SOU 1973:48
Skolans regionala ledning
Till Statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet
Genom beslut den 13 november 1970. he- myndigades chefen för utbildningsdeparte- mentet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om länsskol- nämndsorganisationen.
Med stöd av nämnda bemyndigande till— kallade departementschefen den 30 decem— ber 1970 som sakkunniga kommunalrådet Gösta Fagerberg, tillika ordförande, leda- moten av riksdagens första kammare Eric Carlsson, numera direktören i Svenska kom- munförbundet Sune Eriksson, landstings— rådet Hilding Färm, dåvarande ordföranden i skolstyrelsen i Vilhelmina Arvid Jonsson, skoldirektören i Västerås Lennart Orehag samt skolrådet Arne Sönnerlind.
Carlsson entledigades den 18 november 1971 på egen begäran från uppdraget. I hans ställe tillkallades samtidigt landstingsmannen Sven Eric Nordin att vara ledamot av utred- ningen.
De sakkunniga har antagit namnet läns- skolnämndsutredningen.
Den 27 januari 1971 tillkallade departe- mentschefen biträdande skoldirektören i Huddinge Lars Höglind att fr o m 1 februari 1971 vara sekreterare åt utredningen. Under tiden 26 februari — 25 maj 1973 har studierektorn vid Mörbyskolan i Danderyd Allan Hälleberg tjänstgjort som biträdande sekreterare.
Som experter åt utredningen tillkallades den 22 december 1970 förbundsjuristen i Svenska facklärarförbundet Karl-Erik Al- fredsson, skoldirektören Assar Duregård,
förste länsassessorn Ivar Hinnfors, ombuds- mannen i Sveriges lärarförbund Karl Olsson, skolinspektören Östen Persson, lektorn Sven René samt ombudsmannen i Statstjänste- mannaförbundet Rut Westerlund, den 16 augusti 1971 dåvarande byrådirektören Ann- Marie Andersson, kamreraren Bertil Ham- marström, byrådirektören Bertha Högström och organisatiopskonsulenten Lars-Olof Änse'hn samt den 27 december 1971 skol— inspektören Bertil Bergqvist.
Länsskolnämndsutredningen har, efter an- modan från Kungl Maj:t, den 10 januari i särskild skrivelse redovisat sitt uppdrag när det gäller länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel.
Utredningen har dessutom avgivit följande remissyttranden, nämligen 15 november 1971 över promemorian "Statligt driftbidrag till skolväsendet" (utbildningsdepartementet 19713), den 14 mars 1972 över läromedels- utredningens betänkande ”Samhällsinsatser på läromedelsområdet” (SOU 197191). den 15 mars 1972 över skolöverstyrelsens skrivel- se 22 november 1971 med förslag till för- enkling av handläggningen av skolbyggnads- ärenden, den 15 september 1972 över läns— skolnämndens i Malmöhus län skrivelse den 14 augusti 1972 angående tillsättningen av rektors- och studierektorstjänster samt den 28 september 1972 över betänkandet Smal- filmsdistribution (utbildningsdepartementet 19729, avgivet av departementets sakkunnige HSchein).
Genom beslut den 7 maj 1973 erhöll
utredningen tillstånd att låta trycka föreva- rande betänkande. Länsskolnämndsutredningen överlämnar härmed sitt betänkande Skolans regionala ledning. Reservation mot vissa delar av utred-
Stockholm i september 1973
ningens förslag har avgivits av ledamoten Färm. Särskilda yttranden har avgivits av ledamoten Sönnerlind samt av experterna Alfredsson, Bergqvist, Duregård. Olsson, Persson, René och Westerlund.
Gösta Fagerberg
Sune Eriksson Hilding Färm
Arivd Jonsson
Sven-Erik Nordin Lennart Orehag Arne Sönnerlind
/Lars Höglind
InnehåH
I Bakgrunden ................ 9 Kapitell Utredningens uppdrag och arbete ..................... 9 1.1 Direktiven .............. 9 1.2 Utredningens arbete ........ ll Kapitel 2 Historik ............. 14 2.1 Skolväsendets ledning före läns- skolnämndernas tillkomst 14 2.2 Skolstyrelseutredningens förslag och inrättandet av länsskolnämn- derna .................. 16 2.3 Den följande utvecklingen på det regionala planet ........... 20 Kapitel 3 Skolväsendets styrningssys— tern ....................... 25 3.1 Regelsystemet - en översikt 25 3.1.1 Bestämmelser om organi- sation och innehåll . . . . 25 3.1.2 Statsbidragsbestämmelser 27 3.1.3 Bestämmelser rörande personal ........... 28 3.2 Styrningssystemet i funktion — några exempel ............ 29 3.2.1 Grundskolan ........ 29 3.2.2 Gymnasieskolan ..... 30 3.2.3 Den kommunala vuxen- utbildningen ........ 35 3.2.4 Några övriga funktioner . 36 3.3 Analys av den nuvarande ansvars— fördelningen ............. 38
Kapitel 4 Länsskolnämndernas organi- sation, uppgifter och arbetsformer 40 4.1 Gällande bestämmelser ...... 40 4.2 Arbetsområde och organisation . 41 4.2.1 Arbetsområde ....... 41 4.2.2 Organisation ........ 41 4.3 Verksamhet och arbetsformer . . 42 4.3.1 Pleniärenden — handlägg- ning och beslutsformer 42 4.3.2 Kansliärenden — hand- läggning och beslutsord- ning ............. 43 4.3.3 Övrig verksamhet och ar- betsform .......... 44 4.4 Undersökningar om länsskol- nämndernas verksamhet och ar- betsformer .............. 45 4.4.1 Skolöverstyrelsens ar- betstidsundersökning 46 4.4.2 Kommunalforsknings- gruppens undersökning . 48 II Öve rväganden och förslag ....... 5 1 Kapitel 5 Målet på längre sikt ..... 51 5.1 Utvecklingen mot ökat kommu- nalt inflytande över skolan 51 5.2 Pågående utredningar ....... 53 5.2.1 Länsberedningen ..... 53 5.2.2 Utredningen om skolan, staten och kommunerna . 54 5
5.3
5.2.3 Utredningen om skolans inre arbete ......... 5.2.4 Kommunalekonomiska utredningen ........ Länsskolnämndsutredningens be- dönming ............... 5.3.1 Inledning .......... 5.3.2 Motiv för statligt respek- tive kommunalt inflytan- de över skolväsendet Behov av förändringar i nuvarande system Skäl för ökat lokalt infly- tande över skolans orga- nisation Vissa begränsningar med hänsyn till gymnasie- skolan Konsekvenser för förhål- ' landena mellan statliga och kommunala skolor- gan 5.3.7 Sammanfattning 5.3.3 5.3.4 5.3.5 5.3.6
Kapitel 6 Pedagogiska uppgifter . . . .
6.1
6.2
6.3
6.4
6.5
Inspektionsverksamheten 6.1.1 Den regionala skolinspek- tionen 6.1.2 Gymnasieinspektionen Fortbildningsverksamheten
6.2.1 Tillbakablick .......
6.2.2 Den nuvarande fortbild- ningsorganisationen
Länsskolpsykologorganisationen . 6.3.1 Tillkomst och utveckling 6.3.2 Nuvarande bestämmelser och verksamhet Länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel Länsskolnänmdsutredningens överväganden och förslag ..... 6.5.1 Inspektion — tillsyn
6.5.2 Fortbildningsverksam- heten ............ 6.5.3 Den regionala skolpsyko- logorganisationen
6.5.4 Sammanfattning .....
55
56
58
61
65 65
65 67 70 70 71 78 78 81 82
83
86
91
Kapitel 7 Planeringsfrågor ....... 94 7.1 Interkommunalt samarbete 94 7.1.1 Bakgrund .......... 94 7.1.2 Nuvarande bestämmelser 94 7.1.3 Överväganden och förslag 96 7.2 Lokalisering av utbildningsvägar. 101 7.2.1 Nuvarande förhållanden. 101 7.2.2 Länsskolnämndsutred- ningens överväganden .. 102 7.3 Klassorganisationen ........ 103 7.3.1 Nuvarande bestämmelser 103 7.3.2 Länsskolnämndsutred— ningens överväganden .. 105 7.4 Skolbyggnadsfrågor ........ 107 7.4.1 Nuvarande bestämmelser och handläggningsord- ning ............. 107 7.4.1.1 Lokalbehovspröv- ning ........ 107 7.412 Angelägenhetsgra- dering ....... 109 7413 Skissritnings- granskning 1 10 7.4.1.4 Statsbidrag . . . . 110 74.15 Tillsyn ....... 110 7.4.2 Tidigare kritik och änd- ringsförslag ......... 1 1 1 7.4.3 Länsskolnämndsutred- ningens överväganden och förslag ......... 1 12 7.4.3.1 Avgränsning av utredningens upp- drag ......... 112 7.432 Motiv för statlig kontroll över skolbyggnadsverk- samheten ..... 112 7.433 Motiv för kom- munal beslutan- derätt över skol- byggnadsverksam— heten ........ 113 7.434 Ändrad ansvars- fördelning stat — kommun på skol- byggnadsområdet 113 74.35 Ny handlägg- ningsordning 114 7.4.3.6 Sammanfattning SOU 1973:48
av den föreslagna
handläggningsord-
ningen .......
7.5 Sammanfattning av utredningens överväganden i kapitel 7
Kapitel 8 Tillsättning av lärartjänster .
8.1 Tillbakablick ............. 8.1.1 Förfarandet närmast före länsskolnämndernas till- komst ............ 8.1 .2 Skolstyrelseutredningens förslag ............ 8.1.3 1957 års beslut ...... 8.2 Den nuvarande tillsättningsord- ningen ................. 8.2.1 Gemensamma bestäm- melser och principer . . . 8.2.2 Ordinarie tjänster för klasslärare m fl ...... 8.2.3 Ordinarie tjänster för ad- junktermfl ........ 8.2.4 Ordinarie tjänster för lek- torer ............. 8.2.5 Icke-ordinarie lärare i grundskolan och gymna- sieskolan .......... 8.2.6 Övriga lärartjänster 8.3 Kritik och ändringsförslag 8.3.1 Riksdagsrevisorernas granskning 1967 ..... 8.3.2 Riksrevisionsverkets stu- die av SÖ .......... 8.3.3 Förslag om begränsning av besvärsrätten ...... 8.3.4 Länsdemokratiutredning- en ............... 8.3.5 Utredningar inom skol- överstyrelsen ....... 8.4 Länsskolnämndsutredningens
överväganden och förslag .....
8.4.1 Behörighet, urvalsprinci- per ..............
8.4.2 Den fria ansökningsrät- ten .............. 8.4.3 Tillsättningsmyndighet 8.4.4 Samordning vid lokal till- sättning av ordinarie lära-
re ..............
121
122
123 123
123
126 129
131
131
132
133
133
134 134 135
135
138
139
139
141
8.4.5 Meritvärdering vid till- sättning av lektorstjäns—
ter .............. 8.4.6 Dispenser från behörig- hetsvillkor ......... 8.4.7 Rationalisering av merit- värderingen ........ 8.4.8 Antal tillsättningsperio- der .............. 8.4.9 Tillsättningsordning
8.4.10 Sammanfattning
Kapitel 9 Tillsättning av skolledar- tjänster .................... 9.1 Skolledartillsättningen före 1958 9.2 Skolstyrelsereformen 9.2.1 Skolstyrelseutredningens förslag ............
9.2.2 1957 års beslut ...... 9.3 Den följande utvecklingen 9.3.1 Gymnasie- och fackskole- reformen ...... . . . . 9.3.2 Skolledarutredningen 9.3.3 1971 års skolstadga 9.4 Nuvarande bestämmelser ..... 9.4.1 Behörighetsregler, be- fordringsgrunder ..... 9.4.2 Tillsättningsordning . . . 9.5 Länsskolnämndsutredningens
överväganden och förslag ..... 9.5.1 Behörighet, urvalsprinci- per Tillsättningsmyndighet Frågan om fasta perioder för skolledartillsättning . 9.5.2 9.5.3
Kapitel 10 Övriga personalärenden . . 10.1 Inrättande av tjänster för skol- ledare och lärare 10.1.1 Nuvarande bestämmelser 10.1.2 Överväganden och förslag Frågor om undervisningsskyldig- het ' 10.2.1 Länsskolnämndens nuva- rande uppgifter ......
10.2.2 Överväganden och förslag Frågor om fyllnadstjänstgöring . Frågor om tjänstledighet och an- ställnings upphörande ....... Lönefrågor ..............
10.2
10.3 10.4
10.5
146
147
147
151 153 154
155 155 156
156 157 158
158 159 160 160
160 161
162
162 162
163 165 165 165 168 172 172 172 173
173 174
10.6 Förflyttning till annan tjänst
m m .................. 174 10.7 Disciplinär bestraffning m m 174 10.8 Sammanfattning .......... 175 Kapitel 11 Länsskolnärmdernas övri- ga uppgifter ................. 177 11.1 Ledningen av nomadskolorna . . 177 11.1.1 Nuvarande förhållanden . 177 11.1.2 Överväganden och förslag 178 11.2 Statsbidragsärenden ........ 179 1 1.3 Frågor om skolplikt m m ..... 180 11.4 Besvärsärenden ........... 180 1141 Bakgrund .......... 180 11.42 Besvär över tillsättnings- beslut ............ 181 11.4.3 Övriga besvärsärenden 183 11.5 De tekniska råden ......... 184 11.6 Sammanfattning .......... 184 Kapitel 12 Skolans regionala ledning . 186 12.1 Uppgifter för de regionala orga- nen ................... 186 12.1.1 Kvarvarande uppgifter 186 12.1.2 Tillkommande uppgifter. 187 12.2 Organ för de regionala skolupp- gifterna ................ 188 12.2.1 Länsskolnämndernas för- troendemän ........ 188 12.2.2 Den nya organisationen . 190 12.2.3 Länsskolinspektionens organisation och uppgif- ter .............. 191 12.3 Författningar ............ 194 12.4 Genomförande ........... 196 Kapitel 13 Sammanfattning ...... 197 13.1 Bakgrunden ............. 197 13.2 Måletpålängre sikt ......... 197 13.3 Översyn av gällande uppgiftsför- delning ................. 198 13.4 Förslag till ny organisation på den regionala nivån ............ 201 13.5 Genomförandet av utredningens förslag ................. 202
111 Reservation och särskilda yttran-
den ...................... 203 Reservation Av ledamoten Hilding Färm ....... 203 Särskilda yttranden Av ledamoten Sönnerlind ........ 205 Av experterna Alfredsson, Olsson, Pers- son, René och Westerlund ........ 210 Av experten Duregård .......... 21 1 Av experten Bergqvist ............ 213 Av experten Persson .............. 215 IV Bilagor ................... 219 1. Förteckning över ärenden som läns— skolnämnderna handlägger enligt författningar och vissa andra be— stämmelser och över av utredningen föreslagna förändringar i handlägg- ningsordningen ............. 219 2. Länsskolnärrmdema och de kommu- nala skolstyrelserna. En samman- fattning av vissa resultat från två un- dersökningar utförda inom ramen för Kommunalforskningsgruppens verksamhet ................ 239 3. Schematisk beskrivning av tillsätt- ningsordningen för ordinarie lärar- tjänster .................. 255 4. Enkät rörande tillsättningen av ordi- narie lärartjänster med tillträde 1972-01-01 och 1972-07—01 ..... 257 5. Meritregister och meritbesked för lärare .................... 277 6.Kostnadsberäkningar för meritbe— skedssystemet .............. 285 7. Enkät rörande lärares tillträde av ny ordinarie lärartjänst ......... 289 8. Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för länsskolinspektionen ....... 292 SOU 1973:48
I Bakgrunden
1. Utredningens uppdrag och arbete
I . l Direk ti ven
Direktiven för länsskolnämndsutredningen innefattas i ett anförande till statsrådsproto- kollet den 13 november 1970 av chefen för utbildningsdepartementet.
l direktiven pekade departementschefen på en rad åtgärder som hade beslutats under de senaste åren och som direkt eller indirekt berörde länsskolnämndernas uppgifter. Han erinrade sålunda om 1970 års riksdagsbeslut om att överföra beslutanderätten när det gäller allmän planering av skolväsendets loka- lisering och dimensionering från länsskol— nänmderna till länsstyrelserna, om de på- gående kommunsammanläggningarna som re- ducerar antalet kommuner till omkring 270 vid början av 1974, om hur länsskolnämnds- organisationen byggdes upp samtidigt som skolväsendet i kommunen lades under en gemensam styrelse för att stärka det kommu- nala inflytandet samt om hur skolstyrelser fått särskilda chefsbefattningar på heltid för skolväsendet.
Utöver dessa redan beslutade åtgärder pekade departementschefen också på vissa andra frågor som aktualiserats under de senaste åren och som berör länsskolnämnds- organisationen.
Riksdagens revisorer granskade i 1967 års berättelse frågan om tillsättning av ordinarie lärare, vilka i flertalet fall tillsätts av läns- skolnämnderna. Riksdagsrevisorerna konsta- terade att ett omfattande dubbelarbete före- kommer och fann det bl a mot den bakgrun-
den önskvärt med en översyn av tillsättnings- förfarandet. Även statsutskottet uttalade sig i samma riktning. Vid riksdagsbehandlingen av revisorernas utlåtande synes man närmast ha åsyftat en centralisering av besluten. I den allmänna debatten har emellertid också framförts förslag om en decentralisering av beslutanderätten till skolstyrelserna.
Vidare erinrade departementschefen om att länsskolnämnderna granskar statsbidra- gen för det obligatoriska skolväsendet och organisationen av grundskolan samt har vissa betydelsefulla uppgifter i frågor om skol— byggnadsverksamheten. Överläggningar på— gick mellan representanter för utbildnings- och finansdepartementen samt företrädare för Svenska kommunförbundet och Svenska landstingsförbundet om utformningen av statsbidragssystemet inom skolväsendet.
Länsskolnämnderna svarar för en väsentlig del av fortbildningen, bla i anslutning till studiedagarna. Till nämnderna är knutna fortbildningsledare och fortbildningskonsu- 1enter. Emellertid har lärarhögskolans fort- bildningsavdelningar fått allt större uppgifter inom fortbildningen, bla i fråga om studie- materialframställningen. Skolöverstyrelsen hade i bl a sina anslagsframställningar berört frågan om sambandet mellan de olika fort- bildningsorganisationerna. Vidare var en kommunal verksamhet inriktad på pedago- giska hjälpmedel under uppbyggnad.
Förutsättningarna för länsskolnämndernas ställning och uppgifter hade sålunda väsent-
ligt förändrats sedan deras tillkomst. Skol- överstyrelsen hade också något år tidigare påbörjat en översyn av länsskolnämndernas inre organisation. Departementschefen fann det därför angeläget att frågan om länsskol- nämndsorganisationen togs upp till allsidig och förutsättningslös prövning. Departementschefen anförde vidare:
”De sakkunniga bör starta sitt arbete med att kartlägga de arbetsuppgifter som kommer att åligga länsskolnämnden efter den nu beslutade, partiella länsstyrelsereformen.
Länsskolnämnderna har en viktig uppgift som kontaktorgan för skolöverstyrelsen såväl på det regionala planet som gentemot kom- munerna. De sakkunniga bör i sitt arbete noga beakta denna uppgift och därvid klar- göra i vad mån den påverkas av redan beslutade åtgärder, tex länsstyrelserefor- men, liksom av de förändringar de sakkun- niga själva kan komma att föreslå.
Som tidigare sagts har de regionala sam- hällsplaneringsfrågorna koncentrerats till länsstyrelserna. Länsskolnämnden skall dock fortfarande höras i sådana frågor och tjänste- man eller ledamot där vara föredragande. De sakkunniga bör överväga vilka motiv som finns att även framdeles behålla en sådan ordning resp att inordna ytterligare plane- ringsuppgifter i länsstyrelsen.
Utvecklingen under senare år har entydigt gått mot ett ökat inflytande för kommuner- na i skilda avseenden, dvs i riktning mot en vidgad decentralisering. En viktig utgångs- punkt för det fortsatta arbetet bör vara att kommunernas rätt att besluta över skolans verksamhet skall ytterligare vidgas. De sak- kunniga bör således undersöka på vilka områden det är möjligt att överföra frågor som i dag åligger länsskolnämnd till skolsty- relse.
En fråga som de sakkunniga bör ägna särskild uppmärksamhet är beslutsordningen vid tillsättning av ordinarie lärartjänster i skolväsendet. Då nuvarande ordning infördes för den obligatoriska skolan tillmötesgick man bl a starka krav från lärarnas sida om dels saklighet i meritvärderingen och garanti för att ensidiga lokala bedömanden inte skulle få spela för stor roll vid tillsättningen, dels rättighet att samtidigt få söka ett i princip obegränsat antal lediga tjänster och få behålla sin valfrihet ända fram till tillsätt- ningstillfället. En ändring av tillsättnings- proceduren kan ske genom antingen centrali— sering eller decentralisering från länsskol-
nämnderna. Förespråkare finns för olika lösningar. Till förmån för ett centraliserat tillsättningsförfarande talar bla att man kan undvika nuvarande dubbelarbete och att redan nu vissa arbetsmoment, bl a meritut— räkningen, sker centralt. Till förmån för ett decentraliserat förfarande talar att kommu- nerna själva bör få tillsätta personalen i den kommunala verksamheten, vilket med det nuvarande systemet för meritvärdering bör kunna ske med beaktande av personalens intressen. Vidare kan tidsutdräkten avsevärt minska vid lokala beslut. De sakkunniga bör i sitt arbete med lärartillsättningsfrågor till- godogöra sig det material och de erfaren— heter som samlats inom skolöverstyrelsen.
Skolstyrelsen har numera och kommer att få, som jag tidigare antytt, större resurser för skolplanering och skolans verksamhet i öv— rigt. Detta kan knappast undgå att påverka frågan huruvida det vid sidan av länsstyrelsen behövs något särskilt regionalt planerings- organ för skolväsendet. De sakkunniga bör mot bakgrund av de ökade resurserna hos kommunerna också undersöka motiv för och överväga behovet av en regional statlig orga- nisation för information, fortbildning och pedagogiska hjälpmedel. Möjligheterna att knyta resurserna för fortbildning till större regioner — exempelvis under ledning av lärarhögskolor med fortbildningsavdelning — bör därvid prövas. I detta sammanhang bör även — i förekommande fall — möjligheterna till samverkan med eftergymnasiala utbild- ningsanstalter i fråga om pedagogisk utveck- ling uppmärksammas.
Vid fullgörandet av sina uppgifter bör de sakkunniga särskilt beakta de problem som uppstår genom att åtskilliga förhållanden i det allmänna skolväsendet — det gäller sär- skilt gymnasieskolan — berör mer än en kommun, ibland tom flera län. Det finns sålunda frågor som för sin lösning kräver bedömning och beslut av myndighet med ett större kompetensområde än en enda kom- mun. Problemen sammanhänger åtminstone delvis med det nuvarande statsbidragssyste- met.
Länsskolnämnderna fullgör i dag vissa uppgifter av ekonomisk-administrativ natur, som tex att pröva vissa ansökningar om tjänstledighet för lärare och att granska statsbidragsansökningar för grundskolan. Länsstyrelsen har vissa uppgifter när det gäller statsbidrag för gymnasieskolan. De sakkunniga bör pröva vilka organ, lokalt, regionalt eller centralt, som kan anses bäst skickat att ta hand om frågor om statsbidrag. De sakkunniga bör därför hålla sig informe—
rade om arbetet med statsbidragssystemet i skolväsendet.
De frågor jag här redovisat kan naturligt- vis. beroende på vilken lösning som väljs, även påverka de primärkommunala Skolkans- liernas uppgifter. Denna fråga har delvis berörts av skolledarutredningen i betänkan- det Mellanskolans ledning (SOU 1969147). Enligt min bedömning är det mest ändamåls- enligt att skolledarutredningens arbete full- följs av de nya sakkunniga.”
Genom beslut den 14 november 1972 överlämnades till länsskolnämndsutred— ningen för handläggning en av länsskolnämn- den i Malmöhus län till Konungen ingiven skrivelse angående tillsättningsordningen för rektors- och studierektorstjänster.
Sedan skolöverstyrelsen i sin anslagsfram- ställning för budgetåret 1973/74 under prio- ritetsgrupp noll redovisat möjligheten att avskaffa länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel anmodade Kungl Maj:t den 1 december 1972 länsskolnämndsutredningen att senast 10 januari 1973 redovisa sitt utredningsuppdrag om dessa länscentraler.
1.2 Utredningens arbete
Iänsskolnänmdsutredningen inledde sitt ar- bete med en principiell diskussion om fördel- ningen av ansvar och arbetsuppgifter mellan skolans huvudmän och de statliga myndig- heterna samt mellan centrala och regionala statliga myndigheter på skolans område. Mot denna bakgrund har utredningen sedan granskat länsskolnämndernas nuvarande upp- gifter arbetsområde för arbetsområde, analy- serat uppgifterna och övervägt på vilken nivå -- lokal, regional eller central _ de i första hand bör lösas.
Vid dessa överväganden har utredningen funnit att en rad arbetsuppgifter kan över- föras från länsskolnämnderna till huvudmän- nen. I ett mindre antal fall har utredningen funnit en centralisering till skolöverstyrelsen lämpligare. Utredningen har därefter prövat vilka av de uppgifter som alltjämt bör åvila regionalt statligt organ som kan eller bör överföras till länsstyrelserna och vilka som av olika skäl bör åvila ett särskilt skolorgan.
Utredningen har också utarbetat förslag till hur det senare organet bör organiseras.
Utredningens uppdrag har i första hand gällt en översyn av länsskolnänmdsorganisa- tionen. I vissa fall har direktiven dock gett utredningen anledning att också granska Kungl Maj:ts och/eller skolöverstyrelsens uppgifter; detta gäller främst frågan om tillsättningsordningen för lärare och skol- ledare samt frågan om fortbildningens orga- nisation. Också i vissa andra fall har utred— ningen funnit det nödvändigt att låta sin granskning omfatta också de centrala orga- nens roll, exempelvis vid planeringen av skolväsendet.
Länsskolnämndsutredningen har funnit att dess förslag till omfördelning av arbets- uppgiftema mellan de statliga myndigheter- na och huvudmännen inte innebär sådana förändringar i arbetssituationen för skolsty— relser/utbildningsnämnder eller för den loka- la skolledningen i övrigt att det varit nödvän- digt att också utarbeta förslag som rör den lokala skolledningens organisation. Dennas arbetssituation kan däremot i mycket hög grad förändras som ett resultat av andra nu pågående utredningar (utredningarna om skolans inre arbete och om skolan, staten och kommunerna). Överväganden om den lokala skolledningens organisation bör därför göras i samband med behandlingen av dessa utredningars förslag.
De experter som företräder de berörda personalorganisationerna (Lärarnas riksför- bund, Skolledarförbundet, Statens Skol- inspektörers Förbund, Statstjänstemannaför- bundet, Svenska Facklärarförbundet och Sveriges lärarförbund) har liksom experten Hinnfors (länsberedningen) kallats till fler- talet av utredningens sammanträden och beretts tillfälle att följa utredningens arbete i dess helhet.
Experterna Andersson, Hammarström, Högström och Ånse'hn har under ledning av utredningens sekreterare utgjort en särskild expertgrupp för lärartillsättningsfrågan. Expertgruppen har enligt sina direktiv analy- serat det nuvarande tillsättningsförfarandet för ordinarie och icke-ordinarie lärare vid
skolor under länsskolnämndernas inseende, redovisat motiven för" det nuvarande syste- met och framkomna kritiska synpunkter och utarbetat alternativa modeller för lokal, re- gional eller central lärartillsättning. Hammar- ström har därvid tjänstgjort som gruppens sekreterare och svarar i denna egenskap för innehållet i bilagorna 4—6.
Experten Bergqvist har biträtt utred- ningen vid dess granskning av handläggnings- ordningen för skolbyggnadsärenden och har medverkat vid utarbetandet av kapitel 7.
Inom skolöverstyrelsen påbörjades 1966 en undersökning av länsskolnämndernas upp- gifter och organisation med syftet att följa upp resultatet av länsskolnämndernas dittills- varande verksamhet och metoder och sam- tidigt utröna ytterligare möjligheter till de- centralisering och till rationellare kommuni- kation mellan de olika instanserna inom skolväsendet. Skolöverstyrelsen avbröt sin undersökning då länsskolnämn dsutredningen tillsattes. De dittills framförda tankarna och propåerna jämte vissa insamlade data sam- manställdes av den dåvarande utrednings- mannen, länsskolinspektör K-G Friskopp, till en slutdokumentation, vilken skolöverstyrel- sen utan att för egen del ta ställning till innehållet genom skrivelse den 16 februari 1971 överlämnade till länsskolnämndsutred— ningen. Det sålunda redovisade materialet har i viss utsträckning utnyttjats av länsskol- nämndsutredningen liksom det grundmate- rial i form av enkätsvar som legat bakom den i slutdokumentationen redovisade arbetstids- undersökningen.
Inom den sk Kommunalforskningsgrup- pen vid de statsvetenskapliga institutionerna vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå, vilken finansierats genom medel från riksbankens jubileums— fond, hade man före länsskolnämndsutred— ningens tillkomst planerat och förberett en intervjuundersökning omfattande samtliga länsskolinspektörer och skolinspektörer. Un- dersökningen avsåg att kartlägga länsskol— nänmdernas roll när det gäller styrningen av grundskolan. På initiativ av professor Jörgen Westerståhl överenskom kommunalforsk-
ningsgruppen och länsskolnämndsutred- ningen om samverkan för att undvika att två delvis parallella undersökningar skulle ge- nomföras. Samverkan skedde i den formen att de av kommunalforskningsgruppen plane- rade intervjufrågorna kompletterades främst med frågor som avsåg att belysa nämndernas roll också beträffande de gymnasiala skolor- na (numera gymnasieskolan), samtidigt som intervjuerna också skulle omfatta nämnder— nas ordförande och byrådirektörer. Under- sökningen har genomförts av e universitets- lektorn vid Göteborgs universitet fil mag Mårten Persson, vilken i bilaga 2 sammanfat- tat resultatet av undersökningen i de delar som är av intresse för länsskolnänuidsutred- ningen.
När det gäller frågan om tillsättningsord— ningen för ordinarie lärartjänster har utred- ningen tagit del av det material som samlats inom skolöverstyrelsen vid dess studier av problemet. Den nyssnämnda expertgruppen har dessutom genom enkäter studerat samt- liga länsskolnämnders arbete med tillsättning av ordinarie lärartjänster under hösten 1971 och våren 1972 samt skolöverstyrelsens mot- svarande arbete våren 1972. Materialet har kompletterats genom enkäter till vissa skol- styrelser. Resultatet redovisas i bilagorna 4. 6 och 7.
Utredningens kansli har i begränsad om- fattning medverkat vid utformningen och sammanställningen av en av Svenska kom- munförbundet genomförd enkät till samtliga skolstyrelser. Resultatet av enkäten, som avsåg att kartlägga arten och omfattningen av den kommunalt bedrivna fortbildnings- verksamheten, har delvis utnyttjats vid ut- arbetandet av kapitel6. Materialet i dess helhet redovisas av Svenska kommunförbun- det i särskild ordning.
Utredningen eller dess sekretariat har vid skilda tillfällen överlagt med befattnings- havare vid skolöverstyrelsen, vissa länsskol- nämnder och fortbildningsavdelningar. Sek- retariatet har också i olika sammanhang inhämtat kompletterande uppgifter från samtliga länsskolnämnder. Under utred- ningens gång har utredningen haft kontakt
bl a med sarneutredningen och med skolöver- styrelsens arbetsgrupp för utredning av fort- bildningens mål, innehåll och organisation. I samband med utarbetandet av de mer tek- niskt betonade delarna av förslaget till ny tillsättningsordning för lärartjänster har dess- utom samråd ägt rum med befattningshavare vid statistiska centralbyrån och med företrä— dare för den arbetsgrupp inom Svenska kommunförbundet som utreder frågan om ett nytt personaladministrativt informations- system för kommunerna.
2. Historik
2.1 Skolväsendets ledning före länsskol- nämndernas tillkomst
Den obligatoriska folkskolan infördes 1842. Redan innan den infördes hade det funnits ett ganska omfattande folkskoleväsende, i huvudsak under kyrklig ledning. Staten före- skrev genom folkskolestadgan formerna för folkskolan, men huvudansvaret och den di- rekta ledningen lades hos en nyinrättad lokal skolstyrelse med kyrkoherden som självskri- ven ordförande och församlingen som skol- distrikt. Skolstyrelsen ålåg att ”hava inseen- de över alla inom distriktet inrättade folk- skolor, sorgfälligt vårda deras angelägenheter samt vaka däröver, att undervisningen sam- vetsgrant besörjes och flitigt begagnas”.
Genom 1862 års kommunalreform lades folkskoleärendena under kyrkostämman, som blev folkskolans anslagsbeviljande myn- dighet. Skolstyrelsen ersattes av ett skolråd med kyrkoherden som självskriven ordföran- de. Övriga ledamöter i skolrådet utsågs av kyrkostämman. Antalet ledamöter skulle inte understiga fem. De skulle vara kända som män med hit för skolväsendet.
Det första steget i utvecklingen mot folk— skoleväsendets övergång från kyrkligt till borgerligt ansvar togs år 1857, då Göteborgs folkskoleväsen underställdes stadens besluts- organ som för dess ledning valde en allmän folkskolestyrelse. År 1903 antogs en lag angående folkskoleväsendet i Stockholm, varigenom beslutanderätten överfördes från kyrkostämman och kyrkofullmäktige till
stadsfullmäktige. 1909 skapades ytterligare en möjlighet för vissa städer att efter med- givande av Kungl Maj:t i varje särskilt fall överföra folkskoleväsendet från den kyrkliga till den borgerliga kommunen.
1930 års lag om skolstyrelser i vissa kommuner stadgade att i kommuner som sammanföll med församling (skoldistrikt) och där kommunal- eller stadsfullmäktige fanns skulle den obligatoriska skolan vara den borgerliga kommunens angelägenhet. Övergång från kyrkligt till borgerligt huvud- mannaskap för det obligatoriska skolväsen— det fortgick i sådan takt att 1 januari 1955 gällde 1930 års skolstyrelselag i alla rikets kommuner utom 12. Det oaktat förblev den obligatoriska skolan i princip den kyrkliga kommunens angelägenhet intill den 1 januari 1955. Först då ändrades församlingsstyrelse- lagen. Alla bestämmelser däri om skolväsen- det uteslöts då på förslag av skolstyrelse- utredningen.
1842 års folkskolestadga ställde folksko- lan under biskopens och domkapitlens upp— sikt och ledning. Domkapitlen med bisko- pen, kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen och lektorerna vid stiftsstadens gymnasium som ledamöter blev folkskoleväsendets regio— nala styrelser. I folkskolestadgan intogs så gott som oförändrat från kyrkolagen bestäm- melserna om biskopens och domkapitlens rätt till uppsikt och ledning över folkskolan. Domkapitlen skulle utöva den statliga kon- trollen, pröva och godkänna skolreglemen-
ten, övervaka deras tillämpning, avgöra be- svär över lärares till- och avsättning, inspek- tera och även pröva ansökningar om stats— bidrag samt avgöra besvär i ekonomiska mål. Domkapitlens befogenheter i ekonomiska frågor kom dock snart att överflyttas på länsstyrelserna.
Domkapitlens organisation ändrades 1936. Då föreskrevs bla att en av de tre lekmannaledamöterna som Kungl Maj :t för- ordnade skulle äga särskild sakkunskap på folkundervisningens område. Den juridiska och administrativa erfarenheten företräddes av stiftssekreteraren, stiftsnotarier och ama- nuenser. Dessa eller den skolsakkunnige leda- moten skulle föredra skolärendena i dom- kapitlet. Den särskilda beredningen av åren- dena ombesöijdes av de lokala skolstyrelser- na och folkskolinspektörerna. Inspektörerna skulle så gott som undantagslöst avge yttran- den i ärenden av detta slag.
Genom 1862 års kommunalförordningar tillkom ett borgerligt representativt organ på det regionala planet, landstinget. Till en början visade detta nya länsorgan ett mycket påtagligt intresse för folkskolefrågor och vidtog åtgärder för att främja folkskolans utveckling i enlighet med landstingsförord- ningen, där det föreskrevs att landstingen också skulle ta upp undervisningsfrågor. Men landstingens roll på folkskoleområdet var i stort sett överspelad i slutet på 1800-talet.
Frågan om skolväsendets regionala ledning löstes inte genom bestämmelserna i 1842 års folkskolestadga. Vissa skolmän och politiker krävde sakkunnigare ledning och tillsyn av skolväsendet än vad prästerskap och dom- kapitel kunde ge. Riksdagen 1859—60 anslog därför efter åtskilliga förslag under mellan- tiden medel för avlönande av 20 folkskol- inspektörer. År 1861 började inspektörerna sin verksamhet, men alla utom en hade uppdraget som bisyssla. Flertalet var präster och lärare.
Folkskolinspektörerna tillsattes av Kungl Maj :t efter förslag av biskopen. Genom sättet för tillsättning och genom kårens rekrytering inte minst ur prästernas led kom också här folkskolans samband med kyrkan till ut-
tryck. Indelningen i inspektionsområden ut- gick från den kyrkliga indelningen och inte från länsindelningen. Folkskolinspektionen blev den centrala myndighetens pedagogiska och administrativa kontrollorgan. Antalet folkskolinspektörer växte och varierade mel- lan 41 och 52underåren 1870—1914. Men ett beslut av 1874 års riksdag om att folkskol- inspektörema skulle heltidsanställas, förverk- ligades först 1914. Då godkände riksdagen ett förslag om att indela riket i 34 inspek- tionsområden och om anställande på stat av lika många inspektörer. 1920 utökades in- spektionsområdena till 52. 1950 minskades antalet med ett.
Den första egentliga centrala myndigheten för folkskolan skapades 1864 genom inrät- tandet av en folkskolebyrå i ecklesiastik- departementet. Byråchefen skulle bereda och handlägga departementets folkskoleären- den. De ärenden som behandlades av byrån var såväl av administrativ som pedagogisk art.
Kammarkollegium var central instans för de frågor av ekonomisk art som föll under länsstyrelserna. Besvärsmål i vissa lönefrågor gick dit liksom ärenden som gällde byggnads- skyldighet i fråga om skolor och lärarbostä- der.
1914 inrättades folkskolöverstyrelsen som centralt organ för folkskoleväsendet. 1918 fick den också hand om yrkesundervis— ningens centrala ledning och omdöptes då till skolöverstyrelsen. Året därpå samman- slogs den med överstyrelsen för rikets all- männa läroverk till ett centralt ämbetsverk, skolöverstyrelsen.
Skolöverstyrelsen kunde genom inspektö- rerna leda och sammanhålla folkskoleväsen- det. Folkskolinspektörerna utövade formellt sett inte myndighetsfunktioner i egentlig mening. I de fall, där rätten att besluta tillkom överordnad myndighet, var det prin- cipiellt domkapitlet, i vissa fall länsstyrelsen och/eller skolöverstyrelsen som skulle fatta besluten, ej inspektören. Men i praktiken fick inspektörerna beslutanderätt i åtskilliga frågor. Vid oenighet mellan den lokala skol- styrelsen och inspektören i sådana frågor
skulle frågorna hänskjutas till domkapitlet eller skolöverstyrelsen för avgörande.
Av de frivilliga skolformerna leddes de högre folkskolorna, de kommunala realsko- lorna, de praktiska kommunala realskolorna och de kommunala flickskolorna av kommu- nala styrelser med något varierande samman- sättning. De. allmänna läroverken däremot leddes sedan äldsta tid av domkapitlen med rektor som ansvarig för den direkta styrelsen av varje särskilt läroverk. Först genom 1928 års läroverksstadga inrättades lokalstyrelser för läroverken. Dessa hade rektor som själv- skriven ledamot och fem andra för en tid av fyra är utsedda ledamöter. Förutom att i allmänhet ta kännedom om arbetet och anordningarna vid läroverket skulle lokal- styrelsen i främsta rummet behandla frågor som hade sammanhang med kommunens ekonomiska åtaganden gentemot läroverket och förvalta dess byggnadsfond varvid den skulle tillvarata såväl läroverkets som kom- munens intresse.
De högre skolformerna var icke föremål för regional ledning i egentlig mening. Visser- ligen var biskopen i varje stift eforus över de allmänna läroverken, men den uppsikt bisko- pen utövade kom främst att gälla kristen- domsundervisningen. Därtill skulle han utse vittnen för studentexamen och i mån av tid närvara vid årsavslutningar. [andra städer än stiftsstaden förordnade biskopen inspekto- rer, som utövade de åligganden och befogen- heter som tillkom eforus.
Ända fram till 1900-talets början handla- des läroverkens angelägenheter på samma sätt som kyrkans. Den administrativa och pedagogiska ledningen hade dock förstärkts genom beslut av 1856 års riksdag genom att en särskild tjänst för skolärenden inrättades inom ecklesiastikdepartementet. Från 1862 kunde innehavaren av denna tjänst helt inrikta sig på läroverken. Domkapitlen be- höll dock sin ställning som styrelse för läroverken. År 1905 centraliserades led- ningen genom beslutet att inrätta överstyrel- sen för rikets allmänna läroverk. Inspektio- nen utövades därefter av överstyrelsen ensam.
Den centrala ledningen av det yrkesbeto- nade skolväsendet fick 1944 en särskild instans, överstyrelsen för yrkesutbildning. Regionalt hade länsstyrelserna fått vissa be- gränsade åligganden beträffande de allmänna läroverken och de yrkesbetonade skolfor— merna. Länsstyrelserna utanordnade stats- medel och var första instans vid besvär över de lokala myndigheternas beslut.
Sammanfattningsvis kan sägas, att biskOp och domkapitel i varje fall efter 1905 inte utövade regional ledning i egentlig mening över de högre skolorna. Såväl den admini- strativa som den pedagogiska ledningen av dessa utövades i huvudsak genom direkt kontakt mellan de centrala statsmyndig- heterna på skolans område, dvs skolöversty— relsen respektive överstyrelsen för yrkesut— bildning (från 1944) och de lokala skolled- ningarna.
2.2 Skolstyrelseutredningens förslag och inrättandet av länsskolnämnderna
1951 års skolstyrelsentredning som i sina direktiv fick uppdrag att utreda frågan om skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen, anslöt sig i sitt be- tänkande (SOU 1955z31 ”Skolväsendets lo- kala och regionala ledning samt lärartillsätt- ningen") till den grundsyn på skolväsendet som en helhet, som anlades i direktiven för 1940 års Skolutredning. Tanken på en för flera skolformer gemensam skolstyrelse hade utvecklas av 1946 års skolkommission. En av grundtankarna i skolkommissionens princip- förslag var att skolan skulle bli en kommunal angelägenhet av första rangen. Detta skulle garantera skolan större frihet och därmed underlätta en organisatorisk och pedagogisk utveckling som var mindre beroende av initiativ uppifrån än som då var fallet. Den lokala skolledningen måste i så fall få vidga- de befogenheter. Skolstyrelseutredningen accepterade denna grundsyn på skolan och dess ledning och föreslog att man skulle upprätta en lokal Skolmyndighet, som skulle vara i stånd att enhetligt planera kommuners skolutveckling på alla stadier i av statsmak-
terna angiven riktning. Skolstyrelseutredningens skäl för en ge- mensam skolstyrelse sammanfattades sålun- da: En gemensam skolstyrelse skulle — oav- sett vilka skolformer som fanns — ”följa skolväsendets allmänna utveckling och ansva- ra för att skolväsendet, såväl det teoretiska som det praktiska, i olika former får den utbyggnad och organisation som erfordras, för att kommunen skall kunna ge sin ung- dom den med hänsyn till kommunens resur- ser och andra förhållanden önskvärda utbild-
ningen”. Den väsentliga vinsten med en gemensam skolstyrelse var enligt Skolstyrelseutred-
ningen att en kommunal myndighet fick ett kompetensområde, som omfattade hela det allmänbildande och yrkesutbildande skol- väsendet med åtföljande skyldighet att inom detta ta initiativ till utveckling och sörja för samordning och enhetlighet.
Utredningen såg från praktisk synpunkt det vara nödvändigt med en så vid kommu- nal beslutanderätt som möjligt på skolväsen- dets område samt att nya förutsättningar genom skolledarinstitutionens utbyggnad skapades för att minska skolförvaltningens betungande detaljföreskrifter och detaljkon- trollet.
Skolledarinstitutionens utbyggnad ingick också som en viktig del i Skolstyrelseutred- ningens arbete. De förändringar som utred- ningen föreslog var ganska omfattande även om de direkta ändringarna i första hand berörde det obligatoriska skolväsendet. Helt i linje med kravet på enhetlighet och samord- ning av skolväsendet genom att varje kom- mun skulle få en skolstyrelse låg förslaget att en skolchef skulle leda kommunens skolvä- sen. I anslutning till en gruppering av arbets- uppgifterna skiljde utredningen mellan två huvudkategorier av skolledare, nämligen le- dare för en kommuns hela skolväsen (skol- chefer) och ledare för enheter av dessa skolväsen (rektorer).
Skolledarorganisationens utformning i var- je enskilt fall skulle enligt utredningen un- derställas den statliga mellaninstansen för prövning och godkännande. Detta kunde
lämpligen ske genom att organisationsplanen för kommunens skolväsen också innehöll uppgifter om hur den fackliga ledningen skulle vara organiserad.
Skolstyrelseutredningen konstaterade lika- så bristerna i den regionala ledningen av skolväsendet. Domkapitlen, som genom 1936 års reform fått en annan sammansätt— ning, var så organiserade att man utan några mera väsentliga ingrepp i organisationen skulle kunna bryta ut skolärendena och överföra dessa på någon annan myndighet. Sambandet mellan den obligatoriska skolan och domkapitlen betraktade utredningen som rent formellt. Domkapitlens huvudupp- gift var en annan än att handlägga skolären- den. Därför fanns det ingen anledning att reformera domkapitlen för att dessa skulle fylla funktionen som mellaninstans för skol- väsendet. Inför ett expansivt utvecklings- skede på skolans område fordrades en ny mellaninstans som skulle omfatta väsentligt fler skolformer och få en planerande och samordnande funktion.
I Skolstyrelseutredningens motivering till förslaget om en ny regional instans ingick bla dels uppfattningen att kommunerna borde bli huvudmän för en ännu vidare sektor av skolväsendet än förut, dels överty- gelsen om att den framväxande nya skolan behövde det stöd, som endast en regional myndighet med lekmannainslag kunde ge.
Behov av en regionalt verksam myndighet, som skulle stödja och främja skolans utveck- ling, förelåg inte enbart för den beslutade nioåriga skolan utan också för yrkesutbild- ningen. Även om ansvaret för utvecklingen av yrkesutbildningen i första hand ansågs vila på kommunerna var behovet av ett stödjande och planerande regionalt organ ett starkt motiv för inrättandet av nya mellaninstanser. I detta avseende gick utredningen längre än vad direktiven angett.
Utredningens argumentation för ett nytt planerande och samordnande organ med länet som geografiskt område och med ett starkt lekmannainslag grundades på under- sökningar om icke någon av de existerande myndigheterna skulle kunna bli mellanin-
stans för skolväsendet. Domkapitlet, länssty- relsen, landstinget och folkskoleinspektionen övervägdes.
Domkapitlens huvuduppgift som kyrklig distriktsstyrelse ansågs icke ha sådant sam- band med uppgifterna för en regional skol- myndighet att det ens fanns en utgångspunkt för en diskussion om en omorganisation i syfte att få domkapitlen att bättre fylla en skolmyndighets åligganden.
Länsstyrelserna som även efter den 1956 beslutade omorganisationen arbetade utan lekmän kunde icke ifrågakomma, eftersom lekmannamedverkan i de nya mellaninstan- serna enligt utredningens bedömning var ofrånkomlig.
Landstingen skulle genom ett utskott eller på annat sätt kunna utgöra mellaninstans för skolväsendet, men utredningen fann icke skäl att föreslå den lösningen. Däremot fann de sakkunniga det synnerligen lämpligt att det skapades en förbindelselänk mellan landstingen och de regionala mellaninstanser- na genom att landstingen fick utse de leda- möter som skulle företräda de lokala intres— sena.
Folkskoleinspektionen ansågs icke heller kunna bli den enda regionala skolmyndig- heten. Utredningens grundsyn att en omor- ganisation av skolans regionala och lokala ledning borde leda till en decentralisering till de lokala skolstyrelsema kunde motivera att den dåvarande folkskolinspektionen behölls. Direktivens anvisningar om ”att skapa en så enkel och smidig organisation som möjligt” skulle då tillgodoses. De sakkunniga avfärda- de emellertid denna lösning med motive- ringen att ”en skolinspektör som enmans- myndighet inte med erforderlig kraft skulle kunna hävda sin ställning som mellanin- stans”. Denna bedömning gällde inte enbart i förhållandet gentemot lokala intressen utan även till den centrala skolledningen. De statliga synpunkterna måste i ett regionalt organ balanseras av företrädare för lokala intressen och erfarenheter.
Skolstyrelseutredningen utgick från att en mellaninstansorganisation för att bli effektiv måste byggas upp av nya, fristående organ
med uppgift att enbart ägna sig åt skolans problem. Organet föreslogs vara kollegialt med en majoritet av förtroendevalda icke- pedagoger. Minoriteten i organet skulle vara pedagogiska fackmän. Skolinspektören skulle företräda de statliga synpunkterna.
Skolinspektionen skulle som funktion knytas till den nya myndigheten och ingå i mellaninstansen och ej som tidigare vara en särskild regional instans. Kollegiet skulle således icke vara en instans över eller vid sidan av inspektören, ej heller stå emellan honom och de centrala myndigheterna.
Skolstyrelseutredningen föreslog att mel- laninstansen skulle ha sju ledamöter varav fyra lekmän jämte ersättare skulle utses av landstingen. Fullmäktige i stad som ej till- hörde landsting skulle utse en ledamot jämte ersättare. Landstingen i Kalmar län skulle i samråd utse två ledamöter vardera. Skolöver- styrelsen och överstyrelsen för yrkesutbild- ningen skulle vardera utse en ledamot jämte ersättare. l län med mer än en skolinspektör skulle en av dem som förste skolinspektör vara ledamot.
Ingen av de ledamöter som utsågs av landsting och fullmäktige skulle få inneha rektors- eller lärartjänst. En av ledamöterna och ersättaren för denne skulle vara en i allmän tjänst anställd högre förvaltningsjurisr eller domare. Två av ledamöterna jämte ersättare för dessa skulle äga särskild känne- dom om landsbygdens skolväsen.
Utredningen ville försäkra sig om att ledamöterna hade intresse för utbildnings- och undervisningsfrågor genom att ange det. ta som krav beträffande ledamöter som skulle utses av landsting och fullmäktige. Dessutom skulle skolöverstyrelsen beakta att instansen tillfördes pedagogisk sakkunskap och erfarenhet av de delar av skolväsendet. som skolinspektören(ema) icke i första hand företrädde. Detsamma gällde den ledamot överstyrelsen för yrkesutbildning förord» nade.
Utredningens majoritet föreslog att mel- laninstansens geografiska område utan un- dantag skulle vara länen samt att särskilda inspektionsområden under ledning av skol-
inSpektör tills vidare i princip skulle bibe- hållas. I anslutning till denna uppfattning om verksamhetsområdet föreslog majoriteten vidare att mellaninstansen skulle kallas läns- skolnämnd och med ett undantag ha sitt kansli förlagt till residensstaden i länet. Dessutom föreslogs en utökning av antalet skolinspektörstjänster från 51 till 55 genom att en ny tjänst inrättades i vart och ett av Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bo- hus samt Västmanlands län.
De sakkunniga preciserade också förslag till organisation inom områden med flera skolinspektörer. En av inspektörerna före- slogs få förmansställning och kallas förste skolinspektör med uppgift att samordna och sammanhålla nämndens och inspektörernas verksamhet. l samtliga län utom fyra skulle förste skolinspektören ha ett eget inspek- tionsområde, något mindre än annan inspek- törs. I de fyra län där nya inspektörstjänster föreslogs bli inrättade skulle de nya inspek- törstjänsterna icke knytas till något bestämt geografiskt område inom länet. Västman- lands län skulle inta en särställning, såtillvida som båda inspektörerna skulle ha länet som ett gemensamt, odelat verksamhetsområde.
För Stockholms del föreslog utredningen att någon mellaninstansmyndighet icke skulle upprättas. De uppgifter som för landet i övrigt tilldelades länsskolnämnderna skulle för Stockholms de] i princip fullgöras av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen.
Statskontoret var ett av de remissorgan, som uttalade sin tveksamhet över förslaget. Ämbetsverket förordade en anknytning till länsstyrelsen. I länsstyrelsen fanns sakkun- skap, som automatiskt skulle säkerställa kra- vet på ökad säkerhet i den formella behand- lingen av olika ärenden. Statskontoret ansåg för övrigt att de pedagogiska aspekterna var av mera underordnad betydelse i förhållande till frågor av rent administrativ natur. För att tillgodose utredningens krav på lekmanna- inflytande och pedagogisk sakkunskap före- slog statskontoret att länsstyrelsen vid be- handlingen av skolfrågor av större vikt för- stärktes med en pedagog och en lekman med
intresse för undervisningsfrågor. Dessutom borde förste skolinspektören närvara liksom landssekreteraren eller dennes ställföreträda- re. Enahanda uppfattningar uttrycktes i ytterligare några remissvar.
Utredningens förslag beträffande former- na för tillsättning av ledamöter kritiserades i vissa yttranden. Sålunda ifrågasattes skol- överstyrelsen starkt, huruvida det var lämp- ligt att en nämnd vars majoritet bestod av förtroendevalda ledamöter, skulle få beslu- tanderätt i frågor där det i betydande om- fattning rörde sig om disposition av stats— medel. Besvärssakkunniga fann att förslaget om tillsättningen stred mot dittills gällande principer. Ett mindre antal ledamöter i ett statligt länsorgan kunde utses av kommunala organ men icke majoriteten.
Ett flertal remissinstanser förordade ett starkare statligt inflytande på tillsättningen utan att kritisera värdet av lekmannainslaget. Som ett minimikrav framfördes allmänt att också den juridiskt utbildade ledamoten skulle utses av statlig myndighet, varvid de förtroendevalda ledamöterna skulle komma i minoritet och det kommunala inflytandet minska.
Några av de kommunala remissinstansema uttalade sig för ett starkare lekmannainfly- tande. Detta kunde ernås genom utökning av antalet landstingsvalda ledamöter eller ge- nom att ingen skolinspektör fick ställning som ledamot.
Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadssty- relsen framhöll vikten av att en av ledamö- terna var väl insatt i arbetsmarknadsförhål- landen. De arbetsmarknadsmässiga synpunk- terna måste tillgodoses vid den regionala planeringen av bl a yrkesskolväsendet.
Departementschefen tillstyrkte skolstyrel- seutredningens grundprinciper för mellan— instansernas organisation med ett starkt lek- mannainslag. Vissa remissinstansers förslag om att låta länsstyrelserna fungera som mellaninstanser med en skolinspektör som föredragande kunde departementschefen icke ansluta sig till eftersom statsmakterna så sent som vid 1952 års riksdag tagit ställning mot lekmannainflytande i länsstyrelserna.
Därtill ansåg departementschefen skolfrågor- na vara så främmande för länsstyrelsernas verksamhet att det skulle vara i hög grad olämpligt att föra dem under ett så utpräglat administrativt ämbetsverk som länsstyrelsen.
Departementschefen underströk utred- ningens synpunkter på den regionala instan- sens konstruktion som ett organ. Skolinspek- törernas verksamhet borde inordnas i mellan- instansens. Ingen gränslinje borde dragas mellan inspektörerna å ena sidan och de valda eller förordnade ledamöterna å den andra. De skulle tillsammans utgöra den regionala skolmyndigheten.
Departementschefen hade vissa betänklig- heter mot utredningens förslag beträffande länsskolnämndens sammansättning. Sålunda ansåg han inte att någon skolinspektör skulle ha ställning som ledamot av nämnden. Vida- re förordade han att länsstyrelsen skulle utse en juridiskt utbildad ledamotjämte suppleant med samma kompetens. Skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen bor- de i enlighet med utredningens förslag utse en ledamot vardera.
Departementschefen förordade slutligen utredningsmajoritetens förslag om länet som mellaninstansens geografiska verksamhets- område samt utredningens namnförslag, läns- skolnämnd, som benämning på denna myn- dighet.
Det sammansatta konstitutions- och stats- utskottet biträdde i huvudsak de av departe— mentschefen förordade principerna för en mellaninstansreform. Samtidigt avstyrkte ut- skottet de motioner som utmynnade i krav på förnyad utredning.
Utskottet biträdde också departements- chefen i förslaget om antal ledamöter och deras tillsättning. Utskottet fann det välbe- tänkt, att länsskolinspektören icke blev själv- skriven ledamot. 1 övrigt biträdde utskottet departementschefen i fråga om länsskol- nämndens sammansättning, benämning och ve rksamhet som råde.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan i frågan om skolväsendets regio- nala ledning.
2.3 Den följande utvecklingen på det regionala planet
Tyngdpunkten i skolstyrelseutredningens ar- bete låg i försöket att åstadkomma en regional skolledning som på ett tillfredsstäl— lande sätt skulle kunna svara mot de an— språk, som skolväsendets utbyggnad och dess ledning ställde på detta plan. Utredningen betonade också starkt behovet av planerande och samordnande organ som i möjligaste mån kunde bidraga till att skapa förståelse och vinna gehör för skolan och dess utveck- lingsbehov.
Länsskolnämnderna trädde i funktion 1 juli 1958. Personalförteckningen upptog 55 skolinspektörer, 1 nomadskolinspektör, 24 förste byråsekreterare och 24 kanslibiträden på ordinarie stat jämte l amanuens och 15 kontorsbiträden på icke-ordinarie stat. Perso- nalorganisationen var från början tilltagen i underkant. Departementschefen hade dock förutskickat att en anpassning av personalbe— hovet skulle komma att ske sedan verksam- heten kommit igång.
Länsskolnämndernas arbetsuppgifter fast- ställdes i sina huvuddrag i instruktion av den 23 maj 1958. Av denna framgick att nämn- derna skulle ha tillsyn över skolväsendet, främja och ta initiativ till försöksverksamhet, verka för en ändamålsenlig planering och samverkan mellan kommuner, verka för fort- bildning av lärare samt svara för den omedel- bara inspektionen av det obligatoriska skol- väsendet och på uppdrag av centrala myndig- heter inspektera icke-obligatoriska skolor. Dessutom tillkom handläggningen av vissa ärenden enligt särskilda författningar, såsom tillsättning av ordinarie lärartjänster, discipli- nära åtgärder mot skolledare och lärare, statsbidragsärenden m m.l övrigt skulle läns— skolnämnderna som regional instans ha hand om alla ärenden som icke uppdragits åt de lokala skolmyndigheterna att handlägga. Över ärenden, som skulle avgöras av central myndighet, hade nämnderna att yttra sig.
Planeringen av den nioåriga skolan hade pågått under 1950-talet i form av försöks— verksamhet. Efter beslut av 1957 års riksdag
om ett mera allmänt genomförande av den nya skolan blev den organisatoriska pröv- ningen av skolorganisationens utseende en viktig uppgift för länsskolnämnderna. Skol- beredningens förslag som ledde fram till 1962 års skolreform med införandet av grundskolan ställde vidgade krav på nämn- derna. En stor del av informations- och planeringsarbetet, den pedagogiska rådgiv- ningen och lärarfortbildningen kom att i första hand åligga länsskolnämnderna. Dess- utom ökade behovet av insatser på hjälp- medelsområdet och i planeringen av en utbyggd specialundervisning.
1957 års skolberedning föreslog också delreformer i remissyttranden eller på grund— val av rapporter från expertgrupper inom beredningen. Länsskolnämnderna tillfördes således successivt nya funktioner vilket fram— går av det följande.
Den från 1958 försöksvis anordnade regio- nala skolpsykologverksamheten stod till en början under skolöverstyrelsens direkta led— ning. Överstyrelsen skulle bla bestämma stationeringsort och verksamhetsområde samt utse innehavare av tjänsterna. Tre extra tjänster inrättades. Två av dessa tjänster tillsattes i oktober 1958, den tredje först 1 juli 1960. De regionala skolpsykologema samarbetade med länsskolnämnderna och fungerade som konsulterande experter i psy- kologiska frågor för skoldistrikten inom re- gionen. 1957 års skolberedning föreslog en successiv utbyggnad av skolpsykologverk- samheten. Målet, en statlig länsskolpsykolog för varje län, borde nås inom en period av omkring tio år. Från ljuli 1962 omvandla- des de tre regionala försökstjänsterna till extra ordinarie länsskolpsykologtjänster. Samtidigt inrättades också två nya tjänster. Länsskolpsykologerna knöts formellt till länsskolnämnderna och deras kanslier. Skol- psykologorganisationen har sedan dess suc- cessivt tillförts två nya tjänster per år och omfattar budgetåret 1972/73 23 tjänster som länsskolpsykologer med lika många kon- toristtjänster på halvtid.
Den rikscentral och de särskilda länscen- traler för pedagogiska hjälpmedel som likaså
inrättades efter förslag av 1957 års skolbe- redning fick från början en sidoordnad ställning på det centrala respektive det regio- nala planet.
Rikscentralen i Stockholm knöts till skol- överstyrelsen men var formellt fristående. Den inrättades budgetåret 1962/63. Läns- centralerna som inrättades under budgetåren 1963/64 (11 centraler) och 1964/65 (12 centraler) hade motsvarande fristående ställ- ning gentemot länsskolnämnderna. [ rikssta- ten upptogs medlen för hjälpmedelscentra- lerna inte under skolöverstyrelsens respek- tive länsskolnämndernas anslag utan som en särskild post under anslaget till pedagogiskt utvecklingsarbete.
Från 1966 inordnades rikscentralen som ett särskilt organ inom skolöverstyrelsen. Länscentralerna blev samtidigt särskilda or- gan inom länsskolnämnderna.
Den statliga insatsen för lärarnas fortbild— ning aktualiserades i samband med skolrefor- merna. Skolöverstyrelsen begärde redan 1957 tjänster för fortbildnings- och ämnes- konsulenter inom verket. Samtidigt föreslog skolöverstyrelsen att de nyinrättade länsskol- nämnderna skulle biträdas av var sin deltids— anställd fortbildningskonsulent. Den före- slagna organisationen tänktes fullt utbyggd fr o rn läsåret 1959/60. Departementschefen förklarade sig inte beredd att tillstyrka överstyrelsens förslag. Men skolöverstyrelsen återkom med förslag om förstärkning av fortbildningsverksarnheten och från 1 juli 1961 anställdes de första fortbildningskon- sulenterna vid länsskolnämnderna. De kom- binerade sina uppdrag vid nämnderna med full lärartjänst.
1957 års skolberedning föreslog att anta- let studiedagar för lärare igrundskolan skulle vara fem och oförändrat tre för lärare i gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan. Sam- tidigt föreslog beredningen att lärarna skulle bli skyldiga att delta i studiedagsverksam- heten.
Skolöverstyrelsen biträdde skolbered- ningens förslag och föreslog en utökad kon- sulentorganisation som skulle knytas till länsskolnämnderna och successivt upprättas
under en femårsperiod.
Departementschefen tillstyrkte förslaget rörande fortbildningen men fann att frågan om inrättandet av konsulentorganisationen behövde övervägas ytterligare. Skolöversty- relsen fick dock medel för att omgående kunna påbörja en utbildningsverksamhet med angivet syfte.
Skolöverstyrelsen återkom i petita för budgetåret 1963/64 till den föreslagna kon- sulentorganisationen och föreslog att särskil- da tjänster för fortbildningskonsulenter skulle inrättas och anknytas till länsskol- nämnderna och där ledas av de tidigare befintliga konsulentema, vilka i fortsätt- ningen skulle benämnas fortbildningsledare.
Departementschefen tillstyrkte ämbetsver- kets förslag utan att ta ställning till konsu- lentorganisationens slutliga omfattning. De medel som riksdagen ienlighet med departe- mentschefens hemställan anvisade för bud- getåret 1963/64 medgav dock bara att 67 mot av skolöverstyrelsen föreslagna 125 fort- bildningskonsulenter tillsattes i första etap- pen. Sedan dess har konsulentorganisationen successivt utbyggts och omfattar 1972/73 235 tjänster.
Från 1962 knöts till länsskolnämnderna efter förslag av skolberedningen ett tekniskt råd bestående av ordförande och ytterligare minst två ledamöter som skulle utses av skolöverstyrelsen. Rådet fick till uppgift att följa ingenjörsutbildningen och den tekniska utbildningen i övrigt samt att till länsskol- nämnden avge förslag i anslutning till utbild- ningen inom området. Länsskolnämnder som hade inseende över sjöbefälsskolor skulle få förstärkning i det tekniska rådet med ytter- ligare en ledamot. Denne skulle ha erfaren- het i fråga om sjöfart mm. De tekniska råden infördes from den 1 juli 1962 i samband med att högre tekniskt läroverk och teknisk fackskola lades under de kom- munala skolstyrelserna.
Länsskolnämnderna fungerade tillfreds- ställande trots personalbrist i detta skede när nya arbetsinsatser krävdes. Men frågan om en förstärkning av skolväsendets regionala ledning var under utredning. 1955 års sak-
kunniga för yrkesutbildningens centrala led- ning och viss lärarutbildning lämnade i sitt betänkande ”Skolväsendets centrala led- ning” (SOU 1962:218) förslag till ändrad kompetensfördelning mellan centrala, regio- nala och lokala organ på skolväsendets om- råde.
De sakkunniga föreslog bl a en utvidgning av länsskolnämndernas tillsynsområde så att nämnderna skulle bli regionala tillsynsmyn- digheter även för den yrkesutbildning som låg under skilda fackämbetsverk men som enligt utredningens förslag skulle understäl- las skolöverstyrelsens ledning. För den peda- gogiska inspektionen på yrkesutbildningens område borde nämnderna i de större länen få en särskild inspektör för yrkesutbildningen. För övriga län kunde samordning ske så att två eller flera län tilldelades en gemensam sådan inspektörstjänst. [ de minsta länen kunde det räcka med en deltidsanställd expert. Dessutom föreslog de sakkunniga decentralisering till länsskolnämnderna från den centrala ledningen av beslutanderätten i ett flertal ärenden.
Den mest omfattande decentraliseringen på skolväsendets område hade genomförts 1958 då gemensamma skolstyrelser för det allmänna skolväsendet och yrkesutbildnings- väsendet inrättades i kommunerna samtidigt som de nya regionala mellaninstanserna, länsskolnämnderna, infördes. Genom till- komsten av 1958 års skollag och skolstadga erhöll redan från början de nya gemensamma skolstyrelserna och länsskolnämnderna bety- delsefulla arbetsuppgifter och befogenheter. Vissa uppgifter var helt nya, andra hade överförts från det centrala ämbetsverket.
1955 års sakkunniga motiverade utförligt i sitt betänkande förslaget om decentralisering från centrala till regionala och lokala organ. Departementschefen fann att nästan alla instanser hade hälsat de sakkunnigas förslagi dessa hänseenden med tillfredsställelse och i många avseenden uttalat sig för längre gåen- de åtgärder. Utöver utredningens motive- ringar för att lägga beslutanderätten så långt ned i instansordningen som möjligt anförde departementschefen ytterligare ett väsentligt
skäl som betonades starkt i samband med skolstyrelsereformen 1958: Genom den re- formen ”skapades också goda förutsätt- ningar för beslutanderätt i de instanser, där den bästa kännedomen finns om förhållan- den som inverkar på och beröres av beslu- ten”.
Kungl Maj:ts proposition 1963zl44 ledde till ett principbeslut av 1963 års riksdag om sammanslagning av skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen till ett nytt centralt ämbetsverk kallat skolöversty- relsen. Samtidigt begärde och fick departe— mentschefen bemyndigande att tillkalla en särskild organisationskommitté med uppgift att ytterligare utreda omorganisationen av skolväsendets centrala ledning.
Denna kommitté som ingående diskutera- de den principiella fördelningen av arbets- uppgifter mellan centrala, regionala och 10- kala instanser avlämnade ett genomgripande decentraliseringsförslag ”Den nya skolöver- styrelsen” (Ecklesiastikdep 19639). Ett fler- tal beslut såsom lokalbehovsprövning för skolanläggningar för låg- och mellanstadiet, vissa löneärenden såsom löneklassplaceringar och beslut om B-avdrag vid tjänstledighet för studier föreslogs flyttas till länsskolnämnder- na. Vidare föreslog kommittén att skolor för blinda och för döva skulle ställas under inseende av nämnderna. [ princip skulle tillsynsområdet för länsskolnämnderna sam- manfalla med skolöverstyrelsens ämbetsom- råde. Det innebar att även vissa privatskolor, i vart fall de privatskolor för vilka privatsko- lestadgan var tillämplig, samt statsunderstöd- da enskilda yrkesskolor skulle ligga under inseende av nämnderna. Kommittén föreslog också att länsskolnämnderna skulle få till- synsuppgifter i fråga om särskolorna.
Kommittén föreslog vidare att den centra- la skolledningen skulle avlastas uppgiften som mellaninstans för Stockholms stad. För Stockholms stad och län föreslogs en gemen- sam mellaninstans från 1 juli 1964, kallad skolnämnden för Stockholms stad och län.
Enligt direktiven skulle kommittén också pröva frågan om eventuell ändring av läns- skolnämndernas sammansättning. Därvid ut-
gick kommittén från den grundsyn som uttalades vid länsskolnämndernas tillkomst, nämligen att länsskolnämnderna skulle ut- göra ett forum på länsplanet för det medbor- gerliga inflytandet. Majoriteten av ledamö- terna skulle i fortsättningen vara valda av landstingen. Samtidigt tog kommittén ställ- ning till kravet på representanter från nä- ringslivet. Om antalet ledamöter skulle vara oförändrat kunde två ledamöter utses på förslag av arbetsgivare och arbetstagare i stället för de två pedagogiska fackmännen som utsetts av skolöverstyrelsen och översty- relsen för yrkesutbildningen. Kommittén föreslog sålunda att länsskolnämnd skulle bestå av sju ledamöter, av vilka två skulle utses av Kungl Maj:t, en av länsstyrelsen och fyra av landsting och fullmäktige i stad som ej tillhörde landstingskommun. Av de två av Kungl Maj:t utsedda ledamöterna skulle en vara företrädare för arbetsgivare och en företrädare för arbetstagare inom länet. Den av länsstyrelsen utsedde skulle liksom tidi- gare vara i allmän tjänst anställd förvaltnings- jurist eller domare. För varje ledamot skulle suppleant utses på motsvarande sätt. Liksom tidigare skulle Kungl Maj :t förordna någon av ledamöterna till ordförande.
Skolnämnden för Stockholms stad och län föreslogs få nio ledamöter, varav landstinget och Stockholms stadsfullmäktige skulle utse fyra vardera. Den nionde ledamoten borde utses av länsstyrelsen och överståthållar- ämbetet gemensamt.
Kommitténs förslag beträffande länsskol- nämndernas tillsynsområde och decentralise- ring av ärendegrupper till nämnderna god- togs av departementschefen. I fråga om länsskolnämndernas sammansättning följde departementschefen också kommitténs för- slag. Utskottet däremot föreslog en utökning av antalet ledamöter till nio. Riksdagen beslöt enligt utskottets förslag.
Från 1 januari 1965 fick länsskolnämnder- na följande sammansättning: fem ledamöter utsedda av landsting (stad utom landsting), två av Kungl Maj:t utsedda ledamöter som skulle företräda arbetsgivare och arbetstagare inom länet, en av länsstyrelsen utsedd leda-
mot, liksom tidigare en i allmän tjänst anställd förvaltningsjurist eller domare och en ledamot utsedd av skolöverstyrelsen. Skolnämnden för Stockholms stad och län fick den av kommittén och departements- chefen föreslagna sammansättningen. l sam- band med att Stockholms stad och dåvaran- de Stockholms län sammanlades till ett län och överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län som följd härav sammanför- des till en länsstyrelse ändrades 1.1.1968 benämningen på den statligt regionala instan- sen till länsskolnämnden i Stockholms län. Kommittén hade även uppdrag att pröva personalbehovet vid nämnderna. Utökningen av tillsynsområdet främst beträffande yrkes- utbildningen samt decentraliseringsåtgärder- na krävde en analys av personalbehovet. Kommittén lorde inte någon ingående funk- tionsanalys. Den konstaterade att de ökade tillsynsuppgifterna huvudsakligen påverkade nämndernas pedagogiska och planerande uppgifter. Därför föreslog kommittén att tio nya skolinspektörstjänster skulle inrättas. Antalet skolinspektörer skulle då öka till 65. Dessutom föreslog kommittén en avsevärd förstärkning av kanslist- och biträdestjänster- na. Fr o m budgetåret 1964/65 utökades också personalförteckningen med tio skol- inspektörer och ett antal kanslist- och biträ- destjänster efter beslut av 1964 års riksdag.
3. Skolväsendets sty rningssystem
I kapitel 2 har utredningen kortfattat beskri- vit skolväsendets ledning före och efter länsskolnämndernas tillkomst. Innan utred- ningen i kap 4 redovisar länsskolnämndernas nuvarande uppgifter, verksamhet och arbets- former ger utredningen i föreliggande kapitel en översikt över det regelsystem som nu gäller i skolväsendet. Därefter ges några exempel på styrningssystemet i funktion. Kapitlet avslutas med en kortfattad analys av ansvarsfördelningen mellan staten och kom— munerna. En utförligare analys av regelsyste- mets verkan inom speciella delfunktioner som inspektion, fortbildning, planering och tjänstetillsättning m fl återfinnes längre fram i de kapitel där utredningen redovisar sina överväganden och förslag.
3.1 Regelsystemet — en översikt
Det svenska utbildningssystemet är starkt enhetligt till sin struktur. Detta har åstad- kommits genom att de övergripande besluten om mål, riktlinjer, organisation och resurs- ramar fattas centralt av regering och riksdag. Besluten om skolformerna är den primära grunden. Enhetligheten i uppbyggnad, verk- samhet Och funktion erhålles sedan genom utformningen i detalj av de bestämmelser som reglerar skolväsendet.
3.1.1 Bestämmelser om organisation och innehåll
Skollagens (1962319, omtryckt 197021026, ändrad senast 19711630) första paragraf an- ger målet för det svenska skolväsendet.
”Den genom samhällets försorg bedrivna undervisningen av barn och ungdom har till syfte att meddela eleverna kunskaper och öva deras färdigheter samt isamarbete med hemmen främja eleverna utveckling till har- moniska människor och till dugliga och an— svarskännande samhällsmedlemmar".
Denna paragraf gäller all den skolutbild- ning som bedrivs genom samhällets försorg, den må vara obligatorisk eller frivillig. I fortsättningen av de inledande bestämmelser- na i skollagen stadgas om kommuns skyldig- heter att sörja för undervisningen av barn i grundskola, att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola och att i övrigt vårda skolväsendet i kommu- nen såvitt ej handhavandet därom ankom- mer på annan. Likaså åläggs landstingskom- mun att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gymnasieskola. Sta- tens ansvar för undervisningen i specialskola av barn som på grund av syn-, hörsel- eller talskada icke kunna följa undervisningen i grundskolan regleras också.
Skollagen innehåller också kortfattade be-
stämmelser om skolstyrelsens uppgifter, om landstingskommuns utbildningsnämnd och dess åligganden, om skolchefen, om länsskol- nämnden som regional Skolmyndighet samt om skolöverstyrelsen som högsta tillsyns- myndighet under Konungen.
Skollagen innehåller vidare bestämmelser om individens rätt till undervisning, om rätt att välja studieväg efter förutsättningar och intresse samt om samhällets skyldighet att ordna undervisning för barn som på grund av något handikapp icke kan delta i den regul- jära undervisningen. Rätten till undervisning i grundskolan är förenad med skyldighet att delta i undervisningen. 1 ett särskilt kapitel behandlas skolplikten. Där anges också möj- ligheterna att fullgöra skolplikten i enskild skola eller i hemmet eller annorstädes genom enskild undervisning.
Utöver rätten till nioårig skolgång i grund- skolan tillförsäkras den enskilde också rätt till fortsatt utbildning i gymnasieskola i mån av tillgång på plats.
I övrigt innehåller skollagen bestämmelser om elevområden mm, om kommuns och landstingskommuns skyldigheter att bestrida de kostnader, vilka ej täcks av andra medel, om centrala statsmyndigheters inspektions- rätt samt om besvärsmöjligheter.
I skollagen hänvisas till lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstör— da (1967c940 ändrad senast l973:130) som på grund av hämmad förståndsutveckling för sin utbildning eller anpassning i samhället eller i övrigt behöver särskilda omsorger genom det allmänna. I omsorgslagen precise- ras statens och landstingskommuns skyldig- heter vad gäller undervisning i specialskola, särskola, specialundervisning i särskola och undervisning i specialsärskola. Omsorgslagen innehåller vidare bestämmelser om skolplikt, om tillsynsmyndigheter, om styrelse för om- sorger om psykiskt utvecklingsstörda, om vård- och elevhem m m. Beträffande högsta tillsynen över den verksamhet som bedrives enligt omsorgslagen bestämmer Konungen den fördelning av uppgifterna som utövas av skolöverstyrelsen och socialstyrelsen. Under skolöverstyrelsen har länsskolnämnden in-
seende över den verksamhet som överstyrel- sen har högsta tillsyn över.
Bestämmelser i vissa andra författningar gäller i tillämpliga delar för verksamheten inom skolväsendet. Det gäller bl a vissa bestämmelser i kommunallagen, förvaltnings- lagen, kommunaltjänstemannalagen och la— gen om kommunalförbund.
Kungl Maj:ts skolstadga (1971 :235 ändrad senast 1973 :678) innehåller dels tillämpnings- föreskrifter till skollagen, dels bestämmelser som reglerar verksamheten i grundskolan och gymnasieskolan. Tillämpningsföreskrifterna till skollagen finns till övervägande delen samlade i första avdelningens andra kapitel. Där regleras mera i detalj skollagens bestäm— melser om styrelsen för skolan, om undervis- ningen, om elevområden m m och om kom- muns och landstingskommuns skyldigheter. Bestämmelser om kollegier och konferenser mm samt om skolhälsovård ingår också i första avdelningen.
Andra avdelningen anger hur arbetet i grundskolan och gymnasieskolan skall anord- nas. l fem kapitel preciseras bestämmelser om läroplaner, ämnen och läroböcker, om klass- och gruppsammansättningar, om stöd-, special- och särskild undervisning, om in- skrivning, intagning, uppflyttning, ledighet m m, om åtgärder för elevs tillrättaförande, om prövning etc. I andra avdelningen be- handlas således frågor i anslutning till utbild- ningen, både allmänna och särskilda bestäm- melser.
