0,24 Totalt höst 3,82 0,42 3,36 0,26 vår 3,92 0,41 3,47 0,28
poäng. Grundskolelever i Västerbotten. Tabell 25 . Intagna på gymnasiet och fackskolan fördelade efter tillvalsgrupp/linje och intagnings-
Gymnasium
Fackskola
Hum.-
Intagningspoäng Sh. Ek. Na. Te. Totalt So. Ek. Te. Totalt 4,86—5,00 2 1 10 13 4,71—4,85 13 1 17 3 34 1 1 4,56—4,70 8 1 25 34 l l 2 4,41—4,55 11 2 32 2 47 l l 2 4,26—4,40 22 1 44 2 59 1 3 4 4,11—4,25 32 1 40 6 79 6 2 2 10 3,96—4,10 44 11 69 10 134 10 4 3 17 3,81—3,96 73 11 62 9 155 28 5 1 34 3,66—3,80 55 12 58 14 132 29 9 5 43 3,51—3,65 26 54 14 27 121 73 10 11 94 3,36—3,50 67 5 53 125 103 27 12 142 3,21—3,35 1 31 32 58 35 29 122 3,06—3,20 2 2 4 9 43 56 2,91—3,05 1 1 2 2 4 17 23 2,76—2,90 8 8 2,61—2,75 1 1
Antal 286 164 377 159 986 316 110 133 559 Medeltal 4,01 3,62 4,12 3,59 3,91 3,54 3,49 3,26 3,46
Standardavv.
»hela riket» är emellertid ej direkt jämför- bara med Västerbottens och Västerås. De förra bygger på höstterminsbetygen i års- kurs 9, som i genomsnitt är något lägre än vårterminens. För att få grepp om hur stor skillnaden är, jämförs i tabell 24 intag- ningspoängen enligt höst- och vårtermins- betygen för intagna elever i Västerbottens- materialet.
Tabellen visar att vårterminsbetygen i me- deltal är 0,1 poäng högre med obetydliga variationer mellan skolor och skolformer. Detta bör beaktas vid läsning av intagnings- poängen för hela riket, men påverkar ej relativa jämförelser mellan gymnasium och fackskola.
Tabellema 25—27 visar att gymnasieele- vema i de tre undersökningarna har en klart högre genomsnittlig intagningspoäng än fackskolelevema. I Västerbotten är skill- naden 0,45, i Västerås 0,68 och i hela riket 0,60. Fördelningama av intagningspoäng i de båda skolformerna täcker dock delvis varandra. Sålunda ligger 9 procent av fack- skolelevema över gymnasieelevernas me- deltal i Västerbotten och i Västerås 1,5 pro- cent. Detta återspeglar en bättre rekrytering
0,41 0,26
till fackskolan i Västerbotten än i Västerås. I hela riket är det svårt att fastställa ett motsvarande procenttal, eftersom klassin— delningen är grov i tabell 27. Uppskatt- ningsvis ligger 7 procent av fackskolele— vema i riket över gymnasieelevernas me- deltal. Det föreligger alltså klara skillnader beträffande medeltal mellan skolformerna, men den stora variationen inom dern gör att fördelningama täcker varandra i bety- dande omfattning.
Det finns också skillnader i genomsnitt- lig intagningspoäng mellan olika linjer. In- om gymnasiet ligger den naturvetenskap- liga tillvalsgruppen genomgående högst, följd av den humanistisk-samhällsvetenskap- liga. Inom fackskolan har den sociala lin- jen den högsta.
4.7. Intelligenspoäng för elever i fackskola och gymnasium
Det är knappast förvånande att det blir skillnader mellan gymnasiet och fackskolan i fråga om intagningspoäng, eftersom så många intagna söker till gymnasiet i första hand och då intagningspoängen bland de
Tabell 26. Intagna på gymnasiet och fackskolan fördelade efter tillvalsgrupp] linje och intagnings- poäng. Västerås.
Gymnasium Fackskola Hum.- l Intagningspoäng Sh. Ek. Na. Te. Totalt So. Ek. Te. Totalt 4,86—5,09 1 6 1 8 4,71—4,85 3 15 18 4,56—4,70 5 1 17 1 24 4,41—4,55 10 1 20 31 4,26—4,40 13 18 1 32 1 1 4,11—4,25 13 2 28 43 1 1 3,96—4,10 24 1 23 4 52 1 1 1 3 3,81—3,95 20 4 33 3 60 2 2 3,66—3,80 29 3 21 6 59 6 4 10 3,51—3,65 18 27 14 17 76 8 4 12 3,36—3,50 41 1 13 55 26 6 5 37 3,21—3,35 10 10 57 9 15 81 3,06—3,20 41 28 13 82 2,91—3,05 15 8 5 28 2,76—2,90 3 3 2,61—2,75 1 1 Antal elever 136 90 196 46 468 157 61 43 261 Medeltal 4,01 3,34 4,17 3,68 3,95 3,29 3,27 3,19 3,27 Standardavv. 0,44 0,18
sökande till gymnasiet dessutom är klart former och linjer, dock av mindre relativ högre än till fackskolan. Intagningspoängen omfattning. Fördelningarna av intelligens- är ju avgörande för gallringen bland de sö- poäng för Västerbottensmaterialet redovi- kande. sas i tabell 28. Provet är normerat på hela Det är välkänt och dokumenterat, t. ex. det intagna Västerbottensmaterialet i »sta- i kompetensutredningens undersökning om nine», dvs. med medelvärdet 5 och stan- studieprognos och studieframgång (Mark- dardavvikelsen 2. lund m.fl. 1968), att studieresultaten har Medeltalet för intelligenspoängen för gym- samband med intelligensen. Det bör därför nasiet är 5,42 och för fackskolan 3,95, vil- finnas skillnader i intelligenspoäng av sam- ket ger en mindre relativ skillnad än be- ma slag som i intagningspoäng mellan skol- träffande intagningspoängen. Sålunda lig-
Tabe1127. Intagna på gymnasiet och fackskolan fördelade efter tillvalsgrupp/linje och intagnings- poäng. Hela riket.
Gymnasium Fackskola
Hum.- Intagningspoäng Sh. Ek. Na. Te. Totalt So. Ek. Te. Totalt 4,41—5,00 627 48 1 440 43 2 158 12 11 1 24 3,96—4,40 1 660 181 2 470 217 4 528 120 72 21 213 3,51—3,95 3 196 826 2 802 787 7 611 845 376 124 1 345 3,06—3,50 2 237 1 901 1 168 1 459 6 765 3 307 1 203 688 5 198 2,46—3,05 200 517 91 545 1 353 2 307 1 260 976 4 543 0,01—2,45 15 12 19 19 55 115 76 100 291
Antal elever 7 935 3 485 7 980 3 070 22 470 6 706 2 998 1 910 11 614 Medeltal 3,75 3,37 3,97 3,38 3,72 3,16 3, 12 2,99 3,12 Standardavv. 0,50 0,37
» l l
Gymnasium
Fackskola
Hum.- Staninepoäng1 Sh. Ek. Na. Te. Totalt So. Ek. Te. Totalt
9 16 24 8 27 9 53 7 41 27 64 6 64 28 78 5 83 46 84 4 39 50 40 3 28 18 22 2 20 12 16 l 3 2 5
5 45 1 2 1 4 13 102 4 3 4 11 29 161 15 5 10 30 29 199 35 13 29 77 52 165 59 19 53 131 26 155 65 35 45 145 17 85 52 26 38 116
9 57 54 25 20 99 2 12 32 6 15 53
Antal elever 313 192 386 Medeltal 5,32 4,89 5,80 Standardavv. 1,78 1,58 1,83
1 Medelvärdet = 5 Standardavvikelsen= 2
ger ca 20 procent av fackskolelevema över gymnasiemedeltalet i intelligenspoäng. För intagningspoängen var siffran 9 procent.
Inom gymnasiet har den naturvetenskap- liga tillvalsgruppen ett betydligt högre in- telligensmedeltal (5,80). Därefter kommer den humanistisk-samhällsvetenskapliga (5,32) och den tekniska gruppen (5,30) samt klart sist den ekonomiska gruppen (4,89). Det verkar sålunda som om vid samma in- tagningspoäng elever i den naturvetenskap- liga och den tekniska gruppen har något högre intelligenspoäng än övriga.
4.8. Den sociala bakgrunden hos elever i fackskola och gymnasium
Ovan redovisade data (tabell 3) från Väst- manlands län 1966 tyder på att gymnasiet i betydligt större omfattning än fackskolan innehåller elever från socialgrupp I. Mot- svarande bearbetning har gjorts på Väster-
182 1 073 317 134 215 666 5,30 5,42 3,81 3,98 4,13 3,95 1,65 1,78 1,75 1,57 1,78 1,71
bottensmaterialet (Umeå och Skellefteå), vil- ket redovisas i tabell 29.
Skillnaderna mellan gymnasium och fack- skola i social rekrytering återspeglar i någon utsträckning faktiska skillnader i intagnings- poäng mellan intagna från olika socialgrup- per. För de intagna grundskoleleverna på fackskola eller gymnasium i Umeå och Skel- lefteå är medeltalet 3,84 i socialgrupp I, me- dan socialgrupp II och 111 har medeltalen. 3,74 och 3,67. Detta medför vid lika benä- genhet att söka gymnasium att förhållande- vis fler från socialgrupp I kommer in i gym- nasiet. Det förklarar dock inte hela skillna- den mellan gymnasium och fackskola i so- cial rekrytering. Detta framgår av tabell 30.
Enligt tabell 30 har gymnasistema från socialgrupp I något högre intagningspoäng än de övriga, men i fackskolan har eleverna från socialgrupp I något lägre intagnings- poäng än de övriga. Detta tyder på en större benägenhet hos elever från social-
Tabell 29. Intagna elevers fördelning på socialgrupper i Umeå och Skellefteå.
Socialgrupp Totalt Skolform I II III procent antal Gymnasium 26 46 28 100 779 Fackskola 12 51 37 100 446 Totalt 21 48 31 100 1 225
Tabell 30. Grundskolelever som intagits vid gymnasium och fackskola fördelade efter so- cialgrupp och intagningspoäng i Umeå och Skellefteå.
Gymnasium F ackskola
Socialgrupp Socialgrupp Intagningspoäng I II III I II IH 4,86—5,00 4 6 2 4,71—4,85 7 9 9 1 4,5 6—4,70 1 3 14 5 1 1 4,41—4,5 5 16 24 3 1 4,26—4,40 1 3 20 1 1 2 2 4,1 1—4,25 19 36 16 1 1 4 3 ,96—4, 1 0 28 51 32 6 2 3,81—3,95 23 63 35 11 11 3,66—3,80 22 52 25 3 17 14 3,51—3,65 31 25 30 7 33 24 3,36—3,50 19 45 33 17 53 41 3,21—3,35 4 15 15 10 45 31 3,06—3,20 1 8 35 18 2,91—3,05 1 1 4 1 1 10 2,76—2,90 3 4 5 2,61—2,75 1 1 1 2,46—2,60 l 2 2 2,31—2,45 1 2,16—2,30 1 2,01—2,1 5 Antal elever 200 362 217 55 225 166 Medeltal 3,99 3,94 3,85 3,31 3,41 3,43 Standardavv. 0,41 0,40 0,39 0,24 0,33 0,33
grupp I än hos övriga att även vid lika in- tagningspoäng söka till gymnasiet i stället för till fackskolan. Av fördelningama i ta- bell 30 framgår att det finns förhållandevis
fler bland fackskolelevema från socialgrup- perna II och III som har höga intagnings- poäng och som alltså skulle kunna få en gymnasieplats. Detta återspeglar förmodli-
Tabell 3]. Intagna grundskolelever på gymnasium och fackskola fördelade efter socialgrupp och intelligenspoäng i Umeå och Skellfteå.
Gymnasium Fackskola
Socialgrupp Socialgrupp Intelligenspoäng I II III I II HIM 9 10 23 10 4 8 20 39 17 2 5 2 7 35 46 40 14 1 1 6 42 81 37 9 42 18 5 47 89 55 17 50 28 4 32 52 25 1 3 5 1 42 3 10 24 22 7 46 30 2 7 1 7 1 1 8 30 33 1 2 2 6 7 17 18 Antal elever 205 373 223 63 245 186 M Medeltal 5,64 5,60 5,37 3,98 4,32 3,87 Standardavv. 1,72 1,79 1,88 1,73 1,74 1,87 176 SOU 1970: 20
gen en svagare benägenhet i dessa grupper att satsa på en längre utbildning.
Det finns även skillnader i intelligens- poäng mellan intagna från olika social- grupper i gymnasium och fackskola.
Detta framträder i tabell 31.
Sammanfattning
Proportionen förstahandssökande till gym— nasium och fackskola motsvarar i stort pro- portionen intagna i respektive skolform. Inom gymnasiet är det dock en övervikt av sökande till den humanistisk-samhällsveten- skapliga tillvalsgruppen på de ekonomiska och tekniska gruppernas bekostnad. Den ge- nomsnittligt högre intagningspoängen bland sökande till gymnasiet gör dock att detta nästan helt upptas av förstahandssökande till gymnasiet, medan en tredjedel av ele- verna i fackskolan sökte till gymnasiet i första hand.
Som en följd av detta är intagningspo- ängen på gymnasiet genomsnittligt ungefär ett halvt betygsteg högre än i fackskolan. Fördelningama av intagningspoäng i de bå- da skolformerna täcker dock varandra i be- tydande grad. Även intelligenspoängen är genomsnittligt lägre hos fackskolelevema.
Gymnasiet innehåller proportionsvis fler elever från högre socialgrupp än facksko- lan. Detta sammanhänger delvis med högre intagningspoäng bland intagna från högre socialgrupp, men återspeglar även i någon män att vissa fackskolelever från lägre so- cialgrupp inte har sökt till gymnasiet i första hand, trots att de skulle ha kommit in där.
De resultat som erhölls vid undersök- ningarna 1968 framkom i stort redan 1966 i Västmanland. Vissa data om intagningen 1969 och 1970 tyder på att skillnaden i rekrytering mellan gymnasium och facksko- la tenderar att utjämnas.
Litteratur
Boalt, G. — Husén, T. Skolans sociologi. 3:e uppl. Stockholm 1967. Henrysson, S. Prognos av framgång i gymna- sium och fackskola. Problem, planering och
» datainsamling. Rapport från pedagogisk- 5 psykologiska institutionen, Lärarhögskolan i | Stockholm. Nr 21, april 1967. i Henrysson, S. - Jansson, S. Rekrytering till : gymnasium och fackskola. Rapport från pc- dagogisk-psykologiska institutionen, Lärar- högskolan i Stockholm. Nr 25, augusti 1967. Helzlysson, S. — Åsemar, C.-G. Rekrytering till fackskola och gymnasium i Västerbottens län och Örnsköldsvik, hösten 1968. Pedago- giska rapporter, Umeå. Nr 1, 1969. Marklund, S. m. fl. Studieprognos och studie- framgång. SOU 1968: 25. Nordlund, G. Prognos av framgång i gymnasiet. Analys totalt och med uppdelning på kön. Pedagogiska rapporter, Umeå. Nr 5, 1969. 1 Statistiska meddelanden U 1968: 13. Statistiska * centralbyrån. i Sökande till gymnasiala skolformer 1966. Sten- 1 cil. Skolöverstyrelsen, Stockholm 1966. i l
DiSpensärenden vid universiteten åren 1964—1968
' Av Gunilla Hjorth och Lisbeth Raderna ! | !
Sammanfattning
Som ett led i sitt pågående arbete med be- hörighets- och intagningsbestämmelser avse- ende tillträde till högre studier har kompe- tensutredningen genomfört föreliggande kartläggning av dispensansökningar till uni- versitet och högskolor. Syftet med under- sökningen har varit dels att åstadkomma en så noggrann kartläggning som möjligt av dispensansökningarnas antal med för- delning på olika lärosäten samt deras be- handling, dels att klarlägga hur personer med kortare eller annorlunda utformad för- utbildning än fullständigt gymnasium lyc- kas i studier på eftergymnasial nivå.
Undersökningen är utförd i två etapper, av vilka den första innebär en kartläggning av samtliga dispensärenden vid de ospärrade fakulteterna under tiden höstterminen 1964 —vårterminen 1968, och den andra bl.a. utgör en redovisning av studieresultat för 1965 års dispensstudenter.
Totalt inkom under de fyra undersökta åren 4 601 dispensansökningar, av vilka 72 procent kom från män och 28 procent från kvinnor. Kvinnorna är underrepresenterade jämfört med universitetsstuderande i all- mänhet.
Av ansökningarna bifölls 42 procent di- rekt utan villkor. Totalt bifölls 71 procent. I det senare antalet ingår sådana ansök- ningar som bifallits efter besvär eller vilkas bifall har förknippats med villkor. Beträffan- de det antal ämnen som man kräver att de dispenssökande skall komplettera, hade man
olika praxis vid olika universitet. Det van- ligaste antalet villkor var i Stockholm och Göteborg ett och i Lund sex.
Dispensansökningama avsåg oftast sam- hällsvetenskaplig fakultet och mest sällsynt teologisk fakultet, mätt med absoluta tal. Önskemål om teologiska studier förekom emellertid nästan fyra gånger så ofta hos dem som sökte dispens som hos nyinskrivna i allmänhet.
Den vanligaste förutbildningen bland de dispenssökande är fullständig gymnasieut- bildning. Denna grupp kan förutsättas söka dispens från något enstaka ämne. Det kan exempelvis vara gymnasieingenjörer som in- te har tillräckliga kunskaper i historia och tyska för studier vid filosofisk fakultet. Myc- ket vanlig är också en basutbildning bestå- ende av real—examen eller avbrutna gymna- siestudier kompletterade med studentbetyg i ett antal ämnen. Övriga stora utbildnings- grupper är folkskollärare, institutingenjörer och personer med avgångsbetyg från två- årigt handelsgymnasium eller tekniskt gym- nasiums specialkurs.
Skillnaderna mellan lärosätena var bety- dande vid bedömningen av vissa utbild- ningar. En del av skillnaderna torde kunna förklaras av att de sökande har olika studie- inriktning vid olika universitet.
Sökande med studentexamen (motsvaran— de) fick 1965 antingen villkorslöst bifall el- ler avslag, mera sällan bifall med villkor. Av dessa ansökningar bifölls 41 procent di-
rekt. Sjuksköterskor och andra med gym- nasial yrkesutbildning fick endast i 7 pro- cent av fallen sina ansökningar bifallna, och i den mån ansökningarna bifölls för- knippades bifallet vanligen med ett stort an- tal villkor. Oftast avslagna blev ansökning- ar från personer utan utbildning utöver grundskolenivå eller med okänd utbildning. Av de 414 dispenssökande vid universi- teten i Göteborg, Lund och Stockholm 1965 fick 244 någon form av bifall. Av dessa har senare 187 återfunnits som inskrivna i universitetens matriklar. Inskrivningsfrekvensen för dem som har fått villkorslöst bifall eller bifall med ett villkor är densamma, 89 procent, medan den för övriga bifall endast är 51 procent. Bifall som har förknippats med flera vill- kor fungerar alltså i nästan hälften av fal- len som avslag. Inskrivningsfrekvensen är högre bland yngre sökande än bland äldre. En fjärdedel av männen och en tredjedel av kvinnorna som fick dispens 1965 och som skrev in sig vid universitet hade inte tagit något betyg i slutet av höstterminen 1968. De som hade avlagt flest betyg var i genomsnitt yngre än de övriga och hade oftast en ca tvåårig gymnasial förutbildning med studentbetyg i ett eller flera ämnen. De hade oftast fått bifall med ett villkor. Det största antalet betyg hade avlagts i samhällsvetenskapliga ämnen samt pedago- gik. En enkät, som företogs bland 1965 års dispensstuderande i Göteborg, Lund och Stockholm och som får tolkas med viss för- siktighet på grund av låg svarsfrekvens, pekar på att det finns ett samband mellan antalet avlagda betyg och förekomsten av förvärvsarbete. De som inte har tagit några betyg är oftare heltidsarbetande, medan de som har avlagt fyra betyg eller fler i all- mänhet inte har haft förvärvsarbete vid si- dan av studierna. I flera fall har de till- frågade spontan-t uppgivit att de varit tvung- na att avbryta studierna på grund av för stor arbetsbörda.
Bilaga 1
2.7. 1969
och Umeå
Jämförelse av betyg enligt 1965 års läroplan för gymnasiet med betyg enligt äldre gymna— sieordning
UKÄ får härmed överlämna en av rektors- ämbetet vid universitetet i Uppsala den 28 mars 1969 utarbetad >>instruktion betr. till- lämpningen av UKÄ:s anvisningar för dis- pensgivningen med anledning av avveckling- en av det äldre gymnasiet».
UKÄ föreskriver, att konsistoriema skall tills vidare vid tillämpningen av 3 ä 1 mom. UKÄ:s allmänna föreskrifter den 28 febru- ari 1967 angående prövning av vissa in- skrivningsärenden m.m. i möjligaste mån följa reglerna i nämnda instruktion för jäm- förelse av betyg enligt 1965 års läroplan för gymnasiet med betyg enligt äldre gym- nasieordning.
På universitetskanslersämbetets vägnar
Siv Haverman
Instruktion till berörda lärosäten
Konsistorierna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm
12.3. 1969
Fakultetema
Instruktion betr. tillämpningen av UKÄ:s anvisningar för dispensgivningen med anled- ning av avvecklingen av det äldre gymnasiet
I UKÄ:s anvisningar för konsistoriernas prövning av ansökningar om inskrivning vid fakultet av den 28 februari 1967 anges i 3 5 1 mom. att sökande som äger vissa där uppräknade kunskaper samt har viss där angiven utbildning i regel skall antas äga förutsättningar att tillgodogöra sig utbild- ning vid fakultet och därför bör medges in- skrivning.
Rektorsämbetet föreskriver härmed, att fakulteterna i sin tillämpning av UKÄ:s an- visningar skall behandla betyg förvärvade enligt 1965 års läroplan för gymnasiet så- som likvärdiga med betyg enligt den äldre gymnasieforrnen, enligt följande samman- ställning.
Äldre gymnasium
Student- examens- kunskaper
Lägst godkänt betyg vid prövning enligt fordringarna istudentexamen (student- examenskunskaper) i svensk skrivning svenska språket och litteraturen historia
1965 års läroplan för gymnasiet
Lägst betyget 2 i
svenska språket samt litteraturkunskap och språklig orientering på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet historia på en lärokurs som omfattar minst åk 1—2 i gymnasiet
samhällskunskap
samhällskunskap på en lärokurs som omfattar minst åk 1 och 3 i gymnasiet
ett främmande modernt språk
engelska på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gym- nasiet eller tyska eller franska på en lärokurs som om- fattar åk 1—3 i gymnasiet enligt bestämmelserna om B-språk
Äldre gymnasium 1965 års läroplan för gymnasiet
Kunskaper på viss gymnasie- m'vd
Kunskaper, motsvarande Lägst betyget 2 i fordringarna vid flyttning
till det allmänna gymna- siets högsta, resp näst högsta ring i tyska (näst högsta) eller tyska eller franska på en lärokurs som omfattar minst franska (högsta) åk 1 av gymnasiet enligt bestämmelserna om B-språk eller tyska, franska, spanska, ryska, portugisiska, italienska eller finska på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet enligt bestämmelserna om C-språk eller engelska på en lärokurs som omfattar minst åk 1—2i gymnasiet
B En tillstyrkan av dispens med vissa villkor om ytterligare kunskaper på gym- nasienivå kan lämpligen formuleras enligt följande mall. Fakulteten tillstyrker att sökanden må inskrivas vid fakulteten och avlägga filosofie kandidatexamen, dock på villkor att han före inskrivningen styrker att han i vart och ett av ämnena X, Y och Z uppfyller något av villkoren a—f , samt i två främman— de språk, varav det ena skall vara engelska, uppfyller något av villkoren g—r. Svenska a) studentexamenskunskaper i dels svensk skrivning dels svenska språket och litteraturen b) lägst betyget 2 i dels svenska språket, dels litteratur- kunskap och språklig orientering på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet historia c) studentexamenskunskaper d) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar minst åk 1—2 i gymnasiet samhällskunskap e) studentexamenskunskaper * f) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar minst " åk 1 och 3 i gymnasiet Det ena främmande språket engelska g) studentexamenskunskaper h) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet tyska eller franska i) studentexamenskunskaper j) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet enligt bestämmelserna om B-språk Det andra främmande språket engelska k) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—2 i gymnasiet franska ]) lägst betyget godkänd enligt fordringarna för Hytt-
ning till det allmänna gymnasiets högsta ring rn) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1 i gymnasiet enligt bestämmelserna om B-språk n) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet enligt bestämmelserna om C-språk tyska o) lägst betyget godkänd enligt fordringarna för flytt- ning till det allmänna gymnasiets näst högsta ring p) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1 i gymnasiet enligt bestämmelserna om B-språk q) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—3 i gymnasiet enligt bestämmelserna om C-språk finska, spanska, italienska, r) lägst betyget 2 på en lärokurs som omfattar åk 1—3 portugisiska eller ryska i gymnasiet C Konsistoriet äger bestämma, på vilket sätt den sökande skall visa att han äger de fordrade kunskaperna. Med hänsyn till att elever inom statlig och kommunal gymnasial vuxenutbildning i regel icke genomgår särskild prövning utan erhåller betyg vid slutet av en kurs, vilket betyg inskrivs i en betygsbok för eleven, bör i fortsättningen något krav på att kunskaperna skall ha dokumenterats genom särskild prövning icke uppställas. Till ev förslag om villkor, som anses böra uppfyllas innan en dispenssökande inskrivs, bör därför fogas en passus av följande lydelse. Studentexamenskunskaper skall dokumenteras genom bevis över särskild prövning enligt fordringarna i studentexamen, kunskaper enligt 1965 års läroplan för gymna- siet antingen genom bevis över särskild prövning eller genom betyg på ämneskurs vid statlig eller kommunal gymnasial vuxenutbildning. Torgny Segerstedt Görel Såvborg-Lundgren
Bilaga 2
20.11. 1968
[ samband med sitt pågående arbete med behörighets- och intagningsbestämmelser till högre studier avser kompetensutredningen att genomföra en kartläggning av dispens— ansökningar till universitet och högskolor. Undersökningen skall således omfatta per- soner som söker dispens för vinnande av behörighet till universitetsstudier enligt be- hörighetskungörelsen SFS 1967: 450, 8—9 55. Samtliga universitet och fackhögskolor skall ingå i undersökningen.
Genom kartläggningen hoppas utredning- en dels kunna skapa en bild av omfatt- ningen och sammansättningen av sökande- grupperna, dels klarlägga hur personer med kortare grundutbildning än slutfört gymna- sium lyckas i studier på eftergymnasial nivå.
Kartläggningen avses utföras i två etap- per. Den första undersökningen skall ut- göras av en översiktlig statistik omfattande samtliga dispensansökningar till konsistori- er och övriga intagningsmyndigheter under tiden den 1 juli 1964—den 30 juni 1968. I en andra etapp genomförs — på grundval av enligt ovan inhämtade uppgifter — en mer ingående undersökning av någon eller några grupper sökande. Utredningen ber att senare få återkomma beträffande denna del av undersökningsprogrammet.
I anslutning till dispensundersökningen skall göras en kartläggning av utländska studerande vid högre utbildning i Sverige.
Kompetensutredningen anhåller härmed att önskade statistikuppgifter rörande un-
Skrivelse till berörda lärosäten
dersökningens första etapp tillställs utred- ningen senast den 15 januari 1969. Det är önskvärt att vid besvarandet bifogade for- mulärs uppställning följs samt att frågorna i största möjliga omfattning besvaras.
Jonas Orring Gunilla Hjorth
! 1 | | Namn Kön Födel- Förutbild- Dispensan- Om an- Ansö- Studierna l i I ]
(ange seår ning (anges sökan avser sökan kan av- avser äm— med (två med kod fakultet (sek- avser ser stu- nesgrup-
x) sista enl anvis- tion inom examen dier i pen (anges
; sitf- ning) tekn fak) ange enstaka med kod rorna) (anges med med ämnen enl anvis- gängse för- gängse (ange ningarna)
M KV kortningar) förkort- med x) För ensta- ning ka ämnen vilken anges
detta 1 2 3 4 Sa 5b 6 7 8 9 i J 1 i 2 I 3 i 4 1 l 5 l l 6 i 7 8 9 | 10 | 11 | 12 13 14 | 15 16 2—14 SOU 1970: 20
Blanketterna insänds till kompetensutredningen senast 15 januari 1969
Läroanstalt'
Uppgiftslämnare: Namn Titel Telefon
Termin och år då dispensansökan första gången behandlats i konsistorium (motsvarande) ........................................... Kodförteckning: se särskild blankett
Ansökan Yttrande Konsistoriets Besvär över konsisto- Datum Ange med hänvisning till avser dis— (ange med x) (motsv) beslut riets (motsv) beslut har för ev lista och rad om förnyad pens från (ange med x) förekommit (ange med inskriv- ansökan pga tidigare av- (anges Till- Till- x) ning slag eller önskan om utvid- med kod styrkt styrkt Bi- Bifall Av- anges gad behörighet ingetts om enl anvis- av fa- av fall med slag ni råkar observera detta ningar) kultet äm- vill- . _ vid genomgången (mot- nesre- kor Ja. Nel Om ja, ange SV) pre— Ange nytt beslut Lista nr Rad nr sen- antal tant äm- nen 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21
Kartläggning av dispensansökningar
Förutbildning Kolumn 5
Studierna avser ämnes- gruppen Kolumn 9
Ansökan avser dis— pens från Kolumn 10
I kolumn 5 a anges alltid högsta förutbildning enligt kodförteckning A nedan. Vid tvekan om vilken utbildning av eventuella två som skall räk- nas som högst anges den med lägst kodnummer. Om sökanden förutom grundutbildning har tilläggsmeriter enligt kodförteckning B nedan (vissa. kompletteringar till studentexamen, akademisk kurs) anges tillämpligt kodnummer i kolumn 5 b.
5 A 01 Svensk akademisk examen 02 Nordisk akademisk examen 03 Icke-nordisk akademisk examen 04 Svensk fullständig gymnasieutbildning, exa- men från 3-årigt handelsgymnasium eller 3-årigt tekniskt gymnasium 05 Nordisk fullständig gymnasieexamen 06 Icke-nordisk examen som klart motsvarar nordisk gymnasieexamen (ex fransk bacca- lauréat, 2 års college USA) 07 Socionomexamen, examen från social linje vid Sköndalsinstitutet 08 Folkskollärarexamen 09 Småskollärarexamen 10 Utbildning för lärare i övningsämnen (hus- hållslärare, slöjdlärare, teckningslärare, yr- keslärare etc) 11 Avbrutna gymnasiestudier
12 Laboratorieassistentutbildning, skeutbildning, sjöbefälsutbildning 13 Fackskola (enligt 1965 års läroplan eller för- söksverksamheten) 14 2—årigt handelsgymnasium eller teknisk gym- nasiums specialkurs 15 Examen från tekniskt institut eller från högre fackkurs vid kommunal teknisk skola 16 Folkhögskola (årskurs två och/eller tre)
17 Flickskola 18 Realexamen, försöksskola 9 g, grundskola 9 g, h, t, ut eller 5
19 Handelsutbildning (ej gymnasium) 20 Yrkesskola (lägst 2-årig heltidskurs, ej hänförbar till annan rubrik) 21 Intern verksutbildning (postassistentkurs, kammarskrivarutbildning vid tullen, järn- vägsassistentutbildning etc) 22 Övrig utbildning, ej hänförbar till annan rubrik
29 Okänd 5 B
Tillåggsmeriter
31 Studentbetyg i sex ämnen eller fler (svenska =två ämnen) 32 Studentbetyg i mindre än sex ämnen (svenska =två ämnen) 33 Intyg över genomgången akademisk kurs (extramural akademisk undervisning)
sjuksköter-
Vid ansökan om dispens för studier i enstaka ämnen, ange ämnet. Vid ansökan om dispens för studier i flera ämnen ange med kod vilken av följande ämnesgrupper ansökan av- ser: 99 Uppgift saknas 10 Matematik, fysik, kemi (informationsbehand- ling, matematisk stati- stik etc) 20 Biologi, kemi, geoveten- skap (genetik, zoologi etc) 30 Moderna språk 40 Beteendevetenskap (sociologi, pedagogik, psykologi) 50 Samhällsvetenskap (fö- retagsekonomi, natio- nalekonomi,statistiketc) 60 Nordiska språk och litte- raturhistoria 70 Historia, statskunskap, ekonomisk historia 80 Klassiska språk, filosofi (etnografi, konsthistoria, idé- och lärdomshistoria etc)
01
02
03
09
Examen (student- examen eller mot- svarande) Ett och flera äm- nen, vilkatillsam- mans med grund- examen ger all- män behörighet (ex gymnasiein- genjörsexamen + engelska, tyska, historia; folkskol- lärarexamen+ engelska och ett andra språk; små- skollärarexa- men+ historia, engelska och ett andra språk) Särskilda behö- ri ghetsvillkor ( f ör student som upp- fyller de allmän- na behörighets- villkoren) Okänt
Bilaga 3 Skrivelse till berörda lärosäten
31.3. 1969
Refererande till kompetensutredningens skri- velse den 20 november 1968 vill vi på- minna om den kartläggning av dispensan- sökningarna till universiteten som utförs av kompetensutredningen. I en första etapp in- samlades data om sökandegruppemas stor- lek och sammansättning. En mindre del av denna första undersökningsgrupp har nu valts ut för närmare studium rörande stu- dieresultaten.
Denna andra etapp omfattar personer med svensk grundutbildning som ansökte om dispens vid något av universiteten i Lund, Göteborg eller Stockholm år 1965. Dessa personer finns uppförda på bifogade listor. I andra etappen önskas nu uppgift om de tentamina som registrerats till och med höstterminen 1968 samt om faderns yrke och utbildning. För att kontrollera eventuth byte av studieort kommer upp- gifter om 1965 års dispensstudenter att in- samlas vid samtliga universitet och uni- versitetsfilialer.
Kompetensutredningen anhåller härmed att önskade statistikuppgifter tillställs utred— ningen senast den 5 maj 1969. Det är önsk— värt att frågorna besvaras i största möjliga omfattning.
Jonas Orring Gunilla Hjorth
Bilaga 4 Skrivelse till berörda dispensstuderande
27.5. 1969
I samband med sitt pågående arbete med behörighets- och intagningsbestämmelser till högre studier genomför kompetensutred- ningen en kartläggning av dispensansökning- ar till universitet och högskolor.
De studenter som beviljats dispens för högre studier har kommit att framstå som en från många synpunkter intressant grupp studerande. Inte minst de på försök upp- mjukade behörighetsbestämmelserna vid de filosofiska fakulteterna har riktat ljuset på dispensstudenterna. Kompetensutredningen har funnit det värdefullt att få kännedom om studieresultaten för vissa av dessa stu- derandegrupper och ber Er därför medver- ka i denna undersökning.
Att här få fram så utförliga och exakta uppgifter som möjligt är naturligtvis av största värde för utredningens arbete och vi vore därför tacksamma om Ni ville bidra genom att snarast fylla i bifogade blankett och returnera den i det medlagda kuvertet till Kompetensutredningen.
De lämnade upplysningarna kommer na- turligtvis a-tt behandlas konfidentiellt.
Jonas Orring Gunilla Hjorth
KOMPETENSUTREDNINGEN
Namn:
Adress:
Födelsedatum:
Inskriven vid
universitet fakultet under terminerna
universitet fakultet under terminerna
|] aldrig inskriven vid universitet
2 Under studietiden har jag
studerat på heltid i __.” .......................................... terminer haft förvärvsarbete, cirka ......-.-- tim/vecka, i ___-_ ....... terminer blivit försenad av i terminer
(militärtjänst, sjukdom, osv.)
3 När jag ansökte om dispens, hade jag för avsikt att ta
'D 1 betyg [] 2 betyg El 3 betyg [] 4 betyg [] 5 betyg |:] 6 betyg eller fier |] inga bestämda planer
4 Motiv för studierna (inriktning på visst yrke, nöjet att studera, osv.)
5 Studieresultat:
ämne antal betyg tidpunkt för tentamen (termin) ämne antal betyg tidpunkt för tentamen (termin) ämne antal betyg tidpunkt för tentamen (termin) ämne antal betyg tidpunkt för tentamen (termin)
C] Särskilda kurser:
Bilaga 5 Tabeller
Tabell 34. Förutbildningen hos dispenssökande i Göteborg uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Absoluta tal.
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor
Tillåggsmeriter
Grundutbildning inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 33
1 i !
Akadem. ex. 18 1 18 1 '
Stud.ex. 131 1 8 15 5 116 1 3 Socionom 3 2 2 3 Folkskollärare 58 6 1 1 24 2 4 34 4 7 Småskollärare 21 2 7 1 3 21 l 4 Övningslärare 10 2 1 9 2 Avbrutet gy. 13 20 16 l 3 17 9 1 10 3 7 Gymn. yrkesutb. 5 1 3 l l 1 1 4 3 Fackskola 2 2 Tväårigt gy. 28 16 42 3 5 13 28 23 3 14 3 Tekn. inst. 31 11 16 2 6 8 7 25 3 9 2 Folkhögskola 3 11 13 1 10 7 2 1 6 Flickskola 2 14 15 13 12 2 1 3 , Realexamen 21 23 31 4 2 22 18 2 19 1 13 2 ; Handelsutbildning 6 5 5 2 5 4 4 1 1 Yrkesskola 2 2 1 2 1 2 Verksutbildning 1 1 Övrigt 15 10 15 1 10 7 14 8 Okänd 26 10 8 1 14 9 4 12 1 4 1
Summa 395 126 192 23 93 111 110 8 302 15 82 15 220 SOU 1970 :20
Tabell 35. Förutbildningen hos de dispenssökande i Lund uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Absoluta tal.
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor
Tillåggsmeriter
Grundutbildning inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 33
Akadem. ex. 25 25 Stud.ex. 133 3 4 90 3 3 43 1 Socionom 5 3 2 1 1 4 2 2 Folkskollärare 39 8 20 4 19 4 Smås kollärare 6 1 5 2 l 6 5 2 Övningslärare 30 4 4 4 3 1 26 1 3 Avbrutet gy. 25 19 23 1 8 6 24 11 17 Gymn. yrkesutb. 13 5 8 4 2 13 1 6 Fackskola 1 1 l 1 1 1 Tvåårigt gy. 81 6 36 6 15 5 20 2 66 1 16 4 Tekn. inst. 75 1 9 1 2 2 73 1 7 1 Folkhögskola 10 7 21 1 2 2 10 5 1 9 1 Flickskola 6 8 1 1 5 3 6 3 8 Realexamen 29 37 33 14 9 29 23 24 Handelsutbildning 4 1 5 1 1 4 4 Yrkesskola Verksutbildning 1 3 5 1 3 5 Övrigt 17 7 22 1 6 1 1 17 1 21 Okänd 26 21 6 1 10 12 2 1 16 9 4
Summa 536 121 194 26 168 62 53 11 368 59 141 15
Tabell 36. Förutbildningen hos de dispenssökande i Stockholm uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Absoluta tal.
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor
Tillåggsmeriter
Grundutbildning inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 33
Akadem. ex. 3 3 Stud.ex. 314 5 10 242 1 6 72 4 4 Socionom 22 9 4 2 6 2 20 3 2 Folkskollärare 57 4 26 30 4 13 27 13 Småskollärare 4 1 3 2 1 1 2 2 Övningslårare 12 3 11 5 2 2 12 1 9 5 Avbrutet gy. 68 97 101 6 3 60 24 1 65 37 76 5 Gymn. yrkesutb. 9 8 12 4 1 6 4 1 8 2 8 3 Fackskola Tvåårigt gy. 74 19 139 19 3 12 73 6 71 7 66 13 Tekn. inst. 74 11 38 13 2 9 10 1 72 2 27 12 Folkhögskola 9 35 27 3 21 2 9 14 25 3 Flickskola 15 32 53 6 21 20 3 15 11 34 3 Realexamen 20 139 60 16 1 79 15 5 19 60 46 11 Handelsutbildning 4 6 23 1 4 6 4 2 17 1 Yrkesskola 14 12 20 11 2 8 8 4 12 4 12 7 Verksutbildning 3 5 8 1 2 2 3 3 6 1 Övrigt 32 64 41 8 3 43 8 3 29 21 33 5 Okänd 3 5 3 4 2 3 1 1 Summa 737 437 554 136 294 272 186 47 443 165 368 89
Tabell 37. Förutbildningen hos de dispenssökande i Umeå uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Absoluta tal.
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor
Tillåggsmeriter
l 5 Grundutbildning inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 33 :
Akadem. ex. | Stud.ex. 58 1 3 5 23 1 3 5 35 l Socionom 2 1 1 i Folkskollärare 67 6 57 3 10 3 S_måskollärare 6 2 4
vningslärare Avbrutet gy. 5 2 2 1 3 1 Gymn. yrkesutb. 1 Fackskola 2 1 1 2 Tvåårigt gy. 23 4 10 9 4 5 14 5 Tekn. inst. 13 3 1 3 2 10 1 1 Folkhögskola 10 6 5 4 4 1 6 2 4 Flickskola Realexamen 12 5 6 1 3 4 2 9 1 4 1 Handelsutbildning 2 l 1 . Yrkesskola !] Yerksutbildning * Övrigt 31 5 3 2 16 5 2 1 15 l 1 i Okänd 1 1 7 3 8 4 2 3 3 1
Summa 243 28 36 15 129 22 19 9 114 6 17 6
Tabell 38. F örutbildningen hos de dispenssökande i Uppsala uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Absoluta tal. ;
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor !
Tillåggsmeriter .!
Grundutbildning inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 33
Akadem. ex. 4 1 3 1 1 ”" Stud.ex. 93 4 16 2 36 4 11 1 57 5 1 Socionom 2 2 1 1 2 1 1 Folkskollärare 41 3 16 16 1 7 25 2 9 S_måskollärare 8 1 10 1 1 1 6 7 4 1 Ovningslärare 7 2 2 1 5 ] Avbrutet gy. 40 28 40 2 15 23 22 25 5 18 2 Gymn. yrkesutb. 6 1 1 4 1 2 1 Fackskola 3 1 2 Tvåårigt gy. 34 1 14 9 1 11 25 3 ; Tekn. inst. 37 2 5 10 2 3 27 2 Folkhögskola 14 21 45 4 15 8 10 6 37 Flickskola 5 5 15 1 5 6 5 9 1 Realexamen 25 29 47 6 44 22 18 2 21 7 29 4 Handelsutbildning 8 2 4 1 2 3 7 1 Yrkesskola 5 1 1 1 4 Yerksutbildning 1 1 Ovrigt 30 12 22 5 7 7 7 2 23 5 15 3 Okänd 31 23 16 1 14 15 12 1 17 8 4
Summa 390 130 246 36 127 98 112 14 263 32 134 22
Tabell 39. Förutbildningen hos de dispenssökande uppdelade efter konsistoriets beslut och totalt. Samtliga universitet. Absoluta tal.
Ansökningar bifallna Ansökningar avslagna Samtliga ansökningar utan villkor el. bifallna med villkor
Tillåggsmeriter
inga 31 32 33 inga 31 32 33 inga 31 32 U) U»)
Grundutbildning
Akadem. ex. 50 1 Stud.ex. 729 6 35 21 406 5 23 15 323 1 12 6 Socionom 34 16 7 4 10 2 30 6 5 Folkskollärare 262 13 67 147 7 31 115 6 36 Småskollärare 45 5 25 3 5 4 10 40 1 15 3 Ovningslärare 59 7 19 5 7 5 4 52 2 15 5 Avbrutet gy. 151 164 182 9 24 108 62 2 127 56 119 7 Gymn. yrkesutb. 34 15 23 6 6 11 6 3 28 4 17 3 Fackskola 15 1 4 1 2 15 2 Tvåårigt gy. 240 46 241 28 41 35 137 8 199 11 104 20 Tekn. inst. 230 25 71 17 23 19 24 1 207 6 46 16 Folkhögskola 46 80 111 4 9 52 20 37 28 91 4 Flickskola 28 59 94 7 44 41 3 28 15 54 4 Realexamen 107 233 177 27 10 141 62 9 97 92 116 18 Handelsutbildning 24 14 37 1 4 12 14 20 2 23 1 Yrkesskola 21 15 21 11 3 11 9 4 18 4 12 7 Verksutbildning 4 8 15 1 2 2 4 6 13 1 Övrigt 125 98 103 16 27 71 25 7 98 27 78 9 Okänd 97 66 33 6 46 44 20 4 51 22 13 2
Summa 2301 8421222 236 811 565 480 89 1490 277 742 147
Tabell 40. Nettostudietid efter betyg och universitet, bifallstyp, kön, förutbildning. Antalet in- divider i undergrupperna inom parentes.
Avlagda betyg
1 2 3 4 5 6 el der Universitet Göteborg 2,0 (1) 3,3 (3) 2,3 (3) 5,3 (5) — (— 4.6 (7) Lund 2,0 (1) 2,5 (5) 4,6 (5) 4,0 (2) 3.0 (2) 5.1 (4) Stockholm 1,3 (10) 3,8 (12) 4,4 (7) 5,0 (11) 4,8 (7) 4,5 (7) Bifallstyp Bifall direkt 1,2 (5) 2,9 (12) 4,5 (10) 5,0 (12) 3,7 (3) 4,2 (9) Ett villkor 1,5 (2) 5,1 (4) 2,3 (3) 4,8 (5) 4,5 (5) 6,5 (4) Övriga 1,6 (5) 3,0 (4) 4,5 (2) 6,0 (1) 1,0 (1) 5,3 (5) Kön Man 1,5 (8) 3,5 (15) 4,1 (11) 5,0 (8) 4,0 (8) 4,4 (14) Kvinna 1,3 (4) 3,0 (5) 3,8 (4) 4,9 (10) 7,5 (1) 5,6 (4) Förutbildning Examen 1,0 (3) 1,7 (3) 3,0 (2) 4,0 (2) 3,0 (1) 0,0 (1) Gymn. 1,0 (2) 4,7 (10) 4,2 (9) 4,8 (11) 4,4 (5) 4,8 (14) Övrig 1,7 (7) 2,3 (7) 4,1 (4) 5,8 (5) 4,8 (3) 5,5 (3)_
Vidgat tillträde till högre utbildning
Av Lisbeth Raderna
6 Statistik. Studieresultat efter fem
månader ............ Pedagogik. Studieresultat efter fem månader ........
Kemi (delstudiekurs i oorganisk
kemi). Studieresultat efter fem må- nader. ............ Nybörjargruppen i statistik höst- terminen 1968 uppdelad efter studie- resultat (i statistik, statskunskap, nationalekonomi, pedagogik och sociologi) efter två terminers studier 10 Nybörjargruppen i pedagogik höst-
11
terminen 1968 uppdelad efter studie- resultat (i pedagogik, sociologi, sta- tistik, nationalekonomi och stats- kunskap) efter två terminers studier Medelvärden och spridningar hos prognosvariablerna (inom parentes anges hur många studerande beräk- ningarna har grundats på) ......
271
271
271
271
272
249
256
258
259
259
260
260
260
261
261
262
13
14
15
16
Antal studenter ur det ursprungliga materialet som finns med i korrela- tionsberäkningarna. ...... Produktmomentkorrelationer mel- lan kriteriet för höstterminen 1968 och prognosvariablerna medelstu- dentbetyg (kolumn 1), resultat på intelligenstest (kolumn 2) och betyg i typämnet (kolumn 3). . Multipla korrelationer mellan kri- teriet höstterminen 1968 och den vägda summan av medelstudentbe— tyg och intelligenstest (kolumn 1) samt interkorrelationer mellan me- delstudentbetyg och intelligenstest (kolumn 2) . .......... Produktmomentkorrelationer mel- lan kriteriet för läsåret 1968—69 och prognosvariablerna medelstudentbe- tyg (kolurnn 1), resultat på intelli- genstest (kolumn 2) och betyg 1 typ- ämnet (kolumn 3) ...... Multipla korrelationer mellan kri- teriet läsåret 1968—69 och den vägda summan av medelstudentbetyg och intelligenstest (kolumn 1), samt in- terkorrelationer mellan medelstu- dentbetyg och intelligenstest (ko- lumn 2).
263
264
264
Förord
Det projekt som redovisas i det följande har utförts vid pedagogiska avdelningen vid uni— versitetet i Umeå under tiden augusti 1968— december 1969.
