SOU 1971:59

Högsta domstolens kansli

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Genom beslut den 29 januari 1971 bemyn- digade Kungl. Maj:t chefen för justitiede— partementet att tillkalla tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om högsta dom- stolens kansli- och föredragandeorganisation m.m.

Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 8 februari 1971 som sakkunniga hovrättspresidenten Björn Kjellin, tillika ordförande, expeditionschefen Ingvar Gullnäs och hovrättslagmannen Tore Lan- dahl. Att som expert biträda utredningen förordnades den 4 maj 1971 t. f. revisions- sekreteraren Ann-Mari Tengström. Till sekre— terare åt de sakkunniga förordnades den 15 februari 1971 hovrättsfiskalen Johan Munck.

De sakkunniga får vördsamt överlämna betänkande med förslag till lag om ändringi rättegångsbalken och till instruktion för högsta domstolen. Särskilt yttrande har av- givits av Ann-Mari Tengström.

Utredningsarbetet är därmed slutfört.

Stockholm den 16ju1i 1971 Björn Kjellin Ingvar Gullnäs Tore Landahl /Johan Munck

' . . ** ' |." _ I *_ ... ' . M |_- A. . .._ ."” . .. _, H I '” j. ! .. II I . ".. |... . ., ' | | || ll ' I I I . . |. _ H ” I _ lI ., . . .I .. |__ , . ., .1

..I |_,| .I , '... | ,, . ..,; ' ..b ..I & .I |. 1.. |||, ' ' '|' .. .. " ' . i. ' , ' . "t' . . .' a.,,u' ' .j ' . '.'_l ' ' "i . ' .. . .' ._' . " . .. -:"_'_ '—

- , |..lllhll ' h.. ' . . . j , .

'=': " .;;";. a' .'

'( uv "' W .. . | ';|';, "I ....1 .. ..1. | | _ ,, 1 . .-._|1 . två." , .

' ...,. ,- r..

rt u'll..."1.;' |Il _j. "4" . _ "L.. ' ' ! -"J' ' ..ä- . . l .. .. _ ' . ' . .a]! '...'. ”J.. " 'n ,. . ,, - I

4

Sammanfattning

I Författningsförslag

7 träffande nedre justitierevisionens ställning och arbetsformer ........ 5.1 Framställningar om ändringar före domstolskommittén .....

5.2 Domstolskommitténs förslag 5.2.1 Nedre justitierevisionens

Förslag till lag om ändring i rättegångs— balken Förslag till instruktion för högsta dom- stolen

ställning ............ 5.2.2 Föredragningen

5.2.3 Medverkan från högsta 9 domstolens sida vid måls förbe— redande ................ 13 5.2.4 Föredragningspromemo- riorna .............

5.2.5 Författningsförslag ..... 5.2.6 Särskilt yttrande av herr II MOth Wiklund ............ 5.3 Remissyttrandena över domstols-

kommitténs förslag ........

Kapitel lNuvarande organisation i 5.3.1 Nedre justitierevisionens huvuddrag .................. 20 ställning ............ 1.1 Högsta domstolen ......... 20 5.3.2 Allmänna synpunkter på 1.2 Nedre justitierevisionen ...... 21 föredragning som arbets- form .............. Kapitel 2 Utredningsuppdraget 24 5.3.3 Förenklad föredragning . .

Kapitel 3 Andra lagstiftningsa'renden som har samband med utredningsupp- draget ..................... 3.1 Regeringsrättens kansliorganisa-

tion ...................

Kapitel 4 Statistiska uppgifter Kapitel 5 Tidigare ändringsförslag be-

5.3.4 Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande 26 5.3.5 Föredragningspromemo- riorna 26 27 Kapitel 6 Överväganden och förslag 6.1 Inledning

Beredning och föredragning av

6.2.1 Arbetsfördelningen mellan

32

32 32

32

32

34

34 36

36

36

36

39 39

41

41

44 44

46

revisionssekreterarna . . . . 6.2.2 Ledamöternas medverkan på beredningsstadiet 6.2.3 Målens fördelning mellan ledamöterna ......... 6.2.4 Förberedande åtgärder 6.2.5 Föredragningen ....... 6.2.6 Föredragningsprome- moriorna ........... 6.3 Kansliets organisation m m 6.3.1 Kanslichefen ......... 6.3.2 Föredragandena ....... 6.3.3 Kansliorganisationen i öv- rigt ............... 6.3.4 Tjänstetillsättning ..... 6.3.5 Handläggning av administ- rativa ärenden ........ 6.4 Antalet avdelningar inom högsta domstolen m. m. .......... 6.5 Ikraftträdande ............ 6.6 Författningsförslagen ....... 6.6.1 Rättegångsbalken...... 6.6.2 Instruktionen för högsta domstolen ..........

Särskilt yttrande ..............

Bilagor

A Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördelning samt tjänstgö- ringen i högsta domstolen

B Arbetsenheter vid nedre justitie— revisionens kansli

C Domstolskommitténs förslag

46 49 52 53 54

56 57 57 58

58 60

60 62 63 64 64 65

69

71

74 77

Sammanfattning

Förslaget utgår från att nedre justitierevi- sionen såsom ett särskilt verk avskaffas och att revisionssekreterarna och den övriga per- sonalen knyts direkt till högsta domstolen såsom dennas kansli. l betänkandet behand- las därvid uppkommande frågor om fördel- ning av arbetet och om justitierådens tillsyn över målens beredning. De sakkunniga har eftersträvat att justitieråden genom kansliet skall få lika god hjälp som förut och att samtidigt revisionssekreterarnas självständiga ställning skall stärkas. De skall bl.a. före föredragningen av ansökningar om pröv- ningstillstånd avge förslag, om dessa skall bifallas eller ej. Administrativa göromål bör inte få hindra högsta domstolens ordförande eller andra ledamöter i deras viktiga domar- uppgift. Kansliet bör därför förestås av en kanslichef med vidsträckt beslutanderätt och i övrigt utrustas med kvalificerad och tillräck— lig personal.

De sakkunniga föreslår att bestämmelser- na om högsta domstolen irättegångsbalken och i lagen om högsta domstolens samman- sättning och tjänstgöring sammanslås och infogas i rättegångsbalken . Därjämte bör be- hövliga bestämmelser, huvudsakligen av ad- ministrativ karaktär, upptagas i en instruk- tion för högsta domstolen. Förslag till sådan instruktion framläggs.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972.

I Författningsförslag

Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken dels att 3 kap 4—8 åå och 33 kap 7 & skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 3 kap skall införas två nya paragrafer, 9 och 10 åå, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse )1

Högsta domstolen utgöres av högst tjugo- två justitieråd. (l & första stycket 1946 års lag)

Konungen utser en av högsta domstolens ledamöter att för sin tjänstetid vara högsta domstolens ordförande. (5 & första punkten 1946 års lag)

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. (3 kap 4 & första stycket RB)

Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta damstolens handläggning hörande mål och ärenden. (4 & första stycket 1946 års lag)

Konungen utser en av högsta domstolens ledamöter att för sin tjänstetid vara högsta domstolens ordförande. Denne skall tillika vara ordförande på avdelning. Ordförande på annan avdelning utses likaledes bland högsta domstolens ledamöter av Konungen för leda- motens tjänstetid. (5 & 1946 års lag)

1 Här återges de lagrum i rättegångsbalken(RB) och lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring (1946 års lag) som motsvarar de av de sakkunniga föreslagna paragraferna.

(Föreslagen lydelse)

3 kap

4 %. Högsta domstolen utgöres av högst tjugo— två justitieråd. Konungen förordnar ett av justitieråden att vara domstolens ordförande.

Så.

Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen handlägger.

Högsta domstolens ordförande är ordfö- rande pa” en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd, som Konungen förordnar.

Finner någon av högsta domstolens avdel- ningar vid överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet.

Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning ä olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad nu är före- skrivet tillämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats.

Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av högsta domstolen i dess helhet. (3 kap 4 & andra- fjärde styckena RB).

Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga iavgörandet. (3 kap 5 & RB)

Då avdelning behandlar ansökan om res- ning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen. (7 & 1946 års lag)

I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap 11 % första stycket, avgöres dock av de ledamöter som pröva målet. (3

Finner någon av högsta domstolens avdel- ningar vid överläggning till dom eller beslut den år avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut van't antagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet.

Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad nu är före- skrivet tillämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats.

Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av högsta domstolen i dess helhet.

Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltagai avgörandet.

7å.

Då avdelning behandlar ansökan om res- ning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål, må ej leda- mot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.

Så.

I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillständ, som förklarats vilande enligt 54 kap 11% första stycket, avgöres dock av de ledamöter som pröva målet.

Skall högsta domstolen avgiva yttrande i ärende, som avses i 5 26 regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre justitieråd. (85 1946 års lag)

Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av nedre justitierevisionen eller tjänsteman vid denna. (3 kap 6 & andra stycket RB)

! nedre justitierevisionen skola för måls beredande till behandling i högsta domstolen finnas revisionssekreterare. Revisionssekrete- rare skall vara lagfaren. Vid nedre justitiere- visionen skall ock för högsta domstolen fin- nas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider. (3 kap 8 % första stycket RB)

Skall högsta domstolen avgiva yttrande i ärende, som avsesi 26 & regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre ledamöter.

Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av ledamot eller av tjänsteman.

9å.

För beredande och föredragning av mål i högsta domstolen skola hos domstolen fin- nas revisionssekreterare. Revisionssekreterare skall vara lagfaren.

Vid högsta domstolen skall finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider.

10 &.

Närmare bestämmelser om högsta domsto- lens organisation och verksamhet meddelas av Konungen.

33 kap 7 &.

Har någon hos nedre justitierevisionen skriftligen anmält ombud, som äger för honom mottaga stämning eller annan hand- ling, må i den omfattning anmälan avser delgivning ske med ombudet.

Anmälan mä _______________ Är någon ________________

Har någon hos högsta domstolen skrift- ligen anmält ombud, som äger för honom mottaga stämning eller annan handling, må i den omfattning anmälan avser delgivning ske med ombudet.

——————— därom göras. ——————— kan ske.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Till följd härav skall 24 & regeringsformen, som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen1 upphört att gälla men som skall tillämpas intill dess Konungen och riksdagen bestämmer annat, icke tillämpas efter utgången av är 1971.

2. Genom lagen upphäves lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och

tjänstgöring.

1 Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i riksdagen den 17 februari 1971.

3. Högsta domstolen får bestå av fler än tjugotvå justitieråd till dess antalet nedgätt till detta antal till följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

4. Vad i lag eller annan författning föreskrives om nedre justitierevisionen skall efter utgången av år 1971 i stället gälla högsta domstolen, om Konungen ej förordnar annat.

Förslag till Instruktion för högsta domstolen

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser 1 %

Allmänna verksstadgan (19651600) skall, med undantag av 2 å, 3 å ]) samt 4, 9, 16, och 17 åå och i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på högsta domstolen. Härvid gäller 11, 12 och 18 åå endast i fråga om administrativt ärende. Bestämmelsernai 14 å gäller icke justitieråd och revisionssekreterare.

Organisation m m

Zå

Högsta domstolen utgöres, enligt vad som stadgasi regeringsformen, av justitieråden. Högsta domstolens ordförande är chef för högsta domstolen i administrativt hänseende. Kungl. Maj:t förordnarjustitieråd till ställföreträdare.

Högsta domstolens kansli förestås under ordföranden av en kanslichef. Hos högsta domstolen är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i den mån det förordnas.

3å

Om antalet justitieråd, som ej tjänstgör i lagrådet, överstiger sjutton, skall högsta domstolen vara delad i tre avdelningar.

4å

Till tjänstgöring på avdelningarna skall justitieråden indelas för viss tidsperiod. När särskilda skäl föreligger, får indelningen jämkas.

På varje avdelning skall arbetet fortgå minst fyrtio veckor om året. Någon av avdelningarna skall alltid kunna samlas.

Allmänna bestämmelser 5 %

Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller omedelbart upptages av denna, skall tilldelas viss rotel. Rotlarna skall vara fördelade på högsta domstolens avdelningar enligt grunder som domstolen bestämmer.

Rotlarna är antingen specialrotlar, som företrädesvis får mål av viss beskaffenhet (specialmål), eller allmänna rotlar.

öå

Målen fördelas mellan rotlarna, fullföljda mål så snart akter och fullföljdsinlaga inkommit och övriga mål omedelbart sedan de inkommit

7å

På varje rotel tjänstgör revisionssekreterare, som bereder och föredrager målen samt i övrigt, i den utsträckning det påkallas, biträder vid målens handläggning.

$%

Skall mål avgöras på fullsutten avdelning eller finnes det eljest lämpligt för målets beredning eller slutliga handläggning, skall ordförande på avdelning, med beaktande av att arbetsbördan såvitt möjligt jämnt fördelas mellan ledamöterna, utse annan ledamot att vara referent i målet.

Referenten leder målets beredning och deltager i dess handläggning och avgörande.

9ä

Ordförande pä avdelning leder avdelningens arbete. Han skall, med biträde av det eller de justitieråd han utser, ha tillsyn över beredningen av mål, som ej särskilt tilldelats referent.

lOå

Fördelningen av målen mellan rotlarna skall ske genom lottning i grupper med beaktande av målens storlek och beskaffenhet. Närmare grunder för lottningen fastställes av högsta domstolen.

Särskilda föreskrifter för lottning i visst fall eller jämkning av vidtagen lottning får beslutas av ordförande på avdelning eller, om frågan berör mer än en avdelning, av ordförandena på dessa avdelningar i samråd. Ordförandena äger uppdraga åt kanslichefen att i första hand avgöra sådana frågor.

Målens förberedande behandling 11 å Vid måls beredning skall revisionssekreteraren granska handlingarna allteftersom de kommer in och därvid särskilt:

l . beakta om anledning förekommer att talan skall avvisas, 2. undersöka omi målet förekommer fråga, som påkallar omedelbar prövning, 3. i övrigt tillse att förberedande åtgärder vidtages.

Om referent har utsetts, skall revisionssekreteraren hålla denne underrättad om målet samt, så snart anledning därtill förekommer, inhämta besked om de åtgärder, som bör vid- tagas för målets beredning.

12 å Revisionssekreteraren skall i den mån åtgärden ej vidtages av referenten eller av avdelning: l. meddela föreläggande för avhjälpande av brist iinlaga och föreläggande om företeende av fullmakt,

2. förordna om skriftväxling samt i omedelbart upptaget mål utfärda stämning och förordna om sättet för förberedelsen,

3. förordna om personundersökning,

4. hålla förhör med part eller annan eller upptaga bevis, när högsta domstolen i visst mål förordnat, att förhöret skall hållas eller beviset upptagas utom huvudförhandling,

5. bevilja fri rättegång samt förordna eller entlediga offentlig försvarare eller biträde åt part, som åtnjuter fri rättegång,

6. i övrigt vidtaga för måls beredning erforderlig åtgärd.

13 å Annan tjänsteman hos högsta domstolen får efter förordnande av domstolen: l. föranstalta om skriftväxling, som skall äga rum enligt föreskrift i lag eller som eljest beslutats,

2. införskaffa erforderliga handlingar och bevis i ansökningsårende,

3. ombesörja kallelser och delgivning,

4. förelägga part att utge förskott på vittnesersättning eller ersättning till sakkunnig samt förordna om förskott av allmänna medel till part eller annan.

Ordning för målens företagande på avdelningen 14 å

Om mål eller däri uppkommen fråga fordrar skyndsamt avgörande, skall revisionssekrete- raren genast anmäla detta hos ordföranden på den avdelning, där målet eller frågan skall prövas. Sådan anmälan skall alltid göras:

1. när någon hålles häktad i målet eller enligt 19 å lagen (l946:804) om införande av nya rättegångsbalken är att anse som häktad,

2. när omedelbart i högsta domstolen väckes fråga om häktning eller annat tvångsmedel i brottmål eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning,

3. när fråga är om beslut, som avsesi 55 kap. 8 å andra stycket rättegångsbalken, eller annat därmed jämförligt beslut.

Hos ordförande på avdelning skall revisionssekreteraren också, så snart det lämpligen kan ske, göra anmälan om mål, vari

1. talan finnes böra omedelbart avvisas,

2. avgörande finnes böra undanröjas på grund av domvilla,

3. talan återkallats eller förlikning träffats,

4. fråga förekommer, som fordrar beslut under rättegången och ej avser allenast målets beredning.

l6å

Målen företages i övrigt i den tur de inkommit. Framför andra mål skall dock som förtutsmål företagas:

1. mål, vari fråga är om beslut i anledning av invändning om rättegångshinder eller beslut rörande förhållande som avses i 49 kap. 4 å första stycket rättegångsbalken,

2. mål, vari någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse, internering, arreststraff som icke skall verkställas om klagan föresi målet, suspension, avsättning eller intagning i arbetsanstalt eller överlämnats till särskild vård eller förvisats ur riket, mål, vari förordnats om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 å brottsbalken , samt tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen ,

3. brottmål rörande våld mot polisman och annan tjänsteman med skyddsfunktioner,

4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs eller utseende av förvaltare i konkurs samt mål angående ansökan om boskillnad,

5. växel- och checkmål,

6. mål om skyldighet för hyresgäst eller arrendator att avflytta från upplåten fastighet,

7. mål om bättre rätt till utmätt gods,

8. äktenskapsmål,

9. mål, vari målsägande fullföljer talan mot hovrätts dom varigenom tilltalad befriats från honom ådömd bestraffning av beskaffenhet som ovan under 2 avses, 10. mål, som varit återförvisat från högsta domstolen eller hovrätt.

Från den sålunda stadgade ordningen får avvikelse ske, om måls skyndsamma avgörande är av vikt för det allmänna eller om det påkallas för arbetetsjämna gång eller av andra särskilda omständigheter.

Föredragning av mål 17 å

När föredragning skall äga rum, lämnar föredraganden, om ej särskilda skäl föranleder annat, i förväg till varje ledamot förslag till rubrik och avskrifter av avgöranden, som meddelats i målet av lägre instanser.

Om föredraganden finner erforderligt, att ledamöterna beredes tillgång till annat skriftligt material, såsom partsinlagor, kontrakt, brevväxling, uppställningar och skisser, skall även sådant material tillställas ledamöterna i förväg.

Vid föredragningen skall lämnas en ordnad och koncentrerad redogörelse för vad handlingarna i målet innehåller. Redogörelsen skall ej omfatta mera än som är av betydelse för den prövning, som det är fråga om. 1 den mån det behövs, upprättar föredraganden promemoria till ledning för föredragningen.

19%

Om föredragningen avser tillståndsprövning, skall föredraganden på förslaget till rubrik skriftligen tillkännage sin mening, huruvida prövningstillständ helt eller delvis bör meddelas. Vid föredragning av mål för avgörande på fullsutten avdelning skall föredraganden avge betänkande med förslag till dom eller beslut, om annat ej följer av grunder som högsta domstolen bestämmer.

20%

Förslag till rubrik och promemoria skall förvaras bland handlingarna, sedan målet slutbehandlats.

Huvudförhandling 21 &

Revisionssekreteraren skall medverka vid huvudförhandling i den omfattning avdelningens ordförande bestämmer.

22%

Revisionssekreteraren skall tillse, att ledamöterna före huvudförhandlingen har tillgång till skriftligt material, i den mån det behövs.

Åtgärder beträffande slutligt behandlade mål 23 &

Utgående expeditioner kontrasigneras av revisionssekreteraren eller av annan tjänsteman som högsta domstolen förordnar.

245

När efter måls avgörande part anhåller att återfå handling eller annat, som ej utan särskilt beslut får utlämnas, får revisionssekreterare eller annan tjänsteman hos högsta domstolen förordna därom.

Dagbok och aktbildning 25 &

Över alla inkomna mål skall, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som är föreskrivet för allmän underrätt, vid högsta domstolen föras dagbok enligt de närmare anvisningar som domstolen meddelar.

I fråga om aktbildning i högsta domstolen och vad som sammanhänger därmed skall i tillämpliga delar gälla, i vattenmål vad som är föreskrivet för vattendomstol ochi övrigt vad som är föreskrivet för allmän underrätt.

Handläggning av administrativa ärenden m m 27 % Av högsta domstolen i plenum avgöres följande ärenden:

1. frågor angående fastställande av grunder för avdelningarnas sammansättning, målens fördelning och ledamöternas tjänstgöring, 2. viktiga frågor i övrigt om högsta domstolens organisation eller arbetsordning.

28%

Ärende, som ej skall avgöras i plenum, avgöres av högsta domstolens ordförande på föredragning av kanslichefen, om ärendet är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på ordföranden eller denne av annat skäl förbehållit sig att fatta beslutet.

29%

Övriga ärenden avgöres av kanslichefen.

30%

] avgörande av pleniärende skall minst halva antalet av högsta domstolens ledamöter deltaga. Kanslichefen bör närvara vid sammanträdet. Ordföranden bestämmer vem som skall föredraga ärendet.

Pleniärende får avgöras i frånvaro av högsta domstolens ordförande endast om ärendet ej tål uppskov.

31%

Om föredraganden eller kanslichefen, när denne nårvarit, har skiljaktig mening, skall denna antecknas.

32%

Högsta domstolens ordförande skall i samråd med ordförandena på övriga avdelningar indela ledamöterna till tjänstgöring och övervaka fördelningen av målen.

335

Kanslichefen är under högsta domstolens ordförande ansvarig för arbetets jämna gång vid kansliet och skall tillse, att honom underställda tjänstemän fullgör sina åligganden. Han skall indela revisionssekreterarna och övrig personal vid kansliet till tjänstgöring med tillämpning av de grunder, som högsta domstolen kan ha antagit, eller de anvisningar, som avdelningarnas ordförande särskilt meddelat.

Kanslichefen skall hålla högsta domstolens ordförande underrättad om viktigare ärenden inom sitt verksamhetsområde.

Tjänstetillsätming, semester och annan ledighet m m 34 %

Tjänst som kanslichef tillsättes av Kungl Maj:t efter anmälan av högsta domstolen. Ställföreträdare för kanslichefen utses av Kungl Maj:t eller den myndighet Kungl Maj:t bestämmer.

Tjänst som revisionssekreterare tillsättes av Kungl Maj:t efter anmälan av högsta dom- stolen.

Förordnande att bestrida göromål som ankommer på revisionssekreterare meddelas av Kungl Maj:t.

Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av högsta domstolen.

355

Förläggningen av personalens semester bestämmes av högsta domstolen. Annan ledighet än semester beviljas av högsta domstolen. Avser ledigheten annat än sjukdom eller sådant allmänt uppdrag, som meddelats av Kungl Maj:t eller på grund av Kungl Maj:ts bemyndigande, och är den avsedd att vara för kanslichefen längre än 30 dagar i följd eller för revisionssekreterare längre än sex månader i följd, avgöres frågan dock av Kungl Maj:t.

Övriga bestämmelser 36 5

Bestämmelserna i 18 % första stycket statstjänstemannalagen (19651274) gäller även den som innehar eller uppehåller tjänst som kanslichef samt extra revisionssekreterare och den som förordnats att bestrida göromål som ankommer på revisionssekreterare.

375

Vad högsta domstolen i mål beslutat får ej av någon tjänsteman uppenbaras förrän dom eller beslut meddelats.

38%

Vad som föreskrives om mål i denna instruktion äger motsvarande tillämpning beträffande ärende, när annat ej framgår av sammanhanget.

Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1972, då arbetsordningen (1948:494) för nedre justitierevisionen skall upphöra att gälla.

II

1. Nuvarande organisation i huvuddrag

] .l Högsta domstolen

Bestämmelser om högsta domstolens organi- sation finns i regeringsformen, 3 kap rätte- gångsbalken och lagen (l946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgö- ring.

Enligt 17 % regeringsformen skall Ko- nungens domsrätt uppdras åt minst tolv justitieråd. Närmare bestämmelser om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring skall meddelas i lag. Av justitieråden skall enligt 21 % regeringsformen tre tjänstgöra i lagrådet. Ett avjustitieråden får dock i lagrå- det ersättas av annan. Om lagrådet är delati avdelningar, gäller detta varje avdelning.

Målen i högsta domstolen får enligt 22 % regeringsformen prövas och avgöras av fem justitieråd. Fler än sju får inte deltaga i ett måls prövning, om inte så föreskrivs i lag. I sistnämnda ordning bestäms också domför— heten vid behandling av frågor om prövnings- tillstånd och av nådeärenden.

I 3 kap 4 % rättegångsbalken föreskrivs att högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Lagrummet innehåller vi- dare bestämmelser om i vilka fall mål skall avgöras av domstolen i plenum. Enligt 6% samma kapitel skall _ bortsett från visst undantagsfall — tre ledamöter deltaga vid behandling av fråga om prövningstillstånd.

Antalet justitieråd är närmare reglerat i 1 % första stycket lagen om högsta domsto- lens sammansättning och tjänstgöring. Enligt

den lydelse detta lagrum haft från den 1 april 1968 till den 1 juli 1971 har högsta domstolen utgjorts av 24 justitieråd, men antalet har fått ökas till högst 27,i den mån det behövts på grund av justitieråds tjänst- göring på extra avdelning av lagrådet. Från den 1 juli 1971 har första stycket erhållit ändrad lydelse, enligt vilken domstolen ut- görs av högst 22 justitieråd. I övergångsbe- stämmelse har föreskrivits att domstolen får bestå av fler än 22 justitieråd tills antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter samt att nya ledamöter får utses dessförinnan, om särskilda skäl föreligger.

[ lagen om högsta domstolens samman- sättning och tjänstgöring föreskrivs vidare bl. a. följande. Domstolen skall vara delad i tre avdelningar (1% andra stycket). Dessa har samma behörighet att uppta mål och ärenden (4 %). Indelningen till tjänstgöring på avdelning skall regelmässigt avse viss tids- period (3 %). En av ledamöterna utses av Kungl. Maj:t att vara högsta domstolens ord— förande och är samtidigt ordförande på en av avdelningarna. Även ordförandena på de båda övriga avdelningarna utses av Kungl. Maj:t (S%). Mål som fullföljts till högsta domstolen eller omedelbart upptas av denna bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (refe- rent), som har att meddela för målets bere— dande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga i målets handläggning och avgö- rande. Om referentens avdelning är fri från tjänstgöring och ett mål angår häktad eller

målet eller däri uppkommen fråga eljest fordrar skyndsamt avgörande bör annan ledamot utses till referent (6 %). Vid avgi— vande av yttranden i nådeärenden är domsto- len domför med tre ledamöter (8 %). Närma- re grunder för avdelningarnas sammansätt- ning och målens fördelning samt tjänstgö- ringen i domstolen beslutas av högsta dom- stolen samfällt. Det tillkommer domstolens ordförande att i samråd med de övriga avdel- ningsordförandena tillämpa grunderna för ledamöternas indelning och målens fördel- ning samt att övervaka tjänstgöringen i dess helhet. Det åligger ordföranden på varje avdelning att leda arbetet på avdelningen (9 å)-

Högsta domstolen har med stöd av 9 % i lagen om dess sammansättning och tjänst- göring fastställt närmare grunder för avdel— ningarnas sammansättning, målfördelningen och ledamöternas tjänstgöring. Dessa grun- der — som också anger i vilka fall och vid vilken tidpunkt referent skall utses _ återges ibilaga A.

F. n. består högsta domstolen av 25 justi— tieråd, av vilka två tjänstgör på lagrådets ordinarie och tre på dess extra avdelning. Antalet ledamöter i dömande verksamhet är således 20.

Ledamöterna är indelade till tjänstgöring på två sjumannaavdelningar och en sexman— naavdelning. Frågor om prövningstillstånd och nådeärenden handläggs inför tremans— grupper, som sammanträder på bestämda dagar varje vecka. Vardera av sjumannaavdel- ningarna är organiserad på två sådana grup— per, som i viss utsträckning arbetar parallellt. På sexmannaavdelningen förekommer regel- mässigt endast en tremansgrupp. Ledamöter- nas tjänstgöringsskyldighet på avdelningarna och på tremansgrupperna bestäms genom i förväg uppgjorda tjänstgöringsplaner.