Tredje avdelningen i skolstadgan har som huvudrubrik ”Personal”. Efter inledande be- stämmelser stadgas om skolchefer i kommu- nen, om skolledare och biträdande skolleda— re i grundskolan och gymnasieskolan, om tjänster som lärare in in, om lärare i grund- och gymnasieskolor, om tillsättning av tjäns- ter och om ledighet, vikariat och anställnings upphörande mm. I skolstadgans fjärde av- delning återfinnes slutligen bestämmelser om besvär.
I anslutning till bestämmelser i lagar, stadgor och kungörelser utfärdar skolöver- styrelsen efter bemyndigande av Kungl Maj:t anvisningar och kompletterande bestämmel—
ser som publiceras i Aktuellt från skolöver- styrelsen (ASÖ). I ASÖ som utkommer med omkring 70 nummer per år, intas också av Kungl Maj:t utfärdade bestämmelser samt annan information av anvisningskaraktär.
För de delar av skolväsendet utöver grund- skolan Och gymnasieskolan som länsskol- nämnderna har inseende över såsom kommu- nal vuxenutbildning, nomadskolor, statliga skolor för undervisning av syn—, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privat- skolor, sjöbefälsskolor och andra skolor fast- ställer Kungl Maj:t särskilda stadgar och kungörelser. Sålunda finns det en kungörelse om kommunal och statlig vuxenutbildning, en nomadskolstadga, en specialskolstadga, en privatskolstadga, en stadga för sjöbefälssko- lorna och en stadga angående omsorger för vissa psykiskt utvecklingsstörda m fl. I de flesta av dessa stadgor/kungörelser hänvisas till skollagen och skolstadgan. I övrigt inne- håller de speciella bestämmelser som utred- ningen inte behandlar i denna översikt.
Utöver de bestämmelser som anges i för- fattningar expedieras Kungl Maj:ts beslut genom det departement till vilket ärendet hör. [ viktigare ärenden, som t ex beslut efter propositioner till riksdagen, undertecknar Kungen själv originalexemplaret av beslutet och det föredragande statsrådet kontrasigne- rar, dvs bekräftar med sin namnunderskrift att beslutet är korrekt. Sådana viktiga beslut expedieras i form av Kungl regleringsbrev och Kungl brev.
] det stora flertalet ärenden undertecknas beslutet av statsrådet och kontrasigneras av den tjänsteman i departementet som svarat för beredningen och föredragningen av åren- det inför statsrådet. Dessa beslut expedieras som ämbetsskrivelser.
De föreskrifter till myndigheterna som hänför sig till budgetens område och som av regeringen meddelas genom sk reglerings- brev. där preciseringar om hur anslagsmedel får användas, kompletteras genom en omfat- tande direktivgivning i Kungl brev och äm- betsskrivelser. Andra detaljerade föreskrifter på skolväsendets område finns i instruktio- ner för skolöverstyrelsen och länsskolnämn-
Kungl brev och ämbetsskrivelser vad gäller skolväsendet återges i "Utbildningsväsendets författningshandbok” där också kronolo- giskt register över brev och ämbetsskrivelser finns.
Verksamheten inom skolväsendet regleras också genom bestämmelser i läroplaner. läroplanerna fastställes av Kungl Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl Maj:t, av skolöverstyrelsen. l läroplanerna anges mål och riktlinjer för skolans arbete samt all- männa anvisningar för skolans verksamhet. I övrigt innefattar läroplanerna timplaner och kursplaner samt anvisningar och kommenta- rer i anslutning till kursplanerna. I läropla- nen för grundskolan och gymnasieskolan fastställes mål och riktlinjer, allmänna anvis- ningar för skolans verksamhet, samt timpla- ner och huvudmoment av Kungl Maj:t. I övriga delar fastställes läroplanerna efter bemyndigande av Kungl Maj:t, av skolöver— styrelsen eller beträffande specialkurser inom gmnasieskolan av överstyrelsen. Skol- överstyrelsen har också medgivits rätt att om särskilda skäl föreligger medge jämkning i timplan eller kursplan som Kungl Maj:t fastställt. De delar av läroplanerna som Kungl Maj.t fastställer skall ovillkorligen följas, likaså vissa delar som skolöverstyrel- sen fastställer efter bemyndigande av Kungl Maj:t. Det gäller t ex allmänna bestämmelser och anmärkningar till timplanerna. Skolöver- styrelsens kompletterande anvisningar och kommentarer för undervisningen i ämnen och kurser i anslutning till de genom Kungl Maj:ts beslut fastställda kursplanerna är en service från verkets sida och således icke bindande för verksamheten i skolan.
3.1.2 Statsbidragsbestämmelser Driftbidrag
Statens bidrag till det primärkommunala skolväsendet — grundskolan och gymnasie- skolan — avser dels kostnader för löner och sociala avgifter till lärare och skolledare, dels kostnader för anskaffning av skollokaler,
första uppsättning stadigvarande undervis- ningsmaterial och anordnande av skolhem och/eller elevhem. Motsvarande statsbidrag utgår i princip till de delar av skolområdet som landstinget är huvudman för. Statsbi- dragssystemet finns samlat i följande författ- ningar, nämligen kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolvä- sendet, kungörelsen om statsbidrag till drift- kostnader för gymnasieskolan, kungörelse Om statsbidrag till driftkostnader för kom- munal vuxenutbildning och kungörelsen om statsbidrag till lantbruks- och lanthushålls- skolor. Dessutom finns statsbidragsbestäm- melser för de delar av skolväsendet som icke har kommun eller landsting till huvudman.
Statsbidrag till driften av skolväsendet beräknas efter schablon på lönekostnader för skolledare och lärare. Underlaget är bidrags- grundande tjänster för rektorer, studierek- torer Och lärare med tillägg för vissa vikarie- kostnader, eventuella kallortstillägg, vissa uppdragsarvoden, resurstirnmar, arbetsgivar- avgift mm. Tjänst är bidragsgrundande en- dast i den mån däri ingår undervisning som avses i timplan, annan föreskrift eller särskilt medgivande och som anordnas för helt redo- visningsår eller helt läsår. I gymnasieskolan utgår vidare statsbidrag för timmar till för- fogande och för stödundervisning, till kost- nader för bibliotekspersonal, biträden åt lärare och institutionstekniker.
Driftbidragssystemets tekniska utform- ning har direkt samband med hela det regelsystem som styr undervisningsplane- ringen. Utredningen ger exempel på detta under 3.3.
In vesteringsbidrag
Statsbidrag till by ggnadskostnader utgår dels till permanenta skollokaler, dels till proviso- riska skollokaler. Dessutom utgår bidrag till AV-utrustning och hörselteknisk utrustning, till anskaffande av första uppsättning stadig- varande undervisningsmaterial i gymnasie- skolan m rn. Övriga bestämmelser om statsbi- drag till bl a skolhemsbyggnader och deras inredning samt till elevhem för elever i
gymnasieskolan ingår också i regelkom— plexet.
Utredningen behandlar denna del av regel- systemet i kap 7 vid beskrivningen av hand- läggningsordning av skolbyggnadsfrågor.
3.1.3 Bestämmelser rörande personal
Utöver de bestämmelser i kommunaltjänste- mannalagen som gäller för personal inom skolväsendet finns föreskrifter ikonzmunal- tjänstemannastadgan. Särskilda bestämmel- ser för vissa tjänstemän inom skolväsendet, som rektorer och lärare, återfinns i kungörel- sen om vissa tjänstemän inom universitets— och skolväsendet. Vissa andra kungörelser och cirkulär som tex kungörelsen om tjäns- tetidsbefordran och cirkuläret om anställ- ningsvillkor utfärdas av Kungl Maj :t och har således författningskaraktär. I övrigt regleras skolledares och lärares anställnings- och ar- betsvillkor genom avtal enligt bestämmelser- na i huvudavtalet Och handläggningscirkulä- ret.
Utöver avlöningsförmåner finns i avtalen bestämmelser om anställningsvillkor, löneav- drag, lönetillägg, kostnadsersättningar, se- mester och semesterersättningar, sjukvårds- förmåner osv. Bestämmelser i dessa avseen- den finns smulade i allmänt löneavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) jämte specialbestämmelser Och anvisningar.
Övriga bestämmelser finns i tjänsteför- teckningsavtalet för undervisningsområdet (TFU). I TFU regleras bla arvodesfrågor, arbetstidens längd för vissa tjänster, anställ- ningsvillkor, lönegradsplacering av tjänster och befordringsgång.
Kollektivavtal sluts mellan avtalsverket och vederbörande huvudorganisation vad gäl- ler lärare och skolledare. Kollektivavtalen underställes riksdagens lönedelegation och godkännes slutligen av Kungl Maj:t. Utöver bestämmelserna i AST och TFU finns kom- pletterande föreskrifter i Kungl kungörelser i anslutning till det slutna avtalet och i cirku- lär från statens avtalsverk.
l utbildningsväsendets författningsbok del I finns ett kronologiskt register över gäl-
För vissa andra befattningshavare inom skolväsendet är dels kommunförbundet (Svenska landstingsförbundet) dels respek- tive kommun/landsting avtalsslutande part på arbetsgivaresidan.
3.2 Styrningssystemet i funktion — några exempel
] föreliggande avsnitt ges några exempel på styrningssystemet i funktion. Därvid har utredningen valt att belysa hur planeringen av undervisningen styrs av bestämmelser i det regelkornplex som beskrivits i föregående avsnitt. Framställningen kompletteras med tablåer som åskådliggör hur komplicerad planeringen av undervisningsprocessen är i organisation och till innehåll. Den schema- tiska framställningen i tablåform ingår som en integrerad del i beskrivningen av styr- ningssystemet i funktion; därför görs endast enstaka hänvisningar till tablåerna i fram- ställningen.
3.2.1 Grundskolan
Undervisningens mål, riktlinjer och innehåll anges i läroplanen för grundskolan.
1 nu gällande läroplan (Lgr 69) sägs — under hänvisning till skollagens första para- graf — målet för grundskolan vara ”att den i samarbete med hemmen skall främja elever- nas allsidiga utveckling samt därvid meddela eleverna kunskaper och öva deras färdighe- ter”.
Läroplanen anger också de riktlinjer, som skall vara vägledande för verksamheten i grundskolan. Följande urval av rubriker ger en bild av arten av dessa riktlinjer: Eleven i centrum; inriktning mot framtiden; hem — skola — samhälle; personlighetsutveckling och undervisning; individuell utveckling; ele- vernas sociala utveckling; undervisningsfor- mer och arbetssätt; samverkan för elevens bästa. Riktlinjerna kompletteras i läroplanen med allmänna anvisningar för skolans verk- samhet.
I läroplanens timplaner regleras antalet
veckotimmar för elever och lärare i respek- tive ämnen och stadier. Till varje timplan hör dels regler i allmänna bestämmelser till tim- planerna dels anmärkningar till varje tim— planedel. l allmänna bestämmelser och an- märkningar regleras t ex fördelning av under— visningen i slöjd på båda slöjdarterna, trä— och metallslöjd samt textilslöjd, undervis- ningstidens fördelning på arbetspass, fördel- ning av undervisningstiden i orienterings- ämnen, stödundervisning etc.
Undervisningens innehåll preciseras i läro— planens kursplanedel. I denna anges för varje ämne målet för undervisningen i ämnet samt de huvudmoment som skall behandlas. Till kursplanedelen hör också kommentarer och anvisningar för undervisningen i de olika ämnena och till andra verksamhetsformer, exempelvis fritt valt arbete. Ytterligare anvis- ningar och kommentarer jämte exempel ges i särskilda supplement till läroplanen.
Mål, riktlinjer och kursplaner fastställs av Kungl Maj:t. De allmänna anvisningarna i anslutning till mål och riktlinjer samt anvis- ningarna och kommentarerna i kursplane- delen har liksom supplementen fastställts av SÖ efter bemyndigande från Kungl Maj:t.
Den närmare planeringen av undervis- ningen åvilar den lokala skolledningen och vederbörande ämneskonferens. Ämneskon- ferensen skall i anslutning till läroplanen närmare planera kurserna i ämnet och grans- ka lärostoffet i läroböckerna, uppgöra plan för undervisningen i ämnet, ange förslag till inköp av böcker och annan undervisnings— material och till val av läroböcker. I ämnes- konferens ingår rektor och de lärare, som undervisar i det eller de ämnen som berörs. Rektor kan dessutom kalla studierektor att som ledamot delta i ämneskonferensens ar— bete.
Skolstyrelsen beslutar vilka läroböcker som skall användas. Den är dock bunden till att välja mellan de läroböcker, som statens läroboksnämnd granskat och godkänt. Skol- styrelsen har också att besluta Om inköp av annan undervisningsmaterial. Dessa beslut ger skolstyrelsen en betydande möjlighet att påverka planeringen av undervisningen. Be-
slut av denna art är emellertid ofta delegera- de till skolchefen eller till rektor.
Den yttre organisationen i grundskolan bestäms genom beslut om elevområden och skolenheter. Genom elevområdesindelningen avgränsar man geografiskt det område, för vars barn kommunen har att organisera undervisningen på grundskolenivå. För låg- och mellanstadierna fastställer länsskolnämn- den elevområde, för högstadiet fattas beslu- tet av länsstyrelsen sedan länsskolnämnden yttrat sig. I båda fallen bygger elevområdes- indelningen på bestämmelser i skollag och skolstadga (tablå l).
Grundskolan i kommunen kan vara orga— niserad på en eller flera skolenheter. I en särskild organisationsplan anges vilka skolen- heter som skall finnas. Denna plan upprättas och fastställes av kommunen. Länsskolnämn- den får dock, oavsett vad som sägs i organisa- tionsplanen, besluta om att skolenhet skall anordnas eller indragas om särskilda skäl föreligger. Länsskolnämnden kan således sty- ra indelningen iskolenheter. Genom bestäm- melser om lokalbehovsprövning utövar nämnden också indirekt kontroll över skol- enhetsorganisationen.
Till den yttre organisationen kan också räknas indelningen i rektorsområden. An- talet rektorstjänster regleras i skolstadgan och skall anges i kommunens organisations- plan. Skolöverstyrelsen kan medge, att kom- munen får inrätta fler eller färre rektorstjäns- ter än vad skolstadgan anger. Begreppet rektorsområde har inte någon geografisk innebörd, utan är endast en beteckning på den eller de skolenheter, för vilka en och samma rektor utövar den direkta ledningen.
Den inre organisationen av grundskolan regleras i första hand genom bestämmelser och föreskrifter i skolstadga och läroplan. I tablå 1 åskådliggörs hur dessa bestämmelser styr den inre organisationen vid uppdel— ningen av elever på årskurser, antal klasser, typ av klasser, undervisningsgrupper m m.
Skolstyrelsens förslag till klassanordning och klassernas fördelning på skolenheterna underställs länsskolnämnden för beslut. Om förslaget innehåller från bestämmelserna av-
vikande klasstyper, krävs medgivande fran länsskolnämnden om det gäller låg- och mellanstadierna, och från skolöverstyrelsen. om det gäller högstadiet.
Organisationen av undervisningen i detalj beträffande uppdelningen av klasser i grup- per och till samundervisning rn m kontrolle- ras av länsskolnämnden.
Skolstyrelsen inger till nämnden plan över undervisningens organisation på högstadiet. Eventuella avvikelser från gällande bestäm- melser om klass- eller gruppstorlek mm prövas av länsskolnämnden. Eftersom det statliga driftbidraget är utformat så att dess storlek är beroende av det antal skolledar- och lärartjänster som erfordras för undervis- ningen, granskar och prövar nämnden skol- styrelsens plan. Då frågan om samundervis- ning och grupporganisation i stor utsträck— ning är fråga om en avvägning mellan peda- gogiska, ekonomiska och personella faktorer. kan skolstyrelsen och länsskolnämnden kom- ma till olika slutsatser om hur organisationen skall se ut. Vägras kommun statsbidrag för viss del av lärartimmarna, måste organisatio- nen ändras; annars måste kommunen själv stå för merkostnaderna. Om kommun inte ändrar organisationen utan rekvirerar statsbi- drag även för ej godkända lärartimmar. kan kommunen åläggas att återbetala vad den eventuellt erhållit för mycket.
3.2.2 Gymnasieskolan
Undervisningens mail, riktlinjer och innehåll anges i läroplanen för gymnasieskolan. Vad som sagts 1 3.2.1 om grundskolans läroplan gäller i huvudsak också om gymnasieskolans nuvarande läroplan (Lgy 70).
Liksom i grundskolan är det den lokala skolledningens och vederbörande ämneskon— ferens sak att svara för den närmare plane- ringen av undervisningen. Beträffande äm— neskonferensernas sammansättning i gymna- sieskolan föreskriver skolstadgan dock. att representanter för berörda elever skall kallas att delta i besluten, då konferensen skall behandla frågor om planeringen av undervis- ningen eller pedagogiska frågor av allmän
Tablå ] Planering av undervisning och organisation i grundskolan
Statligt centrala organ Statligt regionala organ Kommunala organ skolenhet Kungl Skolöver- Ovriga Länsstyrel- Lenskol- Kommun- Skol- Rektor Ämnes— Personal Maj:t [ styrelsen [ sen nämnd | fullmäktige I styrelse | I konferens] | l l ' | | | ] Eålevofm- Y | Y | | | Skol- —————— fl: '— — L.” a'. » x ogstadiet El _ mer | | - | sats.... v | I ' x och mellan- [ 1) ] ] | stadiet rganisa- | L | _ __ __ | mer::... v % » Sköl- årskurser | l— stadgan __ — _ — _ _ — _— _ _ [ _Att av. | rzäåzrsom- | l | 1 * inprege el. | | trana skol- | | , enhet | | | | . | I | ll Läroplanför . F I | I , _ — _ — 2 l gm"dSkDIanAnvis- 55356" Till klass- Tj.—| I ) R'k l' ' ' anordning l n'mllä'n'; 33"? | kesswe | 1 ( Kursplaner men- | | | tarer — — — 1 l l _ , | | I | 2) X ögltadlets F *— _____ I organisation] I | X I ' klasser, gup- I per m m | X I | ] * l l l , _ _ - 4 | | __ _ _. _ _ Tja'nsr " Y | Gransk- _: // | r . . 'lngsnlgacrf, ] | | | ning av ' | / lrveäri'fsl'lm": schema | | | :?::d'e' | / | bidrag m m ] Kung. ' X I L _ _ _ / | | om drift— | J/ ] |__ _ __ _] | bidrag XX A t | erket | ;— —1 / J | v a sv _ — _ Utb l- / ] varsam | . | F | F ' .?ä'er'... m * * dvm- ' Lf") bidrag D ., _ [ bocker | [_ _ J rl t | ' | bidrag I Pla i” F F | ungereirs- | | ningen | Inköp av m m I undervis— | Läroboks- ningsma- __ 3 | m IEI—tm | Förtecknin | | I över god- ] kände läro- ______ | ”” ' ”"”" F | F I | ” | | | | | l l l
Författningar och andra bestämmelser som reglerar verksamheten
() Beslut om . ..
r * "l | | | Annan handläggning än direkt beslut L __... _l
1) Beslut lattas i vissa fall av kommuntullmäktige 2) Samråd och möjlighet till yttrande förekommer
E Förslag _ Vttrande
__ Direkt styrande/påverkan
— ——> Indirekt styrande/påverkan
karaktär.
Beträffande skolstyrelsens beslut om läro- böcker bör observeras, att föreskrifter om att endast sådana läroböcker får antagas som godkänts av statens läroboksnämnd för gym- nasieskolan endast gäller vissa ämnen på de tre- och fyraåriga linjerna.
Gymnasieskolans yttre organisation (tab- lå 2) bestäms genom medgivande för kom- mun eller landstingskommun att inrätta så- dan skola. Huvudmannen inger framställning till skolöverstyrelsen som beslutar efter sam- råd med berörda kommuner och landsting. Innan ärendet avgörs skall yttrande inhämtas från länsskolnämnden Och även från länssty— relsen, eftersom inrättandet av en ny gymna- sieskola i regel har regionalpolitisk betydelse.
Skolöverstyrelsen beslutar i övrigt om vilka studievägar den inrättade gymnasiesko- lan får omfatta, vilka linjer med tillhörande grenar och varianter som får inrättas samt om vilken annan utbildning i form av special- kurser som gymnasieskolan får ha.
För varje studieväg inom gymnasieskolan skall elevområde fastställas. För detta svarar länsskolnämnden.
Liksom grundskolan kan en kommuns (landstingskommuns) gymnasieskola vara organiserad på en eller flera skolenheter. Till skillnad från vad som gäller för grundskolan är det en statlig angelägenhet att besluta om skolenheter i vilka gymnasieskola ingår. En- ligt skolstadgan ankommer det nämligen på skolöverstyrelsen att efter samråd med be- rörda kommuner och landstingskommuner fatta sådana beslut. Yttrande skall dessutom inhämtas från länsskolnämnden och - om ärendet har större regionalpolitisk betydelse — även från länsstyrelsen.
Genom beslut om antalet skolenheter har som regel också rektorsorganisationen i gymnasieskolan fastställts. Vid varje allmän skolenhet och vid varje särskild skolenhet typ 2 finns nämligen enligt bestämmelserna i skolstadgan en ordinarie rektorstjänst. Även när det gäller särskilda skolenheter typ 1 finns som regel en rektorstjänst vid varje enhet (arvodestjänst eller ordinarie tjänst beroende på omfattningen av tjänstens at—
betsomräde). Två eller flera särskilda skol- enheter typ 1 får dock förenas under en och samme rektor om särskilda skäl föreligger. Länsskolnämnden bestämmer hur arbetsom- rådet för rektor för särskild skolenhet typ 1 skall avgränsas.
Även beträffande gymnasieskolan regleras den inre organisationen i första hand genom skolstadgan och läroplanen.
Beslut som rör klassorganisationen fattas dels av skolöverstyrelsen. dels av skolstyrel- sen, dels av länsskolnämnden.
Det är skolöverstyrelsen som efter riktlin- jer från Kungl Maj :t har att besluta om hur många klasser av årskurs 1 som varje kom- muns gymnasieskola skall omfatta. SÖ beslu- tar också om hur dessa klasser skall fördelas mellan de studievägar (linjer och specialkur- ser) som ingår i vederbörande gymnasieskola.
I högre årskurser beslutar skolans styrelse efter förslag från rektor om antalet klasser. Som framgår av tablå 2 regleras klassorgani- sationen dels av skolöverstyrelsen genom beslut om klasser, linjer och grenar i åk] dels av bestämmelser i skolstadgan.
] vissa fall då skolans styrelse bedömer det nödvändigt med en utökning av antalet klas- ser i högre årskurs, erfordras medgivande av länsskolnämnd eller skolöverstyrelse.
] läroplanen ingår allmänna bestämmelser till timplanerna. [ dessa regleras t ex tillval, elevantal på linjer och i ämnen, delning av klass, samundervisning, periodläsning etc. Dessa bestämmelser liksom regler i skolstad- gan styr planeringen av undervisningen. I tablå 2 visas hur styrelsens förslag i form av vårrapport granskas av länsskolnämnden, vil— ket kan ge anledning till åndringi förslaget. Den definitiva planen över undervisningen, höstrapporten, granskas på samma sätt och kan också ge anledning till ändringar.
Liksom beträffande grundskolan är det statliga driftbidraget knutet till lönekostna- der och vissa andra kostnader. Av tablå2 framgår att statsbidragskungörelsen (1966: 115) reglerar rekvisition och utbetalning av driftbidraget samtidigt som övriga bestäm- melser i stadga och läroplan bestämmer storleken på driftbidraget (antal klasser,
Tabla” 2 Planering av undervisningen i gymnasieskolan
Statligt centrale orpn Statligt regionala orgn Kommunala organ skolenhet Kungl. Skolöver- Övrig Lönmy- Länsskol- Kommunlullm. Skolstyrelsen Rektor Ämnes- Porso- Mei:t ] styrelsen [ | relsen nämnden Landsting (Utbildningsn.) kont. ml 1 om inrätt- ' | ende av | | gymnasie- | Ls: _] rFers '"'le _. | om studie- ':)?”th l vägar i | till klassor— —| ymnasie- ganisation i 9 #I årskurs 2 _lrFörsleg | | "" skol- | Organiso- 5] enhetsor- . - - | transplan, Lärn—saint; skolenhet, & __ Gl studiev" r _ _ _" Skol- 899 lagen Skol- enheter l | Klass- | antal och klessfördel- ning i års— / kurs ! Skol- stadgn — _ __ Gl Riktlinjer l for klasstill- delning och fördelning i årskurs 1 sens beslut .. .. Tjänstgo- om k'lass/ tingsplan __ _. _a) 9 p scheme Läroplan för Gy.-skolan x Mål . _ Anvis- X JGÄmknins Riktlinjer ningar |av höstrap— | Tim— och och [Botten _] kurspla- kommen- r— — — Ä _ _ — "" ""E, | Avtalsverk l', lAvtal om I' lloner m in |. I. _ _ _ _| Kungörelse l— öyrig under- ang. driit— Lii—roZOTtsj visnings- b'd'ag nämnden ' |— — — — 1 Budget 'Förteckn. ' Utbetal- | X. Iover godk.l| ning av läroböcker' drift- __ A___—"Ibidrng | ' (: __L___J/ , avdriftbi- ! & udi”. _ _a Författningr och andra bestämmelser [3 Föftlltl som reglerar verksamheten Yttrande Beslut om . . . __ Direkt styrande/påverkan r * ”i I — — ' k | | Annan handläggning än direkt beslut __ Indira ' styrande/påverkan L _ _ J
1. Ärende av större regionalpolitisk betydelse 2, Ärende av mindre regionalpolitisk betydelse
3. Endast läroböcker i vissa ämnen på 3» och Mriga linier 4. Övriga Iaroböcker
5. Beslut fattas i vissa fall av kommunfullmäktige
6. Samråd och möjlighet till yttrande törekommar
Tablå 3 Planering av undervisningens organisation i kommunal vuxenutbildning
Statligt centrala organ Statligt regionala organ Kommunala organ Skoienheten Kungl. Skolöver- Ovriga Linssty- Länukol- Kommun- Skolsty- Rektor Amneskonl. Maj:t styrelsen relsen nämnden Iullmektige relsen | (personall _ _ _ _ T Framställn Att | ' | att la en- anordna l | ordna vuxen- II.—E I???” utbildning | = 1. _ _ _ _ _]
[Zl
Att anordrs sötskild skolen-
/ &
Förläggning av vuxenutb. som ei ingår isarsk. enhet nhet
MI
,. I Kungorelsen ang. kommunal och statlig
vuxenutbildning SFS 1971 :424
>
Läroplaner Vilka _
för *- . kurser som 47—-—- | skall an-
ordnas
X & Billån; lä %
Tiansl- geringsy plan och schema
| Avtals- | | verket Avtalom Iönermm | |______J
l Utbetaln. | | av driit— [— | bidrag | |_ _ _ _ J
&
X r_;ekvrsition _! >i | av driftbi- | '1 dr L x
Plan för under— visnin n Budget __ ge
Inköp av övrig undervisn, mtrl.
Författninmr och andra bestämmelser E FÖ"'till som reglerar verksamheten Yttrande
Beslut om . . . -—> Direkt styrande/påverkan
— — -_ Indirekt styrande/påverkan
|__—_l
_ _ '!
| | Annan handläggning in direkt beslut _ _ J
grupper osv). I motsats till vad som gäller för grundskolan rekvirerar styrelsen driftbidraget direkt från länsstyrelsen, vilken utbetalar det rekvirerade beloppet utan att länsskolnämn- den granskat rekvisitionen och jämfört den med den fastställda höstrapporten.
3.2.3 Den kommunala vuxenutbildningen
Den kommunala vuxenutbildningen (tablå 3) regleras i första hand genom kungörelsen ( 1971 :424) om kommunal och statlig vuxen- utbildning. Enligt denna omfattar den kom- munala vuxenutbildningen utbildning som motsvarar utbildningen enligt läroplanerna för grundskolans högstadium och gymnasie- skolan samt s k särskilt yrkesinriktad utbild- ning.
Enligt kungörelsen skall skolöverstyrelsen fastställa läroplan för kommunal vuxenut- bildning. Sådan läroplan skall omfatta tim- planer, kursplaner, planer för självstudier samt föreskrifter om elevernas fördelning på grupper och om det antal timmar som får anslås till studiehandledning samt till studie- och yrkesorientering. Beträffande timplaner— na har skolöverstyrelsen att följa riktlinjer från Kungl Maj:t om det högsta antal lektio- ner som kurs får omfatta.
Den yttre organisationen av den kommu- nala vuxenutbildningen bestäms genom med- givande för kommun/landstingskommun att anordna sådan utbildning och genom beslut om elevområden och till vilken skolenhet utbildningen skall förläggas.
Medgivande att anordna kommunal vuxenutbildning lämnas av skolöverstyrelsen. Över ansökan om att få anordna vuxenut- bildning torde skolöverstyrelsen utan undan— tag inhämta yttrande från vederbörande läns- skolnämnd i dess egenskap av tillsynsmyn- dighet, trots att föreskrift därom saknas i vuxenutbildningskungörelsen.
Beslut om elevområde för den kommunala vuxenutbildningen fattas av länsskolnämn- den.
Kommunal vuxenutbildning skall förläg- gas till skolenhet med gymnasieskola eller, om kommunen ej har gymnasieskola, till
skolenhet med grundskola. Om särskilda skäl föreligger, kan utbildningen förläggas till skolenhet med grundskola, även om kommu- nen har gymnasieskola. Beslut om till vilken skolenhet vuxenutbildningen skall förläggas, fattas av vederbörande skolstyrelse.
Omfattar den kommunala vuxenutbild- ningen varaktigt minst 16,5 poäng får kom- munen anordna särskild skolenhet för vuxen— utbildningen, om skolöverstyrelsen medger det.
Den inre organisationen
Vilka kurser som skall anordnas inom vuxen- utbildningen beslutas enligt vuxenutbild- ningskungörelsen av skolstyrelsen (utbild- ningsnämnden). Kungörelsen anger dock vissa regler om lägsta och högsta elevantal i kurs. Sålunda får kurs påbörjas endast om antalet elever beräknas varaktigt uppgå till lägst 12 (inom det allmänna stödområdet — dock ej på 011 med tre- eller fyraårig gymnasieskolutbildning — till lägst 8). Sk speciell kurs för elever med behov av special- undervisning får anordnas om elevantalet varaktigt beräknas uppgå till lägst fem. Sjunker elevantalet under pågående utbild- ning under dessa gränser, skall frågan om bibehållande av kursen underställas länsskol- nämnden.
Någon motsvarighet till gymnasieskolans vår- och höstrapport eller till grundskolans förslag till klassanordning eller högstadieplan finns inte föreskriven för den kommunala vuxenutbildningen. De organisatoriska beslu- ten fattas av vederbörande styrelse själv inom ramen för vuxenutbildningskungörel- sens och läroplanens föreskrifter.
En viss inskränkning i skolstyrelsens be- slutanderätt gjordes genom ämbetsskrivelse 23.4.1971, vari bl a föreskrevs, att antalet undervisningstimmar för gymnasieskolkurser inom en kommuns vuxenutbildning inte utan skolöverstyrelsens medgivande fick öka mer än 5 % mellan läsåren 1970/71, 1971/72 och 1972/73.
Det statliga driftbidraget till den kommu- nala vuxenutbildningen är knutet till löne-
kostnaderna för vuxenutbildningens skol- ledare och lärare, varvid kungörelsen om driftbidrag för gymnasieskolan gäller i tillämpliga delar. Detta innebär, att skolsty- relsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen rekvirerar ett belopp motsvarande de fak- tiska lönekostnaderna för rektor, studierek- tor och lärare.
Beträffande den lokala skolledningens och ämneskonferensernas uppgifter när det gäller den närmare planeringen av undervisningen gäller i tillämpliga delar vad som tidigare sagts beträffande grundskolan (3.2.1) och gymnasieskolan (3.2.2).
I skolstadgan sägs uttryckligen, att det är skolstyrelsen som beslutar om vilka läro- böcker som skall användas i grundskolan och gymnasieskolan. Vuxenutbildningskungörel- sen däremot säger ingenting om vem som skall besluta om läroböcker inom den kom- munala vuxenutbildningen (inom den stat- liga. vuxenutbildningen ankommer det enligt samma kungörelse på vederbörande ämnes- konferens att besluta om läroböcker och annat material). Då vuxenutbildningskun- görelsen inte uppdragit beslutanderätten åt annan (rektor, ämneskonferens) måste det ankomma på skolstyrelsen (utbildnings- nämnden) att — efter förslag från ämneskon- ferens och rektor _ anta läroböcker.
3.2.4 Några övriga funktioner
Som framgått av översikten i kapitel två reglerar staten i stor utsträckning hur under- visningen i de kommunala skolformerna skall organiseras. Detta sker dels genom föreskrif- ter i skollag, skolstadga och läroplaner, vilka kommunerna är skyldiga att följa, dels ge- nom att statliga myndigheter i varierande omfattning skall fatta direkta beslut rörande den lokala organisationen, och dels slutligen genom anvisningar och rekommendationer.
Denna styrning i detalj är emellertid huvudsakligen begränsad till den del av verksamheten i skolan som har med den direkta undervisningen att göra. Av intresse kan därför vara att studera styrning och ansvarsfördelning när det gäller övriga funk-
tioner i skolan. Här begränsas översikten till skolhälsovården, skolpsykologverksamheten och den skolkurativa verksamheten.
Till skillnad från övriga här avsedda stöd- funktioner har statsmakterna utfärdat vissa för kommunerna bindande föreskrifter om skolhälsovården och dess organisation. De grundläggande bestämmelserna finns i ett särskilt kapitel i skolstadgan. Där åläggs huvudmännen uttryckligen ansvaret för skol- hälsovården och anges dess ändamål och natur. Vidare föreskrivs, att det för skolhäl- sovården skall finnas skolläkare, skolsköters- ka, lämpliga lokaler och annan utrustning (tablå 4).
Den närmare organisationen av skolhälso- vården är däremot ej reglerad i skolstadgan. Beträffande dimensioneringen av skolskö- terskeorganisationen sägs dock, att det på heltidsanställd skolsköterska i grundskolan inte bör ankomma mer än 1500 eller, i fråga om gymnasieskolan, l OOO—1 200 ele- ver. En styrande effekt har dock det antal läkarundersökningar, som varje elev minst skall genomgå under sin skoltid, liksom de närmare bestämmelser om skolläkare och skolsköterska som SÖ med stöd av skolstad- gan och efter samråd med socialstyrelsen utfärdat 27.7.1971 och vari befattningsha- varnas åligganden närmare preciserats. Också i läroplanerna för grundskolan och gymna- sieskolan ges vissa anvisningar, exempelvis i avsnitten om specialundervisning och elev- vård.
Något för skolhälsovården speciellt avsett statsbidrag utgår ej.
För att få en fullständig bild av den statliga styrningen när det gäller skolhälso- vården bör man observera, att skolstadgan också innehåller vissa bestämmelser om till- sättning av tjänster för skolläkare och skol- sköterska. Bl a ges vissa anvisningar om befordringsgrunder och om det formella förfarandet i samband med tjänstetillsätt- ning. Vidare åläggs skolöverstyrelsen att efter samråd med socialstyrelsen meddela före- skrifter om behörighetsvillkor för anställning som skolsköterska. Sådana föreskrifter utfär- dade skolöverstyrelsen den 2.9.1970. Tjänst
Tablå 4 Organisation av skolhälsovården
Statligt centrala organ Statligt regionala orgn Kommunala organ Skolenheten Kungl. Skolöver— Ovriga Länsny- Länskm. Kommunlullm. Skolstyrelsen Rektor Elever Maj.t styrelsen relsen nämnden Landsting Utbildningsn'amnd.
Skol- stadgan _ ——————————————— _j- tion av skol- _E »I- " ser för skol- - & läk. och :' Sociall- skolskot. _ "V"e 5- I Samråd | x / ”__-% | * x x / / // | && _J, | / X X , / x x JT, EF Laroplaner / & Budgr Lgr 69 / / lx // Lgy 70
för skolläkare och skolsköterska tillsätts av skolstyrelsen. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos länsskolnämnden. Skolpsykologer och skolkuratorer fanns nämnda i skolstadgan före den 1 juli 1971 (19622439 omtryckt 1966zll4 med senare ändringar). De fanns med i den uppsättning av personal som skulle finnas vid gymnasium
Tablå 5 Organisation av skolpsykologisk och s
och fackskolor. l uppräkningen av personal vid grundskolan och yrkesskolan saknades dock dessa kategorier.
Skolpsykologer och skolkuratorer har inte tagits med i 1971 års skolstadga (19711235 med senare ändringar). Kungl Maj:t har dock i en ämbetsskrivelse (7.4.1972) meddelat bestämmelser om viss skolpsykologisk verk-
kolkurativ verksamhet
Statligt centrala orwn Statligt regionala organ Kommunala organ Skolenneten
Kungl. Skolöver- Ovriga Linssty— Länskol- Kommunfullm. Skolstyrelsen Rektor Elever Maj:t styrelsen relsen nämnden Landsting Utbildningsnämnd. ålägga" * _____ _ _ _ __ _ _ __ _ _ _ "ganisa- tion av skol skolkurativ ___—__ __ __ ______.__verksam— het Läroplaner Lgr69 ——————————————- ——————-———————> I Lay 70 x __ N N x N N N * x & N _lIl
Författningar och andra bestämmelser som reglerar verksamheten
0 Beslut om. . .
_ _ 1
I | Annan handläggning in direkt beslut __ .J
ru*—1
5. Förslag Yttrande
__ Direkt nvrande/peverkan
— — + Indirekt styrande/påverkan
samhet i grundskolan att gälla intill utgången av juni 1973. Dessutom gäller skolöverstyrel- sens föreskrifter om tystnadsplikt för skol- kuratorer och Skolpsykologer (SÖ 22.5. 1967).
De nya läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan förutsätter också liksom de äldre läroplanerna (Lgr 62 och 1965 års läroplaner för gymnasiet och fackskolan) att båda skolformerna har tillgång till psykolo- ger och kuratorer. Sålunda finns i de allmän- na anvisningarna i läroplanerna särskilda avsnitt om den skolpsykologiska och om den skolkurativa verksamheten, vari anvisningar ges om skolpsykologens och skolkuratorns uppgifter (tablå 5).
Det är sålunda helt överlåtet till kommu- nerna att besluta om hur den skolpsykolo- giska och skolkurativa verksamheten skall organiseras. Tjänster för denna slags personal ingår inte heller bland de tjänster, som är statsbidragsgrundande. Några statliga be- stämmelser eller anvisningar om behörighets- krav eller befordringsgrunder finns ej heller.
3.3 Analys av den nuvarande ansvarsfördel- ningen
Som framgått av beskrivningen under 3.2.1 regleras den yttre och inre organisationen i grundskolan av direkt bindande föreskrifter i skollag, skolstadga och läroplan. De organisa- toriska beslut som statliga myndigheter har att fatta är dels av långsiktig natur, tex beslut om elevområden och skolenheter, dels av mer kortsiktig art, tex beslut om klass- antal och klasstyper för visst läsår. Vissa beslut av organisatorisk natur, som skolsty— relsen har att fatta, kan länsskolnämnden indirekt påverka genom möjligheten att väg- ra statsbidrag för de lärarlönekostnader som skolstyrelsens beslut innebär.
[ den grafiska framställningen (tablå l) anges hur länsskolnämndens beslut om klass- antal och klasstyper, gruppindelning och sarnundervisning på högstadiet, direkt och/ eller indirekt styr kommunens organisations- beslut för grundskolan. Driftbidragssyste- met, som gör de statliga driftutgifterna för
skolväsendet direkt beroende av kostnaderna för de skolledar- och lärartjänster som er- fordras för den beslutade organisationen, är indirekt en styrande faktor. Omfattningen och innehållet i utbildningen i grundskolan regleras således i skollag, skolstadga och läroplan med tillhörande tillämpningsföre- skrifter. Därtill styr statsbidragsbestämmel- serna och löneavtalen indirekt organisation av en kommuns grundskola.
Beträffande undervisningens innehåll har framgått, att den lokala skolledningen, äm- neskonferenser och enskilda lärare har frihet att arbeta efter metodisk övertygelse, om fastställda mål, huvudmoment och riktlinjer följs. Anvisningar och kommentarer i läro- planer och supplement är inte bindande. Således kan den närmare planeringen av undervisningen i ett ämne ge frihet till lokala variationer. Efter ämneskonferensernas för- slag skall skolstyrelsen besluta om läromedel och undervisningsmaterial. Genom statens läroboksnämnd, som granskar och godkin- ner läroböcker, begränsas dock friheten Vid val av läromedel. Skolstyrelsen är bunden till de godkända läroböckerna.
Den statliga styrningen av grundskolans organisation är genomförd nästan till 100%. Utöver vad som regleras av statliga organ får de kommunala initiativen begränsas till vissa pedagogiska och skolsociala åtgärder sant i utformningen av skollokaler och skolgårdar.
Regelsystemet för gymnasieskolan (tib- lå 2) är i princip det samma som för grund- skolan. Uppdelningen av beslutsfunktionerna mellan statliga och kommunala organ (ch mellan olika statliga myndigheter skiljer sig visserligen i vissa avseenden från vad som gäller för grundskolan. Effekten är dcck densamma; staten kan i detalj styra Cen lokala organisationen. Organisationsbesluten påverkar likaså de statliga utgifterna för skolledare, biträdande skolledare och lärare.
I ett avseende är dock den kommunila huvudmannens ansvar gentemot staten större än vad som gäller för grundskolan. Det ökade ansvaret ligger i att man överlåtit åt huvudmannen att svara för att rätt driftbi- drag erhålles. Någon prövning av bidragets
storlek görs ju normalt inte av statlig myn- dighet.
Det nuvarande regelsystemet för den kom- munala vuxenutbildningen (tablå 3) avviker på ett markant sätt från de tidigare beskrivna systemen. Mål och innehåll för undervis- ningen anges liksom i nämnda skolformer i för huvudmannen bindande föreskrifter ut- färdade av Kungl Maj:t och skolöverstyrelsen (vuxenutbildningskungörelsen och läropla- nerna). Föreskrifter ges också om undervis- ningens organisation i form av timplaner med tillhörande bestämmelser om elevernas fördelning på grupper etc. Så långt är den statliga styrningen utformad på samma sätt som för t ex gymnasieskolan.
De organisatoriska besluten är däremot så gott som helt överlåtna på huvudmannen. Inte heller förutsätts någon annan statlig kontroll av att huvudmännen i organisations- arbetet följer föreskrifterna i kungörelsen eller läroplanerna än den som ligger i skol- överstyrelsens och länsskolnämndernas all- männa inspektions- och tillsynsverksamhet. Statligt driftbidrag utgår utan särskild pröv- ning för de lärartjänster som den av kommu- nen beslutade organisationen kräver. Syste- met kan förenklat beskrivas så, att kommu- nen har att själv tolka och tillämpa de statliga föreskrifterna och fastställa sin orga- nisation av vuxenundervisningen, medan sta- ten står för huvuddelen av kostnaderna.
För skolhälsovården (tablå 4) gäller ytter— ligare ett annat styrningssystem. Att skollä— kare och skolsköterska skall finnas har före- skrivits av staten, som också utfärdar be- stämmelser som reglerar denna personals arbetsuppgifter. Skolhälsovårdens organisa— tion är däremot en rent kommunal angelä- genhet. De organisatoriska beslut huvudman- nen fattar har inga konsekvenser för de statliga utgifterna.
De skolpsykologiska och skolkurativa funktionerna (tablå 5) är exempel på områ- den där den statliga styrningen är mycket lös och huvudmännen följaktligen har mycket stor frihet att organisera och leda verksam- heten. Skolans uppgift att hjälpa och stimu- lera varje elev att på bästa sätt ta till vara och
utveckla sina inneboende förutsättningar både som enskild individ och som medbor- gare i ett demokratiskt samhälle (Lgr 69 s 12, Lgy 70 s 11) ställer krav på tillgång till elevvårdande expertis. Läroplanerna ger an- visningar om hur elevvården bör bedrivas och förutsätter därvid att skolan disponerar psy- kolog och kurator. Att bedöma behovet och den lämpligaste organisationen, är däremot helt överlåtet på huvudmännen. Till skillnad mot vad som gäller beträffande skolläkare och skolsköterska finns ingen skyldighet föreskriven för kommun att anställa skolpsy- kolog och skolkurator.
Slutligen bör en analys över den statliga styrningen inom skolväsendet kompletteras med ett påpekande om att det beträffande vissa andra nödvändiga stödfunktioner i sko- lan, exempelvis vaktmästarorganisationen och kansli, helt saknas statliga bestämmelser eller anvisningar om hur funktionerna skall eller bör organiseras.
Man bör dock observera att de statliga myndigheterna har möjlighet att ingripa med sanktioner om kommun eller landsting åsidosätter gällande bestämmelser eller för- summar sina uppgifter på skolans område. Om länsskolnämnden i sin egenskap av till- synsmyndighet skulle finna att så skett, kan den anmäla detta för länsstyrelsen. Denna kan besluta att högst 10 procent av det statliga driftbidraget skall innehållas till rät- telse skett. Om rättelse ej sker skall det innehållna beloppet avdragas från statsbi- draget.
I detta kapitel har endast en del av styrningssystemet i funktion beskrivits. Reg- leringen av skolbyggnadsverksamheten skil- dras i kapitel 7 och regleringen på personal- sidan i kapitlen 8—1 1.
4. Länsskolnämndernas organisation, uppgifter
och arbetsformer
4.1 Gällande bestämmelser
I skollagens inledande bestämmelser stadgas att det skall finnas en länsskolnämnd som statsmyndighet i varje län. Länsskolnämn- dens sammansättning och dess åligganden är också fastställt i lågform. Lagtextens korta bestämmelser om nämndens åligganden är uppdelad i två stycken. För det första skall länsskolnämnd ha inseende över skolorna i länet och därtill hörande verksamhet och för det andra skall den öva tillsyn över undervis- ningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem. Skollagen innehåller vidare bestämmelser om länsskolnämnds sammansättning. Efter de ändringar i nämndens sammansättning som genomfördes på 1960-talet och som utredningen kortfattat beskrivit ikap 2, skall länsskolnämnd enligt bestämmelserna i skol- lagens 22 å ha följande sammansättning: Länsskolnämnd utgörs av nio ledamöter, som är bosatta inom länet och som utses för tre är, räknade från och med den 1 januari året efter det, då allmänna val av landstings- män och kommunfullmäktige ägt rum. Majo- riteten, dvs fem ledamöter, skall vara lands- tingsvalda. Av de övriga utses två av Kungl Maj:t, varav en bland företrädare för arbets- givare och en bland företrädare för arbets- tagare inom länet, samt en av skolöverstyrel- sen och en av länsstyrelsen. l Gotlands län utses fem ledamöter av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, som icke tillhör landstingskom-
mun, utses tre ledamöter av landstinget och två av kommunfullmäktige i denna kommun. För varje ledamot utses en suppleant i samma ordning som ledamoten. I övrigt sägs att ledamot som icke utses av Kungl Maj:t skall fylla av Kungl Maj:t angivna villkor.
För länsskolnämnden gäller vidare bestäm- melser i allmänna verksstadgan den 3 decem- ber 1965 (nr 600) med undantag av 2 5, 3 & 2, 9 och 18 åå. Vid tillämpningen av verks- stadgan förstås med chefen länsskolinspek- tören.
I övrigt regleras länsskolnämndernas verk- samhet genom bestämmelserna i Kungl Maj:ts instruktion (19651741, ändrad senast 1973:358) för länsskolnämnderna. Instruk- tionen innehåller bestämmelser om nämnder- nas uppgifter och åligganden, om ledamöter och suppleanter, om tekniskt råd, om kansli m m, om ärendenas handläggning, om tjäns- tetillsättning, om besvär samt övriga bestäm- melser. Vissa av bestämmelserna i instruktio- nen har av Kungl Maji kompletterats eller utvidgats genom särskilda föreskrifter i Kungl brev, regleringsbrev och ämbetsskrivel- ser.
I instruktionen anges att skolöverstyrelsen utövar den befogenhet som enligt 10 & verks- stadgan tillkommer myndighet. Det innebär att skolöverstyrelsen skall fastställa arbets- ordning och de allmänna bestämmelser i övrigt som fordras för arbetet inom länsskol- nämnderna. Skolöverstyrelsen har så sent som 4 juni 1973 fastställt en ny arbetsord-
ning för länsskolnämnderna, vilken ersätter den tidigare gällande, daterad 1965-06-08. För LPH-föreståndare, fortbildningskonsu- lenter och konsulenter för rörelsehindrade elever gäller särskilda föreskrifter som över- styrelsen utfärdat med stöd av Kungl Maj:ts uppdrag.
Utöver bestämmelserna i ovan anförda författningar och instruktion gäller generellt vissa bestämmelser i förvaltningslagen, stats- tjänstemannalagen och stadstjänstemanna- stadgan, allmänna arkivstadgan samt anvis- ningar och föreskrifter i Kungl brev och Kungl Maj:ts cirkulär.
4.2 Arbetsområde och organisation 4.2.1 Arbetsområde
Länsskolnämnd har enligt 21 & skollagen inseende över grundskolor, skolenhet av spe- cialskolan och gymnasieskolan med därtill hörande verksamhet samt över annan under- visning som avses i nämnda lagrum. I Kungl Maj:ts instruktion för länsskolnämnderna har lagtexten kompletterats med en uppräkning av de övriga skolor med därtill hörande verksamhet som länsskolnämnderna har in- seende över, nämligen statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, nomadskolor, statsunderstödda pri- vatskolor, sjöbefälsskolor, sådana av enskilda med statsbidrag anordnade yrkesskolor som stå under inseende av överstyrelsen såsom central förvaltningsmyndighet samt andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det. I kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning ingår bestämmelse om att skolöverstyrelsen och länsskolnämnd har in- seende över utbildningen.
Enligt bestämmelserna iomsorgslagen och omsorgsstadgan kan skolöverstyrelsen som huvudtillsynsmyndighet helt eller delvis överlåta sin befogenhet till länsskolnämnden beträffande ändring av fastställd plan över undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda och därmed sammanhängande omsorger om dem. Länsskolnämnden skall dessutom yttra sig över förslag till särskolechef och fastställa
instruktion för tjänsten. I övrigt skall läns- skolnämnden ha inseende över den verksam- het som skolöverstyrelsen har högsta tillsyn över vad gäller undervisningen av psykiskt utvecklingsstörda.
Med stöd av bestämmelserna i stadgan har skolöverstyrelsen i samråd med socialstyrel- sen utfärdat anvisningar för länsskolnämn- dernas handläggning mm av ärenden om godkännande av inrättning för psykiskt ut- vecklingsstörda (SÖ:s cirkulär 1973-02-16).
4.2.2 Organisation
Länsskolnämnden har nio ledamöter. Kungl Maj:t förordnar en av ledamöterna att vara ordförande. Nämnden själv utser vice ord- förande. Den ledamot och dennes suppleant som utses av skolöverstyrelsen skall äga pedagogisk sakkunskap och erfarenhet. De som utses av länsstyrelsen skall vara i allmän tjänst anställda förvaltningsjurister eller do- mare. De fem ledamöter och deras supplean- ter som utses av landsting eller kommunfull- mäktige skall ha visat intresse för utbild- ningsfrågor. Vidare skall en av de ledamöter och dennes suppleant som utses av landsting eller av kommunfullmäktige i Gotlands kom- mun äga särskild kännedom om landsbyg- dens skolväsen. Lärare eller skolledare vid skola under nämndens inseende får icke av landsting eller kommunfullmäktige utses till ledamot eller suppleant.
Hos länsskolnämnderna utom hos nämn- den i Gotlands län flnns ett tekniskt råd som består av ordförande och minst två andra ledamöter som utses av skolöverstyrelsen bland personer, vilka visat intresse för utbild- ningsfrågor på det tekniska området samt äger god industriell erfarenhet i ledande befattning eller god kännedom om teknisk utbildning och forskning. I tekniskt råd hos länsskolnämnd som har inseende över sjöbe- fälsskola skall utöver angivna minsta antal ledamöter finnas en ledamot som utses av skolöverstyrelsen bland personer, vilka visat intresse för utbildningsfrågor på sjöfartsom- rådet och äger praktisk erfarenhet av verk- samheten inom detta område. De tekniska
råden har till uppgift att följa ingenjörsut- bildningen och den tekniska utbildningen i övrigt samt att till nämnden avge de förslag vartill rådet finner anledning.
Vid länsskolnämnd finns en eller flera skolinspektörer. En av inspektörerna är läns- skolinspektör och som sådan chef för nämn- dens kansli. Vid länsskolnämnden i Norrbot- tens län skall en av skolinspektörerna jämte andra uppgifter såsom nomadskolinspektör ha särskilt ansvar för nomadskolväsendet och för annan utbildningsverksamhet och kultu- rell verksamhet bland samerna.
Vid länsskolnämndernas kanslier finns en byrådirektör (i Stockholms län två). Enligt ämbetsskrivelse den 30 juni 1971 skall byrå- direktören vid länsskolnämnden i Gotlands län tills vidare fullgöra sin tjänstgöringsskyl- dighet vid länsskolnämnden och länsstyrel- sen i Gotlands län med den fördelning av tjänstgöringen som överenskommes mellan nämnden och länsstyrelsen.
I personalförteckningen finns dessutom ett antal tjänster som kanslister, kontorsskri- vare, kansliskrivare, kontorister och kontors- biträden. Förteckningen upptar också en tjänst som länsskolpsykolog vid varje nämnd. Den kommunala skolpsykologen på Gotland fullgör hälften av tjänstgöringsskyldigheten som länsskolpsykolog vid länsskolnämnden. Medel motsvarande kostnader för halv lön och hälften av övriga avlöningsförmåner ut- går av statskassan. Under anslagsposten för lönekostnader vid nämnderna har medel beräknats för arvoden och ersättningar till föreståndarna för länscentralerna för pedago- giska hjälpmedel, till tre konsulenter för rörelsehindrade elever samt till arvoden till ledamöterna i de tekniska råden.
Skolöverstyrelsen bestämmer var konsu- lent för rörelsehindrade elever skall vara placerad och omfattningen av den region som varje konsulent skall vara verksam.
Konsulenterna för rörelsehindrade elever är placerade vid nämndema i Göteborgs och Bohus län, Örebro län och Västerbottens län.
Vid varje länsskolnämnd utom i Gotlands län finns en arvodestjänst på heltid som fortbildningsledare. Vid länsskolnämnden i
Gotlands län har innehavaren tjänstledighet från sin lärartjänst så att kvarstående tjänst- göring omfattar 50 procent av full tjänst- göring på lärartjänsten. Vid varje länsskol- nämnd finns dessutom ett antal arvodestjäns- ter som fortbildningskonsulenter. Innehavare av sådan tjänst bereds tjänstledighet i sådan utsträckning att kvarstående tjänstgöring omfattar 50 procent av full tjänstgöring på lärartjänsten. Skolöverstyrelsen har av Kungl Maj:t bemyndigats att fastställa antalet fort- bildningskonsulenter vid varje länsskol- nämnd.
4.3 Verksamhet och arbetsformer
l Kungl Maj:ts instruktion för länsskolnämn- derna åläggs nämnd att främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skol— psykologisk verksamhet vid skolorna, efter samråd med andra samhällsplanerande myn- digheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsen- det samt planlägga skolornas verksamhet i händelse av krig eller krigsfara, verka för att arbetet vid skolorna bedrives ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, vaka över anskaffningen av pe- dagogiska hjälpmedel och bedriva upplys- ningsverksamhet om skolväsendet, främja lärarnas fortbildning och i mån av tillgång på medel anordna kurser för dem samt svara för den omedelbara inspektionen av skolorna under nämndens inseende. Dessutom hand- har länsskolnämnden enligt andra bestäm- melser tillsättning av flertalet lärartjänster, disciplinärenden rörande lärare och skol- ledare, granskning av vissa statsbidrag och är besvärsinstans i vissa frågor.
En sammanställning över de uppgifter som länsskolnämnderna har enligt skollag, stad- gor och vissa andra föreskrifter finns i bilaga 1, vari också av länsskolnämndsutred- ningen föreslagna förändringar redovisas.
4.3.l Pleniärenden — handläggning och beslutsformer
Ovan nämnda uppgifter handlägges dels som pleniärenden och dels som tjänsteärenden
enligt bestämmelser i instruktionen och ar- betsordningen.
[ plenum skall bl a avgöras viktigare frågor om planering av skolväsendet, frågor om elevområden, frågor om samverkan mellan kommunerna, pedagogiska frågor av allmän eller principiell natur, frågor om yttrande över ansökan till skolledartjänst eller om tillsättning av studierektor i grundskolan, frågor om tillkallande av expert samt frågor om yttrande över betänkanden. I regel är länsskolinspektör eller skolinspektör föredra- gande i dessa ärenden.
Övriga pleniärenden föredras som regel av bryådirektören, exempelvis frågor om fördel- ning av kostnader mellan kommuner och landstingskommuner enligt skollagen, frågor om instruktion för skolledare, frågor om anslag till nämndens verksamhet, frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan, flyttningsskyl- dighet, avstängning från tjänsten eller läkar- undersökning, besvärsmål samt frågor om tillsättning av lärartjänst. Vissa variationer nämnderna emellan kan förekomma beträf- fande fördelningen av ärenden vid föredrag- ning för beslut i plenum.
[ plenum avgörs också de andra ärenden som länsskolinspektör, skolinspektör eller byrådirektör hänskjuter dit. Fortbildnings- ledaren och länsskolpsykologen äger också rätt att hänskjuta ärenden till plenum för avgörande. Länsskolnämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Enligt arbetsord- ningen skall nämnden sammanträda minst en gång i månaden utom i juli. Vid samman- träde äger skolinspektör, byrådirektör, fort- bildningsledare och länsskolpsykolog rätt att delta i nämndens överläggningar.
Annan länsmyndighet skall beredas till- fälle att delta i nämndens överläggningar vid handläggning av fråga av större vikt som berör denna myndighets arbetsområde. Läns- styrelsen skall underrättas om nämndens sammanträde och om de ärenden som skall förekomma vid sammanträdet.
I instruktionen fastställes också att nämnd är beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande. När ärende av större vikt
handlägges bör om möjligt samtliga leda- möter vara närvarande.
Ordföranden i länsskolnämnd intar en särställning. För det första kan han besluta ensam i vissa situationer, varvid beslutet skall anmälas vid nästa plenum. För det andra kan nämnden i hans frånvaro inte fatta beslut i pleniärende av större vikt eller ändra av nämnden meddelade föreskrifter eller tilläm- pade grunder. Dessutom kan ordföranden ensam besluta i närvaro av föredraganden, om ett pleniärende är så brådskande att nämnden inte hinner sammanträda för be- handling av ärendet. Instruktionen talar ock- så om en mellanform mellan plenum och ordförandebeslut, en form som innebär att ett brådskande ärende kan avgöras genom meddelande mellan ordföranden eller vice ordföranden och fyra andra ledamöter.
4.3.2 Kansliärenden — handläggning och beslutsordning
I instruktionen sägs att ärende som inte avgörs i plenum skall avgöras av tjänsteman hos nämnden enligt bestämmelser i arbets- ordningen. Kanslibesluten i länsskolnämnden fattas inte på grundval av delegation från nämnden i plenum utan på grund av direkta bestämmelser därom i instruktion och för- fattningar. Tjänsteman kan dock som ovan anförts hänskjuta frågor till avgörande i nämnden.
Länsskolinspektören leder och fördelar arbetet i överensstämmelse med bestämmel- serna i verksstadgan och arbetsordningen. På länsskolinspektören åvilar tex att besluta om arbetstider och allmänna föreskrifter inom kansliet, om tillsättning av viss perso- nal hos nämnden om semester för skolin- spektörer, byrådirektör, länsskolpsykolog och fortbildningsledare, om tjänstgöringsbe- tyg, om anordnande av konferenser, om planering av verksamheten vid LPH, om samordning av lästider och lovdagar inom länet. Dessutom har länsskolinspektör att fullgöra uppgifter som skolinspektör.
Skolinspektör skall inom sitt arbetsom- råde handlägga frågor av väsentligen pedago-
gisk och skolorganisatorisk natur. Dessutom åligger det inspektören att inspektera verk- samheten i skolorna. Inspektionen skall ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolväsendet i dess huvuddrag samt lämna lokala organ och skolans personal råd och upplysningar som fordras för att stödja och främja en fortskridande utveckling och pla- nering av utbildningsverksarnheten. Skolin- spektörema skall vid sina besök i skolorna åhöra undervisningen, skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt besiktiga skollokaler, skolhem och undervisningsmate- riel. Inspektionsverksamheten skall bla ge inspektörerna kännedom om lokala förhål- landen. Skolinspektörema har nämligen att besluta om skolornas årliga organisation och om pedagogisk verksamhet av annat slag. skolinspektör beslutar också i ärenden om lokalbehovsprövning.
Byrådirektören handlägger ärenden av väsentligen rättslig, administrativ eller ka- meral natur. Byrådirektören skall vidare när- mast under länsskolinspektören svara för ledningen av och tillsynen över arbetet inom kansliet, handleda nyanställd personal, grans- ka kommissionärens räkenskaper, inventera statlig, lös egendom och granska tjänstemat- rikel för nämndens personal.
Byrådirektören beslutar ensam i frågor rörande handlingars offentlighet, pensions- ärenden m m. Dessutom beslutar han i frågor om tillämpning av arbetsgivarventilerna i avtalen, frågor om anställningstryggheten för icke-ordinarie lärare, förening av tjänster, sjukpension och förtidspension m m. På föredragning av kanslisten beslutar byrådi- rektören i frågor rörande arkivering, löneför- måner och arvoden, B-avdrag vid tjänstledig- het för studier, rekvisition av statsbidrag till grundskolans drift och utbetalningsbesked av andra slag, tex besked om byggnadsbidrag.
4.3.3 Övrig verksamhet och arbetsform
Varje länsskolnämnd har som tidigare nämnts en på heltid arvodesanställd fortbild- ningsledare (undantag Gotlands län) och ett varierande antal halvtidstjänstgörande fort-
bildningskonsulenter. Kungl Maj:t fastställer i regleringsbrev allmänna bestämmelser om fortbildningsledarnas och fortbildningskon- sulenternas verksamhet. Erforderliga när- mare föreskrifter meddelas av skolöverstyrel- sen.
Länsskolnämndernas fortbildningsinsatser är i första hand inriktade på följande uppgif- ter:
a) pedagogisk rådgivning åt lokala skol- myndigheter, skolledare och lärare
b) anordnande av fortbildning i form av studiedagar och kurser
c) anordnande av utbildning och fortbild- ning av huvudlärare
d) utbildning av studiedagsledare för kommunalt anordnade studiedagar
e) medverkan till samordning av den kommunalt anordnade fortbildningen
f) medverkan i skolöverstyrelsens plane- ring av fortbildningsverksamheten
g) medverkan ilärarhögskolornas produk- tion av fortbildningsmaterial
Länsskolnämnderna åligger att främja skolpsykologisk verksamhet vid skolorna. Utöver detta åliggande finns i instruktionen inga föreskrifter för den skolpsykologiska verksamheten. I avsnittet om inspektionsför- rättares befogenheter sägs att jämte skolin- spektör och byrådirektör har länsskolpsyko- log tillträde till samtliga för verksamheten använda lokaler och andra utrymmen samt tillgång till alla handlingar. Han äger också få alla upplysningar som främjar syftet med inspektionen eller besöket.
I instruktionen har däremot införts behö- righetsföreskrifter för länsskolpsykolog. Be- hörig är den som dels avlagt psykologexamen eller filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik, dels fullgjort väl vitsordad tjänstgöring antingen under minst tre år som skolpsykolog eller under minst två år som skolpsykolog jämte minst ett år som psyko- log inom den psykiska barna- och ungdoms— vården eller annat område av betydelse för tjänstens utövande, dels har erfarenhet av frågor som rör undervisningen främst inom det obligatoriska skolväsendet eller gymna-
sieskolan eller motsvarande äldre skolformer. Enligt arbetsordningen för länsskolnämn- derna skall länsskolpsykologen handlägga ärenden av skolpsykologisk art, verka för en god elevvård i länet och medverka i hand- läggningen av ärenden rörande specialunder- visning, särskild undervisning och stödunder- visning samt frågor rörande specialskolan och särskolan, likaså i fortbildnings- och informationsarbete samt följa pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbete. Den kon- kreta utformningen av länsskolpsykologens arbete har varierat från nämnd till nämnd. Samtliga länsskolpsykologer har dock som sin viktigaste uppgift haft att verka för en utbyggnad av den kommunala skolpsykolog- organisationen och verka för en god elev- vård. I detta syfte har de ofta tagit initiativ till såväl regionala som lokala konferenser med de personalkategorier som medverkar i skolans elevvårdande verksamhet. Utredningen har i kap 2 helt kort beskrivit tillkomsten av länscentralerna för pedago- giska hjälpmedel (LPH). I instruktionen för länsskolnämnderna åläggs nämnd att vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälp- medel. Utöver detta åliggande finns inga föreskrifter om organisation och verksamhet i instruktionen. Bestämmelserna har i stället meddelats i särskilda ämbetsskrivelser, den senaste och nu gällande daterad 24.4.1970. Enligt dessa skall det vid varje nämnd finnas en länscentral för pedagogiska hjälp- medel. Länscentralerna leds av en deltids- anställd föreståndare. Lärare, som är LPH- föreståndare, skall beredas tjänstledighet från halva sin lärartjänst. Föreståndaren åt- njuter ferier men är skyldig att under ferier- na fullgöra sådana arbetsuppgifter, som hör till föreståndartjänsten men inte lämpligen kan fullgöras under läsåret. Skolöverstyrel- sen har att utfärda närmare föreskrifter rörande verksamheten vid länscentralerna. Skolöverstyrelsens föreskrifter för verk— samheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel återfinns i skolöversty relsens tidi- gare arbetsordning för länsskolnämnderna, daterad den 8.6.1965. Enligt dessa föreskrifter skulle LPH-före-
ståndaren ”planera och leda verksamheten vid länscentralerna, främja utvecklingen av undervisningshjälpmedel och deras meto- diska användning samt handlägga övriga hjälpmedelsfrågor”. Till arbetsordningen hade fogats särskilda arbetsanvisningar, en- ligt vilka LPfi-föreståndaren hade att
a) i nära samarbete med vederbörande fortbildningsinstitut och lärarutbildnings— anstalter inom nämndens område verka för samordning av hjälpmedelsfrågorna, upp- märksamma behov och brister samt tillvara- ta, utveckla och vidarebefordra sådana peda- gogiska erfarenheter inom hjälpmedelsom- rådet, som kan ha allmänt intresse,
b) i samband med utbildning Och fort- bildning av lärare, såväl vid studiedagar och kurser som vid besök i klasser, informera om hjälpmedel och deras metodiska användning,
c) bistå med rådgivning m m beträffande utrustning med och organisation av hjälp- medel i undervisningslokaler,
d) tillhandahålla materielförteckningar och annat informationsmaterial om pedago- giska hjälpmedel samt föra regionalt kon- taktregister,
e) lokalt eller regionalt anordna dels till- fälliga utställningar, såsom utställningar kring ett tema eller i anslutning till aktuell information, dels utställningar av mer perma- nent karaktär.
Utredningen har i promemoria 1973- 01-10 föreslagit att länscentralerna för peda- gogiska hjälpmedel avvecklas i anslutning till genomförande av sådana åtgärder för för- bättrad läromedelsinformation som förut- sättes bli resultat av behandlingen av läro medelsutredningens förslag. Riksdagen har beslutat att länscentralerna skall awecklas from ljuli 1974.
4.4 Undersökningar om länsskolnämndernas verksamhet och arbetsformer
I det föregående av detta kapitel har läns— skolnämndernas organisation, uppgifter och arbetsform beskrivits med utgångspunkt från de bestämmelser som reglerar verksamheten.
I det följande skall utredningen sammanfatt- ningsvis presentera två undersökningar som utförts under de senaste åren. Den ena av dessa är en arbetstidsundersökning som experten Friskopp utförde på skolöverstyrel- sens uppdrag, den andra är en del av en intervjuundersökning som inom ramen för ett större kommunalforskningsprojekt ge- nomförts vid Göteborgs universitet under 1970. Länsskolnämndsutredningen har där- utöver .ort egna undersökningar inom vissa av länsskolnämndernas verksamheter. Dessa undersökningar redovisas längre fram i an- slutning till att utredningen närmare grans- kar respektive arbetsuppgifter.
4.4.1 Skolöverstyrelsens arbetstidsunde r- sökning
Skolöverstyrelsen startade 1966 en allmän organisationsundersökning rörande länsskol— nämndernas uppgifter och organisation. Undersökningen som påbörjades under hös- ten 1966 ledde till att vissa arbetsrutiner kartlades, varvid en grov bild av arbetsfördel- ningen på olika ärendetyper och handlägg- ningen av dessa kom fram. Bilden visade på stora variationer nämnderna emellan i hand- läggningen varför skolöverstyrelsen beslöt att göra en arbetsmängdsundersökning omfattan- de all personal vid nämnderna. Länsskol- inspektör Friskopp anförtroddes uppdraget att i samråd med utredningssektionen (Us) inom skolöverstyrelsen utföra undersök- ningen. I och med att länsskolnämndsutred- ningen tillsattes avbröts skolöverstyrelsens egen utredning om länsskolnämndsorganisa- tionen. De under utredningens gång väckta tankarna och propåema sammanställdes till- sammans med vissa insamlade data av utred- ningsmannen till en slutdokumentation,' vil— ken skolöverstyrelsen överlämnade till läns— skolnämndsutredningen utan att själv ta ställning därtill.
För arbetstidsundersökningen utvaldes sju länsskolnämnder, nämligen de i Östergöt- lands län, Kronobergs län, Malmöhus län, Hallands län, Skaraborgs län, Öreb ro län och Västerbottens län. Arbetsmängdsundersök—
ningen skulle omfatta kalenderåret 1969. Under en tvåveckorsperiod ålades all perso- nal inklusive experter och biträdespersonal att upprätta en arbetsredogörelse på särskil- da blanketter. För var Och en av de arbets- uppgifterna som fanns upptagna på blanket- ten skulle anges det antal timmar som befattningshavaren bedömt sig ha använt för uppgiften under år 1969. Med stöd av dagboksanteckningar, diarier, reseräkningar. protokoll, minnesanteckningar o d uppskat- tades således arbetsmängd och tidsåtgång för samtliga arbetsuppgifter. Fortbildningskon- sulentema omfattades inte av kartlägg- ningen.
Efter en första bearbetning av materialet besökte undersökningsledaren samtliga med- verkande nämnder för diskussion av inne- hållet i och tolkningen av enkätsvaren. I samråd med uppgiftslämnarna .ordes då vissa justeringar. Eftersom vissa delar av länsskolnämndernas arbete är volymmässigt beroende på hur skolväsendet inom länet är uppbyggt, utarbetades en särskild statistik- blankett där samtliga nämnder skulle ange uppgifter om viss verksamhet vid nämnderna under året 1969. Dessutom gjordes komplet- terande undersökningar över skolväsendets organisation inom länen för att bättre kunna volymmässigt bedöma variationerna mellan nämnderna.
Av undersökningens resultat idess helhet, som finns redovisat i ett flertal bilagor med kommentarer, skall länsskolnämndsutred- ningen endast presentera ett par samman— ställningar över vissa delfunktioner. Den första gäller nämndens sammanträden samt egen administration och utbildning, den andra avser inspektörernas uppgifter med inspektion och tillsyn.
Efter medeltalsberäkning av uppgifterna om sammanträden med nämnden och nämn- dens egen administration och utbildning kan man konstatera att såväl tiden för samman— träden som antalet sammanträden varierade högst väsentligt mellan de i undersökningen
1 SÖ 22.12.1970. ”Utredning om länsskolnämn— dernas uppgifter och organisation" (stencilerad)
deltagande nämnderna. Variationerna i tid var 560—930 timmar och i antal sammanträ- den 10—18 med hela nämnden, 0—21 med enbart ordförande och föredragande samt 0—2 med tekniska rådet.
Variationerna i tidsåtgång för uppgifter inom nämndernas administration och utbild- ning var också stora. Variationsbredden var 6170—11680 timmar med ett medeltal av c 9000 timmar. Under rubriken administration och utbildning fördes dels arbetsledning inom kansliet, sammanträden och informa- tion på kansliplanet, dels yttranden över utredningar, dels frågor om länsskolnämn- dens ekonomi, personal, lokaler, material och skötsel av telefonväxel, post och bud- skickning m m och dels egen intern utbild- ning samt inläsning av författningar och
läroplaner.
Av den totala arbetstidsmängden, 27518 timmar i medeltal, tog uppgifterna inom administration och utbildning c en tredjedel (9000 timmar i medeltal).
Sammanställning av de moment som ingår i länsskolnämndernas uppgifter under rubri- ken ”inspektion och tillsyn”, dvs den verk- samhet som syftar till ”att ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolvä- sendet i dess huvuddrag” och till att ”lämna lokala organ och tjänstemän de råd och upplysningar som —fordras för att stödja och främja en fortlöpande utveckling och plane- ring av utbildningsverksamheten”, finns i tabell nedan. Länsskolinspektör betecknas med Li och skolinspektör med Si.
Moment i arbetstidsundersökningen Tidsåtgång
Absolut i tim RelativX
Li Si Li+Si Li Si Li+Si Inspektion på förekommen anledning 79 265 344 l l ] Tillsyn av skolsituationen genom besök 608 2 519 3 127 4 10 8 Betyg, standardprov, centralpmv 20 109 129 0 O 0 Samverkan med gymnasieinspektionen 59 105 164 0 O 0 Fortbildning, information 2 324 3 616 5 940 16 14 15 Läroplaner (tolkning, rådgivning) 195 1 185 1 380 l 5 3 Information om utbildningsvägar 30 390 420 0 2 l Avsyning av skolbyggen 266 216 482 2 1 1
S:a 3 581 8 405 11986 24 33 29
X i% av den redovisade totala arbetstiden
Siffrorna ovan måste behandlas med var- samhet. De redovisar inte all den verksamhet som ryms inom instruktionens definition av ”inspektion”. Granskningen av de uppgifter från kommunerna som utgör underlag för nämndernas beslut om den lokala organisa- tionen (klassanordningar, höst- och vårrap— porter, lokalbehovsprövningar etc) bidrar givetvis också i hög grad till att ge inspektö- rerna kännedom om de lokala förhållanden, liksom de många och ofta informella kontak- terna med skolchefer och skolledare i dylika ärenden kan sägas vara ett led i givandet av råd och upplysningar.
Av sammanställningen kan dock utläsas att
— inspektörskåren ägnar mellan en fjärdedel och en tredjedel av sin tid åt fältkontak- ten med huvudsyfte att ge och få informa- tion av verksamheten i skolor — inspektion och tillsyn i en äldre och trängre mening (i syfte att ge inspektören en uppfattning om verksamheten på fäl- tet) upptar knappt en tiondel av inspektö- rernas tid — denna typ av inspektion och tillsyn i mindre grad utövas av länsskolinspektörer-
na än av övriga inspektörer — inspektion ”på förekommen anledning” tar mycket liten del av tiden i anspråk — medverkan i fortbildning och information är den vanligaste fältkontakten (ca 15 % av den sammanlagda arbetstiden) — länsskolinspektöret och övriga skolinspek- törer deltar i fortbildnings- och informa- tionsverksamheten i ungefär samma ut- sträckning.
I syfte att kartlägga ärendetyper rn m vid samtliga länsskolnämnder utsände skolöver- styrelsen särskilda statistikblanketter, där nämnderna skulle ange antal sammanträden, inspektioner, besvärsärenden osv under ka- lenderåret 1969.
Statistikmaterialet har bearbetats. Ett utdrag av denna sammanställning av upp gifter från samtliga 24 länsskolnämnder om viss verksamhet under 1969 följer här nedan.
Arbetsuppgift Samtliga Variationer Medel— nämnder nämnderna tal Antal 1969 emellan Sammanträden med nämnden 314 6— 18 13 Ordförandebeslut enl instr 12 & 172 0.2] 7 Sammanträden med tekn rådet 18 0—3 (I lnspekt på förekommen anledning 143 0—21 6 Tillsyn av skolsituationen 2 379 3—331 99 Besvär o yttr över besvär vid tjänstetills 219 1—30 9 Besvär över skolst förord vid tjänstetills 77 0—14 3 Ansökn om tjänstled för studier rn B-avdrag 4 783 28—1 158 200 Lokalbehovsprövning grundskolan 362 2—62 15 Lokalbehovsprövning gymnasieskolan 41 0—5 (2 Avsyn för utbetaln av statsbidrag 294 2—41 12 Statsbidrag till skolbyggnation 518 1494 22
Variationerna nämnderna emellan är som synes mycket stor. Antalet sammanträden varierar mellan 6 och 18. Elva länsskolnämn- der redovisade inga sammanträden med de tekniska råden.
Antalet inspektioner på förekommen an- ledning varierar mellan 0 och 21 med ett genomsnitt av 6 per län och år. ] undersök- ningen definierades ”inspektion på förekom- men anledning” som inspektioner som föran-
letts av att lärare sökt skolledartjänst eller av .
anmälan mot enskild lärare, skolledare eller annan. Hur besöken fördelade sig mellan dessa olika orsaker redovisades ej.
Antalet besök för tillsyn av skolsituatio- nen varierade också kraftigt, från 3 till 331 med 99 som genomsnittligt antal. Den stora variationen kan kanske delvis förklaras av svårigheten att avgränsa vilka typer av besök som avsågs med frågan.
Antalet besvärsärenden och yttrande över besvär vid tjänstetillsättning varjämförelsevis få i förhållande till antalet sökande till
tjänster under året. Variationerna mellan länen ligger mellan 1 till 30. Antalet ledig- kun|orda tjänster och besvär över tillsätt- ningsbeslut var störst i Stockholms län och minst på Gotland.
Även för de övriga funktionerna i tabellen kan variationsbredden förklaras med hän— visning till skolväsendets omfattning i resp län. Vissa skillnader kan också förklaras bero på stora variationer i handläggningen av ärenden.
4.4.2 Kommunalforskningsgruppens under- sökning
Inom ramen för det arbete som bedrivs av kommunalforskningsgruppen vid de stats- vetenskapliga institutionerna hade man vid Göteborgs universitet före länsskolnämnds- utredningens tillsättande planerat en under- sökning om länsskolnämndernas roll. Under- sökningen hade planerats som en intervju— undersökning och skulle koncentreras till
länsskolnämndernas roll när det gäller grund- skolan. Detta projekt leds av professor Jör- gen Westerståhl och bekostas av medel från riksbankens jubileumsfond.
Då länsskolnämndsutredningen tillsattes tog projektledningen kontakt med utred- ningen och erbjöd samarbete. Som ett resul- tat därav utökades undersökningen till att avse också länsskolnämndernas befattning med gymnasieskolan. Utöver planerade inter- vjuer med samtliga länsskolinspektörer och skolinspektörer överenskoms att också läns- skolnämndernas ordförande och byrådirek- törer skulle intervjuas. Undersökningen har genomförts av fil mag Mårten Persson.