Professor Sten Henrysson har varit an- svarig ledare för projektet. Inga Elgqvist- Saltzman har svarat för undersökningens ge- nomförande i stort. De korrelationsstatistis— ka analyser som utförts för att bestämma prognosvärdet av betyg och test har utförts av Christina Stage.
Vid testningama deltog flera av avdel- ningens medarbetare under ledning av Leif Lindberg.
1 Bakgrund och syfte
Umeåundersökningen tillkom närmast som en kompletterande undersökning till den kartläggning som tidigare gjorts inom kom— petensutredningen i syfte att belysa frågan »Vilket prognosvärde för fortsatta studier har skolans betyg och i vad mån kan man förbättra prognosen genom att till betygen lägga mätningar med andra instrument?» (SOU 1968: 25).
Av nämnda kartläggning framgår att skol— betygen i de flesta fall har ett klart men re- lativt svagt samband med framgång i högre studier. För test är bilden mer komplicerad, bl.a. beroende på att det finns ganska få och bristfälliga undersökningar av deras pro— gnosvärde. Ännu sämre beställt är det med svenska undersökningar som visar om bety- gens prognosvärde kan förbättras med hjälp av test. I allmänhet förefaller test ha något sämre prognosvärde än betyg. Sammanfatt— ningsvis kan följande uttalande citeras: »Ut— ländska erfarenheter talar för att man kan förbättra urval och förutsägelser genom att kombinera betyg och test. De svenska erfa- renheterna, redovisade här, pekar i samma riktning» (SOU 1968: 25).
Genomsnittskorrelationerna i svenska un- dersökningar är betydligt lägre än vad man uppnått i liknande amerikanska undersök- ningar. En anledning härtill anses vara att de svenska undersökningarna har gjorts på skiftande och ofta mycket blandade grup- per. Vidare betecknas de kriterier som har använts för studieframgång som »ytterligt
osäkra». Det anses angeläget att kriterierna förfinas och vidare förordas en kombina- tion av två eller flera prediktorer, såsom kombinationer av betyg och test (SOU 1968: 25).
Huvudsyftet med den i det följande re- dovisade undersökningen var att i väl av- gränsade grupper av studerande — som följt undervisningen i samma takt och ge- nomgått prov —— se om prognosen av stu- dieframgång kan förbättras genom att man till studentbetygen lägger resultat av begåv- ningsprov. Ett bättre kriteriemått på studie- framgång eftersträvades genom att man följ- de studenterna kontinuerligt med avseende på studieresultat under ett akademiskt läsår.
Undersökningen planlades från början så att man skulle ha möjligheter att kunna be- arbeta materialet även ur andra aspekter. För att minska inflytandet av de felkällor som olika yttre studieförutsättningar inne- bär, gjordes datainsamlingen med målsätt- ningen att kunna dela in materialet med hän- syn till bakgrund, studieinriktning, studie- decidering, studieaktivitet och mål för stu- diearbetet.
2.1 Allmänt
Undersökningen omfattar totalt ca 1000 studenter, som höstterminen 1968 påbör- jade medicinarutbildning, tandläkarutbild- ning, ekonomutbildning eller studier i äm- nena engelska, pedagogik, statistik och ke- mi vid Umeå universitet. Av Umeås 6 000 studerande läsåret 1968—69 omfattar un- dersökningen sålunda en sjättedel. Samtliga fakulteter vid universitetet och såväl spär— rade som ospärrade utbildningslinjer är re- presenterade. Av de nyinskrivna studenterna höstterminen 1968 ingår 37 procent, dvs. samtliga nybörjare inom medicinsk och
Undersökningsgrupp
odontologisk fakultet och omkring en tred- jedel av nybörjarna inom filosofiska fakul- teten.
2.2.1. Skillnader mellan »registrerade» och »aktiva» studerande
Vår utgångspunkt vid defintion av under- sökningsgruppen var institutionens förteck- ningar över studerande, som för första gång- en registrerat sig för studier i ämnet. För dessa insamlades bakgrundsdata och anord- nades testtillfällen. Vid sammanställningen
Tabell 1 . Antalet deltagande i olika undersökningsmoment under läsåret 1968—69.
Hum. Samh.v. fak. Mat. Med. Odont. fak. fak. fak. fak. Eng. Ped. Stat.ö.* Stat.e.* Kemi Totalt Registrerade studerande ht 68 40 28 186 412 219 123 44 1 052 Aktiva studerande ht 68 40 28 179 366 190 108 44 956 vt 69 39 26 179 342 190 108 44 928 Testade studerande 39 19 151 337 121 76 40 783 Studerande som besvarat enkät angående studie- % aktivitet ht 68 326 268 594 vt 69 108 76 63 39 286
' I ämnet statistik är utbildningen differentierad på tre linjer, samhällsvetenskaplig, allmän och ekonomisk. I undersökningen har vi sammanfört de studerande inom de ospärrade linjerna sam- hällsvetenskaplig och allmän linje till en grupp kallad stat.ö. och ekonomer till en grupp kallad stat.e.
av höstterminens studieresultat ströks de studenter som inte kunde karakteriseras som aktiva under den gångna terminen, dvs. de som inte deltagit i något prov eller varit närvarande vid mindre än en tredjedel av laborationsövningama i de laborativa äm- nena. Samma principer följdes för vårter- minen. Bortfallet på grund av dessa stryk- ningar framgår av redovisningen av aktiva studerande i tabell 1. Som synes varierar bortfallsprocenten i de olika grupperna och är för höstterminen störst i statistik (12 pro- cent) och i pedagogik (10 procent). Det är i och för sig intressant att skillnaden mellan antalet registrerade och antalet aktiva stu- denter varierar, eftersom studietidsstatistik ofta baseras på institutionens förteckningar över nyregistrerade studerande. En närmare analys av orsaken till bortfallet kan vara motiverad. Allmänt kan man förmoda att bortfallet beror på dubbelregistrcringar vid två eller flera institutioner, på grund av osä- kerhet om ämnesval, men det kan givetvis också vara studieavbrott — permanenta eller tillfälliga — på grund av sjukdom, militär- tjänst, barnsbörd, förvärvsarbete m. m.
2.2.2. Bortfall vid korrelationsberäkningar
Eftersom flera av dem som ovan rubricerats som aktiva inte har deltagit i alla de skriv- ningar som bildat underlag för beräkning av studieprestationsmått (se närmare nedan under avsnittet om korrelationsberäkningar) uppstår ytterligare bortfall vid korrelations- beräkningar, där vånt studieprestationsmått utgör kriterium på studieframgång. Antalet studerande, som ingår i dessa beräkningar, framgår av tabell 12.
2.2.3. Bortfall vid testning m. m.
I tabell 1 ovan redovisas hur många stude- rande som infann sig vid de undersöknings- tillfällen som anordnades vid terminens bör— jan och inkluderade begåvningsprov och frå- geformulär. Genom tillmötesgående från in- stitutionerna gjordes undersökningarna på schematid eller i omedelbar anslutning till ordinarie undervisning och studenterna in-
formerades om undersökningen av institu- tionens studierektor eller studierådgivare i anslutning till den vanliga studieinformatio- nen. Stora ansträngningar gjordes för att få en så hög deltagarfrekvens som möjligt, bland annat genom upprepade testtillfällen och brev med uppmaning att delta i proven.
Deltagarfrekvens i de olika grupperna var uttryckt i procent: medicin 97, Odontologi 68, engelska 84, pedagogik 92, statistik eko- nomer 70, övriga statistiker 64 och kemi 91. Bortfallet blev generellt mindre än i tidigare undersökningar, även om vissa grupper vi- sar ett högre bortfall än vad som vore önsk- värt.
En analys av testade och icke testade stu- derande i statistikgruppen med avseende på kön och ålder, medelbetyg och studieresultat visar att flickorna är något överrepresente- rade i testgruppen, vidare att en större andel av de äldre åldersgruppema uteblev från testningen. Beträffande medelbetyg har den testade gruppen större variationer med fram- för allt flera individer på en betygsnivå över Ba. De icke testade ligger till 80 procent på Ba-nivån eller under, medan motsvarande tal i testgruppen är 61 procent.
2.2.4. Bortfall vid enkät angående studieak- tivitet
Denna enkät syftade till att informera om studieaktiviteten genom frågor om förvärvs— arbete eller parallelläsning m.m. vid sidan av studierna. Formuläret innehöll också frå- gor om studieplaner för kommande termin. Under höstterminen utfördes den i de stora ämnena pedagogik och statistik med svars- procenter på 92 procent (pedagogik) och 88 procent (statistik). Formuläret distribue- rades i samband med slutskrivningar i de- cember och januari månad. En liknande enkät distribuerades även vid slutet av vår— terminen till samtliga studerandegrupper i de filosofiska ämnena men har ännu ej be— arbetats.
*J-H—J. . »
meat-
3.1 Val av undersökningsvariabler (prog- nosvariabler)
I Universitetspedagogiska utredningens samlingsvolym Universitetspedagogik har Berglund belyst olika faktorer som kan pre- dicera framgång i högre studier med nedan- stående figur.
Vi har i denna undersökning försökt täcka bakgrundsfaktorer, betyg, begåvnings- faktorer, decidering och studieaktivitet. Där—
Datainsamling och undersökningsinstrument
emot har vi hittills fått lämna faktorer som studiemetodik, trivsel, psykisk och fysisk häl- sa utanför undersökningen.
Data har insamlats dels på administrativ väg från vissa universitetshandlingar, dels genom frågeformulär och test. De har via stansunderlag införts på hålkort.
Från inskrivningsuppgiften har hämtats upp- gift om
fåäGrRFsEkREp'l
| (Föröldroinstöllning| ______ _ La"2_ ___J ___._____ F 1 |" 'I ] Studen'l'be'l'gg | | studiemetodik | ___ __| L___ ___
"'_'" ___l
Decidering | _!
[__—_ ___—i |__—_ ___—I | $+udieoktivi+et % errfåfiiiiå-ET | Trivsel [ L _____ L _ _____ Tnt—...?; r"— ""i ] essän?!” _! | Begåvninqsfoki'o rer-|
hälsn
[Psgki sk och welsh—ll _]
b Inskrivningsdata c Utbildningsbakgrund: Studentexamen, lin- je, gren eller motsvarande. Uppgift om annan utbildning. Tidpunkt för examina. Medelbetyg i studentexamen eller motsvarande. Studentbe- tyg i vissa ämnen: svenska språket och littera- turen, svensk skrivning, engelska, historia, mo- tematik, fysik, kemi och samhällskunskap. Ti- digare akademiska studier
d Föräldrarnas yrken och eventuella aka- demiska utbildning
e Vissa uppgifter om studieplaner och lev- nadsbana
f Hemort.
Frågeformulär 1 ger merinformation om
& Vissa sociala data (civilstånd, barn) b Uppgifter om tiden mellan studentexamen och påbörjandet av akademiska studier (even- tuell sysselsättning, typ och längd, eventuella akademiska studier)
c Föräldrarnas utbildning, utbildningsattity- den i hemmet till akademisk utbildning
d Uppgifter rörande den aktuella studiesi- tuationen vid undersökningstillfället, nämligen studiefinansiering, bostadsförhållanden, barn- tillsyn samt frågor om huruvida förvärvsarbete eller parallelläsning planeras vid sidan om stu— dier
e Mera detaljerad information om studiepla- ner (examen eller enstaka ämnen), beräknad studietid
f Yrkes- och studiedecidering (säkerhet och varaktighet i yrkesval, säkerhet och varaktighet i val av ämneskombination, motiv för ämnes- val, decideringsgrad inför akademiska studier)
g Uppgifter om föreningsaktivitet (tidigare och planerad).
Vi har framför allt försökt täcka av ut- bildningsbakgrunden så fullständigt som möjligt.
Uppgift om den tiden som förflutit mel- lan skolutbildning och inskrivning vid uni- versitet har visat sig vara väsentlig. Dahl- löf fann t.ex. att statistiken över studie- avbrott väsentligt ändrades om man höll isär direkt- och icke direktinskrivna stude- rande (Dahllöf 1968).
Föräldrarnas utbildningsbakgrund och in- ställning till akademisk utbildning har visat sig ha ett visst samband med framgång i högre studier. Vid kodningen av faderns yr- ke har vi därför försökt ta hänsyn till ut- bildningen. Den kod som tillämpats är den socio-ekonomiska indelningsgrund i följande
sex klasser som tidigare använts i undersök- ningar vid lärarhögskolan i Stockholm (Fä- gerlind 1967).
1 Ledande ställning, kvalificerad utbildning (studentexamensnivå och över) 2 Kontorschef och motsvarande (minst real- examen normalt) 3 Förman, verkmästare (arbetsledande funk- tion) lantbrukare, fria företagare 4 Manuella yrken med kvalificerad utbild- ning (3—4 års utbildning) 5 Manuella yrken med yrkesutbildning 6 Yrken utan egentlig yrkesutbildning.
Uppgifter om inriktning och mål för stu- diearbetet har av flera forskare ansetts vär- defulla i denna typ av undersökningar. (Se Carlsson-Linnaluoto 1964, jfr också Berg- lund 1967 samt Kallös 1968 och Dahllöf 1968). I denna undersökning har data an- gående studiemål inhämtats dels från inskriv- ningsuppgiften, dels genom några frågor i frågeformulär 1.
3.3 Begåvningsfaktorer m. m.
Samtliga grupper testades med WIT IV, ett intelligenstest av faktortyp, som mäter all- mänbegåvning. Testet är en reviderad upp— laga av WIT III och har utarbetats för uni- versitets- och högskolestadiet av Per-Anders Westrin, Lund. Avsikten var att WIT IV skulle differentiera bättre än WIT III bland högbegåvade studenter.
Som ett delprojekt ingick personlighets— test för vissa grupper, nämligen attitydska- lan R IO F, som är en attitydskala avsedd att utvärderas i dimensionen »flexibilitet- rigiditet». Rubenowitz har tidigare använt testet på högskolestuderande.
De som studerade engelska genomgick samtidigt ett flervalsprov, utarbetat inom MUP-projektet, Göteborg.
3.4. Studiedecidering
Under senare år har i undersökningar rö— rande akademisk studieframgång allt större uppmärksamhet ägnats åt motivations— och decideringsfrågor. Henrysson sammanfatta- de utländsk forskning på området sålunda: »Det verkar dock som om framför allt stu—
diemotivationen skulle ha ett visst samband med studieframgång. Denna variabel verkar också vara relativt oberoende i förhållande till begåvningstest» (SOU 1968: 25).
Begreppet studiedecidering introducera— des i svenska undersökningar i en uppsats av Carlsson-Linnaluoto 1964 och definiera- des då som »den fasthet och exakthet med vilken en individ bestämt sin studiebana in- nan han eller hon påbörjar densamma». Mun fann att decideringen korrelerade po- sitivt och signifikant med studieeffektivitet och med studentbetyg och föräldrainställ— ning. Holmström (1965) undersökte decide- ring bland studenter, som skrev in sig vid Uppsala universitet höstterminen 1965. Han undersökte närmast >>intensitet och varaktig— het i beslutet rörande studiebana, ämnesval och studiegångsval (ämneskombination) samt motiv för akademiska studier». Bratfisch un- dersökte 1966 om bestämda yrkesplaner ha- de något samband med studieframgång i ämnet matematik. Inom den grupp han un- dersökte hade bestämda yrkesplaner varken positiv eller negativ inverkan. Berglund kon— staterade 1968 i samlingsvolymen Universi- tetspedagogik att de resultat beträffande stu- diedecidering som hittills hade redovisats i svenska undersökningar >>icke är tillräckliga som underlag för att generellt bedöma deci- deringens betydelse för studieeffektiviteten». I en studie av sociologistuderande vid Göte- borgs universitet våren 1969 fann Alström- Patriksson att hög prestationsmotivation till- hör de variabler som bäst predicerar studie- framgång. Rubenowitz (1969) betraktar stu- diemotivation som en av de tre väsentliga huvudgrupper av faktorer bakom den aka- demiska studieframgången.
I frågeformulär 1 ingick frågor angående val av akademisk studiebana, ämneskombi— nation och ämne, vilka konstruerats med ut- gångspunkt från Holmströms formulär. Dessutom prövades yrkesdecidering under hänvisning till bland annat Sanford (1962): »Vocational motivation is more demonstrate- ly related to attrition. Students with defi- nite vocational choices are more likely to be overachievers at college.» Rubenowitz (1969) fick i en nyligen utförd undersökning
stöd för hypotesen att studieeffektiviteten ökar om de studerande känner till komman- de yrkesarbetsuppgifter.
I Umeåundersökningen prövades studie- decideringen på följande sätt i frågeformu- lär 1.
Säkerhet avseende val av yrke, ämneskombi- nation och akademisk studiebana mättes genom en sjugradig skala av typ semantisk differential, lätt — svår, säker — osäker och varaktighet mät- tes med följande svarsalternativ
Så länge jag kan minnas Sedan realskolan Från början av gymnasiet Har börjat fundera på det under universitets- studierna
Har ännu inte bestämt mig.
En analys av de olika deciderings— och motivfrågorna i frågeformulär l talade för att man skulle kunna summera värdena till ett decideringsmått. Svaren kodades i tre skalsteg. Svaren på decideringsfrågoma sum— merades och överfördes till stanineskala.
Motivfrågan hade följande utformning »Kryssa för det (de) huvudmotiv som gällde för Dig när Du började läsa det ämne som en- käten avser.»
1 Ett nödvändigt led i yrkesutbildning 2 Av rent intresse för ämnet 3 För att allmänbilda mig 4 För att jag inte kom in på spärrad utbild- ningslinje 5 För att ha något att göra i väntan på fas— tare studieplaner 6 Kompletteringsstudier för att komma in på spärrad utbildningslinje 7 Annat skäl, vilket?
Vid kodningen sammanfördes alternati- ven till fem grupper, nämligen
1 Yrkesutbildningsmotiv 2 Yrkesutbildningsmotiv + andra motiv 3 Rent intresse för ämnet 4 Allmänbildningsmotiv 5 I avvaktan på annat, studier eller annan sysselsättning.
3.5 Studieaktivitet
Berglund (1967) konstaterade att det inte finns några empiriska belägg för att det råder ett positivt samband mellan studiak- tivitet och framgång i högre studier. Styr- born (1968) undersökte bl. a. sambandet mel- lan studieresultat å ena sidan och parallell-
läsning, aktivt deltagande i undervisningen och antal lästimmar per vecka å andra si- dan på tvåbetygstuderande i en rad filo- sofiska ämnen i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg. För flertalet variabler som antogs mäta studieaktiviteten fick han dock inga signifikanta skillnader. Det kan noteras att Styrbom i någon grupp fick positiva och signifikanta skillnader mellan de båda grup- perna »parallellstudier/yrkesarbete/liknande» och »studier i endast ett ämne», såtillvida att studenterna i parallellstudiegruppen klarade sina studier bättre än studenterna i gruppen »icke parallellstudier». Styrborns undersök- ning använde emellertid mycket grova mått både på kriterie- och prognossidan, vilket kanske gör resultaten mindre intressanta. Han sammanfattade sina fynd på följande sätt:
:Här föreligger således icke entydiga sam— band, men det framgår klart att de studerande som bedriver parallellstudier icke nödvändigt också erhåller sämre studieresultat. Vi får med andra ord tänka oss att se mera till individens mogenhet och kapacitet i varje enskilt fall med hänsyn till försämrade studieresultat.» (Styr- bom 1968)
I Umeåundersökningen har man dels vid studiernas början frågat efter planer på för- värvsarbete eller parallelläsning vid sidan av studierna, dels vid terminens slut låtit de studerande i vissa ämnen besvara en en- kät om förvärvsarbete/parallellstudier och dess omfattning.
Kopior av de studietidsdeklarationer som ligger till grund för den officiella studie- tidsstatistiken har även insamlats, vilket gör det möjligt att inhämta kompletterande upp— gifter angaende studiehinder. I olika sam- manhang har relevansen i de uppgifter som de studerande lämnat angående studieav— brott i dessa deklarationer ifrågasatts (se bl. a. Dahllöf, 1968). En jämförelse mellan uppgifter lämnade i den officiella studietids- deklarationen och i svaren på frågeformulä— ret tyder på att studenterna tenderar att ute- lämna uppgifter om t. ex. annan sysselsätt- ning och dubbelläsning i studietidsdeklara- tionen.
I cn grupp av 169 studerande som hade
fyllt i både frågeformuläret och studietids- deklarationen uppgav totalt 35 studerande i studiedeklarationen att de hade avbrutit studierna. Motsvarande i frågeformuläret var 53.
3.6. Kriterium på studieframgång
I tidigare prognosundersökningar har bris- terna på kriteriesidan rest de största svå- righeterna. I kompetensutredningens tidiga— re sammanställning framhölls bl. a.:
»Allt detta gör, att en bestämning på skol- betygens prognosvärde, vilken det enligt givna direktiv åligger kompetensutredningen att för— söka undersöka, eller på testresultatens prognos- värde kan bli svår att finna och dokumentera, även om det skulle finnas lagbundna sam- band. Tekniska brister hos kriterierna på se- nare framgång verkar reducerande på prognos- möjligheterna.» (SOU 1968: 25)
De studieframgångskriterier som brukar användas i prognossammanhang är förutom examensbetyg även betyg per tidsenhet, fre— kvens av s.k. spets, frekvens av fortsatta studier, frekvens av studieavbrott. Rubeno— witz (1969) använde ett subjektivt mått, självskattad studieframgång.
I Umeåundersökningen följdes studeran- degrupperna kontinuerligt med avseende på studieframgång och studieresultat under ett läsår genom institutionslistor över resultat på prov och skrivningar och genom upp- följning av institutionernas registerkort. Ti— den och kursmängden kunde således här hållas under kontroll, och man inriktade sig på att utvärdera prestationens kvalitet mer detaljerat än som hade varit möjligt i tidi— gare svenska undersökningar.
Analyser utfördes av hur examinationen är organiserad i de olika ämnena, varvid in— stitutionernas studierektorer och studieråd— givare utfrågades angående principer för be- tygsättning, olika moments vikt i tentamen m.m. Dessa analyser visade att i samtliga i undersökningen ingående ämnen användes ett detaljerat poängsystem vid bedömning av skrivningar, vilket gjorde det möjligt att räkna fram numeriska mått på studiefram- gången. Hur detta har gått till redovisas i detalj nedan under avsnittet om korrela— tionsberäkningar.
4.1 Analys av bakgrundsfaktorer
4.1.1. Kön
I hela gruppen är könsfördelningen 55 pro- cent pojkar och 45 procent flickor. Propor- tionen i de olika ämnesgrupperna framgår av bilaga 1, tabell 1.
Pojkarna dominerar kraftigt i de båda statistikgruppema och även i medicin och kemi. Flickorna dominerar i engelska och är i majoritet även i pedagogikgruppen. Tandläkargruppen har den jämnaste köns- fördelningen.
4.1.2. Ålder
Undersökningsgruppen är genomsnittligt en ung grupp; 66 procent är 21 år eller yngre. De spärrade utbildningsvägarna har större procent unga studerande. I medicinargrup- pen är 80 procent 21 år och yngre, i tand- läkargruppen 87 procent och i ekonomgrup- pen 73 procent. Motsvarande siffra för ke- migruppen är 27 procent, medan den ospär- rade linjen i statistik och ämnet pedagogik har 60 procent i dessa åldersklasser. Grup— pen engelskstuderande består av ganska många unga, 71 procent, men har också ett jämförelsevis stort inslag av åldersgruppen 26 år och äldre (11 procent). I hela mate- rialet utgör den åldersgruppen endast sex procent.
Resultatredovisnin g
4.1 .3 Civilstånd
I hela gruppen är 90 procent ogifta. Av de gifta är fyra procent gifta med studerande. Studentgrupperna engelska och kemi har större procent gifta studerande, vilket väl överensstämmer med att dessa ämnen ock- så har fler äldre. I hela gruppen har åtta procent barn, endast två procent fler än ett. Engelskstuderande har procentuellt sett fler barn.
4.1.4. Utbildningsbakgrund
Totalt har fem individer fått dispens från studentexamenskravet för tillträde till uni- versitet. Tolv har annan utbildning i botten än studentexamen, nämligen lärarutbildning (7), teknisk utbildning (3) och socialhög— skola (2). Totalt 64 individer har studentexa- men plus annan utbildning före inskrivning- en. Lärarutbildning (28 individer) och mer- kantil utbildning (14 individer) är vanligast. Studerande med både studentexamen och an- nan utbildning i botten förekommer oftast i ämnena engelska och pedagogik och i myc- ket liten utsträckning i de spärrade utbild- ningsvägarna (bilaga 1, tabell 2).
I hela gruppen är 74 procent recentiorer, 22 procent har varit inskrivna en till fyra terminer, fyra procent mer än fyra terminer. På de spärrade utbildningsvägarna medicin, Odontologi och ekonomi utgör recentiorema 95—100 procent, i pedagogik och i ospärra-
de linjer i statistik 66—68 procent, i engelska 86 procent och i kemi endast 21 procent. Sammanlagt 14 individer har uppgivit att de har en akademisk examen, därav nio i pedagogik och tre i medicin. Totalt har 174 individer akademiska betyg. Flertalet har dock inte mer än ett eller två betyg. Ett un- dantag utgör kemigruppen, där mer än hal- va gruppen har fler än två betyg. De flesta som har akademiska betyg har avlagt dem vid filosofiska fakulteten i Umeå.
I hela undersökningspopulationen har 123 (11 procent) klassificerats som icke direkt- inskrivna (bilaga 1, tabell 3). Med direktin- skriven avses den som har skrivits in vid universitet upp till ett år efter studentexa- men. De spärrade linjerna medicin, odonto- logi och ekonomutbildning har mycket liten procentuell andel icke direktinskrivna, me- dan däremot kemi hade 25 procent icke di- rektinskrivna. I de ospärrade ämnena varie- rar procenttalet mellan 12 och 17 procent, högst i statistik på de ospärrade linjerna. Det kan nämnas att av hela inskrivningskullen vid universitetet höstterminen 1968 utgjorde antalet icke direktinskrivna 18 procent. En närmare analys av icke direktinskrivna stu- derande med avseende på yrkesutbildning och arbete före inskrivningen visar, att to— talt 40 av dem som rubricerats som icke di- rektinskrivna har skaffat sig yrkesutbild— ning. Därmed avses då utbildning upptagen på inskrivningsuppgiften under rubriken »annan utbildning» med undantag för kom- plettering och utländsk utbildning. En ana— lys av förekomsten av förvärvsarbete mellan studentexamen och inskrivning i hela mate- rialet visar att av de 186 som uppgivit för- värvsarbete hade 77 arbetat mer än tolv må- nader, 25 hade varit yrkesverksamma i två år eller mer (bilaga 1, tabell 4).
I fråga om Utbildningsbakgrund domine- rar reallinjen i medicingruppen (89 procent), odontologigruppen (96 procent) och kemi- gruppen (86 procent). I engelskgruppen har 44 procent gått någon av gymnasiets språk- liga grenar. I ekonomgruppen är handels— gymnasiet starkt företrätt (33 procent). Öv- riga statistiker kommer till 48 procent från reallinjen, medan allmänna linjen bidrar
Tabell 2. Medelbetyg i studentexamen för de olika undersökningsgrupperna. Procentuell fördelning.
Under Ba— Över Totalt Ba AB AB antal
Medicin — 5 95 39 Odontologi — 11 89 28 Engelska 15 65 20 174 Pedagogik 25 63 12 387 Statistik e 3 40 57 120 Statistik ö 24 64 12 208 Kemi 19 63 18 43
Summa 18 57 25 999
med 28 procent. Pedagogik uppvisar de största variationerna i fråga om utbildnings- bakgrund (41 procent kommer från allmän— na linjen, elva procent från latin- och 38 procent från reallinjen). Endast en procent har folkskoleseminarium i botten.
Medelbetyg har räknats på betyg i all- mänt gymnasium, handelsgymnasium, tek- niskt gymnasium och fyraårigt folkskolese- minarium. Se tabell 2.
Om man ser på betygen i olika ämnen har studerandegruppema tillhörande de spärra- de linjerna högre medelvärden i samtliga ämnen. Medicinargruppen ligger i särklass högst i alla ämnen, såväl naturvetenskap- liga som humanistiska och samhällsveten- skapliga, vilket är en naturlig följd av gäl- lande inträdesbestämmelser.
4.1.5. Socio-ekonomisk bakgrund m. m.
Den socio-ekonomiska bakgrunden, såsom den återspeglas i den sexgradiga skala som använts för klassificering av faderns yrke, visar att medan 30 procent kan föras till grupp 1 och 2 (se avsnitt 3.2) fördelar sig övriga 70 procent lika på grupp 4—5, som representerar manuella yrken och grupp 3 med fria företagare, lantbrukare m. fl. Om man jämför med exempelvis den student- ekonomiska undersökningen i Lund, ingår procentuellt sett fler av de kategorier som brukar föras till socialgrupp III. Ekonom- gruppen har högsta procenttalet från grupp 1, 32 procent, lägsta har kemistuderande med nio procent (bilaga 1, tabell 5).
_. (v- mm.—_________—_7a._j=.m.rm.___.___—___ _ _ .
Ravn—H*v
I föreliggande material kommer en myc— ket liten andel studerande från hem där för- äldrarna har högskolutbildning. Studerande med en sådan bakgrund förefaller att i högre grad söka till spärrade utbildningslinjer. I de spärrade ämnena kommer sammanlagt 20 procent från hem där någon av föräldrarna har akademisk utbildning eller genomgånget seminarium, medan motsvarande siffror för övriga grupper ligger under tio procent, lägst i de ospärrade statistiklinjema med sex pro- cent. Totalt har 67 procent föräldrar med endast folkskola (lägst värde har ekonomer med 44 procent, högsta värde övriga statisti- ker med 73 procent). För samtliga grupper kan man registrera en mycket positiv för- äldrainställning till barnens akademiska ut- bildning. (I frågeformulär ] fick de stude- rande medelst en sjugradig skala uppskatta föräldrarnas inställning till deras akademiska studier. De högsta positiva alternativen på den sjugradiga skalan valdes av pojkarna till mellan 82 procent (engelska) och 92 procent (statistik, ö), av flickorna till mellan 89 procent (pedagogik) och 100 procent (statistik, e). För moderns inställning regi- strerades ungefär samma värden.)
4.1.6. Studieplaner
På inskrivningsuppgiften har 29 procent uppgivit att de endast har för avsikt att läsa enstaka ämnen vid universitetet, fem procent siktar på adjunktsbehörighet eller behörighet som vidareutbildad folkskollärare. Om man studerar ämnesfördelningen närmare finner man att kemi svarar för ett mycket högt procenttal, 43 procent, som ej siktar till exa— men. Detta sammanhänger förmodligen med att denna grupp kemistuderande omfattar ett stort antal äldre studerande som skrev in sig vid universitetet innan det ännu var fullt utbyggt med avseende på de stora un- dervisningsämnena. I pedagogik har 35 pro- cent uppgivit att de endast siktar på betyg i enstaka ämnen. De som siktar på adjunkts- behörighet återfinns till största delen inom gruppen engelskstuderande (bilaga 1, ta- bell 6).
I frågeformulär 1 fick studenterna även
uppge om de siktade till examen eller en— staka betyg. Totalt 27 procent har uppgivit enstaka betyg, dvs. ungefär samma procent— tal som erhölls för inskrivningsuppgiften (bilaga 1, tabell 7). Bilden inom de olika ämnesgrupperna är emellertid något för— ändrad. I kemi är det således nu endast åtta procent som inte siktar till examen. I sta- tistikgruppen har antalet studerande som siktar på enstaka ämnen sjunkit från 26 till 15 procent. Pedagogik har dock samma höga — till och med något högre — siffra för sådana som inte avser att avlägga exa- men (40 procent). I engelska är motsvarande siffra 24 procent.
Resultatet kan jämföras med Lundgren- Lundvall (1969), som fann att 38,7 pro— cent av dem som studerar pedagogik i Gö- teborg inte har för avsikt att avlägga exa— men.
4.1.7. Studiesociala förhållanden
I hela gruppen har 91 procent statliga stu- diemedel. Totalt lever 50 procent enbart på studiemedel, medan 41 procent har till- skott från annan källa. Två procent har B- avdrag och sju procent uppger att de får si— na inkomster under studieåret från annan källa. Några större differenser mellan äm- nesgrupperna kan inte noteras (bilaga 1, ta- bell 8).
Hyresrum eller lägenhet är det vanligaste bostadsalternativet (67 procent), 21 procent bor i studentbostad och 11 procent hos för- äldrarna. Studentbostad förekommer mera sällan i gruppen engelskstuderande än i öv- riga grupper.
4.1.8. Yrkes- och studiedecidering
Vid undersökningstillfället uppgav 18 pro- cent att de ännu inte hade bestämt sig i yr— kesvalsfrågan och 20 procent hade inte be— stämt sig för val av ämneskombination. Flickorna var något mera osäkra än pojkar— na (bilaga 1, tabell 9—10).
Mer än hälften av studenterna (65 pro- cent) ansåg valet av akademisk studiebana lätt, 48 procent säger sig vara mycket säkra
i sitt yrkesval, 50 procent i val av ämnes- kombination. En jämförelse mellan olika grupper av studerande inom den filosofiska fakulteten visar att ekonomgruppen genom- gående är mera deciderad.
I fråga om tidpunkt för yrkesval och val av ämneskombination är »senare delen av gymnasiet» det vanligaste svarsaltemativet. Som motiv för ämnesval har yrkesutbild- ning angivits av totalt 53 procent (bilaga 1, tabell 11). Alternativet »rent intresse för äm- net» har fått lägst svarsfrekvens i ekonom— gruppen (pojkar 3 procent, flickor 0 pro- cent), högst i engelska (pojkar 28 procent, flickor 39 procent). Medan endast ett par procent angivit allmänbildningsmotivet har överraskande många uppgivit att de »läser i avvaktan på annat», dvs. 18 procent. Gruppen är störst i pedagogik (26 pro- cent). En jämförelse mellan gruppen »läser i avvaktan på annat» och gruppen »yr— kesutbildningsrnotiv» visar att en större pro- cent studerande från akademikerhem finns i gruppen »läser i avvaktan på annat». Studerande från fackgymnasium är mera yr- kesinriktade, medan hälften av studenterna i gruppen »läser i avvaktan på annat» kom- mer från allmänt gymnasium. En jämförel— se mellan medelbetyg i studentexamen, re- sultat på begåvningstest och studieresultat under höstterminen visar att signifikanta skillnader på 5 procent-nivån föreligger mel- lan de båda grupperna i fråga om medel— betyg och studieresultat. Den grupp som lä-
ser av yrkesutbildningsmotiv har bättre me- delbetyg och studieresultat.
4.2 Analys av studenternas verksamhet vid sidan av studiearbetet
De ursprungliga intentionerna var att hålla studieaktiviteten under kontroll vid sam- bandsundersökningarna. På grundval av de data som erhölls genom frågeformulär 2 kunde de som studerade pedagogik och sta- tistik uppdelas på undergrupper enligt tabell 3 med avseende på verksamhet vid sidan av studierna under höstterminen.
Någon form av parallellstudier redovisas av 19 procent av pedagogerna och tolv pro- cent av statistikema. Ett närmare studium av förekomsten av parallellstudier visar att i båda ämnesgruppema utgör de som både följt undervisningen och tenterat i ett ämne mer än hälften av alla »parallellstuderande».
Enligt den studentekonomiska undersök— ningen i Lund 1969 hade ca 20 procent av de studerande i Umeå liksom i Uppsala och Lund förvärvsarbete. I Umeåmaterialet i denna undersökning förvärvsarbetade elva procent av studenterna 15 timmar eller mer. En sammanställning av intensiteten i för- värvsarbetet i materialet visar lägre tal, vil- ket kan sammanhänga med att så många re- centiorer ingår i undersökningen. I båda ämnesgruppema har nio procent uppgivit någon form av förvärvsarbete. På fråga i formulär 1 om planerat förvärvsarbete hade
Tabell 3. Förekomst av förvärvsarbete och parallellstudier hos studerande i pedagogik och statistik under höstterminen 1969.
Pedagogik Statistik Totalt
1 Ren grupp, ej förvärvsarbetande, ej parallelläsande 219 207 426 2 Grupp med förvärvsarbete, som uppfattas påverka studie- takten 15 7 22 3 Grupp med förvärvsarbete, som ej uppfattas påverka studie- takten 14 18 32 4 Studerande som följt undervisningen i annat ämne och tenterat 45 19 64 5 Studerande som följt undervisningen utan att tentera i annat ämne 12 5 17 6 Studerande som endast tenterat eller skrivit uppsats i annat ämne 14 9 23 7 Studerande som både förvårvsarbetat och bedrivit parallell- studier 7 4 1 1 258 SOU 1970: 20
Tabell 4. Förekomsten av förvärvsarbete vid sidan av studier i ämnena pedagogik och statistik höstterminen 1968 med avseende på omfattning och studenternas egen uppfattning om påverkan på studietakten.
Pedagogik
Statistik
] Påverkat påverkat Totalt
E Ej Påverkat påverkat Totalt
Heltid (minst 31 veckotimmar) 5 2 7 —— —— —— Deltid (16—30 veckotimmar) 1 2 3 l 1 2 6—15 veckotimmar, eller 15—30 under kortare tid 4 2 6 4 8 12 1—5 veckotimmar, eller 6—15 under kortare tid — 5 5 2 5 7 Periodvis, uppgift om antalet vecko- timmar saknas 6 3 9 —— 4 4 Summa 16 14 30 7 18 25
nio procent i hela materialet planer på för- värvsarbete. I materialet kan endast ett få- tal rubriceras som regelbundet förvärvsarbe- tande. Enligt frågeformuläret ansåg ungefär hälften av de pedagogikstuderande att för- värvsarbetet påverkat och hälften att det inte påverkat studietakten. Några heltids- arbetande ansåg att förvärvsarbetet inte in- verkat på studietakten. Av förvärvsarbetan- de statistiker ansåg mer än hälften att arbe— tet inte hade någon effekt på studietakten. Statistikerna redovisade dock överlag mind- re tidskrävande förvärvsarbeten.
Sambandet mellan studieresultat under höstterminen och studieaktivitet har stude— rats med följande metodik.
De studerande indelas i tre klasser, näm— ligen
l klara med ett betyg efter fem månaders studier
2 delvis klara med ett betyg
3 ej klara med ett betyg. Med hänsyn till aktivitet uppdelas grup- pen i följande undergrupper.
1 Ren grupp (inget förvärvsarbete, ingen parallelläsning) 2 Något arbete vid sidan av studierna (grupp 3, 5 och 6 i tabell 3) 3 Mycket vid sidan (grupp 2, 4, 7 i ta- bell 3). Det material som hittills insamlats tyder inte på att förvärvsarbete eller parallellstu- dier generellt ger sämre studieresultat. Sam— ma resultat har redovisats av Styrborn (1968) och av Lundgren-Lundvall (1969).
4.3 Analys av studieresultat
4.3.1. Sammanställningar av studieresultaten efter en termins studier
Av de ämnen som ingår i undersökningen är endast pedagogik och statistik trappstegs—
Tabell 5. Studieresultat efter fem månaders studier i relation till aktivitet vid sidan av studi- erna (procentuell fördelning).
Pedagogik Statistik Delvis Ej Delvis Ej Klara klara klara Klara klara klara N 152 105 84 99 140 32 Ren grupp 48 34 18 36 44 20 Något arbete vid sidan av studierna 59 21 20 23 58 19 Mycket arbete vid sidan av studierna 43 30 27 40 48 12
Ekonomer Övriga (spärrad intagning) statistiker Totalt
N Procent N Procent N Procent Klara med 1 betyg 52 48 49 25 101 34 Nästan klara (rest) 11 11 23 13 34 11 Klara med ungefär halva kursen 26 23 83 43 109 37 Underkända eller ej tenterat 19 18 35 19 54 18
Summa 108 100 190 100 298 100
format uppbyggda med särskilda ettbetygs- tentamina. Kemistudierna under hösttermi- nen bedrivs i en klart avgränsad del (oorga- nisk kemi). För dessa tre ämnen har höstter- minens resultat kunnat sammanställas enligt skalan klara respektive icke klara med stu— dierna efter fem månaders studier (normal- studietid). Man bör emellertid ha i minnet att höstterminen för flertalet av de studeran- de, som ingår i undersökningen, är deras första termin vid universitetet och därför inte helt representativ.
4.3.2. Sammanställning av studieresultaten efter två terminer
Medicin
En studerande har slutat. De övriga 39 är klara med sina tentamina i anatomi och his- tologi.
Odontologi
Två har slutat, övriga har klarat tentamina i de ämnen som ingår i första studieåret.
Kemi En studerande har slutat, 25 är klara med två betyg i kemi (57 procent), sju är klara
Tabell 7. Pedagogik. Studieresultat efter fem månader.
N Proc. Klara med 1 betyg 150 42 Klara med 2/3 av kursen 70 19 Klara med 1/3 av kursen 43 12 Ej klara med någon del 98 27 Summa 361 100
med två av tre delstudiekurser, nio är klara med en av tre delstudiekurser, två är ej kla- ra med någon delstudiekurs.
Engelska
Av 179 studerande är 80 klara med två be- tyg (45 procent). Av de 99 som ej är klara med två betyg saknar 50 endast frågeskriv- ningen men är godkända på översättnings- provet och kan betecknas som nästan klara (28 procent). 33 har skrivit översättnings— provet med underkänt resultat. Av de 16 som inte skrivit översättningsprovet har fyra klarat fem av fem deltentamina, 22 har kla- rat fyra, fem har klarat tre till en, medan två ännu inte klarat någon deltentamen.
Statistik
Vid början av oktober 1969 hade av nybör- jargruppen från höstterminen 1968 52 stu- derande avlagt två betyg i statistik, 123 hade ett betyg medan 123 inte hade något betyg i ämnet. Av dessa var emellertid 55 klara med delar av ettbetygskursen, majori— teten med ungefär halva kursen. 13 av dem som erhållit ett betyg hade också tenterat på delar av tvåbetygskursen.
Tabell 8. Kemi (delstudiekurs i oorganisk kemi). Studieresultat efter fem månader.
N Proc. Godkända med spets 3 7 Godkända 32 72 Underkända 9 21 Summa 44 100
_q; .
omnia—ia. . ..
Tabell 9. Nybörjargruppen i statistik höst- terminen 1968 uppdelad efter studieresultat (i statistik, statskunskap, nationalekonomi, pedagogik och sociologi) efter två terminers studier.
Tabell 10. Nybörjargruppen i pedagogik höst- terminen 1968 uppdelad efter studieresultat (i pedagogik, sociologi, statistik, nationaleko- nomi och statskunskap) efter två terminers studier.
N
Proc.
N Proc.
0 betyg 68 23 1 betyg 56 19 1,5 betyg (ca) 60 20 2 betyg 109 37 Mer än 2 betyg 5 1
Summa 298 100
Eftersom det är känt att parallellstudier förekommer har man för de stora studeran- dcgrupperna i statistik och pedagogik för- sökt få en uppfattning om studieprestationer även i andra ämnen. Med anledning därav kontrollerades i utbildningsavdelningens be- tygsregister om vederbörande tenterat i an- nat ämne. Eftersom deltentamina inte regi- streras i detta register gjordes en komplet- terande genomgång av institutionsregistren för de ämnen som enligt enkäten visat sig mest frekventa för dessa studerandegrupper — dvs. förutom pedagogik och statistik äm— nena nationalekonomi, sociologi och stats- kunskap. Sedan summerades det totala stu- dieresultatet enligt skala 0 betyg, 1 betyg, 1,5 betyg, 2 betyg, mer än 2 betyg och man erhöll då den fördelning som redovisas i ta- bell 9.
Eftersom inte samtliga institutionsregister genomgåtts finns möjligheter att de stude— rande avlagt deltentamina i andra ämnen.
Pedagogik
Vid samma tidpunkt hade 61 av 342 avlagt två betyg i pedagogik, 142 ett betyg medan 139 inte hade något betyg. Fem studerande har klarat deltentamina på ungefär halva ettbetygskursen. Tolv som tenterat för ett be- tyg var också klara med ungefär halva två— betygskursen. Om man räknar med resultat från andra ämnen (sociologi, statistik, natio- nalekonomi, statskunskap) enligt samma principer som redovisats ovan för statistik kan följande totala studieresultat noteras. (Tabell 10.)
O betyg 1 17 34 1 betyg 105 31 1,5 betyg 26 8 2 betyg eller mer 94 27
Summa 342 100
Eftersom de studerande i pedagogik spri- der sig på flera ämnen är det ännu större risk än för studerandegruppen i statistik att fördelningen skulle ändras något om resultat på deltentamina i samtliga filosofiska äm- nen medräknats.
4.4. Korrelationsberäkningar
Syftet med korrelationsberäkningarna är dels att undersöka studentbetygens och in- telligenstestets prognosvärde vart för sig, dels att se i vilken mån det prognosvärde som studentbetygen har kan förbättras om det kombineras med intelligenstestets resultat.
Som kriterium på framgång används dels resultaten för höstterminen, dels för hela året.
4.4.1. Prognosvariabler
De prognosvariabler som har använts vid korrelationsberäkningarna är
1 Varje individs genomsnittliga student- betyg 2 Resultaten på intelligenstestet WIT IV 3 Studentbetyget i ett speciellt ämne — »typämne» — som utgjorts av det ämne i studentexamen som ansetts ha störst likhet med det aktuella universitetsämnet. Typ- ämnet har för medicin-, odontologi- och kemistuderande utgjorts av ämnet kemi, för statistikstuderande av ämnet matematik, för pedagogikstuderande av ämnet samhällskun- skap och för engelskstuderande av ämnet engelska. Tabell 11 visar medelvärden och sprid- ningar hos de använda prognosvariablerna.
Tabell 1]. Medelvärden och spridningar hos prognosvariablerna (inom parentes anges hur många studerande beräkningarna har grundats på).
Medelstudentbetyg Intelligenstest Betyg i typämne
Ämne M 5 N M 5 N M 5 N Medicin 4,7 0,46 (39) 6,7 2,01 (39) 4,8 0,74 (36) Odontologi 4,3 0,28 (28) 5,3 1,91 (19) 4,3 0,67 (27) Kemi 3,5 0,64 (43) 6,7 1,32 (40) 3,7 1,02 (40) Statistik 3,5 0,94 (298) 5,4 1,57 (203) 3,3 1 ,10 (287) Pedagogik 3,2 0,72 (337) 5,0 1,89 (319) 3,4 0,76 (284) Engelska 3,3 0,92 (179) 5,1 1,99 (170) 4,1 0,98 (170) 4.4.2 Kriterievariabler beräkningen.
Som generell princip för beräkningen av studieframgångsmåtten gäller att varje del- tentamen har överförts till stanine-skala, var- efter genomsnittet av dessa värden har be- räknats för varje individ under hela termi- nen. Genomsnittsvärdena har på nytt trans- formerats till stanine-skala och denna utgör det mått på studieframgång som har an- vänts vid korrelationsberäkningarna. Detta mått utgörs för hela året av summan av värdena för höst- och vårterminen.
De individer som inte har deltagit i alla tentamenstillfällen under terminen har be— handlats på två sätt. Om antalet tentamens— resultat understiger två tredjedelar av det totala antalet under terminen har indivi- derna utgått ur materialet. Om resultat upp- nåtts på minst två tredjedelar av deltenta- mina har resultat på varje utebliven eller underkänd tentamen skattats på så sätt att individen på denna tentamen har tilldelats ett värde som varit ett staninesteg under det genomsnittsvärde han erhållit på övriga deltentamina.
För de spärrade ämnena (medicin, odon- tologi och kemi) har vissa undantag gjorts från denna generella princip för beräkning. Eftersom kurserna i dessa ämnen är uppde- lade på en mängd små kursavsnitt (duggor) har resultaten på kurserna först summerats för varje individ och därefter överförts till stanine-skala.
För ämnet engelska har en deltentamen av studierektor tillmätts avsevärt större be- tydelse för slutbetyget än de andra, och där- för har viktning tillämpats vid genomsnitts-
Eftersom måttet på studieframgång under höstterminen har transformerats till stani- ne-skala är M = 5 och s = 2 för samtliga grupper. Studieframgångsmåttet under hela läsåret består av summan av två stanine- skalor, varför M = 10 och s = 3, beroende på korrelationen mellan skalorna.