Högsta domstolens tjänstelokaler är för— lagda till Bondeska palatset (Riddarhustorget 8).

Enligt 24% regeringsformen skall ärenden vars prövning och avgörande ankommer på högsta domstolen beredas i nedre justitierevi- sionen. Lagrummet har numera upphävts enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen. Enligt samtidigt beslutad övergångsbestämmelse skall dock äldre bestämmelser tillämpas intill dess Kungl. Maj.”: och riksdagen bestämmer an- nat.

Enligt 3 kap 8% rättegångsbalken skall i nedre justitierevisionen finnas lagfarna revi- sionssekreterare. Vid nedre revisionen skall också enligt samma lagrum finnas kansli för högsta domstolen.

Närmare bestämmelser om nedre justitie— revisionens organisation och verksamhet finns i dess arbetsordning (19481494). Enligt denna består nedre revisionen av revisions- sekreterare som ledamöter. En av dessa är revisionens ordförande och är ansvarig för arbetets jämna gång. 1 övrigt är hos nedre revisionen anställda tjänstemän enligt perso- nalförteckning samt annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

Nedre justitierevisionen är således i prin- cip organiserad som ett fristående ämbets- verk. Dess samband med högsta domstolen kommer dock enligt arbetsordningen till ut- tryck bl. a. på så sätt, att högsta domstolen skall hållas underrättad om frågor som angår målens fördelning och föredragning eller på annat sätt berör högsta domstolen. Nedre revisionen har också att ställa sig till efterrät- telse vad högsta domstolen bestämmer där- om. Det åligger vidare samtliga tjänstemän vid verket att ställa sig högsta domstolens föreskrifter till efterrättelse.

Den på nedre justitierevisionen ankom- mande administrativa verksamheten omfat— tar, förutom verkets egna angelägenheter, remissärenden och den ekonomiska förvalt- ningen för högsta domstolen. Administrativa ärenden avgörs i plenum (bl. a. vissa remisser samt disciplinmål) eller av ordföranden en— sam.

Revisionssekreteramas uppgifter i vad de berör den dömande verksamheten består en-

ligt arbetsordningen i att bereda mål till prövning och avgörande i högsta domstolen, att föredra mål inför domstolen samt att närvara vid huvudförhandlingar och på an- modan även vid överläggningar för att bl.a. lämna upplysningar angående målen. Målen och ärendena fördelas på rotlar. I regel inne- har varje revisionssekreterare en rotel. Rot— larna är dels specialrotlar, som företrädesvis tilldelas mål av viss typ, dels allmänna rotlar. Förberedande åtgärder ankommer antingen på en revisionssekreterare eller på nedre revi- sionen i närvaro av tre revisionssekreterare (t.ex. beviljande av fri rättegång) eller på annan tjänsteman.

Föredragningen inför högsta domstolen och förberedelserna härför är revisionssekre- terarnas huvuduppgift. Avgörandet av frågor om prövningstillstånd (dispensprövning) föregås alltid av föredragning. Har prövnings- tillstånd beviljats eller fordras inte sådant tillstånd, avgörs målen eller ärendena efter huvudförhandling eller på handlingarna efter föredragning. Enligt arbetsordningen skall föredragning för tillståndsprövning i allmän- het äga rum på dagar som högsta domstolen utsatt i förväg. Dessa dagar skall också i förväg för viss tid fördelas mellan revisions- sekreterarna av nedre revisionens ordföran- de, varvid dock avvikelser sedermera får före- skrivas när så påfordras. Annan på revisions- sekreterare ankommande tjänstgöring vid högsta domstolen än dispensföredragning äger rum efter vad domstolen i varje särskilt fall förordnar.

l arbetsordningen föreskrivs att föredrag- ningen skall ske med ledning av minnesan- teckningar som innefattar en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna innehåller av betydelse för den prövning som det är fråga om. Anteckningarna, den s.k. föredragningspromemorian, skall efter före— dragningen förvaras bland handlingarna i målet. Högsta domstolen får bestämma om och i vilken mån den fullständiga redogörel- sen i promemorian får ersättas av hänvis- ningar till handlingamai målet samt meddela närmare föreskrifter i övrigt angående före- dragning och promemorior. Med stöd härav

har högsta domstolen genom ett beslut är 1954 förordnat att hänvisning till akten en- ligt vissa riktlinjer får ske dels beträffande utsaga som upptagits genom stenografi eller på fonetisk väg och vidlyftigare skriftligt utlåtande av sakkunnig, dels också beträffan- de annat material, om särskilda skäl förelig- ger.

Antalet på nedre justitierevisionens stat uppförda revisionssekreteranjänster — ord- förandens undantagen — är f. n. 34, varav 26 är ordinarie och 8 extra. Antalet rotlar äri regel också 34. Av dessa är 13 specialrotlar och 21 allmänna rotlar. Till specialmål hån— förs skiftesmål, expropriationsmål, vatten- mål, sjörättsmål och patentmål.

Nedre justitierevisionens ordförande för- delar enligt rådande ordning för ett åri taget mellan revisionssekreterarna de dagar på vil- ka föredragning för tillståndsprövning skall äga rum. Detta sker genom en turlista som brukar fastställas omkring mitten av novem- ber året före det kalenderår som fördel- ningen avser. Turlistan gäller i princip för de rotlar som är turindelade — för närvarande 17 av de allmänna rotlarna — men den måste av naturliga skäl i praktiken ofta frångås. Specialrotlarna och fyra allmänna rotlar, vil- ka senare i allmänhet erhåller vidlyftigare mål, är inte turindelade. Turlistan utmärker också vilka dagar föredragning på tremansav- delning av nådeärenden avses äga rum genom personal från justitiedepartementet. Vissa av veckans dagar är inte planerade i förväg utan reserveras bl.a. för högsta domstolens sam- manträden på fullsutten avdelning och för dispensföredragning av revisionssekreterare som innehar icke turindelade rotlar. För indelning till tjänstgöring under sådana dagar — i den mån de ej tas i anspråk för överlägg- ning eller justering — görs fortlöpande anmä- lan till ordföranden dels av samtliga föredra- gande om huvudförhandlingar som högsta domstolen beslutat och om inlästa femmans- mål, dels av icke turindelade föredragande om inlästa dispensmål.

När föredragning skall äga rum i högsta domstolen färdigställer föredraganden regel— mässigt senast fredagen före föredragnings-

veckan det s. k. trycket. Detta tillhandahålls var och en av de ledamöter som skall deltaga i avgörandet. Trycket består i allmänhet av förslag till rubrik och avskrifter av under- rättsdomar samt skisser, uppställningar och övrigt skriftligt material till vilket ledamöter- na bedöms böra ha tillgång. På rubrikförsla- get antecknas ändringsyrkanden, uppgifter om underinstansernas sammansättning, skilj- aktiga meningar i dessa instanser, uppgifter om partsombud eller försvarare och om fri rättegång samt yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i högsta domstolen. Vi- dare brukar göras korta hänvisningar till doktrin och praxis av intresse för rättsfrågor- nai det mål som är aktuellt.

Utöver revisionssekreterarna är i nedre justitierevisionen anställda omkring 55 tjänstemän. Dessa är — bortsett från expedi- tionsvakterna — organiserade på sju arbetsen- heter: kansliexpeditionen, protokollsavdel- ningen, kamrerarkontoret, registratorsexpe- ditionen, arkivet, expedieringsavdelningen och skrivavdelningen. Beträffande tjänste- männens arbetsuppgifter hänvisas till sam- manställningen i bilaga B.

Nedre justitierevisionens kansliexpedition är förlagd till Ryningska huset (Munkbron 1), där också ordföranden har sitt tjänste- rum. Av övriga revisionssekreterare har 16 tjänsterum i Bondeska palatset och 18 i Ryningska huset. Tjänstelokalerna för övrig personal framgår av bilaga B.

2. Utredningsuppdraget

Direktiven för utredningen innefattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 29 januari 1971 av chefen för justitiedeparte- mentet som anförde bl. a. följande.

Frågan om nedre justitierevisionens ställ- ning har senast behandlats i samband med ett den 14 januari 1971 till lagrådet remitte- rat förslag till ändrade bestämmelser om fullföljd av talan till högsta domstolen m. rn. Förslaget grundas på domstolskommitténs betänkande Fullföljd av talan m.m. (SOU 1969:4l). Kommittén har föreslagit att dispensföredragningen i högsta domstolen i vissa avseenden skall förenklas och att före- dragningspromemorior inte skall behöva upprättas i alla mål. I sammanhanget uttalar kommittén att nedre justitierevisionen i prin- cip bör upphöra som självständigt ämbets- verk och knytas direkt till högsta domstolen. Under remissbehandlingen rådde delade meningar i fråga om arbetsformerna vid be- redningen av målen i högsta domstolen. Nå— gon erinran gjordes däremot inte mot kom- mittens uttalande om nedre justitierevisio- nens ställning.

Enligt vilande grundlagsförslag skall 24% RF upphävas (prop. 19701116, KU 1970: 32). I propositionen anförde jag att det inte finns behov av att reglera högsta domstolens berednings- och föredragandeorganisation i grundlag och att jag räknade med att senare ta upp frågan om vissa reformer i denna del.

I lagrådsremissen angående fullföljd av talan m. m. harjag anslutit mig till domstols- kommitténs och remissinstansernas uppfatt- ning att nedre justitierevisionen bör upphöra som ett självständigt ämbetsverk och om- vandlas till ett kansli knutet direkt till högsta

domstolen. Jag anförde vidare att utred— ningen av denna fråga borde uppdras åt särskilda sakkunniga som också skulle ta upp frågan om arbetsformerna vid beredningen av målen i högsta domstolen.

Frågan om högsta domstolens kansliorga- nisation har också samband med det utred- ningsarbete som bedrivs av domstolsverksut- redningen rörande inrättande av en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område. I direktiven för detta utrednings- arbete (riksdagsberättelsen år 1971 Ju 49) framhöll jag bl. a. att det bör övervägas om inte en central förvaltningsmyndighet för domstolarna bör svara för administrativa och kamerala uppgifter också i fråga om nedre justitierevisionen och högsta domsto- len.

Mot den nu angivna bakgrunden bör sär- skilda sakkunniga tillkallas för att utreda frågan om högsta domstolens kansli- och föredragandeorganisation. Huvudfrågan för de sakkunniga bör vara hur de mål och ärenden som det ankommer på högsta dom- stolen att pröva och avgöra bäst kan beredas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan högsta domstolen och föredragandeorganisa- tionen bör en utgångspunkt vara att den nuvarande konstruktionen med föredragan- dena inordnade i ett särskilt verk avskaffas. Detta får inte medföra att betungande admi- nistrativa uppgifter läggs på högsta domsto- len, dess ordförande eller annan ledamot av domstolen. När det gäller föredragandena bör de sakkunniga om möjligt undvika lös- ningar som föregriper en kommande utred- ning om domarutbildningen och domar- karriären.

Vid utarbetandet av förslag till regler om föredragandenas arbetsuppgifter och om

föredragningspromemorior rn. m. bör de sa-k- kunniga beakta bl.a. domstolskommitténs förslag och remissyttrandena däröver.

[ den förut nämnda remissen till lagrådet angående fullföljd av talan m.m. har även föreslagits vissa ändringar i lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Förslaget innebär att antalet ledamöter i högsta domstolen minskas. Där- emot har inte lagens bestämmelser om anta- let avdelningar i högsta domstolen och om tjänstgöringen på avdelningarna tagits upp till övervägande. De sakkunnigas uppdrag bör omfatta även frågan om anpassningen av dessa bestämmelser till de nya reglerna om antalet ledamöter i domstolen.

De sakkunniga bör också se över biträdes— organisationen och undersöka om möjlighe— ter finns att i ökad utsträckning flytta över arbetsuppgifter från juristpersonalen till an- nan personal.

Utredningsarbetet bör drivas skyndsamt. Samråd bör ske med domstolsverksutred- ningen och med utredningen angående rege- ringsrättens kansli- och föredragandeorgani- sation.

3. Andra lagstiftningsärenden som har samband

med utredningsuppdraget

3 .] Regeringsrättens kansliarganisation

Den reform på förvaltningsrättsskipningens område som träder i kraft den 1 januari 1972 innebär bl.a. att regeringsrättsmålen inte längre kommer att beredas inom statsde- partementen. I stället skall inrättas ett sär- skilt kansli för regeringsrätten. För detta ändamål har 25 % regeringsformen upphävts och 18 % regeringsformen ändrats. Enligt la— gen (1971:289) om allmänna förvaltnings- domstolar (7 %) skall för beredning och före- dragning av mål i regeringsrätten finnas särskilda" tjänstemän hos domstolen. Närma- re bestämmelser om bl.a. regeringsrättens organisation och verksamhet skall meddelas av Kungl. Maj:t (18 %).

Den närmare utformningen av regerings- rättens kansliorganisation utreds f.n. av en särskilt tillkallad utredningsman. I ett den 30 november 1970 dagtecknat delbetänkande (Ds Ju 197031) har Utredningsmannen före- slagit att kansliet skall finnas vid regerings- rätten fr. o. m. den 1 januari 1972. Organisa- tionen skall stå under regeringsrättens direk- ta ledning och kontroll. Nuvarande tjänster för regeringsrättssekreterare i olika statsde- partement skall ersättas av tjänster i rege- ringsrättens kansli.

Utredningsmannen föreslår att för admi- nistrationen av regeringsrättens kansli inrät- tas en tjänst som kanslichef som närmast under regeringsrättens ordförande skall svara för arbetet inom kansliet. Kanslichefen bör

även i övrigt handlägga administrativa ären— den för hela regeringsrätten och därigenom avlasta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med administrativa göro- mål. Som närmaste medarbetare till kansli- chefen föreslås en souschef under de år den nya organisationen byggs upp.

Enligt förslaget skall vidare, i stället för de tjänster för biträdespersonal som finns inom departementen för regeringsrättens kansliar- bete, inrättas tjänster för sådan personal i regeringsrättens kansli.

De remissinstanser som avgett yttranden över betänkandet har i allt väsentligt anslutit sig till förslaget angående organisationen av regeringsrättens kansli. Förslaget om en tjänst som souschef åt kanslichefen har dock tillstyrkts av endast en remissinstans.

Enligt vad som anförs av departements- chefen i prop. 1971:3O under rubriken an- slagsfrågor m. in. har för budgetåret 1971/72 medel beräknats för oförändrat antal rege- ringsråd, en tjänst som chef för kansliet, 34 föredragande och ungefär 42 tjänster för bl. a. biträdes- och expeditionsvaktspersonal.

Utredningsmannen har vidare avlämnat ett den 8 juni 1971 dagtecknat betänkande (Ds Ju 1971:15) med förslag till instruktion och utkast till arbetsordning för regeringsrät- ten. I instruktionen har tagits in vissa be- stämmelser från lagen (1909138 5. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt i den mån de inte återfinns i lagen om allmänna förvaltnings- domstolar eller förvaltningsprocesslagen.

Med hänsyn till att kansliet skall stå under domstolens direkta ledning och kontroll finns i instruktionsförslaget föreskrifter om regeringsrätten som administrativ myndighet.

Utredningsmannen framhåller att många skäl talar för en ändring i ledamöternas nuvarande tjänstgöringsindelning. Det hade varit önskvärt att denna ändring kunnat ge- nomföras samtidigt med att domstolen får sin nya kansliorganisation. Utredningsman- nen har emellertid funnit att detta skulle innebära åtskilliga svårigheter. Instruktions- bestämmelserna har därför utformats så att de svarar mot de nuvarande förhållandena. Domstolen skall tills vidare vara delad ifyra avdelningar. På varje avdelning skall, med iakttagande att någon avdelning alltid kan samlas, arbetet fortgå minst 40 veckor om året. Arbetet skall såvitt möjligt fördelas jämnt mellan avdelningarna. Vidare skall leda- möterna indelas på avdelning för viss tidspe- riod. Jämkning iavdelningarnas sammansätt- ning får ske om särskilda omständigheter föranleder det. Så snart arbetsbalansen bringats ned och lagen om allmänna förvalt- ningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen tillämpas för det övervägande antalet mål, är det angeläget att bestämmelserna om indel- ning och tjänstgöring i domstolen omprövas.

Genom att föredragandena kommer att vara anställda hos domstolen får denna in- seende över beredningen av målen. Den nya situationen kommer till uttryck i förslaget till instruktion. Samverkan mellan ledamöter och föredragande skall enligt detta ske på så sätt att regeringsrätten utser en eller flera ledamöter som har att, när så erfordras, lämna föredragandena råd och anvisningar för målens beredning. Utredningsmannen föreslår alltså inte ett referentsystem av det slag som är föreskrivet för högsta domstolen. Behovet av referent torde nämligen inte vara lika framträdande beträffande målen i rege- ringsrätten, vilka i helt dominerande ut- sträckning kommer att avgöras utan muntlig förhandling. Det stora antalet mål gör det vidare f.n. praktiskt ohanterligt att målen redan på beredningsstadiet fördelas på rotlar som innehas av ledamöterna. I instruktions—

förslaget föreskrivs att målen skall fördelas på rotlar och att varje föredragande skall tilldelas en rotel. Rotlarna är dels specialrot- lar, dels allmänna rotlar.

Varje föredragande måste veta till vilken ledamot han kan vända sig under sitt arbete med målens beredning. De rådgivande leda- möterna bör därför få de olika rotlarna fördelade mellan sig. Denna fördelning bör ankomma på regeringsrätten. Avdelningsord- förandena bör, med hänsyn till sina övriga åligganden, slippa uppgiften att vara rådgiva- re. Vid nuvarande stora målantal och täta ledamotsbyten bör det inte, såsom vid refe- rentsystem, förutsättas att den rådgivande ledamoten är närvarande vid föredragning av mål om vilka han tillfrågats. Det synes inte heller praktiskt möjligt att alltid någon av de ledamöter som deltagit vid tillståndsprövning är närvarande vid målets prövning i sak.

Administrativt ärende skall enligt försla- get, beroende på ärendets art, avgöras av samtliga regeringsråd, av regeringsrättens ordförande eller av chefen för kansliet eller annan tjänsteman. Vidare förslås provisoriskt en särskild disciplinnämnd, bestående av chefen för kansliet och två föredragande. Den till tjänsteåren äldste avdelningsordfö— randen bör vara ordförandens ställföreträda- re i administrativt hänseende.

3.2 Domstolsverket

Domstolsverksutredningen, som tillkallats enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 februari 1970, har enligt sina direktiv haft att utreda frågorna om vilken ställning och vilka arbetsuppgifter som bör tillkomma en central förvaltningsmyndighet på domstols- väsendets område samt organisationen av en sådan myndighet.

I sitt imaj 1971 avlämnade betänkande Ny domstolsadministration (SOU 1971141) har utredningen föreslagit att ett domstols— verk skall inrättas från den 1 juli 1972. Utredningen utgår från att domstolsverket skall vara centralmyndighet i administrativt hänseende för hovrätterna, tingsrätterna och hyresnämnderna samt för kammarrättema.

Utredningen finner också ändamålsenligt att domstolsverket får sköta vissa administrativa göromål som hänger samman med högsta domstolens och nedre justitierevisionens verksamhet samt med verksamheten i rege- ringsrätten. Det gäller härvidlag att på dom- stolsverket överföra vissa ekonomi- och per- sonaladministrativa göromål som nu hand- läggs av justitierevisionens kansli och de mot- svarande uppgifter för regeringsrätten som från den 1 januari 1972 i princip skall ankomma på regeringsrättens kansliorganisa- tion.

Med domstolsverkets ställning som central förvaltningsmyndighet följer bl. a. att verket skall leda och samordna den administrativa verksamheten inom förvaltningsområdet. Verket skall alltså handlägga administrativa ärenden som rör domstolsväsendet och bör vidare lämna administrativ service åt domsto— larna. Utredningen utgår från att domstols— verket skall svara för anslagsframställningar för alla domstolar inom dess verksamhetsom— råde och för de uppgifter som följer härmed. Inom ramen för de föreskrifter som medde— las i regleringsbrev eller på annat sätt bör verket förfoga över anslagen till myndighe- terna inom förvaltningsområdet och fördela anslagen på olika ändamål. Kamerala uppgif- ter, såsom granskning, utbetalning, redovis— ning, bokföring och bokslut, bör centralise— ras till en redovisningscentral inom domstols- verket. När verket organiseras bör de uppgif- ter som sammanhänger med utveckling och genomförande av olika på ADB byggda sys- tem överflyttas från den provisoriskt inrätta- de domstolsväsendets organisationsnämnd till verket. På verket bör vidare ankomma att ta initiativ till organisatoriska ändringar inom ramen för dess ställning som admi- nistrativ chefsmyndighet.

En viktig uppgift för domstolsverket blir enligt utredningen att beräkna behovet av och främja rekryteringen av domstolsperso- nal av olika kategorier. Såvitt här närmast är av intresse framhålls i detta sammanhang att verket bör få en samordnande uppgift i frågor som rör revisionssekreterarförordnan— den. Utredningen utgår från att utnämnings—

rätten i fråga om alla ordinarie domartjänster skall ligga kvar hos Kungl. Maj:t. Det ligger däremot nära till hands att domstolsverket meddelar förordnanden för andra än ordinarie revisionssekreterare. l avvaktan på ställnings- tagandena till resultatet av utredningen om högsta domstolens kansli- och föredragande- organisation föreslås dock att förordnande att fullgöra på revisionssekreterare ankom- mande göromål tills vidare meddelas av Kungl. Maj:t. Alla tjänster för icke rättsbil- dad personal vid bl. a. högsta domstolen och regeringsrätten bör enligt utredningens me- ning tillsättas av dessa myndigheter själva. Besvär över beslut om tillsättning av sådana tjänster bör anföras i domstolsverket. [ sista hand föreligger besvärsrätt hos Kungl. Maj:t.

Beträffande den personaladministrativa verksamheten i övrigt anförs bl.a. att det bör ankomma på domstolsverket att hand- lägga ärenden om inrättande av tjänster, att svara för erforderliga kontakter med statens avtalsverk och med personalorganisationerna inom domstolsväsendet samt att svara för anvisningar och central rådgivning i frågor om tolkning och tillämpning av avlöningsav- tal. När det gäller tjänstledighetsfrågor synes tillkomsten av ett domstolsverk beträffande den ordinarie domarpersonalen knappast ut— göra skäl att ändra den bestående ordningen, enligt vilken besluten fattas i vissa fall av Kungl. Maj:t och i andra fall av domstolarna själva. Domstolsverket bör bevilja ledigheter av visst slag för sådan icke rättsbildad perso- nal som verket tillsätter. All övrig icke rätts— bildad personal böri princip beviljas ledighet av den myndighet som äger tillsätta tjänsten. l verket bör handläggas disciplin- och åtals- ärenden rörande personal inom förvaltnings- området.

Myndigheterna inom domstolsverkets för- valtningsområde kommer att anslutas till ett på ADB byggt personalregistrerings- och per- sonalinformationssystem (PAI) samt till ett därtill knutet ADB-baserat avlöningsuträk— ningssystem. Uppgifter som har samband med dessa system bör fördelas mellan verket och övriga myndigheter.

Enligt vad som uttalas i betänkandet med-

för utredningens förslag för nedre justitiere- visionens del att biträdespersonalen på revi- sionens kansli kan minskas med en tjänst.

I denna del kan i huvudsak hänvisas till den statistiska undersökning som redovisas på sid. 39—45 i domstolskommittens betänkan— de Fullföljd av talan m.m. (SOU 1969 :41). De i tabellen på sid. 40 i nämnda betän- kande länmade upplysningarna angående till nedre justitierevisionen inkomna ansök- ningar om prövningstillstånd, resning och återställande av försutten tid kan, sedan numera definitiva uppgifter för 1969 och preliminära uppgifter för 1970 erhållits, kompletteras enligt tabell ] härnedan. Balansen av ansökningar om prövningstill- stånd utgjordes vid 1969 års utgång av 790 mål och vid 1970 års utgång av 833 mål. Antalet inkomna mål vari prövningstillstånd ej erfordrats var 1969 96 st och 1970 76 st. Beträffande de på sid. 42 i domstolskom- mittens betänkande återgivna uppgifterna om högsta domstolens sammanträdestider bör anmärkas att i det redovisade antalet timmar inte ingår den tid som tagits i an- språk för särskilda sammanträden för över-

Tabell ]

Statistiska uppgifter

läggning i mål vari huvudförhandling hållits eller som föredragits på femmansavdelning. Nedre justitierevisionen har i sitt remissytt- rande över betänkandet upplyst att uppgifter om dessa sammanträdestider saknas men att de överslagsvis kan beräknas till 2 timmar per vecka och avdelning eller 240 timmar om året.

Arbetslaget vid utgången av envar av de fem första månaderna 1971 framgår av tabell 2, sammanställd av uppgifter ur nedre justitiere- visionens interna statistik. De den 31 maj 1971 balanserade målen redovisas i tabell 3 fördelade på de år då de inkommit till nedre revisionen.

Antalet avgjorda mål i förhållande till antalet föredragande som tjänstgjort i nedre justitierevisionen under budgetåren 1965/66 — 1969/70 framgår av tabell 4.

Ur nedre justitierevisionens interna stati- stik redovisas slutligen i tabell 5 antalet huvudförhandlingar under de senaste fem åren.

Ansökningar om prövningstillstånd

Ansökningar om res-

ning och återställan-

Är Tvistemål Brottmål Besvärsmål Summa de av försutten tid samt domvillobesvär

1969 318 822 315 1455 188 1970 296 724 385 1405 168

Balans 31.1 28.2 31.3 30.4 31.5 Mål som går direkt till Specialmål 11 12 14 12 9 femmansavdelning Övriga mål 98 98 116 115 112 Mål vari prövningstillstånd Specialmål 6 4 5 6 6 beviljats Övriga mål 57 58 60 60 53 Ansökningar om prövnings— Specialmål 106 116 111 110 104 tillstånd Ovriga mål 712 610 625 612 601 Summa 990 898 931 915 885 Tabell 3 Antal mål ibalans Är 31.5.1971 1966 2 1967 3 1968 19 1969 67 1970 368 1971 426 Tabell 4 Budgetår Avgjorda mål Antal föredragande Avgjorda mål i genomsnitt per föredragande 1965/66 1 383 34 40,5 1966/67 1326 32 43 1967/68 1496 33,3 45 1968/69 1778 33,6 53 1969/70 1507 33,2 45,5 Tabell 5 År Antal huvud- förhandlingar 1966 108 1967 79 1968 87 1969 79 1970 83

5. Tidigare ändringsförslag beträffande nedre justitierevisionens ställning och arbetsformer

5.1 Framställningar om ändringar före dom- stolskommitten

I denna del hänvisas till domstolskommittens utförliga redogörelse i SOU 1969:41 sid. 61—83. Vissa tidigare uttalanden kommer därjämte att redovisas i anslutning till den följande framställningen.

5.2. Domstolskommitténs förslag

5.2.1. Nedre justitierevisionens ställning

Domstolskommitten uttalar i betänkandet att nedre justitierevisionens ställning som självständigt ämbetsverk bottnar i en histo- risk tradition och att ordningen numera framstår som föråldrad. Kommittén förkla- rar sig i princip dela meningen att nedre revisionen bör upphöra i nuvarande form och anslutas direkt till högsta domstolen. De administrativa uppgifter som härigenom skulle läggas på domstolen torde genom lämpliga anordningar kunna bemästras utan att domstolens ledamöter behöver betungasi någon nämnvärd grad. Betänkligheterna ur denna synvinkel torde därför inte ha större tyngd.

