SOU 1972:80
En bok om böcker : Litteraturutredningens branschstudier : separat bilagedel 3 till Litteraturutredningens huvudbetänkande
Stockholm 1972
SM]?
EN BOK CM BÖCKER
Litteraturutredningens branschstudier
Stockholm 1972
08 : ZLSL
SM]
Statens offentliga utredningar
%% sou 1972. 80
Utbildningsdepartementet
En bok om böcker
Litteraturutredningens branschstudier
Separat bilagedel 3 till litteraturutredningens huvudbetänkande
1968 års litteraturutredning (L 68) Stoökholm 1972
ISBN 91—38—01398—3
Göteborgs Offsenrvckeri AB, Sthlm 72.2 174 s
Förord
Den 6 juni 1968 bemyndigade Kungl Maj:t dåvarande chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Palme, att tillsätta högst fern sak- kunniga att utreda frågan om litteraturstöd m m.
Med stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 1 juli 1968 som sakkunniga ledamoten av riksdagen redaktören Kaj Björk, tillika ordförande, ledamoten av riksdagen filosofie kandidaten Per Ahlmark, dåvarande ledamoten av riksdagen filosofie doktorn Stellan Arvidson, författaren numera ledamoten av riksdagen Per Olof Sundman samt författaren filosofie licentiaten Per Wästberg.
Till sekreterare åt utredningen förordnades dåvarande kulturattachén Göran Löfdahl och till biträdande sekreterare med speciell uppgift att handlägga utredningens ekonomiska undersökningar dåvarande e universi- tetslektorn Göran Lannegren. Den 31 maj 1972 förordnades vidare civilekonomen Leif Sundkvist till bitr sekreterare.
De sakkunniga har antagit namnet 1968 års litteraturutredning. Utredningsdirektiven ger de sakkunniga i uppdrag att pröva och föreslå konsumtions-, distributions- och produktionsfrämjande åtgärder inom litteraturens område. För att kunna ta ställning i dessa frågor såg sig utredningen tvungen att bl a skaffa sig en bild av i vad mån ”de existerande villkoren för framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte”.
Utredningen måste inledningsvis konstatera att bokbranschen i för- vånande utsträckning saknar elementär statistik om sin egen verksamhet. Detta gäller kanske i särskilt hög grad statistiska uppgifter av ekonomisk natur men även sådana frågor, som ligger inom den litteraturvetenskap- liga forskningens område. Dessa brister har också påtalats i den offentliga debatten under senare tid.
Utredningens branschstudier ingår i det samlade undersökningspro- gram utredningen utarbetat. Detta innefattar också utredningens redan publicerade läsvanestudier (SOU 197220) och biblioteksstudier (SOU 1972261). Branschstudierna har genomförts i samarbete med framför allt statens pris- och kartellnämnd (SPK) och avdelningen för litteratursocio- logi vid Uppsala universitet med dess föreståndare docent Lars Furuland
och assistenten fil kand Hans Olof Johansson. Kapitlen 1—4 har sålunda utarbetats av SPK, kapitlen 8—13 av avdelningen för litteratursociologi medan enskilda specialister svarat för övriga kapitel. De olika författarnas namn finns angivna vid respektive kapitel. Vidare har utredningssekreta- riatet ägnat avsevärd tid åt genomförandet av dessa undersökningar.
Utredningen har valt att publicera sina branschstudier i en separat bilagedel liksom tidigare skett med dess läsvane- och biblioteksstudier. Vi hoppas att den debatt som kan uppstå kring resultaten skall kunna vägleda utredningen i arbetet med huvudbetänkandet. Ytterligare en separat bilagedel planeras. Denna kommer att redovisa utredningens studier kring litteraturens roll i undervisningen (från förskola tom universitet). Skrifterna kommer tillsammans att utgöra ett viktigt under- lag för de överväganden och förslag litteraturutredningen kommer att framföra i sitt huvudbetänkande.
Utredningen finner föreliggande material vara av stort intresse men publicerar det nu utan att ta direkt ställning till det; utredningen kommer att redovisa sin syn på resultaten i sitt huvudbetänkande.
Avslutningsvis vill utredningen tacka alla dem som direkt eller indirekt bidragit till denna skrift.
Stockholm i november 1972 Kaj Björk Per Ahlmark Stellan Arvidson Per Olof Sundman Per Wästberg
/Göran Löfdahl Göran Lannegren Leif Sundkvist
InnehåH
En sammanfattning ....................
Kapitel ] Strukturen inom bokförlagsbranschen ....... 1.1 Omfattning och uppgiftsinsamling .......... 1.2 De större bokförlagen ................ 1.2.1 Svenska Bokförläggareföreningens medlemmar 1.2.2 Övriga förlag ................ 1.3 Förlagens bokförsäljning .............. 1.3.1 Den totala bokförsäljningen .......... 1.3.2 Försäljningen av läroböcker .......... 1.3.3 Försäljningen av allmänlitteratur ........ 1.4 Antal utgivna titlar ................. 1.5 Bokförsäljningens fördelning på distributionskanaler . . . 1.5.1 Totalt ...................
1.5.2 Bokförsäljningens fördelning på distributionskanaler för vissa typer av böcker ............ 74 1.5.3 Bokdistributionens förändring efter april 1970 . . 75 1.6 Bokförsäljningen till konsumentpriser ......... 76 1.7 Utrikeshandel ................... 76 1.8 Sammanfattning .................. 77 Kapitel 2 Litteraturkategoriers lönsamhet .......... 79 2.1 Inledning . . . . ................. 79 2.1.1 Syfte .................... 79 2.1.2 Orientering om vissa förhållanden vid bokutgivning 79 2.2 Undersökningens genomförande ........... 82 2.2.1 Undersökningsmetodik ............ 82 2.2.2 Undersökningspopulationen .......... 83 2.2.3 Beskrivning av undersökningspopulationen . . . . 84 2.3 Resultat av titelundersökningen ........... 85 2.3.1 Litteraturkategörier ............. 85 2.3.2 Förlagsgrupper ................ 105 2.3.3 Översättningar ................ 109 2.3.4 Pocketböcker ................ 116 2.3.5 Svenska skönlitterära debutanter ........ 120
2.4 Uppföljning av titelundersökningen .......... 123 2.4.1 Prisutvecklingen ............... 123 2.4.2 Kostnadsutvecklingen ............. 124 2.4.3 Försäljningsutvecklingen ........... 125 2.4.4 Utgivningsutvecklingen ............ 125 2.4.5 Lönsamhetsutvecklingen i förlagen ....... 126 2.5 Sammanfattning .................. 129 Kapitel 3 Bokhandelns struktur .............. 131 3.1 Bakgrund och syfte ................. 131 3.2 Bokhandelns ändrade konkurrensförhållanden ..... 131 3.2.1 Förhållandena före april 1970 ......... 131 3.2.2 Förhållandena efter april 1970 ......... 132 3.3 Bokhandelns organisationer m m ........... 134 3.3.1 Svenska Bokhandlareföreningen ........ 134 3.3.2 Bokbranschens Marknadsinstitut AB ...... 134 3.3.3 Övriga sammanslutningar ........... 135 3.3.4 Seelig & Co AB ............... 135 3.4 Fackbokhandelns struktur .............. 135 3.4.1 Undersökningens omfattning och genomförande . 135 3.4.2 Ägandeförhållanden, flerbutiksföretag och filialer . 136 3.4.3 Bokhandelns lokalisering ........... 137 3.4.4 Antal sysselsatta ............... 137 3.4.5 Bokhandelns försäljning ............ 137
3.4.6 De fullsorterade boklådorna grupperade efter omsätt- ningsstorlek ................. 140 3.4.7 Bokförsäljningens variationer över årets månader . . 143 3.4.8 Bokhandelns försäljning 1961—1970 ...... 143 3.4.9 Bokhandelns kostnader rn m .......... 146 3.5 Övriga återförsäljarkanaler .............. 148 3.5.1 Pressbyrån ................. 148 3.5.2 Varuhusen ................. 150 3.6 Utvecklingen på bokrnarknaden efter bruttoprisernas avskaf- fande ....................... 150 3.6.1 Distributionskanaler ............. 150 3.6.2 Priskonkurrensen ............... 151 3.6.3 Försäljningen till skolor ............ 153 3.7 Sammanfattning .................. 153 Kapitel 4 Bokhandelns lönsamhet ............. 155 4.1 Inledning ..................... 15 5 4.1.1 Bakgrund och syfte .............. 155 4.1.2 Skol- och biblioteksförsäljningens organisation och villkor ................... 156 4.2 Undersökningspopulation och genomförande ...... 157 4.2.1 Undersökningspopulation och urval ....... 157 4.2.2 Materialinsamling och genomförda beräkningar . . 158 4.3 De undersökta boklådornas lönsamhet ......... 158 4.3.1 Resultatanalys ................ 158 6 SOU 1972:80
4.3.2 Kostnader .................. 4.3.3 Effektivitet ................. 4.3.4 Tillgångar och skulder ............. 4.4 Försäljningen till skolor och bibliotek ......... 4.5 Sammanfattning och avslutande synpunkter ......
Kapitel 5 Regionala skillnader i bokförsa'ljning och bokutlåning
5.1 Inledning ..................... 5.1.1 Undersökningens syfte ............ 5.1.2 Några begreppsförklaringar .......... 5.2 Det lokala befolkningsunderlaget år 1970 — ett grovt mått på efterfrågan av böcker ............... 5.3 F ackbokhandeln .................. 5.3.1 Jämförelse med övrig fackhandel ........ 5.3.2 F ackbokhandelns lokalisering ......... 5.3.3 Försäljning via fackbokhandeln ......... 5.4 Pressbyråns distributionsnät ............. 5.4.1 Försäljningsställen i Pressbyråns distributionsnät 5.4.2 Antalet försäljningsställen fördelade på A-regioner 5.4.3 Omsättningen inom Pressbyråns distributionsnät för-
delad på A-regioner .............. 181
5.5 Jämförelse mellan distributionskanalerna folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån ............ 182 5.5.1 Jämförelsemetod ............... 182 5.5.2 Jämförelse för riket totalt ........... 183 5.5.3 Antalet distribuerade böcker via olika kanaler, regio— nalt fördelat ................. 184 5.5.4 Regionala skillnader i det samlade bokförvärvandet via folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån . 186 Kapitel 6 Tekniska framställningskostnader ......... 188 6.1 De tekniska kostnadernas förändring ......... 188 6.2 De tekniska kostnadernas andel i bokens pris ...... 189 6.3 De tekniska kostnadernas inverkan på bokens pris . . . . 189 6.4 Boktypens inverkan på framställningskostnaden ..... 190 6.5 Beräkningar av tryckkostnader ............ 191 6.6 Nya tekniska metoder ................ 195 Kapitel 7 Prisutvecklingen för böcker ............ 196 7.1 Allmänt om prisindexar ............... 196 7.2 Konsumentprisindex ................ 197 7.3 Bokprisindexen i konsumentprisindex t o m november 1968 197 7.4 Bokprisindexen sedan november 1968 ......... 198 7.5 Speciellt om prisindexkonstruktionen ......... 201 7.6 Kommentarer till prisutvecklingen för skilda kategorier . . 201 7.7 Effekterna av bruttoprissättningens avskaffande ..... 204 7.8 Vägningstalen ................... 205 7.9 Prisspridningen för olika kategorier efter bruttoprissätt-
ningens avskaffande ................ 206
7.10 Medelpriser för olika kategorier av böcker ....... 207 Kapitel 8 Svensk bokutgivning under 1900-talet — en översikt . 208 8.1 Svensk bokutgivningsstatistik ....... , ..... 208 8.2 Den svenska bokutgivningen ............. 209 8.3 Utgivningen av facklitteratur 1956—1971 ....... 212 8.4 Utgivningen av skönlitteratur 1956—1971 ....... 216 8.5 Problem i den aktuella bokutgivningsstatistiken ..... 218 8.6 Underlag och huvudprinciper för de statistiska undersök- ningarna av bokutgivningens storlek och sammansättning . 221 Kapitel 9 Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 ...... 226 9.1 Inledning ..................... 226 9.2 Undersökningens uppläggning . ........... 228 9.3 Den årliga utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 . . . 228 9.4 Förlag med utgivning av skönlitteratur ......... 230 9.5 Skönlitteraturens genrer ............... 237 9.6 Svenska original och översättningar .......... 242 9.7 Originalspråk ................... 246 9.8 Den skönlitterära förstagångsutgivningen ........ 249 9.9 Medelpriser och prisutveckling ............ 251 9.10 Debutanter, nyare författare och etablerade författare . . 256 9.1 1 Tendenser i de senare årens utgivning av skönlitteratur . . 262 Kapitel 10 Utgivningen av lyrik 1965—1970 ......... 266 10.1 Undersökningens uppläggning . . -. ......... 266 10.2 Den årliga utgivningen av lyrik ............ 266 10.3 Förlag med utgivning av lyrik ' ............ 268 10.4 Förstagångsutgivningen av lyrik ............ 270 10.5 Försäljning av diktsamlingar tryckta 1966 ....... 271
Kapitel 11 Utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1965—1970 276 1 1.1 Populärlitteratur, kvantitetslitteratur, massmarknadslitte-
ratur ....................... 278 1 1.2 P0pulärpocketbokens föregångare ........... 280 11.3 Populärpocketboken och kvalitetspocketboken — en jäm-
förelse ...................... 281 11.4 Undersökningens uppläggning ............ 283 11.5 Den årliga utgivningen av böcker i massmarknadsserier . . 285 11.6 Massmarknadsseriernas fördelning på häftade och inbundna
böcker ...................... 286 1 1.7 Innehållskategorier ................. 287 11.8 Författare och hjältar ................ 292 11.9 Förlag med utgivning av massmarknadsserier ...... 293 11.10 Svenska original och översättningar .......... 299 11.1 1 Förstagångsutgivning och omtryck .......... 301 11.12 Prisnivå och prisutveckling .............. 303 11.13 Försäljningen av populärpocketböcker ......... 307
Kapitel 12 Utgivningen av kvalitetspocketböcker 1954—1969 . . 310 12.1 Vad är en pocketbok? ............... 310 12.2 Utländska förebilder ................ 316 12.3 Pocketbokens introduktion i Sverige ......... 318 12.4 Undersökningens uppläggning ............ 321 12.5 Årlig utgivning samt fördelning på skönlitteratur och fack- litteratur ..................... 323 12.6 Skönlitterära genrer ................ 325 12.7 Facklitteraturens ämnesområden ........... 328 12.8 Svenska original och översättningar .......... 332 12.9 Förlag och serier .................. 335 12.10 Pocketutgivningens upplagetyper: första pocketupplaga och omtryck i pocket .................. 343 12.1 1 Originalutgåvor i pocket och andra slag av första pocketupp- lagor . . ..................... 345 12.12 Upplageutvecklingen ................ 349 12.13 Prisutvecklingen .................. 359 12.14 Läget för kvalitetspocketboken — den onda cirkeln . . . 365 Kapitel 13 Finns klassikerna att köpa? Lagerhållningen 1971 av klassiker och allmänt erkänd ] 900-talslitteratur ........ 369 13.1 Inledning . . ................... 369 13.2 Undersökningarnas allmänna uppläggning ....... 372 13.3 Svenska klassiker .................. 375 13.4 Svensk 1900-talslitteratur (1900—1950) ........ 385 13.5 Utländska klassiker ................. 390 13.6 Utländsk 1900-talslitteratur ............. 393 13.7 Utvecklingen på klassikermarknaden under 1970—talet . . 396 13.8 Sammanfattning och försök till prognos ........ 401 Kapitel 14 Tillgänglighet av litteratur på några specialområden . 405 14.1 Utgivning av politisk litteratur inom fem områden 1960—1970 .................... 405 14.1.1 Syftet med undersökningen .......... 405 14.1.2 Metod ................... 406 14.1.3 Sovjet ................... 407 14.1.4 Östeuropa .................. 412 14.1.5 Mellersta Östern-krisen ............ 415 14.1.6 EEC .................... 417 14.1.7 Strategi ................... 419 14.1.8 Slutsatser och sammanfattning ......... 421 14.2 Bokutgivningen om Latinamerika i Sverige ....... 422 14.2.1 Allmänna förutsättningar ........... 422 14.2.2 Bokutgivningens utveckling sedan 1959 ..... 424 14.2.3 Regional— och ämnesmässig fördelning ...... 425 14.2.4 Slutsatser .................. 429 14.3 Afrikalitteraturen i Sverige .............. 431 14.3.1 Kort historisk återblick ............ 431 14.3.2 Modern facklitteratur om Afrika ........ 432
14.3.3 Skönlitteratur ................ 438 14.3.4 Antologier och serier ............. 443 14.3.5 Tillgången på utländsk originallitteratur i Sverige . 443 14.3.6 Nordiska afrikainstitutet ........... 444 14.3.7 Sammanfattning och slutsatser ......... 444 Kapitel 15 Kring översättningsproblematiken ......... 449 15.1 Översättning som tillämpad språkvetenskap ....... 449 15.2 Översättning som forskningsobjekt .......... 453 Kapitel 16 Jämförande stickprovsundersökningar rörande recen- serandet av skönlitteratur 1956 och I 968 .......... 459 16.1 Inledning och sammanfattande synpunkter ....... 459 16.2 Bonniers Litterära Magasin .............. 462 16.3 Dagens Nyheter .................. 465 16.4 Arbetarbladet . .................. 469 Kapitel 17 Bokproduktionen i världen. En statistisk översikt . . 473 17.1 Inledning . .................... 473 17.2 Antal utgivna titlar ................. 474 17.2.1 Källmaterial ................. 474 17.2.2 Fördelning efter litteraturkategorier ....... 478 17.3 Upplagor, massupplagor ............... 484 17.3.1 Källmaterial ................. 484 17.3.2 Upplagepolitiken i öst och väst ......... 485 17.4 Översättningar ................... 488 17.4.1 Källmaterial ................. 488 17.4.2 Fördelning efter ländergrupper ......... 490 17.4.3 Fördelning efter språkområden — ”inflytandesfärer” 495
Kapitel 18 Några problem kring produktion och distribution av böcker iSovjetunionen och de östeuropeiska länderna ..... 500 18.1 Förlagspolitiken .................. 500 18.2 Metoder för produktion och distribution av skönlitteratur 504 18.2.1 Inledning .................. 504 18.2.2 Stödåtgärder för litterärt skapande ....... 505 18.2.3 Förlagsarbetet med skönlitterär masslitteratur . . 507 18.2.4 Distribution av skönlitterär masslitteratur . . . . 509 18.2.5 Restupplagor och realisation .......... 510 Bilaga till kapitel 1 .................... 512 Bilaga till kapitel 2 .................... 5 l 7 Bilaga till kapitel 4 .................... 528 Bilaga till kapitel 6 .................... 531 Bilaga till kapitel 13 .................... 539 Bilaga till kapitel 14 .................... 559 A Summary in English .................. 567
En sammanfattning
Direktiven till litteraturutredningen ger de sakkunniga i uppdrag att pröva och föreslå konsumtions-, distributions— och produktionsfrämjande åtgärder inom litteraturens område. För att kunna ta ställning i dessa frågor såg sig utredningen tvingad att bl a skaffa sig en bild avi vad mån ”de existerande villkoren för framställning och spridning av böcker motsvarar behoven av kvalificerad information och litterärt utbyte”.
När utredningen inledde detta arbete kunde den snabbt konstatera att bokbranschen i förvånande utsträckning saknar elementär statistik om sin egen verksamhet. Detta gäller kanske i särskilt hög grad statistiska uppgifter av ekonomisk natur men även sådana frågor, som ligger inom den litteraturvetenskapliga forskningens område. Dessa brister har också påtalats i den offentliga debatten under senare tid. Föreliggande skrift redovisar resultaten av litteraturutredningens branschstudier. I kapitel 1—4 behandlas förlags— och bokhandelssektorn vad gäller struktur och lönsamhet. I kapitel 5 redovisas regionala skillnader i fackbokhandelns försäljning och jämförelser göres därvid med Pressbyrån och folkbibliotek. De tekniska kostnadernas roll i bokpriserna diskuteras i kapitel 6 och i kapitel 7 redovisas prisutvecklingen för olika bokkategorier. I kapitel 8—12 lämnas en ingående redogörelse för — främst det senaste decenniets — bokutgivning, totalt och i vissa katego- rier. Framtida tendenser diskuteras också. I kapitel 13 redovisas tillgäng- ligheten av svenska och utländska klassiker. Utgivningen av litteratur rörande vissa utländska förhållanden behandlas i kapitel 14 och i kapitel 15 tas översättningsproblematiken upp. I kapitel 16 redovisas en under- sökning kring recensionsverksamheten. Vissa data rörande världsproduk- tionen av böcker återfinns i kapitel 17 medan kapitel 18 behandlar några problem kring produktion och distribution av böcker i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna.
Skriften ingår i det samlade undersökningsprogram utredningen utar- betat. Detta innefattar också utredningens redan publicerade läsvane- studier (SOU 1972z20) och biblioteksstudier (SOU 197261).
Det är litteraturutredningens förhoppning att dessa studier kan tjäna som ett meningsfullt underlag för den kommande diskussionen om
bokens villkor i detta land men också stimulera till en fortsatt och vidgad forskning kring dessa frågor.
1 Strukturen inom bokförlagsbranschen
Undersökningens syfte är att ge en bild av den svenska förlagsbranschens struktur. Det sker i första hand genom en redovisning av utgivningens och försäljningens omfattning och hur dessa värden fördelas mellan olika litteraturkategorier och olika förlag.
1.1 Omfattning och uppgiftsinsamling
Uppgifterna, som insamlades från förlagen genom skriftliga enkäter 1970 och 1971, avser i första hand verksamhetsåret 1970, men i flera fall även 1966 eller 1969. Bland förlagen återfanns samtliga medlemmar i Svenska Bokförläggareföreningen och Kristna Bokförläggareföreningen. Redovisningen baseras på uppgifter från drygt 100 förlag. Bortfallet är obetydligt varför undersökningen kan sägas täcka hela den inhemska bokutgivningen avsedd för den allmänna marknaden. Omsättningssiffrorna i det följande avser i de allra flesta fall inte konsumentvärdet utan förlagens nettoförsäljningsvärde, dvs konsument- värdet minus återförsäljarrabatt. Förlagens direktförsäljning däremot är upptagen till konsumentvärde. Alla värden gäller exklusive varuskatt.
1.2 De större bokförlagen
I detta avsnitt presenteras kortfattat de största bokförlagen inom och utom Svenska Bokförläggareföreningen. Det är i första hand uppgifter om ägarförhållanden, utgivningens inriktning samt omsättningen som redovisas.
1.3 Förlagens bokförsäljning Den totala bokförsäljningen
År 1966 uppgick den sammanlagda bokförsäljningen i de undersökta förlagen till 367 mkr. Motsvarande belopp 1970 var 511 mkr. Försälj- ningen har alltså ökat med 144 mkr eller knappt 40 procent (i löpande värde).
Försäljningsökningen under perioden var särskilt markant för de utanför föreningen stående förlagen som ökat sin andel av marknaden från 15 till 20 procent. För Svenska Bokförläggareföreningens medlem- mar låg försäljningsökningen främst på läroboksområdet.
De åtta största bokförlagen i landet är Läromedelsförlagen, Bonniers, Almqvist och Wiksell, Natur & Kultur, Utbildningsförlaget Liber, Det Bästa, Norstedt och Gleerups.
Samma företag utom ett återfanns bland de 16 största 1966 och 1970 även om den inbördes ordningen i några fall förändrats. Det är då främst de läroboksproducerande förlagen som tagit en större del av marknaden.
Jämfört med 1966 har de större förlagens marknadsandelar minskat. År 1966 hade sålunda de fyra största förlagen 50 procent av marknaden mot 44 procent 1970 och de åtta största 64 procent mot 60 procent 1970.
Mer än hälften av de undersökta förlagen hade en omsättning under 1 mkr. Dessa förlag svarade för mindre än 5 procent av förlagens samman- lagda bokförsäljning.
Fördelas bokförsäljningen på ägarkategorier svarade Esselte-koncernen inkluderande Norstedt och Läromedelsförlagen, Bonnier-koncernen samt Almqvist & Wiksell-koncernen för tillsammans 47,6 procent av förlagens bokförsäljning 1970. De allmänägda förlagen — Utbildningsförlaget inklu- sive Gleerup, Beckmans Bokförlag och Svenska Reproduktions AB — täckte 8,2 procent av marknaden. De 12 förlag som drivs av eller har anknytning till religiösa samfund svarade för 3,4 procent. De folkrörelse— ägda — innefattande Rabén & Sjögren, Tiden/Fib,Prisma, Brevskolan samt LT:s Förlag — hade 8,2 procent av marknaden. Övriga förlag svarade för 33,0 procent av den redovisade bokförsäljningen 1970.
Försäljning av läroböcker
Sedan 1966 har förlagens försäljning av läroböcker ökat från 102 till 183 mkr, dvs med 81 mkr eller 79 procent. Genom den starka expansionen har denna kategori ökat sin andel av förlagens bokförsäljning från 29 procent 1966 till 36 procent 1970. En jämförelse med en tidigare SPK-undersökning ger vid handen att läromedelsförsäljningen närmare fyrdubblats sedan 1961 (i löpande värde).
Största företaget på läroboksmarknaden är Iäromedelsförlagen med en marknadsandel 1970 på drygt 40 procent. De fyra största förlagen — Läromedelsförlagen, Almqvist & Wiksell, Natur & Kultur och Gleerups Förlag — hade 1970 tre fjärdedelar av marknaden. 1 och med Utbildnings- förlagets förvärv av Gleerups Förlag med dotterbolag har förlagskoncen- trationen inom läroboksproduktionen ytterligare förstärkts.
Den största delen, 72 procent, av läromedelsförsäljningen gick 1970 till bokhandeln medan direktförsäljningen till skolorna svarade för 15 procent.
Försäljning av allmänlitteratur
Förlagens sammanlagda försäljning av allmänlitteratur (annan litteratur än läroböcker) uppgick 1970 till 328 mkr, vilket innebär en ökning sedan 1966 med 63 mkr eller 24 procent. Av den angivna försäljningsökningen föll merparten (41 mkr) på förlagen utanför Bokförläggareföreningen. Den största försäljningen av allmänlitteratur svarar Bonniers Förlag för med en marknadsandel 1970 på cirka 20 procent. Därefter följde Almqvist & Wiksell, Det Bästa, Norstedt, B Wahlström, Rabén & Sjögren, K G Bertmark och Tiden/Fib. Beräknat på den totala omsättningen av allmänlitteratur 1970 svarade
de fyra största förlagen för 38 procent de åtta största förlagen för 55 procent de sexton största förlagen för 73 procent.
Under perioden 1966—1970 har de större förlagen fått vidkännas en ökad konkurrens och därmed förlorat en del av marknaden — tvärtemot vad som skett på läroboksmarknaden. De åtta största förlagen — som med ett undantag när var desamma 1966 och 1970 — hade sålunda 63 procent av marknaden 1966 och 55 procent 1970.
Försäljningen av allmänlitteratur har sedan 1966 genomgått betydande förändringar. Den mest markanta förändringen är en minskning — både absolut och relativt — i försäljningen av uppslagsverk och liknande större verk. Vidare har försäljningen av skönlitteratur i ordinarie utgivningsform fått en minskad andel av marknaden. En ökad marknadsandel kan däremot noteras för facklitteratur, pocketböcker och inbundna billig- böcker.
Skönlitteratur. Försäljningen av skönlitteratur i ordinarie utgivnings- form har sedan 1966 ökat från 40,5 mkr till 42,9 mkr 1970 eller med 6 procent. 35 förlag redovisade sådan försäljning och av dessa dominerade de stora förlagen inom Bokförläggareföreningen. Sålunda svarade Bon- niers, Norstedts, Wahlström & Widstrand samt Almqvist och Wiksell för 60 procent av marknaden.
År 1970 såldes dessutom skönlitteratur i pocketform och inbunden billigboksform för 23 resp 56 mkr, varför den totala skönlitterära försäljningen detta år uppgick till 122 mkr.
Barn- och ungdomsböcker. Försäljningen av barn- och ungdomsböcker har ökat under perioden från knappt 22 mkr till drygt 28 mkr eller med 30 procent. Av de 25 förlag som 1970 redovisade utgivning av sådan litteratur svarade fyra, Rabén & Sjögren, B Wahlström, Bonniers och Tiden/FiB, för 72 procent av försäljningen. Det råder alltså en betydande koncentration på barnboksmarknaden.
Fackböcker. Sedan 1966 har försäljningen av fackböcker i ordinarie utgivningsform ökat från 49 mkr till 70 mkr vilket motsvarar en ökning med 42 procent. Den kraftiga omsättningsökningen har också medfört att fackböckerna tagit en allt större del av marknaden, drygt 21 procent 1970. Fackboksutgivningen är fördelad på hela 58 förlag. De största av dessa är Norstedt, Bonniers, Forum, ICA-Förlaget, Rabén & Sjögren, Almqvist & Wiksell, Natur och Kultur samt Tiden/Fib. Tillsammans hade dessa åtta förlag 65 procent av marknaden 1970.
Som pocketböcker och inbundna billigböcker såldes år 1970 facklitte- ratur för 14 resp 10 mkr. Den totala fackboksförsäljningen uppgick således till 94 mkr. Uppslagsverk och liknande större verk. År 1966 svarade denna kategori för nästan en fjärdedel av bokförsäljningen (exkl läroböcker). Därefter har emellertid försäljningen minskat från 58 till 56 mkr och andelen av bokförsäljningen sjunkit till ungefär en sjättedel. Utgivningen av större verk är påtagligt koncentrerad till ett fåtal förlag och då vissa som helt inriktat sig på utgivning av uppslagsverk. Pocketböcker. Sedan pocketböcker på svenska introducerades 1957
har försäljningen successivt ökat till att 1970 omfatta drygt 11 procent av förlagens värdemässiga försäljning av allmänlitteratur. Härvid har då inräknats både s k kvalitetspocket och massmarknadspocket.
Sedan 1966 har försäljningen ökat från 25 mkr till 37 mkr 1970, dvs med ungefär hälften. Samtidigt har antalet utgivande förlag ökat från 25 till 37. De fyra största, Aldus/Bonnier, B Wahlström, Wennerberg och Prisma täckte 62 procent av marknaden.
Kvalitetspocketböckema har sedan 1966 ökat sin andel av pocket- omsättningen från 56 till 59 procent. Detta torde dock inte motsvaras av någon ökning av andelen sålda exemplar eftersom prisökningen på kvalitetspocket varit betydligt kraftigare än för massmarknadspocket.
Inbundna böcker. Försäljningen av inbundna billigböcker, som var fördelad på 12 förlag, uppgick 1970 till 66 mkr, en ökning sedan 1966 med 23 mkr eller med 53 procent.
Vissa förlag, såsom Det Bästa, Bra Böcker, Positiv Fritid och Förlags— huset Norden, har nästan helt inriktat sig på billigboksutgivning. Försälj- ningen sker nästan uteslutande direkt till konsument via bokklubbar eller postorder. Denna kategori har svarat för huvudparten av försäljnings- ökningen.
Andra förlag, såsom Bonniers, B Wahlström, Norstedt och Tiden, använder billigböcker som komplement till den ordinarie utgivningen. Försäljningen sker då både direkt och via återförsäljare.
1.4 Antal utgivna titlar
Förlagen hade 1970 en utgivning på 5 021 titlar, av vilka 3 301 gällde allmänlitteratur. Härvid har utgåvor av gamla titlar i ny bokform medräknats, men däremot inte nya upplagor.
Med den indelningsgrund som tidigare tillämpats fördelar sig titlarna inom allmänlitteraturen enligt tabell. Som jämförelse anges också den värdemässiga fördelningen.
Litteraturkategorier i procent
Ordinarie böcker Upp— Pocket- Inbundna Övriga Totalt Skön- Barn-o Fack- slags- bocker billig- bocker
. _ verk böcker littera- ungdoms- littera—
tur litteratur tur Antal titlar 16,6 15,1 20,7 0,7 32,5 5,7 8,7 100 Värde 13,2 8,8 21,5 17,3 11,5 20,3 7,4 100
Som synes föreligger vissa skillnader beroende på om marknadsandelen för de olika kategorierna beräknas efter värde eller efter antal nya titlar. De förhållandevis billiga pocketböckerna svarade sålunda 1970 för en tredjedel av antalet utgivna titlar men endast för 11,5 procent av försäljningen. Även vad gäller barn- och ungdomsböcker var andelen av titlarna större än andelen av omsättningen.
Jämfört med 1969 ökade utgivningen av allmänlitteratur med samman- lagt 51 titlar (1,5 procent). Pocketböcker och fackböcker ökade med 100 resp 20 titlar medan övriga kategorier redovisade en minskning.
De största förlagen i antal utgivna titlar för 1969 och 1970 redovisas nedan.
Antal nya titlar
1969 1970 Bonniers 560 508 B Wahlström 345 288 Norstedt & Söner 276 250 Rabén & Sjögren 167 228 Wennerbergs Förlag 136 195 Tiden/Fib 139 130 Forum 70 94 Almqvist & Wiksell 121 91
1.5 Bokförsäljningens fördelning på distributionskanaler
Förlagen inom Svenska Bokförläggareföreningen hade 1970 nästan sam- ma fördelning på distributionskanaler som enligt SPK:s undersökning 1961. Tabellen nedan ger närmare besked om hur distributionsstrukturen för dessa förlag och övriga förlag tedde sig år 1970 (läroböcker undan-
tagna).
Förlagskategori Bokhandel Press- Övrig Bok— Direktför— Hemför- Övriga Totalt byrån detalj- klubbar säljning säljning kunder handel per post mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr
Bokförläggare- föreningens
medlem 103,0 44,9 9,8 4,3 16,3 7,1 28,3 12,3 8,3 3,6 30,8 13,4 32,8 14,1 229,5 Övriga förlag 8,4 8,8 9,3 9,6 4,4 4,6 7,8 8,2 32,8 34,4 23,1 24,2 9,8 10,2 95,8 Totalt 111,5 34,3 19,1 5,9 20,7 6,4 36,1 11,1 41,1 12,6 53,9 16,6 42,6 13,1 3253
Pocketböcker säljs nästan uteslutande via återförsäljare. För kvalitets- pocketböcker gällde 1970 att 74 procent av försäljningen skedde till bokhandeln, 6 procent till Pressbyrån och 15 procent till övrig detalj- handel. För pocketböcker av massmarknadskaraktär gick 80 procent till Pressbyrån, 1 procent till bokhandeln och 3 procent till övrig detalj- handel.
Försäljningen av uppslagsverk och övriga större verk sker till över- vägande del genom hemforsäljning och till viss del genom försäljning per post. Endast 10 procent av försäljningen går till bokhandeln. Det är här intressant att notera att även de förlag som för sitt övriga boksortiment huvudsakligen använder bokhandelsdistribution för sina uppslagsverk tillämpar direktförsäljning.
1.6 Bokförsäljningen till konsumentpriser
Med ledning av erhållna uppgifter om försäljningens fördelning på olika distributionskanaler är det möjligt att beräkna bokförsäljningen till konsumentvärde.
För allmänlitteraturen har den 1970 beräknats till 418 mkr. Därav såldes 244 mkr via återförsäljare medan 131 mkr såldes direkt från förlagen till enskild konsument via bokklubbar, postorder eller hemför— säljning. Resten utgjordes huvudsakligen av direktförsäljning till institu- tionella köpare, såsom bibliotek, företag och institutioner.
Läroboksförsäljningen kan beräknas till ett konsumentvärde av 192 mkr.
Den sammanlagda bokförsäljningen till konsumentpriser blir då 610 mkr.
1.7 Utrikeshandel
Enligt Statistiska centralbyråns utrikeshandelsstatistik har importvärdet av böcker på främmande språk mer än fördubblats sedan 1966 och uppgick 1970 till 43 mkr. Den största importen sker från Storbritannien och USA samt Västtyskland.
Exporten av böcker på svenska språket har under samma tid ökat med 34 procent och var 1970 14 mkr. Nästan all export sker till de övriga nordiska länderna, främst Finland.
2 Litteraturkategoriers lönsamhet — En jämförande bidragsanalys av 1966 års bokutgivning
2.1 Inledning
I detta aVSnitt orienteras om vissa förhållanden som är viktiga för förståelsen av förlagsbranschens sätt att fungera. Bland annat diskuteras de olika kostnadsslag som är förknippade med bokutgivning och vilken betydelse dessa har för pris- och upplagesättning.
2.2 Undersökningens genomförande
Utredama har valt att belysa de ekonomiska villkoren för bokutgivningen genom att analysera ett antal boktitlars täckningsbidrag, dvs i vilken utsträckning intäkterna bidrar till att täcka — förutom titelns direkta kostnader — även de gemensamma kostnaderna — samkostnaderna —i förlaget.
Till grund för analysen ligger ett statistiskt urval av titlar1 från 1966 års utgivning av s k bokhandelsböcker. År 1966 valdes för att titlarnas hela livslängd skulle rymmas i undersökningsperioden. Sålunda har titlarnas alla kostnader och intäkter to rn 31.3.1971 medräknats. Läro- böcker, kiosklitteratur, bokklubbsböcker och stora uppslagsverk ingår inte i undersökningen.
De undersökta titlarna har delats in i följande huvud- och underkate- gorier: skönlitteratur (prosa, lyrik och förströelselitteratur), facklitteratur (humaniora, naturvetenskap, samhällsvetenskap, handböcker och stora verk) samt barn— och ungdomslitteratur. 2
Undersökningspopulationen består av 1 046 titlar, varav 39 procent skönlitteratur, 46 procent facklitteratur och 15 procent barn- och ungdomslitteratur.
1 Endast titlar som ut- kom första gången 1966 har medtagits.
? Beträffande klassifice- ring, se bilaga 2.4.
I undersökningen är 13 allmänutgivande förlag representerade. De svarade för ca 90 procent av den skönlitteratur som såldes genom bokhandeln 1966, för ca 60 procent av fackbokförsäljningen och för ca 70 procent av barn- och ungdomsboksförsäljningen. Vid resultatredOVis- ningen har de indelats efter omsättning i 4 större och 9 mindre förlag.
Det bör i det följande observeras att i avsnitten om upplagor, försäljning, intäkter och kostnader beaktas enbart originalutgåvor, dvs bokens ursprungliga utgivningsform. Vissa titlar kan efter några år komma ut i ny form såsom pocket eller inbunden billigbok. Denna s k nyutgivning redovisas separat. I lönsamhetsavsnitten beaktas dock den sammanlagda effekten av de båda utgivningsformerna.
2.3 Resultat av titelundersökningen
Upplagor. Genomsnittsupplagan för de undersökta titlarna uppgick till 6 850 exemplar medan medianvärdet var 4 450. Barn- och ungdomslitte- raturen hade de klart högsta och lyriken de klart lägsta upplagorna. Medianupplagan för en diktsamling var endast 1 215 exemplar. Facklitte- raturen låg genomsnittligt på en högre upplagenivå än skönlitteraturen.
Spridningen med avseende på upplagestorlek inom de olika kategorier- na var betydlig. Detta gällde främst skönlitteraturen där hela 44 procent av titlarna trycktes i mindre än 3 000 exemplar och 12 procent i mer än 10 000 exemplar. Se vidare tabell 2.1.
Drygt två procent av titlarna (25 st) svarade för 17 procent av den totala upplagan på 7,2 miljoner exemplar.
Försäljning till fullt pris. Genomsnittligt såldes av varje titel 4140 exemplar till fullt pris. Här var medianvärdet 2 150. Barn- och ungdoms- böckerna hade det överlägset bästa försäljningsresultatet medan i första hand lyrik, men även stora verk och prosa uppnådde mycket låga försäljningssiffror.
Även vad gäller antal sålda exemplar föreligger stark spridning inom de olika kategorierna. Av de skönlitterära titlarna såldes nästan 50 procent i mindre än 1000 exemplar samtidigt som 6 procent såldes i mer än 10 000. Vid upplagesättningen hade av samma titlar endast 9 procent fått en upplaga under 1 000 exemplar och 12 procent en upplaga över 10 000. Liknande om dock inte lika extrema exempel kan anföras om facklitteraturen. Detta förhållande visar att det existerar en stor avvikelse mellan upplaga och försäljning för de olika titlarna.
Av de 100 i undersökningen ingående lyriktitlarna såldes 50 i mindre än 250 exemplar och 81 i mindre än 1 000 exemplar.
De 25 mest sålda titlarna svarade för nästan en fjärdedel av den totala försäljningen på drygt 4 milj exemplar. Bland dessa titlar återfanns i första hand barnböcker och kåserier, men även några romaner och handböcker.
Den tidigare påvisade skillnaden mellan produktion och försäljning visas klart i tabell 2.3. Där framgår att endast 60 procent av alla tryckta exemplar sålts till fullt pris. Skönlitteraturen nådde endast 50 procent. Av barn- och ungdomsböckerna såldes däremot drygt 70 procent till fullt pns.
Inte mindre än 60 procent av försäljningen skedde under utgivnings- året. Denna koncentration till det första året var klart starkare för skönlitteraturen än för övriga kategorier.
Reaförsa'ljning. Ungefär 63 procent av titlarna har förekommit på realisation. Andelen var utan jämförelse störst för de skönlitterära titlarna, av vilka 86 procent reats.
Inför realisationen nedsattes titlarnas pris med i genomsnitt 54 procent. Reduktionen var störst för skönlitteraturen och minst för fackböckerna.
Förhållandet mellan upplagor, fullprisförsäljning och reaförsäljning åskådliggörs grafiskt i figur 2.1.
Intäkter. Intäkten per titel i löpande pris uppgick till drygt 52 tkr. Därav utlordes närmare 90 procent av intäkter från försäljningen till fullt pris och 9 procent av reaintäkter. För skönlitteraturen var rea- intäktemas andel större (12 procent).
De verkliga intäkternas andel av de ”teoretiska” (de intäkter som skulle ha erhållits om alla tryckta exemplar hade sålts till fullt pris) var omkring 62 procent för totalpopulationen liksom för facklitteraturen. För skönlitteraturen var den lägre och för barn- och ungdomslitteraturen hela 77 procent.
Kostnader. Förlagens kostnader kan grovt indelas i sär- och samkostna- der. Särkostnaden är sådan kostnad som kan hänföras till en viss titel, dvs den skulle inte ha uppstått om titeln inte givits ut. Särkostnaden har uppdelats på framställningskostnad, författarhonorar, översättningskost- nad och reklamkostnad. Samkostnaderna utgörs i första hand av kostna- der för administration, redaktion, lager och distribution.
Särkostnaden per titel i löpande priser var drygt 36 tkr. Facklittera- turen låg klart över och skönlitteraturen klart under detta värde. En stor del av denna differens förklaras av tidigare påtalade skillnader i upplage— storlek.
Vad gäller olika litteraturkategoriers styckkostnad kan konstateras att facklitteraturen, på grund av större utgifter för redaktionellt arbete och illustrationer, i regel var dyrare att producera än skönlitteraturen. Detta gällde främst de stora verken men även inom områdena humaniora och naturvetenskap.
Skillnaden i styckkostnad mellan olika kategorier återspeglades delvis i prisskillnaderna. Kostnadens andel av priset varierade dock. Lägst var den för skönlitteraturen, vilket innebär att denna kategori, för varje sålt exemplar, erhöll det största bidraget för täckande av samkostnaderna.
Den klart viktigaste kostnadsposten för alla kategorier, men främst för facklitteraturen, var framställningskostnaderna. Royaltykostnaden, som var den näst största posten, spelade en stor roll för skönlitteraturen. Samkostnadernas andel av totalkostnaderna var ungefär 33 procent.
Nyutgivning. Av de drygt 1 000 titlarna i undersökningen har 40, de allra flesta skönlitterära, kommit ut i ny utgivningsform. Dessa utgåvor uppnådde en försäljning som var mer än dubbelt så stor som för de tidigare redovisade originalutgåvorna. De har därför gynnsamt påverkat lönsamheten för berörda kategorier, främst skönlitteraturen.
Täckningsbidrag.1 Det största procentuella bidraget gav barn- och
1 Bidrag 1 kr = intäkt minus särkostnad; bidrag i procent =(intäkt minus särkostnad) 100/intäkt.
ungdomslitteraturen med 38,6 procent, följt av skönlitteraturen med 33,6 procent medan facklitteraturen endast gav 29 procent bidrag. Bland delkategorierna var lyrikböckerna de utan jämförelse minst lönsamma med ett bidrag på 10 procent. Inom facklitteraturen var det humaniora- böckerna och de stora verken som gav låga bidrag. Av de olika kategorierna vuxenlitteratur kan endast förströelselitteraturen sägas ha haft ett stort täckningsbidrag.
Spridningen mellan titlarna med avseende på lönsamheten var betydlig. 75 titlar gav bidrag på minst 60 tkr medan 41 gav en intäkt som understeg Särkostnaden med mer än 15 tkr. Bland de lönsamma titlarna återfanns flera barnböcker och förströelseromaner samt — inom facklitte- raturen — universitetslitteratur, naturskildringar, memoarer och hand- böcker. Som extremt olönsamma framstod några ”större verk” samt böcker inom området humaniora.
Nedanstående tabell visar hur stor andel av titlarna inom olika kategorier som har givit bidrag respektive full kostnadstäckning.1
Kategori Andel titlar med bidrag >0 procent > 33 procent Prosa 55 21 Lyrik 24 14 Förströelse 80 41 Skönlitteratur 52 23 Humaniora 69 32 Naturvetenskap 71 30 Samhällsvetenskap 75 41 Handböcker 83 55 Större verk 60 20 Facklitteratur 73 38 Barn- och ungdoms- litteratur 86 46 Totalt 67 33
Endast hälften av de skönlitterära titlarna gav bidrag och en knapp fjärdedel full kostnadstäckning. För lyriken var situationen ännu sämre.
Av fackböckerna kunde närmare tre fjärdedelar täcka sina Särkostna— der medan knappt 40 procent gav vinst. Bäst i dessa avseenden lyckades handböckerna och sämst de ”större verken”.
Av de tre huvudkategorierna uppvisade barn- och ungdomsböckerna det bästa resultatet. Ungefär 85 procent av dessa titlar gav bidrag och nära hälften full kostnadstäckning.
Resultat. Totalt drabbades de i undersökningen ingående titlarna av en förlust som motsvarade ca 1,5 procent av omsättningen. Då har alla intäkter och kostnader räknats i löpande priser. Sker en deilatering till 1966 års penningvärde blir förlusten något större.
Beträffande de tre litteraturkategorierna kan konstateras att barn- och ungdomslitteraturen var vinstgivande, att skönlitteraturen tack vare ett litet antal verkliga storsäljare gav kostnadstäckning samt att fackboksut- givningen som helhet var olönsam. Till detta hade stora underskott på ett begränsat antal titlar verksamt bidragit.
1 Ett bidrag på 33 pro— cent räknas som full kostnadstäckning efter- som samkostnaderna motsvarade 33 procent av totalkostnaderna.
F örlagsgrupper
De i undersökningen ingående 13 förlagen har efter omsättningsstorlek indelats i två grupper. De större förlagen, som svarade för 64 procent av titlarna, hade genomsnittligt högre upplagor och försäljning samt även en högre andel sålda exemplar. Detta berodde främst på deras framgångsrika barnboksutgivning men också på att de svarade för de flesta storsäljare inom olika kategorier. Å andra sidan dominerade storförlagen också den olönsamma lyrik- och debutantutgivningen vilket verkade i motsatt riktning.
De mindre förlagen hade lägre styckkostnader såväl i absoluta tal som i förhållande till priset. De skillnader i lönsamhet som kan iakttagas mellan de båda förlagsgrupperna faller emellertid i stor utsträckning tillbaka på de skillnader i utgivningen som kortfattat beskrivits ovan. Totalt sett fick de mindre förlagen ett något bättre relativt bidrag, men skillnaden var för liten för att man skall kunna dra några slutsatser om vilken företagsstorlek som är mest fördelaktig. Några stordriftsfördelar synes emellertid inte föreligga i förlagsbranschen.
Översättningar
Ungefär 40 procent av titlarna i undersökningen är översättningar, de flesta inom skönlitteraturen, främst prosan.
Det är intressant att notera att 63 procent av de svenska skönlitterära originalverken men endast 22 procent av översättningarna trycktes i mindre än 3 000 exemplar. Andelen sålda exemplar var emellertid klart lägre för sistnämnda kategori vilket tyder på en alltför optimistisk upplagesättning.
Översättningskostnaden per sålt exemplar var 0,55 kr (för skönlittera- turen 0,80). Denna för översättningar speciella kostnad uppvägdes emel- lertid mer än väl av att författarersättningen var lägre för denna kategori. Detta förhållande gällde främst skönlitteraturen där svenska och utländ- ska författare fick 4,10 resp 1,45 kr per sålt exemplar.
För vuxenlitteraturen förelåg inga klara skillnader i lönsamhet mellan översättningar och svenska originalverk. Barn- och ungdomsböckerna var däremot betydligt lönsammare i den sistnämnda kategorin.
Med avseende på titlarnas spridning över olika intervall kunde vissa tydliga skillnader noteras mellan kategorierna. En stor andel av den svenska skönlitteraturen uppvisade små upplagor, liten försäljning och dålig lönsamhet. Dit hörde de flesta lyrikböckerna men även många romaner och noveller. Endast 15 procent av de svenska skönlitterära titlarna gav full kostnadstäckning medan andelen för den utländska skönlitteraturen var 32 procent. Förlagen har uppenbarligen varit mindre benägna att ta risker vid utgivningen av utländsk skönlitteratur.
Pocketböcker
Undersökningen avser endast kvalitetspocketböcker och därav bara sådana som i original utgivits i pocket. Av titlarna i hela populationen
utgörs 15 procent av sådana pocketböcker, de allra flesta inom gruppen facklitteratur. Barn- och ungdomsböcker i detta utförande förekom ej. Pocketböckerna jämförs i det följande med den totala populationen av skön- och facklitteratur.
Pocketböckerna skilde sig avsevärt från den totala populationen med avseende på pris (11:15 kr mot 25:60), upplaga (9 000 ex mot 5 900) och försäljning (5 500 ex mot 3 300).
Trots större upplaga låg den genomsnittliga titelintäkten och titelkost- naden på en klart lägre nivå för pocketböckerna än för övriga böcker. Framställningskostnaden per producerat exemplar var 1,60 kr resp 3,75 och författarersättningen per försålt exemplar 0,55 resp 2,30. Pocket- böckerna hade dessutom en större relativ skillnad mellan kostnader och pris och därmed en relativt sett större marginal än andra böcker.
Pocketutgivningen gav ett klart bättre relativt bidrag än övriga titlar. I absoluta tal däremot, vilket från förlagens synpunkt är av större intresse, eftersom samkostnaderna är oberoende av böckernas utförande, skilde sig lönsamheten för pockettitlama inte påtagligt från övrig utgivning.
De ovan redovisade jämförelserna avser endast titlar som i original utgivits i pocket. En del av pocketutgivningen är emellertid nyutgivning. Lönsamheten för denna var betydligt bättre än vad som redovisats ovan för pockettitlama i original.
Svenska skönlitterära debutanter
Debutantverk har i undersökningen definierats som en författares första eller andra skönlitterära verk. Av de drygt 1 000 titlarna var 71 debutantverk.
För debutanterna var upplagorna och framför allt försäljningen betyd- ligt lägre än för skönlitteraturen i stort. Sålunda var den genomsnittliga försäljningen för en prosadebutant 500 exemplar mot 2400 för hela kategorin. Upplagor över 3 000 exemplar eller försäljningssiffror över 1 000 exemplar var mycket sällsynta bland prosa- och lyrikdebutanterna.
För dessa kategorier gav nästan alla titlar underskott på de egna kostnaderna. Detta underskott kunde dock i regel begränsas till 6 000 kr beroende på de låga totalkostnaderna som i sin tur berodde på litet sidantal, enkelt utförande och låga upplagor.
2.4 Uppföljning av titelundersökningen
För att söka följa upp och skriva fram resultatet från titelundersökningen har kompletterande uppgifter om framför allt försäljning och kostnader insamlats om berörda förlag.
Bokförsäljningen har under perioden 1966—1970 ökat med ungefär 17 procent i löpande värde för de 13 förlagen. Trots att prisökningarna på tryckeritjänster något begränsats av den grafiska branschens överkapa- citet och trots att vissa rationaliseringsåtgärder — såsom minskning av personalstyrkan samt enklare utförande på böckerna — vidtagits, har totalkostnaderna stigit med drygt 20 procent. Förlagens lönsamhet torde således snarast ha försämrats sedan 1966.
Lönsamhetsutvecklingen. För att ytterligare belysa lönsamhetsutveck- lingen har en bokslutsanalys avseende åren 1968—1970 gjorts hos de 13 förlagen. Avsikten var att få fram det ”verkliga” rörelseresultatet, dvs intäkterna från bokförsäljningen minus samtliga kostnader som belastat denna verksamhet.
Redovisningen inkluderar läroböcker och andra böcker som inte omfattas av titelundersökningen, eftersom dessa kategorier inte har kunnat särskiljas i bokslutsmaterialet.
Rörelseresultatet i procent av omsättningen för de båda förlagsgrup- perna framgår av tabellen nedan.
År Större förlag Mindre förlag Totalt 1968 3,5 0,2 2,5 1969 0,5 4.0 1,6 1970 —3,3 1,5 —1,8
Storförlagen hade alltså en klart negativ lönsamhetsutveckling under perioden, medan de mindre förlagen sammantagna något förbättrat sin situation 1970 jämfört med 1968. För de senare kunde emellertid ingen tendens spåras.
Endast tre förlag, alla tillhörande gruppen mindre förlag, hade ett bättre rörelseresultat i förhållande till omsättningen 1970 än 1968. Samtliga större förlag har således fått vidkännas en försämring av lönsamheten. Av de 13 förlagen redovisade fem, därav tre storförlag, ett rörelseunderskott år 1970. Enligt gjorda beräkningar motsvarade det i rörelsen arbetande kapitalet genomsnittligt 80 procent av omsättningen. Vid gällande ränteläge kan det absoluta minimikravet på en tillfredsställande lönsamhet därför sättas vid ett rörelseresultat på ca 5 procent av omsättningen. Denna gräns uppnåddes endast av tre förlag år 1970.
Avslutningsvis kan nämnas att flera av de undersökta förlagen sedan 1970 vidtagit eller beslutat vissa åtgärder såsom rationalisering och utgivningsminskning för att bryta den negativa lönsamhetsutvecklingen.
3 Bokhandelns struktur 3.1 Undersökningens syfte
Föreliggande undersökning behandlar huvudsakligen strukturen i bokhan- deln. Vissa strukturdata rörande två andra betydelsefulla återförsäljar- kanaler — Pressbyrån och varuhusen — redovisas också.
3.2 Bokhandelns ändrade konkurrensförhållanden
[ detta avsnitt redogörs för de konkurrensbegränsningar som förekom i bokbranschen före upphävandet av dispensen från bruttoprisförbudet den 1 april 1970 samt för de institutionella förändringar som därefter skett.
3.3 Bokhandelns organisationer m ut
Här beskrivs kortfattat Svenska Bokhandlareföreningen, Bokbranschens Marknadsinstitut och distributionsföretaget Seelig.
3.4 Fackbokhandelns struktur
Undersökningen har utförts genom en skriftlig enkät som 1971 utsändes till landets omkring 300 fullsorterade boklådor. Frågorna gällde i första hand försäljningens omfattning och inriktning åren 1969 och 1970. Uppgifter inkom från 289 boklådor. Bortfallet var begränsat och bestod huvudsakligen av boklådor som lagts ned före enkättillfallet.
Den fullsorterade bokhandelns försäljning 1970. De undersökta bok- lådorna redovisade 1970 en total försäljning på nära 500 mkr.1 Därav utgjordes nästan 350 mkr, dvs 70 procent, av böcker.
Varugrupp Mkr Procent Läroböcker 131 26 Utländska böcker i original 34 7 Övriga böcker 183 37 Summa böcker 348 70 Tidningar tidskrifter 13 3 Pappersvaror och övr varor 138 27 Summa 499 1 00
Av bokförsäljningen svarade 21 varuhusboklådor för något mer än 28 mkr (8 procent). För huvudparten av denna försäljning svarade de 17 boklådor som tillhör KF/Domus-koncernen. De förlagsägda boklådornas försäljning av böcker uppgick till omkring 46 mkr. Störst var de 9 boklådor som tillhörde Almqvist & Wiksell—koncernen. Tre av dessa var bland de största boklådorna i landet, var och en med en bokförsäljning överstigande 9 mkr.
Försäljningen till skolor och bibliotek uppgick till drygt 160 mkr, varav ungefär 150 mkr böcker. Övriga storköpare, dvs universitet, bildningsförbund od, köpte för ca 30 mkr, varav 18 mkr utgjorde bokköp och resten pappersvaror och tidskrifter. Ungefär 62 procent av totalförsäljningen och 52 procent av bokförsäljningen gick till enskild konsument.
Realisationsförsäljningen uppgick till omkring 12 mkr eller drygt 3 procent av bokförsäljningen, fö samma andel som i SPKzs undersökning 1961.
Försäljningen av böcker på främmande språk uppgick till 34 mkr. Därav föll hela 85 procent på 13 boklådor. Universitetslitteratur och vetenskaplig litteratur ut|orde huvudparten av försäljningen och det klart viktigaste språkområdet var det engelska.
Boklådorna har grupperats efter omsättning i tabellen nedan. I högsta klassen svarade 12 procent av boklådorna för 41 procent av den samlade omsättningen. De 46 procent som tillhör de två lägsta omsättningsklas- serna svarade endast för 16 procent av omsättningen.
1 Alla omsättningssiffror avser konsumentvärde exklusive varuskatt.
Omsättnings- Antal boklådor Ungefärlig procentuell andel av klass i tkr
Antal procent Total- Bokför- Försäljn till Försäljn till
försäljn säljn skolor bibliotek 3 000— 34 12 41 38 33 39 2 OOO—2 999 39 13 19 20 25 18 1500—1999 34 12 12 15 14 14 1000—1499 48 17 12 10 13 11 500— 999 82 28 12 13 12 13 ( 500 52 18 4 4 3 5 Samtliga 289 100 100 100 100 100
Beträffande försäljningens fördelning på varu- och kundkategorier kan noteras att andelen försäljning av läromedel liksom andelen försäljning till skolor stiger med ökande omsättningsstorlek. De allra största bok- lådorna utgör emellertid ett undantag. Dessa har tvärtom den lägsta andelen skolförsäljning, eftersom de är belägna i storstadsområden och på universitetsorter och därigenom har en annan kundstruktur. De kommu- nala myndigheterna köper på dessa orter ofta läroböcker direkt från förlagen. Trots detta svarar de allra största boklådorna för en tredjedel av bokhandelns totala försäljning till skolor. Beträffande kund- och varu- struktur för olika boklådor, se vidare tabell 3.8 och 3.9.
Bokhandelns försäljning 1961—1970. Det mest framträdande draget i utvecklingen mellan 1961 och 1970 är den allt större betydelsen försäljningen till skolväsendet har fått. Leveranserna till skolor utgjorde 1961 ca 12 procent av bokhandelns totalförsäljning medan andelen 1970 hade ökat till hela 24 procent, dvs nästan en fjärdedel av all försäljning.
Bokhandelns försäljning till skolor räknat i fasta priser har mer än tredubblats under åren 1961—1970. Även försäljningen till bibliotek ökade kraftigt. Försäljningen till övriga kundkategorier steg endast med 32 procent under denna period.
Av de olika varugrupperna svarade läroböcker för den största försälj- ningsökningen, 138 procent i fasta priser mellan åren 1961—1970. Försäljningen av utländska böcker ökade med 67 procent medan ök— ningen för övriga böcker stannade vid 41 procent.
Bokhandelns kostnader. Den största kostnadsposten (varukostnader undantagna) ut|ordes av personalkostnader vilka utgjorde 60 procent av de totala kostnaderna 1970. Ersättningen till ägaren och dennes familj i form av egna uttag uppgick till knappt 6 procent av de totala kostnader- na. Denna kostnadsandel var som väntat betydligt större för de mindre boklådorna. Andra viktiga poster var hyror och frakter som tillsammans svarade för 16 procent.
Den icke fullsorterade bokhandeln. Enligt beräkning som gjorts på grundval av uppgifter om leveranser sålde de icke fullsorterade boklå- dorna 1969 böcker för drygt 15 mkr, varav ungefär 6 mkr läroböcker och 1,6 mkr biblioteksböcker. Dessa boklådor hade alltså en betydligt större andel av sin försäljning till institutionella köpare än den fullsorterade bokhandeln. Den genomsnittliga omsättningen per butik uppgick 1969 till endast 80 000 kr.
3.5 Övriga återförsäljare
Andra återförsäljare än fackbokhandeln sålde 1970 böcker för 56 mkr vilket motsvarar 20 procent av försäljningen genom samtliga typer av återförsäljare (läroböcker undantagna). Sortimentet är i dessa butiker nästan helt begränsat till pocketböcker (främst massmarknads), barn- böcker, hobbyböcker samt skönlitterära bestsellers.
Pressbyrån. Pressbyrån fungerar dels som återförsäljare genom egna kiosker dels som distributör till ett stort antal andra återförsäljare. Konsumentvärdet av böcker försålda genom Pressbyråns egna kiosker och andra återförsäljare uppgick 1970 till 44,2 mkr, en ökning sedan 1966 med 31 procent.
Pressbyrån köper böcker från ca 170 förlag, ofta med ensamrätt på hela eller viss del av sortimentet. Pressbyrån har dessutom rätt att returnera böcker till förlagen och ger själv återförsäljarna full returrätt.
Genom Pressbyråns 1 200 egna kiosker såldes 1970 böcker för 10,5 mkr, en ökning sedan 1966 med 11 procent. Detta motsvarar dock endast två procent av företagets totala detaljhandelsförsäljning.
Pressbyråns 12800 övriga återförsäljare av böcker hade 1970 en bokomsättning på 33,7 mkr, vilket var 38 procent mer än 1966. Största antalet återförsäljare utgjordes av privata kiosker (38 procent) och tobaksaffärer (21 procent). Dessa svarade tillsammans för 71 procent av försäljningen.
Varuhusen. Varuhusens totala försäljning av böcker, exklusive läro- böcker, uppgick år 1970 till 35,1 mkr. Däri ingår dock 19,5 mkr som har sålts genom de 21 fullsorterade bokavdelningarna samt 3,4 mkr som levererats genom Pressbyrån.
Varuhusen köper emellertid också direkt från förlagen böcker, som säljs på icke fullsorterade bokavdelningar. Denna försäljning var 1970 12,2 mkr varav Åhlén-koncernen inklusive Wessel (80 varuhus) stod för hälften, medan resten föidelades ungefär lika på Epavaruhusen (115 st) och Domus/KF (150 st).
3.6 Utvecklingen på bokmarknaden efter bruttoprisernas avskaffande
Distributionskanaler. I och med övergången till fria bokpriser den 1 april 1970 ersattes det gamla kommissionssystemet med abonnemangsavtalet. En del icke fullsorterade boklådor valde i detta sammanhang att öka sitt sortiment och bli fullsorterade medan andra gick den motsatta vägen. Sedan 1969 fram till 1972 har antalet fullsorterade boklådor minskat från 313 till 289 och antalet icke fullsorterade från 186 till 176. Dessa förändringar behöver inte bero på kommissionssystemets avskaffande. Flera boklådor var redan tidigare hårt pressade.
I övrigt kan noteras att varuhusen något utökat sitt sortiment, framför allt av presumtiva bestsellers, samt att det på universitetsorterna öppnats studentboklådor som drivs av studenterna själva. Några helt nya försälj- ningskanaler av betydelse torde inte ha tillkommit sedan 1970.
Priskonkurrensen. De fria bokpriserna har inte medfört någon större priskonkurrens på böcker. Ungefär 85 procent av bokhandlarna uppgav
att de under det första året praktiskt taget undantagslöst följde cirka- priserna. De nedsättningar som skett förekom främst på ett fåtal bestsellers och uppslagsverk och lågi regel på 10—15 procent. Samman- fattningsvis kan sägas att dessa avvikelser totalt sett varit av marginell betydelse för bokprisnivån.
Bruttoprisavskaffandet innebar alltså att förlagen inte längre dikterade priserna. Detta har fått en märkbar effekt. I augusti 1971 sände sålunda Bokhandlareföreningen till sina medlemmar en rekommendation att höja priset på alla böcker utom skol- och biblioteksböcker med tre procent, en rekommendation som i stort sett torde ha följts av bokhandeln. I april 1972 utgick en ny skrivelse som innebar en rekommendation om en höjning med ytterligare en procent.
Försäljning till skolor. I och med den fria prissättningen kan kommu- nerna göra sina skolboksinköp genom anbudsförfarande, vilket medfört dels en koncentration av inköpen till ett mindre antal boklådor, dels en minskning av marginalerna på skolboksförsäljningen. Totalt sett har bokhandeln emellertid — enligt förlagens uppgifter om försäljningens fördelning på distributionskanaler — inte minskat sin marknadsandel.
Fr om april 1972 har skolboksförlagen infört ett nettoprissystem, enligt vilket kommuner och andra storköpare har samma inköpSVillkor som bokhandeln. Det är ännu för tidigt att uttala sig om de effekter som detta nya system kommer att få på distributionen.
4 Bokhandelns lönsamhet — med särskild inriktning på försäljning till skolor och bibliotek
4.1 Inledning
Inledningsvis noteras att bokbranschens ändrade marknadsförhållanden, genom avskaffandet av bruttopriser, ensamrätten och etableringskontrol- len, ännu inte märkbart påverkat bokdistributionens struktur. Sådana förändringar kan emellertid mycket väl inträffa i framtiden, speciellt vad gäller försäljningen till skolor och bibliotek, för vilken väsentligt föränd- rade villkor gäller sedan 1972.
Inledningsavsnittet innehåller också en kortfattad beskrivning av skol- och biblioteksförsäljningens organisation.
4.2 Undersökningspopulation och genomförande
Undersökningen omfattar ett statistiskt urval av de 181 fullsorterade boklådor som 1970 hade en försäljning till skolor och bibliotek på minst 20 procent av den egna totalförsäljningen. Denna begränsning av under- sökningspopulationen genomfördes med hänsyn till syftet att särskilt studera skol- och biblioteksförsäljningens betydelse för bokhandeln.
Boklådorna i undersökningen svarade 1970 för ungefär 85 procent av bokhandelns totala försäljning till skolor och bibliotek på 161 mkr. Av denna summa utgjorde skolförsäljningen ungefär tre fjärdedelar.
4.3 De undersökta boklådornas lönsamhet
För de undersökta boklådoma uppgick den totala försäljningen genom- snittligt till 1,7 mkr varav 45 procent avsåg försäljning till skolor och bibliotek. Kostnaderna för bokinköp motsvarade ungefär 78 procent av omsättningen medan bokhandlarnas driftskostnader utgjorde cirka 17 procent. Av de senare var personalkostnaderna helt dominerande. Rörelseresultatet — före ägarens uttag för egen arbetsinsats — var genomsnittligt 90 tkr, men för de flesta boklådorna var det lägre, ungefär 70 tkr. Avkastningen, dvs rörelseresultatets andel av försäljningen, upp- gick i genomsnitt till drygt 5 procent.
Några avgörande skillnader i lönsamhet mellan boklådor med hög respektive låg andel skol- och biblioteksförsäljning framkom ej. Visser- ligen var marginalen på denna typ av försäljning klart lägre men detta gällde också kostnaderna eftersom försäljningen huvudsakligen skedde under lågsäsong och ofta kunde fullgöras utan insättande av extra resurser.
Däremot förekom klara skillnader mellan enskilda boklådor. Sålunda gick var tionde boklåda med förlust, medan tre av fyra uppnådde ett överskott på minst 40 tkr.
För boklådorna i undersökningen kan lönsamheten 1970 genomsnitt- ligt sett anses tillfredsställande, dvs avkastningen var tillräcklig för att ge ägaren en ersättning som väl täckte en föreståndarlön — 42 tkr enligt Handelns arbetsgivareorganisations statistik. Vidare lämnade verksam- heten en rimlig ränta på ägarens kapital.
1 tabell 4.7 visas bokhandelns tillgångar, skulder och eget kapital jämte några likviditets- och soliditetsmått. Där framgår bl a att lagerreserven utgjorde 40 procent av inventerat lagervärde. Boklådorna har således kunnat utnyttja de möjligheter till konsolidering som skattereglerna medger. I övrigt kan noteras att relationstalen för likviditet och soliditet förbättrats jämfört med 1961.
4.4 Försäljning till skolor och bibliotek
I detta avsnitt beräknas vilka intäkter och kostnader som direkt skulle försvinna om skol— och biblioteksförsäljningen upphörde.
Bruttovinsten av skol- och biblioteksförsäljningen uppgick endast till 10 procent av omsättningen, men eftersom de direkta kostnaderna för denna hantering var mycket låga blev rörelseresultatet ändå 5 procent, dvs ungefär lika mycket som för överdiskförsäljningen.
Eftersom skol- och biblioteksförsäljningen för de undersökta boklådor- na svarade för hela 45 procent av deras omsättning, härrörde alltså en mycket stor del av dessa boklådors rörelseresultat från den kommunala försäljningen. Om denna försvinner kommer avkastningen för en genom- snittlig boklåda att sjunka till en sådan nivå att ägarens ersättning ungefär motsvarar en ordinär föreståndarlön medan verksamheten inte lämnar någon avkastning på satsat kapital. För boklådor med stor kommunal försäljning — mer än 50 procent av totalförsäljningen — blir avkastningen i många fall helt otillräcklig om den kommunala försäljningen försvinner.
5 Regionala skillnader i bokförsäljning och boku tlåning 5.1 Inledning
Här behandlas tre viktiga kanaler via vilka böcker når läsarna. Två förutsätter inköp, bokhandeln och Pressbyråns distributionsnät, medan den tredje, biblioteken, sprider sina böcker via lån. I kapitlet studeras de två försäljningskanalerna och då speciellt med avseende på regionala aspekter: antalet utbudsplatser och deras lokalisering redovisas liksom de olika kanalernas försäljning och hur denna fördelas mellan olika regioner. De tre stora distributionskanalerna jämförs avslutningsvis med varandra. Härvid görs också ett försök att uppskatta antalet böcker som nått sina läsare via respektive kanaler. Uppgifterna avser år 1970 där inte annat anges.
5.2 Befolkningsdata
I detta avsnitt redovisas befolkningens spridning över landet. Det sägs också att — om man utgår från att varje individ oavsett bostadsort efterfrågar lika mycket — detta mått kan användas som ett uttryck för hur efterfrågan/behovet av böcker regionalt fördelar sig.
5.3 Fackbokhandeln
Inledningsvis redovisas en undersökning kring förändringar i olika fack- handelsbranschers butiksnät. Av denna framgår att det totala antalet fackhandelsbutiker mellan årsskiftena 1963/64 och 1969/70 minskade med 6 procent. Den avgjort kraftigaste minskningen drabbade gruppen ”Böcker och pappersvaror” som minskade sitt butiksantal med 31
procent. Därefter behandlas abonnemangsbokhandelns — dvs den fullsorterade bokhandelns — lokalisering. l figur 5.2 visas en karta över
försäljningsställenas regionala spridning. Det framgår att situationen i Syd- och Mellansverige är avsevärt mycket bättre än i Norrland. Under perioden juli l967—november 1971 förlorade 17 orter sin abonnemangs- bokhandel. Härvid drabbades huvudsakligen Mellansverige.
Grossistbokhandeln — dvs den icke fullsorterade bokhandeln — är huvudsakligen lokaliserad till mindre orter. Butiksnätet visar en betydligt jämnare spridning över landet än de fullsorterade boklådorna.
I ett särskilt avsnitt redovisas hur försäljningen från de två bokhandels- typerna regionalt fördelas. Försäljningen av svensk litteratur till allmän- heten visar per individ högst värden i de tre storstadsområdena samt i områden med anknytning till universitet. Uppsala har ett värde om 75 kr/inv medan riksgenomsnittet ligger på 18 kr/inv.
Försäljningen av utländsk originallitteratur är ännu hårdare knuten till storstadsområdena. Riksgenomsnittet är 2,50 kr/inv medan samtliga stor- stadsområden har värden överstigande 10 kr/inv.
Försäljningen via grossistbokhandeln är obetydlig i förhållande till abonnemangsbokhandeln. Totalt motsvarar den en större abonnemangs- boklådas omsättning. Jämförelsevis höga värden redovisas för västra Småland, Dalsland, norra Värmland samt främst Norrlands inland.
Slår man ihop abonnemangsbokhandelns och grossistkundernas försälj- ning får man den samlade fackbokhandelns försäljning. Detta har gjortsi figur 5.9. Man finner att grossistkundernas starka ställning i glesbygds- områdena långt ifrån uppväger avsaknaden av abonnemangsbokhandel i dessa områden.
5.4 Pressbyråns distributionsnät
Pressbyråns försäljning och dess fördelning på olika butikstyper har presenterats ovan i avsnitt 3.5. Det framgick att Pressbyrån säljer böcker via 14 000 försäljningsställen. I landet finns totalt ca 60 000 butiker av olika slag, varför Pressbyråns böcker finns att köpa på vart fjärde svenskt försäljningsställe. Pressbyråns distributionsnät är — till skillnad från vad som gäller för fackbokhandeln — mycket jämnt spritt över landet. Samma jämna bild visar försäljningens Spridning.
5.5 Jämförelse mellan distributionskanalerna folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån
För att få till stånd en jämförelse mellan de tre viktigaste distribu- tionskanalerna har antalet sålda böcker via fackbokhandel resp Pressbyrån samt antalet utlånade böcker via bibliotek beräknats. Beräkningsmeto- derna är mycket grova varför detaljerade slutsatser inte kan dras. Man finner att sammanlagt något mer än 90 milj böcker förmedlades. Härav svarade folk- och skolbibliotek för 77 procent eller 70 milj volymer. De båda försäljningskanalerna distribuerade vardera något mer än 10 milj böcker till allmänheten. Det finns anledning att misstänka att Pressbyråns siffror är underskattade och fackbokhandelns överskattade.
I ett följande avsnitt visas hur antalet distribuerade böcker via reSpektive kanal fördelar sig regionalt (figur 5.12). Skillnaden mellan fackbokhandel och Pressbyrån är påfallande. Pressbyråns böcker har som tidigare antytts en mycket jämn spridning. 58 av 70 regioner har en försäljning per invånare inom intervallet 1,1—1,5 böcker per invånare. Betraktar man däremot kartan för fackbokhandeln finner man en betydande skillnad mellan olika regioner. De tre storstadsområdena och ytterligare ett par regioner innehållande universitetsorter har således värden som klart överstiger 1,5 försålda böcker per invånare. Å andra sidan finns det ett flertal regioner — främst i glesbygdsområden »— som har värden understigande 0,5.
Den regionala spridningen av böcker via bibliotek uppvisar drag gemensamma med både fackbokhandel och Pressbyrån. De tättbefolkade blockregionerna har således de högsta värdena, men skillnaden mellan gles- och tätbygdsområden är inte så stor som den var för fackbokhan— deln.
Biblioteken uppvisar en ibland förvånande bild. De regionala skillna- derna är inte entydigt kopplade till befolkningsunderlag och ekonomiska resurser. En förklaring härtill som redan givits i utredningens biblioteks- skrift är att enskilda politikers och bibliotekariers intresse kan ha en avgörande betydelse för biblioteksstandarden på vissa håll.
Om man studerar den totala bokdistributionens regionala fördelning (figur 5.14) finner man återigen en kraftig koncentration till storstads- och universitetsregionerna. I dessa distribueras genomgående mer än 10 böcker per invånare. Väsentligt lägre värden återfinns i västra och centrala Götaland, det inre av Svealand samt nästan hela Norrland.
6 Tekniska framställningskostnader I detta kapitel diskuteras den roll kostnader för teknisk produktion hari bokens pris. 1 avsnitt 6.1 konstateras att ökningen i den grafiska industrins priser inklusive papperskostnader under den senaste 15-års- perioden varit väsentligt lägre än ökningen i konsumentprisindex. Den allmänt spridda tanken att den tekniska sidan orsakat de kraftiga bokprisökningarna får därför avvisas. Orsakerna får sökas på annat håll. De tekniska kostnadernas andel i bokens pris har under senare år minskat och utgör numera genomsnittligt knappast mer än 15420 procent av bokens försäljningspris. Påståendet att de tekniska kostnaderna genom förlagens kalkylerings- metoder ensamma skulle bestämma bokpriserna avvisas också (avsnitt 6.3). Varje förlag har sin egen metod att räkna fram ett passande säljpris och tanken att t ex en halvering av de tekniska framställningskostnaderna skulle möjliggöra en halvering av försäljningspriset är inte realistisk. Varken förläggare, distributörer eller detaljhandel skulle kunna leva på de margi- naler som då skulle uppstå. I avsnitt 6.4, ”Boktypens inverkan på framställningskostnaden”, på- visas att skillnader vad gäller teknisk framställningskostnad mellan pocketböcker och originalböcker vid mindre upplagor är ganska liten. Tanken att en allmän övergång till pocketboksutgivning kraftigt skulle sänka bokpriserna måste därför också avvisas.
I bilaga 6 lämnas en ingående analys av kostnaderna för bokfram- ställning. Total- och styckkostnadskurvor för olika boktyper vid olika upplagenivåer redovisas där bl a. I avsnitt 6.5 ges en sammanfattning av dessa resultat. I figur 6.3 återfinns total- och styckkostnadskurvor för tre vanliga bokutföranden: den trådhäftade originalboken, kvalitetspocket- boken samt massmarknadspocketboken. Skillnaden mellan de två första är vid små upplagor obetydlig, men vid upplagor om 10 000 ex och mer uppstår betydande kostnadsfördelar för pocketutförandet. Styck- kostnader för massmarknadspocketboken är vid låga upplagor högre än motsvarande kostnad för de två andra boktyperna — huvudsakligen beroende på att rullrotationstryck används. Vid upplagor om 20 000 ex — en vanlig upplaga för massmarknadsböcker som distribueras via Pressbyrån — är dock kostnadsfördelarna för massmarknadsutförandet avsevärda.
När det gäller mycket små upplagor 4 upp till 1 500 exemplar _ visas att offsetframställning från skrivmaskinsskrift blir billigare än ett utförande isedvanligt boktryck.
I avsnitt 6.6 diskuteras möjligheten att genom införandet av nya tekniska metoder förändra kostnadsbilden. Möjligheterna till radikala kost- nadsbesparingar tycks för nån/ätande vara rätt små.
7 Prisutvecklingen för böcker
I avsnitt 7.1 förklaras vad som menas med en prisindex och hur en sådan konstrueras. I avsnitt 7.2 ventileras frågor rörande konsumentprisindex och i avsnitt 7.3 förklaras vilken roll bokprisindex hade i beräkningen av konsumentprisindex fram till november 1968. Bokprisindex byggde då enbart på svensk nyutkommen skönlitteratur, vilket visade sig ge pris- ökningar som inte var representativa för utgivningen i stort. Från november 1968 har man därför en ny konstruktion av bokprisindex, där all utgivning — utom skolböcker etc — finns representerad (se avsnitt 7.4 och 7.5).
I figur 7.1 jämförs prisutvecklingen mellan åren 1959 och 1971 för svensk skönlitteratur, biografbiljetter, teaterbesök, radio- och TV—licens samt konsumentprisindex. Det framgår därur att alla kulturvaror haft en kraftigare prisutveckling än den som motsvarar konsumentprisindex. De största prisökningarna drabbade svensk skönlitteratur.
I tabell 7.1 visas resultatet av mätmetoderna efter år 1968. Under denna treårsperiod har den genomsnittliga prisutvecklingen för den samlade bokutgivningen inte varit större än konsumentprisutvecklingen.
Skönlitteratur och barn- och ungdomsböcker har i realiteten sjunkit i pris. Särskilt markant är denna prissänkning för skönlitteratur och då speciellt utländsk sådan i svensk översättning. Prisutvecklingen för fack- litteratur är ungefär densamma som den genomsnittliga. Yrkesorienteran- de facklitteratur visar dock en något kraftigare prisstegring. Större prisökningar än genomsnittet svarar endast pocketböckerna för och då särskilt skönlitterära sådana. På tre och ett halvt år har priserna för denna grupp ökat med hela 78 procent. Prisstegringstakten har dessutom ökat.
1 avsnitt 7.6 diskuteras de olika kategorierna prisförändringar närmare. 1 avsnitten 7.7 och 7.9 diskuteras effekterna av bruttoprissättningens avskaffande år 1970. Resultatet av de undersökningar SCB gjort visar att några omedelbara prishöjningar inte gjorts. Vidare fann man att skillna- den i prissättning mellan olika försäljningskanaler var obetydlig. Vissa skillnader förekom vad gällde skönlitterära pocketböcker, dock högst en krona. Man hade inte heller höjt priset på litteratur utgiven före brutto- prisavskaffandet. Dessa studier .ordes i maj 1970. Efter detta datum har bokhandeln gjort vissa uppjusteringar av priserna på böcker i lager, i genomsnitt ca 4 procent.
I avsnitt 7.8 diskuteras Vägningstalen år 1967 resp 1968. Dessa tal motsvarar olika bokkategoriers marknadsandel. Man kan konstatera att marknadsandelarna för skönlitteratur och allmänorienterande facklitte- ratur enligt dessa tal minskat under treårsperioden. För samma kategorier hade som påpekats prissänkningar skett.
I avsnitt 7.10 redovisas medelpriserna för olika kategorier av böcker. Skillnaden mellan olika typer av fackböcker är stor. Populärvetenskapliga pocketböcker ligger således lägst (16,58 kr) medan den allmänorienteran- de facklitteraturen i originalupplaga ligger högst (41,77 kr).
8 Svensk bokutgivning under 1900-talet — en översikt 8.1 Svensk bokutgivningsstatistik
Det har varit och är i viss mån fortfarande ganska klent beställt med statistik över den svenska bokutgivningen. För perioderna 1896—1900 och 1920—1951 finns dock sammanställningar i tidskriften Le Droit d'Auteur. Fr o m 1953 har statistik utarbetats av Bibliografiska institutet och publicerats bl a i Statistisk årsbok.
8.2 Den svenska bokutgivningen
År 1900 låg totalutgivningen på 1 683 titlar varav skönlitteraturen svarade för 358. Fram till 1920 fördubblades utgivningen. Under 1920- och 30-talen var utgivningen påtagligt stabil och andelen skönlitteratur höll sin ställning. År 1940 gav en bottennotering men de följande krigsåren innebar en kraftig ökning. 1945 var totalutgivningen 421] titlar varav skönlitteraturen svarade för 1 326. Efter kriget är tendensen fallande, men under första hälften av 1950-talet kan man åter skönja en ökning.
Under perioden 1956—1971 har den totala bokutgivningen enligt Bibliografiska institutets statistik ökat från 4 492 titlar till 7 558, alltså med över 68 procent. Den skönlitterära utgivningen ökade med drygt 38 procent och den facklitterära med nära 90. De sista åren uppvisar en viss stagnation som tycks bli ännu mer påfallande för år 1972.
8.3 Utgivningen av facklitteratur 1956—1971
Man kan peka på två orsaker till den kraftiga ökningen för facklitteratur. För det första torde det stora intresset för debattlitteratur i olika politiska och sociala ämnen vara en viktig förklaring. De två ämnesom- rådena ”Samhälls- och rättsvetenskap” och ”Ekonomi och näringsväsen” svarar för en tredjedel av ökningen. Pocketbokens införande har i detta sammanhang haft en avgörande betydelse. För det andra torde olika reformer inom utbildningsväsendet ha satt betydande spår i utgivnings- statistiken.
8.4 Utgivningen av skönlitteratur 1956—1971
Bibliografiska institutets statistik visar för skönlitteraturen en stagnation i ökningen av antalet utgivna titlar under 1960-talets senare hälft. Utvecklingen under denna period behandlas utförligare nedan (kapitel
9—12).
8.5 Problem i den aktuella bokutgivningsstatistiken
Bibliografiska institutet har för närvarande otillräckliga resurser, och om ingen förstärkning kommer till stånd är det stor risk att både registre—
ringsarbete och statistik blir allvarligt lidande. Redan nu har institutets svårigheter inneburit vissa inskränkningar som gör att siffrorna för olika är inte är helt jämförliga.
8.6 Underlag och huvudprinciper för de statistiska undersökningarna av bokproduktionens storlek och sammansättning
Svensk bokförteckning (årskatalogerna) har legat till grund för material- insamlingen till de undersökningar som redovisas i kapitlen 9—12. Den statistiska bearbetningen av materialet har emellertid skett efter andra principer än dem som Bibliografiska institutets statistik bygger på. I vissa av delundersökningarna har materialet kompletterats med utgåvor som inte upptagits i Svensk Bokförteckning. En ledande princip har varit att inte endast redovisa de totala siffrorna över utgivningen av olika huvud- kategorier av litteratur utan att så långt det varit möjligt göra mera speciella uppdelningar av materialet som främst belyser förhållandet mellan den kvalificerade och den enklare litteraturen.
9 Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 9.1 Inledning
I avsnittet diskuteras de olika uppdelningar man kan göra för att analysera förhållandet mellan kvalificerad skönlitteratur och exempelvis enklare underhållningsböcker.
9.2 Undersökningens uppläggning
Grundmaterialet för databehandlingen har hämtats ur Svensk Bokförteck- ning. Samtliga skönlitterära böcker utgivna i Sverige på svenska språket och tryckta under något av åren 1965—1970 med undantag av skol- böcker har registrerats. Som grund för periodindelningen ligger tryckåret för va1je bok.
9.3 Den årliga utgivningen av skönlitteratur 1965—1970
Normalt ligger skönlitteraturutgivningen under perioden på över 1 300 titlar per år, men åren 1967 och 1970 uppvisar nedgångar med ungefär ett hundratal titlar.
9.4 Förlag med utgivning av skönlitteratur
I undersökningen ingår utgåvor från drygt 300 olika förlag och utgivare, om man räknar in privatutgivning av typen ”eget förlag”. Några få förlag svarar emellertid för huvudparten av det skönlitterära titelutbudet i Sverige. De tre största — Bonniers (21,5 procent), B Wahlströms (14,4 procent) och Wennerbergs (14,1 procent) — har tillsammans givit ut
hälften av de skönlitterära böckerna 1965—1970. Två av de tre största förlagen, Wahlströms och Wennerbergs, är utpräglade massmarknadsför- lag som huvudsakligen säljer genom Pressbyrån. På fjärde plats vad gäller titelutbudet kommer det näst största ”kvalitetsförlaget”, Norstedts, som står för 5,2 procent 1965—1970. Mellan 3 och 4 procent av titlarna faller på vardera Tiden/FiB, Rabe'n & Sjögren, Wahlström & Widstrand och Almqvist & Wiksell/Geber i nu nämnd ordning. Tidens förlag uppnår dock sin position endast tack vare sin ansenliga utgivning 1965/66; från 1965 till 1970 sker en femtioprocentig minskning av förlagets skönlitte- raturutgivning.
Bland de 43 största förlagen har den grupp som kan betecknas som ”kvalitetsförlag” minskat sin utgivning, medan massmarknadsförlagen ökat. Relativt sett innebär detta att ”kvalitetsförlagen”, som 1965/66 svarade för 58 procent, har gått ner till 50 procent 1969/70 så att försprånget till massmarknadsförlagen, som gått från 38 till 45 procent avsevärt minskat. Övriga förlag, bland dem de religiösa, svarade 1969/70 för 5 procent.
9.5 Skönlitteraturens genrer
Kategorin romaner-noveller år den i särklass största med hela 80 procent av utgivningen 1965—1970. Därnäst kommer lyriken med 10,5 procent. Bland övriga genrer är det endast två som överstiger 2 procent: kåserier- anekdoter och dramatik.
Ser man på utvecklingen under perioden är den nedgång som drabbat lyrikutgivningen det mest påfallande: från 155 titlar 1965 (11,6 procent av hela utgivningen) till 110 titlar 1970 (9,5 procent).
9.6 Svenska original och översättningar
Ca 57 procent av den skönlitterära utgivningen 1965—1970 utgörs av översättningar från andra språk, och deras andel har ökat något under perioden. Den största andelen översättningar finns i kategorin romaner och noveller (ca 65 %) medan lyriken i mycket liten utsträckning består av översättningar (ca 14 %). De största ”kvalitetsförlagen” ger i allmänhet ut flera svenska original än översättningar, och Bonniers förlag svarar ensamt för nästan en tredjedel av de svenska originalen under perioden. Att översättningarna trots detta överväger i den totala skönlitterära utgivningen beror på massmarknadslitteraturen, som till mycket ringa del består av svenska original.
9.7 OriginaISpråk
Inte mindre än 72 procent av den översatta skönlitteraturen 1965—1970 har engelska som originalspråk. Därefter följer franska (7,8 %), tyska (5,1 %), danska (3,0 %). ryska (2,5 %) och norska (1,5 %).
9.8 Den skönlitterära förstagångsutgivningen
Drygt 65 procent av den skönlitterära utgivningen i titlar räknat bestod under perioden 1965—1970 av verk som utgavs för första gången på svenska — antingen de var översättningar eller svenska original. De förstagångsutgivna verken ökar i antal mot mitten av perioden, men därefter minskar förstagångsutgivningen av svenska original kraftigt medan de förstagångsutgivna översättningarna ökar ytterligare något. Detta sammanhänger uppenbarligen med populärpocketbokens fram- gångar, medan översättningarna på ”kvalitetsförlagen” minskar under perioden.
9.9 Medelpriser och prisutveckling
Olika kategorier av skönlitteratur uppvisar skiftande prisutveckling under perioden. Massmarknadsförlagens utgåvor, vilkas medelpris ligger om- kring tre kronor, har från 1965 ökat mindre i pris än konsumtionsvarori allmänhet och kan med hänsyn till inflationen sägas vara ganska mycket billigare 1970 än 1965. Den totala skönlitteraturutgivningen på de 3 k kvalitetsförlagen, som huvudsakligen distribuerar sina böcker genom bokhandeln, har under perioden 1965—1969 stigit betydligt mer i pris än övriga varor, men 1970 sjönk medelpriset till en nivå något under den som den allmänna kostnadsutvecklingen från 1965 skulle motivera. Norrnalutgåvor (ej pocketböcker) på ”kvalitetsförlagen” har haft en lugnare prisutveckling, men tendenserna är ungefär desamma med en i regel något större prissänkning 1970. Skönlitterära kvalitetspocketböcker har däremot ökat kraftigt i pris — även i förhållande till den allmänna kostnadsutvecklingen.
9.10 Debutanter, nyare författare och etablerade författare
Debutverken utgör under åren 1965—1970 närmare 13 procent av de svenska originalen i materialet, men deras andel har minskat påtagligt under periodens senare hälft. Minskningen gäller först lyrikdebutanterna men under de sista åren också romandebutanter. Bland debutverken är lyrik nästan lika vanlig som romaner och noveller. Bonniers har under perioden publicerat något över 30 procent av de registrerade debutver- ken. Även andra nyare författare svarar för ett mindre antal böcker i slutet av perioden än i början. Nära 70 procent av de verk som utgivits av medlemmar i Sveriges Författareförening har kommit på de fem största ”kvalitetsförlagen”. Betydligt mera än hälften av de skönlitterära verk som utgivits under perioden har skrivits av författare födda under perioden 1901—1930, medan mindre än 3 procent av verken skrivits av författare födda före 1800.