En detaljerad redovisning av vilka prov som bildar underlag för måtten på studie- framgång i de skilda ämnena framgår av bilaga 2.
4.4.3. Databehandlin g
För att erhålla ett mått på prognosvariabler- nas samband med kriteriet beräknades pro- duktmomentkorrelationer. Dessa korrela- tionsberäkningar har utförts för varje ämne för sig för att undvika alltför blandade un- dersökningsgrupper.
Ett huvudproblem för undersökningen har varit om prognosen av studieframgång kan förbättras genom att till studentbetyget läg— ga resultatet på intelligenstestet. När man vet två prognosvariablers korrelation med kriteriet och deras korrelation med varan- dra inbördes, kan man beräkna den multipla korrelationen med kriteriet enligt formeln _r12:+r132_2 ' frz ' r13 ' "23 _ I—rza2 RR
där rm : korrelationen mellan kriterium och medelstudentbetyg
där ris = korrelationen mellan kriterium och test
där rzs : korrelationen mellan betyg och test.
ningarna.
Ämne och ursprungligt antal
Mått finns för ht
Mått finns för läsåret
Därav testade
Därav testade
Medicin (40) 40 Odontologi (28) 28 Kemi (44) 44 Statistik (298) 138 Pedagogik (342) 282 Engelska (179) 179
39 39 38 19 26 17 40 37 34 103 118 85 273 99 99 149 151 149
Den multipla korrelationen utgörs av sam- bandet mellan kriteriet och en Vägd summa av prognosvariablerna, där viktningen har gjorts så att korrelationen blir maximal.
4.4.4. Bortfall
Eftersom flera av de studenter som tidigare rubricerats som aktivt studerande inte del- tagit i det antal skrivningar som har krävts som underlag för beräkningen av studie- framgångsmåttet, har ytterligare bortfall uppstått vid korrelationsberäkningarna. An— tal individer som ingår i korrelationsberäk— ningarna i varje grupp framgår av tabell 12. Den multipla korrelationsberäkningen har grundats på det antal som både erhål- lit kriteriemått och är testade.
Att bortfallet i ämnet statistik är så stort redan under höstterminen kan till stor del förklaras av att man följer bestämmelsen om att de studenter som har blivit underkända på den första deltentamen inte äger rätt att delta i den andra.
En avsevärd del av bortfallet vid beräk- ningarna för hela läsåret i ämnesgruppema pedagogik och statistik kan förklaras av att studenterna inte har fortsatt med samma ämne under vårterminen. De mest frekven— ta andraterminsämnena (sociologi och na- tionalekonomi) har följts upp, medan de stu- denter som har fortsatt med andra ämnen under vårterminen har utgått ur materialet vid bearbetningen för hela läsåret.
4.4.5. Resultat för höstterminen 1968
Av tabell 13 framgår att sambanden ge- nomgående är positiva, om än i vissa fall
tämligen låga. Grupperna i medicin, odon- tologi och kemi är mycket små, varför des- sa värden blir ganska osäkra.
Slumpvariationer kan i hög grad ha på- verkat koefficienternas storlek i dessa fall.
Dessa beräkningar ger vid handen att studentbetyg och intelligenstest är i stort sett likvärdiga som prognosinstrument för framgång i högre studier.
För ämnena kemi och statistik tycks typ— ämnena (dvs. kemi och matematik) fungera effektivast som prognos för studieframgång.
Som framgår av tabellerna 14 och 15 er- hålls i allmänhet en vinst i prognosförmå— ga när båda prognosvariablerna används. Denna vinst är dock ganska begränsad, om den multipla korrelationen jämförs med den prognosvariabel som ensam ger den bästa prognosen. Den största vinsten görs i äm— net engelska, men för detta ämne bör samt- liga höstterminsresultat tolkas med en viss försiktighet eftersom, enligt ämnets studie- rektor, enbart höstterminens resultat inte ger en representativ bild av ämnet.
Tabell 13. Produktmomentkorrelationer mel- lan kriteriet för höstterminen 1968 och prog- nosvariablerna medelstudentbetyg (kolumn 1), resultat på intelligenstest (kolumn 2) och betyg i typämnet (kolumn 3).
Intel- Student- ligens— Typ- Åmne betyg test ämne Medicin .36 .22 .38 Odontologi .17 .28 .19 Kemi .13 .07 .36 Statistik .17 .35 .42 Pedagogik .32 .25 .24 Engelska .33 .30 .26
Tabell 14. Multipla korrelationer mellan kri- teriet höstterminen 1968 och den vägda sum- man av medelstudentbetyg och intelligenstest (kolumn 1) samt interkorrelationer mellan medelstudentbetyg och intelligenstest (kolumn 2).
Tabell 16. Multipla korrelationer mellan kri- teriet läsåret 1968—69 och den vägda sum- man av medelstudentbetyg och intelligenstest (kolumn 1), samt interkorrelationer mellan medelstudentbetyg och intelligenstest (ko- lumn 2).
_ M ultipla Inter— M ultipla Inter- Åmne korrelationer korrelationer Ämne korrelationer korrelationer Medicin .36 .50 Medicin .37 .50 Odontologi .30 .28 Odontologi .46 .28 Kemi .14 -——.14 Kemi .32 —.14 Statistik .39 .04 Statistik .35 .04 Pedagogik .3 8 .20 Pedagogik .32 .20 Engelska .42 . 10 Engelska .42 . 10
4.4.6. Resultat för läsåret 1968/ 69
Av tabell 16 framgår att tendensen i progno- sen för höstterminen i stort sett gäller även för hela läsåret. Inga markanta förändring- ar erhölls när prognosvariablernas samband med kriteriet för studieframgång under hela läsåret beräknades.
För ämnena kemi och statistik är bety— gen i typämnena fortfarande de effektivaste prognosvariablerna.
Det sammanfattande intrycket blir att me- delstudentbetyget och intelligenstestet var för sig har samband av samma storleksord- ning med studieframgången. Det verkar också som om prognosen kan förbättras nå- got om man kombinerar de båda prognos- instrumenten.
Tabell 15. Produktmomentkorrelationer mel- lan kriteriet för läsåret 1968—69 och prognos- variablerna medelstudentbetyg (kolumn 1), resultat på intelligenstest (kolumn 2) och betyg i typämnet (kolumn 3).
Intel-
_ Student- ligens- Typ- Åmne betyg test ämne Medicin .38 .11 .21 Odontologi .37 .37 .32 Kemi .09 .20 .35 Statistik .21 .28 .45 Pedagogik .32 .04 .38 Engelska .29 .28 .40
4.5. Fortsatta analyser
Materialet kommer i fortsättningen -— för universitetskanslersämbetets räkning — att analyseras speciellt med avseende på bort- fallen. Därvid kommer större uppmärksam- het att ägnas åt andra variabler än betyg och test.
De relativt enkla bearbetningar som hit- tills gjorts av andra variabler än betyg och test tyder bl. a. på att motivationen är en viktig faktor och att variabeln studiedecide- ring behöver analyseras ytterligare.
Studieaktivitet har ansetts vara en vä- sentlig men svåråtkomlig faktor. Den syn— nerligen enkla metodik som här använts ger viss information om aktiviteten vid sidan av studierna. De resultat man hittills fått pekar i samma riktning som några tidigare undersökningar — nämligen att aktivitet vid sidan av studierna i och för sig inte behöver vara så negativ för studieresultaten som man ofta har utgått från i utbildningsplanering- en. Ytterligare analyser är emellertid nöd- vändiga.
.. _ -». ...— |_A-'mwm__
Sammanfattning
Det framgår av KU:s kartläggning av svens- ka undersökningar (SOU 1968: 25) att stu- dentbetyg och intelligenstest var för sig har visst samband med framgång i vidare stu- dier vid universitet och motsvarande. Den internationella forskningen visar att det prognosvärde som betyg från den avlämnan- de skolan har i allmänhet kan förbättras något om resultat av intelligenstest används som komplement. Huvudsyftet med denna undersökning är att pröva om detta gäller vid svenska universitet.
Hittillsvarande undersökningar i Sveri— ge lider i allmänhet av att kriterierna på stu- dieframgång har varit mycket bristfälliga. I denna undersökning har stort arbete ned- lagts på att få goda och fingraderade krite- rier och även på att få undersökningsgrup— per, inom vilka eleverna har liknande stu- diebetingelser.
Sex olika grupper studerande läsåret 1968—69 vid Umeå universitet har under- sökts. Medicinare, odontologer och kemister är vardera små grupper och representerar spärrade utbildningsvägar. Resultaten för dessa grupper är därför osäkra och behäf— tade med stora samplingsfel. Dessutom ten- derar korrelationerna att bli låga genom be— gränsningen i spridning i samband med in- tagningsspärren. De tre grupperna statisti— ker, pedagoger och engelskstuderande är större och har ospärrad intagning. Prognos— värdena varierar mellan grupperna, men den allmänna tendensen är att både medel-
studentbetyg och intelligenstest visar mått- liga men klara samband med studiefram— gången. Dessa samband är lika stora. Det förefaller också som om det prognosvärde som medelstudentbetyget har kan förbätt- ras något om till detta läggs intelligenstest— resultat.
Vid utnyttjande av resultaten bör man hålla i minnet att kriteriet på framgång är ett studiekriterium för lägre studier vid uni- versitet och inte ett yrkeskriterium. Vida- re avser det studierna under endast om— kring ett år, för flertalet studerande det för- sta året vid universitetet.
Litteratur
Ahlström, K.-G. (red.) Kompendium i uni- versitetspedagogik. Universitetspedagogiska utredningen IV. Universitetskanslersämbetet, Stockholm 1967. Ahlström, B. & Patriksson, G. Studieframgång i sociologi. En uppföljningsundersökning av 282 sociologistuderande vid Göteborgs uni- versitet. Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet, 1969. (Stencil.) Berglund, G. Studenternas anpassning till stu- dierna. I Ahlström, kap. 3, 1967. Carlsson, A. & Linnaluoto, 0. Decideringens och andra faktorers betydelse för framgång i akademiska studier. Institutionen för peda- gogik, Uppsala 1964. (Stencil.) Dahllöf, U. Examensfrekvens, studentkategori och lärosäte. En omprövning av frågan om de fria fakulteternas effektivitet. Rapporter från Pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet, 1968. (Stencil.) Fransson, A. & Svensson, L. Nybörjare i eng- elska. Universitetspedagogiska utredningen (UPU), projekt MUP. Rapport 6, maj 1969. Universitetskanslersämbetet. (Stencil.) Fägerlind, I. Yrkesgång och bakgrund. Stock— holm 1967. (Stencil.) Gårdmark, S. Vad är MUP? Orientering om ett universitetspedagogiskt projekt avseende språkfärdighet i engelska. Universitetspeda- gogisk utredning. Projekt MUP. Göteborg. Rapport 1, 1968. (Stencil.) Helén, G. m.fl. Student, universitet, samhälle. En liberal debattskrift kring UKAS och andra unversitetsreformer. Stockholm 1968. (Stencil.) Henrysson, S. Prognos och framgång i gym- nasium och fackskola. Problem, planering och datainsamling. Pedagogisk-psykologiska institutionen, Lärarhögskolan i Stockholm, april 1967, nr 21. Holmström, L-G. Recentior 1965, etapp 1. Pe-
dagogiska institutionen, Uppsala universitet, 1967.
Kallös, D. Något om de studerandes upplevel- se av studiesituationen. I Thomsen 1968, s. 68—80. Kim, L. Studieresultat för en inskrivningsår- gång vid universitet och högskolor. Univer- sitetspedagogiska utredningen II. Universi- tetskanslersämbetet, Stockholm 1966. (Sten- cil.) Kungl. Maj:ts proposition nr 4 1969. Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utbildningens organisation vid filosofisk fa- kultet m.m. given Stockholms slott den 19 januari 1969. Bihang till riksdagens proto— koll 1969, samling 1, nr 4. Lavin, D. E. The Prediction of Academic Per- formance. Russel Sage Foundation, New York 1965. Lundgren, U. & Lundvall, B-Å. Studieeffek- tivitet — en teoretisk och empirisk studie av effektivitetsbegreppet inom den högre ut- bildningen. Ekonomisk-pedagogiska studier. Pedagogiska institutionen, Göteborgs univer- sitet, maj 1969, nr 37. (Stencil.) Marklund, S., Henrysson, S., Paulin, R. Studie- prognos och studieframgång. Kompetensut- redningen III. SOU 1968: 25. Marlon, F. Prov och prestationer: Några re- sultat. Universitetspedagogisk utredning. Pro- jekt MUP. Göteborg. Rapport 2. Universi- tetskanslersämbetet 1968. (Stencil.) Rubenowitz, S. En undersökning av progn05- instrument för akademisk studieframgång. 1957. (Stencil.) Rubenowitz, S. Med vilken säkerhet kan vi förutsäga framgång i akademiska studier och senare framgång inom forskning och yrkes- val. I Thomsen 1968, s. 8l—100. Rubenowitz, S. Motivationspsykologiska aspek- ter på högskolepedagogiken. Universitetskans-
u...
we?
lersämbetet. Universitetspedagogiska utred- ningen (UPU). 1969. (Stencil.) Sanford, N. (editor) The American college. A psychological and social interpretation of the higher learning. John Wiley & Sons, New York, London, 1962. Statens Offentliga Utredningar (SOU) 1957: 24. Den akademiska undervisningen. Forskarrek- ryteringen. 1955 års universitetsutredning I. Ecklesiastikdepartementet, Stockholm. Statens Offentliga Utredningar (SOU) 1965: 11. Utbyggnaden av universitet och högskolor. Lokalisering och kostnader II. Ecklesiastik- departementet, Stockholm. Statistiska centralbyrån (SCB) 1959. Högre stu- dier 1956/ 57. Sveriges officiella statistik. Undervisning. Statistiska centralbyrån, Stock- holm.
1966. Studietider i olika ämnen vid filosofisk fakultet läsåret 1963/64. Statistiska Medde- landen U 1966: 7. (Stencil.) 1967 a. Studietider i olika ämnen vid filoso— fisk fakultet läsåret 1964/ 65. Statistiska Med- delanden U 1967: 11. (Stencil.) 1967 b. Studietider i olika ämnen vid filosofisk fakultet läsåret 1965/ 66. Statistiska Medde- landen U 1967: 15. (Stencil.) Stymne, B. & Borgenhammar, E. Studieutfall och miljö. Stockholm 1961. (Stencil.) Styrborn, S. Studiestituationen för vissa uni- versitets- och högskolestuderande läsåret 1966/ 67. Universitetskanslersämbetet, Stock— holm 1968. Universitetspedagogiska utred- ningen. (Stencil.) Svärd, Persson, Larsson & Gesser. Studenteko- nomiska undersökningen 1968. Sociologiska institutionen, Lund 1968.
Thomsen, 0.13. Hojere uddannelse, Elituddan- nelse eller almenuddannelse? I Thomsen 1968, s. 40—41. Thomsen, 0. B. (red.) Universitetspaedagogiske studier. Odense: Odense universitetsforlag, Odense 1968. Universitetspedagogiska utredningen V. Peda- gogiskt utvecklingsarbete m.m. vid univer- sitet och högskolor. Universitetskanslersåm- betet, Stockholm 1967. (Stencil.) Universitetskanslersämbetets arbetsgrupp för fasta studiegångar m.m. (UKAS). Utbild- ningslinjer vid filosofisk fakultet I. Universi- tetskanslersämbetet, Stockholm 1968.
Universitetskanslersämbetets och statistiska cen- tralbyråns arbetsgrupp för översyn av sta- tistiken över högre studier m.m. Statistik och registrering vid universitet och högsko- lor. 1966. (AGRÖSS.) (Stencil.)
Utbildningsavdelningen, Umeå universitet. Rap- port över studietidsbearbetning i statistik, no- vember 1968. (Stencil.)
Tabeller Bilaga 1
Tabell ]. Könsfördelningen i de olika ämnes- grupperna. Pojkar Flickor Antal Proc. Proc.
Medicin 40 75 25 Odontologi 28 55 45 Engelska 179 30 70 Pedagogik 366 40 60 Statistik, ö och e 298 80 20 Kemi 44 65 35
Tabell 2. Typ av annan utbildning vid sidan av studentexamen.
Med. Stat.ö. Stat.e. Kemi
Högskolutbildning
Folkskollärar- och småskollärar- utbildning
Merkantil utbildning
Socialhögskolutbildning och sjukgymnastutbildning Kompletteringar och utländska examina
|_- o-hN HWN o
430
0 0 l 0 0
>_—
]
3 0 0 Teknisk utbildning 0 0 3 6
O O O 000 O
N
2 0 0 0 O 3
Tabell 3. Andel icke direktinskrivna i de olika åmnesgrupperna.
Icke direkt- Icke direkt- inskrivna inskrivna (Procent inom
Ämnesgrupp (Antal) gruppen)
% Medicin 2 5 * Odontologi 1 3
Engelska 20 12 Pedagogik 53 14 Statistik, övriga 31 17 Statistik, ekonomer 7 5 Kemi 9 26
Summa 123
Tabell 4. Förekomst av arbete efter studentexamen (motsvarande) före inskrivning.
Med. Odont. Eng. Ped. Stat.ö. Stat.e. Kemi Totalt
> 6 mån. 3 0 33 42 17 8 6 109 12 mån.—2 år 1 0 20 14 11 3 3 52 2—5 år 0 0 6 5 2 0 1 14 ( 5 år 0 0 4 4 3 0 0 11
Totalt 4 0 63 65 33 11 10 186
Tabell 5. Faderns yrke (procentuell fördelning).
Med. Odont. Eng. Ped. Stat.ö. Stat.e. Kemi N 40 28 186 512 219 123 44
1 Ledande ställning, kvalificerad utbildning (minst studentexa- mensnivå) 25 18 13 13 11 32 9 2 Kontorschef och motsvarande (minst realexamen normalt) 20 25 12 11 17 15 16 3 Förman, verkmästare (arbets- ledande funktion) lantbrukare, fria företagare 32 14 34 35 40 28 31 4 Manuella yrken med kvalificerad utbildning (3—4 år) 10 15 22 20 16 15 26 5 Manuella yrken med kvalificerad yrkesutbildning 10 21 17 14 11 9 16 6 Yrken utan egentlig yrkesut- bildning 3 7 1 2 4 0 2 7 Uppgift saknas 0 0 1 5 1 1 0
Tabell 6. Studieplaner enligt inskrivningsuppgift (procentuell fördelning).
Engelska Pedagogik Stat.ö. Totalt
P Fl Tot. P Fl P P N 50 109 159 109 195 149 318
Pol mag, til kand,
fll mag, jur kand 54 74 68 60 61 Adjunktsbehörighet,
behörighet som
vidareutbildad
folkskollärare 26 Enstaka ämnen 20 Tabell 7. Studieplaner enligt frågeformulär 1 (procentuell fördelning).
Engelska Pedagogik Stat.ö. Stat.e. Totalt
P Fl P Fl P P Fl P N 45 105 130 208 92 69 13 362
Enstaka betyg 29 25 25 50 15 16 Examen 71 75 75 50 85 84
Med. 40
Odont. 19
Totalt 793
Eng. 152
N
Studiemedel (enbart) 55 53 48 58 38 35 55 50 Studiemedel + annat,
studiemedel överväger (även annat lån) 38 37 36 30 43 54 24 36 Studiemedel + annat,
annat överväger 5 5 4 5 6 4 5 5 Annat (enbart) 2 5 4 5 13 7 13 7 B—avdrag —— — 8 2 _— — 3 2 Tabell 9. Graden av säkerhet beträffande yrkesval (procentuell fördelning).
Engelska Pedagogik Stat.ö. Stat.e. Kemi Totalt P Fl P Fl P Fl P Fl P Fl Fråga 15 a N 47 104 132 206 94 33 68 13 26 12 715 Hur definitivt är Ditt yrkesval? 1—2 osäkert 13 18 18 15 19 9 6 0 19 17 15 3—5 36 37 34 43 47 49 24 46 35 33 37 6—7 säkert 51 45 48 42 34 42 70 54 46 50 48
Tabell 10. Graden av säkerhet beträffande ämneskombination (procentuell fördelning).
Engelska Pedagogik Stat.ö. Stat.e. Kemi Totalt
P Fl P Fl P Fl P Fl P Fl N 47 102 125 202 93 33 66 13 22 12 715
Har Du tagit ställning till vilka andra ämnen Du skall studera vid universitetet? 1—2 osäkert 23 19 14 24 11 0 5 15 9 0 15 3—5 32 39 33 38 36 27 18 23 23 16 35 6—7 säkert 45 42 53 38 53 73 77 62 68 84 50
Tabell 1]. Motiv för val av ämne (procentuell fördelning).
Engelska Pedagogik Stat.ö. Stat.e. Kemi Totalt P Fl P Fl P Fl P Fl P Fl Fråga 18 N 46 105 130 206 95 32 67 13 26 18 738
Yrkesutbildningsmotiv 41 30 51 53 60 47 88 100 58 42 53 Yrkesutbildningsmotiv
+ annat 22 19 6 6 13 18 Av intresse för ämnet 28 39 14 12 7 19 Allmänbildningsmotiv O 2 3 2 2 0 I avvaktan på annat,
studier eller annan sysselsättning 9 10 26 27 18 16 6 0 4 0 18
23 25 1 1
Oww ooo h—l vi ut i» |_- Ok
0 0 2
Bilaga 2 i undersökningen
1. Medicin Första året i medicinekandidat-studierna in- nehåller följande kurser: Termin 1: Anatomi, medicinsk statistik. Termin 2: Anatomi (forts.), histologi och medicinsk genetik. Kursen i anatomi löper alltså över två terminer och är uppdelad i 13 kursavsnitt, som alla avslutas med förhör. Före slutför- höret på varje kursavsnitt ligger en rad »duggor». Sluttentamen i anatomi omfattar slutskrivning och muntlig tentamen. Kursen i histologi består av fem delav- snitt. Varje delavsnitt avslutas med en skriv- ning och kursen som helhet tenteras i en slut- tentamen.
2. Odontologi Första studieåret för odontologiexamen om— fattar: Termin 1: Anatomi, histologi, tandana- tomi, oral histologi. Termin 2: Fysiologi, kemi, bakteriologi, propedeutisk bettfysiologi. Kursen i anatomi omfattar sju kursav- snitt jämte sluttentamen. Kursen i histologi omfattar fem kursav- snitt jämte sluttentamen. De övriga kurserna utgörs av en delkurs.
3. Kemi
Tvåbetygstudierna i detta ämne löper över två terminer och är uppdelade på tre stora delstudiekurser, nämligen allmän och oor-
Beskrivning av studiegång i de ämnen som ingår
ganisk kemi, organisk kemi och fysikalisk kemi.
Under första terminen läses oorganisk kemi. Denna kurs är uppdelad på mindre kurser, som avslutas med skrivningar.
Under andra terminen läses delkurser fy- sikalisk och organisk kemi. Fysikalisk kemi är uppdelad på två deltentamina, organisk kemi har en avslutande tentamen.
4. Engelska Undervisningen, som för två betyg pågår under två terminer, består av flera kurser, i vilka undervisning ges parallellt. Termin 1: Uttalskurs, som avslutas med ett läsprov och transkriptionsprov, gramma- tikkurs, som avslutas med en skrivning, samt en kurs i realia, som avslutas med skriv- ning. Termin 2: Kurs om Shakespeare, som avslutas med en frågeskrivning, översätt- nings— och uppsatsprov, en frågeskrivning och en muntlig tentamen, vilken dock ej medräknats i kriteriet. Översättnings- och uppsatsprovet anses vara det viktigaste vid slutbedömningen.
5. Statistik
Utbildningen är differentierad på tre linjer: allmän, samhällsvetenskaplig och ekonomisk. Eftersom ekonomlinjen ingår i den spärrade ekonomutbildningen, har i vissa beräkningar ekonomer särhållits från övriga statistiker. Detta ämne är trappstegsformat uppbyggt,
n-..... .....- .. . ___—».
dvs. man läser en ettbetygskurs under termin 1 och en tvåbetygskurs under termin 2.
Tentamen för ett betyg är uppdelad på en deltentamen på delstudiekursen sannolikhets- lära och en sluttentamen på kursens övriga delar. För att få avlägga sluttentamen krävs att deltentamen i sannolikhetslära skall vara godkänd. Under hela terminen löper en laborationskurs parallellt med undervisning- en, och även denna måste vara godkänd.
Båda skrivningarna är uppdelade på en problem- och en teoridel, och båda delarna måste vara godkända för att skrivningen skall godkännas.
Tentamen för två betyg är uppdelad på tre deltentamina: två problemskrivningar (statistisk teori och sampling/variansanalys) och en sluttentamen.
6. Pedagogik
Även detta ämne är trappstegsformat upp- byggt.
Ettbetygskursen är uppdelad på fyra del- studiekurser: elementär statistik, inlärnings- och utvecklingspsykologi, masskommunika- tion, pedagogiska mätningar och testmetodik samt historisk och komparativ pedagogik. Parallellt med dessa kurser går en labora- tionskurs som år innehållsmässigt integrerad med delkurserna.
Tvåbetygskursen är uppdelad på nio unge- fär lika omfattande delkurser: fortsättnings— kurs i statistik, historisk och komparativ pe— dagogik, målsättnings— och läroplansfrågor, inlärningspsykologi, utvecklingspsykologi, intervjuteknik, didaktiska experiment, tilläm— pad psykologi och övrig litteratur (som är valfri inom ett begränsat område). Även här går en laborationskurs parallellt med den övriga undervisningen.
'High-IW! utr..
Prognos av lämplighet i psykologisk yrkesverksamhet
Av Bo Ekehammar, David Magnusson och Lars Nystedt
9. Roterad komponentmatris med två komponenter för skattningar från tvåbetygstudierna samt kommuna- liteterna (h?)
10 Koefficienter för samband mellan skattningar från tvåbetygstudierna och studieprestationsdata i Stock- holm 11 Reliabilitet i enskilda skattningar från praktiktiden 12 Koefiicienter för samband (r) mellan identiska skattningsvariabler, som bedömts på två praktikområden, samt antalet observationer (N) 13 Frekvensfördelning över genom- snittliga interkorrelationskoefficien- ter mellan skattningsvariabler be- dömda inom fyra olika praktikom- råden 14 Medelvärde (M) av standardvärden i sammanfattningsvariabler för de fyra profilgrupperna I, II, III, IV ef- ter latent profilanalys av praktik- skattningsdata samt F-kvoter . . . 15 Jämförelse av medelvärde (M) och standardavvikelse (s) i urvalsdata för uppföljningsgruppen höstterminen 1964, dels under studietiden, dels
298
298
299
299
307
307
308
309
309
310
314
315
316
316
_a..— ___... ."
.._:___ __.n_.- _m. .... ._
Ush—w
rh;
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
under praktiktiden i relation till samtliga sökande höstterminen 1964 Jämförelse av medelvärde (M) och standardavvikelse (s) i urvalsdata för uppföljningsgruppen vårterminen 1965, dels under studietiden, dels under praktiktiden i relation till samtliga sökande vårterminen 1965 Jämförelse av medelvärde (M) och standardavvikelse (s) i kriteriedata för uppföljningsgruppen i relation till samtliga praktikskattade Korrelationskoefficienter mellan ur- valsdata från höstterminen 1964 (N= 35) respektive vårterminen 1965 (N= 48) och skattningar från prak- tiktiden ............. Koefficienter för samband mellan prediktorer från studietiden och sammanfattande praktikskattningar. (Inom parentes anges de variabler som gav signifikanta tillskott till re- gressionskvadratsumman på minst tioprocentig nivå).
Koefficienter för samband mellan prediktorer från studietiden och sam- manfattande praktikskattningar. (In- om parentes anges de variabler som gav signifikanta tillskott till regres- sionskvadratsumman på minst tio- procentig nivå) ..... Multipla koefficienter för samband mellan data från urvalstiden och stu- dietiden å ena sidan och sammanfat- tande praktikskattningar å den and- ra. (Sitfrorna inom parentes härrör sig från de variabelnummer som re— dovisats i texten i detta avsnitt) . . Samband mellan urvalsdata från höstterminen 1964 och praktikdata, uppdelat i klasser erhållna genom latent profilanalys ........ Samband mellan urvalsdata från vår— terminen 1965 och praktikdata, upp- delat i klasser erhållna genom latent profilanalys ...... Samband mellan studietidsdata och praktikdata, uppdelat i klasser er- hållna genom latent profilanalys . . Samband mellan urvals- och studie- tidsdata å ena sidan och praktikdata å den andra, uppdelat i klasser er- hållna genom latent profilanalys . .
319
319
320
320
322
322
324
325
325
326
326
Figurer 1 Urvalsproblematiken 2 Resultat av latent profilanalys av data
från urvalet höstterminen 1964 . . .
3 Resultat av latent profilanalys av data från urvalet vårterminen 1965 4 Resultat av latent profilanalys av både studietidsskattningar och studiepres- tationsdata 5 Resultat av latent profilanalys av både urvalsdata och studietidsdata 6 Resultat av latent profilanalys av skattningar från praktiktiden
Bilagor
1 Medelvärde (M) och standardavvi- kelse (s) av genomsnittlig studentbe- tygspoäng samt antalet individer (N)
2 Beskrivning av de test som admi- nistrerades höstterminen 1964 . . . 3 Beskrivning av de test som admi- nistrerades vårterminen 1965 4 Deskriptiva mått på urvals- och stu- dieprestationsdata ........ 5 Definition av samtliga skattnings- variabler som ingår i bedömnings- formuläret. Bedömning av psykolo- gistuderande under den teoretiska utbildningen (1965 : 1) 6 Anvisningar för bedömare i anslut- ning till formuläret »Bedömning av psykologistuderande»
7 Deskriptiva mått på studietidsskatt— ningsdata ............ 8 Definition av samtliga skattnings- variabler som ingår i bedömnings- formuläret: Bedömning av psykolog- praktikanter under praktiktiden (1965: 2) ............ 9 Deskriptiva mått på praktikskatt- ningsdata ............
301
301
311
311
317
333
334
336
338
341
343
346
348
351
I det följande redovisas en undersökning av olika metoders värde som underlag för urval av elever till universitetsstudier i psykologi och för studievägledning till stu- derande som redan har påbörjat sina stu- dier. Planeringen och den första datainsam- lingen startade 1964. Insamlingen av kri- teriedata vid praktikinstitutioner inom prak- tisk psykologisk verksamhet pågick under åren 1965—1968. I det omfattande arbe- tet med skattningar av praktikanter gjorde handledarna på olika praktikinstitutioner en insats, som har varit avgörande för möjlig- heterna att på ett tillfredsställande sätt ge- nomföra undersökningen. Fil. lic. Bertil Mårdberg från Personaladministrativa rådet har medverkat i diskussionen kring bear- betningsproblemen. Ekonomiska bidrag till undersökningen har lämnats av universitets- kanslersämbetet, statens råd för samhälls- forskning samt kompetensutredningen.
För de läsare som önskar ta del av un- dersökningens allmänna uppläggning och huvudresultat utan att fördjupa sig i de tek- niska detaljerna redovisas huvuddragen i en sammanfattande översikt, som utan särskild kapitelnumrering inleder framställningen.
Sammanfattande översikt
Tillförlitligheten hos de metoder med vilkas hjälp man kan ställa prognoser om indivi- ders möjligheter att tillgodogöra sig utbild- ning och ha framgång i efterföljande yrkes- verksamhet har blivit en allt viktigare fråga i dagens utbildningssamhälle. Det är viktigt att kunna ställa en god och någorlunda sä- ker prognos om individer när man gör ur- val till spärrade utbildningslinjer och det är lika viktigt när man vill sörja för en me- ningsfull rådgivning till personer som är tveksamma vid valet av utbildningsväg. Inte minst aktuell är frågan om möjligheterna att göra goda individuella prognoser om fram- gång i akademiska studier och i efterföljan- de yrkesverksamhet. Detta problem har stu- derats i den undersökning som redovisas i föreliggande rapport.
Tillförlitligheten hos olika slag av data — både från urvalstillfället och från studie- tiden — med avseende på prognos av fram- gång i yrkesverksamhet efter avslutade stu- dier har prövats genom uppföljning av stu- derande, som antagits till studier i psyko- logi. En sådan uppföljning ställer mycket stora krav på tillgång till resurser av olika slag, vilket sannolikt är en av förklaringar- na till att så få systematiska studier av detta slag har gjorts hittills. Sådana skäl gjorde att undersökningen begränsades till att gäl- la endast ämnet psykologi med de beskurna möjligheter att generalisera med utgångs- punkt i erhållna resultat som detta med— för. Förhållandena inom ämnet avviker i
vissa hänseenden från vad som är vanligt inom flertalet andra ämnen vid de filoso- fiska fakulteterna.
Tillträdet till utbildningen i psykologi är spärrat. Under senare år har antalet sökan— de varit mycket stort i förhållande till an- talet tillgängliga platser. De sökandes kvali- fikationer, som de kommer till uttryck i stu- dentbetyg och tidigare akademiska meri- ter, har också varit mycket goda. Eftersom detta varit ett allmänt känt förhållande, hari huvudsak studerande med mycket höga stu- dentbetyg sökt sig till studierna i ämnet. Detta innebär sannolikt att gruppen sökande har varit relativt homogen i åtminstone vissa relevanta avseenden, vilket minskar möjlig- heterna att göra en differentiering mellan de sökande.
De flesta som söker sig till akademiska psykologistudier gör det för att låta dessa studier ingå i utbildningen till praktiskt verk- sam psykolog. Efter avslutad utbildning tjänstgör de som har denna avsikt med sina studier först vid kliniker och andra arbets- platser, där de fullgör praktik under sak- kunnig handledning av väl utbildade och erfarna psykologer. Denna praktik är på ett reglerat sätt inbyggd i den behörighet som krävs vid de flesta institutioner för att man skall få arbeta som praktiskt verksam psykolog.
Skattningar av praktikanter utförda av handledare efter avslutad praktiktid har an- vänts som kriteriemått på framgång i fak-
stuk—47!— _. ...
l i '1 l ?
tisk yrkesverksamhet. En analys av dessa skattningar visar en tillfredsställande grad av överensstämmelse mellan olika bedömare som gjort skattningar oberoende av var- andra.
När denna rapport publiceras sker ur- valet till psykologistudier centralt och grun- das på betyg från genomgånget gymnasium och tidigare akademiska betyg. Före och under den tid då undersökningen planlades och genomfördes gjordes urvalet lokalt. Grunderna varierade från termin till ter- min och utgjordes av studentbetyg eller re- sultat av en propedeutisk skrivning, ibland en kombination av dessa.
Då undersökningen planerades kunde re- sultaten tänkas få betydelse i två olika sam- manhang, dels för valet av metoder för urval av studerande till ämnet, dels för ställ- ningstagande till en metodik för rådgivning till studenterna om fortsatt studieväg. Den första frågan har förlorat något av sin ak- tualitet genom omläggningen av urvalsför- farandet. Den andra frågan är emellertid fortfarande lika viktig. Psykologyrket stäl- ler i ovanligt hög grad krav på personlig lämplighet och det måste vara viktigt och värdefullt för den enskilde studenten att så tidigt som möjligt få en information, som gör det lättare för honom att välja mellan att gå vidare i sin utbildning eller utnyttja sina studier i ämnet som del i annan ut- bildning än den som leder till psykolog- yrket.
Data och databearbeming
De prognosdata vilkas tillförlitlighet har prö— vats insamlades vid två olika tillfällen. Vid urvalstillfället insamlades a) studentbetyg, b) resultat av propedeutisk skrivning och c) resultat från en uppsättning för ändamå— let särskilt utvalda test. Under studietiden insamlades a) skrivningsresultat från delstu- diekurserna under två betyg, b) använd stu- dietid för två betyg i ämnet och c) skatt— ningar av vissa personlighetsegenskaper, av- givna av lärarna i samband med tvåbetygs- undervisningen. Data insamlades för dem som antogs till studier i psykologi i Stock-
holm under höstterminen 1964 och vårter- minen 1965, samt för dem som antogs till studier i Uppsala vårterminen 1965 .
Den prognostiska tillförlitligheten hos des- sa olika slag av data uppskattades med två olika statistiska metoder. Båda slagen av analys gav samma huvudresultat i alla vä- sentliga avseenden, vilket ökar värdet av de slutsatser som kan dras.
Resultat
Analysen av den prognostiska tillförlitlighe- ten hos data från urvalstillfället syftade till att belysa värdet av dessa data som under- lag för urval bland sökande till studier i psykologi. Bland urvalsdata hade studentbe— tyget den bästa prognosförmågan. Samban— det mellan studentbetyg och kriteriedata låg på ungefär den nivå man brukar finna för studentbetyg vid prognos av framgång i aka- demiska studier. Studentbetyget används nu som urvalsgrund och ingenting i resultaten från denna undersökning motsäger att detta sker även i fortsättningen. Resultaten stöder ej användningen av test som komplement till studentbetyget vid urvalet. Frågan om huruvida testresultaten ensamma kan ligga till grund för ett urval när studentbetyg sak- nas, kan inte besvaras entydigt med resul— taten från denna undersökning, även om det finns en tendens till positiva samband mellan testresultat och praktikskattningar. För data från den propedeutiska kursen pe- kar ingenting i analyserna på att de skulle ha något värde vid prognos av framgång i praktisk psykologisk verksamhet. Det mås- te då hållas i minnet att data från den pro- pedeutiska kursen användes som underlag för faktiskt urval under speciella förhållan- den. Dessa förhållanden kan bl. a. ha på— verkat elevernas motivation att nå goda re- sultat på skrivningen. Det är därför möj- ligt att data från propedeutisk kurs kan ha prognostiskt värde under andra betingelser. Data från studietiden — resultat på skriv- ningar, använd studietid och skattningar avgivna av lärare — ger både enskilt och i kombination en prognos med en viss till- förlitlighet. Den bästa prognosen gjordes
emellertid med en kombination av data från studietiden och data från urvalstillfället. Till- förlitligheten i denna kombination av prog- nosdata låg för detta material på en nivå, som man vanligen betraktar som accepta- bel. Detta resultat är av värde vid ett ställ- ningstagande till ett eventuellt införande av en rådgivning till studenterna efter antag- ning till studieri ämnet.
Vid urval eller rådgivning måste man först fråga sig om införandet av en viss metodik minskar osäkerheten i urvalet eller rådgivningen och sedan, om svaret blir ja- kande, väga merintäkterna i form av de in- dividuella, subjektiva vinster och de institu- tionella vinster detta medför mot de mer- kostnader av olika slag som ett införande av metodiken innebär. De resultat som har erhållits i denna undersökning tyder på att det är möjligt att minska osäkerheten i pro— gnosen av framgång som praktiskt verksam psykolog om man kombinerar data från ur- valstillfället och data från studietiden på det sätt som här gjorts.
Introduktion
Flera yrkesvägar står öppna för studenter- na sedan de har avslutat sin utbildning i psykologi. I olika grenar av psykologyrket, läraryrket och forskningen är studier i psykologi en nödvändig förutsättning för yr- kesutövningen. I tjänster inom förvaltning och näringsliv har utbildning i psykologi meritvärde utan att vara uppställd som for- mellt krav. Det finns således olika alternativ för hur utbildningen skall kunna utnyttjas i yrkesverksamhet.
Psykologyrket ställer höga krav på per- sonlig lämplighet. Det är önskvärt att per— soner, som saknar förutsättningar för en sådan verksamhet, i tid kan avrådas från att förbereda sig för den. Värdet av en råd— givning till studenterna har också framhål— lits från olika håll. Innan en sådan kan komma till stånd, måste emellertid grun— derna och formerna för densamma prövas. Först därefter kan den utformas på ett
Ett definitivt beslut av studieväg eller yr- kesverksamhet behöver ej fattas vid urvals- tillfället. Alternativa sysselsättningar med mycket olika krav på personlig lämplighet står öppna, och något ställningstagande grundat på mått av sådana egenskaper vid urvalstillfället behöver därför inte göras. De data som på ett systematiskt sätt insamlats vid urvalstillfället kan självfallet lämnas till dem som har antagits för utbildning och användas vid valet av fortsatt utbildning eller yrkesverksamhet.
De förhållanden som har redovisats ger emellertid förutsättningar för komplettering av urvalsdata med data insamlade under studietiden. Härigenom ökar den informa- tion som de studerande kan lägga till grund för sitt val av fortsatt verksamhet efter de grundläggande teoretiska studierna. Denna information kan vara värdefull av två skäl. Dels är det rimligt att anta att det finns något gemensamt mellan de krav utbild— ningen och yrkesverksamheten ställer, dels ligger utbildningen närmare yrkesverksam- heten i tiden.
1.1. Bakgrund
Under det senaste decenniet har frågan om tillförlitligheten hos urvals— och rådgivnings- förfaranden inom den högre utbildningen fått en kraftigt ökad aktualitet. Den starka tillströmningen till den högre utbildningen har ökat konkurrensen om tillgängliga plat- ser på spärrade utbildningsvägar. Urvalsme- todernas och urvalsmetodikens tillförlitlighet har aktualiserats också av andra tendenser, t. ex. en strävan att finna komplement till studentexamen som formth krav för uni- versitetsstudier. Detta förutsätter metoder, med vars hjälp man kan bestämma om sö- kande har de förutsättningar som studierna kräver. Vidare har antalet alternativa ut— bildningsvägar snabbt ökat. Detta har med- fört en starkt ökad efterfrågan från den en- skilde på rådgivning och information för att underlätta valet av utbildningsväg.
Ett effektivt urval och en effektiv råd- givning förutsätter kännedom om den pro- gnostiska tillförlitligheten hos de metoder, med vilkas hjälp man får det nödvändiga beslutsunderlaget. En sådan kunskap kan bara erhållas genom systematiskt upplagda och genomförda studier. I denna rapport redovisas en studie, vars syfte har varit att öka kunskapen om tillförlitligheten i de prognoser man kan göra och använda som underlag för urval och rådgivning. Syste- matiska undersökningar av den prognostiska tillförlitligheten hos sådana metoder ställer
stora krav på resurser i olika avseenden, om studierna skall bli ändamålsenliga. Med de begränsade resurser som stått till förfogande har det inte varit möjligt att genomföra un- dersökningen på önskvärt sätt. Målsättning- en har fått begränsas till att under specifika förhållanden i en avgränsad sektor av den högre utbildningen undersöka, hur långt i prognostisk tillförlitlighet man kan nå om man använder vissa prognosmetoder.
1.2. Generell problematik
Den generella problematiken vid urval till utbildning kan diskuteras mot bakgrund av figur 1.
Den prognos man gör vid urval till ut— bildning gäller dels förutsättningar att till- godogöra sig utbildningen, dels lämplighet i yrkesverksamheten efter utbildningen.
Prognosen av studieframgång bygger på en analys av de krav som utbildningen stäl- ler. Dessa krav kan formuleras som individ- förutsättningar, vilka kan mätas och bedö- mas hos de sökande vid urvalstillfället. De kan också ligga till grund för utformning- en av kriteriemått på studieframgång.
I de flesta urvalssituationer avseende stu- dieframgång är det tillräckligt att bestämma en gräns i urvalsvariablerna, vilken den sö- kande måste uppnå för att klara utbildning- en. I andra kan det vara av värde att där- utöver även kunna rangordna de individer som ligger över denna gräns med avseende
Kravanalys
Urval Individuella förutsättningar: Teoretisk begåvning
Utbildning
Teoretiska moment Praktiska moment
Yrkesverksamhet Teoretiska uppgifter Praktiska uppgifter
Praktisk begåvning Samarbete Kunskaper Organisationsförmåga Attityder Ledarförmåga Intressen Kontaktförmåga Temperament etc.
| + [ Prognos
Prognos
Figur ]. Urvalsproblematiken.
på deras predicerade förmåga att klara ut— bildningen. I vilken utsträckning detta är fallet beror bl.a. på graden av samband mellan framgång i utbildningen och fram— gång i efterföljande yrkesverksamhet.
De problem som hör samman med pro- gnos av studieframgång är relativt lätta att bemästra. Utbildningens krav kan ofta fast- ställas i relativt entydiga, specifika och kvantifierbara termer, bl. a. därför att kra- ven i regel är av prestationsmässig karak— tär. Det är också relativt lätt att konstrue— ra metoder för mätning av sådana variabler. Slutligen kan framgång i utbildningen ofta uttryckas på ett sätt som gör det möjligt att objektivt pröva, om den prognos man gjort har varit riktig eller ej.
Det faktum att prognosproblematiken så långt är relativt lättbemästrad kan vara ett av skälen till att mycket och framgångsrikt arbete har lagts ned på att utveckla meto- der och metodik just i detta sammanhang. Det förtjänar emellertid att kraftigt under— strykas att den prognos, på vilken man grun— dar urvalet vid intagningen till utbildning, i de allra flesta fall egentligen bör avse framgång i den yrkesverksamhet, för vilken utbildningen skall förbereda. Prognosen bör således grunda sig på en analys av de krav som den praktiska yrkesverksamheten stäl- ler, inte bara i fråga om prestationsförmåga etc., utan även i fråga om sådana variabler som organisationsförmåga, självständighet och samarbetsförmåga. Liksom då det gäller att lösa problemen vid prognos av urval till
utbildningen, bör de krav man kan formu- lera för yrkesverksamheten omsättas i in— dividkrav och ligga till grund för en prog- nos i dessa avseenden.
En rad faktorer gör problematiken vid denna prognos särskilt svårbemästrad. Hit hör svårigheterna att uttrycka yrkesmässiga krav i relevanta termer, att mäta de indi- vidvariabler som täcks av de yrkesmässiga kraven, att använda dessa mätningar för prognoser över en längre tidsperiod etc. Dessa och andra faktorer, vilka närmare diskuteras i kapitel 2, har gjort att progno- sen vid urvalet till utbildning i regel grun- das på analys av utbildningskraven och att valet av metoder inriktats på en prognos av framgång i utbildningen. Ett sådant an- greppssätt på urvalsproblematiken är riktigt endast i den utsträckning man kan förut- sätta att det råder ett positivt samband mel- lan framgång i utbildning och framgång i yrkesverksamhet. Detta är sannolikt fallet i viss utsträckning i många situationer. Det kan emellertid bedömas som angeläget att i större utsträckning än hittills göra progno- ser avseende framgång i yrkesverksamhet.
1.3. F orskningssituationen angående prognos av yrkesframgång
Det föreligger ett flertal undersökningar an- gående prognos av studieframgång utifrån urvalsdata och andra bakgrundsdata vid postgymnasial utbildning. En aktuell sam— manfattning av dessa studier ges av Mark—
_J—
lund, Henrysson och Paulin (1968). Un- dersökningar rörande prognos av yrkes- framgång efter fullgjorda studier förekom- mer däremot sparsamt. Detta innebär att endast ett fåtal tidigare undersökningar av denna karaktär förelåg när denna studie påbörjades. De viktigaste av dessa refereras kortfattat nedan.
1.3.1. Prognos av lämplighet som klinisk psykolog
En stort upplagd undersökning med syfte att utarbeta prediktor- och kriterieinstru- ment vid prognos av framgång i klinisk- psykologisk verksamhet har utförts i USA av Kelly och Fiske (1951). Denna studie har kompletterats med en längre uppfölj- ning av Kelly och Goldberg (1959).
Ett stort antal olika typer av prediktor- mätningar gjordes på de sökande till en femårig klinisk utbildning. Dessa bestod i huvudsak av objektiva test samt en upp— sättning andra klinisk-diagnostiska metoder. Testbatteriet omfattade bl. a. abilitetstest, mätningar av social och emotionell anpass- ning samt intresse- och attitydmätningar. Den andra gruppen metoder bestod av olika projektiva test, intervjuer och situationstest, utifrån vilka skattningar av de sökandes lämplighet gjordes. Under de praktiska mo- ment som ingick i utbildningen insamlades mått på faktisk yrkeslämplighet med olika metoder.
Kelly och Fiske konstaterar att inget en— tydigt kriteriemått på klinisk—psykologisk lämplighet finns att tillgå. De pekar på att både universitetslärare och klinikhandledare individuellt har mycket olika uppfattning om vad som utgör yrkesskicklighet. För- fattarna anser att tre huvudkomponenter är av betydelse för klinisk-psykologisk yrkes— lämplighet, nämligen a) intellektuella fär- digheter, b) god diagnostisk och terapeutisk förmåga och c) social kontaktförmåga. Des- sa aspekter mättes huvudsakligen med skatt- ningar utförda av klinikhandledare samt i viss utsträckning med mer objektiva me— toder.