Forskningsgruppen har till länsskol- nänmdsutredningen lämnat en rapport i form av en sammanställning av resultat från intervjuundersökningen (bilaga 2). I rappor- ten redovisas resultatet av intervjuundersök- ningen i de delar som bedömts vara av intresse för länsskolnämndsutredningens ar- bete. Vissa resultat från en inom kommunal- forskningsgruppen utförd intervjuundersök- ning på skolstyrelsenivå redovisas också i bilagan. En fullständig redovisning av den förstnämnda undersökningen kommer att framläggas i en akademisk avhandling. Av rapporten framgår bl a följande.
Vid konstruktionen av frågor som berör länsskolnämndernas sammanträden försökte man utreda plenarsammanträdenas betydelse i nämndernas verksamhet och relationerna mellan nämnd och kommunerna i länet.
Man utgick därvid från att ett ärende är betydande. dvs att ärendets avgörande till- mätes stor vikt om
1. ärendet tar lång tid att behandla i plenum
2. det förekommer debatt eller längre diskussion vid överläggningar i ärendet
3. det uppstår större meningsskiljaktig- heter inom nämnden i ärendet.
Frågor rörande dessa tre punkter ställdes till samtliga intervjuade. En sammanställning av svaret på första frågan visar att det främst är tillsättningsärenden, ärenden rörande or- ganisation och planering samt remissärenden
som tar den längsta tiden vid behandling i plenum.
Svaren på den andra frågan, om det förekommer debatt osv, visar att samma tre ärendetyper, tillsättningsärenden, organisa- tions- och planeringsfrågor samt remissären- den intar en särställning vid behandling i plenum. Bland tillsättningsärendena domine- rade i svaren helt de som rörde skolledar— tjänster.
Meningsskiljaktigheter inom nämnden förekommer endast med låg frekvens. När det förekommer meningsskiljaktigheter är det främst i ärendetyperna Skolledartillsätt- ningar, organisations och planeringsfrågor samt remissärenden. Skolledartillsättning- arnas konfliktladdade karaktär är klart mar— kerade både i svaren från ordförandena och tjänstemännen.
Av undersökningen framgår också, att de landstingstillsatta ledamöterna i nämnden uppträtt som förespråkare för kommunala intressen. Orsakerna till detta handlande är dels av principiell natur, t ex en uppfattning att kommunerna får bära en alltför stor del av kostnaderna för skolväsendet, dels ett utslag av försök att hävda kommunens in- tressen. Av enskilda ärenden, där kommuner- nas intressen hävdats, dominerar skolledar- tillsättningar och planerings- och orgnisa- tionsfrågor.
Intervjuundersökningen i detta avseende visade således att skol]edartillsättningsären- den, organisations- och planeringsärenden samt yttranden över statliga utredningars betänkanden ansågs vara de mest betydelse— fulla i pleniarbetet. Frågor rörande skolornas inre arbete tycks endast i undantagsfall ha varit pleniärenden. När det förekommer ett kommunalt inflytande i nämndernas sam- manträden är det mest markerat vid skol- ledartillsättningar och i frågor som rör orga- nisation och planering.
Ur tjänstemännens synpunkt innebär lek- mannainflytande att besluten i plenum ger en politisk och kommunal förankring vilket till inte obetydlig del underlättar tjänstemän- nens verksamhet.
Vid konstruktion av frågeformuläret rö-
rande inspektionsverksamheten ansåg man det vara av särskilt intresse att undersöka vilken omfattning, utformning och betydelse verksamheten i praktiken hade.
Av landets 24 länsskolinspektörer och 42 övriga skolinspektörer intervjuades för un- dersökningen 21 respektive 23. I de fall där intervjusvaren måste hänföras till en viss tid, avsågs kalenderåret 1970.
Det visade sig svårt att entydigt definiera begreppet inspektion. För intervjuerna gavs dock en mycket vidsträckt innebörd: ”Besök i en kommun i avsikt att informera sig om hur arbetet bedrivs”. Det rymmer därför både ”inspektion på förekommen anled- ning”, besök för att ta del av undervisning och annan verksamhet, samtal med skolleda- re och t ex avsyning av skolbyggen.
Ur rapporten kan följande utläsas beträf- fande inspektionsve rksamheten:
— inspektörerna avsatte i genomsnitt 6—7 dagar under en normal månad till besök ute i kommunerna _ inspektörerna förrättade i genomsnitt drygt 30 inspektörerna under åretX). — variationen inspektörerna emellan när det gäller antalet .orda inspektioner är stor (mellan 2 och 100) ' inspektioner innebärande en mer systema- tisk och omfattande genomgång av en kommuns skolväsende eller av verksam— heten vid en skolenhet är mycket sällsynta _ för de enskilda skolenheterna är inspek- tionsbesök sällsynta ' inspektionsverksamheten är relativt plan- lös och formlös — någon mera regelbunden rapportering till skolöverstyrelsen av resultatet från inspek- tionsverksamheten förekommer ej.
Av intervjusvaren framgår också, att majo- riteten av de tillfrågade nämndordförandena och inspektörerna anser att länsskolnämn- dernas ”serviceroll” gentemot kommunerna är viktigare än ”tillsynsrollen”. Inspektions- verksamheten bedöms som det viktigaste sättet att fa kännedom om skolsituationen, medan fortbildningsverksamheten anges som det viktigaste sättet för nämnderna att bidra
till att skolans mål kan uppfyllas ute i skolorna. En växelverkan torde föreligga i detta avseende mellan inspektion och fort- bildning.
X Enligt Sözs undersökning utfördes under 1969 sammanlagt 2522 "inspektioner” från länsskol- nämndernas sida, vilket motsvarar 38 per inspek- tör.
II
Överväganden och förslag
5 Målet på längre sikt
5.1 Utvecklingen mot ökat kommunalt inflytande över skolan
Utvecklingen under de senaste decennierna har i hög grad medfört ett ökat inflytande för kommunerna i en rad olika avseenden. Detta gäller såväl för skolan som för andra sektorer av samhällslivet. Åtskilligt, bl a direktiven för vissa nu pågående utredningar, tyder på att denna utveckling kommer att fortsätta.
Inom skolväsendet har det ökade kommu- nala ansvaret markerats bl a genom att kom— munerna blivit huvudmän för allt större delar av det allmänna skolväsendet1 på sta- dierna under högskolenivån.
Den obligatoriska skolan har alltsedan folkskolans tillkomst haft ett kommunalt huvudmannaskap. Ursprungligen var folksko- lan en angelägenhet för den kyrkliga kom- munen (församligen). Med början 1857 över- fördes emellertid huvudmannaskapet efter- hand till den borgerliga primärkommunen. Helt genomfört blev detta dock inte förrän i samband med grundskolans införande.
För de frivilliga skolformerna har huvud— mannaskapet däremot varit blandat. Real- skolan var ursprungligen en del av de statliga läroverken. Med början på 1850-talet växte emellertid fram ett antal skolformer på detta stadium med kommunen som huvudman (högre folkskolor. kommunala mellanskolor/ realskolor samt kommunala flickskolor). Den kommunala realskolorna förstatligades ursprungligen som regel efter en viss tid,
medan de övriga så kallade högre kommuna- la skolorna förblev kommunala intill dess de awecklades i samband med grundskolerefor- men.
Av gymnasierna hade de flesta före 1966 staten som huvudman. De allmänna gymna— sierna var i regel statliga. Kommunala gym— nasier förekom visserligen också. men van- ligtvis bara under ett uppbyggnadsskede. Sedan ett nytt allmänt gymnasium byggts upp med kommunen som huvudman bruka- de det nämligen förstatligas. Samtliga tek— niska gymnasier var statliga. Landets han- delsgymnasier låga alla under kommunalt huvudmannaskap. Det statliga huvudmanna- skapet dominerade sålunda när det gällde gymnasierna. Detta förhållande bröts emel- lertid i samband med gymnasiereformen 1966, varvid samtliga statliga gymnasier kommunaliserades. Fackskolan däremot var redan från sin tillkomst en odelat kommunal skolform.
Inom yrkesutbildningen har hela tidet det kommunala huvudmannaskapet dominerat. Staten har varit huvudman endast för mer speciell yrkesutbildning med riksomfattande rekrytering. Som exempel på statliga yrkes- utbildande skolor kan nämnas konstfacksko- lan, scenskolorna, polisskolan, brandskolan, skogsskolorna och sjöbefälsskolorna. Övriga
1 I detta avsnitt begränsas resonemangen till de skolor som har stat, landsting eller kommun som huvudman.
yrkesskolor har haft antingen landstingen eller primä rkommunerna som huvudmän.
I och med att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan från och med 1 juli 1971 inte- grerats i gymnasieskolan med kommun eller landsting som huvudman har den allt över— vägande delen av det svenska skolväsendet kommunalt huvudmannaskap. Av de allmän- na skolor som står under länsskolnämnder- nas tillsyn är endast nomadskolan, special- skolorna, de två statliga vuxenskolorna och sjöbefälsskolorna statliga. De övriga (grund— skolorna, gymnasieskolorna, särskolorna och den kommunala vuxenutbildningen). vilka omfattar den ojämförligt största delen av elevantalet, är kommunala.
Vad huvudmannaskapet beträffar har ut- vecklingen sålunda gått mot ett vidgat kom— munalt sådant. I viss utsträckning har emel- lertid kommunernas inflytande över skol- väsendet ökat utan att för den skull huvud- mannaskapet samtidigt överflyttats från sta- ten till kommunerna. Sålunda ställdes de statliga realskolorna och gymn asierna under de kommunala skolstyrelsernas administra- tion 1958, varvid de särskilda lokalstyrelser- na anskaffades. Sedan gammalt hade för övrigt värdkommunen att hålla mark, lokaler och inventarier för dessa statliga skolor. Av de skolor som fortfarande är statliga står sjöbefälsskolorna och de statliga skolorna för vuxna under vederbörande kommunala skol- styrelsers administration. Kommunen har också att svara för mark, lokaler och inven- tarier för dessa skolor.
Ansvarsfördelningen mellan stat och kom- mun på skolans område är alltså inte beroen— de enbart av vem som är huvudman för verksamheten. Delvis framgår detta redan av närmast föregående stycke. Utöver detta måste man också beakta de skyldigheter som ålagts kommunerna genom olika författ- ningar oavsett om de är huvudmän för verksamheten eller enbart administrerar en skola för vilken staten är huvudman.
Vad huvudmannaskapet i och för sig innebär har huvudmannautredningen analy- serat i sitt betänkande ”I—luvudmannaskapet för de gymnasiala skolfomierna” (SOU
1968263 5 9 ff). Huvudmannens väsentligaste skyldigheter är att organisera verksamheten. anställa erforderlig personal. anskaffa loka- ler, inventarier o dyl samt svara för erforder- liga kostnader i den mån de inte bestrids av annan. På skolan område innebär detta att huvudmannen skall planera och organisera utbildningsverksamheten och bära det eko- nomiska ansvaret för dess fortgång.
Huvudmannen kan dock inte organisera verksamheten fritt enligt eget skön. Han är skyldig att följa de regler och anvisningar som staten uppdragit, för skolans del bla i skollagen, skolstadgan eller motsvarande stadgor och i andra författningar. Att dessa bestämmelser åtföljs är också ett villkor för att huvudmannen skall få statsbidrag till sina kostnader för verksamheten.
Också när det gäller innehållet i de regler som staten uppställer för skolans huvudmän har under senare år utvecklingen gått mot ökad frihet och ökat ansvar för huvudmän- nen. Exempel på detta är för grundskolan det fritt valda arbetet och systemet med resurstimmar, varigenom kommunerna för en del av den obligatoriska undervisnings- tiden fått större frihet än beträffande den övriga undervisningen att välja medel och metoder för att nå de uppställda målen. Ett annat exempel kan tas från elevvårdssidan. För de ökade insatser som man funnit nödvändiga i samband med skolreformerna under de senaste decennierna har man från statens sida som regel nöjt sig med att i läroplanerna ge mer allmänt hållna anvis- ningar om hur problemen bör mötas men överlåtit ät kommunerna att efter eget be- dömande organisera och genomföra verksam- heten. Vidare kan nämnas den ökade frihet att själv besluta om den kommunala vuxen- utbildningens organisation som kommunerna fick 1971. Dessförinnan krävdes medgivande från länsskolnämnden för varje enskild kurs som kommunen önskade starta
Exempel finns dock också på en motsatt utveckling. även om de är färre. Ett sådant utgör specialundervisningen inom grundsko- lan. Tidigare hade kommunerna mycket stor frihet att besluta om både omfattningen och
organisationen av denna. Från och med 1972 har dock en övre gräns satts för den totala omfattningen av specialundervisningen i kommunen, en gräns som inte får överskri- das utan medgivande från statlig myndighet. Indirekt påverkar detta naturligtvis också kommunens val av former för specialunder-
visningen. Eftersom huvuddelen av skolväsendet nu- mera har kommunalt huvudmannaskap
måste en fortsatt strävan att vidga kommu- nernas inflytande på och ansvar för skolan inriktas på en förändring i det regelsystem, varigenom staten anger kommunernas ansvar och uppdrar de gränser inom vilka kommu- nerna måste hålla sig när de skall välja medel och metoder att nå skolans mål.
5 . 2 Pågående utredningar
Frågan om ansvarsfördelningen inom skol- väsendet kommer att närmare prövas eller i varje fall beröras av vissa nu pågående utredningar. I det följande sammanfattas direktiven för dessa utredningar i de delar som de berör de problem, som beskrivits i närmast föregående avsnitt.
5.2.1 Länsberedningen
länsberedningen, som tillsattes 1970, skall överväga fördelningen i stort av samhällsupp- gifterna mellan stat och kommun, mellan primär- och sekundärkommuner inbördes samt inom den statliga sektorn mellan cen- trala och regionala organ. Som en första förutsättning för beredningen gäller enligt dess direktiv, att primärkommunerna även framdeles skall svara för betydelsefulla sam- hällsuppgifter och i ökad utsträckning kunna aktivt medverka i samhällsbyggandet. Som starka motiv härför anförs intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allmänna angelägenheter och skapa tillfällen till en anpassning av samhällets åtgärder efter skiftande lokala förhållanden.
Som en andra utgångspunkt anges stats- makternas självklara ansvar för bla den samhällsekonomiska balansen. för sysselsätt-
nings-, lokaliserings- och näringspolitiken, för att medborgarna i olika delar av landet får leva under så långt möjligt likvärdiga förhållanden och därmed också för den regionala utvecklingen. Ett fortlöpande sam- spel mellan statsmakternas åtgärder och in- tentioner i dessa avseenden samt den kom- munala verksamheten måste förutsättas.
Länsberedningen skall också överväga frå- gan om samverkan mellan staten och kom- munerna bl a i vad avser resursfördelning och andra åtgärder av betydelse för den regionala utvecklingen. Enligt direktiven bör detta ske genom ett system som innebär möjligheter för staten att påverka inriktningen i stort av den kommunala verksamheten men lämnar en betydande frihet för kommunerna vid den närmare utformningen av olika åtgärder. Länsberedningen kan däremot bortse från de kostnadsmässiga konsekvenserna, trots att kostnadsfördelningen mellan stat och kom- mun hänger nära samman med uppgiftsför- delningen. Denna fråga avses övervägas i annat sammanhang.
Efter de mer principiella övervägandena skall länsberedningen gå in på frågan om dels uppgiftsfördelningen inom den kommunala sektorn mellan primär- och sekundärkornrnu- ner, dels uppgiftsfördelningen inom den stat- liga sektorn mellan centrala och regionala organ. Slutligen skall beredningen lägga fram förslag till organisation för samhällsverksam- heten på regional nivå och i anslutning därtill ta upp frågan om lämpliga geografiska ar- betsområden för såväl den sekundärkommu- nala verksamheten som den decentraliserade statliga förvaltningen.
Länsberedningen måste i sitt arbete gå in på alla de sektorer av samhällsverksamheten vari nu statliga länsorgan medverkar. Av intresse i detta sammanhang är främst läns- beredningens ställningstagande till uppgifts- fördelningen mellan stat och kommun inom skolväsendet. Med tanke på att sedermera en särskild utredning tillsatts för frågan om ansvarsfördelningen i fråga om grundskolan och gymnasieskolan mm torde man dock knappast kunna räkna med att länsbered- ningen gör några mer detaljerade övervägan-
den om ansvarsfördelningen inom denna sektor. Dess principiella resonemang om ansvarsfördelningen mellan stat och kom- mun och dess tillämpning inom andra sekto- rer av samhällslivet måste dock vara av intresse i sammanhanget.
Länsberedningens kommande förslag tor- de i övrigt vara av störst intresse för skolvä- sendet när det gäller frågan om arbetsfördel- ningen mellan de statliga centrala och regio- nala organen. Ett förslag från dess sida om en ändrad regional indelning innebärande färre men större län kan exempelvis göra det möjligt att till regional nivå förlägga uppgif- ter som med nuvarande länsindelning be- döms böra handläggas centralt. Länsbered- ningens förslag om de regionala organens sammansättning och uppbyggnad kan också ha betydelse vid bedömningen av frågan om vilka uppgifter som bör handhas på denna niva.
5.2.2 Utredningen om skolan, staten och kommunerna
Det största intresset i detta sammanhang tilldrar sig givetvis den 1972 tillsatta utred- ningen om skolan, staten och kommunerna (SSK-utredningen).
SSKs direktiv innebär i hög grad — vilket också framhålls i direktiven — ett vidarefö- rande av de tankegångar som legat till grund för länsskolnämndsutredningens direktiv. SSK skall sålunda undersöka möjligheterna att komma fram till ett regelsystem för grundskolan och gymnasieskolan som i vä- sentligt ökad grad låter kommunerna och deras skolstyrelser ta ansvaret för skolans verksamhet. Förutsättningar bör också ska- pas för ett ökat inflytande även för skolans personal och elever på organisatoriska och ekonomiska frågor vid den enskilda skolen- heten.
Vissa gränser utstakas dock i SSK:s direk- tiv. Skolans mål och innehåll skall inte ändras, ej heller skolsystemets struktur. Ut- redningen skall därför i sitt arbete tillse, att en omfördelning av beslutanderätten i orga- nisatoriska, administrativa och ekonomiska
frågor inte leder till att fördelarna med ett för hela landet enhetligt skolsystern förloras
eller till att för skolväsendet i dess helhet
grundläggande principer inte upprätthalls. Huvuduppgiften för SSK är att nå den för skolans arbete gynnsammaste avvägningen mellan å ena sidan de centrala bestämmelser som behövs för att de för skolan fastställda målen skall förverkligas och å andra sidan behovet av utrymme för de initiativ. åtgärder och ansvarstagande lokalt som också är en förutsättning för en väl fungerande skola.
I direktiven till SSK erinras vidare om det samband som finns mellan statsbidragssyste- met och övriga bestämmelser som reglerar skolans verksamhet. En omfördelning av ansvaret för skolfrågorna när det gäller eko- nomi och organisation bör förutsätta en omprövning av statsbidragssystemets utform- ning. SSK skall därför fortsätta det arbete med statsbidragssystemet som tidigare ut- förts inom utbildningsdepartementet. Utred- ningen skall också beakta. hur man i ett nytt läge beträffande centralt givna riktlinjer skall kunna följa upp och påverka genomförandet av statsmakternas beslut om skolväsendet.
SSK skall i samband med statbidragsdis- kussionerna undersöka om det är möjligt att vid ett nytt statsbidragssystem föra över ökat ekonomiskt ansvarstagande till de en- skilda rektorsområdena eller skolenheterna. I detta avseende avses utredningens eventuella uppslag enbart få karaktären av uppslag för kommunerna, eftersom det fortfarande bör vara en kommunal angelägenhet att avgöra i vilken utsträckning beslutanderätten i eko- nomiska frågor bör delegeras inom kommu- nerna.
5.2.3 Utredningen om skolans inre arbete
Den sistnämnda frågan. nämligen den om ökat ansvar för de enskilda rektorsområdena eller skolenheterna ingår också iuppgifterna för utredningen om skolans inre artete (SIA). SIA:s huvuduppgift är att pröva i vad mån nuvarande åtgärder till stöd för av olika skäl underpresterande elever hjälpt dem att få behållning av sin skolgång. Övervägandena
förväntas leda fram till sådana pedagogiska och kompensatoriska åtgärder som är nöd- vändiga för att de elever, som i dag inte finner tillräcklig stimulans i skolarbetet skall uppleva undervisningen som meningsfull. I detta sammanhang kan utredningen komma att överväga regler som medger en flexiblare användning av skolans olika resurser än som är möjligt med nuvarande regelsystem.
SIA skall också undersöka om de nuvaran- de reglerna för statsunderstöd åt lokal skol— psykologverksamhet, vilka binder stödet till en viss yrkesgrupp (klass- och speciallärare), är väl utformade. Också skolkuratorernas ställning skall diskuteras.
Huvuddelen av SIA:s arbete torde dock komma att ägnas åt verksamheten inom den enskilda skolenheten, klassen eller gruppen.
5.2.4 Kommunalekonomiska utredningen
Av de uppgifter som den 1971 tillsatta kommunalekonomiska utredningen har är det framför allt dess överväganden om kost- nadsfördelningen mellan stat och kommun och om utformningen av statsbidragssyste- men som kommer att vara av intresse vid den framtida bedömningen av de frågor som behandlas i detta kapitel.
Den kommunalekonomiska utredningen skall bl a bedöma efterfrågeutvecklingen på de områden som har kommunalt huvudman- naskap och analysera vilka reala resurser som behövs för att tillgodose olika kommunala tjänster.
Finansministern påpekar i direktiven att kommunernas beredvillighet att tillgodose olika efterfrågebehov påverkas av de statliga bidragssystemens utformning. Statsbidragen har ofta konstruerats med syfte att stimulera en ökad kommunal aktivitet inom en viss sektor. Utredningen bör belysa vilka kon- sekvenser det kan få på kommunernas efter- frågan om så konstruerade statsbidragssys- tem bibehålls. Kommittén skall också under- söka fördelar och nackdelar av en övergång till mera generella former för statsbidragsgiv- ningen.
! direktiven erinras också om att länsbe-
redningen sysslar med frågor som på olika sätt berör kommunernas ekonomiska situa- tion. Även om länsberedningen enligt sina direktiv inte skall ta upp frågan om änd- ringar i kostnadsfördelningen föranledda av beredningen överväganden om arbetsfördel— ningen, kan den inte bortse från ekonomiska faktorer i sina bedömningar. Den ur effekti- vitets- och kostnadssynpunkt viktiga princi- pen att den som har det funktionella ansva- ret för en verksamhet också skall bära kostnadsansvaret måste få betydelse för ar- betsfördelningen mellan stat och kommun. Kommunalekonomiska utredningen bör i samråd med länsberedningen överväga vilka konsekvenser som ändringar i uppgifts- och funktionsfördelningen mellan stat och kom— mun bör få i fråga om kostnadsfördelningen dem emellan.
5.3. Länsskolnämndsutredningens bedömning 5.3.1 Inledning
Ur strängt formell synpunkt är länsskol- nämndsutredningens uppdrag med vissa un- dantag begränsat till att pröva i vilken utsträckning som det är möjligt att till skolstyrelserna överföra frågor som i dag åvilar länsskolnämnd.
Ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan den regionala statliga skolmyndigheten och skolans kommunala huvudmän är emellertid i mycket hög grad beroende av den övergri- pande frågan om ansvars- och uppgiftsfördel- ningen mellan staten som sådan och kommu- nerna på skolans område och om hur det regelsystem skall se ut. enligt vilken skolan med den gjorda principiella fördelningen av ansvar och uppgifter skall styras.
Som närmare framgår längre fram har länsskolnämndsutredningen funnit att dess möjligheter att föreslå överförande av upp— gifter och befogenheter från länsskolnämn— derna till kommunerna på väsentliga punkter begränsas av den nu rådande ansvarsfördel- ningen mellan stat och kommun och de efter denna anpassade regel— och statsbidragssyste- men.
I och för sig skulle utredningen kunna föreslå även sådana förändringar i den princi- piella ansvarsfördelningen som gjorde det möjligt att överföra ytterligare uppgifter från den statliga regionala skolmyndigheten till huvudmännen. En sådan mer långtgående förändring måste emellertid följas av en sådan förändring av statsbidragssystemet, att statens utgifter blir mindre beroende än för närvarande av hur den lokala skolverksam- heten organiseras. Att utarbeta ett nytt statsbidragssystem ligger dock utanför läns- skolnämndsutredningens uppdrag. Då utred- ningen tillsattes, pågick arbete med en över- syn av statsbidragen till skolväsendet inom utbildningsdepartementet; uppgiften har sedermera överförts till utredningen om sko- lan, staten och kommunerna.
Länsskolnämndsutredningen finner det också önskvärt att man inte inskränker sig till en förändring av ansvars- och uppgiftsför- delningen mellan enbart de regionala statliga organen och huvudmännen utan gör en total översyn av relationerna mellan stat och kommun på skolans område. En sådan ge- nomgripande översyn har numera uppdragits åt utredningen om skolan, staten och kom- munerna. Länsskolnämndsutredningen be- gränsar sig med hänsyn härtill till att lämna konkreta förslag till omfördelning av de uppgifter som nu åvilar statliga regionala organ endast i den mån de enligt utred- ningens uppfattning går att genomföra inom ramen för nuvarande statsbidragssystem och utan att principerna i den nuvarande ansvars- fördelningen stat—kommun förändras.
De förändringar, som länsskolnämndsut- redningen föreslår, måste dock bygga på den uppfattning utredningen har om efter vilka principer ansvaret för skolväsendet i fram- tiden skall fördelas mellan stat och kommun. Utredningens konkreta förslag bör bedömas mot denna bakgrund. Redovisningen av de sakkunnigas överväganden inleds därför med en beskrivning av den utveckling man finner önskvärd på längre sikt.
5.3.2. Motiv för statligt respektive kommu- nalt inflytande över skolväsendet
Av tidigare gjorda utredningar och uttalan- den framgår, att fördelningen av ansvar och uppgifter mellan stat och kommun i hög grad bestämts efter vad man från fall till fall bedömt vara den mest ändamålsenliga fördel- ningen. Då samhällsbyggandet är en gemen- sam uppgift för stat och kommun måste detta vara ett naturligt förfaringssätt. Även en sådan fördelning bör dock göras mot bakgrund av de motiv man kan finna för å ena sidan ett statligt och å den andra sidan ett kommunalt inflytande över en viss verk- samhet. Länsskolnåmndsutredningen har därför granskat dessa motiv för att däri söka finna vissa principer. som kan tjäna som vägledning i dess arbete.
Vissa utgångspunkter för en sådan gransk- ning finns i direktiven för länsberedningen liksom i länsskolnämndsutredningens egna direktiv.
I länsberedningens direktiv anges vissa uppgifter som naturligt statliga. Sålunda sägs, att statsmakterna har ett självklart ansvar för den samhällsekonomiska balansen, för sysselsättnings-, lokaliserings- och nä- ringspolitiken och för att medborgarna i olika delar av landet får leva under så Äångt möjligt likvärdiga förhållanden. Därmed an- ses staten också ha ett klart ansvar föl den regionala utvecklingen. Samtidigt framhålls emellertid, att primärkommunerna i fram- tiden i ökad utsträckning bör kunna artivt medverka i samhällsbyggandet. För en sidan ordning talar intresset av att ge medborgarna största möjliga inflytande över allminna angelägenheter och skapa tillfällen till en anpassning av samhällets åtgärder efter skif- tande lokala förhållanden. Genom indel- ningsreformen kan kommunerna mer all- mänt väntas bli rustade att bedriva sin verksamhet på sådant sätt, att den detaljera- de tillsynen och kontrollen från statens sida kan minska. Uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun bör göras på ett sålant sätt, att staten får möjlighet att påverka inriktningen i stort av den kommunala rerk-
samheten, samtidigt som kommunerna får en betydande frihet vid den närmare utform- ningen av olika åtgärder.
Också i länsskolnämndsutredningens di- rektiv pekas på de ökade resurser i olika avseenden som indelningsreformen medför för primärkommunerna. Utredningen skall — heter det — som en viktig utgångspunkt ha, att kommunernas rätt att besluta över sko- lans verksamhet skall ytterligare vidgas.
Mot ovanstående bakgrund kan följande motiv anföras för ett statligt respektive ett kommunalt inflytande över skolväsendet.
För ett statligt inflytande talar i första hand, att det är ett elementärt rättvisekrav, att man i alla delar av landet får en i görligaste mån lika tillgång till utbildning och att undervisningen kvalitetsmässigt är så likvärdig som möjligt. Staten måste därför fastställa de utbildningspolitiska målen och fullfölja detta arbete genom att utveckla och fastställa läroplaner m m samt kunna vidta de övriga åtgärder, som erfordras för att dessa mål skall nås.
Statens ansvar för den samhällsekono- miska balansen innebär ett behov av statligt inflytande över resursfördelningen i stort. Staten måste sålunda i stort kunna avgöra, vilken andel av samhällets totala resurser, som skall tas i anspråk för utbildningsända- mål. Ansvaret för den regionala utvecklingen utgör ett motiv för statligt inflytande över lokaliseringen av olika utbildningsvägar. Sta- ten bör därför kunna styra lokaliseringen av sådan utbildning, som på grund av sin omfattning ej skall bedrivas i varje kommun.
Ett ytterligare motiv för statligt inflytan— de utgöres av behovet av överblick eller av särskild expertis för lösandet av vissa uppgif- ter. Är behovet av likformighet ihela landet stort eller krävs överblick över hela riket bör uppgiften lösas av centralt statligt organ. Samordningsmöjligheterna blir då bättre och centralt placerad expertis kan då lättare utnyttjas.
För ett kommunalt inflytande över skol- väsendet talar främst intresset av att kunna anpassa åtgärderna efter lokala förhållanden. Betydelsen av ett lokalt inflytande är särskilt
stort i de fall, då en betydande kännedom om lokala förhållanden erfordras för lösan- det av en uppgift. Beroende på omfattningen av det område som berörs av lösningen på uppgiften i fråga får ansvaret förläggas till regional eller lokal nivå. Det bör därvid observeras, att ju mer centralt beslutsfatta- ren är placerad, desto svårare har han att göra sig helt informerad om de för en viss situation specifika förhållanden, som är av betydelse för valet av alternativ. Han kan därför tvingas bortse från sådana detaljer i situationen, som den decentraliserade be- slutsfattaren kan ta med i sin bedömning.
Följande mycket allmänna riktlinjer kan tjäna som ledning vid bedömningen av om beslutanderätten i viss fråga som rör skolvä- sendet skall ligga hos centralt statligt eller hos kommunalt organ.
]. Centrala statliga organ måste utifrån sitt principiella ansvar för lika tillgång till utbildning och likvärdig kvalitet på undervis- ningen i alla delar av landet utöva ett avgörande inflytande över de utbildnings- politiska målen.
2. Statsmakternas ansvar för samhällseko- nomin gör det självklart att dessa skall ha ett väsentligt inflytande över den totala omfatt- ningen av de resurser som skall disponeras för utbildningsändamål.
3. Behov av samlad överblick över förhål- landena i hela landet som grund för beslut utgör motiv för centralt statligt inflytande, medan krav på god kännedom om lokala förhållanden utgör ett starkt motiv för kom- munalt inflytande.
4. Uppgifter, vid vars lösande beslutsfat- taren har stora valmöjligheter och där stort utrymme finns för fri prövning, bör handhas av politiskt ansvariga organ, vilket ofta kan utgöra ett motiv för förläggning av beslutan- derätten till kommunal nivå.
5. Beslut bör fattas så nära dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är möjligt, vilket i princip kan ses som ett motiv för kommunal beslu- tanderätt.
6. Enklast möjliga administrativa hand-
läggning bör eftersträvas. Beslut av ren verk- ställighetskaraktär bör därför kunna fattas av lokala organ.
Förläggandet av vissa uppgifter till regio- nal nivå kan närmast ses som en form av delegation från centralt organ motiverad av tex administrativa skäl eller av behovet av närmare kontakt med och kännedom om lokala förhållanden beträffande frågor, där förläggning till kommunal niva av olika skäl ej anses möjlig eller lämplig.
5.3.3 Behov av förändringar i nuvarande system
Mot denna bakgrund har länsskolnämndsut- redningen gjort en översiktlig analys av den nuvarande ansvarsfördelningen och det där- med sammanhängande regelsystemet. Avsik- ten har därvid varit att få underlag för bedömning av på vilka punkter en förändring är önskvärd.
Den nuvarande ansvarsfördelningen mel- lan stat och kommun på skolans område har jämte det regelsystem varigenom skolan styrs närmare beskrivits i kapitel 3. Däri framgick också, att graden av statlig styrning respek- tive frihet för huvudmännen att på eget ansvar leda och organisera verksamheten varierar starkt när det gäller olika delfunktio- ner inom skolan och i viss mån också mellan olika skolformer. I sin analys av det nuvaran- de regelsystemet konstaterade utredningen i korthet följande.
Mycket hög grad av frihet har huvudmän— nen när det gäller val av läromedel för undervisningen. Den enda inskränkningen i denna frihet är att egentliga läroböcker för grundskolan och för vissa ämnen på gymna— sieskolans tre- och fyraåriga linjer måste finnas uppförda på statens läroboksnämnds förteckning över godkända läroböcker. Ut- redningen ser inga skäl att föreslå ändringar i dessa avseenden. Den vill dock erinra om att den i sitt yttrande över läromedelsutred- ningens slutbetänkande tillstyrkte förslaget om att bestämmelserna om läroboksnämn- den skulle upphävas.
Också när det gäller utformningen av undervisningen, vari bland annat ingår val av stoff och arbetsmetoder m m är den lokala friheten stor. Denna frihet och det därmed följande ansvaret år dock inte i första hand lagd på huvudmannen själv utan på den lokala skolenheten (skolledning, klass- och ämneskonferenser samt de enskilda lärarna). Inte heller i detta fall anser länsskolnämnds- utredningen sig ha anledning diskutera någon ändring.
En betydligt starkare styrning från statens sida föreligger på skolbyggnadsområdet. Att förese skolorna med erforderliga och lämp— liga lokaler är en av huvudmannens uppgif- ter. För närvarande skall dock en rad för skolbyggnadsverksamheten nödvändiga be- slut fattas av statliga myndigheter. På denna punkt har länsskolnämndsutredningen funnit det önskvärt med sådana förändringar som ger skolans huvudmän ett ökat reellt infly- tande. Som framgår av kapitel 9 har utred- ningen också funnit det möjligt att föreslå konkreta förändringar i denna riktning redan inom ramen för nuvarande statsbidragssys— tem.
En stark statlig styrning föreligger också när det gäller skolledar- och lärartjänster. Sålunda fastställer staten behörighetsregler och befordringsgrunder för dessa tjänster. Också det antal tjänster av olika slag som får finnas och hur de skall organiseras anges i statliga bestämmelser. Trots att tjänsterna har vederbörande kommun som huvudman tillsätts alla ordinarie lärartjänster liksom flertalet skolledartjänster av statlig myndig- het. Också när det gäller vissa av dessa personalärenden har länsskolnämndsutred- ningen funnit det önskvärt och redan nu möjligt att överföra vissa uppgifter till hu- vudmännen. Utredningen har sålunda funnit, att tillsättningen av skolledar- och ordinarie lärartjänster liksom beslutanderätten i vissa andra personalfrågor bör läggas hos kommu- nerna. Detta kan enligt de sakkunnigas be- dömning ske utan att tjänsternas ställning som statligt reglerade därför behöver ändras. Utredningens ställningstaganden och förslag utvecklas närmare i kapitlen 8—10.
Beträffande organisatoriska frågor i en trängre mening varierar graden av och for- merna för den statliga styrningen fran funk- tion till funktion. Den högsta graden av statligt inflytande i detta avseende föreligger när det gäller organisationen av själva under- visningen. exempelvis elevernas fördelning av utbildningsvägar, skolenheter, klasser och grupper. För dessa fragor gäller inte bara att huvudmannen har att följa en rad föreskrif- ter i skolstadgan och andra författningar utan också att en rad beslut som rör den lokala organisationen skall fattas eller gran- skas av statlig myndighet. För andra funktio- ner inom skolan har huvudmännen större frihet att välja organisationsmodell. Vissa funktioner är helt oreglerade från statens sida.
Övervägande skäl talar enligt länsskol- nämndsutredningens uppfattning för en vä- sentlig ökning av det lokala inflytandet också när det gäller skolväsendets lokala organisation. Detta bör också kunna åstad- kommas utan att de övergripande intressen som statsmakterna har åsidosätts. Utred- ningen grundar detta sitt ställningstagande på följande överväganden. som till utgångs- punkt har de riktlinjer som angavs ovan (5.3.2).
5.3.4. Skäl för ökat lokalt inflytande över skolans organisation
Statsmakternas främsta uppgift när det gäller skolväsendet är att ange de mål som skall gälla för dess verksamhet. Målen beskrivs i läroplanen för respektive skolform. såväl för verksamheten i dess helhet som för undervis- ningen i de enskilda ämnen och för de övriga aktiviteter som skall förekomma. Dit hör också att ange de ämnen vari undervisning skall ges. de huvudmoment som skall be- handlas och den omfattning undervisningen skall ha i varje ämne. [ dessa avseenden bör enligt länsskolnämndsutredningens uppfatt- ning inga förändringar ske. Möjligen kan man diskutera, om inte ökad frihet bör lämnas att lokalt fördela undervisningstiden mellan olika ämnen. Det är tänkbart. att en sådan
möjlighet bör finnas för att trots lokala skillnader —— tillfälliga eller av mer varaktig art _ i förutsättningarna ämnena emellan nå målen i alla ämnen. Närmare överväganden av denna art torde komma att göras av SIA och SSK.
Som framgått av beskrivningen i kapi- tel 3 inskränker sig staten med nuvarande ansvarsfördelning inte till att ange de mål den kommunala skolan skall nå. Genom bestämmelser i skolstadgan och andra för- fattningar föreskriver staten i hög grad också hur kommunerna skall organisera verksam- heten. Staten har också förbehållit sig att fatta vissa beslut som rör den lokala organisationen eller att ändra vissa beslut som fattats av kommunala organ. Genom inspektionsverksamhet övervakar sta— ten verksamheten i skolorna och kan vid behov ingripa med olika åtgärder för att påverka utvecklingen (information, rådgiv- ning, personalfortbildning, påpekanden, änd- ring av kommunala beslut, i yttersta fall sanktioner).
Det är främst i dessa avseenden som länsskolnämndsutredningen finner en änd- ring angelägen. När beslut om den lokala organisationen skall fattas, måste hänsyn tas till en rad olika faktorer. Vissa av dessa faktorer är generella och gäller för en viss skolform eller ett visst stadium oavsett var i landet verksamheten bedrivs. exempelvis de i läroplanerna angivna förutsättningarna. And- ra faktorer är i hög grad varierande från kommun till kommun, från rektorsområde till rektorsområde. Dit hör sådana förhållan- den som lokaltillgången. möjligheterna att anställa lärare och annan erforderlig perso- nal. den sociala strukturen, kommunika— tionsförhållanden, schematekniska och andra problem. Dessa frågor kan bäst överblickas och bedömas på den lokala nivån, dvs av skolledningen och de kommunala organen.
De skolorganisatoriska frågorna kan ofta lösas på många olika sätt. Varje alternativ har sina specifika konsekvenser av pedago- gisk. social och ekonomisk art. Planeringen kan aldrig sehabloniseras till den grad, att beslutsfattaren kan utnyttja skolstadgan och
andra författningar och anvisningar som en facit ur vilken den i varje särskilt fall rätta lösningen kan hämtas. Valet av lösning måste därför bygga på en värdering av de konsek- venser som följer av de tänkbara alterna— tiven. Avgörandena är av den arten. att de enligt länsskolnämndsutredningens uppfatt- ning bör fattas av ett politiskt ansvarigt organ eller i varje fall under kontroll av sådant organ. Länsskolnämnderna är icke politiskt ansvariga på samma direkta sätt som skolstyrelserna.
De beslut som här avses är av den arten att de i första hand berör kommunen och dess innevånare. Det är dessa som får uppleva de omedelbara konsekvenserna av besluten. Detta talar i hög grad för att beslutanderät— ten överflyttas till kommunerna. Detta bör också vara gynnsamt med hänsyn till strävan att ge de av skolarbetet närmast berörda — personal, elever och föräldrar — ökat infly- tande över verksamheten. Intresset för aktiv medverkan bör bli större från dessa gruppers sida, om det organ man samverkar med, skolstyrelsen, också är det som beslutar.
[ detta sammanhang bör man också beak- ta den strävan att integrera skolan och dess funktioner med annan samhällelig service som gör sig alltmer gällande. Som exempel på detta kan anges samverkan mellan skolan och de sociala organen, mellan skolan och fritidsnämnderna. mellan skolbiblioteken och folkbiblioteken. mellan grundskolan och förskolan. Denna integrationssträvan kan re- sultera i både lokalmässig och personell samverkan. En samlad planering är nödvän- dig för att man skall nå fram till det alternativ som totalt sett innebär den bästa lösningen. En sådan samlad planering förut- sätter att huvudmannen (kommunen) själv kan fatta de avgörande besluten och inte för en av de sektorer som ingår i helheten är beroende av beslut som fattas av annan myndighet.
Som en sekundär effekt av en förflyttning av beslutsnivän till det lokala planet följer ofta rent administrativa fördelar. Länsskol- nämndernas beslut rörande den lokala skol— organisationen baseras som regel på utred-
ningar och detaljerade förslag från kommu- nerna. Handläggningen blir enklare och snab- bare om det lokala organet i stället för att besluta om förslag till ett regionalt organ själv får avgöra ärendet.
De hittills redovisade skälen talar för att de organisatoriska beslut som här avses skall fattas av vederbörande kommun. Självfallet måste man dock ställa sig frågan om inte en sådan decentralisering innebär risker för att man får en ojämn standard på skolväsendet i olika delar av landet. Är med andra ord ett ökat kommunalt ansvar för skolväsendets organisation förenligt med statens intresse av att de av riksdagen fastställda målen näs och av att de fördelar som det enhetliga skolsystemet innebär inte försvinner?
En sådan inte önskad utveckling kan orsakas av att kommunerna har olika ekono- miska förutsättningar eller av att de styrande och/eller skolans befattningshavare har bris- tande kunskap om eller förståelse för skolans mål och behov.
Olikheter i ekonomiska förutsättningar innebär i och för sig ett allvarligt hot mot strävan att nå en jämn skolstandard i hela landet. Liksom hittills måste en utjämning i de ekonomiska förutsättningarna ske stats- bidragsvägen. Om kommunerna skall få ökad organisatorisk bestämmanderätt mäste emel- lertid statsbidragen utformas så. att bidra- gens storlek blir oberoende av vilken organi- sation kommunen väljer. Att söka åstadkom- ma ett statsbidragssystem som tar hänsyn till kommunernas skiftande förutsättningar men samtidigt är neutralt till den lokala organisa- tionens utseende är en av huvuduppgifterna för utredningen om skolan, staten och kom- munerna.
I övrigt bör man kunna utgå från att någon principiell skillnad mellan statsmak- terna och kommunerna inte finns när det gäller intresset för att ge medborgarna en så god utbildning som möjligt. Det är ju kom- munens egna barn och ungdomar som skall undervisas i dess skolor. Den enighet vari l960-talets skolreformer beslutats och de ambitioner kommunerna visat vid genom— förandet av dem är tydliga bevis härför.
Viktigt är emellertid att staten informerar kommuner och skolpersonal om sina inten- tioner och genom utvecklingsarbete och råd- givning hjälper kommunerna att finna de i varje särskilt fall bästa lösningarna.
I vissa fall kan det kanske vara befogat att ange vissa gränser för den kommunala frihe- ten när det gäller skolväsendets organisation. länsskolnämndsutredningen nöjer sig här med att ge exempel på sådana fall och på hur de skulle kunna lösas.
I de fall timplanerna ger eleverna möjlig— het att välja mellan olika grenar, varianter. ämnen eller kurser kan det vara lämpligt med föreskrifter som garanterar eleverna rätt att under vissa förutsättningar få den önskade utbildningen. Detta kan tillgodoses exempel— vis genom en bestämmelse i skolstadgan om skyldighet för kommunen att anordna sådan undervisning. om ett visst lägsta antal elever valt samma alternativ. Någon annan kontroll från statens sida av att kommunerna fullgör sina skyldigheter i detta avseende än den som ligger i den allmänna tillsynen över skolväsendet torde inte behövas.
Till kravet på en viss standard i undervis— ningen kan också anses höra de pedagogiska och elevvårdande skäl som talar för att klasser och undervisningsgrupper inte görs för stora. Detta krav kan motivera att skolstadgans regler om högsta tillåtna elev- antal i klass/grupp får kvarstå med möjlighet för tillsynsmyndighet att ingripa om bestäm— melsen överträdes. En sådan bestämmelse bidrar också till att reglera personalens ar— betsförhållanden.
I den mån man iläroplansarbetet finner, att ett gott resultat av undervisningen inte kan nås utan att klass eller grupp i viss utsträckning delas i mindre grupper. kan självfallet bestämmelser därom intas istadga och timplaner. Inte heller i detta fall torde någon annan statlig kontroll av tillämp— ningen än den som ligger i den allmänna tillsynen erfordras.
Enligt länsskolnämndsutredningens upp- fattning är det sålunda möjligt att på så sätt tillvarata de fördelar som ligger i ett ökat lokalt ansvarstagande med ett över hela
landet enhetligt och kvalitetsmässigt likvär- digt skolväsende. För gymnasieskolans del måste dock vissa avsteg från huvudprincipen göras.
5.3.5. Vissa begränsningar med hänsyn till gymnasieskolan
De skäl som i föregående avsnitt bedömes tala för att kommunerna skall få överta beslutanderätten beträffande skolans lokala organisation gäller i princip både grundsko- lan och gymnasieskolan. Vissa beslut som rör gymnasieskolans organisation bör dock en» ligt utredningens uppfattning även i fram- tiden fattas av statliga organ.
Gymnasieskolan är en frivillig skolform. Så länge inte alla ungdomar skall ges möjlig- het att efter avslutad grundskola få gå vidare i gymnasieskolan talar statens ansvar för resursfördelningen i stort för att staten anger för hur stor del av en årskull gymnasieskolan skall planeras för.
På grund av sin konstruktion med bl a ett stort antal studievägar (linjer. grenar, varian- ter, specialkurser) kan gymnasieskolutbild- ning inte bedrivas i varje kommun. Utbild- ning på glnmasieskolans linjer förekommer för närvarande i 121 av landets 273 kom- munblock. Någon väsentlig förändring i detta avseende kommer inte att ske i fram- tiden. Därtill kommer att åtskilliga studie- vägar inte förekommer i varje gymnasieskol- kommun; vissa studievägar finns bara på enstaka platser i landet. Beslut om vart gymnasieskolan och utbildningsvägar inom denna skall förläggas måste därför fattas på grundval av en planering som berör flera kommuner. i vissa fall även flera län.
Utbildningen inom gymnasieskolan är i hög grad inriktad på yrkesverksamhet inom vissa sektorer eller på vidareutbildning vid universitet och högskolor. Fördelningen av elever mellan de olika utbildningsvägarna måste så långt det är möjligt anpassas till näringslivets behov och till elevernas möjlig- heter att få en sysselsättning för vilken de har fått utbildning. Också med hänsyn till detta måste en övergripande planering av
verksamheten och organisationen göras.
Länsskolnämndsutredningen finner det därför nödvändigt, att staten alltjämt skall fatta de avgörande besluten när det gäller lokalisering och dimensionering av gymnasie- skolan och dess olika utbildningsvägar. Den statliga styrningen bör dock inskränkas till det minimum som erfordras för att tillgodo— se dessa riksintressen. dvs till beslut om i vilka kommuner gynmasieutbildning skall få bedrivas, vilka utbildningsvägar varje kom- muns gymnasieskola skall få omfatta samt elevplatsernas fördelning mellan olika studie- vägar. Övriga organisatoriska beslut bör lik— som för grundskolans del fattas av huvud- männen. Med hänsyn till behovet av över- blick över hela landet bör de beslut som måste fattas av statligt organ åvila skolöver— styrelsen. självfallet efter hörande av berörda kommuner. För att säkerställa sambandet med övrig regional planering. för vilken länsstyrelserna är ansvariga, bör dessa också höras.
5.3.6 Konsekvenser för förhållandena mellan statliga och kommunala skolorgan
Den ovan skisserade ansvarsfördelningen får långtgående konsekvenser för förhållandena mellan skolöverstyrelsen. de regionala stat- liga myndigheterna och kommunerna — landstingen.
Skolöverstyrelsens befattning med den lo- kala organisationen blir i huvudsak densam- ma som nu, nämligen att fatta vissa beslut rörande gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Därtill kommer självfal- let den allmänna tillsynen över skolorna och de åtgärder som erfordras för att överstyrel- sen skall kunna följa utvecklingen som ett led i läroplansarbetet. Behovet av utvärde- ring av verksamheten blir snarast större än nu om man vill ge huvudmännen större ansvar samtidigt som man bibehåller kravet på en hög standard och jämn kvalitet på undervisningen i landet.
På regional niva behöver organisatoriska beslut inte längre fattas. Däremot bör för att särbeställa samordningen med övrig regional
planering ett regionalt organ yttra sig över de ärenden som SÖ har att besluta i. Tillsyns- funktionen som i dag väsentligen utövas av länsskolnämnderna. får delvis en annan in— riktning innebärande en förskjutning från organisationskontroll mot en utvärdering av undervisningens innehåll och resultat.
Skolans huvudmän får i det skisserade systemet ett starkt ökat ansvar när det gäller att omsätta läroplanerna i praktiskt handlan- de. tex för beslut om vilka resurser som skall sättas in och hur de skall kombineras.
En ökad frihet i valet av sätt att lösa uppgifterna ställer större krav på resurser att bedöma resultatet av den lösning man valt. Endast de allra största kommunerna kan dock tänkas ha egna resurser för att på ett fackmässigt tillfredsställande sätt göra denna utvärdering. På denna punkt möts dock kommunernas intressen och statens behov av att kunna följa och påverka utvecklingen. inte minst som ett led i läroplansarbetet.
Den regionala organisationen på skolans område bör sedan de skisserade ändringarna i ansvarsfördelningen genomförts inriktas på denna utvärdering och de insatser från sta- tens sida som denna kan ge anledning till. Sådana insatser kan bestå i försöksverksam- het. rådgivning till kommuner och befatt- ningshavare. fortbildning av skolans personal och information till skolstyrelser. personal. elever och föräldrar.
Den regionala organisationen maste an- passas till dessa ändringar av uppgifterna. Därvid bör också beaktas. att verksamheten i vissa avseenden. främst när det gäller utveck- lings- och utvärderingsverksamhet, har nära anknytning till den verksamhet som bedrivs vid de större lärarhögskolornas pedagogiska institutioner. De erfarenheter som genom den regionala skolorganisationen insamlas fran skolorna bör också så snabbt som möjligt komma lärarhögskolorna till del för att tillvaratas vid grundutbildningen av lä- rare.
Den statliga regionala skolverksamheten bör därför organiseras så att den under skolöverstyrelsens ledning kan bedrivas i nära samverkan med de större lärarhögsko-
lorna. Verksamheten måste sortera under skolöverstyrelsen även om lärarhögskolorna i enlighet med U68zs förslag läggs under universitets- och högskoleämbetet. Den nya organisationen bör byggas upp på grundval av de resurser som för närvarande represente- ras av skolinspektörerna. gymnasieinspektö- rerna, länsskolnämndernas och lärarhögsko- lornas fortbildningsledare och fortbildnings- konsulenter, länsskolpsykologerna och LPH- föreståndarna.
Som framgår av kapitlen 6 och 12 har länsskolnämndsutredningen funnit att de övervägande skälen talar för att den regio- nala skolmyndigheten alltjämt skall ha länen som arbetsområde. Utredningen vill dock framhålla att frågan om lämplig regionindel- ning bör följas med uppmärksamhet i fram- tiden. De kommande förslagen från länsbe- redningen och utredningen om skolan. staten och kommunerna kan ge anledning till en sådan prövning, i synnerhet om förslagen innebär att de regionala skolorganens roll renodlas till pedagogisk tillsyn och service.
5.3.7. Sammanfattning
Länsskolnämndsutredningen finner en fort- satt utveckling mot ökat kommunalt ansvar för skolans lokala verksamhet önskvärd. Ut— redningen föreslär längre fram vissa åtgärder i denna riktning.
På ett område. nämligen när det gäller den lokala organisationen av skolverksamheten, har utredningen emellertid funnit att dess möjligheter att föreslå förändringar begrän— sas av det nuvarande statsbidragssystemet. Övervägande skäl talar emellertid för ett ökat kommunalt ansvar också beträffande de organisatoriska frågorna och förutsätter att det arbete med att utforma ett nytt statsbi- dragssystem som utförs inom SSK skall göra sådana ändringar möjliga i ett senare skede.
Som bakgrund för de åtgärder som utred- ningen i följande kapitel föreslår vidtas utan att den pågående översynen av ansvars- fördelningen avvaktas har den översiktligt redovisat hur en sålunda ändrad ansvarsför- delning kan komma att se ut. I korthet
innebär den följande:
1. Undervisningens mal, riktlinjer och innehåll anges som nu av regering och riksdag i skollag och läroplaner.
2. Den yttre organisationen fastställes när det gäller grundskolan (elevområden, skol- enheter) av kommunen. Gymnasieskolans och den kommunala vuxenutbildningens yttre organisation (medgivande att inrätta gymnasieskola reSpektive att anordna vuxen- utbildning, beslut om studievägar, skolenhe- ter och elevområden) bestäms av centralt statligt organ (skolöverstyrelsen) under med- verkan av regionalt organ.
3. Grundskolans inre organisation fast- ställs av kommunen. som därvid har att tillämpa de i läroplanen ingående timplaner- na. De regler som statsmakterna anser nöd— vändiga för att garantera en något så när lika tillgång till undervisning och en tillfredsstäl- lande kvalitet intas som bestämmelser i stadga och läroplan. Sådana regler kan vara skyldighet för kommun att anordna under— visning i ämne som ett visst minsta antal elever valt, föreskrifter om klasstyper, rätt till specialundervisning, övre gräns för an- talet elever i klass/grupp, kompetensregler för skolledare och lärare m m.
4. Beslutanderätten när det gäller gymna- sieskolans inre. organisation delas mellan skolöverstyrelsen och huvudmännen. Över- styrelsen beslutar om antalet klasser i årskurs ] och deras fördelning på olika studievägar. Medverkan av regionalt organ förutsätts. Övriga organisatoriska beslut fattas av hu- vudmännen (kommun, landsting). I övrigt bör det som sagts om grundskolan i p3 vara tillämpligt även på gymnasie- skolan.
På längre sikt torde de regionala skolorga- nens myndighetsroll i allt väsentligt upphöra. Däremot förstärks behovet av en regional organisation för utvärdering, försöks- och utvecklingsarbete. information. rådgivning och fortbildning. Denna organisation bör stå under skolöverstyrelsens ledning och ha länen som verksamhetsområden. Frågan om
lämplig avgränsning av verksamhetsområdena bör dock följas med uppmärksamhet. inte minst vid behandlingen av de kommande förslagen från länsberedningen och från ut- redningen om skolan, staten och kommuner- na.
6. Pedagogiska uppgifter
Länsskolnämndernas pedagogiska uppgifter är starkt betonade i instruktionen; enligt denna åläggs nämnderna särskilt att främja skolväsendets utveckling samt försöksverk- samhet och skolpsykologisk verksamhet vid skolorna, verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter, vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel och bedriva upplysningsverksamhet om skol- väsendet, främja lärarnas fortbildning och, i mån av medel, anordna kurser för dem. Nämnderna skall också svara för den omedel- bara inspektionen av de skolor som står under deras inseende.
Inspektionsverksamheten vid länsskol- nämnderna åvilar skolinspektörerna som där— igenom kommer att bära det främsta ansva— ret för nämndernas pedagogiska verksamhet. För speciella funktioner inom det pedago- giska området har nämnden som framgått av kap 2 efterhand försetts med specialister av olika slag, fortbildningsledare, fortbildnings- konsulenter och länsskolpsykologer samt en föreståndare för den länscentral för pedago- giska hjälpmedel som skall finnas vid varje nämnd.
I detta kapitel beskriver länsskolnämnds- utredningen först inSpektionsverksamheten (6.1), fortbildningsverksamheten (6.2) och länsskolpsykologorganisationen (6.3) samt berör verksamheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel (6.4), innan utred- ningen i avsnitt 6.5 redovisar sina övervägan-
den och förslag beträffande den pedagogiska verksamheten på regional nivå.
6.1. Inspektionsverksamheten
Då den regionala skolinspektionen inte kan ses som en isolerad företeelse behandlas i detta avsnitt också den centralt bedrivna inspektionsverksamheten, dvs, främst den till skolöverstyrelsen knutna gymnasieinspektio- nen.
6.1.1. Den regionala skolinspektionen
Från början omfattade länsskolnämndernas i egentlig mening pedagogiska inspektion (vari bl a ingår att följa undervisningen och att ge erinringar, råd och anvisningar till enskilda lärare) enbart den obligatoriska skolan och den allmänbildande undervisningen av skol— pliktiga elever iyrkesskolan. Detta motivera- des nied att flertalet skolinspektörer då hade erfarenhet av undervisning enbart på folk- skolestadiet. Den pedagogiska inspektionen för de högre kommunala skolorna, lärover- ken och yrkesskolorna åvilade i stället de centrala myndigheterna, dvs skolöversty- relsen och överstyrelsen för yrkesutbildning.
I övriga delar stod emellertid även de högre kommunala skolorna, de kommunala gymnasierna, de allmänna läroverken, han- delsgymnasierna, de högre tekniska lärover- ken, de kommunala yrkesskolorna och de centrala verkstadsskolorna liksom till dessa
skolor hörande elevhem under nämndernas inspektion. För dessa skolor låg nämndernas tillsynsuppgift främst i att följa utveck- lingen, tillse att verksamheten blev ändamåls- enligt planerad och ordnad, verka för till- komsten av en ändamålsenlig organisation in in och vid behov påkalla de centrala myndigheternas ingripande.
Skolöverstyrelsens inspektion av de högre skolorna förrättades som regel av två leda- möter av överstyrelsen. Inspektionsbesöken blev emellertid alltmer sällsynta. Gymnasie- utredningen påpekade att det kunde förflyta mer än två decennier mellan inspektionsbe- söken vid de allmänna gymnasierna. I viss män kan dock censorerna i studentexamen och examensombuden vid de tekniska gym- nasierna sägas ha kompletterat eller ersatt den pedagogiska inspektionen av de allmän- na och tekniska gymnasierna.
Enligt instruktionen för länsskolnämnder— na hade vederbörande centrala ämbetsverk möjlighet att decentralisera den omedelbara inspektionsrätten över de högre skolorna till länsskolnämnderna. SÖ utnyttjade dock den- na möjlighet bara beträffande realskolorna och flickskolorna och KÖY endast ienstaka fall.
Frågan om en utökning av länsskolnämn- dernas inspekterande verksamhet togs upp av 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss lärarutbildning ] betänkandet ”Skolväsendets centrala led- ning” (SOU 1962:28). De sakkunniga före- slog att ett nytt centralt skolämbetsverk skulle inrättas och överta dels Sözs och KÖY:s arbetsuppgifter, dels ansvaret för huvuddelen av den yrkesutbildning som sor- terade under andra centrala verk såsom sjöfartsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, domän- styrelsen, skogsstyrelsen och medicinal— styrelsen. Genom att man samtidigt föreslog att länsskolnämnderna skulle bli regionala tillsynsmyndigheter för all den yrkesutbild- ning som föreslogs sortera under skolverket skulle nämndernas tillsynsuppgift rent kvan- titativt komma att öka.
De sakkunniga tog emellertid också upp länsskolnämndernas pedagogiska uppgifter
och konstaterade att någon effektiv inSpek- tion av de yrkesskolor som redan sorterade under nämnderna inte hade kunnat genom- föras i flertalet län. Detta berodde på att skolinspektörerna som regel inte var sakkun- niga på yrkesutbildningens område. Yrkes- skolornas ledning och lärare hade därför inte kunnat få den vägledning och hjälp i pedago- giska frågor som de önskade.
Länsskolnämnderna i de större länen bör- de därför få en särskild inspektör för yrkes- utbildningen. För övriga län kunde man tänka sig, att två eller flera län tilldelades en gemensam sådan inspektörstjänst. ] de mins- ta länen var det kanske tillräckligt med en deltidsanställd expert. Då den särskilda skol- inspektören för yrkesutbildning endast kun- de ha kompetens inom en av yrkesutbild- ningens sektorer skulle hans uppgifter vara att samordna och sammanhålla inspektionen av yrkesutbildningen och själv utföra inspek- tionen inom den egna sektorn. Inom övriga sektorer skulle den direkta inspektionen kunna utföras av tillfälligt anställda experter. De konsulenter, som skulle svara för fort- bildningen av yrkesutbildningens lärare, bor- de med fördel kunna användas också inom inspektionsverksamheten.
I sitt remissyttrande över de sakkunnigas betänkande tog SÖ upp inspektionsfrågan. SÖ ansåg att det skulle bli omöjligt för det centrala verket att hinna utföra en fortlöpan- de inspektion av erforderlig frekvens. InSpek- tionen av de skolor som sorterade under länsskolnämnderna borde därför i fortsätt- ningen generellt ankomma på nämnderna. SÖ vände sig emellertid mot de sakkunnigas uttalande om möjligheterna att förena kon- sulentverksamhet och inspektion. Av psyko- logiska skäl fann SÖ detta klart olämpligt.
Sedan 1963 års riksdag fattat principbe- slut om ett nytt centralt skolämbetsverk i huvudsak i enlighet med riktlinjerna i be- tänkandet tillkallades 1963 års organisations- kommitté för skolväsendets centrala ledning för att utarbeta mer detaljerade förslag. I sitt förslag ”Den nya skolöverstyrelsen” (Eckle- siastikdepartementet 19639) uttalade koni— mittén bl a att den omedelbara inspektionen
också av det icke-obligatoriska skolväsendet i stor utsträckning borde förläggas till läns- skolnämnderna. Inspektionen borde i huvud- sak ombesörjas av nämnderna. Kommittén betonade i detta sammanhang, att inspek- tionsverksamheten — vare sig den utövades av det centrala verket eller länsskolnämnder- na — främst borde ha karaktären av rådgiv- ning och service och ej begränsas till inspek- tion i trängre mening. Denna innebörd av inspektionsbegreppet borde komma till ut- tryck i instruktionen för länsskolnämnderna. Man förutsatte att utomstående expertis skulle användas i inspektionsverksamheten i den mån sakkunskap för visst område inte fanns bland skolinspektörerna.
[ proposition 1964283 uttalade departe- mentschefen att den inspekterande verksam- heten _ bortsett från inspektion av speciell natur — i enlighet med organisationskommit- téns förslag i princip skulle förläggas till länsskolnämnderna. Han underströk också kommitténs uttalande om att inSpektions- verksamheten alltmer borde få karaktären av rådgivning och service.
Som en följd av de gjorda ställningstagan- dena ändrades instruktionen för länsskol- nämnderna så att nämnderna from 1 juli 1964 ålades att ”— — _ svara för den omedelbara inspektionen av skolorna under nämndens inseende”. Länsskolnämndernas inspektionsåligganden hade därmed fått den utformning som fortfarande gäller.
De nuvarande bestämmelserna har liksom inspektionsverksamhetens utformning och omfattning behandlats i kapitel 4.
6.1.2. Gymnasieinspektionen G ynmasier'nspektionens tillkomst
Gymnasieutredningen påpekade, som tidi- gare nämnts, i sitt betänkande ”Ett nytt gymnasium” (SOU l963:42) att skolämbets- verkens personal inte hade räckt till för en mer kontinuerlig inspektion av gymnasierna. Den kontroll utifrån som censorer och exa- mensombud utgjorde hade därmed fått ökad vikt.
Av flera skäl fann gymnasieutredningen det inte lämpligt att till det nya gymnasiet överföra de dittillsvarande examensformerna och i dem ingående institutioner. Examens- procedurerna borde ersättas av ett system med skriftliga prov av delvis ny typ (centrala prov) samt en särskild fackinspektion. Som motiv för denna nya fackinspektion pekade gymnasieutredningen på flera uppgifter, som inte kunde lösas enbart med centralt utfärda- de anvisningar: betygsekvivaleringen, ämnes- informationen och kontakterna mellan sko- lan och dess avnämare. Dessa uppgifter krävde en rådgivande och kontrollerande institution, som besatt sakkunskap och erfa- renhet beträffande gymnasieundervisningen och innehöll representanter för näringsliv, förvaltning och universitet. Man påpekade också, att länsskolnämndernas inSpektion som regel ännu ej omfattade gymnasieunder- visningen och att nämnderna i allmänhet inte förfogade över personal för detta ändamål.
Av den gymnasieinspektion som enligt gymnasieutredningen borde ersätta censors- institutionen och examensombuden borde man kräva att den tjänade ekvivaleringssyf- ten, påverkade undervisningen och gav möj— lighet till sådan ämnesinformation och diskussion som främjade gymnasiets verk- samhet. ”Fackinspektionen bör i viss mån tjäna som en konsulentorganisation av hög valör”, skrev utredningen. På ett sätt skulle inspektörernas uppgifter dock skilja sig från konsulenternas: inspektörerna skulle också ha till uppgift att bedöma den förekomman- de undervisningen.
Gymnasieinspektörerna, som av utred- ningen föreslogs få titeln gymnasieråd, tänk- tes få till uppgift att följa undervisningen och därvid bl a granska skriftliga arbeten och dessas bedömning, uppmärksamma hur det självständiga arbetet bedrevs samt åhöra lek- tioner. Vidare borde de granska och disku- tera bibliotek och undervisningsutrustning. En viktig uppgift skulle vara att hålla ämnes- konferenser, ibland med lärare från flera skolor.
Gymnasieutredningen bedömde behovet av gymnasieinspektörer till att motsvara 35
heltidstjänster. 15 av tjänsterna borde ut- nyttjas för heltidstjänstgörande gymnasieråd med förordnandetjänst, ungefär 10 tjänster för gymnasierektorer och aktiva lärare för- ordnade för minst ett halvt år och återståen- de tjänster för kortare förordnande (i ge- nomsnitt tre veckor) för universitetslärare och företrädare för allmän tjänst och nå- ringsliv. Alla gymnasieinspektörerna behövde inte stationeras iStockholm; om vissa statio- nerades i Göteborg eller Malmö skulle res- tiderna förkortas.
Också fackskoleutredningen ägnade i be- tänkandet ”Fackskolan” (SOU 196350) sär- skild uppmärksamhet åt inspektionsverksam- heten. Särskilt under fackskolans uppbygg- nadstid var det viktigt att man följde under- visningsarbetet och gav tillfälle till ämnes- information och diskussion kring arbetsfor- merna. Även på längre sikt avsåg utredningen det viktigt för fackskolans lärare att få den stimulans, som en inspekterande institution kunde ge vid sidan av konsulentverksam- heten. En viktig uppgift för inSpektionen måste vara att ge råd och hjälp för bedöm- ning av undervisningens inriktning och nivå, av elevernas prestationer och i samband därmed också för betygsekvivaleringen.
I dessa stycken liknande problemen dem som gällde för gymnasiet, varför utredningen övervägde om inte fackskolan skulle inspek- teras på ett sätt som liknade det som gymnasieutredningen föreslagit för gymna- siet. För ett liknande inspektionssystem tala- de de generella pedagogiska och metodiska motiveringarna för inspektionen, behovet av ämnesinriktad inspektion och önskvärdheten av råd och information exempelvis beträffan- de betygsekvivaleringen. Mot en organisation liknande den föreslagna gymnasieinspektio- nen ansågs bl a tala att fackskolan var en ny skolform för vilken konstruktionen av in- spektionsförfarandet kunde göras friare (nå- gon censors- eller examensombudsinstitution att ersätta fanns inte). Vidare inspekterades flera av de skolformer fackskolan skulle ersätta av länsskolnämnderna. En centralt ledd inspektion skulle därför gå emot de senare årens utveckling mot en decentralise-
Fackskoleutredningen fann det angeläget att inspektionen av fackskolan skulle om- fatta inte bara allmänna pedagogiska frågor utan även vara av ämnesinspekterande (ch ämneskonsulterande art. Till karaktären kun— de inSpektionen av fackskolan vara densam- ma som i gymnasierna. Vilken organisation- form som var den lämpligaste ansåg sig utredningen dock inte kunna ta ställning Ull. Ett definitivt ställningstagande borde anstå tills man fått säkrare information om fack- skolans organisation och omfattning. Bl a bor- de man undvika att en och samma skolenlet ställdes under inSpektion av två myndig- heter, vilket blev fallet om fackskoleklasser förlades till en gymnasieenhet och facksko e- inspektionen åvilade länsskolnämnderna eler om fackskolan ingick i en högstadieenlet och fackskolan inSpekterades av gymnase- råden.
I propositionen angående en reformeriig av de gymnasiala skolorna (1964zl7l) för- ordade departementschefen inrättandet av en gymnasieinspektion enligt gymnasieutred— ningens förslag. Denna borde effektivare in censorsinstitutionen kunna medverka till :å- väl betygsekvivalering som till ämnesinfor- mation och rådgivning i en vidare menirg. Departementschefen var ej beredd att utöta fackinspektionen till att också omfatta fack- skolan. Försöksvis borde gymnasieinspektö- rerna (vilken benämning förordades i stället för gymnasieråd) dock få utnyttjas också för fackskolan, framför allt i de fall då facksktla och gymnasium lokalmässigt var samorgani- serade.
Departementschefen tog också upp frågan om gränsdragning mellan den till SÖ knutia gymnasieinspektionen och den inSpektion länsskolnämnderna utövade (nämnderms omedelbara inspektion hade samma år Lt- sträckts också till de icke-obligatoriska sk)- lorna). Länsskolnämndernas inspektion lV det gymnasiala stadiet måste enligt depare- mentschefen i allt väsentligt bli av allmin karaktär och inte ämnesteoretiskt elbr ämnesmetodiskt inriktad.
Sedan riksdagen biträtt departementsche-
fens hemställan byggdes den nya gymnasie- inspektionen successivt upp från och med budgetåret 1966/67 och har nu en omfatt- ning som motsvarar 35 heltidstjänster. Av gymnasieinspektörerna har fn 15 ordinarie tjänst med förordnande på sex år, medan 12 är extra ordinarie med ettärsförordnande. Återstående åtta tjänster utnyttjas för för- ordnande under kortare tid, vanligen några veckor, av s k avnämarrepresentanter. Gymnasieinspektionen byggdes alltså ur— sprungligen upp för gymnasiet, med nu- varande termologi gymnasieskolans tre- och fyraåriga linjer. Från början fick den emeller- tid också försöksvis användas också för fackskolan (nu gymnasieskolans tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska linjer), fr a i de fall då fackskolan ingick i samma skolenhet som gymnasium. Efterhand utöka- des gymnasieinspektörernas befattning med fackskolan så att gymnasieinspektionen regelmässigt omfattade båda skolformerna.
Frågan om fackinspektion för yrkes- utbildningen
Yrkesskolan inspekterades fortfarande främst av länsskolnämnderna. Frågan om hur yrkesutbildningen skulle inspekteras behand- lades av yrkesutbildningsberedningen (YB) i dess åttonde betänkande ”Yrkesutbildning och arbetsliv” (SOU 1970258).
De skäl som gymnasieutredningen anförde för införandet av en fackinspektion för gymnasiet (gymnasieinspektionen) fann yrkesutbildningsberedningen vara giltiga ock- så för de yrkesutbildande linjerna. Ett ytter- ligare skäl för att införa en fackinSpektion för dessa linjer ansågs också utgöras av svårigheterna att garantera en för hela riket jämförbar utbildning på de yrkesutbildande linjerna..
YB föreslog därför, att man i en första omgång skulle inrätta 30 årstjänster för fackinspektion, vilken skulle verka inom all statsbidragsberåttigad yrkesutbildning såväl inom som utanför gymnasieskolan. Med hän- syn till yrkesutbildningens mångskiftande linjer och mål och variationer i undervis-
ningsformerna och till behovet av anpassning till snabba förändringar i yrkeskraven etc ansåg YB det angeläget att man i högre grad än inom gymnasieinspektionen använde sig av korttidsförordnade inspektörer. Inom mer exkluvisa ämnesområden kunde så korta förordnanden som tre månader tänkas. Fack- inspektörerna tänktes rekryteras dels bland personer verksamma inom yrkeslivet, dels bland lärare och skolledare inom den yrkes- tekniska utbildningen, dels bland forskare och metodutvecklare inom området.
Det bör slutligen observeras, att YB också föreslog att statsbidrag skulle utgå till s k branschkonsulenter till ett antal motsvaran- de 50 årstjänster.
I 1972 års statsverksproposition förklara- de departementscehfen att han då inte var beredd att tillstyrka Yst förslag vare sig om utökning av antalet gymnasieinspektörer eller om inrättandet av tjänster som bransch- konsulenter. Gymnasieinspektörernas arbets- område borde dock fr o nr 1972/73 ut- sträckas till att omfatta hela gymnasieskolan. Vidare avsåg departementschefen att i annat sammanhang föreslå att deras tjänstebenäm- ning skulle ändras till gymnasieskolinspek- tör.
Under 1972 års riksdag väcktes motion (19722695 av hr Rickardsson mfl) om en utbyggnad av gymnasieinspektionen.
I yttrande över motionen anförde SÖ bl a att det var ofrånkomligt att utöka inspektio- nens arbetsområde till hela gymnasieskolan. Inom verket undersöktes möjligheterna att vidga inspektionen på detta sätt. Med oför- ändrade resurser måste detta medföra att samtliga tjänster måste disponeras för direkt ämnesinriktade inspektioner. Något utrym- me för s k avnämarrepresentanter skulle då inte finnas, vilket var en nackdel. Vidare måste inspektionen begränsas till gymnasie- skolans linjer och ej omfatta också dess specialkurser. Enligt SÖ måste antalet inspek- törstjänster utökas för att hela gymnasiesko- lan skall kunna inspekteras på ett fullt till- fredsställande sätt.
På utbildningsutskottets hemställan beslöt riksdagen avslå motionen vad utökningen av
gymnasieinSpektionen beträffade. Utskottet utgick dock från att skolöverstyrelsen i vanlig ordning i samband med anslagsfram- ställningar prövade frågan om ytterligare tjänster. Vidare uttalade riksdagen, att repre- sentationen för arbetsmarknad, förvaltning och universitet borde bibehållas i den om- fattning som förutsattes vid inspektionens tillkomst.
Frågan om fackinspektion av den yrkes- tekniska utbildningen har sålunda lösts på så sätt att gymnasieinspektionens arbetsområde utökats till att omfatta hela gymnasieskolan. Tills vidare har detta skett utan att antalet årstjänster för inspektionen utökats. Varken från departementschefens eller riksdagens sida har dock den framtida storleken av gymnasieinspektionen slutgiltigt låsts vid dagens förhållanden.
Gymnasieinspektionens omfattning
Någon undersökning av gymnasieinspektio- nens verksamhet i stil med den som genom- förts beträffande skolinspektörerna och som redovisats ovan har ännu ej företagits.
Antalet skolenheter med gymnasieskollin- jer motsvarande f d gymnasiet och facksko- lan är c:a 240 fördelade på 120 orter. En utökning av verksamheten till övriga linjer (dvs också de yrkestekniska) innebär att totalt c:a 300 skolenheter på 130 orter skall inspekteras. Om även enheter med bara specialkurser också skall omfattas av verk- samheten, tillkommer ytterligare omkring 290 skolenheter. För att täcka in samtliga linjer i gymnasieskolan räknar SÖ med att antalet besöksdagar per gymnasieinspektör och år måste utökas från i genomsnitt 60 till 90.
6.2. Fortbildningsverksamheten
Att verka för lärarnas fortbildning har ingått i länsskolnämndernas uppgifter allt sedan deras tillkomst; denna uppgift har under åren växt i betydelse och nämnderna här efterhand tillförts särskild personal för ända- målet.
I länsskolnämndsutredningens uppdrag in- går inte bara att granska länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet. Enligt direktiven skall utredningen också pröva möjligheterna att knyta resurserna för fortbildning till större regioner — exempelvis under ledning av lärarhögskola med fortbildningsavdelning.
Några begreppsförklaringar bör här läm- nas. Med grundläggande ldraru tbila'n ing avses den speciella yrkesutbildning som erfordras för behörighet till lärartjänst. Vidareutbild- ning syftar till att ge en lärare kunskaper och färdigheter utanför ramen för den grundläg- gande lärarutbildning han tidigare genom- gått. Exempel på sådan utbildning är den vid vissa lärarhögskolor bedrivna speciallärarut- bildningen och vidareutbildningen av lågsta- dielärare till rnellanstadielärare. Med forr- bildning avses sådan utbildning som syftar till att ge läraren fördjupade kunskaper och färdigheter inom ramen för den grundläggan- de lärarutbildning han genomgått. Fortbild- ningen medför sålunda inte behörighet till annan tjänst än den läraren redan är behörig till, men skall göra honom bättre skickad att fullgöra denna tjänst.
I detta sammanhang bör observeras, att den fortbildning som skolmyndigheterna an- ordnar under de senare åren i allt högre grad kommit att rikta sig också till annan skolper- sonal än lärare.
6.2.1. Tillbakablick
Tillkomsten av den till länsskolnämnderna knutna fortbildningskonsulentorganisationen har kortfattat beskrivits i kapitel 2. Samtidigt som skolöverstyrelsen 1957 första gången väcktes förslag om att länsskol- nämnderna skulle förses med särskilda fort- bildningskonsulenter föreslog verket också inrättandet av tre särskilda fortbildningsinsti- tut. De tre instituten upprättades från och med I juli 1961 som fristående institutioner under överstyrelsen men anknutna till var sin lärarutbildningsanstalt, nämligen lärarhög- skolan i Stockholm, Guldhedens folkskole- seminarium i Göteborg och Högre allmänna läroverket i Umeå, vilket då var 5 k provårs—
läroverk. 1963 tillkom ytterligare ett fort- bildningsinstitut, anknutet till lärarhögsko- lan i Malmö och 1964 ett knutet till lärar- högskolan i Uppsala. Fortbildningsinstituten skulle främst organisera och leda kurser av olika slag, i första hand för lärare.
Fortbildningsinstituten sorterade som nämnts direkt under skolöverstyrelsen men var anknutna till lärarutbildningsanstalt på institutsorten. Institutens föreståndare var ålagda att regelbundet söka samband med lärarutbildningsanstaltens rektor för lämplig samordning och kontinuerlig samverkan med verksamheten vid lärarutbildningsanstalten och dess institutioner.