9.11 Tendenser i de senare årens utgivning av skönlitteratur
Utgivningen på massmarknadsförlagen och på de 5 k kvalitetsförlagen har under åren 1965—1970 utvecklats på helt skilda sätt. Massmarknadsför-
lagen har ökat sitt titelutbud medan ”kvalitetsförlagen” uppvisar tenden- ser till stagnation och åtminstone mot slutet av perioden till direkta nedskärningar i antalet utgivna titlar. Den första stora nedgången kom- mer 1967, då främst Bonniers men även t ex Tiden och Rabén & Sjögren reducerade sina utgivningstal. Om inte Norstedts just detta år startat pocketserien PAN med en stor satsning för att bygga upp en backlist, skulle ”kvalitetsförlagens” samlade siffror ha sett ännu dystrare ut. Speciellt lyrikutgivningen har nu drabbats hårt av nedskärningen.
Följande år sker en viss återhämtning pä ”kvalitetsförlagen”, men de två sista åren i undersökningen visar ytterligare nedskärningar. Utbudet av svenska original men även översättningar minskar på dessa förlag, vilket tyder på att den kvalificerade översättningslitteraturen är en av de mest drabbade kategorierna. Antalet debutverk av både lyrik och roma- ner-noveller har också tydligt minskat i antal under periodens lopp.
Den omstrukturering av utgivningen — nedskärningen inom mindre lönsamma sektorer — som man tydligt kan se i de redovisade siffrorna har av allt att döma fortsatt 1971 och 1972. Bokförläggareföreningen har insamlat data rörande utgivningen på medlemsförlagen under dessa år, och Bonniers förlag har lämnat uppgifter om sin utgivning. Allt detta tyder på än större nedskärningar efter den undersökta perioden — nedskär- ningar som drabbat så gott som samtliga kategorier men främst lyriken och översättningslitteraturen. En utveckling som innebär att förlagen i allt större utsträckning satsar på underhållningslitteratur och hos publik och kritik väl etablerade författare men allt mindre på den unga svenska litteraturen och den kvalificerade översättningslitteraturen måste anses som synnerligen beklaglig.
10 Utgivningen av lyrik 1965—1970 10.1 Undersökningens uppläggning
Huvuddragen i periodens utgivning av lyrik behandlas i skönlitteratur- undersökningen (kapitel 9), och tonvikten här ligger därför på resultatet av en enkät om försäljningen av lyrikböcker tryckta 1966.
10.2 Den årliga utgivningen av lyrik
Fördelad på tvåårsperioder har lyrikutgivningen minskat från 321 titlar 1965/66 till 263 titlar 1967/68 och 230 titlar 1969/70. Den första minskningen kan nästan helt tillskrivas de största förlagen och i synner- het Bonniers, medan det i första hand är mindre förlag som skär ner utgivningen i slutet av perioden då de stora förlagen ligger kvar på samma låga nivå. Antalet utgivna debutanter följer i stort sett samma utveckling. Hårdast drabbade tycks övriga nyare författare ha blivit, vilket tyder på att förlagen ger varje författare färre chanser än man tidigare gjort.
10.3 Förlag med utgivning av lyrik
En mycket stor del av de förlag och utgivare som 1965—1970 utgav lyrik kan betraktas som tillfälliga utgivare. Bonniers svarar för 33,6 procent av
de utgivna lyriktitlarna, vilket är en betydligt större andel än förlaget har av den totala skönlitteraturutgivningen. Även övriga större ”kvalitetsför- lag” har i allmänhet en förhållandevis stor andel lyrik i sin utgivning, medan massmarknadsförlagen naturligtvis saknas helt i detta samman—
hang.
10.4 Förstagångsutgivningen av lyrik
En tidigare undersökning av Hans Olof Johansson har visat att första- gångsutgivningen av lyrik i stort sett har ökat under hela perioden 1931—1960. Vad som hänt under den mellanliggande femårsPerioden är inte helt klart, men siffran för perioden 1966—1970 ligger något lägre än siffran för 1956—1960 om man kompenserar den skillnad som olikheter- na i beräkningssätt givit upphov till. Förstagångsutgivningen av lyrik har alltså stagnerat under det senaste decenniet. Bonniers har under perioden 1965—1970 en starkare ställning än vad som varit normalt under tidigare decennier.
10.5 Försäljning av diktsamlingar tryckta 1966
Genomsnittsförsäljningen till fullt pris av förstagångsutgivna diktsam- lingar på Bonniers förlag 1966 var 637 exemplar. Debutdiktsamlingar på samma förlag hade en lägre genomsnittsförsäljning — 402 exemplar — men den påverkas i mycket hög grad av en enda försäljningssucce' , och ett tal som bättre svarar mot verkliga förhållanden är de övriga debutanter- nas genomsnitt, 213 exemplar. Genomsnittsförsäljningen för hela första- gångsutgivningen på Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand låg betydligt lägre än på Bonniers, 291 exemplar, medan deras debutantlyrik genomsnittligt såldes i 227 exemplar. Man kan notera att ungefär en fjärdedel av förstagångsutgåvorna på de tre nämnda förlagen såldes i mindre än 100 exemplar och ytterligare en fjärdedel i mellan 100 och 200 exemplar. Endast sex förstagångsutgivna diktsamlingar på Bonniers såldes i mer än 2 000 exemplar och ingen enda på Rabe'n & Sjögren eller Wahlström & Widstrand.
Förstagångsutgivningen av lyrik exklusive debutanter på övriga förlag har totalt en lägre genomsnittsförsäljning än på de tre största förlagen. Men utgåvor på religiösa förlag har en högre försäljning, 744 exemplar.
Omtryck av originaldiktsamlingar — som alltså ursprungligen utkom- mit före 1966 — har i regel jämförelsevis höga försäljningssiffror och likaså samlade dikter och urval ur enskilda författares produktion. Vissa utgåvor av den senare typen, som i allmänhet tryckts flera gånger före 1966, har genom åren kommit upp i en sammanlagd försäljning på över
50 000 exemplar.
1 1 Utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1965 — I 9 70
Böcker distribueras i Sverige huvudsakligen genom två stora återförsäljar- nät. Fackbokhandeln (abonnemangsbokhandel och grossistbokhandel) er- bjuder i sina ca 500 försäljningsställen ett långt rikare urval böcker än
Svenska Pressbyråns ca 14 000 försäljningsställen, som i huvudsak säljer den billigaste underhållningslitteraturen. Pressbyrån svarar för en ansenlig del av den totala bokförsäljningen i landet om man räknar i antal sålda exemplar.
11.1 Populärlitteratur, kvantitetslitteratur, massmarknadslitteratur
Termen massmarknadslitteratur anspelar på Pressbyråns stora antal för- säljningsställen. Varje bok som till någon del säljs genom Pressbyrån kan emellertid inte räknas som massmarknadslitteratur. I denna undersökning ställs två krav på en massmarknadsbok: den ska rutinmässigt levereras till minst 2 500—3 000 återförsäljare och försäljningen ska till större del ske genom Pressbyrån än genom fackbokhandeln.
11.2 P0pulärpocketbokens föregångare
De första populärpocketböckerna i Sverige utkom i början av 1950-talet, men massmarknadslitteraturen är en betydligt äldre företeelse. Antalet pOpulärpocketserier uppgick 1965 till omkring 35 och 1970 till närmare 50.
11.3 Populärpocketboken och kvalitetspocketboken — en jämförelse
Det finns många yttre likheter mellan populärpocketboken och kvalitets- pocketboken, men de är avsedda att tillfredsställa skilda behov. Klyftan har också vidgats i och med att försöken att marknadsföra kvalitets- pocketböcker genom Pressbyrån misslyckats. Därmed är de båda bok- typerna skilda åt också när det gäller distributionen och numera råder högst betydande prisskillnader.
11.4 Undersökningens uppläggning
Undersökningen begränsar sig till de massmarknadsböcker som ingår i serier, vilka emellertid utgör minst 90 procent. Eftersom Svensk bokför- teckning inte fullständigt registrerat populärpocketböcker har materialet för skönlitteraturundersökningen (kapitel 9) här utökats med 480 ut- gåvor, huvudsakligen hämtade ur manuskriptet till Svensk bokkatalog (femårskatalogen).
11.5 Den årliga utgivningen av böcker i massmarknadsserier
[ stort sett har massmarknadsserieutgivningen ökat under perioden 1965—1970, och detta innebär också att dess andel av den totala skönlitteraturutgivningen har stigit från ca 33 till 39 procent. Under periodens sista del ligger utgivningen av massmarknadsböcker i serier över 500 titlar årligen.
11.6 Massmarknadsseriernas fördelning på häftade och inbundna böcker
De häftade böckerna utgör över 90 procent av utgivningen i massmark- nadsserier. Övervägande delen av de häftade böckerna är att betrakta som populärpocketböcker.
1 1.7 Innehållskategorier
Pressbyrån indelar populärpocketböckerna i tre innehållskategorier, och denna uppdelning följs i huvudsak i denna undersökning. Detektiv- och agentromaner är den i titlar räknat största kategorin och har i stort sett hållit sina utgivningssiffror, men deras andel av hela massmarknadsserie- utgivningen har sjunkit från 47 procent till ca 35 procent under perioden. Westemböckerna är den näst största kategorin och har under större delen av perioden utgjort drygt 30 procent. Romantikböckerna har ökat i antal men låg under periodens sista del ganska stilla. Deras andel steg från 19 procent till 24 procent. Utanför den egentliga populärpocketsektorn ligger pornografin som ökat mest under perioden — från drygt en procent av massmarknadsserieutgivningen 1965 till närmare 11 procent.
11.8 Författare och hjältar
Inom massmarknadsutgivningen framhäver man ofta serienamnet på bekostnad av författarnamnet. Man gör det svårare för publiken att på förhand bedöma böckernas kvalitet för att därmed kunna hålla upplage- siffroma på en så jämn och lönsam nivå som möjligt. Det har dock visat sig att publiken ändå i stor utsträckning väljer bok efter författarnamn, och allt fler serier består numera av en enda författares verk. Samtidigt blir dock också författarbolagen vanligare. De består av flera författare som skriver under en gemensam pseudonym om en hjälte. Författarbola- gens växande antal beror sannolikt på svårigheten att finna författare som var för sig har en tillräckligt stor produktion och tillräckligt publiktycke för att bära upp en egen serie.
11.9 Förlag med utgivning av massmarknadsserier
Det är endast 18 förlag som svarar för hela utgivningen i massmarknads- serier under perioden 1965—1970. De två största förlagen, Wennerbergs och B Wahlströms, har en förkrossande dominans med sina 71,6 procent av utgivningen. Ett par, Williams och Åhlén & Åkerlund som tidigare har en mycket stor tidskriftsutgivning, expanderar emellertid när det gäller bokutgivning. De renodlade pornografiförlagen, som Hsonproduktion och Obelisk, tycks däremot ha sin stora blomstringstid bakom sig och skär nu ner sin utgivning.
11.10 Svenska original och översättningar
Översättningama utgör över 85 procent av periodens utgivning i mass- marknadsserier, men andelen svenska original har ökat en del under de
senaste åren — främst beroende på nyutgivning av Sigge Starks omfattan- de romanproduktion och pornografins tillväxt. Bland översättningarna är engelskan det i särklass vanligaste originalspråket med en andel på drygt 87 procent, och endast tre titlar har översatts från något annat språk än engelska, franska, tyska, danska eller norska.
1 1.1 1 Förstagångsutgivning och omtryck
Förstagångsutgivningens andel är större inom massmarknadssektorn än inom skönlitteraturen i dess helhet. Det kan ibland vara svårt att fastställa om ett verk utkommit på svenska förut, men man kan räkna med att närmare 85 procent av massmarknadsböckerna utges för första gången.
11.12 Prisnivå och prisutveckling
Populärpocketböcker kostar i allmänhet mindre än fyra kronor, och prisstegringen har under perioden varit mycket måttlig i jämförelse med tex kvalitetspocketböckernas. Totalt har visserligen de häftade mass- marknadsböckernas medelpris ökat med över 38 procent, men detta beror främst på de förhållandevis dyra pornografiböckernas växande antal. De egentliga populärpocketböckerna har bara ökat med i genom- snitt 16 procent, och för kategorin romantik är prisökningen rent av så liten som knappt 9 procent. Det finns bland populärpocketböckerna ett tydligt samband mellan innehåll och pris. Den dyraste gruppen är romantikböckerna, därnäst följer detektiv- och agentromaner och billi- gast är westernböckerna.
11.13 Försäljningen av populärpocketböcker
Totalt säljs det numera omkring åtta miljoner populärpocketböcker årligen. och genomsnittsförsäljningen per titel torde inte ligga så långt under 17 000 exemplar. En serie som säljs i mindre än 10 000 exemplar per titel betraktas som olönsam och brukar snabbt läggas ner. Tre serier — Bill och Ben, Manhattan och Succe'romanen ur Allers — såldes 19701 över 25 000 exemplar per titel. Sammanlagt ett 25—tal serier med totalt 280 titlar såldes i mer än 15 000 exemplar per titel.
12 Utgivningen av kvalitetspocketböcker ] 954—1969
Den undersökning som presenteras i detta kapitel gäller bokhandels- pocket-kvalitetspocket, i fortsättningen ofta benämnd bara pocket.
12.1 Vad är en pocketbok?
Kvalitetspocketboken — som huvudsakligen sprids via bokhandeln — svarar för en icke oväsentlig del av det svenska titelutbudet. Cirka 15 procent av skönlitteraturen i titlar räknat och något mer av facklittera- turen utkommer som kvalitetspocketböcker.
Denna boktyp karakteriseras av det behändiga fickformatet, pappers— ryggarna, den trådlösa häftningen och de mjuka pärmarna, marknads- föringen i serier, bokhandelsförsäljningen, exponeringen i bokhandeln för kundens självval, det jämförelsevis låga priset samt de för svenska förhållanden relativt höga upplagorna. De två sistnämnda egenskaperna är boktypen dock — som undersökningen visar — på väg att förlora. Till dessa yttre egenskaper kommer mer svärfångade kvalitativa egenskaper vad innehållet beträffar, vilka bäst framträder vid en jämförelse med populärpocketseriema inom massmarknadslitteraturen (se kapitel 11). Kvalitetspocketboken täcker dock ett stort fält från högt kvalificerad fack- och skönlitteratur till ren underhållningslitteratur.
12.2 Utländska förebilder
Den nya typen av billigböcker utvecklades först i England och USA, varvid 1930-talets trycktekniska framsteg blev av största betydelse för pocketbokens genombrott. År 1935 lanserade den engelske förläggaren Allen Lane tio böcker av jämförelsevis god litterär standard i en ny serie, Penguin, för försäljning även utanför bokhandeln. I USA startade Robert Fair de Graff 1939 den framgångsrika serien Pocket Books med ett mer p0pulärt urval. En fortsatt differentiering av pocketmarknaden inleddes 1953 i USA genom quality paperbacks och senare university paperbacks.
12.3 Pocketbokens introduktion i Sverige
De ”lättare” pocketserierna hade vissa efterföljare i Sverige i början av 1950-talet — den varaktigaste var Bonniers Zebra-serie, startad 1954, som tidvis stått på gränsen mellan kvalitets- och populärpocketserierna. En pocketutgivning efter förebild av quality paperbacks började 1957 med Bonniers populärvetenskapliga Aldus-serie. År 1960 följde Delfin, Bon- niers serie för skönlitteratur, och samma år tillkom Prisma-serien. Prisma har utvecklats till det mest utpräglade fristående pocketförlaget i Sverige.
12.4 Undersökningens uppläggning
Undersökningen vill analysera framväxten och utvecklingen av en svensk pocketutgivning fr o m boktypens introduktion i Sverige på 1950-talet. Seeligs pocketkataloger har lämnat utgångsmaterial för urvalet av serier och den bibliografiska huvudkällan har varit Svensk bokförteckning. Vidare har upplageuppgifter insamlats från förlagen. I kvalitetspocketundersökningen räknas varje upplaga som en enhet oavsett om det är fråga om en första pocketupplaga eller ett omtryck. Endast böcker i serier, som omfattar minst fem titlar, har noterats.
12.5 Årlig utgivning samt fördelning på skönlitteratur och facklitteratur
From 1960, då den skönlitterära Delfinserien och den övervägande populärvetenskapliga Prismaserien introducerades, kan man tala om en
pocketmarknad i Sverige med konkurrerande förlag. Det sker sedan en kontinuerlig expansion av den totala utgivningen från 87 pocketböcker år 1960 till 659 år 1969 och 760 år 1970. Endast ett år kan man notera en nedgång i absoluta tal: siffran för 1966, ett självsaneringens år inom branschen, uppvisar en minskning med 63 titlar till 428.
Fördelningen mellan skönlitteratur och facklitteratur genomgår en intressant utveckling. År 1960 svarade skönlitteraturen för två tredjedelar av de utgivna titlarna medan facklitteraturen stod för den resterande tredjedelen. En svängning har därefter inträtt så att andelarna år 1970 var de motsatta. I absoluta tal har dock skönlitteraturen ökat kraftigt från 58 titlar är 1960 till 217 år 1969 och 250 år 1970. Utvecklingen har dock varit något ojämn.
12.6 Skönlitterära genrer
Romanerna dominerar helt utgivningen under inledningsskedet. Längre fram breddas utgivningen i takt med förlagens minskade krav på upplage- storlek. Under senare hälften av 1960-talet har andelen romaner—noveller varit ca 80 procent. En liten genremässig breddning av utgivningen av fiktionslitteratur har skett under senare år, men andra genrer än romaner- noveller har likväl endast svarat för några få procent vardera av det skönlitterära pocketutbudet. Försök som gjordes i mitten av 1960-talet att mer påtagligt vidga utgivningen av lyrik och dramatik synes ha strandat på svårigheterna att uppnå någorlunda acceptabla försäljningstal.
12.7 Facklitteraturens ämnesområden
Den facklitterära pocketutgivningen är mångsidig och omfattar samtliga ämnesområden enligt bibliotekens klassifikationssystem. Den mest upp- seendeväckande utvecklingen under de senaste åren är den synnerligen kraftiga ökningen av avd Samhälls- och rättsvetenskap beroende främst på den växande utgivningen av litteratur i politiska och sociala frågor. Även avd Ekonomi och näringsväsen har ökat påtagligt under åren 1967—1969. Den humanioraavdelning som står starkast är Historia. En till sitt ämnesområde mer begränsad avdelning som Litteraturhistoria har ökat i absoluta tal men inte procentuellt. Detsamma gäller avd Konst, musik, teater och film.
Om man betraktar vad som hänt med pocketförläggarnas backlist (antal titlar i lager) måste förändringen under 1960-talet betraktas som revolutionerande. Avd Samhälls- och rättsvetenskap hade 1962 en back- list på ungefär 15 titlar i pocketserierna medan Seeligs specialkatalog från september 1970 upptar 279 pockettitlar på denna avdelning som inklude- rar den avgjort största delen av de sociala och politiska debattböckerna. Historia och särskilt litteraturhistoria står jämförelsevis starkare i lager- katalogen än i utgivningsstatistiken. Samhälls— och rättsvetenskap, som är mer inriktad på aktuell debatt, har alltså — liksom den naturvetenskapliga litteraturen — en något kortare omloppstid än Historia och Litteratur- historia.
Två av pocketbokens funktioner har varit särskilt viktiga under 1960-talet: pocketboken som debattbok och som undervisningslitteratur.
12.8 Svenska original och översättningar
Översättningama dominerade till en början kraftigt men tappade sedan något så att svenska original sedan 1966 årligen svarat för något mer än 45 procent. För skönlitteraturen ligger andelen lägre: de senaste fyra åren uppgår den till en tredjedel av den totala skönlitterära pocketutgiv- ningen. Inom facklitteraturen svarade de svenska originalen genomsnitt— ligt för något över hälften av utgivningen.
12.9 Förlag och serier
Bonniers med sina kontakter med utlandet och stora backlist tog avgörande initiativ vid pocketbokens introduktion i Sverige — antingen man väljer att räkna 1954 med Zebraböckerna eller 1957 med Aldus- serien som startår. 1950-talets fullständiga dominans för Bonniers bröts genom Prismaserien som startade 1960.
År 1969 var Aldus/Bonnier störst med 30 procent av utgivna titlar (jfr 57 procent 1961). Därnäst följde år 1969 Prisma (12,4), PAN/Norstedt (13,2), Wahlström & Widstrand (9,6) och Rabe'n & Sjögren (7,4).
En redovisning av olika ägar- och intressegruppers andelar av utgiv- ningen under perioden 1967—1969 visar att Bonniergruppen (Aldus/Bon- nier, Forum, W&W) svarar för ca 44 procent av titlarna. Övriga större privatägda förlag (PAN/Norstedt, NoK, A & W/Geber och Cavefors) svarar för 25 procent och folkrörelseförlag (Prisma, Rabén & Sjögren, Verbum, LT, Tiden/FiB, Liber, EFS, Folk och Samhälle) för ungefär lika mycket. Resterande ca 5 procent hänför sig till gruppen Övriga förlag. Andelarna har under treårsperioden legat påfallande stilla.
12.10 Pocketutgivningens upplagetyper: första pocketupplaga och omtryck i pocket
De nya upplagorna av verk som tidigare utgivits i pocket svarar i regel för mellan 13 och 15 procent av den totala utgivningen under åren 1961— 1967. En märkbar ökning inträder därefter och 1969 består så mycket som en fjärdedel av nya upplagor. En grundläggande orsak till detta är givetvis att pocketförlagen hunnit skaffa sig en allt rikare egen backlist och disponerar fler rättigheter till olika litterära verk. En viktig delförkla— ring är också att upplagornas storlek minskar.
12.11 Originalutgåvor i pocket och andra slag av första pocketupplagor
År 1960 var 28 av årets pocketböcker originalutgåvor, motsvarande 35 procent av årets ”första pocketupplagor”, 1964 överskreds hundratalet och 1969 noterades det hittills största antalet originalutgåvor: 281 böcker (58 %).
De skönlitterära originalutgåvorna jämte originalantologierna, huvud- sakligen översättningar, har genomsnittligt svarat för ca 20 procent av
hela den skönlitterära pocketutgivningen (1969 ca 26 %). Men av fack— litteraturen är numera nära två tredjedelar verk som förut ej utkommit i bokform i Sverige. Man kan alltså konstatera att pocketserierna — som man ursprungligen ansåg borde bestå av nyutgåvor ur förlagens backlist— sortiment — i allt större utsträckning har kommit att svara för lanseringen av originalutgåvor på den svenska bokmarknaden.
12.12 Upplageutvecklingen
Upplageutvecklingen inom den svenska pocketutgivningen måste be- tecknas som högst oroande. Första pocketupplagorna av skönlitterära verk trycktes 1960—1963 i över 15 000 ex genomsnittligen för att sedan successivt sjunka till ca 8 900 ex är 1968. En svag och troligen tillfällig återhämtning noteras 1969. Nya upplagor av skönlitteratur uppvisar en ännu mer negativ utveckling.
För facklitteraturen kan man konstatera att första pocketupplagorna har sjunkit från 9 100 ex är 1960 till 5 400 år 1969. Nya upplagor av facklitteratur uppnådde sin högsta genomsnittssiffra 1966 med 7 450 ex för att 1969 vara nere i drygt 5 400 ex.
Upplagorna för skönlitteraturen kulminerade alltså redan i början av 1960-talet medan upplagorna för facklitteraturen nådde sin högsta punkt i mitten av decenniet.
De enskilda verk som uppnått de högsta samlade upplagorna är på skönlitteratursidan sexualskildringar av mer eller mindre pornografisk karaktär (Kärlek och Sänghästen) som i några fall tryckts i 160 000 ex. För en stor del av de skönlitterära upplagorna på 20000 ex och däröver svarar detektivromanerna. Med mycket höga sammanlagda upplagetal i pocket utges också verk av den etablerade kvalitetslitteraturens allra mest kända namn, dvs nobelpristagare som Hemingway, Steinbeck och Lager- kvist. Några av sina högsta upplagetal när dessa författare med verk som läses som kursböcker vid universiteten och i gymnasieskolan.
Storsäljarna bland fackböckerna är främst sexualupplysningsböckerna som i ett fall tryckts i närmare 200 000 ex. Mycket stora upplagor (mellan 40000 och 78000 ex) noteras också för en del ordböcker, handböcker samt politiska och fackliga upplysningsskrifter.
Genomsnittsförsäljningen per titel i lager vittnar i ännu högre grad om de växande svärighetema: 6 295 sålda volymer per lagerhållen titel 1960 var ett exceptionellt högt tal under introduktionstiden, men också genomsnittsförsäljningen för 1961 och 1962" på 4 810 resp 3 750 voly— mer anger ett helt annat och hoppfullare läge än de siffror under 1 500 ex som noterats för de senaste tre åren och nått sitt absoluta bottenläge hittills 1970 med 1 220 sålda volymer per titel. 1970 har lagren ökat med närmare en miljon exemplar och därmed har man åter kommit upp ide oroande siffror som framtvingade speciella åtgärder 1966. Det är här fråga om ett problem för branschen som ackumuleras är för år.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att den negativa upplageut- vecklingen måste betraktas som ett allvarligt varningstecken för den svenska pocketutgivningen. En breddning av marknaden i takt med expansionen i titelutbudet har ej kunnat uppnås.
12.13 Prisutvecklingen
Undersökningen belyser prisutvecklingen för bokköparen. För hela pocketutgivningen är medelpriset 1960 4:56. En är för år fortgående prisstegring har 1969 drivit upp priset till 12:92. Om 1960 sätts som basår (100) uppgår indextalet 1969 till 283. Konsumentprisindex har under samma period stigit från 100 till 138,7. Pocketboken uppvisar alltså i jämförelse med konsumentprisindex en synnerligen markant prisstegring, betydligt kraftigare än för andra bokkategorier. (Se även prisjämförelserna i avsnitt 9.9.)
Siffermaterialet visar att det är skönlitteraturen som svarat för den kraftigaste prisstegringen: från 3:58 1960 till 10:35 1969 medan fack- litteraturen under samma tid stigit från 6:53 till 14:18. Den totala ökningen beror också till mycket stor del på att de dyrare fackböckerna ökat sin andel av hela pocketutgivningen.
12.14 Läget för kvalitetspocketboken — den onda cirkeln
Pocketserierna har svarat för en viktig insats i det gångna decenniets bokförsörjning, inte minst för det moderna utbildningssamhället. Även för folkbiblioteken har pocketboken fått en allt större betydelse. Pocketbok blev för många ett positivt begrepp — liktydigt med kvalitetsbetonad billighetsbok — när boktypen slog igenom i början av 1960-talet. Allt fler förlag sökte utnyttja boktypens starkt positiva image och gick in på pocketmarknaden samtidigt som de redan etablerade förlagen ökade sitt utbud. Utgivningen kom att starkt differentieras och specialiseras på ett sätt som avvek från de ursprungliga marknadsförings- ideerna bakom pocketboken. Man lyckades inte uppnå den breddning av marknaden som hade varit en förutsättning för att kunna bevara upplage- och i någon mån också prisbalansen under boktypens andra utvecklings— fas i Sverige. Från författarnas sida har man med oro följt utvecklingen och börjat ifrågasätta den gängse royaltysättningen (7—10 procent): ”Det finns inte längre några pocketböcker, och normalkontraktet (16 2/3 pro- cent) måste därför gälla” (Sven Fagerberg).
Kvalitetspocketboken har således hamnat i en ond cirkel: den vidgade utgivningen — med originalutgivning på smala områden — resulterar i lägre försäljningssiffror, vilket tvingar förlagen till prishöjningar som i sin tur ytterligare pressar ner försäljningssiffrorna osv. Denna process stimu— leras och hålls vid liv av ytterligare utgivningsökningar från de konkurre- rande förlagen.
Frågan för framtiden är om pocketbokens förläggare åter kommer att slå vakt om boktypens ursprungliga egenart och möjligen rentav renodla den på bekostnad av mer exklusiva utgåvor och originalutgivning i pocketserierna. Om man skall kunna skapa en slagkraftig och attraktiv massmarknadsserie för kvalitetslitteratur, som har möjlighet att klara sig inom Pressbyråns distributionsnät, krävs ett samarbete mellan de ledande förlagen.
Spridnings- och publikfrågorna är i grunden avgörande för kvalitets- pocketbokens framtid och för en lösning av dess upplage- och prissätt- ningsproblem.
i l i
[
13 Finns klassikerna att köpa? Lagerhållningen 197] av klassiker och allmänt erkänd ]900—talslitteratur
13.1 Inledning
Målsättningen för undersökningen är att analysera förlagens nuvarande verksamhet på klassikerområdet genom en studie av lagerhållningen av klassiker och det aktuella läget för de speciella klassikerserierna. Vidare blir ”klassikerkreeringen” i Sverige föremål för vissa undersökningar — främst för att få ett jämförelsematerial och med hjälp av detta belysa frågan om förlagens lagerhållning av klassiker svarar mot klassikernas ställning och aktualitet i vår litterära kultur.
Statligt stöd för billiga folkupplagor av svenska och utländska klassiker föreslogs redan i en riksdagsmotion 1920. Riksdagen begärde med anledning av detta en utredning och Kungl Maj:t hänsköt frågan till 1920 års folkbildningssakkunniga, men den försvann sedan i utredningskvar- nen.
Slutligen redogör inledningen även för ett norskt kommittéförslag om klassikerstöd som lämnades inom ramen för Norsk kulturråd 1965. Detta har i Norge resulterat i att ett visst projektstöd för klassikerutgåvor utdelas av kulturrådet (se även bilaga 13).
13 .2 Undersökningarnas allmänna uppläggning
Materialet redovisas i fyra delundersökningar: svenska klassiker, svensk 1900-talslitteratur (1900—1950), utländska klassiker samt utländsk 1900-talslitteratur.
En redogörelse lämnas för de gemensamma förutsättningarna för samtliga delundersökningar. Undersökningstillfället för granskningen av lagerhållningen är 31 mars 1971. (Förändringar efter denna tidpunkt diskuteras i avsnitt 13.7.) Det grundläggande källmaterialet har hämtats ur Bokförlagens gemensamma lagerkatalog 1971 men för kollationeringar har även Seeligs centrallagerkatalog, realisationskataloger och insamlade uppgifter från förlagen begagnats.
13.3 Svenska klassiker
Som klassiker räknas författare födda senast 1865, vilka i en ”aktualitets- mätning” uppnår ett visst vägningstal. Detta vägningstal är avhängigt av den uppmärksamhet som ägnas författaren i tio olika sammanhang (litteraturhistoriska handböcker, skolantologier, universitetskurser, lexika
och recensioner). Sammanlagt 57 svenska författare hänförs på detta sätt till klassikerna.
De indelas i två undergrupper:
I. 21 författare med särskilt höga vägningstal II. 36 författare med lägre klassikeraktualitet.
Klassikerpopulationen var 1971 representerad i bokhandeln med 295 volymer varav 225 härrör från grupp 1. (Jfr tabell 13.1 i bilaga 13.) Inom grupp I finns en koncentration till 11 författare som svarar för inte
mindre än 182 volymer. Strindberg ensam stod för 53 volymer (varav en rad verk i två eller flera utgåvor). För hela klassikergruppen har antalet lagerhållna volymer minskat med 36 enheter mellan 1970 och 1971.
Stagnelius, Fröding och Lagerlöf är jämförelsevis väl representerade i lagerhållningen. I övrigt är lagerhållningen av de främsta svenska klassi— kerna långt ifrån tillfredsställande. Trots det stora antalet Strindbergs- volymer finns det stora luckor i lagerhållningen av hans produktion och situationen tycks dessutom ha blivit påtagligt sämre under de senaste åren. Ännu sämre ställt är det med Almqvistutgivningen.
Situationen är naturligtvis särskilt ogynnsam för ”mindre” klassiker och speciellt för lyriker. Förekomsten av antologier över olika perioder av svensk diktning innebär för lyrikens del en viss men otillräcklig kompensation. Det är också uppenbart att utgivningsprojekt av typ samlade eller valda verk har fått det allt svårare.
En rad exempel på klassiska verk som ej går att inköpa redovisas i texten (avsnitt 13.3) och av tabell 13.1 (bilaga) framgår vilka svenska klassiker som överhuvud taget ej är representerade på bokmarknaden. Samtidigt med denna bristsituation finns ett femtiotal verk av svenska klassiker i två eller flera utgåvor: Hemsöborna i 9 utgåvor, Fredmans epistlar, Singoalla och Röda rummet i 7 osv.
13.4 Svensk 1900-talslitteratur (1900—1950)
Lagerhällningen har undersökts beträffande ett författarurval som om— fattar 86 framstående svenska författare födda efter 1865 och med debut senast 1945. Sammanlagt 340 volymer av dessa författare hölls i lager 197]. 21 av författarna var vid undersökningstillfället ej representerade med någon enda titel som ursprungligen var utgiven före 1950.
Vad gäller enskilda verk har en jämförelse gjorts mellan verk upptagna i Berömda svenska böcker (1972) och vad som finns att köpa i bokhandeln. Av sammanlagt 198 upptagna verk från tiden 1900—1950 saknades så mycket som 95. Bibliotekstjänst har vidare för sex år sedan efterlyst vissa verk och en genomgång visar att flertalet fortfarande saknas.
13.5 Utländska klassiker
Utländska klassiker som upptagits i Litteraturhandboken (332 författare) är representerade i lagerhållningen med 437 volymer, en nedgång med 16 från 1970. Utgivningen är emellertid koncentrerad till ett mindre antal författare (tex 55 volymer Shakespeare) och en rad dubbelutgåvor förekommer. Listan över utländska klassiker, vilkas verk helt saknas i lagerhållningen 1971, visar sig bli generande lång (tabell 13.5 i bilagan). Avsnittets text lämnar också förteckningar över en rad enskilda titlar för vilka en utgivning kan anses motiverad.
De största språkområdena i klassikerutgivningen är engelska 29 pro- cent, franska 22, ryska 14 samt tyska 8 procent. Antikens litteratur betraktad som en enhet uppnår 13 procent. I ytterst ringa utsträckning
imwwwxa—yemqm "W _: ”&qu
förekommer litteratur från länder utanför den västerländska kulturkret- sen.
Ett speciellt problem är de geschäft i förkortade eller starkt bearbetade klassikerutgåvor som förekommer på bokmarknaden. Ofta anges det inte på något sätt att större redaktionella ingrepp skett.
13.6 Utländsk 1900-talslitteratur
Lagerhällningen granskas beträffande 191 utländska författare födda under perioden 1866—1920 och förekommande i minst två av tre namngivna litterära handböcker. (Jfr tabellerna 13.6 och 13.7 i bilaga 13.) 41 1 volymer fanns att köpa 1971, en minskning med 33 sedan 1970. De största originalspråken är engelska 37 procent (varav 18 procent amerikansk litteratur), franska 15, tyska 15, danska, norska och isländska 1 1 samt ryska 8 procent. Många länders litteraturer är starkt försummade i det svenska bokutbudet och vad som presenteras som erkänd 1900- talslitteratur faller praktiskt taget helt inom den västerländska kultur- kretsen.
13.7 Utvecklingen på klassikermarknaden under 1970—talet
Samtliga fyra grupper som diskuterats ovan har drabbats av volymminsk- ningar mellan 1970 och 1971. Totalt har beståndet minskat med ca 6 procent. Det är framför allt det exklusiva och svårsålda sortimentet som drabbats; strikt företagsekonomiska bedömningar har uppenbarligen blivit allt vanligare på förlagen. Situationen tycks, av förlagsuppgifter från 1972 att döma, vara på väg att bli ännu sämre. Ett allvarligt varningstecken är att betydligt över en tredjedel av klassikerbeståndet 1971 saknas i Seeligs centrallagerkatalog 1972, bl a på grund av realisa- tioner.
Klassikerbeståndet minskar av två skäl. För det första realiseras hela lager av titlar som tidigare betraktades som stapelvaror. För det andra kan man skönja en klar minskning i den nytillkommande utgivningen. Serier som tillsammans svarat för en betydande del av utgivningen av klassiker och erkänd 1900-talslitteratur har mer eller mindre definitivt lagts ner under de senaste åren. Detta gäller Levande litteratur, Tidens klassiker, Bonnierbiblioteket och Kammarbiblioteket. Utgivningen är påfallande försiktig i Den svenska lyriken och avantgardeserien Panache. En del av utgivningen har övergått till pocketserier, men utgåvor i denna form utförsäljes numera ganska snabbt genom realisationer.
Det är huvudsakligen två serier — Forumbiblioteket/Forum pocket som specialiserat sig på utländsk litteratur och Svalans klassiker som utger urval av svenska mästares verk — vilka för närvarande svarar för väsentligare insatser inom klassikerutgivningen. Även för dessa serier är emellertid läget pressat. Det är framför allt de höga kapital- och lagerhållningskostnaderna som anses besvärande.
13.8 Sammanfattning och försök till prognos
Det samlade intrycket av de aktuella överslagsberäkningama och gransk- ningarna av klassikerserierna blir att den aktuella bokkrisen i Sverige i hög grad drabbat utgivningen av klassiker och jämförbara 1900—talsverk. Den företagna lagerundersökningen per 31 mars 1971 har pekat på flera svårbemästrade problem och utvecklingen har därefter varit negativ. 1972 befinner sig utgivningen och lagerhållningen av klassiker i Sverige i ett prekärt läge.
Medlen förefaller tryta för förlagens satsningar på större översättnings- projekt och på utgåvor av framstående svenska författares samlade eller valda verk. Däremot förekommer på marknaden en rad småutgåvor av i och för sig intressanta men likväl perifera verk av främst svenska klassiker. Det är utgåvor som kräver obetydlig kapitalinsats och äger ett visst nyhetsvärde på grund av att de inte tidigare utgivits — därmed kan de påräkna en liten men säker försäljning.
Vidare påtalar författaren att samarbete sällan eller aldrig förekommer mellan läromedelsutgivare och allmänna förlag; i så fall kunde det samlade behovet från å ena sidan skola och universitet och å andra sidan allmänheten i många fall tillfredsställas genom gemensamma utgåvor. Lagerhällningen fungerar inte heller som tidigare för klassikerna och realisationer sker betydligt tidigare än som förr var brukligt för klassiker- beståndet.
14 Tillgänglighet av litteratur på några specialområden
I kapitlet behandlas problem inom den sektor av den svenska bokutgiv- ningen som berör utländska förhållanden. De redovisade undersökningar- na syftar till att ge en bild av i vilken utsträckning viss litteratur översätts till svenska samt ge underlag för en bedömning av den inhemska originalutgivningen kring utländska förhållanden. Intresset koncentreras på den facklitterära utgivningen.
Tre institutioner med specialkunskaper, Utrikespolitiska Institutet, Latinamerika-institutet och Dag Hammarskjöldbiblioteket har bidragit. Utrikespolitiska Institutet svarar för en studie där bokutgivningen kring fem problemområden behandlas: Sovjet, Östeuropa, Mellersta Östern- krisen, EEC samt strategi. Bokutgivning som berör latinamerikanska förhållanden eller som är ett resultat av översättningar från ifrågavarande språkområden behandlas av Latinamerika-institutet. Dag Hammarskjöld- biblioteket behandlar Afrika "söder om Sahara
De tre institutionernas rapporter presenteras i avsnitten 14.1—3. I dessa förtecknas den litteratur som föreligger på respektive område. Författarna har också noterat titlar och ämnesområden som saknas i den svenska utgivningen. Ett genomgående drag är att större arbeten — standardverk och referenslitteratur — inte finns översatta. På samma sätt noteras svårigheten att få kvalificerade svenska författare att i bokform ta upp frågor som de i och för sig dagligen sysslar med. Ersättningen från förlagen för nedlagt arbete anses oftast alltför liten.
Detta har medfört att böcker av pamflettkaraktär — såväl vad gäller
översättningar som originalutgivning på svenska — kommit att dominera en stor del av ifrågavarande utgivning. Förlagen tvingas av ekonomiska skäl begränsa sin utgivning till titlar som har en kort men intensiv försäljningsperiod. En betydande del av utgivningen förutsätter att titlarna användes som kurslitteratur vid universiteten.
När det gäller översättningarna kan man spåra en mycket stark anglosaxisk dominans. Betraktar man utgivningen från och om Syd- amerika och Afrika finner man en kraftig dominans på vissa ämnes- och länderområden. Även detta kan förklaras av kravet på dagsaktualitet. Viss roll tycks också enskilda förlagsredaktörers intresseinriktning spela.
15. Kring översättningsproblematiken
Inledningsvis påtalas det lättsinne med vilket litteraturkritiker behandlar översättningsaspekten. Författaren påpekar också att samSpelet mellan de fria marknadskrafterna och förlagsredaktörernas individuella preferenser leder till mycket godtyckliga resultat vad gäller utgivningen av översätt- ningslitteratur. Vidare redovisas erfarenheterna från de översättnings- granskningar som gjorts vid olika universitetsinstitutioner — främst tyska institutionen i Stockholm. En rad exempel på grava översättningsfel påtalas. Detta förhållande får dock till stor del skyllas på de ekonomiska betingelser, under vilka översättarna arbetar.
Avslutningsvis pläderar författaren för att universiteten påföres två uppgifter inom översättningsområdet. För det första bör en organiserad översättar- och tolkutbildning komma till stånd. För det andra bör den förhandsgranskning, som hittills helt berott på personliga kontakter, få en fastare organisatorisk förankring vid universiteten och utsträckas till alla språkområden. Det ligger nära till hands att tänka sig den förlagd till institutionen för lingvistik vid Stockholms universitet, och där organi- serad som en ”avdelning för teoretisk och tillämpad översättningsveten- skap”.
I avsnitt 15.2 återfinns en uppsats om översättning som forsknings- objekt.
16 Jämförande stickprovsundersökningar rörande recenserandet av skönlitteratur ] 95 6 och 1968
För att få en föreställning om huruvida recenserandet av skönlitteratur förändrats under de senaste decennierna — och i så fall på vilket sätt — har litteraturvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet för litteraturutredningens räkning utfört tre stickprovsundersökningar. Som jämförelseår har valts 1956 och 1968 för att om möjligt kunna samman- ställa resultaten med resultat av andra vid institutionen pågående under- sökningar om recensionsverksamhet, vilka avser just åren 1956 och 1968.
Valet av undersökningsobjekt. En stor del — i jämförelse med vissa andra länder en mycket stor del — av recenserandet av nyutkommen skönlitteratur har i Sverige brukat ombesörjas av dagspressen. Det ansågs givet att en av stickprovsundersökningarna skulle gälla en stor rikstidning. Med hänsyn till dess omfattande spridning och ställning som ledande
recensionsorgan valdes Dagens Nyheter.
Som komplement till rikstidningen ansågs det lämpligt att även undersöka en någorlunda stor landsortstidning, gärna av annan politisk färg. Valet föll på Arbetarbladet i Gävle.
Recensioner av skönlitteratur förekommer även i annan press än dagspress. De tidskrifter som haft ambition att utföra en mera omfattan- de bevakning är dock fåtaliga. I praktiken visade det sig att endast BLM kunde komma i fråga.
Vad stickproven tyder på. De tre stickproven gav inte ett alldeles enhetligt utslag. I både DN och BLM sjönk den procentuella andel av årets utgivning av skönlitteratur (exklusive barn- och ungdomslitteratur) som blev föremål för recension på ett markant sätt från 1956 till 1968. I Arbetarbladet var andelen konstant, vilket i absoluta tal innebär en ökning av antalet recensioner, eftersom antalet utgivna verk ökat.
Endast i fråga om barn— och ungdomslitteratur är tendensen likartadi samtliga tre publikationer; här har andelen recenserade böcker ökat kraftigt.
Ytterligare en skillnad kan avläsas mellan å ena sidan BLM och DN, å andra sidan Arbetarbladet. I de båda förra har de relativt färre recensera- de böckerna var och en i genomsnitt ägnats något större utrymme. I den sistnämnda har det i absoluta tal ökade antalet recensioner motvägts av att var och en i genomsnitt blivit kortare.
Man kan fråga sig vilkendera tendensen, som är representativ för svensk dagspress i stort, den i DN eller den i Arbetarbladet. En viss belysning kan fås genom de ovan nämnda undersökningar, som utförts vid litteraturvetenskapliga institutionen. Dessa har avsett att för ett antal stickprovsvis valda svenska skönlitterära original kartlägga den totala förekomsten av recensioner, med hänsyn till antal, omfång, fördelning på dags- och annan press samt dessutom med uppmärksammande av ett antal innehållsliga aspekter som här inte skall närmare beröras.
Undersökningarna avser romaner och noveller (exklusive detektiv- romaner och barnböcker) och kan sammanfattas på nedanstående sätt:
Antal undersökta Genomsnittligt antal Genomsnittlig längd N— recensioner per bok i spaltcentimcter Bocker Recen— (i dagstidningar Slonef och tidskrifter) 1956 16 608 38 25 1968 11 308 28 34
Den troliga tolkningen av de skillnader, som framträder vid en jämförelse mellan de 608 recensionerna från 1956 och de 308 recensio- nerna från 1968 är att minst två faktorer gjort sig gällande. Dels har tidningsdöden satt sina spår. Dels har en tendens att presentera ett mer begränsat antal böcker gjort sig gällande. Det spaltutrymme som ges åt en viss företeelse är en grov men ändå brukbar mätare på det nyhetsvärde mani en tidning tillmäter en företeelse. Spaltutrymme per presenterad bok synes i regel vara oförändrat (eller kanske något ökat), men bedömningen av hur många böcker, som har tillräckligt nyhetsvärde för att presenteras,
_w __. Aw_x* -.. -.. . _
synes ha blivit mer restriktiv.
Om detta är en riktig tolkning, utgör Arbetarbladet ett undantag från regeln. Man synes där ha eftersträvat en oförändrad » eller med hänsyn tagen även till barn- och ungdomslitteratur — ökad täckningsgrad på bekostnad av det utrymme som ägnats är varje enskilt objekt.
I en undersökning av DN framkommer omständigheter som tyder på att i varje fall betydande delar av skönlitteraturen tillmäts ett relativt lägre nyhetsvärde än tidigare. Det gäller i påfallande grad översättningar; utslaget stöds här av ett motsvarande i BLM. Det gäller sannolikt även svensk skönlitteratur. Om man företar en grov mätning av hur stort omfång av kultursidorna, som litteraturrecensionerna fått, visar det sig att de senares utrymme ökat avsevärt mindre än kultursidorna som helhet, och dessa har i sin tur inte på något vis följt med i den kraftiga ökningen av tidningens totala omfång.
I avsnitten 16.2—16.4 presenteras de undersökningar som gjorts rörande BLM, DN och Arbetarbladet.
17 Bokproduktionen i världen. En statistisk översikt
I avsnitt 17.1 pekar författaren på svårigheterna att få en samlad och tillförlitlig bild av världens bokproduktion. Vissa länder offentliggör ingen som helst statistisk information, andra en mycket bristfällig sådan. Därtill kommer att definitionen av begreppet titel samt indelningen i litteraturkategorier varierar starkt mellan olika länder. Med hjälp av UNESCO-statistiken kan man dock få en viss uppfattning om det totala titelutbudet.
Avsnitt 17.2 redogör för antalet utgivna titlar och deras fördelning på skön- och facklitteratur samt på olika länder och ländergrupper. Där framgår bl a att världens samlade bokutgivning 1968 uppgick till ungefär 500 000 titlar, en ökning sedan 1961 med 125 000. Nästan hälften av detta titelutbud utgjordes av humaniora, medan skönlitteraturen svarade för knappt en fjärdedel.
Mer än hälften av titlarna för år 1968 publicerades i västländerna, en tredjedel i de kommunistiska länderna och en tiondel i utvecklingsländer- na. För den förstnämnda ländergruppen var humaniora samt skönlittera- tur de största ämneskategoriema medan naturvetenskap och humaniora dominerade stort för den andra gruppen.
Sverige låg 1968 på femtonde plats i denna statistik med ca 7 500 titlar, därav drygt en fjärdedel skönlitteratur.
Av avsnitt 17.3 framgår att upplagesiffrorna är ännu svårare att beräkna än titelantalet. För är 1968 har totalupplagan uppskattats till 6 miljarder exemplar, således ungefär 12 000 exemplar per titel.
I avsnittet diskuteras vidare upplagepolitiken i öst och väst. Den väsentligaste skillnaden synes vara att medan förläggaren i väst ofta ger ut en begränsad förstaupplaga för att sedan avvakta förutsättningarna för nya större upplagor, trycker hans kollega i öst ofta nya titlar i mycket stora upplagor; en snabb slutförsäljning av en titel garanterar nämligen inte en ny upplaga.
I avsnitt 17.4 tas översättningarna upp till behandling. Med avseende
på antal och typer av översättningar från andra språk delas länderna in i olika grupper. Sverige hänförs till en grupp av västeuropeiska länder med litet språkområde, hög läskultur och högt utvecklat förlagsväsen. I dessa länder finns behov av och förutsättningar för en stor utgivning av översättningslitteratur.
Mot denna grupp kan ställas länderna inom det engelska språkområdet, främst USA och England, där förlagen på grund av den stora egna utgivningen uppfattar behovet av att översätta böcker från andra språk som relativt litet.
I vissa andra länder, såsom de kommunistiska, inskränks antalet översättningar på administrativ väg även om läsbehovet är stort och inte helt tillfredsställes genom den egna utgivningen.
Antalet översättningar var 1967 ungefär 40 000, dvs endast 8 procent av det totala titelantalet. Inte mindre än 40 procent var översättningar från engelskan. Andra viktiga översättningsspråk var franskan, tyskan och ryskan. För ryskan påverkas dock värdet av ett stort antal sk inre översättningar till andra officiella språk i Sovjetunionen.
De flesta översättningarna (inre översättningar undantagna) gavs ut i det tyska språkområdet. Sverige låg här på elfte plats med omkring 1 450 översättningar, varav närmare 70 procent från engelskan. Även för de andra länderna i väst var engelskan det klart största översättnings— språket.
Engelskans dominerande ställning inom översättningslitteraturen kan inte endast förklaras av det engelska språkets och den anglo-saxiska kulturens utbredning i världen. Den beror även, hävdar författaren, på en medveten och av stora resurser understödd förlagsoffensiv från de engelskspråkiga ländernas sida.
18 Några problem kring produktion och distribution av böcker i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna
Inledningsvis framhåller författaren i avsnitt 18.1 att förlagspolitiken i de östeuropeiska länderna bedrivs efter olika principer för var och en av tre skilda informationskretsar. För den första kretsen, som utgörs av den stora massan av medborgare, utges en utvald del av den politiska, skönlitterära och populärvetenskapliga litteraturen i stora upplagor. Den andra kretsen avser läsare med mer kvalificerade informationsbehov, för vilka även viss icke-marxistisk litteratur trycks i små upplagor. Den tredje kretsen utgörs av högspecialiserade läsare som i sluten distribution får ta del av speciell litteratur i informationssyfte.
Bedömningen av vilka titlar som skall distribueras till de olika kretsarna varierar från land till land i Östeuropa och förändras också från tid till annan. Tolkningen bestämmes av en speciell uppsiktsapparat som byggts upp i de olika länderna.
Avsnitt 18.2 behandlar uteslutande den i massupplagor utgivna skön— litteraturen. Där redogör författaren för vilka åtgärder som vidtagits på olika stadier i den litterära processen för att främja denna typ av litteratur.
För att stimulera tillkomsten av nya manuskript utlyses ett stort antal
litterära pris och tävlingar över förelagda litterära ämnen. Därutöver finns ett antal mer selektiva former för att främja debutantutgivning och gynna etablerade, till systemet positivt inställda författare.
I förlagen har massmarknadsutgivningen i regel förtur och titlarna åsättes, tack vare statliga bidrag, genomgående mycket låga priser. Bibliotek och bokhandel förmås eller stimuleras att lagerhålla denna litteratur i stort antal. Därutöver finns vissa speciella distributionsvägar för massupplagorna såsom tidningsförsäljningsställen och bokklubbar.
När försäljningsperioden upphört sker i regel ingen makulering utan nya ansträngningar görs för att få omsättning på restupplagorna.
1. Strukturen inom bokförlags- branschen1
År 1968 tillsatte chefen för utbildningsdepartementet en utredning med uppgift att utreda frågan om litteraturstöd mm. Området för utred— ningen, som tog namnet 1968 års litteraturutredning — L 68 —, inne- fattar säväl böcker som tidskrifter dock med undantag för vetenskapligt tryck och läroböcker.
Bakgrunden till utredningens tillsättande var frågan i vad mån de rä- dande villkoren för framställning och spridning av böcker "motsvarar be- hoven av kvalificerad information och litterärt utbyte”. I direktiven om- nämns bla de med hänsyn till utbildning, inkomst, kön, ålder etc rådan- de skillnaderna i läsvanor, bokläsandets ökade konkurrens från andra me- dia, främst TV, samt den under de senaste åren stagnerade försäljningen av skönlitteratur. Enligt direktiven skall utredningen också beakta de ändrade marknadsförutsättningarna i och med slopandet av bruttopriser- na på böcker fr o m 1.4.1970.
För att utredningen skall kunna ta ställning till hur ett litteraturstöd bör utformas har den inriktat sin utredningsverksamhet främst på följande områden:
a läs- och bokköpsvanor b bibliotekens organisation och struktur c struktur och lönsamhet i produktions— och distributionsleden.
L 68 tog under 1970 kontakt med pris- och kartellnämnden för att få till stånd en undersökning av produktions- och distributionsleden i bokbranschen. Nämnden, som tidigare på uppdrag av dåvarande närings— frihetsrådet undersökt bokbranschenz, beslöt att genomföra den begärda undersökningen i samråd med L68. Den föregående undersökningen, som främst var inriktad på bokhandeln, åberopades bl a vid rådets beslut är 1965 att upphäva dispensen från bruttoprisförbudet för böcker fr o m 1.4.1970.
SPKs undersökning av bokbranschen har delats upp på två delar * en produktionsdel (förlag) och en distributionsdel (bokhandel). Varje del innehåller i sin tur två avsnitt, ett allmänt strukturavsnitt till vilket uppgifter inhämtats från ett relativt stort antal företag och ett lönsam- hetsavsnitt baserat på uppgifter från ett begränsat antal företag.
Föreliggande rapport behandlar strukturen i förlagsbranschen.
1 Kapitlet är författat av statens pris— och kar- tellnämnd.
? "Den svenska bok— marknaden 1961" Pris- och kartellfrågor nr 1, 1963.
l.l Omfattning och uppgiftsinsamling
För att belysa storleken av förlagens bokförsäljning, försäljningsutveck- ling, försäljningens fördelning på olika slag av litteratur och försäljningens fördelning på distributionskanaler insamlades under 1970 och 1971 uppgifter från 164 förlag. Uppgifterna skulle i första hand avse verksam- hetsåren 1969 och 1970. I vissa fall begärdes också motsvarande uppgifter för 1966. Bland de förlag som undersöktes återfanns samtliga förlag — exklusive musikförlag — tillhörande branschorganisationerna Svenska Bokförläggareföreningen och Kristna Bokförläggareföreningen. Med förlag förstås i detta sammanhang företag som under ett eller flera förlagsnamn ger ut böcker.
Begärda uppgifter inkom från drygt 100 av de totalt 164 förlagen. Antalet redovisade förlag varierar något mellan de olika åren på grund av att vissa förlag som startat sin verksamhet under undersökningsperioden och andra som lagts ner under perioden medtagits i redovisningen. För 1966 avser redovisningen således 107 förlag, för 1969 110 förlag och för 1970 107 förlag. De förlag som inte lämnade begärda uppgifter uppgav
att man inte haft någon bokförsäljning under perioden att verksamheten upphört i början av undersökningsperioden eller att bokförlagsverksamheten just startat.
Vidare uppgav sex företag att man inte kunde lämna begärda uppgifter då bokförlagsverksamheten ej kunde redovisas skild från annan verksam- het. Bokförlagsverksamheten uppgavs dock i dessa fall vara av mycket liten omfattning.
De förlag som ingår i redovisningen för 1970 finns upptagna ibilaga 1.1. Vid bearbetningen och sammanställningen av materialet har vissa justeringar gjorts. Uppgifter som omfattat annan period än 12 månader har omräknats till helt år. I de fall det av kommentarerna framgått att bland bokförsäljningen redovisats annan verksamhet har denna verksam- het uteslutits. Då företagens redovisningsperiod omfattat annan 12— månadersperiod än kalenderår har någon justering däremot ej skett. Uppgifterna har i sådana fall förts till det år inom vilket huvuddelen av räkenskapsåret faller.
Redovisningen i det följande avser förlagens nettoförsa'ljning av böcker exklusive varuskatt. Den försäljning som sker via återförsäljare är således upptagen till konsumentpriser minus återförsäljarrabatt. Direktförsälj- ningen avser konsumentvärdet.
Undersökningen torde värdemässigt täcka i stort sett hela den inhems— ka bokutgivningen, avsedd för den allmänna marknaden. Då det inte finns någon offentlig statistik över bokmarknaden är det inte möjligt att ange exakt hur stor del av marknaden eller hur stor del av förlagen som omfattas av undersökningen. Det kan nämnas att det enligt telefonkata- logens yrkesregister årgång 1970 finns cirka 450 bokförlag i landet — varav drygt hälften i stockholmsområdet. Huvuddelen av dessa förlag utgörs dock av företag, organisationer eller föreningar för vilka bokutgiv- ningen — ofta av mycket speciell karaktär — ingår som en liten del i verksamheten. '
Förutom de företag som är upptagna i telefonkatalogen under ”bok- förlag” finns det ett okänt antal företag och privatpersoner som ger ut böcker. Denna utgivning är emellertid sedd utifrån totalmarknaden av ringa omfattning.
1.2 De större bokförlagen
Innan uppgifter om totalmarknaden redovisas lämnas här först en redovisning av de större förlagen. [ samband härmed redovisas också ägar- och koncernförhallanden.
1.2.1 Svenska Bokförläggareföreningens medlemmar
AB Läromedelsförlagen som till lika delar ägs av Albert Bonniers Förlag AB och AB PA Norstedt & Söner är landets största förlag med en omsättning 1970 på 72 mkr. Förlagets utgivning avser främst läroböcker och sker under flera förlagsnamn. Förlaget utger förutom läroböcker barnböcker under förlagsnamnet SAGA.
Fr o m 1 juni 1972 övertar Esselte Bonniers aktier i Läromedelsför- lagen. I samband därmed sammanslås Läromedelsförlagen med andra förlag inom Esseltekoncernen inriktade på utbildningsområdet, nämligen Norstedts Skolavdelning, Skrivrit och Akuma. Det nya förlaget får namnet Esselte Studium.
AB Albert Bonniers Förlag är landets största utgivare av allmänlitte- raturl med en marknadsandel på ca 20 procent 1970. Förlagets utgivning spänner över ett vitt fält och omfattar skönlitteratur, barn- och ungdoms- böcker, facklitteratur samt uppslagsverk och liknande större verk. Utgiv- ningen avser både ”vanliga böcker” och till formatet standardiserade böcker som pocketböcker och inbundna billigböcker.
Förlaget har landets största försäljning av pocketböcker vilka ges ut under förlagsnamnet Aldus. Förutom bokdistribution genom bokhandeln och andra återförsäljare har förlaget en omfattande direktförsäljning till konsument via bokklubben Svalan och den 1970 bildade bokklubben Bonniers Bokklubb.
Albert Bonniers Förlag ingår i Bonnierkoncernen. Däri ingår också tre andra bokförlag med förhållandevis stor bokförsäljning: Bokförlaget Forum, AB Wahlström & Widstrand samt Åhlén & Åkerlunds Förlag AB. De tre förlagen har inriktat sig på delvis olika utgivning. Wahlström & Widstrand har främst utgivning av skönlitteratur, Forum av facklitteratur och praktiska handböcker samt Åhlén & Åkerlund av facklitteratur typ hobbyböcker (idrottsböcker gör-det-själv-böcker).
Totalt uppgick Bonnierkoncernens försäljning av böcker från de fyra förlagen till 88 mkr 1970 vilket motsvarar 27 procent av marknaden för allmänlitteratur. _
Bonnierkoncernens övriga verksamhetsgrenar omfattar ett flertal områ- den såsom tidnings- och tidskriftsutgivning, tryckeri, pappersbruk, meka- nisk industri samt rederiverksamhet. Försäljningen av böcker från de fyra förlagen utgjorde 1970 cirka 12 procent av koncernomsättningen.
Almqvist & Wiksell Förlag AB är dotterbolag till Almqvist & Wiksells
1 I det följande an— vänds beteckningen ”all- mänlitteratur” som ett sammanfattande begrepp för andra böcker än läro- böcker. Häri innefattas bl a skönlitteratur, fack- litteratur, barn- och ung- domslitteratur samt upp- slagsverk.
Boktryckeri AB. Redovisningsåret 1969/70 svarade bokförlaget för drygt en tredjedel av koncernens omsättning på 158 mkr. Koncernens övriga verksamhetsgrenar omfattar boktryckeri och bokhandel (9 boklådor) samt almanacksförlag.
Almqvist & Wiksell är efter Läromedelsförlagen den största utgivaren av läroböcker, och läroboksförsäljningen svarar för cirka 60 procent av förlagets bokförsäljning på drygt 50 mkr. Dessutom bedriver förlaget en omfattande verksamhet inom skolmaterielsektorn. Den övriga utgiv- ningen omfattar i första hand uppslagsverk (Focus) samt fackböcker av vetenskaplig karaktär. Förlaget har även en inte oväsentlig utgivning av skönlitteratur samt av barn- och ungdomsböcker.
Almqvist & Wiksell utger också böcker under förlagsnamnen Gebers Förlag och Skoglunds Bokförlag.
Bokförlaget Stiftelsen Natur & Kultur har liksom Almqvist & Wiksell en betydande läroboksförsäljning, och mer än hälften av förlagets omsätt- ning på 28 mkr 1970 avsåg läroböcker. Den övriga bokutgivningen är främst inriktad på uppslagsverk och liknande större verk samt facklitte- ratur.
AB PA Norstedt & Söners omsättning uppgick 1970 till 121 mkr varav bokförsäljningen svarade för knappt 15 procent. Härvid har ej medräknats företagets försäljning av Sveriges Rikes Lag och juridiska tidskrifter. Förutom bokförlagsverksamhet och utgivning av juridiska skrifter driver Norstedt & Söner tryckerirörelse och läromedelsproduk- tion. Största delen av företagets bokförsäljning avser facklitteratur men företaget har även betydande försäljning av skönlitteratur. Företagets pocketböcker utges under namnet PAN och vidare har företaget direkt- försäljning till konsument genom bokklubben ”Vår bok”.
Norstedt & Söner ingår i Esselte-koncernen, vilken också omfattar tre andra företag med bokutgivning, nämligen Generalstabens Litografiska Anstalt, Wezäta Förlaget och Gustav Melins AB. Det senare förlaget utger endast biblar och psalmböcker. Koncernens bokförsäljning uppgick 1970 till cirka 21 mkr vilket motsvarar 3 procent av koncernomsättningen.
Svenska Utbildningsförlaget Liber AB ägs till 50 procent av staten genom Allmänna Förlaget och till vardera 25 procent av Svenska Kom- munförbundet respektive Kooperativa Förbundet. Utgivningen omfattar tryckta läromedel för främst grundskolan och gymnasieskolan, annat tryckt material för skolan samt serviceutgivning av olika slag för SÖ och UKÄ. Förlagets snabba omsättningsökning de senaste åren samman- hänger med att huvuddelen av SÖ-förlagets utgivning övertagits. Utbild- ningsförlagets omsättning uppgick 1970 till 28 mkr, varav hälften läroböcker. År 1970 förvärvade Utbildningsförlaget aktiemajoriteteni AB CWK Gleerups Bokförlag inklusive dotterbolaget G F Fritzes Bokför- lag. Dessa förlag är också huvudsakligen inriktade på läroboksutgivning. Genom förvärvet av Gleerups kommer Utbildningsförlaget (staten) — med dotterbolag — att bli den tredje största läroboksproducenten.
Utöver Allmänna Förlaget och Utbildningsförlaget driver AB Statsföre- tag förlagsverksamhet genom J Beckmans Bokförlag och Svenska Repro- duktions AB.
AB Rabén & Sjögren Bokförlag är dotterföretag till Kooperativa Förbundet som också har ägarintressen i Utbildningsförlaget och Brev- skolans Förlag (40 procent av aktierna). Det senare förlaget har inriktat sig på utgivning av mer allmänorienterande kurslitteratur.
Rabén & Sjögren är landets största utgivare av barn- och ungdoms- böcker. Den övriga utgivningen avser facklitteratur och skönlitteratur. Förlaget driver också bokförmedling till de kooperativa varuhusen av andra förlags böcker.
B Wahlström Bokförlag AB med Kometförlaget, J A Lindblads Bokför- lag och Bokförlaget Spegeln har inriktat sin utgivning på barn- och ungdomsböcker, billigare pocketböcker av seriekaraktär och inbundna billigböcker. Försäljningen sker i stor utsträckning genom Pressbyrån och varuhus. Förlaget har även direktförsäljning till konsument via bokklubb.
Bokförlaget Tiden/Fib, som ägs av olika socialdemokratiska organisa- tioner, utger främst facklitteratur men också i viss utsträckning skönlitte- ratur. Tiden äger i sin tur Bokförlaget Prisma som inriktat sig på utgivning av pocketböcker.
LT:s Förlag ägs av Sveriges Lantbruks Förbund och utgivningen omfattar i första hand läroböcker och fackböcker. Förlaget har även viss skönlitterär utgivning.
1.2 .2 Övriga förlag
De större förlagen utanför Bokförläggareföreningen är:
Bokförlaget Det Bästa som är dotterbolag till det amerikanska före- taget Readers Digest Ass. Förlagets utgivning omfattar facklitteratur av typ handböcker och hobbyböcker samt skönlitteratur av förströelse- karaktär. Förlaget har helt inriktat sig på direktförsäljning och är ett av de största inom detta område i landet. Under perioden 1966—1970 har förlaget ökat sin bokförsäljning kraftigt.
K G Bertmarks Förlag Och Brunnhages Förlag AB utger uteslutande uppslagsverk och liknande större verk. Försäljningen sker därvid direkt till konsument i hemmen.
Förlagshuset Norden ger huvudsakligen ut uppslagsverk men har också viss utgivning av skönlitteratur. Den skönlitterära utgivningen avser främst nyutgivning i billigboksform. Försäljning sker till övervägande del direkt till konsument per post eller genom hemförsäljning.
Bokförlaget Bra Böcker som startades 1965 är dotterbolag till det danska förlaget Landemann Förlags AS. Förlaget är helt inriktat på direktförsäljning genom bokklubb, och utgivningen omfattar skönlitte— ratur Och rikt illustrerade fackböcker. Förlaget har varit framgångsrikt och har sedan 1966 ökat omsättningen kraftigt.
Wennerbergs Förlags AB är helt inriktat på utgivning av billigare pocketböcker av seriekaraktär. Försäljning sker nästan uteslutande genom Pressbyrån och varuhus.
Sveriges Radios Förlags utgivning avser huvudsakligen kurslitteratur för radio— och TV—kurser. Förlagets bokförsäljning har ökat kraftigt sedan 1966 i och med den ökade kursverksamheten inom radio och TV. Förlaget har också viss utgivning av allmänlitteratur i pocket.
1.3. Förlagens bokförsäljning 1.3.1 Den totala bokförsäljningen
År 1966 uppgick den sammanlagda bokförsäljningen i de undersökta förlagen till 367 mkr. Motsvarande belopp 1970 var 511 mkr. I de angivna värdena ingår då försäljningen av både läroböcker och allmän- litteratur.
Bokförsäljningens värdemässiga utveckling under undersökningsperio- den och fördelningen på Bokförläggareföreningens medlemmar och övriga förlag framgår av uppställningen i tabell 1.1.
Den totala bokförsäljningen från förlagen ökade sålunda under perio- den med 144 mkr eller med 10 procent per år. Som jämförelse kan nämnas att den privata konsumtionen i löpande priser (exklusive varu- skatter) under motsvarande period ökat med 7,5 procent per år.
Försäljningsökningen under perioden var särskilt markant för de utanför föreningen stående förlagen som ökat sin andel av marknaden från 15 till 20 procent. För Svenska Bokförläggareföreningens medlem- mar låg försäljningsökningen främst på läroboksområdet (mer härom i avsnitt 1.3.2).
Uppgifterna i tabell 1.1 avser förlagens nettoförsäljning av böcker. Uppräknat till konsumentpriser kan den totala bokförsäljningen för de undersökta förlagen beräknas till 608 mkr (exklusive varuskatt) 1970 varav Bokförläggareföreningens medlemmar svarade för 492 mkr1 .
Förlagen har inte haft möjlighet att redovisa antalet sålda exemplar, totalt eller uppdelat på olika kategorier av litteratur, varför den volym- mässiga förändringen under perioden inte kunnat fastställas. Antas att bokpriserna under perioden 1966—1970 genomsnittligt ökat i samma takt som konsumentpriserna totalt före varuskatt (sk nettoprisindex) kan den volymmässiga förändringen — antal sålda böcker — beräknas till ca 20 procent under periodenz.
Beräknat efter den totala bokförsäljningen från förlagen 1970 hade:
det största förlaget 14 procent av marknaden de fyra största förlagen 44 procent av marknaden de åtta största förlagen 60 procent av marknaden de sexton största förlagen 81 procent av marknaden.
Tabell 1.1 Bokförsäljningen från förlagen 1966—1970 (exklusive varu- skatt).
Förlagskategori Bokförsäljningen från förlagen i mkr Försälj-
ningsökning 1966 1967 1968 1969 1970 1966—1970
mkr %
Bokförläggare—
föreningens med- lemmar 310 336 347 378 405 95 31 Övriga förlag 57 68 75 92 106 49 86
Totalt 367 404 422 470 511 144 39
* Beräkningarna av försäljningsvärdet till konsumentpriser, se vidare avsnitt 1.6.
2 Böcker ingår i konsu- mentprisindex i gruppen ”läs- och skrivmaterial”. Före november 1968 beräknades prisföränd- ring på böcker endast på en representantvara ”Svensk nyutkommen skönlitteratur” och kan före nämnda tidpunkt inte anses representativt varför omräkning skett med hjälp av totalpris- index.
Tabell].2 Antal bokförlag fördelade efter omsättning av böcker 1970.
Förlagskategori Omsättningsklasser, mkr Totala
_ antalet (0,5 0,5—(1 l—G 5—(10 10-—(25 25— föl-[ag
Bokförläggare- föreningens
medlemmar 14 10 10 9 4 4 51 Övriga förlag 28 10 13 3 2 — 56 Totalt 42 20 23 12 6 4 107
De åtta största bokförlagen i landet är Läromedelsförlagen, Bonniers, Almqvist & Wiksell, Natur & Kultur, Utbildningsförlaget Liber, Det Bästa, Norstedt och Gleerups. Det Bästa tillämpar uteslutande direktför- säljning varför värdet av dess bokförsäljning inte är direkt jämförbart med övriga nämnda förlags.
Samma företag utom ett återfanns bland de 16 största 1966 och 1970 även om den inbördes ordningen i några fall förändrats. Det är då främst de läroboksproducerande förlagen som tagit en större del av marknaden.
Jämfört med 1966 har de större förlagens marknadsandelar minskat. År 1966 hade sålunda de fyra största förlagen 50 procent av marknaden mot 44 procent 1970 och de åtta största 64 procent mot 60 procent 1970.
Omsättningsstrukturen i förlagsbranschen samt de större förlagens betydelse framgår av tabell 1.2 där de undersökta förlagen fördelats på omsättningsklasser efter reSpektive förlags totala bokförsäljning. Mer än hälften av de undersökta förlagen hade en omsättning under 1 mkr. Dessa förlag svarade för mindre än 5 procent av förlagens samman- lagda bokförsäljning.
Fördelas bokförsäljningen på ägarkategorier svarade Esseltekoncernen inkluderande Norstedts och Läromedelsförlagen, Bonnier-koncernen samt Almqvist & Wiksell-koncernen för tillsammans 47,6 procent av för- lagens bokförsäljning 1970. De allmänägda förlagen — Utbildningsförla— get inklusive Gleerup, Beckmans Bokförlag och Svenska Reproduktions AB _ svarade för 8,2 procent av marknaden. De 12 förlag, som drivs av eller har anknytning till religiösa samfund, svarade för 3,4 procent. De folkrörelseägda — innefattande Rabén & Sjögren, Bokförlaget Tiden/Fib, Bokförlaget Prisma, Brevskolan samt LT:s Förlag — hade 8,2 procent av marknaden. Övriga förlag svarade för 33,0 procent av den redovisade bokförsäljningen 1970.
Nämnden begärde förutom uppgifter om totalförsäljningen också uppgifter om försäljningens fördelning på olika litteraturkategorier. Grunderna för kategoriindelningen framgår av bilaga 1.2. Försäljningens fördelning på respektive kategorier 1966, 1969 och 1970 för Bokför- läggareföreningens medlemmar och övriga förlag redovisas i bilaga 1.3
1.3.2. Försäljningen av läroböcker
En första indelning har skett i läroböcker och övriga böcker dvs allmänlitteratur. Med läroböcker avses i detta sammanhang böcker
Tabell 1.3 Försäljningen från förlagen av läroböcker och allmänlitteratur (exklusive varuskatt).
Kategori 1966 1969 1970 mkr % mkr % mkr % Läroböcker 102 28,6 160 34,0 183 35,8 Allmänlitteratur 265 71,4 310 66,0 328 64,2 Totalt 367 100 470 100 511 100
producerade speciellt för grundskolan och gymnasieskolan samt i viss utsträckning för den eftergymnasiala utbildningen. Utvecklingen 1966— 1970 inom de båda delmarknaderna för böcker framgår av tabell 1.3.
Sedan 1966 har förlagens försäljning av läroböcker ökat med 81 mkr eller med 79 procent. För övriga böcker ökade försäljningen under perioden med 63 mkr eller med 24 procent. Den avsevärt kraftigare omsättningsökningen för läroböcker jämfört med allmänlitteratur har medfört att läroböckernas andel av marknaden ökat från 29 procent 1966 till 36 procent 1970 av förlagens sammanlagda bokförsäljning.
Enligt SPKs undersökning 1961 uppgick läroboksförsäljningen från förlagen samma år till 47,5 mkr. Under tioårsperioden 1961—1970 har läroboksförsäljningen ökat med 136 mkr eller i det närmaste fyrdubblats. Läroböckernas andel uppgick 1961 till 27 procent av förlagens totala bokförsäljning. Härvid var läroboksandelen något överskattad eftersom 1961 års undersökning var begränsad till Bokförläggareföreningens med- lemmar samt fem andra förlag.
Läroboksutgivningen är koncentrerad till företagen inom Bokförläg- gareföreningen och då främst till de större förlagen. Av de 19 förlag som 1970 redovisade läroboksutgivning tillhör 16 Bokförläggareföreningen och dessa 16 företag hade 95 procent av läroboksmarknaden. Största företaget på läroboksmarknaden är Läromedelsförlagen med en mark- nadsandel 1970 på drygt 40 procent. De fyra största förlagen på marknaden — Läromedelsförlagen, Almqvist & Wiksell, Natur & Kultur och Gleerups Förlag —- hade 1970 tre fjärdedelar av marknaden. I och med Utbildningsförlagets förvärv av Gleerups Förlag med dotterbolag har förlagskoncentrationen på läroboksmarknaden ytterligare förstärkts.
En påtaglig specialisering föreligger inom denna del av förlagsbran- schen. Sålunda svarade läroböckerna hos 10 av de 19 läroboksproduce- rande förlagen för hälften eller mer av respektive förlags totala bokförsälj- ning. Fyra förlag var helt inriktade på läroboksutgivning.
Läroboksmarknadens kraftiga expansion sedan 1966 har skett inom de förlag som 1966 gav ut läroböcker. För de förlag som har både läroboksutgivning och annan utgivning har därvid — liksom för total— marknaden — en förskjutning skett mot en ökad andel läroboksförsälj- ning. Av de förlag som 1970 redovisade läroboksutgivning är endast 3 nya på denna marknad sedan 1966. Ur koncentrationssynpunkt är dessa emellertid inte av någon betydelse då de 1970 tillsammans hade en läroboksförsäljning under 0,5 mkr.
Även för bokhandeln är läroböcker omsättningsmässigt av stor bety-
delse. Sålunda gick 1970 72 procent (131 mkr) av förlagens läroboksför- säljning till bokhandeln. Direktförsäljningen till skolor svarade för 15 procent (28 mkr). Resterande försäljning skedde till diverse direktkunder bl a till bildningsförbund. Försäljningen genom andra återförsäljare än bokhandeln uppgick till mindre än 1 procent av den totala läroboksför- säljningen.
I stort förelåg samma fördelning på försäljningskanaler 1970 som 1969. Det innebär att bokhandeln under det första året av den fria bokmarknaden kunde behålla sin dominerande ställning som läroboks- distributör. I och med att kommunerna fr o m april 1972 vid direktköp från förlagen får samma inköpsvillkor som bokhandeln torde man kunna vänta sig en förändring av distributionsstrukturen för läroböcker.
Läroboksmarknaden kommer inte att ytterligare beröras i denna del av undersökningen. l särskilda undersökningar har SPK tidigare på uppdrag av den statliga läromedelsutredningen (SOU 1971:91) behandlat detta ämnesområde1 .
1.3.3 Försäljningen av allmänlitteratur
Förlagens sammanlagda försäljning av allmänlitteratur, således annan litteratur än läroböcker, uppgick 1970 till 328 mkr exklusive varuskatt, vilket innebär en ökning sedan 1966 med 63 mkr eller med genomsnitt- ligt 6 procent per år. Av den angivna försäljningsökningen svarade Bokförläggareföreningens medlemmar för endast 22 mkr, vilket motsva- rar en genomsnittlig försäljningsökning för dessa på drygt 2,6 procent per år. För kategorin ”övriga förlag” uppgick försäljningsökningen till 41 mkr, vilket motsvarar en ökning på drygt 20 procent per år.
Den största försäljningen av allmänlitteratur svarar Bonniers Förlag för med en marknadsandel 1970 på cirka 20 procent. Därefter följer beräknat på nettofakturering Almqvist & Wiksell, Det Bästa, Norstedt, B Wahlström, Rabén & Sjögren, K G Bertmark och Tiden/Fib. Beräknad på den totala omsättningen av allmänlitteratur 1970 svarade
de fyra största förlagen för 38 procent de åtta största förlagen för 55 procent de sexton största förlagen för 73 procent.
Under perioden 1966—1970 har de större förlagen fått vidkännas en ökad konkurrens och därmed förlorat en del av marknaden * tvärtemot vad som skett på läroboksmarknaden. De åtta största förlagen — som med ett undantag när var desamma 1966 och 1970 — hade sålunda 63 procent av marknaden 1966, 56 procent 1969 och 55 procent 1970.
Sedan 1966 har bokförsäljningen värdemässigt ökat för flertalet förlag. Omsättningsutvecklingen 1966—1970 uppvisar emellertid betydande variationer mellan de undersökta förlagen. Ser man till de 16 största förlagen 1970, som enligt ovan svarade för cirka 75 procent av försälj- ningen av allmänlitteratur, hade ett förlag mindre omsättning av böcker 1970 än 1966 medan tre hade i det närmaste samma omsättning och tolv hade ökat sin omsättning av böcker. För de sistnämnda varierade omsättningsökningen från cirka 2 procent till en tredubbling av omsätt- ningen.
1 ”Läromedelsleverantö- rer — struktur och konkur- rensförhållanden”, PKF 10, 1971. ”Prisövervakning av läroböcker”, PKF 5,
1970.
Tabell 1.4 Försäljningen av allmänlitteratur fördelad på litteraturkate- gorier/utförande, mkr.
Kategori ' 1966 1970 mkr % mkr % ]. Ordinarie böcker 111,3 42,7 141,3 43,5 därav skönlitteratur (40,5) (15,5) (42,9) (13,2) barn- och ungdomslitteratur (21,8) (8,4) (28,5) (8,8) facklitteratur (49,0) (18,8) (69,9) (21,5) 2. Uppslagsverk 58,4 22,4 56,3 17,3 3. Pocketböcker 24,7 9,5 37,5 11,5 4. Inbundna billigböcker 43,3 16,6 66,1 20,3 5. Övriga böcker 23,2 8,8 24,1 7,4 Totalta 260,9 100 325,3 100
Jämfört med 1969 fick sju av de 16 största förlagen vidkännas en omsättningsminskning 1970. Minskningen varierade därvid från 1 procent upp till 20 procent. För fyra av de förlag som ökat sin bokförsäljning var ökningen mindre än 1 procent.
Någon entydig förklaring till den varierande omsättningsutvecklingen för de ledande förlagen går inte att få fram utifrån nämndens insamlade material. Sålunda har både sådana förlag som ger ut billigare pocket- böcker av seriekaraktär och sådana som inriktat sig på utgivning av skönlitteratur eller kvalificerad vetenskaplig litteratur fått vidkännas försäljningsminskning 1970 jämfört med 1969.
I gruppen allmänlitteratur ingar böcker som innehållsmässigt, produk- tionsmässigt och distributionsmässigt är mycket olika men som vanligen återfinns i de större förlagens sortiment. I det följande redovisas allmän- litteraturen fördelad på vissa underkategorier.
Fördelningen på dessa kategorier 1966 och 1970 framgår av tabell 1.4. En uppdelning på litteraturkategorier och förlagskategorier återfinns i bilaga 1.3.
Försäljningen av allmänlitteratur har sedan 1966 genomgått betydande förändringar. Den mest markanta förändringen är en minskning — både absolut och relativt — i försäljningen av uppslagsverk och liknande större verk. Vidare har försäljningen av skönlitteratur i ordinarie utgivningsform fått en minskad andel av marknaden. En ökad marknadsandel kan däremot noteras för facklitteratur, pocketböcker och inbundna billigböcker.
Nedan lämnas en mer ingående redovisning av försäljningen för de olika kategorierna.
Skönlitteratur
Försäljningen från förlagen av skönlitteratur i ordinarie utgivningsform har sedan 1966 ökat från 40,5 mkr till 42,9 mkr 1970 eller med 6 procent. Av de totalt drygt 100 förlag som lämnade uppgifter om försäljningens fördelning på litteraturkategorier redovisade 35 denna typ av utgivning. Värdemässigt domineras den skönlitterära utgivningen
a Fem förlag 1966 re- spektive tre 1970 kunde ej göra den begärda upp- delningen varför totalsiff- ran skiljer sig något från den som redovisats i ta- bell 1.3 för allmänlittera— tur.
emellertid helt av de större förlagen inom Bokförläggareföreningen. Således hade förlagen inom föreningen med en bokförsäljning över 5 mkr 85 procent av marknaden 1970. De största utgivarna av skönlitteratur är Bonniers, Norstedt, Wahlström & Widstrand samt Almqvist & Wiksell. Dessa fyra hade 1970 60 procent av försäljningen. Andra förlag med större skönlitterär utgivning i ordinarie bokform är LT's Förlag, Tiden/Fib och Rabe'n & Sjögren.
Totalt sett har den skönlitterära försäljningen i ordinarie utgivnings- form haft en mycket måttlig försäljningsökning sedan 1966. Ser man till de enskilda förlagen finner man att försäljningsutvecklingen för dessa inbördes varit mycket olika. Vissa har således en betydligt lägre försäljning av skönlitteratur 1970 än 1966 medan andra kunnat-öka sin försäljning kraftigt. Vidare varierar försäljningen mellan de enskilda förlagen för de tre uppgiftsåren 1966, 1969 och 1970. Variationerna i försäljningen dels mellan olika förlag och dels mellan olika är torde kunna förklaras med att just inom skönlitteraturen omsättningen är starkt beroende av försäljningen av ett fåtal titlar. SPK har låtit förlagen ange hur den skönlitterära försäljningen Värdemässigt fördelar sig på vissa underkategorier. Enligt förlagens uppskattningar utgörs sammanlagt
3 procent av lyrik och dramatik 15 procent av skönlitteratur av förströelsekaraktär (detektiv, äventyr o d) 82 procent av övriga romaner och noveller.
Förutom utgivning i ordinarie utgivningsform utges skönlitteratur också i pocket och inbunden billigboksform — både som original och som nyutgivning av tidigare utgivna titlar.
Försäljningen av skönlitteratur i pocketform inklusive s k massmark- nadspocket uppgick 1970 från förlagen till 23 mkr och i inbunden bil- ligboksform till 56 mkr. Totalt gör detta en försäljning från förlagen av skönlitteratur på 122 mkr. Mer om pocketboksförsäljning och försäljning av inbundna billigböcker återfinns på s 69 f.
Barn- och ungdomsböcker
Försäljningen av barn- och ungdomsböcker har ökat under perioden från knappt 22 mkr till drygt 28 mkr eller med 30 procent. Barn— och ungdomsboksutgivningen är påtagligt koncentrerad till fyra förlag. Endast 25 av de undersökta förlagen redovisade 1970 sådan utgivning och de fyra största förlagen svarade för 72 procent av försäljningen. Dessa fyra förlag var Rabén & Sjögren, BWahlström, Bonniers och Tiden/Fib. De två förstnämnda förlagen har i betydande utsträckning specialiserat sig på utgivning av barn- och ungdomsböcker, och försäljningen svarar för en stor del av respektive förlags totala omsättning.
Två andra förlag som specialiserat sig på denna typ av litteratur är Illustrationsförlaget — som ägs av det danska förlaget med samma namn — och Förlagshuset Kärnan. Dessa förlag är därvid i huvudsak inriktade på utgivning av billigare bilderböcker för de yngsta åldersklasserna.
Fackböcker
Sedan 1966 har försäljningen av fackböcker i ordinarie utgivningsform ökat från 49 mkr till 70 mkr vilket motsvarar en ökning med 42 procent på fyra år. Den kraftiga omsättningsökningen har också medfört att fackböckerna tagit en allt större del av marknaden, drygt 21 procent 1970.
Utgivningen av fackböcker är spridd på ett större antal förlag än vad som gäller utgivningen av skönlitteratur eller barn— och ungdomsböcker. Av de undersökta förlagen angav således 58 att man utgav denna typ av litteratur, varav 20 förlag uteslutande hade utgivning av facklitteratur. De största förlagens andel av marknaden är mindre än vad som gäller för tidigare behandlade kategorier. Vidare gäller att Bokförläggareförening- ens medlemmar inte dominerar fackboksförsäljningen i samma utsträckning som försäljningen av skönlitteratur och bam- och ungdomslitteratur. Förlagen utanför föreningen svarade 1970 för en tredjedel av fackboksförsäljningen mot mindre än 10 procent för övriga nämnda kategorier.
De största utgivarna av facklitteratur är Norstedt, Bonniers, Forum, ICA-Förlaget, Rabén & Sjögren, Almqvist & Wiksell, Natur och Kultur, Tiden/FiB. Tillsammans hade dessa åtta förlag 65 procent av marknaden 1970.
Ökningen av fackboksförsäljningen sedan 1966 har huvudsakligen skett inom de förlag som gav ut sådan litteratur 1966. Nya förlag av någon större betydelse har inte tillkommit på marknaden. Däremot har en förskjutning skett så att de största förlagens andel av marknaden minskat.
Försäljningen av fackböcker i pocketboksutförande uppgick 1970 till 14 mkr och i inbundet billigboksutförande till 10 mkr. Totalt uppgick fackboksförsäljningen från förlagen sålunda till 94 mkr.
Uppslagsverk och liknande större verk
År 1966 svarade uppslagsverken och liknande större verk för nästan en fjärdedel av bokförsäljningen från bokförlagen. Deras betydelse har emellertid successivt minskat, och försäljningen 1970 på 56 mkr var således 2 mkr lägre än 1966. Utgivningen av större verk är påtagligt koncentrerad till ett fåtal förlag och då vissa som helt inriktat sig på utgivning av uppslagsverk. Här kan då nämnas K G Bertmarks Förlag AB och Brunnhages Förlag AB. Knappt hälften av den totala försäljningen av uppslagsverk härrör från företag utanför Bokförläggareföreningen.
Sammanlagt redovisar 20 förlag utgivning av uppslagsverk och andra större verk. De fyra största förlagen inom detta område är K G Bertmarks Förlag, Almqvist & Wiksell, Natur & Kultur samt Förlagshuset Norden, vilka 1970 tillsammans hade två tredjedelar av marknaden. Ser man till de enskilda förlagen har denna försäljning för de flesta förlag Värdemässigt varit oförändrad eller minskat jämfört med 1966. För ett av de större förlagen har försäljningen av uppslagsverk minskat med 75 procent sedan 1966.
Pocketböcker
Sedan pocketböcker på svenska introducerades 1957 har försäljningen successivt ökat till att 1970 omfatta drygt 11 procent av förlagens värdemässiga försäljning av allmänlitteratur. Härvid har då inräknats både s k kvalitetspocket och massmarknadspocket.l
År 1966 uppgick förlagens pocketboksförsäljning till knappt 25 mkr och 1970 till drygt 37 mkr, en ökning med 51 procent på fyra år. Ökningen beror delvis på att nya förlag kommit in på denna marknad. För år 1966 redovisade sålunda 25 förlag pocketboksutgivning medan antalet pocketboksutgivande förlag 1970 ökat till 37. Huvuddelen av ökningen svarade emellertid de förlag för som redan var etablerade på denna marknad 1966. De förlag som tillkommit sedan 1966 svarade endast för 15 procent av ökningen under perioden.
De största pocketboksförlagen efter försäljningsvärde är Bonniers/ Aldus, B Wahlström, Wennerbergs, Prisma, Norstedt/Pan, Wahlström & Widstrand samt Åhlén & Åkerlund. De fyra största förlagen hade 1970 62 procent av marknaden och de åtta största hade 80 procent.
Av den totala pocketboksförsäljningen 1970 kan 22 mkr (59 procent) beräknas vara kvalitetspocket från 25 förlag och 15 mkr massmarknads- pocket från 12 förlag. Uppdelning på de två kategorierna har därvid genomförts förlagsvis, dvs de förlag vars försäljning huvudsakligen sker via bokhandeln har klassificerats som kvalitetspocketförlag och de vars försäljning huvudsakligen sker via kiosker, varuhus och andra återförsäljare som massmarknadsförlag.
Sedan 1966 har kvalitetspocketböckernas värdemässiga andel av marknaden — med samma indelning som ovan — ökat något eller från 56 till 59 procent. Den ökade värdemässiga andelen motsvaras inte av någon volymmässig ökning, utan kvalitetspocketförsäljningen torde tvärtom volymmässigt ha minskat sin andel av pocketboksmarknaden. Enligt beräkningar genomförda av litteratursociologiska avdelningen vid Uppsala universitet har nämligen priserna på kvalitetspocketböcker stigit med 26,4 procent under perioden 196641969 och på massmarknadspocket med 16,4 procent.
Innehållsmässigt är massmarknadspocketböckerna enligt biblioteks- klassificeringen uteslutande att anse som skönlitteratur. Av kvalitets- pocketförsäljningen kan enligt förlagens uppgifter 8 mkr (36 procent) beräknas vara skönlitteratur och 14 mkr facklitteratur.
