SOU 1971:91

Samhällsinsatser på läromedelsområdet

Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigade den 27 januari 1966 dåvarande chefen för ecklesiastikde- partementet, statsrådet Edenman, att till— kalla högst nio sakkunniga för att utreda frågor om produktion och granskning av läroböcker och andra pedagogiska hjälpme- delm.m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkal- lade departementschefen den 23 mars 1966 som sakkunniga dåvarande riksdagsmannen, direktören John Ericsson, tillika ordförande, direktören Birger Beckman, riksdagsman- nen, ordföranden i statens läroboksnämnd, filosofie doktorn Hilding Johansson, lands- tingsrådet Ruth Kärnek, dåvarande ordfö- randen i Sveriges förenade studentkårer, nu- mera departementssekreteraren Erland Ringborg samt dåvarande undervisningsrå- det Olof Storm.

Ericsson erhöll den 24 juni 1968 begärt entledigande från sitt uppdrag. Departe- mentschefen utsåg samma dag Johansson att vara ordförande samt tillkallade förre ordföranden i Sveriges elevers centralorga- nisation, studeranden Jan-Eric Furubo som ny ledamot av utredningen. Storm erhöll den 27 december 1968 begärt entledigande från sitt uppdrag. I hans ställe tillkallades samtidigt avdelningsdirektören Bengt Dahl- bom att vara ledamot av utredningen.

De sakkunniga har antagit namnet läro— medelsutredningen.

Som experter åt utredningen har tillkal- lats den 9 januari 1967 numera biträdande skoldirektören Sture Bengtson, den 11 juli

1968 professorn Sten Henrysson, docenten Lars-Gunnar Holmström, professorn Kjell Härnqvist samt numera byråchefen Nils- Eric Svensson, den 17 januari 1969 docen- ten Erik Wallin, den 10 juli 1969 numera avdelningsdirektören Olov Höglund, den 1 juli 1970 forskningsassistenterna Ingela Mag- nusson, Bengt Nordén och Annika Sten- crantz, den 1 januari 1971 förlagschefen Karl-Vilhelm Hölne samt den 1 mars 1971 sekreteraren Sven Backmann.

Som sekreterare åt utredningen har tjänst- gjort t.o.m. den 31 december 1970 ovan- nämnde Hölne och fr. o. m. den 1 januari 1971 utredningsledaren David Englund. Bi- trädande sekreterare har varit filosofie kan- didaten Karl Furestedt.

Läromedelsutredningen överlämnade den 3 april 1968 sitt första betänkande, Skol- boksleveranser (SOU 1968: 14). De under- sökningar rörande beställning och leverans av läroböcker för skolväsendet som utred- ningen gjort eller låtit göra redovisades mera utförligt i rapporten Skolboksdistributionen (Utbildningsdepartementet 1968: 3).

Den 30 augusti 1968 överlämnade utred- ningar sitt andra betänkande, Läromedel för specialundervisning (SOU 1968: 36), och den 18 mars 1970 sitt tredje betänkande, Fria läromedel (SOU 1970: 10).

Läromedelsutredningen överlämnar här- med sitt fjärde betänkande, Samhällsinsat- ser på läromedelsområdet. Utredningen be- traktar därmed sitt uppdrag som fullgjort.

Stockholm den 8 december 1971.

Hilding Johansson

Birger Beckman Ruth Kärnek

Bengt Dahlbom Jan-Eric Furubo Erland Ringborg

/Dav1'd Eng/und Karl Furestedt

Förkortningar

Följande förkortningar används i betänkan- det.

AV FoU

KÖY Lgr 69 Lgy 70

SFS SOU

SPK

SÖ TRU-kommittén

UKÄ

audivisuell forskning och utvecklings- arbete överstyrelsen för yrkesut- bildning (t. o. m. 30.6.1964) läroplan för grundskolan 1969

läroplan för gymnasiesko- lan 1970 svensk författningssamling statens offentliga utredning— ar

statens pris- och kartell- nämnd

skolöverstyrelsen kommittén för tv och radio i utbildningen universitetskanslersämbetet

Sammanfattning

Direktiven

I läromedelsutredningens direktiv heter det inledningsvis:

Ansvaret för att det inom vårt utbildnings- väsende finns tillgång till effektiva pedagogiska hjälpmedel åvilar ytterst statsmakterna. De åt- gärder som från det allmännas sida kan vidtas eller övervägas är i det stora hela av produk- tions- eller granskningskaraktär.

I direktiven skisseras ett antal former för samhälleliga insatser när det gäller utveck- ling, produktion, granskning m. m. (1.1). I detta betänkande behandlas framför allt två frågor: . behovet av samhälleliga insatser i läro- medelsproduktionen . behovet av central granskning av läro- medel.

Undersökningar och försöksverksamhet SPK fick 1967 Kungl. Maj:ts uppdrag att undersöka läromedelsmarknaden. Inom ra- men för uppdraget har bl. a. följande rappor- ter överlämnats till utredningen: Prisövervakning av läroböcker (mars 1970) (bilaga 2) Läromedelsleverantörer (juni 1971) (bilaga 1) Efterfrågan på läromedel (oktober 1971) (9.1 ).

På initiativ av utredningen har bedrivits

försöksverksamhet med praktisk prövning av läromedel. Syftet har varit att få erfa- renheter inför ett eventuellt införande av ett generellt system för praktisk prövning. Verksamheten har letts av en forskargrupp vid pedagogiska institutionen vid universi- tetet i Göteborg. (Kap. 7 och bilaga 5)

Läromedelsbegreppet I begreppet läromedel innefattas både s.k. mjukvaror som litteratur och AV-materiel och s.k. hårdvaror som tv-apparater, pro- jektorer, bandspelare och annan apparatur. Även viss förbrukningsmateriel och vissa in- redningsartiklar är enligt utredningens upp- fattning att betrakta som läromedel även om gränsdragningen är svår att göra.

Utredningen, som redan i början av sitt arbete lanserade ett vidsträckt läromedels- begrepp, ansluter sig närmast till följande av docenten Erik Wallin formulerade definition: Med läromedel avses de informationsför- medlande komponenterna i undervisningen vilka innehåller både informationen med- delandet — och medel för dess presentation (1.3).

Läromedelsutredningens förslag gäller i huvudsak vad utredningen kallar centrala läromedel. Därmed avses läromedel som direkt framställts för att täcka kvalitativt och/eller kvantitativt väsentliga delar av läroplanernas kursmoment. (1.3)

Det mest omfattande forskningsarbetet rö- rande läromedel bedrivs f.n. i Sözs och UKÄ:S regi. Vid läromedelsproduktion ut- nyttjas i viss utsträckning forskningens me- toder och resultat. (2.1 —2.3)

Utredningen anser att SÖ och UKÄ skall svara för de övergripande behovsanalyser som skall ligga till grund för läromedels- forskning. Inom vissa områden behöver en- ligt utredningens uppfattning läromedels- forskningen väsentligt utvidgas. Detta gäl- ler bl.a. vuxenutbildningen, invandrarun- dervisningen och yrkesutbildningen.

Utredningen föreslår även en utökad forskning om effekterna av olika medier (text, bild, ljud, laborativt material) och kombinationer av medier. En sådan medie- forskning är angelägen inom praktiskt ta— get hela utbildningsområdet. Medievalsfrå- gorna har hittills ägnats litet utrymme i den pedagogiska och psykologiska forskningen. Behovet av forskning har emellertid ökat genom de stora ekonomiska konsekvenser som val av mera komplicerade medier, t. ex. datorer och tv, kan få. Medieforskningen bör resultera i vissa modeller för medieval. (2.5.1)

Utredningen har under sitt arbete ägnat stor uppmärksamhet åt den s.k. undervis- ningsteknologiska modellen för produktion av läromedel. Enligt denna modell indelas läromedelsproduktionen i faserna planering, konstruktion, utprövning och utvärdering. Utredningen anser att den undervisnings- teknologiska modellen bör kunna få allt större betydelse för läromedelsproduktionen. För att en sådan utveckling skall påskyn— das föreslår utredningen ett antal åtgärder beträffande målbeskrivningar, medieval och utprövning på konstruktionsstadiet. (2.5.2 och 7.3.1)

Utredningen anser att läromedelsforsk- ningen liksom hittills bör bedrivas vid de pe- dagogiska och psykologiska institutionerna vid universitet och lärarhögskolor. Läro— medelsproducenter som önskar att forsk- ning skall bedrivas i anslutning till deras produkter bör utnyttja möjligheterna till uppdragsforskning. Sådan forskning bör be—

kostas av producenterna enligt gängse prin- ciper. (2.5.3)

Produktion

Som en följd av att läromedelsbegreppet är vidsträckt är läromedelsmarknaden långt ifrån enhetlig. Läromedelsföretagen är många och representerar en rad olika bran- scher.

Bland de läromedelsproducerande företa- gen finns en tydlig utveckling mot större företagsenheter. Denna koncentration kan medföra risker för begränsning av kon- kurrensen. (3.3)

Utredningen anser att samhället bör ini- tiera egen produktion inom delar av läro- medelsmarknaden som trots olika andra åt- gärder från samhällets sida utmärks av hö- ga priser och pedagogiska brister hos läro- medlen.

Tillgången till läromedel är f.n. synner- ligen ojämn. Särskilt beträffande små elev- grupper är läromedelsutbudet klart otill— räckligt. För att läromedel skall finnas att tillgå även för mindre målgrupper bör ut- bildningsmyndigheterna enligt utredningens uppfattning tillföras väsentligt ökade medel för produktionsstöd. Utredningen föreslår vissa riktlinjer för myndigheternas verk- samhet i fråga om sådant stöd. (3.6.3)

Det största samhällsägda läromedelsföre- taget, Utbildningsförlaget, har hittills i stor utsträckning inriktat sin produktion på tryckta läromedel. Utvecklingen går emel- lertid mot studiesatser o.d. där olika slags medier utnyttjas tillsammans. Utredningen föreslår därför att Utbildningsförlaget ges möjlighet att bredda sitt produktutbud.

Utredningen förordar att nuvarande och eventuellt tillkommande samhällsägda läro— medelsföretag samordnas organisatoriskt. Denna samordning bör beträffande företag som till minst hälften ägs av staten kunna ske inom ramen för Statsföretag AB och även gälla eterdistribuerande företag. (3.6.2)

Läromedelskostnadema för kommuner och andra huvudmän har ökat kraftigt un- der de senaste åren. Utredningen föreslår ett antal åtgärder i syfte att i möjligaste mån

häva denna utveckling. Förslagen gäller i huvudsak tryckta läromedel och avser bl.a. författarersättningar, tekniska kostnader och marknadsföringskostnader. (3.6.4)

Principer för val

Läromedelsutredningen anser att ansvaret för valet av läromedel skall ligga på lokal nivå. Utredningen avvisar tanken på ett centralt »förval». Åtgärder på central nivå bör ha informativ karaktär.

Inom skolväsendet bör Skolstyrelsen välja läromedel enligt läroplanernas anvisningar och inom ramen för gällande författningar. Genom de nya läroplanerna och kommun- sammanläggningarna under senare år har enligt utredningens uppfattning förutsätt— ningarna för lokala läromedelsval väsent- ligt förbättrats. (4.2.I) På samma sätt bör styrelserna för de landstingskommunala sko— lorna göra sina läromedelsval (4.2.2). Utred- ningen anser att ansvaret för läromedelsval även beträffande den högre utbildningen skall ligga på lokal nivå, dvs. vid läroanstal— terna (4.2.3).

Information

Skall kommunerna kunna ta ett ökat an- svar för läromedelsvalen krävs framför allt en förbättrad information om läromedel. Undersökningar har visat att den nuvaran- de läromedelsinformationen inte ger den nödvändiga överblicken över läromedels- marknaden och i huvudsak är producent- styrd.

Informationen om läromedel bör omfatta inte endast tekniska data utan även kvalita- tiva data, t. ex. rapporter från praktisk pröv- ning och objektivitetsgranskning.

Läromedelsutredningen anser att det för läromedelsinformationen behövs ett centralt läromedelsregister (5.7). Detta register bör vara öppet, dvs. varje producent bör ha möj- lighet att få sina produkter registrerade. Det bör vidare utnyttja modern datateknik. Da- taregistreringen bör ge vissa grundfakta, medan fylligare information i form av mål- dokument, utlåtanden, rapporter från prak- tisk prövning etc. bör tillhandahållas i tryckt form (eventuellt på mikrofilm).

Utredningen föreslår att ett av staten, kommunerna och läromedelsproducenterna gemensamt ägt företag för information om läromedel upprättas. Den utredning som här krävs bör göras av Sö i samråd med be- rörda parter.

Granskning Läromedelsutredningens förslag beträffande granskning gäller centrala läromedel för grundskolan och gymnasieskolan.

Utredningen anser att en central för- handsgranskning av alla läromedel inte är nödvändig och heller inte möjlig. Behov av särskild granskning, utan att det därför avser förhandsgranskning, föreligger enligt utredningens uppfattning endast i fråga om objektiviteten i läromedel (6.4 ).

För handläggning av frågor rörande läro- medels objektivitet föreslår utredningen att en särskild nämnd, läromedelsnämnden, in- rättas inom SÖ. Nämnden bör ha en sådan sammansättning att den speglar allmänin- tresset. (6.4.3 och bilaga 10)

Den granskning som statens läroboks- nämnd f.n. utför bör upphöra samtidigt som läromedelsnämnden inrättas.

Praktisk prövning

På basis av den försöksverksamhet som be- drivits under ledning av en forskargrupp vid den pedagogiska institutionen vid universi- tetet i Göteborg föreslår utredningen följan— de rutin för praktisk prövning av läromedel.

1. För varje läsår utväljs ett antal ämnen eller ämnesområden och stadier för prak— tisk prövning.

2. Inom de områden som valts för prak- tisk prövning prövas samtliga centrala lä- romedel som anmälts till det föreslagna re- gistret. Därigenom kan olika läromedel in- om samma område jämföras.

3. Enkätsvar från lärare och elever som utnyttjat läromedlet sammanställs vid SÖ som överlämnar materialet till det centrala registret. Från detta kan sedan kommuner m.fl. få information om den genomförda praktiska prövningen. (7.3.2)

Läromedelsutredningen anser att varudekla- rationsnämnden bör fastställa varufakta för all slags AV-apparatur främst med hänsyn tagen till dennas användbarhet i undervis- ningen. (7.3.3)

Prisövervakning

Den prisgranskning som statens läroboks- nämnd utför bygger på en överenskommelse med skolboksförlagen 1952 och gäller en- dast läroböcker för grundskolan och vissa delar av gymnasieskolan. En undersökning utförd av SPK visar att denna prisgransk- ning inte haft åsyftad verkan. (8.1.3 och bi- laga 2)

Läromedelsutredningen föreslår att den nuvarande prisgranskningen upphör och er- sätts med en prisövervakning avseende alla slags läromedel. Ansvaret för prisövervak- ningen bör enligt utredningens uppfattning åvila läromedelsnämnden. Efter beslut av nämnden bör SPK få i uppdrag att genom- föra nödvändiga utredningar. Resultaten av dessa undersökningar bör finnas att tillgå i det centrala registret. (8.3)

Inköp och distribution

Läromedelsutredningen föreslår att det i varje kommun inrättas en läromedelskom- mitté med uppgift att bl. a. svara för den långsiktiga planeringen av läromedelsan- skaffningen och att organisera granskar— grupper inom kommunen. I läromedelskom— mittén bör ingå representanter för skolsty- relsen, inköpsfunktion inom kommunen, skolledare, lärare och elever. Bestämmelser om läromedelskommitté bör införas i skol- stadgan. (9.4.1)

I kommunen bör normalt finnas en lä- romedelscentral med uppgift att bl. a. sva- ra för information om och registrering av läromedel, läromedelsorganisation och dis- tribution av viss AV—materiel. Den kom- munala läromedelscentralen bör bidra till att kommunens inköp av läromedel sam- ordnas.

Utredningen föreslår även vissa anord- ningar för att underlätta försörjningen med

kurslitteratur vid universitet och högskolor (9.4.3).

Läromedelsnämndens uppgifter

Den av utredningen föreslagna läromedels- nämndens uppgifter bör sammanfattnings— vis vara följande: . Nämnden skall följa utvecklingen på lä- romedelsområdet och uppmärksamma brister i läromedelsförsörjningen. 0 Nämnden skall på eget initiativ eller efter anmälan låta granska centrala läromedel för skolväsendet med avseen- de på läromedlens objektivitet. 0 Nämnden skall följa prisutvecklingen på läromedelsområdet och då så bedöms erforderligt begära undersökning hos SPK.

Kostnader och finansiering

Vissa av utredningen föreslagna verksamhe- ter förutsätts bli självfinansierade genom avgifter. Detta gäller information, utpröv- ning på konstruktionsstadiet och praktisk prövning.

Utredningens förslag om sådana åtgärder och anordningar som förutsätts bli finansie- rade via statliga anslag bör beaktas i ut- bildningsmyndigheternas petita för kom- mande budgetår. Detta gäller bl.a. ökade resurser för forskning och utvecklingsarbe- te och ökat produktionsstöd till bristområ- desproduktion.

De kostnader som blir en följd av utred- ningens förslag om en särskild läromedels- nämnd inom SÖ blir beroende av omfatt- ningen av objektivitetsgranskningen och prisövervakningen. Utredningen har gjort vissa uppskattningar av dessa kostnader och jämfört dessa med läroboksnämndens nuva- rande och beräknade kostnader. Kostnader- na för läromedelsnämndens totala verksam- het kan beräknas till ca 1 milj. kr. budget- året 1973/74. Detta kan jämföras med att läroboksnämnden i sina petita för budget- året 1972/73 begärt 810 000 kr.

För vissa kommuner kan utredningens förslag till lokal läromedelsorganisation in- nebära vissa kostnadsökningar i initialske-

det. På längre sikt bör den föreslagna or- ganisationen emellertid medföra minskade kostnader, framför allt genom ett bättre utnyttjande av kommunens läromedelsre- surser.

De samlade samhällsinsatserna på liiromedelsområdet

Ett genomförande av utredningens olika för- slag ger tillsammans samhället väsentligt ökade möjligheter att påverka läromedels- produktionen i gynnsam riktning. Syftet med de samhälleliga åtgärderna är att ga- rantera att effektiva läromedel till rimliga priser finns att tillgå inom hela utbildnings- väsendet.

Genom de föreslagna åtgärderna får kom- munerna ett ökat ansvar och förbättrade re— surser för läromedelsförsörjningen. Vidare får samhället effektiva instrument för bl.a. objektivitetsgranskning och prisövervakning. Utredningen föreslår också en ökad aktivi- tet hos och en förbättrad samordning av de samhällsägda läromedelsföretagen.

1. Inledning

Läromedelsutredningen har haft tre huvud- frågor att behandla:

. behovet av samhälleliga insatser när det gäller läromedelsproduktion . behovet av central granskning av läro- medel C eventuellt införande av fria läromedel inom nya delar av utbildningssektorn.

Den sistnämnda frågan har behandlats i utredningens tredje betänkande (Fria läro- medel, SOU 1970:10). I föreliggande be- tänkande behandlas behovet av samhällsin- satser avseende forskning, utveckling, granskning och dokumentation m.m. på läromedelsområdet samt avseende produk— tion, inköp och distribution av läromedel.

1.1 Direktiven

I direktiven till läromedelsutredningen fast— slog dåvarande chefen för ecklesiastikde- partementet inledningsvis:

Ansvaret för att det inom vårt utbildnings- väsende finns tillgång till effektiva pedagogiska hjälpmedel åvilar ytterst statsmakterna. De åt- gärder som från det allmännas sida kan vidtas eller övervägas är i det stora hela av produk- tions- eller granskningskaraktär.

Departementschefen redogjorde i direkti- ven för olika insatser från samhällets sida som kan övervägas när det gäller produk— tion, granskning m.m. av läromedel. I det följande återges de delar av direktiven som

berör hithörande frågor. Först redovisas dock direktivens avgränsning av uppdraget.

1.1.1 Avgränsning

De sakkunnigas uppdrag rymmer åtskilliga avgränsningsproblem. Främst gäller detta frå- gorna om vilka typer av hjälpmedel och vilka delar av utbildningsväsendet som bör behand- las.

F.n. skall statens läroboksnämnd granska endast läroböcker. Detta gäller även i de fall en lärobok för sin användning förutsätter bruk av andra hjälpmedel, t. ex. ljud- och bildband. Skolöverstyrelsen ägnar stor uppmärksamhet åt dylika beledsagande hjälpmedel, men det finns beträffande dem inga bestämmelser, som innebär att de skulle få användas endast om de uppförts på en officiell förteckning. Det bör ankomma på de sakkunniga att i fråga om granskningen uppmärksamma inte bara läro- böckerna utan också hjälpmedel och arbetsma- terial, som är förbundet med böckerna.

Också i fråga om hjälpmedel, som inte är avsedda att innehas av varje enskild stude- rande eller är knutna till viss lärobok, kan fin— nas behov av särskilda insatser. Det kan gälla fristående tryckt material, såsom instruktions- kort med arbetsuppgifter, material som an- vänds i språklaboratorier, undervisningsfilm, bildband m.m. Inom skolväsendet håller vi- dare den s.k. bredvidläsningslitteraturen på att få en starkt ökad användning.

Det synes tveksamt om det allmännas insat- ser bör vara av likartad karaktär när det gäller den senast nämnda gruppen av hjälpmedel och de tidigare berörda hjälpmedlen som i regel är

avsedda att innehas av varje studerande. Exem- pelvis bör en eventuell genom statsmakternas försorg företagen granskning av bredvidläs- ningslitteratur kanske inte ske på samma sätt som läroboksgranskningen.

Apparatur, instrument och undervisningsmo— deller för laborations— och demonstrationsän- damål inom AV-utrusming o.d. utgör en ytter- ligare grupp av hjälpmedel som i förevarande sammanhang synes böra behandlas för sig. Dy- lik materiel är vanligen dyrbar i anskaffning och underhåll samt särskilt vad gäller ra- dio- och TV-apparater, grammofoner, band- spelar och undervisningsmaskiner — så tek- niskt komplicerad, att det föreligger ett uttalat behov av centrala åtgärder. För att undervis- ningen skall kunna bedrivas ekonomiskt och rationellt är det nödvändigt att tillgång finns till standardiserade apparater. . . Problematiken kring denna typ av hjälpmedel torde emellertid vara så avsevärt annorlunda att de sakkunniga själva bör äga pröva om dessa hjälpmedel alls bör undersökas i förevarande sammanhang el- ler i stället bör utredas i annan ordning.

Sålunda torde man, i varje fall i detta sam— manhang, för det högre utbildningsväsendet få begränsa övervägandena till att gälla läro- böcker och då enbart sådana som är av ren- odlad kurslitteraturkaraktär. Frågor som sam- manhänger med övriga förut berörda typer av hjälpmedel bör de sakkunniga inte behandla när det gäller universitet och högskolor eller jämställda utbildningsanstalter, om de inte fin- ner tungt vägande skäl att beakta frågan om apparatur m. ni. även inom detta område.

1.1.2 Forskning och utvecklingsarbete

I det pedagogiska utvecklingsarbetet bör hjälp- medelsforskning och praktisk utprovning av olika hjälpmedel inta en framskjuten plats. De insatser, som hittills gjorts i vårt land i frå- ga om hjälpmedelsforskning, har varit relativt begränsade. Den betydelse som tillmäts de pe- dagogiska hjälpmedlen i det framtida utbild- ningsväsendet motiverar emellertid ett ökat stöd från det allmännas sida även när det gäl- ler denna del av det pedagogiska utvecklings- arbetet. Detta arbete kan ha flera syften. En. analys av läroplanens krav på framställning av ett ämne måste givetvis alltid föregå arbetet med en ny lärobok. I vissa fall kan en sådan analys och undersökningen av dess konsekven- ser vara ett krävande vetenskapligt arbete. Som ett annat exempel på pedagogiskt utvecklings- arbete inom hjälpmedelsområdet framstår sam- ordningen mellan materialets framställning och dess praktiska utprovning. .. En dylik pröv- ning förutsätter ett omfattande och nära sam-

arbete mellan pedagogisk-psykologisk expertis, ärnnesmetodiker och lärare. Den samhälleliga institution som vårt utbildningsväsende utgör måste naturligtvis engageras i ett sådant arbete men dessutom behövs andra resurser i en om- fattning som knappast kan mobiliseras utan det allmännas stöd.

De sakkunniga bör söka precisera uppgifter- na för den hjälpmedelsforskning och praktiska utprovning som behövs i samband med produk- tion av pedagogiska hjälpmedel samt i samråd med skolöverstyrelsen överväga formerna för en samhällelig insats på detta område.

1.1.3 Produktion

Redan under nuvarande förhållanden är kost- naderna för att framställa en lärobok många gånger betydande. Skall läroboken —- och an- nat studiematerial tillgodose mer differen- tierade krav än gängse läroböcker hittills gjort, t. ex. vara anpassad till arbetsformer som byg- ger på individualisering och självverksamhet, växer kostnaderna väsentligt. Det kan ifråga- sättas om nuvarande förlagsverksamhet har till- räckliga resurser för produktion av de läroböc- ker och andra hjälpmedel av den kvalitet och i den utsträckning som behövs. Denna för- lagsverksamhet är vidare beroende av offent- liga institutioner när det gäller utprovning av hjälpmedel.

De sakkunniga bör därför undersöka och överväga om, utöver det tidigare nämnda peda- gogiska utvecklingsarbetet, från samhällets sida bör göras insatser för att direkt eller indirekt förbättra förutsättningarna för hiälpmedelspro— duktionen. Flera alternativa vägar kan därvid tänkas. Jag skall här antyda några av dessa varvid jag närmast avser framställning av läro- böcker, annat tryckt studiematerial avsett för individuell användning eller därmed nära sam- manhängande hjälpmedel. I huvudsak torde synpunkterna dock vara tillämpliga även be- träffande framställning av andra pedagogiska hjälpmedel.

F. 11. framställs såsom framgått av det före- gående den helt dominerande delen av hjälp- medel av privata förlag. Man kan då diskutera om ett stöd från samhällets sida bör och kan få formen av subventioner till de privata för- lagen.

Denna fråga har redan på visst sätt aktuali- serats. I några fall har sålunda lärare på hög- skolestadiet fått tjänstledighet med bibehållen lön för att författa läroböcker. Vidare har vissa lärare medgetts sådan ledighet för att på skol- överstyrelsens uppdrag framställa material för det nya gymnasiet. Önskemål har framkommit om sådana arrangemang i väsentligt ökad om— fattning. Genom att utarbetande av läroböcker och hjälpmedel numera i allt större utsträck- ning blivit ett lagarbete och framställningen

blivit alltmer tekniskt komplicerad, behövs mer tid för samråd mellan olika medarbetare samt mellan dessa och förlagsledning m.m. Att främst pedagoger under längre eller kortare tid kan behöva friställas för dylikt arbete synes sålunda sannolikt. Om statsmakterna skall en- gagera sig ekonomiskt härför även då det gäller personer, som arbetar i den privata förlags- verksamheten, är en fråga som noggrant måste övervägas. Det gäller därvid att beakta sådana praktiska frågor som hur författarhonorar, upp- hovsrätt och prissättning påverkas men också de mer principiella spörsmålen om och i vil- ken form statsmakterna skall skaffa sig garan- tier för att deras insatser ger avsedda resultat.

Samhällets stöd till den privata förlagsverk- samheten behöver självfallet inte ske så, att man påtar sig lönekostnaden för viss del av den personal -— främst författare och motsva- rande som deltar i framställning av hjälp- medlen. En i princip likvärdig metod är att stödet utgår direkt i form av ekonomiskt bi— drag till förlagen. De redan antydda svårig- heterna, som sammanhänger med att man från det allmännas sida har anledning att på ett eller annat sätt skapa garantier för en motpres— tation av förlagen, kan ytterligare skärpas vid en sådan rent ekonomisk direktsubvention. Den skulle tänkas bli ett incitament till en splitt- ring på fler projekt än som är motiverat av utbildningsväsendets behov. Det är viktigt att hålla i minnet att våra personella resurser är knappa; tillgången på verkligt kvalificerade lä- roboksförfattare är inte större än att den bör disponeras rationellt och koncentreras på verk- ligt angelägna uppgifter.

Sistnämnda synpunkter liksom det förhållan- det att samhället genom sina utbildnings- och forskningsinstitutioner under alla omständighe- ter måste i betydande omfattning engagera sig i hjälpmedelsproduktionen, leder naturligt fram till frågan om inte en samhällsägd förlagsverk- samhet för framställning av pedagogiska hjälp- medel bör skapas. De tidigare antydda svårig- heterna med subventionering av privata förlag uppkommer inte i fråga om ett av samhället ägt förlag. Det är vidare möjligt att man i ett förlag av sistnämnda typ lättare skulle kunna samordna de många leden i och kring produk- tionsprocessen. Det borde sålunda vara möjligt att skapa en systematisk arbetsgång för utarbe- tande av läroböcker i vilken såväl ämnesexper- tis som pedagogogisk expertis kunde anlitas i vissa bestämda moment under framställningen, varigenom även det mer redaktionella arbetet skulle underlättas.

De privata förlagens begränsade resurser medför -— inte minst i fråga om möjligheterna att bedriva utvecklingsarbete inriktat på läro- plansanalys och materialanpassning — att i nu- läget ett alltför stort antal av exempelvis för

skolbmk framställda läroböcker varken inne— hållsmässigt eller pedagogiskt motsvarar sko- lans krav och därför endast i ringa mån kom- mer till användning. Betydande insatser av både arbetskraft och pengar som ger ringa utbyte torde sålunda förekomma. Graden av lönsam- het inom de privata skolboksförlagen är f.ö. redan i sig själv ett intresse för samhället som dominerande köpare av läroböcker.

Ett hjälpmedelsförlag i samhällets ägo i konkurrens med de privata förlagen bör kunna bidra verksamt till en önskvärd och t.o.m. nödvändig variationsrikedom i utbudet av hjälp- medel. En förutsättning härför är emellertid att den privata förlagsverksamheten kan hävda sig mot ett samhällsägt förlag med dess resur- ser. Detta torde i sin tur förutsätta en star- kare samverkan inom den privata sektorn, vil- ken nu är splittrad på ett flertal sinsemellan konkurrerande företag. En sådan samverkan skulle motverka framställning av alltför många likartade och kanske inte alltid fullvärdiga pro- dukter.

Ett starkt samhällsägt företag måste utfor- mas med sikte på att det skall vara ett instru- ment för förnyelse och förbättringar inom det pedagogiska området, med andra ord det prak- tiska utvecklingsarbetet måste inta en central ställning i företagets verksamhet.

Det blir en av de sakkunnigas viktigaste upp- gifter att utreda frågan om inrättande av ett samhällsägt förlag för produktion av läroböc- ker och andra pedagogiska hjälpmedel. Skälen för och emot detta bör ingående och förutsätt- ningslöst redovisas och diskuteras. Om de sak- kunniga finner övervägande skäl tala för att det allmänna engagerar sig i ett dylikt företag bör förslag till utformning framläggas, varvid förlagets uppgifter, organisation och företags- ekonomiska status bör preciseras och de kost- nadsmässiga konsekvenserna påvisas. Jag vill här ånyo erinra om att särskilda utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande (SäU 1, rskr 407) över prop. 1964: 171 uttalat, att utred- ningen inte endast bör undersöka frågan om ett statligt skolboksförlag utan även pröva and- ra former, t.ex. ett av kommunerna och staten gemensamt ägt förlag. Vidare måste i detta sammanhang beaktas den av skolöverstyrelsen bedrivna förlagsverksamheten, som i viss mån även omfattar läroböcker o.d. Även viss an- nan samhällsägd förlagsverksamhet med an— knytning till undervisningsområdet förekommer. De sakkunniga bör bl. a. pröva om sådan verk— samhet skall fortsätta i det fall en omfattande hjälpmedelsproduktion kommer till stånd ge— nom ett samhällsägt företag eller om verksam— heten bör övertas av detta samt vilken omfatt— ning och inriktning verksamheten i stället skall ha vid andra produktionsformer.

De sakkunniga bör överväga vilka möjlighe-

ter som kan finnas till samordning med redan existerande statlig verksamhet inom tryckeri— området och inom trycksaksdistributionen. Vi- dare bör beaktas de förslag om statsverkets all- männa publikationsverksamhet som inom kort torde komma att läggas fram av statskontoret.

Slutligen bör de sakkunniga i fråga om ett samhällsägt förlag inhämta de erfarenheter av en sådan anordning som kan föreligga utom— lands. Frågan om en samnordisk skolbokspro- duktion torde också böra beröras.

Om de sakkunniga inte anser sig kunna för- orda ett samhällsägt förlag med den inriktning jag i det föregående skisserat, måste de natur- ligtvis utreda hur den fortlöpande försörjningen med undervisningshjälpmedel i stället skall ord- nas. Om de sakkunniga därvid förordar exem- pelvis att en väsentligen privatägd förlagsverk- samhet bibehålls, måste de således överväga vilka samhällsinsatser som under sådana förut- sättningar bör göras för bl.a. inventering av hjälpmedelsbehov, inriktning och planering av produktionen jämte tillsyn över denna samt för- granskning, distribution och eventuellt en sär- skild inköpsorganisation.

De sakkunniga bör vidare beakta 1960 års radioutrednings förslag och därav eventuellt föranledda åtgärder till utveckling av undervis— ningen med hjälp av såväl eterburna som band— inspelade radio- och televisionsprogram. Utred- ningsarbetet bör på denna punkt bl.a. utmynna i förslag till åtgärder för produktion av tryckt undervisningsmateriel av det slag som behövs i anslutning till undervisningsprogram i radio och television.

1.1.4 Granskning

De sakkunniga bör även noga undersöka frå- gan om central granskning av pedagogiska hjälpmedel. Jag vill framhålla att denna utred- ning bör vara förutsättningslös också i den me- ningen att de sakkunniga bör besvara frågan om en dylik granskning i framtiden över huvud taget skall äga rum. Självfallet kan svaren bli olika för skilda slag av pedagogiska hjälpmedel och för olika sektorer av undervisningsväsen— det. I sistnämnda avseende vill jag här göra den begränsningen av de sakkunnigas uppdrag att frågan om granskning av läroböcker för universitet och högskolor ej bör tas upp.

I sammanhanget vill jag även peka på att det förutom en renodlad granskning kan föreligga behov av en mer på rådgivning inriktad verk- samhet, bl. a. till hjälp för kommunernas inköp av hjälpmedel.

Övervägandena rörande behov och utform- ning av en central hjälpmedelsgranskning måste givetvis göras mot bakgrunden av det syfte granskningen bör ha. Detta syfte torde i stort

kunna sägas vara antingen pedagogiskt eller ekonomiskt. Det är sålunda ett vitalt intresse för samhället, att de hjälpmedel som används i utbildningsväsendet svarar mot läroplanemas och studieplanernas intentioner. Samhället mås- te vidare bevaka att priserna på hjälpmedel blir rimliga. Betydelsen härav ökar ju mer omfat- tande det allmännas engagemang i kostnaderna för hjälpmedlen blir, t.ex. om systemet med fria läroböcker utvidgas till nya delar av utbild- ningsväsendet eller om nya kategorier hjälpme- del kostnadsfritt ställs till de enskilda elevernas förfogande. Kostnaderna för läroböcker liksom övriga pedagogiska hjälpmedel har som påta- lats i flera sammanhang stigit relativt kraftigt under senare år. Även om de i relation till skolväsendets kostnader i övrigt inte är särskilt stora, representerar de dock numera så bety- dande belopp, att det är angeläget att de sak- kunniga ingående undersöker kostnadsutveck- lingen. Först därigenom kan man få en bak- grund för att bedöma vilka åtgärder samhället bör vidta för att nedbringa kostnaderna.

Om de sakkunniga skulle finna att en gransk— ning av läroböcker och andra hjälpmedel bör bibehållas bör också formerna för granskning- en övervägas. Dessa blir givetvis beroende på vilka insatser, som gjorts vid produktionen av ifrågavarande hjälpmedel. Om exempelvis en ingående utprovning av ett hjälpmedel inte gjorts i samband med framställningen, är det tänkbart att granskningsförfarandet behöver in- begripa en sådan praktisk utprovning, varvid bl. a. elevreaktioner och i fråga om läroböcker måhända även målsmännens inställning bör re- gistreras. Beträffande läroböcker behöver även tidpunkten för granskning diskuteras. Stora olä- genheter har nämligen angetts uppkomma för förlagen på grund av att granskningen huvud- sakligen skett på korrekturstadiet. Man har emellertid ansett att först ett korrektur med färdig lay-out kan ge en verklig uppfattning om den nya läroboken. När så läroboksnämnden granskat detta korrektur har den i vissa fall funnit den planerade boken vara behäftad med allvarliga brister och därför ansett sig böra på- yrka betydande förändringar eller rent av fun- nit sig förhindrad att uppföra boken på läro- boksförteckningen. I förhållande till det under- lag på vilket dessa bedömningar kunnat base- ras får de ekonomiska förlusterna för förlagen i en del fall anses ha varit betydande.

Vid ett eventuellt fortsatt granskningsförfa- rande torde krävas ett betydligt vidgat bedöm- ningsunderlag för meddelande av beslut om godkännande av en lärobok. Bl. a. kan följande två alternativ för granskningsarbetet diskuteras. I första fallet sker en praktisk utprovning på en relativt stor korrekturupplaga, varvid man dock måste begränsa sig till en ganska kort tids- rymd, möjligen en termin. Ett annat alternativ

är att pröva läroboken eller motsvarande mate- rial i färdigt skick. En sådan utprovning bör kunna utsträckas något längre i tiden. I detta senare fall tvingas sannolikt förlagen att trycka en begränsad första upplaga med de ekono- miska och praktiska olägenheter som detta för med sig innan redovisning av insamlade prövningsdata och slutligt ställningstagande av granskningsorganet föreligger.

I detta sammanhang vill jag beröra ett par andra spörsmål som sammanhänger med hjälp- medelsgranskningen. Enligt sin instruktion skall läroboksnämnden bl. a. ta hänsyn till behovet av en lärobok som är aktuell för granskning. Nämnden torde dock i regel inte ha avslagit framställningar om uppförande av en viss läro- bok på förteckningen om blott boken bedömts svara mot läroplanens krav inom ifrågavarande ämne, skolform och stadium. Godkännande har därigenom kommit att lämnas även i de fall be- hovet av ytterligare litteratur inom området hade kunnat ifrågasättas. Detta har lett till att ett betydande antal läroböcker getts ut i vissa ämnen, ibland t.o.m. i en omfattning som tor- de innebära en ogynnsam splittring av resur— serna, medan däremot tillgången på goda läro- böcker i andra fall uppenbarligen är begränsad. Särskilt gäller detta ämnen och skolformer som omfattar ett begränsat antal elever, t. ex. spe- cialundervisning och vuxenutbildning. Vidare har i vissa ämnen det pedagogiska nydanings- arbetet otvivelaktigt satt påtagliga spår i läro- boksproduktionen, medan i andra ämnen åter läroboksbeståndet bär en mer traditionell prä- gel.

I det föregående har jag berört förevarande spörsmål från andra utgångspunkter, nämligen med hänsyn till frågan om eventuella samhäl- leliga insatser på produktionssidan. Jag vill här framhålla, att om en granskningsinstitution skall finnas bör en viktig uppgift även för den- na vara att verka för att goda läroböcker och lämpliga hjälpmedel i övrigt framställs för ut- bildningsväsendets alla ämnen och områden lik- som för att överproduktion inom vissa sekto- rer undviks.

Statens läroboksnämnds granskning av en lä- robok utmynnar i beslut om boken skall upp- föras på läroboksförteckningen eller ej. Endast på förteckningen uppförda läroböcker får an- vändas i undervisningen. Skolöverstyrelsens granskningsinsatser beträffande andra typer av hjälpmedel har annan karaktär. Den tar när- mast sikte på att nå fram till ett slags varu- deklaration och innehåller sålunda inget mo- ment av godkännande eller underkännande.

Vissa uppenbara svårigheter att nå fram till ett entydigt ställningstagande i ett gransknings- ärende synes kunna anföras såsom skäl för att granskningsorganets beslut inte ges en alltför

definitiv karaktär, utan eventuellt får formen av en rekommendation. Om de sakkunniga fin- ner att även i framtiden vissa hjälpmedel bör granskas centralt, bör de överväga vilken inne- börd granskningsmyndighetens beslut skall ha liksom i vilken form det bör förmedlas till be- rörda parter.

Granskningsförfarandet kommer att bli allt- mer komplicerat, större krav kommer att stäl- las på att granskningen tillgodoser alla syften, området för granskningsarbete kan komma att vidgas o.s.v. Skall ett granskningsorgan kunna fungera på ett tillfredsställande sätt behövs med största sannolikhet väsentligt ökade resur- ser för granskning. De sakkunniga bör över- väga om en sådan upprustning kan inordnas under en fristående nämnd eller om det är lämpligare att införliva granskningsarbetet med det centrala skolämbetsverkets kompetensom- råde. Frågan om samordning mellan den nu— varande läroboksnämndens och skolöverstyrel- sens granskningsarbete bör även prövas. Jag får här erinra om att jag nyss förordat att frå— gan om granskning av läroböcker vid universi- tet och högskolor undantas från behandling i utredningsarbetet.

I fråga om granskningen vill jag till sist framhålla, att frågan om samhällets insatser i detta hänseende självfallet inte kan ses friståen- de från spörsmålet om samhälleliga insatser i produktionen av dessa hjälpmedel. Lösningen av de problem som sammanhänger med gransk- ningen blir sålunda beroende av vilken ställ- ning de sakkunniga tar till de frågor jag aktua- liserat i fråga om produktionen. Det är enligt min mening sannolikt att granskningsproble- met starkt förlorar i betydelse om det allmän- na engagerar sig i omfattande insatser redan vid framställningen av de pedagogiska hjälp— medlen. De sakkunniga bör emellertid ändå pröva, dels om ett särskilt organ bör granska de pedagogiska hjälpmedel som framställts av ett eventuellt samhällsägt förlag, dels om ett sådant granskningsorgan bör finnas för enbart den del av hjälpmedelsproduktionen som be- drivs i enskild regi.

1.2. Utredningsarbetets uppläggning 1.2.1 Undersökningar

Läromedelsutredningen beslöt i början av sitt arbete att låta göra en undersökning av läromedelsmarknaden. Utredningen tog där- för hösten 1966 kontakt med statens pris- och kartellnämnd (SPK). Nämnden förkla- rade sig villig att genomföra den önskade undersökningen. Utredningen hemställde därefter hos Kungl. Maj:t (ecklesiastikde-

partementet) att det skulle uppdras åt SPK att undersöka läromedelsmarknaden och framhöll därvid bl. a. följande: »En sådan undersökning bör enligt utredningens me- ning omfatta bl. a. branschens struktur och konkurrensförhållanden, de berörda före- tagens organisation, omsättning, lönsamhet, investeringar i utvecklings— och rationalise— ringssyfte, produkternas prissättning och prisutveckling samt distributionsvägar, in- köpsförhållandcn och anbudsförfaranden.»

Kungl. Maj:t (handelsdepartementet) upp- drog i april 1967 åt SPK att verkställa un- dersökningen. Inom ramen för denna har följande delundersökningar genomförts.

För att belysa läromedelsmarknadens konsumentsida har bl. a. läromedelsinköp 1967 i sju kommuner kartlagts samt val- och inköpsrutiner i dessa kommuner stude— rats. (Denna s.k. köpstudie redovisas i rap- porten Efterfrågan på läromedel, stencil SPK oktober 1971.)

En Ievcranlörsstudie, bestående främst av en enkät till de största läromedelsleverantö- rerna, har genomförts. Rapporten Lärome- delsleverantörer (stencil, SPK juni 1971) re- redovisas i bilaga 1.

SPK har för utredningens räkning även studerat statens läroboksnämnds prisgransk- ning av läroböcker (se Prisövervakning av läroböcker, stencil SPK mars 1970, och bi- laga 2).

SPK:s undersökningar av läromedels- marknaden har utgjort det främsta under- laget för läromedelsutredningens övervägan- den beträffande produktion m.m. Härut- över har utredningen tagit del av bl. a. re- sultat från utredningar som gjorts inom Svenska kommunförbundet.

1.2.2. Försöksverksamhet med praktisk prövning

På initiativ av läromedelsutredningen har under utredningsarbetet en försöksverksam- het med praktisk prövning av läromedel be- drivits. Syftet har varit att få erfarenheter inför ett eventuellt införande av ett gene- rellt system för praktisk prövning. Verk- samheten har letts av en forskargrupp vid

pedagogiska institutionen vid universiteteti Göteborg under ledning av docenten Erik Wallin. Försöksverksamheten behandlas när- mare i kapitel 7 och i bilaga 5.

1.3. Läromedelsbegreppet

Termen läromedel har enligt Svenska Aka- demiens ordbok använts i vårt land i huvud- sak under 1800-talet som begrepp för peda- gogiska hjälpmedel, t. ex. läroböcker, kart- böcker och skrivhäften. Under 1900-talet har termen knappast använts förrän läro- medelsutredningen hösten 1966 antog sitt namn.

Olika läromedelsdefinitioner har kommit till användning eller föreslagits i skilda sam- manhang. Läromedelsutredningen använde under det första skedet av sitt arbete föl- jande definition:

Läromedel är de media med vilka kunska- per, färdigheter och fostran förmedlas i under- visningen samt den tekniska utrustning som möjliggör förmedling av mediainnehållet (Skol- boksleveranser, SOU 1968: 14, s. 5).

Nordiska kommittén för pedagogisk forsk- ning redovisar i Läromedelsforskning och undervisningsplanering (Nordiska utredning- ar 1969: 16) material från ett forsknings- symposium på Nordiska folkhögskolan i Kungälv i oktober 1968 i kommitténs regi. I sitt bidrag Läromedel i undervisningspro- cessen använder Dahllöf och Wallin följan— de iäromedelsdefinition:

Med läromedel avses de informationsför- medlande komponenterna i undervisningen. De kan utgöras av en lärobok med eller utan illustrationer, en film, ett bildband, ett under- visningsprogram o.d. I rollen som informa- tionsförmedlare ses också läraren som ett läro- medel.

I Läroplan för grundskolan (Lgr 69) av- ses med läromedel »pedagogiska hjälpme— del för inlärningen i skolan» (5. 78). Som exempel på huvudgrupper av läromedel an- ges:

autentiska föremål modeller tryckta läromedel

bildmaterial ljudmaterial kombinationer av olika medier. Därefter tilläggs (s. 83):

Bland övriga läromedel i vidsträckt mening bör nämnas ytterligare en rad undervisnings- hjälpmedel: förbrukningsartiklar, försöksmate- rial (för laborationer, demonstrationer etc.), redskap och Verktyg, instrument, maskiner, bild— och ljudapparater (bildprojektorer, ljud- apparater, televisionsapparater, kameror m. m.), inredningsartiklar (skrivtavlor, anslagstavlor, projektionsdukar, möbler, textilier m. m.).

I bilaga 2 till pedagogikutredningens be- tänkande Pedagogisk utbildning och forsk- ning (SOU 1970: 22) föreslår Wallin (s. 126) följande läromedelsdefinition:

Med läromedel avses de informationsför- medlande komponenterna i undervisningen vil- ka innehåller både informationen medde- landet och medel för dess presentation.

De här redovisade definitionerna visar att det är svårt att entydigt och övergri- pande definiera begreppet läromedel. Läro- medelsutredningen ansluter sig närmast till Wallins sistnämnda förslag till definition men vill inte i denna innefatta lärare och elever. Till medel för presentation av in— formationen hänför utredningen i samman- hanget även den tekniska apparatur som är nödvändig för användande av vissa läro— medel, t.ex. tv—apparater, projektorer och bandspelare.

Utredningen har i sina diskussioner om olika åtgärder för att förbättra situationen på läromedelsområdet gjort en väsentlig in- skränkning. Av praktiska skäl rör sålunda utredningens förslag i huvudsak vad utred- ningen benämner centrala läromedel. Med sådana avser utredningen läromedel som di- rekt framställts för att täcka kvalitativt och/ eller kvantitativt väsentliga delar av läropla— nemas kursmoment. Det kan gälla exempel- vis ett »heltäckande» studiepaket, en års- kurslärobok, en studiesats för ett centralt arbetsområde eller en audivisuell språkkurs.

1.4 Behandlingen av läromedelsfrågor i läroplaner och utredningar

Reformarbetet inom skolväsendet har mani— festerats i de nya läroplaner som fastställts under de senaste åren. Dessa läroplaner har bl.a. fått en rad konsekvenser på lärome- delsområdet. Både i läroplanen för grund- skolan och i läroplanen för gymnasieskolan finns särskilda avsnitt om läromedel. Nedan ges närmast ett kort referat av dessa avsnitt. Därefter redovisas kort hur Vissa utredning— ar de senaste åren behandlat läromedelsfrå- gorna.

1.4.1. Läroplan för grundskolan

I Läroplan för grundskolan (Lgr 69) fram— hålls att >>läromedlen bör väl ansluta till de förutsättningar som är för handen i det variationsrika samspelet elever—lärare—läro— stoff—läromedel». Det fastslås att valet av läromedel bör ägnas stor omsorg och att det därvid är viktigt att främst göra klart för sig vilken funktion läromedlet i första hand skall fylla i den förevarande under- visningssituationen och vilka resultat man eftersträvar. I Lgr 69 anges vilka funktio— ner läromedlen skall ha. Synpunkter på va- let och användningen av läromedel av olika slag och i olika kombinationer finns i an- visningar och kommentarer till kursplaner- na för olika ämnen.

Registrering, placering, tillsyn och vård av läromedel tas också upp i Lgr 69. Värdet av en systematisk registrering, helst efter skolämnen och läromedelskategorier, fram- hålls. Ett allsidigt och överskådligt infor- mationsmaterial om läromedel bör enligt läroplanen placeras i en centralt belägen lokal i skolenheten. En sådan lokal kan utgöra kärnan i skolans läromedelscmtral. Varje lärosal måste dock, framhålls det, vara försedd med förstahandsbehovet av handböcker, uppslagsböcker och annan facklitteratur samt med ändamålsenlig tek- nisk utrustning och apparatur.

1.4.2. Läroplan för gymnasieskolan

Även i Läroplan för gymnasieskolan (Lgy 70) framhålls att läromedlen bör väl an— sluta till samspelet elev—lärare—lärostoff—lä- romedel. Alla läromedel bör enligt läro- planen noggrant anpassas till mål, metoder och lärostoff samt till elevens studieförut- sättningar. Endast läromedel som uppfyller högt ställda krav på saklighet och kvalitet i övrigt skall användas i undervisningen. Även i Lgy 70 ges anvisningar om de olika slags läromedlens användning. Bl.a. nämns inlärningsstudion, självinstruerande mate- rial, programmerade läromedel samt skol- radio och skol-tv.

I Lgy 70 ges också synpunkter på re- gistrering, placering, tillsyn och vård av läromedel. En samlad registrering av läro- medlen i en skolenhet kan, framhålls det, bidra till ett bättre utnyttjande. I vissa fall kan en centralisering av en del läromedel till en läromedelscentral inom enheten vara ekonomiskt fördelaktig.

1.4.3 1957 års skolberedning

1957 års skolberedning ägnade stort intresse åt läromedelsproblem i sitt arbete, bl.a. i betänkandet Hjälpmedel i skolan (SOU 1961: 17). De uppfattningar som redovisa- des i detta betänkande kom att ligga till grund för behandlingen av läromedelsfrå- gorna i 1962 års läroplan för grundskolan (Lgr 62) men även för den ovan redovisade läromedelsdiskussionen i Lgr 69.

Beredningens diskussion av läromedels- frågorna präglas självfallet av den grund- syn beredningen anlade på undervisningen i grundskolan, nämligen att riktpunkten för skolans arbete är att hjälpa varje elev till en allsidig utveckling. Skolan skulle där- för enligt beredningens syn ge både en in- dividuell och en social fostran.

När Skolberedningen i detta betänkande diskuterade produktionsåtgärder på lärome- delsområdet behandlade man först läs- och studieteknikträningen. Man föreslog åtgär- der för att stimulera framställning av ma- terial för lästeknikövningar även för högre

stadier än lågstadiet samt övningar för in- formationsläsning med rikliga tillfällen till övning av läsfärdighet.

Beredningen framhöll i fråga om läro- böcker att dessa borde vara lämpade för individualiserad undervisning och betonade samtidigt vikten av att skolorna utrustades med bredvidläsningslitteratur och inte minst facklitteratur. Det angelägna i att möjliggö- ra tidningsläsning, eventuellt i form av pe- riodiska sammanställningar, betonades. Be- redningen ansåg också att läroböcker i stör- re omfattning än vad som förekom borde utprövas på manuskriptstadium.

Skolberedningen framhöll vidare att en individualiserad undervisning kräver riklig tillgång till studie- och arbetsuppgifter. Be- redningen ansåg att dessa helst bör vara centralt utarbetade och fann det föga ra- tionellt att varje lärare utarbetar dem.

Vad gäller tryckta läromedel tog bered- ningen vidare upp prov av olika slag och menade att sådana, rätt använda, kan sti-4 mulera eleverna till att nå resultat och med- verka till att lärarna objektivt bedömer ele- verna. Man ägnade särskild uppmärksam- het åt standardiserade och diagnostiska prov.

I anslutning till diskussionen om tryckta läromedel uppmärksammade beredningen också biblioteket i skolans undervisning och frågan om samordning av läromedlen för att sedan i denna del av sitt arbete övergå till att behandla audivisuella läromedel.

Skolberedningen ansåg att AV-läromed- len kan erbjuda speciella värden utöver dem som uppnås med andra läromedel, såväl i fråga om ren inlärning som i fråga om t. ex. attitydfostran och estetisk fostran. AV-lä- romedlen kunde enligt beredningen använ- das både som gruppdynamiska läromedel och som redskap vid individualiserad under- visning.

Beredningen gjorde också en enkät i frå— ga om AV-läromedlens förekomst och ut- nyttjande. Man fann att skolorna var otill- räckligt utrustade med AV-läromedel och att utrustningen var omodern och för dif- ferentierad. Utnyttjandet blev därför ett extraordinärt inslag i undervisningen och

läromedlen kunde inte på rätt sätt integre- ras i skolarbetet.

Beträffande produktion av AV-utrust- ning önskade lärarna lätta, enkla appara- ter, som krävde föga service men som än- då var konstruerade direkt för skolarbe— tets behov. Man fann vidare både luckor och dubbleringar i AV-produktionen och önskade en bättre samordning.

Praktiskt taget varje skolanläggning ha- de tillgång till radio och möjlighet att ut- nyttja skolradion. På. högstadiet torde av- lyssning av direktutsändning vara undan- tag och det normala vara avlyssning av ban- dade program. Skolradion ansågs ha be- tytt mest för språkundervisningen. På and— ra områden bedömdes den mera vara ett komplement i undervisningen.

Skol-tv förutsågs få stor betydelse i fram— tidens undervisning.

I övrigt behandlade Skolberedningen frå- gor rörande produktionsstöd i fråga om un- dervisningsfilm, undervisningslokalernas AV-utrustning m. m.

1.4.4. Gymnasieutredningen

1960 års gymnasieutredning, gymnasieut— redningen, behandlade i betänkandena Ett nytt gymnasium (SOU 1963: 42) och Läro- plan för gymnasiet (SOU 1963: 45) bl.a. läromedelsfrågorna. Utredningen uppmärk- sammade särskilt läromedelsfrågorna för de naturvetenskapliga, tekniska och ekonomis- ka lärokurserna. I anslutning härtill disku- terades också lokalproblemen. Utredningen betonade att det nya gymnasiets struktur ställde starkt ökade krav på bl. a. special- lokaler. Utredningen gjorde också ett för- sök att uppskatta kostnaderna för att kom- plettera och förändra dyrbar utrustning, framför allt apparater och maskiner, och fann dessa kostnader bli betydande. Utred— ningen framhöll att det därför var angelä- get att lokaler och utrustning utnyttjades effektivt och att detta kunde uppnås ge- nom samordning av skolor med likartade krav, i första hand fackskola och gymna- sium.

Gymnasieutredningen inventerade vidare

behovet och produktionen av läromedel och fann att en gymnasielärobok måste utfor- mas som en studiematerialsats (studiesats) bestående av en sammanfattande framställ— ning i text och bild, kompletterande mate- rial för fördjupning i form av häften eller böcker, studiehandledning för eleverna, AV- medier, prov samt lärarhandledning. En stu— diesats av detta slag återspeglar de olika funktioner som textmaterialet har i skolan, nämligen:

. information och instruktion (den sam- manfattande framställningen jämte kom- pletterande material för fördjupning); . bearbetning av informationen, inprägling och övning (studiehandledningen); . redovisning och kontroll (provet).

I lärobokssystemet borde också, enligt gymnasieutredningen, ingå metodisk vägled- ning för lärare i form av särskild handled- ning, även innefattande hänvisningar till lit- teratur rn. m. för fortbildning.

I fråga om huvudsakligen tryckta läro- medel uppmärksammade gymnasieutred- ningen, liksom Skolberedningen, självinstrue- rande läromedel, studiebrev. böcker, tid- ningar, tidskrifter samt centrala prov an- vända som läromedel. Utredningen fram- höll bl.a. värdet av att eleverna kunde för- foga över studieplaner i vissa ämnen. Des— sa studieplaner borde bl. a. kunna underlät- ta användning av studiebeting och studie- cirklar på gymnasiet.

Gymnasieutredningen betonade också bibliotekets och AV-läromedlens viktiga roll i undervisningen. För central bibliotekstek- nisk service föreslog utredningen samarbe- te mellan skolbibliotek och folkbibliotek. Den snabba utvecklingen på tv-området gjorde att utredningen förutspådde nya möj- ligheter för undervisningen inom de flesta av gymnasiets ämnen genom användning av tv-projektor, tv-kamera och videoband— spelare.

1.4.5. Yrkesutbildningsberedningen

Yrkesutbildningsberedningen (YB) diskute- rade i sitt läroplansbetänkande Yrkesutbild—

ningen III (SOU 1967: 48) pedagogiska och metodiska frågor. Beredningen använde där- vid begreppen läromedel, yrkesredskap och arbetsobjekt men framhöll samtidigt att sär- skilt gränsen mellan läromedel och yrkes- redskap är flytande.

Med läromedel avsåg beredningen läro- böcker, kompendier, arbetsinstruktioner, ta- velutrustningar, AV-läromedel, kartor, plan- scher, modeller m.m., som återfinns i alla skolformer och inte är särskilt utmärkande för yrkesutbildningen.

Yrkesredskap kallade beredningen de ap— parater, verktyg, tillbehör, instrument och maskiner som man använder i yrkesutbild- ningen för att hos eleven uppöva sådana färdigheter, att han eller hon omedelbart efter avslutad skolgång kan påbörja en yrkesverksamhet och därav vinna sin ut- komst. Yrkesredskapen är i utbildningen vanligen av samma slag som dem som ele- ven sedermera möter i arbetslivet men de kan också vara utförda exempelvis som si- mulatorer.

Arbetsobjekr benämnde beredningen före- målen för den kunskapstillämpning och fär- dighetsövning som förekommer inom yr- kesutbildningen. Objekten kunde t.ex. va- ra den svarvade axeln vid utbildning av verkstadsmekaniker eller utbildningsbygget vid utbildning till byggnadsarbetare. Det kunde också vara kunden eller patienten på sjukhuset som blir föremål för elevens uppmärksamhet. Interna arbetsobjekt var enligt beredningen sådana som konstruerats speciellt för en viss utbildning och som där- för fått en för sitt ändamål väl avpassad pedagogisk-metodisk utformning. Externa arbetsobjekt kunde utgöras av t. ex. utbild- ningsbyggen, reparationsarbeten, legoarbe- ten, kunder och patienter.

I översiktlig form belyste yrkesutbild- ningsberedningen de pedagogisk-metodiska problem som var förknippade med dåtida yrkesutbildning, bl.a. nämndes behov av läromedel och yrkesredskap, problem i sam— band med interna och externa arbetspro- jekt samt problem i samband med utbild- ning och anställning av vissa instruktörer.

Alla de problem som redovisades av be-

redningen utgjorde enligt denna starka skäl för en bättre metodik, en ökad tillgång på läromedel, en delvis ändrad syn på arbets- objektets roll i yrkesutbildningen och en bättre anpassning av undervisningens orga- nisation till de pedagogisk-metodiska kra- ven.

Beredningen diskuterade också integre- ring och individualisering och gav ett ex- empel på hur ett lärarkompletterande och självinstruerande utbildningspaket för un- dervisning av blivande verkstadsmekaniker i mätteknik kunde vara sammansatt:

l. studieplan med läraranvisningar

2. lärobok eller kompendieblad med tek- nisk beskrivning av mätdon

3. arbetsblad med övningsuppgifter och tekniska beräkningar

4. olika mätdon enligt studieplanen

5. modeller för mätövningar (mätappa— rater)

6. bandinstruktion och andra AV-läro- medel

7. provuppgifter.

Beredningen behandlade vidare olika ar- betsformer. Man nämnde arbetsinstruktion, bandinstruktion och stationsutbildning. Ar- betsinstruktioner och främst skriftliga så- dana kom till en början fram inom industrin och då ofta som en följd av användning- en av TWI (training within industry)-me- toden. Systemet med skriftliga arbetsin- struktioner har vunnit terräng även inom andra utbildningsområden. Sådana arbets- instruktioner utarbetades enligt beredning- en som en del av de utbildningspaket som den pedagogiska analysen tar fram på ba- sis av yrkes- och arbetsanalysen. Varje ar- betsinstruktion skulle omfatta ett moment och det var viktigt att nedbrytningen av den större uppgiften skedde konsekvent med be- aktande härav.

Beredningen redovisade hur försöksverk- samhet bedrivits inom yrkesskolan med av- seende på inlärning via ljudband. Verksam- heten hade gett goda erfarenheter.

UKÄ tillkallade 1965 sakkunniga för en allmän omprövning av den akademiska un- dervisningens och examinationens organisa- tion och metodik, den s.k. universitetspeda— gogiska utredningen (UPU). Vid behand- lingen av läromedelsfrågor i sitt principbe- tänkande Den akademiska undervisningen (UKÄ 1970) konstaterade denna utred- ning inledningsvis, att grundläggande för sy- nen på läromedlen är att utformningen styrs av målbeskrivningen. Vid det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivits i ut- redningens regi hade ofta framtagningen av läromedel varit kombinerad med utarbe- tandet av en detaljerad målbeskrivning. De läromedel som utvecklats enligt detta ar- betssätt hade varit avsedda att fungera som prototyper. Enligt utredningen borde det normala förfarandet vara att målbeskriv- ningen i form av en studieplan lämnas som programbandling till olika läromedelsprodu- center som svarar för innovation, konstruk- tion, produktion och revision av läromedel som täcker större eller mindre delar av kur- sen i ett ämne.

Den subventionering som UKÄ kan med- ge för produktion av läromedel borde en— ligt utredningen utökas genom dels direk- ta bidrag till tryckningskostnader etc., dels indirekt stöd i form av partiell tjänste- befrielse för lärare.

Utredningen bedömde läromedelssituatio- nen vara så prekär i många ämnen att yt- terligare resurser borde ställas till förfogan- de för översynsarbete. Utredningen föreslog därför att läromedelssekreterarna (numera läromedelskonsulenterna) vid läroanstalter- na skulle få möjlighet att samverka med de arbets- och referensgrupper för utarbe- tande av målbeskrivningar som, enligt vad utredningen föreslog, skulle tillsättas.

De traditionella läro- och handböckerna torde även i framtiden komma att vara do- minerande bland de läromedel man har att välja mellan, ansåg utredningen och betona- de vissa principer som bör styra en pröv- ning av såväl kurslitteratur av konventio- nellt slag som särskilt utvecklade läromedel.

Beträffande icke speciellt målrelaterade lä— romedel kunde denna prövning inte vara så ingående, men den var enligt utredningen inte desto mindre viktig och borde kunna leda till att läroböcker osv. kompletterades med studieanvisnin gar, kompendier osv.

Utredningen, som hade haft en expert- grupp för programmerad undervisning, fö- reslog fortsatt försöksverksamhet härmed och rekommenderade att man därvid sär- skilt studerade olika användningsformer, hur studiematerielen bäst skulle kunna sam— ordnas med övrig undervisning samt möj- ligheterna att ytterligare förenkla formen för programmen och att rationalisera me- toderna för framtagning av dem.

Vidare hade utredningen bedrivit försöks- verksamhet med inlärningsstudior ledd av en central arbetsgrupp. Försöksverksamhe- ten hade klart visat att de studerande snab- bare uppnådde språkfärdighet genom regel- bundna övningar i studiorna än genom and- ra undervisnings- och övningsformer. Ut— redningen föreslog att den centrala arbets- gruppen ombildades till en central referens- grupp för undervisning i inlärningsstudior och att vidgat samarbete skulle komma till stånd med de pedagogiska serviceenheter som inrättats centralt vid UKÄ och lokalt vid läroanstalterna och övriga expertgrup- per som handlade frågor av betydelse för språkinlärning.

Utredningen noterade med tillfredsstäl- lelse den upprustning med tekniska läro- medel och den serviceorganisation för des- sa som tillkommit sedan utredningen i sitt tredje betänkande Lättare tekniska hjälp- medel i den akademiska undervisningen (1967) behandlat hithörande frågor. Utred- ningen fann dock att betydande ytterligare investeringar var nödvändiga för att de av— sedda rationaliseringsvinstema skulle kunna uppnås. Framför allt gällde detta tekniska läromedel som på olika sätt kunde under- lätta de studerandes individuella arbete.

2. Forskning och utvecklingsarbete

En viktig förutsättning för läromedelspro- duktion är forskning, framför allt pedago- gisk och psykologisk, och utvecklingsarbete. Forskning brukar ofta indelas i grundforsk- ning och tillämpad forskning. Med grund- forskning menas då systematiskt sökande ef- ter ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Med tillämpad forskning avses å andra sidan systematiskt sökande efter ny kunskap och nya idéer med en bestämd tillämpning i sikte.

Med utvecklingsarbete förstås systema- tiskt utnyttjande av forskningsresultat och vetenskaplig kunskap för att åstadkomma nya produkter, nya processer, nya system eller väsentliga förbättringar av redan existe- rande sådana.

Att särskilja tillämpad forskning från ut- vecklingsarbete är ofta svårt. På lärome- delsområdet är det påtagligt att dessa verk- samheter ofta går in i varandra utan klar avgränsning.

Forskning och utvecklingsarbete (FoU) på läromedelsområdet bedrivs f.n. både i stat- lig och privat regi. De väsentligaste statliga aktiviteterna bekostas med medel från SÖ och UKÄ. Svenska Utvecklingsaktiebolaget (SU) har även viss verksamhet på utbild- ningsområdet. Även forskningsråden och styrelsen för teknisk utveckling (STU) har gett ekonomiskt stöd till forsknings- och utvecklingsprojekt på läromedelsområdet.

Inom den privata sektorn har lärome-

delsproducerande företag bedrivit utveck- lingsarbete.

Nedan redovisas huvuddragen i den FoU— verksamhet som bedrivs hos SÖ, UKÄ och enskilda producenter.

2.1 SÖ

Inom SÖ handläggs frågor rörande forsk— ning och utvecklingsarbete av byrå L 4, som är uppdelad i tre sektioner, sektion L 4: 1 för skolforskning, sektion L 4: 2 för lä- romedelsutveckling och sektion L 4: 3 för ut- värderingsfrågor.

Med medel från sektion L 4:1 bedrivs f.n. inemot sextio FoU-projekt vid pedago- giska och psykologiska institutioner vid uni- versitet och lärarhögskolor. FoU-verksam- heten på skolområdet finns i sin helhet redo- visad i pedagogikutredningens betänkande Pedagogisk utbildning och forskning (SOU 1970: 22).

Det totala anslaget till pedagogiskt ut- vecklingsarbete har stigit kraftigt de senaste åren och uppgår budgetåret 1971/72 till ca 20,5 milj. kr., varav till läromedelsprojekt 4,6 milj. kr. enligt Sözs beräkningar.

SÖ framhöll i sina petita för budgetåret 1972/73 bl. a. följande. »Huvudsyftet med det pedagogiska utveck- lingsarbetet är att i skola och utbildning in- troducera en förbättrad teknik för planering, genomförande och utvärdering av undervis- ningen. Med mål, medel och resultat bättre

definierade samt med snabb återkoppling av vunna erfarenheter för revidering av me- toder och arbetssätt kan skolan fortlöpande förnyas.»

FoU-projekten är i allmänhet baserade på de pedagogiska problem som SÖ och de an- litade beteendevetenskapliga institutionerna finner angelägna, dels i direkt anknytning till utbildningspolitiska beslut, dels mera oberoende av sådana beslut. Under senare år har t. ex. yrkespedagogiska, förskolepeda- gogiska och vuxenpedagogiska projekt samt projekt rörande handikappade elevers skol- gång och utbildning prioriterats.

Inom vissa FoU-projekt bedrivs ett läro— medelsinriktat utvecklingsarbete. Därvid framställs läromedelssystem efter en s.k. undervisningsreknologisk modell.

Framställningen av ett sådant läromedels— system inleds med en planeringsfas. Därvid görs i regel en målbeskrivning för de ak- tuella undervisningsavsnitten, dvs. en tolk— ning av läroplanernas anvisningar om inne- håll och aktiviteter. Vidare studeras den or- ganisatoriska ram inom vilket läromedlet skall komma till användning. Det kan vara fråga antingen om att utnyttja eller anpassa en befintlig organisation eller om att skapa nya organisatoriska former.

Efter planeringsfasen följer en konstruk- tionsfas. Med utgångspunkt i bestämningar som gjorts av mål, innehåll och organisato- riska ramar uppdelas stoffet på lämpliga en- heter. Dessa enheter planeras sedan i fråga om aktiviteter, arbetsformer, kunskapskon- troll etc. Därefter görs medievalet, som i sista hand blir resultatet av en avvägning mellan de pedagogiska kraven, produktions- kostnaderna och de praktiska och eko- nomiska följderna för konsumenten. Den första versionen av läromedlet som nu fram- ställs utprövas och revideras till en andra version osv.

Den sista delen av framtagandet av ett läromedelssystem är en utvärderingsfas som innefattar beskrivning av det färdiga läro- medelssystemets användning och effekter som underlag för en objektiv bedömning av dess egenskaper, en sorts VDN-deklara- tion.

Bland de läromedel som blivit resultatet av den ovan beskrivna produktionsmodel- len torde IMU-materialet vara det mest be— kanta. (IMU : individualiserad matematik- undervisning.) Målet för IMU-projektel är att konstruera och utpröva självinstueran- de läromedel i matematik, att utpröva här- för avpassade undervisningsmetoder, att pröva hur eleverna bör grupperas och lärar- na utnyttjas för att effekten av material och metoder skall bli maximal, samt att mäta effekterna av individualiserad undervis- ning. Projektet påbörjades 1964 och be- räknas vara slutfört 1972. Det bedrivs under ledning av pedagogisk-psykologiska institu- tionen vid lärarhögskolan i Malmö. Her— mods har producerat och distribuerat stu- diematerialet.

Projektet innefattar fältförsök och kon— struktion, utprövning och revision av läro- medel. Försöksverksamheten i skolor påbör— jades höstterminen 1966 och pågick sam- manlagt fem läsår. Läsåret 1970/71 del- tog 11 000 elever i försöksverksamheten.

IMU-systemet bygger på individualise- ringsprincipen. I undersökningen ingår för— sök med flexibel elevgruppering och lärar- lag. I regel har tre klasser bildat en under- visningsenhet. Lärarlaget har därvid ofta be- stått av två lärare och en lärarassistent.

IMU-materialet har ingen årskursmarke- ring. Högstadiekursen är uppdelad i nio en- heter, s.k. moduler, som tillsammans utgör högstadiekursen. Varje modul består av tre huvuddelar, vilka kallas A-, B- och C-kom- ponenterna.

A—komponenten är gemensam för alla ele- ver, men varje elev arbetar i sin egen takt. Efter A-komponenten genomgår eleven ett diagnostiskt prov (DP). Eleven väljer där- efter i samråd med läraren B-komponenten som förekommer i tre versioner, Bl, B2 och B3, av vilka Bl är avsedd för lågpresterande och B3 för högpresterande elever. Alla B- komponenter innehåller lärostoff av likartat slag men skiljer sig åt beträffande innehållet i instruktionerna, problemens svårighetsgrad och antal uppgifter. Efter B-komponenten följer ännu ett diagnostiskt prov och val av komponent C1, C2 eller C3. Efter ytterli—

Tabell 2.1. IMU-systemets kostnader (kronor) enligt Sözs beräkning

Oförut- Material- Material- Informa- sedda

Läsår Ledning Forskning produktion utprövning tion utgifter Totalt 63/64 12 000 12 000 64/65 25 000 45 000 5 000 5 000 80 000 65/66 30000 70000 20000 5 000 125 000 66/67 40 000 160 000 80 000 25 000 10 000 315 000 67/68 55 000 210 000 130 000 70 000 25 000 490 000 Summa 150 000 497 000 235 000 95 000 45 000 1 022 000 68/69 55 000 415 000 125 000 50 000 125 000 20 000 790 000 69/70 55 000 380 000 60 000 50 000 110 000 20 000 675 000 70/71 45 000 410 000 35 000 0 110 000 20 000 620 000 71/72 10000 280000 0 0 10 000 20 000 320000 Totalt 315 000 1 982 000 455 000 195 000 400 000 80 000 3 427 000

Anm. Uppdelningen på delposter är osäker. Osäkerheten beror främst på att i många fall sam- ma person utför arbete av flera slag och uppdelningen av kostnaderna måste bli uppskattningar. I allmänhet bygger delsummorna på kalkyler, inte på en genomgång av fakturor. Felmarginalen för delsummorna torde vara av storleksordningen 10 %.

gare ett diagnostiskt prov genomgår eleven ett prognostiskt prov (PP), dvs. en provräk- ning. Eleven kan före det prognostiska pro- vet arbeta med D-komponenten, som inne- håller överkursuppgifter av mer självständig karaktär än de andra komponenternas. Till varje komponent finns ett elevhäfte om 50—150 sidor med instruktioner och räkne- uppgifter.

När en elev avslutat arbetet med en mo- dul fortsätter arbetet med nästa. Elever som hinner med högstadiekursen på kortare tid än tre läsår får arbeta med gymnasieskolans kurser.

Till IMU-materialet hör en metodikbok för läraren och en lärarhandledning till varje modul. Elevernas föräldrar erhåller en sär— skild informationsskrift som beskriver den nya matematiken och IMU-systemets upp- läggning.

En utförlig effektundersökning av IMU— systemet pågår och beräknas vara avslutad under 1971. I undersökningen studeras bl. a. elevernas verksamhet, lärarens och läraras— sistentens arbetsuppgifter, rationaliseringsef— fekter, elevernas kunskaper, färdigheter och attityder.

SÖ föreslog i skrivelse den 6 november 1968 till Kungl. Maj:t att åtgärder skulle vidtas för att göra det möjligt att använda IMU-systemet fr.o.m. läsåret 1969/70 vid

alla skolor som så önskade. Kommunerna borde få ett visst statsbidrag för material— och personalkostnaderna. SÖ ansåg att ma- terialet inte behövde granskas av läroboks- nämnden.

I ett diskussionsinlägg 1968, Konsten att vänta på fakta, vände sig professor Åke Bjerstedt vid psykologisk-pedagogiska insti- tutionen vid lärarhögskolan i Malmö mot Sözs förfaringssätt. Han ansåg att man ännu saknade fast grund att stå på när det gäller införande av IMU-systemet som re— guljär anordning.

I 1970 års statsverksproposition anförde departementschefen att användningen av IMU tills vidare borde ske i försökets form. Departementschefen övervägde dock att fö- reslå Kungl. Maj:t att meddela särskilda be— stämmelser om att undervisningssystem före användning i skolväsendet måste genomgå granskning och godkännande av statlig myn- dighet. Enligt hans uppfattning måste läro- medelssystem utprövas innan de kan tas i allmänt bruk i skolan.

SÖ fick den 6 maj 1970 bemyndigande att tills vidare, dock längst till utgången av juni 1972, ge tillstånd och utfärda anvis- ningar för utprövning och användande av läromedelssystem och för utprövning av öv- riga läromedel, som inte faller under läro- boksnämndens granskning.

SÖ medgav den 13 november 1970 — med stöd av nämnda bemyndigande fri använd— ning av IMU-systemet (se Aktuellt från SÖ 1970/71: 37).

SÖ har framhållit att IMU-systemet kan medföra betydande kostnadssänkningar ge- nom reducering av lärarbehovet. Om det vid matematikundervisning i grundskolan i stör- sta möjliga utsträckning utnyttjades lärarlag bestående av två lärare och en lärarassistent skulle nuvarande lärarlönekostnader enligt SÖ:s beräkningar kunna sänkas med i runt tal 20 %.

I tabell 2.1 anges de beräknade kostna- derna för IMU-projektet.

Bland övriga FoU-projekt på läromedels— området kan nämnas följande: Självständigt arbete i gymnasiet (SAG) Självinstruerande specialundervisning (SISU) Självinstruerande metoder i dövundervis- ningen (SMID)

Undervisningsmetodik — engelska (U ME) Undervisningsmetodik — tyska (UMT) Intern television (ITV)

Läsundervisning på mellanstadiet (bedrivet

vid Pedagogiskt centrum, Stockholm) (LÄMMEL) ADL(anpassning till daglig livsföring)—trä- ning Förskolemetodik Förskola-lågstadium i samverkan Engelska på lågstadiet Särskolans läsning

Microteaching Pedagogiska undersökningar rörande de synskadades studiesituation.

Syftet med flera av de ovannämnda pro- jekten har emellertid inte primärt varit att framställa läromedel utan snarare att stu- dera effekterna av olika läromedelslösningar framför allt ur pedagogisk synvinkel. Där- för är endast ett fåtal läromedel som fram- ställts inom dessa projekt f.n. tillgängliga för inköp till skolorna. Projekten har emel- lertid på olika sätt givit impulser till för- lagsprodukter, t. ex. i svenska, främmande språk och matematik.

Utöver de skolforskningsprojekt som ex— emplifierats ovan bedriver SÖ en rad läro- medelsutvecklingsprojekt. Gränsen mellan

dessa båda slags projekt är emellertid fly- tande. I Sözs petita för budgetåret 1972/73 sägs att läromedelsutvecklingens huvudsyfte är att ge goda förutsättningar för ett för- verkligande av läroplanernas mål i under- visningssituationen. Projekten inom detta område återfinns under följande rubriker:

. behovsanalyser, utredningsarbete, kon- takt— och konferensverksamhet . mål- och förutsättningsanalyser, under- visningssystem, utprövningsfrågor, pro- duktutveckling . medieutveckling . utveckling av modeller och instrument för läromedelsorganisation . stöd till viss läromedelsproduktion.

För dessa fem grupper av projekt begär SÖ för budgetåret 1972/73 ett anslag om totalt ca 8 milj. kr. Budgetåret 1971/72 dis- ponerade SÖ för läromedelsutveckling ca 4,6 milj. kr.

2.2 UKÄ

Det pedagogiska utvecklingsarbetet inom universitetsområdet leds av särskilda ar- betsenheter för pedagogiskt utvecklingsar- bete, Pu-enheter, såväl vid UKÄ som vid läroanstalterna.

UKÄ har på grundval av universitetspe- dagogiska utredningens slutbetänkande och inkomna remissyttranden antagit ett hand- lingsprogram för det pedagogiska utveck- lingsarbetet under den närmaste femårspe— rioden. I huvudsak innebär det insatser på följande områden:

. särskild pedagogisk försöksverksamhet vid vissa institutioner . utbildning av lärare och övrig personal inom universitetsorganisationen . arbete med målprecisering i studieplaner

m.m.

ökat antal ämneskonferenser intensifierad utbildningsforskning fortsatt pedagogiskt utvecklingsarbete på institutionsnivå.

I sina petita för budgetåret 1972/73 de- lar UKÄ in det pedagogiska utvecklings- arbetet i följande fyra grupper:

utbildningsforsknin g utvecklingsarbete pedagogisk försöksverksamhet lärarfortbildning.

U tbi ld ni ngsforskning

Verksamheten med forskningsprojekt befin- ner sig fortfarande under uppbyggnad. De forskningsprojekt som UKÄ finansierar ut- formas i nära samarbete mellan UKÄ och berörda forskare. För budgetåret 1972/73 beräknas en begränsad ökning av antalet forskningsprojekt och en relativt kraftig ut- byggnad av verksamheten inom vissa av de enskilda projekten.

Inom UKÄ finns en arbetsgrupp för forskningsprojekt. Den har till uppgift att utföra behovsinventering, prioritering, pla- nering, initiering och samordning av forsk- ningsprojekt, att utvärdera projekt samt att förmedla och stimulera utnyttjandet av vun- na resultat.

U tvecklingsarbete

Vid läroanstalterna pågår ett ganska om- fattande utvecklingsarbete i form av s.k. institutionsprojekt. Dessa organiseras och genomförs i nära samarbete mellan de 10- kala Pu-enheterna och de berörda institu- tionerna. Projekten är inriktade mot akuta undervisningsproblem och söker ofta till— godose behov av förnyelse.

Budgetåret 1971/72 var medelstilldelning- en för dessa projekt 1,7 milj. kr., varav 0,4 milj. kr. avsåg läromedelsprojekt.

För budgetåret 1972/73 förutsätter UKÄ i sina petita framför allt en förstärkning av projekt inriktade på nya utvärderingstekni— ker, på nya arbets- och undervisningsformer samt på läromedelsutveckling. UKÄ fram- håller därvid följande:

Åtskilliga av de nuvarande institutionsprojek- ten är helt eller delvis inriktade på utveckling av läromedel. I vissa fall rör det sig om myc- ket specifika produkter och prototyper avsedda att användas enbart inom ett utvecklingspro- jekt eller som underlag för kommande pro- duktion. I flertalet fall är emellertid denna lä- romedelsframställning avsedd att ge reguljärt

användbara material. Förutom genom projekt- verksamhet har UKÄ under en följd av år stött läromedelsproduktionen även genom att medge universitetslärare partiell tjänstebefrielse för att författa läroböcker m.m. Närmare 250 läroböcker har sedan budgetåret 1966/67 till- kommit vid tillfällen då författare åtnjutit så- dan partiell tjänstebefrielse. Bidrag har också lämnats till tryckningskostnader, som ersätt- ning till författare, till manusframställning etc.

Behovet av moderna läromedel inom hög- skoleområdet är mycket stort. Kraven föränd- ras snabbt på grund av vetenskapliga framsteg eller nya mål och ändrade studieplaner. Helt nya studiekurser tillkommer. Det är svårt att på läromedelssidan hålla jämna steg med den- na utveckling. Därtill kommer att elevantalet på vissa studiekurser är litet och avsättningen av läromedel därför begränsad. För förlagen är läromedelsframställningen i sådana fall ett osäkert och föga lönande företag. Det är ange- läget att UKÄ i fortsättningen får väsentligt ökade möjligheter att stödja produktion av läro- medel i här avsedda fall.

2.3 Producenter

Som framhållits består läromedlen av en mängd olika produkter, av vilka en del inte primärt är avsedda som läromedel. Produ— centema av läromedel är också av skiftan- de karaktär, från mindre företag till inter- nationella koncerner. Dessa förhållanden in- nebär att utvecklingsarbetet på producent— håll varierar starkt och därför är svårt att beskriva. En del läromedelsleverantörer är som framhållits återförsäljare och för dessa är frågan om produktutveckling ofta inte aktuell. Läromedelsutredningen har främst intresserat sig för de större läromedelsföre- tagens utvecklingsarbete. Bl.a. har utred- ningen inhämtat uppgifter genom en enkät till några större läromedelsföretag i början av 1969.

Företagens produktutveckling styrs natur- ligt nog i stor utsträckning av läroplaner, kursplaner, studieplaner o.d. Detta gäller framför allt informationsförmedlande läro- medel, s.k. mjukvaror. Anvisningar i nya läroplaner medför ofta att nya produkter utvecklas. Producenterna önskar därför få information om läroplanernas slutliga ut- formning i god tid. Det är inte tillräckligt att huvuddragen i läroplanen är kända, detal-

jema kan spela stor roll. På detta område har företagen efterlyst ett bättre samarbete mellan utbildningsmyndigheterna och pro- ducenterna.

Genom kontakter med lärarna, t. ex. sär- skilda lärarkonferenser och utställningar, får företagen ofta förslag till förbättringar eller nya projekt. Däremot hör det numera till sällsyntheterna att företagen presenteras detaljerade förslag till nya läromedel eller färdiga manuskript direkt från utomståen- de personer.

Av de s.k. hårdvarorna, dvs. tv-appara- ter, bandspelare, projektorer och annan ap- paratur o. d., är de flesta produkter som an- vänds i utbildningen desamma som används i andra sammanhang. I en del fall har pro- dukterna ändrats för att bättre passa under— visningsändamål. Många av hårdvarorna är importerade (se bilaga 1, SPK:s före- tagsstudie). De större svenska företagen föl— jer regelbundet utvecklingen på den inter- nationella marknaden för att finna lärome- del som kan tänkas motsvara behovet inom det svenska utbildningsväsendet.

Från företagshåll har framhållits att im- porten av läromedel i framtiden också kan komma att gälla hela läromedelssystem, som anpassas efter de svenska läroplanerna.

Läromedelsleverantörerna efterlyser ofta forskningsprojekt som gäller konkreta un- dervisningssituationer. Man saknar också efterbearbetning, sammanställning och ana- lys av de projekt som kan ge konkreta di- rektiv för läromedelsutvecklingen. Man vill att skolforskningen skall systematiseras så- väl beträffande val av områden som beträf- fande redovisning av resultaten.

Att ange hur mycket läromedelsföreta- gen satsar på produktutveckling ställer sig svårt av flera orsaker. Det är inte möjligt att dra en gräns mellan produktutveckling och annat arbete. Läromedlen består som nämnts av en mängd olika produkter, varav många inte främst är avsedda för undervisningen.

Läromedelsutredningen har i föregående avsnitt exemplifierat den statliga FoU-verk- samheten på läromedelsområdet med IMU- projektet. Resultat och metoder från FoU- verksamheter utnyttjas vid produktutveck-

ling hos läromedelsproducenter. Som exem- pel på detta följer här en beskrivning av Geradeaus-projektet, bedrivet i Läromedels- förlagens regi.

Projektet påbörjades 1968 och beräknas vara avslutat 1972. Syftet med det är att framställa ett komplett läromedel för hög- stadiets undervisning i tyska, såväl allmän som särskild kurs.

Arbetet inleddes med att en målbeskriv- ning gjordes av de sex författarna i samar- bete med undervisningsteknologer och för- lagsrepresentanter. I målbeskrivningen an- gavs kunskaper och färdigheter under del- målen Lyssna, Tala, Läsa, Skriva och Realia.

I slutet av 1968 förelåg manuskriptet till Geradeaus 1 (årskurs 7, höstterminen) jäm- te ett modellkapitel ur Geradeaus 2 (års- kurs 7, vårterminen). Det senare producera- des inför ett kort förförsök i fem klasser under mars 1969 och omfattade tryckt elev- häfte, stordior, textband, ljudband för inlär- ningsstudio och läraranvisningar. Med led- ning av försöket undergick Geradeaus l viss revision och producerades.

Motsvarande delar för följande terminer har publicerats/kommer att publiceras en- ligt följande:

F örsöksu pplaga

Geradeaus 1 aug. 1969 2 dec. 1969 3 aug. 1970 4 dec. 1970 5 aug. 1971

Reviderad upplaga

Geradeaus 1 juni 1970 2 dec. 1970 3 juni 1971 4 dec. 1971 5 juni 1972 6 dec. 1972.

Utprövningen av Geradeaus 1 och 2 (års- kurs 7) under läsåret 1969/70 omfattade ca 20 lärare och ca 500 elever. Det året får exemplifiera försöksuppläggningen på mätsidan:

Enkät/provtyp Antal per år Standardenkät/kapitel för lärare 12 Specialenkät för lärare 4 Elevenkät 4 Kunskaps- och färdighetstest

(inkl. bandprov) 14 DBA-test (3 deltest) 1

De kostnader projektet dragit har varit betydande, såväl på den tekniska som på den personella sidan. En stor grupp har ar- betat med projektet: projektledare, förfat- tare, utvärderare, förlagsredaktörer, form- givare och produktionstekniker.

Förlagets egentliga försökskostnader för projektets genomförande beräknas uppgå till, något under 1 milj. kr. Härtill kommer gi- vetvis de normala kostnaderna för teknisk framställning och författarhonorar för för- säljningsupplagorna.

2.4 Andra länder 2.4.1 Förenta staterna

USA:s utbildningsväsende har alltid känne— tecknats av en mycket stark decentralise- ring. Federal aktivitet på området har från lokalt och regionalt håll uppfattats som onö- dig inblandning. Från rnitten av 1950-talet har en omsvängning skett och kongressen har anslagit allt större belopp till FoU-verk- samhet inom utbildningen samt inrättat olika organ för att aktivera, stödja och samordna verksamheten.

1954 började sålunda National Science Foundation ge stöd åt FoU—verksamhet som syftade till att förbättra skolväsendets un- dervisning i matematik och naturvetenskap. Den första större satsningen gällde arbetet inom Physical Science Study Committee (PSSC).

Ett liknande projekt är Biological Sciences Curriculum Study (BSCS)-paketet med stoff för biologiundervisningen. Även det- ta material har kommit till användning i andra länder, i Norden bl.a. i Danmark, och även haft betydelse för svenskt läro- plansarbete och läromedelsframställning.

Den federala satsningen på utbildnings-

FoU ökade väsentligt fr.o.m. slutet av 1950-talet. Bakgrunden härtill var de ryska rymdframgångarna. Under den s.k. Sput- nik-psykosen, som nådde sin kulmen 1958— 1959, tredubblades anslagen till FoU på utbildningsområdet.

Under 1968 uppgick stödet till forskning och utvecklingsverksamhet inom utbild- ningsväsendet till 193 milj. dollar. Den helt dominerande delen av detta belopp utgjor- des av allmänna anslag. Privata fonder. som eljest är av stor betydelse för forskningen i USA, svarade för 7,3 milj. dollar. Till det- ta kom vissa anslag från privata skolor och universitet.

FoU-verksamheten på utbildningsområdet bedrivs vid en rad olika institutioner. Den mest omfattande och skiftande bedrivs vid universitets- och collegeinstitutioner.

Typiska för USA är de 15 regionala Edu- cational laboratories som inrättades under 1960-talet. De är självständiga och leds av styrelser som är sammansatta så att alla in- tressenter på utbildningsområdet skall vara representerade. I styrelserna ingår således bl. a. representanter för näringslivet. I des- sa laboratorier bedrivs omfattande forsk- ning och utvecklingsverksamhet inte minst på läromedelsområdet. Som exempel kan nämnas projekt som gäller tele- och tv- undervisning av elever i glesbygder. Det projekt som 1969 fick det största anslaget, Research for Better Schools, avser att vi- dareutveckla Individually Prescribed In- struction (IPD-systemet som framtagits vid Pittsburghs Learning Research and Develop- ment Center. I projektet ingår att utfor— ma program för utbildning av lärare som skall undervisa med IPI-systemet.

Under 1960-talet har man också byggt upp ett drygt tiotal Research and Develop- ment Centers. En av anledningarna till att man inrättade dessa R & D-centers var att kontakten mellan forskning och praktik an- sågs alltför svag. Forskningsinsatserna om- sattes alltför sällan i praktiska resultat, ex- empelvis för utveckling av nya och bättre läromedel.

Det bör vidare nämnas att företagen i takt med att undervisningen fått allt större

inslag av teknisk utrustning bildat företag för utvecklingsarbete på området. Sålunda har exempelvis elektronikindustrin, IBM, RCA och General Electric gått samman med läromedelsföretag som Science Re- search Associates, Random House och Time. Det tidigare nämnda IPI-systemet utvecklas i samarbete med ett läromedelsföretag, App- leton-Century-Crofts.