Prediktionsförmågan var högst beträffan-
de de intellektuella aspekterna på framgång i utbildningen med validitetskoefficienter mellan 0.35 och 0.60. De mer kliniska aspekterna av yrkesframgång, liksom sociala relationer, var svårare att förutsäga än de intellektuella.
Vid utvärderingen av de olika predikto— rernas relativa prognostiska säkerhet påpe- kar Kelly och Fiske att den potentiella vali- diteten har begränsats av kriteriemåttens svagheter, t.ex. låg reliabilitet och alltför allmänt eller alltför specifikt formulerade kriterievariabler. Man konstaterar att få av de objektiva testen predicerade yrkesfram— gång, men att ett par av dessa förutsade de flesta kriteriemåtten lika bra som de bäs— ta prediktiva skattningarna. Dessa båda prediktortyper befanns således ha samma prediktiva förmåga, varför test av kostnads- skäl var att föredraga. De bästa objektiva testen var Millers analogitest och vissa ska- lor i Strong Vocational Interest Blank.
Prognosskattningar utfördes med olika ty— per av information som underlag. När be— dömningar utfördes enbart på grund av an— sökningshandlingar och en kortare intervju, gav detta en mediankoefficient av 0.22 för sambandet med kriterievariablerna. Efter till- lägg av resultat på objektiva test ökade me- diansambandet till 0.29. Ytterligare ökning av informationsunderlaget medförde ingen ytterligare ökning i prognosförmåga. Skatt- ningar utifrån projektiva test uppvisade låg prediktiv tillförlitlighet.
Resultaten följdes upp när psykologerna hade varit yrkesverksamma i ca sju år. Här användes kriteriemått såsom avlagd respektive ej avlagd doktorsexamen, tid att avlägga doktorsgrad, tillfredsställelse med yrket, forskarproduktivitet etc.
Sambandet mellan de tidigare använda prediktorerna och de nya kriteriemätning— arna var genomgående mycket låga, i inget fall över 0.30. Sambanden beräknades se- parat på två antagningsomgångar till den ursprungliga klinisk-psykologiska utbildning- en. De signifikanta samband, som erhölls i den ena gruppen, återkom ej i den andra. Undersökningen visade att det var föga framgångsrikt att utifrån data insamlade vid
urvalstidpunkten predicera olika kriterier på yrkesframgång.
1.3.2. Prognos av lämplighet som läkare
Richards Jr, Taylor och Price (1962) följde 174 studerande från urvalet till en me— dicinsk högskola i USA till praktiktjänst- göring på sjukhus. Som mellanliggande kri- terium insamlades också betyg från de teo- retisk-medicinska studierna. Materialet upp- delades i två grupper, en undersöknings- grupp och en korsvalideringsgrupp.
Vid antagningen till högskolan genom- gick de sökande ett urvalstest, The Medical College Admission Test (MCAT), som be- står av en verbal och en kvantitativ del samt kunskapsprov i samhällslära och na- turvetenskap. Testpoäng och genomsnittligt betyg från tidigare utbildning insamlades för hela undersökningsmaterialet. Under stu- dietiden i medicin användes genomsnittligt betyg i de olika ämnena efter tre års stu— dier som studieprestationsmått.
Yrkeslämplighetskriterierna insamlades på de sjukhus där den praktiska kliniktjänst- göringen fullgjordes. Klinikhandledarna av- gav i brevform omdömen om kandidaterna. Dessa kvantifierades sedan av en psykolog. På grund av kvalitetsskillnader mellan de olika sjukhusen justerades de erhållna mät- värdena med ett kvalitetsindex.
Sambanden mellan prediktorer och kri- terier beräknades i form av multipla kor- relationskoefficienter. Korsvalidering utför- des på 35 studerande. De genomgående bästa prediktorerna var studieprestations- måttet från tredje året av de medicinska studierna. Detta gav ett samband med kri— teriemåtten av ca 0.35. Prediktorerna från urvalstiden gav inga signifikanta tillskott i prognosförmåga. Testbatteriet hade prak- tiskt taget slumpmässigt samband med yr- kesframgång. Däremot predicerade det stu- dieframgång relativt väl.
En annan undersökning av läkarlämplig- het har utförts av Kelly (1963). Undersök- ningen, som genomfördes vid en medicinsk högskola, omfattade 112 medicine studeran- de. Förutom problemet att finna så många
och så bra prediktorinstrument som möjligt lades stor vikt vid kriteriedimensionaliteten. Man försökte således mäta andra aspekter av lämplighet än de som vanligtvis avspeg— lar sig i avgångsbetygen från medicinska högskolor.
Prediktorvariablema kategoriserades i kognitiva och icke-kognitiva variabler. Bland de kognitiva användes mått som premedi— cinska skolbetyg, testpoäng från MCAT samt skattningar utförda av en antagnings- kommitté.
De icke-kognitiva prediktorvariablerna in- delades i bakgrundsvariabler (ålder, faderns yrke osv.), variabler från Cattells person- lighetsformulär samt Strongs intressetest. Sammanlagt 100 potentiella prediktorer ana- lyserades.
På kriteriesidan insamlades fem katego- rier av data: olika betyg från medicinsk högskola, nationellt administrerade test, test administrerade av delstaten, sociometriska mått och skattningar från klinisk tjänstgö- ring. Av dessa ansågs de två senare vara mest intressanta eftersom de innefattar aspekter av yrkeslämplighet av helt annat slag än de övriga kriteriekategorierna. Sam- manlagt prövades 54 kriteriemått. Samban- den mellan de olika kriteriemåtten var låga.
De s.k. kognitiva prediktorerna visade sig genomgående ge de högsta sambanden med kriterierna. Denna tendens var mar- kant då kriteriemåtten utgjordes av rena studieprestationsmått från medicinstudierna. Genomsnittligt premedicinskt betyg (mot- svarande studentbetyg i Sverige) gav det högsta sambandet med betyget från de me- dicinska studierna. Sambanden sjönk emel- lertid från 0.61 för förstaårsbetyg till 0.31 för betyg från fjärde årskursen, dvs. de av- tog med tiden mellan prediktor- och krite- riemätning. De kognitiva prognosvariabler- na predicerade emellertid inte de mer ut- präglade yrkeslämplighetskriterierna (socio- metriskt val och klinikskattningar) lika bra. Dessa lämplighetskriterier predicerades i stället genomsnittligt bättre av de icke-kog- nitiva prognosvariablerna. Den bästa pre- diktorn av dessa var Cattells personlighets— variabel »dominance versus submissiveness»
.. cum. —- '
(dominant—undergiven). Sambandet med fle- ra av de utpräglade yrkeslämplighetskrite- rierna var av storleksordningen ——0.30. De studenter som enligt personlighetsinventoriet betecknades som undergivna och blygsam- ma värderades således i större utsträckning positivt i de icke—kognitiva kriterierna. Även vissa skalor i Strongs intressetest hade ett samband av 0.30 med de icke—kognitiva kriterierna. Om sambandsanalysen kan så- ledes sägas att kognitiva prediktorer predi- cerade kognitiva kriterier bäst, medan icke- kognitiva kriterier predicerades bäst av icke- kognitiva prediktorer.
1.3.3. Prognos av lämplighet i juridisk yrkesverksamhet
En undersökning som belyser denna proble- matik har utförts i USA av Distefano Jr och Bass (1959). Som prognosinstrument användes ett testbatteri, Law School Ad- mission Test (LSAT), som mäter bl. a. läs- förmåga och logisk bevisföring. Testet hade en prognostisk validitet av 0.60 avseende be- tyg efter ett års juridiska studier. Som yt- terligare prediktorvariabel ingick genom- snittligt skolbetyg före antagning till juri- diska studier.
Som mått på yrkeslämplighet användes skattningar av advokaternas juridiska för- måga utförda av distriktsdomare. Av en ursprunglig grupp på ca 400 studenter lyc— kades man endast samla in lämplighetsskatt- ningar för 16 personer. Dessa hade då va— rit yrkesverksamma i ca fem år. Kriteriet dikotomiserades i en grupp på tio som skat- tats högt och en på sex som bedömts lågt. Dessa två grupper jämfördes med avseende på prediktordata med icke-parametrisk me- todik. De högst skattade advokaterna hade både bättre testresultat och medelbetyg än den andra gruppen. Självfallet är värdet av denna studie mycket begränsat med hänsyn till det extremt kraftiga bortfallet.
1.3.4. Prognos av lämplighet som arbets- ledare efter genomgången skogsskola
En uppföljningsundersökning i Sverige (Löf- berg, 1967) belyser problemen kring prognos
av yrkesframgång för skogsskolutbildad per- sonal i arbetsledande ställning. Målsättning- en var bl. a. att undersöka prognosförmå- gan hos urvalsprov och skolbetyg avseende senare yrkesframgång. Urvalsproven bestod av kunskapsprov och psykologiska test.
Yrkesframgång definierades i denna un- dersökning dels som framgångsrikt yrkes- beteende såsom det bedömdes av överord— nade i ett personbedömningsformulär, dels som upplevd tillfredsställelse med arbetssi- tuationen, mätt med ett frågeformulär. Des- sa två mått var lågt korrelerade. Tiden mel- lan urvalsprov och mått på yrkesframgång var fyra till fem år.
De kunskapsmätande urvalsproven visa- de viss prognosförmåga avseende studie- framgång på skogsskolan, då tiden mellan urval och skolbetyg var ett år. Sambanden mellan urvalsdata och yrkesframgångsdata samt mellan studieframgång och yrkesfram— gång var genomgående låga. Löfberg påpe- kar att de låga validitetskoefficienterna i viss mån kan bero på »restriction of range» samt bristande reliabilitet i urvals- och kriterie—— instrumenten. Det ifrågasätts emellertid om dessa brister är huvudorsakerna till de låga sambanden.
1.3.5. Prognos av forskarlämplighet
Ett flertal undersökningar angående prognos av forskarframgång har utförts av National Research Council i USA och en samman- fattning av dessa har gjorts av Harmon (1966). Målsättningen var att utarbeta ett urvalssystem för antagning av doktorand- stipendiater, dvs. att ta ut de sökande som hade bästa förutsättningarna att klara av doktorsutbildning. Som prognosinstrument användes Graduate Record Examination (GRE, ett testbatteri bestående av verbala, kvantitativa och »Advance-field» test), ge- nomsnittligt betyg från tidigare utbildning, »Reference report» (skattningar utförda i vissa variabler) och summapoäng (en Vägd summa av de föregående prediktorerna). Kriteriesidan behandlades ur två aspek- ter. Dels ville man ha ett mått på om sö-
kande klarade doktorsutbildning eller inte, dels önskade man mått på forskarframgång efter avslutade teoretiska studier. Det första av dessa mått kan betraktas som ett mellan- liggande kriterium. Detta uppdelades i sin tur i ett prestationsmått (avlagd/ ej avlagd doktorsgrad) samt ett tidsmått (den tid som gått åt för att avlägga doktorsexamen). Som mått på det andra kriteriet, dvs. framgång som forskare efter doktorsexamen, använ- des bl.a. frågeformulär ifyllda av försöks- personema, »Confidential reports» angåen— de forskarskicklighet, avgivna av sådana som väl kunde bedöma detta, antalet citat ifrån »Science Citation index» och inkomst.
Det bästa instrument för prognos av av- klarad doktorsgrad visade sig vara GRE. De verbala och kvantitativa testen hade va- liditetskoefficienter av storleken 0.20—030. När samtliga test vägdes optimalt erhölls koefficienter av storleksordningen 0.50. Ti- digare skolbetyg gav endast ett litet tillskott i prognosförmåga medan »Reference re- port» inte gav någon ökning till de tidigare instrumentens prognostiska validitet. Ten— densen var densamma både för tids- och prestationskriterier.
Vid prognos av senare lämplighet som forskare redovisas undersökningar på olika uppföljningsgrupper. På en grupp erhölls validitetskoefficienter mellan 0.28 och 0.66, när en Vägd summa av samtliga predikto— rer användes. Denna grupp var dock liten och knappast representativ. En annan stu- die gjordes på en grupp av ca 2000 dok- torander. För ungefär två tredjedelar av dessa erhölls kriteriemått. Det mest relevan- ta kriteriet ansågs vara skattningar av fors- karskicklighet i »Confidential reports». Den— na kriterievariabel predicerades bäst med tidigare erhållna »Reference reports». En markant ökning i prediktionsförmåga upp- nåddes, när prediktorerna vägdes optimalt och multipla korrelationskoefficienter be- räknades. Med denna metodik erhölls va- liditetskoefficienter av storleken 0.23—0.43. Fastän sambanden i sig är måttliga mås- te de mot bakgrund av tidsavståndet mel- lan mätningarna samt reliabilitetsbrister i kriteriet anses som relativt tillfredsställande.
1.3.6. Övriga undersökningar avseende prognos av yrkesframgång
Gemensamt för hittills refererade undersök- ningar är att dessa löper från urvalstillfället för en viss utbildning till dess mått på yr- kesframgång kan insamlas. De har således varit s.k. »follow up»-undersökningar, ut- sträckta över relativt lång tid, och därmed relevanta för den undersökning som fram- läggs i denna rapport.
Det föreligger även andra undersökning- ar av »ex-post facto»-karaktär, som främst undersöker samband mellan studieframgång under teoretisk utbildning, ofta akademisk, och någon aspekt av yrkesframgång. Som exempel på detta kan nämnas en undersök- ning från USA med syfte att studera prog— nosförmågan hos »under-graduate»-betyg avseende tillämpad forskarskicklighet (T ay- lor, Smith och Ghiselin, 1963). Studien gäll- de forskare på en elektronisk forsknings— institution, där mått på forskarframgång er- hölls som skattningar utförda av överord- nade. På grundval av dessa kriterieskatt- ningar indelades forskama i tre grupper, en hög-, en låg- och en mellangrupp. Dessa tre grupper skilde sig inte åt med avseende på medelvärde i prediktorvariabeln, dvs. ge- nomsnittsbetyg från studier på akademiskt högstadium.
I Sverige haren undersökning av likartat slag utförts av Rubenowitz (1967). Målsätt- ningen var att undersöka prognosförmågan hos studentbetyg och avgångsbetyg från Chalmers tekniska högskola avseende yrkes- framgång för elektrocivilingenjörer. Totalt bestod undersökningsgruppen av ca 600 ci- vilingenjörer, vilket utgjorde 60 procent av samtliga utexaminerade de aktuella åren.
Som kriterium på yrkesframgång använ- des bruttoinkomst i relation till andra elek- trocivilingenjörer som lämnat högskolan samma år och som arbetat inom samma sek- tor. Kriterievalet gjordes mot bakgrund av dels kvantifierbarhet, dels på den i arbets- marknadskretsar antagna värderingen av in- komst som mått på yrkesframgång. I vali- ditetsanalysen indelades materialet även ef- ter verksamhetstyp (produktion, forskning
etc.). Som resultat av validitetsanalysen er- hölls genomgående negligerbara samband. Rubenowitz kommenterar det erhållna re- sultatet: »Framkomna data stöder ej den allmänna, traditionella uppfattningen om att skolbetyg på högre utbildningsnivåer skulle vara goda mått på en individs förutsätt- ningar att lyckas i arbetslivet, åtminstone inte om framgång i arbetslivet mätes med den relativa inkomsten.» (Rubenowitz, 1967, s. 19).
1.4 Kommentar till Iitteraturgenomgången
För samtliga studier som redovisats gäller att validitetsanalyserna gjorts med prognos- modeller, vilka i princip har behandlat kri- teriet endimensionellt. Prediktoremas prog- nosvärde har uppskattats med någon form av regressionsanalys.
Relativt få systematiskt upplagda under- sökningar har gjorts om den prognostiska tillförlitligheten med avseende på yrkesfram- gång hos metoder som används vid urval till utbildning. Med tanke på problemets vidd och betydelse kan man bedöma detta som förvånansvärt. Mot bakgrund av de krav som sådana undersökningar ställer är det emellertid föga förvånansvärt att bilden är sådan som den är. Det kan i detta sam- manhang vara av värde att peka på några av de svårigheter, som systematiska uppfölj- ningsundersökningar inom det här området innebär.
Studier av detta slag kräver mycket lång tid från planering till slutanalys och rap- portering. Om en prognos t. ex. skall göras vid urvalet till akademisk grundutbildning och följas upp i efterföljande yrkesverksam- het, kräver en sådan systematisk uppfölj- ning under mycket gynnsamma omständig- heter och utan hinder av bristande tillgång på personella och ekonomiska resurser ett minimum av fem år sex år och normalt ännu längre tid.
Kostnaderna för denna typ av undersök- ningar blir med nödvändighet höga. Redan den långa tidsutdräkten säger att även en relativt begränsad studie drar stora kostna- der.
Av flera skäl är det svårt att få goda och användbara mått på yrkesframgång. De som har genomgått en och samma utbildning sprids på olika slag av verksamhet vilket gör det svårt både att beskriva yrkeskraven i enhetliga termer och att finna jämförbara kriteriemått. Det är också svårt att få goda och valida mått på framgång i varje sär- skild typ av verksamhet. Spridningen på be— fattningar och verksamheter rent geogra— fiskt gör att arbetet med att samla in krite- riedata blir ganska krävande ur administra- tionssynpunkt. Det förutsätter också ett in- timt samarbete med olika arbetsgivare, myndigheter, företag etc.
I det föregående har i korthet redovisats hur en till alla delar tillfredsställande pröv- ning av tillförlitligheten i metoder och me- todik vid urval till utbildning är beroende av tillgång till stora ekonomiska och per— sonella resurser. Den studie som redovisas i föreliggande rapport har genomförts med mycket begränsade tillgångar i dessa avseen- den. Dessa begränsningar gjorde det bl. a. nödvändigt att inskränka undersökningen till att avse endast ett universitetsämne, psykologi. Förutom de begränsningar som bristande resurser har utgjort, har förhål— landena inom ämnet bestämt undersökning- ens utformning.
2.1 Den utbildningsorganisatoriska ramen 2.1.1 Vid planläggningen
Följande huvuddrag kännetecknade den ur- valssituation i vilken den aktuella undersök- ningen planerades.
För de flesta sökande ingick två eller tre terminers studier i psykologi i grundut- bildningen för psykologer. Denna grundut- bildning kunde, för dem som tagit tre betyg i ämnet, byggas på med licentiatstudier som utgjorde den teoretiska utbildningen för psykologer i självständig ställning. I grund- utbildningen rekommenderas de sökande att läsa psykologi som första ämne. Det fåtal studerande som inte hade för avsikt att
Undersökningens uppläggning
skaffa sig den traditionella psykologutbild- ningen var i huvudsak inriktade på lärar- verksamhet, annan tillämpad psykologverk- samhet än den rent klientcentrerade, forsk— ning etc.
2.1.2. Den aktuella situationen
Den utbildningsorganisatoriska ram inom vilken studien har utförts förändrades i vis- sa avseenden sedan planerna utformats. Un- dersökningens resultat påverkas genom des- sa förändringar endast i vad gäller urvalet. För detta har regler och urvalsgrunder fast- ställts, vilka tillämpas vid central antag- ning av studerande. Resultaten kan emeller- tid självfallet vara av intresse i en vidare referensram, t.ex. för diskussionen av an- vändningen av psykologiska metoder vid ur- valet till andra ämnen. Generaliseringar till andra ämnen lider emellertid av en rad be- gränsningar av allvarligt slag. Bl. a. är de resultat som redovisats här beroende av att de studenter som har följts upp kan tänkas utgöra en starkt selegerad grupp. Beträffande användningen av resultaten för ställningstagande till tillförlitligheten hos vissa typer av data som underlag för råd— givning har de utbildningsorganisatoriska förändringarna inte haft några effekter. Be- hovet av sådan relevant och tillförlitlig in- formation till de studerande kvarstår.
Tillträdet till undervisningen i psykologi var spärrat då undersökningen planerades. Ur- valskvoterna hade under de senaste åren visat en nedåtgående tendens. Konkurren- sen om platserna hade blivit allt starkare.
Underlaget för urvalet hade växlat. Stu- dentbetyg, tidigare akademiska betyg och resultat från propedeutisk skrivning hade använts, enskilt eller i olika kombinationer. Den propedeutiska kursen, som omfattade tre veckors studier, låg före undervisningen för ett betyg och avslutades med ett skrift- ligt prov. Både från de psykologiska in- stitutionernas och från studenternas syn- punkt fanns starka skäl för en undersök— ning av de olika urvalsgrundernas prognos— tiska tillförlitlighet.
Vid diskussioner med representanter för studentkåren vid Stockholms universitet om bl. a. antagningsförfarandet vid institutio— nen framhölls från studenthåll önskvärdhe- ten av att också andra urvalsmetoder än de traditionella prövades.
2.4. Målsättning
Mot bakgrund av de synpunkter som redo- visats har ett forskningsprojekt genomförts med syfte att pröva den prognostiska sä- kerheten dels hos vissa objektiva metoder med vilka data insamlats vid urvalstillfäl- let, dels hos vissa metoder med vilka data insamlats under studietiden. Den prognos— tiska säkerheten har prövats dels med av- seende på framgång i de teoretiska studier- na, dels med avseende på framgång i prak- tisk psykologisk verksamhet.
Den del av projektet som avsåg att be— lysa olika metoders prognosförmåga beträf— fande framgång i teoretiska studier i psyko- logi har redovisats separat av Nystedt (1967).
Den aktuella redovisningen kommer att behandla de olika metodernas prognostiska säkerhet med avseende på framgång i prak- tisk psykologisk verksamhet.
2.5.1. Urvalsdata
Huvuddelen av materialet från urvalet in- samlades vid psykologiska institutionen i Stockholm höstterminen 1964 och vårter- minen 1965. Den övriga delen insamlades vid psykologiska institutionen i Uppsala vår- terminen 1965.
På grundval av en litteraturgenomgång (Nystedt, 1963) och två förförsök utvaldes vissa kognitiva test att administreras till in- trädessökande i psykologi. Resultaten av de standardiserade testen har inte legat till grund för intagningen av studerande under den tid försöksverksamheten har pågått. Dessutom insamlades studentbetyg och re- sultat på propedeutisk skrivning, vilka bil- dade underlag för urvalet av studerande un- der de aktuella terminerna. Speciellt utfor- made instrument för att mäta studiemotiva— tion, intresse etc. användes däremot inte. Urvalsdata avsåg sålunda i huvudsak presta- tionsvariabler. Det är emellertid rimligt att anta, att både studentbetyg och resultat på den propedeutiska skrivningen ger uttryck för åtminstone vissa motivationsaspekter.
2.5.2. Studietidsdata
I avsikt att pröva möjligheterna att öka till- förlitligheten hos prognosen av framgång i praktisk psykologisk verksamhet har data från urvalstillfället kompletterats med data insamlade under studietiden. Denna insam- ling gjordes vid de psykologiska institutio- nerna i Stockholm och Uppsala med början höstterminen 1964. Tre typer av data in- samlades, nämligen studieprestationsmått samt studietidsmått och bedömningar av de studerande i vissa personlighets- och all- männa lämplighetsvariabler.
Det har uppenbara fördelar att bedöm- ningen av lämplighet för psykologyrket, som tidigare påpekats, inte behöver göras redan vid antagningen av elever till under- visningen. De viktigaste fördelarna kan sam- manfattas i följande punkter:
1. En bedömning av personlig lämplighet för viss yrkesverksamhet görs bäst om a)
den grundas på observation under längre tid och i olika situationer och b) om be- dömningen sker i nära tidsmässig anslutning till yrkesverksamheten.
2. Många av de sökande befinner sig fortfarande i ett utvecklingsskede då de per— sonliga förutsättningarna kan förändras i avsevärd grad.
3. Det finns förutsättningar att under ut- bildningen erhålla bedömningar av de stu- derandes lämplighet för olika slag av psyko- logisk verksamhet.
2.5.3 Kriteriedata avseende yrkeslämplighet
De bästa kriterierna på den prognostiska tillförlitligheten hos metoder för urval till utbildning och/eller för rådgivning om val av utbildningsväg är självfallet relevanta mått på framgång och trivsel i yrkesverk- samhet efter utbildningens slut. Som redo- visats och diskuterats i det föregående är det emellertid av både tids- och innehålls- mässiga skäl svårt att få goda kriterier av detta slag.
Med de begränsningar i resurser och or— ganisatoriska förutsättningar som förelegat har den aktuella undersökningen planlagts så att kraven på meningsfulla kriterier så långt möjligt skulle kunna tillgodoses.
Efter avslutad grundutbildning ingår som ett obligatoriskt led i utbildningen för bi— trädande och självständiga psykologer minst sex månaders handledd praktik. Denna prak- tik skall fullgöras med minst fyra månader på ett av de traditionella tillämpningsom— rådena. Handledningen, som skall vara god- känd, består i huvudsak av assistenttjänst- göring med inlagda undervisningsmoment.
Som kriterium på den prognostiska till- förlitligheten hos såväl urvalsmetoderna som data från studietiden har använts bedöm- ningar avgivna av handledarna under prak- tiktiden. Datainsamlingen pågick från höst- terminen 1965 till sommaren 1968 inom Stockholms och Uppsala praktikområden. Även om olikheterna med den faktiska yr— kesverksamheten är uppenbara, erbjuder praktiktiden gynnsamma omständigheter för insamlande av kriteriedata som avser för- måga till praktisk psykologisk verksamhet.
gitar—c.. ...—. M_4mE-Gmu_|.4*.— ___—.- . m-.... ___n;__...e-
._ md—
__|-'... _.
.1— ...-_
De viktigaste fördelarna är att verksamhe- ten är inriktad på att vara så lik den ef- terföljande yrkesverksamheten som möjligt, att de personer som uppföljningen avser finns på ett begränsat antal platser med i väsentliga drag likartade arbetsuppgifter och att arbetsinsatser kan värderas av träna- de bedömare, som kontinuerligt kan följa deras arbete.
För att uppföljningen skulle bygga på så meningsfulla och goda bedömningar som möjligt, utformades och analyserades ett särskilt bedömningsförfarande. De mått som erhållits lider trots detta självfallet av bris- ter. Det måste emellertid bedömas som vår- defullt att komplettera kunskaperna om ur- vals- och rådgivningsmetodemas prognostis- ka tillförlitlighet med den typ av kriterium som praktikbedömningama utgör.
2.6 Använd valideringsmetodik
I den aktuella undersökningen förelåg såle- des data från tre tidpunkter: urvalstiden, studietiden och praktiktiden. Prognosen av- ser yrkesverksamhet, varför data från de två förstnämnda tidpunkterna både enskilt och i kombination har utgjort prediktorvariabler. Vid valideringen har både traditionell och modern teknik använts.
Den traditionella valideringsstrategin är att kombinera de olika prediktorvariablerna till ett enda index. Detta innebär i princip att man behandlar data endimensionellt. I den aktuella undersökningen har vid använ- dandet av den traditionella valideringstek- niken testvariabler respektive studietidsskatt- ningar först grupperats med komponent- analys och komponentvariabler bildats. In- dividpoängen i varje komponent erhålls ge- nom att först multiplicera variabelvärdena med de vikter man får vid komponentanaly- sen och därefter summera dessa vägda del- poäng.
De på detta sätt bildade komponentva- riablerna har tillsammans med i kompo- nentanalysen ej ingående variabler samman- vägts till ett index med multipel korrela- tionsteknik. Vid denna metod fastställs vik- ter för respektive variabel så att den från prediktorvariablerna uppskattade kriterie-
poängen kommer så nära den faktiska kri- teriepoängen som möjligt. Sambandet mel— lan den uppskattade kriteriepoängen och den faktiska kriteriepoängen uttrycks i den multipla korrelationskoefficienten. Vid fastställandet av respektive prediktorvaria- bels vikt utnyttjas även sådana egenskaper, som är karakteristiska för detta stickprov och som inte systematiskt återfinns i andra stickprov. Ekvationen måste därför korsva- lideras, dvs. prövas på ett nytt representa- tivt stickprov, för att dess egentliga värde för en prognos skall kunna fastställas. Kors- validering kräver emellertid att man har tillgång till stora grupper. Eftersom denna undersökning av praktiska och ekonomiska skäl arbetar med relativt små grupper, har korsvalidering endast i undantagsfall kun- nat utföras.
Under senare år har man alltmer över- gått till att betrakta både prediktorer och kriterier som flerdimensionella. Man utnytt- jar därmed egenskaperna hos individernas dataprofiler som underlag för en gruppe- ring av individerna i homogena grupper. En sådan gruppering av individer kan gö- ras med olika metoder. Latent profilanalys för gruppering av individerna till homogena profilgrupper eller klasser i de olika data- grupperna har använts här. Fördelarna med denna metod är flera. Dels grundas gruppe- ringen på den totala variabelkonstellationen och utnyttjar således profilinformation. Dels krävs ej antaganden om fördelningsformen hos data. En utförlig presentation av latent profilanalys och andra klassifikationsmeto- der ges av Mårdberg (1966).
Med latent profilanalys grupperades indi- viderna dels med prediktordata, dels med kriteriedata. Prediktordatas prognostiska till- förlitlighet uppskattades genom beräkning av samband mellan profiltillhörighet i pre- diktordata och i kriteriedata.
I motsats till den multipla korrelations- tekniken kräver latent profilanalys ingen korsvalidering, eftersom individerna i en viss uppsättning av data klassificeras oberoende av individens klasstillhörighet i kriteriemåt- ten. Metoden utnyttjar således ej felvarian- sen systematiskt.
3 Beskrivning och analys av data från urvalet
Studentbetyg har bearbetats och analyse- rats för två grupper av individer. Den ena gruppen utgörs av dem som sökte till psy- kologiundervisningen höstterminen 1964 och vårterminen 1965. De bildar en osele- gerad grupp. Studentbetyg förelåg för 195 sökande höstterminen 1964 och 333 sökan- de vårterminen 1965. Den andra gruppen består av dem som antogs till utbildningen och för vilka andra typer av undersöknings- data föreligger. De utgör således en sele— gerad grupp som består av sammanlagt 383 individer.
Studentbetygen överfördes till en poäng- skala, där bokstavsbetyget B gavs poäng- talet 2, Ba 3, AB 4, a 5 och A 6 poäng. Studentbetygspoäng fick utgöras av medel- talet av betygspoängen för de obligatoris- ka ämnena i gymnasiets sista ring. I bilaga 1 redovisas medelvärde och spridning av genomsnittligt studentbetyg för bearbetade data. Studentbetygets medelvärde motsva- rade ungefär Ba+ för den oselegerade gruppen och närmare AB för den selege- rade. Inga signifikanta skillnader i sprid- ning förelåg mellan grupperna.
3.2 Test
3.2.1. Datainsamling
Testinstrument
Med ledning av litteraturstudiet och resul- taten från förundersökningen utvaldes nio
test att administreras till inträdessökande i psykologi i Stockholm höstterminen 1964. Proven avsågs mäta verbala, logiska och kreativa faktorer samt allmänorientering.
En detaljerad beskrivning av de admi- nistrerade testen redovisas i bilaga 2. Föl- jande test användes:
Ordförråd III (prov på verbal förmåga) Satsutfyllnad (prov på verbal förmåga) Bokstavsgrupper
(prov på logisk förmåga) Serier (prov på logisk förmåga) Slutsatser (prov på logisk förmåga) Matematisk uppskattning (aritmetiska uppgifter) Allmänorientering 63 (informationsprov) AAT-l (prov på kreativ förmåga) Konsekvenser (prov på kreativ förmåga)
På grundval av vunna erfarenheter av testningarna höstterminen 1964 och förför- söket samma höst utvaldes nio test att in- gå i en ny försöksomgång vårterminen 1965. Förutom inträdessökande till undervisning- en i psykologi i Stockholm deltog inträdes— sökande till ämnet psykologi i Uppsala som
rr
. ur...—p......” ...an- mmm-m... —.._14_. _. _ -.. __
—_m-m_ nr H*n/...a .
. man?—Wo:— "r..—tam
försökspersoner. Testen som redovisas ne- dan bestod även denna gång av prov på verbala, logiska och kreativa faktorer samt ett allmänorienteringsprov. En detaljerad beskrivning av testen redovisas i bilaga 3.
Satskomplettering (prov på verbal förmåga) ZI-B (prov på verbal förmåga) Amalogier M—I
(prov på verbal och logisk förmåga) Domino D-48
(prov på logisk förmåga) Syllogismer (prov på logisk förmåga) Talsystem (prov på logisk förmåga) Matematisk uppskattning (aritmetiska uppgifter) Stickproblem (prov på kreativ förmåga) Allmänorientering B (informationsprov)
Omfattning och bearbetning
Administrationstiden var vid båda testtill- fällena cirka fyra timmar, fördelade på två provtillfällen. Totalt deltog 250 sökande höstterminen 1964 vid minst ett provtillfäl- le. För 219 av dessa —- 66 manliga och 153 kvinnliga — förelåg fullständiga provresul— tat. Vid testningama vårterminen 1965 del— tog 391 försökspersoner vid minst ett prov- tillfälle. För 362 av dessa, 114 manliga och 248 kvinnliga, förelåg fullständiga testdata. I Stockholm deltog 200 och i Uppsala 162 personer.
Databearbetningen av resultaten från de båda prövningarna grundar sig på de indi- vider för vilka fullständiga testresultat fö- relåg. Individpoängen har korrigerats för gissning enligt gängse formel (Magnusson 1966, s. 248). Råpoängen transformerades till staninepoäng. Medeltal, standardavvikel- ser, maximalt möjliga poäng på vartdera provet samt lägsta respektive högsta erhåll- na provresultat från båda testningama re-
Samtliga prov differentierade mellan för- sökspersonernas resultat på ett tillfredsstäl- lande sätt. Provens svårighetsnivå synes ha varit väl avvägd. Endast i proven Serier, Satsutfyllnad och Satskomplettering har maximalpoäng uppnåtts, dock endast av ett fåtal försökspersoner. Korrektionen för giss- ning har som väntat haft störst effekt på den nedre gränsen, och i proven Slutsatser, Analogier M-I och Syllogismer erhölls även negativa värden.
3.2.2. Testvariablernas reliabilitet
Reliabiliteten för testen har beräknats enligt split-half—metoden. Guttmans formel har an- vänts (Magnusson 1966, s. 128). Split—half- metoden medför en överskattning av relia- biliteten vid tidsbegränsade test. En lägre gräns för reliabiliteten i de tidsbegränsade testen har uppskattats enligt
Mu rm " r zz "" 22— r,,, = reliabilitetskoefficienten efter korri- sering, rzz = reliabilitetskoefiicienten före korri- gering, M,, = medeltalet av antalet obesvarade uppgifter i slutet av testet, s2 = variansen av antalet obesvarade upp-
gifter inuti respektive i slutet av tes- tet samt felaktigt besvarade upp- gifter.
Korrigeringsformeln bör ej användas när
M kvoten TZ" överstiger O.2—0.3 (Gulliksen 1950).
2
Resultaten av reliabilitetsanalysema re- dovisas i tabellerna 1 och 2.
Reliabiliteten för Bokstavsgrupper, Syllo- gismer och Stickproblem beräknades som sambandet mellan två separat givna halvor. I provet Konsekvenser var respektive upp- gift tidsbegränsad. Allmänorientering 63 gavs utan tidsbegränsning. Testet Satsutfyll- nad var så konstruerat att någon tillförlit- lig korrigering för tidsbegränsningens inver- kan på reliabilitetskoefficienten inte var möj-
Tabell 1 . Split-half reliabilitet för test som gavs höstterminen 1964. Både okorrigerade (rn) och för »tidsfaktorn» korrigerade (rm) koefficienter redovisas. N=219
Antal
Test items rzz rm
Ordförråd III 55 .78 .73 .05 Satsutfyllnad 8 .35 Bokstavsgrupper 30 .60 Serier 25 .86 .66 .20 Slutsatser 67 .86 .71 15 Matematisk uppskattning 20 .73 .33 Allmänorientering 63 66 .84 AAT—l 28 .52 .27 .25 Konsekvenser 10 .97
lig. För Matematisk uppskattning beräkna- des även test-retest-reliabiliteten, som blev 0.73 (N : 80). Tidsintervallet mellan mät- ningarna var cirka fyra och en halv månad.
Reliabiliteten i testen ligger, med undan- tag för Satsutfyllnad, Bokstavsgrupper, AAT—I, Stickproblem och Analogier M-I, på den nivå som vanligen erhålls med prov av denna typ.
3.2.3. Samband mellan testvariabler
Korrelationerna mellan testen beräknades som produktmomentkoefficienter och redo- visas i bilaga 4 c och d.
Sambanden mellan testen var positiva och överlag låga. Provbatteriema var således heterogena, vilket gav förutsättningar för en tillfredsställande validitet.
3.2.4. Komponentanalys av testen
Metodik
Syftet med komponentanalysen var främst att sammanföra vissa test till s.k. kompo- nentvariabler och att använda dessa i stället för enskilda testvariabler vid valideringen.
Komponentanalysen (principal compo- nent analysis) genomfördes med orthogo- nal rotering av faktormatrisen. Genom in- spektion av faktorernas egenvärden erhölls en indikation på antalet tolkbara faktorer. I metodjärnförande syfte gjordes också ana- lysen med faktoranalytisk metodik utarbe- tad av Jöreskog (1963). Metoderna gav när- mast identiska resultat, varför endast kom- ponentanalysen redovisas här. (Den maxi- mala differensen i laddningar mellan meto- derna var 0.05.)
Tabell 2. Split-half reliabilitet för test som gavs vårterminen 1965. Både okorrigerade (rn) och för »tidsfaktom» korrigerade (rm) koefficienter redovisas. N =362
rzz rm z
Antal Test items ZI-B 45 Analogier M-l 50 Satskomplettering 46 Syllogismer 40 Talsystem 30 Domino D-48 44 Matematisk uppskattning 20 Stickproblem 10 Allmänorientering B 80
.75 .74 .01 .75 .64 .11 .81 .79 .02 .82 .88 .62 .88 .31 .75 .50 .25 .60 .80 .75 .05
___.)zu—
A..-
samt kommunaliteterna (ha). Tabell 3. Roterad komponentmatris med två komponenter för testvariabler höstterminen 1964
Testvariabler
Komponenter
I
Ordförråd III Satsutfyllnad Bokstavsgrupper Serier Slutsatser Matematisk uppskattning Allmänorientering 63 AAT-I Konsekvenser
.75 .39 .25 .22 .09 .68 .47 .13 .65 .44 .25 .36 .19 .08 .49 .25 .76 .11 .59 .44 .28 .27 .14 .27 .09
T estningarna höstterminen 1964
Mot bakgrund av ovanstående valdes två komponenter för tolkning av testen från höstterminen 1964. Den roterade matrisen med två komponenter återfinns i tabell 3. De högsta laddningarna har kursiverats.
Gemensamt för proven med de högsta laddningarna i den första komponenten är att de ställer krav på verbal förståelse och allmänbildning. Denna komponent kommer i fortsättningen att kallas Verbal kompo- nent.
Gemensamt för de tre testen med höga laddningar i den andra komponenten är att de ställer krav på logiskt tänkande. Den- na komponent kommer i fortsättningen att kallas Logisk komponent.
För varje individ har komponentvärden beräknats genom summering av testpoäng,
sedan dessa vägts med sina laddningar i respektive komponent. Komponentvariabler— na har i validitetsanalysen transformerats till standardvärden.
Testningama vårterminen 1965
Enligt tidigare nämnda kriterier utvaldes även två komponenter för tolkning av tes- ten vårterminen 1965. Den roterade ma- trisen återfinns i tabell 4, där de högsta laddningarna i respektive komponent har kursiverats.
Gemensamt för testen med höga ladd- ningar i den första komponenten är att de ställer krav på verbal förståelse och all- mänorientering. I fortsättningen kommer denna komponent att benämnas Verbal komponent.
Testen med de högsta laddningarna i den
Tabell 4. Roterad komponentmatris med två komponenter för testvariabler vårterminen 1965 samt kommunaliteterna (h2).
Komponenter
Testvariabler I 11 ha
ZI-B .74 .03 .54 Satskomplettering .52 .48 .50 Analogier M-I .55 .47 .52 Syllogismer .27 .50 .33 Talsystem .00 .61 .37 Domino D-48 .02 .66 .44 Matematisk uppskattning .08 .59 .36 Stickproblem .11 .56 .33 Allmänorientering B .71 — .02 .50
andra komponenten ställer krav på logiskt tänkande. I fortsättningen kommer denna komponent att benämnas Logisk kompo- nent.
I denna analys erhölls alltså två kompo- nenter, som till sitt innehåll motsvarade dem som erhölls i den första analysen. Indi- vidernas komponentvärden beräknades på motsvarande sätt som för materialet höst- terminen 1964.
Resultat på propedeutisk skrivning använ- des tillsammans med studentbetyg som ur- valsinstrument. Detta innebär att samtliga sökande måste genomgå detta prov.
Av de sökande till studierna i psykologi höstterminen 1964 i Stockholm hade 180 genomgått propedeutisk kurs. Den avsluta- des med skrivning, som innehöll 20 frågor, utvärderade från 0 till 4 poäng.
Från vårterminen 1965 förelåg skrivnings— resultat för 158 sökande i Stockholm. Skriv- ningen var av samma typ som föregående termin. I Uppsala hade 139 sökande poäng från propedeutisk skrivning och utvärdera- des på samma sätt som i Stockholm. En översikt av deskriptiva data för de prope- deutiska skrivningarna höstterminen 1964 och vårterminen 1965 för oselegerat mate- rial ges i bilaga 4 e.
3.4 Sambandsanalys av data från urvals- tidpunkten
För att undersöka relationerna mellan de data som förelåg vid urvalstillfället har en sambandsanalys genomförts. Produktmo- mentkorrelationerna mellan studentbetyg, poängtal på propedeutisk skrivning och test— data från testbatteriet höstterminen 1964 redovisas i bilaga 4 f för samtliga sökande med dessa data. Motsvarande samband av- seende data insamlade vårterminen 1965 redovisas i bilaga 4 g. Sambanden var över- lag låga, vilket antyder att de tre olika datatyperna mäter i stort sett olika dimen- sioner.
3.5 Latent profilanalys av data från urvalstidpunkten
3.5.1. Metodik
För att kunna dela upp individerna på ho- mogena klasser mot bakgrund av urvalsda- ta utfördes en latent profilanalys (LPA). Samtliga individer med fullständig uppsätt- ning urvalsdata ingick i analysen. Syftet med analysen var att ge underlag för be- räkning av klassamband mellan urvalsdata och praktikskattningar för att därigenom undersöka möjligheterna till prognos med utnyttjande av profilinformation.
Vid val av profillösning användes föl- jande kriterier:
1. Det genomsnittliga profilavståndet in- om klassen skulle vara så litet som möjligt.
2. Antalet individer i varje profilgrupp fick inte vara för litet med tanke på fort- satta bearbetningar.
3. Profilinformationen som meningsfull. LPA utfördes dels med enbart testva- riabler, dels med testvariabler, resultat på propedeutisk kurs och studentbetyg samti— digt. Klassificeringsöverensstämmelsen var närmast fullständig, vilket innebär att re- sultat på propedeutisk skrivning respektive studentbetyg gav ringa informationstillskott. Av detta skäl redovisas enbart profillösning— en för samtliga elva variabler (se figur 2 och 3).
skulle bedömas
3 .52 Resultat
Profillösningen för data från höstterminen 1964 visas i figur 2 och för data från vår— terminen 1965 i figur 3. Medelvärdet, ut— tryckt i standardvärden, för varje profil- grupp har ritats ut i figurerna och sam- manbundits, så att genomsnittsprofilen för respektive grupp framgår. Resultatet visar att individerna från urvalet höstterminen 1964 respektive vårterminen 1965 med si— multant utnyttjande av samtliga urvalsva- riabler kan grupperas i två profilklasser, en »lågprofilgrupp» och en »högprofil— grupp».
.-.. _a”
är
”_*z—.h .
Variabler
l l
Ordförråd III Satsu'l'fgllnad Bokstavsgrupper Serier Slutsatser
Matematisk uppskattning Allmänorientering 63 AAT—I
Konsekvenser
Resultat på propedeutisk skrivning
Studentbeiqg
Antol individer 85 77
Figur 2. Resultat av latent profilanalys av data från urvalet höstterminen 1964.
Variabler Profiivörde . .Z 1.0 +.?_ . l ! g | | | | | | |" | | 1 Zl—B
Satskomplettering Anologier- M—I Syllogismer-
Tolsgstem
Domino 0—48 Matematisk uppskattning Stickproblem Allmänorientering 8 Resultat på propedeutisk skrivning Studentbetgg
Antal individer l29 lsli-
Figur 3. Resultat av latent pronlanalys av data från urvalet vårterminen 1965.
Vilket som är det mest relevanta måttet på studieframgång kan diskuteras. I första hand har vi valt att utnyttja skrivningsresultat från delstudietentamina. Dessa ligger normalt till grund för bedömningen av studieframgång, som den kommer till uttryck i godkänt eller underkänt betyg. Studieframgången bely- ses med mått, som kan indelas i huvudka— tegorierna »prestationsmått» och »tidsmått».
Följande »prestationsmått» kan användas.
1. Genomsnittspoäng på genomgångna tentamina med och utan vägning av del— poängen.
2. Genomsnittspoäng på godkända ten— tamina för dem som har avlagt slutbetyg med och utan vägning av delpoängen.
3. Resultat vid första tentamen.
4. Resultat vid godkänd tentamen. 5 . Högre studier har påbörjats. Samtliga data av detta slag belyser stu- dieframgång utan avseende på tidsaspek- ten. Data 1 belyser genomsnittsprestationen över ett antal delstudiekurser och belastar för icke godkända tentamina. Data 2 belastar ej för underkända tentamina. Data 3 bely- ser studieprestationen vid ett enda tillfälle på respektive delstudiekurs. Data 4 inne- fattar samma aspekter som 3 men belastar ej för underkända deltentamina. Data 5
Beskrivning och analys av data från studietiden
tar hänsyn till om försökspersonen har fort- satt studera psykologi för tre betyg eller mera.
Följande »tidsmått» kan användas.
1. Antal godkända delstudiekurser inom en termin.
2. Antal tentamina för godkända del- studiekurser och betyg.
3. Antal tentamenstillfällen, alltså även icke utnyttjade sådana för godkända delstu- diekurser och betyg.
4. Studietid för ett respektive två be- tyg.
5. Klarat respektive ej klarat delstudie- kurs vid första tentamenstillfället.
6. Tagit respektive ej tagit betyg under en termin. Data 1, 5 och 6 ger uttryck för den studerandes prestation under en viss tid. De belyser den aspekt av begreppet stu- dieframgång som visar, om studenten har lyckats ta betyg under normalstudietid, en termin, eller ej. Data 2 återspeglar den tid som behövts för att uppnå en viss prestation, dels för delstudiekurserna, dels för betyget i sin helhet. Data 3 belyser samma aspekt av studieframgång som data 2 men belas- tar för överhoppade tentamina. Data 4 ger uttryck för den tid det tagit att erhålla betyg i ämnet.
Dirk
4.1.3. Beskrivning av använda studiefram- gångsvariabler
I ett tidigare av Nystedt (1967) redovisat delprojekt rörande prognos av studiefram- gång genomfördes en analys av de ovan nämnda prestations- och tidsmåtten. Mot bakgrund av bl. a. denna analys och med hänsyn till bearbetningskostnader och över- skådlighet har endast vissa variabler med- tagits i den fortsatta redovisningen. De stu- dieframgångsvariabler som mot den bak— grunden har valts avser tvåbetygstudier i psykologi och utgörs dels av resultat vid första tentamen på respektive delstudiekurs, vilket är ett »prestationsmått», och dels av om personen i fråga har klarat respektive inte klarat två betyg på en termin, vilket är ett »tidsmått». De delstudiekurser som av- ses var Testmetodik II, Laborationskurs II, Personlighetsteori och Intervjuteknik. För- utom dessa enskilda delstudiemått har sum- man av de studerandes prestationer vid första tentamen över delstudiekurser använts som ett sammanfattande mått på studie- framgång för två betyg i psykologi. I två- betygstudierna ingår även en kurs i psykia- tri. Vid tentamen på denna kurs har skriv— ningspoäng inte utsatts. Denna variabel har därför dikotomiserats mellan kategorierna godkänd och »spets».
För samtliga individer med andra typer av undersökningsdata insamlades studiepresta- tionsdata, där dessa var tillgängliga. I Stock- holm förelåg studietidsdata för 351 indivi- der, i Uppsala för 39.