Inbundna billigböcker
Med detta förstås sådana inbundna böcker som utges i ett förenklat och standardiserat utförande och som ofta ingår i en serie.
Med den indelning som SPK gjort kan man här urskilja två typer av förlag med billigboksutgivning. Dels finns det förlag som helt inriktat sig på utgivning av sådana standardiserade böcker. Försäljning sker då uteslutande direkt till konsument genom bokklubbar eller direkt per post. Dels finns det förlag som ger ut både standardiserade billigböcker och andra typer av böcker. Billigboksutgivningen är då ett komplement
1 Massmarknadspocket: enklare pocketböcker av typen wild-west, detek- tiv- och agentromaner, porr o d, som huvud- sakligen saluförs genom samma kanaler som tid- ningar och tidskrifter dvs kiosker, tobaksbutiker och varuhus. Kvalitetspocket: Andra pocketböcker än ovan nämnda, som huvudsak- ligen saluförs genom bokhandeln.
till den ordinarie utgivningen, varigenom man kan nå en större marknad, och billigboksutgivningen omfattar nästan uteslutande tidigare utgivna titlar. Försäljning sker både direkt till konsument och via återförsäljare.
Den senare typen av billigboksutgivning är begränsad till att omfatta skönlitteratur medan den förra även omfattar facklitteratur.
Försäljningen av inbundna billigböcker uppgick 1970 från 12 förlag till 66 mkr, en ökning sedan 1966 med 23 mkr eller med 53 procent. Den ökning av billigboksförsäljningen som skett sedan 1966 har huvudsakli- gen de direktförsäljande förlagen utanför Bokförläggareföreningen svarat för.
Förlag med både omfattande billigboksutgivning och ordinarie utgivning är Bonniers, B Wahlström, Norstedt och Tiden. Stora direktförsäljande förlag vilkas utgivning avser billigböcker är Det Bästa, Bra Böcker, Positiv Fritid och Förlagshuset Norden.
Av den totala billigboksförsäljningen 1970 var enligt förlagens uppskattningar 56 mkr (85 procent) skönlitteratur och 10 mkr (15 procent) facklitteratur. Man bör vid en jämförelse av billigboksförsälj- ningen med andra typer av böcker hålla i minnet att billigboksförsäljning i stor utsträckning sker direkt till konsument.
Övriga böcker
Den här upptagna försäljningen avser sådan speciell litteratur som faller utanför den normala utgivningen men som ändock ingår i verksamheten hos ett begränsat antal förlag. Av den redovisade försäljningen av övriga böcker på 24 mkr från 8 förlag svarade försäljningen av biblar och psalmböcker för 6 mkr, handelskalendrar för 5 mkr och diverse övriga böcker för 13 mkr.
1.4 Antal utgivna titlar
Enligt den statistik som utges av Bibliografiska institutet vid Kungliga Biblioteket uppgick antalet titlar för böcker och broschyrer (böcker under 48 sidor) till 7 709 år 1970, en ökning sedan år 1969 med 305 titlar (4,3 procent). Av de 7709 titlarna var 5893 (76 procent) originalutgivning och 1 816 (24 procent) titlar som utgivits i ny upplaga eller i ny utgivningsform.
De förlag som ingår i SPKs undersökning hade 1970 — eller närmast motsvarande redovisningsperiod — sammanlagt en utgivning på 5 021 nya titlar. Härvid har medräknats titlar som utkommit i ny utgivningsform men ej sådana som endast utgetts i ny upplaga. Skillnaden mellan SPKs och institutets uppgifter förklaras dels med att de nya upplagorna inte medtagits i SPKs beräkningar, dels med att institutet registrerar alla typer av böcker, dvs också sådana böcker som inte är avsedda att säljas på allmänna marknaden såsom exempelvis vetenskapliga avhandlingar och medlemsskrifter. Av de totalt 5021 titlarna utgjordes 1720 (34 procent) av lärobokstitlar och 3 301 (66 procent) av allmänlitteratur.
Tabell 1.5 1970 års bokutgivning av allmänlitteratur fördelad på litteraturkategorier/utförande efter antal nya titlar och efter värde.
Litteraturkategorier i procent
Ordinarie böcker Upp- Pockct- Inbundna Övriga Totalt
_. slags- böcker billig— böcker Skon Barn— 0 Fack- verk böcker littera— ungdoms— littera- tur 1ittera- tur tur Antal titlar 16,6 15,1 20,7 0,7 32,5 5,7 8,7 100 Värde 13,2 8,8 21,5 17,3 11,5 20,3 7,4 100
Med den indelningsgrund som tidigare tillämpats fördelar sig titlarna inom allmänlitteraturen enligt tabell 1.5. Som jämförelse anges också den värdemässiga fördelningen.
Som framgår av tabell 1.5 föreligger det vissa skillnader beroende på om marknadsandelen för de olika kategorierna beräknas efter värde eller efter antal nya titlar. De förhållandevis billiga pocketböckerna svarade således 1970 för en tredjedel av antalet utgivna titlar men endast för 11,5 procent av försäljningen. Även vad gäller barn- och ungdomsböcker var andelen av titlarna större än andelen av försäljningen. För skönlitteratur samt fack- och handböcker i ordinarie utgivningsform är skillnaden mel- lan den titelmässiga och den värdemässiga andelen inte så stor.
Jämfört med 1969 ökade utgivningen hos de undersökta förlagen av allmänlitteratur med sammanlagt 51 titlar (1,5 procent). Utgivningsök- ningen gällde därvid främst pocketböcker som ökade med drygt 100 titlar och fackböcker i ordinarie utgivningsform som ökade med drygt 20 titlar. För övriga kategorier minskade utgivningen 1970 jämfört med 1969.
I stort föreligger ett positivt samband mellan antal nyutgivna titlar och förlagsstorlek mätt i omsättning, dvs de omsättningsmässigt stora förlagen svarar också för en stor del av de nyutgivna titlarna. Detta samband mellan omsättning och antal nya titlar gäller också inom respektive litteraturkategori.
Av de cirka 3 300 _ exklusive läroböcker — 1970 utgivna titlarna svarade således de 17 förlagen inom Bokförläggareföreningen med en bokförsäljning över 5 mkr för 63 procent. Omsättningsmässigt hade dessa för] g 60 procent av bokförsäljningen (exklusive läroböcker). Totalt utgav Bokförläggareföreningens medlemmar 2 564 titlar 1970 (77 procent). Motsvarande värdemässiga marknadsandel var 70 procent.
Beroende på utgivningens inriktning föreligger vissa skillnader om förlagens storlek uttrycks efter omsättning eller i antal nya titlar. Förlag som huvudsakligen saluför dyrare uppslagsverk är omsättningsmässigt stora men ger ut få titlar per år. Å andra sidan är pocketboksförlag — särskilt de som ger ut massmarknadspocket — titelmässigt relativt stora.
De titelmässigt största förlagen (exklusive läroböcker) 1970 eller motsvarande redovisningsperiod redovisas nedan. Som jämförelse lämnas också motsvarande uppgifter för 1969.
Förlag Antal nya titlar
1969 1970
Bonniers 560 508 B Wahlström 345 288 Norstedt & Söner 276 250 Rabén & Sjögren 167 228 Wennerbergs Förlag 136 195 Tiden/Fib 139 130 Forum 70 94
Almqvist & Wiksell 121 91 a ., ' , Wahlström & Widstrand _a 88 Brutet rakenskapsar
1969
Titelmässigt tillhörde också Utbildningsförlaget Liber de större förlagen med en utgivning av 162 titlar 1970 (exklusive läroböcker). Denna utgivning avsåg då speciallitteratur för skolan.
För övriga undersökta förlag fördelade sig utgivningen enligt följande (exklusive läroböcker):
8 förlag utgav 51—75 titlar 1970 13 ” ” 26—50 ” ” 16 ” ” 11—25 ” ” 13 ” ” 6—10 ” ” 47 ” ” 0— 5 ” ”
1.5 Bokförsäljningens fördelning pa" distributionskanaler
1.5.1 Totalt
Enligt SPKs undersökning av bokbranschen 1961 gick 45,8 procent av förlagens bokförsäljning (exklusive läroböcker) till bokhandeln, 4,2 procent till Pressbyrån, 6,5 till övrig detaljhandel, 34,1 direkt till konsument och 9,4 procent till diverse kunder bla genom export. Försäljningens fördelning på distributionskanaler 1970 redovisas i tabell 1.6 nedan. De uppgifter som lämnats för 1961 är närmast jämförbara med dem som här redovisas för Bokförläggareföreningens medlemmar. För dessa gäller — beräknat utifrån totalförsäljningen — nästan exakt samma distributionsstruktur 1970 som den som redovisades 1961.
Tabell 1.6 Förlagens försäljning av allmänlitteratur 1970 fördelad på distributionskanaler.
Förlagskategori Bokhandeln Press- Övrig Bok- Direktför- Hemför- Övriga Totalt byrån detalj- klubbar säljning säljning kunder handel per post
mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr % mkr
Bokförläggare- föreningens medlemmar 103,0 44,9 9,8 4,3 16,3 7,1 28,3 12,3 8,3 3,6 30,8 13,4 32,8 14,1 229,5 Ovriga förlag 8,4 8,8 9,3 9,6 4,4 4,6 7,8 8,2 32,8 34,4 23,124,2 9,8 10,2 95,8 Totalt 111,5 34,3 19,1 5,9 20,7 6,4 36,1 11,1 41,1 12,6 53,9 16,6 42,6 13,1 325,3
Förlagens sammanlagda försäljning av allmänlitteratur till bokhandeln uppgick 1970 till 111 mkr eller 34 procent av den totala försäljningen. Försäljningen från förlagen av läroböcker till bokhandeln uppgick 1970 till 131 mkr. Under bokhandeln ingår då försäljningen till de cirka 290 fullsorterade boklådorna och de cirka 180 boklådor som saluför ett begränsat boksortiment, dvs huvudsakligen till dem som före april 1970 benämndes A— och B-kommissionärer. Den här redovisade försäljningen gäller både den som distribuerades direkt till bokhandeln och den som distribuerades via det av ett antal bokhandlare ägda distributionsföretaget Seelig & Co. Huvuddelen av försäljningen till bokhandeln sker till de fullsorterade boklådorna. För 1969 uppgick de cirka 180 icke-fullsorterade boklådornas inköp av allmänlitteratur till knappt 5 mkr vilket motsvarade cirka 4,5 procent av förlagens totala försäljning till bokhandeln detta år. Motsvarande uppgifter har inte gått att få fram för 1970 men relationen mellan fullsorterade och icke-fullsorterade boklådor torde vara densamma som under föregående år.
Försäljningen till Pressbyrån och övrig detaljhandel uppgick 1970 till 39,8 mkr vilket motsvarar 35 procent av förlagens försäljning till bokhandeln. [ försäljningen till Pressbyrån ingår värdet av dels de böcker som säljs genom Pressbyråns egna försäljningsställen, dels dem som distribueras till andra återförsäljare genom Pressbyrån.
Försäljningen till ”övrig detaljhandel” innefattande varuhus, stormark- nader, missionsbokhandel etc uppgick 1970 till 20,7 mkr. Totala antalet försäljningsställen som ingår under denna kategori går inte att beräkna utifrån förlagens uppgifter. Bland de större förlagen redovisar Bonniers cirka 500 kunder under ”övrig detaljhandel”, Rabe'n & Sjögren cirka 350, Almqvist & Wiksell cirka 150 och Forum cirka 125.
Direktförsäljningen av böcker i form av bokklubbsförsäljning, försäljning per post eller försäljning genom agenter i hemmet eller på arbetsplatser uppgick 1970 till 131 mkr eller 40 procent av förlagens bokförsäljning, dvs mer än försäljningen till bokhandeln. Försäljningen till bokhandeln är emellertid här beräknad till konsumentpriser minus återförsäljarrabatter medan direktförsäljningen avser konsumentpriser. Om bokhandelsförsäljningen värderas upp med en genomsnittsmarginal på 38 procent blir förhållandena mellan bokhandelsförsäljningen och direktförsäljningen 185 mkr mot 131 mkr.
Bokklubbsförsäljning, dvs direktförsäljning som bygger på att medlemmarna förbinder sig att köpa ett visst antal volymer eller för ett visst belopp och då till vissa prisförmåner, tillämpas endast av fem förlag av vilka Bonniers är det största. Övriga förlag med bokklubbsförsäljning är Norstedt, Tiden, BWahlström och Bra Böcker. Det senare förlaget har helt inriktat sig på bokklubbsförsäljning. Sammanlagt uppgick bok- klubbsförsäljningen 1970 till 36,1 mkr.
Direktförsäljning till enskild konsument per post — i annan form än bokklubb — domineras av två förlag, Det Bästa och Förlagshuset Norden. Båda förlagen är helt inriktade på direktförsäljning. För övriga förlag som tillämpar direktförsäljning per post utgör denna typ av försäljning en mycket liten andel av respektive förlags försäljning.
Försäljningen direkt till konsument i hemmet eller på arbetsplatser genom agenter avser främst uppslagsverk och liknande större verk.
Under ”övriga kunder” ingår försäljning av sambindningsböcker till det allmänna biblioteksväsendet via Bibliotekstjänst, försäljning på export, direktförsäljning till företag och institutioner etc.
1.5.2 Bokförsäljningens fördelning på distributionskanaler för vissa typer av böcker
De skillnader som föreligger mellan Bokförläggareföreningens medlem- mar och ”övriga förlag” i val av distributionskanaler sammanhänger med skillnader i utgivningsstruktur och inte med huruvida förlagen är medlemmar i föreningen eller ej.
Som tidigare redovisats har de förlag som inte är medlemmar i föreningen — beräknat utifrån totalförsäljning — inriktat sig på försäljning av uppslagsverk och inbundna billigböcker vilka huvudsakligen säljs direkt till konsument. Fördelningen på distributionskanaler för olika typer av böcker framgår av tabell 1.7.
Pocketböcker säljs nästan uteslutande genom återförsäljare. Härvid svarar Pressbyrån och övrig detaljhandel för en större andel av pocketbokförsäljningen än bokhandeln. Den redovisade fördelningen är beräknad utifrån den totala pocketbokförsäljningen. Ser man till de enskilda förlagen finner man att böckerna från visst förlag antingen i sin helhet distribueras genom bokhandeln eller också uteslutande genom Pressbyrån och övrig detaljhandel.
I det föregående har en uppdelning av pocketbokförsäljningen gjortsi kvalitetspocket och massmarknadspocket. För kvalitetspocketförsäljning- en gällde 1970 — med samma indelningsgrund som tidigare _ att 74 procent av försäljningen skedde till bokhandeln, 6 procent till Pressbyrån och 15 procent till övrig detaljhandel. För pocketböcker av massmarknadskaraktär gick 80 procent till Pressbyrån, 1 procent till bokhandeln och 3 procent till övrig detaljhandel.
När den inbundna billigboken lanserades skedde försäljningen direkt till konsument främst via bokombud. Även idag sker huvuddelen av försäljningen av billigböckerna direkt till konsument men nu via bokklubb eller per post. En förhållandevis stor bokhandelsförsäljning förekommer också.
Försäljningen av uppslagsverk och övriga större verk sker till
Tabell 1. 7 Försäljningens fördelning på distributionskanaler för vissa typer av böcker 1970.
Typ av böcker Försäljning Procentuell andel av försäljningen totalt mkr
Bok— Press- Övrig Bok- Direkt- Hemför- Övriga handeln byrån detalj- klubb försälj- säljning kunder
handel ning per post Pocketböcker 37,5 41,7 37,6 11,5 0,8 1,0 1,2 6,2 Inbundna billigböcker 66,1 10,0 0,6 l 7 44,4 39,2 2,5 1,6 Uppslagsverk 56,3 10,9 — 2 8 1,1 11,4 68,4 5,4
— - - ___—'.- - ___ —-————-———-—————-——q
övervägande del genom hemförsäljning och till viss del även genom försäljning per post. Endast 10 procent av försäljningen går till bokhandeln. Det är här intressant att notera att även de förlag som för sitt övriga boksortiment huvudsakligen använder bokhandelsdistribution för sina uppslagsverk tillämpar direktförsäljning.
1.5.3 Bokdistributionens förändring efter april 1970
Samtidigt som dispensen från bruttoprisförbudet upphävdes from 1.4.1970 försvann också bokhandelns ensamrätt till återförsäljning av läroböcker och övriga böcker över ett visst pris (senaste prisgräns 19 kr exklusive moms). Härigenom blev förlagens hela boksortiment tillgängligt för alla återförsäljare.
Det första året av den fria bokmarknaden kom emellertid inte att medföra några egentliga förändringar av distributionsstrukturen. Ser man endast till Bokförläggareföreningens medlemmar — det var endast de förlag som tillhörde föreningen som hade avtal med bokhandeln om ensamrättsförsäljning — minskade bokhandelns andel av dessa förlags sammanlagda försäljning av allmänlitteratur med drygt ] procentenhet medan kategori ”övrig detaljhandel” ökade sin andel med cirka 0,5 procentenhet. Det bör i sammanhanget påpekas att förlagens lämnade uppgifter avser bokföringsår, vilka för de undersökta förlagen omfattar delvis olika tidsperioder. Detta kan medföra att förändringarna i distributionsstrukturen till följd av den fria marknaden inte helt framkommer vid jämförelse mellan de två åren utifrån förlagsuppgifterna.
Jämfört med 1969 kan en påtaglig ökning av bokklubbsförsäljningen noteras för Bokförläggareföreningens medlemmar. Detta har inte direkt något att göra med den fria marknaden utan sammanhänger med att Bonniers startat en ny typ av bokklubb, Bonniers Bokklubb, i vilken medlemmar erbjuds inte bara böcker speciellt producerade för bokklubben utan också vissa böcker ur det sortiment som huvudsakligen säljs genom bokhandeln.
Inte heller för läroböcker innebar den fria bokmarknaden 1970 några påtagliga förändringar av distributionsstrukturen jämfört med 1969. År 1969 gick sålunda 74,3 procent av förlagens läroboksförsäljning till bokhandeln mot 73,3 procent år 1970. Den förändring som här skett torde i första hand bero på att ett av de större förlagen lagt om sin redovisning så att de icke-fullsorterade boklådorna from 1970 inte längre redovisas som bokhandel.
Nämndens undersökning av förlagsbranschen sträcker sig fram till 1971. Enligt de uppgifter som under hand inhämtats från en del större förlag avseende 1971 har bokförsäljningen till varuhusen minskat — efter en mindre ökning 1970 — till viss del beroende på stora returer av böcker som levererats 1970. Även en minskning av försäljningen till bokhandeln har noterats till följd av stora returer. Vidare har några förlag uppgivit att hemförsäljning av stora bokverk minskat kraftigt under 1971.
1.6 Bokförsäljningen till konsumentpriser
Med ledning av uppgifterna från de undersökta förlagen avseende försäljningens fördelning på distributionskanaler kan värdet av bokförsäljningen till konsumentpriser beräknas. En sådan beräkning kan genomföras med relativt stor säkerhet utifrån förlagsuppgifter eftersom man i branschen — även efter slopandet av bruttopriserna — haft samma marginaler som tidigare. Enligt en undersökning av SPK 1971 tillämpade således cirka 85 procent av de fullsorterade boklådorna undantagslöst cirkapriserna under perioden april—december 1970. För flertalet av dem som inte tillämpade cirkapriserna gällde prisavvikelserna endast 1—2 procent av bokomsättningen.
Under antagande att den bokförsäljning som sker via bokhandeln och övriga återförsäljare kan värderas upp med en genomsnittlig återförsäljar- marginal på 38 procent och att den övriga försäljningen skett till konsumentvärde kan det sammanlagda konsumentvärdet av allmänlittera- tur på svenska för 1970 beräknas till 418 mkr (exklusive moms). Av dessa 418 mkr utgjordes 58 mkr av pocketböcker (14 procent), 71 mkr (17 procent) av inbundna billigböcker och 65 mkr (16 procent) av uppslagsverk och liknande större verk.
Läroboksförsäljningen, som 1970 uppgick till 183 mkr, kan beräknas till ett ”konsumentvärde” av 192 mkr. Härvid har då försäljningen till bokhandeln och övriga återförsäljare räknats upp med en återförsäljar- marginal på 6,25 procent.
1.7 Utrikeshandel
De av svenska förlag utgivna böckerna har under senare år fått en ökad konkurrens av importerade böcker. Enligt Statistiska Centralbyråns utrikeshandelsstatistik uppgick importvärdet av böcker på främmande språk.
1966 till 18,3 mkr 1967 ” 18,3 ” 1968 ” 18,7 ” 1969 ” 32,5 ” 1970 ” 42,9 ”
Värdemässigt har importen drygt fördubblats under perioden. Volymmässigt — mätt i importerad vikt — ökade bokimporten under motsvarande period 1,7 ggr. Importökningen sedan 1966 har enligt utrikeshandelsstatistiken inte skett kontinuerligt utan hela ökningen har inträffat de två senaste åren. Det är svårt att finna någon direkt förklaring till denna språngvisa utveckling. Enligt SCB och Tullverket har inte någon förändring skett i principerna för redovisningen.
Beräknat efter värdet 1970 svarade importen från Storbritannien och USA för drygt 50 procent, från Västtyskland för 15 procent och från Finland för 7 procent.
Importen av böcker på främmande språk sker till övervägande delen genom bokhandeln men också i betydande omfattning direkt genom
forskningsbibliotek, institutioner od. De bokgrossister som finns på marknaden, av vilka bonnierföretaget Importbokhandeln och det från förlagen och bokhandeln fristående Svensk Bokimport är de största, har främst inriktat sig på mer gångbar utländsk skönlitteratur och på vissa pocketboksserier. Den import som sker via bokgrossister kan uppskattas till mindre än 10 procent av den värdemässiga importen.
Med hänsyn till de olika distributionsvägarna för de importerade böckerna är det svårt att beräkna det totala konsumtionsvärdet av bokimporten. Försäljningen 1970 av utländska böcker genom bokhan- deln kan beräknas uppgå till cirka 35 mkr exklusive moms (se vidare ka- pitel 3).
Exporten av böcker på svenska språket uppgick enligt utrikeshandels- statistiken 1970 till 13,9 mkr, en ökning sedan 1966 med 3,5 mkr eller 34 procent. Exportökningen har — i likhet med importökningen — skett de senaste två åren. Exportvärdet 1967 och 1968 var sålunda lägre än 1966. Även vad gäller exporten har den värdemässiga ökningen varit snabbare än volymökningen. Exportvolymen — beräknad efter vikt — ökade sålunda med 26 procent under perioden 1966—1970.
Exportförsäljningen av böcker på svenska sker av förklarliga skäl nästan uteslutande till de övriga nordiska länderna. Sålunda gick 58 procent av den värdemässiga exporten 1970 till Finland, 19 procent till Norge och 14 procent till Danmark. Av länderna utanför Norden svarade Västtyskland för största delen — 3 procent av exporten. *
1.8 Sammanfattning
Bokförsäljningen från förlagen har under perioden 1966—1970 samman- lagt ökat med 144 mkr eller knappt 40 procent. Huvuddelen av denna försäljningsökning avser läroböcker som därmed ökat sin andel av marknaden, beräknat efter förlagens försäljningsvärden, från 29 procent 1966 till 36 procent 1970. Försäljningen av allmänlitteratur — dvs andra böcker än läroböcker — ökade under perioden med 63 mkr eller knappt 25 procent.
lnom allmänlitteraturen har sedan 1966 vissa förskjutningar skett. Sålunda ökade försäljningen av pocketböcker med 12 mkr eller drygt 50 procent. Vidare ökade försäljningen av facklitteratur iordinarie utföran- de med 21 mkr eller drygt 40 procent. Försäljningen av skönlitteratur ökade mycket måttligt under perioden, och skönlitteraturen hade 1970 en mindre andel av marknaden än 1966.
Försäljningen av uppslagsverk har absolut sett minskat med 2 mkr sedan 1966.
Inom allmänlitteraturen har de större förlagen fått vidkännas en minskad marknadsandel. 1970 hade sålunda de åtta största förlagen 55 procent av marknaden mot 63 procent 1966.
Av förlagens sammanlagda försäljning av allmänlitteratur kan 46 pro- cent beräknas ske till bokhandeln och andra återförsäljare och 40 procent direkt till konsument genom bokklubbar, per post eller genom direkt- försäljning i hemmen. Resterande försäljning sker direkt till diverse kunder — institutioner, företag 0 d. Vid en jämförelse mellan återförsälj-
ning och direktförsäljning måste man dock hålla i minnet att värdet av försäljningen till återförsäljare avser konsumentpriser minus återförsäljar- rabatten.
Den fria bokmarknadens första år kom inte att medföra några påtagliga förändringar av distributionsstrukturen. Bokhandelns andel av förlagsförsäljningen minskade således endast med drygt 1 procentenhet.
2. Litteraturkategoriers lönsamhet
En jämförande bidragsanalys av I 96 6 års bokutgivning'
2.1 Inledning 2.1.1 Syfte
Föreliggande undersökning skall utifrån en bidragsanalys söka belysa olika litteraturkategoriers lönsamhet. Denna inriktning av undersök- ningen har valts efter samråd med litteraturutredningen _ L 68, som bl a har att ta ställning till om det är påkallat att genom särskilda produk- tionsstödjande åtgärder främja viss utgivning.
2.1.2 Orientering om vissa förhållanden vid bokutgivning Produktion och försäljning
Försäljningen av en boktitel är spridd över en period av flera år även om huvuddelen av försäljningen sker utgivningsåret. Blir efterfrågan större än vad som ursprungligen producerats görs tilltryck till den första upplagan eller trycks helt nya upplagor. I det förra faller sker tryckningen från en stående trycksats medan den vid nya upplagor sker från en ny trycksats. Även när förlagen på förhand räknar med att försäljningen blir stor kan tryckningen fördelas på flera tryckningstillfällen.
När försäljningen till det ursprungliga priset upphört realiseras kvar- varande böcker. Denna realisation sker vanligen först tre år efter utgivningsåret. De exemplar som förlagen eventuellt har kvar i lager efter första realisationstillfället kan antingen realiseras på nytt eller också säljas i parti till starkt reducerade priser — försäljning av restupplagor. För titlar som vunnit god avsättning kan originalutgivningen2 kompletteras med nyutgivning2 i billigare version. Nyutgivning sker när förlaget bedömer att en fortsatt försäljning till ursprungligt pris inte längre kan påräknas men att det alltjämt finns ett större köpintresse för titeln ifråga.
För de flesta titlar täcker den ursprungliga producerade upplagan efterfrågan och det blir då inte aktuellt att trycka nya upplagor eller med nyutgivning.
De intäkter som en viss titel kan ge är således intäkter från försäljning till fullt pris, från realisationsförsäljning, från försäljning av restupplagor
1 Kapitlet är författat av statens pris- och kartell- nämnd.
? Med originalutgivning förstås här och i det föl- jande en titels första ut— givningsform. Däri inne- fattas också eventuella tilltryck och nya upp- lagor.
Nyutgivning: utgivning av titeln i annan form än originalutgivning exem- pelvis såsom pocket eller inbundcn billigbok.
och från motsvarande försäljning av eventuell nyutgivning. Om en titel ges ut utomlands kan det svenska förlaget också få vissa intäkter för denna utgivning.
Kostnader
Förlagets kostnader för att ge ut en viss titel kan delas upp på tre huvudslag av kostnader: framställningskostnader, författarersättning och allmänna förlagskostnader.
Framställningskostnaderna omfattar kostnader för sättning, repro/ kliche', tryckning, bindning samt papper. Till framställningskostnaderna kan också räknas vissa kostnader inom förlaget som inte är direkt hänförbara till det rent tekniska framställningsförfarandet, exempelvis kostnader för korrekturläsning, illustrering och formgivning.
En stor del av framställningskostnaderna är oberoende av upplagans storlek. Detta medför att kostnaden per producerad bok minskar med stigande upplaga.
Till de fasta kostnaderna kan hänföras de relativt stora kostnaderna för repro/kliche', sättning samt för intagning i tryckpress, vidare kostnader i förlaget för korrekturläsning. illustrering och formgivning. Till de rörliga kostnaderna kan i första hand hänföras kostnader för papper, tryckfärg och bindning. Till följd av de höga fasta initialkostnaderna minskar styckkostnaden snabbast i de lägsta upplageintervallen.
Vissa av framställningskostnadema är också fasta med avseende på olika tryckningstillfällen, dvs de kostnader man lagt ner vid första upplagan ”uppstår” inte igen vid eventuella tilltryck eller vid nya upplagor. Vissa kostnader tillkommer emellertid, exempelvis kostnader för intagning i tryckpress, varför styckkostnaden i detta fall inte minskar lika mycket som vid samtidig tryckning av motsvarande antal exemplar. Fasta med avseende på olika tryckningstillfällen är bl a kostnaderna för repro/kliche' samt för sättning — om tidigare trycksats används.
Vid upplagesättningen har förlaget att beakta antingen risken att trycka en för liten eller en för stor upplaga. Är den urSprungliga produce- rade upplagan för liten måste ytterligare exemplar produceras, vilket blir dyrare än om den efterfrågade kvantiteten producerats vid ett tillfälle. Vidare kan förlaget vid en för liten upplaga gå miste om försäljningsintäk- ter vilket ur lönsamhetssynpunkt betyder mer än den stigande styckkost- naden. En för stor upplaga å andra sidan medför en stor förlust om denna upplaga inte går att sälja.
Upplagesättningen är också ur en annan synpunkt viktig eftersom upplagans storlek vanligen ligger till grund för prissättningen.
Författarna erhåller vanligen ersättning efter antal försålda exemplar. Ersättningen beräknas som viss andel av konsumentpriset, royaltyn. För svensk skönlitteratur i ordinarie utförande uppgår royaltyn enligt det 5 k normalkontraktet1 till lägst 16 2/3 procent av cirkapriset före varuskatt (tidigare bruttopriset) för häftad version. Endast i undantagsfall torde ersättningen överstiga 16 2/3 procent. För barn- och facklitteratur utgåri regel lägre royalty. Vidare är royaltyn lägre för pocketböcker (lägst 7,5 procent). För översättningslitteratur utgår lägre författarersättning än för
] Kontrakt, som reglerar förhållandena mellan för- laget och författaren, an- taget 1947 av Svenska Bokförläggareföreningen och dåvarande Författar- föreningen. Normalkon- traktct gäller endast svensk skönlitteratur men torde på vissa punkter även tillämpas för andra typer av litteratur.
svenska originalverk men då tillkommer översättningskostnader för den förstnämnda kategorin.
Ersättning till författaren betalas till viss del i förskott, s k garanti— honorar. Garantihonorarets storlek bestäms utifrån den tryckta upplagan och kan variera mellan olika typer av litteratur. För skönlitterära böcker skall det enligt normalkontraktet uppgå till lägst 1/3 av det beräknade honoraret för hela första upplagan. Uppnås inte den försäljning som svarar mot garantihonoraret återkräver inte förlaget den ”överersättning” författaren erhållit. Eftersom garantihonoraret betalas ut i förskott är författarersättningen för förlaget delvis en fast kostnad och oberoende av försäljningens storlek.
Förlagskosmader avser kostnader för sådana funktioner som normalt ligger inom förlaget, exempelvis kostnader för förlagsredaktion, reklam, försäljning, distribution, lager, ekonomi och administration. Sett utifrån den enskilda titeln är förlagskostnaderna i huvudsak att anse som samkostnader, dvs de mot de faktiskt nedlagda resurserna svarande kostna- derna går inte att härleda till den enskilda titeln. Vid kalkylering och resultatuppföljning fördelas förlagskostnaderna av vissa förlag på de enskilda titlarna. En vanlig fördelningsgrund är därvid att fördela förlags- kostnaderna efter de tekniska framställningskostnadema. Titlar som tryckts i stora upplagor och därmed fått höga produktionskostnader får således bära en stor del av förlagskostnaderna.
Det bör nämnas att återförsäljarrabatten på genomsnittligt 38—40 procent av cirkapriset ur förlagens synpunkt inte är någon kostnad.
Prissättning
Priset på en bok bestäms ofta utifrån styckkostnaden. I de fall förlaget räknat med att endast den ursprungliga upplagan kommer att säljas sätts priset så att förlaget får kostnadstäckning och skälig vinst när viss del av denna upplaga sålts. Hur stor den sålda delen skall vara varierar mellan olika typer av litteratur. För böcker vars avsättning bedöms som mer osäker är denna del mindre och därmed riskrnarginalen större än för andra' . Vid eventuella till- eller omtryck sjunker styckkostnaden medan priset hålls oförändrat. Om längre tid förflutit sedan föregående tryck- ningstillfalle kan förlaget höja priset med hänvisning till de under tiden ökade pappers- och tryckkostnaderna.
När förlaget på förhand anser sig kunna räkna med en stor efterfrågan, exempelvis för en etablerad författare, sätts priset vanligen högre än vad som motiveras av den beräknade styckkostnaden. För svårsålda böcker, som produceras i små upplagor och där styckkostnaden därför blir hög, sätts däremot priset oftast lägre än vad som motiveras av styckkostnaden.
Lönsamhet
Bokutgivning betecknas ofta inom förlagsbranschen som ett ”gungor- och karusellförhållande”, dvs ett fåtal titlar ger stora vinster, vilka måste täcka förlusterna på andra titlar. Variationerna i lönsamhet beror därvid i första hand på hur många exemplar som säljs. Dessa variationer i
1 Enligt Bo Bramsen ”Förlagskalkylering”, Stockholm 1970, bör priset för en skönlitterär bok sättas så att förlaget får kostnadstäckning och vinst då 2/3 av upplagan sålts, för en fackbok 3/4 av upplagan.
försäljningen slår kraftigt på en titels lönsamhet, särskilt som initialkost- naden är hög och ”följandekostnaden” förhållandevis låg. Vidare har var- je titel något av en monopolställning varför förlaget aldrig behöver sänka priset — då försäljningen visat sig gå bra — för att hindra intrång på ”marknaden”.
Ur förlagens synpunkt måste dessa stora variationer i lönsamheten mellan olika titlar anses som mer eller mindre normala. Med utgångs- punkt i tidigare erfarenheter torde nämligen ett förlag kunna räkna med att förluster på ett relativt stort antal titlar kompenseras av förhållandevis stora vinster på ett fåtal titlar. Detta gäller särskilt de större förlagen som har en mer differentierad utgivning. Ett förlag kan därför satsa på flera debutanter eller i övrigt oprövade författare och uppnå en tillfredsställande lönsamhet totalt om endast några av böckerna blir försäljningsframgångar. Förlaget kan också genom att satsa på debutanter binda lovande författare till sig vars framtida böcker kan komma att säljas i stora upplagor.
2.2. Undersökningens genomförande 2.2.1 Undersökningsmetodik
SPK har valt att belysa de ekonomiska villkoren för bokutgivningen genom att i första hand analysera ett antal boktitlars täckningsbidrag, dvs i vilken utsträckning titlarnas intäkter bidrar till att täcka —— förutom sina direkta kostnader — även de gemensamma kostnaderna — samkostnader- na — i förlaget. Denna metod har valts därför att endast en del av förlagens kostnader kan härledas till de enskilda titlarna. Den ”totala lönsamheten” för en titel eller litteraturkategori blir annars beroende av efter vilka principer dessa gemensamma kostnader fördelas. I de fall förlagen tillämpar olika fördelningsgrunder sinsemellan eller olika fördel- ningsgrunder för olika litteraturkategorier är det svårt att göra en rättvisande jämförelse på annat sätt än genom en bidragsanalys.
Vid beräkningen av titlarnas bidrag har på intäktssidan tagits med intäkter från fullprisförsäljning, realisationsförsäljning och försäljning av restupplagor avseende såväl originalutgivning som eventuell nyutgivning. I de fall förlagen erhållit någon annan ersättning för en titel, exempelvis då denna givits ut utomlands, har denna intäkt också medräknats. Värdet av böcker i lager har medtagits — om intäkter fortfarande kan förväntas inflyta vid försäljningen av dessa.
Som särkostnader har upptagits
a) framställningskostnader, innefattande kostnader för sättning, repro/ kliche', tryckning, bindning, papper samt liknande kostnader i förlaget som direkt kan hänföras till viss titel, exempelvis kostnader för illustrering, korrekturläsning o d
b) författarersättning
c) kostnader för översättning
d) reklam.
Reldamkostnaderna har sålunda ansetts vara en särkostnad. I praktiken torde de på titlarna påförda reklamkostnaderna inte vara renodlade särkostnader, dvs endast en viss del av de påförda reklamkostnaderna kan direkt härledas till den enskilda titeln. Resterande del av reklamkostna- derna är fördelad utifrån titelns beräknade ianspråktagande av gemen- samma reklamresurser.
De uppgifter som inhämtats och de beräkningar som gjorts redovisasi bilaga 2.1 och 2.2.
2.2.2. Undersökningspopulationen
Till grund för analysen ligger ett statistiskt urval på 507 titlar, första gången utgivna 1966, från 13 förlag. 1966 års utgivning valdes för att samtliga intäkter och kostnader som är förenade med en titel skulle kunna belysas. Undersökningen har begränsats till sådana titlar som främst har varit avsedda att saluföras genom bokhandeln. I och med denna begränsning har bl a läroböcker, sk kiosklitteratur, bokklubbs- böcker och större uppslagsverk uteslutits.
Urvalsförfarandet redovisas närmare i bilaga 2.3. De undersökta titlarna har delats in i tre litteraturkategorier: skönlitte- ratur, facklitteratur samt barn- och ungdomslitteratur. De två förstnämn- da kategorierna har i sin tur delats in i underkategorier enligt följande:
Skönlitteratur: prosa, lyrik, förströelselitteratur Facklitteratur: humaniora, naturvetenskap, samhällsvetenskap, hand- böcker, stora verk.1
De 13 förlag som omfattas av titelundersökningen hade 1966 en sammanlagd omsättning av böcker — inklusive bl a läroböcker — på 190 mkr eller omkring hälften av förlagsförsäljningen detta år. Fördelat på de tre litteraturkategorierna svarade de 13 förlagen för cirka 90 procent av den skönlitteratur som 1966 såldes genom bokhandeln, för cirka 60 procent av fackboksförsäljningen och för cirka 70 procent av barn- och ungdomsboksförsäljningen.
Vid bearbetningen och resultatredovisningen av undersökningsmateria- let har förlagen fördelats på två förlagsgrupper enligt nedan.
Förlagsgrupp I : större förlag
Almqvist & Wiksell Förlag Albert Bonniers Förlag P A Norstedt & Söner Rabe'n & Sjögren Bokförlag
Förlagsgrupp 2: mindre förlag
Bo Cavefors Bokförlag Bokförlaget Forum LT:s Förlag Bokförlaget Natur & Kultur
1 Grunderna för indel— ningen på de olika kate- gorierna redovisas i bilaga 2.4
Bokförlaget Prisma Tiden/Fib
Wahlström & Widstrand Verbum — Kyrkliga Centralförlaget Zindermans Förlag
2.2.3. Beskrivning av undersökningspopulationen Antal titlar
Uppräknat med hänsyn till urvalsfraktionema representerar de 507 titlarna en population av 1 046 titlar, varav 406 (39 procent) skönlittera- tur, 486 (46 procent) facklitteratur och 154 (15 procent) barn- och ungdomslitteratur.
Av de drygt 1 000 titlarna var cirka 40 procent översättningar. Den största andelen översättningar återfanns inom skönlitteraturen och barn- och ungdomslitteraturen.
Fördelat på förlagsgrupper svarade de fyra förlag som hänförts till kategorin större förlag för sammanlagt 667 (64 procent) av titlarna i populationen och de 9 mindre förlagen för 379 (36 procent). De större förlagens titelmässiga dominans gäller främst skönlitteraturen —- där de svarade för drygt två tredjedelar av titlarna — och barn- och ungdoms- litteraturen där de svarade för cirka 80 procent av titlarna. 159 (15 procent) av titlarna i populationen utgavs i original i pocket, varav 130 gällde facklitteratur.
Fördelningen av titlarna i undersökningspopulationen på litteratur- kategorier och övriga här nämnda indelningsgrunder framgår vidare av bilaga 2.5.
Sidan tal
Genomsnittligt hade de undersökta böckerna 183 sidor. Från detta genomsnitt avvek främst lyrikböckerna med 91 sidor och barn- och ungdomsböckerna med 1 15 sidor. Relativt tunna var också handböckerna med 147 sidor. Relativt flera sidor än genomsnittet hade de stora verken med 354 sidor. Titlarnas fördelning på litteraturkategorier och Sidantal framgår i detalj av bilaga 2.6.
Priser
Av titlarna i populationen hade hälften ett pris till konsument exklusive varuskatt under 20 kr. De flesta titlarna återfanns i prisklasserna 10—20 kr (34 procent) och 20—30 kr (26 procent). Fyra procent av titlarna kostade mer än 50 kr. Det ovägda genomsnittspriset för de undersökta titlarna var 23:38.
Från detta genomsnittspris förekom stora avvikelser mellan olika litteraturkategorier och inom dessa. Billigast var barn- och ungdoms- böckerna med ett genomsnittspris på 10:52. Dessa böcker hade enligt ovan också relativt få sidor. De skönlitterära böckerna hade ett genom-
snittspris på 23:52 och fackböckerna på 27:33. Inom kategorin skön- litteratur hade lyrikböckerna ett förhållandevis lågt pris — och också få sidor. Tre fjärdedelar av lyrikböckerna kostade under 20 kr, med ett genomsnittSpris på 17:32. Inom facklitteraturen hade handböckerna och de naturvetenskapliga böckerna lägre genomsnittspris än övriga inom kategorin.
Genomsnittspriset för det totala antalet titlar var i det närmaste detsamma för de två förlagsgrupperna, nämligen 23:28 respektive 23:54. Om man emellertid fördelar böckerna på de olika litteraturkategorierna finner man att böckerna från de mindre förlagen genomsnittligt var billi- gare. För de större förlagen var genomsnittspriset på en skönlitterär bok 23:89, för en fackbok 28:96 och för en barnbok 10:52. För de mindre förlagen var motsvarande priser 22:65, 25:53 och 10:52. Det är den större andelen barnböcker hos de större förlagen, som förklarar att ge- nomsnittspriset för samtliga titlar ändå blev ungefär detsamma för båda förlagsgrupperna.
Fördelning på prisklasser framgår vidare av bilaga 2.7.
23 Resultat av titelundersökningen
Nedan följer en genomgång av de resultat som undersökningen har givit. Huvudintresset kommer därvid att läggas vid jämförelsen mellan olika litteraturkategoriers täckningsbidrag. Därefter följer avsnitt som belyser skillnaden mellan olika förlagskategorier, mellan svenska originalverk och översättningar, mellan bundna böcker och pocketböcker samt mellan debutanter och etablerade författare.
2.3.1. Litte ratu rkategorier
Att söka belysa olika litteraturkategoriers bidragstäckning kan sägas vara denna titelundersöknings huvudsyfte, vilket också inledningsvis konstate- rades. Det har framgått av det föregående vilka litteraturkategorier som titlarna fördelats på. Till detta kan här fogas att fördelningen på de tre huvudkategorierna överensstämmer med den som tillämpas i Svensk Bok- förteckning, på så sätt att Hc är skönlitteratur, u barn- och ungdomslitte- ratur och alla övriga böcker facklitteratur. Fördelningen på underkatego- rier har skett med hjälp av ”Årets böcker 1966”. En närmare beskrivning av kategoriindelningen finns i bilaga 2.4.
Produktion och försäljning
Upplagor. I tabell 2.1 redovisas genomsnitts-och medianvärden för antalet producerade exemplar samt titlarnas fördelning på vissa upplageintervall. De angivna upplagesiffrorna innefattar det totala antalet exemplar som har tryckts i den ursprungliga utgivningsformen. Här inkluderas alltså alla nytryck och nya upplagor även om de är delvis omarbetade. Däremot ingår inte sådana exemplar som har tryckts i billigboksutgåva. Denna nyutgivning redovisas separat i det följande.
I uppgifterna ingår också friexemplaren, dvs de exemplar som sändes
Tabell 2.1 Titlarnas fördelning på olika upplageintervall för olika litteraturkategorier, pro- centuell fördelning. Upplagornas medelvärde och median.
Kategori Antal Upplageintervall Antal prod ex titlar 1—999 1 OOO—2 999 3 000—9 999 10 000— Medel- Median värde Prosa 227 1 44 43 12 5 083 3 200 Lyrik 100 35 40 22 3 2 630a 1 215 Förströelse 79 0 4 73 23 9 692 4 900 Skönlitteratur 406 9 35 44 12 5 375 3 250 Humaniora 170 4 23 61 12 5 698 4 400 Naturvetenskap 80 0 6 83 11 6 920 6 500 Samhällsvetenskap 141 0 14 68 18 5 880 4 000 Handböcker 80 0 3 75 22 7 742 6 475 Större verk 15 0 20 73 7 5 143 4 330 Facklitteratur 486 1 14 70 15 6 271 5 000 Barn- och ungdoms- litteratur 154 0 1 57 42 12 591 7 620 Totalt 1046 4 20 58 18 6 854 4 450
ut som recensionsexemplar till tidningar, som läseexemplar till bokhan- & i kategorin lyrik . delsmedhjälpare och som gratisexemplar till författare. Friexemplaren såärdiäksfuäggåhthtfäis - . . m " vars andel varierar från 10 procent av de minsta upplagorna till 5 procent mer (ij bilaga 24)- av de större har inkluderats eftersom de belastar titelns kostnadssida. Medelvärdena för lyri- Man bör därför vid studium av tabellerna i det följande observera att gefåmifgffgltoäh .. .. . . . . . ar " forsaljnrngens andel av produktionen inte kan nå 100 procent. verkats av enårfmw ,
Skönlitteraturen hade den starkaste koncentrationen till de lägre tikantologi som kom- , intervallen. Sålunda hade 44 procent av dessa titlar tryckts i mindre än !"" ti" anväfldning 3 000 exem lar medan motsvarande andelar för facklitteraturen var 15 mom den hogre under-
[) visningen. Denna titel procent och för barnlitteraturen en procent. För förstnämnda kategori uppnådde nämligen en hade resultatet starkt påverkats av lyriktitlarna, som genomgående hade "??"in slett mrlclkfgt små upplagor, men även ett stort antal prosatitlar hade tryckts i mindre ååå???) Sådana?— än 3 000 exemplar. De genomgående största upplagorna hade barn- och dena får därför anses ungdomslitteraturen inom vilken inte mindre än 42 procent av titlarna Våra mer fePfese'ltatWa
.. . for kategorin lyrik. i
hade en upplaga överstigande 10 000 exemplar.
Den totala upplagan för samtliga titlar var närmare 7,2 miljoner ! exemplar, vilket motsvarar en genomsnittsupplaga på 6 854 exemplar. Av tabell 2.1 framgår att barn- och ungdomslitteraturen låg högt över detta genomsnitt eller på 12 591 exemplar samt att facklitteraturen hade högre värden än skönlitteraturen. Inte oväntat låg lyriken lågt, avsevärt lägre än andra kategorier. Samtliga typer av facklitteratur uppnådde högre genom- snittsupplagor än prosan.
Medelvärdet är emellertid ett inte helt representativt mått för att beskriva upplagorna eftersom det påverkas av ett litet antal titlar/med stora upplagor. Medianen, dvs det värde som ligger mitt i skalan, säger mer om vilken som är den typiska upplagan för varje kategori. Helt naturligt låg också varje medianvärde klart under motsvarande medelvärde. Av de tre huvudkategorierna gällde detta i första hand skönlitteraturen och
Tabell 2.2 Titlarnas fördelning på olika försäljningsintervall för olika litteraturkategorier, procentuell fördelning. Försäljningens medelvärde och median.
Kategori Antal Försäljningsintervall Antal sålda ex
titlar 1—999 1000—2 999 3000—9 999 10 000— Medel— Median
! värde i , l
2 396 1080 1 189a 250 5 708 2 675
2 743 1015
Prosa 227 46 37 13 Lyrik 100 81 10 6 liörströelse 79 14 38 34 l
Skönlitteratur 406 49 30 15
AU)->
OK
3 216 1985 4 084 2 705 3800 2 315 4 794 3 780 1942 1040
3 749 2 470
Humaniora 170 29 34 31 Naturvetenskap 80 10 50 34 Samhällsvetenskap 141 16 47 31 Handböcker 80 10 23 57 1 Större verk 15 47 33 20
Facklitteratur 486 20 38 35
Nl OOONONON
Bam- och ungdoms- litteratur 154 1 19 62 18 9 044 4 945
Totalt 1046 28 32 32 8 4 138 2 150
inom denna kategori lyriken. & Se not föregående sida.
Av de drygt 1000 titlarna hade 25, (2,4 procent) huvudsakligen romaner och noveller samt barnböcker, tryckts i mer än 25 000 exem- plar. Sammanlagt svarade dessa 25 titlar för 17,4 procent av den totala upplagan på 7,2 miljoner exemplar. Tre titlar hade tryckts i mer än 100 000 exemplar. En mer detaljerad redovisning av spridningen i produktionen framgår av bilaga 2.8.
Försäljning till fullt pris. De intervall som använts i tabell 2.1 för upplagestorlekarna har också använts för att redovisa spridningen i försäljningen i tabell 2.2.
Av naturliga skäl var relationen mellan litteraturkategorierna med avseende på spridningen ungefär densamma som vid produktionen. Sålunda hade skönlitteraturen, främst lyriken, klart större andel titlar i de lägsta intervallen än facklitteraturen och barn- och ungdomslittera- turen.
Det är emellertid mer belysande att jämföra uppgifter om försäljningen med uppgifter om produktionen. Nästan 50 procent av de skönlitterära titlarna såldes i mindre antal än 1 000 exemplar medan andelen titlar som producerats i motsvarande antal var 9 procent. Det betyder att de allra flesta titlarna med producerade upplagor mellan 1 000 och 3 000 exemplar jämte några titlar med ännu högre upplagor inte nådde upp i en försäljning av 1 000 exemplar. Något liknande kan noteras beträffande facklitteraturen. Där hade 15 procent av titlarna tryckts i mindre antal än 3 000 exemplar medan 58 procent hade en försäljning som understeg samma tal.
Påtagligt låg försäljning hade lyriken, för vilken hela 81 procent av titlarna ej uppnått en försäljning av 1 000 exemplar. Inom facklittera- turen visade större verk och humaniora låga upplagor. Det vari första
hand kulturhistoriska verk och litterära essäer som bidrog därtill. Den största andelen storsäljare (över 10000 exemplar) fanns i grupperna barn— och ungdomslitteratur, förströelselitteratur och handböcker med 18, 14 respektive 10 procent.
Tabell 2.2 redovisar också medelvärde och median för försäljningen. Medelvärdet per titel var 4138 exemplar, vilket motsvarar en total fullprisförsäljning på cirka 4,33 miljoner exemplar. Medianen var endast 2 150 exemplar, alltså betydligt lägre än medelvärdet. Allmänt gällde att skillnaden mellan dessa båda mått var större för försäljningen än på upplagesidan. Det beror naturligtvis på att titlarna med högre upplagor har haft en relativt större försäljning än andra titlar. Differensen mellan medianen och medelvärde var störst för skönlitteraturen vilket innebär att det var inom denna kategori som de verkliga storsäljarna hade det största inflytandet på totalresultatet.
Av de 25 titlar som tryckts i mer än 25 000 exemplar hade tio uppnått försäljningssiffror i motsvarande intervall. Tillsammans svarade dessa tio titlar för drygt 15 procent av det totala antalet sålda exemplar på 4,33 miljoner. De 25 mest sålda titlarna representerade nästan en fjärdedel av den totala försäljningen. Bland dessa titlar återfanns i första hand barn- böcker och kåserier, men även några romaner och handböcker. En mer ingående redovisning av spridningen i försäljningen återfinns i bilaga 2.9.
Den stora skillnaden mellan produktion och försäljning framgår även av tabell 2.3. Den visar att barn- och ungdomslitteraturen hade den klart bästa relationen mellan fullprisförsäljning och produktion, nämligen 71,8 procent. Fackböckema hade ett högre relationstal än de skönlitterära titlarna, beroende på de senares betydligt starkare koncentration till de lägsta försäljningsintervallen. Stora verk, prosa och lyrik hade låg försälj-
Tabell 2.3 Försäljning till fullt pris och produktion per titel för olika litteraturkategorier.
Kategori Antal sålda Antal prod Försäljningens ex ex andel av produk- tionen, % Prosa 2 396 5 083 47.1 Lyrik 1 189 2 630 45,2 Förströelse 5 708 9 692 58,9 Skönlitteratur 2 743 5 375 51,0 Humaniora 3 216 5 698 56,4 Naturvetenskap 4 084 6 920 59,0 Samhällsvetenskap 3 800 5 880 64,6 Handböcker 4 794 7 742 61,9 Större verk 1 942 5 143 37,8 Facklitteratur 3 749 6 271 59,8 Barn- och ungdoms- litteratur 9 044 12 591 71,8 Totalt 4 138 6 854 60,4
- . ..». -»--— ——r-- -—-— *_ _———.-.— m—Tmzl
ning i relation till produktionen, medan övriga kategorier låg samlade omkring totalgenomsnittet.
Försäljningen till fullt pris var koncentrerad till utgivningsåret. Totalt såldes 61 procent av alla böcker under första året. Skillnaden var dock stor mellan skönlitterära och övriga böcker. För de flesta romaner hade försäljningen i stort sett upphört efter första året. Det var endast ett antal bestsellers som därefter hade någon försäljning av betydelse.
För fack- reSpektive barn- och ungdomslitteraturen var försäljningen jämnare fördelad över tiden. För dessa båda kategorier var förstaårsförsäljningens andel 54 procent mot 82 procent för skönlittera- turen. Det bör emellertid påpekas att det för barnböckerna framför allt var storsäljarna som hade en jämn försäljningsutveclding. De olika kategorierna facklitteratur visade sinsemellan upp vissa skillnader. Så- lunda hade samhällslitteraturen hög förstaårsförsäljning på grund av debattböckernas inverkan, medan handböckerna företedde den i särklass jämnaste fördelningen mellan åren. Andra böcker med lång livslängd var sådana fackböcker som används som kurslitteratur på universitet och andra frivilliga läroanstalter. De förekom i första hand inom naturveten- skap och ekonomi. En detaljerad sammanställning av försäljningens fördelning över tiden finns i bilaga 2.10.
Reaförsäljning. Inom bokbranschen gäller normalt att en titel inte realiseras förrän en viss tid efter utgivningen. Denna tid kan variera mellan olika kategorier men är som regel tre år. För titlarna i undersök- ningen gällde att februari—mars 1969 var det första möjliga reatillfället. Den största reaförsäljningen skedde dock året därpå. I tabell 2.4 redovisas reaförsäljningen för de olika litteraturkategorierna.
Av tabellen framgår att 63 procent av titlarna förekommit på någon realisation. Andelen var betydligt större inom skönlitteraturen än inom andra kategorier. Titlarna inom denna kategori hade enligt tidigare i regel
Tabell 2.4 Reaförsäljning. Antal titlar och sålda exemplar.
Kategori Antal tit- Antal reade Andel reade Antal sålda lar totalt titlar titlar % ex per read titel Prosa 227 197 87 1 026 Lyrik 100 86 86 332 Förströclse 79 66 84 1 886 Skönlitteratur 406 349 86 1 018 Humaniora 170 90 53 1 248 Naturvetenskap 80 44 55 1 065 Samhällsvetenskap 141 65 46 753 Handböcker 80 30 38 1 081 Större verk 15 14 93 I 740 Facklitteratur 486 243 50 1 090 Bam- och ungdoms- litteratur 154 68 44 2 585 Totalt 1 046 660 63 1 206
Tabell 2.5 Genomsnittliga konsumentpriser (exklusive varuskatt).
Kategori Ordinarie pris Reapris per Reaprisets andel per titel 1 kr titel i kr av ordinarie pris i procent Skönlitteratur 23:52 9:37 39,8 Facklitteratur 27:33 14:66 53,6 Barn- och ungdomslitteratur 10:52 4:97 47,2 Totalt 23:38 10:86 46,4
också kortare livslängd än andra böcker. Fackböcker, speciellt hand- böcker, som i regel har en längre livslängd, hade realiserats i betydligt mindre utsträckning. Den största försäljningen per titel uppnådde barn- och ungdomsböcker, förströelseböcker och större verk.
När man studerar reaförsäljningens relativa betydelse är det viktigt att komma ihåg att titlarna har varit utsatta för en starkt prisnedsättelse, vilket framgår av tabell 2.5.
Som synes hade bokpriserna vid realisationen i genomsnitt nedsatts till 46 procent av det ursprungliga priset, dvs med mer än hälften. Skillnaden var emellertid mycket stor i det avseendet mellan skönlitterära böcker och fackböcker. Det kan mot den bakgrunden synas överraskande att skönlitteraturen, trots en större prissänkning, inte uppnått större försälj- ning per realiserad titel än övriga kategorier.
Sammanfattningsvis presenteras nedan ett diagram över produktion och försäljning för de olika litteraturkategorierna. Hela stapeln anger produktionen, den svarta delen försäljning till fullt pris och den streckade delen reaförsäljning, allt i exemplar per titel. Av diagrammet framgår
.a E 0 'o U) %& : OH ge G) 55 Upplaga % - . :o pertltel : 5- %& % w e =.; _ = C : : 10000 ”' .. & åå »- : 3 '” "'D E 5 2 > m : nu .. " 3: ru ;: ”" _ &") .9 2 = _: å"; ."." & C :E _" & (0 g 1: > %, 9 %, å—E % e - 'x .: la =9 — _l vt Fm. u, JV l r": . 5000 _: ' .,
Hela stapeln -— antal producerade exemplar per titel Fylld del — antal sålda exemplar (till fullt pris) per titel Streckad del — antal sålda exemplar (på realisation) per titel
Figur 2.1 Genomsnitt- lig produktion och för— säljning för olika litte- ratutkategorier.
Tabell 2.6 Olika genomsnittliga konsumentpriser (exklusive varuskatt).
Kategori Konsumentpriser (exkl varuskatt 1 kr) Per titel Per prod ex Per sålt ex Skönlitteratur 23:52 22:10 22:05 Facklitteratur 27:33 25:20 23:15 Barn- och ungdomslitteratur 10:52 9:80 9:65 Totalt 23:38 20:10 18:55
tydligt att barnböckerna hade den största försäljningen både till fullt pris och på rea samt att facklitteraturen hade större fullprisförsäljning än skönlitteraturen men mindre reaförsäljning än den senare. Skillnaden mellan de skönlitterära grupperna var större än mellan motsvarande facklitterära.
Medelpriser. I det föregående har ovägda medelpriset per titel för olika litteraturkategorier presenterats. Det finns emellertid också andra sätt att uttrycka det genomsnittliga priset. Titelns pris kan tex vägas med det antal exemplar som har producerats eller sålts. Se tabell 2.6 ovan.
Medelpriset per producerat exemplar var genomgående lägre än titel- priset, vilket har sin grund i att de billigare böckerna trycktes i större upplagor än de dyrare i varje kategori. Detta förhållande var mest uttalat för fackböckerna. Till en del beror det naturligtvis på inverkan av pocketböckerna, som har lägre priser och större upplagor än andra böcker. Även från annan utgångspunkt kan rimliga förklaringar finnas. En titel som på grund av stor förväntad försäljning redan från början trycks i en stor upplaga drar en lägre styckekostnad och kan därför få ett lägre pris. Dessutom är det känt att vissa titlar, typ större verk, som har höga priser på grund av påkostat utförande, traditionellt trycks i små förstaupplagor.
För facklitteraturen var medelpriset per sålt exemplar klart lägre än medelpriset per producerat exemplar medan de båda värdena var ungefär lika stora för skönlitteraturen. Bokköparna hade alltså, vad gäller fack- litteraturen, i större utsträckning valt de billigare titlarna, vilket antyder en större priskänslighet för denna kategori.
Med anledning av dessa uppgifter är det påkallat att något modifiera den bild som framgick av tabell 2.3. Där konstaterades att skillnaden i försäljningsandel, dvs den andel av produktionen som sålts till fullt pris, mellan facklitteratur och skönlitteratur var närmare nio procentenheter (59,8 mot 51 procent). Om hänsyn tas till skillnaderna mellan de båda medelpriserna per producerat respektive per sålt exemplar, minskar detta gap till fyra procentenheter (54,9 respektive 50,9 procent).
Intäkter
I avsnitt 2.1.2 angavs de typer av intäkter som inflyter från förlagsverk- samhet. Den viktigaste är fullprisintäkten, eftersom förhoppningen är att hela upplagan skall säljas till det ursprungliga priset. För de flesta titlarna upphör emellertid försäljningen redan inom ett år utan att alla exemplar
Tabell 2.7 Intäktsslagens andelar av de totala intäkterna för originalut- givningen.
Kategori [ntäkt per Fullpris— Reaintäk- Övriga in— titel i kr intäkter, % ter, % täkter, % Skönlitteratur 42 194 87,0 12,4 0,6 Facklitteratur 58 930 89,9 8,7 1,4 Barn- och ungdoms— litteratur 57 087 92,4 5,7 1,9 Totalt 52 163 89,4 9,4 1,2
är sålda, varför resterande böcker måste realiseras. Detta kan ske vid flera tillfällen, dock normalt tidigast tre år efter utgivningen. Några titlar säljs slut på rean, medan andra säljs senare i parti till slumppriser eller får ligga kvar och ”värma lagerhylloma”. Enstaka titlar har emellertid en jämn och hög fullprisförsäljning och kan fortfarande anses kuranta efter fem ar.
Genom att sälja utgivningsrättighetema till andra länder1 kan förlägga- ren erhålla en extraintäkt. Denna är dock, utom för någon enstaka titel, obetydlig i det stora sammanhanget. Av större vikt är i stället de intäkter som inflyter från den s k nyutgivningen. Dessa kommer dock att redovisas i ett senare avsnitt.
De olika intäktsslagens betydelse. Tabellen 2.7 visar hur de totala intäkterna från originalutgivningen fördelades på olika intäktsslag. Därvid har intäkterna för restupplageförsäljning i parti och utgivning utomlands jämte de beräknade intäkterna för kvarvarande lager sammanslagits till en post ”övriga intäkter”.
Dominerande var de intäkter som härrörde från fullprisförsäljningen, vilka motsvarade 89 procent av totalbeloppet, medan reaintäkternas andel var 9 procent. Det har tidigare visats att skönlitterära titlar, framför allt prosa, i större utsträckning än andra titlar blev föremål för realisa- tion. Detta bekräftas av föreliggande siffror. Sålunda utg'orde reaintäk- tema drygt 12 procent av totalintäktema för skönlitteraturen mot knappt 9 procent för fackböckerna. Att reaförsäljningen spelade större roll för de skönlitterära titlarna än för andra kategorier beror på att fullprisförsäljningen varit sämre och att därför fler titlar har placerats på rean. Detta faktum att de kan säljas tre till fyra år efter utgivningen till nedsatt pris men inte ett år efter utgivningen till ordinarie pris kan vittna om att de inte är föråldrade efter ett år utan att priset är för högt och/eller försäljningen för passiv.
Den avsevärt största andelen reaförsäljning, 24 procent, hade dock de stora verken, vilket framgår av bilaga 2.112. En möjlig förklaring därtill är att det ursprungliga priset var så högt att det orsakade köpmotstånd medan det starkt nedsatta priset vid rean var acceptabelt för en större grupp av konsumenter.
Medelpriser för olika försäljningsperioder. Det har tidigare konstaterats att 61 procent av antalet sålda exemplar (till fullt pris) föll inom utgivningsåret. Om man emellertid betraktar fullprisintäkternas fördel— ning över tiden finner man att 67 procent därav inflöt år 1966. Detta
| En viss export av böcker på svenska sker till de övriga nordiska länderna, främst Finland. Denna eventuella försälj— ning, som är av obetydlig omfattning, är inkluderad i de tidigare redovisade försäljningsuppgifterna.
2 Bilaga 2.11 visar intäkt per titel, fördelad på in— täktsslag, för de olika litteraturkategorierna.
Tabell 2.8 Konsumentpris per sålt exemplar till fullt pris för olika försäljningsperioder (exklusive varuskatt).
Kategori Förstaårsför- Övriga års för- Totalt, kr säljning, kr säljning, kr Skönlitteratur 23:05 17:25 22:05 Facklitteratur 25:45 20:65 23:15 Barn- och ungdomslitteratur 10:— 9:10 9:65 Totalt 20:20 15:85 18:55
innebär att de böcker som såldes under första året i genomsnitt var dyrare än de som såldes senare. Differensen härvidlag för olika litteraturkatego- rier framgår av tabell 2.8.
Skillnaden för fack- och skönlitteraturen synes så stor att den inte enbart kan anses bero på slumpen. Det kan finnas anledning förmoda att konsumenten är mindre prismedveten vid köp av nya böcker än av gamla. Detta kan gälla tex vid presentköpen, där priset kan spela en mindre roll, främst då det gäller nyutkommen litteratur. Men även om boken är avsedd för köparen själv, kan priset på en nyutkommen bok spela en sekundär roll. Det är då fråga om köp av viss bok, för vilken substitut inte finns, tex favoritförfattarens senaste verk. En bidragande orsak kan naturligtvis också vara att bibliotekens utbud av nya böcker släpar efter i tiden.
Försäljningsandel. Av tabell 2.3 framgick att 59,8 procent av antalet producerade fackböcker hade sålts till fullt pris och att motsvarande andel för skönlitteraturen var 51 procent. I kommentaren till tabell 2.6 konstaterades att denna skillnad i försäljningsandel mellan de båda kategorierna minskades om försäljningen och produktionen vägdes med respektive medelpriser. Om man tar hänsyn även till de intäkter som härrörde från bl a reaförsäljning och sålunda ställer de totala intäkterna i relation till de ”teoretiska” intäkterna (de intäkter som skulle ha erhållits om samtliga exemplar hade sålts till fullt pris), förändras bilden ytter- ligare. Observeras bör dock att den ”teoretiska” intäkten aldrig kan uppnås eftersom gratisexemplaren är inkluderade.
Skillnaden mellan skönlitteratur och facklitteratur har alltså krympt ytterligare, vilket naturligtvis beror på att realisationen spelade större roll för förstnämnda kategori.
Tabell 2.9 Verkliga och ”teoretiska” intäkter per titel för olika littera- turkategorier.
Kategori Verkliga in- ”Teoretiska” De verkliga intäk— täkter, kr intäkter, kr ternas andel av de "teoretiska”, %
Skönlitteratur 42 194 72 118 58,5 Facklitteratur 58 930 96 226 61,2 Barn- och ungdomslitteratur 57 087 74 225 76,9
Totalt 52 163 83 636 62,4
Kostnader
I avsnitt 2.1.2 redogordes i korthet för de olika kostnader som är förknippade med bokutgivning. Dessa kan grovt indelas i sär- och samkostnader. Särkostnaden är sådan kostnad som kan hänföras till en viss titel, dvs kostnaden skulle inte ha uppstått om titeln inte givits ut. Särkostnaden har uppdelats på framställningskostnad, författarhonorar och översättningskostnad. Reklamen intar i detta sammanhang något av en mellanposition. Det är ostridigt att t ex annonskostnaden drabbar de titlar som ingår i annonsen men det är svårt och förenat med stort arbete att över en längre period riktigt fördela dessa kostnader på de olika titlarna. Då emellertid de flesta förlagen har ansett sig kunna fördela sina reklamkostnader har dessa tagits med i särkostnadsberäkningen. För de förlag som ej redovisat reklamen som en särkostnad har nämnden i samråd med respektive förlag beräknat denna.
Samkostnaderna utgörs i första hand av kostnader för administration, redaktion1 , lager och distribution. Nio av de i undersökningen ingående förlagen (representerande 86 procent av omsättningen) har fördelat sådana kostnader. Denna fördelning har huvudsakligen skett med ut- gångspunkt i framställningskostnaderna. Av de fyra förlag som inte kunnat göra någon fördelning av samkostnaderna tillhör ett förlags- grupp 1 och tre förlagsgrupp 2.
Särkostnaden Särkostnaden per titel för originalutgivningen uppgick till cirka 36 400 kr. Helt naturligt förelåg klara skillnader mellan olika litteraturkategorier. Sålunda visade sig fackböckerna vara klart dyrare att ge ut än de skönlitterära böckerna. Genomsnittskostnaderna för de två kategorierna uppgick till 42 500 respektive 29 700 kr. Skillnaden beror till en del på att fackbokstitlarna hade större upplagor. Av samma skäl drog barnböckerna större särkostnader än skönlitteraturen. Av under- kategorierna hade lyriken den i särklass lägsta kostnaden per titel, vilket är helt naturligt med tanke på de synnerligen små upplagorna. En detaljerad sammanställning av de olika särkostnadernas storlek för olika litteraturkategorier finns i bilaga 2.12.
För att man skall få en bättre jämförelse mellan olika litteraturtyper bör kostnaderna sättas i relation till produktionen. Tabell 2.10 ger särkostnaderna per producerat exemplar och per 100 boksidor samt särkostnadernas andel av priset. Vid studium av tabellen bör man emellertid hålla i minnet att, bortsett från alla olikheter i övrigt, styckekostnaderna blir lägre ju färre titlar en viss given totalupplaga är fördelad på. Eller med andra ord: ju större upplaga per titel, desto gynnsammare kostnadsbild.
Ytterligare en kommentar är på sin plats. Den del av författarroyaltyn, som ligger över garantihonoraret, skiljer sig från andra särkostnader genom att den uppstår först vid en viss minimiförsäljning. Denna kostnads relativa betydelse beror alltså på hur stor andel av upplagan som säljs, vilket i detta fall innebär att skönlitteraturens relativa kostnad är något underskattad i förhållande till andra kategorier eftersom först- nämnda kategori hade en lägre försäljningsandel. Trots högre genomsnittsupplaga drabbades facklitteraturen av en klart
1 Med undantag för de redaktionella särkostna- der som omnämnts i av— snitt 2.1.2.
Tabell 2.10 Särkostnaderna per producerat exemplar, per 100 sidor och i procent av
konsumentpriset (exklusive varuskatt).
Kategori Särkostn per Antal sidor Särkostn per Pris per prod
prod ex, kr per prod ex 100 sidor, kr ex, kr
Särkostn andel av priset, %
Prosa 6:44 231 2:79 26:05 24,7 Lyrik 4:45 171 2:60 16:52 26,9 Förströelse 4:50 185 2:43 18:13 24,8 Skönlitteratur 5:52 208 2:65 22:12 25,0 Humaniora 7:44 233 3:19 27:21 27,3 Naturvetenskap 6:42 206 3:12 22:20 28,9 Samhällsvetenskap 5:73 213 2169 20:95 27,4 Handböcker 4:59 143 3:21 18:73 24,5 Större verk 29:75 348 8:55 119146 24,9 Facklitteratur 6:77 207 3127 25:21 26,9
Barn- och ungdoms- litteratur 2179 104 2:68 9:79 28,5 Totalt 5:32 179 2:97 20:10 26,5
större styckkostnad än skönlitteraturen. Det torde bero på de större kostnaderna för redaktionellt arbete och illustrationer för förstnämnda kategori. Detta gäller först och främst de stora verken men även inom områdena naturvetenskap och humaniora. Förströelselitteraturens rela- tivt låga styckkostnad förklaras till stor del av den höga upplagenivån. Den lägsta kostnaden per producerat exemplar hade barn- och ungdoms- litteraturen. Där måste emellertid hänsyn tagas till att sidantalet var betydligt lägre än för övriga kategorier.
Genom att dividera styckkostnaden med det genomsnittliga sidantalet erhålles en bättre bild av de olika kategoriemas kostnadsintensitet. Här måste emellertid påpekas att förutom upplagans storlek spelar bokens sidantal en viss roll. Ju tunnare boken är, desto större blir den relativa kostnaden, eftersom varje titel har en stor fast kostnad som är oberoende av bokens omfång. Det är emellertid endast för kategorier där sidantalet klart avviker från genomsnittet som denna omständighet är av avgörande betydelse.
De viktigaste faktorer som konstituerar skillnader i kostnadsintensi- teten är
1. omfattningen av det redaktionella granskningsarbetet 2. omslags- och papperskvalitet
3. antal typrum per sida
4. illustrationernas kvalitet och antal
5. bokens bindning. Fackböckemas högre kostnad'kan huvudsakligen förklaras med hänvis- ning till de första och fjärde punkterna. Papperskvalitén och antalet typrum varierar stort inom såväl fack- som skönlitteraturen. Allmänt kan dock sägas att lyriken, vad beträffar alla fem kostnadsfaktorerna, liggeri den lägre delen av skalan. Att denna kategori ändå har en hög relativ kostnad beror, som tidigare nämnts, på den låga genomsnittsupplagan.
Bland fackböckerna hade inte oväntat de stora verken den utan jämförelse största kostnaden per 100 sidor medan de övriga kategorierna inbördes låg på ungefär samma nivå. Därifrån avvek dock den samhälls- vetenskapliga litteraturen, som bla bestod av debattböcker av mindre påkostat slag.
Barnböckerna är nästan alltid inbundna och ofta rikt illustrerade och därmed relativt kostsamma, vilket dock här har motverkats av den gynnsammare upplagestrukturen.
Skillnaden i styckkostnad mellan olika kategorier återspeglades delvis i prisskillnaderna. Därmed är inte sagt att kostnaderna utgjorde en kon- stant andel av priset. Av tabell 2.10 framgår att skönlitteraturen hade de lägsta kostnaderna i förhållande till priset, vilket innebär att denna kategori, för varje sålt exemplar, erhöll det största bidraget för täckande av samkostnaderna. Att barn- och ungdomsböckerna hade en relativt låg marginal jämfört med de andra huvudkategorierna kan delvis förklaras av att förlagen vid sin prissättning räknar med en större priskänslighet för dessa böcker.
De olika kostnadsslagens betydelse. En uppfattning om de olika kostnadsposternas relativa betydelse får man genom att ställa dem i relation till förlagens intäkter. Se tabell 2.11. Vid studium av tabellen är det viktigt att hålla i minnet att framställ- ningskostnadema är oberoende av försäljningens storlek medan den del av författararvodet som ligger över garantibeloppet ökar proportionellt med försäljningen. Detta betyder att, allt annat lika, författarhonorarets andel ökar med större försäljningsandel.
Det bör observeras att iuppställningen nedan har översättningskostna- derna slagits ut på samtliga titlar inom respektive litteraturkategori — således även på de svenska — därav den låga andelen översättningskostna- der. En jämförelse mellan svenska originalverk och översättningar åter- finns i avsnitt 2.3.3 av vilket framgår översättningskostnadernas storlek och andel för den utländska litteraturen.
Särkostnaderna motsvarade för den totala populationen ungefär 70 procent av intäktema, vilket innebär att originalutgivningen gav ett täckningsbidrag på 30 procent. För bam- och ungdomslitteraturen var
Tabell 2.1] Kostnadsslagen i procent av de totala intäkterna för origi- nalutgivningen.
Kategori lntäkt per Särkostnader i procent av intäkterna titel, kr _,
Framställ- Royalty Oversätt- Re— Summa ningskost- ning klam nad Skönlitteratur 42 194 37,3 18,0 2,6 12,3 70,2 Facklitteratur 58 930 46,5 12,8 1,6 11,2 72,1 Barn— och ungdoms— litteratur 57 087 43,6 10,7 0,7 6,6 61,6
Totalt 52 163 43,2 14,1 1,8 10,8 69,9
särkostnadernas andel lägre, och därmed bidragets storlek högre, än genomsnittet. Detta berodde, förutom på den stora försäljningen, på relativt låga kostnader för royalty och reklam.
Framställningskostnaden var överlag den största kostnadsposten, för skönlitteratur dock i mindre utsträckning än för övriga kategorier. Vad gäller facklitteraturen gick en mycket stor del av intäkterna åt till att täcka denna post. Dessa böcker drog även tämligen höga reklamkostna- der.
Skönlitteraturen hade den största andelen royaltykostnader, vilket är naturligt med tanke på vad som i avsnitt 2.1.2 har sagts om denna kostnadspost. Genom att multiplicera siffrorna i royaltykolumnen med 0,61 får man ett ungefärligt mått på hur stor del som författarna erhåller av branschens totala intäkter. Att denna för skönlitteraturen klart understiger 16 2/3 procent har flera orsaker. På reaförsäljning utgår betydligt lägre royalty än på fullprisförsäljning. För utländsk skönlittera- tur utgår lägre honorar än för svensk och på pocketböcker är procent- satsen oftast endast 7,5 procent.
Reklamkostnadernas andel av förlagens intäkter uppgick till knappt 11 procent. Utslagen på branschens bruttointäkter, dvs multiplicerad med 0,61, blir andelen 6,5 procent. Därvid har inte hänsyn tagits till bokhandelns reklamkostnader men dessa är så obetydliga att de inte påverkar resultatet.
Samkostnader. Som tidigare nämnts har endast nio av de tretton förlagen fördelat sina samkostnader. Detta försvårar möjligheterna att göra en totalkostnadsberäkning. Materialet visar att de nio förlagens samkostnader svarade för 33 procent av deras totalkostnader. Möjligen vågar man antaga att de övriga fyra förlagen hade samma andel samkost- nader. Förlagen ifråga är dock inte representativa i alla avseenden. Sålunda hade de större andel pockettitlar och sämre genomsnittligt bidrag än andra förlag. Å andra sidan representerar de olika förlagsstor- lekar. Då de endast svarade för cirka 14 procent av omsättningen väger de relativt lätt i sammanhanget.
Om man alltså räknar med att andelen samkostnader totalt var 33 procent blir totalkostnaden 56,9 mkr eller 54 400 kr per titel. Eftersom intäkten per titel var cirka 52 200, blir underskottet på originalutgiv- ningen cirka 4 procent av intäkterna.
Kostnader och intäkter för nyu tgivningen
I föregående avsnitt har kostnader och intäkter för originalutgivningen redovisat. Därvid har alltså nytryck och nya upplagor inberäknats, även om de till viss del omarbetats. Det förekommer emellertid också att vissa titlar efter några år ges ut i ny utgivningsform såsom pocket eller inbunden billigbok. Det rör sig huvudsakligen om titlar med allmänt innehåll, som under det första året haft en mycket god försäljning.
Av de 1 046 titlarna i undersökningen har 40 blivit föremål för en sådan utgivning. Av dessa var 28 romaner och noveller, 8 fackböcker samt de övriga 4 barnböcker. Det visar sig tydligt att denna utgivning på några väsentliga punkter klart skilde sig från originalutgivningen. Det
1 Omräkningsfaktorn 0,6 har valts därför att bokhandelns rabatt var cirka 40 procent.
Tabell 2.12 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för nyutgiv- ningen.
Kategori Antal ny- Intäkter, Särkost- Bidrag, Bidragets utgivna kr nader, kr kr andel av in- titlar täkterna, %
Skönlitteratur 28 113 914 51 872 62 042 54,4 Facklitteratur 8 119 897 47 312 72 585 60,5 Barn- och ungdoms— litteratur 4 33 084 16 200 16 884 51,0
Totalt 40 107 027 47 392 59 635 55,7
handlade om lågprisböcker (priset per titel var endast 10:50) med stora upplagor (21 100 exemplar per titel) och stor försäljning (14 800 exemplar per titel). Av dessa böcker hade alltså 70 procent av alla producerade exemplar sålts trots att utgåvorna funnits på marknaden två är mindre än originalböckerna.
l tabell 2.12 redovisas nyutgivningens intäkter, kostnader och bidrag per titel för de tre huvudkategorierna.
I bilaga 2.13 har motsvarande poster fördelats på det totala antalet titlar i populationen. Dessa kostnader och intäkter skall läggas till de tidigare redovisade från originalutgivningen för att titlarnas totala intäkter och kostnader skall erhållas.
Täckningsbidrag
1 det förgående har intäkter och särkostnader för såväl original- som nyutgivning redovisats. Utifrån dessa uppgifter kan titlarnas täcknings— bidrag beräknas — dvs skillnaden mellan intäker och särkostnader.
Bidraget kan uttryckas dels i absoluta tal och dels i procent av intäkterna. I det första fallet får man ett mått på hur många kronor som titeln bidrar med till täckande av samkostnaderna och i det andra kan man se hur stor andel av titelns intäkter, som kan användas till samma syfte. Fördelen med att räkna i relativt bidrag är framför allt den att hänsyn tas till de kostnadsinsatser som gjorts. Sålunda kan jämförelser mellan olika titlars och olika kategoriers ”avkastning” göras. Att titlarna ger höga relativa bidrag utgör emellertid inte alltid någon garanti för att bokutgivningen blir lönsam eftersom titlarnas bidrag i kronor måste vara tillräckligt stora för att täcka alla samkostnader inklusive kostnaderna för den centrala administrationen. Därför är det absoluta bidraget också ett intressant jämförelsemått.
Bidrag för olika litteraturkategorier. Det totala bidraget för samtliga titlar blev cirka 18,84 mkr, vilket motsvarade ett täckningsbidrag på 32 procent av totalintäkten på 58,84 mkr. Eftersom samkostnaden har beräknats uppgå till 33 procent av totalkostnaden har alltså en förlust uppstått på 1966 års utgivning. I detta sammanhang måste dock vissa reservationer göras med tanke på att såväl intäkter som kostnader är fördelade över en längre period. Denna fråga kommer att behandlas senare.
Tabell 2.13 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för olika littera- turkategorier.
Kategori Intäkter, Särkostnader, Bidrag, kr Bidrag 1 proc av kr kr intäkterna, % Prosa 56 503 37 559 18 944 33,5 Lyrik 12 984 11 692 1 292 10,0 Förströelse 78 432 48 110 30 322 38,6 Skönlitteratur 50 050 33 240 16 810 33,6 Humaniora 55 333 42 587 12 746 23,0 Naturvetenskap 71 633 47 107 24 526 34,2 Samhällsvetenskap 51 536 34 614 16 922 32,8 Handböcker 53 216 35 528 17 688 33,2 Större verk 195 855 153 015 42 840 21,9 Facklitteratur 60 904 43 265 17 639 29,0 Barn— och ungdoms- litteratur 57 946 35 582 22 364 38,6 Totalt 56 256 38 243 18 013 32,0
I tabell 2.13 redovisas täckningsbidraget både absolut och relativt uppdelat på de olika litteraturkategorierna. Det största procentuella bidraget gav bam- och ungdomslitteraturen med 38,6 procent, följt av skönlitteraturen med 33,6 procent medan facklitteraturen endast gav 29 procent bidrag. Bland delkategorierna var lyrikböckerna de utan jämförelse minst lönsamma med ett bidrag på 10 procent, vilket var långt under genomsnittet. För facklitteraturen var det humanioraböckerna och de stora verken som gav låga bidrag medan de övriga kategorierna låg nära totalgenomsnittet. Inom vuxenlitteraturen kan_endast förströelselitteraturen sägas ha haft ett stort täckningsbidrag. Aven i absoluta tal hade barn- och ungdomsböckerna det största bidraget av de tre huvudkategorierna. Däremot visade här de skönlitterära titlarna lägre värden än fackböckerna, mycket beroende på lyrikens inverkan. Denna senare kategori gav det i särklass lägsta bidraget men hade också den klart lägsta omsättningen. Bland de facklitterära katego- rierna kan man notera att humanioraböckerna, trots en relativt stor omsättning, erhöll det minsta absoluta bidraget.
Titlarnas fördelning på olika bidragsintervall. Som framgått ovan förelåg vissa skillnader i täckningsbidrag mellan olika litteraturkategorier. Tidigare redovisade uppgifter över spridningen på olika försäljningsinter- vall antyder att klara differenser också skulle finnas mellan titlar i samma litteraturkategori. Detta bekräftas av tabell 2.14. '
Räknat på den totala populationen hade hela 33 procent av titlarna inte täckt sina egna kostnader. Med andra ord hade endast 67 procent av titlarna lämnat bidrag till samkostnaderna. Det bästa resultatet uppvisa- des av barn- och ungdomstitlama av vilka endast 14 procent lämnade underskott, vilket kan jämföras med 47 procent för skönlitteraturen. För sistnämnda kategori gav främst lyriktitlarna men även åtskilliga prosa- böcker lågt bidrag. Beträffande facklitteraturen kan noteras att den, av de tre huvudkategorierna, hade den största andelen titlar i såväl det lägsta
Tabell 2.14 Titlarnas fördelning på absoluta bidragsintervall för olika litteraturkategorier, procentuell fördelning.
Kategori Antal Bidragsintervall titlar .. Underskott, tkr Overskott, tkr >15 15—0 0—6 6—30 230 Prosa 227 1 43 19 22 15 Lyrik 100 1 75 6 14 4 Förströelse 79 3 18 25 31 23 Skönlitteratur 406 2 46 17 21 14 Humaniora 170 5 26 23 27 19 Naturvetenskap 80 10 19 21 34 16 Samhällsvetenskap 141 4 21 19 34 22 Handböcker 80 10 8 13 47 22 Större verk 15 33 7 20 7 33 Facklitteratur 486 7 20 20 33 20 Barn— och ungdoms- litteratur 154 0 14 20 52 14 Totalt 1 046 4 29 19 31 17
som det högsta intervallet.
En mer detaljerad redovisning av titlarnas fördelning över olika absoluta bidragsintervall finns i bilaga 2.14.
Hänsyn bör emellertid tas inte bara till fördelningen inom olika intervall utan också till bidragets storlek i respektive intervall. Tabell 2.15 visar att av de titlar som lämnade bidrag gav de skönlitterära böckerna de största överskotten. Bland de titlar som inte kunde täcka sina egna kostnader uppvisade däremot fackböckerna de största underskotten. Av drygt 1 000 titlar gav 6 minst 300 000, 37 minst 100 000 och 75 titlar minst 60 000 kr i bidrag. Alla kategorier utom lyrik var företrädda i denna krets. Facklitteraturen hade här större representation än skönlitte- raturen. Om man emellertid bara ser till de 37 bästa titlarna var andelen skönlitteratur något större. Bland de sex mest lönsamma böckerna fanns två barnböcker.
En stor del av de lönsamma fackböckerna var sådana titlar som använts som kurslitteratur på universitet och andra frivilliga läroanstalter. Som
Tabell 2.15 Genomsnittligt bidrag för titlar med positivt respektive negativt bidrag.
Kategori Överskott Underskott Kr Antal titlar Kr Antal titlar Skönlitteratur 36 517 212 4 726 194 Facklitteratur 29 306 355 13 979 131 Barn- och ungdoms- litteratur 26 658 133 4 829 21 Totalt 30 987 700 8 236 346
mycket lönsamma framstod också ett antal naturskildringar, memoarer och praktiska handböcker. De skönlitterära titlarna var med några undantag av underhållningskaraktär. De 75 titlarna som hade ett täck- ningsbidrag på minst 60 000 kr gav tillsammans ett bidrag på 1 1,78 mkr, dvs 62,5 procent av det totala bidraget på 18,84 mkr. Ser man endast på de 25 bästa titlarna blev bidraget 7,7 mkr, dvs 40,9 procent.
Av de titlar som inte täckt sina särkostnader hade 41 lämnat ett underskott på mer än 15 000 kr. I denna grupp dominerade facklittera- turen med 35 titlar. Här fanns några ”större verk”, böcker inom kulturhistoria, konst och litteratur samt biologi, men även enstaka biografier och handböcker.
Av materialet framgår också titlarnas spridning med avseende på graden av bidragstäckning. Tidigare har noterats att samkostnaderna genomsnittligt motsvarade cirka 1/3 av de totala kostnaderna. Det kan vara av intresse att se hur många titlar som täckte sina samkostnader. Tabell 2.16 visar därför hur stor andel av titlarna som gav ett täcknings- bidrag på minst 33 procent. Dessutom har i en särskild kolumn redovisats hur stor andel av titlarna som över huvud taget gav bidrag.
I genomsnitt täckte var tredje titel sina samkostnader. Andelen var klart större för barnböckerna och även för fackböckerna medan endast 23 procent av de skönlitterära titlarna uppnådde ett 33-procentigt bidrag. Speciellt för sistnämnda kategori var det alltså en liten andel av titlarna som bar upp den totala utgivningen. Fackböcker, speciellt handböcker, var i regel säkrare kort även om kraftiga bakslag i vissa fall kunde inträffa för denna kategori.
Femton titlar, därav 12 fackböcker, gav täckningsbidrag på minst 66 procent. De 25 ”bästa” titlarna hade ett täckningsbidrag på minst 61 procent. Den genomsnittliga bidragsprocenten för dessa var 69 procent. Inte mindre än åtta handböcker fanns bland dessa högavkastande titlar,
Tabell 2.16 Andel titlar som gav bidrag respektive full kostnadstäckning för olika litteraturkategorier.
Kategori Antal titlar Andel titlar Andel titlar med med bidrag, bidrag > 33 pro— % cent, %
Prosa 227 55 21 Lyrik 100 24 14 Förströelse 79 80 41 Skönlitteratur 406 52 23 Humaniora 170 69 32 Naturvetenskap 80 71 30 Samhällsvetenskap 141 75 41 Handböcker , 80 83 55 Större verk 15 60 20 Facklitteratur 486 73 38 Bam- och ungdomslitteratur 154 86 46 Totalt 1 046 67 33
tillsammans med ett antal detektivromaner, barnböcker och kursböcker.
Bilaga 2.15 visar titlarnas fördelning över ett antal procentuella bidragsintervall.
Vinst. Såsom framgått av tabell 2.13 uppgick intäkten per titel till 56 260 kr, medan Särkostnaden var cirka 38 240 kr. Sarnkostnadernas an- del av totalkostnaden har uppskattats till 33 procent. Därav följer en genomsnittlig totalkostnad på 57 175 kr, och en förlust per titel motsva- rande 915 kr eller cirka 1,5 procent av intäkterna.
Möjligheterna att beräkna de olika litteraturkategoriernas vinst kompli- ceras avsevärt av svårigheten att uppskatta deras sarnkostnadsandel. Enligt den fördelning av samkostnaderna som gjorts av nio förlag skulle fack- och barnböcker relativt sett ha dragit en något större andel samkostnader än skönlitteraturen. Detta stämmer också med den upp- fattning som ett antal förläggare har givit uttryck åt. Något exakt mått på vad samkostnaderna betyder för de olika kategorierna kan emellertid inte redovisas.
Slutsatsen blir, med hänvisning till de bidragsprocent som redovisatsi tabell 2.13, att fackboksutgivningen i sin helhet var olönsam, att de skönlitterära titlarna gav kostnadstäckning men inte mer samt att barn- och ungdomslitte raturen var vinstgivande.
Sammanfattning
Av det föregående har framgått att, av de tre huvudkategorierna, barn- och ungdomslitteraturen uppnådde det högsta bidraget i absoluta såväl som i relativa tal. Förklaringen därtill får sökasi den, jämfört med övriga kategorier, mycket stora försäljningen av dessa böcker. Den genomgående höga upplagenivån bidrog till att sänka Särkostnaden per producerat exemplar, som dock utgjorde en större andel av priset för barnböckerna än för vuxenlitteraturen.
En relativt liten andel av bambokstitlarna var direkt olönsam medan några synnerligen lönsamma titlar i hög grad bidrog till det goda totalresultatet.