Om nedre justitierevisionen avskaffas blir enligt domstolskommitten den kanske mest betydelsefulla av de frågor som måste lösas hur högsta domstolens behov av arbetskraf- ter för målens beredande och föredragning i fortsättningen skall tillgodoses. Bl. a. aktuali-

seras frågan om och på vilket sätt tjänstgö- ring som föredragande i domstolen skall ingå i den allmänna domarkarriären. Svaret härpä blir beroende av hur domarutbildningen överhuvudtaget ordnas samt rekryteringen och utformningen av domarkåren. Det har synts kommitten inte vara lämpligt att bryta ut och söka för sig lösa ett i sammanhanget så betydelsefullt organisationsproblem som detta. Att det slutliga ställningstagandet till problemet sålunda enligt kommitténs me- ning får tills vidare anstå något hindrar inte en översyn av nedre justitierevisionens och högsta domstolens nuvarande arbetsformer.

5.2.2. Föredragningen

Domstolskommitten framhåller att föredrag— ningen är en mycket väsentlig arbetsfaktor. Det är sålunda uppenbart av intresse att alla möjligheter till förenkling av ifrågavarande arbete tas tillvara i den mån så kan ske utan att rättssäkerheten blir lidande.

Att tidigare framlagda förslag om förenk— ling av arbetsforrnerna för dispensföredrag— ningen ej lett till resultat torde enligt dom- stolskommitten böra ses mot bakgrunden av reglerna om ändringsdispens. Den omständig- heten att prövningstillstånd kan meddelas, om anledning förekommer till ändring i det slut, vartill hovrätten kommit, gör nämligen att dispensprövningen måste omfatta även det överklagade avgörandets materiella rik- tighet. Beslutet i dispensfrågan kommer där-

med visserligen formellt men inte reellt att skilja sig från ett avgörande i sak.

Med de av domstolskommitten föreslagna nya dispensgrunderna blir läget i viss mån ett annat. 1 och med att högsta domstolen inte längre är bunden av ändringsdispensens krav har förutsättningarna för en förenkling av dispensföredragningen ökat. Även om gällan- de regler behålls beträffande föredragning på fullsutten avdelning torde därför en översyn av bestämmelserna i vad de avser dispens- föredragningen vara motiverad. Kommittén anför härutinnan närmare följande.

Genom det tryck som före dispensföre- dragningen tillställs de i prövningen delta- gande ledamöterna får dessa i förväg känne- dom om vad målet gäller, de omständigheter på vilka parterna grundat sina yrkanden i de lägre instanserna samt dessas bevisbedöm- ning, övriga domskäl och domslut. Dispens kan enligt de av domstolskommitten före- slagna grunderna, om prejudiciella motiv inte föreligger, beviljas endast under förutsätt- ning av särskilda omständigheter och synner- liga skäl. Enligt kommitténs förslag åligger det klaganden att i fullföljdsinlagan närmare ange vad han åberopar i dessa avseenden. Med hänsyn till vad nu sagts torde det för dispensprövningen i de flesta fall vara till- räckligt om själva föredragningen begränsas huvudsakligen till en redovisning av parter- nas yrkanden och argumentering i högsta domstolen, i förekommande fall komplette- rade med redogörelse för personalia eller andra fakta som kan ha betydelse för ställ- ningstagandet men inte framgår av det nämn- da materialet.

Domstolskommitten föreslår att regler om förenklad föredragning i anslutning till vad nu anförts tas upp i arbetsordningen för justitierevisionen. Förutsättning för att så- dan föredragning skall komma till använd- ning är att tillräckligt underlag redan med denna föredragningsform skapas för högsta domstolens prövning. I vidlyftiga eller mera invecklade mål kan även i fortsättningen en fullständig föredragning bli nödvändig. Bl. a. måste hänsyn tas till de svårigheter att tillgo- dogöra sig materialet som genomgången av

trycket kan bjuda i sådana mål. Valet av föredragningsform ur såväl dessa som andra synvinklar måste i första hand bero på före- dragandens omdöme. Gäller dispenspröv- ningen endast ett måls prejudikatintresse tor- de med hänsyn till den precisa frågeställ- ningen bedömningen inte behöva innebära större vanskligheter. Förenklad föredragning måste då regelmässigt anses tillräcklig. Är det däremot fråga om annan dispensgrund kan det vara svårare att avgöra vilken föredrag— ningsfonn som är den lämpligaste.

Föredragandens ställningstagande till före- dragningsformen underlättas genom klagan— dens skyldighet att i samband med ansökan om prövningstillstånd ange de omständighe- ter sorn han åberopar. Anser föredraganden att omständigheterna inte är av beskaffenhet att kunna föranleda prövningstillstånd, bör som regel väljas förenklad föredragning. För- enklad föredragning bör å andra sidan också användas om det framstår som uppenbart med hänsyn till omständigheterna att dispens bör meddelas.

Förenklad föredragning är enligt dom- stolskommitten inte heller utesluten i andra fall. Någon för alla förhållanden gällande regel kan med hänsyn till målens varierande beskaffenhet inte ställas upp. Vid tvekan synes det lämpligaste vara att föredraganden för sin del bereder sig på fullständig före- dragning av målet. Skulle det senare visa sig att högsta domstolen anser fullständig före— dragning obehövlig, finns alltid möjlighet att begränsa framställningen i enlighet med domstolens önskningar. En från arbetssyn- punkt mera besvärande situation kan upp- komma om föredraganden inställt sig på förenklad föredragning men högsta domsto- len finner denna föredragningsform otillräck- lig. För sådant fall kan det bli nödvändigt att föredragningen uppskjuts.

Till skillnad från dispensprövningen förut- sätts prövningen på fullsutten avdelning sko- la på samma sätt som hittills omfatta måleti hela dess vidd. Då här alltså inte föreligger de särskilda skäl som åberopats i fråga om föredragningen av dispensmål, har domstols- kommitten funnit reglerna om förenklad

föredragning böra begränsas till dessa sist— nämnda.

5.2.3. Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande

Med hänsyn till osäkerheten i tveksamma fall om vilken föredragningsform som högsta domstolen önskar har domstolskommitten övervägt möjligheten att föredraganden be- reds tillfälle att innan han beslutar i frågan samråda med någon ledamot av domstolen. En sådan möjlighet skulle kunna öka använd- ningsområdet för den förenklade föredrag- ningen och därmed medföra en nedskärning av tiden för dispensföredragning. Häremot kan emellertid enligt kommitten invändas att detta samråd kunde komma att innebära en inte oväsentligt ökad arbetsbörda för veder- börande ledamot. Visserligen förutsätter la- gen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring att målen i allmänhet tillde- las ledamot såsom referent, vilken har att meddela erforderliga anvisningar för målets beredande. Enligt den praxis som utbildats utses emellertid referent merendels endast i de relativt få mål, vari prövningstillstånd meddelats och som skall avgöras efter huvud— förhandling eller annan muntlig förhandling. En mera utbredd användning av referentin- stitutet skulle tynga högsta domstolens arbe- te. Härtill kommer att om samrådsmöjlighe- ten skulle bli av praktiskt värde den referent som givit anvisningar om föredragningen måste deltaga i avgörandet av dispensfrågan. Detta förutsätter en samordning av ledamö- ternas indelning till tjänstgöring och revi- sionssekreteramas föredragningsturer som kan vara svår att genomföra. Enligt de princi- per som för närvarande tillämpas år, medan beredandet av ett mål för dispensföredrag— ning pågår, sammansättningen av den avdel- ning, på vilken föredragningen skall äga rum, ännu oviss. En generell medverkan från leda— möternas sida i förevarande hänseende torde med hänsyn till vad som anförts inte böra föreskrivas. Det sagda utesluter inte att sam- råd som här avses undantagsvis bör kunna komma till stånd, om det för föredraganden

står klart att en inte obetydlig arbetslättnad skulle vinnas därigenom. Det synes emeller- tid böra överlämnas åt högsta domstolen att förfara härutinnan på sätt den finner lämpli- gast.

5.2.4. Föredragningspromemorioma

Om förenklad föredragning tas upp i arbets- ordningen för nedre justitierevisionen som en tillåten och lämplig arbetsform bör i samband härmed också reglerna om prome- morieskrivning förenklas. I princip torde större krav inte höra ställas på innehållet i de anteckningar, som ligger till grund för en föredragning, än på föredragningens innehåll. Redan av denna anledning leder den förenk- lade föredragningen till att nuvarande gene- rella krav på promemorieskrivning inte bör upprätthållas. Det torde emellertid inte fin- nas skäl för att i fråga om minnesanteck- ningar ha olika bestämmelser beroende på om ett mål skall föredras på dispensavdel— ning eller på fullsutten avdelning. Bedöm- ningen måste i båda fallen bli densamma. Kraven på behållande av promemorieskriv— ningen i nuvarande form synes huvudsakli- gen bottna i det värde man velat tillmäta promemoriorna vid sidan av deras uppgift som hjälpmedel vid föredragningen. Man har härvid särskilt framhållit dels den möjlighet som promemorian ger till insyn i och kon— troll av högsta domstolens och nedre justitie- revisionens arbete, dels promemorians bety- delse för ledamöterna vid genomgång av målet efter föredragningen. Vad beträffar det första av de åberopade skälen kan här- emot invändas att även om fullständiga pro- memorior upprättas detta inte innebär garan- ti för att vad som tagits upp i en promemoria också läggs fram för högsta domstolen. Å andra sidan kan det inte uteslutas att om än något material saknas i promemorian dom- stolen får kännedom därom direkt ur akten. Någon skyldighet för domstolens ledamöter att läsa promemorian finns inte. Parterna kan inte, lika litet som då ett mål avgjorts på handlingarna i hovrätt, säkert veta med vil- ken noggrannhet ledamöterna tagit del av

materialet. Det bör emellertid kunna förut- sättas såväl att föredraganden vinnlägger sig om att ej vid föredragningen utelämna något som kan ha betydelse för målets prövning, som att ledamöterna, om de har behov av att ytterligare studera processmaterialet, gör detta även utan tillgång till promemoria. I sammanhanget bör erinras att mycket beror av det sätt på vilket parterna utför sin talan i domstolen. Om detta sker i överensstämmel— se med anvisningarna i rättegångsbalken , ska- pas härigenom de bästa garantierna för att ingenting som parterna anser vara av vikt för prövningen förbises av domstolen.

Vad beträffar promemoriomas betydelse för högsta domstolens ledamöter med hän- syn till deras möjligheter att efter föredrag— ningen vid behov lätt ta ytterligare del av processmaterialet, kan denna synpunkt väl inte lämnas utan beaktande. Värdet får dock ej överskattas. Flertalet promemorior torde överhuvudtaget inte läsas av ledamöterna. Något behov av att på detta sätt komplettera föredragningen uppkommer nämligen i prak- tiken endast i undantagsfall, då ett mål är av särskilt vidlyftig eller invecklad beskaffen- het. Obligatorisk promemorieskrivning i alla mål kan således knappast vara motiverad av nu förevarande anledning. Det bör för övrigt hållas i minnet att ledamöterna alltid har tillgång till utskrift av underrätternas domar ävensom annat skriftligt material, som i all- mänhet ger ett tillräckligt underlag för de fortsatta övervägandena efter föredragnings- tillfället som kan komma ifråga. I den mån promemoriekravet avser att möjliggöra kon- troll från ledamöternas sida av föredragan- dens redovisning av målet, saknar det berät- tigande. En sådan kontroll förutsätter, om den skall ha någon verklig uppgift, att ge- nomgång sker av akten i målet. Ej heller kan — bl. a. med hänsyn till den utförlighet med vilken underrätternas domar numera skrivs — promemoriomas värde som underlag för in- hämtande av vad som förekommit i tidigare av högsta domstolen efter fördragning av- gjorda mål eller för offentliggörande i tryck av redogörelse för prejudikatmål anses så- dant, att promemorieskrivningen av denna

anledning inte kan undvaras.

Beträffande promemorieskrivningen i nu- varande omfattning anför domstolskom- rnitten slutligen att dess behållande kunde vara motiverat om det därmed förenade ar- betet uppvägdes av arbetsbesparing i annan form. Så är dock enligt kommitten inte fallet. Det kunde tyckas att, om allt av betydelse för prövningen av ett mål måste återges i promemorieform, den efterföljande föredragningen mer eller mindre förlorar be- rättigande. Föredragningen skulle kunna er- sättas av att domstolens ledamöter var för sig före överläggningen läste promemorian. Med- verkan från revisionssekreterarens sida efter promemorians upprättande skulle alltså kun- na i huvudsak inskränkas till närvaro vid sammanträdet för att vara ledamöterna be- hjälplig vid behövlig ytterligare genomgång av materialet och för att tillhandagå med erforderlig rättsutredning. En sådan omlägg- ning av de nuvarande arbetsfomierna vore dock med all säkerhet inte lycklig. Enbart läsning i förväg av en promemoria ger inte den ledning och det underlag för gemensam diskussion om målet och dess utgång, som — oavsett vilken kännedom ledamöterna redan vunnit om omständigheterna i målet — före- dragningen skänker. Ur denna synvinkel är föredragningen överlägsen som arbetsform. Den kan inte ersättas av en aldrig så fullstän- dig promemoria.

Med åberopande av det anförda förordar domstolskomrnitten att de i arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptagna regler- na om minnesanteckningar får sådant ändrat innehåll, att någon generell skyldighet att föra anteckningar av detta slag inte vidare skall finnas. I princip torde det få ankomma på föredraganden att efter eget skön avgöra om och i vilken utsträckning minnesanteck- ningar behöver föras i ett mål. Principen bör dock inte upprätthållas undantagslöst. [ vissa fall kan svårigheterna att ur akten inhämta och på ett överskådligt sätt framlägga mate— rialet utan tillgång till systematiserad skrift- lig sammanställning av innehållet i hand- lingarna vara sådana, att med hänsyn till den tyngande inverkan, som avsaknad av minnes-

anteckningar på detta sätt skulle kunna få på högsta domstolens arbete, frågan om förande av dylika anteckningar inte kan under alla förhållanden bli uteslutande en angelägenhet för föredraganden. Om minnesanteckningar från den åberopade synpunkten behövs eller inte beror på omfattningen av aktmaterialet och målets beskaffenhet. Frågan får kanske främst aktualitet i vissa större specialmål såsom expropriationsmål, jorddelningsmål, vattenmål och patentmål. Ehuru föreskrift om minnesanteckningar alltjämt bör finnasi arbetsordningen, synes det emellertid inte vara nödvändigt eller lämpligt att frågan regleras närmare där. Det mest praktiska torde i stället vara att föredragandens skyl- digheter i förevarande avseende blir beroen- de av grunder som högsta domstolen äger att besluta i anslutning till vad kommitten an- fört.

Minnesanteckningar, som föredragande även enligt domstolskommittens förslag blir skyldig att föra, bör på samma sätt som nu undertecknas av föredraganden och bevaras i akten. De blir liksom hittills offentliga hand- lingar. Vad angår anteckningar som upprät- tas utan att skyldighet föreligger därtill blir frågan om de skall betecknas som offentliga eller inte beroende på förfarandet med dem efter föredragningen. Läggs de in i akten, blir även sådana anteckningar offentliga hand- lingar.

5.2.5. Författningsförslag

Domstolskommittens betänkande innefattar i fråga om nedre justitierevisionen förslag till ändringar i 21—23 %% arbetsordningen. För- slaget återges i bilaga till förevarande betän- kande (bilaga C).

5.2.6 Särskilt yttrande av herr Wiklund

Till domstolskommittens betänkande är fo- gat ett särskilt yttrande av ledamoten av kommitténs rådgivande nämnd, advokaten Holger Wiklund. Enligt vad som anförs i yttrandet finns inte något bärande skäl att i fråga om föredragningen av dispensmål ha

någon annan regel än den för all föredrag- ning föreslagna, nämligen att föredragningen skall omfatta en ordnad och fullständig redo- görelse för vad handlingarna i målet innehål- ler av betydelse för den prövning varom är fråga. Hur pass fullständig föredragningen i ett visst dispensmål bör vara beror på hur mycket av handlingarnas innehåll som är av betydelse för dispensprövningen. En särregel kan leda till längre gående förenklingar än vad som är avsett. Av dessa skäl bör den föreslagna särskilda bestämmelsen om före- dragning av dispensmål utgå.

] fråga om föredragningspromemoriorna framhålls i yttrandet att det kan accepteras att, om föredragningen av ett dispensmål i ett visst fall kan begränsas till vissa delar av aktmaterialet, även promemorian begränsasi motsvarande mån, ehuru detta kan betyda att man till en del bortser från de ändamål som en mera fullständig promemoria kan tillgodose vid sidan av syftet att utgöra ett hjälpmedel vid föredragningen. Promemoria bör emellertid alltid upprättas, och man har på alla promemorior rätt att ställa det kravet att de skall innehålla allt som är av betydelse för den prövning som är aktuell.

l yttrandet förordas vidare att alla prome- morior, oavsett deras större eller mindre fullständighet, skall förvaras i akten och därmed bli offentliga handlingar.

5.3 Remissyttrandena Över domstolskom- mitténs förslag

5.3.1. Nedre justitierevisionens ställning

Förhållandevis få remissinstanser har i sina yttranden över kommitténs betänkande be— rört frågan om nedre justitierevisionens ställ— ning. Någon ståndpunkt har därvid i allmän- het inte tagits, under hänvisning till att ytterligare utredning bör komma till stånd. Högsta domstolens ledamöter förklarar sig inte ha anledning att f.n. ingå på frågan, eftersom kommitten inte framlagt något för- slag.

De remissinstanser som mest markerat ut— talar sin anslutning till domstolskommittens

ståndpunkt att nedre justitierevisionen bör upphöra i sin nuvarande form är hovrätten över Skåne och Blekinge, riksrevisionsverket och länsäklagannyndigheten i Gävleborgs län. Hovrätten understryker i sitt yttrande att en tillfredsställande lösning på de frågor som hänger samman med nedre justitierevi- sionens arbetsorganisation inte synes kunna vinnas förrän nedre justitierevisionen såsom ett särskilt ämbetsverk avskaffas och högsta domstolen erhåller ett kansli som står under domstolens direkta ledning och kontroll. Länsåklagannyndigheten uttalar att man av redogörelsen för arbetsformerna bibringas det bestämda intrycket att en direkt till högsta domstolen knuten och av högsta domstolen ledd kansliorganisation skulle innebära en lämpligare lösning och erbjuda möjligheter till rationaliseringar och minsk- ning av handläggningstiderna.

Flera remissinstanser ställer sig positiva till den av domstolskommittén uttalade me- ningen utan att dock ta uttrycklig ställningi organisationsfrågan. Sålunda anför hovrätten för Nedre Norrland — som i motsats till kommitten anser någon mer omfattande el- ler ingripande ändring i de interna arbetsfor- merna inte böra företas fristående från en planerad omorganisation — att det borde öka förutsättningarna för samråd och samverkan mellan högsta domstolens ledamöter och revisionssekreterarna och öppna möjligheter till rationellare arbetsrutiner om justitierevi- sionen förenades med högsta domstolen. Advokatsamfundet uttalar att rationellast möjliga handläggning av målen i högsta dom- stolen utan eftersättande av rättssäkerheten bör eftersträvas och att, om denna målsätt' ning anses bäst kunna uppnås genom att nedre justitierevisionen inlemmas i högsta domstolen, traditionssynpunkten inte bör få hindra en sådan omorganisation. En ledamot av nedre justitierevisionen anför i särskilt yttrande att den hittillsvarande dualismen mellan högsta domstolen och revisionen fun- gerar förvånansvärt tillfredsställande. Att så är förhållandet torde bäst omvittnas därav, att krav på en organisatorisk samordning inte framträtt med nämnvärd styrka. Emellertid

måste det accepteras, att organisationen framstår som föråldrad och att det så små- ningom blir ofrånkomligt att inordna revisio- nen i högsta domstolen som ett domstolens kansli. De olägenheter som blir följden därav för högsta domstolens del bör inte överskat- tas, särskilt som en del fördelar också torde följa av en samordning. En förutsättning härför är givetvis att såväl administrativa som judiciella krav på den blivande chefen för kansliet ställs tillräckligt högt.

Hovrätten för Västra Sverige anser att flera skäl kan åberopas till stöd för domstols- kommitténs principiella inställning men att den reella skillnaden mellan denna uppfatt- ning och ett system med status quo ej synes vara betydande, eftersom högsta domstolens inflytande på arbetet i nedre justitierevisio- nen torde vara ordnat på ett betryggande sätt.

Svea hovrätt framhåller att slutlig ställning till frågan om den förberedande handlägg- ningen i högsta domstolen inte lämpligen kan tas förrän spörsmålet om domarutbild— ningen och domarkårens utformning utretts och utredningsarbetet redovisats. Uttalanden av samma innebörd görs av bl. a. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare och Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

Tre remissinstanser kritiserar domstols- kommitténs principuttalande angående ned- re justitierevisionens framtida ställning. Des- sa är justitiekanslern (JK), nedre justitierevi- sionen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

JK erinrar om faran av att högsta domsto- len, särskilt dess ordförande och ordförande- na på avdelningarna, genom administrativa göromål får mindre tid för sin dömande verksamhet. Erfarenheter i andra samman- hang ger vid handen att dylika verkningar svårligen kan undgås. De invändningar som framförts mot nedre justitierevisionens fort- bestånd som självständigt verk har i huvud- sak grundats på förment logiska och princi— piella skäl. Invändningarna synes emellertid väga lätt med hänsyn till att den nuvarande organisationen torde väl fylla sina uppgifter.

Nedre justitierevisionen anser att starka praktiska skäl talar för att behålla nuvarande ordning. Några anmärkningar att högsta domstolens arbete därigenom skulle ha för- svårats eller att någon fara för rättssäkerhe- ten skulle ligga däri har inte försports. Ge- nom föreskrifter i arbetsordningen är väl sörjt för att högsta domstolen skall ha erfor- derligt inflytande på verksamheten vid justi- tierevisionen. I yttrandet anförs vidare bl. a.

Utan någon undersökning av omfatt- ningen av de administrativa uppgifter som skulle läggas på högsta domstolen, om justi- tierevisionen upphörde i sin nuvarande form och anslöts direkt till domstolen, vill kom— mittén bagatellisera dessa uppgifter. De tor— de enligt vad kommittén anför genom lämp- liga anordningar kunna bemästras utan att domstolens ledamöter behöver betungas i någon nämnvärd grad. Förmodligen avser kommittén härvid en långt gående delegering av beslutanderätten i administrativa frågor till en kanslichef. Det vill dock synas som om i varje fall högsta domstolens ordförande såsom det samlade verkets chef trots en sådan delegering måste ha ansvar för verk- samhetens behöriga gång och därigenom få åtskilliga nya arbetsuppgifter, exempelvis att fastställa olika instruktioner och direktiv rö- rande verksamheten, att i förekommande fall överpröva kanslichefens beslut i personalfrå- gor och att åtminstone under hand taga ställning i allehanda kamerala angelägenheter av skiftande slag. Sannolikt skulle även övri- ga avdelningsordförande komma att ibetyd- ligt högre grad än för närvarande belastas med administrativa göromål avseende arbe- tets planering samt ökad tillsyn över expedi- tionsgöromålen.

För den händelse några statsfinansiella synpunkter legat bakom kommitténs ställ- ningstagande i organisationsfrågan bör fram- hållas att några större besparingar icke torde uppnås genom en sammanslagning. Arbets- uppgifterna kvarstår och kräver helt säkert lika mycket personal. Under inga förhållan- den får ekonomiska synpunkter medföra att högsta domstolens ledamöter belastas med arbete som kan utföras av annan personal.

Om högsta domstolens författningsenliga ställning skulle förändras under den pågåen- de grundlagsreformen och därvid ”logiken” skulle anses kräva, att den föredragnings- och kansliorganisation som nu utgör nedre justi- tierevisionen direkt anslutes till högsta dom— stolen, bör redan nu understrykas att denna

organisation bör sammanhållas som en enhet och ej som i hovrätterna uppdelas på dom- stolens avdelningar, något som skulle kunna leda till olika praxis i vissa hänseenden på skilda avdelningar och därigenom äventyra den enhetliga rättstillämpningen i högsta in- stans. Vidare må framhållas följande. Nedre justitierevisionens ordförande, som regel- mässigt har stor erfarenhet av föredragande- nas arbete och god kontakt med avdelnings- ordförandena i högsta domstolen, har vid sidan av sina administrativa arbetsuppgifter en viktig funktion att fylla genom att ge råd och handledning åt revisionssekreterare, som ställs inför problem och situationer vilka fordrar särskild erfarenhet och kunnighet i fråga om förfarandet i högsta domstolen. Genom att dessa råd ges av en utanför domstolen stående självständig befattnings- havare blir de inte bindande för domstolen på samma sätt som om de lämnades av en domstolsledamot. Detta torde i många fall vara en fördel för högsta domstolen. Om befattningen som nedre justitierevisionens ordförande skulle utbytas mot en kanslichef är det angeläget att denne befattningshavare alltjämt är en person med domarutbildning och stor erfarenhet av föredragning i högsta domstolen. I annat fall kan det befaras, att föredragandena förlorar det stöd de för när- varande kan få av sin närmaste chef och att högsta domstolens ledamöter kommer att i onödan belastas med rådfrågning.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att nedre justitierevisonen — med dess grundmurade anseende för skicklighet, skarpsinnighet och noggrannhet A torde ut- göra en ytterst värdefull förtroendetillgång för det allmänna domstolsväsendet i vårt land. Det torde bli svårt att skapa samma förtroende för en inbyggd kansliorganisa- tion. Man torde vidare heller inte kunna komma ifrån att, vid en förändring av före- dragandeorganisationen, avsevärda risker föreligger att justitieråden inte så koncentre- rat som för närvarande skulle kunna ägna sig åt själva den rättsliga prövningen. Därest emellertid den nya organisationsformen genomförs synes hinder ej föreligga att — av hänsyn till en ända från 1600-talet fortlevan- de namntradition — nyttja benämningen nedre justitierevisionen på högsta domsto- lens kansli.

5.3.2. Allmänna synpunkter på föredragning som arbetsform

Remissinstanserna utgår i allmänhet från att föredragningen bör behållas både i dispens- mål och i mål som på fullsutten avdelning avgörs utan huvudförhandling. Högsta dom- stolens ledamöter (justitierådet Conradi skilj- aktig) finner det tydligt att någon lämpligare arbetsform inte står till buds i sådana mål. Att ersätta föredragningen med en ordning, där den icke systematiserade akten i målet före avgörandet cirkulerar mellan de i avgö- randet deltagande justitieråden, bör under inga förhållanden komma i fråga. Den arbets- ökning, som med en sådan arbetsmetod skul- le uppkomma på ledamotssidan, kan beräknas avsevärt överstiga den arbetsbesparing, som skulle kunna uppnås på föredragandesidan. Vidare skulle möjligheten att hålla gemen- sam överläggning, medan alla ledamöterna har målet aktuellt, allvarligt försämras. För- delarna med den kollegiala organisationen skulle därmed i kännbar mån gå till spillo.

Justitierådet Conradi anser däremot att en förenkling nog borde kunna uppnås genom att i flertalet fall av dispensprövning före- dragning inte skulle behövas utan prövningen i stället kunna ske i anslutning till att dispensavdelningens ledamöter i tur och ord- ning läste akten. Liknande synpunkter an- förs av en underrätt.

5.3.3. Förenklad föredragning

Domstolskommittens förslag om införande av regler för förenklad föredragning har fått ett blandat mottagande. Sålunda har justitie- rådet Conradi, JK, JO, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland och åtskilliga underrätter i huvudsak godtagit förslagen eller lämnat dem utan erinran, medan högsta domstolens flesta ledamöter, nedre justitierevisionen, hovrätten för Nedre Norrland, advokatsam- fimdet, flera underrätter och SACO avgivit yttranden av avstyrkande innebörd. Justitierådet Conradi finner antagligt att de nya bestämmelserna leder till väsentligt

förenklad dispensprövning. Ofta torde de i prövningen deltagande ledamöterna för att kunna fatta sitt beslut inte behöva göra mera än att ta del av underinstansernas domar och skrifterna i högsta domstolen. Detta böri sin tur kunna leda till att det blir möjligt att minska justitierådens och revisionssekreterar- nas antal.