För att erhålla ett så stort material som möjligt samlades studieprestationsdata in un- der flera terminer. Vissa varianskällor kan därvid ha uppkommit beroende på bl. a. varierande svårighetsnivå i tentamensprov, varierande innehåll i tentamensskrivningar, varierande studietid samt varierande tids- intervall mellan andra typer av mätningar. Inga försök gjordes att eliminera sådana tänkbara varianskällor, eftersom dessa skul- le komma att finnas med i den realistiska
prognossituation, där mått på studiepresta— tion kunde tänkas ingå som prognosunder- lag.
Sambandet mellan studieprestationsvari- ablerna beräknades dels för enskilda del- studiekurser, dels för hela betyget och re- dovisas i bilaga 4 h. Sambanden mellan två dikotoma variabler utgörs av phi-koefficien- ter, mellan en dikotom variabel och en på flera steg mätt variabel av punktbiseriala koefficienter och övriga av produktmoment— koefficienter. Sambanden var måttliga till påtagliga. De olika variablerna synes så- ledes mäta delvis olika aspekter av studie— prestation.
Metod
Empiriskt underlag saknades i stort sett för valet av delvariabler vid utformningen av bedömningsförfarandena under de teoretis- ka studiema liksom under praktiktjänst- göringen. En systematisk analys av vilka egenskaper som bestämmer framgång i psy— kologisk yrkesverksamhet var inte gjord. De studier som fanns rörande den personlighets- mässiga bakgrunden till framgång i högre studier var sporadiska och gav föga vägled- ning.
Med utgångspunkt från de faktiska för- hållandena under vilka bedömningarna skul- le utföras och mot bakgrund av att de verk- samheter som bedömningarna skulle prog— nostisera är komplexa och ställer krav av varierande slag, valdes den slutliga uppsätt— ningen variabeldefinitioner med följande huvudmotiveringar.
1. Variablerna borde täcka så många tänkbara relevanta variabler som möjligt.
2. I första hand borde man välja variab- ler som kunde förväntas ha högre grad av stabilitet över längre tid än andra.
3. Variablerna borde väljas och utfor- mas så att det var möjligt att skatta indivi- der med avseende på dem efter observation av beteendet i studiesituationen respektive praktiktjänstgöringen.
Definitioner av variablerna som skattats utformades i samarbete med lärare vid psy— kologiska institutionen i Stockholm och psy- kologer verksamma som handledare vid praktikinstitutionerna på olika tillämpnings- områden. De fullständiga variabeldefinitio- nerna redovisas i bilaga 5. Vissa variabler var av sammanfattande karaktär och i för- sta hand avsedda som mått på studielämp- lighet (S 11—S 14), i syfte att ge komplette- rande och mer nyanserad information ut- över tidigare redovisade tentamensresultat. Andra variabler av sammanfattande karak- tär var främst avsedda som prediktorer av yrkeslämplighet (S 15—S 16). I bedömnings- formuläret ingick följande sexton bedöm- ningsvariabler.
>..—
Muntlig framställning Skriftlig framställning Logiskt tänkande Intellektuell rörlighet
Praktisk organisationsförmåga Noggrannhet Samarbete Social kontaktförmåga Säkerhet i beteende Objektivitet Stuclielämplighet A (avser endast del- studiekursen) Studielämpligliet B (för ett betyg med avseende på ettbetygstuderande och för två betyg med avseende på tvåbetygstuderande) F orsknlngskom petens Senare studieframgång Lämplighet som psykolog A (med klientkontakt) Lämplighet som psykolog B (utan klientkontakt)
mmmmmmmwmmm
Hl—l FPPPOHPNEAPP!”
U) ... lx)
S 13. S 14. S 15.
S 16.
Bedömningsskalan var grafisk och be- stod av en 120 mm lång linje försedd med tre ledord. På denna markerades för varje bedömd individ hans skattade läge i va- riabeln. (Se följande figur.)
l I I Låg Genom- Hög i förhållande snittlig i förhållande till genomsnittet till genomsnittet
Bedömningsförfarande
Skattningarna utfördes av gruppledare för de moment i undervisningen i psykologi som ansågs ge underlag för bedömningar. Varje gruppledare utförde sina skattningar så snart delstudiekursen var avslutad och innan tentamensskrivningen på delstudie- kursen ägde rum. Vid varje termins början informerades studenterna om att bedöm- ningar skulle utföras. De hade också möj- lighet dels att ta del av de bedömningsva- riabler som skulle användas, dels att vid terminens slut få veta sina genomsnittliga skattningsvärden för olika variabler.
På de aktuella delstudiekurserna är de studerande uppdelade i mindre grupper om sex till åtta elever. Vissa variationer i nivå mellan grupperna föreligger självfallet. Det- ta försvårar jämförelsen mellan försöksper- soner, som dels har bedömts av olika be— dömare och dels ingått i olika undergrup- per. För att öka möjligheterna att erhålla jämförbara värden för olika försöksperso— ner utformades en detaljerad instruktion till bedömama. I samma syfte användes en ge- nerell bedömningsnorm. Bedömarna instrue- rades att skatta varje studerande i relation till psykologistuderande i allmänhet. In- struktionsformuläret, som redovisas i bilaga 6, överensstämde i väsentliga drag med det som konstruerats för en studie av ur- valet av elever till sjuksköterskeskolor (Mag- nusson och Zetterblom, 1966).
Översikt av insamlade skattningsdata
Liksom för studieprestationsdata redovisas endast data från tvåbetygstudierna. I Stock- holm började datainsamlingen vårterminen 1965 och avslutades vårterminen 1966. Un- der tvåbetygstudierna utfördes skattningar på delstudiekurserna Laborationskurs II och Intervjukurs. På grund av omläggning av undervisningen Vårterminen 1966 kunde be-
dömningar under Laborationskurs II inte utföras denna termin. Vid psykologiska in- stitutionen i Uppsala påbörjades bedöm- ningarna höstterminen 1965. Bedömningar utfördes på delstudiekursen Laborationskurs 11 under tvåbetygstudierna. Vårterminen 1966 utfördes skattningar av tvåbetygstu- derande på delstudiekursema Differentiell psykologi och Personlighetsdiagnostik med metodik.
De sexton skattningsvariablerna har inte kunnat bedömas på samtliga moment, var- för antalet bedömningar per individ varie- rar mellan variabler, termin och studie- ort (se bilaga 7 a).
Under varje delstudiekurs har varje indi- vid bedömts av endast en bedömare. Ingen bedömare har bedömt samtliga individer på någon delstudiekurs. Ett stabilare skalvär- de för varje individ erhålls genom medel- talet av individens erhållna skattningar per variabel under tvåbetygstudierna. Under vis- sa terminer förelåg endast en bedömning per individ. En uppfattning om hur skatt- ningsskalan har använts av bedömama får man av bilaga 7 b, där medelvärde och spridning för de olika variablerna redovisas.
Skattningsmedelvärdena ligger endast obetydligt över skalans teoretiska medelvär- de 60. Spridningen är tillfredsställande. En direkt jämförelse mellan materialen försvå- ras av stora skillnader i antalet bedömda in- divider.
4.2.2 Reliabilitetsanalys
På grund av komplexiteten i bedömningssi- tuationen genomfördes en ingående reliabi— litetsanalys av skattningsdata.
Reliabilitet som generaliserbarhet
Traditionellt brukar reliabilitetsuppskatt— ningar för bedömningar beräknas som kor— relationen mellan två bedömares skattningar av samma uppsättning objekt eller indivi- der. Koefficienterna för sådana samband tolkas i regel också inom den klassiska re- liabilitetsteorin som estimat av kvoten mel-
lan »sann» varians och total varians i för- delningen av den ena bedömarens värden.
På senare år har en omtolkning och ny- formulering av reliabilitetsteorin gjorts bl. a. av Tryon (1957) men framför allt av Cron— bach, Rajaratnam och Gleser (1963). De sistnämndas teori utgör den hittills mest ge- nerella tolkningen av reliabilitetsbegreppet. Reliabilitet betraktas här som generaliser- barhet. Man undersöker reliabiliteten i en mätning för att kunna generalisera från denna till någon population av observatio— ner, som den tillhör. Detta innebär att re— liabiliteten i ett mätinstrument kan anta mer än ett värde, vilket avviker från synsättet iklassisk teori.
Cronbach och hans medförfattare (1963) når fram till att generaliserbarhet kan esti- meras med en på variansanalys baserad in— traklasskorrelation (se nedan). Denna här- ledning är fri från de fundamentala anta— gandena om parallellitet i klassisk reliabili— tetsteori men kräver att antagandena bakom variansanalys är uppfyllda liksom kravet på slumpmässigt urval.
Detta urval kan göras på två sätt. An— tingen kan samtliga individer observeras un- der samma betingelser (»matchade» data) eller också kan betingelser samplas obe- roende för varje individ (»omatchade>> da— ta).
Vidare skiljer man i detta betraktelsesätt på G-studie (generaliserbarhetsstudie) och D-studie (beslutsstudie). Det förstnämnda innebär observationer av individer under betingelser som är representativa för en po- pulation, medan det sistnämnda betecknar de observationer som ligger till grund för beslut om individer av något slag.
Reliabilitet, betraktad som generaliser- barhet, förlorar den klassiska betydelsen som ett mått på avsaknaden av mätfel. »Fel- värdet» får här i stället enbart betydelse som en avvikelse mellan observerat värde och populationsvärde. En skattad föränd- ring i beteendet över olika situationer kan bero på faktiska förändringar hos indivi— den och inte på mätfel i instrumenten. Des- sa förändringar behandlas inom modellen. Genom detta betraktelsesätt kommer grän-
sen mellan reliabilitet och validitet att sud- das ut.
Intraklasskorrelation
Reliabilitetsuppskattningarna gjordes mot bakgrund av den redovisade modellen med intraklasskorrelationer (se Ebel, 1951; Eke- hammar, 1967; Haggard, 1958). Fördelar- na med detta sätt att uppskatta reliabiliteten hos skattningar är bl. a. dels att det ger ett sammanfattande mått även när skattningar föreligger från mer än två bedömare för samma bedömda individer, dels att det kan användas även när antalet observationer per individ varierar.
Variabla betingelser i datainsamlingen
Det fanns inga möjligheter att samla in data under betingelser som var optimala för en uppskattning av deras tillförlitlighet. Bl. a. förelåg data i ofullständiga matriser. Samt- liga bedömare hade inte skattat samtliga elever och samma elever hade sällan blivit skattade av samma bedömare på grund av den i undervisningen gjorda gruppindel- ningen.
Vidare var skattningarna av varje indi- vid utförda under olika delstudiekurser. Det- ta kan tänkas innebära förändringar i situa- tionella och motivationella faktorer mellan de situationer i vilka individen bedömdes. Således varierade betingelserna för beteen— det och bedömningarna kraftigt mellan t. ex. Laborationskurs II och Intervjukurs. En förändring i ämnesområde kan också tän- kas åstadkomma förändring i motivation och attityd. Det ena kan upplevas som mer intressant eller meningsfullt än det andra. Denna förändring kan också ge upphov till förändringar i beteendet. Till situationsva- riationen hör också den som betingas dels av förändringar av gruppernas sammansätt- ning, dels av bytet av gruppledare.
Tiden mellan två skattningar var relativt kort, cirka sex veckor. Alla skattningar ba- serades på observationer under ungefär lika lång tid. Varje moment innehöll flera övningar på vardera ungefär fyra timmar.
Observationsförfarandet kan således betrak- tas som en modifierad form av tidssampling av beteende.
Betraktelsesätt
Av ovanstående framgår att skattningarna utfördes under så olika betingelser att de mått som erhållits inte kan anses härröra från ekvivalenta förhållanden. Storleksord- ningen av de olika varianskälloma och in- teraktionen mellan dem går på grund av datas ofullständighet inte att uppskatta. Man vet således inte på grundval av dessa data hur känsliga de utvalda variablerna är för variation i situationsbetingelserna, och hur skattningarna i de aktuella variablerna för- ändras därav.
Resultat av studier angående generaliser- barheten hos personbedömningar, som re- dovisats i annat sammanhang (Magnusson, Gerzén och Nyman, 1968; Magnusson och Heffler, 1969), tyder på att individens be- teende varierar med förändringar i yttre be- tingelser, t.ex. gruppsammansättning och målsättningen för aktiviteten. Det i skatt- ningssammanhang ofta gjorda antagandet om konstans i individens beteende över va- rierande yttre betingelser är således sanno- likt ohållbart.
Mot bakgrund av detta kan en beräknad korrelationskoefficient mellan skattningarna från olika delstudiekurser ej tolkas som ut- tryck för interbedömarreliabilitet i traditio- nell mening utan utgör sannolikt en grov un- derskattning av denna. Sambandet mellan skattningarna kan däremot betraktas som ett generaliserbarhetsmått i linje med Cron- bachs och hans medförfattares reliabilitets- teori.
De data som användes som prediktorer eller kriterier var individens medelvärde för varje variabel. Dessa utgör således D-data enligt Cronbachs terminologi. Medelvärde- na kommer från skattningar av bedömare, som kan anses dragna ur en tänkt popula- tion av gruppledare i psykologi, vilka slumpmässigt fördelats på grupper av indi- vider. Varje grupp är i sin tur sammansatt av individer på ett approximativt slumpmäs-
-.. _ ..... 113-L. ...-a'l'nanin ”_a ..w—i'f.
”' _45 ___.
Variabler Stockholm Uppsala
Muntlig framställning Logiskt tänkande Intellektuell rörlighet Noggrannhet Samarbete Säkerhet i beteende Studielämplighet A Studielämplighet B Senare studieframgång
mmmmmmmmw ———©saewr
PPI—”
Antal koefficienter Antal bedömare/individ N
.48 .64 .35 .62 .51 .14 .31 .44 .69 .42 .64 .47 .50 .56 2 1 2 2—4 138 34
sigt sätt. Bedömarna kan därför anses samp- lade genom ett »omatchat» förfaringssätt.
Bedömarna i Uppsala respektive Stock— holm kan inte anses dragna från samma po- pulation, och respektive data får därför be- handlas var för sig.
Som tidigare nämnts varierade även and- ra betingelser än bedömama. Skattningarna var emellertid baserade på slumpmässigt gjorda observationer och sammanfattade i bedömningar på delstudiekurser under en termin. Individens medelvärde av dessa skattningar kan sålunda betraktas som en uppskattning av populationsvärdet för hans beteende under studier av psykologi under en termin, tolkade i skattningar av bedöma- re av en viss kategori (amanuenser och as- sistenter i psykologi).
I sammanfattning visar analysen att da— ta väl låter sig beskrivas inom den redovi- sade reliabilitetsmodellen. Betraktelsesättet innebär således att generaliserbarhetsbegrep- pet utvidgas till att gälla såväl bedömare
som situationer av vissa, ovan angivna, ka- tegorier.
4.2.3 Reliabilitetskoefficienter för skatt- ningsvariabler
Okorrigerade skattningar
Reliabiliteten i medelvärden av avgivna skattningar, beräknade som intraklasskoef— ficienter, redovisas i tabell 5. I dessa koef- ficienter ingår interbedömarvariansen som felvarians. Koefficienterna ger därigenom en mera realistisk bild av värdet av data så som de normalt används. För alla ter- miner och variabler, där data har möjlig- gjort reliabilitetsuppskattningar, har dessa också utförts. För stockholmsmaterialet gäl- ler koefficientema för data från flera ter- miner, för uppsalamaterialet gäller koeffi- cientema för data från en enda termin.
I tabell 6 redovisas intraklasskoefficien- ter för reliabiliteten i en bedömares skatt—
Tabell 6. Reliabilitet i enskilda skattningar från studietiden, två betyg.
Variabler Stockholm Uppsala S 1. Muntlig framställning .32 .31 S 3. Logiskt tänkande .22 .32 S 4. Intellektuell rörlighet ;34 S 6. Noggrannhet .08 S 7. Samarbete .18 S 9. Säkerhet i beteendet .28 .37 S 11. Studielåmplighet A .27 .34 S 12. Studielämplighet B .31 S 14. Senare studieframgång .27 .34 SOU 1970: 20 307
betyg, efter korrektion. Tabell 7. Reliabilitet i medelvärden av skattningar från studietiden höstterminen 1965, två
Variabler Stockholm
S ]. Muntlig framställning .50 (.48) S 3. Logiskt tänkande .33 (.24) S 4. Intellektuell rörlighet .53 (.49) S 7. Samarbete .38 (.33) S 9. Säkerhet i beteendet .53 (.50) S 12. Studielämplighet B .52 (.50) S 14. Senare studieframgång .43 (.39) Antal bedömare/individ 2 N 80
ningar, vilket möjliggör en direkt jämförelse mellan studieorter med avseende på koeffi- cientemas nivå.
Korrigerade skattningar
I de koefficienter som redovisats i tabeller- na 5 och 6 ingår som nämnts interbedömar- variansen som felvarians. För skattningarna under höstterminen 1965 har intraklasskoef— ficienterna för medelvärdenas reliabilitet också korrigerats för interbedömarvarian- sen. Effekten av en sådan korrektion, som skulle kunna göras i många praktiska sam- manhang, framgår av tabell 7, där både korrigerade och (inom parentes) okorrigera- de värden redovisas.
Kommentar
Redan tidigare har påpekats att skattning- arna insamlats under ogynnsamma men mycket realistiska förhållanden. Med hän- syn till detta är de erhållna sambanden in- te anmärkningsvärt låga. Det måste emel- lertid genast konstateras att den reliabili— tet som gäller för enskilda bedömares skatt- ningar är alltför otillfredsställande. För att sådana skattningar från studietiden skall kunna utnyttjas som underlag för t. ex. råd- givning, bör denna grundas på flera be- dömningar av varje individ för varje varia- bel. Med t.ex. fyra eller fem bedömare och utgallring av vissa variabler skulle reliabili— teten hos medelvärdet av deras skattningar kunna nå den nivå som måste krävas för da- ta, som skall användas som underlag för in-
dividuell prognos.
Som framgår av tabell 7 medför korrige- ringen för interbedömarvarians som väntat nästan genomgående en höjning av reliabili— teten. För att kunna använda de reliabili- tetskoefficienter som erhålls efter en sådan korrektion, måste denna också genomföras på data. Det är tveksamt om den måttliga höjningen av reliabiliteten motiverar mer- arbetet och merkostnaderna med en korrek— tion.
4.2.4 Samband mellan skattningsvariabler från studietiden
Sambanden mellan skattningsvariablerna har beräknats som produktmomentkoefficienter inom varje termin. Genomsnittskorrelatio- nen för varje variabel har erhållits genom transformation till Fishers z.
I tabell 8 redovisas en frekvensfördelning över de genomsnittliga interkorrelations- koefficienterna. Den fullständiga matrisen för genomsnittliga interkorrelationer åter- finns i bilaga 7 c.
Av tabell 8 och bilaga 7 c framgår att kor- relationsmatriserna med få undantag inne- håller höga och positiva koefficienter, vil- ket sannolikt delvis kan tolkas som resul- tatet av liten variation i observationsbeting- elserna.
Av de värden, som redovisas i bilaga 7 c, framgår en genomgående tendens att del- variablerna S l—S 4 har högre samband med sammanfattningsvariablerna för studiefram- gång än med sammanfattningsvariabeln Lämplighet som psykolog A (med klientkon-
.=-_ .. __4_.—_—_ __ tfn—'..-
Lh—
label] 8. Frekvensfördelning över genom- snittliga interkorrelationskoefiicienter mellan skattningsvariabler från studietiden, tvåbetyg.
Klassintervall Frekvenser ——.10—;h.00 0 +.01—+.10 ] +.11——+.20 5 + .21—+ .30 10 + .31—+ .40 10 +.41—+.50 18 +.51—+.60 31 +.61——+.7O 23 +.71——+.80 18 + .81—+ .90 4 +.91—+ 1.00 0 Antal koefficienter 120 Mediankoefficienten .56
takt). Motsatt tendens erhålls i synnerhet beträffande sambanden mellan delvariabler- na S 8 respektive S 10 och nämnda sam- manfattningsvariabler. Detta kan avspegla skilda förväntningar hos bedömama om vil- ka egenskaper som konstituerar en god stu- derande (forskare) respektive praktiskt verk- sam psykolog med klientkontakt.
4.2.5 Komponentanalys
Metodik
Med syfte att i första hand nedbringa anta- let variabler i den fortsatta analysen genom- fördes en komponentanalys av data. För att kunna basera analysen på så stort individ-
material som möjligt, uteslöts fyra variabler i vilka ett stort antal individer inte hade bedömts. Bearbetningarna kom sedan att grundas på 196 tvåbetygstuderande och tolv variabler. Komponentanalysen genomför- des analogt med den som gjordes på test- data. Skattningama var z-transformerade in— om varje termin för att eliminera effekter av nivåskillnader hos bedömama.
Resultat
Analysen gav två komponenter till resultat. I tabell 9 redovisas den roterade kompo— nentmatrisen samt kommunaliteterna. De högsta laddningarna har kursiverats.
Det gemensamma för variablerna med de högsta laddningarna i komponent I är att de ställer krav på intellektuell prestation. Den benämns i fortsättningen Studiefram- gångskomponent.
Komponent II innehåller höga laddning- ar i variabler som i första hand har att gö— ra med relationer till klienter eller andra in- divider. Den benämns i fortsättningen So— cial kontaktkomponent.
4.3 Sambandsanalys av data från studieti- den
Sambanden mellan skattningsvariabler (be- dömda under tvåbetygstudiema) och sam- manfattande studieprestationsmått analyse- rades genom korrelationsberäkningar. En-
Tabell 9. Roterad komponentmatris med två komponenter för skattningar från tvåbetygstudier-
na samt kommunaliteterna (hå). N = 196
Komponenter
Skattningsvariabler 2 betyg I II h”
S ]. Muntlig framställning 69 .48 71 S 3. Logiskt tänkande 80 .42 81 S 4. Intellektuell rörlighet 80 .23 69 S 7. Samarbete 34 .53 40 S 8. Social kontaktförmåga 33 .81 77 S 9. Säkerhet i beteendet 53 .49 52 S 10. Objektivitet 27 .78 69 S 11. Studielämplighet A 72 .45 72 S 12. Studielämplighet B 86 .32 84 S 14. Studieframgång 89 .29 88 S 15. Psykologlämplighet A 30 .85 81 S 16. Psykologlämplighet B 64 .42 59
prestationsdata i Stockholm. N = 178 Tabell IO. Koeffictenter tor samband mellan skattningar från tvåbetygstudierna och studie-
Studieprestation
Medelvärde Klarat betyget på
Skattningsvariabler första tentamen 1 termin S 1. Muntlig framställning .181 .10 S ?..3 Skriftlig framställning .472 .191 S 3. Logiskt tänkande .282 .16' S 4. Intellektuell rörlighet .202 .181 S 5.3 Praktisk organisationsförmåga .452 .282 S 6.3 Noggrannhet .382 .181 S 7. Samarbete .141 .10 S 8. Social kontaktförmåga .01 .01 S 9. Säkerhet i beteendet — .04 .04 S 10. Objektivitet .05 .00 S 11. Studielämplighet A .332 .192 S 12. Studielämplighet B .292 .161 S 13.3 Forskningskompetens .542 .252 S 14. Senare studieframgång .332 .181 S 15. Lämplighet som psykolog A — .01 — .10 S 16. Lämplighet som psykolog B .12 .10
* pSDS. * png.
3 N=138.
dast stockholmsmaterialet, 178 individer, har tagits med i analysen på grund av det ringa antalet studerande i Uppsala med bå- da dessa data. Sambanden för dikotomise- rade variabler är beräknade som punktbise- riala koefficienter, övriga samband som pro- duktmomentkorrelationer. Resultaten visas i tabell 10.
Sambanden är relativt låga. Forsknings- kompetens är den enskilda skattningsvaria- bel som har den högsta korrelationen med studieprestation. Skattningar och objektiva mått på studieprestation synes även här mä— ta delvis olika aspekter av studielämplighet.
4.4 Latent profilanalys av studietidsdata
Gruppering av individerna i homogena klas- ser med latent profilanalys (LPA) gjordes på studietidsdata. Syftet var att mot bak- grund av variabler från studietiden göra en klassindelning av individerna som under- lag till senare sambandsanalys. Därvid ba- serades analysen på samma 196 studerande med kompletta skattningsdata och studie- prestationsdata som vid komponentanaly- sen. Som underlag för val av antalet profi-
ler användes samma kriterier som vid ana- lysen av urvalsdata. Analysen utfördes på studieprestationsdata och skattningsdata si- multant, sammanlagt 16 variabler (se figur 4).
Liksom vid de tidigare redovisade latent- profillösningarna erhölls en låg- och en hög- profilgrupp. I jämförande syfte utfördes även en LPA-analys på enbart objektiva studieprestationsdata, dvs. tentamensresulta- ten på de fyra delstudiekurserna för två be- tyg. Denna analys gav också till resultat en låg- och en högprofilgrupp med lika många individer i båda grupperna. En viss om- klassificering av individer hade ägt rum jämfört med föregående analys av samtliga studietidsdata.
4.5 Latent profilanalys av både urvalsdata och studietidsdata
För att utnyttja all insamlad information ut— fördes också en latent profilanalys på bå- de urvals- och studietidsdata simultant.
De variabler som ingick i analysen re- dovisas i figur 5. Två profilgrupper, en låg- och en högprofil, erhölls även här.
Variabler— Profilvör-de ".8 _.5 '.4- —.2 33.0 +.2. +.4- +.G I l l l _l l 1 | l l l l l Mun+liq framställning Logiskt +önkonde Intellektuell rörlighet- Noggrannhet"
Social kontoklförmågn Säkerhet i beteende Objek+ivi+e+ Forskningskompelens $ludielömplighe+ A
Senor—e studieframgång Lömplighei' som psgkolog A .Lömplighe+ som psykolog B Testmetodik ll Loborol'ionskurs ll
Person lighe'l'spsgkologi
Intervjuku rs
Anlul individer 78 ua
Figur 4. Resultat av latent profilanalys av både studietidsskattningar och studieprestationsdata.
Variabler Profi'évörde . .0 l I | l l I | l | | l l S+uden+be+gq Prepedeu+isk skrivning Tesi-= Logisk komponen+
Tesi- : Verbal komponen+ Genomsnitt-ligi- studieresultat på tvåbel'ggskrivningurnu Studietidsskottning: S+udiefromqånqskomponenl' S+udie+idsskoi+ning=
Social kon+0k+komponen+
An'l'ul individer 52 60
Figur 5. Resultat av latent profilanalys av både urvalsdata och studietidsdata.
5 Beskrivning och analys av data från praktiktiden
Vid uppföljningar av detta slag är bortfall av individer under tiden från urvalstillfället till praktiktiden en ofrånkomlighet. Bortfall får konsekvenser för tolkningen av resulta- ten. Det kan i första hand hänföras till att endast en del av de i undersökningen in— gående försökspersonema antagits till ut- bildningen i psykologi. Detta är det väl- kända »restriction of range»-problemet. Ef— fekten av det systematiska bortfallet blir särskilt uttalad beträffande de variabler som legat till grund för urvalet (studentbetyg och propedeutisk skrivning), eftersom vali- ditetskoefficienter är systematiskt beroende av heterogeniteten i det stickprov varpå de beräknats. För det andra är det sannolikt att flera studerande ännu ej erhållit prak- tik på grund av den relativt långa kö som rå- der vid praktikantutbildningsinstitutionerna. För det tredje kan en del studerande, som avklarat sina teoretiska studier, ha fullgjort sin praktik utan att de av någon anledning skattats. För det fjärde kan några ha av- brutit sina studier. För det femte är det sannolikt att några försökspersoner inte har haft för avsikt att bli psykologer och att det därför inte har varit aktuellt med prak- tiktjänstgöring.
I undersökningen prövas den prognostis- ka säkerheten hos olika uppsättningar av data. Stickprovsammansättningar kan, på grund av de faktorer som nämnts, variera
Prognos av yrkeslämplighet
mer eller mindre systematiskt mellan de oli- ka datagrupperna. Detta innebär att man inte utan vidare kan betrakta de olika stick-v
proven som representativa för en och sam- ma population. Av detta följer att jämfö- relsen mellan de olika metodernas prognos- tiska tillförlitlighet försvåras och att man måste vara försiktig vid generalisering av-
resultaten.
Ett enkelt sätt att undersöka om något se» lektivt bortfall har förekommit är att jäm— föra uppföljningsgruppen i prediktordata med samtliga individer, för vilka prediktor- data föreligger. Jämförelsen kan då göras
med avseende på medelvärde och spridning, för respektive prediktorvariabel. Analysen kan utföras dels med data från urval och studietid, dels med data från studietid och praktiktid. Man kan då konstatera om nå- gon stegvis selektion har skett under upp- följningstiden.
En motsvarande jämförelse kan göras. med avseende på kriteriedata, dvs. praktik- skattningarna, mellan uppföljningsgruppen och samtliga praktikskattade individer. Syf-- tet blir då att undersöka om uppföljnings- gruppen utgör en representativ kategori av- samtliga praktikskattade. Även denna jäm-- förelse kan göras med avseende på medel—» värde och spridning.
** ' _.aL.
älg!":-
samtliga sökande höstterminen 1964. Tabell 15 . Jämförelse av medelvärde (M) och standardavvikelse (s) i urvalsdata för uppföljnings- gruppen höstterminen 1964, dels under studietiden, dels under praktiktiden i relation till
Samtliga Samtliga antagna Samtliga antagna sökande med studietidsdata med praktikdata Variabler M 5 M s M 5 Test: Logisk komponent 15.2 3.7 15.9 3.7 16.1 4.6 Test: Verbal komponent 15.8 3.6 16.8 3.6 16.5 4.2 Propedeutisk skrivning 5.0 2.0 6.0 1.8 6.1 2.0 Studentbetyg 5.0 2.0 5.8 1.8 5.4 2.1 N 219 64 36
I den första analysen jämfördes uppfölj- ningsgruppen med samtliga sökande dels under studietiden, dels under praktiktiden. Jämförelsevariabler var de urvalsdata som insamlats, dvs. studentbetyg, poängtal på propedeutisk skrivning samt två kompo- nentvariabler från testningama. Två sepa- rata analyser genomfördes, dels för urvals- gruppen höstterminen 1964 och dels för motsvarande grupp vårterminen 1965. Re- sultat av analyserna redovisas i tabellerna 15 och 16.
Av tabellerna framgår att selektionen från urval till studietid inte var särskilt mar- kerad. Spridningen var av ungefär samma storleksordning. Gruppens medelvärde höj- dcs emellertid i verbal testkomponent samt i propedeutisk skrivning och studentbetyg. De två senare variablerna utgjorde vid den- na tidpunkt urvalsinstrument, varför resul- tatet inte är särskilt anmärkningsvärt.
Tabell 16. Jämförelse av medelvärde (M) och
För att undersöka om uppföljningsgruppen skilde sig systematiskt i kriteriedata, dvs. praktikskattningar, från samtliga praktik- skattade gjordes en jämförelse i medelvär- de och spridning mellan dessa grupper. Kri- teriedata transformerades till standardpoäng inom vart och ett av de fyra praktikområ- dena. Jämförelsen baserades på de tre sam- manfattningsvariabler från praktiktiden som tidigare redovisats. Som uppföljningsgrupp betraktas här de praktikskattade för vilka både urvals- och studietidsdata förelåg, sammanlagt 47 individer. Resultaten av jämförelseanalysen redovisas i tabell 17.
Skillnaderna var relativt små mellan un- dersökningsgruppen och totalgruppen. Upp- följningsgruppen låg i de tre redovisade variablerna genomgående något högre i me- delvärde än praktikanterna i allmänhet. Spridningen var också något mindre än i totalmaterialet.
standardavvikelse (s) i urvalsdata för uppfölj-
ningsgruppen vårterminen 1965, dels under studietiden, dels under praktiktiden i relation till samtliga sökande vårterminen 1965.
Samtliga sökande
Samtliga antagna med praktikdata
Samtliga antagna med studietidsdata
Variabler M 5 M 5 M s Test: Logisk komponent 15.1 4.1 15.4 4.2 15.0 3.2 Test: Verbal komponent 19.5 4.9 20.1 4.6 19.6 4.4 Propedeutisk skrivning 5.0 2.0 5.8 1.7 5.6 1.9 Studentbetyg 5.0 2.0 6.1 1.8 6.5 1.8 N 362 78 50
Tabell 17. Jämförelse av medelvärde (M) och standardavvikelse (s) i kriteriedata för uppfölj— ningsgruppen i relation till samtliga praktikskattade.
Uppföljningsgrupp med både urvals- och
Samtliga praktikskattade studietidsdata Variabler M 5 M s Lämplighet som bitr. psykolog .00 1.00 .22 .92 Lämplighet som psykolog .00 1.00 .17 .96 Sammanfattande praktikbedömning .00 1.00 .21 .97 N 316 47
Sambanden har på traditionellt sätt beräk— nats dels som produktmomentkoefficienter (r) för enskilda prediktorer, dels som mul- tipelkoefficienter (R) för kombinationer av prediktorer mot en kriterievariabel. De re- dovisade signifikansema grundar sig på en tvåsvansad prövning av koefficientema. En ensvansad prövning, vilken skulle kunnat motiveras utifrån förväntningarna om posi- tiva samband, skulle självfallet ha betytt att flera värden hade angivits som signifikanta på respektive nivåer. Detta under förutsätt- ning att resultaten gått i den förväntade rikt- ningen. Den multipla regressionsanalysen har utförts enligt s.k. stegvis regression. En oberoende variabel i taget infördes i ekva- tionen och den multipla korrelationen be- räknades efter varje steg. Variabler infördes i ekvationen i den ordning som de bidrog till att höja R.
6.2.1. Prognos av yrkeslämplighet från urvalsdata
Beskrivning
De prediktorvariabler för vilka data före— låg vid urvalstillfällena höstterminen 1964 och vårterminen 1965 var följande:
5.1. Skattningar från praktiktiden 5.1.1 Datainsamling
Metod
Flertalet av dem som studerar psykologi gör det i avsikt att utbilda sig för yrkes- verksamhet inom något av psykologins till- lämpningsområden. För att få legitimation som biträdande psykolog krävs förutom filo- sofie kandidat-examen i vissa ämnen sam- manlagt sex månaders handledd praktik från två av tillämpningsområdena arbetspsykolo- gi, barnklinisk psykologi, skolpsykologi och vuxenklinisk psykologi. I Stockholm—Upp- sala-området besätts praktikplatserna i stor utsträckning av studerande från institutio- nerna i Stockholm och Uppsala. Handledar- na vid dessa praktikinstitutioner ställde sig positiva till medverkan i uppföljningen.
I nära samverkan med handledare vid praktikinstitutioner på olika verksamhets- områden utformades en uppsättning skatt- ningsvariabler. Efter förprövning med skatt- ningar på vissa institutioner av ett mindre antal praktikanter modifierades bedöm- ningsförfarandet. I det slutliga bedömnings- formuläret ingick följande 30 variabler. P 1:1 Muntlig framställning (i kontakt med klienter) P 1:2 Muntlig framställning (i kontakt
med kolleger)
*U'V'U'U
"U ':f'
"U *U'U'U'U'U'U'U
"U'Ul'dl'dl'd'f
10 11 12 13:
13:
14 15 16 17 18
Muntlig framställning (i kontakt med föräldrar, anhöriga, före- tagsledare etc.) Skriftlig framställning Logiskt tänkande Intellektuell rörlighet Effektivitet (under normala arbets- förhållanden) Effektivitet (under pressande och betungande arbetsförhållanden) Säkerhet i beteende (i kontakt med klienter) Sökerhet i beteende (i kontakt med kolleger) Säkerhet i beteende (i kontakt med föräldrar, anhöriga, företagsle- dare etc.) Självständighet Samarbete Observationsförmåga
Integrering av materialet
Noggrannhet Objektivitet
Social distans och kontaktförmåga (avseende klientkontakt) Social distans och kontaktförmåga (avser ej klientkontakt) Diagnostisk sensibilitet Mognad
Pedagogisk förmåga
Administration av test
Yrkesetik Uppträdande i fältkontakter
_ _ _f_____4_. t—d =-—n'_
_-.-.._ .H.:a-Mu.mmqf—_7—v_—_-_£ ”___—.a. 4.334
P 20 Kännedom om förordningar P 21 Kännedom om gränsområden P 22 Lämplighet som biträdande psy- kolog P 23 Lämplighet som självständig psy- kolog P 24 Sammanfattande bedömning
De fullständiga definitionerna redovisas i bilaga 8. Bedömningsskalan var grafisk och motsvarade den som beskrivs på s. 304.
Bedömningsförfarande Handledaren avgav sin bedömning, när praktikanten hade slutat. Bedömningen
grundades på observation av praktikantens beteende under hela praktiktiden. I de fall då flera handledare kom i kontakt med praktikanten avgav de var sin bedömning.
Varje bedömare handleder endast ett få- tal praktikanter åt gången. Ofta har hand- ledaren endast en praktikant. För att öka jämförbarheten mellan bedömningar avgiv- na av olika handledare har en generell re- ferensram använts. Bedömaren skulle skat- ta praktikanten i relation till psykologprak- tikanter i allmänhet. Samma instruktion till bedömare, som använts vid skattningar un- der studietiden, användes med de ändring- ar som det specifika bedömningsförfaran- det krävde.
Översikt av insamlade data
Insamlingen av kriteriedata påbörjades höst- terminen 1965 och avslutades sommaren 1968. Bedömningar har erhållits från 145 bedömare fördelade på 69 praktikplatser. Av bilaga 9 a framgår antalet bedömda in- divider inom varje praktikområde totalt och uppdelat på Stockholms respektive Uppsalas praktikantområden.
Individpoängen i respektive variabel fick utgöras av medeltal, i de fall då sådana kun— de beräknas, och i övriga fall av en bedö- mares skattningar. Alla bedömare ansåg sig inte ha underlag för skattning av praktikan- ter i samtliga variabler. Antalet individer som bildar underlag för analysen av be-
dömningsförfarandet varierar därför mellan variablerna.
Deskriptiva mått, uppdelade områdesvis, redovisas i bilaga 9 b. Av denna framgår att medelvärdena oftast ligger betydligt över skalans teoretiska medelvärde 60 och så- ledes också högre än skattningarna från stu- dietiden. Denna skillnad beror sannolikt på olika referensramar för de två kategorier- na bedömare. En jämförelse mellan praktik- områden visar också på medeltalskillnader som kan ha samma orsak. Således har prak- tikanter inom bamklinisk psykologi bedömts genomsnittligt högst i 24 av 30 variabler, medan skolpsykologi som område uppvi- sar de lägsta skattningsmedelvärdena i 21 av 30 variabler.
5.1.2. Reliabilitetsanalys
Generalitetsmått
Uppskattningen av interbedömarreliabilite— ten hos praktikskattningarna gjordes med samma metoder som vid analysen av skatt— ningarna från studietiden. Intraklasskoeffi- cienter beräknades för skattningarna från vart och ett av praktikområdena arbets- psykologi (AP), barnklinisk psykologi (BP) och vuxenklinisk psykologi (VP). Endast de praktikanter som vid analystillfället vårter- minen 1967 bedömdes av två eller fler hand- ledare ingår i beräkningarna. Inom det skol- psykologiska området var det antal prakti- kanter som bedömdes av flera än en hand- ledare för litet som underlag för reliabili- tetsberäkningar. Vidare beräknades en in- traklasskoefficient för överensstämmelsen mellan olika bedömares skattningar obe- roende av praktikområde för totalantalet individer med mer än en bedömare. De er— hållna koefficienterna redovisas i tabell 11. Koefficienterna avser reliabiliteten i en be— dömares skattningar med interbedömarva- riansen som felvarians.
Samband mellan identiska variabler bedömda på två områden
I det insamlade materialet ingår 75 indi- vider, som bedömts på två olika praktik-
i Variabel AP BK VK Totalmaterialet 1 1 Pl: 1 Muntlig framställning .67 .56 .63 .70 , Pl: 2 Muntlig framställning .68 .54 .70 .63 i Pl: 3 Muntlig framställning .67 .82 .64 .67 ; P2 Skriftlig framställning .57 .31 .63 .56 i P3 Logiskt tänkande .72 .32 .78 .60 i P4 Intellektuell rörlighet .53 .53 .81 .64 ' PS: 1 Effektivitet .19 .19 .55 .27 ,_ PS: 2 Effektivitet .41 .02 .35 .34 ' P6: 1 Säkerhet i beteende .11 .13 .44 .25 P6: 2 Säkerhet i beteende .61 .65 .69 .62 P6: 3 Säkerhet i beteende .61 .56 .66 .63 ' P7 självständighet .64 .39 .70 .59 P8 Samarbete .49 .63 .74 .57 P9 Observationsförmåga .58 .52 .73 .58 P10 Integrering av materialet .57 .20 .81 .54 P11 Noggrannhet .37 .41 .63 .50 P12 Objektivitet .57 .61 .78 .65 P13: 1 Social distans och kontaktförmåga .60 .29 .80 .39 P13: 2 Social distans och kontaktförmåga .53 .82 .73 .67 P14 Diagnostisk sensibilitet .47 .56 .76 .63 ' P15 Mognad .49 .56 .69 .54 ' P16 Pedagogisk förmåga .70 .24 .71 .63 P17 Administration av test .49 .34 .69 .47 P18 Yrkesetik .45 .65 .43 .53 P19 Uppträdande i fältkontakter .70 .67 .77 .70 P20 Kännedom om förordningar .60 — .29 .29 .41 P21 Kännedom om gränsområden .70 .04 .07 .42 . P22 Lämplighet som biträdande psykolog .66 .55 .44 .71 i P23 Lämplighet som självständig psykolog .63 .45 .85 .65 P24 Sammanfattande bedömning .66 .47 .74 .61 ? Mediankoefficienter .59 .49 .69 .59 Antal individer 38 14 20 72 områden. En ytterligare aspekt av generali- Till detta förhållande bidrar sannolikt
teten är sambandet mellan skattningar för praktikhandledamas större erfarenhet av identiska variabler bedömda på två olika personbedömning. I ett annat viktigt avseen— praktikområden. Härigenom utökas gene— de skiljer sig också sannolikt de förhållan— ralitetsmåttet till att även omfatta praktik- den under vilka praktikskattningarna har område och praktikperiod. Sambanden ut— utförts från de förhållanden under vilka trycktes med produktmomentkorrelationer. skattningarna under studietiden gjordes. De Dessa ger en viss överskattning av generali— senare grundades på observationer under serbarheten, då nivåskillnader mellan områ- olika och delvis olikartade delstudiekurser den inte kommer att ingå i felvariansen. för olika bedömare. Det är också sanno— Sambanden redovisasitabell 12. likt att dessa bedömare i huvudsak följde instruktionen att inte diskutera de skattade eleverna med varandra, särskilt som bedö- marna parallellt inte kunde vara handleda- De intraklasskoefficienter som redovisats re för samma individer. På praktikinstitu- som uttryck för reliabiliteten hos skattning- tionerna ser handledarna praktikanterna un- ar från praktiktiden avser tillförlitligheten der i stort sett likartade förhållanden. Det i en bedömares skattningar. Dessa värden är också naturligt att det referenssystem som är genomsnittligt högre än de som har redo- utbildas på en praktikinstitution kommer att visats för reliabiliteten i en bedömares skatt— vara gemensamt för handledarna i större ningar under studietiden (se tabell 6). utsträckning än vad som gäller för det re- Kommentar till reliabilitetsanalysen
Tabell 12. Koefficienter för samband (r) mel- lan identiska skattningsvariabler, som be- dömts på två praktikområden samt antalet observationer (N).
Variabel r N Pl: 1 Muntlig framställning .291 63 Pl: 2 Muntlig framställning .271 75 Pl: 3 Muntlig framställning .351 48 P2 Skriftlig framställning .352 70 P3 Logiskt tänkande .472 74 P4 Intellektuell rörlighet .19 72 PS: 1 Effektivitet .05 75 PS: 2 Effektivitet .14 56 P6: l Säkerhet i beteende .21 69 P6: 2 Säkerhet i beteende .17 74 P6: 3 Säkerhet i beteende .402 49 P7 Självständighet .322 75 P8 Samarbete .302 75 P9 Observationsförmåga .332 74 P10 Integrering av materialet .332 73 P11 Noggrannhet .422 74 P12 Objektivitet .342 73 P13: 1 Social distans och kontakt-
förmåga .291 65 P13: 2 Social distans och kontakt-
förmåga .452 51 P14 Diagnostisk sensibilitet .352 63 P15 Mognad .231 75 P16 Pedagogisk förmåga .40"1 41 P17 Administration av test .343 64 P18 Yrkesetik .23 55 P19 Uppträdande i fältkontakter .352 64 P20 Kännedom om förordningar .332 63 P21 Kännedom om gränsområden .41" 63 P22 Lämplighet som biträdande
psykolog .281 72 P23 Lämplighet som självständig
psykolog .502 68 P24 Sammanfattande bedömning .382 73
1 13305. 2 13301.
ferenssystem som universitetslärarna skat- tar inom. Likaså är det naturligt att det förekommer mera kommunikation, utbyte av information och värderingar om de skat- tade mellan olika handledare på praktik- institutionerna än mellan olika ledare av studiegrupper. Sådana faktorer kan ligga bakom det faktum, att intraklasskoefficien- tema för praktikskattningarna genomgående är så mycket högre än motsvarande koeffi— cienter för skattningarna under studietiden.
De synpunkter som nu har anförts om eventuella skillnader i de förhållanden un- der vilka skattningarna från studietiden re- spektive praktiktiden har utförts gör, att man inte av skillnaderna i nivå mellan re-
liabilitetsvärdena för de båda slagen av. skattningar kan dra slutsatsen att det ena slaget ger mer värdefull information än det andra. De resultat som presenteras i fortsättningen, varvid dessa data relateras till övriga data i projektet, får visa vilka skattningsdata som har sådant informations— värde att de kan utnyttjas för de syften för vilka de insamlats.
Reliabilitetsvärdena för olika praktikom- råden varierar i nivå. Dessa skillnader går inte att tolka och ger således heller inte underlag för några slutsatser om det rela- tiva värdet hos skattningar från olika prak- tikområden.
De värden som presenteras i tabell 12 för sambandet mellan skattningar för iden- tiska variabler, bedömda under praktikpe- riod 1 och 2, är produktmomentkoefficien— ter. Dessa kan ge någon överskattning av intraklasskorrelationen, då det existerar dif- ferenser i nivå mellan skattningar från olika praktikområden. Koefficienterna ger dock en uppfattning om generaliteten hos prak- tikskattningama över praktikområde, bedö- mare och tid. En tolkning av koefficienter- nas eventuella grad av överskattning är emellertid beroende av hur data i praktiken kommer att användas. Om beslutsdata be- står av medelvärden för individen över fle- ra praktikområden, kommer de i tabell 12 redovisade värdena att ge en korrekt bild av den genomsnittliga generaliteten för en bedömare. Kommer däremot data baserade på endast en enskild bedömare att använ- das, utgör värdet en överskattning av ge- neraliteten. Detta visar åter att generalite- ten kan anta olika värden beroende på be- slutsdatas användning.
5.1.3. Samband mellan skattningsvariabler från praktiktiden
Sambanden mellan skattningsvariablema be— räknades med produktmomentkoefficicnter. Data från de olika praktikområdena bear- betades var för sig. Koefficienterna trans- formerades sedan till Fishers 2 och genom- snittskorrelationerna beräknades.
På grund av mångfalden av variabler re-
Tabell 13. Frekvensfördelning över genom- snittliga interkorrelationskoefficienter mellan skattningsvariabler bedömda inom fyra olika praktikområden.
Kumulativ Klassintervall Frekvens frekvens .21—.30 7 7 .31—.40 42 49 .4l-——.50 112 161 .51—.60 140 301 .61—.70 106 407 .71—.80 24 431 .81—.90 4 435
dovisas resultatet av sambandsberäkningama i bilaga (9 c). I tabell 13 redovisas som översikt frekvensfördelningen över genom- snittliga interkorrelationskoefficienter.
Enligt tabellen blev mediankoefficienten för samtliga interkorrelationer 0.54. Sam- banden var överlag höga.
