Prop. 1970:74
('med förslag till ny orga\xad nisation av läkemedelsförsörjningen m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 7
4
år 1970
1
Nr 74
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ny orga
nisation av läkemedelsförsörjningen m. m.; given Stock holms slott den 13 mars 1970.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats rådsprotokollet över socialärenden denna dag,
dels föreslå riksdagen, att antaga härvid fogade förslag till 1) lag om detaljhandel med läkemedel, 2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria el ler prisnedsatta läkemedel,
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till 3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701), 4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702), 5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704), 6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestäm melser om injektionssprutor och kanyler,
dels föreslå riksdagen att bifalla de förslag i övrigt om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sven Aspling
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag om en ny organisation av apoteksvä sendet. Staten skall överta upphandling och distribution av läkemedel ge nom ett nyinrättat apoteksbolag. I detta skall staten ha 2/3 av aktierna och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse 1/3. För statens aktieteckning erfordras 30 milj. kr., som finansieras genom en befintlig läkemedelsfond, den s. k. regleringsfonden. Det nuvarande privilegiesystemet beträffande apotek skall upphöra.
Enligt överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten skall sta ten också överta den industriella produktion av läkemedel som under nam net ACO bedrivs inom apoteksväsendet. ACO-verksamheten skall samlas 1 —Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74
2
inom ett särskilt bolag, vilket övergångsvis skall vara dotterföretag till apo
teksbolaget under två år.
Förslag läggs fram om åtgärder som syftar till att underbygga en aktiv
prispolitik.
Vidare föreslås en ökad satsning på en av producentintressen obunden
läkemedelsinformation.
I propositionen läggs också fram förslag om en omorganisation och en
avsevärd förstärkning av läkemedelskontrollen. Nu befintliga enheter sam
manförs till en läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen samtidigt som
en utbyggnad sker. En omlokalisering till Uppsala föreslås.
Reformen föreslås genomförd den 1 januari 1971.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
3
1) Förslag
till
Lag
om detaljhandel med läkemedel
Härigenom förordnas som följer.
1 §
Med detaljhandel förstås i denna lag försäljning till annan än tillverkare av läkemedel för dennes rörelse eller återförsäljare.
Med läkemedel avses vara på vilken läkemedelsförordningen (1962: 701) äger tillämpning.
2
§
Detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten äger ett bestämmande inflytande.
3 §
Kungl. Maj:t bestämmer av vem och på vilka villkor detaljhandel med läkemedel får drivas.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
2) Förslag
till
Lag
om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1954: 519) angående kost
nadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
4 §.‘
Har apotekare mot recept utläm
nat läkemedel, som avses i 2 §, kost
nadsfritt eller läkemedel, varom sägs
i 3 §, till nedsatt pris, äger han i den
ordning Konungen bestämmer av
riksförsäkringsverket erhålla ersätt
ning med belopp motsvarande i förra
fallet fastställt försäljningspris och
eljest föreskriven prisnedsättning.
Har från apotek mot recept ut
lämnats läkemedel, som avses i 2 §,
kostnadsfritt eller läkemedel, varom
sägs i 3 §, till nedsatt pris, äger den
som driver apoteket i den ordning
Konungen bestämmer av riksförsäk
ringsverket erhålla ersättning med
belopp motsvarande i förra fallet
fastställt försäljningspris och eljest
föreskriven prisnedsättning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1971.
1 Senaste lydelse 1962: 405.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
5
3) Förslag
till
Kungörelse
om ändring i läkemedelsförordningen (1962:701)
Härigenom förordnas i fråga om läkemedelsförordningen (1962: 701)
dels att i 1 § 3 och 5 mom., 5, 9, 15, 17 och 18 §§, 20 § 5 mom. samt 21 § 2 mom. ordet »medicinalstyrelsen» i olika böjningsformer skall bytas ut mot »socialstyrelsen» i motsvarande form,
dels att 6, 7 och 10—12 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
6
§.
Priset på läkemedel skall vara skä- Priset på läkemedel skall vara skä ligt. Närmare bestämmelser om pris- ligt. sättning av läkemedel på apotek meddelas särskilt.
7 §.
Med tillverkning------- -—---------- eller ompackning. Yrkesmässig tillverkning av läke- Yrkesmässig tillverkning av läke medel må, förutom av apoteksföre- medel må, förutom på apotek, bedri- ståndare, bedrivas endast av den som vas endast av den som innehar till- innehar tillstånd därtill. stånd därtill.
Utan tillstånd---- -------------------veterinärmedicinska anstalt.
10
Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återför säljare eller apotek. Med detaljhan del förstås all annan försäljning.
Partihandel med----- --------- -—
b) apoteksföreståndare; samt
c) den som innehar------ ------
§.
Med partihandel förstås i denna förordning försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återför säljare. Med detaljhandel förstås an nan försäljning.
11 §.
-— tillverkat medlet;
b) den som har rätt att driva de taljhandel med läkemedel; samt
----------med läkemedel.
6
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
12
§
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Detaljhandel med läkemedel må
bedrivas endast av apoteksförestån
dare.
Utan hinder av vad i första stycket
stadgas må den som äger idka parti
handel med läkemedel, i den ut
sträckning och på de villkor som sär
skilt stadgas, försälja läkemedel till
sjukvårdsinrättning samt, såvitt an
går bakteriologiska preparat, jämväl
till läkare och veterinär.
Detaljhandel med läkemedel ma
bedrivas endast av den som, enligt
vad därom är särskilt stadgat, har
rätt att driva sådan handel.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
7
4) Förslag
till
Kungörelse
om ändring i giftförordningen (1962:702)
Härigenom förordnas i fråga om giftförordningen (1962: 702),
dels att i 2 § 1 mom. och 21 § ordet »medicinalstyrelsen» skall bytas ut
mot »socialstyrelsen»,
dels att 14 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
Handel med------------- —
b) apoteksföreståndare; samt
c) den som-------------------------
(Föreslagen lydelse)
14 §.
------- tillverkat varan;
b) den som har rätt att driva de
taljhandel med läkemedel; samt
---------------- — sådan vara.
15 §.
Gift må — —- ——---------------------
Apoteksf öreståndare må därutöver
överlåta gift till envar som fyllt ader-
ton år och som visar sig hava behov
av giftet för konstnärligt, tekniskt,
vetenskapligt eller annat jämförligt
ändamål.
------ i yrkesutövning.
Från apotek må därutöver överlå
tas gift till envar som fyllt aderton
år och som visar sig hava behov av
giftet för konstnärligt, tekniskt, ve
tenskapligt eller annat jämförligt
ändamål.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
5) Förslag
till
Kungörelse
om ändring i narkotikaförordningen (1962:704)
Härigenom förordnas, att 6 § 1 mom. narkotikaförordningen (1962: 704)
skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
6
§.
c) annab som
1 mom. Handel med — —-----
b) apoteksföreståndare; samt
-------------------------tillverkat varan;
b) den som har rätt att driva de
taljhandel med läkemedel; samt
--------------- med varan.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74 år
1970
9
6) Förslag
till
Kungörelse
om ändring i förordningen (1968:70) med vissa bestämmelser om injektions
sprutor och kanyler
Härigenom förordnas, att 4 § förordningen (1968: 70) med vissa bestäm melser om injektionssprutor och kanyler skall ha nedan angivna lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
4
§•
Handel med------------------- —--------—---------—- endast av
a) apoteksföreståndare,
a) den som har rätt att driva de taljhandel med läkemedel,
b) den som-------—------------------------------------med varan.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1971.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970
Utdrag av protokollet över socialurenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 13 mars
1970.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena
N
ilsson, statsråden
A
ndersson
, L
ange
,
H
olmqvist
, A
spling
, L
undkvist
, G
eijer
, O
dhnoff
, W
ickman
, B
engtsson
,
Norling, Löfberg, Lidbom, Carlsson.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Aspling, anmäler efter gemen
sam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ny organisation
av läkemedelsförsörjningen m. m. och anför.
Inledning
År 1963 tillkallades apotekaren Rune Lönngren att utreda och lägga
fram förslag om läkemedelsförsörjningen. Utredningen antog benämningen
läkemedelsförsörjningsutredningen. Uppdraget avsåg en översyn av stora
delar av läkemedelsförsörjningens organisation. Sålunda skulle förslag
läggas fram om en ny ordning på detaljhandelsplanet, som skulle ge sam
hället ett ökat grepp om de betydelsefulla frågorna på läkemedelsförsörj
ningens område. Etablerande av ett statsägt monopolföretag för grosshan
del med läkemedel skulle övervägas. Det skulle vidare undersökas om inte
från konkurrenssynpunkt en ökad läkemedelstillverkning i allmän regi
borde komma till stånd.
Inom ramen för läkemedelsförsörjningens arbete har enligt särskilt upp
drag förhandlingar förts som lett till en mellan staten och apotekarsocieteten
under vissa förutsättningar träffad överenskommelse om formerna för av
lösning av nuvarande apotekssystem.
Läkemedelsförsörjningsutredningen har den 31 oktober 1969 avlämnat
sitt betänkande Läkemedelsförsörjning i samverkan (SOU 1969: 46).
Remissyttranden över betänkandet har avgetts av socialstyrelsen — som
inhämtat yttranden från läkemedelsnämnden, statens farmacevtiska labora
torium (SFL) och läkemedelsbiverkningsnämnden —, försvarets sjukvårds
styrelse, direktionen för karolinska sjukhuset, riksförsäkringsverket, statens
bakteriologiska laboratorium (SBL), statskontoret, universitetskanslersäm-
11
betet (UKÄ) — som bifogat yttranden från rektorsämbetena vid universite ten i Uppsala, Lund, Göteborg och Umeå, rektorsämbetet vid karolinska in stitutet, interimsstyrelsen för Linköpings högskola, de medicinska fakulte terna, de odontologiska fakulteterna i Stockholm, Göteborg och Umeå samt den farmacevtiska fakulteten —, veterinärstyrelsen, statens veterinärmedi cinska anstalt (SVA), kommerskollegium — som bifogat gemensamt yttran de från handelskamrarna i Stockholm, Norrköping, Visby, Örebro och Gävle, gemensamt yttrande från handelskamrarna i Göteborg, Borås och Karlstad samt yttrande från handelskammaren i Malmö —, statens pris- och kartell nämnd, överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus, Värmlands och Västerbottens län, näringsfrihetsom budsmannen, Apotekarsocieteten, Sveriges farmacevtförbund, Apotekstek nikerförbundet, Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantför eningen för utländska farmacevtiska industrier (RUFI), Sveriges grossist förbund, Föreningen Sveriges droghandlare, Sveriges köpmannaförbund, Svenska företagares riksförbund, Kooperativa förbundet, Svenska lands tingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms stads sjukvårds styrelse, Göteborgs sjukvårdsstyrelse, sjukvårdsstyrelsen i Västmanlands län, sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut (Spri), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges arbetsledareförbund (SALF), Sveriges läkarförbund, Sveriges tandläkarförbund, Sveriges veterinärförbund, Svens ka läkaresällskapet, Föreningen för klinisk farmakologi samt Sveriges in dustriförbund som bifogat yttrande från Kemikontoret.
Den 5 juli 1968 ställde Kungl. Maj:t medel till socialstyrelsens förfogande för en organisationsutredning angående statens farmacevtiska laboratorium. Utredningen skulle ske i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörj- ningsutredningen. Socialstyrelsen har redovisat sitt betänkande, benämnt Läkemedelskontrollens organisation (stencil) den 7 november 1969. Ut redningen har omfattat inte bara SFL utan också andra delar av den stat liga förvaltningen, som ingår i läkemedelskontrollen.
Remissyttranden över socialstyrelsens betänkande har avgetts av riks revisionsverket, Svenska farmakopékommittén, Apotekarsocieteten, LIF, RUFI, SACO, Sveriges farmacevtförbund och Sveriges läkarförbund.
Nuvarande förhållanden
Inledande översikt
Grundläggande bestämmelser om läkemedelskontrollen inbegripet regler om tillverkning och import av samt handel med läkemedel finns i 1962 års läkemedelsförordning (1962: 701) och till denna knutna föreskrifter, bl. a.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
12
kungörelsen om tillämpningen av läkemedelsförordningen (1963: 439).
Med hänsyn till produktionssättet skiljer man mellan två huvudgrupper
av läkemedel, nämligen farmacevtiska specialiteter och extemporebered-
ningar. Med farmacevtisk specialitet förstås standardiserat läkemedel, som
är avsett att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpack
ning. En extemporeberedning är ett för tillfället för viss patient iordning
ställt läkemedel.
Principiellt får endast sådana farmacevtiska specialiteter försäljas som
godkänts (registrerats) av socialstyrelsen. Endast sådana specialiteter som
medicinskt och farmacevtiskt är ändamålsenliga och som betingar ett skä
ligt pris får registreras. F. n. finns inom landet tillgängliga omkring 3 000
farmacevtiska specialiteter. Dessa har framställts vid ungefär 45 svenska
och 175 utländska läkemedelsfabriker, inom det civila apoteksväsendet
samt vid militärapoteket. Extemporeberedningar framställs endast på
apotek.
Försäljning av läkemedel till konsument är i princip förbehållen apo
teken. Andra företag än apotek som vill tillverka läkemedel eller idka parti
handel med sådana (droghandel) måste ha tillstånd av socialstyrelsen.
Sjukhusens läkemedelsförsörjning omhänderhas till största delen av det
privata apoteksväsendet. Karolinska sjukhuset och lasaretten i Boden och
Karlskrona försörjs emellertid av det statliga militärapoteket och sex andra
sjukhus av kommunala sjukhusapotek.
Kostnaderna för de i Sverige under 1969 förbrukade läkemedlen var drygt
en miljard kr. Samtidigt beräknas apotekens omsättning, som även inbe
griper andra varor än läkemedel, ha uppgått till 1 200 milj. kr.
Av den totala läkemedelsförbrukningen belöper 3/4 på recept som ut
färdats av läkare medan 1/4 är inköp utan recept. Under 1969 expedierades
omkring 37,7 milj. recept till patienter i öppen vård. Kostnaderna härför
uppgick till 712,8 milj. kr. Därav utbetalade riksförsäkringsverket till apo
teken 451,8 milj. kr. inom ramen för läkemedelsrabatteringen.
Den ojämförligt största delen av de förbrukade läkemedlen utgörs av
farmacevtiska specialiteter. Dessa svarar värdemässigt för omkring 95 %
av hela förbrukningen. Extemporemedlen svarar för återstoden eller unge
fär 5 %.
Av de farmacevtiska specialiteterna hade år 1968 drygt 40 % (värdemäs
sigt sett) tillverkats i utlandet. För de i Sverige tillverkade specialiteterna
svarade apoteksväsendet för omkring 1/10 medan 9/10 kom från svenska
läkemedelsfabriker.
Över 95 % av de i landet försålda och i Sverige tillverkade läkemedlen
produceras av ett tiotal läkemedelsfabriker samt av apotekens distriktslabo-
ratorier. De avsedda fabrikerna är Astra, Bofors, Draco, Ferrosan, Hässle,
Kabi, Leo, Pharmacia, Recip och Vitrum. Aktiemajoriteten i Kabi, Recip
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
13
och Vitmm ägs av staten (jfr prop. 1969: 142, SU 169, rskr 382). De övriga
företagen är privata.
Produktionen på apotekens distriktslaboratorier är koncentrerad till ett
tiotal tillverkningsställen. Produkterna saluförs under varumärket ACO.
Viss läkemedelstillverkning sker också vid SBL, SVA, militärapoteket
samt förenade fabriksverken. Denna tillverkning tillsammans med den som
sker vid de statliga fabrikerna och vid distriktslaboratorierna tillgodoser
mellan 20—25 % av landets nuvarande läkemedelskonsumtion.
Mot den svenska läkemedelsexporten svarar en ungefär lika stor import.
Denna sker främst från England, Schweiz och USA.
Apoteken förvärvar huvuddelen av sina varor från partihandelsföretag
(droghandel). En droghandelsrörelse, Astra Distribution är inte ett fri
stående företag utan en del av AB Astra. På motsvarande sätt bedrivs inom
Vitrum såväl fabrikation som grosshandelsrörelse inom ett och samma
bolag. De övriga — ADA, Kronans Droghandel och Läkemedels-Distribu-
tion — är särskilda aktiebolag med uppgift att idka partihandel med läke
medel. Härtill kommer att distriktslaboratorierna driver partihandel med
sina egna produkter. Varje apotek behöver dock endast ha kontakt med ett
distriktslaboratorium.
Inte bara Astras och Vitrums grosshandelsverksamhet har anknytning
till läkemedelsfabrikation. Så är fallet även med ADA, som ingår i Fortia-
koncernen, dit även läkemedelsfabriken Pharmacia hör. Kronans Drog
handel ägs av ett konsortium, i vilket ingår ett flertal svenska och utländska
läkemedelsfabriker. Läkeinedels-Distribution ägs av Leo AB.
Vissa läkemedel tillhandahålls apoteken endast genom en droghandlare
(enkanaldistribution). Detta är fallet med Astrakoncernens produkter som
blott säljs genom Astra Distribution och Leos läkemedel som endast salu
hålls av Läkemedels-Distribution. Båda dessa droghandlare säljer även
vissa andra företags produkter, delvis med ensamrätt.
Droghandelsföretagen ADA, Vitrum och Kronan har i stort sett samma
sortiment. De tillhandahåller läkemedel från svenska och utländska fabri
ker som i motsats till Astra och Leo föredragit att låta mer än ett gross-
handelsföretag saluföra sina produkter (flerkanaldistribution). Medan ADA
och Vilrum arbetar enbart med varor som distribueras genom flera kana
ler har Kronans Droghandel ensamrätt på distributionen av vissa av de
sålda produkterna.
Omkring 1 000 personer är sysselsatta inom droghandeln.
Sammanlagt köpte apoteken av droghandeln läkemedel för 577,8 milj. kr.
1967 mot 313,9 milj. kr. 1962. De farmacevtiska specialiteterna dominerar
droghandelns försäljning. För var och en av droghandlarna har försälj
ningen på läkemedel ökat med 10—20 % årligen under 1960-talet.
Med utbyggnad och rationalisering har droghandeln mött den ökade
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
14
efterfrågan på läkemedel. En mer eller mindre utbyggd ADB-verksamhet
finns hos samtliga droghandelsföretag. Antalet distributionscentraler är 16.
Apoteken innehas med s. k. personligt privilegium av apotekare, som ut
nämnts av Kungl. Maj :t efter förslag från socialstyrelsen. Apoteksinne-
havare pensioneras vid 67 års ålder.
Det fanns vid utgången av år 1969 362 självständiga apotek och till
dessa anknutna 232 filialapotek samt 19 sjukhusapotek.
Apoteksinnehavarna är förenade i en sammanslutning, apotekarsocie-
teten, som numera i hög grad framstår som ett centralt ledande organ för
apoteksväsendet. I spetsen för apotekarsocieteten står en direktion, vald
av fullmäktige, vilka i sin tur utsetts genom direkta val inom societetens
lokala kretsar. Apotekarsocietetens kansli och övriga centrala organ har en
personal av omkring 200 personer.
Apoteksinnehavarnas inkomster är liksom läkemedelspriserna reglerade
av bestämmelser utfärdade av Kungl. Maj :t. Den sakliga innebörden av
bestämmelserna är bl. a. att enhetliga läkemedelspriser skall hållas i hela
landet, att mindre bärkraftiga apotek stöds av mer bärkraftiga och att
apoteksinnehavarnas behållna inkomster är reglerade så att de i normalfal
len varierar inom ganska snäva gränser trots stora skillnader i apotekens
omsättningssiffror.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Läkemedelskontrollen
Inledning
Grundreglerna om läkemedelskontrollens utformning och avgränsning
av kontrollområdet ges i läkemedelsförordningen och i föreskrifter som
meddelats med stöd av denna förordning. Tillsynsmyndighet för läkeme-
delskonlrollen är socialstyrelsen.
Läkemedelskontrollens innebörd och allmänna syfte framgår av 4 § läke
medelsförordningen där det sägs att läkemedel skall vara av fullgod be
skaffenhet och att det vid normal användning inte får medföra skadeverk
ningar, som står i missförhållande till den avsedda effekten. Bestämmelsen
är en ramföreskrift för varje läkemedelstillverkare och en bas för kontroll
organets handlande i det enskilda fallet.
EnligL säkerhetslagstiftningen på läkemedelsområdet ställs vissa minimi
krav i fråga om formerna för tillverkningen. Vidare inrymmer den ett efter
olika läkemedelstyper anpassat system för produktkontroll. Slutligen ut
stakar den sådana handelsvägar, att även distributionsformerna blir led i
kontrollkedjan. Till ledning för såväl tillverkare som kontrollorgan finns
vissa farmakopéinässiga föreskrifter och andra standardnormer beträffande
läkemedlens kvalitet.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
15
Kontrollerande organ
Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för många ärenden som gäller läkemedelsförsörjningen. Kontrollagsliftningen rörande läkemedel hör till socialstyrelsens ansvarsområde. Vidare handlägger styrelsen ekonomiska frågor, prisfrågor, personalärenden samt beredskapsärenden på läkemedels försörjningens område.
Inom socialstyrelsen finns en särskild läkemedelsbyrå som ingår i den administrativa avdelningen. Anknytningen till denna avdelning angavs i prop. 1967:68 vara ett provisorium som skulle omprövas sedermera. Läke- medelsbyrån är organiserad i en allmän grupp, en kontrollgrupp samt en medicinsk grupp, som också fungerar som Iäkemedelsnämndens kansli.
Den allmänna gruppen handlägger apoteksärenden, författningsärenden och allmänna läkemedelsärenden av mer legal natur såsom tillståndsgiv- ning, övervakar efterlevnaden av läkemedelslagstiftningen m. m.
Kontrollgruppen består av läkemedelsinspektionen, narkotikakontrollen och priskontrollen, som också följer konsumtionsutvecklingen.
Den medicinska gruppen handlägger dels rent medicinska frågor och pre- ventivmedelsärenden och ärenden rörande licensförsäljning av icke registre rade farmacevtiska specialiteter, samt fungerar som Iäkemedelsnämndens kansli.
Läkemedelsnumnden är det beslutande organet inom socialstyrelsen i ärenden om registrering av farmacevtiska specialiteter och i farmakopé- ärenden. Nämnden består av sju av Kungl. Maj :t särskilt utsedda ledamöter samt chefen för läkemedelsbyrån och en vid byrån tjänstgörande läkare.
Statens farmacevtiska laboratorium sorterar under socialstyrelsen men har en relativt självständig ställning med en av Kungl. Maj:t utfärdad instruktion. Laboratoriet har till uppgift att inom de områden som berör tillverkning och försäljning av läkemedel utföra undersökningar med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet har ca 50 anställda och är uppdelat på tre avdelningar, nämligen den kemiska, den biologiska och den fannakoterapevtiska avdelningen. En av avdelningsföreståndarna är också chef för laboratoriet. Laboratoriet har ett eget kansli.
Kontrollen av farmacevtiska specialiteter är den mest betydande gemen samma uppgiften vid laboratoriet. Den kemiska och farmacevtiska kon trollen åvilar den kemiska avdelningen, medan den farmakologiska och toxikologiska kontrollen åvilar den biologiska avdelningen. Kontrollen av medicinsk ändamålsenlighet och avgränsning av medlens användningsom råde utförs av den fannakoterapevtiska avdelningen.
En huvuduppgift för sistnämnda avdelning är att utreda och bedöma de klinisk-terapevtiska egenskaperna hos farmacevtiska specialiteter vari inne fattas riskerna för biverkningar. Sedan den 1 januari 1964 åligger det även
16
Kungl. Maj ds proposition nr 7 b år 1970
avdelningen att granska anmälningar om kliniska prövningar av nya
oregistrerade läkemedel.
Läkemedelsbiverkningsnämnden är en rådgivande medicinsk expertnämnd
med representation även från läkemedelsindustrin. Den har en verkställande
ledamot med ett eget kansli. Nämndens ledamöter är utsedda av socialsty
relsen. Nämnden arbetar fristående från SFL men i nära kontakt med
laboratoriets farmakoterapevtiska avdelning, vilken liksom socialstyrelsen
är representerad i nämnden.
Svenska farmakopékommittén är ett självständigt organ vars uppgift är
att arbeta med farmakopéfrågor. Kommittén som består av sju av Kungl.
Maj :t utsedda ledamöter, biträds av en sekreterare och ett antal labora-
torieapotekare. Övrig personal som behövs för löpande kontors- och labora
toriearbete tillhandahålls av SFL. Kommittén disponerar eget laboratorium
som förestås av kommitténs sekreterare.
Den nordiska farmakopénämnden består av tre medlemmar från vart och
ett av de fyra deltagande länderna hämtade ur de nationella farmakopé-
kommittéerna. Generalsekreterare hos nämnden är f. n. sekreteraren i den
svenska farmakopékommittén.
Två experter inom bakteriologi har utsetts att vara statens kontrollanter
för den tillverkning och import av bakteriologiska preparat som sker vid
SBL och vid SVA. Kontrollanterna är formellt knutna till socialstyrelsen
resp. veterinärstyrelsen.
Statens institut för folkhälsan utför vissa vitaminanalyser åt statens
farmacevtiska laboratorium. Tjänsterna debiteras laboratoriet.
Statens bakteriologiska laboratorium utför sterilitetskontroll samt mikro
biologiska haltbestämningar av antibiotikapreparat.
Tillverkningskontroll
Läkemedelsförordningen föreskriver (7 §) att yrkesmässig tillverkning
av läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare samt av den som
erhållit tillstånd därtill. Utan särskilt tillstånd får bakteriologiska preparat
tillverkas vid SBL och SVA. Med tillverkning förstås i sammanhanget såväl
framställning som förpackning eller ompackning.
Tillstånd att tillverka läkemedel annorstädes än på apoteken meddelas av
socialstyrelsen. Tillstånd meddelas för viss tid eller tills vidare och kan avse
visst eller vissa läkemedel eller läkemedel i allmänhet. Tillverkningen skall
förestås av en av socialstyrelsen godkänd föreståndare. Vid anläggning av
större omfattning får särskilda föreståndare godkännas för olika avdel
ningar.
Enligt läkemedelsförordningen och dess tillämpningskungörelse kan so
cialstyrelsen genom inspektion av företag där läkemedel tillverkas eller
17
hanteras kontrollera, att verksamheten bedrivs under förhållanden som inte äventyrar en fullgod beskaffenhet av läkemedlen.
Medan kontinuerliga kontrollförrättningar på apoteken förekommit allt sedan apotek började inrättas bär inspektion av Iäkemedelsfabriker endast förekommit sedan 1964 i och med ikraftträdandet av läkemedelsförord- ningen. Socialstyrelsen har läkemedelsinspektörer, som i normalfallet utför förekommande inspektioner av läkemedelsföretagen och apoteken. Inspek tion av apotek förrättas vartannat till vart femte år. De år då inspektion inte förekommer verkställs s. k. visitation av vederbörande länsläkare. Läke- medelsfabrikerna inspekteras vid behov.
Då det kommit att framstå som allt angelägnare att äga kännedom om under vilka betingelser ett läkemedel produceras finns i flera länder en tendens till att utvidga inspektionen utanför det egna landet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7
4
år 1970
Produktkontroll
Grundläggande regler om de kvalitetskrav som läkemedel måste uppfylla har i ett flertal länder fastställts i farmakopéer. Den Svenska farmakopén har 1965 efterföljts av Nordiska farmakopén, som är gemensam för de fem nordiska länderna.
Sadana substanser som används på apoteken och som är beskrivna i den Nordiska farmakopén måste uppfylla de i farmakopén ställda kvalitetskra ven. Analytiska kvalitetsundersökningar sker numera centralt för alla apoteks räkning vid apotekens centrallaboratorium.
Inom läkemedelsindustrin är man inte på samma sätt som på apoteken formellt bunden av farmakopéns föreskrifter. Även för industrin gäller dock kravet att alla använda råvaror skall vara noggrant kända och specificerade.
En grundläggande regel om farmacevtiska specialiteter är att de inte får försäljas utan att vara registrerade hos socialstyrelsen. Från denna grund regel finns följande tre undantag.
1) Bakteriologiskt preparat, som tillverkats eller importerats av SBL eller SVA.
2) På svenskt apotek tillverkad farmacevtisk specialitet, som överens stämmer med medel intaget i gällande farmakopé eller som socialstyrelsen med hänsyn till specialitetens ändamålsenlighet finner jämförbar med sådant medel.
3) På särskild framställning kan socialstyrelsen medge rätt till försälj ning (licensförsäljning) av sådan icke registrerad specialitet, som till sin verkan skall prövas av viss läkare, veterinär eller tandläkare eller varav viss person befunnits vara i behov med hänsyn till sitt hälsotillstånd.
Som villkor för registrering gäller att specialiteten funnits ändamålsenlig och i övrigt uppfyller de krav i fråga om kvalitet, märkning och skäligt pris som ställts upp i läkemedelsförordningen. 2 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74
18
Kungl. Maj:ts proposition nr lh- år 1970
Den förberedande granskningen av registreringsansökningar sker vid
SFL. Det slutliga avgörandet i registreringsärenden träffas i socialstyrel
sens namn av läkemedelsnämnden.
Registrering kan återkallas om förhållanden som legat till grund för re
gistreringen inte längre är för handen. Återkallelse av registrering kan
också ske om villkor för specialitetens tillhandahållande åsidosätts eller
om specialiteten är föremål för reklam som innefattar oriktig, starkt över
driven eller vilseledande uppgift om specialitetens verkan eller egenskaper
i övrigt. En registrerad specialitet kan givetvis tas ur marknaden av till
verkaren, som därvid skall anmäla detta till socialstyrelsen.
Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras genom
socialstyrelsens försorg. Efterkontrollarbetet handhas väsentligen av statens
farmacevtiska laboratorium.
Ett led i efterkontrollen är den verksamhet som utövas av den tidigare
nämnda läkemedelsbiverkningsnämnden. Enligt nämndens rekommendation
x*apporterar läkarna iakttagelser om oväntade biverkningar vid läkemedels
behandling. Rapporterna bearbetas och följs upp av nämnden.
Extemporeberedning kallas sådant för tillfället berett läkemedel som
komponerats av läkare, veterinär eller tandläkare för en speciell patient.
För receptutfäi-dare gäller vid hans komponerande att han har att handla
i överensstämmelse med vetenskap och bepi'övad erfarenhet. Den expedie
rande farmacevten har att handla enligt farmakopéns och socialstyrelsens
föreskrifter och i överensstämmelse med god farmacevtisk praxis. Några
speciella kontrollåtgärder kan av praktiska skäl i regel inte komma i fråga.
Enstaka prov på extemporeberedningar tas av I ä k em e d e 1 s in s p e k t ör e r n a
vid förekommande apoteksinspektioner.
Handelsvågarna
Läkemedelsförordningen utstakar vissa handelsvägar för läkemedel. Här
vid skiljs mellan partihandel och detaljhandel. Med partihandel förstås för
säljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare eller apo
tek. Annan försäljning är detaljhandel.
Partihandel får bedidvas endast av den som behörigen tillverkat läke
medlet, apoteksföreståndare samt den som erhållit tillstånd att idka parti
handel med läkemedel. Reträffande tillståndsgivning och åtnjutande av till
stånd gäller motsvarande bestämmelser som för tillverkning.
Detaljhandel med läkemedel får bedrivas endast av apoteksföreståndare.
I viss utsträckning får dock partihandlare sälja läkemedel direkt till sjuk
vårdsinrättning och bakteriologiska preparat kan få försäljas direkt till
läkare och veterinär från SBL resp. SVA.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
19
Apoteksväsendet
Apoteken
Det finns tre olika huvudtyper av apotek, nämligen självständigt apotek, filialapotek samt sjukhusapotek. Kungl. Maj :t bestämmer om inrättande och upphörande av självständigt apotek och sjukhusapotek. Motsvarande be slut beträffande filialapotek meddelas av socialstyrelsen.
Som redan nämnts finns f. n. ungefär 600 apotek, därav omkring 230 filialapotek och ett 20-tal sjukhusapotek. Ett självständigt apotek med ev. tillhörande filialapotek bildar en apoteksrörelse.
Privilegiesystemet innebär att ett självständigt apotek drivs av en apo tekare som av Kungl. Maj.'t »tillagts personliga privilegiet» på apoteket i fråga. Uttrycket är en kvarleva från en tid då privilegiet var en kunglig nådegåva. Numera har termen ingen annan reell innebörd än att Kungl. Maj:t bestämmer vem som skall driva ett visst apotek och under vilka villkor detta skall ske.
Den som erhåller personligt privilegium å apotek skall enligt Kungl. brev den 30 december 1935 dels ställa sig till efterrättelse gällande bestämmel ser angående apoteksväsendet, dels vara skyldig underkasta sig vad Kungl. Maj .t framdeles kan komma att föreskriva beträffande privilegiets avstående eller sättet för dess utövande.
Årligen utdelas omkring 30 apoteksprivilegier. Medelåldern vid erhållande av första privilegiet är f. n. över 51 år.
Enligt gällande regler för övertagande och inlösen av apotek är den som erhållit privilegium skyldig att lösa in föregående innehavares varulager och inventarier, såvitt de är fullgoda och behövs för apoteksdriften.
Värdering och övertagande av apotek sker vanligtvis under medverkan av apotekarkårens värderingsnämnd.
Bestämmelser om apotekens beskaffenhet och drift finns i Kungl. brev den 28 juni 1963. Där föreskrivs att apoteksföreståndare är skyldig att på be gäran snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla läkemedel som behörigen förordnats av läkare, tandläkare eller veterinär samt, om hinder mot ut lämnande inte föreligger, dels läkemedel som endast får tillhandahållas av apoteksföreståndare, dels gift, då sådant fall föreligger, att giftet endast kan förvärvas genom apoteksföreståndare.
Vidare föreskrivs allmänt i instruktionen för socialstyrelsen att styrelsen skall ha tillsynen över apoteken.
De i sammanhanget viktigaste reglerna finns i medicinalstyrelsens kun görelse den 26 april 1966 och i styrelsens cirkulär samma dag om anskaf fande av inredning och utrustning. Bestämmelserna reglerar i huvudsak apotekslokalernas beskaffenhet och omfattning samt vilken utrustning apotekaren får anskaffa utan särskilt medgivande av socialstyrelsen. Vidare föreskrivs vad som skall hållas i lager.
20
Slutligen finns en råd detaljbestämmelser om förvaring och kontroll av
läkemedlen på apotek. Efterlevnaden av dessa bestämmelser kräver tillgång
till viss analysutrustning och vissa speciella förvaringsanordningar, m. m.
När det gäller finansiering av apoteksövertagande brukar det kapitalbehov,
som föreligger för övertagande av en apoteksrörelse, beräknas till mellan
100 och 110 % av värdet av varulager och inventarier. Den övervägande de
len av det i apoteken investerade kapitalet utgörs av lån som erhållits med
företagsinteckningar som säkerhet. Huvudsakliga kreditgivare är Apotekar-
kårens kreditkassa ekonomisk förening, affärsbanker och sparbanker.
Den 31 december 1968 uppgick det bokförda värdet av inventarier och
varulager till omkring 135 milj. kr. Som eget kapital i apoteksrörelsen be
räknas apotekarna ha satt in omkring 20 milj. kr.
Nu gällande medicinaltaxegrunder är så konstruerade att apotekens
prissättning beräknas efter tre olika taxor, nämligen en för kemi
kalier och droger, en för farmacevtiska specialiteter samt en beträffande
arbetet på apoteket med tillredning av extemporeläkemedel.
Med ledning av fastställda grunder har apotekarsocietetens direktion att
räkna ut läkemedlens utförsäljningspriser och införa dem i en medicinal-
taxa som skall tillämpas av apoteken. En grundläggande regel är att apo
teken vid försäljningen inte får ta ut högre priser än vad som anges i
medicinaltaxan.
Socialstyrelsen skall varje år före den 1 september, efter att ha hört apo-
tekarsocieteten, lägga fram så noggrann beräkning som möjligt av apoteks
väsendets intäkter och kostnader under närmast följande kalenderår. Sam
tidigt skall styrelsen framställa förslag om den jämkning i medicinaltaxe-
grunderna som beräkningen ger anledning till. Härefter fastställs medici-
naltaxegrunderna av Kungl. Maj :t.
Apotekspersonalen består av apotekare, receptarier, laboratorietekniker
och apotekstekniker.
Självständiga apotek förestås av en innehavare. Som regel kan en apo
tekare inte räkna med att få eget apotek förrän efter åtskilliga tjänsteår.
Flertalet apoteksinnehavare är över 55 år.
Utbildning av apotekare och receptarier sker vid farmacevtiska fakulte
ten vid Uppsala universitet och inkluderar även viss praktikutbildning på
apotek. Apoteksteknikerns utbildning sker numera vid yrkesskola med elev
intagning från grundskola. Redan yrkesverksamma tekniker kan komplet
tera sin utbildning genom kvällskurser eller korrespondensundervisning.
Frågan om förändrad utbildningsordning för receptarier och apotekstekni
ker är f. n. under utredning.
Ersättning till den på apoteken tjänstgörande personalen utgår enligt
bestämmelser i tre kollektivavtal som slutits mellan statens avtalsverk å
ena sidan samt var och en av Sveriges farmacevtförbund, Apotekstekniker
förbundet resp. Apoteksstäderskeförbundet å den andra. Flertalet löner ut
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
21
betalas av apotekens centrala lönekontor inom apotekarsocieteten och finan sieras av avgifter som erläggs av apoteken.
Apoteksväsendet sysselsatte 1969 inkl. apoteksinnehavarna omkring 11 000 personer, därav 900 apotekare, 2 300 receptarier och 7 800 apoteks tekniker, städerskor, varubud m. fl. Av receptarierna arbetar 50 % på deltid och av teknikerna m. fl. omkring 40 % på deltid. Omräknas de 11 000 till heltid erhålls ca 9 000 tjänster.
Apoteksinnehavarnas inkomster regleras genom ett avgiftssystem. Ge nomsnittligt torde en apoteksinnehavare tjäna ca 75 000 kr ./år. De apoteks- anställdas avlönings- och anställningsförhållanden är som nämnts fastställda genom avtal mellan statens avtalsverk och vederbörande personalorganisa tion.
