SOU 1971:87

Reformer inom studiemedelssystemet

Till Statsrådet och Chefenför Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 17 maj 1968 bemyndiga— de Kungl Maj:t statsrådet Moberg att tillkalla fem sakkunniga för att verkställa översyn av studiemedelssystemet m m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom sak- kunniga dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare socionomen Börje Nilsson, tillika att vara utredningens ordförande, rek- torn Stig Andersson, byråchefen Stig Matts- son, civilekonomen Bengt Oberger samt riks- dagsledamoten filosofie kandidaten Ingrid Sundberg. Den 26 februari 1971 erhöll Oberger begärt entledigande från sitt upp- drag. Samtidigt tillkallades filosofie stude- randen Staffan Nilsson att i Obergers ställe vara ledamot av utredningen.

Utredningen har antagit namnet 1968 års studiemedelsutredning.

Sekreterare inom utredningen har till och med den 15 oktober 1970 varit filosofie kandidaten Lars-Olof Lindell och från och med den 1 november 1970 sekreteraren vid studiemedelsnämnden i Göteborg Kjell Jo- hansson. Biträdande sekreterare har från och med den 25 april 1969 varit numera byrå- direktören vid centrala studiehjälpsnämnden Olof Lundquist samt från den 17 augusti 1970 jämväl filosofie kandidaten Annica Lindroth.

1968 års studiemedelsutredning har till uppgift att verkställa utredning angående vissa frågor inom studiemedelssystemet. I direktiven framhålls, att nuvarande erfaren-

heter av studiemedelssystemet har varit go- da. De grundläggande principerna har visat sig vara riktiga. Å andra sidan, påpekar föredragande statsråd, är det självfallet att reglerna för ett stöd av denna omfattning kontinuerligt behöver ses över med hänsyn till erfarenheter vid den praktiska tillämp- ningen.

Utredningen inledde sitt utredningsupp— drag med att avge förslag till ändring av 4 & studiehjälpsreglementet avseende gränsdrag- ningen mellan 5 k yngre och äldre elever. Med anledning av införandet av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna har utred— ningen avlämnat betänkande om regler för studielämplighetsprövning (Studiemedel vid fil.fak., stencil U 1969:10). Vidare har utred- ningen, på grundval av erhållna tilläggsdirek- tiv, avlämnat betänkande med förslag till regler för tilldelning av studiemedel i sam— band med deltidsstudier (Vissa frågor röran- de studiemedel, stencil U 1970:13). 1 förelig- gande betänkande avger utredningen förslag till åtgärder inom studiemedelssystemet med anledning av att kapitalsubventioner till stu- dentbostadsbyggande upphört (prop nr 100 1967, SU nr 100 1967), samt förslag till ändrade regler vid behovsprövning av studie- medel med hänsyn till makes, eller därmed jämnställds, ekonomi och förslag till förbätt- ring av den ekonomiska situationen för studerande med barn.

Efter remiss har utredningen den 15 oktober 1971 avgett yttrande till Kungl Maja över betänkande om översyn av bi- dragsbestämmelser mm inom arbetsmark- nadsutbildningen. (Stencil In 1971113).

Reservationer har avgivits av ordföranden Börje Nilsson och ledamoten Staffan Nils- son. Vidare har särskilt yttrande avgivits av ledamoten Staffan Nilsson.

Stockholm den 1 november 1971

Börje Nilsson

Stig Andersson

Staffan Nilsson

Stig Mattsson

Ingrid Sundberg K fell Johansson Annica Lindroth

OlofLundquist

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i studiemedelsförordningen (SFS) 1964 1401

Vi GUSTAF etc —————————— riksdagenl funnit gott förordna

dels att 9, 10, 11, 12 och 15 åå studiemedelsförordningen (1964z401)2 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 12 a och 15 a 55, av nedan angivna

lydelse. (Nuvarande lydelse)

9 å3 Studiemedel beräknas för termin och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 5, för heltidsstuderande med sjuttio procent av basbeloppet och för del- tidsstuderande med trettiofem procent av basbeloppet.

10 & Har den studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn, som nu sagts, förhöjes det i 9 & angivna beloppet med barntillägg som för varje barn utgör tolv och en halv procent av basbeloppet.

Ära makarna båda berättigade till studie- medel, mä dock barntillägget för ett och samma barn utgä endast till endera av dem. Tillägget utgives till mannen eller, om makar- na äro ense därom, till hustrun.

1 Prop .................. 2 Förordningen omtryckt 19701266 3 Senaste lydelse 19711193

(Föreslagen lydelse)

9 & Studiemedel beräknas för termin och utgå, i den mån ej annat följer av 10, 11, 12, 14 eller 16 &, för heltidsstuderande med sjuttiofem procent av basbeloppet och för deltidsstuderande med trettiosju och en halv procent av basbeloppet.

10 5 Har den studerande vårdnaden om barn, som icke fyllt sexton år, eller är han pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn, som nu sagts, förhöjes det i 9 & angivna beloppet med barntillägg, nämligen

a) för heltidsstuderande med tolv och en halv procent av basbeloppet för ett barn och för varje barn utörer ett med sju och en halv procent av basbeloppet.

b) för deltidsstuderande med sex och tjugofem hundradels procent av basbeloppet för ett barn och för varje barn utöver ett med tre och sjuttiofem hundradels procent av basbeloppet.

11 (53 För heltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 gå med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen som överstiger fyrtio procent av basbeloppet, samt, om den stude- rande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som översti- ger etthundrafyrtio procent av basbeloppet. För deltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 55 med två tredjede- lar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger etthundratjugo- fem procent av basbeloppet, samt om den studerande är gift och sammanbor med maken, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som över- stiger tvähundrafemtio procent av basbelop- pet.

Såsom den ————————————————————

Vad i andra stycket sägs skall äga motsva- rande tillämpning vid beräkning av makes inkomst.

12 5 Har den ————————————————————

Är den studerande gift och sammanbor makarna, skall vad i första stycket sägs jämväl gälla beträffande makes förmögenhet.

3 Senaste lydelse 1971:l93 Ny paragraf Se specialmotivering

11 5 För heltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 55 med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger fyrtio procent av basbeloppet, samt, om den stude- rande är gift, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger tvåhundratrettio procent av basbeloppet. För deltidsstuderande minskas det belopp som följer av 9 och 10 åå med två tredjedelar av den del av den studerandes inkomst för terminen, som överstiger ett- hundratjugofem procent av basbeloppet, samt, om den studerande är gift, därjämte med en tredjedel av den del av makens inkomst för terminen, som överstiger tre- hundratrettiofem5 procent av basbeloppet.

såsom inkomst.

Vad i andra stycket sägs skall äga motsva- rande tillämpning vid beräkning av makes inkomst från och med kalenderåret efter det år äktenskapet ingicks.

——————————————— gånger basbeloppet.

Är den studerande gift, skall vad i första stycket sägs jämväl gälla beträffande makes förmögenhet.

12 a 54 Är den studerande gift, och sammanbor ej makarna och synnerliga skäl äro därtill, minskas studiemedlen enligt vad därom stadgas i 11 och 12 55 endast med hänsyn till den studerandes egen inkomst och förmögenhet.

De för gift studerande gällande bestäm- melserna i 11 och 12 N' äger jämväl tillämp- ning i fråga om den som, utan att vara gift, lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller har eller har haft barn.

(Nu varande lydelse)

15 53 1 studiemedel, till vilka den stude— rande enligt 5 — 14 %% äger rätt, ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

a) för heltidsstuderande, om han är berät- tigad till studiemedel motsvarande minst sjuttio procent av basbeloppet, åttahundra- sjuttiofem kronor, eller, om han är berätti- gad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio procent av basbeloppet.

b) för deltidsstuderande, om han är berät- tigad till studiemedel motsvarande minst trettiofem procent av basbeloppet, fyra- hundrafyrtio kronor, eller, om han är berät- tigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av fyrahundrafyrtio kronor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och trettiofem pro- cent av basbeloppet.

Utgående studiemedel ————————————

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972. 3 Senaste lydelse 1971 1193 4 Ny paragraf

15 % l studiemedel, till vilka den stude- rande enligt 5 — 14 %% äger rätt, ingår studiebidrag med följande belopp, nämligen

a) för heltidsstuderande, om han är berät- tigad till studiemedel motsvarande minst sjuttiofem procent av basbeloppet, åtta- hundrasjuttiofem kronor, eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av åttahundrasjuttiofem kronor som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och sjuttio- fem procent av basbeloppet.

b) för deltidsstuderande, om han är berät- tigad till studiemedel motsvarande minst trettiosju och en halv procent av basbelop- pet, fyrahundrafyrtio kronor, eller, om han är berättigad till studiemedel med lägre belopp, så stor del av fyrahundrafyrtio kro- nor, som svarar mot förhållandet mellan det belopp vartill han är berättigad och trettiosju och en halv procent av basbeloppet.

———————————————— hand studie bidrag.

15 a 84 Studerande, som är gift, och som till följd av bestämmelserna i I] och 12 55 angående makes inkomst och förmögenhet ej erhåller studiemedel jämlikt 9 och 10 5,6 till ett belopp, som för heltidsstuderande mot- svarar tio procent av basbeloppet för termin och för deltidsstuderande motsvarar fem procent av basbeloppet för termin, äger ändock erhålla studiemedel till belopp som nu sagts.

Direktiv. Uppläggning av utredningsarbetet

1. Direktiven för utredningen

Direktiven för arbetet inom 1968 års studie— medelsutredning återfinns i statsrådsproto- kollet över utbildningsårenden den 17 maj 1968. I anförandet till detta yttrade statsrå- det Moberg bl a följande.

Vid utredningen skall prövas angelägen- heten i reformer som tar sikte på vissa kategorier av studiemedelstagare — tex stu— derandefamiljer med barn — samt vissa fra- gor av teknisk-organisatorisk natur. Utred- ningen bör däremot inte beröra de grundläg- gande principerna för studiemedelssystemet. Jag vill i detta sammanhang erinra om att särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om studiesoeialt stöd till utländska studerande m m.

Förslagen bör grundas på de erfarenheter som gjorts inom centrala studiehjälpsnämn- den och de lokala Studiemedelsnämnderna. Kontakt bör givetvis också tas med företrä— dare för utbildningsanstalter och studerande. I detta sammanhang bör utredningen upp- märksamma den undersökning, som centrala studiehjälpsnämnden genom beslut av Kungl Maj :t den 14 september 1967 fått i uppdrag att genomföra, beträffande de studerande som inte erhållit studiemedel, liksom att studiehjälpsnämnden genom beslut av Kungl Maj :t den 10 oktober 1967 fått i uppdrag att utarbeta regler för studiefinansiering under studiepraktik. Jag vill i det följande peka på några områden som bör omfattas av utred-

ningsuppdraget. Vid utredningen bör därut— över kunna behandlas även andra fragor som faller inom den i det föregaende angivna ramen.

Ett stort antal studerande med barn be- driver i dag studier samtidigt som de har ansvar för barntillsyn. Nyligen har en arbets- grupp inom utbildningsdepartementet lagt fram förslag om en kommunalt organiserad barntillsyn för studerandefamiljerna (Stencil U 196811 ). 1 gruppens uppdrag har däremot inte ingått att pröva fragan om de studie- sociala förmanerna för studerande med barn. Det bör vara en av uppgifterna att — bla mot bakgrund av den familjepolitiska reform som beslutats vid årets riksdag — belysa om det barntillägg som kan utga enligt studieme- delsförordningen är väl avvägt. Bamtillägg till studerande kan utgå även till studerande som har att utge underhallsbidrag till barn under 16 ur. I vissa fall synes det emellertid förekomma att underhallsbidragct inte utges av den studerande till barnets vårdnadshava- re. Det bör undersökas hur man kan komma till rätta med sådana missförhållanden och därmed tillvarataga den underhållsberättiga- des intressen.

i samband med omläggningen av den stat- liga bostadspolitiken har bla de särskilda subventioner som funnits för studentbostä- der slopats. Finansieringen av sådana bostä- ders uppförande skall i framtiden ske enligt i huvudsak samma normer som gäller för allmännyttigt bostadsföretag. En viss ökning

av boendekostnaderna kan härigenom kom— ma att ske för de studerande som har bostad i studentbostadshus. Vid utredningen bör undersökas vilka konsekvenser för hyresni- van denna avveckling av subventionerna kan komma att fa Därvid bör beaktas effekterna av det förbättrade familjepolitiska bostads- stödet. [ denna del av utredningsarbetet bör kontakt liallas med studentbostadskommit- ten.

En annan fråga som diskuterats är behovs- prövningen av studiemedel med hänsyn till makes inkomst. Jag vill erinra om att en inkomstprövningsregel av detta slag även finns inom systemet med utbildningsbidrag. De sakkunniga bör undersöka hur de nuva- rande reglerna inom studiemedelssystemet verkar och om skäl finns att tillämpa i huvudsak likartade hedömningsgrunder i fra- ga om inkomstprövningcn inom de båda systemen.

2. Arbetets bedrivande m m

Utredningen har tolkat sitt utredningsupp- drag så att den inom ramen för gällande principer inom studiemedelssystemet skall avge förslag, avseende de områden som uppmärksammats i direktiven och i frågor som grundas pli de erfarenheter av studie— medelssystemets tillämpning. som giorts in- om centrala studiehjälpsnämnden och de lokala studiemedelsnämnderna. Utredningen ämnar inte annat än diskussionsvis beröra de grundläggande principerna inom studieme- delssystemet.

l föreliggande betänkande avlämnar stu- diemedelsutredningen förslag som rör för- ändringar inom studiemedelssystemets bevilj- ningssida. I slutbetänkandet, som enligt pla— nerna skall avlämnas under l972, tar utred- ningen upp återstående frågor vilka bla berör studiemedelssystemets återbetalnings- sida, studielämplighctsprövning under första studieåret. översyn av bestämmelserna för beviljande av studiemedel för studier utom- lands, åtgärder mot oberättigat utnyttjande

av studiemedel samt vissa tekniska och admi- nistrativa frågor inom studiemedelssystemet. lnom utredningen pagar bl a följande undersökningar: l. Undersökning om förekomsten av oberät- tigat utnyttjande av studiemedel . Undersökning i samarbete med centrala studiehjälpsnämnden om studiemedlens anknytning till det aktuella basbeloppet vid utbetalningstillfället samt vissa därtill hörande frågor 3. Försök med datamässig utskrift av merit— förteckningar för att underlätta studiev lämplighetsprövning vid nämnderna 4. Undersökning avseende studieframgång. ekonomisk situation mm hos personer IJ

studiemedels-

som bedriver studier utomlands med stu- diemedel från Sverige

Sammanfattning

Studiemedelsutredningen lägger i sitt betän- kande fram förslag om höjning av studiemed- lens maximibelopp, höjning av den s. k. fri- beloppsgränsen vid prövning gentemot ma- kes inkomst och ändrade regler för rätt till barntillägg.

Maximibeloppet föreslås bli höjt med 5 % av basbeloppet per termin, från nuvarande 70% till 75 %. Detta ger en ökning av studiemedelsbeloppet från nuvarande 4 830 kr. per termin, vid basbeloppet 6 900 kr., till 5 175 kr.

Den 5 k fribeloppsgränsen vid prövning gentemot makes inkomst föreslås bli höjd från nuvarande 140% av basbeloppet per termin till 230 %. Prövning av studiemedlen gentemot makes inkomst påbörjas sålunda, enligt förslaget, först när maken har en bruttoårsinkomst på 31 740 kr. mot nuva- rande 19320 kr. Som komplement till en höjning av fribeloppsgränsen föreslår utred- ningen att ett minimibelopp om 10 % av basbeloppet per termin, fn 690 kr., utgår till den som inte kan erhålla detta belopp p g a att makens inkomst och förmögenhet är för hög.

Betänkandet inleds med en översiktlig beskrivning av samhällets utbildningspolitik och de målsättningar, som legat till grund för förändringarna inom den högre utbildningen. I kapitel 1 ges också en kvantitativ beskriv- ning av den högre utbildningens expansion under 1960-talet. Denna har varit explo- sionsartad detta decennium. Läsåret 1960/61 fanns ca 37000 studerande vid universitet och högskolor, år 1970/71 hade

detta antal stigit till ca 121 000.

Kapitel 2 innehåller en redogörelse för samhällets studiesociala stöd särskilt med avseende på de olika målsättningar, som ligger till grund för studiestödet. Den över- gripande målsättningen är att med hjälp av ekonomiska stödåtgärder vidga rekryteringen till studier efter den obligatoriska skolan och att förbättra de ekonomiska villkoren för dem som bedriver och har bedrivit studier.

1964 års studiesociala reform innebar

bl a att ett enhetligt studiestöd infördes för alla elever inom det eftergymnasiala utbild— ningsstadiet. En betydelsefull målsättning med reformen var att Studiestödet till elever inom detta utbildningsstadium skulle utgå oberoende av föräldrarnas ekonomi. 1 ett tidigare skede utgjorde nämligen ekonomiska bidrag från föräldrar eller annan en vanlig finansieringskälla för högre studier, något som ansågs otillfredsställande då det var ett hinder för många, som ej hade tillgång till sådana medel, att kunna påbörja studier. En annan målsättning för det studiesociala stö- det var att alla studerande vid högre utbild- ningslinjer skulle ha rätt till studiemedel på samma villkor.

I syfte att stimulera rekryteringen och att begränsa återbetalningsskyldigheten utgår en del av studiemedlen som återbetalningsfritt studiebidrag.

Med hänsyn till att en betydande del av studiemedlen är återbetalningspliktiga har en målsättning med studiemedelssystemet varit att så långt som möjligt undanröja de olägen- heter som är förenade med skuldsättning.

Återbetalningsreglerna har därför byggts upp så att de skall bereda studiemedelstagarna trygghet under återbetalningstiden. Uppskov med eller befrielse från återbetalning medges efter enkla och generella regler. En annan förutsättning för att inte studiemedelstaga- ren skall belastas onödigt hårt av återbetal- ningsskyldigheten är att återbetalningstiden är förhållandevis lång och att de årliga avgifterna fördelas jämnt under hela återbe- talningstiden.

I kapitel 2 lämnar också studiemedelsut- redningen en redogörelse för omfattningen av studiestödet med avseende på samhällets utgifter för sådana ändamål. Utgifter för studiesociala ändamål är den post i utbild— ningsdepartementets budget som ökat snab— bast under 1960-talet.

Kapitlen 3 och 4 innehåller en ingående beskrivning av reglerna i studiemedelssyste- met gällande beviljning av studiemedel (kap 3) och återbetalning av studiemedel (kap 4). Studiemedelsutredning lämnar i detta betän- kande ingar förslag till ändrade regler avseen- de återbetalning. Utredningen återkommer i denna fråga isitt slutbetänkande.

Kapitel 5 innehåller en redogörelse för studiestödets administration.

I kapitel 6 diskuteras några undersökning- ar som belyser studiemedelssystemet ur olika aspekter. I avsnitt 6.1 lämnas en redogörelse för studiemedelstagarnas fördelning på olika utbildningslinjer och åldersfördelningen. Sammanfattningsvis anges att för de stude- randekategorier som för närvarande utnytt- jar studiemedelssystemet är de behovspröv- ningsregler som återfinns i studiemedelsför- ordningen sannolikt av relativt liten bety- delse. Flertalet av de studerande har inte större inkomster eller förmögenhet än att de kan erhålla maximalt studiemedelsbelopp. Den klart övervägande delen av de studeran- de utnyttjar också i maximal utsträckning de återbetalningspliktiga studiemedlen. Detta förhållande torde kunna tolkas som att de studerande anser att studiemedelssystemet erbjuder en kredit som på olika sätt är förmånlig. bl a med hänsyn till återbetal-

Denna tolkning finner också stöd i den på

uppdrag av SFS och TCO utförda Student- ekonomiska undersökningen från 1968, vilken bl a visar att bidrag från föräldrar och privatlån fått en minskad betydelse för studeifinansieringen jämfört med tex de uppgifter som studiesociala utredningen publicerade 1963 rörande förhållandena om- kring 1960. (Akademikernas skuldsättning SOU 1963:44.).

Siffermaterialet visar också, att de som utnyttjat studiemedelssystemet i helt domi- nerande utsträckning består av personer som påbörjat eftergymnasiala studier i nära an- slutning till de gymnasiala studierna. 1968 var 75 % av studiemedelstagarna under 25 år. Denna andel hade 1971 sjunkit till 69 %. En viss förändring av ålderssammansättningen har således inträffat mellan åren 1968 och 1971. Antalet studiemedelstagare i ålders- gruppen över 30 år har fördubblats under denna tid, men representerar trots detta endast 6 % av studiemedelstagarna.

Studiemedelssystemet utnyttjas sålunda huvudsakligen av yngre studerande och en- dast i begränsad utsträckning av vuxenstude- rande. Om detta förhållande beror på att personer i vuxen ålder hittills inte i mera betydande utsträckning har attraherats av de eftergymnasiala utbildningarna eller om stu- diemedelssystemet som finansieringskälla va- rit otillräcklig för de vuxenstuderande är oklart. Behovsprövningsreglerna inom studie- medelssystemet kan t ex också ha utestängt personer som ändå i viss utsträckning bedri- vit studier.

Dagens studiemedel är avsedda för 20 — 25-åringars konsumtionsnivå. Studie— medeln utgår f n med ca 10000 kr. per läsår. Det kan därför knappast vara realis- tiskt att tänka sig att människor i äldre åldersgrupper än dagens genomsnittsstude- rande, människor som efter en längre tids yrkesarbete uppnått långt högre konsum- tionsstandard än vad dagens studiemedel ger utrymme för och dessutom ofta har försörj- ningsansvar för andra normalt skall uppfatta heltidsstudier som ett lockande eller kanske ens möjligt alternativ till fortsatt yrkesarbe- te.

Att de studerande i äldre åldersgrupper verkligen oftast har försörjningsansvar gent- emot barn framgår av det förhållandet att i åldersgruppen 30 — 50 år utbetalas ett barn- tillägg på nästan varje studiemedelstagare. 1 den vanligaste studerandegruppen, 20—24- åringar, utbetalas ett barntillägg på endast var 40:e studiemedelstagare.

] avsnitt 6.2 redogör studiemedelsutred- ningen för två undersökningar vilka indirekt belyser studiemedelssystemets effektivitet. Dessa är dels ('SNs undersökning om stude- rande utan studiemedel, dels U 685 under- sökning om universitetsstudier utan examen.

Av de studerande, som under hösttermi- nen 1966 studerade utan studiemedel, var det anmärkningsvärt få som uppgav att de sökt studiemedel. Detta kan bero på att flertalet redan vid terminens början tryggat sin ekonomi på annat sätt. Några hade inte ansökt om studiemedel då de trott sig ej kunna bli beviljade sådana, antingen beroen- de på svaga studieresultat eller, framförallt, beroende på att deras inkomst var för hög. Men i CSNs undersökning var det påfallande få som uppgav att de tvingats att förvärvsar- beta, fastän de hade föredragit att klara finansieringen genom studiemedel. Ca 14 % av personerna i undersökningen uppgav att deras studier påverkats negativt av att de ej erhöll studiemedel. Detta är en oväntat låg siffra, men kan å andra sidan tyda på att många föredrar att i första hand förvärvsar- beta och bedriva studierna på deltid.

1 de båda refererade undersökningarna angav få i vardera populationen, att den direkta orsaken till studieavbrott berott på ekonomiska faktorer eller att avbrottet gjor- des pga att inga studiemedel beviljades. Naturligtvis kan avbrottsorsaker som ”för- värvsarbete samtidigt med studiema", ”för- värvsarbetet tog för mycket tid” och ”tillsyn av eget barn” ursprungligen ha föranletts av att studiemedel ej beviljades för en eller fler terminer. Den studerande kan då ha råkat in i en ond cirkel genom att förvärvsarbetet (motsvarande) försvårat studierna och att han därigenom inte nått upp till de merit- krav studiemedelsnämnderna uppställt för

rätt till fortsatta studiemedel. Studiemedels- utredningen vill emellertid starkt betona, att nämnderna vid sin bedömning tar hänsyn till sådana omständigheter som förvärvsarbetets inverkan på studieresultaten. Ett tillfälligt misslyckande i studierna leder därför knap- past till att den studerande under en lägre tid förvägras studiemedel, om studieresultaten förbättrats under den tid han förvärvsarbe- tar.

Tillsyn av eget barn resp familjeskäl upp— gavs av påfallande många, särskilt av kvinnor, som anledning till att de gjort avbrott i studierna resp studerade utan studiemedel. I CSNs undersökning om studerande utan stu- diemedel var det vanligt att de som hade ett eller fler barn bedrev deltidsstudier. En fjär- dedel av dem som bedrev heltidsstudier hade ett eller flera barn, medan nästan hälften av dem som bedrev deltidsstudier hade ett eller barn. Försörjningsbördan mot barn tvingar ofta den studerande att vid sidan av studierna förvärvsarbeta för att klara ekono- min. Förvärvsarbete drar i sin tur ner studie- takten. Studiemedelsutredningen vill dock betona att sådana skäl som barnsbörd och barntillsyn vanligen utgör en godtagbar orsak till studieförsening och bedöms därför libe- ralt av studiemedelsnämnderna. Men det är uppenbart att just försörjningsansvaret för barn kan tvinga till förvärvsarbete, som isin flera tur orsakar studieförsening.

För många av de nu nämnda studerande— kategorierna kommer den nyligen beslutade reformen om deltidsstudiemedel (prop 1971137 SfU 197128) sannolikt att få vä- sentlig betydelse. Genom att studiemedel enligt bestämmelserna kan utgå för studier på deltid och studieresultaten bedöms med hänsyn härtill, kan många i fortsättningen bättre kombinera deltidsstudier och förvärvs- arbete. liksom många, särskilt kvinnor, bätt- re kan kombinera barnpassning och studier utan att deras ekonomi blir lidande härav.

I avsnitt 6.3 behandlar utredningen på basis av olika undersökningar kortfattat re- kryteringen till högre studier, Studieskuld- sättningen och de studerandes ekonomiska standard under studietiden.

En undersökning inom U 68 (Val av utbildning och yrke SOU 1971:l6) visar bl a att grundskoleelevers attityder till olika slag av fortsatt utbildning i hög grad påver- kas av deras sociala bakgrund. Undersökning- en visar att en fjärdedel av eleverna från socialgrupp 3 valde att fortsätta till gymnasiet, medan motsvarande andel för eleverna från socialgrupp 1 var 80 %. Den socialt betingade snedfördelningen fram- kommer också i annan undersökning, som Studiemedelsutredningen redovisar.

] U 685 undersökning belyses också rekry- teringen till universitet och högskolor från läsåret 1956/57 till och med läsåret 1968/69. Man menar i undersökningen att urvalet till högre studier inte sker vid en enstaka tidpunkt, utan hela vägen genom utbildningssystemet sker en gradvis avtapp- ning som bl a sammanhänger med social härkomst. En jämförelse av läget vid l950—talets början med läget vid l960—ta1ets slut ger emellertid vid handen, enligt under- sökningen, att skillnaderna minskat mellan ungdomar fran olika sociala hemmiljöer be— träffande andelarna som nyinskrevs vid uni- versitet och högskolor.

Studiemedelsutredningen har försökt uppskatta den tänkbara Studieskuldsätt- ningen för olika tuper av utbildningar och med hänsyn till utbildningstid. Vid en jäm- förelse mellan dessa beräkningar och studie- sociala utredningens undersökning om stu- dieskuldsättningen för akademikeri slutet av 1950-talet, framkommer att skuldsättningen ökat de senaste åren. Utredningen vill dock understryka att några långtgående slutsatser från jämförelsematerialet knappast kan dras. Beräkningarna utgår från vitt skilda förut- sättningar. Man kan emellertid trots detta ändock iaktta en tendens till ökad skuldsätt- ning för de studerande vid universitet och högskolor. Hur stor denna ökning år kom- mer emellertid inte fram av jämförelsen.

Utredningen framhåller att den sociala snedrekryteringen till högre utbildning kan angripas bl a genom ytterligare förbättring- ar av bidragsformerna inom studiehjälpssys- temet för studerande från hem med svag

ekonomi. Även en utbyggnad av studiestödet åt vuxna torde komma att påverka utbild- ningens fördelning pä individer. Utformning- arna av reglerna för återbetalningen av den del av studiestödet som skall återbetalas har sannolikt också betydelse för att pävcrka rekryteringen. ] U 685 undersökning om val av utbildning framhålls att attityden till skuldsättning också är betingad av den soci- ala härkomsten. Studieskuldsättningen, som enligt Studiemedelsutredningens mening ock- så i framtiden måste bedömas som en reali- tet, ställer krav på ett flexibelt och anpass- bart aterbctalningssystcm bl a för att undan- röja farhagorna för en skuldsättning. kommer senare betänkande att närmare pröva vilka punkter i återbetalningssystemet som even- tuellt bör ändras inom ramen för systemets grundläggande principer.

I kapitel 7 behandlar studiemedelsutred- Studiemedelsutredningen i ett

ningen konsekvenserna av avvecklingen av de särskilda kapitalsubventionerna till student- bostadsbyggandet.

Särskilda studenbostäder uppförda med hjälp av statlig kapitalinsats har sedan länge setts som ett komplement till samhällets studiesociala stöd. Något mer än 28 % av de studerande beräknades bo i studentbostad höstterminen 1970. Den övervägande delen av dessa studerande var i åldern 21 till 25 år. 1 stor utsträckning kom de från annan ort än studieortcn. Många studerande bodde också i egen lägenhet, särskilt gällde detta äldre och gifta studerande. I den utredning som studie- medelsutredningen gjort om studentbostads- tillgången och de studerandes boendeför- hållanden visar det sig också att hemmaboen- det är relativt vanligt bland yngre studeran- de. Men studentbostäderna utgör trots detta det enda, och oftast bästa, boendealternati- vet för många studerande.

De första statliga åtgärderna för att stödja studentbostadsbyggandet tillkom genom be- slut av riksdagen 1950. Speciella subvention- er infördes för att underlätta uppförandet av studentbostäder. Senare ändrades dessa lane- regler. men fortfarande gällde att student- bostadsbyggandet skulle subventioneras med

ett normerat belopp per rumsenhet. Sedan 1957 utgick subventionerna i form av ränte— och amorteringsfria tilläggslån/bostadslån, som kunde uppsägas eller avskrivas efter en tioårs period. Dessutom ställde respektive kommun tomtmark till förfogande utan kostnad.

I enlighet med beslut av 1967 års riksdag (prop 19671100 angående bostadspolitiken m m, SU 19671100) slopades den räntefria och stående lånedelen fr o m årsskiftet 1967/68. Vid samma tidpunkt utgick villko- ren om kommunal markupplåtelse ur låne- villkoren. Riksdagens beslut innebar vidare att kapitalkostnaderna för studentbostäder skulle omfördelas i tiden på samma villkor som för övriga bostäder. Generellt gäller nu, att studentbostäderjämställs med allmännyt- tiga bostadsföretag.

Som en följd av omläggningen av lånevill- koren för studentbostadsbyggandet beslöt riksdagen att tidigare utgivna tilläggslån/bo- stadslån succesivt skall uppsägas till betal- ning, efterhand som den tioåriga ränte- och amorteringsfria perioden löper ut. Bakgrun- den till riksdagens beslut var främst att nyproducerade hus, uppförda enligt de nya lånevillkoren, skulle komma att få en högre hyresnivå än det äldre subventionerade bo- stadsbeståndet.

Studiemedelsutredningen har utrett vilka konsekvenser som dels omläggningen av låne- villkoren, dels uppsägningen av tidigare til- läggslån/bostadslån kommer att få på hyres- nivån i studentbostäderna. Nuvarande ge— nomsnittliga hyresnivå för ett enkelrum i en studentbostad ligger på omkring 225 kr. i månaden. Variationerna inom och mellan kårorterna är betydande. IGöteborg beräk- nas medianhyran för ett enkelrum ligga på omkring 285 kr. i månaden medan median- hyran i Uppsala beräknas ligga på omkring 200 kr. i månaden. Skillnaderna ihyresnivå- erna beror bl a på de olika finansieringsfor- merna, som ger utslag i form av låga hyrori de äldre fastigheterna. I Göteborg finns fler nyproducerade studentbostäder i förhållande till det totala studentbostadsbeståndet än tex i Uppsala. Med hänsyn till de olika

lånevillkoren, som gällt sedan 1950, har det uppstått olika hyresnivåer inom och mellan kårorterna.

Studiemedelsutredningen har sålunda för- sökt beräkna kommande effekter på hyresni- vån i olika typer av studentbostäder. Vissa osäkra faktorer finns i dessa beräkningar. Det kan dock slås fast att den totala hyres- nivån successivt måste höjas p g a bortfallet och uppsägningen av tilläggslånen. Processen har redan påbörjats genom uppsägning av de äldsta tilläggslånen (tabell 7:12 och 7:13). Under den kommande tioårsperioden kom- mer samtliga återstående ränte- och amorte- ringsfria lån att uppsägas till betalning. Exempel på kostnadseffekterna härav har lämnats i tabell 7.14. Det förefaller troligt, att flertalet studentbostadsföretag kommer att välja paritetsmetoden som återbetalnings- form. Under tioårsperioden kommer då, med de förutsättningar som lämnats för beräk- ningarna i tabell 7.14, kostnadsökningen för de befintliga studentbostäderna att uppgå till 286 — 373 kr. per rum och år.

Då det i nyproduktionen knappast finns realistiska möjligheter att kompensera bort- fallet av tilläggslånen med minskade produk- tionskostnader, kommer kapitalkostnaderna att bli högre än i den äldre, subventionerade produktionen vilket exemplifieratsi tabeller- na 7.16 och 7.17. Med förutsättningarna i tabellerna kommer merkostnadema under den närmaste tioårsperioden att variera mel- lan 350 och 621 kr. per rum och år. För- hållandena för insprängda studentbostäder har redovisats i tabell 7.18.

Det genomsnittliga värdet av bortfallna tilläggslån (se tabell 7.15) per rum ligger på 7 645 kr. Denna kostnad skall i fortsättning- en täckas genom hyresuttag.

När återbetalningen av tidigare erhållna tilläggslån påbörjas, stiger hyresnivån i dessa studentbostäder med i genomsnitt 4,3 % årli- gen under närmaste tioårsperiod exklusive vad som är betingat av kostnadsutvecklingen på drifts- och underhållssidan. För nyprodu- cerade studentbostadshus är kapitalkostnads- ökningen under samma period i genomsnitt 5,8 %.

Uppsägningen av de räntefria och stående tilläggslånen/bostadslånen sker successivt men väntas inte ske i någon större omfatt- ning förrän under budgetåret 1973/74 för att sedan vara helt avslutad under budgetåret 1980/81, då de sist erhållna länen uppsägs till betalning.

Avvecklingen av tilläggslånen och tillkom- sten av nya lånevillkor kommer sålunda att ge en ökad boendekostnad för de studerande som hyr studentbostad. Då denna hyresök- ning väntas vara något större än hyresökning- en på den allmänna hyresmarknaden (hyres- kostnaderna på den allmänna marknaden utgör en delpost i SCBs konsumentprisin- dex), beräknas de studerande inte kunna få kompensation för en ytterligare ökning av kapitalkostnaderna. Tvärtom finns det enligt studiemedelsutredningen risk för, om ingen kompensation ges, att studerande som i framtiden hyr studentbostad kan komma att få en sämre ekonomisk standard, genom att hyreskostnaderna ökar snabbare än studie- medelsbeloppet. Studiemedelsutredningen föreslår därför att studiemedlens maxirnibe- lopp höjs från nuvarande 70 % av basbelop- pet per termin till 75 %,

Med en sådan höjning kan man förebygga att kommande hyresökningar i en nära fram- tid ger en sämre ekonomisk standard för de studerande som hyr studentbostad. Student- bostäderna kan då även i framtiden komma att utgöra ett förhållandevis billigt boendeal— ternativi förhållande till de disponibla medel de studerande har i form av studiemedel.

I kapitel 8 behandlar studiemedelsutred- ningen frågan om behovsprövning gentemot makes inkomst. Denna fråga är en av de punkter i studiemedelssystemet som utsatts för omfattande kritik.

Denna kritik har huvudsakligen varit av principiell natur, då man menat att makarna i ett äktenskap bör betraktas som självständi- ga i ekonomiskt avseende. Som princip, me— nar kritikerna, har den nuvarande samman- kopplingen kommit att framstå som allt mer främmande för modernt tänkesätt. Man framhåller att varje person bör, oavsett civil- stånd och försörjningsplikt, betraktas som

självständig individ även i utbildningshän- seende. Därför vore det angeläget att sådana förändringar vidtogs att studiemedelsbehovet för gifta studerande bedöms oberoende av makens inkomst- och förmögenhetsvillkor. I den principiella kritiken har den nyligen införda skattereformen använts som exempel på det nya tänkesätt om makars ekonomiska självständighet, som också borde omfatta studiemedelssystemet.

Kritik mot nuvarande behovsprövnings— regler har också framförts i anslutning till konkreta fall, där hänsynstagandet till ma- kens ekonomi utgjort hinder för eller för- svårat den andre makens möjlighet att själv finansiera sina studier genom studiemedel. Reglerna anses sålunda verka i negativ rikt- ning på benägenheten hos framför allt gifta, hemmavarande kvinnor att påbörja studi— er.

Det finns även andra skäl som talar för att behovsprövningen gentemot makes ekonomi skall bringas att upphöra. Studiemedelsut- redningen delar den principiella inställningen att alla så långt det är möjligt betraktas som ekonomiskt självständiga individer. Men det finns också skäl, enligt utredningens mening, som talar för ett bibehållande av någon form av behovsprövning.

Såväl inom äktenskapslagstiftningen som skattelagstiftelsen finns fortfarande bestäm- melser, som man inte kan bortse ifrån vid en diskussion om makare ekonomiska självstän- dighet. Dessa bestämmelser talar för ett bibehållande av någon form av behovspröv- ning. Ett annat betydelsefullt skäl är den kostnadsökning ett slopande av behovspröv- ningen sannolikt skulle föra med sig. Utred— ningen har beräknat denna kostnadsökning till 114 milj kr. för budgetåret 1972/73.

Ett ytterligare argument mot ett fullstän- digt borttagande av behovsprövningen gent— emot makes ekonomi är, att ett sådant bort- tagande i sin yttersta konsekvens kan få vissa oönskade effekter, vilka för stora samhälls— grupper skulle upplevas som omotiverade. Enligt utredningens mening kan det inte te sig rimligt att genomföra en reform som resulterar i att tillgodose inkomstgrupper,

där det ekonomiska behovet av studiestöd ej föreligger eller är betydligt mindre än i de svagare inkomstgrupperna i samhället.

Vid övervägande av skälen för och emot behovsprövning har Studiemedelsutredningen kommit till den slutsatsen, att det i dagens läge inte finns tillräckligt starka motiv för att helt slopa behovsprövningen avseende ma- kes ekonomi. Däremot har utredningen fun— nit att nuvarande regler för prövning gent- emot makes inkom'st är alltför restriktiva. Att studiestödet minskar vid så låga inkomster som fn är fallet, dvs vid en årsinkomst av 19 320 kr., finner utredningen ej motiverat.

Studiemedelsutredningens grundläggande utgångspunkt vid fastställandet av nya be- hovsprövningsregler avseende makes inkomst är den att övergång från förvärvsarbete till studier med statligt studiestöd skall kunna vara möjlig, även när maken har en inkomst av måttlig omfattning. För att åstadkomma en bättre anpassning till inkomststrukturen i samhället av den gräns under vilken prövning mot makes inkomst ej förekommer, dvs fri- beloppsgränsen, föreslår utredningen att den- na höjs från nuvarande 140 % av basbe- loppet per termin till 230 %. Detta fribelopp överensstämmer med målsättning i 1970 års skatteform, där det grundläggande mo- tivet var att skapa högre standard för grup- per med en årsinkomst under 30 000 kr, dvs balanspunkten.

Vid ett fribelopp om 230 % av basbe- loppet per termin påbörjas sålunda reduce- ring av studiemedel när makes årsinkomst överstiger 31 740 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. Studiemedlen är då reducerade till hälf- ten då maken har en årsinkomst om 46 200 kr. och upphör att utgå när makens årsin- komst överstiger 59 685 kr. I tabell 8.6 (sid 145) visas effekten av utredningens förslag.

Som komplement till nu nämnda höjning av fribeloppsgränsen vid prövning gentemot makes inkomst föreslår studiemedelsutred- ningen att ett minimibelopp om 10 % av basbeloppet per termin, eller 690 kr. vid basbeloppet 6 900 kr., utgår om maken har en så hög inkomst att detta belopp eljest inte utgår. Inkomstgränsen går vid ca 60 000 kr.

vid nämnda basbelopp. Minimibeloppet är avsett att täcka de direkta kostnader som är förenade med studier. Studiemedelsutred— ningen har funnit det vara av väsentlig bety- delse att ett minimibelopp införs i studieme- delssystemet för att främst gruppen hemma- varande kvinnor skall få möjlighet att på egen hand bekosta de extra utgifter utbild- ningen medför för familjen. Dessa kostnader har utredningen beräknat till ca 1000 kr. per läsår.

För deltidsstuderande innebär studieme- delsutredningens förslag att för deltidsstudie- medel fribeloppsgränsen för makes inkomst sätts till 335% av basbeloppet, eller fn 46 320 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. Minimi- beloppet föreslås utgå med 5 % av bas— beloppet per termin, eller 690 kr. per läsår.

Om Studiemedelsutredningens förslag om höjning av totalbeloppet (kap 7) genomförs innebär det att fribeloppet vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst höjs till 342,5 % av basbeloppet per termin eller vid en bruttoinkomst på 47 265 kr. per år. Detta fribelopp motsvarar således den in— komst, vid vilken heltidsstudiemedlen är reducerade till hälften om studiemedlen är 75 % av basbeloppet per termin eller 10 350 kr. per år. Av praktiska skäl föreslår utred- ningen att fribeloppet justeras till 345 % av basbeloppet per termin, motsvarande en bruttoårsinkomst på 47 610 kr. Konsekven- serna av utredningens förslag sammanlagt avseende deltidsstudiemedel redovisas i kap. 9 tabellerna 18, 19, 20 och 21.

Studiemedelsutredningen har också be- handlat sammanboendebegreppet inom stu- diemedelssystemet. Nuvarande utformning av prövningsreglerna gentemot makes inkomst och förmögenhet tar endast hänsyn till om makarna sammanbor under studietiden. Bor makarna åtskilda, sker således ej någon pröv- ning. Samma är förhållandet om en studie- medelstagare sammanbor med annan person. Utredningen har därför funnit att dessa be- stämmelser är mindre tillfredsställande. Ut- redningen föreslår att prövning mot makes inkomst och förmögenhet i fortsättningen sker även i det fall makarna p g a studierna

lever åtskilda samt att behovsprövning av- seende samboendet regleras i enlighet med bestämmelserna i65 & kommunalskattelagen. Enligt denna lag likställs med gifta de som, utan att vara gifta, lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller haft barn.

Vidare har utredningen funnit det lämp- ligt att prövning mot makes inkomst sker beträffande de studiemedel som beviljas först för vårterminen året efter det då äktenskapet ingicks.

I kapitel 9 behandlar studiemedelsutred- ningen storleken av barntillägg inom studie— medelssystemet. Bakgrunden är att barn- tillägg, som utgår till studerande med barn under 16 år, har ansetts vara för lågt tilltaget för att täcka de faktiska kostnaderna för barnets (barnens) uppehälle och tillsyn.

Denna ekonomiskt otillfredsställande si- tuation har i bland lett till att studerande tvingats till förvärvsarbete för att kunna klara familjens uppehälle. I vissa fall har den ekonomiska situationen lett till direkta stu- dieavbrott,därför att föräldrarna inte kunnat bekosta den barntillsyn som är nödvändig för att klara effektiva heltidsstudier. I regel är det kvinnan som får avstå från studierna, när inte tillsynen för barnen kan ordnas på ett acceptabelt sätt. I kapitel 6 redovisar studiemedelsutredningen två undersökningar som belyser förhållandet för studerandefa- miljerna.

Vid sina beräkningar av barnens konsum— tion utgår studiemedelsutredningen från de beräkningar som gjorts i familjeberedningens enkät från 1963. I denna visas att medelkost- naden för ett barn mellan 0 _ 16 år, omräk- nat i 1970 års priser, ligger på ca 3 300 kr. Av familjeberedningens enkät framgår också att kostnaden är något lägre per barn ju fler barn familjen har och att kostnaden per barn stiger kraftigt med åldern.

Utredningen har ansett att det skulle ha varit naturligt att utgå från avgifterna i den kommunala barntillsynen. Emellertid har endast en mindre del av studerandeföräld- rarna pg a samhällets svagt utbyggda barn- stugeverksamhet möjlighet att utnyttja sådan

tillsynsform, varför utredningen ansett det vara nödvändigt att utgå från en normalav— gift för privat anordnad barntillsyn.

Studiemedelsutredningen har i enkät till de barnavårdande institutionerna på de stör- re universitetsorterna inhämtat uppgifter om barntillsynssituationen för studerande med barn i förhållande till antalet platser inom den kommunala barnstugeverksamheten. En- ligt denna undersökning var studerandefa- miljerna, som grupp betraktad relativt väl tillgodosedda jämfört med andra. Tillsyns- situationen är dock totalt i samhället klart otillfredsställande för alla familjer med minderåriga barn. Med tanke härpå har, som framhållits, utredningen funnit det motiverat att utgå från normalkostnad för privat anordnad barntillsyn. Denna kostnad har utredningen beräknat till ca 15 kr. per dag och ett barn. Kostnaden blir även här något lägre per barn om föräldrarna har fler barn än ett. Utredningen anser att en lösning av barntillsynen för studerandeföräldrarna bätt- re skulle möjliggöra effektiva heltidsstudier. Samtidigt vill emellertid utredningen betona att barntillsynen för studerandefamiljer inte bör lösas genom t ex utbyggnad av kategori- daghem eller att de studerande ges företräde till kommunal barntillsyn. Dessa frågor bör lösas samtidigt för samtliga grupper som efterfrågar kommunalt anordnad barntillsyn.

Utgångspunkten vid fastställandet av barntilläggets storlek måste följaktligen va- ra kostnader för barnets tillsyn och konsum- tion. I en sammanställning av beräknade barnkostnader för studerande och samhälle- ligt stöd till barn (tabell 9.14 sid 173) har utredningen framräknat att de medel stude- randefamiljer får tillskjuta i genomsnitt ut- gör I 460 kr. per barn för att täcka skillna- den mellan samhällets stöd (nuvarande barn- tillägg inräknat) och de faktiska barnkostna- derna. Det är denna beräknade skillnad som utredningen har som grund för att föreslå ändrade regler för barntillägg.

Enligt utredningen kan man uppnå den eftersträvade förbättringen genom att barn- tillägget i fortsättningen utgår till båda för- äldrarna om de studerar. Förslaget innebär

för familjer med ett barn, där båda föräldrar- na uppbär studiemedel, att två barntillägg kan utgå dvs i princip fördubbling av nuva- rande barntillägg.

Utgångspunkten i detta förslag är dels att utredningen anser att båda föräldrarna ilika män och efter förmåga bör bidra till barnens försörjning, dels att der är otillfredsställande att återbetalning av barntillägg ekonomiskt belastar endast en av föräldrarna om båda studerar. För ett barn utgår enligt utred- ningens förslag barntillägg om 3 450 kr. per läsår mot nuvarande 1750 kr., om båda föräldrarna uppbär studiemedel.

Med hänsyn till att både tillsynskostna- den och konsumtionskostnaden per barn blir lägre om föräldrarna har fler barn än ett, har utredningen funnit det rimligt att barntillägg för fler barn än ett utgår med lägre belopp. Efter övervägande har utredningen funnit lämpligt föreslå att bamtillägg för varje barn utöver ett i fortsättningen utgår med 15 % av basbeloppet, eller f n 1 035 kr. per år och studerandeförälder. Studiemedelsutredning- ens förslag avseende barntillägg för heltids- studerande sammanfattas i tabell 9.14.

Utredningen föreslår att barntillägg för deltidsstuderande skall utgå med hälften av beloppet för heltidsstuderande. Barntillsyns- kostnaderna är avsevärt lägre vid deltidsstu- dier än vid heltidsstudier. En halvering av barntillägg svarar dessutom bättre mot den enhetlighet i reglerna som utredningen efter- strävar. Utredningens förslag avseende barn- tillägg för deltidsstuderande sammanfattasi tabell 9.18 (sid 180).

De som får förbättringar enligt studieme- delsutredningens förslag avseende barntillägg är de homogena studerandefamiljerna, dvs familjer där båda föräldrarna studerar. Det är nämligen dessa som i många avseenden har en besvärlig ekonomisk situation. För andra familjekategorier — heterogena studerandefa— miljer och för ensamstående med barn — innebär utredningens förslag avseende barn- tillägg en viss försämring. Utredningen har kunnat acceptera detta då dessa kategorier tidigare varit allt för gynnade avseende me- del för barnkostnader. Dessutom får förut-

sättas att dessa familjer erhåller medel till barnens försörjning antingen genom förvärvs- arbetande make eller, i fråga om ensamståen- de, genom underhållsbidrag eller bidragsför- skott.

Utredningen har också övervägt att före- slå en höjning av åldersgränsen för barn- tillägg. Utredningen har dock funnit att till- räckliga skäl för en sådan höjning saknas.

Reservationer

av Börje Nilsson

Studiemedelsutredningens uppfattning att behovsprövning av studiemedel mot makes inkomst kvarstår delar jag. Min principiella inställning har här varit att det med nuvaran- de inkomstfördelning i samhället ter sig orimligt att genomföra en reform som skulle få störst betydelse i högre inkomstlägen, vilket ett fullständigt borttagande av behovs- prövningsreglema skulle innebära. Studie- medel bör i enlighet härmed inte utgå till studerande, vilken genom makes inkomst kan förutsättas leva under mycket goda ekonomiska förhållanden.

Jag delar utredningsmajoritetens mening att nuvarande reduktionsregler träder i kraft vid alltför låga inkomster. Den av utred- ningen föreslagna höjningen av fribeloppet för makeprövning i nivå med den s k balans- punkten i skattepropositionen från 1970 anser jag vara helt tillfredsställande. Det är för mig mest angeläget att skapa en reform med motivet att ge förbättringar till studer- ande, vars make har måttliga inkomster. Det är därför riktigt att studiemedel ej prövas mot makes inkomst förrän denna överskrider den s k balanspunkten i skattesystemet dvs ca 30000 kr. Vid ett sådant fribelopp är studiemedlen reducerade till hälften då ma- kes inkomst för år räknat är knappt 50 000 kr. (brutto) och är helt bortreducerade då makes årsinkomst är ca 60 000 kr. (brutto).

1 dessa avseenden överensstämmer mina åsikter helt med utredningsförslaget. När sedan utredningsmajoriteten önskar till-

godose grupper, som på grund av makes inkomst inte skall vara berättigade till studie- medel, genom att föreslå ett minimibelopp som skall kunna utgå helt oberoende av makes inkomst och förmögenhet, måste jag av principiella skäl meddela avvikande upp- fattning. Det av utredningen föreslagna minimibeloppet innebär med en höjd fribe- loppsgräns att studerande, vars make har en årsinkomst överstigande ca 60 000 kr. (brut— to) alltid skall vara berättigade till extra studiemedel om 1 380 kr för år_ Utredning- ens majoritet har menat att minimibeloppet är av väsentlig betydelse för att gruppen hemmavarande kvinnor skall få möjlighet att själva bekosta de extra utgifter utbildningen medför för familjen. Dessutom menar man ett en rättighet införes för en grupp som många gånger kan ha svårt att på annat sätt erhålla tillräckliga medel för att få merkost- naderna för utbildning täckta. Att genom- föra en reform, vilken enbart skulle skapa förbättringar för grupper, som får förutsättas leva under mycket goda ekonomiska förhål- landen, är principiellt felaktigt. Man kan omöjligen bortse från att om maken har hög inkomst eller förmögenhet, så är och förblir man välställd. Det av utredningen föreslagna minimibeloppet kan knappast utgöra något ekonomiskt skydd eftersom den grupp, som skulle komma i åtnjutande av detta, redan lever under ekonomiskt mycket gynnsamma förhållanden.

De motiv som talar för en höjd fri-

beloppsgräns talar enligt min uppfattning samtidigt mot att man i studiemedels- systemet inför ett oreducerbart minimibe- lopp. Ett minimibelopp medför att marginal- effekten blir större ju högre inkomst den förvärvsarbetande parten har.

Utredningsmajoriteten motiverar också att ett minimibelopp svarar bättre mot prin- ciperna i systemet med utbildningsbidrag där alltid halva grundbeloppet utgår om rätt till sådant föreligger. Enligt min mening är det nödvändigt att skilja på systemen med ut- bildningsbidrag och studiemedel. Utbild- ningsbidrag är motiverat utifrån arbets- marknads- och sysselsättningspolitiska ut- gångspunkter. Det kan ur dessa aspekter kanske te sig rimligt att utbildningsbidraget aldrig reduceras till noll kr eftersom bidraget får anses utgöra en stimulans för personer, som är arbetslösa eller som hotas av arbets- löshet.

Studiemedelssystemet däremot bygger helt på den enskildes egen aktivitet och preferens för en viss utbildning. Studiemedel erhålles oavsett det arbetsmarknadspolitiskt motiverade i utbildningen. Att i det läget jämställa de båda stödformerna är för mig felaktigt. Min principiella uppfattning för att reduktionsreglerna avseende makes inkomst bör kvarstå överensstämmer i samma av- seende med min mening att studiemedlen bör reduceras till noll kr.

Den för mig angelägna reformering av prövningen mot makes inkomst bör gå ut på att höja den gräns över vilken studiemedlen reduceras, för att därigenom i första hand skapa förbättringar för de lägre inkomst- tagarna bland studerandefamiljerna. Då denna fribeloppsgräns höjs till 230 % av basbeloppet per termin eller makes inkomst om 31740 kr. (brutto) för år möjliggörs även för andra grupper tex gifta hemmava- rande kvinnor, vars män har en förhållande- vis hög inkomst, att erhålla del av studieme- del.

Reformeringen av behovsprövnings- reglerna bör utgå från en princip som inne- bär att de största effekterna ges i lägre inkomstskikt än i högre. De ekonomiska

betingelserna för studier är nämligen i hög grad avgörande för möjligheten att påbörja studier i familjer med låg inkomst, medan däremot de ekonomiska betingelserna inte har lika avgörande betydelse för studie- motivationen i familjer med förhållandevis god ekonomi. I detta perspektiv finner jag det av utredningens majoritet föreslagna minimibeloppet, som enbart gynnar familjer med inkomster ovanför om 60000 kr., oacceptabelt.

av Staffan Nilsson

Utredningen behandlar i kapitel 9 storleken av barntillägget istudiemedelssystemet.

Utredningens förslag innebär, att varje studiemedelsberättigad förälder äger rätt att lyfta barntillägg. Storleken på tillägget baseras på genomsnittskostnader för ett barns konsumtion och tillsyn. Utredningen föreslår att barntillägg för ett barn utgår med 25 % av basbeloppet för ett år, och för varje barn utöver ett med 15 % av basbeloppet för ett år. Detta innebär en kraftig förbättring för familjer där båda föräldrarna studerar och uppbär studiemedel. Däremot innebär det en försämring för heterogena studerande- familjer och för ensamstående föräldrar som uppbär studiemedel för varje barn de har utöver ett.

Det kan i vissa lägen accepteras att en grupp under en övergångstid ej blir delaktiga av en reform, medan andra grupper under tiden får betydande förbättringar. I detta fall är det emellertid inte rimligt att försämra en redan ansträngd ekonomisk situation som många studerandefamiljer med barn har. Särskilt kommer de vuxenstuderande att drabbas, om utredningens förslag om diffe- rentierat barntillägg genomförs. Enligt vad som framgår av tabell 6.5 i kapitel 6 lyfter de som är 30 år och däröver i nästan samtliga fall ett eller flera barntillägg. Detta tyder på att de vuxenstuderande är i behov av ett odifferentierat barntillägg. Visserligen är denna studerandegrupp liten i förhållande till det totala antalet studiemedelstagare,

men den har på några få år fördubblats. Det har i andra sammanhang, även av studieme- delsutredningen, framhållits nödvändigheten av ett förbättrat studiesocialt stöd till de vuxenstuderande. För närvarande pågår ut- redningsarbete, som kan väntas leda till för- bättringar för de vuxenstuderande. Det är då angeläget att inte denna grupps studiesociala villkor försämras som sker om studiemedels- utredningens förslag i detta avseende genom- förs. Visserligen innebär studiemedelsutred- ningens förslag totalt sett en förbättring som även kommer de vuxenstuderande till del, men ett differentierat barntillägg kan avse- värt försämra den ekonomiska situationen för många vuxenstuderande.

Kostnaderna för barntillägg som utgår med samma belopp per barn är så små att detta inte bör utgöra hinder för att barn- tillägg utgår odifferentierat. Samtidigt utgör barntillägg en mycket liten del av den totala skuldsättningen för en studerandeförälder. Önskar man hålla skuldsättningen nere måste självfallet andra åtgärder till än att differen- tiera barntilläggen.

Jag vill med stöd av det nu anförda reservera mig mot utredningsmajoritetens förslag att införa ett differentierat barn- tillägg i studiemedelssystemet. I stället före- slår jag att barntillägg utgår till studerande- förälder med 25 % av basbeloppet per år för varje barn.

Särskilt yttrande

av Staffan Nilsson

Utredningen behandlar i kapitel 8 storleken av det utgående studiestödet i studiemedels- systemet gentemot make/makas inkomst. Utredningen föreslår att principen om make- prövningen i studiemedelssystemet skall kvarstå, men att nuvarande fribeloppsgränser kraftigt höjes från 140 % av basbeloppet till 230 %.

Utredningens förslag i detta avseende kan uppfattas så att makeprövningen allt fram- gent bör bibehållas. Denna uppfattning delar jag inte utan anser att prövningen mot make/makas inkomst i studiemedelssystemet på sikt bör tas bort.

Principen för den nu existerande make- prövningen bygger på familjens gemensamma ekonomiska bärkraft. Synen på makarnas inbördes ekonomiska ställning har dock för- ändrats, och det finns idag en markerad strävan att även gifta bör betraktas som ekonomiskt självständiga individer. En sådan förändrad inriktning har bla, såsom utred- ningen redogör för, uttalats av Kungl Maj :t i direktiven till familjelagsakkunniga som har till uppgift att se över familjelagstiftningen. Även det nuvarande skattesystemet, som genomfördes 1.1.1971, bygger på principen om makarnas inbördes ekonomiskt självstän- diga ställning. Den nuvarande äktenskapslag- stiftningen om makars försörjningsplikt sy- nes inte hindra riksdagen från att besluta om en sådan beskattning. Därför förefallen ut- redningens argumentering, att den nuvarande lagstiftningen hindrar ett borttagande av

makeprövningen, inte särskilt övertygande, om man förutsätter ett någorlunda enhetligt och konsekvent betraktelsesätt av makars ekonomiska ställning när det gäller skyldig- heter likaväl som förmåner.

Jag delar däremot utredningens ställningstaganden om att kostnaderna för ett omedelbart slopande av behovs- prövningen gentemot makes inkomst är så pass höga, att man inte helt kan bortse härifrån. Det är detta motiv som fått mig acceptera den av utredningen föreslagna höj- ningen av fribeloppsgränsen. Samtidigt vill jag understryka att den föreslagna höjningen måste ses som en lägsta acceptabla gräns. Enligt min mening måste man se höjningen som ett steg på väg mot ett fullständigt slopande av behovsprövningen, som är den rimliga lösning man på sikt skall eftersträva.

l Utbildningspolitik och utbildningsexpansion

1.1. Utbildningspolitiska målsättningar

Ett av de grundläggande målen för sam- hällets utbildningspolitik under de senaste årtiondena har bl a varit att successivt för- ändra olika skolformer för att komma till rätta med kvarstående orättvisor inom ut- bildningsväsendet. De utbildningspolitiska besluten har därför inriktats på att alla barn och ungdomar skall ges samma reella möjlig- heter till utbildning oberoende av sociala, ekonomiska och geografiska förhållanden.

Reformerna har således syftat till att skapa största möjliga rättvisa i utbildnings- hänseende mellan olika medborgargrupper. Inrättandet av en obligatorisk nioårig grund- skola med ett sammanhållet högstadium får ses mot denna bakgrund. Likaså väntas de omfattande förändringarna av gymnasieut- bildningen med bla beslutet om den nya gymnasieskolan, i vilken de tidigare skolfor— merna gymnasium, fackskola och yrkesskola sammanfogas till en enda skolform, medföra större möjligheter att på den gymnasiala utbildningsnivån förverkliga målsättningen om allas rätt till utbildning oberoende av bakgrund. Den expansiva utvecklingen av de gymnasiala skolformerna innebär att inemot 90% av alla lö-årigar i dag kan påbörja någon form av gymnasiestudier. Motsvarande andel i början av l960-talet var 40 %. På sikt räknar man med att praktiskt taget alla ungdomar efter grundskolan skall gå vidare till gymnasieskolan.

Parallellt med reformeringen av ungdoms- skolan — grundskola och gymnasieskola — har en kraftig expansion skett av den efter- gymnasiala utbildningen. Målsättningen för utbildningspolitiken har även inom detta område varit att alla skall beredas lika möj- ligheter att utveckla sina intressen och anlag. Tillströmningen till universitet och högsko- lor har fortsatt att öka under hela l960-ta- let. Läsåret l960/61 var antalet närvarande studerande 36 600. Läsåret 1970/71 var motsvarande antal 121 500.

En tendens i dagens utbildningspolitik är en ökad regional spridning av universitets- och högskoleutbildningen. Efter beslut av 1965 års riksdag inrättades universitetsfilia- ler i Karlstad, Linköping, Växjö och Örebro. Nya socialhögskolor har inrättats iörebro och Östersund och en ny teknisk högskole- enhet i Luleå. Denna spridning av undervis- ningen på universitets- och högskolenivå har inneburit ökade möjligheter till högre studier för människor som tidigare på grund av lokal bundenhet tvingats avstå från sådana studier. Även annan eftergymnasial utbildning än den traditionellt akademiska har efter hand byggts ut. Den decentraliserade universitets- utbildningen har medfört en ytterligare spridning av högre utbildning till orter utan- för universitetsorterna. Detsamma gäller stu- dieförbundens universitetscirklar. Den regio- nala spridningen av den högre utbildningen väntas fortsätta under 1970-talet för att ge utrymme för fortsatt expansion inom utbild-

ningssektorn och för att motverka geografis- ka olikheter. Sålunda inleddes under läsåret 1970/71 en mer systematiserad decentralise- rad universitetsutbildning i Luleå, Sundsvall och Östersund.

En annan tendens idagens utbildningspo- litik är ökad satsning på vuxenutbildningen. Denna har efter hand kommit att framstå som det viktigaste fältet för reformer inorn utbildningspolitiken. De stora utbildningsre- formerna under l960-talet, vilka i första hand inriktats på de yngre generationerna, har lett till att det uppstått stora skillnader mellan generationernas utbildningsnivå. Det gäller nu för samhället att på olika sätt minska denna utbildningsklyfta.

På grundval av förslag från studiesociala ut redningen genomfördes vid 1962 och 1963 års riksdagar flera åtgärder som syftade till att göra det möjligt för vuxna att i efterhand kompensera bristerna i en tidigare utbild- ning. Vid 1967 års riksdag fattades beslut om en kraftig utvidgning av vuxenutbildning- en. Denna blev en del av det kommunala skolväsendet. Grundskolan och gymnasiet öppnades för vuxna under kvällstid, och i vissa kommuner även under dagtid. Vidare togs radio och television iökad utsträckning i anspråk för distribution av utbildning.

Utbyggnaden av vuxenutbildningen har därefter fortsatt. Vid 1970 års riksdag antogs program för att vid sidan av generella åtgär— der, som t ex vuxenundervisning igymnasia- la skolämnen, ge de vuxna med kort utbild- ningstid ytterligare möjligheter till fortsatt utbildning. Särskilt angeläget anses det vara att vuxenutbildningen när dem som har den kortaste utbildningen och som bl a till följd därav är känsliga för strukturförändringar på arbetsmarknaden. Hösten 1970 deltog näs- tan 170 000 elever i den kommunala vuxen- utbildningen. Av dessa deltog 80 000 i yrkes- skolans deltidskurser. I ämneskurser deltog inemot 87 000 elever, dvs en ökning med 22 000 elever jämfört med året innan. Mer än hälften av denna ökning föll på kurser inom grundskolans högstadium. Av dem som deltog i någon form av kommunal vuxenut- bildning var 63 % över 25 år och 30 % var

1971 års riksdag har beslutat om fortsatt utbyggnad av vuxenutbildningen. Beslutet innebär bl a att grundskoleutbildningen skall prioriteras för att man genom sådana åtgär— der skall försöka nå dem som är utbildnings- mässigt minst gynnade. Glesbygdskommuner har vidare genom riksdagens beslut fått ökade möjligheter till statsbidrag för anord- nande av kommunal vuxenutbildning.

Formellt står den kommunala vuxenut- bildningen öppen för alla. Erfarenheterna har dock visat att studiehindren är betydan— de för stora grupper. Vuxenutbildningen når fortfarande inte dem som har det största behovet av sådan utbildning.

Det angelägna i att de vuxnas behov av fortsatt utbildning tillgodoses illustreras av diagram l.l. Ännu år 1980 kommer — om inte ytterligare insatser görs — en stor del av dem som då befinner sig i den relativt låga åldersgruppen 30—44 år att ha en kortare utbildning än som svarar mot genomgången grundskola. [ åldersgruppen däröver kommer den övervägande delen — två tredjedelar eller mer — att ha en sådan kort grundutbildning. Nästan alla som då befinner sig iåldersgrup- pen 20—29 år kommer däremot att ha ge- nomgått en minst elvaårig utbildning, dvs befinner sig i ett mycket mer förmånligt utbildningsläge än övriga vuxna medborgare.

En viktig och kvantitativt betydande del av vuxenutbildningen utgör arbetsmarknads- utbildningen. Denna har tillkommit i syfte att genom omskolning eller vidareutbildning skapa nya möjligheter på arbetsmarknaden för arbetslösa eller personer som hotas av arbetslöshet. Ca 75 000 personer påbörjade sådan utbildning 1969/70. Kurser anordnade av skolöverstyrelsen (omskolningskurser, fortbildningskurser, nybörjarkurser och an- passningskurser) svarar för drygt hälften av den totala arbetsmarknadsutbildningen. mätt i antalet utbildningsveckor. Arbetsmarknads- utbildning som är förlagd till det reguljära utbildningsväsendet hade 1969/70 en om- fattning av ca 40 000 platser. Inom den rent yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen pågår sedan en tid försöksverksamhet med

Diagram 1.1 Befolkningens utbildningssammansätt 1970 och 1980 uppdelade på ålder och utbildningsnivå.

24 29 34

20- 25- 30- 24 29 34

Fullständig examen från uni- versitet eller högskola

Gymnasium, fackskola, nya gymnasieskolan samt ev. yr- kesutbildning

39 44 49 54 59 64

35- 40— 45— 50- 55- 60. 39 44 49 54 59 64

Grundskola, realskola, flick- skola, folkhögskola samt ev. yrkesutbildning

Folkskola, fortsättningsskola samt ev. yrkesutbildning

viss allmän utbildning. Sådan utbildning ut- gör ett viktigt bidrag till strävandena att inom vuxenutbildningen stödja dem som har kortaste utbildningen och till följd härav oftare än andra drabbas av arbetslöshet och svårigheter på arbetsmarknaden.

En tredje tendens är reformeringen av behörighets- och urvalsregler för tillträde till högre studier. Målsättningen är att uppnå en rättvisare värdering av olika typer av utbild- ning och yrkeserfarenhet. Tidigare behörig- hets- och kompetensregler för tillträde till högre utbildning har haft en ganska snäv inriktning på den kompetens gymnasieut- bildningen gett. [ syfte att ge fler, särskilt vuxna, personer möjligheter till universitets- utbildning inleddes under läsåret 1969/70, efter förslag från kompetensutredningen, en försöksverksamhet med ändrade behörighets- villkor för tillträde till universitet. Verksam- heten omfattar studier för sammanlagt 60 poäng inom vissa ämnesområden vid univer- siteten. Maximalt 40 poäng får läsas inom ett och samma ämnesområde. Behörig att inskri- vas enligt de vidgade behörighetsbestämmel- serna är den som fyllt 25 år och varit yrkesverksam i 5 år eller på annat sätt förvärvat motsvarande erfarenhet. Den stu- derande skall vidare uppfylla vissa särskilda krav på förkunskaper av betydelse för stu- dierna i fråga. Genom behörighetsreglernas utformning önskade man främst nå dem som genom omfattande studiecirkelverksamhet inom fortbildningen skaffat sig kompetens för högre utbildning, Under läsåret 1969/70 inskrevs drygt 1 800 studerande vid universi- teten enligt denna behörighetsregel. Motsva- rande antal inskrivna läsåret 1970/71 var drygt 2 800.

I kompetensutredningens i juli 1970 av- lämnade betänkande (SOU 1970:21) föreslås helt nya behörighets- och urvalsregler för tillträde till högre utbildning. Förslagen inne- bär att det för allmän behörighet till studier inom universitet och högskolor skall räcka med två års gymnasial utbildning eller mot— svarande. Vidare föreslås att den försöks— verksamhet som beskrivits i föregående stycke skall fortsätta. Genom de föreslagna

behörighetsreglerna skulle universitet och högskolor komma att öppnas för avsevärt många fler än vad som nu är fallet. Gymna- sieskolan skulle således oavsett utbildnings- linje ge allmän behörighet. Likaså föreslås att folkhögskola i behörighetshänseende likstäl- les med tvåårig gymnasieskola. Genomförs kompetensutredningens förslag, skulle för- modligen tillströmningen till universitet och högskolor öka avsevärt. Särskilt gäller detta kategorin yrkesverksamma utan fullständig gymnasial utbildning, som genom generösare behörighetsregler bereds tillfälle att bedriva högskolestudier för att bl a komplettera tidi- gare utbildning och yrkeserfarenhet.

Målsättningen för samhällets utbildnings- politik är inte enbart att tillgodose indivi— duella behov. Av betydelse är också att utbildningspolitiken ges en sådan inriktning att arbetsmarknadens behov av lämplig och väl utbildad arbetskraft tillgodoses. Någon motsättning mellan individens och samhäl- lets behov behöver därvidlag icke finnas. För både individen och samhället är det av stor vikt att utbildningen planeras så att den förbereder för framtida yrkesverksamhet. Yrkesutbildningsmålet har under senare år fått en allt mer framträdande plats för den högre utbildningens målsättning. En av mål- sättningarna vid införandet av fasta studie- gångar vid de filosofiska fakulteterna var att utbildningen bättre skulle svara mot arbets- marknadens behov. lnförandet av yrkesin- riktade en- och tvåterminskurser vid universi- teten liksom införandet av s k kombinations- utbildningslinjer får också ses mot denna bakgrund. Ett annat uttryck för nämnda målsättning är den kraftiga ökningen av antalet utbildningsplatser vid utbildningslin- jer utanför universitet och högskolor, där de direkt yrkesförberedande momenten fått en framträdande plats i utbildningen.

Den eftergymnasiala utbildningens inrikt- ning på arbetsmarknadens behov, med ut- gångspunkt såväl i den kvantitativa som i den kvalitativa aspekten, understryks kraftigt i direktiven för 1968 års utbildningsutredning (U 68). Utredningen skall enligt sina direktiv se över den eftergymnasiala utbildningens

dimensionering, struktur, organisation och lokalisering. U 68 skall bla planera utbild- ningsväsendets dimensionering med hänsyns- tagande till samhällets behov av utbildad arbetskraft.

En markering av en önskad anpassning till arbetsmarknadens behov är det förhållandet att den s k återkommande utbildningen fått en framträdande plats i U 68:s målsättning för den kommande utbildningsstrukturen. Ett av motiven för ett system med åter- kommande utbildning är att en bättre an- passning mellan utbildning och arbetsmark- nad kan komma till stånd, om studier och yrkesverksamhet kan varvas på ett mer syste— matiskt sätt än som för närvarande sker. Satt i system innebär den återkommande utbild- ningen att vuxenutbildningen kan inordnasi det totala utbildningspolitiska perspektivet på ett naturligare sätt än som fn är möjligt.

Ett annat motiv för den översyn av den eftergymnasiala utbildningssektorn, som ut— förs av U 68, är sektorns kraftiga expansion under l960-ta1et. Som tidigare påpekats har antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor i det närmaste tredubblats under senaste tioårsperioden. Denna explo- sionsartade utveckling har möjliggjorts ge— nom kraftigt höjda anslag till den högre utbildningen. Totalt har kostnaderna för utbildning samt forskning och utvecklingsar- bete ökat sin andel på den totala driftbudge- tens utgiftssida från nästan 15 % år 1960/61 till i det närmaste 23 % budgetåret 1970/71.

1.2. Den högre utbildningens expansion

Den hittillsvarande expansionen av utbild- ningsväsendet har överträffat alla prognoser. För den högre utbildningen har denna ök- ning till största delen fallit på de filosofiska fakulteterna trots att en kraftig utbyggnad av andra eftergymnasiala utbildningsvägar skett under samma period. 1963 års riksdag fastställde en ram för den fortsatta utbygg- naden av universitet och högskolor. Ramen fastställdes med hänsyn till storleken av de resurser samhället ansågs kunna ställa till

universitet- och högskolesektorns förfogan- de. Man räknade med att nära 83 000 skulle utnyttja utbildningsresurserna i början av 1970—talet. För den fortsatta planeringen justerades 1965 detta antal till 87 000 stude- rande. De gjorda prognoserna har emellertid kraftigt överträffats av utvecklingen. Till- strömningen av studerande till universitet och högskolor i jämförelse med 1963 års siffror framgår av tabell 1.1.

Tabell 1.1 Tillströmningen av studerande till universitet och högskolor ijämförelse med 1963 års prognos.