5 .1.4 Latent profilanalys av skattningar från praktiktiden
Metodik
Latent profilanalys genomfördes på praktik— tidsdata analogt med tidigare bearbetningar av urvalsdata och studietidsdata. Syftet var att klassificera individerna i homogena grup— per i kriteriedata med utnyttjande av profil- information i de skattade variablerna. För att få med så många individer som möjligt i analysen har vissa kriterievariabler uteslu- tits på grund av att dessa variabler har be- dömts mycket ofullständigt. De tre sam- manfattningsvariablerna har heller inte ta-
gits med i analysen, eftersom dessa bedöm- ningar baserats på övriga skattningsvariab- ler. I den slutliga analysen ingick därför 23 variabler, redovisade i figur 6.
Skattningar utfördes på fyra olika prak- tikområden. Eftersom dessa skiljer sig åt i skattningsnivå, transformerades data före analysen till standardvärden inom varje praktikområde för att reducera denna be- dömareffekt. Totalt ingick data för 316 in- divider i analysen.
Resultat
En profillösning med fyra observerade pro- filer erhölls. Den redovisas i figur 6.
Som framgår av figur 6 är två av profi- lerna »hög»- respektive »låg»-profiler med nästan raka profiler. De övriga två är »mit- ten»-profiler som varierar mellan variabler men genomsnittligt har värden omkring noll på standardskalan. På grund av att individ- antalet var relativt litet i mittenprofilerna sammanslogs dessa till en profilgrupp vid senare sambandsberäkningar.
Av de 316 ingående mätvärdena var det 111 individer som ingick i sambandsanaly- sen och som klassificerats i två olika profi— ler på grund av att de skattats på två olika praktikområden. Eftersom varje individ en— dast bör ingå i en profil, och ingen uppdel— ning på praktikområden varit möjlig i prog- nosanalysen på grund av litet material, till- fördes de nyss nämnda individerna den pro- fil som var grundad på den senaste prak- tikperioden, dvs. den som låg närmast yr- kesverksamhetstiden.
För att undersöka om den erhållna pro- filindelningen också differentierar i de tre
Tabell 14. Medelvärde (M) av standardvärden i sammanfattningsvariabler för de fyra profil- grupperna I, II, III, IV efter latent profilanalys av praktikskattningsdata samt F-kvoter.
M Variabler I II III IV F P 22. Lämplighet som bitr. psykolog — .87 .90 .30 .08 123,2 P 23. Lämplighet som självst. psykolog — .83 .89 .14 .18 112,8 P 24. Sammanfattande bedömning av praktik- tiden —- .83 .97 .20 .10 112,9
__.m._._______ ___-_,
Variabler Profilvärde —.8 —.G —.4 —.2 1.0 +.7_ +.4 +.6 +.8 +.l0
P l=l Muntlig framställning P l=2 Mun+lig fromsröllning
P 2 Skriftlig framsi'öllninq
P 3 Logisk+ tänkande
P 4 ln+el|ek+uel| rörlighet" P 5z| Effektivitet"
P 52 Effektivitet"
P Bil Säkerhe'l'i beteende
P 62 Sökerhe'i' i beteende
p 7 Självständighet
P 8 Samarbete
P 9 Dbserval-ionsförmöga PID Integrering av material Pll Noggrannhet-
PIZ Objektivitet
Plätl Social konl'uk'l'förmåqa P|4 Diagnos—Hele sensibilitet P|5 Mognad
F W Testndminisi'rution
Pl8 Yrkesetik
FIS Uppträdande i föltkon'l'akfer
__ f,_- .. . _ P20 Hunnedom om förordningar Nx— PZI Kännedom om gränsområden * N An'l'ol individer IIS 55 49 9?)
Figur 6. Resultat av latent profilanalys av skattningar från praktiktiden.
sammanfattningsvariablerna testades medel- talsskillnadema mellan grupperna med va- riansanalys. I tabell 14 redovisas gruppme- deltal och F-kvoter.
Av tabellen framgår samma tendens som i övriga variabler. Profilgrupp I ligger lågt i samtliga sammanfattningsvariabler. Profil- grupp 11 ligger högt samt III och IV i mit- ten. Spridningen är av samma storleksord- ning i de fyra grupperna. Medeltalsskillna- derna är signifikanta på minst enprocentig nivå.
1. Propedeutisk skrivning (poängtal ut— tryckt i stanine inom den prövade urvals- omgången)
2. Studentbetyg (betygspoäng uttryckt i stanine inom den prövade urvalsomgången)
3. Test: Verbal komponent
4. Test: Logisk komponent.
För att öka överskådligheten har enskil— da testvariabler inte medtagits i redovis— ningen.
Råpoängen i de kriterieskattningsvariab- ler som ingick i analysen transformerades till standardvärden inom varje praktikområ- de, eftersom bedömarskillnader mellan oli—
Tabell 18. Korrelationskoefficienter mellan urvalsdata från höstterminen 1964 (N = 35) respektive vårterminen 1965 (N =48) och skattningar från praktiktiden.
Kriterier Sammanfattande Lämplighet som bedömning av bitr. psykolog självst. pyskolog praktiktiden Prediktorer ht 1964 vt 1965 ht 1964 vt 1965 ht 1964 Vt 1965 Test: Verbal komponent — .03 .24 .21 .361 .17 .23 Test: Logisk komponent — .02 .19 .15 .20 .15 .20 Propedeutisk skrivning — .13 — .02 — .15 — .09 — .09 — .02 Studentbetyg .10 .27 .24 .452 .12 .301 Multipel korrelation .16 .33 .28 .511 .19 .36 (Samtliga variabler) 1 p 3 .05. 3 p 5.01. 320 SOU 1970: 20
Följande sammanfattande praktikskatt— ningsvariabler utnyttjades som kriterier.
1. Skattning av lämplighet som biträdan- tiktiden (P: 24).
2. Skattning av lämplighet som psykolog (P: 23).
3. Sammanfattande bedömning av prak— tiktiden (P: 24). Analysen utfördes separat på materialen från höstterminen 1964 och vårterminen 1965.
Resultat
Sambandet mellan prediktorer och olika yr— keslämplighetskriterier redovisas i tabell 18.
Kommentar
De högsta validitetskoefficienterna erhölls när kriteriet utgjordes av skattad lämplig- het som psykolog eller av sammanfattande bedömning av praktiktiden. Detta gällde nästan utan undantag för samtliga uppskatt— ningar av den prognostiska tillförlitligheten hos enskilda prognosvariabler i undersök- ningen.
En mer markerad tendens till lägre validi- tetskoefficienter föreligger för data från höstterminen 1964 än för data från vårter- minen 1965. Underlag saknas för en helt tillfredsställande tolkning av denna tendens. Skillnaden är delvis uttryck för en naturlig variation i resultat från små stickprov. En annan förklaring, som emellertid endast kan gälla för testvariablerna, är i huvudsak att olika test användes höstterminen 1964 och vårterminen 1965.
Vissa tendenser kan man utläsa ur tabell 18. För samtliga kolumner utom en gäller att studentbetyget i detta sammanhang har det högsta sambandet med kriteriedata. Stu- dentbetygets värde som prediktor styrks ock- så av andra beräkningar i undersökningen. För data från den propedeutiska kursen gäller att koefficientema utan undantag är små och negativa. Ingenting i detta mate- rial talar för att de skulle ha något värde vid prognos av verksamhet som praktiskt
verksam psykolog. För testresultaten före- ligger en klar tendens till positiva validi- tetskoefficienter. De är emellertid låga och endast i ett fall signifikant skilda från 0.00.
Till den multipla, ej korsvaliderade kor- relationskoefficienten bidrog studentbetyget mest, medan testdata inte gav något signi— fikant tillskott utöver studentbetyget till prognosen. Analysen av materialet tyder så- ledes på att test inte är särskilt användbara som komplement till studentbetyg men tänk- bara som alternativ.
Data analyserades även separat för män och kvinnor. Analysen utfördes på materia- len från höstterminen 1964 och Vårterminen 1965, som slagits samman för att man skul- le få ett acceptabelt individunderlag. Resul- tatet visade att inga skillnader i prognostisk tillförlitlighet förelåg mellan könen.
6.2.2 Prognos av yrkeslämplighet från stu- dietidsdata
Beskrivning
Samband mellan data erhållna under stu- dietiden i psykologi och yrkeslämplighetskri- terier från praktiktiden beräknades med steg- vis multipel regressionsanalys. Analysen ut- fördes med enbart data från tvåbetygstu- dierna i Stockholm, eftersom studiepresta— tionsdata från Uppsala inte var jämförbara med dem som samlats in i Stockholm. De prediktorer från studietiden som användes var följande:
1. Klarat två betyg på en termin. (Diko— tom variabel, som anger om individen in— om en termin har klarat respektive inte klarat kursfordringama för två betyg i psy- kologi.)
2. Studieprestation, två betyg. (Genom- snitt av poängtalet på genomgångna delten- tamina. Varje poängtal transformerades till standardvärden inom respektive termin för att eliminera skillnader i svårighetsnivå på skrivningar mellan terminer.) .
3. Studietidsskattning: Studieframgångs- komponent. 4. Studietidsskattning: Social kontakt- komponent. 321
Tabell 19. Koefficienter för samband mellan prediktorer från studietiden och sammanfattande praktikskattningar. (Inom parentes anges de variabler som gav signifikanta tillskott till regres- sionskvadratsumman på minst tioprocentig nivå). N=73
Kriterier Lämp lighet som Sammanfattande bitr. självst. bedömning av Prediktorer psykolog psykolog praktiktiden 1. Klarat två betyg på en termin .271 .291 .30” 2. Studieprestation, två betyg .14 .22 .231 3. Skattningar: Studieframgångskomponent .20 .281 .31' 4. Skattningar: Social kontaktkomponent .20 .241 .282 Multipel korrelation (samtliga variabler) .34 .381 .411 Multipel korrelation (endast variabler med signi- fikanta tillskott till regressionskvadratsumman medtagna) .331 (1,4) .382 (1,3) .402 (3,1)
1 p5.05. llps.01.
Ytterligare en multipel regressionsanalys utfördes, där de två komponentvariablerna baserade på tvåbetygskattningarna ersattes med de två enskilda skattningsvariablema Lämplighet som psykolog med klientkontakt och Lämplighet som psykolog utan klient- kontakt. Det var rimligt att undersöka om dessa enskilda prognosvariabler av psykolog- lämplighet kunde användas och kanske ge lika stor prediktionsförmåga som kompo- nentvariablema.
Kriterieskattningarna från praktikplatser- na transformerades som tidigare beskrivits. De skattningsvariabler som användes som kriterium var desamma som vid föregående analys.
Samtliga individer med en komplett upp- sättning skattnings- och studieprestationsda- ta ingick i analysen. Individantalet (N=73) ansågs för litet för att en korsvalidering skulle vara meningsfull.
Tabell 20. Koefficienter för samband mellan prediktorer från studietiden och sammanfattande praktikskattningar. (Inom parentes anges de variabler som gav signiiikanta tillskott till regres- sionskvadratsumman på minst tioprocentig nivå). N=73
Kriterier Lämplighet som Sammanfattande bitr. självst. bedömning av Prediktorer psykolog psykolog praktiktiden 1. Klarat två betyg på en termin .271 .291 .30' 2. Studieprestation, två betyg .14 .22 .232 3. Skattning av lämplighet som psykolog med klient- kontakt .10 .09 .15 4. Skattning av lämplighet som psykolog utan klient- kontakt .19 .17 .251 Multipel korrelation (samtliga variabler) .331 .351 .411 Multipel korrelation (endast variabler med signifikanta tillskott till regressionskvadratsumman medtagna) .331 (1,4) .291 (1) .39' (1,4)
'p5.05. 'ps.01.
___. ___... __ ...- .__..t'_-u.l
Samband mellan prediktorer från studieti- den och yrkeslämplighetskriterier redovisas i tabell 19 och 20. I tabell 19 ingår, för- utom de båda studieprestationsvariablema, komponentvariablerna från Studietidsskatt- ningarna. I tabell 20 har de senare ersatts med de under studietiden utförda prognos- skattningama av psykologlärnplighet.
Kommentar
Av resultaten för enskilda korrelationsberäk- ningar framgår att både objektiva studie- prestationsdata och subjektiva bedömningar gav signifikanta samband med kriteriemåt- ten. Av samtliga variabler var variabeln Klarat två betyg på en termin den bästa prediktorvariabeln. Beträffande studietids- skattningarna hade komponentvariablerna genomgående högre validitetskoefficienter än de sammanfattande prognosskattningsva- riablerna. En sannolik förklaring till detta är att komponentvariablerna, som utgörs av en vägd summa av delskattningarna, troli— gen är mera reliabla än de sammanfattande prognosvariablerna. Resultatet i detta avse- ende antyder att om skattningar under stu- dietiden skall kunna användas som prognos- instrument, enskilt eller i kombination med andra metoder, bör den information som ligger i delskattningar användas.
I den multipla regressionsanalysen av da- ta svarade tidsvariabeln nästan genomgåen- de för den största predicerade variansen. De subjektiva bedömningarna gav dock i regel ett signifikant tillskott till den prog- nostiska tillförlitligheten. Liksom vid den ti— digare analysen av urvalsdatas prognosför- måga måste vid värderingen av koefficien- tema i den multipla regressionsanalysen hän- syn tas till att ekvationerna inte har kors- validerats.
En analys av enbart de objektiva studie- prestationsvariablernas prognosförmåga ba- serad på ett större material utfördes även. Analysen gav resultat, som inte tydde på att variabeln Klarat två betyg på en termin hade någon prognosförmåga. Däremot stod
sig resultatet beträffande variabeln Genom- snittlig studieprestation för två betyg. Ref sultatet från den senare analysen implicerar att man inte enbart med studieprestations- data kan göra acceptabla prognoser av yr- keslämplighet bedömd under praktiktiden.
6.2.3 Prognos av yrkeslämplighet från både urvalsdata och studietidsdata
Beskrivning
De prediktorvariabler som medtagits i den- na prognosanalys med samtidigt utnyttjande av både urvalsdata och studietidsdata var följande:
1. Propedeutisk skrivning
. Studentbetyg . Test: Verbal komponent . Test: Logisk komponent . Klarat två betyg på en termin . Studieprestation, två betyg . Studietidsskattningar: Studiefram- gångskomponent
8. Studietidsskattningar: Social kontakt-
komponent.
NIOXUl-P—MN
Inga enskilda skattnings-, studiepresta- tions— eller testvariabler ingick således i ana- lysen utan enbart komponentvariabler och sammanfattningsvariabler. De tre kriterie- variabler från praktiktiden som användes var desamma som i tidigare analyser. Samt— liga individer med fullständig uppsättning data under hela uppföljningstiden (N = 47) ingick.
Resultat
I tabell 21 redovisas multipelsamband mel- lan prediktorer från både urvals- och studie- tid och de tre kriterievariablerna.
Kommentar
Sambanden var genomgående höga och den generellt bästa prediktorn var Studiefram- gångskomponenten av skattningar från stu- dietiden. Studentbetyg och tidskriteriet Kla- rat två betyg på en termin gav med ett un-
Tabell 2]. Multipla koefficienter för samband mellan data från urvalstiden och studietiden å ena sidan och sammanfattande praktikskattningar å den andra. (Siffrorna inom parentes härrör från de variabelnummer som redovisats i texten i detta avsnitt.) N=47
Kriterier
Lämplighet som Sammanfattande bitr. självst. bedömning av Prediktorer psykolog psykolog praktiktiden Samtliga variabler .581 .702 .611 Variabler med signifikanta tillskott till regressions- .502 .64” .532 kvadratsumman på minst tioprocentig nivå (7, 2, 5) (7, 2, 5) (7, 2)
lp5.05. i*pg.01.
dantag signifikanta tillskott till prediktionen. Med dessa tre variabler blev den multipla koefficienten av storleksordningen 0.50— 0.64. Genom att utnyttja data från både ur- valstillfälle och studietid erhölls alltså en säkrare prognos än med enbart data från en av dessa två tidpunkter.
Studentbetyget visade sig vara den bästa prediktorn av urvalsdata, medan testvariab- lema genomgående gav låga eller inga till- skott till prognosen. Båda slagen av stu- dietidsdata (objektiva studieprestationsmått: Klarat två betyg på en termin och studie- tidsskattning: Studieframgångskomponent), ingick med höga vikter i regressionsekvatio- nen.
6.3 Samband mellan klasser erhållna genom latent profilanalys
Som tidigare sagts kan som alternativ till regressionsanalysen en annan validerings- modell användas. Modellen innebär att sam- bandet beräknas mellan å ena sidan data från urvalstillfälle och studietid och å andra sidan data från praktiktid för homogena klasser av individer. Gruppering av indivi- der utfördes som tidigare nämnts med la- tent profilanalys (LPA). För urvals— och studietidsdata erhölls två profilkategorier; en profil som låg genomgående högt i alla variabler samt en profil som låg genom- gående lågt. För praktiktidsdata erhölls fyra profilkategorier. I analysen av samband mellan prediktor- och kriteriedata med av- seende på klasstillhörighet har de två »me-
del»—profilerna som erhållits av praktikdata sammanslagits till en profilkategori.
Sambandsanalysen illustreras med 2 X 3 tabeller. Sambandet mellan prediktordata och kriteriedata har chi2-testats. Vid signi- fikant chi2 har ett kvantitativt sambands- mått beräknats, Å (lambda), som i det ak- tuella fallet där man känner en individs kategoritillhörighet i prediktorvariabeln, ger den proportionella reduktionen i det ge- nomsnittligt sannolika felet vid prediktion till en kriterievariabel (se Hays, 1965, s. 606—610).
Vid en jämförelse mellan resultat erhållna med de två valideringsmetoderna, regres- sions- och klassambandsanalys, bör man ta hänsyn till att vissa skillnader i kriteriedata föreligger. Vid regressionsanalysen utgjor- des kriteriet av tre sammanfattningsvaria- bler (se 5. 320) medan vid klassambandsana- lysen kriteriedata uppdelats i tre profilgrup- per, en hög-, en låg— och en medelprofil— grupp, erhållna på basis av en LPA-analys av 23 skattningsvariabler från praktiktiden. Detta medförde att antalet individer variera- de mellan de båda typerna av analyser. Någ- ra av de individer som skattats i samman- fattningsvariablerna hade inte bedömts i vissa delvariabler. Dessa individer utgick så- ledes ur klassambandsanalysen. '
6.3.1 Prognos av yrkeslämplighet från urvalsdata
Resultat Eftersom olika test användes vid urvalen höstterminen 1964 och vårterminen 1965
erhållna genom latent profilanalys. Tabell 22. Samband mellan urvalsdata från höstterminen 1964 och praktikdata, uppdelat i klasser
Urvalsdata Praktikdata
Hög
Profilkategori
Låg 3 9 5 17 N 13 9 31
Chi3=2.78 (ej signifikant)
har separata sambandsanalyser gjorts på respektive material. LPA-grupperingen av prediktordata baserades i båda fallen på nio testvariabler samt resultat på propedeutisk skrivning och studentbetyg. Fullständiga ur- valsdata och kriteriedata förelåg för 31 indi- vider från höstterminen 1964 och för 45 individer från vårterminen 1965.
Sambanden mellan urvalsdata och prak- tikdata uttryckta som klassamband fram— går av tabellerna 22 och 23.
Inga signifikanta klassamband förelåg mellan prediktor- och kriteriegrupper, då klassificeringen av prediktorgruppema gjorts med data från urvalstiden.
Kommentar
Sambandsanalyserna tyder på att urvalsdata har låg eller ingen prognosförmåga avseen- de yrkeslämplighet. Resultatet överensstäm- mer inte helt med det som erhölls med re— gressionsanalysen på materialet från vår- terminen 1965.
Tänkbara förklaringar till detta förhål- lande är för det första att resultaten från
regressionsanalysen inte har korsvaliderats, och för det andra att kriteriedata inte var identiska vid de två analyserna.
6.3.2 Prognos av yrkeslämplighet från studietidsdata
Resultat
LPA-grupperingen av individer med hjälp av studietidsdata grundades som tidigare redovisats på tolv skattningsvariabler och fyra studieprestationsvariabler. Denna ana- lys gav till resultat två profilkategorier. För sambandsanalysen mellan studietidsdata och praktikdata förelåg fullständiga data för 66 individer. Resultatet av denna sambands- analys mellan klasser redovisas i tabell 24.
Redan av frekvenstabellen framgår att ett systematiskt samband förelåg. Av dem som grupperats i en högprofilgrupp under studie— tiden hamnade ca 80 procent i en hög- eller medelprofil under praktiktiden. Av dem som klassificerats i en lågprofil under stu- dietiden kom endast ca 20 procent i en hög- profil under praktiktiden.
Tabell 23. Samband mellan urvalsdata från vårterminen 1965 och praktikdata, uppdelat i klasser erhållna genom latent profilanalys.
Urvalsdata Praktikdata
Profil kategori Hög Medel Låg N Hög 9 12 6 27 Låg 5 6 7 l 8 N 14 1 8 l 3 45
Chia = 1.48 (ej signiäkant)
Tabell 24. Samband mellan studietidsdata och praktikdata, uppdelat i klasser erhållna genom latent profilanalys.
Studietidsdata Praktikdata
Profilkategori Hög Medel Låg N Hög 19 14 9 42 Låg 5 7 1 2 24 N 24 21 21 66
Chi'=6.50, p 5 .05,Å=. 17
Kommentar
Analysen tyder på att det finns möjligheter till prognos av yrkeslämplighet om man utnyttjar både prestations- och skattnings- data från studietiden. Resultatet är konsi- stent med det som erhölls med regressions- analys (se 5. 321). Någon direkt jämförelse mellan resultaten från dessa båda metoder är svår att göra, vilket även innebär att vär- det av att använda profilinformation i prog- nosen inte direkt kan uppskattas. Vid järn- förelse med urvalsdatas prognosförmåga måste också hänsyn tas till att studietid och praktiktid ligger varandra närmare i tiden än urvalstid och praktiktid.
En sambandsanalys utfördes även mellan klasser erhållna med LPA av enbart studie- prestationsdata, varvid en hög- och en låg- profilgrupp erhölls, och klasser erhållna med LPA av praktikdata. De variabler som ingick vid latent profilanalys av studie- prestationsdata utgjordes av resultat på en- skilda delstudiekurser under tvåbetygstu- dierna. Vid analysen erhölls inget systema- tiskt samband. Resultatet överensstämde därvid med motsvarande resultat från re- gressionsanalysen (se s. 323). Resultatet skil-
jer sig alltså ifrån det tidigare erhållna sam- bandet mellan samtliga studietidsvariabler och yrkeskriteriet. Det verkar således som om mot bakgrund av profilinformation, skattningsdata från studietiden måste insam- las för att ge möjligheter till prediktion av yrkesframgång. Försiktighet måste emeller- tid iakttas vid tolkningen av resultaten, ef- tersom dessa har baserats på ett relativt li- tet antal individer.
6.3.3 Prognos av yrkeslämplighet från både urvals- och studietidsdata
Resultat
För att utnyttja all bakgrundsinformation utfördes även en klassambandsanalys mel- lan urvals- och studietidsdata å ena sidan och kriteriedata å den andra. Latent profil- analys av samtliga prognosvariabler an- vända simultant har tidigare redovisats (se s. 311). De ingående prognosvariablerna var studentbetyg, poängtal på propedeutisk skrivning, test (två komponentvariabler), stu- dieprestation och studietidsskattningar (två komponentvariabler), dvs. samma variabler
Tabell 25 . Samband mellan urvals- och studietidsdata å ena sidan och praktikdata å den andra, uppdelat i klasser erhållna genom latent profilanalys.
Urvals- och studietidsdata Praktikdata
Protilkategori Hög Medel Låg N Hög 10 6 3 19 Låg 2 7 10 19 N 1 2 1 3 1 3 38 Chi3= 9.18, pg.02, A= .28
som låg till grund för beräkningen av de multipla koefficientema, som redovisades i tabell 21.
Resultatet av sambandsanalysen visas i tabell 25 .
Kommentar
Dessa resultat är också konsistenta med dem som erhölls med regressionsanalys (se 5. 323). Sambandet är det högsta av de klass- samband som har redovisats. Analysen pe- kar på att en bättre prognos kan göras med urvals- och studietidsdata simultant än med var och en av dessa prediktorgrupper för sig. Trots det relativt långa tidsavståndet bör således urvalsdata tas med ur prognos- synpunkt.
7.1 Bakgrund
I denna rapport har redovisats resultat från en undersökning med syfte att pröva a) om data insamlade vid antagning av elever i ämnet psykologi (testresultat, studentbetyg och resultat på propedeutisk skrivning) har värde som underlag för prognos av fram- gång i praktiskt psykologiskt arbete och b) om personbedömningar utförda under stu- dietiden samt mått på studieprestation har någon tillförlitlighet vid prognos av fram- gång i praktiskt psykologiskt arbete, enskilt eller som komplement till data från urvals- tidpunkten.
Prognosanalyserna har genomförts med två metoder (se s. 295). Huvudresultaten från den multipla korrelationsanalysen av sam- band mellan prognosdata och kriteriemått lider av svagheten att de inte har kunnat korsvalideras. De ger därför genomgående en överskattning av den prognostiska till- förlitligheten. Överskattningen är sannolikt ganska avsevärd, eftersom antalet indivi- der i uppföljningsgruppen var så begränsat. Bristen på korsvalidering av resultaten från den multipla korrelationsanalysen uppvägs emellertid av att den prognostiska tillför- litligheten också uppskattades med en an- nan statistisk metodik, vars resultat inte behöver korsvalideras för att kunna tolkas. De båda slagen av analys gav på väsentliga punkter samma resultat. De slutsatser som redovisas i det följande stöds sålunda av resultat från båda analyserna.
Sammanfattning och kommentarer
7.2 Kriteriet
Som mått på framgång i praktisk psykolo- gisk verksamhet användes skattningar ut- förda av handledare vid de institutioner där de studerande hade praktiserat efter avslu- tade teoretiska studier. Bedömare inom samma praktikområde visade med hänsyn till omständigheterna en förvånansvärt hög överensstämmelse i sina skattningar. Även överensstämmelsen mellan bedömare från olika praktikområden, vilken uttrycker skatt- ningarnas generalitet, var god.
Värdet av praktikskattningarna som mått på framgång i praktisk psykologisk verk- samhet och därmed som kriterium på prog- nos av framgång kan självfallet diskuteras. Två förhållanden är viktiga att hålla i min- net. Utformningen av de variabler, i vilka praktikanterna skattats, grundades på för- slag från handledare på olika praktikområ- den om vilka avseenden, som borde täckas för att få en så god bild som möjligt av den aktuella lämpligheten. Bedömningsvariabler- na utformades helt oberoende av prognos- instrumentens sammansättning.
Det är svårt att bedöma i vilken utsträck- ning skattningsvariablema verkligen täcker faktisk lämplighet. Det är emellertid sanno- likt att de täcker de flesta väsentliga aspek- terna. Man kan anta att de aspekter hand- ledarna bedömt som värdefulla för total- bedömningen av lämplighet och rekommen- derat att ingå i bedömningsformuläret är så- dana som för dem själva är avgörande, när
de gör sina bedömningar av praktikanter i allmänhet. Dessa bedömningar kan ha be- tydelse för den framgång praktikanterna kommer att få, t.ex. hur snabbt de får tjänst, vilken typ av arbete de får. Om det SOm nu sagts är giltigt, kan man åtminstone i någon mening betrakta praktikskattning- arna som realistiska mått på framgång i praktiskt psykologiskt arbete.
7.3 Prognosdata
Av data från urvalstillfället visade student- betyget i alla analyserna den bästa prognos- tiska tillförlitligheten (se tabellerna 18 och 21). Det hade som ensam prediktor genom- gående positiva samband med kriteriet och gav det största bidraget till den multipla validitetskoefficienten, när samtliga data la- des till grund för analysen. För data från den propedeutiska kursen erhölls inga posi- tiva samband med kriteriedata. Testdata gav en tydlig tendens till positiva, i något fall signifikant samband med kriteriet. Den verbala komponenten hade därvid genom- gående högre samband än den logiska. skattningarna från studietiden visade re- liabilitetsvärden, som med traditionellt syn- sätt skulle invalidera dem som underlag för diagnos eller prognos i nästan alla sam- manhang. De hade emellertid en viss gene- ralitet över de olika betingelser under vilka skattningarna utfördes. Resultaten från be- räkningarna av sambanden mellan studietids- skattningar och praktikskattningar ger ett visst stöd åt antagandet, att de förra skulle ha värde som självständiga prognosdata el- ler som komplement till objektiva studie- prestationsdata och studentbetyg. Detta an— tagande får även stöd av klassambandsbe- räkningarna. Tendensen går således i mot- satt riktning mot de resultat Kelly och Fiske (1951) erhöll i sin studie av möjlig- heterna att göra förutsägelser om framgång i kliniskt-psykologiskt arbete. Av objektiva studieprestationsdata hade tidsvariabeln Klarat två betyg på en termin i någon ana- lys acceptabla samband med praktikskatt- ningama. Vid en analys på ett större ma- terial erhölls dock negligerbara samband.
Resultaten ger således inte stöd för anta- gandet att endast studieprestationsdata kan ligga till grund för en prognos av yrkes- framgång.
Den bästa prognostiska tillförlitligheten avseende praktisk psykologisk verksamhet erhölls vid en kombination av data från ur- valstillfället och studietidsdata. Både i re- gressions- och klassambandsanalysen fram- kom samma tendens. Av urvalsdata var det emellertid endast studentbetyg som vid regressionsanalysen bidrog till en verklig ökning av prediktionen, medan komponent- variabler baserade på test liksom resultat på propedeutisk skrivning gav negligerbara tillskott. Det är intressant att notera att det var olika typer av data insamlade vid olika tidpunkter som i detta material bidrog till prediktionen.
En synpunkt med konsekvenser för ut— nyttjande av personbedömningar vid dia- gnos och prognos kan anknytas till de re- sultat som har presenterats och de synpunk- ter som har redovisats på reliabilitetspro- blematiken._ Med utgångspunkt från den klassiska reliabilitetsteorin om parallella mätningar vid uppskattningen av reliabili- tet har man traditionellt ställt mycket stora krav på interbedömaröverensstämmelse, för att skattningar skall anses vara användbara. Reliabilitetsvärden av den storleksordning som har erhållits för skattningarna under studietiden och för skattningarna från olika praktikområden, skulle i de flesta sådana sammanhang tidigare ha lett till slutsatsen att skattningarna var oanvändbara. De ana- lyser som här gjorts av sambanden mellan skattningar av olika typer och andra data ger emellertid en antydan om att skatt- ningarna trots de låga reliabilitetsvärdena ändå innehåller värdefull information, som kan utnyttjas.
Det är möjligt att man i vissa samman- hang skulle utnyttja personbedömningar bättre om man i stället för att kräva höga samband mellan bedömare strävade efter att få skattningar med låga samband i enlig- het med den principiella strategi, som sedan länge betraktats som den lämpliga vid va- let av deltest i ett testbatteri. Förutsätt-
ningen för att på detta sätt bättre utnyttja bedömningar är emellertid att var och en av bedömama har någon validitet i sina skattningar. I många sammanhang kan de låga överensstämmelserna mellan olika be- dömare ha sin orsak i att de har obser- verat samma individer under olika situa- tionsbetingelser. Detta förhållande kan vara värdefullt och bör då utnyttjas. Det är tänkbart att var och en av inbördes oeniga bedömare under vissa förhållanden kan bi— dra med valid och värdefull information.
7.4 Slutsatser
Analysen av den prognostiska tillförlitlighe— ten hos data från urvalstillfället syftade till att belysa värdet av dessa data som under- lag för urval bland sökande till studier i psykologi. Av dessa data var resultaten för studentbetyget de mest positiva. Sambandet mellan studentbetyg och kriteriedata låg på ungefär den nivå man brukar finna för studentbetyget vid prognos av framgång i akademiska studier (se Marklund m.fl. 1968). Studentbetyget används nu som ur- valsgrund och ingenting i resultaten från denna undersökning motsäger att detta sker även i fortsättningen. Resultaten stöder emel- lertid inte användningen av test som kom- plement till studentbetyget i urvalet i detta sammanhang. Frågan om huruvida testresul- taten ensamma kan ligga till grund för ett urval när studentbetyg saknas, kan inte be- svaras entydigt med resultaten från denna undersökning, även om det finns en tendens till positiva samband mellan testresultat och praktikskattningar.
För data från den propedeutiska kursen pekar ingenting i analyserna på att de skulle ha något värde vid prognos av framgång i praktisk psykologisk verksamhet. Det måste därvid hållas i minnet att data från den propedeutiska kursen användes som under— lag för faktiskt urval i kombination med studentbetyg. Höga studentbetyg kompense— rade därvid för dåliga resultat på den pro- pedeutiska skrivningen. Detta förhållande kan ha påverkat motivationen hos de stude- rande på ett sådant sätt att t. ex. sökande
med höga studentbetyg ej har gjort maxi- mala prestationer på den propedeutiska skrivningen. Dessa för denna urvalssituation speciell—a förhållanden gör att resultaten ej utan vidare kan generaliseras till andra si— tuationer.
När man bedömer värdet av de erhållna koefficientema är det emellertid väsentligt att hålla några omständigheter av betydelse iminnet. Den begränsning av variationsvid- den (»restriction of range») som blev kon- sekvensen av att studentbetyg och resultat från den propedeutiska skrivningen använ- des som urvalsgrunder har lett till en san- nolik underskattning av den prognostiska tillförlitligheten vid urval av studerande inom ämnet hos data från urvalstillfället. Denna underskattning gäller självfallet om man vill tillämpa resultaten på urvalet av studerande inom andra ämnen. Vid sådan generalisering tillkommer en faktor som verkar i samma riktning. Som redan tidi- gare redovisats, verkar spärrsituationen inom ämnet så att gruppen sökande totalt utgör en relativt homogen grupp i de av- seenden som mäts med studentbetyg, pro- pedeutisk skrivning och test. De mått på prognostisk tillförlitlighet, som man får i en sådan grupp, utgör en sannolik under- skattning av den prognostiska tillförlitlighe- ten hos samma typer av data i en mer he- terogen grupp av det slag, som man sanno- likt har på de flesta postgymnasiala ut- bildningsvägar.
De erhållna koefficientema måste också bedömas mot bakgrunden av bristerna hos praktikskattningama. Även om analyserna har givit stöd för bedömningen att de är användbara som kriterier, har de uppen- bara brister som påverkar resultaten av be- arbetningarna. Även om vi hade tillgång till data med fullständig tillförlitlighet vid prognos av framgång i praktiskt psykolo- giskt arbete, skulle deras tillförlitlighet med praktikskattningama som kriterium upp- skattas till väsentligt mindre än 1.0 i en multipel korrelationskoefficient. Man kan inte förutsätta att praktikskattningama full— ständigt och rättvisande täcker vad man menar med förmåga i praktiskt psykolo-
'WIME' ' "...
giskt arbete. De koefficienter som har redo- visats är inte heller i något fall korrigerade för reliabilitetsbrister. De utgör därför också av dessa skäl underskattningar av den prognostiska tillförlitligheten.
Tillförlitligheten hos data från studieti- den studerades i syfte att pröva huruvida de, ensamma eller i kombination med data från urvalstillfället, kunde användas som underlag för studie- och yrkesrådgivning till dem som redan har påbörjat sina stu- dier. Resultaten är på denna punkt löftes- rika. Data från studietiden minskar på ett signifikant säkerställt sätt osäkerheten i prognosen av framgång i praktiskt psykolo- giskt arbete. Om man utökar underlaget för prognosen med data från urvalstillfäl- let, ökar den prognostiska tillförlitligheten och ligger då på en nivå som kan bedömas som tillfredsställande. (Vid klassambands- analysen var Å : 0.28 och p 5 0.02. Vid den multipla korrelationsanalysen var de multipla, ej korsvaliderade koefficientema 0.58 respektive 0.70, p 5 0.05, vid prognos av framgång som biträdande psykolog re- spektive psykolog.)
Resultaten talar alltså så långt, med de begränsningar i generaliseringsmöjligheter som tidigare har redovisats, för att data av dessa slag skulle vara användbara i en systematiserad studie- och yrkesrådgivning. Detta gäller sannolikt även i en rad andra postgymnasiala ämnen. I många fall före- ligger lika starka skäl som inom psykologi- ämnet för en rådgivningsverksamhet. Huru- vida en sådan skall utformas och organise— ras måste avgöras genom en avvägning mellan de individuella och institutionella vinsterna å ena sidan och de kostnader av olika slag som den skulle medföra å den andra sidan. Fortsatt forskning på detta område ter sig Iöftesrik och borde kunna ge både en förbättrad metodik med säkrare prognoser och en säkrare bedömning av den vinst, individuellt och institutionellt, man kan göra. De resultat som har kommit fram vid denna undersökning ger stöd för plane- ring av en sådan forskning.
Litteratur
Cronbach, L. J., Raiaratnam, N. och Gleser, G. C. Theory of generalizability: A liberali- zation of reliability theory. Brit. J. Stat. Psychol., 1963, 16, s. 137—163. Distefano Jr., M. K. och Bass, B. M. Predic- tion of an ultimate criterion of success of a lawyer. J. appl. Psychol., 1959, 43, s. 40— 41. Ebel, R. L. Estimation of the reliability of ratings. Psychometrica, 1951, XVI, s. 407— 424. Ekehammar, B. Reliabilitet i skattningar av psykologistuderande. Psykologiska institutio- nen, Stockholm, 1967 (stencil). Gulliksen, H. Theory of Mental Tests. Wiley, New York, 1950. Haggard, E. A. Intraclasscorrelation and the Analysis of Variance. Dryden Press, New York, 1958. Harmon, L. R. Fourteen years of research on fellowship selection. National Academy of Sciences, Washington, 1966. Hays, W. L. Statistics for psychologists. Holt, Rinehart and Winston, New York, 1965. Jöreskog, K. G. Statistical Estimation in Fac- tor Analysis. A new technique and its foundation. Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1963. Kelly, E. L. och Fiske, D. W. The Prediction of Performance in Clinical Psychology. The University of Michigan press, Ann Arbor. 1951. Kelly, E. L. och Goldberg, L. R. Correlates of later performance and specialization in psychology. A follow-up study of the trainees assessed in the VA selection research project. Psychological Monograph, 1959, 73, whole number 482. Kelly, E. L. Alternate criteria in medical edu- cation and their correlates. Invitational Con- ference on Testing Problems, Princeton, New Jersey: Educational Testing Service, 1963. Löfberg, A. Analys av yrkesframgång: Upp- följning av skogsskoleutbildade arbetsleda- re i yrkeslivet samt förslag till allmän refe- rensram för urval av personer till senare
yrkesverksamhet. Stockholm, 1967 (stencil). Magnusson, D. Testteori. Almqvist & Wiksell, Stockholm, 1966.
Magnusson, D. och Zetterblom, G. Urval av elever till sjuksköterskeskolor. Psykologiska institutionen, Stockholm, 1966 (stencil). Magnusson, D., Gerze'n, M. och Nyman, B. The generality of behavioral data I: Genera— lization from observations on one occasion. Mult. Beh. Res., 1968, 3, s. 295—320. Magnusson, D. och Heffler, B. The generality of behavioral data III: Generalization poten- tial as a function of the number of observa- tion instances. Mult. Beh. Res., 1969, 4, s. 29—42. Marklund, S., Henrysson, S. och Paulin, R. Studieprognos och studieframgång. Statens offentliga utredningar, 1968: 25.
Mårdberg, B. Arbetspsykologisk klassificering. Personaladministrativa rådets meddelande nr 42, Stockholm, 1966. Nystedt, L. Prediktion av studieframgång. En litteraturgenomgång. Psykologiska institutio- nen, Stockholm, 1963 (stencil). ' Nystedt, L. Prognos av framgång i akademis- ka studier i psykologi. Psykologiska insti- tutionen, Stockholm, 1967 (stencil). Richards Jr., ]. M., Taylor, C. W. och Price, P. B. The prediction of medical intern per- formance. ]. appl. Psychol., 1962, 46, s. 142— 146. Rubenowitz, S. Faktorer bakom akademisk stu- dieframgång. Göteborg: Forskningsgruppen för arbetspsykologi och administration. Psy— kologiska institutionen, Göteborgs universi- tet, 1967.
Taylor, C. W., Smith, W. R. och Ghiselin, B. The creative and other contributions of one sample of research scientists. I Taylor and Barron (Eds). Scientific creativity: its recognition and development. Wiley, New York, 1963, s. 228—250. T ryan, R. Reliability and behavior domain validity: A reformulation and historical critique. Psychol. Bull., 1957, 54, s. 229— 249.
Html—axla- .
Bilaga 1 Medelvärde (M) och standardavvikelse (s) av genomsnittlig studentbetygspoäng samt antal individer (N)
Antagna med andra
Sökande ht 1964 Sökande vt 1965 undersökningsdata M 3.56 3.48 3.83 5 0.64 0.56 0.59 N 195 333 383
Bilaga 2 höstterminen 1964
Följande prov" avsägs mäta verbal förmåga.
Ordförråd III1 _
Försökspersonerna skulle bland fyra svars- alternativ välja ut det ord, som betydde det- samma som eller motsatsen till ett givet utgångsord. 55 uppgifter skulle besvaras på 12 minuter.
Satsutfyllnad1
Varje uppgift bestod av ofullständiga me- ningar. Försökspersonerna skulle fylla i de ord, som fattades, så att meningarna blev språkligt riktiga. Orden fick endast tas från en ordlista, som fanns efter varje uppgift. Åtta uppgifter skulle besvaras på 20 minu- ter.
Följande prov avsågs mäta logisk förmåga. Bokstavsgrupper2
Provet, som ej standardiserats på svenskt material, var uppdelat på två delar om var- dera 15 uppgifter. Varje uppgift bestod av fem bokstavsgrupper om vardera fyra bok- stäver. Bokstäverna i fyra av bokstavsgrup- pema var ordnade efter en och samma re- gel. Försökspersonema skulle finna denna regel och markera den bokstavsgrupp, som avvek från regeln. Provtiden var sju mi- nuter till varje del. (Provet ingick även i förförsöket våren 1964.)
Beskrivning av de test som administrerades
Serier1
Varje uppgift bestod av en talserie. Försöks- personerna skulle finna ut efter vilket sy- stem talserien var ordnad och ange det tal, som skulle kommit därnäst om serien fort- satts. 25 uppgifter skulle besvaras på 13 minuter.
Slutsatser1
Varje uppgift innehöll ett eller flera på— ståenden följda av en slutsats. Försöksper- sonerna skulle avgöra om den dragna slut- satsen var logisk eller ologisk utifrån den information som gavs i påståendena. 67 uppgifter skulle besvaras på 30 minuter.
Följande prov avsågs mäta matematisk för- måga.
Matematisk uppskattning2
Uppgifterna var av algebraisk och aritme— tisk typ. Försökspersonema skulle bland fem svarsalternativ ange det rätta svaret på en matematisk uppställning. 20 uppgifter skulle besvaras på 20 minuter. (Provet in- gick i förförsöket våren 1964.)
* Testet inköpt från Personaladministrativa rådet, Stockholm.
' Översättning av ett amerikanskt test. Till- stånd att använda testet i forskningssammanhang hade erhållits.
-__=.-. -—4-
AAT-I
Provet hade nykonstruerats. Varje uppgift bestod av tre ord. Försökspersonerna skulle ange ett fjärde ord som var så beskaffat att det kunde bilda sammansatta ord med vart och ett av de tre utgångsorden. 30 uppgif- ter skulle besvaras på 35 minuter. (Provet ingick i förförsöket 1964.)
Konsekvenser2
Provet innehöll tio verbalt beskrivna hypo— tetiska situationer. Efter varje »situation» uppräknades fyra konsekvenser, som kunde bli följden om situationen inträffade. För- sökspersonerna skulle för varje situation un- der två minuter ange så många olika kon- sekvenser som möjligt, som denna situa- tion kunde tänkas ge upphov till. (Provet ingick i förförsöket våren 1964.)
Ett prov på allmän information administre- rades.
Allmänorientering 631
Provet bestod av 66 uppgifter av multiple- choice—typ. Frågorna berörde olika områ— den, som försökspersonema kunde tänkas ha mött tidigare. Provtiden var fri.
Bilaga 3 vårterminen 1965
Tre prov avsågs i huvudsak mäta verbala faktorer.
Satskomplettering1
Försökspersonerna skulle på 25 minuter lösa 46 uppgifter. Varje uppgift bestod av en mening, där två ord hade utelämnats, nämligen det första och det sista. Försöks- personerna skulle bland flera alternativ ange dessa ord.
ZI-B2
Försökspersonerna skulle bland fyra svars- alternativ ange motsatsen till ett givet ut- gångsord. Sammanlagt bestod provet av 45 uppgifter och provtiden var 15 minuter.
Analogier M-I3
50 uppgifter skulle besvaras på 25 minuter. I varje uppgift presenterades tre stimulus- ord, där ett ord förhöll sig till ett annat ord som det tredje ordet förhöll sig till ett fjärde. Till varje uppgift fanns det fyra svarsalternativ.
Följande logiska prov administrerades. Domino D-484
Varje uppgift bestod av en serie domino- brickor, ordnade efter en viss regel. För- sökspersonerna skulle finna denna regel och
Beskrivning av de test som administrerades
med siffror ange den dominobricka, som skulle kommit därnäst om serien hade fort- satts. 44 uppgifter skulle lösas på 25 minu- ter.
Syllogismer5
Varje uppgift bestod av två påståenden följda av fyra slutsatser. Försökspersoner- na skulle ange vilken av de fyra slutsatserna som var en direkt följd av de två påstå- endena. Provet var uppdelat i två hälfter om vardera 20 uppgifter. Provtiden för varje del var 12 minuter.
T alsystem1
Försökspersonerna hade 15 minuter på sig att lösa 30 problem. Varje uppgift bestod av ett rutsystem med en bokstav i varje ruta. På två sidor av rutsystemet var mar- ginalfrekvenser utsatta. Försökspersonerna skulle för två av bokstäverna i rutsystemet ange vad de representerade för tal.
1 Testet inköpt från Psykotekniska institutet, Solna. 2 Testet inköpt från Personaladministrativa rådet, Stockholm. 3 Nykonstruktion med Millers analogitest som förebild. Provet ingick i förförsöket hösten 1964.
4 Stencil av ett franskt test. Tillstånd att an— vända testet i forskningssammanhang hade in- hämtats. 5 Översättning av ett amerikanskt test. Till- stånd att använda testet i forskningssamman— hang hade inhämtats.
Provet var detsamma som administrerades under hösterminen 1964 (se bilaga 2).
Ett prov på kretativ förmåga användes. Stickproblem5
Försökspersonerna presenterades ett geome- triskt mönster av ritade stickor, exempelvis en stor kvadrat uppbyggd av mindre kva— drater. Försökspersonerna skulle stryka ett Visst antal stickor på ett sådant sätt att ett bestämt antal fullständiga små kvadrater återstod. Tio uppgifter av denna typ skulle lösas på 14 minuter.
Liksom vid försöksomgången hösterminen 1964 administrerades ett informationsprov.
Allmänorientering Bl
Ett informationsprov liknande det som in— gick i höstens prövningar. Provtiden var 25 minuter och antalet uppgifter 80.
Bilaga 4
Bilaga 4a
studieprestationsdata
Deskriptiva mått på urvals- och
Medeltal, standardavvikelser, lägsta respektive högsta erhållna poäng (både korrigerade och ej korrigerade för gissning), maximalt möjliga poäng för testvariabler höstterminen 1964.