Frågan om fortbildningsinstitutens ställ- ning aktualiserades av 1960 års lärarutbild- ningssakkunniga i betänkandet ”Lärarutbild- ningen” (SOU 1965:29). Lärarutbildnings— sakkunniga föreslog att lärarhögskolorna skulle bestå av dels lärarutbildningslinjer, dels en fortbildningsavdelning. De dittills fristående fortbildningsinstituten skulle så- som fortbildningsavdelningar inordnas i lä- rarhögskolorna, ehuru med en friare ställning för föreståndaren (som i den nya organisatio- nen skulle benämnas fortbildningsledare) än vad de biträdande utbildningsledarna för de skilda lärarutbildningslinjerna tänktes ha.
Skolöverstyrelsen avstyrkte den föreslagna integreringen av fortbildningsinstituten med lärarhögskolorna. Fortbildningsinstituten an- svarade för planering och genomförande av fortbildning för alla kategorier av lärare, även för dem som fick sin lärarutbildning vid andra lärarutbildningsanstalter än lärarhög- skolorna. Detta förutsatte en omfattande kontakt med alla slag av lärarutbildnings- anstalter liksom med universitet och högsko- lor. Instituten borde därför fortfarande vara fristående organ direkt under överstyrelsen.
! propositionen (196724) uttalade departe— mentschefen att lärarhögskolorna såsom centra för förnyelse och förändring av sko- lans verksamhet måste garanteras möjligheter att förmedla nya idéer och erfarenheter inte endast till de blivande lärarna utan också till de yrkesverksamma. Lärarhögskolomas in- flytande på fortbildningen borde därför stär-
kas bla genom att fortbildningsinstituten inordnades i lärarhögskolorna som fortbild- ningsavdelningar. I detta sammanhang uttala- de han också som sin mening att starka skäl talade för att även den länsvis uppbyggda fortbildningsverksamheten närmare samord- nades med lärarhögskolorna. Riksdagen följ- de departementschefens hemställan, var- igenom de fem fortbildningsinstituten fr o m 1 juli 1968 inordnades som fortbildningsav- delningar i de större lärarhögskolorna i Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Umeå, vartill kom en sjätte avdelning vid den nya lärarhögskolan i Linköping. Fortbildningsinstitutens/fortbildningsav- delningarnas utveckling är nära förbundna med 60- och 70—talets skolreformer. Fort- bildningsinstituten tillkom — liksom läns- skolnämndernas fortbildningsorganisation — i samband med grundskolans införande 1962. Gymnasie- och fackskolereformen 1965 medförde starka krav på fortbildning och utbildningskomplettering för lärare inom dessa skolformer, liksom gymnasieskolans införande gjort fra för lärare inom yrkes- undervisningen och införandet av grundsko- lans nya lär0plan (Lgr 69) gjort för vissa lärargrupper inom grundskolan.
6.2.2. Den nuvarande fortbildningsorganisa- tionen
A nsvars fördelningen
Ansvar för lärarnas fortbildning åvilar samt- liga instanser inom skoladministrationen från skolöverstyrelsen ned till den lokala skolled— ningen och huvudlärarna. Skolöverstyrelsens, lärarhögskolornas och länsskolnämndernas ansvar har berörts i föregående avsnitt. Skol- styrelsernas ansvar framgår av skollagen, vari sägs att skolstyrelsen bl a skall ”främja peda- gogiska försök och lärarnas fortbildning”. Samma skyldighet är föreskriven för lands- tingskommuns utbildningsnämnd (för lands- tingskommunal gymnasieskola) samt enligt specialskolstadgan för lokal styrelse för stat- lig specialskola.
För kommunens skolchef liksom för sär-
skolchefen i landstingskommun finns mot- svarande skyldighet, liksom också för rekto- rer i grundskolan, gymnasieskolan, special- skolan, särskolan och i privatskolor. För rektorerna gäller också en uttrycklig skyldig- het att tillse att mindre erfarna lärare får handledning. Huvudlå'rarna skall bl a lämna övriga lärare råd och anvisningar, främja lärares fortbildning samt handleda mindre erfarna lärare. I de skolor eller skolformer som står under länsskolnämndernas tillsyn saknas dock huvudlärare i specialskolan och sjöbefälsskolorna, inom den kommunala vuxenutbildningen samt inom grundskolan för låg— eller mellanstadierna i de rektorsom- råden, där respektive stadium består av färre klasser än fyra.
Lärarna är skyldiga att deltaga i studie- dagsverksamheten (SS 14 kap 10 å). Detta gäller även lärare inom den kommunala vuxenutbildningen, trots att undervisningen där inte får inställas för planerings- eller fortbildningsverksamhet.
Beträffande fördelningen av vissa arbets- uppgifter och ekonomiska insatser för lärar- nas fortbildning gäller i princip fortfarande en överenskommelse som träffades den 7 november 1960 mellan ecklesiastikdeparte- mentet, Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet. Den allmänna principen i nämnda överenskommelse är att kommunerna skall inrikta sina insatser för lärarnas fortbildning till verksamhet under studiedagar, medan staten skall inrikta sig på övrig fortbildningsverksamhet.
Överenskommelsen omfattar vissa rekom- mendationer beträffande vem som skall an- ordna studiedagar för lärarna. Kommunerna bör sålunda — var och en för sig eller fler kommuner gemensamt — anordna minst två studiedagar per läsår för sina klasslärare. För ämneslärare, övningslärare och yrkeslärare inom det allmänbildande skolväsendet bör länsskolnämnden anordna studiedagar i en utsträckning motsvarande minst en studiedag per lärare och läsår.
Stockholms skoldirektion förutsätts dock för sina lärare svara för de uppgifter som för övriga kommuner ankommer på länsskol-
Beträffande kostnaderna för dessa studie- dagar innebär överenskommelsen att kom- munerna helt skall stå för kostnaderna för klasslärarnas studiedagar, såväl för själva programkostnaderna (ledararvoden, materiel mm) som för eventuella rese- och trakta- mentskostnader för de deltagande lärarna. Vid de av länsskolnämnden anordnade stu- diedagarna för ämnes-, övnings- och yrkes- lärarna skall staten stå för kostnaderna för själva arrangemangen, medan kommunerna skall stå för rese- och traktamentskostnader för sina deltagande lärare.
Annan fortbildning än den som avses i föregående stycke skall staten anordna och bekosta i den omfattning som tillängliga resurser medger. Till statens ansvarsområde hör sålunda bl a den fortbildning som be- drivs under ferietid eller som veckoslutskur- 'ser eller i form av enskilt studium av särskilt
fortbildningsmaterial.
Anordnandet av studiedagar i grundskolan och gymnasieskolan är i princip en kommu- nal angelägenhet. Enligt skolstadgan Skap 31 å och 8 kap 33 % får undervisnirgen inställas under tid motsvarande högst fem dagar varje läsår för planering av skolarbetet eller fortbildning av lärare på studiedigar som anordnats av skolans styrelse eller an— ordnats eller godkänts av skolöverstyresen eller länsskolnämnden. Även om viss studie- dag anordnats av exempelvis länsskolnänn- den ankommer det på styrelsen att besuta om huruvida undervisningen skall inställas och lärarna deltaga i den aktuella studiedigs- verksamheten. Kommunöverenskommesen är därför att betrakta som ett åtagande från statens sida att stå för själva programkosna- den för en studiedag per läsår för ämres-, övnings- och yrkeslärare samt för kommuren att stå för rese- och traktämentskostnadzr i samband med sådan studiedag och för sant- liga kostnader för minst två studiedagar per läsår för klasslärare.
Av de medel som anslås på åttonde huvud— titeln under rubriken ”Lärares fortbildning m m” är en mindre del beräknad för fort- bildningsverksamhet i överstyrelsens regi. Under budgetåret 1973/74 avser 3,1 av anslagets totala 39,7 mkr sådan verksamhet.
Av skolöverstyrelsens medel för lärarfort- bildning avser en del resestipendier åt lärare. Stipendier utdelas också av överstyrelsen åt låg— och mellanstadielärare som fortbildat sig för att få behörighet att undervisa i engelska på respektive stadium.
Skolöverstyrelsens huvudsakliga uppgift inom fortbildningen är dock att svara för den allmänna planeringen och utvecklingen av fortbildningsverksamheten.
[.arar/zögskolornas jbrtbildningsverksamher
De grundläggande bestämmelserna för fort— bildningsavdelningarna finns i lärarhögskol- stadgan (19681318). Enligt stadgan skall lärarhögskolans fortbildningsverksamhet an- ordnas av dess fortbildningsavdelning och syfta till att ge den studerande fördjupade kunskaper och färdigheter inom ramen för den grundläggande utbildning han gått ige- nom. Fortbildningen skall företrädesvis be- drivas under ferietid.
Den omedelbara ledningen av fortbild- ningsavdelningen utövas närmast under lärar- högskolans rektor av en fortbildningsledare. Fortbildningsledaren, som innehar extra ordinarie anställning med förordnande tills vidare för högst sex år, skall vidare medverka vid planering av lärarhögskolans försöks- och demonstrationsverksamhet. Fortbildnings— Iedare skall vara behörig till ordinarie tjänst som lärare vid lärarhögskola, grundskola eller gymnasieskola.
De alltmer ökade kraven på fortbildning har efterhand resulterat i en utökning av fortbildningsavdelningarnas personella och materiella resurser. Sedan budgetåret 1969/ 70 finns vid varje fortbildningsavdelning en arvodestjänst på heltid som biträdande fort— bildningsledare. Vidare finns en assistent och
två kansliskrivare vid var och en av fortbild- ningsavdelningarna samt medel för en halv- tidsanställd utbildningsteknolog vid varje fortbildningsavdelning och slutligen medel för biträdespersonal och för expertis och tillfällig anställd personal.
Lärarhögskolstadgan är mycket knapphän- dig när det gäller fortbildningsavdelningen och hänvisar i övrigt till närmare bestämmel- ser som meddelas av Kungl Maj :t eller efter Kungl Maj:ts bemyndigande av skolöversty- relsen. I form av instruktion eller arbetsord- ning har några sådana närmare bestämmelser ej utfärdats sedan lärarhögskolstadgan till- kom 1968. Frågan torde komma att beaktas av den arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen, som sedan 1970 utreder fortbildningsverk- samhetens mål, innehåll och organisation.
[ avsaknad av aktuella instruktioner och arbetsordningar följdes tv i tillämpliga delar motsvarande äldre bestämmelser, dels KBr 27.5.1966 angående lärarfortbildning, dels skolöverstyrelsens arbetsordning för fortbild- ningsinstitut av den 29.6.1964.
Fortbildningsavdelningarnas viktigaste uppgifter i dag kan sammanfattas i följande punkter:
l. Utbilda och fortbilda lärarutbildare (exempelvis metodiklektorer, handledare, fortbildningskonsulenter).
2. Medverka i skolöverstyrelsens arbete med att insamla uppgifter om och analysera behovet av fortbildning.
3. Utarbeta fortbildningsmaterial.
4. Anordna feriekurser för lärare och annan skolpersonal.
5. Svara för viss annan kurs- och konfe- rensverksamhet.
6. Administrera heten.
7. Svara för viss regional samordning av fortbildningsverksamheten.
språ kassistentverksam-
Utbildningen av lärarutbildare sker dels i form av seminarier och kurser för lärare inom den grundläggande lärarutbildningen och kurser för handledare, anordnade på skolöverstyrelsens uppdrag av de större lärar- högskolorna, dels i form av tvåveckors kon—
sulentutbildningskonferenser anordnade av lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar efter den för dem gällande ansvarsfördel- ningen. Fortbildningen av fortbildningskon- sulenter och lärare inom grundutbildningen har senaste åren ägt rum under årliga två— dagars konferenser, antingen i maj eller i september.
Fortbildningsavdelningarnas verksamhet med att utarbeta särskilt fortbildningsmate- rial har tagit en allt större omfattning. Fortbildningsmaterialet är i första hand av- sett att användas under studiedagstid, men även enskilt studium kan många gånger ifrågakomma. l hög grad söker man göra studiedagsmaterialet självgående, dvs så att det kan utnyttjas av en grupp lärare utan hjälp av någon för ändamålet speciellt utbil- dad ledare.
Vid utarbetandet av fortbildningsmaterial förutsättes viss medverkan av länsskolnämn- dernas fortbildningskonsulenter. Enligt Kungl Maj:ts bestämmelser angående fort- bildningskonsulent vid länsskolnämnd kan skolöverstyrelsen bestämma att fortbild- ningskonsulent skall ha sin verksamhet knu- ten till lärarhögskolas fortbildningsavdel— ning. Endast fem konsulenter (fyra i arbets- livsorientering och en i studie- och yrkes- orientering) har dock placerats vid fortbild- ningsavdelningarna; övriga är knutna till läns— skolnämnderna. Däremot har skolöverstyrel- sen medgivit, att upp till 1/6 av konsulenter- nas arbetstid, dvs c:a 20 dagar per konsulent och läsår, får tas i anspråk för sådan mate- rialproduktion. Medgivandet torde dock inte har utnyttjats till fullo, bl a av hänsyn till fortbildningskonsulenternas övriga arbets- uppgifter. Däremot har konsulenterna ofta anlitats som experter vid sidan av sin lärar- och konsulenttjänstgöring för studiematerial- produktion, då mot särskilt arvode. Även andra experter, i regel aktiva lärare utnyttjas i detta arbete. I viss utsträckning testas eller utarbetas studiedagsmaterial vid 5 k ”pilot- kurser” inom feriekursverksamhetens ram.
Det av fortbildningsavdelningarna produ- cerade materialet distribueras till skolorna antingen via Utbildningsförlaget eller via
länsskolnämnderna. Det material som distri- bueras av Utbildningsförlaget — huvudsak- ligen material som beräknas gå ut i större upplagor — erbjuds kommunerna köpa. Öv- rigt material går som regel till länsskolnämn- derna, som i sin tur låter varje enskild skola erhålla ett exemplar gratis; detta material står det skolan fritt att mångfaldiga i erfor- derligt antal exemplar.
Huvuddelen av fortbildningsavdelningar— nas kursverksamhet inriktar sig på feriekur- ser omfattande en vecka vardera. Flertalet kurser riktar sig till skolledare och lärare, men kurser anordnas även för andra i skolan verksamma. Sålunda anordnas under somma- ren 1973 kurser för Skolsköterskor, skolpsy- kologer, skolkuratorer, elevhemsföreståndare och läromedelsfunktionärer samt en kurs för all skolpersonal jämte elever och föräldrar ("Invandrarfrågor”).
Som exempel på fortbildningsavdelningar- nas övriga kurs- och konferensverksamhet skall här främst nämnas anordnandet av huvudlärarseminarier. Dessa seminarier an- ordnas som regel på lärarnas fritid i form av veckoslutskurser. Deltagarna (huvudlärare) ges tillfälle dels att få information om utvecklingen inom re5pektive ämne, exem— pelvis genom diskussioner med ämnesföreträ— dare från universitet och högskola, dels att få diskutera praktiska/metodiska problem.
Språkassistentverksamheten. För närva— rande finns anställda 12 s k språkassistenter, infödda lärare med uppgift att efter önske- mål från skolorna besöka dessa och medver- ka i språkundervisningen. Språkassistenterna är förvaltningsmässigt anknutna till respek— tive lärarhögskolas fortbildningsavdelning, men leds ur pedagogisk synpunkt av fortbild- ningsavdelningen vid lärarhögskolan i Upp- sala.
För samordningen av länsskolnämndernas fortbildningsverksamhet är landet indelat i sex olika fortbildningsregioner, Var och en kring en större lärarhögskola med fortbild- ningsavdelning. Regionindelningen ser ut på följande sätt:
Region nr Större lärarhögskolan i Ingående län
I Stockholm AB, I 11 Linköping E, D, F, G, H 111 Malmö K, L, M IV Göteborg N, O, P, R, S V Uppsala C, T, U, W, X VI Umeå Y, Z, AC, D
Sedan 1970 finns i varje region ett särskilt regionskollegium med uppgift att vara ett samarbets-, samordnings- och informations- organ för reSpektive region avseende lärarut- bildning, visst pedagogiskt utvecklingsarbete m rn. I regionskollegiet ingår representanter för varje inom regionen befmtlig lärarutbild- ningsanstalt och för varje länsskolnämnd i regionen samt dessutom en representant för vardera fortbildningsavdelningen och den pedagogiska institutionen vid regionens stör— re lärarhögskola.
När det gäller anordnandet av konferenser och kurser samt utarbetandet av fortbild— ningsmaterial gäller en av skolöverstyrelsen fastställd ansvarsfördelning mellan fortbild- ningsavdelningarna. Varje fortbildningsavdel- ning ansvarar sålunda för vissa angivna äm- nen i grundskolan och gymnasieskolan, för vissa av de yrkestekniska linjerna i gymnasie— skolan, för fortbildning av vissa bestämda av skolans andra personalkategorier än lärare samt för vissa övergripande verksamheter. Så svarar exempelvis fortbildningsavdelningen i Uppsala för språk, gymnastik och ämnen på gymnasieskolans vårdlinje ochjordbrukslinje, fortbildningsavdelningen i Malmö för fler- talet ämnen på låg- och mellanstadiet, hem- kunskap, barnkunskap, ämnen på gymnasie- skolans konsumtionslinje, bygg- och anlägg- ningstekniska linje och trätekniska linje samt för handledare, förskollärare och fritidspeda- goger. Beslut om vilka kurser som skall anordnas och vilket material som skall pro- duceras fattas av skolöverstyrelsen. Som underlag för överstyrelsens beslut ligger de önskemål och förslag om fortbildningsinsat- ser som inkommit från enskilda lärare och skolledare, lärarorganisationer, länsskol- nämnder m fl.
lnstruktionen för länsskolnämnderna säger beträffande fortbildningsverksamheten en- dast att det ”åligger nämnd särskilt att — — —främja lärarnas fortbildning och, i mån av tillgång på medel, anordna kurser för dem, —————”. Kungl Maj:t har i regleringsbrev meddelat närmare bestämmelser an- gående fortbildningsledare och fortbildnings- konsulent vid länsskolnämnd. Vidare har skolöverstyrelsen l arbetsordningen för läns- skolnämnderna utfärdat ytterligare anvis- ningar beträffande fortbildningsledarens ar- betsuppgifter.
Vid varje länsskolnämnd finns en arvodes- anställd fortbildningsledare. Fortbildnings- ledaren vid länsskolnämnden i Gotlands län är halvtidsanställd, medan övriga är heltids- anställda. Fortbildningsledarna, som skall vara behöriga till ordinarie tjänst som lärare under skolöverstyrelsens inseende, tillsätts av överstyrelsen med förordnande tv för högst sex år i taget.
Antalet befattningar som fortbildnings- konsultenter vid länsskolnämnderna är fn 238. Av dessa konsulenter är 28 förordnade för enbart gymnasieskolans behov i arbets- livsorientering och i yrkesinriktade ämnen. Gymnasieskolans behov när det gäller de ämnen som tidigare kallades allmänna läro- ämnen och övningsärnnen samt i studie- och yrkesorientering tillgodoses genom att c:a 50 konsulenter är förordnade i dessa ämnen med både gymnasieskolan och grundskolan som arbetsområde. Övriga konsulenter är förordnade enbart för grundskolan.
Tjänsternas fördelning mellan länsskol— nämnderna bestäms av skolöverstyrelsen. Antalet konsulenttjänster per län varierar fn mellan 4 (Gotlands län) och 16 (Stockholms län). Antalet tilldelade tjänster innebär att — trots att en konsulent som regel svarar för flera ämnen — långt i från varje ämne är företrätt av en konsulent vid varje länsskol- nämnd. Detta nödvändiggör en samverkan över länsgränserna. En konsulent kan därför få verka även i ett angränsande län. I de minst frekventa ämnena förekommer det att
en konsulent får täcka en hel fortbildnings- region.
Skolöverstyrelsen har under en följd av år i sina anslagsframställningar framhållit att fortbildningskonsulentorganisationen bör byggas ut till sammanlagt 525 tjänster. Efter- som gymnasieskolreformen medförde att ytterligare utbildningsvägar fördes in under skolöverstyrelsens ansvarsområde (utbild- ningar inom jordbruk, skogsbruk och träd- gårdsnäring) har överstyrelsen velat höja målet till 535 tjänster. Något beslut om den fortsatta uppbyggnaden har dock inte tagits av statsmakterna, bl a under hänvisning till länsskolnämndsutredningens arbete.
Fortbildningskonsulenterna är arvodes- anställda och är för uppdraget tjänstlediga från hälften av full lärartjänst. Tjänsterna tillsätts av respektive länsskolnämnd med förordnande tills vidare för högst tre år.
Fortbildningsledarna (utom i Gotlands län) åtnjuter semester, medan fortbildnings- konsulenterna liksom fortbildningsledaren i Gotlands län har ferier, dock med skyldighet att på ferietid fullgöra sådana arbetsuppgif- ter som inte lämpligen kan fullgöras under läsåret.
De uppgifter som åvilar länsskolnämnder- nas fortbildningsorganisation kan samman- fattas i följande huvudpunkter:
l. Anordna viss fortbildning i form av studiedagar, kurser m m.
2. Anordna utbildning och fortbildning av huvudlärare inom grundskola och gymna- sieskola.
3. Utbilda studiedagsledare för kommu— nalt anordnade studiedagar.
4. Pedagogisk rådgivning åt lokala skol- myndigheter. skolledare och lärare.
5. Medverka till samordning av den kom- munalt bedrivna fortbildningsverksamheten.
6. Medverka i den av skolöverstyrelsen ledda planeringen av fortbildningsverksam- heten.
7. Medverka i lärarhögskolornas produk- tion av fortbildningsmaterial (jfr ovan).
Tidigare har redogjorts för i vilken omfatt- ning länsskolnämnderna skall anordna stu-
diedagar (”Iänsstudiedagar”). Länsskolnämn- derna anordnar också fortbildning i form av kvällskurser och studiecirklar, till vilka lärare av olika slag inbjuds att deltaga.
Beträffande fortbildningskonsulenterms pedagogiska rddgivningsverksamhet anger skolöverstyrelsens arbetsanvisningar följande arbetsformer för fortbildningskonsulente rna: — överläggningar med enskilda lärare, insti-
tutionsföreståndare, rektorer och studie- rektorer m fl befattningshavare — besök i klasser för att följa undervisningen — demonstrationslektioner, som konsulen- ten håller i samband med besök i klassen — mottagande av auskultanter i den egna undervisningen. Den pedagogiska rådgivningen utövas i huvudsak vid besök i skolorna. Arbetsanvis- ningarna poängterar för övrigt att fortbild- ningskonsulenternas verksamhet avser rådgiv- ning och inte inspektion. Detta understrykes ytterligare genom föreskriften att konsulen- tens årliga verksamhetsberättelse till läns- skolnämnden ej får innehålla omdömen om enskilda lärare och skolor.
Någon undersökning av hur fortbildnings- konsulenternas verksamhet kommit att ut- veckla sig i praktiken har ej gjorts av SÖ eller annat organ. Intervjuer med fortbildnings- ledare och fortbildningskonsulenter ger dock vid handen att vissa av de angivna verksam- hetsformerna har mycket liten omfattning. Det torde sålunda vara mycket ovanligt att lärare auskulterar hos fortbildningskonsulent under dennes egen undervisning. Likaså har demonstrationslektioner, hållna av konsulen- terna, fått en undanskymd roll. Sådana torde numera hållas endast på uttrycklig begäran från någon lärare och då först sedan konsulenten fått en noggrann information om klassens arbetsvanor, om vad som tzdi- gare behandlats i ämnet etc. Att konsulenten gör klassbesök för att ahöra undervisningen förefaller vara vanligare, ehuru med en vikan- de tendens. Mänga fortbildningskonsulenter anger att skolbesöken huvudsakligen ägnas åt diskussioner med skolledare, huvudlärire och enskilda lärare och att de upplever dessa samtal som det mest givande.
Överhuvud taget framhåller fortbildnings- Iedarna och — konsulenterna värdet av den personliga kontakten mellan fortbildnings- konsulenten och de lärare som undervisari ”hans" ämnen. Målet anges ofta vara att be— söka varjc skola en gång per läsår. något som man sällan nar upp till. Särskilt svårt är det för konsulenten för låg eller mellanstadiet att inom rimlig tid hinna besöka alla skol- enheter med respektive stadium inom länet. [ de nordliga länen framhålls också att en oproportionerligt stor del av konsulenttiden atgar för resor mellan konsulenternas sta- tioneringsort. länsskolnämnden och de olika skolorna.
Medverkan till samordning av den kom- munalt bedrivna fortbildningen sker i varier- ande former och med olika grad av samord- ning i olika län. Följande beskrivning tjänar som exempel på samordningsarbetet.
Under vårterminens första hälft utarbetar fortbildningsledaren en preliminär plan för studiedagsverksamheten under nästkomman- de Iäsar. Som utgångspunkt tjänar dels av SÖ aviserad och centralt planerad fortbildning, dels den av överstyrelsen utarbetade katalo— gen över aktuella fortbildningsbehov, dels via fortbildningskonsulenter och skolledare er- hallna uppgifter om lokala önskemål. Som exempel pa centralt planerad fortbildning kan nämnas fortbildningen om Lgr 69. Del- taprojektet (den nya matematiken) och be- hörighetsutbildningen i engelska för lågsta- dielärare (J ET-projektet).
Den preliminära planen diskuteras ien eller annan form med skolchefer och skolle- dare. Detta kan exempelvis ske genom att planen sändes ut för yttrande. 1 andra fall förekommer det att skolchefer och skolle- dare kallas till en skolledarkonferens, vari planen diskuteras. I några andra län har särskilda samrådsorgan bildats för ändamålet med representanter för länets skolchefer och rektorer. Efter eventuell överarbetning inom länsskolnämnden sänds den slutliga planen under senare delen av vårterminen ut iform av en rekommendation till skolstyrelserna om lämpliga tider och ämnen för studie- dagarna.
Den kommunala fortbildningsverksamheten
Huvuddelen av de kommunala fortbildnings- instanserna är koncentrerade till studiedagar- na. Studiedagsverksamheten är för övrigt den enda fortbildning som är obligatorisk för lärarna. Enligt respektive stadgar är lärarna numera skyldiga att deltaga i studiedagarna; sadan skyldighet förelåg ej före 1962.
Beträffande studiedagar säger skolstadgan följande för grundskolan: ”Undervisningen i grundskolan får inställas under tid motsva- rande högst fem dagar varje läsår för plane- ring av skolarbetet eller fortbildning av lärare på studiedagar som anordnats av skolstyrel- sen eller anordnats eller godkänts av skol- överstyrelsen eller länsskolnämnden. Under- visningen får i stället inställas i visst eller vissa ämnen under motsvarande tid”. Mot- svarande gäller för övriga skolformer under länsskolnämndens inseende med undantag för vuxenutbildningen. Varken inom den kommunala vuxenutbildningen eller vid de statliga vuxenskolorna finns möjlighet att inställa undervisningen för planerings- eller studiedagsverksamhet.
Det bör observeras, att dessa fem dagar icke är avsedda enbart för fortbildningsverk- samhet utan även för planering av skolarbe- tet. Särskilt vid gymnasiala skolor och vid högstadieskolor är det vanligt att en eller två av dagarna förläggs till dagarna närmast före undervisningens början på höstterminen och då används i huvudsak för planering av det kommande läsåret. Gränsen mellan planering och fortbildning kan dock många gånger vara diffus.
Bestämmelserna medger att högst fem dagar uttages för ändamålet. Det är således möjligt att utnyttja ett lägre antal dagar. En "besparing” av dagar under ett läsar medger dock inte att ett högre antal än fem uttages under ett följande läsår; Kungl Maj:t har dock i särskild ordning medgivit att så fått ske beträffande viss fortbildning som föran- leddes av införandet av 1969 års läroplan för grundskolan.
Ovan har framhållits att anordnandet av studiedagar är en kommunal angelägenhet.
Från kommunalt håll påpekas dock ofta, att det reella utrymmet för kommunala initiativ blivit alltmer begränsat genom centralt pla- nerade och som obligatoriska angivna eller uppfattade studiedagsprogram, föranledda av lärOplansreformerna.
Även i annan form än som studiedagsverk- samhet förekommer fortbildning i kommu— nal regi. Ett mindre antal kommuner har byggt upp en egen konsulentorganisation. Vanligast därvidlag är konsulenter i gymnas- tik, musik och teckning, avsedda i första hand för låg— och mellanstadierna, där under- visningen i dessa ämnen normalt handhas av klasslärare. I mycket få fall förekommer kommunala konsulenter även i andra ämnen och för andra stadier.
Kursverksamhet för lärare, såväl under som utom skoltid, förekommer i åtskilliga kommuner, stundom av betydande omfatt- ning. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas de som ett antal av Stockholms förortskommuner jämte några ytterligare kommuner i Mälardalen regelbundet anord- nar. Varje sådan kurs omfattar en vecka och förläggs till internat. Kurser anordnas både för grundskolan och för gymnasieskolan och riktar sig till både skolledare och lärare. Sex sådana kurser brukar anordnas per läsår, och till varje kurs tas 60 deltagare emot. Dessa erhåller av sin kommun full lön, kursmate- rial, fri inackordering samt ett reducerat traktamente; för kommunerna tillkommer dessutom kostnader för vikarier på lärar- tjänsterna.
För att kartlägga omfattningen och inrikt- ningen av de kommunala fortbildningsinsat- serna genomförde Svenska kommunförbun- det i samråd med länsskolnämndsutred- ningen en enkätundersökning bland alla pri- märkommuner och kommunalförbund som är huvudmän för grundskola och ev gymna- sieskola. Delresultat från enkäten. som be- svarades av 430 av de tillfrågade 470 skolsty- relserna. har publicerats i Kommunal skoltid— ning nr 6/72. En slutredovisning torde fram— läggas i samma tidning under sommaren 1973. I detta sammanhang förtjänar följande resultat att nämnas.
De rent kommunala kostnaderna för fort- bildningsverksamheten (alltså exklusive löner åt de deltagande lärarna) uppgick under 1970/71 i de 430 kommunerna till 5,8 mkr. Av dessa kostnader åtgick huvuddelen för rese— och traktamentsersättningar för del- tagarna och för material (c:a l/3 för vardera ändamålet).
I grundskolan uttogs i genomsnitt 5.3 studiedagar under 1970/71, i gymnasium/ fackskola 4,7 och i yrkesskolan 4.5. Särskilt lågt (2,9) var antal studiedagar i yrkesskolor- na i de minsta kommunerna (kommuner med rektor tillika skolchef). Flertalet studie- dagar anordnades som lokala studiedagar av respektive skolstyrelse (89 % i grundskolan, 76 % i gymnasiet/fackskolan och 67 % i yrkesskolan). Av länsskolnämnderna anord- nades 9 respektive 22 och 29 % av studie- dagarna. Anmärkningsvärt med hänsyn till 1960 års överenskommelse (jfr ovan sid 12) var att för högstadiet svarade länsskolnämn— den för endast en halv mot i överenskommel- sen angivna en studiedag i genomsnitt. Där- emot svarade nämnderna för drygt en halv dag för låg— och mellanstadiets lärare och för en till en och en halv dag för de gymnasiala skolornas lärare, vilka inte alls var nämnda i överenskommelsen.
6.3. Länsskolpsykologorganisarionen 6.3.1 Tillkomst och utveckling
SOm nämnts i kap2 började en regional skolpsykologorganisation byggas upp från och med 1958. Verksamheten bedrevs från början som en begränsad försöksverksamhet i tre län med de regionala psykologerna sorterande direkt under skolöverstyrelsei. Bakom försöksverksamheten låg förslag från 1946 års skolkommission som angav uppgif— terna för den föreslagna organisationen på följande sätt:
1. Psyk ologisk-pedagogiska undersökningar:
a) Åtgärder för att utröna nybörjarnas bästa möjliga placering i skolan (skolmognacs- undersökningar).
b) Psykologiska och pedagogiska undersöt-
ningar vid övergången mellan olika skol- stadier och skolformer.
c) Åtgärder för att underlätta undervisnings- hämmade barns skolgång och kunskaps- förvärv. Kommissionen avsåg härmed barn som på grund av intellektuell efter- blivenhet måste hänvisas till hjälpklass, och barn, som, utan att lida av allmän intellektuell defekt, har speciella svårig- heter att följa undervisningen, fr a när det gäller modersmålet och räkning.
d) Testpsykologiska undersökningar i klass- rummet som ett hjälpmedel för den enskilda läraren vid undervisningens plan- läggning. 2.Arzlagsundersökningar: Övergången från skolan till förvärvsliv kan underlättas ge- nom de upplysningar om eleverna som de i pl nämnda undersökningarna kan ge yrkesvägledningens representanter.
3. Speciell psykologisk rådgivning beträffan- de barn vars konflikter och svårigheter främst gäller känsloliv och social samvaro.
Helst borde varje skoldistrikt ha en välut— bildad skolpsykolog till sitt förfogande, ansåg skolkommissionen. Av ekonomiska skäl — antalet skoldistrikt skulle efter kom- munindelningsreformen komma att uppgå till omkring 900 — ansåg sig kommissionen dock inte kunna föreslå en så omfattande organisation. Dessutom borde först en sår- skild skolpsykologutbildning ordnas och dess värde prövas praktiskt innan organisationen byggdes upp.
Skolkommissionen ville inte heller göra den psykologiska rådgivningen vid skolorna helt beroende av kommunala initiativ. Den föreslog därför, att de dåvarande 51 inSpek- tionsområdena skulle vara organisatoriska enheter för den psykologisk-pedagogiska räd- givningen. I varje inspektionsområde skulle finnas en utbildad skolpsykolog. Denna skulle sedan utse en lärare i varje skoldistrikt till deltidsanställd assistent, vilken efter viss utbildning skulle utföra rutinundersök- ningar, speciellt grupptestningar, och tjänst- göra som skoldistriktets rapportcentral. Stör- re skoldistrikt kunde väntas anställa kommu-
nala Skolpsykologer, vilket genom skolkom- missionens uppfattning borde underlättas genom statsbidrag till psykologlönerna. Den centrala ledningen av den skolpsykologiska verksamheten skulle ligga hos Sö.
1 avvaktan på bl a utredning om psykolog- utbildning vidtogs emellertid inga andra åt— gärder än att statsmakterna beslöt stödja kommunala initiativ på det skolpsykologiska området. Detta stöd gavs på så sätt att lärare som fullgjorde vissa skolpsykologiska uppgif- ter kunde få nedsättning av sin undervis- ningsskyldighet, varvid statsbidrag medgavs för en del av de timmar varmed nedsättning medgivits. I vissa kommuner tjänstgjorde lärare i egenskap av pedagogassistenter som kontaktmän mellan skolan och den psykiska barna- och ungdomsvården. Vissa skolpsyko- logiska uppgifter, främst diagnostering av elever i behov av specialundervisning, bruka- de utföras av dessa assistenter. Pedagogassis— tenterna erhöll nedsättning av sin undervis- ningsskyldighet som lärare. Staten stödde också denna verksamhet ekonomiskt; stats- bidrag utgick nämligen för hela den kostnad som nedsättningen medförde.
Något statligt ekonomiskt stöd gavs där- emot inte för anställande av kommunala Skolpsykologer. De första heltidsanställda skolpsykologema tillkom 1949, och tio är senare hade sex av de större städerna egna Skolpsykologer. ] alla dessa städer utnyttja- des också lärare för att under skolpsykolo— gernas ledning utföra grupp— och individual- undersökningar.
1951 års skolstyrelseutredning framhöll att det förelåg ett behov av en förbättrad pedagogisk-psykologisk rådgivning. Utred- ningen förutsatte därför att en organisation med regionalt verksamma fackpsykologer skulle byggas upp. Dess befattningshavare borde knytas till de föreslagna länsskol— nämnderna.
Efter medgivande av Kungl Maj:t inleddes 1958/59 försök med regional skolpsykolog- verksamhet under Sözs ledning. För ånda- målet inrättades tre statliga extra tjänster som skolpsykolog. en i vardera Uppsala, Västmanlands och Jämtlands län. Lokalmäs-
sigt anknöts de regionala skolpsykologema till vederbörande länsskolnämnd.
Någon instruktion för de regionala skol— psykologema fastställdes inte under försöks- perioden. SÖ angav dock vissa allmänna riktlinjer för verksamheten. Enligt dessa bör- de de regionala skolpsykologema stimulera till kommunala initiativ och söka samordna och utveckla de existerande tendenserna till kommunal skolpsykologisk verksamhet. Samarbete med skolledare, lärare, läkare, kuratorer. studie- och yrkesvägledare, kom- munalt anställda med skolpsykologiska upp- gifter och med berörda myndigheter förut- sattes för att främja den skolpsykologiska verksamheten inom regionen som helhet. De skulle också ge objektiv information om den psykologiska synen på uppfostringsfrågorna. Visst fältarbete förutsattes också. Sålunda borde de regionala skolpsykologema i sär- skilda fall aktivt delta i uppgifter som gällde differentieringen samt den direkta anpass- ningen och omvårdnaden av eleverna och, när speciell anledning förelåg, medverka till att särskild sakkunnig eller expert anlitades eller att remiss till sadan gjordes. Slutligen borde de hålla kontakt med den psykolo- giska och pedagogiska forskningen och i mån av tid medverka vid utarbetandet av nya skolpsykologiska metoder.
1957 års skolberedning konstaterade att behovet av skolpsykologisk expertis sedan länge varit uppenbart. Den utformning skol- beredningen ville ge grundskolan gjorde be- hovet av att lösa problemet påträngande. Beredningens förslag om att elev mot mals— mans vilja skulle kunna hänföras till special- undervisning underströk enligt beredningens uppfattning behovet av fackutbildad expertis.
Inriktningen av den skolpsykologiska verksamheten borde enligt skolberedningen -- sedan befintliga eftersläpningar inhämtats — förskjutas mot att på ett tidigt stadium upptäcka begynnande svårigheter och sätta in hjälpåtgärder medan ännu något kunde göras. Man ansåg det också nödvändigt att den skolpsykologiska verksamheten också inriktades på elever utan speciella svårig- heter. En fast organisation borde därför
byggas upp. Skolberedningen föreslog därför att tjänster för regionala statliga skolpsyko- loger, benämnda länsskolpsykologer skulle inrättas. Länsskolpsykologerna borde ankny- tas till länsskolnämnderna.
Länsskolpsykologernas uppgifter kunde eller borde inte preciseras från början. En viktig uppgift borde dock vara att främja initiativ till lokal skolpsykologverksamhet. En viss utbildnings- och instruktionsverksam— het kunde därför bli nödvändig. Till en början kunde också en direkt medverkan i lokala undersökningar och prov erfordras. Länsskolpsykologerna borde även på skol- överstyrelsens uppdrag medverka i utprov- ningen av nya test och metoder. Slutligen ansåg beredningen att de i viss mån borde utgöra en länk mellan den teoretiska psyko- login och pedagogiken och dess praktiska tillämpning ute på fältet.
Den lokala skolpsykologiska verksam- heten borde däremot vara en kommunal angelägenhet, vars omfattning och organisa- tion kunde variera alltefter kommunens be- hov och resurser. Större kommuner kunde behöva heltidsanställda Skolpsykologer. ln- terkommunal samverkan kunde vara lämpligt i andra fall. Anordningen med lärare med vissa skolpsykologiska arbetsuppgifter ansåg beredningen inte helt tillfredsställande men måste ändå bli relativt vanlig under en övergångSperiod och i mindre landsbygds- kommuner. Dessa lärares uppgifter borde dock begränsas till provledaruppgifter och viss datainsamling.
Beträffande finansieringen av den skolpsy— kologiska verksamheten ansåg skolbered- ningen. att den statliga insatsen skulle be— gränsas till länsskolpsykologorganisationen och till statsbidrag enligt dittillsvarande reg— ler för en del av den nedsättning i undervis- ningsskyldigheten som medgavs vissa lärare.
Skolberedningens förslag ledde till beslut vid 1962 års riksdag om en successiv upp- byggnad av en länsskolpsykologorganisation. De första fem tjänsterna inrättades från och med budgetåret 1962/63 varefter tillkom två tjänster per år till och med 1971/72, då organisationen var helt utbyggd.
6.3.2 Nuvarande bestämmelser och verksamhet
Vid varje länsskolnämnd utom i Gotlands län finns en eo tjänst som länsskolpsykolog. För varje länsskolpsykolog får också anstäl- las ett kontorsbiträde i befordringsgång med halvtidstjänstgöring. l Gotlands län betalar staten kostnaderna för halv lön och hälften av övriga avlöningsförmåner för en kommu- nal skolpsykolog i Gotlands kommun mot att hälften av tjänstgöringen fullgörs vid länsskolnämnden.
Beträffande länsskolnämndens uppgifter på det skolpsykologiska området sägs i in- struktionen för länsskolnämnden endast att nämnden skall främja skolpsykologisk verk- samhet vid skolorna. Enligt instruktionen äger länsskolpsykologen rätt att delta i nämndens överläggningar och har rätt att infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos nämnden. Vid besök på skola eller skolhem har han tillträde till samtliga lokaler och tillgång till alla handlingar. Läns— skolpsykolog tillsätts av skolöverstyrelsen efter yttrande från nämnden.
Också den fram till juni 1973 gällande arbetsordningen för länsskolnämnderna var fäordig när det gällde länsskolpsykologens arbetsuppgifter. Där sades i huvudsak bara att länsskolpsykologen skulle handlägga frå- gor av väsentligen skolpsykologisk natur. 1 den nya arbetsordningen har uppgifterna angetts utförligare. Länsskolpsykologen skall sålunda ”handlägga ärenden av skolpsyko- logisk art, verka för bästa möjliga utveckling av länets skolpsykologresurser, verka för en god elevvård inom länet och i detta syfte ta initiativ till såväl regionala som lokala konfe- renser med de personalkategorier som med- verkar i skolans elevvårdande verksamhet, medverka i handläggningen av ärenden röran— de specialundervisning, särskild undervisning och stödundervisning samt frågor rörande Specialskolan och särskolan, likaså i fortbild- nings— och informationsarbete samt följa pedagogiskt forsknings- och utvecklingsarbe- te.”
Beträffande den lokala skolpsykologiska
verksamheten finns inget utsagt i skollagen och mycket litet i skolstadgan, vilket redan framhållits i kapitel 3.
Den s k provledarverksamheten i grund- skolan regleras fn genom ämbetsskrivelse av den 7.4.1972. Enligt denna kan klasslärare och speciallärare med viss utbildning för provledarverksamhet fä nedsättning med högst hälften av sin undervisningsskyldighet. Det är länsskolnämnden som beslutar om nedsättningen. Provledarverksamhet kan bara anordnas i kommun som har kommunal skolpsykolog eller där länsskolpsykolog an- svarar för den skolpsykologiska verksamhe- ten. Länsskolnämnden kan medge statsbi- drag för vikariekostnaderna för högst hälften av de timmar varmed nedsättning beviljats.
Länsskolpsykologernas uppgifter har som nämnts inte förrän helt nyligen preciserats i form av instruktion eller motsvarande. Detta har varit naturligt dels därför att verksamhe- ten varit relativt ny och oprövad, dels därför att den under en uppbyggnadsperiod måste komma att te sig rätt olika från län till län. Länsskolpsykologens uppgifter och arbets- former i ett län där institutionen är föga utbyggd måste rimligtvis bli andra än i ett län där länsskolpsykolog funnits några år och där täckningen med kommunala skolpsyko- loger är god.
En viss förskjutning av de regionala skol- psykologernas arbetsuppgifter kan dock kon- stateras under den tid organisationen byggts upp. Ursprungligen tänktes de ta en rätt aktiv del i arbetet ute i skolorna. Sålunda tänkte sig 1946 års skolkommission att den regionala skolpsykolog kommissionen före- slog skulle finnas i varje inspektionsom- råde skulle leda den skolpsykologiska verk- samheten inom regionen med hjälp av lärare som fungerade som deltidsanställda assisten- ter. Assistenterna tänktes ha mer rutinbeto- nade uppgifter.
Ur intervjuer och samtal med ett antal länsskolpsykologer och befattningshavare på skolöverstyrelsens byrå S 6 framgår att man betraktar följande uppgifter som de väsent- ligaste:
]. Verka för en god elevvård inom länet, vari bl a ingår att stimulera till utbyggnaden av den kommunala skolpsykologorganisatio- nen.
2. Medverka i information och fortbild- ning i elewårdsfrägor till skolans personal, föräldrar, elever och myndigheter.
3. Samverka med andra myndigheter på länsplanet och med skolans elevvårdsperso- nal.
4. Åt länsskolnämnden göra utredningar och analyser rörande aktuella problemställ— ningar inom skolan.
5. Hålla sig informerad om den aktuella utvecklingen inom den pedagogisk-psykolo- giska forskningen och medverka till informa- tion därom till skolorna. Hålla kontakt med pågående utvecklingsarbete vid skolor inom länet.
6. Vara länsskolnämndens konsult när det gäller psykologi och mentalhygien, special- undervisning, personaladministration och personalvård, fysisk och social miljö i skolor- na m m.
Det framhölls dock, att förhållandena kan te sig mycket olika från län till län bla beroende på den kommunala skolpsykolog- organisationens utbyggnadsgrad och på hur länge länet haft länsskolpsykolog.
I skolöverstyrelsens arbetstidsundersök- ning 1970 (se ovan 4.4.1) deltog också länsskolpsykologerna. Av de sju länsskol- nämnderna som deltog i undersökningen saknade en länsskolpsykolog. I den samman— ställning som sammanfattats nedan har svaret från en länsskolpsykolog uteslutits av det skälet att vederbörande uppenbarligen inte specificerat arbetet på olika delmoment utan redovisat 1 396 av sina 1 800 arbetstimmar på momentet ”organisatoriska åtgärder kring specialundervisningen”, för vilket moment ingen av de övriga upptagit mer än 245 timmar.
Av arbetstidsundersökningen framgår, att huvuddelen av tiden, i genomsnitt drygt 36 % (26—53 %)1 ägnades åt elevvårdsfrågor. Av denna tid ägnades mer än en tredjedel (13 % av hela arbetstiden) åt enskilda elev-
vårdsfall och nästan lika mycket (10% av den totala tiden) ät planläggning av elet— vårdsverksamheten inom länet, gymnasiere- gionen och kommunen. Även om en del av den tid som ägnades enskilda elevvårdsfall åtgick för medverkan i exempelvis länsskol— nämndens behandling av besvärsärenden odyl torde det vara rimligt att anta att huvuddelen åtgick för enskilda ärenden i kommuner som inte har kommunal skolpsy- kolog.
Den därnäst tyngsta delen av verksam- heten ägnades år fortbildning, information och rådgivning, nämligen 25 % (lö—34 %). Ytterligare en fjärdedel av arbetstiden (20— 38 %) upptogs av allmänna göromål (sam- manträden inom nämnden, egen fortbildning mm).
6.4. Länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel
De länscentraler för pedagogiska hjälpmedel som inrättades under åren 1962—19642, till en början som fristående organ under skol- överstyrelsen men från och med 1966 inord— nade 1 länsskolnämnderna, har av länsskol- nämndsutredningen behandlats i särskild skrivelse 1973-01-10 till statsrådet och che— fen för utbildningsdepartementet. Anled- ningen till detta var att Kungl Maj:t 1 december 1972 anmodade utredningen att senast 10 januari 1973 redovisa sitt utred- ningsuppdrag om länscentralerna för pedago- giska hjälpmedel.
! sin skrivelse framhöll länsskolnämndsut- redningen att länscentralerna för pedago- giska hjälpmedel inte kommit att fylla den uppgift de en gång inrättades för. Utred- ningen redovisade ocksä sin uppfattning om orsakerna till detta. Centralernas resurser har varit klart otillräckliga i förhållande både till skolväsendets allt större omfattning och till det ökade läromedelsutbudet. Samtidigt har
I lnom parentes anges spridningen mellan lägsta och högsta redovisade andel.
2 En särskild central för Stockholms län inrätta— des först 1970.
utvecklingen gett kommunerna möjligheter att själva få ett bättre grepp över läromedels- hanteringen. Kommunsammanläggningarna har bidragit till detta. Genom utvecklingen av kommunala läromedelscentraler och läns— AV-centraler får allt fler kommuner egna organ varigenom läromedelsinformationen kan kanaliseras.
Länsskolnämndsutredningen föreslog där- för att länscentralerna för pedagogiska hjälp- medel skulle avvecklas i anslutning till ge- nomförandet av sådana åtgärder för förbätt- rad läromedelsinformation som förutsattes bli resultat av behandlingen av läromedelsut- redningens förslag i betänkandet ”Samhälls- insatser på läromedelsområdet” (SOU 1971191).
Läromedelsutredningens betänkande och länsskolnämndsutredningens skrivelse togs upp i proposition 1973276. I propositionen föreslogs att ett centralt läromedelsregister skall upprättas från och med 1 juli 1974 med uppgift att registrera vissa slag av läromedel och vissa data om dessa.
Ur registret skall lärornedelskonsumenter- na kunna hämta information om det aktuella utbudet av läromedel. Verksamheten vid länscentralerna för pedagogiska hjälpmedel föreslogs avvecklas från och med 1 juli 1973. Riksdagen har sedermera beslutat att avveck- lingen skall ske fr om 1 juli 1974.
6. 5 Länsskolnamndsu[redningens över- väganden och förslag
Länsskolnämndsutredningen har i närmast föregående kapitel gjort en bedömning av vilka förändringar i ansvarsfördelningen mel- lan stat och kommun på skolans område som kan komma att ske under 70-talet. Enligt utredningens uppfattning kommer utveck- lingen mot ett ökat ansvar för skolans huvudmän att fortsätta. Statens uppgifter kommer alltmer att koncentreras till att ange mål och riktlinjer för skolans verksamhet, att ange de ekonomiska ramarna samt att be- driva forsknings- och utvecklingsarbete. Huvudmännen kommer i huvudsak själva att fa fatta de beslut som erfordras för att
organisera och genomföra verksamheten i skolorna. Utvecklingen kommer sannolikt också att ge huvudmännen ökad valfrihet när det gäller att besluta om skolans lokala organisation och verksamhetsformer.
Utredningen övervägde i kapitel 5 också de konsekvenser detta skulle få för förhållan- dena mellan de statliga och de kommunala skolorganen. Utredningen fann därvid att behovet av utvärdering av verksamheten kommer att öka i den mån huvudmännen ges större ansvar och valfrihet, om man sam- tidigt behäller kravet på en hög standard och jämn kvalitet på undervisningen i hela lan- det. Tillsynsfunktionen, som i dag främst åvilar länsskolnämnderna, får delvis en annan inriktning än den har i dag; undervisningens innehåll och resultat kommer att på ett mer markerat sätt än i dag stå i centrum för tillsynsverksamheten. De regionala statliga skolmyndigheterna kommer som främsta uppgift ha att fungera som pedagogiska serviceorgan. Deras karaktär av beslutsfat- tande myndigheter kommer att skjutas i bakgrunden.
6.5.1 Inspektion — tillsyn
Länsskolnämndernas inspekterande verksam- het utgör — som framhållits ovan — endast en del av den statliga tillsynen över skol— väsendet. Överväganden om den regionala inSpektionsverksamhetens inriktning och omfattning samt om dess organisation måste därför göras mot bakgrunden av statens totala behov av tillsyn över det ihuvudsak kommunala skolväsendet och statens samla- de resurser för verksamheten på både central och regional nivå.
Med hänsyn till detta borde länsskol- nämndsutredningen inleda sina överväganden om den regionala inSpektionsverksamheten med en analys av statens behov av inspektion och tillsyn över skolan. Också huvudmän- nens och skolpersonalens behov av den information och stimulans från de statliga skolmyndigheternas sida som kan följa med en på rätt sätt bedriven inspektionsverksam- het borde beaktas i en sådan analys. Vidare
borde en inventering göras av alla de resurser som för närvarande utnyttjas inom inspek— tions- och tillsynsverksamheten i en vid mening liksom en analys av deras verksam- hetsformer och resultat.
Behovet av statlig tillsyn över skolväsen- det och inriktningen av denna tillsyn måste i hög grad betingas av den ansvarsfördelning som råder mellan staten och de kommunala huvudmännen på skolans område. Den nu- varande ansvarsfördelningen innebär att en väsentlig del av tillsynsverksamheten, fr a på den regionala nivån, måste inriktas på rent organisatoriska frågor. Då såväl frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kom— mun på skolans område som frågan om skolöverstyrelsens organisation är under ut- redning i annan ordning avstår dock läns- skolnämndsutredningen från att för egen del göra en så omfattande analys som antytts ovan. En annan ansvarsfördelning, som låg- ger såväl det organisatoriska som det ekono- miska ansvaret hos huvudmännen bör dock rimligtvis medföra att den statliga tillsynen i väsentligt högre grad än i dag kan och bör inriktas på skolarbetets innehåll, utformning och resultat.
I den nuvarande instruktionen för läns- skolnämnderna definieras begreppet inspek- tion på följande sätt:
”
Inspektion har till ändamål i första hand att ge nämnden kännedom om verksamheten inom skolväsendet i dess huvuddrag och att på grundval därav lämna lokala organ samt tjänstemännen de råd och upplysningar som fordras för att stödja och främja en fortlöpande utveckling och plane- ring av utbildningsverksamheten. Skolinspek— tören skall även tillse att skolarbetet bedrives ienlighet med gällande författningar.
Skolinspektören skall åhöra undervis- ningen, skaffa sig närmare kännedom om skol- arbetet samt besiktiga skollokaler, skolhem och undervisningsmaterial.
Om skolinspektören finner det behövligt, skall han på lämpligt sätt framföra råd, anvisningar och erinringar till lärare.”
Inspektionen har sålunda getts en klart positiv uppgift. Den skall framförallt stödja verksamheten ute i skolorna och detta skall ske genom råd och upplysningar.
Begreppet inspektion torde emellertid av många uppfattas som något annat och kan- ske mer negativt, nämligen som en verksam- het vars uppgift främst är att uppdaga och beivra felaktigheter och misstag i skolarbe- tet, detta trots att dagens inspektörer (och detta gäller både skolinspektörer och gymna- sieinspektörer) med ytterligt få, om ens några undantag, strävar efter att ge sina besök i skolorna den avsedda, positiva inriktningen. Detta kan förklaras på flera sätt. Manga inom skolledar— och lärarkårerna associerar säkerligen alltjämt ordet ”inSpektion” till den utformning inspektionen hade för några decennier sedan då folkskolinspektörcn eller i de högre skolorna ledamöter av skolöverstyrelsen vid sina besök i skolan inte bara åhörde och kommenterade undervis- ningen utan också tog del av och nagelfor elevernas skriftliga arbeten och det sätt på vilket de granskats och rättats av lärarna samt granskade dagböcker, betygskataloger, protokoll och andra handlingar som erford- rades för verksamheten. Dagens skolinspek- törer representerar också den myndighet som har att tillsätta flertalet ordinarie lärar- tjänster och som är första instans i disciplin- ärenden som rör skolledare och lärare.
Som tidigare framhållits har man i olika sammanhang betonat att inspektionen främst skall ha en rådgivande funktion. Så gjorde tex 1963 års organisationskommitté och departementschefen i 1964 års proposi- tion om nya skolöverstyrelsen. Gymnasieut- redningen lade också stor vikt vid den rådgivande och stimulerande uppgiften när den om den föreslagna gymnasieinSpektio- nen skrev att den i viss mån borde ”tjäna som en konsulentorganisation av hög valör”. Den konsultativa rollen markerades också genom att utredningen för de nya inspektö- rerna föreslog titeln gymnasieråd.
[änsskolnämndsutredningen anser det angeläget att ytterligare en gång framhålla att den statliga skolinspektionen främst skall ha denna servicebetonade karaktär. Inspek- tionen skall genom rad och anvisningar stödja skolstyrelserna och skolans personal i deras arbete.
Länsskolnämndsutredningen har vidare observerat, att ”erfarenhetsrapporteringen” fran fältet till skolöverstyrelsen när det gäller grundskolan inte är lika fast organiserad som den är beträffande gymnasieskolan. Gymna- sieinSpektörerna är tjänstemän inom SÖ och skall avge skriftlig rapport över sin verksam— het och sina iakttagelser. Någon motsvarande rapportering från länsskolnämnderna till SÖ förekommer inte, vilket också påtalats som en brist av riksrevisionsverket i dess rapport 1971-06-28 ”Skolöverstyrelsen 4 en förvalt- ningsrevisionell studie”. Detta drabbar i förs- ta hand grundskolan, eftersom det för denna inte finns någon motsvarighet till gymnasie- inspektionen. Grundskolan ”inSpekteras” normalt endast av länsskolnämnderna. Även om en viss form av erfarenhetsrapportering från nämnderna till skolöverstyrelsen före- kommer, exempelvis genom årligen återkom- mande konferenser mellan överstyrelsen och länsskolnämndernas ordförande, inspektörer och byrådirektörer måste den betecknas som knapp och osystematisk.
Länsskolnämndsutredningen finner det angeläget att den erfarenhet från verksam- heten ute i skolorna som samlats hos den regionala tillsynsmyndigheten på ett mer systematiskt sätt än hittills får komma skol- överstyrelsen till del. Med nuvarande förut- sättningar är emellertid möjligheterna härtill relativt begränsade. Skolinspektörernas ar- bete är i stor utsträckning bundet till uppgif- ter av annan art. Genom att inspektörerna har länen som arbetsområde och genom att de är få i varje län måste de Spänna över ett stort fält, exempelvis över hela grundskolan med alla dess stadier, ämnen och delfunktio- ner eller över hela gymnasieskolan, i andra fall över hela skolväsendet i länet. Även om inspektörerna inom ett och samma län väljs så att deras erfarenhet från olika delar av skolväsendet kompletterar varandra kan nå- gon högre grad av specialisering inte åstad- kommas utan en avsevärd utbyggnad av resurserna.
Länsskolnämndsutredningen föreslår emellertid i de följande kapitlen en rad åtgärder varigenom skolinspektörerna blir
mindre bundna vid administrativa och orga- nisatoriska uppgifter. Den arbetstid som därigenom vinns bör i första hand användas till ett utökat antal besök i skolorna och hos skolstyrelserna. Huvudintresset bör därvid inriktas på att studera hur man på olika håll valt att lösa samma problem och att förmed- la denna erfarenhet till andra skolstyrelser och befattningshavare. Besöken i skolorna bör främst ägnas åt överläggningar med skolans befattningshavare och elever, exem- pelvis inom ämnes-, studie- och elevvårds- konferenser. Åhörande av lektioner torde däremot vara mindre angeläget för skolin- spektörerna; denna form av tillsyn bör i huvudsak vara en uppgift för den lokala skolledningen, som har större möjligheter att bedriva den kontinuerligt och komplettera den med andra åtgärder som kan befinnas önskvärda.
En fortsatt och utökad samverkan mellan skolinspektörer och fortbildningskonsulenter ter sig angelägen och naturlig. Fortbildnings- konsulenterna har som aktiva lärare person- lig och aktuell kunskap om skolans vardag och dess problem. Genom konsulentverk- samheten tillägnar de sig därtill en god överblick över situationen också i andra skolor i länet. Tillsammans bör skolinspektö- rer och fortbildningskonsulenter kunna ge en allsidig bild av läroplanerna i funktion och fungera som ett pedagogiskt serviceorgan gentemot både skolöverstyrelsen och skol- styrelser/skolor. Inspektörernas och fortbild- ningskonsulenternas uppgifter närmar sig på denna punkt varandras. Båda fungerar som konsulenter, inspektörerna i första hand på mer övergripande frågor (organisation, ar- betsformer, elevvård, betygssättning), fort— bildningskonsulenterna främst som ämnes- specialister.
Som utredningen tidigare framhållit är det angeläget att den erfarenhet och kunskap som samlas hos de regionala tillsynsorganet inte stannar där utan tillförs skolöverstyrel- sen och lärarutbildningsanstalterna och ut- nyttjas i läroplansarbetet. Erfarenhetsför- medlingen får dock inte begränsas till en stereotyp skriftlig rapportering. Skolöversty-
relsen bör samordna och leda verksamheten. Detta kan exempelvis ske genom att tillsyns- myndigheten i ett eller flera län ges i uppdrag att studera vissa företeelser eller problem och att föreslå lösningar. Dubbel- arbete bör därigenom kunna undvikas och större samlad effektivitet uppnås.
I och för sig kan det ifrågasättas om länen utgör lämpliga regioner för skolinSpektionen. Även sedan den omfördelning av arbetsupp- gifterna mellan länsorgan och skolstyrelser som länsskolnämndsutredningen föreslår genomförts kvarstår emellertid åtskilliga uppgifter som bör lösas på länsnivå och kräver tillgång på sådan skolexpertis på denna nivå som skolinspektörerna represen- terar. Med hänsyn till detta anser länsskol- nämndsutredningen att skolinspektörerna alltjämt skall ha länen som arbetsområde.
Inte heller medför de av utredningen föreslagna åtgärderna en sådan avlastning av arbetsuppgifter från skolinSpektörerna att någon anledning finns att ompröva antalet inspektörstjänster. Dimensioneringsfrågan bör emellertid följas med stor uppmärksam- het i framtiden. En ytterligare omfördelning av uppgifter från den regionala myndigheten till kommunerna kan komma att ske som ett resultat av SSK-utredningen och bör då för- anleda en omprövning av personalbehovet hos tillsynsmyndigheten.
6.5.2. Fortbildningsverksarnheten
Frågan om fortbildningens mål, innehåll och organisation utreds för närvarande i särskild ordning inom skolöverstyrelsen. Länsskol- nämndsutredningen har under arbetets gång haft kontakter med företrädare för denna utredning; skolöverstyrelsens utredning har dock inte kommit så långt, att länsskol- nämndsutredningen kunnat beakta dess för- slag i sina överväganden.
Den framtida organisationen av fortbild- ningsverksamheten är i viss mån också be- roende av de resultat som kan följa av den fortsatta behandlingen av förslagen från 1968 års utbildningsutredning Denna har i betänkandet ”Högskolan” (SOU
(u 68).
197322) föreslagit att lärarhögskolorna över- förs från skolöverstyrelsens ansvarsområde och inordnas under det föreslagna universi- tets- och högskoleämbetet (UHÄ).
Allmänna synpunkter
Fortbildningen av lärare sker dels som obli- gatorisk, dels som frivillig sådan. Obligato- risk är för närvarande endast den fortbild- ning som bedrivs på studiedagstid för lärare i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan och nomadskolan. Högst fem dagar per läsår får enligt nu gällande bestämmelser användas för ändamålet.
Den obligatoriska fortbildning som be- drivs under studiedagstid måste enligt utred- ningens uppfattning främst ägnas ät de pro- blem och svårigheter som skolstyrelser, skol- ledare och övrig personal upplever i det dagliga skolarbetet. Den begränsade studie- dagstiden måste främst ägnas at aktiviteter som hjälper skolans befattningshavare att finna lösningar på sina problem. Pedago- giska, metodiska och skolsociala frågor måste dominera studiedagsprogrammen. Sådan fortbildning som främst syftar till att komplettera lärarnas ämnesteoretiska utbild- ning mäste, så vitt inte tiden för obligatorisk fortbildning utökas, hänföras till den fort- bildning som sker frivilligt och utom tjänste- tid. I den mån läroplansreformer nödvändig- gör en mer omfattande komplettering av grundutbildningen för vissa lärare bör detta göras på annan tjänstetid än studiedagstid och särskilda medel anslås härför.
Med denna inriktning av studiedagarna är det naturligt att ansvaret för planeringen och genomförandet av studiedagarna skall åvila huvudmännen. Den i 6.2.2 nämnda utveck- lingen enligt vilken huvudmännen funnit sina möjligheter att själva besluta om studiedags- verksamheten alltmer begränsade bör därför brytas. Så länge studiedagsverksamheten är den enda formen för obligatorisk fortbild- ning måste dock de statliga myndigheterna ha möjlighet att utnyttja en del av tiden exempelvis för information i samband med läroplansförändringar. Detta bör dock ske i
mycket begränsad omfattning och främst avse en mer allmän och övergripande infor- mation om de förestående förändringarna.
För att skolstyrelserna skall kunna göra en konsekvent och lånsiktig planering av studie- dagsverksamheten är det nödvändigt att de själva får disponera huvuddelen av tiden och att de i mycket god tid får veta i vilken utsträckning och för vilket ändamål de stat- liga myndigheterna anser sig behöva utnyttja studiedagstid.
De personella resurser som skolstyrelserna idag har till sitt förfogande för fortbildnings- ändarnål är mycket begränsade. För skolche- fer och rektorer gäller visserligen att de skall främja lärarnas fortbildning, men detta kan knappast innebära mer än en skyldighet att informera lärarpersonalen om existerande fortbildningsmöjligheter och att medverka i planeringen och ledningen av den lokalt organiserade fortbildningen. Enligt utred- ningens uppfattning måste skolledningen kunna avdela erforderliga personella resurser för ändamålet.
Under överskådlig tid torde en tilldelning av ytterligare resurser inte kunna påräknas. Frågan måste då lösas genom en omfördel- ning av befintliga resurser. En möjlighet vore därvid att omvandla de nuvarande statliga fortbildningskonsulentbefattningarna till en resurs som fördelas mellan kommunerna. Av skäl som framgår längre fram kan de statliga skolmyndigheterna inte avvara hela denna resurs. Även om så vore fallet representerar konsulentorganisationen en så liten resurs (c:a 140 heltidstjänster) att det vore me- ningslöst att splittra upp den mellan skolans i framtiden c:a 300 huvudmän.
Om kommunerna i framtiden får använda sina resurser friare, bör möjligheter finnas att avsätta vissa resurser för uppgiften att plane- ra och medverka i fortbildningen av skolans personal och att som ämnesexperter under skolstyrelsen ge lärare och annan personal råd och stöd av ämnesteoretisk och metodisk art, dvs uppgifter av väsentligen samma art som i dag åvilar fortbildningskonsulenterna. Med hänsyn till att frågan om en flexiblare resursanvändning utreds i annan ordning
avstår länsskolnämndsutredningen från att närmare analysera frågan och komma med konkreta förslag om hur man på den lokala nivån skall organisera fortbildningsverksam- heten. Utredningen nöjer sig med att under- stryka att ansvaret för lärarnas fortbildning under studiedagstid i allt väsentligt måste åvila skolstyrelsen och att man i diskussio- nerna om en friare resursanvändning bör beakta att skolstyrelserna har behov av att avdela vissa personella resurser för fortbild- ningsändamål.
Den statliga fortbildningsverksamheten
Som ovan anförts bör det i huvudsak vara huvudmännens uppgift att planera och ge- nomföra den fortbildning som skall äga rum på studiedagstid. Denna fortbildning bör främst ägnas åt sådana aktiviteter varigenom skolans personal lättare finner lösningar på de svårigheter de upplever i det dagliga arbetet.
De statliga resurserna för fortbildning bör när det gäller studiedagarna inriktas på att ge kommuner och landsting service. Denna ser- vice bör dels bestå i en inventering av de problem och svårigheter som skolans styrel- ser och befattningshavare upplever, dels i utarbetande av studiematerial innehållande exempel på lösningar av sådana problem som man finner är mer allmänt förekommande i landet. Den rådgivande verksamhet som fört- bildningskonsulenterna i dag utövar bör mindre inrikta sig på de enskilda lärarna utan i första hand koncentreras på skolledarna, huvudlärarna och de andra lokala befatt- ningshavare som har eller får till uppgift att medverka i fortbildningsarbetet. Ett undan- tag måste dock göras för de ämnen i vilka det endast finns ett mycket litet antal lärare, exempelvis vissa tillvalsämnen på högstadiet och vissa yrkesinriktade ämnen i gymnasie- skolan. För dessa ämnen bör servicen också omfatta erbjudande om hela studieprogram samt en rådgivning inriktad mer på de enskilda lärarna än i övriga ämnen.
De statliga fortbildningsresurserna bör i övrigt liksom hittills inriktas på planering
och genomförande av feriekurser och andra kurser och på utarbetande av material lämp— ligt för självstudier.
Särskilda problem är förknippade med fortbildningen av skolledare, huvudlärare och vissa andra grupper, för vilka ingen Speciellt avpassad grundutbildning finns. Med tanke på den roll statsmakterna genom stadga och läroplaner givit dessa befatt- ningshavare bör staten också svara för hu- vuddelen av den fortbildning (som snarast har karaktären av befattningsutbildning) som måste ges åt dem som erhållit dylika befatt- ningar. Självfallet kan även denna utbildning behöva kompletteras med kommunal fort- bildning för anpassning till de lokala förhål- landena. Huvuddelen bör dock staten svara för.
Statliga insatser inom detta delområde görs för närvarande beträffande rektorer och studierektorer i form av tvåveckorskurser och beträffande huvudlärarna av länsskol- nämnderna i form av konferenser och korta- re kurser. Beträffande skolledarkurserna står staten för de direkta kurskostnaderna samt för resor och traktamenten för deltagarna men förutsätter, att kommunerna låter ve- derbörande deltaga i tjänsten, dvs står för eventuella vikariekostnader.
Motsättningar mellan statliga anordnare och de kommunala huvudmännen har främst uppstått beträffande de av länsskolnämnder- na anordnade kurserna och konferenserna för huvudlärare. Nämnderna har inte haft möjlighet att stå för deltagarnas resekostna- der och traktamenten och ej heller kunnat betala ersättning för'mistad lön i de fall kommunerna inte velat eller haft medel för att låta huvudlärarna deltaga i tjänsten. Att förlägga huvudlärarfortbildningen till normal studiedagstid är inte lämpligt, eftersom de deltagande huvudlärarna självfallet i sin egen- skap av lärare bör erhålla samma fortbildning som övriga lärare. Å andra sidan torde det inte heller vara lämpligt att för huvudlärar— fortbildningen lita på den frivilliga fortbild- ningen på icke-tjänstetid, eftersom man då inte når samtliga huvudlärare.
Det ingår inte i länsskolnämndsutred-
ningens uppgift att föreslå hur detta problem skall lösas eller bedöma omfattningen eller formerna för denna speciella typ av fortbild- ning. Utredningen vill dock påpeka att pro- blemet snarast måste lösas av berörda instan- ser. Länsskolnämndsutredningen utgar dock från att staten bör ha huvudansvaret för fortbildningen av skolledare, huvudlärare och andra grupper med motsvarande förhål- landen (institutionsförestandare, tillsyns- lärare).
Uppgifterna för den statliga fortbildnings- organisationen kan sammanfattas på följande sätt:
1. Svara för inventering av fortbildnings— behoven och för den övergripande plane— ringen av fortbildningsverksamheten.
2. Producera studiematerial att användas för enskilda studier eller under studiedagar.
3. Organisera och genomföra vissa studie- dagar, främst för lärare i mindre frekventa ämnen och vid behov för information om läroplansförändringar etc.
4. Organisera och genomföra feriekurser och liknande kurser för skolans personal.
5. Svara för grundläggande befattningsut- bildning för skolledare oeh huvudlärare m fl.
6. Genom en konsulentorganisation till- handahålla skolstyrelser, skolledare och » beträffande ämnen med få lärare _ ocksa enskilda lärare råd i ämnesmässiga, pedago- giska och metodiska frågor.
Beträffande organisationen av den statligt bedrivna fortbildningsverksamheten har läns— skolnämndsutredningen gjort följande över— väganden.
Den ställning fortbildningsavdelningama vid lärarhögskolorna skall ha i framtiden är bl a beroende av den fortsatta behandlingen av U68:s förslag om att lärarhögskolorna skall överföras frän skolöverstyrelsens till universitets— och högskoleämbetets ansvars- område. U68 har i sitt huvudbetänkande framhållit att den verksamhet för fortbild- ning av lärare inom skolväsendet som bedrivs vid lärarhögskolorna har ett starkare sam- band med lärarnas yrkesutövning och med den löpande reformverksamheten inom skol-
omrädet än med grundutbildningen av lärare. Ansvaret för fortbildningen bör därför enligt U 68 primärt ligga hos de för skolväsendet ansvariga. Vid behov bör det dock även i fortsättningen vara möjligt att anlita tex lärare inom högskoleorganisationen för fort- bildningsåndamäl. Medel får emellertid då kanaliseras via skolöverstyrelsens fortbild- ningsanslag (SOU 19732 5 484). Länsskolnämndsutredningen delar denna uppfattning och föreslår därför att den verksamhet som bedrivs vid lärarhögskolor- nas fortbildningsavdelningar bryts ut ur hög- skoleorganisationen och ställs under skol- överstyrelsens direkta ledning om lärarhög- skolorna fär UHÄ som central myndighet. Länsskolnämndsutredningen har vidare funnit att den del av fortbildningsavdel- ningarnas verksamhet som består i att utar- beta fortbildningsmaterial, anordna ferie- och andra kurser för skolpersonal samt utbilda och fortbilda lärarutbildare (om U68:s förslag genomförs begränsas denna uppgift till personal inom fortbildningen) är av riksomfattande karaktär (jfr ovan sid 13). Fortbildningsavdelningen i Umeå anordnar kurser ocksa i södra Sverige för lärare i samhällsorienterande ämnen, medan lärar- högskolan i Malmö kan anordna kurser i norra Sverige för låg- och mellanstadielärare. För utarbetande av studiematerial anlitar samtliga fortbildningsavdelningar experter över hela landet. Fortbildningsavdelningar- nas befattning med dessa uppgifter är huvud- sakligen av administrativ art. Avdelningarna biträder skolöverstyrelsen i dess planering av fortbildningsverksamheten och verkställer de beslut som överstyrelsen fattar. Länsskolnämndsutredningen finner inga skäl som talar för att bibehålla den nuvaran- de splittringen på sex institutioner när det gäller denna del av verksamheten. Tvärt om bör en viss rationaliseringsvinst kunna nås om verksamheten sammanförs till ett enda organ. Bla bör skolöverstyrelsens arbete underlättas genom att dess samordningsupp- gifter bortfaller. Därtill kommer att studie- materialproduktionen kan väntas minska något i och med att de stora lärOplansrefor-
merna genomförts. Utredningen föreslår där- för att lärarhögskolornas fortbildningsavdel- ningar avvecklas. Uppgiften att planera ferie- och andra kurser för skolans personal (inklu- sive kurser för utbildning av skolledare, huvudlärare, personal inom fortbildnings— verksamheten m fl), administrera produktio- nen av studiematerial för fortbildningsverk- samheten och leda språkassistentverksamhe- ten bör överföras till skolöverstyrelsen. Dess byrå för lärarfortbildning (L 2) bör för ändamålet utökas med en sektion för dessa frågor. Personalbehovet bedöms till en avdel— ningsdirektör (sektionschef), sex skolkonsu- lenter och tre utbildningsteknologer jämte erforderlig biträdespersonal.
Genomförandet bör tidsmässigt anpassas till genomförandet av huvuddelen av U 68:s förslag. U 68 har föreslagit att den nya högskoleorganisationen på lokal nivå skall träda i kraft 1 juli 1976.
De övriga uppgifter som lärarhögskolans fortbildningsavdelningar har (främst att svara för viss samordning av den fortbildningsverk- samhet som bedrivs av länsskolnämnderna och samverkan med lärarutbildningsanstal- terna) bör övertas av de regionala skolmyn— digheterna på sätt som utredningen föreslår i det följande. Åt dessa bör skolöverstyrelsen också kunna uppdra att svara för de prak- tiska arrangemangen för de kurser som över- styrelsen avser att förlägga till vederbörande region.
Beträffande jr)rtbildningskuHsu/en[organi- sationen talar llera skäl för att den även i framtiden skall anknytas till den länsregio- nala skolmyndigheten. Främst synes behovet av närkontakt med det dagliga skolarbetet tala härför. Möjligheten till god kännedom om de lokala förhållandena och till god personkontakt mellan konsulenterna å ena sidan och skolchefer. övriga skolledare och huvudlärare a den andra sidan blir stora. lnspektionsverksarnheten Och fortbildnings- verksamheten bör samverka och stödja va- randra. Utredningen här ovan föreslagit att skolinspektörerna skall behålla länen som arbetsområde. Detta talar för att också fortbildningskonsulenterna skall verka inom
länet, i synnerhet som skolinspektörernas verksamhet om utredningens förslag genom- förs kommer att få en mer pedagogisk inriktning och de aktivare än hittills skall medverka i läroplansarbetet. Mot att behålla länen som arbetsområde talar främst det förhållandet att inte varje län kan ges sådana resurser att samtliga ämnen eller ämnesområ- den kan täckas med egna konsulenter. Vissa konsulenter måste verka inom flera län.
Med hänsyn till att utredningen funnit att skolinspektionen skall behålla länen som arbetsområde och till att den bedömer be— hoven av samverkan mellan inSpektion och fortbildning angelägen anser utredningen att också konsulentverksamheten skall ha länen som arbetsområde. Åt de regionala skolmyn- digheterna i Stockholms, Uppsala, Östergöt- lands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus och Västerbottens län bör uppdras att inom de nuvarande fortbildningsregionerna svara för den samverkan över länsgränserna som är nödvändig bl a med hänsyn till de resurser som inte varje län kan förses med. De nämnda myndigheterna bör också svara för samarbetet med de större lärarhögskolorna och med andra lärarutbildningsanstalter inom regionen. Jämfört med den nuvarande personaluppsättningen vid länsskolnämnder- na bör dessa sex regionala skolmyndigheter från och med 1 juli 1976 förstärkas med en arvoderad halvtidsbefattning som biträdande fortbildningsledare.
Planering av fortbildningsverksamheten
Länsskolnämndsutredningen har i det före- gående framhallit att fortbildningen främst bör ägnas åt de problem och svårigheter som skolstyrelser, skolledare och övrig personal upplever i det dagliga skolarbetet. Det är därför väsentligt att skolans personal får aktivt medverka i skolstyrelsernas planering av den lokala fortbildningsverksamheten och att personal och skolstyrelser också får medverka vid planeringen av de statliga fortbildningsätgärderna.
Sättet för och graden av personalmedver- kan vid planeringen av de lokala fortbild-
ningsaktiviteterna torde för närvarande varie- ra starkt från kommun till kommun. Det bör dock beaktas att utrymmet för lokala initia- tiv för studiedagarna varit relativt begränsat under de senaste åren, i varje fall för grundskolans del. Ökat ansvar för huvud- männen bör emellertid påräknas i framtiden och ställer därmed ökat krav på aktiv perso— nalmedverkan för att fortbildningsverksam— heten skall upplevas som meningsfull av sko- lans personal.
Den nuvarande rutinen för planering av de statliga insatserna bygger på att enskild lärare, skolledare eller annan befattnings- havare som upplever behov av fortbildning i viss fråga själv anmäler detta till skolöversty— relsen. Även lärarorganisationer och andra kan anmäla fortbildningsbehov till skolöver- styrelsen. De anmälda behoven analyseras därefter av för reSpektive ämne ansvarig fortbildningsavdelning under medverkan av grundutbildare, fortbildningskonsulenter och andra experter från skolöverstyrelsen. Resul— tatet av analyserna (angelägenhetsgradering, förslag till åtgärder m m) sänds i form av en av skolöverstyrelsen sammanställd behovs- katalog på remiss inom verket och till lärarutbildningsanstalter, länsskolnämnder, vissa universitetsinstitutioner, branschorgani- sationer, lärarorganisationer. läromedelspro- ducenter och vissa ämneskonferenser. Sedan remissvaren bearbetats av ansvarig lärarhög- skola fattar skolöverstyrelsen beslut om kon- kreta åtgärder.