Medellönen per månad för anställd apotekare, receptarier, laboratorietek- niker och apotekstekniker uppgår 1970 till resp. 4 100, 2 900, 2 300 och 1 800 kr.
Det nuvarande systemet för detalj distribution illustreras av en i det föl jande angiven figur. Basenheter är de självständiga apoteken. Ett sådant apotek har ansetts kräva ett genomsnittligt befolkningsunderlag av minst 20 000 personer. Omsättningssiffrorna för dessa apotek varierar mellan 400 000 kr. och 6 milj. kr. och man sysselsätter mellan 5 och 50 personer på varje apotek.
Personalen på ett medelstort apotek, som omsätter ca 1,5 milj. kr. uppgår till ca 15 anställda varav 1—2 apotekare, tre receptarier, åtta apoteks tekniker samt tre övriga befattningshavare.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Medicinlåda
Kommisionär
ca 170
A-förråd
Centralförråd
Filialapotek
Sjukhusapotek
B-fÖrråd
ca 500
Självständiga apotek
22
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Nästa enhet i storleksordning är filialapoteket som lyder under ett själv
ständigt apotek. Det senare kan ha flera filialer. Utåt fungerar ett filial
apotek på samma sätt som ett självständigt. Ofta är emellertid tillverk-
ningsuppgifter, administrativa funktioner och viss lagerhållning centrali
serade till moderapoteket. Filialapotek inrättas när befolkningsunderlaget
uppgår till 5 000—-15 000 personer. Av de filialapotek som var i drift i slutet
av 1968 förestods ca 50 av apotekare och övriga av receptarier. Omsätt
ningen varierar mellan 150 000 kr. och 1,5 milj. kr. Allt vanligare blir
filialapotek av förenklad typ med reducerade möjligheter till beredning av
läkemedel eller med reducerat öppethållande.
Läkemedelsförråd finns av tre olika typer. Det mest utvecklade har for
men av en mindre butik, i en särskild av apoteksinnehavaren hyrd lokal
och med en av denne anställd föreståndare. Endast standardförpackade
läkemedel eller på apoteken färdigställda förpackningar av lösviktsvaror
får lagerhållas.
Den enklaste typen utgörs av en transportabel låda som byts ut av apo
teket varje månad, varvid översyn och komplettering av förrådet sker.
Sortimentet begränsas till 20 receptfria läkemedel.
Läkemedelsförsörjningen till många mindre orter ombesörjs genom medi
cinlådor och kommissionärer.
Antalet medicinlådor uppgår till nära 1 500 och antalet paket som sänds
därigenom är ca 1,3 milj. per år.
Bortsett från de fåtaliga fristående sjukhusapotek som drivs av sjukhu
sens huvudmän finns vid ett 20-tal sjukhus sjukhusapotek, som är anknutna
till självständiga apotek och som fungerar som filialapotek med speciella
uppgifter. En närmare redogörelse härför lämnas i anslutning till framställ
ningen om sjukhusens läkemedelsförsörjning.
Totalt finns i landet ca 600 apoteksenheter med kvalificerad personal
och omfattande lagerhållning samt ytterligare 700 utlämningsställen för
läkemedel och ca 1 500 medicinlådor.
A potekarsocieteten
Apotekarsocieteten fungerar som centralt ledningsorgan för apoteks
väsendet. Societeten består av landets samtliga apoteksinnehavare. Enligt
stadgarna är ändamålet med apotekarsocieteten att befordra farmaciens
och apoteksväsendets utveckling, att tillvarata medlemmarnas gemensamma
intressen, att lämna understöd åt behövande apotekare samt deras änkor
och barn samt att vippmuntra dem, som ägnar sig åt farmacevtiska studier.
Societeten förvaltar till densamma överlämnade fonder och använder deras
avkastning enligt meddelade föreskrifter.
Det högsta beslutande organet är fullmäktige. Dessa består av represen
tanter för de f. n. 13 kretsar i vilka societetens medlemmar fördelats efter
vederbörande apoteks belägenhet. Fullmäktige utser direktion som omhän- derhar societetens förvaltning och är dess verkställande organ.
Till societetens förfogande står en omfattande förvaltningsapparat belä gen i Stockholm. Den leds av en verkställande direktör som inför direktionen är ansvarig för apotekarsocietetens verksamhet och förvaltning.
Den centrala organisationen är uppdelad på två huvudavdelningar, den administrativa och den tekniska.
Den administrativa huvudavdelningen är i sin tur uppdelad på fem avdel ningar nämligen informationsavdelning, kameralavdelning, personalavdel ning, planeringsavdelning och sjukhusfarmacevtisk avdelning. Varje avdel ning leds av en nämnd bestående av avdelningschefen och två apoteksinne- havare varav en i regel också är direktionsledamot.
Den tekniska huvudavdelningen är centralt ledningsorgan för den i det följande omnämnda distriktslaboratorieverksamheten. Avdelningen leds av en teknisk direktör och en nämnd, produktionsnämnden. Inom den tekniska huvudavdelningen finns ekonomi-, marknads-, produktions-, forsknings* och kontrollavdelningar.
Av apotekarsocietetens ca 200 anställda finns 10 på kansliet, omkring 90 inom den administrativa huvudavdelningen och ca 100 inom den tekniska huvudavdelningen.
Löneutgifterna för apotekarsocietetens personal uppgick 1968 till drygt 6,3 milj. kr.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
23
nistriktslaboratorierna (ACO)
Vart och ett av distriktslaboratorierna är anknutet till ett självständigt apotek. Innehavaren av detta är således chef för det tillhörande distrikts- laboratoriet. Till sitt förfogande för driftsledning har han i regel minst två apotekare, den ene med ansvar för tillverkningen och den andre för kontrollen. Förekommande funktioner i övrigt är främst administration och engrosexpedition. I samband med redogörelsen för apotekarsocieteten har omnämnts att en inom societeten befintlig teknisk huvudavdelning är cen tralt ledningsorgan för distriktslaboratorierna.
Vid början av 1969 fanns vid den centrala tekniska huvudavdelningen 107 personer anställda. Av dessa tjänstgjorde 77 personer vid centrallabo ratoriet av vilka i sin tur omkring 30 fullgjorde andra uppgifter än sådana som avsåg ACO. Den centralt verksamma ACO-personalen uppgick alltså till 77 personer.
Personalen på distriktslaboratorierna 1969, då antalet laboratorier var nio, uppgick till 502 personer. Ett betydande antal var emellertid deltids tjänstgörande. Omräknat till heltidstjänstgörande rörde det sig om 446 personer.
Den tekniska huvudavdelningen är inrymd dels i kontorslokaler om ca 700 m2 vid Döbelnsgatan i Stockholm, dels i laboratorielokaler om ca 1 800 m2 vid Gårdsvägen i Solna.
Vid slutet av år 1970 beräknas distriktslaboratorierna ha en sammanlagd lokalyta av 23 300 m2 fördelad på följande sätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Stockholm, Salen............................................................... 4 000 Stockholm, Vita Björnen................ 2 500 Solna, Kvarnen ................................................................. 1 300 Linköping, Vasen ............................................................. 1 000 Malmö, Lejonet................................................................. 3 300 Göteborg, Kronan............................................................. 6 900 Sundsvall, Lejonet............................................................. 3 600 Umeå, Järven..................................................................... 700
Den apparatur som finns på de distriktslaboratorier som beräknas fort sätta sin verksamhet under 1970 torde i stort sett få anses modern och ändamålsenlig.
Historiskt har ACO-produktionen utvecklat sig ur apotekens tillverkning av sammansatta preparat som antingen är läkemedel eller utgör halvfabri kat för framställning av läkemedel. Sådana medel sätter fortfarande sin prägel på ACO-produktionen. Parallellt härmed har emellertid utvecklats en rad mera specifika preparat. Främst har ACO vid utvecklingen av så dana sökt finna nya läkemedelsformer som bättre än de klassiska skall ge ett högt utnyttjande av ingående substanser.
Generellt kan sägas att ACO-preparaten söker vara lågprisläkemedel. Om kring 2/5 av produktionen hänför sig till handköpspreparat.
ACO-produktionen omfattar framför allt standardpreparat av sådan typ som finns angiven i allmänt tillgängliga handböcker. De mest betydande ACO-läkemedlen är Magnecyl- och Magnecyl-kodeintabletter, några vitamin preparat samt några medel innehållande välkända standardsubstanser så dana som pentymal, meprobamat och papaverin.
Sammanlagt upptog distriktslaboratoriernas engrosprislista år 1968 inte mindre än inemot 3 200 förpackningar. I dag lagerförs ca 1 400 olika varor i 2 700 förpackningar.
Ett stort antal preparat har liten efterfrågan. Drygt 50 % av alla för packningar svarar för endast 15 % av försäljningen. För tablettillverk- ningen gällde år 1965 att bara 2,2 % av volymen avsåg 100 av totalt 180 tablettsorter. Under senare år har dock antalet tablettslag med ringa åtgång minskat.
De olika distriktslaboratorierna har fördelat produktionen mellan sig så att i regel ett visst preparat tillverkas på endast ett laboratorium i landet. Varje laboratorium distribuerar däremot principiellt samtliga laboratoriers produkter till de apotek som anlitar ett visst distriktslaboratorium.
25
Tillverkningsvärdet år 1969 var ca 45 milj. kr. Alla typer av läkemedels former ingår i tillverkningen. Tabletter, salvor och infusionslösningar är de volymmässigt utan jämförelse dominerande.
ACO:s marknadsandel av apotekens totala försäljning är f. n. omkring
10
%.
ACO-verksamheten är en del av apoteksväsendet och har helt finansierats inom ramen för detta. Den centrala organisationen för ACO, dvs. central laboratoriet och den tekniska huvudavdelningen i övrigt har byggts upp och drivits med anlitande av sådana avgifter som apotekarsocieteten som organisation kunnat uttaxera från apoteken. Under åren 1960—69 har på detta sätt influtit 22,2 milj. kr. från distriktslaboratorieapoteken. Härav har 15,5 milj. kr. använts för forsknings- och utvecklingsarbete samt 6,7 milj. kr. till marknadsföring. För inredning och utrustning av centrallabora toriet, som inte bara betjänar ACO, torde därutöver ytterligare avgifts medel ha anlitats.
Den ekonomiska utvecklingen för ACO under 1960-talet bär i stort sett varit vikande. Detta anses till stor del bero på att betydligt ökade belopp lagts ner på forskning, utveckling och marknadsföring. Under 1968, som uppvisade ett bättre resultat än de närmast föregående åren, var räntabili teten på totalt i rörelsen arbetande kapital 16 %.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Avgiftssystemet
Den 7 februari 1936 utfärdade Kungl. Maj :t bestämmelser om avgifter från apotek för vissa gemensamma ändamål m. m. Dessa har ändrats ett flertal gånger, senast den 20 februari 1970.
Enligt dessa är apoteksinnehavarna skyldiga att erlägga avgifter för bestridande av utgifter för apoteksväsendets gemensamma ändamål. Denna avgift kallas allmän avgift.
Avgiften beräknas på rörelsevinsten enligt en stigande skala upp till 91 % av det belopp som överstiger ett visst avgiftsfritt belopp.
De allmänna avgifterna skall användas för apoteksväsendets gemensamma ändamål. Med sådana ändamål avses i första hand lön m. m. enligt gällande avtal mellan statens avtalsverk som företrädare för apotekarsocieteten och Sveriges farmacevtförbund resp. Apoteksteknikerförbundet, pensionering av viss apotekspersonal samt deras efterlevande enligt av Kungl. Maj :t utfär dade bestämmelser, ersättning för hållande av filialapotek samt täckande av förlust å apoteksrörelse. Sedan även medel för bestridande av utgifter från fonden för apoteksinnehavarnas pensionering avsatts skall återstoden tillföras en fond för reglering av läkemedelspriserna in. in. (reglerings fonden).
Fonden tillskapades 1936 för att utgöra ett instrument för bedömande
26
av huruvida läkemedelspriserna är riktigt avvägda. Priserna måste nämli
gen i princip hållas på sådan nivå att de allmänna avgifterna täcker apo-
tekskollektivets utgifter. Det är emellertid omöjligt att få en sådan pris
sättning att avgifterna exakt motsvarar nämnda utgifter. Läkemedelspri
serna måste därför sättas så att en betryggande marginal uppstår, över
skottet skall som nämnts placeras i fonden. Denna förvaltas av socialsty
relsen enligt bestämmelserna i det av Kungl. Maj :t den 30 september 1936
utfärdade reglementet för fonden med därefter gjorda ändringar.
Enligt reglementet skall de till fonden influtna medlen, inbegripet av
kastning, avsättas till dess de uppgår till det belopp som bestäms av Kungl.
Maj:t. Beloppet är f. n. bestämt till 15 milj. kr. Då det bestämda beloppet
uppnåtts skall inflytande medel, sedan förvaltningskostnaderna bestritts,
användas till reglering av läkemedelspriser på sätt Kungl. Maj :t bestäm
mer. Det åligger socialstyrelsen att hos chefen för socialdepartementet an
mäla när nämnda belopp uppnåtts. Vidare skall styrelsen lägga fram förslag
till sådan ändring av gällande grunder för läkemedels taxering på apotek,
att läkemedelspriserna nedbringas. Det åligger vidare styrelsen att årligen
lämna uppgift om fondens inkomster och utgifter under det närmast före
gående kalenderåret samt om influtna allmänna avgifter och därav be
stridda utgifter.
Regleringsfonden bär i praktiken fungerat som en reservfond för apo
teksväsendet. Behållningen har fluktuerat starkt. Sålunda uppgick den 1950
till nära 48 milj. kr. men var 1966 nere i 5 milj. kr. Därefter har den åter
stigit och var vid senaste årsskifte omkring 17 milj. kr.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Sjukhusens läkemedelsförsörjning
De bestämmelser, som i första hand reglerar läkemedelsförsörjningen på
sjukvårdsinrättningar m. in. återfinns i kungörelsen (1963:440) angående
läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrättningarna, kungörelsen (1963:
439) om tillämpningen av läkemedelsförordningen samt i medicinalsty
relsens kungörelse angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsinrätt
ningarna (MF 1965: 7).
Enligt kungörelsen angående läkemedelsförsörjningen vid sjukvårdsin
rättningarna skall vid sådan inrättning finnas särskilda anordningar för att
tillgodose läkemedelsförsörjningen där.
Om verksamheten vid sjukvårdsinrättning är uppdelad på flera avdelning
ar skall det, om inte socialstyrelsen bestämmer annat, finnas dels avdelnings-
förråd med läkemedel för den dagliga sjukvården inom avdelningen och
dels sjukhusapotek eller centralförråd för avdelningsförrådens gemensamma
behov.
27
Sjukhusapotek är antingen ett fristående apotek, som drivs av sjukvårds inrättningens huvudman, eller del av apotek i orten.
Kungl. Maj :t beslutar om inrättande av sjukhusapotek och har medgi vit inrättande av fristående sjukhusapotek vid fem av Stockholms stads sjukhus (Södersjukhuset, Sabbatsberg, S:t Erik, S:t Göran och Serafimer- lasarettet), vid Centrallasarettet i Västerås samt vid Lillhagens sjukhus i Göteborg. Vidare drivs ett 20-tal sjukhusapotek som delar av apotek i orten vid olika sjukhus i landet.
Verksamheten vid fristående sjukhusapotek bedrivs under ledning av en av Kungl. Maj :t förordnad chefsapotekare.
Vid sjukhusapotek som är del av apotek i orten leds verksamheten av en apotekare, som efter förslag av apoteksinnehavaren förordnas av social styrelsen.
Central- och avdelningsförråd utgör delar av sjukvårdsinrättningen. Cen ti alförradet förestas närmast under styresman eller chefsläkare av person med farmacevtisk examen.
När det gäller tillverkning av läkemedel och i fråga om beskaffenhet, förvaring och kontroll av läkemedel och varor som är avsedda för tillverk ning av läkemedel gäller motsvarande bestämmelser som på apotek.
Om tillverkning av läkemedel förekommer på centralförråd skall det vara utrustat med de redskap, som är föreskrivna vid motsvarande verksamhet på apotek.
Utlämning av läkemedel från centralförråd får endast ske mot recept eller läkares skriftliga rekvisition.
När det gäller avdelningsförråd är överläkare i sin egenskap av ansvarig för sjukvården på sjukhuset (klinik, avdelning) även ansvarig för läke medelsförsörjningen på detta och har att övervaka att gällande föreskrif ter iakttas.
Avdelningsförråd förestås i första hand av avdelningssköterska. Av sjukhusens läkemedelsleverantörer intar apoteken den dominerande ställningen. Med socialstyrelsens medgivande får fabrikanter och gross handlare direkt till sjukhusen leverera sådana läkemedel som företrädesvis används på sjukhus och i allmänhet levereras i förpackningar av mera avsevärd tyngd eller skrymmande volym. Om huvudmannaägt sjukhusapo tek finns köper sjukhuset sina läkemedel hos de gängse läkemedelsleve- rantörerna.
Den totala kostnaden för sjukhusens läkemedelsköp kan för 1969 beräk nas icke understiga 180 milj. kr. I detta belopp ingår kostnaden för leve ranser till ett stort antal små sjukvårdsinrättningar. Leveranser till någon form av sådana handhas f. n. av mer än 300 olika apotek.
Militärapoteket har omkring 100 anställda. Stockholms stad har ungefär 140 anställda för apoteksverksamheten på sina sjukhus. Härav är 120
Iiungl. Maj:ts proposition nr 7 b år 1970
personer verksamma på de fem sjukhusapoteken och omkring 20 på cen
tralförråden.
Den sammanlagda apoteksverksamheten på övriga sjukhus i landet upp
skattas sysselsätta omkring 400 personer.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Totalförsvarets läkemedelsförsörjning
Krigsmaktens centrala organ för dess läkemedelsförsörjning är militär
apoteket. Det har försvarets sjukvårdsstyrelse såsom chefsmyndighet. Under
chefen är apoteket organiserat på en militär sektion, en sjukhussektion, en
kontrollsektion, en produktionssektion, en administrativ sektion, en läke-
inedelsinformationscentral, en forskningsavdelning samt en dataavdelning.
Militärapoteket arbetar i nära kontakt med karolinska sjukhuset. Det leve
rerar läkemedel dit och deltar i utrednings- och kommittéverksamhet som
berör läkemedelsområdet.
Militärapoteket är en statlig myndighet, som tilldelas tjänster och medel
efter beslut av riksdagen och Kungl. Maj:t men de ekonomiska förhållan
dena är delvis jämställda med sådana för självförsörjande verk. Apotekets
alla kostnader för anskaffande av läkemedel samt huvuddelen av personal
lönerna och uppkomna omkostnader skall täckas genom betalning för full
gjorda leveranser. Härvid skall som högst-pris gälla de priser som uttas av
andra apotek vid motsvarande leveranser.
Inom socialstyrelsen skall dess beredskapsråd bl. a. handlägga frågor
angående läkemedelsberedskapen och fastställa en lista över s. k. bered-
skapsläkemedel, vilka inte anses kunna undvaras i händelse av krig. Kvanti
teten av erforderliga läkemedel bedöms med hänsyn bl. a. till den kontinuer
liga fredskonsumtionen.
I samråd med militärapoteket och överstyrelsen för ekonomisk försvars
beredskap upprättar socialstyrelsen krigsproduktionsbesked med landets
läkemedelsindustrier så att deras sammanlagda kapacitet kommer det civila
och militära försvaret tillgodo.
Socialstyrelsen planerar vidare i samråd med vederbörande myndig
heter och företag en utflyttning i krig av såväl grosshandelsföretagen som
ett stort antal apotek med lager till bättre belägna områden än de, där de
är placerade i fred. Likaså sker planeringsverksamhet för bl. a. läkemedels-
tillförsel till beredskapssjukhusen samt för distriktsapotekens omflyttning
och produktion i krig.
Civilförsvarsstyrelsen ansvarar inom sitt verksamhetsområde för en be-
redskapsuppläggning av vissa läkemedel såsom dextran och nervgasmot-
medel.
29
Överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap skall enligt anvisningar från socialstyrelsens beredskapsråd lagra främst råvaror till sådana läke medel som i fred importeras till landet och som bedöms oundgängliga i krig. Lagren består huvudsakligen av sådana läkemedelssubstanser som inte tillverkas i landet. Vissa synnerligen viktiga svensktillverkade läkemedel lagras också, t. ex. antibiotika och insulin. Läkemedel upparbetas till lämp liga beredningar t. ex. tabletter. Denna upparbetning är avsedd att ske hos läkemedelsfabrikanterna och apotekens distriktslaboratorier.
Kontinuerlig omsättning kan genomföras för huvuddelen av beredskaps- lagren. Detta sker genom landets läkemedelsindustrier, grosshandelsföretag samt apotekens distriktslaboratorier.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Det allmännas läkemedelskostnader
Nu utgående läkemedelsförmåner grundar sig i väsentliga delar på förslag i prop. 1967: 135. Förmånerna består av en kostnadsfri och en prisnedsatt del. Kostnadsfria läkemedel lämnas ut till den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och som lider av långvarig och allvarlig sjukdom. Kungl. Maj :t bestämmer dels vid vilka sjukdomar kost nadsfritt läkemedel kan komma i fråga, dels vilka läkemedel som får ut lämnas. Föreskrifter finns i förordningen (1954: 519) angående kostnads fria eller prisnedsatta läkemedel, kungörelsen (1954: 735) med tillämpnings föreskrifter till nämnda förordning samt kungörelsen (1954: 520) med för teckning över kostnadsfria läkemedel.
Reglerna om prisnedsatta läkemedel innebär i princip att den del av läke medelskostnaden vid ett visst tillfälle som ligger mellan 5 och 25 kr. rabatte ras med 50 procent och överskjutande del med 100 procent. Detta innebär att ingen behöver betala mer än 15 kr. vid varje inköp av medicin på recept.
De fr. o. m. den 1 januari 1968 förbättrade läkemedelsförmånerna förde med sig en betydande kostnadsökning för det allmänna. Kostnaden för detta år uppgick till 396 milj. kr. Under 1969 var motsvarande kostnad 451,8 milj. kr.
Till kostnaderna för läkemedelsförmånerna skall läggas sjukvårdshuvud männens läkemedelskostnader. Det allmännas läkemedelskostnader år 1969 uppgår då till sammanlagt ungefär 630 milj. kr. eller 70 % av kostnaderna för de av läkare ordinerade läkemedlen.
30
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Läkemedelsförsörjningsutredningen
Läkemedelsdistributionen
Allmänna synpunkter
I sina motiv för förändringar anför utredningen inledningsvis att frågor
om läkemedel måste ses som delproblem av samhällets strävanden att be
kämpa sjukdom och att tillförsäkra medborgarna hälsa. Medicinska och
socialmedicinska synpunkter får därför starkt inflytande på bedömningarna,
men ytterst är det dock alltid fråga om vilken ekonomisk ram som tillmäts
och vidare är det en självklarhet att man alltid måste eftersträva största
möjliga effekt av en bestämd ekonomisk satsning.
Nya sjukdomssituationer skapar nya Iäkemedelsbehov — nya läkemedel
skapar nya hälsoproblem. Det är enligt utredningen därför väsentligt att
det finns goda kontakter mellan det praktiska sjukvårdsarbetet på fältet
och den centrala planeringen för forskning och produktion på läkemedels
området. Denna synpunkt måste vara central vid planeringen av hela läke-
medelsförsörjningsorganisationen. Med hänsyn härtill har det för läkeme-
delsförsörjningsutredningen tett sig naturligt för att inte säga nödvändigt
att bidra till största möjliga integration mellan läkemedelsförsörjningens
olika led.
Utredningen har ansett det klart att staten bör engagera sig i läkeme-
delsproduktionen. Som skäl härför anges att man måste ha garantier för
att en tillräcklig arsenal av basläkemedel står till förfogande till lägsta
möjliga pris, att forskningsinsatsernas optimala utnyttjande kräver ett
ökat offentligt risktagande. Vidare kan man inte utan det allmännas di
rekta medverkan i industriell läkemedelstillverkning räkna med de nöd
vändiga erfarenheterna för att rationellt bedöma frågor om priskalkyler
på läkemedelsområdet.
Målet bör enligt utredningen vara en så stor statlig läkemedelsproduktion
att den blir en reell konkurrensfaktor till den privata industrin. Det är
angeläget att den får så lika villkor som möjligt som den privata och att en
sund konkurrens stimuleras.
Läkemedelsgrosshandeln spelar enligt utredningen en jämförelsevis un
derordnad roll då det gäller prisbildningen. Den har däremot haft viktiga
funktioner att fylla vad angår den fysiska varuhanteringen. Problematiken
beträffande grosshandeln är enligt utredningens mening främst beroende
av hur man kan tillgodose kravet på att det finns en väl fungerande distri
butionsapparat samtidigt som man har ett sådant grepp om prisfrågorna
att intet led i kedjan blir obevakat. En viss integration även i droghandels-
ledet är ett alternativ till ett statsmonopol. Kan konkurrensen mellan före
tagen ytterligare stimuleras sägs detta vara ett framsteg jämfört med
nuläget.
31
Inom ramen för nuvarande organisation bedömer utredningen apoteken som mycket välskötta. För att skapa en organisation som ger större möj ligheter till ökad anpassning till dagens samhälle gäller det bland annat att säkra förutsättningarna för ökat samarbete mellan läkemedelssektorn och sjukvården i övrigt. Det är fråga om att skapa möjlighet för ett maximalt utnyttjande av vad modern datateknik kan ge. Vidare är det angeläget att apoteksväsendet blir ett instrument för en rationell prispolitik på läke medelsområdet.
Under det att större delen av landets hälso- och sjukvård tillhandahålls av det allmänna, har till helt nyligen praktiskt taget all produktion och distribution av läkemedel skett i privat regi. Visserligen är inte kostnaderna för läkemedel någon dominerande post i de samlade kostnaderna för hälso- och sjukvård, men det absoluta beloppet — över en miljard kr. — är av sådan storleksordning att det för läkemedelsförsörjningsutredningen ter sig som en anomali att samhället inte har ett fastare grepp om de förhål landen som bestämmer läkemedelskostnaderna. Utredningen menar att detta är särskilt anmärkningsvärt mot bakgrunden av att det allmänna genom sjukkassorna och sjukvårdens huvudmän betalar mer än hälften av totalkostnaden eller f. n. minst 600 milj. kr./år.
Utredningen anser att nuvarande system för prisövervakning är ineffek tivt. Formellt är läkemedelspriserna offentligt kontrollerade, men i prak tiken ger det nuvarande systemet enligt utredningen mycket begränsade möjligheter till effektiv priskontroll. Priset på en farmacevtisk specialitet skall enligt läkemedelsförordningen vara skäligt och på basis av denna regel fastställer läkemedelsnämnden ett maximipris att gälla vid försäljning till apotek. Pålägget i apoteksledet bestäms genom de av Kungl. Maj :t fast ställda medicinaltaxegrunderna. Koncentrationsutredningen som studerat bl. a. prisfrågan har framhållit att prisövervakningen har begränsade effek ter. Vad medicinaltaxegrunderna beträffar medger prövningen att inga oskäliga vinster uppstår i apoteksledet. Däremot har man för att endast nämna en omständighet av betydelse ingen möjlighet att pröva om perso nalkostnaderna är lämpligt avvägda.
Enligt utredningen kräver rationellt samhälleligt handlande inom läke medelssektorn ökade möjligheter att få och ge information. En egenhet för läkemedelsområdet är att varken konsument eller producent har det av görande inflytandet på vilka läkemedel som får den största efterfrågan. En tredje part, läkaren, bestämmer i stor utsträckning ytterst konsumtions- mönstrets utseende. Detta har lett till att läkemedelsindustrin satsat mycket hårt på reklam och information till läkaren.
Om objektiva medicinska och ekonomiska skäl skall dominera läk em e- delsvalet måste läkemedelsinformationen bli bättre, framhåller utredningen. För att detta skall vara möjligt behövs ökad kunskap om den nuvarande läkemedelskonsumtionens struktur samt om de nu tillgängliga läkemedlens
Kungi. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
32
fördelar och risker. Här anmäler sig stora möjligheter om man effektivt
tar datatekniken till hjälp. Utöver vad som kan nås inom ramen för den
redan existerande litteraturdokumentationen kan man, som senare skall
något närmare beröras, till låg kostnad få en uttömmande kunskap om
läkemedelsvanor och därmed förbättrade möjligheter att studera bl. a.
biverkningar om automatisk databehandling integreras i apotekens expedi-
tionsrutiner. Härigenom fås även aktuell information som på ett avgö
rande sätt kan användas i förhandlingar om läkemedelsprisema.
Utredningen betonar att om en samhällelig läkemedelsinformation blir
högklassig undanrycks motiven för en stor del av industrins nuvarande
dyrbara informationsverksamhet. Får man samtidigt instrument för en
effektiv prispolitik från samhällets sida kommer reklamkostnadernas in
verkan på läkemedelsprisema att minska.
Ytterligare rationaliseringar av väsentlig betydelse inom apoteksväsendet
förutsätter ändrad organisationsform. I utredningens betänkande lämnas
ett flertal exempel på att apoteken varken är typiska enskilda företag eller
allmänna institutioner. De organisatoriska förhållanden som rått har emel
lertid underlättat rationaliseringar som förekommit under efterkrigstiden.
De rationaliseringar som gjorts innebär bl. a. att den lokalmässiga och
tekniska standarden på apoteken höjts och att en rad lednings-, planerings-
och interna kontrollfunktioner centraliserats. Det mest påtagliga uttrycket
härför är att det inom ramen för apotekarsocietetens verksamhet vuxit upp
en centraladministration som f. n. sysselsätter omkring 200 tjänstemän.
Då apoteksväsendet formellt alltjämt är uppbyggt av omkring 360 ekono
miskt fristående apoteksrörelser föreligger enligt utredningens mening be
stämda begränsningar för möjligheten att effektivt utnyttja denna tjänste
mannastab och samtidigt hålla vid liv ett aktivt rationaliseringsintresse på
fältet. De större möjligheter som annars skulle föreligga att använda auto
matisk databehandling för lagerstyrning och redovisning bedöms inte till
närmelsevis helt kunna tillvaratas i och med att apoteksväsendet inte är en
sammanhållen ekonomisk enhet. Förutsättningen för ett djupare ekono
miskt och socialmedicinskt samarbete med sjukvårdens huvudmän saknas
enligt utredningen så länge apoteksväsendets ledning inte kan planera och
förhandla som företrädare för en sammanhållen enhet med en av stats
makterna formulerad samhällsinriktad målsättning.
överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten
Den 11 april 1969 uppdrog Kungl. Maj.t åt en särskild förhandlingsgrupp
att i anslutning till utredningen om läkemedelsförsörjningen uppta de för
handlingar rörande organisationen m. m. av läkemedelsförsörjningen som
kunde påkallas med anledning av utredningens arbete. Till följd av detta
beslut har förhandlingar ägt rum med apotekarsocieteten.
Förhandlingarna resulterade i en den 17 september 1969 dagtecknad
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
33
övei enskommelse mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem. Vid texten till överenskommelsen är fogade en promemoria angående apoteksinnehavarnas löne- och andra anställningsförhållanden vid avlösning av nuvarande apotekssystem, ett kö peavtal avseende statens förvärv av Vitrum samt vissa protokollsanteck ningar.
Överenskommelsen har slutits under förutsättning av godkännande å ena sidan av Kungl. Maj:t och riksdagen samt å den andra av apotekar- societetens fullmäktige. Genom beslut den 20 september 1969 har apotekar- societetens fullmäktige för sin del godkänt överenskommelsen. Frågan om statens förvärv av Vitrum har godkänts av riksdagen (prop. 1969: 142, SU 169, rskr 382).
Som allmän förutsättning för överenskommelsen gäller att staten genom lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat apoteksbolag.
De grundläggande reglerna för apoteksbolaget är enligt överenskommelsen att detta skall svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet, att bolaget skall bildas av staten och en av apotekarsocieteten grun dad stiftelse, att staten skall ha majoritet i bolaget och att det skall ge skä lig förräntning av insatt kapital.
Stiftelsen grundas genom att apotekarsocieteten avsätter 15 milj. kr. av sitt kapital till främjande av farmacins utveckling och en god läkemedels försörjning. Hela stiftelsens kapital används för att teckna aktier i apo teksbolaget. Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse genom 1/3 av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer.
Överenskommelsen innehåller inte någon föreskrift om hur stort kapital staten skall satsa, inte heller huruvida hela det sammanskjutna beloppet skall utgöra aktiekapital. Av betänkandets redovisning framgår emellertid att avsikten varit att staten skall svara för 30 milj. kr. och att alltså sam manlagt 45 milj. kr. skulle tecknas. Det framgår även att frågan om viss överkurs vid aktieteckningen berörts och att utredningen rekommenderar en kurs av 120 procent.
Enligt överenskommelsen skall frågan om stiftelsens medverkan i apo teksbolaget omprövas 1985. Därvid har såväl staten som stiftelsen möjlighet att påfordra att samarbetet skall upphöra. Skyldighet föreligger för staten att på begäran lösa in stiftelsens aktier samtidigt som stiftelsen på begäran av staten är skyldig att låta sina aktier lösas in.
Alla apoteksrörelser löses in enligt överenskommelsen vid årsskiftet 1970—1971. Härvid övertar apoteksbolaget lager och inventarier samt in gångna anställningsavtal ävensom till rörelserna knutna hyresavtal och övri ga förpliktelser. De f. n. inom apoteksväsendet tillämpade värderingsnormer na skall i huvudsak följas. 3 —Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74-
Kungl. Maj:ts proposition nr 7
4
år 1970
34
Mindre delar av apotekarsocietetens centrala organisation kominer att
behållas av apotekarsocieteten för föreningens fortsatta verksamhet. I övrigt
övertas organisationen av apoteksbolaget.
Genom övertagandet förvärvar bolaget hela den tekniska huvudavdel
ningen (central organisation för ACO) inbegripet apotekens centrallabora
torium samt större delen av den administrativa huvudavdelningen. I förvär
vet ingår bl. a. hyresrätten till ca 700 in2 kontorslokaler och 1 800 m2 labora-
torielokaler. Vidare har genom överenskommelsen staten för tiden 1971—
1975 tillförsäkrats förtursrätt att förhyra de relativt omfattande kontors
lokaler i apotekarsocietetens fastigheter som inte kommer att behövas för
societetens egen verksamhet.
I samband med att apoteken inlöses erbjuds alla apotekare som lämnar sin
rörelse anställning hos bolaget. Därvid skall de i första hand ha rätt att
begära att bli föreståndare för det apotek de förut innehaft. Som ett led i
överenskommelsen har lämnats garanti att de i princip skall bibehållas vid
oförändrad inkomstnivå, dock med viss utjämning och schablonisering.
Det förutsätts att anställningsvillkoren skall fastställas efter förhandlingar
mellan bolaget och de apoteksinnehavare som övergår i bolagets tjänst. En
relativt detaljerad redogörelse för hur begreppet oförändrad inkomstnivå
skall tolkas finns i den promemoria som fogats vid överenskommelsen.
All personal som nu är anställd hos apotekarsocieteten och som sedermera
inte behövs för den ombildade föreningens verksamhet garanteras enligt
överenskommelsen anställning hos apoteksbolaget, dess dotterbolag eller en
i överenskommelsen nämnd organisationsenhet för information och stati
stik på läkemedelsområdet, som skall stödjas av apotekarsocietetens stiftelse.
Personal som sålunda övergår från societetens tjänst skall inte vidkännas
försämringar i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.
I samband med inlösen av apoteken övertar bolaget bl. a. föreliggande
anställningsavtal. Detta innebär att all personal som arbetar på apoteken
är garanterad fortsatt anställning. Praktiskt taget all personal på apoteken
har sina anställningsvillkor reglerade genom kollektivavtal. Mellan vart och
ett av Sveriges Farmacevtförbund, Apoteksteknikerförbundet och Apoteks-
städerskeförbundet å ena sidan samt statens avtalsverk som företrädare för
apotekarsocieteten å den andra har avtal slutits om anställningsvillkoren vid
tjänstgöring på apotek. De nu gällande avtalen utlöper i och med utgången
av 1970. Detta innebär att all personal på apoteken är garanterad fortsatt
tjänst hos bolaget men att villkoren för anställning måste bli föremål för
förhandlingar mellan bolaget och personalorganisationerna.
Enligt överenskommelsen skall staten per den 1 januari 1970 förvärva
apotekarsocietetens aktieinnehav i Vitrum för 24,4 milj. kr. enligt närmare
regler i ett i samband med överenskommelsen träffat köpeavtal.
Som tidigare nämnts har denna del av överenskommelsen redan godkänts
av riksdagen.
Vid ingången av 1971 skall enligt planer som apotekarsocieteten tidigare
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
35
stadfäst åtta distriktslaboratorier finnas. Dessa skulle vara förbundna med följande apotek, nämligen Sälen och Vita Björnen i Stockholm, Kvarnen i Solna, Vasen i Linköping, Lejonet i Malmö, Kronan i Göteborg, Lejonet i Sundsvall samt Järven i Umeå (endast för distribution). Samtliga dessa distriktslaboratorier har lokaler helt avskilda från apoteksverksamheten i övrigt.
Vid inlösningen av apoteken i landet kommer distriktslaboratoriernas in ventarier och lager att överföras till apoteksbolaget. Enligt överenskommel sen skall emellertid denna egendom avskiljas och tillsammans med de från apotekarsocieteten övertagna resurserna vid den tekniska huvudavdelningen samlas inom ett särskilt dotterföretag till apoteksbolaget. ACO skall drivas som dotterbolag under minst två år.
Utöver vad som redan skildrats finns i överenskommelsen två punkter som har samband med distriktslaboratorierna. Den ena avser ett fastig hetsförvärv. Sålunda är apotekarsocieteten ägare till den fastighet i vilken det distriktslaboratorium är inrymt, som är anknutet till apoteket Lejonet i Sundsvall. Denna fastighet övertas av staten. Den andra punkten av in tresse i sammanhanget berör viss övergångsersättning till apoteksinnehavare som frånträtt eller frånträder ledningen av distriktslaboratorium i samband med omorganisation.