För information och dokumentation har de federala myndigheterna inrättat ett Ed- ucational Resources Information Center (ERIC) samt 19 clearinghouses, som täc- ker olika ämnesområden. Materialet, mest forskningsrapporter, förtecknas enligt en särskild kod, ERIC thesaurus, och publi- ceras i en månadstidskrift, Research in Edu- cation.

Det kan nämnas att förslag föreligger att inrätta ett National Institute of Education med främsta uppgift att samordna FoU- verksamheten i USA.

I USA har man satsat betydande belopp på undersökningar av effekten hos Computer Assisted Instruction (CAI). Man har vid denna undervisningsform inte uppnått de resultat som man väntat. Bland resultaten finner man att CAI kan minska inlärnings- tiden och är bäst anpassat till »slow learn- er's» förutsättningar.

En annan och mer ekonomisk användning av dator för undervisningsändamål är Com- puter Managed Instruction (CMI). Här an- vänds datorn för registrering och bearbet— ning av diagnostiska prov, tentamensresultat och andra elevdata. CMI ger återkoppling för den fortsatta studieaktiviteten till både lärare och elever.

US Office of Education, Washington, pla— nerar ett projekt där man vill visa att da- torservice till skolorna kan fås för en kost- nadsökning av endast 1—2% av skolans budget. Systemet bygger på en central da- tor som skall betjäna 100 000 elever inom en radie av 16 mil. I servicen ingår ad- ministrativa uppgifter och CMI men inte CAI.

I Storbritannien finns tre skolsystem, ett för England och Wales, ett för Skottland och ett för Nordirland. Stora likheter finns emellertid i fråga om utbildningens inne- håll, läroböcker, metodik och skolornas inre organisation.

De olika systemen och de lokala skolsty- relsernas och lärarnas stora frihet att välja läromedel anses ha inverkat hämmande på läromedelsutvecklingen. Under påverkan av utvecklingen i andra länder och tack vare initiativ av Nuffield Foundation har det dock under 1960-talet skett en förbättring.

Nuffield Foundation, grundad av den brit- tiske bilindustriledaren Morris Nuffield, startade 1962 Science Teaching Project. Från början gällde projektet utarbetande av kurser i fysik, kemi och biologi för elever i åldern 11—16 år, alltså närmast motsva- rande högstadiet i grundskolan. Senare har projektet utvidgats till att omfatta även Pri- mary Schools och Sixth form, dvs. elever i åldern 16—18 år. Inom projektet utarbetas också Specialkurser för exempelvis svag- presterande elever samt ämnesövergripande kurser. Projektet har också utvidgats med utveckling av matematikkurser.

Varje projektsektion har en särskild leda— re knuten till stiftelsestaben. En rådgivande kommitté bestående av ämnesexpertis på högsta nivå jämte aktiva pedagoger står till sektionsledningens förfogande. Utöver kom- mittén medverkar ett antal personer som främst har att samordna verksamheten i de försöksskolor där resp. ämneskurs och läro- medel m. m. utprövas.

Detaljarbetet med de olika kursprogram- men utförs av en sektionsledning och lärare. Ofta är de senare dock tjänstlediga men erhåller full lön från stiftelsen. Utformning- en av de olika kurserna innefattar också ut- veckling av en rad läromedel som lärarhand- ledningar, läroböcker, referenslitteratur, la- borationsanvisningar och fördjupningslitte- ratur. Utöver tryckta läromedel har man inom projektet tagit fram apparatur m.m. när detta visat sig nödvändigt. AV-materiel som film (särskilt nämns kassettfilm), illu-

I rapporter om Nuffieldprojektet betonas vikten av att kurser och läromedel m.m. prövas i undervisningssituationen. Ofta har fältförsöken tagit avsevärd tid och kostat åt- skilligt.

Nuffieldstiftelsen har varit angelägen att få en smidig produktionsform för de läro- medel som tas fram inom och för projek— tet. Samtidigt har man önskat ha full insyn i produktionsfasen och kontroll över priser m. m. Man har därför valt att på kommis- sionsbasis låta olika företag producera läro- medlen. Sålunda har det exempelvis i fråga om fysik-, kemi- och biologiprogrammen för högstadieundervisningen uppdragits åt förla- gen Longmans och Penguin Books att pro- ducera och marknadsföra läromedlen. Kas- settfilmer i kemi har framställts av Shell, och Esso svarar för instruktionsfilmer i fy- sik för lärare osv.

Ledningen för Nuffield Foundation var redan från starten medveten om att lärar- utbildningen var avgörande vid lansering av de olika kursprogrammen. I samarbete med undervisningsministeriet har man därför fortlöpande anordnat lärarkurser som tagit upp naturvetenskaplig undersökningsmeto- dik, kursuppläggning, läromedel, apparatur m.m.

Det kan slutligen nämnas att man vid lä- roplansöversynen i Sverige uppmärksamt följt arbetet inom Science Teaching Project och även i många stycken påverkats av kurs- uppläggning m.m. Därvid har i huvudsak tre olika modeller tillämpats: läsårskurser på heltid, regionala kurser med en helgdag i veckan under ett år samt regionala efter- middagskurser.

I England bildades Schools Council for the Curriculum and Examinations hösten 1964. Två år tidigare hade the Ministry of Education tillsatt en Curriculum Study Group med uppgift att arbeta med läro- och kursplaner. Denna grupp kom att bli en enhet i Schools Council. I samman— hanget kan nämnas att engelska lärare i den allmänna skolundervisningen alltid varit misstänksamma mot centraliseringstenden- ser och hävdat att de själva bör få besluta

Schools Council består av ca 60 ledamö- ter representerande lärarorganisationer, uni— versitet, lärarhögskolor, tekniska skolor, HM inspectors och Local Education Authorities. I Schools Council ingår också representan- ter för Confederation of British Industry och Trade Union Congress. Majoriteten är lärare.

Department of Education and Science betalar kostnaderna för administration och anslår 100000 pund per år för forskning. Local Education Authorities betalar av skat- temedel 625 000 pund för läroplansutveck- ling.

Forskningsverksamheten i fråga om läro- planer och kursplaner finansierades tidigare till stor del av Nuffield Foundation. Sär- skilt gällde detta naturkunskap, matematik och moderna språk. En av orsakerna till att Schools Council bildades var att man inte kunde räkna med ständigt återkomman- de stöd från Nuffieldfonden.

I Nuffield-projekten medverkar också som nämnts ett stort antal lärare vid fram— tagning av nya kursplaner. Schools Council använder samma metodik vid läro- och kurs— planekonstruktion. Läroplansgrupper sam- mansatta av lärare och konsultkommittéer konstruerar program och läromedel som prö- vas i utvalda skolor. Kurserna modifieras med hänsyn till resultatet från utprövning bland lärare och elever. Med ledning av detta arbete sammanställs lärarhandledning- ar med kompletterande material som ger läraren stor frihet att lägga upp sin under- visning.

Flera av Schools Councils projekt tar lång tid och är dyrbara att utveckla bl. a. i fråga om organisation och lärarfortbildning. Man arbetar f.n. med ett engelsk-projekt som planeras ta tio år och avser att pröva för- mågan att kommunicera språkligt bland barn och ungdom. Många forskare, hundra— tals lärare och tusentals elever deltar i ar- betet där utvärderingsmetoderna erbjuder de största svårigheterna.

Bland övriga projekt märks läroplansut- veckling för olika skolformer och prövning av examinas värde där man försöker kom-

ma ifrån det stela system man har. Ett pro- jekt gäller engelska för immigranter. På fle- ra håll har man inrättat lärarcentra, där lä- rare kan diskutera och experimentera med bl.a. AV-materiel. På samma sätt har ett hundratal kommuner inrättat utvecklings- centra, ofta i nära anslutning till universi- tetsinstitutioner. Andra kommuner har in— lett interkommunalt samarbete.

Som resultat av forsknings- och utveck- lingsverksamheten under ledning av Schools Council framkommer som nämnts ofta lä— rarhandledningar och andra läromedel. Någ- ra sådana arbeten har publicerats av HM Stationery Office. Många lärare har ställt sig kritiska till detta. Schools Council har därför tillsatt en särskild publiceringskom- mitté som beslutar när och av vem publi- kationerna skall förläggas. Ett samarbete har upprättats mellan kommittén och förlagen så att dessa informeras när material är fär- digt för publicering. Kommittén avgör med vem kontrakt skall upprättas.

2.4.3 Tyska demokratiska republiken

Ett exempel på total utbildningsplanering utgör utbildningssystemet i Tyska demokra- tiska republiken.

Genom en ny skollag som antogs 1959 utvidgades den då åttaåriga grundskolan till en tioårig »Allgemeinbildende, polytech- nische Oberschule». För denna skolform ut- formas undervisningsschemata och läropla- ner genom en omfattande försöksverksam- het i skolorna. F.n. preciseras läroplaner- na med början i årskurs 1. Från 1968 till 1978 införs de nya läroplanerna successivt med fortlöpande ändringar från årskurs 1 upp till årskurs 10. Utvecklingen av läro- planerna samordnas därvid med utveckling- en av läromedel, framför allt läroböcker.

En pedagogisk akademi (Die Pädago- gische Akademie der Wissenschaften der DDR) (som 1970 ersatte det pedagogiska centralinstitutet) är samordnande organ för forskning och utvecklingsarbete inom ut— bildningssektorn. Ännu tidigare fanns ett särskilt institut för läromedel som samar- betade med det dåvarande centralinstitutet

i fråga om forskning och utveckling på läromedelsområdet. Man fann det dock nöd- vändigt med en integrering av de båda in- stitutens arbetsuppgifter. Det som framför allt ledde fram till en sådan organisation var att man fann det vara naturligt med en parallelläggning av läroplans— och läro- medelsutvecklingen. Konstruktion av nya läroplaner och kursplaner måste, ansåg man, gå hand i hand med konstruktion och ut- veckling av läromedlen med vilka läropla- nens intentioner skulle förverkligas.

Akademin är direkt underställd folkbild- ningsministeriet (Ministerium fiir Volksbil- dung).

Vid akademin finns en läromedelssektion, som är uppdelad i fyra underavdelningar. En koncentrerar sig på teoretiska grund- frågor av pedagogisk-metodisk art. En av- delning sysslar med produktions— och distri- butionsproblem. Den regelrätta framställ- ningen och distributionen sköts av de stat- liga läromedelsföretagen, främst Volk und Wissen Verlag, vilkas verksamhet också är integrerad i utvecklingsarbetet på lärome- delsområdet.

Den pedagogiska akademin är alltså när- mast ansvarig myndighet vid uppbyggandet av utbildningssystemet. Läroplaner och läro- medelssystem konstrueras till integrerade en- heter.

Ur principiell synvinkel är det östtyska systemet för forskning och utveckling på läroplans— och läromedelsområdet av stort intresse. En läroplan eller kursplan lanse- ras således inte utan att behövliga lärome- del utprövats och godkänts. Från östtyskt håll betonas dock att man långtifrån är fär- dig med' systemet för läromedelsutveckling, bl. a. är man inte nöjd med nuvarande ut- prövningssystem.

I det östtyska systemet har hittills pro- duktion av parallella läromedel inte före- kommit, man har »enhetsläromedel». Det- ta system har enligt de östtyska Skolmyn- digheterna både pedagogiska och ekonomis— ka fördelar.

Den pedagogiska och psykologiska forsk- ningen är en viktig förutsättning för läro- medelsproduktionen. De svenska forsknings- projektet som haft anknytning till lärome- delsfrågor har hittills varit få men de har ändock haft ett betydande inflytande på lä- romedelsutvecklingen i vårt land och delvis även i utlandet.

Pedagogisk och psykologisk forskning med betydelse för läromedelsutvecklingen be- drivs som redovisats ovan i både statlig och privat regi. Forskning finansieras av bl.a. forskningsråden, främst statens råd för sam- hällsforskning, men framför allt av utbild- ningsmyndigheterna. Läromedelsutredning- ens förslag gäller i huvudsak sådan forsk- ning vid lärarhögskolor och universitet som SÖ och UKÄ stöder.

Till grund för utbildningsmyndigheternas forskning ligger övergripande behovsanaly- ser. På basis av dessa analyser gör myndig- heterna de prioriteringar som är nödvän- diga med tanke på begränsningen av de eko- nomiska och personella resurserna. Forsk- ningen bedrivs i regel i projektform vid pe- dagogiska och/eller psykologiska institutio- ner vid lärarhögskolor och universitet.

De flesta skolforskningsprojekten syftar till åtgärder av pedagogisk-organisatorisk art. Endast ett begränsat antal projekt har till primärt mål att framställa nya lärome- del eller läromedelsprototyper. Flera pro- jekt innefattar emellertid systemutveckling av metoder för läromedelsproduktion.

2.5.1 Angelägna områden

Som framgår av nulägesbeskrivningen (se 2.1) har de flesta forskningsprojekten hit- tills i stor utsträckning avsett grundskolan och det tidigare gymnasiet.

Läromedelsutredningen anser det angelä- get — inte minst för att läromedelstillgången skall bli jämnare att forskningsinsatserna intensifieras inom vissa områden. Utred- ningen vill särskilt peka på några områden som enligt dess bedömning är särskilt ange— lägna.

Läromedel som är tillrättalagda för vux-

enutbildningen saknas i stor utsträckning. I undervisningen används därför ofta lä- romedel för ungdomsskolan. Genom forsk- ning bör effekterna av detta analyseras. En sådan analys bör klargöra vilka anpassningar av ungdomsskolans läromedel som bör gö- ras och i vilken utsträckning vuxenunder- visningen kräver speciella läromedel. Det är vidare angeläget med forskning i syfte att finna metoder för att kunna dia- gnosticera de vuxnas studieförutsättningar. Eftersom många elever f. n. lämnar vux- enutbildningen efter endast en kort tids stu- dier är det angeläget att söka finna mo- tivationsskapande åtgärder, till vilka bör höra framtagande av läromedel avpassade för vuxna studerande. Invandrarundervisningen är ett annat om- råde med en akut brist på forskningsinsat- ser, på bl.a. läromedelsområdet. Genom forskning bör metoder utvecklas för analy- ser av invandrarnas sociala och psykologis- ka bakgrund och studieförutsättningar. Bl. a. med tanke på invandrarnas skiftande språk- liga förutsättningar är det särskilt angeläget med forskning kring olika mediekombina— tioners lämplighet. På samma sätt som för vuxenutbildningen bör effekterna av olika motivationsskapande åtgärder studeras. Inom yrkesutbildningen har utvecklats en speciell form av läromedel, s.k. arbetsin- struktioner (AI), i regel avsedda att använ- das individuellt. Instruktionerna ges ofta i både tryck och audivisuell form. Utredning- en efterlyser forskning om effekterna av denna speciella metodik. Jämförelser bör göras med andra undervisningsmetoder. Av- sevärda besparingar torde kunna göras ge- nom utnyttjande av attrapper och simula- torer i stället för komplicerade maskinut- rustningar. En sådan utveckling kräver både pedagogisk och teknisk forskning. ' Gemensamt för de tre ovannämnda om- rådena är behovet av forskning om effek- terna av olika medier (text, bild, ljud, labo- rativt material) och kombinationer av des- sa. En sådan medieforskning är emellertid angelägen för praktiskt taget hela utbild— ningsområdet. Det är märkligt att medie- valsfrågorna hittills ägnats så litet utrym-

me i den pedagogiska och psykologiska forskningen. Detta är inte endast utmärkan- de för vårt land utan även för andra länder med stora forskningsresurser, t. ex. USA. Behovet av medieforskning har accentue- rats genom att medievalet kan få stora eko- nomiska konsekvenser om man väljer kom- plicerade medier, t. ex. datorer eller elektro- niska utrustningar.

Genom medieforskning studeras i första hand olika mediers pedagogiska och psyko- logiska effekter. Vid ett medieval inför läro- medelsproduktion måste emellertid dessa ef- fekter vägas mot ekonomiska konsekven- ser. Medievalen är därför ofta komplicerade.

Medieforskningen bör resultera i fram- tagande av vissa modeller för medieval. Den bör vidare inriktas på undersökningar av hur olika medier i kombination fungerar. Antagandet att inlärningseffekten ökar med en större variation av medier är knappast vetenskapligt verifierat.

2.5.2 Systematiserad produktion

I samband med att större läromedelssystem för hela årskurser eller stadier framtagits vid de pedagogiska institutionerna har en s.k. undervisningsteknologisk modell kommit att utvecklas. Läromedelsutredningen har ex- emplifierat detta med IMU- och Geradeaus- projekten (se 2.1 och 2.3). Utredningen be- lyser i det följande hur i princip all läro- medelsproduktion kan dra nytta av bl. a. de forskningsrön som ligger till grund för den- na undervisningsteknologiska modell. Ut- redningen har därmed inte tagit ställning för en utveckling mot en läromedelspro- duktion som skulle domineras av ett fåtal läromedelssystem. Den undervisningstekno- logiska modellen bör enligt utredningens uppfattning ses som en beskrivning av etap- per vid läromedelsproduktion. Framställ- ningen av läromedelssystem är endast en speciell och begränsad tillämpning av mo- dellen.

Läromedelsproduktionen inleds av en pla- neringsfas. Denna utgår normalt från ett intensivstudium av läroplanen. Självklart

måste alla läromedel som produceras an— knyta till de av statsmakterna fastställda målen och riktlinjerna. Som utgångspunkt för framställningen av ett läromedel bör alltid finnas en målanalys som resulterar i någon form av målbeskrivning, dvs. en bc- skrivning av vilka kunskaper och färdighe- ter eleven förväntas ha efter genomgången undervisning. Finns en sådan målbeskriv- ning underlättas också lärarens planerings- arbete avsevärt. Läraren ser anknytningen mellan läroplanen och läromedlet och kan därför lättare planera in läromedlet i ett större sammanhang. Målbeskrivningar är även ett värdefullt hjälpmedel för att be- döma elevernas nivå eller framsteg under arbetets gång.

Metoderna för att göra målbeskrivning- ar inför läromedelsproduktion kan växla från fall till fall. Inom SÖ pågår sedan någ- ra år ett utvecklingsarbete för att förbättra dessa metoder. Läromedelsutredningen an- ser detta arbete angeläget. Det är viktigt att det bedrivs i nära kontakt med läromedels- producenterna.

I planeringsfasen ingår ett studium och en beskrivning av den organisatoriska ram inom vilken läromedlet skall komma till an- vändning. En sådan ramanalys bör ligga till grund för all läromedelsproduktion. Känne- dom om skolornas resurser t. ex. i form av lokaler, undervisningstimmar och teknisk ut- rustning är en nödvändig förutsättning för läromedelsproduktion.

Nästa moment i den undervisningstekno- logiska modellen är konstruktionsfasen. I denna finns viktiga moment (stoffurval, se- kvensering, medieval) som bör beaktas vid all läromedelsproduktion. Läromedelsutred- ningen vill speciellt betona vikten av att me- dievalet görs vid rätt tidpunkt i produktions- processen. Utredningen framhöll bl. a. detta i sitt yttrande över TRU-kommitténs be- tänkande Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen (SOU 1971: 36):

Medievalet är en relativt sen fas i pro- duktionsmodellen. Innan medievalet kan gö- ras måste det föreligga en målbeskrivning baserad på läroplanens anvisningar om in- nehåll och aktiviteter, en ramanalys som vi-

sar den organisatoriska ramen, en stoffupp- delning m.m. Vid medievalet fastställs bl.a. vilka komponenter med rörlig bild och ljud som skall finnas. Alternativa distributions- former — eterdistribuerad tv, radio, film, ljudband, kassett-tv m.m. — för dessa kom- ponenter övervägs. Härvid beaktas såväl pe- dagogiska, organisatoriska som ekonomiska aspekter. TRU-kommitténs förslag bygger på att medie- och distributionsvalet kan gö- ras i ett mycket tidigt skede i produktions- processen. Läromedelsutredningen anser det— ta vara olyckligt.

I åtskillig läromedelsproduktion görs f. n. medievalet först, därefter planering och kon- struktion. Detta kan bero på att det produ- cerande företaget är inriktat på ett enda slags medium (tryckt material, eterdistribue— rad undervisning etc.). En sådan begräns- ning av medievalet är olycklig och häm- mande för utvecklingen av effektiva läro- medel.

Läromedelsutredningen anser att medie- valet bör göras av ett organ som kan i princip fritt välja de medier som bäst an- ses svara mot de pedagogiska kraven inom ramen för vad som från ekonomisk syn— punkt är godtagbart.

Beträffande utprövning av läromedel un- der konstruktionsfasen se 7.3.1.

2.5.3 Läromedelsforskningens organisation

Forskning och utvecklingsarbete i anslut- ning till läromedelsfrågor sker f. n. både i statlig och privat regi. Bland de privata pro- ducenterna är det emellertid endast de stör- re företagen som har ekonomiska resurser att själva bedriva forskning. Intresse för att delta i forskning och utvecklingsarbete tor- de dock finnas även bland de mindre före- tagen.

Till största delen bedrivs forskning med anknytning till läromedelsfrågor vid de pe- dagogiska institutionerna vid lärarhögskolor och universitet. Läromedelsutredningen har diskuterat frågan om denna organisations- form bör kompletteras med någon speciell organisation för läromedelsforskning.

Tanken på ett fristående institut för läro- medelsforskning framfördes i motioner i

samband med riksdagsbehandlingen av prop. 1968: 63 angående organisationen av ett lä- romedelsföretag (FK 1968: 827, AK 1968: 1069) men avvisades av riksdagen.

I betänkandet Pedagogisk utbildning och forskning (SOU 1970: 22, s. 48) har peda- gogikutredningen avvisat tanken på friståen- de institut för pedagogiskt forsknings— och utvecklingsarbete med motivering att detta skulle medföra »en avsevärd splittring och en uppenbar fara för isolering från den pe- dagogiska grundforskningen, andra pedago- giska forskningsfält och annan beteendeve- tenskaplig forskning». Statsmaktema anslöt sig till utredningens bedömning.

Läromedelsutredningen anser att pedago- gikutredningens syn är relevant även för läromedelsområdet. Som utredningen fram- hållit i flera sammanhang hör läromedels- frågorna så nära samman med övriga peda- gogiska frågor att forskningen kring läro- medel inte bör organisatoriskt avskiljas från övrig pedagogisk forskning.

Läromedelsutredningen anser att den stat— liga läromedelsforskningen liksom hittills bör bedrivas vid de pedagogiska och psyko- logiska institutionerna vid lärarhögskolor och universitet.

I de fall då läromedelsproducenter öns- kar få forskning utförd i anslutning till sina egna produkter bör möjligheterna till upp- dragsforskning utnyttjas. Därvid skall ett avtal slutas mellan producenten och insti- tutionen. Detta avtal skall när det gäller forskning vid universitetet enligt gällande bestämmelser godkännas av universitetets styrelse, konsistoriet. Vid lärarhögskola fat- tas motsvarande beslut av rektor.

Normalt bör enligt läromedelsutredning- ens mening uppdragsforskning på lärome- delsområdet bekostas av vederbörande pro- ducent. Utredningen anser att det även inom ramen för nuvarande resurser finns relativt goda möjligheter för producentfinansierad läromedelsforskning.

Läromedelsutredningen har även övervägt andra former för finansiering för lärome- delsforskning, exempelvis att denna skulle bekostas med medel från såväl företag privatägda och allmänägda — som staten

i form av anslag från SÖ och UKÄ. En fond eller ett finansieringsinstitut för tillämpad läromedelsforskning är emellertid enligt lä- romedelsutredningens uppfattning en lös- ning som bör aktualiseras först på sikt, un- der förutsättning att uppdragsforskningen på läromedelsområdet fått sådan omfatt- ning att behov av nya former för finansie- ring uppstår.

3. Produktion

3.1 Historik

I det följande lämnas en kortfattad redo- görelse för hur frågan om statliga insatser för produktion av läromedel har behand- lats av kommittéer m.m. (jfr 6.1.1). Även frågan om Skolboksdistributionen behand- las i sammanhanget. I utredningar och i de- batten har dessa två frågor ofta tagits upp tillsammans.

3.1.1 1927 års skolsakkunniga

1927 års skolsakkunniga (ordförande gene- raldirektören B Bergkvist) behandlade dels frågan om läroböckernas innehåll (se 6.1.1), dels frågan om läroböckernas kostnad när det gällde läroverken m.fl. utbildningsan- stalter. I betänkandet Läroböcker vid de allmänna läroverken och med dem jämför- liga läroanstalter (SOU 1931: 2) diskuterade de sakkunniga åtgärder i syfte att förbilliga läroböckerna.

En omläggning av distributionen så att böckerna sändes direkt till skolorna utan förmedling av bokhandlarna fann de sak- kunniga mindre lämpligt, dels med hän- syn till de ekonomiska svårigheter som kun- de drabba den för det kulturella livet värde- fulla bokhandeln, dels pga. åtskilliga prak- tiska svårigheter som skulle uppstå.

Ett statsförlag i samband med läroboks- monopol skulle enligt de sakkunniga even- tuellt kunna åstadkomma sänkta bokpriser.

Mot statsmonopol på läroboksområdet ställ— de de sig emellertid bestämt avvisande såväl av pedagogiska som av andra, mera all- männa skäl.

Beträffande upprättandet av ett statsför- lag utan statsmonopol inskränkte de sak- kunniga sig till att förorda fortsatt utred- ning, varvid upprättandet av ett statstryckeri borde övervägas. De mest verksamma ef- fekterna för att sänka lärobokskostnaderna skulle emellertid vinnas genom den före- slagna mera ingående granskningen av lä- roböcker, varvid även böckernas pris skulle prövas.

3.1.2 1934 års lärobokssakkunniga

1934 tillsattes en ny utredning (ordförande rektorn Gideon Danell) i läroboksfrågan (jfr 6.1.1). Denna utredning diskuterade i be- tänkandet Läroböcker vid allmänna läro- verk och folkskolor m.fl. undervisningsan- stalter (SOU 1935: 45) i korthet bl. a. frå- gan om att nedbringa kostnaderna för läro- böcker men hade bl. a. av tidsskäl inte möj- lighet att närmare utreda saken.

3.1.3 1936 års utredningsman

Lektorn Nils Forssell, som hade tillhört 1934 års lärobokssakkunniga, fick 1936 i uppdrag att fortsätta utredning av läroboks- frågoma. Han framlade 1937 promemorian Utredning och förslag rörande distribution

av läroböcker. I denna diskuteras bokhan- delsrabatter och direktdistribution till sko- lorna. Forssell fann dock inte anledning att föreslå några större förändringar av rådande förhållanden.

3.1.4 1945 års lärobokskommitté

1945 års lärobokskommitté (ordförande landshövdingen Conrad Jonsson) hade i upp- drag att dels utreda frågor rörande läroboks- granskningen, dels förutsättningslöst utreda möjligheterna att förbilliga kostnaderna för läromedel. I direktiven nämndes även tan- ken på ett statligt läroboksförlag och möj- ligheterna av en direkt distribution av lä- romedlen från producenterna till skolorna. Problemet med läroboksförsörjning i de fall då endast små upplagor kunde förutses bli sålda nämndes också. Då kommitténs arbete genom beslut av Kungl. Maj:t avbröts 1953 hade något betänkande om produktions- och distributionsfrågorna inte framlagts.

3.1.5 1957 års skolberedning

1957 års skolberedning (ordförande numera landshövdingen Ragnar Edenman) ägnade produktionen, granskningen och distributio- nen av skolans läromedel stor uppmärksam- het och framlade, som tidigare nämnts (se 1.4.3), ett särskilt betänkande om dessa frå- gor, Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961: 17). De förslag som gavs i detta betänkande gällde dock närmast rådgivning och gransk— ning avseende läromedel (se 5.5 och 6.1.1).

3.1.6 Gymnasieutredningen

1960 års gymnasieutredning (ordförande se- dermera universitetskanslern Nils Rosén) diskuterade i betänkandet Ett nytt gymna- sium (SOU 1963: 42) bl. a. behovet av olika slags läromedel för det föreslagna nya gym- nasiet. Därvid föreslogs bl. a. att dessa be- hov borde anges i normalutrustningslistor. Efter en kartläggning av bristområdena bor- de överläggningar med läromedelsproducen- terna upptas i syfte att stimulera produk— tion på områden där behoven var stora. I

den mån kommersiell produktion inte kunde täcka alla bristområden borde även komp- letterande statlig produktion övervägas.

I prop. 1964: 171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m.m. framhöll departementschefen att reformen av gym- nasiet och införandet av fackskolan aktua- liserade ett flertal frågor rörande behovet och produktionen av läromedel. Departe- mentschefen aviserade en utredning av des— sa och andra frågor. I flera motioner till 1964 års riksdag yrkades på åtgärder för skapandet av ett statligt eller samhällsägt skolboksförlag.

3.1.7 Statskontorets utredning

Kungl. Maj:t uppdrog 1962 åt statskontoret att i samråd med riksrevisionsverket utreda den statliga publiceringsverksamhetens fi- nansiering. 1966 överlämnade statskontoret betänkandet Statlig publicering (SOU 1967: 5). På grundval av utredningen förelades riksdagen 1968 två propositioner, prop. 1968: 62 angående organisationen av den statliga publiceringsverksamheten och prop. 1968: 63 angående organisation av ett läro- medelsförlag.

Statskontoret behandlade i sin utredning den förlagsverksamhet som SÖ då bedrev genom SÖ-förlaget. Detta förlag var ett ser- viceförlag åt SÖ. Förlaget hade sitt ursprung i den gamla SÖ:s förlagsverksamhet och i den tidigare yrkesöverstyrelsens (KÖY:s) bokdetalj. Den förra utvecklades under 1940- talet och byggde formellt på ett beslut av Kungl. Maj:t 1950. Enligt beslutet hade SÖ rätt »att utgiva publikationer, som befinnas erforderliga för ett ändamålsenligt bedrivan- de av arbetet vid de överstyrelsen under- ställda läroanstalterna och vilkas utgivande beräknas kunna bekostas genom till översty- relsen inflytande inkomster av sålunda utgiv- na publikationer». I beslut 1958 medgav Kungl. Maj:t SÖ att låta publikationsverk- samheten omfatta även framställning och försäljning av sådana pedagogiska hjälpme- del som smalfilm, tonband, bildband och grammofonskivor. För KÖY:s bokdetalj an- gavs vissa motsvarande principer i instruk—

De båda tidigare förlagsenheterna arbe- tade i nära anslutning till övriga arbetsen- heter inom resp. överstyrelse och utan klar avgränsning vare sig i fråga om arbetet med framställningen av publikationer eller eko- nomiskt. Detta till trots fick verksamheterna stor omfattning med relativt breda sorti- ment och utvecklades — särskilt inom SÖ ganska långt i riktning mot självfinansie— ring.

I anslutning till sammanslagningen av de båda tidigare överstyrelserna till den nya SÖ och inför den ökade mängden av åta- ganden för förlagsverksamheterna gjorde SÖ hösten 1964 i samråd med statskontoret en utredning, som ledde till beslut av verks- ledningen om att förlagsenheterna skulle sammanföras och omorganiseras till ett me— ra reguljärt förlag inom SÖ:s ram. Det nya förlaget skulle utvecklas till en enhet med ekonomiskt självbärande förlagsverksamhet med adekvata arbetsmetoder och resurser för en utökad och fackmässig produktion.

Enligt SÖ-förlaget hänförde sig dess ut- givning vid tidpunkten för statskontorets ut- redning huvudsakligen till följande typer av material:

]. anvisningar för skolan beträffande så— väl administration och organisation som själ- va undervisningen (serviceutgivning),

2. läromedel för sådana elevkategorier som är för små för att normalt utgöra un- derlaget för en rent kommersiell försäljning (bristutgivning),

3. rapporter, metodiska anvisningar och läromedel som framkommer i anslutning till det pedagogiska utvecklingsarbetet i SÖ:s regi (nyprodukt-utgivning),

4. läromedel i anslutning till nya under- visningsformer och nya ämnen i den ut— sträckning som SÖ vill medVerka till ut- formningen av och försörjningen med adek- vata läromedel (nymetod-utgivning).

Statskontoret föreslog att ett speciellt lä- romedelsförlag skulle inrättas genom över- föring av SÖ-förlaget till Svenska Repro— duktions AB (SRA). Tre av statskontorets styrelseledamöter reserverade sig mot för- slaget med instämmande av tre experter.

De ansåg att förlaget borde organiseras som ett fristående statligt aktiebolag.

Vid beredningen av statskontorets förslag beträffande SÖ-förlaget överlades med Svenska kommunförbundet om eventuell samverkan mellan stat och kommun på lä— romedelsområdet, vilket bl. a. läromedelsut- redningen föreslagit i sitt remissyttrande. Därvid väcktes frågan om att sammanföra SÖ-förlaget med det av kommunförbundet och Kooperativa förbundet (KF) till lika delar ägda skolboksförlaget Bokförlaget Li- ber AB (Liber). Förhandlingarna ledde till att överenskommelse träffades mellan sta- ten, Svenska kommunförbundet och KF om att i samverkan driva förlagsverksamhet för utbildningsväsendet i syfte särskilt att ut- veckla och förbättra läromedelsproduktio- nen. SÖ-förlaget skulle sammanföras med Liber. I det nya förlaget skulle staten äga 50 % av aktierna och kommunförbundet och KF 25 % vardera. Staten förband sig att svara för att bolaget erhåller erforder- liga rörelsemedel. Bolagets styrelse skulle enligt överenskommelsen bestå av åtta leda- möter. Av dessa skulle tre utses av staten, två av kommunförbundet, två av KF och en av bolagsstämman. Från statens sida för- utsattes enligt överenskommelsen att av dess ledamöter skulle en utses av SÖ, en av UKÄ och en av ett statligt aktiebolag. Parterna var ense om att till ordförande i styrelsen utse den ledamot som de statliga represen- tenterna föreslår. Riksdagen godkände pro- positionens förslag. Förlaget, som fick nam- net Svenska Utbildningsförlaget Liber AB (Utbildningsförlaget), startade sin verksam- het den 1 juli 1969.

3.1.8 Kommittén för akademisk kurslitteratur

UKÄ tillsatte 1964 en expertgrupp med uppdrag att överväga lämpliga åtgärder för att öka produktionen av kurslitteratur och förbättra tillgången till sådan litteratur ge- nom upprättandet av samkataloger eller på annat sätt. Gruppen, som antog namnet kommittén för akademisk kurslitteratur (KAK), överlämnade 1967 sitt betänkande,

Kurslitteratur för grundexamina vid univer- sitet och högskolor.

I sitt betänkande redogjorde KAK inled- ningsvis för tidigare utredningar på kurs— litteraturområdet. Bland utredningar som framhållit betydelsen av samhälleliga insat- ser kan nämnas 1945 års universitetsbered- ning, 1946 års studentsociala utredning, 1955 års universitetsutredning och 1963 års universitets- och högskolekommitté (U 63). Dessa och andra utredningar på detta om- råde har främst sysslat med behovet av kurslitteratur, författarfrågor och biblioteks- frågor.

KAK behandlade för övrigt i sitt be— tänkande en rad problem rörande kurslit- teratur. Beträffande produktionsfrågorna fö- reslog KAK bl.a. att en statlig fond för produktion av kurslitteratur skulle upprät— tas och ställas till UKÄ:s förfogande, att de enskilda bokförlagen skulle intresseras för att inom resp. förlag skapa eller bygga ut redan påbörjade särskilda produktions— linjer för kurslitteratur och att studentkå- rernas gemensamma förlag, Studentlittera- tur AB, skulle förstärkas med ett tidsbe- gränsat, statligt lån med garanterad ränte— sats. Dessa förslag har UKÄ mot bakgrund av tillkomsten av ett allmänägt förlag (jfr 3.1.7) inte fört vidare.

Beträffande UKÄ:s nuvarande insatser för kurslitteraturproduktionen se 3.4.2.

3 .1 .9 "FRU-kommittén

Kommittén för tv och radio i utbildningen (TKU-kommittén ordförande numera landshövdingen Ragnar Edenman) tillsattes 1967 för att utreda frågan om användningen av radio och tv i utbildningsväsendet samt för att leda försöksverksamhet inom detta område. Våren 1971 lade kommittén fram betänkandet Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen (SOU 1971: 36). I detta föreslogs att den anslagsfinansierade delen vid utbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio (SR/UTB) och TRU:s verksamhet skulle sammanläggas till en helstatlig enhet. Denna föreslogs bli ett från SR fristående företag med huvuduppgift att framställa lä-

romedel för den eterdistribuerade undervis- ningen. Denna produktion borde finansieras genom att enheten erhåller anslag efter stats- makternas samlade bedömning av vilka be- hov som i första hand bör täckas. Leda- möterna Rolf Lundgren och Orring reserve- rade sig mot förslaget. De ansåg att de då- varande resurserna hos SR/ UTB och TRU i avvaktan på resultaten från vissa pågående utredningar, bl. a. läromedelsutredningen, borde inordnas i SR:s organisation.

3.2. LäromedeLymarknadens omfattning

Läromedelsutredningen har på olika sätt sökt uppskatta läromedelsmarknadens totala omfattning. Sådana uppgifter kan läggas till grund för en rad jämförelser, t. ex. mellan läromedelsmarknaden och andra markna— der, läromedelskostnadema och bruttonatio- nalprodukten, läromedelskostnadema och de totala statliga och kommunala skolkostna— dema. Vidare behövs en uppgift om den to- tala marknaden och delmarknaderna för att kunna bedöma olika företags marknadsan- delar.

På konsumentsidan finns en rad faktorer som påverkar läromedelsmarknadens stor- lek, t. ex. antal elever antal ämnen och kurser antal undervisningstimmar förändringar av pedagogisk och organisa-

torisk art (nya läroplaner etc.). Läromedelsutredningen har inte haft möj— lighet att göra kalkyler beträffande samtliga dessa faktorer. Vad gäller det totala elevan- talet och dess förändringar har uppgifterna i tabell 3.1 hämtats ur SÖ:s och UKÄzs petita för budgetåret 1972/ 73.

Svenska kommunförbundet har utifrån en enkät till 183 kommuner i september 1970 uppskattat kommunernas läromedelsinköp (dvs. i huvudsak inköp för grundskola och gymnasieskola) under 1970 till ca 540 milj. kr. Beloppet omfattar även läromedel utan— för utredningens definition.1

' Samtliga inköp bokförda som läromedel en- ligt den s. k. K—planen (en kontoplan för den kommunala redovisningen) ingår.

Utbildning 1971/72 1975/76 Förändring i procent

Grundskolan 975 600 1 036 600 + 6 Gymnasieskolan 233 600 256 500 +10 Folkhögskolor1 15 300 20 000 +31 Kommunal vuxenutbildning 189 200 281 900 +49 Universitet och högskolor 125 800 123 000 — 2 Lärarutbildning 18 500 20 600 + 11

Totalt 1 558 000 1 738 600 +12

Källa: SÖ:s och UKÄ:s petita för budgetåret 1972/73 samt SÖ:s långtidsbedömning för 1973/74—

1976/77.

1 Elevantalet vid vinterkurser anges. SÖ har uppskattat ökningen till 7 % per år. 2 Inkl. kurser som motsvarar den tidigare yrkesskolans delsidskurser. 3 Lärarutbildning under SÖ anges: utbildning av förskollärare, övningslärare, klasslärare, ämnes- lärare m. &.

Anm. Till de angivna antalen kommer elever i förskola, folkbildningsarbetet och annan icke-kommu- nal vuxenutbildning.

SPK har vid sin undersökning av lärome- delsmarknaden uppskattat inköpen av läro- medel för grundskolan och gymnasieskolan 1969 till ca 550 milj. kr., se tabell 3.2 och bilaga ].

Inköpen till grundskolan och gymnasie- skolan bekostas praktiskt taget helt med kommunala medel. Under budgetåret 1971/ 72 disponerar SÖ ett anslag om totalt ca 40 milj. kr. för läromedel till gymnasieskolan. En jämförelse med kommunernas totala lä- romedelskostnader visar att dessa till mindre än ll % täcks av statsbidrag.

I samband med förarbetena. till betänkan- det Fria läromedel fick läromedelsutred- ningen uppgifter om läromedelskostnaderna vid bl. a. landstingsskolor och folkhögskolor samt uppgifter om de studerandenas egna läromedelsinköp vid utbildningar som inte har fria läromedel. Om man till det av kom- munförbundet beräknade beloppet lägger uppskattade belopp för läromedelsinköpen vid universitet och högskolor, icke-kommu- nal vuxenutbildning, folkbildningsorganisa- tioner, de statliga verken, försvaret och före- tagen får man ett belopp i storleksordningen 600-700 milj. kr. per år.

En viss uppfattning om läromedelsmark- nadens storlek på producenlsidan kan man få genom att studera antalet företag som le- vererar läromedel.

Föreningen svenska skolproducenter (FSS) har ett 90-tal medlemmar (se bilaga 1). Al— la dessa producerar eller säljer dock inte läromedel.

Vid SÖ:s läromedelssektion (L 4: 2) har upprättats ett adressregister över sådana fö- retag som uppgivit sig vara leverantörer av läromedel och därför önskar erhålla viss kontinuerlig information från SÖ. Detta re- gister omfattade hösten 1971 ca 700 företag.

SPK har som nämnts studerat läromedels- inköpen i sju kommuner av olika storlek. Dessa sju kommuner hade tillsammans köpt läromedel från omkring 650 olika leveran- törer under ett år (1967).

Tabell 3.2. Grundskolans och gymnasiesko- lans läromedelsinköp 1969 enligt SPK:s be- räkning

Milj. kr. % AV-apparatur 45 8 AV-materiel 35 7 Läroböcker och övrigt tryckt material 200 37 Förbrukningsmateriel 80 15 Demonstrations- och försöksmateriel 29 5 Inredningsartiklar 100 18 Gymnastikartiklar 18 3 Maskiner 26 5 Övriga läromedel 12 2 Summa 545 100

Läromedelsutredningen konstaterar sam- manfattningsvis att läromedelsmarknaden är omfattande och expanderande samt splittrad på företagssidan.

3.3. F öretagsstruktur

Läromedelsutredningen har studerat lärome- delsmarknadens företagsstruktur framför allt med hjälp av den undersökning som SPK utfört på utredningens uppdrag.

I den följande framställningen har huvud- vikten lagts vid företag med stor försäljning till skolor och andra utbildningsanstalter samt företag med specialinriktningar. De mindre leverantörerna och närbutikerna sva- rar dock för en inte obetydlig del av lärome- delsförsörjningen.

3.3.1. Större företag

I detta avsnitt ges en kort beskrivning av de företag som bokföringsåret 1969/ 70 hade en försäljning till skolor och utbildningsan— stalter av över 10 milj. kr. I de fall då om- sättning anges har uppgift om denna läm- nats till utredningen direkt från resp. företag med tillstånd till publicering.

Almqvist & Wiksell Förlag AB har en läromedelsavdelning som framställer tryckta läromedel, studiesatser, AV-materiel, AV- apparatur m.m. Utgivningen avser främst grundskolan. Omsättningen var beträffande läromedel (inkl. litteratur för högre utbild- ning) räkenskapsåret 1969/70 omkring 48 milj. kr.

Brevskolan ägs av ett antal folkrörelser. Den bedriver såväl renodlad brevundervis- ning som brevundervisning kompletterad med annan undervisning. Bl. a. har man se- dan länge använt sig av brevcirkelns studie- form, vilket innebär en kombination av en- skilda brevstudier och studiecirkel. En sär— skild avdelning för AV-produktion har in- rättats. Studieförbunden, främst ABF, är de största avnämarna. Verksamhetsåret 1970/ 71 uppgick Brevskolans omsättning till ca 13 milj. kr. Antalet nyanmälda individuellt brevstuderande var ca 37 000.

Facit AB har en betydande försäljning av bl.a. skriv- och räknemaskiner till skolor

och utbildningsanstalter och tillhandahåller även illustrationsmaterial till dessa produk- ter.

Hermods producerar korrespondenskur- ser, läromedelssystem, AV-materiel m.m. Företagets totala omsättning uppgick 1970 till omkring 40 milj. kr. Hermods korre- spondensinstitut och AB Hermods Lärome- del ägs av samma stiftelse. 1970 registrera- des 87 000 nya studerande.

Lindahl&Nermark AB, LUNA, försäl- jer maskiner, verktyg och inredningar samt Självinstruerande läromedel för metall- och träslöjd och verkstadsarbete.

AB Läromedelsförlagen bildades 1968 ge- nom sammanslagning av sex företag med samma ägare. P A Norstedt & Söner och Albert Bonnier Förlag AB äger vardera 50 % av aktierna. Läromedelsförlagen be- står f. n. av följande nio förlagsenheter:

Akademiförlaget Magn. Bergvall

A V Carlson Scandinavian University Books Språkförlaget Svenska Bokförlaget Svensk Läraretidnings förlag/SAGA Teknik & Ekonomi Uniskol.

Läromedelsförlagen, som i huvudsak pro- ducerar tryckta läromedel och studiesatser, är den största läromedelsproducenten i lan- det och hade 1970 en omsättning av när- mare 80 milj. kr. motsvarande ca 13 % av en läromedelsmarknad om totalt ca 600 milj. kr. Läromedelsförlagens andel i skol- boksutgivningen är ca 40 %.

Bokförlaget Natur och Kultur har en skolavdelning som levererar tryckta lärome- del, studiesatser, AV-materiel m.m. Skol- avdelningens omsättning var räkenskapsåret 1970/71 omkring 17 milj. kr. Förlaget ägs av en stiftelse.

Norstedts skolavdelning, som utgör en del av AB P A Norstedt & Söner, säljer viss AV—apparatur, AV-läromedel, demonstra- tions- och försöksmateriel (främst för under- visning inom naturorienterande ämnen), la- borativt material för lågstadiet samt inred-

ningsartiklar. Akuma AB är ett dotterföre- tag som tillverkar och säljer skolinredningar. Omsättningen för Norstedts skolavdelning var räkenskapsåret 1969/70 ca 32 milj. kr.

Skolförlaget Gävle AB har i sitt sortiment tryckta läromedel, AV-apparatur, AV-ma- teriel, inredningsartiklar m.m. Omsättning- en var räkenskapsåret 1970/71 omkring 13 milj. kr.

Skol-Sundström AB, Osby, tillhandahåller möbler och inredningsartiklar och hade rä- kenskapsåret 1970/71 en omsättning av ca 17 milj. kr.

AB Skrivrit utvecklar och säljer AV-appa- ratur, AV-materiel, förbrukningsmateriel (pappersvaror, rit- och skrivmateriel m.m.), tryckta läromedel, skolinredningar, skol— möbler, slöjdutrustning, gymnastikmateriel, gymnastikredskap och förskolemateriel. Till Skrivrit hör dotterföretaget KVE-Informa— tionsmetodik AB. Omsättningen var för Skrivrit räkenskapsåret 1969/70 ca 70 milj. kr.

Svenska Utbildningsförlaget Liber AB (Utbildningsförlaget) bildades den 1 juli 1969 genom sammanslagning av SÖ-förlaget och Bokförlaget Liber AB (se 3.1.7). Av ak- tiekapitalet, som utgör 2 milj. kr., äger staten genom Allmänna förlaget 50 % samt Svens- ka kommunförbundet och Kooperativa För- bundet vardera 25 %. Förlagets produkter utgörs av tryckta läromedel för främst grundskolan och gymnasieskolan, studiesat- ser med AV-materiel och tryckt material samt serviceutgivning av olika slag för SÖ och UKÄ (Aktuellt från SÖ, yrkesvägled— ningsmaterial, fortbildningsmaterial för lära- re m. m.).

Utbildningsförlaget hade 1970 en omsätt— ning av ca 27 milj. kr., varav läromedelsut- givningen utgjorde omkring två tredjedelar. Utbildningsförlaget förvärvade i december 1970 aktiemajoriteten i AB C W K Gleerups Bokförlag, Lund, med dotterföretaget C E Fritzes Bokförlag AB, Stockholm. Under 1970 hade dessa båda sistnämnda företag tillsammans en omsättning av ca 18 milj. kr., därav läromedel ca 17 milj. kr. Glee- rups produktion omfattar tryckta lärome- del för grundskola och gymnasieskola samt

Tabell 3.3. De tio största företagsgruppernas eller företagens försäljning och marknads- delar beträffande läromedel 1969 enligt SPK:s undersökning

Företagsgrupp eller Försäljning Procent av företag till grund- totalmark- skolan och naden gymnasie- skolan (milj. kr.) ] Esselte— och Bon- 178 33 nierkancernerna (Läromedelsförla- gen, Skrivrit, Nor- stedts Skolavdel- ning, Akuma, GLA, KVE-Infor- mationsmetodik) 2 Statliga och ka- 43 8 operativa företag (Utbildningsför- laget, Gleerups förlag, Fritzes Bok- förlag, Sveriges Radio-skolmate- rielsektionen, Lu- malampan, SRA, Transintro, Sonab) 3 Almqvist & Wiksell 41 8 Förlag 4 Skol-Sundström 13 5 Natur och Kultur 13 2 De fem största 288 53 6 Lindahl & Ner- mark 12 2 7 Facit-koncernen (Facit och Addo) 10 2 8 Skalfårlaget Gävle 10 2 9 Hermods Korres- 9 2 pondensinstituts stiftelse (numera Hermods Läro- medel) 10 Isku Möbler 7 1 De tio största 336 62

universitetslitteratur.

Utbildningsförlaget hade 1970 en andel av ca 3 % av den totala läromedelsmark- naden (600 milj. kr.) och 8 % av skolboks- marknaden (200 milj. kr.). Om man lägger till Gleerups omsättning blir andelarna 6 % resp. '17 %.

3.3.2 Vissa speciella företag Utöver de tidigare nämnda största lärome- delsföretagen presenterar utredningen nedan några ytterligare företag med speciell inrikt- ning eller ägarstruktur. Sveriges Radio AB får sin verksamhet i huvudsak finansierad med radio- och tv- avgifter. Ett viktigt undantag härifrån är skolprogramverksamheten för vilken det ut- går ett särskilt statligt anslag. Budgetåret 1970/71 uppgick detta anslag till 18,9 milj. kr. jämte 5,5 milj. kr. till televerket för di- stribution. För budgetåret 1971/72 har an- slaget förts in under samma rubrik som TKU-kommitténs anslag för produktion. Därmed blir de statliga insatserna för under- visning med hjälp av radio och tv omkring 43 milj. kr. under detta budgetår. Inom Sveriges Radios utbildningsenhet (UTB) finns en självbärande skolmateriel- sektion som producerar tryckt material m. m. i anslutning till skolprogrammen. Sko- lorna köpte 1970/71 sådant material till ett belopp av ca 10 milj. kr. I läromedels- utredningens statistiska material över läro— medelsmarknaden ingår skolmaterielsektio- nens omsättning, däremot inte kostnaderna för eterdistributionen. Studentlitteratur AB ägs av sju student- kårer i Lund, Stockholm, Göteborg och Umeå samt Sveriges förenade studentkårer (SFS). Produktionen är i princip inriktad på läromedel för den eftergymnasiala ut- bildningen. Omsättningen uppgick räken- skapsåret 1969/70 till 6,5 milj. kr. Luma Elektronik AB och KF Skolutrust- ning ägs båda av Kooperativa Förbundet. Luma Elektronik har en relativt omfattande försäljning till skolor av AV-apparatur, framför allt tv-apparater. Man säljer även utrustning för institutioner för laborativa ämnen. KF Skolutrustnings verksamhet är huvudsakligen inriktad på Skolmöbler och inredningsartiklar. Den snabba tekniska utvecklingen på tv- kassettområdet har hittills resulterat i två företagsbildningar, en privatägd och en all- mänägd. Esselte Bonnier Audio Visual (EBAV) ägs av Esseltekoncernen och Bon- nierföretagen med hälften var. Företaget bil-

dades 1971 och befinner sig f. n. i ett plane- rings- och projekteringsskede. Verksamhe- ten är inriktad mot produktion av s.k. mjukvaror för olika AV-medier, i första hand tv-kassetter.

Svenska TV-Kassett AB ägs av staten (50 % av aktiekapitalet), Svenska kommun- förbundet (25 %) och Kooperativa förbun- det (25 %), dvs. samma ägarförhållanden som Utbildningsförlaget. Företaget bildades under hösten 1970 och befinner sig i ett uppbyggnadsskede.

Generalstabens Litografiska Anstalt (GLA) har en omfattande produktion av skolkartor och stordiamaterial. Företaget in- går i Esselte-koncemen.

3.3.3. Koncernförhållanden

Av de tidigare nämnda företagen ingår någ- ra i koncernbildningar av mer eller mindre fast organisatorisk form.

I Esselte-koncernen ingår följande läro— medelsföretag:

Skrivrit Norstedts Generalstabens Litografiska Anstalt (GLA).

Esselte äger dessutom halva aktiekapitalet i både Läromedelsförlagen (genom P A Norstedts) och Esselte Bonnier Audio Vi- sual.

Bonnierföretagen är delägare i Lärome- delsförlagen och i Esselte Bonnier Audio Visual.

Samarbete mellan de ovannämnda före— tagen är vanligt. Så produceras ofta t.ex. studiesatser med text-, bild- och ljudma- terial av Läromedelsförlagen i samverkan med Norstedts och Skrivrit.

Försäljningen av läromedel inom Esselte— Bonniergruppen uppgick 1969/70 totalt till omkring 190 milj. kr. motsvarande 32 % av en läromedelsmarknad om totalt 600 milj.kr.

Statsföretag AB äger halva aktiekapitalet i både Utbildningsförlaget (genom Allmänna förlaget) och Svenska TV-Kassett AB.

Svenska Kommunförbundet äger 25 %

LÄROMEDELSFÖRETAG ÄGDA AV ESSE LTE-KONCEFiNEN OCH BONNIERFÖRETAGEN

ESSELTE BONNIERS EBAV P A NORSTE DT NORSTEDTS LÄROMEDELS- GLA SKR'VR'T SKOLAVDELNING FÖR LAGEN KVE- INFORMA- TIONSMETODIK AKUMA ALLMÄNÄGDA LÄROMEDELSFÖRETAG KOOPERATIVA SVENSKA FÖRBUNDET KOMMUNFÖRBUN DET STATSFÖRETAG ALLMÄNNA FÖRLAGET KF SKOL— LUMA SVENSKA UTBI LDNINGS— UTRUSTNING ELEKTRONIK TV-KASSETT FÖR LAGET GLEERUPS FRITZES

Figur 3.1. Vissa koncernförhållanden på läromedelsmarknaden.

av aktiekapitalet i Utbildningsförlaget och i Svenska TV-Kassett AB.

Kooperativa Förbundet äger KF Skol- utrustning och Luma Elektronik samt är delägare (25 %) i både Utbildningsförlaget och Svenska TV-Kassett AB.

I figur 3.1 åskådliggörs de här beskrivna koncernförhållandena.

3.3.4. Delmarknader

Läromedelsmarknaden är som en följd av att läromedelsbegreppet är synnerligen vid- sträckt — knappast att betrakta som en en- da marknad utan snarare som summan av ett antal delmarknader med delvis olika struktur och karaktär. Den följande nulä- gesbeskrivningen omfattar i huvudsak föl- jande delmarknader (jfr tabell 3.4):

AV-apparatur AV-materiel förbrukningsartiklar försöksmateriel gymnastikredskap och gymnastikmateriel inredningsartiklar litteratur (tryckta läromedel) maskiner.

I begreppet av AV-apparatur innefattas projektorer (filmprojektorer och stillbilds— projektorer), bandspelare, grammofoner, ka- meror, videobandspelare, tv-apparater, ra- dioapparater, grammofoner, inlärningsstu- dior m.m. För denna delmarknad kan den totala årliga omsättningen uppskattas till omkring 50—60 milj. kr. De fem största fö- retagen är i ordning efter försäljningens storlek Almqvist&Wiksell, Skrivrit, Phi- lips, Interdact och ITV. Dessa företag sva- rade 1969 för något mer än hälften av för- säljningen av AV-apparatur. De flesta fa— brikanter på denna delmarknad är utländska och antalet fabrikat är stort. Eftersom ut- budet är rikt och produkterna ofta jämför- bara i fråga om kvalitet är konkurrensen inriktad på priset. Detta gör att skolor och andra utbildningsanstalter ofta får synnerli- gen förmånliga rabatter.

1969 var de viktigaste varuslagen i ord-

ning efter försäljningens storlek projekto- rer, ljudapparater (bandspelare, grammofo- ner etc.), kameror, inlärningsstudior, video- bandspelare, tv-apparater. Enligt SPK:s un- dersökning torde de större företagens mark— nadsandelar öka i förhållande till de mindre företagens.

Till AV-materiel räknas bl. a. kartor, fil- mer, diabilder, ljudbildsaker och inspelade ljudband. AV-materielmarknaden har ex- panderat kraftigt under 1960-talet. Fort- satt expansion under 1970-talet är att vän- ta. Den totala försäljningen uppgick 1969 för grundskolans och gymnasieskolans del till ca 35 milj. kr.

De försäljningsmässigt fem största före- tagen är Norstedts, Skrivrit, GLA, Pogo och Almqvist &Wiksell. Dessa företags för- säljning av AV—materiel motsvarar omkring en tredjedel av den totala AV-materielför- säljningen. Jämfört med övriga delmarkna- der är detta en låg marknadsandel. De många småföretag som under senare år etablerat sig på AV-materielmarknaden har totalt en relativt stor marknadsandel.

De filmer som används i undervisningen utgörs ofta av företags informations- och reklamfilmer. Utbudet av film är större än efterfrågan.

Direktförsäljning av kartor till skolväsen- det uppgick 1969 till 2,6 milj.kr. Den skedde huvudsakligen genom GLA och Nor- stedts. Stordior har i stor utsträckning er- satt väggkartor.

I begreppet förbrukningsartiklar innefat- tas rit- och skrivmateriel, textilartiklar, trä— artiklar, glas- och porslinsartiklar, ljudband, fotopapper m.m. Den tötala försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan uppgick 1969 till i runt tal 80 milj.kr., därav rit— och skrivmateriel av papper minst ca 20 milj.kr., pennor och färger minst ca 20 mij.kr., textilartiklar ca 10 milj.kr. och förbrukningsmateriel för fysik och kemi ca 5 milj. kr.

Konkurrensen mellan företagen är stark inom flera områden av denna delmarknad. Prisutvecklingen har varit gynnsam för sko- lorna under de senaste åren. Ett exempel på ett område med stark priskonkurrens är

Tabell 3.4. Grundskolans och gymnasieskolans beräknade inköp 1969 fördelade efter pro— duktgrupper och produkter enligt SPK:s undersökning

Mkr Procent Mkr Procent A V-apparatur Demonstrations- och Kameror 1 ,5 försöksmateriel 29,0& 5 Ljudapparater 9,0 Inlärningsstudior 5,0 Inredningsartiklar 100,0 18 Projektorer 12,0 TV-apparatur 4,0 Gymnastikartiklar Videobandspelare 3,0 Gymnastikredskap 12,0 Övrigt]L 10,0 Gymnastikmateriel 6,0 Summa 44,5 8 Summa 18,0 3 Maskiner Hem- och hushålls- A V-materiel maskiner 1,5 Filmer (inspelade) 5,0 Industri- och verk- Kartor 3,3 stadsmaskiner 7,5 Övrigt2 27,0 Kontorsmaskiner 10,0 Summa 3 5,3 7 Koplermgsmasktner & Summa 26,0 5 Läroböcker och övrigt Övriga läromedel tryckt material 200,0 37 Sysselsättningsmateriel 1,7 Musikinstrument 1,2 Fårbrukningsmateriel Redskap och verktyg 7.5 Pappersartiklar 20,0 Specialhjälpmedel Kortvaror 20,0 för handikappade 1,05 Övrigt 40,0s Vårdmateriel 0,5 Summa 80,0 15 Summa # Totalt 544,7 100

1 Tillbehör till AV-apparatur. 2 I gruppen övrigt ingår bl. a. stordior, smådior och planscher. 3 Därav förbrukningsmateriel för kemi och fysik ca 5 mkr, ljudband 4—5 mkr, videoband 1,5— 2,0 mkr, förbrukningsmateriel för kopieringsmaskiner 4—5 mkr samt textilartiklar 10—12 mkr. ' Därav fysik och tekniska ämnen 17—21 mkr, kemi 8—10 mkr samt biologi 5,5—6,5 mkr. Obs att i dessa delbelopp ingår även förbrukningsmateriel för ca 5 mkr. 5 Summan är en ungefärlig tilläggspost, då företagen inte har åtskilt de produkter som är speciellt anpassade för handikappade. Inom de övriga produktgrupperna ingår därför en stor del av dessa

hjälpmedel.

rit— och skrivmateriel av papper med Skriv- rit och Skrivab som ledande företag.

Harald Löfberg och Skrivrit är stora le- verantörer av textilartiklar till skolväsendet. Lokala leverantörer spelar stor roll inom detta område.

När det gäller förbrukningsmateriel för ämnena fysik, biologi och kemi kan före- tagen Norstedts skolavdelning, Kebo och Rudolph Grave nämnas.

Agfa-Gevaert dominerar starkt försälj- ningen av ljudband. 3 M Company har större delen av den återstående markna- den.

Leverantörer av videoband är främst Me- morex, 3 M Company, Agfa Gevaert, Alm— qvist & Wiksell och Ampex.

Beträffande förbrukningsmateriel för ko- pieringsmaskiner kan leverantörerna Lars Nyman, Gestetner Och Rank Xerox näm- nas. Inget företag dominerar marknaden.

Till försöksmateriel räknas tusentals oli-_ ka produkter, bl. a. material och model- ler för genomförande av laborationer, de- monstrationer o. d. inom tekniska och na- turvetenskapliga ämnen. Försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan av försöks- materiel uppgick 1969 till ca 32 milj.kr.

Därav hade de fyra största företagen en marknadsandel av totalt närmare 70 %. De sex största företagen i storleksordning 1969 är Norstedts, ASEA Education, Kebo, Ter- co, Philips och Grave.

När det gäller enklare utrustning för fy- sik inom skolväsendet är Norstedts skol- avdelning den dominerande försäljaren. Bland övriga företag kan nämnas Luma Elektronik, ASEA Education, Ingenjörsfir— man Terco, Transintro och Philips. Nor- stedts importerar i stor utsträckning denna utrustning från Tyska förbundsrepubliken, Storbritannien och Japan.

För kemi är Prippkoncernen genom Ru— dolph Grave och Kebo skolväsendets störs- ta leverantörer. Bland övriga företag kan nämnas Norstedts, Biotec (Incentivegrup- pen), Termo-Glas och Labut.

Även när det gäller biologi dominerar Norstedts.

Den största leverantören av vetenskaplig apparatur till universitet och högskolor tor- de vara LKB-Beckman (Incentivegruppen).

Delmarknaden gymnastikredskap (bom- mar, bockar, plintar etc.) omsätter ca 12 milj.kr. per år. De tre största företagen, Skrivrit, Rantzows och Skol-Sundström har en marknadsdel om totalt något över 70 %.

Till gymnastikmateriel räknas bl.a. bol- lar, slagträn, tidtagarur, stafettpinnar och märkband. Av den totala omsättningen, ca 6 milj.kr., har Skrivrit, Skolförlaget Gäv- le, Skoltjänst, Skrivab, Osbyförlaget och Skol-Sundström tillsammans en marknads- andel om ca 30 %. Detaljistföretag (sport- affärer etc.) har en relativt stor marknads- andel.

Till inredningsartiklar hör skolbänkar, fast skåpinredning i t. ex. fysik- och kemi- institutioner, skrivtavlor, projektionsdukar m.m. Grundskolans och gymnasieskolans totala inköp av inredningsartiklar uppgick 1969 till ca 100 milj.kr. Bland snickeri- företagen dominerar Skol-Sundström, Isku Möbler och Tranås Skolmöbler. Utöver snickeriföretagen finns läromedelsföretag som säljer inredningsartiklar. De största in- om denna grupp av företag är Skrivrit, In-

terdidact och Skolförlaget Gävle. Konkur- rensen är stark inom denna delmarknad bl. a. genom ökad import, framför allt från Finland. Snickeriföretagens andel har ökat på bekostnad av läromedelsföretagens.

Med litteratur eller tryckta läromedel av- ses bl.a. läroböcker, läseböcker, facklitte- ratur för skolor och högre utbildning, ar- betshäften för elever, lärarhandledningar och skönlitteratur för undervisningen i sven- ska. Totala försäljningen till grundskola och gymnasieskola var 1969 ca 200 milj. kr. el- ler en tredjedel av hela läromedelsförsälj- ningen. De största företagen dominerar marknaden i hög grad. De fyra största — Läromedelsförlagen, Utbildningsförlaget med Gleerups, Almqvist& Wiksell och Na- tur och Kultur -— har en marknadsandel av 77 %, de åtta största något mer än 90 %. Marknaden är stabil i det hänseendet att de större företagens marknadsandelar knap- past förändrats under de senaste åren och att nyetablerade företag inte kunnat göra sig gällande. Den allmänägda sektorn har genom förvärvet av Gleerups förlag avse- värt ökat sin marknadsandel.

Omsättningen av tryckta läromedel har ökat starkt under den senaste tioårsperio— den.

Prisstegeringen beträffande läroböcker har varit stor de senaste åren bl. a. beroende på kvantitativa och kvalitativa förbättringar och kostnadsstegringar inom den grafiska branschen (se 3.5 och bilaga 3).

Skolorna köper maskiner bl.a. för un- dervisning i slöjd, verkstadsarbete, maskin- skrivning, bokföring och hemkunskap. In- köpen vid skolväsendet av maskiner för slöjd och verkstadsarbete uppgick 1969 till ca 7,5 milj. kr. Det helt dominerande före- taget är Lindahl&Nermark, som har ett brett sortiment och kan totalinreda institu- tioner för slöjd och verkstadsarbete.

Kontorsmaskiner för maskinskrivning och bokföring såldes 1969 till ett värde av ca 10 milj.kr. Det dominerande företaget in- om detta område är Facit-koncernen.

Till maskiner bör även räknas kopierings- maskiner. Försäljningen av sådana uppgick 1969 totalt till närmare 7 milj.kr. Rank

Xerox är det helt dominerande företaget inom detta område.

I fråga om övriga läromedel (sysselsätt— ningsmateriel, musikinstrument, special- hjälpmedel och vårdmateriel) hänvisas till bilaga 1.

3.3.5. Konkurrensförhållanden

Som framgått av föregående avsnitt väx- lar konkurrenssituationen mellan de olika delmarknaderna inom läromedelsområdet. Vissa delmarknader utmärks av stark kon- kurrens, och ett flertal företag kan erbjuda i stort sett likvärdiga produkter. Detta med- för normalt att priser och lönsamhet hålls på en måttlig nivå. Sådana förhållanden utmärker delmarknaderna AV-apparatur, AV-materiel, förbrukningsartiklar och in- redningsartiklar.

Andra delmarknader utmärks av en svag konkurrens genom att ett enda eller några företag har en stark dominans. Detta med- för att köparna har små möjligheter att ha- sera sitt val på jämförelser mellan olika fö- retags produkter. Inom vissa områden av läromedelsmarknaden är företagskoncentra- tionen så stark att man kan tala om mo- nopolistiska tendenser. Detta gäller läro- medelsutbudet för vissa ämnen, bl.a. la- borativa ämnen (biologi, fysik och kemi) och vissa övningsämnen (trä- och metall- slöjd och verkstadsarbete). Andra områden med stark företagskoncentration är kartor och sysselsättningsmateriel (läggspel, lek- materiel etc.).

I fråga om tryckta läromedel är konkur- renssituationen inte entydig. Visserligen finns en god tillgång till alternativa produk- ter från olika skolboksförlag, i varje fall för ämnen med stort elevunderlag, men pri- set används knappast som konkurrensme- del. I undersökningen Prisövervakning av läroböcker (se bilaga 2) konstateras att »lä- roböcker för grundskolan och gymnasiet i genomsnitt alltid är för förlagen framgångs- rika projekt».

Utvecklingen torde bl. a. som en följd av ofta återkommande läroplansrevisioner

gå mot att upplagorna av tryckta lärome- det blir mindre. Att läroböcker kan säljas i ett stort antal upplagor utan större omar— betningar (»bestsellers») torde bli allt mind- re vanligt.

En viktig tendens inom läromedelsmark- naden är den ökade utgivningen av studie- satser som innehåller både tryckt material och andra medier, t.ex. ljud- och bildma- terial och laborativt material. Utbudet av denna typ av läromedel är emellertid ännu tämligen begränsat, varför utredningen inte kunnat i detalj studera studiesatsernas pris- sättning. Studiesatserna är enligt konsumen- ternas uppfattning dyra. I priset ingår emel- lertid de kostnader producenterna haft för att göra en pedagogisk planering i anslutning till materialet. Detta bör kunna innebära att det lokala planeringsarbetet blir av mindre omfattning än normalt.

Enligt SPK:s undersökning hade de fyra största företagen över 75 % av marknader- na för läromedelsgrupperna litteratur, vi- deobandspelare, kartor, kontorsmaskiner, in- redningsartiklar, redskap och verktyg samt industri- och verktygsmaskiner.

3.4. Anslagsfinansierad produktion

Som framgått i det föregående är kommu- nerna de största läromedelsköparna. Då statsbidrag normalt inte utgår till kommu- nernas läromedelsinköp används till allra största delen kommunalskattemedel för des- sa inköp.

Läromedelsproducenterna kalkylerar i re- gel kostnadstäckning för en viss produkt på grundval av intäkterna från försäljningen av en viss beräknad upplaga. En begrän- sad läromedelsproduktion finansieras emel- lertid genom att statliga anslag utnyttjas för att täcka vissa kostnader t.ex. ersätt- ning till författaren, tryckkostnader eller andra tekniska kostnader. Sådan anslagsfi- nansierad produktion beskrivs nedan. Det statliga stödet till Sveriges Radios och TRU— kommitténs undervisningsprogram har re- dovisats tidigare (se 3.3.2).

Utbildningsmyndigheterna, SÖ och UKÄ,

skall tillse att utbildningen förbättras och utvecklas och svara för den översiktliga pla- neringen av utbildningsväsendet. Som ett led i denna verksamhet ingår att avgöra inom vilka områden det krävs speciella åtgärder. Ett exempel på sådana åtgärder är initia- tiv till läromedelsproduktion inom olika bristområden. Det kan gälla områden för vilka läromedel helt saknas eller områden för vilka de läromedel som finns att tillgå är bristfälliga.

3.4.1. SÖ

Utmärkande för SÖ:s läromedelsprojekt är att vissa projekt omfattar alla produktions- faser, medan andra endast berör någon el- ler några faser. Läromedelsprojekten inom SÖ:s FoU-verksamhet (se 2.1) omfattar of- ta alla produktionsfaser fram till den regul- jära upplagan. Detta innebär att SÖ be- kostar hela utvecklingsarbetet. Köparen be- talar i princip endast för producentens tek- niska kostnader plus sedvanligt pålägg. Det skulle medföra orimligt höga kostnader för kommunerna om t. ex. IMU-projektets samtliga kostnader skulle tas igen genom försäljningen av den slutgiltiga versionen.

SÖ:s projekt i fråga om läromedelsutveck- ling har hittills i regel haft den uppläggning- en att SÖ svarat för alla kostnader fram t.o.m.. framställning av manuskript eller annat slag av första exemplar (bildband etc.).

Som exempel på sådana projekt kan näm- nas en rad fortbildningsmaterial för olika grupper av lärare och arbetsinstruktioner för olika yrkeskategorier. För den tekniska produktionen av dessa material har under de sista åren Utbildningsförlaget i regel sva- rat. F.n. finns ett 30—tal fortbildningsma- terial och ett 20-tal arbetsinstruktioner i Utbildningsförlagets sortiment.

Av SÖ:s totala anslag för läromedelsut— veckling, vilket de senaste åren uppgått till omkring 4 milj. kr. per år, torde om— kring 40 % ha använts till projektverksam- het med produktinriktning.

I några projekt har SÖ utöver framställ-

ning av manuskript o. d. även bekostat vis- sa delar av den tekniska produktionen. Det- ta har gällt vissa läromedel för specialun- dervisning och vissa material för special- lärarutbildning. I dessa projekt har Utbild- ningsförlaget utfört produktionen enligt an- visningarna i den s. k. publiceringskungörel- sen (ämbetsskrivelse den 27 juni 1969) som ålägger utbildningsmyndigheter och utbild- ningsinstitutioner att anlita Utbildningsför- laget »vid framställning och utgivning av publikation, blankett eller annat tryckals- ter samt audivisuellt material» om kostna- derna för framställningen beräknas översti- ga 1 000 kr.

I SÖ:s projektveksamhet under de se- naste budgetåren finns en tydlig tendens att antalet produktionsinriktade projekt re- lativt sett minskar till förmån för projekt i vilka SÖ:s insatser stannar betydligt tidi- gare i produktionsleden, t. ex. planeringsun- derlag för läromedelsproduktion eller mål— beskrivningar som underlag för produktion. Resultaten av sådana projekt brukar redovi- sas vid konferenser till vilka läromedelspro- ducenterna inbjuds. Som ett exempel på ett projekt av denna typ kan nämnas SÖ:s målbeskrivningsarbete inom samhälls- och naturorienterande ämnen samt svenska för grundskolans högstadium, som bl. a. legat till grund för Sveriges Radios Projekt års- kurs 7, som dokumenterats i form av rap- porter.

3.4.2. UKÄ

Inom många eftergymnasiala utbildningar råder brist på läromedel. UKÄ har inom sitt område bl. a. genom tjänstebefrielser och produktionsstöd sökt häva denna brist. Vissa lärare inom UKÄzs förvaltningsområde kan efter framställning få tjänstebefrielse för att utarbeta lärobok eller kompendium. Bestäm- melser rörande tjänstebefrielse återfinns i 71—73 55 universitetsstadgan. Tjänstebe- frielsen gäller under viss tid, vanligen en termin, och kan omfatta hela undervisnings- skyldigheten eller del därav. Den som be- viljats tjänstebefrielse skall insända en rap- port till UKÄ med uppgift om utfört ar-

bete. Någon inskränkning i lärarnas upp- hovsrätt görs inte i samband med beslutet om tjänstebefrielse. Det är vanligt att den som beviljats tjänstebefrielse själv tar er- forderliga förlagskontakter om det blir ak- tuellt med publicering av det framtagna ma- terialet.

Antalet beviljade tjänstebefrielser har un- der åren 1966—1971 uppgått till samman— lagt omkring 300. Budgetåret 1970/71 mot- svarade värdet av tjänstebefrielserna 2 milj. kr. Fr.o.m. budgetåret 1971/72 bekostas enligt statsmakternas beslut tjänstebefrielser för läroboksförfattande m.m. från UKÄ:s anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete. I petita för budgetåret 1972/73 föreslår UKÄ att 1,8 milj. kr. avdelas för detta ändamål. Enligt uppgift i nämnda petita har närmare 250 läroböcker sedan budgetåret 1966/67 tillkommit som ett resultat av att förfat- tarna beviljats tjänstebefrielse.

Produktionsstöd kan ges i form av tryck- ningsbidrag författarersättning m.m. Under budgetåret 1970/71 disponerade UKÄ 400000 kr. för produktion av läromedel. Tryckningsbidrag utbetalas efter ansökan från förlag. Till ansökan skall fogas kalky- ler som visar vilken prissänkningseffekt ett visst anslag skulle medföra. Antalet ansök- ningar om produktionsstöd brukar vara om- kring 40 per år.

3.4.3. Forskningsråd

I uppgifterna för forskningsråden på utbild- ningsdepartementets område ingår bl. a. att främja författandet av kurslitteratur för hög- re utbildning. Produktionsstöd till förlag be- viljas f. n. endast av statens råd för sam— hällsforskning för utgivning av juridisk kurs- litteratur.

3.4.4 Stiftelser m. m.

Bidrag till tryckning av vetenskaplig litte- ratur kan erhållas från olika stiftelser o.d.,

av vilka några exemplifieras nedan.

Knut och Alice Wallenbergs stiftelse har tidigare i några fall beviljat produktionsstöd för utgivning av kurslitteratur. Numera ut- går inte anslag för sådana ändamål.

Magn. Bergvalls stiftelse, som beviljar an- slag till forskning, har i några fall beviljat tryckningsbidrag till vetenskaplig litteratur.

Institutet för rättsvetenskaplig forskning subventionerar en serie juridisk litteratur ut- given av P A Norstedt &Söners förlag. Se- rien omfattar f. n. ett sextiotal titlar.

3.5. Kostnaderna för tryckta läromedel

Kostnaderna för tryckta läromedel till skol- väsendet har ökat starkt under de senaste årtiondena. Under perioden 1950—1970 har de totala kostnaderna tiodubblats (jfr bilaga 3).

Ökningen av genomsnittspriset på tryckta läromedel utgör endast en liten andel av kostnadsökningarna. Detta kan belysas med följande exempel. Vid ett av de större skol- boksförlagen hade lagret 1960 ett värde av i genomsnitt 4,50 kr. per exemplar. 1971 var motsvarande värde ca 9 kr.

Andra faktorer som förutom penning- värdesförändringar påverkat kostnaderna för tryckta läromedel är bl. a. följande.

Elevantalet har ökat starkt, bl. a. pga. förlängd skolplikt. De successiva läroplans- reformerna har medfört en avsevärt ökad differentiering i fråga om linjer, ämnen och kurser. Bl. a. de förhållandevis täta läro- plansreformerna inom skolväsendet har medfört osäkerhet vid priskalkyleringen av läromedel. Producenterna har tvingats att kalkylera fullt täckningsbidrag redan på den första upplagan, vilket tidigare varit mind- re vanligt. Vidare har de tryckta läromed- len gjorts alltmer påkostade i fråga om det tekniska utförandet. En elegant och inbju- dande teknisk utformning har inte sällan varit ett framgångsrikt konkurrensmedel.

3.6. Utredningens överväganden och förslag 3.6.1 Läromedelsmarknaden i stort

Eftersom läromedelsbegreppet är synnerli- gen vidsträckt är läromedelsmarknaden — såsom påpekats tidigare knappast någon enhetlig marknad. De läromedelsproduce— rande företagen är många och represente- rar en rad olika branscher. Endast ett fåtal företag är specialiserade läromedelsföretag.

Trots denna märkbara splittring finns det områden där vissa företag har — och sedan årtionden tillbaka har haft — en domine- rande ställning. Bland dessa företag är de flesta specialiserade läromedelsföretag. En av orsakerna till att delar av läromedels- marknaden har denna struktur är enligt SPK:s undersökningar att köpare av läro- medel ofta hellre vänder sig till etablerade företag än till nya. Vidare har de större specialistföretagen en väl utbyggd mark- nadsföring som riktar sig till skolornas per- sonal. Detta gör att kommunerna ibland vänder sig till etablerade företag utan att undersöka om det finns leverantörer som kan erbjuda fördelaktigare köp.

Ett annat utmärkande drag för delar av läromedelsmarknaden är utvecklingen mot större företagsenheter. Läromedelsförlagen bildades 1968 genom en sammanslagning av sex företag, som dock redan tidigare ha- de samma ägare. En sammanslagning av Läromedelsförlagen, Norstedts skolavdel- ning och Skrivrit till ett företag förbereds f. 11. En tendens till koncentration finns även ifråga om de samhällsägda företagen, nå- got som bl.a. återspeglas i att Utbildnings- förlaget förvärvat aktiemajoriteten i Glee- rups förlag.

Denna utveckling mot koncentration kan ha vissa fördelar. Större företag har rimli- gen större resurser att följa den snabba pe- dagogiska utvecklingen. Vidare kan mark- nadsföring, distribution etc. skötas mer ra- tionellt, vilket kommer köparna till godo. Å andra sidan kan koncentrationen leda till en ofullständig konkurrens. Utredningen återkommer i det följande till hithörande frågor.

Då skolorna i växande utsträckning an—

vänder material, som inte produceras som läromedel, t. ex. pocketböcker och tidning- ar, kan samhället omöjligen täcka hela be— hovet av läromedel genom egen produktion. Vissa apparater som skolorna utnyttjar i sin undervisning produceras väsentligen för andra användningsområden. I dagens si- tuation med ett stort antal olika slags lä- romedel och en på ett stort antal företag och branscher splittrad läromedelsmarknad är ett samhällsövertagande av hela lärome- delsproduktionen inte möjligt. Samhälleliga insatser i olika former måste däremot enligt läromedelsutredningens uppfattning komma till stånd för att tillgång till effektiva läro- medel inom hela utbildningsväsendet skall kunna garanteras. Utredningen föreslår i detta betänkande bl. a. följande samhälleliga åtgärder:

1. ökad aktivitet hos och förbättrad sam- ordning av de samhällsägda läromedelsfö- retagen (3.6.2)

2. ökat produktionsstöd inom vissa brist- områden (3.6.3)

3. åtgärder i syfte att sänka kostnaderna, främst för tryckta läromedel (3.6.4)

4. förbättrad information om läromedel (kap. 5)

5. förbättrad prisövervakning (kap. 8)

6. en effektivare inköpsorganisation (kap. 9).

Ett genomförande av utredningens förslag på dessa punkter kommer att ge samhället väsentligt ökade möjligheter att påverka läromedelsproduktionen. I vad mån de före- slagna åtgärderna kan ge samhället ett till- räckligt inflytande får givetvis bedömas när man vunnit erfarenheter av dem.

I de närmast följande avsnitten diskuterar utredningen två slags insatser från samhäl— lets sida för själva läromedelsproduktionen, bildande av samhällsägda företag och stat- ligt produktionsstöd.

3.6.2. Samhällsägda företag

Med samhällsägda företag avser utredning- en företag som till minst hälften ägs av staten och/eller kommuner.

Läromedelsutredningen skall enligt sina direktiv överväga »om inte en samhällsägd förlagsverksamhet för framställning av pe- dagogiska hjälpmedel bör skapas». Utred- ningen diskuterade denna fråga första gång- en i samband med sitt yttrande över stats- kontorets betänkande Statlig publicering (SOU 1967: 5). I detta föreslogs att ett spe- ciellt förlag för produktion av läromedel skulle bildas genom att dåvarande SÖ-för- laget överfördes till Svenska Reproduktions AB (SRA) (se 3.1.7). Utredningen tillstyrkte statskontorets förslag och framhöll att den föreslagna förändringen av SÖ—förlagets sta- tus inte utgjorde något hinder för den pröv— ning av frågan om statlig-kommunal sam- verkan på läromedelsområdet som enligt di— rektiven ankom på utredningen. Ledamöter- na Beckman och Storm reserverade sig var för sig och framhöll att ett dylikt förlag inte borde inrättas innan utredningen slutfört sitt arbete.

När läromedelsutredningen nu gör sina slutliga ställningstaganden i fråga om beho— vet av samhällsägda läromedelsföretag har SPK slutfört sina undersökningar av läro- medelsmarknaden. Vidare har Utbildnings- förlaget varit i verksamhet sedan den 1 juli 1969. Detta innebär att utredningen kan göra sina överväganden på grundval av ett relativt omfattande material.

Utbildningsförlaget fick vid sin tillkomst en annan ägarstruktur än den statskontoret föreslog. Staten har sålunda 50 % av aktie— kapitalet och Svenska kommunförbundet och Kooperativa förbundet vardera 25 %. Genom Utbildningsförlaget har således en statlig-kommunal samverkan kommit till stånd. Dock har förlagets produktion hittills i huvudsak varit begränsad till tryckta lä- romedel. Som berörts tidigare har emellertid situationen på läromedelsmarknaden under de senaste åren förändrats genom att studie— satser, dvs. kombinationer av t.ex. tryckt, audivisuellt och laborativt material, blivit allt vanligare.

Utbildningsförlaget och Gleerups tillsam- mans kan beräknas få en andel om ca 17 % av skolboksmarknaden. Som jämförelse kan nämnas att det största skolboksproduce—

rande företaget, Läromedelsförlagen, har en marknadsandel om ca 40 %. Med un- dantag för en viss utgivning av AV—materiel på Utbildningsförlaget spelar de samhälls— ägda företagens produktion en mycket liten roll i fråga om andra läromedel än tryckta.

Som redan framhållits går utvecklingen tydligt mot ett större utbud av studiesatser. Den planerade sammanslagningen av Läro- medelsförlagen, Skrivrit och Norstedts skol- avdelning är närmast motiverad av denna utveckling. I denna nya situation är det en- ligt utredningens uppfattning angeläget att de samhällsägda företagen får ökade re- surser för produktion av studiesatser i fri konkurrens med de privatägda företagen. En sådan utvidgning av produktutbudet kan uppnås genom att Utbildningsförlaget ut- ökar sin nuvarande verksamhet. Därvid tor- de möjligheterna till ett samarbete med fö— retag som ägs av Kooperativa förbundet (KF Skolutrustning m. fl.) böra undersökas.

I samband med att läromedelsutredning- en avgav sitt yttrande över TRU-kommit— téns betänkande Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen (SOU 1971: 36) diskuterade utredningen frågor om produk- tion av studiesatser och större läromedels- system med elektronikinslag (radio- och tv- inslag). Utredningen föreslog därvid att en särskild enhet för teknisk produktion av elektroniska läromedel skulle inrättas och anförde bl. a. följande.

Läromedelsutredningen anser att det på sikt bör inrättas en särskild enhet för teknisk pro- duktion av elektroniska läromedel. Denna en— het bör kunna utnyttjas såväl för produktion av eterdistribuerad undervisning som tv-kasset- ter och liknande, vilka i en snar framtid torde få en betydande spridning. Bl. a. denna utveck- ling talar enligt utredningen för att enheten med fördel kan vara skild från Sveriges Ra- dio.

Enligt läromedelsutredningens uppfattning är det väsentligt att produktionsenheten ges från läromedelsföretagen klart avgränsade upp- gifter. Den enhet som TRU-kommittén skisse- rat får bl. a. genom överförandet av SR:s skol- materielsektion fullständiga förlagsresurser, vil- ket innebär en onödig dubblering då det all- männa i Utbildningsförlaget redan har sådana resurser. TRU-kommittén har sökt minska

komplikationerna av denna dubblering genom att föreslå att avtal skall upprättas mellan TRU- enheten och Utbildningsförlaget men de prak- tiska förutsättningarna för ett avtal som kan leda till att överlappning undviks, synes små.

Vid framtagande av större läromedelssystem med inslag av radio och tv bör enligt läro- medelsutredningens uppfattning den nya pro- duktionsenhetens uppgifter således begränsas till att producera elektronikinslagen. Initiati- vet till sådana läromedelssystem bör tas av läromedelsproducenter, Utbildningsförlaget el— ler privatägda företag.

Som samordningsorgan för de allmänägda läromedelsföretagen bör enligt läromedelsutred- ningen Statsföretag AB fungera. Denna sam- ordning bör kunna bli effektivast om även TKU-enheten ingår i Statsföretag. Läromedels- utredningen kan inte finna att de argument TKU-kommittén anfört mot en sådan anknyt- ning (s. 85) är bärande. Att företagen inom Statsföretag drivs med lönsamhet som riktmär- ke innebär enligt läromedelsutredningens upp- fattning inget hinder för att företag inom gruppen har viss produktion som beställs och finansieras av bl. a. myndigheter. Den nya en- hetens verksamhet bör således drivas enligt för statlig företagsamhet normala lönsamhetsprin- ciper.

Läromedelsutredningen anser att utbildnings- myndigheterna bör ha de bästa möjligheterna till överblick över behovet av statsmedel inom sina respektive ansvarsområden. Det förefal- ler därför naturligt att utbildningsmyndighe- terna i sina petita ansöker om statsmedel även för eterdistribuerad undervisning. Därmed skul- le en samlad organisation för alla slags statliga stöd till läromedelsproduktion ernås. Lärome- delsutredningen kan inte finna annat än att även behovet för vuxenutbildning liksom för övrigt utbildning kan tillgodoses med den- na organisation.

Utredningen har — framför allt på grund- val av SPK:s undersökningar -— kunnat kon- statera att det finns områden på lärome- delsmarknaden som utmärks av en stark konkurrens. På vissa områden är konkurren- sen å andra sidan så svag att ett enda före- tag har 80—90 % av marknaden.

Genom den av utredningen föreslagna prisövervakningen (kap. 8) får samhället in- strument för analyser även av sådana om- råden. Om det visar sig att läromedlen på vissa områden utmärks av för höga priser eller brister i olika avseenden, bör samhäl- let initiera egen produktion i fri konkur- rens med de privata företagen.

Som läromedelsutredningen framhållit i sitt ovan citerade yttrande över TRU-kom— mitténs betänkande synes det nödvändigt med en effektiv samordning av de sam- hällsägda produktionsresursema på lärome- delsområdet. Nuvarande och eventuellt till- kommande samhällsägda läromedelsföretag i vilka staten är delägare bör enligt utred- ningens uppfattning samordnas organisato— riskt. Denna samordning bör kunna ske in- om ramen för Statsföretag AB. Den teknis- ka produktionsenhet som utredningen för- ordat i anslutning till TRU-kommitténs för- slag bör därvid ingå i den samlade organi- sationen av läromedelsföretag. Genom en organisatorisk samordning torde möjlighe- terna för samhällsägd produktion av stu- diesatser och större läromedelssystem med kombinationer av olika medier (text, bild- och ljudmaterial, laborativt material etc.) avsevärt underlättas.

3 .6.3 Produktionsstöd

Tillgången till läromedel växlar starkt mel— lan olika utbildningsområden. Inom vissa områden, framför allt ämnen med stort elev- underlag inom skolväsendet, är utbudet rikt och kommuner och andra huvudmän kan välja mellan många alternativa läromedel. Inom andra områden, framför allt sådana med ett litet elevunderlag, är däremot ut— budet starkt begränsat. Som exempel på detta kan nämnas vissa delar av special- undervisningen (bl. a. för olika handikapp- grupper), vissa ämnen inom gymnasiesko- lan och vissa delar av den högre utbildning- en. Orsaken till denna ojämnhet på ur- budssidan är att läromedelsföretagen kan räkna med betydligt större lönsamhet in- om områden med större elevunderlag. Läromedelsutredningen har tidigare i be- tänkandet Läromedel för specialundervis- ning (SOU 1968: 36) tagit upp frågan om läromedel för ett av de ovannämnda bristom- rådena. I detta betänkande föreslog utred- ningen att en särskild central försöksledning skulle få i uppgift att under en period av fyra år stimulera utveckling och produktion av läromedel för specialskolor, Särskolor och

andra former av specialundervisning. Arbe- tet i försöksledningens regi avsågs i regel le— da fram till färdigt manus eller fullständig modell. Utredningen uppskattade kostnader- na för den föreslagna försöksverksamheten till sammanlagt 2 milj. kr. fördelat på fyra år.

I sitt yttrande över utredningens betän— kande framhöll SÖ att försöksverksamhe- ten borde inordnas i SÖ:s utvecklingsarbe- te. För samordning och ledning av SÖ:s projektverksamhet med läromedel för spe- cialundervisning anställdes en skolkonsu- lent.

För pedagogiskt utvecklingsarbete med läromedel för specialundervisning har SÖ under tiden 1968/69—1970/71 anvisats ca 1,5 milj. kr. Inom denna anslagsram har be- hov för gravt handikappade elever priorite— rats. Ca 40 % av anslagen har avsatts till produktion vid rikscentralerna för olika han- dikappsgrupper (se även 5.5). Vissa lärome— delsprototyper m. ni. har därutöver bekos- tats med medel för vissa forsknings— och ut- vecklingsprojekt, t. ex. SISU (: Självinstrue- rande metoder i dövundervisningen) och Pri— mär ADL—träning (ADL : anpassning till daglig livsföring).

I SÖ:s läromedelsprojekt inom specialun- dervisningsområdet har ett sextiotal lärare medverkat vid framtagningen av olika ma- terial och ca 200 lärare vid utprövningar och utvärderingar av dessa material.

1 projekten har ingått bl.a. följande akti- viteter:

1. anpassning av läromedel (t. ex. för- enklingar av läromedel avsedda för normal- klasselever)

2. teknisk bearbetning av vissa lärome- del (t.ex. överförande till blindskrift och uppförstoringar)

3. nykonstruktion av läromedelsprototy— per (främst för träningsskola och särskola)

4. rådgivning till producenter

5 . ekonomiskt stöd till producenter

6. textning av vissa tv-program.