De kommunala och statliga fortbildnings- ätgärderna måste komplettera varandra. Det är därför angeläget att samverkan sker redan på planeringsstadiet och att personalens medverkan i den lokala planeringen samord- nas med dess medverkan i den statliga planeringen.
Enligt länsskolnämndsutredningens upp- fattning bör skolpersonalens önskemål och synpunkter systematiskt inhämtas och be- arbetas. I den enskilda skolenheten bör ämneskonferenser, stadiekonferenser och all- personalkonferenser diskutera behov av åt— gärder. Konferensernas förslag sammanställs av rektor och vidarebefordras tillsammans
med rektors egna överväganden till skolsty- relsen. De inkomna förslagen behandlas i företagsnämnden innan skolstyrelsen tar ställning i frågan. Skolstyrelsen kan därefter besluta om sådana åtgärder som bör vidtas lokalt och med eget yttrande vidarebefordra förslag som bör lösas genom centrala åtgär— der till den regionala skolmyndigheten. Denna sammanställer de önskemål som än- mälts från länets kommuner och vidarebe- fordrar dem med eget yttrande till skolöver- styrelsen, som analyserar de anmälda be— hoven, prioriterar dem och beslutar om vilka åtgärder som skall vidtas.
Företagsnämnden fungerar på detta sätt som Skolchefens och skolstyrelsens rådgivan- de organ både när det gäller den lokala fortbildningens innehåll och organisation och när det gäller att till statlig myndighet anmäla behov av åtgärder från statens sida. Ett alternativ kan vara att denna uppgift anförtros en särskilda fortbildningskommitté eller annat organ med representanter för skolstyrelsen, skolledare, lärare och övrig skolpersonal.
6.5.3. Den regionala skolpsykologorganisa- tionen
Länsskolnänmdsutredningen anser det vik- tigt att en klarare gräns dras mellan statens och de kommunala huvudmännens uppgifter när det gäller den skolpsykologiska verksam- heten.
Att den skolpsykologiska verksamheten på det lokala planet bör vara en kommunal angelägenhet har som tidigare nämnts fram- hållits i flera sammanhang. Sä föreslogs exempelvis av skolberedningen i samband med dess förslag om inrättandet av länspsy- kologtjänster. Ett uttalande i samma riktning gjordes också i 1962 års proposition med förslag om reformering av den obligatoriska skolan. Länsskolpsykologerna har emellertid alltsedan institutionens tillkomst i viss ut- sträckning fullgjort uppgifter på det lokala planet, exempelvis ansvarat för provledar- verksamheten i kommuner utan kommunal skolpsykolog. Som framgått av Sözs arbets-
tidsundersökning har under 1969 mer än en tiondel av länsskolpsykologens arbetstid ägnats åt enskilda elevvårdsfall.
Att länsskolpsykologerna från början fick ägna sig också åt uppgifter som enligt prin- ciputtalanden borde vara kommunala uppgif- ter motiverades dels med bristen på lämpligt utbildade psykologer, dels med ekonomiska skäl. Det första motivet har numera bort- fallit. Bristen på utbildade Skolpsykologer har ersatts av en brist på tjänster för dem som är utbildade.
De ekonomiska skäl som åsyftades var främst den dåvarande kommunsplittringen. Antalet kommuner som var för små för att kunna utgöra underlag för en skolpsykolog- tjänst var mycket stort. Några normer för hur elevunderlaget för en kommunal skol- psykolog bör vara har inte uppställts. Under läsåret 1971/72 utgjorde enligt uppgifter från skolöverstyrelsen antalet elever per kommunal skolpsykolog och biträdande skolpsykolog 3 868. Största psykologtät- heten fanns i Kronobergs län, där det i genomsnitt gick 2 733 elever per kommunal skolpsykolog. Enligt samma källa torde nära etthundra av kommunblocken under 1971/72 helt ha saknat kommunal skolpsy- kolog. Endast i sju län fanns det inom varje kommunblock tillgång till åtminstone del— tidsanställd kommunal skolpsykolog. Även efter kommunsammanläggningarna 1974 tor— de ett relativt stort antal kommuner vara för små för att vara arbetsområde för en heltids- anställd skolpsykolog. Om den undre grän- sen för heltidstjänst sätts vid 1 500 elever kommer uppskattningsvis ett 90-tal kommu- ner att vara för små, dvs en tredjedel av landets kommuner. Sänks gränsen till 1 000 elever torde fortfarande ett 40-tal kommu- ner falla utanför. I dessa mindre kommuner bör frågan om kommunal skolpsykolog dock kunna lösas antingen genom inrättandet av deltidstjänster eller genom interkommunal samverkan, vilket redan nu förekommer på några hall.
För närvarande är det alltså så att staten via länsskolpsykologerna åt vissa kommuner fullgör uppgifter som kommuner med egna
skolpsykologer får stå för själva.
Ur principiell synpunkt måste detta vara tveksamt. Också ur pedagogisk synpunkt måste förhållandet vara mindre bra. En länsskolpsykolog kan rimligtvis inte vid sidan av sina övriga uppgifter ta sig an enskilda elevvårdsfall pa det sätt som lärOplanerna förutsätter. Med den syn man numera har på elevvårdsverksamheten som en i den övriga skolverksamheten integrerad funktion måste enligt länsskolnämndsutredningens uppfatt- ning skolpsykologen vara en lokalt anställd 'och i de enskilda skolenheterna verkande befattningshavare. Det bör därför klart dek— lareras att det ankommer på huvudmännen att svara för att skolorna har tillgång till skolpsykologisk expertis. Med tanke på pågående utredningar om skolans inre arbete och om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område avstår länsskol- nämndsutredningen dock från att utarbeta förslag om i vilka former detta bör ske.
Om en klart åtskillnad görs mellan statens och kommunernas uppgifter på det skolpsy— kologiska området blir uppgifterna för de statliga regionala skolpsykologema i huvud- sak av informativ och rådgivande art. Uppgif- terna blir i stort liknande de som fortbild- ningskonsulenterna har. Deras verksamhet blir i första hand riktade mot skolcheferna och skolledarna, i andra hand mot de kom— munala skolpsykologema. Utredningen fin- ner inte att antalet "mottagande” befatt— ningshavare är så stort, att det för dessa uppgifter krävs en heltidsanställd skolpsyko- logisk expert i varje län. Länsskolnämnds- utredningen föreslår därför att antalet regio nala skolpsykologer efter hand minskas till sex fördelade mellan de sex regionala skol— myndigheter som enligt utredningens förslag skall svara för samordning av fortbildnings- verksamheten inom respektive region. Tjäns- tebeteckningen bör därvid ändras från läns- skolpsykolog till regional skolpsykolog. De regionala skolpsykologernas uppgifter bör vara följande:
1. Verka för en god elevvård inom regio— nen, vari bl a ingår att stimulera till fortsatt
utbyggnad av den kommunala skolpsykolog- organisationen.
2. Medverka i information och fortbild- ning i elevvärdsfragor i första hand till skolstyrelser, skolchefer och skolledare.
3. Samverka med och vid behov biträda de regionala skolmyndigheterna inom regio- nen i deras arbete.
4. Hålla sig informerad om den aktuella utvecklingen inom den pedagogisk-psykolo- giska forskningen och medverka till informa- tion därom till skolorna.
Den nya organisationen bör genomföras efter hand och anpassas till den takt med vilken den kommunala skolpsykologorgani- sationen byggs ut.
6.5.4. Sammanfattning
Länsskolnämndsutredningen anser det vara angeläget att än en gång understryka att den statliga inspektimtsverksam/zeten i skolorna främst skall avse att ge skolstyrelser, skol— ledare och skolpersonal råd och upplys- ningar, dvs vara serviceinriktad. En ändrad ansvarsfördelning, som ger huvudmännen ökad beslutanderätt över den lokala organi- sationen och större frihet vid valet av meto- der att nå skolans mål medför att den statliga tillsynen i högre grad än idag kan och bör inriktas på skolarbetets innehåll, utform- ning och resultat.
Länsskolnämndsutredningen anser det också vara angeläget att skolinspektörernas — och även fortbildningskonsulenternas — erfarenhet av och kunskap om verksamheten ute i skolorna och de problem som där uppstår bör komma skolöverstyrelsen till del på ett mer systematiskt sätt än som sker idag. Inspektörerna och fortbildningsperso- nalen bör fastare engageras i skolöverstyrel— sens lärOplansarbete.
Med hänsyn främst till att länsstyrelserna för handläggning av vissa skolfrågor behöver tillgång till skolexpertis anser länsskol— nämndsutredningen att skolinspektörerna alltjämt skall ha länen som arbetsområde. Den av utredningen föreslagna överflytt-
ningen av vissa ärenden från länsskolnämn- der till skolstyrelser bör dock medföra att skolinspektörerna får mer tid över för den pedagogiska tillsynen. Antalet inspektörs- tjänster bör tills vidare behållas oförändrat. Personalbehovet bör emellertid följas med uppmärksamhet i framtiden, särskilt med hänsyn till den ytterligare omfördelning av arbetsuppgifter mellan regional och lokal nivå som kan följa av SSK-utredningens arbete.
Beträffande fortbildm'ngsverksamheten har utredningen gjort följande överväganden.
Studiedagarna mäste främst ägnas åt de problem och svårigheter som skolstyrelser, skolledare och skolans övriga personal upp— lever i det dagliga skolarbetet. Ansvaret för planering och genomförande av studiedags- verksamheten maste åvila huvudmännen. En— dast i undantagsfall bör de statliga skolmyn- digheterna ha möjlighet att utnyttja en del av studiedagstiden, exempelvis för informa- tion inför förändringar i läroplanerna.
Kommunerna bör få möjlighet att använ- da en del av de nuvarande resurserna för att avdela särskild personal för bl a fortbildning och pedagogisk rådgivning inom kommunen. Med hänsyn till andra pågående utredningar (SlA, SSK) avstår länsskolnämndsutred- ningen dock från att utarbeta något detalje- rat förslag härom.
Lärarhögskolornas fortbildningsavdel- ningar bör avvecklas fr o m 1 juli 1976. Skolöverstyrelsen bör själv svara för de av fortbildningsavdelningarnas uppgifter som består i att administrera ferie- och andra kurser för skolans personal, studiematerial- produktionen och språkassistentverksamhe- ten. Skolöverstyrelsen bör för detta ändamål tillföras ytterligare en avdelningsdirektör, sex skolkonsulenter, tre utbildningsteknolo- ger och erforderlig kanslipersonal.
For!bildningskonsulen[organisationen bör i princip behållas i dess nuvarande form. Åt de regionala skolmyndigheterna i Stock- holm, Uppsala, Linköping, Malmö. Göteborg och Umeå bör uppdras att svara för samord— ning av verksamheten inom respektive fort- bildningsregion samt att svara för samverkan
med lärarutbildningsanstalterna inom regio- nen. Med hänsyn till detta bör de förstärkas med en halvtidsanställd biträdande fortbild- ningsledare var.
Utredningen har vidare skisserat en modell för aktivare personalmedverkan vid planering av de lokala och centrala fortbildningsåtgär- derna.
En klar gräns måste dras mellan statens och huvudmännens uppgifter när det gäller den skolpsykologiska verksamheten. Det bör helt ankomma på huvudmännen att svara för att skolorna har tillgång till skolpsykologisk expertis. De nuvarande länsskolpsykolog- tjänsterna bör på sikt indras och ersättas av en tjänst som regional skolpsykolog vid var och en av de regionala skolmyndigheterna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå. Förändringarna bör genomföras successivt och anpassas till den takt med vilken den kommunala skolpsyko- logorganisationen byggs ut.
7. Planeringsfrågor
De planeringsfrågor som behandlas i detta kapitel är sådana som avser lokalisering och dimensionering av utbildningsvägar, skol- enheter och skolbyggnader samt den lokala organisationen av undervisningen. Framställ— ningen och övervägandena inriktas så långt det är möjligt på länsskolnämndernas och skolstyrelsernas roll. ] vissa fall har utred- ningen emellertid funnit det nödvändigt att också föreslå justeringar i'de uppgifter som för närvarande åvilar skolöverstyrelsen.
7.1 Interkommunalt samarbete 7.1.1 Bakgrund
Samverkan över kommungränserna äger rum i stor utsträckning på skolans område. ] många fall är detta en tvingande nödvändig- het orsakad av att varje kommun inte har underlag för alla tänkbara studievägar. Detta gäller främst gymnasieskolan, som med hän- syn till det elevunderlag som krävs inte kan finnas i alla kommuner och inte ens i de kommuner där den finns kan omfatta samt- liga studievägar. Det gäller också grund— skolans högstadium, som i varje fall med den hittillsvarande kommunindelningen inte varje kommun haft underlag för. 1 andra fall sker samverkan mellan kommuner som var för sig har underlag för en viss utbildning, men där en interkommunal samverkan kan ge fördelar i form av ett mindre lokal- och personalbehov. Som interkommunal samver- kan kan möjligen också betecknas de fall,
där enskilda elever av olika skäl, exempelvis sociala, genom överenskommelse kommu- nerna emellan tillåts gå i skola i en annan kommun än den han rätteligen tillhör.
Flertalet fall av interkommunal samverkan på skolans område regleras formellt genom elevområdesindelningen och bestämmelserna om interkommunala ersättningar till den kommun som i sina skolor mottar elever från annan kommun. Elevomräden för grund— skolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen fastställs av statlig myn- dighet sedan yttranden inhämtats från berör- da kommuner. Den kommun som förvaltar en skola skall i denna motta de elever som tillhör elevområdet oavsett kommungrän- serna. Med vissa undantag är elevens hem- kommun skyldig att ersätta värdkommunen för kostnaderna för undervisningen. Ersätt- ningens storlek fastställs av länsskolnämnden enligt av Kungl Maj:t utfärdade anvisningar. såvida kommunerna inte själva kommer över- ens om annat.
Interkommunal samverkan kan också ske genom bildande av kommunalförbund för förvaltning av viss skola eller del därav.
7.1.2 Nuvarande bestämmelser Elevomra'den
Bestämmelser om elevområden för grund- skola och gymnasieskola finns i skollagens 7 kap och i skolstadgans 2 kap 15—19 åå. Elevområde skall finnas fastställt för varje
kommuns grundskola eller gymnasieskola. Särskilt elevområde kan fastställas för del av sådan skola om så erfordras. Elevområde skall normalt omfatta den kommun, som handhar skolans förvaltning. Om så erfordras för att åstadkomma en ändamålsenlig organi- sation av skolväsendet, skall en eller flera andra kommuner eller delar därav ingå i elevområdet.
Till ett visst elevområde hör den som är kyrkobokförd inom kommun som ingår i elevområdet. Till ett visst elevområde för grundskolan skall dessutom i vissa i skollagen angivna fall anses höra barn som vistas i kommunen utan att vara kyrkobokfört där.
Elevområdestillhörigheten är avgörande för vilken kommuns grundskola eller gymna- sieskola eleven skall mottagas i. Skolpliktigt barn skall mottagas i den grundskola vars elevområde det tillhör. Om särskilda skäl föreligger, skall grundskolan också mottaga barn som ej tillhör skolans elevområde. I viss kommuns (landstingskommuns) gymnasie- skola skall bland de inträdessökånde som uppfyller inträdesfordringarna i första hand mottagas de som tillhör elevområdet och de för vilka skolan eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. ] andra hand får i gymnasie- skolan intagas behörig sökande som ej tillhör elevområdet, dock ej om han kunnat beredas plats inom sitt eget elevområde.
Eftersom varje kommun är skyldig att anordna grundskola i erforderlig omfattning kommer hela landet att vara uppdelat i elevområden för grundskolan. Alla kommu- ner anordnar däremot ej gymnasieskola. Varje gymnasieskola kommer inte heller att omfatta alla de studievägar (linjer, special- kurser, grenar och varianter) som kan före- komma enligt läroplanen. För att samtliga ungdomar, var de än bor i landet, skall ha tillgång till alla gymnasieskolans studievägar innehaller skolstadgan kompletterande före- skrifter om elevområden för gymnasieskolan. Gymnasieskolans elevområden skall sålunda bestämmas så. att varje del av landet för varje särskild studieväg tillhör något elev- område inom vilket studievägen regelmässigt kan beräknas bli anordnad med hänsyn till
bestämmelserna om ett visst lägsta elevantal för att få anordna undervisningen ifråga.
I vissa fall kan elevområdet för grund- skolan eller för en del av grundskolan (exem- pelvis för högstadiet) sammanfalla med elev- området för motsvarande skola i en annan kommun. Detsamma kan gälla beträffande elevområdet för viss studieväg i gymnasie- skolan. I sådana fall kan länsskolnämnden meddela föreskrifter om hur eleverna skall fördelas mellan skolorna.
I de fall då grundskolan eller gymnasie- skolan i ett elevområde är uppdelad på tva eller flera skolenheter, kan länsskolnämnden meddela allmänna föreskrifter om hur elever- na skall fördelas mellan skolenheterna. Om länsskolnämnden ej gjort så, kan skolans styrelse utfärda sådana föreskrifter. Som väg— ledning gäller därvid att eleverna skall för- delas främst med hänsyn till vad som är ändamålsenligt från kommunikationssyn- punkt och till vad som krävs för att effektivt utnyttja lokaler och andra utbildningsresur- ser. Det bör observeras, att intagning till gymnasieskolan görs av en särskild intag- ningsnämnd, som därvid också måste besluta om vid vilken skolenhet inom nämndens verksamhetsområde en intagen elev skall pla— ceras.
Bestämmelser om elevområde för kommu- nal vuxenutbildning finns i kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning (åå 27—29).
Elevomrade maste bestämmas för varje kurs som anordnas inom den kommunala vuxenutbildningen. Elevomradet utgörs nor— malt av den kommun som anordnar kursen. ! elevområde får dock ingå en eller flera andra kommuner eller delar därav.
För den kommunala vuxenutbildningen saknas motsvarigheter till de bestämmelser i skollagen och skolstadgan som gör att varje del av landet kommer att inga i elevområde för varje stadium eller studieväg inom res- pektive skolform. Det kan därför hända att kommun som ej själv anordnar vuxenutbild- ning stär utanför elevområdesindelningen.
Till kurs inom den kommunala vuxenut- bildningen skall i första hand bland dem som
uppfyller inträdesfordringarna antas dem som tillhör elevområdet och dem för vilka kursen eljest av särskilda skäl är den lämpli— gaste. [ andra hand far övriga behöriga sökande intas.
Enligt skollagen skall länsskolnämnden besluta om elevområden för grundskola och gymnasieskola, såvida Kungl Maj:t ej förord- nat annat. Innan nämnden beslutar, skall den inhämta yttranden från kommunerna. Berör frågan kommuner i olika län och länsskol- nämnderna ej kan enas, skall ärendet hän- skjutas till Kungl Maj :t eller den myndighet Kungl Maj:t förordnar.
[ skolstadgan meddelas kompletterande bestämmelser. Enligt dessa beslutar länssty- relsen om elevområde för grundskolans hög- stadium, sedan länsskolnämnden avgivit ytt— rande. Skolöverstyrelsen beslutar om elev- område för gymnasieskola om frågan berör kommuner eller landstingskommuner i olika län och länsskolnämnderna ej kan enas.
Beslut om elevområde för kommunal vux- enutbildning skall enligt kungörelsen om kommunal och statlig vuxenutbildning med— delas av länsskolnämnden, om Kungl Maj :t ej bestämmer annat. Länsskolnämnden skall upprätta förteck- ning över elevområden för länets grund- skolor och gymnasieskolor. Behandlingen av elevomrädesfrågor brukar knytas till upprät- tandet av denna förteckning på så sätt att nämnderna årligen anmodar kommunerna i länet och andra berörda länsskolnämnder att granska gällande förteckning och vid behov föreslå ändringar.
K ommunal förbund
Om särskilda skäl föreligger kan länsskol- nämnden enligt bestämmelserna i skollagens 47% förordna att kommunalförbund skall bildas för förvaltning av skola eller del av skola, vars elevområde omfattar mer än en kommun. Om kommunerna inte kan enas om förbundsordningen, beslutar länsstyrel— sen därom efter hörande av länsskolnämn- den.
Beslutsordningen när det gäller elevområden sammanfattas i följande översikt:
Yttrande skall inhämtas fran
Beslutar om elevområde i fall som avser
Myndighet
Kungl Maj:t grundskolan da frågan berör kommuner i olika län och läns- skolnämnderna (betr högstadium länsstyrelserna) ej kan enas
Skolöver- styrelsen
gymnasieskolan da frågan rör kommuner eller landstingskommu- ner i olika län
och länsskol- nämnderna ej kan enas
länsskolnämnden. berörda kommuner
Läns— styrelsen
grundskolans högstadium
...
Länsskol- nämnden
. grundskolans berörda kommuner lag— och mel- lanstadier
. gymnasie- skolan
3. kommunal vux—
enutbildning
IQ berörda kom mu ner
7.1.3 Överväganden och förslag Elevomräden
För grundskolans del utgörs elevområdet för låg och mellanstadiet som regel av kommu- nen. Högstadiets elevområden har däremot i stor utsträckning omfattat mer än den kom- mun som anordnat stadiet. Detta har orsa- kats av att högstadiet på grund av sin kon- struktion kräver ett större elevunderlag än många kommuner var för sig haft. 1 andra fall, där enskilda kommuner haft i och för sig tillräckligt elevantal, har man genom att lägga samman flera kommuner eller delar av kommuner till ett elevområde fått större elevunderlag vilket i sin tur medgett en organisation som givit ett sammanlagt lägre lokal- och lärarbehov.
Särskilt för högstadiets del har fastställan- det av elevområde därigenom fatt stor bety-
delse för de berörda kommunerna. Genom beslut om elevområdesindelningen fastställs till vilken av flera tänkbara kommuner hög- stadieskolan skall förläggas.
Lokaliseringen av ett högstadium har i sådana fall betydelse också för andra än dem som bor i värdkommunen. Genom den bety- delse tillgången på utbildning har för en orts förmåga att behålla eller locka till sig andra verksamheter har elevområdesindelningen i sådana situationer regionalpolitisk betydelse. Detta åberopades också som skäl då man i samband med 1971 års länsstyrelsereform överförde uppgiften att fastställa elevområ- den för högstadiet från länsskolnämnderna till länsstyrelserna.
Uppfattningen att elevområdesindelningen för grundskolans högstadium är av regional- politisk betydelse är riktig så länge många kommuner är så små att de inte har underlag för egna högstadier. Efter 1974 års kommun- sammanläggningar blir situationen en annan. Varje kommun kommer därefter att ha eget högstadium och utgöra eget elevområde för stadiet.
Att varje kommun kommer att ha eget högstadium behöver dock inte innebära, att kommungräns och elevområdesgräns alltid sammanfaller. I vissa fall kan det med hän- syn till kommunikationsförhållandena vara lämpligare, att elever hänvisas till en närbe- lägen högstadieskola i grannkommunen än att de tvingas till tidsödande resor till lämp- lig skolenhet i den egna kommunen. I andra fall kan det vara så, att det på vardera sidan om kommungränsen finns elevunderlag, som sammantaget men inte var för sig utgör underlag för en högstadieskola. Genom att den berörda delen av den ena kommunen får ingå i elevområdet för den andra kommunen kan ytterligare en högstadieskola byggas i den senare kommunen, varigenom båda elev- grupperna besparas resor till längre bort be- lägna skolor i respektive hemkommuner.
För att få en ungefärlig bild av hur elev- områdesindelningen för grundskolans högsta- dium kan komma att se ut efter 1974 har de för läsåret 1971/72 gällande elevområdesför- teckningarna studerats. De dåvarande elev-
områdesgränserna har därvid jämförts med kommunblocksgränserna, varvid antagits att en kommunsammanläggning inte skall inne- bära någon förändring i fråga om till vilken skolenhet med högstadium en elev skall hän- visas. Antalet fall, där under denna förutsätt- ning en kommun eller en del av en kommun även efter sammanläggningarna kommer att tillhöra annan kommuns elevområde har undersökts.
Följande förhållanden kunde därvid note- ras:
1. Samtliga 274 kommuner enligt den 1971 rådande kommunblocksindelningenl kommer att ha eget högstadium.
2. För 143 av kommunerna (52 % av samt- liga) kommer kommungräns och elevom- rådesgräns att sammanfalla helt.
3. 76 kommuner (28 %) kommer att sända barn från vissa delar av kommunen till en eller flera andra kommuner.
4. Lika många kommuner (76) kommer att stå som mottagare av elever från delar av en eller flera andra kommuner.
5. För de kommuner som avses ipunkt 3 sker hänvisningen av elever i flertalet fall (56 kommuner) endast till en annan kom- mun. I två fall sker hänvisning till så många som fyra andra kommuner.
6. Av de 76 kommuner som står som motta- gare kommer huvuddelen (58) att ta emot elever från en enda grannkommun. En kommun kommer att ta emot elever från fyra andra kommuner.
7. I 15 fall kommer samverkan att ske mel- lan kommuner i olika län.
8. Relativt sett kommer det största behovet av här avsedd samverkan att finnas i Kro- nobergs, Kalmar, Västerbottens och Norr- bottenslän.
Självfallet ger ovanstående granskning inte en helt exakt bild av hur elevområdesindel- ningen kommer att se ut efter kommunsam- manläggningarna. I några fall kommer en nu befintlig kommun att delas och uppgå i två
1 Antalet kommunblock har senare minskats.
andra kommuner. För vissa av dessa kommu- ner har elevområdesindelningen redan idag anpassats till de blivande nya kommungrän- serna. För återstående fall (t ex kommuner som idag är egna högstadieområden, men som ingår i två kommunblock) har bara en grov uppskattning gjorts av hur elevområdes- indelningen kommer att se ut. Dessa fall är emellertid så få, att de inte har någon större betydelse för helhetsbilden.
Varje kommun har sålunda från och med 1974 eget högstadium. Frågan om elevom- råde för högstadiet har då inte längre samma regionalpolitiska betydelse som den har idag, då elevområdesbeslutet också innebär ett utpekande av vilken av flera tänkbara kom- muner, som skall upprätta stadiet. Den regio- nalpolitiska betydelsen av elevområdesbeslu- ten minskar i framtiden också av den anled- ningen, att grundskolan från och med läsåret 1972/73 är helt genomförd ihela landet. En elevområdesindelning har därigenom genom- förts och lokaliseringen av högstadierna fast- ställts. I framtiden blir det huvudsakligen fråga om justeringar av elevområdesindel- ningen.
Någon motsvarande granskning av elev- områdesindelningen för låg- och mellansta- dierna har inte gjorts. Goda skäl finns dock att anta, att vad som ovan sagts om högsta- diernas elevområden i ännu högre grad gäller de lägre stadierna.
Under sådana omständigheter kan det ifrå- gasättas om det i framtiden är nödvändigt att ett statligt organ fastställer grundskolans elevområden. Normalt kommer varje kom- mun att utgöra elevområde för sin grund- skola. De avvikelser som kan erfordras med hänsyn till kommunikationsmässiga eller andra förutsättningar torde normalt kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mel- lan de berörda kommunerna om att del eller delar av en kommun skall tillhöra elevom- rådet för grundskolan eller för visst stadium av grundskolan i den andra kommunen. Genom bestämmelserna i 44 & skollagen blir värdkommunen skyldig att i sin planering ta hänsyn också till de elever som bor i grann- kommunen och tillhör elevområdet, men får
samtidigt enligt 46% rätt att från denna få ersättning för sina kostnader för dessa ele- vers undervisning.
Länsskolnämndsutredningen anser sålunda att elevområdesindelningen för grundskolan i princip bör vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har emellertid också funnit att de statliga myndigheterna i vissa situationer bör kunna ingripa och i sista hand fastställa omfattningen av visst elevområde.
En sådan situation kan uppstå om en kommun anser att en för kommunen eller för den och grannkommunen bättre skolor- ganisation skulle uppnås genom samverkan över kommungränsen men kommunen inte kan komma överens med grannkommunen därom. En annan sådan situation kan bestå i att föräldrar i utkanten av en kommun fin- ner det oskäligt att deras barn påtvingas en längre skolväg för att gå i den egna kommu- nens skola i stället för att hänvisas till närbe- lägen skola på andra sidan kommungränsen. Främst med tanke på situationer av den sistnämnda typen föreslår länsskolnämnds- utredningen att statlig myndighet om sär- skilda skäl föreligger skall kunna föreskriva att elevområde för grundskola också skall omfatta del av annan kommun. Då sådant beslut måste bygga på ingående kännedom om de lokala förhållandena, bör beslutet fattas av den regionala statliga skolmyndig- heten.
Beträffande gymnasieskolans elevområdes- indelning är förutsättningarna annorlunda. Elevområde måste i princip fastställas för varje studieväg för sig. Antalet studievägar är mycket stort. De tjugotvå linjerna utgör med sina grenar och varianter ett drygt sjuttiotal studievägar. Därtill kommer ett stort antal av specialkurser. Antalet elevområden blir där- för stort, och elevområdena kommer i myc- ket stor utsträckning att omfatta flera kom- muner, i vissa fall flera län.
En och samma kommun kan därför kom— ma att ingå i flera olika elevområden för gymnasieskolan. Som exempel kan tas Norr- tälje kommun, vilken enligt elevområdesför- teckningarna för läsåret 1971/72 tillhörde ett 40-tal olika elevområden. Det minsta av
dessa omfattade enbart Norrtälje kommun och gällde för de studievägar, som fanns i kommunens egen gymnasieskola. För övriga linjer med grenar och varianter tillhörde Norrtälje fem olika elevområden, ett omfat- tande Stor-Stockholrn och Norrtälje kom- mun, ett omfattande hela Stockholms län, ett omfattande Stor-Stockholm, Norrtälje kommun och Gotlands län, ett omfattande Stockholms och Gotlands län samt ett om- fattande Stockholms och åtta andra län. Övriga elevområden avsåg olika specialkurser och omfattade hela riket eller ett större eller mindre antal län i olika kombinationer. Eskilstuna ingick samma läsår enbart för gymnasieskolans linjer med grenar och vari- anter i mer än 15 geografiskt olika elevområ- den.
Att fastställa elevområden för gymnasie- skolan förutsätter därför en övergripande planering av annat slag än fastställandet av elevområden för grundskolan kommer att göra efter kommunreformen. Eftersom elev- områdena skall fastställas av länsskolnämn- derna måste en omfattande korrespondens länsskolnämnderna emellan föregå nämn- dernas beslut i de fall då elevområdena måste skära länsgränserna. Dessutom skall yttran- den inhämtas från de berörda kommunerna.
Med det stora antal studievägar som finns inom gymnasieskolan medför den nuvarande ordningen en risk för att det mål som anges i skolstadgan inte nås, nämligen att varje del av landet skall tillhöra något elevområde för varje studieväg. Problem kan då uppstå såväl för intrådessökande, som inte vet till vilken skola med den önskade studievägen han skall söka, som för intagningsnämnderna, som skall avgöra om sökande skall tas emot eller ej. Inkonsekvenser i länsskolnämndernas beslut kan också inträffa, vilket framgår vid en jämförelse mellan de upprättade förteck- ningarna. Det förekommer sålunda, att det i elevområdesförteckningen för ett län anges, att länet eller delar därav för en viss studie- väg tillhör elevområdet för gymnasieskola i ett annat län utan att detta framgår av det elevområdesbeslut som nämnden i detta län fattat.
Elevområdesbesluten för gymnasieskolan har inte samma betydelse ur lokaliseringssyn- punkt som elevområdesbesluten hittills haft beträffande grundskolans högstadium. Grundläggande för lokalisering och dimen- sionering av gymnasieskolan är i stället skol- överstyrelsens beslut om medgivande att in- rätta gymnasieskola och studievägar inom denna. Skolöverstyrelsen beslutar också om vilka skolenheter som skall finnas. Dessa beslut förutsätter emellertid ingående över- väganden om lämpliga upptagningsområden för de studievägar som avses bli inrättade. Dessa överväganden ligger mycket nära de överväganden som måste göras vid faststäl— landet av elevområden för de olika studie- vägarna. Enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning är det därför mest rationellt att skolöverstyrelsen också får till uppgift att besluta om gymnasieskolans elevområden efter yttrande från kommunerna.
Sedan de nuvarande länsvisa elevområdes- besluten sammanställts och reviderats, bör det inte innebära något större merarbete för skolöverstyrelsen att för varje läsår göra de ändringar av elevområdesindelningen som krävs bla på grund av tillkomsten av nya utbildningsvägar. Handläggningen bör bli betydligt enklare än den är för närvarande. Den för läsåret gällande elevområdesförteck- ningen jämte av skolöverstyrelsen planerade ändringar remitteras till kommunerna för yttrande, varefter ny elevområdesförteck- ning fastställs för det kommande läsåret. Att begära yttrande också från statliga regionala myndigheter torde inte vara nödvändigt; de regionalpolitiska synpunkterna dessa skall bevaka bör komma fram redan när frågan om lokalisering av viss studieväg behandlas.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för, att skolöverstyrelsen skall fastställa elev— områden för gymnasieskolan efter yttrande från kommunerna och landstingen.
Den kommunala vuxenutbildningens elev- områden fastställs enligt nu gällande bestäm- melser av länsskolnämnden. Elevområde skall i princip fastställas för varje kurs inom vuxenutbildningen. Vilka kurser som skall anordnas beslutar emellertid huvudmannen
själv om (jfr 3.2.3). Utbudet av kurser kan variera från år till är beroende på de stude- randes val. Vissa kurser kan komma att anordnas varje är, andra mer sporadiskt. Vilka kurser som ett visst är faktiskt kom- mer till stånd är i vissa fall inte klart förrän intagningsnämnden behandlat intagnings- ansökningarna och det framgår att tillräck- ligt många sökande till viss kurs kunnat antas; stundom kan slutligt beslut om att anordna en kurs inte fattas förrän uppropet ägt rum och man ser hur många av de intagna som faktiskt kommer till undervis- ningen.
Elevområdesindelningen har inte lika stor betydelse för vuxenutbildningen som för grundskolan och gymnasieskolan. Sålunda får som elev i den kommunala vuxenunder- visningen intas sökande som tillhör annat elevområde även om han kunde erhålla mot- svarande undervisning där. Om sådan elev mottas kan elevens hemkommun inte vägra att betala ersättning för undervisningen till den kommun som tagit mot eleven i sin vuxenundervisning. Däremot kan elevom- rådesindelningen användas för att avvisa sökande som inte tillhör elevområdet och för vilken inte kursen ”eljest av särskilda skäl är den lämpligaste”. Sådana fall torde vara mycket sällsynta. Då vederbörande skolas styrelse själv beslutar om antalet kurser (dock med viss restriktion beträffande gym— nasieskolkurser) behöver sådan konkurrens om elevplatser att sökande måste avvisas sällan uppstå.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för att bestämmelserna om elevområde för den kommunala vuxenutbildningen upphävs. Bestämmelserna om urval bland de sökande bör utformas så att bland de sökande som fyller inträdesfordringama skall i första hand intas de som tillhör den kursanordnande kommunen samt de för vilka kursen eljest av särskilda skäl är den lämpligaste. Som ett särskilt skäl bör därvid anses det förhållandet att motsvarande kurs inte anordnas i hem- kommunen. Den som avvisas från kurs under hänvisning till att han inte tillhör den anord- nande kommunen och inte heller har sär-
skilda skäl att antas där bör kunna besvära sig över intagningsnämndens beslut hos den regionala skolmyndigheten.
Kommunalförbund
De regler om kommunalförbund för förvalt- ning av skola som numera är intagna i skol- lagen tillkom ursprungligen på förslag av Skolstyrelseutredningen. Skolstyrelseutred- ningen utgick därvid från att en omfattande samverkan över kommungränserna skulle bli nödvändigt framför allt för enhetsskolans högstadium, eftersom över hälften av landets skoldistrikt hade färre innevånare än de 4000 som ansågs vara ett minimum som underlag för högstadium. Också uppbygg- naden av yrkesskolväsendet krävde en regio- nal planering.
Skolstyrelseutredningen förutsatte, att det nödvändiga interkommunala samarbetet även i framtiden i det stora flertalet fall skulle kunna grundas på frivilliga överens- kommelser. Utredningen föreslog att det i den organisationsplan för skolväsendet som skulle finnas för varje kommun skulle anges i vilka hänseenden skolorganisationen byggde på samverkan med annan kommun. Läns- skolnämnderna föreslogs medverka vid till- komsten av sådana överenskommelser kom- munerna emellan och ytterst fastställa orga- nisationsplanema. Om ett i organisations- planen angivet avtal om interkommunal samverkan inte var skolorganisatoriskt lämp- ligt, skulle länsskolnämnden kunna vägra att fastställa planen och i stället föreskriva hur skolorganisationen skulle utformas.
Liksom den då sittande kommunalför- bundskommittén rekommenderade skolsty- relseutredningen det privaträttsliga avtalet som den normala formen för samverkan på skolans område. Principiellt borde det vara parternas ensak att välja vilken form samar- betet skulle ha. Det kunde dock finnas fall där kommunerna borde kunna åläggas att bilda kommunalförbund på skolans område, exempelvis då kommunerna inte kunde kom- ma överens om samarbetsformen eller då en objektiv prövning gav vid handen att en
samverkan på grundval av avtal var olämplig. Skolstyrelseutredningen föreslog därför att länsskolnämnderna skulle kunna besluta att kommunalförbund skulle bildas på skol- väsendets område.
De skäl som åberopades av Skolstyrelseut- redningen har genom kommunindelnings- reformen i mycket hög grad förlorat i styrka. Genom kommunsammanläggningarna blir varje kommun stor nog att själv utgöra un- derlag också för grundskolans högstadium. Antalet kommunalförbund på skolans om- råde har också minskat i takt med samman- läggningarna. 1966 fanns 28 sådana förbund, innevarande år (1973) är antalet 16.
Hela 15 av de 16 förbunden förvaltar skolor vari ingår grundskolans högstadium. 7 av dessa omfattar dessutom låg- och mellan- stadierna. Endast ett av förbunden omfattar enbart grundskolans lägre stadier. I endast två fall är kommunalförbund huvudman för gymnasieskola med både linjer och special- kurser; i båda fallen är förbundet också huvudman för högstadium. Tre kommunal- förbund förvaltar utöver grundskola också gymnasieskola med enbart specialkurser. Flertalet kommunalförbund är dessutom huvudmän för kommunal vuxenutbildning. I samtliga fall har kommunalförbunden en sådan sammansättning att de kommer att upphöra i och med kommunindelningsrefor- mens slutliga genomförande.
Något behov för staten att kunna tvinga kommuner att bilda kommunalförbund på skolans område synes inte föreligga i fram- tiden. Om kommuner frivilligt vill samverka i kommunalförbundets form finns möjlighet därtill genom bestämmelserna i lagen (1957:281 med senare ändringar) om kom- munalförbund. Enligt denna lag kan också länsstyrelsen väcka fråga om bildande av kommunalförbund.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för, att skollagens bestämmelser om kommu- nalförbund för förvaltning av skola upphävs.
7.2 Lokalisering av utbildningsvägar
Av intresse i detta sammanhang är endast handläggningen av frågor rörande lokalise- ring av sådan utbildning under länsskolnämn- dernas inseende för vilken kommun eller landstingskommun är huvudman. Vidare be- gränsas framställningen och övervägandena till lokaliseringen av sådan utbildning som inte skall finnas i varje kommun eller ivarje landstingskommun, dvs gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning.
7.2.1 Nuvarande förhållanden
Varje kommun och landstingskommun år enligt skollagen skyldig att främja åtgärder i syfte att bereda ungdom undervisning i gym- nasieskola. För att kommunen eller lands- tingskommunen själv skall få inrätta gymna- sieskola krävs enligt skolstadgan medgivande av skolöverstyrelsen. Över ansökan om att få inrätta gymnasieskola skall länsskolnämnden och — om ärendet är av regionalpolitisk betydelse även länsstyrelsen — yttra sig.
Några anvisningar om vad ansökan om att få inrätta gymnasieskola skall innehålla finns för närvarande ej. Vanligen omfattar kom- munernas ansökan en utredning om lämpligt upptagningsområde för den nya skolan, be- folkningsförhållanden och den förväntade utvecklingen av elevunderlaget (antal 16- åringar) i området, lämplig förläggning av skolan samt vilka studievägar den böra om- fatta.
Ansökan om inrättande av gymnasieskola inges till länsskolnämnden. Inrättandet av en ny gymnasieskola får vissa konsekvenser för andra kommuner. En ny gymnasieskola med— för att elevunderlaget minskas för andra kommuners gymnasieskolor. Och även om elevunderlaget i och för sig motiverar till- komsten av en ny gymnasieskola inom en region, är det inte alltid självklart till vilken kommun denna nya skola skall förläggas. Länsskolnämnden behöver därför som regel inhämta yttrande från andra kommuner, in- nan nämnden för sin del tar ställning till ansökan. Enligt de bestämmelser som gäller
från I juli 1971 skall också länsstyrelsen yttra sig över ansökan om inrättandet av en ny gymnasieskola, om ärendet är av regional— politisk betydelse. Ett ärende av denna art kan dock knappast undgå att bedömas som en regionalpolitiskt viktig fråga.
Skolöverstyrelsen skall också bestämma vilka studievägar (linjer, specialkurser, grenar och varianter) en kommuns gymnasieskola skall få omfatta. Skolöverstyrelsens beslut om studievägar meddelas som regel att gälla tills vidare när det gäller gymnasieskolans linjer med grenar och varianter. För special- kursema har besluten hittills avsett ett läsår åt gången.
Skolöverstyrelsen skall också fatta beslut om dimensioneringen av gymnasieskolan i varje kommun. Detta gör skolöverstyrelsen genom att fastställa antalet klasser i årskurs 1 och deras fördelning på studievägar enligt de riktlinjer som Kungl Maj:t fastställer. Då Kungl Maj:t för varje år anger det antal klasser skolöverstyrelsen har att fördela mel- lan kommunerna, måste skolöverstyrelsens beslut om dimensionering av studievägarna göras för ett år i taget. Handläggningen av frågan om studievägar torde som regel sam- mankopplas med handläggningen av frågan om tilldelningen av klasser inför ett nytt läsår. Skolöverstyrelsen brukar årligen bere- da de kommuner och landstingskommuner som är huvudmän för gymnasieskola tillfälle att hos överstyrelsen begära klasstilldelning för det kommande läsåret. Självfallet kan samtidigt frågan om inrättandet av ny studie- väg aktualiseras av huvudmännen. Över fram- ställningarna skall länsskolnämnden yttra sig. Är ärendet av regionalpolitisk betydelse skall även länsstyrelsen yttra sig till överstyrelsen.
Även för att få anordna kommunal vuxen- utbildning krävs medgivande från skolöver- styrelsen enligt bestämmelserna i vuxenut- bildningskungörelsen. Över kommuns eller landstingskommuns ansökan om att få anordna vuxenutbildning torde skolöversty- relsen utan undantag inhämta yttrande från vederbörande länsskolnämnd i dess egenskap av tillsynsmyndighet; någon föreskrift om att så skall ske finns däremot inte i kungörel-
sen.
I skolöverstyrelsens beslut om medgivande att anordna vuxenutbildning anges inte vilka slags kurser denna får omfatta. Det beslut som närmast motsvarar skolöverstyrelsens beslut om vilka studievägar en kommuns gymnasieskola skall omfatta träffas beträf— fande den kommunala vuxenutbildningen av skolans styrelse i form av beslut om vilka kurser som skall anordnas. I princip kan alltså kommun som erhållit medgivande att anordna wxenutbildning låta denna omfatta vilka som helst av de kurser som enligt vuxenutbildningskungörelsen kan ingå i sådan utbildning. Enligt kungörelsen bör dock beträffande gymnasieskolkurser före- träde ges åt yrkesinriktad utbildning. En inskränkning gäller för landstingskommun som anordnar vuxenutbildning; denna får omfatta endast sådana gymnasieskolkurser som motsvarar den utbildning landstings— kommunal gymnasieskola kan omfatta. I praktiken begränsas huvudmannens valfrihet i varje fall beträffande kurser som kräver tillgång till institutions— och verkstadslokaler etc till sådana kurser som kan utnyttja grundskolans och gymnasieskolans motsva- rande lokaler och utrustning, eftersom stats— bidrag ej kan erhållas för särskilda lokaler eller till inköp av undervisningsmaterial för vuxenutbildningen.
7.2.2 Länsskolnämndsutredningens överväganden
Även efter 1974 års kommunsammanlägg- ningar kommer ett stort antal kommuner att vara utan egen gymnasieskola. Gymnasie- skolans konstruktion med ett mycket stort utbud av studievägar i form av linjer, special- kurser, grenar och varianter medför vidare att långt ifrån alla studievägar kommer att kunna organiseras i varje gymnasieskol- kommun.
Samtliga studievägar måste emellertid stå öppna för behöriga sökande oavsett i vilken kommun de råkar vara bosatta. Att tillgo— dose detta måste anses vara ett utbildnings- politiskt intresse för vilket statsmakterna har
det yttersta ansvaret. Beslut om vilken kom- mun av flera tänkbara som skall få inrätta gymnasieskola måste därför fattas med hän- syntagande till de övriga kommuner som skall ingå i den nya skolans upptagnings- område. Medgivande till inrättande av gym- nasieskola bör därför liksom nu lämnas av statligt organ.
Samma skäl talar också för att det statliga organet skall besluta om vilka studievägar som skall få förekomma vid de skilda gymna- sieskolorna. Det bör i detta sammanhang också observeras, att ett beslut om hur många orter som skall få inrätta en viss studieväg i hög grad är beroende av statsmak- ternas bedömning av hur de olika studie- vägarna bör dimensioneras med hänsyn till behovet av den utbildning den ger. Beslut om vilka orter som skall få upprätta studie- vägen är jämte beslut om tilldelning av intag- ningsklasser till varje studieväg de konkreta uttrycken för den statliga styrningen på detta område.
Beslut om inrättande av gymnasieskola och av studievägar inom denna skolform förutsätter sådan övergripande planering att besluten även i framtiden bör fattas av skol- överstyrelsen. Lokaliseringen och dimensio- neringen av gymnasieskolan har dock ett så starkt samband med den regionala samhälls- planeringen i övrigt, att besluten hör till- komma under medverkan av de organ som har ansvaret för den regionalpolitiska plane- ringen i övrigt. Den nuvarande ordningen med centrala beslut efter yttrande från regio— nalt organ bör därför bibehållas.
Inte heller när det gäller beslut om medgi- vande att anordna kommunal vuxenutbild- ning ser länsskolnämndsutredningen några skäl att ändra den nuvarande ordningen, enligt vilken det ankommer på skolöversty- relsen att besluta.
7.3. Klassorganisationen
I detta avsnitt diskuteras handläggningsord- ningen för de frågor som rör organisationen inom den enskilda skolenheten, dvs organisa- tionen av klasser, undervisningsgrupper m m.
I kapitel 3 har som exempel på det nuva- rande styrningssystemet inom skolväsendet planeringen av undervisningens organisation inom grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen beskrivits. Som bakgrund till länsskolnämndsutred- ningens överväganden skall därför i detta sammanhang endast ges en kort översikt av uppgiftsfördelningen vid den läsårsvisa plane- ringen av den lokala organisationen.
Grundskolan
Skolstyrelsen har att upprätta förslag till klassanordning och senast 15 maj insända detta till länsskolnämnden. Antalet klasser och klasstyp beslutas av länsskolnämnden. Den inre organisationen, exempelvis uppdel— ning av klass vid laboration mm, anord- nande av undervisning i tillvalsämnen, alter- nativkursämnen och frivilliga ämnen etc be- slutas av skolstyrelsen. Styrelsen skall därvid följa de regler om högsta och lägsta elev- antal, om samläsning m ni som finns i skol- stadgan och i läroplanens timplanedel. Av- vikelser från dessa regler kräver medgivande från länsskolnämnden.
Driftbidragets storlek är beroende av kost- naderna för löner för de skolledar- och lärar- tjänster som erfordras för den fastställda organisationen. Statsbidragets storlek fast- ställs av länsskolnämnden efter rekvisition i efterskott av skolstyrelsen. Länsstyrelsen ut- betalar dock utan rekvisition kvartalsvis för- skott på driftbidraget.
Gymnasieskolan
Antalet klasser i årskurs 1 fastställs för varje kommun av skolöverstyrelsen efter riktlinjer från Kungl Maj:t. Skolöverstyrelsen beslutar också om hur klasserna skall fördelas mellan de studievägar som ingår i kommunens gym- nasieskola. Antalet klasser i högre årskurser än den första bestäms av skolans styrelse. Som underlag får därvid endast tjäna de skolans egna elever som efter flyttning från
föregående årskurs samt exempelvis elever som på grund av ändrad bosättning måste byta skola. Styrelsens beslut om klasser i högre årskurs är därigenom i hög grad styrt av det klassantal skolöverstyrelsen en gång angivit för årskurs 1. Vill skolstyrelsen öka antalet klasser för att kunna ta emot inträ- dessökande som annars inte har rätt att tillhöra årskursen eller som önskar byta stu- dieväg måste den inhämta medgivande från länsskolnämnden. Nämnden kan också ändra styrelsens beslut om antalet klasser om sär- skilda skäl föreligger. Även skolöverstyrelsen kan under vissa omständigheter gå in och bestämma antalet klasser för viss gren eller variant i högre årskurs.
För varje ämne bestäms antalet undervis- ningsgrupper med hänsyn till det antal elever som skall läsa ämnet, varvid elever från skilda studievägar skall föras samman i den mån de enligt läroplanen kan samundervisas helt eller delvis. På grund av timplanernas konstruktion med ett stort inslag av tillvals- ämnen, frivilliga ämnen, alternativa ämnen (t ex språken) och alternativkurser blir däri- genom ”klassen” som organisatoriskt be— grepp inte av samma betydelse som i grund- skolan. För varje ämne utgör i stället det sammanlagda antalet elever i skilda klasser, årskurser och studievägar som skall läsa en och samma kurs i ämnet utgångspunkten för organisationsarbetet.
I vissa ämnen får klass eller grupp i viss utsträckning delas i mindre grupper. Under vilka förutsättningar delning får göras regle- ras i tirnplanerna. Detta gäller tex vid labo- rationer, vid nybörjarundervisning i språk och under handledning i studieteknik.
Antalet undervisningsgrupper bestäms av skolans styrelse, som dock har att följa de i skolstadgan och läroplanerna angivna reg- lerna om elevantal m m. Avvikelser därifrån kräver medgivande från länsskolnämnden, som också kan ändra av styrelsen fattat beslut.
Styrelsen skall till länsskolnämnden inge dels en preliminär plan över antalet elever, klasser och grupper under det följande året (vårrapport), dels en slutgiltig plan (höst-
rapport). Tillsammans med rapporterna bru- kar också inges eventuella framställningar om medgivande till avsteg från bestämmel- serna om lägsta elevantal m m.
Också för gymnasieskolan är driftbidra- gets storlek i huvudsak knutet till lönekost- naderna för skolledare och lärare. Bidraget till skolledar- och lärarlönerna rekvireras av styrelsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen. Enligt statsbidragskungörelsen skall länssty- relsen utan dröjsmål utbetala rekvirerat be- lopp.
Rekvisitionsförfarandet är mycket enkelt. Rekvisitionen upptar helt enkelt slutsumman av månadens utbetalningar för lön åt gymna- sieskolans skolledare och lärare. Några detal- jer redovisas inte, och några verifikationer skall inte bifogas. Länsstyrelsen förutsätts utbetala det rekvirerade beloppet utan granskning. Granskningen av räkenskaperna skall i första hand göras av kommunens egna revisorer. Om kommunens revisorer gör an- märkningar mot räkenskaperna är kommu- nen skyldig att utan dröjsmål delge riksrevi— sionsverket anmärkningarna.
Det bör observeras att driftbidragsrekvisi- tionen inte passerar länsskolnämnden för kontroll eller för jämförelse med den av nämnden granskade höstrapporten. Rekvisi- tionen är för övrigt inte heller utformad så, att det är möjligt att kontrollera om den organisation för vilken bidrag rekvireras överensstämmer med den av nämnden gran- skade organisationen. Det är alltså i princip de kommunala organens sak att svara för att överensstämmelse råder mellan den fast- ställda och granskade organisationen och den organisation på vilken bidragsrekvisitionen baseras. Också kontrollen av att lärarna är placerade i rätt lönegrad och löneklass och erhållit rätta lönebelopp verkställs nor- malt enbart av de kommunala organen.
Den kommunala vuxenutbildningen
Den lokala organisationen av den kommu- nala vuxenutbildningen beslutas av veder- börande styrelse. Styrelsen skall dock följa de i vuxenutbildningskungörelsen och i
läroplanerna angivna bestämmelserna om högsta och lägsta elevantal i kurs och om högst antal lektionstimmar för viss kurs. Länsskolnämnden prövar den lokala organi— sationen endast i den mån skolans styrelse vill bibehålla kurs vars elevantal sjunkit under det föreskrivna.
Det statliga driftbidraget till den kommu— nala vuxenutbildningen är knutet till löne- kostnaderna för vuxenutbildningens skol- ledare och lärare, varvid kungörelsen om driftbidrag för gymnasieskolan gäller i tillämpliga delar. Detta innebär, att skolsty- relsen månadsvis direkt hos länsstyrelsen rek- virerar ett belopp motsvarande de faktiska lönekostnaderna för rektor, studierektor och lärare.
7.3.2. Länsskolnämndsutredningens överväganden
Den lokala organisationen av undervisningen i de kommunala skolorna bestäms i hög grad genom beslut som fattas av statliga organ, bland dem länsskolnämnderna. Med hänsyn till länsskolnämndsutredningens direktiv har utredningen gjort ingående överväganden om det inte är möjligt att överflytta beslutande- rätten i dessa frågor till skolstyrelserna.
Av den översiktliga beskrivningen i kap 3 av det nuvarande styrningssystemet inom skolväsendet framgår, att graden av och for- merna för den statliga styrningen är olika för olika delfunktioner. Starkast är den statliga styrningen när det gäller organisationen av undervisningen (klasser, undervisnings— grupper etc). För andra funktioner är den statliga styrningen mer begränsad. Beträf- fande skolhälsovården föreskriver staten sålunda bara att huvudmannen skall organi- sera verksamheten samt lämnar vissa anvis- ningar för denna verksamhet. Huvudmannen har att själv fatta alla organisatoriska beslut. För skolpsykolog- och skolkuratorsfunktio- nerna har staten inte utfärdat några skyldig- heter för huvudmännen men förutsätter i läroplanerna att behov av en viss funktion finns och tillgodoses av huvudmännen. Slut- ligen finns också funktioner för vilka statlig
I kapitel 5 har länsskolnämndsutredningen som sin principiella uppfattning angett att utformningen av den lokala organisationen främst bör vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har också redovisat skälen här- för. Ansvars- och uppgiftsfördelningen skulle då likna den som nu gäller inom exempelvis elevvården. Staten skulle ange vissa regler som den finner nödvändiga för att garantera en så lika tillgång på utbildning och en så lika undervisningsstandard som möjligt i alla delar av landet men överlåta på huvud- männen att med iakttagande av dessa regler besluta om den lokala organisationen.
En övergång till en sådan ordning kan dock inte göras så länge de statliga utgifterna för skolväsendet genom bestämmelserna om driftbidrag är direkt beroende av kostna- derna för de skolledar— och lärartjänster som erfordras för den beslutade lokala organisa- tionen. Så länge nuvarande driftbidrags- system består, måste staten ha möjlighet att reglera och kontrollera organisationen. Att utarbeta ett nytt bidragssystem faller utan- för länsskolnämndsutredningens uppdrag och ingår numera i direktiven för utred- ningen om skolan, staten och kommunerna.
Trots likartade driftbidragsbestämmelser är emellertid — som framgått i föregående avsnitt — beslutsfunktionerna olika förde- lade när det gäller å ena sidan den kommu- nala vuxenutbildningen och å den andra de övriga kommunala skolformerna, Sålunda anger staten i båda fallen genom detaljerade föreskrifter i stadgor (motsvarande) och läro- planer hur undervisningen skall organiseras. I båda fallen gäller också, att de organisato- riska besluten inte alltid är av den arten att det bara är frågan om att matematiskt tillämpa stadgans och timplanernas regler. I många fall måste hänsyn tas till en rad faktorer av pedagogisk art, till elevvårdande synpunkter och till de personella och lokal- mässiga förhållandena m m. I en given situa— tion kan flera lösningar tänkas, lösningar som medför olika stor insats av lärartjänster och därmed också olika stora kostnader för staten. Skillnaderna ligger i att staten be-
träffande grundskolan och gymnasieskolan fattar de organisatoriska besluten eller i varje fall kan ändra av kommunal myndighet fattade sådana beslut, medan motsvarande beslut för vuxenundervisningen fattas av huvudmannen.
Man kan då fråga sig, om inte det system som tillämpas inom den kommunala vuxen- utbildningen skulle kunna användas också för grundskolan och gymnasieskolan. Detta skulle i princip innebära, att staten fort- farande i skolstadgor och läroplaner regle- rade bla högsta och lägsta elevantal per klass, klasstyper, villkor för upprättande av undervisning i tillvalsämnen och altemativ- kurser etc, dvs hela det nuvarande regelsyste- met. Vissa organisatoriska beslut, främst rö- rande gymnasieskolan, kunde också kvarligga hos statlig myndighet, exempelvis beslut om skolenheter, studievägar, antal klasser 1 års- kurs ] och om elevområden. Övriga organisa- toriska beslut skulle liksom redan skett för vuxenutbildningen överföras till huvudman— nen.
Ett sådant förfaringssätt skulle medföra en rad fördelar. Besluten skulle fattas av den myndighet (skolstyrelsen, utbildningsnämn- den), som hade den bästa informationen om de lokala förhållanden (lokaltillgång, lärar- tillgång, kommunikationer, schematekniska problem mm) som tillsammans med skol- stadgans och timplanernas regler och läro- planernas anvisningar skall utgöra besluts- underlag. Besluten skulle också komma att fattas av den myndighet som står närmast de av besluten berörda (personal, elever, föräld- rar, andra kommunala organ). Den admini— strativa handläggningen skulle också kunna förenklas avsevärt. Förslaget till klassanord- ningar i grundskolan och länsskolnämndens beslut därom skulle kunna utgå, liksom högstadieplanen och gymnasieskolans vår- och höstrapporter och därtill hörande kor- respondens. I stället kunde en relativt enkel rapportering av den gjorda organisationen ske i den utsträckning som tillsynsmyndig- heten hade behov därav.
Mot en sådan förändring synes främst tala det förhållandet, att de organisatoriska be-
sluten påverkar de statliga utgifterna. Detta är visserligen fallet även beträffande de be- slut, som huvudmannen har att fatta beträf- fande den kommunala vuxenutbildningens organisation. De statliga driftkostnaderna för grundskolan och gymnasieskolan är dock av en helt annan storleksordning än för den kommunala vuxenutbildningen. I årets stats- verksproposition har de statliga utgifterna för bidrag till driften av grundskola respek- tive gymnasieskola och kommunala skolor för vuxna beräknats till följande belopp för budgetåret 1973/74:
Grundskolan 4 011 mkr Gymnasieskolan ] 382 mkr Kommunal vuxenutbildning 165 mkr
Statens utgifter för den kommunala vuxenutbildningen motsvarar alltså knappt 3 % av dess utgifter för de tre skolformerna. Förändringar av den kommunala vuxenut- bildningens organisation orsakade av att kommunerna eventuellt skulle tolka de stat- liga reglerna frikostigare än länsskolnämn- derna ger därför ganska blygsamma utslag i de statliga kostnaderna jämfört med motsva- rande förändringar i den lokala organisatio- nen av grundskolan eller gymnasieskolan.
Att bedöma vilka ekonomiska konsekven- ser ett överförande till huvudmännen av de organisatoriska besluten inom ramen för ett bibehållet driftbidragssystem skulle få låter sig knappast göras. Som orientering kan dock nänmas, att en lärartimme per vecka på grundskolans högstadium kostar staten om- kring 2600 kr i lärarlönebidrag inklusive lönekostnadspålägg och bidrag till ATP- och arbetsgivaravgifter beräknat enligt löneklass U 17. En sådan veckotimme mer i varje kommunblock ökar statens kostnader med ca 700 000 kr. Önskemål om utökad organi- sation avser ofta inte enstaka veckotimme. En extra undervisningsgrupp i matematik för att åstadkomma ett bättre schema kräver 4 nya lärartimmar per vecka och årskurs.
Med hänsyn till de kostnadsmässiga kon- sekvenserna för staten är det därför enligt länsskolnämndsutredningens uppfattning inte möjligt att så länge nuvarande koppling
mellan lärarlönekostnader och driftbidrag består överföra beslutanderätten i här av- sedda organisatoriska frågor i grundskolan och gymnasieskolan från statliga organ till huvudmännen.
7.4. Skolbyggnadsfra'gor
7.4.1. Nuvarande bestämmelser och handläggningsordning
Ur formell synpunkt är det kommunen (landstinget) som har ansvaret för att dess skolor har erforderliga och lämpliga lokaler. Kommunen skall enligt skollagen sörja för undervisningen av barn i grundskola och är skyldig att bestrida de kostnader detta med- för och som ej bestrids av andra medel. Motsvarande skyldighet gäller beträffande gymnasieskolan för kommun eller landstings- kommun som anordnat sådan skola. Skolen- het för grundskola eller gymnasieskola skall enligt skolstadgan vara försedd med lämplig mark, lokaler och inventarier.
När det gäller att utöva detta ansvar är emellertid kommunens frihet starkt begrän- sad. Inga ny-, till— eller ombyggnader av skollokaler får ske, förrän statlig myndighet har fastställt lokalbehovet. Detta gäller oav- sett om kommunen begär statsbidrag för åtgärden eller ej. Varje ändring av befintligt skolhus eller tillhörande markområde skall föregås av anmälan till länsskolnämnden, också det oberoende av om ändringen med- för kostnader för staten eller ej ochi princip också oberoende av om ändringen är stor eller liten.
Även när det gäller utformningen av loka- lerna har de statliga organen ett stort infly- tande. För gymnasieskollokaler skall kom- munens ritningar granskas redan på skissta- diet, och för båda skolformerna gäller att huvudritningarna skall bifogas statsbidrags- ansökan och granskas av skolöverstyrelsen. Att de granskade och godkända ritningarna i huvudsak följs och att de föreskrifter som skolöverstyrelsen meddelat i samband med statsbidragsbeslutet iakttas är en förutsätt- ning för att statsbidrag skall utgå och kon-
trolleras bl a genom en särskild avsynings- förrättning.
Tillsammans med de nuvarande bestäm- melserna om att statligt organ fastställer elevområden och beslutar om skolenheter — eller i varje fall kan ändra kommunalt beslut därom — och skolöverstyrelsens praxis att inte godta kostnader som överstiger bidrags- underlaget plus ca 10% tillägg för yttre ledningar o dyl ger de refererade bestämmel- serna staten ett mycket stort och i många fall avgörande inflytande över skollokalernas lokalisering, dimensionering och utformning.
De bestämmelser som reglerar skolbygg- nadsverksamheten återfinns i skolstadgan och statsbidragskungörelserna (främst KK 1957z3l8). Till dessa bestämmelser har skol- överstyrelsen utfärdat anvisningar, vilka är systematiskt sammanfattade i skolöverstyrel- sens skriftserie nr 20, den s k Gröna boken. Nya anvisningar publiceras successivt i Aktu— ellt från Skolöverstyrelsen. Därutöver utger Utbildningsförlaget i nära samarbete med skolöverstyrelsen informationsserien Skol- hus.
En schematisk översikt över nuvarande handläggningsordning lämnas i tablå 6. I det följande beskrivs de viktigaste av de moment där statliga myndigheter är medagerande, nämligen lokalbehovsprövning, angelägen- hetsgradering, skissritningsgranskning, stats- bidragsbeslut samt tillsyn och godkännandet av byggnadsföretag.
7.4.1.1 Lokalbehovsprövning
Lokalbehovsprövningen regleras av följande bestämmelser i skolstadgans 2 kap:
35
”På styrelsen för skolan ankommer att ut- reda behovet av skollokaler och föreslå kom- munfullmäktige eller, i fråga om landstings- kommuns gymnasieskola, landstinget de åt- gärder som behövs”.
Tablå 6 Översikt över handläggning av byggnads— och statsbidragsärenden avseende all- männa skolväsendet enl SFS 1957:318 med senare ändringar
Källa: Departementspromemoria U 1970:12
Lokalbehovsprövning
av lokaler enl. 2 kap. 4 5 som ej enbart avser grund- skolstadgan skola |
Fullmäktige beslutar om år- gärder med anledning av ut- redningen
Bes/ur innefattande:
| a) skolform och linjer samt an- tal elevplatser för vilket skol— * bygget är avsett.
Lo kalbehovsprövn ing
[ l Skolstyrelsen utreder behovet [ Yttrande över framställning,
b) förteckning över klassrum, institutioner och andra utrym- men som skall ingå i bygget.
i
Framställning om prövning av lokalbehov
Bes/ut med innehåll som i skolöverstyrelsens motsva- rande beslut
c) antal kvadratmeter som i statsbidragshänseende räknas för varje lokal
Skissrirningar upprättas. Läns- _ | [ l l
läkare, skolläkare och berörd skolpersonal Ska" ' samband Granskning av skissritningar.
(Endast om kommun begär granskning om bygget avser = endast grundskola.)
härmed ges tillfälle att yttra sig över ritningarna. ] L
Huvudritningar upprättas
. Granskningsprotokoll
Ansökan om statsbidrag en- _ Granskning av ansöknings- * ligt fastställt formulär. [ handling |
Byggnadsarbetet påbörjas j|— Rekvisition av halva beviljade Utbetalningsbesked | statsbidragsbeloppet
[ Byggnader under tak PJ—l Länsstyrelsen utbetalar _]
Rekvisition av en fjärdedel av | beviljat statsbidragsbelopp | U'bemln'WSbeSked Avsyning i närvaro av ombud
Byggnader färdigställda H Länsstyrelsen utbetalar _] ] för kommunen förrättas av en
Beslut om statsbidrag
Yttrande över ansökan
T
av länsskolnämnden förord- nad representant och en av länsstyrelsen utsedd byggnads» sakkunnig.
* |
T Beslut om godkännande av ___->
byggnadsföretaget. |
i
Utbetalningsbesked avseende |
återstående fjärdedel av be viljat statsbidrag.
Länsstyrelsen utbetalar.
”Innan kommun eller landstingskommun verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skol- hus, skall skolöverstyrelsen ha prövat lokal- behovet. Om skolhus är avsett för enbart grundskolan, prövas dock lokalbehovet av länsskolnämnden.
Ändring av skolhus eller tillhörande mark- område får ej vidtagas utan föregående an- mälan till länsskolnämnden”.
Ovan citerade bestämmelser om prövning av lokalbehovet före ny-, till- eller ombygg- nad gäller oavsett om kommunen avser att söka statsbidrag eller ej. Detta understrykes i skolöverstyrelsen anvisningar (Gröna boken I s 45 och 50).
Lokalbehovsprövningarna kan sålunda in- delas i två grupper:
a) Lokalbehovsprövning för byggnadsföretag till vilka statsbidrag sökes.
b) Lokalbehovsprövning för byggnadsarbeten utan statsbidrag (förekommer endast un- dantagsvis).
Bestämmelsen om lokalbehovsprövning även vid ombyggnader samt anmälan vid ändring av skolhus kan bedömas från föl- jande bakgrund. Från statens sida finns en strävan att genom statlig tillsyn erhålla bästa möjliga lokaler och ett effektivt utnyttjande av lokalresurserna. Vid nuvarande stats- bidragssystem måste därjämte beaktas möj- ligheten att skollokaler tas i anspråk för annan verksamhet, vilket kan medföra krav på statsbidrag till nya skollokaler. ] regel begränsas även lånemöjlighetema till behovs- prövade lokaler, vilket får ses som ett ut- tryck för statens ansvar för att samhällets resurser användes på ett riktigt sätt.
Som nämnts ovan är lokalbehovsprövning för nybyggnadsärenden utan statsbidrag un- dantagsfall och prövning för lokaler med statsbidrag huvudregeln. Huvuddefmition för en lokalbehovsprövning kan därför anges som ett konstaterande från en statlig myn- dighet av att behov föreligger av angivna skollokaler för en skolenhet av angiven stor- lek. En sådan prövning utmynnar i ett preli-
minärt beslut om att huvudmannen kan på- räkna statsbidrag för uppförande av nya lokaler och för mer omfattande ombygg- nader av äldre lokaler inom angiven total- ram.
Skollokalernas storlek anges i kvadrat- meter nettogolvyta, dvs golvytan i sådana utrymmen för vilka statsbidrag utgår. För beräkningen av den erforderliga golvytan har skolöverstyrelsen utarbetat detaljerade anvis- ningar. För nybyggnadsföretag kan kommu- nen på grundval av beslutet göra en ungefär- lig beräkning av statsbidragets storlek.
7.4.1 .2 Angelägenhetsgradering
På grundval av uppgifter från kommunerna upprättar länsskolnämnden varje år i oktober en förteckning över alla aktuella skolbygg— nadsföretag i länet. Lokalbehovsprövningen och de utredningar som denna baseras på utgör därvid en god grund för bedömningen av varje projekt. Byggnadsföretagen rangord- nas efter angelägenhetsgrad med angivande av beräknad tidpunkt under de närmaste fem åren för byggnadsföretagets påbörjande. För det närmaste budgetåret bör uppgifterna vara defrnitiva, eftersom förberedelserna måste vara långt framskridna. För de efter- följande fyra åren blir uppgifterna mera pre- liminära, ju längre fram i tiden projektet ligger.
Numera skall länsstyrelsen yttra sig över länsskolnämndens förteckning och vidare- befordra ärendet till skolöverstyrelsen.
Förteckningarna från länen sammanställs av skolöverstyrelsen till en riksplan. Efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen upp- rättas en definitiv förteckning för det när- mast följande budgetåret. För de efterföl- jande åren är en del av den beräknade kvoten reserverad i s k planeringsramar, vilket inne- bär prioritering av vissa angivna byggnads- projekt. Kommunernas möjlighet till lång- tidsplanering underlättas genom dessa för- handsbesked om vilket år statsbidrag kan påräknas.
Sedan lokalbehovet fastställts upprättar huvudmannen skissritningar. Dessa skall granskas av skolpersonal, läkare m fl. Tidi- gare måste alla skissritningar förhandsgran- skas av skolöverstyrelsen. Numera är denna granskning obligatorisk endast för gymnasie- skolan. Som serviceåtgärd granskar skolöver- styrelsen även grundskolans skissritningar om kommunen så önskar. Denna möjlighet utnyttjas för ungefär 2/3 av alla byggnads- projekt.
Skissgranskningens syfte är att på ett för- beredande stadium ge kommunen möjlighet att utnyttja den erfarenhet som samlats hos skolöverstyrelsen. Samtidigt erhåller översty- relsen praktiskt underlag för fortsatt forsk- nings- och utvecklingsarbete.
7.4.1.4 Statsbidrag
Statsbidraget beviljas av skolöverstyrelsen. På grundval av de granskade skissritningarna upprättar huvudmannen huvudritningar, vilka tillsammans med en rad övriga hand- lingar utgör underlag för statsbidragsansö- kan. Denna sändes via länsskolnämnden, som skall yttra sig över ansökan. Avser ansökan lokaler enbart för grundskolan avstämmer nämnden de på ritningarna upptagna ytorna mot sin tidigare .orda lokalbehovsprövning. I samband därmed justeras detta beslut som nu blir definitivt.
Skolöverstyrelsen granskar materialet och beviljar statsbidrag efter den turordning som angelägenhetsgraderingen ger. Överstyrelsens genomgång av handlingarna har till syfte
att fastställa statsbidragets storlek att granska och bedöma den beräknade kostnaden och
att ge råd för planlösningen o d.
Härtill kommer uppföljning till vilken bl a hör avräkning av kvotkostnaden från investe- ringsramen.
Statsbidragets storlek är baserat på ovan- nämnda i lokalbehovsprövningen angivna nettogolvytan. För provisoriska lokaler utgör
statsbidraget 325 kr per m2 nettogolvyta utan indexförändring. För permanenta loka- ler beräknas först ett bidragsunderlag som utgör 900 kr per m2 nettogolvyta, vartill kommer indexhöjning för kostnadsstegringar sedan 1.1.1956 samt omräkning efter orts- index. På bidragsunderlaget utgår statsbidrag efter en viss procentsats. För primärkommu- nerna var denna i genomsnitt 35 ,8 % under budgetåret 1971/72. Ett genomsnittligt statsbidrag för innevarande budgetår beräk- 35 8 218 3 900 :
mö X Tori 70336 kronor vid ortsindex 100 och tillägg 118,3 % för byggnadskostnadsstegring (in- dextal 1.1.1973). Till landstingskommun ut- går i regel statsbidrag med 50 % av bidrags- underlaget.
Till ovanstående kommer vissa stimulans- bidrag. Bidragsunderlaget jämte ett tillägg av omkring 10% för utvändiga ledningar od utgör s k kvotkostnad. I regel accepteras inte högre byggkostnad vid beviljande av stats- bidrag och lån.
Utöver kvotkostnaden tillkommer kom- munala utgifter för bla markanskaffning. Som grovberäkning av kostnadsfördelningen brukar uppges att staten med sitt bidrag svarar för ungefär 25 % av de totala investe- ringskostnaderna och huvudmannen för res- ten.
Vid ombyggnads- samt ändrings- och repa- rationsarbeten bestäms bidragsunderlaget i varje särskilt fall på grundval av de beräk- nade kostnaderna för företaget, till vilka statsbidrag bedöms böra utgå.
Beviljade statsbidrag får rekvireras från länsskolnämnden med halva beloppet då byggnadsarbetet påbörjats och med ytter- ligare en fjärdedel då byggnaden är under tak. Resterande fjärdedel utbetalas av läns- styrelsen då arbetet är avslutat och länsskol- nämnden godkänt det. nas enligt formeln
7.4.1.5 Tillsyn
Staten kontrollerar på olika sätt byggnads- företagets utförande. Som villkor för stats- bidrag gäller bl a att kommunens byggnads-
När byggnadsarbetena är avslutade, slutav- synas anläggningen av två statliga represen- tanter. Länsskolnämnden utser en represen- tant för skolväsendet, vanligtvis skolinspek- tören för arbetsområdet, medan länsstyrel- sen utser en byggnadssakkunnig. Vid syne- förrättningen kontrolleras bl a att byggnads- företaget är ändamålsenligt uppfört ihuvud- saklig överenstämmelse med godkända n't- ningar och försedd med den utrustning för vilken statsbidrag beviljats.
Länsskolnämnden beslutar därefter om företagets godkännande och utanordnar res- terande statsbidrag, som utbetalas av länssty- relsen. Utöver ovanstående tillsynsbestäm- melser finns skyldighet för skolinspektör att vid den reguljära inspektionen kontinuerligt besiktiga skollokalerna.
7.4.2. Tidigare kritik och ändringsförslag
1936 tillkom den första för hela landet gällande kungörelsen om statsbidrag till folk- skolebyggnader. I förarbetena betonades att ett statsbidragssystem bör vara effektivt, rättvist och enkelt att tillämpa. Fram till 1957 gick utvecklingen mot större differen- tiering av statsbidraget, där man eftersträ- vade detaljrättvisa genom bidrag för varje speciell prestation. Fr o m KK 1957:318 och motsvarande statsbidragskungörelser har man mera betonat lätthanterligheten och eftersträvat schabloniserade bidrag.
De detaljerade statsbidragen krävde om- fattande kontroll i tillämpningen. Ett mön- ster för handläggningsmtinema utformades på 1940-talet och de mycket detaljerade anvisningarna förstärktes efter hand och samlades i ”Gröna boken”.
Anhopningen av detaljbestämmelser får ses mot den historiska bakgrunden. På 1940—talet fanns omkring 2 500 skoldistrikt, i regel motsvarande primärkommuner. Vid kommunreformen 1952 sjönk skoldistrik- tens antal till 1 040. För statlig tillsyn fanns 52 folkskolinspektörsområden, varjämte domkapitlen och länsstyrelserna i vissa avse- enden var mellaninstanser. Under dessa för-
hållanden var skolbyggnadsföretagen så säll- synta i de små förvaltningsområdena, att fasta handläggningsrutiner inte kunde upp- byggas på erfarenhetsgrund. Det var då av stor betydelse att de centrala myndigheterna utformade detaljerade anvisningar.
Ändringar i författningar och anvisningar synes ha skett utan logisk analys av till- komsten av nya förvaltningsorgan. Varken kommunreformen 1952, skolstyrelserefor- men 1958 eller tillkomsten av länsskolnämn- derna samma år ledde till nämnvärda föränd- ringar. I samband med tillkomsten av den nya skolöverstyrelsen 1964 decentraliserades dock en del uppgifter. På skolbyggnads- området överfördes tex lokalbehovspröv- ningen för grundskolan till länsskolnämn- derna. Skolöverstyrelsen har sedermera före- slagit motsvarande för gymnasieskolan (jfr nedan).
Rent allmänt har under årens lopp fram- kommit kritik mot den statliga regleringen, vilken sammanfattningsvis brukar innefattas i beteckningen ”byggkrångel”. Orsaken till denna kritik torde i mindre grad vara stats- bidragsbestämmelser och handläggnings- rutiner. Under hela efterkrigstiden har kom- munernas önskemål om att få bygga nya skolor varit större än vad statsmakterna kun- nat medge. En omfattande köbildning har därför funnits hela tiden. År 1966 uppgick riksdagens anslag endast till 28% av vad länsskolnämnderna bedömde vara lämplig investeringsnivå. Många mindre initierade som saknat helhetsbilden torde ha förväxlat bristsituationen med formerna för statens styrning av nödvändiga investeringar.
Den kritik som framkommit i riksdagen har i huvudsak gällt medelstilldelningen och statsbidragens utformning. Sistnämnda har varit föremål för utredningar 1962 och 1967 inom de centrala ämbetsverken. En fortsätt- ning av detta utgör utbildningsdepartemen- tets diskussionspromemoria (stencil U 1970212), vari utvecklas tanken på ett statsbidragssystem baserat på hyresbidrag per elev i stället för nuvarande investerings- bidrag.
Med hänsyn till arten av länsskolnämnds-
utredningens uppdrag behandlas här inte ovannämnda utredningar annat än i den mån förslagen i dem berör handläggningsord- ningen.
I den utredning om länsskolnämndernas organisation och arbetsuppgifter som läns- skolinspektör KGFriskopp utförde inom SÖ föreslogs beträffande skolbyggnadsären- denas handläggning omfattande förenklingar och decentraliseringar till kommunerna och länsorganen. På grund av länsskolnämnds- utredningens tillkomst avstod SÖ från att ta ställning till utredningen.