Genom överenskommelsen har riktlinjer dragits upp för apotekarsociete- tens fortsatta verksamhet i nya former och under nya förutsättningar. Apo tekarsocieteten skall ombildas till en privat förening utan obligatoriskt med lemskap. Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveck ling samt en hög farmacevtisk yrkesstandard bl. a. genom att stödja farma- cevtisk forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verksamhet på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Däremot skall för eningen inte befatta sig med löne- och anställningsfrågor eller dylikt och inte heller bedriva verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana aktiviteter som i övrigt berörs i överenskommelsen.
Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess ändamål och upplösning skall fastställas av Kungl. Maj :t.
Den stiftelse apotekarsocieteten skall grunda skall som redan nämnts använda hela sitt kapital för att teckna aktier i apoteksbolaget. Enligt över enskommelsen skall avkastningen, förutom för att täcka kostnaderna för stiftelsens förvaltning, tillföras en organisationsenhet med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet. Apotekarsocieteten skall vara representerad i verksamheten.
Apoteksbolagets utformning och verksamhet
Utredningen förutsätter att de f. n. fler än 600 apoteken med tillhörande läkemedelsförråd (ca 750) m. m. alla blir enheter inom apoteksbolaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
36
Det är enligt utredningen tämligen uppenbart att ett mångfilialföretag med
så många lokala enheter skulle bli tungrott och i sig rymma betydande
risker för byråkrati om man inte får till stånd en lämplig balans mellan de
centrala och lokala funktionerna. Enligt utredningen föreligger behov av
replipunkter och överordnade beslutsorgan i komplicerade eller helt oförut
sedda situationer samt då det gäller mera generella beslut av organisatorisk
eller funktionell art, vissa personalärenden etc. Vidare framhåller utred
ningen att ett organiserat samarbete på ett decentraliserat plan kan vara av
särskilt värde då det gäller mera systematiska kontakter med sjukvården
och dess organ, läkarkåren etc.
Från dessa utgångspunkter har utredningen ansett det naturligt att en
regional organisation av apoteksbolaget kommer till stånd. Enligt utred
ningens mening är landets sju sjukvårdsregioner lämpliga områden för en
indelning regionvis även vad apoteken beträffar. Genom att välja dessa som
organisationsenheter bör man få särskilt goda möjligheter till aktivering av
samarbetet mellan apotek och sjukvårdens utövare. Områdena har vidare
den storleksordningen att de ger utrymme för ett kvalificerat och menings
fullt samordningsarbete. De är å andra sidan inte så stora att de är svåra
att överblicka eller omöjliggör goda personliga kontakter mellan region
ledningen och alla apoteken inom området.
Vid en regional indelning av föreslagen art skulle apoteksbolagets orga
nisation i stort få den utformning som åskådliggörs av följande figur.
Utredningen framhåller att den föreslagna regionindelningen överensstäm
mer med vad som skisserats i en av apotekarsocieteten gjord utredning som
utredningen fogat som bilaga till sitt betänkande. Även i en av farmacevt-
förbundet gjord utredning som också tagits in som bilaga till utredningens
Kungl. Maj:ts proposition nr
74 dr
1970
Organisationsplan för apoteksbolaget
Styrelse
Umeå
Linkö
ping
Lund
och
Malmö
Göte-
Stock-
Huvudkontor
Apotek och kommissionsförsäljning.
37
betänkande bär man räknat med en regional indelning. Därvid har kommun blocken fått ligga till grund och man har stannat för att förorda ett 40-tal regioner. Enligt utredningen är syftet med denna indelning ett annat än det utredningen ansett böra komma i fråga. Utredningen anser att farmacevt- förbundets förslag innebär en risk för att de separata apoteken på ett för allmänheten olyckligt sätt blir alltför osjälvständiga. Trots detta är det sannolikt att vid full utbyggnad en lösning enligt farmacevtförbundets linje skulle bli dyrare än utredningens. Utredningen betonar dock att den själv fallet menar att alla näraliggande apotek skall hålla god kontakt med var andra, vilket bör kunna ske utan att de sammankopplats i en speciell orga nisatorisk enhet.
Till huvudkontoret skall enligt utredningen centraliseras en rad funktio ner. Förslagsvis får huvudkontoret fem enheter (driftsenhet, ekonomienhet, informationsenhet, personalenhet, organisationsenhet). Härtill kommer labo ratorium samt en datasektion med ställning som serviceorgan för hela verk samheten. Vidare skall finnas ett kansli för verkställande direktör och direktion.
Apotekarsocieteten fungerar i dag som centralt ledningsorgan för apoteks väsendet. Huvudparten av dess personal —• omkring 200 personer — kom mer enligt den tidigare nämnda överenskommelsen att övergå i bolagets tjänst. Utredningen räknar med att personalen vid centrallaboratoriet, om kring 75 personer, skall bli kvar i sina anställningar, att laboratoriet skall anknytas direkt till apoteksbolaget men att tjänster som levereras till dot terbolaget ACO debiteras detta bolag. Vidare utgår utredningen från att personalen vid den tekniska huvudavdelningen (omkring 25 personer) kommer att få anställning inom ACO. övrig personal som beräknas övergå till apoteksbolaget (inemot 100 personer) har f. n. arbetsuppgifter som till väsentlig del kommer att ha sin motsvarighet inom bolagets huvudkontor.
Den tänkta organisationen av apoteksbolagets huvudkontor framgår av särskild figur.
Bolagets ledning skall enligt utredningen på sedvanligt sätt handhas av en styrelse och en verkställande direktör. Vid dennes sida bör finnas en direktion om ytterligare fem personer. Var och en av dessa har ställning som chefstjänsteman inom bolaget. En av dem bör tillika vara vice verk ställande direktör.
Bolaget kommer att få en årsomsättning, som redan från starten avsevärt överstiger en miljard kr., och det blir därmed ett av landets största han delsföretag. Styrelsen måste därför, framhåller utredningen, tillförsäkras kvalificerad ekonomisk sakkunskap. Vidare bör finnas representation som säkerställer nära samverkan med sjukvården och sjukvårdens planering, önskvärt är att medicinsk sakkunskap ingår. Den med apotekarsocieteten träffade överenskommelsen förutsätter att societeten grundar en särskild stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god läkemedelsför-
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
38
Kungl. Maj.ts proposition, nr
74
år 1970
Kansli
Direktion
Styrelse
Datasektion
Laboratorium
Ekonomienhet
Löner
Pensioner
Redovisning
Finansiering
Fastighets-
och
hyresärenden
Organisations
enhet
Apoteksloka-
lisering
Utredning
Rationali
sering
Driftsenhet
Varuinköp
Intendentur
Inspektion
Personalenhet
Rekrytering
Anställning
Utbildning
Informations
enhet
Läkemedels
information
Statistik
Personal-
instruktion
Extern PR
sörjning. Enligt överenskommelsen skall stiftelsen vara representerad i
apoteksbolagets styrelse med en tredjedel av antalet ledamöter, dock minst
två personer. Antalet styrelseledamöter föreslås bli sju. Detta innebär att
stiftelsen får två representanter. Styrelsen utser utom eller inom sig den
verkställande direktören.
Utredningen anger några huvuduppgifter för de olika enheterna inom hu
vudkontoret och anför därvid bl. a. följande.
Driftsenheten skall vara bolagets organ för kontakter med läkemedels-
fabrikanter och läkemedelsgrossister samt med leverantörer av övriga varor
som lämpar sig för försäljning på apoteken. Utöver den inköpande verk
samheten handhar driftsenheten distributions- och lagerhållningsfrågor samt
beredskapsfrågor. Till enheten hänförs även inköp av kontorsutrustning,
apparater och utensilier m. m. för apotekens, distriktskontorens och den
centrala organisationens behov. Huvudansvaret för erforderlig inspektions
verksamhet skall också åvila denna enhet.
Ekonomienheten skall handha finansieringsfrågor, kassarörelse, helt cen
traliserade löneutbetalningar och andra utbetalningar, fakturering, fastig
hetsfrågor samt bokföring. Andra uppgifter för enheten blir viss räkenskaps-
kontroll av apoteken samt budget- och prognosarbete.
Informationsenheten skall svara för all intern information inom bolaget,
inbegripet produktion av prislistor, handledningar och annan dylik hjälp-
materiel. Det blir också enhetens uppgift att handha bolagets PR-verksamhet
och annan extern information. Bolagets befattning med förbrukningsstati-
stik bör också föras till denna enhet.
39
Apoteksbolaget kommer att ha ca 11 000 anställda. Det blir därför en omfattande uppgift för personalenheten att svara för rekrytering, anställ ning och intern utbildning av bolagets personal. På enheten bör också an svaret för en personaltidning ligga.
Organisationsenheten skall fortlöpande verkställa utredningar rörande läkemedelsdistributionens utformning inom bolaget. Även frågor om erfor derliga rationaliseringsåtgärder hänförs till denna enhet.
Laboratoriet skall svara för kontroll av råvaror för extemporeläkemedlen samt andra förekommande laboratoriegöromål. En del av dess verksamhet innebär direkt service till det blivande ACO-företaget. Denna del måste nog grant särskiljas för att kunna debiteras detta företag.
Utredningen räknar med att huvudkontoret inberäknat laboratoriet skulle komma att sysselsätta omkring 200 personer. Detta är ca 25 personer mer än vad som finns hos apotekarsocieteten. (Korrigering har gjorts för 25 personer vid tekniska huvudavdelningen som beräknas övergå till dotter bolaget ACO.)
Som tidigare nämnts erfordras en regional organisation. Utredningen har därvid förordat en anknytning till de sju sjukvårdsregionerna i landet. Det förutses sålunda ett regionkontor i var och en av städerna Stockholm, Uppsala, Linköping, Lund/Malmö, Göteborg, Örebro och Umeå.
Regionkontoren skall i första hand fungera som konsult- och serviceorgan åt apoteken med uppgift att underlätta och effektivisera deras arbete. Det bör också vara regionkontorens uppgift att intensifiera kontakter mellan apoteken och läkarna. Bland uppgifter som bör läggas på regionkontoren hör vissa kontroll- och övervakningsfunktioner av såväl ekonomisk som farmacevtisk art, utredningsarbete om förändringar av distributionsnätet inom regionen samt samordnande uppgifter i allmänhet, såsom handhavande av vissa personalfrågor, vissa kontakter med landsting och kommuner m. m. Apoteksföreståndare bör förordnas av huvudkontoret. Detta bör också fastställa personalramar för apoteken efter förslag från dessa och efter granskning av vederbörande regionchef.
Sammanlagt torde enligt utredningen regionkontorens personalbehov uppgå till ca 60 personer, varav 7 regionchefer, 23 konsulenter och 30 övriga. Stockholms- och Uppsala-regionerna som skulle få över 100 apotek beräknas vardera behöva fyra konsulenter. För vart och ett av de övriga regionkontoren föreslås tre konsulenter.
Personalkostnaderna för regionkontoren uppskattas totalt till 2,3 milj. kr. Kostnader för resor och traktamenten blir relativt betydande och beräknas uppgå till ca 0,5 milj. kr. per år. Sedvanliga omkostnader beräknas till samma belopp. Totalt beräknas därför regionkontorens årliga kostnad vid full utbyggnad till ca 3,3 milj. kr.
Utredningen anser att den föreslagna regionorganisationen inte torde be höva genomföras omedelbart i samband med omorganisationen av apoteks
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
40
väsendet utan kan ske successivt. Till att börja med torde de första kon
toren kunna sammankopplas med något av de större apoteken i regionen.
Vederbörande apoteksföreståndare torde då, under förutsättning att han får
personalförstärkning i övrigt på apoteket, kunna tjänstgöra som regionchef.
Under senare år har allt fler små självständiga apotek förändrats till filial
apotek. Förändringarna har ansetts vara företagsekonomiskt motiverade.
I den nya organisationen kommer samtliga apotek att ha ställning av
filialer inom ett sammanhållet företag. Detta innebär vissa förändringar
beträffande det nuvarande förhållandet mellan moderapotek och filial
apotek. Detta kan övergångsvis medföra vissa olägenheter för i första hand
nuvarande filialapotek, som vant sig att kunna vända sig till moderapoteket
i olika frågor. För att få till stånd en mjuk övergång till det nya systemet
föreslår utredningen att en viss bindning under en övergångstid bör kunna
bestå mellan här avsedda apotek i avvaktan på ytterligare erfarenheter.
När apoteksbolaget börjar sin verksamhet torde omkring It 000 personer
vara sysselsatta på apoteken. Det framtida personalbehovet på apoteken
blir beroende av förändringar i omsättning och kundstruktur, av rationali-
seringsåtgärder och servicedifferentiering. Den kapacitet i fråga om per
sonal som apoteken har i dag tyder emellertid på att bolaget till att börja
med bör gå in för viss restriktivitet vid nyanställningar. Motiveringen här
till är bl. a. centralisering av vissa uppgifter som nu faller på apoteken samt
översyn av apotekens arbetsrutiner i samband med övergång till ADB.
Statens avtalsverk har sedan 1965 behörighet att förhandla om apoteksan-
ställdas löner. Apoteksväsendet har därvid likställts med allmän inrättning
och avtalsverket inträder som avtalsslutande part. När det gäller statliga
bolag skall verket dock endast på begäran biträda bolagsstyrelsen vid för
handlingar.
Apoteksföreståndarna bör enligt utredningens mening tillsättas centralt
av apoteksbolaget. Andra farmacevter än apoteksföreståndare samt övrig
personal bör tillsättas av regionkontoren när det gäller permanent personal.
Extra personal och vikarier bör föreståndarna själva få tillsätta.
Den mellan staten och apotekarsocieteten träffade överenskommelsen
innehär bl. a. att staten övertar ansvaret för ingångna anställningsavtal.
Detta betyder, att de anställda från den 1 januari 1971 fortsätter att
tjänstgöra på de apotek där de nu arbetar.
Utredningen har låtit utarbeta förslag till ett nytt system för expediering
och registrering av recept. Detta har skett genom medverkan av stats
kontoret.
Förslaget innebär att samtliga apotek eller alla av en viss minsta storleks
ordning utrustas med terminaler av skrivmaskintyp förbundna med en
central datamaskin (centralmaskin). Kommunikation mellan terminalerna
och centralmaskinen sker dels vid expediering av recept dels för informa
tion i lagerfrågor och annan frågeverksamhet. Kommunikation sker i bägge
Kungl. Maj:ts proposition nr
74-
år 1970
41
riktningarna men ej terminalerna sinsemellan. Via apotekens terminaler inmatas uppgifter om varje recept. Strax därefter utmatas pris och etikett på apotekets terminal. Patientens namn skrivs manuellt på etiketten. I cen tralmaskinen lagras för varje recept uppgifter om recepttyp, receptutfär- dare, preparatnummer, ordinationsföreskrifter samt patientens personnum mer. Informationen bearbetas sedan för framtagning av önskad statistik.
Systemet kontrollerar lagernivån vid apoteken, informerar om nödvän diga inköp och sköter kontakten med droghandeln, som utan insatser från apoteken levererar erforderliga varor. Systemet avses också bl. a. ombe sörja utbetalning av läkarersättningar och produktion av fakturor som distribueras till apotekens kreditkunder (riksförsäkringsverket, sjukhus m. fl.).
Receptbelagda läkemedel samt de eventuella receptfria läkemedel som ofta köps på recept omfattas av systemet och således av den maskinella lagerbevakningen. Apoteken behåller lagerbevakningen med hjälp av defekt korten för övriga icke receptbelagda läkemedel samt för fria handelsvaror. För detta sortiment återstår att finna en smidig lösning så att order etc. produceras maskinellt.
Om samtliga apotek i Stockholm, Göteborg och Malmö (105 st.) och alla övriga med minst 501 recipen per vecka (10 recipen per öppethållande timma) utrustas med terminaler blir 436 av landets totalt 574 apotek an slutna till systemet. Detta motsvarar omkring 628 000 recipen per vecka eller 92 % av den totala receptvolymen. För år 1967 innebär detta att omkring 32 miljoner recipen skulle ha expedierats med hjälp av terminal- systemet.
Övriga apoteks (dvs. de som ej utrustas med terminaler) transaktioner fångas upp i systemet vid den månadsvisa databehandlingen. Således stansas detta material upp (2,75 miljoner recipen från sammanlagt 138 apotek år 1967) förslagsvis centralt och bearbetas tillsammans med ackumulerade uppgifter från fakturerings-, läkarersättnings- och statistikrutinerna.
Den totala årskostnaden för systemet fördelad på fem år uppskattas av utredningen till 14 milj. kr. Dessa kostnader uppdelas på systemutveckling, datamaskinutrustning (centralmaskin), terminalutrustning, övrig trans missionsutrustning (modem, koncentratorer m. m.), driftsorganisation, dataöverföring, stansning och utbildning.
Denna kostnad torde enligt utredningen mer än väl motsvaras redan av de personalbesparingar som genom systemet blir möjliga på apoteken. Härtill kommer en rad olika besparingar som systemet möjliggör. Sålunda medför den rationellare varuanskaffningen och lagerhållningen såväl i apoteks- som grosshandelsledet betydande kostnadsreduktioner. Vidare möjliggör systemet en detaljerad konsumtionsstatistik som i sin tur kan bidra till ett rationellare utnyttjande av läkemedelsbehandlingens möjlig heter.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
42
Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att det föreslagna data
systemet är flexibelt och utbyggbart. För apotekens del torde konsekven
serna av datasystemet bli
a) personalbesparingar genom mekanisering av rutiner som taxering
och etikettutskrivning, genom centralisering och mekanisering av order
arbete och utbetalningar,
b) optimal lagerhållning,
c) kontroll av svinn genom framräkning av apotekens lager med åtföl
jande avstämning med verkliga inventeringsvärden,
d) snabbare expedition.
Det maskinella orderarbetet innebär också, framhåller utredningen, för
delar för nuvarande leverantörer genom en mer planmässig beställnings
rutin. Läkemedelstillverkaren får ett bättre prognosunderlag för sin tillverk
ning, läkemedelsgrossisten får med ett bättre prognosunderlag lägre kost
nader för orderbehandling, varuhantcring, transport och lager investering.
För apoteksbolagets ledning innebär datasystemet att man får ett instru
ment för prognoser och styrning av lagerhållningen. Detta medför möjlig
heter till kostnadsbesparingar. Man kan vidare följa upp försäljningen ge
nom rapportering av adekvat information till chefer på olika nivåer. Andra
möjligheter systemet ger är simulering av utfall av olika tänkbara åtgärder,
framtagning av statistik som ger underlag för kostnadsberäkningar och
lönsamhetskalkyler.
Det sammanhållna företaget möjliggör en koncentration och därmed ra
tionalisering av vissa arbetsuppgifter. Hit hör det kamerala arbetet som med
datasystemets hjälp helt koncentreras till huvudkontoret.
Vad angår det rent farmacevtiska arbetet bör enligt utredningen de
redan pågående rationaliseringsundersökningarna intensifieras och de nya
möjligheterna effektivt utnyttjas. Ansträngningar bör göras att få till stånd
en viss centralisering av extemporeberedningen utan att allmänhetens möj
ligheter till god service eftersätts.
Under efterkrigstiden har vissa nya typer av distributionsorgan för läke
medel kommit fram. Sådana är filialapoteket med förenklad utrustning
och läkemedelsförråd typ A (apoteksförråd). Utredningen anser att man i
ökad utsträckning bör söka sig fram till varierade apotekstyper allt efter de
lokala behoven.
Som en serviceåtgärd främst med tanke på poliklinikpatienter och hem
gående patienter föreslår utredningen vidare att vid varje större sjukhus
inrättas ett särskilt utlämningsställe för läkemedel, en läkemedelsshop. En
sådan bör vara helt skild från den enhet som avser läkemedelsförsörjningen
för sjukhusets interna behov. Apoteksbolaget bör i samarbete med sjuk
husets huvudman inrätta och därefter driva ett dylikt serviceapotek.
Enligt utredningen finns det också skäl att undersöka om inte vissa ten
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
43
denser i fråga om lokalisering av detaljhandeln i allmänhet bör avspegla
sig i en flexiblare politik beträffande apotekens lokalisering. Av säkerhets
skäl måste man hålla fast vid principen att läkemedelsförsäljning endast
kan ske under behörig personals ledning och oftast torde starka skäl tala
för att hålla verksamheten samlad i speciella apotekslokaler. Om det emel
lertid skulle öka bolagets möjligheter att lämna allmänheten service och
även kunna ske till väsentligt lägre kostnad hör det dock i och för sig inte
föreligga hinder för att ett enklare expeditionsapotek, drugstores i modi
fierad form, inryms inom en stormai*knad eller liknande kommersiellt
centrum.
ACO-bolaget
Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall ACO
under minst två år räknat från den 1 januari 1971 drivas som dotterföretag
till apoteksbolaget. Den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen skall vara
representerad i dotterbolagets styrelse. Staten skall för 7,5 milj. kr. för
värva bl. a. apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inkl. inrett labo
ratorium (ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkes
rätter samt hyresrätterna till de av laboratoriet och företagsledningen för
ACO disponerade lokalerna ävensom den fastighet i vilken distriktslabora-
toriet i Sundsvall är inrymt. Det framgår också att staten förvärvar distrikts-
laboratoriernas egna resurser i samband med inlösningen av apoteken.
Enligt utredningen bör ACO fortleva och utvecklas men detta bör ske helt
avskilt från apoteksverksamheten. Anledningen härtill är att utredningen
anser tillverkningen på distriktslaboratorierna fylla en önskvärd funktion
inom läkemedelsförsörjningen och att lönsamheten måste betraktas som
godtagbar. En nedläggning av distriktslaboratorieverksamheten kan därför
inte komma i fråga. Det skulle för övrigt innebära en inte godtagbar kapital
förstöring. I samband med att apoteksbolaget inlöser de nuvarande apo
tekens lager och inventarier avskiljs de kvarvarande distriktslaboratorierna
och samlas i ett tillverkningsföretag som till att börja med blir dotterbolag
till apoteksbolaget. Sedermera bör det överföras till den under uppbyggnad
varande statliga tillverkningskoncernen. Företaget bör enligt utredningen
syfta till att utgöra en konkurrensfaktor inom läkemedelstillverkningen ge
nom att särskilt ha till uppgift att säkra tillgången på neutrala basläkemedel
till låga priser. Genom att inarbeta ACO-verksamheten i ett statligt tillverk
ningsföretag elimineras också huvuddelen av den kritik som under årens
lopp riktats mot verksamheten. Den allvarligaste invändningen mot den har
varit att verksamheten ekonomiskt inte kunnat helt skiljas från den all
männa apoteksrörelsen samt att verksamheten finansieras av några enskilda
apoteksinnehavare, som var och en driver sin rörelse medan planering i
stort och central ledning sköts av apotekarsocieteten som organisation.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
44
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Droghandelns ställning
I direktiven för utredningen uttalas att det allvarligt borde övervägas att
centralisera droghandelsverksamheten till ett statsägt monopolföretag. Detta
uttalande görs sedan det erinrats om att såväl 1946 års läkemedelsutredning
som 1953 års läkemedelskommitté behandlat droghandelsfrågan. Inga åt
gärder beträffande droghandeln har vidtagits till följd av förslag från dessa
utredningar.
Utredningen grundar sina ståndpunktstaganden dels på material som pre
senterades av läkemedelskommittén dels på speciella undersökningar och
utredningar.
I en av de åberopade utredningarna används två olika metoder för att
belysa utvecklingen av produktivitet och effektivitet. Enligt den ena har
droghandeln kunnat uppvisa en årlig förbättring av 7—8 %, enligt den
andra stannar den vid 4,5 %.
I jämförelse med andra branscher visar sig droghandeln ligga väl framme
i fråga om utvecklingstakt. Ur undersökningsrapporten hämtas sålunda att
medan droghandelns kostnader i relation till omsättningen minskat från
12,3 % till 8,2 % under 1954—1964 var motsvarande förändring för större
partihandel, alla branscher, en ökning från 12,7 % till 16,2 % samt för
enbart livsmedelsgrosshandel en minskning från 11,5 % till 11,3 %.
Den redovisade ökningen i effektivitet avser droghandelsbranschen som
helhet. Läkemedelsförsörjningsutredningen har visat att betydande skill
nader föreligger mellan de olika företagen. Sålunda varierade omsättningen
per anställd 1967 från 595 000 kr. till 1 510 000 kr. och omsättningen per
in2 lokalyta från 8 700 kr. till 18 700 kr.
På initiativ av läkemedelsförsörjningsutredningen har utförts en special
studie av konsekvenserna av en allmän övergång till enkanaldistribution.
Resultatet är på kort sikt en årlig kostnadsbesparing av 11,4 milj. kr.
Härav hänför sig 7,7 milj. kr. till grossistledet och 3,7 milj. kr. till produ
centledet.
Redan 1953 års läkemedelskommitté hade låtit göra en undersökning av
vilken effekt som skulle erhållas vid en övergång till centraliserad drog-
handelsverksamhet.
De totalt uppskattade kortsiktiga besparingarna inom droghandeln vid
centralisering blev 2—4 milj. kr. i 1954 års kostnadsnivå. Härav avser 1
milj. kr. besparingarna genom minskning av antalet order och 1—3 milj. kr.
besparingarna genom stordriftsfördelar.
Vid de nu gjorda undersökningarna har beräknats hur en centraliserad
droghandelsverksamhet skulle te sig jämfört med enkanaldistribution. En
ligt beräkningarna skulle en ytterligare kostnadsbesparing av 4 milj. kr. per
år erhållas.
På längre sikt anses emellertid monopoldroghandelns kortsiktiga kost
nadsbesparing bli absorberad av en lägre utvecklingstakt jämfört med en-
kanaldistribution. Skälet skulle vara att den med konkurrensen förbundna pressen på rationalisering försvinner i en monopolsituation.
Ett försök till jämförelse av effektivitetsgraden hos den norska mono- poldroghandeln och den svenska erbjuder stora svårigheter. Det är många andra förhållanden än organisationsformen som inte är likartade. Detta gäller t. ex. antal kunder, avstånd till kunderna och aktiviteter utöver läke medelsförsäljning till apoteken.
De försök till jämförelser som likväl gjorts har inte utfallit till monopol- droghandelns fördel.
Redovisningen av intervjuer inom andra branscher visar bl. a. varie rande mönster för integration och att centralisering och fasta rutiner före kommer i större utsträckning än inom läkemedelsdistributionen.
Enligt utredningen finns det alltjämt utrymme för icke obetydliga ratio naliseringar inom droghandeln. Sådana bör snarast komma till stånd och rationaliseringsvinsterna bör komma läkemedelskonsumenterna till godo. En verksam möjlighet att kortsiktigt uppnå detta vore utan tvivel att nu ombilda droghandeln till ett monopolföretag anknutet till apoteksbolaget, framhåller utredningen, men tillägger att man sannolikt kan uppnå goda, och från vissa synpunkter bättre resultat, genom mindre genomgripande åtgärder.
Således bör enligt utredningen en övergång till enkanalsystem medföra betydande besparingar. En förutsättning är emellertid att inte antalet gross- handelsföretag ökar och att inte något företag blir så litet att det distri buerar endast ett litet antal icke försumbara preparat. Skulle utvecklingen bli sådan att denna förutsättning inte kommer att föreligga, kan de nu beräk nade vinsterna förbytas i kostnadsökningar för apoteken till följd av att antalet kontakter apotek—grosshandel skulle öka oproportionellt mycket. Ingenting talar emellertid för att en sådan utveckling skulle ske efter det att apoteksbolaget etablerats, anser utredningen.
En övergång till enkanalsystem innebär att ett nytt konkurrensmedel införs. Det blir en konkurrens från droghandlarnas sida att få distribuera en viss producents preparat och producenterna får ökat intresse av att veta vilket droghandelsföretag som är effektivast. I relationen droghandel— apotek innebär enkanalsystemet i sig ingen garanti för att det nya kon kurrensmedlet skulle ha någon ekonomisk effekt. Utan ändringar i övrigt av systemet för läkemedelsdistributionen skulle därför en ökad övergång till enkanaldistribution mycket väl kunna innebära att rationaliseringsvins terna helt kom att fördelas mellan producent och droghandlare. Detta vore en för samhället icke acceptabel utveckling framhålls det i betänkandet. Med tillkomsten av apoteksbolaget uppstår emellertid en helt ny situation hävdar utredningen och hänvisar därvid i första hand till den nya pris politik utredningen förordar och som redovisas i det följande.
Utredningen framhåller vidare att apoteksbolagets besittning av Vitrum
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
45
46
givetvis kommer att innebära en styrka vid bolagets strävanden att påverka
prisbildningen. Alternativet att använda den egna apparaten för engros-
distributionen kommer alltid att finnas och bolaget behöver inte riskera
att komma i ett tvångsläge till följd av kartellbildningar eller andra åt
gärder från de få utomstående droghandelsföretagen. Det bör emellertid fram
hållas, säger utredningen, att bolaget i sitt agerande måste söka se till hel
heten. I vissa lägen kanske det för producenten kan vara förenat med särskilt
stora fördelar att den fysiska distributionen sker en viss väg. Om detta
övertygande visas och totalkostnaderna för läkemedlet härigenom minskar
bör detta bestämma distributionsvägen. Inte minst då det gäller de stora
sjukhusens förvärv av stapelläkemedel kan sådana synpunkter komma in
med särskild styrka.
Enligt utredningens mening innebär det nya systemet så många nya
utvecklingslinjer att det finns all anledning att nu pröva vilka effekter som
kan uppnås utan ytterligare ingripanden i droghandelsledet. Utredningen
anser det sålunda inte påkallat att nu införa ett statsmonopol på gross
handeln med läkemedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Prispolitiken
För de farmacevtiska specialiteterna — som motsvarar 95 % av total
kostnaderna för läkemedel — sker prisbildningen under det allmännas
medverkan i två steg. Sålunda fastställer socialstyrelsens läkemedelsnämnd
apotekens högsta medgivna inköpspris i samband med registreringen. Till
detta pris som är summan av producentkostnader och distributionskost
nader till apotek läggs en för apoteken i medicinaltaxan medgiven handels-
avans. Bl. a. under hänvisning till koncentrationsutredningens undersök
ningar anser läkemedelsförsörjningsutredningen att den nuvarande pris
granskningen är alltför formell och att en aktiv prispolitik erfordras.
Efter en redogörelse beträffande affärsverkens taxor och priser samt
prissättningen hos monopolföretaget Nya systembolaget framhåller utred
ningen att apoteksbolaget bör ges befogenhet att självt fastställa sina taxor.
En sådan befogenhet föreslogs även av 1946 års läkemedelsutredning för det
av utredningen föreslagna svenska apoteksaktiebolaget.
Enligt utredningen skall bolaget tillämpa enhetliga priser över hela lan
det och erhålla täckning för sina kostnader och kunna förränta insatt
kapital.
Eftersom de farmacevtiska specialiteterna numera helt dominerar bilden
är det av största betydelse för totalkostnadernas begränsning att specialitets-
priserna är skäliga säger utredningen och erinrar om att en föreskrift om
att så skall vara fallet finns i läkemedelsförordningen. I samband med att
registrering söks för en farmacevtisk specialitet skall sökanden uppge det
47
pris varan är tänkt att betinga. Sedan bedöms prisfrågan i samband med prövningen av hela registreringsärendet.
Med hänsyn bl. a. till det värde som ligger i att varje läkemedel kan om fattas av läkemedelsförmånen anser utredningen att en prisreglering är nödvändig. Frågan är då hur prisgranskningen skall ske för att bli så effektiv som möjligt.
Om man inte som nu önskar ha prisgranskningen förlagd till socialstyrel sen torde enligt utredningen i stort sett två helt olika vägar stå till buds om man på annat sätt vill få garantier för att läkemedelspriserna är skäliga.
En möjlighet är att granskningen omhänderhas — formellt eller reellt — av annan myndighet med en för ändamålet specialiserad kompetens. En annan möjlighet är att en specialitet registreras utan hänsynstagande till priset men att apoteksbolagets skyldighet att tillhandahålla specialiteten blir beroende av huruvida bolaget kan inköpa den till ett pris som bolaget bedömer rimligt.
Om man valde vägen att låta leveransskyldigheten bli beroende av prisets skälighet skulle detta säkert leda till en ökad konkurrens särskilt mellan specialiteter av likartad eller nära besläktad typ. Det måste emellertid be faras att apoteksbolaget skulle utsättas för en stark press och ett misstänk liggörande för partiskhet som skulle vara hämmande för dess aktiviteter i övrigt om bolaget vägrade att i sitt sortiment ta upp produkter som en svensk kompetent myndighet bedömt ändamålsenliga från medicinsk syn punkt. Med hänsyn härtill kan utredningen inte tillstyrka att man beträder en sådan väg.
Prövning av huruvida priset på farmacevtisk specialitet är skäligt kan — formellt eller reellt — uppdras åt särskild myndighet med kompetens på området. Bland de nu befintliga myndigheterna skulle enligt utredningen i så fall närmast statens pris- och kartellnämnd vara den som bör komma i fråga. Den tveksamhet som kan finnas inför en sådan anordning samman hänger bl. a. med att det kanske är mindre tilltalande att samtidigt som man nu söker samla de på många händer splittrade läkemedelsfrågorna man skulle föra in ett nytt verk i bilden.
Ytterligare ett sätt att tillföra granskningsmomentet ökad sakkunskap vore enligt utredningen att på lämpligt sätt koppla in apoteksbolaget i pris prövningen. Bolaget kan förväntas få stor erfarenhet av prisbildning på det farmacevtiska området. Det kan väntas bli utrustat med framstående ekono misk expertis och ha tillgång till relativt stora resurser för kalkylmässiga och andra ekonomiska bedömningar. Enligt utredningens uppfattning bör det bli en måttligt kostnadskrävande och relativt effektiv metod att föra in bolaget som remissorgan innan läkemedelsnämnden avgör om det anmälda priset är skäligt. Utredningen föreslår att denna åtgärd genomförs men anser att den inte kan praktiseras förrän tillverkningsbolagen Yitrum och ACO upphört att vara dotterföretag till apoteksbolaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
48
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Om ett pris skall fastställas vid registreringen bör detta enligt utredningen
vara producentens högsta medgivna utförsäljningspris. Om den ändringen
jämfört med nuvarande ordning inte vidtas, blir effekten av det förordade
enkanalsystemet i droghandelsledet alltför begränsad. Med en ändring i linje
ined vad här föreslås, ökar konkurrensen i droghandelsledet. Förhoppningen
om att ökad konkurrens skall komma till stånd är ett bärande motiv för att
inte införa en monopoldroghandel i Sverige framhålls det i betänkandet.
Utredningen föreslår sålunda att prisets skälighet alltjämt skall prövas
före registrering men att vad som fastställs som maximipris är producentens
utförsäljningspris eller med andra ord partihandelns inköpspris.
Apoteksbolaget skall fastställa sina utförsäljningspriser som skall vara
enhetliga över hela landet och ge full kostnadstäckning. Prispålägget i gross-
handelsledet bestäms enligt affärsmässiga grunder och blir i praktiken ofta
beroende av överläggningar mellan producent, grossist och apoteksbolaget.
Utredningen framhåller att apoteksbolaget bör följa försäljningsutveck
lingen för introducerade farmacevliska specialiteter och — då anledning
synes föreligga därtill — ta initiativ till förhandlingar med producenten om
prissänkningar.
Sjukhusens läkemedelsförsörjning
Vad angår läkemedelsförsörjningens organisation vid sjukvårdsinrätt
ningarna anser utredningen att ökad vikt bör läggas vid att en effektiv
samverkan kommer till stånd mellan den farmacevtiska expertisen samt
läkare och övrig sjukvårdspersonal. I normalfallet skall vid ett sjukhus
finnas antingen en farmacevtisk avdelning eller ett sjukhusapotek för att
betjäna sjukvårdsavdelningarna. Den farmacevtiska avdelningen skall för
foga över personal, utrustning och lokaler som medger att den inte bara kan
förse vårdavdelningarna med läkemedel för den dagliga sjukvårdens behov
ulan också kan medverka till att rationell läkemedelsterapi tillämpas inom
sjukhuset. Chefsapotekaren som skall förestå den farmacevtiska avdel
ningen skall utses på motsvarande sätt som gäller för överläkare.
Vid sjukhus som inte har farmacevtiska avdelningar skall enligt utred
ningen finnas sjukhusapotek. Dessa skall distribuera läkemedel inom sjuk
huset och i övrigt på ett efter förhållandena lämpat sätt biträda beträffande
sjukhusets läkemedelsförsörjning. Sjukhusapotek skall förestås av apote
kare eller receptarie som förordnas av direktionen för sjukhuset. De kan
vara avlönade antingen av sjukhuset eller apoteksbolaget beroende av vilka
överenskommelser som träffats mellan bolaget och sjukhuset i fråga om
läkemedelsleveranserna dit. Sjukhusets resurser och den farmacevtiska
personalens tid kan mera odelat ägnas åt läkemedelsfrågorna inom sjuk
huset (läkemedelsval, intern distribution, säkerhetsfrågor, rådgivning och
uppföljning) i och med att de kommersiella frågorna helt åvilar bolaget.
49
Enligt utredningens uppfattning saknas anledning att i fortsättningen upprätthålla distinktionen sjukhusapotek—centralförråd. I håda fallen rör det sig om att ha en distributionscentral för utsändning av läkemedel till avdelningarna. Den formella expeditionskompetensen är vidare densamma för apotekare och receptarier. Vad angår de informativa uppgifterna bör dessa fullgöras i så stor utsträckning och så djupgående som de tillgäng liga personella resurserna möjliggör.
Utredningen anser att för patienter i öppen vård och hemgående patienter i ökad utsträckning bör inrättas utlämningsställen, förenklade apotek, som drivs av apoteksbolaget.
Då det gäller produktion av läkemedel har trenden länge varit en ökad övergång till industriell tillverkning. Detta gäller inte minst de läkemedel som används på sjukhusen och likväl synes det uppenbart uttalar utred ningen att man här ännu inte kunnat dra full fördel av industrialiseringen på läkemedelsområdet. I fortsättningen bör det bli än mer naturligt än hit tills att få till stånd lösningar, där de samlade resurserna vid sjukhusen och inom den privata och statliga industrin tillvaratas på det för helheten bästa sättet. Det rekommenderas att bl. a. Spri och apoteksbolaget samverkar i denna riktning. I avvaktan på att mönstret utbildar sig bör enligt utred ningens mening största återhållsamhet iakttas beträffande ytterligare ut byggnad av produktionsenheter inom sjukhusen.