Trots dessa åtgärder råder dock en besvä- rande brist på läromedel inom stora delar av specialundervisningen.

Även inom den högre utbildningen finns ett flertal bristområden. Detta sammanhäng— er bl. a. med den fortgående specialisering- en, som i första hand är en följd av den ve- tenskapliga utvecklingen. I UKÄzs petita för budgetåret 1972/73 framhålls att vissa delar av den högre utbildningen har ett litet elev- antal och att avsättningen av läromedel där- för är begränsad. »Det är angeläget att UKÄ i fortsättningen får väsentligt ökade möjlig- heter att stödja produktion av läromedel i här avsedda fall», framhåller UKÄ.

I samband med Utbildningsförlagets till- komst diskuterades varken i propositionen eller under riksdagsbehandlingen bristom- rådesproblematiken. Förlagets uppgift fram— hölls vara att producera läromedel i kon- kurrens på lika villkor med den privata sek- torn. Efter Utbildningsförlagets tillkomst in- leddes emellertid såväl inom SÖ och UKÄ som inom förlagsledningen diskussioner om att förlaget skulle avsätta resurser för att producera läromedel för olika bristområden. Förutsättningama för en bristområdespro- duktion undersöktes och en begränsad pro- duktion av läromedel för bl. a. specialun- dervisning inleddes också. F. 11. synes emel- lertid förlaget sakna ekonomiska resurser för ett mer omfattande engagemang i pro- duktion för mindre lönsamma områden.

Läromedelsutredningen anser att en stark ökning av de nuvarande ekonomiska insat- serna är nödvändig om bristen på lärome- del inom en rad områden över huvud skall kunna hävas. Ekonomiskt stöd bör sättas in då lämpliga läromedel saknas och då en produktion inte kan komma till stånd ge- nom andra slags åtgärder från samhällets sida.

Med tanke på att utbildningsmyndigheter— na bör kunna initiera erforderlig produktion och att utvecklingen går mot enklare for— mer för statsbidragsgivningen till skolväsen- det anser utredningen det lämpligt att det ekonomiska stödet utgår för själva produk- tionen. Ett stöd i konsumentledet i form av bidrag till kommuner och andra huvudmän för inköp av läromedel för små målgrupper kan enligt utredningens uppfattning knap- past få någon större effekt på produktio-

nen av läromedel för bristområden. Utred- ningen föreslår därför att det statliga stö- det utgår i form av produktionsstöd. Föl- jande riktlinjer föreslås (1—4).

1. Stödet bör ges i produktionsledet

Produktionsstöd bör i första hand utgå till det företag som utför produktionen. Stö- dets storlek bör avpassas så att läromedlet i fråga får ett för köparen rimligt pris. Hur stor del av framställningskostnaderna som skall täckas med produktionsstödet kan givetvis variera från fall till fall. Ibland tor- de det vara lämpligt att produktionsstöd utgår för samtliga framställningskostnader (manuskriptkostnader, tekniska produktions- kostnader etc.). Ersättning för manuskript- framställning bör kunna utgå antingen till det företag med vilket författaren slutit av- tal eller direkt till författaren i form av an- tingen tjänstledighet med bibehållen lön el- ler särskilt arvodc. Sådant författarstöd bör självfallet inte vara beroende av till vilket förlag författaren är knuten.

2. Utbildningsmyndigheterna bör svara för övergripande behovsanalyser och disponera medel för produktionsstöd

De centrala utbildningsmyndigheterna, SÖ och UKÄ, har rimligen den bästa möjlighe- ten att överblicka behoven inom olika delar av läromedelsområdet. På grundval av övergripande behovsanalyser bör SÖ och UKÄ bedöma och prioritera bristområdes- projekt av olika slag. Myndigheterna bör anvisas särskilda medel för stöd till såda- na projekt.

3. Valet av producent bör anpassas till typen av projekt

Antalet producenter när det gäller olika bristområden är synnerligen begränsat. Be— gränsningen kan bero på att produktionen är starkt specialiserad (t.ex. handikapp- hjälpmedel) eller på att det rör sig om paten- terade eller patentsökta produkter. Beträf- fande skolradio- eller skol-tv-program är

Sveriges Radio den enda producenten. I vissa fall kan vidare inom myndigheternas bristområdesprojekt utnyttjas produkter för vilka upphovsrätten är reglerad genom av- tal mellan upphovsmannen och ett spe— ciellt företag. I nu exemplifierade fall kan det knappast bli fråga om ett val av produ— cent utan myndigheten har ett visst företag att vända sig till för att få produktionen ut— förd. I andra fall kan ett flertal producenter utföra produktionen och myndigheten har då att ta ställning till vilken producent som skall anlitas.

4. U tbildningsmyndighetema bör söka sluta avtal med lämpliga producenter

Tillgången till såväl personella som teknis- ka resurser för bristområdesproduktion är som nämnts knapp. Läromedelsutredningen föreslår att SÖ och UKÄ söker sluta av- tal med lämpliga producenter i fråga om sådana områden för vilka myndigheterna beräknas ha mera permanenta behov av produktionsresurser. Sådana avtal bör un- der förutsättning av att erforderliga medel kan disponeras — kunna medföra väsentliga fördelar för både myndigheterna och pro- ducenterna. De bör kunna avse flera år. Därigenom garanteras myndigheterna kon- tinuerlig tillgång till produktionsresurser samtidigt som producenterna får praktiska förutsättningar att bygga upp sina resurser mer långsiktigt. Utredningen anser det na- turligt att SÖ och UKÄ under alla förhål- landen tillförsäkras tillgång till tekniska pro— duktionsresurser för olika slags bristområ- den genom avtal med samhällsägda företag som Utbildningsförlaget.

3.6.4. Kostnaderna för tryckta läromedel

Läromedelsutredningen anser — inte minst mot bakgrund av kostnadsutvecklingen på läromedelsområdet (se 3.5) — det vara vä— sentligt att kostnaderna för läromedel kan hållas nere. Alla möjligheter att rationalise- ra och förbilliga olika produktionsled måste tillvaratas. I detta avsnitt ger utredningen exempel på olika åtgärder som tillsammans

bör kunna få en betydande effekt på läro— medelspriserna. Förslagen rör i huvudsak tryckta läromedel.

1 . F örfattarersättningar

Den vanligaste formen för författarersätt- ningar är en viss s.k. royalty på intäkten av försålda exemplar. Procentsatsen för den— na, som är fastlagd i författarkontraktet, är för skolböcker i regel 15—20 % av bokens s.k. kommunpartipris (K-pris).1 Detta sys- tem har emellertid en rad effekter som mås— te anses besvärande, bl. a. följande.

1. En författare till en skolbok avsedd för en utbildning med ett litet elevantal får en betydligt lägre ersättning för samma ar— betc än en författare till en skolbok för t. ex. en årskurs i grundskolan med ca 100000 elever. En författare till en bok för ett ämne med ett elevunderlag av 200— 400 elever per år kan sålunda, om boken säljs till praktiskt taget alla elever och har ett pris om ca 30 kr., påräkna en royalty om totalt ca 9 000 kr. under en femårsperiod. En författare till en framgångsrik lärobok i något av de större ämnena i grundskolan kan å andra sidan vid en tänkt försäljning av 30 000—50 000 exemplar per år och vid ett pris av 15 kr. under en femårsperiod få totalt 450 000—750 000 kr. i royalty.

2. En skolbok med ett påkostat tekniskt utförande i fråga om illustrationer, layout etc. får ett högre pris och ger därmed för- fattaren en högre ersättning för utarbetan- det av manuskriptet än en bok i enklare utförande.

3. Ett väl utarbetat manuskript kan bidra till att de redaktionella kostnaderna blir förhållandevis låga. Priset och författarens ersättning blir därmed lägre än om manu- skriptet krävt större redaktionella insatser. Av kommunernas årliga kostnader för tryckta läromedel går f. n. omkring 30 milj. kr. till författarersättningar. Läromedelsut- redningen anser att en annan form för för- fattarersättningar än royalty, i första hand engångsersättning för utfört arbete, bör ge möjligheter till betydande besparingar för

inköparna. Utredningen föreslår att för- handlingar mellan berörda parter snarast tas upp i denna fråga.

2. Tekniskt utförande

I skolböcker används inte sällan tjockt pap- per av hög kvalitet. Detta gör att böcker- na blir dyra och dessutom tunga, vilket kan vara besvärande för eleverna i synnerhet vid ett genomfört ämnesrumssystem. Pappers- kvaliteten bör kunna sänkas i åtskilliga skol- böcker utan att ogenomskinligheten (opacite- ten) försämras. Utredningen anser det an- geläget att förlagen i större utsträckning än hittills utnyttjar lätta papperssorter med god opacitet.

Skolböcker finns f.n. i ett flertal olika format. En standardisering skulle medföra betydande rationaliseringar både i produk- tionsledet och andra led (förvaring, distri— bution etc.). Utredningen har uppskattat an- talet erforderliga standardformat till tre— fem.

Många skolböcker har ett påkostat illus- trationsmaterial. Illustrationerna har dels en informativ, dels en stimulerande uppgift. Eftersom skolorna numera förfogar över god utrustning med AV—apparatur och AV- materiel har behovet av illustrationer i böc- ker i viss mån minskat. Framför allt när det gäller böcker för högre stadier kan man i många fall tala om överillustrering.

Vissa skolböcker finns endast i inbundet utförande med hårda pärmar. I många fall torde det vara fullt tillräckligt med ett häf- tat utförande med ett kraftigt omslag, i varje fall om boken är avsedd för använd- ning under kortare tid än ett läsår.

Under de senaste åren har utvecklats nya tryckningsmetoder för rationell tillverkning av tidskrifter och böcker. Denna utveckling bör givetvis även komma skolboksproduk- tionen till godo.

Läromedelsutredningen anser det vara an- geläget att frågan om rationalisering av den tekniska produktionen av tryckta lärome- del tas upp till fortsatt behandling. Stan—

1 Se 8.1.

dardkommittén för grafisk teknik inom Sveriges standardiseringskommission är en- ligt utredningens uppfattning ett lämpligt or- gan för detta arbete. Målet bör vara att fastställa en svensk standard för skolböc- ker. Utredningen förutsätter att även pe- dagogisk expertis anlitas vid utredningsar- betet, så att hänsyn kan tas till bl. a. hur in- lärningseffekten påverkas av den tekniska utformningen av läromedlen.

3. Marknadsföring

En stor andel av marknadskostnaderna för tryckta läromedel utgörs av kostnader för påseendeexemplar som skolorna får gratis utan återsändningsskyldighet. Behovet av påseendeexemplar bör enligt utredningens uppfattning minska vid ett genomförande av det informationssystem utredningen före- slår (kap. 5) och genom en förbättrad lä- romedelsorganisation i kommunerna (kap. 9). De pågående förhandlingarna mellan skolboksförlagen och kommunerna bör kun- na resultera i minskningar av kostnaderna för påseendeexemplar. Det bör undersökas om inte den billigaste lösningen är att kom- munerna betalar ett visst antal påseende- exemplar som levereras till ett ställe i kom- munen, t. ex. läromedelscentralen.

Det bör även prövas om övriga mark- nadsföringskostnader (utställningar, konsu- lentbesök, broschyrer och kataloger) kan sänkas vid genomförande av centrala och lokala förbättringar i läromedelsinforma- tionen.

4. Grundmaterial

I Lgr 69 framhålls beträffande s.k. grund- material bl. a. följande (s. 79):

Beträffande läromedelsfunktionen bör vida- re beaktas, att vissa läromedel i ett givet in- lärningssammanhang måste få karaktären av grundmaterial med huvuduppgift att bidra till att skapa ordning och sammanhang i elevernas studier, t. ex. under ett stadium, ett läsår eller en termin eller inom centrala områden eller teman under en sådan period. Grundmaterialet är ofta samtidigt ett underlag för någon form av gemensam studieplanering av lärare och ele-

ver. Andra läromedel utgör supplerande ma— terial med varierande möjligheter för eleverna till komplettering och fördjupning av studierna inom den planerade verksamhetens ram.

Om kommunerna hade tillgång till grundmaterial med hänvisningar till befint- ligt material skulle läromedelskostnaderna sänkas samtidigt som eleverna fick en önsk- värd övning i att utnyttja flera källor sam- tidigt.

5. Priskonkurrens

Konkurrensen på läromedelsområdet gäller f.n. utformningen i långt större utsträck- ning än priset. Läromedelsutredningen anser det viktigt att en effektiv priskonkurrens kommer till stånd på läromedelsområdet. Utredningen presenterar i detta betänkande en rad förslag i syfte att öka prismed- vetandet hos konsumenterna, vilket i sin tur bör medföra att producenterna i större ut- sträckning än hittills kommer att utnyttja priset som konkurrensmedel.

6. Minskning av antalet parallella skol- böcker

I debatten om läromedelskostnaderna har ibland föreslagits att samhället borde in- gripa för att begränsa antalet parallella lä- roböcker i de vanliga skolämnena. Läro- medelsutredningen anser emellertid att nå— got sådant knappast är genomförbart. Efter- som förbud mot utgivning av böcker inte kan komma i fråga, kan åtgärder för att uppnå en begränsning endast avse använd— ningen av böcker i skolorna. Utredningen avvisar i det följande kapitlet tanken på förval av läromedel och hänvisar till vad som anförs i det sammanhanget.

Den koncentration mot större företag på läromedelsmarknaden som utredningen på- visat i 3.6.1 kan dock enligt utredningens bedömning medföra en minskning av anta- let parallella böcker. En sådan bör även kunna åstadkommas genom flera av de åt- gärder utredningen föreslår i detta betän- kande, t. ex. förbättrad information (kap. 5), praktisk prövning (kap. 7) och förbättrad prisövervakning (kap. 8).

4. Läromedelsval

I detta kapitel beskrivs nuvarande bestäm- melser och principer för val av läromedel. Därefter framlägger läromedelsutredningen sin principiella syn på hur ansvaret för dessa val bör vara fördelat. Utredningens förslag i de följande kapitlen bygger på denna syn.

4.1. Bestämmelser 4.1 .1 Primärkommunala utbildningar

För skolväsendet finns en rad bestämmelser som påverkar kommunernas verksamhet när det gäller val av läromedel.

Skolstyrelsen skall enligt skollagen »om- besörja de angelägenheter avseende skolvä- sendet i kommunen, vilka äro att hänföra till förvaltning och verkställighet» (9 5). Beslut om vilka läromedel som skall inkö- pas skall således fattas av Skolstyrelsen. I många kommuner har man av praktiska skäl delegerat beslutanderätten i fråga om läromedelsinköp till skolchefen eller rekto- rerna (jfr skollagen 15 5). I några kommu- ner har beslutanderätten delegerats till en särskild avdelning bestående av ledamöter eller suppleanter i Skolstyrelsen.

De bestämmelser som för övrigt är av intresse här är följande.

Skolchefen skall »främja verksamheten inom skolornas bibliotek och verka för att lämpliga läromedel för utbildningen anskaf- fas och användes» (skolstadgan 11 kap. 8 å).

Rektor skall »ha tillsyn över institutioner, bibliotek och andra hjälpmedel för utbild— ningen samt sörja för att dessa användes på ett lämpligt sätt» (skolstadgan 12 kap. 8 €).

T illsynsläraren skall enligt SÖ:s normal- instruktion av den 2 december 1963 »i sam- råd med lärarna upprätta och till rektor in- giva förslag till inköp av undervisningsma- teriel».

Huvudläraren skall enligt uttalande av departementschefen i prop. 196714 angåen- de reformerad lärarutbildning (s. 139) »le— da ämnes- och studiekonferenser, . . . infor- mera om nya metoder, ny litteratur och andra hjälpmedel».

Ämneskonferensen skall »avge förslag om inköp av böcker och annan undervisnings- materiel i ämnet samt pröva behovet av nya läroböcker och avge förslag i anslutning härtill» (skolstadgan 3 kap. 10 å).

»Åtgärd som beslutas av ämneskonferen- sen skall underställas rektor för godkännan- de» (skolstadgan 3 kap. 12 ä).

I fråga om antagande av lärobok i grund- skolan gäller:

»Ny lärobok eller omarbetad upplaga av redan använd lärobok antages av skolsty- relsen. I ärendet skall rektor avge förslag efter hörande av ämneskonferensen eller ve- derbörande lärare. Endast lärobok, som sta- tens läroboksnämnd tagit in i läroboksför- teckning, får antagas.» (Skolstadgan 5 kap. 13 5.)

Om antagande av lärobok i gymnasie- skolan sägs följande:

»Ny lärobok eller omarbetad upplaga av redan använd lärobok antages av styrelsen för skolan. I ärendet skall rektor avge för- slag efter hörande av ämneskonferensen el- ler vederbörande lärare. I fråga om de äm- nen som Kungl. Maj:t bestämmer i särskild ordning får endast antagas lärobok, som statens läroboksnämnd tagit in i läroboks— förteckning.» (Skolstadgan 8 kap. 12 &)

4.1.2. Landstingskommunala utbildningar

De landstingskommunala utbildningarna ut- gjordes före den 1 juli 1971 huvudsakligen av följande skolor:

centrala yrkesskolor (bl. a. vårdyrkesutbild- ning)

sjuksköterskeskolor folkhögskolor

lantbruksskolor lanthushållsskolor.

Sjuksköterskeskolorna och vissa utbild— ningar vid yrkesskolorna (högre specialkur- ser) kan betraktas som eftergymnasiala ut- bildningar (eleverna tillhör studiemedelssy- stemet).

Fr.o.m. den 1 juli 1971 tillhör yrkes- skolorna och de två sistnämnda skolformer- na i uppräkningen ovan tillsammans med skogsbruksskolorna (som tidigare hade skogsvårdsstyrelserna som huvudmän) den nya gymnasieskolan, som alltså till vissa delar har landstingskommunal huvudman. De landstingskommunala skolorna är alltså följande:

1. gymnasieskola med Specialkurser: a) tvåårig jordbrukslinje (linje 7) b) tvåårig skogsbrukslinje (linje 12) c) tvåårig vårdlinje (linje 17) d) Specialkurser vid lanthushållsskola . sjuksköterskeskolor . folkhögskolor . övriga skolor.

&!»li

Skolstadgan, som har citerats i 4.1.1, gäl— ler även för den landstingskommunala delen av gymnasieskolan För denna gäller alltså för antagande av lärobok samma bestäm-

melse som för den primärkommunala gym— nasieskolan (se ovan).

I den nuvarande stadgan för statsunder- stödda folkhögskolor (SFS 1958: 478 med senare ändringar) finns inga bestämmelser angående val av kurslitteratur. Förslag till ny stadga utarbetas f. n. av SÖ.

För Sjuksköterskeskolorna finns »vissa be- stämmelser angående sjuksköterskeskolor» i kungligt brev av den 30 april 1971. Där sägs bl. a.:

Ledningen av sjuksköterskeskola utövas av en styrelse och rektor (föreståndare) (75).

Kurslitteratur antages av skolans styrelse. I ärendet skall rektor avge förslag efter hörande av ämneskonferensen eller vederbörande lärare. (17 5)

4.1.3. Statliga utbildningar

Praktiskt taget alla statliga utbildningar är eftergymnasiala. Några få statliga utbild- ningar som kan betraktas som gymnasiala finns dock.

Gymnasiala utbildningar

De gymnasiala utbildningarna (här avses ut- bildningar som tillhör studiehjälpssystemets område) har i regel ett litet antal elever och ingår ofta i enheter tillsammans med ut- bildningar som kan betraktas som eftergym- nasiala. De utbildningar som har ett stör— re antal studerande (fler än 50) är konst- fackskolan (vissa utbildningar), sjöbefäls- skolorna (vissa utbildningar), trädgårdssko- lan i Norrköping, Alnarpsinstitutet (vissa utbildningar) och statens brandskola (vissa utbildningar) (samt de statliga tandsköter- skeskolorna och tandteknikerskolorna, som dock skall föras över till kommunalt huvud- mannaskap). För dessa utbildningar saknas i regel klara bestämmelser om val av kurs- litteratur. Oftast samråder lärare och rektor. I många fall gäller att lämplig litteratur inte existerar. Man använder i stället av lärare författade kompendier m. m.

Nedan redovisas kortfattat vad som gäller för universiteten och vissa högskolor beträf- fande val av kurslitteratur m. m.

Universiteten m. 111.

Vid varje fakultet, eller sektion av fakul- tet, finns en utbildningsnämnd som inom fakulteten/ sektionen beslutar i frågor som rör utbildningen. I nämnden är i huvudsak lärare och studerande representerade. Vid de filosofiska fakulteterna (de humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-na- turvetenskapliga fakulteterna) och de juridis- ka fakulteterna fastställer utbildningsnämn- dema kurslitteratur. Vid övriga fakulteter (de teologiska, medicinska, odontologiska, farmaceutiska och tekniska fakulteterna) fastställer UKÄ studieplaner som innehål- ler bl.a. kurslitteratur, varvid utbildnings- nämndema avger förslag eller bereds tillfäl- le att yttra sig. Även vid dessa fakulteter har dock i realiteten utbildningsnämndema in- flytande över kurslitteraturen genom att de har rätt att inom angivna ramar göra utby- ten av den i studieplanerna fastställda litera- turen.

I det följande redovisas de principer som tillämpas vid fastställande av kurslittera- tur vid de filosofiska fakulteterna, som har huvuddelen av de studerande i den efter- gymnasiala utbildningen.

UKÄ fastställer normalstudieplaner för de olika studiekurserna. I dessa anges bl. a. »målet för studiekursen, de kurser som in- går i studiekursen, den huvudsakliga in— riktningen som skall gälla för kurserna, kur- sernas poängtal, de krav på förkunskaper i ämnet och andra villkor som gäller för tillträdet till studiekursen» (20 % Kungl. Maj:ts kungörelse om utbildning vid de fi- losofiska fakulteterna, SFS 1969: 50 med senare ändringar). Utbildningsnämnderna fastställer lokala studieplaner, som bl. a. an- ger »innehållet i kurserna, den undervisning och den litteratur som den studerande skall eller bör anlita för varje kurs» (21 & nämnda kungörelse).

Förslag till lokal studieplan avges till ut- bildningsnämnden från resp. institution; när det gäller institutioner som förvaltas enligt universitetsstadgan av institutionens prefekt — efter hörande av i första hand institutions— kollegiet som består av samtliga lärare samt representanter för berörda assistenter/ama- nuenser och studerande — och när det gäller institutioner som berörs av pågående för- söksverksamhet med nya samarbetsformer av en institutionsnämnd eller institutionssty- relse, som består av företrädare för olika grupper vid institutionen.

Socialhögskolorna

Socialhögskolornas timplaner fastställs av Kungl. Maj:t. Styrelsen för varje högskola upprättar plan över studiegången, innefat- tande kurslitteratur. Lärarrådet, som består av rektor och lärare, skall bl.a. för styrel- sen lägga fram förslag rörande utbildning- en och förslag till planer över studiegång- en. Vid varje högskola finns en utbildnings-. nämnd, i vilken studeranderepresentanter ingår, som bl. a. har till uppgift att bereda alla på lärarrådets prövning ankommande ärenden rörande utbildningens innehåll och organisation.

Rutinerna för kurslitteraturval är i regel följande. Lärarna i samma ämne diskuterar kurslitteraturen på s.k. ämneskonferenser, varvid de studerande ges tillfälle att in- komma med synpunkter. Därefter överläm- nas förslaget till lärarråd och utbildnings- nämnd.

Förskoleseminarierna

Även vid förskoleseminarierna finns utbild- ningsnämnder, i vilka de studerande är fö- reträdda. I kurslitteraturfrågor beslutar emellertid ämneskonferensen, som består av de lärare som undervisar i samma ämne, men konferensens beslut skall godkännas av rektor.

Seminarierna för huslig utbildning

Inga bestämmelser finns angående val av

kurslitteratur vid seminarierna för huslig utbildning. Lärare och lärarkandidater be- slutar vid ämneskonferenser vilken kurslit- teratur som skall användas. Samråd mellan de fyra seminarierna i landet i dessa frågor förekommer.

Lärarhögskolorna

Vid lärarhögskolorna är det lärarrådet be— stående av bl. a. rektor, ett antal lärare och en studerande vid varje lärarutbildningslin- je som fastställer kurslitteraturen sedan ut- bildningsnämnden, i vilken de studerande är representerade, har yttrat sig.

4.2. Utredningens överväganden och förslag 4.2.1 Primärkommunala utbildningar

De bestämmelser som exemplifierats ovan innebär i regel att valet av läromedel inte styrs centralt utan att kommunen resp. ve- derbörande organ vid läroanstalten får göra sitt val fritt. I fråga om en del av läromed— len, nämligen läroböcker för delar av grund— skolan och gymnasieskolan ger emellertid staten vissa förutsättningar för de lokala inköpen. Detta sker genom att statens lä- roboksnämnd granskar vissa böcker och förtecknar dem som funnits svara mot upp- ställda krav (se kap. 6). Ett statligt organ gör sålunda här vad som skulle kunna kal- las ett »förval».

Genom utvecklingen på läromedelsområ- det — och även genom den pedagogiska ut- vecklingen har läroböckerna kommit att få en allt mindre dominerande ställning bland läromedlen. Enligt läromedelsutred- ningens beräkningar utgör skolboksinköpen ekonomiskt sett endast en tredjedel av alla läromedelsinköp i landet.

Utredningen har från början av sitt ar- bete lanserat ett vidsträckt läromedelsbe- grepp (se 1.3) och därigenom studerat läro- medelsfrågorna inom ett brett fält. Under arbetets gång har utredningen funnit att många problem är gemensamma för stora delar av läromedelsmarknaden. Vidare finns

en tydlig tendens till ökat sambruk av olika slags läromedel, bl. a. i de allt vanligare studiesatserna. Utredningen anser mot den angivna bakgrunden att val av framför allt centrala läromedel (se 1.3) bör ske på sam— ma sätt i fråga om alla slags läromedel.

Läromedelsutredningen anser att ansvaret för läromedelsvalen för den kommunala ut- bildningen bör ligga hos huvudmannen. Denna princip ser utredningen som en na— turlig konsekvens av den kommunala själv— styrelsen. Utredningen avvisar tanken på centrala »förval». Centrala organ bör till- handahålla information och beslutsunderlag i övrigt, men ansvaret för läromedelsvalen bör helt ligga lokalt.

Enligt utredningens uppfattning har kom- munerna redan idag goda förutsättningar för att kunna bära hela ansvaret för läro- medelsvalen. Utredningen vill här framhålla följande.

De nya läroplanerna, Lgr 69 och Lgy 70, ger kommunerna relativt utförliga anvis- ningar om efter vilka kriterier läromedels- valet bör ske. I särskilda läromedelskapitel ges vissa ämnesövergripande anvisningar även rörande val av läromedel. Till varje ämnesavsnitt hör mål och huvudmoment.

Inom SÖ pågår f. n. ett flertal projekt in- om vilka ämnesmålen preciseras ytterligare genom att brytas ner i delmål. Därigenom utvecklas tekniker för framställning av mål- dokument som kan bilda underlag för läro- medelsproduktion.

Läromedelsutredningen anser att denna verksamhet bör kunna bidra till att de läro- medel som produceras bättre än tidigare avspeglar den syn som kommer till uttryck i de av statsmakterna genom läroplanerna — fastställda målen. Detta ger i sin tur kom- munerna bättre förutsättningar för lärome- delsval.

SÖ:s inspektörer och konsulenter bedri- ver en omfattande rådgivningsverksamhet, bl. a. i läromedelsfrågor.

Genom de kommunsammanläggningar som skett under senare år har många kom- muner fått större resurser än tidigare att skaffa sig specialister i ekonomiska och pe-

dagogiska frågor. Detta gäller bl. a. i fråga om experter inom olika delar av lärome- delsområdet. Till kommunens läromedels— central (KLC) är det naturligt att knyta vissa specialfunktioner, t. ex. på AV-om- rådet.

Ett genomförande av förslagen i förelig- gande betänkande ger kommunerna väsent- ligt större möjligheter att göra riktiga läro- medelsval. Utredningen vill här nämna följande förslag.

I kap. 5 redovisas kommunernas informa- tionsbehov och föreslås en organisation för läromedelsinformationen. I kap. 6 föreslås en ny organisation för granskning av läro- medel i fråga om objektivitet. I kap. 7 föreslår utredningen en på vetenskapliga me- toder byggd rutin för praktisk prövning, varigenom värdefulla upplysningar om läro- medels pedagogiska funktioner kan erhål— las. I kap. 8 beskrivs metoder för att garan- tera att läromedlen åsätts rimliga priser. I kap. 9 diskuteras slutligen hur inköps- verksamheten m. m. bör vara uppbyggd.

Beslut om val av läromedel för de pri- märkommunala utbildningarna bör enligt läromedelsutredningens uppfattning normalt fattas av Skolstyrelsen. Om alla slags cen- trala >>förval» slopas får skolstyrelsen ett ökat inflytande på valen och därmed ett ökat ansvar för att de centrala läromedlen ger go— da förutsättningar för undervisning enligt läroplanernas mål och riktlinjer. Detta torde i regel kräva ett ökat engagemang från skol- styrelsens sida, något som bl.a. bör med— föra att beslutanderätt inte delegeras till av- delning av Skolstyrelsen eller till enskild tjänsteman i kommunen (skolchef, rektor m.fl.) i samma utsträckning som idag. I varje fall bör detta gälla i fråga om centra- la läromedel.

I samband med ett genomförande av det föreslagna systemet bör skolstadgans be- stämmelser om läroboksval (5 kap. 13 å och 8 kap. 12 å, se 4.1.1) upphävas. Själv- fallet kvarstår skolstyrelsens skyldighet att se till att undervisningen bedrivs enligt gäl— lande läroplaner och att läromedlen möjlig- gör en sådan undervisning. SÖ har också som en av sina uppgifter att kontrollera att

Det bör observeras att utredningens för- slag endast avser val av läromedel. Inkö- pet eller upphandlingen kan ibland med för- del omhänderhas av en central instans som Kommunaktiebolaget (KAB).

4.2.2. Landstingskommunala utbildningar

Vad som sagts i föregående avsnitt gäller i huvudsak även för de landstingskommu- nala utbildningarna. Styrelserna för dessa skolor i vilka finns företrädare för allmän- na intressen bör alltså enligt läromedels- utredningens uppfattning normalt besluta i läromedelsfrågor.

4.2.3. Statliga utbildningar Gymnasiala utbildningar

Som redovisas ovan saknas ofta klara reg- ler för val av studielitteratur vid de statliga utbildningar som kan betraktas som gym- nasiala. Enligt läromedelsutredningens upp- fattning bör en översyn av stadgorna (mot— svarande) avseende läromedelsfrågorna gö- ras. Styrelsen för resp. skola, i vilken i re- gel olika allmänna intressen är företrädda, bör enligt utredningens uppfattning i prin- cip ha ansvaret för val av läromedel.

E ftergymnasiala utbildningar

Som framgått ovan varierar förhållandena mellan de eftergymnasiala utbildningarna när det gäller former för fastställande av kurslitteratur. Vid de filosofiska och juri- diska fakulteterna beslutar utbildningsnämn- derna, vid övriga fakulteter formellt UKÄ, vid vissa högskolor styrelserna osv. Det an— kommer inte på läromedelsutredningen att ge förslag i dessa frågor, men utredningen vill framhålla att det inte föreligger några principiella skillnader mellan olika slag av eftergymnasial utbildning som kan motive- ra skillnader i fråga om formen för fast- ställande av kurslitteratur. Utredningen ser det för sin del som naturligt att ordningen i detta avseende inom den eftergymnasiala

utbildningen successivt i samband med re- former av utbildningsorganisationen anpas- sas efter vad som f.n. gäller för de filoso- fiska fakulteterna, dvs. att lokala organ, i vilka främst lärare och studerande är repre- senterade, väljer kurslitteratur inom ramen för i vederbörlig ordning fastställda utbild- nings— och studieplaner.

5 Information

För att konsumenterna/köparna skall kunna välja läromedel på ett tillfredsställande sätt behövs information om läromedelsutbudet. I detta kapitel redovisas de olika slag av information om läromedel som konsumen- terna/ köparna idag kan få. Uppgifterna gäller främst skolväsendet.

5 .1 Producenter

Det mest omfattande informationsflödet tor- de, naturligt nog, komma från läromedels- producenterna. Dessas marknadsföringsme- toder kan givetvis variera med produkterna. De viktigaste sätten och vägarna att infor- mera torde vara följande.

1. Besök. Företrädare för producenterna besöker lärarna/köparna, dvs. skolledare, huvudlärare, lärarträffar, föreståndare för läromedelscentraler, kommunala inköpare och bokhandlare.

2. Utställningar. Producenterna har ofta permanenta utställningar i egna lokaler, ibland även på olika orter i landet. En del skolboksförlag samarbetar därvid. Utställningar hålls ofta vid konferenser, kurser och studiedagar för lärare. Särskilda skolmässor med utställning av läromedel förekommer. Här kan främst nämnas den mässa som Föreningen svenska skolproducenter ordnar vartannat år, Svensk Riksskolmässa, på växlande platser i landet.

Vid dessa mässor brukar föredrag, semina- rier o. d. hållas med bl. a. företrädare för SÖ, kommunförbundet m.fl. som medver- kande.

Audivisuella sällskapet (AV-sällskapet), som är en ideell förening och inte en produ- centförening, håller varje år en konferens, AV 71 (osv.). Även här brukar olika perso- ner verksamma inom utbildningssektom medverka.

I detta sammanhang kan man även näm- na den av EURODIDAC — Europeiska läro- medelsunionen anordnade mässan Didacta som brukar besökas också av svenska läro- medelsköpare, skolstyrelserepresentanter m. fl.

3. Annonser. Producenterna annonserar framför allt i lärartidningar och annan fack- press.

4. Utsändning av nya böcker. Huvudlä- rare (läromedelskommittéer m.fl.) inom skolväsendet får i regel gratis exemplar av nya skolböcker från förlagen. Utsändning av sådana s.k. påseendeexemplar till be- rörda lärare förekommer även för den högre utbildningen. Denna form av information är mycket dyrbar. Även broschyrer och informationsblad sänds ut till lärare m. fl. av producenterna.

Läromedelsproducenterna tillhandahåller självfallet kataloger och annan information om sina produkter.

5.2 Recensioner

Ett stående inslag i den fackliga lärarpressen är läroboksrecensioner. Även bedömning av övriga läromedel förekommer. I dagspressen förekommer det stundom att man recense- rar läromedel.

I lärarpressen anmäls ofta nyutkomna el- ler mera avsevärt omarbetade skolböcker. Ibland sker det i artikelform, där olika äm- nens läroböcker behandlas. AV främst ny- hetsskäl tvingas recensenterna i regel att yttra sig om en skolbok utan att de haft möj- lighet att pröva den i sin undervisning. Re- censionsverksamheten i lärarpressen har kri- tiserats för en viss schablonmässighet och ofta mycket subjektiva värderingar.

I tidningar som i första hand vänder sig till pedagoger i yrkesutbildning eller teknisk utbildning förekommer ofta kataloginforma- tion men sällan bedömning av en viss läro- bok.

Även Sveriges elevers centralorganisation (SECO) har bedrivit viss recensionsverksam- het i fråga om läroböcker. Den aktualisera- des främst av att eleverna 1966 fick rätt att delta i ämneskonferenserna på gymnasiet. Lokalt tillåter man ofta också eleverna i grundskolans högstadium att delta. Statligt bidrag har utgått till SECO:s gransknings- verksamhet.

Bibliotekstjänst i Lund har på sitt omfat- tande program bl. a. lektörsverksamhet som ett led i den s. k. sambindningen. De flesta förlag i landet skickar korrektur på sin pro- tuktion av böcker till Bibliotekstjänst. Av skolböcker förekom tidigare mest bredvid- läsningslitteratur, men läroböckerna blir allt vanligare. Främst gäller detta sådana som kan vara lämpliga för bibliotekens service åt vuxenutbildningen.

Korrekturen lämnas till lektörer som har att inom en begränsad tid skriva kortfattade utlåtanden om resp. bok. I mars 1971 slopa- des ett system i vilket lektörerna uttalade sig om huruvida resp. bok var lämplig för bibliotek eller inte. Skulle en lektörs omdöme vara negativt skickas i regel korrekturet till ytterligare en lektör, varefter båda omdö- mena publiceras på beställningslistor för

sambindning.

När det gäller barn- och ungdomslittera- tur är det regel att varje bok läses av två lektörer av vilka den ene har att lägga fram- för allt pedagogiska synpunkter på boken. Lektörsomdömena trycks sedan på samma sätt på beställningslistor för sambindning.

Vid sidan om sambindningens reguljära erbjudanden görs också speciella urval av bredvidläsningslitteratur för grundskolornas och gymnasieskolornas bibliotek. I tidskrif- terna Bokrevy, Biblioteksbladet och Barn och kultur förekommer dessutom en omfat- tande recensionsverksamhet.

5.3. SÖ:s utrustningslistor

SÖ utgav 1965 och 1966 en serie ut- rustningslistor, Undervisningsmateriel för grundskolan (den s.k. gula serien). Listorna anger detaljerat vilka typer av läromedel och utrustning som bör finnas i olika äm- nen. Däremot anges inte produkters namn eller fabrikat.

Från 1967 har SÖ utgivit liknande för- teckningar för det gymnasiala stadiet, Un- dervisningsmateriel för gymnasium och fackskola (den s.k. grå serien). Dessa listor har utarbetats i samråd med riksrevisions- verket.

Även för yrkesundervisningens behov har SÖ (tidigare KÖY) upprättat utrustningslis- tor. Dessa har en annan utformning än de ovannämnda genom att fabrikat o.d. anges för de allra flesta artiklar. För de yrkesin- riktade linjerna i gymnasieskolan enligt Lgy 70 har SÖ fastställt nya utrustningslistor un- der våren 1971.

5.4. Läroboksnämndens förteckningar

Som redovisas i 6.1.2 granskar statens läro- boksnämnd vissa kategorier av läroböcker för skolväsendet. Av nämnden godkända böcker förtecknas fortlöpande i Aktuellt från SÖ. Nämnden ger även regelbundet ut tryckta läroboksförteckningar, en för grund- skolan och en för gymnasiet (i fortsättningen gymnasieskolan). Förteckningama är upp- ställda ämnesvis.

1957 års skolberedning ägnade produktio- nen, utformningen och granskningen av skolväsendets läromedel stor uppmärksam- het och avlämnade också, som tidigare nämnts (se 1.4.3), ett särskilt betänkande, Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961:17). Beredningen föreslog i första hand åtgärder från SÖ:s sida för att planera och stimulera produktion av vissa hjälpmedel. Vidare före- slogs inrättande av ett antal s.k. hjälpme- delscentraler, vilka skulle främja produk- tion, distribution och information på hjälp- medelsområdet. Slutligen föreslogs en revi- sion av instruktionen för statens läroboks- nämnd samt en ökning av nämndens resur— ser.

Vid varje länsskolnämnd finns sedan 1963—1964 en länscentral för pedagogiska hjälpmedel (LPH). Dessa centraler har till uppgift att informera om läromedel och de- ras metodiska användning, svara på frågor om läromedel och läromedelsorganisation, bistå med rådgivning i material- och ut- rustningsfrågor rn. m.

Vid SÖ har tidigare funnits en rikscen- tral för pedagogiska hjälpmedel (RPH). Dennas funktioner är nu helt inarbetade i SÖ:s sektion för läromedelsutveckling inom byrån för forskning och utvecklingsarbete.

Inom specialundervisningsområdet finns f.n. fyra rikscentraler, rikscentralen för pe- dagogiska hjälpmedel åt synskadade, Solna, rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för rörelsehindrade, Göteborg, rikscentralen för pedagogiska hjälpmedel för hörselskadade, Örebro, och rikscentralen för särskolan, Upplands Väsby.

Beträffande läns-AV-centralernas (LAVC) och de kommunala läromedelscentralernas (KLC) uppgifter hänvisas till beskrivningen i bilaga 4.

För den högre utbildningens behov av in- formation och utbildning avseende tekniska läromedel finns läromedelscentraler (LMC) vid universitet och högskolor (se 9.3.2).

SÖ tillsatte 1966 en arbetsgrupp för utarbe- tande av registreringssystem och nomenkla- tur för läromedel och en annan arbetsgrupp för ämnesklassifikation. Gruppernas uppgift var att vidareutveckla ett tidigare inom SÖ utarbetat system avsett för grundskolan och att föreslå ett registreringssystem för hela skolväsendet. De båda arbetsgruppema re- dovisade 1967 ett gemensamt förslag. I för- slaget återfanns nedanstående krav på ett re- gistreringssystem för läromedel:

Systemet bör lätt kunna förstås av eleverna underlätta lärarnas planeringsarbete bygga på gällande läroplaner kunna användas för samtliga läromedel kunna användas i olika skolformer lätt kunna användas i informationssyfte kunna stimulera till nyproduktion lätt kunna databehandlas ha prövats praktiskt.

1968 tillsatte SÖ en arbetsgrupp med upp- gift att planera och leda försöksverksamhet med läromedelsregistrering. I gruppen in- gick representanter för Svenska kommunför- bundet och Föreningen svenska skolprodu- center.

Efter slutförd försöksverksamhet fram- lade arbetsgruppen 1969 ett förslag till re- gistreringssystem. Läromedlen bör enligt för- slaget klassificeras efter två grunder, ämne/ ämnesgrupp och läromedelskategori. Övriga data som enligt arbetsgruppen bör ingå är uppgifter om producent eller leverantör, an- tal eller mängd, produktionsår, prisklass, skolanläggning till vilken läromedlet hör och placering inom skolanläggningen. Enligt för- slaget bör varje artikel ha ett artikelnummer eller löpnummer.

I förslaget diskuteras vidare läromedels- producenternas medverkan och sättet för re- gistreringen. Gruppen presenterar två lös- ningar, ett manuellt system och ett ADB- system. Arbetsgruppen berör vidare frågan om ett framtida informationssystem för skol— väsendet omfattande en rad ADB-rutiner,

bl. a. utförligare beskrivning av artiklarna samt resultat från företagna utprövningar. På denna punkt hänvisar gruppen till läro- medelsutredningen.

Kommunförbundet och Föreningen svenska skolproducenter har haft tillfälle att yttra sig över förslaget till registrerings- system och över resultatet från försöksverk- samheten.

SÖ fortsätter att i samverkan med kom- munförbundet och representanter för produ- centerna utveckla informations- och regist- reringssystemet, varvid remissinstansernas synpunkter givetvis beaktas. En ny rapport beräknas föreligga i slutet av 1971 och inne- hålla riktlinjer för nya försök med ett inte- grerat informations- och registreringssystem för läromedel. I rapporten avses ingå alter- nativa förslag till lokala lösningar av regist- reringssystemet, vilket bör kunna ske dator- mässigt eller manuellt. De olika alternativen skall presenteras med kostnadsberäkningar. Med ledning av vad försöksverksamheten ger får man sedan söka sig fram till ett an- tal slutliga alternativ för informations— och registreringssystem för läromedel. I det fall ett datorbaserat system kommer att använ- das är det angeläget att man samordnar verksamheten med andra kommunala dator- rutiner, såsom elevregistrering, ADB-under- visning samt administrativa skolrutiner i öv- rigt.

5.7. Utredningens överväganden och förslag

Läromedelsutredningen behandlar nedan en— dast informationsfrågor för kommunala ut- bildningar.

5.7.l Informationsbehov

I kap. 4 Läromedelsval har läromedelsut- redningen framhållit att ansvaret för val av läromedel bör ligga hos huvudmannen. För grundskola och gymnasieskola innebär detta att ansvaret bör åvila kommunerna. För att kommunerna skall kunna göra goda lärome- delsval krävs givetvis att de har tillgång till information om läromedlen.

SPK gjorde vid den i 1.2.1 nämnda köp-

studien bl. a. en enkät till sju kommuner av olika karaktär och storlek. Enkäten riktades till ca 100 handläggare av läromedelsfrågor i kommunerna. Ett avsnitt av enkäten rörde olika informationskällors betydelse för läro- medelsvalet. Det framgår av enkätsvaren att den i särklass viktigaste informationskällan är läromedelsproducenternas marknadsfö- ringsaktiviteter (annonser, broschyrer, kon- sulentbesök, utställningar osv.). Informatio- nen från myndigheterna har däremot enligt svaren relativt liten inverkan på valet av produkt. Mot denna bakgrund kan den nu- varande läromedelsinformationen anses vara alltför producentstyrd och osystematiserad.

En annan väsentlig brist i fråga om läro- medelsinformationen är att kvalitativa data sällan finns att tillgå. Beslut om köp mås- te ofta fattas utan att det finns dokumente- rat t. ex. hur läromedlet fungerat i klasser som använt det eller deltagit i försöksverk- samhet på konstruktionsstadiet. Det konsu- mentmedvetande som växer fram inom oli- ka områden, t.ex. genom VDN-deklaratio- ner och konsumentinstitutets rapporter, sak- nas i stor utsträckning inom läromedelsom- rådet.

En förbättring av läromedelsinformatio- nen kan enligt utredningens uppfattning knappast komma till stånd utan nya organi- satoriska former för verksamheten.

Följande krav bör enligt läromedelsutred- ningens uppfattning ställas på den informa- tion som skall tjäna som underlag för kom- munernas val av läromedel.

Informationen skall innefatta läromedel för alla skolformer och ämnen. Under de senaste årens intensiva reformarbete inom skolväsendet har inte sällan nya skolformer och ämnen tillkommit medan andra för— svunnit. Kommunerna har haft uppenbara svårigheter att någorlunda snabbt anpassa sina resurser efter dessa förändringar, som ibland varit relativt omfattande. I synnerhet gäller detta kompletteringar av läromedels- beståndet för att tillgodose de nytillkomna behoven. I detta läge är det viktigt att läro- medelsinformationen omfattar alla kommu- nala skolformer och ämnen, även nytill- komna.

Informationen skall avse alla slags läro- medel. Läroboken hade tidigare en domi- nerande ställning bland läromedlen. Numera är läroboken endast en av många katego- rier sinsemellan likvärdiga läromedel. Andra läromedel, t. ex. AV-materiel, försöksmate- rial och andra tryckta läromedel än läroböc- ker (s. k. bredvidläsningslitteratur) har en bred användning. Utvecklingen går tydligt mot läromedel som bygger på samverkan mellan olika medier (text-, bild- och ljud- material). Sådana läromedel är de allt van- ligare studiesatserna och skolradio- och skol- tv-program med tillhörande supplerande ma- terial. Av detta följer att kommunernas be- hov av läromedelsinformation är lika stort i fråga om alla slags läromedel.

De data som huvudmannen behöver inför läromedelsvalet kan delas in i två huvud- grupper, kvalitativa data och tekniska data.

Till kvalitativa data kan räknas bl. a. upp- gifter rörande objektivitet, metodriktighet och ämnesriktighet, resultat av prövningar samt bedömningar av relationen mellan ef- fekt och pris.

Uppgifter om läromedlens objektivitet är synnerligen viktiga som underlag för val av läromedel. För att undervisningen skall bli objektiv krävs att lärarens framställning och de använda läromedlen totalt sett ger en ob- jektiv bild, dvs. en allsidig belysning, av problemområdet i fråga. Vid val av läro- medel av informationsbärande slag (s. k. mjukvaruläromedel) är självfallet uppgifter om läromedlens objektivitet synnerligen vik- tiga. Utredningen återkommer till denna frå- ga i kap. 6.

Med metodriktighet menas att läromedlet väl följer läroplanernas metodiska anvis- ningar t.ex. i fråga om undervisningsfor- mer och arbetssätt. Framför allt bör läro- planernas anvisningar om individualisering och samverkan mellan elever få konsekven- ser för läromedlens utformning.

Med ett läromedels ämnesriktighet avses bl. a. att stoffurvalet är lämpligt och fram- ställningen av det ämnesmässiga innehållet korrekt.

Uppgifter om hur läromedlet fungerar i undervisningen, läromedlets pedagogiska

funktion, är av stort värde inför ett lärome- delsval. Sådana upplysningar bör om möjligt bygga på erfarenheter från försöksverksam- het under normala betingelser.

En värdefull upplysning utgör således prövningsresultat av olika slag. Prövning kan göras på konstruktionsstadiet på pro— ducentens initiativ och i första hand resul- tera i nya förbättrade versioner av läromed- let. Data från utprövningar kan också vara värdefulla för bedömning av ett läromedel. Även den färdiga produkten kan göras till föremål för en systematisk prövning som då resulterar i data om läromedlets funktion och effektivitet.

Läromedelsutredningen har som tidigare berörts tagit initiativ till en försöksverksam— het med utprövningsinstrument. Försöks- verksamheten beskrivs i bilaga 5 . De slutsat- ser utredningen dragit av denna verksamhet redovisas i kap. 7.

När konsumenten eller köparen jämför alternativa läromedel bör en bedömning av relationen mellan effekt och pris göras. Ett högre pris på ett läromedel kan motiveras av en högre effekt av något slag, t. ex. längre användningstid, större omfång eller ett bättre studieresultat. Om möjligt bör det ges sådana uppgifter om läromedlet att man kan få en uppfattning om förhållandet mel- lan effekt och pris. Självfallet är dock jäm- förelser av detta slag ofta mycket svåra att göra.

Bland de tekniska data som bör finnas tillgängliga rörande läromedel kan nämnas uppgifter om följande:

läromedlets titel

författare/upphovsman målbeskrivning

det användningsområde som läromedlet är konstruerat för (skolform, linje, sta- dium, årskurs, arbetsområde etc.) omfång (Sidantal, användningstid etc.) komponenter eller medier

pris

servicebehov lämplig distribution och förvaring osv.

En stor del av den information konsumenten och köparen behöver bör kunna lämnas av Iäromedelsproducenterna. Detta gäller tek- niska data liksom uppgifter från prövning i producentens regi.

De kommunala läromedelscentralerna (KLC) på skolområdet förser konsumenter och köpare med en hel del information om läromedel. Utmärkande för läromedelscen- tralerna är en daglig livlig kontakt med kon- sumenterna. Detta gör att centralerna är vik- tiga organ när det gäller att förmedla både tekniska och kvalitativa data om läromedel.

Vad beträffar de statliga länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (LPH) torde vis- sa av dessas uppgifter successivt komma att övertas av KLC och läns-AV-centralerna (LAVC). Centralernas framtid är beroende om länsskolnämnderna.

Det bör observeras att det idag saknas ett organ som kan ge en samlad information om läromedlens tekniska och kvalitativa da- ta. Läroboksnämndens granskningsutlåtan- den har primärt till uppgift att bilda under- lag för nämndens beslut om eventuellt upp- förande på läroboksförteckningen. Dessa ut- låtanden är endast undantagsvis tillgängliga i kommunerna.

5.7.3. Informationens organisation

Läromedelsutredningen konstaterar mot bakgrund av vad som anförts att den nuva- rande läromedelsinformationen har åtskil- liga brister. I fråga om kvalitativa data har konsumenten och köparen f.n. mycket be- gränsade möjligheter att över huvud få nå- gon information. Även beträffande tekniska data saknas ofta möjlighet till överblick över det inom Vissa områden omfattande utbudet av läromedel.

Utredningen har funnit följande skäl tala för en särskild central organisation för lä- romedelsinformation:

]. Att information kommer från ett enda organ underlättar avsevärt inhämtandet av informationen i fråga.

2. En samlad information kan innehålla

både kvalitativa och tekniska data och där- med ge konsumenten förutsättningar för ett från såväl pedagogiska som ekonomiska syn- punkter riktiga läromedelsval.

3. En samlad information bör kunna av- sevärt underlätta såväl producenternas som konsumenternas administrativa rutiner.

4. En samlad information bör kunna medföra fördelar för läromedelsproducen— terna även i samband med marknadsföring- en. Förbättringar av informationen bör alltså kunna ge påtagliga vinster för samhället. Läromedelsutredningen föreslår mot denna bakgrund att ett centralt läromedelsregister inrättas. Det är enligt utredningens uppfatt- ning av största vikt att ett sådant register snarast möjligt kommer till stånd. För läromedelsregistret bör enligt utred- ningens uppfattning följande riktlinjer gälla:

1. Registret bör vara öppet, dvs. varje producent bör ha möjlighet att få sina pro— dukter registrerade. Ett öppet register bör kunna förse konsumenter inom skilda ut- bildningar med information om läromedel.

2. Registret bör byggas upp successivt. I inledningsskedet bör det kunna lämna in- formation åtminstone om sådana läromedel som f. n. granskas av läroboksnämnden. Önskvärt är att registret från början om- fattar samtliga centrala tryckta och audivi- suella läromedel för grundskolan och gym- nasieskolan (se definition i 1.3). Det bör vara möjligt att senare utöka verksamheten till att omfatta också läromedel för den hög— re utbildningen. Från informationssynpunkt eftersatta områden bör prioriteras under re- gistrets uppbyggnadstid.

3. Registret bör bygga på modern data- teknik för att kunna ge omfattande in- formation om ett stort antal läromedel.

4. Dataregistreringen bör begränsas till vissa grundfakta medan fylligare informa- tion i form av t. ex. måldokument, utlåtan- den samt prövnings— och granskningsrappor- ter tillhandahålls i tryckt form (eventuellt på mikrofilm).

5. Registret bör vara självsanerande, för- slagsvis på så sätt att varje infört läromedel automatiskt utgår efter tre år om inte produ-

6. Registret bör i princip vara självfinan- sierat. Producenten bör betala en viss av- gift för att få ett läromedel registrerat och den som rekvirerar information bör betala för denna efter en fastställd taxa.

7. Registret bör byggas upp på grundval av erfarenheter från vissa närliggande pro- jekt, t. ex. ADB inom biblioteksväsendet och SÖ:s projekt rörande läromedelsregistrering. Läromedelsutredningen har diskuterat ett flertal lösningar av frågan om de organisa- toriska formerna för registret, bl. a. föl- jande:

. fristående statligt organ . anknytning till myndighet SÖ . anknytning till Svenska kommunförbun- det . anknytning till Bibliotekstjänst O fristående företag.

Man kan urskilja tre huvudintressenter i ett register av detta slag, nämligen staten, kommunerna och läromedelsproducenterna. Staten har ytterst ansvaret för skolväsen- dets utveckling. Kommunerna är de i sär- klass viktigaste läromedelsköparna. Produ- centernas medverkan är en väsentlig förut- sättning för att registrets informationsutbud och producenternas marknadsföring på lämpligt sätt skall kunna samordnas. Det är enligt utredningens uppfattning viktigt att registret får en så bred förankring hos de tre nämnda intressenterna som möjligt. Lös— ningar där en av intressenterna svarar för hela verksamheten anser utredningen där- för mindre lämpliga. Utredningen förordar att förutsättningar att bilda ett fristående företag för läromedelsinformation — gemen- samt ägt av staten, kommunerna och läro- medelsproducenterna snarast undersöks.

De ytterligare utredningar som krävs bör enligt läromedelsutredningens mening göras av SÖ i samarbete med bl. a. statskontoret, kommunförbunden och Föreningen svenska skolproducenter. Därvid bör bl. a. övervä- gas:

O komplett förslag till registreringssystem . systemlösningar för databehandlingen

möjligheter till samordning med andra informationssystem rutinschemata :och blanketter organisation samt behovet av personal och övriga resurser.

6. Granskning

En av läromedelsutredningens huvudupp- gifter är att behandla frågan om behovet av central granskning av läromedel. Med granskning avses i direktiven en kontroll av att läromedlen uppfyller vissa krav. Till granskning räknas alltså här inte studium av läromedel för att få en allmän uppfattning om dem.

I direktiven framhålls att syftet med en läromedelsgranskning i stort kan vara an- tingen pedagogiskt eller ekonomiskt. Frågan om prisgranskning behandlas i kap. 8.

Enligt direktiven bör utredningen inte ta upp frågan om granskning av läroböcker för universitet och högskolor (se 1.1.4).

6.1. Läroboksnämndens granskning 6.1.1 Historik

Förslag om granskning och utmönstring av läroböcker för det obligatoriska skolväsen- det, läroverken m.fl. skolor har framförts upprepade gånger. Under 1800-talet före- kom flera kommittéer, kommissioner och nämnder som behandlade frågan om gransk- ning av skolböcker och angivande av rikt- linjer för innehållet i sådana.

De utredningar som redovisas i det föl- jande behandlade i flera fall även frågan om produktion av skolböcker och har i denna del berörtsi 3.1 ovan.

SÖ tog i skrivelser till dåvarande eckle-

siastikdepartementet 1926 och 1927 bl.a. upp frågorna om granskning och om åtgär- der för att av pedagogiska och ekonomiska skäl begränsa bytena av läroböcker. 1927 års skolsakkunniga fick i uppdrag att ut- reda läroboksfrågan dels från pedagogiska synpunkter, dels från ekonomiska synpunk- ter. De sakkunniga uttalade sig i betänkan- det Läroböcker vid de allmänna lärover- ken och med dem jämförliga läroanstalter (SOU 1931: 2) för en viss begränsning av läroboksbeståndet. Detta skulle ske dels ge- nom införande av en central mera ingående granskning av läroböckerna före dessas an- tagande till skolbruk, dels genom ett stränga— re förfarande vid det slutgiltiga införandet av nya läroböcker vid skolorna. SÖ före— slogs granska läroböckerna i manuskript el- ler korrektur varvid särskild uppmärksamhet skulle ägnas böckernas pris. Efter gransk— ningen skulle SÖ avgöra om boken var godkänd till skolbruk eller inte. SÖ skulle upprätta en förteckning över sålunda god- kända läroböcker.

I sitt yttrande 1933 över betänkandet an- såg sig SÖ inte kunna tillstyrka den före- slagna förhandsgranskningen av nya läro— böcker. Granskningen torde inte få den av- sedda effekten och den kunde, ansåg SÖ, riskera en sund utveckling av lärobokspro- duktionen.

I motioner vid 1930 års riksdag yrkades att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om snar utredning av möj-

ligheterna till ett förbilligande av kostna- derna för skolmateriel, inte minst genom större enhetlighet och sparsamhet vid valet av läroböcker. Riksdagen beslöt i överens- stämmelse med motionärernas hemställan -— trots att den ovan nämnda utredningen på- gick.

I början av 1930-talet gällde i huvudsak följande bestämmelser för antagande av lä- roböcker. För folkskolorna och fortsätt- ningsskolorna fastställdes valet av läro- och läseböcker av statens folkskolinspektörer se- dan kommunens skolråd resp. skolstyrelse efter hörande av berörda lärare avgett för— slag i ärendet. För de allmänna läroverken gällde beträffande läroböcker i egentlig me- ning att ämneskonferensen skulle avge för- slag till SÖ, som sedan fattade beslut.

Ecklesiastikministern fann förhållandena på läroboksområdet otillfredsställande, och 1934 tillsattes en ny utredning i läroboks- frågan, 1934 års Iärobokssakkunniga, med uppgift att utmönstra olämpliga läroböcker för folkskolor, läroverk m.fl. skolor och att överväga om fortsatt granskning av läro- böcker var erforderlig. Kommittén redovi- sade sitt arbete och sina förslag i betän- kandet Läroböcker vid allmänna läroverk och folkskolor m.fl. undervisningsanstalter (SOU 1935: 45).

Av de läroböcker som de sakkunniga stu- derade underkände de en fjärdedel. Ytter- ligare ett stort antal böcker befanns va— ra bristfälliga. Beträffande den framtida granskningen föreslog kommittén att en stat- lig nämnd (nämnden för central läroboks- granskning), bestående av fem ledamöter, skulle inrättas för granskning av läroböcker- nas kvalitet och pris. De godkända böcker- na skulle uppföras på av Kungl. Maj:t ut- färdade läroboksförteckningar. På särskilda förteckningar skulle böcker hänvisade till praktisk pedagogisk prövning i skolorna upptas. Praktisk prövning skulle tillämpas i fall då man var tveksam om godkännande.

SÖ, som övervakade i princip all verk- samhet inom skolväsendet, vände sig be- stämt emot att en särskild nämnd skulle skö— ta granskningen: detta skulle vara »att stäl- la överstyrelsen på sidan om en av det peda-

gogiska arbetets mest centrala uppgifter». Kommunförbunden var däremot mycket po— sitiva till förslaget. Landskommunernas för— bund uttalade sig emellertid i sitt remissvar för även lokala läroboksnämnder, vilket bl. a. Sveriges folkskollärarförbund anslöt sig till.

En proposition i stort sett enligt kommit- téns förslag förelades 1936 års riksdag. Statsutskottet gick emot propositionen och förordade att granskningen skulle skötas av SÖ. Utskottet framhöll att SÖ:s ledamöter rekryterades bland landets erfarnaste peda- goger. Man kunde inte vänta att det skulle finnas någon större sakkunskap i den före— slagna nämnden. Erforderliga förbättringar kunde lätt vinnas genom att man inom SÖ upprättade en nämnd med representan- ter för målsmannaintresset, tryckerikunskap osv., ansåg utskottet. Riksdagen avslog så- väl propositionen som statsutskottets för— slag. Däremot biföll den utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning av läroböckernas förbilligande (ett upprepande av skrivelsen från 1930 års riksdag).

Fortsatt utredning i granskningsfrågan fö— retogs av en av ledamöterna i föregående utredning, Nils Forssell (1936 års utred- ningsman). Denne föreslog 1937 i prome— morian Utredning och förslag rörande sär- skild granskning av läroböcker en kompro- misslösning: granskningsnämndens beslut skulle underställas SÖ:s prövning. Om SÖ inte godkände nämndens beslut skulle frå- gan hänskjutas till Kungl. Maj:ts avgörande. Företrädare för det allmänna borde tillför- säkras majoritet i nämnden. Regeringen och 1938 års riksdag godtog förslaget och sta- tens läroboksnämnd inrättades.

Med anledning av två motioner anhöll 1945 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t om utredning angående åtgärder för att åstadkomma en förbättring och modernise- ring av läroböckerna samt ett förbilligande av dessa och annan skolmateriel, varvid även möjligheten att skapa ett statligt för- lag borde tas upp till prövning. 1945 års lärobokskommitté tillsattes. Dess betänkan- de Granskning och antagning av läroböcker

(SOU 1947: 51) låg till grund för 1948 års riksdags beslut att läroboksnämndens beslut inte längre skulle underställas SÖ, att SÖ i stället skulle vara representerad i nämn— den och att SÖ skulle granska åskådnings— materiel såsom kartor, planscher, skiopti- konbilder, instrument och modeller. Utred- ningens förslag att även yrkesutbildningens läroböcker skulle granskas hade avvisats i propositionen. Läroboksnämndens uppgifter inskränktes beträffande s. k. bredvidläsnings— böcker till att upprätta förteckning över lämpliga sådana. Nämnden har senare av- lastats denna uppgift. Vissa ytterligare mind- re förändringar har vidtagits, bl.a. har i nämnden insatts en tryckerisakkunnig leda- mot.

Lärobokskommittén hade även framhållit att granskningsuppgiften inte borde vara av enbart negativ karaktär. Nämnden borde vidta även positiva åtgärder, som att följa den psykologiska forskningen och utveck- lingen på olika ämnesområden, hämta nya uppslag från utlandet, köpa in läroböcker från andra länder, ha en rådgivande funk- tion på det principiella planet gentemot för- fattare och förlag, ta initiativet till nya läro- böcker genom att anmoda lämpliga perso- ner att författa eller omarbeta läroböcker, i enstaka fall utlysa pristävlingar och anta böcker till praktisk prövning.

Departementschefen framhöll i proposi- tionen om läroboksnämnden att flera av de förslagna åtgärderna skulle kunna vara av värde men förelade inte riksdagen några konkreta förslag. Han ansåg att SÖ borde ha rätt att i undervisningen låta pröva böc- ker innan de granskats av läroboksnämnden. Genom ändring av granskningskungörelsen (se 6.1.2) fick SÖ och nämnden 1948 rätt att tillämpa praktisk prövning för läroböcker innan de granskats och förts upp på läro- boksförteckningen.

1957 års skolberedning avlämnade som tidigare nämnts ett särskilt betänkande i lä- romedelsfrågoma, Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961: 17). Beredningen föreslog i det- ta betänkande och i huvudbetänkandet Grundskolan (SOU 1961: 30) att frågan om läroboksgranskningen borde tas upp till be-

handling i annat sammanhang. Beredningen ansåg dessutom bl.a. att de granskare som anlitades av de båda dåvarande överstyrel- serna och av nämnden borde kallas till ge- mensamma överläggningar. Vidare före- slogs en omarbetning av instruktionen för nämnden och en ökning av dennas resurser.

I prop. 1962: 54 angående reformering av den obligatoriska skolan m. m. anslöt sig chefen för ecklesiastikdepartementet i det stora hela till skolberedningens uppfattning i läromedelsfrågan, men underströk med ännu större skärpa än beredningen betydel- sen av god tillgång på väl utprövade och ändamålsenliga läromedel. Han framhöll att en förutsättningslös omprövning av nämn- dens verksamhet och uppgifter på längre sikt tedde sig nödvändig av flera orsaker, dels tillkomsten av hjälpmedelscentralema (se 5.5), dels förändringen i begreppet läro- plan, varigenom den för läroboksgransk- ningen viktiga termen kursplan blev mind— re entydig än förr, dels utvecklingen mot en samordning mellan läroböcker i tradi- tionell mening och andra hjälpmedel till s.k. lärobokspaket, dels slutligen det ökade behovet av samverkan och samordning mel- lan på skilda håll förekommande gransk— ning. I propositionen ansågs det emellertid inte lämpligt att ta upp frågan om en mer genomgripande översyn av statens läroboks- nämnd till närmare övervägande förrän yt- terligare erfarenheter vunnits. Däremot för- ordades en mera temporär översyn av gäl- lande föreskrifter för läroboksnämnden.

Även 1960 års gymnasieutredning tog upp granskningsfrågorna (SOU 1963: 42 Ett nytt gymnasium). Utredningen begränsade sig dock till att registrera en rad problem och hänvisade till departementschefens ovan refererade uttalande.

1962 tillkallades två sakkunniga, riksdags- mannen Hilding Johansson och undervis- ningsrådet Ragnar Israelsson, för att i sam- råd med SÖ och läroboksnämnden företa den i prop. 1962: 54 förutskickade, omedel- bart erforderliga översynen av gällande före- skrifter för läroboksnämnden. Enligt direk- tiven skulle denna utredning avse endast den del av läromedelsområdet som läroböc-

kerna utgör och ha som förutsättning ett bibehållande av läroboksnämnden och dess granskningsverksamhet. Målet för den ak- tuella översynen skulle emellertid inte bara vara att från rent formella synpunkter an- passa utformningen av gällande bestämmel- ser till de nya organisatoriska dragen i skol- situationen. Nämnden borde också ges bästa möjliga förutsättningar att inom sitt område verka för förnyelse av skolans inre arbete i enlighet med grundskolereformens intentio- ner.

Det gällde bl.a. att i viss mån avväga nämndens och andra instansers uppgifter på hjälpmedelsområdet så, att å ena sidan hela fältet skulle bli täckt på ett tillfreds— ställande sätt och å andra sidan inte några besvärande kompetensproblem skulle uppstå under den närmaste utvecklingsperioden. Särskilt borde möjligheterna till ökad sam- verkan och samordning mellan nämnden och SÖ undersökas. Bland de mera detalje- rade spörsmål som skulle uppmärksammas kan nämnas frågan om vilka skolformer som borde hänvisas till att använda läro- böcker som nämnden uppfört på sin läro- boksförteckning varvid särskilt den nya fackskolan skulle beaktas — samt frågan om nämndens sammansättning.

Utredningsmännen framlade 1963 sina förslag i betänkandet Statens läroboksnämnd (stencil). Bland förslagen kan nämnas föl- jande. Granskningsförfarandet borde ut- sträckas att omfatta läroböcker för samtliga studievägar inom fackskola och gymna- sium. I de fall då en lärobok tillsammans med andra hjälpmedel bildar en enhet före- slogs att lärobok liksom bredvidläsnings- och övningsböcker skulle granskas av nämnden, medan i fråga om övriga hjälpmedel nämn— den skulle rådfråga SÖ. I fråga om gransk- ningsnormerna föreslogs också vissa tillägg och förändringar, såsom att nämnden vid granskningsarbetet borde beakta läroböcker- nas underlättande av ett individualiserande och aktiverande arbetssätt, att däri medde- lade fakta återger aktuella förhållanden samt att illustrationerna har en pedagogisk funktion. De sakkunniga föreslog också att läroboksnämndens rätt att praktiskt pröva

en lärobok i fortsättningen skulle tillkom- ma enbart SÖ. Vidare förordades vissa för- ändringar i nämndens sammansättning samt en förstärkning av dess kansli.

I remissyttrandena över betänkandet framhölls bl.a. att förslaget inte gått till- räckligt långt med hänsyn till utvecklingen. Läroboksnämnden själv ansåg att förslaget borde betraktas som ett provisorium. Stats- utskottet framhöll 1964 bl. a. att det i lik- het med läroboksnämnden ansåg att den av departementschefen tidigare (1962) före- slagna förutsättningslösa utredningen av granskningsorganisationen (se ovan) skynd- samt borde företas. Utskottet erinrade om den kritik som i flera sammanhang riktats mot nämndens granskning.

I prop. I964:171 angående reformering av de gymnasiala skolorna m. m. aviserade departementschefen tillsättandet av en kom- mitté för den omprövning av läroboksnämn- dens verksamhet och uppgifter som han be- rört i prOp. 1962: 54 (se ovan). Denna kom- mitté blev läromedelsutredningen.

Läroboksnämndens granskning har inte omfattat yrkesutbildningens läroböcker. En statlig granskning av dessa har dock existe- rat. Överstyrelsen för yrkesutbildning (K ÖY) började snart efter sin tillkomst 1943 att granska läroböcker och kompendier för yr- kesundervisningen. Verksamheten fick en större omfattning då en särskild byrå för frågor rörande lärarutbildning och lärome- del inrättades 1949. Då började man att upprätta en förteckning över läromedel. Verksamheten upphörde då KÖY 1964 sam- manslogs med SÖ.

6.1.2. Läroboksnämndens uppgifter

Läroboksnämndens verksamhet regleras i Kungl. Maj:ts kungörelse av den 30 juni 1948 (SFS 1948: 613 med senare ändring- ar). I 9 5 denna kungörelse anges nämn- dens sammansättning enligt följande: Läroboksnämnden består av åtta tills vi- dare för en tid av tre år förordnade ledamö— ter. Av ledamöterna förordnas sex av Kungl.

Maj:t och två av skolöverstyrelsen. Av de av Kungl. Maj:t utsedda ledamöterna skola tre re-

presentera de allmänna intressena, två vara lä- rare samt en vara sakkunnig i förlags- och tryckerifrågor. Av lärarna skall den ene före- träda den lägre undervisningen (folkskola, fort- sättningsskola, försöksskolans låg- och mellan— stadium eller motsvarande) och den andre den högre undervisningen vid läroanstalter under överstyrelsens inseende. De två av överstyrel- sen utsedda ledamöterna skola på motsvarande sätt representera olika stadier av undervisning- en. Bland de tre ledamöter, som representera de allmänna intressena, utser Kungl. Maj:t en att vara nämndens ordförande.

1 enahanda ordning, som i första styckets sägs, utses suppleanter för envar av ledamö- terna.

Enligt kungörelsen får i grundskolan och gymnasieskolan endast sådana läroböcker användas i undervisningen som finns upp— förda på av nämnden upprättad läroboks— förteckning (l 5). Undantagna är läroböc- ker för de ekonomiska och tekniska linjer- na i gymnasieskolan, som inte granskas av nämnden.

Med läroböcker avses i kungörelsen (1 5)

a) egentliga läroböcker i teoretiska läroämnen b) läseböcker för läsningens inlärande 1 års- kurserna 1—3 av de obligatoriska skolorna c) läroböcker i praktiska läroämnen, i yrkes- ämnen ochi övningsämnen

d) ordböcker och ordlistor

e) översättningsövningar

f) textböcker i främmande levande språk

g) kartböcker

h) räkne- och andra tabeller

i) arbetsanvisningar med kartor, illustrationer sifferuppgifter eller utförligare text

j) föreskrifter för välskrivning och textning

k) sångböcker.

S.k bredvidläsningslitteratur granskas allt- så inte av nämnden.

Vid granskningen skall följande särskilt iakttas (4 5):

a) att läroboken, vad angår papper, tryck och format samt bandets beskaffenhet och kva- litet, lämpar sig för det avsedda ändamålet;

b) att lärobokens typografiska uppställning, illustrationsmaterial och stilsorter uppfylla de anspråk, som skäligen kunna ställas i såväl oftalmologiskt som psykologiskt, pedagogiskt och estetiskt avseende;

c) att lärobokens innehåll står i överensstäm- melse med gällande undervisningsplaner eller kursföreskrifter;

d) att överensstämmelse i huvudsak råder

mellan de kursmoment, som i läroboken be- handlas och dem, som är föreskrivna för de klasser eller stadier, för vilka läroboken är avsedd;

e) att eventuellt förekommande illustrations- material ansluter sig till de kursmoment, det avser att belysa;

f) att lärobokens innehåll är objektivt och vederhäftigt och såvitt möjligt överensstämman- de med den vetenskapliga och pedagogiska ut- vecklingen på ifrågavarande område;

g) att läroboken såväl i fråga om innehåll som i språkligt och formellt hänseende är läm- pad efter lärjungarnas ålder och mognad;

11) att lärobokens pris är skäligt samt

i) att läroboken är av behovet påkallad och i väsentliga avseenden utgör en självständig in- sats på det pedagogiska området.

I 2 5 i kungörelsen sägs bl. a.: »Genom lämpliga åtgärder bör nämnden främja till- komsten av goda läroböcker samt bör med uppmärksamhet följa utvecklingen på läro- boksområdet i utlandet». Nämndens insat- ser på det sistnämnda området synes ha va- rit av ringa omfattning. Beträffande den förstnämnda frågan har nämnden på flera sätt sökt påverka läroboksutvecklingen. Nämnden har bl. a. i cirkulärskrivelser till skolboksförlagen framfört synpunkter på lä- roböckernas principiella uppläggning m. m., tillsatt granskargrupper och anordnat över- läggningar med granskare och förlag.

Genom nämndens försorg skall den ovan nämnda läroboksförteckningen tryckas och ges ut (8 5). Nämndens beslut publiceras fortlöpande i Aktuellt från SÖ. (Jfr 5.4.)

6.1.3. Läroboksnämndens verksamhet H andläggningsrutin

I detta avsnitt beskrivs rutinerna för läro— boksnämndens handläggning av gransk- ningsärendena.

Ett förlag eller en utgivare av böcker på eget förlag sänder in ansökan om att få viss lärobok uppförd på den i det föregåen- de berörda läroboksförteckningen. Till an- sökan skall vara fogade 15 exemplar av bo- ken i fråga, i ombrutet korrektur eller fär- digställd, samt granskningsavgift, f.n. 200 kr. per boktitel. Priskalkyl skall bifogas nya

böcker eller, om prisändring önskas, nya upplagor av äldre böcker.

Nämnden är inte skyldig att anlita grans— kare utanför nämnden. I vissa fall, då det in- om nämnden finns ämnessakkunniga, sänds inlämnade böcker inte ut till granskare. I regel granskas emellertid en till nämnden inlämnad bok av en särskild ämnessakkun- nig, vanligtvis en lärare som undervisar i skolformen, på stadiet och i ämnet i fråga. Förslag till lämpliga granskare får nämn- den bl. a. från SÖ. Som granskare används självfallet inte läroboksförfattare eller per- soner engagerade i förlagsarbete.

Till ledning för granskarna har nämnden utarbetat anvisningar som genom SÖ:s för- sorg kompletterats med synpunkter på be- dömningen av läroböckerna i de olika äm- nena. Det har däremot inte ansetts lämpligt att binda granskarna vid ett visst bedöm- ningsschema. Inom ramen för författningens bestämmelser och anvisningarna får de sak- kunniga själva utforma utlåtandena. Det är ett önskemål från nämnden att dessa ut- mynnar i en tillstyrkan eller ett avstyrkan- de.

En kopia av ett inkommet gransknings— utlåtande sänds numera omgående till ve- derbörande förlag. I granskningskungörelsen finns ingen replikrätt för förlagen inskri- ven, men enligt utbildad praxis får dessa yttra sig över avgivna utlåtanden. Förlagen utnyttjar denna möjlighet särskilt i de fall där granskaren har varit starkt negativ och inte tillstyrkt bokens uppförande på läro- boksförteckningen. Hinner förlaget inte inge yttrande före nämndsammanträdet bordläg- ger nämnden ärendet. Det är inte ovanligt att förlaget i stället för att avge yttrande omarbetar boken och sänder in nya kor- rekturexemplar, som alltså måste gå till ny granskning.

Böcker, granskarutlåtanden och eventuel— la andra aktuella handlingar sänds ut till nämndens ledamöter inför sammanträdena.

Om boken förs upp på läroboksförteck- ningen kan det eventuellt vara för använd- ning endast för viss tid eller under förut— sättningar att vissa korrigeringar görs. Om

boken inte förs upp på förteckningen an- ges orsaken härtill. Om förlag återkallat sin ansökan förs boken inte upp.

Bordläggning kan ske för att man vill bereda förlaget tillfälle till yttrande (t.ex. över granskarens negativa utlåtande) eller att komma in med saknad priskalkyl, att man vill fortsätta överläggning inom nämn- den, att man vill avvakta ytterligare gransk- ning av boken eller tillhörande arbetsbok eller att man vill bereda SÖ:s representanter i nämnden tillfälle till samråd med SÖ.

Bordläggning för förnyad granskning fö- rekommer när granskaren avstyrkt uppfö- rande eller då annan uppfattning än den granskaren uttryckt råder inom nämnden. Att mer än två granskningar förekommer är ovanligt.

Nämndens beslut meddelas omgående för- lagen. Vederbörande förlag har författnings- enligt rätt att inom 30 dagar anföra be- svär över nämndens beslut hos Kungl. Maj:t.

Nämnden kan besluta att en ny lärobok skall bli föremål för praktisk prövning in- nan beslut fattas om dess uppförande på läroboksförteckningen.

Sådan prövning skall begränsas till viss tid och verkställas i enlighet med nämndens an- visningar. Efter framställning från nämnden skall skolöverstyrelsen bestämma till vilken sko- la prövningen skall förläggas och vilka lärare som skola deltaga däri. (5 5 granskningskungö- relsen)

Denna praktiska prövning innebär att lä- roböckerna i fråga används i undervisning- en utan att vara uppförda på läroboksför- teckningen. Vederbörande lärare avger ut- låtande om böckerna till nämnden. Nämn- dens verksamhet med praktisk prövning re- dovisas i 7.1.1.

Nuvarande verksamhet

Omfattningen av läroboksnämndens verk- samhet har successivt ökat under de senas— te åren. Antalet slutbehandlade läroboks- ärenden i medeltal per år var för följande femårsperioder:

1949/50—1953/54 167 1954/55—1958/59 280

1959/60—1963/64 484 1964/65—1968/69 543.

Under budgetåret 1970/71 handlade nämnden 826 ärenden. 715 boktitlar upp- fördes på läroboksförteckningen. Till prak- tisk prövning (se nedan) antogs 1970/71 ca 310 titlar.

Den kraftigt ökade arbetsmängden för nämnden under 1960-talet har berott på skolreformerna. Nämnden beräknar att den fortsatta revisionen av grundskolan kommer att kräva omfattande arbetsinsatser i fråga om läroboksgranskning.

Under budgetåret 1972/73 kommer nämn- dens arbete enligt dess petita för detta bud- getår att i huvudsak omfatta

a) granskning av förlagens komplette- ringsproduktion av läroböcker för gymna- sieskolan

b) granskning av nya upplagor av läro- böcker för gymnasieskolan

c) granskning av läroböcker som är ny- skrivna enligt eller anpassade till revidera- de läroplanen för grundskolan

d) granskning av läroböcker efter utgång- en av medgiven förlängd praktisk prövning

e) systematiserad och förstärkt granskning av läroböcker i vissa ämnen och ämnes- grupper genom experter eller granskargrup- per

f) omgranskning av vissa med tidsbe- gränsning på förteckningen uppförda läro- böcker i nykonstruerade ämnen

g) utgallring efter föregående granskning av läroböcker som blivit föråldrade.

Nämnden har i nämnda petita framhållit att många läroböcker är av den arten att en grupp experter måste anlitas för att lärobo- kens lämplighet skall kunna bedömas. Detta har, enligt nämnden, gällt och gäller även framdeles böcker för gymnasieskolan, i t. ex. ämnena samhällskunskap och naturkunskap.

Nämnden räknar i sina petita med ökade utgifter för sin verksamhet. Som orsaker har nämnden angett följande:

1. Den pedagogiska utvecklingen har upp- löst läroboksbegreppet. Läroboken har omvand- lats till faktabok eller textbok i ett läromedels- paket (studiematerialsats) som innehåller flera

för eleverna avsedda komponenter. Antalet granskningspliktiga läromedel har härigenom ökat kraftigt.

2. Förlagen har av produktionstekniska skäl ytterligare spaltat upp det läroboksersättande undervisningsmaterialet. Omfattningen av den— na uppdelning i småhäften är inte ringa. Även härigenom ökar antalet granskningspliktiga lä- romedel.

Nämnden ser utgiftsökningen som en följd av revisionen av grundskolans läro—

plan.

Kritik mot nämnden

En verksamhet som läroboksnämndens har givetvis inte undgått kritik. De författare och förlag som inte har fått sina verk upp- förda på läroboksförteckningen har ofta rea- gerat negativt. Nämnden har ibland ankla— gats för att ha intagit skiftande inställning- ar i principiella frågor. Nämnden har dock framhållit att den är noga med att i alla pedagogiska frågor av principiell innebörd inhämta SÖ:s uppfattning. Vidare har häv- dats att läroboksgranskningen hämmar den pedagogiska utvecklingen genom att förfat- tare och förlag inte vågar införa nya idéer och metoder. Förseningar av skolboksleve- ransema har stundom sagts bero på nämn- dens »långsamma behandling». Utredningen vill i detta sammanhang hänvisa till sitt be- tänkande Skolboksleveranser (SOU 1968: 14).

Från förlagshåll har man även anmärkt på att i regel endast en ämnesgranskare utanför nämnden studerar en bok innan nämnden behandlar den. Nämndens beslut blir, säger kritiken, därmed i praktiken be- roende av en person. På detta har nämn- den svarat bl. a. att ledamöterna själva lä- ser samtliga inlämnade böcker och bedö- mer dessa självständigt gentemot ämnes- granskarnas utlåtanden. I tveksamma fall brukar boken i fråga gå till förnyad gransk- ning av ny granskare.

Vissa organisationer och opinionsgrupper har å andra sidan ansett att nämnden inta— git en för generös hållning vid granskning- en. I flera fall, bl.a. i riksdagsmotioner, har krävts att nämndens granskning skall

omfatta alla informationsbärande lärome— del för skolväsendet. Flera debatter har förts i pressen rörande läroböckernas inne— håll och nämndens granskning.

I detta sammanhang bör påpekas att de- batten om läroboksnämndens granskning i flera fall snarast rört läroplanens innehåll. Man har, särskilt när det gäller undervis— ningen i religionskunskap och sexualfrågor, krävt att vissa läromedel inte skall få an- vändas eller att undervisningen skall ha en viss inriktning.

Sveriges elevers centralorganisation (SECO) framlade 1963 en undersökning av hur Moralisk upprustning (MRA), ateismen och sexuallivet behandlades i läroböckerna i kristendomskunskap. Undersökningen var kritisk mot de behandlade böckerna. Två anmälningar till justitieombudsmannen (JO) gjordes avseende läroboksnämndens gransk- ning av kristendomsböckerna. JO framhöll i sitt utlåtande 1965 bl. a.:

Såsom nämnden angivit är det en delikat uppgift att i tveksamma fall välja mellan att godkänna eller helt underkänna en lärobok . . . jag . . . vill understryka vikten av att läroboks- nämnden vid sin bedömning av läroböcker i kristendom i större utsträckning än som hit- tills synes ha skett beaktar vad i läroplanen finnes angivet rörande objektivitetskravet.

Med hänvisning till bl. a. tillsättandet av nedan nämnda granskargrupp fann IO dock inte anledning att föreslå något särskilt in- gripande.

Åtgärder för att förbättra granskningen

Läroboksnämnden har vidtagit flera åtgär- der för att förbättra granskningsverksamhe- ten.

Alltsedan verksamhetsåret 1962/63 har nämnden i samarbete med SÖ fortlöpande informerat sina granskare om aktuella frå- gor. Detta har skett vid årliga konferenser mellan SÖ, nämnden och granskarna. Som ovan nämnts har nämnden även utgett an- visningar för granskningen.

Speciella granskargrupper för olika äm- nen har tillsatts. 1965 tillsatte nämnden en särskild granskargrupp för grundskolans

(Lgr 62) läroböcker i religionskunskap. Gruppen avslutade sitt arbete under budget- året 1969/70 och sammanfattade sina syn- punkter i promemorian Vilka krav har man rätt att ställa på läroböcker i religionskun- skap för grundskolan? (se bilaga 8).

Nämnden tillsatte även granskargrupper för dåvarande gymnasiets läroböcker i filo- sofi, historia och religionskunskap. Deras arbete avslutades under verksamhetsåret 1970/71.

Nämnden- har i sina petita för bud- getåret 1972/ 73 begärt medel för åtminstone två expertgrupper som skall granska i vil- ken utsträckning de grundläggande synsät- ten i Lgr 69 präglar läromedlen. Därvid skall objektivitetskravet, könsrollsfördomar- na, den internationella orienteringen samt frågor om tolerans, samverkan och likabe- rättigande mellan människorna beaktas.

6.2. Övrig granskning

6.2.1. KÖY:s och 8025 granskning av AV-läromedel

Frågan om granskning av AV-läromedel har vid flera tillfällen aktualiserats. Bl. a. 1940 års Skolutredning uppmärksammade undervisningsfilmen. 1946 års skolkommis- sion (ordförande var först dåvarande eckle- siastikministern Tage Erlander, senare den- nes efterträdare Josef Wejne) underströk i betänkandet Förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling (SOU 1948: 27) undervisningsfilmens stora an- användbarhet på alla åldersstadier i alla skolformer och inom praktiskt taget alla ämnesområden. Kommissionen ansåg att det var angeläget att skapa ett granskningsin- strument som garanterade att endast från pedagogisk synpunkt värdefull film kom till användning i undervisningen.

Redan 1949 påbörjade dåvarande KÖY en fortlöpande inventering och granskning av sådan svensk och utländsk film— och bildbandsmateriel som kunde tänkas kom— ma till användning inom yrkesundervisning- en. Under åren 1949—1958 granskades ca

2 500 filmer och bildband från såväl inne- hållsmässig som pedagogisk synpunkt. Verk— samheten upphörde tillsammans med KÖY 1964.

SÖ anställde 1953 en filmkonsulent. En av dennes viktigaste uppgifter var att grans- ka och förteckna film m.m. Förutom film- konsulenten anlitades SÖ:s ämneskonsulen— ter och experter samt ett antal lärare från skilda skolformer. Över 1 000 filmer grans— kades, därav ca 600 i geografi och ca 300 i naturkunskap (biologi). Varje film grans- kades i regel av två personer med lärarut- bildning och erfarenhet av de skolstadier som filmen var avsedd för.

Vid bedömningen av undervisningsfilm uppmärksammades filmernas tekniska egen- skaper, pedagogiska lämplighet samt det sakliga innehållet. Bl.a. tog man ställning till om filmerna var fria från otillbörlig propaganda eller reklam. Senare utökades granskningen till att omfatta även bildserier.

1957 års skolberedning föreslog i betän- kandet Hjälpmedel i skolarbetet (SOU 1961: 17) en intensifierad granskning av AV-läro- medel som även skulle omfatta ljudband och grammofonskivor m. m. En sådan verk- samhet pågick en kort tid varefter SÖ be- slöt att upphöra med granskning av AV- läromedel inkl. film i och med utgången av budgetåret 1962/ 63.

6.2.2. SÖ:s granskning av programmerat material

Dåvarande SÖ och KÖY bemyndigades av Kungl. Maj:t den 5 augusti 1963 att tills vidare dels fastställa normer som bör iakt- tas vid utformning och utvärdering av pro- gram, avsedda att användas vid program- merad undervisning, dels granska färdig- ställda program och därvid avge utlåtande angående programmens lämplighet för an- vändning i undervisningen samt dels också granska utformningen av s.k. inlärnings— maskiner och därvid avge utlåtande angåen- de deras lämplighet för användning i un- dervisningen. Med anledning härav lät de båda överstyrelserna gemensamt utforma provisoriska anvisningar för framställning

och granskning av programmerad inlärnings- materiel m. m.

Den programmerade undervisningen kän- netecknas främst av att eleven använder ett material där studiegången anges noggrant steg för steg. Med programmerat material avses (enligt SÖ:s provisoriska anvisningar för framställning och granskning av pro- grammerad inlärningsmateriel m.m. den 29 juni 1964, som fortfarande gäller) inlär- ningsmateriel som vid konstruktionen ut- prövats systematiskt, bl.a. genom att man inhämtat empiriska data om elevers och lärares reaktioner på materielen. I regel skall programmerad inlärningsmateriel utmärkas av följande grundkvaliteter:

a) lärogången skall vara uppbyggd i op— timalt avpassade steg

b) den skall ha en med hänsyn till stof- fets karaktär systematiskt uppbyggnad

c) den skall innehålla såväl informativa data som instruktioner om elevens fortsat- ta arbete med materialet så att detta kan användas i princip utan att någon lärare ingriper (Självinstruerande)

d) den skall även tillhandahålla svar på uppgifter eller frågor som ställs (självkon— trollerande).

SÖ:s förteckning över godkända program- merade kurser upptog hösten 1970 nära 40 titlar. Ett 30-tal av dem var gjorda för användning i grundskolan, de övriga i gym- nasieskolan. Program för matematik och naturvetenskapliga ämnen dominerade.

6.2.3. SÖ:s granskning av studiemateriel för studiecirklar med tilläggsbidrag

Enligt bestämmelserna om statsbidrag till folkbildningsarbetet utgår fr. o. m. den 1 juli 1970 ett tilläggsbidrag för allmänna studie- cirklar i svenska, engelska, matematik och samhällskunskap som i huvudsak motsvarar utbildning enligt Lgr 69. Den studiemateriel som används i dessa cirklar skall vara god- känd av SÖ. En särskild av SÖ (folkbild- ningsbyrån) tillsatt arbetsgrupp granskar stu- diemateriel och föreslår godkännande för tilläggsbidrag. Granskningen avser materia-

lets innehålls- och nivåmässiga anknytning till läroplanen.

6.2.4. SÖ:s granskning av läromedel i svenska för vuxna invandrare

Budgetåret 1965/66 började man ge stats— bidrag till studiecirklar i svenska för in- vandrare. För att garantera att man i denna undervisning använder lämpliga läromedel har SÖ beslutat, att fr.o.m. den 1 juli 1968 får i statsbidragsberättigade studiecirklar för vuxna invandrare endast sådan studiemate— riel användas, som godkänts av den av Folk- bildningsförbundets pedagogiska nämnd till- satta arbetsgruppen för granskning av läro— medel för vuxna invandrare. I mer avance- rade cirklar kan dock enligt gransknings- gruppens medgivande även annan materiel få användas.

En förteckning över av granskningsgrup- pen godkända läromedel i svenska samman- ställdes 1968 och kommer i ny komplette- rad upplaga att utges av SÖ, folkbildnings- byrån, inom kort. Granskningsarbetet har utförts av personer med kvalificerad språk- utbildning och med ingående erfarenhet av invandrarundervisning.

6.2.5. Lantbruksstyrelsens och skogs- styrelsens granskning

Tidigare granskade lantbruksstyrelsen böc- ker avsedda för lantbruks-, lanthushålls- och trädgårdsutbildningarna och beslöt vilka kunde anses lämpliga som kursböcker resp. bredvidläsningslitteratur. Skogsstyrelsen har utfört en motsvarande granskning avseende vissa delar av skogsutbildningen. Fr.o.m. den 1 juli 1971 lyder de berörda utbild- ningarna under SÖ och granskningsverksam- heten i fråga kommer eventuellt att upp- höra.