I sitt remissyttrande 7.10.l970 över ut- bildningsdepartementets promemoria U 1970:12 anförde skolöverstyrelsen bl a att handläggningen av skolbyggnadsärendena borde förenklas utan avvaktan på ifrågasätta förändringar i övrigt av statsbidragssystemet. Detta utvecklades vidare i skrivelse 22.11.1971 vari föreslogs bl a följande änd- ringar i gällande bestämmelser och anvis- ningar:
1. Förbättrade möjligheter till investerings- bidrag till skoldelen i integrerade anlägg- ningar.
2. Skissritningsgranskningen blir obligatorisk även beträffande lokaler för grundskolan.
3. Ansökningsförfarandet förenklas.
4. Den statliga avsyningen av byggnadsföre- tagen slopas i norrnalfallen. 5.Lokalbehovsprövningen för gymnasie- skolan decentraliseras till länsskolnämn- derna.
Länsskolnämndsutredningen har i remiss- yttrande 15.3.1972 över skolöverstyrelsens sistnämnda skrivelse tagit ställning till och tillstyrkt punkterna 3 och 4. Utredningens ställningstagande motiveras i nästkommande avsnitt.
Kungl Maj:t har ännu inte tagit ställning till skolöverstyrelsens förslag.
7.4.3. Länsskolnämndsutredningens över- väganden och förslag
7.4.3.1 Avgränsning av utredningens uppdrag
Länsskolnämndsutredningens främsta upp- gift är att undersöka möjligheterna att över- föra beslutanderätten från länsskolnämn- derna till kommunerna. För skolbyggnads- ärendena liksom många andra områden kan inte en sådan snäv gränsdragning göras, efter- som handläggningen berör även andra regio- nala och centrala myndigheter. Länsskol- nämndsutredningen finner det därför natur- ligt att granska kompetensfördelningen och handläggningsordningen för skolbyggnads- verksamheten i dess helhet. Eftersom frågan om ett nytt bidragssystem kommer att be- handlas av utredningen om skolan, staten och kommunerna begränsar länsskolnämnds- utredningen sig till att undersöka möjlig- heterna att inom ett i princip oförändrat system för statsbidrag till skolbyggnader öka huvudmännens inflytande över skolbyggan- det och förenkla handläggningen.
7.4.3.2 Motiv för statlig kontroll över skolbyggnadsverksamheten
Ett motiv för statligt inflytande har varit att värna om undervisningens kvalitet. Tillgång på riktigt placerade skollokaler av lämplig storlek och med lämplig utrustning är därvid av stor betydelse. Staten har vidare ett behov av att reglera de ekonomiska resurserna med hänsyn till konjunkturläge och behov inom andra samhällssektorer. Särskilt när en stor reserv av skolbyggnadsprojekt funnits har staten kunnat påskynda eller hålla tillbaka byggenskapen som ett led i arbetsmarknads- politiken. Genom att samla erfarenhet från olika byggnadsprojekt har staten kunnat påverka både kostnadsutvecklingen och funktionen.
Förhållandet att staten står för en del av byggnadskostnaderna kan anföras som ytter- ligare ett skäl för ett mått av statlig kontroll över skolbyggandet.
7.4.3.3 Motiv för kommunal beslutanderätt över skolbyggnadsverksamheten
Att värna om undervisningens kvalitet kan antas vara lika angeläget för kommunen som för staten. Stat och kommun har därför ett gemensamt intresse av att försörja skolorna med tillräckliga och funktionsriktiga lokaler.
Lokaliseringen berör främst de människor som skolan skall betjäna. Därför bör beslut om lokalisering avgöras så nära de berörda som möjligt, vilket i princip talar för kom- munal beslutanderätt.
Intresset att hålla kostnaderna nere är också ett kommunalt intresse, eftersom kommunen svarar för ungefär 3/4 av investe- ringskostnaderna.
Skolbyggande som instrument i arbets- marknadspolitiken torde få mindre betydelse i framtiden. Kommunernas ekonomi fram- tvingar uppskov med nya investeringar så länge som möjligt, varför ingen vill bygga skolor vid annan tidpunkt än vad som moti- veras av skolväsendets egna behov.
När det gäller lokalernas utformning kan flera skäl anföras för ökad kommunal frihet. Bl a finns i dag en klar strävan att utforma lokalerna så att de kan betjäna även andra samhällsfunktioner än utbildningen.
Förändringar i kommunernas storlek inne- bär förutsättningar för ökat kommunalt an- svar. Som förut nämnts tillkom större delen av nuvarande rutiner och ansvarsfördelning på 1940-talet, när det fanns mer än 2 000 huvudmän. 1952 reducerades primärkommu- nerna till 1 040, och efter successiv minsk- ning till 1 januari 1974 kommer den kom- munala skolan att vara uppdelad mellan 296 huvudmän (273 primärkommuner och 23 landsting). Detta innebär bl a ökade perso- nalresurser på olika områden. Därtill kom- mer att byggnadslagstiftningen efterhand har skärpts och givit de kommunala byggnads- nämnderna ökade skyldigheter och befogen- heter. Detsamma är förhållandet med hälso- vårdsnämnderna och brandinspektionen.
Andra faktorer som kan nämnas i sam- manhanget är den aktuella strävan att ge ökat inflytande på arbetslokalernas utform-
ning åt dem som skall verka i dem, främst då skolans personal och elever. ] anslutning härtill bör även nämnas den utökade yrkes- inspektionen.
7.4.3.4 Ändrad ansvarsfördelning stat — kommun på skolbyggnadsområdet
Som tidigare framhållits ligger det i kommu- nens intresse att skolan får tillräckliga och funktionellt riktiga lokaler. I princip bör därför överlåtas åt kommunerna att besluta om lokalernas omfattning och utformning. För att tillvarata de statliga intressena bör det i princip vara tillräckligt med den lag- fästa skyldigheten för kommunerna att skaffa erforderliga och lämpliga lokaler kom- pletterad med den allmänna statliga tillsynen över skolväsendet och de befintliga sank- tionsmöjlighetema mot kommuner som ej fullgör sina skyldigheter på tillfredsställande sätt. Vissa minimikrav på utrymme och stan- dard bör staten också kunna uppställa. Med ledning av dessa bör kommunen själv kunna fastställa sitt lokalbehov och utarbeta sina ritningar.
För gymnasieskolan är ovanstående reso- nemang inte helt tillämpligt. I 7.1 och 7.2 har utredningen framhållit att staten även i framtiden måste fatta de beslut varigenom gymnasieskolans lokalisering och dirnensio- nering fastställs. En naturlig följd av detta resonemang är att staten alltjämt också skall fastställa vilka skolenheter med gymnasie- skola som skall finnas. Sedan dessa grund- beslut fattats, bör dock kommunen själv kunna svara för den fortsatta planeringen av lokalerna.
Intresset av att skolbyggandet anpassas till vad samhällsekonomin kan bära och att verk- samheten anpassas till rådande konjunkturer tillgodoser staten bl a genom årliga beslut om investeringsramar och anslag till stats- bidrag för skolbyggnader. Utredningen utgår ifrån att statsmakterna även i framtiden skall ha möjlighet att reglera skolbyggnadsverk- samhetens omfattning liksom övrig investe- ringsverksamhet. Av skäl som tidigare angi- vits kan dock inte skolbyggandet i samma
omfattning som förr kunna användas som ett medel i arbetsmarknadspolitiken.
Staten försöker pressa ned skolbyggnads- kostnaderna genom det utvecklingsarbete som skolöverstyrelsen bedriver bl a i samar- bete med statens institut för byggnadsforsk- ning. Som en praktisk tillämpning på ut- vecklingsarbetet får anses granskningen av ritningar samt de råd och den information i övrigt som skolöverstyrelsen tillhandahåller. För att ge eftertryck åt sina synpunkter brukar överstyrelsen ej medge statsbidrag för skolbyggen vars kostnader beräknas överstiga bidragsunderlaget jämte ca 10% tillägg för yttre ledningar odyl. Det kan ifrågasättas om det sistnämnda är förenligt med kravet på ett vidgat kommunalt ansvar. Att föreslå ändring i denna praxis torde dock falla utan- för länsskolnämndsutredningens uppdrag.
Ovanstående överväganden skulle, under förutsättning av att hänsyn inte behöver tas till något speciellt statsbidragssystem, leda fram till följande principer för ansvarsfördel- ningen mellan staten och de kommunala huvudmännen när det gäller skolbyggnads- verksamheten för grundskola och gymnasie- skola.
Statliga uppgifter
1.Bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att få fram principlösningar anpas- sade till läroplanerna, den pedagogiska och metodiska utvecklingen och de eko- nomiska förutsättningarna
2. Fastställa minimikrav beträffande ytor och utrustning
3. Besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom gymnasieskolan
4. Ge huvudmännen information och råd beträffande Skollokalernas dimensionering och utformning
5. Övervaka att huvudmännen iakttar de statliga normerna enligt p 2
6. Styra skolbyggnadsverksamhetens omfatt- ning med hänsyn till de samhällsekono- miska förutsättningarna.
Kommunala uppgifter
1. Besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom grundskolan
2. Med utgångspunkt i av staten fastställda minimikrav och — beträffande gymnasie- skolan — av staten fattade beslut om gymnasieskolans lokalisering och organisa- tion besluta om Skollokalernas dimensio- nering och utformning.
7.4.3.5 Ny handläggningsordning
Det nuvarande systemet när det gäller an- svarsfördelning och handläggningsordning i skolbyggnadsärenden skiljer sig från det ovan skisserade principprogrammet främst genom att staten beslutar om lokalisering och orga- nisation av skolenheter även för grundskolan och genom att lokalbehovet för båda skol- formerna fastställs av statlig myndighet. Vidare kan staten via den föreskrivna rit- ningsgranskningen och genom att vägra stats- bidrag till enligt statens uppfattning ”för dyra” projekt påverka även utformningen av lokalerna.
I detta avsnitt vill länsskolnämndsutred— ningen pröva, i vilken utsträckning det är möjligt att inom ramen för ett i princip oförändrat system för byggnadsbidrag åstad— komma en uppgifts- och ansvarsfördelning som ansluter sig till de i föregående avsnitt angivna principerna.
Prövning av grundskolans skolenhets- organisation
Som grund förlokalbehovsprövningen måste ligga en prövning av skolenhetsorganisatio- nen. Olika alternativ för fördelningen av elever på skolenheter medför olika stora investeringskostnader, vilket belyses av föl- jande exempel (se nästa sida).
Genom minskade möjligheter till sambruk av vissa lokaler blir nettogolvytan i exempel 1 229 m2 större om en uppdelning på två skolenheter görs, vilket medför en utgifts- ökning på minst 490 000 kronor, exklusive tomtmark och utrustning.
Exempel ]. Låg- och mellanstadium med 85 elever per årskull, totalt 510 elever.
Alternativ En skol- Två skolenheter
enhet Skolenhet A Bl BZ BI+BZ Antal paralleller 4 L 1 L 3 L 4 L
3 M 1 M 2 M 3 M
Antal elever 510 150 360 510 Erforderlig nettogolvyta enligt Sözs anvisningar 2 649 rn2 973 rn2 1 905 m2 2 878 m2 Exempel 2. Högstadium med 190 elever per årskull, totalt 570 elever. Alternativ En skol- Två skolenheter
enhet Skolenhet C D] D2 D1+D2 Antal paralleller 7 3 4 7 Antal elever 570 240 330 570 Erf nettogolvyta 4 159 rn2 2 640 rn2 2 994 m2 5 634 m2
Ökningen av lokalbehovet vid en lösning med två enheter i exempel 2 jämfört med en samlad lösning blir 1475 m2 nettogolvyta, vilket motsvarar ca 3 milj kronor exklusive tomtmark och utrustning. Statens ökade kostnader uppgår till omkring 1 milj kronor.
Som framgår av de båda exemplen är visserligen statens investeringskostnader be- roende av vilken skolenhetsorganisation som väljs. Huvuddelen av investeringskostnadema — omkring tre fjärdedelar — faller dock på kommunen. Fördelningen av investerings- kostnaderna talar enligt utredningens upp— fattning för att huvudmännen själva skall besluta om skolenhetsorganisationen.
De olika lösningarna påverkar emellertid också driftkostnaderna. Hänsyn måste därför också tas till dessa och till hur de fördelas mellan stat och kommun. De delade lös- ningarna ovan ger högre räntekostnader och sannolikt också större administrations- och tillsynskostnader än de samlade lösningarna. Å andra sidan kan de samlade lösningarna åtminstone om bebyggelsen i det aktuella området är utspridd och de båda skolen- heterna vid en delad lösning inte läggs nära varandra — ge högre kostnader för skolskjut- sar. De hittills berörda driftkostnaderna får
kommunen bära själv. Om endast dessa drift- kostnader behövde beaktas, skulle det vara än lämpligare att låta kommunerna besluta om skolenhetsorganisationen.
Den del av driftkostnaderna som består i löner och andra förmåner för skolledare och lärare belastar emellertid så gott som helt staten genom konstruktionen av det nuva- rande driftbidraget. I exempel 2 ovan ger den samlade lösningen ett något lägre lärar- behov än alternativet med två skolenheter. Skillnaden är svår att ange exakt, men torde uppgå till omkring 35 veckotimmar, dvs till nära en och en halv lärartjänst.
De kommunala driftutgiftema inskränker sig — om man bortser från lokalkostnaderna — i stort sett till den s k kommunandelen av lärarlönen (mellan 130 och 1020 kr per lärartjänst), vilka eventuellt kan balanseras mot minskade skolskjutskostnader. Huvud- delen av kostnaderna faller på staten. En lärartjänst på högstadiet kostar staten över 60 000 kr i driftbidrag, beräknat efter löne- klass U 17, ortsgrupp 4.
Skolenhetsorganisationens betydelse för storleken av de statliga utgifterna för drift- bidrag till grundskolan kan därför i och för sig anföras som skäl för att statligt organ
skall fastställa skolenheternas antal och sam- mansättning. Man bör dock observera, att länsskolnämnden vid sin årliga prövning av grundskolans klassorganisation inte är helt bunden av den existerande skolenhetsorgani- sationen. Finner nämnden att en rationellare klassorganisation kan nås genom en annan fördelning av elever och klasser än den som skolenhetsorganisationen planerats för är nämnden oförhindrad att fastställa ett lägre klassantal än kommunen föreslagit.
Denna omständighet måste kommunen ta hänsyn till vid sin planering. Bygger man lokaler för ett större antal klasser än man sedan får inrätta blir lokalerna, vilka kom- munen till större delen fått betala själv, oekonomiskt utnyttjade. Sålänge nuvarande driftbidragssystem består måste därför en bedömning av den klassorganisation den stat- liga myndigheten kan tänkas godkänna ingå i kommunens planeringsunderlag. Detta bör göra att en statlig prövning av skolenhets- organisationen för grundskolan kan undvaras även under den tid nuvarande driftbidrags- system består. Självfallet bör kommunen om den så önskar kunna rådgöra med den stat- liga myndigheten om vilken organisation som bör väljas.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för ett upphävande av skolstadgans bestäm- melser om att länsskolnämnden oavsett vad som sägs i organisationsplanen får förordna om att skolenhet av grundskolan skall anord- nas eller indras.
Lokalbehovsprövningen
Utredningen har i avsnitt 7.4.3.4 sagt att det bör ankomma på huvudmannen att med iakttagande av statliga minimikrav besluta om Skollokalernas dimensionering och ut- rustning. Detta skulle innebära, att den stat- liga lokalbehovsprövningen borde slopas. Den nuvarande lokalbehovsprövningen har emellertid också ett annat syfte än att fast- ställa vilka lokaler en viss skolanläggning skall ha med hänsyn till den förutsatta skol- organisationen. Den är ett led i fastställandet av den golvyta, efter vilken statsbidraget
skall beräknas. På grund av statsbidragssyste- mets utformning måste en sådan prövning göras, innan bidragets storlek kan fastställas.
Frågan är då i vilken fas av planerings- arbetet denna prövning lämpligen bör göras. För närvarande görs den statliga lokalbehovs- prövningen innan ritningsarbetet påbörjas. Sedan lokalbehovsbeslutet erhållits, upp- rättar kommunen skissritningar, låter i före- kommande fall skolöverstyrelsen granska dessa och utarbetar därefter huvudritningar, vilka bifogas den statsbidragsansökan som därefter inges till överstyrelsen via länsskol— nämnden. Kan ett moment inbesparas genom att den statsbidragsberättigade ytan fastställs först i samband med att stats- bidragsansökan inges?
En sådan ordning kan utan tvivel fungera tillfredsställande vid rena nybyggnadsären- den och i de fall där befintliga skolanlägg- ningar skall kompletteras med tillbyggnad utan att de äldre lokalerna och deras använd- ning förändras. I sådana fall kan lokalbeho- vet sedan skolenhetsorganisationen beslutats lätt fastställas med ledning av skolöverstyrel- sens tabeller och anvisningar.
Ombyggnadsärenden är mera komplice- rade eftersom statsbidraget vid ombyggnad ej fastställes efter nettogolvyta utan efter de beräknade kostnaderna. Mest komplicerade är sådana lokalprövningsärenden som utgör inledningen till en rationaliseringsprocess som ofta leder till att flera gamla skolanlägg- ningar slås ut och ersätts med en nybyggd anläggning.
Lokalbehovsprövningen för dessa mera komplicerade fall har två moment av särskilt intresse, dels fastställande av de organisato- riska förutsättningarna, dvs vilka skolenheter som skall finnas kvar i området, dels hur äldre lokaler i kvarvarande skolenheter skall anpassas och ombyggas till de nya förutsätt- ningarna. För det första momentet gäller i princip detsamma som sagts beträffande fast- ställande av de organisatoriska förutsätt— ningarna för ny- och tillbyggnader. Sedan skolenhetsorganisationen fastställts — av skolöverstyrelsen för gymnasieskolan och av kommunen för grundskolan — bör kommu-
nen själv med hjälp av överstyrelsens normer kunna ange målet, dvs vilka lokaler som skall finnas efter ombyggnaden.
Frågan om hur ombyggnaden skall göras kan däremot lösas på flera olika sätt med olika grad av ingrepp och därav föranledda kostnader som följd. Ett beslut om för vilka ombyggnadsåtgärder statsbidrag kan påräk- nas kan som regel inte fattas förrän ett mer detaljerat förslag utarbetats och presenterats med ritningar. Då statsbidraget för ombygg- nad fastställs efter de beräknade kostnaderna blir de statliga utgifterna direkt beroende av vilken lösning som väljs. Kommunens andel av kostnaderna är emellertid väsentligt större än statens, varför kommunens intresse av att välja en så ekonomisk lösning som möjligt bör vara väl så stort som statens. Detta talar för att kommunen bör ha det avgörande inflytandet över hur ombyggnadsfrågan skall lösas.
Vilken handlingsrutin man än väljer för ombyggnads— och rationaliseringsfallen ingår alltid i dessa en bedömning av befintliga byggnaders kvalitet och brukningsvärde. Frå- gan om utslagning av äldre skollokaler bedö- mes enligt nuvarande ordning i samband med lokalbehovsprövningen. Om denna slopas blir någon form av redogörelse härför nöd- vändig som komplement till statsbidrags- ansökan.
Länsskolnämndsutredningen föreslår, att de nuvarande bestämmelserna om att statlig myndighet skall pröva lokalbehovet innan ny-, till- eller ombyggnad av skolhus företas slopas.
Angelägenhetsgradering
Angelägenhetsgraderingen bör i princip bibe- hållas oförändrad. För närvarande bygger länsskolnämndernas gradering i stor utsträck- ning på de sakuppgifter som framförts i samband med lokalbehovsprövningarna. Om dessa slopas kan den myndighet som svarar för angelägenhetsgraderingen behöva utför- ligare uppgifter från kommunerna än vad som nu är fallet. Detta får dock vägas mot de förenklingar som handläggningsordningen i övrigt undergår.
Enligt tidigare skisserade ansvarsfördelning bör ansvaret för skollokalernas utformning ligga hos kommunen. De statliga myndig- heternas uppgift i detta sammanhang skulle då vara att dels bedriva forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att få fram princip- lösningar anpassade till läroplanerna, till den pedagogiska och metodiska utvecklingen och till de ekonomiska förutsättningarna, dels ge de kommunala myndigheterna information och råd beträffande lokalutformningen.
För att kunna utföra den förstnämnda uppgiften behöver skolöverstyrelsen kunna ta del av och studera de lösningar som valts ute i landet. Detta kan göras bl a genom att studera ritningarna till aktuella skolbyggen. För närvarande tillförs skolöverstyrelsen rit- ningsunderlag i två led, dels i samband med verkets skissritningsgranskning, dels genom att huvudritningar alltid skall bifogas ansö- kan om statsbidrag. Det första ledet, skissrit- ningsgranskningen, är obligatorisk när det gäller gymnasieskolan och frivillig när det gäller grundskolan.
Genom denna granskning får skolöversty- relsen möjlighet att innan kommunen låter utarbeta de definitiva ritningarna påverka utformningen av dessa. Skolöverstyrelsen har i sin skrivelse till Kungl Maj:t 22.11.1971 föreslagit, att en rådgivande skissritnings- granskning skall göras obligatorisk också för grundskolans del; i gengäld skulle huvudrit- ningen inte längre bifogas statsbidragsansö- kan.
En obligatorisk granskning av skissrit- ningarna synes inte vara förenlig med princi- pen att kommunen skall ha det fulla ansvaret för skollokalernas utformning. I åtskilliga fall torde den också bli av rent formell art, tex vid smärre ombyggnader eller då en redan beprövad lösning valts. Skissritnings- granskningen bör därför vara frivillig både för grundskolan och för gymnasieskolan. Er- farenheterna av den frivilliga granskningen för grundskolan (i 66 % av alla ärenden utnyttjar kommunerna möjligheterna att få skisserna granskade) gör det sannolikt, att huvud-
männen i varje fall i mer komplicerade ären- den kommer att utnyttja denna service. För gymnasieskolbyggen, där kommunerna av naturliga skäl kan antas ha mindre egen erfarenhet att bygga på, torde gransknings- frekvensen komma att ligga högre än den nu gör för grundskolan.
Med tanke på byggnadsbidragssystemets utformning bör skolöverstyrelsen ha en möj- lighet att kontrollera att projektet motsvarar de ytor för vilka statsbidrag begäres. En sådan möjlighet ges om huvudritningarna som hittills bifogas statsbidragsansökan. I" och för sig borde dock de uppgifter som kommunen lämnar i sin ansökan kunna god- tagas utan en tidsödande jämförelse med ritningarna. Om huvudritningarna bifogas, vinnes dock en annan fördel, nämligen att skolöverstyrelsen kontinuerligt tillföres in- formation om hur skollokalerna utförs, in- formation som ändå måste inhämtas som underlag för verkets uppföljnings- och ut- vecklingsarbete.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för, att Skissritningsgranskningen skall vara frivillig både för grundskolan och gymnasie- skolan. Huvudritningarna bör däremot allt- jämt bifogas ansökan om statsbidrag.
Personalmed verkan
Behovet av en obligatorisk skissritnings- granskning i syfte att tillföra kommunen erfarenheter om skolbyggnader och deras utformning torde också minska i samma mån som kommunerna mer systematiskt än hittills låter skolans personal medverka vid planeringen av kommunens skolbyggnads- verksamhet.
Enligt nuvarande statsbidragskungörelse skall kommunen bereda berörd skolpersonal tillfälle att yttra sig över skissritningarna. Tolkningen av begreppet ”berörd skolperso- nal” är emellertid oklar i många fall, så vida ärendet inte avser ändring av befintliga loka- ler. Men vilken personal skall få yttra sig över förslag till helt nya skolanläggningar? Och hur skall man förfara då den nya anlägg- ningen avser en skolform eller ett stadium
som tidigare inte funnits i kommunen?
Lärarnas och skolledarnas fackliga organi— sationer har i en gemensam framställning av den 14 april 1972 hos Kungl Maj:t hemställt om det skall vara skolpersonalens fackliga representanter som skall ha denna yttrande- rätt och att de också skall ges tillfälle att yttra sig vid upprättandet av huvudritningen. Vidare föreslog organisationerna att skissrit- ningsgranskningen skulle göras obligatorisk även för grundskolan. Slutligen borde skol- personalens skriftliga yttrande över skissrit- ningarna åtfölja kommunens framställning om ritningsgranskning.
Skolöverstyrelsen meddelade i sitt remissvar över framställningen att den i prin- cip delade åsikten att det borde vara perso- nalens fackliga företrädare som skulle ha rätt att yttra sig över ritningsförslagen. Likaså borde elever eller elevorganisationer få till- fälle att yttra sig. Skissritningsgranskningen borde också enligt skolöverstyrelsens upp- fattning vara obligatorisk. Däremot avstyrkte skolöverstyrelsen förslaget om att persona- lens skriftliga yttranden skulle bifogas fram- ställningen om ritningsgranskning hos skol- överstyrelsen. Det vore mera praktiskt om kommunen innan den ingav framställning till skolöverstyrelsen hade tagit ställning till de förslag och yrkanden personalen framfört. Självfallet borde dock överstyrelsen kunna infordra dessa yttranden från kommunen om det i vissa fall ansågs önskvärt.
Länsskolnämndsutredningen finner det angeläget och för alla parter bäst om frågan om personalens medverkan vid planering av skolbyggnadsföretag löses så att ett fort- löpande utbyte av idéer och förslag under arbetets gång kommer till stånd.
Arbetsmiljöutredningen, som har till upp- gift att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen och arbetar- skyddets organisation, avlämnade i december 1972 ett delbetänkande, ”Bättre arbets- miljö” (SOU 1972:86).
Arbetsmiljöutredningens betänkande inne- håller förslag till ändrad lagstiftning framför allt på de viktiga områden som berör de anställdas inflytande över arbetsmiljön lik-
som förslag till organisatorisk förstärkning av arbetarskyddet.
På grundval av arbetsmiljöutredningens förslag och den i huvudsak positiva hållning som remissinstansema intagit har Kungl Maj:t till riksdagen avlämnat en proposition (19731130) med förslag om lagändringar som väsentligt ökar de anställdas inflytande på de lokala skyddsfrågorna.
I propositionen föreslås att skyddsombu- dens lagfästa befogenheter skall utvidgas. Regler om att skyddsombud skall delta i planering av arbetslokaler m m införes i ar- betarskyddslagen. Skyddsombud ges rätt att bestämma om visst arbete skall avbrytas i avvaktande på ställningstagande från skydds- inspektionen.
Skyddsombud skall finnas på alla arbets- platser med minst fem anställda. När det finns minst 50 anställda på arbetsplatsen skall en skyddskommitté inrättas. En sådan kommitté kan också inrättas på mindre ar- betsplatser om parterna är ense eller arbets- tagarsidan begär det. Skyddskommitte'ernas uppgifter breddas, bl a ifråga om planeringen av nya eller ändrade arbetslokaler, arbets- metoder od. Departementschefen biträder också arbetsmiljöutredningens förslag om till— sättning av skyddsombud och skyddskom- mitte'. Den till arbetsstället anknutna fack- liga organisationen, som är bunden av kollek- tivavtal i förhållande till arbetsgivaren, skall utse skyddsombud och arbetstagarledamot i skyddskommittén.
Liksom utredningen anser departements- chefen att företagsnämnd bör kunna ersätta skyddskommitté och fungera som sådan. Parterna måste dock vara överens om detta arrangemang. Ett villkor bör därvid vara att företagsnämnden inrymmer de ledamöter som avses ingå i skyddskonrmittén. Dess- utom bör företrädare för arbetsgivaren som representerar arbetsledningen på arbetsstället ingå i företagsnämnden om denna skall fun- gera som skyddskommitté.
Propositionen innehåller också förslag om skärpta regler om förhandsgranskning av nya eller ändrade arbetslokaler m m. Liksom arbetsmiljöutredningen anser departements-
chefen att arbetstagarparten bör ges möjlig- het att medverka på planeringsstadiet och tillföra prövningen av arbetslokaler och där- till hörande anordningar ur arbetsmiljösyn- punkt mm, sina synpunkter och erfaren- heter.
Länsskolnämndsutredningen finner att förslagen i propositionen 1973zl30, om de genomföres, tillgodoser vissa av skolperso- nalens krav på möjligheter att aktivt med- verka i utformningen av arbetsmiljön både ifråga om den förebyggande verksamheten genom förhandsprövning av arbetslokaler ur arbetsmiljösynpunkt och ifråga om planering av ändrade arbetslokaler, anordningar och metoder. Detta utesluter dock inte att frågan om personalens medverkan i planeringen av skolbyggnadsföretag förtjänar att ytterligare övervägas i framtiden.
Statsbidrag
Beslutande myndighet när det gäller stats- bidrag till skolbyggnader är enligt nuvarande bestämmelser skolöverstyrelsen. Länsskol- inspektör Friskopp föreslog i sin utredning att beslutanderätten skulle flyttas till läns- styrelserna, vilka skulle ha att fördela bidra- gen inom ramen för den skolbyggnadskvot som länet tilldelats. I skolöverstyrelsens för- slag till förenklad handläggning av skolbygg- nadsärenden förutsattes skolöverstyrelsen alltjämt pröva statsbidragsärendena.
En decentralisering av beslutanderätten till länsregional nivå förutsätter, att den årli- ga skolbyggnadskvoten uppdelas på läns- kvoter. En viss del av kvoten torde dock behöva behållas på central nivå för clearing mellan länen, för speciella utvecklingsprojekt och för rena ”katastroffall”. Vid fördel- ningen av anslag inom länet skulle den beslu- tande regionala myndigheten ha att följa den av skolöverstyrelsen fastställda angelägen- hetsgraderingen.
I många fall skulle sannolikt en decentra- liserad beslutsordning fungera tillfredsstäl- lande. Komplikationer kan dock uppstå exempelvis om omfattningen av ett visst projekt i statsbidragsansökan inte överens-
stämmer med de uppgifter på vilka ange- lägenhetsgraderingen och därmed kvotupp- delningen baserats. Skulle detta medföra att länskvoten inte räcker, måste den centrala myndigheten inkopplas. Likaså kompliceras länsorganets arbete om den kommunala pla- neringen medför att ett visst projekt inte kommer till utförande under avsedd period. I en sådan situation skulle länsmyndigheten antingen kunna låta den icke ianspråktagna delen av länskvoten ”gå vidare” till projekt inom länet som egentligen planerats in till ett senare budgetår med risk att högre priori- terade projekt i andra län förbigicks, eller låta kvotdelen återgå till skolöverstyrelsen för omfördelning.
Därtill kommer, att länskvoterna i vissa län kommer att bli relativt små och omfatta ett fåtal projekt. Särskilt med tanke på beslut om statsbidrag till ombyggnader, där bidraget skall beräknas efter kostnaderna, kan det vara betänkligt att lägga beslutande- rätten hos en myndighet som får en begrän- sad egen erfarenhet att utgå från.
Beslut om statsbidrag till skolbyggnader bör därför alltjämt fattas av skolöversty- relsen.
Tillsyn
I sitt förslag till förenkling av handläggnings- ordningen skrev skolöverstyrelsen, att en statlig kontroll genom avsyning inte var nöd- vändig längre om skissritningsgranskningen blev obligatorisk. Kommunerna ansågs själva ha tillräckligt kunniga specialister av olika slag. Däremot erfordrades enligt skolöver- styrelsen vid ansökan om utbetalningsbesked en uppgift från kommunen om eventuell awikelse från den nettogolvyta som fast- ställts som statsbidragsunderlag eller om eventuellt minskad omfattning av ombygg- nadsarbetena. Om länsskolnämnden i mer komplicerade sådana fall ansåg det behövligt att besiktiga lokalerna borde detta ske under enklare former än den nuvarande avsynings- förrättningen.
När behovet av statlig tillsyn prövas, bör hänsyn tas till att kommunerna efterhand
genom byggnadslagstiftningen fått ökat an- svar när det gäller övervakning och kontroll av byggnadsverksamheten. Detta har tvingat kommunerna att skaffa sig tillgång till bygg- nadssakkunniga experter, en utveckling som underlättats av de ökade kommunstor- lekarna. Bestämmelsen om att kommunens byggnadskontrollant vid uppförande av skol- lokaler skall godkännas av statlig myndighet (länsstyrelsen) bör därför avskaffas.
Likaså bör den statliga avsyningen i dess nuvarande form kunna avskaffas, även om skissritningsgranskningen inte som skolöver- styrelsen föreslagit görs obligatorisk. Nor- malt bör en anmälan från kommunen om att arbetena utförts i överenstämmande med de uppgifter som lämnades i samband med statsbidragsansökan och ev föreskrifter som skolöverstyrelsen utfärdat i anslutning därtill vara tillräckligt underlag för slutlig utbetal- ning av byggnadsbidrag. Kommunen bör vara skyldig att anmäla eventuella awikelser som kan föranleda nedsättning av statsbidraget. I mer svårbedömbara sådana fall bör den stat- liga myndigheten kunna företa en enkel be- siktning på platsen.
Vad som då återstår av motiven för en statlig slutavsyning är den roll en sådan kan spela i skolöverstyrelsens nödvändiga strävan att kontinuerligt följa utvecklingen i fråga om skolbyggnadernas funktion, där staten bla alltjämt måste uppställa vissa minimi- krav.
Om skyldighet för kommunen att till- handahålla lämpliga lokaler föreskrives i skolstadgan 2 kap 24 &. Tillsyn därav sker genom skolinspektion, varom stadgas i in- struktionen för länsskolnämnderna där det bl a heter: ”Nämnds inspekterande verksam- het utövas av skolinspektör . . . Skolinspek- tören skall åhöra undervisningen, skaffa sig närmare kännedom om skolarbetet samt be- siktiga skollokaler, skolhem och undervis- ningsmaterial”. Staten kan sålunda genom den reguljära inspektionen kontinuerligt följa lokalfrågorna.
Statsbidragskungörelsens bestämmelser om slutavsyning bör således kunna slopas.
För utvärdering av skolbyggnaderna bör
under hand utbildas ytterligare verksamhets- former. Skolöverstyrelsen nämner härom i sin skrivelse 22.11.1971 att ”anvisningarna kompletteras med kurser och konferenser för information av kommuner, länsskol- nämnder och projektörer”. Praktiska erfa- renheter kan vid sådana konferenser redo- visas till ömsesidig information.
7.4.3.6 Sammanfattning av den föreslagna handläggningsordningen
Förslaget bygger på nuvarande byggnads- bidragssystem.
Principerna för angelägenhetsgraderingen och därpå grundad planering för hela riket bibehålles oförändrade.
Den nuvarande statliga lokalbehovspröv- ningen slopas. Kommunen får själv besluta om den lokala organisationen för grund- skolan (antal skolenheter och deras organisa- tion). För gymnasieskolan förutsätts att de organisatoriska förutsättningarna (utbild- ningsvägar, skolenheter, klassantal) alltjämt fastställs av skolöverstyrelsen.
Med utgångspunkt i de på så sätt fast- ställda organisatoriska förutsättningarna upprättar kommunen lokalprogram, varvid av skolöverstyrelsen utfärdade anvisningar om erforderliga lokaler och dessas storlek skall följas. Därefter utarbetar och fastställer huvudmannen ritningar till erforderliga ny-, till- eller ombyggnader. Vid dessa båda moment skall företrädare för den berörda skolpersonalens fackliga organisationer och för eleverna ges tillfälle att medverka. Om kommunen så önskar, skall den kunna få ritningarna granskade av skolöverstyrelsen.
Sedan huvudritningar utarbetats inger kommunen ansökan om statsbidrag till skol- överstyrelsen. Över ansökan skall lämpligt regionalt organ yttra sig. Skolöverstyrelsen bör normalt kunna godta de uppgifter om statsbidragsberättigade ytor, som kommunen angivit i sin ansökan. Endast i mer kompli- cerade fall främst sådana som avser större om- och tillbyggnader, bör skolöverstyrelsen göra en mer detaljerad granskning av ansö- kan och ritningar. En ritningsomgång förut-
sätts dock medfölja ansökan om statsbidrag, främst för att ge skolöverstyrelsen arbets- material för sitt uppföljnings- och utveck- lingsarbete.
Sedan statsbidrag beviljats kan kommunen med iakttagande av eventuella föreskrifter skolöverstyrelsen meddelat i samband med sitt beslut påbörja byggnadsarbetet. Det nuvarande kravet på att kommunens bygg- nadskontrollant skall godkännas av länssty- relsen avskaffas. Förskott på statsbidraget förutsätts som nu utbetalas från länssty- relsen med 50% då arbetet påbörjats och med 25 % då byggnaden kommit under tak. Återstoden föreslås utbetalas då kommunen anmält, att byggnadsarbetena avslutats och utförts i enlighet med uppgifterna i stats- bidragsansökan. Anmäler konrrnunen, att byggnadsprogrammet minskats under arbe- tets gång, skall den regionala myndigheten nedsätta statsbidraget i motsvarande grad. Statlig avsyning av byggnadsföretaget avskaf- fas. 1 mer svårbedömbara fall av avvikelser från det program för vilket skolöverstyrelsen beviljat statsbidrag bör utbetalningsbeslutet föregås av en besiktning, som dock kan ske under enklare former än för närvarande.
Skolöverstyrelsens uppgift när det gäller skolbyggnadsverksamheten blir att
— bedriva forsknings- och utvecklingsarbete — medverka till att skolbyggandet anpassas till de samhällsekonomiska förutsätt- ningarna (behovsinventering, angelägen- hetsgradering m m) — fastställa minimikrav för ytor och utrust- ning — ge huvudmännen information och annan service (bla i form av frivillig ritnings- granskning) — besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom gymnasieskolan _ besluta om statsbidrag till skolbyggen
På regionalt statligt organ faller att
— medverka till att skolplaneringen anpassas till den övriga regionala planeringen (ange- lägenhetsgradering, yttrande över ansök- ningar om byggnadsbidrag) och
—i fall då kommun anmält att byggnads-
programmet under arbetets gång minskat besluta om nedsättning av statsbidraget _ övervaka att kommunerna fullgör sin skyl- dighet att tillhandahålla skolan lämplig mark, lokaler och inventarier.
Vederbörande huvudman har att
4 fastställa grundskolans skolenhetsorganisa- tion — upprätta förslag till skolenhetsorganisa- tion för gymnasieskolan -— med ledning av skolöverstyrelsens anvis- ningar och föreskrifter om minimistan- dard fastställa lokalprogram — utarbeta och fastställa ritningar m m samt — sedan statsbidrag beviljats utföra arbetena och genom egna organ svara för erforder- lig byggnadskontroll.
7.5 Sammanfattning av utredningens överväganden [ kap 7
I och med 1974 års kommunsammanlägg- ningar upphör frågan om elevområdesindel- ningen för grundskolan att ha regionalpoli- tisk betydelse. Varje kommun kommer att ha fullständig grundskola och utgöra elev- område för denna. De avvikelser som kan erfordras med hänsyn till kommunikations- mässiga eller andra förutsättningar bör nor- malt berörda kommuner själva överens- komma om. Bestämmelsema om att grund- skolans elevområden skall fastställas av stat- lig myndighet föreslås upphävas. Den statliga regionala skolmyndigheten bör dock om sär- skilda skäl föreligger kunna föreskriva att elevområde för viss kommuns grundskola också skall omfatta del av annan kommun.
För att åstadkomma en rationellare hand— läggningsordning föreslår utredningen att uppgiften att besluta om gymnasieskolans elevområden flyttas från länsskolnämnderna till skolöverstyrelsen. Bestämmelserna om elevområden för den kommunala vuxenut- bildningen föreslås utgå.
Något behov från statens sida av att kunna ålägga kommuner att bilda kommunalför- bund för förvaltning av skola synes inte föreligga efter kommunreformen. Skollagens
Beslut som rör gymnasieskolans lokalise- ring och dimensionering bör alltjämt åvila skolöverstyrelsen.
På grund av den betydelse den lokala skolorganisationen har för storleken av det statliga driftbidraget finner utredningen det inte möjligt att till huvudmännen överflytta de beslut rörande klassorganisationen mm som nu åvilar länsskolnämnderna. Utred- ningen anser det dock vara synnerligen ange— läget att ett nytt driftbidragssystem utar— betas och utformas så att huvudmännen kan ges en reell beslutanderätt över den lokala skolorganisationens utformning.
Beträffande handläggningen av skolbygg- nadsärenden föreslår utredningen följande ändringar.
Uppgiften att besluta om grundskolans skolenhetsorganisation blir en rent kommu- nal angelägenhet. Länsskolnämndens möjlig- het att besluta om upprättande eller indrag- ning av skolenhet slopas liksom bestämmel- serna om att statligt organ skall pröva lokal- behovet innan huvudmännen verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus. Skissrit- ningsgranskningen görs frivillig också när det gäller lokaler för gymnasieskolan.
Företrädare för skolpersonalens fackliga organisationer förutsätts aktivt medverka då kommunerna utarbetar lokalprogram och rit- ningar; formerna för personalens medverkan är under utredning och delförslag i proposi- tionen om arbetsmiljön visar på möjlighet till ökat inflytande.
Bestämmelserna om att länsstyrelsen skall godkänna kommunens byggnadskontrollant och om att företrädare för länsstyrelsen och länsskolnämnden skall avsyna skolbyggnads- företag slopas liksom bestämmelsen om att länsskolnämnden skall godkänna det innan statsbidraget slutregleras.
8. Tillsättning av lärartjänster
Frågan om vilka intressen stat och kommun har och hur avvägningen mellan dessa intres- sen bör göras var mycket omdiskuterad i samband med att det nuvarande tillsättnings- systemet förbereddes och beslöts. Främst rörde diskussionen de principer efter vilka urvalet bland de sökande borde göras och om tillsättningen av lärare i de kommunala skolorna skulle göras av statligt eller av kommunalt organ.
Då tillsättningsordningen för ordinarie lärare nu skall prövas på nytt, finns anled- ning att ta del av de överväganden som gjordes vid dess tillkomst. Detta i sin tur nödvändiggör en redogörelse för det tillsätt- ningssystem som tillämpades då dessa över- väganden gjordes.
8. l Tillbakablick
8.1.1 Förfarandet närmast före länsskolnämndernas tillkomst
Hur tillsättningen av såväl ordinarie som icke-ordinarie lärare gick till innan länsskol- nämnderna och samtidigt med dessa också det nuvarande tillsättningssystemet tillkom beskrevs utförligt i Skolstyrelseutredningens betänkande (SOU 1955:31 sid 397 ff). Här görs endast en kort sammanfattning av hu- vuddragen i dåvarande tillsättningsordning. Då länsskolnämndsutredningen inte föreslår några ändringar i nuvarande bestämmelser för tillsättning av icke-ordinarie lärare be-
gränsas översikten till hur ordinarie lärar- tjänster tillsattes.
Folkskolans samtliga lärartjänster tillsattes till skillnad mot i dag av huvudmännen själva. Behörighetsvillkor och befordrings- grunder fastställdes dock av staten, som ock- så genom folkskoleinspektionen, domkapit- len, skolöverstyrelsen och Kungl. Maj:t med- verkade i tillsättningsarbetet dels vid upprät- tande av tjänsteförslag, dels vid prövning av besvär.
Ordinarie folk- och småskollärartjänster skulle av huvudmannen ledigförklaras i Post- och Inrikes Tidningar. Ansökan till tjänst ställdes till och ingavs till folkskolestyrelsen Denna skulle förteckna de sökande och deras meriter och därefter upprätta ett förberedan- de förslag. i förslaget skulle uppföras de tre behöriga sökande som styrelsen med hänsyn till gällande befordringsgrunder fann vara mest meriterade. Styrelsen skulle också ange i vilken ordning den ansåg att dessa tre borde ifrågakomma vid tillsättningen.
Protokoll över folkskolestyrelsens beslut översändes därefter tillsammans med merit- förteckning och samtliga inkomna ansök- ningshandlingar till statens folkskolinspek- tör, som hade att yttra sig i ärendet. Om inspektören instämde i styrelsens bedöm- ning, återgick ärendet till folkskolestyrelsen, som då skulle upprätta slutligt förslag. Vid oenighet dem emellan hänsköts ärendet till domkapitlet, vilket i sådana fall upprättade det slutliga förslaget.
Folkskolestyrelsen kunde förelägga en eller flera av dem som uppförts på förslaget att fullgöra undervisningsprov, till vilket all- mänheten ägde tillträde.
Sedan slutligt förslag upprättats och even- tuella undervisningsprov hållits, skulle folk- skolestyrelsen eller kyrkostämman företa val bland de på förslaget uppförda sökandena. Systemet med val innebar, att man inte var hunden att utse den som i det fastställda förslaget angetts som mest meriterad.
Om två eller flera tjänster skulle tillsättas samtidigt i ett distrikt, behövde förslag inte upprättas för varje tjänst för sig. Hade exem- pelvis tre tjänster ledigkungjorts, kunde ett gemensamt förslag upprättas omfattande de nio mest meriterade. Styrelsen eller stämman kunde sedan välja tre av de nio. Metoden med gemensamt förslag tillämpades allmänt.
Besvär kunde ej anföras över styrelsens förberedande förslag. Det slutliga förslaget kunde däremot överklagas hos domkapitlet, men klagan måste då omfatta även det för— rättade valet, eftersom besvär tick anföras först sedan valet av lärare hade kungjorts. Om förslaget befanns oriktigt, upphävdes valet. Mot domkapitlets utslag kunde över- klagande ske hos Kungl Maj:t. Ärendet av- gjordes i sådana fall i regeringsrätten.
I de fall då domkapitlet upprättat det slutliga förslaget anfördes besvären direkt hos Kungl Maj :t och prövades då i statsrådet. Besvär över tjänsteförslag kunde anföras på materiell grund, medan besvär över val av tjänsteinnehavare endast kunde göras på kommunala grunder, dvs under åberopande av att valet förrättats formellt felaktigt.
Ordinarie övningslärartjänster tillsattes på samma sätt som folk- och småskollärartjäns— ter med den skillnaden att det slutliga försla- get i händelse av oenighet mellan styrelsen och folkskolinspektören upprättades av skol- överstyrelsen i stället för av domkapitlet. Skolöverstyrelsen var likaså besvärsmyndig- heti första instans.
[ de kommuner som deltog i försöksverk- samheten med nioårig enhetsskola tillsattes ordinarie folk- och småskollärartjänster lik— som övningslärartjänster efter folkskolans
regler. För högstadiet fanns dessutom ordi- narie tjänster för adjunkter och ämneslärare, för folkskollärare med vidareutbildning samt tjänster för yrkeslärare.
Liksom fallet nu är med motsvarande tjänster i grundskolan inrättades tjänsterna för adjunkter och ämneslärare som s k alter— nativtjänster. Detta innebar, att den som fick tjänsten förordnades som adjunkt eller som ämneslärare beroende på sin formella korn— petens. Med hänsyn till lönegradsplaceringen fanns dessutom för adjunkts/ämneslärar- tjänsterna två alternativ, Ca 29/Ca 27 respek- tive Ca 27/ Ca 25.
Adjunkts/ämneslärartjänster i det högre lönegradsalternativet tillsattes på följande sätt. Ansökningshandlingarna ingavs till vederbörande skolstyrelse. Handlingarna skulle jämte skolstyrelsens förord för den som styrelsen ansåg böra få tjänsten översän- das till statens folkskolinspektör. Denne vidarebefordrade med eget yttrande hand- lingarna till skolöverstyrelsen. Fann skol- överstyrelsen att tjänsten skulle tillsättas med adjunktsbehörig sökande, utfärdade överstyrelsen förordnande för denne. [ annat fall avgav skolöverstyrelsen yttrande till skol- styrelsen vari upptogs högst fem av de mest meriterade sökandena i den ordning över- styrelsen fann att de borde ifrågakomrna. Skolstyrelsen hade därefter att förordna den mest meriterade på tjänsten, varvid styrelsen skulle tillämpa de befordningsgrunder som angavs i stadgan för de kommunala realsko- lorna. Adjunkts/ämneslärartjänster i det läg— re alternativet tillsattes i samma ordning som ämneslärartjänster i Ca 27, dvs av skolstyrel- sen efter yttrande från folkskolinspektören och skolöverstyrelsen.
Ordinarie tjänster för vidareutbildade folkskollärare tillsattes på samma sätt som övriga ordinarie folkskollärartjänster.
Besvär över skolöverstyrelsens respektive skolstyrelsens beslut om tillsättning av ordi- narie adjunkts- eller ämneslärartjänst kunde anföras hos Kungl Maj:t. För besvär över beslut om tillsättning av ordinarie tjänst för vidareutbildad folkskollärare gällde detsam- ma som för övriga folkskollärartjänster.
Yrkeslärartjänsterna var till skillnad från den obligatoriska skolans övriga lärartjänster kommunala tjänster. Några statliga bestäm- melser om behörighetsvillkor, befordrings- grunder eller anställningsvillkor fanns sålun- da inte. Heltidstjänster för yrkeslärare till- sattes i samma ordning som icke-ordinarie folkskollärartjänster, dvs av skolstyrelsen. Trots att tjänsterna inte var statligt reglerade kunde besvär på materiella grunder anföras hos skolöverstyrelsen, vars beslut i sin tur kunde överklagas hos Kungl Maj:t.
De kommunala yrkesskolornas lärartjäns- ter var vid tiden för länsskolnämndernas tillkomst helt kommunala tjänster (statlig reglering infördes först från och med ] janu- ari 1964). Anställnings- och avlöningsvillkor var sålunda en kommunal angelägenhet. Någ- ra särskilda befordringsgrunder fanns heller inte fastställda från statens sida. Tjänsterna tillsattes av vederbörande skolas styrelse. Be- svär över tillsättningsbeslut kunde dock an- föras hos överstyrelsen för yrkesutbilning och i sista hand hos Kungl Maj:t.
De högre kommunala skolornas lärartjäns- ter var statligt reglerade. Behörighetsregler och befordringsgrunder angavs av Kungl Maj:t i vederbörande stadga. Ordinarie tjäns- ter ledigkungjordes i Post- och Inrikes Tid- ningar. Detta ålåg skolstyrelsen, till vilken också ansökan skulle ställas och som ägde att tillsätta tjänsterna.
I likhet med vad ovan redovisats vid till- sättning av ordinarie folk- och småskollärare erfordrades två sammanträden i skolstyrelsen för tillsättning. Först skulle styrelsen hålla ett förberedande sammanträde, till vilket skolans rektor hade att avge ett skriftligt yttrande. Vid detta förberedande samman- träde skulle styrelsen pröva ansökningshand- lingarna och därvid i första hand undersöka om de sökande uppfyllde vissa formella krav. Nästa sammanträde fick hållas tidigast sju och senast trettio dagar efter det förra. Vid detta senare sammanträde skulle styrelsen till innehavare av tjänsten utse den, som med hänsyn till föreskrivna befordringsgrunder var mest meriterad. Styrelsen var således helt bunden av de fastställda befordringsgrunder-
na och kunde inte ta hänsyn till andra faktorer än dessa vid tillsättningen. ] fråga om besvär gällde samma regler som vid till- sättning av ordinarie övningslärare i folksko- lan, dvs skolöverstyrelsen var besvärsmyndig- het i första rummet.
De allmänna läroverkens ordinarie lärar- tjänster tillsattes centralt. Skolöverstyrelsen bestämde vilka ämnen tjänster för lektorer, adjunkter och ämneslärarinnor skulle om- fatta. Överstyrelsen svarade också för ledig- kungörandet. Tjänster som lektor och ad- junkt tillsattes av Kungl Maj:t, medan ämnes- lärarinne— och övningslärartjänster tillsattes av skolöverstyrelsen.
Tillsättningsordningen var i korthet följan- de. Ansökningarna ingavs till skolöverstyrel- sen, som prövade handlingarna och gav ve- derbörande rektor tillfälle att yttra sig. Över- styrelsen upprättade därefter förslag på vil- ken sökande som med hänsyn till gällande befordringsgrunder borde få den lediga tjäns- ten. Över detta förslag kunde sökande besvä- ra sig hos Kungl Maj:t. Handlingar som rörde lektors- och adjunktstjänster överlämnades därefter till Kungl Maj:t för tillsättning. Tjänst som ämneslärarinna eller som övnings- lärare tillsattes som ovan nämnts av skolöver- styrelsen själv. Mot sådant beslut kunde be- svär anföras hos Kungl Maj:t.
Sammanfattningsvis kan sägas, att tillsätt- ningsförfarandet var mycket olika beroende på vilken skolform och tjänstetyp som av- sågs. Detsamma gällde graden av statligt res- pektive kommunalt inflytande vid urval bland de sökande.
Samtliga tjänster vid här behandlade skol- former med undantag av den kommunala yrkesskolans tjänster och försöksskolans yrkeslärartjänster var statligt reglerade. Detta innebar bla, att staten angav behörighets- regler och befordringsgrunder.
Det kommunala inflytandet var givetvis störst när det gällde de nyss nämnda oregle- rade tjänsterna. Tillsättningen gjordes också av vederbörande kommunala styrelse utan medverkan av statligt organ. Besvär kunde dock anföras hos KÖY eller SÖ och Kungl Maj:t.
Den därnäst högsta graden av kommunal frihet förelåg beträffande folkskolans och försöksskolans tjänster för småskollärare, folkskollärare och övningslärare. Statligt organ skulle visserligen medverka vid upprät- tandet av förslag upptagande de tre mest meriterade sökandena, varvid sista ordet låg på den statliga sidan. Tillsättningsbeslutet fattades emellertid av det kommunala orga- net genom fritt val mellan de på förslaget uppförda. I tillsättningsögonblicket var man sålunda inte bunden av den rangordning som framgick av förslaget. Inte heller kunde be- svär mot valet anföras annat än på kommu- nala grunder, dvs under åberopande av att man förfarit formellt felaktigt vid valet.
Avsevärt mer begränsat var det kommuna- la inflytandet när det gällde tillsättning av lärartjänster vid de högre kommunala skolor- na. Tillsättningen gjordes visserligen av ve- derbörande kommunala styrelse utan med- verkan av statlig myndighet, men styrelsen var helt bunden till av staten fastställda befordringsgrunder. Avsteg därifrån kunde efter besvär korrigeras av de centrala statliga myndigheterna.
De allmänna läroverken sorterade vid den- na tid inte under kommunala styrelser. Läro- verkens lokalstyrelser, i vilka bl a ingick ett antal av kommunen utsedda ledamöter, med- verkade inte vid tillsättning av lärare. Till- sättningen gjordes av Kungl Maj:t eller skol- överstyrelsen efter yttrande från rektor.
8.1.2 Skolstyrelseutredningens förslag
195] års skolstyrelseutredning skulle vid sidan av frågan om skolväsendets lokala och regionala ledning också utreda frågan om lärartillsättningen. I den senare delen avsåg uppdraget i första hand enhetsskolan. Lärar- tillsättningen i gymnasiet behövde beröras endast i den mån den hade samband med tillsättning av lärare i enhetsskolan.
I sitt betänkande ”Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättning- en” (SOU 1955:31) utgick Skolstyrelseutred— ningen vid behandlingen av lärartillsättnings- frågan från de synpunkter som 1946 års
skolkommission anfört utan att för sin del framlägga något förslag.
Inom kommissionen hade starka sympa- tier uttalats för att utsträcka folkskolans tillsättningsförfarande till hela enhetsskolan, vilket skulle stå i överensstämmelse med kommissionens grundprinciper om överflyt- tande av befogenheter till den lokala skolled- ningen. Utan rätt att tillsätta befattningsha- varna vid kommunens skolor skulle kommu- nens bestämmanderätt över det egna skolvä- sendet vara illusorisk. Det tänkta förfarings- sättet skulle ge kommunen möjlighet att försäkra sig om just de lärare som kunde anses vara mest lämpade för vederbörande skola.
Invändningar hade emellertid gjorts inom kommissionen och dess expertråd mot ovan— stående inställning, bl a att lärarval inte alltid skedde med hänsyn till pedagogiska syn- punkter utan att ovidkommande hänsyn — religiösa, politiska 0 s v _ ibland hade varit avgörande för valets utgång. Personer som tjänstgjort inom distriktet eller vilkas person- liga kapacitet varit känd för skolstyrelsen eller dess ledamöter hade ibland föredragits framför personer som varit personligt över- lägsna den valde men ifråga om personlig kapacitet okända för skolstyrelsen. Termen ”skolans behov” hade ibland fått tjäna som täckmantel för ovidkommande hänsyn. Ett system innebärande att skolstyrelsen fick uppgöra förslag men att utnämningsrätten överlämnades till neutralt forum var lämpli- gare, ansåg kritikerna.
Trots tyngden av invändningarna fann Skolkommissionen ingen anledning föreslå någon förändring i då gällande tillsättnings- system för folk- och småskollärare. Valmöj- ligheten ansågs ge större smidighet åt utnäm- ningsförfarandet och ge skolans lokala led- ning möjlighet att bättre tillgodose det egna skolväsendets behov. En sådan frihet gav visserligen möjlighet till missbruk, men detta ansågs vara fallet med all frihet. En sk neutral instans såg Skolkommissionen inte som någon absolut garanti mot godtycke.
Skolkommissionen fann det möjligt att tillämpa dåvarande valsystem för folk- och
småskollärare även för övriga lärarkategorier inom enhetsskolan. Alla lärare vid enhetssko- lan borde tillsättas på samma sätt. Genom att tillsättningsförslag skulle fastställas av en neutral mellaninstans ansågs garantier före- ligga för att detta skulle vara objektivt.
Beträffande gymnasiets lärare fann skol- kommissionen ett förfarande med central tillsättning efter yttrande från rektor och förord från skolstyrelsenl motiverat. Motive- ringen härför var att gymnasiet betjänade ett större område än det skoldistrikt vartill det hörde och att svärvägbara vetenskapliga me- riter måste tas med i räkningen vid tillsätt- ning av gymnasielärare.
Skolstyrelseutredningen fastslog, att enig- het rådde i följande väsentliga avseenden: Staten skulle ombesörja lärarnas utbildning, fastställa behörighetskrav och föreskriva hur tjänsterna skulle tillsättas, bestrida alla eller huvuddelen av lönekostnaderna och slutligen reglera lärarnas rättsliga ställning. I fråga om den rättsliga ställningen rådde ingen och beträffande tillsättningsreglerna ringa skill- nad mellan den statliga och den kommunala sektorns lärare. Båda kategorierna betrakta- des som offentliga tjänstemän. Om tillsätt- ningsfrågan sågs som en del av detta sam- manhang fick den rimliga proportioner.
Som utgångspunkt för utredningens över- väganden togs det förhållandet, att kommu- nen skulle vara huvudman i förhållande till lärarna med skyldighet att ijuridiskt avseen- de ansvara som deras arbetsgivare, ett förhål- lande som dock i och för sig icke behövde utgöra hinder för en statlig lärartillsättning (central eller regional). Central tillsättning fann utredningen inte tänkbar för alla lärar- kategorier. Dels låg tekniska hinder ivägen härför, dels hade man inte funnit några tungt vägande skäl till stöd för en sådan ordning. Erfarenheterna från den kommunala lärartill- sättningen på realskolestadiet talade vidare för att tillsättningen av lärare på detta sta- dium inte erfordrade kompetens som bara fanns centralt.
En regional tillsättning bedömde utred- ningen tekniskt möjlig och förenad med vissa fördelar. Genom att lyfta upp tillsättningen
på ett regionalt plan erhölls garantier för ett urval enligt de principer utredningen anslutit sig till. Utredningen stannade emellertid inte heller för en regional tillsättning.
Den beslutade enhetsskolan förutsatte inte bara en kommunal förvaltning av skolan utan framför allt kommunala initiativ och ett ökat kommunalt intresse, vilket i sin tur fordrade ökat lokalt inflytande över skolvä- sendet. Med utgångspunkt från detta och från de vidgade befogenheter för de lokala skolstyrelserna som i övrigt föreslogs fann utredningen det konsekvent och naturligt att principiellt lägga ansvaret för lärartillsätt- ningarna i första hand på de lokala skolsty- relserna och icke inskränka deras uppgifter till att enbart avge förslag eller yttrande. Utredningen försökte därför på kommunal grund skapa ett tillsättningsförfarande, som medgav ett urval av sökande på basis av en allsidig, saklig bedömning, vilken skulle ske öppet och i samverkan med överordnad myndighet. Genom att bedömningen skulle ske på detta sätt samt vara möjlig att angripa besvärsvägen ända Upp ihögsta instans ansåg man sig skapa goda möjligheter för att pröv- ningen blev objektiv.
Utredningen fann det vidare angeläget att så långt det var praktiskt genomförbart ska- pa ett enhetligt tillsättningsförfarande för samtliga lärarkategorier inom enhetsskolan och de skolformer denna skulle ersätta samt inom de kommunala yrkesskolorna.
Det ideala tillsättningsförfarandet borde enligt Skolstyrelseutredningen uppfylla föl- jande huvudkrav:
1. att vara objektivt
2. att garantera ett skäligt lokalt inflytande
3. att vara lätt att bemästra ur administrativ synpunkt
4. att erbjuda möjlighet för en central myn- dighet att erhålla överblick över behovet av vissa tjänster
1 Det bör observeras, att Skolkommissionen an- såg att de allmänna läroverken skulle läggas under de kommunala skolstyrelsernas administration.
5. att vara så konstruerat, att det icke band en tjänsteinnehavare vid en en gång erhål- len tjänst
6. att erbjuda en sökande möjligheter att samtidigt söka flera ledigförklarade tjäns- ter och därvid, om han var den mest meriterade till mer än en tjänst, välja den han helst ville ha.
Beträffande urvalsprinciperna föreslog ut— redningen att den inbördes ordningen mellan sökande till lärartjänst i det obligatoriska skolväsendet, de högre kommunala skolorna och yrkesskolorna och vid de allmänna läro- verken (utom lektorstjänster) skulle faststäl- las på grundval av i första hand siffermässigt bedömbara faktorer (undervisningsskicklig- het, lärarexamina och tjänsteår) men med hänsynstagande också till sådana meriter som inte kunde poängvärderas men ändå anslöt sig till sökandes lärarutbildning eller allmänt sett var av betydelse för hans lärar- verksamhet. Som exempel på sådana meriter angavs arbete som ungdomsledare, insatser inom det frivilliga folkbildningsarbetet, med- borgerliga förtroendeuppdrag och uppdrag inom föreningslivet. För den poängmässiga bedömningen av sökandes meriter måste oli- ka system finnas för olika slag av tjänster. Avvägningen mellan poängmässigt värderade meriter och meriter som ej poängvärderats skulle däremot ske enligt samma grunder oavsett tjänst och utbildning. Det borde vidare vara möjligt att ta särskilda hänsyn då Speciella behov förelåg, tex av lärare som kunde undervisa i hjälpklass eller i engelska, och likaledes möjligt att åstadkomma undan- tag från regeln att tjänst skulle stå öppen för såväl kvinnlig som manlig sökande. Sådana förhållanden som att sökande redan hade anställning i kommunen skulle däremot ej få påverka beslutet. De meriter som inte kunde poängvärderas, men som skolstyrelsen ville tillmäta betydelse, skulle få vara avgörande endast om verkliga belägg fanns för de av styrelsen framförda och öppet redovisade synpunkterna.
Skolstyrelseutredningen föreslog därefter följande tillsättningsordning för samtliga
ordinarie lärare i de kommunala skolorna utom adjunkteri den högre lönegraden.
Skolchefen skulle svara för den förbere- dande behandlingen av tillsättningsärendena och efter samråd med vederbörande rektor föredra dem i skolstyrelsen. Han skulle där- vid ange i vilken ordning han ansåg att de sökande enligt gällande befordringsgrunder borde komma ifråga. Skolstyrelsen skulle därefter till innehavare av vederbörande tjänst preliminärt utse den sökande som enligt styrelsens bedömande var mest merite- rad. För att gardera sig mot bortfall av sökande borde styrelsen också ange i vilken ordning övriga sökande borde ifrågakomma. Styrelsen skulle motivera sitt beslut och protokollföra motiveringen. Om skolstyrel- sen preliminärt utsåg sökande som hade lägre poäng än medsökande, borde motivering göras utförligare.
Protokoll jämte tillhörande handlingar skulle därefter insändas till länsskolnämn- den, som skulle pröva tillsättningsärendet och fastställa beslutet om ingen erinran fanns. I annat fall skulle länsskolnämnden fastställa annan rangordning, ange motive- ring och underrätta skolstyrelsen därom.
Om skolstyrelsens preliminära beslut fast- ställts av länsskolnämnden och fastställandet vunnit laga kraft skulle skolstyrelsen därefter förordna den av kvarvarande sökande som var mest meriterad enligt den fastställda ordningen. I de fall då länsskolnämnden ändrat rangordningen, kunde skolstyrelsen antingen tillsätta enligt den ändrade rangord- ningen eller besvära sig över ändringsbeslutet hos Kungl Maj:t. *
Sökande borde få anföra besvär på mate— riell grund mot mellaninstansens beslut oav- sett om detta innebar fastställelse eller ej av skolstyrelsens preliminära beslut. Mot skol- styrelsens bäda beslut skulle besvär få anfö— ras endast på formell grund.
För vissa ordinarie tjänster föreslogs en central tillsättning. Adjunktstjänsterna i den högre lönegraden var ett slags befordrings- tjänster och fanns inrättade vid såväl statliga högre allmänna läroverk som vid enhetssko- lor. Eftersom en skolenhet kunde bestå av
både gymnasium och enhetsskola, fann ut- redningen det lämpligast att samtliga tjänster av denna typ, oberoende av vid vilken skol- form de var inrättade, tillsattes av samma myndighet. En kategoriklyvning på så sätt att gymnasiets tjänster tillsattes centralt och enhetsskolans lokalt bedömdes ogynnsam för skolan. Starka skäl talade vidare för en samordning vid tillsättningen, vilken på ett rationellt sätt endast kunde ske genom skol— överstyrelsen. Utredningen föreslog därför, att dessa tjänster skulle tillsättas av skolöver- styrelsen efter yttrande från skolstyrelsen och länsskolnämnden.
Utredningen erinrade om de olika för- faringssätt som tillämpades för icke-ordinarie lärare. Ett enhetligt tillsättningsförfarande grundat på objektivitetsprincipen fann utred- ningen motiverat även på icke-ordinarie- sidan. Eftersom lokal tillsättning redan före- kom i flera fall fann utredningen riktigast föreslå att samtliga icke-ordinarie lärare till- sattes av skolstyrelsen utan att samverkan dessförinnan söktes med överordnat organ. Samma befordringsgrunder som för ordinarie lärare föreslogs gälla.
Utredningens förslag beträffande icke- ordinarie lärare innebar vidare villkor om ledigkungörande och besvärsrätt vid anställ- ning för minst en termin utom då fråga var om timläraranställning. Länsskolnämnden skulle vara besvärsinstans. Möjlighet att föra ärendet vidare till Kungl Maj:t skulle finnas om tillsättningen innebar extraordinarie för- ordnande.
Skolstyrelseutredningen ansåg sig icke kunna avge något bestämt förslag beträffan- de rätten att söka flera ordinarie tjänster samtidigt, utan angav endast vissa tänkbara möjligheter. Dittills hade läroverkslärare haft möjlighet att samtidigt söka hur många tjäns- ter som helst med möjlighet att uttala önske- mål om vilken tjänst han i första hand ville ha. Folk- och småskollärare kunde också söka obegränsat antal tjänster samtidigt, men var skyldiga att ta den tjänst de först blev utsedda till. Om ordinarie lärartjänster inte längre fick ledigförklaras när som helst utan endast under vissa perioder (exempelvis fyra
per år) borde enligt utredningen förutsätt- ningar skapas för en samordning inom vissa gränser av tillsättningarna. Helt obegränsad ansåg man dock inte att ansökningsrätten kunde bli. Tillsättningsarbetet skulle då bli alldeles för komplicerat och tidskrävande. Alla lärarkategorier borde enligt utredningen få rätt att söka fritt inom ett och samma län och att ange i vilken ordning han ville kom- ma ifråga till dessa tjänster. Lärare iläroäm- nen (för vilka detta innebar en inskränkning i förhållande till tidigare bestämmelser) skul- le därutöver få söka ytterligare tre tjänster inom andra län med angivande av turord- ning. En samordning ansågs möjlig att klara genom kontakter länsskolnämnderna emel- lan. När praktiska erfarenheter vunnits borde frågan omprövas för samtliga lärarkategorier.
8.1.3 1957 års beslut
Förslag till ny tillsättningsordning för ordi- narie lärare förelades 1957 års riksdag genom proposition nr 61.
Inledningsvis konstaterade departements- chefen, att Skolstyrelseutredningens förslagi lärartillsättningsfrågan inte lyckats samla remissorganen på samma sätt som dess övriga förslag.
Departementschefen delade utredningens uppfattning om att urvalet bland de sökande skulle göras objektivt, att tillsättningen skulle ske genom samverkan mellan den 10- kala skolstyrelsen och ett överordnat statligt organ och att tillsättningsförfarandet så långt det var möjligt borde vara enhetligt för de olika lärarkategorierna.
En tillsättning genom val på det sätt som då gällde för folkskolans ordinarie tjänster var inte förenligt med objektivitetsprincipen. Däremot fann han inte en objektiv tillsätt- ning oförenlig med ett lokalt inflytande, såvida inte begreppet hårddrogs. Med objek- tivt urval avsågs enligt departementschefen, att prövningen av de sökandes meriter skulle vara saklig och oväldig och inte ge rum för hänsynstagande till ovidkommande omstän- digheter, dvs till omständigheter som sakna- de betydelse för möjligheterna att fullgöra
tjänsten. Som exempel på sådana ovidkom- mande omständigheter nämndes politisk och religiös åskådning. Vidare måste en objektiv tillsättning innebära, att en sökande bedöm- des på samma sätt var han än sökte tjänst inom sitt arbetsområde med undantag för sådana variationer som kunde betingas av smärre olikheter i de olika tjänsternas inne- håll eller av lokala på tjänsten inverkande omständigheter. En objektiv tillsättning för- utsatte därför i regel vissa normerande be- stämmelser, enligt vilka de sökandes meriter skulle bedömas.
Ett kommunalt inflytande vid lärartillsätt- ningen kunde med hänsyn till undervisnings- väsendets ställning som en samhällsangelä- genhet av fundamental vikt och den därmed sammanhängande naturen hos lärartjänsterna inte motiveras utifrån någon annan synpunkt än den att det skulle bidraga till att den mest kvalificerade fick tjänsten. Inom de gränser- na var det kommunala inflytandet av stor betydelse, men att gå längre och ge de kommunala myndigheterna en rent diskre- tionär prövningsrätt var inte motiverat.
Departementschefen anslöt sig i allt vä- sentligt till Skolstyrelseutredningens tanke- gångar ifråga om grunderna för urvalet vid tillsättning av ordinarie lärartjänster. Den inbördes ordningen mellan de sökande borde fastställas i första hand på grundval av siffer- mässigt bedömbara faktorer. Hänsyn skulle också tas till andra meriter som inte kunde poängvärderas, men som anknöt till den sökandes lärarutbildning eller allmänt sett var av betydelse för hans lärarverksamhet.
Till skillnad från utredningen ansåg han dock inte att medborgerliga förtroendeupp- drag eller uppdrag inom föreningslivet hade sådant direkt samband med lärarverksam- heten att de borde räknas som formlig merit vid tjänstetillsättning.
Beträffande Skolstyrelseutredningens för- slag om tillsättningsordning för ordinarie lä- rare fann departementschefen, att det var svårt att avgöra vilken myndighet som skulle anses vara den tillsättande. Även om skolsty- relserna enligt förslaget skulle utfärda för- ordnande låg det slutliga avgörandet dock
hos en överordnad myndighet. Skolstyrel- sens befogenhet att utfärda förordnande var med denna ordning utan praktiskt betydelse från kommunal synpunkt. Utredningens syf- te att tillsättningen skulle ske i samverkan mellan skolstyrelse och ett statligt organ kunde lika väl nås genom att skolstyrelsen fick avge förord till länsskolnämnden, som därefter tillsatte tjänsterna.
Inte heller förslaget om att inskränka rät- ten att samtidigt söka flera tjänster och — om man var mest meriterad till flera av dessa — få välja den man helst ville ha accepterades i propositionen. För lärare iläroämnen skul- le detta innebära en försämring. En begräns- ning i ansökningsrätten skulle dessutom för- svåra rekryteringsmöjligheterna på mindre eftertraktade orter. Också detta talade för en annan tillsättningsordning än den skolstyrel- seutredningen föreslagit.
Departementschefen föreslog efter dessa överväganden följande beträffande tillsätt- ning av ordinarie lärare.
Grunderna för urval av sökande och för- farandet vid tillsättningen skulle vara de- samma beträffande samtliga lärarkategorieri enhetsskolan, de kommunala yrkesskolorna, folkskolan, de högre kommunala skolorna och de allmänna läroverken utom vad gällde lektorerna, vilkas tillsättning icke berördes av förslaget.
Urvalet av sökande skulle vara objektivt. Befordringsgrunderna skulle i huvudsak över- ensstämma med dem som redan i flertalet fall gällde vid lärartillsättning. Anvisningar för meritvärderingen skulle utarbetas.
Samtliga tjänster med undantag för tjäns- ter vid skola som var förbunden med lärarut- bildningsanstalt skulle tillsättas av länsskol- nämnden, sedan skolstyrelsen avgivit motive- rat förord för en av de sökande eller förordat flera sökande i den ordning, styrelsen an- såg att de borde ifrågakomma. Skolstyrelsens förord skulle inte kunna överklagas på mate— riella grunder. Över länsskolnämndens till- sättningsbeslut skulle besvär kunna anföras hos Kungl Maj:t av såväl sökande som skol- styrelsen. Inga inskränkningar skulle görasi rätten att samtidigt söka flera tjänster.
Ordinarie tjänst vid sådan skola som var förbunden med lärarutbildningsanstalt skulle tillsättas av skolöverstyrelsen, sedan skolsty- relsen avgivit förord och mellaninstansen ytt- rat sig.
Tjänst vid kommunal skolform skulle till- sättas medelst förordnande och vid statlig läroanstalt medelst fullmakt eller konstituto- rial.
Efter tillstyrkan från statsutskottet beslöt riksdagen biträda de riktlinjer som angivits i propositionen. Den nya tillsättningsordning- en trädde därefter i kraft från och med 1 juli 1958.
8.2 Den nuvarande tillsättningsordningen
Tillsättningen av lärartjänster sker enligt nu- varande bestämmelser på sätt som varierar rätt avsevärt. En väsentlig skillnad ligger i på vilken nivå tillsättningen görs. Sålunda till- sätts lektorstjänster och ordinarie lärartjäns- ter vid skolenhet för försöks- och demonstra- tionsverksamhet av skolöverstyrelsen, medan länsskolnämnden tillsätter övriga ordinarie lärare med undantag för lärare vid privatsko- lor, vilka tillsätts av privatskolans styrelse. Skolstyrelsen tillsätter med vissa smärre un- dantag alla icke-ordinarie lärartjänster.
Också i själva tillsättningsrutinerna förelig- ger markanta skillnader. Ett exempel på detta är arbetet med meritvärderingen. Cen- tral service med meritvärderingen ges av skol- överstyrelsen åt skolstyrelserna när det gäller sökande till flertalet av de ordinarie tjänster- na i de ämnen som tidigare kallades läro- och övningsämnen. För sökande till övriga lärar- tjänster får skolstyrelserna själva utföra me- ritvärderingen. Andra olikheter i rutinerna finns när det gäller sättet att ledigförklara tjänsterna och metoderna att förhindra att en och samma sökande tillsätts på flera samtidigt sökta tjänster.
Vissa för alla tjänster gemensamma be- stämmelser och principer redovisas nedan i avsnitt 8.2.1. För flertalet ordinarie lärar- tjänster sker tillsättningen efter någon av de tre rutiner som beskrivs under 8.2.2—8.2.4. Praktiskt taget alla icke-ordinarie lärartjäns—
ter tillsätts enligt beskrivningen under 8.2.5. En schematisk sammanfattning av de be- skrivna tillsättningsrutinerna finns ibilaga 3.
8.2.1 Gemensamma bestämmelser och principer
Lediga ordinarie lärartjänster skall ledigkun- göras i Post- och Inrikes Tidningar. För detta svarar skolans styrelse. Skolöverstyrelsen har för ordinarie tjänster i grundskolan, gymna- sieskolan och särskolan föreskrivit, att ledig- kungörandet skall ske samtidigt för hela landet i en samlingsannons som publiceras två gånger per år. Denna redigeras av översty- relsen, till vilken skolstyrelserna har att in- sända sina annonsmanuskript enligt särskild mall.
För att vara behörig till viss lärartjänst skall den sökande uppfylla de behörighets- villkor som finns angivna i reSpektive stadga. Som allmänna behörighetsvillkor för tjänst i grundskolan och gymnasieskolan gäller, att sökanden skall vara fri från sjukdom eller handikapp som medför olämplighet för tjänsten, dels att han skall ha god förmåga att undervisa och gott sätt att behandla eleverna. För varje tjänstetyp finns dessutom särskilda behörighetsvillkor innebärande krav på viss teoretisk och praktisk utbildning samt för sökande till ordinarie tjänst krav på att han tjänstgjort som lärare under en tid som motsvarar minst två läsår med full tjänst eller fullgjort annan motsvarande tjänstgö- ring.
Skolöverstyrelsen kan, om särskilda skäl föreligger, behörighetsförklara den som inte uppfyller de särskilda behörighetsvillkoren. Detta får dock göras endast om den sökande inom eller utom landet genomgått utbildning eller fullgjort tjänstgöring som motsvarar vad som krävs eller om bristerna i behörigheten är av mindre vikt med hänsyn till de övriga meriterna. Den myndighet som har att till- sätta viss ordinarie tjänst (SÖ eller länsskol- nämnd) kan befria sökande till sådan tjänst eller till motsvarande extra ordinarie eller extra tjänst från vissa av de särskilda behörig- hetsvillkoren.
Ansökan till ordinarie lärartjänst skall stäl- las till den myndighet som har att tillsätta tjänsten men inges till vederbörande skolas styrelse. Till ansökan skall fogas styrkt me- ritförteckning samt bestyrkta avskrifter av de betyg och intyg och de övriga handlingar som sökanden önskar åberopa. För ansökan och meritförteckning finns särskilda blanket- ter, som fastställts av skolöverstyrelsen. Den som samtidigt söker flera tjänster, skall på en särskild bilaga (”önskelista”) ange vilka tjäns- ter han söker och i vilken ordning han önskar komma ifråga till dem. En fullständig omgång handlingar skall inges för varje sökt tjänst.
Vederbörande skolstyrelse skall upprätta förteckning över de sökande och deras meri- ter. Sedan rektor fått tillfälle att yttra sig, skall styrelsen avge förslag i ärendet, av vilket skall framgå vem av de sökande styrel- sen anser bör erhålla tjänsten. Styrelsen är därvid skyldig att tillämpa de befordrings- grunder som framgår av vederbörande stad- ga.