År 1963 års Det faktiska an- prognos talet nyinskrivnal

1962/63 9 900 10 040 1964/65 13 455 14 947 1966/67 15 525 19340 1968/69 16 320 28 430 1970/71 16 507 25 400

' Avser endast utbildningar inom UKÄZS område

Den drastiskt ökade tillströmningen till universitet och högskolor under 1960-talet har som påpekats framförallt koncentrerats till de filosofiska fakulteterna. Det är särskilt de humanistiska och samhällsvetenskapliga fakulteterna, som expanderat. Av nettoanta- let inskrivna studerande läsåret 1969/70 in- skrevs två tredjedelar vid de filosofiska fakul- teterna. Av tabellen framgår att det är under senare delen av 1960-ta1et, som den kraftiga tillströmningen av nyinskrivna studerande har skett. Antalet nästan fördubblades under denna tid. På grund av att ökningen koncen- trerats till ett fåtal år under slutet av 1960-ta1et har antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor också ökat starkt. Antalet närvarande studerande under perioden l960/61 till 1975/76 framgår av tabell 1.2.

Tabell 1.2 Utvecklingen av antalet närvarande studerande vid universitet och högskolor

perioden 1960/61—1975/76

1960/61 1965/66 1970/71 1975/762 Spärrade utbildningslinjer och fakulteter 13 149 21 562 32 725 42 350 Fria fakulteterl 23 436 45 890 88 750 80 650 Samtl utbildningslinjer och fakulteter 36 585 67 452 121 475 123 000

Med fri fakultet avses: Humanistisk fakultet, samhällsvetenskaplig fakultet, matematiskt— naturvetenskaplig fakultet,juridisk fakultet och teologisk fakultet. ? Beräknat 1975/76

Av tabellen framgår att studerandeantalet har ökat med i det närmaste 85 000 stude- rande under perioden l960/61—1970/7l. Antalet närvarande studerande väntas öka med tillsammans ca 7 000 studerande fram to m läsåret 1972/73 för att därefter kom- ma att minska något. Detta sammanhänger med att antalet examinerade inom grundut- bildningen vid universitet och högskolor kraftigt ökar mellan åren 1972/73 och 1975/76. Sålunda väntas uppemåt 21000 studerande examineras läsåret 1972/73. En av målsättningarna i 1968 års beslut om införandet av fasta studiegångar vid filoso- fisk fakultet var just att uppnå en förbättrad genomströmningshastighet. Det beräknade antalet utexaminerade år 1972/73 samt åren därefter är bla en direkt följd av dessa strävanden. Antalet närvarande studerande beräknas efter läsåret 1975/76 ligga vid 123 000 studerande per år. Att inte minsk- ningen blir större beror på en planerad ökning av antalet utbildningsplatser vid de spärrade utbildningslinjerna och spärrade fa- kulteterna.

Den kraftiga ökningen i tillströmningen till universitet och högskolor är i första hand betingad av en ökning av antalet studerande med gymnasieutbildning. Omkring två tred- jedelar av gymnasiets elever beräknas fortsät- ta sina studier vid universitet och högskolor. (Totalt sett är det en ännu större andel som fortsätter med utbildning efter gymnasiet eftersom många går till annan eftergymna- sialutbildning än universitet och högskolor. Dessa är inte medräknade i det antal stude- rande som redovisas i tabellerna.)

Ett av de viktigaste skälen till att så

många fortsätter med högre studier direkt efter avslutad gymnasieutbildning är att de allmänna linjerna inom gymnasieutbildning- en givit så få möjligheter till direkt yrkes- verksamhet. Utbildningen har därför ofta fått kompletteras med något eller några års studier på eftergymnasial nivå.

Ett annat förhållande, som också har påverkat tillströmningen till universitetens fria fakulteter, är att den förmodade avlänk- ningen från universitetsutbildning mot annan eftergymnasial utbildning inte varit tillräck- lig, trots att en kraftig utbyggnad av sådana utbildningsvägar skett. Intagningskapaciteten vid de utbildningslinjer inom det eftergym- nasiala området som ligger utanför universi- tetssektorn har sålunda i stort fördubblats under 1960-talet. Efterfrågan på högre ut- bildning överhuvudtaget har emellertid varit av en sådan omfattning att utbyggnaden av annan eftergymnasial utbildning än universi- tetsutbildning trots detta inte varit tillräcklig för att möta den ökade efterfrågan. Ett stort antal studerande har därför sökt sig till de filosofiska fakulteterna, även om de kanske i första hand önskat sig annan eftergymnasial utbildning.

Under senare år har ett ökat antal stude- rande utan fullständig gymnasieutbildning inskrivits vid de filosofiska fakulteterna. Re- lativt sett har denna grupp studerande ökat snabbare än vad studerande med fullständig gymnasieexamen gjort under samma tid. Detta sammanhänger med de nya behörig- hetsreglerna för studerande utan normal be- hörighet samt liberalare dispensregler över- huvudtaget. Statistiska centralbyrån (SCB) räknar med att denna grupp studerande

uppgick till ett antal av 4 000 läsåret 1967/68. Läsåren 1969/70 och 1970/71 inskrevs drygt 3 600 studerande enligt de vidgade behörighetsbestämmelserna. Man räknar med en fortsatt ökning av sådana studerande även om antalet nyinskrivna be- räknas ligga något lägre de närmaste åren än 1969/70 och 1970/71. Fattar statsmakterna beslut om nya behörighetsregler i enlighet med vad kompetensutredningen föreslagit, kan dock en ytterligare ökning av antalet studerande som inte genomgått den treåriga gymnasieutbildningen komma att ske.

En annan faktor som haft betydelse för den expansiva utvecklingen av den högre utbildningen, är den ökade regionala sprid- ningen av sådan utbildning. Vid universitets- filialerna beräknades ca 10000 studerande vara inskrivna under läsåret 1970/71. Även utbyggnaden av den decentraliserade univer- sitetsundervisningen utanför universitets- och filialorterna beräknas ha medfört ett ökat antal studerande.

Som framgått av tabell 1.1 var antalet nyinskrivna studerande mindre läsåret 1970/71 än under läsåret 1968/69. Även under innevarande läsår väntas en dämpning ske av tillströmningen till framför allt univer- sitetens fria fakulteter. SCB beräknar att nettoantalet inskrivna vid dessa fakulteter skall stabiliseras kring 20 000 studerande per år under 1970-talet. Däremot väntas en kraftig expansion av antalet utbildningsplat- ser vid de spärrade utbildningslinjerna, såväl inom som utom UKÄzs område, varför det totala antalet nyinskrivna studerande beräk- nas bli ca 27 000 per år. Orsaken till att antalet nyinskrivna studerande inte längre ökar år från år, vilket var fallet under 1960-talet, anses i första hand bero på att det årliga antalet elever som slutför gymna- sieutbildning fr o m 1970 stabiliserats kring 30 000.

Förslag från U 68, liksom kompetensut- redningens förslag om nya behörighetsregler, väntas i framtiden få avsevärda konsekvenser för rekryteringen till eftergymnasial utbild- ning. I viss män kan även arbetsmarknadssi- tuationen för de nyexaminerade få effekter

på tillströmningen då ett ovisst arbetsmark- nadsläge ofta inverkar på benägenheten hos nya studerande att påbörja utbildning.

2. Samhällets studiesociala stöd

2.1. Allmänna synpunkter

Som framgått av föregående kapitel har till- strömningen till den högre utbildningen un- der det senaste decenniet varit explosionsar- tad. Genomförandet av grundskolan och ut- ökningen av antalet utbildningsplatser vid gymnasierna har medfört en stegring av ef- terfrågan på utbildning vid universitet och högskolor samt vid andra eftergymnasiala utbildningsanstalter. Detta är naturligt, efter- som reformerna och utbyggnaden medfört att ytterligare stora elevgrupper nått behörig- het för fortsatta studier. Tillströmningen har också påverkats av utbyggnaden av de studie- sociala stödåtgärderna. De studiesociala åt- gärderna utgör nämligen ett av de viktigaste instrumenten för att eliminera eller åtmin- stone mildra sådana faktorer av ekonomisk art som inte borde få påverka ungdomars val av utbildning. Tonvikten i det studiesociala stödet har därför lagts på åtgärder som syftar till att bredda rekryteringen till fortsatta studier efter den obligatoriska skolan. Ända fram till början av l950-talet var andelen studerande på gymnisial nivå från arbetar- hem och andra låginkomstgrupper mycket liten. Studiesociala utredningen (SOU 1964:74) konstaterade att detta förhållande hade nära samband med de ekonomiska betingelserna för fortsatta studier efter den obligatoriska skolan. Det fanns en påtagligt stor socialt korrelerad avtappning vid över— gång från folkskola till realskola, och från

realskola till gymnasium. Ungdomar från arbetarhem och motsvarande valde i högre grad än ungdomar från socialgrupp 1 att efter den obligatoriska skolans slut övergå till förvärvsverksamhet. 1964 års studiesocia- la reform (Prop 19641138 SärU 196411) hade som sitt primära syfte att genom ekonomiska stödåtgärder minska de sociala och ekonomiska faktorernas inverkan vid valet mellan fortsatt utbildning efter grund- skolan och förvärvsarbete.

Genom 1964 års beslut infördes två nya studiesociala system; ett för det gymnasiala stadiet (studiehjälp) och ett för det efter- gymnasiala stadiet (studiemedel). Båda sys- temen bygger på schablonartade regler med bidrag och studiekredit som grundstenar. Skillnaden mellan dem består främst ihän- synstagandet till den studerandes ekonomi. På det gymnasiala utbildningsstadiet har huvuddelen av de studerande, om man un- dantar den gymnasiala vuxenutbildningen, inte uppnått myndighetsåldern. De yngre eleverna betraktas iprincip tillhöra familjens ekonomiska hushållning. Studiestödet har för dessa elever utformats som ett komple- ment till familjepolitiska åtgärder i övrigt. Majoriteten av eleverna i de eftergymnasiala skolformerna har uppnått myndighetsåldern och betraktas som från föräldrar ekonomiskt fristående personer.

2.2 Det studiesociala stödets målsättning

Samhällets reformpolitik på det studiesociala området kan sägas kännetecknas av fem mål— sättningar, som både var för sig och i kom- bination med andra reformer haft betydelse för utformningen av samhällets utbildnings- politik.

En målsättning är att med studiesociala åtgärder skapa möjlighet för alla till fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolan. Särskilt angeläget har det ansetts vara att studiestödet ges en sådan inriktning att över- gång från grundskola till gymnasieutbildning underlättas. Den socialt korrelerade avtapp- ningen äger nämligen i första hand rum vid övergång från grundskola till gymnasiet. Som tidigare framhållits går en allt större andel av en årskull 16-åringar från grundskola till fortsatta gymnasiestudier. Inför läsåret 1971/72 dimensioneras gymnasieskolan så, att 90 % av de elever som lämnar grundsko— lan skall beredas möjlighet till fortsatta studier. Utbyggnaden av studiehjälpssyste- met torde ha spelat en betydelsefull roll för att öka benägenheten hos föräldrar att låta sina barn fortsätta sin utbildning efter grund- skolans slut. Det gäller att skapa positiv inställning till barnens fortsatta studier inte bara hos barnen själva utan också hos deras föräldrar. Det är omvittnat i flera undersök- ningar att just föräldrarnas inställning har ett avgörande inflytande på barnens val av fort- satt utbildning. Det studiesociala stödet på gymnasial nivå har därför främst inriktats på att så långt möjligt ge bidrag till familjerna för de merutgifter barnens studier orsakar. Speciellt betydelsefullt är det stöd som ges till elever från familjer med svag ekonomi och elever som har lång resväg, eller måste inackorderas på annan ort. Av naturliga skäl innebär barnens fortsatta studier en belast- ning på familjens ekonomi. De ekonomiska stödåtgärderna har därför väsentlig betydelse för valet av fortsatt utbildning i familjer där merkostnaden för fortsatta studier får vägas mot de inkomster, som kan väntas inflyta om barnen övergår till förvärvsverksamhet efter grundskolan. De ekonomiska stödåt-

gärderna torde därför göra väsentligt större effekt i sådana hem, än i hem där de ekonomiska bevekelsegrunderna ej gör sig så starkt gällande. l familjer med svag ekonomi saknar ofta föräldrarna utbildning utöver folkskola vilket också kan göra sig gällandei hemmets utbildningsmotivation.

Då det gäller den eftergymnasiala utbild- ningen har också rekryteringsaspekten stått i förgrunden vid diskussionen om det studie- sociala stödets utformning. Samma socialt snedvridna bortfall av elever som tidigare förekom mellan folkskola och realskola samt mellan realskola och gymnasium har inte förekommit vid valet av eftergymnasial ut- bildning. Däremot föreligger en skillnad i valet av utbildningsalternativ. Studiesociala utredningen konstaterade sålunda att elever med gymnasieutbildning från arbetarhem of- tare valde en kortare påbyggnadsutbildning än vad elever från socialgrupp 1 gjorde. Även om skillnaderna i valet av högskoleutbildning inte är lika stor i dag torde dock betydande olikheter kvarstå.

En annan målsättning är att studiekredi- ten inte skall medföra otrygghet i det fall återbetalningsförmågan blir svag. 1 dag svarar den studerande som uppbär studiemedel eller tillhör de sk äldre eleverna inom studiehjälpssystemet själv med hjälp av de återbetalningspliktiga studiemedlen respekti- ve studielånen, för huvuddelen av sina lev- nadskostnader under studietiden. Studieskul- derna kommer i många fall att uppgå till stora belopp, vilka efter studietidens slut skall återbetalas. Med hänsyn till denna skuldsättning var det viktigt, ansåg studieso— ciala utredningen, att beakta de problem, som i enskilda fall kunde vara förknippade med skuldsättning. Reglerna för återbetal- ning måste därför vara så konstruerade att de inte i något avseende medför en oskälig uppoffring med hänsyn till inkomstförhål- landena under återbetalningstiden. Reglerna inom studiemedelssystemet bygger på denna princip, nämligen att betalningsförmågan skall ha avgörande betydelse för skyldighe- ten att fullgöra återbetalning. Studiesociala utredningen framhöll att såväl återbetal-

ningstidens längd som periodiseringen, dvs fördelningen av återbetalningsbördan mellan olika år inom återbetalningstiden, har avse- värd betydelse för hur påfrestande återbetal- ningsskyldigheten' blir för den enskilde. Reg- lerna om återbetalning har därför utformats med tanke på detta.

En tredje målsättning är att vid beviljande av studiesocialt stöd inte någon hänsyn skall tas till föräldrarnas ekonomi, såvida inte den studerande pga åldern skall anses tillhöra föräldrarnas ekonomiska hushållning. Myn- dighetsåldern har härvid ansetts utgöra en lämplig gräns. Studerande vid eftergymnasia- la utbildningar betraktas undantagslöst som fristående från föräldrarnas ekonomiska hus- hållning, även om de inte uppnått myndig- hetsåldern, vilket kan vara fallet. Studerande vid gymnasiala utbildningsvägar uppdelas i två grupper: De som inte uppnått myndig- hetsåldern och de som uppnått denna ålder och därför betraktas som ekonomiskt fri- stående från föräldrarna. De senare erhåller studiesocialt stöd i form av bidrag och lån, som tillsammans skall vara lika stort som studiemedelsbeloppet om studietiden är jäm- förbar.

En fjärde målsättning kan sägas vara att studiestödet, särskilt stödet för eftergymna- sial utbildning, inte får ett sådant innehåll att det leder till en ur allmänna rättviseskäl omotiverad överföring av medel från vissa yrkesgrupper till en speciell yrkesgrupp. In- komstfördelningen i samhället bör med an- dra ord inte, som en följd av samhällets studiesociala stöd, förskjutas till några grup- pers fördel eller nackdel.

Detta problem hänger samman med frå- gan om hur stor del av det ekonomiska studiestödet som skall utgöras av bidrag, finansierat av samhället genom skattemedel, och hur stor del av studiekostnaderna som skall bäras av den enskilde. Studiesociala utredningen avvisade i sitt betänkande frågan om studielön för högre studier — alltså kon- tanta bidrag som motsvarar de genomsnittli- ga studiekostnaderna — trots att studielön i flera avseenden ansågs ha betydande fördelar framför andra former av studiestöd. Skälen

till studiesociala utredningens ställningsta- gande var främst att en studielön enligt utredningens mening inte skulle kunna få någon utjämnande effekt på inkomstfördel- ningen i samhället; tvärtom ansågs en studie- lön till grupper som vid sitt inträde på arbetsmarknaden skulle komma att tillhöra samhällets höglönegrupper kunna få negativa effekter. Tendensen på arbetsmarknaden för personer med högre utbildning bedömdes i början av l960-talet som helhet vara förmån- lig, både vad gällde arbetstillgången och löne- utvecklingen. Att i det läget införa studielön eller mycket höga bidrag som täcker studie- kostnaderna, skulle av stora samhällsgrupper, vilka under sin livstid inte tillnärmelsevis kommer upp till den inkomstnivå de högre utbildade erhåller, uppfattas som omotivera- de överföringar av samhällets resurser.

I stället för studielön har stödet, som tidigare påpekats, utformats så att det sker en avvägning mellan samhällets direkta stöd i form av bidrag och en av samhället ställd kredit för lån, som senare skall återbetalas. Genom en sådan fördelning kan samhällets insatser i huvudsak sägas medverka till en rimlig och rationell fördelning itiden av den enskildes inkomster. Storleken av bidraget får då avvägas med utgångspunkt i vad som är möjligt utifrån det statsfinansiella läget och vad som befinns lämpligt med hänsyn till reformpolitiken i övrigt.

En fem te målsättning som ligger till grund för det studiesociala stödets utformning är att detta bör stå i överensstämmelse med riktlinjerna för utbildningspolitiken i övrigt. Det är således nödvändigt att det studiesoci- ala stödet blir enhetligt för alla studerande som inte skall bedömas med hänsynstagande till föräldrarnas ekonomi. Genom 1964 års studiesociala reform fördes samtliga efter- gymnasiala utbildningar till samma stödform — studiemedelssystemet. Det enhetliga syn- sätt som kännetecknade reformen torde haft betydelse för rekryteringen till annan efter- gymnasial utbildning än universitetsutbild- ning. Tidigare former av studiestöd var mera förmånliga för studerande vid universitet och högskolor än vid annan eftergymnasial ut-

bildning. Dåvarande studiestöd verkade där- för starkt styrande till förmån för universitet och högskolestudier.

Centrala studiehjälpsnåmnden (CSN) har i skrivelse till Kungl Maj:t 29.1.1971 föreslagit bl a att alla 5 k äldre elever inom gymnasial utbildning, dvs de som är 20 år eller däröver, skall överföras till studiemedelssystemet. Härigenom uppnås helt den angelägna mål- sättningen att studiestödet skall vara lika för alla studerande i samma ålder oberoende av utbildningens art.

2.3. Huvuddragen idet studiesociala systemet

Till studerande vid gymnasier, fackskolor, yrkesskolor (fro m den 1 juli 1971 gymna— sieskolor) och därmed jämförbara läroan- stalter utgår studiehjälp enligt bestämmel- serna i studiehjälpsreglementet (1964z402, ändrat senast 1970:1027, omtryckt 1970: 267) i form av studiebidrag jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag samt studielån. Tillämpningsbestämmelser till studiehjälps- reglementet finns i studiehjälpskungörelsen (l964:502, ändrad och omtryckt senast l97l:336). Förteckning över läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns i särskild kungörelse härom (l97l:337). För elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår förmåner en- ligt förordningen om förlängt barnbidrag (19641400 ändrad senast 19701270).

Studiehjälp utgår för läsår, som anses omfatta tio månader, eller för annan kurstid, i princip from kvartalet efter det då den studerande fyllt 16 år.

Studiebidrag till yngre elev utgår med 100 kr i månaden oavsett föräldrarnas inkomst. Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr i månaden samt, om den studerande har syskon, ytterligare 25 kr i månaden. Till grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Med sådan inkomst jämställs l/5 av behållen

förmögenhet, överstigande ett belopp som fr o m 1.7.1971 höjts till 50 000 kr. Är den studerande gift, skall makens inkomst och förmögenhet beaktas istället för föräldrar- nas.

Om den studerande är berättigad till in- komstprövat tillägg med högsta belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger, kan behovsprövat til- lägg utgå med högst 75 kr i månaden. Vid behovsprövningen utgår man från årsinkom— sten vid ansökningstillfället. Hänsyn tas till antalet syskon. Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående vårdnadshavares barn.

Är den studerande i behov av inackorde- ring, utgår inackorderingstillägg med 125 kr per månad. Till studerande, som ej har detta tillägg, utgår resetillägg för dagliga resor mel- lan hem och skola med 60, 80, 90 eller 120 kr i månaden beroende på reseavståndet. Tillägget utgår endast om färdvägen är minst 6 km. Såväl inackorderingstillägg som rese- tillägg utgår utan hänsynstagande till föräld- raekonomin.

De nu beskrivna förmånerna tillkommer endast studerande, som fyller högst 19 år det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Till övriga studerande utgår i stället förhöjt stu- diebidrag om 175 kr i månaden under läsåret eller kurstiden.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med normalt högst 6 500 kr per läsår. För yngre elev — alltså elev som under året fyller högst 19 år och som är ogift — sker behovs- prövningen med hänsyn till elevens och hans föräldrars inkomst och förmögenhet. För äldre elev sker behovsprövning enbart mot elevens egen och, i förekommande fall, ma- kens inkomst och förmögenhet. Om eleven har försörjningsplikt mot barn, kan högre lån beviljas. Tillämpningen har i sådana fall an- passats till vad som gäller inom studiemedels- systemet. Har eleven ett barn utgår tillsam- mans med studiebidrag respektive förhöjt studiebidrag, studielån med f n högst 11 400 kr och om det finns 2 barn högst 13 125 kr. Reducering sker med hänsyn till inkomst och förmögenhet.

CSN har som tidigare nämnts i skrivelse till Kungl Maj:t föreslagit att formerna för studiestödet till äldre elev — elev som under kalenderåret fyller 20 år eller mer — ändras så att dessa elever överförs till studiemedels- systemet.

De studerande vid eftergymnasiala läroan- stalter erhåller studiemedel enligt bestämm- elserna i studiemedelsförordningen (Srnf l964z401, omtryckt l970:266, ändrad 1971 :193, 1971 :266). Tillämpningsföreskrif— ter till denna förordning finns i studieme- delskungörelsen (l964:592, ändrad och om- tryckt senast l97lz352). Förteckning över läroanstalter och utbildningslinjer vid vilka studiemedel utgår finns i speciell kungörelse härom (1971 :338).

Studiemedlen består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel (studie- kredit). Studiemedlen är indexreglerade och utgår för ett läsår, vilket anses omfatta tio månader, med 140 % av basbeloppet enligt lagen om allmänn försäkring. Studiemedlen utgår sålunda vid nuvarande basbelopp (6900 kr) med ett maximalt belopp om 4 660 kr. per år. Har den studerande vårdna- den om barn eller är underhållspliktig för barn under 16 år kan dessutom utgå barn- tillågg med 25 % av basbeloppet (fn 1 725 kr. per barn och år). Barntillägget är i princip i sin helhet återbetalningspliktigt. Av de maximala studiemedlen utgör 1 750 kr. stu- diebidrag.

Studiemedlen är behovsprövade och redu- ceras med hänsyn till den studerandes och,i förekommande fall, hans makes inkomst och förmögenhet. För reglerna inom studieme- delssystemet redogörs ingående ikapitel 3 — Rätt till studiemedel — och i kapitel 4 — Återbetalning av studiemedel.

2.4. Studiesociala stödets omfattning

Utgifterna för studiestödet har sedan den studiesociala reformens genomförande år 1964 kraftigt skjutit i höjden. Utgiftssteg— ringen är i första hand en direkt följd av den snabbt ökande tillströmningen till gymnasial

och eftergymnasial utbildning. I det följande redogörs för anslagsutvecklingen dels inom studiehjälps- och dels inom studiemedelssys- temet.

Vidare lämnas en översiktlig redogörelse för anslagsutvecklingen för hela utbildnings- området under l960-talet.

Tabell 2.1 Utbetald studiehjälp enligt studie- hjälpsreglementet och förordningen om för- längt barnbidrag under budgetåren 1966/67 och 1970/71 (milj kr)

Bidragsformer Budgetår 1966/67 1970/71

Studiebidrag 117,9 137,1 Förhöjt studiebidrag 28,4 70,9 Ovriga bidrag 1 115,6 123,7 Studielån ur allmänna studielånefonden 77,2 154,9 Summa 339,1 486,6

1 De sammanförda bidragsforrnerna är resetillägg, inackorderingstillägg, inkomstprövat tillägg, be- hovsprövat tillägg, förlängt barnbidrag, vuxenut- bildningsbidrag och resekostnadsersättning.

Av tabellen framgår att den totala utgifts- ökningen under jämförelseperioden varit 43 %. De största utgiftsökningarna har fallit på det förhöjda studiebidraget och studielå— nen. Den främsta orsaken till detta är att vuxenstuderande inom den kommunala vuxenutbildningen fr o m budgetåret 1969/70 kan få bidrag om de uppfyller särskilda villkor. En annan viktig orsak är ändringen av gränsdragningen mellan yngre och äldre elever. Genom denna ändring steg den relativa andelen äldre elever från 9 % budgetåret 1968/69 till 15% budgetåret 1969/70. Förskjutningen i åldersgruppe- ringen har också inverkat på studielånesidan då fler har kunnat beviljas studielån med hänsynstagande endast till egen och, i före- kommande fall, makens inkomst och för- mögenhet. Under perioden fram till budget- året 1969/70 var andelen studielån i förhål— lande till de totala utgifterna för studiehjälp- en nära nog konstant; ca 24 %. From nämnda budgetår steg emellertid andelen studielån till ca 30 %. Förklaringen ligger i

de tidigare berörda förändringarna angående åldersgränsen. Anslagsökningen har också påverkats av statsmakternas beslut om höj- ning av beloppen för de olika stödformerna inom studiehjälpssystemet.

Studerar man den totala anslagsutveck- lingen för studiesociala ändamål finner man att utgiftsökningarna till största delen ligger på studiemedelssystemet. Detta samman- hänger främst med två faktorer; dels den snabbt ökade tillströmningen av studerande, dels den värdebeständighet som är inbyggdi systemet vilket medfört automatiska kost- nadsökningar vid stigande basbelopp oavsett ökningen av antalet studerande. Tabell 2.2 belyser utvecklingen fr o m budgetåret 1965/66.

Som framgår av tabellen har antalet stu- diemedelstagare fram till budgetåret 1970/71 något mer än fördubblats. Beloppet för studiebidrag har ökat i ungefärlig propor- tion därtill, medan beloppet för återbetal- ningsmedel har ökat väsentligt snabbare. Denna skillnad i ökningstakten beror dels på att de studerande visat en allt större benä- genhet att lyfta maximalt studiemedelsbe- lopp, dels och framför allt på att den återbetalningspliktiga delen av maximala stu- diemedel ökar genom totalbeloppets index- reglering, medan bidragsdelen hela tiden varit konstant vid högst 1 750 kr/läsår. Hur stor den ökade benägenheten att lyfta maxi- mala studiemedel är, framkommer vid en analys av relationen mellan återbetalnings- medlens genomsnittsbelopp och ordinarie

maximala äterbetalningsmedel. Under perio- den har detta relationstal stigit från omkring 80 % i periodens början till 95 % vid budget- året 1970/71. Indexregleringens inverkan på utgiftsökningen framgår av diagram 2.1. Skillnaderna mellan kurvorna 2 och 3 — den streckade ytan — utgör utgiftsökningen i jämförelse med 1965/66 års priser.

Diagram 2.2 beskriver de studerandes ut- nyttjande av studiemedel. Den 5 k utnyttjan- degraden utgör andelen studiemedelstagare i förhållande till andelen närvarande studeran- de. Av diagrammet framgår att andelen stu- diemedelstagare minskat jämfört med ök- ningen av antalet närvarande studerande. En orsak härtill kan delvis vara att finna i att begreppet ”närvarande studerande" fått en något ändrad innebörd i samband med om- läggningen av registreringsförandet vid uni- versitetet och högskolor läsåret 1966/ 67 . En annan orsak är att det skett en kategoriför- skjutning mot ett ökat antal deltidsstuderan- de vid universitetens fria fakulteter. Denna grupp väntas också öka, med anledning av att det numera finns möjlighet att registrera sig som deltidsstuderande och att vägar öppnats till studiemedel för deltidsstudier. Vidare gäller att bland gruppen närvarande studerande vid de fria fakulteterna finns ett antal personer som formellt låtit registrera sig som studerande men som i realiteten studerar vid någon av bildningsförbunden anordnad universitetscirkel. Antalet deltaga- re i bildningsförbundens universitetscirklar var 8 000 år 1967. Det finns grundad anled-

Tabell 2.2 Utbetalda studiemedel under tiden 1965/66 till 1971/72 fördelade på studiebi- drag och återbetalningspliktiga studiemedel

Budgetår/ Antal studie- Studie- Återbetal— Genomsnitt läsår medelstagare bidrag ningsmedel per studie— Milj. kr. Milj. kr. medelstagare kr.

1965/66 66 703 113 290 5 994 1966/67 76 948 120 398 6 868 1967/68 88 516 151 505 7 409 1968/69 98142 167 585 7 668 1969/70 104 292 178 639 7 835 1970/71 119100 210 806 8 531 1971/721 135100 215 931 8 483

] Beräknad 1 statsverkspropositionen 1971 bil 10

Mkr 1 200—

1100—

1000—

___-_-

___/___.

M

Total an- slagsu tveck- Iingen i kr

Återbetal- ningsmedel i kronor

Återbetal- ningsmedel i 1965/66 årspriser

—4 Studiebidrag

65/66

| 70/71

| 71/72 År

Diagram 2.2 Förändringar av andelen närvarande studerande vid studiemedelsberättigade läroanstalter och andelen studiemedelstagare perioden 1965/66 till 1971/72.

Tusent Stud

200—

150-—

Andelen närvarand- studerand-

Andelen studie- medelv- tagare

| 70/71

| 71/72 År

ning att tro att detta antal är betydligt större innevarande år. Sådan utbildning är emeller- tid inte studiemedelsberåttigad. Utnyttjande- graden för studiemedel väntas stiga efter- hand som systemet med fasta studiegångar vid fil fak uppnår full effekt och pg a att deltidsstuderande numer kan erhålla studie- medel.

Anslagsutvecklingen för det direkta stu- diesociala stödet i förhållande till de totala utgifterna för utbildning och forskning i landet återges i tabell 2.3 och diagram 2.3. Som framgår av dessa har inom utbildnings- departementets område under 1960-talet kraftiga förskjutningar ägt rum mellan utgif- ter för skilda ändamål.

De mest markanta förändringarna har in- träffat mellan de relativt sett tyngsta poster- na. Skolväsendets andel av utbildningsde- partementets budget har under perioden sjunkit från 73,9 till 56,6 procentenheter, medan högre utbildning och forskning, lärar- utbildning och vuxenutbildning ökat sina andelar med vardera ca två procentenheter. För den mest markanta ökningen svarar dock anslagen till studiesociala åtgärder, dvs en ökning med tio procentenheter. Den mycket betydande förändring som här skett hänger givetvis främst samman med de stu- diesociala reformer som genomfördes i mit- ten av l960-talet. Det bör noteras att de i tabell 2.3 angivna relationstalen för verksam— heter inom utbildningsdepartementets områ- de inte ger en fullständig bild av fördel-

ningen av samhällets totala resurser för dessa ändamål. Till statsutgifterna måste — för att

Diagram 2.3 Resursfördelning inom utbild- ningsdepartementets område l960/6l—l970/ 71 (1970 års penningvärde).

miljarder kr

9_

8-

7_l

.,

60/61

G Övrigt & Studiesociala åtgärder

_ Högre utbildning och forskning % Skolväsendet

70/71

Tabell 2.3 Andel av utbildningsdepartementets totala utgifter budgetåren l960/61 och 1970/71 iprocent

Ändamål 1960/61 1970/71 %-förändring % %

Utbildningsdepartementet 0,2 0,3 + 0,1 Kulturändamål 2,0 4,0 + 2,0 Kyrkliga ändamål 0,3 0,1 — 0,2 Skolväsendet 73,9 56,6 *— 17,3 Högre utbildning och forskning 12,4 14,5 + 2,1 Lärarutbildning 2,5 4,2 + 1,7 Vuxenutbildning 1,7 3,8 + 2,1 Studiesociala åtgärder 6,6 16,4 + 9,8 1nternationcllt-kulturellt samarbete 0,3 0,1 — 0,2 Summa 100,0 100,0

Diagram 2.4 Anslagsförändringar för olika sektorer inom utbildningsdepartementets område l960/61—l970/7l (procentuella förändringar, 1970 års penningvärde).

+500— %

ITTIII _

+400 ..

Departement

Kulturändamål

llllå

+300 _—

Skolväsendet Högre utbildning och forskning

& Lärarutbildnin

& 9

Vuxenutbildning

+ 200

+100

_ __ Studiesociala __ _ åtgärder

2) 3)

1) kyrkliga ändamål 2) internationellt-kulturellt samarbete __100 3) utbildningsdepartementets verksamhetsområde, totalt

man skall få en fullständig bild av förhållan- dena — läggas kommunernas och landsting- ens utgifter för sådana ändamål. Utbygg- naden av grundskolan, överförandet av gym- nasieutbildningen i kommunal regi samt landstingens utbyggnad av bla vårdutbild- ningssektorn har under samma period lett till betydande utgiftsökningar för primär- och sekundärkommunerna.

Diagram 2.4 belyser den varierande till- växttakten för de skilda ändamålen. Dia- grammet visar att utgifterna för studiesociala ändamål nästan femfaldigats under perioden. Utgiftsökningarna för vuxenutbildning, kul- turella ändamål och lärarutbildning har ock- så varit betydande — mellan 300 och 400 %.

De studiesociala ändamålen har, bla på grund av den rekryteringsbefrämj ande effekt man anser att sådana åtgärder har, haft en hög prioritet i statsbudgeten under 1960-ta- let vid tilldelningen av resurser till utbildning överhuvudtaget.

Utredningen vill slutligen i korthet något beskriva formerna för anslagsfördelningen till studiesociala ändamål.

Anslagen till bidragsförmånerna inom stu- diehjälps- och studiemedelssystemen förs över riksstatens driftbudget. För studielånen inom studiehjälpssystemet och för de återbe- talningspliktiga studiemedlen inom studie- medelssystemet finns speciella fonder, som förs över riksstatens kapitalbudger. Studielå- nen utbetalas över allmänna studielånefon- den. De återbetalningspliktiga studiemedlen utbetalas över studiemedelsfonden. Fonder- na tillförs varje år särskilda medel genom investeringsanslag, efter beslut av riksdagen. Systemet med speciella fonder för lånefinan- sieringen inom de studiesociala området in- nebär att de medel som successivt inbetalas av låntagarna återförs till fonderna för att användas som nya lånemedel. På så sätt kommer behovet av investeringsanslag att vara mindre i framtiden än under fondernas uppbyggnadsskede. På mycket lång sikt kan därför en viss balans uppnås mellan behovet av lånemedel och inbetalade avgifter. Detta förhållande kan exemplifieras med uppgifter

från studiemedelsregistret. År 1968 var ca 6% av samtliga studiemedelstagare avgifts- skyldiga. Redan 1977 beräknas över hälften, eller 57 %, vara avgiftsskyldiga. Andelen avgiftsskyldiga i förhållande till andelen lån- tagare kommer sålunda att snabbt växa.

3. Rätt till studiemedel

I detta kapitel redogör studiemedelsutred- ningen för beviljningssidan inom studieme- delssystemet — dess bakgrund och tillämp- ning.

3.1 Studiemedelsbeloppets storlek — bidrag och återbetalningsmedel m m (9 och 10 åå Smf)

Studiemedel utgår per termin (halvår) med 70 % av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Studiemedlen har sålunda gjorts värdebeständiga så att totalbeloppet automa- tiskt följer penningvärdets växlingar. I valet mellan en metod att genom särskilt beslut i efterhand anpassa studiemedelsbeloppets storlek efter det aktuella penningvärdet, och en metod som genom indexreglering direkt anpassar beloppet efter inträffade växlingar, fann studiesociala utredningen att den senare metoden var att föredra. Den förra metoden skulle kunna ge upphov till eftersläpningar i anpassningen. Den urholkning, som där- igenom kunde inträffa borde enligt studie- sociala utredningen om möjligt undvikas med hänsyn till att studiemedlen är av grundläggande betydelse för den studerandes möjlighet att bedriva studier. Utredningen avvisade däremot tanken på att göra studie- medlen standardbeständiga även om goda skäl kunde anföras för att även de studeran- de finge del av den allmänna standardsteg- ringen i samhället. Frågan om standardfölj-

samhet borde följaktligen regleras genom beslut i efterhand av statsmakterna. Fördelningen av studiemedlen på studie- bidrag och återbetalningspliktiga medel av- vägdes så att studiebidraget avpassades efter det bidrag som föreslogs utgå till äldre elever i studiehjälpssystemet (Bättre studiehjälp SOU 1963:63). Ett kontant bidrag under studietiden skulle, förutom som en stimu- lansåtgärd, ha som målsättning att begränsa skuldsättningen. En skillnad i studiebidragets storlek mellan de äldre studerande inom de gymnasiala skolformerna och de studerande vid de eftergymnasiala läroanstalterna kunde enligt utredningen befaras leda till spänning- ar inom det studiesociala systemet. Ett enhetligt synsätt på det studiesociala stödet, oavsett utbildningsnivå över grundskolan, spelade sålunda en avgörande roll för utred- ningens ställningstagande. Från dessa syn- punkter föreslogs att studiebidraget borde utgå med 1 750 kr. per läsår. Studiebidraget avsågs utgå under hela studietiden. Beloppet fastställdes sålunda i kronor, som senare skulle kunna höjas genom särskilt beslut av statsmakterna. Riksdagen har emellertid fle- ra gånger avvisat motionsvägen framförda förslag om höjning eller indexreglering av bidragsdelen. Riksdagen har därvid hänvisat till det begränsade utrymmet för kostnads- krävande reformer och erinrat om statsmak- ternas tidigare ställningstaganden, vilka inne- bär att de resurser som de närmaste åren kan ställas till förfogande för studiesociala ända—

mål i betydande omfattning måste koncen- treras på de vuxenstuderande (se 2LU 196938 och 1970:50 och Sfu l97l:12).

Studiesociala utredningen underströk att ett studiesocialt systems effektivitet självfal- let inte enbart kan bedömas med utgångs- punkt i storleken av det kontanta bidraget. Av väsentlig betydelse är också utformning- en av reglerna för den del som skall återbeta— las. Utredningen önskade skapa ett stort mått av trygghet för den enskilde genom generösa återbetalningsregler.

Indexregleringen av studiemedlen har ge- nom penningvärdets förändring inneburit att studiemedlens maximibelopp successivt sti- git. Detta har i sin tur inneburit att relatio- nen mellan studiebidrag och återbetalnings- medel ändrats. Då studiemedlen infördes 1965 var basbeloppet 5 000 kr. och totalbe- loppet således 3 500 kr. per termin, varav 875 kr. (25 %) utgjordes av kontanta bidrag och 2 625 kr. (75 %) av återbetalningsmedel. För närvarande är basbeloppet 6 900 kr. och studiemedelsbeloppet följaktligen 4 830 kr., varav bidragsdelen utgör 18 % och återbetal- ningsmedlen 82 % (3 955 kr.). Studiemedels- beloppets storlek sedan systemet infördes framgår av tabell 3.1.

Då studiesociala utredningen skulle be- stämma storleken av studiemedelsbeloppet för ensamstående studerande utan barn ut- gick utredningen från de av dåvarande lokala statsstipendienämnderna beräknade studie— kostnaderna. De genomsnittliga studiekost- naderna uppskattades ligga vid drygt 6 000 kr. för läsår om tio månader. Studiesociala utredningen ansåg det dock rimligt att maxi- mibeloppet även skulle bestämmas med hän-

syn till konsumtionsnivån hos övriga grupper i samhället. Utredningen fann med dessa utgångspunkter, att beloppet för en stude- rande utan försörjningsplikt borde utgöra ungefär 6 500 kr. per läsår om tio månaders studier räknat i 1963 års penningvärde. Detta belopp ansågs stå i väl överensstäm- melse med vad som kunde antagas vara en rimlig konsumtionsnivå för andra jämförbara grupper.

Vid sidan av maximibeloppet utgår barn- tillägg med 25 % av basbeloppet per läsår. Bamtillägg utgår till studerande som har vårdnaden om barn under 16 år och till studerande, som är pliktiga att utge lagstad- gat underhållsbidrag till barn under 16 år. Studiesociala utredningens motiv till barn- tillägg var att det belopp som föreslogs utgå till studerande utan barn kunde komma att visa sig otillräckligt om den studerande hade barn.

Beträffande gift studerande fann utred— ningen det inte rimligt att den andre makens uppehälle, såvida denne inte studerade, skul— le bestridas med studiemedel.

Studiemedel, liksom däri ingående barn- tillägg, är behovsprövade gentemot egen och, i förekommande fall, makens inkomst och förmögenhet. Reduktion av studiemedlen sker dock först om inkomsten och/eller förmögenheten överstiger vissa minimibe- lopp (s k fribelopp). För den närmare inne- börden av behovsprövningen redogörs i kapi- tel 3.3.

Föreligger synnerliga skäl kan studieme- del enligt 16 å Smf utgå med högre belopp än 70 % av basbeloppet. Sådana skäl är t ex speciella utgifter som är nödvändiga för

Tabell 3.1 Studiemedelsbeloppets utveckling från 1965 till 1971 Termin Maximibelopp Studiebidrag Återbetalnings— Bamtillägg

i kr. 1 kr. i% av medel i kr. i kl. max.bel.

Vt 1965 3 500 875 (25 %) 2 625 625 Vt 1966 3 710 875 (24 %) 2 835 663 Vt 1967 3 850 875 (23 %) 2 975 688 th968 3 990 875 (22 %) 3 115 713 Vt 1969 4 060 875 (22 %) 3 185 725 th970 4 200 875 (21 %) 3 325 750 Vt 1971 4 480 875 (20 %) 3 605 800

studiernas fullgörande, studier under längre tid än tio och en halv månader under ett läsår och kostnader för dubbelbosättningi det fall den studerande har familj som vistats på annan ort än studieortcn. Vidare kan, om synnerliga skäl föreligger extra studiemedel beviljas den som pga förmögenhet ej är berättigad till ordinarie studiemedel eller endast berättigad till reducerat belopp. En förutsättning är att förmögenheten är bun- den och ej kan användas för att täcka aktuella levnadskostnader. CSN har utfärdat tillämpningsföreskrifter innefattande behovs— prövningsregler för extra studiemedel. Extra studiemedel utgörs alltid enbart av återbetal- ningsmedel.

3.2 Studielämplighet såsom en förutsätt- ning för rätt till studiemedel (b & Smf)

Enligt studiesociala utredningen är det av grundläggande betydelse för envar, som be- driver eller ämnar bedriva högre studier, att han vet under vilka villkor och i vilken omfattning han kan räkna med hjälp från det allmänna till finansieringen av studierna. Reglerna om studiemedel utformades så att alla, som uppfyller vissa angivna förutsätt- ningar, erhåller en ovillkorlig rätt till studie- medel i enlighet med vad reglerna närmare föreskriver. Bestämmelserna om hur studie- lämplighetsprövningen skall ske är en av de viktigaste reglerna.

Studerande, som inte tidigare varit in- skrivna vid läroanstalt där studiemedel utgår, beviljas studiemedel utan föregående pröv- ning av studielämpligheten. Bestämmelsen tillkom med anledning av erfarenheterna av studielämplighetsprövningen i tidigare stu- diesociala system. Denna var socialt otill- fredsställande därför att den påverkade till- strömningen till de fria fakulteterna, där tillträdet inte reglerades genom betygsspärr. För att kunna erhålla statsstipendier erford- rades en viss betygsnivå — den sk Ba-grän- sen. I studiesociala utredningens betänkande Studentrekrytering och studentekonomi (SOU 196315 3) redovisades att personer från

mer välsituerade hem som ej uppfyllde stats- stipendienämndernas krav på studielämplig- het och därför inte beviljades studielån med statlig kreditgaranti, trots detta kunde på- börja studier tack vare att de ofta fick hjälp med studiefinansieringen från sina föräldrar. Motsvarande personer från hem med svag ekonomi fann sig däremot ofta nödsakade att avstå från sådana studier i brist på ekonomiska resurser. Utredningen föreslog därför att alla som vinner inträde vid en högre utbildningslinje skulle beviljas studie- medel för första studieåret utan föregående studie]ämplighetprövning. Studielämplighe- ten skulle anses föreligga i och med att den studerande vunnit inträde vid läroanstalten. Detta ansågs överensstämma med principen om att tillströmningen till högre studier så litet som möjligt skulle vara beroende av den familjeekonomiska bakgrunden. Studieme- delsutredningen har bl a i uppdrag att redo- visa erfarenheterna av att studielämpligheten ej prövas innan studiemedel beviljas för det första studieåret. Utredningen återkommer till detta i ett senare betänkande.

Till tidigare inskrivna studerande utgår studiemedel om det, med hänsyn till de resultat den studerande uppnått, måste anses sannolikt att denne kommer att slutföra studierna inom normal tid. Studielämplig- hetsprövningen, som görs av de lokala studie— medelsnämnderna, utgår från en prognosbe- dömning på grundval av de studieresultat som den studerande uppnått under de tidiga- re studieterminerna. När det gäller bedöm- ningen av studieresultaten utgör normalstu- dieplanen utgångspunkt för prövningen av huruvida den studerande kan väntas kunna slutföra sina studier inom normal tid. Därvid utgår man från den faktiska studietakten för majoriteten av de studerande. Tidigare inne- bar detta att reglerna för studielämplighets— prövningen var väsentligt olika för olika ämneskombinationer vid universiteten. Stu- diemedelsnämnderna accepterade normalt en studieförlängning i förhållande till normal- studietiden på uppemot 50 %. För vissa enstaka ämnen var den accepterade studie- förseningen ännu större.

Vid införandet av fasta studiegångar vid de filosofiska fakulteterna beslutades om nya regler för prövning av studielämplighe- ten efter förslag av studiemedelsutredningen. I korthet innebär dessa följande: Minst 20 poäng av normala 40 poäng jämte genom- gångna kurser för ytterligare 20 poäng skall vara avklarade för att den studerande efter två terminers studier skall vara berättigad till fortsatta studiemedel. 40 poäng skall vara uppnådda efter tre terminer för att berättiga till studiemedel för fortsatta studier. Regler- na anknyter till utbildningskungörelsens be- stämmelser om fortsatt rätt till undervisning efter tre terminers studier. Enligt denna kungörelse kan en studerande, som under tre terminer bedrivit heltidsstudier inom en ut- bildningslinje och därvid ej uppnått 40 po— äng, av vederbörande utbildningsnämnd från- tas rätten till vidare deltagande i undervis— ningen inom utbildningslinjen (SFS l969:50 & 31). En viktig princip i studiemedelsutred- ningens ställningstagande var att, så långt det ansågs möjligt, uppnå en samordning av rätten att bedriva studier och rätten till fortsatta studiemedel. Fullt genomförd skul- le en samordning få vissa oönskade konse- kvenser, varför utredningen i sitt förslag tvingades göra avsteg från tanken på en total samordning. Av de heltidsstuderande beräk- nas ca 95 % ha en sådan studietakt att den med nu tillämpade meritregler berättigar till fortsatta studiemedel. Studiemedelsutred- ningen har i betänkandet Studiemedel vid fil fak (stencil U 1969110) närmare redogjort för olika bedömningsprinciper och bakgrun- den till nuvarande bestämmelser.

Vid andra eftergymnasiala läroanstalter än universitet och högskolor, såsom lärarut- bildningsanstalter, sjuksköterskeskolor och andra yrkesinriktade eftergymnasiala utbild- ningslinjer, är studierna mer bundna, till skillnad från universitet och högskolor där studierna bedrivs mer självständigt. Eleverna i dessa skolformer sammanhålls i klasser eller kurser och dåliga studieresultat tar sig där vanligen inte uttryck i att studietiden för— längs, utan i att kvalitetsbetygen blir låga. Till följd härav kan i det närmaste samtliga

elever vid läroanstalter av detta slag erhålla fortsatta studiemedel.

Vid prövning av de uppnådda studieresul- taten skall hänsyn tas till personliga förhål- landen, som kan antas ha inverkat på resulta— ten. Studiemedelsnämnderna tar vid sin be- dömning hänsyn till sådana omständigheter som egen eller nära anhörigs sjukdom eller havandeskap och barnsbörd, som påtagligt hindrat den studerande i studierna liksom andra omständigheter av personlig art. Tids- krävande uppdrag inom studentkår eller motsvarande beaktas vanligen också. I fråga om förvärvsarbete som studieförsenande or- sak sker vid prövningen en sammanvägning av den tid som med hänsyn till förvärvsarbe- tet stått den studerande till buds för studier och det studiemedelsbelopp som utgått med hänsyn till behovsprövningen av de inkoms- ter, som förvärvsarbetet gett. Är däremot studiemedlen inte reducerade med hänsyn till förvärvsinkomsten krävs fullt studieresul- tat.

3.3 Behovsprövning av studiemedel (] 1 och 12 55 Smf)

Studiemedlen reduceras enligt 11 och 12 55 Smf med hänsyn till egen och, i förekom- mande fall, makens inkomst och förmögen- het. Reduceringen sker proportionellt av både studiebidrag och återbetalningsmedel. Gentemot egen inkomst reduceras studie- medlen med 2/3 av inkomsten över en fribeloppsgräns om 40 % av basbeloppet per termin. I dagens läge, vid basbeloppet 6 900 kr. utgör fribeloppet för egen inkomst 2 760 kr. per termin. Tabell 3.2 och tabell 3.3 belyser närmare reduceringseffekten vid oli- ka inkomstlägen för ensamstående eller gift studerande utan respektive med barn. Gentemot makes inkomst reduceras stu- diemedlen med 1/3 av den inkomst som överstiger 140 % av basbeloppet. Vid basbe- loppet 6 900 kr. utgör detta fribelopp 9 660 kr. per termin. Reduceringseffekterna vid olika fribelopp och reduceringskoefficienter redovisas utförligt i kapitel 8, i samband med

utredningens diskussion om behovsprövning- en gentemot makes eller därmed jämställds ekonomi.

Gentemot egen och, iförekommande fall, makens förmögenhet sker en reducering av studiemedelsbeloppet med 1/5 av den del som överstiger sex basbelopp. För närvaran- de är denna fribeloppsgräns således 41 400 kr. Makarnas förmögenhet bedöms var för sig. Totalt kan i maximifallet två makar tillsammans f n ha förmögenhet med 82 800

kr. utan att detta reducerar studiemedlen. [ det fall ordinarie studiemedel inte kan utgå på grund av förmögenheten kan, som tidiga- re beskrivits, extra studiemedel utgå om synnerliga skäl föreligger.

Med inkomst avses i studiemedelsförord- ningen alla former av intäkter såsom för- värvsinkomst, kapitalinkomst, stipendier m m. Undantag från behovsprövningen före- kommer endast i fråga om barnbidrag och statliga doktorandstipendier liksom studie-

Tabell 3.2 Inkomstens inverkan på studiemedel för ensamstående eller gift studerande utan barn, maken saknar inkomst. Beloppen avser år. Basbelopp = 6 900 kr.

Bruttoinkomst Nettoinkomst1 Studiemedel Nettoinkomst och studiemedel

5 520 5 016 9660 9660—14 676 6 000 5 244 9 340 14 584 8 000 6 332 8 007 14 339 10 000 7 600 6 673 14 273 12 000 8 808 5 340 14 149 14 000 10 004 4 007 14 148 16 000 11272 2 673 14 011 18 000 12 492 1340 13 832 19 665 13 557 0 13 557 20 000 13 676 — 13 676 22 000 14 692 — 14 692 24 000 15 888 — 15 888

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22,50 kr. per skattekrona.

Tabell 3.3 Inkomstens inverkan på studiemedel för ensamstående eller gift studerande med ett barn, maken saknar inkomst. Beloppen avser år. Basbelopp = 6 900 kr. Förutsättning: Bamtillägg = 25 % av basbeloppet

Bruttoinkomst Nettoinkomstl Studiemedel Nettoinkomst och studiemedel

5 520 5 520 11385 11385—16 905 6 000 6 000 11 065 17 065 8000 8000 9 732 17 732 10 000 10 000 8 398 18 398 12 000 11 364 7 065 18 429 14 000 12 548 5 732 18 820 16000 13 816 4398 18214 18000 15048 3065 18113 20 000 16 256 1 732 17 988 22 000 17 368 398 17 766 24 000 18 564 — 18 564

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22,50 kr. per skattekrona.

medel. Studiemedelstagare skall vid sin ansö- kan om studiemedel uppskatta sin väntade bruttoinkomst under de terminer, lika med kalenderhalvår, som ansökan gäller. Värdet av naturaförmåner, såsom fri kost och bo- stad i föräldrahemmet, beräknas enligt riks- skatteverkets anvisningar. Med förmögenhet avses deklarationspliktig förmögenhet.

Om studierna pågår avsevärt kortare tid än en termin minskas studiemedelsbeloppeti proportion härtill. Enligt CSN s tillämpnings- föreskrifter sker dock sådan reducering först om studietiden under en termin understiger 3 månader.

För dem som ej är berättigade till mer än 5 % av basbeloppet i studiemedel (fn 345 kr.) bortfaller rätten till sådana medel.

Studiesociala utredningen anförde beträf- fande förslaget att studiemedlen skulle be- hovsprövas gentemot egen inkomst, att man måste räkna med att anspråken på studieme- del successivt stiger med en ökad tillström- ning till den högre utbildningen. Det ansågs därför motiverat med en viss anpassning av rätten till studiemedel efter det individuella behovet. Behovsprövningen skulle dock ut- formas efter schablonartade, generellt ver— kande regler med hänsyn till svårigheten att exakt utmäta studiemedlen efter det indivi- duella behovet. Reglerna skulle dessutom inte hindra den studerandes lust att under utbildningstiden ha förvärvsarbete; tvärtom ansåg utredningen att ett visst mått av förvärvsarbete borde uppmuntras. Inkomst upp till ett visst belopp skulle sålunda inte påverka rätten till studiemedel. Fribelopps- gränsen och reduceringskoefficienten utfor- mades därför med sikte på att åstadkomma en lämplig avvägning mellan förvärvsinkoms- ter och studiemedel. Fribeloppet skulle, för att ständigt stå i samma relation till totalbe- loppets indexutveckling, värdesäkras genom anknytning till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Studiesociala utredningen ansåg att 40% av basbeloppet för termin räknat var en lämplig avvägning vid faststäl- lande av fribeloppet avseende prövning mot egen inkomst. Inkomster överstigande detta fribelopp skulle reducera studiemedlen en-

dast med en viss andel av den överskjutande delen. En lämplig avvägning ansågs vara att maximibeloppet för studiemedel skulle redu- ceras med två tredjedelar av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet.

Av betydelse för studiesociala utredning- ens förslag till reduceringsregler var också kravet på att dessa skulle få en ur administra- tiv synvinkel lätthanterlig utformning.

Beträffande behovsprövning gentemot makes ekonomi fann, studiesociala utred- ningen det mera tveksamt om sådan skulle komma till stånd. Utredningen hade den principiella inställningen att den studerandes rätt till studiemedel så långt möjligt borde bedömas enbart med hänsyn till hans egna ekonomiska förhållanden. Men i fall där den ene maken hade mer betydande inkomster ansågs en något annan bedömning motiv- erad. Det kunde sålunda inte anses rimligt, att studiemedel skulle kunna utgå till den som tack vare makens inkomster får förut- sättas leva i mycket goda ekonomiska förhål- landen.

Reglerna för behovsprövning gentemot makes inkomst har varit en av de punkter inom studiemedelssystemet som varit före- mål för ingående debatt. De som har en kritisk inställning mot nuvarande regler me- nar att varje medborgare, oavsett civilstånd och försörjningsplikt, skall betraktas som självständig i utbildningshänseende. Behovet av studiemedel för en gift studerande skall därför bedömas utan avseende på andra makens inkomst- och förmögenhetsförhål- landen. Motionsvägen har förslag om avskaf- fande av behovsprövningen mot makes eko— nomi eller införande av mera generösa be- stämmelser framförts i riksdagen. Riksdagen har emellertid hittills avvisat dessa förslag (2LU 1966:22, 1968114 och 197031). Stu— diemedelsutredningen kommer, som tidigare antytts, att behandla denna fråga senare i detta betänkande (kap 8).

Enligt 7 5 första stycket Smf kan studie- medel ej utan särskilda skäl utgå för mer än 16 terminer. Enligt studiesociala utredning- ens mening borde gränsen för maximalt antal studiemedelsterminer avvägas så att samtliga grundexamina väl kunde slutföras inom den- samma. Studietiderna för olika examina va— rierar i hög grad; studietiden fram till en filosofie kandidatexamen är normalt mellan 6 och 7 terminer medan studietiden vid medicinsk fakultet vanligen är 13 terminer. Studiesociala utredningen räknade med att de studerande i många fall inom den gällande maximitiden skulle kunna hinna med två grundexamina eller en väsentlig breddning av sin examen. Reglerna om en preciserad maximitid anknyter också till studiesociala utredningens målsättning att alla som upp- fyller vissa angivna villkor, skall vara berät- tigade till studiemedel.

I sina tillämpningsföreskrifter har CSN angivit vad som kan anses med särskilda skäl för en studietid på mer än 16 terminer. Studiemedelstagare som efter grundexamen påbörjar forskarutbildning kan under vissa förutsättningar beviljas studiemedel utöver sextonterminsgränsen. Har den studerande under studietiden övergått från en utbildning till en annan med längre utbildningstid, kan detta i vissa fall innebära att den sammanlag- da studietiden blir längre än sexton terminer. Uppfyller den studerande i sådana fall kravet på studielämplighet brukar studiemedel be- viljas. Det bedöms nämligen som väl motive- rat att den studerande bereds möjlighet att slutföra den senast påbörjade studierna. Ett annat skäl som brukar beaktas är om den studerande vid sidan av studierna förvärvsar- betat och av denna anledning uppburit redu- cerade studiemedel. Studietiden får i sådana fall bedömas med ledning av den tid som stått den studerande till buds i förhållande till omfattningen av de utgående studiemed- len.

Studiemedelsnämnderna är däremot rest- riktiva i fall där den studerande, utan egent- lig anledning, haft en långt utdragen studie-

tid för en examen och därefter önskar påbörja en ny utbildning. Vanligen beviljas inga studiemedel, såvida det inte kan tas för sannolikt att den studerande i sin nya utbildning kommer att studera i väsentligt snabbare takt.

Studiemedelsutredningen kommer i ett senare betänkande att mer ingående behand— la frågan om maximitiden för studiemedel.

De motiv som anförts för att studiemedel skall utgå under en viss maximitid, moti- verade enligt studiesociala utredningen en bestämmelse om att studiemedel inte bör ges till studerande som uppnått en viss ålder. Utredningen föreslog att denna åldersgräns sattes vid 40 år, men att vid prövning undantag skulle kunna göras om särskilda skäl förelåg. Utredningen påpekade särskilt att undantag borde medges när den studeran— de påbörjat studierna först vid relativt hög ålder, eller när han vid det tillfälle han passerat åldersgränsen endast har en relativt ringa del av studierna kvar. Ett annat fall som borde bli föremål för undantag var, när studerande som på grund av äktenskap och familjebildning avbrutit sin utbildning och senare önskar fullfölja denna. Dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet uttala- de i proposition 19642138 en viss tvekan inför den av studiesociala utredningen före- slagna åldersgränsen med hänsyn till riktlin- jerna för vuxenutbildningen. Genom riksda- gens beslut 1969 (Prop 1969:16, 2 LU 196938) höjdes åldersgränsen till 45 år.

Det innebär, enligt nuvarande lydelse av 7 & andra stycket Smf, att studiemedel inte utan särskilda skäl får utgå för termin, som infaller efter det den studerande fyllt 45 år. CSN har meddelat anvisningar om under vilka förhållanden särskilda skäl skall anses föreligga. Studiemedel beviljas t ex för upp- nående av examen, om den studerande bör- jar sin utbildning vid relativt hög ålder eller om den studerande avbrutit sin utbildning för familjebildning och senare önskar fullföl— ja utbildningen. Villkoren om särskilda skäl tillämpas synnerligen generöst. I praktiken har åldersgränsen hållit sig närmare 50 år, såvida det inte varit fråga om långvarig

utbildning. Härvid har det förhållandet att den studerande efter studiernas slut skall ha en viss återbetalningstid tillmätts betydelse. Studiemedelstilldelning till studerande över 50 år tillhör emellertid ännu ovanligheten även om undantagen blivit fler. Efterfrågan på studiestöd från 5 k överåriga studerande har under senare år ökat i takt med utbygg- naden av vuxenutbildningen på olika utbild- ningsnivåer. Av betydelse för praxis för beviljande av studiemedel till äldre personer har varit försöksverksamheten med nya be- hörighetsregler vid filosofisk fakultet.

Åldersgränsen för rätt till studiemedel har varit föremål för viss kritik isamband med att vuxenutbildningen successivt byggts ut och att fler personer över 45 år påbörjat eftergymnasiala studier. Man har ansett ål- dersgränsen som stridande mot de allmänna deklarationerna om rätt till vuxenutbildning. Nuvarande bestämmelser och utbildad praxis syns emellertid vara tillräckliga för att de administrativa organen vid sin tillämpning väl kan beakta de rimliga krav som ställs på rätten till studiemedel från personer som efterfrågar utbildning vid så hög ålder som 45 år eller därutöver.

3.5 Studiemedel till deltidsstuderande

[ betänkandet Vissa frågor rörande studieme- del (stencil U l970:13) framlade studieme- delsutredningen förslag om studiemedel till deltidsstuderande. Bakgrunden till förslaget var bl a att formella möjligheter att bedriva studier på deltid vid de filosofiska fakulteter- na infördes genom beslut av 1968 års riksdag i samband med beslut om ny studieorgani- sation vid dessa fakulteter. Ett annat skäl var att man önskade förbättra möjligheterna för vuxenstuderande att erhålla studiemedel. Flertalet vuxenstuderande bedriver nämligen deltidsstudier.

Enligt Studiemedelsutredningens förslag skulle studiemedel utgå till den som bedriver studier på minst halvtid. En förutsättning skulle dock vara att den aktivitet, som den studerande bedriver vid sidan av studierna, är

sådan att den kan anSes utgöra rimligt skäl för studier på deltid. Denna verksamhet skall vidare vara av sådan omfattning att den omöjliggör heltidsstudier. I övrigt innebar utredningens förslag följande. Studiemedel bör maximalt utgå med hälften av vad som utgår till heltidsstuderande — fn 2 415 kr. per termin, varav 440 kr. i studiebidrag. Bamtillägg föreslogs tv utgå med samma belopp som för heltidsstuderande. Den sys- selsättning eller omständighet som utgör hindret för heltidsstudier förutsattes ge kom- pletterande inkomst. Reducering med hän- syn till egen och i förekommande fall makes inkomst skulle, över en viss höjd fribelopps- gräns, ske i enlighet med samma regler som för heltidsstuderande. Reducering gentemot förmögenhet skulle ske enligt samma princi- per som gäller vid heltidsstudier. Beträffande studielämplighetsprövningen förutsattes att fortsatta studiemedel skulle beviljas efter samma principer som gäller för heltidsstude- rande men med hänsyn tagen till deltidsstu- diernas omfattning. Detta innebär att kraven på studiemeriter för en deltidsstuderande blir hälften av dem som krävs av en heltids- studerande.

Efter riksdagens behandling av förslaget (Prop. l97l:37, SfU 197128) har reglerna för studiemedel till deltidsstuderande fått följande innehåll. Till den som ej är heltids- studerande kan studiemedel utgå endast om han bedriver studierna på minst halvtid och på grund av förvärvsarbete, vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på heltid. Som sådana andra särskilda skäl har också angivits omfattande verksam- het i studerandeorganisation eller motsvaran- de föreningsaktivitet eller faktorer som helt eller delvis ligger utanför den studerandes kontroll. För vuxenstuderande behöver ing- en närmare prövning ske av skälen för deltidsstudier. Som vuxenstuderande skall räknas personer som börjar studera först efter ett inte alltför obetydligt uppehåll i studierna och som under uppehållet ägnat sig åt förvärvsarbete, vård av egna barn eller motsvarande.

Studiemedelsbeloppet fastställdes till

maximalt hälften av helt studiemedelsbe- lopp. Reducering sker gentemot egen in- komst med 2/3 av den del som överstiger 125 % av basbeloppet, vilket fn ger ett fribelopp av 8 625 kr. per termin. Gentemot makes inkomst sker reducering av studieme— delsbeloppet med 1/3 av den del som översti- ger 250% av basbeloppet. Detta svarar fn mot ett fribelopp av 17 250 kr. per termin.

Studielämplighetsprövningen för deltids- studier skall ske i enlighet med studiemedels- utredningens förslag vilket i korthet innebär följande: För att erhålla fortsatta studieme- del efter två terminers studier skall studeran- de vid filosofisk fakultet vid utgången av andra terminen ha uppnått minst ca 10 poäng och efter tre terminers studier minst ca 20 poäng.

3.6 Studiemedel i samband med forskarut- bildning

Vid 1969 års riksdag reformerades forskarut- bildningen (Prop 196917], 2LU 1969114). Reformen innebar att den tidigare licentiat- examen och doktorsgraden fördes samman till en ny och enda examen, benämnd doktorsexamen. Studierna för denna skall läggas upp så, att den effektiva studietiden begränsas till fyra år efter grundexamen.

Studiefinansieringen för dem som under- går forskarutbildning är vanligen ordnad efter två linjer: Antingen genom lön för tjänst som assistent eller amanuens vid insti- tution eller genom särskilda stipendier, dok— torandstipendier, i kombination med studie- medel.

Doktorandstipendium uppgår till 10 750 kr. per år. Härtill kommer studiebidragsdelen inom studiemedlen med 1 750 kr. Samman- lagt utgår således 12 500 kr. i kontantbidrag. Vidare tillkommer möjligheten till återbetal- ningspliktiga studiemedel med f n högst 7 910 kr. Totalt kan således för ett år utgå 20 410 kr. Har den studerande barn tillkom- mer barntillägg enligt studiemedelsförord- ningen, med fn högst 1 725 kr. per år och barn. Doktorandstipendium reducerar inte

studiemedlen. Sådant stipendium är liksom studiemedel skattefritt.

3.7 Studiemedel för (31 & Smf)

studier utomlands

Studiemedel kan enligt 31% Smf beviljas svensk medborgare för studier utomlands. För studier vid läroanstalt under statlig tillsyn i något av de fem nordiska länderna, äger svensk medborgare rätt till studiemedel på samma villkor som för studier inom Sverige. Studiemedel för studier i annat land" prövas däremot i varje särskilt fall med bl a avseende på typ av utbildning. Den grundläg- gande principen för tilldelning av studieme- del i sådana fall är den, att de avsedda studierna utomlands inte skall kunna bedri- vas med lika stor fördel vid svensk läroan- stalt.

Departementschefen pekade i proposition 19641138 på några fall där studiemedel för studier utomlands borde kunna utgå. Ett sådant fall är när vederbörande vill skaffa sig en värdefull utbildning utomlands som inte står att få i Sverige. Ett annat fall är när vederbörande p g a platsbrist vid svensk läro- anstalt påbörjar en motsvarande utbildningi något annat land. Ett tredje fall slutligen, är när studierna i och för sig kan bedrivas i Sverige men där nyttan av att studierna kombineras med utomlandsvistelse är påtag- lig (t ex språkstudier).

Studiehjälp för gymnasiala studier utgår under samma förutsättningar som gäller för studiemedel för studier utomlands.

Ansökan om studiestöd för utomlands- studier inges och prövas av CSN.

CSN har hittills beviljat studiemedel för studier i utlandet med den restriktivitet som departementschefen förordat och begränsat sin beviljning i första hand till ”platsbristut- bildningar” av typen läkar- och tandläkarut- bildning, sjukgymnastutbildning, arbets- terapeututbildning, gymnastiklärarutbildning och teknisk utbildning (motsvarande teknisk högskoleutbildning i Sverige).

Det enda krav CSN ställer på den sökande

är att denne har blivit antagen vid läroanstal- ten. Det fordras alltså inte att den studeran- de först sökt till den spärrade utbildningeni Sverige.

Studiemedel har även beviljats för vissa utbildningar som inte finns motsvarighet till i Sverige, men som bedömts värdefulla. Prövning har då skett med avseende på utbildningens kvalitet och med hänsyn till sökandens förutbildning och praktiska erfa- renhet. Bla kan nämnas tolkutbildning (på universitetsnivå), ortopedistutbildning (på initiativ av läkarexpertis), viss läkepedago- gisk utbildning (efter samråd med socialsty- relsen) samt eurythmikutbildning (på SÖs rekommendation).

För andra universitetsstudier än de här nämnda utgår studiemedel endast som på- byggnad på en i Sverige avlagd grundexamen. Nyttan och värdet av sådan utbildning skall då styrkas av svensk lärare (professor) i ämnet. Beträffande påbyggnadsstudier finns inte den begränsning i fråga om utbildnings- land som gäller för övriga utbildningar, där endast i undantagsfall studiemedel beviljas för studier utanför Europa.

Läsåret 1969/70 hade sammanlagt 490 personer beviljats studiehjälp för studier utomlands. Majoriteten av dessa har fått för studier i annat nordiskt land. Bland de mest frekventa utbildningsanstalterna märks folk- högskolor. 1 de fall studiehjälp beviljats för studier utanför Norden har det främst varit för olika typer av yrkesskoleutbildning av

mer ovanlig karaktär. Inte så sällan beviljas studiehjälp för studier inom det främmande landets reguljära skolväsen beroende på t ex att någon av föräldrarna är anställd vid svenskt företag utomlands eller vid någon internationell organisation i vistelselandet.

Antalet utlandsstuderande som erhållit studiemedel var to m vårterminen 1971 ca 2150. Ca 1000 hade dittills avslutat sina studier. Tabell 3.4 visar närmare utveckling— en och omfattningen av antalet studerande med studiemedel för studier utomlands. Av tabellen framgår också vilka utbildningar som är de vanligast förekommande.

Av tabellen framgår att studier vid medi- cinsk fakultet är den vanligaste utbildningen. Därnäst har tandläkarutbildning varit vanli- gast. Under senare terminer har emellertid antalet sjukgymnaststuderande ökat. Bland övrig utbildning finns framför allt arbetstera- peututbildning och två terminers påbygg- nadsutbildning vid specialinriktade läroan- stalter för studerande med administrativt inriktad grundutbildning.

Studiemedelsutredningen har för avsikt att genomföra en undersökning rörande dem som erhållit studiestöd för studier utom- lands. Syftet med undersökningen är att möjliggöra en utvärdering av hittillsvarande studiesociala insatser, främst då för efter- gymnasiala studier. Studiemedelsutredningen kommer därefter i ett senare betänkande att ta ställning till om gällande regler bör ändras eller ej.

Tabell 3.4 Antalet studerande med studiemedel för studier utomlands

Termin Totalt Utbildning med fak odont fak teknisk sjuk- tolk övriga fak gymnast

vt 65 376 107 117 19 — 8 125 ht 65 578 145 127 43 22 15 226 vt 66 623 157 138 41 31 16 240 ht 66 721 199 155 60 46 26 235 vt 67 713 180 154 60 55 29 235 ht 67 746 193 156 64 66 28 239 vt 68 750 201 128 65 85 35 236 ht 68 856 241 122 69 108 40 276 vt 69 830 227 102 64 117 39 281 ht 69 876 254 96 60 119 41 306 SOU 1971 :87 53

3.8 Utlänningars möjlighet till studiestöd i Sverige (5 & Smf)

Den som inte är svensk medborgare äger, enligt 5 & Smf, ej rätt till studiemedel, om han bosatt sig i riket huvudsakligen i syfte att här vinna utbildning. En utländsk med- borgare kan till följd av dessa bestämmelser inte inresa till Sverige och obetingat bli delaktig av svenskt studiestöd. En avgörande omständighet är dennes anknytning till Sve- rige. Vid 1971 års riksdag antogs i viss mån nya regler för utlänningars rätt till studieme- del (prop 1971281, SfU 1971229). Reglerna grundas bl a på förslag från kommittén för utländska studerande (stencil U 196919). Bakgrunden till kommitténs arbete har varit svårigheten att tillämpa dittillsvarande bestämmelser, bl a på grund av den fortgåen- de internationalisering som ägt rum under de senaste decennierna samt de återverkningar som befolkningsomflyttningarna haft inte minst på utbildningens område. Det år fram- för allt tre kategorier av utländska studeran- de som sökt och söker sig till svenska utbildningsanstalter. En kategori är de ung- domar, vars föräldrar flyttat hit och inlem- mats i det svenska samhället. En annan är personer, som på egen hand sökt sig hit i mer eller mindre uttalad avsikt att inlemmas i det svenska samhället. En tredje kategori är de som kommit till Sverige enbart i syfte att vinna utbildning. Särskilt stor har ökningen varit av den kategori studenter som på egen hand sökt sig till Sverige. Sammanlagt fanns höstterminen 1970 över 6000 utländska studerande som var inskrivna vid högre läroanstalt.

Det Ökande antalet utländska studerande har medfört vissa problem för studiemedels- nämnderna vid prövningen av vilka sökande som skall anses inlemmade i det svenska samhället och därmed kunna beviljas studie- medel. Samma problem har förelegat inom studiehjälpssystemet.