6.3. Granskning i andra länder

Förekomsten av statliga granskningsorgan i olika länder är starkt beroende på graden av centralism i reSp. lands styrelseskick. Så- lunda är de östeuropeiska staternas läro-

medelsproduktion i regel helt förlagd till statligt ägda företag, varför man där kan kontrollera exempelvis läroböckernas inne- håll redan på produktionsstadiet. I övriga länder förekommer mycket varierande for- mer av granskning. Kortfattat återges här förhållandena i några västeuropeiska länder.

I Finland kontrollerar de centrala skol- myndigneterna Skolstyrelsen och yrkesut— bildningsstyrelsen skolboksutgivningen. I särskild katalog publiceras prövade och god- kända läroböcker. Granskningen utförs när böckerna presenteras i sin första upplaga. Sedan 1965 gäller godkännandet för tre år i taget. Varje förändrad upplaga skall god- kännas. En lärobokskommission har i ett betänkande föreslagit att skolstyrelsens for- mella godkännande av läroböcker slopas och att denna åtgärd i stället skall ske lo- kalt i samband med fastställande av den års- anmälan som hör till undervisningsplanen.

Alla läroböcker för grundskola och gym- nasium i Norge måste vara godkända av kyrko— och undervisningsdepartementet. Sär- skilt uppmärksammas böckernas följsamhet i förhållande till gällande läroplaner. De godkänns för fem år i taget. Arbetsböcker, tilläggshäften, övningsböcker och lärarhand- ledningar behöver inte godkännas.

Läroböckerna överlämnas vanligen till granskning under produktionen. Oftast sker detta på korrekturstadiet, men granskning- en kan även ske i manuskript.

Andelen godkända läroböcker är mycket liten.

Fr. o. m. 1970 föreligger rätt att överkla— ga ett beslut i en läroboksfråga. Något så- dant fall har ännu inte förekommit. Det kan tilläggas att reglerna för godkännande av läroböcker är under debatt och det vän- tas att de kommer att revideras bl. a. med hänsyn till utvecklingen på läromedelsom- rådet.

I Danmark görs valet av läroböcker i folkskolan av de enskilda lärarna, eventuellt av kommunen. I Köpenhamn skall läro- böckerna vara godkända av styrelsen för stadens skolväsen.

I Island ges alla läroböcker ut eller distri— bueras av det statliga läroboksförlaget. Den

centrala skolmyndigheter godkänner de böc- ker som skall användas i folkskolan och skolpliktig del av realskolan — tre år. I re- gel finns endast en eller ett par läroböcker i varje ämne. I gymnasiet är variationen något större. (I isländskt utbildningsväsen- de används inte sällan för Island tillrätta- lagda läroböcker från bl.a, Danmark och Sverige.)

Storbritannien har inte något gransknings- organ för läromedel men har å andra si- dan särpräglade inköpsförhållanden i de oli- ka kommunerna. Skolmaterial av alla slag kontrakteras ofta av kommunerna, ibland direkt med producenterna, i regel med nå- got av de stora School Supplyfirmorna. Kommunen anslår ett belopp för lärome- delsinköp. Skolstyrelsen och skolledare för- delar anslaget på olika behov. Efter central bearbetning resulterar förslaget slutligen i ett »supply-contract» och leverans.

I Tyska förbundsrepubliken avgör delsta- ternas centrala skolrnyndigheter vilka läro- medel som får användas. Vid bedömningen tar man hänsyn till om läromedlet i fråga överensstämmer med författningens princi- per och med läroplanen. Följande pedago- giska institut medverkar i skolboksframställ- ningen: Internationales Schulbuchinstitut i Braunschweig, Bayerisches Staatsinstitut fiir Gymnasialpädagogik i Miinchen och In- stitut fiir die Pädagogik der Naturwissen— schaften i Kiel.

I Frankrike är böckerna inte underkasta- de någon förhandsgranskning, men i vissa större städer och departement (län) upprät- tas listor på godkända böcker. Beträffande övriga läromedel finns däremot en mycket omfattande granskningsverksamhet för att bl. a. säkerställa en viss kvalitet på läro- medlen.

Ett tiotal kommittéer är f.n. i verksam- het inom granskningsväsendet, nämligen bl.a. förskolekommittén, folkskolekommit- tén, kommittén för högre skolor specialise- rad på ämne, handikappkommittén, bok- och publikationskommittén. AV-kommittén, inredningskommittén, programkommittén för radio och tv, leksakskommittén och in- formationskommittén. Ledamöterna utses av

Vissa läromedel skall förses med tekniska specifikationer. Dessa skall överensstämma med vissa normer. Detta gäller inredning, AV-läromedel, vetenskaplig apparatur och materiel, fysikapparatur samt maskiner och verktyg till yrkesutbildningen. Materiallistor med godkända läromedel fastställs av un- dervisningsministeriet efter förslag från kommittéerna. Undervisningsanstalterna får inte statsanslag till andra läromedel än dem som medtagits på listorna.

Österrike har ett relativt rigoröst gransk- ningssystem. Manus _ ibland också spalt- korrektur, ombrutet korrektur eller i säll- synta fall även färdiga böcker granskas av två eller tre experter utsedda av under- visningsministeriet. Experterna är i regel ak- tiva lärare. Granskningshonorar betalas av resp. förlag. Granskningen inriktas på äm- nes- och sakriktighet, överensstämmelse med läroplanen, språkriktighet eller samhällsve- tenskaplig lämplighet.

I Italien lämnas primärskolans skolböcker i fem exemplar per bok till en avdelning inom undervisningsministeriet för gransk- ning. Det händer ytterst sällan att en skol- bok blir förbjuden. Man kontrollerar inne- hållet som måste följa uppgjorda kursplaner. Material och papper måste vidare uppfylla vissa kvalitetskrav. Typografi, bokens om- fång m. m. granskas Också.

Primärskolans skolbokspriser måste god— kännas av ministeriet, som även bestämmer priset på sekundärskolans böcker. Priset på skolböcker i tekniska ämnen fastställs ock- så av ministeriet. I detta fall presenterar för- läggaren en provbok med illustrationer och text samt prov på papper.

Undervisningsministeriet kontrollerar att skolorna endast använder godkända skol- böcker.

6.4. Utredningens överväganden och förslag 6.4.1 Allmänna utgångspunkter

Med granskning avser läromedelsutredning- en en bedömning av att de informationsbä- rande komponenterna i ett läromedel upp-

fyller vissa krav. För grundskolan och gym- nasieskolan finns dessa krav preciserade i läroplanerna (Lgr 69 resp. Lgy 70).

Den eftergymnasiala utbildningen berörs i enlighet med utredningens direktiv inte av förslagen i detta avsnitt.

Utredningen anser, som framhållits i 4.2.1, att ansvaret för valet av läromedel beträffande grundskola och gymnasieskola bör ligga hos skolstyrelsen (motsvarande). Som en konsekvens av det lokala ansvaret bör enligt utredningens uppfattning alla for- mer av central granskning vara av informa- tiv karaktär och inte förhindra huvudmän- nen, prirnärkommuner och landsting, att fritt välja läromedel inom ramen för gäl- lande författningar och läroplaner.

En förutsättning för att ansvaret för valet av alla slags läromedel skall kunna ligga hos skolstyrelsen är att kommunerna får till— gång till en väsentligt förbättrad informa- tion om de läromedel som finns på mark- naden och om dessa läromedels pedagogiska egenskaper. Genom en förbättrad informa- tion bör det vara möjligt att öka konsu- mentmedvetandet. Detta bör i sin tur kun— na få gynnsamma verkningar över hela läromedelsområdet, från produktion till konsumtion.

I kap. 5 har läromedelsutredningen analy- serat kraven på en effektiv läromedelsinfor- mation och lagt fram förslag till informatio— nens organisation. Utredningen föreslår att ett särskilt informationsföretag gemensamt ägt av staten, kommunerna och producen- terna inrättas med uppgift att svara för en samlad information om olika slags lärome- del. Informationen bör omfatta bl. a. teknis- ka data, dvs. uppgifter om läromedels titel, författare, användningsområde, pris etc. Så- dana uppgifter bör vederbörande producent lämna då ett läromedel inregistreras. Beträf- fande läromedlets användningsområde är det viktigt att producenten noga anger för vilket eller vilka av läroplanens kursmoment läromedlet är avsett och beträffande arbets- områdesmaterial o.d. hur många lektions- timmars undervisning läromedlet täcker. Som utredningen framhållit i kap. 5 krävs vidare en förbättrad information i fråga om

kvalitativa data, dvs. resultat av prövningar, bedömningar av läromedlets ämnes- och metodriktighet, objektivitet etc.

Beträffande frågor om läromedlens pris hänvisas till kap. 8.

I kap. 7 föreslår utredningen en rutin för praktisk prövning av centrala läromedel för grundskola och gymnasieskola. Förslaget till rutin bygger på erfarenheterna från den för- söksverksamhet som letts av en forskar- grupp vid den pedagogiska institutionen vid universitetet i Göteborg. Ett genomföran- de av utredningens förslag torde ge goda förutsättningar för en fyllig information om hur centrala läromedel fungerar i undervis- ningen.

I sin slutrapport (bilaga 5) framhåller forskargruppen bl. a. följande:

»Systemet utgår från läroplanerna för grundskolan, gymnasiet och fackskolan och avser att ge information om i vilken ut- sträckning respektive läromedel ger förut- sättningar att bedriva en undervisning som är i överensstämmelse med läroplanen och de i denna uttryckta intentionerna för sko- lans verksamhet.»

Ett slags läroplansöverensstämmelse är att ett läromedel ansluter till läroplanernas mål och riktlinjer. Utredningen anser det vara en angelägen uppgift för SÖ att på olika sätt söka precisera läroplanernas övergripan- de mål. Detta bör vara till fördel för både läromedelsproduktionen och lärarnas under- visningsplanering.

I samband med läromedelsutredningens försöksverksamhet har det kunnat konstate- ras att den bedömning som lärare och ele- ver gjort av läromedel givit otillräcklig in- formation om läromedlens objektivitet. Som utredningen återkommer till i det följande är därför särskilda åtgärder nödvändiga för att förse kommuner m.fl. med information i detta avseende. Utredningen anser det med tanke på frågans vikt nödvändigt att här närmare behandla innebörden av objektivi- tetsbegreppet.

, Objektivitet &

Å Saklighet I

| | |

' Opartiskhet »

Sanning !

Relevans ' ' Balans | )

Neutral presentation

Figur 6.1. Objektivitetskravets komponenter enligt Westerståhl.

6.4.2. Objektivitetsbegreppet

Både Lgr 69, avsnittet Undervisningens in- nehåll, och Lgy 70, avsnittet Undervisning, slår fast att »undervisningen skall vara ob- jektiv, dvs saklig och allsidig». I Lgr 69 sägs vidare:

Kravet på saklighet innebär först och främst, att endast sådana uttalanden som bedöms vara sanna eller som har hög grad av sannolikhet medtas i framställningen . . . Kravet på allsidig- het blir särskilt aktuellt, när det gäller att skildra livsåskådningar, ideologier, värderingar och över huvud taget kontroversiella synpunk- ter. Det är då angeläget, att olika uppfattningar balanseras mot varandra, att den ena inte fa- voriseras framför den andra, såvida inte läro- planens i demokratisk ordning fastställda mål och riktlinjer direkt anger, att vissa värderingar skall framhållas och främjas. Kravet på allsi- dighet innebär vidare att skolan under de nämn- da förutsättningarna skall förhålla sig neutral till det som skildras.

I läroplanerna konstateras att en absolut objektivitet vid behandlingen av värderings- frågor inte är möjlig att uppnå. Lgr 69 upp— märksammar i detta sammanhang frågan om den enskilde lärarens sätt att undervisa. I värderingsfrågor föreligger det ingen skyl- dighet för läraren att deklarera sin uppfatt— ning och heller inte att dölja den. Å andra sidan får läraren inte söka påverka eleven till ställningstaganden i viss riktning.

Hur objektivitetskravet beaktas vid den orienterande undervisningen framgår av lä- roplanens behandling av skilda ämnens kursplaner med anvisningar och kommen-

tarer. I Lgr 69 konstateras bl.a. att inom ämnen där estetiska frågor behandlas aktua- liseras objektivitetsproblemet när det gäl- ler att ta ställning till olika strömningar och smakriktningar.

Statens läroboksnämnd har i olika sam- manhang uppmärksammat objektivitetspro- blemet och tillsatt granskargrupper för olika ämnen (jfr 6.1.3). I bilaga 8 redovisas en rapport från en av läroboksnämnden tillsatt granskargrupp för ämnet religionskunskap. Utredningen redovisar också en undersök- ning som på nämndens uppdrag utförts vid statsvetenskapliga institutionen vid universi- tetet i Göteborg rörande innehållets objek- tivitet i historieböckerna för det nya gym- nasiet när det gäller modern historia (bila- ga 9).

I bilaga 6 återges en precisering av objek- tivitetsbegreppet som professor Jörgen Wes- terståhl gjort för läroboksnämndens räkning. Enligt Westerståhl kan objektivitetskravet delas upp på de komponenter som anges i figur 6.1. Westerståhls utgångspunkter är ra- diolagen och avtalet mellan staten och Sve- riges Radio.

Den forskargrupp som lett utredningens försöksverksamhet med praktisk prövning av läromedel gjorde som en del av sitt ar- bete vissa försök med objektivitetskriterier. I bilaga 7 återges en promemoria om dessa frågor utarbetad av forskargruppen. I pro- memorian refereras olika studier och dis- kussioner av objektivitetsproblemet (bl. a. Gunnar Myrdals synpunkter i boken Ob-

jektivitetsproblem i samhällsforskningen). Författarna sammanfattar Lgr 69:s åsik- ter om objektivitet sålunda:

a) Det finns en stor mängd åsikter, vilka sko- lan skall lära ut, och om vars sanning det inte råder någon oenighet.

b) Det finns en stor mängd åsikter, framför allt beträffande livsåskådningar, ideologier och värderingar, vars sanning det råder oenighet om. Vad gäller dessa skall skolan fastslå vissa saker, vilka alltså presenteras som »så här är det». Man kan uttrycka det så, att skolan slår fast en viss ram och säger att utanför den får (kan, skall) man inte gå.

c) Innanför denna ram skall undervisningen vara allsidig och ingen åsikt skall favorise- ras framför en annan.

Den fastslagna ramen kan dock få diskute- ras: »Det är därför väsentligt att även de för vårt samhälle gemensamma värderingarna ses som ett svar på de grundläggande frågorna och blir föremål för granskning och personligt an- svarsmedvetet ställningstagande. »

Författarna framhåller att problemen rö- rande objektivitet i läromedel visar stora paralleller med dem som gäller för Sveriges Radios programverksamhet. De har i en mo- dell angett komponenterna i objektivitetsbe- greppet enligt deras uppfattning, se figur 6.2. Författarna antar att denna modell all- mänt kan vara till hjälp vid en granskares bedömning av objektiviteten i framställning- en och tjäna som underlag för formulering av specifika frågor som kan ställas till lä— rare som använder ett visst läromedel.

Författarna framhåller i sin slutkommen- tar lärarnas roll och diskuterar sätten att nå en objektiv undervisning:

I undervisningssituationen utgör läraren en mycket viktig faktor där man aldrig kan kon- trollera huruvida han förmedlar en så långt möjligt objektiv undervisning. Andra vägar att försöka nå en objektiv undervisning, är den strävan efter kritisk skolning och självständiga ställningstaganden hos eleverna som läroplanen starkt betonar. Med hänsyn till dessa mål måste man i skolan arbeta med undervisningsmetoder som tillåter och uppmuntrar eleverna att ak- tivt diskutera och bearbeta den information som de nås av för att därefter kunna nå själv- ständiga ställningstaganden.

Läromedelsutredningen vill i samman- hanget framhålla, att man vid bedömningen av skolans påverkan på eleverna bör ta hän-

syn till hela undervisningssituationen och inte bara till läromedlen. I debatten över- skattas ofta läromedlens roll. Lärarnas pre— sentation av stoffet har ofta långt större be— tydelse än läromedlens.

Detta förhållande upphäver emellertid självfallet inte kravet på de centrala läro— medlens objektivitet. När det däremot gäl- ler andra läromedel måste man räkna med att olika läromedel skall kunna balansera varandra och tillsammans ge förutsättningar för en objektiv undervisning. I undervis- ningen kan alltså användas material som är klart subjektiva. För att belysa olika åsikts- riktningar kan exempelvis texter som är rent propagandistiska utnyttjas. Vad som under alla förhållanden måste krävas är emellertid att urvalet av sådana texter inte får vara ensidigt.

En annan väsentlig väg att uppnå objek— tivitet i undervisningen är att lära eleverna att kritiskt behandla texter och annan infor- mation. Särskilt på högre stadier får en så- dan kritisk bedömning en stor betydelse. Skolan bör genom sina arbetsmetoder öva eleverna i ett kritiskt betraktelsesätt och stimulera dem till självständiga ställningsta- ganden.

Läromedelsutredningen vill betona att ut- gångspunkten för objektivitetsbedömningar måste vara läroplanerna. Dessa framhåller vissa värderingar som skall styra elevernas attitydbildningar. I detta avseende skall sko- lan påverka eleverna. Som exempel kan nämnas att läroplanen i könsrollsfrågan sä- ger att skolan skall verka för jämställdhet mellan könen. Andra exempel är inställ- ningen till demokratin och attityden gent- emot olika slag av avvikande i samhället.

För att läroplanerna skall kunna vara ut- gångspunkten för objektivitetsbedömningar är det av väsentlig betydelse att objektivitets- begreppet i läroplanerna framställs så klart och preciserat att det inte behöver råda nå- gon tvekan om samhällets krav på innehål- let i undervisningen.

Från de angivna utgångspunkterna är det naturligt att läromedelsutredningen inte sö- ker utforma någon egen definition av be- greppet objektivitet. Utredningen anser dock

Faktisk beskrivning

_ Saklighet __

Sant påstående Sann beskrivning

l #

Kriterier Kl . . . . Kn _

| Kriterium _—

Fullständighet Urval av påståenden

(urval av kriterier)

Representativitet Aktualitet

Figur 6.2. Objektivitetsbegreppets komponenter enligt Wallin m. fl.

OBJEKTIVITET

Framställning av kontroversiella frågar

Allsidighet

l

Belysning av flera uppfattningar av ett problem

l

Fullständighet

Belysning av flera olika problem

Urval

l l

Urval av upp— fattningar

Representa-

tivitet Aktualitet

l wi'

Representa- tivitet

Aktualitet Balans

ir

Presentation av olika uppfattningar

Trohet mot källan

Neutralitet

att det centrala i Objektivitetsbegreppet är vad Westerståhl betecknat som saklighet och opartiskhet och Wallin m. fl. som saklighet och allsidighet.

När det gäller verklighetsbeskrivningar i läromedel är sanningskravet fundamentalt. Det är viktigt att läromedel inte ges ut utan att sanningshalten i de meddelade uppgif- terna har prövats. Den enskilde läraren har stora svårigheter att överblicka den veten- skapliga utvecklingen. Detta ställer krav på läromedelsförfattarna som måste sträva ef- ter vetenskapligt korrekta framställningar.

I åtskilliga läromedcl måste bl.a. pga. gällande timplaner faktaurvalet göras starkt begränsat. Därvid uppstår ett svårbemästrat relevansproblem. Framställningen bör bygga på sådana förhållanden och aspekter som på »vetenskapens nuvarande ståndpunkt» be- döms vara centrala för skildringen av den verklighet man behandlar.

I många fall behandlar läromedlen kon- troversiella frågor. Ett centralt läromedel bör inte ensidigt förfäkta en enda stånd— punkt utan kännetecknas av opartiskhet, vilket innebär krav på allsidighet och balans i framställningen.

När det gäller läromedlens saklighet och allsidighet kommer kravet på aktualitet in på olika sätt. Givetvis bör framställningar av de faktiska förhållandena bygga på »ve- tenskapens nuvarande ståndpunkt». Det finns emellertid ett lika berättigat krav på att läromedel skall ta upp aktuella problem. Det innebär ingen lösning på objektivitets- problemet att vid urvalet av problem och åsikter stanna vid sådana som upphört att väcka debatt.

Läromedelsutredningen har här velat be- lysa några sidor av objektivitetsproblemet. Utredningen anser det väsentligt att objek- tivitetsbegreppet blir föremål för en kon- tinuerlig analys. En allsidig samhällsdebatt ger vid sidan av expertundersökningar ma- terial för den fortgående diskussion om ob— jektivitetsbegreppet som är en av förutsätt- ningarna för att analysmetoderna skall kun- na förbättras.

6.4.3. Organ för objektivitetsbedömning

Det är självfallet angeläget att kommuner- na får information om i första hand centrala läromedels överensstämmelse med de ob- jektivitetskrav som läroplanerna ställer upp. Först därmed får kommunerna möjlighet att välja sådana läromedel som utgör vä- sentliga förutsättningar för en objektiv un- dervisning.

Formerna för objektivitetsgranskning har diskuterats i åtskilliga sammanhang genom åren (se 3.1).

Som utredningen framhållit i det föregå- ende (6.4.2) är objektivitet i läroplanernas mening inte något absolut och en gång för alla fastställt begrepp. Detta gör att infor- mation om läromedels objektivitet måste tas fram i särskild ordning och under former där företrädare för allmänintressena med- verkar. Enligt läromedelsutredningens upp- fattning fordras ett särskilt organ för hand— läggning av hithörande frågor. Ett sådant organ kan tänkas utformat antingen som en fristående myndighet eller som ett organ inom den centrala skolmyndigheten, SÖ.

För ett fristående organ talar enligt ut- redningens uppfattning värdet av att objek- tivitetsbedömningen kan ske så oberoende som möjligt av olika hänsyn och intressen som kan komma att göras gällande i frågor av detta slag.

Mot en fristående myndighet och för en anknytning till SÖ talar å andra sidan förutom vinster på resurssidan — riskerna för att objektivitetsbedömningen isoleras från den pedagogiska utvecklingen och från den läroplansexpertis som SÖ har tillgång till. Principiella skäl talar vidare för att den myndighet som har ansvaret för utveckling av och tillsyn över skolväsendet också hand- lägger samtliga läromedelsfrågor. Erfarenhe- terna från läroboksnämndens verksamhet stryker under värdet av en administrativ an- knytning till den centrala skolmyndigheten. Med ett fristående organ finns risker för att behandlingen av ärendena blir onödigt tidsödande.

'I den tidigare debatten om läroboks- granskning har tanken på en beslutande

nämnd inom SÖ avvisats (se 6.1.1). Lärome- delsutredningen konstaterar emellertid att sådana beslutande nämnder numera finns inom flera centrala ämbetsverk, såsom lä- kemedelsnämnden inom socialstyrelsen och arbetslöshetsförsäkringsdelegationen inom ar- betsmarknadsstyrelsen.

Mot bakgrund av vad som anförts före- slår läromedelsutredningen att en särskild nämnd, läromedelsnämnden, inrättas inom SÖ och får befogenhet att på SÖ:s vägnar besluta i frågor rörande läromedels objek- tivitet.

Läromedelsnämndens viktigaste uppgift bör vara att från objektivitetssynpunkt granska centrala läromedel avsedda för grundskolan eller gymnasieskolan. Gransk— ningen bör göras dels på nämndens eget ini- tiativ, dels efter anmälan av exempelvis kommuner, organisationer eller enskilda per- soner, dels efter anhållan av producent som önskar få ett läromedel objektivitetsgranskat under konstruktionsfasen. Nämndens upp- gifter bör regleras i instruktionen för SÖ. Utredningen presenterar i bilaga 10 förslag till ändringar i denna instruktion.

Utredningen anser det vara angeläget att läromedelsnämnden får möjlighet att grans- ka alla slags läromedel för de nämnda skol- formerna. Nämnden bör dock enligt utred- ningens uppfattning prioritera centrala läro- medel i samhällsorienterande ämnen och i ämnet religionskunskap med hänsyn till att objektivitetsfrågorna är särskilt kontrover- siella inom dessa områden.

I kap. 4 har läromedelsutredningen avvi- sat tanken på något slags förval av lärome— del. Eftersom en granskning genom lärome— delsnämnden inte blir någon förhands- granskning kan den innefatta även skolra- dio- och skol-tv-program med tillhörande material utan hinder av den gällande radio- lagen. Granskning genom läromedelsnämn- den skall sålunda göras vid sidan av gransk- ning genom radionämnden. Skolradio- och skol-tv-program likställs därmed principiellt med andra läromedel.

Då en anmälan med önskemål om objek— tivitetsgranskning kommit in till läromedels- nämnden bör det ankomma på nämnden att

besluta om och i vilka former granskning skall ske. Den egentliga granskningen bör utföras av ämnesexperter som nämnden till- kallar. På grundval av experternas yttran- den bör nämnden göra en samlad bedöm- ning i ett utlåtande, som delges berörda par— ter, dvs. i regel anmälaren och producenten.

För att kommuner och andra huvudmän skall få tillgång till granskningsutlåtanden i fråga om läromedels objektivitet bör samt- liga utlåtanden från nämnden lämnas över till det i kap. 5 föreslagna läromedelsregist- ret, som sålunda bör innehålla information om huruvida resp. läromedel granskats från objektivitetssynpunkt.

En förutsättning för att läromedelsnämn- den skall kunna fullgöra sina uppgifter till— fredsställande är att nämnden får en sådan sammansättning att allmänintressena blir brett företrädda. Det synes naturligt att det inom nämnden finns anknytning till både konsumenter (kommuner, lärare och elever) och producenter av läromedel.

Utredningen föreslår att nämnden skall bestå av högst nio ledamöter med personliga suppleanter. Ledamöter och suppleanter bör utses av Kungl. Maj:t varvid ordförande och vice ordförande utses särskilt. Mandat- perioden bör vara tre år. En kontinuerlig förnyelse av nämnden synes lämplig med hänsyn till karaktären av nämndens upp- gifter.

Kostnaderna för läromedelsnämndens verksamhet blir givetvis beroende av bl.a. antalet granskningar. Den största andelen i kostnaderna torde komma att utgöras av ersättningar till experter. En verksamhet med ca 500 ärenden per år och i genom- snitt 1000 kr. i expertarvoden per ärende kräver ett anslag om minst 500000 kr. per år enbart för detta ändamål.

De olika insatser som utredningen före- slår i kap. 5—7 i fråga om information, praktisk prövning och objektivitetsgransk- ning bör enligt utredningens uppfattning till— sammans ersätta den innehållsgranskning som läroboksnämnden f.n. bedriver. Denna granskning bör därför upphöra den 1 juli 1973, då läromedelsnämnden bör inrättas.

Utredningen återkommer till vissa upp—

gifter för läromedelsnämnden i kap. 7 och 8. En samlad beskrivning av nämndens upp- gifter enligt utredningens förslag återfinns i betänkandets sammanfattning.

7. Praktisk prövning och testning

Med praktisk prövning av läromedel avser läromedelsutredningen prövning av de pe— dagogiska egenskaperna m.m. hos lärome- del genom användning av dessa i reguljär undervisning. Med testning avses här att lä— romedels tekniska egenskaper studeras ge- nom systematiska undersökningar.

7.1. Praktisk prövning 7.1 .1 Läroboksnämndens verksamhet

Praktisk pedagogisk prövning av läroböc- ker i skolorna i de fall man var tveksam om godkännande föreslogs redan av 1934 års lärobokssakkunniga. 1945 år läroboks- kommitté återkom med förslaget. Läroboks- nämnden och SÖ fick 1948 rätt att företa praktisk prövning av läroböcker innan de granskats och förts upp på läroboksförteck- ningen. (Se 6.1.1 och 6.1.3.)

Under 1950-talet tillämpade läroboks- nämnden praktisk prövning endast i ett få- tal fall. Med hänsyn till rådande produk- tionsförhållanden genomförde nämnden un- der budgetåren 1965/66—1968/ 69 praktisk prövning i större skala av läroböcker för det nya gymnasiet. I samband med införandet av Lgr 69 har motsvarande förfaringssätt tillämpats. I dessa fall har praktisk prövning tillgripits för att underlätta skolornas för- sörjning med läroböcker.

Nämnden antog under läsåret 1970/ 71 nyskrivna eller omarbetade läroböcker (mot-

svarande) för årskurserna l, 4 och 7 i grund- skolan till praktisk prövning. Pga. sen ut- givning kunde härvid vissa läromedel inte prövas i tillräcklig utsträckning. Nämnden har därför under läsåret 1971/72 för prak- tisk prövning antagit sammanlagt 154 bok- titlar avsedda för årskurserna 1, 4 och 7. Under innevarande och följande budget- år företas praktisk prövning avseende öv- riga årskurser i grundskolan. Nämnden av- ser sålunda att under budgetåret 1971/72 tillämpa praktisk prövning av läroböcker för årskurserna 2, 5 och 8 efter samma rikt- linjer som i fråga om årskurserna 1, 4 och 7. Till denna prövning har antagits 307 titlar.

Den praktiska prövningen av läroböcker har inneburit att samtliga skolor haft SÖ:s generella medgivande att använda böckerna i fråga fastän dessa inte dessförinnan grans— kats och förts upp på läroboksförteckningen. De lärare som sedan granskat böckerna i vanlig ordning åt läroboksnämnden har allt- så i regel använt böckerna och kunnat ut- nyttja erfarenheterna av prövningen i sina granskarutlåtanden.

7.1.2. SÖ:s utprövning av läromedel

Under senare år har i ökad utsträckning en mer systematisk planeringsteknik på under- visningsteknologisk grund kommit till an- vändning i samband med läromedelsproduk- tion. Ett led i denna teknik är den s.k.

utprövningen där läromedlen redan under tidiga faser av konstruktionsarbetet prövas i en eller flera fältstudier. Erfarenheter från utprövningar läggs till grund för revide- ringar och framställning av nya versioner av läromedlen. Till skillnad från praktisk prövning avser således utprövning under- sökningar av läromedlen innan dessa fär- digställs i en definitiv version, avsedd att marknadsföras.

SÖ fick den 28 augusti 1969 Kungl. Maj:ts bemyndigande att ge tillstånd till och utfärda anvisningar för utprövning av undervisningssystem (läromedelssystem). Detta bemyndigande har senare förlängts att gälla intill utgången av juni 1972 och utvidgats till att även omfatta utprövning av övriga läromedel som inte faller under läroboksnämndens granskning. De riktlin- jer som gäller för verksamheten har utarbe- tats av SÖ och återfinns i Aktuellt från SÖ 1970/ 71: 43. I samband med tillstånds- givningen har vissa formella frågor lösts, t. ex. avseende kommunernas möjligheter att utnyttja läromedel som inte är uppförda på läroboksnämndens förteckning. SÖ har vidare gett producenterna råd om upplägg- ning och genomförande, varigenom dessa kunnat tillgodogöra sig erfarenheter från liknande verksamhet inom SÖ:s pedago- giska utvecklingsarbete.

Hittills har ett femtontal läromedel ut— prövats. Företagens ansökningar om utpröv- ning har i regel innefattat målbeskrivning, läromedelsbeskrivning och utprövningsplan. Efter tillstånd från SÖ har företagen under- handlat med de kommuner som önskat del- ta i utprövningsverksamheten.

Vid uppläggningen av utprövningen har SÖ beaktat vetenskapliga krav och produ- centernas önskemål. Av flera skäl, bl.a. ekonomiska, har SÖ i görligaste mån sökt be- gränsa utprövningens omfattning. Företagen har svarat för alla kostnader i samband med utprövningen. Efter utförd utprövning har företagen redovisat sina erfarenheter till SÖ.

Utprövningen har inte inneburit att läro- medlen i fråga varit undantagna från lä- roboksnämndens granskning i den mån de berörts av granskningskungörelsen (se 6.1.2).

SÖ har sett denna utprövning av läro- medel på konstruktionsstadiet som ett ar- bete av stor betydelse för den kvalitativa utvecklingen av läromedel. SÖ har därför på olika sätt sökt stimulera producenterna att genomföra utprövningar.

7.1.3. Utredningens försöksverksamhet

Läromedelsutredningen föreslog i en skri- velse den 26 mars 1969 till chefen för ut- bildningsdepartementet att ett system för praktisk prövning och registrering av läro- medel försöksvis skulle tillämpas i samband med införandet av grundskolans reviderade läroplan (Lgr 69) under tiden 1970/71— 1972/73. Verksamheten var tänkt att i prin- cip ersätta den sedvanliga granskningen och ge erfarenheter för en fortsatt tillämpning av ett rutinsystem för praktisk prövning.

Efter hörande av läroboksnämnden och SÖ medgav Kungl. Maj:t den 19 september 1969 en begränsad försöksverksamhet med utprövning av vissa läromedel. Denna skul- le omfatta s.k. studiesatser eller lärome- delspaket men däremot inte läromedelssys- tem (undervisningssystem). I riktlinjerna framhölls att man borde eftersträva att en- gagera lärare och elever i den praktiska prövningen. Ett väsentligt led i försöket borde vara att praktiskt tillämpa och ut— pröva de bedömningsinstrument som kon- struerats i vissa förförsök.

Förförsöken som gällde tre projekt gjor- des under våren 1969 och leddes av en forskargrupp vid pedagogiska institutionen vid universitetet i Göteborg. Förförsöken inriktades på attityder, läromedlens inver- kan på lärarens och elevens arbetsbörda, dess inverkan på lärarrollen, möjligheterna att individualisera med stöd av läromedel m.m. Den fortsatta försöksverksamheten under läsåret 1969/ 70 omfattade också tre projekt. Under läsåret 1970/71 utökades försöksverksamheten till att omfatta sju pro- jekt.

Resultaten av tio projekt har redovisats i separata rapporter. Erfarenheterna från försöksverksamheten i dess helhet har re- dovisats i forskargruppens slutrapport, som

återfinns som bilaga 5. I slutrapporten har gruppen även avgett ett förslag till rutin för prövning av läromedel. Denna rutin bör enligt gruppen prövas och vidareutvecklas.

I korthet innebär det föreslagna systemet att enkäter utarbetas för det läromedel, som skall prövas. Enkäterna besvaras av lärare och elever som har arbetat eller arbetar med läromedlet. l enkäterna återfinns frågor som gäller olika aspekter på läromedlet och dess användning i undervisningen. Till frå— gorna i enkäten hör i regel bundna svar, dvs. den som besvarat enkäten har att välja bland olika angivna svarsalternativ. Den in- formation som fås ur enkätmaterialet re- dovisas utan värderande kommentarer till presumtiva konsumenter av läromedlet som underlag för val av läromedel.

Systemet har två utgångspunkter. För det första får det inte utformas så att det redu- cerar beslutsfattarens ansvar för valet av läromedel. Den slutliga värderingen av den erhållna informationen skall göras av be- slutsfattaren. För det andra utgår systemet från läroplanerna för grundskolan och gym- nasieskolan och avses ge information om i vilken utsträckning läromedlen ger för- utsättningar att bedriva en undervisning som står i överensstämmelse med läroplanernas intentioner.

Forskargruppen rekommenderar att pröv— ningen bör omfatta minst tio lärare och tio klasser. Endast en klass och en lärare från varje skola bör delta och klasserna bör vara spridda geografiskt.

Besvarandet av enkätmaterielet bör när det gäller arbetsområdesmaterial (ca 10—20 timmars undervisning) göras efter det att arbetsområdet är helt genomgånget. I fråga om läromedel avsedda för hel årskurs kan enkäten genomgås efter omkring en termins användning av resp. läromedel.

7.2. Apparattestning 7.2.1 SÖ:s verksamhet

1950 hävdes ett förbud mot inspelning av skolradioprogram. Detta medförde en kraf- tig ökning av primärkommunernas inköp av

bandspelare och annan AV-apparatur. SÖ tog då initiativ till att förse kommunerna med information om lämpliga apparater.

I samarbete med Nordiska kulturkommis- sionen påbörjade SÖ ett arbete med att ut- forma krav och norrner beträffande AV- apparatur för skolbruk. Normema fastställ- des av SÖ 1956 (Aktuellt från SÖ 1956, s. 491—497). På basis av dessa normer in- ledde statens provningsanstalt testning av AV-apparatur. Denna verksamhet upphör- de 1962. SÖ utgav 1958 anvisningar kalla— de Användningen av audiovisuella hjälpme- del (Aktuellt från SÖ 1958: 25—26).

SÖ var en av initiativtagarna till att va- rudeklarationsnämnden 1964 beslöt att ta upp bandspelare på sitt program. Som en följd av detta finns f.n. vissa VDN-dckla- rerade bandspelare i handeln.

7.2.2. Utrustningsnämndens undersökningar

I samband med centralupphandling är det för tekniska jämförelser av stort värde att ha tillgång till testresultat. Utrustningsnämn- den för unversitet och högskolor strävar efter dels att få tillgång till av andra intres- senter utförda undersökningar, dels att kom- plettera dessa med testningar i egen regi. Man strävar även efter att genom statistik över reparationer m.m. få en uppfattning om materielens tekniska prestanda liksom om vanliga fel, reparationskostnader m.m.

Inför upphandlingen av arbetsprojektor— system lät nämnden genomföra två relativt omfattande undersökningar 1966 och 1968. Härvid utnyttjades sakkunskap från tek- niska högskolan i Stockholm. Mot bakgrund av en allmän målbeskrivning skedde utpröv- ning av olika tekniska prestanda som ljus- styrka, belysningsjämnhet, skärpa, missfärg— ning, bullernivå, sätt för lampbyte. Även faktorer såsom priser, lampkostnader, le- veransmöjligheter, leveranskontroll, garanti och serviceorganisation studerades.

7.2.3. TRU—kommitténs undersökningar

Ett annat liknande exempel på apparattest utgör TRU-kommitténs jämförande under-

sökning av tv-bandspelare 1968. Undersök- ningen syftade till att ge underlag för val av bandmaskiner för undervisningsända— mål. Den gällde därför i första hand de fak- torer som kan påverka undervisningen. El- va maskintyper prövades.

Utvärderingen uppdelades i en huvudun- dersökning omfattande kontroll av attityder, inlärande och de olika maskinernas effekt på varseblivning (perception) samt en all— män bedömning av maskinernas mekaniska och elektriska uppbyggnad och en kontroll av frekvensgång och signal/brusförhållan- den.

I undersökningsrapporten framhölls, att före slutgiltigt ställningstagande vid val av maskin borde följande faktorer beaktas i an— given ordning: (1) användningsområde med eventuella krav, (2) pris, (3) kompatibilitet, (4) behov av samverkan för rationell pro- gramdistribution samt (5) driftkostnaderna.

"FRU-undersökningen kritiserades av bl. a. producenter. Kraven ansågs alltför höga och alltför specifika för undersökningssituatio- nen. En ny undersökning genomfördes 1970 under samma betingelser och med samma uppläggning. Undersökningen visade att en produktutveckling ägt rum, eventuellt på— skyndad av testningarna.

7.2.4. Försvarets materielverks undersökning

Försvarets materielverk föranstaltade vid årsskiftet 1970/ 71 om testning av 33 olika typvarianter av arbetsprojektorer (eller skriftprojektorer som termen lyder inom försvaret) inför ett kommande rabattavtal. Inom materielverket har man övervägt att få till stånd ett avtal med en leverantör som skulle kunna utnyttjas även inom det civila statliga och kommunala utbildningsväsendet.

7.3. Utredningens överväganden och förslag 7.3.1 Utprövning på konstruktionsstadiet

Med utprövning avses som tidigare berörts (7.1.2) undersökningar av funktioner och effekter hos läromedel redan under tidigare faser av konstruktionsarbetet. Till skillnad

från praktisk prövning görs således utpröv- ning innan läromedlet är färdigt att mark- nadsföras.

Läromedelsutredningen anser det vara vä- sentligt att utprövning på konstruktionssta- diet görs i betydligt större omfattning än hittills. Läromedlen får en mer realistisk uppläggning genom att erfarenheter från användning i konkreta undervisningssitua- tioner kan utnyttjas vid utformningen av den slutgiltiga versionen. Samtidigt får lä- rare och elever ett viktigt inflytande över läromedlens utformning redan på konstruk- tionsstadiet. Utprövning är också en na- turlig form för samverkan mellan forsk- ning och utvecklingsarbete (se kap. 2) å ena sidan och producenternas verksamhet å den andra. För producenterna innebär utpröv- ningen en effektiv metod att samla under- lag för fortsatt kvalitetsutveckling av läro— medlen.

Utprövningen bör enligt läromedelsutred- ningens uppfattning kunna omfatta alla slags centrala läromedel (se 1.3). Utredningen kan inte finna något skäl för att begränsa verksamheten till s. k. läromedelssystem.

Eftersom utprövningen är att betrakta som en del av det pedagogiska utvecklings- arbetet inom skolväsendet bör enligt utred- ningens uppfattning SÖ ha ansvaret för hela verksamheten. Därmed uppnås också en koppling till det arbete med behovsana- lyser som SÖ bör bedriva. Erfarenheter från verksamheten bör läggas till grund för en kontinuerlig översyn av riktlinjerna för denna.

Verksamheten med utprövning medför vissa kostnader för försöksversioner och för administration av prövningen. Å andra sidan bör det genom utprövningen vara möj— ligt för producenterna att undvika felsats- ningar.

Principen för finansiering av utprövning- en bör enligt utredningens uppfattning vara att producenterna betalar de kostnader som direkt föranleds av utprövningen. De eko- nomiska villkoren bör vara sådana att pro- ducenterna stimuleras att i stor utsträck- ning låta utpröva sina läromedel under konstruktionsarbetet. SÖ bör kunna ge eko—

nomiskt stöd till utprövning av sådana lä- romedel som medför lägre kostnader för kommuner och andra huvudmän.

Data från utprövningar bör utnyttjas av producenterna vid framställning av nya och reviderade versioner av de utprövade läro- medlen. Möjligheter torde dock finnas för SÖ att, i vissa fall efter bearbetning, göra data från utprövningar användbara även för konsumenterna. Detta torde i huvudsak gäl— la läromedelssystem som genomgått mera omfattande utprövningar. Normalt förut- sätts dock konsumenterna hämta informa- tion om läromedlens pedagogiska funktio- ner från den praktiska prövning som be- handlas i följande avsnitt.

7.3.2. Praktisk prövning

Uppgifter om hur ett läromedel fungerar i undervisningen är av stort värde inför val av läromedel. Sådana prövningsresultat finns f. n. publicerade i mycket liten omfattning, vilket måste anses vara en påtaglig brist i informationen om läromedel. Läromedels— utredningen anser det vara angeläget att ett system för praktisk prövning, dvs. syste- matisk utprövning av färdiga läromedel i reguljär undervisning, snarast möjligt införs inom skolväsendet. Den bedömning av lä- romedlens pedagogiska funktion som blir möjlig genom denna praktiska prövning bör kunna bli ett värdefullt underlag vid val av läromedel.

Den försöksverksamhet med praktisk prövning som utredningen bedrivit (se 7.1.3) har gett värdefulla erfarenheter. Forskar— gruppen som lett försöksverksamheten har framhållit att denna pågått länge nog för att ett fungerande system skall kunna byg- gas upp men samtidigt betonat att systemet bör bli föremål för fortsatt utvecklingsar- bete. Utredningen anser det vara angeläget att ett sådant utvecklingsarbete fortgår sam- tidigt med att den praktiska prövningen in- förs generellt. SÖ bör ha ansvaret för ut- vecklingsarbetet liksom det enligt utredning- ens uppfattning är naturligt att SÖ ansvarar för själva utprövningsverksamheten i sko- Ioma.

Den praktiska prövningen kan tänkas om- fatta antingen samtliga läromedel inom ett ämne eller en ämnesgrupp och på ett visst stadium eller också de läromedel som pro'- ducenter önskar få prövade oavsett ämne etc.

Utredningens försöksverksamhet har bl. a. av tidsskäl inte kunnat omfatta jämförelser mellan resultat från ett större antal pröv- ningar av läromedel inom samma ämne eller ämnesgrupp. Det torde dock vara möjligt att göra utvärderingsinstrument anpassade till en sådan bredare praktisk prövning.

Utredningen anser att en samtidig pröv- ning av samtliga läromedel inom ett visst område ger konsumenten goda förutsätt- ningar för jämförelser mellan olika lärome- del. Vidare bör det med en sådan ordning vara lättare att överblicka och kontrollera prövningens omfattning, vilket kan vara vär— defullt bl. a. vid beräkning av kostnader för verksamheten.

Läromedelsutredningen föreslår därför att den praktiska prövningen -— i varje fall un- der ett inledande skede av verksamheten skall omfatta samtidig prövning av alla re— gistrerade läromedel inom ett ämne eller en ämnesgrupp på ett visst stadium. Utred- ningen föreslår att följande rutin tillämpas.

1. Beslut om ämnesområden för praktisk prövning

Valet av ämnesområden för den praktiska prövningen får konsekvenser för både pro- ducenter och konsumenter av läromedel. Läromedelsutredningen anser det naturligt att beslut om praktisk prövning fattas in- om den centrala skolmyndigheten, SÖ, med dess överblick över skolväsendet i dess hel- het och av ett organ i vilket allmänintres- sen är företrädda. En möjlighet är att låta deniföregående kapitel föreslagna lärome— delsnämnden besluta även i hithörande frå- gor. Mot en sådan ordning kan å andra si- dan anföras att frågor om praktisk pröv- ning har ett nära samband med de frågor som det ankommer på den 1971 inrättade pedagogiska nämnden inom SÖ att hand- lägga, och att mycket av utvecklingsarbete

återstår i fråga om metoderna för den prak- tiska prövningen.

Utredningen anser att det bör ankomma på SÖ:s styrelse med dess samlade ansvar för ämbetsverkets verksamhet att besluta om formerna för handläggning inom SÖ av frå- gor om val av ämnesområden för praktisk prövning. Styrelsen bör bl. a. av dessa skäl få möjlighet att överföra beslutanderätt i hithörande frågor till läromedelsnämnden liksom den i övrigt bör ha rätt att delegera beslutanderätt till denna nämnd. En sådan överföring av beslutanderätt kan enligt & 7 a i instruktionen för SÖ (SFS 1965: 737, se- nast ändrad 1971: 334) göras till den peda- gogiska nämnden. Med hänsyn till läro- medelsnämndens föreslagna sammansättning och uppgifter i övrigt (se 6.4.3) anser ut- redningen det naturligt att på sikt beslu— tanderätten i fråga om områden för prak- tisk prövning anförtros läromedelsnämnden.

Vid valet av ämnesområden för den prak— tiska prövningen bör hänsyn tas bl.a. till läroplansarbetet och tillgången till lärome- del inom området. De områden som prövas under ett visst läsår bör bli föremål för ny prövning först efter ett antal är (ca tre— fem). Därvid bör tidigare prövade läromedel prövas på nytt. Detta kan stimulera till en utveckling av läromedelsbeståndet.

2. Sammanställning av enkätmaterial

Inom SÖ bör sammanställas ett speciellt en- kätmaterial för de läromedel som skall ge- nomgå praktisk prövning. Relevanta frågor bör därvid väljas ur det s. k. frågekartotek som tagits fram inom läromedelsutredning- ens försöksverksamhet (jfr bilaga 5). Större delen av enkätmaterialet är av den utform- ningen att en pedagog bör göra själva ur- valet. Detta gäller bl. a. frågor om grund- kurs och överkurs, redovisning, studietek- nik och metodik. Till grund för valet av frågor bör ligga läroplanens anvisningar. Det är en självklarhet att frågor av denna typ endast passar vad utredningen benämner centrala läromedel.

En begränsad del av enkätmaterialet, t. ex. frågor om layout, omfattning och tek-

nisk kvalitet, bör kunna sammanställas av administrativ personal.

3. Val av försöksklasser

Det har i försöksverksamheten visat sig svårt att få veta vilka klasser som använder ett visst läromedel. Producenten kan i regel endast uppge till vilken kommun läromed- len levererats men inte för vilka skolor leve- ranserna varit avsedda. För att valet av för- söksklasser skall underlättas föreslår utred- ningen att samtliga kommuner minst en gång per läsår till SÖ sänder in en förteckning över de centrala läromedel som köpts in till varje elev i minst två klasser inom de ämnes- områden som skall genomgå praktisk pröv- ning. Utredningen anser det knappast nöd- vändigt att ålägga kommunerna uppgifts— skyldighet i detta fall, eftersom det får för- utsättas vara angeläget för kommunerna att den praktiska prövningen kommer till stånd. Valet av försökskommuner bör göras av SÖ. Det förefaller möjligt att göra urvalet av kommuner med hjälp av datateknik, i varje fall när SÖ:s skolstatistik — som plane- rats — helt lagts över på data.

Till de kommuner som valts ut bör SÖ sända enkätmaterial och anvisningar för prövningen. En kommun som av någon an- ledning inte kan fullfölja prövningen bör anmäla detta till SÖ som då har att utse annan kommun. Valet av försöksklasser in- om kommunerna bör ske efter SÖ:s anvis- ningar.

4. Sammanställning av enkätresultat

När enkätsvaren kommit in bör resultaten sammanföras. Eftersom svaren antingen är positiva eller negativa kan resultaten be- träffande ett visst läromedel sammanfat- tas på t. ex. följande sätt:

Fråga: Grundkursen innehåller det cen— trala och väsentliga inom området.

Svar: 7 Ja, 3 Nej. Sammanställningen bör göras av SÖ och sändas över till det centrala läromedelsre- gistret (5.7) och vederbörande producent för kännedom.

5. Information om genomförd praktisk prövning

I det centrala registret bör anges att läro- medlet genomgått praktisk prövning. Sam- manställningar av enkätresultat bör kunna rekvireras från registret till självkostnads- pris.

6. Kostnader och finansiering

Kostnaderna för den praktiska prövningen bör enligt läromedelsutredningens uppfatt- ning inte enbart åvila de under ett visst år utprövade läromedlen, som därigenom skul- le fördyras. Utredningen föreslår att kost- naderna i stället tas ut som en enhetlig till- läggsavgift för alla registrerade centrala lä- romedel för grundskola och gymnasieskola. Hur stora medel som kan komma att stå till förfogande blir givetvis beroende av tilläggs- avgiftens storlek och antalet registrerade lä- romedel. SÖ:s beslut om vilka områden som skall bli föremål för praktisk prövning under ett visst läsår blir därmed beroende av de ekonomiska resurserna. Om antalet registre- rade centrala läromedel antas uppgå till ca 2000 per år och tilläggsavgiften utgör 100 kr. blir den ekonomiska ramen för den praktiska prövningen ca 200 000 kr.

Läromedelsutredningen föreslår att till- läggsavgiften för praktisk prövning fast- ställs för ett år i sänder av Kungl. Maj:t ef- ter förslag av SÖ.

7.3.3 Testning

Läromedelsutredningen anser det vara an- geläget att skolorna genom testningar och varudeklarationer får fakta som kan ligga till grund för val av apparatur. Utredningen anser därför att varudeklarationsnämnden bör utvidga sitt arbete till att omfatta bl. a. all slags AV-apparatur. Den AV—apparatur som skolor och utbildningsanstalter köper är i regel utformad med tanke på större mark- nader än läromedelsmarknaden. När varu- fakta fastställs för AV-apparatur bör därför särskild hänsyn tas till vissa för undervis— ningen speciella krav. Rubriken Användbar—

het i undervisning bör återfinnas i varufakta för AV-apparatur.

8. Prisövervaknin g

8.1. Läroboksnämndens granskning

Läroboksnämnden skall som berörts i det föregående vid sin granskning av läroböcker även tillse att böckernas pris är skäligt. Ut- låtande skall därvid inhämtas från en i tryckeri- och förlagsärenden sakkunnig.

8.1.1. Prisformeln

1952 träffade läroboksnämnden och Svens- ka bokförläggareföreningen en överenskom- melse om en s.k. prismall för nämndens prisgranskning. Enligt denna överenskom- melse skulle nämnden tillämpa följande for- mel för häftade läroböcker (för inbundna böcker görs ett visst procentuellt tillägg på det för häftade böcker framräknade högsta priset):

x=PK+OK+FR+BR.

I formeln betyder

x : bokens bruttopris PK : produktionskostnad per exemplar vid en given upplaga OK : förlagsomkostnader + distributions- kostnader + vinst och risk per bok FR : författarroyalty per bok BR : bokhandelsrabatt per bok.

De tre i OK ingående posterna har antagits vardera utgöra 10 % av bokens bruttopris. Författarhonoraret utgör för s. k. B-böcker 16 2/3 % av bruttopriset. B-böcker är skol- böcker. Före den 1 april 1970 avsåg B-böc-

ker årskurs 7 och däröver. Författarhonora- ret för dessa var 10 % av bruttopriset. Nu- mera benämns alla skolböcker B-böcker. Bokhandelsrabatten utgjorde t. o. m. den 31 mars 1970 25 % av bruttopriset för B- böcker och 16 2/3 % för C-böcker. Enligt dessa regler får man alltså följande, nu inte längre gällande, formler (se vidare bilaga 2):

B-böcker 30 16 2/3 25 x—PK+Wx+W-x+mx 281/3 ”(_ 100 x x=3,53 PK C—Böcker -—PK+ 30 +10x+162/3x ”f— 100x 100 100 431/3 K= P 100 x x=2,31 PK

Före den 1 april 1970 förekom bruttopri— ser på böcker. Fr. o. in. detta datum förelig- ger fri prissättning även på böcker (bortsett från nu rådande prisstopp). Det finns alltså inget fixerat bruttopris på läroböcker för läroboksnämnden att granska. Enligt en

överenskommelse mellan Svenska bokförläg- gareföreningen och Svenska bokhandlare- föreningen skall skolböcker av bokförläg- garen åsättas dels ett kommunpartipris, dels ett cirkapris.1 Bokhandelns inköpspris skall enligt överenskommelsen vara kommunpar- tipriset minus 6,25 % rabatt. Efter den 1 april 1970 motsvarar prismallen formeln för B-bok med författarhonorar på 16 2/3 %. Om man använder beteckningarna

y :: kommunpartipris

x=bruttopris på B-bok före 1.4.1970 erhålls

_ sox y_100 '

Formeln blir nu:

_PK+37,5 +20,84 +6,25 y" 100y 100 y 100y och

3541 PK= '

100y

80 y= 2,82 PK (motsvarar % 3,53 PK).

Priset på en av läroboksnämnden grans- kad skolbok blir enligt prismallen alltså en direkt funktion av produktionskostnaden vid en given upplaga. Förlagen lämnar vid an- sökan hos läroboksnämnden om uppförande av en lärobok på läroboksförteckningen upp- gift om bokens produktionskostnad och upplagans storlek.

Förlagen brukar relativt ofta sätta läg- re priser på läroböckernas första upplaga än det högsta pris som prismallen anger. Detta kan bero på att de räknar med stör- re försäljning än den uppgivna första uppla- gan men även på konkurrensskäl.

Tillämpningen av prisformeln bygger i normalfallet på att de av förlaget uppgivna produktionskostnaderna godtas, under för- utsättning att dessa är tryckeritekniskt och utförandemässigt motiverade.

Prismallens innebörd är att lärobokens pris skall sättas så att förlaget erhåller er- sättning för sina kostnader inkl. »skälig

vinst». Då bl. a. framställningskostnaden per bok minskar med nya upplagor får ett för- lag som säljer flera exemplar än som upp— givits vid läroboksnämndens prisgranskning större vinst än som förutsetts vid gransk- ningen. I SPKzs undersökning var den ge- nomsnittliga upplaga som förlagen uppgav till läroboksnämnden 10 800 för grundsko- leböckerna och 7 400 för gymnasieböcker— na, medan den verkliga försäljningen under den studerade perioden fem resp. tre år uppgick i genomsnitt till 29 800 resp. 13 400. Detta innebär att tre resp. två gånger fler böcker såldes än den uppgivna första upp- lagan. (Se 8.1.3.)

8.1.2. Läroboksnämndens skrivelse till Kungl. Maj:t 1968

Läroboksnämnden har själv varit kritisk mot den nuvarande formen för prisövervakning. Ur skrivelse den 8 februari 1968 från nämnden till Kungl. Maj:t (utlåtande över SÖ:s förslag angående översyn av läropla— nen för grundskolan) kan citeras:

Kostnadsutvecklingen och priskontrollen Den pedagogiska utvecklingen har gått i sådan riktning att det av många anses önskvärt, att valmöjligheter beträffande läroböcker står sko- lan och lärarna till buds. Genomförandet av de intentioner och den målsättning som kom— mit till uttryck i läroplan för grundskolan och i överstyrelsens förslag till översyn av samma läroplan har ytterligare understrukit behovet av ett differentierat läroboksbestånd. Kritik har emellertid inte minst i riksdagsmotioner riktats mot den rikhaltiga läroboksfloran. En nedskärning av antalet titlar skulle bl.a. med- föra den fördelen, att den enskilda bokens upp- laga skulle bli större, varigenom dess pris skul- le kunna bli lägre.

Kostnaden för läroböcker liksom övriga pe- dagogiska hjälpmedel har som påtalats i flera sammanhang stigit relativt kraftigt under se- nare år. De representerar numera så betydan- de belopp att det framstår som angeläget att kostnadsutvecklingen närmare undersöks. Först därigenom kan man få en bakgrund för att bedöma vilka åtgärder samhället bör vidta för att nedbringa kostnaderna.

Enligt 4 5 mom. 1 h granskningskungörelsen

1 Kommunpartipriset kommer enligt vad ut— redningen erfarit troligen att den lapril 1972 ersättas av ett s. k. förlagspris.

har nämnden att pröva om :lärobokens pris är skäligt». För närvarande är förlagen skyldiga att inge priskalkyler endast vid ansökan om uppförande på läroboksförteckningen av nya böcker och vid framställning om prisändring. Vid oförändrad tilltryckning av en upplaga bibehålles vanligen det tidigare fastställda pri- set, även om såsom ofta är fallet den första tryckningen har belastats med stora fas- ta kostnader. Nämnden har tidigare i olika sammanhang ifrågasatt om inte prisfrågan bor- de underställas nämnden för varje särskild tryckning. Vid de överläggningar som den 22 mars 1962 hölls mellan representanter för Svenska Bokförläggareföreningen och läroboks— nämnden ställde sig föreningen avvisande mot det av nämnden framförda önskemålet om att priskalkyler skulle ingivas till nämnden såväl för ny upplaga som för ny tryckning, oberoen— de av om priset ändrats eller ej.

Enligt nämndens mening bör prisutveckling— en på läroböcker i fortsättningen ej blott be- vakas utan även närmare allsidigt utredas. Nämndens nuvarande priskontroll, där grun- derna för kalkyleringen är reglerade genom särskild överenskommelse mellan Svenska Bok- förläggareföreningen och läroboksnämnden, är till sin natur en skälighetsgranskning och en inregistrering. Det är därför med tillfredsstäl- lelse nämnden konstaterat att kostnadsfrågan i dess helhet enligt direktiven den 27.1.1966 kommer att utredas av läromedelsutredningen.

8.1.3. SPK:s undersökning

För att studera effekten av prismallen un- dersökte SPK för läromedelsutredningens räkning försäljningen och produktionskost- naderna beträffande ett urval läroböcker (se bilaga 2). Denna undersökning omfattade 136 nya läroböcker för grundskolans hög- stadium (samtliga böcker som för första gången behandlades av läroboksnämnden under verksamhetsåret 1964/65) och 117 nya läroböcker för gymnasiet (behandlades av läroboksnämnden 1966/67). Undersök- ningsperioden var för de förstnämnda böc- kerna fem år och för de sistnämnda tre år. Försäljningen översteg i genomsnitt för grundskoleböckerna 2,8 gånger och för gymnasieböckerna 1,8 gånger de av förla- gen uppgivna första upplagorna. Antalet tryckningar eller upplagor var för de förra i medeltal tre och för de senare två. 80 % av boktitlarna för grundskolan och 60 % av titlarna för gymnasiet såldes i fler ex-

emplar än som kalkylerats för första upp- lagan.

I SPK:s rapport om undersökningarna av läroboksnämndens prisövervakning dras slut- satsen att det använda prisövervaknings— instrumentet inte har fungerat av främst två orsaker:

Dels sker prissättning och prisgranskning vid en given första upplaga, som bestäms av för- laget, och som det visat sig väsentligt under- stiger den faktiska under en läroboks totala livslängd. Föreligger full kostnadstäckning vid denna första upplaga innebär de senare av pris- mallen icke förutsedda upplagorna betydande överskott för förlagen. Räknar förlagen där- emot normalt icke med full kostnadstäckning för första upplagan måste kalkylen ha base- rats på större upplagor, vilka icke kommer till statens läroboksnämnds kännedom. Om pris- sättningen då är för hög, för låg eller rimlig går då icke att bedöma.

Dels överskattas systematiskt, genom pris- mallens konstruktion, det för förlagen erfor- derliga täckningsbidraget för administration och distribution inklusive vinst- och riskpå- lägg. Prismallen förutsätter nämligen ett täck— ningsbidrag om 30 procent av bokens brutto— pris medan skolboksförlagen själva kalkylerar med endast drygt 20 procent för den första upplagan. Vidare är det numera vanligare att kalkylera med täckningsbidraget som ett pro- centuellt påslag till produktionskostnaderna, vil- ket utjämnar skillnader i kostnader för dyra och billigare böcker.

Denna överskattning förorsakar »överkom- pensation» i förlagsintäkterna i samband med den kraftiga volymexpansionen i försäljning- en. Hävdas det att täckningsbidraget är för lågt räknat betyder detta återigen att kalkylerna ba- serats på väsentligt större volymer än som upp- givits till läroboksnämnden. Risken att inte kalkylera med full kostnadstäckning för första upplagan är ju ringa med hänsyn till att ge- nomsnittsläroboken alltid säljs i större uppla- gor än denna.

Av vad som framgått i SPK:s undersök- ning synes priskontroll av läroböcker med hit- tills använda instrument prismallen icke vara meningsfylld. Dels beaktar detta instru- ment icke alla väsentliga faktorer, dels finns viss risk för att prismallen överskattar förla- gens kostnader mot bakgrund av den kraftiga expansionen av försäljningsvolymerna för lä- roböckerna.

I SPK:s rapport framförs vidare tvivel om möjligheten att genom priskontroll upp- nå låga priser på läromedel:

Väljer samhället att bibehålla någon form av priskontroll av läroböckerna måste pris- övervakningsinstrumentet beakta flertalet av de faktorer som av SPK:s undersökning fram- gått vara relevanta. I prisbestämningsögonblic- ket känner icke ens förlaget till en läroboks totala upplaga varför det är i det närmaste omöjligt att avgöra vilket pris, som ger skälig avkastning på det för projektet investerade ka- pitalet. Att skapa objektiva normer för en läro- boks framställningskostnader är ett synnerligen komplicerat problem icke minst med hänsyn till de olika preferenser för bl.a. lärobokens ut- förande som finns hos konsumenterna lä- rarna och eleverna. Att alltid acceptera uppgiv- na produktionskostnader torde innebära en på- taglig benägenhet för förbättrad kvalitet, som kan ha pedagogisk effekt men som även kan vara ett rent konkurrensmedel. Att mäta en boks pedagogiska effekt i förhållande till dess produktionskostnad torde däremot knappast va- ra möjligt.

Efter den 1 april 1970 synes en övervak- ning av läroböckernas cirkapriser bli mindre meningsfylld. Granskningen måste i så fall avse läroböckernas s.k. kommunpartipriser. Från principiell synpunkt innebär granskning och accepterande av dessa kommunpartipriser en form av samhällelig sanktion. En sådan sanktion torde inrymma vissa principiella be- tänkligheter mot bakgrund av svårigheterna att konstruera ett med hänsyn till sitt syfte ef— fektivt verkande prisövervakningsinstrument. Rent generellt kännetecknas icke läroboks- marknaden av sådana bristfenomen, som i allmänhet brukar vara upphovet till den pris- kontroll som vårt samhälle tillämpar. De brist- områden som existerar för läroböcker är främst ett begränsat urval av läroböcker för sär- och specialklasser. Av vissa förlag kan en sådan produktion nämligen betraktas som mindre lön- sam och ligger därför på ett annat plan.

I SPK:s rapport framhålls att en ökad standardisering och typisering av skolböc- kerna kombinerad med en förbättrad pla- nering och—samordning av kommunernas in— köp torde ha större långsiktiga effekter på prisbildningen på läroböcker än någon form av priskontroll. Enligt SPK ligger det nära till hands att jämföra med den upphandling som utrustningsnämnden för universitet och högskolor bedriver.

8.2 Prisövervakning av läkemedel

I detta sammanhang kan prisövervakningen av läkemedel vara av intresse. SPK fram-

håller i undersökningsrapporten att läke— medelsmarknaden företer vissa likheter med läroboksmarknaden. Läkaren (läraren) före- skriver det som patienten (eleven) konsu- merar och som samhället betalar.

Socialstyrelsen (tidigare medicinalstyrel- sen) har sedan 1934 bedrivit prisövervak— ning på läkemedelsområdet. Vid registrering av ett läkemedel som farmaceutisk specia— litet skulle tidigare en skälighetsbedömning av fabrikantens prisförslag göras. Enligt koncentrationsutredningen, som bl.a. un- dersökte läkemedelsindustrin, krävdes inte några produktkalkyler in från något företag med undantag för kalkyler avseende det apoteksägda ACO:s farmakopépreparat (se SOU 1969: 36 Läkemedelsindustrin). An- ledningen uppges vara betänksamheten in- för svårigheterna att utifrån de givna nor- merna ta ställning till huruvida en redo— visad kalkyl kan godtas eller ej. Koncentra— tionsutredningen ansåg att prisövervakning- en på läkemedelsområdet hade begränsade effekter. Bl. a. har betydande prisskillnader mellan kemiskt ekvivalenta preparat före- kommit, även under längre perioder. Dessa prisskillnader har alltså inte föranlett någ- ra åtgärder från socialstyrelsens sida.

Prisövervakning av läkemedel förekommer i flera länder men med skiftande utformning. Hösten 1967 framlade den s.k. Sainsbury- kommittén i Storbritannien förslag till ett nytt priskontrollsystem på läkemedelsområdet. En- ligt denna kommitté hade oskäliga vinster på flera miljoner pund uttagits under en studerad treårsperiod. Kommittén lade fram vissa för- slag om prisövervakning men dessa har inte genomförts, bl.a. av fruktan för stora admi- nistrativa kostnader. I stället har hälsovårds- ministeriet och läkemedelsindustrin slutit en frivillig överenskommelse som innebär att mi- nisteriet ges möjlighet till viss insyn i före- tagens prissättning.

Läkemedelsförsöriningsutredningen före- slog i betänkandet Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969: 46) att socialsty- relsens prisgranskning skulle fortsätta men effektiviseras. Granskningen skulle avse pro- ducentens utförsäljningspris (partihandelns inköpspris). Därvid borde yttrande inhäm- tas från det av utredningen föreslagna nya (av staten och apotekarna ägda) apoteks-

bolaget. Bolaget skulle följa specialiteternas försäljningsutveckling och eventuellt ta ini— tiativ till förhandlingar med producenten om prissänkningar.

Vid remissbehandlingen av ovannämnda betänkande ställde sig några av remiss— instanserna, bl. a. SPK, tveksamma till pris- kontroll över huvud. I prop. 1970: 74 med förslag till ny organisation av läkemedels- försörjningen m.m. framhöll chefen för so- cialdepartementet att de mycket speciella förhållanden som föreligger på läkemedels- området motiverar priskontroll. Regelmäs- sigt borde förhandlingar mellan apoteksbola- get och producenten i prisfrågan inledas i samband med att ansökan om registrering görs. Endast om förhandlingarna inte ledde till resultat borde socialstyrelsens läkeme- delsnämnd själv i sak pröva om priset var skäligt och fastställa högsta tillåtna pris. Det pris som fastställs skall vara producentens försäljningspris. Riksdagen biföll propositio— nen i denna del (statsutskottets utlåtande 98, riksdagsskrivelse 223).

8.3. Utredningens överväganden och förslag

Huvudmännens läromedelskostnader har sti- git kraftigt under de senaste åren. Detta har haft flera orsaker, bl. a. skolväsendets star- ka expansion, täta läroplansförändringar, den pedagogiska utvecklingens krav på dif- ferentierade och specialiserade läromedel samt stigande priser på de enskilda läro— medlen (se 3.5). Det är givetvis angeläget att priserna på läromedel hålls på lägsta möjliga nivå, utan att den pedagogiska kva- liteten för den skull eftersätts.

Den nuvarande metoden för prisgransk- ning har kritiserats i en undersökning som SPK utfört på läromedelsutredningens upp— drag (se 8.1.3 och bilaga 2). Prisgransk- ningen har enligt SPK inte haft åsyftad verkan, bl. a. därför att de insända kalky- lerna endast redovisat vissa delar av förla- gens verkliga kostnader. Utredningen anser mot bakgrund av SPK:s undersökning att prisgranskning i denna form bör upphöra.

Inom den svenska ekonomin tillämpas normalt inte priskontroll. Genom i princip

fri konkurrens förutsätts priserna hållas på rimlig nivå. Områden där prisövervakning eller priskontroll förekommer är främst lä— kemedelsområdet (se 8.2), bostads- och hy— resmarknaden samt vissa transporttjänster som taxi- och busstariffer m. m.

Läromedelsutredningen anser det med tanke på läromedelskostnadernas betydelse nödvändigt med en reguljär prisövervakning på läromedelsområdet. I dagens situation med ett vidsträckt läromedelsbegrepp bör prisövervakningen i princip ske på samma sätt för alla slags läromedel. Ansvaret för prisövervakningen bör åvila SÖ och inom SÖ den av utredningen föreslagna lärome- delsnämnden (se 6.4.3). Detta ter sig na- turligt med tanke på nämndens uppgifter.

Initiativ till prisundersökningar bör kun- na komma dels från nämnden, dels utifrån, t. ex. från kommuner som observerat stora prishöjningar på läromedel. Efter beslut av nämnden bör SPK få i uppdrag att under- söka prisutvecklingen inom angivet område.

En avsevärd rationalisering av utrednings— arbetet kan göras genom att SPK med hjälp av datateknik mycket snabbt bör kunna få förteckningar med prisuppgifter över alla till det föreslagna centrala registret (5.7) an- mälda läromedel inom det aktuella området. Efter analys av datamaterialet bör SPK där- efter infordra priskalkyler över produkter vilkas prissättning skall studeras. Undersök- ningar av läromedel bör i vanlig ordning be- handlas av SPK:s styrelse och därefter till— ställas SÖ.

Om ett läromedelspris är alltför högt en- ligt SPK:s bedömning skall detta markeras i den information som utgår från det cen- trala registret. Markeringen bör givetvis tas bort så snart förhandlingar mellan SPK och producenten (leverantören) lett till ett läg- re pris som SPK kan godta.

Läromedelsutredningens förslag innebär alltså att läroboksnämndens prisgranskning skall upphöra vid inrättandet av läromedels- nämnden. Detta innebär i sin tur, eftersom utredningen tidigare föreslagit att läroboks— nämndens övriga funktioner skall upphöra (se 6.4.3), att läroboksnämnden helt av- vecklas.

Utredningens förslag beträffande pris- övervakning på läromedelsområdet har ut- formats efter samråd med SPK, som ansett att de av utredningen föreslagna uppgifter- na ligger inom ramen för nämndens nuva- rande verksamhet.

9. Inköp och distribution

9.l Primärkommunala utbildningar 9.1.1 Inköp

Som nämnts har inom ramen för SPK:s un- dersökning av läromedelsmarknaden en s. k. köpstudie företagits (se 1.2.1). Undersök- ningsmaterialet i köpstudien utgjordes av dels fakturor över läromedelsinköp, dels in- tervjumaterial från sju kommuner som val- des för att olika typer av konsumentenheter (organ som anskaffar och förbrukar lärome- del) och kommuner skulle ingå. Som kon- sumentenheter valdes rektors arbetsområde och läromedelscentraler såsom AV-centraler och skolbibliotekscentraler.

Från totalt 17 konsumentenheter i de sju kommunerna undersöktes och databehand- lades sammanlagt ca 4800 fakturor från 1967 med totalt ca 27 500 inköpsposter. Vi- dare intervjuades 1970 ca 100 handläggare av läromedelsfrågor. Intervjumaterialet om- fattade ca 130 frågor inom följande områ- den:

strukturella förhållanden kring konsument- enheterna instruktioner avseende inköpsverksamheten delegering av beslutanderätt

beslutsvägar budgetberedning

drift- och kapitalbudgeternas beskaffenhet

statsbidrag

information vid köp av läromedel skolförvaltningens statistik över läromedels- inköp

resurser i fråga om tid, personal och hante- ring

inköpsverksamhetens utformning (anbud, le- veransavtal, avrop, underhandsinköp, re— kvisition, attest, utanordning etc.) viktiga egenskaper hos leverantören från skolans synpunkt.

Vid klassificering av de varor som upp- tagits på fakturorna utnyttjades det kate- gorisystem som använts inom SÖ:s projekt Läromedelsregistrering (se 5.6). Systemet fick emellertid byggas ut för att kunna täcka alla varuslagen i undersökningen. Vidare ut- nyttjades vid klassificeringen den s.k. Brys- selnomenklaturen (enligt publikationen In- dustri, Statistiska centralbyrån 1967). Där- med uppnåddes en kombination av läro- medelskategori och branschgruppering.

Som samlande beteckning för producent, grossist och detaljist användes termen leve- rantör. Vid gruppering av leverantörer ut— gick man bl. a. från om företaget varit spe— cialiserat på skolområdet eller inte.

Resultat från intervju- och fakturaunder- sökningarna har redovisats i rapporten Ef- terfrågan på läromedel, SPK, oktober 1971.1 Därutöver har utredningen under hand erhållit arbetsmaterial från undersök- ningarna.

Det omfattande materialet visar bl. a. föl- jande karakteristiska drag hos efterfrågan

1 Rapporten har utarbetats av byrådirektören Tore Arvidsson och studierektorn Yngve Schollin, vilka huvudsakligen genomfört köpstudien.

på läromedel i de sju undersökta kommu- nerna.

1. Inom kommunerna finns olika besluts— vägar för de skilda läromedelskategorierna.

2. Beslutsvägarna varierar mellan kom- munerna för samma läromedelskategori.

3. Inköpen är enligt fakturorna ofta kon- centrerade till perioden maj—augusti.

4. Skriftliga instruktioner avseende in- köpsverksamheten förekommer oftare i de större än i de mindre av de i undersökning— en ingående kommunerna.

5. Producenternas information har i frå- ga om de flesta läromedelskategorier ett stort inflytande på valet av läromedel. In— formationsunderlaget är dock osystematise- rat.

6. Kommunaktiebolagets centralupphand- ling har beträffande läromedel utnyttjats i mycket liten utsträckning av de sju kommu- nerna.

7. Samtidig upphandling för hela kom- munen av informationsbärande läromedel (s. k. mjukvaror) förekommer sällan.

8. Skolorna anser sig ha goda rabattvill- kor beträffande vissa läromedel.

9. Leveransförseningar är relativt vanliga. 10. Läromedelsutbudet anses svåröver- skådligt, i synnerhet i fråga om AV-materiel, AV-apparatur, litteratur och förbruknings- artiklar. 11. Leverantörsvalet är splittrat, framför allt inom de i 10 angivna kategorierna. 12. Bland övriga kategorier än de i 10 angivna dominerar ofta ett fåtal leverantö- rer. 13. Analyser av förhållandet mellan kost- nad och funktion är ovanliga. Det bör observeras att de ovan nämnda slutsatserna bygger bl. a. på ett fakturama- teriel från 1967 och att skolornas inköps— verksamhet sedan dess förändrats påtagligt i åtskilliga kommuner, bl.a. som en följd av de många kommunsammanläggningarna. Fortfarande varierar emellertid inköpsruti— nerna starkt från kommun till kommun. Trots dessa variationer gör läromedelsutred- ningen i det följande ett försök att beskriva hur inköpen normalt går till i en kommun av genomsnittlig storlek.

I början av budgetåret görs vid skolför- valtningen en preliminär fördelning av de olika läromedelsanslagen mellan rektorsom- rådena. Anslagen fördelas i stort sett efter antalet elever. Denna fördelning fastställs av skolstyrelsen.

Från skolförvaltningen får därefter varje rektor uppgift om hur stora anslag rektors- området disponerar för läromedelsinköp. Rektor gör en preliminär fördelning av des- sa anslag på olika ämnen och institutioner. Varje huvudlärare får ett meddelande om den ungefärliga storleksordningen av de an- slag som kan disponeras för huvudlärarens ämne eller stadium.

Till ett visst datum skall förslag rörande läromedel för ämnet eller stadiet vara in— lämnade till rektorsexpeditionen.

Till grund för skolornas val av lärome- del finns i regel åtminstone i större kom- muner en förteckning över läroböcker och normalutrustningslistor över läromedel av stadigvarande karaktär. Läroboksförteck- ningen skall endast omfatta läroböcker upp- förda på statens läroboksnämnds förteck— ning (jfr kap. 4 och 6).

Huvudläraren kallar till ämneskonferens eller stadiekonferens. Dagordningen omfat— tar i regel metodiska frågor, läroboksfrågor och frågor rörande övriga läromedel. Lärar- na förbereder sig till konferensen genom att sammanställa sina egna förslag till ny- inköp. Vid ämneskonferensen diskuteras of- ta lärarnas erfarenheter av en viss lärobok. Är dessa erfarenheter negativa blir det na— turligt att diskutera tänkbara alternativ.

Efter konferensen skrivs ett protokoll som justeras av huvudläraren och inlämnas till rektor. På rektorsexpeditionen vidtar nu det omfattande arbetet med att sammanställa alla förslag med de ändringar som rektor gjort. I vissa fall behöver den preliminära anslagsfördelningen ändras på basis av äm- neskonferensernas förslag.

Därefter görs beställningar av läromedel från varje rektorsområde för sig eller cen- tralt för alla skolor i kommunen. Till led- ning för beställningarna finns i vissa kom- muner fastställda leverantörsförteckningar.

I kommuner som har AV-central eller

läromedelscentral medverkar i regel AV- föreståndaren vid upprättandet av standard- förteckningar över lämplig AV—apparatur. På liknande sätt kan förste skolbibliote— karien upprätta förteckningar över littera- tur för bokrum och klassbibliotek i kom- munens skolor. Kompletteringar av bokbe- ståndet utöver grundförteckningarna kan göras efter förslag av lärarna i kommunen.

9.1.2 Distribution

Kommunerna har ofta sökt samordna in- köpen av läromedel, vanligen via skolans inköpsavdelning eller kommunens inköps- kontor. Om samtidigt leveransställen i kom- munen fastställs förenklas distributionen för såväl kommunen som leverantören. Därige- nom får kommunen möjlighet att utverka förmånliga rabatter vid större leveranser. Å andra sidan kan kommunens hanteringskost- nader stiga.

Leveranser av skolböcker går till 70 % via bokhandeln. Bokhandelns centraldistri- bution sköts av Seelig & Co.

Under 1971 har överläggningar ägt rum mellan kommunförbundet och skolboksför- lagen om köp- och leveransvillkor för skol- böcker. Syftet har därvid varit att åstad- komma ett prissystem som hos såväl produ- center som konsumenter främjar rationali- sering av distributionen. Överenskommelse har nåtts om att införa ett prisprestations- system hösten 1972.

Från distributionssynpunkt intar filmen en särställning bland läromedlen. Vid sidan om AV-centralernas utlåning av film kan sko- lorna hyra filmer hos olika filmdistributö- rer. Vissa filmer, framför allt företagsfilmer, kan hyras gratis mot fraktkostnaderna. För övriga filmer tas en viss hyresavgift ut per utlåningstillfälle.

Eterdistribution är den term som an- vänds bl. a. om utsändning och mottagning av skolradio- och skol—tv-program. Produk- tion och utsändning av eterdistribuerad un- dervisning bekostas helt med statsmedel som f.n. Sveriges Radios utbildningsprogramen- het och TRU-kommittén begär i sina petita.

För att kunna ta emot eterutbudet har

kommunerna relativt stora kostnader för AV-apparatur, tryckt material m.m. Svens- ka kommunförbundet har uppskattat kom- munernas kostnader f.n. för detta ändamål till totalt ca 20 milj. kr. per år. Kostnader- na för ett fullt utbyggt videokopieringssys— tem har beräknats till 50—60 milj. kr. per år. Därmed skulle kommunernas totala kostna- der för att kunna utnyttja skolradio- och skol-tv stiga till totalt 70—80 milj. kr. per år.

En vanlig form av läromedelsdistribution är AV-centralernas utlåning av filmer, ljud- band (bl. a. inspelade skolradioprogram), bildband och videoband till skolorna inom AV—centralens arbetsområde (kommun, län etc.).

I vissa kommuner har man prövat central förvaring och distribution av läromedels- uppsättningar för arbetsområden. Så har skett bl. a. i Gotlands kommun samt i Stock- holm och Malmö (5. k. medioteklådor).

Distribution av AV-materiel o. d. från en läromedelscentral till kommunens eller länets skolor har uppenbara ekonomiska fördelar. Systemet förutsätter emellertid för att kunna fungera tillfredsställande att sko- lorna planerar sina beställningar i god tid och att centralerna disponerar tillräckligt många exemplar.

9.2 Landstingskommunala utbildningar

Nedan redovisas i korthet hur inköp och distrubution av läromedel sker vid de lands- tingskommunala skolorna.

Inga statliga bestämmelser reglerar valen och inköpen av läromedel för de landstings- kommunala skolorna utöver vad som redo- visats i 4.l.2. SÖ har emellertid utarbetat de- taljerade utrustningslistor för vissa utbild- ningar (jfr grundskolan och de tidigare skol- formerna fackskolan och gymnasiet).

I de fall utrustningslistor finns gör rektor i regel inköpen inom ramen för gällande budget. För övrigt varierar inköpsrutinerna mellan landstingen. Vid en del landstings- kanslier finns centrala inköpsavdelningar som utnyttjas för läromedelsinköp.

Inköp till skolornas bibliotek samordnas i några fall med de primärkommunala

bibliotekens inköp. De studerande utnyttjar även sjukhusens bibliotek. Landstingens in- köpscentral (LIC) utnyttjas endast i mindre utsträckning när det gäller läromedelsinköp.

Formerna för distributionen av läromed- len varierar med produkterna.

Enligt en enkät som utredningen gjort samarbetar endast i ett fåtal landsting de landstingskommunala skolorna med de pri- märkommunala läromedels(AV)-centralerna eller läns-AV-centralerna.

9.3 Statliga utbildningar

Inom den eftergymnasiala utbildningen —- huvudsakligen universitet och högskolor dominerar tryckt material (böcker, kom- pendier m.m.) inom flertalet utbildnings— linjer. Tv— och AV-utrustning, instrument och andra tekniska hjälpmedel förekommer främst inom naturvetenskapliga, tekniska, medicinska, odontologiska och yrkesinrik- tade (s. k. DYRK-) utbildningar vid filoso— fisk fakultet.

Inom den eftergymnasiala utbildningen måste de studerande normalt själva anskaffa och bekosta kurslitteraturen.

9.3 .] Kurslitteratur

Nedan lämnas en redogörelse för nuvarande inköps- och distributionsförhållanden vid främst universitetens filosofiska fakulteter (de humanistiska, samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga fakulteter- na) som har flertalet studerande på efter- gymnasial nivå. Vid de övriga fakulteterna (de teologiska, juridiska, medicinska, odon- tologiska, farmacevtiska och tekniska fa- kulteterna) är förhållandena likartade. Vid den tekniska utbildningen används kom- pendier, framställda vid utbildningsanstal- terna, i hög grad.

Rutiner i kurslitteraturfrågor

Vid universiteten har en särskild organisa- tion för bevakning av läromedelsfrågor

byggts upp under de senaste åren. Vid den pedagogiska utvecklingsenheten vid varje universitets utbildningsbyrå (motsvarande) finns en Iäromedelskonsulent som bl. a. har till uppgift att verka för en förbättrad pro- duktion och distribution av läromedel vid de utbildningar på orten som tillhör UKÄzs förvaltningsområde. I konsulentemas upp- gift ingår bl.a. att se till att bokhandlare, bibliotek och bokförlag får information om gällande kurslitteratur. Vid varje institution finns i regel en kontaktman i kurslitteratur- frågor.

Innan institutionernas förslag till ny kurs- litteratur överlämnas till resp. utbildnings- nämnd (jfr 4.1.3) brukar man vid institu- tionerna i kontakt med bokhandlarna kon— trollera böckernas åtkomlighet. Det händer dock att litteratur väljs och fastställs som inte finns tillgänglig i vare sig bokhandel eller bibliotek.

När utbildningsnämnden fastställt littera— turen, informeras bibliotek, bokhandel och de förlag som så önskar enligt lokalt an- passade rutiner, utarbetade av läromedels- konsulenterna. Därvid anges ofta vilka böc- ker som kan anses vara grundböcker och som samtliga studerande förväntas köpa. På en del håll inhämtar bokhandlaren dessa uppgifter direkt från institutionerna. Direkt från dessa eller via läromedelskonsulenterna får bokhandlarna vidare uppgifter om be- räknat antal studerande för resp. studiekurs samt om tidpunkterna då olika kurser bör- jar.

De här i korthet redovisade rutinerna som har införts under de senaste åren torde vä- sentligt ha förbättrat bokhandelns möjlighe- ter att tillhandahålla kurslitteratur. Tidigare brast det ofta i informationen mellan ut- bildningsanstalterna och bokhandeln. Byten av kurslitteratur under pågående termin, svårigheten att på förhand uppskatta stu- derandetillströmningen till linjer och kurser som har i princip fri tillströmning av stu- derande samt långa leveranstider, främst från USA, orsakar dock fortfarande pro— blem.

Ändringar under terminerna av den fast- ställda kurslitteraturen förekommer, enligt

vad läromedelsutredningen erfarit, huvud- sakligen inom det samhällsvetenskapliga om- rådet och utgör ett av de största problemen i litteraturdistributionen. Dessa ändringar medför ofta att bokhandlarna inte kan till- handahålla relevant litteratur, därför att man har gjort inköp enligt äldre kurslittera- turlistor eller inte kunnat göra beställningar i tillräckligt god tid före kursens början.

Den nya utbildningsorganisation som in- fördes vid de filosofiska fakulteterna 1969 innebär bl.a. att ett föranmälningssystem införts för nyinskrivna. Förhandsanmälan är dock inte obligatorisk. Sista anmälnings- dag när det gäller höstterminens studier lig- ger dessutom i mitten eller slutet av juni, vilket medför att man knappast kan utnyttja uppgifterna om tillströmning vid planering av kurslitteraturanskaffning.

Utöver svårigheten ibland att få tillför- litliga uppgifter om den kurslitteratur som kommer att användas har bokhandlarna i vissa fall svårt att rätt uppskatta efterfrågan på de olika titlarna. Etersom det på univer— sitetsorterna i regel finns flera bokhandlare som säljer kurslitteratur kan det vara svårt för var och en att bedöma sin kommande försäljning även om man känner till det to- tala studerandeantalet. Det kan därför in- träffa att bokhandlarna på en ort samman- lagt tar hem för få exemplar. Detta gäller huvudsakligen utländska böcker, beträffan- de vilka bokhandeln inte har returrätt. An- ledningen till sådana underskattningar av inköpsfrekvenserna torde vara att bokhand- larna erfarenhetsmässigt utgår ifrån att en del studerande inte köper kurslitteratur i bokhandeln utan köper använda böcker eller lånar på bibliotek eller av kamrater.

Vid socialhögskolorna måste de studeran- de i regel köpa kurslitteratur. Möjlighe- terna att låna sådan är begränsade. En del av kurslitteraturen utgörs av stencilerat ma— terial som tilldelas de studerande gratis.

När det gäller kurslitteratur vid t. ex. förskoleseminarierna, seminarierna för hus- lig utbildning och lärarhögskolarna råder förhållanden liknande dem vid socialhög- skolorna.

Som nämnts måste de studerande i regel själva anskaffa kurslitteraturen. Detta sker huvudsakligen genom köp i bokhandeln.

Vissa statliga och kommunala insatser görs när det gäller utlåning av kurslitteratur. Tillgången på kurslitteratur som kan lånas motsvarar dock långt ifrån antalet stude- rande.

Statliga insatser

De vetenskapliga biblioteken. Från ansla— get Vetenskapliga bibliotek: bokinköp m.m. bestrids kostnaderna för bokinköp rn. m. vid kungl. biblioteket, statens psykologisk-pe— dagogiska bibliotek samt biblioteken vid universiteten och de under UKÄ hörande högskolorna. Anslaget utgör innevarande budgetår ca 13 milj. kr. Endast en mindre del avser dock kurslitteratur. Vid dessa bib- liotek finns ofta kursläsesalar för de stude- rande.

Institutionsbiblioteken. En del institutio- ner köper i viss utsträckning in och lånar ut kurslitteratur. Institutionernas bokinköp sker med medel från de för de olika fakul- teterna avsedda driftkostnadsanslagen, som av universitetens styrelser konsistorierna — fördelas på institutionerna. Anslagen med- ger f. n. inga större inköp av kurslitteratur.

Beståndskatalogen i Stockholm m.m. Vid kungl. biblioteket upprättas varje år en ka- talog över kurslitteraturbeståndet, huvudsak- ligen avseende de humanistiska och sam- hällsvetenskapliga fakulteterna, hos de ve- tenskapliga biblioteken och de kommunala biblioteken i Stockholm och dess närhet. Genom läromedelskonsulenten får den s.k. institutionstjänsten vid kungl. biblioteket i slutet av våren uppgifter om ändringar av kurslitteraturlistorna. De olika biblioteken anger sedan till institutionstjänsten vilka böcker de äger. Beståndskatalogen synes dock inte ha utnyttjats av de studerande i någon större utsträckning. Vid universi- tetet i Uppsala finns en liknande samkata- log.

På universitetsorterna och inte minst filial— orterna samt i andra kommuner tillhanda- håller, i stigande utsträckning, även de kom- munala biblioteken kurslitteratur.

Studerandeaktiviteter

Studentorganisationerna har beträffande kurslitteraturfrågorna utöver aktivitet vid institutioner och i utbildningsnämndema främst inriktat sig på rabattvillkor och egen bokdistribution. I Uppsala tillhandahåller studentnationernas bibliotek viss kurslittera- tur. Därvid har nationerna specialiserat sig på olika områden.

Den överenskommelse mellan Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Svenska bokhandlareföreningen om rabatt på kurs- litteratur för medlem av studentkår som ti- digare fanns gäller inte efter den 1 april 1970 då fri prissättning på böcker infördes. De flesta bokhandlare ger dock fortfarande s. k. studentrabatt med 15 % på cirkapriset.

Vid samtliga universitet driver studentkå- rer eller andra sammanslutningar bokhan- del eller bokdistribution av varierande om- fattning.

9.3.2 Tekniska hjälpmedel

Universitetspedagogiska utredningen initie- rade olika försök med tekniska hjälpmedel och framhöll i sitt slutbetänkande bl.a. att betydande investeringar var nödvändiga framför allt vad gäller hjälpmedel som på olika sätt kan underlätta de studerandes in- dividuella arbete.

En omfattande upprustning med olika tekniska hjälpmedelssystem har ägt rum un- der den senaste femårsperioden. Koncentra- tion har härvid skett till ett begränsat antal system, vart och ett med sina speciella möj- ligheter (stordia-system, smådia-system, su- per-8-system, ljudkassettsystem, system med inlärningsenheter och mätinstrument samt tv-system). För hörsalar har särskilda ut- rustningsnormer i fråga om hjälpmedel fast- ställts.

Läromedelscentraler vid universitet och högskolor

För främst produktion men även service, ut- låning och vård vad gäller teknisk utrust— ning och vissa läromedel har läromedelscen- traler organiserats vid lärosätena. Härvid har strävan varit att samordna verksamheten mellan geografiskt närbelägna utbildnings- centra främst i fråga om särskilt resurskrä- vande arbetsområden. Försöksorganisationer har prövats i Lund och Umeå. Resultaten härifrån har bearbetats till ett normpro- gram, vilket utnyttjats som underlag vid pro- jektering av centraler bl. a. i Frescati, Stock- holm, och Linköping.