De skäl som varit avgörande för styrelsens förord skall framgå av förslaget. I förslaget kan styrelsen förorda mer än en sökande, varvid den skall ange i vilken ordning de bör förekomma. Med hänsyn till eventuella åter- kallelser och till möjligheterna att den mest meriterade erhåller annan tjänst är detta många gånger lämpligt.
Som befordringsgrunder gäller följande i nämnd ordning:
]. undervisningsskicklighet och nit,
2. kunskaper och färdigheter i ämnen som hör till tjänsten eller på annan grund kan vara av betydelse vid tjänstens utövande samt
3. längden. av väl vitsordad tjänstgöring.
I fråga om tjänst som lärare 152, 154, 156, 158 eller 160 (lektorer) gäller att första och andra befordringsgrunderna skall likstäl- las och att man vid bedömningen av den andra befordringsgrunden skall fästa särskild vikt vid doktorsexamen, vid betyget i filoso- fie licentiatexamen samt vid disputations- prov för doktorsgrad.
att utfärda anvisningar om hur bestämmel- serna om befordringsgrunder skall tillämpas. I den mån det är möjligt, skall anvisningarna innehålla grunder för en poängmässig värde- ring av meriterna. I varje särskilt fall skall man dessutom pröva om skäl föreligger att frångå den bedömning som grundar sig på de nämnda befordringsgrunderna. Därvid skall enligt skolstadgan hänsyn tas dels till meriter som inte kan poängvärderas. tex skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom be— tyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pe- dagogiskt författarskap, insatser inom folk- bildningsarbetet eller verksamhet som ung— domsledare, dels tjänstens beskaffenhet och skolans särskilda behov. Styrelsens beslut om tillsättningsförslag skall genast anslås i styrelsens kansli med uppgift om vilken dag anslaget gjorts. Besvär mot förslaget kan anföras inom tre veckor hos den myndighet som skall tillsätta tjänsten.
8.2.2 Ordinarie tjänster för klasslärare m fl
Lediga ordinarie tjänster som lärare 1—4 (klasslärare och speciallärare) i grundskolan skall ledigkungöras i Post- och Inrikes Tid- ningar genom samlingsannons som införes den 15 februari för tjänster som skall tillträ- das 1 juli och den 20 augusti för tjänster som skall tillträdas ] januari.
För sökande till dessa tjänster skall skol- styrelsen själv räkna ut poängvärdet för de meriter som skall poängsättas enligt skol- överstyrelsens anvisningar.
Styrelsens förslag skall jämte samtliga an- sökningshandlingar översändas till länsskol- nämnden, som är tillsättningsmyndighet. För att förhindra att en och samma sökande tillsätts på samtidigt sökt tjänst som tillsätts av annan myndighet måste vissa samord- ningsåtgärder vidtas. Först fattar länsskol- nämnden därför ett preliminärt beslut som innebär att man ordnar de sökande till varje tjänst i den ordning nämnden finner att de bör komma ifråga. Med ledning av uppgifter- na i ”önskelistan” kontrolleras sedan om kontakt måste tas med annan länsskolnämnd
innan ett definitivt tillsättningsbeslut kan fattas.
Om den som är mest meriterad till viss tjänst endast sökt denna tjänst eller om tjänsten står först på hans önskelista kan definitivt beslut fattas omgående. I andra fall måste länsskolnämnden göra förfrågan hos den eller de myndigheter som skall tillsätta de tjänster som står före på önskelistan. Om läraren inte ifrågakommer för någon av dessa tjänster kan definitivt tillsättningsbeslut fat- tas. Om han däremot får tjänst i annat län måste nämnden gå vidare och göra motsva- rande undersökning beträffande den som rangordnats som nummer två. Ofta kan ett klarläggande besked inte erhållas omedel- bart, eftersom detta är beroende av hur annan konkurrent hos den tillfrågade tillsätt- ningsmyndigheten sökt och rangordnats hos en tredje tillsättningsrnyndighet. Kedjan kan löpa vidare. Först när den sist berörda till- sättningsrnyndigheten fattat ett avgörande beslut kan övriga vidta åtgärder. Samord- ningsarbetet kompliceras om tjänsteansökan återkallas eller om sökande begär att få ändra sin ”önskelista”.
Innan tjänst tillsätts definitivt måste i vissa fall kompletterande handlingar inford- ras från den sökande man avser att tillsätta på tjänsten, exempelvis läkarintyg eller häl- soförklaring samt personbevis. Tillsättnings- beslutet skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos Kungl Maj:t dels av sökande, dels av vederbörande skolstyrelse. Sedan tillsätt- ningsbeslutet vunnit laga kraft eller eventuel- la besvär avgjorts utfärdas konstitutorial för den som tillsatts på tjänsten.
8.2.3 Ordinarie tjänster för adjunkter m fl
Ordinarie tjänster som lärare 5—19 i grund- skolan och 140, 148 och 153 i gymnasiesko- lan (flertalet lärare i de ämnen som tidigare benämndes läro- och övningsämnen) ledig- förklaras på samma sätt som klasslärartjäns— terna. Samlingsannonserna publiceras dock vid andra tidpunkter, f n i oktober för tillträ- de 1 juli och i juni för tillträde 1 januari
påföljande år.
För dessa tjänster ger skolöverstyrelsen service åt skolstyrelserna med meritvärde- ringen. Sedan ansökningstiden utgått skall skolstyrelserna därför till Sözs meritkontor översända samtliga handlingar för dem som enligt sina ”önskelistor” är förstahandssö- kande till tjänst hos styrelsen samt ”önskelis- torna” för övriga sökande.
Med ledning av de handlingar som skolsty- relserna insänt upprättar meritkontoret ett meritsammandrag för var och en av de sö- kande. Av meritsammandraget framgår den sökandes utbildning, betyg i undervisnings- skicklighet, betyg i de ämnen som ingår i examina och prov samt den tjänstgöring vederbörande äger tillgodoräkna. Merit- poängen enligt var och en av de tre beford- ringsgrunderna räknas också ut och noteras på meritsammandraget. Slutligen antecknas på sammandraget om den sökande är behörig till tjänsten eller vilka brister som förelig- ger.1 Kopior av meritsammandraget sänds till alla skolstyrelser hos vilken vederbörande har sökt tjänst.
Sedan skolstyrelsen fått meritsammandrag och eventuella insända handlingar i retur från meritkontoret skall styrelsen låta rektor yttra sig och därefter avge förord på samma sätt som för klasslärartjänsterna. Även för dessa tjänster är länsskolnämnden tillsätt- ningsmyndighet. Det som ovan sagts om nämndernas arbete med tillsättning av klass- lärartjänster gäller även för här avsedda tjäns- ter.
8.2.4 Ordinarie tjänster för lektorer
Även vid tillsättning av ordinarie tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160i gymnasieskolan (lektorer) ger skolöverstyrel- sens meritkontor service genom att upprätta meritsammandrag. Beträffande dessa tjänster skall skolstyrelserna till meritkontoret över- sända handlingarna för samtliga sökande, alltså inte bara för de förstahandssökande.
1 Fr o m våren 1973 har SÖ beslutat att försöks- vis slopa behörighetsnoteringarna.
Meritkontorets service omfattar för dessa tjänster inte någon poängberäkning.
Skolstyrelsens åtgärder sedan meritsam- mandrag erhållits är de samma som vid till- sättning av adjunktstjänster (8.2.3). Tjänster- na tillsätts dock av skolöverstyrelsen, till vilken skolstyrelsen alltså skall översända sitt förslag och alla ansökningshandlingar.
8.2.5 Icke-ordinarie lärare i grundskolan och gymnasieskolan
För flertalet icke-ordinarie lärartjänster i grundskolan och gymnasieskolan gäller, att skolstyrelsen skall ledigförklara dem genom anmälan till arbetsförmedlingen. Genom arbetsmarknadsstyrelsens försorg publiceras dessa tjänster i en särskild riksvakanslista, ”Lärarlistan”.
Ansökan skall ställas till skolstyrelsen som också tillsätter tjänsterna, sedan rektor fått tillfälle att yttra sig. Meritvärderingen får styrelserna själva utföra. När två veckor för- flutit från lärarlistans utgivningsdag, kan sty- relsen besluta i ärendet. Innan styrelsen slut- ligen tillsätter tjänst, skall den förvissa sig om att den man ämnar förordna tänker motta förordnandet. I vissa fall skall också läkarintyg infordras.
Om behörig sökande inte finns, får skol- styrelsen förordna någon annan som extra lärare eller timlärare tills behörig lärare kan anställas. Med vissa undantag är skolstyrelsen skyldig att under pågående läsår ersätta obe- hörig lärare med behörig om sådan anmäler sig.
Man bör observera, att önskelista ej inges av den som söker icke-ordinarie tjänster och ej heller rimligen kan krävas, eftersom ingen gemensam ansökningsperiod är föreskriven eller ens kan föreskrivas.
Beslut om tillsättning skall omgående an- slås i styrelsens lokal med uppgift om dag då anslaget skedde. Avskrift av tillkännagivan- det skall sändas till varje sökande samt till arbetsförmedlingen. Extra ordinarie tjänst tillsätts genom förordnande tills vidare. Extra tjänst och arvodestjänst som timlärare tillsätts genom förordnande tills vidare för
viss tid, högst ett läsår. Besvär över tillsätt- ningsbeslut kan anföras hos länsskolnämn- den inom tre veckor från den dag beslutet anslagits.
8.2.6 Övriga lärartjänster Gymnasieskolan
Ordinarie tjänster som lärare 101—139, 141—147 och 162—166 (lärare i yrkesinrik- tade ämnen) tillsätts på samma sätt som be- skrivits för grundskolans ordinarie klasslärare (8.2.2) med det undantaget att de ledigkun- görs samtidigt som tjänster för adjunkter m fl.
Kommunal vuxenutbildning
Inom den kommunala vuxenutbildningen kan endast anställas timlärare och pensions- avgångna lärare. Tillsättning av befattningar- na görs på samma sätt som tillsättningen av flertalet icke-ordinarie lärare i grundskolan och gymnasieskolan (8.2.5).
Statliga vuxenskolor
Vid de statliga vuxenskolorna finns i stället för ordinarie lärartjänster extra ordinarie tjänster av motsvarande slag. Dessa tjänster tillsätts i samma ordning som ordinarie tjäns- ter. Övriga icke-ordinarie lärartjänster till- sätts på samma sätt som i grundskolan av den» kommunala skolstyrelse som administ- rerar reSpektive skolenhet.
Särskolan och specialskolan
Särskolans och specialskolans lärartjänster tillsätts i samma ordning som motsvarande tjänster i grundskolan.
Nomadskolan
I nomadskolan finns tjänster som lärare 1, 2 och 16—19 (av samma slag som i grundsko- lan). Länsskolnämnden kan föreskriva att insikter i samiska ger företräde till lärartjinst i nomadskolan. I övrigt gäller samma bestäm- melser om behörighet och befordringsgrun-
der som för grundskolans lärare.
Tillsättningsförfarandet är detsamma som för motsvarande tjänster i grundskolan. Det bör dock observeras, att länsskolnämnden i Norrbottens län förutom att den är tillsyns- myndighet även för nomadskolorna i andra län också fungerar som skolstyrelse, skolchef och rektor för nomadskolorna.
Sjöbefalsskolorna
Vid sjöbefälsskolorna finns ordinarie tjänster för lektorer och adjunkter och för lärare i radiotelegrafering rn m. Lediga ordinarie tjänster skall av vederbörande skolstyrelse ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar. Särskild tid då kungörande får ske är inte föreskriven. Lektorstjänsterna tillsätts av skolöverstyrelsen och övriga ordinarie lärar- tjänster av länsskolnämnden. Någon service med meritberäkningen ges ej från Sözs merit- kontor. Icke-ordinarie skolstyrelsen.
lärartjänster tillsätts av
Lärare vid försöks- och demonstrationsskolor
I de kommuner, där lärarhögskolorna anord- nar försöks— och demonstrationsverksamhet i grundskolan och/eller gymnasieskolan finns särskilda ordinarie tjänster som lärare 1—9, 16—19 och 149—161 inrättade. Samtliga dessa tjänster tillsätts av skolöverstyrelsen efter förslag från skolstyrelsen. Innan styrel- sen avger förslag, skall yttrande inhämtas från lärarhögskolans rektor. Tillsättningsord- ningen är densamma som beskrivits i 8.2.4 med det undantaget, att meritkontoret inte medverkar när det gäller de särskilda ordina- rie tjänsterna som lärare 1—4, 155, 157, 159 och 161. Tjänsterna tillsätts med förordnan- de för sex år eller kortare tid om särskilda skäl härför finns.
Privatskolor
Vid statsunderstödd privatskolas grundskola eller gymnasieskola finns samma slag av lä- rartjänster som vid motsvarande kommunal
skola. Behörighetsregler och befordrings- grunder och reglerna för ledigkungörande är desamma som i dessa skolor. Samtliga tjäns- ter tillsätts av privatskolans styrelse. I stället för tillsättning med konstitutorial tillämpas anställningsformen förordnande tills vidare. Besvär över tillsättningsbeslut kan anföras hos länsskolnämnden, vars beslut i sin tur kan överklagas hos Kungl Maj:t. Skolöversty— relsens meritkontor medverkar vid meritvär- deringen i samma utsträckning som för mot- svarande kommunala tjänster.
8.3 Kritik och ändringsförslag
I olika sammanhang har kritiska röster höjts mot den nuvarande tillsättningsordningen! för ordinarie lärartjänster eller mot detaljeri densamma. Synpunkter och förslag på hur systemet borde förändras har också fram- förts då och då. En kort sammanfattning av de i officiella sammanhang framförda syn- punkterna ges i det följande (8.3.1—8.3.5).
Den kritik som framförts från lärarhåll har, så vitt den kommit till uttryck i fack- pressen, mer riktat sig mot detaljer i syste- met än mot dess principer. Den långa tidsåt- gången mellan ansökan och tillsättningsbe- slut har kritiserats liksom det därmed sam- manhängande förhållandet att tillsättnings- besluten stundom kommit mycket kort tid före den avsedda tillträdesdagen. Tvånget att insända en fullständig omgång merithand- lingar för varje samtidigt sökt tjänst har också upplevts besvärande; mängden hand- lingar blir i vissa fall mycket stor bl a beroen- de på rådande praxis när det gäller utfärdan- de av tjänstgöringsbetyg inom skolväsendet. I den mån man velat flytta tillsättningen av ordinarie lärare har man tänkt sig en centrali- sering till skolöverstyrelsen, bl a för att få ett snabbare förfarande.
8.3.1 Riksdagsrevisorernas granskning 1967
Riksdagens revisorer granskade under år 1967 bl a tillsättningen av ordinarie lärare. Som underlag för granskningen inhämtade man vissa uppgifter om tillsättningsarbetet
under hösten 1966 och våren 1967 från sju länsskolnämnder. Bla studerades i vilken utsträckning lärarna sökte flera samtidigt ledigförklarade tjänster, antalet återkallelser av tjänsteansökningar och nämndernas sam- ordningsarbete.
Revisorerna fann att tillsättningsprocedu- ren i många avseenden var invecklad och gav skolmyndigheterna, framför allt länsskol- nämnderna, ett tidsödande och ofta kompli- cerat arbete.
Eftersom en lärare har rätt att söka ett obegränsat antal vid ett och samma tillfälle ledigförklarade tjänster under skilda skolsty- relser kan samma lärares meriter komma att beräknas samtidigt hos flera styrelser. Därut— över kontrollerar länsskolnämnderna regel- mässigt skolstyrelsernas poängberäkningar. Ett omfattande dubbelarbete i såväl lokal som regional instans uppstår därigenom. Sär- skilt påfallande blir dubbelarbetet då lärare söker tjänster i flera län.
Revisorerna fann detta otillfredsställande och föreslog en undersökning om rationalise- ringsmöjligheterna. Som en sådan nämndes centralisering av all poängvärdering till skol- överstyrelsen antingen genom förstärkning av meritkontoret eller genom införandet av ADB-rutiner. Som ett alternativ till fullstän- dig centralisering nämnde revisorerna ett överförande av poängvärderingen till läns- skolnämnderna, varvid kontroll av skolstyrel- sernas poängberäkningar bortföll och möjlig- heter skapades att avdela speciellt utbildad personal för uppgiften.
Rätten att söka ett obegränsat antal tjäns- ter tvingar också fram ett omfattande och tidskrävande samordningsförfarande mellan länsskolnämnderna, framhöll revisorerna. Bland annat blir det nödvändigt att fatta två beslut i ett tillsättningsärende, ett prelimi- närt och ett definitivt. Ett otal kontakter mellan länsskolnämnderna krävs. En starkt fördröjande effekt uppstår genom att be- svärsavgöranden måste inväntas innan en tjänst kan tillsättas definitivt. Vidare medför möjligheterna att återkalla ansökan till tjänst otillfredsställande förhållanden genom att ett nyss avslutat samordningsförfarande mås-
te åtföljas av ett nytt, vilket i vissa lägen leder till att en hel serie preliminära tillsätt- ningsbeslut måste rivas upp.
Revisorerna fann det önskvärt med över- syn av hela tillsättningsprocedu ren. En tänk- bar åtgärd vore härvid att slopa tillsättningar- na under hösten och bara ha en enda tillsätt- ningsperiod per är, förlagd till våren. Detta skulle dels ge längre tid för samordning och tillsättning och eliminera nuvarande tids- press, dels eliminera lärarbyten under löpan- de läsår till gagn för undervisningens effekti- vitet.
Av principiella skäl ville revisorerna inte förorda någon inskränkning i den fria ansök- ningsrätten, vilken dock betecknades som en av de väsentligaste orsakerna till att samord- ningsförfarandet är så komplicerat. Reviso- rerna ifrågasatte i stället orn det inte vore möjligt att rekommendera lärarna att begrän- sa antalet ansökningar under samma ansök- ningsperiod till förslagsvis högst fem. Kunde man inte på frivillig väg åstadkomma en mera tillfredsställande ordning borde skärpta bestämmelser övervägas.
Revisorerna ifrågasatte slutligen, om inte en viss dag borde fastställas efter vilken ansökan inte finge återkallas, detta för att förhindra att ett omständigt samordningsför- farande måste göras om.
Statskontoret nämnde i sitt yttrande med anledning av revisorernas granskning att man medverkade i arbetet att införa ADB inom utbildningsväsendet. Man hade exempelvis utarbetat system för behandling av ansök- ningshandlingar av stor kvantitet vid uttag- ning av deltagare till skolöverstyrelsens fort- bildningskurser och vid intagning av elever till förskoleseminarierna.
Statskontoret fann att tillsättningsför- farandet för ordinarie lärartjänster måste vara otillfredsställande för såväl skolmyndig- heter som för den enskilde sökanden. En undersökning borde göras om möjligheterna till en central lärartillsättning, vilken skulle möjliggöra ett enklare och enhetligare för- faringssätt och avlasta skolstyrelser och läns- skolnämnder en betydande arbetsbörda. Vid en för hela landet centraliserad lärartillsätt-
ning borde man kunna utnyttja ADB.
Statskontoret ansåg vidare att bestämmel- serna om meritvärdering borde utformas så att alla meriter kunde poängvärderas. Detta skulle både underlätta en manuell bedöm- ning och möjliggöra en datamässig behörig- hetskontroll, poängvärdering och gemensam uttagning av de sökande.
Vid central tillsättning borde ansöknings- blanketten utformas så att den förutom den sökandes meriter även visade hur han priori- terade de tjänster han sökte samtidigt. Ge- nom datamaskinell behandling torde någon inskränkning i den fria ansökningsrätten inte behöva bli aktuell. Vid fall av återbud från ett stort antal antagna sökande torde data- maskinell reservuppflyttning kunna ifråga- komma. En tillämpning av en centraliserad tjänstetillsättning skulle vidare främjas om ledigförklarandet av tjänsterna tidsmässigt kunde samordnas. Vidare menade statskon- toret att den av revisorerna berörda frågan om begränsning av antalet årliga tillsättnings- perioder till endast en borde undersökas.
Skolöverstyrelsen förklarade sig vara väl medveten om de olika problem som sam- manhängde med den komplicerade procedu- ren vid tillsättning av lärartjänster och nämn- de vissa åtgärder som övervägts för att kom- ma tillrätta med problemet. Ett ingrepp i proceduren borde inte ske utan noggranna överväganden och förberedelser och samråd med lärarorganisationerna, eftersom syste- met hade tillkommit med beaktande av lärar— personalens synpunkter och intressen.
Skolöverstyrelsen nämnde också att en undersökning av länsskolnämndernas organi— sation och verksamhetsformer pågick och att en redan 1961 väckt fråga om utnyttjande av ADB vid lärartillsättningarna i samband där- med ånyo hade aktualiserats. Meritvärdering och lärartillsättning har ett intimt samband med varandra. Eftersom expertis avdelats för att överarbeta dåvarande meritvärderingssys- tem borde frågan om utnyttjande av ADB inte föras vidare förrän meritvärderingsfrå- gan klarnat.
Skolöverstyrelsen avsåg att så snart det var möjligt med hänsyn till arbetsbelastningen
m ni ta upp frågan om tillsättningsprocedu- ren till ett samlat övervägande isamråd med berörda personalorganisationer och myndig- heter.
Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet delade i likalydande yttran- den riksdagsrevisorernas uppfattning att nu- varande system medförde en betydande arbetsbelastning för berörda kommunala och statliga instanser. Den totala arbetsvolymen för ärendenas behandling var av den ornfatt- ningen att de i sammanhanget förekornman- de arbetsrutinerna var intressanta ur rationa- liseringssynpunkt.
Förbunden ansåg att utöver de av reviso- rerna påtalade momenten i tillsättningsruti- nen även registreringen av de data som utgör underlag för meritvärderingen borde upp- märksammas. Förbunden fann det befogat att överväga de möjligheter till en genorngri- pande rationalisering av tillsättningsförfaran- det som kunde ligga i central registrering av dataunderlaget för tillsättningsförfarandet. Genom utnyttjande av ADB-teknik borde rationaliseringsvinster kunna uppnås genom central registrering av data rörande lärares utbildning och tjänstgöring. En central po- ängberäkning vid meritvärdering skulle då vara en självklar följdåtgärd.
Eftersom antydda lösningar knappast kun- de beräknas ge snabba resultat menade för- bunden att andra åtgärder av provisorisk karaktär borde vidtas och nämnde som exempel en ökad central service beträffande poängberäkning av tjänstgöringsdata. För— bunden uttalade med dessa synpunkter en positiv inställning till överväganden om cen- tralisering av vissa arbetsmoment.
Beträffande revisorernas förslag om över- gång från två till en tillsättningsperiod per år uttalade förbunden viss tvekan. De positiva effekterna av en dylik åtgärd skulle enligt förbundens uppfattning troligen inte bli så stora som revisorerna antagit. Sin tvekan grundade förbunden bland annat på den omständigheten att vissa lärartjänster var svå- ra att tillsätta, varför ledigkungörande två gånger per år kunde vara till fördel för kommunerna.
I sitt utlåtande med anledning av riksdags- revisorernas berättelse och några i anslutning därtill väckta motioner fann statsutskottet, att revisorernas utförliga redogörelse och de angivna yttrandena med all önskvärd tydlig- het belyste hur omständigt och arbetskrävan- de det dåvarande tillvägagångssättet vid till- sättning av ordinarie lärare var.
Utskottet ansåg att det var angeläget att man utan dröjsmål grep sig an med det påvisade problemet och noga prövade möjlig- heterna att komma fram till ett förfarande som var enklare och mindre arbetskrävande utan att fördenskull objektivitet och nog- grannhet eftersattes. Den utredning i en eller annan form som enligt utskottets mening borde komma till stånd borde arbeta förut- sättningslöst och därför bl a också överväga möjligheterna att överföra arbetet med lärar- tillsättningarna från länsskolnämnderna till en central instans.
Utskottet hemställde att riksdagen gav Kungl Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande tillsättning av ordinarie lärar- tjänster. Detta blev också riksdagens beslut.
8.3.2 Riksrevisionsverkets studie av SÖ
Riksrevisionsverket (RRV) gjorde under 1970/71 en förvaltningsrevisionell studie av skolöverstyrelsen. Studien redovisades i en rapport sommaren 1971. I denna kom man också in på arbetet med tjänstetillsättningar inom skolväsendet.
RRV erinrade i detta sammanhang om att tjänstetillsättningarna inom skolväsendet är uppdelad mellan flera beslutsinstanser — Kungl Maj:t, skolöverstyrelsen, länsskol- nämnderna och skolstyrelserna.
Man konstaterade, att skolöverstyrelsens andel av tillsättningsproceduren — förutom egna beslut också yttranden till Kungl Maj:t — utgör ett omfattande administrativt arbete av rutinkaraktär även om arbetets innehåll kräver kvalificerade insatser. En löpande be— handling av enskildas ansökningar ansåg RRV knappast svara mot skolöverstyrelsens mål i stort, och redan detta fann RRV tillräckligt för att föreslå att tillsättnings-
verksamheten vid överstyrelsen helt eller del- vis skall upphöra i vad det gäller det kommu- nala skolväsendet. Då uppkommer emellertid frågan om var handläggningen i stället skall ske och hur ansöknings- och tillsättnings- verksamheten över huvud taget bör vara ordnad.
Enligt RRV medför fördelningen av nuva- rande tillsättningsbeslut mellan ett flertal instanser flera nackdelar. Som exempel nämndes den långa handläggningstiden i många fall, att man måste avvakta att ett beslut i en instans vunnit laga kraft innan nästa instans kan fatta beslut samt att många ärenden innehåller succession och liknande konsekvenser, varvid den lägre instans som beslutar om en tjänst blir beroende av ut- gången vid en senare tidpunkt i nästa instans beträffande den högre tjänsten. Som andra svagheter i nuvarande system nämnde RRV rätten att i princip söka ett obegränsat antal tjänster liksom valfriheten i önskemål under hela handläggningstiden, vilket medför mycket stora krav på samordning i olika etapper mellan olika organ, exempelvis flera länsskolnämnder. Med ledning av tillgänglig statistik visade RRV att man genom att begränsa ansökningsrätten exempelvis till högst tre alternativ ändå skulle täcka in 73 % av de sökande så som lärarna faktiskt utnytt- jade rätten att söka flera tjänster. I själva verket svarar detta sannolikt mot den sakliga efterfrågan, ansåg RRV.
Nuvarande system medför även att en mycket stor volym ansökningshandlingar ständigt cirkulerar mellan myndigheterna, vilket i sig också torde vålla accelererande olägenheter. En svaghet är vidare att en rad villkorliga besked ofrånkomligt måste ges i slutet av handläggningen. Till olägenheterna hör också att ett system med aldrig tillträdda eller uppehållna bottentjänster skapas och vidmakthålles.
Med hänvisning till länsskolnämndsutred- ningens direktiv avstod RRV från att ge detaljerade förslag, men fann dock utifrån de i rapporten behandlade målsynpunkterna att tillsättningsverksamheten — oavsett hur den är utformad — i största möjliga utsträckning
bör flyttas från skolöverstyrelsen. Beträffan- de frågan om decentralisering eller centralise- ring uttalade RRV den uppfattningen att en centralisering till skolöverstyrelsen inte är önskvärd om man önskar renodla överstyrel- sen till ett utvecklings- och planeringsverk.
RRV påpekade att man vid en översyn av systemet även borde överväga antalet tillsätt- ningsperioder och deras förläggning i tiden samt sambandet mellan tidpunkten för till- sättningsbeslut och för beslut om skolorgani- sation.
RRV förutsatte att ett meritkontor be- hövs oavsett förskjutning av tillsättningsbe- sluten mellan instanserna. Vid ett utpräglat decentraliseringsalternativ blir emellertid flertalet kunder kommunala i stället för stat- liga. Då aktualiseras frågan om en överflytt- ning av meritkontoret till kommunförbun- det, Kommundata e dyl.
RRV pekade slutligen på vissa inom skol- överstyrelsen vidtagna undersökningar av möjligheterna till ADB-behandling av merit- värderingen, vilka borde beaktas vid en över- syn av tillsättningsrutinerna.
8.3.3 Förslag om begränsning av besvärsrätten
Vid nuvarande tillsättningssystems tillkomst föreskrevs, att klagan ej fick föras mot skol- styrelses förslag i tillsättningsärende. Genom ändring av skolstadgan borttogs denna in- skränkning i besvärsrätten from 1 januari 1966. Besvär över skolstyrelses tillsättnings- förslag får sedan dess anföras hos den myn- dighet som skall tillsätta tjänsten.
Vid några tillfällen har i riksdagen förslag framförts om att man skulle återgå till den tidigare ordningen. Som skäl härför har an- förts, att besvär på detta stadium i tillsätt- ningsproceduren kan vålla stora olägenheter både för skolan och för den som söker en tjänst genom att förseningar kan uppstå. Det har också sagts, att rätten att anföra besvär över skolstyrelses förslag innebär ett ingrepp i den kommunala demokratin — skolstyrel- sens ledamöter skulle inte ha full frihet att tillkännage sin uppfattning om vilken sökan-
de de ansåg att den beslutande myndigheten skulle utse till tjänsten.
I ett interpellationssvar erinrades om att enligt statstjänstemannalagen någon in- skränkning inte får göras i rätten att föra talan mot myndighets beslut. Regler av vä- sentligen samma innebörd har meddelats för de kommunalt anställda lärarna. Olägenhe- terna med den ifrågasatta besvärsrätten mås- te vägas mot intresset av att skolstyrelsens förslag kan prövas på ett tidigt stadium, redan innan beslut om tillsättning föreligger. Statsutskottet avstyrkte en motion i samma riktning med motiveringen att principiella frågor om besvärsrätt övervägdes inom justi- tiedepartementet i samband med behandling- en av ett förslag till förvaltningslag.
8.3.4 Länsdemokratiutredningen
1964 års länsdemokratiutredning, vars prin- cipiella överväganden refererats i kapitel 1, kom beträffande länssskolnämnderna fram till att huvuddelen av dess arbetsuppgifter med fördel kunde överföras på landstinget. En del av uppgifterna kunde eventuellt över- föras på annat statligt organ, förslagsvis skol— överstyrelsen.
Som exempel på uppgifter som borde centraliseras nämnde utredningen lärartill- sättningen. Man påpekade att fasta regler för meritvärderingen följs vid tillsättningen. Mar- ginalen för friare bedörnningsgrunder är ytterst begränsad. En lokal skolstyrelse eller en länsskolnämnd har härvid ringa möjlighet att göra sitt inflytande gällande. Om inte större reella befogenheter rörande lärartill- sättningen kunde decentraliseras till skol- huvudmännen borde man överväga om inte denna funktion kunde centraliseras.
8.3.5 Utredningar inom skolöverstyrelsen
Inom skolöverstyrelsen har gjorts två utred- ningar angående möjligheterna att förenkla lärartillsättningsproceduren. Den första gjor- des 1963/64 av en för ändamålet särskilt tillkallad expert, skoldirektören Jerker Robertsson, den andra under åren 1969/70 av en särskild arbetsgrupp (LTS-gruppen).
Robertssons utredning
Utredaren hade till uppgift att utarbeta för- slag till en förenklad procedur för tillsättan- de av tjänster för ämneslärare och klasslära- re, utreda möjligheterna att utnyttja ADB vid bearbetningen av ansökningshandlingar- na, undersöka möjligheterna att förenkla så- dana moment i meritvärderingsbestämmel- serna som orsakade besvär samt uppmärk- samma frågan om centralisering eller decen- tralisering av tillsättningarna.
Utredaren ansåg att den i första hand tillämpbara metoden när det gällde att för- enkla tillsättningsproceduren vore att utnytt- ja ADB. En maskinell bearbetning av ansök- ningshandlingarna borde emellertid inte bara omfatta beräkningen av meritpoäng utan också en redovisning om samtliga sökandes placering på alla sökta tjänster. De gynnsam- maste förutsättningarna för att utnyttja ADB fick man om tillsättningarna centralise- rades till en enda myndighet.
Enligt utredarens uppfattning var emeller- tid meritberäkningen ett mindre problem i tillsättningsarbetet än samordningen beträf- fande lärare som samtidigt sökt flera ordina- rie tjänster. Skolstyrelserna hade tillgång till personal som var väl förtrogen med behörig- hets- och meritvärderingen för sökande till ordinarie klasslärartjänster och samtliga icke- ordinarie tjänster. En centralisering av till- sättningen av icke-ordinarie lärare ansågs inte möjlig.
Det livliga utnyttjandet av den fria ansök- ningsrätten som man konstaterat närmast efter det att det nuvarande tillsättningssyste- met införts hade i stort sett upphört, fann utredaren. På grundval av siffror från tillsätt- ningen av de tjänster som ledigförklarats i december 1963 och februari 1964 konstate- rades, att huvudparten av de ledigförklarade tjänsterna bara lockat en enda sökande och att 70—90 % (med undantag av klasslärarna) sökt högst tre tjänster samtidigt.
Robertsson föreslog därför, att all merit- värdering skulle utföras av skolstyrelserna. Tillsättningen av ordinarie lärare skulle lik- som dittills göras av länsskolnämnderna (för
lektorstjänster av SÖ) efter förslag från skol- styrelserna. Skolöverstyrelsens meritkontor kunde i stort sett avvecklas.
När utredningen redovisades inom över- styrelsen framfördes vissa kritiska syn- punkter. Bl a ansågs utredaren ha underskat- tat de problem som hängde samman med meritvärderingen. Länsskolnämnderna måste i många fall ändra de beräkningar som ut- förts av skolstyrelserna.
L TS-gruppen
LTS-gruppen fick i en första fas till uppgift att undersöka möjligheterna att med bibehål- lande av gällande ansVarsfördelning förenkla lärartillsättningsarbetet genom utnyttjande av ADB. I första hand skulle utredningen avse tillsättningen av adjunktstjänster och alternativtjänster för adjunkt/ämneslärare. Genom en tidigare förundersökning hade man konstaterat, att det gick att mekanisera behörighetsgranskning och meritvärdering för sökande till tjänster i vilka ämnet svenska ingår. LTS-gruppen ansåg det möjligt att mekanisera förloppet även för andra tjänster.
Utredningen skisserade ett förfarande, där de ledigkungjorda tjänsterna registrerades centralt i ett dataregister. Tjänsteansökan skulle fortfarande inges till skolstyrelsen men dess bilaga i form av merit- och tjänste- förteckning, betygskopior och ”önskelista” sändas till skolöverstyrelsens meritkontor. Detta skulle genom utnyttjande av ADB upprätta dels en meritspecifikation för varje sökande, dels en förteckning över de sökan- de till varje tjänst, rangordnade efter merit- poäng. Detta material skulle sändas till be- rörda skolstyrelser och länsskolnämnder. De därpå följande åtgärderna skulle vara oför- ändrade.
Arbetsgruppen fann emellertid att man inte kunde rekommendera detta system. Några besparingar som motsvarande kostna- der för databehandlingen ansåg man sig näm- ligen inte kunna förutse.
I nästa fas fick gruppen till uppgift att pröva förutsättningarna för en decentralise-
rad tillsättning av ordinarie adjunkts- och ämneslärartjänster. De gällande reglerna om behörighet, dispenser, befordringsgrunder och poängmässig värdering av meriterna skul- le iakttas.
] sin rapport skrev gruppen, som dock inte var enig, att en decentralisering av tillsätt- ningen av ordinarie lärare till skolstyrelserna var möjlig, om lärarna försågs med ett certifi- kat som utvisade deras behörighet samt me- ritpoäng enligt första och andra befordrings- grunderna (undervisningsskicklighet reSpekti- ve kunskaper och färdigheter i tjänstens äm- nen) för de tjänster och ämneskombinatio- ner de var behöriga till.
Certifikaten skulle framställas centralt med hjälp av ADB. Samtliga lärare borde förses med ett certifikat, som de kunde utnyttja när de sökte tjänst. Certifikat skulle innehålla personuppgifter, uppgifter om exa- mina och betyg, behörighet och meritpoäng enligt ovan. Själva framställningen av certifi- katen kunde sedan skolöverstyrelsen kon- trollerat insända handlingar skötas av statis- tiska centralbyrån; en samordning med cen- tralbyråns lärarregister bedömdes möjlig.
Om tillsättningen decentraliserades till skolstyrelserna ansåg arbetsgruppen att nå- got gemensamt annonseringstillfälle inte längre behövdes. Eventuellt kunde ledigkun- görandet i Post- och Inrikes Tidningar ersät- tas av annonsering i lärarlistan, där flertalet icke—ordinarie tjänster redan ledigförklara- des.
Till tjänsteansökan skulle i fortsättningen bara behövas fogas certifikat, tjänsteförteck- ning och handlingar utvisande sådana meriter som inte framgår av certifikatet. Skolstyrel- serna kunde utläsa behörighet och meriter enligt de två första befordringsgrunderna på certifikatet och behövde granska behörighet endast beträffande kravet på fullgjord tjänst- göring och räkna poäng endast för tredje befordringsgrunden (tjänstgöringstid). Sedan skolstyrelsen fastställt rangordningen mellan de sökande skulle den mest meriterade till- frågas om han var beredd att tillträda tjäns- ten. Om så var fallet skulle styrelsen tillsätta honom på den, om ej skulle budet gå vidare
efter den uppgjorda rangordningen. Om tjänst ej kunde tillsättas genom direktkon- takt mellan styrelse och sökande kunde öns- kelistan användas för samordning mellan olika skolstyrelser.
Arbetsgruppens förslag ledde inte till någ- ra åtgärder från skolöverstyrelsens sida.
8.4. Länsskolnämndsutredningens överväganden och förslag
Enligt sina direktiv skall länsskolnämndsut- redningen ägna särskild uppmärksamhet åt beslutsordningen vid tillsättning av ordinarie lärartjänster. I direktiven sägs vidare:
”Då nuvarande ordning infördes för den obligatoriska skolan tillmötesgick man bla starka krav från lärarnas sida om dels saklig— het i meritvärderingen och garanti för att ensidiga lokala bedömanden inte skulle få spela för stor roll vid tillsättningen, dels rättighet att samtidigt få söka ett i princip obegränsat antal lediga tjänster och få behål- la sin valfrihet ända fram till tillsättningstill— fället. En ändring av tillsättningsproceduren kan ske genom antingen centralisering eller decentralisering från länsskolnämnderna. Förespråkare finns för olika lösningar. Till förmån för ett centraliserat tillsättningsför- farande talar bl a att man kan undvika nuva- rande dubbelarbete och att redan nu vissa arbetsmoment, bla merituträkningen, sker centralt. Till förmån för ett decentraliserat förfarande talat att kommunerna själva bör få tillsätta personalen i den kommunala verk- samheten, vilket med det nuvarande syste- met för meritvärdering bör kunna ske med beaktande av personalens intressen. Vidare kan tidsutdräkten avsevärt minska vid lokala beslut. De sakkunniga bör i sitt arbete med lärartillsättningsfrågor tillgodogöra sig det material och de erfarenheter som samlats inom skolöverstyrelsen."
Eftersom utredningen finner det angeläget att ha ett tillsättningssystem för lärartjänster som är så enhetligt som möjligt har den inte velat inskränka sig till att pröva beslutsord- ningen för sådana ordinarie lärartjänster som tillsätts av länsskolnämnderna. Den har där- för också prövat tillsättningen av de lärar- tjänster som enligt nuvarande bestämmelser tillsätts av skolöverstyrelsen. Utredningen
begränsar sig dock till tjänster vid de skolor och skolformer som står under länsskol- nämndernas tillsyn.
8.4.1. Behörighet. urvalsprinciper
Länsskolnämndsutredningens uppgift när det gäller lärartillsättningsfrågan är närmast av organisatorisk art. Som sin främsta uppgift har utredningen därvid sett att överväga vil- ken myndighet — lokal, regional eller central -— som bör fatta tillsättningsbesluten. Dår- näst kommer att se över rutinerna i tillsätt- ningsproceduren för att göra denna så smidig som möjligt.
I och för sig kan det finnas anledning att överväga i vilken utsträckning behörighet och principer för urval bland sökande skall regleras av staten när det gäller lärartjänster inom det kommunala skolväsendet. Över- väganden av den arten kan komma att göras inom utredningen om skolan, staten och kommunerna vid dess behandling av frågan om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.
Länsskolnämndsutredningen utgår vid sina överväganden från att behörighetsvillkor för lärartjänst alltjämt skall anges av statsmak- terna. Den utgår också från att nuvarande principer för urval bland sökande till lärar- tjänst fortfarande skall tillämpas så som de anges i bestämmelserna i 17 kap 29 & skol- stadgan orn befordringsgrunder vid tillsätt- ning av ordinarie lärare. En poängmässig värdering enligt centrala anvisningar av meri- ter förutsättes som hittills ske i den mån det är möjligt. Utöver till meriter som kan po- ängvärderas antas likaledes hänsyn få tas endast i samma utsträckning som skolstad- gan i dag säger att så skall ske, nämligen dels till sådana meriter som ”skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pedago- giskt författarskap, insatser inom folkbild- ningsarbetet eller verksamhet som ungdoms- ledare, dels till tjänstens beskaffenhet och skolans särskilda krav.”
Kritik har i olika sammanhang riktats mot den rätt en lärare enligt nuvarande bestäm- melser har att utan inskränkning samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster och om han är den mest meriterade till mer än en tjänst få den han helst vill ha. Denna frihet har ansetts komplicera tillsättningsarbetet och ge tillsättningsmyndigheterna ett omfat- tande arbete för att förhindra att en och samma sökande tillsätts på flera tjänster, särskilt i de fall då tjänster med olika tillsätt- ningsmyndigheter sökts samtidigt. Tanken om en inskränkning i den fria ansökningsrät- ten har därför väckts.
En begränsning av rätten att samtidigt söka flera tjänster skulle i och för sig bidra till att minska arbetsbelastningen för de till- sättande myndigheterna. Denna vinst måste dock vägas mot de nackdelar som skulle uppstå för lärarkåren och för skolan.
Lärarna skulle genom en begränsning av här avsett slag komma i en unik situation på arbetsmarknaden. Rätten att söka de anställ- ningar som är lediga och som man är intres— serad av torde i allmänhet betraktas som självklar och bör inte utan synnerligen starka skäl inskränkas för en viss yrkesgrupp. Nack- delarna för lärarna blir särskilt allvarliga ge- nom systemet att ordinarie lärartjänster le- digförklaras endast två gånger per år (om utredningens förslag i 8.4.8 genomförs bara en gång). Om en sökande inte får någon av det fåtal tjänster han fått söka, måste han vänta minst ett halvt år (ett år enligt utred- ningens förslag) innan han åter kan söka tjänst.
För skolan skulle en begränsning av ansök- ningsrätten medföra en minskning av det genomsnittliga antalet sökande per tjänst. Detta skulle i varje fall för vissa kommuner kunna betyda en försämring av rekryterings- möjligheterna. Hur detta skulle slå är svårt att förutse, eftersom det delvis beror på hur lärarna kommer att fördela det begränsade antal ansökningar de får inge. Tänkbart är att många lärare endast inger sina ansök- ningar till tjänster på mer attraktiva orter. I
så fall riskerar man att få sämre urvalsmöjlig- heter på andra orter, där de sökande skulle ha accepterat en tjänst om de fått söka flera alternativ och slagits ut på de främst önskade platserna.
De som förespråkat en begränsning av ansökningsrätten synes också ha förbisett vissa tekniska svårigheter. Ett problem är hur begränsningen skall utformas, ett annat hur den skall övervakas.
I diskussionen har begränsningen tänkts som en begränsning av det antal tjänster man samtidigt får söka, exempelvis till fem. Sär- skilt när det gäller klasslärartjänster är det emellertid vanligt att det i en och samma kommuns grundskola ledigförklaras flera tjänster av samma slag vid samma tidpunkt. Över ett hundra småskollärartjänster ledig- kungjordes exempelvis i en kommun vid ett av de ansökningstillfällen länsskolnämndsut- redningen studerade. En ansökan om tjänst i sådan kommun måste självklart få avse samt- liga där lediga tjänster av samma slag. Den som söker tjänst i sådan kommun skulle därigenom ha utnyttjat hela sin ansöknings- rätt och vara förhindrad att samtidigt söka tjänst i annan kommun.
Begränsningen skulle också kunna utfor- mas så att den avsåg det antal kommuner man samtidigt fick söka tjänst i. Den som sökte i kommuner med många ledigförklara- de tjänster skulle emellertid då få flera chan- ser än den som sökte i kommuner med få tjänster. Detta kan tänkas medföra, att många endast skulle söka i stora kommuner med många ledigförklarade tjänster, vilket skulle vara till nackdel för de mindre kom— munerna.
Såvida inte särskilda kontrollåtgärder sätts in eller tillsättningen centraliseras till en enda myndighet finns det också möjligheter att kringå begränsningar av dessa slag. Med nuvarande tillsättningsordning skulle man kunna söka fem tjänster i ett län och lika många i ett annat om man bifogade olika önskelistor i de båda länen och däri uteslöt tjänster i det andra länet.
Till det nuvarande systemet hör också en principiell rätt för dem som är mest merite-
rad till flera samtidigt sökta tjänster att få den tjänst han helst vill ha. Denna rätt medför inga större problem så länge dessa tjänster tillsätts av en och samma myndighet. Tillsätts de av olika myndigheter måste en samordning myndigheterna emellan göras så att en sökande inte tillsätts på flera tjänster.
Problemet skulle försvinna, om man över- gick till den princip som före 1958 gällde i liknande fall vid tillsättning av folk- och småskollärartjänster, nämligen att man var skyldig att anta den tjänst man först erbjöds. Om man inte gjorde detta, gick budet vidare till nästa sökande, och den som tackat nej då måste hoppas på att komma ifråga hos annan skolstyrelse som ännu inte var klar med sitt beslut. En sådan ordning kan emellertid medföra olägenheter som utredningen inte vill godta. En dragkamp kommuner emellan om de mest meriterade lärarna kan tänkas uppstå med exempelvis erbjudande om hjälp att skaffa bostad och andra indirekta för- måner. I synnerhet vid en lokal tillsättning kan en sådan utveckling befaras.
Som framgår utförligare längre fram (8.4.4) har utredningen dessutom funnit, att de problem som den fria ansökningsrätten medför överdimensionerats i debatten. Den anvisar också möjligheter att bemästra svårig— heterna även om tillsättningen av ordinarie lärare decentraliseras till skolstyrelserna.
Länsskolnämndsutredningen avvisar sålun- da tanken på en inskränkning i lärarnas rätt att söka flera samtidigt ledigförklarade tjäns- ter. Tillsättningssystemet måste vara sådant att denna rätt kan bevaras liksom principen om att den som är mest meriterad till flera tjänster skall få den han helst vill ha av dessa.
8.4.3. Tillsättningsmyndighet
Med den principiella syn på ansvarsfördel- ningen mellan stat och kommun på skolans område som utredningen redovisat i kapitel 5 ter det sig naturligt, att skolans huvudmän också får tillsätta sin personal, dock under iakttagande av de regler som statsmakterna anser nödvändiga för att garantera en så god och jämn standard på undervisningen som
Tillämpad på tillsättningen av lärare skulle de nämnda principerna för ansvars- och upp- giftsfördelningen mellan stat och kommun kunna innebära, att staten uppställde behö- righetskrav och regler om hur urvalet mellan flera sökande skall göras (befordringsgrunder och meritvärderingsregler) samt angav hur tjänsterna skulle ledigkungöras. Tillämpning- en av reglerna, dvs tillsättningen av tjänster- na, kunde däremot ankomma på huvudmän- nen. Att kommunerna i sitt tillsättningsarbe- te följer de statliga bestämmelserna skulle garanteras genom en reell besvärsrätt hos statliga myndigheter.
Utredningen har ovan (8.4.1) framhållit, att den utgår från att nuvarande reglering i skolstadgan om behörighet och befordrings- grunder fortfarande skall gälla. Urvalet av lärare skall alltså alltjämt ske på objektiva grunder. Så långt det är möjligt skall en poängmässig värdering av meriterna ske. Ut- redningen anser att tillämpningen av dessa regler utan att objektivitetsprincipen rubbas kan överlåtas åt huvudmännen. För vissa lärartjänster finns för närvarande inga anvis- ningar om poängvärdering av de sökandes meriter. Till detta problem återkommer läns— skolnämndsutredningen i avsnitt 8.4.5.
Hänsyn skall vid urval mellan flera sökan- de tas också till meriter som inte är poäng- mässigt värderingsbara. Det krävs dock att meriterna skall vara av betydelse för tjäns- tens utövande. Vad som menas därmed för- tydligas genom exemplifiering i skolstadgan: ”skicklighet som ådagalagts på annat sätt än genom betyg, fortsatta studier, vetenskapligt eller pedagogiskt författarskap, insatser inom folkbildningsarbetet eller verksamhet som ungdomsledare”. Av departementschefens uttalande i prOpositionen om införande av det nuvarande tillsättningssystemet och statsutskottets av riksdagen biträdda utlåtan- de (Prop 1957z6l, StU 1957:97,Rskr1957: 253) framgår, att medborgerliga förtroende- uppdrag inte har sådant direkt samband med själva lärarverksamheten att de skall betrak- tas som meriter vid tjänstetillsättningar.
Vilka meriter som skall få tillgodoräknas
är alltså väl definierat. ”Politiska” meriter får tillsättningsmyndigheten sålunda inte ta hänsyn till och inte heller till att en sökande eventuellt redan tjänstgöri den kommun där ordinarie tjänst sökts. Under de 15 år det nuvarande tillsättningssystemet tillämpats har dessutom en fast praxis utbildats. vilken är välbekant för skolstyrelserna. Det bör därför vara möjligt att överföra uppgiften att tillsätta ordinarie lärare till skolstyrelserna utan att principen om att urvalet skall göras på objektiva grunder åsidosätts.
En överflyttning av tillsättningsrätten till skolstyrelserna bör dock inte göras om till- sättningsproceduren därigenom blir mer komplicerad eller mer tidskrävande än den är för närvarande. Särskilt kan det måhända befaras. att den fria ansökningsrätten och principen om att den som är mest meriterad till flera tjänster skall få den han helst vill ha kan göra en tillsättning på lokal nivå svårbe- mästrad. Som framgår av närmast följande avsnitt (8.4.4) kan emellertid även dessa problem lösas och ett administrativt enkelt system för tillsättning genom skolstyrelserna skapas.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för, att uppgiften att tillsätta ordinarie lärare vid de kommunala skolorna överflyttas från skolöversty relsen och länsskolnämnderna till skolstyrelserna (utbildningsnämnderna). Ut- redningen anser också att tillsättningen av ordinarie lärare vid de statliga skolor sorr för närvarande står under länsskolnämndernas inseende överflyttas till vederbörande lokala styrelse, dvs för sjöbefälsskolornas del till den kommunala skolstyrelse som administre— rar reSpektive skola och för specialskolornas del till lokalstyrelsen för reSpektive skclen- het. De extra ordinarie lärartjänster som finns vid de statliga vuxenskolorna i stället motsvarande ordinarie tjänster bör likaså till- sättas av den kommunala skolstyrelsen.
8.4.4. Samordning vid lokal tillsättning av ordinarie lärare
Då lärare har rätt att samtidigt söka flera ledigförklarade tjänster och om han är mest
meriterad till flera av dessa få den han helst vill ha måste, om de tjänster han söker tillsätts av olika myndigheter, en samordning mellan dessa göras så att han inte utnämns på mer än en tjänst. Hur samordningen i princip går till har beskrivits under 8.2.2. Det har hävdats, att denna samordning bere— der länsskolnämnderna ett betydande arbete och avsevärt skulle komplicera proceduren om kommunerna själva skulle tillsätta de ordinarie lärartjänsterna.
Länskolnämndsutredningens expertgrupp för lärartillsättningsfrågan har för att närma- re kunna analysera problemet från samtliga länsskolnämnder inhämtat vissa uppgifter från arbetet med tillsättning av ordinarie lärare i grundskolan och gymnasieskolan un- der hösten 1971 och våren 1972. Från skol- överstyrelsen har motsvarande uppgifter in— hämtats från dess arbete med tillsättning av bl a lektorstjänster under våren 1972. Sålun- da infordrades uppgifter om antalet ledigför— klarade tjänster, antalet tillsatta tjänster, an- talet sökande per ledigförklarad tjänst, anta- let tjänster som varje sökande anmält sig till och antalet kommuner i vilka varje sökande sökt tjänst under samma tillsättningsperiod. Också frekvensen av återkallelser av ansök- ningar samt antalet besvär över tillsättnings- beslut redovisades. Länsskolnämnderna har också lämnat uppgifter om det antal kontak— ter som erfordrades nämnderna emellan för att klara samordningen av de tjänster som tillsattes under våren 1972. Slutligen fick nämnderna för dessa tjänster också beräkna det antal kontakter skolstyrelserna emellan som hade erfordrats om dessa varit tillsätt- ningsmyndigheter. De sistnämnda beräk- ningarna gjordes i två alternativ, det ena med 1972 års kommunindelning, det andra med kommunblocksindelningen som grund. En- kätresultaten och expertgruppens analys där- av redovisas i bilaga 4.
Av de inhämtade uppgifterna framgår, att lärarnas benägenhet att samtidigt söka många tjänster inte är så stor som debatten stundom gett intryck av. Ett mindre antal lärare sökte visserligen under 1971/72 många tjänster var (så sökte exempelvis 249 lågsta-
dielärare, dvs 8,7 % av samtliga som då sökte ordinarie tjänst som lärare 1, våren 1972 mer än 20 tjänster), men det genomsnittliga anta- let tjänster varje sökande anmälde sig till var relativt lågt. Det genomsnittligt största anta- let samtidigt sökta tjänster hade lågstadie- lärarna (drygt 8 hösten 1971 och drygt 5 våren 1972) och mellanstadielärarna (drygt 4 vid båda tillfällena). Därnäst flest tjänster samtidigt sökte adjunkter (motsvarande) i genomsnitt drygt 2 hösten 1971 och drygt 3 våren 1972. De som sökte lektorstjänst sökte våren 1972 (siffror föreligger för dessa en- dast från denna tillsättningsperiod) igenom- snitt 2,5 tjänster var. Siffrorna för sökande till övriga slag av tjänster var lägre.
De högre värden för antalet samtidigt sökta tjänster som klasslärare uppvisar beror i hög grad på att många kommuner ledigför- klarade mer än en tjänst som lärare 1 eller 2 samtidigt. Sålunda ledigkungjorde en enda kommun hösten 1971 över 100 ordinarie tjänster som lärare 1. Den som sökte tjänst som lärare 1 i denna kommun registrerades därigenom i undersökningen som sökande till ett mycket stort antal tjänster.
För en bedömning av samordningsproble- mets storlek om tillsättningen av ordinarie lärare överföres till skolstyrelserna är det viktigare att veta i hur många kommuner man söker tjänst i en och samma period. Tillsätts alla tjänster av samma skolstyrelse uppstår ju inget samordningsbehov även om flera tjänster söks samtidigt. Av bilaga 4 framgår, att de allra flesta som sökte ordina- rie klasslärartjänster endast sökte tjänst i en enda kommun (99/92 %1 av lågstadielärarna, 97/88 % av mellanstadielärarna). Lika läg eller lägre spridning hade de sökande till tjänsterna som lärare 3 eller 4 (speciallärare) eller som lärare 101—137, 139, 141—147, 162—166, 173 och 175 (lärare i yrkesinrikta- de ämnen i gymnasieskolan). Också de sö—
1 Den första siffran avser hösten 1971, den andra våren 1972. Redovisningen avser den vid undersök— ningstillfället rådande kommunindelningen. Siffror— na blir, som framgår av bilagan, något lägre när kommunindelningsreformen helt genomförts.
kande till tjänst som lärare 5—15 och 1494 151 (dvs f d övningslärartjänster) visar rela— tivt låg spridning med hänsyn till det antal kommuner var och en samtidigt söker tjänst i. För dessa lärartjänster bedömer länsskol- nämndsutredningen spridningen vara så låg, att skolstyrelserna utan svårigheter och utan att speciella åtgärder vidtas kan klara den samordning sig emellan som erfordras om de själva blir tillsättningsmyndigheter.
Större spridning uppvisar de sökande till tjänster för adjunkter och lektorer rn fl (tjänster i de ämnen som tidigare benämndes läroämnen). 59/51 % av de sökande till tjäns- ter som lärare 16/ 17 i grundskolan och till tjänster för adjunkter i gymnasieskolan sökte i endast en enda kommun. Motsvarande pro- centtal för sökande till lektorstjänst var vå- ren 1972 48. I genomsnitt sökte den först- nämnda kategorin i nära tre och den andrai drygt två kommuner samtidigt. Då ungefär varannan av de sökande till dessa tjänste- typer samtidigt söker i två eller flera kom- muner kan det bli administrativt besvärligt att klara samordningen vid en kommunal tillsättning av dessa tjänster. Innan skolsty- relse A tillsätter en tjänst måste den avvakta besked från skolstyrelse B om den gemen- samma sökanden X; skolstyrelse B i sin tur måste avvakta besked från skolstyrelse C om sökande Y etc.
Samordningen vid kommunal tillsättning av dessa tjänster kan underlättas genom en central service. Denna kan i korthet gå till så, att skolstyrelserna till ett centralt organ, förslagsvis skolöverstyrelsen, insänder dels ”önskelistoma” för sina förstahandssökande, dels skolstyrelsens preliminära tillsättnings- beslut, dvs det beslut vari skolstyrelsen upp- tagit de sökande i den ordning den avser att låta de sökande komma ifråga till reSpektive tjänst. Genom en enkel ADB-rutin, varige- nom ”önskelistorna” ställs mot skolstyrelser- nas rangordning av de sökande, kan besked snabbt erhållas om vilken sökande som bör tillsättas på vilken tjänst.
Ett samordningssystem av detta slag är rätt flexibelt. Sedan erfarenhet vunnits kan måhända tjänster i vissa ämnen eller ämnes-
kombinationer undantas från den centrala samordningen därför att antalet ledigförkla- rade tjänster och/eller antalet sökande är så lågt att samordningen utan större besvär kan klaras lokalt. Om å andra sidan en ökad lärartillgång leder till att exempelvis klass- lärarna i större utsträckning än nu söker i flera kommuner samtidigt kan också dessa tjänster lätt tas med i den centrala servicen.
Kostnaderna för en central service med samordningen i den omfattning som angetts i nästföregående stycke kan bedömas som låga. lnitialkostnaderna torde inte överstiga 25 000 kronor.
Att de ursprungliga ingivna ”önskelistor- na” under tillsättningSprocedurens gång änd- ras komplicerar givetvis situationen vid såväl regional som lokal tillsättning. För att mot- verka detta bör en viss sista dag för ingivande av ändringar i rangordningen de sökta tjäns- terna emellan fastställas. Ändringar som in- kommer efter denna dag bör lämnas utan avseende.
8.4.5. Meritvärdering vid tillsättning av lektorstjänster
Som framgår av 8.2.4 görs för närvarande inte någon poängmässig värdering av meriter- na för de sökande till tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160. Några anvis- ningar om hur en sådan poängberäkning skall göras har heller inte utfärdats av skolöversty- relsen. Anvisningar finns däremot om hur meriterna upp till och med doktorsexamen (fil lic-examen) skall poängvärderas om tjäns- teansökan avser adjunktstjänst.
Ett system för poängmässig värdering av de sökandes meriter är kanske inte nödvän- digt för tjänster som tillsätts centralt, vilket för närvarande är fallet med lektorstjänster— na. För skolstyrelserna medför det dock vissa svårigheter när de skall rangordna de sökande och avge förord till SÖ. [ många fall torde styrelserna för närvarande göra en inofficiell poängberäkning, varvid de tilläm— par de anvisningar som gäller vid tillsättning av motsvarande adjunktstjänster.
Enligt länsskolnämndsutredningens upp-
fattning bör skolöverstyrelsen utfärda anvis- ningar också för poängmässig värdering av meriterna för sökande till tjänster som lärare 152,154, 156.158 och 160.
8.4.6. Dispenser från behörighetsvillkor
Enligt nuvarande bestämmelser kan tillsätt- ningsmyndigheten vid tillsättning av ordina- rie tjänster ge sökande diSpens från vissa av de i stadgan föreskrivna behörighetsvillko- ren. Vid tillsättning av icke-ordinarie tjäns- ter, vilka i flertalet fall tillsätts av skolstyrel- serna, gäller att frågan om dispens skall prövas av den myndighet som tillsätter mot- svarande ordinarie tjänst, dvs som regel läns- skolnämnden. Frågan om dispens prövas en- dast i samband med tillsättning av viss be- stämd tjänst. Den som efter dispens fått en tjänst måste därför på nytt söka dispens, om han söker annan tjänst och fortfarande inte är fullt behörig.
Länsskolnärnndsutredningen anser att re- dan de möjligheter till olika bedömningari dispensfrågor som föreligger med 24 dispens- prövande myndigheter utgör en svaghet i nuvarande tillsättningssystem. Att överföra dispensprövningen till kommunerna anser ut- redningen vara orealistiskt och oförenligt med en statlig reglering av behörigheten till lärartjänst. Frågor om undantag från behö— righetsvillkoren bör tillhöra det statliga om- rådet.
Beträffande kraven på viss teoretisk ut- bildning och på praktisk lärarutbildning an- ser utredningen att möjligheten att få dis- pens för en viss tjänst bör ersättas av en möj- lighet att om särskilda skäl föreligger bli för- klarad behörig av skolöverstyrelsen. Sådan be- hörighetsförklaring bör sökas i särskild ord- ning och inte i samband med ansökan om tjänst. Förslag om behörighetsförklaring till viss tjänst bör kunna föreläggas skolöversty- relsen av tillsättningsmyndigheten.
Beträffande kravet på två års lärartjänst- göring för vinnande av ordinarie anställning har en praxis utbildats så att dispens medges om sökande fullgjort 3 terminers tjänstgö— ring och således endast brister i att den sista
termin som krävs pågår vid ansökningstillfäl- let och inte är avslutad förrän tillsättningsbe- slutet är fattat. Länsskolnämndsutredningen anser att skolöverstyrelsen i princip skall vara den myndighet som medger avsteg från bestämmelserna även i detta avseende. Möj- lighet bör dock finnas att delegera rätten att medge dispens till annan tillsättningsmyndig- het för vissa lärarkategorier i fall då behörig sökande saknas.
I detta sammanhang bör man observera, att behöriga lärare numera står till förfogan- de ihelt annan omfattning än då de nuvaran— de reglerna fastställdes. Antalet dispensfall bör därför minska kraftigt i framtiden.
8.4.7 Rationalisering av meritvärderingen Som framgår av avsnitt 8.2 skall vid tillsätt- ning av flertalet lärartjänster en poängmässig värdering av de sökandes meriter göras så långt det är möjligt. Vid tillsättning av icke-ordinarie tjänster liksom vid tillsättning av ordinarie tjänster för klass- och Speciallärare, för lärare i gym- nasieskolans yrkesinriktade ämnen och för adjunkter i ekonomiska och tekniska ämnen i gymnasieskolan skall skolstyrelserna själva utföra denna poängvärdering. Vid tillsättning av ordinarie tjänster liksom vid tillsättning av sådana icke-ordinarie tjänster som tillsätts av länsskolnämnderna kontrollråknas som regel skolstyrelsernas beräkningar av respektive nämnd. För den som samtidigt söker tjänsti flera kommuner innebär detta att flera skol- styrelser samtidigt räknar poäng på samma meriter. Inte heller tillvaratas de gjorda ut- räkningama; nästa gång läraren söker tjänst sker därför en ny uträkning i varje kommun där han då söker tjänst. Vid tillsättning av övriga ordinarie tjänster (utom lektorstjänster och tjänster vid sjöbe- fälsskolorna) utförs poängberäkningen av skolöverstyrelsens meritkontor. De första- handssökandes handlingar skall därför av skolstyrelserna insändas till skolöverstyrel- sen. Skolstyrelsernas vidare arbete med att bedöma de sökande och avge förslag kan inte göras förrän handlingarna återkommit från meritkontoret.
Inom skolöverstyrelsen har som ovan angetts (8.3.5) övervägts vissa åtgärder för att för- enkla tillsättningSproceduren. [ samband där- med diskuterades bl a möjligheterna att ge- nom ett särskilt certifikat rationalisera po- ängberäkningen enligt de två första beford- ringsgrunderna. Länsskolnämndsutred- ningens expertgrupp har vidareutvecklat detta uppslag och utarbetat ett system med ett meritbesked för varje lärare, varigenom meritpoängen enligt dessa befordringsgrun- der i princip beräknas endast en gång för varje lärare under hela hans aktiva tid.
Länsskolnämndsutredningen finner att det föreslagna meritbeskedssystemet innebär av- sevärda fördelar genom att dubbelarbete undviks samtidigt som risken för fel i detta led av tillsättningsarbete minskar. Det till systemet hörande meritregistret ger de cen- trala myndigheterna en god överblick över läkarkårens utbildning, varigenom plane- ringen av t ex fortbildningsverksamheten un- derlättas och de behov av utbildningskomp- lettering mm som planerade läroplansför- ändringar medför säkrare kan bedömas. Vi- dare kan meritregistret ersätta en del av de uppgifter som statistiska centralbyrån nu inhämtar till sitt lärarregister genom en årlig enkät till samtliga aktiva lärare. Länsskol- nämndsutredningen föreslår därför, att ett centralt meritregister upprättas och att lärar- na erhåller ett meritbesked avsett att använ- das i samband med ansökan om lärartjänst.
Meritbeskedet föreslås innehålla följande uppgifter:
— identifikationsuppgifter (namn, person- nummer) - avlagda examina och prov — betyg i såväl den teoretiska som praktiska lärarutbildningen — uppgift om vilken tjänstetyp (vilka tjäns- tetyper) och i förekommande fall ämnes- kombinationer vederbörande är behörig till med hänsyn till sin utbildning samt — meritpoäng enligt de två första beford- ringsgrunderna (undervisningsskicklighet och nit respektive kunskaper och färdig-
heter i ämnen som hör till tjänsten eller på annan grund kan vara av betydelse vid tjänstens utövande) för var och en av de tjänstetyper och ämneskombinationer var— till vederbörande är behörig.
Exempel på utformning och framställning av meritbesked finns i bilaga 5.
Meritbeskedet föreslås framställas centralt och i största möjliga utsträckning genom utnyttjande av ADB. Huvudregeln skall vara, att meritbeskedet upprättas och tillställs lä- rare i samband med att han lämnar lärarut- bildningsanstalten som nyutexaminerad lära- re. Nytt meritbesked utfärdas dels om behö- righetsreglerna eller meritvärderingsbestäm- melserna ändras, dels om läraren genom vi— dareutbildning breddar sin behörighet och/ eller sina meriter. Genom att de i meritbe- skeden ingående uppgifterna lagras i ett data- register underlättas arbetet med utfärdande av nya meritbesked i sådana fall. Ändras behörighets- eller meritvärderingsreglerna kan det nya programmet köras mot merit- registret, varigenom besked erhålls om vilka lärare som måste tillställas nya meritbesked. Har en lärare genomgått ny lärarutbildning, exempelvis speciallärarutbildning, kan ut- bildningsanstalten meddela detta till skol- överstyrelsen, varefter nytt meritbesked ut— färdas. Om en lärare exempelvis skaffar sig akademiskt betyg i nytt ämne eller höjer sina tidigare betyg kan han insända betygsavskrift (utdrag ur tentamensbok) till skolöverstyrel- sen med begäran om att få nytt meritbesked.
För de lärare som då systemet med merit- besked införs redan är i tjänst måste sär- skilda överväganden göras. Tre alternativ kan tänkas:
1. Endast nyexaminerade lärare förses med» meritbesked. För övriga lärare beräknas meritpoängen i samband med tjänste- ansökan på samma sätt som hittills.
2. Samtliga redan examinerade lärare förses med meritbesked.
3. De i tjänst varande lärare som avser att söka ny tjänst förses med meritbesked i samband med att de första gången inger tjänsteansökan. Eventuellt kan de anmo-
das att ansöka om meritbesked i god tid innan de söker ny tjänst.
Det förstnämnda alternativet medför att meritbeskedsystemets fördelar endast efter en mycket lång övergångstid kan utnyttjas till fullo. Under denna tid måste den hittills- varande rutinen användas parallellt med den nya. Möjligheterna att samordna meritregist- ret med SCB:s lärarregister minskar.
Det andra alternativet har den nackdelen, att meritbesked måste upprättas också för ett stort antal lärare, som aldrig kommer att utnyttja dem därför att de inte söker ny tjänst. Dessa lärare finge ett för dem till synes onödigt besvär med att insända vissa handlingar till skolöverstyrelsen. [ gengäld kan man till fullo tillgodogöra sig fördelar med det centrala meritregistret och meritbe- skeden.
Det tredje alternativet har främst den nackdelen, att fördelarna med ett centralt meritregister inte kan till fullo utnyttjas förrän efter en relativt lång period. De för- delar som ligger i själva meritbeskeden vid bearbetningen av ansökningar till både ordi- narie och icke—ordinarie tjänster inträder emellertid i full utsträckning efter en relativt kort uppbyggnadsperiod, vilken utredningen beräknar till två år.
Utredningen förordar för sin del, att me- ritbeskedsystemet genomförs efter det tredje alternativet.
Avskrift av meritbeskedet skall av läraren biläggas ansökan om lärartjänst och ersätter då avskrifterna av de betyg, vars uppgifter framgår av meritbeskedet. Den myndighet som skall upprätta förteckning över de sö- kande och deras meriter hämtar uppgifter om behörighet, meriter och meritpoäng en- ligt de två första befordringsgrunderna från meritbeskedet.
För den som inte är behörig till lärartjänst kan frågan om dispens (jfr 8.4.6) samman- kopplas med utfärdandet av meritbesked. Utredningen har tidigare föreslagit, att dis- pensprövningen centraliseras till skolöversty- relsen. För den som trots brister i fråga om föreskriven utbildning förklaras behörig till
lärartjänst bör skolöverstyrelsen utfärda me- ritbesked. I vissa fall, exempelvis då den dispenssökande har utländsk examen, kan meritbeskedet komma att sakna poängupp- gift och utöver identifikationsuppgifter i huvudsak bara innehålla uppgift om vilket slag av lärartjänst han förklarats behörig till.
Tredje befordringsgrunden
Ett meritbesked av ovan angivet slag kan svårligen förses med uppgift om poäng enligt den tredje befordringsgrunden (längden av väl vitsordad tjänstgöring). Detta skulle framtvinga en ständig komplettering. Om alla statliga och kommunala myndigheter i framtiden ansluts till ett enhetligt personal- registreringssystem skulle det i och för sig vara möjligt att i efterhand tex terminsvis datamässigt framräkna poängtal för den aktuella terminen och överföra detta till meritregistret. En ständig nyutskrift av me- ritbesked skulle emellertid bli kostnadskrä- vande och kan inte rekommenderas.
Eftersom meritbeskedet inte innehåller uppgift om den tid som får tillgodoräknas enligt den tredje befordringsgrunden kvarstår olägenheten med att flera myndigheter får räkna fram denna var för sig då lärare söker flera tjänster. För närvarande beräknas den tillgodoräkningsbara tiden med hjälp av de uppgifter om anställningsform, anställnings- tid, tjänstgöringens omfattning och eventuel- la tjänstledigheter som finns i de sökandes tjänstgöringsbetyg. Dessa uppgifter finns emellertid registrerade också i andra hand- lingar hos vederbörande skolstyrelser. Upp- gifterna behövs nämligen dels för beräkning av löneförmånerna, dels för den tjänstematri— kel som skall ligga till grund för beräkning av pensionsförrnåner.
Enligt vad utredningen erfarit pågår inom kommunförbundet arbete med utvecklingen av ett kommunalt personaladministrativt in- formationssystem (K-PAI). Man har därvid tänkt sig att på grundval av kontinuerliga rapporter från kommunerna registrera såda- na uppgifter som erfordras bl a för beräkning av pensioner och för utfärdande av tjänstgö-
ringsbetyg. För lärare skulle bla följande uppgifter registreras:
Komrnunnarnn, kommunkod Personnummer, namn Uppgiftstiden (fr o m, t o m)
Befattningsbenämning Sysselsättningsgrad
Skolform
Löneplan, anställningsform
Lönegrad, fr o m, t o m Löneklass, fr o m, to m
Uppdragstillägg och vissa andra tillägg så- som skolbibliotekarietillägg och vika- riatstillägg Tjänstledighetsorsak, omfattning, fr o m, t o m, antal dagar.
De uppgifter som registrerats skall utlistas en gång i terminen. Man överväger därefter en samlad utlistning av 10 halvårsuppgifter innan registerbanden utgår. Skolförvalt- ningarna får på detta sätt tillgång till en samlingsmatrikel för fem läsår, vilken kan förvaras i personalakt.
Länsskolnämndsutredningens expertgrupp för lärartillsättningsfrågan har med den arbetsgrupp som inom kommunförbundet sysslar med K-PAI-utredningen diskuterat möjligheterna att komplettera matrikel— uppgifterna med uppgift om den tjänstgö- ringstid som får tillgodoräknas enligt den tredje befordringsgrunden. Möjligheterna härtill är goda. Särskild plats kan således reserveras för uppgift om sådan tjänstgö- ringstid. Som underlag vid framräknandet används de halvårsvis framtagna uppgifterna. Den därvid framräknade tiden ackumuleras och sista utlistningen visar sedan all tillgodo- räkningsbar tid i K-PAI-systemet.
Även möjligheterna att beräkna och upp- lagra den tillgodoräkningsbara tjänstgörings- tid som fullgjorts före K-PAI-systemets in- förande har diskuterats med kommunför- bundets arbetsgrupp och befunnits goda.
De uppgifter om tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid som på detta sätt erhålls kan införas i lärarnas tjänstgöringsbetyg. Om så sker, kan den tillsättande myndigheten avlä- sa den tillgodoräkningsbara tiden direkt på
den sökandes senaste tjänstgöringsbetyg. Myndigheten slipper då att från varje bilagt tjänstgöringsbetyg uträkna den tid som får tillgodoräknas med avdrag för eventuella tjänstledigheter mm. Det återstår bara att omvandla den tillgodoräkningsbara tiden till meritpoäng, vilket är enkelt att göra med hjälp av den tabell, som ingår i de nuvarande meritvärderingsanvisningarna.
Om samtliga kommuner i en framtid an- sluter sig till K-PAl-systemet torde sedan alla tjänstgöringstidsuppgifter lagrats i dataregist- ret en utlistning vara obehövlig. Erforderliga upplysningar kan då i stället avläsas direkt i en terminalanläggning eller erhållas från dataregistret på annat sätt och föras in i tillsättningsproceduren.
I detta sammanhang kan det vara befogat att se över anvisningarna om vilka uppgifter som skall tas med när tjänstgöringsbetyg utfärdas för lärare. Enligt de nuvarande an- visningarna skall i tjänstgöringsbetyget intas alla de uppgifter som erfordras bl a för be- räkning av tillgodoräkningsbar tjänstgörings- tid (anställningens art, tjänstgöringens om- fattning, tjänstledigheter m rn). Det är rektor som utfärdar tjänstgöringsbetyg. I många kommuner sker en samordning på så sätt att det centrala skolkansliet ur sina personregis- ter framtar erforderliga grunddata och fyller i dessa på en betygsblankett, varefter veder- börande rektor kompletterar med vitsord, övriga uppgifter och underskrifter. l kommu- ner som inte samordnat arbetet på detta sätt torde ett dubbelarbete förekomma genom att uppgifter om anställning och tjänstledig- het m m lagras på två håll.
Man bör överväga om det över huvud taget är nödvändigt att registrera uppgifterna om anställningsform, tjänstgöringstid, ledig- heter m m i två skilda handlingar, tjänstgö- ringsbetyget och tjänstematrikeln. Om dessa uppgifter slopas i tjänstgöringsbetyget kom- mer detta bara att innehålla uppgifter om den undervisning som läraren fullgjort (skol- form, stadium, ämnen), övriga åligganden som läraren fullgjort (tjänstgöring som hu- vudlärare, institutionsföreståndare etc) samt vitsord, dvs enbart sådana uppgifter som
rektor kan lämna utan att kontakt behöver tas med skolstyrelsens kansli. De uppgifter som behövs för beräkning av tillgodoräk- ningsbar tid bör - sålänge K-PAI-systemet inte är fullt genomfört — styrkas genom att utdrag ur tjänstematrikeln bifogas tjänstean- sökan.
Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att följa utvecklingen på detta område och efter samråd med kommun- och landstingsförbun- den utfärda erforderliga anvisningar.
Kostnader
Länsskolnämndsutredningens expertgrupp har gjort kostnadsberäkningar för de föränd- ringar som föreslås i de föregående två av- snitten. Beräkningarna redovisas i bilaga 6.
Hänsyn har därvid tagits dels till de kost- nader som uppbyggandet och driften av me- ritbeskedsregistret medför, dels till de beSpa- ringar som kan göras hos skolöverstyrelsen genom att meritkontorets nuvarande uppgif- ter utgår, hos länsskolnämnderna och skol- styrelserna genom att arbetet med beräkning och kontroll av meritpoängen reduceras samt hos statistiska centralbyrån genom att dess arbete med lärarstatistiken avsevärt förenk- las.
Under förutsättning att meritbeskedsys- temet byggs upp på sätt som föreslagits ovan, att initialkostnaderna avskrivs under en femårsperiod och att K-PAI-systemet genomförs och utnyttjas till fullo kan kost- naderna sammanfattas på följande sätt:
År Årl—2 År3—5 Fromår Kostnader vardera vardera 6 per år Tillkommande
kostnader 196 000 286 000 236 000 Bortfallande
kostnader 0 840 000 840 000
(varav kom- munala) (345 000) (345 000)
Netto +196 000 -554 000 —604 000
För närvarande får ordinarie lärartjänster ledigkungöras två gånger per år, den ena gången för tillträde 1 juli och den andra för tillträde 1 januari. Som tidigare nämnts hari olika sammanhang ifrågasatts om det inte räcker med ett tillfälle per år, varvid 1 juli skulle vara tillträdesdag. I denna fråga får länsskolnämndsutredningen anföra följande.
För en icke-ordinarie lärare har tillträde av ordinarie tjänst tidigare inneburit föränd- ringar i för två honom väsentliga avseenden — dels större anställningstrygghet, dels bättre löneförrnåner.
Fortfarande innebär övergång till ordina- rie tjänst att läraren får större anställnings- trygghet. Under senare år har emellertid anställningstryggheten avsevärt förstärkts för de extra ordinarie lärarna. En bekräftelse på detta är de särskilda bestämmelser om trygg- het för extra ordinarie lärare som fastställdes genom Kungl Maj:ts brev 1970-05-14. Genom rätten till ovillkorlig uppsägningstid om tre månader, skyldighet för skolstyrelsen att söka finna annat tjänsteunderlag för läraren, rätt till medverkan av länsskolnämnden för överförande till annan tjänst och i sista hand möjlighet till anställning som reservlärare har den extra ordinarie läraranställningen i trygg- hetsavseende närmat sig den ordinarie an- ställningen. Självfallet kan den dock aldrig medföra samma trygghetsnivå. Man bör dess- utom observera, att riskerna för att en icke- ordinarie lärare skall bli övertalig under pågå- ende läsår minskar, om ordinarie tjänster inte ledigkungörs för tillträde 1 januari.