Vad angår varuanskaffningen kommer denna i ett helt annat läge efter tillkomsten av apoteksbolaget säger utredningen. Ingen köpare kan för väntas erhålla bättre ekonomiska villkor av producenterna än den största uppköparen på området, apoteksbolaget. De ekonomiska skäl som tidigare funnits för att sjukhusen vid sidan av apoteken skulle bedriva upphandling av läkemedel bortfaller sålunda. Enligt utredningens mening bör därför sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen ske via apoteksbolaget. Där vid är det eu självklar sak att speciella inköpsavtal bör komma till stånd mellan sjukhusen och bolaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
Finansieringsfrågor
ULredningen framhåller att för bolagsbildningen behövs ett belopp av 30 milj. kr.
Apoteksbolaget skall enligt vad utredningen föreslagit fullgöra de skyl digheter som tillkommer staten enligt överenskommelsen med apotekar- societeten den 17 september 1969. Detta innebär att bolaget skall inlösa apotekens varulager och inventarier m. m. samt till apotekarsocieteten be tala 31,9 milj. kr. för de i överenskommelsen angivna förvärven från societeten.
För inlösen av apoteken har beräknats 27,6 milj. kr. Under första halvåret 1971 äger minoritetsägare i Vitrum påfordra inlösen 4 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 saml. Nr 74
50
av sina aktier till samma kurs staten betalar enligt överenskommelsen. Detta
motsvarar ett betalningsansvar för apoteksbolaget av högst 3,6 milj. kr.
Bolaget skall vidare erlägga den för 1970 upplupna räntan på riksgälds-
kontorets reverser, vilka utges som likvid för statens förvärv av Vitrum-
aktier. Denna ränta beräknas till 2,2 milj. kr.
Bolagets omedelbara kapitalbehov är sålunda enligt utredningen (31,9 +
27.6 + 3,6 + 2,2 = ) 65,3 milj. kr. Härtill kommer behov av likvida medel av
storleksordningen 10 milj. kr. Mot det samlade kapitalbehovet av ca 75
milj. kr. svarar 45 milj. kr. som satsats av aktieägarna. Ett lånebehov av
30 milj. kr. föreligger sålunda.
Täckandet av detta kapitalbehov har enligt utredningen samband med
den fortsatta utvecklingen av pensionsfrågan för dem som tidigare haft
anknytning till apoteksväsendet. Utredningen erinrar om att pensionsfrågan
för de inom apoteksväsendet verksamma behandlades i prop. 1963: 157.
Enligt propositionen uppgick de för tryggande av sådana pensioner särskilt
avsatta fonderna till omkring 60 milj. kr. Enligt föredragande departements
chefen borde ytterligare fondering inte ske. I stället borde en statsgaranti
beslutas. Sådan garanti borde förutsätta att staten inträdde som avtalsslu
tande part i fråga om både löne- och pensionsförmåner. Frågan om den
närmare utformningen av de statliga åtgärderna skulle senare underställas
riksdagen. Vad sålunda förordats godkändes av riksdagen (SU 1963: 147,
r skr 1963:335).
Statens avtalsverk har sedermera inträtt som avtalsslutande part för
apotekarsocieteten gentemot personalorganisationerna och har träffat över
enskommelse med dem om pensionsförmånerna.
Apoteksinnehavarnas pensioner hade inte omreglerats då betänkandet
avgavs men en uppräkning av nu utgående belopp var avsedd att ske för
innehavare som övergår i bolagets tjänst.
Sedan avsättning till pensionsfonderna upphört bestrids pensionsutgif-
terna i växande grad av löpande inkomster från apoteken. Efter tillkomsten
av apoteksbolaget bör detta enligt utredningen åläggas att svara för full
görandet av befintliga och tillkommande pensionsutfästelser på området. En
konsekvens är att pensionsfonderna överförs till bolaget.
Det bokförda värdet av pensionsfonderna uppgick den 30 juni 1969 till
59.7 milj. kr. Härav arbetade 13,4 milj. kr. som kapital inom apoteks
väsendet i det att detta belopp utlånats till apotekarkårens kreditkassa.
Utredningen har utgått från att förutsättningar skapas för att pensions
fondernas totala kapital skall kunna arbeta inom apoteksbolaget och finner
att några omedelbara svårigheter inte bör föreligga för bolagets kapital
försörjning.
Utredningen har inte gjort några mera ingående beräkningar av apoteks
bolagets kapitalbehov på längre sikt. Utredningen framhåller att de största
investeringarna under de första åren av bolagets verksamhet torde samman
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
51
hänga med installationen av datasystemet. Detta torde enligt utredningen nära sammanfalla i tiden med avyttrandet av ACO-vcrksamheten och Vit rums tillverkningsdel.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Läkemedelsinformationen
Utredningen lämnar en utförlig redogörelse för de omfattande aktiviteter som förekommer på läkemedelsinformationens område. Av redogörelsen framgår att den mest omfattande verksamheten utövas av läkemedelsindu strin. Vidare finns särskilda läkemedelskommittéer på sjukhusen samt sedan den 1 oktober 1968 den av socialstyrelsen tillsatta kommittén för läkemedels information.
Nordiska läkemedelskommitténs förslag om skapande av en nordisk läke- medelsfond som bl. a. skulle ha omfattande uppgifter beträffande läkeme delsinformation omnämns. Slutligen refererar utredningen de synpunkter på läkemedelsföretagens information och reklam som koncentrationsutred- ningen gett i sitt betänkande Läkemedelsindustrin (SOU 1969:36).
Av den lämnade redogörelsen framgår, framhåller utredningen, att det förekommer omfattande aktiviteter på läkemedelsinformationens område men att det är en betydande brist på samordning. Någon för myndigheterna tillgänglig mera detaljerad konsumtionsstatistik finns inte. Ett nytt inslag i bilden är tillkomsten av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinforma tion. Även den ringa erfarenhet som hittills finns av dess verksamhet ger klart vid handen att den fyller ett behov. Enligt utredningens uppfattning bör verksamheten permanentas och föras över i fastare former.
Det krävs framhåller utredningen en rad åtgärder för att säkra en riskfri, rationell och effektiv läkemedelsbehandling. En sådan åtgärd är att pro ducera information av den typ som genom socialstyrelsens initiativ nu blir tillgänglig. En annan är stöd åt vissa typer av forskning och ytterligare en är stipendiering av läkare, apotekare och andra, bl. a. för att främja till komsten av personalgrupper som ägnar sig åt hithörande verksamhet. Yt terligare åtgärder som bör komma till stånd är anordnande av symposier och liknande konferenser som kan ske utan någon som helst intressentpåver kan. Särskilt angeläget är vidare att man får till stånd en samordning av nu föreliggande aktiviteter och att nya initiativ planmässigt kan inordnas i ett mönster som gagnar helheten. Det måste också beaktas att information om ett läkemedels egenskaper och information om i vilken utsträckning och under vilka förhållanden det används ofta kompletterar varandra på ett så dant sätt att endast kunskap om samtliga dessa förhållanden ger en klar bild. De här antydda linjerna efter vilka man borde angripa problemet att rationalisera läkemedelsinformationen sammanfaller nära med utvecklings linjer som koncentrationsutredningen bejakat.
Det behov som föreligger skulle enligt utredningen tillgodoses om man
52
skapar ett läkemedelsinstitut som blir ett samarbetsorgan för information
och statistik på läkemedelsområdet. Utredningen förordar att ett sådant
läkemedelsinstitut kommer till stånd.
Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall av
kastningen av den av apotekarsocieteten grundade stiftelsen, dvs. det ka
pital som sätts in i apoteksbolaget, tillföras en organisationsenhet med
uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsområdet.
Utredningen anser att denna enhet bör bli identisk med det läkemedels
institut utredningen förordat. Under förutsättning att de insatta medlen
förräntas efter 6 % blir den årliga utdelningen 0,75 milj. kr.
Utredningen framhåller att läkemedelsinstitutets verksamhet kommer att
främja en ändamålsenlig användning av läkemedlen. Att så blir fallet måste
vara ett intresse även för de seriösa läkemedelsproducenterna. De bör därför
bidra till finansieringen. Eftersom en fullständig anslutning inte kan för
väntas på frivillig väg och då varje producent bör bära sin del av bördan an
ser utredningen att det bidrag som bör lämnas av industrin måste komma
i form av obligatoriska avgifter.
Utredningen föreslår att bestämmelser om en avgift till främjande av en
ändamålsenlig användning av läkemedel som är farmacevtiska specialiteter
tas in i läkemedelsförordningen. Med hänsyn till risken för onödiga biverk
ningar och andra icke önskvärda effekter vid en olämplig användning av
läkemedel synes det nämligen vara ett säkerhetsintresse att effektiva åt
gärder sätts in för att trygga att läkemedlen används på ett ändamålsenligt
sätt. Avgiften bör sättas i relation till en producents försäljning av hans
specialiteter. Med hänsyn till de f. n. föreliggande behoven, som närmare
preciseras i fortsättningen förordar utredningen att avgiften t. v. kommer
att uppgå till 0,7 procent av försäljningssumman. Avgiften bör inkasseras
av socialstyrelsen och ställas till läkemedelsinstitutets disposition.
Omsättningen av farmacevtiska specialiteter uttryckt i apoteksbolagets
försäljningspriser kan beräknas bli 1 000 milj. kr. år 1971. Producentbidra
get till läkemedelsinstitutet skulle alltså bli 7 milj. kr. Totalt skulle insti
tutet sålunda vid starten disponera inemot 8 milj. kr. för sin verksamhet.
Nordisk läkemedelskommitté har kraftigt understrukit behovet av stöd åt
den kliniska farmakologiska forskningen. Man har också framhållit vikten
av ett samhälleligt stöd åt forskning som syftar till jämförelser mellan
olika preparat med likartade indikationsområden. I de i vårt land fram
förda kraven på samhälleliga insatser för en bättre läkemedelsinformation
har också frågan om jämförelser mellan olika preparat varit central.
För att rättvisande jämförelser skall kunna göras mellan olika preparat
med likartade indikationsområden är det nödvändigt, anför utredningen, att
tillräckligt exakta metoder finns inte bara för att mäta de enskilda med
lens effekter vid klinisk användning utan också för att korrelera effek
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
53
terna till varandra, över huvud taget måste man ha metoder som säker ställer att medlens samtliga för- och nackdelar skall bli beaktade. Ofta torde det här röra sig om avancerade kombinationer av mätteknik och statistik. Det är givetvis de många medicinska disciplinernas uppgift att var och en inom sitt område sörja för att läkemedlens användning sker under så opti mala betingelser som möjligt. Att utveckla metodik av den generella art som här antytts torde emellertid falla på den kliniska farmakologin.
Med hänsyn till vad som sagts är det enligt utredningen angeläget att in stitutet ställer medel till förfogande för en speciell professur i ämnet. För slagsvis bör den benämnas professur i komparativ farmakoterapi. Den bör placeras vid lämplig medicinsk fakultet.
Tidigare har förordats att apoteksbolaget tar i anspråk avancerad data teknik för styrning av lagerhållning, för expeditions- och debiteringsarbeten m. in. samt för att kunna bidra till en individualiserad konsumtionsstatistik. Utvecklingen och utnyttjandet av den erforderliga tekniken kommer att ställa många nya krav. Med all sannolikhet står vi här i början av ett skede där tvärvetenskapliga forskningsinsatser blir särskilt angelägna. För att statistiken skall till fullo kunna ställas i läkemedelsupplysningens tjänst erfordras speciell forskning och möjlighet till kvalificerad utbildning av ett antal personer inom läkemedelsområdet. Det synes nödvändigt att en sär skild professur snarast kommer till stånd för ändamålet. Utredningen före slår att den benämns professur i farmacevtisk informationsbehandling. Professuren bör bekostas av läkemedelsinstitutet och placeras vid farmacev- tiska fakulteten i Uppsala.
För var och en av de förordade professurerna räknar utredningen med ett medelsbehov av 500 000 kr. per år. Beloppet är avsett att täcka avlönings- kostnaderna för professurerna, hjälpkrafter och materiel.
Nordisk läkemedelskommitté har framhållit behovet av stipendier för me- dicinalpersonal för utbildning inom klinisk farmakologi. Utredningen un derstryker detta behov. Enligt utredningens mening är det emellertid helt otillräckligt att begränsa sig till utbildningsstipendier i snäv bemärkelse. Här föreligger ett stort behov av att kvalificerade läkare och apotekare får möjlighet att under daglig verksamhet på sjukhus medverka till att överföra funna forskningsresultat om rationell läkemedelsanvändning till praktisk sjukvård. Man kan inte räkna med att sådan verksamhet skall te sig ome delbart ekonomiskt intressant för sjukvårdshuvudmännen. Under en följd av år bör därför tjänster placerade på undervisnings- och regionsjukhus samt andra större sjukhus bekostas av läkemedelsinstitutet. Innehavarna av dessa tjänster bör åläggas att hålla nära kontakt med läkemedelsinstitutet och apoteksbolagets regionkontor. Härigenom bör de kunna medverka till att initiativ till samarbete och utveckling ömsesidigt tas inom centrala och regionala organ i det praktiska sjukvårdsarbetet. De bör också upprätthålla
54
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
goda kontakter med industrin och dit framföra synpunkter och önskemål
från fältet. Dessa befattningshavare, konsulter i läkemedelsfrågor, bör regel
mässigt delta i överläggningar inom sjukhuset rörande läkemedel.
Utredningen anser det vara lämpligt att ungefär halva antalet konsulter är
läkare och halva antalet apotekare. Till en början torde ett belopp av 1,5
milj. kr. vara tillräckligt men allt eftersom tillgången på lämplig personal
ökar måste högre belopp ställas till förfogande. 0,2 milj. kr. beräknas för
stipendier i klinisk farmakologi.
Verksamheten vid den av socialstyrelsen startade kommittén för läke
medelsinformation faller helt inom ramen för de uppgifter institutet skall
främja. Det synes därför enligt utredningen naturligt att institutet övertar
kostnaderna för denna verksamhet som beräknas till 0,8 milj. kr.
Utredningen anser att ett oundgängligt komplement till den tryckta
översiktsinformationen är sådan som kan erhållas vid mera specialiserade
symposier. Sådana anordnas även i viss utsträckning av läkemedelsfabri-
kanterna. Det är angeläget att läkemedelsinstitutet med sin obundna ställ
ning kan arrangera och stödja symposier som bedöms värdefulla. Särskild
vikt bör läggas vid att erkänd utländsk expertis inbjuds liksom att svenska
fackmän får möjlighet att medverka vid symposier och liknande i utlandet.
Även kursverksamhet beträffande läkemedel för vidareutbildning av läkare
och apotekare bör stödjas av institutet. För ändamålet beräknar utred
ningen ett medelsbehov av 0,4 milj. kr. årligen.
Apoteksbolagets dataanläggning är för bolaget primärt av värde från
rent ekonomisk synpunkt. Emellertid kommer den att möjliggöra framtag-
ning och bearbetning av åtskillig statistik av stort medicinskt värde. Utred
ningen anser att bidrag bör lämnas till bolaget i den mån det åtar sig att
utföra speciella tjänster på detta område. I avvaktan på närmare utredning
beräknas bidraget till 2 milj. kr. årligen.
Utredningen föreslår att det nya läkemedelsinstitutet skall ledas av en
styrelse med bred förankring inom läkemedelsområdet. Sålunda bör före
trädare finnas för socialstyrelsen, statens läkemedelskontroll, universiteten,
apoteksbolaget, sjukvårdens huvudmän, läkarkåren, apotekarsocieteten,
andra yrkessammanslutningar och läkemedelsindustrin. Då i flera fall mer
än en företrädare bör ingå om en tillräcklig allsidig representation skall
komma till stånd torde antalet styrelseledamöter komma att uppgå till minst
15. Den dagliga ledningen av institutet bör enligt utredningen handhas av
en befattningshavare med professors ställning. Till sin typ torde chefen
närmast böra motsvara vad man kräver av en forskningsadministratör. Han
skall sålunda äga vetenskaplig utbildning och ha god överblick över det
stora verksamhetsfältet. Han skall vara initiativrik och ha förmåga att i
stort följa arbetet även utanför det egna området. I styrelsen skall han fun
gera som föredragande.
Som ett beredande organ åt styrelsen och som ett koordinationsorgan för
55
institutets verksamhet föreslår utredningen en permanent arbetsgrupp med högkvalificerad kompetens på läkemedelsområdet. Gruppen som föreslås arbeta under benämningen institutskollegium bör förutom institutets chef inrymma de av institutet avlönade professorerna i komparativ farmakoterapi samt farmacevtisk informationsbehandling, chefen för statens läkemedels kontroll samt företrädare för sjukvårdshuvudmännen och för apoteks bolaget. Institutets egen personal bör vara starkt begränsad. Fem till sju egna befattningshavare synes vara lämpligt.
Huvuduppgiften för institutet skall enligt utredningen vara att initiera och samordna. Mera omfattande arbeten bör läggas ut som beställnings- uppdrag hos universiteten, apoteksbolaget m. fl.
För arvoden och andra ersättningar samt till förberedande utredningar och omkostnader inom institutet beräknar utredningen 0,6 milj. kr. Vidare beräknas ett belopp av 1,5 milj. kr. för tillfälliga undersökningar och åt gärder som beslutas av institutets styrelse.
Författningsfrågor
Utredningen har i ett särskilt kapitel redovisat den lagstiftning m. m. som erfordras för den nya organisationens genomförande. Grundläggande är där vid enligt utredningen en lag om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel. Förslag till sådan lag läggs fram i betänkandet. I kommen tar till lagförslaget anför utredningen att avsikten är att statens ensamrätt beträffande läkemedelshandel skall avse den verksamhet som nu utövas av apoteken samt sådan försäljning till sjukhusen som i begränsad utsträck ning kan ske vid sidan av privata apotek. Vid uppgörandet av lagförslaget har läkemedelsförordningens terminologi i möjligaste mån följts. Förord ningen skiljer mellan partihandel och detaljhandel. Därvid förstås med par tihandel försäljning till tillverkare för dennes rörelse eller till återförsäljare eller apotek, medan annan handel är detaljhandel. Uttrycket »eller apotek» sammanhänger med att ett huvudmannaägt sjukhusapotek utan försäljning till allmänheten inte är återförsäljare vilket alla andra apotek är. I lagför slagets definition på partihandel har orden »eller apotek» utgått eftersom apoteksbolaget är återförsäljare. En konsekvens härav är, framhåller ut redningen, att bolagets försäljning även till större avnämare som exempelvis sjukhus definitionsmässigt blir detaljhandel.
Vidare har utredningen lagt fram förslag om ändring i läkemedelsförord- ningen (1962: 701). De föreslagna ändringarna berör bestämmelserna om handel med läkemedel samt vissa föreskrifter om registrering av specialite ter. I sistnämnda fall blir det t. ex. inaktuellt att apotekarsocieteten skall kunna ansöka om registrering.
Utredningen har också lagt fram förslag till ny kungörelse om läkemedels försörjningen på sjukvårdsinrättningarna. Vidare har utredningen presente rat ett utkast till bolagsordning för apoteksbolaget samt ett förslag till avtal angående apoteksbolagets verksamhet.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
Remissyttrandena
Apoteksbolagets utformning och verksamhet
Beträffande tillkomsten av ett av staten och apotekarsocieteten
gemensamt ägt apoteksbolag konstaterar ett antal remissinstanser
utan kommentar att en överenskommelse föreligger medan andra mera
direkt tillstyrker eller säger sig inte ha något att invända mot att ett sådant
bolag bildas.
Bland de myndigheter och organisationer som uttalat sig positivt beträf
fande tillkomsten av ett apoteksbolag märks riksförsäkringsverket, kom-
merskollegium, LO, TCO, Sveriges farmacevtförbund, Apoteksteknikerför
bundet, Svenska landstingsförbundet och Sveriges köpmannaförbund. Av-
styrkanden förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksför
bund.
Sveriges grossistförbund invänder att det saknas belägg för att det nya
systemet skulle bli effektivare och att man därför bör avvakta med beslutet
till dess att nödvändiga kompletterande undersökningar företagits.
Vidare uttalar Föreningen Sveriges droghandlare att förslaget inte ger det
bästa totala systemet, dvs. det system som skulle givit de största samman
lagda integrationsfördelarna inom de olika leden av läkemedelsförsörj
ningen.
Vad angår apoteksbolagets verksamhet är det LIF.s bestämda uppfattning
att denna bör begränsas till apoteksverksamhet. Det förefaller LIF orimligt,
oriktigt och offentligrättsligt tvivelaktigt att staten startar ett aktiebolag som
man sedan försöker ålägga uppgifter och befogenheter som i vårt land nor
malt tillkommer ämbetsverk eller andra myndigheter. Om apoteksbolaget
får myndighetsbefogenheter — direkt eller indirekt — måste detta skapa
osäkerhet i rättstillämpningen och i hög grad försvåra apoteksbolagets hu
vuduppgift: att i samverkan med övriga delar av läkemedelsförsörjningen
bli ett effektivt distributionsorgan. LIF kräver därför att det görs en be
stämd boskillnad mellan staten som övervakande myndighet och staten
som ensamdistributör av läkemedel. LIF anser det dock rimligt att apoteks
bolaget får viss bestämmanderätt över sina egna angelägenheter såsom lo
kalisering, personalfrågor, kostnadsnivå och apotekspålägg.
Beträffande bolagets organisation ansluter sig statskontoret i
princip till utredningens förslag. På några punkter ifrågasätter ämbetsver
ket om den föreslagna arbetsfördelningen är den bästa. Statskontoret anser
bl. a. att fler arbetsuppgifter borde decentraliseras.
Apotekarsocieteten instämmer med utredningen i att de i betänkandet
presenterade organisationsplanerna för bolaget främst bör betraktas som
modeller som underlag för diskussion. Beträffande huvudkontorets funk
tionsenheter framhåller apotekarsocieteten att då apotekarsocieteten i dag i
många avseenden fungerar som centralt samordningsorgan för apoteks
57
väsendet bör det vara möjligt att i starten i stort sett utgå från nuvarande organisationsplan. Däremot är det enligt apotekarsocietetens mening av behovet påkallat att så snart som möjligt genomföra en uppdelning av centrallaboratoriet på två från varandra fristående laboratorier.
Sveriges farmacevtförbund anför liknande synpunkter och anser att så dana organisatoriska förändringar bör vidtas inom centrallaboratoriet att såväl apoteksbolaget som ACO får tillgång till var sitt eget laboratorium.
LIF förutsätter att det idéutkast som utredningen redovisat ej skall bli bindande för apoteksbolagets ledning när den skall organisera verksamheten.
Frågan om upprättande av region kontor har berörts av åtskilliga remissinstanser.
Statskontoret anser att den regionala organisationen på flera sätt kan motiveras. Framför allt torde de föreslagna regionkontoren främja den allt nödvändigare samordningen dels apoteken emellan, dels mellan apoteken och andra institutioner, främst landsting och sjukhus. Statskontoret anser den föreslagna indelningen och anslutningen till landets sju sjukvårdsregio ner vara riktig. Enligt statskontorets mening bör huvudkontorets arbets uppgifter i större utsträckning decentraliseras till regionkontoren.
Även Svenska landstingsförbundet, Sveriges arbetsledareförbund och Apo teksteknikerförbundet tillstyrker utredningens förslag om en regionindel ning som sammanfaller med de sju sjukvårdsregionerna. Apotekstekniker förbundet anser dock alt definitiva fastställandet av antalet regioner och regionernas omfattning skall anstå till dess erfarenheter vunnits av region- verksamheten.
Göteborgs sjukvårdsstyrelse förklarar att även om sjukvårdshuvudmän nen i stor utsträckning själva önskar planera sin läkemedelsförsörjning bör det anses värdefullt att kunna samarbeta med en regional representant. En regionindelning bör verkställas redan från starten och lämpliga region chefer bör omgående tillkomma.
Apotekarsocieteten godkänner sju regionkontor förlagda till sjukvårds regionernas centralorter. Cheferna för regionkontoren bör emellertid ej ha överordnad ställning i förhållande till apoteksgruppernas chefer. Region kontorens arbetsuppgifter utvecklas närmare och bör vara rådgivning, ut rednings- och kontaktverksamhet samt viss kontroll. Societeten framhåller emellertid att den redan tillämpade organisationen av apoteken sammanför da till funktionella grupper bör utvecklas vidare och åberopar att hittills vunna erfarenheter av verksamheten inom apoteksgrupper har varit gynn samma. Distributionsnätet är med denna uppläggning tänkt att samman sättas av apoteksgrupper av olika storlek, som i vissa fall består av ett fler tal enheter, maximalt 8—10, men ibland av några få apotek. Placeringen av huvudapoteket avgörs främst av den slutna och öppna sjukvårdens lokali sering samt av var tyngdpunkten för centralortens handelsverksamhet är belägen.
Kungi. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
58
Sveriges farmacevtförbnnd förutsätter liksom utredningen att bolaget or
ganiseras som ett företag där samtliga apotek har ställning av filialer inom
en sammanhållen organisation. Med instämmande av SACO föreslår förbun
det inrättande av ett antal apoteksregioner, högst 40. Förbundet föreslår
vidare att under bolagets successiva uppbyggnad försöksvis organiseras
olika regionindelningar. Enligt förbundets uppfattning är det dock nödvän
digt att regioncheferna redan vid bolagets start är fristående från annan
verksamhet inom organisationen. Sålunda bör inte regionchef eller region
kontor ens övergångsvis vara knutet till något apotek i regionen.
Länsstyrelsen i Värmlands län finner starka skäl tala för att regionkontor
inrättas i residensstäderna och har sitt arbete förlagt till länen.
Riksförsäkringsverket uttrycker önskemål om representation i apoteks
bolagets styrelse. Svenska landstingsförbundet och Göteborgs sjukvårds
styrelse framhåller att sjukvårdshuvudmännen bör erhålla representation i
bolagets styrelse. Apoteksteknikerförbundet påpekar att även de anställda
bör — utöver den farmacevtiska representation styrelsen får genom den av
apotekarsocieteten grundade stiftelsen — garanteras representation i sty
relsen. Sveriges arbetsledareförbund anser att representation i styrelsen
från tjänstemannaorganisationerna måste noga prövas. Apotekarsocieteten
framhåller att bolagsstyrelsen för att få en tillräckligt allsidig sammansätt
ning bör bestå av nio personer. Flera av handelskamrarna förordar att
läkemedelsindustrin bereds plats i bolagets styrelse, detta mot bakgrund
av yrkanden om insyn på olika sätt i apoteksbolaget.
På det hela taget tillstyrks att bolaget får avgöra ärenden som rör
apotekens lokalisering m. in. Apotekarsocieteten tillfogar dock att
då det gäller inrättande eller nedläggande av apotek bör former för samråd
med socialstyrelsen kunna etableras. Svenska landstingsförbundet under
stryker att sjukvårdens huvudmän måste få inflytande över planeringen,
lokaliseringen av nya apotek och liknande.
Länsstyrelsen i Värmlands län, Sveriges köpmannaförbund och Svenska
läkaresällskapet erinrar om glesbygdens apoteksservice, som kan lösas på
olika sätt men som inte får eftersättas.
Socialstyrelsen har inga invändningar mot de nya reglerna om minskad
skyldighet för apoteken att tillhandahålla vissa medicinskt betydelselösa
preparat men förutsätter en mjuk övergång. Liknande synpunkter redovisas
av apotekarsocieteten.
Göteborgs sjukvårdsstyrelse ifrågasätter det medicinska värdet av en del
av handköpsverksamheten.
Utredningens förslag om en ökad flexibilitet i fråga om apote
kens service har fått ett positivt mottagande av remissinstanserna. Sålunda
delar statskontoret uppfattningen att apoteksorganisationen bör göras mer
flexibel genom nya apotekstyper och nya principer för lokalisering. Även LO
menar att s. k. expeditionsapotek på mindre orter samt andra former för
Kungl. Maj:ts proposition nr
7
4- år 1970
59
försäljning av läkemedel bör medföra fördelar för läkemedelskonsumen terna. Kooperativa förbundet tillstyrker också en modifierad form av drug- store och föreslår att man analyserar möjligheterna att i framtiden distri buera åtskilliga av nu ej receptbelagda läkemedel genom bl. a. livsmedels butiker. Förbundet anser att apoteksmonopolet givetvis bör omfatta alla receptbelagda läkemedel, men att man kan ifrågasätta det ändamålsenliga i att monopolet även omfattar ej receptbelagda läkemedel — även om kon sumentpriset bleve något högre.
Sveriges köpmannaförbund vill också rikta uppmärksamheten på frågan om inte distributionen av vissa medel även kunde ske genom lämplig form av auktoriserad handel, exempelvis fackhandel med särskilt utbildad per sonal och gärna under särskild tillsyn.
Apoteksteknikerförbundet hävdar allmänhetens rätt till maximal service och framhåller att uppbyggnaden av ett funktionsdugligt servicenät blir en angelägenhet av större vikt än frågan om hur man snabbt skall finna former för kostnadsbesparingar. Förbundet godkänner förslaget med enk lare expeditionsapotek inrymda inom stormarknad eller annat köpcentrum men vill att verksamheten skall vara samlad i speciella lokaler. På intet sätt får apoteksverksamhetens seriösa karaktär äventyras, framhåller för bundet.
Sveriges farmacevtförbund är av den meningen att behovet av ev. »läke- medelsshopar» och drugstores kan vara värt att undersöka. Dock bör enhe terna benämnas apotek och förestås av person med farmacevtisk examen.
Enligt apotelcarsocieteten riskerar drugstores i modifierad form att ut nyttjas i utpräglat kommersiellt syfte och det synes knappast vara lämpligt att pröva sådana distributionsenheter.
I fråga om datasystemet anför statskontoret att stora fördelar synes vara förenade med det föreslagna ADB-systemet för expediering och registrering av recept vid apoteken. Utredningen har inte redovisat något försök till kvantifiering av systemets vinster. Svårigheterna med att i förväg beräkna dessa är uppenbara, men det vore enligt statskontorets uppfattning värdefullt om man genom t. ex. simulering av lagermodeller kunde närmare bedöma systemets vinster. Även riksförsäkringsverket och kommerskolle gium nämner den moderna datatekniken vid uppräkning av fördelarna med apoteksbolaget. Handelskamrarna, Sveriges grossistförbund och Svenska företagares riksförbund är också positiva till att datateknik kommer till användning inom apoteksbolaget men påtalar förhållandet att omfattande tekniska problem återstår att lösa vad gäller det föreslagna datasystemet.
Apoteksteknikerförbundet uttalar att datasystemet i första hand skall vara ett tekniskt hjälpmedel för förverkligandet av angivna målsättningar, inte i första hand personalreducerande. Effektivitet och höjd servicegrad måste komma i första hand. Sveriges farmacevtförbund bedömer ett data system på sikt användbart inom området och anför bl. a. att systemet inte
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 7A år 1970
får leda till en av enbart ekonomiska skäl grundad styrning av apotekens
lagerhållning.
Apotekar societ et en anger som sin bestämda uppfattning att projektet får
ses på betydligt längre sikt än vad som angivits i utredningen. En etappvis
vidareutveckling av ADB-frågorna rekommenderas.
Föreningen Sveriges droghandlare bedömer att totalsystemet inte torde
kunna sättas i drift förrän i slutet av 1970-talet. Föreningen finner det där
för angeläget att snarast finna ett system, som kan ge omedelbara kost
nadssänkningar och föreslår att i avvaktan på ett totalsystem ett automatiskt
beställningssystem mellan apoteken och grossisterna snarast införs. Ett
alternativt beställningssystem presenteras som innebär att apoteksbolaget
skulle utnyttja datamaterial från läkemedelsgrossisterna. Systemet innebär
direktkontakt mellan apotek och grosshandelscentral. Grossisterna kan med
lämpliga intervall till bolaget överföra på magnetband registrerade uppgifter
om mottagna order. Även om man efter en genomförd systemanalys skulle
finna det lämpligt att utveckla ett totalsystem bör enligt föreningens mening
det av dem föreslagna systemet trots allt genomföras som en interimistisk
lösning.
Socialstyrelsen ifrågasätter om man inte snarast borde utreda möjlig
heterna till snabb övergång till redan nu existerande datasystem för varu
beställning utan patientstatistik. Enligt styrelsens mening är det inte lämp
ligt att utan ytterligare förstudier och problemanalys igångsätta ett projekt
av denna storleksordning. Svenska läkaresällskapet uttalar att för mera
allmän statistik rörande läkemedelsförbrukningen torde flera billigare vägar
stå till buds. Moderna stickprovsundersökningar torde erbjuda goda möjlig
heter och god säkerhet. Liknande synpunkter framförs av läkemedelsbiverk-
ning snämnden, Apotekar societ et en och LIF.
Spri förordar att mot bakgrunden av den väntade utvecklingen av infor
mationssystem inom sjukvården bör ett nära samarbete i berörda avseenden
etableras med Spri. Göteborgs sjukvårdsstyrelse ansluter sig också till tan
ken om att information om öppenvårdspatienternas läkemedelsstatus i fram
tiden integreras i den slutna vårdens kommande ADB-rutiner för läkemedel.
Ett klarläggande av de juridiska förutsättningarna för registrering av en
skilda personers läkemedelsförbrukning efterlyses av socialstyrelsen, läke
medels nämnd en, Sveriges farmacevtförbund och Svenska läkaresällskapet.
Beträffande personalens ställning och villkor framhål
ler Apotekarsocieteten och Apoteksteknikerförbundet betydelsen av en fri
och rörlig lönepolitik. Vidare påpekar dessa organisationer samt Sveriges
farmacevtförbund att bolagsledningen bör aktivt verka för en god kontakt
mellan den centrala organisationen, arbetsledningen och övriga anställda,
bl. a. genom företagsnämnder och andra former av samråd.
Apoteksteknikerförbundet framhåller särskilt att apoteksteknikernas an-
svarsställning alltid varit en av de stora frågorna inom apotekstekniker»
61
förbundet. Förbundet anser att ett beslut i frågan nu är nödvändigt, över gången från enskild apoteksverksamhet till statligt bolag talar klart för en ändrad ansvarsfördelning. Apoteksteknikern bör i ansvarshänseende sortera under socialstyrelsen. En gemensam tillsynsmyndighet för farmacevtisk personal och apotekstekniker skulle underlätta nödvändiga rationaliseringar i arbetsuppläggningen.
Enligt socialstyrelsens uppfattning är det väsentligt att ansvarsförhållan dena mellan apoteksenheterna och central och regional förvaltning i vad avser farmacevtiska arbetsuppgifter klarläggs. Beträffande det enskilda apoteket synes det styrelsen naturligt att föreståndaren, som skall utöva den faktiska tillsynen, i första hand också är ansvarig gentemot socialsty relsen. Socialstyrelsen ifrågasätter om man behöver bibehålla anordningen med legitimation av apotekare. Vidare anmäler styrelsen att den närmast lutar åt att man bör kunna upphäva lagen 1941:331 om avstängning av apotekare m. fl. i vissa fall. Slutligen påpekar socialstyrelsen att ändrade be stämmelser om apotekspersonalens tystnadsplikt måste komma till stånd.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
ACO-bolaget
Bildandet av ACO-bolaget har inte mött någon gensaga av remissinstan serna. Däremot har lämpligheten av att A C O blir dotterbolag till apoteksbolaget berörts av flera.
LIF, Kooperativa förbundet, Svenska företagares riksförbund och Kemi kontoret yrkar på att ACO från början skiljs av från apoteksbolaget som får monopol på detaljhandeln med läkemedel. ACO tillhörande apoteksbolaget vore betänkligt med hänsyn till konkurrensen mellan statliga och privata läkemedelsindustrier.
Motsatt uppfattning hävdas av Apotekarsocieteten som tvivlar på det lämpliga med att redan nu besluta om relationerna mellan apoteksbolaget och ACO-bolaget efter 1972 då ACO i dag har stor betydelse som service organ för apoteken.
Sveriges farmacevtförbund betonar att den i avtalet mellan staten och apotekarsocieteten angivna övergångsperioden bör utnyttjas till en förut sättningslös utredning av hela den statliga läkemedelskoncernens organisa tion så att de olika företagens resurser samordnas och utnyttjas rationellt, inte minst med hänsyn till tillvaratagandet av de personalresurser som koncernen kommer att disponera. Enligt förbundet bör Vitrums grosshan- delsdel skiljas från apoteksbolaget som enbart bör syssla med detalj distri bution.
Beträffande antalet tillverkningsenheter inom ACO delar statskontoret utredningens uppfattning om att en koncentration av den nuvarande, på ett flertal distriktslaboratorier geografiskt spridda tillverk ningen kommer att kunna bidra till en förbättrad lönsamhet. Ämbetsverket
62
vill i sammanhanget endast peka på önskvärdheten av att man vid en sådan
koncentration av produktionen tar till vara ACO-preparatens marknads-
mässiga goodwill. Bland annat gäller detta bibehållandet av preparatens
lågprisprofil. Sveriges farmacevtförbund påpekar också att om ytterligare
koncentrering av produktionsenheternas verksamhet befinns lämpligt bör
dessas betydelse från service- och försvarssynpunkt övervägas.
Från beredskapssynpunkt kan det inte anses tillfredsställande med endast
ett eller eventuellt inget distriktslaboratorium i framtiden, hävdar över
styrelsen för ekonomisk försvarsberedskap.
I fråga om registreringsplikt finner socialstyrelsen tiden nu
mogen att låta alla marknadsförda farmacevtiska specialiteter bli under
kastade likformig granskning, ACO-preparaten inbegripna.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Droghandelns ställning
Statskontoret finner det inte styrkt att konkurrensen mellan drog
handlarna på längre sikt skulle tvinga fram en snabbare rationalisering
jämfört med en central droghandel. Statskontoret delar inte utredningens
uppfattning att konkurrens skulle vara den enda drivfjädern — eller ens
den viktigaste för rationaliseringen. Målet för organisationen av läkemedels-
distribution måste som statskontoret ser det vara att inom ramen för be
fintliga krav på snabbhet, säkerhet in. m. välja den för konsument och
samhälle billigaste metoden. Statskontoret anser att de mer långsiktiga
konsekvenserna av de båda diskuterade alternativen i detta avseende inte
blivit tillräckligt belysta. Liknande synpunkter framförs av Apotekstekni
kerförbundet och LO. LO vill förorda att även droghandeln monopoliseras
och Apotekar societ et en ifrågasätter om inte apoteksbolaget på längre sikt
finner det ändamålsenligt att själv omhänderta partihandelsfunktionen.