1 de regler riksdagen nyligen antagit har rätten till studiemedel anknutits till de prin- ciper, som enligt beslut av statsmakterna år 1968 skall ligga till grund för den svenska utlänningspolitiken (prop 19681142, SU 1968zl96). Den utlänning som bosatt sig här i landet i huvudsakligt syfte att skaffa sig utbildning skall fortfarande inte vara berätti- gad till studiestöd. Studerande som tillhör invandrande familj och som inte fyllt 20 år skall däremot kunna få samma studiesociala förmåner som svensk studerande. För att studiestöd skall kunna utgå till andra än nu nämnda studerande skall de kunna hänföras till någon av följande kategorier: Flyktingar, statslösa personer och utländska medborgare som utan att vara flyktingar av humanitära skäl får fristad i Sverige samt icke asylsökan- de flyktingar som uttas eller överförs hit av svenska myndigheter i samråd med interna- tionella flyktingorgan. Här avses grupper som bortsett från studie- och studiefinansie- ringsfrågan har fått tillstånd att vistas i landet. I övriga fall skall som villkor för rätt till studiestöd gälla att personer med veder- börliga tillstånd vistats och förvärvsarbetat i Sverige under en sammanhängande period av två år. Denna tid kan förkortas om särskilda omständigheter föreligger, t ex en nära famil- jeanknytning. Med familjeanknytning avses att person skall vara gift med svensk medbor- gare eller vara barn till invandrare som fått arbetstillstånd.

I statsmakternas beslut ingick en ändrad ordning för handläggning av ärenden om studiestöd åt utlänning. lnom CSN skall finnas en särskild delegation för behandling av dylika ärenden. l delegationen skall ingå företrädare för bl a utbildnings— och invand- rarmyndigheter samt studerandeorganisatio- ner. Genom den centrala handläggningen vill man uppnå en större grad av enhetlig bedöm— ning i principfrågan om utlännings rätt till studiemedel. Delegationen skall endast pröva förstagångsansökningar.

4. Återbetalning av studiemedel

4.1. Bakgrund

Med hänsyn till att en betydande del av de studiemedel,som ställs till de studerandes förfogande, skall återbetalas, är det naturligt att reglerna för återbetalning fått en sådan utformning att de olägenheter, som är före- nade med skuldsättning, så långt som möjligt undanröjs. Syftet med återbetalningsreglerna i studiemedelssystemet är därför att dessa skall bereda studiemedelstagarna trygghet mot att orimligt belastas av återbetalningen.

Studiesociala utredningen hade på grund- val av gjorda undersökningar funnit att det dittillsvarande studiesociala lånesystemets återbetalningsregler i vissa situationer med- förde svåra olägenheter. Det var främst tre faktorer, som enligt utredningen motiverade andra återbetalningsregler för studiekrediten än de som gäller för ett konventionellt banklån: 1) den risktagning som alltid är förenad med upptagande av län, 2) den situation som uppstår när återbetalningsför— mågan blir starkt reducerad eller helt försvin- ner, 3) verkningarna av de regler som då gällde för amortering av studielån.

En av de väsentligaste svagheterna i det förra lånesystemet var enligt studiesociala utredningen att detta medförde otrygghet för den återbetalningsskyldige, eftersom den- ne'var pliktig att förränta och amortera lånet oavsett om den ekonomiska situationen möj- liggjorde detta eller ej. Personer med begrän- sad återbetalningsförmåga utsattes härige-

nom för svåra påfrestningar. En annan svag- het var att återbetalningen skulle ske under en relativt begränsad tidsrymd, vanligen 10 till 15 år. Denna koncentration i tiden sammanföll ofta med många andra engångs- utgifter, tex utgifter vid familjebildning och bosättning. Återbetalningsbördan blev därför under första åren särskilt betungande, samti- digt som den utbildade befann sig i början av sin yrkesverksamma period med vad detta innebär i form av lägre lön. Studiemedelssystemets återbetalningsreg- ler uppbyggdes då efter en helt annan modell än vad som gäller för vanliga lån. Systemet kännetecknas av följande egenskaper:

— återbetalningstiden är jämförelsevis lång, men med möjlighet till snabbare återbetalning på frivillig väg — de årliga återbetalningarna är reellt lika stora — uppgår inte den beskattningsbara inkomsten och viss del av ev förmögenhet till ett visst minimi- belopp har den återbetalningspliktige rätt till befrielse från återbetalningen under året — överstiger den beskattningsbara inkomsten mi- nimibeloppet för återbetalningsskyldighet, kan nedsättning av den årliga avgiften göras, om betalningsförrnågan ändock bedöms vara svag — skuld som eventuellt kvarstår när den återbetal- ningsskyldige fyller 65 år avskrives, om inte denna förfallit till betalning — i det fall studiemedelstagaren avlider skall skuld som inte förfallit till betalning avskrivas.

Studiemedelsutredningen lämnar i det föl- jande först en kort orientering om bestäm- melserna för återbetalning av studiemedel, och därefter en mera ingående redogörelse för återbetalningssystemets olika komponenter.

4.2 Kort orientering om återbetalningssys- temet

Det utgår ingen ränta i vanlig bemärkelse för den återbetalningspliktiga delen av studie- medlen (här benämnd studiemedelsskuld). Återbetalning skall i stället ske i princip i fast penningvärde, vilket innebär att studie- medelstagaren kommer att erlägga ett reellt lika stort belopp som denne erhöll i form av studiekredit under studietiden.

För att uppnå denna följsamhet med penningvärdet omräknas de återbetalnings- pliktiga studiemedlen till basbelopp. Huvud- regeln för återbetalning innebär att studie- medelstagaren skall återbetala lika stort an- tal basbelopp, som han uppburit under studietiden i form av återbetalningspliktiga studiemedel. Huvudregeln för återbetalning benämns basbeloppsmetoden. Basbeloppet uttrycker alltid det aktuella penningvärdet. Basbeloppet har under en följd av år succes- sivt ökat, och man kan förvänta att så kommer att ske även i framtiden. Detta betyder att det belopp som återbetalas blir större än det belopp som uppburits i form av återbetalningspliktiga studiemedel, på sam- ma sätt som amortering + ränta på ett konventionellt lån tillsammans är mer än det belopp som erhållits som län.

Till basbeloppsmetoden har fogats en tilläggsbestämmelse, som skyddar studieme- delstagaren i händelse av att basbeloppet skulle stiga på ett onormalt sätt under återbetalningstiden (med andra ord om infla- tionen skulle vara kraftig under återbetal- ningstiden). Visar det sig att det för studie- medelstagaren hade varit fördelaktigare om studiemedelsskulden utgjort ett vanligt lån med amortering och ränta, efter en på visst sätt bestämd räntesats, sker en automatisk omräkning av studiemedelsskulden så att ett sådant återbetalningssystem tillämpas. Den- na metod benämns jämförelseräntemetoden, som är en beräkningsmetod vid sidan av basbeloppsmetoden. Det är alltid den för studiemedelstagaren mest gynnsamma av me- toderna som skall tillämpas.

Den ränta som tillämpas vid beräkning

enligt jämförelseräntemetoden utgör 60 % av den vid varje tidpunkt gällande s k normal- räntan för lån från statens utlåningsfonder. Normalräntan är för närvarande 6,75 %; 60% härav är 4,05 %. Den på detta sätt framräknade jämförelseräntan är inte av- dragsgill som skuldränta vid inkomstdeklara- tion. En icke avdragsgill ränta med 4,05 % kan för en person med 60 % marginalskatt anses motsvara en avdragsgill bruttoränta, som beräknas efter en räntefot på 10 %.

De nu beskrivna förhållandena kan till sitt materiella innehåll kortfattat beskrivas på följande sätt: Om inflationen igenomsnitt blir lika med eller större än 4 % per år, och den nu gällande normalräntan ligger fast, blir återbetalningen enligt basbeloppsmetoden och återbetalning enligt jämförelseränteme- toden ungefär lika fördelaktiga. Vid en sådan genomsnittlig inflation motsvarar studieme- delsskulden ett konventionellt lån med en fast ränta på 10% vid en marginalskatt av 60 %. Om inflationen i genomsnitt blir mind- re än 4 % per år, är återbetalningen enligt huvudmetoden, dvs basbeloppsmetoden, den mest förmånliga under förutsättning att jäm- förelseräntan ej understiger denna procent- sats.

Återbetalning av studiemedel skall som regel börja tredje året efter det då studieme- del sist uppbars. Återbetalning skall i princip vara avslutad under det år låntagaren fyller 50 år. Om studiemedelstagaren påbörjar åter- betalningen det år han fyller 26 år, blir antalet återbetalningsår alltså 25. Vissa un- dantag från denna regel finns.

För att få fram hur stor avgift som skall erläggas varje återbetalningsår divideras anta- let erhållna basbelopp med antalet återbetal- ningsår. Den därvid erhållna kvoten benämns avgiftskvot. Denna uttrycks i basbelopp och utgör en del av den samlade studiemedels- skulden. Enligt huvudmetoden för återbetal- ning av studiemedel utgör själva avgiftskvo- ten den del som återbetalas under ett återbe- talningsår. Har studiemedelstagaren uppburit 4,308 basbelopp (som svarar mot ca fyra års studier), blir avgiftskvoten per år under återbetalningstiden, om studiemedelstagaren

har 25 återbetalningsår (4,308125 = ) 0,172 basbelopp.

Det belopp i kronor studiemedelstagaren skall erlägga ett visst är under återbetalnings- tiden framkommer genom att avgiftskvoten multipliceras med det för året aktuella bas- beloppet. Om basbeloppet vid ingången av ett visst återbetalningsår är 6 400 kr. (detta belopp gäller för återbetalningsåret 1971) skall studiemedelstagaren det året betala (0,172 x 6 400 =) 1 100 kr. Det belopp som sålunda skall erläggas kallas studiemedelsav— gift.

För att studiemedelstagaren skall vara skyldig att erlägga avgift ett visst år, skall hans beskattningsbara och, i förekommande fall, hälften av makens beskattningsbara in- komst och viss del av eventuell förmögenhet överstiga en viss nivå, som kallas avgiftsgräns. Även denna gräns uttrycks i basbelopp och utgör fn 2,5 basbelopp, vilket motsvarar 16 000 kr. för återbetalningsåret 1971. För att få fram ett mått på sin betalningsförmåga under ett återbetalningsår kan den återbetal- ningsskyldige framräkna ett avgifrsunderlag, som utgör en uppskattning av vederbörandes egen och, i förekommande fall, hälften av makens beskattningsbara inkomst och viss del av egen eller makarnas förmögenhet. Har vederbörande barn under 10 år minskas med ett basbelopp.

Om avgiftsunderlaget ett år är mindre än eller lika med avgiftsgränsen behöver inte avgift erläggas detta år. Motsvarande del av studiemedelsskulden uttryckt i antal basbe- lopp skall då erläggas ett annat år. I regel innebär detta att motsvarande del skall erläggas det år studiemedelstagaren fyller 51 år (eller senare), dvs efter det att återbetal- ningen normalt skulle ha upphört.

Om avgiftsunderlaget endast obetydligt överskrider avgiftsgränsen, har studiemedels- tagaren möjlighet att erlägga reducerad av- gift. Det finns två generella bestämmelser som reglerar möjligheten till nedsättning av avgiften, dels 25 %-regeln och dels 10 %—re- geln, vilka närmare beskrivs i avsnitt 4.3.2.

Skyldigheten att betala avgift upphör året efter det att vederbörande fyller 65 år.

Eventuellt kvarstående studiemedelsskuld av- skrives alltså då, utom ivisst undantagsfall. Om studiemedelstagaren avlider dessförin- nan, avskrives också som regel den kvarståen- de skulden.

En studiemedelstagare som önskar, får återbetala sin studiemedelsskuld snabbare än han skulle göra enligt gällande bestämmelser. Han tillgodoräknas då en viss premie, dvs en del av hans skuld avskrivs.

4.3. De olika komponenterna i återbetal- ningssystemet rn m

4.3.1 Avgiftsunderlag (20 & Smf) Återbetalningsskyldigheten har som tidigare framhållits gjorts beroende av den individuel- la betalningsförmågan. Återbetalningen kan inte aktualisefas i vidare mån än som kan anses rimligt med hänsyn till betalningsför- mågan i det enskilda fallet. Betalningsförmå- gan bedöms sålunda efter den återbetalnings- skyldiges och, i förekommande fall, hans makes inkomst- och förmögenhetssituation. Utgångspunkten är därvid ett för varje av- giftsår fastställt avgiftsunderlag. Avgiftsunderlaget utgör summan av 1) den återbetalningsskyldiges till statlig in- komstskatt taxerade inkomst eller, om den- na inte uppgår till ett basbelopp, detta belopp och 2) den del av hans förmögenhet som överstiger sex gånger basbeloppet. Är den återbetalningsskyldige gift, tillkommer 3) hälften av makens beskattningsbara in- komst och 4) den del av makens förmögen- het som överstiger sex gånger basbeloppet. Har den återbetalningspliktige barn under 10 år, minskas den erhållna summan med ett basbelopp.

Det förhållandet att hänsyn tas till ma- kens ekonomiska förhållanden har varit före- mål för kritik. Man menar, i likhet med vad som anförs mot behovsprövningen i frågan om makens inkomst vid tilldelning av studie- medel, att makarna bör betraktas som själv- ständiga i ekonomiskt hänseende. Denna princip anses ännu mer betydelsefull vid

återbetalningen än vid tilldelning av studie- medel, eftersom studiemedlen i de flesta fall erhållits då den återbetalningsskyldige var ensamstående.

Studiesociala utredningen vars förslag lig- ger till grund för gällande bestämmelser, anförde bl a att övervägande skäl talade för att man vid bedömning av återbetalningsför- mågan tar hänsyn till makes ekonomiska förhållanden. Om avgiftsunderlaget bestäm- des enbart av den egna beskattningsbara inkomsten skulle detta få en negativ inver- kan på främst gifta hemmavarande kvinnors vilja att gå ut i förvärvslivet. Dels skulle de ofta ha hela eller en betydande del kvar av återbetalningsbördan, som trots avgiftsregler- nas utformning inte så sällan skulle bli högre och därmed mera betungande än vanligt. Dels skulle kvinnans lust att övergå till förvärvsarbete kunna hämmas, därför att en sådan övergång i allmänhet skulle utlösa avgiftsbetalning. Många makar, även sådana utan barn, kunde tänkas finna det fördelak- tigare att hustrun själv skötte hemarbetet än att utnyttja sin yrkesutbildning. Förutom de merkostnader, som i allmänhet blir en följd av att båda makarna förvärvsarbetar, skulle avgifterna för hustruns studiemedel tillkom- ma såsom en ytterligare kostnadspost. Enligt studiesociala utredningens uppfattning kun- de en sådan ordning inte accepteras, särskilt som det allmänt sett är synnerligen önskvärt att de som genom samhällets försorg fått möjlighet att skaffa sig högre utbildning också utnyttjar denna i yrkeslivet. Det skulle ej heller enligt studiesociala utredningen kunna godtas, att gifta, icke förvärvsarbetan- de kvinnor utan barn befriades från återbe- talning medan kvinnor med barn, som valde att yrkesarbeta, ålades att erlägga avgifter.

Nedsättning i avgiftsunderlaget får göras då den återbetalningsskyldige har vårdnaden om barn som är i sådan ålder att det kräver mera kontinuerlig tillsyn hemma. Nedsätt- ning får göras med ett basbelopp för barn under tio år. F n utgår det 5 k barnavdraget med 6 400 kr.

Motivet till att avdrag skulle få göras vid beräkningen av avgiftsunderlaget om den

återbetalningsskyldige har barn under tio år var att tillsynen av sådana barn ansågs nödvändiggöra antingen att en av föräldrarna helt eller delvis avstår från förvärvsarbete eller att utomstående arbetskraft anlitas. På så sätt medför barn i lägre åldrar i regel betydande kostnader för familjen och får därför förutsättas påverka betalningsförmå- gan i avsevärd mån. Detta återspeglas enligt studiesociala utredningen endast i begränsad utsträckning i den beskattningsbara inkoms- ten.

1 tabellerna 4.1 och 4.2 lämnas några exempel på storleken av avgiftsunderlaget för ensamstående respektive gift avgiftsskyl- dig med eller utan barn under tio år. Basbeloppet har antagits vara 6 400 kr (= det som gäller för betalningsåret 1971). Utifrån de angivna bruttoinkomsterna har den till statlig inkomstskatt beskattningsbara in- komsten beräknats enligt följande:

1 Grundavdrag har gjorts enligt skatteregler- na med 4 500 kr, samt med avtrappning med 20 % av mellanskillnaden mellan en inkomst av 30 000 kr och den inkomst överstigande detta belopp. 2 Förvärvsavdrag har gjorts med 2 000 kr för ensamstående med barn under sexton år respektive gift avgiftsskyldig med barn under sexton år där båda makarna har inkomst. Förvärvsavdraget har lagts på den som har den lägsta inkomsten. 3 Avdrag för sjukförsäkringsavgift har gjorts enligt reglerna. Inga andra avdrag före- kommer.

Egen br Makes bruttoinkomst inkomst

0 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 0—6 400 6 400 16 400 18 800 21 800 24 800 29 800 34 800 16 000 11000 20 900 23 400 26 300 29 300 32 300 35 300 21 000 15 900 25 900 28 400 31 300 34 300 37 300 40 300 25 000 19 900 29 900 32 300 35 300 38 200 41 200 44 200 30 000 24 900 34 900 37 300 40 200 43 200 46 200 49 200 35 000 30 700 40 700 43 000 46 100 49 000 — — 40 000 36 700 46 600 49 100 — — — — 45 000 42 600 — — — — —— — 50 000 48 600 — — — — — —

För tabell 4.2 gäller följande förutsättningar förutom vad som nämnts tidigare:

I Det s k barnavdraget (ett basbelopp = 2 Förvärvsavdraget har i det fall båda ma- 6 400 kr) har dragits från den avgiftsskyl— karna har inkomst lagts på den som har diges avgiftsunderlag. den lägsta inkomsten, vid samma inkomst

har avdraget lagts på den avgiftsskyldiges inkomst.

Tabell 4.2 Avgiftsunderlag för ensamstående och gift avgiftsskyldig med barn under tio år

Egen br Makes bruttoinkomst inkomst 0 25 000 30 000 35 000 36 000 40 000 45 000 50 000 0-6 400 (6 400) 10 000 12 400 15 400 16 000 18 300 21 300 24 300 F1 2 600 16 000 UF 4 600 12 600 15 000 17 900 18 600 20 900 23 900 26 900 21000 F 7 400 17 500 19 900 22 900 23 500 25 900 28 900 31900 UF 9 400 25 000 F ” 500 21 500 23 900 26 900 27 500 29 800 32 800 35 800 UF 13 500 30 000 F 16 500 27 400 28 900 31 800 32 500 34 800 37 800 40 800 111: 18 500 35 000 F 21 900 33 200 35 700 37 200 37 900 40 200 43 200 46 200 UF 24 300 F 27 900 _ _ 40 000 UF 36 700 39 200 41 700 44 500 43 900 45 000 F 33 800 _ _ _ 45 000 UF 36 700 46 700 48 100 50 900 — F 39 800 _ _ 50 000 UF 42 200 51 100 _ _ _ _ . 1 F = Förvärvsavdrag för ensamstående med barn är inräknat UF = Gift med barn, maken saknar inkomst, ej berättigad till förvärvsavdrag

Det belopp över vilket avgiftsunderlaget mås- te nå för att studiemedelstagaren skall vara skyldig att erlägga avgift kallas avgiftsgräns. Gränsen har anknutits till det aktuella pen- ningvärdet genom att den anges i antal basbelopp. Avgiftsgränsen utgjorde vid stu- diemedelssystemets start 2 basbelopp. I sam- band med omläggningen av skattesystemet höjdes den fro m 1.7.1970 till 2,5 basbe- lopp. Avgiftsgränsen för betalningsåret 1971 är i kronor räknat 16 000 (basbeloppet var 6 400 kr vid årets ingång).

Avgiftsgränsens nivå avvägdes dels med tanke på hur gränsen påverkar avgiftsbetal- ningen för de grupper som omfattas av studiemedelssystemet och dels med tanke på inkomstfördelningen hos övriga grupper i samhället. Enligt studiesociala utredningen borde den som har skyldighet att återbetala uppburna studiemedel vara garanterad att inte pressas under en standard som ligger påtagligt lägre än den genomsnittliga standar- den i samhället. Studiefinansieringssystemet kunde i annat fall knappast sägas fylla sitt ändamål att undanröja de ekonomiska hind- ren för högre studier.

Överstiger avgiftsunderlaget avgiftsgrän- sen skall avgift erläggas. Men med tanke på att avgiften som följer av avgiftskvoten multiplicerat med det aktuella basbeloppet, ofta är större än vad som kan anses rimligt med hänsyn till om avgiftsunderlaget endast obetydligt överstiger avgiftsgränsen, kan stu— diemedelstagare erhålla nedsättning i avgif— ten. Sålunda får avgiften inte överstiga en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget som överstiger avgiftsgränsen (25%-regeln). Inte heller får avgiften utgå med mer än en tiondel av avgiftsunderlaget (10%-regeln). Avgiften ökar successivt vid stigande avgifts- underlag till dess den når upp till vad som skall erläggas enligt vad som följer av avgifts- kvoten (se avsnitt 4.3.4).

Sedan studiemedelstagaren avslutat sina stu- dier, skall en plan fastställas för återbetal- ningen av de återbetalningspliktiga studie- medlen. Detta görs tredje året efter det att studiemedel senast erhölls. Återbetalningen skall också som regel påbörjas detta år. Studiemedlen skall i normalfallet vara åter- betalda det år vederbörande fyller 50 år.

Vid fastställandet av återbetalningsplanen divideras det antal basbelopp studiemedelsta- garen sammanlagt erhållit, med antalet åter- betalningsår. Den erhållna kvoten kallas av- giftskvat.

Om antalet avgiftsår skulle bli mindre än 15 (dvs om studiemedelstagaren skulle börja sin återbetalning det år han fyller 37 eller senare) räknas emellertid ändock med 15 avgiftsår, dock med följande undantag

l. Avgiftskvoten får aldrig bli mindre än 0,100 basbelopp.

2. Betalning av avgifter får inte sträcka sig längre än t o 111 det år under vilket studie- medelstagaren fyller 65 år. För en person som skall påbörja betalningen vid 54 års ålder blir t ex antalet avgiftsår 12.

Normalt blir antalet avgiftsår omkring 23 med tanke på att ungdomsstuderande, som endast avlägger en grundexamen, i regel avslutar sin utbildning vid ungefär 25 års ålder.

Åren to m det under vilket den avgifts- skyldige fyller 51 år och t o ni det han fyller 65 år skall användas som reservår i det fall vederbörande inte kunnat fullgöra återbetal- ningsskyldigheten under tidigare år.

Det belopp ikronor, som för visst år skall erläggas, kallas rtudiemedelsavgift. Storleken av avgiften erhålls genom att den fastställda avgiftskvoten multipliceras med det för be— talningsåret gällande basbeloppet. Det är det basbelopp som gäller den första januari varje år, som ligger till grund för beräkningarna.

Tabellerna 4.3 och 4.4 visar hur erhållna återbetalningsmedel omräknas till antal bas- belopp och vilken avgiftskvot summan av de

Tabell 4. 3 Exempel på utbetalning av återbetalningspliktiga studiemedel.

År Gällande A1,A20A3har BloBZhar basbelopp erhållit erhållit ikr i antal ikr i antal basbelopp basbelopp 65 vt 5 000 2 625 0,525 ht 5 000 2 625 0,525 66 vt 5 300 2 835 0,535 ht 5 500 2 975 0,541 67 vt 5 500 2 975 0,541 ht 5 700 3 115 0,546 68 vt 5 700 3 115 0,546 3 115 0,546 ht 5 800 3 185 0,549 3 185 0,549 Summa 23 450 4,308 6 300 1,095

erhållna basbeloppen ger vid olika antal avgiftsår. Exemplen avser följande typfall:

1. Personen A 1 har bedrivit studier under fyra år (åtta terminer) och därunder erhållit maximala studiemedel. Han har avslutat sina studier det år han fyller 25 år.

2. Personen A 2 har också bedrivit studier i fyra år och därunder uppburit maximala studiemedel. A 2 har avslutat sina studier det år han fyller 45 år.

3. Personen A 3 har även han bedrivit stu- dier i fyra år och under den tiden uppburit maximala studiemedel. Han har avslutat sina studier det år han fyllt 52 år.

4. Personen Bl har studerat två terminer och under den tiden uppburit maximala studiemedel. Studierna har avslutats det år han fyller 22 år.

5. Personen B 2 har även han studerat två terminer och då erhållit maximala studie- medel. Han har avslutat sina studier det år han fyller 45 år.

A 1, A 2 och A 3 har bedrivit sina studier under samma år. Detsamma gäller B 1 och B 2.

Som redan angetts fastställs avgiftskvoten tredje året efter det att studiemedel senast erhölls. [ de anförda exemplen skall alltså avgiftskvoten fastställas 1971, som också blir första avgiftsåret.

Tabell 4.4 visar avgiftskvotens storlek för de i tabell 4.3 beskrivna typfallen.

Tabell 4.4 Fastställande av avgiftskvot

Studie- Antal Antal erhållna Avgifts- medels— avgiftsår basbelopp kvot tagare

A 1 23 4,308 0,187 A 2 15 4,308 0,287 A 3 11 4,308 0,392 B 1 10 1,095 0,110 B 2 10 1,095 0,110

Avgiftskvoten fastställs sålunda genom att antalet avgiftsår divideras med antalet erhåll- na basbelopp.

Några klarläggande kommentarer till ta- bell 4.4:

A 1 var 25 år då han erhöll studiemedel sista gången. De år han fyller 26 och 27 år är avgiftsfria. Avgift skall erläggas från och med det år han fyller 28 till och med det, då han fyller 50 år. Antalet avgiftsår blir sålunda 23 och avgiftskvoten följaktligen (4,308:23=) 0,187 basbelopp.

A 2 var 45 år då han erhöll studiemedel sista gången, dvs han skall erlägga sin första avgift det år han fyller 48 år. Antalet avgiftsår skulle enligt huvudregeln bli två. Studiemedelstagaren har emellertid i princip rätt till 15 avgiftsår (med vissa undantag, se det följande). Hans avgiftskvot blir därför (4,308 :15=) 0,287 basbelopp. Han kommer att erlägga sin sista avgift det år han fyller 63 år.

A 3 var 52 år då han erhöll studiemedel sista gången. Med hänsyn till undantagsre- geln kan han inte få fler avgiftsår än vad som infaller fr o rn det år han skall börja erlägga avgifter och to ni det år han fyller 65 är. A 3 skall påbörja sin återbetalning det år han fyller 55 år, eftersom de år han fyller 53 och 54 år är avgiftsfria. Avgiftskvoten för A 3 blir följaktligen (4,308:ll=) 0,392 basbe- lopp.

Bl och B2 får lika stor avgiftskvot, nämligen 0,110 basbelopp, trots att B 1 enligt huvudregeln skulle ha rätt till 26 avgiftsår, och B 2 skulle få 15 avgiftsår (jfr A 2). Att båda får lika stor avgiftskvot beror på att summan av erhållna basbelopp är så liten för både B 1 och B 2, att varje avgift skulle bli mindre än 0,100 basbelopp, om återbetalningen spreds över längre tid än tio ar.

4.3.4. Avgiften för ett visst är

Avgiften för ett enskilt år beräknas, som redan angetts, på så sätt att den fastställda avgiftskvoten multipliceras med det basbe- lopp som gäller vid ingången av det år avgiften skall erläggas. För betalningsåret 1971 skall således avgiftskvoten multiplice- ras med basbeloppet 6 400 kr.

Den avgiftsskyldige erhåller varje år ett saldobesked av CSN. Detta innehåller bla uppgift om avgiftens storlek ifrågavarande år, så som denna kommer fram som produk- ten av avgiftskvot och det aktuella basbelop- pet. Den angivna avgiften är den avgift som studiemedelstagaren, enligt avgiftskvoten har att betala ifrågavarande år. Denne kan sedan beräkna hur stor avgift han är skyldig att erlägga med hänsyn till sitt avgiftsunderlag för året.

Om avgiftsunderlaget inte når upp till avgiftsgränsen (för 1971 16 000 kr), äger den avgiftsskyldige rätt till hel befrielse.

Delvis befrielse erhålles om den i saldobe- skedet påförda avgiften överstiger en tiondel av avgiftsunderlaget eller en fjärdedel av skillnaden mellan avgiftsgränsen och avgifts- underlaget.

Ansökan om befrielse — helt eller delvis — från skyldighet att erlägga avgift skall under avgiftsåret inges till CSN, helst före mars månads utgång. På grundval av den avgifts- skyldiges uppgifter om sin ekonomi fastställ- er CSN en preliminär avgift.

Tabellerna 4.5 och 4.6 visar hur stor avgift som maximalt kan tas ut under 1971 med hänsyn till reglerna om avtrappning av avgiftsskyldigheten (25%-regeln och 10%-re- geln). Samma förutsättningar som beträffan- de tabellerna 4.1 och 4.2 gäller.

Tabell 4.5 Avgift för ensamstående respektive gift avgiftsskyldig utan barn under tio år.

Makes bruttoinkomst

Egen br inkomst 0 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 0—6 400 0 100 700 1 450 2 200 2 980 3 480 16 000 0 1 230 1 850 2 580 2 930 3 230 3 530 21 000 100 2 480 2 840 3 130 3 480 3 730 4 030 25 000 970 2 990 3 230 3 530 3 820 4 120 4 420 30 000 2 220 3 490 3 730 4 020 4 320 4 620 4 920 35000 3070 4070 4310 4610 4910 — — 40 000 3 670 4 660 4 910 — — — — 45 000 4 140 — — — — — — 50 000 4 860 — — — — — — 52 SOU 1971:87

Tabell 4.6 Avgift för ensamstående resp gift avgiftsskyldig med barn under tio år.

Egen br Makes bruttoinkomst inkomst 0 25 000 30 000 35 000 36 000 40 000 45 000 50 000 0—6 400 0 0 0 0 100 575 1 325 2 075 16 000 0 0 0 320 650 1225 1975 2 690 21 000 0 375 725 1 725 1 875 2 475 2 890 3 190 25 000 0 1 375 1 975 2 690 2 750 2 980 3 280 3 580 1 F1 100 4 4 0 30 000 UF 620 , 2 740 2 890 3 180 3 250 3 80 3 780 80

F 1 475

4 4 35 000 UF 2 075 3 320 3 570 3 720 3 790 4 020 320 620

F 2 790 _ G 40 000 Uf 3 030 3 920 4170 4 450 4 390 4 500

F 3 380 _ _ _ _ 45 000 UF 3 670 4 670 4 810 5 090

F 3 980 _ _ _ _ 50 000 UF 4 200 5 110 — 1 F = Förvärvsavdrag för ensamstående med barn är inräknat

UF = Gift med barn, maken saknar inkomst, ej berättigad till förvärvsavdrag

Av tabellerna 4.5 och 4.6 framgår bl a: Under år 1971 inträder avgiftsskyldighet för ensamstående utan barn när bruttoin- komsten är ca 21 000 kr (om förmögenhet som påverkar avgiftsunderlaget saknas). Finns barn under tio år, inträder avgiftsskyl- digheten först vid en bruttoinkomst på ca 30 000 kr.

Är den avgiftsskyldige gift och saknar egen inkomst, inträder avgiftsskyldigheten vid en bruttoinkomst för maken på ca 25 000 kr. Har makarna barn under tio år, inträder avgiftsskyldigheten vid en bruttoin- komst för maken på ca 36 000 kr.

Vid de angivna inkomstgränserna uttas endast en avgift om 100 kr, under förutsätt- ning att vederbörande ansökt om delvis befrielse från avgiften. Avgiftsunderlaget lig- ger nämligen ca 400 kr över avgiftsgränsen.

Som tidigare beskrivits anges i saldobeske- det den avgift för året som följer av avgifts- kvoten multiplicerat med årets basbelopp. För de i avsnitt 4.3.3 beskrivna typfallen (A ], A2 och A3 samt Bl och B2) blir

avgiften som följer av avgiftskvoten för år 1971 följande:

Studiemedels- Basbeloppet Avgifts- Avgift tagare för 1971 kvot för 1971 A1 6400 x 0,187 = 1196 A 2 6 400 x 0,287 = 1836 A 3 6 400 x 0,392 = 2 509 BloB2 6400 x 0,110 = 730

För att studiemedelstagaren A 1 skall vara skyldig att betala så stor avgift, som följer av avgiftskvoten x basbeloppet, måste avgifts- underlaget uppgå till minst 20 800 kr. Detta motsvarar en bruttoinkomst på omkring 26000 kr för ensamstående eller gift där maken saknar inkomst eller förmögenhet som påverkar avgiftsunderlaget. För A 2 gäller i motsvarande situation, att avgiftsun- derlaget skall uppgå till minst 23 350 kr för att avgift enligt avgiftskvoten skall kunna tas ut. Detta motsvarar en bruttoinkomst på omkring 29 000 kr. Saknar den avgiftsskyldi- ge i de båda fallen egen inkomst, men maken har inkomst, skall i A l:s fall makens brutto-

avgiftsskyldighet.

Avgiftsunderlag Beräkningssätt Avgiftsskyldighet 1971 kr 1971 högst kr — 16 000 0

16 500 (16 500 — 16 000):4 125 17 000 (17 000 — 16 000):4 250 17 500 (17 500 — 16 000):4 438 18 000 (18 000 — 16 000):4 500 20 000 (20 000 — 16 000):4 1 000 23 000 (23 000 — 16 000):4 1750 26 600 (26 600 — 16 000):4 2 650 26 700 26 700:10 2 670 28 000 28 000:10 2 800 30 000 30 000:10 3 000 32 000 32 000:10 3 200

inkomst uppgå till 34 000 kr innan maximal avgift kan tas ut. I det andra fallet — A 2 saknar egen inkomst men maken har in- komst — skall makens inkomst uppgå till ca 39 000 kr innan avgift enligt avgiftskvoten kan tas ut.

I tabell 4.7 anges den högsta avgift som under 1971 kan tas ut vid olika avgiftsunder- lag enligt reglerna om avtrappning av avgifts- skyldigheten. Som tidigare påpekats måste den som önskar erhålla hel eller delvis befrielse från den avgift som anges i saldobe- skedet ansöka härom.

Den tidigare beskrivna 25%-regeln är un- der avgiftsåret 1971 förmånligast för studie- medelstagaren upptill ett avgiftsunderlag om 26 600 kr. Därefter gäller 10%-regeln.

Om A 1 i de tidigare beskrivna typfallen har ett avgiftsunderlag på minst 18 000 kr, kan han erhålla nedsättning i avgiften med (1 l96—500 =) 696 kr. A 2 kan i motsvaran- de fall erhålla nedsättning med (1 836—500 =) 1 336 kr. I båda fallen skall endast 500 kr utgå i avgift under förutsättning att den avgiftsskyldige ansöker om nedsättning. Har hel eller delvis befrielse (nedsättning) er- hållits från studiemedelsavgift, innebär detta att resterande belopp, omräknat i antal basbelopp, skall erläggas efter det att studie- medelstagaren fyllt 50 år.

Den avgift som CSN fastställer efter ansökan om befrielse från eller nedsättning av avgift grundar sig på studiemedelstagarens

uppgifter om sina och, i förekommande fall, makens beräknade inkomster under betal— ningsåret. Den fastställda avgiften är prelimi- när. En slutlig avgift framräknas på grundval av taxeringen för det år befrielse från (ned— sättning av) avgift erhållits. Om det på taxeringen grundade avgiftsunderlaget över- stiger det avgiftsunderlag den avgiftsskyldige framräknat, skall denne erlägga mellanskill- naden mellan den slutliga avgiften, som grundas på taxeringen, och den preliminära avgiften, som grundas på studiemedelstaga- rens uppgifter under avgiftsåret (se vidare avsnitt 4.5.1).

4.3.5. Återbetalningens upphörande

Återbetalningsskyldigheten för erhållna stu- diemedel upphör enligt 29 5 Smf

1. då den avgiftsskyldige i avgifter erlagt lika många basbelopp som han erhållit i åter- betalningspliktiga studiemedel. Hur denna huvudregel fungerar beskrivs i avsnitt 4.3.5.1.

2. då den avgiftsskyldige i avgifter erlagt lika många kronor som han skulle erlagt om studiemedlen utgjorts av ett räntebärande lån, som skulle återbetalas i form av annuiteter och med en räntefot av 60 % av normalräntan för lån från statens utlåningsfonder. Denna regel, jämförelse-

räntemetoden, behandlas i avsnitt 4.3.5.2. En jämförelse mellan basbeloppsmetoden och jämförelseräntemetoden görs i avsnitt 4.3.5.3.

Basbeloppsmetoden utgör själva huvud- metoden för återbetalning av studiemedel. Jämförelseräntemetoden är egentligen ingen återbetalningsmetod utan snarare en metod som skall förhindra att studiemedelstagaren får erlägga ett belopp som skulle vara oför- månligt vid en snabb inflation.

4.3.5.l Basbeloppsmetoden (29 & Smf)

När studiemedelstagaren har erlagt avgifter som tillsammans utgör lika många basbelopp som han uppburit i form av återbetalnings- pliktiga studiemedel, har han tillfullo full- gjort sin återbetalningsskyldighet.

Som framgått av avsnitt 4.3.3 skall studie- medelstagaren enligt huvudmetoden varje avgiftsår erlägga ett belopp i kronor som svarar mot den fastställda avgiftskvoten multiplicerat med det för avgiftsåret aktuella basbeloppet. Det är antalet erhållna basbe- lopp, uppdelat i avgiftskvoter, som utgör själva studiemedelsskulden. Avgiftskvoten re- presenterar ett värde i kronor som är reellt lika stort under hela återbetalningstiden. Återbetalning enligt huvudmetoden sker så- lunda i fast penningvärde.

Sammanfattningsvis är återbetalningen enligt huvudmetoden (basbeloppsmetoden) beroende av följande faktorer:

1. Avgiftsgränsen som utgör den gräns där avgifts- skyldigheten inträder ett visst är. Avgiftsgrän- sens storlek är angiven i antal basbelopp.

2. Avgiftsunderlaget som utgör grunden för hur stor avgiften högst får vara under ett år i förhållande till studiemedelstagarens och, i före— kommande fall, makens inkomst och förmö— genhetssituation.

3. Avgiftskvoten som för varje år bestämmer stor- leken av den preliminära avgiften. Avgiftskvoten uttrycks i basbelopp och utgör en viss del av den samlade studiemedelsskulden. Avgiftskvotens storlek är beroende av storleken av den samlade studiemedelsskulden, som divideras med antalet avgiftsår.

4. Basbeloppets utveckling per den förste januari varje år.

4.3.5.2 Jämförelseräntemetoden (30 & Smf)

Vid snabb förändring i penningvärdet kan det inträffa att återbetalning enligt huvud- metoden totalt sett ställer sig oförmånligare för studiemedelstagaren än om medlen skulle ha återbetalats i form av ett räntebärande lån med en viss bestämd ränta. I studiemedels- systemet är därför inbyggd en garanti för att skydda studiemedelstagaren i händelse av dylik penningvärdesutveckling. Detta ut— trycks i 30 & Smf på ungefär följande sätt.

Återbetalningen upphör när den återbe— talningsskyldige i form av avgifter erlagt ett belopp som motsvarar vad han skulle ha erlagt om studiemedelsskulden utgjorts av ett räntebärande lån, som återbetalas med lika stora annuiteter fördelade på den tid under vilken avgifter erlagts. Räntan skall utgöra 60 % av den vid varje tidpunkt gällande normalräntan för lån från statens utlåningsfonder.

Den nämnda normalräntan är f 11 6,75 %. J ämförelseräntan vid återbetalning av studie- medel blir sålunda 4,05 %.

4.3.5.3 Jämförelse mellan de båda metoderna

Om den genomsnittliga ökningen av basbe- loppet räknat i procent understiger det pro- centtal som anger den genomsnittliga jämfö- relseräntan (dvs den ränta som nu utgör 4,05 %), kommer basbeloppsmetoden att va- ra den förmånligaste för studiemedelstaga— ren. Är det tvärtom blir jämförelseränteme- toden fördelaktigast. Det är den för studie- medelstagaren mest förmånliga av metoderna som skall gälla.

Under återbetalningstiden kommer varje års avgift att grundas på basbeloppsmetoden. Samtidigt sker en beräkning av vad studieme- delstagaren skulle ha erlagt enligt jämförelse- räntemetoden. Om denna metod blir den för

studiemedelstagaren mest förmånliga, kom- mer detta att ge sig tillkänna på så sätt att avgiftsbetalningarna avbryts tidigare än som preliminärt fastställts. Den preliminärt fast— ställda ordningen för återbetalningen grun— dar sig som framgått på basbeloppsmetoden.

I tabell 4.8 återges vilka resultat de båda metoderna kommer att ge vid tre olika ge- nomsnittliga ökningar av basbeloppet, nämli- gen 3 %, 5 % och 7 % genomsnittlig ökning per år.

Tabellen bygger på följande förutsättning— ar/antaganden.

l. Normalräntan beräknas under jämförelse- perioden ligga fast vid 6,75 %. Jämförelse- räntan blir sålunda 4,05 %.

2. Beräkningarna grundas på den i avsnitt 4.3.3 angivna studiemedelstagaren A 1.

3. A 1 har en studiemedelsskuld motsvaran- de 4,308 basbelopp. Avgiftskvoten har fastställts till 0,187 basbelopp. Antalet avgiftsår är 23.

4. Vid beräkning enligt jämförelseränteme- toden har ränta på ränta beräknats från den tidpunkt de olika studiemedelsbe- loppen erhållits. A l:s skuld vid återbetalningens början blir då enligt denna beräkning 27 625 kr.

5. Basbeloppet vid ingången av första av- giftsåret är 6 400 kr. Om den genomsnittliga basbeloppsök- ningen ligger på 3 %, blir basbeloppsmetoden förmånligast. Studiemedelstagaren får då to— talt erlägga avgifter som uppgår till 39 962 kr. Är ökningen 5 % eller 7 % (dvs större än jämförelseräntans 4,05 %) kommer jämfö- relseräntemetoden att bli förmånligast för studiemedelstagaren. Återbetalningen av- bryts nämligen när denne i avgifter erlagt ett belopp som svarar mot en återbetalning med lika stora annuiteter med en räntefot om 4,05 %. Studiemedelsskulden blir som fram- går av tabellen återbetalad efter 21:a respek- tive 18 :onde avgiftsåret.

Tabell 4.8 Återbetalning enligt basbeloppsmetoden resp jämförelseräntemetoden

År 3 % årlig ökning 5 % årlig ökning 7 % ärlig ökning basbelopp avgift basbelopp avgift basbelopp avgift

1 6 400 1 197 6 400 1 197 6 400 1 197 2 6 600 1 234 6 700 1 253 6 800 1 272 3 6 800 1 272 7 100 1 328 7 300 1 365 4 7 000 1 309 7 400 1 384 7 800 1 459 5 7 200 1 346 7 800 1 459 8 400 1 571 6 7 400 1 384 8 200 1533 9 000 1683 7 7 600 1421 8 600 1608 9 600 1795 8 7 900 1 477 9 000 1683 10 300 1 926 9 8100 1515 9 500 1777 11000 2 057 10 8 400 1 571 9 900 1851 11 800 2 207 11 8 600 1 702 10 400 1945 12 600 2 356 12 8 900 1 664 10 900 2 038 13 500 2 525 13 9100 1702 11500 2151 14 400 2 693 14 9 400 1 758 12 100 2 263 15 400 2 880 15 9 700 1 814 12 700 2 375 16 500 3 086 16 10 000 1870 13 300 2 487 17 700 3 310 17 10 300 1926 14 000 2 618 18 900 3.534 18 10 600 1982 14 700 2 749 20 200 1676 (3 777) 19 10 900 2 038 15 400 2 880 21 600 (4 039) 20 11 200 2 094 16 200 3 029 23 100 (4 320) 21 11 600 2 169 17 000 1041 (3 179) 24 800 (4 638) 22 11 900 2 225 17 800 (3 329) 26 500 (4 956) 23 12 300 2 386 18 700 (3 628) 28 400 (5 510) Summa avg. 39 962 40 649 38 592 66 SOU 1971:87

De avgifter som är angivna inom parentes i tabellen, är avgifter som skulle ha erlagts, om inte jämförelsemetoden hade funnits som ett alternativ till basbeloppsmetoden.

4.3.5.4 Återbetalningsskyldighetens upphö- rande i andra fall

Äterbetalningsskyldigheten upphör även, en- ligt 29 å Smf,

]. då den avgiftsskyldige avlider, varvid den kvarstående ej förfallna studiemedelsskul— den helt avskrives.

2. året efter det den avgiftsskyldige fyllt 65 år, varvid den kvarstående återbetalnings- skyldigheten helt bortfaller. Denna be- stämmelse har betydelse i det fall en person, beroende på sin och, iförekom— mande fall, makens ekonomiska förhållan- den i mera betydande omfattning befriats från studiemedelsavgifter under den ordi— narie återbetalningstiden.

4.4 Regler för återbetalningsskyldiga bosatta utomlands

För studiemedelstagare som bor utomlands när återbetalningsskyldighet inträder, gäller inte den författningsenliga rätt till befrielse eller nedsättning av studiemedelsavgiften som stadgas i 25 å andra stycket Smf. Sådan betalningsskyldig skall i stället alltid betala avgift enligt huvudregeln i 25 5 första styck- et Smf. De regler om befrielse från eller nedsättning av avgift som bygger på avgifts- underlag kan nämligen inte tillämpas på de återbetalningsskyldiga som bor utomlands, eftersom dessa i regel inte beskattas i Sve- rige. Dock kan avgiftsskyldig begära befrielse eller nedsättning av avgift enligt 26 _8, Smf. Om återbetalningsskyldig, som bosatt sig utomlands, brister i avgiftsbetalning är han skyldig att genast fullgöra hela sin återbetal- ningsskyldighet, om CSN så beslutar.

4.5 Frivillig avgift

Studiemedelstagare äger enligt 27 & Smf rätt att erlägga frivillig avgift. Frivillig avgift till- godoräknas studiemedelstagare på samma sätt som debiterad avgift, dvs avgiften om- räknas till antal basbelopp och dras från kvarstående studiemedelsskuld. Dessutom tillgodoräknas studiemedelstagaren en viss förhöjning av det inbetalade beloppet, nämli- gen dels med 0,3 % för varje helt år upp till ett antal av fem, som vid inbetalningstillfäl- let återstår till utgången av det år under vilket studiemedelstagaren fyller 50 är, dels med 0,1 % för varje ytterligare återstående helt år. Beräkningssättet kan illustreras med följande exempel:

1) Personen A 1 i exemplet i avsnitt 4.3.2 (tabell 4.4) skall under sitt 6:e avgiftsår, alltså det år han fyller 33, erlägga (7 300] x 0,187 =) 1 365 kr. iavgift. 2) Hans samlade studiemedelsskuld utgör därefter 3,186 basbelopp. 3) A 1 inbetalar dessutom under 6:e avgifts- året en frivillig avgift på 10 000 kr. Den premie han då får sig tillgodoräknad blir 270 kr. enligt följande beräkning:

a) För varje år fro m det han fyller 33 t o m han fyller 37 får han tillgodoräkna sig 0,3 %, alltså sammanlagt 1 ,5 %.

b) ,För varje ytterligare fram till det år han fyller 50 får han tillgodoräkna sig 0,1 %; tillsammans 1,2 %

c) Premien blir sålunda 2,7 % på det fri- villiga inbetalade beloppet. 4) Det förhöjda beloppet (frivillig avgift + premie) omräknas till antal basbelopp och dras från A lzs studiemedelsskuld. I detta fall blir den kvarvarande studiemedels- skulden (3,186 — 1,407 =) 1,779 basbe- lopp. Frivillig inbetalning kan även ske med hela beloppet under ett år. Beräkningsgrun- derna för premie blir då desamma som i nämnda exempel.

1 Uppskattat basbelopp.

4.6 Debitering och uppbörd av studieme- delsavgift

4.6.1 Debitering av studiemedelsavgift

Debitering av studiemedelsavgift tillgår så att för varje år utgår en preliminär avgift sedan avgiftskvot fastställts. Sådan avgift utgår t o m det år studiemedelstagaren erlagt avgif- ter som tillhopa antingen uppgår till lika många basbelopp som han uppburit i återbe- talningspliktiga studiemedel (se avsnitt 4.3.5 p 1) eller uppgår till det belopp som studie- medelstagaren skulle ha betalat, om de åter- betalningspliktiga studiemedlen utgjort ett konventionellt lån med fasta annuiteter och med en på visst sätt beräknad ränta (se avsnitt 4.3.5 p 2).

Med ett system med preliminära avgifter har statsmakterna velat skapa en garanti för att återbetalningsskyldigheten vid varje till- fälle då denna aktualiseras står i rimlig rela- tion till den återbetalningsskyldiges betal- ningsförmåga. Denne kan befrias helt från skyldigheten att erlägga preliminär avgift, om det får antas att hans avgiftsunderlag för ett visst är inte kommer att överstiga den för året gällande avgiftsgränsen. Partiell befrielse medges också i sådan omfattning att den preliminära avgiften inte överstiger en tion— del av det beräknade avgiftsunderlaget för året och inte heller en fjärdedel av den del av avgiftsunderlaget, som överstiger avgiftsgrän- sen (se avsnitt 4.3.2). Befrielse helt eller delvis från preliminär avgift medges endast efter ansökan av den avgiftsskyldige.

I den mån den preliminära avgiften för ett år efter ansökan fastställts till lägre belopp än som följer av huvudregeln (avgift = av- giftskvot x basbeloppet) fastställs året efter avgiftsåret en slutlig avgift på grundval av taxeringen för avgiftsåret. Visar det sig där- vid att den slutliga avgiften med minst 100 kr. överstiger den preliminära avgiften, debi- teras mellanskillnaden i form av kvarstående avgift. Den kvarstående avgiften skall erlägg- as i början av det andra året efter avgiftsåret. Den återbetalningsskyldige har efter begäran rätt till återbäring, om det visar sig att det

belopp som han erlagt i preliminär avgift för ett år överstiger den slutliga avgiften.

4.6.2 Uppbörd av studiemedelsavgift

Inbetalning av studiemedelsavgift sker till CSN. Antalet uppbördsterminer för prelimi- när avgift är tre och för kvarstående avgift två. Avgift som under året uppgår till högst 100 kr. betalas dock under en uppbördster- min. Avgift som överstiger 100 men ej 200 kr. betalas under två uppbördsterminer.

Om preliminär eller kvarstående avgift ej erläggs, utsänds påminnelse jämte nya inbe- talningskort. En påminnelseavgift debiteras därvid den avgiftsskyldige. Uteblir avgiften trots detta, överlämnas ärendet utan ytterli- gare påminnelse till kronofogdemyndighet för indrivning.

4.7 Studiemedelsregistret

Varje studiemedelstagare registreras från och med första gången denne erhåller studieme- del i de sk studiemedelsregistret. Detta är upplagt på databand med personnummer som identifikationsbegrepp.

Registret har för varje studiemedelstagare en huvudpost vilken innehåller vissa all- männa uppgifter om beviljade studiemedel, uppgifter om totalt utbetalade medel, upp- gifter om fastställd avgiftskvot samt om ingå- ende och utgående saldo för studiemedels- skulden. Det saldobesked CSN i början av varje år tillställer varje studiemedelstagare, baserar sig på uppgifter från studiemedelsre- gistret.

Som tidigare nämnts skall återbetalningen av studiemedel påbörjas sedan två kalenderår förflutit efter det att vederbörande senast lyfte studiemedel. Först då fastställs avgifts- kvoten. Den som tex sista gången erhöll studiemedel för vårterminen 1968 påförs ej studiemedelsavgift under 1969 och 1970, utan först 1971. Vid ingången av 1971 fastställs avgiftskvoten, som är av avgörande betydelse för storleken av de årliga studieme-

Tabell 4.9 Studiemedelsregistrets nuvarande och beräknade omfattning

Avgifts— Personer i Antal avgifts- % avgifts— Ansökningar om år registret skyldiga skyldiga befrielse 1968 142 000 8 000 5,5 1010 1969 179 000 26 000 14,0 2 851 1970 216 000 48 000 22,0 4 855 1971 249 000 67 000 27,0 7 000 (ber.) 1972 (ber.) 280 000 95 000 34,0 10 000 ” 1973 ” 315 000 125 000 40,0 13 000 " 1974 ” 350 000 155 000 44,0 16 000 " 1975 ” 385 000 190 000 49,0 20 000 " 1976 ” 420 000 225 000 54,0 23 000 " 1977 ” 455 000 260 000 57,0 26 000 ”

delsavgifterna. Under de två avgiftsfria åren tillställs likväl studiemedelstagaren ett saldo- besked med uppgifter om studiemedelsskul- dens omfattning. tillställs likväl studiemedelstagaren ett saldo- besked med uppgifter om studiemedelsskul- dens omfattning.

Om utbetalning av nya studiemedel sker sedan avgiftskvot fastställts och återbetal- ningen påbörjats, och studiemedelstagaren ånyo erhåller studiemedel, så skall avgifts- kvoten förhöjas fr o ni det följande året med de nya studiemedlen omräknade till basbe- lopp.

Studiemedelsregistrets nuvarande och be- räknade omfattning to rn 1977 framgår av tabell 4.9.

Av tabellen framgår att andelen avgifts- skyldiga i studiemedelsregistret stadigt vän- tas öka. Det första avgiftsåret för återbetal- ningsskyldiga studiemedelstagare var 1968. Dessa erhöll studiemedel sista gången höst- terminen 1965. Ifrågavarande personer har i allmänhet också erhållit studiestöd enligt tidigare finansieringsformer (statsstipendier och lån). Först under avgiftsåret 1971 och 1972 beräknas avgiftsskyldiga, som enbart uppburit studiemedel, påbörja sin återbetal- ning.

Mer än hälften av personerna i studieme- delsregistret beräknas vara avgiftsskyldiga 1977. Detta innebär att de årliga investe- ringsanslagen till studiemedelsfonden niin— skas med summan av de inbetalda studieme- delsavgifterna. För budgetåret 1972/73 be-

räknas 87 milj kr. inflyta i studiemedelsavgif- ter.

Av kolumnen ”Ansökningar om befriel- se”, varmed avses anstånd med eller jämk- ning av studiemedelsavgift, framgår att ca 10% av de avgiftsskyldiga hittills per år ansökt om befrielse.

Antalet ärenden, som överlämnas till kronofogdemyndighet för indrivning väntas öka de kommande åren. CSN räknar med att 6 % av de avgiftsskyldiga vid varje inbetal- ningstillfälle kan hänföras till denna grupp. För 1971 med ca 67 000 avgiftsskyldiga gör det ca 12 000 ärenden av detta slag under tre uppbördsterminerna.

5. Studiestödets administration

5.1. Historik

Centrala studiehjälpsnåmnden är central myndighet för studiesociala frågori den mån sådana frågor ej ankommer på annan myn- dighet.

CSN tillkom l.7.l964 i samband med 1964 års studiesociala reform. Den nya nämnden bildades genom sammanslagning av förutvarande studiehjälpsnåmnden och ga- rantilånenämnden. Dessa organ var tidigare centrala myndigheter för studiestödet till elever på grundskole-, real— och gymnasienivå resp universitets— och högskolenivå. Det fanns dock vissa undantag: betr stipendier och sk allmänt och särskilt studiebidrag till studerande vid yrkesskolor, folkhögskolor, lantbrukets yrkesskolor samt skogsskolor var resp överstyrelsen för yrkesutbildning, skol- överstyrelsen, lantbruksstyrelsen och domän- styrelsen centralorgan. Skolstyrelserna (rek- torerna) var lokala organ för studiestödet på nivåer upp till universitets- och högskoleut- bildning och statsstipendienämnderna för stödet på universitets- och högskolenivån.

I och med tillkomsten av centrala stu- diehjälpsnämnden erhölls ett enda centralt organ för statligt studiestöd. Samtidigt be— slöts att statsstipendienämnderna, som hand- lagt ansökningar om sk naturastipendier, räntefria studielån och statlig kreditgaranti för studielån (garantilån) till studerande vid universitet och högskolor, skulle ersättas med de nuvarande studiemedelsnämnderna.

5.2. Centrala studiehjälpsnåmnden

Studiestödet i Sverige utgår numera efter två olika huvudsystem, ett för gymnasiala studi- er (studiehjälpssystemet) och ett för efter— gymnasiala studier (studiemedelssystemet). För båda systemen är som tidigare nämnts centrala studiehjälpsnåmnden den centrala myndigheten. CSN leds av en nämnd bestå- ende av ordförande och sju andra ledamöter utsedda av Kungl Maj:t. Inom ramen för den försöksverksamhet som pågår med studeran- derepresentanter i CSN m fl centrala myn- digheter har de studerande en representant.

I egenskap av central myndighet för stu- diestödet äskar CSN medel för den studieso- ciala verksamhet som sorterar under nämn- den, utformar anvisningar för de lokala stu- diesociala organen rörande Studiestödets handhavande, är besvärsinstans rörande an- sökningar om studiesocialt stöd m m.

Chef för CSNs kansli är en byråchef. På kansliet som består av fyra sektioner och ett sekretariat handläggs också vissa former av studiestöd, nämligen bla behovsprövat til- studiestöd, tex behovsprövat tillägg och studielån för gymnasiala studier samt av- skrivning av studielån för vuxenstuderande. Ansökningar om studiestöd för studier ut- omlands (för vilket särskilda regler gäller se sid 52) inges till och avgörs av centrala studiehjälpsnåmnden både gällande studie- hjälp och studiemedel. Enligt beslut av 1971 års riksdag skall handläggningen avseende

ansökningar om studiestöd från icke svenska medborgare centraliseras till CSN. En sär- skild delegation skall finnas inom nämnden. Ledamöterna i delegationen, bland vilka kommer att finnas företrädare för utbild- nings- och invandrarmyndigheter och stude- randeorganisationer, utses av Kungl Maj:t. Den nya ordningen skall vara i funktion 1.1.1972. Delegationens beslut skall ej kun- na överklagas.

5.3 Lokala och regionala studiesociala myn- digheter

5.3.l Skolstyrelser och rektorer inom det gymnasiala skolväsendet

Studiehjälpen handhas enligt studiehjälpsreg- lementet 19641402 av centrala studiehjälps- nåmnden, Skolstyrelserna, läroanstalternas rektorer och de övriga organ, som Konungen bestämmer. Som tidigare nämnts handlägger CSN, avseende studiehjälpen, ansökningar om behovsprövat tillägg och studielån samt ansökningar om avskrivning av studielån till vuxenstuderande jämte några stödformer un- der avveckling. Övrig studiehjälp ankommer det på skolstyrelser och rektorer att ha hand om.

Med skolstyrelse avses i detta samman- hang endast primärkommunal skolstyrelse. Under landsting sorterande skolstyrelse är således inte att betrakta som skolstyrelse i den bemärkelse som avses ovan. Vid ej pri- märkommunala yrkesskolor handhas studie- hjälpsärendena av yrkesskolans rektor. Det- samma är också fallet betr folkhögskolor och vissa andra skolor.

Skolstyrelse och i förekommande fall rek- tor äger att delegera handläggningen av stu- diehjälpsärenden på det sätt som befinnes lämpligt. Vanligt är att skolkamrer, skolkura- tor eller studierektor delvis handlägger stu- diehjälpsärenden. Besvär över skolstyrelses eller rektors beslut kan anföras hos centrala studiehjälpsnåmnden.

Antalet primärkommunala skolstyrelser är 464 efter kommunsammanslagningen 1.1.1971. Antalet rektorer som enligt studie- hjälpskungörelsen har att självständigt hand- lägga studiehjälpsärenden beräknas till 170. Det finns således för studiehjälpen ca 630 lokala studiesociala myndigheter.

5.3.2. Studiemedelsnämnder

Det finns för närvarande sex studiemedels- nämnder, varav en i vardera Göteborg, Lin— köping, Lund, Stockholm, Umeå och Uppsa- la. Studiemedelsnämnderna är regionala or- gan och behandlar ansökningar om studie- stöd för studier vid eftergymnasiala läroan- stalter och utbildningslinjer inom sin region. Denna omfattar ett visst antal län. Regionindelningen fastställs av Kungl Maj:t och framgår av nedanstående tablå. Studiemedelsnämnderna skall enligt sin av Kungl Maj :t fastställda instruktion l964z578 (omtryckt l965:745 och ändrad 1970:117) under centrala studiehjälpsnåmnden handha Studiefinansieringen enligt studiemedelsför- ordningen i den mån sådana ärenden ej ankomma på annan myndighet, följa de studiesociala förhållandena, lämna råd och upplysningari studiesociala frågor.

Göteborg Linköping Lund Stockholm Umeå Uppsala Läroanst. Läroanst. Läroanst. Läroanst. Läroanst. Läroanst. inom inom inom inom inom inom

N—län D—län G—län A och B—län Y—län C—län O—län E—län l—län Z—län U—län P—län F—län K—län AC—län W—län R—län H—län L—län BD—län X—län S—län T—län M—län

Varje studiemedelsnämnd skall också en- ligt sin instruktion betr studiefinansiering och övriga studiesociala frågor samråda med vederbörande utbildningsnämnder. Det bör tilläggas att utbildningsnämnderna enligt uni- versitetsstadgan 19642461 skall samverka med vederbörande studiemedelsnämnd. Ef- ter införandet av den nya studieordningen vid filosofisk fakultet har samarbetet mellan studiemedelsnämnderna och resp utbild- ningsnämnder intensifierats väsentligt jäm- fört med tidigare. Enligt föredragande stats- rådets uttalande i proposition 196414 bör utbildningsnämnd som handlägger frågor om rätt till fortsatta studier och studiemedels- nämnd som behandlar frågor om fortsatta studiemedel nära samarbeta i syfte att så långt som möjligt nå en likartad bedömning. Det har särskilt uppdragits åt UKÄ och CSN att följa detta samarbete och senare in- komma med redogörelse till Kungl Maj:t när erfarenheter vunnits.

Studiemedelsnämnd består av ordförande och fyra andra ledamöter, som samtliga utses av Kungl Maj:t. Därutöver skall för att nämn- den skall vara beslutsmässig när den behand— lar ansökningar om studiemedel, närvara en representant för vardera lärarna och de stu- derande vid den läroanstalt eller utbildnings- linje, vars elevers ansökningar man behand- lar. Studiemedelsutredningen kommer i sitt slutbetänkande att behandla studiemedels- nämndernas sammansättning och beslutsför- mer.

Varje nämnd har ett kansli. Chef för kansliet är nämndens sekreterare. Persona- lens storlek på de olika nämnderna varierar efter det antal ansökningar som nämnderna har att behandla.

För att iviss mån belysa arbetsbelastningen på de olika nämnderna lämnas följande upp- gifter om antalet studiemedelsansökningar budgetåren 1966/67—1970/71. (Tabell 5.1)

5.4. Serviceorgan

Till centrala studiehjälpsnämnden och de lokala studiesociala organen är knutna flera serviceorgan. Nedanstående tablå visar sche- matiskt den nuvarande studiesociala organi- sationen.

Som framgår av tablån är postbanken serviceorgan för utbetalning och återbetal- ning av studielån för gymnasiala studier. Som tidigare nämnts handlägger CSN ansök- ningar om sådana studielån. CSN har i skri- velse till Kungl Maj:t 29.1.1971 föreslagit att studielån ur statliga lånefonder och studielån med statlig kreditgaranti under vissa för— hållanden skall kunna konverteras till återbe- talningspliktiga studiemedel. Bakgrunden till förslaget är bl a önskvärdheten av att mildra återbetalningsbördan för bla personer som först erhållit studielån för gymnasiala studier och därefter studiemedel för eftergymnasiala studier. Genom en konvertering skulle såda- na studerande för hela sin studieskuld kunna

Tabell 5.1 Antalet studiemedelsansökningar 1966/67—1970/71

Budgetår Studiemedelsnämnd

Göteborg Linköping1 2 Lund 2 Stockholm Umeå Uppsala Totalt 1966/67 18 426 — 22 246 33 514 6 849 23 124 104 159 1967/68 21 753 — 25 999 37 455 8 293 23 280 116 720 1968/69 24 379 5 319 29 600 39 155 9 597 21580 129 630 1969/70 31762 9 478 35 195 41000 11 152 23 363 151 950 1970/71 30130 13 080 30 351 41267 12 674 23 225 150 729

1 Inrättades 1.7.1968 2 Fr o m 1.7.1970 överfördes Jönköpings och Kalmar län från studiemedelsnämndens i Lund verksamhets- område till studiemedelsnämndens i Linköping.

Nuvarande studiesociala organisation

|_____

CENTRALA STUDIEHJÄLPSNÄMNDEN 8 ledamöter, utsedda av Kungl Maja

I [

Delegationen för utländska studerande 5 ledamöter, utsedda av Kungl Maj:t

STUDIEHJÄLP FÖR

STUDIEMEDEL FÖR POSTGYMNASIA LA STUDIER

GYMNASIALA STUDIER LOKALORGAN 6 studiemedelsnämnder K .. . :20 ALOTGQNI t ' / (5 ledamöter, utsedda av Kungl Maja, ommuna a s 0 s Vre ser + lärar- och studeranderepresentanter) rektorer Göteb Link Lund Sthlm Upps _Umeå KANSLI POSTBANKEN Serviceorgan för utbetal- ning_och återbetalning av POSTBANKEN, RIKSBANKEN, s*”d'e'å" AFFÄRSBANKEN, SPARBANKER, JORDBRUKSKASSOR Serviceorgan för utbetalning av SERVICEORGAN studeimedel Datacentralen för POSTBANKEN KRONOFOGDEMYND administrativ (Postgiro) För indrivning av obe- databehandling För inbetalning talda studiemedelsav- RIKSBANKEN (DAFA) av studiemedels— gifter Inlösen av studiemedelsanvisningar avgifter genom "checkclearingen"

(Ur centrala studiehjälpsnämndens skrift "Studiestödet 1919—1969")

komma i åtnjutande av alla de förmåner av socialförsäkringskaraktär som studiemedels- systemets återbetalningsregler rymmer. CSNs ovannämnda skrivelse innehöll också förslag om att studiekredit enligt studiehjälpsregle- mentet (avseende elever i gymnasieskolan och andra gymnasiala skolor) vid beviljnings- tillfället skall omföras till återbetalningsplik- tiga studiemedel med återbetalningsskyldig- het enligt studiemedelssystemets regler. Om de nu nämnda förslagen till åtgärder kommer att genomföras, innebär det också en väsent- lig rationalisering av en del av studiestödets administration genom att utbetalningen av studiekredit sker i samma form för såväl gymnasiala som eftergymnasiala studier. Ad- ministrationen av återbetalningen skulle ock- så väsentligt förenklas och rationaliseras. Det kan nämnas att postbanken i dag förvaltar drygt 160.000 studielån. Fn har 249000

personer återbetalningspliktiga studiemedel. I nämnda skrivelse till Kungl Maj:t före- slog CSN också att sk äldre elever inom gymnasieskolan och andra gymnasiala sko- lor, dvs elever som fyller minst 20 år under det kalenderår då läsåret eller kursen börjar, överförs till studiemedelssystemet. Förutom de studiesociala fördelarna med en sådan reform innebär det också ur administrativa synpunkter stora vinster. En överflyttning skulle bl a föra med sig att endast ett bevilj- ningsorgan, studiemedelsnämnden, skulle bli engagerad i studiestödet till sådana elever mot fn två (Skolstyrelsen för bidragsdelen och studiehjälpsnämnden för lånedelen.) Den som ansöker om studiemedel skall i sin ansökan ange hos vilken utbetalningsan- stalt som han önskar lyfta sina studiemedel. Studiemedelsnämnden sänder, om ansökan bifalls, en s k studiemedelsanvisning till utbe-

talningsanstalten samtidigt som nämnden med en sk studiemedelsavi meddelar den sökande att studiemedlen finns att lyfta på önskat ställe efter uppvisande av Studieintyg.

När en utbetalning av studiemedel skett, sänder utbetalningsanstalten den ”kvittera- de” anvisningen till riksbanken som ur anslag på statsbudgeten gottgör utbetalningsanstal- ten för det utbetalade beloppet genom in- sättning på dennes clearingkonto i riksbank- en. Riksbanken sänder därefter anvisningar- na vidare till DAFA (Datamarskincentralen för administrativ databehandling) som ida- tor registrerar erforderliga uppgifter om de utbetalade studiemedlen såväl för statistiskt ändamål för den kommande återbetalningen av den återbetalningspliktiga delen av studie- medlen. Återbetalningen skall påbörjas tred- je året efter det år vederbörande senast uppbar studiemedel. Återbetalning, som i regel sker vid tre tillfällen per är (6.6, 6.9, 6.12), sker via postgiro. I de fall återbetal— ningen inte fullgörs (enligt regler i förord- ningen om studiemedelsavgifter) och några godtagbara skäl ej föreligger för uppskov med återbetalningen, skall ärendet, efter på- minnelse om betalning, överlämnas till kro- nofogdemyndigheten för indrivning av för- fallet belopp.

6. Några synpunkter

på studiemedelssystemet

6.1. Några data beträffande beviljade studie- medel

I det följande presenteras några data som tagits fram i samband med registreringen av de studiemedel som utbetalats under vårter— minen 1968 och vårterminen 1971. De här redovisade siffrorna utgör bearbetningar av råtabeller, som levereras av DAFA.

De statistiska uppgifterna avser samtliga individer som erhållit studiemedel under nämnda terminer. Uppgift om studiemedels- tagarnas ålder har hämtats från person— numren, vilka utgör registreringsbegrepp i systemet; i detta avseende är materialet fullständigt. Detsamma gäller fördelningen av de utbetalda medlen på såväl bidrag, återbetalningsmedel som barntillägg. Däre- mot kan smärre fel vidlåda uppgifterna om läroanstalt dels p g a riskerna för kodnings- fel, dels p g a att en studerande äger utnyttja beviljade studiemedel för studier vid annan studiemedelsberättigande läroanstalt än den som angivits i ansökan om studiemedel. Sistnämnda omständighet torde leda till viss överrepresentation för spärrade utbildnings- linjer, den som sökt studiemedel för att studera vid en sådan läroanstalt vinner kan- ske inte inträde där, utan utny-ttjar i stället medlen för studier vid annan läroanstalt.

6.1.1. Studiemedlens fördelning på stude- rande vid olika utbildningslinjer

Antalet studiemedelstagare vid universitet och högskolor var vårterminen 1968 60 500 och vårterminen 1971 107 400. Antalet när- varande studerande (enligt den offentliga statistikens definition) vid dessa läroanstalter var läsåret 1967/68 95 000. Läsåret 1970/71 var motsvarande antal 121 500. Andelen studerande vid universitet och högskolor, som utnyttjade studiemedel var således nå- got under 64 % för läsåret 1967/68 och 61 % för läsåret 1970/71. Vid övriga läroanstalter inom studiemedelssystemet var antalet när- varande studerande 28 250 (läsåret 1967/68) respektive 38 500 (läsåret 1970/71). Antalet studiemedelstagare var 27 700 respektive 32 750. Andelen studiemedelstagare i förhål- lande till antalet inskrivna studerande har sålunda beträffande dessa läroanstalter gått ner från 97 % läsåret 1967/68 till 85 % läsåret 1970/71. Tabell 6.1 belyser närmare de nu återgivna förhållandena. Av tabellen framgår att andelen studerande förhållit sig ganska konstant vid de olika utbildningarna, trots en kraftig ökning av studerandeantalet under jämförelseperioden. Däremot har andelen studiemedelstagare genomgående sjunkit. Omkring två tredje- delar av de studerande utnyttjar i dagens läge studiemedelssystemet.

Av tabellen framgår vidare, att andelen studiemedelstagare var avsevärt lägre vid de

Tabell 6.1 Antalet inskrivna studerande och antalet studiemedelstagare vårterminerna 1968 och 1971. (Absoluta tal och procenttal.)

Fria fak Spärrade fak Övriga Totalt

1968 1971 1968 1971 1968 1971 1968 1971 Antal studerande 63 750 88 750 25 800 32 600 28 250 38 500 117 800 159 850 (%) (54) (56) (22) (20) (24) (24) (100) (100) Antal studie- medelstagare 38 700 52 500 18 500 21 900 27 700 32 750 84 900 107 150 (%) (61) (59) (72) (67) (97) (85) (72) (67)

fria fakulteterna än vid de spärrade. För båda kategorierna var andelen avsevärt lägre än för övriga utbildningslinjer. Detta gäller såväl vt 1968 som vt 1971. Förhållandet är inte oväntat.

De angivna förhållandena torde bl a hänga samman med följande omständigheter. 1. Vid de fria fakulteterna finns ett inte obetydligt antal studerande som registrerats som inskrivna, men som har sina huvudsakli- ga studier förlagda till någon av de övriga utbildningslinjerna och därför får sina studie- medel beviljade för studier vid dessa. 2. Bland de närvarande studerandena vid universitetet och högskolor finns också dok- torander, och dessa torde sällan utnyttja studiemedelssystemet (se bl a till Forskarut- redningens undersökning). 3. Inom universi- teten och högskolorna — och särskilt vid de fria fakulteterna — finns ett relativt stort antal personer som har så låg studieaktivitet att de ej äger rätt att erhålla studiemedel. Främsta anledningen härtill är att denna kategori har annan sysselsättning än studier på heltid. 4. Studiemedel beviljas endast om tidigare studieresultat är sådana, att de fort- satta studierna kan antas bli avslutade på normal tid. Som påpekats i avsnitt 3.2 är det nästan uteslutande vid universiteten och högskolorna som denna meritprövning är av någon betydelse.

Av intresse att notera är den kraftiga nedgången i andelen studiemedelstagare bland studerande vid ”övriga läroanstalter”. Denna andel har som tidigare framhållits minskat från 97 % läsåret 1967/_68 till 85 % läsåret 1970/71. I utbildningsgruppen ingår

bla lärarutbildning, sjukvårds- och annan vårdutbildning, konstnärlig utbildning, kortare eftergymnasial utbildning såsom sekreterarutbildning och ekonomisk-admi- nistrativ utbildning. Gemensamt för denna typ av utbildning är att kursinnehållet är direkt yrkesinriktat. Undervisningen är bun- den till sin form. Ytterst sällan förekommer därför att studerande får avslag på sin ansökan om studiemedel pga otillräckliga studieresultat. Att andelen studiemedelstaga- re kraftigt sjunkit mellan åren 1968 och 1971 kan då inte förklaras av att förhållan- devis fler studerande än tidigare har sämre studieresultat. I stället får man söka andra orsaker till varför utnyttjandegraden sjunkit bland dessa studerande.