JK framhåller att förslaget bör ses mot bakgrund av nuvarande rutin vid dispensföre- dragning, vilken ej föreslås ändrad. Enligt denna rutin tillställs de i dispensprövningen deltagande ledamöterna regelmässigt i förväg det 5. k. trycket, innehållande bl. a. de lägre instansernas domar. Redan genom läsningen av trycket torde ledamöterna kunna bilda sig en god uppfattning om huruvida dispensskäl finns. Därtill kommer att revisionssekretera- ren läst målet i dess helhet och är beredd att redovisa eventuella dispensskäl samt att den i kommitténs förslag nämnda redogörelsen lämnas genom fullständig upplåsning av par- ternas i högsta domstolen ingivna skrif- ter. Risken för att dispensskäl i mål av normal beskaffenhet skall bli oupptäckta med denna rutin torde vara så liten att man kan bortse från den. Samma mening har hovrätten för Övre Norrland som betonar att det står parterna fritt att i sina inlagor anföra allt vad de finner av vikt för dispensfrågan. Av bl. &. hovrätten över Skåne och Blekinge framhålls att en inskränkning av föredrag- ningen för tillståndsprövning synes vara en förutsättning för att ändringarna beträffande dispensförutsättningarna skall få önskad effekt.

Bland de remissinstanser som avstyrkt ändringsförslagen märks i första hand högsta domstolens flesta ledamöter. Ledamöterna anför i denna del.

På varje föredragning måste naturligtvis det kravet oavvisligen ställas, att den skall innefatta en redogörelse för allt material som kan inverka på den prövning, för vars skull föredragningen sker. Något undantag här- ifrån bör icke komma i fråga. Det är ej heller tillrådligt att införa någon bestämmelse som skulle kunna uppfattas som ett undantag från den för all föredragning grundläggande principen om fullständig redovisning av det

relevanta materialet. Så är emellertid fallet med den i 22% andra stycket arbetsord— ningen för nedre justitierevisionen föreslagna bestämmelsen om förenklad föredragning, ehuru dess syfte icke torde vara att begränsa tillämpningen av nämnda princip. Den kan i stället antagas vara avsedd att fastslå en låt vara icke ovillkorlig presumtion för att en- dast det material som anges i bestämmelsen, dvs. partsinlagorna i högsta domstolen, är av intresse vid dispensprövningen. Presumtio- nen torde få ses mot bakgrunden av den inställning kommittén på en annan punkt tycks ha intagit, nämligen att högsta domsto- len — frånsett förekomsten av prejudikatskäl — endast har att pröva om de av klaganden åberopade motiven för fullföljd är av beskaf- fenhet att föranleda prövningstillstånd.

Ledamöterna framhåller att en sådan be- gränsning av prövningssektorn, enligt vad i annat avsnitt av remissyttrandet närmare ut- vecklats, inte är godtagbar med hänsyn till bl. a. officialprincipen i brottmål samt att dessutom målens varierande beskaffenhet gör att man inte kan uppställa en presum- tion, innebärande att endast partsinlagornai högsta domstolen är av intresse vid dispens— prövningen. l yttrandet uttalas vidare.

Det måste få bero på omständigheterna i varje särskilt fall vilket material som behöver medtagas vid en föredragning för att allt av intresse skall bli redovisat. Ibland kan för detta ändamål vara tillräckligt, att redogörel- se lämnas för partsinlagorna i högsta domsto- len. l talrika fall måste däremot föredrag- ningen komma att omfatta även annat mate- rial. Detta beror _ förutom på officialprinci- pens tillämpning i många mål — på sådana faktorer som att parterna i sin argumentering i högsta domstolen brukar genom mer eller mindre generella hänvisningar åberopa sina anföranden i tidigare instanser och utredning som där förebragts och att domskälen mången gång är så avfattade, att de replierar på förhållanden, som icke alls eller endast delvis återgivits i domen. Nämnas må också, att innan prövningstillstånd meddelas av pre- judikatskäl målet måste föredragas i hela den omfattning som fordras för att prövningsav— delningen skall kunna bedöma, om prejudi- katfrågan verkligen blir aktuell, därest målet dispenseras. Ett mål, som inrymmer en prejudikatmässig fråga om skadeståndsansvar för anlitad medhjälpares vårdslöshet, behö- ver exempelvis föredragas även till den del

det rör spörsmålet huruvida medhjälparen förefarit vårdslöst.

Även från advokatsamfundets sida fram- hålls att möjligheterna att förenkla föredrag- ningen för tillståndsprövningen är avhängiga av frågorna om högsta domstolens bunden- het av den precisering som i dispensansökan skett av de omständigheter. vilka åberopas till stöd för att tillstånd skall meddelas.

Nedre justitierevisionen anser det vara svårt att överblicka i vilken omfattning de nya dispensgrunderna kan leda till förenklad föredragning. Det synes emellertid som om redovisningen ej sällan måste bli av i stort sett samma omfattning som en dispensföre- dragning enligt gällande ordning. Härom an- förs ytterligare.

För att avgöra om och i vad mån ett fall skiljer sig från ett tidigare avgörande kan behövas en ingående redogörelse för utred- ningen i målet. - — — I andra fall torde det vara riktigt att föredragningen kan förenklas. Särskilt det förhållandet att en detaljerad redovisning av vittnesmål och annan muntlig bevisning i många fall kan underlåtas, efter— som det icke är fråga om en materiell pröv- ning av saken, torde innebära en väsentlig lättnad. I ett stort antal fall måste det dock bli svårt att avgöra hur pass utförlig föredrag- ning sorn erfordras, och föredraganden tor— de i sådana situationer nödgas för säkerhets skull lämna en fullständig redovisning av materialet.

Kommitténs förhoppningar att de nya dispensgrunderna skall kunna leda till bety- dande förenkling av föredragningen vilar i stor utsträckning på den förutsättningen, att klagande i enlighet med vad som åligger honom närmare anger de omständigheter han åberopar till stöd för att prövningstill- stånd skall meddelas. Motsvarande regler finns emellertid redan nu i rättegångsbalken och erfarenheterna av deras efterföljd är nedslående. [ de flesta fall — även när revi- sions- eller besvärsinlagan är författad av en advokat — inskränker sig skälen för pröv- ningstillstånd till några rader, i vilka klagan- den med hänvisning till lagtexten framför påståendet att målet enligt hans uppfattning fyller där uppställda villkor för meddelande av prövningstillstånd. — — — Det torde då bli nödvändigt för revisionssekreteraren att ur materialet framlägga allt som kan vara av betydelse för frågan om prövningstillstånd.

Inte heller hovrätten för Nedre Norrland anser att det av de nya dispensgrundernas utformning utan vidare följer att föredrag- ningen kan begränsas till en redovisning av parternas yrkanden och argumentering i högsta domstolen. Bortsett från mål där den fullföljda talan är uppenbart ogrundad läri åtskilliga fall prövningen av om de för dispens stadgade förutsättningarna är för handen förutsätta att ändringsyrkande och grunderna därför sätts i relation till sakläget och det sätt varpå detta rättsligen bedömts. Hovrätten föreställer sig att föredraganden i betydligt större utsträckning än kommittén tänkt sig skulle komma att ställas inför fall där valet mellan den ena eller den andra föredragningsformen vållar osäkerhet och tvekan. Hovrätten anför vidare.

Rent allmänt torde kunna sägas att i och för sig lovvärda förenklingar kan ur rationali- seringssynpunkt visa sig vara av tvivelaktigt värde, om förenklingarna inte sker över hela linjen utan begränsas till vissa avsnitt eller grupper som inte så alldeles lätt låter sig skilja från andra. Valet av metod kan då vålla mera besvär och tidsutdräkt än vad förenk- lingarna eljest skulle inbespara.

En ofta återkommande synpunkt är att det inte torde vara nödvändigt att införa detaljerade författningsbestämmelser om hur föredragning skall gå till utan att det liksom enligt gällande arbetsordning för nedre justitierevisionen bör anförtros åt högsta domstolen själv att meddela närmare anvis- ningar. Detta anförs både av remissinstanser som avstyrkt domstolskommitténs förslag och av sådana som i princip ställt sig positiva till de föreslagna ändringarna. Bland de remissinstanser som särskilt framhållit syn- punkter av denna art märks JO, nedre justi- tierevisionen, hovrätten över Skåne och Ble- kinge, flera underrätter, Landsorganisationen iSverige och SA CO.

5.3.4. Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande

Endast få av rernissinstanserna har berört denna fråga. Av nägra underrätter framhålls

vikten av att bättre möjligheter till samråd mellan ledamöterna och revisionssekreterar— na kommer till stånd samt att revisionssekre- terare i tveksamma fall kan få för honom bindande besked från referent, t. ex. angåen- de det mått av fullständighet vid föredrag— ningen, som önskas i det särskilda fallet. Enligt vad som bl.a. anförs till stöd för denna mening skulle för avdelningen ofta uppkomma den vinsten att onödig föredrag— ning undveks. Det torde inte behöva befaras att revisionssekreterarna särskilt ofta eller i oträngt mål skulle begagna sig av möjligheten för rådföring, och den vinst som skulle upp- komma för avdelningen skulle komma också de berörda ledamöterna till godo.

Hovrätten för Västra Sverige framhåller däremot att arbetsförhållandena i nedre justitierevisionen borde medge ett vidsträckt samråd mellan föredragande revisionssekrete— raren och antingen ordföranden i nedre justi- tierevisionen eller annan äldre revisionssekre- terare med stor erfarenhet av föredragning inför högsta domstolen. Advokatsamfundet anser att kommittén på ett övertygande sätt belyst de praktiska svårigheter som gör det olämpligt med en organisation, innebärande att föredraganden hos referent skulle kunna inhämta direktiv om lämplig föredragnings- form.

5.3.5. Föredragningspromemoriorna

Allmänt kan sägas, att de remissinstanser som godtagit domstolskommitténs förslag om förenklad föredragning i regel också på liknande skäl tillstyrkt förslaget om lättna- der i fråga om upprättande av föredragnings- promemorior, medan sistnämnda förslag mötts av erinringar från samma instanser som motsatt sig förenklad föredragning.

JK säger sig dela domstolskommitténs uppfattning att en promemorias främsta syf- te måste anses vara att utgöra ett hjälpmedel för revisionssekreteraren vid målets föredrag- ning och att den förenklade föredragningen leder till att ett generellt krav på promemo- rieskrivning över huvud inte bör upprätthål- las i föredragningsmål. Den reglering kom-

mittén ger denna fråga synes lämplig. Det torde böra föreskrivas att om promemoria ej upprättas skall i akten inläggas ett exemplar av det rubrikförslag innehållande anteck— ningar om rättsfall och litteratur m. ni. som nu utdelas med trycket till ledamöterna. F.n. bevaras dessa ofta värdefulla anteck- ningar därigenom att ifrågavarande rubrik- förslag häftas vid promemorian.

Högsta domstolens ledamöter (utom justi- tierådet Conradi) framhåller att domstols- kommitténs förslag främst synes bygga på kommitténs uppfattning att föredragningen i dispensmål mestadels skall kunna begränsas till en redogörelse för partsinlagorna i högsta domstolen, en uppfattning som ledamöterna inte delar. En övergång till det av kommittén förordade systemet kommer att medföra betydande olägenheter i högsta domstolens arbete och försämra möjligheterna till insyn i domstolens och nedre justitierevisionens verksamhet på områden där endast skriftligt förfarande tillämpas. Ledamöterna anför ytterligare.

Naturligtvis måste alla möjligheter tillvara- tagas att inom den nuvarande ordningens ram underlätta och förenkla arbetet med upprättande av promemorior. På senare tid har den förenklingen vidtagits, att föredra- gandena ej sällan, i stället för att i promemo- n'an inarbeta innehållet i skriftliga bevis och andra handlingar, t.ex. partsinlagor, låter maskinellt kopiera handlingarna och fogar kopiorna som bilagor till promemorian. Den- na metod bör kunna komma till ökad an- vändning. ] enstaka grupper av mål, t.ex. dispensmål i vilka det är uppenbart att pröv- ningstillstånd kommer att beviljas och hu- vudförhandling följa, synes vidare något obligatoriskt krav på föredragningspromemo- ria icke behöva upprätthållas. Genom före- skrift i arbetsordningen för nedre justitiere- visionen bör åt högsta domstolen uppdragas att meddela bestämmelser om i vilka fall föredragningspromemoria kan undvaras och i vad mån den kan upprättas i förenklad form.

Även nedre justitierevisionen understryker att en fullständig promemoria inte endast är ett hjälpmedel för föredraganden utan också är ägnad att underlätta domstolsledamöter- nas arbete efter en dispensföredragning. Den möjliggör dessutom kontroll av vad som

framlagts för de i avgörandet deltagande justitieråden och fyller i sådant hänseende samma funktion som offentligheten vid hu- vudförhandling. Sistnämnda synpunkt ut- vecklas ytterligare i ett särskilt yttrande av en ledamot av nedre justitierevisionen, som erinrar om att det under förarbetena till rättegångsbalken ifrågasattes att göra före- dragningen offentlig.

Kontrollsynpunkten angrips emellertid av andra remissinstanser, bl. a. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Enligt föreningens mening dröjer det kvar synsätt på nedre justitierevisionens arbetsfor- mer som hindrar rimliga hänsyn till effektivi- tetssynpunkter, och det från skilda håll understrukna kravet på promemoriomas offentlighet som rättssäkerhetsgaranti är ett exempel härpå. [ själva verket utgör prome- moriomas offentlighet inte i och för sig någon garanti men kan bidra till att de av hänsyn till parternas inställning ges en om— fattning, som inte alls svarar mot vad som fordras för den rättsliga bedömningen.

Hovrätten för Västra Sverige erinrar om att även rättsvetenskapsmän, andra domsto- lar och myndigheter ej sällan vänder sig till nedre justitierevisionen med begäran att få ta del av viss promemoria. Promemorioma ger över huvud som ”biprodukt” en värdefull samhällsservice, som andra länder torde sak- na. Hovrätten hänvisar till förhållandena i USA, där de s.k. ”briefings” som inges till domstolarna i tvistemål utarbetas av parts- ombuden, och i Norge, där vederbörande advokat i lagmansretten eller Höiesteret har att presentera ”utdrag” av målet, påminnan- de om en revisionssekreterarpromemoria. Det vore en förlust för det svenska rättslivet om man generellt avskaffade skyldigheten för revisionssekreterare att upprätta pro- memoria. Ett beaktande av de nu anförda synpunkterna torde emellertid ligga inom ramen för kommitténs förslag att det skall ankomma på högsta domstolen att bestäm- ma de grunder som skall tillämpas i frågan om och i vilken utsträckning minnesanteck- ningar skall föras. Lantmäteristyrelsen fram- håller för sin del att, när högsta domstolen

beslutat att i mål infordra yttrande från styrelsen, föredragningspromemorian väsent- ligt underlättat arbetet.

Flera underrätter och en Iänsäklagarmyn- dighet förklarar sig i fråga om promemorior- na uttryckligen instämma i herr Wiklunds uttalande att gällande bestämmelser om skyl- dighet att upprätta promemorior ej bör änd- ras och att alla promemorior, oavsett deras större eller mindre fullständighet, skall undertecknas av föredraganden samt förvaras i akten som offentliga handlingar. Även advokatsamfundet avger yttrande av denna innebörd.

6.1 Inledning

Huvuduppgiften för de sakkunniga är att utreda hur de mål som det ankommer på högsta domstolen att pröva och avgöra bäst kan beredas.

Högsta domstolen har f.n. en stab av föredragande med tämligen lång domarut- bildning bakom sig. Målen i högsta domsto- len avgörs i mycket stor utsträckning på handlingarna efter föredragning. Av före- dragningen hänför sig den övervägande delen till frågor om prövningstillstånd.

Den reform i fråga om rätten att fullfölja talan till högsta domstolen som nyligen ge- nomförts innebär väl att möjligheterna att få prövningstillstånd avsevärt inskränks. Det är emellertid ställt utom allt tvivel att en vä- sentlig del av högsta domstolens arbetstid fortfarande kommer att ägnas åt dispens- prövning. Reformen ger dessutom högsta domstolen vidgade möjligheter att utan hu- vudförhandling avgöra mål vari prövningstill- stånd beviljats.

Det är tänkbart att föredragningen i be- gränsad utsträckning kan ersättas av en ar- betsform enligt vilken handlingarna i ett mål cirkulerar mellan de i avgörandet deltagande justitieråden. En mera generell omläggning av systemet i denna riktning skulle dock öka ledamöternas arbete och beröva dem möjlig- heten att omedelbart i anslutning till före- dragningen diskutera och avgöra målen.

Ett alternativ till den nuvarande ord-

Överväganden och förslag

ningen kan vara att även ärenden som gäller prövningstillstånd eller som anhängiggjorts genom extraordinära rättsmedel framläggs för domstolen av parterna eller deras ombud vid muntlig förhandling. En sådan ordning skulle innebära en genomgripande förändring som kan diskuteras från skilda utgångs— punkter. De sakkunniga anser sig emellertid inte i förevarande sammanhang ha anledning att överväga en reform av denna innebörd.

Det finns alltså ingen anledning räkna med annat än att en kår av föredragande också i fortsättningen måste finnas vid högsta dom- stolen. Olika synpunkter kan härvid anläggas på föredragandenas rekrytering. Det kan så- lunda övervägas om inte den period då en domare tjänstgör i högsta domstolen bör infalla tidigare än för närvarande. Det kan också ifrågasättas om tjänsten bör vara ordi- narie. Dessa problem sammanhänger dock med ställningstaganden som bör göras i ett sammanhang angående den framtida domar- utbildningen, en fråga som inte omfattas av utredningsuppdraget. De sakkunniga finner vid detta förhållande inte lämpligt närmare utreda dessa frågor utan utgår från att revi- sionssekreterarna också i fortsättningen utses på samma sätt och på samma grunder som för närvarande.

En utgångspunkt för de sakkunniga är vidare att den nuvarande konstruktionen med föredragandena inordnade i ett särskilt verk avskaffas. Att nedre justitierevisionen sålunda upphör som ett i princip självstän-

digt ämbetsverk innebär att föredragande — och kansliorganisationen knyts direkt till högsta domstolen såsom dennas kansli. [ främsta rummet har de sakkunniga alltså att tillse att inte härigenom det biträde som högsta domstolens ledamöter erhåller vid målens beredning försämras.

Reformen får inte heller medföra att be- tungande administrativa uppgifter läggs på högsta domstolens ordförande eller annan ledamot. Härvid bör man skilja mellan å ena sidan den arbetsledning som den dömande verksamheten kräver och å andra sidan admi- nistrativa uppgifter i mera egentlig mening. I det förra hänseendet synes ett avskaffande av nedre justitierevisionen som särskilt verk inte i och för sig medföra att på ledamöterna läggs andra uppgifter än sådana som direkt främjar domstolens dömande verksamhet. 1 vad mån dylika uppgifter är betungande beror på måltillströmningen, målens beskaf— fenhet och andra faktorer som i varje läge får mötas med lämpliga åtgärder. 1 det senare hänseendet bör tillses att inte administrativa göromål kommer att åvila högsta domstolens ordförande eller andra ledamöter på ett sätt som hindrar dem i deras viktiga domarupp— gift. Detta motiverar att högsta domstolen utrustas med kvalificerad och tillräcklig ad- ministrativ personal.

Om man avskaffar nedre justitierevisionen som ett fristående ämbetsverk och inordnar dess personal i högsta domstolen, är det vidare viktigt att man uppmärksammar i vad mån detta inverkar på revisionssekreterarnas ställning. Även om man beaktar att dessa författningsenligt är skyldiga att ställa sig högsta domstolens föreskrifter till efterrät- telse, kan nuvarande ordning anses innebära att de såsom ledamöter i nedre justitierevi- sionen har en självständig domaruppgift och en självständig ställning. Ett inordnande av föredragandeorganisationen i högsta domsto- len bör inte föranleda någon förändring i detta förhållande. Det ligger i sakens natur att mål som inkommit till högsta domstolen skall omhändertas av revisionssekreterare som självständigt vidtar eller sörjer för de åtgärder som erfordras för målets beredning.

Det ansvar som härigenom vilar på revisions- sekreterarna begränsas inte av att också leda- möterna i högsta domstolen blir ansvariga för målen redan från den tidpunkt då dessa anhängiggjorts vid domstolen. Revisions— sekreterarnas arbete med målen på detta stadium kan dock aldrig vara ett självända- mål. Det måste ha en klar inriktning på slutresultatet, målets avgörande.

När man bestämmer revisionssekreterarnas uppgifter bör man emellertid också beakta att tjänstgöringen såsom föredragande vid högsta domstolen ingår som ett led i domar- banan. Utbildningsmomentet i tjänstgö- ringen bör därför betonas. För åtskilliga domare från andra delar av landet medför det personliga uppoffringar att kunna frigöra sig för denna tjänstgöring i Stockholm. Det är angeläget att den har det utbildningsvärde som de har rätt att vänta sig. Den uppfatt— ning högsta domstolens ledamöter bildar sig om revisionssekreterarna bör liksom hittills ha betydelse i befordringsärenden. För att revisionssekreterarnas arbete skall få den in- riktning som nu avses är det önskvärt att de får utarbeta och framlägga förslag till avgö— randen. Även från ledamöternas synpunkt är det angeläget att den insikt i det särskilda målet som revisionssekreteraren vunnit un- der dess förberedande behandling utnyttjas vid målets avgörande.

För närvarande avger revisionssekreterare betänkande när fullföljt mål föredrages för avgörande på fullsutten avdelning. Denna ordning bör bibehållas. Den får ökad bety- delse i samma mån som målen i ökad omfatt- ning avgörs utan huvudförhandling. I övrigt saknas bestämmelser om i vad mån revisions- sekreteraren har att tillkännage sin mening eller att avge förslag till avgörande. Det är framför allt önskvärt att revisionssekrete- raren, då mål föredrages för tillståndspröv— ning, skall ha att i förväg ange om han anser att tillstånd bör meddelas eller ej. Även då mål avgörs efter huvudförhandling bör revi- sionssekreteraren ha att tillkännage sin me- ning innan ledamöterna yttrat sig och att, i den utsträckning det anses behövligt, upp- rätta förslag till dom eller slutligt beslut.

Samma synpunkter kan anläggas på revi- sionssekreterarnas medverkan vid ställnings- tagande till resningsansökningar och i andra ärenden som anhängiggjorts genom extraor- dinära rättsmedel.

I och med att domstolen tillförs en kansli- organisation kommer högsta domstolen som begrepp att få delvis annat innehåll än hit- tills. Å ena sidan har högsta domstolen upp— drag att utöva Konungens domsrätt. Vid förvaltandet av detta uppdrag utgörs dom- stolen enligt regeringsformen av justitie- råden. Å andra sidan kommer högsta dom- stolen dessutom att, med ledamöter och kansliorganisation, få ställningen av en själv- ständig statsmyndighet. Högsta domstolens organisation i detta avseende blir ej reglerad genom grundlag, och den del av dess verk- samhet som utövas inom kansliet kan ej anses som ett utövande av Konungens doms- rätt. Den är konstitutionellt att jämställa med den beredning som utförs i statsdeparte- menten. Distinktionen kommer till uttrycki praktiken bl. a. i fall då beslut i fråga som angår måls beredning eller i administrativt ärende meddelas av ledamot eller av tjänste- man vid kansliet. Denne handlar då på hög- sta domstolens men inte på Kungl. Maj:ts vägnar.

Högsta domstolens ordförande bör vara den samlade organisationens chef och i för— sta hand ha ansvar för domstolens nya myn- dighetsfunktioner. Chefskapet avser endast administrationen och berör inte ledamöter- nas jämbördiga ställning som domare. Under ordföranden bör kansliet förestås av en kanslichef.

6.2 Beredning och föredragning av mål

6.2.1. Arbetsfördelningen mellan revisionssekreterarna

I 1937 års arbetsordning för nedre justitie— revisionen föreskrevs att revisionens ordfö— rande årligen före februari månads utgång skulle uppgöra ordning för föredragnings- skyldigheten för tiden maj samma år — april följande år. Varje revisionssekreterare skulle i princip erhålla ett visst, i arbetsordningen

angivet antal föredragningsdagar årligen.

Enligt vad som anfördes i 194 7drs bettin- kande med förslag till arbetsordning för ned- re justitierevisionen övervägde de sakkunniga om man inte borde övergå till ett helt annat system för arbetsfördelningen. Att samtliga revisionssekreterare årligen föredrog samma antal dagar behövde ingalunda innebära att arbetet fullt rättvist fördelades mellan dem. För att revisionssekreterarna skulle erhålla nödigt rådrum mellan föredragningarna och på tillfredsställande sätt kunna diSponera sin tid och ordna arbetet var det emellertid ofrånkomligt att deras föredragningsskyldig- het reglerades genom ett på förhand upp- gjort schema, vari de tillgängliga föredrag- ningsdagarna i högsta domstolen uppdelades på samtliga rotlar. Under åberopande av arbetstekniska svårigheter fann de sakkun- niga att en fördelning av arbetet i anslutning till de vedertagna grunderna avgjort var att föredra. Från denna utgångspunkt krävdes i första hand en fördelning av föredragningen inför tremansgrupp.

I förslaget till arbetsordning upptogs en regel av innebörd att nedre revisionens ord- förande årligen före oktober månads utgång skulle uppgöra ordning för föredragningen under nästkommande kalenderår, såvitt gäll- de tillståndsprövning (och nådeärenden).

Vid remissbehandlingen av 1947 års be- tänkande uppehöll sig högsta domstolens ledamöter tämligen utförligt vid frågan om en allmän plan för varje kalenderår borde upprättas med bestämda dagar för föredrag- ning inför tremansgrupp. Ledamöterna an- förde bl. a.

Även om vissa fördelar med hänsyn till revisionssekreterarnas arbete skulle stå att vinna genom en enligt dessa grunder upp- gjord plan, synes ur andra synpunkter lämp- ligheten av ett dylikt system kunna ifråga- sättas. En för så lång period som kalenderår uppgjord plan, vari för varje vecka vissa dagar reserverats för föredragning inför tre- mansgrupp och vissa dagar för huvudför- handling eller annan handläggning inför dömande avdelning, torde i praktiken knap- past kunna följas i någon större utsträckning. Vid bestämmande av lämplig tid för huvud- förhandling måste stor hänsyn tagas till för-

hållandena i varje särskilt fall, och det skulle säkerligen visa sig olägligt om högsta domsto- len härvid vore bunden av en på längre sikt bestämd plan. Det kan knappast förutsättas, att mål, däri huvudförhandling skall hållas, komma att bliva så jämnt fördelade mellan olika delar av året att planen kan följas. Sannolikt skulle en i enlighet med de sak- kunnigas förslag uppgjord årsplan i så stor omfattning behöva frångås, att den komme att stanna på papperet. Med hänsyn till det nu anförda synas starka skäl föreligga för att man söker lösa frågan om ordningen för revisionssekreterarnas tjänstgöring på ett sätt som innebär mindre bundenhet till reglemen- tariska föreskrifter än som följer av gällande arbetsordning och ett genomförande av de sakkunnigas förslag. En friare inställning till de olika organisationsproblemen är närmast betingad av den ökade samverkan mellan nedre revisionen och högsta domstolen, som det nya rättegångssättet nödvändiggör, men är även i övrigt sakligt grundad och i hög grad ägnad att främja domstolsarbetet i det hela. — — — Med utgångspunkt från det nu sagda synes lämpligast att man avstår från att i arbetsordningen närmare reglera när på revisionssekreterare ankommande föredrag- ning inför tremansgrupp skall fullgöras. I stället torde böra överlämnas åt högsta dom- stolen — närmast ordföranden på varje avdel- ning — att tid efter annan, lämpligen för så lång tidsperiod som med hänsyn till antalet och beskaffenheten av de till varje avdelning hörande målen och övriga omständigheter är möjlig, i samråd med nedre revisionens ord- förande uppgöra plan för målens handlägg- ning på avdelningen, varefter ordnandet av revisionssekreterarnas tjänstgöring ankom- mer på revisionens ordförande.