Riksförsäkringsverket vill ifrågasätta om det över huvud taget kommer att
finnas behov av särskilda grossister på läkemedelsområdet i Sverige, då
apoteksbolaget får inköpsmonopol. Om avansen i grossistledet tillfördes
apoteksbolaget, borde den enligt riksförsäkringsverket i stället kunna an
vändas till prissänkningar.
Näringsfrihetsombudsmannen däremot hälsar med tillfredsställelse att
alternativet om bildande av ett centralt statligt droghandelsbolag avvisats.
Handelskamrarna, LIF och RUFI har också en negativ syn på ett grosshan-
delsmonopol och anser att den nuvarande droghandeln fungerar rationellt.
Föreningen Sveriges droghandlare finner det angeläget framhålla att ut
redningen inte i något avseende funnit anledning att rikta kritik mot den
service, som droghandeln lämnar apoteken.
Beträffande en kanaldistributionen framhåller Föreningen
Sveriges droghandlare att införandet av ett centralt apoteksbolag med de
63
uPPgifter som läkemedelsförsörjningsutredningen föreslår måste accentue ra en övergång till enkanaldistribution men att denna distributionsform med fördel kan tillämpas även vid nuvarande apotekssystem.
Föreningen anser att enkanaldistribution för läkemedelsgrosshandelns vidkommande innebär att fabrikanten överlämnat hela sitt sortiment till en distributör, och att den expertutredning, som redovisas i betänkandet baserats på en sådan förutsättning. Vidare framhåller föreningen att den i branschen hittills tillämpade enkanaldistributionen i samtliga fall inne burit att producenten valt en kanal för hela sitt sortiment.
Utredningens ståndpunkt, att grundkriteriet på enkanaldistribution är att en viss produkt distribueras endast en väg måste enligt föreningens mening grundas på en feltolkning av undersökningsmaterialet. Fn uppdelning av en fabrikants sortiment på flera grossister är enligt föreningen endast mo tiverad om olika produkter eller produktgrupper krävde olika distributions teknik. Några sådana olikheter föreligger emellertid inte beträffande farma- cevtiska specialiteter annat än i extrema undantagsfall, och den grossist som erbjuder en producent den lägsta distributionskostnaden för hela dennes sortiment måste därför kunna distribuera varje särskild produkt av detta sortiment till lägsta kostnad.
Enligt föreningens mening bör man vid en övergång till enkanaldislribu- tion välja en sådan form som ger högsta möjliga integrationsfördelar åt branschen. En utformning enligt utredningens modell skulle enligt för eningen medföra betydande kostnadsökningar och motiverar denna stånd punkten med att fabrikantens anskaffning av data för framtagande av eko nomiska tillverkningssatser skulle försvåras och fördyras, att standardise ring av transportmedel såsom lastpallar, containers etc. skulle försvåras och fördyras, att antalet order skulle öka och orderstorleken minska, att kostnaderna för speditionsarbete i samband med import och intagande på centrallager skulle öka, att fraktkostnaderna skulle öka genom uppdelning av en given transportvolym på flera mottagare, att kostnaderna för retur hantering och insamling av kassationsvaror för indragna och utgångna pre parat skulle öka, samt att grossistens möjlighet att som specialist utföra på fabrikanten liggande funktioner effektivare och billigare skulle minska.
Föreningen tar vidare upp att man bör beakta den harmonisering av lag stiftningen inom läkemedelsområdet i Norden, som pågår och som medför att förutsättningar skapats för en samnordisk distribution. En sådan distri bution innebär att producenten söker arrangera distributionen på ett en hetligt sätt i samtliga nordiska länder.
Skulle man låta enkanaldistributionen avse enstaka artiklar, skulle di stributionen bli mycket splittrad och kostnadskrävande befarar Sveriges grossistförbund. Liknande uppfattning har Sveriges farmacevtförbund, LIF,
RUFI, Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska företagares riksförbund och Kemikontoret. Man understryker också att de integrationsfördelar som
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
finns avser enkanaldistribution efter fabrikat och inte efter produkt.
Näringsfrihetsombudsmannen erinrar om att det från allmän konkurrens
synpunkt bedömts kunna medföra skadliga verkningar att en producent för
försäljning av sin vara utväljer endast en distributör. Främst har betänk
ligheterna sammanhängt med att en sådan ordning oftast helt eliminerar
den s. k. inommärkeskonkurrensen. Möjligen bör dock dylika betänklig
heter få vika inför de besparingar som kan stå att vinna med enkanal
distribution just inom läkemedelsbranschen med sin av allt att döma täm
ligen rika förekomst av substituerbara preparat. Möjligheterna att utnyttja
detta förhållande i priskonkurrenshänseende utan vådliga medicinska följ
der torde enligt näringsfrihetsombudsmannen komma att öka i takt med
en utbyggnad av den farmakologiskt-kliniska jämförelseforskningen och in
formation efter utredningens förslag.
Apotekarsocieteten anser det i princip felaktigt att tillverkarna får ett av
görande inflytande över distributionsapparatens utformning, medan de
taljistledet får acceptera erbjuden service. För apotekarsocieteten står det
klart att apoteken hittills utan anmärkningar har kunnat fullgöra sina
funktioner mycket tack vare en väl utvecklad och väl fungerande gross
handel. Apotekarna är angelägna om att för att kunna upprätthålla sitt
professionella ansvar för läkemedelsförsörjningen även i fortsättningen ha
tillgång till en sådan partihandelsfunktion, uttalar societeten. Apotekar
societeten anser, att en utveckling mot enkanaldistribution är ett från kon
sumenternas synpunkt avgjort sämre alternativ än ett bibehållande av
sortimentsgrosshandeln.
Beträffande anknytningen av Vit rums grosshandel s-
d e 1 till apoteksbolaget förekommer vissa uttalanden. Sålunda ifrågasätter
kommerskollegium huruvida ej Vitrums grossiströrelse efter 1972 liksom
tillverkningsdelen bör avskiljas från apoteksbolaget bl. a. för att tillgodose
den privatägda droghandelns önskemål om godtagbara garantier för kon
kurrensneutralitet. Sveriges farmaceut förbund menar att det är ändamåls
enligt och önskvärt att ett detaljistmonopol på läkemedel strikt begränsar
sin verksamhet till detalj distributionen. Detta innebär bl. a. att droghandeln
drivs avskilt från detaljistmonopolet och måste även gälla det statsägda
Vitrums droghandelsdel.
Föreningen Sveriges droghandlare ställer sig helt avvisande till förslaget
att Vitrums grosshandelsdel även efter 1972 skulle anknytas till apoteks
bolaget. Även uttalandet att apoteksbolagets besittning av Vitrum innebär
en styrka vid bolagets strävanden att påverka prisbildningen ger uttryck
för samma uppfattning, skriver föreningen. Det är väsentligt att samtliga
grosshandelsföretag likställs så att konkurrensen på lika villkor dem emel
lan säkerställs för att tillfredsställa kraven på ökad rationalisering och
effektivitet. En favorisering av Vitrum får då inte ske, betonar föreningen,
och vill därför med bestämdhet hävda den uppfattningen att Vitrum bör få
64
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
65
en i förhållande till apoteksbolaget fullt självständig ställning. Därmed skulle Vitrum likställas med övriga grossister, vilket också är en förutsätt ning för jämförelser mellan företagen. Liknande synpunkter redovisar LIF,
Sveriges grossistförbund, Kooperativa förbundet, Svenska företagares riks förbund och Kemikontoret.
RUFI föreslår som en konsekvens av grundtanken, att enkanaldistribu- tion förutsätter integration mellan producent och distributör, att Vitrums grossistverksamhet bryts ut ur apoteksbolaget och inplaceras i den statliga tillverkningskoncernen på läkemedelsområdet.
Kiingl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Prispolitiken
Utredningens förslag om en ny p r i s p o 1 i t i k har tilldragit sig stort intresse hos remissinstanserna. Svenska landstingsförbundet har anslutit sig till utredningens förslag i dess helhet och LO understryker vikten av att de möjligheter som utredningen föreslagit för att följa prisutvecklingen används så att prisjusteringar kan vidtas enligt utredningens intentioner. Övriga remissorgan som tagit till orda beträffande prispolitiken redovisar en varierande inställning till de olika delfrågorna.
Förslaget att bolaget självt skall få fastställa sina utförsäljningspriser biträds av flertalet remissinstanser. Endast socialstyrelsen och Svenska lä karesällskapet framför betänkligheter. Sålunda menar socialstyrelsen att en särskild av Kungl. Maj :t utsedd nämnd bör skapas för att ta ställning till förslag från bolaget om ändringar i medicinaltaxan. Som motiv för sitt för slag anger styrelsen att omgången med fastställande av medicinaltaxa och diskussionen av enskilda kostnadsposter för apoteken har varit ett av flera incitament till rationalisering som skulle falla bort om bolaget skulle fastställa sina egna utförsäljningspriser.
Av de remissorgan som ställt sig positiva till att bolaget får fastställa sina egna taxor har några framhållit att grunderna för bolagets prissätt ning bör redovisas öppet. Så är fallet med kommerskollegium, läkemedelsnämnden, Apotekarsocieteten, Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska företagares riksförbund samt Kemikontoret.
Riksförsäkringsverket anser, att det grundläggande motivet för hela om läggningen av läkemedelsförsörjningen är att det allmänna får bättre kon troll över de förhållanden som bestämmer prisbildning och kostnader på läkemedelsområdet. Verket framhåller, att av medicinskt likvärdiga läke medel endast det billigaste bör köpas in, och ifrågasätter huruvida registre ring av andra — dyrare — specialiteter än sådana som bolaget köper fyller någon funktion. Snarast kan ett dylikt registrerande enligt verkets mening leda till ett vidmakthållande av fabrikanternas reklam verksamhet i olika former och ett tryck på bolaget att till högre priser köpa preparat som är synonyma med sådana som redan tillhandahålls. En sådan förändring av 5 — Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74
registreringen fordrar givetvis, att apoteksbolaget får tillgång till behövlig
expertis.
Flertalet remissinstanser delar utredningens uppfattning att en gransk
ning av priset på farmacevtiska specialiteter alltjämt bör ingå i läkemedels-
nämndens prövning vid registrering av farmacevtiska specialiteter. Emel
lertid förekommer också förslag om att prisgranskningen skall slopas. Så
lunda anser Göteborgs sjukvårdsstyrelse att det av utredningen konstrue
rade systemet för prissättning av läkemedel ej synes fylla någon funktion
med hänsyn till att apoteksbolaget bör kunna fungera som garant för
priserna. Socialstyrelsens uppgifter i detta avseende bör därför kunna
undvaras.
Ett mera ingående resonemang om lämpligheten av att slopa prisgransk
ningen förs av näringsfrihetsombudsmannen som utgår från allmänna erfa
renheter av prisreglering. Han anför bl. a. att vid den allmänna priskontrol
lens slopande kunde genom den utredning som föregick beslutet konstateras
att införda maximipriser haft en benägenhet att bli allmänt tillämpade pri
ser. Denna företeelse har i åtskilliga fall kunnat konstateras på områden
där särskilda av det allmänna åsatta maximitaxor fortfarande tillämpas.
Dessa priser uppfattas i allmänhet av företagarna som godkända. Företa
gare som finner sig ha utrymme för en prissänkning, vilken normalt skulle
ha genomförts, torde ofta fortsätta att upprätthålla de statligt auktoriserade
priserna i avvaktan på väntade kostnadshöjningar för att undvika svårig
heter att senare erhålla kompensation för dessa. En administrerad prissätt
ning innebär enligt näringsfrihetsombudsmannen också risk för att allt för
stor hänsyn tas till kostnadsförhållandena vid mindre rationellt drivna före
tag, varigenom de fastställda priserna i längden lätt blir högre än vad som
skulle kunna tas ut om konkurrens rådde. Till följd av att en priskon
troll normalt grundar sig på faktiska kostnader och tillämpade kalkylnor
mer, föreligger ej heller något påtagligt incitament till sänkning av kostna
derna, eftersom en rimlig höjning av dessa i regel kan täckas med en pris
höjning. Utredningen har själv konstaterat att det av socialstyrelsen för
närvarande fastställda högsta priset vid försäljning till apotek i praktiken
blivit det normala priset. Till risker av här angiven art kommer de av allt
att döma betydande vanskligheter som blir förknippade med en bedömning
rörande ifrågasatta prisers skälighet på den sällsynt komplicerade mark
nad som läkemedelsbranschen utgör, så mycket mera som åtskilliga läke
medel tillverkas av utländska företag. En betydande olägenhet med förslaget
om särskild prisgranskning torde dessutom uppstå genom den tidsutdräkt
och den administrativa apparat som blir ofrånkomlig. Sammanfattningsvis
ifrågasätter näringsfrihetsombudsmannen om inte förutsättningarna för en
effektiv priskonkurrens i fortsättningen kommer att bli så förbättrade
genom övriga av staten redan genomförda eller av utredningen föreslagna
åtgärder, att särskild prisreglering ej endast blir överflödig utan rentav kan
motverka sitt syfte.
66
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
67
Statens pris- och kartellnämnd rekommenderar att frågan om fortsatt priskontroll tas upp till förnyad prövning. För en friare prisbildning talar enligt nämnden svagheten i den hittillsvarande priskontrollen och de stora såväl teoretiska som praktiska svårigheterna att ändra densamma så att man åstadkommer en meningsfull prövning av prisets skälighet samt de nya möjligheterna att öka prisets effektivitet såsom konkurrensmedel vid läkemedelsförsäljning, som kan skapas genom tillkomsten av bl. a. den statliga läkemedelskoncernen och utbyggnaden av den statliga läkemedels informationen.
Kooperativa förbundet är också tveksamt angående möjligheterna att åstadkomma en tillförlitlig priskontroll för läkemedel bl. a. med tanke på olikheten i kostnaderna för forskning och produktutveckling. Import och export ökar också och flera andra problem finns som försvårar en nöjaktig priskontroll. Förbundet menar därför att man på sikt bör överväga att slopa priskontrollen och i stället med olika medel främja en mer aktiv priskonkurrens med läkemedel.
Beträffande utredningens förslag att producentpriset och inte längre grossistpriset skall prövas i samband med registreringen påpekar stats kontoret att denna fråga delvis hänger samman med vilken ställning drog handeln ges. Vid det av utredningen förordade systemet med enkanaldistri- bution tillstyrker statskontoret att prövningen bör avse producentens högsta utförsäljningspris.
Socialstyrelsen vill inte motsätta sig en ändring enligt förslaget då en övergång till ett system med producentens högsta medgivna utförsäljnings pris kan ge en viss genomsnittlig sänkning av bolagets inköpspris i ett över gångsskede. Fastställt producentpris bör enligt styrelsens uppfattning alltid offentliggöras efter beslut i läkemedelsnämnden.
Läkemedelsnämnden förordar att frågan om det lämpligaste systemet för distributionen genom droghandeln blir föremål för ytterligare utredning.
I det sammanhanget bör också, säger nämnden, övervägas om apoteksbola gets eller droghandelns inköpspris skall fastställas av registreringsmyn- digheten.
Apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet, TCO och SALF till styrker också fastställandet av producentens högsta utförsäljningspris och tillerkänner samtidigt apoteksbolaget en viss roll i prisöverläggningar med de tidigare distributionsleden. Apotekarsocieteten betonar också att produ centledets prissättning har avgörande betydelse för konsumentpriserna och anser att nuvarande prisövervakning behöver effektiviseras bland annat ge nom tillförande av förstärkt ekonomisk expertis.
Kommerskollegium, Sveriges farmacevtförbund, LIF, RUFI, Sveriges gros sistförbund, Föreningen Sveriges droghandlare, Svenska företagares riks förbund, Kemikontoret och handelskamrarna yrkar på att det hittills tilläm pade systemet med fastställande av ett apotekens inköpspris bibehålls. Ett väsentligt motiv till att inte vidta några förändringar härvidlag ser remiss
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
68
instanserna i den föreslagna allmänna övergången till enkanaldistribution
varvid producenten och grossisten betraktas som en enhet.
Föreningen Sveriges droghandlare anser att ett system med fastställt
producentutförsäljningspris inte ger det incitament till konkurrens i grossist
ledet som är en förutsättning för enkanaldistribution och den av läkemedels-
försörjningsutredningen föreslagna prismekanismen är främst av detta skäl
helt oförenligt med enkanalsystemet. Föreningen lägger fram ett förslag till
system för ersättning av distributionens prestationer vid enkanaldistribu
tion av läkemedel.
Vissa remissinstanser har invändningar mot det föreslagna remissförfa
randet till bolaget. Med hänsyn till gällande sekretessbestämmelser anses
det inte givet att registreringshandlingar kan lämnas ut till tjänstemän i
apoteksbolaget. Denna uppfattning redovisar socialstyrelsen, läkemedels-
nämnden, SFL, Kemikontoret och Svenska läkaresällskapet.
Kemikontoret anmärker att den statliga monopolställning som apoteks
bolaget får gör det föga lämpat att därutöver bedriva någon speciell pris
politik för läkemedel sspecialiteter. Motsvarande uppfattning hävdas av
Svenska företagares riksförbund och LIF.
För Kooperativa förbundet synes det mindre lämpligt att låta apoteks
bolaget starkt kunna påverka sina egna inköpspriser och kommerskollegium
ställer sig tveksamt till utredningens förslag att effektivisera granslcnings-
förfarandet genom att föra in apoteksbolaget som remissorgan innan läke-
medelsnämnden avgör om ett anmält pris är skäligt. Dels kan en dylik
åtgärd skapa risker för intressekonflikter dels torde ej önskvärda förse
ningar i registreringshandläggningen uppkomma dels synes, såvitt kollegiet
kan bedöma, den nuvarande priskontrollen godtagbart fylla sitt ändamål.
En regelbunden remissgång till apoteksbolaget innebär risk för förse
ningar i handläggningen, som kan vara medicinskt olämpliga, anför SFL.
Statskontoret som i princip stöder förslaget angående en förstärkt pris-
kontroll anser att det föreslagna remitteringsförfarandet till apoteksbolaget
bör begränsas för att inte vålla förseningar vid registreringen av läkemedel.
LIF hävdar bestämt att priskontroll beträffande läkemedelsindustrins
produkter bör ligga hos en neutral myndighet. Andra led i läkemedelsför
sörjningen bör inte vara inblandade vare sig direkt eller indirekt. LIF för
klarar också att det tvärtemot vad som ofta hävdats i de senare årens all
männa debatt inte yppats några nya förhållanden som motiverar en skärp
ning av priskontrollen på läkemedel.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Sjukhusens läkemedelsförsörjning
De föreslagna anordningarna för utbyggd sjukhusfarmaci uppfattas i
huvudsak positivt av remissinstanserna.
Socialstyrelsen tillstyrker en förändring av de större sjukhusapoteken till
69
farmacevtiska avdelningar och centralförråden till mindre sjukhusapotek. Denna förändring överensstämmer med socialstyrelsens intentioner.
Försvarets sjukvårdsstyrelse vitsordar att militärapoteket efter hand i stort sett erhållit goda resurser för sin mångfacetterade verksamhet. Det torde utan överdrift kunna påstås att förekomsten av välutrustade farma cevtiska avdelningar vid de större sjukhusen har kostnadsbesparande effek ter för individ och samhälle bl. a. genom möjliggörandet av en effektivare sjukvård, skriver sjukvårdsstyrelsen.
Svenska landstingsförbundet anför att sjukvårdshuvudmännen och apo teksväsendet under de senaste åren har gjort stora insatser för förbättrad sjukhusfarmaci. Sett mot bakgrunden av den relativt långa projekteringstid som fordras för sjukhusbyggen har den nivåhöjning av sjukhusfarmacin som inrättandet av sjukhusapotek innebär åstadkommits i tillfredsställande takt. Under den senaste femårsperioden har inte mindre än ett 70-tal sjuk husapotek och centralförråd för läkemedel nyplanerats eller ombyggts.
Även på personalsidan har betydande förstärkningar genomförts meddelar landstingsförbundet. Liknande synpunkter framlägger Stockholms stads s jukvårdsstyrelse.
Göteborgs sjukvårdsstyrelse påtalar också att det för sjukvårdshuvud mannen är ytterst angeläget med en god läkemedelsförsörjning. Den starka anknytningen mellan denna och sjukvården understryks ytterligare genom att forskning, utveckling, utprovning och sortimentsbegränsning av läke medel inte kan ske utan en intim samverkan med sjukvården.
Spri anser det positivt att farmacevtiska avdelningar i huvudmannens regi inrättas vid regionsjukhus och motsvarande samt att denna verksam het ges resurser att bedriva en progressiv läkemedelsterapi. Spri finner det också tillfredsställande att frågan om organisationsformerna för övriga sjukvårdsinrättningar har lämnats öppen.
Sveriges farmacevtförbund vill sammanfattningsvis påpeka vikten av att den farmacevtiska servicen till den slutna sjukvården intensifieras och byggs ut ytterligare. Det är därvid förbundets uppfattning att för att erhål la en jämn och positiv utveckling över hela sjukvårdsområdet måste läke- medelsinspektionen få vidgat kompetensområde och ges ökade resurser med möjlighet att samordna och initiera utbyggnaden av de farmacevtiska avdel ningarna och distributionsnätet inom sjukhusen.
Enligt Apotekarsocietetens förslag skall centralförråden som apotek ingå i bolaget. Man understryker betydelsen av att inte heller dessa mindre en heter får enbart renodlade distributionsuppgifter. Även på dessa är infor mationsfunktionen viktig och bör utvecklas. Samtliga sjukhusapotek bör därför förestås av apotekare på heltid eller deltid, anser societeten.
Svenska landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse och Göteborgs sjukvårdsstyrelse samt Spri kan inte tillstyrka att alla läkemedelsinköp till sjukhusen går över apoteksbolaget
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
70
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
utan anser att de huvudmannaägda sjukhusapoteken även fortsättningsvis
bör ha rätt att inköpa läkemedel direkt från producent och droghandlare om
detta visar sig vara ekonomiskt fördelaktigt. Emellertid anser fyra reservan
ter i Stockholms stads sjukvårdsstyrelse att hela upphandlingen av läkeme
del bör vara koncentrerad till bolaget och tillstyrker således förslaget om
ensamrätt för apoteksbolaget att direkt från industri eller grosshandel
inköpa läkemedel.
Socialstyrelsen förklarar att med tanke på de komplicerade organisato
riska problemen i den nära sammanhängande slutna och öppna läkemedels
försörjningen på sjukhusen måste huvudmannafrågan för den öppna för
sörjningen liksom inköpsvägarna för läkemedel analyseras närmare.
Apotekarsocieteten anser att apoteksbolaget helt skall svara för sjukhu
sens läkemedelsförsörjning. Ett apotekssystem med olika huvudmän sägs
minska möjligheten till en önskvärd utveckling mot en vidgad samordning
av den öppna och slutna vårdens läkemedelsförsörjning.
Sveriges farmacevtförbund vill jämställa sjukhusen med övriga konsu
menter gentemot apoteksbolaget. Det torde vara svårt att finna vägar som
på ett bättre och billigare sätt kan garantera sjukhusen läkemedel, anser
förbundet.
LIF framhåller att det inte kan vara till gagn för läkemedelsförsörjningen
att sjukvårdsinrättningarna tillskapar ett parallellsystem för distribution
av läkemedel.
Vad icke huvudmannaägda sjukhusapotek beträffar förutsätter Svenska
landstingsförbundet att de stora inköpen av läkemedel kommer att medföra
att skäliga rabattvillkor erhålls vid inköp från apoteksbolaget.
Enligt försvarets sjukvårdsstyrelse får en eventuell samordning av Iäke-
medelsinköpen inom det civila apoteksväsendet inte äventyra de fördelar
militärapoteket har av möjligheter till direktinköp och import av läkemedel
från partihandel och läkemedelsindustri. SBL och SVA önskar att ord
ningen med deras försäljning av bakteriologiska preparat till sjukhus, lä
kare och veterinärer skall få fortsätta.
Det skulle enligt Svenska landstingsförbundet vara synnerligen olyckligt
om sjukhusapoteken fråntas rätten att försälja läkemedel till allmänheten.
Förbundet anser att den föreslagna organisationen är orationell och att den
kommer att bli onödigt personal- och lokalkrävande. Dessutom kan det
förutses att lokaler för sådana expeditionsapotek, som enligt förbundssty
relsen är en mera ändamålsenlig benämning än läkemedelsshop, inte om
gående kan anordnas vid alla de sjukhus där sjukhusapoteken nu försäl
jer läkemedel till hemgående patienter och öppenvårdspatienter. Det kan
inte få komma i fråga att servicen till allmänheten försämras genom att
läkemedelsförsäljningen vid sjukhusen upphör till dess lokaler för expe
ditionsapotek kunnat anskaffas. Förbundsstyrelsen förordar därför att
farmacevtisk avdelning och sjukhusapotek liksom hittills, där så befinns
lämpligt, får försälja läkemedel direkt till allmänheten.
71
Liknande synpunkter framförs av Svenska kommunförbundet som anser att utredningen inte tillräckligt beaktat det nära sambandet mellan läke medelsförsörjning och den sjukvårdande verksamheten. Ett uttryck för detta samband är inrättande av sjukhusapotek, läkemedelskommittéer m. m. som ger en god service till patienter och läkare.
Stockholms stads sjukvårdsstyrelse förutsätter att Stockholm liksom hit tills skall kunna organisera och driva farmacevtiska avdelningar eller sjuk husapotek och därigenom vidmakthålla och utveckla den integration mellan sjukvård och farmaci, som måste krävas inom all rationell sjukvård. Vidare bör enligt förvaltningens mening expeditionsapotek med fördel kunna orga nisatoriskt samordnas med farmacevtiska avdelningar eller sjukhusapotek.
Det påtalas att utredningen inte lämnat några som helst riktlinjer eller förslag till avlösning av befintliga sådana.
Försvarets sjukvårdsstyrelse vänder sig mot förslaget att endast apoteks bolaget skall ha rätt att vid sjukvårdsinrättningarna försälja läkemedel till allmänheten.
Direktionen för karolinska sjukhuset som bekräftar att militärapoteket länge arbetat på att förbättra servicen till allmänheten i samarbete med sjukhusledningen och läkarna, anser det vara en stor fördel om de sjuk- husfarmacevtiska avdelningarna får möjlighet att själva driva utvecklings arbetet mot bättre servicerutiner även i öppen vård.
Även Göteborgs sjukvårdsstyrelse och Västmanlands läns landstings sjukvårdsstyrelse yrkar på att sjukhusapoteken även i fortsättningen får sälja läkemedel till allmänheten.
Socialstyrelsen vill varmt tillstyrka att utlämningsställen för patienter i öppen vård och för hemgående patienter inrättas vid sjukhusen. Som nämnts anser styrelsen att huvudmannafrågan närmare måste analyseras.
Utredningens förslag att ge ökad service till patienterna i den öppna vården på sjukhusen anser Spri positivt men ifrågasätter om denna service helt skall skötas av apoteksbolaget.
Apotekarsocieteten godkänner ej förslaget om inrättande av särskilda expeditionsapotek. Bl. a. anförs att på medelstora och mindre sjukvårdsin rättningar torde det i regel inte vara samhällsekonomiskt riktigt att bygga två apoteksenheter. Det är oftast inte heller nödvändigt om sjukhusapo teken som societeten föreslagit tillhör apoteksbolaget. Bolagets ensamrätt förhindrar då inte att försäljning till allmänheten sker direkt från sjukhus apoteket, skriver apotekarsocieteten.
Apoteksteknikerförbundet biträder utredningens uppfattning om att läkemedelsförsäljning vid sjukhusen bör vara skild från den enhet som avser läkemedelsförsörjningen för sjukhusets interna behov. Förbundet an ser även att apoteksbolaget bör inrätta och driva serviceapotek vid sjuk husen.
TCO finner det angeläget att ett serviceapotek inrättas vid varje större
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
72
sjukhus och anser att detta bör ske i samarbete mellan det tilltänkta apo
teksbolaget och sjukhusets huvudman.
Finansieringsfrågor
Utredningen har föreslagit att pensionsfonderna överförs till apoteksbo
laget och där blir arbetande kapital. Beträffande regleringsfonden har något
utarbetat förslag inte avgetts, men utredningen har menat att det ligger i
sakens natur att den på lämpligt sätt tas i anspråk uteslutande för uppgif
ter som kan betraktas som apoteksändamål och syften till att hålla läkeme-
delspriserna under kontroll.
Apotekarsocieteten är införstådd med och finner det naturligt, att det
blivande apoteksbolaget på sätt utredningen föreslår fungerar som pensions-
utbetalare vad gäller såväl före den 1 januari 1971 aktuella som därefter
tilkommande pensioner. Icke desto mindre vill societeten markera, att det
är staten som alltjämt är ansvarig för pensionsförpliktelsernas fullgörande,
även om staten, såsom föreslagits i betänkandet, uppdrar åt bolaget att i
första hand fullgöra förpliktelserna.
Det förefaller enligt apotekarsocieteten oklart vad man i betänkandet av
ser med förslaget att pensionsfonderna skall överlåtas på bolaget (lag
textens terminologi) eller överföras till bolaget (kommentaren). Därmed
torde nämligen kunna avses antingen att fondmedlen skall överföras i bola
gets ägo och fonderna upplösas eller alt fondmedlen skall ställas till bola
gets disposition, men fonderna behållas som särskilda rättssubjekt.
Apotekarsocieteten kan icke godtaga ett upplösande av pensionsfonderna.
Även om pensioneringen inom apoteksväsendet i fortsättningen anordnas
enligt den s. k. fördelningsprincipen finner apotekarsocieteten det nämligen
inte möjligt att utan vidare upplösa fonder, uppbyggda av medel, som i sär
skild ordning sammanskjutits av vissa grupper personer för pensionerings-
ändamål. Däremot är apotekarsocieteten beredd att diskutera framtida
nyttiggörande av fondernas tillgångar. Dessförinnan måste dock den vi
lande pensionsfrågan — som står olöst alltsedan ATP genomfördes — för
de äldre pensionärerna få en godtagbar lösning.
LIF framhåller att en mycket stor del av pensionsfondernas bokförda
värde är fiktivt. Utredningen förbigår uppgiften om dagsvärde av pensions
fonderna. Detta hade så mycket mer varit erforderligt som enligt vad LIF er
farit bokförda värdet i huvudsak är lika med nominella värdet. Därtill kom
mer att drygt 40 milj. kr. av tillgångarna är bundna i obligationer löpan
de med en ränta som i förhållande till dagens ränteläge är mycket låg. Detta
leder till att högst betydande kursförluster kommer att göras om pensions
fondernas obligationsinnehav skall omsättas i kontanter.
Vad härefter angår regleringsfonden är det enligt Apotekarsocieteten juri
diskt sett en svår fråga att avgöra vem som har ägande- och dispositions
rätten till den. Apotekarsocieteten anser, att nämnda rätt inte tillkommer
Iiungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
73
staten, i varje fall ej staten ensam. I stället hyser societeten den åsikten, att åtminstone dispositionsrätten till fonden snarare tillkommer apotekar- societeten i egenskap av företrädare för apotekskollektivet.
Apotekarsocieteten är emellertid beredd att acceptera ståndpunkten, att staten och apotekarsocieteten gemensamt äger förfoga över regleringsfonden.
Societeten anser därvid att erforderligt belopp av fondens medel bör bilda reservfond i bolaget.
Regleringsfonden är av ansenlig storlek och LIF finner det därför ange läget att användningen diskuteras. Då det emellertid med all sannolikhet skall visa sig att bolaget kommer att ha ett avsevärt kapitalbehov — större än utredningen förutskickar — ligger det nära till hands anta att regle ringsfondens medel i en eller annan form tillförs apoteksbolaget för fi- nansieringsändamål. LIF motsätter sig i och för sig inte att så blir fallet.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Läkemedelsinformationen
Flertalet remissinstanser som yttrat sig över utredningens förslag om ett särskilt läkemedelsinstitut har i huvudsak anslutit sig till utredningens uppfattning om behovet av angivna åtgärder för att förbättra läkemedels informationen, men avvisat tanken på ett särskilt institut för ändamålet.
Således har flera remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statskonto ret, UKÄ, kommerskollegium, Apotekarsocieteten, Svenska landstingsför bundet och Svenska kommunförbundet ansett att något nytt organ inte borde tillskapas för de föreslagna uppgifterna utan att de i stället borde organiseras i anslutning till socialstyrelsen, statens farmacevtiska labora torium eller det nya apoteksbolaget.
Vissa myndigheter och organisationer har ansett att frågan om institutet, dess förläggning, organisation och finansiering borde bli föremål för ytterli gare överväganden.
Remissinstanserna har på grund av negativ inställning till det föreslagna institutet inte redovisat några synpunkter på dess organisation.
I fråga om behovet av information understryker socialsty relsen vikten av att syftet med det föreslagna läkemedelsinstitutet blir till godosett. UKÄ tillstyrker att ökade resurser ställs till förfogande för er forderliga åtgärder när det gäller information, rapportering och forskning på läkemedelsområdet. LO framhåller att den samordnade läkemedelsinfor mationens kostnadsbesparingar för läkemedelsindustrin bör kunna medge en relativ kostnadsbesparing för läkemedel.
Sveriges läkarförbund betonar att utredningen på ett adekvat sätt fram hållit det stora behovet av en till läkare i sluten och öppen vård riktad läkemedelsinformation som står fri från ovidkommande kommersiella och andra intressen. Förbundet tillstyrker varmt att samhället gör en kraftig satsning på detta område men ansluter sig inte till den lösning som för
74
ordas av utredningen. I stället menar förbundet att man skall satsa på en
breddning och aktivering av Iäkemedelsdebatten inom sjukvården genom
att inrätta flera enheter för klinisk farmakologi och genom att förstärka
och bygga ut läkemedelskommittéer vid de större sjukhusen. Enligt läkar
förbundets mening är det angeläget att de av utredningen föreslagna belop
pen utan nedskärningar kanaliseras in på den av förbundet skisserade re
gionala verksamheten.
Svenska landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet delar också
utredningens uppfattning att det krävs större insatser från samhällets sida
på informationsområdet. Landstingsförbundet pekar bl. a. på behovet av
information till allmänheten vilket bör vara en uppgift för socialstyrelsen.
Denna uppfattning delas av flera remissinstanser.
Näringsfrihetsombudsmannen finner det riktigt att den reklam och infor
mation om olika läkemedel, som nu huvudsakligen industrin svarar för och
som utgör ett betydande och kostnadskrävande inslag i konkurrensen mel
lan företagen, balanseras och kompletteras genom en av det allmänna driven
neutral upplysningsverksamhet. Likartade synpunkter framförs av kom-
merskollegium.
Veterinär styr elsen och Sveriges tandläkarförbund understryker nödvän
digheten av att det föreslagna läkemedelsinstitutet ges resurser för infor
mation även till veterinärkåren resp. till tandläkare.
När det gäller organisationen av informationsverk
samheten anser socialstyrelsen att den organisationsenhet med uppgift
att främja information och statistik på läkemedelsområdet som enligt av
talet med apotekarsocieteten skall komma till stånd bör kunna bildas inom
socialstyrelsen som dels redan bedriver information och dels behöver stati
stikuppgifter för att kunna följa läkemedelskonsumtionens förändringar.
Liknande synpunkter förs fram av UKÄ, som finner det angeläget att en
organisationsenhet för ifrågavarande ändamål blir så representativ som
möjligt och att enheten också kan fungera som ett forskningsråd med upp
gift att dela ut de medel, som föreslås bli anvisade för undersökningar på
läkemedelsforskningens område.
Även Sveriges tandläkarförbund ifrågasätter om man inte bör inrätta ett
särskilt råd som samordnar informationen och fördelar anslag till informa
tion. Enligt förbundet bör rådet ställas under socialstyrelsen.
LIF föreslår att man överväger att knyta den centrala läkemedelskom
mittén till det föreslagna utbyggda kontrollorganet, statens läkemedelskon
troll. Därigenom skulle ett önskvärt centrum för viktiga läkemedelsfrågor
av olika slag skapas.
Statskontoret ifrågasätter om inte den av utredningen föreslagna förstärk
ningen av läkemedelsinformationen borde organiseras i anslutning till sta
tens farmacevtiska laboratorium och till socialstyrelsens nyinrättade kom
mitté för läkemedelsinformation. Flera skäl talar enligt ämbetsverket för
en sådan lösning.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
75
Framställningen av den för informationsverksamheten nödvändiga kon- sumtionsstatistiken bör enklast kunna organiseras inom apoteksbolaget, framhåller statskontoret.
Apotekarsocieteten anser att det bör övervägas i vad mån uppgifterna inom det föreslagna läkemedelsinstitutet kan fullgöras genom utbyggnad av någon eller några nu befintliga organisationer som arbetar med före slagna uppgifter. Bland sådana tänkbara organisationer synes socialstyrel sen, statens farmacevtiska laboratorium och apoteksbolaget närmast kunna komma i fråga.
Ett flertal remissinstanser, bland dem UKÄ pekar på värdet av den verk samhet som bedrivs inom de lokala läkemedelskommittéerna samt föreslår en förstärkning av denna verksamhet liksom en fortsatt uppbyggnad och förstärkning av de sjukhusfarmacevtiska och kliniskt-farmakologiska av delningarna på sjukhusen.
Utredningens förslag om inrättande av professuren har så vitt rör professuren i komparativ farmakoterapi fått ett mycket positivt mot tagande medan remissinstanserna däremot varit tveksamma när det gällt pro fessuren i farmacevtisk informationsbehandling. Bland dem som tillstyrkt den förstnämnda professuren hör socialstyrelsen, UKÄ, medicinska fakulte ten vid Uppsala universitet, direktionen för karolinska sjukhuset, Sveriges farmacevtförbund, Sveriges läkarförbund och Föreningen för klinisk far makologi. Flertalet remissinstanser har dock föreslagit att professuren bör benämnas professur i klinisk farmakologi och några har pekat på att den bör tillkomma i enlighet med UKÄ:s tidigare avgivna förslag till Kungl. Maj :t. Socialstyrelsen och Föreningen för klinisk farmakologi har pekat på att den bör ha anknytning till kontrollorganisationen.