6.1.2. Ålderfördelningen bland studiemedels- tagarna

Av tabell 6.2 framgår studiemedelstagarnas åldersfördelning dels inom kategorin univer- sitet och högskolor, dels inom kategorin övriga läroanstalter.

Det bör observeras, att materialet avser en vårtermin och att med tex ålder ”20 år" avses att personen i fråga fyllt 20 år under 1968 respektive 1971.

Som klart framgår av tabellen, och som också är att vänta, utnyttjas studiemedlen i särskild hög grad av ungdomar upp till 25 år. 1968 var 75 % av studiemedelstagarna under 25 år mot 69% 1971. Endast 3 % år 1968 var 30 år och däröver. Motsvarande procent- tal 1971 var 6 %. En viss förändring i ålders-

Tabell 6.2 Ålderssammansättningen hos studiemedelstagarna vt 1968 och vt 1971 (Absoluta tal och procenttal.)

Ålder Universitet/högskola Övriga Totalt1

1968 1971 1968 1971 1968 1971 antal % antal % antal % antal % antal % antal %

—19 414 1 399 0 1443 5 1919 6 1863 2 2 333 2 20—24 43 330 72 47 802 64 21 180 77 23 267 71 64 714 73 71 359 67 25—29 14 808 24,5 21773 29 4 008 14 5 632 17 18 856 21 27 517 26 30—35 1464 2 3 038 4 742 3 1 241 4 2 212 2,5 4 298 4 36—40 314 0,5 685 1 198 1 390 1 515 0,5 1083 1 41—50 167 0 482 1 113 0 279 1 282 0 762 1 51— 9 0 23 0 15 0 25 0 24 0 48 0 Summa 60 506 100 74 202 100 27 699 100 32 753 100 88 463 100 107 400 100

l

strukturen mellan de båda åren kan dock iakttas. Det har som framgått, blivit fler äldre som nu utnyttjar studiemedels- systemet. Åldersgruppen 30 år och däröver har mer än fördubblats mellan åren 1968 och 1971. Försöksverksamheten med nya behörighetsregler för personer fyllda 25 år eller mer, torde här vara en av orsakerna till att fler äldre påbörjat studier och då också sökt studiemedel. Även förändrade ålders- regler för rätten till studiemedel har sanno- likt påverkat ålderssammansättningen bland studiemedelstagarna (se avsnitt 3.4). Stagna- tionen av antalet nyinskrivna studerande vid universitetens filosofiska fakulteter under senare är gör givetvis att andelen, 20—24- åringar sjunker och andelen äldre studerande stiger.

Uppgift på läroanstalt saknades på 258 individer vt 1968 och 445 vt 1971

Av stort intresse är också hur studie- medelssystemet utnyttjas i olika ålders- grupper i förhållande till ålderssammansätt- ningen hos samtliga studerande. I föregående avsnitt redogjorde utredningen för fördel- ningen av andelen studiemedelstagare i för- hållande till andelen inskrivna studerande. Det framkom då att ca 61 % av antalet inskrivna studerande vid universitetet och högskolor utnyttjade studiemedlen som fi- nansieringskälla.

Tabell 6.3 beskriver närmare hur ålders- sammansättningen hos studiemedelstagarna förhåller sig till ålderssammansättningen hos samtliga inskrivna studerande vid universitet och högskolor. Åldersstrukturen hos de in- skrivna studerande bygger på uppgifter från kårobligatorieutredningens undersökning om

Tabell 6.3 Åldersstrukturen hos inskrivna studerande vid universitet och högskolor i jämförelse med åldersstrukturen hos studiemedelstagarna vid samma läroanstalter. Uppgif- terna avser höstterminen 1970. (Absoluta tal och procenttal.)

Ålder Inskrivna studerande Studiemedelstagare Andelen studiemedels- tagare Antal % Antal % Antal %

— 20 17 108 12,8 15 900 21,2 93 21 — 25 68 705 51,2 46 632 61,9 68 26 »— 35 34 307 25,6 11 849 15,7 35 36 — 7 280 5,4 936 1,2 12 uppgift saknas 6 643 5,0 — — — Summa 134 043 100 75 317 100 57

studentsammanslutningarnas verksamhet. Uppgifterna från studiemedelsregistret och kårobligatorieutredningens undersökning är inte helt jämförbara då även lärarhögskolor ingår i kårobligatorieutredningens urval. Det fel som härigenom uppkommer är dock så litet att jämförelsen ändå torde ge en riktig bild av skillnaderna i ålderssammansätt- ningen.

Av tabellen framgår att de yngre i särskilt hög grad utnyttjar studiemedelssystemet. I åldersgruppen 20 år och därunder utnyttjar 93 % av de studerande studiemedlen. I ål- dersgruppen 26—35 år utnyttjar 35 % studie- medelssystemet som finansieringskälla, ochi åldersgrupp däröver endast 13 %. Att studie- medelsutnyttjandet minskar så kraftigt i dessa åldersgrupper kan ha sin naturliga förklaring i att många inte är aktivt stude- rande i sådan utsträckning att det berättigar till studiemedel. Andra utnyttjar inte studie- medlen p g a att de har andra inkomstkällor, som tex stipendier eller inkomst från för- värvsarbete.

Av tabell 6.4 framgår, att äldre studie- medelstagare genomsnittligt uppbär mindre studiemedel än vad de yngre gör, trots att de äldre ofta har ett eller flera barn för vilka barntillägg kan utgå. Det totala studie- medelsbeloppet (studiemedel + barntillägg) skulle i sådana fall högre, men minskas troligen p g a behovsprövningsreglerna i stu- diemedelssystemet.

Tabellen anger det aritmetiska medel- värdet av studiemedlens totalbelopp (inkl. ev. barntillägg) i olika åldersgrupper. Det

maximala beloppet för studiemedel var vår- terminen 4 480 kr. och barntillägg 800 kr.

Tabellen visar att genomsnittsbeloppet för studiemedlen är genomgående högre för stu- derande vid universitet och högskolor än för studerande vid övriga utbildningsanstalter. För båda kategorierna är genomsnittsbelop- pet högst i åldersgruppen 20—24 år. Belop- pet sjunker därefter för att, för studie- medelstagare vid universitet och högskolor, något öka åldersgrupperna 41 år och där över.

För att få en fullständig bild av behovet av studiemedel i olika åldersgrupper måste uppgifterna i tabell 6.4 kompletteras med en detaljanalys av åldersfördelningen vid olika utbildningslinjer. Detta har dock inte varit möjligt med föreliggande material. Sannolikt förhåller det sig emellertid så att behovet ofta är mindre i högre åldersgrupper. För detta talar också uppgifterna från tabell 6.3. Kanske är också oviljan mot att ta lån störst inom de högre åldersgrupperna. Återbetal- ningstiden blir ju kortare för denna kategori än för de ungdomsstuderande. Mot detta talar det faktum att det inte är flera stude- rande i dessa åldersgrupper som beviljas studiebidrag, som är återbetalningsfritt, än som beviljas de återbetalningspliktiga med- len. I stället är det andra faktorer, som påverkar behovet av studiemedel i de högre åldersgrupperna. Det är främst egen inkomst, eftersom man av erfarenhet vet att många i dessa åldersgrupper sällan är heltidsstuderan- de utan förvärvsarbetar jämsides med att de bedriver studier på deltid. Vidare kan många

Tabell 6.4 Studiemedelsbeloppen i olika åldersgrupper (avser vt 1971)

Ålder Studiemedelsbelopp Bamtillägg Universitet/ Övriga Universitet/ Övriga högskolor utbildningar högskolor utbildningar

— 19 4 187 4 118 2 6

20 — 24 4 282 4 207 17 29 25 — 29 4 060 3 978 124 194 30 — 35 3 850 3 623 515 682 36 — 40 3 638 3 476 846 944 41 — 50 3 800 3 422 646 621 51 — 3 880 3 360 55 220

erhålla ekonomisk hjälp från make. Behovet av studiemedel behöver med tanke på detta inte vara lika stort i dessa åldersgrupper som bland de yngre, som i regel är heltidsstude- rande. De yngre saknar också ofta andra inkomstkällor. I de allra flesta fall är de också ensamstående, varför studiemedlen blir den naturliga försörjningskällan under en stor del av studietiden. Å andra sidan kan den lägre utnyttjandegraden i de högre ål- dersgrupperna, dvs genomsnittligt erhållna studiemedel i förhållande till maximalt stu- diemedelsbelopp, vara en effekt av studieme- delssystemets behovsprövningsregler.

Tabell 6.4 visar också hur barntillägg utgår till studiemedelstagare inom de olika åldersgrupperna. Som synes är det främst de äldre som lyfter tillägg. Det är inte själv- klart att storleken av bamtilläggen utgör något säkert mått på förekomsten av barn hos studiemedelstagarna. En del personer skulle kunna underlåta att söka barntillägg pga att de ansett att det normala studie- medelsbeloppet är tillräckligt för familjen. Ett sådant förhållande förefaller dock knappast sannolikt. Tvärtom har man in- trycket av att det just är de studerande med barn som har det besvärligt ur ekonomiska synpunkter. Man torde därför kunna utgå från att den helt övervägande delen av barnfamiljerna verkligen söker barntillägg. Utgår man från ett sådant antagande kan man göra en överslagsberäkning av ”barn- frekvensen” i de olika åldersgrupperna på följande sätt. Ett barntillägg utgick med 800 kr. vårterminen 1971. Det genomsnittliga barntillägget utslaget på samtliga studie- medelstagare vid universitetet och högskolor iexempelvis åldersgruppen 35—29 år var 124 kr. Ett helt barntillägg utgår då till bråkdelen av 124/800 av alla i gruppen, vilket är detsamma som till en studerande på 6,5 (1:6,5). På detta sätt framräknade barnfre- kvensen för de olika studerandekategorierna itabell 6.4 har sammanställts i tabell 6.5.

Av tabell 6.5 framgår att förekomsten av barn är vanligast i åldersgrupperna 30—50 år. [ åldersgruppen 36—40 år är det vanligast att studiemedelstagaren har fler än ett barn

Tabell 6.5 Antal maximala barntillägg i för- hållande till antalet studerande inom varje åldersgrupp.

Ålder Universitet/ Övriga högskolor läroanstalter

— 19 11400 11133

20 — 24 1:47 1:28 25 — 29 1:6,5 1:4,1 30 — 35 1:1,6 1:1,2 36 - 40 1:0,8 1:0,8 41 — 50 11,2 1:1,3 51 — 1 1 1:3 6 :

under 16 år. Tabellen visar vidare att det är vanligare att studiemedelstagare, som stude- rar vid övriga läroanstalter söker barntillägg, än studiemedelstagare vid universitet och högskolor.

De framräknade frekvenserna av barn,i förhållande till föräldrarnas ålder, får anses vara minimifrekvenser med hänsyn till att — som tidigare påpekats — säkert inte samtliga, som är berättigade därtill, söker tillägget. Dessutom bör man beakta, att båda makarna kan uppbära studiemedel (s k homogent studentäktenskap). Av samtliga studentäk- tenskap beräknas ca 30 % vara 5 k homogena äktenskap. Å andra sidan förekommer det, att för ett och samma barn två barntillägg kan utgå. Detta förekommer om modern (om hon är vårdnadshavare) är ensamstående och studerar. Hon erhåller därvid ett barn- tillägg. Den studerande fadern å sin sida kan också erhålla ett barntillägg för att bli i stånd att fullgöra sin underhållsskyldighet. På mot- svarande sätt utgår barntillägg naturligtvis till underhållsskyldiga i fall där den vårdnadsha- vande modern inte studerar, dvs i fall som ej ingår i andra undersökningar av förekomsten av barn till studerande.

6.1.3. Sammanfattning

För de studerandekategorier som för när- varande utnyttjar studiemedelssystemet är sannolikt de behovsprövningsregler som åter- finns i studiemedelsförordningen av relativt liten betydelse. Flertalet av de studerande har inte större inkomster eller förmögenhet

än att de kan erhålla maximalt studiemedels- belopp. Den klart övervägande delen av de studerande utnyttjar också i maximal ut- sträckning de återbetalningspliktiga studie- medlen. Detta förhållande torde kunna tol- kas som att de studerande anser att studie- medelssystemet erbjuder en kredit som på olika sätt är förmånlig, bl a med hänsyn till återbetalningsvillkoren. Denna tolkning fin- ner också stöd i den på uppdrag av SFS och TCO utförda Studentekonomiska undersök- ningen 1968, som bl a visar att bidrag från föräldrar och privatlån fått en minskad betydelse för studiefinansieringen jämfört med tex de uppgifter som studiesociala utredningen publicerade 1963 rörande för- hållandena omkring 1960. (Akademikernas skuldsättning SOU 1963 :44.)

Siffermaterialet visar också, att de som utnyttjat studiemedelssystemet i helt domi- nerande utsträckning består av personer som påbörjat eftergymnasiala studier i nära an- slutning till de gymnasiala studierna. 1968 var 75 % av studiemedelstagarna under 25 år. Denna andel hade 1971 sjunkit till 69 %. En viss förändring av ålderssammansättningen har således inträffat mellan åren 1968 och 1971. Antalet studiemedelstagare i ålders- gruppen över 30 år har fördubblats under denna tid, men representerar trots detta endast 6 % av studiemedelstagarna.

Studiemedelssystemet utnyttjas sålunda huvudsakligen av yngre studerande och en- dast i begränsad utsträckning av vuxenstu- derande. Om detta förhållande beror på att personer i vuxen ålder hittills inte i mera betydande utsträckning har attraherats av de eftergymnasiala utbildningarna eller om stu- diemedelssystemet som finansieringskälla varit otillräcklig för de vuxenstuderande är oklart. Behovsprövningsreglerna inom studie- medelssystemet kan t ex också ha utestängt personer som ändå i viss utsträckning bedri- vit studier.

Dagens studiemedel är avsedda för 20—25 åringars konsumtionsnivå. Studiemedlen ut- går fn med ca 10 000 kr per läsår. Det kan därför knappast vara realistiskt att tänka sig att människor i äldre åldersgrupper än da-

gens genomsnittsstuderande, människor som efter en längre tids yrkesarbete uppnått långt högre konsumtionsstandard än vad dagens studiemedel ger utrymme för och dessutom ofta har försörjningsansvar för andra männi- skor, normalt skall uppfatta studier som skall finansieras enbart genom studiemedel som ett lockande eller kanske ens möjligt alternativ till fortsatt yrkesarbete.

Att de studerande i äldre åldersgrupper verkligen oftast har försörjningsansvar gent- emot barn framgår av det förhållandet att i åldersgruppen 30—50 år utbetalas ett barn- tillägg på nästan varje studiemedelstagare. [ den vanligaste studerandegruppen, 20—24- åringar, utbetalas ett barntillägg på endast var 40:e studiemedelstagare.

Utan tvekan har studiefinansieringen, så- väl vad gäller studiestödets omfattning som deras fördelning på bidrag och lån, vanligen en avgörande betydelse för den vuxnes val mellan studier och fortsatt förvärvsarbete. Även om denne vid en långsiktig bedömning finner, att en viss utbildning skulle innebära betydande fördelar, kan han anse sig sakna ekonomiska förutsättningar för att kunna skaffa sig en sådan utbildning. De unga, särskilt de ensamstående utan barn, har av naturliga skäl lättare att leva på en lägre konsumtionsstandard än vad vuxna kräver.

6.2 Studerande utan studiemedel

Som framgått av 6.1 uppbär ca en tredjedel av de studerande inga studiemedel. Det bör dock understrykas att det övervägande fler- talet av dessa studerande någon gång upp- burit studiemedel under sin studietid. Vanligt är att de studerande uppbär studie- medel i början av studietiden. Detta förhål- lande framgår av tabell 6.3. Utnyttjandet av studiemedlen som finansieringskälla för stu- derna minskar sedan vid stigande ålder. I de högre åldersgrupperna finns oftast andra inkomstkällor som antingen minskar behovet av studiemedel eller p g a behovsprövnings- reglerna, gör att studiemedel ej kan utgå.

Denna grupp som studerar och ej erhåller studiemedel är intressant ur flera olika as— pekter. En intressant fråga är hur de löser studiefinansieringsfrågan. Vidare är orsaker- na till varför dessa grupper ej erhåller studie- medel av intresse. Även den grupp som avbryter sin pågående utbildning är av intres- se för att bedöma studiemedelssystemets effektivitet, särskilt om studieavbrottet orsa- kats av ekonomiska faktorer. I det följande redogör studiemedelsutredningen för två un— dersökningar som belyser dessa förhållanden. Det är dels en undersökning utförd inom CSN ”Studerande utan studiemedel vid uni- versitet och högskolor” (1970) och dels en undersökning gjord av SCB på uppdrag av U 68 ”Universitetsstudier utan examen” (SOU l97l:60).

Undersökningen av studerande studiemedel rör förhållandena under höstter- minen 1966. Av totalantalet studerande vid universitet och högskolor erhöll omkring 18 500 (23,5 %) inga studiemedel. Av dessa ansökte endast 6 % om studiemedel och erhöll avslag. Undersökningen av universi- tetsstudier utan examen rör dels de som var registrerade som studerande 1966 men ej var registrerade vid någon fakultet eller högskola hösten 1967, och som fram till våren 1969 ej avlagt någon examen vid någon av nämnda utbildningar, dels studerande som första gången inskrivits vid universitet och högsko- lor 1956/57 och som senast våren 1969 ej avlagt examen.

utan

6.2.1. Hur finansieras studierna

Tabell 6.6 visar hur de som bedrev studier under höstterminen 1966 utan studiemedel finansierade sina studer. Det vanligaste sättet var genom eget förvärvsarbete. En annan vanlig finansieringsform var egen förmögen- het och i viss mån makes förmögenhet eller inkomst. Län eller bidrag från anhörig kom därnäst. Ovanligt var däremot att studierna finansierades med banklån.

Vid en detaljanalys som gjordes i undersök- ningen visade det sig att finansieringssättet

Tabell 6.6 Hur studierna finansierades ht 1966 av studerande utan studiemedel

Finansieringssätt Antal svar % Eget förvärvsarbete 7 848 49 Egen förmögenhet, makes inkomst eller förmögenhet 4 500 28 Län eller bidrag från anhörig 2 277 14 Banklån 393 2,5 Stipendier eller andra bidrag 609 4 Annat sätt 456 2,5

skiftade något mellan olika utbildningslinjer. Av doktoranderna och licentianderna vid teknisk högskola och handelshögskola fi- nansierade ca 95 % studierna med eget förvärvsarbete, men vid humanistisk fakultet bara 66 %. Högre studier finansierades be- tydligt oftare av makas förvärvsarbete vid de fria fakulteterna än vid fackhögskolorna. Bland dem som studerade på grund- examensnivå varierade andelen som finansie- rade studierna med eget förvärvsarbete obe- tydligt mellan olika utbildningslinjer. Vid några fackhögskolor och vid juridisk fakultet var den finansieringsformen dock ovanligare än genomsnittet. De studerande vid humanis- tisk och medicinsk fakultet fick sina studie- kostnader täckta av andra makens förvärvs- arbete i högre utsträckning än de studerande vid övriga utbildningslinjer. Studiefinansie- ringen genom lån från anhörig förekom oftare bland de studerande vid teknisk hög- skola än vid andra utbildningslinjer. Vid alla fackhögskolor finansierades studierna betyd- ligt oftare än vid de filosofiska fakulteterna med egen eller makes förmögenhet. Van- ligast var detta vid handelshögskola (48 %) och vid juridisk fakultet (41 %). Också andelen som studerade på bidrag från an- hörig var ovanligt hög vid en del fackhög- skolor: en fjärdedel av de studerande vid handelshögskola och något över en femtedel av de studerande vid juridisk fakultet och teknisk högskola. Bilden av hur finansierings- sätten varierade vid olika högskolor och fakulteter tycks stämma väl med den av andra undersökningar påvisade socialt sneda

rekryteringen till olika högskoleutbildningar. Andelen studerande från högre socialgrupper är tex relativt stor vid teknisk och medi- cinsk högskola, handelshögskola och juridisk fakultet.

6.2.2 Orsakerna till att studiemedel inte

sökts

Undersökningsresultaten visar att det ofta är en kombination av flera omständigheter, som legat till grund för den studerandes beslut att inte söka studiemedel. Varje stude- rande i undersökningen hade möjlighet att besvara flera alternativ. Den oftast angivna orsaken, vilket framgår av tabell 6.7, var att de studerande ansett sin egen inkomst vara för hög för att studiemedel skulle kunna beviljas. En annan vanlig orsak till att studie- medel inte söktes var att den studerande avsett att endast delvis ägna sig åt studierna under ifrågavarande hösttermin. Det förefal- ler uppenbart att dessa två orsaker är starkt beroende av varandra: högre frekvens för- värvsarbete ger mindre möjlighet till studier; detta kan i sin tur ge upphov till dåliga studieresultat som kanske leder till att stu- diemedel uteblir, vilket senare nödvändiggör ett mera omfattande förvärvsarbete.

Tabell 6.7 Orsaker till att studiemedel inte sökts

Orsaker Totalt antal svar i %

Egen inkomst 7 066 56,5 Make/makas inkomst 2 645 21,1 Egen förmögenhet 2 779 22,2 Make/makas förmögenhet 526 4,2 Ålder 1 456 11,7 Meriter 1 698 13,6 Över 16 terminer 204 1,6 Endast delvis studerande 4 664 37,3 Studierna avslutas tidigt ht-66 359 2,9 Övrigt 2 372 19,0

Vid en detaljanalys av olika inskrivningsår- gångars svarsalternativ visade det sig att de' studerande som påbörjat studier 1961 eller tidigare oftare angav egen, alternativt makes

inkomst, som skäl till varför studiemedel ej sökts.

Vid jämförelse mellan olika utbildnings- linjer gick den stora skiljelinjen mellan å ena sidan fackhögskolorna och juridisk fakultet och å andra sidan övriga fria fakulteter. De studerande vid fackhögskolor och juridisk fakultet angav mera sällan att den egna eller makens inkomst var för hög, men däremot ofta att den egna förmögenheten var för stor. Vid filosofiska fakulteterna var för hög inkomst, bristande studiemeriter och avsik- ten att bara i begränsad omfattning studera, betydligt oftare angivna än vid övriga studie- inriktningar.

Undersökarna understryker att det inte varit möjligt att urskilja dem som frivilligt valt att finansiera studierna genom förvärvs— arbete från dem som tvingats till förvärvs- arbete, då detta varit den enda tänkbara finansieringskällan.

6.2.3. Följder av att studiemedel inte beviljats

1 undersökningsrapporten beskrevs även vissa följder av att studiemedel inte beviljats. Samtliga i undersökningen ingående personer som bedrev studier tillfrågades om de på grund av att de inte erhöll studiemedel hade tvingats börja förvärvsarbeta, trots att de själva föredragit att finansiera studierna med studiemedel. Man frågade också om de hade tvingats avbryta studierna under pågående termin efter att ha påbörjat studierna.

Av de 969 personer som sökt studiemedel tvingades ca 22 % förvärvsarbeta och 9 % att avbryta studierna. Av de 12 514 personer som inte hade sökt studiemedel var 12 % tvungna att börja förvärvsarbeta och ca 2 % tvingades avbryta studierna, p g a att de räknade med att de inte skulle erhålla studiemedel.

Av dem som inte studerade under höst- terminen 1966, på grund av att de gjorde ett tillfälligt avbrott i studierna, uppgav 11,8 % att anledningen till att de inte studerade var att de inte erhöll studiemedel.

De nu nämnda grupperna torde i verklig- heten ligga mycket nära varandra. Ena grup- pen har således betraktat sig som studerande under hösten eller del av den, men på grund av uteblivna studiemedel tvingats avbryta studierna. Den andra gruppen, som inte betraktar sig som studerande under hösten utan som gjorde tillfälligt studieavbrott på grund av uteblivna studiemedel, kan kanske ha studerat kort tid av terminen och sedan avbrutit eller ha fått beskedet att studie- medel ej kan beviljas i så god tid att studier inte hade hunnit påbörjats.

I fråga om dem som sökt studiemedel (och alltså fått avslag på sin ansökan) före- ligger betydande skillnader i beteendet mel- lan olika studieinriktningar. ] stort sett var det endast vid de filosofiska fakulteterna som avslag på studiemedelsansökan förorsa- kade studieavbrott, och inom dessa fakul— teter var avbrottsfrekvensen störst vid natur- vetenskaplig fakultet (18, %) och lägst vid samhällsvetenskaplig fakultet (7 %). Skill- naden mellan de olika studieinriktningarna torde delvis hänga samman med de tidigare omnämnda skillnaderna i socialt ursprung mellan de studerande. Vid framför allt de spärrade högskolorna är andelen studerande från högre socialgrupper särskilt stor. Detta för med sig att en förhållandevis stor andel av avslagen på ansökningar om studiemedel beror på behovsprövningen, varvid givetvis något studieavbrott inte blir nödvändigt av ekonomiska skäl. Studerande från högre socialgrupp, som erhåller avslag på grund av otillräckliga studieresultat, torde ofta kunna få ekonomisk hjälp till sina studier från annat håll, t ex i form av bidrag eller län från föräldrar. En annan trolig förklaring till skillnaderna mellan studerande vid olika utbildningslinjer i beteendet efter avslag på en ansökan om studiemedel torde ligga i graden av målinriktning. Vid andra utbild- ningslinjer än filosofisk fakultet är målet för studierna vanligen klart fastställt. Den stude- rande är kanske då särskilt obenägen att uppge studierna eller försena dem med ett avbrott på grund av att studiemedel ute- blivit. Vid de filosofiska fakulteterna där-

emot är studiemålet ofta oklart och många studerande är också vaga i sina övriga fram- tidsplaner. I en sådan situation kan avslag på ansökan om studiemedel bli den avgörande faktorn för ett beslut att avbryta studierna. Liknande förklaringar kan ges till de stora skillnaderna i*övergång till förvärvsarbete mellan de olika studieinriktningarna. När- mare 40 % av de studerande vid samhällsve- tenskaplig och naturvetenskaplig fakultet har tvingats till förvärvsarbete, medan inte någon vid vissa andra studieinriktningar ansett sig tvingad förvärvsarbeta till följd av att ansö- kan om studiemedel blivit avslagen utan försökt ordna finansieringen på annat sätt. De som ej ens sökt om studiemedel uppvisar som väntat totalt sett väsentligt lägre frekvens studieavbrott för övergång till förvärvsarbete än de som fått avslag på en ansökan. Dessa personer har vanligen redan före terminens början vetat om att de inte skulle erhålla studiemedel. I den mån de för sina studier varit beroende av studiemedel har de — som tidigare antytts — i stor utsträckning sannolikt bestämt sig för att göra helt studieavbrott under terminen. I vissa fall kan de också i vetskap om att studiemedel ej skulle komma att beviljas ha lämnat läroanstalten. I sådant fall finns de ej ens med i undersökningspopulationen. Ytter- ligare bör påpekas, att det för den stude— rande själv är lättare att bedöma om han är utesluten från rätt till studiemedel på grund av sina eller makes ekonomiska förhållanden, än om han har otillräckliga studiemeriter för att beviljas studiemedel. De som ej sökt studiemedel bör därföri stor utsträckning ha haft sin ekonomi tryggad på annat sätt, och de behöver alltså ej göra studieavbrott. Sammanfattningsvis kan sägas, att av de totalt 13 483 personer som överhuvudtaget bedrivit studier utan studiemedel under höst- terminen 1966 har knappt 3 % angivit, att de under terminen varit tvingade att avbryta studierna på grund av att de antingen erhållit avslag på ansökan om studiemedel eller insett resp antagit att en ansökan om studie- medel ej skulle komma att beviljas. Knappt 13% har av samma anledning funnit sig

tvingade att övergå till förvärvsarbete, trots att de egentligen skulle ha föredragit att finansi- era studierna med hjälp av studiemedel.

6.2 .4 Studieavbrott

Lika gärna som studieavbrott kan sägas vara ett mått på utbildningsorganisationens effek- tivitet, kan förekomsten av studieavbrott också vara ett mått på studiemedelssyste- mets effektivitet, om den ursprungliga orsa- ken till avbrottet berott på ekonomiska faktorer. Något enhetligt mått på effektivitet utgör dock knappast detta begrepp. Orsa- kerna bakom ett studieavbrott betingas av flera sammansatta och komplicerade fak- torer där avbrottet i sig inte behöver inne- bära ett ”studiemisslyckande” eller upplevas som ett sådant av den studerande. Ej heller behöver ett studieavbrott innebära dålig effektivitet, om man med effektivitet menar att studierna alltid skall avslutas med en examen. Flera undersökningar, däribland U68s undersökning om studerande utan examen, visar att många studerande ej pla- nerat att avlägga examen när de skrevs in vid läroanstalten. Trots dessa reservationer har orsakerna till studieavbrott sitt berättigade intresse. Det finns bland dem som gör studieavbrott många som planerat för en viss utbildning, men av en eller annan orsak tvingats ändra sina planer och avbryta sin utbildning. Ur studiemedelssynpunkt äger denna kategori sitt intresse.

I U68s undersökning framgår att relativt många i undersökningsgrupperna, som gjort tillfälligt avbrott eller återupptagit studierna efter en tids avbrott, angivit ”tillsyn av eget barn” och ”ekonomiska problem” som orsak till studieavbrottet. Även avbrottsorsaken ”förvärvsarbete” var ett relativt vanligt svars- alternativ. Förvärvsarbete kan i flera fall vara en följd av ekonomiska problem under stu- dietiden, som i sin tur lett till tillfälligt av- brott eller till en avsevärt förlängd studietid.

”Tillsyn av eget barn” som skäl för avbrottet hade nästan uteslutande angetts av kvinnor. Svaret var något vanligare bland inskrivna 1956/57 än bland frånvarande

1967, vilket torde sammanhänga med att kvinnorna inskrivna 1956/57 är äldre och kan antas ha haft flera barn. Det ansågs också tänkbart att det tidigare varit ännu svårare än i dag att lösa barntillsynsfrågorna. Barntillsynsproblem förefaller att ibland leda till direkta studieavbrott, men framför allt till långt utdragna studier.

Betraktar man populationen som helhet har avbrottsorsaken "ekonomiska problem" angivits av en relativt liten andel. Däremot är det en betydande andel av kategorin ”stude- rar fortfarande” i båda populationerna som givit detta svar. Ev leder ekonomiska pro- blem snarare till långa studietider än till direkta studieavbrott. Vad som är orsak och verkan är tveksamt. Det anses troligt att svaga studieresultat och därmed förlorade studiemedel tvingar studenterna till förvärvs- arbete, som i sin tur ytterligare försenar studierna. Särskilt besvärligt verkar det att vara för dem som inte överger sina utbild- ningsplaner utan splittras mellan förvärvs- arbete och studier så att de varken uppnår tillfredsställande studieresultat eller får sta- digvarande arbete.

I CSNs undersökning om studerande utan studiemedel angavs ”ekonomiska orsaker” som skäl till studieavbrott av 27 % av dem som gjort tillfälligt avbrott i studierna höst- terminen 1966. Därnäst angavs ”familje- skäl”, som nämnts av 24 %. Avbrottsfrekven- sen ”inte erhållit studiemedel” angavs av 12 %. Även i denna undersökning var det endast ett ringa antal av hela populationen endast 1,5 %, som erhållit avslag på studiemedel och avbrutit studierna för denna orsaks skull. Det är emellertid osäkert om avbrottsorsak som ”familjeskäl” och ”ekonomiska orsa— ker” också primärt kan ha orsakats av att studiemedel inte erhållits eller om studie- medlen ej varit tillräckliga som försörjnings- källa. Å ena sidan kan angiven avbrottsorsak berott på att den studerande i ett tidigare skede tvingats till förvärvsarbete på grund av uteblivet studiestöd. Å andra sidan kan förvärvsarbetet vara så välavlönat att den studerande överhuvudtaget inte ansett det fördelaktigt att återgå till heltidsstudier med

enbart studiemedel som finansieringskälla. Undersökningen ger dock inga upplysningar om förvärvsarbetet i något fall varit en följd av uteblivna studiemedel. Inte heller ges några uppgifter om avbrottsorsaken ”familje- skäl” varit primärt orsakad av ekonomiska problem. Sammanfattningsvis anges i under— sökningen, att orsaken till studieavbrott oftast inte haft med den studiesociala situa- tionen att göra, utan varit att finna i att man i de flesta fall nått avsett mål med studierna eller funnit det fördelaktigt att avsluta stu- dierna utan att man av ekonomiska skäl tvingats därtill.

6.2.5. Sammanfattning

Av de studerande, som under höstterminen 1966 studerade utan studiemedel, var det anmärkningsvärt få som angav att de hade sökt studiemedel. Detta kan bero på, som framhållits, att flertalet redan vid terminens början tryggat sin ekonomi på annat sätt. Några hade inte ansökt om studiemedel då de trott sig ej kunna bli beviljade sådana, antingen beroende på svaga studieresultat eller, framförallt, att deras inkomst var för hög. Men i CSNs undersökning var det påfallande få som uppgav att de tvingats att förvärvsarbeta, fastän de hade föredragit att klara finansieringen genom studiemedel. Ca 14 % av personerna i undersökningen uppgav att deras studier påverkats negativt av att de ej erhöll studiemedel. Detta är en oväntat låg siffra, men kan å andra sidan tyda på att många föredrar att i första hand förvärvs- arbeta och bedriva studierna på deltid.

[ de båda refererade undersökningarna angav få i vardera populationen, att den direkta orsaken till studieavbrott berott på ekonomiska faktorer eller att avbrottet gjor- des pga att inga studiemedel beviljades. Naturligtvis kan avbrottsorsaker som ”för- värvsarbete samtidigt med studierna”, ”för- värvsarbetet tog för mycket tid”, ”tillsyn av eget barn” ursprungligen ha föranletts av att studiemedel ej beviljades för en eller flera terminer. Den studerande kan då ha råkat in

i en ond cirkel genom att förvärvsarbetet (motsvarande) försvårat studierna och att han därigenom inte nått upp till de merit- krav studiemedelsnämnderna uppställt för rätt till fortsatta studiemedel. Studiemedels- utredningen vill emellertid starkt betona, att nämnderna vid sin bedömning tar hänsyn till sådana omständigheter som förvärvsarbetets inverkan på studieresultaten. Ett tillfälligt misslyckande i studierna leder därför knappast till att den studerande under en längre tid förvägras studiemedel, om studie- resultaten förbättrats under den tid han förvärvsarbetar.

Tillsyn av eget barn resp familjeskäl upp- gavs av påfallande många, särskilt av kvinnor, som anledning till att de gjort avbrott i studierna resp studerade utan studiemedel.l CSNs undersökning om studerande utan studiemedel var det vanligt att de som hade ett eller fler barn bedrev deltidsstudier. En fjärdedel av dem som bedrev heltidsstudier hade ett eller flera barn, medan nästan hälften av dem som bedrev deltidsstudier hade ett eller flera barn. Försörjningsbördan mot barn tvingar ofta den studerande att vid sidan av studierna förvärvsarbeta för att klara ekonomin. Förvärvsarbete drar i sin tur ner studietakten. Studiemedelsutredningen vill dock betona att sådana skäl som barns- börd och barntillsyn vanligen utgör en god- tagbar orsak till studieförsening, och bedöms därför liberalt av studiemedelsnämnderna. Men det är uppenbart att just försörjnings- ansvaret för barn kan tvinga till förvärvsar- bete, som i sin tur orsakar studieförsening.

För många av de nu nämnda studerande- kategorierna kommer den nyligen beslutade formen om deltidsstudiemedel (prop l97l:37 SfU 1971128) sannolikt att få en väsentlig betydelse. Genom att studiemedel enligt bestämmelserna kan utgå för studier på deltid och studieresultaten bedöm's med hänsyn härtill, kan många i fortsättningen bättre kombinera deltidsstudier och förvärvs- arbete, liksom många, särskilt kvinnor, bät- tre kan kombinera barnpassning och studier utan att deras ekonomi blir lidande härav.

6.3 Något om styrfaktorer inom studie- medelssystemet

6.3.1. Rekryteringen till högre studier

De studiesociala åtgärderna utgör, som redan framhållits, ett av de viktigaste instrumenten för att påverka rekryteringen till fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolans slut. Studiestödet har till uppgift att elimi- nera eller åtminstone mildra sådana faktorer av ekonomisk art, som inte borde få påverka ungdomars val i utbildningshänseende. För studiesociala utredningen hade frågan om rekryteringen till högre studier ett avgörande inflytande på dess ställningstagande för ett nytt studiesocialt system.

Utredningens egna undersökningar (Stu- dentrekrytering och studentekonomi SOU 1963:53) visade att det socialt betinga- de bortfallet av studerande främst skedde framför gymnasiets portar. Även inom gymnasieutbildningen förekom en viss social skiktning på så sätt att barn från lägre socialgrupper (arbetarhem och motsvarande) i större utsträckning än övriga sökte sig till fackgymnasier. Ungdomar från exempelvis akademikerhem och högre tjänstemannahem var relativt sett fler vid de allmänbildande gymnasierna än vid fackgymnasierna.

Man beräknar att 90 % av en årskull i grundskolans nionde klassi dag går vidare till gymnasieskolan. Detta tyder på att det inte förekommer samma socialt betingade bort- fall av elever vid övergång från grundskola till gymnasieskolan, som tidigare var för handen. Trots detta kvarstår betydande olik- heter i valet av gymnasieutbildning med hänsyn till elevernas sociala bakgrund. En undersökning av U68 visar att grundskole-

Tabell 6.8 Elever med inkomstprövat tillägg

studiehjälpssystemet (procenttal.)

elevers attityder till olika slag av fortsatt utbildning i hög grad påverkas av deras sociala bakgrund. Endast en fjärdedel av eleverna från socialgrupp 3 valde att fortsät- ta till gymnasiet, medan över 80 % av elever- na från socialgrupp l valde att fortsätta till gymnasiet. Elever från socialgrupp 3 valde i högre grad yrkesskolestudier (34 %) eller planerade att börja arbeta (13 %). Men endast 6 % från socialgrupp 1 valde yrkes- skola. Denna socialt skiktade snedfördelning i gymnasieutbildningen verifieras på ett slå- ende sätt av en undersökning av det inom studiehjälpssystemet ingående inkomstpröva- de tilläggets fördelning på olika gymnasielin- jer. Detta tillägg, liksom också det behovs- prövade tillägget, riktar sig främst till elever från hem med svag ekonomi, eller vad somi dagligt tal betraktas som låginkomstgrupper.

Av tabellen framgår att inkomstprövat till- lägg är mer än dubbelt så vanligt i yrkesskola som i gymnasiet. Alltså detär dubbelt så mån- ga elever i yrkesskolan från hem med svag ekonomi som i gymnasiet. Fackskoleeleverna intar en mellanställning. Siffrorna verifierar på ett slående sätt antagandet, att gymnasiet fortfarande rekryterar sina elever företrädes- vis från mera välsituerade hem, medan lågin— komsttagarnas barn främst går till kortare yrkesutbildning. Rekryteringen har i sin tur sin givna effekt på den sociala fördelningen av studerande vid eftergymnasial utbildning. Elever som genomgått yrkesskola har fortfa- rande små möjligheter att gå vidare i utbild- ningsväsendet.

Det socialt betingade bortfallet av elever vid övergång från grundskola till gymnasieut- bildning har inte haft sin motsvarighet vid övergång från gymnasiet till eftergymnasial

av antalet yngre elever med studiebidrag i

Skolform 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 Gymnasium 28,7 26,9 23,3 22,2 19,6 Fackskola 38,6 35,0 31,3 32,5 29,5 Yrkesskola 55,3 51,0 49,8 47,1 43,0 Samtliga skolformer 38,3 35,8 32,9 31,5 28,4

utbildning. Sålunda konstaterade studieso- ciala utredningen att andelen studerande från arbetarhem, som övergick till högre studier, var ungefär lika stor som andelen studerande från akademikerhem och mot- svarande. Däremot förekom det, precis på samma sätt som inom gymnasieutbildningen (allmänna gymnasierna och fackgymnasier- na), en viss social skiktning i valet av utbildningsalternativ. Studerande från social- grupp 1 eller motsvarande valde i större utsträckning än studerande från arbetarhem att studera vid spärrade utbildningslinjer.

lnom U68 har gjorts en undersökning (Val av högre utbildning SOU l97l:61) som bl a belyser rekryteringen till universitet och högskolor från läsåret 1956/57 till och med läsåret 1968/69. Denna visar att det fortfarande är en påfallande stor social sned- rekrytering till högre studier (se diagram 6.1). Endast en ringa del av ungdomar från socialgrupp 3 går vidare till högre studier. En viss ökning i andelen ungdomar från denna socialgrupp har emellertid skett. Av det totala antalet nyinskrivna 1956/57 var 15 % från socialgrupp 3. Denna grupp hade ökat till 21 % läsåret 1968/69, vilket framgår av diagrammet. Det har sålunda skett en ök- ning, om än svag, av studerande från arbetar- hem och motsvarande. Däremot har stude- rande från socialgrupp 2 minskat mellan dessa år, så att andelen nyinskrivna från socialgrupp 1 synes nära nog varit konstant. I undersökningen understryks att den stora skillnaden i rekryteringen med hänsyn till social härkomst inte går mellan socialgrupp 3 och övriga socialgrupper, utan mellan social- grupp 1 och övriga. Detta framgår av dia- grammet. Nästan åtta av tio ungdomar från socialgrupp 1 gick vidare till högre studier läsåret 1968/69. Motsvarande för social- grupp 2 var endast två av tio ungdomar och för socialgrupp 3 endast en av tio.

I undersökningen redovisas också att det dessutom sker en s k ”dold” social skiktning inom den högre utbildningen. Ungdomar från socialgrupp 1 valde således i större utsträckning än ungdomar från övriga social- grupper en utbildning till läkare, jurist,

Diagram 6.1 Beräknad andel av för högskole- studier relevanta åldersgrupper (andel 20- åringar) från olika sociala hemmiljöer, andel av dessa som går till universitet och högskolor samt andel nyinskrivna från olika socialgrup- per vid universitet och högskoler 1968/69

42% 37% 21% Socialgrupp

8. Andel av de n yinskrivna vid universitet och hög— skolor från olika social- grupper

. Andel av totalantalet ungdomar inom olika socialgrupper som går vidare till universitet och högskolor

. Totalantalet ungdomar i för högskolestudier aktuella grupper (beräknat på skattat antal 20-åringar).$katrat andel från olika sociala hemmiljöer.

50%

11% 39%

tandläkare, civilekonom, civilingenjör, agro- nom eller veterinär. Ungdomar från social- grupp 1 var i hög grad överrepresenterade vid sådana utbildningar läsåret 1956/57. Mindre väntat och betydligt intressantare var, att denna överrepresentation var mycket större läsåret 1968/69, än vid förra tidpunkten. Man menar i undersökningen att expansio- nen av antalet nyinskrivna vid universitet och högskolor medfört att den sociala skikt- ningen ökat.

En av slutsatserna i undersökningen om olika faktorers inverkan på rekryteringen är

att nuvarande studiemedelssystem sannolikt inte har någon större betydelse då det gäller att upphäva den sociala snedrekryteringen till universitet och högskolor.

6.3.2. Studieskuldsättningen

Av betydelse för studiestödets effekt på rekryteringen till högre studier är dels stor- leken av det totala beloppet den studerande erhåller för att täcka sina levnadskostnader under studietiden, dels hur detta belopp fördelar sig på kontanta bidrag och studie- kredit, dvs hur stor del av levnadskostnader— na den studerande själv skall svara för genom skuldsättning. Men inte enbart skuldsätt- ningen har betydelse för rekryteringen, utan jämväl de bestämmelser som reglerar de förhållanden under vilka återbetalningen av studiekrediten skall ske. Även de framtida inkomstmöjligheterna för de högre utbildade har givetvis betydelse för hur utformningen av återbetalningsreglerna bör vara utfor- made.

Skuldsättningsproblematiken och de ogynnsamma regler som kännetecknade tidi— gare lånesystem, hade stor betydelse för studiesociala utredningens förslag till ut- formning av de studiesociala systemet. Även de högre utbildades arbets— och inkomstmöj- ligheter efter examen, såsom de utifrån tendensberäkningar bedömdes vara i början av sextiotalet, hade betydelse för utred- ningens förslag beträffande dels fördelning

av kontanta bidrag och studiekredit, dels utformningen av återbetalningsreglerna.

I studiesociala utredningens undersök- ningar om skuldsättningen (Akademikernas skuldsättning SOU 1963:44) visade det sig att skuldsättningen i hög grad var beroende av den socialekonomiska bakgrunden. Vid inträdet till universitet eller högskola redo— visade ll % av de examinerade, vilkas fäder var arbetare, nettoskuld mot 2 % för de examinerade, som kom från socialgrupp 1. Vid examenstillfället redovisade drygt en tredjedel av den sistnämnda gruppen netto— skuld. Den klart högsta skuldsättningsfre- kvensen uppvisade ungdomar från lägre me- delklass (60 till 70 %) och ungdomar från arbetarhem (79 %). Skuldsättningsfrekven- sen var, tvärtemot vad som kunde väntas, genomgående betydligt högre bland de som erhållit statsstipendier än bland icke-stipen- diater. Denna skillnad ansågs delvis förklaras av den sociala bakgrunden och delvis av att de som uppbar stipendier i mindre utsträck- ning var hemmaboende. Däremot var de genomsnittliga skuldsättningsbeloppen lägre för stipendiaterna än för icke-stipendiaterna. Detta förklarades i undersökningen bero på att de som uppbar stipendier hade kortare studietid, och att de p g & stipendiaterna inte hade lika stort lånebehov som icke- stipendiaterna.

De genomsnittliga skuldsättningsbeloppen vid olika typer av utbildningar för de exami— nerade 1959/60 framgår av tabell 6.9.

Tabell 6.9 De examinerade 1959/60 med uppdelning på examensgrupp efter andelen nettoskuldsatta inkl. och exkl. föräldralån och genomsnittliga skuldbelopp för de skuldsatta.

Utbildningstid Inkl. föräldralån Exkl föräldralån Andel skuld- Genom- Andel skuld- Genom— satta, % snittligt satta, % snittligt skuldbelopp skuldbelopp för de skuld- för de skuld- satta satta Kort studietid 72 8 360 67 7 930 Medellång studietid, fria fakulteter 68 12 330 60 10 960 Medellång studietid, övriga 76 15 930 67 12 950 Lång studietid 74 20 900 62 18 050 88 SOU ] 97 1 :87

Det finns för närvarande ingen undersökning som ingående mer belyser nuvarande skuldsättningsfrekvens i förhållande till olika studietider eller i förhållande till de stude- randes sociala bakgrund. I 1968 års student- ekonomiska undersökning (Lund 1969) redovisas emellertid några uppgifter om dessa förhållanden. Andelen studieskuldsatta var relativt hög, hela 94 % av de ogifta och 95 % av de gifta studerandena. Den beräk- nade totala skuldsättningen angavs vara hög— re för studerande från socialgrupp ] än för studerande från socialgrupp 3. Skillnaderna var förhållandevis små och kan förklaras av skillnaderna i utbildningstidens längd, som automatiskt medför högre skuldsättning för längre utbildning om studiemedlen utgör enda ”inkomstkälla”. Undersökningsresul- taten antyder dock, även om resultaten till alla delar inte är statistiskt signifikanta, ungefär samma bild av skuldsättningen som redovisades i studiesociala utredningen.

I följande räkneexempel ges några exem— pel på hur skuldsättningen kan te sig för studerande vid olika långa utbildningar, un- der förutsättning att de studerande uppburit maximala studiemedel under hela studie- tiden. För enkelhetens skull har vi antagit att basbeloppet har legat fast under hela utbild- ningstiden. Detta ger ett något mindre skuld- belopp än som skulle vara fallet om beräk- ningarna skett med utgångspunkt i varje termins gällande basbelopp. Skillnaderna är dock obetydliga.

Tabell 6.10 Beräkning av total förväntad skuld ibasbelopp och 1971 års penningvärde vid olika studietider (basbelopp 6 900 kr.)

Utbildningstid Skuld Skuld i i antal kronor basbelopp Kort studietid 2,292 15 800 (upp till 2 år) Medellång studietid 3,438 — 23 700 — (mellan 3 och 4 år) 4.584 31 600 Lång studietid 5,730 — 39 500 — (mellan 5 och 6 år) 6,876 47 400 Dubbel studietid 8,022 55 400 (7 år eller längre)

Som framgår av tabellen har studiemedels- utredningen räknat skulden i antal basbe- lopp, som utgör den egentliga skulden i studiemedelsskulden. Med hänsyn till bla som utförligt diskuterats i kapitel 4 i fast penningvärde, varför just antalet erhållna basbelopp utgör det adekvata uttrycket för studiemedelsskulden. Med hänsyn till bl.a. indexregleringen är skuldsättningen enligt äldre studiefinansieringsstöd och nuvarande studiestöd inte helt jämförbara. Om man ändock vill göra en jämförelse med avseende på studietid och i förhållande till ett fast penningvärde, kan följande beräkningar gö- ras. De i tabell 6.11 angivna basbeloppen för studerande med olika studietider, har beräk- nats i 1971 års penningvärde vid basbeloppet 6 900 kr. Omräkning till antal basbelopp för skuldsatta 1959/60 har skett med ett bas- belopp av 4 200 kr. som gällde 1960.

Tabell 6.1] Jämförelse mellan skuldsättningen 1959/60 och 1971 avseende olika studie- tider och i förhållande till 197 1 års penningvärde.

Utbildningstid Skuldsättnlng Studieskuldsättning 1959/60i197l 1971 års penningvärde basbelopp kronor basbelopp kronor Kort studietid 1,760 12 144 2,292 15 800 Medellång studietid, 2,61 0 18 000 fll fak 3,438— 23 700 4 Medellång studietid, 3,083 21 300 4'58 31 600 övriga Lång studietid 4,298 29 700 5 ,730— 39 500 6,87 6 47 400

Den i tabellen gjorda jämförelsen avser be- lysa skuldsättningen för studerande med olika lång studietid. Man bör emellertid inte dra alltför långtgående slutsatser av jämförel- sen med tanke på de olika förhållanden beräkningarna grundar sig på. För det första är de jämförda kategorierna avseende studie- tid endast delvis jämförbara. För det andra utgår undersökningen om skuldsättningen för examinerade 1959/60 från en individ- undersökning där den faktiska skuldsätt— ningen har kunnat beräknas, medan studie— medelsutredningen för skuldsättning 1971 endast som räkneexempel angivit en summa- riskt beräknad skuldsättning med hänsyn till studietiden och med utgångspunkt i att den studerande alltid erhållit maximalt studie- medelsbelopp. När studiesociala utredningen genomförde sin undersökning var lånebenäg- enheten ganska låg beroende på olika fakto- rer. Studiemedelssystemet däremot utnyttjas av större delen av de studerande, som nära nog erhåller maximala studiemedel. Detta ger självfallet en högre skuldsättning per individ.

Trots dessa reservationer kan man ändock med utgångspunkt i tabellen iaktta en ten- dens mot en ökad skuldsättning för de studerande vid universitet och högskolor. Hur stor denna ökning är kan emellertid inte utläsas av tabellen. Som tidigare framhållits utnyttjar den övervägande delen av de stu- derande det återbetalningspliktiga studie- medelsbeloppet imaximal utsträckning. Det- ta får också till följd att skuldsättningen blir relativt hög.

] den tidigare nämnda studentekonomiska undersökningen från 1968 redovisas att majoriteten av de studerande upplever skuld- sättningen under studietiden utan större obe- hag. Inställningen var densamma för såväl gifta som ogifta. Nästan 40% av vardera kategorin var inte alls bekymrade och ca 50 % var inte särskilt bekymrade över studie- skulder. I undersökningen framhålls att in- ställningen till studieskulder har ett naturligt samband med det faktiska valet av utbild- ning. I och med att man väljer en dyrbar utbildning tar man också indirekt ställning

för de ekonomiska konsekvenser detta med- för. Ett val anses sålunda ske före inträdet till universitet och högskola varvid de som avskräcks av höga studieskulder valt andra och mindre kostsamma utbildningar, eller valt förvärvsarbete.

1 U 6815 undersökning om val av högre utbildning redovisas uppgifter om inställ- ningen till studieskuldsättningen. Den socio- ekonomiska bakgrundens betydelse för in- ställningen till studieskuldsättning markeras av undersökningsresultaten. Attityden till den tänkbara skuldsättningen varierar konse- kvent socialgrupperna emellan, och som yt- terlighetspoler uppträder männen i social- grupp 1 och kvinnorna i socialgrupp 3 ien ”trappa" av social olikhet. Inställningen till skuldsättningen speglar också inställningen till högre utbildning överhuvudtaget.

6.3.3. Ekonomisk tiden

standard under studie-

För yngre studerande (under 20 år) inom gymnasieskolan och motsvarande utbild- ningar är det nuvarande studiestödets ut- formning klart familjepolitiskt motiverat. Bidrag beviljas med varierande belopp, vilkas storlek beror på föräldrarnas ekonomi och bosättningsort i förhållande till läroanstal- ten. Det studiesociala stödet till yngre elever har främst inriktats på att ge bidrag till familjer med svag ekonomi för de merutgif- ter barnens studier orsakar. Endast i undan- tagsfall förutsätts lån behöva komplettera bidragen. Dessa län är i sådana fall tämligen små. De huvudsakliga levnadskostnaderna under studietiden skall således i första hand bekostas av elevens föräldrar. l familjer där ekonomin är svag träder emellertid samhället in med olika stödformer. Elevernas socio- ekonomiska bakgrund har stor betydelse just vid slutet av den obligatoriska skolan, då eleven står inför valet mellan fortsatt utbild- ning eller förvärvsarbete. Det studiesociala stödet på gymnasial nivå har därför tillmätts och måste fortfarande tillmätas stor betydel- se för en breddad rekrytering till fortsatta studier.

Till äldre elever (20 år och däröver) inom gymnasieskolan och till elever inom det eftergymnasiala utbildningsstadiet, har stu- diestödet konstruerats så att eleverna själva, oberoende av föräldrarnas ekonomi, skall svara för sina levnadskostnader. Studiestödet till dessa elever har inriktats på dels ”stimu- lansbidrag” genom studiebidrag, dels på ”självfinansiering” genom en av samhället ställd studiekredit, som skall återbetalas un- der relativt lång tid för att den enskilde ej skall få för tung återbetalningsbörda.

Vid eftergymnasiala utbildningar består studiestödet till ca 80% av studiekredit. Detta studiestöd är avvägt så att det skall motsvara normala behov för den som bedri- ver en i stort sett sammanhängande utbild- ning under ungdomsåren. Det är alltså utfor- mat främst med tanke på sådana som ännu inte skaffat sig stora fasta kostnader. Det studiestöd som utgår för eftergymnasiala studier avvägdes med utgångspunkt i vad som i början av sextio-talet ansågs vara en uppskattad genomsnittlig studiekostnad. Ge- nom indexregleringen har studiestödet behål- lit sitt realvärde.

Det är av naturliga skäl svårt att få en säker uppfattning om studiekostnadernas omfattning. Studiekostnadsbegreppet ärinte entydigt. [ de individuella fallen likaväl som när det är fråga om samhällets totala kostna- der för utbildning kan detta begrepp ges minst tre olika betydelser. För det första kan man tala om alternativa studiekostnader och härmed avse inkomster, som en studerande skulle ha kunnat erhålla på arbetsmarkna- den, om han eller hon i stället för att bedriva studier hade tagit ett förvärvsarbete omedel- bart efter studentexamen. För det andra kan man tala om faktiska studiekostnader och därmed avse de utgifter som en studerande har under sin studietid oavsett om han själv eller andra bestrider dem. Omfattningen av de faktiska studiekostnaderna är mycket avhängigt den studerandes ”inkomstförhål- landen” under studietiden. Upp till en viss nivå stiger i allmänhet utgifterna proportio- nellt med inkomsterna. De faktiska studie- kostnaderna behöver därför inte vara ett

uttryck för ett rimligt konsumtionsbehov under studietiden. För det tredje slutligen, kan man tala om beräknade srudiekostnader och härmed avse de utgifter som ur olika synpunkter kan anses rimliga att den stude- rande har för sina studier och sitt uppehälle under studietiden. En beräkning av studie- kostnaderna leder, medvetet eller omedvetet, till en värdering av hur verkligheten bör vara beskaffad. Här är det dels fråga om vilka kostnader som skall anses vara direkt relate- rade till studierna, dels inom vilken ram dessa kostnader (utgifter) bör hålla sig.

Oavsett vilken metod man använder på- verkas den enskildes utgifter under studieti- den av faktorer som ålder, civilstånd, boen- deförhållande, studieort och graden av bun- denhet i studierna.

De mest aktuella uppgifterna om de faktiska studiekostnadernas omfattning, kan hämtas ur den studentekonomiska undersök- ningen från 1968. Dessa uppgifter belyser situationen läsåret 1967/ 68. Undersökningen är emellertid behäftad med vissa urvals- och metodfel, varför resultaten inte är helt till- fredsställande eller representativa. Resulta- ten belyser dock några intressanta förhållan- den.

Undersökningen redovisar att de två störs- ta, och helt dominerande inkomstposterna är studiemedel och inkomst av förvärvsarbete. Båda inkomstposterna redovisas av flertalet studenter.

Studiemedel utgjorde den väsentligaste inkomstkällan. Hela 88 % av de ogifta och 77 % av de gifta hade studiemedel. Det genomsnittliga beloppet som utgick, variera- de med hänsyn till civilstånd så att gifta hade något mindre studiemedel än ogifta. Denna skillnad förklarades bero på skillnader i inkomster av förvärvsarbete. Sådana in- komster redovisade ca 75 % av de ogifta och 70% av de gifta. Gifta studenter hade i genomsnitt högre inkomst än ogifta, skill- naden var i det närmaste dubbelt så stor. Gifta där båda studerar har i allmänhet mindre inkomster än när en studerar och en förvärvsarbetar. De ogifta ej hemmaboende hade något högre inkomst än ogifta hemma-

Inskrivnings- Hemmaboende Ej hemma- Gifta2 termin boende

Ht—64 10700 12100 13800 Ht — 65 10100 11300 11600 Ht — 66 10 200 11 300 11 800 Ht — 67 10 300 11 200 14 200 Samtliga 10 300 11 500 13 000

* Studentekonomiska undersökningen 1968 2 Avser egen inkomst

boende. lnkomsten steg också i allmänhet med antalet studieår.

Den genomsnittliga totala inkomsten per år (studiemedel + inkomst av förvärvsarbete + övriga bidrag och län) var för gifta i genomsnitt ca 13 000 kr., för ogifta hemma- boende 10 300 kr. och för ogifta ej hemma- boende 11 500 kr. (se tabell 6.12). De ogifta hemmaboende redovisade i viss utsträckning naturaförmåner som fri mat och logi.

Inkomst från förvärvsarbete och inkomst av eget kapital samt kontantbidrag från föräldrarna uppvisade en viss variation i förhållande till socialgruppstillhörigheten. Sålunda var inkomst från förvärvsarbete van- ligare för studerande från socialgrupp 3 än för studerande från socialgrupp 1. Däremot var förhållandet omvänt i fråga om eget kapital och inkomst därav och förekomsten av kontantbidrag från föräldrarna.

Av de olika utgiftspostema utgjorde bostad och mat den stora delen av de studerandes utgifter. Enligt studentekonomiska under- sökningen utgjorde dessa poster för ogifta ej

hemmaboende 45 % av de totala utgifterna. För gifta och för ogifta hemmaboende, som angav att de betalade för mat och logi, var motsvarande andel drygt 35 %. För vardera utgiftsposten bostad och mat redovisade ca en tredjedel av de hemmaboende inga kost- nader alls, medan övriga hemmaboende redo- visade betydligt lägre belopp än de ogifta ej hemmaboende.

Den väsentliga skillnaden avseende de totala utgifternas storlek fanns mellan ogifta och gifta, men även mellan ogifta hemma- boende och ej hemmaboende fanns en klar skillnad. De totala utgifterna för de hemma- boende var i genomsnitt 9 600 kr., för de ej hemmaboende ] 1 300 kr.

För såväl de ogifta ej hemmaboende som för de gifta, steg de totala utgifterna för varje studieår. En uppdelning av de gifta med hänsyn till makens sysselsättning visade att familjer där båda makarna studerade hade lägre totala utgifter, än familjer där endast ena maken studerade. Detta förklarades av att när båda studerar minskar möjligheten

Tabell 6.13 Genomsnittliga totala utgifter i kronor per år1 (läsåret 1967/68).

lnskrivnings— Hemmaboende Ej hemma— Gifta2 termin boende

l-lt — 64 10 900 12 000 15 300 Ht — 65 9 800 11200 13 750 Ht — 66 8 900 11 200 13 400 Ht — 67 9 200 10 500 11 200 Samtliga 9 600 11 300 14 250

1 Studentekonomiska undersökningen 1968 2 Avser halva beloppet av båda makarnas utgifter.

till inkomster från heltidsarbete, eller mer omfattande deltidsarbete för båda makarna. De två här presenterade tabellerna avseende totala inkomster och totala utgifter ger emellertid ingen direkt uppfattning om de faktiska studiekostnaderna. En del av in- komsterna och utgifterna är inte relaterade direkt till studiesituationen och uppehållet under studietiden, utan avser förhållanden under ferier. Det är av naturliga skäl också ofta svårt att i efterhand redovisa utgifter för olika ändamål, eller redovisa ens de samlade utgifterna, under så lång tidsrymd som ett läsår. Däremot torde inkomstuppgifterna va- ra säkrare. För att få en uppfattning om de studerandes faktiska studiekostnader har man i studentekonomiska undersökningen därför försökt att beräkna de studerandes genomsnittliga disponibla kapital (totala in- komster minus utgifter under ferietiden) under studiemånaderna. Man menar därvid att de disponibla inkomsterna kan utgöra ett mått på studiekostnaden. l tabell 6.14 har en jämförelse gjorts mellan å ena sidan det genomsnittliga disponibla kapitalet och å andra sidan det framräknade genomsnittliga studiemedelsbeloppet. Skillnaden för olika grupper visar tillskottet av egna medel. Tabellen visar relationen mellan egna medel och statliga studiemedel, baserat på student- ekonomiska undersökningens material. För de gifta studerande var de angivna summorna ungefärliga eftersom stora skillnader före- låg mellan olika familjetyper. Av tabellen framgår att de studerande vanligen tillsköt vissa egna medel för att täcka mellanskillna- den mellan utgifterna för den faktiska kon- sumtionen (= disponibla medel) och den konsumtion som täcktes av studiemedel.

Detta tillskott behöver inte tyda på att studiemedelsbeloppet är för litet. Man kan också se detta som en form av ”extra” konsumtion, som de studerande har möj- lighet till med hjälp av den inkomst de tillåts ha utan att studiemedelsbeloppet re- duceras. Svårigheten att få fram ett ade- kvat mått på studiekostnaderna visar sig också bl a däri, att 36 % av de hemmaboen— de, 29 % av de ogifta ej hemmaboende och 40 % av de gifta redovisade överskott i sin budget i förhållande till totala inkomster och utgifter.

Av undersökningen framgick också att hälften av de ogifta ansåg det sammanlagda studiemedelsbeloppet tillräckligt och nästan hälften att det var för litet, av de gifta ansåg knappt hälften att det var tillräckligt. Detta sammanhänger sannolikt med att gifta stude- rande ofta har försörjningsansvar mot barn. Till skillnad från de ogifta torde de gifta studerande med barn få tillskjuta vissa egna medel, ofta med hjälp av inkomst av för- värvsarbete för att täcka de faktiska konsum- tionsutgifterna. Det är ofta denna grupp som har en svår ekonomisk situation. En jämfö- relse av studerande inskrivna olika terminer visar att det är de yngre som anser att studiemedelsbeloppet är tillräckligt, och de äldre som anser det för litet.

Studentekonomiska undersökningen visar, såsom framgått av det föregående, att det föreligger skillnaderi faktiska studiekost- nader — dvs i disponibla medel — mellan dem som befinner sig i början av sina studier och dem som befinner sig i slutet av sina studier, mellan dem som bor hemma och dem som bor utanför hemmet samt mellan dem som är gifta och dem som är ogifta.

Tabell 6.14 Jämförelse mellan genomsnittligt disponibelt kapital under studiemånaderna och genomsnittligt studiemedelsbelopp1 (läsåret 1967/68).

Hemmaboende Ej hemmaboende Gifta Disponibelt kapital 8 000 9 300 10 450 Studiemedel 6 800 7 300 6 800 Tillskott av egna medel 1 200 2 000 3 650

1 Studentekonomiska undersökningen

Från studentekonomiska undersökningen kan man emellertid inte utläsa något om de verkliga studiekostnaderna, bl a beroende på svårigheter att finna en entydig definition av begreppet studiekostnad. Utgår man emeller- tid från de disponibla medlen för ogifta hemmaboende och ej hemmaboende stude- rande, såsom det framräknades i undersök- ningen, och håller detta för en trolig genom- snittlig studiekostnad, är det studiemedels- belopp som då utgick (för läsåret 1967/68 ca 8 000 kr.) 500—700 kr. för lågt. Studieme- delsutredningen vill emellertid kraftigt un- derstryka att resultaten av undersökningen inte är helt tillförlitliga, och att man med en annan definition av studiekostnaden kunde ha fått ett delvis annat resultat.

Det är som framgått svårt att ange vid vilket totalbelopp som studiemedlen bör ligga för att de studerande skall få en rimlig levnadsstandard under studietiden. Vid fast- ställande av totalbeloppet är det flera, ofta motstridande faktorer man måste ta hänsyn till. Framför allt är det fråga om vilken standard som kan antas vara normal i förhål- lande till jämförbara gruppers standard. Svå- righeten är också att finna den adekvata grupp, som skall utgöra jämförelseobjekt. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) utgår i sitt studiefinansieringsprogram från den standard yrkesarbetande 20—24-åringar an- tas ha. SFS menar nämligen att studier i flera avseenden är att jämställa med förvärvsarbe- te och att de studerande inte torde ha annorlunda konsumtionsbehov än sina för- värvsarbetande jämnåriga. Det rimliga bör därför vara menar SFS, att studiestödet sätts vid en sådan nivå så att det motsvarar nettoinkomsten för yrkesarbetande jämnåri- ga. Först då har den enskilde en reell valmöjlighet mellan studier och arbete, anser SFS. Från en sådan utgångspunkt skulle studiestödet i dag uppgå till ca 12 OOO—13 000 kr. för tio månaders studier. SFS utgångspunkter är ett belysande exem- pel på vad som tidigare har benämnts alter- nativa studiekostnader.

En annan faktor som man måste ta med i bilden vid en diskussion om studiemedelsbe-

loppets storlek är de konsekvenser för den enskilde, som en studieskuldsättning kan få. Frågan om skuldsättningen är som tidigare framhållits också avhängigt beloppets fördel- ning på bidrag och studiekredit. Det är emellertid realistiskt att räkna med att stu- diestödet på eftergymnasial nivå under lång tid framöver till stor del kommer att bestå av studiekredit. Från en sådan utgångspunkt kan det te sig rimligt att nivån på studieme- delsbeloppet inte sätts så högt att den studerande onödigtvis ådrar sig stora studie- skulder. Samtidigt måste det vara ett krav att den studerande inte pressas under en ekono- misk standard som omöjliggör effektiva stu- dier, eller att denne tvingas lita till andra inkomstkällor för att klara uppehållet under studietiden. Studiemedelsbeloppet bör då med tanke på sådana synpunkter avvägas utifrån de direkta kostnader som kan anses vara förenade med heltidsstudier. Beräkning- en av en studiekostnad får i så fall utgå från rimliga kostnader för mat och hyra och andra kostnader förenade med studierna. Nuvarande studiemedelsbelopp avvägdes med utgångspunkt i sådana beräkningar.

Studiestödets nivå och fördelning på bi- drag och studiekredit har en i viss mån styrande inverkan på tillströmningen på det totala studerandeantalet. En minskning av individens utbildningskostnader kommer nämligen att stimulera till en ökad efterfrå- gan på utbildning. Väl tilltagna studiebidrag, eller i extremfallet studielön, kommer att öka benägenheten hos enskilda personer att påbörja studier.

6.3.4 Studiestödet åt vuxna

Nuvarande studiestöd till äldre elever inom gymnasieutbildningen och motsvarande ut- bildningslinjer och till elever vid eftergymna- siala utbildningslinjer är i hög grad avpassat efter ungdomsstuderandes ekonomiska be- hov. Studiestödet verkar därför styrande i två avseende; dels till förmån för en samman- hängande utbildning i ungdomsåren, dels styrande på utbildningens fördelning på indi-

vider, dvs gynnar främst den yngre genera- tionen. I synnerhet missgynnar dessa förhål- landen de korttidsutbildade, eftersom nuva- rande storlek på totalbeloppet och fördel- ning på bidrag och kredit, upplevs som ett studiehinder.

För vuxenstuderande torde det, med nu- varande nivå på studiestödet, innebära en väsentlig inskränkning av levnadsstandarden vid övergång till heltidsstudier. lnkomstbort- fallet blir vanligen så stort att det för vuxna mer eller mindre ter sig omöjligt att övergå till heltidsstudier. Med de tilltagande kraven att även vuxna med kort utbildning skall bli delaktiga i samhällets utbildningsreformer, har studiefinansieringsfrågan fått en fram- skjuten plats, eftersom studiestödet till vux- na i allra högsta grad påverkar benägenhet till studier. Frågan om den mer långsiktiga utformningen av studiefinansieringen inom vuxenutbildningen är fn föremål för utred- ning av en särskild tillkallad kommitté, Kommittén för studiestöd åt vuxna (SVUX).

Vuxna studerar f n i första hand på deltid och kombinerar studier med arbetei eller utanför hemmet. En sådan lösning har i regel nödvändiggjorts av att studiestödet vid heltidsstudier ej kunnat erbjuda tillräckliga garantier för en acceptabel levnadsstandard. Heltidsstudier innebär också vanligtvis att den sociala tryggheten bortfaller under stu- dietiden. Som tidigare antytts, är det ett välkänt faktum att vuxnas försörjningsansvar gentemot familjen ofta försvårar möjligheten till heltidsstudier under en längre tidsrymd. Det har då gällt att underlätta möjligheterna till deltidsstudier. Införandet av deltidsstu- diemedel torde innebära väsentligt förbättra- de möjligheteri detta avseende.

Det av U 68 framförda förslaget om återkommande utbildning, innebär för vuxenutbildningens del stora fördelar om studiefinansieringen kan lösas för denna stu- derande grupp. U68 menar, att om varje vuxen skall kunna utnyttja de möjligheter som ett system med återkommande utbild- ning kan erbjuda, krävs omfattande studie- sociala insatser. I utredningens debattprome- moria Högre utbildning, funktion och struk-

tur framhålls bla att de vuxenstuderande och deras familjer kommer att kräva ungefär samma levnadsstandard och sociala trygghet, som de tidigare haft när de förvärvsarbetat. Kraven på ett studiesocialt system, som tillgodoser sådana aspekter kommer därför otvivelaktigt att bli stora. En förändring av studiefinansieringen för vuxna, efter linjer som bl a diskussionsvis framförts av U 68, skulle tillsammans med ett system av åter— kommande utbildning troligen medverka till en jämnare fördelning av utbildningen såväl på individer som över den enskildes livstid.

6.3.5. Sammanfattande synpunkter

Det torde vara obestridigt att den socio- ekonomiska och kulturella bakgrunden har avgörande inflytande över individers val av utbildning. För de flesta ungdomar sker detta val redan vid slutet av den obligatoris- ka skolan. Det är detta val som senare får betydelse för den sociala sammansättningen i den eftergymnasiala utbildningen. Följaktli- gen är det snarare i denna valsitautation som studiestödet som rekryteringsbefrämjande faktor får betydelse än vid övergången från gymnasial- till eftergymnasial utbildning. Uppfattningen att högre utbildning ger bättre levnadsvillkor torde framför allt vara förhärskande i de grupper i samhället där en stor del av de vuxna själva har genomgått sådan utbildning. Det blir då naturligt att barnen i sådana utbildningsmässigt gynnade miljöer fäster större avseende vid utbildning- ens långsiktiga fördelar än vid den kortsikti- ga nackdelen av att man under studietiden får en lägre levnadsstandard genom att avstå från förvärvsinkomster. I familjer där utbild- ningstraditionen inte är lika framträdande torde värderingen av högre utbildning ofta vara negativ, eller i varje fall osäkerheten om utbildningens fördelar vara större. Detta visar sig bla däri att ungdomar från lägre socialgrupper anses ha större ovilja till skuld- sättning, liksom att de inkomstmässigt inte skulle bedöma värdet av utbildning på sam- ma sätt som ungdomar från högre socialgrup-

per vanligen gör. Svårmätbara utbildningsef- fekter som har att göra med den välfärdsök- ning som individer med högre utbildning i allmänhet upplever i form av intensivare samhälls- och kulturengagemang och ökade möjligheter till insikter i samhällsutveckling- en, värderas också olika mot bakgrund av hemmets utbildningstradition.

Korrelationen mellan socialt ursprung och utbildningsnivå skulle enligt vad som sagts bla vara betingad av skillnader i uppskatt- ningen av värdet av längre utbildning och därav följande skillnader i viljan att för studiernas skull avstå från förvärvsinkomster i ungdomsåren för att i stället med studie- socialt stöd bedriva studier som ger ökade inkomster i framtiden.

Från denna utgångspunkt borde den 50- ciala snedrekryteringen till utbildningar efter den obligatoriska skolan kunna angripas på två sätt. Framförallt kan problemets kärna angripas genom att man på olika vägar söker eliminera den skillnad i värderingen av ut- bildning, som betingas av det sociala ur- sprunget. Genom förändringar av studiestö- det kan man minska den tveksamhet inför högre utbildning, som är ekonomiskt be- tingad.

I fråga om studiestödet torde, av vad som framgått av det föregående, effektiva insatser för gymnasiestuderande och vuxenstuderan- de på längre sikt få betydelse. Elevstrukturen på det eftergymnasiala utbildningsstadiet är på det hela taget en produkt av den sociala sammansättningen i gymnasieskolan. Det är då naturligt i ett läge då man kan förbättra de ekonomiska stödåtgärderna, att dessa satsas på generösare bidrag åt studerande i gymnasieskolan från hem med svag ekonomi. Därigenom kan man nämligen bättre påverka den sociala sammansättningen inom samtliga utbildningsnivåer över grundskolan. Det går emellertid inte bortse från den betydelse, som studiestödet på eftergymnasial nivå ock- så har vid valet av gymnasieutbildning.