Även med en sådan ståndpunkt torde — liksom för närvarande — vissa dagar med fastställd arbetstid kunna anslås till dispens- föredragning och beträffande mål, som före- dragas inför dömande avdelning, till sådan föredragning.

Högsta domstolens ledamöter ansåg inte heller att arbetet borde fördelas mellan revi- sionssekreterarna genom att i arbetsord- ningen bestämdes ett visst antal föredrag- ningsdagar per år för varje revisionssekrete- rare. Skälen härför skulle väsentligen bort- falla, om man frångick systemet med fördel- ning av föredragningsskyldigheten efter ett för varje år på förhand bestämt schema. Genom en fördelning av målen efter deras

storlek och svårhetsgrad kunde ernås en me- ra rättvis avvägning av arbetsbördan revi- sionssekreterarna emellan. En sådan fördel- ning skulle också utgöra en sporre för revi— sionssekreterarna att söka åstadkomma stör- re koncentration av föredragningen av varje särskilt mål, varigenom effektiviteten och skyndsamheten i domstolens arbete skulle befrämjas.

Nedre justitierevisionen underströk för sin del vikten av att en anordning med föredrag- ning enligt en för kalenderår upprättad tur— lista verkligen genomfördes så att revisions- sekreterarna beträffande denna del av arbe- tet kunde räkna med en på längre sikt bestämd plan. Även annan på revisionssekre- terare ankommande tjänstgöring i högsta domstolen än dispensföredragning och före- dragning av nådeärenden borde förhands- planeras. Vidare borde i arbetsordningen in- tagas bestämmelser angående omfattningen av revisionssekreterarnas tjänstgöringsskyl- dighet i högsta domstolen.

I den gällande arbetsordningen för nedre justitierevisionen infördes inte någon före- skrift om bestämt antal föredragningsdagar för varje revisionssekreterare. Föredragning för tillståndsprövning skall enligt 14 5 första stycket i allmänhet äga rum på dagar som högsta domstolen utsatt i förväg. Beträf- fande fördelningen av föredragningsskyldig- heten erhöll arbetsordningen följande be- stämmelse (15 å):

Nedre revisionens ordförande har att, med iakttagande av de anvisningar som meddelats av ordförandena å högsta domstolens avdel- ningar, i förväg bestämma, hur de i 14% första stycket avsedda föredragningsdagarna skola fördelas mellan revisionssekreterarna. Fördelningen, som skall avse viss tid, skall ske med beaktande av att arbetsbördan såvitt möjligt jämnt fördelas och att skäligt rådrum erhålles för att bereda målen till föredrag- ning. Avvikelse från vad sålunda bestämts må av nedre revisionens ordförande föreskrivas, när det påfordras av högsta domstolen eller erfordras för en jämn fördelning av revisions- sekreterarnas arbetsbörda, för föredragning av vidlyftigt mål eller av annan anledning.

Arbetsordningen föreskriver således inte numera att fördelningen ovillkorligen skall

avse ett helt år. Som förut nämnts gäller dock den av nedre revisionens ordförande utfärdade turlistan enligt rådande ordningi princip för kalenderår.

De sakkunniga anser att de synpunkter som framfördes av högsta domstolens leda- möter vid remissbehandlingen av 1947 års betänkande alltjämt måste tillmätas stor vikt. Erfarenheten har visat att turlistan ofta måste frångås genom byten av föredragnings- dagar. Systemet innebär att arbetsbördan mellan revisionssekreterarna på de allmänna rotlarna alltjämt kan sägas bli fördelad på så sätt att varje revisionssekreterare skall full- göra ett visst antal föredragningsdagar per år. Revisionssekreteraren anses i princip skyldig att utfylla de honom tilldelade dagarna med föredragning. Det arbete som revisionssekre- teraren nedlägger på beredningen av ett mål kommer sålunda i realiteten att tillgodoräk- nas honom endast i förhållande till den tid själva föredragningen tar. Detta system är inte ägnat att främja ett så effektivt utnytt- jande av föredragningstiden som är möjligt och önskvärt.

Nackdelarna med den rådande ordningen förstärks sedan den nya lagstiftningen om fullföljd av talan till högsta domstolen ge- nomförts. Man måste räkna med att i fort- sättningen domstolens ledamöter i ett inte obetydligt antal fall redan genom att läsa trycket i ett mål kommer att kunna sluta sig till att dispensskäl saknas. Särskilt om målet är vidlyftigt kan revisionssekreteraren likväl ha nedlagt ett betydande arbete på den formella granskningen och på målets bered- ning i övrigt. Det torde också kunna antas att föredraganden i många fall för säkerhets skull förbereder sig på en fullständig presen- tation av aktmaterialet men att ledamöterna vid själva föredragningen redan på ett tidigt stadium kommer till den uppfattningen att målet saknar prejudikatintresse. Det nyss anförda belyser ytterligare den brist i det nuvarande systemet som ligger i att det principiellt inte tar någon hänsyn till att revisionssekreterarens arbete med målen i hög grad beror av andra faktorer än föredrag- ningstiden, såsom målens omfattning och

Det kan enligt de sakkunnigas mening inte vara rationellt att låta föredragningstiden vara fördelningsprincip mellan revisions- sekreterarna inbördes. Lämpligare ur arbets— synpunkt måste vara om, i överensstämmelse med vad högsta domstolens ledamöter för- ordat, målen fördelas efter storlek och, i den mån det är möjligt, även efter svårhetsgrad. En sådan fördelning är ägnad att främja effektiviteten i domstolens arbete. Det bör inte vålla nägra svårigheter att tillämpa den på ett sådant sätt att en jämn belastning på revisionssekreterarna kan upprätthållas. De sakkunniga föreslår därför att man övergår till ett lottningssystem som i princip innebär att målen, redan när de inkommer, fördelas mellan rotlarna på ett sätt som kan beräknas jämnt fördela arbetsbördan. De sakkunniga anser sig inte böra närmare ingå på grun- derna för detta system. Det synes väl böra gå ut på att lottningen sker i grupper efter målens omfång eller beskaffenhet samt att specialmål och vissa övriga kategorier av mål hänförs till särskilda grupper. Sådana lott- ningsgrunder kan utformas på olika sätt, men de måste bygga på en ingående känne- dom om målens handläggning och kan behö— va revideras på grund av den erfarenhet som vinnes av tillämpningen. De sakkunniga anser att det bör ankomma på högsta domstolen att själv besluta om grunderna för målfördel- ningen.

Den lämpliga fördelningen av föredrag- ningstiden mellan revisionssekreterarna bör vara en underordnad fråga. Föredragningen bör inte vara fastlagd långt i förväg. Den bör kunna anpassas till målens beskaffenhet och till hur brådskande dessa kan bedömas vara. Det torde böra ankomma på avdelningarnas ordförande att med biträde av kanslichefen planera arbetet och anvisa föredragningstid så långt i förväg som lämpligen låter sig göra. En planläggning för längre tid torde härvid behövas endast för mycket vidlyftiga mål, vilka ankommer på specialföredragandena eller för vilka eljest revisionssekreterare mås- te särskilt avdelas.

6.2.2. Ledamöternas medverkan på be redningsstadiet

I 6 5 lagen om högsta domstolens samman- sättning och tjänstgöring föreskrivs att mål som fullföljts till högsta domstolen eller omedelbart upptas av denna i allmänhet bör tilldelas viss ledamot såsom referent. Enligt 95 samma lag ankommer det på högsta domstolen samfällt att föreskriva grunder för målens fördelning och på ordföranden att tillämpa dessa grunder i samråd med ordfö- randena på övriga avdelningar. Det åligger enligt 10% arbetsordningen för nedre justi- tierevisionen revisionssekreterare att göra an- mälan för utseende av referent i enlighet med vad högsta domstolen härom må ha bestämt.

Förarbetena till rättegångsbalken och la- gen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring ger inte någon helt klar vägledning om i vilken utsträckning man ansett att referent borde utses på förberedel- sestadiet. Det framhölls å ena sidan av pro- cesslagberedningen att, sedan ett mål inkom- mit till högsta domstolen, målet borde till- delas viss avdelning och på denna viss leda- mot som skulle bereda det med biträde av revisionssekreterare. I stället för att, såsom enligt tidigare rådande ordning, de inkomna målen fördelades allenast mellan föredragan- dena erfordrades enligt beredningen att den- na fördelning i regel kom att äga rum även mellan justitieråden. Å andra sidan framhöll processlagberedningen också att behovet av referent inte var lika framträdande i besvärs- mål som i mål vari huvudförhandling ägde rum. Vilka undantag från den allmänna re- geln som lämpligen borde göras borde be- stämmas i den ordning som föreskrevs i 9 & lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. I propositionen med förslag till ny rättegångsbalk anfördes i samband med beräkningen av det framtida antalet sessionsdagar i högsta domstolen att ledamö- terna skulle komma att medverka vid måls beredning, utan att dock grunderna härför närmare utvecklades.

I 194 7 års betänkande med förslag till

arbetsordning för nedre justitierevisionen ifrågasatte de sakkunniga om det kunde vara påkallat att referent utsågs i så stor utsträck— ning som lagens ordalag syntes utvisa. Refe- rent borde enligt de sakkunnigas mening utses antingen då prövningstillstånd medde— lats eller då eljest, på anmälan av revisions- sekreteraren, behov av referent ansågs före- ligga.

I sitt remissyttrande över betänkandet ut- talade högsta domstolens flesta ledamöter sin anslutning till de sakkunnigas förslag under åberOpande bl. a. av de stora organisa- toriska svårigheter som skulle uppstå om referent från början förordnades i alla mål. En minoritet inom domstolen (justitieråden Afzelius, Guldberg, Santesson, Nissen och Strandberg) ansåg emellertid att det syntes tveksamt om de sakkunnigas uttalande stod i överensstämmelse med lagen och att det dessutom kunde ifrågasättas om deras tolk- ning var lämpligast ur saklig synpunkt. Refe- rent borde i stället enligt minoritetens upp- fattning tillsättas i alla revisionsrnål och såda- na besvärsmål som avsåg saklig prövning, och tillsättandet borde i allmänhet ske så snart målet inkommit. Från minoritetens sida framhölls vidare att i de mål där särskild förberedande åtgärd inte påkallades referen- tens medverkan vid förberedelsen i regel skulle bli mycket enkel och att den omstän- digheten att mål tilldelades referent inte befriade revisionssekreteraren från dennes ansvar.

Nedre justitierevisionen biträdde förslaget att referent i mål i regel borde utses först då prövningstillstånd meddelats. Referent borde därvid alltid förordnas i mål som skulle bli föremål för huvudförhandling. Däremot ifrå- gasatte nedre revisionen huruvida behov av referent i allmänhet skulle komma att före- ligga i mål som efter meddelat prövningstill- stånd skulle avgöras utan huvudförhandling.

Inom högsta domstolen har i regel förfa- rits i enlighet med den ordning som föror— dats i 1947 års betänkande. Grunder för målens fördelning med angivande i vilka fall och vid vilken tidpunkt målen skall fördelas mellan referenter beslöts av högsta domsto-

len den 2 december 1947 (se bilaga A). Enligt dessa grunder (4 &) skall referent utses dels i sådana revisionsmål som kräver pröv- ningstillstånd när tillstånd meddelats eller det eljest finnes lämpligt för målets bered- ning eller slutliga handläggning, dels i mål som omedelbart upptages när stämningsan- sökan inkommit och delsi annat mål när det finnes lämpligt för målets beredning eller slutliga handläggning. I praktiken utses näs- tan aldrig referent i mål där dispens krävs förrän denna beviljats.

Frågan om ordningen för utseende av referenter har sedermera bragts på tal bl. a. i 1962 års betänkande angående nedre justitie- revisionens arbetsorganisation (SOU 1962: 20), i vilket det föreslogs att i varje fall försöksvis referent borde utses redan från det ett mål inkommit till högsta domstolen. I sammanhanget framhölls dock svårigheten att samordna föredragningsturerna och refe- renternas tjänstgöringsturer. Rörande remiss- behandlingen av detta betänkande — liksom beträffande en utförligare redogörelse för de tidigare uttalandena i övrigt — hänvisas till framställningen 1 SOU 1969:41 sid. 65—71.

Oavsett i vilken utsträckning man vid den gällande bestämmelsens tillkomst tänkt sig att ledamöterna skulle ha inseende över må— lens förberedande behandling, måste enligt de sakkunnigas uppfattning ett nytt läge inträda vid nedre justitierevisionens förening med högsta domstolen. Det finns då inte längre något fristående ämbetsverk med upp- gift att omhänderha målens beredning, utan ansvaret härför kommer att omedelbart åvila domstolen. Det måste sålunda övervägas på vad sätt ledamöternas ansvar för beredningen bör komma till uttryck och i vilka former de bör öva tillsyn över de åtgärder som från domstolens sida vidtas på detta stadium.

Även av praktiska skäl är det önskvärt att ledamöterna får insyn i målens behandling redan på förberedelsestadiet. Det måste så- lunda vara en klar fördel om avdelningsord- förandena och övriga ledamöter får bättre överblick över det aktuella arbetsläget och därigenom erhåller ökade möjligheter att pla- nera sitt arbete och anpassa sessionerna till

antalet och beskaffenheten av de till varje avdelning hörande målen. Härtill kommer den ofta framförda synpunkten att det i vissa speciella fall — t. ex. då avgörandet av en fråga om rättegångshinder kan göra före- dragningen av målet i övrigt onödig — är betydelsefullt att föredraganden kan i förväg inhämta en ledamots mening angående möj- ligheterna att begränsa föredragningen. Att ett mål har anknytning till ledamot redan från det att det inkommit till högsta domsto- len är ägnat att främja det samråd som i olika sammanhang bör äga rum och däri- genom skapa en atmosfär av samarbete mel- lan ledamöterna och föredragandena.

Nu angivna synpunkter kan tillgodoses, om man vid lottningen av målen anknyter rotlarna till domstolens ledamöter så att varje rotel innehaves av en ledamot. Några svårigheter att på lämpligt sätt fördela arbe- tet mellan revisionssekreterarna uppkommer knappast härvid. Varje revisionssekreterare får indelas att biträda med målens beredning och föredragning på en eller flera sådana rotlar. Detta utesluter inte att systemet med specialföredragande — vilka samtidigt skulle få tjänstgöra på olika ledamöters rotlar — kan bibehållas. Hinder möter inte heller mot att revisionssekreterare avdelas för handlägg- ning av särskilt vidlyftigt mål som ej är specialmål.

Å andra sidan skulle vissa tekniska svårig- heter uppkomma när det gällde att ordna målens föredragning. Denna måste, om den ledamot som innehar roteln alltid skall del- taga i dispensprövningen, anpassas till den plan som upprättats för ledamöternas tjänst- göring. I allmänhet torde detta dock endast innebära att den revisionssekreterare som i första hand blir indelad att tjänstgöra på en rotel får sin föredragningsskyldighet bestämd genom den plan som upprättats för leda- motens tjänstgöring. Även föredragningen av specialmål skulle emellertid få inpassas i denna plan.

Vid ett system med ledamotsrotlar skulle en del problem vidare kunna uppstå, om brådskande mål tilldelades en rotel samtidigt som ledamoten av ett eller annat skäl tillfäl-

ligt var fri från tjänstgöring. Dessa måste mötas genom särskilda regler, som i dylika situationer spärrar roteln för tilldelning av brådskande mål, eller på annat sätt. Svårig- heter uppkommer också när det gäller att jämföra ledamöternas arbetsinsatser och till- se att arbetsbördan fördelas jämnt mellan dem. Ett system enligt vilket mål i allmänhet knyts till viss ledamot först då diSpens bevil- jas underlättar denna jämförelse. Om målen däremot fördelas mellan ledamöterna redan när de kommer in kan resultatet för de enskilda ledamöternas del utfalla mycket olika. Medan den ene under lång tid får flertalet av sina mål slutbehandlade genom avslag på dispensansökningar, kan den andre under kort tid få många sådana bifallna. För att möta de arbetssvårigheter som då kunde uppstå skulle det bli nödvändigt att över- flytta mål från en ledamot till en annan, antingen genom beslut av avdelningens ord- förande eller genom omlottning i annan form. Samtliga de nu angivna svårigheterna är emellertid av teknisk art, och de kan på det ena eller andra sättet undanröjas, även om det kan vålla en del omgång och besvär.

Av större betydelse är att ett system av angiven art innebär att ledamöterna på ett mycket markant sätt får ansvaret för målen redan när de inkommer. De sakkunnigas mening är att en ändrad ordning inte bör få leda till att ledamöterna ser sig nödsakade att ägna ett tidsödande arbete åt målen redan på beredningsstadiet. Tvärtom är bibe- hållandet vid högsta domstolen av föredra- gande med tämligen lång domarutbildning avsett att befria domstolens ledamöter från att praktiskt behöva ägna sig åt sådana är- betsuppgifter som bör kunna läggas på dessa föredragande. De bör liksom hittills själv- ständigt handha beredningen och föredrag- ningen och endast i undantagsfall ha anled- ning att påkalla ledamöternas ingripande i detta skede av målens behandling. Ett sys- tem som bygger på ledamotsrotlar skulle väl inte i och för sig behöva föranleda någon ändring häri. Det är dock inte möjligt att närmare reglera vilka åtgärder som i anslut- ning till målens beredning bör vidtas av

ledamöterna. I vilken utsträckning dessa skulle ägna målen ett detaljerat arbete bleve ofta beroende på personlig läggning. Det kan inte uteslutas att någon ledamot, om han direkt utpekades som den för roteln ansva- rige, skulle känna sig förpliktad att noga sätta sig in i varje inkommande mål och själv övervaka varje åtgärd på beredningsstadiet. En övergång till ledamotsrotlar skulle däri- genom kunna rubba den avvägning mellan ledamöternas och revisionssekreterarnas skyldigheter som är åsyftad. Särskilt med tanke på den höga målavverkning som högsta domstolen f. n. har och ovissheten om hur måltillströmningen i fortsättningen kommer att gestalta sig är det angeläget att den hjälp ledamöterna får i sitt arbete genom föredra- gandeorganisationen inte försämras. Det bör därför undersökas om ledamöternas ansvar för målen redan på beredningsstadiet kan komma till uttryck i andra former än genom att målen lottas direkt på ledamotsrotlar. Härvid synes en utgångspunkt vara att behov av referent i målen måste anses före- ligga i ungefär samma utsträckning som hit- tills. Vad som däremot kan undvikas är att mål redan innan behov av referent uppkom— mit — det gäller här främst det stora flertalet mål som bereds för dispensprövning _ an— knyts till bestämd ledamot. Målen bör emel— lertid redan genom lottningen på viss rotel bli fördelade mellan avdelningarna. Redan härigenom kan det sägas ligga ett ansvar på avdelningens ordförande att målens bered- ning sker på ett ändamålsenligt sätt och att målen framtages till föredragning i den ord- ning som bäst främjar avdelningens arbete. Effektiviteten i högsta domstolens arbete torde över huvud taget vara i hög grad beroende av att avdelningsordförandena kan planera avdelningarnas verksamhet och även ha en fast kontroll över beredningsarbetet. Det kan emellertid vara en alltför omfat- tande uppgift, om denna kontroll läggs på ordföranden ensam. Han bör därför kunna utse en eller flera ledamöter på sin avdelning att i detta hänseende biträda honom. I vilken utsträckning detta bör ske torde inte behöva närmare regleras. Då ledamot utses att på

detta sätt öva tillsyn över beredningsarbetet, bör det dock klart framgå av beslutet till vilken eller vilka rotlar hans uppgift hänförs. Genom en anordning av den angivna inne- börden vinner man att de utsedda ledamö- terna kan öva samma kontroll över bered- ningsarbetet som om målen från början hän- förs till ledamotsrotlar men att man likväl ej är bunden vid att dessa ledamöter skall deltaga vid målens föredragning och avgö- rande. En konsekvens av att man lägger större vikt vid avdelningsordförandens kon- troll och planering synes emellertid vara att målen som regel bör föredragas och avgöras på den avdelning till vilken roteln hör, något som inte bör hindra att mål kan företagas på annan avdelning med godkännande av ordfö- randena på de avdelningar som berörs. Upp- kommer behov av att ledamot på ett tidigt stadium sätter sig in i ett mål för att fatta något avgörande som är av så ingripande betydelse att samma ledamot helst bör del- taga också i dess fortsatta handläggning, bör referent utses i målet. Det bör över huvud taget inte tillkomma den som övar tillsyn över beredningen att fatta några beslut i de särskilda målen; behörigheten härtill förut— sätter att han också är referent.

En viss tvekan kan inställa sig att låta ledamöternas ansvar för målen på förbere- delsestadiet och kontroll över berednings- arbetet utövas genom en tillsyn inu angivna former, med tanke på att denna tillsyn också skulle komma att hänföras till specialrotlar. Det strider i viss mån mot principen om avdelningarnas lika behörighet och den ba- komliggande tanken att det inte heller bör finnas några ledamöter med speciell behörig- het, om en bestämd ledamot företrädesvis skulle ha tillsyn över beredningen av vissa specialmål. Om man utgår från att special— rotel är hänförlig till viss avdelning och att målen normalt bör företas på denna avdel- ning, skulle vidare den konsekvensen upp- komma att avdelningen fick karaktären av specialavdelning för denna typ av mål. Detta bör på lämpligt sätt kunna undvikas. Om specialmålen av en viss typ är tillräckligt många, bör sålunda rotel för sådana mål

finnas på alla avdelningar. För andra katego- rier av specialmål bör rotel med jämna mel- lanrum överflyttas från en avdelning till en annan. Det bör även tillses att inte samma ledamot under lång tid har tillsyn över visst slag av specialmål utan att denna uppgift flyttas mellan ledamöterna.

Under åberopande av det anförda finner de sakkunniga den lämpligaste utvägen vara ett system som bygger på en tillsyn från varje avdelning, utövad av dess ordförande med det biträde av andra ledamöter som han finner behövligt.

6.2.3. Målens fördelning mellan ledamöterna

Den i det föregående angivna tillsynen är av mera formell art. Den innebär en uppsikt över arbetets ändamålsenliga bedrivande och inte ett deltagande ibeslut eller åtgärder. Av väsentligt större betydelse för varje ledamots arbete är fördelningen av uppgifterna på prövningsstadiet, då mål — efter prövnings- tillstånds meddelande eller eljest — skall företagas av högsta domstolen på fullsutten avdelning. Målets avgörande i sak är på detta stadium aktuellt, något som kräver en grund- lig penetration av rättsfrågorna från ledamö— ternas sida. Huvudbördan kommer i allmän- het att vila på den ledamot som i första hand sätter sig in i målet och först avger votum vid överläggningen, referenten.

Enligt de grunder som högsta domstolen fastställt för arbetets fördelning i föreva- rande hänseende skall referent av ordförande på avdelning utses bland dess tre yngsta ledamöter i tur och ordning, yngre före äldre. Har prövningstillstånd meddelats, skall till referent utses ledamot som deltagit i avgörandet härom. Om inte någon av avdel- ningens tre yngsta ledamöter gjort detta, skall annan ledamot som deltagit i avgöran- det utses. Referent får utses utan iakttagande av dessa regler, om det finns skäl härtill. Ordföranden är inte skyldig att tjänstgöra som referent.

De sakkunniga har i det föregående utgått från att systemet med utseende av referenter

skall bibehållas. Referent bör enligt de sak- kunnigas mening förordnas då ett mål skall avgöras i sak, vare sig detta sker efter huvud- förhandling eller efter föredragning på full- sutten avdelning. Detta motsvarar i det vä— sentliga vad som sker redan nu. om än själva termen referent synes ha en något snävare användning. De sakkunniga anser sålunda att referent bör utses även för behandlingen av besvärsmål och ärenden som anhängiggjorts genom extraordinära rättsmedel. Liksom hit— tills bör referent vidare kunna utses när i undantagsfall särskild anledning föreligger härtill på beredningsstadiet. Uppkommer be- hov av referent i samband med beredningen, bör revisionssekreteraren ha att anmäla för— hållandet för den som utsetts att öva tillsyn över hans rotel eller för avdelningens ordfö- rande

Regeln att i allmänhet de yngsta leda- möterna skall utses till referenter måste an- ses ålderdomlig och återspeglar förhållanden som inte längre har någon motsvarighet. De sakkunniga efterlyser skäl för dess bibehål- lande och anser för sin del att det inte finns anledning till annat än att referentskapet bör såvitt möjligt jämnt fördelas på samtliga ledamöter utom avdelningarnas ordförande, något som inte utesluter de avvikelser från grundregeln som kan påkallas av särskilda skäl.

6.2.4. Förberedande åtgärder

Genom bestämmelsen i 24 & regeringsformen om att de ärenden vars prövning och avgö- rande ankommer på högsta domstolen skall beredas i nedre justitierevisionen har nedre revisionen erhållit befogenhet att handlägga vissa frågor av processuell natur som eljest enligt allmänna processuella regler skulle ha behandlats av domstolen.

Omfattningen av denna befogenhet be- stäms närmare av 11—13 %& arbetsord- ningen. I 1 l & anges de åtgärder som ankom- mer på revisionssekreterare ensam. Denne får sålunda meddela vissa förelägganden, föran- stalta om sådan skriftväxling som inte är obligatorisk, utfärda stämning och förordna

om sättet för förberedelsen i omedelbart upptagna mål samt förordna om personun- dersökning. Med stöd av samma lagrum får han vidare — även om bestämmelserna i dessa delar torde ha förlorat i betydelse — hålla förhör med part eller annan på bered- ningsstadiet, fatta beslut om hörande av sakkunnig eller om upptagande av annat bevis samt i vissa fall uppta beviset. Slutligen har revisionssekreteraren att även i övrigt vidta åtgärd som behövs för måls beredning. Revisionssekreteraren är vid åtgärdernas vid— tagande skyldig att iaktta de anvisningar som meddelats av högsta domstolen eller av refe- renten.

Enligt 12% skall vissa frågor avgöras av nedre justitierevisionen i närvaro av tre revi- sionssekreterare. ] denna sammansättning skall nedre revisionen pröva fråga om bevil- jande av fri rättegång, förordna offentlig försvarare och biträde enligt lagen om fri rättegång samt, efter högsta domstolens för- ordnande, hålla förhör eller uppta b'evis utom huvudförhandling. Nedre revisionen får inte avslå en ansökan om fri rättegång; finner den sig inte kunna bevilja ansökningen skall avgörandet överlämnas till högsta dom- stolen. I analogi härmed torde nedre revi- sionen i praxis inte heller anse sig kunna avslå en ansökan om offentlig försvarare eller utse annan till försvarare eller rättegångs- biträde än den person parten begärt (jfr. t. ex. handläggningen av biträdesfrågan i rättsfallet NJA 1969 sid. 301).

I 13 & anges slutligen vissa åtgärder som inte kräver revisionssekreterares medverkan utan som ankommer på förste protokolls- sekreteraren.

Åtgärder för målens beredning, som nu ankommer på revisionssekreterarna, bör vid- tagas självständigt av dessa även efter det att nedre justitierevisionen upphört som särskilt verk. Därvid synes dock inte något bärande skäl kunna åberopas för bibehållandet av en regel om att vissa ärenden skall kräva med- verkan av tre revisionssekreterare. Dessa ärenden torde — såsom framhållits av nedre revisionen i dess remissyttrande över betän- kandet SOU 1962:20 — lämpligen i fortsätt-

ningen böra avgöras av endast föredragan- den.

Om referent har utsetts i ett mål, synes det emellertid av principiella skäl mindre tillfredsställande, om revisionssekreteraren skall ha befogenheter som denne saknar. Referenten bör enligt de sakkunnigas mening kunna överta revisionssekreterarens beslutan- derätt i frågor som angår måls beredning. I vissa situationer synes en sådan ordning även kunna erbjuda arbetstekniska fördelar.