Läromedelscentralerna är som regel in- fogade i de pedagogiska utvecklingsenheter, som upprättats vid lärosätena. Härigenom kan utvecklingsarbetet samordnas samt in— formations- och utbildningsverksamhet un- derlättas.

U truslningsnämnden för universitet och högskolor

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor upphandlar utrustning och i vissa fall även inredning till institutioner vid uni- versiteten m. fl. läroanstalter och vetenskap- liga inrättningar. Nämndens arbete bedrivs i nära samverkan med UKÄ och lokal- och utrustningsprogramkommittéerna för uni- versitet och högskolor. Vissa medel för åter- anskaffning m.m. står till UKÄ:s disposi- tion men även här gör nämnden upphand- lingen.

Tekniska utredningar utförs inom nämn- den i både planerings- och upphandlings- skedena.

Nämndens rationaliseringsverksamhet, som bl. a. avser samordning av upphandling, om- fattar _ förutom universitetssektorn samt- liga under SÖ:s tillsyn ställda lärarutbild- ningsanstalter.

Utrustningsnämdens upphandling uppgick under budgetåret 1970/71 till 68 milj. kr. och beräknas under budgetåret 1971/72 uppgå till ca 72 milj. kr.

Nämnden träffar även centrala avropsav-

tal beträffande förbrukningsmateriel. Detta innebär att den lokala myndigheten (insti- tutionen eller motsvarande) köper från leve- rantörer på i nämndens avtal angivna vill- kor. Avropsavtal har bl. a. träffats för böc- ker och tidskrifter, laboratoriemateriel och kemikalier, fotomateriel, videoband, ljud- band, järnhandelsvaror, bokbindning samt förbrukningsmateriel för arbetsprojektorer.

9.4 Utredningens överväganden och förslag 9.4.1 Primärkommunala utbildningar

I 9.1 har beskrivits hur kommunernas in- köpsrutiner i regel fungerar. De nuvarande rutinerna har enligt läromedelsutredningens uppfattning en rad påtagliga brister, bl.a. följande.

. Inköpen baseras alltför ofta på spontana önskemål i stället för en långsiktig pla- nering. 0 Huvudläraren och övriga medverkande i inköpsprocessen har stora svårigheter att följa läromedelsmarknadens varie— rande utbud. . Beställningarna är ofta koncentrerade till slutet av vårterminen. . Genom inköpsrutinernas nuvarande ut- formning blir läromedelsbeståndet allt- för splittrat och varierande från skola till skola.

Svenska kommunförbundet har utrett frå- gorna kring läromedelsinköpen. I bilaga 4 återges en utredning om principerna för kommunal läromedelsorganisation. I denna utredning föreslås bl.a. inrättande av en läromedelskommitté (LMK) med bl.a. föl- jande uppgifter:

1. fungera som beredande organ i läro- medelsfrågor

2. svara för den långsiktiga planeringen av läromedelsanskaffningen

3. organisera granskargrupper inom kom- munen

4. bearbeta och till de lokala ämneskon- ferenserna översända granskargruppernas förslag till inköp. *

I läromedelskommittén föreslås ingå re— presentanter för skolstyrelse, inköpsfunk- tion, skolledare, lärare och elever.

Kommunförbundet rekommenderar även inrättande av en kommunal läromedelscen- tral (KLC) med bl. a. följande uppgifter:

1. information om läromedel

2. konferens- och fortbildningsverksam- het

3. samarbete med andra kommunala lä- romedelskonsumenter än skolan

4. organisation av samutnyttjande av lä- romedel

5. organisation av service i fråga om AV- apparatur etc.

6. central registrering av kommunens lä- romedel

7. organisation av inköpsrutiner

8. organisation av buffertlager för vissa läromedel

9. utlåning av viss AV-apparatur 10. distribution av viss AV-materiel.

Läromedelsutredningen anser att många av de brister som utredningen kunnat kons- tatera i den nuvarande inköpsverksamheten bör kunna elimineras om kommunförbun- dets organisationsmodeller tillämpas.

I kap. 4 har utredningen utvecklat sin principiella syn på ansvarsfördelningen i frå- ga om anskaffning av läromedel. Utred— ningen har därvid föreslagit att huvudman- nen skall ansvara för val av läromedel. För de kommunala skalorna innebär detta att kommunen (primärkommunen eller lands— tinget) skall besluta. Av vikt är emellertid att besluten är väl förberedda. Utredningen föreslår därför att en bestämmelse införs i skolstadgan om att en läromedelskommitté (LMK) skall finnas i varje primärkommun. Denna kommitté bör vara ett planerande och beredande organ, medan beslut om in- köp av läromedel bör fattas av det politiskt ansvariga organet, skolstyrelsen. I kommit- tén bör ingå representanter för skolstyrelsen, en tjänsteman vid inköpsavdelning (motsva- rande) samt representanter för skolledare, lärare och elever. Antalet ledamöter bör vara förhållandevis begränsat. Kommittén kan i vissa frågor tänkas arbeta i mindre

I varje primärkommun bör det enligt ut- redningens mening vidare finnas en sam- ordnande funktion för läromedelsfrågorna, i de flesta fall en kommunal läromedels- central (KLC). Utredningen anser dock att en sådan inte bör göras obligatorisk. Dels torde i vissa mindre kommuner samordning- en kunna komma till stånd utan att en sär- skild enhet skapas, dels torde i vissa fall två eller flera närliggande kommuner med för- del kunna inrätta en gemensam läromedels- central.

Genom den föreslagna organisationen på primärkommunal nivå skapas enligt utred- ningens mening förutsättningar för bl. a.

. bättre underbyggda inköpsbeslut . bättre inköpsplanering och därmed öka- de garantier för ordnad läromedelsför- sörjning . prisrabatter genom större inköp . större enhetlighet i utrustningen, vilket underlättar service och lärarnas fortbild- ning 0 bättre utnyttjande av befintliga resurser . användarna att påverka läromedelsan- skaffningen i kommunen.

För vissa funktioner, främst på AV-om- rådet är läns-AV-centralerna (LAVC) av stor betydelse. Arbetet med organisationen av LAVC pågår f.n. inom kommunförbun- det och beräknas kunna slutföras inom den närmaste tiden.

De av utredningen föreslagna organisa- toriska åtgärderna innebär i huvudsak en samordning av redan existerande resurser i prirnärkommunema. Ovan redovisade vins- ter kan sålunda i allmänhet nås utan extra resursinsatser. För vissa kommuner innebär emellertid utredningens förslag till en början ökade kostnader för handläggning av läro- medelsfrågorna.

Som utredningen tidigare framhållit (9.1.2) medför eterdistribution stora följdkostnader på mottagarsidan. Det är därför angeläget att eterutbudets omfattning och inriktning bestäms av konsumentintressena. Utredning- en anser det viktigt att behovsanalysema in-

för skolradio- och skol-tv—produktion får så— dana former, att eterutbudet anpassas till lärarnas och elevernas behov och kommu- nernas ekonomiska och organisatoriska för- utsättningar.

9.4.2 Landstingskommunala utbildningar

De mål för inköpsverksamheten som läro- medelsutredningen angett för de primär- kommunala utbildningarna bör gälla även de landstingskommunala.

Utredningen anser det väsentligt att man vid de senare utbildningarna på lämpligaste sätt utnyttjar de primärkommunala resur— serna, t.ex. läromedelscentralerna (KLC) samt läns-AV-centralerna (LAVC). I flera fall har avtal slutits som möjliggjort ett så- dant samutnyttjande. Vissa utbildningar finns dock endast vid landstingen. Lands- tingskommunema torde därför böra kon— centrera sig på att bygga upp läromedels- centraler med tonvikt på de ämnen inom gymnasieskolan som inte är företrädda in— om de primärkommunala utbildningslin— jema.

9.4.3 Statliga utbildningar

De statliga utbildningarna är -— som nämnts i 4.1.3 — huvudsakligen eftergymnasiala. De viktigaste inköps- och distributionsfrågorna på detta område gäller kurslitteraturen. Där- för behandlas här endast frågor rörande denna.

Vid de eftergymnasiala utbildningarna får de studerande normalt själva anskaffa och betala kurslitteraturen. Endast i ringa ut— sträckning finns möjlighet att låna litteratur vid bibliotek.

Som framgått ovan förekommer bety— dande brister i kurslitteraturförsörjningen vid de eftergymnasiala utbildningarna, främst vid de filosofiska fakulteterna. Dels saknas i flera fall lämplig kurslitteratur över huvud, dels förekommer brister i di- stributionen. Enligt läromedelsutredningens uppfattning åvilar det huvudmannen sta— ten — att tillse att de studerande har tillgång till erforderliga läromedel. Detta innebär

att åtgärder måste vidtas för att såväl pro- duktion som distribution skall fungera till- fredsställande. Beträffande produktionsin- satser hänvisar utredningen till vad som an- förts i 3.6.3. Beträffande distributionen vill utredningen framhålla följande.

Den första förutsättningen för att de stu- derande skall kunna skaffa sig kurslittera- turen är att denna över huvud går att upp- bringa i bokhandeln eller på bibliotek. Stundom händer det att kurslitteratur fast- ställs som är utsåld och inte heller kan er- hållas genom biblioteken, åtminstone inte i tillräckligt antal. Sådana förhållanden kan enligt läromedelsutredningens uppfattning inte godtas. Som kurslitteratur bör givetvis endast sådan litteratur fastställas som de studerande har reella möjligheter att an— skaffa. Det torde vara omöjligt att exempel- vis i författningstext precisera vilka förut- sättningar med avseende på tillgänglighet m.m. som skall vara för handen för att en bok skall få antas som kurslitteratur. Dock bör enligt utredningens uppfattning vikten av denna aspekt på litteraturvalet markeras genom att det i de olika bestämmelser som reglerar detta (jfr 4.1.3) förs in föreskrifter av innebörd att vederbörande organ får fastställa endast litteratur som i tillräcng omfattning kan finnas tillgänglig för de be- rörda studerande.

Ett av de största problemen vid främst de filosofiska fakulteterna är att ändringar i kurslitteraturlistorna i många fall görs un— der terminerna. Då bokhandlarna får be- sked om dessa ändringar på sent stadium el- ler många gånger inte alls har de svårt att tillhandahålla litteraturen i fråga. Ändringar av detta slag medför givetvis även problem för de studerande som före terminens bör- jan vill skaffa sig kurslitteraturen. En- ligt läromedelsutredningens uppfattning bör man vidta åtgärder för att eliminera sådana missförhållanden. Särskilt beträffande ut- ländsk litteratur, för vilken returrätt saknas, kan man inte begära att bokhandlarna skall ta hem kurslitteratur i större omfattning om de inte kan lita på att litteraturen kommer att efterfrågas. Såväl bokhandlare och stu— derande måste i god tid få tillförlitliga upp-

gifter om vilken kurslitteratur som skall an- vändas.

Vissa utbildningsnämnder vid universite— ten har enligt vad utredningen inhämtat — fastställt ett sista datum för fastställande av kurslitteratur för den följande terminen. Utredningen anser det så väsentligt att detta sker generellt att vederbörande myndighe— ter här bör ges stöd av en föreskrift. Så— lunda bör i resp. utbildningskungörelse (mot- svarande) bestämmelser föras in om ett sista datum för höstterminen resp. vårterminen före vilket kurslitteraturen för kommande termin skall vara fastställd och efter vilket ändringar får göras endast om synnerliga skäl föreligger. Utredningen anser det önsk— värt att berörda myndigheter och organ om de ansluter sig till tanken — lägger fram förslag på denna punkt i sina yttranden över detta betänkande.

Läromedelsleverantörer1

1.1 Utredningsarbetets mål och upp- läggning

På försommaren 1970 påbörjade SPK som en del av SPK:s undersökning av lärome- delsmarknaden åt läromedelsutredningen en kartläggning av försäljning och leverantörer av läromedel. Denna rapport utgör främst en redovisning av ett enkätmaterial samt en presentation av viktigare marknadsförhål- landen som har framkommit i samtal och intervjuer. Däremot har en analys av un- dersökningsresultaten kunnat göras endast i begränsad omfattning.

Någon allmänt godtagen definition av be- greppet läromedel existerar ännu inte. En arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen (SÖ) har utarbetat ett klassificeringssystem för läro- medel som omfattar 14 huvudgrupper och ca 100 undergrupper. Viss bearbetning av detta förslag har utförts inom SPK. Begrep- pet läromedel — i rapporten används ibland synonymt beteckningen skolmateriel eller hjälpmedel — omfattar så gott som allt mate- riel som fordras för undervisningens be- drivande, såsom böcker, film, AV-appara- tur (radio, television, bandspelare, inlär- ningsstudior m.m.), gymnastikmateriel, in- redningsartiklar m.m. För många av de produkter som används i skolan gäller att skolan är endast en förbrukarkategori, t. ex. för skrivmaskiner och radioapparater. De produkter som här benämns läromedel i anledning av att de används i skolor an-

vänds ofta även inom t.ex. industri och hushåll. Därigenom kommer, vad gäller de företag som säljer till ett flertal kategorier av köpare, begreppet läromedelsleverantör endast att vara relevant för försäljningen till skolor. Läromedel avser således produk- ter från många olika industribranscher med olika konkurrensförhållanden.

Undersökningens huvudsyfte har varit att beskriva de väsentliga dragen hos de företag som har satsat på försäljning till skolan. Särskilt intresse har ägnats åt ägan- de- och koncentrationsförhållanden samt fö- retagsstrukturen dels för den totala skol- marknaden, dels för de olika produktkate- gorierna. Under varje produktkategori har dessutom behandlats andra faktorer och för- hållanden som bedömts vara av vikt för konkurrenssituationen.

Under planläggningen av undersökning- en övervägdes även om prisutvecklingen och distributionskostnadernas utveckling skulle kunna tas upp i denna undersökning. Med hänsyn till det omfattande antalet produkter från skilda industribranscher kunde dessa i och för sig intressanta frå- gor inte tas upp särskilt. Ej heller behand- las lönsamheten närmare i detta samman-

1 SPK har för läromedelsutredningens räkning bl. a. studerat försäljningen av läromedel (se 1.2.1 i betänkandet). I denna bilaga återges under- sökningsrapporten (stencil, juni 1971) med vissa förkortningar. Undersökningen har genomförts av avdelningsdirektören Stefan Ravelin under medverkan av amanuensen Harald Blom.

hang. I en del fall lämnas dock uppgifter i nyssnämnda frågor. Uppgifterna har i så- dana fall erhållits främst från företag eller från inköpare av läromedel.

Totala antalet läromedelsleverantörer i landet är inte känt. Troligtvis uppgår de företag som skolorna köper av till flera tusen, varav dock ett betydande antal är detaljistföretag.

Att göra en undersökning som bygger på ett statistiskt urval av företag hade med— fört betydande svårigheter vid definition och avgränsning av undersökningspopula- tionen,då uppgifter om skolans samtliga le- verantörer saknas. Vissa register över le— verantörer finns dock. SÖ har således, un— der medverkan av länscentralerna för pe- dagogiska hjälpmedel, upprättat ett regis- ter omfattande ca 750 företag. Utrustnings— nämnden för universitet och högskolor (UUH) har ett register som omfattar upp- skattningsvis 1 000 företag. De i SPK:s s. k. köpstudie ingående 7 kommunerna har köpt från ca 630 företag.

Bland läromedelsleverantörerna återfinns företag som specialiserat sin produktion eller distribution för skolans behov. Nume— rärt är dock dessa företag ett fåtal i jämfö- relse med totala antalet leverantörer. Även om specialistföretagen på skolan har en be— tydande del av den totala marknaden utgör övriga företag en konkurrensfaktor som inte kan uteslutas vid en undersökning som av- ser att belysa strukturen och konkurrens— situationen.

Undersökningens tyngdpunkt har lagts på att belysa de större företagens betydelse dels på skolmarknaden i stort, dels på de- ras betydelse inom framför allt de värde- mässigt sett viktigaste läromedelskategorier- na. Genom att undersöka de större företa- gens försäljning har en stor del av mark- naden kunnat inringas utan att antalet före— tag har blivit alltför omfattande.

Med utgångspunkt i att de större före- tagen skulle nås gjordes urvalet så att minst 15 företag inom följande huvudgrupper av läromedel skulle omfattas av undersökning- en (antalet företag som ingått i enkäten an— ges):

AV-apparatur (26 företag) AV-materiel (25 företag) Böcker och övrigt tryckt materiel (16 företag)

Demonstrations- och försöksmateriel (17 företag)

Inredningsartiklar (23 företag). För produktkategorierna förbruknings- materiel, gymnastikredskap, sysselsättnings- materiel ingår flertalet av de större leve- rantörerna i undersökningen och omfattar 5—10 företag per produktkategori. De res— terande läromedelskategorierna har inte fått fullt så omfattande täckning i enkätmate- rielet bl. a. därför att försäljningen till sko- lor här utgör en liten andel av den totala försäljningen.

Vad gäller inriktningen på skolformer har SPK vid urvalet av leverantörer strävat ef- ter att nå de företag som är betydelsefulla leverantörer för grundskolan och gymnasie- skolan.1 Anledningen till denna begränsning är främst att i läromedelsutredningens direk- tiv är uttalat att utrustning till universitet och högskolor skulle tas upp till behandling endast om utredningen skulle finna synner- liga skäl föreligga. Dessutom är köpstudien främst inriktad på det allmänna skolväsen- det. I viss utsträckning är det samma före- tag som levererar till universitet och hög— skolor som till grundskolan och gymnasie- skolan, varför förstnämnda skolors inköp i någon mån berörs i framställningen. Även andra delar av undervisningssektorn, så- som förskola, korrespondensinstitut, vuxen- utbildning berörs i redogörelsen för vissa läromedelskategorier. Detta ger en allmän bild av de företag som inriktat sig på pro- duktion och/eller distribution av läromedel för grundskolan och gymnasieskolan.

Enkätmaterialet som undersökningen byg— ger på har inhämtats från 77 företag. Detta är ett ringa antal i förhållande till det tota- la antalet läromedelsleverantörer. Vid valet av företag har dock SPK, som tidigare nämnts, sökt nå de företag som har stor försäljning av resp. läromedel, varigenom en betydande del av skolornas totala in—

1 Med gymnasieskolan avses fackskola, gymna- sium och yrkesskola.

köp nåtts (se 1.3). Motivet för att bygga undersökningen på de större företagen har främst varit att dessa företags marknadsbe- teende är av avgörande betydelse för pris- bildningen, läromedelsutvecklingen m.m., dvs. viktiga faktorer som påverkar samhäl- lets möjligheter att anskaffa läromedel och kostnaderna för läromedel. Undersökningen bör genom urvalet av de större företagen, trots det förhållandevis begränsade antalet, belysa huvuddragen av konkurrenssituatio- nen på läromedelsmarknaden.

Under hösten 1970 sändes en provenkät till 15 företag. Av provenkäten framgick att sär- skilt företag med ett flertal produkter och/eller flera avnämarkategorier hade svårigheter att lämna exakta uppgifter om försäljningen till skolor. I den slutliga utformningen av enkäten, som sändes ut i oktober 1970, bereddes därför företagen möjlighet att lämna beräknade upp- gifter. Då målsättningen för undersökningen var att belysa de stora dragen i konkurrensen mellan läromedelsleverantörerna bedömdes det- ta inte vara till allvarligt men för utrednings— arbetets genomförande.

Både före och efter enkäternas utsändande har intervjuer genomförts med företagsledare och andra personer i ledande ställning. Där- vid erhölls synpunkter dels på företagets verk- samhet, dels på konkurrenssituationen i stort. Antalet intervjuer med företagsledare genom personliga sammanträffanden uppgår till om- kring 20. Intervjuer per telefon har dessutom förekommit med flera tiotal företag, även med företag som inte omfattas av den skriftliga enkäten. Förutom kontakter med företags- ledare har även vissa kontakter tagits med personer som har hand om inköp till skolor.

Genom enkäten inhämtades uppgifter för 1967, 1968 och 1969 eller närmast motsva— rande räkenskapsår. Då företagens räkenskaps— år i regel inte sammanfaller med kalender- året kan de i undersökningen redovisade upp- gifterna för t.ex. 1969 innefatta uppgifter fr.o.m. andra halvåret 1968 t.o.m. första halvåret 1970. Det använda uppgiftsåret har utvalts så att största delen av företagens rä- kenskapsår skall omfatta kalenderåret 1969. I de fall som företagens räkenskapsår löper från 1 juli—30 juni används 1969/70 års upp- gifter. Flera av de större företagens räken- skapsår slutar på våren, varför de för 1969 redovisade uppgifterna omfattar större delen av 1969 men jämväl en del av 1970. Detta förhållande anges inte särskilt i varje avsnitt utan endast kalenderår anges.

En uppskattning av den totala markna-

den per läromedelskategori har gjorts mot bakgrund av de informationer som erhål- lits genom enkäten samt därjämte främst genom inhämtande av uppgifter från om- kring 30 företag. Säkerheten i beräkningar— na varierar. För vissa produktkategorier har erhållits uppgifter från så gott som alla leverantörer. För andra produktkategorier har den totala marknaden uppskattats med mindre faktaunderlag. I de fall där uppskatt- ningarna bygger på ett mindre brett faktaun- derlag har detta poängterats i redovisningen.

Uppgifterna i undersökningen redovisas inkl. indirekta skatter, utom i vissa fall som särskilt anges.

Denna undersökning tar endast i ringa utsträckning upp de lokala leverantörernas/ detaljistföretagens funktion som leverantör till skolan. För att kunna uppskatta lärome- delsförsäljningen totalt har det dock varit nödvändigt att införskaffa uppgifter om de lokala leverantörernas försäljning. Uppgif- ter om försäljningen av skolböcker genom bokhandeln, den viktigaste lokala leveran- tören, har dock erhållits bl. a. genom bok- förlagens försäljning genom återförsäljare.

1.2 Faktorer som påverkar efterfrågan på läromedel

Ett flertal faktorer påverkar skolornas be- hov och inköp av läromedel.

I tabell 1 anges vissa uppgifter om anta- let studerande.1

Statens och kommunernas utgifter i milj. kr. (mkr) för utbildningsväsendet in- om SÖ:s verksamhetsområde (främst grund- skola, gymnasieskola och lärarutbildning) anges i 1969/ 70 års penningvärde för vissa budgetår i tabell 2.

1 Jfr tabell 3.1 s. 43.

1960 1965 1970 1975 (prognos) Folkskola/grundskola 843 000 878 000 955 000 1 038 000 Gymnasiet 64 400 101 500 100 900 Fackskola/heltidskurser — 9 700 39 200 238 200 Yrkesskola 49 400 74 100 75 900 Teknisk och ekonomisk utbildning 1 800 2 900 3 500 4 100 Universitet och högskolor 36 600 67 500 135 000 151 000

Tabell 2. Statens och kommunernas utgifter för utbildning (mkr)

Stat Kommun Summa 1966/67 3 300 2 000 5 300 1970/71 5 200 3 400 8 600 1975/76 5 900 4 300 10 200

1.3 De undersökta företagens försäljning till skolor

Det faktamaterial som redovisas i denna undersökning har som nämnts erhållits från 77 företag genom en enkät. Ur denna fram- kom bl.a. företagens sammanlagda direkt- försäljning och försäljning genom återför- säljare till skolor under åren 1967—1969 samt försäljning per läromedelskategori för 1969, fördelad på grundskolan och gymna- sieskolan, universitet och högskolor samt övriga skolor.

De undersökta företagens direktförsälj- ning1 till skolor under åren 1967—1969 framgår av tabell 3.

Tabell 3. De undersökta företagens direkt- försäljning 1967—1969 till samtliga skol- former

Direktförsäljning Ökning

till skolor (mkr) (mkr) %

1 967 240 1968 288 48 20 1 969 3 3 9 51 1 8 Försäljni ngsutvecklingen under 1967—

1969 för de i undersökningen ingående fö- retagen, efter en indelning baserad på stor- leken av direktförsäljningen till skolor 1967 redovisas i tabell 4.2

Företag med 1—5 mkr i direktförsäljning till skolor 1967 har således ökat denna för- säljning betydligt mer än företag med mer än 5 mkr i omsättning. De stora ökningar som redovisas i gruppen 0—1 mkr åstad- koms till stor del av nystartade företag. Den minsta ökningen, 10 %, har gruppen stör- re än 5 mkr. En särskild redogörelse för större företags och företagsgruppers totala försäljning till skolan 1969 lämnas i 1.6.

För 1969 har de 77 företagen uppgett att direktförsäljningen till skolor utgjorde ca 339 mkr, varav 262 mkr till grund- skolan och gymnasieskolan, 42 mkr till uni- versitet och högskolor samt 35 mkr till övriga skolor.

Försäljningen till skolor genom återför- säljare har av företagen för åren 1967—1969 angetts till 118, 128 resp. 156 mkr. I pro- cent av företagens totala försäljning inne- bär detta att försäljningen genom återför— säljare minskade från 34 % 1967 till 32 % år 1969. Några markanta förändringar un- der åren 1967—1969 i grupperna 1—5 och större än 5 mkr finns inte. I gruppen 0—1 mkr minskade försäljningen genom åter- försäljare från 35 till 22 %. Denna utveck- ling har sin främsta förklaring i att några få företag med enbart direktförsäljning ökat starkt.

Direktförsäljningen 1969 till grundskolan och gymnasieskolan har således uppgetts till 262 mkr. Försäljningen genom åter— försäljare om 157 mkr motsvarar i skolor- nas inköpspriser ca 170 mkr. Åtminstone

1 I direktförsäljning inräknas förutom direkta leveranser till skolor även leveranser genom kommunala centrala inköpsorgan. Den totala försäljningen, dvs. såväl direkt- försäljning som återförsäljning, finns redovisad i tabell 16i 1.15.

Tabell 4. De undersökta företagens direktförsäljning 1967—1969 med fördelning efter storleken av försäljningen till skolor (mkr)

Företagens Förändringi procent försäljning Antal 1967 företag 1967 1968 1969 67—68 68—69 —1 40 11 23 33 111 47 1—5 28 73 91 114 25 24 5— 9 156 174 192 10 10 Summa 77 240 288 339 20 18 120 mkr, avseende främst försäljning av lä- Därutöver har uppgifter erhållits om för- roböcker genom bokhandeln, av detta be- säljningen från omkring 30 företag samt lopp utgör försäljning till nyssnämnda sko- försäljningsuppgifter från företag ingåendei lor. en undersökning åt 1968 års litteraturut-

Tabell 5. Grundskolans och gymnasieskolans beäknade inköp 1969 fördelade efter pro- duktgrupper och produkter

Mkr Procent Mkr Procent A V-apparatur Demonstrations- och Kameror 1,5 försöksmateriel 29,04 5 Ljudapparater 9,0 Inlärningsstudior 5,0 Inredningsartiklar 100,0 18 Projektorer 12,0 TV-apparatur 4,0 Gymnastikartiklar Videobandspelare 3,0 Gymnastikredskap 12,0 Övrigt1 10,0 Gymnastikmateriel 6,0 Summa 44,5 8 Summa 18,0 3 Maskiner Hem och hushålls- A V-materiel maskiner ] ,5 Filmer (inspelade) 5,0 Industri- och verk- Kartor 3,3 stadsmaskiner 7,5 Övrigt2 27,0 Kontorsmaskiner 10,0 S umma 3—53 7 Kopieringsmaskiner 7,0 Summa 26,0 5 Läroböcker och övrigt _ tryckt material 200,0 37 Övriga läromedel Sysselsättningsmateriel 1,7 Fårbrukningsmateriel Musikinstrument 1,2 Pappersartiklar 20,0 Redskap och verktyg 7,5 Kortvaror 20,0 Specialhjälpmedel Övrigt 40,03 för handikappade 1,05 Summa 80,0 15 Vårdmatenel 0,5 Summa 1 1,9 2 Totalt 544,7 100

1 Tillbehör till AV-apparatur. * I gruppen övrigt ingår bl. a. stordior, smådior och planscher. 3 Därav förbrukningsmateriel för kemi och fysik ca 5 mkr, ljudband 4—5 mkr, videoband 1,5— 2,0 mkr, förbrukningsmateriel för kopieringsmaskiner 4—5 mkr samt textilartiklar 10—12 mkr. ** Därav fysik och tekniska ämnen 17—21 mkr, kemi 8—10 mkr samt biologi 5,5—6,5 mkr. Obs att i dessa delbelopp ingår även förbrukningsmateriel för ca 5 mkr. 5 Summan är en ungefärlig tilläggspost, då företagen inte har åtskilt de produkter som är speciellt anpassade för handikappade. Inom de övriga produktgrupperna ingår därför en stor del av dessa hjälpmedel.

redning. Denna försäljning uppgick till ca 40 mkr och om detta belopp adderas till ovanstående belopp erhålls 422 mkr (262 + 120) mkr. Detta innebär att SPK har kunnat överblicka en försäljning som 1969 utgjorde över tre fjärdedelar av grundsko— lans och gymnasieskolans inköp (422/545).

Med stöd av de uppgifter SPK erhållit har en uppskattning av storleken av försälj- ningen till grundskolan och gymnasiesko- lan 1969 gjorts för olika slag av läromedel. se tabell 5. Redogörelser för beräkningarna för de olika läromedelskategorierna åter- finnsi 1.7—1.14.

Enligt SPK:s undersökning utgjorde läro- medelskostnaderna för grundskolan och gymnasieskolan 1969 ca 550 mkr. Detta be- lopp utgör omkring 90 mkr mer än de upp- gifter som har publicerats i pressen våren 1970.1 Däremot visar SPK:s beräkningar god överensstämmelse med en undersök- ning som gjorts inom Svenska kommunför- bundet. Detta har beräknat att kommuner- nas nettokostnader för läromedel 1969 upp- gick till något över 500 mkr. Vid en jämfö— relse mellan resultaten bör uppmärksammas att statsbidragen i genomsnitt uppgår till omkring 35 mkr per år, varför SPK:s be— lopp i motsvarande grad blir högre. Där- emot har. i denna undersökning till skill- nad från kommunförbundets undersökning inte medtagits skolornas anskaffning av skönlitteratur och tidskrifter till skolbiblio- teken. Dessa inköp uppgår till i runt tal 20 mkr per år.

I denna undersökning lämnas uppgifter om försäljningsutvecklingen totalt 1967— 1969 för de större läromedelsföretagen samt om försäljningen av de olika läromedels- kategorierna för 1969.

1.4 Läromedelsleverantörernas intresse- organisationer

Näringslivets organisationer är i regel upp- byggda efter branschtillhörighet och inte efter köparkategorier. De företag som till- verkar eller marknadsför produkter för sko- lor torde således i regel vara medlemmar i

skilda branschorganisationer allt efter pro- duktinriktningen. Emellertid finns även fö- retag som specialiserat sig på att sälja till skolan. Sådana företag återfinns främst bland medlemmarna i Föreningen Svenska Skolproducenter. Bland läromedelsleveran— törerna finns även andra sammanslutningar, såsom AV-Sällskapet (ej enbart leverantö- rer, även myndigheter m.fl.), Smalfilm-Di- stributörernas Förening, Svenska Bokför- läggareföreningen och Lärarcentrum. Des- sa sammanslutningars verksamhetsområden avser emellertid inte samtliga slag av läro- medel, varför redogörelse för dessa i stället kommer att lämnas under resp. läromedels- kategori.

l.4.1 Föreningen Svenska Skolproducenter

Föreningen Svenska Skolproducenter (FSS) bildades 1957 (då under namnet Svensk Riksskolmässa). Av väsentlig betydelse för föreningens bildande utgjorde det förhål- landet att nya hjälpmedel tillkommit och att ett större antal företag satsade på skolan. Vidare fanns ett önskemål att gemensamt anordna mässor och utställningar av produk- ter för skolan. Föreningen var ursprungli- gen en ideell förening men ombildades 1969 till ekonomisk förening.

Enligt stadgarna har föreningen till än- damål att främja medlemmarnas intressen bl. a. genom att genomföra utredningar rö- rande förhållanden inom området för för- eningens verksamhet och att allmänt främ- ja utveckling, produktion och distribution av läromedel, inredningar och förnödenhe- ter inom utbildningens område.2 Förening- en har även till ändamål att tillvarataga medlemmarnas intressen vid kontakt med myndigheter och organisationer samt att i förekommande fall tjänstgöra som remiss- instans. Vid föreningens s.k. riksskolmäs-

1 Veckans Affärer 1970:21. 2 För att ange det som enligt den i 1.1 nämnda arbetsgruppen omfattas av läromedel används således i föreningens stadgar »läromedel, inred- ningar och fö nödenheter». I EURODIDACS stadgar (jfr nedan) används orden »Schulbiicher, Lehrmittel, Schuleinrichtungen» (skolböcker, läromedel, skolinredningar).

sor, vilka anordnades bl. a. 1967, 1969 och 1971, visar medlemmarna sina produkter. Vidare brukar föredrag och debatter anord- nas i samband med mässorna.

Inträde i föreningen kan beviljas svens- ka företag med verksamhet inom utbildning- ens område. Antalet medlemmar utgör f.n. över 80. Så gott som samtliga större skol- materielleverantörer är medlemmar. Av de statsägda och kooperativa leverantörerna in- går Utbildningsförlaget Liber och Gleerup Bokförlag, Skolprogramavdelningen vid Sve- riges Radio samt KF Skolutrustning i för- eningen.

1.4.2 EURODIDAC

EURODIDAC (Verband Europäischer Lehrmittelfirmen) är en sammanslutning av omkring 500 västeuropeiska läromedelsfö- retag. Därjämte finns ett 40-tal s.k. kor- responderande medlemmar från andra världsdelar och från östeuropa. Den 1.3. 1969 var 18 svenska företag medlemmar i föreningen.

I sammanslutningens uppgifter ingår ut- byte av information mellan medlemmarna. En annan viktig uppgift är att anordna läromedelsmässan Didacta. Den tionde mäs- san anordnades i Basel sommaren 1970. An- talet anmälda utställare var 800, represen- terande 11 väst- och östeuropeiska länder samt sju utomeuropeiska länder, bl. a. USA och Japan. Jämsides med Didacta-mässan anordnades konferenser inom skilda under- visningsområden.

1.5 Några samhällsägda organ för inköp och försäljning av läromedel

I några fall har kommunalt ägda inköps- organ bildats som konkurrerar med andra företag genom försäljning till skolan. Här syftas på Kommunaktiebolaget (KAB) och Landstingens Inköpscentral (LIC). Det kan här nämnas att poststyrelsen har hand om upphandlingen av bl.a. kontorsmateriel och kontorsmaskiner för universitet och högskolor.

Kommunaktiebolaget (KAB) ägs av Sven- ska Kommunförbundet genom Förenade Kommunföretag AB och av landets pri- märkommuner. KAB:s totala omsättning ut- gjorde 1968/69 ca 70 mkr. Försäljningen till skolor utgjorde drygt 30 mkr. KAB ver- kar som samköps- och upphandlingsorgan för kommunerna. Någon skyldighet för kommunerna att anlita KAB för utrustning och inredning av förvaltningsbyggnader, ål- derdomshem, skolor m.m. föreligger inte, men de kan begära in offert från KAB eller be om dess medverkan vid inköp. Inom KAB finns bl.a. avdelningar för förbruk- ningsmateriel för kontor, möbler, inredning- ar och kemisk-tekniska produkter för skolor. Med undantag av förbrukningsmateriel så- som häften, block etc. lagerförs inte produk- terna utan anskaffas vid behov.

1.5.2 Landstingens Inköpscentral

Undervisningsanstalter inom landstingens verksamhetsområde är främst skolor inom vårdyrkena, jordbruks- och skogsskolor och folkhögskolor.

I Landstingens Inköpscentral (LIC) ingår som medlemmar Svenska landstingsförbun- det, landstingen, några av de kommuner som tidigare stod utanför landstingen samt vissa organisationer.

LIC har ett förhållandevis brett sortiment av materiel för skolor men produkterna är i regel inte speciella för undervisningen vilket ju f.ö. är ett känneteckecken för många läromedel utan produkterna ingår i LIC:s sortiment därför att de används även i sjukvårdsinrättningar. LIC har un- der de senaste åren inrättat en särskild AV-avdelning och har bl.a. ett brett sorti— ment av AV-apparatur. Vidare marknads- för LIC beklädnadsartiklar, förbruknings- artiklar, såsom glas- och porslinsartiklar samt pappersartiklar. LIC har även för- säljning av specialhjälpmedel för handikap- pade och vårdmateriel.

LIC:s marknad av läromedel är således begränsad till skolor som administreras av

landstingen. LIC:s andel av leveranserna till skolor torde därför vara av förhållan- devis liten omfattning. Av den totala för- säljningen 1969 om närmare 230 mkr tor- de försäljningen till skolor inte ha översti- git 1 mkr.

1.5.3 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor

Utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) är en central planerings- och upphandlingsmyndighet för anskaffning av utrustning (apparater, laboratoriemate- riel, instrument m.m.) till nybyggda eller ombyggda institutioner vid universiteten m.fl. läroanstalter och vetenskapliga in- rättningar. Anskaffningen av inredningar handhas främst av byggnadsstyrelsen.

I en promemoria upprättad 19.4.1968 av riksrevisionsverket rörande upphandlings- verksamheten inom universitets- och hög- skoleområdet, beräknades upphandlingen inom universitetsväsendet uppgå till om- kring 150 mkr budgetåret 1966/67. Inkö- pen fördelade sig med ca 50 mkr vardera på:

a) inköp genom UUH

b) inköp genom läroanstalter med anli- tande av andra statsmyndigheters avropsav- tal och

c) inköp genom läroanstalter. Sedan 1966/67 har inköpen ökat och uppgick år 1969/70 till ca 200 mkr. Denna siffra är dock inte jämförbar med de kom- munala skolornas inköp av läromedel om 550 mkr 1969, emedan i beloppet ingår bl.a. kostnader för eldningsoljor, vissa tryckerikostnader samt kostnader för tvätt. Huvuddelen av den apparatur som anskaf- fas av UUH avser utrustning för medicinsk, odontologisk, teknisk och naturvetenskaplig utbildning och forskning.

Vissa leverantörer till grundskolan och gymnasieskolan återfinns bland leverantö- rerna till UUH, kanske dock i mindre ut- sträckning än vad man kunnat förmoda med ledning av att i en hel del fall samma produkter kan användas i de skilda skol- formerna. Företag som deltar genom an-

budsgivning beträffande de förhållandevis stora kvantiteter som UUH köper in per gång, deltar i mindre utsträckning i den mera intensiva marknadsbearbetningen som måste ske vid försäljning till det stora an- talet kommunala skolor.

1.6 De största företagsgrupperna eller före- tagen bland läromedelsleverantörerna

Den försäljningsmässigt största gruppen av läromedelsleverantörer är de företag som specialiserat sin produktion och/eller distri- bution för skolor. I denna grupp återfinns AB Läromedelsförlagen (ägt av Bonnier— och Esseltekoncernerna), AB Skrivrit (Essel- te), Norstedts Skolavdelning (Esselte) och Almqvist & Wiksell Förlag AB. Till denna grupp kan även hänföras bl.a. AB Isku- Möbler och ASEA-Education AB. Antalet företag i denna grupp är litet i förhållande till antalet i de nedan angivna grupperna.

Nästa grupp med delvis andra betingel- ser för sin verksamhet på skolmarknaden består av företag vars försäljning till sko- lan utgör en mindre del av deras totala om— sättning. Dit räknas Svenska AB Philips, som producerar och marknadsför AV-appa- ratur och produkter för främst fysik och tekniska ämnen, de i Prippkoncernen ingå- ende företagen Rudolph Grave AB och Kebo AB, som torde vara landets största företag för laboratorieutrustningar, och Lin- dahl & Nermark AB, som är skolornas och troligen även landets största leverantör av maskiner, redskap och verktyg. Hit kan även räknas AB C. E. Johansson och Mec- man AB vars försäljning till skolorna dock endast utgör en obetydlig del av företagens totala försäljning.

Medan de två föregående typerna av fö- retag i regel har hela landet som försälj- ningsområde finns därutöver en mångfald av lokala leverantörer. Den för skolan stör- sta lokala leverantören är bokhandeln som 1969 svarade för uppemot 70 % av sko— lornas inköp av böcker och övrigt tryckt material. Även vid anskaffning av förbruk- ningsmateriel, såsom papper och textilar- tiklar, torde lokala leverantörer anlitas i

betydande utsträckning. Bland de lokala le- verantörerna återfinns även maskin—, sport-, järn- och musikaffärer samt radio- och tv- handlare. Deras betydelse som skolans le- verantör torde variera mellan skilda kom- muner.

Grundskolans och gymnasieskolans inköp av läromedel uppgick 1969 enligt nämndens beräkningar till ca 550 mkr (tabell 5). För- säljningen redovisas inkl. indirekta skatter. Uppgifterna om omsättning 1969 avser dels direktförsäljning, dels försäljning via sådana återförsäljare som i sin tur säljer direkt till skolor. Sistnämnda försäljning avser till helt övervägande del läroböcker genom bokhandeln. Schablonmässiga beräk- ningar har gjorts för inköp av sådana böc- ker av andra än grundskolan och gymnasie- skolan. I återförsäljningen har även inräk- nats sådan försäljning, där tillverkaren kän- ner till att produkterna är avsedda för sko- lan, t. ex. när order för viss maskin tas upp av en järnaffär men denna levereras till sko- lan direkt från tillverkare/agent. Vid sist- nämnda försäljning har beloppen schablon- mässigt räknats upp till skolornas inköps- priser.

Som samordnare av skolornas inköp skul- le även Kommunaktiebolaget (KAB) kunna hänföras till landets största läromedelsleve- rantörer. Således svarade KAB 1968/69 för leveranser till skolor för ca 30 mkr. En be- tydande del av dessa artiklar, som bl. a. av- såg inredningsartiklar, maskiner och AV- apparatur, inköptes av KAB från de före- tag för vilka nedan redovisning lämnas.

Grundskolans och gymnasieskolans stör- sta leverantörer utgörs av företag som in- går i Esseltekoncernen. I denna inräknas i detta sammanhang även Läromedelsförla- gen (AB PA Norstedt & Söner—Albert Bonnier), som till hälften ägs av vardera Esselte- och Bonnierkoncemerna.1

Läromedelsförlagens verksamhet är till vissa delar reglerad mellan ägarna genom avtal (kartellregistret nr 2387). I avtalet har Norstedts och Bonniers förbundit sig att varken direkt eller indirekt bedriva rö- relse för förläggande, utgivande eller distri- bution av skolböcker eller andra förlags-

artiklar som genom avtalet överfördes till Läromedelsförlagen (Svenska Bokförlaget). Denna bestämmelse gäller så länge någon av parterna äger aktier i Läromedelsför- lagen. Tryckning och bindning av förlags- artiklar skall med vissa undantag fördelas mellan Norstedts och Bonniers i förhål- lande 60 : 40. Vidare har Bonniers och Lä- romedelsförlagen förbundit sig att, så länge Norstedts driver rörelse med skolmateriel, inte utöva med Norstedts konkurrerande verksamhet i större omfattning än vad som förekom vid avtalets ingående.

Läromedelsförlagens totala omsättning år 1969/70 utgjorde närmare 88 mkr. därav ca 81 mkr till grundskolan och gymnasie- skolan. Läromedelsförlagen är främst inrik— tade på produktion och försäljning av skol- böcker.

Landets näst största leverantör till grund- skolan och gymnasieskolan var 1969 Skriv- rit, som också ingår i Esseltekoncernen. Den totala försäljningen för Skrivrit utgjorde närmare 70 mkr, varav ca 62 mkr till nyss- nämnda skolor. Företaget har ett mycket brett sortiment och var 1969 skolornas största leverantör av bl. a. förbrukningsma- teriel av papper och av s. k. kortvaror, dvs. pennor, radergummin m.m. Företaget har även betydande marknadsandelar av AV- apparatur och gymnastikredskap samt en stor försäljning av inredningsartiklar. Mark— nadsandelen av inredningsartiklar för grund- skolan och gymnasieskolan är emellertid rätt blygsam. Däremot dominerar Skrivrit till- sammans med Sica Skolornas Inköpscen- tral AB marknaden av inredningsartiklar för förskolan. Större delen av Skrivrits produk- ter köps in från andra inhemska leverantö- rer än koncernföretag eller importeras. De inhemska leverantörerna är oftast legotill- verkare. Skrivrit har emellertid även egen tillverkning, främst av pappersartiklar och av gymnastik- och inredningsartiklar.

1 Esselte- och Bonnierkoncemerna har 1970 bildat Esselte Bonnier Audio Visual (EBAV) för att utveckla system och program för kassett-tv. Det kan nämnas att Statsföretag AB tillsammans med KF och Kommunförbun- det 1970 bildat ett företag för kassett-tv, nämligen Svenska TV-Kassett AB.

Inom Esselte-koncernen bedrivs försälj- ning till grundskolan och gymnasieskolan även genom Norstedts Skolavdelning (Nor- stedts), som verkar som en avdelning inom PA Norstedt & Söner. Försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan utgjorde 1969/70 ca 31 mkr. Norstedts marknadsför bl.a. demonstrations— och försöksmateriel och har stora marknadsandelar av utrust- ning för biologi och fysik. Norstedts redan tidigare starka ställning förstärktes 1967 ge- nom förvärv av Gumperts Skolmateriel AB1

Utöver demonstrations- och försöksmate- riel har Norstedts ett brett sortiment av AV-materiel. Tidigare hade Norstedts även AV-apparatur men denna verksamhet över- togs till större delen av Skrivrit 1967. F.n. saluför Norstedts främst projektorer som komplement till företagets breda sortiment av AV-materiel. En annan förändring vad gäller marknadsföringen skedde 1970/71. Norstedts hade tidigare till stor del hand om marknadsföringen av de inredningsar- tiklar som tillverkades av det av P A Nor- stedt & Söner 1966 förvärvade Akuma AB.2 Fr.o.m. 1970/71 handhas emellertid marknadsföringen av Akuma. Skrivrits och Akumas sortiment av inredningsartiklar sammanfaller delvis. Emellertid har Skrivrit en betydande försäljning till förskolor och främst grundskolan medan Akumas verk- samhet i betydande utsträckning riktar sig mot gymnasieskolan. Akumas totala omsätt- ning var 1969/70 något över 10 mkr.

Även Generalstabens Litografiska An- stalts Förlag (GLA) ingår i Esseltekoncer- nen. Verksamheten inom GLA är speciali- serad på tillverkning och försäljning av ett flertal olika kartprodukter.

Ytterligare ett företag med försäljning på skolan ingår i Esseltekoncernen, nämligen KVE-Informationsmetodik AB, som förvär- vades 1970. Företaget, som 1969/70 om- satte uppemot 1,5 mkr, har inriktat sin för- säljning av AV-apparatur och AV-materiel till främst industrier och endast i begrän- sad utsträckning på skolan.

1969/70 svarade de i Esselte-koncernen ingående företagen jämte Läromedelsför-

lagen genom direktförsäljning och försälj- ning via återförsäljare för leveranser av läromedel till grundskolan och gymnasie- skolan för ca 178 mkr.

Om man lägger ihop den försäljning de statliga och kooperativa företagen hade år 1969/70 till grundskolan och gymnasie— skolan utgör dessa företag landets näst stör- sta grupp av läromedelsleverantörer. Den helt dominerande delen av försäljningen består av skolböcker eller annat tryckt ma- terial. Utöver de nedan nämnda kan det bland det stora antalet statliga och koope- rativa företag finnas ytterligare några som har leveranser till skolor och läromedel. Därvid bör särskilt nämnas att Kooperativa Förbundet, genom KF Skolutrustning som ingår i KF Interiör, i början av 1970 gått in på marknaden för skolinredningar.

Svenska Utbildningsförlaget Liber AB ( Utbildningsförlaget), som bildades 1969 genom sammanslagning av SÖ-förlaget och Bokförlaget Liber AB, ägs av Svenska Kommunförbundet, Kooperativa Förbun- det och staten (genom Allmänna Förlaget). Utbildningsförlaget har främst skolböcker och annat tryckt material samt AV—materiel i sitt sortiment. Den totala försäljningen utgjorde budgetåret 1969/70 uppemot 25 mkr, varav ca 20 mkr till grundskolan och gymnasieskolan. 1970 förvärvade förlaget AB CWK Gleerup Bokförlag jämte Glee- rups dotterbolag C E Fritzes Bokförlag AB. 1969 hade dessa företag en försäljning till grundskolan och gymnasieskolan om i runt tal 11 mkr. Genom förvärvet erhölls ej en- dast ökad andel av läroboksmarknaden på grundskolan och gymnasieskolan utan även på universitet och högskolor där Utbild- ningsförlaget tidigare ej haft någon för- säljning.

1 Genom avtal (kartellregistret nr 2315) har Gumperts förbundit sig att inom en tidrymd av tio år från avtalets ingående inte vare sig direkt eller indirekt bedriva rörelse avseende försäljning av skolmateriel. Genom avtal (kartellregistret nr 2388) mellan Norstedts och tidigare ägarna har de sistnämnda förbundit sig att inte vare sig direkt eller indirekt bedriva eller genom delägarskap eller på annat sätt vara intressent i verksamhet som konkurrerar med Norstedts verksamhet inom skolmaterielbranschen.

Skolmaterielsektionen och Utbildnings- programenheten inom Sveriges Radio pro- ducerar främst tryckt material som används i skolorna i samband med undervisning i radio och tv. Försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan uppgick 1969/ 70 till närmare 9 mkr. Även Sveriges Radios För- lag har en betydande försäljning av tryckt material samt även av AV-materiel. Hu- vuddelen av produktionen består emeller- tid av materiel för vuxenutbildningen och säljs endast i ringa utsträckning till grund- skolan och gymnasieskolan.

Luma Elektronik AB hör till landets 10 största leverantörer av AV—apparatur till skolor. Sedan något år marknadsför företa- get även utrustning för fysik, kemi och bio- logi. Denna försäljning var 1969 av ringa omfattning. (Före 1.6.1971 bedrevs verk- samheten på skolor genom Lumalampan AB.)

AB Sonab förvärvades 1969 av Sven- ska Utvecklingsaktiebolaget (SU). Sonab överfördes senare till Statsföretag AB. So- nabs produktområden är hemelektronik, så- som högtalare och skivspelare, och kommu- nikationssystem, t. ex. kommunikationsra— dio. Försäljningen till skolor har hittills va- rit ringa.

Svenska Reproduktions AB (SRA) ägs av Statsföretag och bedriver grafisk och karto- grafisk verksamhet. Företaget hade en viss mindre försäljning av kartor till skolor 1969. SRA är ägare av J Beckmans Bokförlag som bl. a. ger ut ekonomisk facklitteratur.

AB Transintro ägs av Svenska AB Navi- gator som i sin tur ägs av bl.a. LKAB. ASSI och KF. Transintros produktprogram är inriktad på ljuddistributionsteknik, data- insamling, medicinsk elektronik och läro- medel för teknisk undervisning. Marknads— föringen på skolor handhades tidigare av ASEA Education men numera av före- taget själv.

1969/70 hade de ovan angivna företa- gen, i vilka staten eller kooperationen in- går som ägare, en försäljning direkt och ge- nom återförsäljare till grundskolan och gym- nasieskolan på ca 43 mkr.

Almqvist & Wiksell Förlag (A&W)

ägs av Almqvist&Wiksells Boktryckeri AB, Uppsala. Företagets totala försäljning utgjorde räkenskapsåret 1969/70 ca 67 mkr. Huvuddelen av omsättningen härrör från försäljning av ett brett sortiment av läro- medel. Andra grenar av företagets verk- samhet är bl.a. utgivning av skönlitteratur och uppslagsverk. Satsningen på skolböcker för folkskola och gymnasium påbörjades un— der 1940-talet och följdes av en satsning på vetenskaplig undervisningslitteratur på 1950- talet. A&W hade 1969 en försäljning av skolböcker till grundskolan och gymnasie- skolan i stort sett av samma storleksordning som Utbildningsförlaget inkl. Gleerups. Des- sa två företag är således landets största skol— boksleverantörer efter Läromedelsförlagen. A&W marknadsför sedan omkring 10 år tillbaka även AV-apparatur och AV-mate- riel. Vad gäller direktförsäljningen på grundskolan och gymnasieskolan av AV-ap- paratur var A&W 1969 landets största le- verantör. Den totala läromedelsförsäljning- en till nyssnämnda skolor utgjorde 1969 ca 41 mkr.

Skol-Sundström AB, Osby, har så gott som helt inriktat sin verksamhet på skolor. Dess totala försäljning 1969/70 uppgick till drygt 15 mkr. Därav härrörde sig övervä- gande del av beloppet från försäljning till grundskolan och gymnasieskolan. Den helt dominerande delen avsåg försäljning av ett brett sortiment av inredningsartiklar. Öv- rig försäljning till skolor består av gym- nastikredskap och gymnastikmateriel. Skol- Sundströms försäljning på skolan har ökat starkt under senare år.

Av omsättningen för Stiftelsen Bokförla- get Natur och Kultur 1969 avsåg närmare hälften, dvs. ca 13 mkr 1969, försäljning av böcker och övrigt tryckt material samt AV- materiel till grundskolan och gymnasiesko- lan. Om hänsyn tas till såväl direktförsälj- ning som till försäljning genom bokhandeln var Natur och Kultur 1969 landets femte leverantör i storleksordning till nyssnämnda skolor. Vad gäller AV-materiel hörde före- taget till landets fem största leverantörer till samma skolor.

Lindahl & Nermark

(L&N), Alingsås,

bedriver tillverkning och försäljning av hu- vudsakligen maskiner, redskap och verktyg. Den totala försäljningen uppgick 1969 till närmare 95 mkr. L&N var 1969 grund- skolans och gymnasieskolans största leve- rantör av maskiner. Företagets marknads- andel är emellertid ännu större vad avser redskap och verktyg. L&N:s försäljning till grundskolan och gymnasieskolan — inkl. visst tryckt material uppgick 1969 till ca 12 mkr. Den helt dominerande delen består av direktförsäljning till skolor. I be- loppet har dock även inräknats leveranser genom KAB samt sådan försäljning där pro- dukterna levererats direkt från L&N:s lager till skola men där ordern tecknats av lokala järn- och maskinaffärer.

Facit AB jämte dotterbolaget AB Adda var i storleksordning grundskolans och gym- nasieskolans sjunde leverantör. Deras för- säljning uppgick 1969 till ca 10 mkr. Den helt dominerande delen av försäljningen be— står av skrivmaskiner från Facit. Facit har därjämte kontorsmöbler samt en lärobok i maskinskrivning och övningsblanketter. Huvuddelen av Addos försäljning avser ad- ditionsmaskiner. Så gott som all försäljning från Facit och Addo till skolor sker direkt utan anlitande av andra företag.

Skolförlaget Gävle AB har ett brett sor- timent av läromedel. En stor del av för- säljningen till skolor avser läroböcker men företaget sålde 1969 även AV-apparatur — särskilt inlärningsstudior där Skolförla- get tillhör de största företagen — AV-mate- riel, inredningsartiklar, gymnastikredskap och även musikinstrument. Vad gäller för- säljningen av skolböcker hör Skolförlaget till landets åtta största företag (se 1.9). Så gott som all försäljning sker direkt till sko- lor med undantag av skolboksförsäljningen som till stor del sker genom bokhandeln. Den sammanlagda direktförsäljningen och försäljningen genom bokhandeln till grund- skolan och gymnasieskolan uppgick 1969 till ca 10 mkr.

Hermods Korrespondensinstituts Stiftelse, som har en mångårig erfarenhet av kor- respondensundervisning, började omkring 1967 satsa på läromedel och även film för

skolan. Stiftelsens totala omsättning utgjor- de 1969 ca 32 mkr. Försäljningen till grund- skolan och gymnasieskolan har ständigt ökat och utgjorde 1969 ca 9 mkr. Fr. o. m. 1970 bedrivs försäljningen till nyssnämnda sko- lor huvudsakligen genom AB Hermods Lä— romedel, ett bolag som ägs helt av stiftel- sen. Det kan nämnas att Hermods även satsar på läromedel för universitet och hög- skolor genom Hermods Studentlitteratur AB, vilket ägs av Hermods och av Studentlittera- tur AB, Lund.

Enligt stadgarna skall överskottet av Her- mods” verksamhet, sedan viss reservering ägt rum, användas till understöd för bere- dande av undervisning eller utbildning ge- nom stipendier till elever vid Hermods. Stiftelsen är befriad från inkomstskatt.

Isku Möbler är ett dotterbolag till Oy Iskun Tehtaat, Finland. I Finland är Isku ett av landets större inrednings- och mö- belföretag. Isku Möblers verksamhet i Sveri- ge, vilken så gott som uteslutande är in— riktad på inredningsartiklar för grundsko- lan och gymnasieskolan, började 1966. För- säljningen har successivt ökat och utgjorde 1969 ca 7 mkr, vilket innebar att företaget hörde till landets fem största leverantörer av inredningsartiklar. Därefter har Iskus marknadsandel ökat och företaget torde f. n. vara störst i landet på leveranser av inred- ningsartiklar för grundskolan och gymna- sieskolan.

Ovan har redogörelse lämnats för de tio största företagen eller företagsgrupperna av leverantörer till grundskolan och gymnasie- skolan 1969. Bland övriga större leveran- törer kan nämnas de i Prippkoncernen in- gående företagen Grave och Kebo, vilka är stora leverantörer av utrustning för kemi och fysik, Kommanditbolaget Interdidact jämte dotterbolaget Systemutrustning AB. som särskilt marknadsför AV-apparatur och inredningsartiklar samt Perssonverken i Bjärnum AB vad gäller inredningsartiklar. Rank Xerox AB är stor leverantör av kopie- ringsmaskiner. På det eltekniska området är ASEA-Education en stor leverantör och detsamma gäller Skrivab Skol och Kontors- materiel AB i fråga om pappersmateriel och

s.k. kortvaror, dvs. pennor, linjaler, rader- gummi o.d. Bland de större företagen eller företagsgrupperna kan nämnas Philips, som under senare år betydligt ökat sin försälj- ning till skolor av främst AV-apparatur och mätinstrument.

Telefonaktiebolaget L M Ericsson har ge- nom koncernföretagen L M Ericsson In- struktionsteknik AB och Svenska Radio AB en mindre försäljning av vissa s.k. läro- program resp. mätinstrument.

Inom Incentivegruppen har flera företag börjat försäljning till skolor. Där återfinns Incentive Lärosystem (främst inlärnings- studior) och Biotec AB (kemikalier och instrument). Den största leverantören av läromedel inom Incentivegruppen är dock LKB Beckman Instruments AB (veten- skapliga instrument m.m.). Försäljningen går emellertid främst till universitet och högskolor och endast i ringa utsträckning till grundskolan och gymnasieskolan. Andra företag inom gruppen med försäljning till skolor är Jungner Instrument AB (instru- ment) och C E Johansson (mikrometrar m.m.).

Tabell 6 ger en sammanfattning av de 10 största företagsgruppernas eller företa- gens direktförsäljning och försäljning ge— nom återförsäljare till grundskolan och gym- nasieskolan. De 5 största företagen eller företagsgrupperna svarade för ca 288 mkr (53 %) och de 10 största för ca 336 (62 %) av leveranserna till grundskolan och gymna- sieskolan 1969 (vid beräkningen har an- vänts totalbeloppet 545 mkr).

1.7 AV-apparatur 1.7.1 Allmänt

Satsningen på och utvecklingen av AV- apparatur är en relativt ny företeelse för skolorna, även om filmvisning har före- kommit sedan 1920-talet. Fram till mitten av 1950-talet använde man sig fortfarande mest av filmer, bildband och ljusbilder samt i någon mån grammofonskivor.

Dåtidens stora AV-artikel var filmpro- jektorn. Under tidsperioden 1930—1950 an-

Tabell 6. De tio största företagsgruppernas eller företagens försäljning och marknads- delar 1969

Företagsgrupp eller Försäljning Procent av företag till grund- totalmark- skolan och naden gymnasie- skolan 1969, mkr ] Esselte- och Bon- 178 33 nierkoncernerna (Läromedelsför- lagen, Skrivrit, Norstedts Skol- avdelning, Aku- ma, GLA, KVE- Informations- metodik) 2 Statliga och ko- 43 8 operativa företag (Utbildningsför- laget, Gleerup, Fritzes Bokförlag, Sveriges Radio- Skolmaterielsek- tionen, Lumalam— pan, SRA, Tran- sintro, Sonab) 3 Almqvist & Wik- 41 8 sell 4 Skol-Sundström 13 2 5 Natur och Kultur 13 2 De fem största 288 53 6 Lindahl & Ner- 12 2 mark 7 Facit-koncernen 10 2 (Facit och Addo) 8 Skolförlaget Gävle 10 2 9 Hermods (numera 9 2 Hermods Läro- medel) 10 Isku Möbler 7 1 De tio största 336 62

vände man sig nästan enbart av 16 mm-fil- men. I kommunerna gjordes centrala inköp och upprättades filmarkiv för utlåning av filmkopior, vilket blev upprinnelsen till nu- tidens AV-centraler. Senare under 1950- talet hade man också behov av att kunna kopiera ljudradions skolprogram för att kun- na återuppspela dessa vid lämpligare tid- punkt. Ur detta bildades de nuvarande AV- centralerna. AV-hjälpmedel hade trots det- ta inte helt accepterats av lärarna och för- säljningen av AV-utrustning var inte sär- skilt stor. Den definitiva förändringen av

attityden till AV-hjälpmedlen kom i sam- band med förändringen av skolväsendet i början av 1960-talet.

Detta innebar bl.a. att statsbidrag skul- le utgå för AV-utrustning vid nybyggnad samt om- och tillbyggnad av skolor. Ett krav var att i utrustningen skulle ingå en vägg- fast högtalare, en bandspelare, en småbilds- projektor, en projektionsduk och en mörk- läggningsanordning. Allt eftersom lärarna vande sig vid att utnyttja sådana hjälpme- del blev AV—apparaturen accepterad och in- köpen expanderade mycket snabbt under hela 1960-talet. Grunden för den ökade efterfrågan av AV-hjälpmedel var dock, ut- över att finansieringen underlättades av statsbidragen, att användandet av AV-hjälp- medel sanktionerades genom läroplanerna.

De nya hjälpmedel som först och främst inköptes var bandspelare. Det stora upp- svinget för bandspelare kom dock först ef- ter det att statsbidrag börjat utgå. Omkring åren 1963—1964 förelåg särskilt stor efter- frågan på bandspelare.

Efter bandspelaren följde en snabb upp- gång av tv-mottagarförsäljningen och un— der 1967—68 korn genombrottet för arbets- projektorer. F.n. väntar de företag som marknadsför interna televisionssystem på att dessa produkter skall slå igenom defini- tivt. Skolorna visar f.n. återhållsamhet med inköp av videoutrustning, då man är osä- ker på verkningarna av införande av ka- sett-tv. Många väntar sig att tv blir fram- tidens läromedel vad gäller AV-apparatur.

1956 bildades Audiovisuella sällskapet (AVS) som är en ideell förening. Syftet med denna är att främja produktionen och användningen av audiovisuella hjälpmedel inom undervisning, biblioteksverksamhet, fri bildningsverksamhet och föreningsliv m.m. Föreningen är öppen för enskilda personer, organisationer och företag. F.n. finns representanter för alla kategorier som berörs av AV-hjälpmedel, såväl kunder, fö— retag, myndigheter, producenter, lärare som enskilda intresserade personer. Medlemsan- talet uppgår f.n. till 600. Större lärome- delssäljande företag som är medlemmar i AVS är som regel också medlemmar i För-

eningen Svenska Skolproducenter (FSS) (se 1.4.1). AVS anordnar varje år konfe- renser, studiebesök, diskussioner och studie- resor för medlemmarnas information och fortbildning. Sällskapet har som de senaste årens största uppgift anordnat AV-konfe- renser och utställningar och har, tillsam- mans med FSS haft stor betydelse för spri- dande av kunskap om utbudet av produk- ter och nyheter på marknaden.

Den totala direkta försäljningen av AV- apparatur under 1969 i de företag som om- fattas av SPK:s skriftliga enkät uppgår till 44,2 mkr (se tabell 8 s. 138). Summan är fördelad på 25 företag som har uppgett att de har direkt försäljning till skolor. Be- räkningen av den totala marknaden för AV- apparaturen kan inte av tidigare anförda skäl göras exakt, utan utgör en uppskatt- ning med utgångspunkt i den kännedom av marknaden som undersökningsmaterialet har gett. För varje i det följande genom- gången produktgren har en uppskattning gjorts av dess försäljning. Försäljningen av AV-apparatur till samtliga skolformer skul- le då för 1969 ha uppgått till omkring 60 mkr. Summan bör användas med försiktig- het, även om den torde vara den bästa uppskattning som f.n. finns. Man bör också ha i åtanke att viss AV—försäljning är konjunkturkänslig, varför det kan ske svängningar i efterfrågan från år till år, särskilt för videobandspelare och inlärnings- studior.

De företag som ligger utanför nämndens undersökning är naturligtvis ett stort antal, däribland många detaljister. Man bör dock inte övervärdera deras betydelse på skol- marknaden, utan marknaden är trots detta relativt koncentrerad. De 10 största före- tagen har en total direkt försäljning till alla skoltyper av 40,5 mkr, vilket är omkring 2/3 av den beräknade totala marknaden.

De 6 största företagen är i storleksord— ning, efter försäljningen till samtliga skolor, Almqvist & Wiksell (A&W), Skrivrit, Phi- lips, Interdidact, ITV Television System AB och Tandberg Radio AB, som sammanlagt omsatte 33 mkr 1969. Marknadsandelen för de sex största företagen utgjorde något

över hälften av totala marknaden. A&W, Skrivrit och Philips har ett brett sortiment med videobandspelare och projektorer för A&W resp. produktgruppen ljudapparater för Skrivrit och kameror för Philips, som de mest sålda AV-produkterna. Interdidact har projektorer och inlärningsstudior medan ITV har videosystem som enda produktka- tegori. Dessa båda kan anses vara specia- listföretag inom sina områden.

Fördelningen på olika skoltyper är tämli- ligen likartad för alla behandlade produkt- grupper utom för kameror. Grundskolan och gymnasieskolan har något över 31 mkr av undersökningsmaterialets totala direkt- försäljning vilket utgör ca 70 % av den direkta AV-försäljningen på skolor. Av den beräknade totala försäljningen 1969 på 60 mkr upptar grundskolan och gymnasie- skolan omkring 45 mkr. De tre största leverantörerna till sistnämnda skolor är A&W, Skrivrit och Interdidact med ca 20 mkr eller 45 % av totala marknaden för grundskolan och gymnasieskolan. Universi- tet och högskolor gjorde 1969 inköp för ungefär 9 mkr och övriga skolor för om- kring 4 mkr av de i utredningen ingående företagen. Utav undersökningsmaterialet ut- gör detta ca 20 resp. 10%. Vad gäller de skilda slagen av AV-apparater visar för- hållandet mellan inköpen endast mindre skillnader i de ovan angivna procentsiff— roma mellan de olika skoltyperna.

Exporten av AV-apparatur har inte nå- gon större omfattning. De utländska produ- cerande företagen har ofta särskilda försälj- ningsorganisationer i Sverige. Dessa begrän- sar sina arbetsområden till vårt land. Un- dantaget är Bell & Howell AB som har Sverige som bas för försäljningen av främst projektorer inom Europa. Av de svenska företagen är det främst A&W och Skriv- rit som exporterar AV-apparatur. Exporten avser främst projektorer till de nordiska länderna men även till Storbritannien och vissa länder inom EEC. I övrigt har inget företag uppgett export av större omfattning. Sammanlagt har företagen redovisat en ex- port av 5 mkr fördelad på de 3 ovan nämn- da företagen. Här bör nämnas att Luxor

Industri AB har en relativt stor export men att deras produkter inte är speciellt inrikta- de på skolor. Även A&W och Skrivrit har export som grundar sig på egen tillverkning av projektorer. Importen är av stor bety- delse för den svenska skolmarknaden. Det enda svenska företag som har egen produk- tion i Sverige av AV-apparatur i interna- tionell storlek är Luxor.

I övrigt finns det utländska produkter av ett flertal märken främst från Väst-Tysk- land, USA och Japan. Det stora antalet märken orsakas av att skolföretagen och speciellt de större företagen helst vill ha en egen agentur eller ensamrätt för försälj- ning till skolorna. Många av företagen har också uppnått en sådan ställning. Men då alternativ alltid finns har konkurrensen inte i någon högre grad inskränkts.

Allmänt väntades i början av 1960-talet en kraftig upprustning av skolans AV-ap- paratur. Detta skedde också men efterfrå- gan blev inte lika stor som företagen räknat med.

Företagen beräknar att marknaden under åren 1966—1970 har ökat med 120—150 % i löpande priser. Utbudet av AV-appara- tur har varit stort och eftersom många av produkterna är direkt jämförbara har detta medfört hård priskonkurrens. De priser som skolorna betalar måste anses låga i förhål- lande till den allmänna marknadens priser. Några exempel på detta ges i tabell 7 för jämförbara produkter. Tabellen är under- byggd med prisuppgifter från företag och detaljister i Stockholm och Luleå och får endast ses som belysande exempel på pris- situationen.

Företagen som marknadsför AV-appara- tur har haft ringa möjlighet att ta ut ökade kostnader i form av högre priser. Flera fö- retag har hävdat att lönsamheten är svag för AV-apparatur. Bruttovinsten är om- kring 10—15 % för dessa varor. I jämfö- relse med övriga skolproduktkategorier är detta en låg siffra.

Enligt uppgift från företagsledare som in- tervjuats har en minskning av småföreta- gens andel av marknaden ägt rum under senaste året. En utveckling som förväntas

Tabell 7. Priset för vissa AV-produkter in- köpta under 1970 för skolbruk (kr)

Försälj- ningspris Netto- Skol- hos de- Produkt pris1 pris taljistz

Stereobandspelare 653 800 940 Kasettbandspelare 160 175 200 Bandspelare 581 5803 625 Videobandspelare 4 858 5 550 5 800 TV-mottagare (färg) 2 275 2 550 2 985 Radiomottagare — 290 425

1 Producentens eller agentens lägsta åsatta pris till detaljisten. 2 Pris hos en slumpmässigt utvald detaljist. 3 Detta anbudspris åsattes under extraordi- nära förhållanden.

fortskrida under de kommande åren. Mark- nadens förändring beror inte enbart på en mindre god lönsamhet utan även inköps- sättet och den tekniska utvecklingen har nå- gon del i denna. Tidigare har nämnts den service skolan kräver för sin apparatur. Servicen blir ofta för betungande för ett li- tet företag vid svag lönsamhet. Ett exempel på att även större företag påverkas av detta är Norstedts, som 1967 överlät större delen av sin försäljning av AV-apparatur till Skrivrit, ett annat företag inom samma kon- cern.

Den tekniska utvecklingen medför för- modligen att mindre företag får ägna sig åt de mindre tekniskt avancerade produk- terna vad gäller installation och service, såsom tv—mottagare, projektorer och band- spelare etc. Detta förhållande visar sig fram— för allt för den interna televisionen (ITV) med höga lager- och försäljningskostnader förutom resurskrävande service, som har skapat en mer koncentrerad marknad med ett litet antal företag. Samtidigt kan för- märkas en ökad vilja hos inköparna att tes- ta produkterna. Som exempel kan nämnas Stockholm som alltid testar produkterna vid större inköp eller anbud, vilket gör att stör- re krav ställs på företagen.

I framtiden väntar sig de intervjuade att skolmarknaden för AV-apparatur kommer att domineras av ett fåtal företag med ett

förhållandevis brett AV-sortiment. Utöver dessa kan specialistföretag, som har inrik- tat sin verksamhet på ett fåtal AV-produk- ter, ta en del av marknaden. Exempel på detta är ITV på intern television och Minne- sota Mining and Manufacturing AB (3M) beträffande projektorer. Småföretagen vän- tas bli utkonkurrerade.

1.7.2 Kameror

Endast en mindre del av försäljningen av AV-apparatur till skolorna utgörs av kame— ror (stillbilds-, film- och tv-kameror). I en- kätmaterialet uppgår den direkta försälj- ningen till samtliga skolor till 4,5 mkr, vil- ket är 11% av den totala direktförsälj- ningen av AV-apparatur. Kameraförsälj- ningen till grundskolan och gymnasiesko- lan uppgår till 0,5 mkr eller omkring 11 % av de undersökta företagens direkta försälj- ning av kameror till skolan. Dessa skolors totala inköp av kameror torde i runt tal 1969 ha uppgått till 1,5 mkr. En bidragande orsak till detta förhållandevis ringa belopp är att kameror inte i någon större utsträck- ning har börjat användas på grundskole— och gymnasienivå. Det är främst enkla och billiga stillbildskameror och i enstaka fall även filmkameror som köps in av dessa skolor. Undersökningsmaterialet visar att 71 % av kameraförsäljningen går till hög- skolor och universitet.

Den kamerautrustning som säljs mest är större anläggningar av elektroniska ka- meror som behövs på universitetsnivå. För dylika anläggningar är Philips dominerande på den allmänna marknaden bl. a. genom att vara den störste säljaren till Sveriges Ra- dio. Kostnaderna för en stor kamerautrust- ning är så betydande att de företag som säljer mindre kameratyper i absoluta om- sättningssiffror inte kan mäta sig med Phi- lips. Detta företag är därför dominerande även på skolmarknaden.

Av de 77 företag som ingår i undersök- ningen säljer 25 företag AV-apparatur av något slag. Endast sex av dessa har någon försäljning av kameror till skolan och i för- hållande till Philips har de en liten försälj-

ning. Det är endast A&W och Kodak AB som i övrigt har någon försäljning att näm- na, och Kodaks försäljning sker främst via detaljister. Med hänsyn tagen till de före- tag som inte finns med i undersökningen men som är upptagna som kameraförsäljare i SÖ:s förteckning samt med beaktande av den försäljning av mindre kameror som sker från lokala enheter, kan antas att kameraförsäljningen till samtliga skolformer uppgår till lägst 5 mkr men ej överstiger 7 mkr. Här uppskattas den totala kamera- försäljningen till skolor till 6 mkr. Det bör påpekas att stora kameraföretag som t. ex. Kodak, Agfa-Gevaert AB och representan- ter för andra stora utländska företag som tillverkar kameror ingår i undersökningen. Dessa har dock ingen eller endast obetyd— lig direkt kameraförsäljning till skolan. Det fåtal apparater som skolan behöver av det— ta slag inköps till stor del via detaljister. Men den sammanlagda summan av dessa in- köp kan inte uppgå till större belopp, då det är relativt billiga produkter.

1.7.3 Ljudapparater

I ljudapparater ingår ett flertal produkter för ljudupptagning och ljudåtergivning. Det är band- och skivspelare, högtalare, radio- apparater, grammofoner, dikteringsappara- ter rn. 111. som innefattas häri.

Omsättningsmässigt är bandspelare av oli- ka typer den största produkten. Undersök- ningen omfattar 5,2 mkr för ljudappara- ter i direkt försäljning. Bandspelare upp- tar 3—4 mkr utav detta. Då den lokala för- säljningen är relativt betydelsefull är det svårt att ange totala marknaden. Överslags- vis kan man beräkna den till ca 10—12 mkr, varav 9 mkr avser försäljning till grundskolan och gymnasieskolan. Försälj- ningen av bandspelare torde uppta ca 6—8 mkr. Två märken dominerar skolmarkna- den för bandspelare, nämligen Tandberg och Luxor. Den största försäljaren av dessa är Tandberg. När det gäller kassettband- spelare har Philips apparat en lika stark ställning som Tandbergs bland de större ap- paraterna.

Den andra stora delen av ljudapparat- försäljningen är sammansatt av de produk— ter som används till övrig ljudåtergivning. Det gäller grammofoner, skivspelare, för- stärkare och högtalare. Den direkta försälj- ningen av ljudapparater till skolor domine- ras av Skrivrit, Tandberg Radio och A&W, som tillsammans har 70 % av undersök- ningsmaterialets 5,2 mkr. Försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan domineras även av dessa 3 företag. Tandbergs speciel- la betydelse på detta område framkommer genom att många andra företag marknads- för dess bandspelare. Försäljningen av Tand- berg bandspelare genom återförsäljare var 1969 flera gånger större än företagets di- rektförsäljning.

Ljudapparater säljs, i likhet med tv- mottagare (se 1.76), i större utsträckning via lokala återförsäljare än t. ex. inlärnings- studior. Produkterna kräver inga speciella åtaganden av detaljisten, varför produkter- na lätt kan säljas av dessa. En av orsaker- na till att de större skolföretagen som t. ex. Skrivrit och A&W har utvecklat en spe- ciell skolprodukt för undervisningsbruk kan antas vara att bemöta sådan konkurrens. Samtidigt kan det i vissa fall finnas behov för förbättringar, exempelvis ett starkare chassi, för att motverka den hårda för- slitningen. Det kan också nämnas att före- tagen söker underlätta försäljningen genom att utnyttja »snobbeffekten», alltså tenden- sen att köpa bättre produkter än vad som är nödvändigt för skolbruk. Bandspelare är i princip jämförbara, vilket medför hård priskonkurrens. Ett sätt att undvika detta är att utveckla en skolbandspelare genom att exempelvis förstärka chassi och knapp- system och eventuellt förenkla utförandet av apparaten.

Försäljningen av ljudapparater skiljer sig helt från kameror, som behandlades i före- gående avsnitt. Den försäljningsuppgång som pågick under 1963—1964 uppstod där- för att grundskolan och gymnasiet i 1962 års läroplaner rekommenderades att använ- da bandspelare i undervisningen. I under— sökningsmaterialet går 80 % av försälj- ningen av ljudapparater till grundskolan och

gymnasieskolan. Högskolor och universitet och övriga skolor har vardera ca 10 % av inköpen från de undersökta företagen.

1.7.4 Inlärningsstudior

Inlärningsstudior (IS) kan i en enklare va- riant betraktas som en sammansättning av olika ljudapparater till ett speciellt lärome- del. Basprodukten för en inlärningsstudio är bandspelare, som bör vara och i regel är utvecklad för detta ändamål. Dessutom in- går alltid fördelardosa och hörtelefon. Vad som i övrigt ingår i en IS beror på dess storlek.

Inlärningsstudion har blivit en stor pro- dukt för inlärning av språk, maskinskriv- ning etc. Då IS förmodligen kommer att få ännu större användning i framtiden har SPK valt att behandla denna produkt som en särskild kategori. En annan orsak är att det finns företag som inte säljer bandspela- re i särskilt stor utsträckning men som säl- jer mycket av IS, varför vi kan särskilja denna typ av företag.

I SÖ:s petita för 1969/70 föreslogs en upprustning av skolorna med inlämings- studior. SÖ satsar selektivt på ett antal gym- nasieskolor till vilka statsbidrag utgår vid inköp av den stora AAK-utrustningen (se nedan). Trots denna selektivitet kan man anta att efterfrågan på alla typer av IS kom- mer att öka. De skolor som inte får bidrag till AAK-utrustning har möjlighet att an- vända sig av den billigare AA-utrustning- en.

Man kan dela in IS i tre olika huvud- typer nämligen Audio-passiv (AP), Audio- aktiv (AA) och Audio-aktiv komparativ (AAK). AP är det enklaste utförandet med bandspelare, fördelardosor och hörtelefon. Denna typ är mycket enkel och program- men kan endast avlyssnas av eleven. AA- typen är utvecklad så att eleverna kan repe- tera efter ett centralt bandprogram. AA och AP-typerna är oftast rörliga. Däremot är den dyrare AAK-typen alltid fast med elev- hytter jämte bandspelare. Fördelen med denna förklaras av namnet som står för audio-komparativ. Eleven har möjlighet att

lyssna, svara, spela in och jämföra sitt eget svar med det korrekta. Priserna för AP och AA överstiger 15 000 kr. endast om lärar- panel tillfogas utrustningen. AA-typen är något dyrare än AP-typen. En IS av AAK- typ kostar 50 000—120 000 kr. Då ingår vanligen 30 elevhytter med bandspelare, lä- rarstation, installation och intrimning. Den största av AAK-typerna är försedd med fjärrstyrning och finns i olika utföranden. Vanligast är märkena Tandberg, Cybervox, AV 80, Philips, Revox, Elektron och Luxor (innefattande Skrivrits IS, som är en ut- vecklad Luxor).

Sammansättningen av de olika IS kan varieras. Det går alltså att anpassa varje företags produkter till en IS efter kundens önskemål. De företag som marknadsför IS tillhandahåller alla typer av IS. Fjärrman- övrering av bandspelare har tidigare varit ett hinder för vissa företag. Skolan satsar på denna typ varför företagen som satsar på denna marknad har varit tvungna att ta fram IS med denna funktion.

Marknaden för AV kan med en viss ge- neralisering sägas fungera på två sätt. När försäljningen förenas med service, installa- tion och intrimning i större omfattning, som fallet är med IS, får lokala leverantö- rer ingen betydelse på marknaden. Dessa har inte resurser som är nödvändiga för sådan service. Det ligger även i fabrikan- tens intresse att begränsa antalet återförsäl- jare. Skolföretagen är också angelägna att få ensamförsäljning av ett visst märke. För- säljningen av IS till skolor är därför be- gränsad till ett litet antal företag med en- samrätt av ett visst märke för försäljning till skolor. Förhållandena är helt motsatta i jämförelse med exempelvis skolmarknaden för tv och bandspelare, där ett mycket stort antal företag, både lokala och natio- nella, har försäljning till skolor. Egna fa- brikat av IS har endast Tandberg och Philips. I övrigt säljs IS av Skrivrit (Luxor), A&W (främst Revox men även Sony), In- centive (Cybervox), Skolförlaget Gävle (AV 80), Interdidact och Luma Elektronik (Elek- tron).

I och med att ensamförsäljning av de fles-

ta märken är så utbredd kom SPK:s utred- ning att omfatta största delen av mark- naden, förmodligen över 90 %. Andra före- tag som säljer IS i större omfattning är inte kända av de i utredningen ingående före- tagen. Man kan på goda grunder anta att de ej kända företagen dels inte är många, dels endast säljer de enklare AP- och AA- typerna. Dessa IS är billiga i förhållande till AAK-typen, varför företagen inte hel- ler kan uppnå någon större del av den to- tala försäljningen av IS.

Undersökningen har omfattat åtta före- tag som marknadsför IS. Totala direktför- säljningen uppgår till 4,8 mkr och eftersom återförsäljningen enligt ovanstående reso- nemang inte är betydande torde den totala skolmarknaden för inlärningsstudior ej överstiga 5 ,5 mkr.

Inget företag har dominerande ställning utan försäljningen är tämligen jämnt förde- lad. De två största företagen, Skolförlaget Gävle och Tandberg Radio hade dock en något större försäljning under 1969 än de övriga företagen.

Fördelningen på skoltyper skiljer sig inte ifrån det normala för AV-försäljningen. Ut- av utredningens 4,8 mkr går ca 4 mkr till grundskolan och gymnasieskolan. Den tota- la marknaden för samma skoltyp kan be- räknas till omkring 5 mkr. I övrigt sker för- säljningen i huvudsak till lärarhögskolor, men en del även till vuxenutbildning och omskolning.

För IS har priserna för jämförbara pro- dukter varit relativt konstanta. Man kan skönja en tendens till att utveckla appara- tens funktionella möjligheter, vilket gör att priset stiger. Ett exempel på detta är den fjärrstyrning som de större IS—typerna har försetts med. Dock har enligt företagen även sådana prisstegringar varit måttliga i förhållande till de förbättringar som har gjorts.

Det bör påpekas att försäljarna inte an- ser priset som det främsta konkurensmed- let. Viktigare konkurensmedel anses i stäl- let främst vara service och de uppgifter som företagets IS kan fullgöra. Under 1970 och början av 1971 har emellertid de mindre

IS fått en allt större försäljning, vilket kan tyda på en större prismedvetenhet hos in— köpare och på att skolorna har insett att behovet av IS kan täckas av en mindre mo- dell. Samma utveckling kan skönjas även för videobandspelare (se 1.7.7.)

1.7.5 Projektorer

Projektorer är den AV-produkt som har den största användningen i skolan. Av AV- apparaturcn är den också bland de äldsta produkterna. I underkategorien projektorer ingår ett flertal produkter. De viktigaste är arbetsprojektorer, betraktningsapparater, episkop och epidiaskop,1 filmprojektorer, förstoringsapparater samt småbildsprojekto- rer. Omsättningsmässigt är arbetsprojekto- rer och småbildsprojektorer de största. En- ligt Sözs rekommendationer skall det fin- nas en småbildsprojektor tillgänglig i varje skolsal. Arbetsprojektorerna säljs inte i lika stort antal, men dessa apparater kostar 1,5— 2 gånger mer varför försäljningssumman blir nästan lika stor som för stillbildsprojekto- rer. Därnäst följer omsättningsmässigt film- projektorer som den tredje artikeln. Övri- ga delkategorier är förhållandevis små i det- ta sammanhang. Betraktningsapparaterna är billiga, ca 25—100 kr., och säljs inte i sådan omfattning att de utgör någon större del av projektormarknaden.

Episkop och epidiaskop har inte slagit igenom. Anledningen uppges vara att appa- raterna har varit för dyra och allt för ljus- svaga för att motsvara skolans kvalitets- krav. Episkopen kan i vissa fall även ersät- tas med arbetsprojektorer.

Under de närmaste åren väntas inköpen av arbetsprojektorer öka kraftigt bl. a. där- för att man planerar att anskaffa en arbets- projektor till varje undervisningslokal i gym- nasieskolan. Däremot torde småbildsprojek- torernas försäljning i absoluta tal komma att förbli ungefär densamma som f. n. Små- bildsprojektorerna infördes i skolorna i bör-

1 Episkop: apparat för projicering av icke genomskinliga bilder. Epidiaskop: apparat som kombinerar episko- pets och småbildsprojektorns funktioner.

jan av 1960—talet och den försäljning som numera sker är mestadels för utbyte av föråldrade exemplar och för inredning av nya skolor.

På projektormarknaden förekommer ett stort antal märken. För exempelvis arbets- projektorer räknar man med ett tjugofem- tal fabrikat. Övervägande delen av alla fö- retag som säljer projektorer marknadsför ett exklusivt märke. Företagen vill undvika att andra företag drar nytta av det försälj- ningsarbete som läggs ner på den egna pro- dukten. Undantaget från denna regel är Bell & Howell (eget märke) och Weist Foto AB (Bauer), som endast säljer en mindre del genom direktförsäljning till skolor. Dessa företags märken har närmare 100 % av filmprojektormarknaden. De företag som säljer filmprojektorer, bl.a. A&W och Skrivrit, tillhandahåller båda märkena.

Av de stora företagen på projektormark- naden är det endast A&W och Skrivrit som saluför alla typer av projektorer. Inter- didact säljer arbetsprojektorer, småbildspro- jektorer och episkop. Bell&Howell säljer film-, stillbilds- och arbetsprojektorer med filmprojektorn som den klart dominerande. 3M säljer endast arbetsprojektorer. Tidi- gare har nämnts att Skrivrit övertagit Nor- stedts försäljning av AV-apparatur. Nor- stedts tillhör ändå de större företagen in- om kategorin projektorer, då man i sam- band med sin AV-materielförsäljning också tillhandahåller projektorer av alla typer.

Marknaden för småbildsprojektorer do- mineras av A&W (Unoscop Focal) med Skrivrit (Orlux) som andra och Interdidact (Didact) som tredje företag i försäljnings- ordning.

Interdidact (Demolux) har den största för- säljningen av arbetsprojektorer. Dess ställ- ning är dock inte lika stark på denna mark- nad som A&W är för småbildsprojektorer. övriga större säljare av projektorer är 3 M, Skrivrit (Svepro), A&W (Beseler) och Océ -Ingut AB (Apollo).

Det mest påfallande för kategorin pro- jektorer är antalet företag som säljer dessa produkter. För inlärningsstudior och ljud- apparater kan SPK redovisa 8 resp. 12

företag medan antalet är 18 företag på pro- jektorsmarknaden. Inom denna grupp ingår 7 företag som har en försäljning understi- gande 100 000 kr. Förklaringen till detta är att de företag som i likhet med Norstedts har AV-materiel säljer projektorer som en serviceåtgärd.

Den totala direkta föräljningssumman till samtliga skolor för de i undersökningen in- gående företagen uppgår till 13,2 mkr. De tidigare nämnda större företagen har en stor del av marknaden. Av det totala undersök- ningsmaterialet har de tre största företagen ca 65 % av direktförsäljningen eller 8,6 mkr. Även om antalet företag som säljer projektorer är stort är de stora företagen helt dominerande på denna marknad. I gruppen ingår Skrivrit, A&W och Inter- didact, vilka försäljningsmässigt har denna storleksordning inbördes.1 Den totala för- säljningen (jfr nedan) till samtliga skolor kan beräknas uppgå till 15 mkr, varav till grundskolan och gymnasieskolan 12 mkr. De tre största företagen skulle därvid ha en marknadsandel av 57 resp. 62 % räknat efter försäljningen till samtliga skolor re- spektive enbart försäljningen till grundsko- lan och gymnasieskolan. Deras andel är allt- så större för grundskolan och gymnasiesko- lan än för totala marknaden, vilket förkla- ras av Skrivrit och A&W:s inriktning på sistnämnda skolor.

Fördelningen av försäljningen på olika skoltyper följer det normala mönstret för AV-apparatur. Grundskolan och gymnasie- skolan har den övervägande delen av skol- försäljningen eller omkring 80 %. Högsko- lor och universitet har tillsammans 15 % och övriga skolor ca 5 % av inköpen.

För att kunna uppskatta den totala mark- naden har SPK till undersökningsmateria- lets direkta försäljningssumma adderat den uppskattade försäljning som ligger utanför SKP:s undersökning. Den lokala markna- den är inte så omfattande pga. den tidigare redovisade exklusiva försäljningsrätten av skolmodeller. Det största hindret för lokal

1 På totala skolmarknaden var A&W:s försäljning större än Skrivrits.

försäljning är dock priset. Om en detaljist skall konkurrera på skolmarknaden måste han räkna med att sänka priset åtskilligt och även kunna garantera service för appa- raturen. De företag som inte medtagits i un- dersökningen är ej många eller särskilt bety- dande. Dessa företags försäljning uppskattas ej överstiga 1,5 mkr. Totala marknaden blir då enligt ovanstående omkring 15 mkr.

1.7.6 Tv-mottagare

Av de fyra olika slags tv-mottagare som f. 11. finns är två använda i skolsammanhang. Den ena typen är den vanliga tv-motta- garen, s. k. HF-mottagare som även an- vänds för hemmabruk. Skillnaden mellan en apparat för hemmabruk och en för skolbruk är ej stor. En skol-tv kan ha för- setts med handtag för att kunna flyttas. Chassit kan ha utbytts mot ett mera håll- bart och apparaten kan ha försetts med upphängningsanordningar. I princip kan dock en detaljist sälja en vanlig apparat för skolbruk, vilket också förekommer relativt ofta. HF-mottagaren kan även användas till- sammans med en videobandspelare som har HF-utgång. Däremot kan HF-mottagaren inte ta emot ljud från en tv-kamera. Om HF-mottagare används inom den interna televisionen måste HF-modulator inkopplas för distribution av ljud och bild. Sådan överföring ger dock försämrad kvalitet och kan endast distribuera ett begränsat antal program parallellt.

Den andra typen av tv-mottagare är spe- ciellt anpassad för att användas till ITV. Apparaten kallas universalmottagare och är en kombination av HF-mottagare och en tredje typ av mottagare, nämligen video- monitor. Det är alltså frågan om tv-motta- gare med in- och utgång för inspelning av skol-tv. En sådan tv-mottagare är en viktig komponent i ett ITV-system, vars övriga beståndsdelar är en videobandspelare för den enklaste typen och en tv-kamera i ut- byggt skick. Denna apparattyp blir allt van- ligare i skolan då den dels kan användas som en HF—mottagare, dels förenklar in-

förandet av ITV, då bl.a. HF-modulator ej behöver införas.