Med tanke på studiestödets fördelning på bidrag och studiekredit kommer många stu- derande att ådra sig en studieskuldsättning, som kan komma att uppgå till betydande

belopp. Den ökade skuldsättning, som också i framtiden får bedömas som en realitet, ställer krav på att återbetalningssystemet är flexibelt och anpassbart till rådande förhål- landen i framtiden.

Vid vikande konjunkturläge och osäker- het på arbetsmarknaden i övrigt för de högre utbildade är det sannolikt att skuldsättnings- frågan för ökad betydelse för rekryteringen till högre utbildning. 1 ett känsligt arbets- marknadsläge torde nämligen de som tar fasta på utbildningens kortsiktiga nackdelar hellre avstå från utbildning, och därmed undgå skuldsättning, än att vara osäker om utbildningens framtida värde på arbetsmark- naden. Oviljan mot skuldsättning förstärks sannolikt i ett sådant läge. Förmånliga åter- betalningsregler för studiekrediten kan få en positiv inverkan, genom att farhågorna för en skuldsättning undanröjs.

Redan nu finns inom studiemedelssyste- met trygghetsgaranterande återbetalningsreg- ler. Sålunda skall studiemedelstagaren nå upp till en viss inkomst för att avgift skall behöva erläggas. Vidare medges nedsättningi avgiften om inkomsten ett år understiger vissa gränser. Enligt studiemedelsutredning- ens mening kan det finnas möjlighet att ytterligare öka tryggheten vid återbetalning- en. Ett sätt är att med hänsyn till den allmänna inkomststrukturen i samhället suc- cessivt höja den inkomstgräns som utlöser återbetalningsskyldighet. Ett annat sätt är att förlänga återbetalningstiden och att ha generösare avtrappningsregler i förhållande till studiemedelstagarens inkomst.

Studiemedelsutredningen kommer i ett senare betänkande att pröva vilka punkteri återbetalningsreglerna som eventuellt bör ändras inom ramen för systemets grundläg- gande principer.

Under senare år har kritiken särskilt riktats mot indexregleringen av återbetal- ningen. Man menar att studiemedelstagaren genom att återbetalningen sker i fast pen- ningvärde kommer att få erlägga mer i kronor på sin studiemedelsskuld än vad fallet skulle ha varit om krediten skulle ha återbe- talats som ett konventionellt lån med ränta

och amortering. I kritiken har man emeller- tid inte tagit tillräcklig hänsyn till de spärreg- ler mot en snabb inflations påverkan på återbetalningen, som finns inbyggt i syste- met (se sid 65). Likaså har kritikerna i allmänhet endast utgått från penningvärde- förändringen under ett år. Den felaktiga uppfattningen om återbetalningssystemet kan ha sin förklaring i att reglerna om återbetalning är komplicerade och helt skil- jer sig från återbetalning av ett konventio- nellt lån. Återbetalning av studiekredit enligt studiemedelssystemets regler har dessutom endast pågått under tre år, vilket kanske är en av orsakerna till att systemets långsiktiga fördelar kommit i bakgrunden.

För att motverka denna brist i kunskaper- na om återbetalningssystemet är det enligt studiemedelsutredningen angeläget att infor- mationsutbudet ökar och görs lättillgängligt för var och en som söker studiemedel.

En annan utgångspunkt för kritiken mot studiemedelsystemets återbetalningsregler har varit bestämmelsen att studiemedelsav— gift inte liksom skuldränta är avdragsgill vid inkomstdeklarationen. Anledningen härtill är att vid återbetalning enligt huvudmetoden (se sid 65) ingen ränta förekommer, och att, om återbetalning sker efter jämförelseränte- metoden (se sid 65), viss hänsynstagande till skatteeffekt redan tagits i och med att jämförelseräntan är 60 % av den s k normal- räntan. Kritikerna menar emellertid att den antagna marginalskatten (40 %) i dagens läge är för låg. Studiemedelsutredningen kommer vid sin genomgång av återbetalningsreglerna också att pröva frågan om det finns skäl att ändra nämnda jämförelseränta.

Oavsett fördelarna vid återbetalning av studiekredit nås självfallet den största effek- ten på rekryteringen till högre utbildning genom att individens direkta utbildnings- kostnader minskas, eller klarare uttryckt genom generösa studiebidrag eller studielön minska Studieskuldsättningen. Likaså har ni- vån på maximibeloppet för studiestödet be- tydelse för tillströmningen och därmed ock- så rekryteringen till högre utbildning.

Studiemedelsutredningen har enligt sina

direktiv inte i uppgift att ta ställning till fördelningen av studiebidrag och studiekre- dit. l utredningens behandling av maximibe- loppet med anledning av omläggningen av bostadslånen för studentbostadsbyggandet behandlas maximibeloppet endast med an- ledning härav. Huruvida maximibeloppet är tillräckligt ur andra aspekter återkommer studiemedelsutredningen till i sitt slutbetän- kande.

7. Studiemedlen och studentbostadshyrorna

Studiemedelsutredningen har enligt sina di- rektiv i uppdrag att utreda konsekvenserna av avvecklingen av de särskilda ränte- och amorteringsfria tilläggslånen, som tidigare ut- gått för byggande av studentbostäder. [ det följande kommer studiemedelsutredningen att belysa studentbostadstillgången, hyresni- vån i studentbostäder och jämförbara bostä- der för ungdomar samt konsekvenserna på hyresnivån i studentbostäder pga avveck— lingen av de särskilda ränte- och amorterings- fria tilläggslånen. Utredningen lämnar vidare förslag till åtgärder i anledning därav.

7.1. Inledning 7.1.1 Historik

Särskilda studentbostäder i Sverige är av relativt sent datum. De första statliga åtgär- derna för att. befrämja byggande av student- bostäder tillkom i samband med en ökad tillströmning av studerande till universitet och högskolor, efter andra världskrigets slut. Särskilt statligt stöd till studentbostäder in- gick i de studiesociala stödåtgärder som till- kom under denna tid.

Utbyggnaden av den högre utbildningen har ständigt varit förbunden med möjlighet- erna att bereda de studerande goda bostäder. På grund av den högre utbildningens koncen- tration till ett fåtal orter har det ansetts

nödvändigt att ägna stor uppmärksamhet åt denna fråga. Sålunda anförde 1955 års uni- versitetsutredning, att en snabb och ökad utbyggnad av universitet och högskolor mås- te innefatta åtgärder för säkerställande av ett tillräckligt antal bostäder för studerande vid dessa läroanstalter. Tidigare hade studentso- ciala utredningen i sitt betänkande Student- sociala stödåtgärder (SOU 1948:42) upp- märksammat det starka sambandet som exi- sterar mellan tillgången på studentbostäder och möjligheterna att öka tillströmningen av studerande. Utredningen föreslog därför att staten skulle engagera sig genom att stödja byggandet av särskilda bostäder för studeran- de i universitetsstäderna.

Även för 1963 års universitets— och hög- skolekommitté (SOU 1965:11 och 12) intog frågan om tillgången på studentbostäder en central ställning vid bedömningen av möjlig- heterna att enligt olika alternativ företa ut- byggnaden av universitet och högskolor. Kommittén fann att stora svårigheter förelåg att bygga ett erforderligt antal studentbostä- der på de största av de dåvarande fem univer- sitetsorterna. Den fann det angeläget att avlasta dessa orter en del av den förväntade studerandetillströmningen. Särskilt gällde det att avlasta storstäderna där svårigheterna ansågs vara störst. Vid sitt ställningstagande till de tre utbyggnadsalternativen kommittén arbetade med tillmättes studentbostadsfrå- gan en avgörande betydelse. Studentbostads-

planeringen borde enligt kommittén så långt möjligt samordnas med universitetsplane- ringen för att få en balanserad utveckling på varje universitetsort.

] proposition 1965:141 anförde föredra- gande statsråd, att särskilda kategoribostäder för studerande även fortsättningsvis måste planeras för att åstadkomma ett tillfreds- ställande utbud av genomgångsbostäder på universitets- och högskoleorterna.

Efter hand har emellertid krav rests från andra ungdomsgrupper än studerande, att alla icke hemmaboende ungdomar skall ha samma möjligheter till ett välordnat boende som många studerande har tillgång till. Sam- hällets strukturförändringar har inneburit större självständighet för ungdomar och en geografisk omflyttning som aldrig tidigare. Detta har i sin tur naturligt nog medfört krav på ändamålsenliga boendealternativ för en- samstående. Ungdomsbostadsutredningen fö- reslog i betänkandet Ungdom—bostad (SOU l970:43) att de speciella kategoribostäderna för studerande, skulle ersättas med service- bostäder för ungdomar. Därigenom kan man enligt ungdomsbostadsutredningen uppnå en större grad av integration i boendet och öka utbudet av enpersonersbostäder till att gälla generellt alla ungdomar. Chefen för inrikes- departementet har, med anledning av vad utredningen anfört, föreslagit att man suc- cessivt ombildar studentbostadsföretagen. Vidare skall andra än studerande få tillgång till sådana bostäder (prop l97l:l bil 13). Redan nu förekommer på studentorganisa- tionernas initiativ viss försöksverksamhet med större integration av boendet.

De studiesociala aspekterna har som tidi- gare antytts också haft avgörande betydelse för statens engagemang i studentbostads- byggandet. Studentsociala utredningen fann i sitt tidigare nämnda betänkande, att möjlig- heterna att åstadkomma en demokratisering av den högre utbildningen bland annat förut- satte en tillfredsställande tillgång på bostäder med en rimligt hyresnivå. Utredningen ansåg det viktigt att hålla studenternas hyreskost- nader på en rimlig nivå för att inte dessa skulle få en ogynnsam inverkan på rekryte-

ringen. Utredningen framlade förslag om di- rekt kapitalsubventionering för byggandet. Stödet borde enligt utredningen i princip syfta till att möjliggöra uppförande av stu- dentbostäder av tillfredsställande standard, vilkas hyra inte borde sättas högre än den genomsnittliga hyran för studentrum på or— ten. För varje universitets— och högskoleort skulle fastställas en ”standardhyran” motsva- rande den osubventionerade hyran för en viss given standard. Genom kapitalsubven- tioner skulle sedan standardhyran sänkas till normalhyran på orten. Subventionen före- slogs få formen av statliga ränte- och amor- teringsfria tilläggslån. Utredningens förslag låg till grund för beslut av 1950 års riksdag om statliga subventionsåtgärder för student- bostadsbyggandet.

De studiesociala aspekterna har även sena- re haft betydelse för samhällets fortsatta engagemang i studentbostadsbyggandet. Sålunda beslöts 1967 att studentbostäderna skulle vara tillgängliga för samtliga studeran- de vid studiemedelsberättigad läroanstalt och inte enbart för studerande vid universitet och högskola. Bakgrunden till denna utvidg- ning var att de olika förutsättningar, som tidigare förelåg, lätt kunde påverka valet mellan eftergymnasiala utbildningsalternativ.

7.1.2. Studentbostadens funktionella utformning m m

Studentbostädernas funktionella utformning har i regel varit avhängigt av att dessa skall förläggas till kategorihus och att fler stude- rande skall dela på kök och hygienutrymme samt andra gemenskapsutrymmen. Mindre vanligt är att studentbostäder — enkelrum och familjelägenheter — har placerats i fler- familjshus.

Storleken på studentrummen varierar, minimistorleken är numera 12 ml. Den van- ligaste rumsstorleken i de nya rummen är 12—14 mz. Härtill kommer tambur, garde- robsyta och hygienutrymme, varför den to- tala våningsytan för enkelrum jämte biut-

rymmen sålunda brukar uppgå till 19,20 m2. Enkelrum med pentry är några kvadrat- meter större. Vid gruppkökslösningar bör rummets andel i det gemensamma köket jämte matplats läggas till rumsytan. Ytåt- gången i fastigheten per rum är då lika stor vid gruppkök som då individuella kokmöjlig- heter finns.

Enkelrummen uthyrs alltid möblerade. Rummen är regelmässigt försedda med ar- betsbord, bokhylla, säng, soffbord och ett par stolar samt armaturer.

Veckostädning av de gemensamma ut- rymmena förekommer överlag. Tidigare före- kom veckostädning av enkelrummen. För att pressa hyreskostnaderna har studentbostads- företagen i flertalet fall låtit de studerande själva ombesörja rumsstädningen. Familjelä- genheterna städas alltid av hyresgästen.

I samtliga orter med studentbostäder ar- betar särskilda studentbostadsföretag. Ivissa orter finns flera studentbostadsföretag etab- lerade. Enligt bostadsstyrelsens anvisningar till 205 bostadslånekungörelsen avses med studentbostadsföretag bolag, förening eller stiftelse, som har till huvudsaklig uppgift att äga studentbostadshus och som ej är allmän— nyttigt bostadsföretag. Företaget skall vidare arbeta utan enskilt vinstsyfte. [ styrelsen skall ingå kommunal representation. Huvud- mannaskapet för studentbostadsföretagen skall ligga hos de obligatoriska student- sammanslutningarna.

7.2. Finansieringsformer för studentbostads- byggandet

7.2.1. Tidigare finansieringsformer

Genom beslut av 1950 års riksdag infördes de första statliga stöden till produktion av studentbostäder. Den del av byggnadskostna- derna, som inte föll inom avkastningsvärdet, skulle finansieras genom statliga ränte- och amorteringsfria tilläggslån av sådan storlek att hyran kunde sättas på samma nivå som normalhyran för likvärdiga rumsenheter på orten. Kommunen skulle tillhandahålla er-

forderlig tomtmark utan kostnad. Genom praxis tillkom under hand vissa modifika- tioner av riksdagsbeslutet. Subventionerna utgick sällan med högre belopp än som motsvarade 50% Subventionerna uppgick i genomsnitt till 16 000 kr per rum och tilläggslånet till 7 500 kr per rum.

1957 års riksdagsbeslut innebar att til- läggslånet skulle utgå med ett normerat bc- lopp per rum i såväl kategorihus som för insprängda rum och lägenheter i flerfamilj— hus. För rum i kategorihus fastställdes låne- beloppet till 5 000 kr, för insprängda rum till 3000 kr samt för familjebostäder i kategorihus till högst 10000 och för in- sprängda familjebostäder till högst 6 000 kr.

Genom kungörelsen från 1962 lades låne- systemet om. Denna omläggning innebar bl a att tilläggslånet ersattes med ränte- och amorteringsfrihet för ett lika stort lånebe- lopp i form av bostadslån. Som förutsättning för den ränte— och amorteringsfria delen av bostadslånet gällde — liksom tidigare _ att kommunen utan kostnad skulle tillhanda- hålla tomtmark eller i vissa fall tomtkost- nadsbidrag.

I stort innebar de regler som gällde fram till och med utgången av 1967 att lån utgick till 100 % av den godkända produktionskost- naden. Låneunderlaget var lika med den godkända produktionskostnaden. Av låneun- derlaget avsågs normalt 70 % finansieras av underliggande krediter. Dessa län skulle i vanlig ordning tas i kreditinstitut. Statligt bostadslån beviljades med ett belopp för studentbostadshus, som svarade mot 30 % av låneunderlaget, och för insprängda lägenhe- ter så stor procent av låneunderlaget som gällde för huset i övrigt. Av bostadslånet utgick tilläggslån till belopp som tidigare nämnts. Dessa lån löper med ränte- och amorteringsfrihet under en tioårsperiod. Där— efter kan Kungl. Maj:t med hänsyn till den allmänna hyresnivån besluta huruvida dessa lån skall uppsägas till betalning eller avskri— vas. Tomtsubventionen är knuten till den

av byggnad skostnad en.

stående och räntefria delen av bostadslånet på så sätt, att om denna del efter tio år

uppsägs till betalning av Kungl. Maj:t äger kommunen rätt att kräva full ersättning för tomtmarken.

7.2.2. Nuvarande regler

I enlighet med beslut av 1967 års riksdag (prop 19671100 angående bostadspolitiken m m, SU 19672100) slopades den räntefria och stående lånedelen fro m årsskiftet 1967/68. Likaså utgick villkoren om kom- munal markupplåtelse ur lånevillkoren från samma tidpunkt. Riksdagens beslut innebar vidare att kapitalkostnaderna för studentbo— städer skulle omfördelas i tiden (se nedan 7.2.2.l) på samma villkor som för övriga bostäder. Generellt gäller nu att studentbo- städer jämställs med allmännyttiga bostads- företag. Dessa erhåller bostadslån, utöver sedvanliga enhetslån, med 30 % av låneun- derlaget intill 100 % av pantvärdet.

Riksdagen har senare beslutat att tidigare beviljade tilläggslån skall uppsägas till betal- ning efterhand som den tioåriga perioden utlöper.

Vissa speciella bestämmelser beträffande fördjupning av bostadslån och för pantvär- dets beräknande gäller för lån till studentbo- stadshus. Detta ger studentbostadsbyggandet en viss förmån jämfört med vad som gäller för allmännyttigt bostadsbyggande. Enligt 26 & bostadslånekungörelsen kan län till stu- dentbostäder sålunda fördjupas med 25 % av låneunderlaget mot 10% i vanliga allmän- nyttiga bostadsföretag.l Denna möjlighet att utöka statslånet sammanhänger med de förmånligare pantvärdesberäkningar, som studentbostäder åtnjuter enligt 27 & samma kungörelse.

Ett speciellt inventarielån för anskaffning och förnyelse av inventarier står till student- bostadsföretagens förfogande. Lån beviljas för sådant ändamål upp till 1 500 kr för enkelrum och upp till det dubbla för familje— bostad.

7.2.2.l Omfördelning i tiden av lånekostna- derna

Lånekostnaderna under de första åren be- stämmes genom en sk basannuitet. Basan- nuiteten har tills vidare fastställts till 5,1 % av låneunderlaget för flerfamiljshus. Beräk- ningsmetoden ger en baskostnad som nära ansluter sig till vad låntagaren skulle ha erlagt enligt äldre bestämmelser med av sta- ten subventionerad ränta. För vart och ett av de följande åren multipliceras baskostnaden med det för året aktuella paritetstalet, som är ett uttryck för förändringar av byggnads- kostnaderna.

I början av lånetiden räcker baskostnaden inte till för att täcka räntan och amortering- en på bottenlånen och räntan på det statliga bostadslånet. Staten tillskjuter då mellan- skillnaden i form av lån. Om paritetstalet ökar i beräknad takt (med 3 % årligen om basannuiteten är 5,1 %) kommer denna skuldökning att efter ca 1/3 av lånetiden förbytas i skuldminskning och bostadslånet som helhet kommer att vara återbetalt inom föreskriven tid. Bostadslånet skall återbetalas på 30 år.

7.2.3. Aktuella förändringar angående finansi- ering av studentbostadsbyggandet

Med anledning av ungdomsbostadsutred- ningens betänkande (Ungdom-Bostad SOU l970:45) uttalade chefen för inrikesdeparte— mentet i statsverkspropositionen (Prop l97l:1 bil 13), att inga speciella låneregler längre bör tillämpas för byggande av genom- gångsbostäder, däribland studentbostäder. Departementschefen föreslog att principbe- slut skulle fattas om att den särskilda låne- givningen till studentbostäder skall upphöra. Riksdagen anslöt sig till departementsche- fens förslag. De särskilda bestämmelserna om bostadslån — fördjupning av bostadslån samt

1 Sedan riksdagens beslut om omläggning av låne reglerna för studentbostäder trätt i kraft kan lån till studentbostäder fördjupas med 10 % av låne- underlaget (SFS 1971:298).

inventarielån — får tillämpas under en över- gångstid av tre år. Preliminära beslut om studentbostadslån bör alltså meddelas fram till 1.7.1974. Efter nämnda tidpunkt kom- mer dessa lånebestämmelser att gälla endast i fråga om tidigare beviljade lån. Nyproducera- de genomgångsbostäder kommer därefter att hyressättas på annat sätt än nuvarande stu- dentbostäder genom att överkostnader får göras enligt de bestämmelser som nu gäller för allmännyttiga bostadsföretag. Det kan förväntas att studentbostäder byggda efter 1.7.1974 kommer att ge en hyresnivå som ligger över jämförbara studentbostäder bygg- da med nuvarande låneregler.

7.3 Statistiska uppgifter om de studerandes boendeförhållanden

7.3.1. Studentbostadstillgången

Planering, projektering och förvaltning av studentbostäder handhas i regel av ett enda studentbostadsföretag på respektive kårort. På uppdrag av studentkår, eller sammanslut- ning av studentkårer eller motsvarande, skall studentbostadsföretaget svara för den framti- da planeringen. Företaget sköter förhand- lingar med kommunen om lämplig tomtmark och träffar överenskommelse om studentbo- stadsbyggnadsprogrammets del av kommu- nens allmänna bostadsbyggnadsprogram. Studentbostadsproduktionen på respekti- ve kårort bestäms av ett flertal samverkande faktorer. En beräkning av studentbostadsbe- hovet måste utgå från prognoser för till- strömningen av studerande på varje kårort. Likaså är det viktigt att veta studerandepo- pulationens sammansättning vad avser ålder och civilstånd. Utgångspunkten ifråga om studerandeutvecklingen är vanligen de ramtal som legat till grund för statsmakternas beslut om den högre utbildningens utbyggnad. An- dra faktorer som måste tas med i bilden är tillgången på boendealternativ på den öppna marknaden, som tillgången på lämpliga inne- boenderum och tillgången på lägenheter i flerfamiljehus samt möjligheterna till hem-

maboende. Utöver dessa faktorer har det kommunala bostadsbyggnadsprogrammet på varje kårort och därmed de resurser, som genom ramen för bostadslån ställs till förfo- gande, för ifrågavarande ändamål, betydelse för i vilken grad planerad produktion kan komma till stånd.

I tabellerna 7.1 och 7.2 lämnas en redogö- relse för tillgången på studentbostäder våren 1971 och den planerade produktionen fram till 1973/74. Tabellmaterialet bygger på en- kätuppgifter inhämtade från studentbostads- stiftelser eller motsvarande.

Tabell 7.1 Tillgången på studentbostäder vårterminen 1971 fördelat på enkelrum och familjebostäder

Ort Enkelrum1 Familjebostäder Göteborg 3 957 960 Linköping 1 418 194 Lund 6 677 1 181 Stockholm 5 074 1 148 Umeå 2 965 692 Uppsala 8 395 1 290 Karlstad2 235 100 Växjö 156 59 Örebro 1 188 320 Summa antal 29 895 5 944

! Vissa dubletter har förts till familjebostäder

Avser uppgifter vårterminen 1970

Tabell 7.2 Planerad och projekterad produk- tion fram till 1973/74

Ort Enkelrum Familjebostäder Göteborg 1 290 360 Linköping 2 174 174 Lund 956 604 Stockholm 4 073 865 Umeå 670 633 Uppsala 1 672 750 Karlstad] 500 250 Växjö 363 267 Örebro 482 80 Summa antal 12 080 3 983

Avser uppgifter vårterminen 1970

Studentbostadstillgången är, som framgår av tabell 7.1, högst varierande mellan kåror- terna. I Uppsala beräknas inemot hälften av de studerande kunna erbjudas studentbostad medan endast var sjunde studerande i Stock- holm kan erbjudas sådan bostad. På övriga kårorter kan i regel var tredje eller var fjärde studerande anvisas studentbostad. Planerad produktion ligger på en hög nivå ijämförelse med nuvarande bostadsbestånd. Det är emellertid ovisst om tomtmark kan erhållas i sådan utsträckning att önskemålen kan till- godoses.

7.3.2 Statistiska uppgifter om de studeran- des boendeförhållande m m.

Studiemedelsutredningen har låtit bearbeta undersökningsmaterial från kårobligatorieut- redningens undersökning om studentsam- manslutningars verksamhet för att få en bild av de studerandes boendeförhållande. Under- sökningen avser förhållandena under höstter- minen 1970. Materialet presenteras i det följande. Totalt motsvarar populationen ca 127 500 studerande.

Tabell 7.3 De studerande fördelade på olika boendealternativ i absoluta tal och procenttal

Boendealternativ

Student- Inneboende Andrahands Egen Annan bostad närstående annan lägenhet lägenhet bostad Absoluta tal 35 763 22 841 13 741 8 736 41951 4 459 Procenttal 28,1 17,9 10,8 6,9 32,9 3,5 Tabell 7.4 Fördelning på boendealternativ med hänsyn till de studerandes civilstånd (procenttal) Civilstånd Boendealternativ

Student- Inneboende Andrahands Egen Annan bostad närstående annan lägenhet lägenhet bostad Ensamstående 32,7 25,7 15,0 6,4 17,6 2,7 Sammanboende 28,9 12,2 7,8 12,2 29,4 8,9 Gifta 17,2 2,7 2,7 5,4 69,4 2,7 Tabell 7.5 Fördelning på boendealternativ efter de studerandes ålder (procenttal) Ålder Boendealternativ

Student— Inneboende Andrahands Egen Annan bostad närstående annan lägenhet lägenhet bostad

»20år 18,6 41,0 18,6 8,0 10,0 3,7 21—25 år 35,4 20,0 11,4 8,1 21,3 3,8 26-35 år 23,6 5,3 6,9 5,0 56,8 2,3 36- år 2,5 3,8 2,5 1,3 85,0 5,0 SOU 1971:87 103

Antal Boendealternativ terminer Student- Inneboende Andrahands Egen Annan bostad närstående annan lägenhet lägenhet bostad l termin 19,0 26,7 19,0 9,7 21,0 4,6 2-5 terminer 25,0 22,2 13,7 7,6 26,6 4,9 6-9 terminer 38,9 15,2 7,0 5,9 31,0 2,0 10- terminer 27,0 7 4 4,4 4 7 54,4 2 0 )

,

Tabell 7.7 Fördelning på boendealternativ efter de studerandes mantalskrivningskommun (procenttal) Mantalsskriv— Boendealternativ ningskommun Student— Inneboende Andrahands Egen Annan bostad närstående annan lägenhet lägenhet bostad Studieort 15,4 28,7 4,4 5,1 44,2 2,1 Annan ort 44,8 3,6 19,2 9,1 17,9 5,3

Som framgår av de sammanställda uppgif- terna utgör de dominerande boendealternati- ven egen lägenhet, studentbostad och hem- maboende (inneboende hos anhörig).

En tredjedel av de studerande bor i egen lägenhet. Av hela populationen bodde var tredje i egen lägenhet. Det är främst gifta, som utgör en fjärdedel av populationen, och sammanboende som bor i egen lägenhet. Den avgörande faktorn för att den studerande skaffar sig en egen lägenhet för sig och sin familj är familjebildningen. De som angivit att de har egen lägenhet är betydligt äldre än de som bor i studentbostad. Av de gifta var över hälften i åldern mellan 26 och 35 år. I tre fall av fyra hade dessa ett eller flera barn.

Egen lägenhet synes också bli ett reellt alternativ när den studerande befinner sigi slutet av sin utbildning. Av de som studerat tio eller fler terminer har mer än hälften egen lägenhet. Flyttningsmönstret kan i korthet beskrivas så att den hemmaboende studeranden skaffar sig egen lägenhet efter. några års studier, medan den som har sin hemort utanför studieorten skaffar sig vanli- gen först inneboenderum, därefter student-

bostad för att först när studierna avslutats eventuellt skaffa sig egen lägenhet på studie- orten.

Heltids- och deltidsarbete är vanligare bland dem som innehar lägenhet än bland dem som hyr studentbostad eller bor hem-' ma. Detta sammanhänger dels med att flera av dem avlagt sin examen, men kvarståri medlemsregistret för att vid sidan av för- värvsarbetet eventuellt komplettera sin exa- men, dels med att några befinner sig islutet av sin utbildning och parallellt med förvärvs— arbete ämnar avsluta studierna. Mer än två tredjedelar av de som förvärvsarbetade hade studerat i över 6 terminer.

En annan möjlig förklaring till den höga graden av förvärvsarbete är att hyreskostna- derna för egen lägenhet är så stora att de nödvändiggör förvärvsarbete. Så tex är hel- tids- eller deltidsarbete bland gifta studeran- de med ett eller flera barn betydligt vanligare än bland ensamstående utan barn. Detta beror till stor del på att familjebildningen framtvingar en större bostad vars hyreskost- nad, tillsammans med levnadskostnaderna i övrigt, ej kan täckas genom studiemedel.

Den övervägande delen av de studerande

som bor i studentbostad befinner sig mitt uppe i sin utbildning. De är vanligen i åldern 21 till 25 år och har studerat 2 till 5 terminer. I stor utsträckning kommer dessa studerande från annan ort än studieorten.

De hemmaboende är något yngre än de som bor i studentbostad och har följaktligen inte studerat under lika lång tid. Uthyrnings- reglerna för studentbostäder påverkar också i vilken grad de yngre studerande kan anvisas sådan bostad. [ regel är efterfrågan så stor att man måste studera några terminer innan sådan bostad kan anvisas. Uthyrningsreglerna bygger normalt på poängsystem, som baseras på antalet studieterminer i förhållande till normalstudietidens längd. Av undersöknings- materialet kan man dra den slutsatsen att ju längre den hemmaboende studerar i allt högre grad skaffar han sig annan bostad, i första hand egen lägenhet och i andra hand studentbostad.

Enligt 1968 års studentekonomiska un- dersökning (Lund 1969) var andelen hemma- boende studenter i undersökningsmaterialet störst i Stockholm och Göteborg. I Stock- holm bodde över hälften hemma och i Göteborg nära en tredjedel. I Uppsala och Umeå bodde knappt 10% hemma, siffran var något högre i Lund. Uppsala, Lund och Umeå hade däremot en relativt hög andel boende i studentbostad. Vidare var andelen inneboende högre i dessa orter än i storstä- derna. Innehav av egen lägenhet var vanligare bland studerande i Stockholm och Göteborg än vid de övriga orterna. Undersöknings- materialet från studentekonomiska under- sökningen ger vid handen att studerande vid spärrad utbildning i större utsträckning än studerande vid annan utbildning bor 'i stu- dentbostad. Eleverna vid spärrad utbildning rekryteras studerande från ett större upptag- ningsområde, än exempelvis utbildningslinjer vid filosofisk fakultet.

En undersökning utförd i Lund våren 1970 ger för Lunds del ungefär samma resultat som studentekonomiska undersök- ningen kom fram till 1968. En viss minsk- ning av andelen hemmaboende och en ök- ning av studerande med egen bostad kan

Enligt stockholmsstudenternas studiemil- jöundersökning (Stockholm, SSCO 1970), som bl a belyste boendeförhållandena under vårterminen 1969, _var egen eller hyrd lägen- het den vanligaste boendeformen, därnäst kom föräldrahemmet. Endast 10 % av de studerande beräknades bo istudentbostäder. De som bodde hemma var yngre än studeran- de som bodde i studentbostad, medan me- dianåldern för de som bodde i egen lägenhet eller motsvarande låg klart över.

7.4 Hyresnivån i olika boendeformer 7.4.1 Allmänt om hyreskostnader

Hyresnivån i studentbostäder bestäms, lik— som för bostäder i övrigt, av fastigheternas kapitalkostnader, reparationsavsättningar, in- ventariekostnader och driftskostnaderna. l genomgångsbostäder av typ studentbostäder är underhållskostnaderna vanligen större äni andra hyresbostäder beroende på den ofta förekommande omflyttningen. Boendetider— ha i studentbostäder är mycket kortare än i andra boendealternativ varför förslitningen på inventarier beräknas vara större. Under- hållskostnaderna kan vara svåra att skatta mellan olika fastigheter inom samma stu- dentbostadsföretag, även om de i princip kan antas vara lika stora för likvärdiga enheter. Kostnaderna beräknas utgöra 9 till 10 % av fastighetens totala kostnader. Det är mycket komplicerat att fördela driftskostnaderna rättvist inom ett stort fastighetsbestånd. Dessa beräknas i genomsnitt för student- bostadsföretagen ligga på 21 till 23 % av fastighetens kostnader.

Kapitalkostnaderna, som består av ränta och amortering av de lån som tagits för fastigheternas byggnation, är den stora del- posten för fastighetskostnaderna. För likvär- diga fastigheter varierar kapitalkostnaderna kraftigt med tiden för fastigheternas färdig- ställande, och ännu mer mellan kårorterna. Stiftelsen Umeå Studentbostäder beräknar sålunda sina kapitalkostnader för hus finan-

sierade enligt 1957 och 1962 års lånekungö- relse till 40,4 % medan Akademiska Före- ningen i Lund beräknar sina kostnader för motsvarande fastigheter till 66,4 %. Kapital- kostnaderna har slagit igenom i hyressätt- ningen i form av låga hyror i äldre hus och höga i de nyproducerade.

Hyreskalkyler baseras vanligen på en i möjligaste mån strikt kostnadsfördelning mellan olika fastigheter. Detta har medfört en hyressplittring inom varje kårort. Hyres- splittringen beror bla på att de tidigare statliga ränte— och amorteringsfria tilläggslå- nen och den kommunala marksubventionen ännu till stora delar ligger kvar i det äldre bostadsbeståndet medan nyproduktionen — hus finansierade enligt bestämmelserna i 1967 års lånekungörelse — har belastats med samtliga kostnader. Vidare belastar kostna- derna för planering och projektering endast de studentbostadsstiftelser som fortsätter med byggande. Detta innebär att hyresni- våerna i studentbostäder som innehas av annan än huvudföretaget på kårorten ej belastas med dessa kostnader.

1 avsikt att söka undvika hyressplittring tillämpar kårorterna hyresutjämningssystem, vilka i princip är uppbyggda på samma sätt på de olika kårorterna. Systemet uppläggs med vissa baspoäng varefter tilläggs- och/el- ler avdragspoäng tilldelas varje enskild lägen- het efter sådana kriterier som yta, gruppstor- lek, sanitär utrustning, miljö, läge etc. Den totala kostnaden bostadsföretaget räknar fram inom sitt fastighetsbestånd för den följande hyresperioden divideras med det totala poängantalet på samtliga hyresobjekt. På detta sätt erhålles den kostnad varje poäng representerar för hyresgästen. För varje lägenhet bestäms hyran genom multi- plikation av lägenhetens poängtal och det framräknade basvärdet. I vissa fall tillkom- mer städnings- och inventariekostnader till den framräknade bashyran. Hyresutjäm- ningssystem av refererat slag tillämpas på de stora kårorterna beträffande huvudföretagets bostadsbestånd, endast i undantagsfall ingår också bostäder från annan stiftelse eller företag som har studentbostäder. På filial-

orterna är hela studentbostadsproduktionen ännu nyproducerad och med så jämn stan- dard, att hyressplittring icke uppstått. Hyres- utjämningssystemen utesluter inte avsevärda hyresskillnader, men dessa är då relaterade till bostadens bruksvärde. Om hyresutjäm- ningen inte hade tillämpats, skulle hyromai de nyproducerade husen vara betydligt högre än vad de nu är. Enligt uppgifter från studentbostadsföretagen skulle hyrorna i hus finansierade enligt 1967 års lånekungörelse på olika kårorter få höjas med 3 till 8 %. Hyrorna i övriga studentbostäder finansiera- de enligt äldre låneregler skulle i sin tur kunna sänkas med 1 till 4 %.

7.4.2. Nuvarande hyresnivå i studentbostäder

En klar skillnad i hyresnivån finns fortfaran- de, trots tillämpning av hyresutjämningssys- tem. Denna skillnad beror främst på finansie- ringsformen och vilket år fastigheten färdig- ställdes. Lägsta hyroma finns i hus finansie- rade enligt 1950 års lånebeslut medan de högre hyrorna finns i nyproducerade hus. Givetvis är hyresskillnaderna också betingade av byggkostnadsutvecklingen. Byggkostna- derna för flerfamiljshus har mer än fördubb- lats sedan 1950. I tabell 7.8 har hyrorna vårterminen 1971 sammanförts i grupper och den relativa andelen bostäder inom varje hyresgrupp redovisas för varje kårort.

Av tabell 7.8 framgår att hyresnivån uppvisar en kraftig spridning såväl inom som mellan kårorterna. Medianhyran för samtliga studentbostäder i landet torde kunna upp- skattas till 2 600 till 2 800 kr per år. Detta ger en månadshyra av omkring 225 kr. Studentbostäderna i Stockholm, Göteborg och Umeå har totalt sett en högre median- hyra än vad som gäller för Uppsala och Lund. I Göteborg har 86 % av enkelrumsbe- ståndet en högre hyresnivå än vad median- hyran för landets studentbostäder i övrigt är. Stockholm och Umeå har något högre hyres- nivå än medianhyran, men uppvisar en be- tydligt mindre hyresspridning i sina objekt än vad som gäller iGöteborg. Medianhyrani

dubbletter) (procenttal) Ort Hyresnivå i kronor per år 1 701— 2 201- 2 701- 3 201— Större än Summa 2 200 2 700 3 200 3 700 3 701 procent Göteborg 14 — 26 32 28 100 Linköping — 98 — 1 1 100 Lund 7 63 25 3 2 100 Stockholm — 12 78 6 4 100 Umeå 6 39 53 2 — 100 Uppsala] 34 64 2 — — 100 Karlstadz — 77 19 4 — 100 Växjö 100 — — — 100 Örebro -— — 99 1 — 100 Totalt 13 41 33 7 5 100

Hyresnivån har beräknats på 6 558 enkelrum Avser uppgifter från vt 1970

Stockholm kan uppskattas till 2900 till 3 100 kr per år vilket motsvarar en månads- hyra omkring 250 kr, medan den genom- snittliga månadshyran för Göteborg kan upp- skattas till 285 kr. Att hyresnivån istudent- bostäder är högre i Göteborg, Stockholm och Umeå än i Lund och Uppsala samman- hänger, förutom med skillnader i respektive orters byggkostnader och tomtpriser, med att studentbostadsbeståndet är totalt sett av betydligt yngre datum på de först nämnda kårorterna och då också ofta byggts till högre kostnad.

Som utredningen tidigare har berört finns en skillnad i hyresnivån beroende på under vilken tid och efter vilka låneregler husen färdigställts. Tabell 7.9 ger en uppfattning om skillnaderna. Medianhyran för student- bostäder (enkelrum) ihus finansierade enligt 1950 års bestämmelser kan uppskattas till 2 300 till 2 400 kr per år medan medianhy- ran i objekt finansierade enligt 1957 och 1962 års kungörelse motsvarar riksgenom- snittet för samtliga studentbostäder; alltså 2 600 till 2 800 kr per år. Medianhyran i hus finansierade enligt 1968 års kungörelse kan beräknas till 2800 till 2900 kr per år. Studentbostadshus finansierade enligt 1957 och 1962 års lånekungörelse motsvarar idag

73 % av det totala studentbostadsbeståndet. Det är därför naturligt att hyresnivån i dessa bostäder är bestämmande för, och under lång tid framöver kommer att bestämma, den genomsnittliga hyresnivån för student- bostäderna. Uppsägningen av de ränte- och amorteringsfria tilläggslånen kommer, som senare skall beröras, därigenom att få relativt stor effekt på den genomsnittliga hyresnivån för samtliga studentbostäder.

Samma hyresspridning som utmärker en- kelrumsbeståndet kännetecknar också de i studentbostadsbeståndet ingående familje- bostäderna. Dessa är emellertid så skiftande beträffande utrymmes— och utrustningsstan- dard att det är svårt att få någon uppfattning om hyresskillnaden mellan olika lägenhets- typer grundar sig på skillnader i finansie- ringsformen. Familjebostäderna består av 2-, 3- och 4-rumslägenheter med varierande yt- storlek. I vissa fall klassar studentbostadsfö- retagen dubbletter som familjebostad. Vissa lägenheter är basmöblerade, andra uthyres omöblerade. Städning, vatten- och elavgifter ingår i hyran för vissa lägenheter, medan i andra hyresgästen själv får stå för städning och olika avgifter. Tabell 7.10 ger en belys- ning av hyresläget i familjebostäder vårter- minen 1971.

Tabell 7.9 Sammanställning av studentbostadshyror vårterminen 1971, uppdelade på typ av lån fastigheten finansierats med (enkelrum) (procenttal)

Hyresnivå i kronor per år

Mindre än 1 701- 2 201- 2 701— 3 201— Större än Summa 1 700 2 200 2 700 3 200 3 700 3 701 procent Hyra i hus finansierade enl 1950 års beslut — 49 44 5 — 2 100 Hyra i hus finansierade enligt 1957 och 1962 års lånekungörelse —— l 1 41 34 6 8 100 Hyra i hus finansierade enligt 1967 års lånekungörelse — — 41 45 13 1 100 Tabell 7.10 Hyresnivän i familjebostäder vt 1971 (procenttal) Ort Hyresnivå i kronor per år

Mindre än 3 701- 4 201- 4 701- 5 201- 5 701- Större än S:a 3 700 4 200 4 700 5 200 5 700 6 200 6 200 %

Göteborg — 10 16 3 11 29 33 100 Lund 3 18 22 21 28 6 1 100 Stockholm — — 39 12 20 18 11 100 Umeå — 2 — 16 10 30 42 100 Uppsala — 7 23 10 34 25 — 100 F ilialorter 4 — 4 6 46 25 15 100 Totalt 1 7 22 12 24 20 14 100

Några direkta jämförelser mellan kårorter- na kan knappast göras med tanke på familje- bostädemas skiftande standard. Skillnader mellan mediahyran för samtliga familjebostä- der och medianhyran för en kårort kan t ex grunda sig på avsevärda skillnader beträffan— de genomsnittliga antalet rum för en familje- bostad på kårorten.

Studiemedelsutredningen har med hjälp av material från studentbostadskommittén kunnat göra en jämförelse av hyresnivån i studentbostäder åren 1969 och 1971 (tabell 7.11). Hyresnivän i enkelrum har mellan dessa båda är stigit med i genomsnitt 11 till 12 %. Denna ökning av hyrorna har givetvis, förutom av den allmänna kostnadsutveck-

lingen på drifts- och underhållssidan, också påverkats av hyresläget i de nyproducerade fastigheterna. Vissa delar av nytillskottet har inte finansierats med hjälp av kapitalsubven- tioner; knappt 20 % av nuvarande enkel- rumsbestånd har finansierats enligt bestäm- melserna i 1968 års lånekungörelse. Hyreslä- get i dessa bostäder är genomsnittligt högre än i det äldre bostadsbeståndet. Jämförs endast nuvarande hyresnivå i det äldre bo- stadsbeståndet med hyresnivån 1969 ( då hade ännu inget tillskott skett av bostäder finansierade enligt nu gällande lånekungö- relse) har hyresstegringen i det äldre bostads- beståndet varit omkring 9—10 %. Man måste komma ihåg att de hyresutjämningssystem

197 1 (procenttal) År Hyresnivå i kronor per år Mindre än 1 701— 2 201- 2 701- 3 201— Större än Summa 1 700 2 000 2 700 3 200 3 700 3 701 procent 1969 12 29 30 22 6 —— 100 1971 _ 13 41 33 7 6 100

som tillämpas generellt ger en högre hyresni- vå i det äldre bostadsbeståndet och en lägre hyra i de nyproducerade fastigheterna. Den allmänna ökningen av boendekostnaderna under samma period var enligt SCBs kon— sumentprisindex (mars 1969 — mars 1971) 12 %_ Följande tabell belyser hyresskillna- derna mellan de båda åren.

7.4.3. Hyror i andra boendealternativ

Några mer ingående undersökningar som belyser hyreskostnader för hemmaboende och inneboende studerande finns inte att tillgå. 1968 års studentekonomiska under- sökning redovisar vissa uppgifter om hemma- boendes hyreskostnader. Dessa låg 1968 för de studerande som uppgav någon hyreskost- nad i genomsnitt på 1 800 kr per år. Omskri- vet i 1971 års priser skulle detta bli ca 2 100 kr. Cirka 35 % av de hemmaboende iunder— sökningen redovisade inga hyreskostnader. De hemmaboendes hyreskostnader ligger be- tydligt under den genomsnittliga hyreskost- naden för studentbostadsrum. De ogifta hemmaboende har också enligt studenteko- nomiska undersökningen en betydligt lägre hyreskostnad än de ogifta, ej hemmaboende. Skillnaden beräknas till 500 kr per år. Hyresnivän i uthyrningsrum påverkas i hög grad av hyresnivån i studentbostäder. Enligt bostadsstyrelsen skulle hyresnivån på uthyrningsrum vara högre än motsvarande studentbostadsrum. En viss utjämning torde ha skett mellan uthyrningsrum och student- bostadsrum de senaste åren. Skälen härtill synes vara hyreshöjningen inom studentbo-

städerna. Samtidigt har emellertid utbytet av nyproducerade studentbostäder varit så stort, att marknadsläget gjort att påfallande stora hyreshöjningar i uthyrningsrummen uteblivit. Till bilden hör också tillkomsten av universitetsfilialerna, som åtminstone tidvis kunnat erbjuda både studentbostäder och goda uthyrningsrum. På filialorterna är hy- resläget fn sådant, att uthyrningsrummen genomsnittligt har något lägre hyror än studentbostadsrummen.

Enligt stockholmsstudenternas studiemil— jöundersökning hade de hemmaboende stu- derande, som redovisade hyreskostnader, och studerande som hyrde uthyrningsrum en hyreskostnad på omkring 200 till 210 kr i genomsnitt per månad. Endast 54 % av de hemmaboendestuderande hade redovisat nå- gon hyreskostnad. Den genomsnittliga hyran för stude'ntbostadsrum enligt samma under- sökning var 267 kr.

Jämför man hyrorna i andra genomgångs- bostäder än studentbostäder med student- bostadshyrorna finner man att hyrorna i studentbostäder är i genomsnitt något lägre. I Stor-Stockholm finns ett antal ungdoms- hotell som uthyres till ungdomari en ålder som i stort motsvarar åldern hos dem som hyr studentbostad. Hyrorna i ungdomshotel- len varierar i intervallet 200 till 400 kr per månad beroende på lägenhetsyta, standard och färdigställandeår. I genomsnitt är lägen- hetsytan per kvm två kronor högre per månad i ungdomshotellen jämfört med mot- svarande studentbostäder. Servicen i ung- domshotell och studentbostäder är i stort desamma.

7.4.4. Hyreskostnadernas andel av studie— medlen

Utredningen Ungdom—Bostad (SOU 1970:43) konstaterade, efter bearbetning av lågin- komstutredningens undersökningsmaterial, att ungdomen utgjorde en låginkomstgrupp. Detta gäller även de studerande om de under studietiden uppbär studiemedel och vid si- dan därav har inkomster av mindre omfatt- ning. Studiemedel tillsammans med en in- komst upp till fribeloppsgränsen för egen inkomst motsvarar i dag en bruttoinkomst på 19 000 kr. Denna är något lägre än mediainkomsten för 20—24-åringar enligt vad ungdomsbostadsutredningens material visade.

Efterfrågan på skilda bostadstyper är helt beroende på relationer mellan inkomst och hyror. Det förefaller rimligt anta, att en större del av inkomsten får anslås för bo- stadskostnader ju lägre inkomsten är. Enligt SCBs hushållsbudgetundersökning (tabell 5) anslog ensamstående med en nettoinkomst upp till 19 000 kr ca 24 % av sin inkomst till hyra inklusive bränsle och elavgift. I nästa inkomstskikt, 20000 —— 29 000 kr, anslogs endast 19 %. En nettoinkomst på 19 000 kr motsvarar en bruttoinkomst på ca 28 000 kr. De studerande, som har betydligt lägre dis- ponibla inkomster, får sålunda anslå en relativt stor del av sina studiemedel till bostad.

Boendekostnadens storlek beror naturligt- vis också på hur stor andel av de disponibla inkomsterna den studerande kan satsa på bostaden. Enligt ungdomsbostadsutred- ningen betalade ensamboende en medianhy- ra på omkring 12% av sin inkomst. På ungdomshotellen i Stockholm tog hyran upp till 20 % av inkomsten. För att få en bättre bostadsstandard var ungdomar i allmänhet villiga att anslå upp till 20 % av sin inkomst till hyra. Den genomsnittliga studentbostads- hyran motsvarar i dag, under terminstid då studerande uppbär studiemedel, 23 till 24 % av de maximala studiemedlen. Studenteko- nomiska undersökningen visade att ogifta ej hemmaboende avsatte till boendekostnad ca

28 % av sina studiemedel. Variationerna så- väl inom som mellan kårorterna är betydan- de. Således får en studerande, som hyr studentbostad i Göteborg räkna med en månadshyra som motsvarar omkring 30 % av studiemedelsbeloppet för en studiemånad mot endast 20 % för en studerande i Upp- sala.

7.5 Konsekvensen av kapitalsubventionernas avveckling

7.5.1. Allmänt

Som utredningen tidigare redogjort för, har de räntefria och stående tilläggslånen bevilja- de fram t o m 31.12.1957 genom beslut av riksdagen 1968 uppsagts till betalning. Tilläggslån/bostadslån som beviljades tiden 1.1.1958 — 31.12.1967 uppsägs efterhand som den tioåriga ränte- och amorteringsfria tiden utlöper. Avsikten med dessa åtgärder var att uppnå en rimligare hyresnivå i det äldre bostadsbeståndet i jämförelse med ny- producerade studentbostäder vilja ej åtnjuter subventioner. Efterhand kommer därigenom studentbostadshyrorna i de äldre fastighets- beståndet att successivt öka mer än vad som är betingat av den allmänna kostnadsutveck- lingen på drifts- och underhållssidan. De erhållna lånen kan vid återbetalning fördelas i tiden med hjälp av ett paritetstal på samma sätt, som nu gäller för nya bostadslån i allmänhet.

Studentbostadsföretagen har frihet att i stället för omfördelning av kostnaderna i tiden välja återbetalning enligt konventio- nella villkor. I så fall skall låntagaren varje halvår betala en tilläggsränta på då uteståen- de skuld, som motsvarar skillnaden mellan gällande bostadslåneränta och den räntesats på vilken annuitetssatsen grundas.

I det följande redogör utredningen för kapitalkostnadsökningarna och konsekven- serna därav.

7.5.2. Kapitalkostnadsökningar genom åter- betalning av räntefria och stående tilläggslån

Som framgått av det föregående utbetalades fram t o rn 31.12.1957 räntefria och stående tilläggslån, vilkas storlek bestämdes från fall till fall. Samtliga dessa län är uppsagda till förräntning och amortering. Tilläggslånens sammanlagda storlek var vid återbetalningens början 10,7 milj kr men har stigit med hän- syn till ökad ränteskuld enligt paritetstalsme— toden. Deras antal och genomsnittliga stor- lek framgår av tabellen 7.12.

Antalet räntefria och stående tilläggslån/ bostadslån som beviljades under tiden 1.1.1958 — 31.12.1967 är ca 27 500. Lånens totalbelopp 30.4.1971 utgjorde ca 121 milj kr. Kapitalkostnadsökningen för dessa lån, som automatiskt sägs upp till förräntning och amortering tio år efter lånets beviljande framgår av tabell 7.14. Förutsättningarna beträffande annuitet och ränta är desamma som itabell 7.13.

Tabell 7.14 Kapitalkostnadsökning per rum och år i studentbostadshus genom uppsäg- ning av tilläggslån/bostadslån beviljade 1.1. 1958 — 31.12.1967 (kronor)

Tabell 7.12 Tilläggslån beviljade t o m

31.12.1957 (kronor)

Ort Antal Genomsnittligt rum lånebelopp/rum

Uppsala 665 7 814 Lund 455 7 185 Stockholm 265 6 302 Göteborg 105 5 474

Återbetalningen av dessa lån kan ske antingen genom den s k paritetsmetoden eller på konventionella villkor.

I nedanstående exempel illustreras den genomsnittliga kapitalkostnadsökningen per rum på respektive kårort, räknat enligt de båda metoderna. I exemplet har antagits, att paritetstalet ökar med 3 % per år och att bostadslåneräntan är 6 %. F n ligger lånerän- tan på 7,5 %.

Samtliga kårorter

Paritetsmetod Konventionen metod År 1 286 436 År 5 322 419 År 10 373 395 År 15 433 366 År 20 502 334 År 25 581 296

7.5.3. Kapitalkostnadsökningar för student- bostadshus påbörjade efter 1.1.1968

Studentbostadshus för vilka preliminärt bes— lut om bostadslån meddelats efter 1.1.1968 erhåller ingen räntefri och stående lånedel. Vidare har bestämmelsen om vederlagsfri tomtmark upphävts, varför kommunen nu-

Tabell 7.13 Genomstittliga kapitalkostnadsökningar per rum och år i studentbostadshus genom uppsägning av tilläggslån beviljade t o m 31.12.1957 (kronor)

År Uppsala Lund Stockholm Göteborg Pari- Konven— Pari- Konven— Pari- Konven- Pari- Konven- tets— tionell tets- tionell tet— tionell tets tionell metod metod metod metod metod metod metod metod

År 1 447 681 411 627 360 550 313 477 År 5 503 655 463 602 406 528 352 459 År 10 583 617 536 567 470 497 409 432 År 15 676 572 622 526 545 462 474 401 År 20 784 521 721 479 632 420 549 365 Är 25 909 462 835 425 733 373 637 324

mera antingen säljer eller upplåter mark med tomträtt.

Bostadsstyrelsen har i sina tillämpnings- föreskrifter och anvisningar till bostads- lånekungörelsen fastställt de högsta belopp till vilka tomtmark får belånas. Dessa belopp — som vanligen överensstämmer med det pris till vilket kommunerna säljer tomtmark —- är uppdelade i schablonbelopp för mark- och exploateringskostnader samt tilläggsbelopp för grundläggnings- och grovplaneringskost- nader. Schablonbeloppen beräknas ikronor per m2 våningsyta. I nedanstående samman— ställning redovisas på vilket högre belopp hyrorna i de nyproducerade studentbostä- derna måste beräknas. Sammanställningen utgår från att varje enkelrum tar i anspråk 31 m2 våningsyta. Familjelägenheterna upptar genomsnittligt ungefär samma yta som två

Den bortfallna subventionen för de stu- dentbostäder som hittills färdigställts med nuvarande låneregler motsvarar ett värde av ca 40 milj kr, exklusive värdet av den tomtmark som tidigare ställdes till förfogan- de utan kostnad.

Kapitalkostnadsökningen per rum och år jämfört med ett subventionerat rum illustre— ras i nedanstående två exempel. I tabell 7.16 redovisas kostnadsökningen då studentbo- stadsföretaget köpt tomtmark av kommu- nen. Exemplet förutsätter 5,l % basannuitet, paritetstalshöjning med 3 % per år. I tabell 7.17 har förutsatts att tomtmarken upplåtits med tomträtt, att tomträttsavgälden be- stämts till 5,5 % av markvärdet samt att 5 000 kr återbetalas enligt samma förutsätt- ningar som exemplet i tabell 7.16.

Tabell 7.15 Sammanlagt värde per rum av tidigare subventioner för studentbostäder.

(kronor)

Ort Bortfallen Markkostnad Grundlägg- Summa

subvention kr/m vy ningskost- kr/rum

nad kI/m vy

Uppsala 5 000 40 50 7 790 Lund 5 000 40 20 6 860 Stockholm 5 000 80 40 8 720 Göteborg 5 000 70 70 9 340 Umeå 5 000 40 20 6 860 Orebro 5 000 50 25 7 325 Linköping 5 000 55 30 7 635 Växjö 5 000 50 17 7 077 Karlstad 5 000 35 36 7 201

Tabell 7.16 Kapitalkostnadsökning per rum och år i studentbostadshus då tomtmarken

köpts (kronor)

Ort Årl År 5 År 10 Å.: 15 År 20 År 24 Uppsala 397 447 518 601 697 784 Lund 350 394 456 529 613 690 Stockholm 444 501 580 673 780 878 Göteborg 476 536 621 721 835 940 Umeå 350 394 456 529 613 690 Orebro 374 420 487 565 655 737 Linköping 389 438 508 589 683 768 Växjö 361 406 471 546 633 712 Karlstad 367 413 479 556 644 725 112 SOU 1971:87

7.5.4. Kapitalkostnadsökning för insprängda studentlägenheter

För 5 k insprängda studentbostäder var den räntefria och stående lånedelen begränsad till 3 000 kr. Någon särskild bestämmelse om högsta markkostnader för byggnation förelåg inte. Insprängda studentbostäder i större antal finns endast i Göteborg. Där har ca 800 rum och 275 familjelägenheter integrerats i övrig bostadsbebyggelse. Höjningen av kapi- talkostnaderna genom återbetalning av tilläggslånen resp utebliven sådan framgår av tabell 7.18. Exemplet är beräknat med sam- ma förutsättningar som exemplen i tabeller- na 7.13 och 7.16.

7.5.5 Konsekvenser av kapitalkostnadsök- ningen

Som framgått av det tidigare är det inte möjligt att ange i hur hög grad kapitalkost— nadsökningarna kommer att påverka hyrorna för vissa lägenheter eller ens vissa hus. Kostnadsökningama är beroende av paritets— talet, vars storlek fastställs år för år. Vidare medför hyresutjämningssystemet, att kapi- talkostnadsökningen för en studentbostads— anläggning kan fördelas inom studentbo- stadsbeståndet på orten. Fastighetsägaren har dessutom beträffande de tidigare ränte- och amorteringsfria lånen möjlighet att välja mellan olika återbetalningsformer med olika

Tabell 7.1 7 Kapitalkostnadsökning i kr. per rum och år i studentbostadshus då tomtmarken upplåtits med tomträtt. Tomträttsavgäld 5.5 %

Ort Å1'1 År 5 År 10 År 15 År 20 År 24 Uppsala 408 437 485 539 600 656 Lund 357 389 434 488 549 605 Stockholm 460 492 537 591 652 708 Göteborg 494 526 571 625 686 742 Umeå 357 389 434 488 549 605 Örebro 383 415 460 514 575 631 Linköping 400 432 477 531 592 648 Växjö 369 401 446 500 561 617 Karlstad 376 408 453 507 568 624

Tabell 7.18 Höjning av kapitalkostnader för insprängda lägenheter

(kronor) År Återbetalning av tilläggslån Kostnadsökning i nypro- duktion utan tilläggs- Paritetsmetod Konventionen lån metod

År 1 172 262 153 År 5 193 251 172 År 10 224 237 200 År 15 260 218 231 År 20 301 200 268 År 25 349 177 302 (år 24) SOU 1971:87 113

Det kan dock slås fast att den totala hyresnivån successivt måste höjas på grund av bortfallet och uppsägning av de ränte- och amorteringsfria tilläggslånen. Processen_har redan påbörjats genom uppsägning av de äldsta tilläggslånen (tabell 7.12 och 7.13). Under den kommande tioårsperioden kom- mer samtliga återstående ränte- och amorte- ringsfria lån att uppsägas till betalning. Ex- empel på kostnadseffekterna härav har läm- nats i tabell 7.14. Det förefaller troligt, att flertalet studentbostadsföretag kommer att välja paritetsmetoden som återbetalnings- form. Under tioårsperioden kommer då, med de förutsättningar som lämnats för beräk- ningarna i tabell 7.14, kostnadsöknigen för de befintliga studentbostäderna att uppgå till 286 till 373 kr per rum och år.

Då det i nyproduktionen knappast finns realistiska möjligheter att kompensera bort- fallet av tilläggslånen med minskade produk- tionskostnader, kommer kapitalkostnaderna att bli högre än i den äldre, subventionerade produktionen vilket exemplifierats i tabeller- na 7.16 och 7.17. Med förutsättningarna i tabellerna kommer merkostnaderna under den närmaste tioårsperioden att variera mel- lan 350 och 621 kr per rum och år. Förhållandena för insprängda studentbostä- der har redovisats i tabell 7.18.

Det genomsnittliga värdet av bortfallna tilläggslån (se tabell 7.15) per rum ligger på 7 645 kr. Denna kostnad skall i fortsättning- en täckas genom hyresuttag.

När återbetalningen av tidigare erhållna tilläggslån påbörjas, stiger hyresnivån i dessa studentbostäder med i genomsnitt 4,3 % årligen under närmaste tioårsperiod exklusi- ve vad som är betingat av kostnadsutveck- lingen på drifts- och underhållssidan. För nyproducerade studentbostadshus är kapital- kostnadsökningen under samma period i genomsnitt 5,8 %.

Uppsägningen av de räntefria och stående tilläggslånen/bostadslånen sker successivt men väntas inte ske i någon större omfatt- ning förrän under budgetåret 1973/74 för att sedan vara helt avslutad under budgetåret

1980/81, då de sist erhållna lånen uppsägs till betalning. För nyproducerade hus sker förräntning och amortering av bostadslånen redan från början efter lånens erhållande, enligt regler som fastställes av bostadsstyrel- sen.

En annan viktig faktor som påverkar storleken av hyresuttaget är den vid återbe- talningens början gällande bostadslånerän- tan, som i utredningens beräkningar antagits vara 6 %. Under senaste och innevarande år har Iåneräntan varit konstant 7,5 %. Skulle detta ränteläge kvarstå och ingen ändring i annuitetssatsen ske, kommer ökningen av kapitalskulden att bli större än vad som antagits i exemplen.

7.6. Studiemedelsutredningens överväganden och förslag

7.6.1. Studiesociala utredningen

När studiesociala utredningen diskuterade en lämplig nivå för studiemedlens maximibe- lopp försökte man uppskatta de genomsnitt- liga studiekostnaderna. Utredningen fann det svårt att vinna någon helt säker kunskap om de verkliga studiekostnaderna vid högre stu- dier. En beräkning av studiekostnaderna leder nämligen, medvetet eller omedvetet, till en värdering av hur verkligheten bör vara beskaffad. Som vägledning i sina skattningar utgick utredningen från det belopp som dåvarande garantilånenämnden rekommen- derade som normalbelopp. Man fann att detta belopp stod i god överensstämmelse med de undersökningar om studiekostnader utredningen låtit bearbeta. Studiesociala ut- redningen beräknade att utgifterna för kost och logi i genomsnitt låg på 400 kr i månaden, varav 150 kr för bostad. Vid hänsynstagandet till övriga kostnader för tio månaders studier uppskattades de totala kostnaderna till drygt 6 000 kr per läsår. Med hänsyn bla till jämförbara gruppers konsumtionsnivå, föreslog utredningen maxi— mibeloppet till 6 500 kr per läsår eller 140 % av då gällande basbelopp (4 700 kr). Det bör

understrykas att maximibeloppet avsåg att täcka kostnaderna för tio månaders studier per läsår.

7.6.2. Boendekostnadernas andel av studie- medlen

Studiesociala utredningen uppskattade som nämnts i föregående avsnitt den genomsnitt- liga boendekostnaden för en ensamstående studerande till omkring 150 kr i månaden. Genomsnittshyran i studentbostad beräknas i dag ligga på omkring 225 kr i månaden. Boendekostnaderna har sedan 1963 stigit med omkring 50 % om man antar att studie- sociala utredningens uppskattning utgick från vad som då bedömdes vara en normal månadshyra för ett uthyrningsrum eller stu- dentbostad. Av det material studiemedelsut- redningen redovisat i föregående avsnitt framgår klart att variationen mellan kårorter- na är betydande. Högsta hyresnivån finns i Göteborg som har en genomsnittlig månads— hyra i enkelrum på uppemot 290 kr per månad. Den lägsta medelhyran betalas i Uppsala med ca 200 kr. Orsakerna till den kraftiga hyressplittringen är främst betingat av bostadsbeståndets fördelning på färdig- ställandeår. Uppsägningen av de tidigare rän- te- och amorteringsfria tilläggslånen betyder emellertid att hyressplittringen mellan ny- producerade studentbostadshus och äldre sådana successivt kommer att minska. Uppsägningen och bortfallet av de ränte- och amorteringsfria tilläggslånen kommer att innebära att hyresnivån stiger med ca 4—6 % årligen, om man ser till ett enstaka objekt. Genom tillämpningen av ett hyresutjäm- ningssystem och den successiva uppsägning- en av beviljade tilläggslån kommer medelhy- ran för hela beståndet inte att påverkas i lika stor utsträckning. Först_under budgetåret 1980/81, när samtliga lån uppsagts till betal- ning och amortering påbörjats, kommer ka- pitalkostnadsökningen att slå igenom på hela bostadsbeståndet med de procenttal som nämnts ovan. Dessförinnan kan ökningen totalt sett hållas under nämnda nivå. Detta

förutsätter emellertid att studentbostads— företagen även i fortsättningen konsekvent tillämpar det hyresutjämningsförfarande som idag tillämpas. Utjämningen kan dock inte drivas så långt att det motverkar kraftiga hyreshöjningar i enskilda fastigheter. Redan nu är hyresnivån i hus färdigställda efter nuvarande låneregler högre än i äldre hus, vilket bl a beror på att tilläggslånen bortfallit.

Boendekostnaderna på den allmänna hy- resmarknaden har stigit i en snabbare takt än vad det totala konsumentpristalet har gjort. Enligt SCBs indextal för konsumentpriser har enbart bostadskostnaden, exklusive brän- sle och lyse, stigit med ca 25 % tiden 1.7.1968 — 30.6.1971. Totalindexet, som också speglar studiemedelsbeloppets utveck- ling, har under samma period stigit med 17 %. De studerande som hyr uthyrningsrum eller lägenhet har troligen fått vidkännas ungefär samma höjning av boendekostnader- na som andra grupper på hyresmarknaden. Det är sannolikt att denna utveckling även gällt boendekostnaderna i studentbostäder. Antar man att indexregleringen i studieme- delssystemet avser att behålla ursprungsrela- tionen mellan-olika konsumtionsutgifter un- der studietiden för genomsnittsstuderanden — alltså två tredjedelar för kost och logi och en tredjedel för övrigt — har den studerande fått vidkännas en ökad boendekostnad för vilket kompensation ej kunnat erhållas ge- nom studiemedelsbeloppets indexreglering. Kapitalkostnadsökningen, orsakad av återbe- talning och slopande av tidigare tilläggslån, kommer dessutom med tiden att ytterligare öka hyreskostnaderna i studentbostäderna. Studiemedelsutredningen anser emellertid in- te att studentbostadshyrorna är särskilt höga jämförda med hyrorna i andra typer av genomgångsbostäder, som företrädesvis hyrs av förvärvsarbetande ungdom eller andra ensamstående. Däremot är, som studieme- delsutredningen visat, studentbostadshyror- na i stora delar av beståndet höga i förhållan- de till de disponibla medel en studerande har under studietiden, om man antar att dessa endast består av studiemedel. Enligt 1968 års studentekonomiska undersökning utgjorde

studiemedlen den huvudsakliga ”inkomst- källan” under terminerna för 80 — 85 % av de studerande. Man kan på goda grunder anta, att studiemedlen även i fortsättningen kommer att utgöra huvudsakliga försörj- ningskälla för övervägande delen av de stu- derande under studietiden.

7 .6.3 Studiemedelsutred ningens förslag

Avvecklingen av tidigare ränte— och amorte- ringsfria tilläggslån för studentbostadsbyg- gandet kommer på sikt att ge utslag iökade boendekostnader för de studerande. De stu- derande, i varje fall de som hyr studentbo- stad, får då vidkännas en successiv föränd- ring av sin standard genom att allt större andel av studiemedlen får avsättas till bo- endekostnad om inte studiemedlen justeras eller boendekostnaderna på annat sätt kan sänkas i förhållande till de studerandes dis- ponibla medel. Även de som hyr bostad på öppna marknaden kommer i den utsträck- ning de allmänna boendekostnaderna stiger snabbare än övriga poster i totalindexet, att få vidkännas förändrad standard. Utveck- lingen mot ökade boendekostnader i student- bostäderna förutsades i riksdagens beslut om slopande av tidigare utgående tilläggslån.

Utvecklingen av boendekostnaderna i stu- dentbostäderna kan få effekter på de stude- randes benägenhet att i fortsättningen hyra studentbostad. För studerande, som bor på annan ort än föräldrarna, finns ofta inga andra boendealternativ än studentbostäder eller inneboenderum. Studentbostäderna er- bjuder ofta en mer lämplig studiemiljö än vad inneboenderum av naturliga skäl kan göra. Studentbostäderna kommer därför även i fortsättningen att utgöra ett av de bättre boendealternativen för de studerande. Särskilt gäller detta kårorter där varken hemmaboendet, med tanke på avstånden mellan hemorten och studieorten, eller egen lägenhet kan utgöra verkliga alternativ till studentbostadsboendet.

Med stöd av det nu anförda anser studie- medelsutredningen det tänkbart, att de stu-

derande för att kunna behålla en rimlig boendestandard tvingas söka sig alternativa försörjningskällor, som tex förvärvsarbete eller föräldrastöd för att därigenom kunna behålla sin ekonomiska standard när boende- kostnaderna ökar. Enligt studiemedelsutred- ningens mening bör emellertid varken omfat- tande förvärvsarbete eller stöd från föräldrar- na utgöra alternativ för att täcka de faktiska studiekostnaderna. Tvingas de studerande att inräkna stöd från föräldrar för att täcka upp skillnaderna mellan studiemedel och de fak- tiska studiekostnaderna kan detta leda till, att studerande från hem med dålig ekono- misk bärkraft tvingas avstå från högre utbild- ning eller får bedriva sina studier under ogynnsamma ekonomiska förhållanden. Be- roende av föräldrars stöd är i princip felak- tigt och strider mot ett av studiemedelsre- formens grundsyften. Med hänsyn till detta och med stöd av vad som tidigare anförts om kommande hyresutveckling i studentbostä- derna framstår det som angeläget att någon justering görs för att dels kompensera för redan inträffade boendekostnadsökningar, dels för att förebygga att väntade boende- kostnadsökningar inte skall ge en försämrad standard för de studerande.

Utredningen har vid sina överväganden funnit, att det främst är följande tre alterna- tiv som är möjliga för att kompensera de studerande för ökande boendekostnader.

l. Utformandet av ett särskilt bostadstillägg inom studiemedelssystemet för dem som bor i studentbostad;

2. Utformandet av ett särskilt bostadstillägg inom studiemedelssystemet, som skulle kunna utgå till alla studerande med stu- diemedel som har en viss hyresnivå obe- roende boendealternativ;

3. En generell höjning av studiemedlens to- talbelopp för att ge kompensation till ökade boendekostnader oavsett boende- form och ge ökat utrymme till alternativa boendeformer.

Som komplement till något av de före- slagna tre alternativen finns möjligheten, att åtminstone tillfälligtvis nedbringa boende— kostnaderna, genom avskrivning av de tidiga-

re beviljade räntefria och stående tilläggslå- nen. Utredningen behandlar denna fråga under avsnitt 7.7.

Varken alternativ 1 eller 2 utgör enligt Studiemedelsutredningens mening någon lämplig lösning, även om vissa fördelar kan finnas. Sålunda går inte alternativ 1 att förena med principen om lika studiestöd oavsett utbildningslinje, något som var ett av skälen till att slopa tidigare tilläggslån. Ett system med studentbostadstillägg gynnar en- dast de studerande som hyr studentbostad och blir synnerligen orättvist gentemot de studerande som bor i inackorderingsrum eller har egen lägenhet. Studentbostadstillägg är endast en annan form av kategoristöd än tilläggslån. Dessutom skulle ett sådant tillägg motverka omflyttning mellan studentbostad och andra boendealternativ. En sådan om- flyttning är önskvärd ur andra aspekter. Alternativ 2 har vissa fördelar framför alter- nativ 1. Genom ett särskilt bostadstillägg, som skulle kunna utgå till studerande vilka har hyreskostnader över en viss nivå, skulle man kunna uppnå rättvisare och lika stora boendekostnader i förhållande till studie- medelsbeloppet under studietiden oberoende av boendeform. Frågan om ett särskilt bo- stadstillägg till personer utan barn, som deti detta fall skulle röra sig om, ligger emellertid inte inom ramen för studiemedelsutred- ningens direktiv. Utredningen har erfarit att visst statligt utredningsarbete pågår i syfte att utvidga bostadsstödet även till ensam- stående. Eventuellt bostadstillägg till perso- ner utan barn kan emellertid inte enbart lösa de problem, som förorsakas av kapitalkost- nadsökningen i studentbostäderna.

Både alternativ 1 och 2 är svåradministre- rade och svårkontrollerbara. Omflyttningen inom studentbostadsbeståndet är för omfat- tande för att man skall kunna uppnå en rimlig kontroll av att studentbostadstilläggen kommer rätt studerande till del. Vidare är det i fråga om alternativ 2, angående ett särskilt bostadstillägg, svårt att vinna någon helt säker kunskap om de verkliga boende- kostnaderna för de hemmaboende. Vissa undersökningar om de studerandes ekono-

miska förhållande har visat att inemot 50 % av de hemmaboende inte redovisade några hyreskostnader.

Med tanke på det nu sagda anser utred- ningen att alternativ 3, en generell höjning av studiemedelsbeloppet, är den lösning man bör eftersträva för att ge kompensation för ökade boendekostnader. En förändring av studiemedelsbeloppet ändrar inte på studie- medelssystemets princip om schablonmässigt utgående belopp. De studerande blir inte beroende av alternativa försörjningskällor p g a hyresökningama genom att alla studie- medelstagare kommer i åtnjutande av högre totalbelopp, och man uppnår lika stort stöd oavsett utbildning och boendeform. En gene— rell höjning är också att föredra ur adminis- trativ synpunkt.

Nackdelen med en generell höjning av studiemedelsbeloppet är att även de som ej har några boendekostnader eller mycket låga sådana, exempelvis vissa hemmaboende, kan erhålla det högre studiemedelsbeloppet. De hemmaboende är ofta även i andra samman- hang speciellt gynnade med lägre levnads- kostnader överhuvudtaget. Studiesociala re- formen utgick dock från att de studerande inom studiemedelssystemet skulle kunna för- sörja sig själva. Prövningen gentemot föräld- rarnas ekonomi avskaffades bla av denna anledning. Studiemedelstagaren skall däre- mot i sin ansökan uppge vilka naturaförmå- ner och eventuella bidrag han erhåller från föräldrarna eller annan. Dessa förmåner räk- nas sedan som inkomst, Studiemedelsutred- ningen har den uppfattningen att det stöd som i enstaka fall ges från föräldrarna, t ex billig bostad i hemmet, får ses som undantag från vad som vanligen förekommer. I vissa kårorter är hemmaboendet av geografisk nödvändighet mycket lågt medan det i andra är relativt vanligt. Att finna någon formel som tar hänsyn till de olikartade förhållande som råder är svårt, och skulle dessutom strida mot studiemedelsreformens grundsyften.