Vad angår vuxenlitteraturen erhöll fackböckerna ett något större absolut bidrag per titel än skönlitteraturen, vilket delvis hänger samman med att den förstnämnda kategorin låg på en högre omsättningsnivå, beroende på större upplagor och mer påkostade böcker och därmed höga kostnader och högre priser.
Ser man däremot på bidraget i procent av intäkterna visade skönlittera- turen ett bättre resultat. Visserligen hade för facklitteraturen en större andel av produktionen sålts, men detta motverkades gott och väl av att de skönlitterära titlarna erhöll ett större relativt bidrag för varje sålt exemplar. De hade med andra ord en högre risk- och vinstmarginal. Till detta kom att nyutgivning betydde avsevärt mer för skönlitteraturen.
Av det ovan sagda kan dock inte den slutsatsen dras att skönlitterära böcker genomgående eller ens i de flesta fall var mer lukrativa än fackböckerna. Motsatsen var snarare fallet. Av de titlar som redovisade underskott eller ett obetydligt överskott, var de flesta skönlitterära, däribland huvuddelen av lyrikutgivningen. Å andra sidan fanns ett antal
romaner och noveller, huvudsakligen av underhållningskaraktär, som såldes i ett mycket stort antal. Utan deras medverkan skulle 1966 års skönlitterära utgivning ha tett sig direkt olönsam.
Klart lönsamma titlar fanns också bland fackböckerna. Vad beträffar denna kategori är det dock mer intressant att notera att de titlar som inte gav bidrag drabbades av ett betydligt större underskott än motsvarande skönlitterära. Fackböckema, speciellt större verk, drog nämligen högre kostnader, på grund av större redaktionell insats och större upplagor. Om sedan försäljningen var dålig, blev alltså förlusten desto större.
Inom skönlitteraturen var lyriken den i särklass minst lönsamma kate- gorin, vilket främst berodde på att försäljningen låg på en synnerligen låg nivå. Därtill kom att den ogynnsamma upplagestrukturen bidrog till en relativt hög styckekostnad samt att priset inte var anpassat därefter.
För förströelselitteraturen var situationen på många sätt den motsatta: höga upplagor, stor försäljning, låga kostnader i förhållande till priset och därmed god lönsamhet.
För prosatitlarna gällde att upplagorna var lägre än för förstöelse- litteraturen, men den genomsnittliga marginalen per sålt exemplar var densamma. Den avgörande skillnaden var emellertid att försäljningen var så mycket sämre för prosaböckema. Det var för sistnämnda kategori som ”gungor- och karusellförhållandet” var mest uttalat, dvs ett litet antal titlar täckte de förluster som uppstod på en stor del av utgivningen.
De olika kategorierna facklitteratur visade sinsemellan upp mindre skillnader. Titlarna inom områdena naturvetenskap och samhällsveten- skap samt handböckerna gav ungefär samma procentuella bidrag. Det bör emellertid påpekas att resultatet för den förstnämnda kategorin starkt påverkades av två mycket lönsamma titlar, av vilka en hade kommit i ny utgåva. De samhällsvetenskapliga titlarna uppnådde den i förhållande till produktionen största försäljningen, medan handböckerna hade de i förhållande till priset lägsta kostnaderna.
Som klart olönsamma framstod humanioraböckerna och de större verken. Detta berodde i första hand, speciellt för de större verken, på en jämfört med övriga kategorier låg försäljning såväl i absoluta tal som i procent av produktionen. För den förstnämnda kategorin kom därtill en relativt låg marginal för varje sålt exemplar.
Bland de lönsamma fackböckerna återfanns flera kursböcker, främst inom naturvetenskap och ekonomi, ett antal praktiska handböcker samt några reseskildringar och memoarer. På den olönsamma sidan fanns flera humanioraböcker, ofta påkostade, inom områdena kulturhistoria, konst och litteratur, jämte några biologiböcker samt enstaka biografier och handböcker.
Det bidrag som erhölls på den totala utgivningen kan, såsom tidigare framhållits, inte anses ha täckt de totala samkostnaderna varför 1966 års utgivning blev förlustbringande för förlagen. Denna förlust uppgick till cirka 1,5 procent av omsättningen.
Omräkning till 1 96 6 års penningvärde
De kostnader och intäkter som har redovisats i det föregående år uttryckta i löpande priser. Eftersom de inte uppkommit samtidigt utan under en följd av år kan en viss överskattning anses ha skett. För att söka bedöma hur stor denna överskattning är har intäkter och kostnader deflaterats till 1966 års penningvärde. Som mått på penningvärdeförsäm- ringen har därvid använts konsumentprisindex enligt följande
1966 = 100,0 1967 = 104,l 1968 = 106,l 1969 = 109,0 1970 = 116,8
Intäkterna. Fullprisintäktema är redovisade för olika är och omräknas med index för respektive år.
Reaförsäljningen har skett under redovisningsåren 1968, 1969 och 1970. Genomsnittligt kan emellertid reaintäkterna beräknas ha influtit under 1969.
Intäkterna för nyutgåvoma, av vilka de flesta utkom 1968, kan anses ha influtit 1969.
Övriga intäkter, vilka utgör en liten del av de totala intäkterna, kan beräknas ha influtit 1970.
Om sålunda de olika intäkterna räknas om till 1966 års penningvärde uppgår de totala intäkterna till 56,9 mkr mot 58,8 mkr i löpande priser. Intäkterna är således överskattade med 1,9 mkr eller 3,3 procent.
Kostnaderna. Även om förlagen inte redovisat kostnaderna fördelade på olika är kan man av grundmaterialet beräkna när de uppkommit.
De flesta titlarna har tryckts i endast en upplaga och framställnings- kostnaderna har då uppkommit utgivningsåret. Cirka 85 procent av de totala framställningskostnaderna kan beräknas ha fallit på detta år. Resterande del kan hänföras till 1968 (genomsnittligt).
Författararvodet utbetalas i regel året efter försäljningen. Eftersom 2/3 av försäljningen inträffade 1966 skulle alltså samma andel av royaltykost- naden ha betalts ut 1967. En stor del av detta belopp har emellertid betalts ut till författarna i form av garantihonorar redan under utgivnings- året. Grovt räknat kan 1/3 av den totala royaltykostnaden anses ha uppstått 1966, ytterligare 1/3 1967 och resten (genomsnittligt) är 1969.
Kostnaderna för översättning och reklam har helt hänförts till utgiv- ningsåret 1966.
De flesta nyutgåvorna kom ut 1968 och kostnaderna för dessa kan också sägas ha inträffat under detta år.
I 1966 års penningvärde kan kostnaderna beräknas till 39,4 mkr mot 40,0 mkr i löpande värden, vilket innebär en överskattning med 0,6 mkr eller 1,5 procent.
Intäkterna har således överskattats mer än kostnaderna. Tar man hänsyn till detta vid bidragsberäkningen sjunker det totala absoluta bidraget för de undersökta titlarna från 18,8 mkr till 17,5 mkr (från 18 013 till 16 730 kr/titel). Det relativa bidraget blir då 30,8 procent i stället för 32,0 procent i löpande priser.
Överskattningen av kostnader och intäkter gäller fack- och bamlittera- turen i större utsträckning än skönlitteraturen eftersom de först nämnda
kategorierna har större försäljning och flera nya upplagor efter utgiv- ningsåret än skönlitteraturen. Dessa skillnader måste dock i det stora sammanhanget uppfattas som marginella och påverkar inte det tidigare redovisade huvudintrycket.
2.3.2 Förlagsgrupper
I undersökningen ingår titlar från 13 förlag. Vid uppgiftsbearbetningen delades dessa titlar in enligt tidigare — förutom inio litteraturkategorier — även i två förlagsgrupper efter antal utgivna titlar. Denna indelning genomfördes för att det var av intresse att få belyst huruvida lönsam- heten skilde sig mellan förlag i olika storleksgrupper.
Storleken är inte den enda faktor som skiljer de båda förlagsgrupperna åt. Tre av de större förlagen har, i motsats till de mindre, egna tryckerier. De har dessutom en bredare utgivning och ombesörjer själva sin distribu- tion till bokhandeln. Av de mindre förlagen har hälften totaldistribution via Seelig. De förlag som ingår i respektive grupp redovisas i avsnitt 2.2.2.
Förlagsgrupp 11 svarade för cirka 64 procent av de undersökta titlarna. Dominansen var störst inom bam- och ungdomslitteraturen med drygt 80 procent och inom skönlitteraturen med 70 procent av popula- tionen. Fackböckerna var däremot jämnt fördelade mellan de båda förlagsgrupperna. 413 titlar var översättningar från främmande språk. Av dessa svarade förlagsgrupp I för cirka 60 procent. Titlarnas fördelning på förlagsgrupper och litteraturkategorier framgår vidare av bilaga 2.5.
Produktion och försäljning
Genomsnittligt hade förlagsgrupp 1 enligt tabell 2.17 en större produk- tion och en större försäljning till fullt pris och även en större försäljnings- andel än förlagsgrupp 2. Detta beror främst på barn- och ungdomslittera- turen, vilken dominerades av den förra förlagsgruppen.
Tabell 2.17 Försäljning till fullt pris och produktion per titel för olika förlagsgrupper.
Kategori Antal sålda ex Antal prod ex Försäljningens andel av produk- tionen, %
Förlagsgrupp 1 4 488 7 127 63,0
Skönlitteratur 2 549 4 875 52,3 Facklitteratur 3 884 6 347 61,2 Barn— och ungdoms- litteratur 10 052 13 747 73,1 Förlagsgrupp 2 3 522 6 375 55,3
Skönlitteratur 3 202 6 555 48,8 Facklitteratur 3 599 6 188 58,2 Barn- och ungdoms- litteratur 4 301 7 152 60,1
1 De större förlagen in- går i förlagsgrupp I och de mindre i förlags- grupp 2.
Tabell 2.18 Verkliga och ”teoretiska” intäkter per titel för olika förlags- grupper.
Kategori Verkliga in- ”Teoretiska” De verkliga intäkternas an- täkter, kr intäkter, kr delav de "teoretiska”, %
Förlagsgrupp 1 53 301 83 985 63,5
Skönlitteratur 40 733 68 474 59,5 Facklitteratur 62 359 103 012 60,5 Barn- och ungdoms- litteratur 63 317 80 585 78,6 Förlagsgrupp 2 50 160 83 016 60,4
Skönlitteratur 45 639 80 713 56,5 Facklitteratur 55 143 88 740 62,1 Barn- och ungdoms- litteratur 27 786 44 298 62,7
Skillnaden i försäljningsandel var närmare åtta procentenheter mellan de två förlagsgrupperna. Den främsta orsaken därtill är naturligtvis barn- och ungdomslitteraturen där de större förlagen hade uppnått en ansenlig försäljning både absolut och relativt. Orsaken till dessa förlags betydligt lägre försäljning inom kategorin skönlitteratur får sökas i utgivningens inriktning. Sålunda svarade de större förlagen för tre fjärdedelar av lyrikutgivningen. De svarade även för huvuddelen av den skönlitterära debutantutgivningen vilken också hade låg försäljning. Att den genom- snittliga försäljningen trots detta inte var lägre för denna förlagsgrupp beror på att den också svarade för de flesta verkliga storsäljarna inom skönlitteraturen.
Mäts försäljningsandelen i stället i värde, dvs erhållna intäkter för originalutgivningen (fullprisintäkter, reaintäkter etc) ställda i relation till de intäkter som skulle ha erhållits om alla producerade exemplar hade sålts till fullt pris, reduceras skillnaden mellan de två förlagsgrupperna betydligt. Se tabell 2.18 ovan.
De mindre förlagen hade således genomsnittligt på varje sålt exemplar ett högre försäljningspris i förhållande till pris per producerat exemplar jämfört med de större förlagen.
Kostnader
Nästa steg blir att studera kostnadsbilden för att se om några skillnader av betydelse föreligger mellan de två förlagsgrupperna. Det är då inte tillfyllest att jämföra kostnaden per titel eftersom upplagorna varierar såväl totalt som inom litteraturkategorierna. I nedanstående tabell har hänsyn tagits därtill genom att kostnaderna per titel dividerats med genomsnittligt antal producerade exemplar och sidantal.
De mindre förlagen hade enligt tabell 2.19 lägre särkostnader per producerad bok för fack- och skönlitteraturen men något högre för barn- och ungdomslitteraturen. Detta senare beror till stor del på mindre upplagor. Att skillnaden totalt var så liten förklaras av att de dyraste kategorierna, dvs skön- och facklitteraturen, vägde tyngre hos förlags- grupp 2-
Tabell 2.19 Särkostnader per producerat exemplar, per 100 sidor och i procent av konsumentpriset för olika förlagsgrupper.
Kategori Särkostn Antal si- Särkostn Pris per Särkostn i per prod det per per 100 prod ex, procent av ex, kr prod ex sidor, kr kr priset, %
Förlagsgrupp 1 5,32 170 3,13 19,64 27,1
Skönlitteratur 6,01 215 2,80 23,41 25,7 Facklitteratur 7,47 200 3,74 27,05 27,6 Barn- och ungdoms- litteratur 2,78 107 2,60 9,77 28,5 Förlagsgrupp 2 5,30 197 2,69 21,01 25,2
Skönlitteratur 4,66 196 2,38 19,86 23,5 Facklitteratur 5,99 214 2,80 23,13 23,9 Barn- och ungdoms- litteratur 2,86 75 3,81 9,99- 28,6
Av tabellen framgår också Särkostnaden per 100 sidor för de båda för- lagsgrupperna. Enligt detta mått förelåg också stora skillnader till de stör- re förlagens nackdel. Vad gäller skönlitteraturen kan differensen delvis förklaras av att förlagsgrupp 2 genomsnittligt hade större upplagor, me- dan förklaringen för facklitteraturen helt får sökas i skillnader i kostnads- intensitet för given upplaga och givet sidantal. Huruvida dessa lägre kost- nader beror på skillnader i böckernas utformning (papperskvalitet, illu- strationer, bindning) eller på verkliga kostnadsfördelar ide mindre förla- gen går inte att fastställa utifrån nämndens material.
Det är emellertid inte bara kostnadernas storlek utan också deras andel av priset som är av betydelse för lönsamheten. Som synes var denna andel störst för förlagsgrupp 1, vilket innebär att förlagen inom denna grupp för varje sålt exemplar hade en mindre marginal än övriga förlag.
Nyutgivning
En annan faktor som påverkar en titels lönsamhet är nyutgivningen. Denna spelade en stor roll för förlagsgrupp I som svarade för 29 av de 40 nyutgåvorna. Dessa förlag har i större utsträckning än de övriga speciell utgivning av pocket- och bundna billigböcker samtidigt som de i sin ordinarie utgivning har flera bestsellers av den typ som lämpar sig för nyutgivning.
Nyutgivningens betydelse för de båda förlagsgrupperna framgår av nedanstående sammanställning där de olika posterna fördelats på samtliga titlar i populationen.
Tabell 2.20 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för olika förlags- grupper.
Kategori Intäkter, kr Särkostn, kr Bidrag, kr Bidragets andel av intäkterna, %
Förlagsgrupp l 5 034 2 058 2 976 Förlagsgrupp 2 2 436 1 381 1 055
Tabell 2.2] Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för olika förlags- grupper.
Kategori Intäkter, Särkostna- Bidrag, Bidragets andel kr der, kr kr av intäkterna, % Förlagsgrupp 1 58 335 39 982 18 353 31,5 Skönlitteratur 48 685 32 554 16 131 33,1 Facklitteratur 66 121 48 874 17 247 26,1 Bam- och ungdoms- litteratur 64 359 38 793 25 566 39,7 Förlagsgrupp 2 52 596 35 184 17 412 33,1 Skönlitteratur 53 269 34 860 18 409 34,6 Facklitteratur 55 143 37 071 18 072 32,8 Barn- och ungdoms- litteratur 27 786 20 483 7 303 26,3 Täckningsbidrag
Det genomsnittliga absoluta och relativa bidraget för de två förlagsgrup- perna framgår av tabell 2.21 vari också intäkter och särkostnader för nyutgivningen inkluderats.
De större förlagen hade, tack vare barn- och ungdomsböckerna, det största absoluta bidraget per titel. Ställt i relation till intäkterna hade emellertid de mindre förlagen bättre bidrag. För de båda kategorierna vuxenlitteratur hade den senare förlagsgruppen både absolut och relativt bättre bidrag. För den totala utgivningen var skillnaden i bidraget mellan förlagsgrupperna cirka 1,5 procentenheter. Denna skillnad är emellertid för liten för att man skall kunna uttala sig om vilken förlagsstorlek som är den mest lönsamma.
Någon tillförlitlig jämförelse av vinsten kan inte göras eftersom fyra förlag ej fördelat samkostnaderna. Av tillgängligt material att döma skulle samkostnadernas andel av totalkostnaderna vara några procentenheter större för de större förlagen. I detta perspektiv tedde sig då de mindre förlagens utgivning ännu något lönsammare än de störres.
Antar man att samkostnadernas andel utgör 33 procent av totalkostna- derna för alla förlag skulle 1966 års utgivning ha gått med vinst för sju av förlagen, därav två inom förlagsgrupp l. Härvid har då inte någon omräkning skett till 1966 års penningvärde.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan konstateras att de större förlagen sålde en klart större andel av de producerade exemplaren än de mindre förlagen. Skillnaden mellan grupperna reduceras dock kraftigt när hänsyn tas till försäljningspriserna. De mindre förlagen hade relativt större fördelar på kostnadssidan. På varje såld bok fick dessa sålunda en betydligt större marginal än de större förlagen beroende på lägre särkostnader. Totalt visade sig utgivningen för förlagen inom grupp 2 ha varit något lönsam- mare — lämnat bättre bidrag — än för de inom förlagsgrupp 1.
___-... __.—-_ W. r....
2.3.3 Översättningar
De i undersökningen ingående titlarna har även delats upp i svenska originalverk och översättningslitteratur. Utgivningsmässigt är den väsent- ligaste skillnaden mellan dessa kategorier att den senare redan tidigare givits ut och prövats på en annan marknad. Dessutom är den utländske författarens ”bindning” till ett visst svenskt förlag betydligt lösare än den svenske författarens. Därför har förlagen större rörelsefrihet vid utgiv- ningen av utländska böcker1 samtidigt som konkurrensen om vissa internationella bestsellers kan bli mycket hårdare. Mellan svenska förläg- gare och författare kan ofta ett ömsesidigt beroendeförhållande sägas föreligga. Den etablerade författaren kan känna moralisk skyldighet att stanna hos det förlag där han debuterade, samtidigt som en förläggare med hänvisning till det kulturella värdet kan fortsätta att år efter år ge ut även ”olönsamma” författares verk. Kostnadsmässigt skiljer sig de båda kategorierna åt dels genom att förlaget för den utländska litteraturen har vissa fasta kostnader för utgivningsrätt och översättning, dels genom att författarersättningen är lägre för översättningar än för svenska originalverk.
Av titlarna i populationen var 413 eller 40 procent översättningar. Andelen var större (45 procent) inom skönlitteraturen och barn- och ungdomslitteraturen, medan var tredje fackbok var utländsk. Endast 12 procent av lyrikböckerna var översättningar medan motsvarande värde för förströelselitteraturen var 63 procent. En närmare beskrivning av översättningslitteraturens fördelning på olika litteraturkategorier finns i bilaga 2.5.
Produktion och försäljning
Uppenbara skillnader i utgivningsstruktur förelåg mellan svenska och utländska böcker. Det gällde främst skönlitteraturen där de svenska titlarna hade klart lägre upplagor än översättningarna. Detta framgår tydligt av tabell 2.22, enligt vilken 63 procent av den svenska mot 22 procent av den utländska litteraturen hade upplagor understigande 3 000
Tabell 2.22 Titlarnas fördelning på olika upplageintervall för svensk och utländsk litteratur, procentuell fördelning.
Kategori Antal Upplageintervall titlar 1—999 1 000—2 999 3 000—9 999 10 000— Svensk 633 7 24 54 15 Skönlitteratur 224 17 46 30 7 Facklitteratur 325 2 15 67 16 Bam- och ungdoms- litteratur 84 0 1 66 33 Utländsk 413 0 14 64 22 Skönlitteratur 182 0 22 60 18 Facklitteratur 161 0 12 74 14 Barn- och ungdoms- litteratur 70 0 0 47 5 3
1 Med utländska böcker och utländsk litteratur menas i detta samman- hang översättningslitte- ratur.
Tabell 2.23 Titlarnas fördelning på olika försäljningsintervall för svensk och utländsk litteratur, procentuell fördelning.
Kategori Antal Försäljningsintervall titlar 1—999 1 OOO—2 999 3 OOO—9 999 10 000— Svensk 633 34 28 31 7 Skönlitteratur 224 64 21 10 5 Facklitteratur 325 22 37 35 6 Barn- och ungdoms- litteratur 84 1 11 70 18 Utländsk 413 19 39 33 9 Skönlitteratur 182 29 42 22 7 Facklitteratur 161 15 40 37 8 Barn- och ungdoms- litteratur 70 0 28 53 19
exemplar. Det förstnämnda värdet påverkades naturligtvis starkt av lyriken, men även ett stort antal prosatitlar låg däri.
När man betraktar titlarnas fördelning över försäljningsintervallen enligt tabell 2.23 kan man notera att de ovan nämnda differenserna har reducerats. Visserligen var andelen titlar som sålts i mindre än 1000 exemplar klart större för den svenska än för den utländska litteraturen, men redan i nästa intervall var förhållandet ett annat. Upplagesättningen hade tydligen speciellt för de utländska titlarna varit alltför optimistisk. För tex barnböckerna hade 53 procent av titlarna tryckts i mer än 10 000 exemplar medan endast 19 procent uppnådde motsvarande försäljning.
Av de 25 titlarna som tryckts i över 25 000 exemplar var 13 svenska och 12 utländska. Ser man emellertid på de tio titlar som såldes i mer än 25 000 exemplar hittar man bara en översättning.
En mer detaljerad sammanställning av titlarnas spridning över olika upplage- och försäljningsintervall finns i bilaga 2.16.
Ovan angivna uppgifter antyder att gapet mellan försäljning och produktion var större för översättningarna. Detta bekräftas också av nedanstående sammanställning över andelen sålda exemplar.
Tabell 2.24 Försäljning till fullt pris och produktion per titel för svensk och utländsk litteratur.
Kategori Antal sålda Antal prod Försäljningens exemplar exemplar andel av prod, %
Svensk 4121 6 576 62,7 Skönlitteratur 2 465 4 593 53,7 Facklitteratur 3 579 6 015 59,5 Barn- och ungdomslitteratur 10 632 14 037 75,7
Utländsk 4 165 7 280 57,2 Skönlitteratur 3 086 6 339 48,7 Facklitteratur 4 092 6 789 60,3 Barn- och ungdomslitteratur 7 139 10 856 65,8
Tabell 2.25 Verkliga och ”teoretiska” intäkter per titel för svensk och utländsk litteratur.
Kategori Verkliga in- ”Teoretiska” De verkliga intäk- täkter, kr intäkter, kr ternas andel av de ”teoretiska”, %
Svensk 51 472 80 487 64,0 Skönlitteratur 39 886 65 774 60,6 Facklitteratur 54 691 89 138 61,4 Barn- och ungdoms- litteratur 69 916 86 327 81,0
Utländsk 53 223 88 434 60,2 Skönlitteratur 45 039 80 121 56,2 Facklitteratur 67 485 109 753 61,5 Barn- och ungdoms- litteratur 41 695 61 027 68,3
Försäljningens andel av produktionen var alltså större för de svenska titlarna såväl totalt som för skönlitteraturen och barn- och ungdomslitte- raturen. Däremot var upplagans och försäljningens storlek högre för översättningarna, med undantag för barn- och ungdomsböckerna.
Intäkter
Försäljningsandelen kan också mätas i kronor genom att de intäkter som erhållits för utgivningen sätts i relation till de intäkter som skulle ha uppkommit om alla tryckta exemplar hade sålts. När försäljningsandelen mättes i exemplar var skillnaden mellan de svenska och utländska titlarna drygt fem procentenheter. Mätt i försälj- ningsintäkter har den enligt ovanstående tabell krympt till knappt fyra beroende på att reaförsäljningen relativt sett var större för översättningar- na. Visserligen hade för båda grupperna lika stor andel av titlarna realiserats, nämligen 63 procent, men försäljningen per titel samt priset var högre för de utländska böckerna. Mellan de olika litteraturkategorier- na kan andra differenser noteras. Vad gäller barn- och ungdomsböckerna hade översättningarna den största andelen reade titlar, medan förhållan- det var omvänt för facklitteraturen.
Kostnader
Det har tidigare framhållits att svenska och utländska böcker kostnads- mässigt skiljer sig åt på så sätt att de utländska medför speciella kostnader för översättning, samtidigt som de drar en lägre kostnad till författarna än de svenska titlarna. Därför är det ett speciellt intresse att närmare studera dessa kostnadsposter.
Av tabell 2.26 framgår kostnadernas andel av det genomsnittliga försäljningspriset. Först har kostnaderna per försålt exemplar (till fullt pris) beräknats, varefter detta värde har ställts mot priset per försålt exemplar. Det bör observeras att översättningskostnaden är en fast utgift och därmed regressiv mot försäljningen, medan royaltyn (utöver garanti-
Tabell 2.26 Royalty- och översättningskostnader per sålt exemplar och i procent av priset.
Kategori Royalty Översätt- Pris per Royalty i Översätt- Royalty + över— per sålt ning per sålt ex, procent av ning i pro- sättning i pro- ex, kr sålt ex, kr kr priset, % cent av cent av priset,
priset, % %
Svensk 2:16 18:79 11,5 11,5 Skönlitteratur 4:12 24:07 17,1 17,1 Facklitteratur 2:26 22:71 10,0 10,0 Barn— och ungdoms- litteratur 0:82 10:41 7,9 7,9
Utländsk 1:19 0:56 18:13 6,6 3,1 9,7 Skönlitteratur 1:45 0:80 20:07 7,2 4,0 11,2 Facklitteratur 1:55 0:68 23:90 6,5 2,8 9,3 Barn- och ungdoms- litteratur 0:42 0:12 8:36 5,0 1,4 6,4
honoraret) är proportionell mot försäljningen, dvs ju större försäljningen är, desto mindre blir översättningskostnaden jämförd med royaltyn. Notera också att royaltyn per sålt exemplar är något överskattad eftersom den del som utgår på reaförsäljningen inte har kunnat rensas bort. Effekten därav torde dock vara obetydlig, eftersom antal sålda exemplar, försäljningspris och royaltyprocent är betydligt lägre för realiserade böcker.
Tabellen visar klart att, med den försäljning som uppnåddes på 1966 års utgivning, översättningskostnaderna gott och väl ryms inom den marginal som finns mellan svenska och utländska titlars royaltykostnader, Detta gällde framför allt skönlitteraturen, där royalty på de svenska titlarna för övrigt mycket väl överensstämde med vad som föreskrivs i normalkon- traktet, nämligen minst 16 2/3 procent. För den svenska facklitteraturen var royaltyn klart lägre. Till en liten del beror detta emellertid på att var femte titel inom denna kategori var pocket. För denna boktyp utgår som bekant en lägre författarersättning.
Med avseende på ovannämnda poster drog alltså den utländska littera- turen lägre kostnader. Så var också fallet om man ser på den totala särkostnaden. Där var emellertid skillnaden mindre, eftersom översätt- ningslitteraturen hade en något större relativ framställningskostnad, medan reklamkostnaderna låg på ungefär samma nivå för de båda kategorierna. I tabell 2.27 har särkostnaderna, liksom vid tidigare jämförelser, ställts i relation till produktionen. Såsom tidigare nämnts finns det, för varje titel, en fast kostnad som är oberoende av sidantal och upplaga. Av detta skäl drar böcker med litet sidantal och låg upplaga, allt annat lika, större särkostnader per 100 sidor än andra böcker. Detta förhållande har bidragit dels till att den svenska vuxenlitteraturen hade större särkostnad per 100 sidor än den utländska och dels till att motsvarande kostnad var lägre för den svenska barnlitte- raturen än för den utländska.
Slutligen kan konstateras att särkostnaden utgjorde en lägre andel av priset för utländska än för svenska böcker, framför allt för skönlittera- turen. Där har alltså den lägre författarersättningen för översättningar
Tabell 2.27 Särkostnader per prod ex, per 100 sidor och i procent av konsumentpriset (exkl varuskatt).
Kategori Särkostnad Antal sidor Särkostnad Pris per Särkostnadcns andel per prod per prod ex per 100 5, kr prod ex, kr av priset, % ex, kr
Svensk 5:42 164 3:30 20:16 26,9
Skönlitteratur 6:21 179 3:47 23:59 26,4 Facklitteratur 6:58 183 3:60 24:41 27,0 Barn- Och ungdoms- litteratur 2:85 120 2:38 10:13 28,1 Utländsk 5:16 200 2:58 20:01 25 ,7
Skönlitteratur 4:90 233 2:10 20:82 23,5 Facklitteratur 7:13 251 2:84 26:63 26,8 Bam- och ungdoms- litteratur 2:70 78 3:46 9:26 29,2
spelat en viss roll. De olika särkostnadsslagens storlek i kronor per titel redovisas i bilaga
2. 17. Nya tgivning
ny utgivningsform. Av de 28 skönlitterära nyutgåvorna var 17 översätt- ningar.
De mest lönsamma av titlarna ifråga visade sig dock vara svenska varför denna grupp nådde den högsta omsättningen och det högsta bidraget, även om värdena fördelas på alla titlar i populationen, vilket framgår
| Den utländska litteraturen svarade för 24 av de 40 titlar som kommit ut i l i | ! av tabell 2.28 nedan.
Täckningsbidrag
Bidrag för svensk och utländsk litteratur. Den skillnad i lönsamhet som förelåg mellan svensk och utländsk litteratur var främst att hänföra till barn- och ungdomslitteraturen. Det framgår tydligt av tabell 2.29 över totalutgivningens (inklusive nyutgivningens) täckningsbidrag.
Den utländska vuxenlitteraturen gav ett större absolut bidrag per titel än den svenska. Ser man emellertid på det relativa bidraget är skillnaden obetydlig. Vad beträffar barnböckerna däremot visade de svenska titlarna ett klart bättre resultat, såväl absolut som relativt.
Titlarnas fördelning på olika bidragsintervall. Det har tidigare konstate—
Tabell 2.28 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för nyutgivningen.
Kategori Intäkter, kr Sårkostna- Bidrag, kr Bidragets andel der, kr av intäkterna, %
Svensk 4 105 1 629 2 476 60,3 Utländsk 4 072 2 092 1 980 48,6
Tabell 2.29 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för svensk och utländsk litteratur.
Kategori Intäkter kr Särkostna— Bidrag kr Bidrag i der kr procent av intäk- terna, % Svensk 55 577 37 343 18 234 32,8 Skönlitteratur 47 928 31 780 16 148 33,7 Facklitteratur 57 145 40 483 16 662 29,2 Barn- och ung- domslitteratur 69 916 40 036 29 880 42,7 Utländsk 57 295 39 621 17 674 30,8 Skönlitteratur 52 666 35 041 17 625 33,5 Facklitteratur 68 489 48 879 19 610 28,6 Barn- och ung- domslitteratur 43 565 30 239 13 346 30,6
rats att de svenska titlarna, framför allt inom skönlitteraturen, hade en starkare koncentration till de lägre försäljningsintervallen. Om man studerar titlarnas fördelning över olika bidragsintervall i tabell 2.30 kan en liknande tendens observeras. 26 procent av de utländska och hela 38 pro- cent av de svenska böckerna kunde inte täcka sina egna kostnader. Detta berodde till stor del på skönlitteraturen, där inte mindre än 63 procent av de svenska titlarna gav underskott på särkostnaderna.
De största extremvärdena uppvisade de utländska fackböckerna av vilka tio procent lämnade ett underskott på de egna kostnaderna på mer än 15 tkr medan 22 procent gav ett bidrag överstigande 30 tkr. Dessa titlar drog stora kostnader varför underskottet kunde bli betydande när försäljningen uteblev. Ofta var dessutom Upplagesättningen alltför opti- mistisk.
Av de 75 titlar som gav bidrag på mer än 60 tkr var 35 utländska. Ser man emellertid endast på de sex titlar vars bidrag överskred 300 tkr
Tabell 2.30 Titlarnas fördelning på absoluta bidragsintervall för svensk och utländsk litteratur, procentuell fördelning.
Kategori Antal Bidragsintervall titlar .. Underskott Överskott > 15 15—0 0—6 6—30 230 tkr tkr tkr tkr tkr Svensk 633 3 35 18 28 1 6 Skönlitteratur 224 1 62 10 16 11 Facklitteratur 325 6 21 23 30 20 Bam- och ung- domslitteratur 84 0 12 26 49 1 3 Utländsk 413 5 21 18 37 19 Skönlitteratur 182 2 27 25 28 18 Facklitteratur 161 10 16 14 38 22 Barn- och ung- domslitteratur 70 0 16 13 57 14
Tabell 2.3] Andel titlar som gav bidrag respektive full kostnadstäckning för svensk och utländsk litteratur.
Kategori Antal Andel titlar Andel titlar med > titlar med bidrag, % 33 procent bidrag, %
Svensk 633 62 31
Skönlitteratur 224 37 15 Facklitteratur 325 7 3 37 Barn- och ung- domslitteratur 84 88 48 Utländsk 413 74 37
Skönlitteratur 182 71 32 Facklitteratur 161 74 39 Barn- och ung- domslitteratur 70 84 43
finner man bara en utländsk titel. På den extremt olönsamma sidan var titlarna jämnare fördelade mellan de båda grupperna. Sålunda fanns, bland de tolv titlar som hade ett negativt ”bidrag” på mer än 30 tkr, sex översättningar.
Det är inte bara en titels absoluta bidrag som är av betydelse vid lönsamhetsbedömningen utan också hur stor andel av intäkterna som kan användas till täckande av samkostnaderna. I denna undersökning har en bidragsprocent på 33 uppfattats som ”kostnadstäckande”, eftersom samkostnaden motsvarade 33 procent av totalkostnaden. Av tabell 2.31 framgår hur stor andel av titlarna som täckte sina egna kostnader och hur stor andel som också täckte sin del av samkostnaderna.
Resultatet är entydigt. Den svenska skönlitteraturen gav de i särklass sämsta täckningsbidragen. Det var alltså framför allt inom denna grupp som en liten andel av titlarna bar upp den totala utgivningen. Det är värt att notera att strukturen för den utländska skönlitteraturen överens- stämde mycket bättre med de utländska fackböckernas än med den svenska skönlitteraturens.
Bilaga 2.18 visar mer detaljerat titlarnas spridning över olika bidrags- intervall.
Sam man fattn ing
De svenska originaltitlarna hade, med undantag för fackböckerna, en i förhållande till produktionen större försäljning än översättningarna. De utländska titlarna trycktes däremot i större upplagor, utom vad gällde barn- och ungdomslitteraturen.
Särkostnaderna motsvarade för de utländska böckerna en något mindre andel av priset än för de svenska. Detta inträffade till stor del tack vare att översättningskostnaderna, speciellt för skönlitteraturen, rymdes inom den marginal som lämnats genom att royaltyn är lägre på utländska böcker. Nyutgivningen var lönsammast för de svenska titlarna. Totalt sett gav den svenska litteraturen ett högre bidrag.
Skillnaden var dock ej stor (endast två procentenheter) och berodde huvudsakligen på barn- och ungdomslitteraturen.
Med avseende på titlarnas spridning över olika intervall kunde vissa klara skillnader noteras mellan kategorierna. En stor andel av den svenska skönlitteraturen uppvisade små upplagor, liten försäljning och dålig lönsamhet. Dit hörde de flesta lyrikböckerna men även många romaner och noveller. Endast 15 procent av de svenska skönlitterära titlarna gav full kostnadstäckning. Ett icke oväsentligt antal utländska fackböcker lämnade stora underskott på de egna kostnaderna. De extremt lönsamma titlarna var övervägande av svenskt ursprung.
Huvudintrycket är att det för vuxenlitteraturen inte förelåg någon skillnadi den totala lönsamheten mellan svenska och utländska titlar. För barn- och ungdomslitteraturen däremot var skillnaden mycket stor.
2.3 .4 Pocketböcker1
Den tidigare redovisningen av produktion, försäljning, intäkter och kostnader avser den totala utgivningen oavsett utgivningsform, dvs den innefattar också titlar som i original utgivits i pocket. Med hänsyn till den ökade försäljningen av pocketböcker kan det vara av intresse att studera huruvida pocketböckerna lönsamhetsmässigt skiljer sig från vad som ovan redovisats för populationen.
Av populationens totalt 1 046 titlar var 159 (15 procent) pocketut— gåvor, därav 130 inom facklitteraturen. Se vidare bilaga 2.5.
Jämförelsen i det följande avser pockettitlama och samtliga titlar i populationen inom kategorierna skönlitteratur och facklitteratur. Barn- och ungdomslitteraturen har ej medtagits vid jämförelsen, eftersom inga sådana böcker utgivits i pocket. I de värden som redovisas för populatio- nen ingår sålunda också pockettitlarna. Då antalet pockettitlar i under- sökningen var relativt litet torde jämförelsen visa på vilka punkter pocketböckerna skiljer sig från andra böcker. 1 det följande används i detta avsnitt beteckningen ”populationen” när samtliga titlar inom skön- respektive facklitteraturen avses.
Produktion, försäljning
Ser man först till antalet producerade och försålda exemplar finner man att antalet i båda fallen var betydligt högre för pockettitlama än för populationen som helhet. Vidare skilde sig pockettitlama genom att försäljningen var jämnare fördelad över tiden. Åtminstone för de skön- litterära titlarna förelåg en markant skillnad mellan pocket och popula- tionen. Pocketböckernas högre försäljning och längre försäljningsperiod torde sammanhänga med dels utgivningens inriktning, dels pocket- böckernas betydligt lägre pris.
1 tabell 2.32 redovisas vissa värden avseende priser, produktion och försäljning till fullt pris för pockettitlama separat och för populationen uppdelad på skönlitteratur och facklitteratur.
Antalet producerade och försålda exemplar för pockettitlama var högre än genomsnittet för det totala antalet titlar inom respektive litteraturkategori. Sålunda producerades endast 3 procent av pockettitlar- na i mindre än 3 000 exemplar mot 29 för populationen. 26 procent av
1 Med pocketböcker avses i detta sammanhang s k kvalitetspocket, dvs sådana böcker som hu- vud sakligen säljs genom bokhandeln.
Tabell 2.32 Konsumentpriser, försäljning till fullt pris och produktion per titel
Kategori Antal Medel- Antal Antal Försälj- Förstaårsför— titlar pris kr sålda ex prod ex ningens säljningens andel av andel av full- prod, % prisförsäljn, %
Skönlitteratur Pocket 29 9,33 5 836 12 445 46,9 47,8 Samtliga titlar 406 23,52 2 743 5 375 51,0 81,5 Facklitteratur Pocket 130 11,58 5 377 8 249 65,2 48,1 Samtliga titlar 486 27,33 3 749 6 271 59,8 53,8
Skön— och fack- litteratur Pocket 159 11,17 5 461 9 015 60,6 47,9 Samtliga titlar 892 25,60 3 291 5 864 56,1 64,3
pockettitlama producerades i mer än 10 000 exemplar mot 14 procent för populationen. Av pockettitlama såldes 34 procent (till fullt pris) i mindre än 3 000 exemplar. 14 procent såldes i mer än 10 000 exemplar. För populationen var motsvarande andel 68 procent respektive 5 pro- cent.
Pockettitlamas fördelning på olika upplage- och försäljningsintervall redovisas i bilagorna 2.8 och 2.9.
Även vad gällde reaförsäljningen uppvisade pockettitlama en ”bättre” bild än populationen totalt. Sålunda hade endast 27 procent av pocket- titlama realiserats mot 66 procent av skön- och fackbokstitlarna i populationen. Antalet sålda exemplar per realiserad titel var genomsnitt- ligt högre för pockettitlama — 1 337 mot 1 046 för populationen totalt. Utslaget på samtliga pockettitlar uppgick realisationen emellertid endast till 361 exemplar.
Intäkter, kostnader
Genomsnittligt gav pockettitlama förlagen en intäkt på 38 230 kr varav 95 procent härrörde från fullprisförsäljningen och 3 procent från reaför- säljningen. Skönlitteraturen gav lägre intäkt per pockettitel än facklittera- turen — 33 089 kr mot 39 377. Facklitteraturens högre intäkt — trots något färre antal sålda exemplar — berodde på det genomsnittligt högre priset för denna kategori.
Förlagens särkostnader för de undersökta pockettitlama uppgick genomsnittligt till 23 228 kr mot 36 649 kr för samtliga titlar. De lägre kostnaderna för pockettitlama, trots en genomsnittligt större produktion och försäljning, berodde främst på de lägre framställningskostnaderna och den lägre ersättningen till författarna. Framställningskostnaderna per producerat pocketexemplar uppgick sålunda till 1,62 kr mot 3,77 kr för populationen. Ersättningen till författarna uppgick för pocketböckerna till genomsnittligt 0,54 kr per försålt exemplar till fullt pris mot 2,30 för populationen. De totala särkostnaderna per producerad bok var för
Tabell 2.33 Kostnadsslagens andel av intäkterna,
Kategori Intäkt Särkostnader i procent av intäkterna er Eitel Fram- Royalty Över- Reklam Summa kr ställ- sättning nings- kostnad Skönlitteratur Pocket 33 089 45 ,8 7,4 2,4 16,4 72,0 Samtliga titlar 42 194 37,3 18,0 2,6 12,3 70,2 Facklitteratur Pocket 39 377 36,7 7,8 2,8 11,2 58,5 Samtliga titlar 58 930 46,5 12,8 1,6 11,2 72,1 Skön- och fack- litteratur Pocket 38 230 38,2 7,8 2,7 12,1 60,8 Samtliga titlar 51 312 43,1 14,7 1,9 11,6 71,3
pocketböckerna 2,58 kr vilket motsvarade 23,6 procent av konsument- priset. För populationen var motsvarande värden 6,25 kr respektive 26,2 procent av priset.
Uttryckt som andel av förlagens intäkter fördelade sig särkostnaderna för pockettitlama och för populationen totalt enligt tabell 2.33. Upp- ställningen avser endast originalutgivningen.
För pockettitlama totalt ut'orde särkostnaderna — jämfört med populationen — en betydligt mindre del av förlagsintäkterna, beroende på högre försäljning och lägre författarersättning. Översättningskostnaden sammanhänger inte med bokens utförande. Den blev därför relativt större för de billigare pocketböckerna. Reklamkostnaderna slutligen uppgick till lika stor andel av intäkterna för pockettitlama som för populationen totalt.
Den påfallande höga andelen framställningskostnader för de skönlitte- rära pockettitlama berodde på att dessa producerats i stora upplagor utan att uppnå motsvarande försäljning. Vad sedan gäller de skönlitterära pockettitlarnas låga andel författarersättning jämfört med facklitteraturi pocket torde utgivningens inriktning detta år ha spelat in. Bland de skönlitterära pockettitlama ingick sålunda flera antologier för vilka förlagen inte betalt någon royalty.
Täckn ingsbidrag
Jämför man slutligen lönsamheten — mått som täckningsbidrag — för originalutgivningen framgår att pockettitlama genomsnittligt gav bättre bidrag både absolut och relativt än titlarna i populationen. Uppdelat på de två litteraturkategorierna visade det sig emellertid att pockettitlama gav lika stort eller lägre absolut bidrag än vad som gällde för populatio- nen i respektive kategori. De skönlitterära pockettitlarna gav jämfört med fackbokstitlarna i pocket ett betydligt lägre bidrag, beroende på en lägre andel sålda exemplar. Skillnaden mellan pockettitlama och populationen framgår av tabellen nedan, som redovisar intäkter, särkostnader och bi- drag för originalutgivningen.
Tabell 2.34 Intäkter, särkostnader, bidrag per titel
Kategori Intäkter Särkost- Bidrag Bidragets kr nader kr kr andel av intäkter- na % Skönlitteratur Pocket 33 089 23 864 9 225 27,9 Samtliga titlar 42 194 29 663 12 531 29,7 Facklitteratur Pocket 39 377 23 086 16 291 41,4 Samtliga titlar 58 930 42 485 16 445 27,9 Skön- och fack— litteratur Pocket 38 230 23 228 15 002 39,2 Samtliga titlar 51 312 36 649 14 663 28,6
Tar man hänsyn även till utgivningen i ny utgivningsform blir lönsam- hetsbilden delvis en annan än den som redovisas ovan. Endast en av pockettitlama har senare utgivits i ny utgivningsform (illustrerad pocket) mot 40 av titlarna i populationen. Inklusive denna nyutgivning gav pockettitlama genomsnittligt ett bidrag på 15 189 kr (bidragsprocent 39,5) mot 17 262 kr (30,8 procent) för titlarna i populationen.
Vad gäller spridningen i bidraget uppvisade pockettitlama ett bättre resultat än populationen så till vida att det var en mindre andel pockettitlar som inte täckte sina egna kostnader. Å andra sidan var det färre andel titlar bland pocketböckerna som gav extremt stora bidrag. Den genomsnittligt lägre framställningskostnaden begränsade förlusterna på de olönsamma pockettitlama. Det lägre priset medförde att också förtjänsterna begränsades då försäljningen gick bra.
Spridningen i bidraget för pockettitlama och populationen redovisasi tabell 2.35 varvid också medtagits eventuella intäkter från nyutgivningen.
Tabell 2.35 Titlarnas fördelning på absoluta bidragsintervall, procentuell fördelning.
Kategori Antal Bidragsintervall titlar .. Underskott Overskott > 15 15—0 0—6 6-30 > 30 tkr tkr tkr tkr tkr Skönlitteratur Pocket 29 — 45 24 17 14 Samtliga titlar 406 2 46 17 21 14 Facklitteratur Pocket 130 — 17 22 46 15 Samtliga titlar 486 7 20 20 33 20 Skön- och fack- litteratur Pocket 159 — 22 23 Samtliga titlar 892 5 31 19
Ser man till spridningen i det relativa bidraget hade 47 procent av pocketbokstitlarna ett täckningsbidrag på 33 procent eller mer. För populationen totalt uppnådde 30 procent av titlarna — exklusive barn- och ungdomsböckerna — motsvarande täckningsbidrag. En mer ingående redovisning på absoluta och relativa bidragsintervall för pockettitlama och för populationen totalt återfinns i bilaga 2.14 respektive 2.15.
Sammanfattning
Pockettitlarna hade genomsnittligt större försäljning än övriga böcker och en längre livslängd, dvs försäljningen var utspridd över en längre tids- period.
Ser man till originalutgivningen var lönsamheten genomsnittligt bättre för pockettitlama så till vida att de gav ett bättre procentuellt bidrag. Lönsamheten var också i ett annat avseende bättre då det var ett färre antal pockettitlar som inte kunde täcka sina egna särkostnader. I absoluta tal, vilket ur förlagens synpunkt är av större intresse eftersom kostnader- na i förlagen är oberoende av böckernas utförande, skilde sig lönsam- heten för pockettitlarna inte påtagligt från övrig utgivning.
De ovan redovisade jämförelserna avser endast titlar som i original utgivits i pocket. En stor del av pocketutgivningen är emellertid nyutgiv- ning. Lönsamheten för denna nyutgivning är betydligt bättre än vad som redovisats ovan för pockettitlama i original dels beroende på att vissa kostnader för en titel är av engångskaraktär och endast belastar original- utgivningen — exempelvis översättningskostnaderna — dels beroende på en större försäljning. Denna bättre lönsamhetsbild för nyutgivningen framgår av redovisningen i tabell 2.12. Av de där 40 redovisade nyut- gåvorna var 20 pocketutgåvor.
2.3.5 Svenska skönlitterära debutanter
I diskussionen kring bokutgivningens villkor har gruppen svenska skön- litterära debutanter spelat en framträdande roll. Denna utgivning har betecknats som kulturellt värdefull därför att den utgör en nödvändig förutsättning för introduktionen av nya författare och därmed för den svenska litteraturens förnyelse och utveckling. Den anses också vara svårsåld eftersom det gäller okända och icke tidigare publicerade för- fattare. Av denna anledning har farhågor uttryckts för att förlagen i fortsättningen kommer att satsa mindre på debutanter, vilket på lång sikt skulle inverka negativt på utbudet av svensk skönlitteratur.
Debutantutgivningen kan ur förlagens synpunkt uppfattas som en investering i författare, dvs man väntar sig att debutanterna så småning- om skall bli etablerade författare och lönsamma för förlaget. Med tanke på att, enligt tidigare redovisade uppgifter, endast en minoritet av de svenska skönlitterära titlarna gav full kostnadstäckning ter sig emellertid denna ”avkastning” mycket osäker.
Mot bakgrunden av det ovan sagda är det av intresse att närmare studera debutantutgivningens lönsamhet. Men först några ord om be- greppet debutant. Flera förlag brukar ge en ny författare en andra chans
Tabell 2.36 Debutantutgivningen: antal titlar, pris och antal sidor.
Kategori Antal titlar Antal titlar Pris per Sidantal
i populationen i urvalet titel i ur- per titel
valet kr i urvalet Prosa 26 10 19:90 115 Lyrik 36 16 13:45 59 Förströelse 9 7 18:95 165 Totalt 71 33 1655 98
även om den första boken har fått ett reserverat mottagande av kritik och publik. Det kan därför finnas anledning att även beteckna författare som ger ut en andra bok som debutanter. I denna undersökning definieras debutant alltså på följande sätt: varje svensk författare som 1966 gav ut sin första eller andra skönlitterära titel.
Vid urvalet togs ingen speciell hänsyn till om titeln var ett debutant- verk eller inte eftersom andra variabler såsom litteraturkategori, förlags- typ, boktyp och nationalitet prioriterades. Den följande redovisningen gäller alltså endast de debutantverk som kom med i urvalet.
Antal titlar, pris och sidantal
I tabell 2.36 redovisas antal debutanttitlar i population och urval, jämte genomsnittligt pris och sidantal för de senare.
Av de 71 titlarna i populationen var 39 rena debutantverk, dvs respektive författares första bok. Motsvarande antal för titlarna i urvalet var 20. Debutantböckerna hade genomsnittligt lägre pris och sidantal än övriga titlar i respektive litteraturkategori. Detta gällde i första hand prosan och lyriken.
Produktion Och försäljning
Det har tidigare framgått att en stor andel (45 procent) av alla skönlitterära titlar trycktes i upplagor på mindre än 3 000 exemplar. Uppenbarligen hade debutantböckema bidragit till den höga andelen böcker med små upplagor. Av de 26 debutanttitlarna inom prosa och lyrik trycktes nämligen endast en (roman) i mer än 3 000 exemplar. Av samma titlar lyckades endast en prosabok uppnå en fullprisförsäljning på mer än 1 000 exemplar. För deckar- och kåseridebutanterna var bilden
Tabell 2.37 Försäljning till fullt pris och produktion per titel för debu- tantutgivningen
Kategori Antal sålda ex Antal prod ex Försäljningens andel av prod, %
Prosa 494 1935 25,5 Lyrik 160 1 135 14,1 Förströelse 10 675 16 356 65,3
ljusare: alla sju titlarna hade upplagor på mer än 3 000 exemplar och tre av dem kunde redovisa försäljningssiffror i samma intervall.
Trots den försiktiga upplagesättningen för debutantverken kunde endast en liten andel av produktionen säljas till fullt pris. Se tabell 2.37.
För prosa- och lyrikdebutanterna var försäljning, produktion och försäljningens andel betydligt lägre än vad som gällde totalt för motsva- rande litteraturkategorier. Beträffande förströelselitteraturen påverkades värdena av att en titel i denna grupp blev en bestseller. Om denna titel rensas bort sjunker försäljningsandelen från 65 till 49 procent för denna kategori.
Alla debutanttitlar utom två har realiserats, vilket inte är överraskande med tanke på den dåliga fullprisförsäljningen. Reaförsäljningen per titel var för de tre kategorierna 286, 174 respektive 1309 exemplar. För lyriken gällde alltså att fler exemplar hade sålts på realisation än till fullt pris. Reapriserna hade genomgående reducerats till cirka en tredjedel av de ursprungliga priserna, vilket innebar en kraftigare prisreduktion för debutantverken än för andra skönlitterära titlar.
Mot bakgrunden av ovan redovisade uppgifter kan det synas anmärk- ningsvärt att två titlar har kommit ut i ny utgivningsform. Det är som tidigare nämnts främst lönsamma titlar som blir föremål för sådan utgivning. I detta fall rörde det sig om två detektivromaner som publicerats i en billigboksserie. De extra intäkter som influtit därifrån hade dock endast en marginell effekt på det totala resultatet.
Täckningsbidrag
Redan av de försäljnings- och produktionsuppgifter som har redovisats kan slutsatsen dras att debutantutgivningen i sig själv var en dålig affär för förlagen. Detta bekräftas också av tabell 2.38.
Någon beräkning av det procentuella bidraget har inte gjorts för prosa och lyrik eftersom dessa kategorier inte kunde täcka sina egna kostnader. I stället kan förhållandet uttryckas så att intäkterna för prosadebutanter- na endast täckte 70 procent av särkostnaderna och att motsvarande värde för lyriken var 40 procent. Förströelselitteraturen däremot gav ett bidrag på 33,4 procent. Om man räknar bort den tidigare nämnda bestsellern sjunker det absoluta bidraget till 7 659 kr per titel och det relativa till 19 procent för denna kategori.
Av debutanttitlarna inom kategorierna prosa och lyrik gav endast en — en diktsamling — bidrag till täckande av samkostnaderna. För de allra flesta titlarna var dock underskottet lägre än 6 000 kr. Endast två titlar
Tabell 2.38 Intäkter, särkostnader och bidrag per titel för debutantut- givningen
Kategori Intäkter kr Särkostnader kr Bid rag kr Prosa 7 340 10 459 — 3 119 Lyrik 2 062 5 073 — 3 011 Förströelse 82 557 54 994 27 563
visade ännu sämre resultat, av vilket det allra sämsta var ett underskott på 9 500 kr. Av de sju titlarna inom förströelselitteraturen var det endast två som inte kunde täcka sina egna kostnader.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis kan beträffande debutantutgivningen konstateras att upplagorna, försäljningen och bidraget (åtminstone för prosa och lyrik) var betydligt sämre än för motsvarande litteraturkategorier i stort. Den förlust som uppstod blev dock relativt begränsad eftersom kostnaderna var låga, beroende på de små upplagorna och det låga sidantalet.
Även om det omedelbara ekonomiska utfallet av debutantutgivningen är otillfredsställande, kan kostnaderna för denna utgivning betraktas som investering i författare (dock med osäkra avkastningsmöjligheter) eller som nödvändiga utgifter för att främja den svenska litteraturens förnyelse och utveckling, vilket i och för sig är en förutsättning för en skönlitterär utgivning på längre sikt.
2.4 Uppföljning av titelundersökningen
De tidigare redovisade uppgifterna belyser olika litteraturkategoriers lönsamhet med utgångspunkt i 1966 års utgivning. Med hänsyn till att flera år förflutit sedan dess — och till att man först under de senare åren i förlagskretsar talat om en förlags/litteraturkris — är det av intresse att söka bedöma huruvida de redovisade uppgifterna även speglar nu rådande förhållanden. Av förklarliga skäl måste en sådan uppföljning bli av resonerande karaktär utifrån vissa allmänna uppgifter om utvecklingen i branschen och vissa uppgifter från de enskilda förlag som omfattas av titelundersökningen.
De faktorer som i första hand är av intresse vid en sådan bedömning är utvecklingen av priser, kostnader, försäljning och utgivning.
2.4.1 Prisutvecklingen
Böcker ingår i konsumentprisindex som del i gruppen ”läs- och skriv- material”. Före november 1968 beräknades prisförändringarna på böcker endast på ”svensk nyutkommen skönlitteratur” i ordinarie utförande. From november 1968 utökades antalet representantvaror till även facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur i både vanligt utförande och pocketutförande för att bokprisindex bättre skulle spegla den verkliga prisutvecklingen.
Enligt SCB:s bokprisindex steg bokpriserna, sammanvägt, november 1968 — november 1970 med 7,9 procent. Konsumentprisindex steg under motsvarande period med 12,3 procent. Av de olika representant- varorna steg skönlitteraturen i pocket mest, 38,6 procent. För översatt skönlitteratur i ordinarie utförande sjönk priserna i stället med drygt 3 procent.
Om man för att få ett mått på prisutvecklingen på böcker för hela perioden antar — i brist på bättre värden — att även bokprisindex före
november 1968 är representativt, har bokpriserna under perioden 1966 — november 1970 stigit med 9,8 procent eller med cirka 2,5 procent per är (exklusive varuskatt). Totalindex steg under motsvarande period med 15,3 procent.
Att för de undersökta förlagen få en uppfattning om prisutvecklingen är inte möjligt eftersom dessa i flera fall under perioden ändrat sin utgivningsstmktur. Allmänt har man emellertid den uppfattningen inom förlagen att bokprisindex efter november 1968 speglar den faktiska prisutvecklingen på böcker.
2.4.2 Kostnadsutvecklingen
En av de större kostnadspostema för förlagen är de tekniska framställ- ningskostnaderna, innefattande sättning, tryckning, bindning och papper. För de undersökta förlagen motsvarade dessa kostnader enligt ovan cirka 40 procent av intäkterna eller ungefär lika stor andel som de totala kostnaderna i förlagen (inklusive reklam).
Boktryckarkammaren respektive Bokbinderikammaren1 utger årligen index där man beräknar i vilken utsträckning ökade lönekostnader och andra kostnadsökningar inverkar på priserna för de tre arbetsmomenten sättning, tryckning och bindning. Enligt denna index har under perioden april 1966 — april 1970 kostnaderna för sättning och tryckning ökat med 30,3 procent och för bokbinderi med 33,9 procent. Papperspriserna, be— räknade efter prisökningen på träfritt tryckpapper, har 1966—1970 enligt producentprisindex stigit med 15,4 procent.
Sammantaget kan de tekniska produktionskostnaderna enligt dessa indexar beräknas ha stigit med genomsnittligt 28,8 procent (vägt genom- snitt) —— 7,2 procent per år — under perioden 1966—1970, således betydligt snabbare än bokpriserna.
I praktiken torde förlagen inte ha haft så stora kostnadsökningar för den tekniska produktionen. Den grafiska branschen har de senare åren haft överkapacitet, vilket gjort det möjligt för förlagen att pressa priserna på tryckeritjänsterna. Vidare har förlagen sökt begränsa kostnadsökningama för den tekniska produktionen genom en nedskärning av de tryckta upplagorna och därmed en bättre anpassning till försäljningen, samt genom en begränsning av böckernas omfång, illustrering och utsmyck- ning. Härigenom har de faktiska kostnadsökningama för den tekniska produktionen kunnat hållas vid cirka 5 procent per år — enligt uppskatt- ningar från de tillfrågade förlagen. Att göra en mer exakt beräkning härvidlag är svårt med hänsyn till förlagens delvis förändrade utgivnings- struktur under perioden.
De allmänna förlagskostnaderna innefattande kostnader för admi- nistration, försäljning, ekonomi, reklam och lager uppgår till drygt 40 procent av förlagens totala intäkter. Huvuddelen av dessa kostnader utgörs av lönekostnader. Enligt förlagens uppskattning har de avtalsenliga lönerna inklusive ökningar i de sociala kostnaderna ökat med cirka 6—7 procent per år sedan 1966. Totalt uppskattas de allmänna förlagskostna- derna ha ökat något mindre genom bla rationaliseringar. Kostnaderna inom förlagen har dock ökat snabbare än bokpriserna.
1 Kommittéer inom Svenska Boktryckareför- eningen respektive Sveri- ges Bokbinderiidkareför— ening för behandling av vissa branschfrågor.
2.4.3 Försäljningsutvecklingen
Sedan 1966 har bokförsäljningen mätt i värde — läroböcker undantaget » ökat mycket måttligt. Detta gäller särskilt Bokförläggareföreningens med— lemmar, dvs de förlag som svarar för huvuddelen av den utgivning som ur L 68:s synpunkt är av intresse. Under perioden 1966—1970 ökade dessa förlag sin bokförsäljning — exklusive läroböcker — med 10,4 procent. Bokpriserna steg under motsvarande period enligt ovan med 9,8 procent. Med hänsyn till att under perioden en förskjutning av försäljningen skett mot en större andel pocketböcker är det vanskligt att utifrån dessa siffror dra några slutsatser om volymförändringen. Siffrorna pekar dock på att försäljningsvolymen — antal sålda böcker — inte ökat påtagligt sedan 1966.
Ser man till de tretton förlag vars titlar ingår i titelundersökningen har dessa sedan 1966 ökat sin bokförsäljning (exklusive läroböcker) med 17 procent, dvs mer än vad som gäller för föreningens medlemmar totalt.
En faktor som påverkat försäljning och lönsamhet negativt senaste året är — enligt förlagens uppgifter — det from 1.4.1970 gällande abonnemangsavtalet med bokhandeln. Det nya avtalet har nämligen medfört dels att rabatterna till bokhandeln ökat något, dels att bok- handelns returer av böcker ökat kraftigt. Ökningen av returerna beror enligt uppgift bl a på att den tidigare bytesreturen förändrats till en retur med kontant återbetalning — med vissa avdrag.
2.4.4 Utgivningsutvecklingen
Lönsamheten för en titel beror i första hand på hur många exemplar som säljs av titeln i fråga. Ovan har konstaterats, utifrån vissa allmänna index, att bokförsäljningen volymmässigt — antal sålda böcker — troligen legat relativt stilla sedan 1966. Samtidigt har enligt Bibliografiska institutets statistik antalet utgivna titlar (böcker och broschyrer) ökat med 14,2 procent under perioden 1966—1970.
Även bland de tretton förlag som nämnden tillfrågat har man redovisat en ökning av utgivningen sedan 1966. Denna ökning skedde huvudsak- ligen fram till 1969, varefter en viss minskning skett under 1970 och 1971. Samtidigt redovisas en ändrad inriktning av utgivningen. Sedan 1966 har exempelvis flera förlag startat pocketboksutgivning. Vidare har man de senaste åren mer medvetet satsat på böcker för Speciella ändamål och ämnesområden, exempelvis böcker avsedda för universitetsundervis- ningen.
Titelutvecklingen ställd i relation till omsättningsutvecklingen och prisutvecklingen talar sålunda för att det under de senaste åren skett en minskning i antalet sålda exemplar per titel. För kvalitetspocketböcker kan detta direkt bekräftas av den pocketboksstatistik som publiceras i tidskriften ”Svensk Bokhandel”. Enligt denna statistik sjönk det genom- snittliga antalet sålda exemplar per titel i lager från 2 085 per år 1966 till I 220 år 1970. Någon motsvarande statistik för övriga böcker finns inte men de tillfrågade förlagen har uppgivit att även för dessa böcker har en viss minskning skett i antalet sålda exemplar sedan 1966, dock inte 1
samma omfattning som för pocketböcker.
Den allmänna redovisningen ovan över pris-, kostnads- och försäljnings- utvecklingen talar i stort sett för att de förhållanden som redovisas för 1966 års utgivning även torde gälla idag. Bokutgivningens villkor har så- lunda inte förbättrats, utan snarare försämrats sedan 1966. Detta be— styrks också av den studie — redovisad i det följande — som nämnden gjort av lönsamhetsutvecklingen för de tretton förlag som omfattas av titelundersökningen.
2.4.5 Lönsamhetsutvecklingen i förlagen
För att belysa lönsamhetsutvecklingen i förlagsbranschen har nämnden för de 13 förlag som omfattas av titelundersökningen studerat rörelse- resultaten för bokförlagsverksamheten före avskrivningar men efter juste- ring för varulagerreservens förändring. Undersökningsperioden avser åren 1968, 1969 och 1970 eller motsvarande räkenskapsår. Med rörelseresul- tat avses försäljningsintäkterna från bokförsäljningen minus samtliga kostnader som direkt belastat denna verksamhet. Bland de kostnadsslag som medräknats vid beräkningen av rörelseresultatet ingår framställnings- kostnader för producerade böcker, utbetald ersättning till författarna och allmänna förlagskostnader (lager, distribution, försäljning, ekonomi, administration). I rörelseresultatet ingår ej finansiella intäkter och kost- nader, skatter, avskrivningar eller andra bokslutsdispositioner. Rörelseresultatet som mått på lönsamheten och lönsamhetsutveck- lingen har valts för att möjliggöra jämförelser mellan de olika förlagen som drivs under delvis olika villkor. För flera av de undersökta förlagen utgör nämligen förlagsverksamheten endast en del av den totala verksam- heten. Avskrivningar samt finansiella intäkter och kostnader är i sådana fall inte direkt hänförbara till de olika verksamhetsgrenarna utan måste fördelas på dessa. De olika verksamhetsgrenarnas resultat blir i sådana fall beroende av efter vilka principer denna fördelning sker. Att därvid bedöma huruvida en sådan fördelning svarar mot de ”verkliga” kostna- derna är mycket svårt. Redovisningen i det följande gäller resultatet av den totala bokförlags- verksamheten. I de fall förlagen även har utgivning av läroböcker eller andra böcker, som inte omfattas av titelundersökningen (bokklubbs- böcker, uppslagsverk, kalendrar), har resultatet för denna utgivning också inräknats. En stor del av förlagens kostnader är nämligen gemensamma för hela bokutgivningen och kan inte direkt härledas till de olika kategorierna av böcker.
Tabell 2.39 Totalt rörelseresultat 1968, 1969 och 1970
Förlagsgrupp Antal Rörelseresultat, tkr förlag 1968 1969 1970 Större förlag 4 5 218 762 — 5 684 Mindre förlag 9 105 2 963 1 106 Totalt 13 5 323 3 725 — 4 578
Det totala rörelseresultatet för de 13 undersökta förlagen har under perioden kraftigt försämrats. Från att 1968 ha uppvisat ett sammanlagt rörelseöverskott på 5,3 mkr har förlagen vid periodens slut ett underskott på 4,5 mkr. Denna påtagliga försämring beror främst på att några av de större förlagen fått vidkännas kraftiga förluster. Detta framgår av tabell 2.39 ovan, som redovisar rörelseresultatet för de två förlagsgrupperna.
Ser man till de enskilda förlagens utveckling hade nio förlag ett sämre rörelseresultat i kronor räknat 1970 än 1968 medan fyra förlag hade förbättrat sitt rörelseresultat.
Fyra förlag redovisade 1968 ett negativt rörelseresultat mot fem för år 1970. Av dessa fem återfanns tre bland de större förlagen.
För att man skall få ett bättre mått på förlagens lönsamhetsutveckling bör rörelseresultatet sättas i relation till omsättningen respektive år. Omsättningen av böcker för de tretton förlagen ökade 1968—1970 med totalt 15 procent (inklusive läroböcker). De fyra större förlagen ökade därvid med totalt 12 procent och de övriga med 19 procent.
Rörelseresultatets andel av omsättningen för de två förlagsgrupperna och totalt framgår av tabell 2.40.
Den genomsnittliga lönsamheten har märkbart försämrats för förlags- grupp 1 medan förlagsgrupp 2 något har förbättrat sin situation 1970 jämfört med 1968.
Tabell 2.40 Rörelseresultatet i procent av omsättningen fördelat på förlagsgrupper.
År törre förlag Mindre förlag Totalt 1968 3,5 0,2 2,5 1969 0.5 4,0 1,6 1970 — 3,3 1,5 — 1,8
Tabell 2.4] Antal förlag med positivt respektive negativt rörelseresultat i procent av omsättningen.
Antal förlag
1968 1969 Rörelseöverskott i procent av omsättningen > 10 1 3 5—10 5 1 (5 3 5 Totalt 9 9 Rörelseunderskott i procent av omsättningen > 10 2 2 5—10 1 1 (5 1 1 Totalt 4 4
Tabell 2.4] ovan ger en bild av hur de 13 förlagen fördelar sig på olika lönsamhetsintervall under den aktuella perioden.
Endast tre förlag, samtliga tillhörande gruppen mindre förlag, hade ett bättre rörelseresultat i förhållande till omsättningen 1970 än 1968. Samtliga större förlag har sålunda haft en negativ lönsamhetsutveckling.
För att man med utgångspunkt i rörelseresultatet skall kunna bedöma huruvida lönsamheten är tillfredsställande eller ej vid en viss tidpunkt, kan detta ställas i relation till det i företaget arbetande kapitalet. För de fem förlag som upprättar fullständiga årsredovisningar uppgick de tillgångar som var direkt hänförbara till förlagsverksamheten, dvs i huvudsak omsättningstillgångar i form av varulager, kundfordringar och likvida medel, till mellan 60 och 100 procent av omsättningen 1970 med ett genomsnitt på cirka 80 procent. Vid gällande ränteläge kan det absoluta minimikravet för en tillfredsställande lönsamhet sättas vid ett rörelseresultat på cirka 5 procent av omsättningen. Antas att även för övriga åtta förlag tillgångarna i förlagsverksamheten motsvarar cirka 80 procent av omsättningen, framgår av tabell 2.41 att endast tre förlag hade ett rörelseöverskott på 5 procent av omsättningen eller mer. Övriga 10 förlag uppvisade antingen rörelseunderskott eller rörelseöverskott på endast någon eller några procent av omsättningen.
Redovisningen ovan avseende lönsamheten ger inte någon fullständig bild av förlagens ekonomiska situation. Av de redovisade uppgifterna avseende rörelseresultatet framgår emellertid att lönsamheten för de undersökta förlagen försämrats under de tre senare åren. Det bör i sammanhanget påpekas att uppgifterna endast gäller resultatet av förlags- verksamheten. Flera av de undersökta förlagen ingår i företag eller koncerner som även har annan verksamhet, exempelvis tryckeriverksam- het och läromedelsproduktion. Förlagsverksamheten kan då ses som en integrerad del i den totala verksamheten. Att i sådana fall utifrån endast resultatet från förlagsverksamheten bedöma risken för exempelvis en minskning i utgivningen är svårt. Totalt kan nämligen verksamheten i dessa företag vara lönsam även om bokutgivningen inte täcker sina direk- ta kostnader.
Avslutningsvis kan nämnas att de undersökta förlagen sedan 1970 redan vidtagit eller beslutat vissa åtgärder för att bryta den negativa lönsamhetsutvecklingen. Bonniers minskade sålunda år 1971 antalet anställda inom förlaget med drygt 10 procent samtidigt som antalet utgivna titlar detta år minskade med cirka 20 procent jämfört med året före. En ytterligare minskning av utgivningen kommer att ske under verksamhetsåret 1972/73. Utgivningsminskningen har drabbat alla kate- gorier av litteratur men skönlitteraturen relativt sett hårdast. Även övriga större förlag har sedan 1970 genomfört eller beslutat utgivningsminsk- ningar som i första hand drabbat den skönlitterära utgivningen.
De mindre förlagen som nämnden varit i kontakt med har inte några lika uttalade planer på en allmän utgivningsminskning. Man satsar i stället i ökad utsträckning på utgivning av fackböcker för speciella ämnesom- råden/målgrupper på bekostnad av främst den skönlitterära utgivningen.
2.5 Sammanfattning
SPK har i samråd med litteraturutredningen genom en bidragsanalys (intäkter ./. särkostnader) undersökt olika litteraturkategoriers lönsam- het.
Undersökningen, som begränsades till bokhandelsböcker, bygger på uppgifter från ett statistiskt urval av 507 boktitlar första gången utgivna 1966. Urvalet representerar en population på 1046 titlar. 1966 års utgivning valdes för att alla de intäkter och kostnader som normalt är förknippade med en titel skulle kunna belysas.
Vid bearbetningen och redovisningen fördelades de undersökta titlarna i första hand på tre litteraturkategorier: skönlitteratur, facklitteratur och barn- och ungdomslitteratur. Skönlitteraturen fördelades i sin tur på tre underkategorier: prosa, lyrik och förströelselitteratur. Facklitteraturen fördelades på fem underkategorier:humaniora, naturvetenskap, samhälls- vetenskap, handböcker och större verk.
Av de drygt 1 000 titlarna var 33 procent direkt olönsamma dvs de lämnade inte något bidrag för täckande av gemensamma kostnader i förlaget. Största andelen olönsamma titlar återfanns inom skönlitteratu- ren där endast varannan titel lämnade bidrag. Särskilt lyrikutgivningen framstod som påtagligt olönsam i så måtto att endast var fjärde lyriktitel lämnade något bidrag. Inom facklitteraturen gav cirka 75 procent av titlarna bidrag och inom barn- och ungdomslitteraturen hela 85 procent av titlarna.
Skillnaden mellan litteraturkategorierna vad gäller andelen titlar som gav bidrag beror främst på skillnaden i försäljningen. Genomsnittligt såldes de skönlitterära titlarna till fullt pris i 2700 exemplar vilket motsvarar 51 procent av vad som tryckts. För facklitteraturen och barn- och ungdomslitteraturen var försäljningen högre, genomsnittligt 3 700 respektive 9 000 exemplar per titel. För dessa kategorier hade också en större andel av vad som producerats kunnat säljas, 60 procent respektive 71 procent.
Även om en stor del av de skönlitterära titlarna inte täckte sina egna framställningskostnader visade det sig att skönlitteraturen totalt sett inte var mindre lönsam än facklitteraturen. Det genomsnittliga bidraget för skönlitterär titel var i kronor räknat nästan lika stort som för en fackbokstitel. Ställd i relation till intäkten gav den skönlitterära titeln ett bättre täckningsbidrag än fackbokstiteln. Skönlitteraturens totalt sett bättre relativa lönsamhet — jämfört med facklitteraturen — berodde på att ett begränsat antal titlar, huvudsakligen av förströelsekaraktär, upp- * nått stor försäljning vilket givit stora bidrag. Vidare var de direkta förlusterna på de skönlitterära titlarna som inte gav bidrag genomsnittligt lägre än för de olönsamma titlarna inom facklitteraturen.
Det totala bidraget som erhölls på de drygt 1 000 titlarna från 1966 års utgivning var inte tillräckligt för att täcka förlagens samkostnader för denna utgivning. Förlusten på de undersökta titlarna kan beräknas till cirka 1,5 procent av omsättningen.
Av de undersökta titlarna var cirka 40 procent översättningar. Vissa skillnader kunde konstateras mellan svenska originalverk och översätt-
ningar. Sålunda såldes de svenska titlarna inom fack- och skönlitteraturen genomsnittligt i färre exemplar än översättningarna. Förlagens direkta kostnader för översättningarna motsvarade en mindre andel av priset än för de svenska verken, främst beroende på den lägre författarersättningen på de utländska böckerna. Inom skönlitteraturen var det en betydligt större andel av de svenska verken som inte täckte sina direkta kostnader jämfört med översättningarna. Detta ”kompenseras” emellertid av att ett fåtal av de svenska titlarna gav påtagligt stora bidrag. Totalt förelåg det inte någon skillnad i lönsamhet mellan översättningarna och de svenska originalverken inom skön- och facklitteraturen. Vad gäller barn- och ungdomslitteratur hade emellertid de svenska originalverken bättre lön- samhet beroende på en större försäljning.
I urvalet ingick 33 svenska skönlitterära debutantverk. Av dessa täckte endast sex sina särkostnader. Det dåliga resultatet för debutantutgivningen beror på den påtagligt låga försäljningen. För lyrik- och prosadebutanter såldes sålunda genomsnittligt mindre än 500 exemplar per titel till fullt pris. Förlagens direkta förluster på debutant- utgivningen var emellertid begränsade eftersom framställningskostnader- na var låga beroende på små upplagor och lågt sidantal.
SPK's undersökning avser 1966 års bokutgivning. Pris- och försäljnings- utvecklingen på böcker samt kostnadsutvecklingen i och utanför förlagen talar dock för att bokutgivningens ekonomiska villkor inte förbättrats utan snarare försämrats sedan 1966.
3. Bokhandelns strukturl
3.1 Bakgrund och syfte
Bokhandeln är traditionellt den viktigaste återförsäljaren av böcker i landet. År 1970 fanns ca 300 fullsorterade boklådor och ca 180 med ett begränsat sortiment. Dessa svarade tillsammans för ungefär 85 procent av bokförsäljningen via återförsäljare, vilken är 1970 uppgick till ca 420 mkr. För läroböcker, utländska böcker och vissa typer av skön— och facklitteratur — särskilt den nyutkomna — är bokhandeln den helt dominerande återförsäljarkanalen.
Bokhandeln drev fram till april 1970 sin verksamhet i skydd av vissa konkurrensbegränsningar — bruttopriser, etableringskontroll och ensam- rätt vid försäljning av alla läroböcker samt övriga böcker över viss prisgräns. Dessa konkurrensbegränsningar upphörde den 1.4.1970 men även därefter har bokhandeln behållit sin dominerande ställning som bokdistributör. "
I direktiven till litteraturutredningen sägs bla att utredningen skall ”klarlägga vad som från samhällets sida kan göras för att underlätta spridningen av den kvalitetslitteratur som har svårigheter att nå ut”. Mot bakgrunden av bokhandelns dominerande ställning vad gäller spridningen av böcker och bokhandelns förändrade marknadsförutsättningar fann utredningen det angeläget att få bokhandelns situation belyst.
Föreliggande undersökning kommer främst att behandla strukturen i bokhandeln. Vissa strukturdata kommer också att redovisas för två andra relativt betydelsefulla återförsäljarkanaler — Pressbyrån och varuhusen.
3.2 Bokhandelns ändrade konkurrensförhållanden
inledningsvis redovisas i det följande de from april 1970 ändrade marknads- och konkurrensförhållandena för bokhandeln samt en kort redogörelse för bokhandelns organisationer.
3.2.1 Förhållandena före april 1970
Näringsfrihetsrådet beslöt 1965 att den av rådet 1958 medgivna dispen- sen från förbudet mot bruttopriser på böcker skulle upphöra fro m
1 Kapitlet är författat av statens pris— och kartell- nämnd.
1.4.1970. Från nämnda tidpunkt fick således återförsäljarna själva fast- ställa sina utförsäljningspriser. Samtidigt som dispensen avskaffades upphörde också bokhandelns ensamrätt till försäljning av vissa typer av böcker liksom också den etableringskontroll som Svenska Bokförläggare- föreningen upprätthållit. Etableringskontrollen innebar att föreningen efter hörande av Bok- handlareföreningen tillsatte kommissionärer. Dessa kommissionärer var uppdelade i A-kommissionärer, B-kommissionärer och lantbokhandlare. A-kommissionärerna hade rätt att erhålla i stort sett samtliga böckeri kommission från föreningens medlemsförlag. Den rätten var förenad med skyldigheten att ta emot de böcker som förlagen sände ut i kommission. B—kommissionärerna hade ett mer begränsat sortiment men kunde på kundernas begäran anskaffa alla typer av böcker. Lantbokhandlarna, som tillsattes på platser där A- eller B-kommissionärer saknades, hade ett mycket begränsat lager av böcker men kunde liksom B-kommissionärerna rekvirera alla slags böcker på kundernas begäran.
Kommissionssystemet hade den fördelen att även små boklådor kunde hålla ett brett sortiment eftersom förlagen i viss utsträckning finansierade deras boklager.
För A-kommissionärerna uppgick antalet kommissionsexemplar till 1—5 per titel beroende på bokhandelns storlek. Vad bokhandeln behövde utöver kommissionsexemplaren levererades i fast räkning. Eventuellt osålda exemplar av vad som levererats i fast räkning fick under vissa villkor returneras. Värdet av returerna fick sedan tas ut i andra böcker från förlaget i fråga, 5 k bytesreturer.
Det boksortiment som var förbehållet kommissionärerna bestod för- utom av läroböcker av andra böcker över ett visst pris. Senast gällande prisgräns var ett konsumentpris på 19 kr (exkl varuskatt).
Vissa böcker fick dock oberoende av pris saluföras av andra än kommissionärerna. Biblar, psalm- och sångböcker och andaktsböcker, kartor,.;resehandböcker, bilderböcker för barn, kalendrar och årsböcker tillhörde det 5 k fria sortimentet.
3.2.2 Förhållandena efter april 1970
Sedan näringsfrihetsrådet beslutat att inte förlänga dispensen från brutto- prisförbudet inleddes diskussioner mellan bokförlagen och bokhandeln. Genom överenskommelse den 9 januari 1969 slöts ett nytt avtal mellan Bokförläggareföreningen och Bokhandlareföreningen, det s k abonne- mangsavtalet.
Det nya avtalet innebär att bokförlagen liksom tidigare skickar ut böcker i kommission — som bokhandeln är skyldig att ta emot. Antalet kommissionsexemplar är dock begränsat till ett exemplar per titel (tidigare 1—5). Övriga erforderliga exemplar köps i fast räkning.
För abonnemangsexemplaren erhåller bokhandeln 40 procents rabatt på cirkapriset vid leveransen. [ efterhand erhålls dessutom en ytterligare rabatt på 6 procent (8 k abonnemangsersättning).
För böcker inköpta i fast räkning uppgår återförsäljarrabatten till 30—42 procent av cirkapriset beroende på kvantitet. Högsta rabatten
utgår vanligen vid samtidigt köp av 300 böcker av en titel. Samma rabattvillkor gäller för andra återförsäljare. Bokhandeln erhåller dessutom 4 procents rabatt årligen på nettovärdet av böcker (inköp ./. returer) köpta i fast räkning (s k sortimentsersättning).
Liksom tidigare kan bokhandeln returnera även böcker inköpta i fast räkning. Vid returer återbetalar förläggaren till bokhandlaren ett värde motsvarande cirkapriset minus 40 procent rabatt. Denna s k returrabatt gäller för returer under ett redovisningsår till ett belopp motsvarande abonnemangssändningarna tre redovisningsår tidigare samt sex procent av fasträkningsköpen ett år tidigare med avdrag för samma års returer. För returer som ligger över denna kvot höjs returrabatten.
Den returrätt som gällde tidigare var begränsad till bytesreturer av böcker. I nuvarande avtal finns inte denna begränsning,utan värdet av returerna kan tas ut i kontanter. Utbetalningen sker då ett år efter det att returerna skett.
De nu gällande rabattvillkoren är utformade så att de vid oförändrad orderstruktur totalt sett skall ge bokhandeln samma marginaler som tidigare. För att stimulera till större samtidiga inköp har förlagen emellertid gjort vissa justeringar av rabattvillkoren jämfört med tidigare.
Abonnemangsavtalet omfattar inte läroböcker.1 För dessa gäller sedan 1.4.1972 att samma priser tillämpas vid försäljning till statliga och kommunala kunder som till bokhandeln och övriga återförsäljare. Av förlagen åsatta nettopriser utgör basen för fakturering och prissättning. En rabattskala mellan 1 och 7 procent tillämpas vid order om 500— 10000 kr. Förutom nettopriser anger förlagen också cirkapriser på läroböcker. Dessa är beräknade så att de ger bokhandeln samma marginal, 25 procent, som tidigare vid försäljning över disk.
De återförsäljare som tillträder avtalet måste uppfylla vissa krav på sortiment, försäljningslokalens storlek och personalens fackkunskap samt kunna redovisa tillfredsställande ekonomiska förutsättningar. Kraven äri stort sett desamma som tidigare gällde för A-kommissionär.
Den viktigaste förändringen i förhållande till tidigare gällande ordning är att det enligt det nya avtalet inte sker någon prövning huruvida en eventuellt nyetablerad butik kan ogynnsamt påverka marknadsförutsätt- ningarna för redan befintliga butiker.
Med vissa undantag tillträdde de som 1969 var A-kommissionärer (313) abonnemangsavtalet samtidigt med ett mindre antal tidigare B- kommissionärer. Totalt har det emellertid skett en minskning i antalet fullsorterade boklådor så att i maj 1972 endast 289 återstod.
Abonnemangsavtalet ger bokhandeln en särställning gentemot andra återförsäljare. Bokhandeln säljer fortfarande böcker i kommission, även om det begränsats till ett exemplar per titel, och har även nu returrätt. Dessutom har bokhandeln högre rabatt än övriga återförsäljare för att täcka de speciella kostnaderna för abonnemangs- och sortimentsåta- gandet.
Det avtal som ingicks år 1969 sades ursprungligen upp till den 1 april 1972 men har därefter förlängts på ett år med smärre justeringar av abonnemangsersättningen och returrätten. Orsaken till att avtalet sades upp efter att ha varit i kraft endast två år var bl a att man från förlagen
1 Böcker avsedda för grund- och gymnasie- skolan.
ansåg att bokhandeln under åren 1970 och 1971 redovisat alltför stora returer och därmed inte uppfyllt sortimentsåtagandet. Från bokhandeln önskade man å sin sida en övergång till nettoprissystem.
För de återförsäljare som tidigare var B-kommissionärer (ca 180) gäller — såvida de inte tillträtt abonnemangsavtalet — att de genom att öppna s k grossistkonto hos distributionsföretaget Seelig & Co har kunnat tillförsäkra sig viss sortimentsbredd och returrätt. Seelig har sålunda övertagit det speciellt för B-kommissionärerna inrättade distributions- företaget Bokcentralens funktioner. 1 och med detta har Bokcentralens funktion som distributör upphört.
Grossistkunderna erhåller ett provexemplar av de mest gångbara nyutkomna titlarna. På provexemplaren erhålles en rabatt på 36 procent av cirkapriset samtidigt som kredittiden utsträckes till 1 1/2 år. Övriga exemplar köps i fast räkning med en rabatt på 30—38 procent beroende på inköpt kvantitet.
Grossistkunderna har returrätt — med en returrabatt på 36 procent — upp till ett värde som motsvarar värdet av leveranserna av provexemplar. För returer utöver detta värde blir rabatten minst 50 procent.
För att bli grossistkund hos Seelig fordras endast en viss kreditvärdig- het. Då vissa fasta avgifter utgår fordras dels en årsomsättning av böcker på minst 60 000 kr, dels att man håller viss sortimentsbredd för att det skall löna sig för en bokhandel att bli grossistkund jämfört med att få leveranser på annat sätt — via Pressbyrån eller en fullsorterad bokhandel.
I stort är det de bokhandlare som tidigare var B-kommissionärer som blivit grossistkunder hos Seelig. Vissa tidigare A-kommissionärer har dock tillkommit medan å andra sidan vissa tidigare B-kommissionärer tillträtt abonnemangsavtalet. Antalet grossistkunder var vid årsskiftet 1971— 1972 176. Dessa kan beräknas svara för 4—5 procent av den totala bokhandelsförsäljningen inklusive läroböcker och sambindningsböcker.l
3.3 Bokhandelns organisationer m m 3.3.1 Svenska Bokhandlareföreningen
Svenska Bokhandlareföreningen bildades i augusti 1893 under namnet Svenska Sortimentsbokhandlareföreningen. År 1918 fick föreningen sitt nuvarande namn. Enligt stadgarna skall föreningen verka för ”bokhan- delns höjande och sunda utveckling”. Föreningen är en intresseorganisa- tion av i stort sett samma typ som övriga branschorganisationer på detaljhandelns område. Antalet medlemmar var vid årsskiftet 1971—1972 ca 375. Detta är en ökning med ca 85 från föregående årsskifte. Flertalet av de nya medlemmarna har tidigare tillhört föreningen Sveriges B-bok- handlareförbund. Bland medlemmarna finns eljest såväl enskilda företa- gare som privata och konsumentkooperativa varuhus.
3.3.2 Bokbranschens Marknadsinstitut AB
För att samordna bokhandelns och bokförläggarnas aktiviteter i fråga om 1 Böcker som inbundits reklam, katalogverksamhet, utbildning m m bildade Svenska Bokför- speciellt för biblioteken.
läggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen 1971 ett gemen- samt organ, Bokbranschens Marknadsinstitut AB, till vilket samtliga medlemmar i de båda föreningarna är anslutna. Föreningarna äger hälften var av Marknadsinstitutets aktiekapital.
3.3.3 Övriga sammanslutningar
Bland bokhandelns övriga sammanslutningar kan följande nämnas.
För prövning av ansökningar om anslutning till abonnemangsavtalet av den 9 januari 1969 mellan Svenska Bokförläggareföreningen och Svenska Bokhandlareföreningen bildades Bokhandelsrådet. Rådet består av två bokförläggare och två bokhandlare med en opartisk jurist som ordfö- rande.
Avtals- och lönefrågor behandlas av Svenska Bokhandlareföreningens Samarbetsorganisation. Organisationen är ansluten till Handelns Arbets- givareorganisation. De bokhandelsanställda är i regel medlemmar i Han- delstjänstemannaförbundet.
3.3.4 Seelig & Co AB
Seelig & Co är ett distributionsföretag som ägs av bokhandlare. Aktie- kapitalet är fördelat på ca 130 poster. De tio största ägarna svarar för ungefär hälften av aktierna. Bland dessa tio återfinns boklådor av olika storlekar och från olika delar av landet. I denna grupp ingår också Bokhandlareföreningen och dess Skånekrets, vilka tillsammans svarar för ca 15 procent av aktierna. Företaget har till uppgift att genom samord- ning av bokhandelns rekvisitioner och förlagens leveranser förenkla och därmed förbilliga bokhandelns arbetsrutiner. Omsättningen uppgick 1970 till 45 miljoner kronor. Seelig har även ett eget centrallager omfattande ca 18 000 titlar för att kunna direkt expediera småorder. Genom detta centrallager kan den enskilda bokhandeln erhålla större kvantitetsrabatter än vid direktköp från förlagen.
För vissa förlag, främst mindre, handhar Seelig all distribution och lagerföring av böcker. Seelig ombesörjde fram till juli 1972 distribution och lagerföring av de böcker som bundits speciellt för biblioteken, de 3 k sambindningsböckerna. Företagets verksamhet omfattar även vissa andra funktioner av gemensamt intresse för branschen, bl a utgivning och distribution av kataloger samt dataservice.
3.4 Fackbokhandelns struktur 3.4.1 Undersökningens omfattning och genomförande
Undersökningen av bokhandelns struktur har utförts i form av en enkät under tiden maj—augusti 1971. Enkäten är en totalundersökning och populationen har utgjorts av de 313 fullsorterade boklådor (A-komrnis- sionärer) som finns upptagna i den av Svenska Bokförläggareföreningen 1
oktober 1969 utgivna medlemsmatrikeln. Denna matrikel var den sista som utgavs före 1.4.1970 då begreppen A- och B-boklådor försvann.
Bortfallet uppgår till 18 butiker, varav 11 hade upphört under 1970 eller första halvåret 1971. De övriga var under nedläggning vid intervju- tillfa'llet eller hade på grund av ägarbyte od ej kunnat medverka i enkäten. Antalet avgivna svar varierar något för olika enkätfrågor bero- ende på möjligheterna för den enskilde bokhandlaren att lämna tillförlit- liga uppgifter. Den genomsnittliga svarsfrekvensen är drygt 90 procent.
Med bokhandel och boklåda menas i den fortsatta redogörelsen, där inte annat säges, fullsorterad bokhandel. Antikvarisk bokhandel och missionsbokhandel1 kommer inte att beröras.
Uppgifter rörande försäljning, kostnader mm avser kalenderår eller närmast jämförlig räkenskapsperiod.