Professuren i farmacevtisk informationsbehandling avstyrks av direk tionen för karolinska sjukhuset, LIF, Svenska arbetsgivareföreningen, Sve riges industriförbund och Föreningen för klinisk farmakologi.
UKÄ anser däremot att den föreslagna forskningsverksamheten för en professur i farmacevtisk informationsbehandling fyller ett dokumenterat behov. Med den grund som anges för verksamheten — ett utnyttjande av apoteksbolagets datasystem — torde den emellertid kunna nå full effekt först när detta utvecklats tillräckligt. Den föreslagna forskningen bör av naturliga skäl inordnas i den farmacevtiska fakulteten. UKÄ avser att i det sedvanliga petitaarbetet komma tillbaka till tidpunkt för inrättande av tjänsten.
Farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att inrättandet av professuren i farmacevtisk informationsbehandling bör vara en av de främsta förutsättningarna för utvecklingen inom läkemedelsinformations- området. Fakulteten finner det naturligt att den får anknytning till fakul tetens avdelning för social- och rättsfarmaci.
Universitetets medicinska fakultet ställer sig också bakom utredningens förslag om en förbättrad läkemedelsstatistik och förordar att en professur
Kungl. Maj:ts proposition nr
74-
år 1970
76
inrättas för ändamålet. Professurens forskningsinriktning som främst skall
vara bearbetning och analys av det omfattande materialet rörande läkeme-
delsförbrukningens struktur borde dock bättre avspeglas i professurens
benämning.
Socialstyrelsen anser det tveksamt om en professur i farmacevtisk infor
mationsbehandling bör inrättas, innan man säkert vet vad man kan uppnå
med den och innan man fått ett grepp om kostnaderna för framtaget mate
rial i förhållande till dess värde. Styrelsen förordar därför att frågan när
mare utreds av den expertis, som i detalj skall utreda bolagets datasystem.
Enligt Apotekarsocieteten bör medlen för de föreslagna professurerna
användas till att mera punktvis stödja klinisk forskning resp. att låta äm
nesområdet farmacevtisk informationsbehandling växa fram inom farma-
cevtiska fakultetens avdelning för social- och rättsfarmaci. Andra områden,
där forskningsstöd ter sig angeläget, är enligt societeten biofarmaci samt
läkemedelskontroll med speciell inriktning på generella problemställningar.
Flertalet remissinstanser som uttalar sig angående de föreslagna konsu
lenterna i läkemedelsfrågor har ställt sig mycket negativa. Signifikativt är
yttrandet av Apotekarsocieteten i vilket man avråder från att konsulter an
ställda av institutet placeras vid vissa sjukhus. Det åsyftade resultatet kan
enligt societeten bättre uppnås genom att utveckla samarbetet mellan sjuk
husapotekarna, de kliniska farmakologerna och sjukhusets kliniker bl. a.
inom läkemedelskommittéernas ram. Även denna verksamhet bör ges ett
ekonomiskt stöd. Enligt Svenska landstingsförbundet saknar de föreslagna
konsulenterna läkemedelskonsulenternas nära anknytning till industrins
forskningsavdelningar och torde därför ha begränsade förutsättningar att
överföra vunna forskningsresultat till sjukvården.
Det syfte utredningen angivit sig vilja tillgodose genom förslaget på denna
punkt får kraftigt stöd av socialstyrelsen.
Styrelsen delar utredningens uppfattning att det föreligger ett stort behov
av att kvalificerade läkare och apotekare får möjlighet att under daglig
verksamhet på sjukhus medverka till att överföra funna forskningsresultat
om rationell läkemedelsanvändning till praktisk sjukvård. Stora insatser
har visserligen på senare tid gjorts på detta område både av farmacevter
och läkare, men mycket återstår. Styrelsen vågar påstå att en farmacevtisk
och klinisk-farmakologisk insats av den storleksordning som utredningen
föreslår endast innebär en nödvändig minimiinsats. Styrelsen anser att kost
naden härför i princip bör bestridas av sjukvårdshuvudmännen men menar
att en viss samordnande verksamhet synes nödvändig. Efter att ha nämnt
olika uppslag till lösning uttalar styrelsen att oavsett i vems regi en sam
ordning skall ske kommer en aktiv medverkan från apoteksbolagets sida
att utgöra en nödvändig förutsättning.
Förslaget att ge ekonomiskt stöd till symposier och kurser
har fått ett genomgående positivt mottagande. Föreningen för klinisk far-
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
77
makologi finner förslaget utomordentligt välgrundat och Sveriges läkarför bund uttalar att förslaget är ett nödvändigt komplement till läkemedels industrins aktiviteter på detta område. Socialstyrelsen anser det inte utan vidare självklart att denna aktivitet behöver ombesörjas av läkemedels- institutet. Symposier torde lika väl kunna anordnas av andra obundna or gan om medel ställs till förfogande. Så har exempelvis socialstyrelsens kon trollorganisationsutredning föreslagit att läkemedelsnämnden skall kalla till symposier i läkemedelskontrollfrågor. Vidare är det tänkbart att den nya apotekarsocieteten kan arrangera sådan verksamhet. Liknande syn punkt förs fram av Svenska läkaresällskapet.
Även utredningens förslag om stipendier samt medel för tillfälliga undersökningar och åtgärder har genom gående tillstyrkts. Sveriges tandläkarförbund och SACO framhåller att sti pendier bör vara tillgängliga även för tandläkare.
De remissmyndigheter som yttrat sig över utredningens förslag om bidrag till framtagning och bearbetning av läkeme delsstatistik har varit tveksamma till detsamma eller ansett det omotiverat.
Socialstyrelsen anser således att de medel apoteksbolaget behöver för fortsatt utredningsarbete av datasystemets användbarhet för olika ändamål bör ställas till förfogande på annat sätt eftersom det föreslagna institutet inom de närmaste åren inte kan erhålla några statistikuppgifter genom bolaget.
Enligt LIF bör man bygga vidare på den statistik som redan finns. Här igenom skulle man få fram den helt övervägande delen av de fakta utred ningen efterlyser.
Svenska läkaresällskapet bedömer det vara omotiverat att det föreslagna läkemedel sinstitutet skulle lämna 2 milj. kr. årligen till apoteksbolaget för framtagning av medicinskt värdefull statistik.
Socialstyrelsen anser att det kan synas likgiltigt om resursförstärkningen för läkemedelsinformationen finansieras på det av utredningen föreslagna sättet, genom apoteksbolaget eller skattevägen eftersom varje kostnad för ökad säkerhet till sist måste betalas av konsumenten. Enligt styrelsen kan den föreslagna omsättningsavgiften komplicera priskontrol len och bli en administrativt omständlig finansieringsmetod.
Apotekarsocieteten framhåller att om man väljer utredningens förslag till finansiering synes inkasseringen enklast kunna ske genom apoteks bolagets försorg. Ett alternativ, vilket innebär finansiering genom sjuk försäkringen, är att debitera riksförsäkringsverket här ifrågasatta kostna der. Ett tredje sätt är att låta kostnaderna inrymmas i apoteksbolagets budget. Båda dessa alternativ medför administrativa fördelar.
LIF påminner om att industrin kommer att åsamkas betydande kostnads ökningar genom starkt ökade registrerings- och årsavgifter för farmacev-
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
78
tiska specialiteter samt att varje av statsmakterna fattat beslut om höjda
avgifter av ett eller annat slag återkommer till sist i form av höjning av
konsumentpriserna.
Sveriges grossistförbund anser att kostnaderna för den samordnande
verksamhet, som enligt förbundets mening bör skötas av socialstyrelsen, bör
bekostas i vanlig ordning via budgeten.
Svenska företagares riksförbund anser att finansieringen bör omprövas
och RUFI riktar en allvarlig anmärkning mot den föreslagna finansierings
metoden.
Författningsfrågor
Enligt RUFI förefaller en särskild monopollag att vara en onödig lagstift-
ningsprodukt. Förslaget innehåller väsentligen intet annat än ett stadgande
om att detaljhandel med läkemedel endast får drivas av staten. En dylik
bestämmelse kan med fördel tas in i läkemedelsförordningen. Då apoteks
bolaget inte blir helstatligt bör enligt RUFI 3 § utgå och 2 § erhålla en lydelse
av innehåll att detaljhandel med läkemedel får drivas endast av staten eller
av företag som Kungl. Maj :t därtill utser. Vidare anser RUFI det anmärk
ningsvärt att förslaget till monopollag inte innehåller någon straffbestäm
melse vid överträdelse av 2 §.
Västmanlands läns landsting framhåller att rätten för av sjukhushuvud
man drivet sjukhusapotek att försälja läkemedel direkt till allmänheten
måste komma till uttryck genom ändring i den i betänkandet föreslagna
lagen om ensamrätt för staten att driva detaljhandel med läkemedel.
Beträffande den föreslagna ändringen i läkemedelsförordningen förutsät
ter statens bakteriologiska laboratorium, veterinärstyrelsen och statens vete
rinärmedicinska anstalt att den ändring som föreslagits i 12 § ej syftat till
någon ändring i laboratoriets resp. anstaltens nuvarande uppgifter att sälja
bakteriologiska preparat till sjukvårdsinrättning samt till läkare och veteri
när.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Förstärkt läkemedelskontroll
Inledning
Den nuvarande kontrollorganisationen är uppdelad på ett antal mer eller
mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas
således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnd och läkeme-
delsbiverkningsnämnd samt dess kommitté för läkemedelsinformation, SFL,
statens kontrollanter för bakteriologiska preparat, Svenska farmakopékom-
mittén samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens institut för
folkhälsan och SBL i kontrollarbetet.
Då Kungl. Maj :t år 1968 ställde särskilda medel till förfogande för att
socialstyrelsen i samråd med statskontoret och läkemedelsförsörjningsut-
redningen skulle utreda vissa organisationsfrågor rörande läkemedelskon-
79
trollen var det uppenbart att den snabba utvecklingen på läkemedelsområ det krävde förstärkta insatser från samhällets sida. Utredningen visar ock så att SFL under 1960-talet fått ständigt vidgade arbetsuppgifter och större ansvar men att förhållandena vid laboratoriet i flera avseenden inte motsva rar dagens krav. Med anledning härav föreslås genomgripande förändringar i den nuvarande kontrollorganisationen.
Föreslagen organisation
Förslaget innebär att en ny organisation skapas genom sammanslagning av SFL, farmakopélaboratoriet och biverkningsnämndens verkställande del. Till denna nya organisation överförs också en del av läkemedelsinspektio- nen samt huvuddelen av föredragandena i läkemedelsärenden i socialsty relsen. Vidare överförs den del av läkemedelsbyrån, som i dag utför kansli uppgifter åt läkemedelsnämnden, samt byråns priskontrollgrupp. Vidare föreslås att den nya organisationen ställs under enhetlig ledning med en »totalchef». Den nya organisationen kallas Statens Läkemedelskontroll (SLK).
Till denna organisation knyts såsom expertorgan den hittills försöksvis inrättade biverkningsnämnden samt en av socialstyrelsen planerad p-pil- ler-kommitté.
SLK föreslås organiserad såsom en s. k. matrisorganisation, vilket inne bär att SLK organiseras i två dimensioner, nämligen resursavdelningar och funktioner. SLK får fyra resursavdelningar, nämligen en farmacevtisk (nu varande kemiska avdelningen vid SFL, farmakopélaboratoriet och den far- macevtiska föredraganden i läkemedelsärenden i socialstyrelsen), en far makologisk (nuvarande biologiska avdelningen vid SFL), en klinisk-farma- kologisk (nuvarande farmakoterapevtiska avdelningen vid SFL, biverk ningsnämndens verkställande del och den medicinska föredraganden i lä kemedelsärenden i socialstyrelsen) och en inspektionsavdelning (nuvaran de läkemedelsinspektionen och statens kontrollanter för bakteriologiska pre parat). Inom SLK inrättas vidare tre funktioner, vilka »går över» dessa resursavdelningar. De tre funktionerna är a) registreringsfunktionen, b) kontrollfunktionen och c) standardiserings- och utvecklingsfunktionen.
Såväl resursavdelningarna som funktionerna ställs under ledning av se parata chefer. Chefernas för resursavdelningarna viktigaste uppgifter är att slå vakt om och utveckla sina avdelningars professionella kunnande och att ställa sina resurser till funktionschefernas förfogande. Funktionschefer nås viktigaste uppgifter är att ha ansvaret för att det arbete som faller in om respektive funktion blir utfört i enlighet med målsättningen för funk tionen och att skaffa sig resurser för detta arbete från resursavdelnings cheferna.
Samspelet mellan SLK:s resursavdelningar och funktioner kan också ut
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
80
tryckas på det sättet, att SLK:s resurser för läkemedelskontroll finns sam
lade i de olika resursavdelningarna, vilka har egna lokaler, arbetsplatser,
apparatur etc. Resurserna skall dock användas inom de olika funktioner
na. Detta innebär således, att varje resursavdelningschef får ställa sina
fackresurser till de olika funktionschefernas förfogande.
Med hänsyn till att det föreslagna funktionstänkandet också ger möjlighet
att på sikt införa mer avancerade former för målformulering och resurs
fördelning och resurskontroll föreslås också att programbudgetering införs
vid SLK.
Utredningen föreslår att SLK får en »total» chef, som inte skall vara
chef för vare sig resursavdelning eller funktion inom SLK. SLK:s chef skall
ansvara för och övervaka resursfördelningen, företräda SLK utåt mot in
dustrin, andra myndigheter etc. samt delta i kontrollrådets arbete. Befatt
ningen som chef för SLK föreslås förenad med befattningen såsom föredra
gande i läkemedelsärenden i socialstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition, nr
74
år 1970
experter
t ex
registr.
kansli
IONER
FUNKT
utveckling och
standardisering
kontroll
registrering
läkemedels-
biverkn.
nämnd
P-piller
kommitté
vetr. med.
exp
allm.
kansli
Läkemedels-
byrån
Läkemedels-
nämnden
Socialstyrelsens
kontrollråd
farmakologiskt
kliniskt
farmacevtisk
farmakologisk
inspektion
Kontrollorganisationen efter omorganisation
81
Vidare föreslås att ett speciellt registreringskansli skapas genom sam manslagning av delar av SFL:s nuvarande kansli och läkemedelsnämndens kansli samt priskontrollgruppen inom läkemedelsbyrån i socialstyrelsen.
Slutligen föreslås att ett allmänt kansli — direkt underställt chefen för SLK — inrättas. Dess arbetsuppgifter skall vara framför allt ekonomisk redovisning och personalfrågor. Kansliet bör också biträda chefen i fram för allt uppföljning av resursfördelningen inom SLK. Kansliet skall byggas upp med grund från den del av SFL:s nuvarande kansli, som inte kommer att ingå i registreringskansliet. Kansliet bör ledas av en administratör med erfarenhet av programbudgetering.
Den föreslagna organisationen framgår av en tidigare redovisad figur. Socialstyrelsen och dess läkemedelsbyrå skall enligt förslaget utföra de arbetsuppgifter som hänger samman med författningsfunktionerna, hante- ringskontroll- och hanteringsstandardfunktionerna samt konsumtions- och förskrivningsvanekontrollfunktionen. Dessa funktioner är de som i dag sy nes ha mest samhörighet med socialstyrelsens verksamhet i övrigt. Social styrelsens kanske mest betydelsefulla uppgift i detta sammanhang blir dock att vara ansvarig för att en kontinuerlig diskussion sker av läkeme- delskontrollens innehåll och att i samband med denna formulera mål för SLK.
Den föreslagna organisationsförändringen innebär först och främst att så gott som hela läkemedelsnämndsgruppen med läkemedelsnämndens nu varande kansli samt arkiv överförs till SLK. Kvar blir endast en deltids- föredragande läkare för allmänna, medicinska frågor. Kontrollgruppen mins kas med den del av läkemedelsinspektionen, som överförs till kontrollor ganisationen. Den allmänna gruppen bibehålls i nuvarande skick till dess vissa apoteksärenden kan komma att överföras till någon ny apoteksorgani- sation. De härigenom lösgjorda resurserna måste då med nödvändighet kom ma att användas för det utredningsarbete som byrån bedriver, men som f. n. är eftersatt, samt till en intensifierad genomgång av de författningar som reglerar läkemedelshanteringen.
För läkemedelsnämnden innebär den föreslagna organisationen att den övertar beslutsfunktionen i farmakopéfrågor. Detta innebär också att far- makopékommittén uppgår i läkemedelsnämnden.
För att avhjälpa bristen på information till läkemedelsindustrin beträf fande läkemedelsnämndens bedömningsgrunder vid beslut om registrering föreslås att läkemedelsnämnden exempelvis en gång om året inbjuder re presentanter från industrin till ett symposium, där aktuella bedömnings- problem diskuteras. Vidare föreslås, att läkemedelsnämnden tillsammans med SLK ombesörjer att råd och anvisningar vid registrering av farmacev- tiska specialiteter kontinuerligt ges ut i ny upplaga, så att ev. ändringar av registreringsnormerna snarast meddelas industriföretagen.
Även om läkemedelsnämnden upprättar direkta kommunikationer med 6 — Biliang till riksdagens protokoll. 1 sand. Nr 74
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970
82
industrin finns fortfarande behov av ytterligare diskussion mellan kontroll
organisationen och industrin men även mellan kontrollorganisationen och
övriga intressenter i denna. Därför föreslås att det inrättas ett organ för
utbyte av information på läkemedelsområdet, kallat socialstyrelsens kon
trollråd. I detta bör ingå representanter för socialstyrelsen, läkemedels-
nämnden, SLK, veterinär styrelsen, läkemedelsindustrin, apoteken, läkar
förbundet, statens institut för folkhälsan, giftnämnden och allmänheten.
Utredningen konstaterar att den föreslagna nya organisationen medför
behov av förstärkning av ledningsresurserna. I första hand måste således
förstärkning ske för sådana arbetsuppgifter som planering, styrning, kon
troll och uppföljning. Följande befattningar erfordras för detta, nämligen
en chef för SLK, en administrativ chef, tillika chef för SLK:s kansli samt
funktionschefer. De två förstnämnda tjänsterna har tidigare berörts. Be
träffande funktionschefsbefattningarna måste framför allt chefsbefattning
en inom registreringsfunktionen bli en heltidstjänst. Befattningarna som
chefer för de två övriga funktionerna däremot kan tills vidare kombineras
med andra tjänster inom SLK.
Sammanfattningsvis föreslås att följande tjänster inrättas, nämligen en
som »totalchef», en som administrativ chef och en som registreringsfunk-
tionschef. De båda andra funktionscheferna föreslås få särskilt funktions-
chefsarvode. Kostnaderna för denna förstärkning av ledningsresurserna be
räknas till 450 000 kr.
En kontrollorganisation måste enligt utredningen vara flexibel och re
surserna måste kunna omfördelas inom organisationen med hänsyn till det
mål organisationen har vid en viss tidpunkt. Utredningen anser det där
för viktigt att organisationen får ett resurstillskott som kan sättas in dels
med hänsyn till den typ av personal som kommer att behövas dels — och
framför allt — med hänsyn till de arbetsuppgifter som kommer att läggas
på den. Därför föreslås att kontrollorganisationen under den tid som om
organisationen pågår och fram till det att programbudgetering är helt ge
nomförd erhåller ett extra anslag av 750 000 kr. fr. o.m. budgetåret 1970/71
utöver den totala kostnadsramen för budgetåret 1969/70 för de nu funge
rande olika enheterna och utöver de beräknade kostnaderna för ökade led-
ningsresurser. Beloppet skall disponeras för en permanent chef för den far
makologiska (nuvarande biologiska) resursavdelningen, för laboratorsbe-
fattningar eller motsvarande i galenisk farmaci, i toxikologi och i mikro
biologi samt dessutom för teknisk förstärkning av resursavdelningarna.
Även kostnaderna för tillfälliga experter och beställningsarbeten skall be
stridas med detta anslag.
Utredningen föreslår att det nya SLK börjar sin verksamhet den 1 juli
1970, från vilken tidpunkt föreslagna chefstjänster bör vara inrättade. Un
der början av 1971 bör förberedelser för programbudgetering påbörjas och
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
vid petitaavlämnandet hösten 1971 är SLK:s petita utformad såsom pro grambudget.
Personalrekrytering
För att avhjälpa kontrollorganisationens svårigheter att rekrytera kvali ficerad personal föreslås, att SLIv får möjlighet att kontraktsanställa per sonal och att till nu lönegradsplacerad personal betala individuella löne tillägg.
Vad gäller meriteringsmöjligheterna framhålls, att SLK måste kunna er bjuda sina anställda större möjligheter till forskning för att dels kunna attrahera kvalificerad personal, dels garantera att den vetenskapliga stan darden inom organisationen hålls på en tillfredsställande nivå. En möjlig het att uppnå detta är att personal av kategori laboratorieläkare och -apo tekare anställs sasom forskarassistenter under en viss tidsperiod.
En annan möjlighet är att en del av den forskningsverksamhet som SLK:s personal ägnar sig åt får bedrivas vid akademiska institutioner. Härigenom skulle SLK också knytas närmare till dem.
Vidare framhåller utredningen vikten av att resursavdelningscheferna har god kontakt med de akademiska institutionerna på sitt område. Dessa chefer borde därför mycket väl samtidigt kunna uppehålla något slag av forsknings- eller lärarebefattning vid en akademisk institution. De har då också möjlighet att tjänstgöra som akademisk handledare åt den personal inom SLK som meriterar sig vetenskapligt.
Finansiering
Betiäffande finansieringen av kostnadshöjningarna framhålls att denna kan ske genom en höjning av årsavgiften på registrerade farmacevtiska specialiteter. Från industrihåll har nämligen förklarats, att om laborato riets resurser kunde ökas och handläggningstiden därigenom förkortas t. ex. genom en höjning av avgifterna för registrering så skulle detta innebära en vinst för industrin och därigenom i praktiken ett förbilligande av re- gistreringsförfarandet, bl. a. genom att räntekostnaden blir mindre för det kapital som lagts ner i registreringsprojekten. Eftersom lansering av ett nytt läkemedel är mycket dyrbart anser man att även en kraftig avgifts höjning mer än väl kan kompenseras av en kortare handläggningstid och att en avgiftshöjning därför inte behöver medföra ett högre läkemedels- pris. Nuvarande avgifter för registrering och kontroll av farmacevtiska spe cialiteter utgörs av dels en ansökningsavgift om 1 700 kr. och dels en årlig avgift om 700 kr. för varje registrerad specialitet. Antalet ansökningar om registrering uppgår till ca 300 per år och det finns f. n. ca 3 000 speciali teter registrerade. En med 350 kr. höjd årsavgift skulle därför ge ca 1
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
83
84
milj. kr., medan däremot en höjning av registreringsavgiften skulle behöva
göras högst betydande för att ge några egentliga pengar.
Kontrollen bör enligt nuvarande principer vara självbärande med kost
nadstäckning via avgifter. Detta system förordas även i fortsättningen,
vilket innebär att avgifterna bör höjas så mycket att kostnadstäckning
uppnås för hela den nya kontrollorganisationen och dessutom för de tjäns
ter som nu utförs inom kontrollområdet av statens bakteriologiska labora
torium.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Remissyttranden
Föreslagen organisation
Samtliga remissinstanser utom riksrevisionsverket tillstyrker i allt vä
sentligt utredningens förslag om sammanförande av de olika or
ganen inom läkemedelskontrollens område till ett gemensamt or
gan.
Den av utredningen föreslagna organisationsformen för SLK är enligt
riksrevisionsverket ett exempel på en i statsförvaltningen tidigare inte prö
vad organisationsform, som i princip innebär att ansvaret för produktio
nen inte är förenat med disposition av resurser. Detta kan ge upphov till
konflikter mellan de resursdisponerande avdelningscheferna och de funk-
tionsansvariga cheferna. En störningsfri verksamhet i denna organisation
torde enligt riksrevisionsverket i allt för hög grad bli beroende av vilka
personer som utses för de s. k. funktionschefsbefattningarna.
Verket tillstyrker en förstärkning av laboratoriets ledning och dess fack
liga resurser vilken enligt verkets mening bör kompletteras med en över
syn av farmacevtiska laboratoriets nuvarande arbetsformer. Verket ifråga
sätter om inte dessa åtgärder sammantagna inom ramen i övrigt för nuva
rande organisation kan skapa tillfredsställande arbetsförhållanden för läke-
medelskontrollen. Detta utesluter inte, påpekar verket, att planering och
uppföljning av verksamheten sker genom en programindelning efter funk
tioner.
Även Sveriges farmacevtförbund uttrycker tveksamhet mot den föreslag
na organisationsformen. Förbundet ifrågasätter om någon standardiserings-
och utvecklingsfunktion kommer att ligga på den klinisk-farmakologiska
resursavdelningen och inspektionsavdelningen. Inspektionsavdelningen har
inte karaktären av resursavdelning utan bör överföras till kontrollfunktio
nen med chefsinspektören som funktionschef för hela kontrollen. Standar
diserings- och utvecklingsfunktionen borde kunna behållas som en sär
skild funktion med den förutsättningen att utvecklings- och forskningsar
betet planeras av totalchefen i samråd med resursavdelningscheferna och
med standardfunlctionschefen som samordnare.
LIF anser att läkemedelsärendena i socialstyrelsen bör sammanföras till
85
en egen avdelning, samt att läkemedelskontrollens innehåll bör fastställas av denna i samråd med läkemedelsnämnden och socialstyrelsens kontroll råd. Enligt LIF:s förslag skulle i läkemedelsavdelningen ingå dels den re organiserade läkemedelsbyrån dels statens läkemedelskontroll (SLK) och dels socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation, om denna verk samhet skall bli permanent. Vidare förordar LIF att en subkommitté in rättas inom läkemedelsnämnden för farmakopéfrågor. Motsvarande orga- nisationsförslag framförs av RUFI, som dock anser att den verksamhet som bedrivs i socialstyrelsens läkemedelskommitté, om verksamheten skall per manentas, bör inplaceras i SLK:s resursavdelning för klinisk farmakologi.
Svenska farmakopékommittén föreslår, att farmakopékommitténs kansli och laboratorium ombildas till en standardiseringsavdelning i den nya kon trollorganisationen. Ledningen av kontrollorganisationen föreslås omhän- derhas av ett fast organiserat kollegium, vari totalchefen är självskriven ordförande. Därjämte måste kontrollen tillförsäkras en bättre anknytning till socialstyrelsen. Vissa detaljer i organisationen bör enligt Apotekarsocieteten övervägas ytterligare. Resursavdelningen för inspektion bör sålunda sannolikt ingå i den farmacevtiska resursavdelningen och där utnyttjas av funktionschefen för kontroll. Utvecklingsfunktionen torde bättre tillgodo ses, om den leds av respektive resursavdelningschefer och bör alltså inte kombineras med standardiseringsfunktionen. Läkemedelsbiverkningsnämn- den bör knytas närmare till läkemedelsnämnden och inte fungera helt fri stående, vilket kan medföra risk för olikartade bedömningar. Eventuellt kan biverkningsnämnden uppgå i läkemedelsnämnden. Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt utredningens förslag om att kontrollen främst bör inriktas på läkemedelsindustrins egna kontrollsystem samt att social styrelsen skall vara den instans som drar upp riktlinjerna för läkemedels kontrollens innehåll och därmed också formulerar målen. Särskilda utta landen görs i några yttranden om läkemedelsinspektionens innehåll och anknytning till läkemedelskontrollen i övrigt.
Apotekarsocieteten biträder utredningens ståndpunkt, att »varje organi sations eller företags produkter liksom dess interna kontrollsystem måste vara underkastade en likartad bedömning från den statliga kontrollorgani sationens sida». Detta innebär enligt apotekarsocieteten att samtliga farma cevtiska specialiteter bör underkastas en formell registrering. Detta bör då gälla även sådana specialiteter som nu är undantagna från registrering, dvs. farmakopéläkemedel, tillverkade av AGO och apoteksväsendet i övrigt, läkemedel tillverkade av kommunala apotek och det militära apoteksväsen det samt bakteriologiska preparat.
Sveriges farmacevtförbund avstyrker den uppdelning av läkemedelsin- spektörerna i två grupper med olika organisatorisk förankring som skulle bli följden av förslaget. Om läkemedelsinspektionen utgör en organisato risk enhet finns bättre möjligheter att omfördela resurserna för att snabbt tillgodose uppkomna behov och skapa stor elasticitet i arbetet.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
86
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
För en sammanhållen läkemedelsinspektion talar enligt förbundet ytter
ligare att många frågor berör samtliga led inom läkemedelshanteringen,
varvid det är nödvändigt att frågorna får en allsidig belysning och att rik
tiga och samordnande åtgärder kan vidtas.
LIF däremot utgår från att endast den del som rör inspektion av indu
striell läkemedelstillverlcning skall föras över till SLK medan övrig verk
samhet, såsom inspektion av apoteken, skall ligga kvar hos socialstyrelsen.
I anslutning till farmakopéfrågor har några remissinstanser be
rört formerna för nordiskt och internationellt samar
bete inom läkemedelsområdet. Sålunda framhåller Svenska farmakopé-
kommittén att det vid ett genomförande av den föreslagna organisationen
måste skapas förutsättningar för att vidareutveckla det nordiska samar
betet på farmakopéområdet och för en kontinuerlig och mot offentlighet
inriktad standardiseringsverksamhet på läkemedelsområdet. För ändamålet
föreslår kommittén ett särskilt expertorgan under socialstyrelsen eller läke-
medelsnämnden för handläggning av dessa ärenden. LIF understryker vik
ten av att socialstyrelsens läkemedelsavdelning söker få till stånd en gemen
sam nordisk registrering och i övrigt tar aktiv del i de harmoniserings-
strävanden som pågår internationellt för att få till stånd en gemensam läke-
medelslagstiftning och gemensamma bestämmelser för läkemedelskontroll.
Även RUFI förordar starkt ökat internationellt samarbete på området.
Sveriges farmacevtförbund pekar på att utredningen inte närmare har
berört hur det fortsatta samarbetet i farmakopéfrågor på det nordiska och
internationella planet skall vara organiserat. Då det måste förutsättas att
ett sådant samarbete även fortsättningsvis skall förekomma bör denna frå
ga uppmärksammas och lösas. Apotekarsocieteten finner det anmärknings
värt att utredningen föregripit ställningstagande från den av socialstyrel
sen förra året tillsatta arbetsgruppen med uppgift att utreda farmakopéns
framtida utformning och uppgifter, och inte heller diskuterat de konsekven
ser, som ett genomförande av föreslagna åtgärder kan få för det väl ut
vecklade nordiska samarbetet på farmakopéområdet. Apotekarsocieteten av
råder därför från att åtgärder beträffande farmakopéarbetets inriktning och
organisation vidtas innan arbetsgruppens förslag föreligger.
Personalrekrytering
Utredningens förslag att SLK bör få möjlighet att kontraktsanställa per
sonal och att betala individuella lönetillägg har fått ett positivt mottagande
bland remissinstanserna. Flera av dessa har pekat på värdet av att forsk
ningen inom SLK:s verksamhetsområde hålls på en hög nivå och att den of
fentliga läkemedelskontrollens resurser i kvalitativt avseende — såväl tek
niskt som personellt —- skall stå på minst jämbördig nivå med läkemedels
industrin.
Kung!. Maj:ts proposition nr 7k år 1970
87
Finansiering
Riksrevisionsverket, Apotekarsocieteten och LIF ansluter sig i princip till av utredningen förordat system för finansiering av kostnaderna för den föreslagna kontrollorganisationen, dvs. kostnadstäckning genom avgif ter. Apotekarsocieteten anser att det bör övervägas om inte också ansök- ningsavgifterna bör höjas så att inte kostnaderna för omorganisationen helt övervältras på befintliga produkter. LIF påpekar i samband härmed att tillverkarna som hittills endast bör svara för den del av SLK:s totalbudget som avser registrerings- och efterkontroll av farmacevtiska specialiteter samt att registrerings- och årsavgifter skall belasta samtliga tillverkare — således även ACO, SBL och SVA — och samtliga av dessa tillverkare mark nadsförda specialiteter.
Departementschefen
Inledning
Samhället är i dag huvudman för praktiskt taget all sjukhusvård och för den övervägande delen av den öppna sjukvården. Nyligen genomförda och aktuella reformer kommer att ytterligare öka samhällets inflytande på sjukvårdsområdet. Det är då naturligt att samhället också tar över det di rekta ansvaret för läkemedelsförsörjningen genom apoteken. En sådan re form bör nu genomföras på grundval av den överenskommelse som sta ten och apotekarsocieteten träffat om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem.
Överenskommelsen innebär att all apoteksrörelse överförs till ett apo teksbolag som bildas av staten och en av apotekarsocieteten grundad stif telse. Staten skall ha aktiemajoriteten i apoteksbolaget. Den träffade över enskommelsen innebär vidare att staten förvärvar vissa till apotekarsocie teten nu knutna centrala ledningsenheter inom apoteksväsendet och de tillverkningsenheter inom apoteksväsendet som producerar läkemedel un der varumärket ACO. Statens förvärv av läkemedelsföretaget Vitrum som godkändes vid höstriksdagen 1969 var också en del av överenskommelsen. I överenskommelsen förutsätts att det genom lagstiftning införs ensam rätt för staten att fr. o. m. den 1 januari 1971 driva detaljhandel med lä kemedel. Ensamrätten skall upplåtas på det nya apoteksbolaget. Bolaget inlöser vid denna tidpunkt de nuvarande apoteken och garanterar att apo- teksinnehavarna och apotekens personal bereds anställning i det nya bola get.
Genom överenskommelsen får det nya apoteksbolaget möjlighet att re dan från början driva sin verksamhet i en aktiv medverkan från hela apotekarkåren. Genom att hela den befintliga apoteksorganisationen över tas av bolaget skapas garantier för en god service till allmänheten. Sam
88
tidigt ger den nya organisationsformen ökade möjligheter till rationalise
ringar genom utnyttjande av moderna tekniska resurser, överenskommelsen
innesluter också nya möjligheter att bedriva läkemedelsinformation i sam
hällets regi.
Jag vill också framhålla att närmare två tredjedelar av de försålda läke
medlen betalas av samhället genom sjukförsäkringen och sjukhusen. Apo
teksbolaget blir genom sin ensamrätt en mycket stor läkemedelsköpare.
Bolaget får möjlighet att driva en aktiv inköpspolitik och får härigenom
både direkt och indirekt ett betydande inflytande över prisbildningen på
läkemedelsområdet.
Den nämnda överenskommelsen har träffats efter förhandlingar i anslut
ning till läkemedelsförsörjningsutredningens arbete. Utredningen har i sitt
senare avgivna betänkande lagt fram förslag om apoteksbolagets närmare
organisation och verksamhet. Utredningen har vidare föreslagit att den
samhälleliga informationsverksamheten på läkemedelsområdet byggs ut vä
sentligt. Samtidigt har lagts fram förslag om eu väsentlig förstärkning av
den statliga läkemedelskontrollen.
Vid remissbehandlingen har behovet av de föreslagna åtgärderna vitsor
dats och jag finner att de framlagda förslagen är väl ägnade att läggas till
grund för de reformer som nu bör genomföras.
Genom de åtgärder som jag i det följande kommer att föreslå skapas för
utsättningar för ett slagkraftigt apoteksväsende, som smidigt kan anpassa
sig till den medicinska, tekniska och ekonomiska utvecklingen och där
igenom även i framtiden kan tillgodose kraven på en god läkemedelsförsörj
ning. Den betydande förstärkning av läkemedelskontrollen som förordas är
ägnad att göra läkemedelsbehandlingen säkrare och effektivare. Apoteks
väsende och läkemedelskontroll i förening kommer att medverka till en
utbyggd läkemedelsinformation, obunden av producentintressen.
Den omfattande reform det är fråga om kan successivt väntas ge allt
större effekt. Jag räknar med att ombildningen av det nuvarande apoteks
väsendet till ett apoteksbolag som börjar sin verksamhet vid ingången av
år 1971, trots omställningen skall kunna ske utan större svårigheter. Detta
bör vara möjligt inte minst därför att apoteksbolaget bildas i samverkan
mellan staten och apotekarna. Jag finner det också av stort värde att de
berörda personalorganisationerna har ställt sig mycket positiva. I detta
sammanhang vill jag understryka vikten av att den organisationskom
mitté som bör utses för att förbereda apoteksbolagets verksamhet bedriver
sitt arbete i nära samverkan med personalsammanslutningarna och andra
organ som direkt har intresse av bolagets verksamhet.
Som framgår av det följande föreslår jag att staten erhåller ensam
rätt att driva detaljhandel med läkemedel. Denna rätt bör därvid i prin
cip upplåtas på det apoteksbolag som bör bildas. Gränserna för den verk
samhet som utövas av det statliga militärapoteket bör dock tills vidare inte
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
89
ändras. Efter apoteksbolagets tillkomst bör emellertid frågan tas upp hur den statliga läkemedelshanteringen på det civila och militära området bäst samordnas.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Läkemedelsdistributionen
Överenskommelsen mellan staten och apotekar so ciet et en
Den överenskommelse som i anslutning till läkemedelsförsörjningsutred- ningens verksamhet har träffats mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem kräver för statens del godkännande av Kungl. Maj :t och riksdagen.