Utgångspunkten för studiemedelsutred- rringens ställningstagande beträffande nivån på studiemedelsbeloppet har varit att den del som kan användas till bostadskonsumtion

bör ligga i ungefärlig nivå med vad jämför- bara grupper beräknas konsumera på bostad. Studiemedlen bör då vara så tilltagna att de inom vissa rimliga gränser medger möjlighet för den studerande att välja olika boendefor- mer. Den studerande skall så långt möjligt fritt kunna välja den boendeform som bäst passar hans syfte. Vilket boendealternativ den enskilde till slut väljer avgörs, förutom av tillgången på olika alternativ, av hur stor del av disponibla medel denne vill avsätta för bostad i förhållande till övrig konsumtion.

Med tanke på att närmare 30% av de studerande bor istudentbostad — många fler beräknas någon gång under studietiden bo i sådan bostad — är det rimligt att utgå från utvecklingen av hyreskostnaderna i student— bostäder när man skall diskutera en lämplig nivå på studiemedlens totalbelopp.

Kapitalkostnadsökningen, som utredning- en ingående redogjort för i avsnitt 7.5, kommer att innebära ökade boendekostna- der för studerande som hyr studentbostad. Kostnaderna beräknas öka under närmaste tioårsperioden med i genomsnitt 1 år 2 % mer per år än vad som är betingat av boendekost- nadsutvecklingen i övrigt. I enstaka objekt kommer ökningen att vara större. Kring 1980/81 kommer slopandet och uppsägning- en av tidigare subventioner att helt slå igenom på hyresnivån. Nuvarande medianhy- ra i studentbostäder motsvarar under tio månaders studier 23—24 % av det maximala studiemedelsbeloppet under samma tid. Va- riationerna mellan kårorterna är stora. Sålun- da får studerande som hyr studentbostad i Göteborg räkna med att betala en månadshy- ra motsvarande ca 30% av det maximala studiemedelsbeloppet. En justering av total- beloppet bör emellertid utgå från medianhy- ran i det totala studentbostadsbeståndet, men med visst hänsynstagande till de regio- nala olikheterna i hyresnivån.

Vid övervägande av de nu anförda syn- punkterna anser studiemedelsutredningen att en justering av studiemedelsbeloppet med omkring 300 kr. per termin utgör en lämplig avvägning. Med en sådan justering kan man dels kompensera för redan inträffade hyres—

ökningari orter där kapitalkostnadsökningen redan slagit igenom, dels förebygga att kapi- talkostnadsökningen i en nära framtid ger försämring i den ekonomiska standarden för studerande i studentbostad. En sådan juste- ring kommer dessutom även de studerande till del som är inneboende eller hyr egen lägenhet, och som kan få ökade boendekost- nader p g a den allmänna hyresutvecklingen. Av praktiska skäl föreslår studiemedelsutred- ningen att studiemedelsbeloppet per termin justeras till 75 % av basbeloppet enligt all- männa försäkringen mot nuvarande 70 %. Detta ger en ökning av det maximala studie- medelsbeloppet med 345 kr. per termin, från nuvarande 4 840 kr. per termin till 5 175 kr. per termin vid basbeloppet 6 900 kr. Nuva- rande relation mellan den genomsnittliga hyresnivån i studentbostäder och studieme- dlens totalbelopp skulle då sänkas från 24 % till 22 % under innevarande år. Som utred- ningen tidigare understrukit kommer emel- lertid hyresnivån i studentbostäderna att successivt öka genom uppsägning av tidigare beviljade ränte- och amorteringsfria tilläggs- lån. Relationen mellan studiemedlens maxi- mala belopp och den genomsnittliga hyres- nivån i studentbostäderna kommer om några år att vara en annan än vad den nu är genom att hyrorna i studentbostäderna väntas stiga något snabbare än hyrorna i allmänhet. Studiemedelsutredningen har vid sina övervä- ganden om storleken av studiemedelsbelop- pet därför tagit hänsyn till de väntade hyresökningarna i studentbostäderna.

Det maximala studiemedelsbeloppet för deltidsstudiemedel bör enligt utredningens mening justeras från nuvarande 35 % av basbeloppet per termin till 37,5 % för att behålla sin tidigare relation till heltidsstudie- medel i enlighet med tidigare antagna norm. Deltidsstudiemedel utgör f n hälften av hel- tidsstudiemedel och bör enligt utredningens mening höjas om maximibeloppet för hel- tidsstudiemedel höjs.

Studiemedelsutredningen har inte prövat frågan om hur den föreslagna höjningen av studiemedlens maximibelopp skall fördelas på studiebidrag och återbetalningspliktiga

studiemedel. Studiebidragets storlek berör enligt utredningens mening en av studieme- delssystemets grundläggande principer, som utredningen enligt sina direktiv ej har att pröva.

Den föreslagna justeringen av studieme- delsbeloppet kan förefalla väl generös mot bakgrund av nu gällande genomsnittliga hy- resnivå i studentbostäder. Men studiemedels- utredningen vill understryka att hyresnivåni studentbostäder, som utredningen tagit som utgångspunkt, inom de närmaste åren fram till 1980/81 kraftigt skjuter i höjden till följd av ökade kapitalkostnader. Vidare är studentbostadshyrorna i dag redan så pass höga 'i vissa fastigheter och på vissa kårorter, att det även med tanke på detta ter sig rimligt att en justering av föreslagen storlek kommer till stånd. Den regionala skillnaden, vilken efterhand kommeratt utjämnas, moti- verar en något högre justering än vad som endast skulle ha följt av ett hänsynstagande till nu gällande medelhyra i studentbostads- beståndet.

7.7 Avskrivning av de räntefria och stående tilläggslånen

Studentbostadsföretagen har vid skilda till- fällen hos Kungl Maj:t anhållit om att de nu utelöpande räntefria och stående tilläggslå- nen i stället för att återkrävas skall avskrivas. Man menar att avskrivning av dessa lån kommer att innebära, att kapitalkostnads- delen av den väntade boendekostnadsökning— en kan elimineras i bostäder byggda före 1968. Hyresnivän i det totala studentbo- stadsbeståndet beräknas därigenom kunna hållas lägre. Studiemedelsutredningen vill med anledning av detta något beröra argu- menten för och emot avskrivning vilka varit för handen vid bla riksdagens beslut i frågan.

Beslut om avskrivning av tidigare bevilja- de tilläggslån fattades vid 1968 års riksdag efter att riksdagen (SU 19672100, rskr 265) hos Kungl Maj:t begärt utredning om förslag i fråga om räntevillkoren för utelöpande

tilläggslån samt förslag till sådana ändringar i övrigt av villkoren beträffande tidigare ute- lämnade lån som ansågs vara befogade.

Beträffande räntefria och stående tilläggs- lån till studentbostadsföretag anförde bo stadsstyrelsen i en promemoria till inrikes- departementet att studentbostadshyrorna syntes låga jämförda med hyrorna för uthyr- ningsrum. En höjning av kapitalkostnaderna kunde därför vara motiverad med hänsyn till den då gällande "allmänna hyresnivån" och till rättvisesynpunkt. En höjning av hyrorna i äldre hus ansågs också motiverad med anled- ning av riksdagens beslut om slopande av de ränte— och amorteringsfria tilläggslånen för nyproducerade studentbostadshus. Hyresni- vän i nytillkomna hus skulle i annat fall komma att ligga med 350 till 400 kr högre per rum och år än i tidigare subventionerade rum.

1 sin promemoria redovisade styrelsen fyra olika sätt att behandla utelämnade tilläggslån. Ett sätt var att göra tilläggslånet räntebärande och kräva amortering. Ett and- ra sätt, som ansluter till nu gällande lånesys- tem, var att successivt höja kapitalkostna- derna i en takt som bestäms av paritetstalets utveckling. Ett tredje sätt var att efter en hyrespolitisk bedömning skriva av en del av tilläggslånet samt återkräva resten och ett fjärde var att helt avskriva utelämnade till— läggslån.

Departementschefen fann det inte moti- verat med hänsyn till att inte tilläggslån längre utgår till nytillkommande studentbo- städer, att någon del av subventionerna kvarligger i de äldre husen särskilt som dessa byggts till lägre kostnader än de nya. Stats- rådet förordade att återbetalningen skulle ske i enlighet med bostadsstyrelsens alterna- tiv två (prop l968:1 bil 13). Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag.

En avskrivning av nu utestående tilläggs- lån skulle under en övergångstid ge en lägre hyresökning totalt sett, eftersom studentbo- stadshus med tilläggslån motsvarar minst 70 % av nuvarande bostadsbestånd. Andelen kommer emellertid att minska i takt med

tillkomsten av nya studentbostäder, uppför- da efter nu gällande låneregler. En avskriv- ning gör det önskvärt med en långt driven hyresutjämning, då varje kårorts samtliga studentbostäder, uppförda med hjälp av stat- liga bostadslån, då bör ingå i hyresutjäm- ningssystemet. Å andra sidan kan utjäm- ningsförfarandet inte drivas så långt att det helt utjämnar hyran i äldre och nyare hus. Det skulle ändå kvarstå skillnader i hyresni- våerna.

Det statliga stödet till produktion av bostäder är numera uppbyggt efter enhetliga riktlinjer, där principen är att varje bygg- nadsprojekt skall bära sina egna kostnader. Att studentbostadsföretagen åtnjuter särskil— da och förmånligare villkor, som framgått av avsnitt 7.2.2, har sammanhängt med deras svaga ekonomiska ställning (bla saknas grundfond) samt med det studiesocialt moti- verade behovet av bostäder utan kapitalin- sats från de boende. Toppfinansiering har, förutom svårigheter att finna sådan, inte varit en ur hyreskostnadssynpunkt accepta- bel utväg för att täcka eventuellt uppkomna överkostnader. Även dessa särskilda bestäm- melser kommer fr o m 1.7.1974 att upphöra. En avskrivning av tidigare utgivna tilläggslån kan därför sägas strida mot statsmakternas önskemål om att allt bostadsbyggande skall ske efter enhetliga regler.

De ovan anförda argumenten för och emot en avskrivning av tilläggslånen har emellertid inte föranlett studiemedelsutred- ningen att närmare gå in på frågan. Dels anser utredningen frågan ligga utanför utred- ningens direktiv, dels har riksdagen nyligen behandlat avskrivningsfrågan och då funnit bl a mot bakgrund av vad som förut anförts, att uppsägning av lånen skall ske efter hand som den tioåriga ränte- och amorteringsfria perioden utlöper.

7.8. Sammanfattning Särskilda studentbostäder uppförda med hjälp av statlig kapitalinsats har sedan länge

setts som ett komplement till samhällets

studiesociala stöd. Något mer än 28 % av de studerande beräknades bo i studentbostad höstterminen 1970. Den övervägande delen av dessa studerande var i åldern 21 till 25 år. I stor utsträckning kom de från annan ort än studieorten. Många studerande bodde också i egen lägenhet, särskilt gällde detta äldre och gifta studerande. I den utredning som studie— medelsutredningen gjort om studentbostads- tillgången och de studerandes boendeförhål- landen visar det sig också att hemmaboendet är relativt vanligt bland yngre studerande. Men studentbostäderna utgör trots detta det enda, och oftast bästa, boendealternativet för många studeranden.

De första statliga åtgärderna för att stödja studentbostadsbyggandet tillkom genom be- slut av riksdagen 1950. Speciella subventio- ner infördes för att underlätta uppförandet av studentbostäder. Senare har dessa lånereg- ler ändrats, men fortfarande gällde att stu- dentbostadsbyggandet skulle subventioneras med ett normerat belopp per rumsenhet. Sedan 1957 utgick subventionerna iform av ränte- och amorteringsfria tilläggslån/bo- stadslån, som kunde uppsägas eller avskrivas efter en tioårs period. Dessutom ställde respektive kommun tomtmark till förfogan- de utan kostnad.

I enlighet med beslut av 1967 års riksdag (prop l967:100 angående bostadspolitiken m m, SU l967:100) slopades den räntefria och stående lånedelen fr o rn årsskiftet 1967/68. Likaså utgick villkoren om kom- munal markupplåtelse ur lånevillkoren från samma tidpunkt. Riksdagens beslut innebar vidare att kapitalkostnaderna för studentbo-

städer skulle omfördelas i tiden på samma villkor som för övriga bostäder. Generellt gäller nu, att studentbostäder jämställes med allmännyttiga bostadsföretag.

Som en följd av omläggningen av lånevill- koren för studentbostadsbyggandet beslöt riksdagen att tidigare utgivna tilläggslån/ bostadslån successivt skall uppsägas till betal- ning, efterhand som den tioåriga ränte— och amorteringsfria perioden löper ut. Bakgrun- den till riksdagens beslut var främst att nyproducerade hus, uppförda enligt de nya

lånevillkoren, skulle komma att få en högre hyresnivå än det äldre subventionerade bo- stadsbeståndet.

Studiemedelsutredningen har utrett vilka konsekvenser som dels omläggningen av låne- villkoren, dels uppsägningen av tidigare tilläggslån/bostadslån kommer att få på hy- resnivån i studentbostäderna. Nuvarande ge- nomsnittliga hyresnivå för ett enkelrum ien studentbostad ligger på omkring 225 kr. i månaden. Variationerna inom som mellan kårorterna är betydande. I Göteborg beräk- nas medianhyran för ett enkelrum ligga på omkring 285 kr. i månaden medan median- hyran i Uppsala beräknas ligga på omkring 200 kr. i månaden. Skillnaderna i hyresni- våerna beror bl a på de olika finansieringsfor- merna, som ger utslag i form av låga hyrori de äldre fastigheterna och högre i de nypro- ducerade. I Göteborg finns flera nyproduce- rade studentbostäder i förhållande till det totala studentbostadsbeståndet än ex i Upp- sala. Med hänsyn till de olika lånevillkoren, som gällt sedan 1950, har det uppstått olika hyresnivåer mellan kårorterna. Studiemedelsutredningen har sålunda för— sökt beräkna kommande effekter på hyres— nivån i olika typer av studentbostäder. Vissa osäkra faktorer finns i dessa beräkningar. Det kan dock slås fast att den totala hyres- nivån successivt måste höjas p g a bortfallet och uppsägning av tilläggslånen. Uppsägning- en har redan påbörjats genom uppsägning av de äldsta tilläggslånen (tabell 7.12 och 7.13). Under den kommande tioårsperioden kom- mer samtliga återstående ränte- och amorte- ringsfria lån att uppsägas till betalning. Ex- empel på kostnadseffekterna härav har läm- nats i tabell 7.14. Det förefaller troligt, att flertalet studentbostadsföretag kommer att välja paritetsmetoden som återbetalnings- form. Under tioårsperioden kommer då, med de förutsättningar som lämnats för beräk- ningarna i tabell 7.l4, kostnadsökningen för de befintliga studentbostäderna att uppgå till 286—373 kr. per rum och år.

Då det i nyproduktionen knappast finns realistiska möjligheter att kompensera bort— fallet av tilläggslånen med minskade produk-

tionskostnader, kommer kapitalkostnaderna att bli högre än i den äldre, subventionerade produktionen vilket exemplifierats i tabeller- na 7.16 och 7.17. Med förutsättningarna i tabellerna kommer merkostnaderna under den närmaste tioårsperioden att variera mel- lan 350 och 621 kr. per rum och år. Förhållandena för insprängda studentbostä- der har redovisats i tabell 7.18.

Det genomsnittliga värdet av bortfallna tilläggslån (se tabell 7.15) per rum ligger på 7 645 kr. Denna kostnad skall i fortsättning- en täckas genom hyresuttag.

När återbetalningen av tidigare erhållna tilläggslån påbörjas, stiger hyresnivån i dessa studentbostäder med i genomsnitt 4,3 % årligen under närmaste tioårsperiod exklu- sive vad som är betingat av kostnadsutveck- lingen på drifts- och underhållssidan. För nyproducerade studentbostadshus är kapital- kostnadsökningen under samma period i genomsnitt 5,8 %.

Uppsägningen av de räntefria och stående tilläggslånen/bostadslånen sker successivt, men väntas inte ske i någon större omfatt- ning förrän under budgetåret 1973/74 för att sedan vara helt avslutad under budgetåret 1980/81, då de sist erhållna lånen uppsägs till betalning.

Avvecklingen av tilläggslånen och till- komsten av nya lånevillkor kommer sålunda att ge ökad boendekostnad för de studeran- de som hyr studentbostad. Då denna hyres- ökning väntas vara något större än hyresök- ningen på den allmänna hyresmarknaden, (hyreskostnaderna på den allmänna markna- den utgör en delpost i SCBs konsumentpris- index) beräknas de studerande inte kunna få kompensation för en ytterligare ökning av kapitalkostnaderna. Tvärtom finns det enligt studiemedelsutredningen risk för att, om ingen kompensation ges, de studerande som i framtiden hyr studentbostad kan komma att få en sämre ekonomisk standard, genom att hyreskostnaderna ökar snabbare än studie- medelsbeloppet. Studiemedelsutredningen föreslår därför att studiemedlens maximibe- lopp höjs från nuvarande 70 % av basbelop- pet per termin till 75 % per termin.

Med en sådan höjning kan man förebygga att kommande hyresökningar i en nära fram- tid ger en sämre ekonomisk standard för de studerande som hyr studentbostad. Student- bostäderna kan då även i framtiden komma att utgöra ett förhållandevis billigt boendeal- ternativ i förhållande till de disponibla medel en studerande har i form av studiemedel.

8. Behovsprövning gentemot makes ekonomi

8.1 Nuvarande behovsprövningsregler

8.1.1 Bakgrunden prövningsregler

till nuvarande behovs-

De studiesociala förmånerna för studieme- delssystemets ikraftträdande den 1.1.1965 var behovsprövade dels med hänsyn till den studerandes egen ekonomi, dels med hänsyn till makens ekonomi. Dessutom togs hänsyn till den studerandes föräldrars ekonomi.

Studiesociala utredningen vars betänkan- de Rätt till studiemedel (SOU l963z74) ligger till grund för nuvarande studiemedels- system, ansåg det motiverat att studiemedlen behovsprövades endast med hänsyn till den studerandes egen och, i förekommande fall, makes ekonomi. Detta blev också riksdagens ställningstagande. Prövning med hänsyn till föräldrarnas ekonomi förekommer därför ej inom studiemedelssystemet. Detsamma gäl- ler för s k äldre elever inom studiehjälpssys- temet, dvs för elever som är 20 år eller däröver.

Behovsprövningen i tidigare studiesociala lånesystem tog sikte på det individuella behovet av hjälp till studiefinansiering. Det fanns i garantilånenämndens anvisningar och statsstipendienämndernas praxis vissa riktlin- jer för behovsprövningen. Det stod dock i princip statsstipendienämnderna fritt, att på grundval av en allsidig bedömning av omstän- digheterna i det enskilda fallet fastställa huruvida och i vilken mån den studerande

hade behov av studiekredit. Med ett sådant system kunde det vara svårt för den enskilde att förutse sina möjligheter till studiestöd och omfattningen av detta. Likaledes inne- bar systemet betydande svårigheter att upp- rätthålla en enhetlig praxis. Studiesociala utredningen fann det angeläget att behovs- prövningen skulle ske efter fasta och enty- diga regler, vilka så långt möjligt begränsade behovet av skönsmässiga bedömanden.

Reglerna för behovsprövningen med hän- syn till den studerandes makes inkomst hade delvis olika innebörd, när det gällde stats- stipendier och räntefria lån, respektive garan- tilån. En inkomst för maken överstigande 10 000 kr. diskvalificerade i regel för stats- stipendium och räntefritt lån, medan beho- vet av garantilån bedömdes utifrån makarnas samlade ekonomiska situation, dock att in- komst för maken upp till 10000 kr. inte reducerade sådant lån. Enligt då gällande regler kunde garantilån beviljas med högre belopp för studerande, som hade hemmava- rande make och barn.

Studiesociala utredningen menade att den studerandes behov av studiemedel så långt möjligt skulle bedömas enbart med hänsyn till honom själv. I enlighet härmed ansågs det inte motiverat att högre maximibelopp för studiemedel skulle gälla för gift studerande än för ogift. Utredningen ansåg att det borde kunna förutsättas, att maken själv svarar för sitt uppehälle. Om studerande hade barn, antogs däremot att maximibeloppet skulle bli otillräckligt. Därför föreslog studiesociala

utredningen att studiemedlen skulle förstär- kas med barntillägg.

Däremot ansåg man att det inte fanns anledning att förorda ett differentierat till- ägg, såsom tillämpades i fråga om garantilå- nen, beroende på om barnet var över eller under ett år. Det främsta skälet, som anför- des mot ett högre tillägg under barnets första levnadsår, var de ersättningar som enligt lagen om allmän försäkring utgår till barna- föderskor i samband med nedkomsten. Barn- tillägget behandlas i kapitel 9.

Att helt bortse från makes ekonomiska förhållande ansåg studiesociala utredningen ej motiverat, när maken hade mera betydan- de inkomster. Det kunde sålunda inte anses rimligt att studiemedel skulle kunna utgå till den som tack vare makes inkomster förutsat- tes leva i mycket goda ekonomiska förhållan- den. Samtidigt menade man att rätten till studiemedel inte skulle påverkas av makes inkomster, så länge dessa ungefär motsvarade den nettoinkomst, som maken skulle ha haft om han uppbar studiemedel och dessutom förvärvsarbetade i måttlig omfattning. Först då makens inkomster översteg denna gräns skulle de verka reducerande på studiemed- len.

Studiesociala utredningen fann att be— hovsprövningen lämpligen kunde utformas efter generellt verkande regler. Dessa regler skulle utformas så att inkomster upp till ett visst belopp (fribeloppet) inte skulle påverka rätten till studiemedel. I likhet med studie- medelsbeloppet skulle fribeloppet värdesäk- ras genom att anknytas till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

En lämplig avvägning ansågs vara 140 % av basbeloppet per termin att utgöra fribe- lopp vid prövning av studiemedel mot makes inkomst. Den del av makens inkomst som överstiger detta fribelopp borde verka redu- cerande på den studerandes rätt till studie- medel. Denna reduktion ansågs dock böra vara betydligt mildare än när det är fråga om den studerandes egen inkomst. Studiesociala utredningen fann det lämpligt att studiemed- len reducerades med en tredjedel av den del av makens inkomster som överstiger fribe-

loppet.

Den bärande tanken vid fastställandet av fribeloppet var att förvärvsarbetande make i realiteten skulle vara minst jämnställd med make, som uppbar studiemedel och därjämte hade förvärvsinkomster av måttlig omfatt- ning.

De disponibla medlen i en familj, där den ena maken uppbär studiemedel och den andra har fullt förvärvsarbete, borde jämfö- ras med den genomsnittliga konsumtionsni- vån i familjer, där båda makarna har fullt förvärvsarbete. Vid en sådan jämförelse, me- nade studiesociala utredningen, skulle be- hovsprövningsreglerna avseende makens in- komst ej kunna anses vara för generöst tilltagna.

Verkningarna av nuvarande behovspröv- ningsregler avseende makes inkomst belyses i tabell 8.1 och figur A och B.

Verkningarna av behovsprövningsreglerna avseende den studerandes egen inkomst har redovisats i kap 3.

8.1.2 Nuvarande behovsprövningsregler av- seende makes ekonomi

Studiemedelsbeloppet reduceras med hänsyn till egen inkomst och förmögenhet men också med hänsyn till makens inkomst och förmögenhet.

Studiemedelsbeloppet reduceras med hän- syn till makes inkomst så att avdrag görs med en tredjedel av den del av inkomsten som överstiger 140 % av basebeloppet per termin.

Studiemedelsbeloppet reduceras med hän- syn till egen och makens förmögenhet så att avdrag görs med en femtedel av vardera egen och makens förmögenhet överstigande 6 basbelopp. För närvarande är denna fribe- loppsgräns 41400 kr. då basbeloppet är 6 900 kr.

Prövning mot makes ekonomi görs endast i de fall makarna sammanbor under själva studietiden. Om makarna ej sammanbor un- der studietiden, verkar således ej den andres inkomst eller förmögenhet reducerande på

Tabell 8.1 lnkomsters inverkan på studiemedel för gift studerande med och utan barn då maken har inkomst av förvärvsarbete. (Beloppen avser år).

Förutsättningar: Basbelopp = 6 900 kr. Bamtillägg = 25 % av basbeloppet per år

Makes Makes Studiemedel Studiemedel Nettoin- Nettoin- brutto- netto- med ett komst och komst och inkomst inkomst barntillägg studie- studie-

medel medel

med ett barntillägg

19 320 15 096 9 660 11 385 24 756 26 481 20 000 15 476 9 433 11 158 24 909 26 634 25 000 18 172 7 767 9 492 25 939 27 664 30 000 20 748 6 100 7 825 26 848 28 573 35 000 22124 4 433 6158 26 557 28 282 40 000 24 220 2 767 4 492 26 987 28 712 45 000 26 292 1 100 2 825 27 392 29 117 47 950 27 420 0 1 842 27 420 29 262 50000 28 412 — 1158 28412 29570 55 000 30 472 — — 30 472 30 472

r preliminär A-skatt för år 1971.

studiestödet. Studerande som sammanbor med annan person, utan att äktenskap in- gåtts, behöver ej uppge den andre partens inkomst eller förmögenhet, då prövning gentemot dennes ekonomi ej förekommer.

Extra studiemedel kan beviljas utöver maximibeloppet om synnerliga skäl förelig- ger. Sådant skäl är bl a kostnader för dubbel bosättning i det fall den studerande har familj som bor på annan ort än studieorten. Enligt CSNs anvisningar gäller följande regler för beviljande av extra studiemedel vid dub- bel bosättning. Den dubbla bosättningen skall schablonmässigt anses medföra en mer- kostnad på 275 kr. imånaden, varav 150 kr. för bostad på studieorten och 125 kr. för fördyrade matkostnader. Behovet av extra studiemedel skall även i dessa fall prövas mot ekonomin hos den studerande och hans make. Dock skall härvid tillämpas ett fribe- lopp för makes årsinkomst av 3 500 kr. Hänsynstagande till makes ekonomi före- kommer dock inte vid dubbel bosättning då det gäller ordinarie studiemedel.

Kommunal utdebitering = 2250 kr. per skattekrona. Skatt enligt skattetabell för beräkning av

8.2. Utbildningsbidrag enligt bestämmelserna i arbetsmarknadsku ngörelsen

8.2.1. Utbildningsbidrag

Arbetsmarknadsutbildningen omspänner en rad utbildningsåtgärder till stöd för dem som saknar efterfrågade yrkeskunskaper och som är utan arbete eller löper risk att bli ställda utan arbete. Gemensamt för åtgärderna är sålunda att de vidtas på sysselsättningspoli- tiska grunder. Även om arbetslöshet eller risk för arbetslöshet ej föreligger, kan emel- lertid personer få utbildning inom arbets- marknadsutbildningens ram om kurserna av- ser vissa yrken med utpräglad brist på arbetskraft.

Utbildningsbidrag utgår till den som del- tar i arbetsmarknadsutbildning. Det utgår i regel endast till den som fyllt 20 år. Utbild- ningsbidrag utgörs av grundbidrag, hyresbi- drag, familjetillägg och särskilt bidrag. Hu- vudbestämmelserna om utbildningsbidrag finns i arbetsmarknadskungörelsen (1966: 368; omtryckt 1968: 246; ändrad se- nast 1970: 182).

Figur till tabell 8.1 A. Reduktion av studiemedel mot makes inkomst; nuvarande regler. B. Familjens gemensamma behållning (studiemedel och makes nettoinkomst)

Studie- medel

Studiemedel med ett barntillägg

5 OOO-- Studiemedel utan barntillägg Makes brutto— 10 '000 20 '000 30 '000 40000 50 '000 Studiemedel och makes nettoinkomst 1 35 OOO-- 30 OOO-- 1 barn 0 barn 25 OOO-l- II I I/ I, Makes !, brutto- , inkomst ' : l : l % l % _ '——— 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

Grundbidraget utgår som bidrag till kostna- der för uppehälle. Till den som är gift eller fullgör underhållsskyldighet mot tidigare ma- ke, utgår enligt arbetsmarknadskungörelsen bidrag med högst 575 kr. imånaden. Samma bidragsbelopp tillämpas för den som har någon som förestår hans hushåll och varak- tigt har gemensam bostad med honom, dock endast om förutsättningar finns för familje- tillägg för barn eller särskilda skäl. 1 andra fall utgår bidraget med högst 525 kr. i månaden enligt samma kungörelse. Hyresbidraget utgår antingen som ersättning för bidragstagarens faktiska bostadskostnad eller som normalersättning. Nor-malersätt- ning utgår med 150, 175 och 200 kr i månaden. Utbildningsbidrag kan i vissa fall utgå både i form av ersättning för faktisk bostadskostnad och i form av normalersätt- ning. Ersättning för faktisk bostadskostnad utgår till den som utbildas i hemorten, om han har fast bostad. Har han inte fast bostad på utbildningsorten utgår normalersättning. Om utbildningen äger rum utanför hemorten utgår normalersättning. Har den som utbil- das utanför hemorten fast bostad i hemorten utgår dessutom ersättning för den faktiska bostadskostnaden i hemorten, om han är farniljeförsörjare eller om särskilda skäl före- ligger. Statliga och kommunala bostadstillägg verkar reducerande på hyresbidraget. Undan— tag gäller dock för den del av det statliga bostadstillägget som utgår i form av grund- belopp. Familietillägget utgörs av maketillägg och barntillägg. Maketillägg kommer i fråga om utbildningen äger rum utanför hemorten. Tillägget som är högst 150 kr. imånaden utgår för make eller för person, som förestår bidragstagarens hushåll och varaktigt har gemensam bostad med honom. I det senare fallet gäller dock att maketillägg utgår endast om förutsättningar finns för familjetillägg för barn eller särskilda skäl.

Bamtillägg utgår för eget eller makes barn under 16 år, som stadigvarande sammanbor med bidragstagaren. Tillägget är 100 kr. i månaden för varje barn. Till ensamstående förälder kan tillägget utgå med 150 kr. i

månaden för varje barn. Förhöjt barntillägg kan även komma i fråga när tex utgifterna för barntillsyn ökar på grund av makes sjukdom eller på grund av att båda makarna är under utbildning. Dessutom kan förhöjt barntillägg utgå om bidragstagaren inte sam- manbor med barnet men har underhålls- skyldighet mot det.

Maketillägg och barntillägg kan utgå till tidigare make och till barn under 16 år som inte stadigvarande sammanbor med bidrags- tagaren, om han fullgör underhållsskyldighet mot dem. Summan av tilläggen får emellertid inte överstiga underhållsbidraget.

Familjetillägg för make får inte samtidigt utgå för make i tidigare äktenskap och make eller sammanboende.

När två makar uppbär utbildningsbidrag utgår inte maketillägg till någon av dem. Bamtillägg utgår endast till en av makarna. Särskilt bidrag omfattar bla ersättning för resekostnader och traktamente vid resor mellan hemorten och utbildningsorten, bi- drag till dagliga resor i utbildningsorten mellan bostaden och utbildningsplatsen samt bidrag till kursavgifter, undervisningsmateriel och arbetskläder.

Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsut- bildning är i princip förbehållet personer som är arbetslösa eller som hotas av arbets- löshet. Från samhällets synpunkt är det angeläget att genom utbildningsinsatser finna en trygg sysselsättning för dem som slås ut från arbetsmarknaden eller som i övrigt har svårt att komma in på den. Utbildningsbidra- get återbetalas inte.

8.2.2. Utbildningsbidrag och studiemedel

Normalt utgår inte utbildningsbidrag för studier vid läroanstalt som berättigar till studiemedel. Utbildningsbidrag får dock utgå i samband med sådana studier dels i form av särskilt bidrag till handikappad studerande, dels i form av hyresbidrag till skälig bostads- kostnad till sådan ensamstående studerande med minderårigt barn, som efter en längre tids frånvaro från arbetsmarknaden av ar-

betsförmedlingen bedöms behöva utbildning för att kunna anta förvärvsarbete.

Det särskilda bidraget till handikappad studerande får utgå till kostnader för dagliga resor och för undervisningsmateriel, dock endast under förutsättning att kostnaderna härför ökats på grund av handikappet och, om så är fallet, med den del varmed kostna- derna överstiger normalkostnaderna. När det gäller ensamstående studerande med minder- årigt barn får hyresbidraget utgå till den del av skälig bostadskostnad som överstiger 200 kr. imånaden.

I ytterligare ett par fall får utbildningsbi- drag utgå till elev vid läroanstalt där studier- na i regel finansieras med studiemedel. Så- lunda får utbildningsbidrag beviljas den som av Studiemedelsnämnd vägrats studiemedel på grund av sin ålder. Vidare får utbildnings- bidrag utges om studiemedelsnämnd, sedan studierna påbörjats, finner att studiemedel inte längre kan utgå med hänsyn till den studerandes studieresultat. Förutsättningar- na för att utbildningsbidrag skall kunna utgå i sistnämnda fall är dock att den studerande är handikappad eller ensamställd med min- derårigt barn, och att studieresultaten påver- kats av handikappet eller barntillsyn.

8.2.3. Reduktion av utbildningsbidrag

Utbildningsbidrag till familjeförsörjare skall enligt 22 5 arbetsmarknadskungörelsen be- stämmas med hänsyn till annan familjemed- lems inkomst under utbildningstiden. Med familjemedlem avses den eller de som famil- jeförsörjare sammanbor med. Familjeför— sörjare kan dels sammanbo med sin make, dels med eget eller makes barn under sexton år, och dels slutligen med annan till vars försörjning han under längre tid och iväsent- lig mån bidragit och fortfarande bidrar.

Vid prövning av utbildningsbidrag med hänsyn till annan familjemedlems inkomst gäller att en fjärdedel av makes beräknade nettoinkomst eller ett lägsta belopp om 600 kr. i månaden skall utgöra icke reducerande belopp. Halva det överskjutande beloppet

reducerar utbildningsbidraget med vissa in- skränkningar.

Exempel

Makes inkomst efter skatt är 1 800 kr. per månad. En fjärdedel härav är lika med 450 kr.; men minst 600 kr. är icke reducerande belopp. Sålunda återstår (1 800—600=) 1 200 kr. Hälften härav eller 600 kr. reduce- rar den andre makens utbildningsbidrag med denna summa.

Vid reduceringen skall dock iakttas att det i utbildningsbidraget ingående grundbi- draget aldrig får reduceras till lägre belopp än hälften av det i kungörelsens 17 5 första st angivna beloppet som är för gift 575 kr. och för ogift 525 kr. per månad. Vid utbildning utanför hemorten reduceras aldrig hyresbidraget till hyran på utbildningsorten. Lägsta familjetillägg för barn, dvs 100 kr. i månaden, reduceras aldrig.

Inkomst (lön, tlitpengar osv) som är förenad med utbildningen minskar utbild— ningsbidraget med sitt nettobelopp. Extra— inkomst och inkomst av förmögenhet redu— cerar däremot ej utbildningsbidraget.

Reduktionsreglerna inom systemet med utbildningsbidrag skiljer sig avsevärt från de som råder inom studiemedelssystemet. De främsta principiella skillnaderna är dels att det i utbildningsbidraget ingående grundbi— draget aldrig reduceras till lägre belopp än vad som motsvarar halvt grundbidrag, dels att lägsta familjetillägg för barn aldrig prövas med hänsyn till annan familjemedlems in- komst. Behovsprövningsreglerna inom syste- met med utbildningsbidrag är också mer omfattande. Detta beror på att reglerna avser gifta personer enligt definitionen i skattesys- temet och att definitionen av familjemedlem innefattar andra än enbart make. Slutligen inskränker inte egen förmögenhet elevens rätt till utbildningsbidrag. Detsamma gäller eventuell inkomst under utbildningstiden, såvida inte inkomsten direkt är att hänföra till den pågående utbildningen.

8.2.4. Förslag till nya bestämmelser för ut- bildningsbidrag

Utredningen för översyn av bidragsbestäm- melser m m inom arbetsmarknadsutbildning- en avgav i september 1971 betänkandet Översyn av bidragsbestämmelser m nr inom arbetsmarknadsutbildningen (Stencil In 1971113).

Utredningen föreslår att det i utbildnings- bidraget ingående grundbidraget ersätts med ett enda belopp och höjs till 605 kr. i månaden, utom för elever vid riksyrkessko— lor, för vilka bidraget utgår med 325 kr. i månaden. Dessutom föreslås att grundbidra- get anpassas till förändringar i basbeloppet inför varje nytt budgetår.

Vidare föreslår utredningen att norrnaler— sättning för den som är familjeförsörjare, och som utbildas utanför hemorten, i fort- sättningen inte skall utgå. Utredningen före- slår att den som enligt arbetsmarknadskun- görelsen definieras som familjeförsörjare, och som utbildas utanför hemorten, skall få ett särskilt bidrag under utbildningstiden. Detta benämns traktamente och föreslås utgå med 450 kr. i månaden, och är avsett att utgöra kompensation för merkostnader till följd av bosättning på två orter. Eftersom nuvarande familjetillägg för make — tillsam- mans med normalersättning för boendekost-

nad på utbildningsorten — har samma syfte föreslås att rätten till familjetillägg för make upphör. Detta förutsätter givetvis att försla- get om traktamente genomförs. Genomförs utredningens förslag skulle sålunda av nuva- rande familjetillägg endast återstå familje- tillägg för barn (barntillägg). Barntillägget bör i likhet med vad som föreslagits i fråga om grundbidraget anpassas till förändringari basbeloppet inför varje nytt budgetår. Utbildningsbidraget får enligt gällande be- stämmelser inte överstiga den genomsnittliga lönen på utbildningsorten i det yrke som utbildningen avser. Utredningen har erfarit att det ofta är svårt att få fram tillförlitliga uppgifter om lönen i utbildningsyrket. Detta kan medföra att utbildningsbidraget växlar, trots att förutsättningarna i övrigt är lika.

Därför föreslår utredningen att nuvarande bestämmelser om maximering av utbildnings- bidraget slopas och ersätts av en ny bestäm- melse. Utredningen föreslår ett enhetligt högsta utbildningsbidrag utgörande summan av de tre delbidragen, grundbidrag, hyresbi- drag på hemorten och barntillägg. Taket för utbildningsbidrag föreslås motsvara vad som kan utgå i sjukpenning per månad enligt högsta sjukpenningsklassen och avrundat upp till 1 700 kr.

Den som är medlem i arbetslöshetskassa kan under vissa villkor få ersättning från kassan i samband med arbetsmarknadsutbild- ning enligt nuvarande bestämmelser. Utred- ningen föreslår att dessa bestämmelser slo- pas.

Sjukpenning kan enligt gällande regler under vissa villkor utgå under tid för utbild- ning. Utredningen föreslår att kombinatio- nen utbildningsbidrag och sjukpenning upp- hör. 1 fall där tveksamhet råder bör sjukpen- ning kunna utgå under en försöksperiod om två månader. Under tid då sjukpenning utgår bör utbildningsbidrag utgå endast i form av sådana särskilda bidrag som är avsedda att täcka kostnader, direkt förenade med utbild— ningen.

8.2.4.l Förslag till nya regler för reduktion av utbildningsbidrag med hänsyn till familje- medlems inkomst

Enligt gällande regler skall hänsyn tas till familjemedlems inkomst vid fastställandet av utbildningsbidrag.

Enligt utredningens mening kan princi- piella skäl anföras mot behovsprövning av utbildningsbidrag avseende familjemedlems inkomst. Sålunda anser utredningen det vara principiellt felaktigt att behovspröva utbild- ningsbidraget mot barnens inkomst eller mot föräldrarnas inkomst. Utredningen föreslår därför att dessa regler slopas. När det sedan gäller reduktion av bidraget med hänsyn till makes inkomst anförs liknande synpunkter — tex påpekas det felaktiga i att make tvingas ekonomiskt bidra till omskolning till

följd av struktur— och konjunkturförändring- ar på arbetsmarknaden.

Utredningen menar dock att ett fullstän- digt slopande av hänsynstagandet till famil- jens ekonomi inte kan föreslås av kostnads- skäl.

Utredningen anser att i en friställnings- situation reduktionen av utbildningsbidraget med hänsyn till makes inkomst verkar häm- mande på intresset att genomgå arbetsmark- nadsutbildning, eftersom personer vid fri- ställning får ett inkomstbortfall. Utredning- en anser det angeläget att fortbilda personer som friställts men avser att fortsätta med förvärvsarbete och föreslår därför att nuva- rande regler för ”makeprövning” görs mer generösa. Med friställda avser utredningen personer som efter avslutad utbildning, eller efter att ha varit sjuka eller omhändertagna för vård, ej har kunnat få arbete. Reduk- tionsreglerna föreslås ändrade så att grund- bidraget alltid utgår oreducerat under förut- sättning att friställningssituation föreligger. Därutöver bör utgå hyresbidrag -— vilket i förekommande fall dock bör reduceras med hänsyn till makes inkomst enligt de principer som gäller fn — och barntillägg samt de särskilda bidrag som har direkt samband med utbildningen. Om utbildning äger rum utan- för hemorten bör dessutom det av utredning- en föreslagna traktamentet utgå.

Utredningen anser när det gäller personer som inte befinner sig i en friställningssitua- tion — det rör sig här främst om hemmava- rande kvinnor — att ett lika stort uttalat behov av mer generösa reduktionsregler inte föreligger, eftersom ett inkomstbortfall inte är _för handen. Utredningen menar emellertid att det med hänsyn till arbetskraftssituatio- nen på längre sikt är angeläget, att den arbetskraftsresurs som denna grupp represen- terar kan komma produktionen till godo. Eftersom detta i regel förutsätter någon form av utbildning bör utbildningsbidraget för denna grupp ligga på sådan nivå att arbetsmarknadsutbildning kommer att fram- stå som attraktiv (enligt utredningens me- ning). Utredningen vill emellertid av kost- nadsskäl inte föreslå samma regler som för

den grupp som befinner sig i en friställnings- situation, utan föreslår här införandet av ett schablonartat, ej behovsprövat utbildnings- bidrag. Bidraget bör benämnas stimulansbi- drag och utgå med 500 kr. i månaden till den som ej befinner sig i en friställningssituation, och vars make har inkomst av förvärvsarbete. Vid sidan härav bör barntillägg och bidrag till sådana kostnader som har direkt sam- band med utbildningen utgå. Hyresbidrag bör däremot inte utgå.

Enligt arbetsmarknadskungörelsen skall utbildningsbidrag minskas med inkomst som

'är förenad med utbildningen (s k flitpengar).

Inkomster som inte direkt är förenade med utbildningen inverkar ej på utbildningsbidra- get. Utredningen finner det vara inkonse- kvent att makes inkomst av förvärvsarbete i vissa fall skall reducera utbildningsbidraget, medan däremot inkomst av eget förvärvs- arbete inte alls inverkar på utbildningsbidra- gets storlek. Utredningen föreslår därför att vid inkomst av förvärvsarbete reduktionsreg- ler införs och att de motsvarar reglerna för prövning av utbildningsbidrag mot makes inkomst. Reduktion sker så att nettoinkoms- ten minskas med 600 kr. varefter hälften av överskjutande belopp inverkar reducerande på utbildningsbidraget; dock att hela grund- bidraget alltid bör utgå. Vidare bör barn- tillägg och bidrag till kostnader som har direkt samband med utbildningen alltid utgå. Utredningen föreslår sedan att inkomst av förvärvsarbete som är att förena med utbild- ningen (sk flitpengar) skall inverka på ut- bildningsbidraget så att sådan inkomst ovan— för 100 kr. imånaden reducerar utbildnings- bidraget men endast med överskjutande be-

lopp.

8.2.4.2 Utbildningsbidrag — studiemedel

Av vad som anförts tidigare i avsnitt 8.2.2 utgår i allmänhet inte utbildningsbidrag för studier vid läroanstalt som berättigar till studiemedel. Studier som kan finansieras med studiemedel är i regel inte arbetsmark- nadspolitiskt motiverade. I normalfallen bör

därför, enligt utredningens mening, utbild- ningsbidrag inte utgå i samband med sådana studier. Gällande undantagsbestämmelser finner utredningen väl avvägda. Några nämn- värda administrativa olägenheter är inte före- nade med nuvarande bestämmelser för sam- ordningen mellan utbildningsbidrag och stu- diemedel.

Utredningen konstaterar vid jämförelse av systemen med utbildningsbidrag och studie- medel att de i sin konstruktion är helt väsensskilda. Därtill kommer att de som berörs av arbetsmarknadsutbildning mesta- dels befinner sig i en väsentligt annorlunda situation än de som finansierar sina studier med studiemedel. Utredningen menar att behovsprövningsreglerna som gäller inom studiemedelssystemet, vilka kan få till följd att studerande blir helt utan studiemedel, inte skulle kunna tillämpas inom arbetsmark- nadsutbildningen, eftersom man menar det vara omöjligt att ställa en kursdeltagare utan ekonomiskt stöd. Under alla förhållanden, menar utredningen, måste ett visst stimulans- bidrag utgå jämte bidrag till sådana kostna- der som är direkt förenade med utbildning- en. Med hänsyn till detta, anser utredningen, kan likartade reduktionsregler som gäller inom studiemedelssystemet inte komma i fråga.

8.3 Sammanboendebegreppet inom stu-

diemedelssystemet 8.3.1 Inledning

Den nuvarande äktenskapsrätten regleras hu- vudsakligen av 1920 års giftermålsbalk (GB). Detta lagverk gäller i förhållandevis oföränd- rat skick och är i sin helhet tillämpligt på alla äktenskap ingångna efter 1920. Samhällsut- vecklingen under senare år har medfört krav på mer eller mindre långtgående reformer inom äktenskapsrätten. En utredning tillsat- tes 1956, nämligen familjerättskommittén. Det betänkande utredningen utgav, Äkten- skapsrätt (SOU 196434), innehöll förslag till smärre förändringar avseende äktenskaps-

rätten. En ny utredning tillsattes 1969 och kallas familjelagsakkunniga.

Giftermålsbalken bygger på uppfattning- en att äktenskapet är ett livsvarigt förbund. Giftermålsbalken behandlar makarna såsom i princip jämställda. Många bestämmelser i lagen har dock präglats av de förutsättningar som rådde vid tiden för dess tillkomst. Mannen var i större utsträckning än vad som gäller i dagens situation den som svarade för familjens försörjning genom förvärvsarbete. Hustruns roll bestod främst i att sköta hemmet och ha den dagliga tillsynen över barnen. Härtill kommer att samhällets väl- färdsanordningar var få och svagt utbyggda. Någon medveten familjepolitik fanns inte.

Samhället har förändrats avsevärt under den tid som gått sedan giftermålsbalken tillkom. Denna förändring har medfört både frigörelse och ökad trygghet för de enskilda människorna. De stora förändringarna som präglar den moderna samhällsutvecklingen har inneburit att äktenskapets betydelse som ekonomisk trygghetsfaktor minskat. I de olika kraven som framförts har betonats att grunden för en ny lagstiftning måste vara att äktenskapet skall betraktas som en form av frivillig samlevnad mellan självständiga indi- vider.

8.3.2. Sammanboende utan äktenskap

En allt vanligare företeelse idagens samhälle är att personer flyttar samman och lever i äktenskapsliknande förhållanden utan att ingå äktenskap.

Befolkningsstatistiken visar att giftermåls— frekvensen bland unga människor successivt minskat de senaste åren, medan antalet förstfödda barn däremot stigit. Detta tyder på en i viss mån ändrad inställning till olika samlevnadsforrner, där äktenskapet ej längre anses som nödvändigt när parterna skaffar sig barn. Denna ändrade inställning till olika samlevnadsformer har rest krav på föränd- ringar inom lagstiftningen. lnom äktenskaps- rätten och föräldrarätten saknas i dag regler som tar hänsyn till de 5 k samvetsäktenska- pen. Inom den sociala lagstiftningen är sådan

samlevnadsform i flera fall reglerad, när parterna har eller har haft barn tillsammans. Liknande bestämmelser finns i skattelagstift- ningen. Enligt 65 5 i kommunalskattelagen likställes med gifta de som, utan att vara gifta, lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller har haft barn.

Studiemedelssystemets regler prövning mot makens ekonomiska förhållan- de äger endast tillämpning på gifta samman- boende personer. Ogifta men faktiskt sam- manboende, med eller utan barn, jämställes sålunda inte med gift studiemedelstagare. Prövning gentemot makens ekonomiska för- hållande förekommer ej heller om makarna under studietiden bor åtskilda.

Dessa bestämmelser i studiemedelssyste- met torde i ett antal fall ha medfört, att gifta studerande formellt kan ha bosatt sig på annan adress än maken, men trots detta levt tillsammans under övervägande delen av stu- dieterminerna. De har därigenom undgått prövningen gentemot makens ekonomi, vil- ken, om prövning skett, kunde ha diskvalifi- cerat från rätten till studiemedel. Studieme- delsnämnderna har haft små möjligheter att kartlägga omfattningen av sådant missbruk.

Studiemedelsutredningen anser med tan- ke på det nu anförda, att sådana förändring- ar bör vidtas i studiemedelssystemet, dels att en neutral hållning till olika samlevnadsfor— mer uppnås, dels att missbruk i den form som här beskrivits ej längre kan förekomma. Under avsnitt 8.4 lämnar studiemedelsutred- ningen förslag till ändringar.

avseende

8.4. Utredningens överväganden och förslag

8.4.1. Utredningens principiella över- väganden

Det förhållandet att hänsyn tas till makes ekonomi vid tilldelning av studiemedel är en av de punkter i studiemedelssystemet, som utsatts för omfattande kritik.

Denna kritik har huvudsakligen varit av

principiell natur, då man ansett att makarna i ett äktenskap bör betraktas som självstän- diga i ekonomiskt avseende. Som princip, menar kritikerna, har den nuvarande sam- mankopplingen kommit att framstå som allt mer främmande för modernt tänkesätt. Man framhåller att varje person bör, oavsett civilstånd och försörjningsplikt, betraktas som självständig individ även i utbildnings— hänseende. Därför vore det angeläget att sådana förändringar vidtogs att studiemedels- behovet för gifta studerande bedöms obe— roende av makens inkomst- och förmögen- hetsvillkor. I den principiella kritiken har den nyligen införda skattereformen använts som exempel på det nya synsätt på makars ekonomiska självständighet, som också bor- de omfatta studiemedelssystemet.

Kritiken mot nuvarande behovsprövnings- regler har också framförts i anslutning till konkreta fall, där hänsynstagandet till ma- kens ekonomi utgjort hinder för eller försvå- rat den studerandes möjligheter att själv finansiera sina studier genom studiemedel. Reglerna anses sålunda verka i negativ rikt- ning på benägenheten hos framför allt gifta kvinnor att påbörja studier.

Behovsprövningen gentemot makes in- komst har fått särskild aktualitet i samband med CSNs nyligen framlagda förslag om att äldre elever, som nu omfattas av studie- hjälpssystemet skall överföras till studieme- delssystemet. CSN säger bl a i sin skrivelse att det med tanke på den genomförda skattereformen är naturligt att aktualiscra frågan om behovsprövningen gentemot ma- kes inkomst och förmögenhet. Det nya synsättet, att makar skall betraktas som självständiga i ekonomiskt avseende talar enligt CSN mot en sådan behovsprövning. I stället talar, enligt nämnden, övervägande skäl för att man nu helt skall slopa behovs- prövningen. CSN avstår emellertid från att framlägga ett eget förslag i avvaktan på förslag från studiemedelsutredningen. Vissa remissinstanser är kritiska mot en överföring i enlighet med CSNs förslag, om inte behovs- prövningen slopas eller åtminstone radikalt ändras. Om nuvarande behovsprövningsregler

kvarstår, kommer överförandet att innebära att många får sämre ekonomiska förhållan- den än de tidigare haft. Det nuvarande prövningsfria, förhöjda studiebidraget inom studiehjälpssystemet om 175 kr. i månaden kommer nämligen i sådant fall att försvinna. Motsvarande studiebidragsförmån inom stu- diemedelssystemet behovsprövas både mot egen och, i förekommande fall, mot makes ekonomi. Framför allt skulle åtskilliga kvinn- liga studerande inom den gymnasiala vuxen- utbildningen få ett sämre ekonomiskt stöd, om behovsprövningen gentemot makes eko- nomi kvarstår inom studiemedelssystemet. Det bör dock understrykas att CSNs förslag om överföring totalt sett innebär, att det stora flertalet av de äldre studerande på gymnasial nivå kommer att erhålla ett bättre studiestöd genom studiemedel än genom studiehjälp.

Som redan framhållits drabbar behovs- prövningen ofta gifta, hemmavarande kvin- nor, som önskar fortsätta sin utbildning och samtidigt uppbära studiemedel. Detta beror inte på att reglerna i sig är könsdiskrimine- rande, utan ytterst på den faktiska rollför- delningen mellan makarna, då det varit tradition att mannen skall vara den förvärvs- arbetande familjeförsörjaren och kvinnan den hemmavarande. I vissa fall har detta bl a lett till att kvinnan i unga år fått avbryta en påbörjad utbildning, vilken hon under en lång följd av år haft svårt att fullfölja bl a på grund av svårigheter med barntillsynen. En återgång till studierna kan naturligtvis också ha försvårats av ekonomiska betingelser. Senaste utförda arbetskraftsundersökningar visar en utveckling mot en ökad förvärvs— verksamhet hos gifta kvinnor. Man kan förmoda att det också finns en starkt ökad benägenhet hos dessa kvinnor, att påbörja studier för att erhålla en viss yrkesutbildning och därigenom få större valfrihet på arbets- marknaden. Från denna synpunkt ställer det sig naturligt att samhället understödjer så- dana strävanden bl a genom att eliminera de faktorer som verkar i negativ riktning på benägenheten att gå ut i förvärvsarbete eller påbörja studier. På lång sikt kommer den

ökade benägenheten hos gifta kvinnor att gå ut i förvärvslivet att medföra större ekono- misk jämställdhet mellan man och kvinna.

Inom äktenskapslagstiftningen pågår ut- redningar som kan komma att leda till nya regler i ekonomiskt avseende för makarna. Direktiven till familjelagsakunniga uttrycker klart att man i framtiden måste sträva efter en större ekonomisk självständighet makarna emellan inom äktenskapet. En ändrad lag- stiftning i denna riktning torde påverka sådana områden där bestämmelserna utfor- mats med utgångspunkt i nu gällande rätt inom äktenskapslagstiftningen. Ett sådant område är studiemedelssystemet.

Det finns, som framgått, starka skäl som talar för att behovsprövningsreglerna i stu- diemedelssystemet i frågan om hänsynsta— gande till makes inkomst- och förmögenhets- förhållanden skall bringas att upphöra för att uppnå samklang med tendenserna på andra områden i samhället. Studiemedelsutredning- en delar den principiella inställningen, att alla oavsett kön, samlevnadsform och ekono- misk standard så långt det kan anses rimligt med hänsyn till utvecklingen i övrigt i samhället, skall betraktas som ekonomiskt självständiga individer. Enligt studiemedels- utredningen finns det emellertid också vä— gande skäl som talar för ett bibehållande av någon form av behovsprövning.

Man kan exempelvis inte finna stöd i nuvarande äktenskapslagstiftning för att man idag helt skall bortse från de förpliktelser mot varandra, som lagen bjuder makarna. Enligt giftermålsbalken betraktas familjen som en ekonomisk enhet, och makarna skall var för sig efter förmåga bidra till familjens underhåll. Till familjens underhåll räknas vad som erfordras för den gemensamma hushåll- ningen och tillgodoseendet av vardera ma- kens särskilda behov, vilket bl a kan innefat- ta utgifter för den ene makens studier. Även om dessa centrala bestämmelser i gällande rätt av åtskilliga upplevs som otidsenliga äger de tillämpning och bör beaktas i diskussio— nerna om makarnas ekonomiska självständig- het.

Inom nuvarande skattelagstiftning är prin-

cipen om individuell behandling av gifta makar inte helt genomförd. Bland annat p g a arbetsmarknads— och socialpolitiska skäl erhåller förvärvsarbetande gift person, med hemmavarande make, en skattereduk- tion på högst 1800 kr. Sådant avdrag får inte göras om båda makarna förvärvsarbetar. Nämnda skatteavdrag utgår även om hemma- varande make påbörjar studier och under tiden uppbär studiemedel. Skulle behovs- prövningen i studiemedelssystemet beträf- fande makes inkomst helt slopas, borde konsekvensen av detta bli att skattereduktio— nen ej skulle utgå när hemmavarande make påbörjar studier och under tiden uppbär studiemedel. Gifta, av vilka en förvärvsarbe- tar och en studerar, bör då kunna jämställas med gifta där båda förvärvsarbetar. I annat fall kan reglerna om skatteavdrag upplevas som orättvisa, eftersom det förutsätts att förvärvsarbetande make har ett visst försörj— ningsansvar gentemot hemmavarande make. lnom förmögenhetsbeskattningen kvar- står fortfarande sambeskattningen av makar- nas förmögenhet. Detta förhållande talar mot att behovsprövningen beträffande för- mögenhet slopas. I de flesta familjer torde nämligen förmögenhetsinnehavet och dess avkastning, även om den formellt är uppde- lad mellan makarna, utgöra ett gemensamt underlag för familjens levnadsstandard.

Det är av många skäl omöjligt att göra en exakt beräkning av kostnaderna för ett fullständigt slopande av ”makeprövningen”. De uppskattningar av kostnaderna, som stu- diemedelsutredningen gjort, bygger på vaga antagaden, varför den kostnadsberäkning som här presenteras bör bedömas med viss försiktighet.

Med stöd av dessa antaganden (se kap 10.2.2) beräknar utredningen sålunda att om den grupp, som kommer att kunna erhålla studiemedel om prövningen gentemot makes ekonomi slopas, utnyttjar studiemedlen i samma utsträckning som andra grupper stu— derande, kan kostnaderna beräknas till 114 milj.kr. för budgetåret 1972/73. Naturligtvis kan det hävdas att många, särskilt när maken har relativt höga inkomster, inte kommer att

söka studiemedel eller söka endast en mindre del därav. De reella kostnaderna för ett slopande skulle då bli betydligt lägre än vad utredningen här visat. Å andra sidan kan detta tyda på, att det inte föreligger så stort behov av att slopa behovsprövningen, efter- som utnyttjandegraden skulle bli låg. Det är emellertid uppenbart att kostnadsökningen för ett slopande av behovsprövningen sanno— likt blir så omfattande, att detta får betydel— se för utredningens ställningstagande. Studie- medelsutredningens kostnadsberäkningar re- dovisas i kap. 10.2.2.

Ett ytterligare argument mot ett fullstän- digt borttagande av behovsprövningen gent- emot makes ekonomi är att ett sådan bort- tagande i sin yttersta konsekvens kan få vissa oönskade ekonomiska effekter, vilka av stora samhällsgrupper skulle upplevas som omoti- verade. Det kan inte te sig rimligt att genomföra en reform som resulterar i att tillgodose inkomstgrupper, där det ekono- miska behovet av studiestöd ej föreligger eller är betydligt mindre än i de svagare inkomstgrupperna i samhället.

Vid övervägande av de nu anförda skälen för och emot behovsprövning har studieme- delsutredningen kommit till den slutsatsen, att det i dagens läge inte finns tillräckligt starka motiv för att helt slopa behovspröv- ningen, avseende makes inkomst. Studie- medelsutredningen finner emellertid nuva- rande regler för prövning av studiemedel mot makes inkomst alltför restriktiva. Att studie- stödet minskar vid så låga inkomster, som för närvarande är fallet, finner utredningen ej motiverat. Utredningen kommer därför att föreslå en reformering av nuvarande reduk- tionsregler.

Kvarstår behovsprövningen gentemot ma- kes ekonomiska förhållande, vilket studie- medelsutredningen sålunda förordar, är det tre olika grupper som även fortsättningsvis omfattas av denna prövning. Den första gruppen utgörs av gifta där båda förvärvs- arbetar och en av dem övergår till studier; den andra gruppen består av studerande som under pågående utbildning avser att ingå äktenskap med person som förvärvsarbetar;

den tredje gruppen slutligen utgörs av hem- mavarande med förvärvsarbetande make och där den hemmavarande maken önskar påbör- ja studier. För de två första grupperna är de ekonomiska förutsättningarna för studier av större betydelse än för den tredje gruppen. Vid övergång från förvärvsarbete till studier är behovsprövningsreglerna nu så utformade, att familjens nettoinkomst försämras så att det försvårar eller omöjliggör studier. Lik- nande förhållande gäller för de studerande som ämnar ingå äktenskap med förvärvsar- betande person. Reglerna innebär att studie- medlen upphör att utgå då maken har 47 000 kr. i bruttoinkomst per år (se tabell 8.1 sid 125). För den tredje gruppen, de hemmavarande, är merkostnaderna, om man undantar kostnader för barntillsyn som till- kommer vid studier, vanligen begränsade till kostnader för litteratur, resor och medlems- avgifter. Dessa kostnader kan beräknas till omkring 1000 kr. per år. Studiemedelsut- redningen finner det motiverat att man vid konstruktion av nya behovsprövningsregler tar hänsyn till dessa olika gruppers behov.

8.4.2. Några olika modeller för behovs- prövning

Reglerna för prövning gentemot makes in- komst kan givetvis reformeras på olika sätt. Studiemedelsutredningen har bl a diskuterat följande alternativ. ]. Höjning av nuvarande fribelopp ( 140 % av basbeloppet per termin) med oförändrad reduktionsfaktor (studiemedlen reduceras nu med 1/3 av den del av makens inkomst som överstiger fribeloppet).

2. Oförändrad/alternativt höjd fribelopps- gräns, men med ändrad reduktionsfaktor.

3. Oförändrad/alternativt höjd friloppsgräns, men att viss del av studiemedlen utgör ett minimibelopp, alltså ett belopp som utgår oavsett makes inkomst. Tabell 8.2 visar effekten på familjens netto- behållning (inkomst efter skatt plus studie-

medel) då ene maken har inkomst av tex förvärvsarbete och den andre studerar och uppbär studiemedel. Av tabellen framgår att

om fribeloppsgränsen höjs från 140 % till 170 % av basbeloppet per termin, påbörjas reducering av studiemedlen när maken har en bruttoinkomst av ca 23 500 kr. istället för som nu vid en inkomst av ca 19 300 kr. En höjning av fribeloppet till 230 % av basbeloppet innebär att reduceringen påbör- jas vid en årsinkomst för maken på ca 31 700 kr. och vid fribeloppet 250 % vid en årsinkomst för maken vid 34 500 kr. Famil- jens nettobehållning (inkomst efter skatt plus studiemedel) är, om maken har en årsinkomst på 35 000 kr., nästan 3 000 kr. högre vid fribeloppet 230 % än vid fribelop- pet 170 % av basbeloppet.

Familjens gemensamma behållning vid oli- ka inkomster framgår av tabell 8.3. Tabell 8.4 visar effekten på familjens nettobehåll- ning (inkomst efter skatt plus studiemedel) när en av makarna övergår till studier, om båda dessförinnan förvärvsarbetat. Har den ena maken en förvärvsinkomst av 24 000 kr. per år och den andra maken 35 000 kr. per år innebär det en försämring i den gemen- samma nettobehållningen, då maken med den lägre inkomsten övergår till studier, med ca 9 700 kr. vid nuvarande fribelopp mot ca 5 500 kr. vid fribeloppet 230 %. Endast vid lägre inkomster för en av makarna, eller om båda makarna har låga inkomster, innebär övergång till studier en ökning av nettobe- hållningen, vid något av de i tabellerna angivna fribeloppen. Har sålunda den ena maken 12 000 kr. i årsinkomst och den andra maken 35 000 kr. i årsinkomst, inne- bär det en ökad nettobehållning, om maken med den lägre inkomsten övergår till studier, med något mer än 1 500 kr. vid fribeloppet 230 % och med något mer än 2 400 kr. vid fribeloppet 250 %.

Genom att ändra reduktionsfaktom kan man uppnå antigen en snabbare eller mer lång- sam reducering ovanför vissa fribelopp be- roende på vid vilka inkomstlägen studiemed- len ej längre anses skall utgå. Detta belysesi tabellerna 8.5A, B, C och D.

Slutligen kan behovsprövningsreglerna ändras så att studiemedlen reduceras ovanför ett visst fribelopp, oavsett reduceringsfaktor,

Tabell 8.2 Effekter på familjens nettobehållning (inkomst efter skatt och studiemedel), då den ena maken har inkomst av t ex förvärvsarbete och den andra studerar, vid nuvarande fribelopp om 140 % för prövning mot makes inkomst och vid förhöjt fribelopp om 170, 230 respektive 250 % av basbeloppet för termin. Basbeloppet = 6 900 kr. (Beloppen avser år)

Makes brutto- inkomst Makes netto- inkomst l

Studiemedel

Gemensam nettobehållning (inkomst efter skatt och

studiemedel)

fribelopp 140 % fribelopp 170 % fribelopp 230 % fribelopp 250 % fribelopp 140 % fribelopp 170 % fribelopp 230 % fribelopp 250 %

19 320 20 000 23 460 25 000 30 000 31 740 34 500 35 000 40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 15 096 15 476 17 352 18 172 20 748 21 108 22 404 22 124 24 220 26 292 28 412 30 472 32 568 33 932

9 660 9 433 8 280 7 767 6 100 5 520 4 600 4 433 2 767 1 100 9 660 9 660 9 660 9 147 7 480 6 900 5 980 5 813 4 147 2 480

813

9 660 9 660 9 660 9 660 9 660 9 660 8 740 8 573 6 907 5 240 3 573 1 907 9 660 9 660 9 660 9 660 9 660 9 660 9 660 9 493 7 827 6 160 4 493 2 827 1 160

24 756 24 909 25 632 25 939 26 848 26 628 27 004 26 557 26 987 27 392 28 412 30 472 32 568 33 932 24 756 25 136 27 012 27 319 28 228 28 008 28 384 27 937 28 367 28 772 29 225 30472 32 568 33 932 24 756 25 136 27 012 27 832 30 408 30 768 31 144 30 679 31 127 31532 31 985 32 379 32 568 33 932 24 756 25 136 27 012 27 832 30408 30 768 32 064 31617 32 047 32 452 32 905 33 299 33 728 33 932

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971 Kommunal utdebitering = 22.50 kr. per skattekrona

Figur till tabell 8.2

A. Reduktion av studiemedel mot makes inkomst vid olika fribelopp

Studie- medel 4 10 000-— 140% 170% 230% 250% 5 OOO-- Makes brutto- inkomst ! [

ro'ooo

20 '000 30 '000 40 '000 50 '000 60 000

B. Familjens gemensamma behållning (studiemedel och makes inkomst) vid olika fribelopp

Studiemedel och makes nettoinkomst

35 OOO--

30 000-

25 000-

Makes brutto- inkomst

L _l_ ' ———20 000 30 000

I L ] l : 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

Tabell 8.3 Familjens gemensamma nettobehållning vid olika inkomster då båda förvärvsarbetar. Familjen saknar barn under 16 år. (Beloppen

avser år)

Gemensam

Den andra ma- netto-

Gemensam

Den andra ma- netto-

Gemensam

Den andra ma- Gemensam Den andra ma- netto-

kens brutto- inkomst

Den ena ma-

kens brutto— inkomst

kens brutto- inkomst

kens brutto- inkomst

netto- 1 inkomst

kens brutto- inkomst

inkomst !

inkomstl

inkomst1

32 624 35 320 37 896 39 272 41 368 43 440 45 560 47 620 49 716

30 000 30 000 30 000 30 000 30 000 30 000 30 000 30 000 30 000

29 564 32 260 34 836 36 212 38 308 40 380 42 500 44 560 46 656

24 000 24 000 24 000 24 000 24 000 24 000 24 000 24 000 24 000

26 168 28 864 31 440 32 816 34 912 36 984 39 104 41 164 43 260

18 000 18 000 18 000 18 000 18 000 18 000 18 000 18 000 18 000

22 484

12 000 12 000 12 000 12 000 12 000 12 000 12 000 12 000 12 000

20 000 25 000 30 000 35 000 40 000 45 000 50 000 55 000 60 000

25 180 27 756 29 132 31 228 33 300 35 420 37 480 39 576

22.50 kr. per skattekrona. Skatt enligt skattetabell för

Kommunal utdebitering

1

beräkning av preliminär A-skatt för år 1971

men att viss del av studiemedlen förblir oreducerade. I systemet med utbildningsbi- drag (se avsnitt 8.2) utgår fn alltid hälften av grundbidraget oavsett makens inkomst. Samma system kan naturligtvis tillämpas i studiemedelssystemet.

8.4.3 Studiemedelsutredningens förslag 8.4.3.1 Allmänna överväganden

Studiemedelsutredningen är av den mening- en att utgångspunkten vid fastställandet av nya behovsprövningsregler avseende makes inkomst främst bör vara att övergång från förvärvsarbete till studier med statligt studie- stöd skall kunna vara möjlig, även när den andre maken har en inkomst av måttlig omfattning. Nuvarande behovsprövningsreg- ler utgår inte från denna princip, som utred- ningen bedömer vara en viktig förutsättning vid fastställandet av fribelopp. Reducering av studiemedlen påbörjas för närvarande redan vid en relativt låg inkomst för den förvärvsar- betande maken. Övergång från förvärvsarbe- te till studier medför därför ofta betydande försämringar i makarnas gemensamma eko- nomi. I tabell 8.4 har utredningen redovisat detta förhållande. En övergång från förvärvs- arbete till studier medför vanligen ett min- skat konsumtionsutrymme. Det minskade utrymmet bör dock inte vara av sådan om- fattning att det avhåller vederbörande från studier. Studiemedelsutredningen menar där- för att det även i realiteten skall bli möjligt för gift person att övergå från förvärvsarbete till studier då maken har inkomster av mått- lig omfattning. För att åstadkomma detta föreslår utredningen en höjning av den gräns under vilken studiemedlen ej påverkas av den förvärvsarbetande makens inkomst, dvs fri- beloppsgränsen.

Även om en höjning av fribeloppsgränsen innebär att studiemedel kan tilldelas den vars make har inkomster av normal omfattning medför reduceringsreglerna att en grupp — ofta hemmavarande med förvärvsarbetande make med hög inkomst — ej kan tilldelas

Tabell 8.4 Effekter på familjens nettobehållning (inkomst efter skatt plus studiemedel), då en av makarna övergår till studier från förvärvsarbete vid olika inkomster och fribelopp. Familjen saknar barn under 16 år. Basbeloppet = 6 900 kr. (Beloppen avser år.)

Ekonomisk förändring vid övergång till studier vid olika fribelopp och inkomster1

Den ene Den andre makens bruttoinkomst 12 000 kr. Den andre makens bruttoinkomst 18 000 kr. makens brutto- Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp inkomst 140 % 170 % 230 % 250 % 140 % 170 % 230 % 250 % 20000 +2425 +2652 +2652 +2652 — 1259 — 1032 —1032 —1032 25 000 + 759 + 2139 +2 652 +2 652 — 2 925 — 1545 —1032 —1032 30000 — 908 + 472 +2652 +2652 — 4592 — 3212 —1032 —1032 35000 — 2575 — 1195 +1547 +2425 — 6259 — 4879 —2137 —1259 40 000 — 4 241 — 2 861 — 101 + 819 — 7 925 — 6 545 — 3 785 — 2 865 45000 —5 908 —4528 — 1768 — 848 — 9592 — 8212 —5452 ——4532 50000 —7 008 —6 195 — 3435 —2515 — 10692 — 9879 —7 119 —6 199 55 000 — 7 008 — 7 008 — 5101 — 4181 — 10 692 — 10 692 — 8 785 — 7 865 60 000 — 7 008 — 7 008 — 7 008 — 5 848 — 10 692 — 10 692 — 10 692 — 9 532 Den ene Den andre makens bruttoinkomst 24 000 kr. Den andre makens bruttoinkomst 30 000 kr. makens brutto- Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp Fribelopp inkomst 140 % 170 % 230 % 250 % 140 % 170 % 230 % 250 %

20 000 — 4 655 — 4 428 — 4 428 — 4 428 — 7 715 — 7 488 — 7 488 — 7 488 25 000 — 6 321 — 4 941 — 4428 — 4 428 — 9 381 — 8 001 — 7 488 — 7 488 30 000 — 7 988 — 6 608 — 4 428 — 4 428 — 11048 — 9 668 — 7 488 — 7 488 35000 — 9655 — 8275 — 5533 — 4655 — 12715 — 11335 — 8593 — 7715 40 000 — 11321 — 9 941 — 7 181 — 6 261 —- 14 381 — 13 001 —- 10 241 — 9 321 45 000 — 12 988 — 11608 — 8 848 — 7 928 — 16 048 —— 14 668 - 11908 — 10 988 50 000 , 14 088 — 13 275 — 10 515 — 9 595 — 17148 — 16 335 — 13 575 — 12 655 55 000 — 14 088 — 14 088 — 12181 —11261 — 17 148 —17148 — 15 241 — 14 321 60 000 — 14 088 — 14 088 — 14 088 — 12 928 — 17148 —17148 — 17 148 — 15 988

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971 Kommunal utdebitering = 22.50 kr. per skattekrona

studiemedel. Av skäl som senare skall redovi- sas finner studiemedelsutredningen det moti- verat att viss hänsyn tas även till denna grupp.