Av 289 boklådor, som lämnat uppgifter om försäljningen 1970 har 259 kunnat göra en fullständig fördelning på varugrupper och kundkate- gorier. 24 har i viss utsträckning kunnat fördela försäljningsvärdet medan 6 boklådor endast kunnat uppge totalomsättningen. Det har här antagits att dessa 30 boklådor som grupp betraktat ej nämnvärt skiljer sig från de övriga vad avser försäljningens inriktning varför deras samman- lagda totalomsättning fördelats på respektive kategorier på samma sätt som de övriga boklådornas. Då det gäller försäljningen av utländska böcker samt tidningar och tidskrifter har endast redovisade uppgifter medtagits eftersom den huvudsakliga försäljningen av dessa varor är koncentrerad till ett fåtal stora boklådor.
Jämförelser med resultat från SPKs tidigare undersökning av bokmark- naden kommer i viss utsträckning att göras i det följande.2 De uppgifter som avser 1966 gäller inte samtliga fullsorterade boklådor under detta år utan endast dem som var verksamma ännu 1969 och som kunnat redovisa uppgifter om försäljningen 1966. Butiker som nedlagts under tiden 1966—1969, mestadels mindre boklådor, finns således inte med. Uppgif- terna är medtagna för att visa utvecklingen hos dem som ingår i populationen dvs bokhandlare som hösten 1969 betecknades som A- kommissionärer. Av 255 boklådor med uppgifter från 1966 har 221 kunnat lämna mer ingående uppgifter om försäljningens sammansättning under nämnda år.
3.4.2 Ägandeförhållanden, flerbutiksföretag och filialer
Liksom under 1961 förekom vid intervjutillfället varken vertikal eller horisontell integration i någon mera betydande omfattning. 16 boklådor var förlagsägda. Av dessa tillhörde 9 Almqvist &Wiksell och 5 Bonnierkon- cemen. Norstedts och Tidens förlag hade vardera en boklåda. Bonniers har numera avvecklat sin bokhandelsrörelse. [ varuhuskedjor ingick 21 fullsor- terade boklådor, varav KF/Domus svarade för de flesta (17). Ytterligare 30 boklådor ingicki andra flerbutiksföretag.
Försäljning via filial förekom i mycket liten omfattning. Endast 19 av 295 boklådor hade filial. Dessa filialer svarade tillsammans för ungefär 1—2 procent av bokhandelns totala försäljning.
1 De missionsboklådor som 1969 var A-kommis— sionärer är dock inklude— rade.
? Den svenska bokmark— naden år 1961. (Pris- och kartellfrågor 1963 : l .)
3.4.3 Bokhandelns lokalisering
Nästan var fjärde boklåda finns i storstadsområdena Stor-Stockholm, Stor-Göteborg eller Stor-Malmö. Ungefär 20 procent är belägna i övriga tätortsregioner med mer än 30 000 invånare. Av de minsta boklådorna # med en årsomsättning på högst 500 000 kr — finns drygt 60 procenti tätorter med mindre än 10 000 invånare. Omkring var femte av de minsta boklådorna är belägen i storstadsområden.
3 44 Antal sysselsatta
Den fullsorterade bokhandeln sysselsatte 1970 omkring 2 200 årssyssel- satta personer, dvs i genomsnitt 7,9 per boklåda, vilket innebär en minskning jämfört med 1961 då drygt 2 600 eller 9,2 per boklåda var sysselsatta.
Antal sysselsatta per boklåda i olika omsättningsklasser samt omsätt- ningen per sysselsatt redovisas i delavsnitt 3.4.6.
3.4.5 Bokhandelns försäljning Den fullsorterade bokhandelns försäljning 1970
De i enkäten ingående boklådorna redovisade 1970 en total nettoomsätt- ningl (exkl varuskatt) på nära 500 mkr. [ denna omsättning ingår även försäljning av tidningar, tidskrifter, pappersvaror och övriga varor. Böcker svarade för nästan 350 mkr, dvs ungefär 70 procent av omsättningen.
Boklådor, vilka ingick i varuhuskedja, sålde böcker för över 28 mkr, dvs 8 procent av bokhandelns totala bokomsättning. Minst 8,5 mkr härav utgjordes av läroböcker. Helt dominerande var försäljningen i de 17 boklådor som tillhörde KF/Domus-koncernen. Dessa svarade för nästan all läroboksförsäljning i varuhusägda boklådor. Ungefär 40 procent av Domus-boklådornas totala bokförsäljning utgjordes av läroböcker.
De förlagsägda boklådornas försäljning av böcker uppgick till minst 46 mkr, varav över 11 mkr läroböcker. Störst varde 9 boklådor som tillhörde Almqvist & Wiksell-koncernen. Tre av dessa var bland de största boklådorna i landet, var och en med en bokförsäljning överstigande 9 mkr.
Med ledning av de uppgifter som inhämtats i bokhandelsenkäten har försäljningsvärdet i det följande fördelats på olika kundkategorier och varugrupper.
Tabell 3.1 Bokhandelns nettoomsättning 1970 (exkl moms) fördelad på kundkategorier.
Kundkatcgori Mkr Procent
Skolor 123 24 Bibliotek (ej skolbibliotek) 38 8
Övriga storköpare (universitet
bildningsförbund o d) 29 6 Övriga kunder 309 62 Summa 499 100
1 Dvs omsättning med avdrag för eventuella kategori— och kassarabat— ter till konsumenter.
Tabell 3.2 Bokhandelns försäljning av böcker 1970 (exkl moms) förde- lad på kundkategorier.
Kundkategori Mkr Procent Skolor 115 33 Bibliotek 35 10 Övriga storköpare 18 5 Övriga kunder 180 52 Summa 348 100
Försäljningen till skolor och bibliotek uppgick till drygt 160 mkr, varav ungefär 150 mkr böcker. Övriga storköpare, dvs universitet, bildningsförbund o d, köpte för 29—30 mkr, varav 18 mkr utgjorde bokköp och resten pappersvaror och tidskrifter. Ungefär 62 procent av totalförsäljningen och 52 procent av bokförsäljningen gick till övriga kunder. Nära 90 procent av omsättningen av pappersvaror och övriga varor utgjorde försäljning till allmänheten.
Läroböcker svarade för mer än en fjärdedel av bokhandelns försäljning 1970 eller 131 mkr. Utländska böcker i original såldes för 34 mkr. Försäljningen av övriga böcker, dvs på svenska förlag utgivna böcker som inte tillhör kategorin läroböcker för grundskola och gymnasium, utgjorde Värdemässigt drygt hälften av bokförsäljningen och 37 procent av bokhandelns totala försäljning. Se vidare tabell 3.3 nedan.
Bokhandelns försäljning av pocketböcker uppgick 1970 till minst 28 mkr, varav ungefär 3 mkr utgjorde försäljning av utländsk pocket, dvs 10—11 procent av den totala pocketbokförsäljningen.
Realisationsförsäljning av böcker var av relativt liten omfattning och dess andel av totala bokförsäljningen var i stort sett oförändrad jämfört med 1961. År 1970 uppgick reaförsäljningen till omkring 12 mkr eller drygt 3 procent av hela bokförsäljningen.
Som nämnts ovan uppgick bokhandelns försäljning av utländska böcker i original till omkring 34 mkr. Ett tiotal boklådor svarade för huvuddelen av denna försäljning. Tjugosex bokhandlare, som samtliga sålde utländska böcker till ett värde överstigande 100 000 kr, redovisade
Tabell 3.3 Bokhandelns nettoomsättning 1970 (exkl moms) fördelad på varugrupper.
Varugrupp Mkr Procent Läroböckera 131 26 Utländska böcker i original 34 7 Övriga böcker 183 37 Summa böcker 348 70 Tidningar tidskrifter 13 3 Pappersvaror och övr varor 138 27 Summa 499 100
& Läroböcker för grund- skolan och gymnasiet för vilka tillämpas speciella rabattvillkor.
Tabell 3.4 Bokhandelns försäljning av utländsk litteratur 1970 (exkl moms) fördelad på olika kategorier.
Kategori Nettoomsättning Mkr Procent Skönlitteratur och populär facklitteratur 8,3 25 Kurslitteratur vid universiteten 9,4 28 Övrig facklitteratur av vetenskaplig prägel 13,7 41 Övrigt 2,1 6 Totalt 33,5 100
tillsammans en omsättning på 32 mkr, vilket utgjorde över 90 procent av bokhandelns totala försäljning av utländsk litteratur. Av dessa 26 bok- handlare hade 13 en omsättning av utländska böcker på över 500 000 kr och deras sammanlagda försäljning uppgick till 85 procent av hela försälj- ningen.
Uppgifterna i tabell 3.4 och 3.5 bygger på svar från 161 boklådor. Övriga hade antingen ingen försäljning av utländsk litteratur eller en högst obetydlig sådan.
Skönlitteratur och populär facklitteratur såldes för över 8 mkr och utgjorde därmed en fjärdedel av omsättningen av utländska böcker. Kurslitteratur vid universiteten samt övrig facklitteratur av vetenskaplig prägel såldes för mer än 23 mkr och dessa kategorier svarade för 69 procent av försäljningen.
Ungefär 70 procent av den utländska litteraturen var engelskspråkig. Näst största språkområde var det tyska, som svarade för omkring 14 procent av omsättningen. Av den tyskspråkiga litteraturen tillhörde endast 19 procent kategorin skönlitteratur och populär facklitteratur. Motsvarande andelar för den engelskspråkiga litteraturen var 23 procent och för den franskspråkiga hela 40 procent.
Bokhandlarna rekvirerade som regel den utländska litteraturen på egen hand direkt från utlandet. Inköp från något av de två importgrossistföre- tagen — lmportbokhandeln AB och Svensk Bokimport — hade främst betydelse när det gällde utländsk skönlitteratur. Dessa svarade härvid för
Tabell 3.5 Olika språkområdens ungefärliga representation i olika kate— gorier av utländsk litteratur 1970.
Kategori Språkområdens ungefärliga representation i % av omsättning Engelska Tyska Franska Övr Annat Summa Norden
Skönlitteratur och populär facklitteratur 65 11 9 6 Kurslitteratur vid universiteten 81 8 4 4 Övrig facklitteratur av vetenskaplig prägel 65 20 5 4 Övrigt 77 l 1 5 4 Samtliga kategorier 70 14 6 4
38 procent av bokhandelns anskaffning. Endast 13 procent av den totala anskaffningen av all litteratur kom från dessa båda importörer. Försäljning av andra varor än böcker slutligen uppgick till drygt 150 mkr, dvs 30 procent av totalomsättningen. Huvuddelen av denna försälj- ning utgjordes av pappersvaror. Tidningar och tidskrifter såldes för över 13 mkr.
Den icke fullsorterade bokhandeln
För att få en uppfattning om bokförsäljningens omfattning i den icke fullsorterade bokhandeln har vissa beräkningar gjorts på grundval av uppgifter om leveranser till B-boklådorna från Bokcentralen 1969. Att detta år valts i stället för 1970 beror på de stora förändringar som ägde rum under sistnämnda år och de därmed sammanhängande svårigheterna att erhålla säkra uppgifter. Från och med hösten 1970 övertog Seelig distributionen till B-boklådorna, som då fick beteckningen ”grossist- kunder”. Av de tidigare B-boklådorna kom ett tiotal att bli fullsorterade boklådor medan ett tjugotal antingen upphörde med bokförsäljning eller inskränkte sig till Pressbyråns sortiment. Dessutom tillkom ett antal nya grossistkunder, av vilka några tidigare varit fullsorterade boklådor. Om inga större förändringar i lagerhållningen av böcker ägt rum i B-bokhan- deln 1969 jämfört med tidigare år skall inköpsvärdet uppräknat till konsumentpris avspegla den icke fullsorterade bokhandelns ungefärliga omsättning av böcker. Vid uppräkningen till konsumentpris har använts en genomsnittlig återförsäljarmarginal av 6,25 procent för läroböcker, 10 procent för biblioteksböcker (sambindningsböcker) och 38 procent för övriga böcker.
Försäljningen 1969 har beräknats till drygt 15 mkr, varav ungefär 6 mkr utgjordes av läroböcker, 1,6 mkr av biblioteksböcker och 7,6 mkr av övriga böcker. Detta innebär att ca 50 procent av den icke fullsorterade bokhandelns försäljning var försäljning till skol- och biblioteksväsendet. Motsvarande andel för den fullsorterade bokhandeln var 30—33 procent, dvs den icke fullsorterade bokhandeln hade en betydligt större andel försäljning till institutionella köpare.
Den fullsorterade bokhandeln sålde 1969 för över 114 mkr till skolor och bibliotek medan motsvarande försäljning i den icke fullsorterade bokhandeln beräknas ha uppgått till endast 7—8 mkr.
Den genomsnittliga omsättningen per butik i B-bokhandeln uppgick 1969 till omkring 80 000 kr. Antalet B-boklådor var vid slutet av 1969 186.
Efter 1969 har en minskning av bokförsäljningen i den icke fullsorte- rade bokhandeln ägt rum. Bortfallet av de 10 relativt stora företag som blivit fullsorterade boklådor har sålunda inte uppvägts av de nytillkonmas försäljning.
3.4.6 De fullsorterade boklådorna grupperade efter omsättningsstorlek
Den genomsnittliga totalförsäljningen per butik uppgick 1970 till 1,7 mkr. Medianföretagets försäljning var 1,1 mkr. Var fjärde boklåda hade
Tabell 3.6 Bokhandelns försäljning i olika omsättningsklasser 1970.
Omsättnings- Antal boklådor Total omsätt- Medel- Antal Medelom- klass i tkr ___— ning omsätt- syssel- sättning _— ning satta per syssel- per satt företag
Antal Procent Mkr Procent Tkr Tkr 3 000— 34 12 208 41 6 111 26,0 235 2 000—2 999 39 13 97 19 2 483 12,6 197 1500—1999 34 12 59 12 1725 8,6 201 1000—1499 48 17 58 12 1207 6,8 178 500- 999 82 28 58 12 713 4,6 155 ( 500 52 18 19 4 366 3,2 114
Samtliga 289 100 499 100 1726 7,9 218
en omsättning överstigande 2 mkr. Fjorton boklådor omsatte över 5 mkr och fem redovisade ett försäljningsvärde för enbart böcker överstigande 9 mkr. Den största resp minsta omsättningen för enskild butik låg över 16 mkr resp under 100 000 kr.
Nitton boklådor sålde även via filial. Filialernas försäljning varierade starkt. Medianfilialens omsättning uppgick till 310 000 kr och medel- antalet sysselsatta var 2 personer. De två största filialerna omsatte över en miljon kr och hade huvudsakligen inriktat sig på försäljning av kurslittera- tur. Några av de minsta filialerna hade endast försäljning under del av året. Filialernas omsättning inkluderas i det följande i huvudbutikernas
försäljning. Boklådorna grupperade efter omsättningsstorlek återges i tabell 3.6. 1 den lägsta omsättningsklassen — med en omsättning understigande
500000 kr — fanns 52 boklådor eller 18 procent av samtliga. Dessa svarade för knappt 4 procent av bokhandelns totala omsättning. [ den högsta omsättningsklassen — med en årsomsättning överstigande 3 mkr — fanns 34 boklådor, vilket är knappt 12 procent av samtliga. Dessa svarade dock för inte mindre än 41 procent av totalomsättningen. Medelomsätt- ningen var drygt 16 gånger större i den högsta klassen än i den lägsta och medelomsättningen per sysselsatt var dubbelt så stor.
Tabell 3.7 Omsättningsklassernas andelar av bokhandelns totala försälj- ning, bokförsäljning samt försäljning till skolor och bibliotek 1970.
Omsättnings— Antal boklådor Ungefärlig procentuell andel av klass i tkr * ' '
Antal procent Total- Bokför- Försäljn till Försäljn till
försäljn säljn skolor bibliotek
3 000— 34 12 41 38 33 39 2 OOO—2 999 39 13 19 20 25 18 1500—1999 34 12 12 15 14 14 1000—1499 48 17 12 10 13 11 500— 999 82 28 12 13 12 13 ( 500 52 18 4 4 3 5 Samtliga 289 100 100 100 100 100
Tabell 3.8 F örsäljningens fördelning på varugrupper 1970. Omsättnings— Antal Försäljningens fördelning i procent Bokandel klass i tkr bok- ,_ i % av to- lådor Läro- Utländska Ovriga Tidningar, Pappers— talförsälj_ böcker böcker böcker tidskrifter varor ningen och övrigt 3 000— 27 21 12 35 3 29 69 2 000—2 999 33 35 1 36 0 28 71 1500—1999 32 33 2 40 0 25 74 1 000—1 499 40 28 1 39 1 31 68 500— 999 77 27 1 44 0 28 72 ( 500 50 22 0 40 2 36 62
Samtliga 259
Omsättningsklassernas andelar av olika slags försäljning framgår av tabell 3.7 ovan. De stora boklådorna svarade för en mycket stor andel av bokhandelns försäljning. Boklådor med en omsättning på minst 2 mkr utgjorde 25 procent av samtliga men svarade för 60 procent av bokhan- delns totala försäljning och 58 procent av dess bokförsäljning. Av försäljningen till skolor och bibliotek svarade dessa för ungefär 58 respektive 57 procent. Boklådor med en omsättning under 1 mkr utgjorde 46 procent av samtliga boklådor och svarade för endast 16 procent av totalomsättningen.
Försäljningens sammansättning och olika kundkategoriers relativa betydelse varierade mellan boklådor med olika omsättningsstorlek. Upp- gifterna i tabell 3.8 och 3.9 bygger på svar från 259 boklådor, vilka kunnat lämna en fullständig fördelning av omsättningen på kategorier.
Merparten av läroboksförsäljningen går till skolor (cirka 80 procent) men överdiskförsäljning till allmänheten, bibliotek och övriga storköpare förekommer. Andelen läroböcker ökade med stigande årsomsättning, dock att de allra största boklådorna — med en omsättning över 3 mkr — hade en betydligt mindre läroboksandel än de medelstora boklådorna. Försäljningen av utländsk litteratur var av större omfattning endast i den högsta omsättningsklassen. Andelen pappersvaror och övrigt varierade
Tabell 3.9 Försäljningens fördelning på kundkategorier 1970.
Omsättnings— Antal Försäljningens fördelning i procent klass i tkr .. .. Skolor Bibliotek Ovriga stor- Ovriga kunder köpare 3 000— 27 19 7 9 65 2 000—2 999 33 31 7 6 56 1500—1999 32 29 9 4 58 ] OOO—1 499 40 27 7 4 62 500— 999 77 23 8 2 67 ( 500 50 21 10 2 67
Samtliga 259
Tabell 3.10 Bokhandelns försäljning av böcker under årets månader 1970 (i procent).
Månad Kvartal Halvår
Januari 7 Februari 7 20 Mars 6 35 April 5 Maj 4 15 Juni 6 Juli 7 Augusti 12 31 September 12 65 Oktober 11 November 8 34 December 15
mellan 25 och 36 procent. Boklådor med en omsättning under 500 000 kr hade störst pappersvaruandel.
Skolförsäljningens andel av totala försäljningen i de olika omsättnings- klasserna varierade från 19 till 31 procent. I likhet med vad som ovan sagts om läroboksandelen ökade skolandelen med stigande omsättning. Boklådor med en omsättning över 3 mkr hade dock den minsta skolandelen, dvs 19 procent. Dessa boklådor är belägna i storstadsområ- den och på universitetsorter och har därigenom en annan kundstruktur. Vidare köper de kommunala myndigheterna på dessa orter ofta läro- böcker direkt från förlagen. De största boklådorna svarade dock för ungefär 33 procent av bokhandelns försäljning till skolor. Leveranser till bibliotek och övriga storköpare var främst koncentrerade till de största boklådorna. Boklådor med en omsättning under 500 000 kr hade största biblioteksandelen (10 procent) men svarade endast för ungefär 5 procent av bokhandelns biblioteksförsäljning.
3.4.7 Bokförsäljningens variationer över årets månader
Bokförsäljningens variationer över årets månader 1970 visade ingen nämnvärd skillnad jämfört med 1961. Större delen av bokförsäljningen ägde rum under andra halvåret, vilket sammanhänger med läroboksför- säljningen och julförsäljningen. Störst var försäljningen under december (15 procent). Om man bortser från läroböcker beräknas dock december svara för ungefär en femtedel av årets omsättning. Lägst var bokförsälj- ningen under april och maj. Se vidare tabell 3.10 ovan.
3.4.8 Bokhandelns försäljning 1961—1970
Försäljningens sammansättning under åren 1961 och 1970 redovisas i tabell 3.11 och 3.12 nedan. Uppgifterna för 1961 har hämtats från SPK:s tidigare undersökning av bokmarknaden.
Tabell 3.1] Bokhandelns nettoomsättning (exkl moms) åren 1961 och 1970 fördelad på kundkategorier.
Kundkategori 1961 1970 Mkr % Mkr % Skolor 27 12 12 3 24 Bibliotek " 12 6 38 8 83? $$$?” 187 82 333 62 Totalt 226 100 499 100
Tabell 3.12 Bokhandelns nettoomsättning (exkl moms) åren 1961 och 1970 fördelad på varugrupper.
Varugrupp 1961 1970 Mkr % Mkr %
Läroböcker 40 18 131 26 Utl böcker i original 15 7 34 7 Övriga böcker 94 41 183 37 Summa böcker 149 66 348 70 Tidningar tidskrifter 7 3 13 3 Pappersvaror övr varor 70 31 138 27 Totalt 226 100 499 100
Det mest framträdande draget i utvecklingen mellan 1961 och 1970 är den allt större betydelsen av försäljningen till skolväsendet. Leveranserna till skolor utgjorde 1961 ca 12 procent av bokhandelns totalförsäljning medan andelen 1970 hade ökat till 24 procent, dvs nästan en fjärdedel av all försäljning. Läroboksförsäljningen uppgick 1961 till 17—18 procent av totalomsättningen och var 1970 26 procent. Bokandelen — bokförsälj- ningens andel av totala försäljningen — ökade från 66 procent 1961 till nära 70 procent 1970.
Tabell 3.13 Bokhandelns försäljning 1961 och 1970 uttryckt i 1961 års prisera samt procentuell förändring mellan 1961 och 1970 fördelad på varugrupper.
Varugrupp 1961, mkr 1970, mkr Ökning i procent Läroböcker 40 95 138 Utländska böcker 15 25 67 Övriga böcker 94 133 41 Summa böcker 149 253 70 Tidningar tidskrifter 7 10 43 Pappersvaror och övriga varor 70 100 43 Totalt 226 363 61
a Deflatering har skett med hjälp av nettopris- index.
4.»_-sa .,____,_. . .
Tabell 3.14 Bokhandelns försäljning 1961 och 1970 uttryckt i 1961 års prisera samt procentuell förändring mellan 1961 och 1970 fördelad på kundkategorier.
Kundkatcgori 1961, mkr 1970, mkr Ökning i procent Skolor 27 89 230 Bibliotek 12 28 133 Övriga 187 246 32
Bokhandelns försäljning till skolor räknat i fasta priser mer än tredubblades under åren 1961—1970. Även försäljningen till bibliotek ökade kraftigt. Försäljningen till övriga kundkategorier steg med endast 32 procent under denna period.
Läroböcker svarade för den största försäljningsökningen. Denna för- säljning steg med 138 procent mellan åren 1961 och 1970. Försäljningen av utländska böcker ökade med 67 procent medan ökningen för övriga varor _ dvs svenska böcker som ej tillhör kategorin läroböcker — tidningar och tidskrifter samt pappersvaror rn m. stannade vid 41—43 procent.
Ovan har redovisats förändringen mellan 1961 och 1970 i försälj- ningens sammansättning och fördelning på olika kundkategorier. Upp- gifter för de i populationen ingående boklådorna har även inhämtats för 1966 och 1969. Av intresse är om och i vad mån boklådor av olika omsättningsstorlek utvecklats olika. Boklådorna har därför rangordnats efter omsättningsstorlek och den övre respektive undre kvartilen har studerats för 1966, 1969 och 1970. Butikerna i den övre kvartilen representerar de stora och de i den undre de små boklådorna.
Boklådorna i den övre kvartilen svarade 1966 för ungefär 42 procent av hela populationens omsättning och åren 1969 och 1970 för omkring 60 procent. Omsättningen i den undre kvartilen uppgick till endast 6—7 procent av den totala omsättningen. Den genomsnittliga omsättningen
Tabell 3.15 Omsättningen fördelad på kundkategorier i den övre respek- tive undre kvartilen (se vidare i texten).
Kvartil Omsättningens fördelning i procent Kundkategori 1966 1969 1970 Övre Skolor 16 21 23 Bibliotek 6 7 7 Övr storköpare 9 8 8 Övr kunder 69 64 62 Totalt 100 100 100 Undre Skolor 19 19 20 Bibliotek 8 9 11 Övr storköpare 1 2 2 Övr kunder 72 70 67 Totalt 100 100 100
a Deflatering har skett med hjälp av nettopris- index.
Tabell 3.16 Omsättningen fördelad på varugrupper i den övre respektive undre kvartilen (se vidare texten).
Kvartil Omsättningens fördelning i procent Varu u gr pp 1966 1969 1970 Övre Läroböcker 19 25 26 Utl böcker i original 8 10 8 Övr böcker 39 35 36 Summa böcker 66 70 70 Tidningar 3 2 2 Papper 0 övrigt 31 28 28 Totalt 100 100 100 Undre Läroböcker 22 22 22 Utl böcker i original 1 1 1 Övr böcker 43 42 43 Summa böcker 66 65 66 Tidningar 1 1 1 Papper och övrigt 33 34 33 Totalt 100 100 100
per butik var 1966 8—9 gånger större i den övre kvartilen än i den undre samt 1969 och 1970 10 gånger större.
Vid en jämförelse mellan boklådorna i den övre och den undre kvartilen (tabell 3.15 och 3.16) framgår bland annat att andelen leveran- ser till institutionella köpare ökat väsentligt 1966—1970 för både de större och de mindre boklådorna. Emellertid var ökningen störst för de större. Skillnaden i utveckling var särskilt markant när det gäller skolan- delen. Den stora ökningen av bokhandelns skolförsäljning har främst berört de de större boklådorna.
Den genomsnittliga bokandelen var ungefär lika stor för de stora och de små boklådorna 1966, dvs omkring 66 procent. Under perioden 1966—1970 hade de stora bokhandlarna ökat sin bokandel med drygt 4 procentenheter till ungefär 70 procent medan bokandelen för de mindre i stort sett varit oförändrad.
De större boklådornas läroboksandel ökade från 19 till 26 procent mellan 1966 och 1970. Motsvarande andel för de mindre var i stort sett oförändrad. Under 1966 var läroboksandelen högre hos de mindre boklådorna medan dessa 1969 och 1970 hade en lägre läroboksandel än de stora boklådorna.
3.4.9 Bokhandelns kostnader m m
[ tabell 3.17 redovisas bokhandelns kostnader 1970 fördelade på vissa kostnadsslag. Uppställningen avser de faktiska kostnaderna, dvs före kalkylrnässiga avskrivningar och räntor. De redovisade uppgifterna inne- fattar ej varuhusen med fullsorterade bokavdelningar eftersom dessa i detta avseende inte är jämförbara med renodlade bokhandelsföretag.
Tabell 3.1 7 Bokhandelns kostnader 1970, genomsnitt per boklåda.
Omsättnings- Antal Personal (inkl sem Hyror Frakter Övriga Summa klass, tkr förc- ersättn och soc faktiska kostnader tag kostnader) kostnader Anställda Ägare med familj Tkr % Tkr % Tkr % Tkr % Tkr % Tkr % 3 000— 29 913 63,4 24 1,6 167 11,6 56 3,9 278 19,3 1438 100,0 2 OOO—2 999 36 330 64,7 19 3,7 63 12,4 21 4,1 77 15,1 510 100,0 1 500—1 999 31 229 59,3 27 7,0 50 13,0 20 5,2 60 15,5 386 100,0 1 000-—1 499 44 163 60,4 23 8,5 34 12,6 11 4,1 39 14,4 270 100,0 500— 999 71 84 55,3 21 13,8 18 11,8 7 4,6 22 14,5 152 100,0 — 500 49 47 50,5 18 19,4 12 12,9 4 4,3 12 12,9 93 100,0 Totalt 260 234 60,3 22 5,7 46 11,8 16 4,1 70 18,1 388 100,0 1969 254 219 58,6 24 6,4 43 11,5 14 3,7 74 19,8 374 100,0 1966 213 182 57,1 23 7,2 29 9,1 12 3,8 73 22,8 319 100,0
Den största kostnadsposten utgjordes av personalkostnader till anställ- da. Genomsnittligt var lönekostnaden för anställda 60 procent av de totala kostnaderna. Ersättningen till ägaren och dennes familj i form av egna uttag uppgick till knappt 6 procent av de totala kostnaderna. Denna kostnadsandel var som väntat betydligt större för de mindre boklådorna. Hyreskostnaden (exkl el, städning o d) svarade för 12 procent av totalkostnaderna och andelen var i stort densamma i samtliga omsätt- ningsklasser. Detsamma gäller kostnaderna för frakter (in- och utfrakter) som uppgick till 4 procent av kostnaderna.
”Övriga kostnader” som innefattar diverse kostnader såsom bl a el, städ- ning, telefon, reklam, räntor, kundförluster o d ökade med stigande omsättning — från 13 procent i lägsta till 19 procent ihögsta omsätt- ningsklassen.
Som jämförelse redovisas i uppställningen även kostnadsfördelningen 1966 och 1969 — för de företag som kunnat lämna sådana uppgifter. Även om uppgifterna inte är helt jämförbara för de tre åren på grund av att antalet avgivna svar inte är detsamma kan konstateras att kostna- dernas fördelning sedan 1966 i stort varit oförändrad. Några större kostnadsbesparande rationaliseringär synes inte ha skett i bokhandeln sedan 1966. De skillnader som föreligger mellan 1966 och 1970 beror huvudsakligen på att ett 40-tal företag — främst mindre — inte kunnat lämna uppgifter för 1966. I bokhandelsenkäten infordrades även uppgifter om boklådornas stor- lek mätt i lokalyta och antal hyllmeter för böcker. Omsättningen avser förhållandena 1970. Antal ytenheter och hyllmeter avser förhållandena sommaren 1971.
Som framgår av tabell 3.18 är det stora skillnader mellan fullsorterade boklådor inte endast när det gäller årsomsättning och genomsnittligt antal sysselsatta utan även i fråga om lokalyta och antal hyllmeter för böcker. Den genomsnittliga totalytan och genomsnittligt antal hyllmeter
Tabell 3.18 Omsättningen per ytenhet samt antal hyllmeter.
Omsättnings- Genom- Genom- Försäljn Genomsnittlig om- Genom- klass i tkr snittl snittl yta i proc sättning per m2 snittligt totalyta, försäljn av total— __ antal m2 yta, rn2 yta, % Totalyta FÖfSälj hyllmeter
kr/m2 yta kr/rn2 för böcker
3 000— 894 448 50 6 800 13 600 1 242 2 000—2 999 510 285 56 4 900 8 700 636 1500—1 999 382 241 63 4 500 7 200 641 1 OOO—1 499 304 191 63 4 000 6 300 566 500— 999 177 109 62 4 000 6 500 346 —— 500 165 93 56 2 200 3 900 225 Samtliga 349 199 57 4 900 8 700 517
för böcker var mer än fem gånger större i den högsta omsättningsklassen än i den lägsta.
3.5. Övriga återförsäljarkanaler
Förutom försäljning genom bokhandeln förekommer en inte oväsentlig bokförsäljning genom andra återförsäljarkanaler, främst varuhus, tobaks- butiker och kiosker. Denna försäljning uppgick 1970 till ca 56 mkr eller 20 procent av den totala försäljningen genom återförsäljare på 282 mkr detta år — läroböcker undantagna.
Den bokförsäljning som sker via dessa övriga kanaler är även efter bruttoprisernas avskaffande 1970 nästan helt begränsad till en del av boksortimentet, främst då till billigare pocketböcker av seriekaraktär, barn- böcker, fackböcker av hobbykaraktär samt skönlitterära bestsellers.
Nedan redovisas uppgifter för de viktigaste återförsäljarkanalerna utanför bokhandeln: Pressbyrån och varuhusen.
3.5 .1 Pressbyrån
Pressbyrån fungerar vad gäller böcker — liksom vad gäller tidningar och tidskrifter _ dels som återförsäljare genom egna kiosker, dels som distributör till ett stort antal andra återförsäljare. Konsumentvärdet av böcker försålda genom Pressbyråns egna kiosker och återförsäljare upp- gick 1970 till 44,2 mkr (exkl moms), en ökning sedan 1966 med 31 procent.
All bokförsäljning genom Pressbyrån sker med fri returrätt. Pressbyrån erhåller därvid från förlagen en varierande ersättning i procent av cirkapriset (minst 40 %). Vid vidaredistribution till återförsäljarna lämnar Pressbyrån i sin tur en grundprovision på 20 procent av cirkapriset (exkl varuskatt). Bonus utgår efter viss grundförsäljning med 3—11 procent beroende på bokförsäljningens omfattning under en 12-månadersperiod.
Pressbyrån träffar avtal med förlagen om ensamrätt till leveranser av böcker till sina återförsäljare. I vissa fall kan detta avtal gälla en viss del av förlagens boksortiment. Denna ensamrätt är enligt Pressbyrån en förutsättning för den fria returrätten eftersom det inte skulle vara
. g,: ._:4',or.;i .. -
praktiskt möjligt för återförsäljare att skilja på böcker levererade genom Pressbyrån och sådana som levererats på annat sätt.
Totalt har Pressbyrån cirka 170 leverantörer av böcker. I det ordinarie pressbyråsortimentet ingår cirka 1 000 boktitlar men efter beställning kan även böcker utanför detta sortiment anskaffas.
Egna kiosker
Av den totala bokförsäljningen genom Pressbyrån 1970 på 44,2 mkr uppgick försäljningen genom cirka 1 200 egna försäljningställen till 10,5 mkr, vilket motsvarar cirka 2 procent av företagets totala detaljhandels- försäljning. Den genomsnittliga bokförsäljningen per försäljningsställe kan beräknas till cirka 8 700 kr per år.
Sedan 1966 har bokförsäljningen iPressbyråns egna försäljningsställen ökat med 1 1 procent. I stort skedde hela denna ökning 1970.
År 1969 (senaste uppgiftsår) såldes genom Pressbyråns egna försälj- ningsställen cirka 3 370 000 böcker, vilket vid ett totalt försäljningsvärde av 9 519 tkr motsvarar ett medelpris per försåld bok på cirka 2:80. Det låga medelpriset förklaras av försäljningens huvudsakliga inriktning på pocket- böcker av seriekaraktär, barnböcker o d.
A ndra återförsäljare
Pressbyrån har totalt cirka 14 800 återförsäljare. Av de 12 800 som säljer böcker får 9 300 bokleveranser regelbundet.
Återförsäljarna är uppdelade på olika klasser efter hur stor del av pressbyråsortimentet som de är intresserade av att sälja. Vissa erhåller således samtliga titlar i sortimentet medan andra erhåller ett begränsat antal titlar. Leveranserna sker därefter veckovis utan att återförsäljaren behöver göra några beställningar. Antal levererade böcker bestäms med tidnings- och tidskriftsleveranserna som bas.
Pressbyråns system för bokleveranser innebär att hanteringskostnaden för den enskilda boken blir låg men samtidigt medför det stora returer. Värdet av de böcker som går tillbaka till förlagen från Pressbyråns egna kiosker och återförsäljare motsvarar således ungefär 50 procent av vad som levererats till Pressbyrån.
Största antalet återförsäljare utgörs av privata kiosker (38 %) och tobaksaffärer (21 %). Övriga återförsäljare utgörs av frukt- och konfek- tyrbutiker, livsmedelsbutiker, snabbköp, varuhus, hotell/motell. Återför- säljarnas försäljning av böcker uppgick 1970 till 33,7 mkr (exkl moms) varav huvuddelen (71 %) skedde genom kiosker och tobaksbutiker. Även varuhusen1 svarade för en förhållandevis stor del av försäljningen (10 %).
Pressbyråns försäljning av böcker via återförsäljarna har sedan 1966 ökat med 38 procent, dvs betydligt snabbare än försäljningen genom de egna kioskerna.
Sedan 1970 har Pressbyrån i samarbete med förlagen utökat boksorti- mentet hos cirka 200 återförsäljare att omfatta ”kvalitetsböcker” i högre prislägen. Denna satsning har emellertid hittills inte avspeglat sig i någon större ökning av bokförsäljningen.
1 Andra än sådana som är fullsorterade boklådor eller sådana som gör inköp direkt från förla— gen.
Pressbyrån tillämpar vid försäljning i de egna kioskerna genomgående de av förlagen angivna cirkapriserna som för det sortiment som Press- byrån saluför oftast är tryckta på böckerna. Även Pressbyråns återför- säljare torde genomgående följa cirkapriserna.
3.5 .2 Varuhusen
De stora varuhuskedjorna Domus/KF, Åhlén/Tempo/Wessels och Epa/ Turitz köper förutom via Pressbyrån även direkt från förlagen. Det gäller då sådana böcker som inte ingår i det normala pressbyråsortimentet. För Domusvaruhusen administreras de centrala bokinköpen av Rabén & Sjögrens Förlag.
Varuhusens totala försäljning av böcker, exklusive läroböcker, uppgick år 1970 till 35,1 mkr. Däri ingår dock 19,5 mkr som har sålts genom de drygt 20 fullsorterade bokavdelningarna. Denna försäljning ingår i redo- visningen ovan av bokhandelsförsäljningen och berörs inte vidare här.
Värdet av varuhusens försäljning av böcker levererade genom Press- byrån uppgick motsvarande år till 3,4 mkr. Den övriga försäljningen på 12,2 mkr utgörs av böcker som köpts direkt från förlagen och som sålts på icke fullsorterade bokavdelningar inom varuhusen. Därav svarade Åhlénkoncernen inklusive Wessels för ungefär hälften. Den övriga försälj- ningen fördelades ungefär lika på Epavaruhusen och varuhusen tillhö- rande konsumentkooperationen.
Nästan samtliga varuhus inom respektive varuhuskedjä saluför detta sortiment. Antalet sådana varuhus var 1970 ca 350 varav ca 150 tillhörde konsumentkooperationen, 115 ingick i EPA/Turitz-koncernen och ca 80 i Åhlénkoncernen. Boksortimentets omfattning varierade i dessa varuhus från ett 70-tal titlar till ca 2 400 (Wesselsvaruhusen). Det vanligaste var dock att varuhusen hade ett ”eget” boksortiment på 250—350 titlar. För- säljningen per varuhus av sådana böcker — pressbyråböckerna undantagna — kan för 1970 beräknas till 30 000 kr för EPA-varuhus och de konsument- kooperativa varuhusen och till 40 000 för Åhlénsvaruhusen.
3.6. Utvecklingen pa" bokmarknaden efter bruttoprisernas avskaffande 3.6.1 Distributionskanaler
I näringsfrihetsrådets beslut 1965 att upphäva bokbranschens dispens från bruttoprisförbudet på böcker framhölls bland annat att bruttopri- serna samt etableringskontrollen och ensamrättförsäljningen hämmade utvecklingen av nya former för spridning av böcker samtidigt som dessa företeelser förklarades medföra en ekonomisk belastning för branschen och därmed för konsumenterna.
Med ett friare bokhandelssystem väntade man sig följande:
a en för konsumenterna större tillgänglighet av böcker, dvs böcker skulle komma att säljas av ett större antal återförsäljare och genom andra försäljningskanaler än tidigare b bl a till följd av denna ökade spridning av bokförsäljningen skulle det uppstå priskonkurrens vilken skulle verka i prissänkande riktning.
Nämndens undersökning av bokhandeln har huvudsakligen inriktats på att redovisa strukturen,varför någon systematisk uppgiftsinsamling för att beskriva effekterna av den friare marknaden inte skett. Vissa uppgifter om den senaste utvecklingen av priser och sortiment har dock inhämtats.
Antalet fullsorterade boklådor har minskat sedan 1969. Enligt Bok- handlareföreningens uppgifter fanns 313 A-kommissionärer 1969 medan antalet fullsorterade boklådorl i maj 1972 var 289. En viss förändring har samtidigt skett så att tidigare B-kommissionärer blivit fullsorterade, medan vissa tidigare A-kommissionärer minskat sitt boksortiment och blivit s k grossistbokhandlare. Några företag har också gått i konkurs eller lagts ner. Den minskning som skett sedan 1969 i antalet fullsorterade boklådor inträffade i huvudsak i samband med övergången från det gamla kommissionssystemet till nuvarande abonnemangssystem.
Vad gäller den icke fullsorterade bokhandeln, grossistbokhandeln, kan konstateras att antalet sådana boklådor minskat från 186 till 176. Omsättningsmässigt har den icke fullsorterade bokhandelns marknads- andel minskat eftersom de större B-kommissionärerna blivit fullsorterade medan de tidigare A-kommissionärer som tillkommit utgjorts av mindre boklådor.
För varuhusen har en mindre utökning av sortimentet skett till att omfatta även titlar över tidigare prisgräns. Det gäller främst titlar för vilka man förväntar sig hög försäljning.
En intressant konsekvens av den friare marknaden är att det på universitetsorterna öppnats studentboklådor som drivs av studenterna själva. I vissa fall har dessa studentboklådor tillträtt abonnemangsavtalet och är således fullsorterade. I andra fall har man begränsat sitt sortiment till kurslitteratur. Redan före 1970 förekom bokförsäljning i Umeå respektive Lund genom studentboklådor som sedan 1968 var B-kommis- sionärer. Dessa måste emellertid då — liksom övriga boklådor — tillämpa gällande försäljningsvillkor för bokhandeln.
[ övrigt torde några helt nya försäljningskanaler av böcker av betydelse inte ha tillkommit sedan 1970. Visserligen förekommer det att annan fackhandel än bokhandeln nu saluför böcker som har anknytning till dess verksamhetsområde. Denna försäljning är dock ytterst begränsad och kunde också förekomma före 1970 eftersom de aktuella böckerna tillhörde det 5 k fria sortimentet.
3.6.2 Priskonkurrensen
Då bruttopriserna slopades ersattes de med av förlagen angivna cirka- priser. Cirkapriserna motsvarar de tidigare bruttopriserna då några för- ändringar av kalkylationsprinciper inte skett. För böcker som främst är avsedda att säljas genom kiosker, tobaksaffärer o d trycks cirkapriserna på böckerna medan på ”bokhandelsböcker” någon sådan central pris- märkning inte sker.
De fria bokpriserna har emellertid inte medfört någon större priskon- kurrens på böcker. Av 291 fullsorterade bokhandlare uppgav således 248 eller 85 procent att de under tiden april—december 1970 praktiskt taget undantagslöst följde cirkapriserna på böcker. Flertalet av dem som ej
1 Sådana som tillträtt abonnemangsavtalet.
följt cirkapriserna hade haft prisavvikelser på enstaka titlar eller på högst l ä 2 procent av bokomsättningen. Endast åtta boklådor hade avvikit från cirkapriserna på mer än 5 procent av bokomsättningen. Två boklådor uppgav att de haft lägre priser på motsvarande 90 procent av bokomsättningen.
Avvikelser från cirkapriserna förekom främst på vissa bestsellers och uppslagsverk. Prissänkningarna var vanligen 10—15 procent och i några enstaka fall 20 procent. Typvärdet var 10 procent.
Butiker med prisavvikelser var utspridda på olika orter och var ej koncentrerade till vissa regioner. Ej heller skilde de sig från de övriga i sortiments- och storlekshänseende.
Vad gäller realisationsförsäljningen — perioden 25 februari — 13 mars 1971 — angav 91 procent av butikerna att man genomgående följt katalogpriserna. Underskridandena har haft liten betydelse för bokpris- nivån. Endast 4 procent av butikerna angav att de hade underskridit katalogpriserna på fem procent eller mer av reaomsättningen.
I de fall där avvikelser från katalogpriserna förekom låg prissänkning- arna mellan 10 och 20 procent och var i något enstaka fall ännu större. Prisnedsättningar skedde tex på titlar som fanns upptagna i föregående års katalog men som även medtagits i årets, på dyrare böcker samt vid större köp. En bokhandlare sänkte priset på hela det kvarvarande rea-sortimentet under sista veckan (8—13 mars) med 20 procent under måndagen, 30 procent under tidagen osv och med 70 procent under lördagen.
Nästan var tredje boklåda hade ännu inte vid intervjutillfället somma- ren 1971 mött någon priskonkurrens på böcker. Ungefär var fjärde boklåda — 27 procent — väntade sig ej heller någon priskonkurrens till följd av den fria prissättningen på böcker. Denna uppfattning var relativt utbredd bland de mindre boklådorna.
Vad gäller priskonkurrens mellan bokhandeln och övriga återförsäljare är det främst varuhusen som agerat. Priskonkurrensen gäller då ett begränsat antal titlar av bestsellerkaraktär som dock kan svara för en stor del av varuhusens försäljning. I övrigt tillämpar man förlagens rekommen- derade priser.
Varuhus av stormarknadskaraktär tillämpar genomgående lägre priser. Sålunda har Wesselsvaruhus enligt uppgift bokpriser som ligger 14—24 procent under cirkapriset och Obsvaruhusen och Epa-Stormarknad cirka 10 procent under cirkapriserna. Sammanfattningsvis kan dock sägas att underskridandena av cirkapriset totalt sett torde ha varit av marginell betydelse för bokprisnivån.
Sedan nämnden sommaren 1971 insamlat uppgifter om bokhandelns prisföljsamhet har Bokhandlareföreningen i augusti 1971 sänt ut en cirkulärskrivelse till sina medlemmar vari man rekommenderat en generell prishöjning med 3 procent på andra böcker än läroböcker och sambind- ningsböcker. Rekommendationen torde i stort sett ha följts av bokhan- deln. Detta innebär att bokhandelns priser för flertalet böcker sedan hösten 1971 legat 3 procent över förlagens tidigare rekommenderade cirkapriser.
Förlagen har invänt mot denna höjning i bokhandeln bl a därför att
förlagens avtal med författarna om royalty bygger på förutsättningen att uttagna konsumentpriser i stort inte överskrider cirkapriserna. Vid gällande rabattskalor motsvarar en prishöjning i bokhandelsledet med 3 procent en marginalhöjning med 7,5 procent.
Pressbyrån och varuhusen har inte genomfört motsvarande höjningar utan tillämpar cirkapriserna. Ett skäl härtill är att en stor del av det sortiment som saluförs är prismärkt från förlagen. I de fall avvikelser från cirkapriserna förekommer gäller det underskridanden. De varuhus som har egna fullsorterade bokavdelningar följde emellertid enligt uppgift Bokhandlareföreningens rekommendationer och höjde priserna med 3 procent.
I slutet av april 1972 utgick en ny cirkulärskrivelse från Bokhandlare- föreningen i realiteten innehållande en rekommendation om en prishöj- ning med ytterligare en procent.
3.6.3. Försäljningen till skolor
Näringsfrihetsrådets beslut om slopande av bruttopriserna och övriga konkurrensbegränsningar inom bokbranschen har hittills haft den största effekten på skolboksförsäljningen. Före 1970 var de rabatter som bokhan- deln lämnade till de kommunala storköparna fasta och oberoende av in köpt kvantitet. Kommunerna hade då ingen anledning att koncentrera inköpen för att genom större volym få lägre priser. Bokinköpen kunde därför vara spridda på ett flertal boklådor inom samma kommun. Direktköp från förlagen var vidare förbehållna kommuner med årliga inköp överstigande 1 mkr, dvs Stockholm, Göteborg och Malmö samt någon ytterligare kommun.
1 och med den fria prissättningen kan nu kommunerna göra sina inköp genom anbudsförfarande, vilket medfört dels en koncentration av inkö- pen till ett mindre antal boklådor, dels en minskning av marginalerna på skolboksförsäljningen. Totalt sett har bokhandeln emellertid — enligt förlagens uppgifter om försäljningens fördelning på distributionskanaler _ inte minskat sin marknadsandel. En av orsakerna härtill har uppenbar- ligen varit att förlagen under perioden april 1970—april 1972 lämnat bättre rabatter till bokhandeln än till övriga kunder. Kommunerna har därför inte kunnat göra några större förtjänster på att gå förbi bokhan- deln.
From april 1972 har, som tidigare redovisats, förlagen infört ett nettoprissystem för skolböcker som är detsamma för alla kundkategorier. Det är ännu för tidigt att uttala sig om de effekter som detta nya system kommer att få på distributionen av böcker.
3.7 Sammanfattning
Av den bokförsäljning som sker via återförsäljare beräknas bokhandeln svara för ungefär 85 procent. Bokhandeln är den helt dominerande återförsäljarkanalen för läroböcker, utländska böcker samt vissa typer av skön- och facklitteratur — särskilt den nyutkomna.
Under 1970 omsatte bokhandeln nära 500 mkr. I denna omsättning
ingår även försäljning av andra varor än böcker nämligen tidningar och tidskrifter samt pappersvaror o d. Böcker svarade för nästan 350 mkr eller ungefär 70 procent av omsättningen.
Mer än en fjärdedel av bokhandelns försäljning utgjordes Värdemässigt av läroböcker. Omkring 7 procent var försäljning av utländska böcker. Försäljning av övriga böcker, dvs svenska böcker som inte tillhör kategorin läroböcker för grundskola och gymnasium, utgjorde drygt hälften av bokförsäljningen och 37 procent av bokhandelns totala försäljning.
Försäljning till skolor och bibliotek uppgick till 160 mkr eller 32 procent av bokhandelns hela försäljning. Övriga storköpare köpte för 29—30 mkr, varav 18 mkr utgjorde bokköp och resten pappersvaror och tidskrifter. Ungefär 62 procent av totalförsäljningen och 52 procent av bokförsäljningen såldes över disk till enskild konsument.
Det genomsnittliga totala försäljningsvärdet per butik uppgick till 1,7 mkr. Var fjärde boklåda hade en omsättning överstigande 2 mkr. Fjorton boklådor omsatte över 5 mkr och fem redovisade ett försäljningsvärde för enbart böcker överstigande 9 mkr.
Den fullsorterade bokhandeln sysselsatte 1970 omkring 2 200 årssys— selsatta personer eller i genomsnitt 7,9 per boklåda.
Av de övriga återförsäljarkanalerna svarade Pressbyrån genom egna kiosker och återförsäljare för en bokförsäljning av drygt 44 mkr. Varuhusens försäljning av böcker inköpta direkt från förlagen uppgick till 12 mkr. I detta belopp är då inte inräknat värdet av den bokförsäljning som sker genom de drygt 20-talet fullsorterade bokavdelningarna i varu- husen.
4. Bokhandelns lönsamhet1 Med särskild inriktning på försäljning till skolor och bibliotek
4.1 Inledning 4.1.1 Bakgrund och syfte
Bakgrunden till föreliggande lönsamhetsundersökning är följande. L68 har i uppdrag att bla komma med förslag om hur spridningen av kvalitetslitteratur skall underlättas. För närvarande är bokhandeln den helt dominerande distributionskanalen för sådan litteratur. För att kunna göra en bedömning av bokhandelns framtida förutsättningar och omfattning är det av värde för L68 att få uppgifter om bokhandelns ekonomiska läge, detta inte minst med tanke på att tre viktiga konkurrensbegränsningar inom bokbranschen upphört fr o rn den 1 april 1970 _ dispensen från bruttoprisförbudet, etableringskontrollen och ensamrättsförsäljningen.2
Även om den friare marknaden ännu inte lett till några väsentliga förändringar av distributionsmönstret för böcker och därmed inte heller till ändrade marknadsandelar för bokhandeln respektive andra distribu- tionskanaler, kan sådana förändringar i framtiden inte uteslutas. Av särskilt intresse för bedömningen av bokhandelns framtid är härvid utvecklingen av försäljningen till skolor och bibliotek sedan inköpsvillko- ren för läroböcker och biblioteksböcker under 1972 radikalt förändrats. På läroböcker har förlagen sålunda infört nettopriser fr o m 1 april 1972. Kommunerna kan nu köpa läroböcker direkt från förlagen på i stort sett samma villkor som bokhandeln. Vidare har Bibliotekstjänst AB3 fr o m samma datum sagt upp sitt avtal med bokhandeln avseende villkoren för distributionen av biblioteksböcker — det s k sambindningsavtalet. Bibliotekstjänst håller nu på att bygga upp en egen organisation för distributionen av biblioteksböcker. Bokhandeln har för att söka behålla biblioteksförsäljningen startat försäljning av biblioteksböcker genom Bokhandelns Biblioteksservice (BBS).
Föreliggande undersökning avser att belysa bokhandelns lönsamhet med särskild hänsyn tagen till skol- och biblioteksförsäljningens betydelse.
1 Kapitlet är författat av statens pris- och kartell- nämnd.
? Se vidare avsnitt 3.2.
3 Bibliotekstjänst AB ägt av Sveriges allmänna biblioteksförening i vil- ken bl a de kommunala biblioteken ingår.
4.1.2 Skol- och biblioteksförsäljningens organisation och villkor
Skolornas och bibliotekens sammanlagda inköp av böcker uppgick 1970 till cirka 240 mkr. Två tredjedelar av dessa inköp skedde därvid genom bokhandeln. Enligt nämndens undersökning avseende bokhandelns struktur utgjorde sålunda den fullsorterade bokhandelns försäljning nämnda år till skolor 123 mkr och till det allmänna biblioteksväsendet 38 mkr.
Bokhandelns försäljning till skolor och bibliotek fördelar sig på olika varuslag enligt nedanstående uppställning, som baserar sig på uppgifter lämnade vid nämndens strukturundersökning av bokhandeln.
Leveranserna av läroböcker till skolorna sker till största delen vid läsårets början. Utöver de stora höstleveranserna sker leveranser av mindre efterbeställningar under hela läsåret. Leveranserna till skolorna särpackas ofta av bokhandeln på de olika skolenheterna. Vid större order kan leveranserna ske direkt från förlagen även om bokhandeln handhar själva försäljningen.
Den mest arbetskrävande delen av skolboksförsäljningen uppges av bokhandeln vara efterbeställningarna. Eftersom varje skolenhets inköp skall särpackas och faktureras för sig blir arbetsinsatsen per leverans för dessa efterbeställningar relativt stor.
Bokhandelns leveranser till biblioteken avsåg främst sambindningsböc- ker.1 Villkoren för leveranserna av sambindningsböcker reglerades 1970 av ett avtal mellan Bibliotekstjänst och Seelig & Co.2 Sambindningsför- säljningen var organiserad på så sätt att biblioteken beställde böckerna i bokhandeln som vidarebefordrade beställningarna till Seelig & Co. Seelig lät ombesörja inbindningen av böckerna och utrustning i övrigt för biblioteksbruk. Böckerna levererades därefter särpackade på respektive bibliotek till bokhandeln. Med leveransen följde en faktura över dels vad biblioteken skulle betala till bokhandeln, dels vad bokhandeln skulle betala till Seelig.
Bokhandelns arbete med försäljningen till bibliotek av andra böcker än sambindningsböcker skilde sig däremot inte från arbetet med skolboksförsäljningen, dvs bokhandeln svarade själv för särpackning, fakturering o (1.
Till skillnad från skolförsäljningen är försäljningen till biblioteken relativt jämnt fördelad över året.
Förlagen angav 1970 på läroböcker förutom ett cirkapris ett s k kommunpartipris, vilket motsvarade det pris bokhandeln före bruttopri- sernas slopande tillämpade vid försäljning till skolor. På kommunpartipri-
Tabell 4.1 Bokhandelns försäljning till skolor och bibliotek fördelade på varuslag 1970, procent.
Avnämare Läroböcker Utländska Övriga Tidningar, Övriga Summa
böcker böcker tidskrifter varor Skolor 90 1 6 0 3 100 Bibliotek 9 8 78 5 0 100
1 Böcker som bundits in eller i övrigt förstärkts samt på annat sätt utrus- tats för biblioteksbruk. Avtalet uppsagt fr o m 1.4.197 2, jfr avsnitt 4.1.1.
? Seelig & Co AB, dis— tributionsföretag för böcker ägt av bokhand- lare och bokhandlare- föreningar.
set, som således kunde ses som ett rekommenderat pris vid försäljning till storköpare, erhöll bokhandeln en rabatt på 6,25 procent.
På sambindningsböckerna erhöll bokhandeln en ersättning som varierade mellan olika typer av böcker och för olika prisklasser. Genomsnittligt uppgick bokhandelns marginal på denna försäljning till drygt 10 procent.
På övriga böcker erhöll — och erhåller — bokhandeln från förlagen en rabatt som beroende av inköpt kvantitet varierar mellan 30 och 42 procent. Vid försäljning till skolor och bibliotek lämnar bokhandeln i sin tur vanli- gen rabatt — ofta 10 eller 20 procent på cirkapriserna.
4.2 Undersökningspopulation och genomförande 4.2.1 Undersökningspopulation och urval
Undersökningen omfattar fullsorterade boklådor1 som 1970 hade en försäljning till skolor och bibliotek på minst 20 procent av den egna totalförsäljningen. Denna begränsning av undersökningspopulationen genomfördes med hänsyn till syftet att särskilt studera skol- och biblioteksförsäljningens betydelse för bokhandeln.
Uppgifter om boklådornas försäljning till skolor och bibliotek erhölls från materialet som var insamlat till nämndens strukturundersökning, vilken omfattade samtliga fullsorterade boklådor.
Boklådornas fördelning efter andel skol- och biblioteksförsäljning inom vissa ortskategorier redovisas i tabell 4.2.
Sammanlagt redovisade sålunda 181 boklådor en skol- och biblioteksförsäljning av minst 20 procent av totalförsäljningen 1970. De boklådor som inte ingår i undersökningspopulationen ligger främst i storstadsregionerna och i övriga orter med mer än en boklåda.
Ur denna population på 181 boklådor drogs ett statistiskt urval av 48 boklådor. Två boklådor kunde inte lämna tillräckliga uppgifter varför undersökningen bygger på uppgifter från 46 boklådor. Urvalsförfarandet redovisas närmare i bilaga 4.1.
Baserat på uppgifter från dessa 46 boklådor kan de 181 boklådorna i undersökningspopulationen beräknas ha en skol- och biblioteksförsälj-
Tabell 4.2 De fullsorterade boklådorna 1970 fördelade på ortskategorier och andel skol- och biblioteksförsäljning, antal boklådor.
Ortskategorier Andel skol- och biblioteksförsäljning (20 % 20—29 % 30—49 % >50 % Totalt
Stockholm Göteborg 43 8 5 9 65 Malmö Övriga orter med fler än en boklåda 25 13 26 20 84 Övriga orter 14 19 53 28 114
Totalt 82 40 84 57 263 a SOU 1972:80 157
1 Återförsäljare som på vissa villkor erhåller 1 exemplar av flertalet ny- utkomna böcker i kom- mission och därmed kan hålla ett relativt djupt och brett sortiment. Se vida- rc avsnitt 3.2.
3 Av de totalt 289 under- sökta fullsorterade bok- lådorna 1970 kunde 26 in- te göra den begärda för- delningen på kundkatego- rier. Av dessa 261åg 16 i storstadsregionerna.
ning på 140 mkr vilket motsvarar cirka 85 procent av bokhandelns totala försäljning till dessa kundkategorier 1970. Skol- och biblioteksförsälj- ningens andel av den totala omsättningen kan för 1970 beräknas till i genomsnitt 45 procent för de 181 boklådorna. Motsvarande andel för samtliga fullsorterade boklådor var 32 procent.
4.2.2 Materialinsamling och genomförda beräkningar
Materialinsamling och genomförda beräkningar kan delas upp i tre huvudmoment :
— En balansteknisk analys av räkenskapshandlingarna för att bl a få fram de undersökta boklådornas totala lönsamhet.
— En framräkning av boklådornas försäljning till skolor och bibliotek på grundval av en genomgång av samtliga fakturor samt beräkning av bruttovinsten på denna försäljning.
— En framräkning av boklådornas rörelseresultat efter avdrag av resultatet av försäljningen till skolor och bibliotek med ledning av från boklådorna erhållna uppgifter.
De insamlade uppgifterna avser 1970 eller närmast motsvarande rä- kenskapsår, vilket för de flesta företagen innebär redovisningsperioden 1.4. 1970—31.3.1971. Så långt det varit möjligt har uppgifterna inhämtats direkt ur företagens räkenskaper. För att få jämförbarhet mellan företagen har följande justeringar av de bokförda värdena gjorts:
— Avskrivningarna har beräknats på anskaffningsvärdet och upptagits till 10 procent för inventarier och 20 procent för bilar per år. Avskrivningar på fastigheter har upptagits till bokfört värde.
— Lagervärderingen är gjord till inventerat värde och till inköpspris, — Kostnader som inte rimligen bör belasta ett enda år har fördelats över flera räkenskapsår, exempelvis kostnader för ombyggnad av butikslokalen.
—Extraordinära intäkter och kostnader som ej är hänförliga till bokhandelsrörelsen har exkluderats.
— Företagens resultat har beräknats före ägarens egna uttag. 1 de enstaka fall ägaren själv inte arbetet i företaget har ett belopp motsvarande en föreståndarlön — cirka 40000 kr — fråndragits kostnaderna och lagts till rörelseresultat för att man skall få jämförbarhet mellan boklådorna. Övriga familjemedlemmar har efter uppgiven arbetstid påförts kalkylmässig lön enligt HAO:s (Handelns Arbetsgivare- organisation) statistik.
1 bilagorna 4.2—4.4 finns definitioner till de redovisningstekniska begrepp som tillämpats i undersökningen.
4.3 De undersökta boklädomas lönsamhet 4.3.1 Resultatanalys
[ tabell 4.3 redovisas genomsnittliga intäkter, kostnader och resultat för undersökta boklådor totalt och för boklådor indelade efter andel skol- och biblioteksförsäljning.
Tabell 4.3 De undersökta boklådornas intäkter och kostnader, genom- snitt per boklåda.
Intäkter, Andel skol- och biblioteksförsäljning Samtliga kostnader reguhat 20—29 % 30—49 % 50 % — Tkr % Tkr % Tkr % Tkr %
Försäljning 1 777 100,0 1 362 100,0 2 300 100,0 1 737 100,0 — varukostnad 1 333 75,1 1068 78,4 1860 80,9 1 364 78,5 = bruttovinst 444 24,9 294 21,6 440 19,1 373 21,5 + övriga intäkter
netto 18 0,9 10 0,8 15 0,7 13 0,8 = bruttointäkter 462 25,8 304 22,4 455 19,8 386 22,3 _ kostnader 391 21,9 231 17,0 305 13,3 296 17,1 = rörelseresultat 71 3,9 73 5,4 150 6,5 90 5,2 — ränta på eget
kapital 11 0,6 6 0,5 9 0,4 9 0,5 = företagarvinst 60 3,3 67 4,9 141 6,1 81 4,7
Den helt dominerande delen av intäkterna härrör från försäljning av varor — böcker, pappersvaror och övriga varor. Posten ”Övriga intäkter” avser nettointäkter från i huvudsak tipsförmedling och kommissionsför- säljning av lotter. Dessa intäkter uppgår i genomsnitt till 4 procent av de totala intäkterna (bruttointäkterna).
Den största bruttovinsten i procent av försäljningen visar boklådorna med den lägsta andelen skol- och biblioteksförsäljning. Detta beror på att marginalen vid försäljning till skolor och bibliotek är betydligt lägre än vid överdiskförsäljning.
Boklådornas kostnader för personal, lokaler o d uppgår i genomsnitt till 296 tkr eller cirka 17 procent av omsättningen. Kostnadsandelen sjunker med stigande andel skol— och biblioteksförsäljning. Detta sammanhänger med de lägre kostnaderna i förhållande till omsättningen för skol- och biblioteksförsäljningen jämfört med försäljningen över disk. Skol- och biblioteksförsäljningen sker främst under de perioder då boklådorna har viss överkapacitet _ augusti—september och januari — och kan då ofta fullgöras utan att extra resurser behöver sättas in.
Rörelseöverskottet — före ägarens uttag för egen arbetsinsats — ligger i genomsnitt på 90 tkr för de undersökta boklådorna, vilket utgör cirka 5 procent av omsättningen. Den betydligt högre omsättningen och rörelseöverskottet för gruppen med den största skol- och biblioteksför- säljningen orsakas av en boklåda med påtagligt hög omsättning och stort rörelseöverskott. Tas denna boklåda ej med i redovisningen blir det genomsnittliga överskottet i stort sett detsamma i de tre grupperna — drygt 70 tkr.
Spridningen i rörelseresultaten för de enskilda boklådorna är betydande. Således visar fyra av de 46 boklådorna underskott, 29 överskott med högst 100 tkr och 13 boklådor ett överskott överstigande 100 tkr. ] relativa tal motsvarar detta en spridning från ett överskott på 14 procent till ett underskott på 7 procent av försäljningen.
Avkastningen stiger med ökad andel skol- och biblioteksförsäljning, men variationerna mellan boklådorna inom grupperna är alltför stora för
Tabell 4.4 De undersökta boklådornas intäkter, kostnader och resultat 1970, genomsnitt per boklåda.
Intäkter Omsättningsklasser kostnader, (1 mkr 1—2 mkr > 2 mkr resultat Tkr % Tkr % Tkr %
Försäljning 740 100,0 1 582 100,0 3 722 100,0 — varukostnad 583 78,8 1 276 80,7 2 855 76,8 = bruttovinst 157 21,2 306 19,3 867 23,2 + övriga intäkter
netto 11 1,4 14 0,9 17 0,5 = bruttointäkter 168 22,6 320 20,2 884 23,7 — kostnader 120 16,2 252 15,9 667 17,9 = rörelseöverskott 48 6,4 68 4,3 217 5,8 — ränta på eget
kapital 7 0,9 7 0,4 11 0,3 = företagarvinst 41 5,5 62 3,9 206 5,5
att något direkt orsakssamband mellan avkastningens storlek och andelen skol- och biblioteksförsäljning skall kunna utläsas.
Om man utgår från att i boklådorna insatt kapital skall förränta sig med 6 procent och drar bort den framräknade räntan från rörelseresultatet erhålles det överskott, här benämnt företagarvinst, som bokhandeln lämnar utöver förräntning av insatt kapital.
I tabell 4.4 redovisas de undersökta boklådorna grupperade efter omsättningsstorlek. I absoluta tal stiger intäkterna, kostnader och rörelseöverskott -— helt naturligt — med stigande omsättning. I relativa tal — andel av omsättningen _ föreligger inte några entydiga skillnader mellan stora och små boklådor. Rörelseöverskottet uppgår sålunda till 6,4 procent av omsättningen i lägsta omsättningsklassen, 4,3 i mellersta och 5,8 i högsta omsättningsklassen.
Det högre relativa rörelseöverskottet i lägsta omsättningsklassen beror på att kostnaderna beräknats före ägarens uttag för egen arbetsinsats. I de mindre boklådorna väger ägarna då tyngre. Den tidigare nämnda boklådan med betydande överskott hör till gruppen med över 2 mkri total omsättning. Gruppens genomsnittliga överskott förbättras därige- nom betydligt. Bortser man från denna boklåda skulle rörelseöverskottets andel av omsättningen i det närmaste vara densamma i de två högsta omsättningsklasserna.
4.3.2 Kostnader
I tabell 4.5 redovisas de undersökta boklådornas kostnader fördelade på olika kostnadsslag.
Av kostnaderna svarar löner och övriga personalkostnader — exklusive ägarens uttag för egen arbetsinsats — för cirka två tredjedelar. Övriga kostnadsslag av större betydelse är lokalkostnader — innefattande hyror, el, städning od — samt kontorskostnader. Fraktkostnader avser endast utfrakter från boklådorna till kunderna medan ingående frakter ingår i varukostnadema. Boklådornas reklamkostnader utgjorde i genomsnitt 0,5
Tabell 4.5 De undersökta boklådornas kostnader 1970, genomsnitt per boklåda.
Kostnad er Andel skol- och biblioteksförsäljning Samtliga 20429 % 30—49 % 50 % — Tkr % av för- Tkr % av för- Tkr % av för- Tkr % av för—
sälj ning säljning säljning säljning Personalkostnader 264 14,9 147 10,8 199 8,6 195 11,3 Lokalkostnader 51 2,8 37 2,7 46 2,0 43 2,5 Reklamkostnader 11 0,6 6 0,5 15 0,7 9 0,5 Fraktkostnader 7 0,3 5 0,4 6 0,3 6 0,3 Kontorskostnader 26 1,5 12 0,9 20 0,9 19 1,0 Avskrivningar 7 0,4 3 0,2 4 0,2 4 0,3 Räntor 11 0,6 9 0,6 8 0,3 9 0,6 Övriga kostnader 14 0, 12 0,9 7 0,3 11 0,6
Summa kostnader 391 21,9 231 17,0 305 13,3 296 17,1
procent av omsättningen. Posten övriga kostnader utgör en restpost och omfattar sådana kostnader som försäkringar, resor, traktamenten o (1.
Det är främst personalkostnaderna som påverkas av försäljningens sammansättning. De relativa personalkostnaderna sjunker med stigande andel skol- och biblioteksförsäljning och ut|orde genomsnittligt 14,9, 10,8 respektive 8,5 procent av omsättningen.
4.3.3 Effektivitet
Tabell 4.6 belyser boklådornas effektivitet. Definitioner av de använda begreppen återfinns i bilaga 4.4.
Försäljningen per sysselsatt stiger kraftigt med ökad andel skol- och biblioteksförsäljning. Omvänt kan detta uttryckas så att boklådor med
Tabell 4.6 Boklådornas arbetsproduktivitet, ytproduktivitet och lager- produktivitet år 1970, genomsnitt per boklåda.
Prod uktivitetsmått Andel skol- och biblioteksförsäljning i % Samtliga 20—29 30—49 50—
Arbetsproduktivitet
Försäljning per sysselsatt och år tkr 159,0 175,0 266,0 198,0 Bruttovinst per sysselsatt och år tkr 39,6 33,4 51,7 40,5
Ytprodukrivitet Försäljning per rn2 totalyta tkr 4,6 4,2 7,4 5,3 Försäljning per m2 butiksyta tkr 8,8 8,2 12,8 9,7
Lagerprodukrivitet Lageromsättning hastighet ggr/år 4,0 3,6 5,3 4,0 Genomsnittlig lager- tid dagar 91,0 103,0 86,0 95,0
större andel överdiskförsäljning kräver större personalinsats per försäljningskrona.
Den högre bruttovinsten per sysselsatt för boklådor med mer än 50 procent skol- och biblioteksförsäljning beror till största delen på att i den gruppen ingår en mycket stor boklåda med osedvanligt hög bruttovinst. Undantas denna boklåda är bruttovinsten per sysselsatt ganska likartad för de tre grupperna.
Vad gäller ytproduktiviteten är denna något bättre för boklådorna med den högsta skol- och biblioteksandelen. Det förklaras av att denna försäljning i stort sett kräver utrymme endast för lager.
Den genomsnittliga boklådans lager — inklusive kommissionslagret — omsätts fyra gånger per år, dvs lagertiden uppgåri genomsnitt till 95 dagar.
Antalet sysselsatta uppgår i genomsnitt till 9,2 och personalkostnaden exklusive ägarens egen arbetsinsats till i genomsnitt cirka 24 000 kr per anställd och år. Den förhållandevis låga siffran beror på det stora antalet deltidsanställda inom branschen vilkas löneläge är relativt lågt. Det är van- ligt att boklådorna har en eller ett par erfarna medhjälpare och i övrigt tillgodoser personalbehovet med mindre kostnadskrävande personal. Ivissa fall kompenserar företagsägaren bristen på erfarna bokhandelsmedhjälpare genom en större personlig arbetsinsats.
4.3.4 Tillgångar och skulder
I tabell 4.7 redovisas tillgångar, skulder och eget kapital för samtliga undersökta boklådor samt uppdelade efter andel skol- och biblioteksför- säljning.
Tabell 4. 7 Tillgångar, skulder och eget kapital i bokhandeln.a
Tillgångar, skulder Andel skol— och biblioteksförsäljning i % Samtliga 20—29 30—49 50— Balansomslutning, tkr 776,8 500,7 441,5 544 ,7 Tillgångar i procent av balansomslutningen Likvida medel 9,3 4,4 13,0 8,1 Kundfordringar 26,5 19,2 27,0 23,6 Övr omsättn tillgång I 2,1 37,9 6,1 29,7 3,6 43,6 4,2 35,9 Varulager 48,9 60,3 44,9 5 3,1 Övr omsättn tillgång II 0,3 49,2 3,0 63,3 2,9 47,8 1,7 54,8 Övr tillgångar 12,9 7,0 8,6 9,3 Skulder/Eget kapital i procent av balans— omslutningen Leverantörsskulder 34,0 31,2 42,2 35 ,4 Övr kortfr skulder 19,5 53,5 23,0 54,2 12,0 54,2 19,3 54,7 Långfristiga skulder 12,5 11,1 13,4 12,2 Lagernedskrivning 20,6 24,9 19,4 21,4 Eget kapital 13,3 9,8 13,0 11,8 Kassalikviditet 71 55 80 65 Balanslikviditet 163 171 169 166 Soliditet 23 22 29 22
& Uppställningen bygger på uppgifter från 45 av de 46 boklådorna. En boklåda ingår i en kon- cern och uppgifter om tillgångar och skulder har inte kunnat erhållas se— parat.
Vid beräkningarna har härvid inte medtagits värdet av kommissionslag- ret eftersom detta lager tillhör förlagen.
Av tabellen framgår bl a att de likvida medlen totalt svarar för cirka 8 procent av balansomslutningen.
Kundfordringarna svarar för drygt en femtedel av de totala tillgångarna. Kreditkunderna utgörs i stor utsträckning av kommuner och andra institutionella köpare varför dessa fordringar kan betraktas som säkra tillgångar.
Varulagret svarar för cirka hälften av de totala tillgångarna. Varulagret är därvid upptaget till inventerat värde, dvs före lagernedskrivning.
På passivsidan har upptagits ett värde som motsvarar lagernedskrivning— en. Lagerreserven utgör, beräknat för samtliga undersökta boklådor, cirka 40 procent av inventerat lagervärde. Boklådorna har således kunnat utnyttja de möjligheter till konsolidering som skattereglerna medger.
Anläggningstillgångarna består till omkring hälften av inventarier och bilar.
På passivsidan kan noteras att leverantörsskulderna — exklusive värdet av kommissionskrediten — utgör drygt en tredjedel av balansomslutning- en.
Det egna kapitalet utgör drygt 20 procent av balansomslutningen. Härvid har hälften av lagernedskrivningen inräknats i det egna kapitalet. Den resterande delen av lagernedskrivningen är att betrakta som en långfristig skatteskuld.
Respektive posters andel av balansomslutningen varierar för de tre kategorierna. Någon klar trend finns emellertid inte varför skillnaderna inte kan förklaras av andelen skol- och biblioteksförsäljning.
I tabell 4.7 redovisas också vissa relationstal som belyser boklådornas betalningsberedskap och soliditet. Definitioner till de olika måtten framgår av bilaga 4.4. Huruvida de redovisade likviditets- och so- liditetsmåtten för boklådorna är tillfredsställande eller ej kan inte entydigt fastställas. Det är emellertid intressant att notera att de angivna relationstalen förändrats sedan 1961.1 Sålunda uppgick kassalikviditeten 1961 till nära 100, balanslikviditeten till drygt 200 och soliditeten till drygt 40 för de undersökta företagen medan motsvarande värden 1970 utgjorde 65, 166 respektive 22. I 1961 års undersökning ingick även boklådor med låg skol— och biblioteksandel — under 20 procent —i undersökningspopulationen. Det finns dock ingen anledning anta att skillnader i undersökningspopulationen mellan tidigare och nuvarande undersökning är orsak till den redovisade förändringen.
4.4 Försäljningen till skolor och bibliotek
För att belysa skol- och biblioteksförsäljningens betydelse för boklådorna har 5 k bortfallsanalys gjorts, dvs en beräkning av vilka intäkter och kostnader som direkt skulle försvinna om denna försäljning upphörde. Uppgifter om försäljningen till skolor och bibliotek har inhämtats genom en genomgång av samtliga fakturor hos de undersökta boklådorna varvid uppgifter om försäljningsvärde, lämnade rabatter och debiterade frakter erhållits. lnköpsvärde — och bruttovinst — för denna försäljning
1 ”Den Svenska bok- marknaden 1961”, Pris- och Kartellfrågor 1:1963.
har sedan kunnat beräknas utifrån boklådornas erhållna rabatter från för- lagen.
Vid beräkningen av kostnaderna för skol- och biblioteksförsäljningen har hänsyn endast tagits till de kostnader som direkt kommer att falla bort om försäljningen till skolor och bibliotek förloras. Kostnaderna för skol- och biblioteksförsäljningen har därvid beräknats i samråd med uppgiftslämnarna eftersom någon separat redovisning av dessa kostnader inte finns i räkenskaperna.
Följande kostnader har beaktats: löner inklusive sociala avgifter, frakter, emballage och lokalkostnader. Som personalkostnader har upptagits kostnaden för den personal som arbetar enbart med skol- och biblioteksförsäljning. I de fall ägaren och/eller föreståndaren haft hand om försäljningen till skolor och bibliotek skulle ett bortfall av denna försäljning innebära att dennes arbetsinsats skulle kunna utnyttjas för överdiskförsäljning. Därmed blir viss annan personal obehövlig. Kostnaden för den ”övertaliga” personalen har upptagits som kostnad för skol- och biblioteksförsäljningen. Har försäljningen kunnat utföras utan att extra personal anskaffats eller övertidsersättningar utbetalats har personalkostnader inte påförts.
Beräkningarna av frakter och emballage bygger på uppgiftslämnarens bedömning av hur boklådornas totala utgifter för dessa poster fördelas på de olika kundkategorierna. Lokalkostnaderna har medtagits i de fall boklådan utnyttjar lokaler speciellt för skol- och biblioteksförsäljningen.
Av de redovisade kostnaderna för skol- och biblioteksförsäljningen faller huvuddelen på skolförsäljningen. Kostnaderna för biblioteksböcker- na utgörs främst av fraktkostnader.
De 181 boklådorna som ingår i undersökningspopulationen hade år 1970 en försäljning till skolor och bibliotek på cirka 140 mkr.l Brutto- vinsten uppgick totalt till 14,4 mkr. Boklådornas kostnader uppgick till 7,6 mkr vilket innebär att försäljningen till skolor och bibliotek lämnade ett överskott på 6,8 mkr.
I tabell 4.8 redovisas de undersökta boklådornas genomsnittliga försäljning till skolor och bibliotek samt kostnader och resultat av denna försäljning.
Bruttovinsten av skol- och biblioteksförsäljningen uppgår i genomsnitt
Tabell 4.8 Skol- och biblioteksförsäljningens kostnader och resultat för de undersökta boklådorna, genomsnitt per boklåda.
Försäljning, Andel skol— och biblioteksförsäljning i % Samtliga kostnader, resultat 20—29 30—49 50—
Tkr % Tkr % Tkr % Tkr % Försäljning 474 100 613 100 1 330 100 794 100 — varukostnad 417 88,0 554 90,3 1 200 90,2 714 90,0 = bruttovinst 57 12,0 59 9,7 130 9,8 80 10,0 — kostnader 28 6,0 29 4,8 71 5,3 42 5,2 = resultat 29 6,0 30 4,9 59 4,5 38 4,8
1 Uppräknat belopp base- rat på urvalcts 46 boklå- dor.
till cirka 80 tkr eller 10 procent av omsättningen. I bruttovinsten ingår också den extra ersättning som boklådorna betingar sig för frakt och expedition. Denna ersättning uppgår i genomsnitt till 10 tkr eller 1,3 procent av försäljningen till skolor och bibliotek varför den genomsnitt- liga ”faktiska” marginalen (bruttovinstprocenten) är 8,7 procent.
De direkta kostnaderna för försäljningen till skolor och bibliotek uppgick i genomsnitt till cirka 42 tkr (5,2 % av omsättningen) vil- ket ger ett rörelseresultat på genomsnittligt 38 tkr eller 4,8 procent av denna försäljning.
I tabell 4.9 har en sammanställning .orts av dels hela verksamheten i de undersökta boklådorna, dels skol- och biblioteksförsäljningen separat.
Försäljningen till skolor och bibliotek svarar för i genomsnitt 45 procent av den totala försäljningen. Bruttovinstprocenten för skol- och biblioteksförsäljningen var betydligt lägre än för överdiskförsäljningen varför dess andel av den totala bruttovinsten endast var 21 procent. Då emellertid boklådornas extra kostnader för försäljningen till skolor och bibliotek var låga utgjorde överskottet av denna försäljning ändå drygt 40 procent av det totala rörelseöverskottet.
Dras överskottet av försäljningen till skolor och bibliotek från det totala överskottet skulle detta för de två grupperna med lägsta andel försäljning till skolor och bibliotek ha minskat till i genomsnitt cirka 40 tkr. För gruppen med den största andelen försäljning till skolor och bibliotek skulle överskottet ha reducerats till cirka 90 tkr. Denna siffra påverkas dock starkt av ett mycket stort företag i gruppen. Bortser man
Tabell 4.9 Försäljning, kostnader och rörelseresultat för de undersökta boklådorna, totalt och separat för försäljningen till skolor och bibliotek, genomsnitt per boklåda.
Försäljning Andel skola och biblioteksförsäljning i procent Samtliga Kostnader Resultat 20—29 30—49 50— Tkr Andel av Tkr Andel av Tkr Andel av Tkr Andel av total, % total, % total, % total, %
Försäljning 1777 100 1 362 100 2 300 100 1737 100
därav skolor o bibl 474 27 613 45 1 330 58 794 45 Varukostnader 1 333 100 1 068 100 1 860 100 1 364 100
därav skolor o bibl 417 31 554 52 1200 65 714 52 Bruttovinst 444 100 294 100 440 100 373 100
därav skolor o bibl 57 13 59 20 130 39 80 21 Övriga intäkter 18 10 15 13
därav skolor o bibl — — — — Bruttointäkter 462 100 304 100 455 100 386 100
därav skolorobibl 57 12 59 20 130 29 80 21 Kostnader 391 100 231 100 305 100 296 100
därav skolor o bibl 28 7 29 13 71 23 42 14 Resultat totalt 71 100 73 100 150 100 90 100
därav skolor o bibl 29 41 30 42 59 39 38 43 Resultat exkl skolor 42 59 43 58 91 61 52 57
Tabell 4.10 De undersökta boklådornas avkastning —— rörelseresultat i procent av försäljningen — för totalförsäljningen, skol- och biblioteksför- säljningen samt överdiskförsäljning.
Försäljningskategori Andel skol- och biblioteksförsäljning i% Samtliga 20—29 30—49 50—
Totalförsäljning 3,9 5 ,4 6,5 5 ,2 Skol- och bib lioteks— försäljning 6,0 4,9 4,5 4,8 Överdiskförsäljning 3,2 5,7 7,8 5,5
från denna boklåda skulle gruppen redovisa ett genomsnittligt överskott på endast cirka 6 tkr.
Vad gäller avkastningen av överdiskförsäljningen är denna enligt tabell 4.10 svagt stigande mellan grupperna. Emellertid påverkas även här gruppen med största andelen skol- och biblioteksförsäljning kraftigt av den tidigare nämnda boklådan med god lönsamhet. Undantas denna boklåda blir avkastningen i denna grupp endast någon procent av försäljningen.
Enligt Handelns Arbetsgivareorganisations statistik var årskostnaden — lön och lönebikostnad — 1970 för en manlig föreståndare med minst 4 underställda i genomsnitt 42 000 kr. Om skol- och biblioteksförsäljning- en försvann skulle cirka 80 procent av boklådorna med en andel skol- och biblioteksförsäljning på minst 50 procent antingen uppvisa rörelseunder- skott (drygt hälften) eller inte lämna minst 40 000 kr i överskott åt ägaren för lön samt kostnader för sociala utgifter jämte ränta på i rörelsen insatt eget kapital. För mellangruppen var motsvarande andel cirka 60 procent, varav drygt hälften skulle få underskott. För gruppen med lägsta andel skol- och biblioteksförsäljning skulle cirka 30 procent av boklådorna ha redovi- sat ett rörelseresultat understigande 40 000 kr.
Detta innebär att om skol- och biblioteksförsäljningen försvann skulle cirka 60 procent av samtliga i undersökningen ingående boklådor ha visat ett rörelseresultat understigande 40 000 kr och omkring hälften av dessa rörelseunderskott. Flertalet av dessa boklådor ligger i orter med endast en boklåda. Det bör påpekas att bortsett från en eventuell förlust av skol- och biblioteksförsäljningen uppvisar cirka 25 procent av de undersökta boklådorna ett rörelseresultat understigande 40 000 kr. Andelen rena underskottsföretag uppgår till knappt 10 procent.
4.5. Sammanfattning med avslutande synpunkter
Föreliggande undersökning om bokhandelns lönsamhet år 1970 med särskild hänsyn till skol— och biblioteksförsäljningens betydelse bygger på ett urval av 46 boklådor med en skol- och biblioteksförsäljning av minst 20 procent av den egna totalförsäljningen.
För de undersökta boklådorna uppgår den totala försäljningen genomsnittligt till cirka 1,7 mkr varav 45 procent avser försäljning till skolor och bibliotek. Avkastningen, dvs rörelseresultatets andel av
försäljningen, uppgår i genomsnitt till drygt 5 procent. Bruttovinstens andel av försäljningen minskar med stigande andel skol- och biblioteksförsäljning till följd av boklådornas lägre marginaler för denna försäljning. Då kostnadstrenden är densamma framkommer inga avgörande skillnader i avkastningen mellan boklådor med låg respektive hög andel skol- och biblioteksförsäljning.
På kostnadssidan är personalkostnaderna helt dominerande och utgör i genomsnitt cirka 11 procent av försäljningen. De relativa personalkostna- derna minskar med stigande andel skol- och biblioteksförsäljning eftersom boklådorna kan tillvarata viss säsongmässig överkapacitet vilket gör att de extra kostnaderna för denna försäljning blir låga.
Ur resultatsynpunkt är skol- och biblioteksförsäljningen betydelsefull för boklådorna. Av det genomsnittliga överskottet svarar denna försäljning för nästan 45 procent,och för flertalet boklådor med en försäljningsandel på över 50 procent skulle större delen av överskotten försvinna om man gick miste om denna försäljning.
Cirka 60 procent av de undersökta boklådorna skulle redovisa antingen rörelseunderskott eller överskott understigande 40 000 kr om skol- och biblioteksförsäljningen försvann.
För de undersökta boklådorna kan lönsamheten 1970 genomsnittligt sett anses tillfredsställande, dvs boklådornas avkastning är tillräcklig för att ge ägaren en ersättning som väl täcker en genomsnittlig föreståndarlön = även om man beaktar ägarens vanligen längre arbetstid. Vidare lämnar verksamheten en rimlig ränta på ägarens kapital. Dessa slutsatser grundar sig på de genomsnittliga värden som erhållits genom undersökningen. För de enskilda boklådorna varierar resultatet kraftigt både mellan och inom grupperna.
En mycket stor del av boklådornas överskott härrör från den kommunala försäljningen. Om denna försäljning försvinner kommer den genomsnittliga avkastningen att sjunka till en sådan nivå att ägarens ersättning ungefär motsvarar en genomsnittlig föreståndarlön, medan verksamheten inte lämnar någon avkastning på satsat kapital. För boklådor med stor kommunal försäljning — mer än 50 procent av totalförsäljningen _ blir avkastningen i många fall helt otillräcklig om den kommunala försäljningen försvinner.
Lönsamheten torde 1970 vara acceptabel. Försvinner emellertid skol- och biblioteksförsäljningen torde åtskilliga boklådor få stora problem med lönsamheten. Generellt sett kommer de mindre boklådorna att drabbas hårdare än de större på grund av de förras redan tidigare
begränsade rörelseöverskott. Vid analysen av skol- och biblioteksförsäljningens betydelse har
beräknats vilka kostnader och intäkter som direkt skulle försvinna om denna försäljning upphörde. Härvid har inte kunnat beaktas i vilken utsträckning boklådorna kan minska sina kostnader utöver vad som är en direkt följd av en eventuell förlust av skol- och biblioteksförsäljningen eller komplettera den nuvarande försäljningen med andra varor för att på så sätt förbättra lönsamheten.
5. Regionala skillnaderi bok- försäljning och bokutlåning1
5.1. Inledning 5.1.1 Undersökningens syfte
I detta kapitel studeras tre viktiga kanaler via vilka böcker når läsare. Två förutsätter inköp, bokhandeln och Pressbyråns distributionsnät, medan den tredje, biblioteken, sprider sina böcker via län. Biblioteken har tidigare ingående studerats i litteraturutredningens biblioteksstudier, Försök med bibliotek (SOU 1972:61). I detta kapitel skall inledningsvis de två försäljningskanalerna studeras och då speciellt med avseende på regionala aspekter: antalet utbudsplatser och deras lokalisering kommer att redovisas liksom de olika kanalernas försäljningsvärden och hur dessa fördelas mellan olika regioner. För att ge en möjlighet till jämförelse mellan försäljningens fördelning och befolkningens fördelning redovisas den senare i ett särskilt avsnitt.
De tre stora distributionskanalerna jämförs avslutningsvis med varand- ra. Härvid göres också ett försök att uppskatta antalet böcker som nått sina läsare via respektive kanaler. Uppgifterna avser år 1970 om inte annat anges.
5.1.2. Några begreppsförklaringar
För att underlätta läsningen skall inledningsvis innebörden av några begrepp, som används i undersökningen, förklaras.
Abonnemangsbokhandlare är det namn på fullsorterade boklådor som användes efter 1 april 1970. Dessa bokhandlare erhåller merparten av de vid svenska bokförlag producerade titlarna i kommission. (Kallades tidigare A-bokhandel.)
Grossistkund är det namn på icke fullsorterad boklåda, som användes efter 1 april 1970. (Kallades tidigare B-bokhandel.)
Fackbok/tande] betecknar abonnemangsbokhandlare och grossistkun- der sammantagna.
A-region är ett statistikområde. Sverige är indelat i 70 A—regioner. Isaritmkarta. En isaritmkarta är en karta på vilken det finns linjer, s k isaritmer, vilka anger lika värde för en variabel. Kartorna kan jämföras
1 Kapitlet har författats av fil kand Sven Ockborn.
med väderkartor, där man ritar linjer för exempelvis en viss uppmätt temperatur.
Lokalt befolkningsunderlag är antalet invånare inom avståndet 30 km från en godtycklig mätpunkt. Det lokala befolkningsunderlaget i Stock— holm är över en miljon. Var man än placerar en mätpunkt på en karta över Stockholm fångar man således in över en miljon invånare inom en cirkel centrerad till mätpunkten, med radien 30 km. Det lokala befolk- ningsunderlaget i Östersund överstiger 50 000 invånare varav hälften bori tätorten, och hälften i andra tätorter, eller på glesbygden, inom 30 kilometers avstånd från Östersund.
5.2 Det lokala befolkningsunderlaget år 1970 — ett grovt mätt på efterfrågan av böcker
Några omfattande analyser av bokefterfrågan har aldrig gjorts i Sverige. Ännu mindre har man undersökt hur denna skiljer sig regionalt. En något diskutabel bild av den regionala fördelningen kan man få genom att studera hur befolkningen är Spridd över landet. Man utgår därvid från att varje individ oavsett bostadsort efterfrågar lika mycket böcker. Detta tillåter naturligtvis inga långtgående slutsatser. Av intresse kan dock vara att jämföra befolkningens spridning med olika försäljningsställens sprid- ning och försäljningens fördelning regionalt.