I utredningsmaterialet ingår 8 företag som har direktförsäljning av tv-mottagare till sko- lor. Här skall påpekas att av AV-appara- turens alla underkategorier är tv-mottagar- marknaden den mest splittrade. För denna del finns ingenting av den ensamförsälj- ning som redovisats i tidigare avsnitt. Det- ta betyder att vilket företag som helst har möjlighet att erbjuda skolorna en mottaga- re, främst då den vanliga HF-mottagaren. Det är därför mycket svårare att uppskatta storleken av tv-försäljningen till skolorna. Undersökningsmaterialets direktförsäljning uppgår till 3,4 mkr. Till detta måste en stor lokal försäljning samt direkta inköp av AV- centralerna från producenterna adderas. En överslagsberäkning ger en totalförsäljning till samtliga skolor 1969 om ca 5—6 mkr.

De 3 största företagen 1969 var efter försäljningen till samtliga skolformer ITV (Luxor, Aga), A&W (Nordmende) och Lu- malampan (Luma, National) i nu nämnd ordning. Dessa företag har 2,5 mkr av un- dersökningsmaterialets 3,4 mkr, alltså en betydande del av materialet. Om totala marknaden beräknas till 5,5 mkr skulle des- sa företag ha 45 procents marknadsandel. Om vi enbart ser till fabrikatet så är Luxor den omsättningsmässigt största leverantören. Både ITV, Skrivrit och KAB säljer deras mottagare. Dessutom har Luxor försäljning av tv-mottagare genom de lokala detaljister- na.

Förhållandet mellan försäljningen av HF- mottagaren och universalmottagaren är svårt att ange. En tendens är att de företag som är stora försäljare av HF-mottagare även tillhandahåller universalmottagare och vi- deobandspelare. ITV och A&W är domi- nerande inom försäljningen av tv-mottagare och bekräftar ovanstående antagande genom att vara de största företagen även för video- bandspelare. En viss förskjutning i försälj- ningen har också ägt rum såtillvida att uni- versalmottagare har fått en allt större mark- nad.

Fördelningen mellan skoltyper för tv- mottagare är densamma som för de flesta

underkategorier. Grundskolan och gymna- sieskolan har ca 65 % och högskolor och universitet uppnår omkring 25—30 % samt övriga skolor omkring 5—10 %. Om totala marknaden för grundskolan och gymnasie- skolan beräknas till 4 mkr, så skulle de 3 största företagen Luxor, Luma och A&W ha en marknadsandel på 45 % (se tabell 8). Många av de mindre företagen håller ett försäljningspris som ligger strax över in- köpspriset för att »komma in» på skolmark- naden. Förmodligen räknar man med att tjäna igen detta på andra artiklar. Detaljis- ternas försäljning till skolorna är en metod att höja omsättningen. Det är enkelt att sälja mottagare till skolor då inga större serviceåtaganden ingår i försäljningen. De- taljisten kan nöja sig med sin kassarabatt (2 %) som vinstmarginal och ändå finna det lönsamt.

1.7.7 Videobandspelare

Videobandspelare används i skolan mesta— dels för att göra det möjligt att in- och återuppspela Sveriges Radios tv-program. För detta ändamål behövs endast tv-mot- tagare och videobandspelare. Tillsammans med en enklare tv-kamera används i en- staka skolor sådan apparatur för att pro- ducera enklare program.

På skolmarknaden används främst två storlekar av videobandspelare, en mindre med halv-tums bandbredd och en större modell med en-tums bandbredd. Skillnader- na emellan de två typerna är främst priset och kvaliteten. Priset för den billigaste en- tums apparaten ligger i stort sett dubbelt så högt som för den billigaste halvtums apparaten. Kvalitetsmässigt räknar man med att återgivningen blir bättre för den större modellen med större informationsmängrl och bättre detaljåtergivning. Produkterna är alltså inte helt jämförbara och vid val av bandspelarmodell måste hänsyn tas till desA sa aspekter.

Principiellt finns det två sätt att installera ITV i skolan. Man kan utrusta skolan med en central videobandspelare som via en HF- modulator sänder programmen genom ett

vanligt centralantennsystem. Programmet kan sedan ses i alla skolsalar samtidigt. Ofta väljer man den större modellen för en så- dan central anläggning. Skolan kan också införa ett videosystem för varje enskilt klass- rum. I detta fall förbinder man bandspela- ren direkt med mottagaren. Vanligtvis nö- jer man sig med den mindre modellen för detta ändamål. Läraren kan i det senare fallet agera med tv-systemet genom att kun- na stanna och/eller återuppspela filmen.

Några centrala riktlinjer för vilka meto- der som bör användas finns inte utarbeta- de. Meningarna är delade om vad som är mest användbart i undervisningen. En syn- punkt är att man i skolsalama kommer att använda sig av den senare metoden med den enklare halvtums modellen speciellt som man räknar med att denna apparattyp skall bli billigare och bättre inom de när- maste åren. Detta följs upp med ett större tv-system inom skolan eller kommunen med videobandspelare, tv-kameror och kopie- ringsmöjligheter. Detta har ett av företagen i utredningen tagit fasta på och bestämt sig för att inte sälja entumsmodellen, då mark- naden inte kan bli tillräckligt stor för denna apparattyp. Här skapas dock ytterligare för- virring genom att ingen vet hur kassett-tv kommer att påverka skolans metoder och val av utrustning.

En tendens som bekräftas av undersök- ningsmaterialet är att grundskolan och gym- nasieskolan har mindre behov av den stora och bättre modellen. Man nöjer sig med den enklare och betydligt billigare model- len för att kunna använda sig av video- bandspelaren direkt i undervisningen. På universitetsnivå, där man måste ta större hänsyn till bl.a. detaljskärpa och färgbe- hov, behöver man en större modell.

Videobandspelare är en nyhet på skol- marknaden och mottagandet har varit po- sitivt men produkten har trots detta mött ett visst köpmotstånd. Orsaken torde ha va- rit företagens satsningar på olika system, så att en inspelning gjord på ett fabrikat inte kan återuppspelas på ett annat band- spelarmärke (ingen kompatibilitet). Dess- utom är utvecklingen så snabb på detta om-

råde att många eventuella kunder väntar på kassettbandspelare. Därför agerar kommu- nerna med försiktighet innan man satsar på video. Problemet med kompatibiliteten för- söker man lösa genom att regionsvis för- söka enas om ett gemensamt märke. Där- igenom får ett annat företag mycket svårt att senare kunna konkurrera inom denna re- gion. AV-centralerna blir därför synnerli- gen viktiga för ett företags försäljningsar- bete. Om ett företag har sålt till en region är det mycket troligt att samma företag får göra kompletteringar inom regionen.

F. n. är det främst fyra företag som mark- nadsför entums modeller av videobandspe- lare på skolor, nämligen ITV (Ampex), Bell &Howell och Tandberg (IVC) samt Philips. Den mindre halv-tumsmodellen försäljes av främst A&W (Sony), Philips samt Luxor och Skrivrit (Matsushita). Det finns ytterligare företag på den svens- ka marknaden, bl. a. Luma Elektronik (Na- tional), Securitas Alarm AB (Shibaden) och Bang& Olufsen Svenska AB, som säljer eget märke. På skolmarknaden har dessa företag endast ringa försäljning.

Skolmarknaden för videobandspelare är inte fullt så svår att beräkna som fallet var med tv-mottagare. De lokala leverantörer- na har ingen försäljning av videobandspela- re. Den kostsamma servicen och lagerhåll- ningen utgör en spärr för deras inträde på marknaden. Utöver detta har de företag som ligger utanför utredningen endast obe- tydlig försäljning till skolor. Undersöknings- materialet omfattar en direkt försäljning av tv-bandspelare till ett värde av 4,5 mkr och antalet företag uppgår till sju. Man kan räk- na med att materialet omfattar ca 90—95 % av skolmarknaden, varför den totala skol- marknaden kan uppskattas till knappt 5 mkr.

Försäljningen av videobandspelare till alla skoltyper domineras vad gäller entumsband- spelare av ITV och Bell&Howell och vad gäller halv-tumsbandspelare av A&W, Skrivrit och Luxor. Skillnaderna mellan ap- parattyperna och den inverkan denna har på marknaden har tidigare berörts. Skill- naden har medfört att A&W och Skrivrit

har sin största försäljning på grundskolan och gymnasieskolan, medan ITV och Bell& Howell har stor försäljning till högskolor och universitet. Tillsammans har de tre största delen av marknaden. Deras sam- manlagda försäljning uppgår till något över 4 mkr, vilket betyder ca 85 % av markna- den. Större delen av försäljningen härrör från A&W och ITV.

Försäljningen till olika skoltyper fördelar sig enligt samma mönster som kunnat kon- stateras i tidigare avsnitt. Gymnasieskolan och grundskolan gör de största inköpen med 55 % eller sammanlagt 2,5 mkr. De tre störs- ta företagen på grundskolan och gymnasie- skolan är förutom A&W, ITV och Skrivrit. Deras försäljning uppgår till 2,5 mkr.

Dessa företags marknadsandel blir, med en total försäljning av 3 mkr på grundskolan och gymnasieskolan (se tabell 8) omkring 83 %. Försäljningen till högskolor och uni- versitet utgjorde ca 30 % och försäljningen till gruppen övriga skolor ca 15 % av de i undersökningen ingående företagens totala försäljning till skolor.

Genom det stora utbudet av videoband- spelare är priserna även på detta område förmånliga för skolorna. Ett av de större företagen uppger att de inte ändrat sina pri- ser under åren 1968—1970. Priskonkurren- sen sker först och främst inom varje modell- grupp, alltså mellan entums och halvtums apparater var för sig. Samtidigt måste de företag som enbart saluför halvtums mo- deller kunna erbjuda ett pris som uppväger kvalitetsskillnaderna i förhållande till en- tums modellen på de områden där båda mo- dellerna konkurrerar. De företag som en- bart marknadsför entums modellen försöker att påvisa dessa kvalitetsskillnader genom kursverksamhet och god service så att kun— den övertygas om att dessa är så betydande att inköp av de större modellerna är ett bättre köp. De företag som saluför halv- tums modellen använder priset som främsta argument samt att den tekniska utveck- lingen har gjort modellerna likvärdiga. En- kelheten och rörligheten är också argument som kommer till användning.

Kostnaderna för lagerhållning och för-

säljning är betydande för företagen. Det behöver inte finnas så många apparater i ett lager för att lagervärdet skall uppnå miljon- belopp. Samtidigt är inte omsättningshastig- heten lika stor för videobandspelare och övrig tv-systemutrustning som för annan AV-apparatur. Efter en försäljning av ett ITV-system eller enbart en videobandspe- lare måste företagen lägga ner tid på att lära kunden hur apparaturen bäst skall kun- na utnyttjas. Flera företag lägger också ner mycken tid på kursverksamhet och utställ— ningar inom det normala försäljningsarbe- tet.

1.7.8 Övrig AV-apparatur

Gruppen »övrig AV-apparatur» består av tillbehör till AV-apparaturen. Till denna grupp räknas alla reservdelar som lampor, kontakter och annat, men även till appara- turen kompletterande produkter såsom t. ex. stativ till tv-mottagare, sladdar och kopp- lingar och projektbord. Denna kategori är mycket heterogen med hundratals artiklar, vilket gör det svårt i det här sammanhanget att med säkerhet klargöra vilka produkter som ingår. I denna grupp har företagen placerat de artiklar som inte har kunnat hänföras till de tidigare kategorierna.

Symtomatiskt för det stora artikelantalet är att skolföretagen med ett brett AV-sor- timent dominerar försäljningen i denna grupp, nämligen A&W, Skrivrit, Norstedts och Luma Elektronik.

I undersökningen ingår 9 företag som har uppgivit att de har försäljning som hän- förs till gruppen övrig AV-apparatur. Totalt uppgår direktförsäljningen till skolor till 8,5 mkr. De 4 ovannämnda företagen om- fattar 95 % av detta, dvs. omkring 8,1 mkr.

Även denna underkategori av produkter följer det kända mönstret vad gäller för- delningen av försäljningen på olika skol- typer. Grundskolan och gymnasieskolan har den övervägande delen av inköpen som upp- går till 7,5 mkr i undersökningsmaterialet. Dessa skolformers totala inköp beräknas till omkring 10 mkr, vilket ger en marknads- andel på 73 % för de 4 största företagen

för dessa skolor. De i undersökningen in- gående företagen har uppgett en försälj- ning om ca 0,5 mkr till universitet och hög- skolor samt omkring 0,5 mkr till övriga skolor.

För gruppen övrig AV-apparatur är det svårt att uppskatta den totala marknaden, då lokala inköp förekommer relativt ofta och då även andra mindre företag har för- säljning av tv-mottagare. Uppskattningen blir därför mycket osäker och bör användas med försiktighet. Den totala marknaden tor- de utgöra 11—13 mkr, varvid grundskolan och gymnasieskolan har den största delen av dessa inköp.

Utgår man ifrån att totala marknaden är 11,5 mkr har alltså de 4 största företagen ca 70 % av marknaden. Detta torde vara ett tecken på att ett brett sortiment ger marknadsfördelar genom möjligheten till to- tal utrustning av en skolas behov av AV- apparatur och även möjlighet till stor för- säljning av kompletterande utrustning.

1.7.9 Sammanfattning

En översikt över siffermaterialet i de tidi- gare genomgångna avsnitten redovisas i ta- bell 8. Det bör uppmärksammas att mark— nadsandelarna i tabellens kolumn 9 är be- räknade på försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan. Tidigare i texten har även angetts marknadsandelen för de störs- ta företagen inom den totala skolmarkna- den.

1.8 A V-materiel

Vid redovisningen av undersökningens re- sultat har AV-materielen företagen an- vänder även benämningen AV-läromedel — indelats i 3 kategorier, nämligen film, kar- tor och övrig AV-materiel som smådior, Stordior och ljudbildsatser. Åtskillnaden har delvis gjorts för att man skall få en struktu- rering av undersökningsmaterialet som där- igenom blir mera överskådligt. Främst har dock uppdelningen kommit till stånd för att de företag som marknadsför film och kar- tor är mer specialiserade och i de flesta

Produktkategori I undersökningen ingående Beräknad total De tre största företagens företag försäljning sammanlagda direktför- 1969 säljning till grundskolan

och gymnasieskolan

Antal Direkt Direkt Samtliga Totalt Före- Försälj- Mark-

förs. förs. skolor för tageni ning nads- till till grund- storleks- andel för samtliga grund- och ordning de tre skolor och gymna- största gymna- sicsk. företa- siesk. gen (förs.i % av kol. 6) l 2 3 4 5 6 7 8 9 Kameror 5 4,6 0,5 6,0 1,5 Philips, 0,4 271 A&W, Kodak Ljudapparater 12 5,2 4,2 11,0 9,0 Skrivrit, 3,0 33 Tand- bergz, A&W Inlärningsstudior 8 4,8 4,0 5,5 5,0 Skolför- 2,6 52 laget, Tand- berg, A&W Projektorer 18 13,2 10,7 15,0 12,0 Skrivrit, 7,4 62 A&W, Inter- didact TV-mottagare 8 3,4 2,2 5,5 4,0 Luxor, 1,8 45 Luma, A&W Videobandspelare 7 4,5 2,5 5,0 3,0 A&W, 2,5 83 ITV __ Skrivrit Ovrigt 9 8,5 7,5 11,5 10,0 A&W, 7,3 73 Skrivrit, Norstedts, Luma” Summa 44,2 31,6 59,5 44,5 A&W, 20,7 47 Skrivrit, Inter- didact

1 Det dominerade företaget Philips har sin största försäljning på universitetsnivå. ? Tandberg har dessutom stor försäljning till skolor av bandspelare genom återförsäljare. Om försäljningen av märket Tandberg hade beräknats vore andelen avsevärt högre, uppskattningsvis uppemot 80 % för de tre största företagen. ” Pga. sekretesskäl medtas fyra företag.

fall endast har någon av dessa produkter i sitt sortiment, speciellt gäller detta flera filmdistributörer. Företagen inom gruppen övrig AV-materiel är inte lika specialiserade utan marknadsför i regel flera av produk- terna inom gruppen.

1.8.1 Film

Redan under 1920-talet började man an- vända film i undervisningen. Det var emel- lertid först efter andra världskriget som sko— lorna började anskaffa film i större ut-

sträckning. Därefter har efterfrågan på film från skolan varit i ständigt stigande. Tele- visionens utbyggnad under 1950-talet och Sveriges Radiozs skolprogramverksamhet het torde dock ha haft en återhållande ef- fekt på ökningen av efterfrågan på under- visningsfilm.

Film visas i regel genom filmprojektorer av traditionell typ. Under senare år har dock framkommit system som visar film (stumfilm) som ligger i kassett. Kassettfil- men har dock f. n. inte någon större sprid- ning.

Film kommer till användning i undervis- ningen inom så gott som alla ämnen, bl. a. geografi, biologi, historia, kemi och fysik.

Den film som visas i skolorna har i re- gel nått skolorna på följande två sätt.

Den första typen av film i skolan är så- dan som produceras för utbildningsändamål i Sverige eller utomlands. Film importeras främst från USA, Väst-Tyskland och de övriga skandinaviska länderna. Importerade filmer förses i regel med svenskt tal.

Den andra typen av film som används i skolor är film, som produceras för större företag för att visa företagets produkter, produktionsprocesser m.m. för intern ut- bildning eller för information eller PR- syfte. Dessa filmer kan sedan vara lämpliga som läromedel i skolan. Företaget kan där- vid självt ha hand om distributionen, men i regel handhas denna av PA-rådet, Star- film eller något annat företag som distri- buerar film. I sådana fall utlånas ofta fil- men utan kostnad för skolan. Distributö- ren får sin ersättning från företaget. Film kan även komma skolan tillhanda genom organisationer eller ambassader. Generellt sett kan sägas att spridning av information från bl. a. företag, organisationer och län- der kommer skolan till godo genom ett stort utbud av film som ofta inte kostar något för skolan.

Båda dessa typer av film distribueras an- tingen genom uthyrning eller mot erläggan- de av en depositionsavgift för långlån när filmen inte ställs till skolans förfogande utan kostnad. Filmen skall vid långlån återsändas eller förstöras när den inte längre håller en

Med syfte att förbilliga tillgången av un- dervisningsfilm startades i början av 1950- talet en organisation som numera heter ICEM (International Council for Educatio- nal Media). Organisationens medlemmar be- står av statliga eller statsunderstödda organ från ett 30-tal länder. Film som producerats i ett land ställs till andra medlemmars för- fogande mot enbart kostnaden för s.k. »preprint material», dvs. bildnegativ och internationellt ljudband. Särskilt från Tysk- land har Sverige på detta sätt fått under- visningsfilm. Distributionen enligt denna princip (free flow) handhas i Sverige av Utbildningsförlaget. Av det totala antalet filmer som visas i skolan i Sverige utgör dock de som härrör från ICEM en ringa del.

Det totala antalet företag, organisationer m.fl. skolan kan vända sig till för att få film är stort och torde uppgå till över 150.

Samtliga landets större skolfilmdistribu- törer är medlemmar i Smalfilm Distribu- törernas Förening (SDF), Föreningen har f.n. 13 medlemmar, bl.a. Norstedts film- avdelning, Svensk Filmindustri och SoL— film. Dessa 3 företag var 1969 landets 3 största leverantörer av undervisningsfilm för grundskolan och gymnasieskolan. Medtas sådan film där ersättningen för distributio- nen erläggs av visst företag e. d. bör även PA-rådet, som är en institution för arbets- marknadens organisationer, hänföras till de största leverantörerna. (Bland medlemmarna i SDF återfinns även Utbildningsförlaget.)

Av de företag som ingår i undersökning- en har 11 företag distribution av film till skolor. Dessa företags intäkter 1969 av skolfilm om sammanlagt ca 3,7 mkr utgjor- des till 60 % av intäkter från egen pro- duktion eller eljest inom landet produce- rad film. Importerade filmer lämnade såle- des ca 40 % av 1969 års intäkter från skolor. Tio av företagen hade distribution av film till grundskolan och gymnasiesko- lan. Intäkterna för denna försäljning ut- gjorde år 1969 3,5 mkr. Nyssnämnda sko- lors kostnader 1969 för förhyrning och långlån av film kan beräknas uppgå till när-

Bland producenterna av skolfilm åter- finns Sveriges större filmföretag såsom AB Svensk Filmindustri och AB Europa- Film, dvs. specialföretag för spelfilmer. Bland leverantörerna finns även läromedels- företag såsom Norstedts och Interdidact, vil- ka har ett brett sortiment av annan AV-ma- terial än film.

Något större specialisering för skilda äm- nesområden föreligger inte. SoL-Film, som arbetar som en avdelning inom Lantbru- karnas Riksförbund, har dock genom den- na anknytning ett stort sortiment av film om jordbruk, skogsbruk och fiske.

Produktionskostnaderna för inspelning av en film om ca 15—20 minuter uppges kun- na uppgå till 50 000—100 000 kr. (Produk- tionskostnaderna av film för endast skol- bruk är dock i regel betydligt lägre.) Kost- nademas storlek gör att framställning av en sådan film för enbart skolbruk sällan fö- rekommer utan filmerna produceras för att användas för ett företags kunder, intern företagsutbildning m.m. Innan en sådan film produceras finns nästan alltid avtal om finansieringen av denna. Med det antal kopior, som f.n. går att sälja på skolan, är det inte realistiskt att producera film för enbart skolbruk. Flera filmproducenter har framfört tanken att statliga organ, som helt eller delvis sysslar med utbildning, i större utsträckning än vad som sker f.n. skulle beställa filmer för skolans räkning. Det har även uppgetts att om man från början vet att viss film kommer att användas i skolan skulle resurser kunna sparas f.n. måste i en del fall företagsfilmer redigeras om för skolbruk. För att få ned antalet misslyckade satsningar förekommer visst informations- byte om bl.a. produktion av nya filmer mellan de företag som är medlemmar i SDF.

Marknadsföringen av film till skolor sker till stor del genom kataloger men även ge- nom personlig information till AV-centra- ler och lärare. I regel är det AV-centraler- na som anskaffar filmen för lån till sko- lorna men det förekommer även att film anskaffas direkt av skolan.

Från flera producenter och distributörer av film har uppgetts att verksamheten på är förlustbringande. (Här kan nämnas att 1968 års filmutredning har bl.a. i uppgift att göra en översyn av kortfilmens situa— tion.) Ett flertal faktorer påverkar företa- gens möjligheter att ta ut ett högre pris för sina produkter.

Skolradioprogrammen i tv anses dock av branschen inte ha haft en återhållande ef- fekt på efterfrågan. En utveckling mot ett mindre antal företag torde ske i framtiden. Det »fria utbytet» av undervisningsfilm ge- nom ICEM har enligt branschen hittills inte verkat i prissänkande riktning. Det ständigt ökade utbudet av inforrnationsfilm som pro- duceras för företagens räkning distribueras i stor utsträckning genom PA-rådet, vilket till en del påverkar utrymmet för övriga filmdistributörer.

Att lönsamheten är svag, enligt vad som uppges i branschen, torde bero på att ut- budget av film för skolbruk överstiger ef— terfrågan liksom på att endast ett begrän- sat antal kopior av varje film kan säljas till AV-centraler etc.

1.8.2 Kartor

I skolorna används fyra olika typer av kar- tor, nämligen projicerade kartor, glober, at- laser och väggkartor. Av dessa är fortfa— rande atlasen och väggkartan de mest all- mänt förekommande i dagens skola. Genom den snabba tekniska utvecklingen av pro— jektorer har dock kartor i form av stordia blivit allt vanligare i den dagliga undervis- ningen. Ett komplement till atlasen och väggkartan är globen, som är den minst använda av kartprodukterna.

Atlasen hänförs i denna undersökning till böcker och övrigt tryckt materiel (se 1.9) medan glober inräknas i den här behand- lade gruppen.

Stordiakartor medräknas inte inom grup- pen kartor men några aspekter på dessa och väggkartor bör något beröras. Den vanliga väggkartan och i någon mån atlasen har i stor utsträckning fått träda tillbaka för den mer praktiska stordiakartan. Fördelarna

med denna är flera. Den väsentliga skillna- den ligger i att läraren har möjligheten att mer aktivt arbeta med stordiakartor. Vägg- kartans fördel ligger främst i storleken. En stordia-karta skall ses som ett komplement till ,väggkartan.

De väggkartor som används i undervis- ningen är främst geografiska. I övrigt finns även språk-, religions—, historiska och s.k. tematiska väggkartor.

Av glober är det nästan enbart en äldre typ utan ljussättning som efterfrågas.

I undersökningen ingår sex företag med kartförsäljning till skolor. Företagen är Svenska Reproduktions AB (SRA), Inter- didact, AB Verbum, GLA, Norstedts och A&W. Den totala direktförsäljningen till skolor uppgick 1969 till något över 2,8 mkr, varav över 95 % inköptes av grund- skolan och gymnasieskolan. Universiteten har endast obetydlig användning för kartor.

Övriga skolor har alltså nästan hela åter- stoden av den direkta försäljningen. Totala skolmarknaden för kartor är således inte särskilt stor. Som nyss nämnts ingår i un- dersökningen sex företag med kartförsälj- ning. Förmodligen finns i landet inte fler än 10—15 företag, av vilka de flesta endast har ringa försäljning av kartor. Den totala marknaden torde därför inte överstiga 3,5 mkr, varav grundskolan och gymnasiesko- lan har den övervägande delen. Denna marknad uppgår till 3.2—3,4 mkr. Esselte- företagen Norstedts och GLA har ge— nom sina traditioner på detta område den övervägande delen av marknaden. Dessa två företag jämte Interdidact och Verbum har så gott som hela direktförsäljningen om 2,8 mkr. Om grundskolans och gymnasie— skolans marknad beräknas uppgå till 3,3 mkr, så har dessa fyra företag en marknads— andel uppgående till omkring 80 % .

GLA har en speciell ställning på denna marknad emedan företaget är den enda till- verkaren i landet av storkartor av någon större betydelse. Norstedts är det största läromedelsföretaget på marknaden. Trots att dessa företag ingår i samma koncern före- kommer inte något större samarbete från- sett mindre köp av varandras kartor. GLA:s

produktion säljs i stort sett genom egen för- säljningsorganisation. Norstedts och övriga företag importerar sina kartor, främst från Väst-Tyskland. Importen har stor betydelse för skolkartmarknaden då GLA är det enda företaget med möjligheter att förse återför- säljare med svensktillverkade kartor. Åter- försäljning blir därför inget alternativ för övriga företag då ett företag inte på längre sikt kan fungera som återförsäljare och sam- tidigt konkurrera med sin leverantör.

Importen av tyska kartor sker för konti- nent- och världskartor på så sätt att före- tagen redigerar och översätter de tyska kartorna som sedan trycks i Tyskland. Upp- fodringen av dessa och monteringen av rull- gardinstång sker sedan i Sverige. Övriga kartor importeras utan att de bearbetas och har alltså utländsk text. De flesta impor- terade kartor blir billigare än de svensktill— verkade. Detta förklaras av de små serier som en svensk produkt uppnår. En nyut- kommen väggkarta säljs endast i omkring 1000 exemplar till skolorna. Importföre- tagen har därför möjlighet att konkurrera på den svenska marknaden. Framtagandet av en karta drar stora kostnader. Detta och marknadens litenhet bör ha varit de väsent- ligaste faktorerna till att inget annat svenskt företag än GLA har startat tillverkning i Sverige av skolväggkartor i större utsträck— ning. Skolmarknaden för övriga svenska försäljare av kartor är av mindre betydelse Antingen har de en stor försäljning av and— ra typer av kartor som t. ex. bilkartor och/ eller har de en större försäljning av andra skolprodukter.

En konkurrensfördel på denna marknad kan också specialisering innebära. Verbum marknadsför enbart religionskartor. SRA säljer enbart kommun- och stadskartor och liknande lokala kartor. Inom sina special- områden har dessa företag en stor del av skolornas inköp. I förhållande till totala skolmarknaden blir dock en sådan kartför- säljning inte särskilt stor.

Utvecklingen av försäljning av kartor och glober kommer förmodligen att koncentre- ras till ett mindre antal företag än vad som f.n. finns på marknaden. En av orsakerna

är väggkartornas och globernas minskade betydelse för skolan. Genom den tekniska utvecklingen och de tidigare berörda för- delarna med Stordiakartor kan man räkna med att försäljningsökningen för denna typ av kartor kommer att fortsätta på bekost— nad av väggkartan. Efterfrågeminskningen på väggkartor medför att viljan att satsa på skolmarknaden blir ringa hos företagen. Av de företag som redan finns på markna- den kan man vänta att flera försöker finna bättre användning för sina resurser på and— ra marknader. Vid minskad efterfrågan tor- de företag med förhållandevis ringa kart- försäljning ha en större benägenhet att läg- ga ned denna verksamhet än ett företag som har satsat stora resurser på denna mark- nad. Esseltekoncernens stora marknadsan- del kan därför förväntas att öka, då man kan konkurrera dels med egen karttillverk- ning, dels med importerade kartor.

1.8.3 Övrig AV-materiel

AV—materiel definieras hos företagen van- ligtvis som de mjukvaror som användes till- sammans med AV-apparatur, t. ex. ljudbild- band, stordia, smådia och grammofonski- vor. AV-materielen kallas AV-läromedel, medan apparaturen kallas AV—hjälpmedel. SÖ:s arbetsgrupps definition är vidare än fö- retagens, då man hit räknar även artiklar som inte kräver AV-apparatur för att ele- verna skall kunna tillgodogöra sig under- visningen. Även läromedel som planscher, planschkort och vidhäftningsmateriel tillhör alltså denna kategori. Tidigare har redo- gjorts för kartor och film, som utgör en stor del av AV-materielförsäljningen, varför des- sa produkter inte berörs vidare i detta av- snitt med undantag för stordiakartor.

AV-materielen har i likhet med böcker stor betydelse för undervisningen. Vid fram- tagandet av produkter får därför de peda- gogiska synpunkterna större betydelse för produktens framgång än den rent tekniska konstruktionen, dvs. det kvalitetsmässiga in- nehållet från pedagogisk synpunkt är av av— görande betydelse.

Utgångspunkten för produktion av AV-

materiel är läroplanen, som ger anvisningar för vilka ämnesområden som skall behand- las. Därvid har grundskolans läroplan från 1969 gett företagen större valfrihet genom att vara mindre preciserad än läroplanen från 1962.

Idéerna till företagens produktion upp- kommer till stor del inom företagen. Men även utifrån erbjuds företagen idéer till el- ler färdigt AV-materiel, främst då från lära- re som känner behov av nytt materiel i sin undervisning. De färdiga produkterna som erbjuds är oftast de mer lättproducerade stordiaprodukterna, men ibland erbjuds fö— retagen även ljudband och bildband. Ma- terielet som på detta sätt kommer till före— tagen är dock sällan så färdigt att det kan tillverkas direkt utan måste bearbetas.

Nyproduktionen av AV—materiel sker för det fotograferade materielets del antingen genom anställda eller konsulterade fotogra- fer. Materialet redigeras och produceras av anställda redaktörer och lärare. Vid behov kan även dessa konsulteras utifrån så att den pedagogiska delen inte skall bli efter— satt. För ljudmaterialets del sker produk- tionen i stort sett efter samma mönster. Materialinsamlingen blir dock mera knuten till företaget, då man enbart behöver fakta- material utan bild som exempelvis för ljud- band. Sådant arbete sköts av fackmän inom företaget. Produktionen av AV-materiel lik- nar produktionen av skolböcker i den be- märkelsen att båda produkterna är pedago- giska hjälpmedel. Till skillnad från böcker är inte AV-materielproduktionen så hårt bun- den till författaren utan mera till det till- verkande företaget. En annan skillnad är att tidsåtgången från idé till produkt i re- gel är betydligt kortare för AV-materiel än för böcker.

Tabell 9 visar att det föreligger skillna- der beträffande den egna tillverkningen mel- lan de större och de mindre företagen i un- dersökningen. Enligt uppgift har inte de mindre företagen tillräckliga resurser för att framställa allt faktamaterial i egen pro- duktion, vilket styrks av ovanstående tabell. Även i själva produktionen anses skillnad föreligga såtillvida att de större företagen

har bättre möjligheter att frambringa nytt idé- och faktamaterial, medan de mindre företagen är mera beroende av bildarkiv och andra liknande källor. Nyproduktion med eget materiel och egna infallsvinklar till ett ämne är en viktig konkurrensfaktor, vilket förklarar denna satsning trots de hög- re produktionskostnaderna för detta förfa- ringssätt.

Utländsk skolmateriel har ett mycket be- gränsat användningsområde i svenska sko- lor. Importen av AV-materiel får därför en— dast ringa betydelse. Företagen behöver framkallningsvätska, film, plastmaterial, ljudband och annat för framtagning och montering av sina färdiga produkter. Där- utöver importeras färdiga produkter i myc— ket liten skala.

I undersökningen ingår 25 företag med relativt stora skillnader i sina försäljnings- program. Läromedelsföretagen har i regel ett bredare sortiment än övriga företag. Det- ta är ett av deras främsta konkurrensme- del. Likheten mellan AV-materiel och böc- ker framträder inom sortimentet för AV- materiel genom att tillverkningen i allt stör- re utsträckning sker i satser för olika års- kullar eller skolstadier.

Endast ett av de i undersökningen in- gående företagen har helt specialiserat sig på AV-materiel, nämligen Pogo Produktion AB. Företaget som tidigare hade ett flertal skolprodukter på sitt försäljningsprogram satsar numera på denna marknad som all- mänt anses komma att expandera.

Några av de företag som har AV-ma- terielförsäljning till skolorna har medtagits i undersökningen då de är betydande för- säljare inom andra produktkategorier. AV- materieltillverkningen är för dessa företag mera ett komplement till de viktigare pro- dukterna och företagen har i regel endast en eller ett par av delkategorierna för AV- materiel. Försäljningen kan ändå uppgå till relativt betydande belopp. Denna typ av företag representeras av GLA som tillver- kar kartor på stordia. Lindahl & Nermark säljer inspelade ljudband som komplement till sin maskinförsäljning. Anderssons Musik i Malmö AB och AB Nordiska Musikförla-

Tabell 9. Företagens omsättning och egen tillverkning av övrig AV-materiel 1969 (mkr) Total Egen Egen omsätt- tillverk- tillverk- ning AV- ning ning i % materiel av om- sättning De fem största1 11,0 10,4 95 Övriga 9,4 4,3 46 Summa 20,4 14,7 72 1 Företagen är Norstedts, Skrivrit, Pogo, A & W och Natur och Kultur.

get har försäljning av inspelningar på gram- mofonskivor och ljudband. Rank Xerox och Sareco är de övriga företagen i undersök- ningen av denna typ.

Andra företag i undersökningen mark- nadsför en eller flera av de produkter som ingår i kategorin AV-materiel. En skillnad i sortimentet av AV-materiel mellan större och mindre företag föreligger genom de större företagens bredare sortiment.

De i undersökningen ingående företa- gens totala direkta försäljning till skolor uppgår till 14,2 mkr. Av detta utgör näs- tan hela beloppet försäljning till grundsko- lan och gymnasieskolan. I någon mån får detta ses mot bakgrunden av utredningens urvalsmetod. Men även om enbart de större skolförlagens direkta försäljning beräknas finner man att inte heller dessa har någon större försäljning till skolor utöver grund- skolan och gymnasieskolan. En förklaring ger försäljningen av den till AV-materielen nödvändiga apparaturen. Universitet och högskolor köper i förhållande till grundsko- lan och gymnasieskolan betydligt mindre projektorer, inlärningsstudior och bandspe- lare. Behovet av AV-materiel blir därför förhållandevis litet i jämförelse med grund- skolans och gymnasieskolans behov. Dess- utom har universitet och högskolor egen produktion av AV-material. Elevantalet är dock till sist den viktigaste anledningen till denna ringa försäljning till övriga skolor.

Den totala direkta försäljningen fördelar sig på de olika skoltyperna så att grund-

skolans och gymnasieskolans andel uppgår till 93 % eller 13,3 mkr. Övriga skolors an- del av den direkta försäljningen uppgår till 7 % eller 0,9 mkr.

Den totala marknaden är synnerligen svår att beräkna då den innefattar ett stort an- tal små företag. De lokala detaljisterna kan inte heller helt negligeras, då dels bokhan— deln har försäljning av ett relativt brett sor- timent av AV-materiel, dels musikaffärer har försäljning av grammofonskivor och in- spelade ljudband. Enligt pressartiklar och uppgifter från de kontaktade företagen är den vanligaste uppfattningen att den totala marknaden för AV-apparatur och AV-ma- teriel uppgår till 100 mkr. Summan antas fördelad med 40 mkr för AV-apparatur och 60 mkr för AV-materiel. Dessa summor används, enligt uppgift från ett par före- tag, inom den interna företagsplaneringen. Enligt denna undersöknings resultat är ovan- stående försäljning av AV—apparatur för lågt beräknad (jfr tabell 5).

Vid en jämförelse med den direkta för- säljningssumman om 14,2 mkr verkar den uppskattade totala AV-materielmarknaden på 60 mkr vara för hög. För att få en upp— fattning om storleken av de företag som finns upptagna i SÖ:s producentregister men ej ingår i undersökningen indelades dessa i statliga och privata institutioner, små före- tag samt mellanstora företag med avseende på AV-materielförsäljning.

Producentregistret omfattar 76 företag av denna typ med 28 statliga och privata in- stitutioner, 35 småföretag som troligtvis inte har en försäljning överstigande 100 000 kr. och 13 medelstora som ej har en AV-ma- terielförsäljning överstigande sammanlagt 800000 kr. (Stora AV-materielföretag har en försäljning som uppgår till 1—3 mkr). Med erfarenhet från enkätmaterialet kan dessa institutioners och företags direkta för- säljning till skolor av AV-materiel beräknas ej överstiga 12 mkr. Därutöver tillkommer detaljförsäljningen, som knappast överstiger 4 mkr. Enligt ovanstående kan den totala marknaden för gruppen övrig AV-materiel beräknas ej överstiga 30 mkr för 1969.

För att kunna beräkna marknadsandelen

för produkterna som behandlas i detta av- snitt användes 30 mkr som ett mått på den totala marknaden för övrig AV-materiel. Av detta har som tidigare visats grundsko- lan och gymnasieskolan den största andelen, vilken beräknas till 26—28 mkr. I fortsätt- ningen användes 27 mkr som ett mått på dessa skolors marknad. Tidigare har nämnts att AV-materielmarknaden har ett stort an— tal småföretag. Dessa har endast en blyg- sam försäljning, varför marknaden omsätt- ningsmässigt är koncentrerad till de större företagen. Ett belysande exempel är enkä- tens 25 företag, varav hela 15 har en för- säljning som understiger 250000 kr., me- dan endast de fem största företagens för- säljning till skolor överstiger 1 mkr.

De fyra största företagens försäljning om- fattar 8,2 mkr på grundskolan och gymna- sieskolan, vilket innebär en marknadsandel av omkring 30 %. De fyra största företa- gen är i storleksordning Norstedts, Skriv- rit, Pogo och A & W.

I ägarhänseende är det endast Esselte- koncernen, som har flera än ett företag på denna marknad. Till koncernen hänförs även Läromedelsförlagen. Koncernens di- rekta försäljning av övrig AV-materiel till grundskolan och gymnasieskolan uppgick 1969 till något över 6 mkr, vilket betyder en marknadsandel av 23 % . Läromedelsför- lagen har sin största försäljning genom åter- försäljare (bokhandeln). Om vederbörlig hänsyn tas till detta bör denna marknads- andel uppräknas några procent. Eftersom koncernens företag till stor del inte mark- nadsför likartade produkter riktas konkur- rensen mot utomstående företag. Inom kon- cernen försöker man undvika att företagen säljer likartade produkter. Kartellavtalet (se 1.6) mellan Norstedts och Läromedelsför- lagen förhindrar för övrigt en sådan ut- veckling. I övrigt finns inga avtal mellan företagen utan man undviker varandras pro- duktområden. Det är inte bara inom Esselte- koncernen som företagen visar återhållsam- het med att starta tillverkning av varandras produktslag. Om ett företag har tagit fram en bra produkt inom ett visst område är det troligt att de övriga företagen undviker att

satsa inom samma område. I regel finns det mer lockande alternativa områden som kan väljas, AV-materielen byts nämligen rela- tivt ofta även om företagen anser att perio- derna mellan nyinköpen är för långa.

Tradition, know-how, företagsledarnas in- tresseområden, närheten till företagets öv- riga produkter kan tillsammans med ovan- stående få till följd att företagen utvecklar specialområden av AV-materielprodukter. Någon eller några av ovan nämnda faktorer är orsaken till att Skrivrit har satsat särskilt på svenska språket, Skolförlaget Gävle på språk, Pogo på samhällsorienterade ämnen, Verbum på religion, A &W på bl. a. språk, GLA på stordiakartor osv. I allmänhet finns dock alternativ till varje produkt inom detta område trots denna utveckling mot special— områden. Ingen ensamförsäljning av någon produkt har påträffats men kan finnas inom mindre ämnesområden, där försäljningen in— te uppnår större upplaga än omkring 100 exemplar. En så liten marknad ger inte ut- rymme för mer än ett företags produktion.

En fördelning av försäljningen på de olika produkterna har inte varit möjlig att ge- nomföra. Allmänt kan sägas att ljudbild— satser och smådior är de två största pro- dukterna. Planscher och inspelningar på grammofonskivor är produkter som får minskad användning i skolorna. En utveck- ling mot minskad användning av bildband utan ljud torde förekomma sådana bild- band överförs alltmera till smådiabilder. Grammofonskivors sämre hållfasthet har medfört att skolorna övergår till ljudband. Numera används grammofonskivor för det mesta endast till illustration av musikunder- visningen. Den viktigaste utvecklingen för AV-materiel är den övergång till produk- tion av kurspaket som har ägt rum under de senaste åren. Även i detta fall visar AV—materielen likheter med utvecklingen för böcker och tryckt material. Omsätt- ningsmässigt blir dessa satser av olika AV- materiel de viktigaste produkterna men även som konkurrensfaktor har kurspaket en avsevärd betydelse.

Efterfrågan på planscher och plansch- kort har i likhet med kartor minskat avse-

värt sedan de nya AV-läromedlen började att användas i skolorna. Tidigare såldes bl.a. geografiska planscher över exempel- vis världsdelar. Numera finns inte sådana tillgängliga. Samma förhållande råder för historiska planscher även om sådana finns kvar till en del. Behovet av planscher och planschkort tillgodoses allt mera med dia. Fortfarande finns det ett behov av planscher främst i de nybyggda skolorna, till vilka den huvudsakliga försäljningen f.n. sker.. Det framtida behovet är något osäkert men förmodligen kommer inte planscher och planschkort att helt ersättas av annat ma— teriel. I ämnet som kristendom, anatomi och för illustrering av t. ex. växter och djur är planscherna fortfarande ett användbart läromedel. Planschernas och planschkortens fördel är att de kan kontinuerligt vara syn- liga som illustration, varför de är av spe- ciellt värde för lågstadiet. Enligt uppgift från företagarhåll blir också lågstadiet den största framtida marknaden. En följd av den svaga efterfrågan på planscher är att företagen inte torde utveckla eller anskaffa nya planschprodukter, vilket i sin tur på- verkar försäljningen negativt. När en plansch eller ett planschkort är slutsålt nedläggs of- tast produkten eller överförs till dia. I un- dersökningen ingår fem företag, Norstedts, Läromedelsförlagen, A&W, Verbum och Lärarcentrum, som har uppgett att de har planschförsäljning till skolor. Av dessa är Norstedts försäljningsmässigt det största. Det ovan berörda är en bidragande or— sak till de mindre företagens utvecklings- problem, som redan har kunnat skönjas på marknaden. Inom branschen räknar man med att de mindre företagen kommer att få svårigheter att åstadkomma de heltäckan— de system av undervisningsmateriel som kommer att krävas i framtiden. Efterfrå- gan riktas mer och mer mot studiesatser, vilket medför ökade krav på att företagen frigör resurser för produktframtagning och produktutveckling. Ett annat hinder är marknadsföringen. På detta område finns flera alternativa marknadsföringsmetoder, nämligen dels via katalog, dels direkt till institutions- eller huvudlärare, dels till cen-

tral upphandling antingen via AV-centraler- na eller kommunerna, dels slutligen via bok- handeln. Marknadsföringen blir därigenom relativt dyrbar och i förhållande till andra skolområden även svårare.

Enligt uppgift från företagen förväntas en koncentration av företagen på AV-ma- terielmarknaden såsom fallet är med flera andra skolmarknader. Samtidigt förväntar sig företagen att marknaden kommer att öka snabbare än de övriga skolmarknader- na. Omfattningen av försäljningen av AV- materiel står i nära relation till försäljning- en av AV-apparatur. Det är sålunda troligt att AV-materielen kommer att få en fort- satt kraftig expansion. Speciellt gäller detta för arbetsprojektorer och därmed även för stordia, där försäljningen f.n. endast är i ett begynnande skede (se 1.7.5).

Ett tecken på att företagen i enkäten upp- fattar AV-materielmarknaden som expansiv är den förändring som har skett i sorti- mentsammansättningen. Utöver Pogos radi— kala förändring av försäljningsinriktningen har sex företag utökat sitt sortiment med elva delkategorier produkter. Av dessa sex företag har två inte tidigare sålt AV-ma- teriel. De övriga utökningarna av sortimen- tet fördelar sig på två företag vardera för ljudbildsatser, vidhäftningsmateriel och små- dior samt ett för ljudband.

Priserna för de olika produkterna är inte direkt jämförbara även om produkterna till synes är likartade. Kunden kan naturligtvis beräkna ett styckepris för smådia, stordia eller ljudbildsats och jämföra företagens pri- ser för dessa produkter. Enbart en sådan metod är dock vansklig att använda vid prisjämförelser. Sortimentsförändringen pe- kar på att företagen väntar sig att främst stordiaförsäljningen kommer att expandera. Av de 6 företagen har 4 breddat sitt sorti- ment med stordia. Man kunde därigenom vänta sig relativt stora prisdifferenser mel- lan produkterna men företagen hävdar att det har utbildats en marknadspraxis som de berörda företagen anpassar sig till. Det finns tillfällen då företagen har möjlighet att ta ut högre priser, vilket kan förekom- ma vid exempelvis höga royaltykostnader,

vid hög kvalitet eller om en produkt är en nyhet på marknaden. Priset anses inte vara något avgörande konkurrensmedel. Produk- ternas tekniska och pedagogiska kvalitet, företagets good—will samt effektiv marknads- föring uppges ha större betydelse som kon— kurrensmedel än priset.

Företagen uppger att priserna har varit relativt stabila med en måttlig uppgång, t.ex. för ljudbildserier och bildband, me- dan priserna har sjunkit något för stordia- bilder och ljudband. Därvid bör hänsyn tas till de kvalitetsförbättringar som har skett under de senaste åren bl. a. de tekniska, t. ex. införandet av färgbild. Men även pe- dagogiska förbättringar har genomförts.

1.8.4 Sammanfattning

AV-materielmarknaden har under 1960-ta— let kännetecknats av en kraftig expansion. Många företag har varit villiga att satsa på denna marknad. Förväntningarna om en fortsatt expansion under 1970-talet är stora hos företagen. En mängd småföretag har etablerat sig på AV-marknaden och även större företag har tagit upp AV-materiel på sitt försäljningsprogram. Marknaden har inte stabiliserats och fortsatta förändringar kan väntas, som visats i föregående avsnitt. Trots instabilitet och ett stort antal företag har de stora företagen på skolmarknaden skaf- fat sig en stark ställning med en betydande del av försäljningen. Esseltekoncernen har sålunda en betydande marknadsandel i för- hållande till övriga företag.

De fem försäljningsmässigt största företa- gen är i ordningsföljd Norstedts, Skrivrit, GLA, Pogo och A&W av vilka de tre största är Esselteföretag. Företagen har en sammanlagd direkt försäljning till det all- männa skolväsendet på ca 12 mkr. Enligt de beräkningar som gjorts i föregående avsnitt uppgår den totala marknaden för grundskolan och gymnasieskolan till om- kring 35 mkr, vilket innebär en marknads- andel för de fem första företagen på om- kring 35 %, se tabell 10. Den relativt låga marknadsandelen för de fem största företa- gen på AV-materielmarknaden tyder på att

den koncentration som har ägt rum på flera andra läromedelsmarknader inte har nått motsvarande nivå på AV-materielmarkna- den.

AV-materielmarknaden har i denna un- dersökningen beräknats med utgångspunkti företagens försäljning. Ser man på samhäl- lets kostnader för AV-materiel kan även kostnaderna för produktion och distribution av skolprogram i radio och television samt AV-centralernas kostnader för inspelning av dessa program räknas in. Om hänsyn till detta tas uppgår AV-materielkostnaderna för grundskola och gymnasieskola till be- tydligt mer än de 35 mkr, som utgör SPK:s beräkning av företagens intäkter av AV— materielförsäljning.

1.9 Böcker och övrigt tryckt material

Läroboken är det äldsta och mest använda läromedlet och det allmänna skolväsendets största kostnadspost bland läromedlen. För flertalet slag av läromedel har undersök-

ningar om konkurrenssituationen över hu- vud taget inte företagits. Däremot har fle- ra undersökningar beträffande skolböcker gjorts.1 Därför ägnas detta avsnitt mindre utrymme än vad i och för sig vore moti- verat under hänsynstagande till skolböcker- nas tyngd från kostnadssynpunkt.

I stort sett användes tidigare läroboken utan andra hjälpmedel. Under 1940- och 1950-talen började emellertid till läroboken grundboken knytas lärarhandledning, arbetsböcker för elever och annat tryckt material. Därjämte började produceras AV— materiel (t. ex. bilder och ljudband), vilket tillsammans med det tryckta materialet bil- dade s.k. studiesatser. AV-materielen tas emellertid inte upp här utan behandlas i 1.8. Gruppen böcker och övrigt tryck ma- terial omfattar således kursböcker, instruk- tions- och övningsmaterial såsom noter och studieanvisningar, uppslagsböcker såsom grammatiker, kartböcker och tabeller m. m. Utbildningsförlagets försäljning av läropla- ner, Aktuellt från skolöverstyrelsen liknan-

Tabell 10. Försäljning och marknadsandelar av AV-materiel på grundskolan och gymna- sieskolan 1969 (mkr)

I undersökningen ingående företag

Beräknad total för-

De fyra största företagens direkta

försäljning

säljning

Antal företag

Direkt försäljning

Produkt- kategori

Företagens Marknads- försäljning andelar

Företagen i storleks- ordning

Film 10 3,5

Kartor 2,8

Övrig AV-materiel 25 13,3 2

5,0

3,3

7,0

Norstedts 50 SF SoL-Elm Europa Film Norstedts GLA Interdidact Verbum Norstedts Skrivrit Pogo A&W

2,5 2,7 82

8,2 301

Totalt 19,6 3 5,3 Norstedts 3 5 1 Skrivrit GLA Pogo A&W2

12,3

1 Andelen för de största företagen stiger något om Norstedts försäljning via återförsäljare ned- räknas. 2 Pga sekretesskäl medtas fem företag.

de s.k. officiellt tryck har däremot inte medtagits. I detta sammanhang används of- ta benämningen skolböcker för att beteckna de tryckta materialen. Läggspel och annan tryckt terapimateriel som kommer till an- vändning i förskolan och grundskolans förs- ta klasser skulle kunna inordnas i detta av- snitt men sådan materiel har emellertid vad gäller användningsområdena stark anknyt- ning till sysselsättningsmateriel (leksaker, läggspel m.m., se 1.14.6), som främst kom- mer till användning i daghem, fritidshem och lekskolor och medtas därför inte här.

Av de 77 företag som ingår i undersök- ningen säljer 16 böcker eller annat tryckt materiel till grundskolan eller gymnasiesko- lan. Omkring hälften av dessa är dock före- tag med annan huvudverksamhet än för- lagsverksamhet. Bland dessa företag kan nämnas Skrivrit som har några få läroböc— ker i sitt sortiment och några företag som tillsammans med musikinstrument även säl- jer noter. Tillsammans med uppgifter som hämtats in för en undersökning åt littera- turutredningen, varvid samtliga förlag till- frågats, har en beräkning av den totala för- säl/"ningen kunnat göras.

Försäljningen av böcker och övrigt tryckt material till grundskolan och gymnasiesko- lan utgjorde, enligt av företagen till SPK lämnade uppgifter, 1969 eller närmast mot- svarande räkenskapsår, ca 200 mkr, räknat efter skolornas inköpspriser. Pga. att de största förlagens räkenskapsår omfattar även en del av 1970, avser uppgifterna över- slagsvis i genomsnitt perioden maj 1969— april 1970. I beloppet 200 mkr har även inkluderats försäljningen från skolmateriel- sektionen, utbildningsprogramenheten vid Sveriges Radio, vilken år 1969 uppgick till ca 8 mkr.2 Däremot har vid SPK:s sam- manräkning uppgifter från Bibliotekstjänst —- ett av Sveriges allmänna biblioteksför- ening ägt rationaliserings- och serviceföre- tag inte medtagits då leveranserna till bib- lioteken i stor utsträckning avser skönlitte- ratur. I beloppet 200 mkr ingår således ej skönlitteratur och ej heller tidningar och tidskrifter.

Denna undersökning har främst tagit sik-

te på läromedel för grundskolan och gym— nasieskolan och underlag saknas för att be- döma försäljningen av litteratur för univer- sitet och högskolor. I betänkandet Fria läro- medel (SOU 1970: 10) har läromedelsutred- ningen uppskattat denna försäljning till 40 mkr. per år. Bland producenterna av böcker för universitet och högskolor återfinns bl. a. Almqvist & Wiksell, Läromedelsförslagen och Gleerups och det av studentkårer ägda Studentlitteratur AB. Import av utländsk lit- teratur för universitet och högskolor före- kommer i betydande omfattning. Importen sker genom ett mindre antal bokhandlare och genom organ som bildats av student- kårer.

Tryckt material för korrespondensunder- visning, där Hermods dominerar, och vux- enutbildningen genom folkbildningsorgani- sationer, såsom ABF, uppgår till betydan— de belopp. Hermods producerar i allmän- het själv undervisningsmaterielen medan ma- teriel som används inom ABF huvudsakli- gen produceras av den av bl.a. KF och LO ägda Brevskolan, som år 1969 totalt omsatte över 10 mkr. En annan stor pro- ducent av tryckt material är Sveriges Ra- dios Förlag. Förlagets produktion går emel- lertid endast i begränsad utsträckning till grundskolan och gymnasieskolan. Produk- tionen avser huvudsakligen materiel att an- vändas vid vuxenutbildning genom radio och tv. Det tryckta material som används vid verksamhet som angetts i detta stycke uppgår till flera tiotal mkr.

Samtliga större företag med produktion

1 Den svenska bakmarknaden år 1961. En undersökning om bokbranschens struktur och bokhandelns lönsamhet. Utförd av SPK och publicerad i Pris- och kartellfrågor 1963:]. Utgivning av skolböcker. En undersökning av ett konsultföretag på uppdrag av Svenska Bok- förläggareföreningen. Stencil, januari 1966. Prisövervakning av läroböcker. En under- sökning utförd av SPK. Stencil, mars 1970. Se bilaga 2. 2 Sektionen producerar materiel som används i samband med undervisningen i radio och tv. Dess produktion är skyddad från konkurrens men ett konkurrensmoment föreligger dock på så sätt att radio- och tv-programmen konkurre- rar med den övriga undervisningen och därige- nom även med övriga läromedel.

av böcker för grundskolan och gymnasie- skolan är medlemmar i Svenska Bokförläg- gareföreningen (Sveriges Radios Skolmate- rielsektion och Hermods är dock inte med- lemmar). Föreningen bildades 1843 och har enligt stadgarna bl.a. till uppgift att be- fordra enhetlighet i åtgärder för tryckta skrifters spridande till allmänheten samt att i övrigt främja sina medlemmars intressen och den svenska bokhandelns sunda utveck- ling. Antalet medlemmar i föreningen var 75 vid årsskiftet 1970/71.

Det största skolboksförlaget är Lärome- delsförlagen. Företaget ägs till hälften av vardera P A Norstedt & Söner (Esselte) och Bonnier-företagen. Den totala försäljningen räkenskapsåret 1969/70 utgjorde ca 88 mkr (företagens försäljning anges inkl. indirekt skatt). Läromedelsförlagen bildades 1968 genom sammanförande av sex företag, som ägdes av Svenska Bokförlaget, vilket i sin tur hade samma ägare som det nybildade Läromedelsförlagen. Anledningen till omor- ganisationen och tillkomsten av Lärome- delsförlagen var bl. a. en strävan att få till stånd ökad samordning av pedagogiskt forskningsarbete samt specialiserad produk- tion och tillvaratagande av stordriftsförde- lar inom administrationen. Sedan Svenska Bokförlaget etablerades 1928 har följande skolboksförlag förvärvats: AB Magn Berg- vall A V Carlsons Bokförlags AB, Svensk Läraretidnings Förlags AB, Akademiförla- get i Göteborg AB. Dessutom etablerades Uniskol AB och Skolbokscentralen AB. Nu- mera verkar de tidigare företagen som av- delningar inom Läromedelsförlagen. Detta gäller även Scandinavian University Books genom vilket visst nordiskt samarbete för ut- givning av universitetslitteratur förekommer.

Läromedelsförlagens produktion täcker så gott som samtliga ämnen och årskurser i grundskolan och gymnasieskolan. Företaget tillverkar också AV-materiel, såsom ljud- bildsatser, stordior och smådior som kan an- vändas i direkt anslutning till det tryckta materialet. Av den totala omsättningen ut— gör dock AV-materielet en blygsam del.

Efter Läromedelsförlagen kommer i stor- leksordning efter omsättningen av böcker

och övrigt tryckt materiel Utbildningsför- laget, som efter förvärvet 1970 av aktie- majoriteten i Gleerups jämte dotterbolaget Fritzes Bokförlag, har en försäljning av skolböcker som något överstiger A&W:s. Den totala försäljningen inom Utbildnings- förlaget och Gleerups utgjorde 1969 ca 38 milj. kr. Förutom läroböcker och officiellt tryck för utbildningsmyndigheter produce- rar Utbildningsförlaget bl. a. AV—materiel.

Det därefter största företaget är Almqvist & Wiksell Förlag (A&W). Den totala för- säljningen 1969 var 67 mkr. Förutom böc- ker har företaget en betydande försäljning till skolan av AV-apparatur, AV-materiel och studiesatser. Därjämte produceras även andra böcker än skolböcker. A&W sats- ning på skolböcker för folkskola och gym- nasium började på 1940-talet och följdes av en satsning på vetenskaplig undervis— ningslitteratur på 1950-talet. F.n. ligger tyngdpunkten av A&W:s försäljning på skolböcker till grundskolan. Företaget har emellertid under senare år även satsat på utgivning för det gymnasiala stadiet.

Om man beräknar att den totala försälj- ningen av skolböcker till grundskolan och gymnasieskolan 1969 uppgick till 200 mkr blir de större företagens marknadsandelar de som anges inedanstående tablå.

Vad gäller försäljningen av skolböcker genom enbart bokhandeln svarade Läro- medelsförlagen och A&W 1969 för unge- fär två tredjedelar av leveranserna till bok- handeln.

I grundskola och gymnasieskola före- kommer utländsk litteratur endast i ringa omfattning. Därför är importen av böcker och övrigt tryckt material obetydlig. Im- porten torde till stor del avse utländska textböcker i moderna språk och noter. Ex- port förekommer i den formen att förfat- tarrätter säljs. Försäljningen har främst gällt Norden och avsett bl. a. ämnena fysik, ke— mi, biologi, psykologi och främmande språk.

Samarbete för distribution och informa- tion förekommer mellan några av de stör— re förlagen genom Lärarcentrum, som är en ekonomisk förening bildad 1962. Med-

Marknandsandelar 1 Mkr Procent

3) De fyra största företagen (Läromedelsförlagen, Ut- bildningsförlaget inkl. Gleerups och Fritzes, A&W, Natur och Kultur) 153 77

b) De åtta största företagen (utöver de under a nämnda företagen till- kommer Skolmateriel- sektionen vid Sveriges Radio, Hermods, Skriv— rit, Skolförlaget Gävle)

c) Övriga (Biblioteksför— laget, Verbum, LT:s Förlag m. ti.) 19 9

1 Vid beräkning av marknadsandelar har företagens försäljning räknats om till skolornas inköpspriser.

lemmar i föreningen är Fritzes Gleerups, Utbildningsförlaget, Natur och Kultur och Skolförlaget. Föreningen ger ut gemensam- ma kataloger, avpassade för olika skolsta- dier. Därjämte bedrivs samarbete genom fasta utställningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Även försäljning av förlagens produkter sker i utställningslokalerna. Den- na försäljning utgör dock en ringa del av förlagens totala försäljning som år 1969, förlagens totala försäljning som 1969, räk- nat i skolornas inköpspriser, uppgick till ca 47 mkr.

Distributionen av böcker sker huvudsak- ligen genom bokhandeln. Svenska Bokför- läggareföreningens medlemmars försäljning under åren 1958—1968 genom den s.k. A- bokhandeln, Bokcentralen och Svenska Pressbyrån finns redovisad i rapporten Pris- övervakning av läroböcker.l Där framgår att försäljningen successivt ökade från 28 mkr 1958 till 96 mkr 1967 och 110 mkr 1968. Av förlagens totala försäljning inom de angivna kanalerna utgjorde skolboksför- säljningen år 1968 49 %. Motsvarande upp- gifter för 1969 är 120 mkr och 50 %. Den— na försäljning motsvarar 143 mkr i skolor- nas inköpspriser. Då har tillägg skett av bokhandelsmarginalen jämte skatt. Här bör dock uppmärksammas att beloppet omfat- tar den totala försäljningen av skolböcker, dvs. i beloppet ingår även universitetslitte-

ratur och böcker för t. ex. vuxenutbildning- en.

Försäljningen genom bokhandeln av böc- ker till enbart grundskolan och gymnasie- skolan 1969 torde ha uppgått till närmare 138 milj. kr., dvs. 69 % av de totala bok- inköpen om 200 mkr. Beräkningen har gjorts med utgångspunkt i förlagens uppgif- ter som visar att skolböcker och övrigt tryckt material levererades till bokhandeln för närmare 158 mkr, uttryckt i skolornas inköpspriser. Emedan de lämnade uppgif— terna även omfattar litteratur för univer- sitet och högskolor och då böckerna även i någon utsträckning köps av andra än grundskolor och gymnasieskolor har 20 mkr fråndragits för att få fram sistnämnda skolors inköp. Här bör även uppmärksam- mas att i SPK:s materiel ingår förlag som inte är medlemmar i Bokförläggareförening- en samt att SPK:s uppgifter om försälj- ningen genom återförsäljare kan omfatta bokhandlare som inte omfattas av avtalet mellan Bokförläggareföreningen och Bok- handlareföreningen (se nedan).

Direktförsäljningen uppgick 1969 enligt företagens uppgifter till närmare 62 mkr, dvs. 31 % av skolornas totala inköp. Detta är betydligt mer än man tidigare räknat med åren 1962—1964 beräknades direkt-- försäljningen, i den tidigare nämnda un— dersökningen från år 1966, till ca 10 % av skolornas totala inköp. 1969 förekom skol- boksförsäljning utanför bokhandeln bl. a. genom leveranser till Stockholm och någ- ra andra större kommuner, s.k. miljonkö- pare. Beträffande relationen mellan direkt- försäljning och försäljning genom bokhan- deln bör uppmärksammas att företag som Hermods,1 Sveriges Radios Skolmaterielsek- tion och Skrivrit har en i förhållande till de- ras totala omsättning av skolböcker bety- dande direktförsäljning till skolor.

Den 1.4.1970 upphörde den dispens från förbudet av bruttopriset som tidigare gällt för böcker, dvs. förlagen kan ej längre

1 Se bilaga 2. 1 Fr. o. rn. 1.1.1970 bedrivs den här aktuella verksamheten genom AB Hermods Läromedel.

fastställa bokhandlarnas försäljningspriser av bl.a. skolböcker. Genom överenskom- melse rörande kommissionshandel i Sverige den 9.1.1969 mellan Svenska Bokförläggare- föreningen och Svenska Bokhandlareför- eningen har bestämts att bokförläggaren på skolböcker åsätter ett kommunpartipris (priset vid direktförsäljning till skola). Bok— handelns inköpspris är kommunpartipris mi— nus 6,25 % rabatt.

I vad mån proportionerna mellan direkt- försäljning av skolböcker och försäljning genom bokhandeln kommer att förändras är svårt att ange. En utveckling t. ex. mot större skolenheter, kommunsammanslag- ningar eller annan utveckling då inköp i större kvantiteter kan aktualiseras, och in- ordnande av AV-materiel tillsammans med det tryckta materialet i förlagens sortiment, talar i och för sig för ökad direktförsälj- ning. Det bör dock uppmärksammas att bokhandeln idag fullgör en paketerings— och sortimentsfunktion, dvs. uppgifter som vid direkta köp skulle falla på förlagen och skolorna. En viktig uppgift för bokhan- deln är även att skolan har möjlighet att göra efterbeställningar.

Under de senaste tio åren har konkur- renssituationen varit stabil så till vida att inga större konkurrenter till de etablerade företagen har tillkommit. (Här bortses från Skolmaterielsektionen, Sveriges Radio, som arbetar på ett område där skolboksförlagen inte direkt har möjlighet att konkurrera.) Den rätt starka koncentrationen till stora, kapitalstarka företag har haft en återhål- lande effekt på presumtiva nya företag. Härtill har också medverkat att produkter- na är »kunskapsintensiva» och att det ofta förflyter flera år mellan beslutet att produ- cera en bok till dess den ger intäkter.

Även om helt nya företag inte kommit in på skolmarknaden har dock andra väsentli- ga förändringar inträffat. Utbildningsför- laget bildades 1968 genom sammanslag- ning av SÖ-förlaget och Bokförlaget Liber. Utbildningsförlagets hittillsvarande verk- samhet kan ses som en uppbyggnadsperiod. Ett nytt företag bland de åtta största är Hermods. Det började omkring 1967 satsa

på skolböcker för främst grundskolan och gymnasiet. Hermods producerar ett litet an- tal titlar. Företaget har lyckats väl om man ser till omsättningen av skolböcker som mel- lan åren 1967—1969 fördubblades. Även Natur och Kultur har under de tre senas- te räkenskapsåren kraftigt ökat sin försälj- ning av skolböcker.

Det så gott som genomgående draget hos skolboksförlagen under 1960-talet har va- rit ständigt ökande omsättning, i varje fall t. o. m. 1969. I undersökningsrapporten Prisövervakning av läroböcker, anges tre väsentliga faktorer som medverkat till den kraftiga omsättningsökningen nämligen:

. antalet sålda läroböcker har ökat genom ett större antal elever och längre skol- tid, . böckernas kvalitet har förbättrats såväl pedagogiskt som utförandemässigt och . bokprisema har ökat till följd av kost— nadsstegringar i branschen.

Ytterligare faktorer kan tänkas ha på- verkat omsättningsutvecklingen. Därvid kan nämnas bl.a. kortare levnadstid för böc- ker, utveckling mot större antal årskurs- böcker (häften) och lärar- och elevstudie— handledningar och ökat antal ämnen och kurser.

Flertalet av dessa faktorer är av sådan karaktär att de kan sägas ha »drivit fram» en ökning i omsättningen. Men finns det även faktorer inom förlagens policy som påverkat omsättningen?

Ser man först på företagsstrukturen fin- ner man att konkurrensbilden kan närmast betecknas som oligopolistisk, dvs. ett få- tal företag har stora marknadsandelar. I en sådan marknadsbild står inte priset som konkurrensmedel i centrum för intresset. Vad gäller produkten, skolböckema, är det i och för sig förståeligt att företag med di- rekt lågprisprofil vid produktion av böcker för grundskolan och gymnasieskolan inte förekommit det måste vara synnerligen svårt för köparen att jämföra två läroböc- kers innehållsmässiga kvalitet i förhållan- de till prisskillnad.

I stället konkurrerar man genom peda-v

gogisk uppläggning och utformning ifråga om text och bild. Även papperskvalitet, in- bindning o.d. har betydelse som konkur- rensmedel. Klart är att kvalitetsförbättring- ar i sistnämnda hänseenden skett, vilket gi- vetvis får en prishöjande effekt. Därvid kan konstateras att staten genom den pris- granskning som statens läroboksnämnd be- driver haft viss möjlighet att reagera mot oskäligt hög prissättning. Av undersökning- en Prisövervakningen av läroböcker framgår att denna granskning har varit begränsad till prövning av priset på läroböcker i förhållan- de till framställningskostnaderna, allmänna omkostnader för förlaget, författarhonorar samt bokhandelsrabatter.

Tidigare har nämnts att en utveckling mot studiepaket har skett, dvs. förlagen er- bjuder samtidigt en grundbok och annan undervisningsmateriel såsom lärarhandled- ning, dior etc. Erbjudande av studiesatser har blivit en viktig konkurrensfaktor. Vida- re är tidpunkten för utgivningen givetvis även en viktig del av konkurrensen. Detta torde särskilt gälla när nya böcker skall framställas vid nya läroplaner. Om böcker- na i en och samma utgåva produceras för att användas i flera årskurser har ett för- lag, som snabbt och något före konkurren- terna kommit ut på marknaden med en bra lärobok, haft god möjlighet att uppnå en stor marknadsandel för flera år framåt eme- dan skolorna inte utan särskilda skäl torde lämna en påbörjad lärobok. Denna konkur- rensfördel har dock under senare år fått minskad betydelse, då böcker för ett helt stadium blivit allt ovanligare.

1.10 F örbrukningsmateriel

För undervisningens bedrivande fordras i alla skolformer och i alla ämnen förbruk- ningsmateriel i större eller mindre utsträck- ning. Bland de ämnen där förbruknings— materielen uppgår till betydande belopp kan nämnas teckning, slöjd och kemi.

Antalet företag från vilka uppgifter häm- tats in uppgår till närmare 20. Dessa hade 1969 eller närmast motsvarande räkenskaps- år en försäljning direkt till grundskolan

och gymnasieskolan om ca 46 mkr. Då det finns ett betydligt större antal leverantörer, däribland även lokala, än vad som omfat- tas av SPK:s enkät, uppgår skolornas in- köp per år till betydligt mer än nyss an— givna belopp. Enligt SPK:s bedömning upp- gick grundskolans och gymnasieskolans kost- nader för förbrukningsmateriel 1969 till i runt tal 80 mkr enligt följande grova för— delning:

a) rit- och skrivmateriel av

papper minst 20 mkr b) 5. k. kortvaror (blyerts- pennor, färger m. m.) minst 20 »

c) övrig förbrukningsmateriel (bl. a. förbrukningsmate- riel för kemi och fysik 5 mkr, ljudband 4—5 mkr, videoband 1,5—2,0 mkr, förbrukningsmateriel för kopieringsmaskiner 4—5 mkr samt textilartiklar 10—12 mkr) ca 40 »

Summa 80 mkr

Beloppet 80 mkr bör betraktas endast som en ungefärlig siffra. Enligt SPK tor- de grundskolans och gymnasieskolans in- köp 1969 inte ha uppgått till lägre belopp snarare var inköpen högre. Det är inte uteslutet att inköpen uppgick till ca 100 mkr.

1.10.1 Rit- och skrivmateriel av papper

Rit— och skrivmateriel av papper såldes ti- digare, före Skrivrits inträdande på mark- naden strax före sekelskiftet, huvudsakli- gen av lokala pappershandlare. Skrivrits större försäljningskvantiteter, jämte senare upptagning av egen tillverkning av bl.a. skriv- och räknehäften, möjliggjorde erbju- dande av mera konkurrenskraftiga priser. Marknaden kom därför att domineras av Skrivrit. Under 1960-talet satsade Kommun- aktiebolaget (KAB) på marknaden för rit- och skrivmateriel. Genom ändrade ägan- deförhållanden i det företag som levererade produkterna försvårades KAB:s möjlighe- ter att konkurrera och KAB:s leveranser till skolorna är numera av mindre omfatt-

ning. Landets näst största företag såvitt gäl- ler leveranser till skolan var 1969 Skrivab, som startade sin försäljning till skolor detta år. Företaget, som ägs av TH Strålfors AB, Ljungby, har liksom Skrivrit egen tillverk- ning av rit- och skrivmateriel. Även andra företag med hela landet som försäljnings- område finns, däribland kontorsvarugrossis- ter. Dessutom finns ett flertal företag med regionalt eller lokalt försäljningsområde.

Nämnden har fått in uppgifter från fem företag. Dessa sålde 1969 rit- och skriv- materiel av papper till grundskolan och gymnasieskolan för närmare 16 mkr. Så gott som allt utgjordes av inhemska pro- dukter. En anledning till bristande import- konkurrens från övriga nordiska länder är förekomsten av hemmamarknadsskyddsav- tal mellan medlemmarna i de finska, sven- ska och norska pappersbruksföreningarna. Avtalet innebär att man inte konkurrerar med varandra på resp. inhemska markna- der. Grundskolans och gymnasieskolans to- tala inköp uppgick 1969 uppskattningsvis till minst 20 mkr.

I detta sammanhang har någon undersök- ning av prisutvecklingen inte skett. Inköpare från skolan har emellertid uttalat att priser- na på pappersartiklar idag inte är hög- re än för tre—fyra år sedan. Därvid bör även uppmärksammas att råpapperet, som uppges utgöra ca 80 % av tillverknings- kostnaden för skriv- och räknehäften, under senaste två—tre åren ökat i pris.

Sammanfattningsvis kan sägas att från såväl säljare som inköpare har sagts att prisutvecklingen sedan 1969 varit förmån— lig för skolorna. Prisutvecklingen kan t.o.m. betecknas som ett »priskrig» när- mast föranlett av Skrivabs inträdande på marknaden. De två största företagen har såväl produktion som försäljning. Denna integration förekommer emellertid i bety- dande utsträckning även mellan papperstill— verkare och pappersgrossister, som måste ses som presumtiva konkurrenter till de etablerade företagen på skolmarknaden. Tillverkning av skriv- och räknehäften ford- rar naturligtvis särskilda investeringar. De etablerade företagens styrka gentemot pre-

sumtiva konkurrenter torde emellertid inte ligga i investeringskostnadernas storlek i produktionen utan i marknadskännedom o. d. Skolornas behov av rit- och skrivma- teriel torde vara förhållandevis konstant.

l.lO.2 Kortvaror

Delmarknaden kortvaror — dvs. pennor, ra- dergummin, passare, färger, kritor m.m. har flera likheter med delmarknaden rit- och skrivmateriel av papper. Således är även här de största leverantörerna för skolan Skrivrit och Skrivab. Därefter torde komma i storleksordning beräknat efter leveranser- na 1969 till grundskolan och gymnasiesko- lan, Skoltjänst i Sävsjö AB och Mowico AB. Samtliga dessa företag har skolan som störs- ta avnämarkategori. Därjämte finns även kontorsvarugrossister, som konkurrerar om skolornas inköp, t. ex. Doverby&Rosen— berg AB och AB Affärssystem. Affärssystem har en särskild avdelning för skolmateriel, inkl. rit- och skrivmateriel av papper. I nå- gon utsträckning förekommer även att loka- la pappershandlare och kontorsvarugrossis— ter säljer till skolor.

De fyra förstnämnda ovan angivna före- tagens försäljning till grundskolan och gym- nasieskolan utgjorde 1969 ca 16 mkr. Dessa skolors totala inköp kan beräknas ha upp- gått till ungefär samma belopp som för rit- och skrivmateriel av papper, dvs. minst 20 mkr. En betydande del av produkterna importeras, t. ex. färger från Japan och kritor och pennor från Storbritannien. Im- portandelen för de fyra företagen utgjorde 1969 över 10 mkr, dvs. ungefär två tredje— delar av försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan. Medan pappersartiklar om- fattar ett litet antal skilda, standardiserade produkter, varigenom kostnaden att hålla fullt sortiment blir förhållandevis liten, om- fattar de s. k. kortvarorna flera tusen artik- lar. De fyra största leverantörerna har spe- cialiserat sin marknadsföring till skolan. Även om skolan i viss utsträckning efter- frågar speciella produkter är dock många produkter som skolan köper desamma som efterfrågas på bl. a. kontor. Kontorsvaru-

grossisterna deltar även ibland i anbuds- givningen till skolor och bidrar därigenom till att skärpa konkurrensen.

Från företagen uppges att prisutveckling- en för kortvaror, i likhet med pappersar- tiklar, varit gynnsam för skolan. Detta torde i alla fall gälla färger och kritor.

1.10.3 Övriga förbrukningsmateriel

Grundskolans och gymnasieskolans totala inköp 1969 av övrig förbrukningsmateriel beräknas i runt tal uppgå till 40 mkr. (se tablå s. 152).

Det har uppgetts att grundskolans och gymnasieskolans inköp av textilartiklar för textilslöjd kan uppgå till 10—12 mkr per år. Lokala leverantörer, textil- och tygaffärer, torde ha en stor del av marknaden, men textilgrossistföretaget Harald Löfberg AB jämte Skrivrit är dock tillsammans skolans största leverantörer på textilartiklar. Bland förbrukningsmateriel i övrigt som kan upp- gå till avsevärda belopp bör nämnas träar- tiklar m.m. för slöjdundervisningen, vilka torde inköpas från lokala leverantörer, samt livsmedel som kommer till användning i hushållsundervisningen.

En omfattande grupp av förbruknings- materiel utgör kemikalier, glasrör, kolvar m.m. för ämnena kemi, fysik och tekniska ämnen. Produkterna är ofta inte speciella för skolan utan används även inom labora- torier av skilda slag. Det har varit svårt att få uppfattning om skolornas totala in- köp av dessa produkter, dels därför att skolan för flertalet leverantörer endast är en avnämarkategori bland flera, dels där- för att skiljelinjen mellan förbrukningsma- teriel och annan materiel är svår att dra. (Jfr 1.11 Demonstrations— och försöksmate- riel.) Grundskolans och gymnasieskolans in- köp av förbrukningsmateriel för kemi, fy- sik och tekniska ämnen kan uppgå till 4—6 mkr per år.

Som tidigare nämnts är flertalet av de företag som säljer till skolor inte helt spe- cialiserade på denna sektor. Undantaget ut- gör Norstedts som, tillsammans med det av Esseltekoncernen 1967 förvärvade företa-

get Gumperts Skolmateriel, har en bety- dande del av marknaden för fysik och bio— logi. På kemisidan är Pripp-Bryggeriernas dotterbolag Kebo och Rudolph Grave lan- dets största leverantörer såväl vad gäller skolor som andra förbrukare, Skillnaden i dessa två företags sortiment ligger främst i att Kebo endast för kemikalier och eljest har tyngdpunkten på glasvaror och andra laborationsutensilier medan Grave huvud- sakligen för apparater och instmment. Sam- arbete mellan koncemföretagen vad gäller distributionen till skolor förekommer en- dast i begränsad omfattning.

Ett flertal ytterligare företag finns, bl.a. AB Labassco, Ingenjörsfirman Harild& Stern AB, Biotec, Labora AB och Luma Elektronik.

Ljudband torde i regel inte köpas genom lokala leverantörer utan via företag som har hela landet som försäljningsområde. In- köpen sker huvudsakligen genom AV-centra- lerna eller genom centrala inköp i kommu- nerna. Agfa-Gevaert dominerar marknaden starkt. Återstående del av marknaden in- nehas av 3M. Några mindre leverantörer finns dock. Grundskolans och gymnasie- skolans inköp av ljudband torde 1969 ha uppgått till 4—5 mkr. Efterfrågan på ljud— band uppges öka något, bl.a. pga. ökad vuxenutbildning.

Inspelningsapparater för tv-program har av skolorna anskaffats först under senare år och behovet av videoband har därför hit- tills varit ringa. I viss mindre utsträckning föreligger utbytbarhet (kompatibilitet) mel- lan band och bandspelare, dvs. de behöver inte vara av samma fabrikat. Företag som säljer videobandspelare rekommenderar emellertid användning av vissa videoband och ställer som krav för garanti av video- huvudet att de rekommenderade banden skall användas. Några företag såsom Me- morex AB och 3M marknadsför ett brett sortiment av videoband medan andra före— tag såsom Agfa-Gevaert, A&W och Ampex endast för band för någon eller några mär- ken. Snabba skiftningar, främst pga. den tekniska utvecklingen i de olika företagens marknadsandelar, uppges ha förekommit.

Videoband uppges kosta mer än tio gång- er så mycket som ljudband. Trots att an- talet videobandspelare 1969 inte var så stort (f.n. finns i grundskolorna och gymnasie- skolorna troligtvis över 1000 videoband- spelare) har beräknats att grundskolans och gymnasieskolans inköp av videoband 1969 uppgick till ca 1,5—2,0 mkr. 1970 uppgick inköpen till betydligt högre belopp. F.n. visas emellertid en återhållsamhet från sko- lans sida, främst därför att kostnaden för den inspelningsapparatur som måste anskaf- fas av AV-centralerna uppgår till betydande belopp, kanske 100 000 kr, samt därför att utvecklingen på kassett-tv-området bevakas.

Försäljningen av förbrukningsmateriel för kopieringsmaskiner såsom kopieringspapper, stenciler och färg, torde i stor utsträckning ske direkt till skolor från företag med hela landet som försäljningsområde. De företag som säljer maskiner marknadsför även för- brukningsmateriel och skolornas anskaff- ning av maskin- och förbrukningsmateriel sker i betydande utsträckning från samma företag. De olika systemen för kopiering. t. ex. elektrokopiering eller stencilering, fordrar givetvis olika förbrukningsmateriel men inom de skilda sätten för kopiering är visst märkes förbrukningsmateriel inte nöd- vändig för maskinens användning utan ma— terielen är standardiserade.

I undersökningen har hämtats in upp- gifter från åtta företag. Bland dessa åter- finns skolans största leverantörer, såsom Rank Xerox, Lany Fax AB och Gestetner AB. De åtta företagens totala försäljning uppgick 1969 till 54 mkr. Så gott som allt importeras. Försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan utgjorde ca 3,4 mkr (6,3 %), högskolor och universitet 1,8 mkr (3,3 %) och till övriga skolor 1,3 mkr (2,4 %). Det är svårt att bedöma grund- skolans och gymnasieskolans totala inköp pga. att kännedom saknas om lokala leve- rantörers leveranser. Inköpen bör dock 1969 ha uppgått till åtminstone 4,5 mkr. Användningen av kopieringsmaskiner har under senare år ökat starkt och detta om- råde utgör för företagen en expansiv mark- nad. Ett flertal företag finns på markna-

den, varav inget kan sägas dominera för- säljningen av förbrukningsartiklar.

l.ll Demonstrations— och försöksmateriel

Demonstrations- och försöksmateriel är en mycket disparat grupp och omfattar flera tusen produkter, bl. a. materiel och modeller för genomförande av laborationer, demon— strationer, försök och övningar inom tek— niska och naturvetenskapliga ämnesområ- den. Produkterna anskaffas i grundskolan och gymnasieskolan främst för ämnena fy- sik, kemi och biologi och tekniska ämnen. Som exempel på produkter kan anges mik- roskop, tidtagarur, mätinstrument, mått av skilda slag, energiförsörjningsaggregat, gas— tuber, växtsamlingar, materialprover av tyg, trä, plast och metaller m.m. Då flera före- tag i sin redovisning inte skiljer på för- brukningsmateriel, t. ex. korkar, batterier och kemikalier, och annan materiel har det inte varit möjligt att särskilja denna mate- riel från demonstrations- och försöksmate- riel. Därför omfattas uppgifterna om för— säljning m.m. i detta avsnitt även förbruk— ningsmateriel. Viss redogörelse för sistnämn- da materiel som kommer till användning i samband med demonstrations- och försöks— materiel lämnas i avsnittet om förbruknings- materiel (se 1.103).

En redogörelse för struktur- och konkur- rensförhållanden för de företag som levere- rar demonstrations- och försöksmateriel till grundskolan och gymnasieskolan kan alter- nativt ske genom gruppering av företagen efter produktinriktning eller med ledning av materiel för de skilda ämnena i undervis- ningen. Det är emellertid inte möjligt att i en undersökning av en översiktlig karaktär renodla beskrivningen av företagen vare sig från produktinriktnings- eller ämnessyn— punkt, då produkterna kan användas i skil- da ämnen. Detta gäller en hel del av den allmänna laboratorieutrustningen, mätut— rustning, provrör m.m. Mikroskop t.ex. kommer till användning i såväl fysik, kemi och biologi.

Vad gäller företagsstrukturen kan en upp- delning göras i

b) andra företag än läromedelsföretag med egen produktion eller försäljning av produkter av avancerad teknisk karaktär för främst fysik och tekniska ämnen, och

c) företag med utrustning för främst kemi.

Uppdelningen mellan de tre företags— grupperna är i viss utsträckning flytande men huvudstrukturen av företagen bör dock framgå av grupperingen.

Med läromedelsföretag avses här företag som både marknadsför ett flertal olika ka- tegorier av läromedel till skolan och vars försäljning till skolor utgör minst hälften av den totala omsättningen. Därjämte har Nor- stedts hänförts till denna grupp. På detta område kan konstateras att medan flera av de större läromedelsföretagen, såsom A&W och Skolförlaget Gävle, successivt utökat sitt sortiment från främst böcker till att omfatta bl. a. AV-apparatur och AV-materiel, har dessa eller andra större läromedelsföretag inte utökat sortimentet med demonstrations- och försöksmateriel. Däremot återfinns här Norstedts, som har ett mycket brett sorti- ment för ämnena fysik, kemi och biologi och även för ämnet teknik. Norstedts är utan jämförelse grundskolans och gymna- sieskolans största leverantör av demonstra- tions— och försöksmateriel.

Antalet övriga företag än läromedelsföre- tag med egen produktion eller återförsälj- ning av produkter av avancerad teknisk ka- raktär är stort. I denna grupp återfinns Philips och Siemens AB samt företag som specialiserat sig på skolan såsom ASEA Education och Ingenjörsfirman Terco AB. De två sistnämnda företagen har större egen produktion än återförsäljning medan Scandia Metric AB så gott som uteslu- tande bedriver agenturverksamhet. Till den- na grupp av företag kan även hänföras stor- företag, vars produkter utan särskilda änd- ringar kan användas inom skolan. Bland sådana företag kan nämnas C E Johansson (ingår i Incentive-gruppen), som 1969 to- talt omsatte över 20 mkr, medan försälj- ningen till skolor utgjorde en obetydlig del av den totala omsättningen. Företagets för- säljning till skolor består av mikrometrar

och andra mätinstrument som används främst i tekniska ämnen och fysik. Här kan även anges Mecman som marknadsför en laboratoriesats som används som hjälpme- del i mekaniserings— och automatiserings— teknik med tryckluftsteknik. Laboratorie- satserna användes ursprungligen i företagets kursverksamhet men började marknadsföras på skolan bl. a. för att allmänt bredda in- tresse och kunskap för tryckluftsteknik.

De företag som marknadsför utrustning för främst kemi behandlas nedan.

Den för grundskolan och gymnasiesko- lan dyrbaraste utrustningen inom demonstra- tions- och försöksmateriel anskaffas för fy- sik och för tekniska ämnen. Norstedts är den största leverantören och har på detta område utarbetat s.k. experimentsatser för bl.a. allmän fysik, optik och ellära. Tyngd- punkten i Norstedts sortiment består i re— gel av mindre komplicerad teknisk utrust- ning och diverse artiklar som behövs inom fysikundervisningen såsom klämmare, me- termått, bägare m. m. I fråga om den enkla- re, billigare utrustningen för fysik har Nor- stedts ett mycket brett sortiment. Detta ger företaget en betydande konkurrensfördel då Norstedts genom att erbjuda kompletta ut- rustningar kan minska skolornas administra- tionskostnader för inköpen.

Beträffande den enklare utrustningen för fysik torde skolornas inköp i helt domine- rande utsträckning köpas från Norstedts. Inget företag torde ha sökt konkurrera med Norstedts i fråga om sortimentsbredd. Bi- dragande orsaker därtill är det förhållandet att fysikutrustningen till viss del är irnpor- terad Norstedts importerar fysikmateriel från Väst-Tyskland, Storbritannien och Ja- pan och representerar med ensamrätt för Sverige ett flertal stora utländska tillverka- re — och att lagerhållningsproblem uppkom- mer med ett brett sortiment. Ett företag som skall kunna konkurrera torde redan i inledningsskedet behöva ha ett brett sorti- ment. Lumalampan började för något år se- dan med försäljning av allmän fysikmate- riel, som i huvudsak importeras från Stor- britannien och Polen.

En annan kategori av leverantörer till

skolan av produkter främst på det eltek- niska området är ASEA Education och Ter- co. För båda dessa företag är skolan den största köparkategorin. Transintro, som in- går i Navigator-gruppen, vilken i sin tur ägs av bl. a. LKAB, ASSI och KF, satsar sedan något år tillbaka på ett sortiment som konkurrerar med de nyssnämnda två före- tagen. De nämnda företagen har inte enbart egen produktion utan särskilt ASEA Educa- tion är därjämte återförsäljare för ett stort antal utländska tillverkare. En betydande leverantör på detta område är även Philips.

Utöver nu nämnda företag finns flera tiotal företag som levererar produkter för fysik och tekniska ämnen. Huvudparten av dessa företag är återförsäljare av importe— rade produkter. Försäljningen till skolor för dessa företag utgör i regel endast en mindre del av den totala försäljningen. Största leve- rantören till skolorna bland agenturföreta- gen var 1969 Scandia Metric.

Vad gäller materiel för kemi är Pripp- koncernen genom Rudolph Grave och Kebo grundskolans och gymnasieskolans största leverantör. Dessa företag torde vara landets största leverantörer av utrustning för labo- ratorier av skilda slag. Kebo har en domi- nerande ställning på främst kemikalier me- dan Rudolph Grave och Norstedts är de största leverantörerna av apparater och an- nan utrustning för kemi i grundskolan och gymnasieskolan. Graves och Kebos största avnämarkategori är laboratorier av skilda slag. Försäljningen till skolor, som endast utgör en mindre del av den totala omsätt- ningen, består huvudsakligen av samma pro- dukter som säljs till andra avnämare, dvs. produkterna är inte speciellt framtagna för skolor. Försäljning sker inte endast till grundskolan och gymnasieskolan utan även universitet och högskolor utgör en viktig köparkategori. Sistnämnda skolors inköp avser ofta mera dyrbar och avancerad ut- rustning än som erfordras i grundskolan och gymnasieskolan. Bland övriga företag än de nu nämnda med försäljning av materiel för kemi kan nämnas Biotec, som ingår i Incentive-gruppen, Termo-Glas AB och La- but AB. Nämnda företags försäljning jämte

Norstedts försäljning till grundskolan och gymnasieskolan är sammanlagt mindre än Graves och Kebos sammanlagda försäljning.

Grundskolans och gymnasieskolans ut- gifter för materiel för biologi består bl.a. av laboratorieutrustning vari ingår t. ex. mikroskop samt våtpreparat, uppstoppade djur, växtsamlingar m.m. Beträffande ap- paratur, såsom mikroskop, finns ett bety- dande antal leverantörer till skolan. Detta är ett gemensamt drag för samtliga slag av läromedel i denna grupp. Om produkten köps av industrier, sjukhus m.fl. finns även ett flertal företag som konkurrerar på skol- marknaden.

Däremot har inte många företag satsat på specifikt materiel för skolan såsom våt- preparat, uppstoppade djur, modeller av människokroppen m.m. utan här domine— rar Norstedts starkt. Några mindre konkur- renter av biologiutrustning finns dock. Bland dem kan nämnas Termo-Glas (pipetter, sax— ar, operationsinstrument) och Labut (bl.a. laboratorieutrustning). Ytterligare ett före- tag kan nämnas i detta sammanhang, näm— ligen Affärssystem AB. Företaget marknads— för modeller av skelett och skelettdelar, plasttorson m. m. för skjuksköterske- och lä- karutbildning men marknadsförde däremot inte dessa produkter till grundskolan och gymnasieskolan 1969.