Överenskommelsen bygger på förutsättningen att det genom lagstiftning införs principiell ensamrätt för staten att fr. o. m. den 1 januari 1971 driva detaljhandel med läkemedel och att staten upplåter sin ensamrätt på ett för ändamålet bildat apoteksbolag. Detta bolag skall enligt överenskommelsen svara för att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet. Bolaget skall bildas genom aktieteckning från statens sida med 30 milj. kr. och från en av apotekarsocieteten bildad stiftelse med 15 milj. kr. Staten skall för värva egendom och organisationstillgångar av apotekarsocieteten till ett sammanlagt värde av 31,9 milj. kr. Härav utgör 24,4 milj. kr. beräknat värde för läkemedelsföretaget Vitrum. Detta förvärv har, såsom nämnts, redan godkänts av riksdagen. Återstoden utgör ersättning för bl. a. en fastighet värderad till 1,6 milj. kr., ett välutrustat läkemedelslaboratorium samt pa tent-, varumärkes- och hyresrätter. Det har vidare överenskommits att sta ten i huvudsaklig överensstämmelse med de inom apoteksväsendet tilläm pade värderingsnormerna skall inlösa apotekens lager och inventarier av de apoteksinnehavare som vid utgången av innevarande år driver apoteks- rörelse. Härvid skall också övertas i rörelserna ingångna anställningsavtal, hyresavtal och andra förpliktelser. Enligt överenskommelsen garanterar staten att apoteksinnehavare, som driver apoteksrörelse den 31 december 1970, bereds anställning inom apoteksbolaget och därvid i första hand som föreståndare för det apotek han drivit. Likaså garanteras att personal inom apoteksväsendet får anställning hos bolaget eller detta närstående en heter.
I samband med inlösningen av apoteken övergår apotekens distriktslabo- ratorier (ACO) i statens ägo. Den verksamhet som nu utövas av dessa och apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, vilken också skall övertas av staten, skall enligt överenskommelsen drivas som dotterbolag till apoteks bolaget under minst två år räknat från den 1 januari 1971. Motsvarande skall gälla för läkemedelsföretaget Vitrum.
Beträffande överenskommelsen vill jag ytterligare nämna att apotekar societeten förbundit sig att vidta de åtgärder som behövs för att om bilda sammanslutningen till en privat förening utan obligatoriskt medlem
90
skap. Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling
samt en hög farmacevtisk yrkesstandard. En breddning av medlemsunder-
laget skall eftersträvas» så att allsidig expertis på läkemedelsområdet blir fö
reträdd i föreningen. Bestämmelserna i föreningens stadgar om dess än
damål och upplösning skall fastställas av Kungl. Maj :t. Vad angår över
enskommelsens innehåll i övrigt hänvisar jag till avtalstexten, vilken som
bilaga torde fogas till statsrådsprotokollet.
Vid remissbehandlingen av läkemedelsförsörjningsutredningens betän
kande har flera remissinstanser utan närmare kommentar konstaterat att
en överenskommelse föreligger medan andra direkt tillstyrkt eller inte
haft något att invända mot att ett apoteksbolag bildas. Formliga avstyrkan-
den förekommer endast från RUFI och Svenska företagares riksförbund.
Bland dem som välkomnat att ett apoteksbolag bildas märks socialstyrelsen,
riksförsäkringsverket, kommerskollegium, Svenska landstingsförbundet, LO,
TCO, Sveriges farmacevtförbund och Apoteksteknikerförbundet.
Tanken att ombilda apoteksväsendet och driva apoteken i bolagsform
bärs sålunda upp av en bred opinion. Jag hälsar med tillfredsställelse att
en överenskommelse kunnat uppnås med apotekarsocieteten. Med särskilt
intresse konstaterar jag att de berörda personalorganisationerna ställt sig
bakom förslaget. Tack vare det positiva ställningstagandet från organisa
tionerna inom apoteksväsendet kan man räkna med att den förestående re
formen kommer att genomföras under aktiv medverkan av alla dem som
är verksamma vid apoteken. Detta blir givetvis av stort värde för apoteks
bolaget i dess strävanden att från första början skapa gynnsamma ar
betsbetingelser för de anställda och att bereda fullgod service åt allmänhet,
läkare och annan medicinalpersonal.
Enligt min mening bör den träffade överenskommelsen bilda en god
grund för en smidig övergång från den gamla ordningen till den nya. Ut
över kostnaden för förvärvet av Vitrum, som redan godkänts av riksdagen,
skall staten till apotekarsocieteten betala 7,5 milj. kr. Vidare skall staten
överta ett betalningsansvar som beräknats motsvara omkring 1 milj. kr.
De tillgångar som i gengäld tillförs staten är av stort värde för apoteks
bolaget och den överenskomna ersättningen får anses skälig. Jag betraktar
det som värdefullt att existerande normer för värdering av apotekens lager
och inventarier visat sig väl ägnade att tillämpas även vid den nu före
stående överlåtelsen. Därigenom kan man räkna med att några speciella
problem inte behöver uppstå i samband med fastställande av överlåtelse
beloppen. Däremot är det en praktisk fråga av betydande räckvidd att
genomföra värderingen av alla apotek till kommande årsskifte. Frågan
är emellertid redan långt förberedd av en samarbetsdelegation som handläg
ger ärenden som har direkt samband med överenskommelsen mellan sta
ten och apotekarsocieteten.
Jag förordar att överenskommelsen till alla delar godkänns för statens
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Öl
de!. De frågor i överenskommelsen som berör ACO avser jag att återkom ma till. Likaså återkommer jag till frågan om erforderliga lagstiftningsåt gärder.
Utredningen har föreslagit att apoteksbolagets verksamhet närmare reg leras genom ett avtal mellan staten och bolaget vilket innefattar en upp låtelse av rätten att driva detaljhandel med läkemedel. Jag delar denna upp fattning och anser i likhet med utredningen att i avtalet bör ingå före skrift om att statens rättigheter och skyldigheter enligt överenskommelsen överförs till apoteksbolaget.
Apoteksbolagets utformning och verksamhet
Det apoteksbolag utredningen föreslagit är ett mångfilialföretag omfat tande omkring 600 apotek och ett stort antal andra distributionsställen för läkemedel. Personalen beräknas uppgå till It 000 personer och omsättning en beräknas första året inte understiga 1 400 milj. kr.
I ledningen för bolaget skall stå en styrelse med verkställande direktör och en direktion.
Huvudkontoret föreslås inrymma driftenhet, ekonomienhet, informations enhet, personalenhet och organisationsenhet samt datasektion och labora torium. För att motverka riskerna för byråkratisering och för att skapa goda organisatoriska förutsättningar för samarbete med sjukvårdens organ töreslår utredningen att apoteksbolaget upprättar sju regionkontor, ett för varje sjukvårdsregion. Enligt förslaget skall regionkontoren i första hand fungera som konsult- och serviceorgan åt apoteken, ha övervakningsfunktio ner av såväl ekonomisk som farmacevtisk art, handlägga vissa personal ärenden, svara för kontakten med regionala och lokala myndigheter in. m.
Utredningen betonar att omställningen till den nya organisationen bör ske successivt. Enligt förslaget skall modern datateknik utnyttjas inom bolaget i syfte bl. a. att få till stånd personalbesparingar men likväl snabba re expedition, en ekonomiskt och medicinskt väl avvägd lagerhållning samt försäljningskontroll. Ett datasystem medger också fördelar för läkemedels- producenterna och skapar goda förutsättningar för en läkemedelsstatistik till sjukvårdens tjänst. Utredningen rekommenderar också att man prö var möjligheten att ytterligare koncentrera vissa arbetsuppgifter inom apo teksväsendet till vissa centraler men föreslår samtidigt att man försöker inrätta förenklade expeditionsapotek inom stormarknader och andra kom mersiella centra samt i ökad utsträckning vid sjukhusen. Enligt förslaget till avtal mellan staten och apoteksbolaget skall bolaget bestämma var apo tek och andra försäljningsställen för läkemedel skall vara belägna och bola get skall hålla sina utlämningsställen tillgängliga i sådan utsträckning att sjukvårdens krav tillgodoses. De regler om skyldighet att lagerhålla läke medel som föreslås överensstämmer nära med de nu gällande men innebär en bättre anpassning till dagens medicinska krav.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7fr år 1970
92
I allt väsentligt har förslagen om apoteksbolagets utformning och verk
samhet mottagits positivt av remissinstanserna. Den diskussion som före
kommit har främst rört regionindelningen och frågan i vilken utsträckning
man bör utnyttja datateknik. I regionfrågan föreligger en betydande anslut
ning till tanken att knyta apoteksregionerna till de sju sjukvårdsregioner
na. Apotekarsocieteten lägger emellertid största vikten vid att apoteksgrup-
per avsedda att betjäna genomsnittligt 50 000 invånare organiseras under
ledning av särskilda chefsapotekare. Regioncheferna bör enligt apotekar
societeten ha endast rådgivande uppgifter och inte vara överordnade chefs-
apotekarna. Sveriges farmacevtförbund föreslår att man under bolagets
uppbyggnadsperiod försöksvis prövar olika regionindelningar. Antalet re
gioner bör därvid inte överstiga 40. Förbundet anser att regionkontoren
inte ens övergångsvis bör vara anknutna till apotek.
Jag vill för egen del till att börja med betona att apoteksbolagets främsta
uppgift skall vara att upprätthålla en god läkemedelsförsörjning. I likhet
med flertalet remissinstanser biträder jag förslaget att bolaget beslutar i
frågor om apotekens lokalisering och öppethållande och att det inom ra
men för avtalet avväger sin servicenivå i fråga om lagerhållning av läke
medel och tillhandahållande av tjänster. Jag utgår från att bolaget därvid i
erforderlig utsträckning håller kontakt med kommunala organ samt lokala
och centrala myndigheter på sjukvårdens område. Bolaget bör tillse att ser
vicen till allmänhet och sjukvårdens organ är fullgod. I detta sammanhang
vill jag erinra om det av flera remissinstanser understrukna kravet att
glesbygdens speciella förhållanden beaktas. Samtidigt måste hänsyn tas
till kravet att läkemedelskostnaderna hålls på en rimlig nivå. I den mån
mindre lönsamma distributionsställen måste bibehållas från servicesyn
punkt bör dessa finansieras inom ramen för bolagets samlade intäkter. Den
centrala frågan om prispolitiken återkommer jag till men vill redan nu
betona att om apoteksbolaget skall kunna fullgöra sina samhällsvilctiga
uppgifter måste det ges en hög grad av självständighet i sitt handlande.
Även om bolagets främsta uppgift blir att tillhandahålla läkemedel bör
man självfallet liksom nu genom apoteken också försälja förbandsartiklar,
hudvårdspreparat och andra varor som naturligen kompletterar läkeme-
delssortimentet.
I fråga om apoteksbolagets organisation måste huvudprincipen vara att
bolagsledningen har frihet och skyldighet att ge bolaget den organisation
den finner mest ändamålsenlig. Jag begränsar mig därför till att något be
röra ett par frågor av särskild betydelse.
Vad angår styrelsens storlek och sammansättning delar jag utredningens
uppfattning att en styrelse med sju ledamöter bör ge möjlighet att bere
da plats både för representanter för apotekarsocietetens stiftelse och för
de intressen som i övrigt bör vara företrädda. Med hänsyn till den nära
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
93
samverkan som behövs mellan sjukvården och bolaget är det enligt min mening angeläget att sj ukvårdshuvudmännen blir företrädda i styrelsen.
I likhet med utredningen och ett flertal remissinstanser anser jag det angeläget att en regional organisation kommer till stånd. En anknytning till de sju sjukvårdsregionerna är därvid naturlig. Detta hindrar inte att man inom regionerna prövar olika möjligheter att på bästa sätt samordna apote kens verksamhet sinsemellan samtidigt som man eftersträvar effektiva för bindelselinjer mellan apoteken och de regionala och centrala ledningsorga nen.
För att apoteksbolaget med kraft skall kunna utnyttja sin ställning som uppköpare av läkemedel för hela landets behov krävs en långt gående sam ordning av aktiviteterna och en ständigt aktuell överblick över situationen vid 600 apotek som har att tillhandahålla varje läkemedel inom ett sorti ment av 3 000—4 000 läkemedel fördelat på minst dubbelt så många för packningsstorlekar. Statskontoret, riksförsäkringsverket och kommerskolle gium hör till de remissinstanser som instämmer i utredningens uppfatt ning att modern datateknik härvid är av stor betydelse. I frågan huruvida man bör utnyttja den av utredningen rekommenderade möjligheten att re gistrera alla expedierade recept med avseende på patient, receptutfärdare m. m. går meningarna i viss mån isär. Flera av de medicinskt betonade re missinstanserna har anmält tvekan. Spri förordar att man mot bakgrunden av den förväntade utvecklingen av informationssystem inom sjukvården etablerar ett nära samarbete med Spri i frågor av denna typ.
Det föreliggande materialet ger vid handen att apoteksbolaget snarast möj ligt bör ta modern datateknik i sin tjänst för att effektivisera verksamhe ten. Chefen för finansdepartementet kommer senare denna dag att föreslå Kungl. Maj:t att ställa särskilda medel till förfogande för fortsatt utredning av dessa frågor. Såvitt angår frågan att utnyttja bolagets datamaterial i sjukvårdens tjänst bör bolaget samråda med bl. a. socialstyrelsen och Spri. Jag vill i detta sammanhang erinra om att narkomanvårdskommittén i sitt slutbetänkande SOU 1969:52 upprepat kravet på att en allmän receptre gistrering kommer till stånd. Om en generell registrering inte införs yrkar kommittén på att registrering i varje fall görs av alla recept upptagande nar kotika och s. k. psykotropa medel.
Löne- och anställningsförhållanden kommer i vanlig ordning att regleras genom förhandlingar mellan bolaget och de anställda. Apoteksbolaget är emellertid vid starten i viss utsträckning bundet av lämnade garantier i överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten.
Såväl Apotekarsocieteten som Sveriges farmacevtförbund och Apoteks teknikerförbundet har understrukit betydelsen av företagsnämnder och and ra organ som kan befordra företagsdemokrati inom bolaget. Jag räknar med att bolagsledningen kommer att tillvarata alla möjligheter att tillgodose de
Kungl. Maj:ts proposition nr 7
J
år 1970
94
anställdas krav på medinflytande i former som främjar företagets effek
tivitet och förmåga att fullgöra sina uppgifter.
I anslutning till vad jag här anfört om personalens ställning hos bolaget
vid jag slutligen något beröra frågan om tystnadsplikt och vissa ansvars
förhållanden. Enligt vissa för apoteken gällande äldre föreskrifter får apo
tekspersonalen inte yppa för obehöriga vad den genom recept som företetts
fått veta om enskildas personliga förhållanden. Det är angeläget att bestäm
melser av liknande innebörd blir tillämpliga på personal hos apoteksbolaget
— såväl inom den centrala förvaltningen som i distributionsleden. Jag avser
att innan bolaget träder i funktion ta upp frågan om att meddela sådana be
stämmelser. Härvid kommer också att uppmärksammas behovet av bestäm
melser om tystnadsplikt beträffande affärsförhållanden, yrkeshemligheter
o. d. som personalen kan få kännedom om i sin tjänsteutövning. Jag kom
mer i detta sammanhang också att ta upp till prövning de bestämmelser som
finns i lagen (1941: 331) om avstängning i vissa fall av apoteksinnehavare
eller farmacevt från tjänstgöring på apoteksinrättning.
Apotekare och receptarier som är verksamma på apotek är f. n. i sin egen
skap av medicinalpersonal ställda under socialstyrelsens inseende. Motsva
rande gäller inte om apoteksteknikerna. Socialstyrelsen framhåller i sitt re
missyttrande att ansvarsförhållandena mellan apoteksenheterna och central
och regional förvaltning bör klarläggas i vad avser de farmacevtiska ar
betsuppgifterna. Beträffande det enskilda apoteket synes det styrelsen na
turligt att föreståndaren, som skall utöva den faktiska tillsynen, i första
hand är ansvarig gentemot socialstyrelsen. Apoteksteknikerförbundet påpe
kar att teknikernas ansvarsställning nu måste klarläggas och yrkar på att
teknikerna i ansvarshänseende kommer att sortera under socialstyrelsen.
När apoteksbolaget utövar ensamrätten att driva detaljhandel med läke
medel skall bolaget givetvis ställa sig till efterrättelse vad som föreskrivs
i lag och författning om verksamheten. I viss utsträckning kommer det här
vid att röra sig om föreskrifter utfärdade av socialstyrelsen. Primärt måste
det vara bolagsledningens uppgift att organisera verksamheten så att den
står i överensstämmelse med gällande bestämmelser. De bestämmelser som
i övrigt kan behövas, kan utfärdas i administrativ ordning.
ACO-bolaget
Den i överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten förutsedda
anordningen att samla ACO-verksamheten inom ett särskilt bolag har inte
mött någon gensaga vid remissbehandlingen. Däremot har några remissin
stanser, bland dem LIF, yrkat på att ACO-bolaget från början avskiljs från
apoteksbolaget och sålunda motsatt sig att ACO-bolaget får ställning som
dotterföretag till apoteksbolaget under en övergångstid av minst två år. Å
andra sidan har Apotekarsocieteten ansett det olämpligt att man redan nu
tar ställning till relationerna mellan apoteksbolaget och ACO-bolaget efter år
1972. Sveriges farmacevtförbund framhåller att övergångstiden bör utnytt
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
95
jas till en förutsättningslös utredning av hela den statliga läkemedelskon- cernens organisation så att de olika företagens resurser samordnas och ut nyttjas rationellt. Statskontoret har pekat på önskvärdheten av att man även fortsättningsvis tillvaratar ACO-produkternas marknadsmässiga goodwill och bibehåller deras lågprisprofil. I yttranden från socialstyrelsen och SFL har påpekats att ACO-preparaten automatiskt blir registreringspliktiga i och med att de inte längre tillverkas på apotek. Samtidigt uttalas att tiden nu är mogen att låta alla marknadsförda farmacevtiska specialiteter bli underkas tade likformig granskning.
Jag finner det vara klarlagt att ACO-produktionen är av väsentlig bety delse för läkemedelsförsörjningen och finner i likhet med statskontoret att man bör söka behålla produkternas karaktär av prisbilliga basläkemedel. Den möjlighet som enligt överenskommelsen nu erbjuder sig att samla verk samheten inom ett sammanhållet företag skapar förutsättningar för att driva verksamheten på samma ekonomiska villkor som gäller för andra läkeme delsföretag. Härigenom bör ACO-verksamheten få ökade möjligheter att på lika villkor konkurrera med övriga läkemedelsföretag. Med hänsyn till att ACO-verksamheten nu är en integrerande del av apoteksväsendet och att en del av produktionen direkt har karaktär av service åt apoteken är en viss övergångstid nödvändig. I de förhandlingar med staten, som föregick över enskommelsen, fäste apotekarsocieteten stor vikt vid denna synpunkt. Jag finner det inte välbetänkt att göra övergångstiden kortare än två år men å andra sidan måste omställningen planeras så att ACO-bolaget helt kan skil jas från apoteksbolaget vid utgången av år 1972.1 detta sammanhang vill jag erinra om att chefen för industridepartementet tillkallat en delegation med uppgift att samordna den statliga läkemedelsproduktionen med tillhörande aktiviteter. ACO-verksamheten beaktas redan nu i den därigenom påbörjade planeringen. Vad jag här anfört är tillämpligt även på Vitrums tillverknings- del. Även för denna föreligger praktiska skäl att under en övergångstid driva den som dotterföretag till apoteksbolaget. Planeringen bör emellertid sikta till att även denna tillverkning helt skiljs från apoteksbolaget vid årsskiftet 1972—73. Från principiella synpunkter är det av vikt att på detta sätt ge nomföra en åtskillnad mellan tillverkningssidan och apoteksbolaget efter en av praktiska skäl betingad övergångstid.
Som påpekats under remissbehandlingen blir de ACO-preparat som är far macevtiska specialiteter registreringspliktiga i och med att de kommer att tillverkas inom ACO-bolaget och inte på apotek. Jag återkommer till denna fråga i anslutning till läkemedelskontrollen.
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
Droghandelns ställning
Partihandel med läkemedel bedrivs av ett 70-tal företag i landet. Flertalet av dessa handlar med något eller några få preparat eller medel från en eller ett fåtal fabriker. Apoteken har i regel kontakt med endast ett litet antal
96
partihandelsföretag, nämligen fem s. k. droghandelsföretag samt ett dis-
triktslaboratorium och SBL. Omkring 40 % av de sålda läkemedlen värde
mässigt sett distribueras med ensamrätt av ett enda företag — enkanal-
distribution — medan återstoden tillhandahålls genom droghandlare som
uppträder som sortimentsgrosshandlare — flerkanaldistribution. Enligt
direktiven för läkemedelsförsörjningsutredningen skulle det övervägas om
inte droghandeln borde monopoliseras. Utredningen har emellertid ansett
att en konsekvent övergång till enkanaldistribution, enligt vilken en vara
alltid följer en viss handelsväg, ger så stora fördelar att den i förening med
de i övrigt ändrade förhållandena bör prövas framför ett statsmonopol på
denna speciella verksamhet.
Vid remissbehandlingen har förts fram skilda synpunkter på denna fråga.
Å ena sidan har ifrågasatts behovet av att bibehålla särskilda droghandels
företag medan å andra sidan det av utredningen angivna systemet har för
ordats. Bl. a. EIF och RUFI motsätter sig det framlagda förslaget om att
Vitrums grosshandel även efter utgången av år 1972 skall vara dotterföretag
till apoteksbolaget.
Enligt min mening bör den nuvarande Vitrums droghandel antingen den
drivs som dotterföretag till apoteksbolaget eller om den sedermera direkt
införlivas med bolaget fungera som en inköpsavdelning för bolaget och sam
tidigt utgöra dess apparat för intern varudistribution. Det är mot denna
bakgrund jag i likhet med utredningen anser att man bör pröva vilka resul
tat som kan uppnås med mindre genomgripande åtgärder än att monopoli
sera droghandeln. Liksom nu kommer varje producent av läkemedel som
godtagits för användning i vårt land att ha oinskränkt möjlighet att få sina
produkter sålda av apoteken. Den skillnaden kommer emellertid att finnas
att de nuvarande 375 apoteksinnehavarna i deras egenskap av kunder hos
partihandeln avlöses av en enda kund, nämligen apoteksbolaget. Huruvida
bolaget köper produkterna i större partier för att självt distribuera varorna
till apoteken eller om bolaget låter ett fristående droghandelsföretag ombe
sörja distributionen bör bli en förhandlingsfråga i det enskilda fallet. Avgö
rande för bolaget skall vara att så snabbt, tillförlitligt och billigt som möjligt
få fram varorna till apoteken. Tack vare att apoteksbolaget kommer att vara
i besittning av en egen distributionsapparat blir det möjligt att väga olika
alternativ mot varandra och välja det kostnads- och servicemässigt fördel
aktigaste distributionssättet. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt möj
ligheten att effektivisera distribution genom en integration mellan parti
handels- och detaljhandelsleden. Erfarenheterna från annan detaljhandel
tyder på att sådana rationaliseringsvinster kan uppnås redan genom en be
gränsad egen partihandelsverksamhet. Denna strävan från apoteksbolagets
sida innebär dock självfallet inte att någon åtskillnad skall göras mellan
olika grosshandelsföretag och producenter enbart på grund av ägandeför
hållanden.
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
97
Jag kommer i det följande att närmare utveckla vissa synpunkter på apo teksbolagets prispolitik. Redan här vill jag emellertid understryka att om apoteksbolaget skall kunna ansvara för att en effektiv och ekonomiskt till fredsställande läkemedelsdistribution upprätthålls i landet måste man till varata alla möjligheter att utnyttja de samordningsfördelar som bildandet av apoteksbolaget kan förväntas ge.
Prispolitiken
Nästan alla remissinstanser har biträtt utredningens förslag att apoteks bolaget skall ha rätt att självt fastställa sina utförsäljningspriser. Även jag ansluter mig härtill och finner det därvid naturligt att, såsom flera remiss instanser krävt, bolaget redovisar grunderna för sin prissättning. I avtalet mellan staten och bolaget bör inskrivas att bolaget skall hålla enhetliga de talj handelspriser i hela landet och att prissättningen skall medge skälig för räntning av insatt kapital.
Då det gäller den dominerande gruppen läkemedel, de farmacevtiska spe cialiteterna, är de nuvarande medicinaltaxegrundernas föreskrift om apo tekens prispålägg kombinerad med att ett högsta medgivet apotekens in köpspris fastställs vid registreringen hos socialstyrelsen. Utredningen har föreslagit att socialstyrelsen fortsättningsvis skall maximera producentens försäljningspris i stället för grosshandelns försäljningspris. Vidare har ut redningen föreslagit att apoteksbolaget skall bli remissinstans i prisfrågor och att bolaget skall söka förhandla sig till inköpspriser som är lägre än de av socialstyrelsen godkända.
Vid remissbehandlingen har bl. a. statskontoret, socialstyrelsen, läkeme- delsnämnden, Apotekarsocieteten och Svenska landstingsförbundet biträtt förslaget att producentpris i stället för droghandel spris fastställs. Däremot har kommerskollegium, Sveriges farmacevtförbund, LIF, RUFI, Föreningen Sveriges droghandlare och andra representanter för handeln inte velat ha någon ändring i gällande ordning. Riksförsäkringsverket bär ifrågasatt om inte prisfrågan borde anknytas till registreringsproceduren på sådant sätt att andra specialiteter av en viss typ inte registreras än de prisbilligaste som bolaget kan förvärva. Tanken att koppla in apoteksbolaget som remissin stans har mött erinringar. Näringsfrihetsombudsmannen, pris- och kartell nämnden samt Kooperativa förbundet är tveksamma till priskontroll över huvud taget. De hänvisar till allmänna erfarenheter av att priskontroll lätt kan motverka sitt eget syfte och menar att tillkomsten av apoteksbolaget och den föreslagna statliga informationen om läkemedel bör ha större effekt i prispressande syfte.
Det är ostridigt att de av staten redan genomförda och de av utredningen därutöver föreslagna åtgärderna innebär att konkurrenssituationen väsent ligen förändras. Situationen kan framdeles bli så förändrad att man kan överväga att slopa den särskilda prisgranskningen på läkemedel. Det fö-
7
— Bihang till riksdagens protokoll. 1 samt. Nr 74
Kungl. Maj.ts proposition nr 74 år 1970
98
religger emellertid mycket speciella förhållanden på läkemedelsområdet
som kan göra det vanskligt att släppa prisbildningen helt fri. Sålunda
betalas större delen av läkemedlen av andra än konsumenterna och konsum
tionen bestäms till stor del av en tredje part, nämligen läkarna. Det förhål
ler sig vidare så att varusortimentets art och omfattning helt är bestämt
av läkemedelsnämnden som registreringsmyndighet. Skulle man slopa kra
vet på att läkemedlets pris skall vara skäligt för att registrering skall kunna
beviljas och skulle man inte heller på något annat sätt få något inflytande
över prisernas nivå, kunde följden bli att apoteksbolaget tvingades att spela
en passiv roll såsom distributör av varor som registrerats av ett annat
organ och som skulle tillhandahållas till priser som fabrikanten ensidigt
bestämde. Detta är från samhällets synpunkt inte tillfredsställande.
Med hänsyn härtill anser jag att man bör söka få till stånd en ordning där
förhandlingar mellan apoteksbolaget och läkemedelsfabrikanterna i fråga
om priset blir det normala men bibehålla kravet på att ett läkemedels pris
skall vara skäligt för att registrering skall kunna ske. Samtidigt bör man
föra in en föreskrift i tillämpningskungörelsen till läkemedelsförordningen
av den innebörden att ett pris varom apoteksbolaget och producenten är ense
skall anses som skäligt, såvida inte särskilda skäl talar för annat. Regelmäs
sigt bör förhandlingar mellan bolaget och producenten i prisfrågan inledas
i samband med att ansökan om registrering görs. Endast om förhandlingar
na inte leder till resultat bör socialstyrelsens lälcemedelsnämnd själv i sak
pröva om priset är skäligt och fastställa högsta tillåtna pris. Det pris som
fastställs skall vara producentens försäljningspris.
I fråga om produkter som framställts av företag inom vilka apoteksbo
laget har ett avgörande inflytande — ACO och Vitrum så länge dessa är
dotterföretag till apoteksbolaget — bör dock alltid prisets skälighet prövas
av läkemedelsnämnden i samband med registreringen.
Sjukhusens läkemedelsförsörjning
Utredningen förordar att man inom sjukhusen vidtar ytterligare åtgärder
för att främja en rationell läkemedelsanvändning. Själva varuanskaffningen
kommer i ett helt annat läge efter tillkomsten av apoteksbolaget och utred
ningen föreslår att sjukhusens inköp av läkemedel i fortsättningen skall ske
med anlitande av apoteksbolaget. Därvid är det en självklar sak att speciella
inköpsavtal bör komma till stånd mellan sjukhusen och bolaget. För pa
tienter i öppen vård och patienter som skrivs ut från sjukhusen bör enligt
utredningen i ökad utsträckning inrättas utlämningsställen, expeditions-
apotek, som drivs av apoteksbolaget.
Utredningens uttalanden om behovet av att förstärka den farmacevtiska
verksamheten inom sjukhusen har genomgående fått ett positivt gensvar
vid remissbehandlingen. Då det gäller formerna för sjukhusens anskaffning
av läkemedel har några remissinstanser menat att de huvudmannaägda
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
99
sjukhusapoteken borde ha möjlighet att inköpa sina läkemedel utan med verkan av apoteksbolaget. Vad angår inrättande av expeditionsapotek vid sjukhusen har vid remissbehandlingen inte funnits några delade meningar om behovet. En del remissinstanser har dock vänt sig mot förslaget att en dast apoteksbolaget skall ha rätt att driva dessa apotek och menat att för säljningen i vissa fall borde kunna ske i huvudmannens regi.
De läkemedelsvanor som utbildas vid sjukhusen är många gånger tongi vande för sjukvården i övrigt. Denna omständighet och betydelsen av att de läkemedelsfrågor som rör öppen resp. sluten vård inte onödigtvis fjärmas från varandra gör det enligt min mening angeläget att apoteksbolagets verk samhet omfattar även de läkemedelsinköp som berör sjukhusen. Även från ekonomisk synpunkt finner jag det viktigt att sjukhusens anskaffning av läkemedel sker med anlitande av bolaget. Ett av motiven för att skapa apo teksbolaget är att samhället skall kunna uppträda på marknaden som en stark och prismedveten köpare. Effekten härav skulle försvagas om de större sjukhusen och apoteksbolaget uppträdde var för sig. Från samlade samhälls synpunkter måste den väg utredningen föreslagit vara att vida föredra fram för en uppsplittring av läkemedelsuppköpen. Genom representation för sjukvårdshuvudmännen i apoteksbolagets styrelse och genom olika for mer av samarbete mellan huvudmännen och bolaget bör man kunna trygga att sjukhusens intresse av att läkemedelsköp kan ske så förmånligt som möjligt tillgodoses. Som utredningen framhållit bör det vara självklart att speciella inköpsavtal skall kunna komma till stånd mellan bolaget och sjuk vårdshuvudmannen. Jag biträder sålunda utredningens förslag.
Då det gäller försäljningen till allmänheten skall apoteksbolaget ha ansva ret för att distributionsnätet är väl avpassat till behovet. Om det av prak tiska sjukvårds- och serviceskäl finnes lämpligt att ett försäljningsställe för allmänheten på ett sjukhus omhänderhas i huvudmannens regi bör hinder inte resas mot en sådan anordning. Jag finner mig sålunda böra förorda en sådan jämkning i utredningens förslag att apoteksbolaget skall äga rätt att låta sjukvårdshuvudman på de villkor varom överenskommelse kan träffas mellan bolaget och sjukvårdshuvudmannen fullgöra bolagets skyldigheter att tillhandahålla läkemedel åt allmänheten.
Jag vill uttrycka min tillfredsställelse över den positiva attityd som ge nomgående förekommer rörande samarbete mellan medicin och farmaci i frågor som rör läkemedelsanvändning på sjukhusen. Detta samarbete bör på allt sätt stödjas. Jag räknar med att apoteksbolaget inte bara kommer att vidareutveckla den verksamhet som bedrivits vid Apotekarsocietetens sjuk- husfarmacevtiska avdelning utan även på andra sätt i samverkan med sjuk vårdshuvudmännen arbetar för att det kommer till stånd undersökningar och studier som kan befrämja en rationell läkemedelsanvändning vid sjuk husen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
Läkemedelsinformationen
Frågan om läkemedelsinformationens omfattning, inriktning och bety
delse har under senare tid belysts av Nordisk läkemedelskommitté, av kon-
centrationsutredningen och av läkemedelsförsörjningsutredningen. Den
samlade bilden är, att läkemedelsinformationen är av stor betydelse för kon-
sumtionsmönstret, att läkemedelsindustrin gör stora satsningar på informa
tion, att samhällets insatser vid sidan därav är blygsamma och att behov
av samordning föreligger.
Utredningen har föreslagit att ett läkemedelsinstitut skall inrättas för att
främja och samordna en av producentintressen obunden information. Insti
tutet skulle få en budget av omkring åtta milj. kr. vid starten. Det skulle
självt endast ha ett fåtal anställda. Huvuduppgiften skulle vara att initiera
och samordna. Mera omfattande arbeten skulle läggas ut som beställnings-
uppdrag hos bl. a. universiteten. Som exempel på åtgärder nämns inrättande
av två professurer — en i komparativ farmakologi och en i farmacevtisk in
formationsbehandling — anordnande av symposier och kurser, anställande
av konsulter i läkemedelsfrågor för tjänst vid sjukhus och bekostande av
den provisoriskt fungerande centrala läkemedelskommittén. Institutet skulle
finansieras genom speciella avgifter på försäljningen av farmacevtiska spe
cialiteter samt genom det bidrag apotekarsocietetens stiftelse enligt överens
kommelsen mellan staten och apotekarsocieteten skall lämna till en orga
nisationsenhet för information och statistik på läkemedelsområdet.
Flertalet remissinstanser som yttrat sig i denna fråga har i huvudsak an
slutit sig till utredningens uppfattning om behovet av de angivna åtgärderna.
Många remissinstanser, bland dem socialstyrelsen, statskontoret, UKÄ, kom
merskollegium, apotekarsocieteten, Svenska landstingsförbundet och Svens
ka kommunförbundet har dock ansett att något nytt organ inte bör tillska
pas för de föreslagna uppgifterna utan att dessa i stället bör organiseras i
anslutning till socialstyrelsen, SFL eller det nya apoteksbolaget.
Vissa myndigheter och organisationer har ansett att frågan om institutet,
dess förläggning, organisation och finansiering borde bli föremål för ytter
ligare överväganden.
Jag är för egen del övertygad om att ökade insatser från samhällets sida
behövs för att främja en obunden läkemedelsinformation. Delvis bör detta
ske i anslutning till den förstärkning av läkemedelskontrollen som jag för
ordar i det följande. Sålunda innebär den av mig i det sammanhanget före
slagna enheten för klinisk läkemedelsprövning att ett vidgat objektivt under
lag skapas för läkemedelsinformation. Medel för den verksamhet som nu be
drivs av socialstyrelsens kommitté för läkemedelsinformation bör i fortsätt
ningen också anvisas i anslutning till läkemedelskontrollen. Kommittén har
omfattande informativa uppgifter men har samtidigt direkt anknytning till
frågor av kontrollkaraktär.
Övriga angelägna informationsuppgifter står inte läkemedelskontrollen
101
så nära att de bör inordnas där. Däremot är det helt i linje med min tidigare
deklarerade uppfattning om apoteksbolagets ställning och uppgifter att bo
laget får ett ansvar för att ekonomiska resurser ställs till förfogande för in
formation och sådana därmed nära sammanhängande uppgifter som stati
stik samt speciella undersökningar och utredningar rörande läkemedelsan
vändningen. Av vem och under vilka former aktiviteterna skall utövas får
bedömas från fall till fall. Därvid synes det lämpligt att bolagsledningen
biträds av en särskild för ändamålet bildad nämnd. I nämnden bör finnas
allsidig sakkunskap på läkemedelsområdet med starkt medicinskt inslag
och representation för sjukvårdshuvudmännen.
I avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör tas in en föreskrift om att
det skall åligga bolaget att verka för förbättrad information och statistik
på läkemedelsområdet. Bolagsstyrelsen bör vid sina priskalkyler ta hänsyn
till att erforderliga medel skall kunna ställas till förfogande för dessa upp
gifter. Det bör vara bolagets sak att bedöma vilka avsättningar som behövs.
För att belysa den obetydliga effekt denna verksamhet får på läkemedels-
priserna, vill jag erinra om att bolaget vid starten beräknas få en omsätt
ning av minst 1 400 milj. kr. Även om exempelvis ett så begränsat bidrag
som 0,5 % av omsättningen skulle avsättas innebär detta att 7 milj. kr.
skulle stå till förfogande. Härtill kommer beräknade 750 000 kr. från den
av apotekarsocieteten bildade stiftelsen.
Författningsfrågor
Utredningens författningsförslag har endast undantagsvis berörts av re
missinstanserna. Jag delar utredningens uppfattning att principen om sta
tens ensamrätt att driva detaljhandel med läkemedel bör slås fast i lag.
Avsikten är som nämnts att staten skall upplåta rätten att driva den detalj
handel med läkemedel som tidigare drivits av apoteksväsendet till ett sär
skilt aktiebolag i vilket staten skall äga 2/3 av aktierna och apotekarsocie
teten resten genom en av societeten bildad stiftelse. Lagtexten bör därför
utformas så att det framgår av lagen att detaljhandel med läkemedel får
drivas endast av staten eller av juridisk person i vilken staten har be
stämmande inflytande. Lagen bör kallas lag om detaljhandel med läke
medel.
Lagen bör däremot inte innehålla bestämmelser om straff och förverkan
de. De bestämmelser som behövs i detta avseende finns redan i 20 och 21 §§
läkemedelsförordningen.
Lagen bör innehålla en fullmakt för Kungl. Maj :t att närmare bestämma
av vem och på vilka villkor detaljhandel med läkemedel får drivas. Kungl.
Maj :t får härigenom möjlighet att i avtalet mellan staten och apoteksbola
get bl. a. ge bolaget rätt att låta sjukvårdshuvudman för bolagets räkning
tillhandahålla läkemedel åt allmänheten. Vidare kommer Kungl. Maj :t att
kunna meddela de bestämmelser som behövs för att reglera den detaljhan-
8 — Bihang till Riksdagens protokoll 1 saml. nr 74
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
102
del med läkemedel som i övrigt förekommer i statlig regi, t. ex. genom mili
tärapoteket och statens bakteriologiska laboratorium.
I läkemedelsförordningen bör företas huvudsakligen formella ändringar
i enlighet med utredningens förslag. Vad beträffar ändringarna i förord
ningen vill jag särskilt framhålla följande.