Sveriges befolkning uppgick vid årsskiftet 1970/71 till 8 091 782 personer. Den största befolkningskoncentrationen i landet finns i Stor- stockholmsområdet (se figur 5.1). År 1970 fanns där något mer än 1,2 miljoner invånare inom 30—kilometersräjongen. Därnäst följde Göteborgs— området med 0,6 miljoner invånare samt Malmö-Lund-området med 0,4 miljoner. Ett litet område längst in i Mälardalen har över 1/4 miljon invånare. I centrala Östergötland förekommer den femte befolkningskon- centrationen över 200 000 invånare.
Lokala förtätningar om 100 000 invånare och något däröver förekom- mer på betydligt fler håll i landet. Detta tröskelvärde passeras inom ganska vida zoner omkring de tre storstäderna: södra Uppland, östra Västmanland och norra Södermanland hör dit; detsamma gäller västra Västergötland, södra Bohuslän, praktiskt taget hela Skåne samt Blekinge fram till Karlshamn. De därefter återstående isolerade öarna med 100 000 invånare är, räknat från söder: södra Vätterbygden, Östergötland med undantag av södra skogsbygden, centrala Närke, Karlstad, Falun- Borlänge, Gävle—Sandviken och Sundsvall.
Tröskelvärdet 50000 invånare överskrids inom två stora regionala block, ett centralsvenskt och ett sydvästsvenskt. I Norrland förekommer bara smärre spridda områden med denna folktäthet. I inlandet når endast Storsjöbygden upp till mer än 50000 invånare. De övriga områdena ligger vid eller nära kusten i nedre Hälsingland och östra Medelpad samt vid Umeå, Skellefteå och Luleå-Boden.
Söder om en linje från västra Värmland, vidare norr om Siljan till en punkt norr om Gävle begränsas ett område med mer än 25 000 invånare. Över detta värde ligger ett långsträckt kustnära område i Norrland, som är avbrutet av tre mera glest bebyggda kilar.
7100
7000
6900
6800
6700
6600
Figur 5.1 Lokalt befolk- ningsunderlag i tusental invånare, dvs antalet in— vånare inom 30 km 1970/71, isaritmkarta. Figurens isolinjer (iso = lika) eller isaritmcr skall läsas på samma sätt som linjerna på en Väderkarta. En person bosatt i Stock- holm har således minst 1 000 000 grannar när- mare än 30 km från bo- staden eftersom Stock— holm i tiguren ligger i det område, som begränsas av 1 000 OOO-isaritmen. [ norra Sveriges fjälltrakter har man, mätt på samma sätt, mindre än 5 000
' = = grannar inom ett avstånd 1700 av 30 km från bostaden.
6500
6400
6300
6200
1200 1300 11.00 1500 1600
Norrlands inland och nordöstra Svealand avviker markant från övriga delar av landet. Hela området med undantag av centrala Jämtland samt gruvdistrikten i norr har mindre än 10 000 invånare inom alla områden, i allmänhet till och med betydligt mindre. Ganska särpräglat är området längs Inlandsbanan från Östersund mot Gällivare med mer än 5 000 invånare.
5.3 Fackbokhandeln 5.3.1 Jämförelse med övrig fackhandel
Förändringarna i fackhandelsbranschernas butiksnät har beräknats i annat sammanhang.1 Sådana studier visar att antalet fackhandlare mins- kat i flertalet branscher. I tabell 5.l visas förändringarna för olika typer mellan årsskiftena 1963/64 och 1969/70. Det totala antalet fackhandels- butiker minskade med 6 %. Den starkaste minskningen (31 %) drabbade bok- och pappershandeln.
5.3.2. Fackbokhandelns lokalisering
Landet indelas i 70 A-regioner. Samtliga dessa har minst en fackbokhan- del, i vilket begrepp alltså inkluderas såväl abonnemangs- som grossistbok- handel. Om man istället ser på de 464 primärkommunerna visar det sig att endast 60 % av dem har en bokhandel. Vid årsskiftet 1973/74 skall en indelning i 271 kommunblock vara genomförd. Om inga förändringar i förekomst inträffar till dess kommer 87 % av kommunblocken, motsva- rande 95 % av befolkningen, att ha minst en boklåda i sin kommun.
Abonnemangsbokhandelns lokalisering 1 Glesbygdsutredningens
.. .. _ delbetänkande ”Kom- Om abonnemangsboklådorna vore jamnt fördelade over landet skulle ingen mersiell service i glesbyg—
ha längre avstånd än 23 km till närmaste butik. Uppgifterna avser år 1968 den”. SOU 1972113.
Tabell 5.1 Butiksnätets förändring l963=l969 inom några fackhandels- branscher. (Källa: SPK:s butiksregister.)
Bransch Förändring- 1963—1969 i %
Färghandelsvaror = 7 Järnvaror =14 Möbler och bosättningsartiklar = 5 Beklädnadsvaror = 10 Skor = 4 Manufakturvaror inkl. handskar och väskor + 3 Cykel och sportartiklar —21 Böcker och pappersvaror =31 Tobak + 2 Ur och optik — 1 Blommor — 8 Övriga branscher + 5 Samtliga branscher — 6
Tabell 5.2 Befolkningens fördelning på avståndszoner i förhållande till A-bokhandeln. Tabellen är hämtad från SOU 1970:14, Urbaniseringen i
Sverige.
Tur— och returresa, km Befolkning Tusental Procent — 50 6 543 85 50—100 886 11 100—200 241 3 200—400 46 1 Summa 7 716 100
men förändringarna är små sedan detta år och torde inte ändra huvudin- trycket. Stockholmsregionen har avgjort det största antalet A-boklådor. Om boklådorna vore jämnt fördelade i detta område skulle ingen ha mer än 3,5 km till närmaste butik.
I rena glesbygder är naturligtvis avstånden väsentligt större till abonne- mangsboklådor än i storstadsområden. Tabell 5.2 visar att 85 % av befolkningen når A-boklådor med tur— och returresa under 50 km. Ingen har längre tur- och returavstånd än 400 km.
Figur 5.2 visar abonnemangsbokhandelns lokalisering. [ Götaland och Svealand är det endast i begränsade områden — gränstrakterna mellan länen — som befolkningen inte når en abonnemangsbokhandel inom 30 km. I Norrland är nätet av bokhandlare betydligt glesare. Det är bara i
,. ___, ,______,.,, _, .,... , , ,,. , . rl | . :.: ,",Ä ' .
Nao _
7500
7400
7000
5900
65001, ,
s7nn
sena
ssu
erna
sann
6200 .
Figur 5.2 Abonnemangs— bokhandelns lokalisering. Figuren visar de områden av landet vars befolkning har kortare avstånd än 30 km till abonnemangsbok— handel. De snedstreckade områdena ligger utanför detta avstånd. Källa är Svenska Bokförläggare- föreningens matrikel från november 1971.
Figur 5.3 Figuren visar de 17 orter, som förlorat abonnemangsbokhandel under perioden juli 1967—november 1971. De svärtade områdena på kartan har ingen alterna- tiv abonnemangsboklåda att tillgå inom 30 km av- stånd. Källa är Svenska Bokförläggareföreningens matriklar 1967 och 1971.
ett stråk längs kusten som befolkningen när denna typ av bokhandel inom 30 km avstånd. Detta betyder att nedläggning av en bokhandel i det inre av Norrland ökar avstånden mångfalt för befolkningen i detta område.
Figur 5.3 visar att, under perioden juli 1967 — november 1971, 17 orter blivit utan abonnemangsbokhandel. I flertalet fall har boklådorna en sådan lokalisering att befolkningen trots dessa nedläggningar har tillgång till abonnemangsbokhandel inom 30 km från bostaden. De områden, som är svärtade på kartan, har ingen alternativ abonnemangs— boklåda att tillgå inom detta område. Det är anmärkningsvärt att merparten av orterna vars abonnemangsboklådor lagts ner ligger i Mellan- sverige.
Grossistbokhandelns lokalisering
Grossistbokhandeln har inte varit föremål för samma systematiska studier som abonnemangsbokhandeln. Enligt Bokförläggareföreningens matrikel hösten 1971 fanns 180 grossistkunder.
Dessa boklådor är belägna dels i orter av storleksordningen 5 000 invånare och därunder, dels förekommer de som komplement till abonne- mangsboklådorna i storstadsområdena. De är således sällan förekomman- de i medelstora städer.
Figur 5.4 visar grossistkundernas lokalisering. Det mest framträdande draget är dessa boklådors spridning över hela landet. De linjerade områdena på kartan saknar B-boklådor inom 30 km avstånd.
X.?
nara -
'å'/,
&
. A
STs—=; Wi
& "EN &;
ÄN
7100 _, _ , rim
& sw—
'
7000 ., 7000
f.
i
i?! _...— _
2
|
De, '"?
5900 __ __ 5500
Ö * . . _ k _ >.
s &)
5000 .
5700 5700
&, .,,
5600 6500
! ___
a »!
&
5500 5500
5400
5300
1200 1300 1L00 1500 1500 1700 1200 1300 1400 1500 1500 1700
Figur 5.4 Grossistkunder- nas lokalisering. Figuren visar de områden av lan- det vars befolkning har kortare avstånd än 30 km till grossistbokhandel. De snedstreckade område- na ligger utanför detta av- stånd. Källa är Svenska Bokförläggareföreningens matrikel från november 1971.
Figur 5.5 Fackbokhan— delns lokalisering. Figu— ren visar de områden av landet vars befolkning har kortare avstånd än 30 km till fackbokhandel. De snedstreckade områ- dena ligger utanför detta avstånd. Källa är Svenska Bokfö rläggareföreningens matrikel från november 1971.
Den samlade fackbokhandelns lokalisering
Fackbokhandelns — d v s abonnemangs- och grossistbokhandel samman- tagna = lokalisering sammanfattas i figur 5.5. De föregående kartorna, (figur 5.2 och 5.4) har sammanslagits. Figuren visar de områden av Sverige som har fackbokhandel inom 30 km.
5.3.3. Försäljning via fackbokhandeln Abonnemangsbokhandelns försäljning till allmänheten
] detta avsnitt har SPK:s material rörande bokhandeln1 använts. Härav framgick abonnemangsbokhandelns samlade försäljning till allmänhe- ten = beräknat till konsumentpris exkl moms (se tabell 5.3). Försäljningen till allmänheten från abonnemangsboklådor av svensk och utländsk litteratur uppgår alltså sammanlagt till 166 mkr. Detta ger en försäljning per invånare om något mer än 20 kr. Om försäljningen fördelas på riksområden erhålles tabell 5.4. 1 Se kapitel 3.
Tabell 5.3. Försäljningen till allmänheten i bokkategorier.
Mkr
Svensk litteratur 145 Utländsk litteratur 21 Totalt 166
Tabell 5.4 Försäljningen till allmänheten av svensk och utländsk littera- tur från A-boklådor år 1970 fördelat på riksområden. (Bokstäverna motsvarar länsbeteckning.)
Ingående Svensk litteratur Utländsk litteratur län & % Mkr Kr/inv Mkr Kr/inv
AB StOCkhOlm 47 32 10 7 CDETU Östra Mellan— sverige 28 20 3 2 FGHI Småland med öarna 8 11 0 0 KLM Sydsverige 20 17 3 2 NOPR Västsverige 23 15 4 3 SWX Norra Mellan— sverige 8 10 O 0 ZY Mellersta Norrland 5 12 0 0 AC, BD Övre Norrland 6 12 1 1 Hela riket 145 18 21 2,5
Såväl omsättningsmässigt som vad gäller försäljning per invånare finner man en stark koncentration till Stockholmsområdet. Östra Mellansverige, Sydsverige och Västsverige har också väsentligt högre värden än övriga delar av landet. Speciellt stark är som synes koncentrationen när det gäller försäljningen av utländsk litteratur (jämför nedan).
Studerar man enbart försäljningen av svensk litteratur och går ner på mindre geografiska mätytor (en radie om 30 km), finner man att sprid- ningen kring genomsnittet 18 kr/inv är ännu större (se figur 5.6). De högsta värdena föreliggeri storstadsområdena samti de områden som har universitet och högskolor. Området runt Uppsala har värden över 75 kr/ inv. Detta är en toppnotering, som övriga områden inte tillnärmelsevis når upp till. Gränsvärdet 25 kr/inv redovisar området från Stockholm över Uppsala, Västerås. Övriga toppar i försäljningen är från söder räknat Malmö-Lund, Jönköping, Linköping, Östersund, Umeå och Piteå.
Ett annat gränsområde, med värden över 15 kr/inv, finns längs kusten från Malmö upp till Göteborg, Kristianstad—slätten, Kalmar, Växjö och Jönköping-Skövde-området. Ett område i Östsverige från centrala Öster- götland genom östra Sörmland och förbi Mälardalen är det största sammanhängande området med detta värde. Övriga friliggande områden med denna försäljning är Göteborgsområdet, Karlstad, centrala Närke, södra Dalarna, Ådalen, Östersund, Umeå samt kustområdet från Skellef- teå till Luleå upp mot Boden.
Betraktar man slutligen abonnemangsbokhandelns försäljning av ut— ländsk originallitteratur, 21 mkr, finner man att denna är mycket hårt knuten till storstadsområdena. De nio största försäljarna av utländsk litteratur svarar för mer än 2/3 av den totala försäljningen. Kartan i figur 5.7 ger en klar bild av försäljningskoncentrationen. Värden över 10 kr/inv förekommer i Stockholm/Uppsala, Malmö/Lund samt Göte- borgsområdet. Detta skall jämföras med riksgenomsnittet 2,5 kr/inv. Det är troligt att boklådorna i storstäderna betjänar övriga delar av landet med utländsk litteratur. Koncentrationen vad gäller konsumtionen är därför knappast så stor.
Grossistkundernas försäljning till allmänheten
Nedanstående siffror för grossistkundernas försäljning är hämtade från Bokcentralens och Seeligs leveransuppgifter. Omsättningen är i källorna angiven till nettOpn'ser. Den genomsnittliga bokhandelsrabatten har uppskattas till 38 %. Omsättningssiffroma har därför multiplicerats med faktorn 1,6, vilket ger försäljningspriserna till allmänheten exklusive moms.
Allmänhetens inköp av böcker från grossistkunderna är av storleksord- ningen 6 mkr, ett värde som motsvarar försäljningen från en stor abonnemangsboklåda. Som redan konstaterats är dessa boklådor hårdare bundna till mindre tätorter än abonnemangsbokhandeln. Medelinköpen från allmänheten för hela landet är 0,75 kr/inv.
l figur 5.8 visas hur försäljningen via grossistkunderna förhåller sig regionalt. Det är anmärkningsvärt att ett brett område från Stockholm ända ner till Östskåne visar extremt låga värden. Starkast tycks denna typ
r - 7600 ' ., . Åt. _ L i :. ___, **L. 1 a' 7500 _ rl, ". 1 71.00 _ j __5 of.) X 535.- 7300. . . , " . f ***—15 7200 _ .::—f».-. .. .. ' 15 10 'I, K[ 1) U 5 7100 _f_åL—_-,:L . . i R... ; 1000 7000 5900
6800
6700
6600
Figur 5.6 Lokal försälj- ning av svensk litteratur genom abonnemangsbok- handeln i kronor per in- vånare räknat, dvs för- säljningen genom samt— liga abonnemangsbok— handlare inom 30 km satt i relation till befolk— ningen inom samma om— råde, isaritmkarta. Figu— rens isolinjer (iso = lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som iso- barerna på en väderleks—
6500
61.00
6300
5200 = karta. Genomsnittligt 25 : O ' 100 km köpte invånarna i Stock— 5 .5 ===== holm för något mer än 30
kronor av svensk littera— . . tur genom abonnemangs- 1200 1300 11.00 1500 1600 1700 bokhandeln.
. Y * i * 1 .::-L. 7500. - _ _ r.... 5; _. a " i.. 7500 i... 71.00 __ , 7300 '; Rx " 7200 ' &_ . 7100, -L 3.4—a,.— l 1 ; ----- 1800 7000 -,- ", i? * :" ' 0 5900 ';. . (_: 3. _j (:*. fc”; 5500 ' 5700 5 | — 5500 __ Lf. 5500 - 0 61.00 _ _._i 5300 _. - - 5200 ' _. , , 10 2 , 5 l:: 0 iOOkm 1200 1300 11.00 1500 1500 1700 sour972:so
Figur 5.7 Lokal försälj- ning av utländsk littera- tur genom abonnemangs— bokhandlare i kronor per invånare räknat, dvs för- säljningen genom samt- liga abonnemangsbok- handlare inom 30 km satt irelation till befolk- ningen inom samma om- råde, isaritmkarta. Figu- rens isolinjer (iso = lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som iso- barerna på en väderleks— karta. Genomsnittligt köpte invånarna i Stock- holm för mellan 5 och 10 kronor av utländsk litte- ratur genom abonne- mangsbokhandeln.
7100
7000
6900
6800
6700
6600
6500
6400
6300
6200
7600
7500
7400
1200 1300 1400 1500 1600 1700
Figur 5.8 Lokal försälj— ning genom grossistkun- derna i kronor per invå- nare räknat, dvs försälj- ningen genom samtliga grossistkunder inom 30 km satt i relation till be- folkningen inom samma område, isaritmkarta. Fi- gurens isolinjer (iso = lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som isobarerna på en väder- lekskarta. Genomsnittligt köpte invånarna i Stock— holm för mindre än 1 krona genom grossistkun- derna medan invånarna i centrala Värmland köpte för mer än 5 kronor.
7100 _
7000 » . 6900 * . 6800
6700
6600
6500 .
Figur 5.9 Lokal försälj— ning genom fackbokhan- deln i kronor per invåna- re räknat, dvs försälj- ningen genom samtliga fackbokhandlare inom 30 km satt i relation till befolkningen inom sam- ma område, isaritmkarta. Figurens isolinjer (iso = lika) eller isaritmer skall läsas på samma sätt som
0 3 ' 0 100 km isobarerna på en väder- att; 1 ' ***—'# lekskarta. Genomsnittligt
6400 _.
6300
6200
köpte invånarna i Stock- , , == holm för över 40 kronor 1700 genom fackbokhandeln.
1200 1300 1400 1500 1600
av bokhandel vara i västra Småland, Dalsland, norra Värmland och främst Norrlands inland. I de angivna områdena är abonnemangsbokhandeln svagt företrädd.
Fackbokhandelns samlade försäljning
Slår man ihop abonnemangsbokhandelns och grossistkundernas försälj- ning får man den samlade fackbokhandelns försäljning. Detta har gjortsi figur 5.9. Man finner att grossistkundernas starka ställning i västra Småland, Dalsland, norra Värmland och det inre av Norrland inte uppväger avsaknaden av abonnemangsbokhandel i dessa områden. Bok- försäljningen per invånare är här genomgående låg. Några undantag finns dock, t ex området kring Östersund.
5.4 Pressbyråns distributionsnät 5 .4.1 F örsäljningsställen i Pressbyråns distributionsnät
Svenska Pressbyrån AB distribuerar böcker till försäljningsställen utanför den egentliga bokhandeln. Pressbyrån har samma nyckelposition i distri- butionen till dessa försäljningsställen, som Seelig intar för bokhandeln.
År 1970 levererade Pressbyrån böcker till cirka 14 000 återförsäljare. Eftersom man i landet totalt har cirka 60 000 försäljningsställen finns Pressbyråns böcker att köpa i ungefär var fjärde svensk affär. Sammanlagt säljer man böcker för något mer än 43 mkr (försäljningspris exkl moms).1
1 tabell 5.5 förtecknas de olika typerna av försäljningsställen, hur många de är till antalet och hur stor omsättning de har. Man finner att cirka 1200 (9 %) av försäljningsställena utgörs av Pressbyråns egna kiosker. Deras andel av omsättningen är större (24 %). Den till antalet största återförsäljarkategorin är ”övriga kiosker” som svarar för 30 % av omsättningen. Gruppen ”tobakister” har 19% av omsättningen. Sam- manlagt svarar de tre nämnda grupperna för närmare 3/4 av den totala bokomsättningen.
Tabell 5.5 Antalet försäljningsställen och omsättningen på böcker i Pressbyråns distributionsnät år 1970.
Bransch Antal försälj- Försäljning kr ningsställen exkl moms Pressbyråns försäljningsställen 1 204 10 367 561 Övriga kiosker 4 868 13 089 073 Bok- och pappershandel 346 736 865 Tobakshandel 2 632 8 417 655 Frukt och konfektyr 570 2 168 942 Livsmedel 1 210 654 369 Supermarket 2 173 3 642 564 Varuhus 404 3 480 061 Hotell/motell/värdshus 75 88 031 Övriga 478 741 763 Summa 13 960 43 386 884
1 Uppgifterna nedan har lämnats av Pressbyrån till litteraturutredningen. Samtliga värden avser år 1970.
5.4.2. Antalet försäljningsställen fördelade på A-regioner
Om samtliga försäljningsställen i Pressbyråns distributionsnät vore jämnt fördelade över landet skulle ingen behöva resa mer än 4 km för att köpa böcker. Nu följer naturligtvis den geografiska fördelningen av distribu- tionsnätet befolkningens lokalisering. Beroendet av befolkningskoncent- rationer är dock anmärkningsvärt litet. Pressbyrån är sålunda väsentligt mer ”decentraliserad” än andra branschers detaljistnät. Glesbefolkade områden har färre invånare per försäljningsställe än tätbebyggda områ- den. Bortsett från fem A-regioner har man i Norrland mer än 1,7 försäljningsställen per 1 000 invånare. Detta åskådliggöres i figur 5.10. Det är anmärkningsvärt att flera av A-regionerna i Svealand och Götaland med hög turistintensitet har höga värden vad gäller försäljningsställen per 1 000 invånare.
5.4.3 Omsättningen inom Pressbyråns distributionsnät fördelad på A—regioner Pressbyråns försäljning om 43 mkr ger en genomsnittlig försäljning per invånare av 5,36 kr. (Genomsnittsvärdet för den samlade fackbokhandeln vad gäller svensk litteratur var knappt 19 kr.) De regionala variationerna för Pressbyråförsäljningen är inte så stora. (figur 5.11.) Omsättningen är dock relativt hög i så gott som hela Svealand, Bohuslän, Sydvästskåne, Kalmar län och på Gotland, samt vissa
Figur 5.10 Antalet för- säljningsställen per 1 000 invånare i A—regionerna. Försäljningsställen per 1 000 inv. 1. 2.1 3. 2 4. 2
6- 1_ 6_
1,5 2,0 2,5
blockregioner i Norrland. I dessa områden når man värden som överstiger 5 kr/inv. Mer än 6 kr/inv omsättes i Stockholms lån, på Gotland, samti blockregionerna Uddevalla och Mora. Lägre värden framträderi det östra Skåne, i ett bälte från norska gränsen genom Västergötland ner mot norra Kalmar län samt tre blockregioner i norra Sverige. 5 av blockregionerna i dessa områden har omsättning under 4 kr/inv. Jämförelser mellan försäljningen genom fackbokhandeln och Pressbyrån sker i avsnitt 5 .5 .
5.5. Jämförelse mellan distributionskanalerna folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån
5.5.1. Jämförelsemetod
Det är svårt att med hjälp av omsättningssiffror jämföra fackbokhandel med Pressbyråns distributionsnät. Helt omöjligt är det att relatera försäljningssiffror med bibliotekens utlåning. Ett sätt att få till stånd en jämförelse är att beräkna antalet sålda böcker via de båda försäljningska- nalerna och antalet via biblioteken utlånade böcker. Siffran för bibliote- ken föreligger. När det gäller bokhandel och Pressbyrån måste man känna böckernas genomsnittliga pris exklusive moms. Några exakta värden har inte kunnat erhållas. Genom förfrågningar hos de större förlagen har dock ett genomsnittspris om 16 kr för bokhandelns del räknats fram. Denna siffra torde vara ganska exakt. När det gäller Pressbyrån har man
Figur 5.11 Pressby råns försäljning till allmänhe— ten i A—regionerna räknat i kronor per invånare. Kronor per invånare
1. =4:-
2. 4:01 —5:—
3. 5 :01—6 :—
4. 6 :01 =
från företaget inte kunnat lämna några upplysningar. Den siffra för böckernas genomsnittspris, 4 kr, som här har använts är därför relativt osäker. De beräkningar som gjorts i annat sammanhang (se avsnitt 3.5.1. och 1 1.12.) tyder dock på att den inte är tagen i underkant.
5.5.2. Jämförelse för riket totalt
1 tabell 5.6 har ett försök gjorts att för riket totalt jämföra de tre distributionskanalerna fackbokhandel, Pressbyrån och folkbibliotek. Där presenteras antalet utbudspunkter (försäljnings- respektive utlåningsstäl- len), försäljningens storlek totalt och per invånare samt antalet distribue- rade böcker totalt och per invånare. För fackbokhandeln, d v s abonne- mangs- och grossistboklådor sammantagna, har försäljningsvärden för såväl svensk som utländsk litteratur tagits med. 1 värdena för folkbiblio- teken ingår inte skol—, studiecirkel- och Sjukhusbibliotek. Som utbuds- punkter räknas alla utlåningsställen med mer än 300 volymer i fast bokbestånd samt med minst en timmes öppethållande per vecka. Antalet utbudspunkter för biblioteken har inte gått att erhålla för år 1970. Siffrorna gäller är 1966. Övriga värden avser genomgående år 1970.
Man finner att av de totalt något mer än 17 000 utbudspunkterna svarar Pressbyrån för 82 procent, folkbiblioteken för 15 procent och fackbokhandeln för knappt 3 procent. Värden för de två försäljningska- nalernas omsättning har presenterats i tidigare avsnitt. Här dominerar fackbokhandeln, som svarar för 80 procent av den samlade försäljningen till allmänheten. Ser man däremot på antalet distribuerade böcker medför det högre genomsnittspriset i fackbokhandeln att de två försälj- ningskanalerna blir likvärdiga. Man distribuerar således vardera något mer än 10 milj böcker vilket ger en siffra på 1,3 böcker på invånare. Eftersom fackbokhandelns försäljning till institutioner och företag — speciellt stor vad gäller utländsk originallitteratur — inte kunnat särskiljas är siffran för denna kanal överskattad. Allmänheten torde således inköpa fler böcker via Pressbyrån än via fackbokhandeln: Beaktas även folkbibliotekens roll i bokspridningen finner man att totalt cirka 73 miljoner böcker distribuerades via de tre kanalerna år 1970. Härav svarade biblioteken för
Tabell 5.6 Jämförelse mellan fackbokhandel, Pressbyrån och folkbibliotek vad gäller antalet utbudspunkter, försäljning och antalet distribuerade böcker är 1970.
Antal Försäljning till Antal distri- utbuds— allmänheten buerade böcker punkter exkl skolböcker Totalt Kronor Totalt Per inv mkr per inv milj Fackbokhandel 475 172 21,3 10,75 1,3 Pressbyråns distr nät 13 960 43,4 5,3 10,85 1,3 [folkbiblio- teken 2 656 — = 51,22 6,3
70 procent medan den två försäljningskanalerna vardera stod för 15 procent. Försäljningssidan svarar alltså sammanlagt för mindre än 1/3 av de distribuerade böckerna. Bortser man från Pressbyrån och enbart studerar folkbibliotek och fackbokhandel finner man att dessa tillsam- mans fördelar 62 milj böcker varav biblioteken svarar för 83 procent. (Som tidigare påpekats har enbart folkbiblioteken tagits med eftersom regionala värden för övriga typer av bibliotek inte föreligger. Totalt uppgick dock utlåningen via skolbiblioteken år 1970 till något mindre än 19 milj volymer. Slås skol- och folkbibliotekens utlåningssiffror ihop erhålles ett värde om drygt 70 milj volymer. Bibliotekssidans dominans vad gäller antalet förmedlade böcker blir då ännu kraftigare. Av totalt förmedlade 91 milj exemplar svarar biblioteken för 77 procent. En jämförelse mellan värdena för fackbokhandel och bibliotek visar att biblioteken svarar för 87 procent och bokhandeln för 13 procent av cirka 80 milj distribuerade böcker.)
5.5.3 Antalet distribuerade böcker via olika kanaler, regionalt fördelat I föregående avsnitt beräknades antalet sålda böcker via de tre kanalerna folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån. I detta avsnitt skall ett försök göras att fördela respektive kanals distribution över landets 70 A-regioner. Resultatets osäkerhet blir därvid större än tidigare; bl a måste man utgå ifrån att försäljningen har samma inriktning i de olika A-regionerna, så att genomsnittspriset för respektive kanal överallt är
» 0,6 o; 5 o 65
I
& &. ' %* Q'
. Q? . l..
Figur 5.12 Jämförelse mellan antalet per invåna— re distribuerade böcker genom fackbokhandel, Pressbyrån och folkbib- lioteken.
A och B avser fackbok— handel resp Pressbyrå. Böcker per invånare
1. —O,5
2. 0,6—1,0
3. 1,1—1,5 4.1,6—
detsamma. De drag som tas upp nedan är emellertid så entydiga att några felaktigheter i materialet inte kan ha orsakat dem.
Som tidigare påpekats distribuerade fackbokhandel och Pressbyrån ungefär lika många böcker. Kartorna A och B i figur 5.12 har därför kunnat konstrueras med samma skalbeteckning. För biblioteken — som ju utlånar väsentligt fler böcker än de båda andra kanalerna sålde — har man i syfte att få fram en geografisk jämförelsebild måst använda en annan och högre skalindelning (karta C i figur 5.12). Jämför man de två försäljningskanalerna finner man en påtaglig skillnad. Pressbyråns distri- bution av böcker är mycket jämnt fördelad över landet. 58 av 70 A—regioner har en försäljning per invånare inom intervallet 1,1 — 1,5 ? böcker per invånare. Betraktar man däremot kartan för fackbokhandeln
finner man en betydande skillnad mellan olika typer av A-regioner. De tre storstadsområdena och ett par A-regioner innehållande universitetsor- ter har således värden som överstiger 1,5 försålda böcker per invånare. Å andra sidan finns det en rad A-regioner — främst i glesbygdsområden — som har värden understigande 0,5. Under riksgenomsnittet 1,3 böcker per invånare ligger nästan samtliga områden utom de tidigare nämnda ! storstads- och universitetsområdena.
Kartan för biblioteksutlåningen (figur 5.12 c) har likheter med kartor- na för såväl fackbokhandel som Pressbyrån. De tättbefolkade blockregio- nerna har således de högsta värdena, men skillnaden mellan gles- och tätbygdsområden är inte så stor som den var för fackbokhandeln.
Biblioteken uppvisar en ibland förvånande bild. De regionala skillna-
1 C avser folkbiblioteken. 2 Böcker per invånare
—5.0
, —6,0 —7 0 )
1. 2. 3. 4.
xIOX'Jl >—-|—->—-
,
derna är inte entydigt kopplade till befolkningsunderlag och ekonomiska resurser. En förklaring härtill som redan givits i utredningens biblioteks- skrift är att enskilda politikers och bibliotekariers intresse kan ha en avgörande betydelse för biblioteksstandarden på vissa håll.
5.5.4. Regionala skillnaderi det samlade bokförvärvandet via folkbibliotek, fackbokhandel och Pressbyrån
I föregående avsnitt redovisades den regionala spridningen för de tre kanalerna var för sig. I detta avsnitt slås kanalerna samman. I figur 5.13 redovisas således regionala skillnader i antalet spridda böcker via fackbok- handel och folkbibliotek. Läggs även Pressbyråns värden till erhålls en bild av antalet böcker som sprids via de tre stora bokförmedlingskanaler— na. Dessa svarar för den avgjort största delen av den institutionella bokspridningen. Som tidigare påpekats saknas dock utlåningen från skol-, studie- och Sjukhusbibliotek. Genom att uppgiften rörande försäljning från bokklubbar, vissa varuhus samt bokcaféer saknas har inte den bokspridning som sker via dessa kunnat beaktas. Försäljningen via bokklubbar har, speciellt under senare år, utvecklats kraftigt. Det bokförvärvande som sker genom ”lån från goda vänner” etc inte heller kunnat beaktas.
I figur 5.13 finner man att den samlade bokspridningen via fackbok- handel och folkbibliotek visar en betydande koncentration. I den högsta klassen (mer än 8,6 böcker per invånare) återfinns de tre storstadsregio-
auto
Figur 5.13 Antalet böc- ker distribuerade genom fackbokhandel och folk— bibliotek. Böcker per invånare
1. —5,5 2. 5,6—7,0 3. 7,1—8,5 4. 8 6—
,
nerna samt Uppsala, Linköping, Västerås och Eskilstuna. De två senare regionerna är de enda i denna grupp som saknar anknytning till universitet. Låga värden återfinns i västra och centrala Götaland, det inre av Svealand samt nästan hela Norrland.
Figur 5.14 där alltså även böcker förvärvade via Pressbyrån beaktas visar ungefär samma regionala mönster som figur 5.13. Detta beror naturligtvis på den tidigare redovisade jämnheten i Pressbyråns boksprid- ning. Figuren har tagits med huvudsakligen av det skälet att siffror för det samlade bokförvärvandet från de tre kanalerna skall redovisas. De sju A—regioner som uppvisade de högsta värdena i figur 5.13 ligger också högst i figur 5.14. Invånarna förvärvade i ifrågavarande områden genom- snittligt mer än 10 böcker per år. Högsta värdet hade Uppsala med 14,3. Värdena för glesbygdsområdena är relativt sett något högre än i figuren för folkbibliotek och fackbokhandel genom Pressbyråns bättre boksprid- ning i dessa områden.
Figur 5.14 Antalet böc- ker distribuerade genom fackbokhandel, Pressbyrå och folkbibliotek i A- regionerna. Böcker per invånare
1. — 6,0
2. 6,1— 8,0
3. 8,1 —10,0
4. 10,1—
6. Tekniska framställningskostnader1
Bokförläggaren har i sin verksamhet att räkna med olika typer av kostnader, såsom ersättningar till författare, lektörskostnader, redaktio- nella kostnader för bearbetning av författarens manuskript, kostnader för formgivning och omslagsdesign, kostnader för teknisk produktion, för lager och distribution, ersättning till återförsäljare etc. Härtill kommer administrativa kostnader för förlagsrörelsen, reklamkostnader, kapital- kostnader m m.
Med tekniska kostnader avses här vad bokförläggaren har att betala till tryckerier och bokbinderier för bokens tekniska framställning och för det material som ingår, t ex papper.
6.1 De tekniska kostnadernas förändring
Under den senaste 15-årsperioden har kostnadsförändringarna inom den grafiska industrin i stort sett följt de allmänna kostnadsförändringarna.
Boktryckarekammaren utfärdar varje år en rekommendation till pris- justeringar till boktryckareföreningens och bokbinderiidkareföreningens medlemmar. I en sammanställning av de kostnadshöjningar som, på grund av ökade arbetslöner och höjda allmänna kostnader, Boktryckarekam- maren rekommenderat, framgår att dessa under tiden 1 april 1955— 1 april 1970 borde ha varit 137 % för sättning och tryckning och 159 % för bokbinderiarbeten.
Rationaliseringar, produktionsomläggningar, tillämpning av nya teknis- ka metoder samt inte minst konkurrensen om förlagstrycket har emeller- tid hållit prisnivån nere. Räknar vi hela den tekniska kostnaden för en boks produktion, alltså såväl sättning och tryckning som papper, klichéer eller annat reproduktionsarbete, bokbinderiarbeten och binderimaterial, kan kostnadsökningen under den senaste 15-årsperioden uppskattas till högst 50 a 60 %. Direkta jämförelser är knappast möjliga — formgivning, ändring av papperskvaliteter m m har gjort att boken idag är delvis en annan produkt än för femton år sedan.
Vad papperskostnadema beträffar har de inte tillnärmelsevis följt de allmänna höjningarna. Medan konsumentprisindex under perioden 1957—1972 stigit med 85 % har priserna på tryckpapper i Sverige under
' Kapitlet har författats av Stig ]. Hedén, All- männa Förlaget.
samma tid ökat med ca 25 %. Papperspriserna sjönk ibörjan av 1950—ta- let för att från mitten av 1960-talet återigen långsamt höjas. Från 1953 till 1965 låg priserna på s k träfritt papper — det som nästan uteslutande används till ordinära förlagsböcker — praktiskt taget stilla. Den ovan nämnda 25-procentshöjningen har inträffat efter 1963.
1 den totala tekniska framställningskostnaden för en ordinär roman utgör papperskostnaden idag omkring 20 % vid upplagor om ca 2 000 ex, omkring 50 % vid upplagor om ca 10 000 ex.
Utvecklingen vad gäller den grafiska industrins priser inklusive pappers- kostnader tyder alltså på att talet om att de tekniska kostnaderna skulle ha tvingat fram kraftiga bokprishöjningar är överdrivet. Orsakerna till höjningarna torde få sökas på annat håll.
6.2 De tekniska kostnadernas andel i bokens pris
Det torde vara alldeles klart att de allmänna kostnaderna för förlagsverk- samhet under årens lopp stigit snabbare än de tekniska kostnaderna.
Av detta följer att den tekniska framställningskostnaden i bokkalkylen nu utgör en mindre del av de totala kostnaderna än vad de gjorde för 15—20 år sedan. I de flesta förlagskalkyler idag torde bokens tekniska kostnader utgöra 15—20 % av bokens salupris, i många fall kanske inte mer än 10 %. En normalkalkyl, hämtad ur Bo Bramsens bok Forlagskalkulation, svensk utgåva Förlagskalkylering (Forum 1969), visar exempel på fördelning av kostnaderna i procent av säljpris (cirkapris). Teknisk framställning, författarhonorar och säljrabatter anses stå i direkt relation till säljpriset, medan övriga kostnader i kalkylen bedöms utifrån förlagets egen om- sättning.
Normalkalkylen I % av bok- I % av förlagets handelspriset nettopris l. Teknisk framställning 20 (31) 2. Författarhonorar 15 (23) 3. Förlagets driftskostnader (15) 23 4. Förlagets reklamkostnader (5) 8 5. Vinst— och riskmarginal (10) 15 6. Bokhandelsrabatt 35 — Totalt 100 100
Ovanstående är ett exempel med utgångspunkt i danska förhållanden. Om man skulle hämta ett motsvarande exempel från Sverige skulle troligtvis den tekniska framställningens andel minska. I den svenska översättningen av Bramsens bok lämnas två svenska kalkylexempel; där representerar de tekniska kostnaderna 16 resp 13 % av säljpriset.
6.3 De tekniska kostnadernas inverkan på bokens pris
Det finns en utbredd uppfattning om att det är de tekniska kostnaderna som ensamma avgör en boks pris. Bo Bramsen skriver t ex i ovan nämnda
arbete: ”Det finns också all anledning att så tidigt som möjligt göra klart för sig, att konsekvensen är att varje kronas fördyring i framställningen principiellt betyder en ökning med 5 kronor i bokhandelsledet, och att varje krona man kan spara i framställningskostnader betyder en pris— reducering med 5 kronor för den slutlige konsumenten.”
Så enkelt är det naturligtvis inte. Om vi skulle våga antagandet att de tekniska kostnaderna genom en ännu inte känd uppfinning skulle kunna nedbringas till en tiondel av de nuvarande, skulle bokens pris knappast kunna sänkas till en tiondel av vad det är idag. Varken förläggare, distributörer eller detaljhandel skulle kunna leva på de marginaler som då skulle uppstå.
Bokens säljpris är givetvis i hög grad beroende av storleken av de tekniska framställningskostnaderna — men nästan varje förlag har sin egen metod att räkna fram ett passande säljpris. Säljpriset påverkas också av om förlaget haft stora kostnader för manuskriptets bearbetning inom eller utanför förlaget, tex i fråga om en fackbok eller handbok. Författarens arvode är heller inte alltid detsamma, det kan variera mellan 0 och 20 procent av bokens säljpris. En hög kostnad för redaktionellt arbete tillsammans med ett högt författarhonorar sänker den tekniska framställningskostnadens del i säljpriset. I vissa fall förekommer inget författararvode. Många klassikerutgåvor kan ges ut med minimala redak- tions- och författarkostnader — här kan den tekniska kostnaden komma att utgöra väsentligt större del av bokens säljpris än i andra fall. Klassikerutgåvans säljpris blir kanske bara mellan tre och fyra gånger den tekniska framställningskostnaden. Å andra sidan finns åtskilliga exempel där priset är tio gånger den tekniska kostnaden. Allmänt gäller att ju större upplaga, desto mindre andel utgör de tekniska kostnaderna i priset.
6.4. Boktypens inverkan på framställningskostnaden
Vid små upplagor är de tekniska kostnaderna relativt oberoende av i vilken form boken ges ut (se dock avsnitt 6.5.1). Ett mindre eller större format spelar i princip inte så stor roll. En viss textmängd ger i ett litet format ett större sidantal än det större formatet, vilket i sin tur medför ökade binderikostnader etc.
Eftersom det är vanligt att man väljer något mindre typstorlek och mindre mellanslag vid små format blir kostnaden ofta till den lilla bokens fördel. Vid utgivning i pocketformat är det inte formatet i och för sig som ger lägre kostnader. Det är valet av typstorlek och radmellanslagi kombination med tunnare och billigare papper samt förenklade binderi- förfaranden som jämte en hårt driven standardisering spelar största rollen. Ju större upplaga som kan tryckas samtidigt, desto större blir fördelarna av dessa åtgärder.
För en roman eller fackbok som har en begränsad publik och som därför måste tryckas i liten upplaga, blir skillnaden i totala tekniska kostnader mellan ett pocketboksutförande och ett utförande med spatiös sättning på tjockare papper i ordinärt roman— eller fackboksformat så liten att förläggaren gärna satsar på det senare. Köparen tycker ofta att han får mer för pengarna i det större formatet — han kanske dessutom
föredrar större bokstavstyper och det lite exklusivare utförandet. Den verkliga, kostnadsmotiverade skillnaden i säljpris för en förstagångs- utgivning mellan de två utförandena ligger kanske kring 5 kronor. Om därför en förläggare ser sig tvingad att sätta ett högt pris torde han hellre ge ut boken i sedvanligt originalutförande till ett pris av 36 kronor än ge ut samma titel i pocketboksutförande till ett pris av 31 kronor.
6.5 Beräkningar av tryckkostnader
Det finns i den tekniska bokkalkylen vissa kostnader som är i stort sett proportionella mot manuskriptets omfång oavsett i vilken form boken framställs och i vilken upplaga den trycks. Andra delkostnader påverkas såväl av manuskriptets omfång som av upplagestorlek, papperskvalitet, bindningssätt etc.
I bilaga 6 redovisas ett system för beräkning av ungefärliga kostnader för textböcker. Där används termerna fast kostnad för sådana delkost- nader som är oberoende av bokens upplaga och rörlig kostnad för delkostnader som är direkt proporionella mot den tryckta upplagans storlek. I fast kostnad ingår bl a sättning av texten, ombrytning i sidor, korrigeringar, intagning i press. Rörlig kostnad består av tryckningskost- nader, kostnader för papper, häftning eller bindning etc.
Det är uppenbart att en bok tryckt med liten typgrad på tunt papper blir billigare än en bok med samma textmängd tryckt med större typgrad på tjockare papper. Det är lika klart att en större upplaga ger en lägre kostnad per exemplar. Hur stora kostnadsskillnaderna är avser tabell 6.1 i bilaga 6 (beräknade tekniska kostnader per 100 000 tecken) att visa.
Tabellen kan användas framförallt vid jämförande kostnadsberäkningar för en bok i olika utföranden och olika upplagor. Den visar att de fasta kostnaderna endast i liten utsträckning påverkas av skillnaden i typgrad och radavstånd.
De "rörliga kostnaderna står i direkt proportion till den tryckta upplagans storlek men varierar inom vissa gränser vid ändring av pappers- tjocklek och ändring av sättningstyp. För en bok satt med liten typgrad och tryckt på tunt papper kan den rörliga kostnaden ligga på endast 50 % av den rörliga kostnaden för samma bok satt med större typgrad och tryckt på tjockare papper.
Man kan med någon generalisering räkna med att de fasta kostnaderna för textböcker idag ligger omkring 15 kronor per 1000 nedslag plus kostnader för omslaget som kan variera avsevärt. Observera att tabellen inte innehåller kostnader för formgivning eller teckning av omslag eller andra illustrationer.
De rörliga kostnaderna skulle generellt kunna beräknas till omkring 3 kronor per 1 000 nedslag och 1 000 exemplar.
En roman om 150 sidor innehåller mellan 300 000 och 500 000 nedslag. Räknar vi med 400 000 tecken och en upplaga om 2 000 exemplar får vi en fast kostnad om ca 6000 kronor plus 1500 för omslaget = 7 500 kronor och en rörlig kostnad av 400 x 3 x 2 = 2 400 kronor plus för omslaget 500 kronor. De tekniska kostnaderna för dessa 2 000 ex ligger sålunda någonstans omkring 10 500 kronor.
Total kostnad 1000-tal kronor
20
18
16
14
12
10
Total köstnad
1 000
1000-tal kronor
20
18
16
14
12
10
2000 3000
Totalkostnad
//
Fast kostn
Styckkostnad
4000 5000 6000
Antal exemplar
Styckkostnad kronor
20
18
16
_|— 2000
| 3000
_|— 4000
5000 6000
Antal exemplar
Figur 6.1 Total teknisk framställningskostnad för en textbok om ca 150 sidor i ordinärt utföran— de.
Figur 6.2 Total teknisk framställningskostnad och styckkostnad för en textbok om ca 150 sidor i ordinärt utföran- de. Fasta och rörliga kostnader är desamma som i figur 6.1.
Figur 6.1 visar förhållandet mellan fasta och rörliga kostnader för en ordinär textbok. Figur 6.2 visar styckkostnaden, dvs kostnaden per tryckt exemplar, för upplagor mellan 500 och 6000 exemplar. Av diagrammet kan man utläsa att styckkostnaden sjunker snabbt vid upplageökningar mellan 500 och 2 000 exemplar för att därefter plana ut och inte nämnvärt förändras efter 5 000 ex. Styckkostnaden är i detta exempel vid 3 000 ex 50 % av styckkostnaden vid 1 000 ex. Vid 6 000 exemplar har den tekniska kostnaden per exemplar sjunkit med ytter- ligare 12,5 %.
Figur 6.3 visar de tekniska kostnadernas förändring vid framställning av en textbok i tre olika tekniska utföranden. A och B baseras på tryckning i arkpressar medan C är samma bok framställd i rullrotations- tryck på trähaltigt papper.
A Originalutförande, sättning 10/14, 120 g tf papper, trådhäftning B Poeketboksutförande, sättning 9/11, 90 g tf papper, limhäftning C Pocketboksutförande, 70 g trähaltigt papper, rullrotationstryck
Total kostnad Styckkostnad 1000ta| kronor kronor
26 24 22
20
2 000 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000
Antal exemplar
A1, 81, C1 = Total teknisk kostnad A2, 82, C2 = Styckkostnad
Figur 6.3 Total teknisk framställningskostnad och styckkostnad för samma textmängd i tre olika utföranden.
A är en liten roman eller novellsamling i sedvanligt utförande satt med stor typgrad och tryckt på tjockt träfritt papper. Häftning utförd med textiltråd, omslag i 3 eller 4 färger.
Utförande B är satt med mindre typgrad och tryckt på tunnare papper. Omslag i 2 eller 3 färger, häftning utförd genom rygglimning utan tråd. Gäller i huvudsak upplagor upp till 10 000 ex.
Utförande C är den prisbilliga pocketboken, framställd i stora serier i upplagor om lägst 10 000 ex, tryckt på enkelt, trähaltigt papper i hårt standardiserad produktion.
Medan skillnaden i fasta kostnader för de olika boktyperna är relativt liten blir skillnaden i styckkostnad vid 10 000 exemplar avsevärd. A blir mer än dubbelt så dyr som C.
Sma" upplagor
I bilagan har också redogjorts för problemet med böcker i små upplagor. Textframställning genom utskrift av författarens manuskript på en härför lämplig skrivmaskin, kan i allmänhet nedbringa de tekniska kostnaderna, hur mycket berro på upplagans storlek och på vilket sätt och till vilka kostnader textframställningen kan göras. Föreställningen att böcker kan framställas till väsentligt lägre pris genom sådana metoder är delvis felaktig, men metoden kan i regel med gott resultat tillämpas i upplagor
Total kostnad 1000-tal kronor
6' 4. B 3 2 1 200 400 600 800 1000 1500 2000 2500
Antal exemplar
Figur 6.4 Jämförelse mellan tekniska kostna- der för en bok tryckt i hel skala direkt från maskinskrivet manuskript (A) och samma bok fram- ställd igängsc grafisk tek- nik (B). A innehåller inga kostnader för fratri- ställning av trycknings- förlagen.
om 100—-l 000 ex. Vid större upplagor äts kostnadsbesparingen ofta upp av större pappersåtgång och dyrare tryckning och bindning.
En jämförelse mellan en maskinskriven bok, reproducerad och tryckt i skala 1:1 och samma bok framställd via gängse grafiska metoder kan ge följande kostnadsbild, figur 6.4. Observera att i diagrammet ingen kostnad medtagits för utskrift av tryckningsförlagan. Blir upplagan större än ca 1 500 ex blir den maskinskrivna boken dyrare än den grafiskt satta produkten.
6.6 Nya tekniska metoder
På senare år har nya tekniska metoder introducerats i de grafiska företagen. Det är framförallt på sättningssidan som sådana hittills har tillämpats. På tryckningssidan räknar man med fortsatt automatisering av produktionen.
Det är dock osäkert om tillämpningen av nya sättnings- och tryck- ningsmetoder inom den närmaste tiden kommer att medföra märkbara sänkningar av de tekniska kostnaderna för böcker av typ skönlitteraturi originalutgåvor. Längre driven standardisering av format, typografi och papperskvaliteter kan betyda mera.
Ju mer standardiserad ett bokförlags produktion är i tekniskt avseen- de, desto fördelaktigare produktionspriser kan förlaget räkna med. Det är inte bara de tekniska kostnaderna som härigenom påverkas fördelaktigt. Förlagets egna handläggningskostnader för den tekniska produktionen såsom offertinfordran, kalkylering, typografisk formgivning etc blir billigare och kontakterna med leverantörer underlättas. Se vidare bilaga till kapitel 6.
7. Prisutvecklingen för böcker1
7.1 Allmänt om prisindexar
Om man vill mäta prisförändringar från en tidsperiod till en annan för en vara eller en grupp av varor kan man erhålla ett mått på denna förändring genom att konstruera en prisindex. Den period man vill ha som utgångspunkt för prisjämförelserna brukar man kalla indexens basperiod och indexen sätts lika med 100 för denna. Den period man vill jämföra med basperioden kallas för jämförelseperioden och indexen för denna period sättes lika med 100 i den procentuella ökningen eller minsk- ningen jämfört med basperioden. Om exempelvis indexen är 120 för jämförelseperioden innebär detta att priserna ökat med + 20 procent från basperioden till jämförelseperioden. Priserna kan givetvis också sjunka. Ett indextal på 80 innebär att priserna har sjunkit med 20 procent mellan bas- och jämförelseperioden. Om vi nu betraktar jämförelseperioden som basperiod och sålunda får en ny jämförelseperiod (nr 2), och prisutveck- lingen mellan den första och andra jämförelseperioden är + 10 procent (indexen är 110), så kan vi lätt räkna ut den totala prishöjningen för bägge perioderna (det antas att prisindexen för första perioden var 120). Vi multiplicerar (kedjar) helt enkelt de bägge indexarna och dividerar dessa med 100 och får så fram den nya indexen;
120.00 x 110.00 100.00
Prishöjningen blev 32 procent. Om vi antar att prisindexen för den första perioden blev 80 och för den andra 90 så blir den totala prisutvecklingen
mx%_ 100 _72
dvs priserna har på två perioder sjunkit med 28 (100 — 72) procent. På detta sätt kan prisutvecklingen för en vara eller grupp av varor mätas periodvis. Prisindexarna multipliceras med varandra och divideras med hundra och man får på så sätt fram en s k kedjeindex.
= 132.00
' Kapitlet har författats av förste aktuarie Ulf Ryytty vid statistiska centralbyråns handelsen- het.
7.2. Konsumentprisindex
Konsumentprisindex skall mäta den relativa genomsnittliga prisutveck- lingen för alla privata konsumenter. Basperioden för konsumentprisindex är år 1949. Indexen räknas fram varje månad och baseras på de priser konsumenterna faktiskt får betala (marknadspriserna). I dessa priser ingår alla indirekta skatter. Indexen beräknas som en kedjeindex med årslänkar vilket innebär att man varje år börjar-en helt ny indexserie med december föregående år som bas.
Prisutvecklingen mäts för livsmedel, alkoholhaltiga drycker och tobak, bostad, bränsle och lyse, kläder och skor, inventarier och husgeråd samt diverse varor och tjänster (däribland böcker). Prisnoteringar insamlas varje månad, i den vecka som den 15:e infaller, för ett urval av varor och tjänster (ca 250 s k representantvaror), dels lokalt av sk lokalombud (ungefär 120 st) spridda över hela landet, dels centralt av statistiska centralbyrån (SCB). Lokalt insamlas månatligen 30 000—35 000 prisupp- gifter från ca 2 300 noteringsställen.
Prisindexlänkar (med december föregående år = 100) framräknas på grundval av dessa prisnoteringar för varje representantvara. Indextalen (ca 250) h0pvägs sedan med respektive representantvaras vägningstal. Dessa vägningstal grundar sig på varans konsumtion i förhållande till hela den privata konsumtionen. Vägningstalen uttrycks i promille (tusendelar).
7.3 Bokprisindexen i konsumentprisindex t o m november 1968
Böcker ingår i konsumentprisindex som en del av gruppen läs- och » skrivmateriel och har (för år 1972) vägningstalet 4 promille, dvs bokin- köpens genomsnittliga andel av den privata konsumtionen (91 716 milj kr år 1971) har beräknats till 4 promille.
Representantvara för böcker var till november 1968 svensk nyutkom- men skönlitteratur (ej i pocketutgåva). Detta att representantvaran hade denna varudefinition gjorde att bokprisindexen åtminstone under de senaste åren av 1960-talet ej gav en helt riktig bild av den genomsnittliga prisutvecklingen för varugruppen böcker.
En betydande förskjutning i allmänhetens inköpsvanor från dyrare till billigare böcker kunde antas ha skett i och med introduktionen av pocketboken i Sverige fr o m 1957.
Att bokprisutvecklingen to m november 1968 antagligen blev något överskattad stöds av nedanstående indexjämförelse;
nov 1968
Index juni 1954 = 100
Konsumentprisindex 168 Bokprisindex 285 Böckernas priser skulle enligt indexen ha ökat med 185 procent sedan juni 1954 jämfört med en genomsnittlig konsumentprisökning på 68 procent.
Detta förhållande uppmärksammades av branschfolk och föranledde Svenska Bokförläggareföreningen att hemställa att SCB skulle se över
Svensk
3001 skönlitteratur 2901 280 l
Biografbiljett _ i : I
240 230
.....
T—T—T—r—T—I—IH—r—w 195455 56 57 58 59 60 6162 63 64 65 66 67 68 69 70 71
reglerna för beräkning av bokprisindexen. I figur 7.1 visas prisindexserier för svensk skönlitteratur och ett antal andra representantvaror för kulturaktiviteter med juni 1954 = 100.
7.4 Bokprisindexen sedan november 1968
Svenska Bokförläggareföreningens begäran om en ny bokprisindex föran- ledde SCB att igångsätta arbetet med en ny bokprisindexkonstruktion. Böckerna indelades i fyra huvudkategorier med vardera två under- grupper:
Figur 7.1 Prisindexscrier för Svensk skönlitteratur Biografbiljett, Teaterbe- sök, Radio- och TV- licens, Konsumentpris- index.
1 Skönlitteratur (ej pocket eller skolböcker) 1.1 Svensk skönlitteratur 1.2 Utländsk skönlitteratur i svensk översättning
2 Barn- och ungdomslitteratur 2.1 Ungdomsböcker 2.2 ”Läsa-själv-böcker”, böcker för barn under 8 år
3 Pocketböcker 3.1 Skönlitterära pocketböcker 3.2 P0pulärvetenskapliga pocketböcker
4 Facklitteratur 4.1 Allmänorienterande facklitteratur såsom memoarer och biografier, reseskildringar, debattböcker 4.2 Yrkesorienterande facklitteratur, utpräglad facklitteratur, böcker för universitetsstuderande
Ett 40-tal förlag (däribland alla större sådana) ombads ange sin bruttoomsättning inkl oms, bokhandelsmarginaler, rabatter etc. På grund- val av dessa uppgifter beräknades sedan vägningstal (marknadsandelar) för de skilda kategorierna. Med bas i november 1968 kunde sedan prisutvecklingen följas för bokmarknaden som helhet och speciellt för enskilda kategorier. 1 nedanstående tabell visas prisutvecklingen.
Tabell 7.1 Prisindexutvecklingen inom olika bokkategorier nov 1968 — nov 1971 jämfört med den genomsnittliga konsumentprisutvecklingen.
Indextal Maj -69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov- 68 nov —68 nov— 68 nov -68 nov -68 nov -68 nov -68 l. Skönlitteratur 98, 65 102,87 97,93 100,90 92,84 104,61 89, 05 1.1 Svensk skönlitteratur 98,67 105,18 104,26 104,02 95,69 106,33 77,16 1.2 Utländsk skönlitteratur 98,62 99,97 90,24 96,98 89,31 102,10 100,94 2 Barn- och ungdomsböcker 102,37 102,22 103, 15 102,12 105, 96 113, 12 112,84 2.1 Ungdomsböcker 100,00 100,23 101,53 101,41 106,31 113,42 113,27 2.1 Läsa-själv-böcker 111,24 109,69 109,08 104,78 105,08 113,31 112,71 3 Pocketböcker 98,65 113,31 119,95 125,30 141,88 157,41 163,58 3.1 Skönlitterära pocket 99,17 117,45 127,33 138,63 145,40 173,11 178,46 3.2 Populärvetensk pocket 97,90 107,34 109,68 106,09 136,96 134,42 141,24 4 Facklitteratur 101,46 108,54 106,79 111,42 113,90 120,88 117,70 4.1 Allmänoricnt facklitteratur 102,76 110,71 103,99 112,19 109,17 118,84 111,41 42 Yrkesorient facklitteratur 99,07 104,53 111,44 109,99 118,03 121,79 122,44 Totalt 100,26 106,15 104,80 107,94 111,26 119,96 115,64 Konsumentprisindex 101,87 103,86 108,83 112,25 116,12 119,90 123,95
Av tabellen 7.1 framgår att den genomsnittliga prisutvecklingen (ca 20 procent) för böcker under 3-årsperioden november —68 — november -71 inte varit större än den genomsnittliga konsumentprisutvecklingen. Vida- re ses att skönlitteratur och bam- och ungdomsböcker i realiteten sjunkit i pris. Särskilt markant är denna prissänkning för skönlitteratur och då speciellt utländsk sådan i svensk översättning. Prisutvecklingen för fack-
195 190
185 180
175
170
165
160 x' 155 '
150' '
145 I
140 I
135 I
, Facklitteratur ,,-*' ."""mmu 110 ** , I.- /' u . ,.
Barn- och ungdomsböcker_._.--"
Skönlitteratur
Figur 7.2 Prisindexscricr för Skönlitteratur, Barn- och ungdomsböcker, Nov Maj Nov Mai Nov Maj Nov Maj Pocketböcker, Facklitte- 1968 -69 -69 -70 -70 -71 -71 -72 ratur.
litteratur är ungefär densamma som den genomsnittliga. Yrkesorienteran- de facklitteratur visar dock en något kraftigare prisstegring. Större prisökningar än genomsnittet svarar endast pocketböckerna för och då särskilt skönlitterära sådana.
Prisutvecklingen för olika huvudkategorier av böcker åskådliggörs i diagramform i figur 7.2.
7.5 Speciellt om prisindexkonstruktionen
Prisutvecklingen mäts bara för böcker på svenska språket som tänkes gå till privat konsumtion.
Endast nyutgivna böcker prisnoteras. Bokrealisationer ger ej någon effekt i indexen då vid dessa mest säljs äldre böcker.
Bokklubbsverksamheten återspeglas ej i indexen. Visserligen ökade antalet medlemmar i dessa från december 1969 till december 1970 med 70 520 st (antalet var 270 730 i december 1970) men Indexnämnden fattade i maj 1971 beslutet att någon speciell bokklubbsindex ej skulle infogas i bokprisindex, då detta skulle kräva för stora resurser.
Prisnoteringarna, som ligger till grund för indexen, insamlas fro m april 1970 genom lokalinsamling från ca 20 noteringsställen över hela landet.
Prisutvecklingen följes fr o m april 1970 genom distributionskanalerna bokhandeln, olika varuhuskedjor och pressbyrån.
7.6 Kommentarer till prisutvecklingen för skilda kategorier
Svensk skönlitteratur Hel— och halvårslänkar
Maj -69 Nov- 69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov —68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov —70 nov -71
98,67 105,18 99,13 98,90 91,99 102,22 72,57
Man märker att indexarna gör en ”dykning” från november till maj. Detta är en säsongeffekt och beror på att skönlitteratur vanligen ej har så stor utgivning på våren. Under år 1969 var prisökningen ”som vanligt” relativt kraftig. Fr o m 1970 kan man märka relativa prissänkningar för denna kategori. Mellan november 1969 och november 1970 sjönk priserna med 1,1 procent medan konsumentprisindex under samma period steg med 8,1 procent. Den reella prissänkningen för skönlitteratur blev alltså ca 10 procentenheter. Fr o m 1971 höjdes momsen med 5,89 procent (från 11,11 till 17,65 procent). Bokhandeln fick dessutom diSpens från pris- och kartellnämnden att göra en generell höjning med 3 procent. Den rimliga prishöjningen för böcker borde då ha varit 9,7 procent
105,89 x 103,00 100
Prishöjningen för svensk skönlitteratur stannade emellertid vid 2,2 procent. Åter en reell prissänkning på ca 7,5 procentenheter.
( = 109,67).
Utländsk skönlitteratur i svensk Översättning Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov —68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov —71
98,62 99,97 90,27 97,01 94,93 105,28 98,86
Även här märks säsongeffekter för maj-indexarna. Relativa prissänk- ningar har skett under hela treårsperioden. I realiteten har priserna under tre är endast ökat med två procent, medan konsumentprisindex ökat med 20 procent. En prissänkning har alltså skett med ca 18 procentenheter.
Ungdomsböcker Hel- och halvårslänkar
Maj —69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov -71
100,00 100,23 101,30 101,18 104,83 111,84 99,87
Mycket moderat prisökning utom för november-indexen 1971.
Läsa-själv-böcker
Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov -71
111,24 109,69 99,44 95,52 100,29 108,14 99,47
De höga prisindexarna 1969 sammanhänger med att ett större förlag introducerade sig på marknaden för denna kategori och gjorde vissa prishöjningar på sina böcker. Då priserna tidigare var mycket låga och förlaget dominerade på marknaden för denna kategori gav detta stor effekt på indexen. Som märks av de senare indexarna är antagligen konkurrensen inom denna kategori mycket kraftig.
Skönlitterära pocketböcker
Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov —69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov —69 nov -69 nov -70 nov —70 nov -71
99,17 117,45 108,41 118,03 104,88 124,87 103,09
Detta är den kategori för vilken de i särklass kraftigaste prisökningarna noterats. På tre och ett halvt år har priserna ökat med 78 procent. Prisstegringstakten har dessutom ökat.
Populärvetenskapliga pocketböcker
Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov -69 Maj —70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov -69 nov —69 nov -70 nov -70 nov -71
97,90 107,34 102,18 98,84 129,10 126,70 105,07 Index
185
180
175J
170-]
165
160*| Sköpnåjztåäär
Nov -68 Maj -69 Nov —69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71
Figur 7.3 Prisindexscrier för Skönlitterär pocket, Populärvetenskaplig pocket.
Prisutvecklingen är rätt differentierad. Under 1970 märks en rätt kraftig prissänkning som emellertid 1971 övergår till en mycket markant prisökning. Prisutvecklingen för pocketböcker åskådliggörs i figur 7.3.
Allmanorienterande fackböcker
Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov —68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov -71
102,76 110,71 93,93 101,34 97,31 105,93 93,75
I likhet med svensk skönlitteratur kan för denna kategori noteras en prisökning under år 1969. Fr o m 1970 förbyts denna i sin motsats.
Yrkesorien terande facklitteratur
Hel- och halvårslänkar
Maj -69 Nov —69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov -71
99,07 104,53 106,61 105,22 107,31 110,73 100,53
Relativt stadiga prisökningar märks under hela tiden.
Hel- och halvårslänkar för konsumentprisindex
Maj -69 Nov -69 Maj -70 Nov -70 Maj -71 Nov -71 Maj -72 nov -68 nov -68 nov -69 nov -69 nov -70 nov -70 nov -71
101,87 103,86 104,78 108,07 103,45 106,82 103,38
Under år 1970 är prishöjningarna anmärkningsvärda, isjälva verket de kraftigaste sedan Koreakrisen 1951. Man bör jämföra denna prisökning med motsvarande för böcker som var + 1,69 procent. År 1970 var det sålunda en prishöjningsstagnation för böcker, dock ej för skönlitterära pocketböcker. Möjligt är att detta har samband med bruttoprissätt- ningens avskaffande. Prisstopp rådde under år 1971 samtidigt som momsen höjdes.
7.7 Effekterna av bruttoprissättningens avskaffande
För att utröna eventuella omedelbara verkningar av bruttoprissättningens avskaffande insamlades i april 1970 prisuppgifter för böcker utgivna november 1969 — mars 1970 från varuhus, pressbyrån och ett urval av bokhandlare. De noterade priserna jämfördes med tidigare gällande
bruttopriser. Resultatet av denna prisundersökning visade att någon omedelbar prishöjning ej skett. I övrigt noterades följande:
1. Vissa smärre olikheter i prissättningen kunde noteras mellan de olika distributionskanalerna. Dessa olikheter var ej stora, approximativt högst upp till en krona.
2. Den mest varierande prissättningen förekom för skönlitterära pocket- böcker. Differenserna var dock ej stora, högst upp till en krona.
3. Pressbyrån hade även börjat sälja dyrare böcker. För att ta reda på vilka verkningar avskaffandet av bruttoprissätt- ningen hade på något äldre böcker insamlades i maj 1970 prisuppgifter på böcker utgivna juni-november 1969. Denna prisundersökning gav som resultat:
1. Priserna på dessa böcker hade ej förändrats i och med bruttoprissätt- ningens avskaffande.
2. Någon prisspridning kunde inte märkas mellan de olika distributions- kanalerna.
7.8 Vägningstalen
Tidigare har nämnts att ett antal förlag angav sin bruttoomsättning avseende år 1967. På grundval av dessa uppgifter beräknades sedan vägningstal (marknadsandelar) för de skilda kategorierna. Då det kunde antas att dessa hade undergått kraftiga förändringar sedan 1967 kontak- tades ett 20-tal förlag (däribland alla större) våren 1971 och ombads ange faktureringsvärden för år 1970 exkl moms, bokhandelns marginaler etc för de skilda kategorierna. Vägningstal avseende år 1970 beräknades sedan. Dessa framgår av tabell 7.2.
Kommentar: Man märker här att för de kategorier för vilka prissänk- ningar skett (skönlitteratur och allmänorienterande facklitteratur) så har marknadsandelarna minskat väsentligt. Den kraftiga ökningen av väg- ningstalet för Läsa-själv-böcker beror på att det största förlaget inom
Tabell 7.2 Olika litteraturkategoriers vägningstal 1967 respektive 1970.
Kategori Vägningstalio/OO avseende år Föränd- ringi% 1967 1970 1 Skönlitteratur (ej pocket) 397 224 — 44 1.1 Svensk skönlitteratur 221 117 — 47 1.2 Utländsk skönlitteratur 176 107 2 Barn-oungdomslitteratur 147 229 2.1 Ungdomsböcker 116 163 2.2 Läsa-själv-böckcr 31 66 3. Pocketböcker 166 187 3.1 Skönlitterära pocketböcker 98 109 3.2 Populärvet. pocketböcker 68 78 4. Facklitteratur 290 360 4.1 Allmänoricnt. fackböcker 188 168 4.2 Yrkesorient. fackböcker 102 192
denna kategori ej var med i beräkningarna för år 1967. I övrigt var ökningarna för pocketböcker och yrkesorienterande facklitteratur vän- tade.
Faktureringsvärdena i ] OOO-tal kronor framgår av följande samman- ställning. '
Kategori Faktureringsvärden i 1 OOO-tal kronor
1. Skönlitteratur 18 652 2. Barn- 0 ungdomsböcker 19 065 3. Pocketböcker 15 570 4. Facklitteratur 29 929
Summa 83 216
Ur det inhämtade materialet kunde även fördelningen mellan nyutgiv- ning och nya upplagor avläsas. Antalet uppgiftslämnare var i detta fall lägre (ca 15) men vissa tendenser bör kunna avläsas:
Kategori Faktureringsvärden 1970 Fördelning i % l OOO-tal kronor Nyut- Nya Nyut- Nya gåva upplagor gåva upplagor
l. Skönlitteratur 13 658 560 96 4 1.1 Svensk skönlitteratur 7 191 484 94 6 1.2 Utländsk skönlitteratur 6 467 76 99 1
2. Barn- 0 ungdomsböcker 9 882 799 93 7 2.1 Ungdomsböcker 4 998 445 92 8 2.2 Läsa-själv-böcker 4 884 354 93 7
3. Pocketböcker 7 104 2 487 74 26 3.1 Skönlitterära pocketböcker 1 887 1 197 61 39 3.2 Populärvet pocketböcker 5 217 1 290 80 20
4. Fackböcker 19 906 8 579 70 30 4.1 Allmänorient fackböcker 10 532 1 985 84 16 4.2 Yrkesorient fackböcker 9 374 6 594 59 41
Summa 50 550 12 425 80 20
7.9 Prisspridningen för olika kategorier efter brutto- prissättningens avskaffande
Nedanstående iakttagelser gäller endast nyutgiven litteratur. Ovan har redogjorts för de omedelbara effekterna.
I november 1970 märktes ingen prisspridning mellan prisnoteringarna inom distributionskanalerna. Mellan distributionskanalerna märktes i vissa fall obetydliga prisdifferenser.
I november 1971 märktes vissa obetydliga differenser i priserna för pocketböcker och allmänorienterande fackböcker mellan de olika distri- butionskanalerna. För facklitteratur märktes differentierade priser mellan olika bokhandlare för ca 10 procent av prisnoteringarna. Prisspridningar-
na var mycket små.
I stort sett kan man dra den slutsatsen att när det gäller nyutgiven litteratur har inte bruttoprissättningens avskaffande på två år ännu fått effekter när det gäller försäljningen genom bokhandlare, varuhus och pressbyrån. Man bör dock vara medveten om att denna slutsats baseras på noteringar från ett litet antal noteringsställen av speciell karaktär. I bokprisindexen avspeglas ej ännu prissättningen på s k stormarknader.
7.10 Medelpriser för olika kategorier av böcker
Då antalet titlar som saluförs i detaljhandeln är mycket stort är det i praktiken helt uteslutet att vid indexberäkningarna insamla prisuppgifter för mera än ett relativt ringa urval av varor. De böcker vilkas prisupp- gifter ligger till grund för bokprisindexarna är därför mycket strikt definierade. Endast böcker som exakt uppfyller varudefinitionemas krav medtas vid prisindexberäkningarna. Nedan framgår representantvaru- definitionerna för vissa kategorier samt medelpriser inkl oms och moms i november respektive år för dessa. Medelpriserna avser häftade exemplar.
Kategori Medelpriser i kronor i novem- ber (inkl oms och moms)
1968 1969 1970 1971
1. Skönlitteratur, nya verk av episk karaktär (ej pocket, skolböcker, religiös litteratur, dramatik, lyrik, bilderböcker och enklare litteratur av typ deckare) 1.1 Skönlitterära svenska originalverk med sid- antal 144—320 sidor, upplaga större än 3 000 ex 33,86 35,62 1.2 Utländska skönlitterära verk i svensk översätt- ning med sidantal 144—320 sidor, upplaga större än 3 000 ex 35,21 35,20 3. Pocket, nya verk (ej reprints och enklare pocket- litteratur av typ Vilda Västern-romaner) 3.1 Skönlitterära pocketböcker på svenska med sidantal l44=240 sidor 10,32 11,90 3.2 Populärvet pocketböcker på svenska med sid- antal 90—200 sidor 13,09 13,87
4. Facklitteratur, nyvcrk (ej pocket, skolböcker,juri- dik eller utpräglade bildverk) 4.1 Allmänoricnterande fackböcker med sidantal 200—320 sidor, upplaga större än 3 000 ex 35,17 38,94 4.2 Yrkesorienterande fackböcker med sidantal 100=240 sidor, upplaga större än 3 000 ex 24,76 25,88
8. Svensk bokutgivning under 1900-talet
— en översikt1
8.1 Svensk bokutgivningsstatistik
Det har varit och är i viss mån fortfarande ganska klent beställt med statistik över svensk bokutgivning. I Statistisk årsbok, som innehåller tabeller rörande de flesta samhällsområden, finner man ingen bokutgiv- ningsstatistik förrän fr o m årsboken 1954, och att den tillkommer då är en följd av Bibliografiska institutets inrättande 1953. Siffrorna, som i första omgången gäller bokproduktionen 1953, grundar sig nämligen på Svensk bokförtecknings årskataloger där de också publiceras fr o m 1956. Även i Kungliga bibliotekets årsberättelser kan man finna samma tabeller fr o m 1953.
Före Bibliografiska institutets tillkomst fördes också statistik på grundval av årskatalogen — den årligen på Svenska bokförläggareför- eningens uppdrag utarbetade Årskatalog för svenska bokhandeln. Denna statistik, som publicerades i tidskriften Le Droit d'Auteur,2 löper fr o m 1920. Vidare förekommer svensk bokutgivningsstatistik i Le Droit d”Auteur från några är närmast före sekelskiftet och denna årsstatistik förefaller någorlunda jämförbar med sifferserien fr om 1920.3 Man kan slutligen också finna en tabell över 1919 års utgivning i Le Droit d,Auteur,4 men den är uträknad på ett helt annat material (troligen tryckleveranserna till KB) och således inte allsjämförbar. Siffran för den totala utgivningen (32 613) är omkring tio gånger så stor som motsvaran— de siffror i den senare statistiken. Tryckleveranserna till Kungliga biblio— teket brukar uppgå till så höga tal när även tidskrifter och småtryck inräknas.
År 1950 började UNESCO aktivt intressera sig för bokutgivningsstati— stik. Resultaten publicerades from 1951 i United Nations Statistical Yearbook och fr o m 1963 i UNESCOs Statistical Yearbook som ger den utförligaste informationen om bokutgivningen i världen.
En översikt över bokutgivningen i olika länder publicerades år 1952 av UNESCO under titeln Statistical Report on Book Production 1937— 1950. För Sveriges del finns årlig statistik över antalet utgivna titlar
1 Kapitlet har författats av docent Lars Furuland och fil kand Hans Olof Johansson.
2 Utges i Bern av Bureau de l'union internationale pour la protection des oeuvrcs litte'raires ct artis- tiques. Statistiken över svensk bokutgivning bör- jar publiceras 1924 och återkommer vart eller vartannat år t o rn 1953, då siffrorna gäller 1951 års utgivning.
3 Statistik för åren l896=1900 i Le Droit d”Auteur 1898—1901.
4 Le Droit d'Auteur 1921, 5143.
1937—1949, och sånär som för det sista året överensstämmer siffrorna med dem som publicerats i Le Droit d'Auteur. Medan tidskriften anger utgivningen för 1949 till 3 372 titlar har dock UNESCO en lägre siffra, 3 192. Det är alltså tydligt att redaktionen för den svenska årskatalogen, som uppges vara källan, har stått till tjänst med de tidigare siffrorna. Men dessa var troligen inte anpassade till de normer som UNESCO föreslagit för beräkningen, medan statistiken för 1949 uträknades särskilt för ändamålet och i enlighet med dessa normer. Differenser av ungefär denna begränsade storleksordning förekommer i regel under 1950- och 1960- talen mellan årsstatistiken enligt UNESCOs publikationer och enligt Svensk bokförteckning och Statistisk årsbok. Anledningen är av allt att döma skilda normer för klassificeringen.
Givetvis är också de ovannämnda tryckleveranserna, som rapporterasi Kungliga bibliotekets årsberättelser under rubriken Svenska tryckavdel- ningen, i vissa avseenden användbara som ett mått på den svenska bokproduktionen. När den ska redovisas i Bokutredningens betänkande 1952, väljer man just trycldeveranserna till Kungliga biblioteket som grundval1 trots att man främst intresserar sig för förlagsproducerad, saluförd litteratur. Anledningen är uppenbarligen att man saknade känne- dom om den årsstatistik som publicerades i Le Droit d'Auteur. Man är medveten om den betydande felkällan i årsberättelsernas tryckleverans- statistik, att den grundar sig på leveransår och inte på tryckår, vilket innebär en betydande eftersläpning i redovisningen; en stor del av leveranserna äger ju rum först året efter tryckningen och i vissa fall ännu senare.2 Men trots att man alltså i utredningen påpekar denna felkälla har den föranlett vissa misstag. Man talar om ”den plötsliga minskningen i förlagsproduktionens omfattning år 1941”,3 då det i själva verket är tydligt att denna nedgång kom 1940 och att året 1941 snarast innebar en synnerligen kraftig ökning i bokutgivningen. Det framgår av årsstatistiken i Le Droit d*Auteur, som redovisar följande siffror för den totala utgivningen: 1939 2 954, 1940 2 274 och 1941 3 268. I redovisningen av tryckleveranserna kommer nedgången på gnind av eftersläpningen att inverka främst på 1941 års siffror och resultatet blir detta: 1939 8 829, 1940 8 790 och 1941 7 381.
Leveransstatistiken är således otillförlitlig om man söker ett mått på den årliga utgivningen men för längre perioder torde dess siffror kunna ge en mera rättvisande bild, dock endast av bok- och trycksaksproduktionen i stort inklusive ett mycket omfattande material av helt annan karaktär än det som redovisas i årskatalogerna. Bland det som levereras från tryckerierna till Kungliga biblioteket är en stor del reklamtryck och publikationer avsedda för internt bruk i ämbetsverk och företag. Produk- tionen av dessa typer av trycksaker påverkas inte på samma sätt av de omständigheter och faktorer, som är av betydelse för den i egentlig mening förlagsproducerade och saluförda litteraturen.
8.2 Den svenska bokutgivningen
Den statistik som finns att tillgå för åren 1896—1900 (jfr ovan) lämnar följande information om den totala bokutgivningen och skönlitteraturen:
1 Bokutredningen (SOU 1952:23), s 72 f.
2 Bokutredningen, s 72. T 0 m 1922 redovisade man dock i årsberättelser- na leveranserna efter tryckår och t o m 1933 finns också i anslutning till de nämnda tabellerna en uppställning som visar årets leveranser fördelade på try ckår. Man kan se att endast en mycket liten delav trycket leve- rerades samma år.
3 Bokutredningen, s 73.
1896 1897 1898 1899 1900 Totalt 1 506 1 642 1 555 1 538 1 683 Skönlitteratur 299 330 309 337 358
Fram till 1920, det år då den fortlöpande statistiken i Le Droit d”Auteur börjar, har den totala bokutgivningen i det närmaste fördubb- lats och uppgår till 2 962 titlar. (Se tabell 8.1.) Detta är emellertid en av de högsta årssiffrorna under perioden 1920—1939, då utgivningen i allmänhet ligger på en något lägre nivå. Under 1920- och 30-talen är bokutgivningen över huvud taget påtagligt stabil enligt Le Droit d”Auteurs siffror och uppgår i regel till 2 600 år 2 800 titlar. Den sjunker aldrig till mindre än 2 404 titlar (1921) och stiger aldrig till mer än 3 114 (1925). Begynnelse- och slutåren i perioden ligger båda på ca 2 900 titlar.
Utgivningen av skönlitteraturen följer i stort sett utvecklingen för den totala bokutgivningen. En topp noteras exempelvis åren 1923—25 både för skönlitteraturen och den totala utgivningen. Man märker dock en
Tabell 8.1 Den svenska bokutgivningen 1920—1955: antal titlar.
Skönlitteratur Övrig utgivning Totalt 1920 994 1 968 2 962 1921 720 1 684 2 404 1922 839 1 854 2 693 1923 906 2 109 3 015 1924 850 2 208 3 058 1925 857 2 257 3114 1926 767 1977 2 744 1927 787 1 865 2 652 1928 684 2 039 2 723 1929 721 1916 2 637 1930 661 1 999 2 660 1931 688 1955 2 643 1932 638 1 867 2 505 1933 675 1925 2 600 1934 763 2 021 2 784 1935 760 2 109 2 869 1936 793 2 093 2 886 1937 794 2 040 2 834 1938 859 1 975 2 834 1939 807 2 147 2 954 1940 626 1 717 2 343 1941 880 2 388 3 268 1942 969 2 465 3 434 1943 990 2 485 3 475 1944 1265 2 723 3 988 1945 1 326 2 885 4 211 1946 1 167 2 656 3 823 1947 1 126 2 327 3 453 1948 1 085 2 203 3 288 1949 791 2 581 3 372 1950 749 2 757 3 506 1951 645 2 368 3 013 1952 669& 2 617a 3 2863 1953 707 2 901 3 608 1954 835 3 303 4138 1955 979 3 467 4 446 210 SOU 1972:80
Källor: Le Droit d”Auteur (statistik för åren 1920— 1951), Statistisk årsbok (åren 1953—1955) samt Svensk bokförteckning 1956 (som gör vissa kor- rigeringar av årsbokens siffror 1953—1954). Be- träffande siffrorna för 1952 se not a.
3 Några siffror för 1952 står inte att finna vare sig i Le Droit d”Auteur eller Statistisk Årsbok, och de uppgifter som finns i UNESCOs publikationer för detta år är uppenbar- ligen grundade på helt andra beräkningsprinci- per, varför siffror från otryckta anteckningar i Bibliografiska institutet använts.
intressant tendens till att fluktuationerna blir något kraftigare markerade för skönlitteraturen. Denna framstår alltså som jämförelsevis konjunktur- känslig.
Det finns skäl att tvivla på den absoluta likformigheten i den årliga skönlitteraturstatistiken, varför en analys främst bör ta fasta på huvud- dragen. En så kraftig variation i statistiken från ett år till ett annat, att den uppenbarligen speglar en ganska drastisk förändring i utgivningen, inträffar dock genom den stora uppgången 1934. Den skönlitterära utgivningen ökar med 30 %jämfört med 1933 års siffra, för att 1935 åter gå ner till ungefär 1933 års nivå. Utvecklingen bör antagligen ses som en följd av den allmänna konjunkturförbättringen 1934 efter den stora ekonomiska krisen.
Den omedelbara krigsfaran för Sverige 1939—1940 ledde till en annan högst markant förändring. 1940 års utgivning sjönk på ett drastiskt sätt jämfört med läget under de närmast föregående åren; detta gäller både totalutgivning och skönlitterär produktion. Men bottenläget blev inte varaktigt. Redan 1941 steg totalutgivningen kraftigt — med 39,5 % jämfört med 1940 års siffra. Skönlitteraturen uppvisar enligt samma källa en ökning med hela 40,6 %.]
Under de närmaste åren fortsätter ökningen både för hela populatio- nen och för skönlitteraturen. Kulminationen sker 1945 (totalutgivningen 4 211 och skönlitteraturen 1 326). Åren 1946—1948 är tendensen däremot fallande. Därpå varierar siffran för totalutgivningen under åren närmast decennieskiftet kring 3 300 titlar. Jämförelser med skönlitteratu- ren är nu svåra att göra på grund av den viktiga förändring som statistiken över skönlitteraturen uppvisar från 1948 (1 085 titlar) till 1949 (791). Detta är inte en förändring som beror på reella förhållanden utan på en omläggning av statistiken innebärande att barn- och ungdomslitteraturen inte längre räknas till gruppen skönlitteratur.2 Från 1948 till 1949 ökar nämligen den bibliografiska avdelningen ”Education et instruction, livres d,enfants” i statistiken för Le Droit dlAuteur från 79 till 496 titlar medan den tidigare har varierat kring titeltalet 100. Den förändring som i det läget äger rum visar sig bli bestående. Genom förändringen av de bibliografiska principerna tillkommer nu en samlingsavdelning bestående av skönlitterära och facklitterära barnböcker samt pedagogiska arbeten. Statistiken kan alltså inte ge några exakta tal för den skönlitterära barnlitteraturen men en ungefärlig beräkning visar, att den under de första åren efter omläggningen uppgick till 300 a 350 titlar årligen.
För 1952 saknas jämförbar statistik och 1953 sker en så genomgripan- de omläggning av de bibliografiska rutinerna genom tillkomsten av Bibliografiska institutet att det är svårt att direkt jämföra också den statistik som då påbörjas med de tidigare siffrorna. Vissa förändringar ägde vidare rum under de första åren av institutets verksamhet,3 varför det kan vara lämpligt att välja 1956, det år då det nuvarande systemeti huvudsak var infört, som basår för en analys av den följande periodens utgivningsstatistik. Om första hälften av 1950-talet kan man allmänt säga att utgivningen då tycks ha ökat — så långt kan man säkert lita på den befintliga statistiken.
Under perioden 1956—1971 har den totala bokutgivningen enligt
1 Förändringarna i början av 1930-talet och 1939— 40 har analyserats av 11.0. Johansson i Littera- tur och samhälle nr 63 1969.
2 Barnlitteraturen räkna- des även under den allra första statistikperioden 1896—1900 på detta sätt, men utgivningen av skön- litteratur för barn upp- gick då inte till mer än ett drygt hundratal titlar.
3 Sune Lindqvist, Om Bibliografiska institutets verksamhet (i: Bibliotek och historia. Festskrift till Uno Willers, 1971), s 257.
Tabell 8.2 Bokutgivningen 1956—1971 fördelad på skönlitteratur, fack- litteratur, barn- och ungdomslitteratur samt musikalier: antal titlar.
Skönlitteratur Facklitteratur Barn- och Musikalier Summa
ungdomslitte-
ratur 1956 997 2 943 548 4 4 492 1957 1 087 3 459 628 6 5 180 1958 1076 3 480 546 4 5 106 1959 1078 3 673 552 8 5 311 1960 1 146 3 552 523 13 5 234 1961 1128 3 687 512 12 5 3398 1962 1 185 3 777 499 11 5 472 1963 1217 4 063 414 10 5 704b 1964 1 383 4 781 432 6 6 602 1965 1416 4 765 474 11 6 666 1966 1 406 4 841 490 11 6 748 1967 1330 5 327 542 19 7 218 1968 1416 5551 505 10 7482 1969 1 354 5 381 655 14 7 404 1970 1415 5 651 637 6 7 709 1971 1380 5 589 583 6 7 558
Bibliografiska institutets statistik (tabell 8.2) ökat från 4 492 titlar till 7 558, alltså med över 68 %. Den skönlitterära utgivningen ökade under samma tid med drygt 38 % och den facklitterära med nära 90 %. Vissa delar av perioden uppvisar emellertid tendenser till stagnation i utgiv- ningen, och under periodens sista år tycks utgivningen till och med vara på en viss tillbakagång — framför allt gäller detta skönlitteraturen. Denna tillbakagång kommer, om man får tro förlagens uppgifter om den planerade utgivningen,1 att bli ännu mera påfallande under 1972 och torde alltså ha samband med den sk förlagskris som blivit mycket omskriven.
8.3 Utgivningen av facklitteratur 1956—] 971
Enligt Bibliografiska institutets statistik har den facklitterära utgivningen alltså ökat mycket kraftigt under de senaste 16 åren — från 2 943 titlar 1956 till 5 589 titlar 1971. Delvis kan denna ökning kanske förklaras med en förbättrad registrering av vissa kategorier av facklitteratur, tex vetenskapliga rapportserier och liknande, men det är otvivelaktigt också en verklig ökning som avspeglas i siffrorna. Inte minst torde kvalitets- pocketbokens växande popularitet ha påverkat utvecklingen — även om endast ungefär en femtedel av ökningen direkt kan tillskrivas pocket- böckerna. En annan viktig faktor är det stora intresset för debattlittera- tur i olika politiska och sociala ämnen — delvis just pocketböcker (se avsnitt 12.7) — som .ort sig gällande främst under andra hälften av 1960-talet. Tabell 8.3 visar visserligen att de allra flesta av de facklitterära ämnesområdena har ett större antal utgivna titlar 1971 än 1956 — inte mindre än elva områden har mer än fördubblat sin utgivningsmängd och ytterligare två har ökat med mera än 50 %. Men de två ämnesområdena ”Samhälls- och rättsvetenskap” och ”Ekonomi och näringsväsen” har
a De sex talskivor som detta år inräknats i den redovisade totalsiffran har här utelämnats, efter- som talskivor inte räknas under periodens övriga är.
b Den totalsiffra på 5 703 verk som anges i Svensk bokförteckning för detta år överensstäm- mer inte med summan av de redovisade kategorier- na
Källa: Svensk bokförteck- ning 1956— 1971.
1 Se t ex Dagens Nyheter 6.7.1972 och Svenska Dagbladet 12.9.1972.
Tabell 8.3 Utgivningen av facklitteratur fördelad på ämnesområden 1956—19711antal titlar.
1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971
Bok- och biblioteksväsen 51 58 85 80 82 77 86 Allmänt och blandat 16 20 29 33 33 33 45 Religion 261 308 281 273 268 277 274 Filosofi och psykologi 47 51 57 65 45 56 68 Uppfostran och undervisning 72 97 127 163 113 132 157 Språkvetenskap 271 420 342 391 420 389 397 Litteraturhistoria 5 8 77 80 81 74 83 88 Konst, musik, teater och film 147 148 142 171 167 141 136 Arkeologi 25 18 26 27 19 18 12 Historia 108 116 115 100 134 133 139 Biografi med genealogi 144 125 119 89 110 109 82 Etnografi och folklivsforskning 14 19 17 17 30 23 19 Geografi 263 264 289 298 321 296 271 Samhälls— och rättsvetenskap 206 235 185 230 207 255 259 Teknik, industri och kommu-
nikationer 308 304 350 364 330 361 352 Ekonomi och näringsväsen 323 362 359 404 374 381 451 Idrott, lek och spel 51 64 57 62 63 55 57 Krigsväsen 18 21 22 17 15 16 12 Matematik 59 102 83 102 87 97 104 . Naturvetenskap 332 458 479 470 439 518 468 V. Medicin 169 192 236 236 221 237 300
émuommdge 24 Eid
n.:
dddé:
92 40 295 71 150 498 84 164 22 154 103 23 305 277
380 377
47 16 123 545 297
100 45 330 84 179 538 90 188 25 182 106 23 391 350 479 525
61 10 128 579 368
98 55 275 103 157 559 101 160 24 170 106 24 339 371
486 553
80 25 140 577 362
122
50 227 101 167 491 109 139 22 177 107 22 311 380
546 586
61 21 157 609 436
127 67 343 93 153 558 95 190 23 221 110 21 299 463 601 637
78 34 147 631 436
111 62 313 129 192 505 96 212 20 214 97 20 320 517 684 597
69 50 116 720 507
92 59 286 108 189 445 104 186 20 223 104 31 261 631
617 663
84 40 139 637 462
98 66 269 121 228 431 101 180 35 227 114 18 302 707
698 680
84 43 136 589 524
115
70 279 146 203 431 105 218 32 226 119 17 315 680
656 676
71 38 123 485 584
Summa 2943 3459 3480 3673 3552 36873777 4063 4781
4765 4841 5 327
5551
5 381
5651
5 589
Källa: Svensk bokförteckning 195 6 — 197 1.