8.432 Fribeloppsgräns och reduktions- faktor

Den nyligen införda skattereformen (prop 1970:70) utgick från det grundläggande mo- tivet, att skapa högre levnadsstandard för grupper med en årsinkomst under 30000 kr., den s k balanspunkten. lnkomststatisti- ken visar att huvudparten av heltidsarbetan-

de med låga löner idag torde befinna sig i ett inkomstskikt med omkring 30000 kr. i årsinkomst. Ett minimikrav när det gäller rätten till studiemedel bör vara att fribe- loppsgränsen vid prövning mot makes in- komst inte sätts under balanspunkten. Med tanke härpå och med hänsyn till den stan- dardutveckling, som har ägt rum sedan skat- tereformens tillkomst, vill utredningen före- slå att fribeloppet vid prövning mot makes inkomst fastställs till 230 % av basbeloppet per termin. Den nuvarande reduceringsfak- torn, en tredjedel av den del av inkomsten som överstiger fribeloppet, bör behållas i oförändrat skick. Vid ett fribelopp om

Tabell 8.5A Reduktion av studiemedel mot makes inkomst vid olika reduktionstakt. Basbelopp 6 900 kr. Fribelopp 140 %

(Beloppen "avser år)

Makes Makes studiemedel brutto- inkomst Reduktion Nuvarande Reduktion Reduktion 2/5 regler 1/4 1/5 Reduktion 1/3 19 320 9 660 9 660 9 660 9 660 20 000 9 388 9 433 9 490 9 524 25 000 7 388 7 767 8 240 8 524 30 000 5 388 6 100 6 990 7 524 35 000 3 388 4 433 5 740 6 524 40 000 1 388 2 767 4 490 5 524 45 000 — 1 100 3 240 4 524 50 000 — — 1 990 3 524 55 000 — — 740 2 524 60 000 — — — 1 524 65 000 — — — 524 70 000 — — — —

Tabell 8.5]? Reduktion av studiemedel mot makes inkomst vid olika reduktionstakt. Basbelopp 6 900 kr. Fribelopp 170 % (Beloppen avser år)

Makes Makes studiemedel brutto- inkomst Reduktion Reduktion Reduktion Reduktion 2/5 1/3 1/4 1/5 23 460 9 660 9 660 9 660 9 660 25 000 9 044 9 147 9 275 9 352 30 000 7 044 7 480 8 025 8 352 35 000 5 044 5 813 6 775 7 352 40 000 3 044 4 147 5 525 6 352 45 000 1 044 2 480 4 275 5 352 50 000 — 813 3 025 4 352 55 000 — — 1 775 3 352 60 000 — — 525 2 352 65 000 — — — 1 352 70 000 — — — 352 75 000 — — — —

230 % påbörjas sålunda reducering av studie— medel när makes årsinkomst överstiger 31 740 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. Studie- medlen är då reducerade till hälften då ma- ken har en årsinkomst om 46 200 kr. och upphör att utgå när makens årsinkomst över- stiger 57 000 kr.

Av tabell 8.6 framgår vilka effekter ut- redningens förslag avseende höjning av fribe- loppet vid prövning mot makes inkomst får i förhållande till nuvarande regler. Har den förvärvsarbetande maken en årsinkomst på 35 000 kr. blir förstärkningen av familjens

disponibla medel drygt 4 000 kr. Har den studerande maken tidigare haft en årsin- komst av 24 000 kr. innebär utredningens förslag, att den inkomstförsämring som upp- står vid övergång från förvärvsarbete till studier minskar från 9 600 kr. till 5 500 kr. Den föreslagna gränsen, där reduceringen av studiemedel påbörjas, innebär således en betydande förbättring för stora grupper stu- derande. Studiemedelsutredningens förslag anknyter också till den av riksförsäkringsver- ket (Rfv) framräknade genomsnittliga in- komsten för förvärvsarbetande män i ålders-

Figurer till tabellerna 8.5 A och B A Reduktion mot makes inkomst vid olika reduktionstakt, fribelopp 140 %

Studie- medel

10 OOO-L--

5 OOO-— Makes brutto- inkomst 1 [ I 1 f = % ———20 '000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 B Reduktion mot makes inkomst vid olika reduktionstakt, fribelopp 170 % Studie- medel 10 000--_ ___ _ 5 OOO-- Makes brutto- inkomst l + % ' l . = --—20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

Tabell 8.5C Reduktion av studiemedel mot makes inkomst vid olika reduktionstakt. Basbelopp 6 900 kr. Fribelopp 230 % (Beloppen avser år)

Makes Makes studiemedel brutto- inkomst Reduktion Reduktion Reduktion Reduktion 2/5 1/3 1/4 1/5 31 740 9 660 9 660 9 660 9 660 35 000 8 356 8 573 8 845 9 008 40 000 6 356 6 907 7 595 8 008 45 000 4 356 5 240 6 345 7 008 50 000 2 356 3 573 5 095 6 008 55 000 356 1 907 3 845 5 008 60 000 — — 2 595 4 008 65 000 — — 1 345 3 008 70 000 — — — 2 008 75 000 — _ A 1 008 80 000 — — — —

Tabell 8.5D Reduktion av studiemedel mot makes inkomst vid olika reduktionstakt. Basbelopp 6 900 kr. Fribelopp 250 % (Beloppen avser år)

Makes Makes studiemedel brutto- inkomst Reduktion Reduktion Reduktion Reduktion 2/5 1/3 1/4 1/5 34 500 9 660 9 660 9 660 9 660 35 000 9 460 9 433 9 535 9 560 40 000 7 460 7 827 8 285 8 560 45 000 5 460 6 160 7 035 7 560 50 000 3 460 4 493 5 785 6 560 55 000 1460 2 827 4 535 5 560 60 000 — 1 160 3 285 4 560 65 000 — — 2 035 3 560 70 000 — — 785 2 560 75 000 — — — 1 560 80 000 — — —- 560 85 000 — » — —-

gruppen 30 till 49 år. Enligt Rfvs beräkning- ar för år 1970 var den genomsnittliga årsin- komsten för anställda i åldern 30—49 år 31 800 kr.

8.433 Minimibelopp under vissa förutsätt- ningar

Den av utredningen förordade fribelopps- gränsen medför, som tidigare redovisats, att studiemedel ej utgår om maken har en årsinkomst överstigande 59 685 kr. Stude- rande som har förvärvsarbetande make med en årsinkomst överstigande 59 685 kr. kan

således inte erhålla studiemedel med hänsyn till de föreslagna reduktionsreglerna. I åtskil- liga fall har makeprövningen medfört att den icke förvärvsarbetande maken inte fått tillgång till medel för att täcka de direkta studiekostnaderna och därför fått avstå från studier. Orsaken är att den förvärvsarbetande maken med hög inkomst trots sin skyldighet, ställt sig helt avvisande till att lämna ens de medel som maken behövt för de direkta studiekostnaderna. Utredningen har funnit detta förhållande otillfredsställande och fö- reslår därför att ett minimibelopp i form av extra studiemedel utgår till den som pga makes inkomst ej kan erhålla studiemedel.

Figurer till tabellerna 8.5 C och D C Reduktion mot makes inkomst vid olika reduktionstakt, fribelopp 230 %

Studie- medel 10 000-_-_ ________ 5 OOO-- Makes "5 brutto- inkomst : % : + I r % -——20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

D Reduktion mot makes inkomst vid olika reduktionstakt, fribelopp 250 %

Studie- medel 10 0004'; __________ 5 000 -— Makes brutto- inkomst : lr % : . % : ———20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

Genom att också förorda en metod med minimibelopp har utredningen velat träffa en medelväg mellan de olika behov som tidigare berörda grupper uppvisar. Det måste nämli- gen anses vara av väsentlig betydelse att ett minimibelopp införs istudiemedelssystemet för att främst gruppen hemmavarande kvin- nor skall få möjlighet att på egen hand bekosta de extra utgifter utbildningen med- för för familjen. Dessa utgifter består främst av kostnader för litteratur, som kan beräknas till 300—700 kr. årligen, terminsavgifter och resor mellan hemmet och läroanstalten. Det är att märka att ett sådant minimibelopp inte ökar familjens köpkraft för andra ända- mål, eftersom studiemedlen i dessa fall en- dast täcker de merutgifter som uppstår vid studier.

Ett system med minimibelopp svarar också bättre mot principerna i systemet med utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskun- görelsen, där alltid halva grundbeloppet och fullt barntillägg utgår oavsett den andre makens ekonomiska förhållanden. Rätten till minimibelopp svarar ännu bättre mot de förslag till nya bestämmelser för utbildnings- bidrag som redovisats under 8.2.4

Enligt Kungl Maj:ts brev av den 29.9 1967 utgår utbildningsbidrag endast i undan- tagsfall för studier vid studiemedelsberätti- gad läroanstalt. Det kan därför vara motive- rat att också studiemedelssystemet har nå- gon form av oreducerbart minimibelopp som åtminstone täcker merkostnaderna för studi- erna.

Ytterligare en aspekt, som motiverar ett minimibelopp, är CSNs förslag om överfö- rande av s k äldre studerande inorn studie- hjälpssystemet till studiemedelssystemet. En- ligt nuvarande bestämmelser i studiehjälps- reglementet utgår bidraget om 175 kr. i månaden till dessa studerande oavsett den andre makens ekonomiska förhållanden. Ändras inte behovsprövningsreglerna i stu- diemedelssystemet, kommer många att efter en överföring mista den ekonomiska stimu- lans ett studiestöd utgör. Särskilt kommer kvinnliga studerande att drabbas. Med ett minimibelopp, om än återbetalningspliktigt,

kommer ett visst ekonomiskt stöd även i fortsättningen denna grupp tillgodo.

Det kan också påpekas att det inom garantilånens ram i det äldre studiestödsyste- met fanns en möjlighet för de dåvarande statsstipendienämnderna att bevilja ett min- dre lån till den vars make hade relativt hög inkomst. Systemet befanns fylla ett motive- rat behov. Ett minimibelopp i studiemedels- systemet skulle fylla samma funktion, nämli- gen att bereda studerande vars make har relativt hög årsinkomst möjlighet att själv betala sina direkta studiekostnader.

Med stöd av det nu anförda föreslår studiemedelsutredningen, att minimibelop- pet sätts så att det täcker de direkta studie— kostnaderna. Dessa har utredningen tidigare beräknat till omkring 1 000 kr. per läsår. Av praktiska skäl föreslår utredningen att mini- mibeloppet utgår vid heltidsstudier med 10% av basbeloppet per termin och vid deltidsstudier med 5 % av basbeloppet per termin; alltså för heltidsstuderande med 690 kr. per termin och för deltidsstuderande med 345 kr. per termin vid basbeloppet 6 900 kr. Hela minimibeloppet, eller den del av mini- mibeloppet som utgår utöver ordinarie stu- diemedel, skall sammanlagt utgöra 10 % resp 5 % av basbeloppet. (se tabell 8.6 (heltidsstu- derande) och 8.7 (deltidsstuderande) Mini— mibeloppet skall alltid utgå i form av extra studiemedel och vara återbetalningspliktigt. Minimibeloppet, eller del därav, skall inte utgå om studiemedlen också reduceras med hänsyn till egen inkomst eller egen förmö- genhet. Studiemedelsutredningen menar där- emot att varken makes inkomst eller förmö- genhet skall utgöra hinder för rätt till mini- mibelopp.

Minimibeloppet, eller del därav, skall av den som önskar få detta belopp, sökas samtidigt med ordinarie studiemedel. Studie- medelsnämnd skall således vid prövning av rätten till studiemedel kunna bevilja hela minimibeloppet, eller del därav, så att ordi- narie studiemedel och del av minimibeloppet utgör 10 % för heltidsstuderande och 5 % för deltidsstuderande av basbeloppet per termin.

Tabell 8.6 Effekten av studiemedelsutredningens förslag avseende reduktion av studiemedel mot makes inkomst i förhållande till nuvarande regler. Familjen saknar barn under 16 år.

Makes Makes Studiemedel Gemensam behållning Ekonomisk för- brutto- netto- (inkomst efter skatt och ändring på fa- inkomst inkomstl studiemedel) miljens behåll- Nuvarande Utredningens Nuvarande Utredningens ning enligt ut- regler förslag regler förslag redningsförsla- get fribelopp fribelopp fribelopp fribelopp 140% 230% 140% 230% 19 320 15 096 9 660 9 660 24 756 24 756 ingen 25 000 18 172 7 767 9 660 25 939 27 832 + 1 893 31 740 21 108 5 520 9 660 26 628 30 768 + 4 140 35 000 22124 4 433 8 573 26 557 30 679 + 4122 40 000 24 220 2 767 6 907 26 987 31 127 + 4 140 45 000 26 292 1 100 5 240 27 392 31532 + 4140 50000 28 412 — 3573 28412 31985 + 3573 55 000 30 472 — 1907 30 472 32 379 + 1 907 60 000 32 568 — 1380 32 568 33 948 + 1380 65 000 33 932 —- 1380 33 932 35 312 + 1380 70 000 35 980 — 1 380 35 980 37 360 + 1 380 75 000 37 788 — 1380 37 788 39168 + 1 380

! Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971 Kommunal utdebitering = 22.50 kr. per skattekrona

8.434 Deltidsstudiemedel

Studiemedelsutredningen framlade i delbe- tänkande "Vissa frågor rörande studieme- del” (stencil Utbildningsdepartementet 1970:13) förslag om bla studiemedel till deltidsstuderande. Riksdagen har senare be- slutat i frågan (prop l97lz37, Sfu 1971-128). Deltidsstudiemedel utgörs av hälften av maximibeloppet för heltidsstudiemedel. Fri- beloppet för makes inkomst när det gäller rätt till deltidsstudiemedel fastställdes så att deltidsstudiemedel i princip skulle vara redu- cerade till 0 kr. vid den inkomst då heltids- studiemedel ej utgår. Fribeloppet vid ”make- prövning” avseende deltidsstudiemedel skul- le därför ha varit 245 % men fastställdes av praktiska skäl till 250 % av basbeloppet per termin.

Studiemedelsutredningen föreslår i'före— liggande betänkande att fribeloppet för ma- kes inkomst när det gäller rätt till heltidsstu- diemedel höjs från nuvarande 140 % till 230 % av basbeloppet per termin. I enlighet med tidigare principer avseende deltidsstu-

diemedel menar utredningen, att fribeloppet vid makeprövning bör anpassas efter de riktlinjer utredningen nu redovisat. För fri- beloppet gällande makes inkomst vid ansö- kan av deltidsstudiemedel föreslås följaktli- gen en höjning så att det med nuvarande basbelopp motsvarar den inkomst,.vid vilken heltidsstudiemedlen är reducerade till hälf- ten, dvs till en inkomst som motsvarar 335 % av basbeloppet per termin eller en bruttoin- komst på 46 230 kr. per år. Konsekvenserna av detta förslag redovisas i tabellerna 8.7 och 8.8.

Om studiemedelsutredningens förslag om höjning av totalbeloppet (kap 7) genomförs innebär det att fribeloppet vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst höjs till 342,5 % av basbeloppet per termin eller vid en bruttoinkomst på 47 265 kr. per år. Detta fribelopp motsvarar således den in- komst, vid vilken heltidsstudiemedlen är reducerade till hälften om studiemedlen är 75 % av basbeloppet per termin eller 10 350 kr. per år. Av praktiska skäl föreslår utred- ningen att fribeloppet justeras till 345 % av

Figurer till tabell 8.6 A Utredningens förslag aVSeende reduktion mot makes inkomst i förhållande till nuvarande

regler Studie- medel 10 OOO-- 5 OOO-- Makes brutto— inkomst : % l l l l % —--20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

B Effekter på familjens gemensamma behållning (studiemedel och makes nettoinkomst) av utredningens förslagi förhållande till nuvarande regler

, l / ' j / / , Studiemedel / f och makes / l nettoinkomst l i 35 ooo-- ] Utredningens , förslag ; 30 0004- Nuvarande regler 25 OOO—r- / / I, Makes / brutto- | I inkomst ' l % l i % % % '—- — 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

Studiemedel ll 10 OOO—r- _ _ _ _ _ _ !Heltidsstudiemedel 8 OOO-— 6 OOO—l- Deltidsstudiemedel l— _____________ 4 OOO—v Minimibelopp 2 OOO—l— Heltid - Deltid & , [ Makes bruttoinkomst | I | 1 | | _ — --20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

basbeloppet per termin, motsvarande en bruttoårsinkomst på 47 610 kr. Konsekven- serna av utredningens förslag sammanlagt avseende deltidsstudiemedel redovisas i kap 9 tabellerna 18, 19,20 och 21.

Det under avsnitt 8.433 föreslagna mini- mibeloppet föreslås utgå med 5 % per ter- min, eller vid nuvarande basbelopp 690 kr. per år, till den som är deltidsstuderande och som p ga makes inkomst och förmögenhet ej kan beviljas ordinarie studiemedel.

8.4.3.5 Sammanboendebegreppet inom stu- diemedelssystemet

Utredningen har i avsnitt 8.3.2 antytt beho- vet av ändrade regler beträffande hur studie- medelstagare, som utan att vara gift lever tillsammans med annan person, i fortsätt- ningen skall behandlas avseende rätten till

Tabell 8.7 'Reduktion av studiemedel och deltidsstudiemedel mot makes inkomst en- ligt studiemedelsutredningens förslag. Farnil- jen saknar barn under 16 år. Basbelopp 6 900 kr. (Beloppen avser år)

Makes Heltids— Deltids- brutto- studiemedel studiemedel inkomst Fribelopp 230 % Fribelopp 335 % Grundbelopp 10 % Grundbelopp 5 %

31 740 9 660 4 830 35 000 8 573 4 830 40 000 6 907 4 830 46 230 4 830 4 830 50 000 3 573 3 573 55 000 1 907 1 907 60 000 1 380 690 65 000 1 380 690 70 000 1 380 690 75 000 1 380 690

studiemedel. Vidare har utredningen ansett det vara påkallat med en översyn av nuvaran- de regler för behovsprövning beträffande

Tabell 8.8 Effekter av studiemedelsutredningens förslag avseende reduktion av deltidsstudie- medel mot makes inkomst i förhållande till nuvarande regler. Familjen saknar barn under 16 år. Basbelopp 6 900 kr (Beloppen avser år)

Makes Makes Deltidsstudiemedel Gemensam behållning Ekonomisk brutto- netto— (inkomst efter skatt och studic- förändring inkomst inkomst medel) på familjens Nuvarande Utredningens Nuvarande Utredningens belliallnrngd regler förslag regler förslag "? rgtfutrlt _ fribelopp fribelopp fribelopp fribelopp nmgs ors aget 250 % 335 % 250 % 335 %

34 500 22 400 4 830 4 830 27 234 27 234 ingen 35 000 22 124 4 663 4 830 26 787 26 954 + 167 40 000 24 220 2 997 4 830 27 217 29 050 +1 833 45 000 26 292 1330 4 830 27 622 31 122 +3 500 46230 26814 920 4830 27 734 31744 +4 010 50000 28 412 _. 3573 28 412 31985 +3 573 55 000 30 472 _ 1 907 30 472 32 379 +1 907 60 000 32 568 — 690 32 568 33 258 + 690 65 000 33 932 _ 690 33 932 34 622 + 690 70 000 35 980 _ 690 35 980 36 670 + 690 75 000 37 788 _ 690 37 788 38 478 + 690

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär'A-skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22.50 kr. per skattekrona.

gifta, ej sammanboende makar.

[ studiemedelsförordningen saknas be- stämmelser om att studiemedel skall behovs- prövas gentemot inkomst och förmögenhet hos person med vilken sökande sammanbor utan att vara gift. Fn sker således ingen prövning mot båda parternas ekonomi även om de lever tillsammans i ett äkten— skapsliknande förhållande, med bl a gemen- sam ekonomi. Däremot jämställs samman- boende personer med gifta iskattehänseen- de, om de tidigare varit gifta med varandra, eller har eller har haft barn tillsammans. Den förvärvsarbetande parten erhåller då en skat- tereduktion, om den studerande parten har en nettoinkomst om högst 2 000 kr. I studiemedelshänseende jämställs inte sam— manboende personer med gifta varför de oberoende av varandras ekonomi kan erhålla studiemedel. Dessutom erhåller den förvärvs- arbetande parten en skattereduktion. Enligt studiemedelsutredningens mening kan det inte vara riktigt att de som sammanbor, utan att vara gifta, i ena fallet skall likställas med gifta och då erhålla en förmån, och i andra fallet betraktas som ogifta och då kunna

erhålla en annan förmån. Det principiellt riktiga bör vara att regler med anknytning till samma problem är så enhetliga som möjligt. Med tanke på att utredningen föror- dat att prövning mot makes ekonomi även i fortsättningen skall behållas i studiemedels- systemet, föreslår utredningen att samboen- det även regleras i fråga om rätten till studiemedel. Lämplig utgångspunkt för ut— formning av bestämmelser bör kunna hämtas i 655 kommunalskattelagen, som reglerar samma förhållande i skattehänseende. Enligt denna lag likställes med gifta de som, utan att vara gifta, lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller har haft barn.

Beträffande frågan om hur gifta,under studie— tiden ej sammanboende, i fortsättningen bör bedömas avseende rätten till studiemedel, anser utredningen att det inte finns skäl för att man skall särskilja dem från gift samman- boende studerande. Giftermålsbalkens be- stämmelser i kapitel 5:2, om makars ekono- miska ansvar gentemot varandra, äger tillämpning även i sådana fall där makarna lever åtskilda utan söndring, t ex under tiden

Figurer till tabell 8.8 A Reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst enligt nuvarande regler och utredningens förslag

Deltids- studiemedel 6 OOO-— 4 OOO-— Nuvarande regler Utredningens 2 000—- förslag Makes bruttoinkomst [ l l l l _l L; ———20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

B Gemensam behållning (inkomst efter skatt och deltidsstudiemedel) vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst enligt nuvarande regler och utredningens förslag.

Deltidsstudiemedel och makes netto- inkomst i 35 OOO-* Utredningens förslag 30 0001" Nuvarande regler / / / 25 ooo-- // I / / / // Makes ' / brutto- | // inkomst ' i i : # i i i — _ — 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

arbetsförhållandena tvingat dem att bo var för sig. Samma förhållande gäller om makar- na lever åtskilda p g a studier, tex om ene maken studerar på annan ort än makarnas gemensamma bostadsort. Dessa principer har emellertid inte vunnit tillämpning vid bevil- jandet av ordinarie studiemedel. Detta anser studiemedelsutredningen vara en brist dels med tanke på önskemål om lika bestämmel- ser inom all lagstiftning, dels med tanke på de möjligheter som nu föreligger att undgå prövning gentemot makes ekonomi enligt gällande bestämmelser. Däremot har regeln enligt GB 522 vunnit tillämpning vid beviljan- det av extra studiemedel p g a dubbel bosätt— ning. Det är då att märka att man förutsätter att studiemedelstagaren anses ha underhålls- ansvar för hemmavarande make och barn, medan man inte förutsätter samma ansvar för den förvärvsarbetande maken vid bevil— jandet av ordinarie studiemedel, om makarna lever åtskilda under studietiden. Studieme- delsutredningen har funnit nuvarande regler vara inkonsekventa och stridande mot gällan- de praxis inom äktenskapslagstiftningen. Ut- redningen föreslår därför att gifta, ej sam- manboende makar i fortsättningen behandlas enligt samma bestämmelser som gifta sam- manboende. Sammanbor ej makarna pga hemskillnad, och skilsmässodom ej avkun- nats, bör synnerliga skäl anses föreligga för att bortse från makens ekonomi, varför extra studiemedel bör kunna utgå, antingen till maximalt belopp som följer av 9 och 10% Smf eller till den del som reduceras pga makens ekonomi.

Vidare föreslår utredningen att prövning mot makes ekonomi skall ske först från och med de studiemedel, som avser vårterminen året efter det år äktenskapet ingicks. På detta sätt uppnås likhet med nu gällande skatteregler. Studiemedelsutredningen har erfarit av studiemedelsnämndernas tillämp— ning av gällande bestämmelser, att de som ingår äktenskap under ett kalenderår ofta drabbas hårt genom att behovsprövningsreg- lerna gäller från den stund äktenskapet ingicks. FörvärVSarbetar ena maken erhålles i regel skattereduktion först året efter. Dessa

ekonomiska konsekvenser har ibland lett till att studerande skjutit på giftermålet till den tidpunkt skattereglerna i detta avseende bli- vit förmånligare.

8.5 Sammanfattning

I detta kapitel behandlar studiemedelsutred- ningen frågan om behovsprövning gentemot makes inkomst. Denna fråga är en av de punkter i studiemedelssystemet som utsatts för omfattande kritik.

Denna kritik har huvudsakligen varit av principiell natur, då man menat att makarna i ett äktenskap bör betraktas som självständi- ga i ekonomiskt avseende. Som princip, me- nar kritikerna, har den nuvarande samman- kopplingen kommit att framstå som allt mer främmande för modernt tänkesätt. Man framhåller att varje person bör, oavsett civil— stånd och försörjningsplikt, betraktas som självständig individ även i utbildningshän- seende. Därför vore det angeläget att sådana förändringar vidtogs att studiemedelsbehovet för gifta studerande bedöms oberoende av makes inkomst- och förmögenhetsvillkor. I den principiella kritiken har den nyligen införda skattereformen använts som exempel på det nya tänkesätt om makars ekonomiska självständighet, som också borde omfatta studiemedelssystemet.

Kritik mot nuvarande behovsprövnings- regler har också framförts i anslutning till konkreta fall, där hänsynstagandet till ma- kens ekonomi utgjort hinder för eller försvå- rat den andre makens möjlighet att själv finansiera sina studier genom studiemedel. Reglerna anses sålunda verka i negativ rikt- ning på benägenheten hos framför allt gifta hemmavarande kvinnor att påbörja studier.

Det finns även andra skäl som talar för behovsprövningen gentemot makes ekonomi skall bringas att upphöra. Studiemedelsut- redningen delar den principiella inställningen att alla så långt det är möjligt betraktas som ekonomiskt självständig individer. Men det finns också skäl, enligt utredningens mening, som talar för ett bibehållande av någon form

Såväl inom äktenskapslagstiftningen som skattelagstiftningen finns fortfarande bestäm- melser, som man inte kan bortse ifrån vid en diskussion om makars ekonomiska självstän- dighet. Dessa bestämmelser talar för ett bibehållande av någon form av behovspröv- ning. Ett annat betydelsefull skäl är den kostnadsökning ett slopande av behovspröv- ningen sannolikt skulle föra med sig. Utred- ningen har beräknat denna kostnadsökning till 114 milj kr. för budgetåret 1972/73.

Ett ytterligare argument mot ett fullstän- digt borttagande av behovsprövningen gent- emot makes ekonomi är, att ett sådant bort- tagande i sin yttersta konsekvens kan få vissa oönskade effekter, vilka för stora samhälls- grupper skulle upplevas som omotiverade. Enligt utredningens mening kan det inte te sig rimligt att genomföra en reform som resulterar i att tillgodose inkomstgrupper, där det ekonomiska behovet av studiestöd ej föreligger eller är betydligt mindre än i de svagare inkomstgrupperna i samhället.

Vid övervägande av skälen för och emot behovsprövning har studiemedelsutredningen kommit till den slutsatsen, att det i dagens läge inte finns tillräckligt starka motiv för att helt slopa behovsprövningen avseende ma- kes ekonomi. Däremot har utredningen fun- nit att nuvarande regler för prövning gent- emot makes inkomst är alltför restriktiva. Att studiestödet minskar vid så låga in- komster som fn är fallet, dvs vid en årsin- komst av 19 320 kr., finner utredningen ej motiverat.

Studiemedelsutredningens grundläggande utgångspunkt vid fastställandet av nya be- hovsprövningsregler avseende makes inkomst är den att övergång från förvärvsarbete till studier med statligt studiestöd skall kunna vara möjlig, även när maken har en inkomst av måttlig omfattning. För att åstadkomma en bättre anpassning till inkomststrukturen i samhället av den gräns under vilken prövning mot makes inkomst ej förekommer, dvs fribeloppsgränsen, föreslår utredningen att denna höjs från nuvarande 140 % av basbe- loppet per termin till 230 %. Detta fribelopp

överensstämmer med målsättningen i 1970 års skattereform, där det grundläggande mo— tivet var att skapa högre levnadsstandard för grupper med en årsinkomst under 30 000 kr, dvs balanspunkten.

Vid ett fribelopp om 230 % av basbelop- pet per termin påbörjas sålunda reducering av studiemedel när makes årsinkomst översti- ger 31 740 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. Studiemedlen är då reducerade till hälften då maken har en årsinkomst om 46 200 kr. och

upphör att utgå när makens årsinkomst över- stiger 59 685 kr. ] tabell 8.6 (sid 145) visas effekten av utredningens förslag.

Som komplement till nu nämnda höjning av fribeloppsgränsen vid prövning gentemot makes inkomst föreslår studiemedelsutred- ningen att ett minimibelopp om 10 % av basbeloppet per termin, eller 690 kr. vid basbeloppet 6 900 kr., utgår om maken har en så hög inkomst att detta belopp eljest inte utgår. Inkomstgränsen går vid ca 60 000 kr. vid nämnda basbelopp. Minimibeloppet är avsett att täcka de direkta kostnader som är förenade med studier. Studiemedelsutred— ningen har funnit det vara av väsentlig bety- delse att ett minimibelopp införs i studieme- delsystemet för att främst gruppen hemma- varande kvinnor skall få möjlighet att på egen hand bekosta de extra utgifter utbild- ningen medför för familjen. Dessa kostnader har utredningen beräknat till ca 1000 kr. per läsår.

För deltidsstuderande innebär studieme- delsutredningens förslag att för deltidsstudie— medel fribeloppsgränsen för makes inkomst sätts till 335 % av basbeloppet, eller f.n. 46 320 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. Minimi- beloppet föreslås utgå med 5 % av basbeloppet per termin, eller 690 kr. per läsår.

Om studiemedelsutredningens förslag om höjning av totalbeloppet (kap 7) genomförs innebär det att fribeloppet vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst höjs till 342,5 % av basbeloppet per termin eller vid en bruttoinkomst på 47 265 kr. per år. Detta fribelopp motsvarar således den in- komst, vid vilken heltidsstudiemedlen är reducerade till hälften om studiemedlen är

75 % av basbeloppet per termin eller 10 350 kr. per år. Av praktiska skäl föreslår utred— ningen att fribeloppet justeras till 345 % av basbeloppet per termin, motsvarande en bruttoårsinkomst på 47 610 kr. Konsekven- serna av utredningens förslag sammanlagt avseende deltidsstudiemedel redovisas i kap 9 tabellerna 18, 19, 20 och 21.

Studiemedelsutredningen har också be— handlat sammanboendebegreppet inom stu- diemedelssystemet. Nuvarande utformning av prövningsreglerna gentemot makes inkomst och förmögenhet tar endast hänsyn till om makarna sammanbor under studietiden. Bor makarna åtskilda sker således ej någon pröv- ning. Samma är förhållandet om en studie- medelstagare sammanbor med annan person. Utredningen har därför funnit att dessa be- stämmelser är mindre tillfredsställande.

Utredningen föreslår därför att prövning gentemot makes inkomst och förmögenheti fortsättningen sker även i det fall makarna pga studierna lever åtskilda samt att be- hovsprövningen avseende samboendet regle- ras i enlighet med bestämmelserna i 655 kommunalskattelagen. Enligt denna lag lik- ställs med gifta de som, utan att vara gifta, har gemensamt hushåll, om de tidigare varit gifta med varandra eller om de gemensamt har eller har haft barn.

Vidare har utredningen funnit det lämp- ligt att prövning gentemot makes inkomst sker först beträffande de studiemedel som beviljas för vårterminen året efter det då äktenskapet ingicks.

9. Barntillägget inom studiemedelssystemet

9.1. Inledning

Bakgrunden till studiesociala utredningens förslag avseende studerande med barn be- handlas i kapitel 8.1.1. Beträffande barntill- läggets storlek hämtade studiesociala utred- ningen ledning från liknande förmåner inom den allmänna försäkringen. Beloppet kom att fastställas till 25 % av basbeloppet per år, dvs samma belopp som barnpensionen inom folkpensioneringen. Barntillägget utgår så— lunda med basbeloppet 6 900 kr. (juli 1971) med 1 725 kr. för år räknat.

Barntillägget utgår enligt 105 Smf till studerande som har vårdnaden om barn, som inte fyllt 16 år, eller är pliktig att utgiva underhållsbidrag till barn. Bamtillägg utgår endast till en av makarna, i första hand mannen, om båda är berättigade till studie- medel. De allmänna förutsättningama för rätt till studiemedel skall givetvis först före- ligga.

Barntillägget är inkomstprövat och prövas samtidigt som prövning av studiemedel sker med hänsyn till egen och makes ekonomi. Då reduktion sker reduceras dock bamtilläg- get i sista hand. Enligt 17 & Smf — den s. k. femprocentsregeln — utbetalas inga studie— medel om beloppet understiger 5 % av basbe- loppet. Undantag från denna regel är studie- medel med barntillägg som reduceras enligt följande: då avdrag överstiger det maximala studiemedelsbeloppet reduceras barntillägget med det överskjutande beloppet, tills barn-

tillägget reducerats till 5 % av basbeloppet, dvs 345 kr. med nuvarande basbelopp. Fem- procentsregeln tillämpas således i sista hand. Så länge barntillägg utbetalas erhålles även reducerade studiebidrag. Verkningarna av nuvarande regler belyses i tabell 9.1.

Studiemedelsutredningen föreslog i delbe- tänkandet ”Vissa frågor rörande studieme- del” (Stencil Utbildningsdepartementet 1970:13) att studiemedel till deltidsstude- rande skulle utgå med hälften av maximalt belopp för studiemedel. Beträffande barn- tillägg till deltidsstuderande med barn före- slogs att detta skulle utgå med samma belopp som till studerande med maximalt studiemedelsbelopp, dvs 25 % av basbelop- pet per år. Skälet härtill var att det skulle medföra administrativa problem och merar- bete för studiemedelsnämnderna som inte skulle stå i relation till de små belopp, som skulle vinnas genom att barntillägget minska- des. Utredningen hänvisade samtidigt till sitt huvudbetänkande i vilket utredningen skulle behandla frågan huruvida barntillägget enligt 10 & Smf är väl avvägt för samtliga studeran- de med barn.

Propositionens lydelse kom att överens- stämma med studiemedelsutredningens för— slag avseende storleken av barntillägg till deltidsstuderande med barn.

Tabell 9.1 Reduktion av studiemedel med ett barntillägg mot makes inkomst vid nuvarande fribelopp. Basbeloppet = 6 900 kr. (Beloppen avser år)

Makes Studie- Barn- Studiemedel brutto- medel tillägg med ett inkomst barntillägg 19 320 9 660 1725 11385 20000 9433 1725 11158 25 000 7 767 1725 9 492 30 000 6 100 1 725 7 825 35 000 4 433 1725 6158 40 000 2 767 1 725 4 492 45 000 1 100 1 725 2 825 48 300 0 1 725 1 725 50000 (—567) (1 725 — 567) 1 158 52 440 (1725—345) 0 0 55 000 — — — Figur till tabell 9.1 Studiemedel och ett barn- tillägg 12 OOO—— 10 OOO—r- 8 OOO-- 6 OOO-— 4 OOO-— 2 000—- Makes brutto- inkomst % + % l : 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 154 SOU 1971:87

9.2 Samhällets stöd till barnen 9.2.1 Inledning

En medveten familjepolitik började bedrivas i Sverige först vid mitten av 1930-talet. Utgångspunkten för den familjepolitiska ak- tiviteten var de låga födelsetalen. Syftet var främst att öka nativiteten. Efter förslag främst av 1935 års befolkningskommission genomfördes åtgärder för att förbättra barn- familjernas levnadsvillkor.

Innan dessa reformer hunnit omsättasi praktiken hade födelsetalen visat en viss uppgång. Med krigsutbrottet sjönk födelseta- len åter och 1941 års befolkningsutredning tillsattes för att fullfölja reformarbetet.

Motiven för ett utvidgat bamstöd var enligt befolkningsutredningen dels befolkningspoli- tiska skäl, som borde syfta till att motverka folkminskning, dels rättviseskäl, som innebar att man strävade efter att ge barnlösa och barnrika familjer samma standard, och dels socialpolitiska skäl, som innebar att man skulle garantera alla medborgare en minimi- standard.

De befolkningspolitiska skälen har succes- sivt fått träda i bakgrunden till förmån för rättvise- och valfrihetsmotiv. Detta förhållan- de belyses bla av direktiven till familjepoli- tiska kommittén (se direktiv Riksdagsberät- telse 19651536) för samhällets stöd till bar- nen.

Utredningen övergår nu till att beskriva de viktigare formerna för samhällets nuva- rande stöd till barnen.

9.2.2. Allmänna barnbidrag

Det allmänna barnbidraget, som infördes 1948, är samhällets mest betydelsefulla eko- nomiska stöd till barnfamiljerna. Barnbidra- gen utgår för alla barn under 16 år och utbetalas till den som har vårdnaden om barnet. Om barnet vårdas gemensamt av föräldrarna, utgår bidraget i regel till mo- dern. I samband med skatteomläggningen 1971 höjdes barnbidraget till 1 200 kr. per

barn och år. Någon inkomstprövning före- kommer inte och bidragen är skattefria. Bidragsbestämmelserna återfinns i lagen om allmänna barnbidrag (19471529; ändrad se- nast 1970:146).

9.2.3. Studiestöd

Det allmänna barnbidraget upphör att utgå när barnet uppnår lö-årsåldern. De flesta ungdomar fortsätter idag sin skolgång efter det att de fyllt 16 år. För dem finns ett statligt studiestöd som kallas förlängt barnbi- drag. Det förlängda barnbidraget är den del av studiestödet som står familjepolitiken närmast och är avsett för ungdomar över 16 år som fortfarande går kvar i grundskolan. För ungdomar över 16 år som studerar vid gymnasieskolan eller motsvarande utgår stu- diestöd i form av studiebidrag som inte är behovsprövat och utgår med samma summa som förlängt barnbidrag. Därtill kommer be- hovsprövad studiehjälp. Studiehjälpssyste- met beskrivs utförligt i kapitel 2.3.

9.2.4. Bostadstillägg

En annan viktig del av samhällets stöd till barnfamiljerna är det nya statliga bostads- rillägget fr o m 1.1.1969. Bostadstillägget är inkomstprövat, och i första hand avsett för barnfamiljer med lägre inkomster och flera barn. Stödet är utformat så att det medverkar till att höja familjens bostadsstan- dard.

Grundbeloppet är 720 kr. per år för familjer med ett barn under 16 år. Beloppet ökar med 240 kr. per år för varje ytterligare barn under 16 år. Grundbeloppet utgår utan särskilda bostadsvillkor.

Bidrag utöver grundbeloppet kan utgå och då gäller att bostaden måste ha vatten och avlopp. Om familjen dessutom uppfyller kraven på att ej vara trångbodd och att det till bostaden finns tillgång till badrum eller duschrum, så erhålls för varje rum utöver det första ytterligare 720 kr. per år upp till ett visst rumsantal.

Helt bostadstillägg utgår upp till en be- skattningsbar årsinkomst av 8 000 kr. Detta motsvarar i årsinkomst ca 18000 kr. Bo- stadstillägget reduceras därefter successivt för varje ökning av den beskattningsbara inkomsten. I 1971 års statsverksporposition föreslås att inkomstgränsen för oreducerat bostadstillägg from 1.1.1972 skall höjas från 8 000 kr. till 10 000 kr., vilket motsva- rar en årsinkomst av ca 20 000 kr.

Utöver det statliga bostadsstödet finns kommunala bostadstillägg. I syfte att stimule- ra kommunerna att ge ett kompletterande bo- stadstillägg till barnfamiljer med höga bo- stadskostnader utgår statsbidrag till kom- munerna. Bidraget är 50 % av kommunernas kostnader för det kommunala bostadstilläg- get. Under år 1970 utgick kommunala bo- stadstillägg i samtliga kommuner utom tre.

lnkomstprövningen är densamma som för det statliga bostadstillägget, men för kom- munala bostadstillägget fordras alltid den standard som gäller för rätt till högsta statliga bostadstillägg. Vid en reduktion minskas i första hand det statliga bidraget.

Bostadsstyrelsen har gjort en undersök- ning om barnfamiljer som fick bostadstillägg i maj 1969. Den visar bla att ca 35 % av landets barnfamiljer fick sådant tillägg. Ca 45 % av samtliga tvåbarnsfamiljer och ca 60 % av samtliga familjer med tre eller flera barn fick ekonomiskt stöd. Av de samboen- de familjeförsörjare som fick statligt bostads- tillägg hade 24 % inkomst som understeg gränsen för oreducerat tillägg. Motsvarande

Tabell 9.2 Oreducerat bostadstillägg per familj

Bidragsbestämmelserna finns i kungörel- sen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad senast 1970:177) samt kungörelsen (1968:583) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till barnfamiljer (ändrad 1969z583).

Tillsynsmyndighet är bostadsstyrelsen som även utfärdar tillämpningsbestämmelser.

Bostadstilläggen föreslås förstärkas fro m 1.4.1972 enligt en promemoria som har överlämnats till statsrådet Odhnoff från familjepolitiska kommittén. Enligt denna skall flerbarnsfamiljerna få högre bidrag utan hänsyn till bostadens standard eller storlek. Varje barnfamilj med låga inkomster föreslås få 75 kr. i månaden för varje barn utöver barnbidraget.

9.2.5. Bidragsförskott

Bidragsförskott kan utgå för barn som en- dast en av föräldrarna har vårdnaden om eller som inte står under föräldrarnas vård- nad. Bidraget utgår längst till dess barnet fyllt 18 år. From 1.1.1971 höjdes bidrags- förskottet och utgör fn 40 % av basbeloppet per år enligt lagen om allmän försäkring.

Bidragsförskott beräknades under 1970 utgå till ca 1 15 000 barn, vilket motsvarar ca 6,5 % av totala antalet barn under 16 år. De underhållsskyldiga beräknas betala tillbaka ca 36 % av de utbetalda beloppen. Bidragsbe- stämmelserna återfinns i lagen (1964zl43) om bidragsförskott (ändrad 1970:147).

och år.

Antal boende och antal rum (köket oräknat)

Antal barn under 16 år 1 2 3 4 5

a) Antal boende per rum är mer än två personer och familjen disponerar ett rum 720 960 1 200 1 440 1 680 två rum 720 960 1 920 2 160 2 400 tre rum 720 960 1 920 2 160 3 120

b) Antal boende per rum är högst två personer eller familjen disponerar minst fyra rum 720 1 680 2 640 2 880 3 840

. i l 1 | i l ! i i i i C _

Den allmänna försäkringen har många famil- jepolitiska inslag. Ett av dessa är moder- skapsförsäkringen. Varje barnaföderska, som omfattas av den allmänna försäkringen, har rätt till en moderskapspenning på 1 080 kr. Vid tlerbarnsfödsel utgår ytterligare 540 kr. för varje barn utöver det första. Kvinnor, som på grund av barnsbörd avbryter sitt förvärvsarbete, har rätt till tilläggssjukpen- ning i högst 180 dagar. Detta gäller dock endast kvinnor som minst nio månader före födseln varit placerade i en sjukpenningklass i vilken sjukpenningen överstiger grundsjuk- penningen. Inom den allmänna försäkringens ram finns även ett vårdbidrag i form av invaliditetsersättning som utgår till svårt handikappade barn under 16 år.

9.2.7. Barnpension från folkpensioneringen (AFP)

De allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension skall i fråga om barnpension vara uppfyllda beträffande barnet. Rätt till barnpension föreligger för barn under 16 år, vars fader eller moder eller båda föräldrar avlidit. Barnpension utgör i normalfallen 25 % av basbeloppet för år räknat. För barn vars båda föräldrar avlidit utgör pensionen 35 % av basbeloppet. Barnpensionen är inte inkomstprövad.

9.2.8. Barnpension från tilläggspensionering- en (ATP)

Rätt till barnpension från ATP förutsätter att den avlidne vid sitt frånfälle var berätti- gad till tilläggspension i form av förtidspen- sion (sjukbidrag) eller ålderspension eller att han skulle ha varit berättigad till förtidspen— sion (sjukbidrag) från ATP, om han vid tidpunkten för dödsfallet drabbats av sådan invaliditet som krävs för rätt till sådan pen- sion. Pensionsfallet får inte ha inträffat före den 111962. Rätt till barnpension tillkom-

mer barn under 19 år. Barn har pensionsrätt både efter fader och efter moder. Endast den största av de båda barnpensionerna utges dock i sådant fall.

Barnpensionens storlek är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns och av antalet pensionsberättigade barn. Är ett barn ensamt pensionsberättigat, bli barnets pension 40 % av den avlidnes egenpension från ATP. Detta är fallet bl a om en kvinna avlidit och efterlämnat make och ett pen- sionsberättigat barn. Efterlämnar en man pensionsberättigad änka och ett pensionsbe- rättigat barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de angivna procenttalen med 10 för varje pensionsberättigat barn utöver det för- sta. Det sammanlägda bampensionsbeloppet fördelas lika mellan barnen. Barnpensionen är inte inkomstprövad.

9.2.9. Bamtillägg från folkpensioneringen

Bamtillägg utgår till den som har ålderspen- sion, förtidspension eller sjukbidrag från folkpensioneringen. Bamtillägg utgår för var- je barn under 16 år till den försäkrade eller dennes hustru. Eftersom barntillägget tek- niskt utformats som ett tillägg till försörja— rens folkpension och inte som en barnet tillkommande förmån, skall de allmänna förutsättningarna för rätt till folkpension vara uppfyllda beträffande försörjningen. Den försörjande pensionstagaren skall ha vårdnaden om eller stadigvarande sammanbo med barnet för att rätt till barntillägg skall föreligga. Bamtillägg utgår inte till ålderspen- sion, som uppbärs före fyllda 67 år. Barn- tillägg utgår som regel inte heller till pension, som tillkommer gift kvinna.

Barntillägget utgör 25 % av basbeloppet då fråga är om tillägg till ålderspension, hel förtidspension och helt sjukbidrag. Om bar- net är berättigat till barnpension från folk- pensioneringen, så utgör barntillägget lO % av basbeloppet. Barntillägget är inte in- komstprövat. För att hindra s k överförsäk- ring inom pensionssystemet har dock införts

en särskild bestämmelse om minskning av barntillägget med hänsyn till samtidigt utgå- ende ATP-pension. Barntillägget skall enligt ifrågavarande bestämmelse minskas med hälften av tilläggspensionen i den mån denna för år räknat överstiger halva basbeloppet.

Bestämmelserna om moderskapsförsäk- ring, vårdbidrag, folkpensionering och tilläggspension finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring (ändrad 1970:186).

9.2.10. Familjepensionsfrågor: nya bestämmelser

förslag till

Pensionsförsäkringskommitten behandlar i betänkande ”Familjepensionsfrågor mm” (SOU 1971 :19) frågor rörande familjepensio— neringens utveckling inom den allmänna pensioneringen avseende skillnader mellan män och kvinnor, som finns i nuvarande bestämmelser. Den mest betydande skill- naden härvidlag är att såväl folk— som tilläggspensioneringen har regler för änke- pension under det att någon motsvarande pensionsrätt för efterlevande man inte finns.

Pensionsförsäkringskommittén gör en del långsiktiga bedömanden bl a att änkepen- sioneringen i framtiden, när kvinnorna i högre grad än nu ägnar sig åt förvärvsarbete, bör ersättas med dels en utbyggd barnpensio- nering, dels en oberoende av kön utgående försörjarpension och dels särskilda åtgärder för efterlevande, som på grund av sin ålder eller av andra skäl har särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. När dessa förändringar skall ske kan inte kommittén med bestämd- het förutsäga. De förslag till reformer som kommittén föreslår står emellertid iöverens— stämmelse med de mera långsiktiga bedö- mandena, enligt kommittén.

Kommittén föreslår införandet av en sär- skild pensionsförmån, benämnd barnpen- sionstillägg. Syftet är att förbättra situatio- nen för änklingars familjer samt för familjer, där barnens föräldrar vid enderas död icke varit gifta. Tillägget föreslås utgå till barn- pension i första hand då änkepension ej utgår efter den avlidne och utgå med ett belopp motsvarande 40% av basbeloppet

samt delas lika mellan tilläggsberättigade syskon. Förslaget om barnpensionstillägg an- ses innebära en bättre samordning mellan efterlevnadspension och bidragsförskott.

Vidare föreslås att åldersgränsen för barr.- pension inom folkpensioneringen skall höjas från 16 till 18 år.

Kommittén föreslår att nuvarande be- stämmelser om hustrutillägg skall ges mot- svarande tillämpning beträffande män för att uppnå större jämlikhet mellan man och kvin- na. Hustrutillägget bör ienlighet med detta fortsättningsvis benämnas maketillägg.

Kommittén föreslår dessutom att en nedre åldersgräns för rätt till änkepension till barnlösa änkor skall införas inom tilläggspen- sioneringen och att denna gräns skall sättas vid 36 års ålder, eller samma som inom folkpensioneringen.

Beträffande reglerna om barntillägg till ålders— eller förtidspension föreslår kom- mittén att de ändras så att barntillägg skall kunna utgå även till gift kvinna, som uppbär egenpension.

Till sist föreslår kommittén borttagandet av den s k sextioårsregeln, som innebär att äktenskapet måste ha ingåtts före det man- nen fyllt 60 år, för att rätt till änkepension inom tilläggspensioneringen skall föreligga.

Med anledning av att bidragsförskottet höj- des till 40% av basbeloppet fr o m 1.1.1971 dis- kuterar kommittén huruvida barnpensionen bör följas åt i beloppshänseende. Under den tid då barnpension från folkpensioneringen vanligen var den enda förmån till barnen, som utgick när en av föräldrarna avlidit, framstod det som naturligt att barnpensio- nen utgjorde samma belopp som bidragsför— skottet, anser kommitten. Genom omlägg- ningen av tilläggspensioneringen kvarstår inte längre någon överensstämmelse mellan bi- dragsförskottet och barnpensionens nivå. Re- dan nu är det så att i många fall barnpension från folkpensioneringen och tilläggspensione- ringen tillsammans utgör större belopp än vad som utgått i bidragsförskott innan föräl- dern avled. Med hänsyn till detta förhållande finner kommittén att barnpensionens grund- belopp ej bör höjas.

9.3 Barnkostnader 9.3.1 Inledning

Barnfamiljernas ekonomiska situation och levnadsstandard är beroende av flera fakto- rer. Familjemedlemmarnas inkomster är gi- vetvis av grundläggande betydelse för famil- jens ekonomi. Barnkostnader blir således beroende av vad familjen förmår och vill kosta på barnen. Barnets ålder är dessutom en viktig faktor vid beräkningen av barnkost- nader. För det mindre barnet blir kostnader- na för konsumtionen lägre men ökar succes- sivt med barnets stigande ålder. Kostnader för barnets tillsyn bortfaller först helt då barnet nått 10— 12 årsåldern.

För att kunna få en ungefärlig uppfatt- ning om barnkostnaderna har studiemedels- utredningen funnit det nödvändigt att dela upp kostnaderna för barn dels på utgifter för barnets konsumtion, dels på utgifter för dess tillsyn och vård.

9.3.2. Kostnader för barnets konsumtion

Kostnaderna för barnets konsumtion utgörs dels av vad barnet konsumerar individuellt i fråga om mat, kläder osv, dels av barnets andel i den gemensamma konsumtionen, dvs bostaden m m.

I detta sammanhang kan det vara av intresse att omnämna några kartläggningar som gjorts över barnkostnader i allmänhet. Dessa visar att barnets konsumtionskostna- der stiger kraftigt med barnets ålder.

Socialstyrelsens levnadskostnadsunder- sökning från 1958 är något föråldrad varför vi föredrar att närmare redovisa undersök-

Tabell 9.3 Kostnaderna per barn och år, familjeberedningens enkät 1963.

ningsresultaten från familjeberedningens en- kät 1963. I familjeberedningens enkät be- handlas bl a hur barnkostnaderna fördelar sig bland familjer med olika antal barn i hushållet, kostnaderna per barn fördelade på barn i olika åldrar och barnkostnaderna fördelade på olika socialgruppstillhörighet.

Familjer med 1 eller 2 barn har i stort sett lika kostnader per barn, medan utgifterna per barn därefter sjunker,ju fler barn familjen har. Detta förhållande belyses i tabell 9.3.

Vid uppdelningen av barnkostnaderna på olika åldersgrupper visade det sig att utgifter- na per barn stiger fram till 16-årsåldern. Detta belyses i tabell 9.4. Av tabellen fram- går också att medelkostnaden per barn och år är 3 300 kr.

Slutligen påvisas ett samband mellan barnkostnader och familjens socialgrupp. Se tabell 9.5. Av tabellen framgår att social- gruppstillhörighet i mycket hög grad blir bestämmande för vad ett barn kostar. Famil- jer i socialgrupp I lägger ner ca 40 % mer på varje barn än familjer i socialgrupp III.

Socialförvaltningen i Stockholm har anta- git normer för garanterad levnadsstandard. Enligt dessa beräkningar är minirnikostnaden för barn upp till 9 år 170 kr. i månaden, för barn i åldrarna 10 till 15 år 255 kr. och för barn i åldrarna 16 till 19 år 310 kr. i månaden. Årskostnaderna kommer därvid att motsvara 30 %, 45 % resp. 55 % av basbe- loppet eller 2 040 kr., resp 3 060 kr., resp 3 740 kr. Medelkostnaden per barn skulle enligt dessa normer för garanterad levnads- standard vara knappt 3 000 kr. per år. Nämnda belopp innefattar inte kostnader för bostad. Vid beräkningarna har använts bas- beloppet 6 800 kr.

fördelade på antal barn i hushållet enligt

1 barn 2 barn 3 barn 4 barn Medelkostnad för familjens 2 776 5 601 7 721 7 915 samtliga barn Medelkostnad per barn 2 776 2 801 2 574 1 817 Medelkostnad per barn (omräknat i 1970 års priser, dvs. + 25 %) 3 470 3 501 3 218 2 271

Barnets ålder 0—2 år 3—6 år 7—12 år 13—16 år Totalt Medelkostnad per barn 1 789 2 335 2 796 3 419 2 640 Medelkostnad per barn (omräknat i 1970 års priser, dvs. + 25 %) 2 236 2 919 3 495 4 274 3 300

Tabell 9.5 Kostnaderna per barn och är fördelade på familjens socialgrupp enligt familjebe- redningens enkät 19 63

Social- Social- Social- Jordbrukare grupp I grupp 11 grupp IlI Medelkostnad per barn 3 857 3 003 2 323 1 811 Medelkostnad per barn (omräknat i 1970 års priser, dvs. + 25 %) 4 821 3 754 2 904 2 264

Socialnämndens praxis vid bedömning av behovet av socialhjälp till studerande är att studier inte är skäl till socialhjälp, dvs. studiemedel kompletteras i normalfallen inte med socialhjälp. Undantag från denna praxis kan bl a vara ensamstående studerande med barn.

9.4. Barntillsyn 9.4.1 Inledning

Barnstugor är barnavårdslagens gemensamma benämning på de olika institutioner, som regelbundet mottar barn under en begränsad del av dygnet. Barnstugorna utgörs av dag- hem, fritidshem och lekskolor. Daghemmen har tillsyn och omvårdnad av barn från spädbarnsåldern till skolpliktig ålder (1/2 år 7 år) under den tid föräldrarna är borta från hemmet på grund av förvärvsarbete, studier o s v Lekskoloma tar emot förskolebarni åldern 3—6 år under i regel 3 timmar per dag. Fritidshemmen har tillsyn av barn i den lägre skolåldern under den skolfria delen av- dagen och under lovdagar. Som komple- ment till barnstugeverksamheten har många kommuner organiserat kommunala familje- daghem. Det är av barnavårdsnämnden god- kända privata hem, som mot ersättning

svarar för tillsynen av barn till förvärvsarbe- tande föräldrar.

Föräldrarnas avgifter för barntillsyn är beroende bl a av familjeinkomsten och antal barn. Kommunförbundet har utfärdat re— kommendationer beträffande avgifterna i daghem m m. Se tabell 9.8 (sid 163).

Barnstugeverksamheten står under social- styrelsens överinseende. Statsbidragsbestäm- melserna finns i kungörelsen (l966:l73) om statsbidrag och lån till barnstugor (ändrad senast 1970:136) samt kungörelsen (1968:236) om statsbidrag till kommunal familjedaghemsverksamhet.

9.4.2. Familjedaghemsutredningens under- sökning

Statistiska centralbyrån utförde på uppdrag av familjedaghemsutredningen en landsom- fattande intervjuundersökning i syfte att kartlägga barntillsynen för förvärvsarbetande föräldrar. Undersökningen redovisas i utred— ningen "Samhällets barntillsyn — barnstugor och familjedaghem” (SOU 196739).

Undersökningen visar att det hösten 1966 fanns ca 317000 barn under 10 år vars vårdnadshavare förvärvsarbetade mer än 15 timmar per vecka. Hälften —— ca 150 000 — av barnen var i förskoleåldern.

förvärvsarbetade mer än 15 timmar per vecka

Tillsynsform Antal barn % Därav under 7 år Antal barn % Daghem/fritidshem 16 615 5 13 274 9 Lekskola/halvdaghem 2 395 — 2 395 2 Privata familjedaghem 57 950 18 47 519 31 Kommunala familjedaghem 8 802 3 6 983 5 Tillsyn i hemmet 159 159 50 79 580 52 Klarar sig själva 62 003 20 3 100 2 Komb. av ovanstående 10 700 3 535 — Totalt 317 624 100 153 386 100

Av tabell 9.6 framgår att ytterst få barn har tillgång till de tillsynsformer samhället ställer till förfogande. Totalt täcker barnstu- gorna (2/3) och de kommunala familjedag- hemmen (1/3) endast 9% av det genom undersökningen dokumenterade behovet. Det påpekas att 25 % av barnen till förvärvs- arbetande ensamstående föräldrar får tillsy- nen ordnad i samhällets regi. De privata familjedaghemmen svarar för tillsynen av dubbelt så många barn som den kommunalt organiserade barnstuge- och familjedaghems- verksamheten.

20 % av samtliga barn är helt utan tillsyn av någon vuxen. Hälften av alla barn får tillsyn ordnad i det egna hemmet.

9.4.3. Utbyggnad av samhällets barntillsyn

För att bedöma föräldrarnas möjligheter till förvärvsarbete eller studier är utvecklingen

av samhällets service för barntillsyn av stor betydelse. För de ensamstående föräldrarna är en ordnad barntillsyn en förutsättning för att de skall kunna försörja familjen genom förvärvsarbete, eller bedriva studier med tillfredsställande studieresultat.

Utbyggnaden av samhällets barnstuge- verksamhet har ökat under efterkrigstiden men takten har varierat starkt mellan de olika verksamhetsgrenarna. Lekskoleverk- samheten har byggts ut relativt kraftigt under hela perioden. Utbyggnaden av dag- hemsplatser var emellertid mycket begränsad under hela 1950-talet. Antalet platser ökade endast från ca 9 700 år 1950 till ca 10 300 år 1960. Behovet av samhälleligt organiserad tillsyn av barn ökade kraftigt under 1960- talet och statsmakterna vidtog åtgärder för att stimulera utbyggnad av daghemmen. Ut— byggnadens utveckling under 1960-talet be- lyses i tabell 9.7.

Tabell 9. 7 Utbyggnaden av samhällets barnstugeverksamhet under 1960-talet

År Antal platser Antal platser Sammanlagt Antal barn i dag- och i familjedag- antal platser i lekskolor fritidshem hem i dag- och

fritidshem och familje- daghem

1960 12 700 4 000 16 700 38 400 1965 15 800 8 000 23 800 52 100 1966 16 700 8 800 25 500 56 400 1967 19 700 17 300 37 000 60 000 1968 25 200 19 100 44 300 71 200 19691 32 200 25 600 57 800 80 400 1970 40 200 32 000 72 000 91 200 19711 50 000 35 000 85 000 110 000

1 Beräknat antal

Den utveckling som skett under de senaste åren innebär att antalet platser för tillsyn av barn med förvärvsarbetande föräldrar ökat från ca 24 000 år 1965 till 72 000 i mitten av 1970. Det kan nämnas att det totala statliga stödet till barnstugor och familjedag- hem under innevarande budgetår uppgår till ca 255 milj. kr.

Trots utbyggnaden under senare år tillgo- doses endast behovet för ett mindre antal barn till förvärvsarbetande föräldrar. Antalet förvärvsarbetande kvinnor har ökat betydligt snabbare än utbyggnadstakten för bamstu- gorna. Antalet förvärvsarbetande kvinnor med barn under 7 år har mellan 1966—1969 ökat med i genomsnitt 17 000 per år. Mot detta skall ställas ökningen av daghemsplat- ser som varit ca 4 500 per år. Hur bamtillsy- nen ordnas i flertalet familjer där kvinnan förvärvsarbetar finns det inga aktuella upp- gifter om. Slutsatsen från 1966 års familje- daghemsutredning bör fortfarande gälla, dvs att åtskilliga barn åtnjuter tillsyn i hemmet under föräldrarnas arbetstid eller att föräld- rarna tvingas till olika nödlösningar.

9.4.4. Kostnader för barntillsyn

Utöver kostnader för barnets direkta kon- sumtion tillkommer utgifter för barnets vård och tillsyn. Då förvärvsarbetande förälder övergår till studier bortfaller inkomsten eller del därav. På grund av detta uppstår i regel problem med finansiering av kostnadskrävan- dé barntillsyn. Samhällets barntillsyn är i re- gel den för föräldrarna billigaste till- synsformen. Då emellertid resurserna för närvarande är helt otillräckliga kommer många studerande att under en övergångs- period vara hänvisade till privat anordnad barntillsyn. Att anlita privat familjedaghem kostar idag mellan 15 och 20 kr. per barn och dag.

I tabell 9.8 beskrivs taxa för föräldraavgif— ter inom daghemsvården. Där beskrivs även kostnadernas storlek för barntillsyn vid 10 månaders studier (motsvarande 200 arbets- dagar) med hänsyn till familjens brutto-

inkomst, antal barn och antal barn på dag- hem.

Enligt tabell 9.8 blir kostnaderna för barntillsynen små för en familj där båda makarna studerar och uppbär studiemedel. I allmänhet leder inkomstprövningen till att kostnaden för barntillsyn står i rimlig pro— portion till betalningsförmågan. Vid anlitan- de av privat familjedaghem uppgår kostna- derna per barn till mellan 3000 kr. och 4 000 kr. för 10 månaders studier om avgif- ten är 15 till 20 kr. per dag. Enligt Kommun- förbundets rekommendationer är den maxi- mala avgiften på ett daghem 20 kr. per barn och dag. Denna uttas dock först då familjens bruttoinkomst överstiger 5 000 kr. i måna- den. I många kommuner är dock den maxi- mala avgiften betydligt högre än vad rekom— mendationerna anger.

9.5 Studerande med barn 9.5.1 Studerande utan studiemedel

CSN har utfört en undersökning avseende studerande utan studiemedel vid universitet och högskolor. Syftet med undersökningen var för det första att närmare belysa vilka kategorier av studerande som ej erhöll stu- diemedel. För det andra skulle orsakerna till att dessa grupper ej erhöll studiemedel bely- sas. Slutligen ville man undersöka hur stude- rande som ej erhöll studiemedel försörjde sig. Undersökningen beskrivs utförligt i ka- pitel 6.

Enligt undersökningen hade drygt en fjär- dedel av totala antalet inskrivna barn; 15 % hade ett barn, 12 % hade två eller flera barn. Dessa proportioner var genomsnittligt sett desamma för aktivt studerande som för inskrivna ej studerande. Huvudfrågan här var om studerande med barn uppbar studieme- del i mindre omfattning än studerande utan barn. Något svar på den frågan gavs inte direkt i undersökningen. Det visade sig emel- lertid att 45 % av dem som uppgav att de studerade på deltid hade ett eller flera barn, medan motsvarande andel av de heltidsstude-

Tabell 9.8 Svenska kommunförbundets rekommendationer till sina medlemmar om taxa för föräldraavgifter inom daghem, familjedaghem och tillsyn av sjuka barn. (Antagna den

2,1 0.1970.) Familjens Barntillsynskostnad för 200 dagar (= 10 månaders studier) bruttoinkomst Siffrorna inom parentes anger avgifterna per barn och dag kronor per månad 1 barn 2 eller flera 2 barn på barn varav 1 på daghem/ daghem/familje- familje— daghem daghem — 1150 ( 1) 200 ( 1) 200 ( 1) 200 1 150 — 1300 ( 2) 400 ( 2) 400 ( 1) 200 1301 — 1500 ( 4) 800 ( ) 600 ( 2) 400 1501 — 1700 ( 5)1000 ( 3) 600 ( 3) 600 1701 -— 1900 ( 6) 1 200 ( 4) 800 ( 3) 600 1901 — 2100 ( 7) 1 400 ( 5)1 000 ( 4) 800 2101 — 2300 (8)1600 (6)1200 (4) 800 2301—2500 (9)1800 (7)1400 (5)1000 2 501 - 2 700 (10) 2 000 ( 8) 1 600 ( 5)1000 2 701 — 2 900 (11) 2 200 ( 9) 1 800 ( 6) 1 200 2 901 — 3 200 (13) 2 600 (11) 2 200 ( 7) 1400 3 201 —— 3 500 (14) 2 800 (12) 2 400 ( 8) 1 600 3 501 , 3 800 (15) 3 000 (13) 2 600 ( 8) 1 600 3 801 — 4 100 (16) 3 200 (14) 2 800 ( 9) 1 800 4101 — 4 400 (17) 3 400 (15) 3 000 (10) 2 000 4 401 — 4 700 (18) 3 600 (16) 3 200 (10) 2 000 4 701 — 5 000 (19) 3 800 (17) 3 400 (11) 2 200 5 001 — 5 300 (20) 4 000 (18) 3 600 (11) 2 200

rande bara var 25 %. Förhållandet var det- samma för kvinnor som för män. Detta resultat kan tolkas som om det finns ett samband mellan att ha barn och att inte ha studiemedel. Förekomsten av barn kan näm- ligen tvinga till deltidsstudier, vilket i sin tur kan leda till att man inte uppnår tillräckliga studieresultat för att få rätt till studiemedel. (Det kan påpekas att sådan sysselsättning berättigar till deltidsstudiemedel enligt de bestämmelser som trädde ikraft 1.7.1971). Det visade sig också att ju fler barn en studerande har desto vanligare är det med deltidsstudier. I undersökningen betonades att det också fanns andra tolkningar än att förekomsten av barn som kunde bidra till förlusten av rätten till studiemedel. Man kunde tänka sig att studiemedelsnämndernas hänsynstagande till studiesvårigheter vid barnsbörd och för barnpassning var sådant, att studerande med barn i verkligheten inte blev sämre ställda än övriga grupper stude-

rande. Av dem som under sådana förhållan- den bedrev studier utan att erhålla studieme- del antogs givetvis en större andel av dem som hade försörjningsbörda bli tvingade till deltidsstudier för att klara ekonomin. Till förmån för denna tolkning talade det förhål- landet att män med barn deltidsstuderade i lika stor utsträckning som kvinnor med barn. Den ljusa bild av könsrollsfördelningen som framgick av undersökningen kunde emellertid förklaras med principerna för urvalet av populationen. Det kunde nämligen tänkas, att de kvinnor som hade svårt att förena barnpassning med effektiva studieri större utsträckning än männen valde att helt avbryta sina studier och att de till följd därav också utträdde ur studentkåren. I så fall ingick de inte i undersökningens urval. Sammanfattningsvis angavs att barnfrek- vensen bland de studerande som inte erhöll studiemedel var väsentligt högre än bland studerande i allmänhet. Av den förra katego-

rin hade en fjärdedel av de heltidsstuderande och nästan hälften av de deltidsstuderande barn. Fördelningen efter inskrivningsår Visa- de att förekomsten av barn är vanligare bland äldre studerande än bland genom- snittsstudenterna.

9.5.2 Studentekonomiska undersökningen Den senast utförda undersökningen som speciellt behandlar barnkostnader för stude- rande är studentekonomiska undersökningen från 1968. Det visade sig i undersökningen att gifta och sammanboende studerande med barn hade lägre inkomster än familjer utan barn. Detta torde främst sammanhänga med barn- passningsproblemet. På utgiftssidan hade barnfamiljerna en merkostnad för bostad och mat på ca 1 600 kr. Utgifter för barntill— syn uppgick i genomsnitt till 1 500 kr. Att barnkostnaderna var lägre än tidigare angivna beror kanske till en del på att studentekono- miska undersökningen utgick från ungdoms- studerande och, som tidigare påpekats, att det finns ett klart samband mellan familjens ekonomi och barnkostnader. Studerande- familjer med barn har en avsevärt lägre totalinkomst än familjer med barn där båda föräldrarna förvärvsarbetar. Detta påverkar också barnkostnaderna som blir klart lägre i studerandefamiljer. Dessutom bör påpekas att alla kostnader för barn inte hade inräk- nats i undersökningen, varför de ovan angiv- na kostnaderna kan anses väl låga. Undersökningens slutsats blev att bristan- de ekonomiska resurser tvingar barnfamiljer- na att delvis lösa barntillsynen genom kom- bination av studier och barnpassning. Detta drabbar främst kvinnorna, och inverkar i regel negativt på studieresultaten.

9.5.3 Barntillsyn för studerandefamiljer En arbetsgrupp inom utbildningsdeparte- mentet har i en promemoria ”Barntillsyn för studerandefamiljer” (Stencil U 196821) redo-

Visat vissa synpunkter rörande barntillsyn för studerandefamiljer. Den grundläggande prin- cipiella uppfattningen arbetsgruppen före- trädde var att barntillsynsinstitutionerna skall stå öppna för alla barn oavsett föräld- rarnas sysselsättning. Med anledning härav saknades motiv för upprättande av särskilda kategoridaghem, avsedda för barn till stude— rande.

Arbetsgruppen hade också att ta ställning till frågan huruvida särskilt statsbidrag för tillsyn av barn till studerande skulle införas eller ej. De argument som anfördes för införandet av särskilt statsbidrag var dels de studerandes barntillsynssvårigheter och ris- kerna därav att ej kunna fullfölja studierna, dels kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Ansvällningen av studerandefamil- jer till universitetsorterna medför en extra belastning för kommunens barntillsynsorga- nisation, eftersom ett stort antal studerande- familjer endast är tillfälliga kommunmed— lemmar.

Det främsta argumentet mot införandet av statsbidrag för de studerandes barntillsyn hade utgångspunkt i uppfattningen att de studerandes barn ej bör ha generell förtur före barn till ensamstående mödrar, barn i hem med svag ekonomi eller barn i hem med sociala och psykiska anpassningsproblem.

Gruppen föreslog att inget särskilt stats- bidrag skulle utgå avseende studerandefa— miljers barntillsyn. Man ansåg att kom- munens ansvar för barntillsynen omfattade alla barn oavsett föräldrarnas yrke, således också barn till studerande.

Departementschefen anslöt sig till arbets— gruppens ställningstaganden och anförde i prop 1969116 att några särskilda högre stats- bidrag ej bör utgå för anordnande av dag— hemsplatser som utnyttjas av studerande.

9.5.3.1 Studiemedelsutredningens enkät om barntillsyn Studiemedelsutredningen har genom en en- kät till barnavårdande institutioner på de större universitetsorterna inhämtat uppgifter

i ; i ;

om tillsynssituationen för studerande med barn i förhållande till antalet platser inom den kommunala barntillsynsverksamheten. Resultaten presenteras bl a i tabellerna 9.9, 9.10 och 9.12. 1 Stockholm är statistiken över inskrivna och väntande barn inte uppdelad så att möjlighet finns att speciellt särskilja de studerande. Tidigare har funnits av Stockholms Studentkårers Centralorganisation, (SSCO)

särskilt inrättade daghem, vid vilka driften handhafts av barnavårdsnämnden och det ekonomiska underskottet täckts av kommu- nen. Dessa har dock, efter framställan från studentorganisationen, övergått till kommu- nen för att fungera som övriga daghem utan förtur för studenter. Då de aktuella dag- hemmen dock är belägna i anslutning till bostäder för studenter torde en förhållande- vis stor del av de inskrivna och väntande vara

Tabell 9.9 intagna barn och barn på väntelista i barnstugor och familjedaghem: Göteborg

Tillsynsform Intagna barn Barn på väntelista barn till totala an— barn till totala an- studerande talet barn studerande talet barn Daghem/fritidshem 510 2 900 1 460 10 800 Familjedaghem 217 1 020 Trefamiljssystemet] 33 33 uppg. saknas uppgsaknas Lekskolor uppgsaknas 4 710 » 8 990 Totalt 727 8 663 1 460 19 780

! Trefamiljssystemet beräknas bli helt avvecklat under höstterminen 1971

Tabell 9.1 0 Intagna barn och barn på väntelista i barnstugor och familjedaghem; Umeå

Tillsynsform Intagna barn Barn på väntelista

barn till totala an— barn till totala an- studerande talet barn studerande talet barn Daghem/fritidshem 147 411 uppg. saknas uppg. saknas Familjedaghem 103 374 ” " Trefamilj ssystemet — — — -— Lekskolor uppg.saknas 760 uppg. saknas uppg. saknas Totalt 250 1 545 422 uppgsaknas

Tabell 9.1 I Intagna barn och barn på väntelista i barnstugor och familjedaghem; Lund

Tillsynsform Intagna barn Barn på väntelista

barn till totala an- barn till totala an- studerande talet barn studerande talet barn Daghem/fritidshem 219 911 uppg. saknas uppg. saknas Familjedaghem 254 700 " ,, Trefamiljssystemet — — — — Lekskolor 57 864 uppg. saknas uppg. saknas Totalt 530 2 475 240 uppgsaknas SOU 1971:87 165

barn till studenter. Totalt uppgår antalet inskrivna barn till 242 och antalet väntande till 137. Dessutom tillkommer trefamiljs- systemet vid studenthemmet Nyponet, där för närvarande ett 40-tal barn finns inskriv- na. Någon kö finns inte till trefamiljssyste- met.

Beträffande totala antalet inskrivna barn i Stockholm var läget i mars 1971 följande:

Inskrivna barn i daghem och fritidshem 12 696 Inskrivna barn i lekskola 9 093 Inskrivna barn i familjehem 4 100

I Uppsala framräknades generellt för 1968/69 att 50 % av barnen vid heldagstill— syn hade studerande föräldrar, varav fyra femtedelar var universitetsstuderande. Dessa siffror torde hålla sig i dagens läge. För närvarande finns ca 2 000 barn placerade för heldagstillsyn.

Förklaringen till den höga andelen stude- randebarn är att vid intagning till barntill- synsplats studiesituationen jämställs med yr- kesarbete för ensamförsörjande förälder.

I Uppsala finns dessutom trefamiljssys— tern, varav 40 grupper leds av en examinerad barnsköterska och där ca 120 barn är place- rade. 1969 var omkring 98 % av de inskrivna barnens föräldrar studerande.