Som jag tidigare anfört i fråga om prispolitiken bör apoteksbolaget självt
fastställa sina utförsäljningspriser. Med anledning härav bör hänvisningen
i 6 § till att närmare bestämmelser om prissättning av läkemedel på apo
tek meddelas särskilt, utgå.
Enligt It § läkemedelsförordningen får partihandel med läkemedel be
drivas bl. a. av apoteksföreståndare. Denna paragraf bör få ny lydelse med
anledning av att apoteksföreståndarna inte längre kommer att fungera som
självständiga företagare.
Enligt 12 § första stycket förordningen får detaljhandel med läkemedel
bedrivas endast av apoteksföreståndare. Där bör nu i stället anges att de
taljhandel med läkemedel får drivas endast av den som enligt särskilda be
stämmelser har fått rätt att driva sådan handel. De särskilda bestämmelser
som avses är utom lagen om detaljhandel med läkemedel sådana bestäm
melser varigenom Kungl. Maj:t upplåter rätt att driva detaljhandel med
läkemedel. Med en sådan utformning av 12 § läkemedelsförordningen blir
21 § samma förordning även i fortsättningen tillämplig vid otillåten detalj
handel med läkemedel.
12 § andra stycket förordningen hänvisar till vissa bestämmelser om rätt
för den som får idka partihandel med läkemedel att sälja läkemedel till
sjukvårdsinrättning samt, såvitt angår bakteriologiska preparat, dessutom
till läkare och veterinär. Dessa bestämmelser blir överflödiga genom till
komsten av den särskilda lagen om detaljhandel med läkemedel och bör
utgå.
Vidare bör av samma skäl som anförts i anslutning till 11 § läkemedels
förordningen vissa formella ändringar göras i förordningen (1954: 519) an
gående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, giftförordningen (1962:
702), narkolikaförordningen (1962: 704) och förordningen (1968: 70) med
vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler.
Författningsförslag
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för
slag till
1) lag om detaljhandel med läkemedel,
2) lag om ändring i förordningen (1954:519) angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel,
3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),
4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),
5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),
Kungl. Maj:ts proposition nr 74 år 1970
103
6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestäm melser om injektionssprutor och kanyler.
Finansieringsfrågor
Enligt överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten förvärvar staten apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning inklusive laboratorium m. in. samt större delen av apotekarsocietetens administrativa huvudavdel ning för sammanlagt 7,5 milj. kr. Köpeskillingen skall erläggas den 1 ja- nuaii 1971 med en revers, som apoteksbolaget skall överta betalningsansva ret för och som skall inlösas av bolaget senast den 1 juli 1971. Fr. o. m. den 1 januari 1971 fram till dess reversen inlöses skall den löpa med en ränta som är lika med diskontot plus en procent. Av riksdagen bör inhämtas bemyn digande för fullmäktige i riksgäldskontoret att utfärda denna revers.
I enlighet med vad som förutsatts vid överenskommelsen bör staten teck na aktier i apoteksbolaget för 30 milj. kr. och den av apotekarsocieteten bil dade stiftelsen teckna aktier för 15 milj. kr. Aktierna bör tecknas till eu viss överkurs, varigenom apoteksbolaget redan vid starten erhåller en reserv fond. En kurs på 120 % synes lämplig, eftersom reservfonden härige nom från början får den i aktiebolagslagen föreskrivna minsta storleken. Det vid aktieteckningen tillskjutna beloppet på sammanlagt 45 milj. kr. kom mer således att fördelas på ett aktiekapital av 37,5 milj. kr. och ett reserv- fondskapilal på 7,5 milj. kr.
Inom ramen lör det nuvarande apotekssystemet finns en s. k. reglerings fond, som fyller funktionen av att vara en utjämningsfond inom det nu varande avgiftssystemet för apoteken. Dispositionsrätten över fondens me del tillkommer Kungl. Maj :t. Regleringsfonden förvaltas av socialstyrelsen. Den kan efter apotekens inlösen beräknas uppgå till minst 30 milj. kr. Fon dens medel har tillskjutits av läkemedelskonsumenterna genom de överskott som uppkommit på de av staten fastställda apoteksavgifterna. I samband med omorganisationen av apoteksväsendet bortfaller behovet av en regle ringsfond. Fonden bör inte leva kvar utan bör vid omorganisationen dispo neras lör ändamål som faller inom apoteksväsendet. Jag förordar att 30 m.Ij. kr. av fonden tas i anspråk för statens aktieteckning i apoteksbolaget. Riksdagens godkännande härom bör inhämtas.
Enligt överenskommelsen förutsätts att staten genom apoteksbolaget vid årsskiftet kommer att lösa in alia befintliga apotek, inkl. de s. k. distrikts- laboratoiier vid vilka ACO-lillverkningen sker. Apotekens sammanlagda tillgångar kan beräknas uppgå till drygt 200 milj. kr.
Under förutsättning att apoteksbolaget kan överta fordringar och skulder av nuvarande apoteksinnehavare föreligger ett beräknat lånebehov av 30 milj. kr. Detta torde få täckas genom lån med anlitande av de pensionsfon der som enligt utredningens förslag bör överlämnas till bolaget. Dessa fon der uppgår som tidigare nämnts til! drygt 60 milj. kr. Apotekarsocieteten bi
Kungl. Maj:ts proposition nr 7b år 1970
104
träder förslaget att pensionsfonderna får disponeras av apoteksbolaget men
anser att de äldre pensionärernas pensionsfråga dessförinnan måste ha fått
en godtagbar lösning. De anställdas pensionsfråga är löst förhandlingsvägen.
Beträffande pensionerna för de apoteksinnehavare som övergår i bolagets
tjänst har genom överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten
lämnats vissa garantier som innebär en avsevärd höjning. Vad angår pen
sionen till apoteksinnehavare som pensionerats före bolagets tillkomst har
denna genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 mars 1970 omreglerats på ett sätt
som ganska nära ansluter sig till en av apotekar societeten gjord framställ
ning. Genom föreskrift i avtalet mellan staten och apoteksbolaget bör bola
get åläggas att infria gjorda pensionsutfästelser. Som bidrag till fullgöran
de av detta åläggande bör bolaget få disponera befintliga pensionsfonder.
Dessa, som nu förvaltas av socialstyrelsen, bör överföras till bolaget.
Den tidigare omnämnda samarbetsdelegationen undersöker f. n. i detalj
proceduren vid överlåtelse av apoteken till staten. Det rör sig här främst om
frågor av teknisk natur.
Läkemedelskontrollen
Grundreglerna om läkemedelskontrollen finns i läkemedelsförordningen.
I denna sägs bl. a. att läkemedel skall vara av fullgod beskaffenhet och vid
normal användning inte medföra skadeverkningar, som står i missförhål
lande till den avsedda effekten.
Den praktiska målsättningen är att garantera att konsumenten får så
bra läkemedel som möjligt. Eftersom det inte finns några slutgiltiga mallar
att gå efter i kontrollarbetet utan ställningstaganden i allmänhet måste gö
ras från fall till fall, ställs mycket stora krav på kontrollorganisationen.
Till denna måste vara knutna högt kvalificerade experter som skall ha möj
lighet att följa med i den vetenskapliga utvecklingen. Det krävs också att
kontrollorganisationen är effektivt administrerad så att nyvunna kunskaper
snabbt blir omsatta i praktiskt handlande.
En effektiv och högt kvalificerad kontrollorganisation i Sverige är på
längre sikt av betydande värde även för den svenska läkemedelsindustrin
i dess exportansträngningar. Om den svenska läkemedelskontrollen har in
ternationellt högt anseende, får av denna godkända preparat lättare att bli
introducerade på utländska marknader. I detta sammanhang förtjänar ock
så nämnas att chefen för industridepartementet ämnar ge styrelsen för tek
nisk utveckling i uppdrag att undersöka behovet av statligt stöd åt till-
lämpad läkemedelsforskning för att främja tillkomsten av nya läkemedel
producerade i industriell skala.
Av min tidigare redogörelse för den nuvarande läkemedelskontrollen
framgår att kontrollorganisationen f. n. är uppdelad på ett antal mer eller
mindre självständiga enheter. Olika uppgifter inom området omhänderhas
således av socialstyrelsens läkemedelsbyrå, läkemedelsnämnden och läkeme-
delsbiverltningsnämnden samt styrelsens kommitté för läkemedelsinforma
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
105
tion, SFL, statens kontrollanter för bakteriologiska preparat, Svenska farma- kopékommittén samt nordiska farmakopénämnden. Vidare deltar statens institut för folkhälsan och SBL i kontrollarbetet.
SFL har en central uppgift i kontrollarbetet. Under 1960-talet har SFL också i takt med utvecklingen fått ständigt vidgade uppgifter och större ansvar. Kraven på en effektiv och snabb handläggning av registreringsären- den har samtidigt ökat. Mot bakgrund härav ställde Kungl. Maj :t i juli 1968 medel till socialstyrelsens förfogande för en organisationsutredning be träffande SFL.
Socialstyrelsen har nu lagt fram ett förslag till en genomgripande omorga nisation av hela läkemedelskontrollen. Förslaget innebär att en ny orga nisation skapas genom en sammanslagning av SFL, farmakopélaboratoriet och biverkningsnämndens verkställande del. Till denna nya organisation överförs också enligt förslaget en del av läkemedelsinspektionen samt hu vuddelen av föredragandena i läkemedelsärenden i socialstyrelsen. Vidare överförs den del av läkemedelsbyrån som i dag utför kansliuppgifter åt lä- kemedelsnämnden samt byråns priskontrollgrupp. Den nya organisation, som bildas genom dessa sammanslagningar, föreslås bli ställd under en en hetlig ledning genom att en tjänst som s. k. total chef inrättas. Den nya or ganisationen föreslås heta Statens läkemedelskontroll (SLIv).
Enligt utredningsförslaget skall SLK organiseras som en s. k. matrisorga nisation. Detta innebär en organisation i två dimensioner, resurser ocli funktioner. SLK föreslås få fyra resursavdelningar, nämligen en farmacev- tisk, en farmakologisk, en klinisk-farmakologisk och en inspektionsavdel- ning samt tre funktioner, vilka så att säga korsar resursavdelningarna. De tre funktionerna skall vara registreringsfunktionen, kontrollfunktionen samt standardiserings- och utvecklingsfunktionen.
Vidare innebär socialstyrelsens förslag att ett speciellt registreringskansli och ett allmänt kansli inrättas vid SLK.
Socialstyrelsen föreslår också att ett organ för utbyte av information på läkemedelsområdet inrättas, kallat socialstyrelsens kontrollråd.
Enligt styrelsens beräkningar kostar den föreslagna resursförstärkningen — innefattande en personell och materiell upprustning samt möjligheter till ökad forskning och individuell lönesättning — omkring 1,2 milj. kr. under första verksamhetsåret. Kostnaderna föreslås helt täckta av höjda avgifter på de farmacevtiska specialiteterna. Den nya organisationen avses börja sin verksamhet den 1 juli 1970.
Socialstyrelsens förslag om sammanförande av de olika organen inom läkemedelskontrollens område har i allt väsentligt tillstyrkts av remissin stanserna. Riksrevisionsverket och Sveriges farmacevtförbund har dock ställt sig tveksamma till den föreslagna organisationsformen. Riksrevisions verket befarar framför allt att den föreslagna organisationen kan ge upp hov till konflikter mellan de resursdisponerande avdelningscheferna och de
Kungl. Maj.ts proposition nr
74
år 1970
106
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
funktionsansvariga cheferna. En annan invändning som förts fram under
remissbehandlingen är att kontrollorganisationen borde få en fastare an
knytning till socialstyrelsen än vad förslaget innebär.
Det framstår som betydelsefullt att läkemedelskontrollens organisation
blir så enhetlig och sammanhållen som möjligt. Det är vidare väsentligt alt
socialstyrelsen som tillsynsmyndighet på området och därmed ytterst ansva
rig för läkemedelskontrollens målsättning och innehåll får ett omedelbart
inflytande över kontrollorganisationen. Med hänsyn härtill och med beak
tande av de invändningar som gjorts under remissbehandlingen föreslår jag
att kontrollorganisationen —• med den utformning som jag kommer att
redovisa i det följande — knyts till socialstyrelsen som en särskild avdel
ning. Ett ytterligare skäl för en sådan anordning är att arbetsuppgifterna
vid styrelsens nuvarande läkemedelsbyrå, som f. n. är provisoriskt inordnad
i styrelsens administrativa avdelning (prop. 1967: 68 s. 98, SU 105, rskr 251),
kommer att minska högst väsentligt efter apoteksbolagets tillkomst då ett
flertal apoteks- och läkemedelsärenden överflyttas till bolaget.
Mitt förslag till organisation innebär i korthet följande. Vid socialstyrel
sen inrättas en läkemedelsavdelning under ledning av en avdelningschef.
Denne skall också vara chef för det laboratorium som i stort sett kommer
att fullgöra den laboratorie- och utredningsverksamhet vilken i dag om
besörjs av SFL och Svenska farmakopékommittén. Laboratoriet kommer allt
så att utgöra en del av läkemedelsavdelningen. I denna föreslås vidare ingå
två byråer, en allmän byrå och en registreringsbyrå, vilka ersätter den nu
varande läkemedelsbyrån. De båda byråerna skall bl. a. biträda avdelnings
chefen i hans uppgifter som chef för laboratoriet och därvid i praktiken ut
öva vissa av de särskilda funktioner som anges i den av socialstyrelsen fram
lagda matrisorganisationen. Vardera byrån föreslås komma att förestås av
en byråchef (medicinalråd). En av byråchefstjänsterna behöver nyinrättas.
Laboratoriet bör i stort sett ha den uppbyggnad som socialstyrelsen före
slagit för SLK med de ändringar jag funnit motiverade med hänsyn till
framförda önskemål under remissbehandlingen. Jag föreslår att laboratoriet
organiseras på fyra enheter, nämligen en farmacevtisk, en farmakologisk,
en farmakoterapevtisk och en enhet för klinisk läkemedelsprövning. Jämfört
med styrelsens förslag innebär detta bl. a. att någon inspektionsenhet inte
inrättas. De tjänster som föreslogs vid denna anser jag i stället bör placeras
på läkemedelsavdelningens allmänna byrå. Härigenom vinner man att läke-
medelsinspektörerna inte delas upp i två olika grupper utan får utgöra en
organisatorisk enhet med de bättre möjligheter som därvid skapas för att
tillgodose uppkommande behov och skapa elasticitet i arbetet. Farmakotera-
pevtiska enheten svarar i stort mot den av kontrollutredningen föreslagna
klinisk-farmakologiska avdelningen medan enheten för klinisk läkemedels
prövning är helt ny. Den senare vill jag närmare kommentera utöver vad jag
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
107
anfört i samband med behandlingen av det av läkemedelsförsörjningsutred- ningen föreslagna läkemedelsinstitutet. Som jag där nämnde föreslog utred ningen att ett särskilt läkemedelsinstitut skulle skapas som ett samarbetsor- gan för information och statistik på läkemedelsområdet. Institutet skulle bl. a. bekosta en professur i komparativ farmakoterapi. Enligt vad jag tidiga re redovisat kommer ett sådant institut inte till stånd. Den föreslagna profes sor stjänsten, som fått starkt stöd av remissinstanserna, bör däremot inrät tas. Enligt bl. a. socialstyrelsen bör den knytas till statens läkemedelskontroll. Jag föreslår alltså att en tjänst som föreståndare (professor) inrättas, vars innehavare skall vara chef för enheten för klinisk läkemedelsprövning.
Vid den farmakologiska enheten bör en tjänst som föreståndare (profes sor) inrättas. Tjänsten motsvarar den tjänst som enligt Kungl. Maj :ts beslut den 27 juni 1969 finns inrättad vid SFL:s biologiska avdelning. Jag vill här något beröra bakgrunden till angivna beslut. Tjänsten som föreståndare för den biologiska avdelningen vid SFL var tidigare förenad med tjänsten som professor i farmakodynamik och toxikologi vid farmacevtiska fakulteten vid Uppsala universitet. Den 1 juli 1969 delades nämnda professor stjänst upp i en professur i farmakologi och en i toxikologi. Avsikten var att professuren i farmakologi skulle förenas med föreståndarskapet för laboratoriets biolo giska avdelning till dess farmacevtiska institutet flyttat till Uppsala. Social styrelsen framhöll dock att avdelningsföreståndarskapet vid SFL var en nyckelbefattning inom läkemedelskontrollen samt att det bl. a. ur säker hetssynpunkt inte var lämpligt att kombinera tjänsten som professor med föreståndarskapet 'vid SFL. Med anledning härav medgav Kungl. Maj :t att en extra tjänst som avdelningsföreståndare fick finnas inrättad vid labora toriet fram till utgången av juni 1970. Tjänsten bör nu permanentas.
Vad härefter angår läkemedelsnämnden innebär socialstyrelsens förslag att farmakopékommittén skulle uppgå i nämnden. Jag ansluter mig härtill. En subkommitté för farmakopéfrågor bör kunna inrättas under läkemedels nämnden. Den nuvarande läkemedelsbiverkningsnämnden bör ombildas till en kommitté inom läkemedelsavdelningen.
Den till socialstyrelsen knutna kommittén för läkemedelsinformation till kom år 1968. Kostnaderna för dess verksamhet har hittills bestritts från femte huvudtitelns kommittéanslag. Jag har i det föregående föreslagit att medel för kommitténs verksamhet i fortsättningen skall anvisas över bud geten för läkemedelskontrollen. Kommitténs arbete går nämligen i hög grad ut på en efterkontroll av läkemedelseffekter liksom andra med kontroll av läkemedel sammanhängande frågor.
Det föreslagna kontrollrådet bör inte inrättas med hänsyn till att dess funktion enligt min uppfattning kan ombesörjas utan att särskilt organ inrättas för ändamålet.
108
Den av mig nu redovisade organisationen innebär som jag nyss fram
hållit en samordning av den tidigare splittrade kontrollorganisationen ge
nom att de olika enheterna förs samman i socialstyrelsens läkemedelsav-
delning. För att möta de ökade krav som under senare år ställts och som
kommer att ställas på läkemedelskontrollen måste denna också få en be
tydande resursförstärkning. Sammanlagt beräknar jag medel för 106 tjäns
ter, vilket innebär en förstärkning med 19 nya tjänster.
Jag avser att lämna statens avtalsverk uppdrag att föra de förhandlingar
angående anställnings- och avtalsvillkor som kan föranledas av omorganisa
tionen.
Vissa övergångsanordningar torde bli nödvändiga i samband med om
organisationen. I den utsträckning som behövs bör Kungl. Maj :t i samband
med genomförandet kunna föra tjänster på övergångsstat och meddela er
forderliga övergångsbestämmelser. Riksdagens bemyndigande att vidta så
dana åtgärder bör därför inhämtas.
Lönekostnaderna inklusive lönekostnadspålägg för den nya läkemedels-
avdelningen inklusive läkemedelslaboratoriet kommer för helt år att uppgå
till drygt 6 milj. kr. Vidare beräknar jag för omkostnader och särskilda
undersökningar 1,3 milj. ler. Detta innefattar ökade medel för anskaffning
av ny apparatur. Slutligen beräknas 800 000 kr. för den läkemedelsinforma
tion som tidigare betalats från kommittéanslaget. De sammanlagda kostna
derna för kontrollverksamheten kan således totalt beräknas till ungefär 8,2
milj. kr. för helt år.
Tidpunkten för den av mig föreslagna omorganisationen bör samman
falla med att det nya apoteksbolaget börjar sin verksamhet den 1 januari
1971.
Jag beräknar därför 2 015 000 kr. för SFL:s verksamhet under tiden den
1 juli—den 31 december 1970 och 225 000 kr. för verksamheten vid Svenska
farmakopékommiLtén under samma tid. För SFL:s del har jag därvid beräk
nat medel för den tjänst som avdelningsföreståndare för den biologiska av
delningen, som Kungl. Maj:t den 27 juni 1969 medgett får finnas inrättad
Vid laboratoriet.
Kostnaderna för den nya kontrollorganisationen som träder i funktion den
1 januari 1971 bör föras upp under ett särskilt förslagsanslag kallat Stat
lig läkemedelskontroll. Av de beräknade kostnaderna för detta ändamål
under tiden den 1 januari—den 30 juni på 4,1 milj. kr. utgör 900 000 kr.
kostnader för socialstyrelsens nuvarande läkemedelsbyrå. Sistnämnda kost
nader är inräknade i anslaget till socialstyrelsen i riksstatsförslaget för bud
getåret 1970/71 (prop. 1970: 1 bil. 7, s. 52—54). För tiden den 1 januari—-
den 30 juni 1971 beräknar jag därför medelsbehovet under anslaget Stat
lig läkemedelskontroll för budgetåret 1970/71 till 3,2 milj. kr.
Enligt socialstyrelsens förslag skulle kostnaderna för resursförstärkning
en bestridas genom höjda årsavgifter på de farmacevtiska specialiteterna.
Kungl. Maj. ts proposition nr
74
år 1970
109
Några mer vägande invändningar mot detta förslag har inte förts fram un der remissbehandlingen. LIF har tillstyrkt att läkemedelskontrollen i viss utsträckning skall vara självfinansierande genom avgifter. Enligt LIF bör tillverkaren därvid svara endast för den del av kostnaderna som avser re gistrerings- och efterkontroll av de farmacevtiska specialiteterna.
Enligt socialstyrelsens utredning bör varje organisations eller företags produkter liksom dess interna kontrollsystem vara underkastade en likar tad bedömning från den statliga kontrollorganisationens sida. Denna upp fattning har understrukits såväl under remissbehandlingen av socialstyrel sens betänkande som i vissa utlåtanden över läkemedelsförsörjningsutred- ningens betänkande. Jag biträder denna uppfattning. Jag avser att ta upp frågan om ändring av vissa i administrativ ordning utfärdade bestämmelser så att registreringsplikt kommer att föreligga för ACO-preparat, SBL:s och SVA:s produkter samt specialiteter tillverkade vid militärapotek och liknan de tillverkningsställen. Dock anser jag att man måste räkna med en om- ställningsperiod.
Enligt min uppfattning bör det allmänna svara för en viss baskostnad för läkemedelskontrollen och jag har därvid stannat för 20 %. Återstoden, dvs. 80 %, bör läkemedelsproducenterna svara för. Då de totala kostnaderna för läkemedelskontrollen för helt år beräknas till omkring 8,2 milj. kr. inne bär detta att omkring 6,6 milj.kr. skall täckas av avgifter. Årsavgiften är f. n. 700 kr. och ansökningsavgiften är 1 750 kr. Med utgångspunkt från det förslag jag nu lagt fram måste avgifterna höjas till belopp av storleksord ningen 2 000 kr. beträffande årsavgiften och 3 500 kr. när det gäller ansök ningsavgiften. Det ankommer på Kungl. Maj :t att besluta om dessa avgif ter.
Jag vill slutligen ta upp den viktiga frågan om lokaler för den nya kontrollorganisationen. Socialstyrelsen anser att sonderingar att skaffa nya lokaler snarast bör göras. Olika möjligheter i Stockholm antyds men det sägs att på längre sikt är det kanske ett bättre alternativ att hela kon trollorganisationen förläggs i nya lokaler i anslutning till de lokaler för medicinskt teoretiska och farmacevtiska institutioner som skall uppföras i Uppsala. Läkemedelsförsörjningsutredningen framhåller i sitt betänkande att en radikal lösning av den utbyggda läkemedelskontrollens lokalfrågor måste komma till stånd. Enligt utredningen måste samtliga aktiviteter på ett konsekvent sätt samordnas även lokalmässigt för att de föreslagna orga nisatoriska åtgärderna skall få avsedd effekt. Utredningen finner det också naturligt att överväga en lokalisering till Uppsala.
Jag delar uppfattningen att kontrollorganisationen så snart det är möj ligt bör flyttas till Uppsala. Detta får alltså som konsekvens att en av so cialstyrelsens avdelningar eller i varje fall huvudparten av den där an ställda personalen förläggs till en annan ort än styrelsen i övrigt. Med hän syn till Uppsalas närbelägenhet till Stockholm och de goda kommunikatio
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
no
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
nerna mellan dessa orter behöver detta knappast medföra några större svå
righeter. Fördelarna med en förflyttning är i varje fall helt övervägande.
Jag har för avsikt att denna dag föreslå Kungl. Maj :t att uppdra åt bygg
nadsstyrelsen att snarast inkomma med byggnadsprogram för den nya kon
trollorganisationen.
Det tar ändå en avsevärd tid innan nya lokaler står klara. I avvaktan på
detta får övervägas hur nu befintliga lokaler kan utnyttjas på bästa möjli
ga sätt.
Hemställan
Under åberopande av vad jag anfört i det föregående hemställer jag, att
Kungl. Maj :t
dels föreslår riksdagen att antaga förslag till
1) lag om detaljhandel med läkemedel,
2) lag om ändring i förordningen (1954: 519) angående kostnadsfria eller
prisnedsatta läkemedel
dels inhämtar riksdagens yttrande över förslag till
3) kungörelse om ändring i läkemedelsförordningen (1962: 701),
4) kungörelse om ändring i giftförordningen (1962: 702),
5) kungörelse om ändring i narkotikaförordningen (1962: 704),
6) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestäm
melser om injektionssprutor och kanyler,
dels föreslå riksdagen att
7) godkänna de allmänna riktlinjer för en omorganisation av apoteks
väsendet och för dess verksamhet som jag angett i det föregående,
8) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna den mellan staten och apote-
karsocieteten träffade överenskommelsen om formerna för avlösning av
nuvarande apotekssystem,
9) bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att såsom likvid för vissa
förvärv från apotekarsocieteten till denna utge en revers på 7 500 000 kr.,
10) bemyndiga Kungl. Maj :t att använda 30 000 000 kr. ur fonden för
reglering av läkemedelsprisen m. m. för aktieteckning i apoteksbolaget,
11) godkänna de riktlinjer för organisation m. m. av den statliga läke-
medelskontrollen som framgår av vad jag anfört,
12) besluta att inom socialstyrelsen skall den 1 januari 1971 inrättas en
läkemedelsavdelning med ett därtill anslutet lälcemedelslaboratorium,
13) besluta att statens farmacevtiska laboratorium samt Svenska farma-
kopékommittén skall upphöra vid utgången av år 1970,
14) bemyndiga Kungl. Maj :t att vid socialstyrelsen inrätta tjänster på
löneplan C i enlighet med vad jag föreslagit i det föregående,
15) till Statens farmacevtiska laboratorium för budgetåret 1970/71 på
driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 2 015 000
kr.,
in
16) till Svenska farmakopékommittén m. m., för budgetåret 1970/71 på driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 225 000 kr.,
17) till Statlig läkemedelskontroll för budgetåret 1970/71 på driftbudgeten under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 3 200 000 kr.
Med bifall till vad föredraganden sålunda med instäm mande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas pro position av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gunnel Anderson
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
112
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
Bilaga
överenskommelse
mellan staten och apotekarsocieteten om formerna för avlösning av nu
varande apotekssystem
Under förutsättning av godkännande å ena sidan av Kungl. Maj :t och
riksdagen samt å andra av apotekarsocietetens fullmäktige har innevarande
dag träffats följande överenskommelse.
Som allmän förutsättning för överenskommelsen gäller att staten genom
lagstiftning inför principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari
1971 driva detaljhandel med läkemedel och upplåter sin ensamrätt på ett
för ändamålet bildat apoteksbolag.
A. 1. Apoteksbolaget skall svara för att en god läkemedelsförsörjning
upprätthålls i landet. Bolaget, i vilket staten skall äga majoritet, bildas av
staten och en av apotekarsocieteten grundad stiftelse. Det skall bereda skälig
förräntning av insatt kapital.
2. Staten inlöser av apoteksinnehavare, som den 31 december 1970 driver
apoteksrörelse, apotekets lager och inventarier samt övertar i apoteksrörel-
sen ingångna anställningsavtal ävensom till rörelsen knutna hyresavtal och
övriga förpliktelser. Härvid skall de f. n. inom apoteksväsendet tillämpade
värderingsnormerna i huvudsak följas. Apoteksinnehavare skall äga påford
ra, att staten inlöser fastighet, som vid tidpunkten för överlåtelsen av apo
teket till staten är i hans ägo och som uteslutande eller till huvudsaklig del
används i hans apoteksrörelse. Vid tvist om priset på sådan fastighet avgörs
detta enligt lagen om skiljemän.
3. Staten garanterar att apoteksinnehavare, som driver apoteksrörelse den
31 december 1970, bereds anställning inom apoteksbolaget, i första hand som
föreståndare för sitt då innehavda apotek. Anställningsvillkoren fastställs
etter förhandlingar mellan apoteksbolaget och apoteksinnehavarna, varvid
riktlinjer i en vid överenskommelsen fogad promemoria (Bil. 1) skall följas.
4. Apotekarsocieteten förbinder sig att vidta erforderliga åtgärder för
att i samband med att systemet med apoteksprivilegier upphör, apotekar
societeten ombildas till en privat förening utan obligatoriskt medlemskap.
Föreningen skall främja apoteksväsendets och farmacins utveckling samt
en hög farmacevtisk yrkesstandard, bl. a. genom att stödja farmacevtisk
forskning och utbildning, bedriva publicistisk och annan informativ verk
samhet på det farmacevtiska området, hålla ett farmacevtiskt bibliotek samt
främja kollegiala kontakter inom och utom landet. Föreningen skall icke
befatta sig med löne- och anställningsfrågor eller dylikt och ej heller bedriva
verksamhet som kan anses konkurrerande med sådana aktiviteter som i
övrigt berörs i denna överenskommelse. Till medlemmar i föreningen skall
kunna antas, förutom nuvarande apoteksinnehavare, jämväl andra perso
ner, som är verksamma i kvalificerade funktioner inom läkemedelsområ
det och som kan förväntas som medlemmar främja föreningens ändamål. En
breddning av medlemsunderlaget skall eftersträvas, så att allsidig expertis
på läkemedelsområdet blir företrädd i föreningen. Bestämmelserna i för
eningens stadgar om dess ändamål och upplösning fastställs av Kungl. Maj :t.
113
B. 1. Staten förvärvar per den 1 januari 1970 apotekarsocietetens aktie
innehav i Apoteksvarucentralen Vitrum Apotekareaktiebolaget för 24,4 mil
joner kronor enligt ett vid denna överenskommelse fogat köpeavtal (Bil. 2).
2. Staten förvärvar per den 1 januari 1971 av apotekarsocieteten för 7,5
miljoner kronor:
a) apotekarsocietetens tekniska huvudavdelning, inklusive inrett labo
ratorium (ACL) med apparatur och inventarier, patent- och varumärkes
rätter samt hyresrätterna till de av apotekarsocieteten disponerade lokaler
na med adress Döbelnsgatan 58 i Stockholm och Gårdsvägen 10 i Solna;
b) delar av apotekarsocietetens administrativa huvudavdelning jämte till
hörande lösa inventarier enligt vad som närmare framgår av en till social
departementet överlämnad förteckning;
c) fastigheten Sköle 2: 31 i Malfors kommun i Västernorrlands län, var
vid värdet av fastigheten beräknats till 1,6 miljoner kronor.
3. Staten övertar betalningsansvaret för apotekarsocietetens utfästelser
till apoteksinnehavare vilkas distriktslaboratorier nedlagts före den 1 janua
ri 1971 samt förbinder sig att bereda kvarstående innehavare av distrikts
laboratorier som så önskar motsvarande ersättningar, beräknade på enahan
da sätt. Värdet av statens sålunda gjorda åtagande är beräknat till cirka
1 miljon kronor. Härtill har hänsyn tagits vid fastställande av beloppet 7,5
miljoner kronor under B. 2.
C. 1. Apotekarsocieteten överför 15 miljoner kronor till en av societe-
ten grundad stiftelse för främjande av farmacins utveckling och en god
läkemedelsförsörjning. Stiftelsens stadgar antas av apotekarsocieteten och
fastställs av Kungl. Maj :t. Stiftelsens styrelse utses av apotekarsocieteten.
2. Stiftelsens kapital används för att per den 1 januari 1971 teckna ak
tier i apoteksbolaget.
3. Avkastningen av stiftelsens egendom skall — sedan avdrag gjorts för
vad som åtgår för stiftelsens förvaltning — tillföras en organisationsenhet
med uppgift att bl. a. främja information och statistik på läkemedelsom
rådet. Apotekarsocieteten skall vara representerad i denna verksamhet.
D. 1. Staten medverkar till att personal som nu är anställd hos apote
karsocieteten och som sedermera icke erfordras för den ombildade apotekar
societetens verksamhet bereds anställning inom apoteksbolaget, dess dot
terbolag eller den under C. 3 avsedda organisationsenheten. Personal som
sålunda övergått från societetens tjänst skall icke vidkännas försämringar
i innehavda löne- eller andra anställningsvillkor.
2. Staten skall äga rätt att till utgången av 1975 av apotekarsocieteten
till gängse marknadshyra förhyra de lokaler inom kvarteret Rörstrand i
Stockholm som icke behövs för societetens egen verksamhet eller icke re
dan disponeras av andra hyresgäster.
E. 1. Under en minimitid av två år räknat från den 1 januari 1971
skall apoteksbolaget i form av särskilda dotterbolag bedriva den verksamhet
som utövas av Vitrum och den som nu utövas genom apotekarsocietetens
tekniska huvudavdelning och distriktslaboratorierna (ACO).
2. Stiftelsen skall vara representerad i apoteksbolagets styrelse genom
Vs av det totala antalet styrelseledamöter, dock minst två personer. Så länge
Vitrum och ACO är dotterbolag till apoteksbolaget skall apoteksbolagets
styrelse tillse att såväl staten som stiftelsen är representerade i styrelserna
för dotterbolagen.
3. År 1985 skall frågan om stiftelsens fortsatta medverkan i apoteksbo
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
114
laget omprövas. Om stiftelsen önskar frånhända sig sina aktier i apoteks
bolaget har staten skyldighet att förvärva dessa aktier. Om staten önskar
inlösa stiftelsens aktier är stiftelsen skyldig låta staten förvärva dessa.
Värdet av aktierna skall därvid fastställas med ledning av det insatta kapi
talet och den penningvärdesförändring som kan ha skett sedan aktierna ut
gavs.
Vid upprättandet av denna överenskommelse har vissa protokollsanteck
ningar gjorts. Dessa fogas till överenskommelsen som Bil. 3.
Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar varav parterna ta
git var sitt.
Stockholm den 17 september 1969.
Kungl. Maj:ts proposition nr 7
4
år 1970
För staten:
Rune Lönngren
Tony Hagström
Bo Jonas Sjönander
Bengt Söderqvist
För apotekarsocieteten:
Sven Söderlundh
Sven Eklund
Göran Linden
Kungi. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
115
Innehållsf örteckning
Propositionen............................................................................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll......................................................................... 1
Författningsförslag...................................................................................................... 3
Utdrag ur statsrådsprotokollet den 13 mars 1970 .................................................. 10
Inledning .................................................................................................................... 10
Nuvarande förhållanden ........................................................................................... 11
Inledande översikt ................................................................................................. 11
Läkemedelskontrollen............................................................................................. 14
Inledning ............................................................................................................ 14
Kontrollerande organ......................................................................................... 15
Tillverkningskontroll ......................................................................................... 16
Produktkontroll................................................................................................... 17
Handelsvägarna................................................................................................... 18
Apoteksväsendet..................................................................................................... 19
Apoteken ............................................................................................................. 19
Apotekarsocieteten ............................................................................................. 22
Distriktslaboratorierna (ACO)........................................................................ 23
Avgiftssystemet............................................................................................... 25
Sjukhusens läkemedelsförsörjning.......................................................................... 26
Totalförsvarets läkemedelsförsörjning.................................................................. 28
Det allmännas läkemedelskostnader ................................................................ 29
Läkemedelsförsörjningsutredningen...................................................................... 30
Läkemedelsdistributionen .................................................................................. 30
Allmänna synpunkter...................................................................................... 30
Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten........................... 32
Apoteksbolagets utformning och verksamhet.................................................. 35
ACO-bolaget..................................................................................................... 43
Droghandelns ställning.................................................................................. 44
Prispolitiken......................................................................................................... 46
Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................................................... 48
Finansieringsfrågor.............................................................................................. 49
Läkemedelsinformationen ..................................................................................... 51
Författningsfrågor................................................................................................ 55
Remissyttrandena.................................................................................................... 56
Apoteksbolagets utformning och verksamhet...................................................... 56
ACO-bolaget............................................................................................................. 61
Droghandelns ställning........................................................................................ 62
Prispolitiken.......................................................................................................... 65
Sjukhusens läkemedelsförsörjning ........................................................................ 68
Finansieringsfrågor................................................................................................. 72
Läkemedelsinformationen ...................................................................................... 73
Författningsfrågor................................................................................................... 78
Förstärkt läkemedelskontroll .................................................................................... 78
Inledning ................................................................................................................. 78
Sid.
Föreslagen organisation ...................................................................................... 79
Personalrekrytering ............................................................................................ 83
Finansiering......................................................................................................... 83
Remissyttranden................................................................................................. 84
Föreslagen organisation .................................................................................. 84
Personalrekrytering ........................................................................................ 86
Finansiering..................................................................................................... 87
Departementschefen................................................................................................ 87
Inledning ............................................................................................................. 87
Läkemedelsdistributionen .................................................................................. 89
Överenskommelsen mellan staten och apotekarsocieteten .......................... 89
Apoteksbolagets utformning och verksamhet............................................... 91
ACO-bolaget..................................................................................................... 94
Droghandelns ställning.................................................................................... 95
Prispolitiken......................................................................................................... 97
Sjukhusens läkemedelsförsörjning .................................................................... 98
Läkemedelsinformationen .................................................................................. 100
Författningsfrågor................................................................................................ 101
Författningsförslag ............................................................................................. 102
Finansieringsfrågor ............................................................................................. 103
Läkemedelskontrollen......................................................................................... 104
Hemställan.............................. 110
Bilaga: Överenskommelse mellan staten och apotekarsocieteten om formerna
för avlösning av nuvarande apotekssystem .......................................................... 112
116
Kungl. Maj:ts proposition nr
74
år 1970
ESSELTE TRYCK. STHLM 70
014085