ökat med hela 827 titlar, vilket är lika med nästan en tredjedel av den totala facklitteraturökningen. Och om man därtill lägger den debattlitte— ratur som ligger bl a inom ämnena ”Uppfostran och undervisning” (Skoldebatten), ”Historia” (modern historia), ”Krigsväsen” (försvarsde- batt, gerillakrigföring) och ”Medicin” (narkotika- och alkoholproblem rn m), torde denna sektor framstå som avgörande för ökningen.
Man får emellertid inte heller underskatta den betydelse som olika reformer inom utbildningsväsendet kan ha haft för bokutgivningen. Behovet av både förbättringar av tidigare använda läromedel och helt nya böcker för nytillkomna utbildningsvägar har ökat under de senaste åren, och detta har också satt sina spår i utgivningsstatistiken.
i tabell 8.4 har ämnesområdena ordnats efter sina andelar av den totala facklitteraturutgivningen 1971. För åren 1956, 1961, 1966 och 1971 anges dels varje ämnes totala utgivningssiffra, dels den procentuella andelen av den samlade facklitteraturen dessa år. Platssiffrorna anger ämnesområdenas storleksordning för varje år.
Vi kan där se att avdelningen ”Samhälls- och rättsvetenskap” (0) som 1971 har de flesta registrerade titlarna inte så länge haft denna frarnskjut— na position. Både 1956 och 1961 låg ämnesområdet på en sjundeplats med mindre än hälften så stor utgivning, och som man kan se av tabell 8.3 är det först 1970 som ”Samhälls- och rättsvetenskap” blir den största avdelningen. Också avdelningarna ”Ekonomi och näringsväsen” (O) och ”Teknik, industri och kommunikationer” (P) har växt kraftigt mellan 1956 och 1971 men låg redan det förstnämnda året på andra respektive tredje plats. Båda avdelningarna har dock tidvis legat något längre ned på listan. Bland de stora avdelningarna är det ”Medicin” (V) som har haft den största procentuella ökningen; utgivningen har enligt statistiken mer än tredubblats på 16 år och ämnet har därmed avancerat från åttonde plats 1956 och 1961 till fjärde 1971. Förklaringen kan antagligen sökas på flera olika håll. Debattlitteratur om narkotika och alkohol har redan nämnts. Andra kategorier av böcker som mötts av ett ökat intresse är litteratur om sexualfrågor och om läkemedel samt publikationer i anslutning till kampanjen mot tobaksrökning.
Avdelningen ”Historia” (K) tillhör dem som ökat kraftigt procentuellt men endast obetydligt när det gäller placering, från elfte plats 1956 till nionde 1971. Den sannolikt främsta orsaken till ökningen har redan nämnts: den politiska debattlitteraturen som inte sällan klassificeras som historia, t ex då de politiska förhållandena i olika länder behandlas.
Ökningen för ”Uppfostran och undervisning” (E) har säkert sin främsta orsak i de nämnda reformerna inom utbildningsväsendet. Inte heller denna avdelning har avancerat så värst mycket placeringsmässigt men väl ökat en hel del procentuellt.
Från sjuttonde till tolfte plats här avdelningen ”Filosofi och psykolo- gi” (D) stigit under perioden, och utgivningen har mer än tredubblats. Det är framför allt underavdelningen psykologi som har ökat i omfatt- ning, vilket kanske också till stor del kan tillskrivas intresset för debattlitteratur.
Avdelningen ”Allmänt och blandat” (B) har under perioden haft den
Tabell 8.4 Ordningsföljden mellan facklitteraturens ämnesområden ochderas andelar av den totala facklitteratur- utgivningen 1956, 1961, 1966 och 1971.
1956 1961 1966 1971
Antal % Plats- Antal % Plats- Antal % Plats- Antal % Plats- titlar siffra titlar siffra titlar siffra titlar siffra
380 586 680 676
0. Samhälls- och rättsvetenskap 206 Q. Ekonomi och näringsväsen 323 Teknik, industri och kommu- nikationer 308 Medicin 169 Naturvetenskap 332 Språkvetenskap 271 Geografi 263 Religion 261 Historia 108 Konst, musik, teater och film 147 Uppfostran och undervisning 72 Filosofi och psykologi 47 Matematik 59 Biografi med genealogi 144 Bok- och biblioteksväsen 51 Litteraturhistoria 58 Idrott, lek och spel 51 Allmänt och blandat 16 Krigsväsen 18 Arkeologi 25 18 18 20 22 32 . Etnografi och folklivsforskning 14 21 23 19 22 17
Summa 2 943 3 687 4 841 5 589
7 255 6,9 2 381
N, N --4
v—cN ,— N .— r;— XDN co.—1 (NN
.— QQ [Nm "1 O v—1 .—
n;
—1
361 237 518 389 296 277 133 141 12 132 17 56 13 97 10 109 15 77 14 83 15 55 20 33 19 16
4 546 8 436 1 609 2 491 5 6 0
_
_awdwvm 'är-'(
656 584 485 431 315 279 226 218 203 146 123 119 115 105
71 70 38
oo—rosoqwxoooto
v—qv-q
om'—(050000 v—1
311 227 177 9 139 11 167 16 101 13 157 12 107 15 122 14 109 61 18 50 21 21
moo—wgrxhcwr >"Duiz'OM" (*Q'ININQOOOXND Howhwwvmm meo—wr-nxov—tm onovo'oonmm __
u—n
WFMNOXONINOQ'ND
ONA—ammhwm
OOXNOINWDOORW
mvmxorxoooxov—cmmvnnsohoocno— v—Cv—(r—(v—tw—l—lv—QHHHNN NNNNv—t—i—cooo mm—eroooxmoxo—vnmerxxoo—toxox Hv—de—Iv—ÅHI—(Hv—(Nv—åF—l NmNmmmN—t—oooo m—cNmNN—coood mmm—Nv—fN—coooo MDHJQOMmWAE
v—Nwwmqov—nm rx _. mxoo—mxncnv-nxo
Källa: Svensk bokförteckning 1956, 1961, 1966 och 1971.
procentuellt största ökningen, med 338 %, vilket kan förklaras dels med ett ökat intresse för tvärvetenskaplig forskning och dels med den massmediadebatt som förts under de senaste åren — bl a underavdel- ningarna ”Masskommunikationer”, ”Publicistik” och ”Radio och televi— sion” hör till ”Allmänt och blandat”.
Den ständigt växande bokutgivningen på alla dessa ämnesområden medför naturligtvis också ett ökat behov av bibliografier av olika slag, och det är därför inte märkligt att även avdelningen ”Bok— och biblioteks- väsen” (A) tillhör dem som mer än fördubblats i omfattning.
Det är bara ett ämnesområde som uppvisar en lägre utgivningssiffra för 1971 än för 1956. Det är ”Biografi med genealogi” (L), som därmed sjunkit från tionde till fjortonde plats.
Avdelningen ”Naturvetenskap” (U) uppvisar visserligen en ökning i antalet utgivna titlar från 1956 till 1971, men relativt sett har den sjunkit ned från första plats som den innehade ännu 1966 till femte plats 1971. Också 1968 var ”Naturvetenskap” det största ämnet och kunde då uppvisa den högsta årssiffra som något ämne haft under perioden, 720 titlar (se tabell 8.3). Därefter minskar utgivningen år för år, från 1970 till 1971 rent av med över hundra titlar. Detta fenomen är så mycket svårare att förklara som ämnesområdet i Svensk bokförtecknings systematiska avdelning snarare tycks ha ökat i antal titlar sedan 1968. Kanske ligger förklaringen i Bibliografiska institutets sätt att räkna det växande antalet dubbelklassificerade böcker. En bok som åsätts två olika klassifikations- signa noteras nämligen som en halv bok i vartdera ämnet, och det innebär att om ämnet ”Naturvetenskap” allt oftare kombineras med andra ämnen vid klassificeringen kan detta resultera i att antalet naturvetenskapliga böcker i statistiken sjunker, även om antalet böcker — enkelklassificerade och dubbelklassificerade — med naturvetenskapligt signum i verkligheten ökat. Det finns alltså anledning att misstänka att ämnet ”Naturveten- skap” inte har gått tillbaka i den utsträckning som statistiken för de senaste åren tycks utvisa.
Också avdelningen ”Språkvetenskap” (E) har ett avsevärt större antal titlar 1971 än 1956 men har ändå gått tillbaka från fjärde plats till sjätte. Under några år i mitten av 1960—talet visar statistiken betydligt högre utgivningssiffror, men den nedgång som sedan kommer kan knappast förklaras med ett ökat antal dubbelklassificerade böcker. Det tycks vara fråga om en verklig nedgång, och orsakerna till fluktuationerna för detta ämnesområde under hela perioden får nog sökas inom utbildningsväsen- det, eftersom så gott som alla dessa böcker är att betrakta som läromedel.
8.4 Utgivningen av skönlitteratur 1956—1971
Den skönlitterära utgivningen har enligt Bibliografiska institutets statistik ökat mindre än den facklitterära under perioden 1956—1971. Som tidigare nämnts märks också under de senaste åren en tendens till nedgång som inte har någon tydlig motsvarighet i facklitteratursiffrorna. Tabell 8.2 visar att redan 1965 års utgivning innebär en toppnotering för skönlitteraturen, medan den högsta årssiffran för facklitteraturen kom- mer först 1970. Man märker också en kraftig periodicitet i de senaste
Tabell 8.5 Utgivningen av skönlitteratur 1956-1971: antal titlar fördelade på svenska original, översättningar och böcker på främmande språk.
1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963
Svensk skönlitteratur ioriginal 546 518 535 524 562 532 550 556
varav nya verk 417 370 385 410 399 403 403 431 varav nya upplagor 129 148 150 114 163 129 147 125
Utländsk skönlitteratur isvensk översättning 445 565 539 541 561 577 611 648 varav nya verk 370 456 442 422 443 465 465 5 09
varav nya upplagor 75 109 97 119 118 112 146 139
Skönlitteratur på främmande språka 6 4 2 13 2 3 19 24 13
Summa 997 1087 1076 1 078 1 146 1 128 1 185 1 217 Tabell 8.5 forts
1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971
Svensk skönlitteratur ioriginal 618 611 659 563 671 566 620 584
varav nya verk 429 423 460 406 500 433 433 432 varav nya upplagor 189 188 199 157 171 133 187 152
Utländsk skönlitteratur
i svensk översättning 751 779 727 748 722 77 3 771 776 varav nya verk 563 597 561 600 583 635 598 626 varav nya upplagor 188 182 166 148 139 138 173 150
Skönlitteratur på främmande språka 14 26 20 19 23 15 24 20
Summa 1 383 1416 1406 1 330 1416 1354 1415 1380
Källa: Svensk bokförteckning 1956 — 197 1 .
& Böcker översatta från svenska och utgivna för i huvudsak utländsk publik samt böcker utgivna för språkliga minoriteter inom Sverige m m.
årens skönlitteraturutgivning som visserligen kan spåras också i fråga om facklitteraturen men inte är lika tydlig där. Från och med 1966 har vartannat år en relativt hög utgivningssiffra och vartannat en relativt låg. Detta innebär att förloppet också får ett annat utseende om man för samman skönlitteraturutgivningen i tvåårsperioder:
1962—63 1964—65 1966—67 1968—69 1970—71
2 402 2 799 2 736 2 770 2 795
Här ser man att en nedgång kommer redan mellan 1964/65 och 1966/67. Men differenserna är så små att det ter sig svårt att tolka förloppet annat än som en stagnation, och 1970/71 ärju utgivningen åter uppe på ungefär samma nivå som 1964/65. Om denna stagnation skall följas av en verklig nedgång kommer att visa sig i följande års utgivningsstatistik.
Vad den tydliga periodiciteten beror på är svårt att veta. Man kan inte helt utesluta att Bibliografiska institutets besvärliga personalsituation (se avsnitt 8.5) i viss män kan spela en roll på så sätt att man somliga år tvingas uppskjuta en del av registreringsarbetet. Men vissa tecken tyder på att detta inte kan ha en avgörande betydelse. Dels borde då även fack- litteraturen drabbas — kanske i ännu högre grad _ men där kan man inte med säkerhet säga att fenomenet visar sig, i varje fall inte under en lika lång period. Dels tycks det vara så att periodiciteten är starkare för svens— ka original än för översättningar (se tabell 8.5). Detta tyder onekligen på att orsaken främst är att söka i de ekonomiska svårigheter som de större förlagen haft de senaste åren och som främst har gått ut över den kvalificerade skönlitteraturen.
Tabell 8.5 visar vidare att andelen översättningar inom skönlitteraturen har ökat ganska kraftigt sedan början av 1960-talet. Detta kan till en del förklaras med de ekonomiska svårigheter som drabbat den kvalificerade utgivningen av svensk originallitteratur men främst med det ökande utbudet av massmarknadslitteratur, som till övervägande delen utgörs av översättningar (se kapitel 1 1).
En mera detaljerad statistisk genomgång av den skönlitterära utgiv- ningen 1965—1970 kommer att redovisas i kapitel 9. Lyrikutgivningen under samma period behandlas särskilt i kapitel 10, den skönlitterära massmarknadsutgivningen i kapitel 11 och kvalitetspocketutgivningen 1954—1969 i kapitel 12.
8.5 Problem iden aktuella bokutgivningsstatistiken
Att huvudprinciperna för den statistik som Bibliografiska institutet årligen utarbetar varit desamma sedan 1956 innebär inte att den är helt likformig för alla dessa år. Siffrorna grundar sig alltså på innehållet i årskatalogerna, som i sig bara är ett urval av den samlade tryckproduktio- nen i landet, och många olika faktorer kan påverka statistiken. Det på senare år besvärligaste problemet har gällt Bibliografiska institutets personalresurser; trots en stark ökning av bokutgivningen och även nya
arbetsuppgifter har antalet heltidstjänster bara ökat från sex 1956 till åtta 1971.l Personalbristen har dels givit upphov till kraftiga förseningar, främst när det gäller utgivandet av femårskataloger, och dels inneburit att man har fått inskränka registreringen av vissa kategorier av tryck.2
Årskatalogerna och därmed statistiken är beroende av vad som sänds in till Bibliografiska institutet. Om en utgivare underlåter att sända en bok, kommer den normalt inte att registreras förrän tryckeriet levererar sina pliktexemplar till Kungliga biblioteket. Detta kan medföra att den antingen kommer i en senare årskatalog än där den rätteligen hör hemma eller att den överhuvudtaget inte kommer i någon årskatalog utan försti femårskatalogen.
Det är ibland fråga om besvärliga gränsdragningar mellan vad som enligt huvudprinciperna ska tas med i årskatalogen och vad som ska sparas till femårskatalogen. Olika personer kan göra helt olika bedöm- ningar, och särskilt kännbart blir problemet naturligtvis om en alltför stor del av arbetet överförs till mindre kvalificerad personal.
Trots alla dessa felkällor är det uppenbart att Bibliografiska institutets statistik ändå ger en i stort sett riktig bild av fluktuationerna i bokutgiv- ningen. Ett avsevärt arbete läggs ner på att korrigera de felaktigheter som kan tänkas uppkomma, men det är också klart att behovet av resursför— stärkning blir alltmera påtagligt. Om en sådan inte kommer till stånd, är det stor risk att både registreringsarbetet och statistiken blir allvarligt lidande. Det visar inte minst den inskränkning som gjordes 1971, då ett antal populärpocketserier uteslöts ur årskatalogen och därmed ca 28 % av de skönlitterära titlarna helt enkelt inte kom med.3 I statistiken gjorde man då ett undantag från regeln att bara räkna de titlar som finns i årskatalogen; annars skulle den ha visat en plötslig nedgång i den skönlitterära bokutgivningen med i det närmaste 30 %.
Ett problem, som inte är så stort som det i förstone kan tyckas, är att årskatalogerna och därmed statistiken som nämnts bara tar upp ett urval av den samlade tryckproduktionen i landet. Man brukar räkna med att femårskatalogerna innehåller 15—25 % flera titlar än årskatalogerna, trots att inte heller femårskatalogerna kan göra anspråk på absolut fullständig- het. Men om man ser till vilka kategorier av tryck som inte kommer med i årskatalogerna, står det klart att statistiken inte drabbas alltför hårt av detta. Tack vare förlagens och utgivarnas intresse att få sina produkter registrerade i de veckoförteckningar, som publiceras i Svensk bokhandel och sedan ackumuleras till månadsförteckningar, kvartals- och årskatalo- ger, kommer nästan alla publikationer som är avsedda för en mera allmän spridning på bokmarknaden att tas med. Dessutom tillkommer en del tryck som har en i olika avseenden begränsad spridning men som ändå kan anses ha allmänt intresse. Men naturligtvis förekommer det att förläggare och utgivare av sådana publikationer inte sänder in dem till Bibliografiska institutet. Orsaken kan vara att man inte känner till institutets verksamhet eller att man inte har något intresse för det led i marknadsföringen som registreringen innebär. Bortfallet torde vara större för facklitteraturen än för skönlitteraturen, men vissa kategorier av skönlitteratur blir oundvikligen underrepresenterade i årskataloger och statistik. Det gäller tex en hel del böcker som säljs genom Pressbyrån;
1 Lindqvist, a a, s 257. 2 Lindqvist, a a, s 259.
3 Se Vägledning samt Statistiska uppgifter (not 1) i Svensk bokförteck- ning 1971. Årskatalog (1972). Beträffande den debatt som förts i frågan se avsnitt 11.4.
bl a har vissa populärpocketserier aldrig eller bara tillfälligt medtagits. En annan kategori skönlitteratur som i ganska stor utsträckning faller bort är privatutgivningen, böcker på ”eget förlag”.
Besvärligare är problemet med statistikens periodindelning. Då man vill statistiskt framställa bokproduktionens utveckling under en längre eller kortare period, kan man vid periodindelningen utgå från antingen tryckår eller utgivningsår. Dessa överensstämmer vanligen, men en del av de böcker som utges i början av året är tryckta i slutet av föregående år och i vissa fall förekommer ännu längre intervaller. (Valet är i någon mån beroende av vad man vill belysa med statistiken. En undersökning som tar sikte på vad som vid vissa tidpunkter finns i handeln bör alltså gå efter utgivningsår, medan tryckåret kan vara lämpligare om man vill belysa t ex förlagens ekonomiska situation vid olika tidpunkter.)
Den statistik som utarbetas vid Bibliografiska institutet utgår i princip varken från tryckår eller utgivningsår. Den är beroende av vilka böcker som sänts in till institutet under det år som statistiken gäller och som bedömts vara av sådan karaktär att de ska tas med i årskatalogen. Som tidigare nämnts händer det inte så sällan att böcker insänds alltför sent för att kunna komma in i den årskatalog där de hör hemma, och dessutom förs en betydande del av de böcker som inkommer till institutet i december regelmässigt till följande års katalog.l Detta innebär att statistiken genomgående dras med en viss eftersläpning, vars storlek det är svårt att uppskatta men vars verkningar till stor del upphävs av att eftersläpningen är ungefär lika stor varje år. Endast då kraftiga föränd- ringar i utgivningens storlek äger rum kan statistiken bli allvarligt påverkad.
I de flesta länder råder en besvärande brist på grundläggande statistik och basfakta av alla slag om bokutgivningen. Den statistik som finns inskrän- ker sig ofta till summeringar av antalet årligen utgivna titlar fördelade på vissa bibliografiska grupper. Berörda myndigheter, bokbranschens organi- sationer, bibliotek, författarsammanslutningar och litteraturforskare skulle alla ha behov av en mer genomarbetad och förfinad bokutgivnings- statistik.
De allra flesta kulturländer har byggt upp speciella organ för att utarbeta nationalbibliografier, dvs löpande förteckningar samt kataloger för år och längre tidsperioder över den nationella utgivningen av böcker och i regel även tidskrifter och musikalier. Den svenska nationalbibliogra- fin, redigerad av Bibliografiska institutet vid Kungliga biblioteket, har utvecklats till en av de ledande publikationerna av detta slag i världen. Ett betydande arbete läggs ner på att till bokhandelns, bibliotekens, forskarnas och allmänhetens tjänst snabbt och korrekt registrera den svenska utgivningen av böcker och andra viktigare tryckalster.
Man saknar alltså en grundlig och inträngande svensk bokstatistik samtidigt som nästan alla grundläggande data om i princip varje utgiven svensk skrift av nämnvärt omfång rutinmässigt noteras i de förteckningar som Bibliografiska institutet utger. Detta har varit ett paradoxalt förhål— lande som nu emellertid kan ändras. Under senare år har en avancerad datateknik vuxit fram, vilken rätt utnyttjad möjliggör lagring och
1 Se t ex Svensk bokför- teckning 1970. Årskata— log (1971), Vägledning.
bearbetning av så stora och komplexa faktamängder som det här är fråga om på ett jämförelsevis enkelt och billigt sätt. Grundidén bakom de undersökningar som här framläggs (kapitlen 9—12) är just att utnyttja Bibliografiska institutets mödosamt utarbetade och systematiskt uppställ— da material av tiotusentals boknotiser med hjälp av datorn. Veterligen är undersökningarna de första som utförs med denna metodik, som ju kan appliceras på varje nationallitteratur och varje tidsperiod av bokutgivning som är registrerad på ett bibliografiskt tillfredsställande sätt.
Vad Sverige beträffar är utgångsläget gynnsamt för en fortlöpande kartläggning av bokutgivningens och därmed en väsentlig del av den litterära kulturens utveckling. Den årligen publicerade Svensk bokför— teckning utkommer med berömvärd snabbhet och fyller jämförelsevis högt ställda krav på korrekt bibliografering.
8.6 Underlag och huvudprinciper för de statistiska undersökningarna av boku tgivningens storlek och sammansättning
Svensk bokförteckning har legat till grund för de olika undersökningar av bokutgivningen som utförts vid Avdelningen för litteratursociologi i Uppsala1 och som behandlas i kapitlen 9—12. De bygger alltså i princip på samma material som Bibliografiska institutets statistik, men dels har vissa kompletteringar ansetts nödvändiga och dels har den statistiska bearbetningen skett efter andra principer.
Undersökningen avser att täcka följande sektorer av bokutgivningen i Sverige:
Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 (kapitel 9)2 Utgivningen av lyrik 1965—1970 (kapitel 10) Utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1965—1970 (kapitel 11) Utgivningen av kvalitetspocketböcker 196541970 (kapitel 12).
Gemensamt för alla dessa undersökningar är att periodindelningen grundar sig på tryckår, vilket har bedömts vara det mest fördelaktiga av de tänkbara alternativen. Om man istället valt att gå efter Bibliografiska institutets årsindelning, vilket hade varit det enklaste, hade risken varit större att statistiken skulle påverkas av förändringar i den bibliografiska rutinen (jfr avsnitt 8.5). Utgivningsåret är för de allra flesta böcker svårt och mycket tidskrävande att fastställa — det överensstämmer alltså inte alltid med det år då boken registreras i Svensk bokförteckning och anges endast i undantagsfall där. Dessutom slår förändringarna i utgivningen igenom något tidigare i en statistik grundad på tryckår än i en som bygger på utgivningsår.
Av stor betydelse är också att de kompletteringar som för vissa delar av materialet var nödvändiga endast kunde gå efter tryckår. De gjordes huvudsakligen med hjälp av Bibliografiska institutets manuskript till Svensk bokkatalog, där varken utgivningsår eller leveransår anges.
Materialet för skönlitteraturundersökningen (kapitel 9) har helt hämtats ur Svensk bokförteckning, som väl täcker den bokhandelsdistribuerade skönlitteraturen och dessutom omfattar huvuddelen av den litteratur som
1 Metodiken är utarbetad av Lars l—"uruland och Hans Olof Johansson. Den senare har svarat för flertalet kontakter med Uppsala datacentral och Vissa delar av program- meringen, som i övrigt ut- förts av fil kand Anders Haglund och programme- raren Henry Jansson. Ex— cerperingen är utförd av fil kand Annika Hartzell, fil stud Margrethe Fager- lind, fil mag Mona Brun- din, fil stud Cecilia Kugelberg och fil mag Inga Anagrius under Hans Olof Johanssons ledning.
? Undersökningen avser vuxenlitteraturen. Skön- litteratur och även fack— litteratur för barn och ungdom 1966—1970 kartläggs av fil mag Christina Tellgren. Denna delundersökning publice- ras i en kommande fjärde bilagedel. — En undersök- ning av hur klassikerna lagerhålls har utförts av docent Lars Furuland (se kapitel 13).
främst sprids genom Pressbyråns återförsäljare. Någon komplettering, som var representativ för alla betydelsefulla kategorier som genom sena leveranser och Bibliografiska institutets rutinmässiga uteslutningar inte kommer med, var av ekonomiska och tidsmässiga skäl inte möjlig att göra. Bortfallet kan dock knappast uppgå till några betydande tal.
De kataloger och delårsförteckningar som kommit till användning är årskatalogerna för 1965—1970, delårskatalogen för januari—april 1971, månadsförteckningen för maj 1971 samt veckoförteckningarna för 3.6— 26.8.1971 i Svensk bokhandel. Samtliga notiser med signa börjande på Hc (skönlitteratur på svenska språket) och med tryckår 1970 eller tidigare kodifierades och överfördes till hålkort.
Därefter gjordes vissa uteslutningar för att få ett så relevant och homogent material som möjligt. Följande kategorier uteslöts:
a) Böcker tryckta före 1965.
b) Böcker på främmande språk, som trots detta hade ett signum börjande på Hc. (Detta gäller tex verk av svenska författare som översatts och som främst är avsedda för utländsk publik.)
c) Grammofonskivor och tonband (dock inte böcker med bifogad gram- mofonskiva).
d) Böcker utgivna enbart i Finland. (Böcker på finländska förlag med svensk delupplaga och böcker på svenska förlag med finländsk delupp- laga har dock medtagits.)
e) Böcker som enbart är avsedda att användas i undervisning (skolanto- logier och liknande).
f) Böcker som av olika skäl inte bedömts vara avsedda för en mera allmän
publik (t ex avancerade vetenskapliga editioner av författares samlade verk).
Böcker med två eller flera klassifikationssigna varav något är facklitte- rärt har medtagits om de inte faller under någon av de ovanstående kategorierna.
Av praktiska skäl har varje notis i Svensk bokförteckning räknats som en enhet, oavsett om den upptar en eller flera upplagor av ett verk. Detsamma gäller i huvudsak också de notiser som upptar flera delar av ett verk. En ny upplaga av ett verk har alltså räknats som en självständig enhet om den upptagits i en annan årgång av Svensk bokförteckning än föregående upplaga men däremot inte om den är en bland flera upplagor i samma notis. De notiser som samtidigt upptar första (svenska) utgåva av ett verk och en eller flera nya upplagor eller tryckningar har emellertid fått en särskild kodbeteckning som gör det möjligt att vid behov urskilja dem. En del av ett verk som registrerats i en annan årgång än verkets övriga delar har också räknats som en självständig enhet, medan flera delar i samma notis kommit att tillsammans bilda en enhet. Även verk i flera delar går dock att särskilja genom en speciell kodbeteckning. Vissa undantag har också gjorts när det gäller verk som registrerats som delar av ett större; i enstaka fall då delarna snarare borde betraktas som verk i en serie, t ex Kärlek (Bengt Forsbergs förlag), har de räknats som självständi— ga enheter.
I lyrikundersökningen (kapitel 10) har de böcker i skönlitteraturunder- sökningen som har något av följande signa medtagits: Hc.03 och Hc.03(s) — svensk poesi i original inkl samlingar, Hce.03 och Hce.03(s) — utländsk poesi i översättning inkl samlingar. I övrigt har inga förändringar av materialet vidtagits. Anledningen till att lyriken behandlas i ett separat kapitel är att vissa kompletterande uppgifter samlats in från förlag och andra utgivare om de böcker som trycktes 1966 _ ett år som valts i anslutning till de undersökningar som utförts av statens pris- och kartellnämnd. De insamlade uppgifterna gäller upplagornas storlek och antalet sålda exemplar.
Även undersökningen av massmarknadsserierna (kapitel 11) bygger i huvudsak på skönlitteraturundersökningens material. Ur detta har de bokserier, som enligt vissa definitioner (se avsnitt 11.4) kan betecknas som massmarknadslitteratur, utskilts och bildar material för en särskild undersökning av en sektor inom utgivningen som aldrig tidigare varit tillgänglig för statistisk behandling på detta sätt. På grund av vissa uppenbara brister i Bibliografiska institutets registrering av populär- pocketserier — vilka är den dominerande gruppen i materialet — och den uteslutning som gjordes från och med 1971, då även många böcker med tryckår 1970 försvann ur Svensk bokförteckning, var det emellertid nödvändigt att göra en komplettering av materialet. Detta skedde till största delen med hjälp av manuskriptet till Svensk bokkatalog men också genom kontakter med de berörda förlagen.
När det gäller kvalitetspocketundersökningen (kapitel 12), som omfattar en betydligt längre period än de övriga undersökningarna, har omständig- heterna medgivit ett annat tillvägagångssätt. Utgångspunkten har här varit de speciella pocketkataloger som Seelig & Co sedan 1967 utgivit. Varje bokserie som upptagits i dessa kataloger och som till och med 1969 upptar minst fem utgåvor registrerades. Därefter kontaktades alla berörda förlag och ombads lämna uppgifter om hur många upplagor som utkommit av varje titel i dessa serier, när dessa upplagor tryckts och hur många exemplar varje upplaga bestod av. På grundval av dessa uppgifter räknades varje upplaga som en enhet, oavsett hur eller om den registrerats i Svensk bokförteckning, och som ny upplaga betraktas då varje nytryck- ning av ett verk inom samma bokserie. Detta är alltså en av de viktigaste skillnaderna mellan kvalitetspocketundersökningen och de övriga under- sökningarna, där notiserna i Svensk bokförteckning i stort sett fått bilda enheter. Påpekas bör också att kvalitetspocketundersökningen upptar såväl skönlitteratur som facklitteratur och att den täcker perioden 1954—1969. Att 1970 års utgivning inte kunnat komma med beror på att tiden inte medgivit att uppgifter insamlats från förlagen för detta år.
Också ifråga om kvalitetspocketundersökningens material är det till största delen uppgifter ur Svensk bokförteckning som bildat underlag för excerperingen, även om urvalet alltså skett på annat sätt.
I samtliga dessa delundersökningar har datamaterialet kompletterats med vissa uppgifter om böckerna som inte finns i Svensk bokförteckning.
Författarnas födelseår och kön har i möjligaste mån införts för skönlitterära böcker. Svensk bokförteckning har uppgifter om svenska författares födelseår, men när det gäller utländska författare har en rad andra bibliografiska och biografiska verk samt bibliotekskataloger kom- mit till användning.
Debutår har angivits för alla svenska författare av skönlitterära verk. Huvudkälla har då varit Svenskt författarlexikon. Vidare har medlem- skap i dåvarande Sveriges Författareförening (SFF) eller i Finlands Svenska Författareförening (F SFF) noterats.
Ett ganska omfattande arbete har lagts ned på att undersöka om verken tidigare utkommit. Även antologier och urval ur en författares verk har fått särskilda kodbeteckningar.
De prisuppgifter som finns i Svensk bokförteckning har bearbetats så att datamaterialet upptar såväl pris inklusive varuskatt (oms eller moms) som pris exklusive skatt. När priset i Svensk bokförteckning anges utan skatt har i den ena variabeln ett påslag gjorts med den procent som skatten uppgick till det år då boken trycktes, och när priset angavs med skatt har motsvarande avdrag gjorts i den andra variabeln. För de år då skattefoten ändrats under löpande kalenderår har en genomsnittsprocent uträknats med hänsyn till under hur stor del av året de olika procent- satserna varit gällande.1
Alla medelpristabeller i den följande framställningen (kapitlen 9—12) avser pris inklusive skatt, men materialet medger alltså även en direkt uträkning av medelpris exklusive skatt.
De uppgifter som samlats in speciellt för lyrikböcker tryckta 1966 (upplagornas storlek och försäljning) och kvalitetspocketböcker (upp- lagornas storlek) har berörts ovan.
Den metodik som här kommit till användning innebär att den investering, som redan har skett i nationalbibliografin, med datorns hjälp utnyttjas på ett nytt sätt. Såväl siffer- som bokstavsbeteckningar har kommit till användning. Detta möjliggör att s k utlistningar kan ske från den uppbyggda databanken även av exempelvis en viss författares samtliga utgivna titlar och upplagor. Som exempel på tekniskt enklare utlistningar 1 Uträkningarna har skett kan nämnas: vissa förlags eller seriers totala utgivning, samtliga översätt- med dator OCh följa"? _ ,, _ __ _ _, _ procentsatser har anvants ningar fran ett Visst språk, alla utgåvor av forfattare tillhörande en Viss (% av nettopriset): epok, speciella prisklasser eller utförandetyper av böcker osv. Den 1954—59 Ingen Skatt
väsentligaste vinsten av att en bank med fullständiga bokdata byggts upp gg? åå är dock givetvis att datorn kan programmeras till att ge en rad intressanta 1962 5'3 bearbetningar i tabellform av den svenska bokutgivningen. Det är inte för 1963 6,4 mycket sagt att därmed nya möjligheter öppnas för litteraturstatistik och 1964 674 . . . . 1965 8,2 litteratursomologi. Bokdatabanken kan byggas ut med kommande arspro- 1966 10 0 duktioner av skönlitteratur och andra bokkategorier. Med hjälp av den 1967 10,9 mera sällan utkommande Svensk bokkatalog kan materialet efter hand 1968 1131 kompletteras så att det så småningom blir i det närmaste fullständigt. 333 1111 Även äldre perioder av svensk bokutgivning kan successivt införlivas med Omsättningsskatten in—
databanken. förd 1.1 1960, höjning
. .. . .. ,, ,, .. . . 'l , .. ,' Slutligen bor det tilläggas att det grundkort for varje bok 1 351,21? 1197651ääålll
undersökningen, vilket bygger på nationalbibliografins notis, givetvis kan 11,11 % 1.3.1967.
kombineras med tilläggskort som noterar resultaten av t ex innehållsana- lyser och andra intensivstudier som en forskare bedriver på ett urval ur produktionen.
Undersökningarna avser att analysera utgivningen av fiktionslitteratur och populärare fackböcker (närmare bestämt pocketbeståndet av fack- litteratur) i Sverige under senare år. En strävan har varit att inte bara registrera utgivningen per år i titlar räknat utan att på olika sätt uppdela titelbeståndet på olika kategorier som kan vara av speciellt intresse: genrer eller ämnesområden, upplagetyper, originalspråk, förlag och för- lagsgrupper, serieutgivning osv. Stort intresse har ägnats prisutvecklingen och för pocketbokens del även upplageutvecklingen. Övriga kapitel består av specialundersökningar som vill komplettera bilden genom att lyfta fram boktyper av särskilt intresse i den just nu rådande situationen på den svenska bokmarknaden. Det gäller den speciellt för en massmarknad producerade litteraturen som fn expanderar och vidare lyriken, en konjunkturkänslig genre. Även de svårbemästrade aktuella problemen beträffande lagerhållningen av klassiker och upprätthållandet av klassiker- serierna har ägnats en specialstudie (kapitel 13).
9. Utgivningen av skönlitteratur 1965—19701
9.1. Inledning
Termen skönlitteratur är inte helt entydig. Den har länge haft en estetiskt värderande innebörd, och många människor vill alltjämt skilja mellan ”den sköna litteraturen” och andra typer av fiktionslitteratur. Här används dock termen utan värderande undermening som en beteckning för all den litteratur för vuxna som inte är att hänföra till facklitteratu- ren. Detta sker också i anslutning till Klassifikationssystem för svenska bibliotek, som inte gör någon skillnad mellan t ex ren underhållningslek- tyr och konstnärligt syftande litteratur.
Denna vida innebörd av ordet skönlitteratur medför att man vid tolkningen av utgivningsstatistik bör lägga vikt vid olika typer av kategoriindelningar. En förändring i den totala utgivningens storlek behöver ju inte innebära att tendensen är densamma i alla delar av materialet.
En grundläggande uppdelning av stor betydelse är den som rör genrer. Omkring 80 % av den skönlitterära utgivningen utgörs av romaner och noveller, omkring 10 % av lyrik och resten av dramatik, kåserier, essäer mm. Det är uppenbart att förändringar i lyrikutgivningen, som är en speciellt konjunkturkänslig sektor med sina små upplagor och sin dåliga lönsamhet, ofta kan säga mera om förhållandena på bokmarknaden än förändringar i romanutgivningen, som domineras av mera lättsmält och därmed mera lättsåld lektyr. Men i totalsiffrorna kommer lyrikutgiv— ningens fluktuationer oftast bort på grund av romanernas kraftiga dominans. Lyrikutgivningen har också ägnats en speciell undersökning i kapitel 10.
Förhållandet mellan svenska original och översättningar i utgivningen är även en viktig aspekt. Känt är att översättningslitteraturen under de senaste decennierna ökat kraftigare än de svenska originalen, som nu sedan länge utgör den mindre delen av skönlitteraturutgivningen i titlar räknat. På grund av populärlitteraturens stora dominans inom översättningslitteratu- ren kan siffrorna för svenska original anses vara mera talande. Förutom att dessa givetvis innefattar en avsevärt större mängd kulturellt värdefull litte— ratur, är det ur många synvinklar angeläget att bevara en litteraturproduk-
1 Kapitlet är författat av docent Lars Furuland och fil kand Hans Olof Johansson.
tion på svenska språket. Man kan nämna att det i första hand var den oroväckande minskningen av den norska originallitteraturen som drev fram det nuvarande stödsystemet i Norge.
Andra intressanta aspekter är tex förhållandet mellan förstagångsut- givning och omtryck samt debutböckernas andel av litteraturproduk- tionen. Även utgivningens yttre former bör ingå i analysen, t ex andelen kvalitetspocketböcker och populärpocketböcker — två kategorier som under det senaste decenniet haft stor betydelse inom bokutgivningen. Kvalitetspocketböckema, som även ägnats en speciell delundersökning omfattande en längre period (kapitel 12), har under åren 1965—1970 utgjort omkring 15 % av den skönlitterära utgivningen i antal titlar räknat men uppvisar tendenser till stagnation eller till och med nedgång, medan populärpocketböckerna, som särskilt behandlas i kapitel 11, bara tycks öka sin andel och nu utgör över en tredjedel av skönlitteraturutgivningen.
Samtliga de nämnda uppdelningarna kan också betraktas som steg på vägen mot den kanske mest betydelsefulla men samtidigt svåraste uppdelningen, den som skiljer mellan kvalificerad skönlitteratur och kulturellt mindre värdefull. Svårigheten, för att inte säga omöjligheten att göra en tillfredsställande uppdelning i detta avseende framträder redan om man arbetar med ett mycket mindre material än det i denna undersökning, som omfattar flera tusen utgåvor. För att få en uppfatt- ning om den kvalificerade litteraturens situation är det alltså lämpligt att välja ut vissa kategorier, tex lyrik eller förstagångsutgivning av svenska original, som är mera representativa än materialet i sin helhet.
Genom den skarpa boskillnad som råder på bokmarknaden mellan förlag av olika typer och med skiftande inriktning kan man också med hjälp av förlagsgruppering av materialet göra sig en ganska god föreställ- ning om den kvalificerade litteraturens ställning gentemot den rena underhållningslitteraturen. Visserligen kan man inte utgå ifrån att en bok på Bonniers i alla avseenden är mera värdefull än en bok på B. Wahlströms — man kan inte ens förutsätta att en majoritet av människor skulle föredra Bonnierboken — men otvivelaktigt har Bonniers böcker i allmänhet ett betydligt bättre anseende i litterära kretsar. Dessutom kan man lätt se skillnaden mellan de båda förlagens målsättning. Bonniers satsar på en allsidig utgivning med både skön- och facklitteratur, har en stor förstagångsutgivning av svenska författare, som åtminstone på kort sikt ofta går med stora förluster, och låter den mindre lönsamma utgivningen finansieras av böcker med bredare publik och större försälj- ning. För B. Wahlströms torde en sådan utgivningspolitik vara helt främmande, och detta förlag satsar i huvudsak på översättningslitteratur av enklare slag och svenska romaner som tidigare gått som följetonger i veckopressen. Målsättningen är uppenbart att varje utgivningsprojekt ska finansiera sig självt och ge så stor vinst som möjligt. Så gott som alla större och medelstora förlag följer något av dessa mönster och därigenom kan man alltså göra sig en ganska god uppfattning om hur stor del av den svenska skönlitterära utgivningen som kan betraktas som kvalificerad och hur stor del som kan sägas vara kulturellt mindre värdefull. En svårighet är dock att den grupp som i fortsättningen kommer att kallas ”kvalitets- förlag” även utger en inte obetydlig del enklare underhållningslitteratur,
varför det är omöjligt att ange några exakta tal för den kvalificerade litteraturen. De beräkningar som kunnat göras på det föreliggande materialet tyder emellertid på att den rena underhållningslitteraturen numera utgör över hälften av den skönlitterära utgivningen i antal titlar räknat. Om det vore möjligt att beräkna andelarna av antalet sålda exemplar skulle underhållningslitteraturens dominans visa sig ännu mycket större, eftersom genomsnittsförsäljningen för denna sektor ligger betydligt högre än för annan skönlitteratur.
9.2. Undersökningens uppläggning
Kartläggningen av den skönlitterära utgivningen i Sverige 1965—1970 avser att belysa förhållandet mellan olika sektorer inom utgivningen och de förändringar som under perioden har ägt rum både för utgivningen i dess helhet och för enskilda sektorer. De viktigaste indelningsgrunderna har behandlats redan i föregående avsnitt.
Principerna för materialinsamlingen behandlas utförligt i avsnitt 8.6 och ska här endast beröras i korthet. Utgångspunkten har alltså varit Svensk bokförtecknings kataloger och veckolistor för tiden 1965 — 26.8.1971. Samtliga skönlitterära böcker utgivna i Sverige på svenska språket och tryckta under något av åren 1965—1970 med undantag av skolböcker etc (se avsnitt 8.6) registrerades och kom att bilda materialet för undersökningen. Som grund för periodindelningen valdes tryckår, och av arbetstekniska skäl betraktades varje notis i Svensk bokförteckning som en enhet — oavsett om den innefattade en eller flera upplagor eller tryckningar av ett verk. Kodifieringen gjordes dock så att förstagångsut- givningen'i samtliga fall går att skilja ut från olika slag av omtryck.
Så gott som alla uppgifter om böckerna som står att finna i Svensk bokförteckning kodifierades och dessutom tillfördes vissa andra uppgifter, tex i möjligaste mån födelseår för utländska författare och debutår för svenska författare.
Materialet för skönlitteraturundersökningen omfattar 7 763 titlar eller utgåvor. Hur de fördelar sig på tryckår framgår av närmast följande avsnitt. Därefter studeras utgivningen med hänsyn till fördelningen på förlag och vissa förlagstyper, genrer, original och översättningar, original- språk samt förstagångsutgivning och omtryck. Ett särskilt avsnitt omfat- tar en analys av prisutvecklingen inom vissa litteraturkategorier. I andra avsnitt undersökes hur stor del av hela utgivningen och av vissa sektorer inom den som olika kategorier av författare svarar för (debutanter, nyare författare och etablerade författare, SFF-medlemmar osv). Det sista avsnittet söker sammanfatta utvecklingen i stort av skönlitteraturutgiv- ningen iSverige 1965—1970, särskilt förhållandet mellan kvalificerad skön- litteratur och populärlitteratur, och berör även läget 1971—1972.
9.3 Den årliga utgivningen1 av skönlitteratur 1965—1970
Tabell 9.1 visar den skönlitterära utgivningens årliga fördelning under den undersökta perioden. Den periodicitet som finns i Bibliografiska institu- tets statistik för samma tid (se avsnitt 8.3) märks inte så tydligt i dessa
1 Trots att det som tidi- gare framgått inte varit möjligt att fastställa det egentliga utgivningsåret för varje enskild titel utan periodindelningen grundar sig på tryckår, kommer i den följande framställningen termen utgivning att generellt användas även om enskil- da års tryckprod uktion.
Tabell 9.1 Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970: antal titlar.
Är Antal
1965 1 337 1966 1 320 1967 1 234 1968 1 370 1969 1 338 (ca 1 307)a 1970 1 164(ca1 270)a Summa 7 763
siffror. Visserligen uppvisar utgivningen 1967 också i detta material en mycket låg siffra, men främst när det gäller förhållandet mellan periodens två sista år går tendenserna isär.
Emellertid finns det anledning att närmare studera åren 1969 och 1970. Det sistnämnda året uppvisar i denna tabell en förbluffande låg utgivningssiffra, särskilt med tanke på att Bibliografiska institutets statistik redovisar en ökning av utgivningen detta år. Det är framför allt två omständigheter som bidrar till denna skillnad.
För det första gjorde Bibliografiska institutet under 1971 och början av 1972 ett uppehåll i registreringen av enskilda titlar i de flesta populärpocketserier. Detta innebär att skönlitteraturundersökningens material, som helt bygger på innehållet i Svensk bokförteckning, inte omfattar de utgåvor i dessa serier som under normala omständigheter skulle ha registrerats med tryckåret 1970i 1971 års bokförteckning. Det är naturligtvis omöjligt att exakt ange det antal böcker som på detta sätt fallit bort, eftersom Bibliografiska institutets registrering av populär- pocketböcker inte heller tidigare varit fullständig. Men det kompletterade material som ligger till grund för den speciella undersökningen av massmarknadsserier (kapitel 11) innehåller 75 titlar, som är tryckta 1970 och ingår i serier som under 1970 helt eller till större delen registrerades i Svensk bokförteckning. (Se vidare avsnitt 8.5 och 11.4.)
För det andra visar en närmare granskning av utgivningen på Wenner— bergs förlag, som enligt denna undersöknings material uppvisar en påfallande nedgång 1970 (se tabell 9.2), att förlaget under 1969 tryckte avsevärt många flera böcker än normalt vilka utgavs först under följande år. Dessa böcker har i Svensk bokförteckning registrerats i årskatalogen för 1970 och därmed i detta års statistik, medan de i denna undersökning alltså förts till 1969. Att ange ett tal för dessa utgåvor är ännu vanskligare än för de ovannämnda, eftersom antalet böcker på Wennerbergs förlag med olika tryckår och utgivningsår varierar något även under normala omständigheter. Den uppskattning som gjorts i avsnitt 11.5 bygger på skillnaden mellan siffrorna för 1969 och 1970 i Wennerbergs egen utgivningsstatistik och visar att ungefär 31 av de utgåvor som trycktes 1969 under normala omständigheter skulle ha tryckts först 1970, då de också utgavs.
Eftersom dessa båda avvikelser från det normala bidrar till förklaringen av utgivningssiffrorna för 1969 och 1970 och i mycket hög grad påverkar vissa av de följande tabellerna har i tabell 9.1 även modifierade siffror på
a Modifierade siffror. Se kommentaren i avsnitt 9.3.
grundval av de nämnda uppskattningarna angivits för de två åren. Nedgången från 1968 till 1969 blir på detta sätt mera påtaglig och likheten med Bibliografiska institutets statistik ökar på den punkten. Men 1970 uppvisar alltjämt en påfallande låg utgivningssiffra —- endast siffran för 1967 är lägre.
Det är svårt att finna någon förklaring till denna avvikelse från Bibliografiska institutets statistik, men man bör hålla de principiella skillnaderna i material och beräkningssätt i minnet. Denna undersökning utesluter vissa kategorier av böcker som finns med i Bibliografiska institutets siffror, tex skönlitteratur för skolbruk. Vidare baseras denna undersökning på tryckår och inte på leveransår — trots att överflytt- ningen av Wennerbergs böcker i de modifierade siffrorna innebär ett litet avsteg från huvudprincipen. Kraftiga förändringar i utgivningens storlek bör alltså framträda tidigare här än i Bibliografiska institutets statistik, och det är rimligt att anta att den nedgång, som i institutets statistik inträder 1971 och som sannolikt kommer att bli mera varaktig än de tidigare, börjar slå igenom redan 1970 i denna undersökning.
Man kan alltså med utgångspunkt från tabell 9.1 konstatera att den årliga utgivningen av skönlitteratur i stort inte har förändrats så mycket under perioden 1965—1970. Antalet utgivna titlar har normalt legat ett stycke över 1 300, men åren 1967 och 1970 uppvisar klara nedgångar.
9.4 Förlag med utgivning av skönlitteratur
I undersökningen ingår utgåvor från drygt 300 olika förlag och andra utgivare, om man räknar in privatutgivning av typen ”eget förlag”. Av dessa förlag och utgivare är det färre än 100 som under perioden 1965—1970 givit ut mer än två skönlitterära böcker. De allra flesta kan alltså betecknas som. tillfälliga utgivare av skönlitteratur — somliga har framför allt facklitteratur på utgivningslistan medan andra överhuvudta- get inte givit ut något annat än en eller två skönlitterära böcker.
Trots denna mångfald av förlag är det bara några få som svarar för huvudparten av det skönlitterära titelutbudet i Sverige. De tre största — Bonniers, B Wahlströms och Wennerbergs -— har tillsammans givit ut hälf- ten av de skönlitterära böckerna 1965—1970. Deras dominans framgår av tabell 9.2, som upptar alla förlag med minst tolv skönlitterära utgåvor under perioden.
Två av de tre största förlagen, Wahlströms och Wennerbergs, är utpräglade massmarknadsförlag — större delen av deras utgåvor säljs huvudsakligen genom Pressbyrån. Detta ger en uppfattning om den starka ställning som massmarknadslitteraturen1 har inom skönlitteratursektom. Ändå gör tabell 9.2 inte massmarknadsförlagen full rättvisa, eftersom många populärpocketböcker inte registrerats i Svensk bokförteckning (se avsnitt 11.4). Av den anledningen kan det vara på sin plats att just i avsnittet om förlagen använda det kompletterade material som ligger till grund för massmarknadsundersökningen. Tabell 9.3 upptar alltså också 480 populärpocketböcker som av olika anledningar inte upptagits i Svensk bokförteckning. Även tabellerna 9.4 och 9.5 bygger på det kompletterade materialet. Visserligen gäller kompletteringen bara en
1 Termen förklaras i av- snitt 11.1.
Tabell 9.2 Den skönlitterära utgivningen 1965—1970 fördelad på förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Bonniers; Aldus 352 334 244 285 276 283 1 774 B Wahlström; Kometförlaget;
Spegeln; Lindblads 170 192 191 188 231 202 1 174 Wennerbergs 183 174 197 203 223 118 1 098 Norstedts; PAN; Vingförlaget;
Nordisk rotogravyr 73 67 110 107 71 84 512 Tiden/FIB 7 3 60 42 48 36 34 293 Rabén & Sjögren 39 56 36 54 55 39 279 Wahlström & Widstrand 67 43 38 55 35 38 276 Almqvist & Wiksell; Geber;
Skoglunds 53 43 45 36 40 28 245 Forum 16 17 20 45 42 51 191 LT 14 21 19 20 27 29 130 Prisma 43 18 14 12 17 12 116 Lindqvists 17 9 6 11 33 24 100 Åhlén & Åkerlund 13 13 20 23 16 11 96 Hsonproduktion; Elephant
press 2 3 7 19 20 17 68 Cavefors 10 8 7 9 18 12 64 Zinderman 8 12 10 12 11 10 63 Regal;Trots 8 12 12 14 11 4 61 Smålänningen 10 12 — 12 12 12 58 Verbum (SKDB) 13 7 8 14 9 7 58 Natur och Kultur 12 14 11 11 6 2 56 Obelisk — 12 16 13 10 4 55 Gummesson 7 11 5 6 7 7 43 Alfviförlaget; Vänerförlaget 1 16 14 5 3 _ 39 Gidlunds; Bok och bild 3 8 6 7 7 6 37 Berghs 6 10 4 1 4 7 32 Readers Digest 5 4 4 6 5 6 30 C Topelius; Piccolo; Fabel 6 8 4 8 4 — 30 Termac 9 13 4 — — — 26 Gleerup 1 3 3 7 3 8 25 Evangeliipress 5 5 4 4 2 3 23 Hökerberg 7 5 4 3 2 — 21 Bra Böcker — — — 2 11 6 19 Bengt Forsberg; Corniclie 5 4 4 2 2 2 19 Författarcentrum — — - 15 2 — 17 EFS-förlaget 2 2 2 4 3 3 16 Hembygdsförlaget 4 5 2 2 2 1 16 Sveriges Radio 2 4 3 2 4 1 16 Författarförlaget —— — — — — 15 15 Williams — — 2 2 6 4 14 Hall 2 3 2 2 2 1 12 Tomas 3 2 2 1 2 2 12 Övriga förlag och utgivare 93 90 112 100 68 71 5 34
Summa 1 337 1 320 1 234 1 370 1 338 1 164 7 763
enda sektor av utgivningen, men de förlag som har en landsomfattande spridning genom bokhandeln har redan sin utgivning väl täckt i Svensk bokförteckning. De kompletterade tabellerna ger en betydligt mera verklighetstrogen bild av förhållandet mellan de förlag som utger skön— litteratur än tabell 9.2. De ytterligare kompletteringar som skulle kunna komma ifråga skulle i stort sett endast omfatta tillfälliga utgivare som inte sänt in sina böcker till Bibliografiska institutet.
Tabell 9.3 Den skönlitterära utgivningen 1965—1970 fördelad på förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Procent Bonniers 352 334 244 285 276 283 1 774 (21,5) B Wahlström 170 192 191 188 231 212 1 184 (14,4) Wennerbergs 197 176 197 203 223 165 1 161 (14,1) Norstedts 73 67 110 107 71 84 512 (6,2) Tiden/FIB 73 60 42 48 36 34 293 (3,6) Rabén & Sjögren 39 56 36 54 55 39 279 (3,4) Wahlström & Widstrand 67 43 38 55 35 38 276 (3,3) Almqvist & Wiksell/Geber 53 43 45 36 40 28 245 (3,0) Pingvinförlaget 46 34 38 40 37 — 195 (2,4) Forum 16 17 20 45 42 51 191 (2,3) Regal 19 23 31 32 32 42 179 (2,2) LT 14 21 19 20 27 29 130 (1,6) Prisma 43 18 14 12 17 12 116 (1,4) Lindqvists 17 9 6 11 33 26 102 (1,2) Åhlén & Åkerlund 13 13 20 23 16 17 102 (1,2) Hsonproduktion 2 3 7 19 25 32 88 (1,1) Obelisk — 12 16 13 13 19 73 (0,9) Cavefors 10 8 7 9 18 12 64 (0,8) Zinderman 8 12 10 12 11 10 63 (0,8) Övriga förlag och utgivare 196 226 200 220 176 198 1 216 (14,8) Summa 1 408 1 367 1 291 1 432 1 414 1 331 8 243
Anm.Tabellen grundar sig på ett kompletterat material, där 480 utgåvor i massmarknadsserier lagts till. Jämfört med materialet i tabell 9.2 har B Wahlströms totalsumma ökat med 10 titlar, Wennerbergs med 63, Pingvinförlagets med 195 (l), Regals med 118, Lindqvists med 2, Åhlén & Åkerlunds med 6, Hsonproduktions med 20 och Obelisks med 18. Resten av kompletteringen, 48 titlar, har fallit på mindre förlag.
Av de 19 förlag vilkas utgivning specificeras i tabell 9.3 är åtta helt eller huvudsakligen att betrakta som massmarknadsförlag: B. Wahlström, Wennerbergs, Pingvinförlaget, Regal, Lindqvists, Åhlén & Åkerlund, Hsonproduktion och Obelisk. Alla dessa har genom kompletteringen fått högre siffror. Pingvinförlaget, vars utgivning inte alls registrerats i Svensk bokförteckning och alltså inte heller ingår i materialet för tabell 9.2, visar sig rent av gå upp till nionde plats bland förlagen. Även Regals och Wennerbergs utgivningssiffror ökar kraftigt genom kompletteringen, även om Wennerbergs på grund av sin redan starka ställning inte avancerar på listan.
Tabell 9.4 visar hur stor del av det kompletterade materialet som förlag av olika storlek svarar för. Ingen hänsyn har här tagits till vilken karaktär förlagen i övrigt har, och det är svårt att urskilja några klara utvecklingstendenser. Om man sammanställer materialet till tvåårsperio- der kan man notera att de fyra största förlagen får följande siffror: 1965/66 1 561 utgåvor (56,3% av den totala utgivningen), 1967/68 1525 (56,0) och 1969/70 1 545 (56,3). Den närmast följande förlags- gruppen varierar mellan 33,3 % av utgivningen och 35,4 % och uppvisar både i absoluta tal och procentuellt något högre värden 1969/70 än 1965/66. Båda dessa förlagsgrupper hade den procentuellt svagaste ställningen 1967/68, men differenserna är alltså så små att man inte kan dra några slutsatser. Förlag med 3—29 utgåvor hade den högsta utgiv- ningssiffran 1967/68, då totalutgivningen var som lägst, och gick
Tabell 9.4 Den skönlitterära utgivningen fördelad på olika grupper av förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Procent
Förlag med minst 300 utgåvor
under perioden (4 st) 792 769 742 783 801 744 4 631 (56,2) Förlag med 30—299 utgåvor
under perioden (25 st) 483 462 407 501 501 471 2 825 (34,3) Förlag med 3-29 utgåvor under
perioden (62 st) 72 90 87 98 78 87 512 (6,2) Förlag med 1—2 utgåvor under
perioden samt förfzs och utgzs förlag 61 46 55 50 34 29 275 (3,3)
Summa 1 408 1 367 1 291 1432 1 414 1 331 8 243
1969/70 tillbaka till ungefär samma nivå som 1965/66. De allra minsta förlagen, som till övervägande delen torde vara av typen ”eget förlag” även om detta ofta är svårt att avgöra, är den grupp som uppvisar den största förändringen under den undersökta perioden. Åren 1965/66 och 1967/68 låg gruppens utgivning på ungefär samma nivå, 3,9 % av den totala utgivningen, men 1969/70 innebar en kraftig nedgång, vilket mycket tydligt framgår också av årssiffrorna i tabell 9.4.
Man kan av detta material inte påvisa någon förskjutning bland de etablerade förlagen mot ytterligare koncentration av utgivningen till större förlag men heller inte mot större Spridning. Den minskade utgivningen på eget förlag skulle möjligen kunna tillskrivas de ökande tryckkostnaderna, men man kan inte helt utesluta möjligheten att den besvärliga personalsituationen i Bibliografiska institutet har medfört en något sämre bevakning av privatutgivningen. Någon principiell nedskär- ning i registreringen av denna sektor som när det gäller tex populär- pocketböcker har dock inte företagits.
1 tabell 9.5 har de förlag som i det kompletterade materialet represen- teras av minst tolv skönlitterära utgåvor under perioden 1965—1970 sammanförts till fyra grupper. Den första har fått beteckningen ”Kvali- tetsförlag” och omfattar dels de större förlagen med allmän utgivning av både skönlitteratur och facklitteratur, sk general publishers, och dels förlag med mera specialiserad utgivning av framför allt kvalificerad skönlitteratur. Följande förlag har förts till denna grupp:
Bonniers Norstedts Tiden/FIB Rabén & Sjögren Wahlström & Widstrand Almqvist & Wiksell/Geber Forum LT Prisma Cavefors Zinderman Natur och Kultur Gidlunds C Topelius Gleerup Hökerberg Författarcentrum Sveriges Radio Författarförlaget
Den andra gruppen, ”Massmarknadsförlag”, omfattar förlag vars utgiv- ning domineras av massmarknadslitteratur inklusive pornografi:
B Wahlströms Wennerbergs Pingvinförlaget Regal Lindqvists Åhle'n & Åkerlund Hsonproduktion Obelisk Williams Alfviförlaget Termac Bengt Forsberg Svea press
Den tredje gruppen har kallats ”Religiösa förlag” och omfattar alltså sådana förlag som ägs av eller har stark anknytning till religiösa samfund: Verbum Gummessons Evangeliipress EFS-förlaget Hall
De förlag som av olika anledningar inte har kunnat föras till någon av de nämnda grupperna utan fått bilda gruppen ”Övriga förlag” är följande:
Smålänningen Berghs Readerls Digest Bra Böcker Hembygdsförlaget Tomas
Av de 43 förlag som har den största skönlitteraturutgivningen under perioden 1965—1970 är alltså 19 ”kvalitetsförlag” och 13 massmarknads— förlag. Massmarknadsförlagen har dock i genomsnitt större utgivning per förlag än ”kvalitetsförlagen”. Tabell 9.5 visar också att klyftan krymper i och med att ”kvalitetsförlagen” minskat sin utgivning i ungefär samma takt som massmarknadsförlagen ökat sin. Tydligast syns detta om man delar upp utgivningen på tvåårsperioder:
1965—66 1967—68 1969—70 "Kvalitetsförlag" 1 500 (57,9 %) 1 352 (53,8 %) 1 308 (50,2 %) Massmarknads— förlag 974 (37,6 %) 1 075 (42,8 %) 1 184 (45,4 %)
Om man sedan ser på de årliga variationerna, finner man i tabellen att den kraftiga nedgången i skönlitteratunitgivningen 1967 främst kan tillskrivas ”kvalitetsförlagen”, medan massmarknadsförlagen detta år istället ökade sin utgivning ganska kraftigt. Redan 1966 började minsk- ningen på ”kvalitetsförlagen” och den upphämtning som kommer efter den verkliga djupdykningen 1967 visar sig vara temporär. De två sista åren av perioden ligger ”kvalitetsförlagens” utgivning på drygt 650 titlar. Massmarknadsförlagen å sin sida ökar utgivningen för varje år fram till 1969. Den största ökningen kommer mellan 1968 och 1969, och trots att utgivningen på dessa förlag åter minskar kraftigt 1970 är det sistnämnda årets utgivningssiffra högre än för något av åren 1965—1968. Man bör också notera att både ökningen 1969 och minskningen 1970 här förstärks av att Wennerbergs 1969 tryckte ovanligt många böcker som utgavs först 1970; en modifiering av siffrorna för massmarknadsförlagen med utgångspunkt från detta skulle för 1969 ge 600 titlar och för 1970 584 titlar.
Tabell 9.5 Den skönlitterära utgivningen på förlag med minst 12 titlar under perioden 1965—1970 fördelad på olika kategorier av förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa ”Kvalitetsförlag” 779 721 616 736 656 652 4 160 Massmarknadsförlag 479 495 533 542 631 553 3 233 Religiösa förlag 29 28 21 30 23 21 152 Ovriga förlag 28 33 12 24 36 34 167 Summa 1 315 1 277 1 182 1 332 1 346 1 260 7 712
Utgivningen på de religiösa förlag som upptagits i tabell 9.5 är i förhållande till de båda största grupperna så liten att de variationer som finns inte kan läggas till grund för några riktigt säkra slutsatser. Men om man undantar den mycket låga siffran för 1967 ligger utgivningen fram t o m 1968 på en klart högre nivå än 1969—1970. Uppdelad på tvåårspe- rioder ser de religiösa förlagens utgivning ut på detta sätt: 1965/66 57 titlar (2,2 % av den utgivning som upptas i tabell 9.5), 1967/68 51 titlar (2,0 %) och 1969/70 44 titlar (1,7 %). Utgivningen av skönlitteratur på de religiöst orienterade förlagen förefaller alltså ha minskat under den undersökta perioden, men man bör då hålla i minnet dels att många mindre samfund och lokala församlingar sporadiskt bedriver bokutgiv- ning, dels att ganska mycket uppbyggelselitteratur med skönlitterär anstrykning klassificeras under avdelningen Religion i Svensk bokförteck- ning och därmed faller utanför denna undersökning. Gruppen ”Övriga förlag” torde vara alltför heterogen för att de årliga utgivningssiffrorna ska kunna läggas till grund för en meningsfylld analys. Ett av förlagen i gruppen bör dock speciellt nämnas. Det är Bra Böcker, vars utgivning i detta material helt ligger på periodens andra hälft och alltså starkt bidrar till den relativt höga nivån för hela gruppen 1969 och 1970. Utgivningen påbörjades dock redan 1965, men böckerna torde då inte ha levererats till Bibliografiska institutet. Bra Böcker är närmast ett slags bokklubb, som till sina medlemmar utsänder hela bokpaket, vanligen omfattande en fackbok och två eller tre skönlitterära böcker. Bland dem ingår både översättningar och nyutgivningar av kända svenska författares verk. Medlemsantalet har så småningom blivit mycket stort; 1970 rapporterades Bra Böcker ha 40 000 medlemmar.
Tabell 9.3 med det kompletterade förlagsmaterialet visar de största enskilda förlagen som har utgivit skönlitteratur i Sverige 1965—1970. Under perioden svarade Bonniers inklusive pocketförlaget Aldus för 1 774 skönlitterära titlar motsvarande 21,5 % av periodens hela utgiv- ning. Bonniers är därmed det utan tvekan största förlaget i Sverige när det gäller utgivningen av skönlitteratur i titlar räknat. År 1965 registrera- des 353 titlar på Bonniers, 1966 var utgivningstalet nästan lika högt (334 titlar) men 1967 noterades endast 244 titlar. Det är en nedgång för förlaget som är så stor att den faktiskt ensam skulle räcka för att förklara nedgången i den totala skönlitteraturutgivningen detta år. Om Bonniers hade haft lika stor utgivning som 1966 skulle totalsiffran för skönlittera-
tur istället ha ökat något 1967. Detta är ett talande exempel på förlagets betydelse för den svenska litteraturproduktionen, och trots nedskär- ningen under perioden hade Bonniers ännu 1970 21,3 % av det skönlitte- rära titelutbudet.
Att Bonniers så kraftigt reducerade sin skönlitterära utgivning 1967 torde sammanhänga med de två mycket kapitalkrävande satsningar som förlaget gjort under 1960—talet med Bonniers lexikon (1961—1967) och Den svenska historien (1966—1968). Fr o m 1968 har utgivningen varit mycket stabil och legat kring 280 titlar, vilket i procent räknat inneburit en liten återhämtning 1970 eftersom den totala utgivningen då minskar. Men om man ser på perioden i stort framstår det dock som den viktigaste förändringen att en väsentlig reducering i absoluta tal har skett. De två senaste åren 1971 och 1972 har sedan — enligt vad som nu är bekant — in- neburit ytterligare nedskärningari Bonniers utgivning.
Det näst största utbudet av skönlitteratur kommer från B Wahlströms bokförlag som under de sex åren utgivit 1 184 titlar (14,4 % av den totala utgivningen). År 1965 svarade man för 170 titlar men en ökning skedde under perioden och såväl 1969 som 1970 överskreds gränsen 200 titlar väsentligt. Eftersom B Wahlströms utgivning, som till stor del är avsedd för distribution genom Pressbyrån för massmarknadsförsäljning, därefter sna- rast har ökat kommer Bonniers och Wahlströms av allt att döma att ligga varandra betydligt närmare än tidigare vid en kommande summering av tvåårsperioden 1971/72'. En utförligare presentation av förlaget finns i avsnitt 11.9.
Tredje platsen tätt efter B Wahlströms intar Wennerbergs förlag med 1 161 titlar (eller 14,1 %). Wennerbergs äri högre grad än BWahlströms ett utpräglat specialförlag för massmarknadsböcker, främst romaneri p0pulär- pocketserier. Det har tidigare påpekats att förlagets siffra för 1969 inklude- rar ett trettiotal titlar som normalt tillhör tryckåret 1970. Utgivningstalet ligger om man tar hänsyn till detta på omkring 200 titlar årligen under hela den undersökta perioden frånsett 1967 då antalet titlar var nere i 176. Även Wennerbergs presenteras utförligt i avsnitt 11.9.
Norstedts med sina 512 skönlitterära titlar står för 5,2 % av titelutbu- det 1965—1970, dvs för knappt hälften så många titlar som B Wahl- ströms och Wennerbergs och mindre än en tredjedel så många som Bonniers. Utvecklingen av Norstedts utgivning illustreras bäst genom en indelning i tvåårsperioder. Förlagets totala skönlitterära titelutbud upp- gick till 140 titlar 1965/66, 217 titlar 1967/68 och 155 titlar 1969/70. Den starka ökningen 1967/68 förklaras väsentligen av att Norstedts höll på att bygga upp sin pocketserie PAN (startad 1967). Om man räknar förstagångsutgivningen av svenska original på Norstedts så visar det sig, att denna utgivning inte ökar nämnvärt 1967/68 och rentav minskar något 1969/70. Det beror alltså väsentligen på omtrycken i PAN att summan av titlarna 1969/70 har ökat något jämfört med 1965/66.
På femte plats bland utgivarna av skönlitteratur och på tredje plats bland ”kvalitetsförlagen” kommer Tiden/FIB med 293 titlar åren 1965— 1970, dvs 3,6 % av utbudet. Denna position uppnår Tiden endast tack vare sin ansenliga utgivning 1965/66: sammanlagt 133 titlar. Åren 1967/68 når utgivningen inte högre än till 90 titlar och 1969/70 är den
1 Det kan här vara anled- ning erinra om att B Wahlström haren väsent- i ligt större utgivning av barn-och ungdomslittera— tur än Bonniers. En räk- ning för åren 1966—1970 visar att Wahlströms utgi— vit 722 titlar (inkl nya uppl) för barn och ung- dom och Bonniers 483. (De angivna talen inklude- rar ett litet antal fackböc— ker.) Se Christina Tell— grens undersökning i
L 68:s följande bilagedel.
nere i 70 titlar. Från 1965 till 1970 är det fråga om en drygt femtioprocentig minskning: under periodens första år utges 73 titlar men fem år senare endast 34. Rabén & Sjögren (279 titlar, 3,4 % av utgivningen) och Wahlström & Widstrand (276, 3,3 %) följer tätt efter Tiden/FIB och uppnår bägge i regel högre tal än Tiden under åren 196841970. Totalt ger då Tiden ut 118 titlar medan Rabén & Sjögren står för 148 och Wahlström & Widstrand för 128. Almqvist & Wiksell/Geber har 1965—1970 sänt ut 245 skönlitterära titlar eller 3,0% av vad som utkommit i Sverige. Utgivningen har sjunkit i absoluta tal under senare år och ligger år 1970 på 28 titlar mot 53 år 1965. På Forum dominerar utgivningen av klassiker och annan kvalitetslitteratur i översättning. Forums utgivning expanderar starkt under perioden och stiger från 16 titlar 1965 till 54 titlar 1970. Den stora uppgången kom 1968 då man från 20 titlar föregåen- de år gick upp till ett dubbelt så högt utgivningstal, vilket man sedan upp- rätthållit 1969—1970. Till stor del beror uppgången på att Forum inledde sin pocketutgivning 1967, men den kommer också parallellt med en myc- ket omfattande lansering av äventyrsförfattaren Alistair MacLean — 23 tit- lar l968-—l970. Den goda försäljningen av dem har sannolikt bidragit till att en rad andra böcker har kunnat utges. Totalt svarar Forum för 191 titlar
(2,3 %) under hela sexårspe rioden. Titelutbudet är ungefär lika stort från de två massmarknadsförlagen Pingvinförlaget och Regal: 195 titlar (2,4 %) resp 179 titlar (2,2 %). Både Pingvinförlaget, som numera uppgått i Williams förlag, och Regal har främst specialiserat sig på populärpocketutgivning av western, deckare och agentböcker. LTs förlag och kvalitetspocketförlaget Prisma sänder ut betydligt färre skönlitterära titlar: 130 resp 116 titlar eller 1,6 resp 1,4 % av den skönlitterära utgivningen 196541970. Prisma gjorde 1965 en satsning på skönlitteratur i sin pocketserie och uppnådde då den höga årssiffran 43 titlar för att sedan varje år ligga väsentligt under hälften av detta tal. LT har en jämnare och fram tom 1970 (27 titlar) något stigande utgivning av skönlitteratur. De utgivningslistor som förlaget utsänt för de senaste två åren tyder på att en nedgångi antal publicerade skönlitterära titlar sedan har inträtt.
9.5 Skönlitteraturens genrer
Genreuppdelningen i den följande framställningen grundar sig i huvudsak på Klassifikationssystem för svenska bibliotek, men böcker med två eller flera klassifikationssigna har här förts till särskilda grupper istället för att som i Bibliografiska institutets statistik fördelas på de egentliga genrerna. Anledningen är att dubbelklassificerade böcker sällan är representativa för båda de genrer som de förts till. Men då böcker med två eller flera signa endast utgör 1,4% av materialet torde de inte innebära några allvarliga problem.
Besvärligare är de antologier som i Svensk bokförteckning klassats som Hc(s) eller Hce(s), eftersom det inte av signum framgår om de innehåller prosastycken eller verk från två eller flera genrer. En stor del av dem borde föras till Hc eller Hce (romaner och noveller) på samma sätt som
Tabell 9.6 Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 fördelad på olika genrer : antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Samlingar Antal 20 39 19 18 20 17 133 Procent 1,5 3,0 1,5 1,3 1,5 1,5 1,7 Periodica Antal 2 4 1 4 l 3 15 Procent 0,2 Fornsvensk litteratur Antal — — — — 1 — 1 Procent 0,0 Romaner och noveller Antal 1 056 1 035 992 1 087 1 107 933 6 210 Procent 79,0 78,4 80,4 79,3 82,7 80,2 80,0 Kåserier och anekdoter Antal 40 31 26 35 31 27 190 Procent 3,0 2,3 2,1 2,6 2,3 2,3 2,4 Aforismer Antal 8 8 5 8 9 5 43 Procent 0,6 Dramatik Antal 29 13 28 37 20 37 164 Procent 2,2 1,0 2,3 2,7 1,5 3,2 2,1 Lyrik Antal 155 166 126 137 120 110 814 Procent 11,6 12,6 10,2 10,0 9,0 9,5 10,5 Essäer Antal 5 4 9 13 12 17 60 Procent 0,8 Folkdiktning Antal 3 2 4 4 3 1 17 Procent 0,2 Dialektlitteratur Antal 1 2 — 4 2 — 9 Procent 0,1 Böcker med två signa varav minst ett skönlitterärt Antal 18 16 23 22 12 14 105 Procent 1,4 Böcker med mer än två signa varav minst ett skönlitterärt Antal — — 1 1 — — 2 Procent 0,0 Summa 1 337 1 320 1 234 1 370 1 338 1 164 7 763
renodlade lyrikantologier förts till avdelningen Hc.03 (poesi) och drama- tikantologier förts till Hc.02 (dramatik). Eftersom även antologierna under Hc(s) och Hce(s) utgör en relativt liten del av materialet, 1,7 %, har dock inte en närmare granskning och uppdelning av dem ansetts nödvän- dig.
I tabell 9.6 kan man se hur den svenska skönlitteraturutgivningen fördelat sig på de olika genrerna under perioden 1965—1970. Avdel- ningen romaner och noveller är den i särklass största med hela 80 % av utgivningen. Därnäst kommer lyriken med 10,5 %. Bland de övriga genrerna är det endast två som överstiger två procent av utgivningen: kåserier och anekdoter med 2,4 % samt dramatik med 2,1 %.
Ser man på utvecklingen under perioden är det för de flesta genrer
svårt att urskilja några tydliga tendenser. Mest påfallande är den nedgång som drabbat lyrikutgivningen — från 155 titlar 1965 (11,6% av hela utgivningen) till 110 titlar 1970 (9,5% av hela utgivningen). Den starkaste ställningen har lyriken 1966 med hela 166 titlar (12,6% av utgivningen), och den verkliga nedgången kommer följande år — en minskning med hela 40 titlar. Denna dramatiska utveckling kan utan vidare sägas bero på ett enda förlags utgivningspolitik. Bonniers skar nämligen ned sin lyrikutgivning med hela 42 titlar 1967. Från och med detta år har förlaget emellertid ganska stabilt legat på 35—36 titlar om året med en liten uppgång 1969 till 43 titlar. Orsaken till den fortsatta nedgången 1969 och 1970 får alltså sökas på andra håll, och det ligger nära till hands att misstänka att privatutgivningen svarar för en inte oväsentlig del av den minskningen.
Avdelningen romaner och noveller uppvisar en mindre dramatisk utveckling under perioden. Visserligen kommer också där ett par relativt stora nedgångar 1967 och 1970, men den första av dem är inte alls jämförbar med minskningen för andra genrer, eftersom romaner och noveller tvärtom ökar sin andel av totalutgivningen från 78,4 % 1966 till 80,4 % 1967. Nedgången 1970 förefaller i tabellen betydligt större än den var i verkligheten, eftersom nedskärningen i Svensk bokförteckning enbart drabbade romaner och man alltså bör räkna med ytterligare ca 75 titlar 1970 (se avsnitt 9.3). Då får man för avdelningen romaner och novel— ler följande utgivningssiffror, fördelade på tvåårsperioder:
1965—66 1967—68 1969—1970
2091 2079 2115
I absoluta tal har titelutbudet inom dessa genrer alltså legat ganska stilla under perioden, men man bör också observera att detta procentuellt innebär en ökning. Romaner och noveller utgjorde 1965/66 tillsammans 78,7 % av utgivningen, 1967/68 79,8 % och 1969/70 hela 82,1 %. Orsaken till denna utveckling ligger med all säkerhet i massmarknadslitte- raturens tillväxt under perioden.
Det kan i detta sammanhang också vara befogat att något beröra förhållandet mellan romaner och noveller. Dessa båda genrer är alltså här sammanförda till en avdelning, och det är på grund av klassifikations- systemets utformning omöjligt att skilja dem åt. Novellistiken utgör dock en nästan försvinnande liten del av titlarna i denna avdelning, och vissa tecken tyder på att dess andel under de senaste åren kan ha minskat. Detta skulle då hänga samman med att novellen huvudsakligen hör hemma inom den mera kvalificerade litteraturen och därmed liksom lyriken når en ganska smal publik. Om det har blivit svårare att ge ut lyrik, har säkert också novellistiken drabbats av det kärvare litteraturkli- matet.1
Utvecklingen inom avdelningarna kåserier och anekdoter, dramatik och aforismer varierar visserligen en del från år till år, men några tydliga tendenser kan man inte urskilja.
Den enda av de små genrerna som uppvisar någon tendens är essäerna, vilkas titeltal utslaget på tvåårSperioder får följande utseende:
1 Jfr Ivar Lo-Johansson, Försvar för novellen (Böc- kernas värld, nr 3,1969).
1965—66 1967—68 1969—70
9 22 29
Det rör sig alltså om mera än en tredubbling av utgivningen under åren 1965—1970 och en uppgång från 0,3 % av den totala skönlitteraturutgiv- ningen 1965/66 till 1,4 eller 1,5 (beroende på om man räknar med den modifierade totalsumman eller inte) av utgivningen 1969/70. Hur denna tillväxt inom en av tradition så pass exklusiv genre ska förklaras är svårt att säga, särskilt med tanke på att den kvalificerade litteraturen i övrigt
Tabell 9. 7 Utgivningen av svensk skönlitteratur i original 1965—1970 fördelad på olika genrer: antal titlar. 1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Samlingar Antal 6 13 7 7 11 3 47 Procent 1,0 2,3 1,3 1,2 2,1 0,6 1,4 Periodica Antal 2 4 l 4 1 3 15 Procent 0,4 Fornsvensk litteratur Antal — — — — 1 — l Procent 0,0 Romaner och noveller Antal 368 356 350 395 353 356 2 178 Procent 63,2 62,3 65,3 65,0 67,2 68,1 65,1 Kåserier och anekdoter Antal 34 29 25 35 28 25 176 Procent 5,8 5,1 4,7 5,8 5,3 4,8 5,3 Aforismer Antal 4 1 — 2 2 2 11 Procent 0,3 Dramatik Antal 13 6 15 13 8 23 78 Procent 2,2 1,1 2,8 2,1 1,5 4,4 2,3 Ly rik Antal 136 144 109 120 99 89 697 Procent 23,4 25,2 20,3 19,7 18,9 17,0 20,8 Essäer Antal 4 3 8 11 10 13 49 Procent 0,7 0,5 1,5 1,8 1,9 2,5 1,5 Folkdiktning Antal 2 2 3 3 2 1 13 Procent 0,4 Dialektlitteratur Antal 1 2 — 4 2 — 9 Procent 0,3 Böcker med två signa varav minst ett skönlitterärt Antal 12 11 17 13 8 8 69 Procent 2,1 1,9 3,2 2,1 1,5 1,5 2,1 Böcker med mer än två signa varav minst ett skönlitterärt Antal — — 1 1 — — 2 Procent 0,1 582 571 536 608 525 523 3 345
tycks vara på tillbakagång. Det verkar emellertid som om flera, i vissa fall besläktade faktorer skulle ha inverkat: den uppenbara dragningen till det dokumentära hos allt flera skönlitterära författare, ett ökat intresse för essäistiska miljövårdsböcker och naturskildringar etc.
] tabellerna 9.7 och 9.8 visas hur genrerna fördelar sig inom kategorierna svenska original och översättningar. Som man kunde vänta med tanke på massmarknadslitteraturens starka ställning utgör romaner och noveller en betydligt större del av översättningarna än av de svenska originalen, medan lyriken bara i mycket ringa utsträckning är representerad inom översättningslitteraturen.
Man kan också med hjälp av dessa tabeller konstatera att de översatta romanerna minskade i antal från 1965/66 till 1967/68 men 1969/701åg på en klart högre nivå än under de tidigare tvåårsperioderna. De svenska originalen bland romanerna var ungefär lika många 1965/66 och 1969/70 och nådde sin högsta nivå under mellanperioden.
Den minskade utgivningen inom avdelningen lyrik visar sig helt och hållet drabba de svenska originalen, medan lyriköversättningarna förblir på ungefär samma nivå perioden igenom.
Uppgången för essäerna gäller huvudsakligen svenska original, men även översatta essäer ökar något i antal.
Tabell 9.8 Utgivningen av skönlitteratur i översättning till svenska 1965—1970 fördelad på olika genrer: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Samlingar
Antal 14 26 12 11 9 14 86 Procent 1,9 3,5 1,7 1,4 1,1 2,2 1,9 Romaner och noveller
Antal 688 679 642 692 754 577 4 032 Procent 91,1 90,7 92,0 90,8 92,7 90,0 91,3 Kåserier och anekdoter
Antal 6 2 1 — 3 2 14
Procent 0,3 Aforismer
Antal 4 7 5 6 7 3 32 Procent 0,7 Dramatik
Antal 16 7 13 24 12 14 86 Procent 2,1 0,9 1,9 3,1 1,5 2,2 1,9 Lyrik
Antal 19 22 17 17 21 21 117 Procent 2,5 2,9 2,4 2,2 2,6 3,3 2,6 Essäer
Antal 1 1 1 2 2 4 11 Procent 0,2 Folkdiktning
Antal 1 — 1 1 1 — 4
Procent 0,1 Böcker med två signa varav minst ett skönlitterärt
Antal 6 5 6 9 4 6 36 Procent 0,8
Summa 755 749 698
Tabell 9.9 Utgivningen av skönlitteratur inom olika genrer 1965—1970 fördelad på de sju största förlagen och övriga: antal titlar.
Romaner Kåserier Dramatik Lyrik Övrigt Summa noveller anekdoter "Kvalitetsförlag" Bonniers 1 344 46 48 278 58 1 774 Norstedts 433 8 7 41 23 512 Tiden/FIB 230 — 7 44 12 293 Rabén & Sjögren 195 8 4 45 27 279 Wahlström & Widstrand 187 22 11 40 16 276 2 389 84 77 448 136 3 134 Massmarknadsförlag BWahlströms 1 169 1 — — 4 1 174 Wennerbergs 1 098 — — — — 1 098 2 267 1 — — 4 2 272 Övriga förlag och utgivare 1 554 105 87 366 245 2 357 Summa 6 210 190 164 814 385 7 763
Det kan till slut vara av intresse att något beröra genrefördelningen på olika förlag. Tabell 9.9 ställer i detta avseende de fem största ”kvalitets— förlagen”, de två största massmarknadsförlagen samt övriga förlag och utgivare mot varandra. Man ser där att "kvalitetsförlagen” i allmänhet har en ganska god spridning på genrer, medan massmarknadsförlagen som väntat har sin utgivning helt koncentrerad på romaner. Gruppen övriga förlag och utgivare har en klart mindre andel romaner i sin utgivning än de stora förlagen, men alla andra genrer är bättre representerade inom denna förlagsgrupp än bland ”kvalitetsförlagen”. Detta gäller även lyrik, som utgör 14,3 % av de fem ”kvalitetsförlagens” totala skönlitteraturut— givning och 15,5 % av utgivningen inom gruppen övriga förlag.
Bonniers är det ledande förlaget också när det gäller utgivning av romaner och noveller, men massmarknadsförlagens koncentration på denna genre gör att deras siffror inte ligger mycket lägre. Tillsammans har Wennerbergs och B Wahlströms utgivit i det närmaste lika många romaner under perioden som de fem största ”kvalitetsförlagen”. Inom lyrikutgivningen har Bonniers en procentuellt mycket starkare ställning än inom den totala skönlitteraturutgivningen. Förlaget stod under perio- den 1965—1970 för hela 34,2 % av alla lyriktitlar. Tiden/FIB, Raben & Sjögren och Wahlström & Widstrand har också en något starkare ställning inom lyrikutgivningen än inom totalutgivningen, medan Norstedts har en något-svagare ställning.
9.6 Svenska original och översättningar
I denna undersökning, som omfattar alla skönlitterära böcker på svenska utgivna i Sverige, används den bibliografiska termen svenska original som samlingsbeteckning för böcker (både förstaupplagor och omtryck) som ursprungligen är skrivna på svenska. Den andra huvudkategorin blir då
Tabell 9.10 Utgivningen av skönlitteratur 1965—1970 fördelad på svenska original och översättningar: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Svenska original
Antal 582 571 536 608 525 523 3 345 .. Procent 43,5 43,3 43,4 44,4 39,2 44,9 43,1 Oversättningar 755 749 698 762 81 3 641 4 418
Summa 1 337 1 320 1 234 1 370 1 338 1 164 7 763
givetvis översättningar från främmande språk till svenska.
Det är av stort intresse att fastställa andelarna för original och översättningar i ett lands bokutgivning. Olika länder uppvisar synnerligen stora olikheter i det avseendet. I länder med nationalspråk som är världsspråk är andelen översättningar vida lägre än i småstater vilkas nationsgränser samtidigt är språkgränser.
I Sveriges litterära liv har översättningar av profan skönlitteratur spelat en ytterst viktig roll alltsedan 1700-talet. Tyvärr existerar dock inga undersökningar som möjliggör jämförelser mellan den nu undersökta perioden 1965—1970 och tidigare epoker.
Vad åren 1965—1970 beträffar visar undersökningen (tabell 9.10) att betydligt mer än hälften av alla utgivna skönlitterära titlar (eller närmare bestämt 56,9 %) är översättningar. Årssiffrorna 1965 och 1966 är 755 resp 749 titlar men sedan följer en markant nedgång 1967 till 698 titlar. 1968 ökar antalet översättningar åter till 762. För åren 1969 och 1970 finns det anledning utgå från ett modifierat titeltal, sammanfört till en tvåårsperiod. I annat fall skulle översättningarna drabbas av ett ganska stort och omotiverat bortfall (se avsnitt 9.3). Titeltalet 1969/70 blir då 1516, vilket kan jämföras med 1399 titlar 1965/66 och 1471 titlar 1967/68.
De svenska originalen följer i stort sett med i samma utveckling som översättningarna 1965—1968. År 1967 är även här ett dåligt år med endast 536 titlar — framför allt beroende på Bonniers nedskärning av sin utgivning (se avsnitt 9.4). Det högsta titeltalet för svenska original under hela sexårsperioden uppnås följande år 1968 genom en utgivning på 608 titlar. Sedan framträder en tendens till nedgång 1969/70. Vid en indelning i tvåårsperioder ter sig titeltalen för svenska original på följande sätt: 1 153 titlar 1965/66, 1 144 titlar 1967/68 och 1 061 titlar 1969/70
Tabell 9.1] Utgivningen av romaner och noveller 1965—1970 fördelad på svenska original och översättningar: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Svenska original Antal 368 356 350 395 353 356 2 178 __ Procent 34,8 34,4 35,2 36,3 31,9 38,2 35,1 Oversättningar 688 679 642 692 754 577 4 032
Summa 1 056 1 035 992 1 087 1 107 933 6 210
Tabell 9.12 Utgivningen av lyrik 1965—1970 fördelad på svenska original och översättningar: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Svenska original
Antal 136 144 109 120 99 89 697 " Procent 87,7 86,7 86,5 87,6 82,5 80,9 85,6 Oversättningar 19 22 17 17 21 21 117 Summa 155 166 126 137 120 110 814
enligt det modifierade materialet (som dock för de svenska originalens del bara innebär en obetydlig justering av titeltalet). Den i tvåårsperioder indelade översikten över utgivningen av svenska original visar alltså, om man jämför den med motsvarande sammanställning (i texten ovan) för översättningarna, att de svenska originalen står sig betydligt sämre än översättningarna.
Det är i någon mån svenska original av romaner-noveller och främst svensk originallyrik som råkat ut för nedgången 1969/70 (se tabell 9.11 och 9.12). De absoluta talen är även här intressanta och om man sammanställer dem i tvåårsperioder framträder utvecklingen mera i stort:
1965—66 1967—68 1969—70 Sv original: romaner-noveller 724 745 709 Sv original: lyrik 280 229 188
Den för konjunktursvängningar ömtåliga lyrikgenren har uppenbar— ligen särskilt lidit av förlagsrestriktionerna mot slutet av 1960-talet, vilka ju varit en följd av bokförlagens växande ekonomiska svårigheter. Att vidare den svenska originalromanutgivningen som helhet betraktad har haft svårare än översättningsromanerna att hålla sin ställning beror — som redan berörts i avsnitt 9.4 — främst på att den framgångsrika populär- pocketutgivningen bär upp titeltalet för översättningarna. Däremot är antalet svenska original på massmarknaden mycket litet.
Att kvalitetslitteratur i översättning har fått allt svårare att hävda sig på bokmarknaden antyds av tabell 9.13. Den översatta skönlitteraturen på fem ledande ”kvalitetsförlag” (Bonniers, Norstedts, Tiden/FIB, Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand) har successivt minskat under åren 1965—1970 från närmare 300 till något under 200 titlar årligen. År 1965 svarade översättningarna för praktiskt taget hälften av skönlitteraturutgiv- ningen på de fem nämnda förlagen, men 1970 hade andelen sjunkit till strax under 40 %. Minskningen är mycket påtaglig för Bonniers, Tiden/FIB och Wahlström & Widstrand medan den är obetydlig för Rabén & Sjögren; Norstedts har i stort sett hållit sin nivå. En tillfällig kraftig ökning för Norstedts 1967/68 beror på att PAN-serien då var under uppbyggnad.
Det är allmänt omvittnat att nedgången speciellt drabbat den mer kvalifi- cerade delen av översättningarna; resultaten av klassikerundersökningen pekar också i denna riktning (se avsnitt 13.7).