Enligt Svenska kommunförbundets re- kommendationer från oktober 1970, angåen- de föräldraavgifter inom barntillsynsverk- samheten, skall den återbetalningspliktiga delen av studiemedel ej räknas som avgifts- grundande inkomst. Vissa kommuner tilläm- par dock ett avgiftssystem i vilket den återbetalningspliktiga delen av studiemedel ingår som avgiftsgrundande inkomst. 1 Upp- sala, Stockholm, Göteborg och Umeå följer man rekommendationerna från Svenska kommunförbundet medan man i Lund räk- nar studiemedlen som avgiftsgrundande in- komst.

9.6. Överväganden och förslag

9.6.1. Studiemedelsutredningens övervägan- den

Studiemedelsutredningen anser i likhet med studiesociala utredningen att den studeran- des behov av studiemedel så långt möjligt skall bedömas enbart med hänsyn till honom själv. Studiemedelsutredningen förutsätter sålunda att den studerandes make själv kan svara för sitt uppehälle. Detta gäller även i det fall makarna har barn. Det maximala studiemedelsbeloppet är avsett att täcka en- bart den studerandes uppehälle.

[ kapitel 8 har studiemedelsutredningen redovisat de principiella skälen för att viss behovsprövning avseende makes inkomst vid tilldelning av studiemedel bör kvarstå. Då försörjningsplikt för barn åvilar båda föräld- rarna anser utredningen att reducering av barntillägg med hänsyn till makes ekonomi även fortsättningsvis bör ske.

Barntillägget utgår utöver maximala stu- diemedel för att täcka vissa merkostnader då den studerande har barn. Förslaget om höj- ning av fribeloppet för ”makeprövning” in- nebär att rätten till barntillägg bortfaller vid en högre inkomstnivå än vad som nu gäller.

Storleken av barntillägget motiverades i prop. 1964zl38 med att det motsvarade barnpensionen och barntillägget enligt lagen om allmän försäkring. Det överensstämmer också med dåvarande maximibelopp för bi- dragsförskott. Vid nu gällande basbelopp, 6 900 kr., utgår barntillägg med 1725 kr. per år.

Utredningen har funnit det lämpligt att överväga huruvida det är rimligt att fortfa- rande hänvisa till nämnda barnförmåner inom den allmänna försäkringen vid bedöm- ning av bamtilläggets storlek i studiemedels- systemet.

Efterlevandeskyddet för barn är totalt sett betydligt mer omfattande än vad barn-

pensionen inom folkpensioneringen ger ut- tryck för. Som tidigare anförts utgår barn- pensionen inom den allmänna tilläggspensio- neringen efter båda föräldrarna; efter för- utgår barnpension med 40% av moderns ålderspension från ATP och efter en man, som efterlämnar änka och till vilken änkepension således utgår, utgår barnpension från ATP med 15 % av ålderspensionen vid första barnet samt med 10 % för varje barn därutöver. Den samman- lagda effekten av dessa två barnpensioner kan illustreras med följande exempel. Om båda makarna har vardera 30 000 kr. per år i inkomst, och mannen avlider erhåller barnet 1 725 kr. per år från AFP och 3 465 kr. per år från ATP. (Därtill utgår änkepension.) Om hustrun avlider får barnet 1725 kr. från AFP och 9 240 kr. per år från ATP. (Änk- lingspension utgår inte.)

Pensionsförsäkringskommittén har i upp- drag att se över bestämmelserna avseende familjepension m m. Kommittén anför i be- tänkandet ”Familjepensionsfrågor m m” (SOU 1971:l9) som skäl mot en höjning av barnpensionen från folkpensioneringen i nivå med bidragsförskottet, det förhållandet att barnpension från folkpensioneringen och til- läggspensioneringen tillsammans i många fall utgör större belopp än vad som utgått i bidragsförskott innan föräldern avled.

Efterlevandeskyddet för barn är alltså större än både barnpensionen inom folkpen- sioneringen och bidragsförskottet.

Studiemedelsutredningen anser bl a på grundval av dessa förhållanden att det inte föreligger starka skäl som talar för att be- hålla bindningen till enbart barnpensionen inom folkpensioneringen. Samtidigt förefal- ler det orimligt att anknyta nivån på barn- tillägget i studiemedelssystemet till likartade förmåner inom ATP. värvsarbetande moder

Nivån på barntillägget bör i princip fast- ställas så att det täcker de genomsnittliga kostnaderna för barnets uppehälle samt till- syn.

Behovet av ökat barntillägg måste bedö- mas med hänsyn till vilka familjepolitiska åtgärder i övrigt samhället sätter in. Familje-

politiska kommittén har i uppdrag att utreda frågan om samhällets ekonomiska stöd till barnfamiljerna. Bland de frågor som utreds är införandet av vårdbidrag avseende kostna- der för barntillsyn. Detta skall enligt direkti- ven prövas bl a mot bakgrunden av att de arbetsföra åldersgruppernas andel av totalbe- folkningen minskar. 1968 års barnstugeut- redning gör för närvarande en översyn av barnstugeverksamheten. l direktiven fram- håller departementschefen att det ”fortfa- rande finns ett betydande behov av barntill- syn som inte kan tillgodoses med tillgängliga daghems-, fritidshem- eller familje- daghemsplatser. Jag vill därför betona ange- lägenheten av att utbyggnaden av dessa tillsynsmöjligheter fortsätter i snabb takt.” Vid fastställandet av barntilläggets storlek är det av väsentlig betydelse att beakta studerandefamiljernas ökade skuldsättning. Studiemedelsutredningen vill hävidlag beto- na att det är samhället som skall ansvara för ett utbyggt familjestöd avseende alla barnfa- miljer. I princip anser utredningen bl a mot bakgrund härav, att de studerandes bamtill- syn inte skall medföra skuldsättning. Under nuvarande förhållanden med stor brist på samhällelig barntillsyn anser emellertid ut- redningen det nödvändigt att ändra reglerna för rätt till barntillägg för att förbättra de ekonomiska villkoren för studerandefamiljer, även omalessa medför ökad skuldsättning. Utredningen har i kapitlet om prövning gentemot makes inkomst (kap 8) formulerat principen att övergång till studier från för- värvsarbete inte bör innebära en ekonomisk försämring av sådan omfattning att det blir omöjligt att påbörja studier. I anslutning härtill har den av utredningen föreslagna höjningen av fribeloppet för makes inkomst gjorts mot bakgrund av inkomststrukturen i samhället. Tabell 9.12 visar förändringar för studerande med studiemedel och ett barn- tillägg med anledning av utredningens förslag avseende höjt fribelopp för makes inkomst. Studiemedelsutredningen vill i detta sam- manhang framhålla att förslaget om höjd fribeloppsgräns för makes inkomst blir — om det genomförs — av stor betydelse för

barnfamiljerna. I en familj med barn där båda makarna förvärvsarbetar, och ena ma- ken önskar påbörja studier, är det av avgö- rande betydelse om den gemensamma behåll- ningen minskas så att det exempelvis blir omöjligt att finansiera barntillsynen. Det- samma gäller familjer där ena maken är hemmavarande. Om förvärvsarbetande för- älder övergår till studier, bortfaller inkomst- en eller del därav. Är denne ensam vårdnads- havare eller förvärvsarbetar båda makarna, måste barntillsynen tidigare vara ordnad. Problemet blir då i regel att trots avsevärt minskade familjeinkomster kunna finansiera en i vissa fall kostnadskrävande barntillsyn. Om hemmavarande förälder övergår till stu- dier, måste bampassningsproblemen först lösas. Det effektivaste medlet torde vara en kraftig utbyggnad av samhällets barntillsyn så att tillgången bättre svarar mot efterfrå- gan. Med den utbyggnadstakt som samhällets barntillsynsverksamhet för närvarande har och beräknas få, kommer många studerande att under en lång övergångsperiod vara hänvi- sade till privat barntillsyn. Utgångspunkten vid fastställandet av barn- tilläggets storlek måste vara kostnader för barnets tillsyn och konsumtion. Eftersom

barnkostnaderna varierar med familjein- komsten anser utredningen det lämpligt att utgå från genomsnittliga kostnader för bar- nets konsumtion. Därvid utgär utredningen från de kostnader som finns redovisade i familjeberedningens enkät 1963 (omräknade i 1970 års priser). Se tabell 9.4 sid 160.

När det gäller barntillsynen, måste det vara ett oeftergivligt krav att utgå från kostnaderna för en tillsynsform som möjlig- gör heltidsstudier på ett tillfredsställande sätt. Det vore självfallet mest naturligt att utgå från de normala avgifterna för samhälle- lig barntillsyn. Då emellertid det stora flerta- let av studerande med barn p g a otillräckligt antal platser i den samhälleliga barnstuge- verksamheten är hänvisade till annan tillsyn anser utredningen det nödvändigt att utgå från normalkostnaderna för privat an- ordnad barntillsyn. Kostnaderna för sådan barntillsyn har beräknats till ca 15 kr. i genomsnitt per barn och dag. Tillsynskostna- den är dock något lägre per barn för fler- barnsfamiljer. Med ett läsår om 10 månader skulle bamtillsynskostnaden för ett barn — avseende 20 dagar per månad — sålunda vara ca 3 000 kr. När barnet börjar skolan min— skar kostnaderna betydligt. Emellertid ökar

Tabell 9.12 Förändringar för heterogena studerandefamiljer, med ett barn under 16 år, med. anledning av förslaget avseende makeprövning. Oförändrade regler för barntillägg.

Makes Makes Studiemedel med ett barntillägg Gemensamt netto brutto- netto- nuvarande fribelopp 230% nuvarande fribelopp inkomst inkomst regler grundbelopp 10% regler grundb. 10% 19 320 15 096 11385 11385 26 481 26 481 20 000 15 476 11158 11385 26 634 26 861 25 000 18172 9 492 11 385 27 664 29 557 30 000 20 748 7 825 11385 28 573 32133 31740 21 108 7 245 11385 28 353 32 493 35 000 22124 6158 10 298 28 282 32 422 40 000 24 220 4 492 8 632 28 712 32 852 45 000 26 292 2 825 6 965 29 117 33 257 50 000 28 412 1 158 5 298 29 570 33 710 55 000 30 472 — 3 632 30 472 34104 60 000 32 568 — 1 965 32 568 34 533 65 000 33 932 — 1 380 33 932 35 312 70 000 35 980 — 1 380 35 980 37 360 75 000 37 788 — 1 380 37 788 39 168

1

Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22:50 kr. per skattekrona.

] l i e i l

Figurer till tabell 9.12 A och B A Effekter av utrednings förslag om reduktion mot makes inkomst för studerandefamiljer med ett barn

Studiemedel

med ett barn- tillägg

15 OOO--

10 OOO—- 5 mg.. Nuvarande är:;ggingens regler Makes bruttoinkomst [ l l | | L A_> —-—20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

B Effekter på familjens gemensamma behållning med anledning av utredningens förslag om reduktion mot makes inkomst

Studiemedel med ett barntillägg och makes nettoinkomst , / i 40 000-- // // / / / 35 000” Utredningens förslag 30 000" Nuvarande regler / 25 000» ' / Makes I brutto- ' ' inkomst : l i l ! % % % ——— 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

däremot kostnaderna för dess konsumtion kraftigt med stigande ålder.

Den konsumtionskostnad studiemedelsut- redningen utgått från grundar sig på de uppgifter som finns redovisade i tabell 9.4, dvs i genomsnitt 3 300 kr. per barn och år. Kostnaden för ett barns tillsyn för ett läsår om 10 månader har som nämnts beräknats bli ca 3 000 kr. Sammanlagt skulle kostna- den för ett barn under ett år följaktligen blii genomsnitt ca 6 300 kr.

I tabell 9.13 har de genomsnittliga barn-

kostnaderna i olika åldersgrupper samman- ställts med intäkterna barnbidrag, bostads- tillägg och barntillägg enligt nuvarande reg- ler. Det framgår av tabellen att studerande med barn vanligtvis får tillskjuta egna medel för att täcka skillnaden mellan det samhälleliga stödet till barn och de verkliga kostnaderna för barn såsom utredningen beräknat dem. Detta förhållande överensstämmer väl med de resultat studentekonomiska undersök- ningen redovisade av de ekonomiska villko- ren för studerandefamiljer med barn. Utred- ningen har i kapitel 6.3.3 närmare redogjort för detta.

De högsta barnkostnaderna föreligger för barn i åldern 3—6 år. Då är konsumtions-

kostnaden vanligtvis högre än i den yngre åldersgruppen samtidigt som tillsynskostna- den inte blivit lägre. I de högre åldersgrup- perna sjunker, som tidigare framhållits, till- synskostnaden mycket kraftigt. Det genom- snittliga beloppet som studerandeföräldrar får tillskjuta skulle kunna beräknas till ca 1460 kr per år. Troligtvis är medelstill— skottet högre hos studerandefamiljer efter- som deras barn vanligtvis tillhör de yngre åldersgrupperna då barnkostnaderna blir högre.

Den ekonomiska situationen för studeran- defamiljer med barn är av vad som framgått otillfredsställande, särskilt gäller detta i ho- mogena studerandefamiljer, dvs då båda för- äldrarna studerar. I kapitel 6 (sid 60) har utredningen redogjort för några undersök- ningar, som visar de följder som kan upp- komma om den ekonomiska situationen under studietiden tvingar de studerande till förvärvsarbete eller nödlösningar i fråga om barntillsynen. Studieresultaten försämras och studietiden blir utdragen. I många fall har den ekonomiska situationen för stude- randefamiljer lett till direkta studieavbrott. Kan tex inte barntillsynen ordnas så att båda föräldrarna kan bedriva effektiva hel- tidsstudier, innebär detta att en av föräldrar-

Tabell 9.13 Sammanställning av beräknade barnkostnader för studerande och samhälleligt stöd till barn (barnbidrag, bostadstillägg och nuvarande barntillägg inom studiemedelssyste-

met).

(Den sammanlagda statliga beskattningsbara inkomsten har antagits understiga 8 000 kr. och tillägg för hög hyra avseende bostadstillägg utgår ej.)

Barnkostnader Ålder (kr.perbarnochår) 0—2år 3—6år 7—12år 13—16år Konsumtion 2 236 2 919 3 495 4 274 Tillsyn 3 000 3 000 1 500 — Summa 5 236 5 919 4 995 4 274 Samhällets stöd Barnbidrag 1 200 1 200 1 200 1 200 Bostadstillägg 720 720 720 720 Bamtillägg (nuv regl) 1 725 1 725 1 725 1 725 Summa 3 645 3 645 3 645 3 645 Barnkostnader minus samhälleligt stöd 1 591 2 274 I 350 629

i l 2 ! l

na, vanligtvis modern, försenas i studiegång- en. För heterogena studerandefamiljer och för ensamstående studerandeförälder är den ekonomiska situationen inte fullt lika otill- fredsställande. I heterogena studerandefamil- jerna svarar den andre maken, antingen ge- nomankomst av förvärvsarbete eller på annat sätt, för en del av barnkostnaden. Ensamstå- ende studerandeförälder erhåller i regel un- derhållsbidrag eller bidragsförskott till bar- nets försörjning.

Enligt studiemedelsutredningens mening finns det avgörande skäl som talar för att de ekonomiska villkoren för studerandefamiljer- na bör förbättras, särskilt gäller detta de homogena studerandefamiljerna.

Studiemedelsutredningen vill slutligen nå- got beröra frågan om höjd åldersgräns för barntillägg inom studiemedelssystemet. Bi- dragsförskott utgår numer to m det år bar- net fyller 18 år. Pensionsförsäkringskommit- tén har föreslagit att barnpensionen skall utgå till pensionsberättigat barn t o rn det är detta fyller 18. Studiemedelsutredningen har övervägt att föreslå en motsvarande höjning av åldersgränsen för barntillägg inom studie- medelssystemet. Utredningen har dock fun- nit, bla med hänsyn till de behovsprövade förmånerna inom studiehjälpssystemet vilka utgår till barn över 16 år som studerar, att tillräckliga skäl för en höjning av ålders- gränsen inte föreligger.

9.6.2. Studiemedelsutredningens förslag

9.6.2.1 Bamtillägg till heltidsstuderande

Enligt 10 & Smf utgår barntillägg endast till en av makarna även om båda studerar och är berättigade till studiemedel. Det innebär således för familjer där båda uppbär studie- medel att endast en av makarna, i regel mannen, blir återbetalningsskyldig vad gäller barntillägg. Studiemedelsutredningen har vid andra tillfällen berört principen om makars ekonomiska självständighet i äktenskapet. Utredningen anser att föräldrarna i lika mån,

eller efter förmåga, bör bidra till barnens försörjning. Så är exempelvis fallet om båda föräldrarna förvärvsarbetar. I enlighet här- med måste det anses otillfredsställande om barntillägg vid återbetalningen ekonomiskt belastar en av föräldrarna då båda uppbär studiemedel. Det rimliga bör vara att kostna— derna för barnet (barnen) i möjligaste mån fördelas lika mellan föräldrarna även om båda studerar och uppbär studiemedel. Stu- diemedelsutredningen föreslår därför med hänvisning till det nu sagda, att barntillägg i fortsättningen skall kunna utgå till båda föräldrarna om de är berättigade till studie- medel.

Studiemedelsutredningen föreslår att barn— tillägg till föräldrar med ett barn skall kunna utgå med 25 % av basbeloppet per år till studerandeförälder som är berättigad till studiemedel.

Utredningens förslag innebär således för familjer med ett barn där båda föräldrarna har studiemedel att de blir berättigade till två barntillägg. För studerandefamiljer där endast ena maken uppbär studiemedel inne- bär utredningens förslag inga förändringar. Detsamma gäller ensamstående studerande med ett barn. Då det gäller heterogena studerandefamiljer får man förutsätta att den andra maken genom inkomster från förvärvsarbete eller på annat sätt bidrar till barnets försörjning. Ensamstående studeran- de med ett barn har utöver barntillägg i regel också underhåll för barnet eller bidragsför- skott samt har därtill vanligtvis rätt till kom- munalt och statligt bostadstillägg.

Familjeberedningens enkät visar att kost- naderna per barn sjunker ju fler barn famil- jen har. Detta förhållande belyses i tabell 9.3 (sid 159). Kostnaderna för tillsyn per barn sjunker ännu kraftigare för flerbarnsfamiljer än kostnaderna för barnens konsumtion. Därför har utredningen funnit det lämpligt föreslå att barntillägg för varje barn utöver ett utgår med lägre belopp än för ett barn. Efter överväganden föreslår studiemedelsut- redningen att barntillägg för barn utöver ett utgår med 15 % av basbeloppet per år, eller f n 1 035 kr. per år och studerandeförälder.

Förslaget innebär sålunda att barntillägg för det första barnet utgår med 25 % av basbe- loppet per år och studiemedelsberättigad för- älder och för varje barn därutöver med 15 % av basbeloppet per år och studiemedelsberät— tigad förälder. Konsekvenserna av detta för- slag belyses i tabell 9.14. Förslaget innebär att de homogena studeran- defamiljerna får en avsevärd förbättring. De heterogena och de ensamstående familjerna får i det fall de har fler barn än ett, en försämring med 10% av basbeloppet för varje barn utöver det första i förhållande till nu gällande regler. Utredningen har ansett sig kunna acceptera denna följd av förslaget eftersom, enligt utredningens mening, dessa grupper tidigare har varit alltför gynnade avseende medel för barnkostnader. Enligt utredningens mening är det mest angeläget att förbättra de ekonomiska villkoren för de homogena studerandefamiljerna vilka tidiga— re haft en ur många avseenden besvärlig ekonomisk situation. Detta har bla redovi- sats i de undersökningar utredningen refere- rat i kapitel 6. Att övriga studerandefamiljer inte blir lika väl tillgodosedda kan accepteras med hänsyn till att dessa familjer också

erhåller medel till barnens försörjning anting- en genom den andre makens förvärvsinkomst eller, omodet gäller ensamstående förälder, erhåller medel genom underhållsbidrag, bi- dragsförskott m m. Utredningens förslag av- seende såväl höjning av maximibeloppet och höjning av fribeloppet för prövning gent- emot makes inkomst som förslag till nya regler för rätt till barntillägg redovisas i tabellerna 9.15, 9.16 och 9.17. Fribeloppsgränsen för egen inkomst är 40 % av basbeloppet per termin eller 5 520 kr. per år. I homogena studerandefamiljer kan sålun- da makarna var för sig ha 5 520 kr. i inkomst per år med nu gällande basbelopp utan att studiemedlen reduceras. Den maximala ef- fekten för oreducerade studiemedel i homo- gena studerandefamiljer (studiemedel + in- komst) blir sålunda för familjer med ett barn 35 190 kr., för tvåbarnsfamilj 37 260 kr. och för familj med 3 barn 39 330 kr.

Utöver detta kan gifta studerande var för sig har en förmögenhet motsvarande 6 basbe— lopp eller 41 400 kr. och maximalt tillsam— mans 82 800 kr. utan att studiemedlen redu- ceras för någon av makarna.

Familje- Bamtillägg till heltidsstuderande kategori i procent av basbeloppet per år Nuvarande Utredningens regler förslag Homogen 1 barn 25 % 25+25=50 % studerande- 2 barn 50 % 50+15+15=80 % familj 3 barn 75 % 80+15+15=110 % Ensamstående 1 barn 25 % 25 % studerande 2 barn 50 % 25+15=40 % eller 3 barn 75 % 40+15=55 % heterogen studerande— familj

Tabell 9.15 Sammanlagda effekter av studiemedelsutredningens förslag när det gäller homogena studerandefamiljer med barn. (Heltidsstudier)

a) Ett barn

Nuvarande regler Studiemedel= 70 % av basbeloppet Makarnas studiemedel=

Förslag Studiemedel = 75 % av basbeloppet

Makarnas studiemedel =

2x9 660 = 19 320 2 x 10 350 = 20 700 Bamtillägg 25 % Bamtillägg = 2 x 25 % av basbeloppet 1 725 av basbeloppet 3 450 Summa 21 045 Summa 24 150 Förbättring (3 105)

b) Två barn

Nuvarande regler Förslag Makarnas studiemedel 19 320 Makarnas studiemedel 20 700

Bamtillägg = Bamtillägg =

25%+25%av 2x25%+2x15%av basbeloppet 3 450 basbeloppet 5 520

Summa 22 770 Summa 26 220 Förbättring (3 450)

c) Tre barn

Nuvarande regler Förslag Makarnas studiemedel 19 320 Makarnas studiemedel 20 700

Bamtillägg = Bamtillägg =

25%+25%+25%av 2x25%+2x15%+

basbeloppet 5 175 2 x 15 % = 7 590 Summa 24 495 Summa 28 290 Förbättring (3 795)

Tabell 9.16 Effekter av studiemedelsutredningens förslag totalt för gifta eller sammanboende studerande med barn avseende reduktion av studiemedel mot makes inkomst. Basbelopp = 6 900 kr. (Beloppen avser år.)

Makes brutto inkomst

19 320 20 000 25 000 30 000 31 740 35 000 40 000 45 000 50 000 55 000 60 000 65 000 70 000 75 000

Makesl Studiemedel Gemensam behållning netto (inkomst efter skatt och studiemedel) inkomst

Nuvarande regler Studiemedelsutredningens Nuvarande regler Studiemedelsutredningens förslag förslag

1 barn 2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn

15 096 11385 13 110 14 835 12 075 13 110 14145 26 481 28 206 29 931 27 171 28 206 29 241 15 476 11 158 12 883 14 608 12 075 13 110 14145 26 634 28 359 30 084 27 551 28 586 29 621 18172 9 492 11217 12 942 12 075 13110 14 145 27 664 29 389 31114 30 247 31282 32 317 20 748 7 825 9 550 11 275 12 075 13 110 14 145 28 573 30 298 32 023 32 823 33 858 34 893 21108 7 245 8 970 10 695 12 075 13110 14145 28 353 30 078 31803 33183 34 218 35 253 22124 6158 7 883 9 608 10 988 12 023 13 058 28 282 30 007 31732 33112 34147 35182 24 220 4 492 6 217 7 942 9 322 10 357 11392 28 712 30 437 32162 33 542 34 577 35 612 26 292 2 825 4 550 6 275 7 935 8 970 10 005 29 117 30 842 32 567 34 227 35 262 36 297 28 412 1 158 2 883 4 608 5 988 7 023 8 058 29 570 31 295 33 020 34 400 35 435 36 470 30 472 — 1 217 2 942 4 322 5 357 6 392 30 472 31 689 33 414 34 794 35 829 36 864 32 568 — 1 275 2 655 3 690 4 725 32 568 32 568 33 843 35 223 36 258 37 293 33 932 —— 1380 2 023 3 058 33 932 33 932 33 932 35 312 35 955 36 990 35 980 1 380 1 380 1 392 35 980 35 980 35 980 37 360 37 360 37 372 37 788 1 380 1380 1 380 37 788 37 788 37 788 39168 39 168 39168

Ekonomisk förändring i familjens gemensamma behållning med anledning av studiemedelsu trzs förslag

1 barn 2 barn 3 barn + 690 0 — 690 + 917 + 227 = 463 +2583 +1893 +1203 +4250 +3560 +2870 +4830 +4140 +3450 +4830 +4l40 +3450 +4830 +4140 +3450 +5110 +4420 +3730 +4830 +4 140 +3450 +4322 +4140 +3450 +2655 +3690 +3450 +l380 +2023 +3058 +1380 +1380 +1392 +1380 +1380 +1380

l

Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971.

Kommunal utdebitering = 22:50 kr per skattekrona

Figurer till tabell 9.16 A Reduktion av studiemedel med barntillägg mot makes inkomst: nuvarande regler

Studiemedel med barn— tillägg

15 OOO—L__

10 OOO--

1 barntillägg 2 ,,

n

5 000»

Makes brutto- inkomst

l 1? + ' t : .L + — -——20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

B Reduktion av studiemedel med barntillägg mot makes inkomst: utredningens förslag totalt

Studiemedel med barn- tillägg 15 OOO-- __ _________ 10 000" 1 barntillägg 2 ., 3 .. 5 OOO—- Makes bruttoinkomst % % .L # l % e — —-20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

C Studiemedel med barntillägg och makes nettoinkomst vid reduktion mot makes inkomst: nuvarande regler

Studiemedel med barntillägg och makes nettoinkomst 40 ooo-— 35 OOO—- 30 OOO-- 1 barntillägg 2 ., 3 25 OOO-— ål Makes ' brutto- : I . . . . . . ""'"?m" ! ---2o'ooo 30 '000 40 '000 so 'ooo eo'ooo 7o'ooo so'ooo

D Studiemedel med barntillägg och makes nettoinkomst vid reduktion mot makes inkomst: utredningens förslag total t

Studeimedel med barntillägg och makes nettoinkomst 40 OOO-- 35 OOO—_ 1 barntillägg 2 ,, 3 30 OOO—- I II II III 25 OOO-- Makes brutto- | inkomst ' l : € : + : : ' —-—20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000 176 SOU 1971:87

Tabell 9.1 7 Effekter av studiemedelsutredningens förslag totalt för ensamstående studerande med barn avseende reduktion av studiemedel mot egen inkomst. Basbelopp = 6 900 kr. (Beloppen avser år)

Brutto— Netto-' inkomst inkomst

Studiemedel

Behållning (nettoinkomst och studiemedel)

Nuvarande regler

1 barn 2 barn 3 barn

Studiemedelsutredningens

förslag

1 barn 2 barn 3 barn

Nuvarande regler

1 barn 2 barn 3 barn

Studiemedelsutredningens

förslag

1 barn 2 barn 3 barn

Ekonomisk föränd-

ring med anledning

av studiemedelsutrzs förslag

1 barn 2 barn 3 barn

5 520 6 000 8 000 10 000 12 000 14 000 16 000 18 000 20 000 22 000 24 000 26 000 28 000 5 520 6 000 8 000 10 000 11 364 12 548 13 816 15 048 16 256 17 368 18 564 19 688 20 656

11 385 13 110 11065 12 790 9 732 11457 8 398 10 123

7 065 8 790 5 732 7 457 4 398 6 123 3 065 4 790 1 732 3 457

398 2 123 — 790

14 835 14 515 13 182 11 848 10 515 9 182 7 848 6 515 5 182 3 848 2 515 1 182 12 075 11 755 10 422 9 088 7 755 6 422 5 088 3 755 2 422 1088 13 110 12 790 11457 10 123 8 790

7 457 6 123 4 790 3 457 2 123

790

14 145 13 825 12 492 11 158 9 825 8 492

7 158 5 825 4 492 3 158 1 825

492

16 905 17 065 17 732 18 398 18 429 18 280 18 214 18 113 17 988 17 766 18 564 19 688 20 656 18 630 18 790 19 457 20 123 20 154 20 005 19 939 19 838 19 713 19 491 19 354 19 688 20 656 20 355 20 515 21 182 21 848 21 879 21 730 21 664 21 563 21438 21 216 21079 20 870 20 656 17 595 17 755 18422 19 088 19119 18970 18 904 18 803 18 678 18456 18 564 19 688 20656 18 630 18 790 19457 20123 20154 20005 19 939 19 838 19 713 19491 19 354 19 688 20 656 19 665 19 825 20 492 21 158 21 189 21040 20 974 20 873 20 748 20 526 20 389

20180 20 656

+ 690 + 690 + 690 + 690 + 690 + 690 + 690 + 690 + 690 + 690

0 0 0

— 690 — 690 — 690 # 690 — 690 — 690 — 690 — 690 — 690 -— 690 — 690 - 640

OOOOOOOOOOOOO

1

Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22:50 kr. per skattekrona.

Figurer till tabell 9.1 7 A Reduktion av studiemedel med barntillägg mot egen inkomst: nuvarande regler Studiemedel med barn— tillägg

1

|

15 000-

10 000—- ;barntlillägg

3 I:

5 000-

Egen brutto- in komst

II- 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000

B Reduktion av studiemedel med barntillägg mot egen inkomst: utredningen.: förslag totalt i Studiemedel ' med barn- tillägg

15 OOO--

10 000—— 1 barntillägg 2 ..

3 .. 5 OOO--

Egen brutto- inkomst

1 — r

5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000

[ [

[

Studiemedel till deltidsstuderande utgår med halva det belopp som utgör maximala studie- medel. Barntillägg till deltidsstuderande ut- går enligt samma regler som gäller för hel- tidsstuderande, dvs med 25 % av basbelop- pet. Då studiemedelsutredningen föreslog detta i delbetänkandet ”Vissa frågor rörande studiemedel” (Stencil U 1970:13) hänvisades samtidigt till utredningens huvudbetänkande i vilket utredningen skulle behandla huruvida barntillägget enligt 10 & Smf är väl avvägt för samtliga studerandes barn. Studiemedelsutredningen har efter över- vägande funnit att barntillägget till deltids- studerande bör utgå enligt samma principer som deltidsstudiemedel, dvs med halva det belopp som utgör maximala studiemedel och

barntillägg. Barntillsynskostnader är enligt vad utredningen erfarit avsevärt lägre än vid heltidsstudier. I enlighet härmed anser utred- ningen att barntillägg vid deltidsstudier utgår med hälften av barntillägg vid heltidsstudier. Konsekvenserna av halvering av barntillägget för deltidsstuderande med ett eller flera barn belyses i tabellerna 9.18, 9.19, 9.20 och 9.21.

Förslaget innebär att barntillägget till del- tidsstuderande i fortsättningen bör utgå så att det för första barnet utgör 12,5 % av basbeloppet eller 863 kr. per år och för varje barn utöver det första 7,5 % av basbeloppet eller 518 kr. per år. Konsekvenserna av förslaget i förhållande till nuvarande regler då ena maken uppbär heltidsstudiemedel och den andra deltidsstudiemedel belyses närma- re i tabell 9.19.

Tabell 9.18 Studiemedelsutredningens förslag avseende barntillägg för deltidsstuderande

Familjekate- Bamtillägg till deltidsstuderande gori med deltidsstudiemedel

- Nuvarande Förslag

regler

Homogen deltids— 1 barn 25 % 12,5+12,5=25 % studerande— 2 barn 50 % 25+12,5+12,5=50 % familj 3 barn 75 % 50+12,5+12,5=75 % Ensamstående deltidsstud. euer heterogen 1 barn 25 % 12,5 % studerande 2 barn 50 % 12,5 +7,5=20 % familj 3 barn 75 % 20+7,5=27,5 %

Tabell 9.19 Sammanlagda effekter av studiemedelsutredningens förslag avseende homogen studerandefamilj då ena maken deltidsstuderar och andra maken heltidsstuderar.

a) Ett barn

Nuvarande regler Deltidsstudiemedel = 35%

Förslag Deltidsstudiemedel = 37 ,5% ] l !

av basbeloppet av basbeloppet Makarnas studiemedel= Makarnas studiemedel = 4830+9 660 14490 5175 +10 350 15 525 Bamtillägg 25% Bamtillägg 25 % + 12,5 % av basbeloppet 1 725 av basbeloppet 2 588 Summa 16 215 Summa 18 113 Förbättring (1 898)

b) Två barn

Nuvarande regler Förslag Makarnas studiemedel 14 490 Makarnas studiemedel 15 525

Bamtillägg = Bamtillägg =

25%+25%av 25%+12,5%+15%+7.5%

basbeloppet 3 450 av basbeloppet 4 140 Summa 17 940 Summa 19 665 Förbättring (1 725)

e) Tre barn

Nuvarande regler Förslag Makarnas studiemedel 14 490 Makarnas studiemedel 15 525

Bamtillägg = Bamtillägg =

25%+25%+25%av 25%+12,5%+15%+7,5%+

basbeloppet 5 175 + 15 % + 7,5 % av basbeloppet 5 693 Summa 19 665 Summa 21 218 Förbättring (] 553)

Tabell 9.20 Effekter av studiemedelsutredningens förslag totalt avseende deltidsstuderande med barn vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst i förhållande till nuvarande regler. Basbeloppet = 6 900 kr. (Beloppen avser år) Makes Makes Deltidsstudiemedel med barntillägg Gemensam behållning Ekonomisk förändring i brutto- netto- (inkomst efter skatt och deltidsstudiemedel) familjens gemensamma inkomst inkomstl behållning med anledning Nuvarande regler Utredningens förslag | Nuvarande regler Studiemedelsut- av studiemedelsutred- redningens förslag ningens förslag

1 barn- 2 barn- 3 barn- 1 barn— 2 barn- 3 barn- 1 barn 2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn tillägg tillägg tillägg tillägg tillägg tillägg

34 500 22 404 6 555 8 280 10 005 6 038 6 556 7 074 28 959 30 684 32 409 28 442 28 960 29 478 — 517 - 1724 — 2 931 40 000 24 220 4 722 6 447 8172 6 038 6 556 7 074 28 942 30 667 32 392 30 258 30 776 31294 +1316 + 109 — 1098 45 000 26 292 3 055 4 780 6 505 6 038 6 556 7 074 29 347 31072 32 797 32 330 32 848 33 366 + 2 983 + 1 776 + 569 47610 27438 2185 3910 5 635 6038 6 556 7074 29623 31348 33 073 33476 33 994 34512 +3 853 +2646 +1 439 50 000 28 412 1388 3 113 4 838 5 241 5 759 5 927 29 800 31525 33 250 33 653 34171 34 339 +3 853 +2 646 +1089 55 000 30 472 — 1447 3 172 3 575 4 093 4 611 30 472 31919 33 644 34 047 34 565 35 083 +3 575 +2 646 +1439 60 000 32 568 — — 1 505 1908 2 426 2 944 32 568 32 568 34 073 34 476 34 994 35 512 + 1 908 +2 626 +] 439 65 000 33 932 — — — 690 690 1 277 33 932 33 932 33 932 34 622 34 622 35 209 + 690 + 690 +] 277 70 000 35 980 — — — 690 690 690 35 980 35 980 35 980 36 670 36 670 36 670 + 690 + 690 + 690

1 Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A—skatt för år 1971. Kommunal utdebitering = 22 :50 kr. per skattekrona.

Figurer till tabell 9.20 A. Reduktion av deltidsstudiemedel med barntillägg mot makes inkomst: nuvarande regler

Deltidsstudie medel med barntillägg 10 000 1 barntillägg 2 .. 3 .. 5 OOO-— Makes- brutto- inkomst : % l. : : % % + ---10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 B. Reduktion av studiemedel med barntillägg mot makes inkomst: utredningens förslag l Deltidsstudie- medel med barntillägg 10 OOO-l- 1 barntillägg 2 .. 5 ooo-» 3 " Makes brutto- inkomst : : 1 + : ! 'r --—10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000

C Deltidsstudiemedel med barntillägg och makes nattoinkomst vid reduktion mot makes inkomst: nuvarande regler

Deltidsstudie medel med barn- tillägg och makes nettoinkomst

1 40 000" 35 OOO-- / 30 000” 1 barntillägg / , 2 " //// , 3 .. / / / ///// / /,/ 25 000—- / // 95/ Makes ,2/ brutto- | // inkomst ' : l : : % : l — '-—- 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

D. Deltidsstudiemedel med barntillägg och makes nettoinkomst vid reduktion mot makes inkomst utredningens förslag

Deltidsstudie- medel med barn- tillägg och makes nettoinkomst

40 OOO-- 35 OOO-- 1 barntillägg 2 .. 3 .. 30 OOO-- / ,7 //// /// 5,” ;f' 25 000-- /,// jf/ Makes brutto— : inkomst l I I 1 | l l '— — -20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 70 000 80 000

I detta kapitel behandlar studiemedelsutred— ningen storleken av barntillägg inom studie— medelssystemet. Bakgrunden är att barn— tillägg, som utgår till studerande med barn under 16 år, har ansetts vara för lågt tilltaget för att täcka de faktiska kostnaderna för barnets (barnens) uppehälle och tillsyn.

Denna ekonomiskt otillfredsställande si— tuation har ibland lett till att studerande tvingats till förvärvsarbete för att kunna klara familjens uppehälle. I vissa fall har den ekonomiska situationen lett till direkta stu- dieavbrott, därför att föräldrarna inte kunnat bekosta den barntillsyn som är nödvändig för att klara effektiva heltidsstudier. I regel är det kvinnan som får avstå från studierna, när inte tillsynen för barnen kan ordnas på ett acceptabelt sätt. I kapitel 6 redovisar studiemedelsutredningen två undersökningar som belyser förhållandena för studerandefa- miljerna.

Vid sina beräkningar av barnens konsum- tion utgår studiemedelsutredningen från de beräkningar som gjorts i familjeberedningens enkät från 1963. I denna visas att medelkost- naden för ett barn mellan 0—16 år, omräk- nat i 1970 års priser, ligger på ca 3 300 kr. Av familjeberedningens enkät framgår också att kostnaden är något lägre per barn ju fler barn familjen har och att kostnaden per barn stiger kraftigt med åldern.

Utredningen har ansett att det skulle ha varit mest naturligt att utgå från avgifterna inom den kommunala barntillsynen. Emel- lertid har endast en mindre del av studeran- deföräldrarna p g a samhällets svagt utbygg- da barnstugeverksamhet möjlighet att ut- nyttja sådan tillsynsform varför utredningen ansett det vara nödvändigt att utgå från en normalavgift för privat anordnad barntillsyn.

Studiemedelsutredningen har i en enkät till de barnavårdande institutionerna på de större universitetsorterna inhämtat uppgifter om barntillsynssituationen för studerande med barn i förhållande till antalet platser inom den kommunala barnstugeverksamhe- ten. Enligt denna undersökning var studeran-

de deltidsstuderande med barn vid reduktion av

Tabell 9.2] Effekter av studiemedelsutredningens förslag totalt avseende ensamståen

deltidsstudiemedel mot egen inkomst. Basbelopp

6 900 kr. (Beloppen avser år)

Ekonomisk förändring i familjens gemensamma

Gemensam behållning (nettoinkomst och deltidsstudiemedel)

Deltidsstudiemedel

]

Egen netto-

Egen brutto-

behållning med anledning av studiemedelsutred-

ningens förslag

inkomst inkomst

S tudiemedelsu t-

Nuvarande regler

Studiemedelsutredningens

förslag

Nuvarande regler

redningens förslag

2 barn 3 barn

1 barn

3 barn 1 barn 2 barn 3 barn

1 barn 2 barn

2 barn 3 barn 1 barn 2 barn 3 barn

1 barn

—l724—2931 —1724—2931 —l724—2931

21177 22902 24627 20660 21178 21696 —517 20978 22 703 24428 20461 20979 21497 —517

7 074 5 241

6 556 4 723

6 038 4 205 1 538

10 005 8 1.72

8 280 6 447

14 622 6 555 16 256 4 722

17 250 20 000 24 000 28 000 30 000 32 000

20619 22344 24069 20102 20620 21138 4517 20656 21769 23494 20656 20656 20656

21744 21744 23 249 21744 21744 21744

2 574

2 056

5 505 2 838 1 505

3780 1113

18 564 2 055 20 656 21 744 22 556

41113—2838

—1505

22 556 22 556 22 556 22 556 22 556 22 556

Skatt enligt skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1971.

1

= 22:50 kr. per skattekrona.

Kommunal utdebitering

Figurer till tabell 9.2] A. Reduktion av deltidsstudiemedel med barntillägg mot egen inkomst: nuvarande regler

Deltidsstudie- medel med barntillägg i 10 000 Deltidsstudiemedel med 1 barntillägg 2 .. 3 .. 5 OOO—— Egen brutto- inkomst

5 600 10500 15 '000 201000 25'000 30 '000

B. Reduktion av deltidsstudiemedel med barntillägg mot egen inkomst: utredningens förslag

Deltidsstudie—

medel med barntillägg i 10 OOO-- Deltidsstudemedel med 1 barntillägg 5 ooo-— 2 " 3 .. Egen brutto- inkomst ! J | | l l 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000 30 000

defamiljerna, som grupp betraktad, relativt väl tillgodosedd jämfört med andra. Tillsyns- situationen är dock totalt i samhället klart otillfredsställande för alla familjer med min— deråriga barn. Med tanke härpå har, som framhållits, utredningen funnit det motiverat att utgå från normalkostnad för privat an- ordnad barntillsyn. Denna kostnad har ut- redningen beräknat till ca 15 kr. per dag och ett barn. Kostnaden blir även här något lägre per barn om föräldrarna har fler än ett. Utredningen anser att en lösning av barntill- synen för studerandeföräldrarna bättre skul- le möjliggöra effektiva heltidsstudier. Samti- digt vill emellertid utredningen betona att barntillsynen för studerandefamiljer inte bör lösas genom t ex utbyggnad av kategoridag— hem eller att de studerande ges företräde till kommunal barntillsyn. Dessa frågor bör lösas samtidigt för samtliga grupper som efterfrå- gar kommunal anordnad barntillsyn.

Utgångspunkten vid fastställandet av barntilläggets storlek måste följaktligen vara kostnader för barnens tillsyn och konsum— tion. I en sammanställning av beräknade barnkostnader för studerande och samhälligt stöd till barn (tabell 9.14 sid 00) har utred- ningen framräknat att de medel studerande- familjer får tillskjuta i genomsnitt utgör 1 460 kr. per barn för att täcka skillnaden mellan samhällets stöd (nuvarande barn- tillägg inräknat) och de faktiska barnkost- naderna. Det är denna beräknade skillnad som utredningen har som grund för att föreslå ändrade regler för barntillägg.

Enligt utredningen kan man uppnå den eftersträvade förbättringen genom att barn- tillägget i fortsättningen utgår till båda för- äldrarna om de studerar. Förslaget innebär för familjer med ett barn, där båda föräldrar- na uppbär studiemedel, att två barntillägg kan utgå, dvs i princip en fördubbling av nuvarande barntillägg.

Utgångspunkten i detta förslag är dels att utredningen anser att båda föräldrarna ilika män och efter förmåga bör bidra till barnets försörjning, dels att det är otillfredsställande att barntillägg vid återbetalning ekonomiskt belastar endast en av föräldrarna om båda

studerar. För ett barn utgår enligt utred- ningens förslag barntillägg om 3 450 kr. per läsår mot nuvarande 1750 kr., om båda föräldrarna uppbär studiemedel.

Med hänsyn till att både tillsynskostna- derna och konsumtionskostnaden per barn blir lägre om föräldrarna har fler barn än ett, har utredningen funnit det rimligt att barn- tillägg för fler barn än ett utgår med lägre belopp. Efter övervägande har utredningen funnit det lämpligt föreslå att barntillägg för varje barn utöver ett i fortsättningen utgår med 15 % av basbeloppet, eller f n 1 035 kr. per år och studerandeförälder. Studiemedels— utredningens förslag avseende barntillägg för heltidsstuderande sammanfattas i tabell 9.14 (sid 173).

Utredningen föreslår att barntillägg för deltidsstuderande skall utgå med hälften av beloppet för heltidsstuderande. Barntillsyns- kostnaderna är avsevärt lägre vid deltidsstu- dier än vid heltidsstudier. En halvering av barntillägg svarar bättre mot den enhetlighet i reglerna som utredningen eftersträvar. Ut- redningens förslag avseende barntillägg till deltidsstuderande sammanfattas i tabell 9.18 (sid 180).

De som får förbättringar enligt studieme- delsutredningens förslag avseende barntillägg är de homogena studerandefamiljerna, dvs familjer där båda föräldrarna studerar. Det är nämligen dessa som i många avseenden har en besvärlig ekonomisk situation. För andra familjekategorier — heterogena studerande- familjer och för ensamstående med barn - innebär utredningens förslag avseende barn- tillägg en viss försämring. Utredningen har kunnat acceptera detta då dessa kategorier tidigare varit allt för gynnade avseende me- del för barnkostnader. Dessutom får förutsättas att dessa familjer erhåller medel till barnens försörjning antingen genom för- värvsarbetande make eller, i fråga om ensam— stående, genom underhållsbidrag eller bidrags- förskott eller andra samhälleliga stödförmåner.

Utredningen har också övervägt att före- slå en höjning av åldersgränsen för barn- tillägg. Utredningen har dock funnit att tillräckliga skäl för en sådan höjning saknas.

10. Kostnadsberäkningar av studiemedelsutredningens förslag avseende budgetåret 1972/73

10.1 Kostnaderna för studiemedelsutred- ningens förslag avseende höjning av maxi- mibeloppet enligt 9 5 Smf (kap 7).

CSN utgår i sin anslagsframställan för bud- getåret 1972/73 från ett nettoantal studeran- de på 171000 vid studiemedelsberättigade läroanstalter. CSN beräknar att 70 % av dessa studerande kommer att söka och erhål- la studiemedel. Antalet studiemedelstagare beräknas följaktligen till 120 000, vartill kommer ca 1 000 som studerar utomlands.

Räknat på basbeloppet 6 900 kr. utgör maximala studiemedelsbeloppet 9660 kr. per år, varav studiebidraget utgör 1 750 kr. och återbetalningsmedlen utgör 7 910 kr. De senaste åren har i genomsnitt 95 % av studiemedlen utgått per studiemedelstagare. Detta innebär att studiebidraget i genomsnitt per studiemedelstagare utgör 850 kr. och återbetalningsmedlen 7 514 kr. per studie- medelstagare och budgetår.

Emellertid torde bestämmelserna om stu- diemedel till deltidsstuderande (SFS 1971:l93) komma att något minska det genomsnittliga uttaget. CSN beräknar att omkring 4000 deltidsstuderande kommer att ingå i antalet studiemedelstagare för budgetåret 1972/73. Med hänsyn härtill har nämnden vid medelsräkningen utgått från att genomsnittsbeloppet per studiemedelstagare och år är för studiebidragsdelen 1660 kr. och för återbetalningsmedlen 7 380 kr.

Studiemedelsutredningen har vid sin kost-

nadsberäkning avseende förslaget om höjning av studiemedlens maximibelopp enligt 9 & Smf, från 70 % av basbeloppet per termin till 75 %, utgått från samma bruttoantal stude- rande och samma genomsnittliga del av maxi- mala studiemedel varje studiemedelstagare antas erhålla (95 %), som CSN gjort i sina be- räkningar för budgetåret 1972/73. Men med hänsyn till att ett ytterligare antal studeran- de kan komma att erhålla studiemedel vid ett högre maximibelopp, och att de som nu erhåller reducerade studiemedel kan komma att erhålla ytterligare del av maximala studie- medel, har antalet studiemedelstagare juste- rats till 72 % av nettoantalet studerande. Till grund för utredningens beräkningar ligger sålunda ett studerandeantal om 124 000 studerande inklusive de som studerar utom- lands. Av dessa studiemedelstagare beräknas ca 4 000 ansöka om deltidsstudiemedel. Utredningens förslag om höjning av det maximala studiemedelsbeloppet från 70 % av basbeloppet per termin till 75 %, ger ett maximalt belopp om 10 350 kr. per år vid basbeloppet 6 900 kr. Utredningen har av skäl som utförligt redovisatsi kapitel 7 inte gått in på frågan om den föreslagna höjning- en till någon del skall utgå som en höjning av studibidragsdelen utöver nu maximala stu- diebidrag. Höjningen kommer därför av prak- tiska skäl att redovisas som återbetalnings- pliktiga medel. Studiemedelsutredningen har beräknat att varje studiemedelstagare i ge- nomsnitt erhåller 1 660 kr. i studiebidrag

och 8015 kr. i återbetalningsmedel. Den ytterligare medelsförbrukningen för budget- året 1972/73, som blir en följd av utred- ningens förslag om höjning av maximibelop- pet, framgår av följande sammanställning.

Driftbudget (studiebidrag)

CSN 201 000 000 kr. Utredningenl +5 000 000 kr. Beräknad medelsför- brukning 1972/73 206 000 000 kr.

1 (Med hänsyn till reduceringsreglerna i studie- medelssystemet erhåller de som får reducerade studiemedel ett något högre bidrag än vad de skulle fått vid oförändrat maximibelopp.)

Kapitalbudget (studiemedelsfond)

CSN 893 000 000 kr. Utredningen + 101 000 000 kr. Beräknad medelsför— brukning 1972/73 994 000 000 kr.

10,2 Kostnaderna för studiemedelsutred- ningens förslag avseende ändrat fribelopp vid prövning gentemot makes ekonomi enligt 11 och 12 55 Smf (kap 8).

Utredningen föreslår i kapitel 8, att nuvaran- de fribelopp vid prövning gentemot makes inkomst enligt 11 & Smf höjs från nuvarande 140 % av basbeloppet per termin till 230 %. Vidare föreslår utredningen att ett minimibe- lopp om 10 % av basbeloppet per termin utgår till den studerande som pga makes inkomst eller förmögenhet ej kan bli berätti- gad till ordinarie studiemedel.

Att göra en beräkning av hur mycket kostnaderna exakt kommer att öka om utredningens förslag i detta avseende genom- förs ställer sig svårt. För att förenkla kost- nadsberäkningen, och i alla fall nå en viss grad av sannolikhet, utgår studiemedelsut- redningen från vad det skulle ha kostat om behovsprövningen gentemot makes inkomst helt hade avskaffats.

Vid ett slopande av behovsprövningen är det tre grupper, som kan komma att erhålla maximala studiemedel:

1. De som nu erhåller reducerade studieme- del p g a makes inkomst. Studiemedelsut— redningen beräknar att denna grupp om- fattar 2 500 studerande. Kostnaderna för att de skulle få maximala studiemedel har beräknats till 14 milj kr.

2. Av bl a erfarenheterna från CSN:s under- sökning om studerande utan studiemedel vet man, att det finns ett antal studerande som bedriver studier utan studiemedel p g a att makens inkomst är för hög. Denna grupp har beräknats omfatta minst 5 000 studerande. Kostnaderna för att denna grupp skall få maximala studieme- del uppskattas till 50 milj kr.

3. Skulle behovsprövningen gentemot makes inkomst helt slopas väntas ett ytterligare antal personer påbörja studier med hän- syn till förbättrade ekonomiska villkor. Denna grupp uppskattas bestå av minst lika många som nu studerar utan studie- medel p g a att makens inkomst diskvalifi- cerar till studiemedel. Kostnaderna upp- skattas för denna grupp till 50 milj kr. Med utgångspunkt i de angivna uppgifter— na om det beräknade antalet studerande (12 500), som skulle kunna erhålla maximala studiemedel om behovsprövningen gentemot makes inkomst helt slopas, har följande uppskattning gjorts av kostnaderna för en justering av fribeloppet vid prövning mot makes inkomst från 140 % av basbeloppet per termin till 230 %. Den grupp som nu erhåller reducerade studiemedel p g a makes inkomst kommer i varierande grad att erhålla ytterligare studie- medel vid en höjning av fribeloppet. Som framgått av det föregående har denna grupp uppskattats till 2 500 studerande. Ca 1 300 av dem väntas nu erhålla maximala studieme- del mot att tidigare erhållit mellan hälften och maximalt studiemedelsbelopp. De övriga väntas erhålla i genomsnitt hälften av studie- medlen mot att tidigare erhållit mindre än hälften. Kostnadsökningen uppskattas då till 9,5 milj kr. Tidigare har antagits att ca 5 000 stude-

rande, som nu bedriver studier utan studie- medel p g a makes inkomst, skulle bli berät- tigad till studiemedel om prövningen gent- emot makes inkomst avskaffades. Om man antar att en höjning av fribeloppet till 230 % av basbeloppet per termin leder till att 60 % av detta antal studerande blir berättigad till reducerade studiemedel kommer följaktligen 3 000 studerande att erhålla sådana medel. Antar man det genomsnittliga beloppet som de kan erhålla blir ca 4 500 kr. kommer kostnaden härför att uppgå till 13 milj kr. Övriga 2 000 studerande blir berättigade till minimibeloppet om 10 % av basbeloppet per termin, eller 1 380 kr. per läsår vid basbe- loppet 6 900 kr. Detta ger en kostnad av 3 milj kr. Utfallet för den senare gruppen torde dock bli avsevärt mindre eftersom man på goda grunder kan anta, att alla inte kommer att utnyttja sin rätt med hänsyn till att minimibeloppet endast utgör återbetal— ningspliktiga studiemedel.

En höjning av fribeloppet för makes inkomst leder också till att ett ytterligare antal nya personer kan komma att påbörja studier när möjligheterna att erhålls studie- medel förbättras. Hur stort detta antal blir är svårt att uppskatta med någon större grad av säkerhet. Utredningen antar emellertid att det kommer att röra sig om ungefär hälften av de studerandeantal, som skulle kunnat erhålla maximala studiemedel om prövning- en mot makes inkomst helt slopades. Utred- ningen antar sålunda att ca 2 500 personer kommer att påbörja studier och söka studie- medel. Av dessa beräknas en tredjedel erhålla maximala studiemedel och två tredjedelar i genomsnitt hälften av maximala studieme- del. Genomsnittsbeloppet blir då något hög- re för denna grupp än för den grupp som nu studerar utan studiemedel. Det kan nämligen på goda grunder antas, att inkomststruktu- ren bland nytillkomna studerande är en annan än bland dem som nu studerar utan studiemedel p g a att makens inkomst är för hög. Kostnaderna skulle med stöd av dessa be- räkningar kunna uppskattas till ca 17 milj kr.

En höjning av fribeloppet vid prövning mot makes inkomst från 140 % av basbelop-

pet per termin till 230 % skulle utifrån de gjorda beräkningarna uppgå till ca 43 milj kr.:

1. Ökat studiemedelsbelopp till dem som nu erhåller reducerade studiemedel + 9,5 milj kr.

2. Reducerade studiemedel till dem som nu överhuvudtaget ej erhåller studiemedel p g a makes inkomst milj kr.

3. Minimibelopp till dem som ej kan erhålla ordinarie studie- medel p g a makes ekonomi + 3 milj kr.

4. Maximala och reducerade studiemedel till nytillkomna studerande + 17 milj kr.

Sammanlagt (avrundat) +43 milj kr. Med hänsyn till att en del av ökningen faller på driftsbudgeten i form av studiebidrag och en del på kapitalbudgeten i form av återbe- talningspliktiga studiemedel blir fördelning- en på drifts- respektive kapitalbudgeten föl- jande

Driftbudgeten Studiebidrag 7 milj kr. Kapitalbudgeten Studiemedelsfonden 36 milj kr.

10.3. Kostnaderna för studiemedelsutred- ningens förslag avseende ändrade regler för barntillägg enligt 10 5 Smf (kap 9)

Utredningen föreslår i kapitel 9, att barn- tillägget dels skall kunna utgå till båda föräldrarna därest de uppbär studiemedel, dels att tillägget för heltidsstuderande utgår för ett barn med 25 % av basbeloppet per läsår och 15 % av basbeloppet för vardera ett av de följande barnen. För deltidsstuderande föreslås tillägget utgå med 12,5 % av basbe- loppet per läsår för ett barn, och för fler barn än ett 7,5 % av basbeloppet per läsår. Studiemedelsutredningen har antagit att ca 35 % av de gifta studerande är gift med annan studerande. Enligt utredningens för- slag skulle båda föräldrarna kunna uppbära

barntillägg. Antalet barntillägg under budget- året 1972/73 beräknas till 9000. Ca en tredjedel därav skulle sålunda fördubblas. Utredningens förslag om höjning av maximi- beloppet och höjning av fribeloppsgränsen för prövning gentemot makes inkomst inne- bär med hänsyn till reduceringsreglerna att ett antal nya barntillägg kan beviljas. Utred- ningen räknar dock med att effekten därav kommer att tas ut av effekten av att barn— tillägget i fortsättningen föreslås utgå med ett differentierat belopp. Utredningen har med stöd av dessa beräkningar uppskattat kostnaden för en ändring av reglerna för beviljande av barntillägg till 6 milj kr. Be- loppet faller helt på kapitalbudgeten.

10.4 Sammanställning av studiemedelsutred— ningens kostnadsberå'kningar avseende me- delsförbrukning och medelsbehov budgetåret 1972/ 73.

Beräknad medelsförbrukning I 972/ 73 Driftbudgeten (studiebidrag 213 000 000 kr. Kapitalbudgeten (studiemedels- fonden) 1 036 000 000 kr.

Medelsbehov 197 2/ 7 3 l. Driftbudgeten (medelsbehov) 213 000 000 kr.

2 Kapitalbudgeten (medelsbehov)

a. medelsförbrukning 1 036 000 000 kr. b. avgår beräknad medels- reservation 30.6.1972 — 105 000 000 kr. c. avgår inflytande studie- medelsavgifter 1972/ 73 (ber) — 87 000 000 kr. Totalt medelsbehov (kapitalbudgeten) 844 000 000 kr.

Specialmotivering

95.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om maximibeloppet av studiemedlen för stude- rande utan barn. Vidare anges i paragrafen att studiemedlen skall beräknas för termin. Maximibeloppet är angivet såsom i procent av basbeloppet. Procenttalet föreslås bli höjt för heltidsstuderande till 75 % per termin och för deltidsstuderande till 37,5% per termin. Utredningen har inte tagit ställning till om någon del av höjningen skall utgå som studiebidrag. Utförlig motivering härtill har lämnats i kapitel 7.

10 5.

Enligt första stycket utgår barntillägg för barn under 16 år. Den studerande skall antingen ha vårdnaden om barnet eller skall vara skyldig att utge lagstadgat underhålls- bidrag till barnet. För heltidsstuderande ut- gör barntillägget för ett barn 12,5 % av basbeloppet för termin, för varje barn utöver ett ytterligare 7,5 % av basbeloppet. För deltidsstuderande utgör barntillägget för ett barn 6,25 % av basbeloppet, för varje barn utöver ett ytterligare 3,75 % av basbeloppet.

Andra stycket upphäves genom denna lag. Detta medför att barntillägg i fortsättningen kan uppbäras av båda föräldrarna samtidigt, om båda är berättigade till studiemedel.

Motivering till studiemedelsutredningens förslag har lämnats i kapitel 9.

11 och 12 åå.

Dessa paragrafer innehåller reglerna om behovsprövningen med hänsyn till den stude- randes egen och, i förekommande fall, makes ekonomi. För innebörden av reglerna har utförlig redogörelse lämnats i kapitel 8.

Studiemedelsutredningen föreslår att för heltidsstudiemedel, alltså för heltidsstude- rande, fribeloppet för prövning mot makes inkomst sätts till 230 % av basbeloppet per termin. Vid basbeloppet 6 900 kr. kommer fribeloppet att ligga på en bruttoårsinkomst om 31 740 kr. För deltidsstuderande föreslår utredningen att fribeloppet mot makes in- komst sätts till 335 % av basbeloppet per termin. Detta ger ett fribelopp vid en brutto- årsinkomst om 46 230 kr. vid basbeloppet 6 900 kr.

Om studiemedelsutredningens förslag om höjning av totalbeloppet (kap 7) genomförs innebär det att fribeloppet vid reduktion av deltidsstudiemedel mot makes inkomst höjs till 342,5 % av basbeloppet per termin eller vid en bruttoinkomst på 47 265 kr. per år. Dettabfribelopp motsvarar således den in- komst, vid vilken heltidsstudiemedlen är reducerade till hälften om studiemedlen är 75 % av basbeloppet per termin eller 10 350 kr. per år. Av praktiska skäl föreslår utred- ningen att fribeloppet justeras till 345 % av basbeloppet per termin, motsvarande en bruttoårsinkomst på 47 610 kr. Konsekven- serna av utredningens förslag sammanlagt

avseende deltidsstudiemedel redovisas 1 kap 9 tabellerna 18, 19, 20 och 21.

Såsom gift studerande räknas enligt för- slag i 12 a 5 andra stycket, jämväl den som utan att vara gift lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller har eller har haft barn.

Enligt studiemedelsutredningens förslag upphävs gällande regel, att prövning mot makes inkomst och förmögenhet endast skall ske om makarna sammanbor under studieti- den. Någon skillnad avseende behovspröv- ningen gentemot makes ekonomi skall såle- des ej längre tillämpas mellan gifta samman- boende och gifta ej sammanboende såvida inte synnerliga skäl enligt 12 a 5 första stycket föreligger.

I 11 5 tredje stycket föreslås att prövning mot makes inkomst, skall ske först året efter det år äktenskapet ingicks.

1235.

Denna paragraf är ny. Genom föreskrif- terna i första stycket öppnas möjlighet för studiemedelsnämnd, om synnerliga skäl an- ses föreligga, att bevilja studiemedel till studiemedelstagare utan det hänsynstagande till makes ekonomi som enligt bestämmelser- na i 11 och 12 55 eljest skall ske. Som synnerliga skäl skall kunna räknas det förhål- landet att makarna lever under hemskillnad, och skilsmässodom ej ännu avkunnats.

Andra stycket har fått sin lydelse av nuvarande bestämmelse i kommunalskattela- gens 65 &, femte stycket. Med gift studeran- de skall sålunda jämställas den som utan att vara gift lever tillsammans med person med vilken han tidigare varit gift eller har eller har haft barn.

155.

Denna paragraf ändras i konsekvens med ändringarna i 9 5.

lSaå.

Denna pragraf är ny och reglerar det belopp, som kan utgå till den som ej erhåller studiemedel enligt bestämmelserna om pröv- ning mot makes ekonomi i 11 och 12 Gå. Utredningens motivering till detta förslag återfinns" i kapitel 8 (s 00). För den som är heltidsstuderande kan sålunda beloppet utgå enligt denna paragraf med 10 % av basbelop- pet per termin. Vid ett basbelopp om 6 900 kr. ger det ett belopp om 690 kr. per termin. För den som är deltidsstuderande kan belop- pet utgå med 5 % av basbeloppet per termin, eller 345 kr. vid basbeloppet 6 900 kr. [ båda fallen utgår beloppen som extra studie- medel.

Studiemedel enligt denna paragraf skall kunna sökas vid ansökan om ordinarie stu- diemedel. Understiger för heltidsstuderande det ordinarie studiemedelsbeloppet 10 % av basbeloppet, skall sålunda studiemedels- nämnd bevilja ett belopp som täcker mellan- skillnaden mellan 10 % av basbeloppet och det på vanligt sätt beviljade ordinarie studie- medlen. Understiger de ordinarie studieme— delsbeloppet, efter reduktion, 5 % av basbe- loppet, utgår till följd av bestämmelserna i 17 & hela beloppet enligt denna paragraf som extra studiemedel.

Har studiemedlen reducerats även med hänsyn till egen inkomst eller förmögenhet, utgår inga studiemedel enligt denna paragraf.

Kronologisk förteckning

SAM

_... r'P !” !” NS” 91.5

_. .”

13.

14. 15. 16

17.

18 19.

20.

21

22.

23

24.

25. 26 27.

28. 29.

30

31. 32

33

35. 36

37.

SOU 71. Handbok för det officiella utrednings— trycket. Beckman. Fi. . Post— och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner.

Ju. Veterinärdistriktsindelningen, Reprodu ktions AB. Jo. Kommunala val. Esselte. C. Svensk industri under 70—talet med utblick mot BO-talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. Ny sjömansleg. Esselte. K. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. Arbetskraftsresurserne 1965—1990. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 1. Esselte. Fi. Större företags offentliga redovisning. Esselte Fi. Snetteri. Berlingske Boktryckeriet, Lund. Ju. EtBt nytt bilregister. Göteborgs Offsettryckeri A . K. Miljövården i Sverige under 70—telet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. Veruhendeln fram till 1975. 1970 års långstids- utredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. Förslag till aktiebolagslag m rn. Tryckeribola- get. Ju. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. Malm - Jord - Vatten. Svenska Reprodu ktions AB. !. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. Familjepensionsfrågor m m. Berlingske Bok- tryckeriet, Lund. S. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om transport av farligt gods på väg. B. Norstedt & Söner. K. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. Norstedt & Söner. K. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingske Boktryckeriet, Lund. U. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. ln. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. ln. Boendeservice 5. Totelkostnadsstudien. Essel- te. ln. Boendeservice 6. Strukturstudien. Esselte. ln. Öyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB.

m m. Svenska

internationell (ADR) Bilaga

Siömenspension. Göteborgs Offsettryckeri AB.

Der; svenska betelningsbalansstetistiken. Essel- te. i.

Valutereserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsba— lansstetistiken. Esselte. Fi. Fri effärstid. Göteborgs Offsettrvckeri AB. H. Lastbil och Taxi. Beckman. K. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. ln. Produktionsresurser för tv och radio i utbild- ningen. Esselte. U. Konsumentpolitik-riktlinier och organisation. Tryckeriboleget. H.

38.

39. 40. 41 . 42. 43. 44

45. 46.

47

48.

49 50.

51.

52 53.

55.

56. 57.

58. 59. 60. 61. 62. 63 64. 65. 66.

67.

68 69.

70

71. 72

73 74

76.

77 78.

Särskilda tendvårdsanordningar för vissa getientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. Den svenske köpkraftsfördelningen 1967. Ber- lingske Boktryckeriet, Lund. ln. Export och import 1971—1975. 1970 års Iångtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. Ny domstolsadministration. Göteborgs Offset- tryckeri AB. Ju. Försäkring och annat kontant stöd vid arbets- löshet. Esselte. ln. Arbetskraftens struktur Esselte. ln. Bilagor till Esselte. In. Utsökningsrätt Xl. Norstedt & Söner. Ju. Teknisk översyn av kapitalbeskettningen. Nor- stedt & Söner. Fi. Psykologiska urvelsmetoder inom statsförvalt- ningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Personurvel med hjälp av psykologiska under- sökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Unga lagöverträdare I. Esselte. Ju. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri AB.

och dimensioner.

KSA-utredningens betänkande.

Invendrarutredningen I. Offset- tryckeri AB. ln. Byggandets industrielisering. Beckman. ln. Lärarnas arbete. En statistisk erbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettrvckeri AB. U. Lärarnas arbete. Bilaga Il. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. Utbildning av vissa värnpliktiga i stebstiänst. Esselte. Fö. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Högste domstolens kansli. Göteborgs Offset- tryckeri AB. Ju. Universitetsstudier uten examen. Offsettrvckeri AB. U. Val av utbildning och yrke. Göteborgs Offset- tryckeri AB. U. Högre utbildning och arbetsmarknad. Göte- borgs Offsettryckeri AB. U. Vintersjöfart. Beckman. K. Sanering l. Esselte. ln. Sanering ll. Bilagor. Esselte. ln. Mellenölsfrågen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. Ränteomfördelning och vinstutdelning. Göte- borgs Offsettryckeri AB. In. Läkartjänster. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. Näringspolitiken — ny verksorgenisetion. Göte- borgs Offsettryckeri AB. H. Plan och prognos. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 9. Esselte. Fi. Bokskogens bevarande. tions AB. Jo. Meskinell teknik vid de allmänna valen. Göte- borgs Offsettryckeri AB. Ju. Fonogremmen i musiklivet. Esselte. U. Kriminalvård i anstalt. Esselte. Ju. Hushållning med mark och vatten. Esselte. C. Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvaltningsärenden. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. Svenske folkets alkoholvanor. Esselte. Fi. Jordbruksbeskettningen. Beckman. Fi.

Göteborgs

Göteb orgs

Svenske Reproduk-

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Kronologisk förteckning

Forts.

79. 80.

B 1. 82. 83. 84. 85. 86.

87.

Byggnadsindex för bostäder. Esselte. Fi. Vuxna Utbildning Studiefinansiering. Göte- borgs Offsettryckeri AB. U. Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. Ljung- företagen, Örebro. Ju. Förvaltning av fonder i staten. Göteborgs Offsettr ckeri AB. Fi. Skadest nd |||. Esselte. Ju. Den kommunala kompetensen. Esselte. C. Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. Göteborgs Offsettryckeri AB. C. Bilen och konsumenten. Göteborgs Offset- tryckori AB. H. Reformer inom studiemedelssystemet. Beck- man. U.

Anm. Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Nordisk udredningsserie (Nu) 1971

Kronologisk förteckning

.: Forskning med relation till utbildning för ålders- klasserna 16—19 år.

2. Harmonisering av matematlkundervisningen i årskurs 1—6 i de nordiska länderna. Konsument- och marknadsföringsfrågor. Nordiska transportproblem. Nord iska ministerrådets arbetsformer.

$"?!”

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Post» och Inrikes Tidningar. (2) Snatteri. (10) Förslag till aktiebolagslag m m. (15) Ny domstolsadministration. (41) Utsökningsrätt XI. (45) Unga lagöverträdare |. (49) Rätten till abort. (58) Högsta domstolens kansli. (59) Maskinell teknik vid de allmänna valen. (72) Kriminalvård i anstalt. (74) Offentligt biträde och kostnadsersättning i förvalt- ningsärenden. (76) Den mänskliga faktorn i vägtrafiken. (81) Skadestånd lll. (83)

Socialdepartementet

Familjepensionsfrågor m m (19) Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patient— grupper. (38)

Läkartiänster. (68)

Försvarsdepartementet

Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. (56) 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstiänst. (57)

Kommunikationsdepartementet

Ny sjömanslag. (6) Ett nytt bilregister. (11) Utredningen angående befordran av farligt gods på väg m m. 1.Europeisk överenskommelse om inter- nationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande 1. (20) 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. (21) 3. Europeisk överenskom- melse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. (22) 4. Europeisk överens- kommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m m. (23) Siömanspension. (30) Lastbil och Taxi. (34) Vintersiöfart. (63)

Finansdepartementet

SOU 71. Handbok för det officiella utrednings- trycket. (1) 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 70-talet med utblick mot so-talet. Bilaga 2. (5) 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960—1975. Bilaga 4. (7) 3. Arbetskraftsresurserna 1965—1990. Bilaga 1. (8) 4. Miljövården i Sverige under 70—talet. Bilaga 8. (12) 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. (13) 6. Varuhan- deln fram till 1975. Bilaga 3. (14) 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. (16) 8. Export och import 1971—1975. Bilaga 5. (40) 9. Plan och prognos. Bilaga 9. (70) Större företags offentliga redovisning. (9) Mått och vikt. (18)

Betelningsbalensutredningen. 1. Den svenska betal- ningsbalansstatistiken. (31) 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. (32) Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. (46) Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. (47) 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. (48) Mellanölsfrågan. (66) Svenska folkets alkoholvanor. (77) Jordbruksbeskattningen. (78) Byggnadsindex för bostäder. (79) Förvaltning av fonder i staten. (82)

Utbildningsdepartementet

Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. (24) Kyrkan kostar. (29) Frosiuktionsresurser för tv och radio i utbildningen. 36 Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållanden. 1. Lärarnas arbete. En statistisk erbetstidsstudie. (53) 2. Lärarnas arbete. Bilaga |. Tekniska rappor— ter. (54) 3. Lärarnas arbete. Bilaga ll. Tabeller. (55) 1968 års utbildningsutredning. 1. Universitetsstu— dier utan examen. (60) 2. Val av utbildning och yrk)e. (61) 3. Högre utbildning och arbetsmarknad. (62 Fonogrammen imusiklivet. (73) Vuxna Utbildning Studiefinansiering. (80) Reformer inom studiemedelssystemet. (87)

Jordbruksdepartementet

Veterinärdistriktsindelningen, m m. (3) Bokskogens bevarande. (71)

Handelsdepa rtementet

Fri affärstid. (33) Konsumentpolitik — (37) Näringspolitiken — ny verksorganisation. (69) Bilen och konsumenten. (86)

riktlinjer och organisation.

Inrikesdepartementet

Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommun- studien. (25) 2. Boendeservice 4. Projektstudien. (26) 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. (27) 4. Boendeservice 6. Strukturstudien. (28) Den fria rörligheten för personer inom EEC. (35) Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. (39) KSA—utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. (42) 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. (43) 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. (44) Invandrarutredningen 1. (51) nggandets industrialisering. (52) Saneringsutredningen. 1. Sanering |. (64) 2. Sane- ring Il. Bilagor (65) Ränteomfördelning och vinstutdelning. (67)

A_nm. Siffrorna inom klammer betecknar utred- nlngarnes nummer i den kronologiska förteckning- en.

Statens offentliga utredningar 1971

Systematisk förteckning

Forts.

Civildepertementet

Kommunala val. (4)

Räddningstjänst. (50)

Hushållning med mark och vatten. (75) Den kommunala kompetensen. (84) Lokalisering av skogsindustri i södra Sverige. (85)

lndustridepartementet Malm — Jord — Vatten. (17)

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utred- ningarnas nummer i den kronologiska förteckning- en.

,men-Li! . 3 DEC 1971 siggttlnlyg

Allmänna Förlaget.

' ' __" ISBN 9l-38-00014-8 KUNGL. bmm 512255: 3.14 ' ' Esselte Tryck. Stockholm 1971