För biologi gäller liksom för kemi och fysik att antalet produkter är mycket om- fattande. Pga. att viss utrustning har en betydande användningstid, detta gäller t. ex. uppstoppade djur och växtsamlingar, uppgår försäljningen av sådana produkter inte till större belopp per år. För större företag tor- de marknaden ha bedömts för liten varför de inte har funnit det attraktivt att börja konkurrera med det dominerande företa- get, nämligen Norstedts. Mindre företag har svårigheter att konkurrera med ett etable- rat större företag bl. a. pga. att ett smalare sortiment medför mindre avslut och därige- nom generellt sett högre försäljningskostna- der.

Det är inte möjligt att ange skolornas totala inköp efter ovannämnda ämnesindel- ning mer än i mycket grova drag. Ett skäl

därtill är att produkterna, särskilt vad gäller laboratorieutrustningen, kan användas i fle- ra av ämnena fysik och tekniska ämnen, kemi och biologi. SPK har varit i kontakt med omkring 25 företag. Med ledning av företagens försäljningssiffror och inköpares bedömningar har gjorts en uppskattning av försäljningen till grundskolan och gymna- sieskolan 1969, se tabell 11.

Särskilt vad gäller fysik och tekniska äm— nen är det svårt att göra en bedömning av den totala marknaden. Den totala markna- den för de olika grupperna torde emellertid inte uppgå till lägre belopp än som angetts. Däremot är det inte uteslutet att inköpen kan ha varit högre. Svårigheten till en när- mare precisering ligger huvudsakligen i det stora antalet ämnen och leverantörer för de tekniska ämnena.

Med hänsyn till det tidigare nämnda för- hållandet att ett företags produkter kan komma till användning i flera ämnen utgör marknadsandelen för de fyra största före- tagen endast ungefärliga tal. Koncentratio- nen synes dock vara störst i biologi, där- näst i kemi och minst i fysik och tekniska ämnen. Här bör dock uppmärksammas att företag med vissa speciella produkter kan ha en betydande marknadsandel för dessa produkter trots att försäljningen, i procent av den totala marknaden, är ringa.

De undersökta 25 företagen sålde 1969 sammanlagt till skolor för ca 43 milj. kr, varav ca 28 mkr (65 %) till grundskola och gymnasieskola, 11 mkr (26 %) till univer- sitet och högskolor och ca 4 mkr (9 %) till övriga skolor. Därvid bör uppmärksam-

mas att urvalet av företag skett med syftet att nå de största leverantörerna till grund- skolan och gymnasieskolan, varför en total- undersökning troligen skulle ha visat en större andel än 26 % för högskolor och universitet. Universiteten efterfrågar allmän laboratorieutrustning likartad den som finns i grundskolan och gymnasieskolan men har dessutom utrustning som är av speciell ka- raktär för den högre utbildningen och forsk- ningen. Stora leverantörer av utrustning för universitet och högskolor är bl. a. LKB— Beckman, som ingår i Incentive-gruppen, Philips och Grave.

Vid en beräknad total försäljning till grundskolan och gymnasieskolan 1969 om 34,0 mkr hade de större företagen de mark- nadsandelar som anges i tabell 12.

De i tabellerna 11 och 12 angivna upp- gifterna visar en större koncentration totalt sett än vad man kunnat förmoda med an- ledning av det stora antalet företag som finns på marknaden. Koncentrationen på- verkas i stor utsträckning av att Norstedts har betydande marknadsandelar i utrustning för biologi och fysik.

Gruppen demonstrations- och försöksma- teriel är en heterogen grupp såväl vad gäl- ler företagen som produkterna. En samman- ställning med vissa data om de sex största företagen ger dock vissa karakteristiska drag för gruppen som helhet. De sex största före- tagen var, i storleksordning efter leveran- serna till grundskolan och gymnasieskolan 1969, Norstedts, ASEA Education, Kebo, Terco, Philips och Grave.

Tabell 13 visar att skolorna köper något

Tabell 1] . Beräknad total försäljning (mkr) av demonstrations- och försöksmateriel till grund- skolan och gymnasieskolan 1969 samt de fyra största företagens försäljning och marknadsandelar

Beräknad total försäljning De fyra största företagen

Ämne Beräknat Beräknad Försäljning Marknadsandel försäljnings- försäljning i procent intervall Fysik och tekniska 17—21 19 12,9 68 Kemi 8—10 9 5,1 57 Biologi 5,5—6,5 6 5,0 83 Totalt 30,5—37,5 34 23,0 68 158 SOU 1971: 91

Tabell 12. De största företagens direktförsälj- ning av demonstrations- och försöksmateriel till grundskolan och gymnasieskolan 1969

Direktförsäljning Procent av (mkr) dessa skolors totala inköp (34,0 mkr) Fyra största 19,0 56 tta största 24,2 71

över hälften av de 6 största företagens ut- bud av demonstrations- och försöksmate- riel (kol. 1 i förhållande till kol. 6 och 7). Skolan är således för de sex större leveran- törerna en viktig köparkategori för ifråga- varande produktsortiment. Ser man till samt- liga leverantörer av demonstrations- och för- söksmateriel torde leveranserna till skolan utgöra en rätt liten del av den totala om- sättningen. Detta torde främst gälla en mängd företag som säljer mätinstrument.

Exporten uppgick 1969 för de sex största företagen till något över 7 mkr. Den över- vägande delen avser produkter för under- visning. Särskilt Norstedts har betydande export av fysikmateriel. Av den totala om- sättningen utgör exporten ca 11 % (kol. 2 i förhållande till kol. 1). I gruppen finns det emellertid endast tre företag med export. För dem utgör exporten ca 25 % av deras totala omsättning av ifrågavarande produk- ter. Flera företag med tillverkning av pro- dukter för fysik och tekniska ämnen beteck- nade 1970 den svenska marknaden som stagnerande och avsåg att satsa mera på export.

Importandelen av produktgruppen är när- mare 60 %. Av de sex företagen importe-

rar Grave, Kebo och Philips huvudsakligen sina produkter medan Norstedts, ASEA- Education och Terco har en förhållandevis stor egen produktion eller återförsäljning av inhemska produkter. En totalundersökning av grundskolans och gymnasieskolans leve- rantörer skulle troligen ha visat ännu större andel importerade produkter då de mindre leverantörerna i betydande utsträckning är återförsäljare av importvaror. Inom kemin är andelen importvaror särskilt stor.

Grundskolans och gymnasieskolans sex största leverantörer marknadsför så gott som helt sina produkter direkt till skolan. En viss försäljning sker dock genom Kommun- aktiebolaget (KAB). De sex företagen sålde 1969 genom KAB för ca 1 mkr. Lokala leverantörer, såsom färghandlare eller järn- affärer, torde vad gäller leveranserna till skolor ha liten betydelse sådana leveran- ser torde huvudsakligen avse förbruknings- materiel.

Inom fysik och tekniska ämnen har Nor- stedts en dominerande ställning ifråga om utrustning av tekniskt mindre komplicerad natur. Däremot möter Norstedts större kon- kurrens på annan utrustning från företag som tillverkar specialprodukter för skolan såsom ASEA Education och Terco. Antalet konkurrerande företag är störst på sådan utrustning som används såväl inom bl.a. industrin som skolan.

Jämför man marknaden för fysik och tekniska ämnen och kemi har Grave och Kebo inom kemi större marknadsandel än vad Norstedts har inom det förstnämnda området. En hel del konkurrenter finns dock. Produkterna för kemi är endast i

Tabell 13. Uppgifter om grundskolans och gymnasieskolans sex största leverantörer av demonstrations— och försöksmateriel 1969 (mkr)

Omsättn. Export Förs på den svenska marknaden Direkt Förs. Direkt totalt av (av egen förs. till skolor förs. till demonstra- tillv.) av egen som återförs. till skolor via åter- grundskolan tions— och tillv. förs. och gymna- försöks- totalt därav sieskolan materiel import

1 2 3 4 5 6 7 8

64,7 7,2 11,7 44,4 37,7 33,7 1,0 22,3

mindre utsträckning framtagna för skolan. Medan de företag som levererar utrustning för fysik och tekniska ämnen specialiserat sig i betydande utsträckning på vissa slags produkter kan en uppdelning av företag efter produktsortiment inte göras av leve- rantörerna av utrustning för kemi. Ett brett sortiment är givetvis en konkurrensfördel för storföretag som Grave, Kebo och, i fysik och biologi, Norstedts. Varje företag kan inte marknadsföra de tusentals artiklar skolan efterfrågar, vilket medför att ett brett sortiment innehåller produkter som en- dast dessa företag marknadsför. Behovet av ett brett sortiment med därigenom upp- kommande kapital- och lagerhållningsfrå- gor medför att en satsning på skolan av nya företag från början måste ske stort. Det- ta utgör en återhållande faktor på ett före- tags vilja att gå in på skolmarknaden, om inte företaget har speciella produktfördelar.

De produkter som används inom biologi har totalt inom landet en liten marknad. Norstedts dominerar starkt som grundsko- lans och gymnasieskolans leverantör. Nor- stedts breda sortiment av läromedel torde vara av avgörande betydelse för dess mark- nadsposition.

1.12 Inredningsartiklar

Produktgruppen byggnadssnickerier indelas i standardprodukter såsom fönster, dörrar o.d. och specialinredningar. Till specialin- redningar räknas en del inredningsartiklar för skolor, sjukhus, ålderdomshem, restau- ranger m.m. Inredningar för skolor är se- dan 1969 i viss utsträckning standardisera- de. Standardiseringen innebär att produkt- varianternas antal har begränsats och att produkterna har fått en måttstandard. De viktigaste artiklarna skall enligt standard även ha ett visst kvalitetsmått. SÖ:s stan- dard (se nedan) gäller f.n. så gott som alla förvaringsutrymmen. F. n. utreder man stol- och möbelsidan för att införa standard även för dessa produkter.

Inredning för gymnastiksalar behandlas inte här utani 1.13.1.

Enligt en undersökning från 1968 fanns

då i Sverige ca 100 företag som tillverkade specialinredningar.1 Antalet angavs dock vara flexibelt beroende på att möbel- och standardsnickerifabriker är potentiella kon- kurrenter till specialinredningsföretagen.

I SPK:s undersökning ingår 23 företag som har direktförsäljning av inredningsar- tiklar till skolor av skilda slag. Den totala direktförsäljningen till skolor för dessa fö- retag uppgick 1969 till ca 74 mkr. Av det- ta belopp levererades för 61 mkr till grund- skolan och gymnasieskolan, 4 mkr till uni- versitet och högskolor och 9 mkr till andra skolor, främst förskolor.

Det är svårt att få en uppfattning om den totala försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan därför att antalet leveran- törer är mycket stort. Enligt en uppgift i pressen år 1970 har marknaden angetts till 120 mkr (Veckans Affärer 1970: 21). Enligt SPK:s bedömning är grundskolans och gym- nasieskolans köp av inredningsartiklar för undervisningslokaler något lägre och inkö- pen bör 1969 i runt tal ha uppgått till 100 mkr.

Ungefär hälften av skolinredningsmark- naden uppges bestå av nybyggnadsarbeten, medan återstoden består av ombyggnadsar- beten och ersättningsanskaffningar. Kost- naden för inredning av en gymnasieskola kan uppgå till 1 mkr, vilket är betydligt mer än vad det kostar att inreda en grund- skola.

Skolornas leverantörer av inredningsar- tiklar indelas lämpligen, med hänsyn till företagens karaktär, i följande grupper:

1. snickeriföretag

2. läromedelsföretag och

3. övriga företag. I tabell 14 redovisas de 23 i undersök- ningen ingående företagens försäljning, för- delade efter företagstyp.

Med snickeriföretag avses här att huvud- delen av försäljningen 1969 avsåg inred- ningsartiklar, oavsett om företaget har egen tillverkning eller ej.

Snickeriföretagen utgör skolans största le-

1 Undersökning av marknaden för specialin- redningar, Utförd av planeringsrådet i Väster- bottens län. Stencil januari 1968.

verantör med omkring hälften av leveran— serna från de i undersökningen ingående företagen. En totalundersökning skulle sä- kert ha visat att snickeriföretagens totala marknadsandel är ännu större då antalet småföretag är störst för denna grupp.

Förutom Skrivrit (se nedan) återfinns de företag som kan totalinreda en skola bland snickeriföretagen. Endast 4 företag som kan totalinreda en skola torde f.n. finnas, näm- ligen Skol-Sundström, Isku Möbler samt Esselte-företagen Akuma och Skrivrit. De tre största snickeriföretagen 1969 var Skol- Sundström, Isku Möbler och Tranås Skol- möbler AB, som tillsammans hade en försälj- ning till grundskolan och gymnasieskolan på 24,4 mkr eller ca 75 % av de undersökta snickeriföretagens försäljning. Om man ut- går från SPK:s bedömning av den totala marknaden på nyssnämnda skolor hade des- sa tre företag 1969 omkring 24 % av mark- naden.

Med läromedelsföretag avses här sådana företag som har ett flertal produktkatego- rier i sitt sortiment och vars försäljning till minst 50 % går till skolor. De fyra största leverantörerna i denna grupp 1969 var Nor- stedts, Skrivrit, Interdidact och Skolförlaget Gävle. Deras försäljning av inredningsar- tiklar till grundskolan och gymnasieskolan uppgick till 24 mkr. Av deras totala för- säljning utgjorde leveranserna av inrednings- artiklar till dessa skolor något över 10 %. Denna andel har efter år 1969 minskat eme- dan Norstedts försäljning fr.o.m. 1970/71 övertagits av Akuma. Båda företagen ingår i Esselte-koncernen. Efter omläggningen till- hör Akuma grundskolans och gymnasiesko-

lans tre största leverantörer av inrednings- artiklar.

I gruppen övriga leverantörer ingår främst företag med ett fåtal produkter för skolor. Som komplement till sina produkter mark- nadsför företagen inredningsartiklar. Bland dessa företag kan nämnas t. ex. Facit (kon- torsmaskiner jämte kontorsmöbler), GLA (kartor jämte upphängningsanordningar för kartor) och Rudolph Grave (laborationsma- teriel jämte laborationsmöbler).

Ser man på förhållandet mellan egen till- verkning och återförsäljning framkommer markanta skillnader mellan de olika före- tagsgrupperna. Tabell 15 avser sådana in- redningsartiklar som är såljbara både till skolor och till andra avnämarekategorier. Av tabellen framgår klart läromedelsföre- tagens karaktär av återförsäljare.

Som framgår av tabellen utgjorde impor- ten 7 % av företagens totala omsättning av inredningsmateriel. Importen kommer till övervägande del från Finland. Ett par fins- ka företag har även bildat dotterbolag här i landet. Det ena företaget, Isku Möbler, bildades 1966. Företaget har sedan starten starkt ökat sin omsättning och marknads- andel. De finska produkternas konkurrens- möjligheter förstärktes betydligt genom den finska devalveringen 1968.

Enligt enkätmaterialet var de fem största leverantörerna i storleksordning efter för- säljningen till grundskolan och gymnasie- skolan följande:

Skol-Sundström Norstedts Skrivrit Isku Möbler

Tabell 14. Försäljning av inredningsartiklar 1969 (mkr)

Företagstyp Antal Omsätt- Försäljning Dir.försälj- Direktförsäljning till företag ning av inred- ning till grundskolan och gymna- ningsartiklar samtliga sieskolan skolor % av kol. 4

Snickeriföretag 8 65 64 38 33 52 Läromedels- företag 8 236 34 31 24 71 Övriga företag 7 489 64 5 4 6

Totalt 23 790 162 74 61 38 SOU1971: 91 161

Tabell 15. Försäljningen av inredningsartiklar uppdelad i egen tillverkning, import och in- köp inom landet för 1969.

Företagstyp Försälj- Egen tillverkning Import Inköp från svenska ning företag mkr mkr % mkr % mkr % Snickeriföretag 64 43 67 5 8 16 25 Läromedelsföretag 34 5 1 5 4 12 25 73 Övriga företag 64 38 60 1 2 25 38 Totalt 162 86 53 10 6 66 41

Tranås Skolmöbler. De fem företagens sammanlagda försälj- ning till nyssnämnda skolor uppgick till 44 mkr. Företagens rangordning, mätt efter om- sättningen, har sannolikt ändrats från 1969 i den riktningen att Isku Möbler ökat sin marknadsandel. Isku Möbler och Skol-Sund ström har under de senaste åren varit de vo- lymmässigt mest expansiva företagen. F.n. torde Isku Möbler vara landets största le- verantör av inredningsartiklar till skolor.

Flera företag på inredningsmarknaden in- går i Esselte-koncernen. Dessa företag är Norstedts, Skrivrit, Akuma, GLA och KVE- Informationsmetodik. De hade 1969 en marknadsandel av inredningsartiklar för grundskola och gymnasieskola på något un- der 20 %. En specialisering mellan de olika koncernföretagen förekommer. Akuma och Skrivrit marknadsför i stort sett samma sor- timent men inriktar sig på olika skoltyper. Skrivrit satsar mest på förskolan och grund- skolan medan Akuma huvudsakligen inrik- tar sin verksamhet på gymnasieskolan.

Enligt den tidigare nämnda undersökning- en av marknaden för specialinredningar hade Skrivrit och Norstedts inkl. det 1967 för- värvade Gumperts en marknadsandel som betydligt översteg ovan angivna marknads- andel om 20 %. Beräkningen av den totala marknaden lämnas inte i undersökningen varför det är svårt att jämföra denna upp- gift mot den av SPK framräknade mark- nadsandelen. Men trenden är dock klar. Snickeriföretagen har under senare år ökat sin marknad på bekostnad av läromedels- företagen. Detta förhållande har sin orsak i flera faktorer. En faktor är en strävan från SÖ att nå standardisering av inred-

ningsartiklar. 1967 påbörjades en standardi- sering av vissa produkter som en direkt följd av de höga priserna och läromedels- företagens dominans. Detta gav ökade möj- ligheter för snickeriföretag att, bl. a. genom stora serier och direktförsäljning till skolor, kunna erbjuda förmånligare priser. Standar- diseringen har minskat det försprång de eta- blerade företagen haft och har gjort det lättare för nya företag att komma in på marknaden. Därjämte har standardiseringen medfört att ett tidigare system med »blanka ritningar», varvid anbudsgivaren själv läm- nade förslag till inredningen, alltmer ersatts med att offert begärs in på från skolan an- givna inredningsartiklar.

Standardiseringssträvandena har alltså medfört ökad möjlighet för nya företag att komma in på marknaden. Ytterligare en faktor har starkt bidragit till läromedels- företagens minskade marknadsandelar, näm- ligen importkonkurrens från Finland. (Viss import från Finland sker dock även genom läromedelsföretagen, bl. a. genom Interdi- dact). Denna import har även bidragit till skärpt konkurrens för snickeriföretagen. In— redningen i de finska skolorna skiljer sig från de svenska och de produkter som ex- porteras till Sverige uppges vara speciellt tillverkade för Sverige. Starkt bidragande orsaker till de finska produkternas fram- gångar torde vara dels att Finland har en väl utvecklad möbel- och snickeriindustri, dels att kostnadsläget, bl. a. vad gäller lö- ner, är betydligt lägre än i Sverige.

F.n. råder överkapacitet inom snickeri- branschen för flera standardprodukter. Det- ta gäller även möbelsnickerier. I viss ut- sträckning har detta medfört att ytterligare

snickeriföretag börjat satsa på skolinredning- ar. Därjämte kan nämnas att KF Skolut- rustning, efter att ha satsat betydligt på ny- skapande av inredningar, från omkring års- skiftet 1970/71 har börjat marknadsföra inredningsartiklar. KF Skolutrustning satsar på ett sortiment som för företaget möjlig- gör totalinredning av skolor.

I denna undersökning har inte framkom- mit att sådan överkapacitet som föreligger på den övriga inredningsmarknaden råder på skolmarknaden. De större företagen har dock ökat sin marknadsandel vilket med- fört att vissa företag har haft svårigheter att avyttra hela sin produktion. Därjämte har från flera företag nämnts att priserna är pressade, framförallt genom importen från Finland. Priserna beräknas ha sjunkit med upp till 20 % de tre senaste åren. Möj- ligen kan prissänkningarna vara ett utfall av såväl minskade marginaler för företagen som lägre kvalitet eller förändring i skolor- nas bedömning av kvalitetsbehovet.

Storleken av statens och kommunernas investeringar i ny- och ombyggnad av skol- lokaler är av avgörande betydelse för den konkurrensmiljö inredningsföretagen kom- mer att möta i framtiden. Under budget- åren 1967/68—1970/71 har investeringsra- marna för grundskolan och gymnasieskolan tillsammans uppgått till 890, 860, 620 resp. 600 mkr.

För åren 1971/72—1973/74 har SÖ be— räknat investeringsbehoven till 877, 887 resp. 887 mkr. Riksdagen har för 1971/72 fastställt en planeringsram om 500 mkr. Denna kan dock höjas om den samhälls- ekonomiska utvecklingen visar sig lämna utrymme för en ökning av investeringstak- ten. Planeringsramarna, dvs. de ramar inom vilka förhandsbesked om statsbidrag får lämnas, utgör 450 mkr för vart och ett av budgetåren 1971/73 och 1973/74 (prop. 1971: 1 bil. 10 s. 224 och 228).

Den framtida företagsstrukturen är be- roende av många faktorer. Kommunernas upphandlingssystem, totalanbud eller delade anbud, påverkar på ett avgörande sätt vilka företag som blir skolans leverantörer. Delade anbud torde medföra lägre inköpspriser per

produkt men medför samtidigt ökade admi- nistrationskostnader för kommunen. I detta sammanhang bör KAB:s verksamhet som samköps- och upphandlingsorgan för kom- munerna uppmärksammas. 1969 medverka- de KAB vid grundskolornas och gymnasie- skolornas anskaffning av inredningsartiklar för ca 7 mkr. (Detta belopp ingår ej i den tidigare angivna uppgiften om totala leve— ranser till skolan om ca 30 mkr 1969 eme- dan debitering här skedde direkt från leve- rantör till kommun.)

Den mest påtagliga effekten av inköp med totalanbud är att det skapar större order för en skolinredning. En gymnasieskola kos- tar omkring 1 mkr att inreda medan grund- skolan kostar högst hälften. För de större företagen är inredning av gymnasieskolor attraktiva objekt genom att dessa medför en stor basproduktion med bättre planerings- möjligheter. De större företagen satsar främst på dessa stora order, vilket ger en särskild konkurrens mellan dessa. Generellt är de mindre inredningsföretagen uteslutna från denna marknad, då de inte har re- surser att offerera så stora order.

De mindre företagen får alltså nöja sig med mindre orderstorlekar med sämre pla- neringsmöjligheter och högre produktions- kostnader som följd. Det finns även andra tröskeleffekter för de mindre företagens till- växt. De större leveranserna sker under sommarmånaderna, vilket gör att det mesta av den årliga produktionen måste lagerhål- las under stor del av året för att sedan snabbt levereras under en kort tid. Den ringa förslitningen på ett relativt hållbart inred- ningsmaterial medför även att komplette- ringsartiklarna måste ligga lång tid i lager. Detta medför en kostsam lagerhållning och fungerar som spärr mot de mindre före- tagens tillväxt.

Totalbuden har också den effekten att företag som tillverkar endast ett fåtal in- redningsprodukter inte ensamma kan åta sig en skolinredning. En lösning på detta problem är att ett par eller flera företag går ihop om ett anbud. Ett exempel på detta förfarande är Tranås Skolmöbler och Sy- stemutrustning. Ett fortsatt användande av

totalanbud kan komma att medföra fusioner eller samarbetsavtal mellan specialistföreta- gen. Sammanfattningsvis är det alltså lätt att ta sig in på marknaden men mycket svårt att utveckla ett skolinredningsföretag då kraven på resurser är stora. Iskus fram- gångar kan bl. a. förklaras med de resurs- fördelar företaget har haft.

De mindre företagen har främst två möj- ligheter att utveckla sin verksamhet; an- tingen kan de inrikta sig på de mindre or- derna och/eller fungera som underleveran- törer åt de stora företagen eller eljest kan de genom exempelvis samarbete skaffa sig de resurser som krävs för att övervinna de tröskeleffekter som finns på marknaden.

Ett annat förhållande som bör påpekas är vissa företags försäljningsinriktning på olika delar av landet. Generellt gäller att de större inredningsföretagen har försälj- ning över hela landet. Det finns dock un- dantag. Isku undviker således att offerera i Skåne därför att det där finns flera in- redningsföretag. Bl. a. har Persson-verken, som har ett nära samarbete med Malmö kommun, inriktat sin försäljning inom detta område. För Skol-Sundström är Stockholms- området speciellt viktigt. Under 1969 såldes huvuddelen av Akumas produktion genom Norstedts, men Akuma hade också direkt- leveranser till den lokala marknaden. De lokala snickeriföretagen har stor betydelse på närliggande marknader.

Norrland har tidigare fått betala högre pris för sina inredningar genom de högre fraktkostnaderna (jfr även gymnastikred- skap). Den skärpta konkurrensen har med- fört att inredningarna ofta offereras »fritt inburet» varför man kan vänta sig att des- sa prisskillnader kommer att minska. Före- tagen tar dock hänsyn till dessa kostnader såtillvida att man hellre offererar på en när- liggande marknad.

Den tidigare berörda strukturrationalise- ring som har förekommit inom Esseltekon- cernen kan betraktas som en anpassning till de förändringar som sker på markna- den. Läromedelsföretagen har fått svårare att hävda sig på denna delmarknad då snic- keriföretagen i allt större utsträckning sat-

Förändringar i inredningsmaterialet kan också komma att förändra företagsstruktu- ren. F.n. tillverkas större delen av inred- ningsartiklarna för skolor av trä. Det är emellertid inte självklart att inredningen i skolor kommer att behålla samma karaktär, utan ny formgivning och nya material kan komma till användning.

Slutligen skall beröras ett förhållande som påverkar leverantörernas kostnader och där- igenom även priset på inredningsartiklar. I regel skall alla större leveranser ske under sommarmånaderna. Detta medför påfrest- ningar bl.a. på likviditet och kapacitetsut- nyttjande. Om skolan undviker att offerera under vårmånaderna för leverans under samma säsong underlättas företagens möj- ligheter till jämnare kapacitetsutnyttjande. Om kommunerna kan ge företagen möjlig- het att planera produktionen genom att låta anbudsgivningen börja något år innan en inredning skall utföras exempelvis vid byggplaneringen - avlastas företagen kost- nader och lägre priser kan erbjudas. Mot- satsen, alltså en mycket kort period mellan anbud och leverans, gör att priserna stiger. Det är endast ett fåtal företag som kan ge- nomföra leverans under sådana förhållan- den. Företaget kan därför utnyttja en så- dan situation och lämna anbud med högre pålägg än vanligt men kan ändå få detta accepterat i avsaknad av konkurrens på grund av tidspressen.

1.13 Gymnastikartiklar

Utrustning för ämnet gymnastik uppdelas här i dels gymnastikredskap, varmed här avses materiel fast förbunden med byggnads- kroppen (ribbstolar, bomsystem m.m.) samt sådan lös materiel (plintar, bockar m.m.) som till stor del tillverkas av samma före- tag som tillverkar nyssnämnda produkter, dels gymnastikmateriel (hopprep, bollar m.m.). Uppdelningen har sin bakgrund i konkurrensförhållandena på leverantörssi- dan men skiljer sig från den gängse indel- ningen där en uppdelning ofta görs i fast och lös materiel, varvid till den fasta ma-

terielen endast hänförs materiel som är fast förbunden med byggnadskroppen.

1.13.1 Gymnastikredskap

Till gruppen gymnastikredskap hänförs så- ledes här alla större, fasta eller lösa artiklar som ribbstolar, bomsystem, plintar, bockar, mål— och basketställningar. Råmaterialet till produkterna utgörs främst av trä. Det är främst snickeriföretag, specialiserade på gymnastikinredning, som är skolans största leverantörer.

Under 1950—talet och under en stor del av 1960-talet fanns enbart tre större tillver- kare och leverantörer av gymnastikredskap i landet Ekstrands Gymnastikmateriel AB, AB Rantzows Gymnastikmateriel och Norstedts. Skrivrit övertog senare Norstedts försäljning av utrustning för gymnastik. Under mitten av 1960-talet började finska och ett par år senare även norska produkter att komma in på marknaden.

I SPK:s enkät ingick endast två företag med försäljning av gymnastikredskap. Där- efter har försäljningsuppgifter erhållits från ytterligare fyra företag. Företagens sam- manlagda försäljning till grundskolan och gymnasieskolan uppgick 1969 till omkring 10,6 mkr. Utöver dessa sex företags för- säljning torde det endast finnas en mindre försäljning av gymnastikredskap från främst lokala snickeriföretag, varför den totala marknaden inte bör överstiga 12 mkr. De tre största företagen 1969 var Skrivrit, Rantzows samt Skol-Sundström, som hade en sammanlagd försäljning uppgående till omkring 8,5 mkr. Marknadsandelen för des- sa företag utgjorde alltså något över 70 %.

Försäljningen från de företag som ingår i undersökningen är inriktad på hela landet. Man märker dock en stark anknytning till företagens närmaste regioner. Rantzows har endast mindre försäljning på Övre Norrland. Å andra sidan har det nordligaste företaget, AB Larssons Snickerifabrik i Vindeln, ingen försäljning på Syd-Sverige. De företag som inte omfattas av undersökningen har endast regionala försäljningsområden och deras marknadsandel utgör uppskattningsvis inte

De större leverantörerna av gymnastik- redskap till skolan är i regel specialiserade. Således har fyra av företagen i undersök- ningen helt inriktat sig på inredning av gymnastiksalar. Av de övriga två företagen har det ena företaget, Skol-Sundström, spe- cialiserat sig på totalinredning av skolor. Som en del därav inreder man gymnastik- salar. Det andra företaget, Skrivrit, har för- utom inredningar ett brett sortiment av pro- dukter för skolans behov, bl.a. gymnastik- materiel.

Till skillnad från leverantörer av gym- nastikmateriel (se nedan) har säljare av gymnastikredskap en stor egen tillverkning. Av företagens totala försäljning av gym- nastikredskap på 11 mkr utgjorde 9 mkr egen produktion. I uppgifterna ingår dock en mindre del gymnastik— och sportmateriel (bollar, spjut m.m.). Detta beror på att även om företagen inte marknadsför dessa produkter aktivt ingår produkterna i före- tagens sortiment, emedan skolorna i regel begär in totaloffert av utrustningen i gym- nastiksalar. De företag som omfattas av un- dersökningen importerade 1969 redskap för ca 1,4 mkr. Huvuddelen av denna import kom från Norge, men även från Finland kommer en viss import.

Orsakerna till att såväl tillverkning som försäljning av den fasta inredningen i gym- nastiksalar i regel sker genom samma före- tag är flera. Den främsta anledningen där- till torde vara att 50—90 % av företagens leveranser sker efter offert på totalinredning av gymnastiksalar. Även om en betydande standardisering utvecklats kräver anbudsför- farandet kännedom om kundens behov och därpå baserad produktion. Montering av bomstolar, ribbstolar m.m. ingår i regel i anbudet, varför fabrikantens medverkan i monteringen är viktig. Svårigheterna med lagerhållning och transporter av skrymman- de redskap för en återförsäljare blir stora, vilket är en annan orsak till ovanstående förhållande.

Som tidigare nämnts har under 1960-talet nya företag sökt sig in på skolmarknaden för gymnastikredskap. Detta har medfört

ökad konkurrens. Utvecklingen av skolor- nas inköpspriser har därigenom blivit gynn- sam för inköparna. Säljare och köpare av redskap är ganska samstämmiga i bedöm- ningen av prisutvecklingen. Således uppges att priserna under åren 1968—1969 varit konstanta. Det uppges emellertid att priser- na under 1970 stigit med 6—7 %. Inköpare i Stockholm uppger dock att priserna under åren 1967—1970 i stort sett varit oföränd- rade. En bidragande orsak till gynnsamma- re prisutveckling för Stockholm kan vara att företagen funnit det angeläget att söka bli leverantörer till Stockholm för att kunna använda detta som argument vid försälj- ning till andra delar av landet.

Kostnadshöjningarna har enligt företagen varit större än höjningarna av försäljnings- priserna. Att kostnadshöjningarna inte ta- gits ut helt beror enligt företagen till stor del på att anbudsförfarandet har en pris- pressande effekt. Trots kostnadsökningarna har företagen enligt egen uppgift i regel kunnat bibehålla lönsamheten genom ratio- naliseringar och ökad omsättning.

En betydande del, minst 60 % av skolor- nas inköp, avser inredningar för nybyggda skolor medan övriga inköp avser ersättnings- och kompletteringsköp. Sistnämnda leveran- ser torde till stor del ske från företag med en mera fortlöpande kontakt med skolorna, såsom Skrivrit. Konkurrensen mellan leve- rantörerna påverkas bl.a. av utvecklingen av förhållandet mellan nybyggnation av gymnastiksalar och ersättnings- och kom- pletteringsköp av utrustning för tidigare byggda salar.

1 . 1 3.2 Gymnastikmateriel

Till gymnastikmateriel har här räknats även den materiel som används vid lek- och idrottsövningar, t. ex. hopprep, bollar, spel- band, spjut, kulor och diskus.

I föregående avsnitt konstaterades att sko- lornas leverantörer av gymnastikredskap i regel också är tillverkare av produkterna. För gymnastikmateriel är förhållandet an- norlunda och företag som tillverkar des- sa produkter har knappt någon direktför-

Produkterna inom kategorin gymnastik- materiel är mycket heterogena och produ- ceras inom flera olika branscher. Tillver— karna i Sverige har i regel specialiserat sig på ett fåtal artiklar inom samma idrotts- gren, t.ex. Stiga AB inom bordtennis, AB Bröderna Kjellström inom orientering och Tretorn, Helsingborgs Gummifabriks AB, på gummibollar. Försäljningen sker genom återförsäljare emedan kvantiteterna för var- je skolinköp är små. En annan väsentlig skillnad i förhållande till gymnastikredskap är att medan skolan är den helt domineran- de köparen av gymnastikredskap, torde idrottsklubbar och privatpersoner vara bety- dande köpare av gymnastikmateriel.

Skolornas inköp av gymnastikmateriel sker dels genom detaljistföretag (sportaffä- rer), dels genom återförsäljare som har spe- cialiserat sig på skolmarknaden. I under- sökningen saknas uppgifter om skolornas in- köp från detaljister. Inköpare har emeller- tid uppskattat dessa köp till minst lika stora som inköpen från läromedelsföretagen. De- taljisterna fullgör således t.ex. vid försälj- ning i Stockholm, där centrala inköp sker, en gross-handelsfunktion och utgör betydan- de konkurrenter till företag som specialise- rat sig på försäljning till skolor. Direktför- säljning av denna materiel från tillverkare till skola eller kommunala inköpsorgan för skolans räkning torde inte förekomma.

Sex av företagen i undersökningen har gymnastikmateriel i sitt sortiment. Företa- gen är Skrivrit, Skolförlaget Gävle, Skol- tjänst i Sävsjö AB, Skrivab, AB Osbyför- laget och Skol-Sundström. Samtliga sex har skolan som enda eller största kund. Direkt- försäljningen till skolor för dessa företag utgjorde sammanlagt 89 mkr. En likhet i strukturen mellan de sex företagen är att samtliga marknadsför ett flertal produkter på skolan.

Den totala omsättningen av gymnastik- materiel för de sex företagen var 1969 när- mare 2 mkr. Endast en obetydlig del av denna summa såldes via andra återförsäl- jare. Detta är ännu ett typiskt drag för ett företag som har specialiserat sig på försälj-

ning av läromedel. Den helt dominerande leverantören av de undersökta företagen var Skrivrit. De övriga företagen har i förhål- lande till Skrivrits försäljning endast ringa betydelse på skolmarknaden. Däremot gör skolorna betydande inköp från lokala sport- affärer. Det är inte uteslutet att någon eller några sådana affärer är större leverantörer av gymnastikartiklar till skolan än de före- tag som omfattas av undersökningen. Be- räkningen av den totala marknaden för gymnastikmateriel är därför svår att göra och följaktligen inte så väl underbyggd som för gymnastikredskap, Grundskolans och gymnasieskolans inköp av gymnastikmate- riel 1969 beräknas av SPK ha uppgått till 6 mkr. De sex i undersökningen ingående fö- retagens försäljning till andra skolor än grundskolan och gymnasieskolan var obe- tydlig.

Endast i ett av de undersökta företagen, och där i ringa omfattning, förekommer egen tillverkning. Av försäljning på närmare 2 mkr importerades varor för ca 700000 kr, från bl. a. Kina, Japan och Väst-Tysk- land, medan resten utgjordes av varor av inhemsk tillverkning.

Vad gäller skolornas framtida behov av gymnastikmateriel är, i motsats till inred- ningsartiklar för gymnastiksalar, behovet av sådan materiel inte lika markant anknutet till nybyggnadstakten. Efterfrågan styrs i stället av materialets utnyttjandegrad. De kommunsammanslagningar som pågått och allt fortfarande pågår har medfötr en ten- dens till centralisering av inköpen. Det är rimligt att anta att detta medfört minskade inköp från lokala Sportaffärer. I vad mån ytterligare centralisering av inköpen skulle medföra fördel för större Sportaffärer eller för läromedelsföretagen är svårt att bedö- ma. Däremot skulle förmodligen starkt cen- traliserade inköp till skolan medföra att till- verkare av gymnastikmateriel skulle försöka sälja direkt till centrala inköpsorgan.

1.14 Övriga läromedel

Övriga läromedel är en sammanfattande be- nämning på läromedel vilka hittills inte har

behandlats. De kategorier som ingår under denna samlande rubrik är maskiner, syssel- sättningsmateriel, musikinstrument, redskap och verktyg, specialhjälpmedel för handi- kappade och vårdmateriel. Dessa grupper av läromedel behandlas kortfattat, varför ne- danstående avsnitt i stort sett endast blir en redovisning av enkätsvaren. Av de nämn- da produkterna är det endast maskiner som har någon större omfattning vad gäller för- säljningen till grundskolan och gymnasie- skolan, varför dessa kommer att behandlas något mer ingående än de övriga produk- terna.

l.l4.l Industri- och verkstadsmaskiner

Produkterna inom kategorin industri- och verkstadsmaskiner används inom trä- och metallslöjden samt inom yrkes- och fack- skolorna för skärning och bearbetning av plåt, stål samt även trä. Olika typer av svar- var, borrmaskiner, verkstadspressar, kap- och slipmaskiner, excenter- och gradsaxar, arbetsbänkar och flera andra typer av ma- skiner räknas till denna kategori.

Maskiner säljs till skolor nästan uteslutan- de genom återförsäljare. De svenska produ- centerna finner det inte lönsamt att starta en egen försäljningsorganisation. En sådan är enligt återförsäljarna mycket kostsam att bygga upp-

De inhemska producenterna är angeläg- na om att deras produkter skall användas i skolorna och erbjuder återförsäljare att mot en viss provision förmedla deras maski- ner. Tillverkaren debiterar i sådana fall sko- lan direkt. Inhemska fabrikat är vanliga i skolorna. Importen är dock betydelsefull. Försäljningen av importerade produkter uppges uppgå till omkring 35—40 % .

Maskinmarknaden kännetecknas av att ett stort antal maskinaffärer är presumtiva skol- försäljare. Många av dessa anser att skol- marknaden är av ringa betydelse och sat- sar inte särskilt på denna marknad, eme- dan de uppfattar skolan som en del av den övriga marknaden utan speciella särdrag.

Enkäten omfattade endast 3 företag var- för kompletterande uppgifter har inhämtats

från ytterligare två. De 5 företagens totala direktförsäljning till skolor 1969 uppgick till 7,0 mkr. Av detta levererades största delen, 5,7 mkr, till grundskolan och gymnasiesko- lan.

Den totala marknaden till samtliga skol- former torde 1969 ha uppgått till omkring 10 mkr, vilket ger en marknadsandel på om- kring 70 % för de fem i undersökningen ingående företagen. För enbart grundskolan och gymnasieskolan kan marknaden för 1969 beräknas till mellan 7 och 8 mkr.

Det försäljningsmässigt helt dominerande företaget inom skolmarknaden för maskiner är Lindahl & Nermark (L&N). Företaget inrättade en speciell skolavdelning 1970, L&N har på denna marknad ett brett sor- timent, vilket innebär att företaget kan förse en skola med dess totala behov av verkstads- inredning. Endast ett fåtal av marknadens företag kan f.n. göra detta. Skrivrit torde vara det enda företag som kan mäta sig med L&N vad gäller sortimentets bredd.

L&N och Skrivrit har hela landet som försäljningsområde. I någon mån har även Bodins Järnaffär i Solna landsomfattande försäljning. Detta gäller också Palmer Lind— berg i Sundsvall, även om en betydande del av detta företags försäljning äger rum i Norrland. Övriga företag har i regel lokala försäljningsområden.

Industri- och verkstadsmaskiner som säljs till skolor är oftast av standardtyp och finns i regel i alternativa, likartade utföranden, vilket är en bidragande orsak till att kon- kurrensen på maskinmarknaden blir hårt inriktad på priset. Samma maskin uppges kunna säljas med flera tiotals procents rabatt på skolmarknaden i jämförelse med den övriga marknaden. En starkt bidragande or- sak till de höga rabatterna på maskiner tor- de vara att tillverkarna anser det värdefullt att eleverna får vänja sig vid företagets maskiner. Skolmarknaden har således bety- delse för tillverkarnas marknadsföring på lång sikt samt i någon mån för företagens volymökning. I enstaka fall kan möjlighe- terna till en snabb leverans vara ett viktigt konkurrensmedel mellan leverantörerna. In- köpen sker så gott som alltid, åtminstone vid

större leveranser, efter anbudsförfarande. Kraven är därvid preciserade med angivan- de av prestanda o. (1.

Ytterligare en faktor i konkurrensen på denna marknad är sammankopplingen av försäljningen av maskiner med försäljningen av redskap och verktyg. L&N har inte sam- ma dominerande ställning på den totala ma- skinmarknaden som på den totala markna- den för redskap och verktyg (se nedan). Priskonkurrensen är mera utpräglad för in- dustri- och verkstadsmaskiner än för red- skap och verktyg. En förklaring kan vara att leverantörer på skolan säljer maskiner med lägre marginaler för att få större möj— lighet att sälja redskap och verktyg, vilka kan säljas med högre marginaler.

1.14.2 Redskap och verktyg

På skolmarknaden råder, som ovan nämnts, ett samband vid försäljning av industri- och verkstadsmaskiner samt redskap och verk- tyg. En totalinredning av slöjd-, teknik- och verkstadssalar innefattar båda dessa produktkategorier. Då anbuden ofta läm- nas för en totalinredning innebär detta att företag som satsar på skolförsäljning också brukar marknadsföra båda dessa kategorier av produkter. Marknaden fungerar så att de företag som får sälja maskiner har stora möjligheter att få sälja även redskapen och verktygen.

L&N dominerar i ännu större utsträck— ning marknaden för redskap och verktyg än maskinmarknaden. L&N har en sär- ställning genom att företaget är landets störs- ta grossist för redskap och verktyg och där- vid förser bl. a. en stor del av järnaffärerna med sådana produkter. Företagets inköps— kvantiteter blir därigenom stora i förhållan- de till konkurrenterna med lägre inköpspri- ser som följd. Därigenom ökar deras möj- ligheter att ge högsta rabatter på skolmark- naden. Vidare ger L&N:s ställning, som både direktleverantör till skolan och leve- rantör till företag, som i sin tur säljer till skolor, alternativa möjligheter i fråga om marknadsföringen på skolor. Företaget tor- de under senare år ha satsat på ökad direkt-

I undersökningen har ingått 3 företag, L&N, Skrivrit och Palmer Lindberg AB, vars direktförsäljning till skolor av redskap och verktyg 1969 uppgick till 5,6 mkr. Där- utöver bör uppmärksammas att L&N, för— utom direktförsäljning på skolor, står för en del av de leveranser som når skolan ge- nom lokala leverantörer. L&N är det enda företag som inriktar sig på alla skoltyper och har en betydande försäljning till bl.a. universitet och högskolor av maskiner, red- skap och verktyg. Skrivrit, som är det för- säljningsmässigt näst största företaget, in- riktar sig enbart på försäljning till grund- skolan och gymnasieskolan. De regionala företagen kan endast i mindre utsträckning erbjuda träinredningar, varigenom svårighe- ter för dem uppstår att inreda en slöjdsal. Därför är de regionala företagen i regel in- riktade på försäljning av produkter för yr- kesutbildning.

Företagen i undersökningen hade 1969 en direktförsäljning till grundskolan och gymnasieskolan om 5 mkr. Den totala mark- naden på dessa skolor beräknas 1969 ha uppgått till ca 7—8 mkr.

1.14.3 Kontorsmaskiner

Produkterna inom kategorin kontorsmaski- ner behöver knappast någon närmare för- klaring. De kontorsmaskiner som förekom- mer på den vanliga marknaden säljs även till skolor utan att produkten förändras för skolbruk, till skillnad från exempelvis viss AV-apparatur. Skriv- och räknemaskiner av olika typer är de vanligaste kontorsmaski- nerna i skolorna men även bokförings- och kalkylmaskiner inköps. Kontorsmaskiner an- vänds dels för administration, dels i under- visning för kontorsteknik, sekreterarutbild- ning och andra handelsämnen. En åtskillnad av kontorsmaskiner med avseende på an- vändningsområde hade varit önskvärd men företagen saknar ofta kännedom om de sål- da produkternas användning inom skolan, varför utredningens siffermaterial avser alla till skolor sålda kontorsmaskiner, oavsett an-

I utredningsmaterialet ingår 7 företag, vars sammanlagda direktförsäljning 1969 uppgick till 13,3 mkr. Enligt företagens upp- gifter fördelar sig denna försäljning på olika skoltyper enligt följande: grundskolan och gymnasieskolan 11,0 mkr, högskolor och universitet 1,6 mkr och övriga skolor 0,7 mkr. Den relativa fördelningen blir i runda tal 83 %, 12 % resp. 5 %.

Den totala marknaden torde inte översti- ga ovannämnda direktförsäljning med mer än 1—2 mkr. Denna bedömning baseras på att de största företagen i utredningen, Facit och Addo, har en väl uppbyggd försälj- ningsorganisation som konkurrerar på skol- marknaden med detaljisterna. Dessutom vet man att IBM Svenska AB, Burroughs AB och Olivetti Svenska AB och andra kontors- maskinföretag, som har en stor försäljning på den allmänna marknaden, inte har nå- gon större försäljning till skolor.

Den totala marknaden 1969 för grund- skolan och gymnasieskolan bör enligt ovan- stående inte överstiga 13 mkr. I denna sum- ma ingår i någon utsträckning kontorsma- skiner för administrativt bruk. Andelen för administrativt bruk är svår att beräkna men denna kan i runt tal beräknas utgöra 20 %. Om detta antas vara riktigt skulle den to- tala försäljningen av kontorsmaskiner som läromedel uppgå till ca 10 mkr.

Kontorsmaskinförsäljningen domineras helt av Facit med koncernföretaget Addo närmast i storleksordning. Berg-Bolinder AB har en relativt stor försäljning på skolmark- naden och är tredje företag i storleksord- ning. Övriga företag i utredningen har en- dast mindre försäljning till skolor. De 4 stör- sta företagen i utredningen, Facit, Addo, Berg-Bolinder och Ingut har en marknads- andel som uppgår till något över 85 %, be- räknat på grundskolan och gymnasieskolan.

Försäljningsområdena skiljer sig från var- andra i det avseendet att Facit och Addo har hela landet som försäljningsområde. Däremot har t.ex. Berg—Bolinder inte så omfattande försäljningsnät, utan företaget inriktar sig i främsta hand på de större tät- orterna. Försäljningen av bokföringsmaski-

ner domineras av Addo. De räknemaskiner som används i skolorna är nästan uteslutan- de av Facits fabrikat. Försäljningen på oli- ka skoltyper skiljer sig också mellan före- tagen såtillvida att Facit och Addo är de enda företagen med försäljning till samtli- ga skoltyper.

Försäljningen sker oftast till kommuner- na som upphandlar maskinerna för att till- godose kommunernas totala behov, varvid skolorna ingår som en del. Erfarenhetsmäs- sigt eller genom test utväljs ett antal före- tag, som får möjlighet att offerera. Ett upprättat köpeavtal löper på ett år men pro- longeras ofta i de större kommunerna, så att det får karaktären av långtidskontrakt. De mindre kommunerna med små inköp gör dessa direkt hos företagens försäljare och kan genom sina mindre inköp få heta- la ett högre pris per maskin.

De priser skolorna betalar för kontors- maskiner uppges vara betydligt lägre än vid försäljning till den övriga marknaden. Det anses naturligt att skolorna skall få ett lägre pris än den övriga marknaden. En— ligt företagen sträcker sig dessa rabatter än- da upp till 40 % på det pris som detaljis— ter åsätter. Som faller är med flera pro- dukter som säljs till skolor med starkt ra- batterade priser motiverar företagen sin för- säljning med att de får PR genom kontak- ten mellan elev och maskin samt med att försäljningen till skolor medför viss volym- ökning.

1 . 14.4 Kopieringsmaskiner

I likhet med vad som gäller för kontors- maskiner är det svårt att dra en gräns för hur stor del av kopieringsmaskinerna som används i undervisningen. Det administra- tiva utnyttjandet torde vara övervägande men som ett indirekt hjälpmedel till flera ämnen kommer en kopieringsmaskin till an- vändning bl. a. för informationsspridning. Kopieringsmaskiner kan indelas i två ty- per. Den första är där kopiering sker direkt från original till kopia. Elektrostatsmetoden är vanligast förekommande vid denna typ av kopiering. Med den andra metoden

överförs originalet via ett mellanled till ko- pia. Mellanledet kan bestå av exempelvis en stencil eller en matris. Inom dessa två huvudtyper av kopiering finns det, förutom de ovannämnda, ett flertal olika metoder, som exempel kan nämnas offsettryck, dupli- cering, diffusionsmetod.

Metoderna kan bedömas efter använd- ningskrav som snabbhet, antal kopieringar och enkelhet. Detta skall ställas mot kost- naden för maskinens utnyttjande.

Utredningsmaterialet täcker en stor del av skolmarknaden med de större kopierings— maskinföretagen, Rank Xerox, Gestetner, Berg-Bolinder, AB Zeuthen&Aagaard och sex andra företag. Sammanlagt ingår 10 fö- retag i undersökningsmaterialet, vilka under 1969 sålde kopieringsmaskiner till skolorna. Den direkta försäljningen till samtliga sko- lor uppgick för dessa företag till 7,6 mkr av vilket 5,9 mkr gick till grundskolan och gymnasieskolan. Övrig försäljning fördelar sig relativt jämnt mellan de olika skoltyper- na. Totala försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan torde ligga inom storleks- ordningen 6—8 mkr. För beräkningen av marknadsandelar används 7 mkr som ett ungefärligt mått.

I likhet med vad som är fallet på den övriga marknaden är Rank Xerox det störs— ta kopieringsföretaget på skolmarknaden och är helt dominerande. Främst är det elektrostatkopieringsmaskiner som företaget hyr ut till skolorna. Stencilduplicatorer är också en mycket vanlig kopieringsmaskin i skolan. Av denna maskintyp torde Zeuthen & Aagaard samt Gestetner ha den största försäljningen. Zeuthen&Aagaard är tilli— ka det andra företaget, enligt SPK:s un- dersökningsmaterial, i storleksordning vad gäller försäljning till skolor med bl. a. maskiner för offset- och hektograftryck på sitt försäljningsprogram.

De tre volymmässigt största företagen är Rank Xerox, Zeuthen&Aagaard och Facit. Deras försäljning till grundskolan och gymnasieskolan uppgår till 5,3 mkr, vilket ger en marknadsandel på omkring 76 % .

Rank Zerox' dominans på skolan har bl. a.

sin grund i en omfattande försäljningsor- ganisation, som i sin tur är en följd av dominansen på den övriga marknaden. De flesta av företagen kan inte på samma sätt nå ut över hela landet utan inriktar i för- sta hand sin försäljning på de större kom- munerna.

Den svenska marknaden är till största delen beroende av import av kopieringsma- skiner. Främst är det amerikanska produk- ter men även tyska har stor försäljning. Företag som Rank Xerox, 3M, Gestetner ingår i större internationella koncerner med tekniskt kunnande, tradition och stor pro— duktion som ger dem marknadsfördelar i jämförelse med agenturföretag.

Skolornas inköp sker oftast genom kom- munala centrala inköpsorgan, åtminstone i de större kommunerna. Förutom rabatt som ges till statliga och kommunala insti- tutioner lämnas även kvantitetsrabatter. Ra- batterna är i jämförelse med flera andra produkter låga för skolor, t.ex. i jämfö- relse med lämnade rabatter på kontorsma- skiner.

l.14.5 Hem- och hushållsmaskiner

Gruppen hem- och hushållsmaskiner be— står av samma hjälpmedel som används till ett vanligt hushåll. Kyl— och frysskåp, olika maskiner för tvätt, symaskiner ingår alltså i denna kategori. Maskinerna används del- vis i undervisningen, t.ex. i slöjd och i hushållsämnen. Största maskinförsäljningen för undervisningsändamål torde vara syma- skiner.

Av företagen i enkätmaterialet var det endast ett företag, Philips, som hade för- säljning av hem- och hushållsmaskiner. Där- för har kompletterande uppgifter även in- hämtats från Husqvarna Vapenfabrik AB och AB ASEA-Skandia. Dessa tre företag torde ha en stor del av försäljningen till skolor. Deras direkta försäljning uppgick under 1969 till 0,5 mkr, som till 90 % sål- des till grundskolan och gymnasieskolan. I samma storleksordning som nyssnämnda fö- retag återfinns även Elektrolux Svenska För- säljnings AB som leverantör till skolan.

Vid nybyggnation av en skola sker in- köp av ovanstående kategori av maskiner genom anbud, medan ersättning av försli- tet materiel torde inköpas hos detaljister. Även detaljisterna säljer i stort sett de ovan nämnda företagens produkter. Lands- orten är i större utsträckning än de större kommunerna hänvisade till detaljistledet. Med hänsyn till ovanstående samt med be- aktande av att SÖ:s producentförteckning upptar endast 8 företag torde inte markna- den uppgå till några större belopp. Rimligt- vis torde försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan utgöra 1—2 mkr. Philips, Husqvarna och ASEA-Skandia hade 1969 ca 30 % av marknaden om denna beräkna- des till 1,5 mkr. Om marknadsandelen för maskinmärken skulle beräknas bör de tre företagens andel bli större emedan deras maskiner levereras till skolan även på an— nat sätt än genom egen försäljningsorgani- sation, bl. a. till stor del via lokala detaljis- ter.

Företagens försäljning till skolor av hus- hållsmaskiner är en mycket liten del av den totala försäljningen. Företagen har i regel egen tillverkning inom landet. Priser- na följer i stort den vanliga marknaden med den skillnaden att skolan får viss rabatt.

1 .14.6 Sysselsättningsmateriel

Med sysselsättningsmateriel avses huvudsak- ligen leksaker, läggspel och terapimateriel. Sådan materiel kommer till användning främst i förskoleverksamheten men även i grundskolans första årskurser.

De två största leverantörerna, såväl vad gäller grundskola som förskola, är Skrivrit och Sica Skolornas Inköpscentral. Av de i undersökningen ingående företagen har även kommanditbolaget Interdidact och Skrivab försäljning till grundskolan av sys- selsättningsmateriel. Även Utbildningsför- laget har materiel som skulle kunna hän- föras till denna grupp, nämligen pussel m. m. för handikappade. Utbildningsförlagets för- säljning tas emellertid inte i beräkningen här utan i stället under avsnittet om spe- cialhjälpmedel för handikappade (1 .14.8).

SPK beräknar grundskolans totala inköp 1969 till ca 1,7 mkr. Därav hade de ovan angivna företagen en försäljning på 1,3 mkr, dvs. ca 76 av grundskolans beräknade inköp 1969.

Sica, Skrivrit, Skoltjänst i Sävsjö och Skriv- ab uppger en försäljning om ca 7,9 mkr till förskolor. Den totala kostnaden för lek- materiel i daghem, fritidshem och leksko— lor har av en arbetsgrupp inom socialde- partementet beräknats till 12,8 mkr.1 I det- ta belopp kan dock ingå viss förbruknings- materiel och annan materiel än den som marknadsförs av de fyra nämnda företa- gen. Definieras marknaden med utgångs- punkt i den typ av produkter de marknads- för bör de fyra företagens marknadsandel uppgå till betydligt mer än 62 %, vilket utgör deras marknadsandel om marknaden beräknas till 12,8 mkr. Sica och Skrivrit är utan jämförelse förskolornas största le- verantörer av sysselsättningsmateriel. Det kan nämnas att båda dessa företag jäm- väl är landets största leverantörer av in- redningsartiklar till förskolor.

1 .14.7 Musikinstrument

Musikinstrument upptar en liten del av kommunernas kostnader för läromedel. Marknaden karaktäriseras främst av att inget av de stora skolföretagen har nå- gon försäljning av denna produktkategori.

De företag som f.n. säljer musikinstru- ment till skolor är i stället dels specialist- företag i musik och dels mindre skolföre- tag. I utredningsmaterialet ingår fem före- tag av vilka tre är specialistföretag samt två mindre skolföretag.

Företagen hade under 1969 en direktför- säljning till skolor som uppgick till 760 000 kr. och som nästan helt gick till grund- skolan och gymnasieskolan. Skolornas störs- sta inköp torde främst ske hos de lokala musikaffärerna varför den totala försälj- ningssumman är svår att uppskatta. Det finns anledning att förmoda att den inte överstiger 1,5 mkr på grundskolan och gym— nasieskolan.

De tre största företagen enligt under—

sökningsmaterialet är Sareco, AB Waidele och Svensk Skolmusik AB, av vilka Sareco och Waidele 1969 hade den dominerande delen av direktförsäljningen till skolor. I egenskap av grossist förser Waidele där- jämte musikaffärer med instrument. Övri- ga företag i undersökningen är Nordiska Musikförlaget och Anderssons Musik.

1.14.8 Specialhjälpmedel för handikappade

För att möjliggöra normal skolgång för de handikappade krävs speciell anpassning av läromedlen. Allt efter handikappets gravhet blir hjälpmedlen alltmer tekniskt kompli- cerade med åtföljande behov av fackfolk som kan utforma lämpliga arbetsplatser i skolan för handikappade. För att tillgodo- se detta behov finns fyra hjälpmedelscentra- ler för handikappade som skall informera, utpröva och utveckla hjälpmedel. Därut- över har institutionerna utlåning av hjälp- medel samt en viss försäljning. Rikscentra- ler finns för rörelsehindrade, synskadade, hörselskadade samt en nyinrättad central för psykiskt handikappade. Beträffande lä- romedel är en viktig uppgift för dessa cen- traler att utforma en elevplats samt förmed- la inköpen av läromedlen mellan skola och företag.

Läromedlen för de handikappade om- fattar alla produkter som behöver anpas- sas till dessa elever. Det kan vara möbler, bandspelare, böcker översatta till blind- skrift, skrivmaskiner för synskadade eller för rörelsehindrade, bladvändare etc.

Produktserierna för läromedel åt handi- kappade är korta med åtföljande höga pri- ser. Då marknaden är liten blir inte kon- kurrensen stor för de företag som mark- nadsför specialhjälpmedel för handikappa- de. Ett förhållande som särskilt gäller för produkter till de gravast handikappade.

I enkätmaterialet har endast tre företag uppgett att de marknadsför specialhjälpme- del till skolor. Den direkta försäljningen uppgick för dessa till endast några hundra

1 Lek och lekmiljö, stencil socialdepartementet l971:1, s. 104.

tusen kronor. Merparten av denna försälj— ning utgörs av läggspel o.d. som produce- ras av Utbildningsförlaget. Då produkterna till större delen består av utvecklade stan- dardmodeller finns försäljningen upptagen i de tidigare redovisade avsnitten. Som ex- empel kan nämnas att Facit har den stör— re delen av skrivmaskinförsäljningen inom detta område. Andra leverantörer av spe— cialhjälpmedel är Skrivrit, Norstedts, A&W och Tranås Skolmöbler. En antydan till stor— leken av försäljningen av dessa specialhjälp— medel kan fås då man vet att det finns ca 1 600 rörelsehindrade elever varav ca 1 000 i vanliga skolor samt ca 600 i special- skolor. En arbetsplats för handikappade i den ordinarie skolan uppges kosta i genom- snitt 1 000 kr. och i specialskola 2 000 kr. För rörelsehindrade uppgår försäljningen en- ligt uppgift till omkring 1—2 mkr per år. Till detta skall adderas hjälpmedel åt synskada- de, hörselskadade samt åt de psykiskt han- dikappade. Den totala försäljningen till grundskolan och gymnasieskolan är myc- ket svår att beräkna då en del av dessa ar- tiklar redan är medtagna i undersökningen. För att beräkningen av den totala markna- den skall omfatta även specialhjälpmedel har en tilläggspost på 1 mkr hänförts som specialhjälpmedel för handikappade.

1.14.9 Vårdmateriel

Till gruppen Vårdmateriel räknas bl.a. ki- rurgiska instrument, injektionssprutor, bå- rar m. m.

Företagen som tillgodoser skolans be- hov av dessa produkter är specialistföretag som har sin största försäljning inom sjuk- vården. Skolorna är ingen större marknad för företagen. I utredningsmaterialet ingick endast ett företag. AB KIFA, som hade för- säljning av Vårdmateriel till skolorna. Upp- gifter om försäljningen m.m. har därjämte inhämtats från Selefa (Sveriges Läkarför- bunds försäljnings AB) och AB Stille-Wer- ner. Selefa uppges vara skolmarknadens största företag men skillnaderna i försälj- ningen är inte stora mellan de nämnda företagen.

Ovannämnda tre företags direkta försälj- ning uppgick till omkring 0,3 mkr 1969. Summa motsvarar enligt företagen omkring 50—70 % av marknaden som torde uppgå till 0,4—0,6 mkr för grundskolan och gym— nasieskolan.

Inköpen av vårdmaterielen sker oftast centralt genom kommunerna, varvid före- tagen utöver en generell rabatt även ger kvantitetsrabatt.

1.15 Sammanfattning

Begreppet läromedel omfattar praktiskt ta- get alla produkter som erfordras för un— dervisningens genomförande. SPK:s under- sökning har avsett att ge en redogörelse för strukturen och konkurrensförhållandena på läromedelsmarknaden. Inriktningen har främst varit att beskriva grundskolans och gymnasieskolans leverantörer medan övri- ga skolformers leverantörer endast har be- rörts i mindre utsträckning. Det sifferma- terial som presenterats i undersökningen bygger huvudsakligen på uppgifter från ca 110 leverantörer. Dessa företag svarade ge- nom direktförsäljning eller genom försälj- ning genom återförsäljare för något över tre fjärdedelar av grundskolans och gymnasie- skolans försörjning av läromedel 1969.

Bland de faktorer som påverkar efter- frågan av läromedel bör särskilt uppmärk- sammas genomförandet av en nioårig grund- skola, ökningen av antalet utbildningslin- jer samt antalet elever inom det allmänna utbildningsväsendet under 1960-talet. Allt detta har medfört ett ökat behov av läro- medel, varför läromedelsmarknaden under 1960-talet har varit en expansiv marknad. Samtidigt har ett flertal nya läromedel till- kommit vilka kommit att marknadsföras antingen av specialister för resp. läromedel eller av företag som tidigare har ett brett sortiment av skilda slag av produkter för skolan.

Grundskolans och gymnasieskolans totala inköp beräknas 1969 ha uppgått till ca 550 mkr. Beräkningen, som främst gjorts med ledning av de av företagen lämnade uppgifterna, visar god överensstämmelse

med en inom kommunförbundet genomförd undersökning, som bygger på uppgifter från kommunerna och deras kostnader för lä- romedel. Vad gäller marknadens storlek för de skilda slagen av läromedel tyder över- ensstämmelsen mellan SPK:s och kommun— förbundets beräkningar av skolornas totala inköp att de i undersökningen redovisade uppgifterna i stort sett bör överensstämma med grundskolans och gymnasieskolans in- köp 1969.

De 5 största företagsgruppernas (företa- gens) försäljning till grundskolan och gym- nasieskolan uppgick 1969 till ca 290 mkr, vilket utgör drygt hälften av den totala marknaden. De 5 största leverantörerna ut- gjorde företag som ingår i Esselte- och Bon- nierkoncemerna, statliga och kooperativa företag, Almqvist &Wiksell, Skol-Sund- ström och Natur och Kultur. De 10 största företagsgruppernas eller företagens försälj- ning uppgick till ca 336 mkr, vilket ger en marknadsandel av 62 %. Koncentrationens ökning avtar alltså relativt snabbt.

AV-apparaturmarknaden har främst kän- netecknats av en snabb försäljningsexpan- sion från början av 1960-talet. Den växan- de marknaden har attraherat ett stort antal företag. Producenterna är till största delen utländska företag med dotterbolag i Sveri- ge såsom Philips, Bell&Howell, Tandberg Radio etc. Bland de svenska producenterna återfinns främst Luxor och Lumalampan, men även Almqvist&Wiksell och Skriv- rit har viss egen produktion.

Det stora utbudet av i stort sett jämför- bara produkter har medfört att konkurren- sen starkt inriktats på priset. För undvikan- de av priskonkurrens förekommer en viss produktdifferentiering där så är möjligt. Trots det stora antalet företag och lätthe— ten att inträda på marknaden är försälj- ningen relativt koncentrerad till de större företagen. En tendens är att mer tekniskt komplicerade produkter med större krav på serviceåtaganden ökar de större företagens betydelse. Den lägsta koncentrationen har försäljningen av kameror, ljudrapparater och tv-mottagare. På dessa marknader finns det största antalet detaljister och småföre-

Försäljningen av AV-materiel har i lik— het med försäljningen av AV-apparater ökat under senare år. Ett stort antal företag finns på marknaden. Flera av företagen har för- ändrat sitt sortiment under senare år. Mark- naden har ännu inte stabiliserats varför fortsatta strukturförändringar kan väntas.

Försäljningskoncentrationen är f.n. låg. De 5 största företagen - Norstedts, Skriv- rit, GLA, vilka samtliga ingår i Esselte- koncernen, samt Pogo och A&W har tillsammans endast något över 1/3 av mark— naden och inget företag kan sägas vara dominerande. Kartmarknaden har dock en viss koncentration genom Norstedts och GLA. Företagskoncentrationen kan förvän- tas bli högre under 1970-talet. En viktig fak- tor för denna utveckling är att AV-materiel mer och mer inköps i hela system, vilket kräver större resurser av de producerande företagen. Priskonkurrensen är inte lika ut- präglad som på AV-apparatur, detta be- roende på svårigheten för köparna att gö- ra direkta jämförelser mellan produkterna. Presumtiv produktkonkurrens finns dock för flertalet slag av AV-materiel.

Skolboksmarknaden kännetecknas av att flera stora, såväl privata som statliga, före- tag finns på marknaden. De fyra största företagen hade 1969 ca 77 % av den to- tala skolboksmarknaden om 200 mkr. För- säljningen genom bokhandeln utgjorde 1969 omkring 140 mkr (69 %) medan direktför- säljningen utgjorde 62 mkr (31 %). Den pedagogiska kvaliteten och snabbhet i pro- duktionen vid behov av nya läroböcker är viktiga konkurrensmedel. Däremot är inte priset ett utpräglat konkurrensmedel på skol- boksmarknaden. Anledningen därtill tor- de vara att det är svårt bedöma två läro- böckers kvalitet i förhållande till prisskill- naden. Detta innebär dock inte att prissätt- ning kan ske utan beaktande av konkurren- sen emedan konkurrerande produkter i re- gel finns på marknaden.

F örbrukningsmateriel omfattar en mängd skilda produktslag. Beträffande rit- och skrivmateriel av papper var Skrivrit 1969 den dominerande leverantören med Skrivab

som den näst största efter försäljningen till skolor. På pappersmaterielen har under se- nare år rått betydande priskonkurrens mel- lan de båda företagen. Vad gäller konkur- rensbilden på sikt bör uppmärksammas att både Skrivrit och Skrivab har egen tillverk- ning av skriv- och räknehäften och till- sammans har de en stor del av marknaden. Skrivrit och Skrivab hade 1969 även en stor marknadsandel av kortvarorna (pen- nor, radergummin m.m.). Här är kontors- varugrossisterna konkurrenter till lärome- delsföretagen.

Demonstrations-, försöks- och övningsma- teriel omfattar flera tusen olika produk- ter. Materielen kommer till användning bl. a. i ämnena fysik, kemi och biologi. En stor del av produkterna är inte speciellt till- verkade för skolan, t.ex. allmän labora- torieutrustning (kolvar, hållare m.m.) och kemikalier. Där har de i Prippkoncernen ingående företagen Grave och Kebo bety- dande marknadsandelar. Vissa speciella skolprodukter finns dock, bl.a. på det el- tekniska området där Philips, ASEA Edu- cation och Ingenjörsfirman Terco är bety- dande leverantörer. Detsamma gäller Nor— stedts för fysikutrustning av mindre kompli- cerad natur. Därjämte dominerar Norstedts starkt vad gäller utrustning för biologi.

Konkurrensen på inredningsmarknaden har skärpts betydligt under senare år. Vä- sentligt bidragande faktorer härtill har va- rit genomförd produktstandardisering och importkonkurrens från Finland. Föränd- ringar bland leverantörerna har främst skett i den riktningen att snickeriföretag under senare år ökat sina marknadsandelar. Pri- serna på inredningsartiklar uppges samti- digt ha sjunkit.

Under beteckningen övriga läromedel har behandlats bl.a. maskiner av skilda slag samt redskap och vertyg. Storföretagen i landet för resp. produkter har även stora marknadsandelar av skolornas inköp. Des- sa sker ofta till lägre priser än de priser övriga köparkategorier får betala. Detta har sin bakgrund i tillverkarnas policy på lång sikt — de anser det värdefullt att eleven får kännedom om och förmåga att handha pro-

dukten redan i skolan. Vidare medför för— säljningen till skolor viss omsättningsök- ning.

För en del av de produkter som används i skolan gäller att skolan är den främsta avnämarkategorin, t. ex. av skolböcker, en betydande del av inredningsartiklarna och AV-materiel (kartor, film m.m.), medan skolan för andra produkter endast är en köparekategori bland flera andra. Det sist- nämnda gäller bl.a. stor del av AV-appa- raturen och en del av utrustningen för fy- sik och kemi (t.ex. mätapparatur) och ma- skiner av skilda slag.

Vid försäljning till skolan finns tre al- ternativa distributionsvägar, nämligen di- rektförsäljning, försäljning genom stora el- ler medelstora företag som specialiserat sin marknadsföring på skolor eller försäljning genom detaljistföretag. För flertalet läro- medelskategorier har ovan getts en redogö- relse för distributionskanalerna.

Försäljningen för de 77 företag från vil- ka uppgifter hämtats in visar att direktför- säljningen till skolor för företag med mel- lan 1—5 mkr i omsättning år 1967 utgjor- de 74, 76, resp. 76 % under åren 1967— 1969. Motsvarande tal för företag med för- säljning över 5 mkr år 1967 var 64, 65 och 64 %. Procentsiffrorna är baserade på för- säljning till samtliga skolor och det totala enkätmaterialet omfattar en försäljning 1969 om 500 mkr. Emedan de 77 företa- gen enligt SPK:s beräkningar svarade för ca 70 % av grundskolans och gymnasie- skolans leveranser 1969 kan med ledning av ovanstående procentsiffror antas att ge- nerellt sett några markanta förändringar in- te inträffat under åren 1967—1969 vad gäl- ler de lokala leverantörernas betydelse som återförsäljare för de större läromedelsföre- tagen. Här bör uppmärksammas att skol— böckerna utgör ca 80 % av den av företa- gen uppgivna försäljningen genom återför- säljare.

Fördelen med att anlita en detaljist tor- de ofta bestå i snabbhet i leverans och ser- vice. Vad gäller priset finns exempel på tillverkare som söker främja detaljisternas försäljning genom att lämna särskilda ra-

batter vid försäljning till skolor. Den ut- veckling mot centralisering av inköpen som skett i särskilt de större kommunerna, med åtföljande större inköpskvantiteter och re- surser för planering av inköpen, torde dock totalt sett ha medfört minskad betydelse för de lokala affärerna som skolans leve- rantörer. Emellertid är inte denna utveck- ling entydig. Det finns exempel på, bl.a. beträffande AV-apparatur, att de större lo- kala detaljistföretagen framgångsrikt kon- kurrerat med de större läromedelsleveran- törerna. Under 1960-talet torde skolboks- försäljningen direkt till kommunala inköps- organ ha ökat snabbare än försäljningen ge- nom bokhandeln.

Importen av läromedel är särskilt stor i fråga om sådana produkter där skolan en- dast utgör en köparekategori bland flera andra. Som exempel kan nämnas AV-ap- paratur, kopieringsmaskiner samt vissa mät- instrument och mikroskop. Den stora im- porten beror på att den inhemska tillverk- ningen är liten eller helt saknas. Det finns emellertid även undantag från detta. Fa- cits och Addos starka ställning på den svens- ka marknaden för skriv- och räknemaski- ner återspeglas i skolornas inköp av dessa produkter.

Import förekommer även av produkter som används så gott som uteslutande i sko- lan. Som exempel kan nämnas bildband och film. Även en del inredningsartiklar impor- teras. I 23 undersökta företag med försälj- ning av inredningsartiklar utgjorde import- andelen 1969 7 %. Därefter har denna im- port ökat, särskilt från Finland, och över- stiger idag säkerligen 10 %.

Export av läromedel förekommer på så sätt att t. ex. Facits skrivmaskiner även kan köpas av skolor i utlandet. En export av produkter som tagits fram speciellt för skol- bruk förekommer däremot endast på ett begränsat antal produktområden. Här åter- finns bl.a. Norstedts export av utrustning för fysik, ASEA-Educations export av ut- rustning för eltekniska ämnen samt Skriv- rits export av projektorer.

Vad gäller försöks- och demonstrations- materiel har flera svenska tillverkare upp-

gett att de utländska marknaderna torde komma att ägnas ökad uppmärksamhet. Ett uttryck för ett ökat intresse för utländska marknader är bildandet av Svedec år 1970. Svedec är ett samarbetsorgan för export— frågor i vilket ASEA-Education, Norstedts, ASEA och AB Electro-Invest ingår som medlemmar.

Export av undervisningslitteratur sker ge- nom att författarrätter säljs, främst till de övriga nordiska länderna. Det kan även nämnas att Esselte- och Bonnierkoncerner- na har 1970, tillsammans med danska och norska företag, bildat Nord-Video en sammanslutning för nordiskt samarbete in- om kassett-tv-området.

En stringent uppdelning av läromedels- leverantörerna i företagstyper är inte möj- lig att genomföra emedan marknaden ur produktsynpunkt inte består av en bransch utan ett flertal olika branscher. Ett fram- trädande konkurrensförhållande föreligger dock mellan företag som marknadsför ett brett sortiment av läromedel, t.ex. Skriv- rit, Norstedts, A&W och Skolförlaget Gäv- le, och företag som specialiserat sig på ett mera begränsat sortiment av läromedel, t.ex. Isku Möbler, Lindahl & Nermark, Grave, Kebo och Skrivab.

Genomsnittligt sett har de specialiserade företagen under åren 1967—1969 i procent räknat ökat sin försäljning till grundsko- lan och gymnasieskolan mer än företagen med ett brett sortiment av läromedel. Den framtida utvecklingen för dessa båda le- verantörskategorier påverkas av ett flertal faktorer. En utveckling där olika slag av läromedel är integrerade och erbjuds skolor- na i form av studiepaket eller systemlösning- ar skapar i och för sig ett ökat behov av samordning i produktion och distribution av läromedel. Denna synpunkt har dock olika tyngd för olika läromedel. Å andra sidan minskar en ökad standardisering sko- lans benägenhet att vid systemlösningar gö- ra sina inköp från ett och samma företag. Av stor betydelse i konkurrensen mellan de specialiserade företagen och företag med ett brett sortiment av läromedel är till vil- ka kostnader sistnämnda företag kan full-

SOU 1971: 91

För att få en uppfattning om omsätt- ningsutvecklingen efter företagsstorlek görs i tabell 16 en gruppering av de i under- sökningen ingående företagen. Fördelning- en är gjord med utgångspunkt i försäljning- en till skolor 1967.

Gruppen med försäljning 1—5 mkr om- fattar flertalet företag med försäljning av sådan storleksordning 1967. Företag med försäljning över 5 mkr omfattar samtliga företag med undantag av Gleerup. Till grup- pen 0—1 mkr kan hänsyn inte tas i detta sammanhang emedan antalet företag där utgör ett ringa antal i förhållande till det totala antalet företag.

Företagen med minst 5 mkr i försälj- ning till skolan 1967 visar en mindre pro- centuell ökning mellan åren 1967 och 1969 jämfört med de företag vars försäljning till skolan utgjorde 1—5 mkr 1967. En total- undersökning ändrar förmodligen inte på detta förhållande då flertalet företag i grup- pen 1—5 mkr och samtliga företag utom ett med över 5 mkr i försäljning 1967 finns medtagna i undersökningen.

Sammanlagda visar grupperna 1—5 mkr och över 5 mkr en ökning i försäljningen från 1967 till 1968 med 13 %. Motsvaran- de ökning från 1968 till 1969 utgör 16 %. Ehuru dessa ökningar är beräknade på för- säljningen till samtliga skolor bör de an- givna uppgifterna i stort sett ange tenden- sen för försäljningen till enbart grundsko- lan och gymnasieskolan. Uppgifterna bör även ange samma skolors ungefärliga kost-

nadsutveckling för inköp av läromedel un- der åren 1967—1969.

Tabell 16. I undersökningen ingående företags direktförsäljning och försäljning genom åter- försäljare 1967—1969 till samtliga skolformer (mkr)

Företagens Antal Försäljning1 Ökning Ökning i % försäljning till före- skolor 1967 tag 1967 % 1968 % 1969 % 67—68 68—69 67—68 68—69 —1 40 17 5 35 8 48 10 18 13 106 37 1—5 28 98 27 120 28 148 30 22 28 22 23 5— 9 243 68 267 64 299 60 24 32 10 12 Totalt 77 358 100 422 100 495 100 64 73 18 17

* Försäljningen genom återförsäljare har här inte omräknats till skolornas inköpspriser. Ej heller har hänsyn tagits till att återförsäljningen i några få fall sker till företag som ingåri undersökningen

Prisövervakning av läroböcker1

I direktiven till läromedelsutredningen fram- hålls att samhället måste bevaka att priserna på pedagogiska hjälpmedel är rimliga. Det- ta får ökad betydelse ju mer samhället en- gagerar sig i kostnaderna för dessa hjälp— medel. Vidare nämns i direktiven att kost- naderna för skolböcker liksom övriga peda- gogiska hjälpmedel stigit relativt kraftigt un- der senare år. Även om dessa kostnader i relation till skolväsendets kostnader i övrigt inte är stora är det angeläget att kostnads- utvecklingen ingående undersöks.

Försäljning av skolböcker fram till den 1 april 19702

Huvuddelen av skolböckerna beställs och di- stribueras av bokhandeln. Den övervägande delen går genom den s.k. A-bokhandeln (fullsorterad bokhandel).

Förlagen indelar böcker i tre kategorier, A, B och C. B-böcker är skolböcker för högstadiet och gymnasiet men även uni- versitetslitteratur och C-böcker är skol- böcker för lågstadiet och mellanstadiet. Språk-, kart- och sångböcker tillhör alla ka- tegori B. A-böcker är alla övriga böcker.

Bokhandeln (A—kommissionärerna) erhål- ler 25 % rabatt på bruttopriset på B- böcker och 16 2/3 % på C-böcker. Rabat- ten för A-böcker får inte överstiga 40 %. Statliga och kommunala skolor får vid inköp av B-böcker högst 20 % rabatt på bruttopriset och C-böcker högst 112/s %,

när böcker är avsedda att för undervisnings- ändamål utdelas som lån eller gåva till eleverna. Vid inköp av mindre än 25 böcker på en gång reduceras rabatten. Kommuner med årliga inköp av skolböcker överstigande en miljon kr. åtnjuter särskilda rabattvillkor vid beställning direkt från förlag. »Miljon- köpare» är f.n. Stockholm, Göteborg och Malmö och eventuellt ytterligare någon kommun.

Svenska bokförläggareföreningens statis- tik över bokförlagens nettoförsäljning till A-bokhandeln, Bokcentralen (distributions- organ för B-bokhandeln) och Svenska Press- byrån 1958—1968 visade en en tredubbling av den totala bokomsättningen under pe- rioden, se tabell 1. Skolböckerna (B- och C- böcker) fyrdubblade sin omsättning medan omsättningen av andra böcker fördubblades. Under 10 år ökade sålunda skolböckerna sin andel av den totala bokomsättningen från 34 % 1958 till 49 % 1968. 1964—1968 öka— des andelen från drygt 40% till knappt 50 %. Det är då att märka att den totala försäljningen av böcker ständigt ökade un-

1 I denna bilaga redovisas SPK:s undersökning av statens läroboksnämnds prisgranskning av läroböcker. Framställningen bygger på ett refe- rat i tidskriften Pris- och kartellfrågor 1970: 5 av rapporten Prisövervakning av läroböcker, stencil, mars 1970. Undersökningen har utförts av numera avdelningsdirektören Folke Sjöström. De uppgifter som redovisas i det följande gällde när rapporten skrevs. Slopandet av brutto- priserna för böcker den 1 april 1970 har inneburit nya villkor för både bokhandel och skola.

Tabell ]. Bokförlagens nettoförsäljning till A-bokhandeln, Bokcentralen och Pressbyrån (milj. kr.)

Skol- Andra År böcker böcker Totalt 1958 28 56 84 1959 30 59 89 1960 33 68 101 1961 37 68 105 1962 43 75 118 1963 53 83 136 1964 60 86 146 1965 64 98 162 1966 78 101 179 1967 96 109 205 1968 1 10 1 16 226

der hela perioden. Bokcentralens andel av skolböckerna 1968 uppgick till 5 % me- dan Pressbyråns andel låg under 1%.

I huvudsak torde tre faktorer ha förorsa- kat den kraftiga omsättningsökningen. Dels har antalet sålda läroböcker ökat till följd av utbildningens expansion, dels har böcker- nas kvalitet pedagogiskt och utförandemäs- sigt förbättrats, dels har bokpriserna ökat till följd av kostnadsstegringen inom bran— schen.

Antalet boktitlar på läroboksnämndens förteckning är stort, och i vissa ämnen är även antalet parallellböcker eller sinsemellan substituerbara böcker stort. De tre mest sål- da böckerna inom varje ämne och årskurs dominerar emellertid kraftigt och för övriga boktitlar är marknadsandelen liten. I genom- snitt för ämne och skolform är marknads— andelen för de tre mest sålda skolbokstit- larna sällan under 75%. Oftast ligger den på minst 80—90 %.

De två största skolboksförlagen hade över 70 % av marknaden räknat i antal sål- da exemplar av läroböcker upptagna på läroboksnämndens förteckning 1968. Mark- nads— och konkurrensförhållandena skulle närmast kunna betecknas som oligopolistis- ka. Det största förlaget hade förutom det största antalet sålda läroböcker även det största antalet titlar men inte den största genomsnittsförsäljningen per titel — den föll på andra och tredje förlagen. Det bör påpe- kas att det kan föreligga skillnader mellan de

Genom- Antal Antal snittl. sålda bok- försälj.

Förlag ex. % titlar per titel I 3 536 700 49,1 381 9 300 11 1 542 000 21,4 74 20 300 111 600 200 8,3 30 20 000 IV 529 000 7,4 87 6 100 V 343 300 4,8 72 4 500 Övriga 652 800 9,0 94 6 900 Summa 7 204 600 100,0 738 9 800

Anm. Endast sådana slags läroböcker som läro- boksnämnden granskar ingår.

olika förlagen i de genomsnittliga bokpri— serna för sålda exemplar varför tabellerna 2 och 3 inte ger någon upplysning om omsätt- ningen för förlagen.

Av läroboksförsäljningen till grundskolan och gymnasiet dominerar grundskolan kraf- tigt, som tabell 3 visar. Antalet elever är ju väsentligt större i grundskolan än i gymna- siet.

Studerar man vissa av de största ämnena — svenska, matematik, engelska, fysik och samhällskunskap finner man att det för- lag som har den största genomsnittsförsälj- ningen per titel totalt sett även har störst genomsnittsförsäljning i fyra av dessa fem ämnen. Detta förlag är inte identiskt med

Tabell 3. Läroboksförsäljningen till grund- skola och gymnasium 1968

Antal

Skolform Förlag sålda ex. % Grundskola I 2 919 900 47,9 (84,5 %) II 1 475 000 24,2 III 599 400 9,8 IV 367 600 6,1 _V 281 800 4,6 Övriga 447 500 7,4 Summa 6 091 200 100,0 Gymnasium I 616 800 55,4 (15,5 %) IV 162 000 14,6 VII 122 400 11,0 11 67 000 6,0 _v 61 500 5,5 Övriga 83 700 7,5 Summa 1 113 400 100 0

förlaget med det största antalet sålda böc- ker. En större genomsnittsförsäljning per ti- tel under ett år kan ha resulterat i bättre lönsamhet för detta förlag. Antalet sålda ex- emplar för en viss bok över en längre tids- period än ett år påverkar själfallet även det ekonomiska resultatet.

En skönlitterär bok kan många gånger sägas bilda ett naturligt monopol. En lärobok är däremot till viss del substituerbar genom andra läroböcker eller genom annat lärome— del. Vissa läroböcker är dock uppbyggda på en serie av läroböcker för olika årskurser vilket kan bidra till en benägenhet för en viss skola att begränsa bokbyten.

Normer för prissättning och prisgranskning

Statens läroboksnämnd skall vid sin gransk- ning av läroböcker även tillse att böckernas pris är skäligt. Därvid skall utlåtande in- hämtas från en i tryckeri- och förlagsären— den sakkunnig.

1951 överenskom Svenska bokförläggare- föreningen och Svenska bokhandlareför- eningen om reducering av vissa bokhandels- rabatter. Till följd av de förändringar i kal- kyleringen som blev en konsekvens av över— enskommelsen om sänkt bokhandelsrabatt och för att underlätta läroboksnämndens be- dömning av prissättningen av läroböcker, träffade denna och bokförläggareföreningen 1952 en överenskommelse om en metod för prisgranskningen.

Överenskommelsen innebar bl. a.: »Un- der förutsättning att författarhonorar utgår med 16 2/3 procent och bokhandels— rabatt med 16 2/ 3 procent av bruttopriset kommer läroboksnämnden vid sin bedöm- ning av priset på en häftad bok att räkna med att framställningskostnadema (inkl. häftningskostnaderna) ingår med lägst 36 2/ 3 procent av bruttopriset. — — — Om framställningskostnader eller honorar ingår med lägre procenttal än enligt ovan angivna beräkningsgrunder, bör förlagen lämna mo- tivering härför.»

Vid ansökan om godkännande av lärobok skall förlagen lämna utförliga uppgifter om upplagans storlek, framställningskostnader

180

och honorar. Vidare erfodras vid ansö- kan om prishöjning av tidigare godkänd lä- robok förutom ny kalkyl även föregående kalkyl samt uppgift om boken nysatts eller tryckts från stående sats.

Ur läroboksnämndens utlåtande över skol- överstyrelsens förslag angående översyn av läroplan för grundskolan (februari 1968) kan citeras:

Kostnadsutvecklingen och priskontrollen

Den pedagogiska utvecklingen har gått i så- dan riktning att det av många anses önskvärt, att valmöjligheter beträffande läroböcker står skolan och lärarna till buds. Genomförandet av de intentioner och den målsättning som kommit till uttryck i läroplan för grundskolan och i överstyrelsens förslag till översyn av samma läroplan har ytterligare understrukit be- hovet av ett differentierat läroboksbestånd. Kri- tik har emellertid inte minst i riksdagsmo- tioner riktats mot den rikhaltiga läroboks- floran. En nedskärning av antalet titlar skulle bl.a. medföra den fördelen, att den enskilda bokens upplaga skulle bli större, varigenom dess pris skulle kunna bli lägre.

Kostnaderna för läroböcker liksom övriga pedagogiska hjälpmedel har som påtalats i flera sammanhang stigit relativt kraftigt under sena- re år. De representerar numera så betydande belopp att det framstår som angeläget att kost- nadsutvecklingen närmare undersöks. Först där- igenom kan man få en bakgrund för att bedö- ma vilka åtgärder samhället bör vidta för att nedbringa kostnaderna.

Enligt 4 5 mom. 1 h) granskningskungörel- sen har nämnden att pröva om 'lärobokens pris är skäligt'. För närvarande är förlagen skyldiga att inge priskalkyler endast vid an- sökan om uppförande på läroboksförteckning— en av nya böcker och vid framställning om prisändring. Vid oförändrad tilltryckning av en upplaga bibehålls vanligen det tidigare fast- ställda priset, även om såsom oftast är fallet den första tryckningen har belastats med sto- ra fasta kostnader. Nämnden har tidigare i oli- ka sammanhang ifrågasatt om inte prisfrågan borde underställas nämnden för varje särskild tryckning. Vid de överläggningar som den 22 mars 1962 hölls mellan representanter för Svenska Bokförläggareföreningen och läroboks- nämnden ställde sig föreningen avvisande mot det av nämnden framförda önskemålet om att priskalkyler skulle ingivas till nämnden såväl för ny upplaga som för ny tryckning, oberoen- de av om priset ändrats eller ej.

Enligt nämndens mening bör prisutveckling- en på läroböcker i fortsättningen ej blott beva-

kas utan även närmare allsidigt utredas. Nämn- dens nuvarande priskontroll, där grunderna för kalkyleringen är reglerade genom särskild över- enskommelse mellan Svenska Bokförläggare- föreningen och läroboksnämnden, är till sin natur en skälighetsgranskning och en inregist- rering. Det är därför med tillfredsställelse nämnden konstaterat att kostnadsfrågan i dess helhet enligt direktiven den 27.1.1966 kommer att utredas av läromedelsutredningen.

Prisformeln

Utgår man från överenskommelsen mellan läroboksnämnden och bokförläggareföre- ningen om grunderna för prisgranskningen kan man uppställa vissa formler för pris— sättningen av granskade läroböcker. Dessa formler ligger till grund för den s. k. pris- mallen.

Prismallens generella formel var före den 1 april 1970 en häftad lärobok:

_362/3 30x+162/3x162/3x _ 100 100 100 100 eller P P =PK AK —1 —2 x + +100x+100x x = bokens bruttopris

PK =produktionskostnad per exemplar vid given upplaga AK=förlagsomkostnader (10%) + distri- butionskostnader (10%) + vinst och risk (10 %) (= 30 % av bokens brut- topris) P1 =författarroyalty i procent av bokens bruttopris (10—16 2/3% av bruttopri- set)

P2 = bokhandelsrabatt i procent av bokens bruttopris (B-bok 25% och C-bok 16 2/3% av bruttopriset)

För en B-bok (årskurs 7 och däröver) med 25 % bokhandelsrabatt och 16 % % för- fattarhonorar blir prisekvationen enligt for- meln:

30 16 2/3 25

x=PK+-—x+ x

100 100 x % 281/3 PK- 100 x

eller x = 3,53 PK

Motsvarande prisekvationen för en C-bok (årskurs 6 och därunder) med 16 2/3 % bokhandelsrabatt och 10 % författarroyalty blir:

30 10 162/3 x—PK+mx+mx Too—x 431/3 PK- 100x eller x=2,31 PK

Båda dessa exempel är extremfall. Brut— topriset blir med denna beräkningsmetod lägst 2,31 och högst 3,53 gånger produk- tionskostnaden.