I titlar räknat har även utgivningen av svenska original på de fem ”kvali-
Tabell 9.13 Den skönlitterära utgivningen på några större ”kvalitetsförlag” fördelad på svenska original och översättningar: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Bonniers Svenska original Antal 200 204 151 173 164 176 1 068 __ Procent 56,8 61,1 61,9 60,7 59,4 62,2 60,2 Oversättningar 152 130 93 112 112 107 706 Summa 352 334 244 285 276 283 1 774 Norstedts Svenska original Antal 43 38 60 60 33 56 290 "Procent 58,9 56,7 54,5 56,1 46,5 66,7 56,6 Oversättningar 30 29 50 47 38 28 222 Summa 73 67 110 107 71 84 512 Tiden/IIIB Svenska original Antal 15 12 7 10 15 9 68 _ Procent 20,5 20,0 16,7 20,8 41,7 26,5 23,2 Oversättningar 58 48 35 38 21 25 225 Summa 73 60 42 48 36 34 293 Rabén & Sjögren Svenska original Antal 22 32 19 39 42 25 179 Procent 56,4 57,1 52,8 72,2 76,4 64,1 64,2 Översättningar 17 24 17 15 13 14 100 Summa 39 56 36 54 55 39 279
Wahlström & Widstrand Svenska original
Antal 27 23 16 29 21 22 138 . Procent 40,3 53,5 42,1 52,7 60,0 57,9 50,0 Översättningar 40 20 22 26 14 16 138 Summa 67 43 38 55 35 38 276 Summa svenska original Antal 307 309 253 311 275 288 1 743 Procent 50,8 55,2 53,8 56,6 58,1 60,3 55,6 Summa översättningar Antal 297 251 217 238 198 190 1 391 Procent 49,2 44,8 46,2 43,4 41,9 39,7 44,4 Summa 604 560 470 549 473 478 3 134
tetsförlagen” minskat under perioden men nedgången i absoluta tal är gans- ka obetydlig. (Procentuellt är det givetvis fråga om en ökning av andelen svenska original, eftersom totalutgivningen av skönlitteratur ju befinner sig i sjunkande.) De fem förlagen har uppenbarligen strävat efter att hålla uppe sin svenska originalutgivning. Den nedgång i titeltal som dock kan noteras är främst att hänföra till lyrikutgivningen vilket framgår av tabell 9.14 och 9.15.
Tabell 9.14 Svenska original av romaner och noveller på de största ”kvalitetsförlagen”: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Bonniers 133 120 100 116 115 118 702 Norstedts 34 33 44 43 25 45 224 Tiden/FIB 9 7 6 9 10 4 45 Rabén & Sjögren 14 17 11 25 24 13 104 Wahlström & Widstrand 7 9 8 18 14 12 68 Summa 197 186 169 211 188 192 1 143
Tabell 9.1.5 Svenska original av lyrik på de största ”kvalitetsförlagen”: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa Bonniers 45 74 32 32 37 32 252 Norstedts 8 2 9 10 5 4 38 Tiden/FIB 4 4 — 1 4 4 17 Rabén & Sjögren 5 9 4 7 11 4 40 Wahlström & Widstrand 9 6 5 5 3 5 33
Summa 71 95 50 55 60 49 380
Tabellerna 9.13—9. 1 5 visar också Bonniers dominerande betydelse för utbudet av svenska original på vår bokmarknad. Bonniers utgav närmare en tredjedel av alla skönlitterära svenska original 1965—1970. De därnäst viktigaste förlagen för den svenska originalutgivningen är Norstedts, Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand, vilka dock alla kommer på en väsentligt lägre nivå och tillsammans inte svarar för mer än något över hälften av Bonniers titelantal. Om man ser på den andel som de svenska originalen har av respektive
förlags hela skönlitteraturutgivning (tabell 9.13) kommer Rabén & Sjögren på första plats (64,2 %), följt av Bonniers (60,2 %), Norstedts (56,6 %) och Wahlström & Widstrand (50,0 %). Tiden/FIB har en ganska obetydlig utgivning av svenska original (23,2 %).
9 .7 Originalspråk
Utmärkande för den svenska bokutgivningen är att andelen översätt- ningar är synnerligen stor jämfört med länder som England, USA och Frankrike där nationalspråket är ett världsspråk. Översättningama i Sverige 1965—1970 uppgår — som vi sett i avsnitt 9.6 —— till ca 57 % (4 418 titlar) av hela utbudet av skönlitteratur och så mycket som 90 % av alla översättningar tillhörde kategorin romaner-noveller.
Det är angeläget att kartlägga varifrån förlagen hämtar originalen till översättningarna som är en så stor del av vår skönlitteratur. Genom en översiktstabell (9.16) har alla språk redovisats från vilka minst tre titlar är hämtade.1
1 1 Svensk bokförteck— ning firrns också tabeller där översättningarna för— delas på originalspråk. Vissa smärre olikheter mellan bokförteck ningens statistik och tabell 9.16 beror främst på att den förra bygger på katalogår (leveransår) och den sena- re på tryckår.
En överväldigande del av vår import av skönlitteratur kommer från
det engelska språkområdet, dvs väsentligen från England och USA. Inte mindre än 72 % (3 179 titlar) av all översatt skönlitteratur 1965—1970
har engelskan som originalspråk. Vid ett närmare studium av årsnotering- arna bör man även se till modifierade siffror för 1969 och 1970 (se avsnitt 9.3). De justeringar som kan komma ifråga 1969—1970 gäller nämligen genomgående massmarknadslitteratur och dessa böcker är huvudsakligen översättningar från engelskan. Det kan vara lämpligt att sammanföra materialet i tvåårsperioder. Åren 1965/66 och 1967/68 utkom 1 063 resp 1 058 titlar som var översatta från engelskan (motsva- rande 70,7 % resp 72,5 % av alla skönlitterära översättningar) och 1969/70 ca 1118 titlar (73,7% enligt det modifierade materialet). Engelskan som originalspråk har alltså hållit sin ställning under perioden även i absoluta tal. Det är anmärkningsvärt eftersom hela den samlade svenska skönlitterära utgivningen liksom det totala antalet översättningar till svenska minskar 1969/70. Att översättningarna från engelskan kan öka något under den sista tvåårsperioden jämfört med 1965/66 och 1967/68 förklaras huvudsakligen av att massmarknadslitteraturen har hävdat sig så väl under de senaste åren.
Franskan är näst efter engelskan det språk, från vilket de svenska
Tabell 9.16 Utgivningen av skönlitteratur i översättning till svenska 1965—1970 fördelad på originalspråk: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa (Procent)
Engelska 547 516 517 541 611 447 3 179 (72,0) Franska 54 66 47 65 61 50 343 (7,8) Tyska 32 46 31 40 36 40 225 (5,1) Danska 26 31 24 21 15 14 131 (3,0) Ryska 28 15 18 17 17 17 112 (2,5) Norska 5 15 9 17 10 12 68 (1,5) Spanska 14 7 10 3 8 2 44 (1,0) Italienska 8 7 6 10 6 4 41 (0,9) Finska 7 3 5 3 9 7 34 (0,8) Grekiska 5 1 5 7 3 8 29 (0,7) Holländska 4 6 2 2 3 1 18 (0,4) Japanska 1 2 — 4 6 2 15 (0,3) Isländska, färöiska 3 2 3 — 1 4 13 (0,3) Tjeckiska, slovakiska 1 — 1 4 1 4 11 (0,2) Ungerska — 2 2 4 2 1 11 (0,2) Kinesiska 1 1 — 1 4 3 10 (0,2) Polska 2 3 1 1 2 1 10 (0,2) Latin — — 2 3 2 2 9 (0,2) Arabiska 3 2 1 — — — 6 (0,1) Hebreiska — 2 2 1 — — 5 (0,1) Serbokroatiska 1 2 — 1 — —— 4 (0,1) Turkiska — 1 — 1 — 2 4 (0,1) Vietnamesiska — — — — 1 3 4 (0,1) Portugisiska — 1 1 — 1 — 3 (0,1) Övriga språk 3 5 — 1 2 4 15 (0,3) Flera språk
(i samma bok) 10 13 11 15 12 13 74 (1,7)
”___-___—
Summa 755 749 698 762 813 641 4418 (100)
förlagen hämtar de flesta originalen till sina översättningar av skönlittera- tur. Genomsnittligen svarar franskan för 7,8 % av översättningarna 1965—1970. Några nämnvärda förändringar för franskans del sker inte under perioden, vilket en summering av titeltalen i tvåårsperioder klart visar: 120 titlar 1965/66, 112 titlar 1967/68 och 111 titlar 1969/70. Två författare står för 111 av periodens 343 översättningar från franska: detektiven Maigrets andlige fader Georges Simenon och Jean Bruce, författarnamnet bakom agentserien OSS 117. Skillnaden mellan engels- kan och franskan som originalspråk är mycket stor. Det utkommer nästan tio gånger så många översättningar från engelskan i vårt land. En väsentlig förklaring är att 2 264 massmarknadsböcker under perioden är översatta från engelskan mot endast 125 från franskan. Dessa siffror bygger på det kompletterade materialet i specialundersökningen (avsnitt 11.10) som visar att över 45 % av hela översättningslitteraturen utgöres av från engelskan översatta massmarknadsböcker. Även inom den mera kvalificerade utgivningen är engelskan mycket klart dominerande.
Tyskan är originalspråk för 5,1 % av de skönlitterära översättningarna. Hur pass stabilt titelutbudet varit framträder tydligt, om man även för tyskans del genomför en grupperingi tvåårsperioder: 78 titlar 1965/66, 71 titlar 1967/68 och 76 titlar 1969/70. Tyskan kommer alltså franskan närmast, men franskan intar obestridligen ställningen som andraspråk inom översättningslitteraturen under åren 1965—1970. Inte något år under perioden har tyskan överträffat franskan eller legat i jämbredd med dess titeltal. Genomsnittligt ligger franskan 52 % (eller ca 20 titlar) högre än tyskan. Närmast franskan när översättningarna från tyskan 1970 då franskans titeltal ligger 25 % högre än tyskans. Att tyskan 1970 kommer relativt nära franskan torde hänga samman med att andelen populärlitte- ratur är större bland översättningarna från tyskan (jfr tabell 1 1.7) och att populärlitteraturen ju stått sig förhållandevis bättre bland översättningar- na än kvalitetslitteraturen.
De därnäst största originalspråken är danska (3,0 %), ryska (2,5 %), norska (1,5 %), spanska (1,0 %), italienska (0,9 %), finska (0,8 %) och grekiska (0,7 %). Det rör sig här om små titeltal årligen och några utvecklingstendenser kan knappast utläsas. Värt att observera är att översättningslitteraturen från Danmark (även om man frånräknar porno— grafin) och Norge står betydligt starkare än litteraturen från Finland. En liten förbättring av den finska litteraturens ställning i Sverige kan dock kanske skönjas. De högsta utgivningstalen noteras för de två sista åren under den granskade perioden (16 titlar 1969/70 mot endast 18 under de föregående fyra åren). Vad gäller den grupp som man kunde kalla ”de mindre språken” (under 0,5 %) inom den svenska översättningslitteraturen kan man konstatera en ökning på drygt 15% i utgivningen om man jämför periodens första och sista tre år. Det rör sig dock om små tal eftersom det totala antalet översättningar från ”de mindre språken” inte uppgår till mer än 138 titlar. Men från flera främmande litteraturer som tidigare varit föga kända i vårt land har en hel del nya skönlitterära verk introducerats särskilt under periodens sista tre år. För japanska, tjeckiska och slovakiska, ungerska, kinesiska, turkiska och vietnamesiska kan man
spåra sådana mindre ökningar. Det kan tilläggas att nobelprisen har haft en klart avläsbar temporär effekt för de små språken. Ökningarna för hebreiskan 1966—1968, spanskan 1967 ochjapanskan 1968—1969 beror praktiskt taget helt på att Nobels litteraturpris 1966 tilldelades Agnon, 1967 Asturias och 1968 Kawabata.
Bakom introduktionen under senare år av flera nya litteraturer och kul- turer ligger förvisso pionjärinsatser från olika förlag. Ännu är det dock fråga om en kvantitativt sett ytterst liten utvidgning av gränserna för vår översätt- ningslitteratur. De engelsk-amerikanska och västeuropeiska kontakterna har traditionellt helt dominerat våra litterära förbindelser, och vår översätt- ningslitteratur 1965—1970 vittnar knappast om att någon nämnvärd för- ändring skulle ha ägt rum. Från endast tre språkområden — det engelska, franska och tyska — hämtas omkring 85 % av den översatta skönlitteratu- ren. Våra nordiska grannländer Danmark, Norge, Finland, Island och Fär- öarna svarar för ungefär 5,5 % av de titlar som utges i översättning till svenska och från ryskan, spanskan och italienskan kommer ytterligare 4,5 %. Därtill kommer böcker med översättningar från flera språk (2 %).
Omkring 3 % är vad som återstår för världens alla övriga litteraturer.
9.8 Den skönlitterära förstagångsutgivningen
Förstagångsutgivningen är ur många synvinklar den viktigaste delen av den skönlitterära produktionen. Av de många verk som varje år för första gången presenteras för publiken kommer ganska få att tryckas om och ännu färre att bli vad man kallar klassiker. Men eftersom ett verks värde och livslängd sällan kan bedömas på förhand, är en stor förstagångsutgiv- ning en av förutsättningarna för en på längre sikt livskraftig nationallitte- ratur. Det är inte bara blivande klassiker som är betydelsefulla; även verk av mera tidsbunden karaktär spelar givetvis en viktig roll i det litterära utbudet. Det finns alltså anledning att speciellt granska förstagångsutgiv- ningen.
Skönlitteraturen har här uppdelats på dels förstagångsutgivning, dels nya upplagor, urval och antologier. Förstagångsutgivningen består ju i princip av alla titlar (svenska original och översättningar) som för första gången sänds ut på den svenska bokmarknaden. När det gäller antologier är det dock i allmänhet inte möjligt att utan en noggrann bibliografisk undersökning fastställa om en titel tillhör förstagångsutgivningen eller ej; i översättningsantologier är det dessutom ofta fråga om en blandning av nytt och gammalt. Av dessa anledningar har antologierna konsekvent förts till omtrycken. Resultaten påverkas knappast av detta, eftersom antologier är en så obetydlig grupp i sammanhanget. De svarar för mindre än 5 % av hela det skönlitterära titelutbudet under perioden och endast en bråkdel av antologierna, tex Wahlström & Widstrands Grupp 65 och dess efterföljare, innehåller enbart förstagångsutgivning.
Tabell 9.17 visar att 65,3 % av den skönlitterära utgivningen under perioden 1965—1970 utgörs av förstagångsutgivna verk —vare sig det nu är förstaupplagor av svenska original eller av utländska verk i svensk översättning. Under den första hälften av perioden varierar antalet
Tabell 9.1 7 Den skönlitterära utgivningen fördelad på förstagångsutgivning och övrigt: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
F örstagångsu tgivn ing
Antal 825 863 849 890 910 733 5 070 Procent 61,7 65,4 68,8 65,0 68,0 63,0 65,3 Nya upplagor, urval och antologier 512 457 385 480 428 431 i 593
Summa 1 337 1320 1234 1 370 1 338 1 164 7 763
Anm Notiser i Svensk bokförteckning som upptar både en första upplaga och en eller flera nya upplagor har här räknats enbart till förstagångsutgivningen.
förstagångsutgivna titlar mycket lite från år till år, och man kan lägga märke till att förstagångsutgivningen knappast alls har berörts av den kraftiga nedgången 1967, medan däremot omtryck, urval och antologier minskat relativt mycket i antal både 1966 och 1967.
År 1968 ökar förstagångsutgivningen ganska mycket men ökningen är förhållandevis mindre än för omtrycken, vilkas antal stiger med nära 25 %. Tillväxten av förstagångsutgivningen fortsätter även 1969, då omtrycken minskar i antal, och 1970 minskar såväl förstagångsutgivning som omtryck. Nedgången för förstagångsutgivningen 1970 var dock inte i verkligheten lika stor som den framstår i tabellen, eftersom de titlar som föll bort då Bibliografiska institutet skar ned registreringen av populär- pocketserier till större delen var förstaupplagor.
Massmarknadsförlagen har en betydande förstagångsutgivning (jfr av- snitt 11.11), och man kan som exempel nämna att de två största massmarknadsförlagen — B Wahlströms och Wennerbergs — under perio- den gav ut sammanlagt flera förstaupplagor än de fem största ”kvali- tetsförlagen” _ Bonniers, Norstedts, Tiden/FIB, Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand. Men när det gäller omtryck har massmarknads— förlagen mindre än en tredjedel så många som ”kvalitetsförlagen”. Man bör alltså behandla siffrorna i tabell 9.17 med en viss försiktighet. Ett lämpligt sätt att studera förstagångsutgivningen av kvalificerad skönlitteratur kan vara att se speciellt på de svenska originalen, som i mycket liten utsträckning utgörs av massmarknadslitteratur. Tabell 9.18
Tabell 9.18 Den skönlitterära utgivningen av svenska original fördelad på förstagångsutgiv- ning och övrigt: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Förstagångsutgivning
Antal 335 369 353 386 337 322 2 102 Procent 57,6 64,6 65,9 63,5 64,2 61,6 62,8 Nya upplagor, urval och antologier 247 202 183 222 188 201 1 243 Summa 582 571 536 608 525 523 3 345
Tabell 9.19 Den skönlitterära utgivningen av översättningar fördelad på förstagångsutgivning och övrigt: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Förstagångsutgivning Antal 490 494 496 504 573 411 2 968 Procent 64,9 66,0 71,1 66,1 70,5 64,1 67,2 Nya upplagor, urval och antologier 265 255 202 258 240 230 1 450
Summa 755 749 698 762 813 641 4418
visar den årliga utvecklingen för denna sektor, men tendenserna märks tydligare om man fördelar materialet på tvåårsperioder:
1965—66 1967—68 1969—70 704 739 659
Förstagångsutgivningen av svenska original har alltså ökat en del från 1965/66 till 1967/68, men den minskning som inträder under den sista tvåårsperioden är så stor att 1969/70 uppvisar det klart lägsta talet.
En motsvarande sammanställning för förstagångsutgivningen av över- sättningar, grundad på tabell 9.l9, bör modifieras med hänsyn till bortfallet av populärpocketböcker 1970 (se avsnitt 9.3) och ger då följande resultat:
1965—66 1967—68 1969—70 984 1 000 1 034
Här ser vi alltså en fortskridande ökning, som helt beror på massmark- nadslitteraturens expansion. Översättningslitteraturen på de fem största ”kvalitetsförlagen” har som vi sett i tabell 9.13 (avsnitt 9.6) totalt minskat under perioden 1965—1970, och det finns ingen anledning att förmoda att förstagångsutgivningen av översättningar på dessa förlag skulle uppvisa en annan utveckling.
Man kan sammanfattningsvis konstatera att även ett speciellt studium av den betydelsefulla förstagångsutgivningen tydligt pekar på en nedgång för den kvalificerade skönlitteraturen och en fortsatt ökning för mass- marknadslitteraturen.
9.9. Medelpriser och prisutveckling
De stigande bokpriserna har de senaste åren varit ett ständigt debatt- ämne. Många har i dem sett den främsta orsaken till den kris som bokbranschen drabbats av.
Böcker är ett av de många varuslag som ingår i Statistiska central- byråns fortlöpande bevakning av prisutvecklingen i landet, men fram till 1968 var den metodik som användes mycket otillfredsställande genom att man endast undersökte nyutkommen svensk skönlitteratur. Bokpris- indexen gav då ingen riktig bild av den genomsnittliga prisutvecklingen
för böcker, i synnerhet inte sedan pocketboken introducerats och erövrat en stor del av marknaden.
Numera undersöks åtta kategorier av böcker var för sig, och av dem är tre skönlitterära: nyutkomna svenska originalromaner (ej pocketböcker), nyutkomna romaner i översättning (ej pocketböcker) samt nyutkomna skönlitterära pocketböcker. För att få den totala bokprisindexen väger man sedan ihop de åtta kategorierna.
Även om bokprisindex numera ger en mera verklighetstrogen bild av prisutvecklingen, innebär omläggningen dock den nackdelen att inga lö- pande indexserier kan gå längre tillbaka än 1968. Det finns alltså all anledning att använda det material som Svensk bokförteckning erbjuder för att komma åtminstone något längre tillbaka i tiden. Men samtidigt bör man observera att några direkta sammankopplingar mellan Statistiska centralbyråns index och de medelprisberäkningar som redovisas i detta avsnitt inte är möjliga att göra. Det är framför allt två viktiga skillnaderi metodiken som hindrar detta. För det första grundar Statistiska central- byrån sina beräkningar på ett urval av de utkomna böckerna på ett ganska litet antal förlag, medan de här redovisade resultaten alltså bygger på samtliga utkomna titlar inom berörda kategorier. För det andra insamlas Statistiska centralbyråns uppgifter ute i boklådor och andra försäljningsställen, medan de prisuppgifter som ligger till grund för den statistik som här framläggs alltså har hämtats ur Svensk bokförteckning och bearbetats efter principer som beskrivs i avsnitt 8.6. Vissa allmänna jämförelser kan det ändå finnas anledning att göra, och därför har två av kategorierna i tabell 9.20 avgränsats så att de blir så lika motsvarande kategorier i Statistiska centralbyråns undersökningar som möjligt.
Alla medelprisberäkningar som ingår i denna och de följande delunder- sökningarna (kapitlen ll—l2) är grundade på pris inklusive skatt, det vill säga det pris som konsumenten får betala för böckerna på marknaden1 .
I Normala häftade skönlitterära böcker med 129—192 5 på de fem största ”kvalitetsförlagen” (Bonniers, Norstedts, Tiden/HB, Rabe'n.& Sjögren och Wahlström & Widstrand). II Normala häftade skönlitterära böcker med 129—192 s på de två största massmark nadsförlagen (B Wahlström och Wennerbergs). III Förstagångsutgivning av romaner och noveller av svenska författare med 144—320 s, med undantag för pocketböcker, böcker i massmarknadsserier, pornografi, detektiv—, agent- och äventyrsromaner. IV Förstagångsutgivning av romaner och noveller i översättning till svenska med 144—320 5, med undantag för pocketböcker, böcker i massmarknadsserier, pornografi, detektiv-, agent— och äventyrsromaner. V Skönlitterära förstaupplagor och antologier av svenska författare på förlag med minst 15 skönlitterära utgåvor under perioden, med undantag för böcker i massmarknadsserier och pornografi. Årtalen avser för denna klass katalogär (det år då böckerna registrerats i Svensk bokförteckning), vanligen samman- fallande med utgivningsåret. VI Skönlitterära förstaupplagor och antologier i översättning till svenska på förlag med minst 15 skönlitterära utgåvor under perioden, med undantag för böcker i massmarknadsserier och pornografi. Årtalen avser katalogår, vanligen samman- fallande med utgivningsår. VII Samtliga skönlitterära kvalitetspocketböcker under perioden. Angående denna population se vidare avsnitt 12.4.
1 Man bör observera att bruttoprissystemet av- skaffades 1.4.1970. Detta innebär att det cirkapris som uppges i Svensk bok- förteckning inte alltid följs av alla återförsäljare. Men för åren 1965—1969 gällde fasta bokpriser, och ännu under 1970 torde prisskillnaderna på de böcker som här be— handlas vara obetydliga.
Tabell 9.20 Bokprisernas utveckling för skönlitteratur i förhållande till den allmänna prisutvecklingen 1965—1970: medelpris och medelprisin- dex samt medelpris uttryckt i 1965 års penningvärde.
I ”Kvalitetsförlag” II Massmarknadsförlag
Medel- Medel- Pris i 1965 Medel— Medel- Pris i 1965 pris pris- års penning- pris pris- års penning- Konsument— index värde index värde prisindex
1965 13:37 100,0 13:37 2:89 100,0 2:89 100,0 1966 16:97 126,9 15:95 3:03 104,8 2:85 106,4 1967 17:09 127,8 15:39 2:94 101,7 2:65 111,0 1968 16:85 126,0 14:88 3:10 107,3 2:74 113,2 1969 17:57 131,4 15:13 3:20 110,7 2:75 116,1 1970 16:52 123,6 13:29 3:30 1142 2:66 124,3
III Normalutgåvor av svenska IV Normalutgåvor av översatta
romaner romaner
Medel- Medel— Prisi 1965 Medel- Medel- Prisi 1965 pris pris— års penning- pris pris- års penning- index värde index värde 1965 25:75 100,0 25:75 27:75 100,0 27:75 1966 27:62 107,3 25:96 30:13 108,6 28:33 1967 30:27 117,6 27:27 30:55 110,1 27:53 1968 31:40 121,9 27:73 33:25 119,8 29:36 1969 30:79 119,6 26:52 33:02 119,0 28:44 1970 30:28 117,6 24:36 33:15 119,5 26:67 V Förstagångsutgivning av VI Förstagångsutgivning av svensk skönlitteratur översatt skönlitteratur
Medel- Medel- Prisi 1965 Medel— Medel- Prisi 1965 pris pris— års penning— pris pris— års penning-
index värde index värde 1965 20:19 100,0 20:19 24:89 100,0 24:89 1966 22:45 111,2 21:10 26:33 105,8 24:74 1967 24:00 118,9 21:62 25:55 102,7 23:02 1968 22:92 113,5 20:25 27:18 1092 24:02 1969 24:81 122,9 21:38 27:57 110,8 23:75 1970 23:54 116,6 18:94 29:53 118,6 23:75
Konsument- prisindex
Konsument- prisindex
VII Skönlitterära kvalitets—
pocketböcker Medel- Medel- Pris i 1965 pris pris— års penning— index värde 1965 7:27 100,0 7:27 1966 8:16 112,2 7:67 1967 8:78 1208 7:91 1968 9:58 131,8 8:46 1969 10:35 142,4 8:92
1970
Konsument- prisindex
För att möjliggöra en realistisk analys, som kan ta hänsyn till rådande förhållanden inom branschen, har sju kategorier utvalts. Hur avgräns- ningarna gått till framgår av anmärkningarna till tabell 9.20. Uppdel- ningen tar sikte på att ställa normalutgivningen av svensk skönlitteratur i original och översättningar i relation till mera speciella utgivningsformer, som serieutgivning av kvalitetspocketböcker och populärpocketböcker, men också till det allmänna kostnadsläget.
De värden som presenteras för vart och ett av urvalen i tabell 9.20 är det reella medelpriset inklusive skatt för varje år under perioden, en indexserie med 1965 som basår samt ett medelprisi 1965 års penning- värde, vilket uträknats med hänsyn till den allmänna konsumentpris- indexen. Det senare innebär att om priset i 1965 års penningvärde är högre 1966 än 1965 så har priserna inom den bokkategorin alltså stigit mera än priset på andra varor. För direkta jämförelser med indexserierna för de olika bokkategorierna har också konsumentprisindex med 1965 som basår redovisats i tabellen.
Det första urvalet i tabell 9.20 upptar normala häftade böcker (inklusive böcker i pocketutförande) med 129—192 sidor utgivna av de fem största ”kvalitetsförlagen”. Om man först ser på kolumnen med de reella medelpriserna, kan man konstatera att priset 1970 ligger betydligt högre än 1965 — det har ökat med 23,6% —— men det visar sig också att ökningen framför allt skedde 1966 då priset var högre än både 1968 och 1970. Den totala prisökningen för kategorin fram till och med 1970 var rent av något mindre än för konsumtionsvaror i allmänhet, vilka ökade med hela 24,3 %. I fast penningvärde kan man alltså säga att medelpriset för urval I i själva verket minskade något från 1965 till 1970.
Betydligt billigare är böckerna i urval II i tabell 920. Det är utgivningen av normala häftade böcker med 129—192 sidor på de två största massmarknadsförlagen, vilket innebär att denna kategori helt består av populärpocketböcker. De kostade 1970 i genomsnitt bara en femtedel så mycket som böckerna i urval I, och den prishöjning som ägt rum under perioden, 14,2 %, får anses som mycket måttlig med tanke på den allmänna kostnadsökningen. Omräknat till 1965 års penningvärde har medelpriset under alla de följande åren legat ganska klart under det som gällde 1965. Särskilt 1967, då det faktiska medelpriset sjunker, och 1970, då konsumentprisindex ökar mycket kraftigt, innebär mycket stora nedgångar i den kolumnen.
En betydligt utförligare genomgång av prisutvecklingen för populär- pocketböcker och andra massmarknadsböcker finns i avsnitt 1 1.12.
Prisutvecklingen för de två första kategorierna i tabell 9.20 uppvisar som synes mycket få likheter. Ofta är det rent av så att en ökning för den ena kategorin motsvaras av en minskning för den andra — om man anting- en ser till det faktiska priset eller till priset i fast penningvärde. Det är alltså uppenbart att de båda kategorierna påverkas av mycket skiftande faktorer, och massmarknadslitteraturen har inte alls drabbats av de svårigheter som kommit priserna på ”kvalitetsförlagens” utgivning att skjuta i höjden.
De båda följande urvalen i tabell 9.20 (111 och IV) är de som närmast
går att jämföra med Statistiska centralbyråns båda grupper: nyutkomna svenska originalromaner och nyutkomna romaner i översättning. I ur- valen ingår endast romaner och noveller med 144—320 sidor, och dessutom har pocketböcker, böcker i massmarknadsserier, pornografi, detektiv- och agentböcker samt äventyrsromaner i möjligaste mån ute- slutits. Det rör sig vidare bara om förstagångsutgivning. Begränsningarna visar sig resultera i betydligt högre prislägen för båda dessa kategorier än för tabellens urval 1. Ännu mycket större är skillnaden mellan å ena sidan urval III och IV och å andra sidan urval II; medelpriset för de nyutkomna romanerna i normalutgivningen är omkring tio gånger så högt som medelpriset för populärpocketböcker — en grupp som för övrigt också till större delen består av förstagångsutgivna romaner.
Även urvalen III och IV har under perioden 1965—1970 genomsnitt- ligt ökat mindre i pris än konsumtionsvaror i allmänhet, men liksom inom urval I är det först 1970 som de allmänna prishöjningarna passerar bokprishöjningen.
Urvalen III och IV består till mycket stor del av vad man brukar kalla kvalificerad skönlitteratur. En jämförelse mellan dem visar att översätt- ningarna genomgående är dyrare än de svenska originalen — vanligen uppgår skillnaden till två—tre kronor — och för det mesta har prisutveck- lingen inom de båda grupperna gått tämligen parallellt. År 1967 ökar visserligen de svenska originalen kraftigt i pris, medan översättningarna då förblir på ungefär samma nivå, men skillnaden är åter ungefär lika stor följande år. Under de tre sista åren visar det faktiska medelpriset för svenska original en tydlig sjunkande tendens, medan översättningarna i stort sett förblir på samma prisnivå. För båda grupperna innebär det att medelpriset i fast penningvärde sjunker från 1968 till 1970.
Ett slags kvalitetsurval är också grupperna V och VI i tabell 9.20, vilka består av förstagångsutgivning och antologier på förlag med minst 15 skönlitterära utgåvor under hela perioden. Utgåvor i massmarknadsserier och pornografi har uteslutits, men till skillnad från urvalen III och IV ingår här kvalitetspocketböcker, normalutgivna detektivromaner, dikt- samlingar, dramatik mm — förutsatt att böckerna i övrigt motsvarar definitionerna för grupperna. Vidare har inga begränsningar ifråga om sidantal gjorts. En principiell skillnad är också att årsindelningen inom grupperna V och VI bygger på det är varje bok registrerats i Svensk bokförteckning, vilket för de utgåvor det här gäller så gott som alltid torde överensstämma med det faktiska utgivningsåret.
Prisnivån inom urvalen V och VI ligger som synes genomgående under den som gäller urvalen III och IV. Detta sammanhänger med att flera relativt billiga kategorier tillkommit, tex diktsamlingar och kvalitets- pocketböcker. Men också för dessa grupper finns en genomgående prisskillnad mellan svenska original och översättningar — vid ett par tillfällen uppgår skillnaden rent av till omkring fyra kronor.
Urval V är den bland tabellens bokkategorier som näst efter populär- pocketböckerna uppvisar den minsta prisökningen från 1965—1970, och ifråga om urval VI kan man notera att priset i 1965 års penningvärde aldrig senare nått upp till den nivå det låg på 1965 . Innan man övergår till kategori VII i tabellen bör man fastslå att
samtliga de hittills behandlade kategorierna i förhållande till den allmän- na kostnadsstegringen under perioden har minskat i pris från 1965 till 1970. De procentuella höjningarna då man räknar i flytande penning- värde — dvs med de priser som konsumenterna får betala — varierar mellan 14,2 för populärpocketböcker och 23,6 för utgivningen på de största kvalitetsförlagen. Man bör emellertid också vara medveten om att förändringar i medelpriset inte alltid beror på verkliga höjningar eller sänkningar av priset på helt jämförbara böcker. De kan också orsakas av en omstrukturering av utgivningen, och det är omöjligt att avgöra om den påfallande låga prisnivån 1970 beror på att förlagen i det besvärliga läge de uppenbarligen befinner sig i valt att öka sin utgivning av lättare underhållning på bekostnad av mera exklusiv och därmed dyrare littera- tur, eller om de verkligen pressat priserna utan att sänka standarden på utgivningen.
Kategori VII, som består av skönlitterära kvalitetspocketböcker skiljer sig på ett mycket påfallande sätt från de övriga urvalen i tabell 9.20. Här ser man en ganska stadig prishöjning med omkring 10 % per år — den normala höjningen av konsumentprisindex är under perioden ”bara” ungefär hälften så stor — och medelpriset ligger 1969 hela 42,4 %högre än 1965. Visserligen saknas här siffror för 1970, eftersom kvalitets- pocketundersökningen (kapitel 12) endast kunnat föras fram till 1969, men inga tecken tyder på att medelpriset skulle ha varit lägre 1970. Statistiska centralbyråns beräkningar av bokprisindex visar en prishöjning med ca 18 % för skönlitterära pocketböcker från november 1969 till november 1970.
Man kan alltså till slut konstatera att prisutvecklingen för skönlitterära böcker varit ganska ogynnsam under en stor del av den undersökta perioden. Undantaget från den regeln är populärpocketböcker, som ökat mycket obetydligt i pris. Särskilt ogynnsam har utvecklingen varit för de skönlitterära kvalitetspocketböckerna.
År 1970 innebär för de flesta av de i tabell 9.20 uppförda kategorierna en normalisering av prisnivån i förhållande till den konsumentprisindex- serie som har 1965 som basår, och man kan förmoda att detta är ett led i förlagens strävan att komma ur den kris som de senaste åren blivit allt svårare.
9.10 Debutanter, nyare författare och etablerade författare
För de förlag som särskilt inriktar sig på utgivning av kvalificerad svensk skönlitteratur är återväxten bland författarna ett ständigt aktuellt pro- blem. Det gäller för förlagen att knyta så många unga författare till sig som möjligt, eftersom de flesta författare blir sina första förlag trogna — kanske särskilt de författare som nått en viss publikframgång. En debutbok som går med stor förlust för förlaget kan om det vill sig väl mer än uppvägas av vinsten på författarens senare böcker. Om förlaget däremot nöjer sig med att satsa enbart på redan etablerade författare kan det så småningom bli svårt att finna tillräckligt många lönsamma utgivningsprojekt. Därför strävar åtminstone de större ”kvalitetsförlagen”
Tabell 9.2] Den skönlitterära utgivningen av svenska original fördelad på debutböcker och övriga: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Debutböcker
Antal titlar 78 80 68 87 58 53 424 . Procent 13,4 14,0 12,7 14,3 11,0 10,1 12,7 Övriga utgåvor
Antal titlar 504 491 468 521 467 470 2 921 Procent 86,6 86,0 87,3 85 ,7 89,0 89 ,9 87 ,3
Summa 582 571 536 608 525 523 3345
efter att dra till sig så många debutanter som möjligt, vilket otvivelaktigt ofta innebär att man ger avkall på kvalitetskravet. Förlagen anser sig inte ha råd att vänta tills en lovande talang utvecklats, eftersom risken då är stor att ett annat förlag lägger beslag på författaren för egen räkning.
Antalet debutanter per år varierar sannolikt mera med förlagens ekonomiska resultat än med den faktiska tillgången på bra manuskript, men i stort sett torde det rådande systemet bädda för en ganska stor generositet mot nya författare — åtminstone så länge det inte råder ekonomisk lågkonjunktur — och de som i första hand drabbas när åtstramningar kommer är säkert inte debutanterna som ju är en framtids- försäkring, utan de författare som har kanske två eller flera böcker bakom sig utan att ha nått några publikframgångar.
Tabell 9.21 visar hur stor del av utgivningen av svenska original som debutverken utgör. Totalt under perioden rör det sig om 12,7 % (424 utgåvor av 3 345), men under de två sista åren av perioden har debutverken minskat i antal och därmed också i procent av den totala utgivningen av svenska original. Även 1967 uppvisar en tämligen låg siffra för debutanter, men detta sammanhänger inte så mycket som man kunde - tro med den stora nedgången på Bonniers detta år. Bonniers lät inte i någon nämnvärd utsträckning nedskärningen gå ut över debutanter, vilket
Tabell 9.22 Debutverk av romaner och noveller fördelade på de största ”kvalitetsförlagen” och övriga förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
”Kvalitetsförlag”
Bonniers 8 12 12 14 14 5 65 Norstedts 2 3 — 1 5 5 16 Tiden/FIB — — — — — 1 1 Rabén & Sjögren — 2 3 6 2 1 14 Wahlström & Widstrand 1 1 1 3 1 3 10
Antal 11 18 16 24 22 15 106 Procent 32,4 40,0 55,2 50,0 75,9 60,0 50,5
Övriga förlag Antal 23 27 13 24 7 10 104 Procent 67,6 60,0 44,8 50,0 24,1 40,0 49,5
Summa 34 45 29 48 29 25 210
Tabell 9.23 Debutverk av lyrik fördelade på de största ”kvalitetsför- lagen” och övriga förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
”Kvalitetsförlag”
Bonniers 9 14 10 6 8 7 54 Norstedts 2 1 1 2 — 1 7 Tiden/FIB 2 — — — — — 2 Rabén & Sjögren 1 1 — 5 1 — 8 Wahlström & Widstrand 4 2 2 2 l 1 12
Antal 18 18 13 15 10 9 83 Procent 46,2 58,1 39,4 53,6 45,5 36,0 46,6
Övriga förlag
Antal 21 13 20 13 12 16 95 Procent 53,8 41,9 60,6 46,4 54,5 64,0 53,4
Summa 39 31 33 28 22 25 178
framgår av tabellerna 9.22 och 9.23. Det är framför allt på gruppen övriga förlag som minskningen av antalet debutanter faller, och den gäller företrädesvis romandebutanter. Lyrikdebutanterna ökar i själva verket något i antal 1967, som man kan se av tabell 9.23. Även nedgången för debutanter 1969 och 1970 gäller huvudsakligen romaner på övriga förlag, men då minskar även lyriken. Under periodens senare hälft är debutant- utgivningen alltså klart mindre än under förra hälften, och den genre som har minskat mest är lyriken, medan roman- och novelldebuter i det närmaste håller sina utgivningstal. Det senare beror på att romandebutan- tema är så många 1968, då lyriken redan minskar något.
Lyrik samt romaner och noveller svarar tillsammans för över 90 % av debutböckerna under perioden, vilket väl motsvarar deras sammanlagda andel av skönlitteraturutgivningen i stort. Men proportionerna mellan de två genrerna är helt andra när det gäller debutböckerna än i övrigt; hela 42% av alla skönlitterära debutverk utgörs av diktsamlingar, medan romaner och noveller utgör 49,5 %.
Man kan av detta förmoda att lyrikdebutanterna i regel övergår till att skriva även prosa under sitt fortsatta författarskap, och det är en tendens som säkert uppmuntras av förlagen, som har betydligt större möjligheter att göra förtjänster på en prosaförfattare än på en poet. Möjligen är detta förhållande orsaken till att de stora ”kvalitetsförlagen” minskar sin utgivning av lyrikdebutanter under senare hälften av den undersökta perioden men inte bara håller siffrorna för romandebutanter uppe utan rent av ökar dern.
Av de enskilda förlagen har Bonniers naturligtvis den största debutant- utgivningen under perioden med 128 titlar, vilket motsvarar 30,2 % av hela materialet. Därnäst kommer Norstedts med 27 debutböcker och Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand med vardera 23. Det femte förlaget i listan över de största ”kvalitetsförlagen” Tiden/FIB, har som framgår av tabellerna en mycket blygsam debutantutgivning.
På grund av den stora dominans som Bonniers har när det gäller utgivning av debutanter, får förlaget också in betydligt flera manuskript än de övriga förlagen, och det finns anledning att förmoda att en mycket
Tabell 9.24 Förstagångsutgivning av svenska original av romaner fördelad på nyare författare och etablerade: antal titlar.
Nyare författare Etablerade författare Summa Antal (procent) Antal (procent) 1965 74 (39,4) 114 (60,6) 188 1966 107 (50,2) 106 (49,8) 213 1967 97 (46,9) 110 (53,1) 207 1968 98 (43,2) 129 (56,8) 227 1969 68 (34,2) 131 (65,8) 199 1970 81 (44,0) 103 (56,0) 184 Summa 525 (43,1) 693 (56,9) 1 218
Anm: Som ”nyare” räknas de författare som debuterat tidigast fem år före utgivandet av den bok som noterats i tabellen.
stor del av de manuskript som sänds in till Norstedts, Rabén & Sjögren och Wahlström & Widstrand redan varit hos Bonniers och blivit refusera- de. Tabellerna 9.24 och 9.25 visar förhållandet mellan nyare författare och ”etablerade”. Med nyare menas då sådana som debuterat tidigast fem år före utgivandet av den bok som noterats i tabellen. Alla övriga författare har något oegentligt kallats ”etablerade”. Av de förstagångsut- givna romanerna och novellerna under hela perioden har 43,1 % varit skrivna av nyare författare medan motsvarande siffra för lyriken är hela 57,5 %.
Att även denna kategori författare har minskat sin utgivning under perioden beror bara delvis på debutanterna — som alltså ingår i gruppen nyare författare. Också nyare författare exklusive debutanter har en mindre utgivning under periodens senare hälft än under den förra hälften. På längre sikt är detta givetvis bara en naturlig följd av nedgången för debutanter, eftersom antalet författare som nyligen debuterat ju minskar. Men som tidigare antytts finns det anledning att förmoda att mindre framgångsrika författare med någon eller några böcker bakom sig drabbas tidigare och hårdare av förlagens nedskärningar än debutanterna. Den
Tabell 9.25 Förstagångsutgivning av svenska original av lyrik fördelad på nyare författare och etablerade: antal titlar.
Nyare författare Etablerade författare Summa Antal (procent) Antal (procent) 1965 58 (58,0) 42 (42,0) 100 1966 60 (60,0) 40 (40,0) 100 1967 53 (64,6) 29 (35,4) 82 1968 47 (56,0) 37 (44,0) 84 1969 32 (44,4) 40 (55,6) 72 1970 42 (60,0) 28 (40,0) 70 Summa 292 (57,5) 216 (42,5) 508
Anm: Som ”nyare” räknas de författare som debuterat tidigast fem år före utgivandet av den bok som noterats i tabellen.
stora nedgången för nyare författare av romaner har ju heller ingen motsvarighet i de siffror som gäller enbart debutanter. Romaner av nyare författare exklusive debutanter utgjorde 1965—1967 sammanlagt 170 titlar men 1968—1970 endast 145. Beteckningen ”etablerade författare” i tabell 9.24 och 9.25 är som ovan antyds inte riktigt adekvat, eftersom ingen hänsyn har kunnat tas till dessa författares framgång hos publik och kritik eller till antalet tidigare utgivna böcker. Men man kan förutsätta att huvuddelen av dem ändå kan kallas etablerade —i åtminstone något avseende —och detär då intressant att konstatera att utgivningen av sådana författares verk inte visar någon tydlig sjunkande tendens under sexårsperioden som helhet. Visserligen har båda tabellerna sin lägsta siffra 1970, då en mera allmän nedskärning kan tänkas börja, men både inom kategorin romaner och noveller och inom kategorin lyrik uppvisar 1968 och särskilt 1969 mycket höga tal — för romaner och noveller rent av de högsta under perioden.
Etablerade i en annan mening är de författare som tillhör en författar- förening.l För varje bok av en svenskspråkig författare har i datamateria- let noterats om han är medlem av Sveriges Författareförening (som numera uppgått i Sveriges Författarförbund) eller i Finlands Svenska Författareförening. Huvudkällor har varit föreningarnas medlemsmatrik- lar fram till 1969, medlemsförteckningen i Björn Julens Att skriva och ändå leva (1968) samt kompletterande uppgifter från SFF:s sekreterare Karl Otto Zamore för år 1970. Eftersom materialinsamlingen för perio- den 1965—1969 avslutades under 1970 har de medlemmar som invalts senare inte kunnat registreras. Inte heller har tiden medgivit att tidpunk- ten för invalet relaterats till böckernas utgivningsår, utan en författare
Tabell 9.26 Förstagångsutgivningen av svenska original på olika förlag fördelad på medlemmar i Sveriges Författareförening, medlemmar i Finlands Svenska Författareförening och övriga: antal titlar.
Sv Förf Finl Sv Ej medl Summa _— Förf Antal (procent) ”Kvalitetsförlag” Bonniers 389 (68,6) 12 166 567 Norstedts 152 (86,4) 2 22 176 Tiden/FIB 29 (87,9) — 4 33 Rabén & Sjögren 123 (80,4) 2 28 153 Wahlström & Widstrand 61 (72,6) 4 19 84 Antal 754 20 239 1 013 Procent 69 ,9 71,4 29,2 52,7 Övriga förlag och utgivare Antal 324 8 579 91 1 Procent 30,1 28,6 70,8 47,3 Summa 1078 28 818 1 924
Anm: Tabellen upptar endast verk som skrivits av en enda författare, ej antologier och verk av författarbolag. Procenttal inom parentes avser procent av radsummor, medan övriga procenttal avser procent av kolumnsummor.
1 I Sveriges Författare- förening invaldes en med— lem normalt efter anmä- lan av minst två sty relse— ledamöter, och ett villkor var att vederbörande ut- givit minst två böcker.
som utgivit en bok 1965 men blivit invald först 1969 räknas i tabell 9.26 som medlem redan 1965. Av denna anledning har tabellen inte någon årsindelning.
En mycket stor del av de fem största ”kvalitetsförlagens” utgivning består som synes av verk av författare som var eller senare under perioden blivit medlemmar av Sveriges Författareförening. Att Bonniers procenttal är lägst bland dessa förlag kan förefalla underligt men torde bero på förlagets stora andel av debutanter, vilka antingen inte återkommit eller blivit medlemmar senare än 1970. Bonniers svarar ändå för drygt 36 % av det totala antalet utgåvor av SFF-medlemmar.
De relativt få verken av medlemmar i Finlands Svenska Författareföre- ning uppvisar ungefär samma fördelning mellan å ena sidan de fem största ”kvalitetsförlagen” och å andra sidan övriga förlag. Men Bonniers har här en ännu starkare ställning liksom Wahlström & Widstrand, som under många decennier spelat en viktig roll för introduktionen av finlands- svenska författare i Sverige.1
Tabell 9.27 ger bl a en uppfattning om klassikerutgivningens andel av den totala skönlitterära utgivningen. Visserligen saknas uppgift om författarens födelseår för 16,2 % av materialet, men detta bortfall drabbar till allra största delen utländska författare födda på 1900-talet och i synnerhet då populärförfattare som inte upptas i vanliga författar- lexika. Antalet verk av författare födda före 1800 påverkas i mycket liten utsträckning av bortfallet, och detsamma gäller säkert också större delen av 1800-talet.
Författare födda före 1800 representeras av mindre än tre procent av de skönlitterära utgåvorna under perioden 1965—1970; författare födda
Tabell 9.27 Den skönlitterära utgivningen fördelad efter författarnas födelseår: antal titlar.
Författaren född Svenska original Översättningar Summa före 500 — 21 21 500—1499 — 19 19 1500—1599 1 28 29 1600—1699 1 15 16 1700—1799 31 40 71 1800—1850 47 116 163 1851—1860 24 33 57 1861—1870 41 57 98 1871—1880 22 52 74 1881—1890 125 198 323 1891—1900 446 494 940 1901—1910 426 621 1047 1911—1920 553 628 1181 192141930 566 436 1002 1931-1940 481 136 617 1941—1950 176 7 183 efter 1950 16 — 16 Summa 2 956 2 901 5 857
Anm: Tabellen upptar endast verk som skrivits av en enda författare, ej antologier och verk av författarbolag. Uppgift om födelseår saknas för 1 135 utgåvor (16,2 % av materialet), ett svenskt original och 1 134 översättningar.
' Jfr I-Ians OlofJohans- son, Svensk lyrik 1931— 1960. En översikt av ori- ginalutgivningen i bok- form (Litteratur och sam- hälle, nr 63, 1969), s
3 003.
under förra hälften av 1800-talet av ungefär lika många böcker. Den stora koncentrationen ligger på författare födda under perioden 189141930 med en ganska jämn fördelning på de olika decennierna. De allra yngsta författarna i materialet är så gott som alla svenskar, men det finns anledning att anta att åtminstone grupperna 1921—1930 och 193141940 också skulle ha dominerats av utländska författare om inte bortfallet varit. Även antalet utgåvor av utländska författare födda på 1940-talet är sannolikt mycket för lågt i tabellen.
9 .l 1 Tendenser ide senare årens utgivning av skönlitteratur
Normalt omfattar den skönlitterära utgivningen i Sverige under åren 1965—1970 över 1 300 titlar årligen. Men den undersökta sexårsperioden uppvisar två mer markanta svackor i utgivningen. Den ena infaller 1967 och den andra omfattar snarast tvåårsperioden 1969/70 med en tendens till starkare nedgång under det senare året. Av flera skäl är det dock som ovan framhållits ofta lämpligt att utgå från en tvåårsindelning vid analysen.
Även om nedgången under de nämnda åren är påtaglig, kan man utifrån totalsiffrorna knappast uppfatta förändringarna som dramatiska. Men det uppseendeväckande som hänt inom skönlitteraturutgivningen under se- nare år framträder klarare, när man närmare granskar de olika kategorier som ingår i hela titelbeståndet. Fortfarande är det dock i första hand dels 1967 och dels 1969/70 som kommer att tilldra sig särskild uppmärksam- het.
Från 1966 till 1967 minskade utgivningen av skönlitteratur med närmare hundra titlar. Bland de förlag som utgav minst tolv skönlitterära titlar under perioden var det främst ”kvalitetsförlagen” som drabbades av nedgången, som för deras del uppgick till nästan hundra titlar, medan massmarknadsförlagen ökade med ett fyrtiotal titlar. Om inte Norstedts just 1967 tack vare den nystartade PAN-serien som var under uppbygg- nad hade svarat för en ansenlig ökning (med 43 titlar), skulle de större ”kvalitetsförlagens” slutsiffra för året ha blivit ännu dystrare. Bland enskilda förlag noterar man minskningar för Tiden och Rabén & Sjögren med ett tjugotal titlar vardera. Större delen av nedgången för ”kvalitets- förlagen” får dock tillskrivas Bonniers, vars minskning var så exceptio- nellt stor som 90 titlar. Bonniers titelminskning fördelar sig ganska jämnt mellan den stora romangenren och lyriken som 1966 hade varit något mindre än en fjärdedel så stor som gruppen romaner-noveller. Lyriken på Bonniers fick 1967 utstå en nedskärning som gott och väl var femtiopro— centig. Svenska original minskar överhuvudtaget kraftigt 1967, på Bon- niers och inom hela utgivningen.
Efter ett år som innebär en så djup svacka som 1967 följer inte sällan ett år av återhämtning. 1968 blev också ett gynnsamt utgivningsår. Vid en tvåårsuppdelning (1965/66, 1967/68, 1969/70) finner man dock att ökningen 1968 inte helt kan väga upp minskningen 1967. Flera viktiga kategorier får låga titeltal 1967/68 jämfört med föregående tvåårsperiod. Man kan notera en minskning för ”kvalitetsförlagen” med omkring 10 % samtidigt som massmarknadsförlagen ökade med ungefär lika många
procent. Svensk originallyrik minskade väsentligt, inte minst på grund av att Bonniers så kraftigt skar ner sin förstagångsutgivning av diktsamlingar.
Den nedgång i utgivningen av skönlitteratur som inträder vid slutet av den undersökta perioden har ett mera komplicerat orsakssammanhang än svackan 1967. Vid den första anblicken kan det verka som om det var massmarknadsförlagen som stod för en ansenlig del av minskningen, men detta gäller ingalunda över hela linjen.
Om man ser på de två åren som en enhet är minskningen jämfört med föregående tvåårsperiod inte överväldigande stor, men en djupare analys visar att vissa kategorier har minskat ganska avsevärt. Det gäller tex svenska original av både romaner och lyrik, medan översättningarna snarast ökar. De större och medelstora ”kvalitetsförlagen” minskar sin utgivning och massmarknadsförlagen ökar — om man räknar med det kompletterade materialet som använts i undersökningen av massmark- nadslitteratur (kapitell 11) är den ökningen mycket stor. Utgivningen på mindre reguljära förlag och på eget förlag minskar också en hel del.
Dessa klara tendenser bör man hålla i minnet då man betraktar utvecklingen för de två åren separat.
Från 1968, som har det högsta totala utgivningstalet under perioden, till 1969 är utvecklingen ganska entydig. Utgivningen på de stora ”kvalitetsförlagen” sjunker — det gäller i någon mån Bonniers och i synnerhet Norstedts, Wahlström & Widstrand och Tiden/FIB — och massmarknadsförlagen fortsätter den frammarsch som kännetecknat de närmast föregående åren. Utbudet av svenska original minskar mycket kraftigt, och på de fem största ”kvalitetsförlagen” minskar även översätt- ningarna — medan det totala antalet skönlitterära översättningar på grund av massmarknadsförlagens expansion i inte så ringa grad växer.
Ytterligare belägg för massmarknadslitteraturens tillväxt ger talen för förstagångsutgivningen av översättningar, som ökar synnerligen kraftigt under det att förstagångsutgivningen" av svenska original istället minskar i det närmaste lika mycket.
Man kan utan tvekan konstatera att 1969 var det stora året för massmarknadslitteraturen, samtidigt som den kvalificerade skönlittera- turen på nytt föll tillbaka efter den tillfälliga återhämtningen 1968.
Bilden av den kvalificerade litteraturens återtåg och den enklare underhållningslitteraturens frammarsch kompliceras emellertid något av siffrorna för 1970. Än en gång uppvisar ”kvalitetsförlagen” tendenser till återhämtning, men nu sammanfaller dessa också med en nedgång för åtminstone de största massmarknadsförlagen.
Man kan också notera att översättningarna minskar mycket kraftigt 1970, medan utgivningen av svenska original förblir på ungefär samma nivå som 1969.
Allt detta tycks ju tyda på att trenden åtminstone tillfälligt brutits. Men om man studerar förhållandena närmare, finner man vissa tecken som tyder på att den tidigare utvecklingen under perioden ännu står sig.
Antalet tryckta massmarknadstitlar har otvivelaktigt minskat från 1969 till 1970, men man bör observera att den stora nedgången på B Wahlströms och i synnerhet på Wennerbergs inte helt motsvarar den allmänna bilden. Dessa förlag har inte längre en fullt lika stark ställning
vad titelutbudet beträffar inom sin sektor av bokutgivningen som de hade i början av den undersökta perioden. Under de sex åren har deras andel av den totala utgivningen av massmarknadsböcker sjunkit från omkring 75 % till omkring 65 %, och många av de mindre förlag som expanderat har inte fått sin utgivning registrerad i Svensk bokförteckning och därmed inte heller i det material som denna undersökning grundar sig på. Den speciella undersökningen av massmarknadsserierna (kapitel 11), som bygger på ett större material, visar att massmarknadsböckernas titelantal visserligen sjunkit från 1969 till 1970, men minskningen ärinte större än att 1970 års siffra är den näst högsta under hela perioden. Om man dessutom tar hänsyn till att Wennerbergs 1969 lät trycka ovanligt många böcker som utgavs först följande år, är det uppenbart att utgivningen av böcker i massmarknadsserier 1970 snarast bör ha ökat någotjämfört med 1969 (se avsnitt 11.5).
Av ”kvalitetsförlagen” har Bonniers och Norstedts åter ökat sin utgivning, men samtidigt inträder en minskning på ett par förlag som 1969 höll sina utgivningssiffror, Rabén & Sjögren och Almqvist & Wiksell/Geber, och den minskningen tar ut uppgången på Bonniers och Norstedts. I tabell 9.5 kan man se att ”kvalitetsförlagen” sammanlagt har en nedgång i utgivningen från 1969 till 1970. Den är visserligen mycket liten men mycket talar för att man också bör ta en omstrukturering av ”kvalitetsförlagens” utgivning med i bilden.
Man kan tex notera att Bonniers minskar sin utgivning av översätt- ningar, vilket tycks bekräfta uppgifterna om att den s k förlagskrisen i hög grad skulle drabba utgivningen av kvalificerad utländsk skönlitte- ratur. Vidare kan man konstatera att Bonniers skär ner antalet roman- debutanter kraftigt, medan antalet lyrikdebutanter, som minskat redan 1967 och 1968, förblir på samma låga nivå. Det totala antalet lyrikut- gåvor på Bonniers minskar något, och detsamma gäller lyrikutgivningen på Rabén & Sjögren och Norstedts.
Det förefaller alltså som om ”kvalitetsförlagen” 1970 lyckats upprätt- hålla sina totala utgivningssiffror från föregående är främst genom att skära ned på utgivningen inom mindre lönsamma kategorier. Denna omstrukturering tycks emellertid inte ha givit tillfredsställande resultat, eftersom omfattande nedskärningar rapporteras även 1971 och 1972. En enkät som Svenska Bokförläggareföreningen har gjort hos sina medlems- förlagl visar att den totala utgivningen på de förlag som besvarat enkäten visserligen inte sjönk nämnvärt från 1970 till 1971. Men ser man till de olika kategorier som specificeras i enkäten, finner man att skönlittera— turen — särskilt översättningarna — fortsatte att minska, medan facklitte- raturen i regel ökade en del.
För 1972 föreligger, eftersom enkäten gjordes vid mitten av detta år, endast preliminära siffror, men de talar ett tydligt språk. Än en gång har omstruktureringen och nedskärningarna visat sig otillräckliga, och nu sjunker titeltalen inom alla de redovisade kategorierna — såväl de skönlit- terära som de facklitterära. Man kan särskilt notera att även de svenska originalen minskar kraftigt i antal 1972.
Bonniers, som har ett speciellt intresse i detta sammanhang på grund av sin under många decennier dominerande ställning inom svensk bokut-
1 Enkäten, som har ut- förts för litteraturutred- ningens räkning, har be- svarats av 27 förlag. Inget av de förlag som inte sva— rat har en så omfattande utgivning att helhetsbil- den skulle kunna påver— kas. I de siffror som läm- nats ingår inte skolböcker och populärpocketböcker.
givning, uppger att förlaget 1972 räknar med att utge totalt 290 titlar. Detta skulle innebära en minskning med närmare 45 % från 1970 då totalutgivningen var 516 titlar. Lyrikutgivningen beräknas minska med ca 47 % och de skönlitterära översättningarna inom andra genrer med nära 50%. Antalet skönlitterära debutanter har från 1970 till 1972 gått ner med hela 70 %. Nedskärningen torde också innebära att Bonniers inte längre är det ledande förlaget när det gäller antalet utgivna titlar skönlitteratur. Åtminstone för tillfället har B Wahlström, som ökat sin utgivning sedan 1970, och möjligen också Wennerbergs passerat Bonniers, vilket ytterliga- re bekräftar massmarknadslitteraturens framgångar.
Det är alltså uppenbart att de tendenser till nedskärning och omstruk- turering av utgivningen på de ledande ”kvalitetsförlagen” som tydligt kan spåras redan under perioden 1965—1970 har förstärkts under de senaste två åren. Hur detta har påverkat deras utbud i kvalitativt avseende kan inte bedömas utifrån de tillgängliga uppgifterna. Men utvecklingen måste anses som mycket beklaglig om den, som det förefaller, innebär att förlagen i allt större utsträckning satsar på underhållningslitteratur och hos publik och kritik väl etablerade författare men allt mindre på den unga svenska litteraturen och den kvalificerade översättningslitteraturen.
10. Utgivningen av lyrik 1965—1970l
10.1. Undersökningens uppläggning
I föregående kapitel, som behandlar den skönlitterära utgivningen i dess helhet, har det på många punkter funnits anledning att särskilt observera lyrikens roll. De allmänna tendenserna i lyrikutgivningen kan alltså förut— sättas vara kända för läsaren, och i detta kapitel ska endast viktigare fakta upprepas. Även de uppgifter rörande titelutbudet, som inte tidigare lämnats i kapitel 9, kommer dock att göras tämligen kortfattade. Huvudvikten i denna specialundersökning kommer att läggas vid resulta- tet av en enkät om försäljningen av lyrikböcker tryckta 1966.
Som framgått av avsnitt 8.6 grundar sig lyrikundersökningen på exakt samma material som skönlitteraturundersökningen. Ur detta har alltså utvalts alla utgåvor med något av följande klassifikationssigna: Hc.03, Hc.03(s), Hce.03 och Hce.03(s). Dessa bildar hela materialet, och inga kompletteringar har gjorts.
Däremot finns ett bortfall på ganska precis 15% när det gäller specialstudien över försäljningen (avsnitt 10.5). För vissa av böckerna har inga uppgifter inkommit och för andra har uppgifterna varit alltför bristfälliga för att läggas till grund för den statistiska behandlingen.
10.2 Den årliga utgivningen av lyrik
Lyriken är en mycket speciell genre inom skönlitteraturutgivningen, eftersom den innehåller så få titlar som kan betecknas som populärlittera- tur. I en årlig produktion på över hundra titlar kan man i regel bara finna en handfull som motsvarar en bredare publiksmak. Och även bland bästsäljama inom lyriken är det svårt att finna några motsvarigheter till romanens massmarknadsvarianter. De lyrikförfattare, vars böcker säljs i tusentals exemplar, hör i allmänhet lika mycket till den ”finlitterära” sektorn som de med en försäljning omkring hundra exemplar.
Detta innebär att en statistik över lyrikutgivningen kan sägas vara betydligt mera representativ för kvalitetslitteraturen än statistiken över romanutgivningen, där populärlitteraturen och framför allt massmark-
1 Kapitlet är författat av fil kand Hans Olof Johansson.
Tabell]0.l Utgivningen av lyrik 1965—1970 fördelad på svenska original och översättningar: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Svenska original
Antal titlar 136 144 109 120 99 89 697 " Procent 87,7 86,7 86,5 87,6 82,5 80,9 85,6 Oversättningar Antal titlar 19 22 17 17 21 21 117 Procent 12,3 13,3 13,5 12,4 17,5 19,1 14,4
Summa 155 166 126 137 120 110 814
nadslitteraturen i alltför hög grad påverkar siffrorna. Vi har i kapitel 9 sett att statistiken över skönlitteraturutgivningen i stort inte motsvarar den utveckling som den kvalificerade litteraturen genomgått under de senaste åren. Det har ofta varit nödvändigt att i denna framställning peka på att massmarknadslitteraturens expansion dolt den stagnation eller till och med nedgång, som man kan spåra i de delar av materialet som bättre motsvarar den kvalificerade litteraturen, bl a inom lyriken.
Tabell 10.1 visar den drastiska utveckling som lyrikutgivningen genomgått under perioden 1965—1970. Från periodens första år har antalet utgåvor sjunkit med närmare 30 %, och vi kan också se att denna nedgång endast drabbat de svenska originalen, medan översättningarna är mycket jämnt fördelade på de olika åren.
Vi har tidigare kunnat konstatera att nedgången från 1965/66 till 1967/ 68 i mycket hög grad kan tillskrivas Bonniers, vars roll illustreras av följande siffror över lyrikutgivningen fördelad på tvåårsperioder:
1965—66 1967—68 1969—70 Bonniers 128 71 79 Övriga förlag 193 192 151 Summa 321 263 230
Att gruppen övriga förlag så väl håller sin ställning under mellanperio- den betyder dock inte att Bonniers är det enda förlag som skär ned sin utgivning. Bland de fem förlag som under åren 1965—1970 har den största lyrikutgivningen är det ytterligare tre som minskar antalet lyrikutgåvor 1967/68 jämfört med 1965/66. Norstedts är det enda av de större förlagen som ökar lyrikutgivningen 1967/68.
1 den fortsatta minskningen av lyrikutgivningen har Bonniers ingen del. Förlaget ökar i själva verket sitt utbud av lyrik något under perioden 1969/70, och av de övriga fem stora förlagen är det endast två som minskar sin utgivning. Norstedts återgår till ungefär samma nivå som 1965/66 och på Wahlström & Widstrand är minskningen mycket blygsam. Om man räknar samman lyrikutgivningen på de fem största förlagen finner man en mycket liten ökning från 1967/68 till 1969/70.
Den kraftiga nedgången i lyrikutgivningen vid mitten av den undersökta perioden kan alltså sägas helt bero på de större förlagen, i synnerhet Bonniers som skar ned sin lyrikutgivning med över hälften på
ett år — från 77 titlar 1966 till 35 titlar 1967. Men under resten av perioden håller dessa förlag i stort sett sina positioner, och istället minskar utgivningen på de mindre förlagen. Man kan säkert utgå ifrån att denna nedgång har ett samband med den minskade privatutgivningen 1969 och 1970 (se avsnitt 9.4).
Det kan också vara på sin plats att nämna något om hur denna utveckling inverkat på återväxten bland författarna. På följande sätt har lyrikdebutanterna fördelat sig på tvåårsperioder:
1965—66 1967—68 1969—70 Bonniers 23 16 15 Övriga 47 48 32 Summa 70 64 47
Vi ser att utgivningen av debutböcker i stort sett följer den allmänna utvecklingen, men nedgången för debutanterna är 1967/68 inte lika stor. Den procentuella andelen debutanter ökar i själva verket från 1965/66 till 1967/68, och detta gäller också för utgivningen på Bonniers separat. Däremot minskar debutanternas andel under den sista tvåårsperioden, både på Bonniers och inom hela utgivningen. Bonniers har dock fortfarande en högre procent debutanter än 1965/66.
I högre grad än debutanterna har en annan grupp drabbats av förlagens nedskärningar. Det är de s k nyare författarna — de som debuterat tidigast fem år före den bok som noterats i materialet. Nyare författare exklusive debutanter har under perioden följande utgivning av lyrikböcker, fördelad på tvåårsperioden:
1965—66 1967—68 1969—70 48 36 27
Detta innebär inte bara en minskning i absoluta tal utan också en fortgående procentuell minskning i förhållande till den totala förstagångsutgivningen. En stor del av dessa författare torde vara sådana som har kanske ett par tre böcker bakom sig men som inte har nått några nämnvärda framgångar vare sig hos kritik eller publik. Och förklaringen till nedgången skulle då kunna vara att förlagen visserligen alltjämt satsar på ganska många debutanter men att man ger dem färre chanser än tidigare. En författare som inte lyckas skulle alltså numera på ett tidigare stadium hindras utge sina böcker, och kanske har även författare med större utgivning bakom sig drabbats av detta.
10.3 Förlag med utgivning av lyrik
Den svenska lyrikutgivningen under perioden 1965—1970 fördelar sig på drygt 150 förlag. Endast ungefär en femtedel av dem gav ut mer än två titlar, och en mycket stor del kan alltså betraktas som tillfälliga utgivare, vanligen av typen ”eget förlag”.
Eftersom det många gånger är svårt att avgöra vad man ska betrakta som eget förlag, går det inte att ange några exakta tal för den
utgivningsformens andel av lyrikutgivningen eller för lyrikens andel av utgivningen på eget förlag. Men man kan utan vidare säga att omkring 60% av privatutgivningen utgörs av diktböcker _ det är alltså en betydligt högre siffra än de ca 10% som lyriken utgör av den totala skönlitteraturutgivningen under perioden. Förklaringen torde dels vara att det är lättare att få ihop material till en relativt tunn diktsamling än till en prosabok och dels att den tunnare diktsamlingen är mycket billigare att trycka. Och på senare år har tryckkostnaderna nått en så hög nivå att det är få personer som har råd att på egen bekostnad låta framställa ens en mindre bok. Det är inte underligt att utgivningen på eget förlag är på tillbakagång.
Tabell 10.2 visar vilka förlag som utgivit mer än två lyriktitlar under perioden 1965—1970. Tabellen bygger på ett större material än de övriga i detta avsnitt, då även dubbelklassificerade böcker vilka som ena signum har Hc.03, Hc.03(s), Hce.03 eller Hce.03(s) har räknats in. Detta tillägg uppgår som synes till 49 titlar, och man kan alltså konstatera att ett mycket stort antal av de dubbelklassificerade böckerna i skönlitteratur— undersökningen (se tabell 9.6) till någon del består av lyrik.
Tabell 10.2 Utgivningen av lyrik fördelad på förlag: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Bonniers 52 78 39 36 44 41 290 Rabén & Sjögren 7 14 7 9 12 5 54 Tiden/ F IB 9 10 6 7 7 8 47 Norstedts 9 3 10 10 6 4 42 Wahlström & Widstrand 10 6 6 7 5 6 40 Zinderman 4 4 4 5 4 6 27 Prisma 8 4 2 l 1 3 19 Författarcentrum -— — — 15 2 — 17 Gidlunds/Bok och bild 1 5 4 3 2 2 17 C Topelius 4 6 — 5 2 — 17 Verbum 8 2 2 1 2 2 17 Cavefors 1 2 2 1 4 3 13 LT 2 — 3 3 3 2 13 Gummessons 1 4 2 1 2 2 12 Forum 1 1 1 1 1 6 11 Hembygdsförlaget 4 2 1 l 2 _ 10 Almqvist & Wiksell 3 1 3 — — — 7 Sveriges Radio 1 2 1 1 2 _ 7 Proprius — I — 1 — 4 6 Gleerup — l 2 —- -— 2 5 Bokvännerna — 1 2 — — 1 4 Förenade författare 2 1 — 1 — — 4 Kyrkliga förlaget — — — l —— 3 4 Lundaförlaget 1 1 1 — 1 _ 4 Rundqvist — 1 2 — — 1 4 Castell — — 1 l 1 — 3 Hall — 1 2 — — — 3 Litteraturförlaget — 1 —' 2 — — 3 Natur och Kultur — 1 — 2 — — 3 Spektra — — — 1 — 2 3 Wezäta » 1 1 1 — — 3 Övriga förlag och ut— givare 32 21 34 27 22 18 154
Summa 160 175 138 144 125 121 863
Jämfört med tabell 9.3, som omfattar hela skönlitteraturen, är det i tabell 10.2 framför allt en grupp förlag som helt försvunnit. Det är massmarknadsförlagen, vilka överhuvudtaget inte har någon utgivning av lyrik.
De fem största förlagen när det gäller lyrikutgivning är desamma som de fem största ”kvalitetsförlagen” när det gäller skönlitteraturutgivningen som helhet. Men ordningen mellan dem är något ändrad. Störst är även här Bonniers, som sammanlagt under perioden 1965—1970 utgav 33,6 % av alla lyriktitlar, inklusive de dubbelklassificerade. Förlaget har alltså en ännu starkare ställning inom lyrikutgivningen än inom den samlade skönlitteraturutgivningen, vilket till stor del förklaras av massmarknads— förlagens roll. Bland de fem största förlagen är det bara Norstedts som har en mindre andel av lyrikutgivningen än av hela skönlitteraturen; de övriga har ökat sina andelar jämfört med tabell 9.3. Den årliga utveck- lingen för dessa förlag har berörts i avsnitt 10.2.
Bland de övriga förlag som avancerat om man jämför med tabell 9.3 och alltså har en förhållandevis stor utgivning av lyrik märks Zinderman, Författarcentrum (vars hela utgivning består av foldrar med dikturval), Gidlunds, C Topelius (som främst givit ut diktantologier kring temata som kärlek, vänskap och årstider) och Hembygdsförlaget.
10.4 Förstagångsutgivningen av lyrik
För lyrikutgivningen liksom för de flesta andra sektorer av den svenska bokutgivningen är det svårt att finna jämförbar statistik över längre perioder. Men åtminstone en del av lyriken — för övrigt den ur många synvinklar viktigaste delen — har behandlats i en tidigare undersökning1 1 Hans Olof Johansson, och dess statistik täcker den svenska förstagångsutgivningen av lyrik SVG-11515 13f11k 1931T1960- . llt . . . 1 t tt h" .. En overstkt av original- under perioden 1931—1960. Det kan a sa vara pa sm p a s a ar gora utgivningen i bokform vissa jämförelser mellan den aktuella lyrikutgivningen och tidigare decen- (Litteratur och samhäl— niers utgivning. le, 1" 63, 1969)-
” Tabell 10.3 visar förstagångsutgivningen av svensk lyrik _i original Källa: Haris Olof Johans- fordelad pa femarsperroder och uppdelad pa Bonniers och ovriga forlag. son, Svensk lyrik 1931_ Man bör observera att denna statistik bygger på innehållet i SvenSk 1960. En översikt av ori- bokkatalog (femårskatalogerna) som upptar flera titlar än årskatalogerna, %;?äuägrgfagå? Läsk" och dessutom upptar den de antologier som innehåller förstagångspubli— samhälle, m 63, 1969),
cerade dikter. För att siffrorna från den här aktuella undersökningen ska tab 5 och 13.
Tabell 10.3 Förstagångsutgivningen av svensk originallyrik på Bonniers och övriga förlag 1931—1960: antal titlar.
1931—35 1936—40 1941—45 1946—50 1951—55 1956—60 Summa
Bonniers Antal 54 77 89 118 102 121 561 Procent 14,7 24,4 25,7 30,4 22,9 24,6 23,8 Övriga förlag och utgivare 313 239 257 270 344 371 1 794
Summa 367 316 346 388 446 492 2 355
Tabell 10.4 Förstagångsutgivningen av svensk originallyrik på Bonniers och övriga förlag 1965—1970: antal titlar.
1965 1966 1967 1968 1969 1970 Summa
Bonniers Antal 35 48 22 23 25 23 176 Procent 35,0 46,2 25,9 26,7 34,2 32,9 34,0 Övriga förlag och utgivare 65 56 63 63 48 47 342
Summa 100 104 85 86 73 70 518
bli jämförbara med dem i tabell 10.3 bör man lägga på uppskattningsvis 10—20 %.
Med undantag för en nedgång 1936/40, som till mycket stor del beror på en betydande svacka i hela bokutgivningen år 1940 (se avsnitt 8.1 och tabell 8.1), har lyrikutgivningen i antal titlar räknat ökat stadigt från femårsperiod till femårsperiod ända fram till 1960-talets slut. Den sammanlagda utgivningen 1956/60 uppgick till 492 förstagångsutgivna diktböcker. Vad som hände under den mellanliggande femårsperioden vet vi alltså inte så mycket mera om än att utgivningen år 1965 låg på en ganska hög nivå jämfört med de siffror som finns för slutet av 1950-talet. Den siffra man ur tabell 10.4 kan få fram för utgivningen 1966/70 ligger visserligen betydligt lägre än siffrorna för både 1951/55 och 1956/60, men då bör man alltså kompensera det bortfall som årskatalogerna har. Om man väljer att öka antalet med 15 %, vilket kan vara rimligt, uppnår man en utgivningssiffra för perioden 1966/70 på ca 480 titlar. Det förefaller alltså som om lyrikutgivningen stagnerat efter den stadiga ökning som fortgick åtminstone till slutet av 1950-talet, kanske ända fram till början av 1960-talet. Ser man sedan på Bonniers roll finner man att förlaget under hela perioden 193141970 varit det helt dominerande förlaget när det gäller förstagångsutgivning av lyrik. Den procentuella andelen har varierat ganska mycket men har sedan 1936/40 legat klart över 20 % — under perioden 1946/50 till och med över 30 %. Om man på samma sätt som ovan kompenserar bortfallet i årskatalogerna med att lägga på 15 % på totalsumman för perioden 1966/70 — men givetvis inget på Bonniers eftersom detta förlags hela utgivning registrerats i årskatalogerna — kommer man fram till att Bonniers andel även då låg omkring 30 %. Det förefaller alltså som om Bonniers betydelse för den svenska lyrikutgiv- ningen inte har minskat utan rent av — med reservation för de allra senas- te årens utveckling — har ökat jämfört med läget på 1950-talet.
10.5 Försäljning av diktsamlingar tryckta 1966
Det torde vara allmänt bekant att diktsamlingar tillhör de böcker som säljs minst, men man ser sällan några siffror som illustrerar detta för- hållande. I de undersökningar som för litteraturutredningens räkning utförts vid statens pris- och kartellnämnd ingår dock en studie över försäljningen av olika kategorier av litteratur (avsnitt 2.3), där lyrik
tillsammans med dramatik och aforismer bildar en av kategorierna. SPK:s undersökning, som bygger på ett statistiskt urval av förstagångsutgiv- ningen på 13 av de största förlagen, visar tydligt skillnaderna i försäljning mellan å ena sidan lyrik, dramatik och aforismer och å andra sidan övriga skönlitterära kategorier.
Den speciella studie över lyrikförsäljningen som här ska redovisas avsåg i princip att omfatta samtliga lyrikböcker som trycktes 1966, alltså även olika slag av omtryck. En begäran om uppgifter har således utsänts till alla förlag och utgivare av diktböcker med detta tryckår, med undantag för ett litet fåtal som inte kunnat anträffas. Från ytterligare några förlag och utgivare inkom inga uppgifter eller endast mycket bristfälliga uppgifter som inte var användbara vid den statistiska behandlingen. Sammanlagt uppgår bortfallet till ca 15 % av populationen.
För den sektor där bortfallet är störst, utgivningen på eget förlag, kan man misstänka att det finns en tendens i bortfallet. Det kan vara så att författare med låga försäljningstal varit mindre benägna att svara än andra. Dessutom kan man inte bortse från möjligheten att vissa författare uppgivit högre försäljningstal än de verkliga.
Trots alla reservationer måste man konstatera att viktiga sektorer av utgivningen ändå är väl täckta. Det gäller inte minst de största förlagens utgivning, där bortfallet är mycket litet. Risken för felaktiga siffror är där också mycket liten.
På grund av de förhållanden som anförts och på grund av att materialet delvis är mycket disparat kommer endast en del av försäljningssiffrorna att redovisas i form av statistik. Det gäller vissa mera homogena kategorier inom förstagångsutgivningen av svenska original.
I övrigt kommer endast exempel på försäljningen inom somliga kate- gorier att lämnas.
Den statistik som redovisas och de övriga exempel som lämnas kommer enbart att gälla den tryckta upplagans storlek (inklusive de tilltryckningar som i vissa fall gjorts under perioden 1966—1969) samt försäljning till fullt pris under tiden fram till 31.12.1969 eller 31.3.1970. Anledningen till att två alternativ lämnats ifråga om slutdatum är att förlagen på detta sätt kunnat välja det datum som passat deras redovis- ningssystem bäst. Eftersom huvuddelen av försäljningen sker inom några månader efter utgivandet av en normal diktsamling betyder denna differens mycket lite.
Uppgifter om realisationsförsäljning har också insamlats, men det har visat sig alltför svårt att på ett meningsfullt sätt bearbeta dessa uppgifter, då realisationerna skett vid mycket varierande tidpunkter och under skiftande former. ] vissa fall kan man misstänka att den realisationsför- säljning som uppgivits i själva verket har bestått i att avyttra restupplagan till en eller flera återförsäljare. Man kan dock allmänt nämna att försäljning till nedsatt pris ofta överstiger försäljningen till fullt pris — många gånger är skillnaden anmärkningsvärt stor.
En annan speciell form av försäljning, som emellertid är en del av fullprisförsäljningen, är den som sker till Bibliotekstjänsts sambindning. För lyriken torde den spela en förhållandevis stor roll, och ibland överstiger den till och med den normala bokhandelsförsäljningen. Sam-
manlagt 106 av de 1966 tryckta lyrikutgåvorna upptogs på sambindnings— listor, och av dem köpte man 13 914 exemplar, dvs i genomsnitt 131 exemplar per bok.
Tabell 10.5 visar genomsnittsförsäljningen för förstagångsutgivningen av svenska författares verk med tryckår 1966. Någon totalsiffra lämnas inte, eftersom en sådan skulle säga mycket lite om verkliga förhållanden. Istället har utgivningen uppdelats på några olika förlag och förlagstyper.
De förstagångsutgivna diktsamlingarna på Bonniers förlag har i genom— snitt tryckts i 1 582 exemplar och sålts i 637 exemplar till fullt pris. Talen för debutböcker ligger som man kunde vänta betydligt lägre, men åtminstone försäljningssiffran förefaller ändå ganska hög. Detta beror på att en av Bonniers debutdiktsamlingar detta år sålde osedvanligt bra, Anna-Clara Tjemelds Tjejdikter, som kom upp i en sammanlagd försälj- ning på 2 667 exemplar. Om man räknar ut genomsnittsförsäljningen på Bonniers övriga debutdiktsamlingar 1966, får man talet 213 som torde ge en mera realistisk bild av de ekonomiska betingelserna för debutlyrik.
De två förlag som näst efter Bonniers har den största förstagångsutgiv- ningen av lyrik 1966, Rabe'n & Sjögren och Wahlström & Widstrand, har
Tabell 10.5 Genomsnittsförsäljning för förstagångsutgivna diktsamlingar av svenska författare, tryckta 1966: antal exemplar.
Antal Genomsnittligt antal Genomsnittlig titlar tryckta exemplar försäljning Förstagångsutgivning på Bonniers 46 1 582 637 Därav debutböcker 13 968 402
Förstagångsutgivning på Rabén & Sjögren och Wahlström & Wid— strand 15 1 092 Därav debutböcker 3 1 146
Förstagångsutgivning på samt- liga de tre största förlagen 61 1 462 Därav debutböcker 16 1 001
Förstagångsutgivning exklusive debutanter på de tre största förlagen 45 1 626 Förstagångsutgivning exklusive debutanter på övriga förlag 14 796
Förstagångsutgivning på religiösa förlag 3 1 333
Förstagångsutgivning på icke religiösa förlag och på eget förlag 11 650 Förstagångsutgivning på eget förlag 4 413
Förstagångsutgivning på re- guljära förlag med landsom— fattande bokhandelsdistri- bution 7 929
av praktiska skäl sammanförts i tabellen. Ytterligare ett par förlag skulle under normala omständigheter ha kunnat föras till samma grupp men är inte alls representerade i materialet. Norstedts har normalt en ungefär lika stor förstagångsutgivning av lyrik som de två sistnämnda förlagen, men detta år utkom endast tre böcker i den kategorin på förlaget och några uppgifter om försäljningen av dem har inte inkommit. LT som också brukar ha en tämligen stor förstagångsutgivning av svensk lyrik gav 1966 inte ut någon sådan diktsamling.
Såväl tryckningstalet som försäljningstalet på Rabe'n & Sjögrens och Wahlström & Widstrands förstagångsutgivna lyrik ligger i genomsnitt betydligt lägre än motsvarande på Bonniers. Siffrorna för debutböcker på de båda förlagen ligger däremot förhållandevis högt, särskilt om man jämför med Bonniers debutböcker exklusive Anna-Clara Tjerneld. Den bok som drar upp talen är en ganska speciell utgåva, Tord Halls Entropi, som skrivits med hjälp av dator och därigenom fick en del extra publicitet. Wahlström & Widstrand lät trycka den i 1 750 exemplar och försäljningen till fullt pris översteg 400 exemplar. De två övriga debut- böckerna på de båda förlagen trycktes i vardera drygt 800 exemplar och såldes i 143 respektive 82 exemplar.
Den följande raden i tabellen ger genomsnittstalen för samtliga förstagångsutgivna svenska diktsamlingar på de tre förlag — Bonniers, Rabe'n & Sjögren och Wahlström & Widstrand — som 1966 hade den största utgivningen av sådana böcker. Man kan nämna att av de 61 utgåvorna i detta material var det endast sex som såldes i över 2 000 exemplar till fullt pris. Författare till dessa böcker var Bo Bergman, Gunnar Ekelöf, Lars Forssell, Alf Henrikson, Anna-Clara Tjerneld och Tomas Tranströmer. Samtliga utkom på Bonniers.
Antalet förstagångsutgivna diktsamlingar med mycket låg försäljning var betydligt flera på de tre förlagen. Tre av Bonniers utgåvor såldes i mindre än 50 exemplar. En på Wahlström & Widstrand, tre på Rabén & Sjögren och sju på Bonniers såldes i mellan 50 och 100 exemplar. Ytterligare 15 böcker på de tre förlagen såldes i mindre än 200 exemplar.
Om man undantar debutanterna finns i detta material endast 14 förstagångsutgivna diktsamlingar som utgivits av andra förlag än de tre största. Genomsnittssiffror för debutanter på övriga förlag lämnas inte eftersom materialet är mycket disparat.
Förstagångsutgivningen exklusive debutanter på övriga förlag skiljer sig som synes ganska mycket från motsvarande utgivning på de tre största förlagen, och även här är det ett tämligen disparat material som sammanställts. Därför har en uppdelning på mindre kategorier gjorts, och det visar sig att utgåvor på religiösa förlag har den största genomsnittsför— säljningen av alla kategorier i tabellen, medan resten av förstagångsutgiv- ningen exklusive debutanter på övriga förlag har den lägsta genomsnitts- försäljningen av alla. För kategorierna förstagångsutgivning exklusive debutanter dels på eget förlag, dels på reguljära förlag med landsomfat- tande bokhandelsdistribution redovisas också genomsnittsupplaga och genomsnittsförsäljning.
Inom gruppen eget förlag finns den bok som har den minsta försälj- ningen i hela det inkomna materialet. Den har sålts i endast åtta (!)
exemplar till fullt pris och ett exemplar till nedsatt pris. Detta aktualise- rar det problem som ovan berörts — att alla författare som utger på eget förlag förmodligen inte är lika villiga att erkänna hur få exemplar de sålt. Alltså bör man kanske inte fasta för stort avseende vid den försäljnings- siffra som tabellen ger för gruppen eget förlag.
Till sist ska även några andra kategorier än förstagångsutgivningen beröras. Dessa kommer dock inte att redovisas i någon tabell.
Kategorin omtryck av originalverk, det vill säga nya upplagor och utgåvor av hela diktsamlingar i den form författaren givit dem, består till mycket stor del av pocketböcker, eftersom Bonniers 1966 gav ut fem klassiska svenska diktsamlingar i Delfinserien. Utgåvorna i denna kategori har i regel sålts i flera tusen exemplar, men det finns också en — utgiven på ett reguljärt förlag med tämligen stor lyrikutgivning — som bara har sålts i tolv exemplar.
Den kategori som består av samlade dikter och urval ur enskilda författares produktion är större och uppvisar också mycket skiftande försäljningssiffror. En betydande grupp är t ex Bonniers utgåvor av olika författares samlade dikter. Dessa har i allmänhet tryckts flera gånger före 1966, och vissa av dem har under årens lopp kommit upp i en sammanlagd försäljning på över 50 000 exemplar. Några påfallande låga försäljningstal träffar man inte på inom denna kategori, och man kan räkna med att förlagen är ganska säkra på en god försäljning innan de ger ut böcker av denna typ.
Inte fullt lika höga är försäljningssiffrorna inom kategorin antologier, men ändå är det här som den högsta genomsnittssiffran visar sig. Att diktantologierna med tryckår 1966 i genomsnitt har sålts i över 55 000 exemplar beror alltså inte på en genomgående hög försäljning. Det är i själva verket en enda bok som orsakar denna rekordnotering, och även om ingen av de andra böckerna i kategorin hade sålts i ett enda exemplar skulle genomsnittsförsäljningen ha överstigit 50 000. Denna fantastiska bästsäljare var den ABC-bok med skämtverser som utgavs i samband med TV-serien Hylands hörna och såldes i 1 104 950 exemplar!
De lyrikutgåvor som trycktes 1966 uppvisar som framgått en mycket stor spännvid när det gäller försäljningens storlek. I själva verket har med säkerhet ingen annan svensk bok som utgavs detta år sålts i mera än en miljon exemplar och mycket få böcker _ om ens några — sålts i mindre än åtta exemplar. Man kan alltså säga att lyriken 1966 omspänner hela det intervall som försäljningssiffrorna för den totala bokutgivningen i Sverige rör sig inom.
Det är dock uppenbart att lyrikförsäljningen i allmänhet är mycket liten jämfört med andra kategoriers försäljning. Den kvantitativt viktigaste delen av lyriken, förstagångsutgivningen av svenska författare, uppvisar nästan genomgående låga siffror.1 Av 61 förstagångsutgivna diktböcker på de tre största förlagen såldes 29 i mindre än 200 exemplar, och inte ens siffror understigande 50 sålda exemplar är något helt unikt.
1 Jfr avsnitt 2.3, där även debutanter behandlas sär- skilt (2.3.5).
11. Utgivningen av böcker i massmarknads—
serier 1965—19701
Den franske litteratursociologen Robert Escarpit skiljer ifråga om bok- distribution mellan två ”kretslopp”, det bildade och det populära.2 Det är en beskrivning som stämmer in på förhållandena inte barai Frankrike utan i en rad andra länder. I Sverige representeras de båda kretsloppen av två skilda distributionsföretag: Seelig & Co., som handhar så gott som all distribution till den fullsorterade bokhandeln (abonnemangsbokhandeln), och Svenska Pressbyrån, som levererar böcker till en rad olika typer av försäljningsställen vilka alla har det gemensamt att boken där bara är ett av många varuslag och oftast spelar en mycket blygsam roll i den totala omsättningen.
Den kanske mest påfallande skillnaden mellan de båda distributions— kanalerna ligger i antalet försäljningsställen. Medan abonnemangsbok- handeln representeras av ca 300 boklådor, uppgår de av Pressbyråns återförsäljare som regelbundet saluför böcker till över 10 000. Till det bildade kretsloppet bör visserligen också grossistbokhandeln (en utbygg- nad av den gamla B-bokhandeln) räknas, men det sammanlagda antalet försäljningsställen inom hela bokhandelssektorn överstiger ändå inte 500.
Som läget nu är kan man också urskilja en ganska klar gräns mellan de båda kanalernas boksortiment. Pressbyrån distribuerar huvudsakligen enklare underhållningslitteratur till låga priser — populärpocketböckerna som är den största gruppen kostar ytterst sällan mera än fyra kronor — och vidare populära handböcker, kalendrar m m. Bokhandeln å sin sida har visserligen också en hel del enklare underhållning i sitt sortiment, men genom abonnemangssystemet (se avsnitt 3.2) erbjuds kunden där ett rikare urval böcker av skiftande slag och till varierande priser, och dessa böcker finns till mycket stor del i lager hos varje enskild återförsäljare.
I princip råder numera — efter bruttoprissystemets upphävande » inga restriktioner för någon av kanalerna. Pressbyrån har rätt att distribuera vilka böcker som helst, efter att tidigare ha bundits av en prisgräns, och bokhandeln har aldrig haft några egentliga inskränkningar i sin rätt att distribuera böcker. Men i praktiken existerar alltså en