Det har tidigare gjorts gällande att dom- förhetsreglerna i 225 regeringsformen inte medger att förberedande åtgärd vidtages av endast en ledamot. Efter nedre justitierevi- sionens upphörande synes man emellertid inte med fog kunna anlägga ett dylikt betrak- telsesätt. Målens förberedande behandling har enligt tidigare ordning uppenbarligen in- te ansetts som ett utövande av Kungl. Maj:ts domsrätt utan har enligt 24% regeringsfor- men anförtrotts åt nedre revisionen. Sedan numera sistnämnda lagrum upphävts under hänvisning till att behov saknas av grundlags- bestämmelser angående beredning och före- dragning, kan hinder inte föreligga mot att referent vidtar åtgärd i fråga som rör b.,- redningen, om detta i särskilt fall skulle vara påkallat.

6.2.5. Föredragningen

De nya reglerna om vilka mål som jämte prejudikatmål får fullföljas till högsta dom- stolen har erhållit en snävare utformning än domstolskommitten förutsatt. När predju- dikatskäl inte föreligger får — bortsett från visst undantagsfall — prövningstillstånd med— delas endast om det föreligger synnerliga skäl till prövning, såsom resningsgrund, dom- villa eller grovt misstag eller förbiseende i hovrätten. Vad domstolskommitte'n uttalat om möjligheterna att förkorta dispensföre- dragningen äger med hänsyn härtill än mer giltighet. Det är angeläget att dessa förutsätt- ningar tillvaratas i största möjliga utsträck- ning så att reformens syfte — att minska högsta domstolens arbetsbörda — blir till- godosett.

Föredragningen för tillståndsprövning bör i norrnalfallen uteslutande omfatta det mate- rial som behöver förebringas för att högsta domstolen skall kunna bedöma om tillstånd bör ges av prejudikatskäl. Bestämmelsen om att prövningstillstånd får meddelas om res- ningsgrund, domvilla eller liknande omstän- dighet föreligger skall i regel inte behöva inverka på föredragningens omfattning. Om något sådant särskilt förhållande föreligger enligt revisionssekreterarens mening, skall han naturligtvis omedelbart anmäla det; har däremot revisionssekreteraren förbisett t. ex. en förelupen domvilla, lär detta inte fram- komma vid föredragningen även om denna görs vidlyftig.

Med hänsyn till att trycket tillställs leda— möterna i förväg bör föredragningen i prakti- ken ofta kunna begränsas till en redogörelse för de omständigheter som åberopats till stöd för ansökningen om prövningstillstånd samt vad parterna anfört i anslutning därtill. Frågan huruvida i överensstämmelse med domstolskommitte'ns förslag en uttrycklig re- gel bör meddelas härom kan dock vara före- mål för tvekan. Förslaget i denna del bör sammanställas med den av kommittén före- slagna lydelsen av 55 kap. 4å och 56 kap 4 & rättegångsbalken, enligt vilken klagande part skulle vara skyldig att ange de omstän— digheter som han åberopade till stöd för att prövningstillstånd skulle meddelas. Enligt den avfattning sistnämnda båda lagrum er- hållit stadgas emellertid endast att parten bör göra detta. I den allmänna motiveringen anförde departementschefen i detta samman- hang bl. a. följande.

Det kan enligt min mening inte anses vara för strängt mot en klagande som anser såda- na särskilda omständigheter föreligga att HD bör överpröva domen, att kräva av honom att han närmare anger vilka omständigheter han åberopar till stöd för sin fullföljd. En sådan precisering underlättar i hög grad för HD att snabbt nå ett avgörande i tillstånds- frågan och föredragningen kan i stort sett begränsas till de förhållanden som förts fram i ansökningen. " Aven om klaganden bor ange de omstän- digheter som han åberopar för prövningstill- stånd bör HD inte under alla omständigheter

vara bunden av de skäl klaganden anfört. HD skall sålunda alltid beakta om i målet före- kommit rättegångsfel av den art, att det bör medföra undanröjande av hovrättens dom. HD skall vidare självmant pröva om skäl föreligger för prejudikatdispens. l brottmål och indispositiva tvistemål står det vidare HD fritt att bevilja dispens, om det vid prövningen upptäcks att annan dispensgrund föreligger än den som klaganden har åbero- pat. Någon skyldighet att efterforska om exempelvis resningsskäl föreligger, när sådant inte åberopats, bör däremot inte finnas. På grund av det anförda kan inte generellt föreskrivas påföljd för underlåtenhet att ange dispensgrund. Med hänsyn härtill bör det inte heller föreskrivas en ovillkorlig skyl- dighet att ange dispensgrund. Det ligger i partens eget intresse att tydligt ange de omständigheter som motiverar dispens. Om klaganden försummar att föra fram någon sådan grund, löper han risk att inte få pröv- ningstillstånd.

En uttrycklig föreskrift om att i regel endast partsinlagorna får föredras skulle kunna sägas stå i konflikt med den official- prövning som högsta domstolen sålunda ofta har att företa. Det måste också bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet vilket material som skall medtas vid före- dragningen. Ibland kan måhända inte ens partsinlagorna behöva föredras i sin helhet; övertygar inte revisionsinlagan högsta dom- stolen om att skäl för prövningstillstånd f'creligger är det sålunda mindre troligt att genmälet gör det. I andra fall kan det som parterna anfört, även om målet är av enkel beskaffenhet, behöva kompletteras med vissa uppgifter ur akten, exempelvis personutred- nzng i brottmål. Erfarenheten torde vidare ha visat att parterna i många fall inte i sina revisions- eller besvärsinlagor uppehåller sig vid skälen för prövningstillstånd utan endast anger ändringssökandet och sina motiv för detta. Om så sker kan den klagande partens talan enligt vad som framgår ovan inte avvi- szs enbart på denna grund utan det ankom- ner på högsta domstolen att avgöra om de av parten åberopade förhållandena innefattar tilräckliga skäl för prövningstillstånd eller ej.

Med hänsyn till de skiftande situationer som sålunda kan uppstå anser de sakkunniga

inte att någon formell föreskrift om förenk- lad föredragning enligt domstolskommittens förslag bör införas. Föredragningen bör ha den omfattning som erfordras för den pröv- ning det är fråga om i det särskilda fallet. Detta får inte betyda att kravet på koncen- tration eftersätts.

Om de sakkunnigas mening godtas blir inte heller domstolskommittens förslag att ledamöterna i förväg skulle underrättas om avsedd föredragningsform aktuellt (jfr. 21 5 första stycket andra punkten arbetsord- ningen i den av domstolskommitten före- slagna lydelsen; bilaga C). Grundtanken ba- kom detta förslag synes emellertid kunna bibehållas på så sätt att föredraganden i förväg, och då lämpligen på det utdelade trycket, anger sin mening huruvida pröv- ningstillstånd bör meddelas. Även om det kan förutsättas att revisionssekreteraren ofta vid föredragningen tillfrågas härom, måste det vara en fördel att ledamöterna på för- hand får vetskap om hans åsikt i tillstånds- frågan. En sådan ordning torde väsentligt underlätta för ledamöterna att inför före- dragningen orientera sig i frågan om behov föreligger av vägledande prejudikat eller ej. Det bör också vara stimulerande för revi- sionssekreteraren att på detta sätt vara skyl- dig att yttra sin mening. I sammanhanget kan anmärkas att lagrådet vid sin granskning av förslaget till rättegångsbalk synes ha av- sett att betänkande skulle avges även vid dispensföredragning (se lagrådets yttrande vid 3 kap. 8 å).

De sakkunniga föreslår alltså införandet av en regel om att revisionssekreteraren i förväg skall tillkännage sin mening i dispensfrågan. I övrigt synes ingen annan bestämmelse angå- ende föredragningen erfordras än en i och för sig självklar föreskrift om att den skall bestå av en ordnad och koncentrerad redo- görelse för vad handlingarna imålet innehål- ler. Den särskilda karaktär som dispensföre- dragningen enligt de nya reglerna ofta kan få synes tillräckligt understrykas genom en erinran om att redogörelsen inte skall omfat- ta mera än vad som är av betydelse för den prövning som det är fråga om.

När nedre justitierevisionen upphör som sär- skilt verk och målens föredragning således inte längre ankommer på en från högsta domstolen formellt fristående institution, undanröjs den tvekan som nu kan råda angå- ende föredragningspromemorians karaktär. Det blir inte möjligt att hävda att underlaget för högsta domstolens prövning begränsas till den redovisning av målet som promemorian innehåller. Domstolens ledamöter måste vara principiellt skyldiga att ta del av process- materialet i original och att grunda sin pröv- ning på detta. Promemorian, liksom före— dragningen med ledning av denna, är endast ett hjälpmedel härför, och den får inte någon egen processuell karaktär. Den som i ett särskilt fall vill få kännedom om vilket mate- rial som framlagts för de i avgörandet delta- gande ledamöterna kan alltså inte nöja sig med att kontrollera promemorian utan mås- te gå till akten. Mot bakgrund härav torde promemoriorna inte få något självständigt intresse för allmänhetens insyn i högsta dom- stolens verksamhet. En annan sak är att revisionssekreteraren naturligtvis har ansvar för att de faktiska uppgifter han lämnar domstolens ledamöter i visst mål är korrekta, vare sig uppgifterna meddelas i promemoria, i betänkande eller i annan form.

Frågorna i vilken utsträckning promemo- rior behövs och vilken omfattning de bör ha bör alltså i fortsättningen bedömas från en- dast två synpunkter. I första hand skall promemorian tjäna föredraganden till led- ning vid föredragningen. Detta måste anses vara dess huvuduppgift. I andra hand kan promemorian i mera vidlyftiga mål vara av värde för ledamöternas fortsatta arbete med målet efter föredragningen.

Det blir i hög grad beroende av omständig- heterna om promemoria i ett särskilt fall utifrån dessa båda synpunkter är erforderlig eller ej. I vad mån revisionssekreteraren be- höver hjälpmedel vid föredragningen bör han själv få avgöra. Svårare kan vara för honom att bedöma om målet är av den beskaffen- heten att ledamöterna kommer att få anled-

ning att genomgå det efter föredragningen med ledning av en promemoria. De nya reglerna om fullföljd av talan till högsta domstolen måste emellertid innebära att be— hovet för ledamöterna av särskilda anteck— ningar utöver trycket blir mindre än förut när det gäller föredragning för tillståndspröv- ning. Den fråga som är aktuell i detta sam- manhang är som regel endast om målet har prejudikatintresse. Denna fråga måste ofta kunna avgöras omedelbart med ledning dels av trycket, dels av de kompletterande upp- gifter som lämnas vid föredragningen. Högsta domstolens arbetsformer bör med hänsyn härtill inte bindas genom någon ovillkorlig föreskrift om att promemoria skall föreligga vid föredragningen.

Man måste emellertid räkna med att pro— memorior även fortsättningsvis kommer att behövas i många fall. Den rationalisering i fråga om deras upprättande som ägt rum så till vida att maskinell kopiering utnyttjas mer än förut är ett steg i rätt riktning och bör utvecklas vidare. Med hänsyn till de nya dispensreglernas utformning kommer prome- moriorna också ofta att kunna göras mindre omfattande än för närvarande, eftersom refe- rat av bevisning i stor utsträckning blir över- flödigt. Promemorian bör i princip inte hel- ler innehålla något material som framgår redan av trycket. Något generellt krav på fullständighet bör inte bibehållas. Om exem- pelvis föredraganden finner den redogörelse för sakförhållandena som lämnas i underrät- ternas'domar vara tillfyllest utom på en enda punkt, skall han kunna inskränka anteck- ningarna till att avse denna fråga. I special- mål och allmänna mål av vidlyftig eller komplicerad beskaffenhet kan emellertid ofta en mera fullständig promemoria vara av värde.

De sakkunniga föreslår under åberopande av det anförda att reglerna ges det innehållet att promemoria inte blir obligatorisk och inte heller behöver ha karaktären av en fullständig redogörelse.

Som ovan antytts kan enligt de sakkunni— gas mening allmänhetens intresse av insyn i högsta domstolens verksamhet inte ioch för

sig motivera att en promemoria bevaras efter målets avgörande. De sakkunniga har med hänsyn härtill övervägt om inte det generella kravet på att promemorian skall biläggas handlingarna borde uppgivas och denna frå— ga, såsom ett ämne av övervägande intern natur, få avgöras från fall till fall. En prome- moria kan dock ofta ha betydelse som komplement till de handlingar som kvar- ligger i högsta domstolens akt, särskilt när vid måls avgörande jämförelse skall ske med tidigare fall. Det kan möta svårigheter att i ett visst fall avgöra om promemorian bör bevaras av detta skäl, och det framstår som otillfredsställande, om ett av en kvalificerad jurist färdigställt arbetsmaterial som sålunda kan komma till användning i framtiden skul— le bli makulerat. l betraktande härav har de sakkunniga stannat för att promemoria, när sådan upprättas, alltid bör liksom hittills ligga kvar bland handlingarna sedan målet slutbehandlats. Att promemorian sålunda alltjämt blir offentlig handling får inte inne- bära att den görs onödigt vidlyftig av det skälet att föredraganden vill undgå kritik från parterna i efterhand, något som måste vara en i sammanhanget ovidkommande as- pekt (jfr. SOU 1969:41 sid. 68).

De anförda synpunkterna kan också anläg- gas på det i förväg utdelade trycket som, förutom förslag till rubrik, ofta innehåller värdefulla anteckningar om litteratur och rättsfall. För närvarande bevaras trycket ge- nom att det i ett exemplar vidhäftas prome- morian. I de fall promemoria i fortsättningen inte upprättas bör sålunda trycket läggas ini akten.

6.3 Kansliets organisation m. m.

6.3.1 Kanslichefen

De sakkunniga anser att huvuduppgiften för kanslichefen vid högsta domstolen bör vara att närmast under högsta domstolens ordfö- rande leda och fördela arbetet inom kansliet. Kanslichefen skall således ha ansvar för arbetets behöriga gång beträffande såväl föredragande som övrig personal. Han skall

indela föredragandena och övrig personal vid kansliet till tjänstgöring med tillämpning av de allmänna grunder som ledamöterna kan ha antagit och de anvisningar som avdelning— arnas ordförande meddelar särskilt. Det bör som regel ankomma på honom att avgöra administrativa frågor. Vid högsta domstolens expedition eller arkiv uppkommande frågor kan hänskjutas till honom såsom överordnad chef, i den mån de ej är att hänföra till målens handläggning och sålunda ankommer på föredragande, ledamot eller avdelning. ] sistnämnda hänseende bör särskilt observeras att i vissa fall allmän handling som inte är offentlig kan utlämnas, om domstolen läm- nar tillstånd därtill (365 sekretesslagen). Sådant beslut torde ankomma på domstolen i domför sammansättning. Andra sekretess- ärenden kan anses vara administrativa och bör då ankomma på kansliehefens handlägg- ning. Denne bör vidare avgöra ekonomi- och personalfrågor. Överhuvud taget bör han avlasta både högsta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med adrnini- strativa göromål. I hans uppgifter bör ingå att hålla personalen informerad om frågor som rör domstolens arbete. Han bör vara knuten till företagsnämnden, eventuellt som ordförande. Kanslichefen bör vidare svara för kontakter med myndigheter samt med press och allmänhet.1

Det är uppenbart att krävande administra- tiva uppgifter kommer att åvila chefen för kansliet och att innehavaren av denna befatt- ning bör vara en framstående kraft med organisatorisk fallenhet. Generellt sett måste det vara en fördel, om kanslichefen har erfarenhet av föredragning inför högsta dom- stolen; något uttryckligt krav i detta hän- seende synes dock inte böra uppställas. Kanslichefen bör inte anses inneha tjänst som revisionssekreterare och således inte ens formellt ha skyldighet att såsom föredragan— de medverka i rättsskipningen.

1 Jfr beträffande kanslichefen vid regeringsrät- ten betänkandet Ds Ju l970:31 sid 52 ff.

Om föredragandenas arbetsuppgifter har ta- lats i det föregående.

Beräkningen av det behövliga antalet revisionssekreterare sammanhänger i hög grad med frågan hur målbelastningen vid högsta domstolen kommer att påverkas av fullföljdsreformen. Såsom departements— chefen framhållit i motiven till lagen (1971: 219) om ändring i lagen om högsta domsto- lens sammansättning och tjänstgöring (prop. 1971145 5. 140) är det inte möjligt att nu med någon säkerhet bedöma i vilken ut- sträckning de nya reglerna kommer att minska domstolens arbetsbörda. Föredragan- dekårens storlek blir också beroende av vilken verkan de lättnader i fråga om föredragning och promemorieskrivning som de sakkunniga föreslår kan komma att få. Med hänsyn till nu nämnda ovissa faktorer anser de sakkunniga det mindre lämpligt att i detta sammanhang söka göra någon beräk— ning av det behövliga antalet revisionssekre- terare. Frågan torde få lösas efter hand som man vinner erfarenhet av reformernas genomslagskraft.

6.3.3. Kansliorganisationen i övrigt

Nedre justitierrevisionens kansli har under senare år genomgått en betydelsefull omor- ganisation efter de riktlinjer som uppdragits i 1962 års betänkande angående revisionens arbetsorganisation (SOU 196220). Det har visat sig möjligt att i stor utsträckning övertlytta uppgifter som tidigare åvilat per— sonal med juridisk examen till icke rättsbil- dade biträden. Genom den utbildningsverk- samhet som under ledning av den nuvarande chefen för protokollsavdelningen och i övrigt bedrivits inom revisionen har man sålunda enligt intentionerna i detta betänkande kun- nat på icke rättsbildad personal överföra bl.a. protokollföring vid föredragning och huvudförhandling samt expediering av högs- ta domstolens avgöranden.

Målens gång mellan de olika arbetsenhe- terna vid nedre revisionen följer f.n. ett

ganska invecklat schema. Sedan ett revisions- mål (här bortses från mål som kräver skyndsam behandling) inkommit, behandlas det först vid registratorsexpeditionen, där en preliminär genomgång görs och målförteck- ning, dagboksblad m. m. uppläggs. Akten överlämnas därifrån till förste protokolls- sekreteraren på kansliexpeditionen som bl. a. kontrollerar att revisionsinlagan uppfyller rättegångsbalkens föreskrifter. Sedan får ord- föranden målet för granskning, varvid lott- ning verkställs av denne med biträde av förste protokollssekreteraren. När lottning ägt rum lämnas akten till expedieringsavdel— ningen för kommunikation av revisionsin- lagan. Sedan återfår kansliexpeditionen ak- ten för uppsättning av förslag till rubrik genom förste protokollssekreterarens eller amanuensens försorg. Först härefter lämnas handlingarna till revisionssekreteraren som, sedan han granskat akten, lämnar underrätts- domar till skrivcentralen för kopiering. Revi- sionssekreteraren behåller sedan i allmänhet målet tills det föredragits för prövningstill— stånd. Beviljas tillstånd lämnas akten till kansliexpeditionen för uppsättning av ny rubrik. Protokoll över handläggningen i högsta domstolen förs av en av assistenterna på protokollsavdelningen som även utskriver dom eller slutligt beslut i konceptexemplar. När målet avgjorts lämnas akten till expedie- ringsavdelningen för expediering. Expeditio- nerna sekreteras på Kungl slottet, varefter de utgående exemplaren vid registratorsexpedi- tionen förses med stämplar och utsänds. Underrättsakter återsänds, beroende på må- lens art, antingen av registratorsexpeditionen eller av expedieringsavdelningen.

Vad som vid den översyn som nu skall göras framför allt framstår som angeläget är att söka få till stånd en mindre komplicerad organisation av målbehandlingen än f. n. Den nuvarande uppdelningen på arbetsenheter medför att näraliggande uppgifter ofta får utföras genom olika enheters försorg. Detta leder i sin tur till att flera personer än nödvändigt måste sätta sig in i de frågor som ett visst mål aktualiserar på olika stadier av dess handläggning. Att kansliorganisationen

är inrymd i två skilda lokaler är naturligtvis ett hinder för arbetets ordnande på rationel— last möjliga sätt. Genom att högsta domsto- len och nedre revisionen organisatoriskt sammanslås och genom den av de sakkunniga förutsatta ordningen att målen blir fastare bundna till avdelningarna än f.n., synes dock vissa nya förutsättningar uppstå för arbetets ordnande vid kansliet.

De sakkunniga anser att envar av högsta domstolens avdelningar bör ha ett särskilt avdelningskansli. Detta bör bestå av två kvalificerade biträden som för avdelningens räkning ombesörjer de huvudsakliga göromål som nu är uppdelade på protokollsavdelning- en och expedieringsavdelningen. Avdelnings- kansliet bör sålunda sköta kommunikation av inlagor, kallelser och förelägganden, delgiv- ning, protokollföring, uppsättning av kon- ceptdomar, s.k. utsinkning, Rl-uppgifter, debitering av expeditionsavgift m. m. Av tjänstemännen bör en i första hand ha ansvaret för avdelningskansliets arbete. Båda bör emellertid självständigt utföra förekom- mande göromål, så att de förvärvar erfaren- het av dessa och kompetens att fullgöra samtliga uppgifter på kansliet. Ät kansliet bör som regel även anförtros att sköta förhandlingar med parter och ombud för bestämmande av tid för huvudförhandlingar. Med hänsyn till främst angelägenheten av att protokollföraren är placerad i närheten av avdelningens sessionsrum bör avdelnings- kanslierna vara förlagda till Bondeska palat- set. Detta torde förutsätta att några av de revisionssekreterare som där har sina tjänste- rum överflyttas till Ryningska huset. De tre avdelningskanslierna bör i den utsträckning det erfordras ha att samarbeta. Detta förut- sätter en gemensam arbetsledning (jfr nedan om administrativ enhet).

Registratorsexpeditionens nuvarande upp- gifter bör övertas av en aktuarieenhet till vilken högsta domstolens expedition blir förlagd. Denna enhet bör vara placerad i Ryningska huset. Till aktuarieenheten bör arkivet vara organisatoriskt knutet så att aktuarien har tillsyn även över detta. Aktua- rien blir således den befattningshavare som i

allmänhet får ta ställning i första hand till fråga angående utlämnande av allmän hand- ling, oavsett om målet blivit arkiverat eller ej. Med den av de sakkunniga förutsatta fördelningsprincipen skall lottningen av må- len som regel kunna under kanslichefens inseende skötas vid aktuarieenheten för varje mål omedelbart sedan det inkommit. Åter- ställande av akter till underrätter och andra myndigheter bör beträffande samtliga mål ankomma på denna enhet.

Sedan vid aktuarieenheten ombesörjts pre- liminär granskning, lottning och uppläggning av målförteckning m. m. samt akten pagine- rats bör, enligt vad de sakkunniga vidare förutsätter, akten lämnas direkt till den revisionssekreterare som är indelad på roteln. Denne måste under alla förhållanden förr eller senare noggrant genomgå sina mål, och det synes inte innebära någon arbetsbespa- ring, om målen preliminärgranskas i flera etapper innan de tillställs honom. Att en tjänsteman skall ta befattning med varje mål enbart för att sätta upp rubrik synes också överflödigt. Den korta ingress som används vid dispensansökningar torde revisionssekre— teraren utan omgång kunna formulera i samband med färdigställandet av trycket. Inte heller i fråga om mål eller ärende som skall behandlas på fullsutten avdelning kan det rimligen medföra något nämnvärt merar- bete för föredraganden att ange parternas yrkanden i rubrikform. För ändamålet torde en samling på lämpligt sätt avfattade blan- ketter göra god nytta.

Handläggningen och beredningen av perso- naladministrativa, ekonomiska och kamerala ärenden bör koncentreras till en särskild administrativ enhet som bör vara placerad i Ryningska huset, där kanslichefen förutsätts ha sitt tjänsterum. En handläggare från enheten bör vara placerad i Bondeska palat- set och bl.a. ha överinseende över avdel- ningsk ansliernas arbete.

Liksom f. n. bör finnas en skrivenhet med personal och arbetsledning i båda byggnader- na. Denna bör tillhandahålla skrivhjälp till avdelningskanslierna och till övriga enheteri den mån det behövs.

De sakkunniga föreslår följande utform- ning av personalorganisationen vid kansliet.

A. ] chef för kansliet (Ryningska huset) B. Högst 34 föredragande (fördelade mellan Ryningska huset och Bondeska palatset) C. Administrativ enhet (Ryningska huset) 2 handläggare (1 i Bondeska palatset) ] kvalificerat biträde l biträde D. Aktuarieenhet med högsta -domstolens expedition (Ryningska huset) l aktuarie 2 biträden ] materialförvaltare E. Första avdelningens kansli (Bondeska pa- latset) 2 kvalificerade biträden F. Andra avdelningens kansli (Bondeska pa- latset) 2 kvalificerade biträden G. Tredje avdelningens kansli (Bondeska pa- latset) 2 kvalificerade biträden H. Skrivenhet (fördelad på Bondeska palat- set och Ryningska huset) C:a 24 biträden1 l. Expeditionsvakter 2 expeditionsförmän 10 expeditionsvakter2

De sakkunniga förordar att rutinerna vid kansliet närmare överses av domstolsväsen- dets organisationsnämnd och att nämnden vidare utarbetar de nya blanketter m.m. som kommer att behövas efter omorganisa- tionen. En sådan översyn bör även avse protokollföringen som enligt de sakkunnigas uppfattning bör kunna förenklas.

Ett uppslag som enligt de sakkunnigas mening bör beaktas vid en kommande utredning angående domarutbildningen är att möjlighet skapas för tingsnotarier att fullgöra del av sin tjänstgöring vid högsta domstolen. Tingsnotarier torde kunna tjänst- göra som bl. a. protokollförare vid huvudför- handlingar och dessutom biträda revisions- sekreterarna vid promemorieskrivning, upp- sättande av rubriker rn. m. Från utbildnings- synpunkt vore en sådan tjänstgöring ytterligt

värdefull. De sakkunniga har emellertid inte funnit lämpligt närmare ingå på denna fråga i förevarande sammanhang.

6.3.4. Tjänstetillsättning

Tjänst som chef för kansliet bör tillsättas av Kungl Maj:t utan ansökningsförfarande. En- ligt de sakkunnigas mening är kanslichef en lämplig tjänstebenänming. Härmed avses ej att ingå på befattningshavarens löneställning.

Domstolsverksutredningen har inte ifråga- satt annat än att ordinarie tjänst som revisionssekreterare liksom övriga ordinarie domarbefattningar skall tillsättas av Kungl Maj:t även efter det att verket inrättats. De sakkunniga ansluter sig till denna uppfatt- ning. När det gäller förordnanden för andra revisionssekreterare än ordinarie samman- hänger frågan om tjänstetillsättningen med den ställning domstolsverket kommer att få i förhållande till den icke ordinarie domarper- sonalen i övrigt.

Övriga tjänster vid kansliet bör tillsättas av högsta domstolen.

6.3.5. Handläggning av administrativa ärenden

Vid utformningen av regler för administra- tionen bör som direktiven förutsätter ut- gångspunkten vara att betungande uppgifter inte läggs på domstolens ordförande eller annan av dess ledamöter.

De sakkunniga anser att man bör räkna med tre former för ärendenas handläggning: avgörande i plenum, beslut av högsta dom— stolens ordförande och beslut av kansliche- fen.

Antalet ärenden som skall handläggas av högsta domstolen samfällt bör bli ytterst

1 Om de nya fullföljdsreglerna och de sakkun- nigas förslag leder till lättnader i fråga om promemorieskrivning kommer antalet att kunna nedbringas. Det bör anmärkas att telefonistema blir överflödiga sedan högsta domstolen och rege- ringsrätten erhållit gemensam växel. Varav en med tjänstgöringen förlagd delvis till arkivet.

begränsat. Högsta domstolens plenum bör inte ha ett så vidsträckt verksamhetsfält som verksstyrelser i allmänhet. Anledningen härtill är främst att ett sammankallande av alla ledamöter inverkar störande på den döman- de verksamheten. Men också från andra syn— punkter är det av viss betydelse att pleni- ärendena begränsas. Det framstår sålunda som principiellt oriktigt om högsta domsto- len i plenum skulle ha att fatta administrati- va beslut som kan angripas besvärsvägen. Ett avgörande av högsta domstolen samfällt bör inte få överprövas.