Prisformelns effekter

Förlagen lämnar vid ansökan till läroboks- nämnden om godkännande av en lärobok uppgift om lärobokens produktionskost— nader, författarhonorar, bokhandelsrabatt (framgår av det stadium boken är avsedd för) och upplagans storlek. Med upplagans storlek avses en första upplaga av relativt begränsad storlek.

En högre produktionskostnad för en läro- bok ökar ersättningen åt förlag, författare och bokhandel genom att ersättningen till de senare utgår i procent av bruttopriset.

Detta åskådliggörs lättast genom ett ex- empel. En lärobok (B-bok och 16 2/3 % författarroyalty) med en produktionskost- nad på 3 kr. erhåller enligt prismallen maximalt ett bruttopris på 10: 60 (brutto- priset : 3,53 PK). Författaren erhåller 1: 77 och bokhandeln 2: 65.

Ökar man sedan denna boks produktions— kostnad till det dubbla eller 6 kr. blir brutto- priset maximalt 21: 20 medan författaren får 3: 53 och bokhandeln 5:30.

Att vid prisgranskningen särskilja produk— tionstekniska kostnadskomponenter, som syftar till pedagogisk utveckling, från and- ra är synnerligen svårt. Tillämpningen av prisformeln måste därför i normalfallet byg-

ga på ett generellt godtagande av de av för— lagen uppgivna produktionskostnaderna för en viss lärobok under förutsättning att de är tryckeritekniskt och utförandemässigt moti- verade.

Priset på en lärobok beräknas enligt pris- mallen efter en given upplagestorlek. Vid varierande upplagor förändras bokens pro- duktionskostnad men även förlagets köstna- der för distribution och administration (inkl. vinst). Prismallen beaktar inte detta förhål- lande.

Prismallens andra kostnadskomponenter såsom författarhonorar och bokhandelsra- batt är däremot att betrakta som fasta styc- kekostnader.

Prismallen tar vidare icke hänsyn till för- lagets alla fasta kostnader utan beaktar en- dast dem som ingår i produktionskostnaden. Man får därigenom intryck av att dessa är lägre än vad de i själva verket är. Ju lägre de fasta kostnaderna är desto snabbare pla- nas kostnadskurvan ut vid relativt liten upp- laga. Att framställa upplagor över viss gräns kan då bli mindre intressant för förlagen.

Vid relativt små upplagor ger prismallen ett högre pris, då produktionskostnaden per exemplar är större än vid en stor upplaga.

Om skolbokspriset fastställs efter prismal- len på förlagets uppgift om lärobokens pla— nerade första upplaga blir det förmånligt för förlaget vid en ökning av upplagan.

Det bör påpekas att förlagen av konkur- rensskäl i allmänhet torde vara benägna att acceptera ett något lägre pris på en skolbok än det högsta som prismallen tillåter. Om priset sätts lägre än prismallen tillåter kan detta även bero på att förlaget i verklighe- ten kalkylerar med större upplaga än upp- given.

Vid nytryckning eller ny upplaga tillkom- mer ytterligare fasta kostnader till de ur- sprungliga fasta. Vidare kan även de rörli- ga kostnaderna ha ökats.

U ppläggningen av SPK:s undersökning

Mot bakgrund av ovanstående diskussion om prisformelns effekter beslöt SPK i sam- råd med läromedelsutredningen att under-

söka antalet sålda exemplar för vissa läro- böcker under en längre tidsperiod än ett år och för mer än en upplaga eller tryckning. För detta ändamål har SPK haft tillgång till de priskalkyler som skolboksförlagen bifo- gar sina ansökningar till läroboksnämnden.

Man fann det lämpligt att undersökning- en omfattade ett urval av nya högstadie- och gymnasieböcker (B-böcker enligt bok- förläggare- och bokhandlareföreningarnas definition).

Under 1960-talet infördes grundskolan och det nya gymnasiet. Grundskolans sista årskurs infördes fullständigt läsåret 1965/ 66 och det nya gymnasiet påbörjades läsåret 1966/67.

Det bedömdes att det skulle vara erfor- derligt med åtminstone en femårsperiod för att kunna följa en läroboks försäljningsut- veckling inkl. eventuella nytryckningar och nya upplagor. Läsåret 1964/ 65 skulle därför bli basår för de undersökta läroböc- kerna. Detta läsår infördes årskurs 9 i grund— skolan i flertalet kommuner. Årskurs 1 av det nya gymnasiet infördes läsåret 1966/ 67. Med hänsyn härtill blev detta läsår basåret för gymnasieböckerna och omfattar därige- nom försäljningsutvecklingen under endast tre år.

SPK:s undersökning omfattar således samtliga högstadieböcker för grundskolan som för första gången behandlats vid läro- boksnämndens sammanträden 14juli 1964— 16 juni 1965 (ett läsår). Motsvarande gym- nasieböcker hade behandlats vid samman- träden 11 juli 1966—13 juni 1967 (ett läsår).

Undersökningen berör för grundskolans högstadium 136 lärobokstitlar med sålda ex- emplar juli 1964—juni 1969 från 12 förlag eller förlagskoncerner. Motsvarande för det nya gymnasiet omfattar 117 lärobokstitlar med sålda exemplar juli 1966—juni 1969 från 8 förlag eller förlagskoncerner.

Bortfallet var obetydligt och ingår icke i ovannämnda siffror. För grundskolan bort- föll 5 läroböcker och för gymnasiet 2 läro- böcker, som makulerats, aldrig utgivits eller haft en alltför obetydlig försäljning (under 200 exemplar).

Tabell 4. Kalkylerade och sålda exemplar av läroböcker för grundskolans högstadium juli 1964—juni 1969

Kalkyl- upplaga Sålda ex. Sålda ex. Kalkyl- i 1 OOO-tal i 1 OOO-tal _— Antal upplaga __ Sålda ex. __ Kalkyluppl. Förlag titlar i ] OOO-tal Antal titlar i l OOO-tal Antal titlar %

1 18 249,5 13,9 1 120,0 62,2 449 2 4 18,0 4,5 121,0 30,3 672 3 1 5,0 5,0 15,0 15,0 300 4 11 70,0 6,4 146,2 13,3 209 5 1 13,0 13,0 40,8 40,8 314 6 2 20,0 10,0 59,4 29,7 297 7 68 791,0 11,6 1 885,1 27,7 238 8 7 89,0 12,7 251,8 36,0 283 9 1 2,0 2,0 3,9 3,9 193 10 9 109,5 12,2 200,9 22,3 184 11 11 51,5 4,7 111,2 10,1 216 12 3 56,0 18,7 96,3 32,1 172 Totalt 12 136 1 474,5 10,8 4 051,6 29,8 275

Med förlagskoncemer menas att till AB Läromedelsförlagen förts samtliga dithöran- de förlag. Vidare har SÖ-förlaget och Bok- förlaget Liber AB sammanförts till Svenska Utbildningsförlaget Liber AB och slutligen har AB CWK Gleerup Bokförlag och C E Fritzes Bokförlags AB sammanförts till ett förlag.

Upplagor och antal sålda exemplar

Faktiskt antal sålda läroböcker för grund— skolans högstadium under den undersökta

femårsperioden översteg den för första upp- lagan kalkylerade med i genomsnitt 2,8 gånger, se tabell 4.

Enligt förlagen torde antalet tryckningar eller upplagor ha varit tre i genomsnitt. Ut- går man från att en nytryckning eller ny upplaga avser samma antal exemplar av boken som den första kalkylerade uppla- gan skulle således erfordras två sådana för att uppnå det totala antalet sålda exemplar. Med andra ord skulle den första kalkylera- de upplagan i genomsnitt säljas slut på ett och ett halvt till två år.

Tabell 5. Kalkylerade och sålda exemplar av läroböcker för nya gymnasiet juli 1966—juni 1969 Kalkyl- upplaga Sålda ex. Sålda ex. Kalkyl- i 1 OOO-tal i l OOO—tal _— Antal upplaga _— Sålda ex. _— Kalkyluppl. Förlag titlar i 1 OOO-tal Antal titlar i 1 OOO-tal Antal tilar % A 4 31,5 7,9 46,0 11,5 146 B 3 18,0 6,0 48,0 16,0 267 C 16 86,0 5,4 90,4 5,7 105 D 5 31,0 6,2 58,9 11,8 190 E 67 509,5 7,6 1 004,8 15,0 197 F 8 87,0 10,9 134,7 16,8 155 G 3 14,0 4,7 1,5 0,5 10 H 11 87,0 7,9 185,6 16,9 213 Totalt 8 117 864,0 7,4 ] 569.9 13,4 182 SOU 1971: 91 183

Under den undersökta treårsperioden sål- des 1,8 gånger fler läroböcker för gymnasiet än ursprungligen kalkylerad upplaga, se tabell 5. För att uppnå det totala antalet sål— da exemplar av gymnasieböckerna torde en nytryckning eller ny upplaga ha varit erfor- derlig. Den ursprungligen kalkylerade uppla- gan har således sålts slut på ungefär 1,5 år, vilket väl överensstämmer med grundskole- böckerna.

Ca 80 % av grundskoletitlama hade sålts i fler exemplar än som kalkylerats. Motsvarande för gymnasietitlarna var ca 60 %. För de senare är att märka att under- sökningsperioden endast omfattade 3 år. Den negativa inverkan av boktitlarna med mindre försäljning än kalkylerad fram- står som tämligen liten.

Produktionskostnader och intäkter

I tabell 6 anges produktionskostnader och intäkter för samtliga i undersökningen ingående läroböcker för de båda skolformer- na. Kalkylerad produktionskostnad är den av förlagen uppgivna produktionskostnaden för första upplagan. Kalkylerad intäkt är böckerna åsatt pris gånger upplagan. Med bruttointäkt menas böckernas pris gånger den faktiska upplagan (: antal sålda ex- emplar).

För de 136 grundskoleböckerna uppgår kalkylerad produktionskostnad i genomsnitt till 38,9 % av kalkylintäkten. Detta motsvarar multiplikatorn 2,57 enligt pris-* mallens normer. Produktionskostnaden (kal- kylerad) för de 117 gymnasieböckerna upp- går i genomsnitt till 37,0 % av kalkyl- intäkten. Multiplikatom blir här 2,71.

Av de 136 grundskoleböckerna har 25

prisändrats under perioden. För 2 böcker har priset sänkts och för de resterande 23 har priset höjts. Av de senare har samtliga utom en uppnått större upplaga än ur- sprungligen kalkylerad. För de flesta rör det sig om fördubblingar eller tredubblingar av upplagorna, men i extremfallen rör det sig om 6—7-dubblingar eller t.o.m. om 9— 10—dubbling. Den enda gymnasiebok som prisändrats har sålts i färre exemplar än kalkylerats. Försäljningen har endast upp- gått till 500 exemplar. 50 % av pn's- höjningarna har medräknats i bruttointäk- ten för grundskoleböckerna. Totalt utgör dessa 1,1 milj. kr.

Bruttointäkten i förhållande till kalkyle— rad intäkt är för grundskolans böcker 2,8 gånger större och för gymnasiets böcker 1,9 gånger större. Siffrorna stämmer såle- des väl överens med sålda exemplar i för- hållande till kalkylerad första upplaga.

Prismallen

Alla i undersökningen ingående läroböcker är B-böcker (grundskolans högstadium och gymnasiet), för vilka bokhandelsrabatten är 25 %. Av denna rabatt ger bokhandeln ofta ca 20 % vidare till skolan. Sko- lans rabatt kan vara något mindre beroende på varierade prestationer från bokhandeln. Författarhonoraret är ofta 16 2/3 % av bokens bruttopris och räknas alltid på bokens häftade pris. Exempel finns även på lägre författarroalty. Det kan därför antagas att författarroyalty för de undersök- ta böckerna i genomsnitt uppgår till ca 15 %. Förlagens nettointäkter blir där— för omkring 60 % av bokens brutto- pris. Pn'smallen förutsätter ett bidrag till

Tabell 6. Produktionskostnader och intäkter för 136 grundskole— och 117 gymnasieböcker

Kalkylerad Kalkylerad prod-kostn. Bruttointäkt prod-kostn., Kalkylerad _ Bruttointäkt, _— Skolform tkr intäkt, tkr Kalkylintäkt tkr Kalkylintäkt Grundskola 4 030 10 367 38,9 % 29 825 282 % (2,57) Gymnasium 4 496 12 163 37,0 % 22 766 187 % (2,71) 184 SOU 1971: 91

täckande av förlagets allmänna omkostnader + skälig vinst på 30 % av bokens brutto- pris, vilket innebär en produktionskost- nad på 30 % av bokens bruttopris under förutsättning att författarroyaltyn är 15 % och bokhandelsrabatten 25 % av bokens bruttopris. En produktionskostnad på 30 % med dessa förutsättningar ger multiplikatorn 3,33 för prissättningen av läroboken enligt prismallen.

De 136 grundskoleböckerna har en upp- given genomsnittlig produktionskostnad på 38,9 % av de kalkylerade intäkterna för första upplagan, vilket ger multiplikatorn 2,57. Motsvarande har de 117 gymna- sieböckerna en genomsnittlig produktions- kostnad på 37,0 % med multiplikatorn 2,71. Vidare uppgår i de båda exemplen förlags- bidraget till endast drygt 20 % av bokens bruttopris.

Fasta och rörliga produktionskostnader

Prismallen tar inte hänsyn till att produk- tionskostnaderna för en bok består av fas- ta och rörliga kostnader. En boks produk- tionskostnader kan enligt en bok om för— lagskalkylering uppdelas i följande.1

Fasta kostnader

Sättning

Korrigering och klichéer Teckningar och foton Klichéer till illustrationer, inlaga Korrigering mot manuskript Korrekturläsning

Delvis fasta kostnader Tryckning av inlaga Tryckning av omslag

Rörliga kostnader Papper till inlagan Kartong till bokens omlag eller papper till skyddsomslaget Bokbinden'arbete

Vissa förlag torde ibland fördela den fasta produktionskostnaden även på kommande tryckningar eller upplagor. En sådan ny- tryckning eller ny upplaga förorsakar dess- utom vissa fasta kostnader betingade av in- tagningen i tryckpress m.m. men även av

De undersökta böckerna torde emellertid enligt läroboksnämnden — endast undan- tagsvis ha omarbetats i någon nämnvärd omfattning. För böcker som knappast änd- rats är numera offsettryckning ganska van— ligt.

Vidare kan vid nytryckning eller ny upp- laga även den rörliga kostnaden ha stigit. Detta innebär att en kostnadskurva som gäl— ler en bok med flera tryckningar eller upp- lagor får ett språngvist förlopp. Diagrammen 1 och 2 visar de genomsnittliga beräknade styckeprisema och styckekostnaderna för de av SPK undersökta grundskole— och gym- nasieböckerna.

T äckningsbidrag för omkostnader

Inom bokförläggarbranschen finns i huvud- sak två metoder att kalkylera täckningsbi— draget för förlagets allmänna omkostnader inkl. vinst och risk.

Den ena, som prismallen tillämpar, »den klassiska», innebär att förlagets täcknings- bidrag beräknas som en andel av bokens bruttopris. Detta kalkyleringssätt innebär att en dyrare bok ger högre bidrag än en billigare.

Den andra kalkyleringsmetoden, som tor— de vara vanligare, är att täckningsbidraget för samkostnader beräknas som ett relativt enhetligt pålägg på de produktionstekniska särkostnaderna. Denna metod gör de billiga- re böckerna dyrare och de dyrare billigare genom det enhetliga pålägget. Administra- tionen och distributionen torde nämligen i allmänhet kosta lika mycket för en dyr bok som för en billig bok.

De undersökta läroböckerna

För att åskådliggöra dessa resonemang kan man i diagramform belysa hur prismallen fungerar dels vid den kalkylerade första upp- lagan, dels vid nytryckning eller ny upplaga för samma böcker. Vidare kan en tänkt kostnadsutveckling med hänsyn till variatio- ner i upplagan och därav betingade föränd-

1 Bramsen, Förlagskalkylering, Stockholm 1970

Diagram ] . Grundskolans högstadium: Beräknade genomsnittliga styckkostnader och styck- priser i kr per bok för 136 boktitlar vid 1,5 milj. ex. (kalkylerad upplaga) resp. 5,1 milj. ex.

(faktisk försäljning).

Kr/ex & 9> && X 1 X _/—-_-——l> Bruttopris & X X ___________________________ Ä . Skolans pris X X X X X 1) Förlagets intäkt 4: * X X ' > "Överkompensation" 3) Framställningskostnad inkl X administration och vinst W,, Produktionskostnad 2) ...... ............ ...nu-.. . ..... . .......... .. o- .. wu"... enl forme| x—> Fest och rörlig produk— tionskostnad exkl admi— nistration och vinst 1) 0: & l i 4. : : _: 0 0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 milj ex ' Juli 1964 Juni 1969 T

ringar i de fasta och rörliga produktions- kostnaderna belysas. Det antas därvid att förlagen i allmänhet räknar täckningsbidra- get för administration, distribution samt vinst och risk som ett procentuellt påslag på produktionskostnaderna.

I diagram 3 (136 boktitlar för grundsko- lans högstadium) har den fasta delen av den i kalkylerna uppgivna produktionskostnaden kunnat beräknas till ca 65 % och den rörliga delen till ca 35 %. Motsvarande i diagram 4 (117 boktitlar för gymnasiet) har beräknats till ca 55 % fast andel och ca 45 % rörlig andel av produktionskost- naden. Vid varje ny upplaga eller nytryck— ning har antagits en ökning av de fasta produktionskostnaderna med 20 % av de ursprungliga fasta. Motsvarande kostnads-

ökning för den rörliga delen av produk- tionskostnaden har antagits vara 10 %.

Det bör framhållas att dessa antaganden om kostnadsökningar icke baseras på någ- ra mera omfattande undersökningar utan på vissa uppgifter från förlagshåll. De har i första hand gjorts för att belysa prismallens funktionssätt mera från principiell synpunkt. Eventuell inverkan på produktionskostna— derna av förskjutningen i försäljningen mot dyrare läroböcker har inte beaktats.

Vid den kalkylerade första upplagan över— stiger den uppgivna produktionskostnaden den av mallen förutsatta (med tidigare an- taganden om 25 % bokhandelsrabatt, 15 % författarroyalty, 30 % täckningsbidrag åt förlaget och 30 % produktionskostnad). Vid denna upplaga uppgår förlagens täck-

Diagram 2. Nya gymnasiet: Beräknade genomsnittliga styckkostnader och styckpriser i kr per bok för 117 boktitlar vid 0,9 milj. ex. (kalkylerad upplaga) resp. 1,6 milj. ex. (faktisk försäljning).

Kr/ex 16)

10?

o hun 1960 0.9

ningsbidrag i genomsnitt till ca 55 % av produktionskostnaderna för grundskoleböc- kerna och till ca 60 % av produktionskost- naderna för gymnasieböckerna.

Skillnaderna mellan de produktionskost- nader som mallen förutsätter och de som framräknas med ovannämnda förutsättning— ar blir som framgår av diagrammen 3 och 4 inte särskilt påtagliga. De kan t. o m. ha betingats av gjorda antaganden.

Mallens beräkningssätt av täckningsbidra— get för förlagets administrationskostnader + vinst (30 % av bruttopriset) visar där- emot stor skillnad mot om man använ- der förlagens egna uppgifter om förutsatt täckningsbidrag för den första upplagan. Från förlagshåll kan det Visserligen invän- das att detta täckningsbidrag är för lågt räk- nat och förutsätter en större faktisk uppla-

Bruttopris

Skolans pris

. Förlagets intäkt

"Över'kompensation" Framställningskostnadinkl administration och vinst

' onskostnad enl formel

_ an..-'"

Fast och rörlig produktions— kostnad exkl administration och vinst

1.5 2.0 mil] ex

Juni1969 1.6 1.8 1 T

ga, som först då ger den förutsedda lönsam— heten. Vilken upplaga som förutsätts är emellertid okänd vid prisgranskningstillfäl- let.

Sättet att beräkna täckningsbidraget enligt mallen ger vid större upplaga än kalkylerat utrymme för viss »överkompensation» för förlagen.

Det kan vidare förutsättas att om det faktiska utfallet av sålda exemplar under en 3—5-årsperiod redan vore känt vid pris- sättningstillfället böckernas priser därige- nom skulle bli lägre.

Bramsens skolbokskalkyl

Bramsen utgår i sin ovan nämnda bok om förlagskalkylering från att skolböcker

Diagram 3. Grundskolans högstadium: Produktionskostnader och intäkter för 136 boktitlar juli 1954—juni 1969 vid 1,5 milj. ex. (kalkylerad upplaga) resp. 4,1 milj. ex. (faktisk för- säljning. -

Milj kr

ointäkt (1000/o)

pris (80 %)

örlagets. intäkt (ca 60 %) exkl jörfattarhonorar (ca 15 %) och bokhandlar—- provision (ca 5 %)

"Överkompensation"

Beräknad total framställnings— kostnad inkl administration och vinst

roduktionskostnad enl formel

Beräknad fast och rörlig produktionskostnad exkl administration och vinst

Beräknad fast produktions”— kostnad

0.5 1.0 1.5 2.0 2.5 3.0 3.5 4.0 4.5 5.0 milj ex Juli 1964 Juni 1969 4.1 +

Diagram 4. Nya gymnasiet: Produktionskostnader och intäkter för 117 boktitlar juli 1966—- juni 1969 vid 0,9 milj. ex. (kalkylerad upplaga) resp. 1,5 milj. ex. (faktisk försäljning).

Milj kr

0 0.5- 1.0 !, Juli 1960 0.9

har en långsam omsättningshastighet upp till 5 år och därmed betydande drifts- kostnader, framför allt beroende på ränte- och lagringskostnadema. Detta torde då förutsätta att en boks hela upplaga trycks redan från början, vilket icke är fallet med

Bruttointäkt (1000/o)

Skolans pris (80 %)

Förlagets intäkt (ca 60 %) exkl författarhonorar (ca 15 %)och bokhandlarprovision (ca 5 %)

"Överkompensation"

Beräknad total framställt—' ningskostnad inkl administration. och vinst

Produktionskostnad enl formel (Beräknad fast och rörlig

produktionskostnad exkl administration och vinst

Beräknad tast produktionskostnad

1.5 2.0 milj ex-

Juni 1969 1.6

1

de i undersökningen ingående läroböckerna.

Bramsen ger ett exempel på en dansk skolbokskalkyl som förutsätter multiplika- torn 3,7, vilken är högre än prismallen till- låter.

Procent av bruttopriset Kr

Framställningskostnader

(häftad upplaga) 27 5: 13 Författarhonorar 15 2: 85 Driftskostnader 19 3: 61 Reklamkostnader 5 0: 95 Vinst- och riskmarginal 9 1: 71 Bokhandelsrabatt 25 4: 75 Totalt 100 19: —

Vidare nämner han att förläggarna i allmänhet betraktar skolboksutgivningen som en tämligen säker affär, även om nya skolboksförlag torde ha svårigheter att häv- da sig gentemot redan etablerade. Ett kri- terium på detta skulle vara att man oftast accepterar branschens lägsta riskmarginal, alltså täckning vid 75 % försäljning.

För de mest riskabla utgivningsgrupper- na av böcker måste förläggarna erhålla täck- ning för alla direkta kostnader när 2/3 av upplagan är såld. När det gäller mindre riskabla projekt kan förlagets krav på täck— ning sänkas, så att täckning uppnås först när 3/4 av upplagan, dvs. 75 %, är sålda. Täckning vid högre än ca 75—80 % bör enligt Bramsen icke accepteras av för- läggarna.

Den långsamma omsättningshastigheten för skolböcker bekräftas inte av denna un- dersökning. Enligt Bramsens terminologi finns tre typer av omsättningshastighet: snabb omsättning (säsongförsäljning) omfat- tande nyutgiven skönlitteratur, normal om- sättning (tre år) klassiker, facklitteratur m. m. och slutligen långsam omsättning (fem år) — dit räknas skolböcker och läroböcker för högre utbildningsanstalter samt avbe- talningsverk. Enligt denna terminologi skulle de undersökta läroböckerna närmast kunna hänföras till normal omsättning med en tendens till snabb omsättning.

U ndersökningsresultaten

SPK: s undersökning har gällt prismallens funktion i förhållande till upplagevariationer för ett urval av läroböcker under en viss tidsperiod samt därav betingade förändring-

ar i kostnader och intäkter för dessa böc- ker. Samtliga nya läroböcker för grundsko- lans högstadium resp. det nya gymna- siet som av skolboksförlagen inlämnats visst läsår till läroboksnämnden för pedagogisk och prismässig granskning ingår i under- sökningen.

Under undersökningsperioden på fem år såldes 80 % av de 136 grundskolebok- titlarna i fler exemplar än som ursprungli- gen kalkylerats. Motsvarande andel för 117 gymnasieböcker under tre år var 60 %.

Förlagens försäljning av dessa läroböcker översteg för högstadieböckerna liksom för gymnasieböckerna under undersökningspe- rioderna 1964—1969 resp. 1966—1969 vä- sentligt den kakylerade första upplagan. I genomsnitt var den för grundskoleböc- kerna 2,8 gånger och för gymnasieböckerna 1,8 gånger större än den kalkylerade upp- lagan. Här är att observera skillnaden i un- dersökningsperiodens längd för de båda bok- typerna. Den negativa inverkan av mindre framgångsrika titlar på den genomsnittliga försäljningen var således obetydlig.

Det visar sig alltså att läroböcker för grundskolan och gymnasiet i genomsnitt all- tid är för förlagen framgångsrika projekt.

Prismallen och Iärobokskalkyleringen

Läroboksnämndens prisgranskning sker en- ligt en prismall i vilken lärobokens produk- tionskostnad förutsätts utgöra en viss an- del av bokens bruttopris. Denna an- del varierar för olika böcker beroende på bokens kategori med olika bokhandelsrabatt samt på storleken av författarhonorar. För- lagets täckningsbidrag för administration, distribution samt vinst och risk förutsätts däremot alltid utgöra 30 % av lärobo- kens bruttopris. Vidare beräknas priset en— ligt mallen efter en given upplagestorlek. Prismallen beaktar inte de skiftande rela- tionerna mellan de fasta och rörliga kostna- dernas andel i produktionskostnaderna vid varierande upplagor. Genom att läroböcker- na säljs i väsentligt större upplagor än de kalkylerats blir det möjligt för förlagen att fördela de fasta produktionskostnaderna på

fler exemplar. Detta medför trots vissa ökningar av såväl fasta som rörliga produk- tionskostnader förorsakade av nytryckningar eller av nya upplagor att de totala fak- tiska produktionskostnadema kan komma att ligga under de av prismallen förutsedda. I vilket fall går det inte att beakta dessa för- hållanden med prismallen som instrument. Skillnaden mellan å ena sidan de produk- tionskostnader som mallen accepterar och å andra sidan de som kan beräknas efter vissa antaganden blir större ju längre livslängd en bok får och ju större den faktiska försälj— ningen är.

För första upplagan, som ligger till grund för läroboksnämndens prisgranskning, över- stiger förlagens uppgivna produktionskost— nad den av mallen förutsatta. Den uppgivna produktionskostnaden för grundskoleböcker- na ligger 30 % över och för gymnasie- böckerna 23 % över mallens produk- tionskostnad. Huruvida detta innebär att förlagen inte utnyttjar sin möjlighet till maximal prissättning inom ramen för pris— mallen av bl. a. konkurrensskäl eller att man från förlagshåll redan från början räknar med större upplagor är svårt att bedöma.

Ju större en upplaga för en lärobok är des- to större betydelse får detta för fördelningen av de fasta produktionskostnaderna. Den fallande styckekostnadskurvan planas dock ut vid viss upplagestorlek. Incitamentet för förlagen till större upplagor blir då litet. Vid stora upplagor uppstår viss avsättningsrisk, som mot bakgrund av de faktiska genom- snittsupplagoma dock är relativt liten. Vik- tigare är de lagrings— och räntekostnader som uppkommer. Betydelsen av dessa motvägs möjligen av lärobokens relativa snabba om- sättning i förhållande till sin upplaga.

Skillnaden mellan de produktionskostna- der som accepteras av mallen och de som i undersökningen kunnat framräknas är av så- dan storleksordning att de kan sägas ligga inom felmarginalen för gjorda antaganden. Däremot skiljer sig prismallens beräknings— sätt för förlagens täckningsbidrag för all- männa omkostnader och distribution (inkl. Vinst och risk) ganska påtagligt från förla- gens uppgifter för första upplagen. Mallen

förutsätter ett täckningsbidrag om 30 % av bokens bruttopris medan förlagen själva kalkylerar med endast drygt 20 %.

AB Läromedelsförlagen har lämnat vissa uppgifter om sina allmänna omkostnader och sina kostnader för distribution och lag- ring under 1950- och 1960-talen. Prismallen synes ha varit klart gynnsam för förlaget un- der hela 1950-talet. Under senare delen av 1960-talet har de allmänna omkostnadema dock ökat. Dessa kostnader och kostnaderna för distribution vilka tidigare legat klart un- der 20 % uppgår numera till drygt 20 %. Enligt förlaget skulle dock förräntningen av det insatta kapitalet inte rymmas i dessa poster.

Ur kommentarerna från Läromedelsför- lagen kan citeras:

Redovisningen av allmänna omk05tnader har för hela perioden skett exklusive lager- och distributionskostnader. De bokförda kost- naderna härför för hela perioden, beroende av volymen direktsändningar av olika slag i förhållande till volymen bokhandsexpedi- tioner, har varierat mellan 9,7 och 10,2 pro- cent av försäljningssummen, exklusive ränte- förluster och makuleringar. Vad dessa senare kostnader reellt betytt är ju svårbedömbart. Vi har accepterat att totalkostnaden för la- ger och distribution varierat kring 10 pro- cent av bruttoförsäljningssumman, vilket i varje fall icke kan betraktas som en övervärdering utan sannolikt är starkt i underkant. Tio pro- cent motsvaras av »mallens» 10 procent för dessa kostnader.

När det gäller de allmänna omkostnaderna visar ju sifferserien och procenttalen en ut- veckling som däremot står i skarp kontrast till »mallens» utgångspunkter. Här var »mal- len» vid dess tillkomst 1952 klart gynnsam för förlagen. Kostnadsposten uppgick icke till 10 procent av bruttoförsäljningen trots att »mallen» av olika skäl vid denna tidpunkt utnyttjades mindre vid förstagångsprissättning- enänidag.———

Läget är i dag, vilket vi är alltför med- vetna om, att endast i rena undantagsfall en första upplaga av ett läromedel vid total ut- försäljning av upplagan täcker ens de direkta kostnader, som nedlagts på just detta arbe- te, varför nya upplagor med en viss realmar- ginal är själva förutsättningen för verksamhe- tens kontinuerliga bedrivande.

Ur denna synpunkt har »mallen» därför varit relativt realistisk, åtminstone när det gäl- ler större företag inom branschen, där sorti- mentsbredden och utgivningsfördelningen mel-

lan titelmässigt ungefär 35 procent inom Lä- roboksnämndens domvärjo och 65 procent utanför möjliggjort en ekonomisk utjämning på sikt och en något så när rimlig kapital- avkastning. Att utvecklingen däremot skapat utomordentligt stora svårigheter för mindre företag inom branschen har vi ju själva högst konkret erfarenhet av och föranledde ju också för två år sedan sammanslagningen av de olika förlagsenheterna till vad som i dag är Läro- medelsförlagen.

Genom att i SPK:s undersökning beräkna täckningsbidraget för administration och dis— tribution som ett procentuellt påslag på pro- duktionskostnaderna sker vid ökade produk- tionskostnader ett automatiskt hänsynstagan- de till kostnadsstegringen för administration och distribution. Det valda procentuella på- slaget motsvarar ett täckningsbidrag beräk- nat i procent av bruttopriset för första upp- lagan.

Till följd av den kraftiga volymökningen av sålda läroböcker under den studerade tidsperioden »överkompenseras» förlagen i sina intäkter. Denna illustreras schematiskt av diagrammen 1—4. Exakt hur stor »över- kompensationen» blir kan inte anges då un- dersökningen bygger på antaganden som inte låter sig exakt bestämmas. För en principi— ell belysning av prismallens funktionssätt vid volymförändringar i tidsmässig förskjut- ning torde dock antagandena vara fullt till- räckliga.

Sammanfattande synpunkter

Att prismallen vid sin tillkomst 1952 var gynnsam för förlagen bekräftas av de upp- gifter som lämnats av Läromedelsförla- gen. Numera skulle däremot endast i rena undantagsfall ens de direkta kostnaderna täckas vid total utförsäljning av en läroboks första upplaga. En viss »realmarginal» skulle enligt detta förlag vara själva förut- sättningen för verksamhetens kontinuerliga bedrivande.

Det kan genom SPK:s undersökning kon- stateras att det använda prisövervaknings— instrumentet av främst två skäl inte funge- rat.

. Dels sker prissättning och prisgransk-

ning vid en given första upplaga, som be— stäms av förlaget, och som det visar sig vä- sentligt understiger den faktiska under en läroboks totala livslängd. Föreligger full kostnadstäckning vid denna första upplaga innebär de senare av prismallen icke förut- sedda upplagorna betydande överskott för förlagen. Räknar förlagen däremot normalt inte med full kostnadstäckning för första upplagan måste kalkylen ha baserats på stör- re upplagor, vilka inte kommer till läroboks- nämndens kännedom. Om prissättningen då är för hög, för låg eller rimlig går då inte att bedöma.

. Dels överskattas systematiskt, genom prismallens konstruktion, det för förlagen erforderliga täckningsbidraget för admini- stration och distribution inkl. vinst och riskpålägg. Prismallen förutsätter nämligen ett täckningsbidrag om 30 % av bokens bruttopris medan skolboksförlagen själva kalkylerar med endast drygt 20 % för den första upplagan. Vidare är det numera vanligare att kalkylera täckningsbidraget som ett procentuth påslag till produktions- kostnaderna, vilket utjämnar skillnader i kostnader för dyra och billiga böcker. Denna överskattning »överkompenserar» förlagen i intäkterna i samband med den kraftiga volymexpansionen i försäljningen. Hävdas det att täckningsbidraget är för lågt räknat betyder detta återigen att kalkylerna baserats på väsentligt större volymer än som uppgivits till läroboksnämnden. Risken att inte kalkylera med full kostnadstäckning för första upplagan är ju ringa med hänsyn till att genomsnittsläroboken alltid säljs i större upplagor än denna.

Prisövervakning efter den 1 april 1970

Den genom näringsfrihetsrådets dispens medgivna rätten att upprätthålla fasta brut- topriser på böcker upphävdes den 1 april 1970. Företrädare för Svenska bokförlägga- reföreningen och Svenska bokhandlareför- eningen hade dessförinnan träffat en över- enskommelse den 9 januari 1969 rörande kommissionsbokhandel i Sverige. Överens— kommelsen har sedermera justerats på ensta- ka punkter.

För skolböcker återfinns i överenskom- melsen bl. a.: »Skolböcker åsättes av bokför- läggaren dels ett kommunpartipris, dels ett Cirkapris. Bokhandlares inköpspris skall vara kommunpartipriset minus 6,25 pro- cents rabatt.»

I ett uttalande i anslutning till överens- kommelsen heter det bl. a.:

Förlagen är medvetna om vilken stor be- tydelse försäljningen till bibliotek och leveran- serna av skolböcker har för bokhandeln och har därför allt intresse av att medverka till att bokhandeln får behålla bibliotek och skolor som sina kunder. Skolbokhandelns in- passande i det nya systemet erbjuder betydan- de svårigheter med hänsyn till de särskilda för- hållanden som nu råder och de speciella reg- ler, delvis av offentligrättslig art som kommer att vara gällande också efter övergången till ett fritt system. Emellertid är bokhandelns be- fattning med skolböckerna så betydelsefull bå- de för bokhandeln — såväl beträffande leveran— ser till skolor som när det gäller direktförsälj- ning till elever och allmänhet och för för- lagen att mycken möda nedlagts för att söka finna en lösning som kan vara acceptabel för alla parter, därvid man givetvis måste särskilt beakta avnämarnas inställning. Det är att mär— ka att i överenskommelsen, när det gäller skolböcker, ansetts böra intagas bestämmelser som går utöver vad som erfordras för att reg- lera abonnemangssystemet och sortimentsfunk— tionen.

Det finns alltså inte längre något av för- laget-producenten fastställt bruttopris för en lärobok. Bruttopriset ersätts av ett cirka- pris. Oklarhet kan komma att råda om vil— ket pris statens läroboksnämnd har att grans— ka. Enligt överenskommelsen av den 9 ja— nuari 1969 skall förlagen fastställa ett kom- munpartipris, som skall motsvara det tidi- gare bruttopriset med avdrag för skolrabat- ten. Enligt vad som hävdas från förlagshåll är det endast bokhandelns marginal om 6,25 % av kommunpartipriset som är avsett att bli föremål för förhandling med köpar- na. Kommunpartipriset förutsätter nämligen inte några rabatter vid större köparpresta- tioner än stipulerade minimiköp om 500 kr.

Priskontroll rationella inköp

I princip synes två vägar vara framkomli- ga i syfte att dämpa prisutvecklingen för

skolböcker. En väg är prisövervakning, en annan kan vara rationellare inköp.

Av denna undersökning framgår, att det är sannolikt att prisgranskningen av läro— böcker inte haft den återhållande effekt på prisbildningen som åsyftats. Det använda prisgranskningsinstrumentet bygger nämli- gen på en ofullständig modell av de verkliga förhållandena, varför risk finns framför allt mot bakgrund av den kraftiga expansio- nen av läroboksförsäljningen — att prismal- len överskattar förlagens kostnader för de sålda böckerna.

Väljer samhället att bibehålla någon form av priskontroll av läroböckerna måste det valda prisövervakningsinstrumentet beakta ett flertal svårmätbara faktorer. När ett för- lag bestämmer priset för en lärobok känner det inte till den kommande totala försälj- ningen varför det är i det närmaste omöj- ligt att avgöra vilket pris, som ger skälig avkastning på det för projektet investerade kapitalet. Att alltid acceptera uppgivna pro— duktionskostnader torde medföra risk för ständiga kostnadsstegringar motiverade av förbättrad kvalitet — som kan ha pedagogisk effekt men som även kan vara ett rent kon- kurrensmedel. Att mäta en boks pedagogis- ka effekt i förhållande till dess produktions— kostnad torde däremot knappast vara möj- ligt.

Efter den 1 april 1970 blir en övervak- ning av läroböckernas cirkapriser föga me- ningsfylld. Granskningen måste i så fall av- se läroböckernas s.k. kommunpartipriset. Från principiell synpunkt innebär gransk- ning och accepterandet av dessa kommun- partipriser en form av samhällelig sanktion. En sådan sanktion inrymmer vissa princi- piella betänkligheter mot bakgrund av svå- righeterna att konstruera ett med hänsyn till sitt syfte effektivt verkande prisövervak— ningsinstrument.

De tre mest sålda läroböckerna för en årskurs har 75—90 % av marknaden. Äm- neskonferenserna i de olika skolorna träffar i realiteten ett mycket överensstämmande val av läroböcker, även om det totala utbu- det av parallella boktitlar är i flera fall stort.

En läroboks »idealupplaga» ligger mellan

20000 och 35 000 exemplar har uppgetts från förlagshåll (se Birger Beckman, Hur ctt skolbokspris kommer till, Svensk skol- bok 1, 1968). Denna upplaga motsvarar tämligen väl en teoretisk genomsnittlig års- upplaga för de tre vanligaste läroböckerna för en årskurs om dessa tillsammans har en marknadsandel på 75—90 %. Elevantalet i en årskurs i grundskolan är nämligen drygt 100 000.

En ökad standardisering och typisering av skolböckerna och en förbättrad plane- ring och samordning av skolornas och kom- munernas inköp torde ha större långsiktiga effekter på prisbildningen än någon form av priskontroll.

Kostnadsaspekter på tryckta läromedel1

Birger Beckman

Det är lätt att konstatera att inköpskostna- den för tryckta läromedel tiodubblats från 20 mkr år 1950 till 200 mkr år 1970. Orsakerna härtill är i huvudsak följande:

1. Den inflatoriska kostnadsfördyringen (penningvärdesförsämringen), vilken inom den grafiska branschen genomsnittligt sva- rat för 5,5 % per år.

2. Det genom den s.k. utbildningsex- plosionen starkt ökade elevantalet. Detta har framför allt gällt det högre, mer ämnes- differentierade och krävande utbildningssta- diet, som under perioden fyrdubblats i elev- antal.

3. Den pedagogiska utvecklingen som in— neburit krav på starkt differentierade och specialiserade läromedel, byggande på stör- re innehållsmässiga prestanda vid framtag- ningen och samtidigt, genom de täta läro- plansförändringarna, starkt förkortade ut- givningsserier.

4. Den standardhöjning inom hela sam- hällslivet, individuellt och kollektivt, som givetvis också påverkat de tryckta läromed- lens tekniska kvalitet och utförande. Det är uppenbart att punkterna 1 och 2 svarar för de största andelarna i kostnads- stegringen. De är ej heller något att göra åt, och kan därför lämnas åsido i följan- de resonemang. Hur dominant framför allt punkt 2 är i detta sammanhang, framgår av att det genomsnittliga styckepriset för salu- förda tryckta läromedel under perioden 1959 till 1971 (den period för vilken statistik före-

ligger) fördubblats, medan kommunernas in- köpskostnad under samma period mer än tiodubblats.

Punkt 3 är inte lika diskussionsfri. Här har skolmyndighetens agerande, måhända omedvetet, inneburit mycket påtagligt kost- nadsfördyrande faktorer. Själva skolrefor- merandet, antingen det tar sig uttryck i helt nya eller s.k. rullande läroplansreformer de senare vanligen i form av »anvisning- ar», »tillämpningar», »planeringshäften», fortbildningsinitiativ osv. — har mer eller mindre omöjliggjort den spekulation i långa serier som tidigare var utmärkande för tryckta läromedel. Livslängden för en läro- bok har sjunkit från 15—20 år före 1950, 10 år under 50—talet till 3—5 år mot slutet av 60-talet. Nyproduktionen kräver för närva- rande t.ex. inom Läromedelsförlagen drygt 62 % av årsanslaget för teknisk produk- tion, medan ännu 1958 omproduktionen svarade för 73 %. Detta har medfört ett helt nytt kalkylläge med krav på uttagan- de av fullt täckningsbidrag redan på första upplagan på en väsentlig del av nyproduk- tionen. Resultatet blir från köparens syn— punkt att han får betala ett högre pris för artikeln.

Men det är inte bara de täta föränd- ringarna i läroplanerna, som medverkat till denna fördyring. Den genom reformerna — på säkerligen riktiga pedagogiska grun-

1 Ledamoten Beckman har på utredningens uppdrag utarbetat denna bilaga.

der —— starkt ökade ämnes- och linjesplitt- ringen har lika starkt bidragit genom att ra- dikalt begränsa marknaden för ett stort an- tal enskilda artiklar och därmed reellt öka den enskilda artikelns pris. Styckepriset för ett tryckt läromedel är ju en funktion av upplagestorleken (: den beräknade försälj- ningsomsättningen). En bok i liten upplaga är därför alltid dyrare än motsvarande ar- tikel i stor upplaga. Prisdifferensen blir stör- re ju lägre upplagor i absoluta tal det blir fråga om. Prisskillnaden för samma artikel i 2000 resp. 4000 ex. blir genomsnittligt närmare 60 % medan prisskillnaden mellan 20000 och 40000 blott uppgår till några få procent vid standardutförande i svart— tryck.

Linje- och ämnessplittringen var fram- trädande redan i 1966 års gymnasiereforrn men är ännu mer markerad i 1971 års gym- nasieskola, där linjevariationen ofta drivits helt in absurdum (t. ex. 13 olika matematik- kurser, 5 olika kurser i kontorsteknik, 5 olika varianter av naturkunskap osv.), där uppenbarligen ingen hämsko lagts på en- skilda kursplaneförfattares fantasi att »spe- cialisera» ämnena för varje tänkbar kombi— nation. Men även en så skenbart enkel re- form som införandet av allmän och speciell kurs i grundskolans tre språk innebär ju reellt en fördubbling av behovet av samtliga läroböcker och övningshäften i de tre års- kurserna på högstadiet. Att sådant höjer pris och därmed slutliga kostnader är själv- klart. Ty genom att de olika kursupp- läggningarna är bundna av läroplansdoku- menten uppstår ett naturligt krav hos lä- rarna (och eleverna) att ha för varje variant specialuppbyggda läromedel. Ofta kan man fråga sig t. ex. när det gäller den variant- flora som finns i de olika linjernas studium av företagsekonomi om läroplansförfat- tarna helt glömt bort den bistra skolverk- ligheten: att det helt lyckade studieresul- tatet består i om flertalet elever lyckas verkligen tillägna sig den elementära grundkurs som det minsta läroplansalterna- tivet omfattar. Den i princip lovvärda val— möjligheten är från pedagogisk och allmän- mänsklig synpunkt naturligtvis ett stort vär-

de. Men den är betydligt dyrbarare både ifråga om läromedel och än mer — ifråga om andra kostnader än vad man måhända föreställer sig.

Slutsats: Det är kanske tveksamt om det nu vore möjligt med en återgång till en mindre utpräglad ämnes- och linjesplittring. Tendensen är snarare att man har att vänta krav på ytterligare differentieringar inom läromedlen med hänsyn till vuxenskolan, fortbildning etc. En fortsatt kostnadssteg- ring totalt sett är sålunda ofrånkomlig om inte hänsyn tas till de ekonomiska konse- kvenserna redan på läroplansstadiet. En önskvärd reform vore därför inkopplandet av förlags- och produktionsteknisk exper'tis redan på ett tidigt stadium vid allt lä- roplansarbete.

Återstår så punkt 4, den otvivelaktigt åtminstone i vissa avseenden markant höj- da tekniska och utseendemässiga kvaliteten på våra tryckta läromedel. Då just skolböc- kernas utseende i all offentlig debatt kring läromedelskostnaderna tagits till intäkt för kommunernas ökade kostnader för lärome— del över huvud, kan det vara skäl att här gå in på detaljer för att se var och vad man eventuellt skulle kunna spara in. Att man kan spara på denna punkt är uppenbart. Frågeställningen blir sedan om man ur pe- dagogiska och andra synpunkter vill försäm- ra kvalitet och utseende (inte alltid iden- tiska begrepp) och hur mycket man i så fall kan spara.

1. Pappcret. Inom en stor och varierad produktion av tryckta läromedel utgör kost- naden för pappersinköpen nästan exakt 10 % av försäljningssumman av produkter- na. För enskilda produkter varierar natur- ligtvis papperskostnaden starkt, ned till 4 a 5 % på en grekisk grammatik och upp till inemot 20 % på ett oförändrat om- tryck i 40 OOO-upplaga. Minskar man vik— ten med 10 gram, dvs. med 10 %, skulle detta åtminstone teoretiskt på hela utbu- det leda till en prissänkning med 1%. Övergår man från s.k. träfritt papper till trähaltigt papper sänks inköpskostnaden med ca 20 %, dvs. det skulle leda till pris- sänkning med 2 %. Vad som har hänt de

senaste 10 månaderna, först genom en över- enskommelse mellan Läromedelsförlagen och Utbildningsförlaget och sedan succes- sivt uppföljt av övriga förlag, är att des- sa båda åtgärder vidtagits för att neutrali- sera en del av de senaste två årens kraf- tiga höjningar av papperspriserna och de samtidiga 6—8 % höjningarna av tryck- och bokbinderipriserna. Man skulle naturligt- vis kunna överväga en ytterligare gramvikts- sänkning med 10 %, dvs. en teoretisk pris- sänkning med 1 %. Men detta skulle ske till priset av starkt försämrad läsbarhet och bildtydlighet genom 75-gramspapperets starkt framträdande transparans. Besparing- en per år skulle utgöra ca 1 kr. per elev med risk för ett försämrat studieresultat som följd. Denna väg är alltså knappast fram- komlig som en generell besparingsåtgärd. Däremot är det uppenbart att det i nuläget förekommer ett icke litet antal artiklar tryckta på 90 grams, lOO grams och t. o. m. 125 grams papper vilka både genom sitt pris och sin tyngd knappast kan försvaras och där väsentliga prisreduktioner sålunda vore möjliga.

2. Bokformaten har ofta diskuterats i dessa sammanhang. Sakligt finns här bety— dande besparingsmöjligheter på flera sätt. Standardisering av formaten är i nuläget ingen besparing utan i vissa sammanhang en fördyring, då den skulle kräva en viss utmönstring av existerande pappers-, bok— binderi— och tryckmaskinpark. Däremot vo- re en begränsande standardisering beträf- fande de vanliga bokformaten både önsk- värd och riktig på sikt. Men detta är en es- tetisk och hyllpraktisk fråga snarare än en ekonomisk. Vissa format är emellertid klart dyrbarare resp. billigare än andra. Dyrast är A4 och billigast är A6 (: liten pocket). Orsaken är att A4 endast kan tryckas i l6—sidig form medan A6 trycks i 64-sidig form. Alla de varierande s. k. normalforma- ten kring AS, inklusive de i Sverige van— liga pocketformaten, trycks i 32—sidig form. Prisskillnaden uppstår här genom att tryck- ningstalen fördubblas mellan de tre forma- ten, vilket inte bara betyder dubbelt så många tryck utan också dubbelt så många

intagningar i press. A4-formatet blir också i sig själv dyrare, därför att den stora sidan kräver från läsbarhets- och estetisk synpunkt större stilgrad, större bildytor och större marginaler. Den tekniska kostnadsökningen för samma innehållsmängd framställt i A4 och AS rör sig därför reellt kring 30 %. I verkligheten blir kostnadsskillnaden vanli- gen ännu större räknat på en större inne- hållsmängd. A4 användes främst för 16—64— sidiga häften för delmoment (arbetsområ- den etc.) inom en lärokurs. Varje uppdel-_ ning i små enheter skapar en mängd extra- kostnader hänförliga till artikelenheten obe- roende av dennas storlek, ej minst på distri— butionssidan. Fem 24—sidiga A4-häften mot- svarar i stort sett innehållsmässigt en 10- arks A5-bok. Vid en 10 OOO-upplaga blir emellertid styckeprisskillnaden mellan de två utgivningsformerna ca 50 % .

Man kan från denna synpunkt beklaga att A4—häftet såväl bland lärare och elever som bland läroplansförfattare och bokförfattare fått en slags pedagogisk sakrosans. Kan man vända på denna mycket markanta trend inom skolan och utbildningsväsendet, kan en mycket väsentlig kostnadsbesparing upp- nås. Men det kräver att det utbredda förak- tet för »den traditionella läroboken», dvs. för stoffets presentation i vanlig bokform, energiskt bekämpas från skolmyndigheter och ledande pedagoger. Man kan fråga sig om detta är möjligt.

3. Illustrationerna. En av de rikast och elegantast illustrerade läroböcker som utgi- vits i Sverige är alltjämt den för snart 70 år sedan utkomna Carlsons Geografi för realskolan, där illustreringen personligen helt skötts av Carl G Laurin. Detta hindrar inte att i den ekonomiska diskussionen kring läroböckerna idag har illustreringen fått klä skott för fördyringama. Först måste konstateras, att illustrationer i svart inte kostar mer än text. Kliché- eller filmkostnad är inte större än motsvarande ytas fyllande med satt text. Bilderna för- dyrar boken enbart genom att de ökar omfånget. Genom att minska bildantal och/eller bildstorlek gör man en direkt be- sparing, dvs. sänker bokpriset. De flesta

skolböcker av i dag har s.k. 30 %-ig illus- trering, dvs. bildytan utgör 30 % av bo- kens totala satsyta. Minskar man bildytan till 20 % blir en häftad bok i princip 10 % billigare eftersom priset teoretiskt främst är en funktion av volymen. (Detta är natur- ligtvis inte sant vare sig vid mindre upplagor eller vid böcker med komplicerad sättning, men kan tas som en generalisering för hela ny- och omtrycksutbudet.) Gör man boken helt oillustrerad skulle man alltså teore- tiskt spara 30 %. Ökar man i stället illustre- ringen över >>normala» 30 % blir boken i princip lika mycket dyrare.

Det finns ingen anledning att fördölja att många nyare tryckta läromedel onödigt fördyrats genom överillustrering. Det finns — för många exempel på både 50- och 60-procentig illustrering. Men, och det bör då också erinras om, det finns ännu fler böcker med 20—10—0-procentig illustrering.

Det avgörande är naturligtvis inte illustra- tionsprocenten i sig utan om illustrationer- na har en pedagogisk funktion, dvs. om de bättre än motsvarande text ger önskvärd in- formation till eleven. Och det är väl fram- för allt på denna punkt, som kritik med fog kan sättas in. Man torde ha svårt att hitta någon illustrerad lärobok, som inte innehåller ett antal från denna synpunkt onödiga bilder. Men bilden har inte bara in- formationsuppgift. Den skall också kunna ge lässtimulans och psykologiskt påverka elevens trivsel med bok och studier. Den kan också tänkas försvara sin plats av rent estetiska skäl.

Man torde dock ha rätt att konstatera att det intensiva bildintresset, tyvärr ofta parat med låsointresse, i nutiden föranlett en ten- dens till överillustrering av tryckt läromate- rial. Det gäller inte minst sådana områden, där bildvisning i annan form (smådior, film, TV etc.) kan eller borde kunna bättre er- sätta bokbilden. Den sannolikt något slentri— anmässiga 30 %-regeln skulle säkerligen utan men kunna ersättas av en 20 %-regel för flertalet ämnen undantag utgör na- turligtvis naturvetenskap och teknik, där bilden ofta är viktigare än texten för för— ståelsen.

4. Färg. Färgillustrationen i läroböcker har mycket gamla anor i Sverige. Den kom i småskolans nybörjarböcker praktiskt ta— get omedelbart efter det den tekniska ut— vecklingen gjort det möjligt. Den har väl heller aldrig ifrågasatts beträffande denna typ av böcker. Däremot har färgillustrering eller dekorfärg ofta anförts som ett onö- digt fördyringselement när det gäller böc- ker för högre skolstadier. För 40- och 50-talets pedagogiska debat- törer framstod den amerikanska läroboken som idealet: en alltigenom 4-färgsillustrerad volym. Det gjordes under 50-talet och bör- jan av 60-talet ett litet antal skolböcker i Sverige efter denna modell. Av ekonomiska och andra skäl har de knappast fått några efterföljare. Däremot finns i ett stort an- tal 60-talsböcker färgbilder antingen som inklistrade planscher eller som hela plansch— ark. Framför allt återfinns detta i geografi- och biologiböcker men även i några histo- rieböcker. Färgplanschen och färgarket utgör en mycket väsentlig fördyring av en bok. För den inklistrade planschen betalar köparen, bl. a. på grund av bokbinderikostnaden, ca 25 öre per plansch eller mer. För ett inhäf— tat planschark ca 2 kr., allt under förutsätt- ning att bokens upplaga är 30 000 ex. eller därutöver. Det finns planscher i småuppla- geböcker, som kostar köparen 2 kr. per styck eller mer. Det torde utan vidare kunna ifrågasät- tas om detta verkligen är sakligt och peda- gogiskt motiverade kostnader. I de flesta fall ger en färgdia bättre bildresultat än bokillustrationen och till en bråkdel av kost- naden. En helt annan fråga är den s.k. dekor- färgen. Den har ingenting annat att göra med dekor än att den också kan användas för dekor. Dess egentliga uppgift är att t. ex. i en fysik-, kemi- eller biologibok för- tydliga teckningar (elektriska strömmar, riktningspilar, blodomlopp osv.). Men har man väl färgen i boken av denna anledning och därmed kostnaden, är det naturligt att utnyttja färgen även som estetiskt dekor- medel det blir en helt oväsentligt tilläggs-

kostnad. Uppenbart är emellertid att ym- nigt utnyttjande av dekorfärg föranlett missförstånd och föreställningar om att just dekoren i egentlig mening var det dyrbara. Medan kostnaden hänförde sig till att det pedagogiska tydlighetsskäl fanns färg i bo- ken, dvs. en extra tryckform och dubbel körning i press resp. användning av fler- färgspress.

5. Marginaler. Många gånger framförs i läroboksdebatten kritik av bokmarginaler- na. Å ena sidan krävs större marginaler, så att eleven får plats för noteringar i kan- ten. Å andra sidan förklaras de för stora marginalerna vara ett slöseri. Vad betyder marginalerna ekonomiskt? I sju slumpvis uttagna normalböcker varie- rade yttermarginalerna mellan 13 mm och 21 mm och innermarginalerna mellan 9 och 12 mm. Det finns också A4-häften med upp till 38 mm yttermarginal (jfr ovan). En vanlig bok med 13 mm yttermarginal ser >>packad>> och tungläst ut. Ca 16 mm är vi vana vid i flertalet böcker. 21 mm ser spatiöst ut. Om man skulle normera margi- nalerna till 16 mm för A5 skulle detta be- tyda en satsbredd om 25—26 cic, vilket få av oss skulle orka läsa. Marginalbredderna är en funktion av format och satsyta och inte något fristående utrymme som man kan öka eller minska godtyckligt utan att på- verka läsbarheten. Men antag att man minskade marginaler— na — utan att ändra satsytan med 5 mm på bredden och 3 mm på höjden, så skulle detta ge 14 cm2 per sida eller 14 X 32 cm2 per tryckark. På en tolvarksbok (192 sidor) som innehåller fyra pappersark skulle be— sparingen bli 14 X 31 )( 4cm2, dvs. nära 1 800 cm2, dvs. något mindre än ett femte- dels pappersark eller ca 2,5 öre. Uträkning— en kan kanske vara av värde vid eventuella debatter om de »dyra marginalerna»,

6. Tryckmetoder. Föreställningar om att »man kan trycka billigare» är mycket van— liga. Så till vida är de korrekta att för en— staka objekt kan man få mycket varierade offerter från olika tryckerier och från sam- ma tryckeri vid olika årstider och konjunk- turer. Dessutom finns klart billigare tryck-

metoder än de gängse när man kan uppnå sådana upplagor att s.k. rulloffset blir an- vändbar. Skärningspunkterna för olika me- toder och upplagor är väl inte helt fasta men kan i stort sett bedömas så att meto- den är billigast i denna ordning vid sti- gande upplaga:

kontorsoffset och motsvarande boktryck offset

djuptryck

rulloffset.

Gränserna gäller inte generellt utan sam- manhänger med svårighetsgrad, illustratio- ner etc.

Vad som bör ihågkommas är blott att man inte inom en givet upplageram har några förbilligande valmöjligheter, som inte av alla producenter rutinmässigt utnyttjas. Däremot kan man endast undantagsvis ut— nyttja >>det billigaste tryckeriet» eller »den billigaste årstiden» av det enkla skälet, att läromedelsproduktionen har en så stor om— fattning och utgör en så dominant del i tryckeriindustrin att den av sig själv skapar fullbeläggning, dvs. eliminerar »billiga» al- ternativ annat än i undantagsfall.

Principer för kommunal läromedelsorganisation1

Sven Backmann

4.1 De pedagogiska kraven och kostnads- utvecklingen

Kostnaderna för läromedel i primärkommu- nerna uppgick enligt undersökningar utförda av Svenska kommunförbundet till 550 mkr 1970. Med nuvarande trend kan man för- utse att dessa kostnader 1975 kommer att närma sig 1 000 mkr. Läromedelsbegreppet har då definierats i enlighet med Läro- medelsutredningen i dess betänkande Läro- medel för specialundervisning (SOU 1968: 36): »Läromedel är de media med vilka kunskaper, färdigheter och fostran förmed- las i undervisningen samt den tekniska ut- rustning, som möjliggör förmedling av me- diainnehållet.» Av de nämnda kostnaderna 1970 uppskattas ca 190 mkr avse inköp av skolböcker och ca 30 mkr skönlitteratur, uppslagsverk o. d.

Kostnadsstegringarna är otvivelaktigt så- dana att det finns anledning att undersöka vilka faktorer som medverkat till utveck- lingen. Bland bidragande faktorer kan näm- nas:

. den allmänna kostnadsutvecklingen . införandet av fria läromedel . skolväsendets expansion med större elev— antal i ungdomsskolan, tillkomsten av kommunal vuxenutbildning m. m. . nya läroplaner med ny metodik och nya arbetsformer som kräver alltmer förfi- nade och avancerade läromedelssystem

I förstone kan framtida kostnadsstegring- ar i antydd takt synas oundvikliga; de mo— tiveras ju till stor del av pedagogiska och kvantitativa förändringar. Man förbiser då att trenden förutsätter i övrigt oförändrade förhållanden. Här finns emellertid skäl för köparna, dvs. kommunerna, att bl. a. ställa sig följande frågor:

I Hur ser läromedelsmarknaden ut? Hur är dess konkurrensförhållanden? I Hur kan kommunerna påverka utbudet? I Ger kommunernas rutiner för val av lä- romedel möjligheter till riktiga inköps- beslut? I Utnyttjas inköpt utrustning på bästa sätt?

Det föreligger alltså starka ekonomiska skäl för att läromedelsorganisationen på kommunnivå ges en sådan utformning, att befintliga resurser tillvaratas. Men de peda- gogiska motiven är lika viktiga. För att de nya läroplanernas intentioner skall kunna förverkligas, måste frågan om läromedlens organisation i kommunerna lösas. De nya metoderna och arbetsformerna förutsätter en god tillgång på lämpliga läromedel.

Svenska kommunförbundet har sett det som angeläget att söka utarbeta en princip- modell för organisation av den kommunala 1 Sekreteraren Sven Backmann, Svenska kom- munförbundet, som varit expert åt läromedels- utredningen, redovisari denna bilaga synpunkter och förslag som utvecklats inom förbundet.

läromedelshanteringen. I vårt arbete härpå har vi valt att först kartlägga bristerna i de nuvarande formerna. Därefter har pågående förändringar i de nuvarande förutsättningar- na analyserats. Inventeringen har syftat till en kravspecifikation för ett nytt system. I denna bilaga presenteras förslag mot bakgrund av kravspecifikationen.

4.2 Några problem i samband med nuvarande former för läromedels- organisation

4.2.1 Läromedelsmarknaden

Utbudet på läromedelsmarknaden är mycket rikt och de olika produkterna är dessutom av skiftande kvalitet.

Ett utmärkande drag för marknaden är att den är föga priskänslig. Den totala kon- sumtionen ökar inte vid en allmän prissänk- ning, och vid val av läromedel spelar pris- frågan endast sällan någon avgörande roll. Förhållandena har lett till att producenter- nas konkurrensmedel utgörs av produktut- veckling och marknadsbearbetning. För kommunerna har resultatet blivit allt dyrare läromedel: kostnaderna för produktutveck- ling och marknadsföring måste ju i sista hand bäras av köparna.

4.2.2 Information om läromedelsutbudet

Trots att marknadsbearbetningen är ett av konkurrensmedlen, kan den från kommu— nernas synpunkt inte sägas vara effektiv. De kommunala besluten om inköp har ofta varit mindre väl underbyggda pga. att in- formationen inte nått fram eller varit ofull—

ständig. Detta kan synas märkligt med hän- syn till de betydande insatser som gjorts från producenternas sida. En översiktlig summering av producenternas åtgärder ger

följande:

. gratisexemplar av läroböcker till huvud- lärare och andra . starkt rabatterade lärarexemplar av läro- böcker 0 säljbrev . annonsering

. konsulenter, dvs. fast anställda säljare . permanenta utställningar i förlagsregi . ambulerande utställningar . kursverksamhet.

Till detta skall också läggas den infor- mation som lärarna erhåller via LPH—cen- traler (länscentraler för pedagogiska hjälp— medel), recensioner i fackpress, läroboks- förteckningar, SÖ-publikationen PM, SÖ:s utrustningslistor etc.

Det går inte att förenkla problemställ- ningen så att informationsarbetet överläm- nas helt till producenterna. Trots deras sats— ningar på information finns ett akut infor- mationsproblem. Orsaken härtill bör sökas på konsumentsidan. Avsevärda svårigheter uppstår nämligen för dem som vill infor- mera inom utbildningsområdet. Till vem skall informationen ges? Skolchefen, skol- styrelsen, AV-centralen, huvudlärarna? De flesta kommuner saknar organisation och beredskap för att mottaga det växande in- formationsflödet och systematisera detta. Förhållandet har haft konsekvenser för till— vägagångssättet vid val av läromedel.

4.2.3 Val av läromedel

Det har tidigare sagts att läromedelsutbudet är mycket rikt och de olika produkterna av skiftande kvalitet. Utvecklingen på om— rådet är också snabb och det är idag nästan omöjligt för den enskilde läraren att över- blicka den aktuella läromedelssituationen in- om sina ämnen. Läromedlen spänner vidare över flera medier samtidigt; så komplette- ras t. ex. ofta läroböcker med bild- och ljud- material. Valet av en lärobok påverkar där- för i allmänhet behovet av andra lärome- del. Lägger man därtill att informationen ofta är bristfällig, inser man att förutsätt- ningarna för ett riktigt val inte är gynn— samma.

En av ämneskonferensens uppgifter är att pröva behovet av nya läroböcker samt avge förslag om inköp av böcker och annan un- dervisningsmateriel. Detta förslag skall se— dan godkännas av rektor innan det lämnas vidare för beslut om inköp till skolstyrel- sen eller till den som av denna delegerats

Mer sällan förekommer det att rektor ej godkänner ämneskonferensens beslut. Den som sedan skall fatta beslut om inköp har som regel ringa möjlighet att bedöma valet.

Med tanke på utbudets omfattning är det mycket svårt för att inte säga omöjligt för huvudläraren, som ju närmast har att svara för den totala överblicken av hela lärome- delsutbudet i sitt ämne, att ge ämneskon- ferensen en fullständig information om till- gängliga läromedel. Följden blir därför lätt att tillfälliga behov och ovidkommande fak- torer såsom reklamkampanjer o.d. påver- kar urvalet med ojämn utrustningsstandard vid de olika rektorsområdena, som följd. Genom att samordning mellan rektorsom- rådena ofta saknas, finns det också risker för stor splittring vad gäller läroboksvalet i kommunen. Vissa kommuner har emeller- tid under senare tid strävat efter att begrän- sa antalet titlar.

Den långsiktiga planeringen av lärome- delsinköpen fungerar inte alltid tillfredsstäl— lande. Vanligen begränsas den till framställ— ningar om läromedel för det kommande budgetåret. Rektor granskar och samman— ställer materialet och efter en rcktorskon— ferens beslutar skolstyrelsen att äska me- del. Fördelningen av anslag mellan rektors- områdena brukar ske med utgångspunkt i elevantal, skolform och skolornas utrust- ningsstandard.

4.2.4 Hantering och användning

När det gäller läromedlens hantering och användning finns vissa skillnader mellan >>egentliga läromedel» och »Skolbiblioteks- litteratur». De förra registreras och place- ras efter varierande system på skolorna av tillsynslärare och huvudlärare eller institu- tionsföreståndare. Vanligen söker man de- centralisera läromedlen för att få dem så nära användaren som möjligt. Följande pla- cering och ansvarsordning är vanlig: klassrum klassföreståndare institutioner och facksalar huvudlärare och institutionsföreståndare materielrum — tillsynslärare

Skolbibliotekslitteraturen återfinns i sär- skilda bokrum där beståndet oftast registre- rats enligt folkbibliotekens klassifikations- system. Som skolbibliotekarier tjänstgör på grundskolan vanligen lärare mot särskilt ar- vode jämte nedsättning i undervisningsskyl- digheten för pedagogiskt skolbiblioteksarbe- te. I gymnasieskolor finns oftast fackutbil- dade gymnasiebibiliotekarier.

I läromedelshanteringen på skolenheter är följande kategorier inblandade: rektorer, stu- dierektorer, tillsynslärare, huvudlärare, in— stitutionsföreståndare, institutionstekniker, biträdespersonal, skolbibliotekarier och vakt- mästare.

Vad gäller läromedlens utnyttjande är det uppenbart att en spridd placering kan vara befrämjande. Emellertid motverkas denna effekt av otillfredsställande registreringssys- tem, som gör att kännedomen om lärome- delsbeståndet begänsas till klassrummet/in- stitutionen eller skolenheten. En total över- blick över kommunens läromedelsbestånd är svår att få. Den samordning av läromedel som i många kommuner ägt rum har hittills ofta varit begränsad till AV-sektorn genom tillskapandet av s. k. AV-centraler.

Kommunala och andra institutioner utan- för skolan (bildningsorganisationer, fritids- nämnd, föreningar etc.) har vanligen svårt att få tillgång till kommunens läromedel.

Vid skolbiblioteken eller skolbiblioteks- centralen utförs bibliotekstekniskt arbete av liknande slag som vid folkbiblioteken, och utlåning av litteratur för fritidsläsning före- kommer vanligen vid en skolenhet även om det i dess närhet finns ett folkbibliotek. Det- ta innebär att det inom kommunerna ofta finns två parallella organisationer för bib- lioteksverksamhet.

4.3 Förutsättningar för förändringar av läromedelsorganisationen

4.3.1 Riksplanet

En mängd problem beträffande läromedels- hantering är generella för hela landet. Hit hör frågor om registrering, information, »VDN-märkning», granskning, utvärdering, prisövervakning, produktutveckling, generel- la utrustningslistor och läromedelsförteck- ningar samt fortbildning av personal. Till riksplanet kan även föras distributionen av viss lågfrekvent material.

4.3.2 Länsplanet

En omorganisation av distributionen av den mer kostnadskrävande AV-materielen pågår på länsplanet genom att kommunförbun- det söker initiera s.k. läns-AV-centraler (LAVC) för länsdistribution av film, ljud- band och videoband. Tidigare etablerade AV-centraler övergår till att bli kommu- nala läromedelscentraler (KLC). I samt- liga län finns länsavdelningar av Svenska kommunförbundet och varje länsavdelning har utsett en skoldelegation. I de hittills or- ganiserade läns-AV-centralerna har länsav- delningarna blivit huvudman för verksam- heten och skoldelegationen dess styrelse. En bärande tanke i centralisering av kostsamma läromedel på exempelvis länsnivån är att ge alla kommuner samma möjligheter att kun- na få tillgång till olika typer av material. Det är uppenbart, att i första hand mindre kommuner ej kan hålla sig med egen fullständig AV-central, som tillhandahåller ljudmateriel från Sveriges Radio och TRU, film för olika stadier i grundskolan, gym— nasieskolan och vuxenundervisningen, samt program från Sveriges Radio och TRU via videoband. Finansieringen av verksamheten på länsplanet har, när kommunförbundets länsavdelning varit huvudman, lösts med ut- debiteringsmetoden för totalfinansicring av verksamheten. Utdcbiteringen varierar mel- lan 2,1 öre och 4,1 öre per skattekrona. F. n. finns LAVC beslutade eller i bruk i Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kal- mar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Utbyggd regional samverkan finns vidare i Stock- holms, Uppsala, Göteborgs och Bohus samt Västmanlands län.

Länsskolnämnderna har två anknytningar till läromedelshanteringen, nämligen via fort- bildningsavdelningen och LPH. Fortbild- ningsavdelningen på länsplanet anordnar kurser för nuvarande läromedelsfunktionä- rer (tillsynslärare och skolbibliotekarier). LPH—funktionen är den instans inom läns- skolnämnden, där information och rådgiv- ning slussas till olika läromedelscentraler och funktionärer som handhar läromedel.

4.3.3 Kommunplanet Kommunreformen

Kommunsammanläggningarna är av bety— delse i sammanhanget i det avseendet att bättre underlag skapas för en rationellt ord- nad läromedelshantering.

Folk- och skolbibliotekens nya funktioner

Både skola och bibliotek är kommunala in- stitutioner med ett flertal gemensamma in- tressen och beröringspunkter, där samver- kan i vissa fall kan medföra personella och ekonomiska vinster. Man kan emellertid ur- skilja en tendens hos både skola och folk- bibliotek som delvis förefaller motverka en lokalmässig och personell samverkan. Skol- bibliotekets ställning har på senare år för- ändrats genom att dess litteratur numera betraktas som en del av läromedelsbestån— det.

Folkbiblioteken är inne i ett aktivt skede både kvantitativt och kvalitativt. Under de senaste 15 åren har kostnaderna för folkbib- liotekens verksamhet tredubblats. De är inte längre bara ett bokrum utan innehåller tid- ningar, tidskrifter, grammofonskivor, ljud- band, talböcker och mikrofilm samt förmed- lar film, bildband osv. Vidare har bredden ökat i bokurvalet så att man allt oftare till-

handahåller kursböcker, vetenskaplig littera- tur etc. Biblioteken har blivit mediatek, in- formationscentra och något av kulturcentra. För biblioteken har det blivit allt viktigare att inte bara passivt tillhandahålla och lagra sina varor utan att främja utnyttjandet av dem.

Vuxenutbildningen kommer att öka kra- ven på service på läromedelsområdet. Där— för krävs en fungerande förmedling av så- väl skolans som bibliotekets läromedelsre- surser till studieförbund och enskilda. Av den anledningen behövs ett organiserat sam— arbete mellan läromedelscentralen och bib- lioteket.

4.4 Kravspecifikation

Genomgången av de nuvarande formerna för läromedelsorganisationen i kommuner- na samt tolkningen av de utvecklingstenden- ser som kan skönjas har gett underlag för följande krav på den kommunala organisa- tionen av läromedelsfrågor.

Allmänt

. Den lokala läromedelsorganisationen skall vara funktionsmässigt avpassad till den service som kan ges på riks- och länsplanet. . Organisationen skall omfatta alla skol- former för vilka kommunen är huvud- man. . Även andra läromedelskonsumenter än skolan bör kunna betjänas.

Information

. Kommunerna bör skapa ett organ för att ta emot och vidarebefordra det växande informationsflödet om läromedelsmark- naden.

Val

o Kommunerna bör sträva efter att få till stånd en långsiktig planering av lärome- delsförsörjningen med avvägningar av resursinsatser mellan olika medier.

. För att kunna uppnå ett optimalt utnytt-

jande av de resurser som avdelats för un- dervisningsmaterial, är viss samordning och enhetlighet nödvändig.

. Förutsättningar måste skapas för en 10- kal helhetsbedömning av utrustnings- och läromedelssituationen (ett registre- ringssystem för läromedel blir därvid ett värdefullt hjälpmedel). . För att erhålla underlag för dessa bedöm- ningar är det nödvändigt att kommuni- kationen mellan den beslutande instan- sen och arbetsfältet fungerar tillfreds- ställande.

. Rutinerna för val av läromedel bör syfta till en likvärdig och helst enhetlig stan- dard vid skolorna. . Synpunkter och önskemål från andra lä- romedelskonsumenter än skolan bör in- hämtas. . De ekonomiska aspekterna måste ges ut- rymme i urvalsfrågor.

Hantering och användning

. Läromedlen skall vara lättillgängliga för så många som möjligt. . Läromedlen skall betraktas som kommu- nens resurs, dvs. även institutioner utan— för skolan bör få tillgång till kommunens läromedel. . Utnyttjandet skall underlättas genom ef- fektiv information om kommunens läro- medelsbestånd och dess tekniska, meto- diska och pedagogiska användning. 0 Den manuella hanteringen bör i görli- gaste mån utföras av biträdespersonal. . Underhåll och service bör integreras i organisationen. . Iäromedelsorganisationens arbetsområde bör utformas i samverkan med folk- biblioteket.

4.5 Generell modell 4.5.1 Organ

Åren om vissa problem beträffande läro- medelsorganisationen ännu inte är slutgil- tigt lösta — detta gäller framför allt på riks- planet, t.ex. frågorna om VDN-märkning och registreringssystem - motiverar ekono—

miska och pedagogiska krav snara åtgärder på kommunal nivå.

Nedan angivna modell avser att visa de grundläggande principerna. Nästa steg i kommunförbundets utvecklingsarbete tar sikte på att utveckla organisationsmodeller för kommuner av viss storlek. Emellertid bör redan den allmänna modellen kunna utgöra en utgångspunkt för kommunalt handlande.

Den generella organisationen utformas en- ligt följande:

En läromedelskommitté (LMK) inrättas. Denna skall vara direkt underställd skol- chefen och ägna sig åt kommunens policy beträffande läromedelsfrågor. Den skall ha karaktär av rådgivande och beredande or- gan och ge förutsättningarna för planering- en av läromedelsanskaffningen i kommu- nen.

Sammansättningen av LMK bör vara så— dan att både skolpolitiska, ekonomiska och pedagogiska intressen kommer till tals. De skolpolitiska intressena garanteras bäst ge- nom representation av skolstyrelsen. Med speciell uppgift att lägga ekonomiska syn- punkter på arbetet bör någon tjänsteman från skolkontoret eller särskild inköpsfunk- tion i kommunen medverka i LMK:s ar- bete. Den pedagogiska bedömningen i pla- neringsfasen avses utföras dels av nedan nämnda granskningsgrupper, dels av lärar- kårens representanter i LMK. Omfattningen av denna representation måste bli beroende av lokala förhållanden, kommunens storlek etc.

Granskningen och det preliminära valet avses utföras av huvudlärarna, vilka vid t. ex. huvudlärarkonferens fördelar detta ar- bete mellan sig.

Representanter för kommunens skolleda- re (rektorer, studierektorer och tillsynslära- re) bör också finnas i LMK.

I kommunen finns vidare en kommunal läromedelscentral (KLC). Dess arbete leds av en föreståndare, direkt underställd skol- chefen. Föreståndaren är tillika sekreterare i läromedelskommittén. KLC:s uppgifter är av två slag, dels distributionsteknisk service, dels koordinerande verksamhet på organi-

För att tillräckligt kunna beakta lärome- delskonsumenter utanför ungdomsskolan bör en samrådsgrupp finnas. I denna skall fin- nas företrädare för bibliotek, folkbildnings- verksamhet, kommunala organ utanför sko— lan, ungdoms- och andra organisationer etc. Genom samrådsgruppen skall dessa ha möjlighet att precisera sina synpunkter på kommunens läromedelspolicy i fråga om val och service.

4.5.2 Information och val

Informationsmaterial (reklam) från produ- centerna är i princip av två slag: informa— tionstryck (reklamtryck) och påseendeexem- plar.

Till skillnad från vad som nu sker, är det tänkt att allt informationsmaterial skall sän- das till KLC. Därifrån distribueras reklam- trycken vidare till resp. huvudlärare och äm- neskonferens, bildningsorganisation etc. På- seendeexemplaren skall dels översändas till granskarna, utsedda inom t. ex. särskild hu- vudlärarkonferens, dels förvaras i KLC:s utställning för läromedel. Varje lärare i kommunen skall ha möjlighet att via KLC få studera ett påseendeexemplar. I vissa fall, speciellt då det gäller avnämare utanför sko- lan, bör samverkan med folkbiblioteken vara att rekommendera.

Sedan de som fått påseendeexemplar till granskning slutfört sitt arbete och ställt det granskade läromedlet i relation till kommu- nens övriga 1äromedelsbestånd, samordnas synpunkterna i LMK. Här kan allt efter behov något eller några ämnen prioriteras och läromedlen ämnena emellan anpassas till varandra. Det förutsätts att de skilda lärarrepresentanterna förankrat sina syn- punkter i resp. huvudlärarkonferens. Grans- karna skall också redovisa i vad mån kom- pletteringar av eventuell kringmateriel skulle bli nödvändiga om viss lärobok eller annat läromedel anskaffas. De ekonomiska konse- kvenserna av valet av ett visst läromedel måste redan på detta stadium av arbetet kartläggas. Som rådgivande och beredande organ i läromedelsfrågor blir LMK också

LMK:s förslag till val av läromedel samt resursramar för de olika ämnena sänds se- dan till ämneskonferenserna vars beslut blir ett förslag till inköp preciserat i titlar och artiklar.

Vid sitt ställningstagande skall ämnes- konferenserna således ha tillgång dels till uppgifter om de ekonomiska resurser som ämnet disponerar, dels till information om vilka ekonomiska konsekvenser det ena eller det andra valet medför.

Ämneskonferensernas beslut sammanställs och kostnadsberäknas av KLC före behand- lingen i skolstyrelsen.

Genom de föreslagna formerna för infor- mation och urval ges användarna reella för- utsättningar att påverka läromedelsanskaff— ningen i kommunen. Dessutom erhåller äm- neskonferenser och skolstyrelser ett besluts- underlag som gör det möjligt att i betydligt större utsträckning än f. n. lägga ekonomis- ka aspekter på frågor om val av läromedel, vilket bör leda till en mera prismedveten läromedelsmarknad.

4.5.3 Hantering och användning av läro- medel

KLC:s uppgifter

Hanteringen av kommunens läromedel bör ske under ledning och med hjälp av KLC och dess resurser. KLC:s uppgifter kan va— riera från kommun till kommun, men föl- jande uppgifter kan ingå i dess arbetsom- råde: . medverkan vid lång— och korttidsplane- ring av läromedelsförsörjnin gen . biträde vid val av läromedel genom upp- rättande av materiellistor, uppsamlande av information om förekommande läro- medel samt genom information till lära- re och skolledare om läromedel . kursverksamhet

. samarbete med alla kommunala läro- medelskonsumenter . planering för samutnyttjande av lärome— del mellan skolorna

. samordning av kommunens egenproduk- tion av läromedel . organisation av service samt underhåll av tekniska läromedel . hjälp till skolorna med disposition av materielrum och registrering av lärome- del 0 central registrering, inventarieförteck- ning, fördelning, utlåning och kassation av AV-apparatur . organisation av inköpsrutiner samt buf- fertlager för läromedel . utlåning av viss apparatur . distribution av viss AV-materiel.

Arbetsfördelning KLC-skolenheterna

Det bör understrykas att KLC i förhållande till skolenhetema inte avses utgöra något centralt förråd, dit kommunens läromedel koncentreras. Läromedlen bör finnas så nära användaren som möjligt. KLC:s uppgift är att svara för överblicken över samt infor- mationen om kommunens läromedel. Detta förutsätter att KLC i detalj kan ange vilka läromedel som finns ute på de olika skol- enheterna, dvs. har tillgång till ett fullstän- digt läromedelsregister. Endast lågfrekvent materiel samt buffertlager bör finnas cen- tralt på KLC.

En viktig uppgift för KLC är däremot att ge förutsättningar för att läromedlen ut— nyttjas av flera skolenheter eller rektors- områden genom en förutseende kursplane- ring på planeringsdagar och vid ämnes— och stadiekonferenser.

Arbetsfördelningen vid skolenheterna

Den rent manuella hanteringen av läromed- len på skolorna bör ske enligt KLC:s an- visningar av särskilt utbildad kontorsarbets- kraft. Härvid åsyftas uppgifter som registre- ring av befintlig materiel, mottagning och distribution av läromedel, uppställning samt viss tillsyn och översyn. Många av de nämn- da arbetsuppgifterna utförs i nuläget av lä- rarutbildad personal. Denna bör i stället ut- nyttjas för de kvalificerade uppgifterna i läromedelshanteringen, bl. a. information

om läromedlens metodiska och pedagogiska användning. Hur än arbetsfördelningen i dessa avseenden utformas, torde resursför- stärkning på biträdessidan behövas. Vid en del små skolenheter torde emellertid även i fortsättningen vissa arbetsuppgifter av ru- tinkaraktär behöva läggas på lärarpersonal.

Arbetsfördelning skola—folkbibliotek

På sikt torde en central service av lärome- del för hela landet med avseende på t.ex. klassificering och registrering komma till stånd på samma sätt som nu gäller för folk- bibliotekens del beträffande vanligare i Sve- rige tryckt litteratur. Beträffande utlåning vid skoloma av litteratur för fritidsläsning bör samråd ske mellan skola och folkbib- liotek. Därigenom kan onödiga dubbelinköp undvikas och anslagen utnyttjas bättre. På liknande sätt kan samarbete ske i det tek- niska arbetet genom att man »köper» tjäns- ter av varandra.

4.6 Sammanfattning av den föreslagna modellens innebörd

Vårt förslag har mot bakgrund av kostnads- utvecklingen och de nya pedagogiska kra- ven syftat till att skapa förutsättningar på det kommunala planet för

. bättre information om läromedelsutbu- det . bättre rutiner för val av läromedel . bättre utnyttjande av befintliga lärome- delsresurser.

Den lokala läromedelsorganisationen för- utsätts anpassad till den service som kan ges på riks- och länsnivå.

För att nå de uppställda målen föreslås sammanfattningsvis följande:

I Bättre information om läromedelsutbudet

Ett centralt organ, KLC, har till uppgift att i samarbete med andra institutioner i kom— munen

. uppsamla, systematisera och distribuera tillgänglig information om läromedelsut- budet.

II Bättre rutiner för val av läromedel

Med hjälp av information och service från KLC skall LMK genom sin verksamhet ver- ka för

. långtidsplanering av läromedelsförsörj- ningen med avvägningar av resursinsat- serna mellan olika läromedel . ökat inflytande för användarna vid såväl fördelning av resurser mellan ämnen som vid direkt val av läromedel . ökat kostnadsmedvetande hos dem som väljer läromedlen, . samordning av skilda skolformers behov . samordning av skilda skolenheters behov . beaktande av läromedelsbehov hos andra konsumenter än skolan . enhetligareläromedelsbestånd . jämnare utrustningsstandard på skolen- heterna.

III Bättre utnyttjande av befintliga laromedel

Den föreslagna organisationen av lärome- delshanteringen syftar till ökat resursutnytt- jande genom att

. informationen om befintliga läromedel görs tillgänglig för alla läromedelskon- sumenter

. informationen om tekniska handhavandet förbättras . lärarpersonal befrias från manuella han- teringsuppgifter till förmån för peda- gogisk och metodisk information 0 den för vissa moment nödvändiga egen- produktionen tillvaratas . service och underhåll av läromedelsbe- ståndet förbättras . arbetsområdena för skola och folkbiblio- tek fastställs för undvikande av resurs- splittring . ett distributionssystem för kommunens totala läromedelsbestånd skapas under ledning av KLC.

Förslagen i föreliggande PM innebär ur or— ganisatorisk synpunkt sammanfattningsvis

att läromedelskommittéer inrättas i kom— munerna med övergripande uppgifter en- ligt 4.5.1 ,

att läromedelscentraler organiseras i kom- munerna med service- och samordningsupp- gifter enligt 4.5.3,

att skolenhetema erhåller särskilda biträ- desresurser för läromedelshantering samt

att arbetsfördelningen mellan skola och folkbibliotek organiseras i enlighet med prin- ciperna i 4.5.3.

Praktisk prövning av läromedel1

Erik Wallin, Ingela Magnusson, Bengt Nordén och Annika Stencrantz

5.1 Inledning

I denna rapport redovisas erfarenheter från försöksverksamhet med praktisk prövning av läromedel. På grundval av dessa erfa— renheter dras konturerna upp till en rutin för prövning av läromedel.

Uppdraget att bedriva den nu avslutade försöksverksamheten erhöll en av författar- na (Wallin) vid sammanträde med lärome- delsutredningen hösten 1968. Avsikten var då att undersöka möjligheten att praktiskt pröva läromedel i samband med ett arbets- områdesmaterial som var under utarbetan- de i Göteborg och som enligt tidigare be- slut skulle prövas. I dåvarande läge innebar detta att försöksverksamheten fick en myc- ket snabb start. Emellertid visade det sig snart att det åsyftade arbetsområdesmateria- let inte skulle komma att bli tillgängligt var- för andra prövningsobjekt fick väljas. Två andra material som var lätt tillgängliga kom att utgöra grunden för de först vunna erfa- renheterna av praktisk prövning av lärome- del. Kravet att komma snabbt igång med praktisk verksamhet medförde att möjlighe- terna att söka finna relevant litteratur var blygsamma. Senare har vi dock funnit att litteratur som specifikt behandlar det ak- tuella problemområdet saknas. Detta inne- bär att vi haft föga av tidigare forskning och utvecklingsarbete att utgå ifrån i arbe- tet med att finna ett användbart system för praktisk prövning. Även om vi i fortsätt-

ningen kommer att presentera ett förslag till en rutin som vi anser vara rätt och rik- tigt i sina grunddrag, är det väsentligt att redan nu påpeka att förslaget till rutin mås- te prövas och få ge erfarenheter vilka kan ligga till grund för vidare utveckling av ru- tinen. Den är enligt vår mening fullt möj- lig att tillämpa i nuvarande form, men kom- mer med säkerhet att utarbetas vidare i de- taljer.

I korthet innebär vårt system för prak- tisk prövning av läromedel att enkäter ut- arbetas för det prövade läromedlet och be- svaras av lärare och elever vilka arbetar (har arbetat) med läromedlet. Enkäternas frågor gäller olika aspekter på läromedlet och dess användning i undervisningen. Er- hållen information redovisas utan värderan- de kommentarer till presumtiva konsumen- ter av läromedlet som underlag för val av läromedel.

Systemet har två fundamentala utgångs- punkter. Den ena är att det skall utformas så att lärarens/skolledarens ansvar för val av läromedel inte reduceras. Detta innebär att den slutliga värderingen av den erhållna in-

1 På uppdrag av läromedelsutredningen har docenten Erik Wallin vid pedagogiska institu- tionen vid universitetet i Göteborg lett en för- söksverksamhet med praktisk prövning av läro- medel. Forskningsassistenterna Ingela Magnus- son, Bengt Nordén och Annika Stencrantz har medverkat. Här återges forskargruppens rapport, Försöksverksamhet med praktisk prövning av läromedel (stencil, juni 1971).

Den andra utgångspunkten gäller de kri- terier vilka avgör vilken information som genom enkäterna införskaffas om läromed- len. Systemet utgår från läroplanerna för grundskolan, gymnasiet och fackskolan och avser att ge information om i vilken ut- sträckning resp. läromedel ger förutsättning- ar att bedriva en undervisning som är i över- ensstämmelse med läroplanen och de i den- na uttryckta intentionerna för skolans verk- samhet.

Prövningssystemet beskrivs i avseende på grundläggande tankegångar utförligare i de på denna inledning följande kapitlen. Fram— ställningen i dessa grundas bl.a. på erfa- renheter som gjorts i samband med de för- söksutprövningar som redovisats i de rap- porter som förtecknas i slutet av rapporten. Vi kommer inte att i varje särskilt fall hän- visa till dessa. Framställningen är i sin hel- het skriven med intentionen att undvika allt- för teoretiska resonemang. I vissa fall har detta mål varit omöjligt att uppnå.

5.2 Evaluering av läromedel

Syftet med framställningen i detta kapitel är att utifrån principiella resonemang kring evaluering försöka definiera och beskriva syftet med praktisk prövning av läromedel i relation till evaluering sedd i ett vidare perspektiv.

I den aktuella, huvudsakligen amerikans- ka, diskussionen kring evaluering kan man notera en tydlig strävan mot ett mer gene- rellt och differentierat synsätt på evalue- ringsproblematiken. Detta tar sig bl.a. ut- tryck i ökat forsknings- och utvecklingsar- bete av rent teoretiskt slag i syfte att skapa systematiska utgångspunkter för utarbetan- de av strategier eller modeller för evaluering. Insikten om den stora variation som före- kormner vad det gäller olika evaluerings- syften har medfört att man utifrån vissa generella beslutsteoretiska begrepp sökt de- finiera evaluering. Den utprövning av läro- medel som läromedelsutredningen angivit riktlinjerna för, ansluter väl till den uppfatt-

ning om innebörden av evaluering som bl. a. Stufflebeam (1968) hävdat. Kort uttryckt innebär denna uppfattning att >>evaluation is the the science of providing information for decision-making» (s. 6).

Om beslutsfattarna skall kunna fatta rätt beslut i en valsituation måste de ha tillgång till relevant information om identifierade eller tillgängliga alternativ för att kunna be— döma deras relativa värde. Syftet med eva— lueringen är alltså att ge informationsunder- lag för dem som skall fatta besluten. Ökad information om ett alternativ innebär öka— de kunskaper om de förutsägbara konse- kvenserna av det aktuella alternativet. Ur— valet av information för en definierad be- slutssituation måste vara relevant i den me— ningen att den ökar möjligheterna att klar— göra konsekvenserna av de olika valalter— nativen.

Mot bakgrund av det ovan sagda defi— nierar vi praktiskt pröv