Lägsta resp. högsta erhållna poäng
N = 219
Lägsta resp. högsta erhållna poang Max. Ej korr. för Korr. för möjliga Variabler M 5 gissning gissning poäng Ordförråd III 17.97 7.91 9—50 2—49 55 Satsutfyllnad 40.89 7.23 26—56 56 Bokstavsgrupper 18.84 4.24 8—28 6—27 30 Serier 16.99 4.24 5—25 25 Slutsatser 20.64 10.90 14—61 —5—55 67 Matematisk uppskattning 7.54 3.83 1—19 0—19 20 Allmänorientering 63 41.76 8.86 23—62 12—61 66 AAT—I 13.83 3.44 5—24 28 Konsekvenser 42.32 14.40 4—88 200 Bilaga 4b Medeltal, standardavvikelser, lägsta respektive högsta erhållna poäng (både korrigerade och för gissning ej korrigerade), maximalt möjliga poäng för testvariabler vårterminen 1965. N =362
Max. Ej korr. för Korr. för möjliga j Variabler M 5 gissning gissning poäng ZI—B 23.68 6.97 13—43 5——42 45 Satskomplettering 35.97 5.22 19—46 46 Analogier M-I 23.59 7.38 3—44 -4—42 50 Syllogismer 23.71 8.15 3—39 -6—39 40 Talsystem 16.24 4.04 6—27 30 Domino D-48 29.92 4.99 11—43 44 Matematisk uppskattning 7.61 3.79 0—1 8 0—1 8 20 Allmänorientering B 58.12 8.00 33—75 33—75 80 Stickproblem 10.09 3.28 2—21 30
Bilaga 4c
1 2 3 4 5 6
Koefficienter för samband mellan test från testningama höstterminen 1964. N=219
1. Ordförråd III — .30 .10 .19 .22 .05 .59 .31 .10 2. Satsutfyllnad -— .26 .17 .20 .10 .31 .22 .14 3. Bokstavsgrupper — .47 .22 .25 .08 .33 .27 4. Serier — .26 .36 .19 .14 .16 5. Slutsatser — .27 .23 .17 .07 6. Matematisk uppskattning —- .17 .18 .04 7. Allmänorientering 63 — .38 .16 8. AAT—I -— .12 9. Konsekvenser
Bilaga 4d Koefficienter för samband mellan test från testningama vårterminen 1965. N=362
1 2 3 4 7
1. ZI-B — .39 .44 .22 .05 .06 .04 .10 .54 2. Satskomplettering — .51 .41 .30 .35 .29 .30 .37 3. Analogier M-I —— .43 .20 .29 .43 .35 .35 4. Syllogismer — .25 .26 .32 .31 .11 5. Talsystem _ .48 .26 .32 .05 6. Domino D-48 — .36 .35 .03 7. Matematisk uppskattning — .37 .05 8. Stickproblem — .08 9. Allmänorientering B ——
Bilaga 4e Medeltal, stan dardavvikelse, lägsta respektive högsta erhållna poäng samt maximalpoäng för propedeutisk skrivning, höstterminen 1964 i Stockholm, vårterminen 1965 i Stockholm och
Uppsala.
Lägsta resp. högsta erhållna Max. Propedeutisk skrivning M 5 poäng poäng N Stockholm ht 1964 40.88 14.47 1 —71 80 180 Stockholm vt 1965 42.10 13.72 2 —70 80 158 Uppsala vt 1965 34.14 12.37 1,5—55.5 64 139 Bilaga 4f Koefhcienter för samband mellan genomsnittligt studentbetyg, propedeutisk skrivning och enskilda test från urvalet höstterminen 1964.
Resultat på propedeutisk
Test Studentbetyg skrivning 1. Ordförråd III .22” .222 2. Satsutfyllnad .252 .09 3. Bokstavsgrupper .13 — .02 4. Serier .161 .13 5. Slutsatser .30”ll .09 6. Matematisk uppskattning .13 .10 7. Allmänorientering 63 .21” .02 8. AAT—I .11 .02 9. Konsekvenser .13 .22*' Studentbetyg .03
* pg.05 N=195 N=180 ” 135.01
Bilaga 4g Koefficienter för samband mellan genomsnittligt studentbetyg, propedeutisk skrivning och enskilda test från urvalet vårterminen 1965. Koefficienterna för propedeutisk skrivning är medel-
korrelationer för Stockholm och Uppsala.
Resultat på propedeutisk Test Studentbetyg skrivning 1. ZI-B .202 .10 2. Satskomplettering .212 .141 3. Analogier M-I .07 .162 4. Syllogismer .152 .24” 5. Talsystem .03 — .06 6. Domino D-48 —.06 —.01 7. Matematisk uppskattning — .01 .111 8. Stickproblem .09 .121 9. Allmänorientering B .23” .10 Studentbetyg .1 21 N=333 N=297
1 p SDS ' p 5.01 Bilaga 4h
Samband mellan använda studielämplighetsmått för två betyg.
och Uppsala. N = 355—382
Medelkoefiicienter av Stockholm
Variabler 1 2 3 4 5 6 7 1. Testmetodik II (prestationsmått) .14 .51 .46 .52 .82 .37 2. Psykiatri (prestationsmått) .13 .18 .17 .20 .04 3.—._Laborationskurs II (prestationsmått) .38 .41 .76 .49 4. Personlighetsteori (prestationsmått) .42 .73 .39 5. Intervjuteknik (prestationsmått) .76 .30 6. 2 betyg (prestationsmått) .51 7. 2 betyg (tidsmått)
Bilaga 5
Definition av samtliga skattningsvariabler som
ingår i bedömningsformuläret: Bedömning av psykologistuderande under den teoretiska utbildningen (1965: 1)
S 1. Muntlig framställning
Förmåga att muntligt ge en korrekt och nyanserad framställning av problem som diskuteras.
S 2. Skriftlig framställning
Förmåga att skriva klart, redigt och väl- disponerat, att språkligt avpassa det skrivna efter den kategori av människor som skall läsa det.
S 3. Logiskt tänkande
Förmåga att dra slutsatser och resonera lo- giskt, att tänka klart och redigt, att få sam- manhang och konsekvens i sina tankar.
S 4. Intellektuell rörlighet
Förmåga att sätta sig in i och angripa pro- blem från olika utgångspunkter, att lätt pro- ducera idéer etc.
S 5. Praktisk organisationsförmåga
Variabeln definieras som förmåga att kunna organisera sitt arbete, t. ex. uppläggning och utförande av experiment, iordningstäl- lande av apparatur etc.
S 6. Noggrannhet
Variabeln definieras som noggrannhet och punktlighet i arbetet, t. ex. lämna in redo- görelser för förelagda uppgifter i rätt tid.
S 7. Samarbete
Förmåga att anpassa sig till andra, att smi- digt smälta in i institutionens arbetsrutin, att undvika irritation i samarbete, att på ett konstruktivt sätt kunna lösa olika arbets- uppgifter tillsammans med andra.
S 8. Social kontaktförmåga
Förmåga att med bibehållen yrkesmässig distans få kontakt med andra, att i sam- tals— och intervjusituationer skapa en av- spänd atmosfär etc.
S 9. Säkerhet i beteende
Variabeln definieras som säkerhet och le- dighet i beteende.
S 10. Objektivitet
Förmåga att bedöma medmänniskor och deras handlingar på ett opartiskt sätt, att skilja på sak och person och inte miss- tolka andra människors motiv, att ha en nyanserad uppfattning om andra männi- skor.
S 11. Studielämplighet A (avser endast del- S 16. Lämplighet som psykolog B (utan studiekursen) klientkontakt). .
Variabeln definieras som förmåga att på Variabeln definieras som lämplighet i prak- ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig tisk psykologisk verksamhet utan klientkon- undervisningen i psykologi (variabeln avser takt. endast delstudiekursen).
S 12. Studielämplighet B (för ett betyg med avseende på ettbetygstuderande och för två betyg med avseende på två- betygstuderande)
Variabeln definieras som förmåga att på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig un- dervisningen i ämnet psykologi (för ett be- tyg med avseende på ettbetygare och för två betyg med avseende på tvåbetygare).
S 13. Forskningskompetens
Variabeln definieras som förmåga att for- mulera betydelsefulla forskningsproblem inom psykologi. Att kritiskt kunna värdera och bruka andras resultat och att använda lämplig design och statistisk metod. Att för- stå innebörden av erhållna resultat och dra de rätta slutsatserna. Att kunna presentera resultaten och forskningsuppgifterna på ett klart, entydigt och välorganiserat sätt.
S 14. Senare studieframgång
Variabeln definieras som förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt inhämta och tillgodogöra sig kunskaper i ämnet psykologi på högre nivå (t. ex. tre betyg, licentiatnivå, doktorsgrad). (Bortse från ekonomiska och sociala faktorer.)
S 15. Lämplighet som psykolog A (med klientkontakt)
Variabeln definieras som lämplighet i prak— tisk psykologisk verksamhet med klientkon— takt, där verksamheten går ut på att på- verka patientens tillvaro.
Bilaga 6 Anvisningar för bedömare i anslutning till formuläret »bedömning av psykologistuderande»
(Försöksversion 1965: 1)
Bedömningens syfte
De psykologistuderande, som antagits till undervisningen i psykologi vid psykologiska institutionen höstterminen 1964 och vårter— minen 1965 har deltagit som försöksperso- ner i ett urvalsexperiment med psykolo- giska test. Dessa studenter kommer att noga följas under utbildningens gång dels på in— stitutionen, dels ute på praktikinstitutioner- na. Avsikten är att undersöka hur pass an- vändbara olika urvalsmetoder är, när det gäller att fastställa den sökandes förutsätt— ningar att tillgodogöra sig den teoretiska utbildningen vid institutionen och den prak- tiska undervisningen ute på, praktikinstitu- tionerna. Ett— led i detta uppföljningsarbete är att konstruera bedömrningsformulär, som ger mer utförliga upplysningar om de stu- derandes prestationer under utbildningen än de hittills tillämpade tentamensskrivningar- na. Bedömningarna som utförs inom psyko— logiska institutionen får även i stor utsträck- ning betraktas som prediktorvariabler för senare prestationer.
Hur försöksverksamheten utfaller beror på Er medverkan, Ert personliga engage- mang i bedömningsarbetet. Vi hoppas att det bedömningsförfarande som vi nu har lagt fram eventuellt skall kunna ge Er vissa uppslag och idéer, som Ni själv kan ut- nyttja i andra bedömningssammanhang.
Observation
Det nya bedömningsförfarande som nu skall användas på försök bygger på ett formu- lär, som omfattar dels aspekter på de stu— derandes begåvning, muntlig och skriftlig framställning osv., dels vissa sammanfattan- de bedömningar. Detta förutsätter att Ni under utbildningens gång särskilt försöker observera studenterna i de avseenden som skall bedömas.
Tidpunkten för bedömningen
Varje bedömare erhåller exemplar av be- dömningsformuläret vid början av delstu- diekursen. Formuläret skall lämnas till mig snarast efter det att Ni har avslutat under- visningen på delstudiekursen. Försök att samla iakttagelser under hela observations- tiden, så att Ni vid det slutliga ifyllandet av formuläret inte påverkas för starkt av just den sista observationen.
Detaljanvisningar för hur Ni skall gå tillväga när Ni fyller i bedömningsformu- läret. (Studera samtidigt formuläret.)
Allmänna anvisningar
Sedan uppgifterna överst på s. 1 besvarats, antecknas i bokstavsordning namnen på de studerande som skall bedömas, ett namn
på varje rad. Omedelbart till höger om nam- net skrivs initialbokstaven för den studeran- des efternamn (ex. 1). Om två studerande i gruppen har samma initialbokstav skrivs också förnamnets initialbokstav (ex. 2).
Ex. 1
Gustavsson, Margareta G Kvist, Britta K Stenström, Eva S
Ex. 2
Gustavsson, Margareta G Karlsson, Stina SK Kvist, Britta BK
Använd tryckbokstäver (versaler) vid ut- skriften av initialerna. Initialbokstäverna skall i fortsättningen användas för att mar- kera elevens placering i bedömningsskalan.
På varje sida i bedömningsformuläret finns en variabel definierad.
Den bedömningsskala som skall användas ser ut så här
i l l Låg Genom- Hög i förhållande snittlig i förhållande till genom- till genom- snittet snittet
Ni skall ange Er bedömning av studenter- nas positioner genom att med streck i be- dömningsskalan markera hur de enligt Er uppfattning förhåller sig till vad som är vanligt (genomsnittligt) för psykologistude- rande i allmänhet med avseende på varia- beln. Bedömningen skall således bygga på de erfarenheter Ni har samlat under Er ti- digare tjänstgöring.
Arbetsgången vid bedömningen
1. Läs först rubriken överst på sidan. Tänk noga igenom definitionen av variabeln.
2. Tänk sedan efter vilken av de stude- rande inom gruppen som ligger högst just i detta hänseende. Försök att frigöra Er från Er uppfattning om elevens allmänna prestation. Den skall Ni ge uttryck åt i den slutliga sammanfattande bedömningen.
Pröva om Er bedömning kan motiveras av de faktiska observationer Ni gjort av den studerande under kursens gång. (Denna re- gel gäller givetvis även vid de fortsatta övervägandena.)
3. Försök avgöra hur den så utvalda stu— denten i den aktuella variabeln förhåller sig till vad som är vanligt när det gäller psykologistuderande i allmänhet. Ange ut- fallet av denna bedömning genom att dra ett streck genom bedömningsskalan. Avståndet från skolans mittpunkt (»Genomsnittlig» ) till detta streck anger hur långt över eller under genomsnittet den bedömde studenten ligger. (Givetvis kan också bedömningen ut— falla så att strecket hamnar mitt på bedöm- ningsskalan.) Anteckna den studerandes ini- tial intill detta streck.
4. Försök sedan avgöra vilken elev som Ni anser ligga sämst till vid beaktande av den aktuella bedömningsaspekten. Markera i bedömningsskalan, på det sätt som angivits ovan, denne studerande i förhållande till genomsnittet för psykologistuderande i all- mänhet på motsvarande utbildningsstadium.
5. Placera därefter in övriga studerande i förhållande till de först utsatta bedjm- ningarna.
6. Gå därefter vidare till nästa bedöm— ningsaspekt. Utfallet av bedömningen beror givetvis på den grupp studerande som Ni har att bedöma. När det gäller så här små grupper kan det förekomma ganska stora olikheter mellan grupperna. Här följer några exem— pel på hur bedömningarna kan utfalla:
Ex. 1. B S F : ' ' ' : : Låg Genom- Z-Iög i förhållande snittlig i förhållande till genom- till gemm- snittet snttet Kommentar
I denna grupp ligger samtliga studerande under det genomsnittliga (normala) för psy— kologistuderande i allmänhet. Eleven F som placerats högst i gruppen har erhållit ett resultat som ligger något under genomslit-
tet och de övriga två har erhållit ännu lägre bedömningar. Studerandena S och F är dock något så när jämngoda, under det att B ligger klart lägre än S och F.
Ex. 2. U D H : ' : ' : Låg Genom- Hög i förhållande snittlig i förhållande till genom- till genom— snittet snittet Kommentar
I denna grupp ligger samtliga studerande mycket nära genomsnittet för psykologistu- derande i allmänhet. Skillnaderna mellan de studerande är tydligen liten. H anses dock ligga något högre än D och U, D något högre än U.
Ex. 3. K R
. | . | . I | I Låg Genom- Hög i förhållande snittlig i förhållande till genom- till genom- snittet snittet Kommentar
Bedömningen avser här endast två stude- rande. Skillnaden mellan dem är här tyd- ligen mycket stor. Under det att R ligger mycket högt i denna variabel jämfört med en stor grupp psykologistuderande, ligger K klart under genomsnittet vid en sådan jäm— förelse.
Osäkerhet vid bedömningen, tveksamhet be- träffande vad bedömningsområdena skall omfatta osv.
I många fall känner man som bedömare en naturlig osäkerhet inför sin uppgift. Man tvekar om hur pass riktig bedömningen är, eller man funderar över hur en viss varia- bel skall värderas. Vi måste dock be Er att försöka avge en bedömning även i så— dana fall där Ni känner Er mycket osäker. Det är nämligen av stor betydelse för vår undersökning att vi inte får några luckor i vårt material genom att bedömningar ute- lämnas.
Samtidigt är det givetvis värdefullt för oss att få veta i vilka fall Ni anser Er be- dömning särskilt osäker. Om Ni är mycket tveksam beträffande riktigheten av en viss bedömning, så anteckna detta nederst på sista sidan under rubriken Anm. Detta kan gälla samtliga bedömningar inom ett visst bedömningshänseende eller bedömningen av en viss individ.
Edra synpunkter på formuläret
Vi är givetvis mycket angelägna om att få Edra synpunkter på innehållet i formuläret, oklarheter i anvisningar eller beskrivningar av variablerna, förslag till nya bedömnings- aspekter som borde tas in i formuläret osv. Sådana synpunkter och förslag kan också antecknas på det lediga utrymmet nederst på varje sida eller på baksidan av häftet.
Bilaga 7 Deskriptiva mått på studietidsskattningsdata
Bilaga 7a Antal bedömningar per individ samt antalet bedömda (N) från skattningar under studietiden, två betyg.
Stockholm Uppsala
2 betyg 2 betyg Variabler vt 1965 ht 1965 vt 1966 ht 1965 vt 1966 S 1. 2 2 1 1 4 S 2. 1 1 S 3. 2 2 1 3—4 S 4. 2 2 1 1 1—2 SS. 1 1 S 6. 1 1 1 2 S 7. 2 2 1 1 S 8. l 1 1 S 9. 2 2 l 1 4 S 10. 1 1 1 S 11. 2 2 1 1 3—4 S 12. 2 2 1 1 1 S 13. 1 1 0—1 S 14. 2 2 1 1 2—3 S 15. l 1 1 0—1 S 16. 1 l 1 N 56 77 63 48 36 Bilaga 7b Medelvärde (M), standardawikelse (s) och antal bedömda (N) för skattningar under studietiden, två betyg, över samtliga aktuella terminer.
Stockholm Uppsala Variabel M 5 M 5 S 1. 65 21 68 17 S 2. 70 23 S 3. 67 20 67 13 S 4. 67 21 66 16 S 5. 67 22 S 6. 64 20 66 11 S 7. 65 16 67 12 S 8. 64 25 S 9. 63 22 69 14 S 10. 65 22 S 11. 68 20 69 16 S 12. 70 19 69 18 S 13. 66 26 56 10 S 14. 65 22 64 17 S 15. 64 25 S 16. 65 20 N 131—194 18—84 346 SOU 1970: 20
Bilaga 7c Genomsnittskorrelationer mellan skattningsvariabler, Stockholm, två betyg. c=anta1et koefficienter och df=antalet frihetsgrader
Skattningsvariabler S 1. S 2. S 3. 84. S 7. . . S 10. S 11. S 12. S 13. S 14. S 15. S 16.
Muntlig framställning .49 .57 .67 .74 .52 .74 .64 .66 Skriftlig framställning .41 .24 .69 .69 .75 .70 .30 .33 Logiskt tänkande . . .57 .62 .79 .79 .70 .84 .58 .71 Intellektuell rörlighet .42 .38 .70 .71 .67 .73 .43 .58 Praktisk organisationsförmåga . .37 .l 11 .62 .56 .73 .60 .141 .25 Noggrannhet .28 . .18 .48 .52 .43 .41 .25 .25 Samarbete . .56 .54 .49 .41 .49 .54 .36 Social kontaktförmåga .68 .65 .57 .20 .52 .82 .56 Säkerhet i beteende .51 .57 .60 .36 .62 .62 .55 Objektivitet .56 .49 .091 .50 .75 .56 Studielämplighet A . .80 .73 .84 .65 .58 Studielämplighet B .71 .90 .55 .71 Forskningskompetens .76 .21 .30 Senare studieframgång .55 .70 Lämplighet som psykolog A .55 Lämplighet som psykolog B
S S S S S S S S S S S S S S S S
mNmmNNmmmmmmNmmu—n ö—Nwiq-nxci
1 Ej signifikant på minst 5 %-nivå.
Bilaga 8
Definition av samtliga skattningsvariabler som
ingår i bedömningsformuläret: Bedömning av psykologpraktikanter under praktiktiden (1965z2)
P 1:1 Muntlig framställning
Förmåga att på ett för klienten förståeligt språk muntligt ge en korrekt och nyanserad framställning av de problem som diskuteras. Med klienter avses t. ex. patienter, rådsökan- de, aspiranter till befattningar etc., som psy- kologen inom sitt verksamhetsområde kom- mer i kontakt med.
P 1:2 Muntlig framställning
Förmåga att muntligt ge en korrekt och nyanserad framställning av de problem som diskuteras tillsammans med kolleger, t. ex. vid gruppdiskussioner.
P 13 Muntlig framställning
Förmåga att muntligt ge en korrekt och nyanserad framställning av problem som diskuteras inför grupper av t. ex. företags- ledare, lärare, föräldrar, representanter för sociala nämnder etc., som psykologen inom sitt verksamhetsområde kommer i kontakt med.
P 2 Skriftlig framställning
Förmåga att skriva klart, redigt och väl- disponerat, att språkligt avpassa det skrivna efter den kategori av människor som skall läsa det.
P 3 Logiskt tänkande
Förmåga att dra slutsatser och resonera lo- giskt, att tänka klart och redigt, att få sam— manhang och konsekvens i sina tankar.
P 4 Intellektuell rörlighet
Förmåga att sätta sig in i och angripa pro- blem från olika utgångspunkter, att lätt pro- ducera idéer, att ha synpunkter på metoder etc.
P 5:1 Effektivitet
Förmåga att inom rimlig tid slutföra ar- betsuppgifter under normalt betungande ar- betsförhållanden. Detta gäller både för själv- ständigt planerade arbetsuppgifter och så- dana som ålagts av andra.
P 5:2 Effektivitet
Förmåga att inom rimlig tid slutföra arbets- uppgifter under mycket pressande och be- tungande arbetsförhållanden. Detta gäller både för självständigt planerade arbetsupp- gifter och sådana som ålagts av andra.
P 6:1 Säkerhet i beteende
Variabeln definieras som säkerhet och le- dighet i beteende i kontakt med klienter. Med klienter avses t. ex. patienter, rådsö—
kande, aspiranter till befattningar etc., som psykologen inom sitt verksamhetsområde kommer i kontakt med.
P 6:2 Säkerhet i beteende
Variabeln definieras som säkerhet och ledig- het i beteende i kontakt med kolleger.
P 6:3 Säkerhet i beteende
Variabeln definieras som säkerhet och le- dighet i beteende inför grupper av t.ex. företagsledare, lärare, representanter för so- ciala nämnder etc., som psykologen inom sitt verksamhetsområde kommer i kontakt med.
P 7 Självständighet
Förmåga att självständigt organisera, pla- nera, utföra arbetsuppgifter och bearbeta material etc.
P 8 Samarbete
Förmåga att anpassa sig till andra, att smi- digt smälta in i institutionens arbetsrutin, att inte orsaka konflikt, att på ett konstruk— tivt sätt lösa arbetsuppgifter tillsammans med andra.
P 9 Observationsförmåga
Förmåga att genom samtal och olika under- sökningsmetoder göra psykologiska iaktta- gelser, att vara selektiv och koncentrera sig på betydelsefulla och relevanta psykolo— giska aspekter.
P 10 Integrering av materialet
Förmåga att utifrån tillgängliga rådata ställa meningsfulla hypoteser och relatera olika aspekter till varandra samt samman— foga dessa till en helhetsbild, som leder till förslag om åtgärd.
Att vid handläggande av varje enskilt fall gå tillbaka till ursprungsmaterialet och pröva uppställda hypoteser, noggrannhet vid testrättning och bearbetning av testresultat.
P 12 Objektivitet
Förmåga att bedöma människor och deras handlingar på ett sakligt och på fackkun- skaper grundat sätt, att skilja på sak och person och inte misstolka andra männi- skors motiv, att ha en nyanserad uppfatt- ning om andra människor.
P 13:1 Social distans och kontaktförmåga (avseende klientkontakt)
Förmåga att med bibehållen yrkesmässig distans uppnå goda relationer med klien- ter, att vara positiv, att producera adekvat material, att i samtals— och intervjusitua— tioner skapa en avspänd atmosfär etc. Med klienter avses t. ex. patienter, rådsökande, aspiranter till en befattning etc., som psy- kologen inom sitt verksamhetsområde kom- mer i kontakt med.
P 13:2 Social distans och kontaktförmåga (avser ej klientkontakt)
Förmåga att med bibehållen yrkesmässig distans uppnå goda relationer med t. ex. anhöriga till klienten, företagsledare, lärare, representanter för sociala nämnder etc., som psykologen inom sitt verksamhetsområde kommer i kontakt med.
P 14 Diagnostisk sensibilitet
Förmåga att sätta sig in i hur andra upp- lever sin situation och sina problem, att vara känslig för stämningar, att uppleva nyanser i personers beteende etc.
P 15 Mognad
Förmåga till anpassning till olika situatio- ner i yrket, god realitetsuppfattning om sig
själv, förmåga att ta upp kritik på ett kon- struktivt sätt.
P 16 Pedagogisk förmåga
Förmåga att med god föredragningsteknik framföra olika psykologiska frågor inför grupper av t.ex. föräldrar, företagsledare, lärare, representanter för sociala nämnder etc., som psykologen inom sitt verksam— hetsområde kommer i kontakt med.
P 17 Administration av test
Förmåga att organisera och instruera vid grupptest och individualtest, att vara ob— servant under testsituationen.
P 18 Yrkesetik
Förmåga att iakttaga nödig diskretion vid handläggande av varje enskilt fall.
P 19 Uppträdande i fältkontakter
Personlig stil i uppträdandet, mognad och omdöme i uppträdandet samt förmåga att bli accepterad av uppdragsgivaren. Med uppdragsgivare avses t. ex. föräldrar, före— tagsledare, läkare, lärare, rektorer etc., som psykologen inom sitt verksamhetsområde kommer i kontakt med.
P 20 Kännedom om förordningar
Praktikantens kännedom om författningar, anvisningar etc. med anknytning till den psykologiska verksamhet som praktiken av- ser.
P 21 Kännedom om gränsområden
Praktikantens kännedom om gränsområden till det psykologiska verksamhetsområde som praktiken avser, och dessa gränsområ- dens eventuella behandlingsresurser.
P 22 Lämplighet som biträdande psykolog
Lämplighet i praktisk psykologisk verksam- het inom det verksamhetsområde praktiken avser.
P 23 Lämplighet som självständig psykolog (Prediktorvariabel)
Lämplighet i praktisk psykologisk verksam- het inom det verksamhetsområde praktiken avser.
P 24 Sammanfattande bedömning
Variabeln avser i vilken utsträckning prak- tikanten tillägnat sig praktikundervisningen med avseende på den praktiska och teo— retiska undervisningen.
Bilaga 9
Bilaga 9a
Deskriptiva mått på praktikskattningsdata
Antal bedömda individer från praktiktiden fördelade på praktikområde inom Stockholms-
respektive Uppsalaregionen.
Praktikområde Stockholm Uppsala S um ma Arbetspsykologi 98 43 141 Vuxenklinis k psykologi 74 44 118 Skolpsykologi 45 20 65 Barnklinisk psykologi 30 18 48
Bilaga % Medelvärde (M), standardavvikelser (s) och antalet individer (N), som blivit bedömda i respek- tive variabel inom varje område under praktiktiden.
AP VK BK SP Variabel M 3 N M 5 N M 5 N M 5 N P I:] 70 17 130 76 18 117 73 23 47 71 22 53 P 1: 2 71 18 140 77 21 117 75 22 47 69 21 64 P 1: 3 69 19 104 74 20 108 70 22 33 65 19 49 P 2 76 20 129 76 21 116 83 20 47 73 23 62 P 3 77 19 139 80 20 117 82 23 47 80 20 61 P 4 76 19 136 80 20 116 78 27 47 74 23 65 P 5: 1 76 21 139 76 24 117 81 24 47 73 24 64 P 5: 2 72 22 115 71 24 116 73 21 44 72 29 54 P 6: 1 71 21 137 74 22 117 75 25 47 68 24 54 P 6: 2 72 21 140 73 24 116 72 26 47 64 21 64 P 6: 3 69 20 105 69 23 111 75 27 33 63 21 53 P 7 74 21 140 76 24 117 77 24 47 76 24 62 P 8 75 22 140 79 24 1 17 86 29 47 76 26 64 P 9 72 18 137 76 20 117 80 26 47 73 22 64 P 10 73 19 136 74 19 116 78 24 47 70 20 62 P 11 72 18 138 73 22 117 81 23 47 68 22 62 P 12 71 19 136 74 21 116 77 25 47 70 20 64 P 13: 1 72 18 121 75 21 117 77 26 47 71 25 54 P 13: 2 70 18 95 71 20 111 72 21 37 66 22 63 P 14 71 19 123 76 19 117 80 28 47 73 21 63 P 15 71 22 140 75 26 117 79 28 47 67 24 64 P 16 69 19 90 71 20 105 66 22 30 65 20 44 P 17 74 17 130 76 18 116 79 23 47 77 20 54 P 18 73 18 118 76 19 117 84 22 47 76 20 52 P 19 71 22 111 74 23 116 80 24 47 71 24 64 P20 67 13 117 69 15 115 74 19 46 67 18 62 P 21 68 14 112 70 16 115 74 18 46 67 21 56 P 22 76 23 138 78 25 117 83 31 47 75 25 63 P 23 68 25 131 69 27 116 75 32 47 67 27 57 P 24 77 20 137 80 22 117 82 29 47 80 23 64
AP = Arbetspsykologi, VK =Vuxenklinisk psykologi, BK = Barnklinisk psykologi, SP = Skolpsykologi
Bilaga 9c
Interkorrelationer mellan skattningsvariabler. (Skattningar inom varje praktikområde har behandlats separat, varefter genomsnittet av interkorrela- tionerna över de fyra praktikområdena beräknats.) N varierar mellan 240 och 354.
ariabel 1:21:3 2 3 4 S:] 5:2 6:16:2 6:37 8 9 10 11 1213:l 13:2 15 16 17 18 19
.70 .71 .54 .55 .54 .47 .41 .65 .58 .59 .57 .43 .52 .59 .52 .52 .66 .63 .43 .60 .77 .55 .68 .69 .45 .47 .54 .64 .62 .62 .52 .52 .50 .56 .64 .56 .39 .57 .50 .57 .60 .44 .47 .57 .59 .68 .54 .46 .56 .54 .55 .71 .57 .33 .60 .68 .57 .41 .39 .46 .42 .46 .73 .53 .49 .43 .53 .44 .53 .45 .49 .48 .52 .43 .46 .48 .71 .59 .52 .49 .60 .53 .54 .47 .54 .49 .50 .49 .52 .50 .68 .50 .51 .46 .52 .57 .54 .36 .54 .81 .43 .40 .42 .45 .45 .41 .39 .50 .39 .47 .42 .47 .45 .50 .53 .46 .48 .49 .50 .55 .48 .46 .41 .54 .74 .75 .52 .51 .70 .60 .57 .64 .53 .35 .60 .79 .55 .51 .60 .62 .54 .64 .52 .38 .62 .49 .47 .59 .62 .52 .72 .52 .29 .61 .64 .59 .56 .54 .64 .58 .57 .45 .64 .52 .65 .65 .63 .72 .34 .54 .54 .64 .77 .71 .64 .59 .62 .47 .60 .51 .62 .63 .58 .54 .54 .60 .50 .61 .61 .47 .42 .41 .60 .56 .53 .70 .65 .45 .60 .64 .70 .79 .55 .65 .52 .72 .59 .58 .52 .72 .35 .56 .52 .59 .49 .59 .53 .74 .62 .35 .62 .65 .64 .59
_le u—qu—Nm
I—(N
1 1 l 2 3 4 5 5 6 6 6 7 8 9 1 1 1 1 l l l 1 1 l 1
Ov—CNMMQ'WXOFMON
V P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P P2 P2 P2 P2 P2
Konventioner och bestämmelser avseende utlänningars tillträde till högre utbildning i Sverige m. m.
Av Hans Åke Karlström
2 Konventioner i Förenta Nationernas hägn
Med en naturlig utgångspunkt i rättighets- förklaringarna under franska revolutionen har rätten till utbildning, både i fråga om den grundläggande utbildningen, vilken av- ser att meddela elementära färdigheter i konsten att läsa, skriva och räkna, och be- träffande den utbildning som ligger på en mera avancerad nivå och som siktar till att ge de kunskaper och färdigheter samt den kritiska skolning som fordras för yrkes- verksamhet eller fortsat-t utbildning, mer och mer kommit att räknas som en av de grundläggande mänskliga rättigheterna. Som ett uttryck för detta synsätt får man se de uttalanden om rätten till undervis- ning och uppfostran m.m. som ingår som väsentliga beståndsdelar i den allmänna för— klaring om de mänskliga rättigheterna som Förenta Nationernas generalförsamling — i anslutning till den i stadgan för Förenta Nationerna uttryckta tron på de grundläg- gande mänskliga rättigheterna — antog och kungjorde 10.12.1948.
Inledningsvis uttalas i förklaringen (enligt Svenska FN-förbundets översättning av den officiella texten) att »varje individ och var- je samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra re- spekten för dessa fri- och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och
internationella åtgärder säkerställa deras 'all- männa och verksamma erkännande och till- lämpning såväl bland folken i medlemssta- tema som bland folken i områden under deras överhöghet».
I förklaringens artikel 2 fastslås, att en- var »är berättigad till alla de friheter och rättigheter, som uttalas i denna förklaring, utan åtskillnad av något slag, såsom ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung (kursiverat här), egendom, börd eller ställning i övrigt».
Artikel 26 innehåller uttalandena om rät- ten till undervisning. Den lyder:
1. Envar har rätt till undervisning. Un- dervisningen skall vara kostnadsfri, åtmin- stone på de elementära och grundläggande stadierna. Den elementära undervisningen skall vara obligatorisk. Yrkesundervisning och teknisk undervis- ning skall vara allmänt tillgänglig. Den hög- re undervisningen skall stå öppen i lika mån för alla på grundval av deras duglig- het.
2. Undervisningen skall syfta till person- lighetens fulla utveckling och till att stärka respekten för människans grundläggande fri- och rättigheter. Undervisningen skall främja förståelse, tolerans och vänskap mel- lan nationer, rasgrupper och religiösa grup- per samt befordra Förenta Nationernas verk- samhet för fredens bevarande.
3. Rätten att välja den undervisning, som
skall ges åt barnen, tillkommer i främsta rummet deras föräldrar.
I anslutning till en inom Förenta Nationer- nas kommission för de mänskliga rättighe- terna företagen utredning tog Unesco i slu- tet av 1950-talet upp frågan om en särskild internationell överenskommelse mot diskri- minering inom undervisningen. Sedan ett textförslag i ämnet utarbetats till Unescos generalkonferens 1960, antog generalkonfe- rensen 14.12.1960 en konvention kallad »Convention against Discrimination in Edu- cation».
Konventionen mot diskriminering inom undervisningen, som omfattar inledning och 19 artiklar, bör ses som en uppföljning av uttalandena om rätten till undervisning i för- klaringen om de mänskliga rättigheterna. Diskriminering innebär enligt artikel 1 ikon- ventionen (konventionstexten jämte en svensk översättning är intagen som bilaga i prop. 1967: 36) »varje åtskillnad, uteslut- ning, begränsning eller fördel på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller andra åsikter, nationellt eller socialt ursprung (kursiverat här), ekonomiska vill- kor eller börd, vars syfte eller verkan är att omintetgöra eller inskränka likställighet in- om undervisningen». Med undervisning (education) avses i konventionen -»alla slag och nivåer av undervisning, dess standard och kvalitet och de villkor under vilka den meddelas». I artikel 2 definieras vissa fall som inte skall anses som diskriminering, t. ex. Skilda läroanstalter för elever av olika kön eller på religiösa eller språkliga grun- der.
Enligt artikel 3 förbinder sig fördrags- slutande stater att
a) upphäva varje författningsbestämmelse och förvaltningsföreskrift samt avskaffa var- je förvaltningspraxis, som innefattar diskri- minering inom undervisningen;
b) sörja för, genom lagstiftning om så är nödvändigt, att ingen diskriminering före- kommer vid intagning av elever till läro-
e) giva utländska medborgare, bosatta (resident) inom deras territorium (kursive- rat här), samma tillgång till undervisning som de egna medborgarna.
I artiklarna 4—7 uppräknas vissa övriga konkreta åtgärder, som staterna har att vid- ta för att uppfylla konventionens bestämmel- ser. Artikel 4 ålägger sålunda staterna att föra en nationell politik, som »är ägnad att främja jämlikhet med avseende på möjlig- heter och behandling i fråga om undervis- ning», och därvid bl. a. »göra högre under- visning lika tillgänglig för alla på grundval av individuell förmåga» samt »säkerställa att undervisningens standard är likvärdig i alla offentliga läroanstalter på samma nivå och att de villkor som har samband med undervisningens kvalitet också är likvärdi- ga». Artiklarna 8—19 innehåller föreskrifter av huvudsakligen administrativ eller formell natur.
Efter framställningar från Svenska Unes- corådet och sedan frågan varit föremål för sedvanlig remissbehandling, hemställde Kungl. Maj:t i prop. 1967: 36 om riksda- gens godkännande av nämnda konvention. I departementschefsanförandet i propositio— nen framhölls bl. a. följande (5. 6):
De underliggande värderingarna i Conven- tion against Discrimination in Education är allmänt accepterade i vårt land och har, så långt frågan haft aktualitet, länge varit princi- piellt vägledande för vårt handlande på detta område. Unescos strävanden att åstadkomma lika villkor för alla människor i fråga om möj- ligheter till utbildning, som bl. a. tagit sig ut- tryck i nämnda konvention, anser jag förtjäna allt stöd från svensk sida. Såvitt avser svenska medborgare uppfyller gällande bestämmelser och rådande praxis på undervisningens områ- de helt konventionens krav. Vad beträffar ut- ländska medborgare är konventionens bestäm- melser, från vilka det inte medges möjlighet till förbehåll, i vissa avseenden sådana att en tillämpning på svenska förhållanden kan med- föra problem. Enligt artikel 3 förbinder sig för- dragsslutande stater att ge i respektive land bo- satta utländska medborgare samma tillgång till undervisning som de egna medborgarna. När det gäller tillträde till de icke-obligatoriska ut- bildningsvägarna kan man som remissinstan- sema påpekat inte bortse från att personer med
enbart utländsk uppfostran och skolgång har ett visst handikapp i konkurrensen med svens- ka sökande. Till stor del beror detta på de till- lämpande myndigheternas svårigheter att be- döma kompetensvärdet av utländska betygs- handlingar. Språkfrågan är vidare ett ständigt återkommande problem i det här samman- hanget. Vad beträffar de s.k. spärrade utbild- ningsvägarna på universitets- och högskolenivå vill jag även framhålla, att antalet platser här bestäms bl. a. med hänsyn till vårt lands behov av utbildad arbetskraft.
Sedan 1967 års riksdag bifallit den i prop. 1967: 36 gjorda hemställan, ratifice- rade Kungl. Maj:t genom beslut 23.2.1968 den av Unescos generalkonferens 1960 an- tagna konventionen mot diskriminering in- om undervisningen. Ratifikationsinstrumen- tet deponerades hos Unescos generaldirek- tör 21.3.1968.
2.3 Internationella konventioner om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt om medborgerliga och politiska rättigheter
När Förenta Nationernas generalförsamling 1948 antog förklaringen om de mänskliga rättigheterna, beslöt den samtidigt att för- slag till särskilda konventioner i ämnet och till verkställighetsbestämmelser skulle utar— betas. På grundval av förslag av den sär- skilda kommissionen för de mänskliga rät- tigheterna antog generalförsamlingen 1966 tre överenskommelser på området för de mänskliga rättigheterna, nämligen dels In- ternationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, dels In- ternationella konventionen om medborgerli- ga och politiska rättigheter, dels fakultativa protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Sverige röstade för samtliga dessa konven— tioner. *
De är 1966 antagna konventionerna bör såsom framgår av det föregående ses som en direkt uppföljning av rättighetsförklaring- en från 1948. I det följande granskas de tre konventionerna (utifrån ett av utrikes— departementet 1967 utarbetat utkast till översättning till svenska språket) med sär-
skild hänsyn tagen till de avsnitt som berör utbildning och forskning.
I de 31 artiklar som Internationella kon- ventionen om ekonomiska, sociala och kul- turella rättigheter innehåller, uttalas inled- ningsvis i överensstämmelse med den all- männa förklaringen om de mänskliga rättig— heterna, >>att framtidsmålet med fria män- niskor som åtnjuter frihet från fruktan och nöd endast kan uppnås, om sådana villkor skapas att envar må åtnjuta sina ekonomis- ka, sociala och kulturella rättigheter liksom sina medborgerliga och politiska rättighe- ter». I artikel 2 förpliktar sig konventions— staterna »att garantera, att de i denna konvention inskrivna rättigheterna utövas utan åtskillnad av något slag på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell eller so- cial härkomst (kursiverat här), förmögen— het, börd eller ställning i övrigt». Enligt artikel 4 erkänner konventionsstaterna, »att ifråga om åtnjutandet av de rättigheter, som tillförsäkrats av stat i enlighet med denna konvention, stat endast må under- kasta dessa rättigheter sådana begränsning- ar som är angivna i lag och då blott i den utsträckning detta är förenligt med rättig- heternas natur samt uteslutande i syfte att främja det allmänna välståndet i ett de- mokratiskt samhälle».
Rätten till utbildning behandlas i artikel 13. Punkt 1 i denna artikel lyder:
l. Konventionsstatema erkänner rätten för envar till utbildning. De är överens om att ut- bildningen skall syfta till att till fullo utveckla den mänskliga karaktären och insikten om dess värde, samt att den skall stärka respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande frihe- ter. De är vidare överens om att utbildningen skall göra det möjligt för envar att göra en nyttig insats i ett fritt samhälle, att främja för— ståelsen, fördragsamheten samt vänskapen mel- lan alla nationer och mellan alla rasgrupper, etniska grupper eller religiösa grupper även— som att främja utvecklingen av Förenta Na- tionernas verksamhet för fredens bevarande.
Till säkerställande av att denna rätt till fullo förverkligas skall enligt samma artikel bl. a. den högre undervisningen »göras åt- komlig för envar, som är lämpad för så-
dan undervisning, genom alla därtill ägnade medel och då i synnerhet genom det grad- visa införandet av kostnadsfri undervisning» samt utvecklingen av ett system med sko— lor på alla nivåer aktivt fullföljas, ett lämp- ligt system med stipendier införas och de materiella villkoren för lärarkåren fortlö- pande förbättras.
Rätten för envar »att deltaga i det kul- turella livet» och »att komma i åtnjutan- de av de fördelar, som är resultatet av fram- stegen på det vetenskapliga området och av tillämpningen av dessa framsteg» erkänns i artikel 15. I denna förpliktar sig konven- tionsstaterna vidare »att respektera den fri— het, som är oundgänglig för vetenskaplig forskning och skapande verksamhet». De erkänner också »de fördelar, som följer av att det internationella samarbetet och de internationella förbindelserna på de veten— skapliga och kulturella områdena uppmunt- ras och utvecklas». I den nu berörda kon- ventionen bör slutligen artikel 23 uppmärk- sammas, enligt vilken konventionsstaterna är »överens om att de internationella åtgär- der som vidtas i syfte att trygga genomfö- randet av de i denna konvention inskrivna rättigheterna skall innefatta framförallt av- slutandet av konventioner, antagandet av rekommendationer, lämnandet av tekniskt bistånd samt avhållandet av regionala och tekniska möten, vilka möten skall vara av- sedda för samråd och studier och anord- nade i samarbete med intresserade rege- ringar».
I konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som omfattar 53 artik- lar, bör i detta sammanhang särskilt anfö— ras punkt 1 i artikel 2, enligt vilken varje konventionsstat »förpliktar sig att respek- tera och att tillförsäkra envar, som befin- ner sig inom dess område och är under- kastad dess jurisdiktion, de i denna konven- tion inskrivna rättigheterna utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hud- färg, kön, språk, religion, politisk eller an- nan åskådning, nationell eller social här- komst (kursiverat här), egendom, börd el- ler ställning i övrigt», och artikel 26, som förklarar att alla »är lika inför lagen och
har rätt till samma skydd av lagen utan åt- skillnad av något slag» och att lagen i det- ta avseende skall »förbjuda all åtskillnad och garantera alla personer ett likvärdigt och effektivt skydd mot varje åtskillnad på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell el- ler social härkomst (kursiverat här), förmö- genhet, börd eller ställning i övrigt». Det fa- kultativa protokollet slutligen ansluter till sistnämnda konvention och innehåller be- stämmelser om rätt till klagomål inför en särskild »kommitté för de mänskliga rättig- heterna» från enskilda personer, som påstår sig ha utsatts för kränkning av någon av de i konventionen angivna rättigheterna.
Frågan om ett svenskt undertecknande av de nu behandlade konventionerna har 1967 varit föremål för sedvanlig remissbehand- ling. Under remissbehandlingen erinrades bl. a. om att konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i fråga om rätten till utbildning innehåller bestämmel- ser, som har sin motsvarighet i vissa be- stämmelser i den vid Unescos generalkon- ferens 1960 antagna konventionen mot dis- kriminering inom undervisningen. Propo- sition i ämnet är f.n. (december 1969) un- der utarbetande och väntas bli förelagd 1970 års riksdag.
I förevarande sammanhang kan nämnas att en inom Unesco arbetande Committee of Experts on the International Comparability and Equivalence of Matriculation Certifi- cates and Higher Education Diplomas and Degrees vid möte i Moskva i juni 1968 bl.a. rekommenderade, att inom Unescos sekretariat upprättades ett internationellt in- formationscentrum med uppgift att insamla och distribuera information om likvärdighet av betyg, diplom och examina samt att an— ordna konferenser om sådana frågor. Vid samma tillfälle rekommenderade nämnda kommitté Unescos medlemsstater att under- lätta åstadkommandet av formell likvärdig- het.
Overenskommelser och åtgärder inom ramen för
europeiskt samarbete
Inom ramen för det allmänna samarbetet, särskilt på det kulturella området, mellan Europas stater under efterkrigstiden har ett flertal projekt och aktiviteter rört frågor om utbildning och forskning, bl.a. möjlig- heterna för tillträde till högre studier inom annat europeiskt land. Bland organ och ar- betsenheter som varit sysselsatta med dylika frågor kan nämnas Europarådet (särskilt dess Committee for higher education and research, som lyder under rådets särskilda styrelse för kulturellt samarbete), Västeuro- peiska unionen, OECD, EEC, europeiska undervisningsministrarna, internationella universitetsföreningen (IAU), europeiska rektorskonferensen och skilda internationel- la studentsammanslutningar.
Europarådsländema har under rådets till- varo slutit ett stort antal överenskommel- ser på det kulturella området av betydelse för den högre utbildningen. Här kan först nämnas 1950 års Europarådskonvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (SÖ 1952: 35), kompletterade genom tilläggsprotokoll 1952 (SÖ 1953: 26) och 1963 (SÖ 1964: 11). Vidare bör i detta sammanhang särskilt anföras följande inom Europarådet slutna överenskommelser, nämligen 1953 års kon-
vention om likvärdighet av betyg för till- träde till universitet (European convention on the equivalence of diplomas leading to admission to universities), den s.k. euro- peiska diplomkonventionen (om underteck- nande och innehåll m.m. se närmare i det följande), 1956 års konvention om likvär- dighet av studieperioder vid universitet (un- dertecknad från svensk sida 5.12.1956 och gällande från 21.6.1967), 1959 års konven- tion om erkännande av universitetsexamina för tillträde till fortsatta studier (underteck- nad för Sveriges del 21.6.1967 och gällande från 11.1.1968) samt 1964 års tilläggspro- tokoll till 1953 års europeiska diplomkon- vention (undertecknat från svensk sida 21.6. 1967 utan förbehåll för ratifikation och gäl— lande från 21.7.1967).
För bedömningen av utlännings rätt till högre utbildning i Sverige är 1953 års di- plomkonvention särskilt betydelsefull. Ett inom Europarådet uppgjort förslag till nämn- da konvention godkändes för Sveriges del genom beslut av Kungl. Maj:t 15.5.1952. Med stöd av godkännandet undertecknades konventionen från svensk sida — under för— behåll av ratifikation — 11.12.1953. Kon- ventionen trädde i kraft 20.4.1954. För län- der som ratificerade efter ikraftträdandet fick konventionen verkan den dag då län- derna i fråga hade deponerat sina ratifika- tionsinstrument hos Europarådets general- sekreterare. Det svenska ratifikationsinstru- mentet avseende denna konvention depone-
rades 27.5.1960 (konventionen finns intagen iSÖ 1960: 74).
Med hänsyn till diplomkonventionens be- tydelse återges i det följande utan uteslut- ningar dels konventionens ingress, dels de två grundläggande artiklarna (konventionen omfattar sex artiklar).