Med utgångspunkt i det sagda anser de sakkunniga att pleniärendena i första hand bör begränsas till sådana frågor som också enligt gällande ordning ankommer på samt- liga ledamöter. Frågor av denna art är, enligt 9 % första stycket lagen om högsta domsto- lens sammansättning och tjänstgöring, fast- ställande av grunder för avdelningarnas sam- mansättning, målens fördelning och ledamö- ternas tjänstgöring. Också andra viktigare ärenden angående organisationen eller ar- betsordningen bör ankomma på plenum. Det kan exempelvis gälla att fastställa föreskrif- ter av mera ingripande natur som berör föredragandenas verksamhet. Ärenden av annan art än som nu sagts bör emellertid inte handläggas i plenum.

Övriga administrativa ärenden bör ankom- ma antingen på högsta domstolens ordföran- de eller på kanslichefen. När det gäller arbetsfördelningen mellan dessa gör sig främst två synpunkter gällande. Å ena sidan bör ordföranden i egenskap av domstolens högste chef kunna fatta beslut i alla frågor som inte skall behandlas i plenum. Å andra sidan framstår det som särskilt angeläget att den på ordföranden ankommande admini- strationen i största möjliga utsträckning begränsas, så att denne ej hindras i utövning- en av sitt domarämbete.

Ett system motsvarande vad som i allmän— het gäller för verk med liknande organisation skulle innebära, att andra ärenden än pleniär- enden i princip skulle behandlas av ordföran— den ensam men att i arbetsordning eller genom särskilt beslut kunde överlämnas åt

kanslichefen eller annan tjänsteman att avgö- ra ärende eller grupp av ärenden som inte var av sådan beskaffenhet att prövningen borde ankomma på ordföranden. De sakkunniga anser emellertid att en sådan reglering inte tillfredsställande beskriver den särskilda ställ- ning i förhållande till administrationen som bör tillkomma högsta domstolens ordföran- de. Ärende som inte är av sådan vikt att ordföranden bör svara för prövningen bör kunna handläggas av kanslichefen även utan delegation. Författningsmässigt synes detta kunna uttryckas så, att ärende som ej skall avgöras i plenum avgörs av högsta domsto- lens ordförande, om det är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på ordföranden eller denne av annat skäl förbehållit sig att fatta beslutet. Häremot bör svara en skyldig- het för kanslichefen att hålla ordföranden underrättad om viktigare frågor inom sitt verksamhetsområde.

En riktlinje vid tillämpningen synes vara att högsta domstolens ordförande även i fortsättningen regelmässigt bör vara befriad från handläggningen av sådana ärenden som hittills behandlats av nedre justitierevisionen eller dess ordförande. Det bör alltså normalt ankomma på kanslichefen att exempelvis utöva myndighetsfunktionerna enligt stats- tjänstemannalagen och verksstadgan. Det sy- nes inte vara nödvändigt att i detta samman- hang ge konkreta exempel på frågor som bör behandlas av ordföranden. Anledning torde saknas att räkna med att några vanskliga gränsdragningsproblem skall uppkomma..

Den föreslagna regleringen innebär att revisionssekreterarna formellt inte medverk- ar vid behandlingen av organisationsfrågor. Det ligger emellertid i sakens natur att kanslichefen i ärenden som berör föredragan- dena bör ha att samråda med dessa och i viktigare fall eventuellt även med intressefö- rening om sådan finns. I sammanhanget vill de sakkunniga anmärka att omläggningen av organisationsformen medför att nedre justi- tierevisionen bortfaller som remissinstans. Det är emellertid av stort värde att föredra- gandekårens sakkunskap även fortsättnings- vis tas i anspråk, när det gäller betydelsefulla

lagstiftningsfrågor, något som torde kunna ske i andra former.

6.4 Antalet avdelningar inom högsta domstolen m. m.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 2 & lagen (l915:l39) angående Kungl Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar skulle domstolen varje år arbeta på en avdelning åtta veckor, på tre avdelningar tjugonio veckor och på två avdelningar den övriga tiden av året utom under ferierna. Under den tid då så var erforderligt skulle dessutom för handläggning av dispensärenden anordnas en särskild avdelning, sammansatt av tre justitie- råd.

Genom en ändring i lagen 1932 föreskrevs att högsta domstolen, i den mån så lämpligen kunde ske, skulle arbeta på ytterligare en avdelning, om lagrådets ledamöter tjänstgjor- de i domstolen.

Processlagberedningen framhöll i SOU 1944:10 (sid 146 ff) att högsta domstolens organisation borde bibehållas i fråga om antalet justitieråd och arbetets fördelning på särskilda avdelningar men att genomförandet av det muntliga förfarandet krävde delvis nya anordningar. Beredningen anförde härut- innan bl.a. att det uppenbart var ägnat att bereda lättnad i arbetet och större kontinui- tet i handläggningen om samma ledamöter deltog i de avgöranden av olika natur som skulle träffas i ett mål. Ur dessa synpunkter var det av vikt att högsta domstolens avdelningar fick en fastare organisation.

Processlagberedningens förslag genomför- des i väsentliga delar i samband med de lagstiftningsåtgärder som vidtogs 1945 i syfte att nedbringa arbetsbelastningen inom högsta domstolen. Därvid erhöll 2å i 1915 års lag ny lydelse, enligt vilken högsta domstolen skulle vara delad i tre avdelningar. För handläggning vid vilken domstolen var domför med tre ledamöter fick avdelning uppdelas eller eljest, i den mån det lämpligen kunde ske, en eller flera särskilda grupper budas

Någon uttrycklig regel om uppdelning av

avdelningarna i tremansgrupper har inte meddelats i den gällande lagen ( 1946:879 ) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Enligt l _8, andra stycket i lagen skall högsta domstolen vara delad i tre avdelningar.

Enligt den lydelse som 1 & första stycketi sistnämnda lag erhållit från den 1 juli 1971 skall högsta domstolen — vars ledamotsantal för närvarande uppgår till tjugofem — i fortsättningen utgöras av högst tjugotvå justitieråd. Enligt övergångsbestämmelse får högsta domstolen bestå av fler än tjugotvå justitieråd till dess antalet till följd av inträffade ledigheter nedgått till tjugotvå. Om särskilda skäl föreligger får dock nya ledamöter utses dessförinnan.

Antalet avdelningar inom högsta domsto- len har inte tagits upp i samband med 1971 års lagstiftning. Som framgår av utrednings- direktiven ankommer det på de sakkunniga att behandla frågan om anpassningen av bestämmelserna härom till de nya reglerna om ledamotsantalet.

Så länge högsta domstolen liksom för närvarande har tjugo ledamöter i dömande verksamhet, är det naturligt att domstolen är delad på tre avdelningar. Så torde också vara fallet om ledamöternas antal minskas med en. Om antalet i enlighet med vad som förutsatts vid 1971 års lagstiftning ned- bringas ytterligare, kan emellertid från olika synpunkter diskuteras hur organisationen bör vara utformad.

Anledning torde härvid saknas att återgå till en ordning, enligt vilken avdelningarnas antal varierar under året. Man måste utgå från att ett system med permanenta avdel- ningar bibehålls. lnte heller torde en åter- gång böra ske till den i 1915 års lag i dess ursprungliga lydelse förutsatta ordningen med en särskild tremannaavdelning för dis- pensprövning. Ett sådant system skulle för övrigt kunna anses strida mot principen att avdelningarna är lika behöriga att uppta de till högsta domstolens handläggning hörande målen.

Frågan blir då i vilket läge högsta domsto- len bör övergå till att arbeta på två avdel-

ningar. En regel härom bör enligt de sak- kunnigas mening vara så utformad att antalet ledamöter på varje avdelning inte kommer att understiga sex. Detta torde nämligen vara en förutsättning för att liksom f. n. någon av ledamöterna på avdelningen skall kunna vara fri från sammanträden för bl.a. förberedan- de arbete och domskrivning. En avdelning som består av sju ledamöter har framför en sexmannaavdelning den fördelen att ledamö- terna kan fördelas på två tremansgrupper, även om en ledamot har hemvecka. Också med en sexmannaavdelning finns emellertid möjlighet att vid arbetsanhopning tillfälligt indela två sådana grupper.

De sakkunniga lämnar dock för sin del öppet om någon automatiskt verkande regel är behövlig eller om inte lika gärna en föreskrift att avdelningarna skall vara tre kan kvarstå tills behov av ändring uppkommer. Anses en automatisk regel likväl böra infö- ras, bör den ha det innehållet att högsta domstolen skall vara delad i tre avdelningar så länge antalet justitieråd som inte tjänstgör i lagrådet överstiger sjutton. Härigenom garanteras att alltid minst sex ledamöter kan finnas i tjänst på varje avdelning. När antalet ledamöter i dömande verksamhet nedgår till sjutton kan domstolen delas på en nioman- naavdelning och en åttamannaavdelning, av vilka vardera i sin tur kan indelas på två dispensgrupper. Även andra indelningsgrun- der kan i detta läge vara lämpliga. Härom torde högsta domstolen böra äga besluta.

l motiven till lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring framhöll processlagberedningen också att det vid en omläggning av organisationen måste beaktas att denna ej mer än nödvändigt kom att beskära cirkulationen mellan ledamöterna på de olika avdelningarna. En sådan cirkulation hade enligt beredningen med rätta ansetts som ett synnerligen verksamt medel till förhindrandet av att det mellan olika avdel- ningar kom att framträda mera betydande avvikelser i rättstillämpningen.

Den sålunda anförda synpunkten är utan tvivel beaktansvärd. Det kan emeller- tid ifrågasättas om principen numera bör

drivas så långt att ny tjänstgöringsindelning måste fastställas tre gånger om året. Enligt de sakkunnigas mening kan principiella hin- der knappast möta mot att indelningen ändras endast två gånger eller en gång årligen. Även i detta hänseende bör emeller- tid frihet lämnas högsta domstolen att fastställa lämpliga grunder för arbetsord- ningen.

På vilket sätt organisationen för högsta domstolen än utformas kommer dess möjlig- heter att fungera tillfredsställande liksom f. n. att bli i hög grad beroende av att ingen av ledamöterna av sjukdom är hindrad att fullgöra sin tjänst. Sedan högsta domstolens ledamotsantal nedgått under tjugotvå kom- mer visserligen antalet att åter kunna ökas till högst tjugotvå utan lagändring. De sakkunniga vill likväl i detta sammanhang förorda att det upptas till övervägande om inte Kungl Maj:t borde äga förordna vikarie för justitieråd som av sådant skäl inte kan uppehålla tjänstgöringen. Det kan väl sägas vara olämpligt om vikarie skulle få förordnas för justitieråd som utnämns att inneha annat ämbete eller som mottar offentligt uppdrag. Däremot synes knappast rimligt att inte en tillfällig anordning skall få vidtas i händelse av sjukdomsfall inom domstolen. Till vikarie bör i sådana fall få förordnas ett pensionerat justitieråd eller en framstående innehavare av annan ordinarie domartjänst. De sakkunniga har emellertid inte funnit lämpligt framställa något förslag i detta ämne utan förordar att frågan upptas till utredning i särskild ord- ning.

6.5 Ikraftträdande

Omorganisationen kan inte antagas medföra några ökade kostnader utan endast överflytt- ning av medel från ett anslag till ett annat. Skäl saknas därför att knyta dess ikraftträ- dande till nytt budgetårs inträde. Det synes mest ändamålsenligt om organisationsfor- merna läggs om i så nära anslutning som möjligt till de ändrade reglerna om fullföljd av talan till högsta domstolen. De sakkunni- ga föreslår att den nya organisationen ge- nomförs den 1 januari 1972.

Bestämmelser om högsta domstolens organi- sation och verksamhet är som förut nämnts meddelade dels i regeringsformen , dels i rättegångsbalken och dels i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgö- ring. Om nedre justitierevisionen upphör och dess organisation inordnas i högsta domsto- len, erfordras härutöver bestämmelser som ersätter nedre revisionens arbetsordning och i huvudsak behandlar administrativa frågor. Dessa bör meddelas i en instruktion för högsta domstolen. Regleringen av högsta domstolens verksamhet synes bli alltför komplicerad, om den på detta sätt skall vara uppdelad på grundlag, två lagar och en instruktion. Det synes naturligast att de bestämmelser som bör vara meddelade i lag sammanförs och då lämpligen inflyter i rättegångsbalken . Vissa föreskrifter som för närvarande har karaktären av lag torde härvid kunna överflyttas till instruktionen. Härigenom ernås också överenstämmelse med den reglering som avses skola gälla för regeringsrätten (jfr prop. l97lz30 sid 699).

Vid förslagens avfattande har hänsyn inte tagits till konsekvenserna av det planerade domstolsverkets inrättande. Ett genomföran- de av domstolsverksutredningens förslag kan komma att påkalla ett flertal ändringar i olika författningar och instruktioner som berör domstolsväsendet vilka torde böra behandlas i ett sammanhang. Bl.a. kan för högsta domstolens del ändringar beträffande bestämmelserna om förordnande för andra än ordinarie revisionssekreterare, fullföljd av talan i vissa personaladministrativa ärenden samt handläggningen av disciplin- och åtals- frågor bli aktuella.

Innebörden av de föreslagna bestämmel- serna torde i många fall framgå av vad som anförts i det föregående. För formella ändringar torde särskild motivering ej behöva lämnas. [ övrigt må här ytterligare anföras följande.

3 KAP 4—7 ss

Reglerna motsvarar i sak vad som för närvarande gäller enligt 3 kap 4 och 5 %% rättegångsbalken samt l 5 första stycket, 4 5 första stycket, 5 & och 7 5 lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgö- ring.

l överensstämmelse med den terminologi som är vanlig i rättegångsbalken talas i 5 och 7åå ej om ärende utan endast om mål. Någon saklig ändring är härigenom inte åsyftad.

Så

I första och andra styckena av förevarande paragraf har sammanförts domförhetsregler- na i nuvarande 6 5 samt 8 & lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgö- ring.

Enligt tredje stycket kan omfattningen av ledamots samt revisionssekreterares eller annan tjänstemans befogenheter vid måls förberedande behandling regleras i instruk- tionen.

9å

Med hänsyn till att titeln revisionssekre- terare har långvarig tradition ifrågasätter de sakkunniga inte annat än att den bör bibehållas som tjänstebenämning på föredra- gandena i högsta domstolen även efter nedre justitierevisionens avskaffande. Titeln har dessutom fortfarande språklig anknytning till högsta domstolens verksamhet därigenom att revision utgör beteckningen på det viktigaste rättsmedlet vid fullföljd av talan till domstolen.

Då benämningen revisionssekreterare före- kommer i 4 kap. 2 %, bör redan i förvarande paragraf anges att revisionssekreterare skall finnas hos högsta domstolen.

75

Anledning kan finnas att överväga om inte anmälan av den art som avses i förevarande paragraf bör göras hos annan myndighet än högsta domstolen, exempelvis domstolsver- ket sedan detta inrättats. Att närmare ingå på denna fråga har dock inte ansetts falla inom ramen för utredningsuppdraget.

Övergångsbestämmelserna

[ samband med upphävandet av 24% rege- ringsformen har i övergångsbestämmelse föreskrivits att äldre bestämmelser skall till- lämpas intill dess Kungl Maj:t och riksdagen bestämt annat. Med hänsyn till denna före- skrifts avfattning torde ett genomförande av de föreslagna ändringarna i rättegångsbalken redan i och för sig kunna anses innebära att 24 % regeringsformen inte längre skall tilläm- pas. För tydlighetens skull har en erinran härom dock upptagits i punkt ].

Föreskriften i punkt 3 har oförändrad överförts från övergångsbestämmelsen till lagen (1971:219) om ändring i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Bestämmelser om nedre justitierevisionen finns i ett flertal författningar, främst av administrativ natur. Att med anledning av en så övervägande intern fråga som nedre revisionens ombildning till domstolskansli genomföra ändringar i samtliga dessa författ- ningar synes opåkallat. Med hänsyn till bl. a. nedre revisionens ålder torde måhända ej heller med säkerhet kunna förutsättas att alla gällande föreskrifter uppmärksammas. På grund av det anförda synes lämpligast att genom en särskild regel bestäms att vad som föreskrivs om nedre justitierevisionen i lag eller annan författning efter utgången av år 1971 i stället skall gälla högsta domstolen, om inte Kungl Maj:t förordnar annat. En sådan regel har upptagits i punkt 4.

6.6.2 lnstruktionen för högsta domstolen

l förslaget till instruktion har sammanförts dels vissa bestämmelser från den nuvarande lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, dels de administrativa be- stämmelser om högsta domstolen som be- hövs efter omorganisationen, dels också de föreskrifter som avses reglera föredragande- och kansliorganisationens verksamhet.

De regler i nedre justitierevisionens arbets— ordning som utgår från att föredragandeorga- nisationen utgör ett självständigt verk blir inaktuella vid den nya organisationens ge- nomförande. Även vissa andra av de för nedre revisionen nu gällande bestämmelserna saknar motsvarighet i förslaget. Så är fallet med regeln i 9 % om jäv för revisionssekrete- rare, en föreskrift som med hänsyn till rättegångsbalkens allmänna bestämmelser om domarjäv måste anses överflödig. Som anförts i den allmänna motiveringen förordar de sakkunniga att föredragningen inför tre- mansgrupp i fortsättningen inte planläggs för ett år i förväg utan att det i stället överlämnas åt avdelningsordförandena att i samråd med kanslichefen uppgöra plan för målens handläggning på avdelning för så lång tid som med hänsyn till arbetsläget är lämplig. Med denna utgångspunkt har de sakkunniga avstått från att i förslaget till instruktion närmare reglera när på revisions- sekreterare ankommande föredragning inför trernansgrupp skall fullgöras. Någon motsva- righet till 14 och 15 åå arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptages alltså intei förslaget. Regeln om en särskild minnesbok för bl.a. fall då mål avgjorts av högsta domstolen i dess helhet infördes 1876 i syfte att underlätta möjligheten för domstolens ledamöter att erhålla kännedom om varand- ras olika rättsåsikter. Den har sedan, i sak oförändrad, upptagits i nedre revisionens arbetsordningar och finns nu i 27 &. Då de överväganden som föranlett regeln knappast är aktuella har den inte upptagits i förslaget. Det bör ankomma på högsta domstolen att bestämma om någon sådan minnesbok allt- jämt skall föras.

lå

Av bestämmelserna i allmänna verksstad- gan gäller för närvarande 11—13 åå och 18 å i fråga om nedre justitierevisionens admini- strativa ärenden samt 145 beträffande an- nan personal än revisionssekreterare och 15 & beträffande mottagningstid och tid för öppethållande av registratorskonto ret.

De sakkunniga har ansett lämpligt att härutöver Så 2) och 3) samt 5—8 åå och 105 verksstadgan blir tillämpliga på den samlade organisationen. Bestämmelserna om chef för statsmyndighet kommer härvid att gälla högsta domstolens ordförande; i sakens natur ligger att tillämpningen i praktiken av 6—8 åå i stor utsträckning bör ankomma på kanslichefen. Med stöd av 10 % verksstadgan kan högsta domstolen fastställa den arbets- ordning som behövs utöver instruktionen och verksstadgan.

Någon bestämmelse motsvarande 40% andra stycket sista punkten arbetsordningen för nedre justitierevisionen om att revisions- sekreterare skall vara tillstädesi tjänsterum- met i den mån arbetet kräver det har inte ansetts behöva belasta instruktionen. Härom torde högsta domstolen kunna meddela interna föreskrifter.

Zå

Med hänsyn till högsta domstolens ordfö- randes ställning som verkschef måste be-

stämmelse finnas om vem som har att full- göra den på ordföranden ankommande admi- nistrationen när denne är hindrad att utöva sin tjänst. De sakkunniga föreslår att sådant förordnande meddelas av Kungl. Maj:t.

3å

Enligt rättegångsbalken (3 kap 5 5 första stycket i förslaget) skall högsta domstolen vara delad i två eller flera avdelningar. I förevarande paragraf anges när avdelningarna skall vara flera än två. Av avfattningen följer att domstolen är delad i två avdelningar, när paragrafen inte är tillämplig.

4å

Paragrafen motsvarar 2 och 3 åå lagen om

högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. 125

Av ingressen framgår att även referenten kan vidta sådan förberedande åtgärd som ankommer på revisionssekreterare.

En viss jämkning av de nuvarande reglerna har skett i punkt 4.

Sådana beslut som nu ankommer på ett kollegium av tre revisionssekreterare skall enligt förslaget få fattas av vederbörande revisionssekreterare ensam. Dessutom inne- bär förslaget att revisionssekreteraren får in- te endast förordna utan också entlediga of- fentlig försvarare och biträde enligt lagen om fri rättegång.

16%

Enligt den föreslagna avfattningen av den- na bestämmelse skall mål i de angivna fallen erhålla karaktären av förtursmål inte endast när det är fråga om tillståndsprövning utan också när mål, efter prövningstillstånd eller eljest, skall företagas på fullsutten avdelning.

Bestämmelsen om tryckfrihetsmåls för- tursbehandling har jämkats till överensstäm- melse med 14 kap. 3 & tryckfrihetsförord- ningen. Som förtursmål har upptagits ytterli- gare den kategori av mål som avses i cirkulä- ret (1967:164) om skyndsam handläggning av brottmål rörande våld mot polisman rn. fl. Bötesförvandlingsmål som ej på ordinär väg kan komma under domstolens prövning har ansetts ej böra upptas i paragrafen.

175

Paragrafen överenstämmer i sak med and- ra stycket i domstolskommitténs förslag till ändrad lydelse av 21 & arbetsordningen för

nedre justitierevisionen, dock med den aWi— kelsen att de sakkunnigas förslag inte upptar någon bestämmelse om att föredraganden i förväg till envar av ledamöterna skall avläm- na förteckning över de mål som föredrag- ningen är avsedd att omfatta. Den gällande regeln om avlämnande av förteckning av detta slag (23 5 första stycket arbetsord- ningen) tillämpas för närvarande så, att revi- sionssekreteraren vid föredragningens början överlämnar förteckningen till det justitieråd som tjänstgör som ordförande. Nedre revi- sionen har i sitt remissyttrande över dom- stolskommitténs förslag framhållit att leda- möterna genom trycket får erforderlig kän- nedom om vilka mål föredragningen avser och att en ändring av den gällande ordningen skulle betunga förberedelserna för föredrag- ningen. De sakkunniga delar denna uppfatt- ning. Det synes ej erforderligt att någon bestämmelse om förteckning av nu avsett slag ingår i instruktionen.

I den gällande arbetsordningen föreskrivs (22 %) att förslag till rubrik skall föreligga när omedelbart upptaget mål avgörs på hand- lingarna och när ansökningsårende förekom- mer till behandling. För övriga fall saknas bestämmelse om att förslag till rubrik skall avlämnas vid föredragning. Den korta ingress som nu avlämnas vid dispensföredragning torde ej utgöra rubrik i arbetsordningens mening, även om den i praktiken benämns sa.

De sakkunniga anser att en tydligare be- skrivning av den gällande ordningen som ej föreslås ändrad ernås, om det iöverensstäm- melse med domstolskommitténs förslag före- skrivs att rubrikförslag i princip alltid skall avlämnas vid föredragning. Med rubrik bör härmed, när det är fråga om dispenspröv- ning, förstås den nu förekommande ingres- sen.

Vid rubrikförslaget bör fogas avskrifter av lägre instansers avgöranden och av övrigt material, varav ledamöterna bör erhålla del i förväg. Dessutom bör naturligtvis rubrikför- slaget liksom för närvarande, i den mån det är lämpligt, innehålla bl. a. en närmare redo- görelse för yrkandena samt hänvisningar till

litteratur och rättsfall; härom synes dock någon uttrycklig föreskrift inte erfordras.

Bestämmelse om att förslag till rubrik skall vara undertecknat torde, såsom fram- hållits av nedre justitierevisionen i dess re- missyttrande över domstolskommitténs be- tänkande, få anses obehövlig,

19%

Beträffande den föreslagna skyldigheten för revisionssekreterare att ange sin mening inför dispensprövning hänvisas till den all— männa motiveringen.

Skyldigheten att avge betänkande kom- mer att utsträckas till fler målkategorier än förut, eftersom 55 kap. 12 & rättegångsbal- ken i dess efter den 1 juli 1971 gällande lydelse ger högsta domstolen avsevärt vidga- de möjligheter att avgöra mål utan huvudför- handling. Med hänsyn dels till utbildnings- synpunkten, dels till vikten av att ledamöter- na i så stor utsträckning som möjligt får hjälp i sitt arbete av föredragandeorganisa- tionen anser de sakkunniga vidare att denna skyldighet inte bör som f.n. begränsas till fullföljda mål utan gälla all föredragning av mål för avgörande på fullsutten avdelning. Enligt 38 å i förslaget kommer det sagda att i princip gälla även ärenden (resning, återstäl- lande av försutten tid m. m.). Det bör emel- lertid ankomma på högsta domstolen att bestämma vilka undantag från den allmänna regeln som lämpligen bör göras.

Betänkande skrivs f.n. i form av en till Kungl. Maj:t ställd ämbetsskrivelse och inne— fattar förslag till högsta domstolens avgöran- de. Det formuleras emellertid inte på samma sätt som ett avgörande av högsta domstolen, utan dess karaktär av förslag markeras ge- nom att i texten inrycks ord som ”torde” och ”lärer”. Domslutet uttrycks så att före- draganden hemställer att Kungl. Maj:t måtte meddela ett avgörande av angivet innehåll. Om högsta domstolen antager betänkandet, kan detta således inte omedelbart användas för utskrift av Kungl. Maj:ts dom eller beslut utan måste omformuleras, något som kan vålla åtskilligt besvär och medföra risk för

fel. Enligt de sakkunnigas mening bör betän- kande sedan nedre justitierevisionen upphört inte längre ha formen av en ämbetsskrivelse till Kungl. Maj:t. Det kan ges samma avfatt- ning som det föreslagna avgörandet avses erhålla.

21%

Som anförts i den allmänna motiveringen bör revisionssekreterarens medverkan vid hu- vudförhandling bestå inte endast i att lämna upplysningar angående målet och framlägga material ur handlingarna utan också i att deltaga i överläggningen omedelbart efter förhandlingen och därvid yttra sin mening. Då det uppdrages åt honom bör han ha att upprätta förslag till dom eller slutligt beslut. Några uttryckliga bestämmelser i dessa av- seenden torde inte erfordras. Härom bör gälla vad ordföranden föreskriver.

Medverkan vid huvudförhandling bör ock— så undantagsvis kunna bestå i att föra proto— kollet över förhandlingen. När det gäller specialmål och allmänna mål av vidlyftig beskaffenhet måste protokollen ofta i prakti- ken utformas efter detaljerade anvisningar från revisionssekreterarens sida. Det innebär då en rationalisering om revisionssekretera- ren i sådana fall även formellt ansvarar för protokollets utformning och särskild proto- kollförare således inte behöver anlitas. Här- emot har invänts att revisionssekreterarens medverkan i övrigt vid förhandlingen kan medföra att svårigheter möter för honom att ha givit protokollet slutlig avfattning innan förhandlingen avslutats. Emellertid medger 10 % första stycket protokollskungörelsen att om det ej medhinnes före förhandlingens slut protokollet får uppsättas snarast möjligt därefter.

23%

Det synes inte nödvändigt att kontrasigna- tion av utgående expeditioner obligatoriskt skall ske genom revisionssekreterares försorg. Åtgärden bör kunna ankomma på annan tjänsteman efter förordnande av högsta dom- stolen.

Lagförslag som berör högsta domstolens organisation och verksamhet remitteras efter lagrådets inrättande traditionellt inte till domstolen utan till dess ledamöter. ] den mån så sker blir tydligen ej fråga om något på högsta domstolen som myndighet ankom- mande ärende. Behandlingen av sådant ären- de regleras följaktligen formellt sett ej av instruktionen.

[ plenum kan enligt den föreslagna avfatt- ningen inte avgöras andra ärenden än som uppräknas i paragrafen. Om högsta domsto- lens ordförande i annat ärende önskar före beslutet samråda med övriga ledamöter, får detta inte karaktären av plenum.