Ingressen har följande innehåll:
Undertecknade stater, medlemmar av Euro- parådet, vilka anser
att en av Europarådets uppgifter är att be- driva en politik, som går ut på samfällda åt- gärder på kulturella och vetenskapliga områ- den,
att denna uppgift skulle främjas genom att göra medlemsstaternas intellektuella resurser fritt tillgängliga för Europas ungdom,
att universiteten bildar en av de väsentligas- te källorna för ett lands intellektuella verksam- het,
att de studenter, som med framgång avslu- tat sin skolutbildning inom en av medlemssta— terna, bör beredas all möjlig lättnad för att ef- ter eget val vinna inträde vid universitet i an- nan medlemsstat,
att sådan lättnad, som är önskvärd även när det gäller möjligheterna av att fritt kunna röra sig från ett land till ett annat, erfordrar likvär- dighet mellan diplom, som berättigar till in- träde vid universitet,
har enats om följande.
Artikel 1 lyder:
1. Varje fördragsslutande part skall i syfte att bereda tillträde till universitet inom veder- börande land, i de fall där tillträde ligger un- der statens kontroll, erkänna likvärdigheten av sådana diplom, som utfärdats inom varje an- nan fördragsslutande parts land och som utgör förutsättning för tillträde till motsvarande in- stitutioner i det land, där diplom utfärdats.
2. Tillträde till universitet skall vara beroen- de av tillgången på plats.
3. Varje fördragsslutande part förbehåller sig rätten att ej tillämpa bestämmelserna i 1. på sitt eget lands invånare.
4. I sådana fall, då tillträde till universitet, belägna inom vederbörande land, ligger utanför statens kontroll, skall fördragsslutande part översända texten till denna konvention till uni- versiteten ifråga och söka förmå dem att god— känna de principer, som fastställts i föregående paragrafer.
I artikel 4 definieras »diplom» och »uni— versitet» på följande sätt:
I denna konvention a) avses med ordet »diploma varje diplom, bevis eller intyg — oavsett vilken form det har — som tillförsäkrar innehavaren eller den det gäller rätt till inträde vid ett universitet,
b) avses med ordet »universitet»
1) universitet i sedvanlig bemärkelse, 2) institutioner, som av den fördragsslu- tande part, inom vars land de är belägna, till sin karaktär betraktas som likartade med universitet.
1964 års tilläggsprotokoll till diplomkon- ventionen innehåller sju artiklar. Protokol- let avser huvudsakligen (enligt artikel 1 i protokollet) att med »sådana diplom, som utfärdats inom (kursiverat här) varje annan fördragsslutande parts land och som utgör förutsättning för tillträde till motsvarande institutioner i det land, där diplom utfär- dats» (jfr artikel 1 i diplomkonventionen) likställa »diplomas awarded by institutions which a Contracting Party officially spon— sors outside its own territory and whose diplomas it assimilates to those awarded within its territory» (European Treaty Se- ries, nr 49, s. 2). Med termen »territory of a Contracting Party» (fördragsslutande parts land) skall vidare (enligt artikel 3 i tilläggsprotokollet) förstås »the metropolitan territory of that Party» (ibidem, s. 3).
En del projekt och aktiviteter i övrigt inom ramen för det europeiska samarbetet är av intresse i förevarande sammanhang. Därvid kan först nämnas, att man inom Europa— rådets kommitté för högre utbildning och forskning har upprättat ett dokumentations— och informationscentrum för högre utbild- ning och forskning (Documentation Centre for Education in Europe). Vidare kan näm- nas ett uppslag att upprätta ett register över alla »certificates, degrees and diplomas in a given subject, existing in Europe» (enligt PM 10.3.1969 utarbetad inom sekretariatet för kommittén för högre utbildning och forskning). Inom denna kommitté har vidare utgivits en serie publikationer, som omfat- tar jämförande studier inom skilda ämnes— områden och som aVSer bl.a. att befrämja en samordning i fråga om studiefordringar
och att underlätta beslut om likvärdighet av studier inom olika europeiska länder.
OECD:s medlemsstater har enligt artikel 2 i stadgan för OECD »in the fields of science and technology to promote the de— velopment of their resources, encourage re— search and promote vocational training». För det vetenskapliga området finns två kommittéer upprättade, en »for Scientific and Technical Personnel» och en »for Scien- tific Research». I arbetet inom OECD för angivna ändamål ingår i hög grad skilda aktiviteter för att förbättra utbildningsför- hållandena inom medlemsstaterna och för att befrämja utbytet mellan länderna av ut- bildad arbetskraft och av forskningsresultat och erfarenheter i övrigt av betydelse för den ekonomiska utvecklingen inom länder- na.
De europeiska enhetssträvandena inom EEC har inte bara yttrat sig i ekonomiska och politiska åtgärder utan även omfattat kulturella aktiviteter och vissa projekt inom utbildningens och forskningens område. I Romfördragets artikel 57 fastställs, att rå- det på förslag av kommissionen skall utfär- da direktiv som syftar till ett ömsesidigt erkännande av respektive länders diplom, betyg och andra behörighetsbevis. Inom EEC har man den uppfattningen att ömse- sidiga godkännanden av diplom utgör ett viktigt led i arbetet på att genomföra fri etableringsrätt inom EEC-området. En del utredningar har företagits i syfte att åstad- komma en större rörlighet för studenterna. Ett sätt att uppnå en sådan rörlighet är en- ligt uppfattningar inom EEC att harmoni- sera universitetsutbildningen till hela dess struktur. Några resultat av väsentligt in- tresse synes ännu inte ha uppnåtts inom om- rådet för högre utbildning och forskning med anledning av Romfördraget.
Slutligen kan i detta sammanhang för- tjäna omnämnas, att man inom International Schools Association (International Bacca- laureate Office) är sysselsatt med att ut- arbeta en internationell »studentexamens- handbok». Den skall omfatta alla slag av gymnasieutbildning, som leder fram till be- tyg, vilka ger tillträde till högre utbildning.
4 Nordiskt samarbete på utbildningens område
Inom ramen för det allmänna nordiska sam- arbetet har utbildningsfrågorna ständigt ut- gjort ett av de väsentligaste inslagen bland de ärenden som behandlats av de skilda organ som verkat för nordiskt samarbete. Utbildningsfrågor har sålunda stått på dag- ordningen inte bara inom de organ och ar- betsenheter som direkt sysslar med utbild- ningsfrågor, såsom nordiska undervisnings- ministermötena, nordiska kulturkommissio- nen samt de nordiska akademikersamfun- den och studentsammanslutningarna, utan även vid nordiska rådets och nordiska stats- ministramas möten och andra liknande över- gripande organs sammankomster.
Utan att formliga överenskommelser slu- tits mellan de nordiska staterna har — på grundval av arbetet inom skilda nordiska organ — ett regelsystem och en praxis vuxit fram, som i väsentliga hänseenden under- lättar tillträdet till universitets- och högsko- lestudier inom de skilda länderna för respek- tive länders medborgare och ett utbyte in— om Norden av universitets- och högskole- studerande. Även om stora framsteg gjorts på detta område, återstår emellertid åtskil- ligt att göra, innan en s.k. nordisk studie- marknad kan sägas vara förverkligad.
4.2 Utbildningsfrågor inom ramen för N ordek
Med utgångspunkt i nordiska statsministrar— nas möte i Köpenhamn 22—23.4.1968 har
i samband med undersökningarna om ett utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete frå- gor om utbildning och forskning varit före- mål för intresse hos och föranlett förslag av det nordiska ämbetsmannautskott som haft i uppdrag att utarbeta en rapport som underlag för det fortsatta arbetet med Nord.- ek. Inom ramen för ämbetsmannautskottets uppdrag har överläggningar ägt rum inom särskilda arbetsgrupper om utveckling av det nordiska samarbetet. En sådan grupp har varit tillsatt för utbildningsfrågor.
Som resultat av ämbetsmannautskottets arbete har två rapporter lagts fram angående ett utvidgat nordiskt samarbete. Den första rapporten, betecknad såsom preliminär och publicerad i Nordisk utredningsserie (NU 1969: 1), konstaterar att det nuvarande nära samarbetet på utbildnings- och forsknings- området skapar naturliga förutsättningar för en vidareutveckling av samarbetet. Den nya fas i samarbetet som en harmonisering av utbildningen innebär skulle i hög grad öka det samlade utbytet av den insats, som varje land har ekonomiska möjligheter att göra. I anslutning till detta konstaterande'före- slogs bl. a. en harmonisering av utbildnings- vägarna. '
Ämbetsmannautskottets slutliga rapport framlades i juli 1969 (publicerad i NU 1969:11). I fråga om utbildningen och forskningen vidareutvecklas härvid de syn- punkter som kommit fram i den prelimi- nära rapporten. I rapporten framhålls, att de nordiska länderna skall fortsätta an-
strängningarna på att inom utbildningsom- rådet uppnå största möjliga samordning av sin insats. Samordningen bör omfatta samt- liga utbildningsnivåer, såväl de grundläg- gande som de högre nivåerna, ävensom yr- kesutbildningen och vuxenutbildningen. I första hand bör samordningen inriktas på utbildningens innehåll och utbildningssyste- mens struktur, det pedagogiska forsknings- och utvecklingsarbetet samt lärarutbildning- en. Liksom på andra områden bör de nor- diska länderna konsultera varandra, innan de fattar viktiga beslut på utbildningens om- råde, för att undvika att de enskilda län- derna vidtar åtgärder som försvårar sam- ordningssträvandena.
Rapporten åtföljs av ett »Utkast till trak- tat om upprättande av organisationen för nordiskt ekonomiskt samarbete». I kapitel 15, Utbildning, behandlas i sex artiklar frå— gorna om utbildning. På grund av utkastets stora allmänna intresse i förevarande sam- manhang återges här samtliga sex artiklar utan uteslutningar:
Artikel 1 De fördragsslutande staterna skall fortsätta sina strävanden att åstadkomma största möj- liga samordning av sina åtgärder på utbildnings- området, omfattande vart och ett av utbild- ningens huvudområden från grundskolan till universitetsutbildningen inbegripet yrkesutbild- ningen och vuxenutbildningen på olika nivåer.
Artikel 2 Samordningsåtgärdema skall under hänsyns- tagande till de särskilda förhållandena inom varje utbildningsområde i synnerhet inriktas på
a) utbildningens innehåll
b) utbildningssystemets struktur
c) det pedagogiska forsknings- och utveck- lingsarbetet
d) lärarutbildningen inbegripet vidareutbild- ning och fortbildning.
De fördragsslutande staterna skall vidare söka åstadkomma
a) ömsesidigt erkännande av examina, betyg och andra utbildningsmeriter
b) inrättande av gemensam utbildning eller gemensamma utbildningsinstitutioner
c) arbetsfördelning särskilt inom de mest avancerade eller specialiserade utbildningslin- jerna.
De fördragsslutande staterna skall eftersträva att tillgodose önskemål från medborgare i för- dragsslutande stat, som är bosatt i annan för- dragsslutande stat, om undervisning på sitt mo-
Artikel 3 Ministerrådet fastställer före den 1 januari 1975 allmänna riktlinjer för samordningsåtgär— derna, innefattande en tidsplan för att genom- föra dessa.
Artikel 4 Ministerrådet fattar beslut om de åtgärder som det finner nödvändiga för att förverkliga vad ovan sägs.
Artikel 5 Fördragsslutande stat skall i samarbetskom- mittén för forskning och utbildning söka sam- råd med övriga fördragsslutande stater innan viktiga beslut fattas på utbildningsområdet.
Artikel 6 Ministerrådet beslutar i sådana frågor röran- de de fördragsslutande staternas samverkan på kulturområdet som har samband med utbild- ningen. Denna samverkan skall särskilt avse åtgärder som berör de sköna k0nsterna, mass- media, folkbildning och ungdomsarbete samt annan verksamhet med syfte att öka kultur- kontakter och kulturaktivitet.
Forskningsfrågor behandlas i utkastets ka- pitel 16, Forskning. Enligt artikel 1 skall de fördragsslutande staterna »söka samordna sina åtgärder på forskningsområdet i syfte att mera effektivt utnyttja sina resurser».
4.3 Nordiska rådets behandling av vissa utbildningsfrågor
Nordiska rådet, som enligt stadgan för rå- det är »organ för samråd mellan Danmarks folketing, Finlands riksdag, Islands allting, Norges storting och Sveriges riksdag samt dessa länders regeringar i spörsmål, som avse samverkan mellan dessa länder eller några av dem», har i stor utsträckning äg- nat sig åt skilda utbildningsspörsmål. Rådet har sålunda genom rekommendationer och framställningar bl. a. verkat för att kurser och tentamina vid universitet och högskolor inom de nordiska länderna skall ges allmän- nordisk giltighet. Vidare har rådet arbetat för åtgärder inom det studiesociala områ- det och för bättre information om studie- möjlighetema inom Norden.
Med anledning av medlemsförslag fram- lagt i juni 1968 om nordiska skol- och studentbetygs giltighet antogs 1969 vid rå-
dets sjuttonde session en rekommendation till regeringarna om utarbetande av automa- tiskt tillämpbara evalveringsnormer för nor- diska skol- och studentbetyg. Rådets kultur- utskott framhöll i sitt utlåtande över med- lemsförslaget, att »möjligheten att överföra betygstermer utfärdade i ett nordiskt land till termer, som används i ett annat nor- diskt land, i betydande grad skulle under- lätta intagningen av aspiranter vid flyttning till läroanstalt i ett annat nordiskt land än hemlandet».
En annan punkt i samma medlemsför- slag avser en rekommendation till regering- arna att utreda möjligheterna att avskaffa föreliggande hinder för nordiska studerande att vinna inträde till spärrade utbildnings- linjer i ett annat nordiskt land än hemlan- det. Denna punkt behandlades i närvaro av sakkunniga vid kulturutskottets sammanträ- de i Köpenhamn i september 1969. Därvid beslöts att den fortsatta beredningen av ärendet skulle uppskjutas till kulturutskot- tets nästa möte, då möjlighet föreligger att ta del av referaten av de sakkunnigas in- lägg.
Slutligen bör anmärkas att Nordiska rå- det har utfärdat en rekommendation (nr 26/ 1967) om ett närmande av de nordiska län- dernas skolordningar till varandra, särskilt vad gäller undervisningens innehåll.
Nordiska kulturkommissionen, som enligt statuterna är »ett för regeringarna i de nor- diska länderna gemensamt utredande, initia- tivtagande och rådgivande organ på det kul- turella området», arbetar på tre sektioner, nämligen en för akademisk utbildning och forskning, en för undervisning och utbild- ning på skolans område och en för folk— bildning och konst.
Inom sektion I har bl. a. behandlats ären- den om nordiskt studentutbyte, särskilt frå- gan om nordisk tentamensgiltighet, men även studiesociala ärenden samt frågor om intagningen till spärrade utbildningslinjer och om informationsbehovet avseende stu-
diemöjligheterna inom Norden. Vidare har frågan om tillgången på och behovet av aka- demisk arbetskraft uppmärksammats samt spörsmålet om en'harmonisering av skol- ordningama i Norden aktualiserats.
Vad angår sistnämnda ämne tillsatte Nor- diska kulturkommissionen 1968 ett särskilt utskott med uppgift att lägga fram en plan för arbetet med harmonisering av skolord- ningarna i Norden under en tid av tre till fem år. Detta planeringsarbete pågår för närvarande.
Svenska bestämmelser
5 .1 Utlänningslagstiftningen m. m.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande 22.3.1968 tillkallade chefen för utbildnings- departementet tre sakkunniga för att se över bestämmelserna om studiesocialt stöd åt ut— ländska studerande m.m. De sakkunniga (Kommittén för utländska studerande) av- gav 18.12.1969 sitt betänkande Studieso- cialt stöd åt utländska studerande (utbild- ningsdepartementet 1969: 9, stencil). I be— tänkandet lämnas dels en redogörelse för huvuddragen i det studiesociala systemet (s. 19—22), dels en översikt över utlän- ningslagstiftningen och de utländska stu- derandena (s. 28—29). Här nedan återges nämnda avsnitt.
Gällande bestämmelser
I det följande lämnas en redogörelse för hu- vuddragen i det studiesociala systemet. I an- slutning därtill behandlas i översiktlig form de regler som gäller för utlännings tillträde till högre (eftergymnasiala) studier. Därvid re- dogörs också för de bestämmelser i fråga om kunskaper i svenska språket som gäller för ut- ländska studerande. Slutligen redogörs för de internationella konventioner på detta område som Sverige anslutit sig till.
Huvuddragen i det studiesociala systemet Gällande regler om studiestöd kom till år 1964 (prop. 1964: 138, SäU 1, rskr 290). Stöd utgår såväl för studier vid gymnasiala skolformer som för studier vid universitet, högskolor och ett antal andra eftergymnasiala utbildningslin- jer. Det stöd som utgår till studerande vid de gymnasiala skolformerna benämns studiehjälp.
De grundläggande reglerna om studiehjälpen finns i studiehjälpsreglementet (1964: 402). Vid eftergymnasiala studier utgår stödet i form av studiemedel. De grundläggande bestämmelser- na härom finns i studiemedelsförordningen (1964: 401). Med stöd av bestämmelser i des- sa författningar har i särskilda kungörelser an- getts vid vilka läroanstalter och utbildningslin- jer som studiehjälp resp. studiemedel utgår. För den närmare tillämpningen av de båda grundläggande författningarna har särskilda fö- reskrifter utfärdats i studiehjälpskungörelsen (1964: 502, senaste lydelse 1969: 273) resp. stu- diemedelskungörelsen (1964: 592, senaste lydel- se 1969: 182). Ytterligare tillämpningsföreskrif- ter kan och har också utfärdats av CSN. Studiehjälp utgår i form av- studiebidrag jäm— te tillägg eller förhöjt studiebidrag samt studie- lån. Studiebidrag utgår med 75 kr i månaden. Härutöver kan utgå inkomstprövat tillägg med 25, 50, 75 eller 100 kr i månaden. Storleken av det inkomstprövade tillägget bestäms av fa- miljens ekonomi samt av föräldrarnas under- hållsskyldighet mot andra barn. Utöver in— komstprövat tillägg kan utgå behovsprövat till- lägg med högst 75 kr i månaden. Till stude- rande, som för studierna är i behov av in- ackordering på skolorten eller av längre resor mellan hemmet och skolorten, utgår inackor— deringstillägg med 100 kr i månaden eller re- setillägg med 40, 60, 80 eller 100 kr i månaden. De nu beskrivna förmånerna utgår, om den studerande fyller högst 19 år under det kalen- derår då läsåret eller kursen börjar. Övriga stu- derande erhåller i stället förhöjt studiebidrag med 175 kr i månaden. Studiebidrag jämte till— lägg samt förhöjt studiebidrag kan komplette- ras med studielån, som utgår efter behovspröv- ning med högst 6 500 kr för ett läsår. Om syn- nerliga skäl föreligger, kan studerande som be- driver heltidsstudier och som har försörjnings— plikt mot barn få studielån med högre belopp.
Studiemedel utgår efter ansökan för i regel högst två terminer i sänder med 70 % av bas- beloppet enligt lagen om allmän försäkring (basbeloppet för oktober 1969 = 6000 kr) per termin. Härav utgör 875 kr återbetalningsfritt studiebidrag och återstoden medel som skall återbetalas efter avslutade studier. Till stude- rande med barn kan utgå barntillägg med 12,5 % av basbeloppet per termin och barn under 16 år. Om synnerliga skäl föreligger, kan studiemedelsbeloppet dessutom förhöjas med s.k. extra studiemedel, som är i sin hel- het återbetalningspliktiga.
Till studerande, som inte tidigare varit in- skriven vid studiemedelsberättigande läroan- stalt eller utbildningslinje, utgår studiemedel utan föregående prövning av hans lämplig- het för studierna. Annan studerande får stu— diemedel endast om det med hänsyn till de resultat han uppnått måste anses sannolikt, att han kommer att slutföra studierna inom nor- mal tid. Vid den bedömningen skall hänsyn” tas till förhållanden av personlig natur som kan antas ha inverkat på studieresultaten.
Ansökan om studiemedel prövas av studie— medelsnämnd. Studiemedelsnämnder finns i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg, Umeå och Linköping. Besvär över studiemedels- nämnds beslut kan föras hos CSN, som är sis- ta instans.
I fråga om rätt att erhålla studiestöd lik- Ställs utländsk studerande, som är bosatt här i landet, med svensk studerande. Den som inte är svensk medborgare har dock inte rätt till studiestöd om han bosatt sig här huvudsakli- gen i syfte att vinna utbildning (3 & studie- hjälpsreglementet och 5 & studiemedelsförord- ningen).
I sammanhanget bör vidare erinras om att svensk medborgare kan få studiehjälp och stu- diemedel för studier utomlands, förutsatt att studierna inte med lika stor fördel kan bedri- vas vid svensk läroanstalt (25 & studiehjälps- reglementet och 31 & studiemedelsförordning- en). Enligt studiehjälpskungörelsen (9 5) och studiemedelskungörelsen (4 5) får vidare svensk medborgare studiehjälp respektive studiemedel för studier i annat nordiskt land vid läroan- stalt eller utbildningslinje under statlig tillsyn på samma villkor som för studier i Sverige.
Studiemedelssystemet är för närvarande före- mål för översyn i vissa avseenden av särskilda sakkunniga. Denna översyn är huvudsakligen av teknisk natur och avser inte att ändra de grundläggande principerna (se riksdagsberättel- sen 1969: U 48).
Utlänningslagstiftningen och de utländska studerandena
Enligt de allmänna riktlinjer som statsmakter- na år 1968 (prop. 1968: 142, SU 196, rskr 405)
drog upp för den svenska utlänningspolitiken skall invandringen till vårt land — liksom hit— tills — vara kontrollerad till omfattning och inriktning. Kontrollen syftar till att samordna invandringen med våra resurser och med öv- riga politiska målsättningar samt att upprätt- hålla principen om lika standard för invand- rare som den inhemska befolkningen. Härige- nom bereds ett skydd för väsentliga svenska intressen inom ramen för landets internatio- nella åtaganden, samtidigt som skydd och trygghet kan beredas den invandrare som fått tillstånd så att han kan grunda anspråk på det svenska samhället efter generella normer.
Enligt 1968 års beslut skall statsmakterna ta ökat ansvar för utlänningspolitiken genom att ge närmare riktlinjer för förvaltningsmyn- digheternas tillståndsprövning. Invandringen av utländsk arbetskraft skall därvid företrädesvis ske i form av organiserad invandring. En så- dan invandring ger större möjlighet till plan- mässighet och till nödvändiga förberedelseåt— gärder. Den lämnar också utrymme för att re- dan i utlänningens hemland pröva hans lämp- lighet för anställning här. Invandring av ut- ländsk arbetskraft skall ske i nära samråd mel— lan arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsmark- nadens parter. Arbetstillstånd bör enligt de an- tagna riktlinjerna ges endast i fråga om an- ställning som beräknas räcka minst ett år.
I princip skall utlänning, som vill arbeta här, ha arbetstillstånd redan vid inresan hit. Kungl. Maj:t har möjlighet att avgöra om lätt-. nader i kravet på arbetstillstånd före inresan bör medges.
Invandring av humanitära skäl skall enligt riktlinjerna medges generöst. När det gäller invandring av flyktingar, som inte söker asyl eller på annat sätt befinner sig i nöd, skall denna huvudsakligen ha formen av kollektiv överföring hit.
Kravet på tillstånd för att få vistas här i lan- det gäller även utländsk studerande. För att en sådan utlänning skall kunna få uppehållstill- stånd krävs dels att han är inskriven vid svensk läroanstalt, dels att han har ekonomiska möj- ligheter att studera.
Eftersomen utländsk studerande måste ha sin försörjning under studietiden tryggad, kom- mer — i de fall då den studerande inte har egna medel, studerar på stipendier, har studie- socialt stöd från hemlandet eller på annat sätt har sin försörjning tryggad — frågan om han skall få uppehållstillstånd här att bli beroende av om han kan erhålla studiesocialt stöd eller inte. Bedömningen av frågan om studiesocialt stöd blir alltså avgörande för frågan om ut- ländsk studerande, som saknar andra tillgångar för sin försörjning, skall få tillstånd att vis— tas här. Enligt ett uttalande av departements- chefen i propositionen bör tillståndsfrågan inte
avgöras, förrän frågan om studiesocialt stöd, stipendium eller annan liknande fråga av bety- delse för utlänningens försörjning blivit av- gjord.
5 .2 Behörighetsbestämmelser
I kompetensutredningens (KU:s) huvudbe- tänkande lämnas en redogörelse för nuva— rande svenska behörighetsbestämmelser vid .bl. a. universiteten och vissa högskolor. Här finns därför anledning att beröra dessa be- stämmelser endast såvitt avser utlänningars behörighet för tillträde till studier vid uni- versitet och högskolor i Sverige. Med ut- länningar avses därvid, i den mån ej annat sägs, både icke-svenska nordiska medbor- gare och övriga utlänningar.
I universitetsstadgan 4.6.1964 (SFS 1964: 461 med däri senare vidtagna ändringar) meddelas föreskrifter om inskrivning av de studerande m.m. i 5 kap. (SO—87 åå i stad- gan). I fråga om behörighet att inskrivas såsom studerande vid universitet och fakul- tet hänvisas därvid (i 80 5) till vad som »är särskilt stadgat». Någon skillnad på svenskar och utlänningar görs inte i berörda paragrafer. Enligt 97 å i stadgan 30.6.1965 (nr 494) för jordbrukets högskolor gäller »särskilda bestämmelser» om antagning av studerande vid sådan högskola. Antalet stu- derande som får tillträde till utbildning be- stäms enligt samma paragraf av Kungl. Maj:t.
De grundläggande berörighetsbestämmel- serna för tillträde till högre utbildning åter- finns dels i kungörelsen 9.6.1967 (nr 450) med provisoriska bestämmelser om tillträde till högre utbildning (ändringar 1968:112 och 295 samt 1969: 69), dels i kungörelsen 11.4.1969 (nr 68) om vidgat tillträde till högre utbildning.
I kungörelsen 1967: 450 uppräknas i 3—7 55 de utbildningar av olika slag som med- för behörighet att inskrivas såsom stude- rande vid skilda fakulteter och högskolor. Bland behörighetsgrundande utbildningsvä- gar märks, förutom skilda slag av svensk utbildning, »studentexamen i Danmark, Fin— land, Island eller Norge». Den som upp—
370
fyller de i de angivna paragraferna upp— ställda kraven i fråga om viss utbildning för behörighet att inskrivas såsom studerande vid respektive fakulteter och högskolor äger sådan behörighet, oberoende av om veder- börande är svensk medborgare eller utlän- ning. Det är sålunda utbildningens beskaf- fenhet som är avgörande för bedömningen av behörighetsfrågan, inte vederbörandes medborgarskap eller nationella ursprung. En svensk som avlagt studentexamen i Dan- mark är behörig lika väl som en dansk med- borgare med samma utbildning. Vidare är exempelvis en tysk medborgare med norsk studentexamen eller en norsk medborgare med finsk studentexamen behörig enligt kun— görelsen.
Enligt 8 'g' i kungörelsen 1967:450 får konsistoriet, utan hinder av 3—7 55, »med- ge att som studerande vid fakultet inskrives den som
a) avlagt utländsk examen som medför behörighet att vinna tillträde till universitet eller motsvarande vetenskaplig läroanstalt i det främmande landet eller
b) på annan grund kan antagas äga för- utsättningar att tillgodogöra sig undervisning vid fakulteten».
Enligt andra stycket samma paragraf med— delas allmänna föreskrifter för konsistoriets prövning enligt första stycket av universi- tetskanslersämbetet efter samråd med kom- petensutredningen. Är fråga om inskrivning för utbildning med begränsat antal stude- rande, skall konsistoriet överlämna ärendet till universitetskanslersämbetet för prövning.
I 9 & samma kungörelse lämnas i sak motsvarande föreskrifter -— som i 8 5 första stycket — beträffande antagning av stude- rande vid lantbrukshögskolan, skogshögsko- lan eller veterinärhögskolan. Den befogen- het som i 8 & tillagts konsistoriet gäller här vederbörande högskolestyrelse.
Såsom framgår av det nyss anförda, sak- nar enligt kungörelsens ordalydelse medbor- garskap eller nationalitet även i nu berörda avseende betydelse för bedömningen av be- hörighetsfrågan. Allmänna föreskrifter för konsistoriets prövning enligt 8 & första styc- ket kungörelsen 1967z450 har meddelats
av universitctskanslersämbetet 28.2.1967. Föreskrifterna, för vilka en utförlig redogö- relse lämnas i KU:s huvudbetänkande, av- ser konsistoriets prövning dels enligt a), dels enligt b) sagda paragraf. Däri anges, i frå- .ga om a), i några fall utländsk utbildning som enligt föreskrifterna i regel bör jämstäl- las med svensk studentexamen samt, beträf- fande b), när sökande i regel bör anses .äga förutsättningar att tillgodogöra sig un- dervisning vid fakultet. Vidare lämnas an— visningar om att i föreskrifterna uppställda villkor för inskrivning kan efterges då vissa :särskilt angivna omständigheter föreligger.
I universitetskanslersämbetets nyss anför- wda »allmänna föreskrifter för konsistoriets prövning» görs i intet fall åtskillnad på svensk och utlänning, när det gäller konsi- storiets prövning av här avsedda ärenden. Det är sålunda även i detta sammanhang utbildningens beskaffenhet som är avgöran- de för prövningen av sökandes behörighet.
Här bör även 10 % kungörelsen 1967: 450 beröras. Enligt denna paragraf är den be- hörig att inskrivas som studerande vid uni- versitet, karolinska institutet eller teknisk högskola som är behörig att inskrivas vid någon av universitetets, institutets eller hög- skolans fakulteter. Detsamma gäller den som enligt 8 & kungörelsen medgivits inskriv- ning vid sådan fakultet. Den som inskrivits vid fakultet av visst slag är vidare enligt 10 & »behörig att inskrivas vid övriga fakul- teter av samma slag». I 10 & sägs ingenting om att medborgarskap eller nationalitet skul- le ha betydelse för behörighetsbedömningen.
Enligt 2 % kungörelsen 11.4.1969 (nr 68) 'om vidgat tillträde till högre utbildning är den behörig att inskrivas vid universitet och "fakultet för utbildning som anges i 1 % kun- görelsen »som
1. fyller 25 är senast under det kalen- derår då han inskrives,
2. varit yrkesverksam under minst fem år eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet,
3. uppfyller de krav på förkunskaper i ämne och andra villkor som enligt normal- studieplanen gäller för tillträde till grund- kursen,
4. har de övriga förkunskaper i ämne som oundgängligen fordras för att han skall kunna tillgodogöra sig utbildningen enligt grundkursen» .
Sådana krav på förkunskaper i ämne som avses i första stycket, punkt 4, fastställs av universitetskanslersämbetet efter samråd med KU.
Enligt kungörelsen om vidgat tillträde till högre utbildning är svensk och utlänning helt likställda i fråga om behörighet enligt kun- görelsen.
I skrivelse 3.7.1969 till rektorsämbetena vid universiteten har universitetskanslersäm- betet, efter samråd med KU, meddelat vis- sa tillämpningsföreskrifter till 2 5 första stycket punkt 4 i sistnämnda kungörelse. Enligt dessa tillämpningsföreskrifter saknar medborgarskap eller nationalitet betydelse för prövningen av förkunskaperna. I samma skrivelse har universitetskanslersämbetet, li- kaledes efter samråd med KU, meddelat vissa tillämpningsföreskrifter till 2 få första stycket punkt 2. Ej heller i detta avseende berörs frågan om medborgarskap eller na- tionalitet.
Enligt 11 5 kungörelsen 1967:450 för- ordnar Kungl. Maj:t, eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer, om krav på för- kunskaper i visst ämne och om andra villkor för tillträde till vissa studier vid fakultet eller högskola, som avses i 3—7 55 kungö- relsen. I kungörelsen anges vissa krav på förkunskaper för tillträde till medicinsk, odontologisk och teknisk fakultet, till den farmaceutiska fakulteten samt till lantbruks- högskolan, skogshögskolan och veterinär- högskolan. Krav på exempelvis svenskt med- borgarskap uppställs däremot inte i kun— görelsen för tillträde till sådan fakultet eller högskola.
_ Enligt gällande kungörelser om utbildning vid teologisk och juridisk fakultet (SFS 1969: 333 respektive 1969: 329) skall villkoren för tillträde till utbildning anges i utbildnings- plan, som fastställs av universitetskanslers- ämbetet. Krav på svenskt medborgarskap har ej intagits i sådan plan.
Även vid jordbrukets högskolor skall en- ligt kungörelserna om utbildning vid dessa
högskolor (SFS 1969: 518—520) utbildnings— plan, som fastställs av vederbörande hög— skolestyrelse, innehålla bl.a. villkoren för tillträde till utbildning. Ej heller i sådan plan finns krav på svenskt medborgarskap in- skrivet.
Beträffande de filosofiska fakulteterna skall enligt 20 & kungörelsen 28.3.1969 (nr 50) om utbildning vid de filosofiska fakulteterna krav på förkunskaper i ämne och andra villkor som gäller för tillträdet till studiekurs anges i normalstudieplan för studiekursen. Sådan plan fastställs av uni- versitetskanslersämbetet. I intet fall har i dylik plan införts krav på svenskt medbor- garskap för tillträde till studiekurs vid filo- sofisk fakultet.
I studieplan för examensämne i civil- jägmästarexamen respektive för examens- ämne i agronomexamen och hortonomexa- men skall enligt 8 & kungörelsen 1969: 518 respektive kungörelsen 1969:519 anges de krav på förkunskaper i ämne och andra villkor som gäller för tillträde till utbild- ningen. Svenskt medborgarskap har ej i nå- got fall uppställts som villkor för tillträde
till dylik utbildning. Avslutningsvis kan i detta sammanhang konstateras att i stadgorna för respektive gymnastik- och idrottshögskolorna (SFS 1967: 273), för journalisthögskolorna (SFS 1967: 236) och för socialhögskoloma (SFS 1964: 538) saknas krav på svenskt medbor- garskap för behörighet att antagas som stu- derande vid någon av högskolorna. Det är sålunda även här vederbörandes utbildning, ej medborgarskap eller nationalitet, som be-' stämmer behörigheten.
5.3 Bestämmelser om urval
Nuvarande urvalsbestämmelser för antag- ning till spärrad utbildning vid universite- ten och vissa högskolor redovisas ingående i KU:s huvudbetänkande. Därför skall i det— ta sammanhang endast vissa slutsatser fram- ställas rörande utlänningars formella ställ— ning i urvalshänseende.
Först skall därvid konstateras att enligt de av Kungl. Maj:t —i 12—17 åå kungörelsen
1967: 450 med provisoriska bestämmelser om tillträde till högre utbildning i lydelsen enligt kungörelsen 1969: 69 — meddelade fö— reskrifterna om urval bland behöriga sökan- de till sådan utbildning vid fakultet eller högskola enligt 3—7 åå kungörelsen, till vil— ken endast ett begränsat antal studerande antas (spärrad utbildning), sökande med svenskt medborgarskap ej ges företräde framför sökande med utländskt medborgar- skap i något fall. Detta gäller beträffande såväl sökande med slutbetyg från årskurs 3 i gymnasiet (motsvarande betyg) som sökan- de med svensk studentexamen (motsvarande examina) och sökande som hänförs till be- dömning inom den s. k. fria kvoten.
Om företrädet mellan sökande inom grupp 2 enligt 13 & kungörelsen 1967:450 (avser sökande med svensk studentexamen eller motsvarande svenska examina) gäller även särskilda bestämmelser, meddelade av universitetskanslersämbetet, respektive av vederbörande högskolemyndigheter, med stöd av 16 & kungörelsen. I de av universi- tetskanslersämbetet 12.3.1969 utfärdade be— stämmelserna om tillträde till medicinska och odontologiska studier, till studier för utbildning till farmacie kandidat och re- ceptarie, till viss högre teknisk utbildning samt till spärrade ämnen och studiekurser inom filosofisk fakultet saknas, liksom i de av vederbörande högskolemyndigheter un- der januari—mars 1969 meddelade bestäm- melserna om antagning av studerande vid jordbrukets högskolor, föreskrifter om före— träde för sökande med svenskt medborgar- skap framför sökande som är utländsk med— borgare.
Vad gäller antagning av behöriga sökande enligt 17 % kungörelsen 1967: 450 är att märka att — inom ramen för den antagning som med stöd av denna paragraf inom varje utbildningsalternativ görs till den s.k. fria kvoten, vars storlek bestäms för varje sär- skilt antagningstillfälle (högst 15 procent av antalet utbildningsplatser inom varje utbild- ningsalternativ har gällt både vid antagning- en för höstterminen 1969 och vid antagning- en för vårterminen 1970) — antagning sker av sökande med studentexamen i Danmark,
Finland, Island eller Norge samt av sökan- de som medgivits inskrivning eller antagning enligt 8 eller 9 & kungörelsen. Detta tor- de innebära, att huvuddelen av de utländska sökandena bedöms enligt 17 å i konkurrens med övriga behöriga sökande som skall be- dömas enligt denna paragraf.
Även i de bestämmelser som gäller i frå- ga om urval bland behöriga sökande till handelshögskolan i Stockholm samt till gymnastik- och idrottshögskolorna, journa- listhögskolorna och socialhögskolorna sak- nas föreskrifter om företräde för sökande med svenskt medborgarskap framför ut- ländsk sökande.
I likhet med vad som gäller i fråga om behörighet för tillträde till universitet och vissa högskolor är sålunda sökandens ut- bildning, inte sökandens medborgarskap el- ler nationella ursprung, avgörande för be- dömningen av sökandens meriter vid ur— valet av behöriga sökande till skilda slag av spärrad utbildning.
Bestämmelser i de övriga nordiska länderna
6.1 Danska bestämmelser
I Danmark gäller enligt från undervisnings- ministeriet lämnade uppgifter följande an- gående antagning vid universitet och hög- skolor.
Vad beträffar universiteten i Köpenhamn, Odense och Århus finns inga begränsning- ar i fråga om tillträdet, men gällande reg- ler om tillträde till medicinska studier har under de senaste fem till sex åren till- lämpats så, att tillträdet endast varit fritt för personer som avlagt en dansk behörig- hetsgivande examen. Andra sökande under— kastas en individuell bedömning och tillträ- de medges endast dem som har speciell an— knytning till Danmark, i första hand dans- ka medborgare, som under långvarig vistel- se i utlandet har avlagt en examen som i vederbörande land ger behörighet för till- träde till medicinska studier.
Vad angår utbildningsanstalter med spär- rad antagning gäller en särskild regel för Danmarks farmaceutiska högskola, som ålägger högskolan att varje år ställa en ut— bildningsplats till förfogande för en stude— rande från vart och ett av de övriga nor- diska länderna.
I övrigt har Danmarks tekniska högskola tack vare pågående utbyggnad kunnat anta enstaka studerande från de övriga nordiska länderna till vissa utbildningslinjer efter god- kännande av undervisningsministeriet.
Beträffande Veterinrer- och landbohöj- skolens veterinär-, skogsbruks- och landin-
spektörsutbildning tillämpas bestämmelserna i kungörelsen av 2.2.1966 om antagnings— villkor för Danmarks tekniska högskola.
Vidare har handelshögskolan i Köpen- hamn hittills kunnat tillämpa fri antagning — även för studerande från de övriga nor— diska länderna.
6.2 Finska bestämmelser
Beträffande förhållandena i Finland hän— visas till följande »PM om bestämmelser och praxis rörande utländska sökande till uni—- versitet och högskolor i Finland». Promemorian har följande lydelse:
I Statliga universitet och högskolor
1. Helsingfors universitet. Enligt 5 96 i förordningen innefattande statuter för Hel—4 singfors universitet kan enligt mindre kon-' sistoriets prövning vid universitetet inskri— vas ”person, som efter i utlandet åtnjuten skolundervisning inskrivits eller är berätti— gad att inskriva sig som student vid någon Helsingfors universitet motsvarande hög-— skola'. På grund av detta stadgande har det ansetts, att utlänning, som avlagt en exa— men, som motsvarar finsk studentexamen, kan vinna inträde. Konsistoriet beviljar på ansökan studierätt utan deltagande i inträ— desprov även till spärrade (numerus clausus- begränsade) studielinjer (dock ej till medi- cinska studier).
2. Jyväskylä universitet. Enligt 5 121 i
förordningen om Jyväskylä universitet kan vid universitetet enligt rektorsämbetets pröv- ning inskrivas person som efter avslutad skolgång i utlandet är inskriven eller har rätt att bli inskriven vid högskola som mot- svarar universitet. Studierätt skall ansökas skriftligen hos rektor. I ansökan bör nämnas vid vilken fakultet och vilka ämnen sökan- den önskar studera. Ifall ansökan gäller fa- kultet med inträdesförhör skulle en utländsk sökande vara tvungen att delta i inträdes- förhöret. — Universitetets undervisnings- språk är finska. Enligt % 106 i förordningen har studeranden rätt att i förhör och exa- mina använda svenska.
3. Uleåborgs universitet. Enligt & 60 mom. 4 i förordningen innefattande statu- ter för Uleåborgs universitet må sökanden, som i utlandet har avlagt examen, som i det landet berättigar till inträde som stude- rande vid universitet eller högskola som motsvarar Uleåborgs universitet, inskrivas som studerande. — Förvaltningskollegiet god- känner i stöd av detta stadgande utländska studerande utan inträdesförhör.
4. Joensuu högskola. Högskolan har in- lett sin verksamhet 1.9.1969. Ifrågavarande problem har ännu ej aktualiserats.
5. Tekniska högskolan
6. Tammerfors tekniska högskola
7. Villmanstrands tekniska högskola Allmän förutsättning är grundutbildning som motsvarar studentexamen. Emedan un— dervisningen huvudsakligen sker på finska har vid Tekniska högskolan förfarits så att rektor godkänt sökande som 'åhörande elev”. Sedan studerande inhämtat kunska- per i finska har han godkänts såsom ordi- narie elev av förvaltningskollegiet, i regel utan föregående inträdesförhör.
8. Veterinärmedicinska högskolan Utländska sökanden kan komma ifråga på samma villkor som inhemska. Detta in- nebär att sökanden skall genomgå gallrings- kurs och förhör.
II Privata universitet och högskolor
9. Tampereen Yliopisto (Universitetet i Tammerfors)
Fakulteter: av utländsk inträdessökande krävs samma grundutbildning som av in— hemsk sökande, i regel studentexamen, men även annan grundutbildning kan komma i fråga. En ansökan av utlänning skulle be- handlas oberoende av de urvalsprinciper som eljest gäller.
Studiesektioner (motsvarar närmast social- högskolans utbildningslinjer): för inträde krävs samma grundutbildning av utlänning som av inhemsk sökande. Även utländsk sökande bör ha förpraktik och genomgå in- trädesprov.
10. Turun Yliopisto (Universitetet i Åbo). Sökande från nordiskt land jämställs med inhemsk och bör även delta i inträdesför— hör. 11. Åbo Akademi. Inträdessökande från Sverige bör i princip genomgå inträdesprov på samma villkor som inhemska sökande. Om sökanden varit inskriven vid universi- tet i hemlandet, prövas studierätten från fall till fall utan inträdesprov. Studerande som redan är graduerade tas emot utan prövning. 12. Kauppakorkeakoulu (Handelshögsko— lan i Helsingfors) Prövning in casu. Vid prövningen utgår man ifrån att sökanden bör ha en grund- utbildning, som är på samma nivå som den som krävs för att inhemsk sökande skall vinna inträde. Dessutom krävs att sökanden kan finska. Redan graduerad kan idka fort- satta studier utan särskild inträdesprövning. — Högskolan anordnar inte inträdesförhör, utan valet av elever sker på grund av betyg och vissa andra omständigheter. 13. Turun Kauppakorkeakoulu (Handels- högskolan i Åbo). Utländsk sökande har i princip samma möjligheter att vinna in— träde som inhemsk sökande. En förutsätt- ning är dock att sökanden har kunskap i undervisningsspråket (finska). Högskolan an- ordnar inte inträdesprov utan valet av ele- ver sker på grund av betyg och vissa andra omständigheter. 14. Svenska Handelshögskolan (Helsing- fors). Sökande från Sverige kan vinna in- träde på samma villkor som inhemska sö— kande. Alla sökande som inte har akade—
misk slutexamen måste genomgå inträdes- förhör.
15. Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Sökande från Sverige kan vinna inträde på samma villkor som inhemska sökande. Sö- kande som inte har akademisk slutexamen måste genomgå inträdesprov. 16. Vaasan Kauppakorkeakoulu (Han- delshögskolan i Vasa). Högskolan inledde sin verksamhet hösten 1968. Utlänning kan vinna inträde på samma villkor som in— hemsk sökande.
6.3 Norska bestämmelser
För inskrivning vid universitetet i Oslo gäl- ler följande regler enligt upplysningar från universitetsdirektören vid nämnda universi- tet i skrivelse 8.12.1969 till kirke- og un- dervisningsdepartementet.
För inträde vid universitetet i Oslo ger norsk studentexamen (examen artium) och examen från norskt handelsgymnasium be- hörighet. Vidare sägs i stadgan av 9.12. 1955 för universitetet i Oslo: »Den som i utlandet avlagt examen som ger behörighet för tillträde till universitet eller institutio- ner av motsvarande slag i vederbörande land, kan efter tillstånd av kollegiet in- skrivas vid universitetet.»
Alla inskrivna studenter kan lösa studie- kort och påbörja studier vid öppna fakul- teter. Dessa är för närvarande de teolo- giska, historisk—filosofiska, juridiska, mate- matisk-naturvetenskapliga (undantaget den farmaceutiska) och samhällsvetenskapliga fa- kulteterna. I vissa fall finns en spärr in- byggd i själva studiegången, t.ex. i ämnet psykologi.
Numerus clausus tillämpas vid medicinsk och odontologisk fakultet, liksom vid far- maceutisk.
Tillträde till de spärrade utbildningslin- jerna medges av vederbörande fakultet. Kon- kurrensen om utbildningsplatserna vid me- dicinsk, odontologisk och farmaceutisk fa- kultet är mycket hård och endast studen— ter med mycket höga studentbetyg kan an- tas.
Inga inskränkningar vid inskrivningen
sker beträffande utländska studerande. Alla som uppfyller behörighetskraven får efter ansökan tillstånd att inskrivas vid univer- sitetet i Oslo.
Efter inskrivning äger utländska stude- rande tillträde till öppna studier på samma villkor som norska studerande. På samma sätt har de i princip möjlighet att konkur- rera om utbildningsplatserna i spärrade stu— diegångar.
I praktiken bereds dock ytterst få ut- ländska studerande tillträde till de spärrade utbildningslinjerna. Utöver mycket goda be- tyg från skolan i hemlandet måste de ha speciella skäl för sin ansökan till spärrade studier vid universitetet i Oslo. För varje enskild sökande görs en noggrann bedöm— ning. Även för utlänningarnas vidkomman- de gäller att vederbörande fakultet fattar beslut om antagning.
Det existerar ingen kvot (bestämt antal reserverade platser) för utländska studen- ter. Att så få utländska studerande antas till spärrade studier beror på att så många väl kvalificerade norska studenter måste av- Visas.
Höstterminen 1969 uppgick antalet stude— rande vid universitetet i Oslo till ca 14 400. Av dessa var drygt 300 utlänningar. Av de utländska studenterna hade mindre än tio antagits till spärrade utbildningslinjer.
Statens offentliga utredningar 1970
Systematisk förteckning
Juatitlodop'artomcntn numera-' waiidnimntt 6]
Riksdag Emm-Br ikldlglleåmöilfm 7 Svontk Fl-hat [ ]
Fömandopurtoment-t
Vimmmmwm atv/ih man. [121 Socialdcpnmmenm WW1II mm
&: lim Säd-uno uppmana [8] 2. =: linden-todo: 323 Fot almana— "utbyggnad. och ”glamo- [111
Kommunlkatlcmodopartomontn Ström-m — mmm och turnen. [91'
Finansdopurtomentot Uriah-näten " Wer. nu ;. Adminbttmomn. nu] Utbildnlnqmplmmontn
Om mr och hytta. [2 WMMwon. 1. Boformer-d "mumla- nino. [4] Which WWW [|] mmm-t. low-Jninm _V. Behörighet. - Muitvlntcrinn
MIM?”
Jord brukades»; rtgmenm Satin nöd till Mamma. [6]
l—nrlimm-pnrtnmmmm ' myr-mi.” |!
WWW WWW—I"]
civildoummenta Nm MMO. [1]
Inductndopnrtunontot
mioc- m—vwnnc. BMW och nimi-ation
Anm. ämm inom Hmm-e rm Weini-T' WII | don mnnbuhh' nitton. KL Imwvnndu” 1370 ALLF 107 201