355

Bestämmelserna om tjänstledighet har an- passats till allmänna verksstadgans nuvarande regler.

37%

Frågan om en enhetlig reglering av tyst- nadsplikten för all domstolspersonal utreds för närvarande, efter framställning av JO till Kungl. Maj:t (JO:s ämbetsberättelse 1971 sid. 19), av offentlighets- och sekretesslag- stiftningskommittén. [ avvaktan på resultatet härav bör en föreskrift motsvarande 38 % arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptagas i instruktionen.

Särskilt yttrande

A v A tin-Mari Tengström

Beredning och föredragning av mål

De sakkunniga föreslår ifråga om arbetsför— delningen mellan revisionssekreterarna ett system, vari målen fördelas efter storlek och, i den mån det är möjligt, även efter svårhets— grad. Enligt de sakkunniga synes systemet böra gå ut på att lottningen sker igrupper efter målens omfång eller beskaffenhet. Med den föreslagna fördelningsprincipen avses lottningen av målen kunna skötas vid aktua- rieenheten. Vidare föreslås att föredrag- ningen i allmänhet inte bör vara fastlagd långt i förväg.

För domstolens effektivitet är av betydel- se att domstolens ledamöter får jämn tillgång på arbete. Detta förutsätter i sin tur att arbetsbördan fördelas jämnt mellan revi— sionssekreterarna.

Det nuvarande systemet där revisionens ordförande fördelar målen och de tillgängliga föredragningsdagarna uppdelas på de olika rotlarna är avsett att få arbetet att löpa smidigt och så sker också i allt väsentligt.

De sakkunniga framhåller, att systemet med föredragningstid som princip för fördel- ning av arbetet mellan revisionssekreterarna ej är ägnat att främja ett så effektivt utnytt- jande av föredragningstiden som är möjligt och önskvärt.

Emellertid blir föredragningstiden i prakti- ken inte ensam avgörande för fördelningen av arbetet mellan föredragandena. Genom att revisionens ordförande, som har överblick

över revisionssekreterarnas arbetsbörda, för- delar målen kan han genom olika åtgärder medverka till en så jämn arbetsfördelning mellan revisionssekreterarna som möjligt. Så- lunda tar ordföranden vid måltilldelningen hänsyn till huruvida en revisionssekreterare är särskilt arbetsbelastad. Vidare sker jämk- ning i det uppgjorda schemat t. ex. om nå- gon revisionssekreterare arbetar med särskilt tidsödande och besvärliga mål. En viss ojämnhet i arbetsbördan för revisionssekrete- rarna torde dock vara ofrånkomlig, vilken princip för måltilldelning som än väljs.

De sakkunniga föreslår, att lottning skall ske genom aktuarie. Det torde kunna förut- sättas att aktuarien — registratorn — liksom f.n. ej kommer att vara rättsbildad. Där- igenom försvåras vid lottningen såväl en be- dömning av hur skyndsamt målet bör avgö— ras som ett hänsynstagande till arbetssitua- tionen för de olika revisionssekreterarna. Vidare finns risk för att vid lottningen inte i erforderlig utsträckning kan beaktas t.ex. samband mellan mål. Att likartade problem i olika mål uppmärksammas är i högsta instans av särskild vikt.

Flera skäl talar således mot att fördela målen efter de grunder som de sakkunniga skisserat.

Det bör också understrykas, att det före- slagna lottningssystemet — vilket torde vara svårt att utforma i praktiken — inte utan vidare skulle åstadkomma en jämn fördel-

ning av arbetsbördan mellan revisionssekrete- rarna.

För att arbetet skall löpa på ett effektivt sätt måste lottningen enligt min mening an- komma på kanslichefen. Denne får då också en samlad överblick över målen, vilket torde vara önskvärt med hänsyn till hans arbetsle- dande funktion.

Avsteg från det nuvarande systemet med turlista kan motverka önskemålet att bereda ledamöterna jämn arbetsbörda. Man kan riskera att det inte alltid finns erforderligt antal mål färdiga för föredragning.

Vid jämförelse mellan det nuvarande och det föreslagna systemet finner jag inte det sistnämnda innebära sådana fördelar att det bör genomföras.

Föredragningspromemoriorna

Som framhållits i revisionens yttrande över domstolskommitténs betänkande Fullföljd av talan m. nr. är tillgången till en fullständig promemoria i olika hänseenden värdefull för föredraganden och avfattandet av promemo- rian medför inte något nämnvärt merarbete. De nya fullföljdsreglerna bör vara ägnade att minska promemoriomas omfattning. Före— dragning av sådan omfattning att promemo- ria erfordras komrner sannolikt att krävasi de flesta mål även i fortsättningen.

Jag finner att krav på sådan promemoria bör kvarstå som huvudregel. Det bör ankom- ma på högsta domstolen att meddela närma- re föreskrifter för de fall, där promemoria kan undvaras.

Kansliets organisation

Det är enligt min mening angeläget att kans- lichefen inte bara är väl meriterad för att kunna avlasta högsta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med admi— nistrativa göromål utan att han också har erforderliga domarmeriter och helst erfaren- het från föredragning i högsta domstolen. Kanslichefen måste kunna leda arbetet med auktoritet och det är önskvärt att han kan lämna föredragandena vägledning i besvärliga och ömtåliga frågor.

Som jag tidigare framhållit bör kansliche- fen ha hand om målfördelningen. En prelimi- när granskning av målen, huvudsakligen med avseende på huruvida de är av brådskande karaktär, bör ske av annan rättsbildad tjänsteman. Uppgiften bör ankomma på den handläggare som avses bli placerad i Ryning- ska huset. Hans övriga uppgifter torde ej hindra detta. 1 vidare mån torde inte erford- ras någon granskning av målen förrän de överlämnas till revisionssekreteraren.

Även den handläggare som avses bli place- rad iBondeska palatset bör enligt nrin mening vara rättsbildad. Därigenom möjliggörs att en sådan befattningshavare äveni fortsättningen kan samla och överblicka protokoll, betän- kanden och annat material i såväl processuellt som materiellt hänseende, vilket visat sig underlätta arbetet och spara åtskillig tid.

De sakkunniga förslår, att de göromål som nu ankommer på en expedieringsavdelning och en protokollsavdelning sammanförs till ett avdelningskansli för varje avdelning. De nuvarande expedierings- och protokollsavdel— ningarna svarar var för sig för en svår och viktig grupp av arbetsuppgifter. Arbetet fungerar med denna ordning på ett utmärkt sätt. Sambandet mellan de båda grupperna av arbetsuppgifter är inte sådant att någon vinst ur effektivitetssynpunkt skulle erhållas med en sammanslagning. Jag finner därför att den nuvarande ordningen inte bör ändras.

Bilaga A Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördelning samt tjänstgöringen i högsta domstolen

Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördel- ning samt tjänstgöringen i högsta domstolen: jämlikt 9 % första stycket lagen den 20 december 1946 om högsta domstolens sam- mansättning och tjänstgöring beslutade den 2 december 1947, med ändringar den 26 maj 1948 och den 1 december 1958.

1%.

Ledamöterna indelas till tjänstgöring å avdel- ning för session.

Sessionerna omfatta: vårsessionen tiden från julferiernas slut till påskferiernas slut, sommarsessionen tiden från påskferiernas slut till semesterperiodens slut och höst- sessionen tiden från semesterperiodens slut till julferiernas slut.

Om möjligt bör indelningen göras så, att åldersfördelningen å avdelningarna blir i hu- vudsak lika.

2%.

Å avdelning bör arbetet så ordnas, att de mål, i vilka prövningstillstånd meddelats, om möjligt avgöras innan avdelningens samman- sättning ändras.

3%.

Har mål tilldelats referent och flyttar han, innan målet avgjorts, till annan avdelning, skall målet överföras till den avdelningen.

4%.

Referent skall utses

i revisionsmål, i vilket prövningstillstånd erfordras, när sådant tillstånd meddelats eller det eljest finnes lämpligt för målets beredan- de eller slutliga handläggning,

i mål, som skall av Högsta domstolen omedelbart upptagas, när stämningsansökan inkommit, samt

i annat mål, när det finnes lämpligt för målets beredande eller slutliga handläggning.

Referent skall av ordföranden å avdelning utses bland dess tre yngsta ledamöter i tur och ordning, yngre före äldre. Har prövnings— tillstånd meddelats, skall till referent utses ledamot, som deltagit i avgörandet härom; där ej någon av avdelningens tre yngsta ledamöter tagit del i avgörandet, skall annan ledamot, som deltagit däri, utses. När skäl därtill äro, må referent utses utan iakttagan- de av vad förut i detta stycke sägs. Ordföran- den är ej skyldig att tjänstgöra såsom refe- rent.

Å avdelning skall föras förteckning över de mål, som tilldelats referent, med angivan- de av referentens namn samt med uppgift huruvida i målet förekommit huvudförhand- ling eller muntligt förhör.

(Andra stycket har denna lydelse enl. beslut 26 maj 1948.)

S%.

Det tillkommer ordförande å avdelning att för avdelningen bestämma å vilka dagar

Å varje avdelning böra i allmänhet för hel tjänstgöringsvecka anslås fyra dagar till hu- vudförhandling och avgörande på handlingar- na samt till behandling av frågor rörande prövningstillstånd och nådeärenden ävensom en dag till justering och måls beredande till slutlig handläggning. Å justeringsdag böra ock, i den mån det finnes lämpligt, behand- las nådeärenden och frågor rörande pröv- ningstillstånd.

6%.

Å dag, då huvudförhandling eller avgörande på handlingarna förekommer (huvudför- handlingsdag), må, om ej särskilda skäl för- anleda annat, två ledamöter och å dag, då uteslutande behandling av frågor rörande prövningstillstånd och nådeärenden före- kommer (dispensdag), en ledamot vara be- friad från tjänstgöring.

När två ledamöter samtidigt skola vara befriade från tjänstgöring, böra om möjligt en äldre och en yngre ledamot vara fria.

Tjänstgöringsskyldigheten å avdelningen bör såvitt möjligt fördelas lika mellan leda- möterna, dock må ordföranden åtnjuta be- frielse från tjänstgöring under en halv gång till så lång tid som övriga ledamöter. Den befrielse från tjänstgöring, som tillkommer ordföranden utöver vad annan ledamot åt- njuter, bör företrädesvis avse dispensdagar. Har uppdrag att vara referent medfört väsentlig ökning av ledamots arbetsbörda, må kompensation kunna beredas honom genom befrielse från tjänstgöring.

Ordföranden bestämmer den ordning, i vilken ledamöterna skola vara fria från tjänstgöring.

Ordföranden skall föra liggare, utvisande för varje ledamot åtnjuten befrielse från tjänstgöring. Är ledamot av sjukdom hindrad att tjänstgöra, påföres honom det antal hela tjänstefria dagar, som skulle hava belöpt å den tid, under vilken han varit hindrad att tjänstgöra.

(Tredje stycket tredje punkten tillagd enl. beslut 26 maj 1948.)

Är på grund av sjukdomsfall avdelning ej domför å huvudförhandlingsdag, ingår leda- mot från annan avdelning, yngre före äldre, där så lämpligen kan ske. Kan på grund av sjukdom å avdelning full tjänstgöring å dispensdag ej uppehållas, inställes den ena dispensavdelningen, varvid uppkommen le- dighet räknas såsorn befrielse från tjänstgö— ring.

8%.

Uppkommer på grund avjäv eller i anledning av stadgandet i 7 % lagen om högsta domsto- lens sammansättning och tjänstgöring hinder för ledamot att tjänstgöra å den avdelning, där han är indelad, och är avdelningen på grund härav ej domför, åstadkommes dom- fört antal genom byte av tjänstgöring med ledamot å den avdelning, från vilken sådant byte med minsta olägenhet kan ske. Till tjänstgöringsbyte ifrågakommer yngre leda- mot före äldre.

9%.

Kan under semester på grund. som angives i 7 eller 8 %, domfört antal ej erhållas och förekommer brådskande mål eller ärende, är ledamot, som åtnjuter semester, skyldig att tjänstgöra, yngre före äldre. Sådan ledamot är dock ej pliktig att tjänstgöra när hinder för domförhet föreligger allenast på grund av stadgandet i 7 % lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

Ledamot är ej skyldig att under semester tjänstgöra längre tid än en vecka, med mind- re målens eller ärendenas beskaffenhet krä- ver det.

För fullgjord semestertjänstgöring äger ledamot, i den mån det kan ske, åtnjuta kompensation genom befrielse från tjänst- göring eller genom annan lättnad i arbetet.

10%.

Under jul- och påskferierna uppehålles tjänstgöringen: under julferierna 1947—48 av

I. avdelningen, under påskferierna 1948 av II. avdelningen, under julferierna 1948—49 av Ill. avdelningen, under påskferierna 1949 av I. avdelningen, underjulferierna 1949—50 av ll. avdelningen osv.

I avdelningarnas sammansättning under jul- och påskferierna vidtages sådan ändring att tjänstgöringsskyldigheten under ferierna såvitt möjligt jämnt fördelas mellan ledamö- terna.

(Andra stycket tillagt enl. beslut 1 decem- ber 1958.)

Bilaga B

1. Kansliexpea'itionen (Ryningska huset) ] förste protokollssekreterare 2 amanuenser l kontorist

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Förste pro- tokollssekreteraren är personalchef och före- ståndare för kansliexpeditionen. Honom ålig- ger att i erforderlig omfattning deltaga i granskningen av inkomna mål och ärenden, att anteckna de rotlar som är i behov av mål, att biträda ordföranden vid lottning av mål, att expediera högsta domstolens förord- nande om inställelse eller hämtning av part eller annan, att förelägga part att utge vissa förskott ävensom förordna om förskott av allmänna medel till part eller annan samt att ombesörja viss komplettering i ansöknings- ärenden. Han är vidare föredragande och protokollförare i personalärenden.

Amanuenserna biträder förste protokolls- sekreteraren vid granskningen av målen och i övrigt med dennes arbetsuppgifter, införskaf- far domstolsakter och annan komplettering, avfattar förslag till rubriker samt för proto- koll i sådana ärenden som enligt 12 & arbets- ordningen skall handläggas av nedre revisio- nen i närvaro av tre revisionssekreterare. De tillhandagår i övrigt personalen med hjälp och anvisningar i expedieringsfrågor och and- ra spörsmål samt inträder vid arbetsanhop- ning eller sjukdom på protokollsavdelningen som protokollförare vid huvudförhandlingar. En av amanuenserna för dessutom protokoll

Arbetsenheter vid nedre justitierevisionens kansli

vid nådeföredragningar. Kontoristen utskri- ver rubriker, protokoll och skrivelser för kansliexpeditionens räkning, vilket beräknas fylla en halv arbetsdag, och står i övrigt till skrivavdelningens förfogande.

2. Protokollsavdelningen (Bondeska palatset) 1 förste protokollssekreterare 3 assistenter (protokollförare)

1 kontorist Huvudsakliga arbetsuppgifter: Förste pro- tokollssekreteraren som är chef för proto- kollsavdelningen fullgör i svårare fall själv uppgiften som protokollförare vid huvudför— handlingar samt tjänstgör i övrigt som hand- ledare och rådgivare åt protokollförarna och uppgör för detta ändamål en förebildssam- ling. Förste protokollssekreteraren bevakar vidare författningsändringar av betydelse för protokollsavdelningens och expedieringsav- delningens verksamhet och gör tjänstemän- nen uppmärksamma härom genom cirkulär. Envar av de tre assistenterna för på eget ansvar föredragnings- och huvudförhand- lingsprotokoll på en av högsta domstolens avdelningar samt skriver ut konceptexemplar (”klämmar”) till domar och beslut. Assisten- terna åligger vidare att kontrollera ledamö- ternas anteckningar i rotelböckerna, att föra listor över föredragna mål samt att kontrolle- ra att akterna är kompletta då de återställs till nedre revisionen. Kontoristen utskriver bl. a. domförslag och vota samt biträder vid motläsning.

3. Kamrerarkontoret (Ryningska huset) l kamrerare l kansliskrivare

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Ekonomiska och kamerala uppgifter samt kassagöromål för hela verket och för högsta domstolen (tillhopa cirka 120 anställda) ävensom vissa ärenden angående statistik.

4.Registratorsexpeditionen (Ryningska hu- set) ] assistent l kansliskrivare

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Assistenten mottar och öppnar inkommande post, in- stämplar den och åsätter alla handlingar dia- rienummer, mottar och granskar alla mål och ärenden, instämplar dem, bestämmer målens art, förtursrätt och ev. anknytning till andra mål, kontrollerar införingen i målförteck- ningar rn m., för särskilda expeditionslistor över domar och beslut, stämpelbelägger och tillhandahåller parter utgående expeditioner, för kassabok över stämpelmedel, översänder ej utlösta expeditioner för indrivning och makulerade stämplar för avskrivning, rekvire- rar och redovisar stämpelmedel, lämnar upp- lysningar angående anhängiga mål och ären- den, mottar beställningar av domar och be- slut, utfärdar diariebevis samt ombesörjer rekvisition av aktomslag och annan materiel för registratorskontoret. Kansliskrivaren lägger upp målförteckning, dagboksblad och rotelblad över inkomna mål och ärenden, inför inkomna handlingar i målförteckningen, skriver ut lottningslistor, inför i målförteck- ningen datum för målens föredragning, över- sänder remitterade mål och ärenden till vederbörande myndigheter, antecknar i regi- straturet datum för måls och ärendens avgö- rande, återsänder till domstolar och andra myndigheter (utom beträffande vissa typer av mål, jfr under 6) därifrån mottagna akter, gallrar högsta domstolens akter samt biträder i övrigt assistenten och vikarierar för denna vid semester och annan ledighet.

5. Arkivet (Ryningska huset)

1 kontorsskrivare 1 materialförvaltare' 1 expeditionsvakt

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Kontors- skrivaren mottar och förvarar högsta dom- stolens akter i avgjorda mål, återsänder till domstolar och andra myndigheter vissa mot- tagna handlingar, återställer till part på be- gäran handlingar och annat som parten äger återfå, kontrollerar och låter binda högsta domstolens koncepter, protokoll och dag- boksblad, tillhandahåller allmänheten akteri avgjorda mål och lämnar på begäran upplys- ningar ur akterna, expedierar rekvisitioner av mål och ärenden till revisionssekreterarna, högsta domstolen, underrätterna, universitet och andra myndigheter, insorterar dessa vid återfåendet, överlämnar till riksarkivet akter rn. rn. i den mån utrymmet ej medger deras förvaring i nedre revisionens arkiv, ombesör- jer rekvisition av handlingar från riksarkivet, tillhandagår revisionssekreterarna med upp- lysningar ur arkiverade handlingar, insorterar och antecknar handlingar som skall förvaras såsom hemliga, fattar beslut i första hand angående handlingars utlämnande samt upp- rättar förteckning i två exemplar över alla avgjorda mål och ärenden. Expeditionsvak- ten ombesörjer under kontorsskrivarens överinseende vissa av arbetsuppgifterna vid arkivet och biträder i övrigt med budskick- ning m. rn.

6. Expedieringsavdelningen (Ryningska hu- set) 3 assistenter 1 kontorist (l kontorsbiträde)

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Envar av assistenterna är indelad till tjänstgöring på en av högsta domstolens avdelningar. Assisten- terna tar kontakt med åklagare och advoka- ter m.fl. för inhämtande av vissa upplys- ningar i mål och ärenden, expedierar och

1" Tjänsten hålls vakant så länge innehavaren av kontorsskrivartjänsten på arkivet uppehåller befatt— ningen.

undertecknar förelägganden och kallelser, ombesörjer delgivning och härmed samman- hängande göromål samt avgör hur många exemplar som erfordras av högsta domsto- lens domar och beslut, om expedition och avskrift skall debiteras eller är avgiftsfri och om lösningsskyldighet föreligger eller ej (5. k. utsinkning). 1 frågor som avgörs under rätte- gången i högsta domstolen åligger det assis- tenterna att vidta vissa åtgärder som kan föranledas av domstolens förordnande. Vida- re åligger det dem att bestyrka och expediera högsta domstolens domar och beslut jämte avskrifter till myndigheter, införa dem i doms- och beslutsboken, föra register, upp— sätta och underteckna Rl-uppgifter och i förekommande fall saköreslängd, uppsätta och sända meddelanden till parter och om- bud, lämna rättsstatistiska uppgifter samt uppgifter till äktenskapsregister och angåen- de fri rättegång, göra erforderliga anteck- ningar på expeditioner, avskrifter, dagboks- blad, i akter och i rotlar samt granska och återsända akter och kartor i expropriations-, skiftes-, vatten- och tvistemål till vederböran- de myndigheter. Kontoristen utskriver med ledning av konceptexemplar eller protokoll domar och beslut från högsta domstolens samtliga avdelningar för expediering.

7.Skrivavdelningen (fördelade på Bondeska palatset och Ryningska huset) 1 kontorsskrivare 2 kansliskrivare (varav en för lagrådet) C:a 20 kontorister och kontorsskrivare (varav två telefonister och en på bibliote- ket)

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Utskrivning av promemorior och annat material för före- dragning samt kopiering av underrättsdomar.

8. Expeditionsvakter (fördelade på Bondeska palatset och Ryningska huset) 2 expeditionsförmän 9 expeditionsvakter (varav en för lagrådet)

Huvudsakliga arbetsuppgifter: Lokalhåll- ning, budskickning, s. k. passning, tryckning av stenciler m.m. (arbetsuppgifterna är i huvudsak desamma som anges i SOU

196220 bil. S-U och bil. v 1—6, sid. 81—83).

Bilaga C Domstolskommittens förslag

Förslag till Kungörelse om ändring i arbetsordningen för nedre justitierevisionen den 26 juni 1948 (nr 494).

Härigenom förordnas, att 21—23 åå arbetsordningen för nedre justitierevisionen den 26 juni 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 %.

Föredragning av mål som prövas på handlingarna skall ske med ledning av min- nesanteckningar, som innefatta en ordnad och fullständig redogörelse för vad hand- lingarna innehålla av betydelse för den pröv- ning varom är fråga.

Minnesanteckningarna skola undertecknas av föredraganden och efter föredragningen förvaras bland handlingarna i målet.

Högsta domstolen äger bestämma, huruvi— da och i vilken mån sådan fullständig redo- görelse, som i första stycket sägs, må i minnesanteckningarna ersättas av hänvisning till handlingarna i målet, så ock meddela närmare föreskrifter i övrigt angående före- dragningen och minnesanteckningarna.

När föredragning för prövning av mål på handlingarna skall äga rum i högsta domsto— len, tillställer föredraganden [ förväg ledamö- terna förteckning över de mål som föredrag- ningen är avsedd att omfatta. Avses 22 3? andra stycket skola tillämpas, skall i förteck- ningen angivas vilka mål detta gäller.

Förteckningen skall för varje mål åtföljas av förslag till rubrik samt, om ej särskilda skäl föranleda annat, avskrifter av avgöran- den som meddelats i målet av lägre instanser. Finner föredraganden erforderligt att leda- möterna beredes tillgång i förväg till annat skriftligt material, såsom partsinlagor ihögs- ta domstolen, kontrakt, brevväxling, upp- ställningar och skisser, skall även sådant material bifogas förteckningen.

Vid föredragning av fullföljt mål på full- sutten avdelning skall, om ej annat följer av grunder som högsta domstolen bestämmer, tillika föreligga ett av föredraganden avgivet betänkande med förslag till dom eller beslut. Övertryck av betänkandet skall tillhandahål- las envar av ledamöterna.

22 &.

När omedelbart upptaget mål avgöres på handlingarna, skall i målet föreligga förslag

Föredragning skall omfatta en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna i

till rubrik, försett med föredragandens un- derskrift. Vad nu sagts skall ock gälla, när ansökningsårende förekommer till behand- lingi högsta domstolen.

I fullföljt mål, som å fullsutten avdelning avgöres på handlingarna, avgiver föredragan- den betänkande, där ej enligt grunder som högsta domstolen äger bestämma skall anses tillfyllest med av föredraganden underskrivet förslag till rubrik.

målet innehålla av betydelse för den pröv- ning varom är fråga. Material som tillställts ledamöterna i förväg behöver dock som regel ej föredragas.

Föredragning för tillståndsprövning bör, om ej särskilda förhållanden föranleda annat, inskränkas till en redogörelse för de omstän- digheter, som åberopats till stöd för ansök- ningen om prövningstillstånd, samt vad par- terna anfört i anslutning därtill.

Om enligt grunder som högsta domstolen bestämmer målets omfattning eller beskaf- fenhet så föranleder, skall föredragning ske med ledning av minnesanteckningar som underskrivas av föredraganden och efter föredragningen förvaras i akten.

23 5.

Då föredragning i högsta domstolen skall äga rum, avlämnar föredraganden förteck- ning över de mål, som anmälas till föredrag- ning, så ock, där betänkande avgivits eller förslag till rubrik föreligger, till envar av ledamöterna övertryck av betänkandet eller förslag till rubrik.

Finnes erforderligt, att ledamöterna vid föredragningen äga tillgång till skriftligt material, såsom avskrifter av dom, partsinla- gor i högsta domstolen, kontrakt eller brev- växling, uppställningar och skisser, skall revi- sionssekreteraren tillse, att sådant material i förväg tillställes ledamöterna.

Denna kungörelse träder i kraft den

Närmare anvisningar om föredragning och minnesanteckningar kunna meddelas av högsta domstolen.

4

KUNGL. BIBL.

Statens offentliga "utredningar 1971 _ _ .. ..

Systematisk förteckning _

; Mangan-.eu... ..saii'us.

Justitiedepertementet Fost- och Inrikes Tidningar. [2] Snattari. [10]

Förslag till aktiebolagslagnmm. [15] Ny domstolsadministration. [41] Utsökningsrätt XI. [45] Unge lagöverträdare |. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]

Socialdepartementet

Fri "'epensionsfrägor m.m. [19] _. _ _ TSä a randvärdsenordningar for Vissa patientgrupper.

Försvarsdepartementet

Utredningen om handräckningsvärnpliktige. 1. räckning inom försvaret. [56] 2. värnpliktiga i stabstjänst. [57]

Hand- Utbildning av vissa

Kommunikationsdepartementet

Ny sjömansla . [6] En nytt bilreggner. [11] _ Utredningen angånde befordran av farligt gods på vag m.m. 1. Europeisk Överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande l. [20] 2. Euro- peisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överens- kommelse om internationell transport avjarllgt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskom- melse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23]

Siömanspension. [30]

Lastbil och Taxi. [34]

Finansdepertementet

SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70- talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5 2. Finansiella tillväxtespekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] . Arbetskrafte- resurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sve- rige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och pla'ne- ring. Bilaga . [16] 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. [40] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt. [18] Betelningsbalansutredningen. 1. Den svenska betalnings— balansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshan- delns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [46] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psyko- logiska undersökningar. [48]

Utbildningsdepavrtomentet : - Vuxenpsdagögisk forskning och utbildnlng. [24]

Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [36] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhålianden. 1'. Lärar— nas arbete. En statistisk arbetsstudie. [53 2. Lärarnas ar- bete. Biia a |. Tekniska rapporter. [54] 3. ämmas arbete. Bilaga ll. abeller. [55]

Jord bruksdopartementet Vetarinördistriktsindelningen, m m. [3]

Handelsdepartemantet

Fri affärstid. [33] .—_ Konsumentpolitik — riktlinjer och organisation. [137]

Inrikesdepartementet

Servicekommittén. 1. Boendesenrice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boende- service 5. Totelkostnadsstudien. [27] 4. Boendeservico 6. Strukturstudier. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [35]

Den svenska köpkraftsutbildningen 1967. [39] _ _ KSA-utredningen. 1. Försäkring och ennat'kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur pch diniensio- ner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [44] Invandrarutradningen I. [51]

Byggandets industrieliserlng. [52]

Civildepartementet

Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]

Industridepartementet Malm - Jord — Vatten. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar

_ tredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

sist?-II;.” m;. kui-

._._.._.m.,.g_;r_. ...—ua.- F.;—&,; 1»...

”...nu-..,. .- . ... _. .