Numera medför övergång från extra ordi- narie till ordinarie lärartjänst sällan högre lön. De för ordinarie tjänst gällande lönegra- derna uppnås även vid extra ordinarie an- ställning, dock efter olika lång anställning för olika lärarkategorier. För lärare 5—15, 149—151, 101—137, 138, 139, 141—147, 162-166, 172, 173 och 175 är lönegraden för extra ordinarie tjänst redan från början lika hög som för ordinarie tjänst. För övriga extra ordinarie lärare tillämpas en beford- ringsgång, vars slutlönegrad är densamma
som den ordinarie tjänstens lönegrad. Olika lång anställningstid såsom extra ordinarie erfordras innan slutlönegraden nås: lärare l, 2, 3, 4, 168, 170, 171, 174 — 1 år, adjunkt — 3 år. Före den extra ordinarie anställning- en har läraren i regel varit anställd 1,5 år som extra (undantag adjunkt, lärare 17, 168). Eftersom ett av de särskilda behörighetsvill- koren för ordinarie tjänst är minst två års tjänstgöring som lärare följer av nuvarande lönesituation och en hårdnande konkurrens att befordran till ordinarie tjänst av samma kategori i regel inte medför en högre löne- ställning, eftersom läraren som icke-ordinarie redan nått samma lönegrad. Självfallet är förutsättningarna annorlunda då läraren sö— ker och erhåller en högre tjänst tex då adjunkt söker lektorstjänst eller då tjänst sökes vid skolenhet för försöks- och de- monstrationsverksamhet.
Om ordinarie tjänster inte längre får ledig— kungöras med tillträde 1 januari kan i vissa fall den situationen uppstå, att en ordinarie tjänst måste stå obesatt och uppehållas av en vikarie under vårterminen. Detta hänger sam- man med bestämmelserna om pensionsav- gång.
Enligt gällande regler om avgång med rätt till egenpension i form av ålderspension kan klass- och speciallärare avgå endast 30 juni medan övriga lärare kan avgå 30 juni eller 31 december beroende på när pensionsåldern uppnås. Den lärare som har rätt att lämna tjänsten 31 december kan emellertid även välja avgångsdag nästkommande halvårs— skifte, alltså 30 juni.
Länsskolnämndsutredningens expertgrupp har i en större kommun (Malmö) gjort en undersökning om ivilken utsträckning lärare med möjlighet att avgå från tjänsten den 31 december utnyttjat denna möjlighet eller valt att kvarstå till 30 juni. Av sammanlagt 40 lärare som uppnådde pensionsåldern så att de skulle avgå sista december under något av åren 1968, 1969 och 1970 avgick endast 15, dvs 37 % vid denna tidpunkt, medan de återstående 25 (63 %) valde sista juni som avgångsdag.
Om man utgår från att de lärare som
uppnår pensionsåldern 1/1—30/6 genomgå- ende väljer avgångsdatum 30/6 kan man dra den slutsatsen att av lärare med möjlighet att avgå 31/12 eller 30/6 dvs andra lärare än lärare 1, 2, 3 och 4 endast cirka 20 % avgår 31/12 medan majoriteten (80 %) avgår vid läsårsskiftet.
Av betydelse är också att se i vilken utsträckning tjänster som tillsätts med tillträ- de den 1 januari verkligen tillträds då. Kring detta problem har expertgruppen gjort en undersökning i fyra län, vars resultat framgår av bilaga 7. Sammanställningen visar att av 182 tillsatta tjänster med 1 januari som tillträdesdag tillsattes 135 med lärare som redan var anställda i kommunen och 47 med lärare från annan kommun. Av dessa 47 tillträdde dock endast 11 (dvs 23 %), efter- som de övriga begärde tjänstledighet an- tingen för fortsatt tjänstgöring under vårter- minen i den tidigare kommunen eller annan anledning. Av de 195 tjänster som med tillträde 1 juli tillsattes med sökande från annan kommun tillträdde däremot 131, dvs mer än 67 %, på den avsedda dagen.
En mycket stor del av de lärare som med tillträde 1 januari utses till ordinarie lärare i annan kommun än den de redan tjänstgör i inträder inte i utövningen av tjänsten under den första temtinen. Tjänster som blivit ledi- ga på grund av pensionsavgång 31 december måste alltså i stor utsträckning uppehållas av vikarier även om ny ordinarie innehavare utsetts.
Man bör också observera, att det är ett mycket lägre antal ordinarie tjänster som ledigförklaras med tillträde 1 januari än med tillträde 1 juli (under 1971/72 1072 mot 4463, lektors- och s k Up—tjänster oräkna- de). Andelen tjänster som också blir tillsatta är lägre beträffande tjänster som skall tillträ- das 1 januari än för dem som skall tillträdas 1 juli (53 respektive 67 % under 1971/72).
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för, att antalet tillsättningsperioder för ordi- narie lärartjänster minskas till en, varvid tjänsterna skall tillträdas 1 juli.
8.4.9. Tillsättningsordning
Den tillsättningsordning som utredningen föreslår för ordinarie lärartjänster i grund- skolan, gymnasieskolan, särskolan, special- skolan och sjöbefälsskolorna samt för de extra ordinarie lärartjänster som vid de statli- ga vuxenskolorna ersätter ordinarie tjänster ser i korthet ut på följande sätt.
Tjänsterna ledigkungörs på samma sätt som nu, dvs för huvuddelen av tjänsterna genom en av skolöverstyrelsen redigerad samlingsannons i Post- och Inrikes Tidningar. Ansökan ställs till vederbörande skolas sty— relse. Utöver merit- och tjänsteförteckning skall till ansökan fogas avskrifter av betyg över föreskrivna examina, prov och kurser eller andra motsvarande handlingar som utvi- sar den sökandes behörighet samt de tjänst- göringsbetyg eller — intyg som sökanden önskar åberopa. När meritbeskedsystemet in- förts, skall avskrift av meritbesked medsän- das, varvid motsvarande betygshandlingar kan utgå.
”Önskeslistorna” för den som anmält sig som förstahandssökande till tjänst som lärare 16—19 och 152—161 insänds av skolstyrel- serna till skolöverstyrelsen som uppdaterar listorna som en förberedelse till den centrala samordningsservicen.
Innan meritbeskedssystemet byggts upp, får beräkningen av meritpoäng ske på samma sätt som nu, dvs genom utnyttjande av me- ritkontorets centrala service för vissa tjänste— typer och vederbörande styrelse för övriga fall. Meritkontoret bör därvid på meritsam- mandragen notera om vederbörande är behö- rig med hänsyn till teoretisk och praktisk lärarutbildning. När meritbeskedssystemet genomförts, framgår poängen enligt de två första befordringsgrunderna från meritbeske- det; poängen för den tillgodoräkningsbara tjänstgöringstiden beräknas för sökande till samtliga tjänstetyper på basis av de bifogade tjänstgöringsbetygen (jfr dock de rationalise- ringsmöjligheter som skisseras i 8.4.7).
Sedan meritpoängen beräknats, upprättas på vanligt sätt förteckning över de sökande och deras meriter. Vederbörande rektor —
när det gäller ordinarie tjänst för försöks- och demonstrationsverksamhet lärarhögsko- lans rektor — ges tillfälle att yttra sig. Skol- styrelsen fattar därefter ett preliminärt till- sättningsbeslut, varav skall framgå den ord- ning i vilken styrelsen avser att de sökande skall komma i fråga med hänsyn såväl till de poängmässigt värderingsbara meriterna som till andra meriter vartill enligt gällande be- stämmelser hänsyn skall tas.
Beträffande tjänster som lärare 16—19 och 152—161 rapporteras skolstyrelsens pre- liminära beslut till skolöverstyrelsen som med utnyttjande av tekniska hjälpmedel (ADB) ställer skolstyrelsernas rangordnings- beslut mot uppgifterna i de ”önskelistor” som tidigare insänts till skolöverstyrelsen. Skolstyrelserna underrättas därefter om vil- ken sökande som med hänsyn till lärarnas önskemål och skolstyrelsernas rangordning av de sökande skall tillsättas på respektive tjänst.
För övriga tjänster får skolstyrelsen själva med ledning av de sökandes ”önskelistor” svara för erforderlig samordning med andra styrelser, hos vilka de sökande också sökt tjänst. Om den som skolstyrelsen bedömt som mest meriterad till en tjänst sökt denna i första hand, görs den definitiva tillsättning- en omedelbart. Annars tas kontakt i tur och ordning med de skolstyrelser, hos vilka lära- ren hellre vill ha tjänst. Om han inte kommer i fråga hos någon av dessa styrelser, kan likaså definitiv tillsättning göras. I annat fall får skolstyrelsen göra motsvarande undersök- ningar beträffande den som styrelsen rang- ordnat som nummer två etc. Kontakterna skolstyrelserna emellan bör kunna tas per telefon, varefter skriftlig bekräftelse av sva- ren sänds till den styrelse som frågat.
Definitivt beslut innebärande att en viss sökande utses till tjänsteinnehavare fattas så snart samordningsåtgärderna vidtagits.
Det ur skolstyrelsens synpunkt viktigaste momentet i tillsättningsförfarandet är med denna ordning dess preliminära beslut ivil- ket den inbördes rangordningen mellan de sökande fastställs. Det definitiva tillsätt- ningsbeslutet blir ett rutinärende sedan man
konstaterat vilka sökande från toppen på rangordningslistan räknat som inte längre kvarstår därför att de får andra tjänster som de hellre vill ha. Det definitiva tillsättnings- beslutet kan därför vara lämpligt att delegera till skolstyrelsens ordförande eller till skol- chefen.
Det definitiva tillsättningsbeslutet kungörs liksom hittills i Post- och Inrikes Tidningar. Besvär över det definitiva beslutet får anfö- ras hos statligt organ. Frågan om besvärsord- ning återkommer utredningen till i kap 11.
En schematisk sammanfattning av den föreslagna proceduren framgår av bilaga 3.
Skolöverstyrelsen fastställer en tidsplan, av vilken framgår när vissa moment i tillsätt- ningsarbetet skall vara utförda. Sålunda bör en sista dag fastställas för skolstyrelsens pre- liminära tillsättningsbeslut, för ingivande av ändringar i önskelista och för definitiva till- sättningsbeslut.
Icke-ordinarie lärartjänster ledigförklaras (med de undantag som framgår ovan) och tillsätts på samma sätt som nu. Sedan merit- beskedsystemet införts, tillämpas detta vid ansökan till och tillsättning av icke-ordinarie tjänst.
Ändringarna bör träda i kraft 1 juli 1975 för tjänster som ledigförklaras denna dag eller senare. Om utredningens förslag om en begränsning av antalet tillsättningsperioder för ordinarie lärare genomförs, innebär detta att skolstyrelserna skall tillsätta de ordinarie lärartjänster i grundskolan och gymnasiesko- lan som skall tillträdas i juli 1976 eller senare.
8.4.10. Sammanfattning
Länsskolnämndsutredningen utgår från att de nu gällande statliga bestämmelserna om behörighet till lärartjänst och om beford- ringsgrunder och meritvärdering vid tillsätt- ning av sådana tjänster alltjämt skall gälla. Utredningen avser att den fria ansöknings- rätten inte skall begränsas. lnte heller bör någon ändring ske beträffande principen att den som är mest meriterad till flera samtidgt sökta tjänster skall få den av dessa tjänster
Utredningen föreslår följande ändringar i de nu gällande bestämmelserna om tillsätt- ning av lärare:
Ordinarie lärartjänster i de kommunala skolformerna tillsätts av styrelsen för skolan.
Ordinarie lärartjänster vid de statliga sjö- befälsskolorna och de extra ordinarie lärar- tjänster som vid de statliga vuxenskolorna finns i stället för motsvarande ordinarie tjänster tillsätts av den kommunala skolsty- relse som administrerar skolan.
Ordinarie lärartjänster vid specialskolorna tillsätts av styrelsen för respektive skolenhet.
Besvär över beslut om tillsättning av ordi- narie lärartjänst får anföras hos statlig myn- dighet.
Arbetet med poängberäkning av de sökan- des meriter enligt första och andra beford- ringsgrunderna rationaliseras genom införan- det av ett centralt meritregister och ett särskilt meritbesked för lärarna. Anvisningar- na om poängmässig värdering av meriterna utfärdas även beträffande sökande till lek- törstjänster.
För erforderlig samordning skolstyrelserna emellan ges central service av skolöverstyrel- sen för ordinarie tjänster som lärare 16—19 och 152—161.
Prövningen av frågor om dispens från gäl— lande behörighetsvillkor centraliseras till skolöverstyrelsen, som dock bör ha möjlig- het att delegera prövningen till vederbörande styrelse när det gäller smärre formella brister och behörig sökande ej finns.
Antalet tillsättningsperioder för ordinarie lärartjänster minskas till en med 1 juli som tillträdesdag.
Meritbeskedsystemet föreslås införas efter en uppbyggnadsperiod om två år. Övriga förändringar föreslås genomförda from 1 juli 1975.
Länsskolnämndsutredningen har också pekat på vissa möjligheter att förenkla arbe- tet med utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare och med arbete att beräkna meritpo— äng för tillgodoräkningsbar tjänstgöringstid.
9. Tillsättning av skolledartjänster
9.1. Skolledartillsättningen före 1958
Före 1958 fanns som skolledare i folkskolan kommunala skolinspektörer, distriktsöverlä- rare och andra överlärare.
En distriktsöverlärare skulle finnas i varje skoldistrikt med minst 10 läraravdelningar. Kungl Maj:t kunde medge att tjänst som distriktsöverlärare fick inrättas även i mindre skoldistrikt. l distrikt, vars folkskoleväsen var av större omfattning, kunde i stället för distriktsöverlärare anställas en kommunal folkskolinspektör. En eller flera överlärare (s k annan överlärare) kunde anställas i di- strikt med kommunal folkskoleinspektör men ej i distrikt med distriktsöverlärare.
Behörighetsvillkor och befordringsgrunder angavs liksom i fråga om folkskolans lärar- tjänster av staten. Behörig var den som var behörig till ordinarie folkskollärartjänst. Ur- valet mellan de sökande till tjänst som di- striktsöverlärare eller överlärare skulle ske med hänsyn till de befordringsgrunder som gällde vid tillsättning av lärartjänst. Dess- utom kunde hänsyn också tas till sådana egenskaper som företrädesvis erfordrades vid utövande av ledning och tillsyn i folkskolan. För tjänst som kommunal folkskolinspek- tör gällde andra befordringsgrunder, nämli- gen insikter, erfarenhet och de övriga egen- skaper som företrädesvis erfordrades för ett framgångsrikt utövande av ledningen och tillsynen av arbetet i folkskolan.
Liksom de ordinarie lärartjänsterna i folk- skolan tillsattes tjänster som kommunal skol-
inspektör, distriktsöverlärare eller överlärare av skolstyrelsen genom val mellan de tre sökande som upptagits i av statligt organ fastställt förslag. Ansökan till ledig tjänst — vilken kungjordes i Post— och Inrikes Tid- ningar — ingavs till vederbörande skolstyrel- se, som tillsammans med eget yttrande över- sände handlingarna till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen upprättade därefter förslag upptagande de tre sökande, som överstyrel- sen med hänsyn till de nämnda befordrings- grunderna fann vara de främsta. Mellan dessa förrättade skolstyrelsen sedan sitt val.
Besvär kunde anföras hos Kungl Maj:t över skolöverstyrelsens förslag och hos dom- kapitlet över skolstyrelsens val. Domkapit- lets beslut kunde i sin tur överklagas hos Kungl Maj:t.
1 de distrikt som deltog i försöksverksam- heten med 9-årig enhetsskola kunde under vissa förutsättningar skolledningen förstärkas med en studieledare för högstadiet om skol— ledarens huvudsakliga utbildning och erfar- enhet avsåg låg- och mellanstadiet eller tvärt- om. Hade skolledaren kompetens för alla stadierna, kunde studieledare förordnas an— tingen för högstadiet eller för låg- och mel- lanstadiet.
Studieledare tillsattes av vederbörande skolstyrelse. Den som förordnades skulle dock av statens folkskoleinspektör ha förkla- rats lämplig för befattningen med hänsyn till utbildning, erfarenhet och egenskaper i öv- rigt. Skolstyrelsens tillsättningsbeslut kunde ej överklagas på materiella grunder.
Rektorstjänsterna vid de frivilliga skolfor- merna tillsattes alla centralt, nämligen av Kungl Maj:t när det gällde de allmänna läro- verken, av SÖ när det gällde de högre kom- munala skolorna och av KÖY när det gällde de kommunala skolorna för yrkesundervis- ning och de statsunderstödda handelsgymna- sierna.
Behörighet och befordringsgrunder regle- rades av staten även när det gällde rektors- tjänster vid de kommunala skolformerna. För samtliga rektorstjänster krävdes behörig- het till lärartjänst vid den skola rektorstjäns— ten avsåg. Rektor vid högre allmänt läroverk skulle vara behörig till lektorstjänst, rektor vid statlig realskola till adjunktstjänst. Rek- tor vid allmänt läroverk eller högre kommu- nal skola skulle dessutom inneha ordinarie lärartjänst vid statliga eller vissa statsunder- stödda kommunala eller privata skolor.
Vakanta rektorstjänster skulle ledigkungö— ras i Post- och Inrikes Tidningar. Vissa un- dantag fanns dock. Sålunda skulle rektors- tjänst vid kommunal skola för yrkesundervis- ning kungöras i därför lämpliga tidningar; om styrelsen ansåg att särskilda skäl förelåg, kunde den också avge tillsättningsförslag till KÖY utan att tjänsten ledigkungjorts. Också rektorstjänst vid allmänt läroverk kunde un- der vissa förhållanden tillsättas utan ansök- ningsförfarande.
Vid urval mellan de sökande till rektors- tjänst vid allmänt läroverk eller högre kom- munal skola skulle hänsyn tas till insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som före— trädesvis erfordrades hos styresmannen för den skola tjänsten avsåg. För de kommunala yrkesskolornas och de statsunderstödda han— delsgymnasiemas del angavs befordringsgrun- derna till personliga egenskaper, förvärvad _skicklighet och erfarenhet. Vid handelsgym- nasierna kunde hänsyn också tas till det enskilda gymnasiets särskilda förhållanden.
Tillsättningen av skolledartjänster i de kommunala skolorna skedde sålunda efter två olika principer före 1958. Den ena prin- cipen tillämpades för den obligatoriska sko- lan, den andra för de frivilliga skolformerna. [ båda fallen reglerades behörighet och be-
fordringsgrunder genom statliga bestämmel— ser. För den obligatoriska skolans del gavs huvudmännen en viss frihet genom att de kunde välja fritt mellan de tre sökande, som SÖ med hänsyn till befordringsgrunderna funnit vara de mest lämpliga. I de övriga kommunala skolformerna tillsattes skolledar- tjänsterna däremot centralt av SÖ eller KÖY efter förslag från vederbörande skolas styrel- se. De statliga allmänna läroverkens rektors- tjänster tillsattes genom åtgärder enbart på det centrala planet.
9.2. Skolstyrelsereformen 9.2.1 Skolstyrelseutredningens förslag
1955 års skolstyrelseutredning föreslog långtgående förändringar i den kommunala skolledarorganisationen.
Enligt utredningens förslag (SOU l955:3l sid 117 ff.) skulle det i varje kommun (utom i de allra minsta) finnas en skolchef. I de kommuner som bara hade en skolledartjänst för den obligatoriska skolan och möjligen en mindre yrkesskola skulle den obligatoriska skolans skolledare också vara kommunens skolchef. I kommuner med flera skolledarei den obligatoriska skolan eller där flera skol- former fanns skulle en av skolledarna vara skolchef med titeln förste rektor. I de större kommunerna skulle skolchefen vara heltids- anställd som skoldirektör. De allra största kommunerna skulle dessutom kunna ha en eller flera biträdande skoldirektörer.
I den obligatoriska skolan skulle enligt skolstyrelseutredningen finnas en eller flera rektorer som ledare för de olika skolenheter- na. De studieledarbefattningar som — delvis efter tidigare förslag från skolstyrelseutred- ningen — inrättats som biträdande skolledare i enhetsskolan föreslogs bibehållas men få titeln studierektor. Den obligatoriska skolans tillsynslärarinstitution föreslogs få en fastare form.
Beträffande tillsättningsordningen för skolchefer och för skolledare i den obligato- riska skolan anförde utredningen, att den hyste sympati för tanken att skolstyrelserna
själva skulle få utse skolledarna bland de sökande som var behöriga. För detta talade att det var fråga om chefstjänster där lämp- ligheten — vilken den egentliga yrkesutbild- ningen som lärare inte direkt förberett för — ofrånkomligen måste tillmätas en helt annan vikt än vid lärartillsättningen. I särskild grad gällde detta skolchefstjänsterna och i synner- het skoldirektörstjänsterna. Bedömningen av lämpligheten för skolledartjänst, vilken inte kunde normbindas, borde i första hand vara den lokala skolstyrelsens sak. Skolledarna skulle i väsentlig grad arbete enligt den kom- munala skolstyrelsens intentioner och stå i kommunens tjänst i en annan mening än lärarna.
Skolstyrelseutredningen stannade dock för en ordning som i princip var den samma som den utredningen föreslagit för lärartill- sättningen, dvs en tillsättning i samverkan mellan statliga och kommunala myndigheter. Skälen härför var att utredningen ville låta de centrala skolmyndigheternas erfarenhet och samlade överblick komma till uttryck vid urvalet av skolledare.
Skolcliefer och rektorer vid den obligato- riska skolan, högre kommunala skolor, kom- munala anstalter för yrkesutbildning och statliga realskolor föreslogs därför tillsättas på följande sätt. Ledig tjänst skulle ledigkun— göras av skolstyrelsen. Vederbörande skolle- dare skulle upprätta förteckning över de sökande och deras meriter samt avge yttran- de över den ordning han ansåg att de borde ifrågakomma till tjänsten. Därefter skulle skolstyrelsen bestämma den ordning ivilken den ansåg att de sökande (eller minst tre av dem) med hänsyn till insikter, färdigheter och övriga egenskaper borde ifrågakomma. Skolstyrelsen skulle också preliminärt utse den som enligt dess uppfattning var den främste.
Det preliminära beslutet skulle sedan jäm- te ansökningshandlingarna översändas till länsskolnämnden, vilken skulle avge yttrande i ärendet till skolöverstyrelsen respektive överstyrelsen för yrkesutbildningen. Det cen- trala ämbetsverket skulle så fastställa den ordning i vilken de sökande enligt dess me-
ning borde komma ifråga. Det slutliga till- sättningsbeslutet skulle fattas av skolstyrel- sen, som därvid måste utse den enligt den centralt fastställda ordningen främste av de kvarvarande sökande. Besvär skulle kunna anföras hos Kungl Maj:t över överstyrelsens beslut om rangordning av de sökande.
Skolstyrelseutredningen förutsatte ut- tryckligen, att skolstyrelsens sakligt grunda- de ställningstaganden regelmässigt skulle komma att bli avgörande vid Skolledartill- sättningen.
Den obligatoriska skolans studierektorer skulle tillsättas av skolstyrelsen sedan läns- skolnämnden yttrat sig över de sökandes lämplighet.
Utredningen gick inte in på frågan om tillsättningen av rektorer vid de högre all- männa läroverken. Eftersom också dessa sko- lor skulle sortera under skolstyrelserna och deras rektorer kunna förordnas som förste rektor ansåg man det dock lämpligt att skolstyrelserna fick yttra sig i tillsättnings- ärendena.
9.2.2 1957 års beslut
I proposition 1957z6l anslöt sig departe- mentschefen i huvudsak till skolstyrelseut- redningens resonemang beträffande frågan om tillsättning av skolledare. Liksom när det gällde lärartjänster föreslog han emellertid vissa ändringar i den av utredningen tänkta tillsättningsordningen innebärande att till- sättningsbesluten flyttades från skolstyrelser- na till centrala statliga myndigheter. Skoldirektör och biträdande Skoldirektör borde enligt departementschefen under en övergångstid tillsättas av Kungl Maj:t efter förord från skolstyrelsen och yttrande från länsskolnämnden, skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildningen. Skälen härför var dessa tjänsters stora betydelse, vilket gjorde det önskvärt att de i dåvarande brytningsskede på skolans område i möjligas— te mån kunde tillsättas oberoende av even- tuella lokala skolpolitiska motsättningar och tillfälliga gruppintressen. Denna uppfattning rubbade dock inte det principiellt riktiga i
Skolstyrelseutredningens inställning att skol- styrelsernas sakligt grundade ställningstagan- de regelmässigt borde bli avgörande vid till- sättning.
Tjänst som förste rektor, rektor tillika skolchef, rektor vid enhet av det obligatoris- ka skolväsendet, rektor vid högre kommunal skola och rektor vid fristående statlig real- skola föreslogs tillsättas av skolöverstyrelsen efter förslag från skolstyrelsen och yttrande från länsskolnämnden. Beträffande tillsätt- ning av förste rektor skulle SÖ samråda med överstyrelsen för yrkesutbildning. Den sena- re skulle tillsätta rektor vid kommunal yrkes— skola sedan skolstyrelsen och länsskolnämn- den avgett förord respektive yttrande.
Statsutskottet anslöt sig i sitt utlåtande (1957z97) till det i propositionen föreslagna tillsättningsförfarandet. Den centrala skol- myndighetens samlade erfarenhet och över- blick borde regelmässigt kunna tillgodogöras vid urvalet av skolledare. Också praktiska skäl talade för att själva tillsättningsbeslutet fattades av en överordnad myndighet, nämli- gen möjligheterna att söka samtidigt lediga tjänster över hela landet.
Utskottet framhöll emellertid vikten av att det i praktiken blev så som departements- chefen avsett, nämligen att skolstyrelsens förord tillmättes stor vikt vid tillsättningen av skolledare. Var skolstyrelsens synpunkter sakligt grundade borde de, som departe- mentschefen framhållit, regelmässigt bli av- görande. Utskottet biträdde också förslaget om att skoldirektörer och biträdande skol- direktörer övergångsvis skulle tillsättas av Kungl Maj:t.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
I samband med utfärdandet av de nya bestämmelserna fäste Kungl Maj:t i brev till skolöverstyrelsen vederbörandes uppmärk- samhet på vad departementschefen i proposi- tionen och statsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande anfört om att stor vikt vid tillsättning av skolledarbefattning borde tillmätas skolstyrelsens förord.
Frågan om ordningen för tillsättning av skol- ledare har efter 1958 tagits upp i flera sammanhang. De förslag som framförts har som regel gått ut på att flytta tillsättningsbe- sluten till en lägre nivå. Också ändringar i behörighetsreglerna har diskuterats.
9.3.1. Gymnasie- och fackskolereformen
1957 års beslut innebar inga förändringar beträffande tillsättningen av rektorer vid gymnasierna. Dessa rektorstjänster tillsattes alltjämt av Kungl Maj:t. Gymnasieutred- ningen, som bla föreslog att de statliga gymnasierna skulle kommunaliseras, föreslog (SOU l963z42) att samtliga rektorstjänster vid skolor under skolstyrelsens förvaltning, alltså även vid gymnasierna, skulle tillsättas av skolöverstyrelsen efter förslag av skolsty- relsen och yttrande av länsskolnämnden. Be- hörig till rektorstjänst vid gymnasium skulle den vara, som med hänsyn till insikter, prak- tisk erfarenhet och övriga egenskaper var skicklig och lämplig för tjänsten. Utred- ningens förslag innebar, att man förordade de behörighetsvillkor som gällde för rektor vid de tekniska gymnasierna. För behörighet skulle således inte längre krävas innehav av eller behörighet till lärartjänst. Förslaget bör ses mot bakgrund av att utredningen inte ansåg det nödvändigt att rektor hade egen undervisning. Hans uppgifter skulle främst vara arbetsledande. Utredningen ansåg dock att rektorskåren även i fortsättningen i första hand skulle rekryteras bland lärare.
Gymnasieutredningen föreslog att skolled— ningen vid gymnasierna skulle förstärkas med en studierektor. Studierektorn skulle inneha lärartjänst vid gymnasium och ha förklarats lämplig för befattningen av läns- skolnämnden. Studierektorsbefattning före- slogs tillsättas av skolstyrelsen genom förord- nande tills vidare.
Fackskoleutredningen föreslog (SOU 1963150) för behörighet till rektorstjänst vid fackskola samma regler som gymnasieutred- ningen föreslagit för gymnasiets del. För
studierektor vid fackskola föreslogs krav på innehav av lärartjänst vid fackskola eller vid skola med vilken fackskolan bildade skolen— het; därjämte skulle krävas lämplighetsför- klaring från länsskolnämnden. Fackskoleut- redningen tänkte sig samma tillsättningsord- ning som gymnasieutredningen.
I proposition 1964:17l biträdde departe- mentschefen den av de båda utredningarna föreslagna skolledarorganisationen i gymna- siet och fackskolan. Kravet på lektorskompe- tens för rektor vid gymnasium borde slopas. Till skillnad mot utredningarna ansåg depar- tementschefen emellertid att för behörighet till rektorstjänst vid skolenhet med gymna- sium och/eller fackskola borde fordras be— hörighet till lärartjänst vid skola som ingick i skolenheten. Om synnerliga skäl förelåg bor- de dock även annan person kunna komma i fråga. Kungl Maj:t borde vara tillsättnings- myndighet i fråga om rektorstjänst vid gym- nasium och fackskola. Studierektorsbefattningarna vid skolenhet med gymnasium borde enligt departements- chefen inrättas som lönegradsplacerade ordi- narie tjänster. För behörighet skulle samma villkor som för rektorstjänst gälla. Skolöver- styrelsen skulle vara tillsättningsmyndighet.
Särskilda utskottet följde i sitt utlåtande (SäU 196421) departementschefens förslag beträffande skolledningen vid gymnasium och/eller fackskola. Utskottet hade emeller- tid uppmärksammat den skillnad som förelåg mellan utredningarnas förslag och proposi- tionen när det gällde frågan om tillsättnings- myndighet för rektorstjänst. Till skillnad mot utredningarna ansåg departementsche- fen att Kungl Maj:t skulle tillsätta dessa tjänster. Detta innebar, att gymnasiets och fackskolans rektorer skulle tillsättas av an- nan myndighet än grundskolans och yrkes- skolans rektorer, vilka tillsattes av skolöver- styrelsen. Det fanns dock anledning att med hänsyn till de väsentliga förändringarna i fråga om skolledningens organisation och behörighetsvillkoren under en viss övergångs- tid låta tillsättningen kvarligga hos Kungl Maj:t. När förhållandena stabiliserat sig, skul- le frågan om tillsättningsmyndighet tas upp
till förnyad prövning, förutsatte utskottet. Därvid borde angelägenheten av att uppnå likformighet mellan samtliga skolformer uppmärksammas.
Riksdagen följde i sitt beslut vad särskilda utskottet föreslagit.
9.3.2. Skolledarutredningen
1967 års skolledarutredning, som hade till uppgift att utreda frågan om organisationen av skolledningen vid större gymnasiala skol- enheter mm, behandlade i sitt betänkande ”Mellanskolans ledning" (SOU 1969147) till- sättning av skolledare överhuvudtaget.
Skolledarutredningen betecknade det som ostridigt att syftet med regleringen av urvals- proceduren till offentliga chefstjänster var att så långt möjligt garantera att den dug- ligaste utsågs. Vem som var den i djupare mening ”objektivt sett” dugligaste i en grupp av sökande till en chefstjänst gick sällan eller aldrig att utröna, om man frångick att vissa formella kriterier som tjänsteår och examina skulle vara avgörande, vilket de inte borde vara när det gällde skolledartjänster. Den objektivitet som den dåvarande proceduren skulle garantera var dels (och framför allt) att inga sk obehöriga hänsyn togs vid till— sättningarna, dels att skolstyrelsens vägning mellan de sökande åtminstone tedde sig rim- lig, ”var sakligt grundad”.
Om det dåvarande tillsättningsförfarandet konstaterade Skolledarutredningen följande:
1. Det hade i stort sett fungerat tillfredsstäl- lande i vad avsåg kraven på saklighet i urvalet till tjänst.
2. Utvecklingen hade tenderat mot att man alltmer kommit att uppfatta det kommu- nala förordet som avgörande för tillsätt- ningarna.
3. Proceduren framstod bl a med hänsyn till denna utveckling som omotiverat om- ständlig och administrativt tungrodd och arbetskrävande.
Skolledarutredningen ansåg därför, att skolstyrelserna borde anförtros att tillsätta samtliga skolledartjänster från skoldirektör
och nedåt, dock under förutsättning att då- varande principer för urval bibehölls och att besvärsrätt skulle finnas över skolstyrelsernas tillsättningsbeslut.
Skolledarutredningen diskuterade vidare eventuella risker med en lokal Skolledartill- sättning. Ett av skolstyrelsereformens syften var att fastare förankra känslan av ansvar för skolan hos kommunens innevånare, att fram- häva skolan som en för kommunerna central och viktig angelägenhet. Utredningen konsta— terade, att skolan i allmänhet framstod som en för alla viktig angelägenhet som ägnades stor uppmärksamhet och omsorg. Risken att en lokal Skolmyndighet skulle vägledas av andra motiv vid utseende av facklig ledning för skolväsendet än ambitionen att förvärva de bästa krafter som stod till buds bedömde utredningen som mycket ringa och under alla omständigheter inte större än att det kunde överlämnas åt besvärsinstitutet att korrigera inträffade sådana fall. Erfarenhets— mässigt fanns det på en punkt en risk att det lokala inflytandet användes på ett sätt som var oförenligt med de principer som måste gälla vid tillsättning av offentliga tjänster, skrev utredningen och avsåg därmed benä- genheten att vid konkurrens föredra sökande som sedan länge var etablerade och väl kända på den egna orten. Mot denna risk kunde man emellertid inte gardera sig på annat sätt än genom fast bundna befordringsgrunder som utredningen inte ansåg kunde komma i fråga för skolledartjänster.
Enligt skolledarutredningens förslag skulle ordinarie lärare komma att tillsättas av högre instans än skolledarna. Detta saknade enligt utredningen betydelse, eftersom for- merna för lärartillsättning främst betingades av praktiskt — tekniska skäl Och inte föran- ledde samma lämplighetsprövning som skol- ledartillsättningarna.
Förslaget om lokal tillsättning av skolle- dartjänster tillstyrktes under remissbehand- lingen av statskontoret, Svenska kommun— förbundet och skolöverstyrelsen. Avstyrkte gjorde däremot riksrevisionsverket och de berörda personalorganisationerna.
Skolledarutredningens förslag om tillsätt-
ningsordningen m m för skolledare togs upp i propositionen 1970:159 angående gymna- sieskolan. Departementschefen framhöll att remissopinionen varit splittrad. Han medde- lade vidare att han avsåg att i annan ordning föreslå Kungl Maj:t vissa åtgärder i frågan, bl a att tjänst som rektor och lönegradsplace- rad studierektor i gymnasieskolan skulle till- sättas av skolöverstyrelsen och arvodestjänst som studierektor av skolstyrelsen. Beträffan— de tjänst som skoldirektör, biträdande skol- direktör, förste rektor eller tjänst som rektor och studierektor i det obligatoriska skolvä- sendet avsåg han inte föreslå några ändringar. Behörighetsreglerna för skolledartjänst vid gymnasieskolan skulle tas upp i annan ord- ning; likaså aviserades viss ändring av bestäm- melserna om behörighet till tjänst som skol- direktör och biträdande skoldirektör.
9.3.3 1971 års skolstadga
De av departementschefen i proposition 1970:159 aviserade förändringarna genom- fördes i och med införandet av 1971 års skolstadga varigenom de nu gällande bestäm- melserna i här avsedda hänseenden infördes.
9.4 Nuvarande bestämmelser 9.4.1 Behörighetsregler, befordringsgrunder
Såväl behörighetsregler som de principer ef- ter vilka urvalet mellan flera sökande till skolledartjänster skall ske regleras ivederbö- rande stadga.
Behörigheten till ordinarie tjänst som skolledare eller biträdande skolledare är som regel knuten till behörighet som ordinarie lärare vid skolform som ingår i arbetsområ— det för vederbörande skolledartjänst. Om särskilda skäl föreligger kan dock till ordina- rie rektor eller studierektor i grundskolan, gymnasieskolan, vuxenutbildningen eller spe- cialskolan utses sökande som ej är behörig till ordinarie lärartjänst. Skoldirektör och biträdande skoldirektör skall inneha eller ha innehaft ordinarie lärartjänst vid någon av i skolstadgan angivna skolor eller skolformer.
1 kommuner med skoldirektör och biträdan- de skoldirektör kan annan person ifrågakom- ma om minst hälften av tjänsterna som skoldirektör och biträdande skoldirektör in- nehas av personer som är behöriga på nyss angivet sätt. För behörighet till rektorstjänst vid specialskola krävs förutom behörighet till ordinarie lärartjänst vid specialskolan att man med hänsyn till insikter, praktisk erfar- enhet och övriga egenskaper är skicklig och lämplig för tjänsten. Rektor vid sjöbefälssko- la skall ha erfarenhet från tjänstgöring som lärare och genom utbildning och föregående verksamhet ha ådagalagt lämplighet för tjäns- ten.
Behörigheten till arvodestjänster som skol- ledare och biträdande skolledare är däremot som regel knuten till innehav av lärartjänsti skolan eller inom samma skolform i kommu- nen. Arvodesanställd studierektor i särskolan skall dock vara behörig till ordinarie lärar- tjänst i särskolan.
Som befordringsgrunder skall vid tillsätt- ning av tjänst som skoldirektör, biträdande skoldirektör, förste rektor, rektor, biträdan- de rektor och av ordinarie tjänst som studie- rektor samt av arvodestjänst som studierektor vid privatskola gälla insikter, erfarenhet och övriga egenskaper som företrädesvis erford- ras för att utöva tjänsten. Till övriga arvodes- tjänster som studierektor skall den lämpligas- te utses. Några föreskrifter eller anvisningar om hur meriterna skall beräknas för sökande till skolledartjänst finns inte. Skolstyrelsens förord skall enligt uttalande från riksdagen tillmätas stor vikt vid tillsättning av skolle- dartjänst.
9.4.2. Tillsättningsordning
Tjänst som skoldirektör, biträdande skoldi- rektör och rektor samt ordinarie tjänst som studierektor skall ledigkungöras i Post- och Inrikes Tidningar.
När arvodestjänst som förste rektor blir ledig, skall skolstyrelsen förelägga varje till tjänsten behörig rektor att inom tre veckor anmäla om han vill ifrågakomma till tjänsten eller ej. Arvodestjänst som studierektor le-
digförklaras genom anslag i skolstyrelsens kansli. Arvodestjänst som biträdande rektor får ledigförklaras på samma sätt.
Ansökan inges till vederbörande skolas styrelse. Den som söker lönegradsplacerad tjänst som skolledare eller biträdande skolle- dare eller som skolinspektör skall vid ansök- ningstillfället lämna uppgift på den ordning i vilken han önskar komma i fråga till av honom sökta tjänster(”önskelista”).
För tjänster som inte tillsätts av skolsty- relsen skall denna, sedan den upprättat för- teckning över de sökande och deras meriter, avge motiverat förord för den som styrelsen med iakttagande av gällande befordrings- grunder avser bör komma i fråga. Två eller flera kan förordas med angivande av den inbördes ordningen. Förslaget skall genast anslås i styrelsens kansli. Besvär över försla- get kan anföras hos den myndighet som har att tillsätta tjänsten.
Tjänst som skoldirektör och biträdande skoldirektör tillsätts av Kungl Maj:t efter yttrande från länsskolnämnden och skolöver- styrelsen. Tjänst som förste rektor, rektor och biträdande rektor samt tjänst som ordi- narie studierektor i gymnasieskolan tillsätts av skolöverstyrelsen efter förslag från skol- styrelsen och yttrande från länsskolnämn- den. Besvär över överstyrelsens beslut kan anföras hos Kungl Maj:t. Grundskolans stu- dierektorstjänster tillsätts av länsskolnämn- den efter förslag från skolstyrelsen. Läns- skolnämndens tillsättningsbeslut kan över- klagas hos Kungl Maj:t. Arvodestjänst som studierektor eller som tillsynslärare tillsätts av styrelsen för vederbörande skola. Besvär kan anföras hos länsskolnämnden, vars utslag kan överklagas hos Kungl Maj:t.
Ordinarie skolledartjänst tillsätts genom förordnande på sex år. Om särskilda skäl föreligger, kan förordnandet meddelas för kortare tid, För alla ordinarie skolledartjäns- ter tillämpas samma allmänna förordnande- period (1 juli 1967—30 juni 1973, 1 juli 1973—30 juni 1979 etc). Den som erhåller ordinarie skolledartjänst under löpande all- män förordnandeperiod förordnas längst till periodens slut. Arvodestjänst som förste rek-
tor tillsätts med förordnande tills vidare, dock längst till utgången av förordnandet på rektorstjänsten. Arvodestjänst som rektor tillsätts genom förordnande tills vidare eller för viss tid, arvodestjänst som biträdande rektor genom förordnande tills vidare för viss tid. Arvodesanställd studierektor förord- nas tills vidare för högst tre är.
9.5. Länsskolnämndsu[redningens överväganden och förslag
länsskolnämndsutredningens direktiv ger i och för sig inte utredningen anledning att pröva tillsättningsordningen för andra skol- ledartjänster än dem som tillsätts av länsskol- nämnderna. Enligt nuvarande bestämmelser gäller detta endast grundskolans studierek- torstjänster. Av samma skäl som i föregående kapitel anfördes när det gällde lärartjänster har utredningen dock ansett sig böra pröva frågan om tillsättningsmyndighet också för sådana skolledartjänster som tillsätts av Kungl Maj:t eller skolöverstyrelsen. Dock behandlas endast skolledartjänster vid skolor eller skolformer som står under länsskol- nämndernas tillsyn.
9.5.1. Behörighet,urvalsprinciper
Inte heller när det gäller skolledartjänster finner utredningen anledning att ta upp frå- gan om behörighetsregler och befordrings- grunder. Dessa frägor kan däremot komma att prövas av SSK-utredningen.
Länsskolnämndsutredningen utgår från de nuvarande reglerna om behörighet till tjänst som skolledare och biträdande skolledare och från de nuvarande bestämmelserna om de principer som skall följas vid urval mellan sökande till sådan tjänst.
9.5.2. Tillsättningsmyndighet
Länsskolnämndsutredningen har ovan (av- snitt 9.3.2) utförligt refererat skolledarutred- ningens överväganden och förslag om vilken myndighet som skall tillsätta tjänster som skolledare. Utredningen instämmer helt i den
där redovisade bedömningen och vill därtill blott anföra följande.
I kapitel 8 har länsskolnämndsutredningen utifrån sin tidigare redovisade principiella uppfattning om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område före- slagit. att flertalet ordinarie lärartjänster skall tillsättas av skolstyrelserna. Utred- ningens syn på denna ansvarsfördelning talar i ännu högre grad för att skolstyrelserna också bör få tillsätta skolledartjänsterna vid de under styrelserna stående skolorna.
Redan Skolstyrelseutredningen hyste stark sympati för tanken att skolstyrelserna själva skulle få utse skolledarna bland behöriga sökande. Detta motiverades med det samlade ansvar för skolans ledning och utveckling som kommunerna hade. Då utredningen ändå stannade för att föreslå en tillsättningi samverkan mellan skolstyrelser och statliga myndigheter förutsatte man dock att skol- styrelsernas sakligt grundande ställningsta- ganden regelmässigt skulle bli avgörande vid Skolledartillsättningen.
Kommunernas ökade ansvar för skolan åberopades också av Skolledarutredningen som ett av skälen för en lokal tillsättning av skolledarna. Detta skäl är ännu starkare i dag. 60- och 70—talens skolreformer har suc- cessivt ökat kommunernas och skolstyrelser- nas ansvar, inte bara för skolans organisation och ekonomi utan också för dess inre arbete. Det finns all anledning förmoda, att denna utveckling kommer att fortsätta under de närmaste åren. Bla direktiven för denna utredning liksom för SIA och SSK talar för detta. Med skolstyrelsernas alltmer ökade ansvar för organisationen ter det sig för länsskolnämndsutredningen naturligt, att skolstyrelserna själva får bedöma lämplig- heten för skolledaruppgiften bland de behö- riga sökande som anmält sig som sökande och på grundval av denna bedömning också till- sätta skolledartjänsterna.
Med ökade uppgifter för skolstyrelserna blir också behovet av att delegera vissa upp— gifter till skolans befattningshavare, främst skolchefer och rektorer, större. Också detta talar enligt utredningens uppfattning för att
styrelserna själva ? liksom övriga kommuna- la styrelser — skall få tillsätta sina chefstjäns- temän.
Också praktiska skäl talar till förmån för en lokal skolledartillsättning. Med maximalt utnyttjande av besvärsrätten kan tillsätt- ningen av en rektorstjänst ta mycket lång tid, Sedan skolstyrelsen avgett förord, skall länsskolnämnden yttra sig innan skolöversty- relsen tillsätter tjänsten. Anförs besvär över skolöverstyrelsens beslut, skall skolstyrelsen och vanligen också den tillsatte yttra sig. Ofta ges den klagande tillfälle att inkomma med påminnelser innan länsskolnämnden och skolöverstyrelsen yttrar sig och Kungl Maj:t avgör besvären. Därtill kommer, att besvär kan anföras också mot skolstyrelsens beslut om förord, varvid skolstyrelsen och eventuellt också den förordade ges tillfälle att yttra sig innan länsskolnämnden yttrar sig och skolöverstyrelsen tillsätter tjänsten. Med en lokal tillsättning torde flertalet till- sättningsärenden komma att behandlas av endast en instans. I de fall där besvär anförs torde både tillsättnings- och besvärsprocedu- ren kunna medhinnas inom den tid som i dag åtgår enbart för att tillsätta tjänsten.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där— för, att skolstyrelserna (utbildningsnämnder- na) skall tillsätta samtliga skolledarbefatt- ningar från skoldirektör och nedåt. Också skolledartjänster vid statliga skolor som står under administration av kommunal skolsty— relse föreslås tillsättas av denna. Specialsko- lans skolledare bör tillsättas av lokalstyrel- sen. Förändringarna bör träda i kraft 1 juli 1975 för tjänster som ledigförklaras denna dag eller senare. Besvär över beslut om till- sättning av skolledartjänst bör kunna anföras hos statlig myndighet. Utredningen återkom- mer till frågan om besvärsinstansi kap 1 1.
9.5.3. Frågan om fasta perioder för skolledartillsättning
Länsskolnämnden i Malmöhus län har i skri- velse till Kungl Maj:t bl a föreslagit att be- stämda tillträdesdagar och fasta ansöknings- perioder skulle fastställas för rektors- och
studierektorstjänster i likhet med vad som gäller för lärartjänster. Efter det att bla skolöverstyrelsen, länsskolnämndsutred- ningen Och personalorganisationerna beretts tillfälle att yttra sig överlämnades skrivelsen till länsskolnämndsutredningen för handlägg- ning.
[änsskolnämnden utgick i sin skrivelse från den nuvarande tillsättningsordningen enligt vilken länsskolnämnden tillsätter grundskolans studierektorstjänster och skol- överstyrelsen rektorstjänster och gymnasie— skolans ordinarie studierektorstjänster. In- nan länsskolnämnden tillsätter studierektors- tjänst i grundskolan, måste den avvakta skol- överstyrelsens beslut om den nämnden avser förordna samtidigt sökt rektorstjänst och i ”önskelistan” angivit att han vill ha den hellre än studierektorstjänsten. Innan skol- överstyrelsens beslut tillkännagivits händer det enligt nämnden ofta, att någon eller några av de sökande nämnden har att välja mellan, sökt en eller flera senare utannonse- rade rektorstjänster. Alla rektors- och studie- rektorstjänster borde därför tillsättas av en och samma myndighet, vilken föreslogs vara länsskolnämnden, och bestämda tillträdesda— gar och fasta annonseringsperioder införas.
Skolöverstyrelsen fann det bl a med hän- visning till vilande utredningsförslag och på- gående utredningsarbete uteslutet att inte- rimistiskt ändra formerna för skolledartill- sättningen så genomgripande som föreslagits. Liknande synpunkter anfördes av Danste- männens centralorganisation och av Sveriges akademikers centralorganisation. SACO an- såg dock att vissa olägenheter uppstod ge- nom frånvaron av bestämda tillträdes- och tillsättningsperioder. Likaså ansåg SACO det olämpligt att ha olika tillsättningsmyndighe- ter för de aktuella tjänsterna. Organisationen avstyrkte dock att tillsättningen överfördes från skolöverstyrelsen till länsskolnämnder- na.
De svårigheter som kan följa av frånvaro av bestämda tillträdesdagar och fasta ansök- ningsperioder hänger enligt länsskolnämnds- utredningen i hög grad samman med den tid som enligt nuvarande tillsättningsordning åt-
går för tillsättning av skolledartjänster, i synnerhet de tjänster som tillsätts av skol- överstyrelsen. Länsskolnämndsutredningen har i föregående avsnitt föreslagit, att samt- liga skolledartjänster skall tillsättas av skol- styrelserna. Tidsåtgången för tillsättning av rektorstjänster torde därvid minskas till en tredjedel eller ännu mindre. De av länsskol- nämnden i Malmöhus län påtalade proble- men bör därmed kraftigt minska.
Ur skolans synpunkt är det angeläget att vakant skolledartjänst återbesätts med ordi- narie innehavare så snart det över huvud taget är möjligt, dvs att tjänsten ledigkungörs så fort vakans uppstår eller med sannolikhet förutses. Ett system enligt vilket vakanta skolledartjänster endast finge ledigkungöras vid ett fåtal bestämda tillfällen skulle i många fall förlänga den tid, under vilken tjänsten skulle upprätthållas av tillfällig, korttidsförordnad vikarie. Också ur den be- rörda personalens synpunkt bör det vara angeläget att begränsa den tid under vilken vikarie med enbart vikariatstillägg tjänstgör.
Länsskolnämndsutredningen finner därför att övervägande skäl talar för att nuvarande ordning beträffande ledigkungörande och tillträde av skolledartjänster behålls.
10
10.1 Inrättande av tjänster för skolledare och lärare
Framställningen och övervägandena i detta avsnitt koncentreras i huvudsak till de tjäns- ter om vars inrättande länsskolnämnden skall besluta. Det bör i detta sammanhang erinras om att den 1967 tillkallade lönesystemsut- redningen, vilken beräknas avge sitt betän- kande under andra halvåret 1973, bl a har till uppgift att överse det nuvarande tjänste- system som tillämpas inom den statliga och statligt reglerade förvaltningen.
10.1.1 Nuvarande bestämmelser Skolledartjänster
Bestämmelserna om skolledartjänster är så utformade, att huvudmännen endast i några fall behöver särskilt medgivande från statlig myndighet för att få dem inrättade. På läns- skolnämnden ankommer därvid den statliga prövningen när det gäller vissa tjänster vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola och inom den kommunala vuxenutbild- ningen samt när det gäller arvodestjänster som studierektor i särskolan.
För varje särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola finns normalt en rektors- tjänst. Två eller flera skolenheter av denna typ får dock förenas under en och samma rektor om särskilda skäl föreligger. Omfattar rektors arbetsområde varaktigt studievägar i gymnasieskolan om sammanlagt minst 7,5
Övriga personalärenden
poäng får rektorstjänsten inrättas som ordi- narie, om länsskolnämnden medger det. I annat fall inrättas tjänsten som arvodestjänst med deltidstjänstgöring. För båda slagen av rektorstjänster bestämmer länsskolnämnden arbetsområdet. Omfattar rektors arbetsområ- de lägst 70 poäng, kan skolöverstyrelsen medge att en arvodestjänst som biträdande rektor inrättas. Är poängtalet för rektors arbetsområde lägst 30, kan länsskolnämnden medge att en eller flera arvodestjänster som studierektor får finnas. Studierektors arbets- område, som skall omfatta lägst 9 poäng, bestäms av länsskolnämnden.
Inom den kommunala vuxenutbildningen krävs länsskolnämndens medgivande för in- rättande av arvodestjänst för studierektor för den vuxenutbildning som förlagts till särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola eller till skolenhet med grundskola. Inom särskolan får länsskolnämnden medge att en eller flera arvodestjänster som studierektor inrättas om minst två skolformer ingår i rektors arbets- område.
lnnan skolstyrelsen ledigförklarar vakant tjänst som studierektor i grundskolan skall den inhämta medgivande därtill från läns- skolnämnden. Motsvarande bestämmelser finns för ledigkungörande av övriga ordinarie tjänster för skolledare och biträdande skolle- dare, för vilka medgivande dock skall inhäm- tas från skolöverstyrelsen. Det bör observe- ras att särskilt medgivande att ledigkungöra ordinarie tjänst krävs oavsett om statlig myn-
dighet skall besluta om tjänstens inrättande eller ej.
Ordinarie lärartjänster
Det antal ordinarie tjänster av varje slag som lärare 1—4 och 16—19 igrundskolan som varje enskild kommun skall ha bestäms av länsskolnämnden efter särskilda föreskrifter från Kungl Maj:t.
De närmare föreskrifterna återfinns be- träffande grundskolan dels i KBr 31.5.1963, dels i ämb skr 12.3.1971. I dessa ges detalje- rade anvisningar om hur antalet ordinarie tjänster skall bestämmas. I princip innebär föreskrifterna att man först skall beräkna det totala antalet lärartjänster som kommer att behövas i kommunen under de närmaste sju (för tjänster som lärare 16—19 sex) åren. Antalet ordinarie lärare skall bestämmas så att det för tjänster som lärare 1—4 motsvarar 85% och för lärare 16—19 90% av det sålunda beräknade lärarbehovet. Tjänsterna som lärare 16—19 bör fördelas så att 40 % kommer att utgöras av tjänster för folkskol- lärare med viss vidareutbildning och för tjänster vari ingår ämnet teknik.
Kommunen skall avge förslag om inrättan- de eller indragning av här avsedda ordinarie lärartjänster. Förslaget skall åtföljas av erfor- derlig utredning i form av barntabeller, upp- gifter av antalet rektors» och lärartjänster m m.
Delvis andra bestämmelser gäller för ordi- narie tjänster som lärare 5—15 (lärare i gym- nastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap eller barnkunskap) i grundskolan. Dessa tjänster får inrättas efter medgivande från länsskolnämnden. Inrättandet förutsätter alltså att kommunen tar initiativ i frågan. länsskolnämnden kan dock om varaktigt behov av sådan tjänst föreligger med hänsyn till undervisningen på högstadiet gå in och föreskriva att tjänst skall inrättas. Några föreskrifter om hur stor andel av det sam- manlagda lärarbehovet i dessa ämnen som bör täckas med ordinarie tjänster finns inte.
Antalet ordinarie lärartjänster igymnasie— skolan bestäms för varje kommun och lands-
tingskommun av länsskolnämnden. Nämn- den bestämmer också hur tjänsterna skall fördelas mellan olika slag av tjänster. För visst slag av tjänst kan skolöverstyrelsen överta länsskolnämndens beslutanderätt. Kungl Maj:t skall meddela närmare bestäm- melser om hur antalet tjänster och deras fördelning skall bestämmas.
De refererade bestämmelserna för gymna- sieskolan skiljer sig från de bestämmelser som gällde för de tidigare skolformer som denna ersätter. Före ] juli 1971 gällde att Kungl Maj:t fastställde hur många ordinarie lärartjänster av varje slag som fick finnas i landets gymnasier och fackskolor. Tjänsterna fördelas därefter mellan kommunerna av skolöverstyrelsen. l skolöverstyrelsens petita brukade man utgå från att 90 % av det totala lärarbehovet skulle motsvaras av ordinarie tjänster. För yrkesskolan hade länsskolnämn— den att bestämma antalet ordinarie lärar- tjänster enligt av Kungl Maj:t meddelade föreskrifter. Enligt dessa skulle antalet ordi- narie lärartjänster motsvara 60 % av antalet erforderliga heltidstjänster vid varaktiga hel— tidskurser. Inom det på så sätt bestämda antalet ordinarie lärartjänster i yrkesskolan fick efter länsskolnämndens medgivande in- rättas tjänster för lärare i läro— och övnings- ämnen; övriga tjänster skulle avse lärare i yrkesämnen.
Skolöverstyrelsen har i skrivelse 1971- 05-24 till Kungl Maj:t avgivit förslag till särskilda bestämmelser om hur antalet ordi- narie tjänster skall bestämmas och fördelasi gymnasieskolan. För primärkommunala gymnasieskolor med treåriga linjer föreslår skolöverstyrelsen att antalet ordinarie lärar- tjänster av länsskolnämnden skall bestämmas så att det motsvarar en viss procentuell andel av det totala lärarbehovet för undervisning på linjer och specialkurser av minst en ter- mins längd. Skolöverstyrelsen har dock inte preciserat hur stort detta procenttal bör vara. I förslaget anges också hur det totala behovet skall framräknas ur gällande timpla- ner med tillhörande bestämmelser om grupp- storlek mm. Det framräknade underlaget skall jämkas så att antalet ordinarie tjänster
kan hållas stabilt åtminstone några år fram- över.
Av det sålunda framräknade antalet ordi- narie lärartjänster skall en viss del utgöras av lektorstjänster (tjänster som lärare 152, 154, 156, 158 och 160). Antalet lektorstjänster skall beräknas så, att det motsvarar ungefär hälften av det antal ordinarie lärartjänster som erfordras för undervisningen på de tre- och fyraåriga linjerna i de ämnen som tidiga- re benämndes allmänna, tekniska och ekono- miska läroämnen.
Vilka ämnen som skall ingå i ordinarie lärartjänst beslutas normalt av skolstyrelsen enligt i skolstadgan angivna regler. Vissa ämnen har dock så lågt timtal att de inte kan komma att ingå i ordinarie tjänst. Risk finns då att övriga ämnen i oproportionerligt stor utsträckning kommer att ingå i ordinarie tjänster för att kommunen tillfullo skall kunna utnyttja det tilldelade antalet tjänster. Vidare kan vissa komplikationer uppstå i skarven mellan de äldre gymnasiala skolfor- merna och gymnasieskolan. För att klara dessa problem föreslås länsskolnämnden få rätt att jämka det totala antalet ordinarie tjänster i kommunen, föreskriva att en eller flera tjänster tills vidare skall hållas vakanta, föreskriva att ordinarie tjänst i visst ämne ej får ledigkungöras utan nämndens medgivan- de och föreskriva att ingen ordinarie lärar- tjänst får ledigkungöras utan att nämnden godkänt skolstyrelsens beslut om ämneskom- bination.
För primärkommunala gymnasieskolor utan treåriga linjer och för landstingskom- munala gymnasieskolor föreslår skolöversty- relsen att de regler som tidigare gällt för beslut om ordinarie lärartjänster vid yrkes- skolorna skall gälla tv.
Kungl Maj:t har ännu inte tagit ställning till SÖ:s förslag. I 1973 års statsverksproposi- tion meddelade departementschefen att han ansåg att frågan om de ordinarie lärartjäns- terna borde övervägas i samband med att ställning tas till de förslag som lönesystems— utredningen beräknades framlägga i början av 1973. För redovisningsåret 1973/74 har Kungl Maj:t föreskrivit1 att antalet ordinarie
tjänster som lärare för varje slag av tjänst får uppgå till högst det antal som sammanlagt bestämts för motsvarande tjänst i yrkessko- lan, fackskolan och gymnasiet i kommunen för redovisningsåret 1970/71. Skolöversty- relsen får bestämma annat antal om avsevär- da förändringar i skolorganisationen inträffar eller om annan särskild orsak föreligger. Länsskolnämnden får med viss inskränkning medge en omfördelning mellan tjänsteslagen.
Antalet ordinarie lärartjänster vid särsko- lan inrättas till det antal som länsskolnämn- den bestämmer enligt närmare föreskrifter från Kungl Maj:t. Enligt KBr 29.6.1966 skall antalet ordinarie tjänster motsvara 85 % av det varaktiga lärarbehovet.
Nyinrättad ordinarie lärartjänst skall till- sättas snarast möjligt om inte länsskolnämn- den föreskriver annat. Om ordinarie lärar- tjänst blir ledig, får den inte återbesättas utan att länsskolnämnden medgivit det. Nämnden skall därvid pröva, om tjänsten skall indras eller uppehållas med icke- ordinarie lärare samt om fyllnadstjänstgöring skall ingå i den.
Hu vudlärartjänster
Enligt bestämmelserna i skolstadgan får i grundskolan och gymnasieskolan finnas arvo— destjänster som huvudlärare om länsskol- nämnden medger det. I skolstadgan ges vida- re detaljerade föreskrifter om under vilka förutsättningar arvoderade huvudlärartjäns- ter får inrättas.
För lågstadium eller mellanstadium som ingår i grundskolerektors arbetsområde får sålunda finnas en arvodestjänst som huvudlä- rare för varje fullt fyrtal klasser, om länsskol- nämnden medger det. Högst tre arvodestjäns- ter per stadium och rektorsområde kan före- komma.
För högstadiet skall finnas en huvudlärare för varje ämne (dock ej för maskinskrivning, instrumentalmusik, solosång och körsång). I gymnasieskolan skall finnas en huvudlärare för varje ämne utom för sådan frivillig under-
1 Ämb skr 1972-03-17.
visning i instrumentalmusik, solosång, kör- sång, teckning, dramatik och gymnastik som anordnas utanför timplanen. En och samma lärare får vara huvudlärare för flera ämnen. I arbetsområdet för huvudlärare i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap och barnkunskap på högstadiet får ingå motsva- rande ämne på mellanstadiet om mer än hälften av undervisningen i ämnet där med- delas av lärare 5—15 eller 21. Om särskilda skäl föreligger, får sådant ämne på lågstadiet ingå i arbetsområdet för huvudlärare i ämnet på högstadiet.
På grundskolans högstadium och i gymna- sieskolan finns två slag av huvudlärare, näm- ligen huvudlärare med respektive utan arvo- destjänst. Det är inrättandet av arvodestjäns- ter som kräver medgivande av länsskolnämn- den. Sådant medgivande kan ges endast un- der förutsättning dels av att undervisningen i det eller de ämnen som ingår i en och samma huvudlärares arbetsområde uppgår till minst 40 veckotimmar om huvudlärarskapet avser grundskolans högstadium eller ämnen i gym- nasieskolan vari ingår arbetsteknik och fack- teori, eller till 35 för övriga huvudlärare i gymnasieskolan, dels av att minst två lärare undervisar i dessa ämnen. Huvudlärare till- sätts av skolans styrelse genom förordnande tills vidare för högst tre är.
I anslutning till ovannämnda bestämmel- ser i skolstadgan har skolöverstyrelsen den 6.7.1971 meddelat närmare föreskrifter och anvisningar om huvudlärare, vari framgår hur huvudlärartjänsterna bör organiseras.
Finns endast en huvudlärartjänst på låg- respektive mellanstadiet skall denna tjänst omfatta alla ämnen på stadiet (utom sådant ämne som eventuellt ingår i arbetsområdet för huvudlärare på högstadiet). Finns flera huvudlärartjänster på stadiet skall arbetsupp- gifterna fördelas mellan dessa.
För arvoderade huvudlärartjänster på hög- stadiet och i gymnasieskolan har skolöversty— relsen föreskrivit att två eller flera ämnen får sammanföras till en huvudlärartjänst endast under förutsättning att ämnena i fråga har inbördes naturlig samhörighet eller släkt- skap. Om det till undervisningens bästa be-
döms angeläget, får dock undantagsvis en lärare vara huvudlärare även i ämnen som inte har sådan samhörighet eller släktskap. Två ämnen som vart och ett omfattar minst 40 respektive 35 veckotimmar får ej sam- manföras till en arvodestjänst som huvud- lärare.
Skolöverstyrelsen har vidare föreskrivit att skolstyrelse som ansöker om medgivande att inrätta arvodestjänst som huvudlärare skall redovisa den avsedda huvudlärarorganisatio- nen inom rektorsområdet/skolenheten i sin helhet, alltså även de fall då underlaget inte räcker för arvodestjänst åt huvudläraren. An— talet klasser respektive veckotimmar som utgör underlag för de begärda tjänsterna skall redovisas för vart och ett av de år förordnandena avses omfatta. Om länsskol- nämnden fmner den av skolstyrelsen redovi- sade huvudlärarorganisationen i något hän- seende otillfredsställande, bör nämnden be- reda skolstyrelsen tillfälle till förnyat över— vägande, innan nämnden avgör ärendet.
[särskolan får enligt särskolestadgan inrät- tas en eller flera arvodestjänster som huvud- lärare enligt bestämmelser som skolöversty- relsen meddelar. Skolöverstyrelsen har beslu- tat att medgivande att inrätta sådan tjänst skall inhämtas från länsskolnämnden. Över- styrelsen har också utfärdat detaljerade an- visningar om hur antalet arvodestjänster skall beräknas.
10.1.2. Överväganden och förslag Skolledartjänster
Innan rektorstjänst vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola utannonseras, måste skolenhetsorganisationen fastställas, rektors arbetsområde bestämmas, rektors- tjänst inrättas och, om tjänsten inrättas som ordinarie, medgivande att ledigkungöra den inhämtas.
Beslut om skolenhetsorganisationer fattas av skolöverstyrelsen, liksom när det gäller övriga slag av skolenheter med gymnasie- skola. När det gäller allmänna skolenheter eller särskilda skolenheter typ 2 innebär
skolenhetsbeslutet också att rektorsorganisa- tionen är klar, eftersom det vid varje sådan skolenhet finns en ordinarie tjänst som rek— tor. I grundskolan bestäms antalet rektors- tjänster efter den poängmässiga omfatt- ningen av den utbildning som är underställd grundskolans rektorer; något medgivande att inrätta rektorstjänst erfordras därför normalt inte. Arbetsområdet för varje grundskolerek- tor, dvs främst vilka skolenheter han skall vara skolledare för, bestäms av skolstyrelsen.
För särskilda skolenheter typ 1 med gym- nasieskola gäller däremot att flera skolenhe- ter om särskilda skäl föreligger kan ha en gemensam rektor. Olika lösningar medför olika höga kostnader för lön m rn för skol- ledningen, kostnader som genom driftbi- dragssystemet helt faller på staten. En statlig prövning av arbetsområdets omfattning för rektor vid särskild skolenhet typ 1 är därför motiverad. Enligt länsskolnämndsutred- ningens uppfattning bör prövningen dock göras av skolöverstyrelsen, som ju redan har att fastställa skolenhetsorganisationen också för typ l-enheter. Skolöverstyrelsen bör också överta uppgiften att inrätta ordinarie tjänst som rektor vid sådan skolenhet. Man bör observera att överstyrelsen redan enligt nuvarande bestämmelser skall pröva fråga om inrättande av extra tjänst som biträdan- de rektor vid typ l-enhet. Om utredningens förslag i detta avseende genomförs, får man en enhetligare handläggningsordning än den nuvarande. Utredningen har däremot inte funnit någ— ra skäl att bibehålla kravet på statligt medgi- vande för inrättande av arvodestjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola. Samma slag av tjänster finns vid allmänna skolenheter med gymna- sieskola; vid sådan skolenhet beslutar skolans styrelse själv både om inrättande av arvodes- tjänst som studierektor och om tjänstens arbetsområde.
För såväl allmän skolenhet som särskild skolenhet typ 1 gäller att arvodestjänst som studierektor får inrättas först om skolenhe— ten respektive rektors arbetsområde omfat- tar lägst 30 poäng. Beträffande allmän skol-
enhet finns dessutom angivet under vilka poängmässiga förutsättningar mer än en ar- vodestjänst får inrättas. Länsskolnämndsut- redningen föreslår att huvudmannen får rätt att själv inrätta arvodestjänst som studierek- tor vid typ l-skola och att besluta om arbetsområde för tjänsten. Hur många arvo- destjänster som får inrättas bör därvid regle- ras i skolstadgan på samma sätt som nu görs för motsvarande tjänster vid allmän skol- enhet.
I de fall då kommunal vuxenutbildning förläggs till allmän skolenhet eller till sär- skild skolenhet typ 2 med gymnasieskola får arvodestjänst som studierektor för vuxenut- bildningen inrättas av skolans styrelse. För- läggs samma vuxenutbildning till särskild skolenhet typ I med gymnasieskola eller till skolenhet med grundskola krävs däremot länsskolnämndens medgivande för inrättande av studierektorstjänsten. Länsskolnämndsut- redningen fmner det inte motiverat med dessa olikheter i bestämmelserna utan före- slår att kravet på medgivande från länsskol- nämnden i de senare fallen slopas.
Kravet på medgivande för att ordinarie tjänst skall få ledigförklaras får ses mot bakgrund av statsbidragsbestämmelserna. Statsbidrag utgår för varje tjänst som skol- ledare och biträdande skolledare. Ordinarie tjänster tillsätts med förordnande på sex år (kortare tid kan ifrågakomma om särskilda skäl föreligger). Skulle de förutsättningar som gäller för inrättandet av viss tjänst (exempelvis visst skolpoängtal) ändras under löpande förordnandeperiod får tjänsten dock behållas till dess innehavarens förordnande utlöpt eller innehavaren dessförinnan avgått av annan orsak. Prövningen av ansökan om medgivande att ledigförklara ordinarie skol- ledartjänst innebär en prövning av om förut- sättningar för tjänstens inrättande föreligger och kan väntas kvarstå under den avsedda förordnandeperioden. Sådan prövning torde vara ofrånkomlig så länge de statliga driftbi- dragen är knutna till skolledare- och lärar- lönerna.
Ordinarie lärartjänster
De nuvarande bestämmelserna för inrättande av ordinarie lärartjänster avser att garantera att en så stor del av lärartjänsterna som statsmakterna anser önskvärt med hänsyn till såväl undervisningens bästa som personalens intressen uppehålls av lärare med den anställ- ningstrygghet som innehavet av ordinarie tjänst medför.
Ordinarieskapet ger tjänsteinnehavaren en mycket stor anställningstrygghet. Ordinarie lärare kan ej uppsägas från sin tjänst. Han kan däremot förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola som är statlig eller kommu- nal, om det fordras till följd av omorganisa- tion av den skola han tillhör eller indragning av övertalig tjänst som lärare eller om andra särskilda skäl föreligger. Med hänsyn till dessa bestämmelser har staten å andra sidan också ett intresse av att andelen ordinarie tjänster inte blir så stor att risk för övertalig- het uppstår till följd av variationer i elev- underlaget etc.
I de nuvarande och för gymnasieskolan föreslagna bestämmelserna har dessa önske- mål tagit sig uttryck i föreskrifter om att en viss procentuell andel av det totala lärarbe- hovet (utom för tjänster som lärare 5—15 i grundskolan) skall täckas med ordinarie tjänster samt i att länsskolnämnderna efter prövning av de av skolstyrelsen redovisade förutsättningarna bestämmer hur många or- dinarie tjänster som skall inrättas.
De nuvarande föreskrifterna om hur anta- let ordinarie tjänster som lärare 1—4 och 16—19 i grundskolan skall bestämmas är enligt länsskolnämndsutredningens bedöm- ning sä utformade, att tillämpningen av dem kan överlåtas till skolstyrelserna. Antalet tjänster skall bestämmas utifrån en bedöm- ning av lärarbehovet sex—sju år framåt, en bedömning som skolstyrelsen ändå måste göra exempelvis för lokalbehovet och den kommunala långtidsplaneringen.
För tjänster som lärare 5—15 (lärare i ett eller två av ämnena gymnastik, musik, teck- ning, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hem- kunskap och barnkunskap) är de nuvarande
bestämmelserna annorlunda än för övriga ordinarie lärartjänster i grundskolan. Före- skrifter om hur stor andel av hela tjänsteun- derlaget i dessa ämnen som skall täckas med ordinarie tjänster saknas sålunda. [ samband med att beslutsnivån flyttas till skolstyrelser- na bör sådana föreskrifter utfärdas. De prin- ciper som gäller för beräkning av antalet ordinarie tjänster som lärare 16—19 bör kun- na göras tillämpliga ocksä för här avsedda tjänster.
Vad ovan sagts om bestämmande av anta- let ordinarie tjänster i grundskolan gäller också för motsvarande beslut i särskolan.
De föreskrifter som skolöverstyrelsen i sin framställning 1971-05-24 föreslagit för be- stämmande av antalet ordinarie tjänster i gymnasieskolan bygger på samma principer som de som gäller för tjänster som lärare 16—19 i grundskolan. Också för gymnasie- skolans del bör enligt utredningens uppfatt- ning tillämpningen av bestämmelserna kunna läggas på skolans styrelse.
Från lärarhåll kan kanske befaras att kom- munerna för att ej riskera övertalighet inrät- tar färre ordinarie tjänster än som avsetts. Mot detta kan invändas att kommunerna har ett eget intresse av att genom ordinarieska- pet förvärva en så meriterad och stabil lärar- kår som möjligt. Självfallet bör staten också genom sin tillsynsverksarnhet följa utveck- lingen och kunna ingripa vid behov. Rätt för den regionala tillsynsmyndigheten att om särskilda skäl föreligger föreskriva att ordina- rie tjänst skall inrättas bör därför inskrivas i skolstadgan (jämför nuvarande bestämmelse i SS 152 om sådan rätt när det gäller ordinarie tjänster som lärare 5—15).
Med tanke på de problem som kan uppstå exempelvis i samband med läroplansreformer bör slutligen skolöverstyrelsen ha rätt att för visst slag av lärartjänst få övertaga rätten att besluta om inrättandet av ordinarie tjänst.
Om rätten att besluta om antalet ordinarie lärartjänster överflyttas till huvudmännen bör som en konsekvens därav också kravet på medgivande från statlig myndighet för att få återbesätta ledigbliven sådan tjänst slopas. I avsnitt 10.6 föreslår utredningen emellertid
att den regionala skolmyndigheten skall kun- na besluta om överflyttning av övertalig ordi- narie lärare till motsvarande tjänst hos annan huvudman. Den regionala myndigheten be- höver därför en överblick över tillgången på vakanta tjänster inom länet. Detta problem bör kunna bemästras genom en föreskrift om att skolstyrelsernas manuskript till samlings- annonsen över lediga ordinarie lärartjänster skall inges till skolöverstyrelsen via den re- gionala skolmyndigheten och vara denna till- handa i god tid, förslagsvis en månad, innan överstyrelsen skall ha manuskriptet. Vid be- hov kan den regionala myndigheten då före- skriva att viss vakant tjänst ej får ledigförkla- ras och att dess huvudman på tjänsten skall motta och konstituera den övertalige läraren.
Genom de föreslagna åtgärderna uppnås en administrativ förenkling utan att princi- perna i det nuvarande systemet för inrättan— de av ordinarie lärartjänster rubbas.
Hu Vin/lärartjänster
Motiven för att länsskolnämnderna skall medge inrättandet av arvodestjänster som huvudlärare kan i huvudsak sägas vara två, pedagogiska och ekonomiska.
Huvudlärarna skall närmast under ämnes- konferenserna sköta den pedagogiska plane— ringen, lämna övriga lärare råd och anvis- ningar, främja lärares fortbildning samt handleda mindre erfarna lärare.
De har därmed väsentliga pedagogiska funktioner med syfte att främja undervis- ningens kvalitet. Med hänsyn till statens ansvar för undervisningens kvalitet och en- hetlighet har staten ett intresse av huvud- lärarinstitutionens utformning.
Statens ekonomiska intresse hänger i hög grad samman med statsbidragssystemets ut- formning. För närvarande utgår i såväl grundskolan som gymnasieskolan statsbidrag motsvarande hela arvodet för huvudlärarna. Antalet huvudlärartjänster påverkar alltså direkt de statliga utgifterna.
Det statliga intresset för en kvalitativt god huvudlärarorganisation tar sig framför allt uttryck i de ovan relaterade bestämmelserna
om hur tjänsterna skall organiseras, främst reglerna för i vilken utsträckning flera ämnen på högstadiet och i gymnasieskolan får före- nas till en huvudlärartjänst. Huvudregeln är att ämnen som förenas skall ha inbördes naturlig samhörighet eller släktskap. Ämnen som förenas får inte heller vart och ett omfatta så många veckotimmar att de kan utgöra underlag för arvodestjänst.
Att avgöra vilka ämnen som har inbördes naturlig samhörighet torde inte vara svårt. Hur ämnen med sådan samhörighet skall kombineras i en och samma huvudlärartjänst måste i hög grad bero på de lokala förhållan- dena. Exempel på sådana förhållanden är tillgången på behöriga och för huvudlärar- uppgifterna lämpliga lärare som också är villiga att äta sig uppdraget. Även den grad i vilken man i den enskilda skolenheten ge- nomfört samverkan över ämnesgränsema i undervisningen är av betydelse. Dessa för- hållanden kan bäst bedömas på den lokala nivån och med hänsyn till detta bör huvud- lärarorganisationen efter förslag från rektor fastställas av skolans styrelse.
Med nuvarande statsbidragsbestämmelser är, som tidigare påpekats, huvudlärarorgani- sationen också en kostnadsfråga för staten. Varje arvodestjänst som huvudlärare kostar staten 3 689 kr (grundskolan) respektive 4 308 kr (gymnasieskolan) i direkta årsarvo- den. Antalet tjänster är cirka 13 200 i grund- skolan och 4 800 i gymnasieskolan. Huvud- lärarna förordnas tills vidare för viss tid, som regel tre år. Skulle på högstadiet eller i gymnasieskolan timunderlaget i en huvud- lärares ämnen under förordnandeperioden sjunka under det som är villkor för inrättan- de av arvodestjänst eller antalet klasser på låg- och mellanstadiet nedgå under det före- skrivna får arvodestjänsten bibehållas tills förordnandeperioden utlöpt eller innehava- ren av annan orsak avgått. Dessa bestämmel- ser motiverar en statlig kontroll över inrät- tandet av arvodestjänsterna. Detta behov av förhandskontroll kan emellertid inom det nuvarande statsbidragssystemets roll elimine- ras om statsbidrag endast utgår för de huvud- lärartjänster vars underlag under varje enskilt
läsår faktiskt uppgår till 40 (35) veckotim— mar. Risken att under en löpande förordnan— deperiod mista statsbidraget för en inrättad huvudlärartjänst bör föranleda skolstyrelser- na att iaktta en viss försiktighet vid beräk- ning av underlaget under en kommande tre- årsperiod.
Risken att kommunen själv skulle få stå för en huvudlärares arvode på grund av en felbedömning av timunderlaget skulle kunna elimineras genom att huvudlärarna fick för- ordnande endast för ett år i taget. Med hänsyn till personalens och skolans intresse av trygghet och kontinuitet bör dock de nuvarande bestämmelserna i detta avseende bibehållas. Kortare förordnandeperiod är tre är bör användas endast då omorganisation av rektorsområdet eller skolenheten eller ett vikande timunderlag kan förutses redan vid periodens början.
Statsbidragskontrollen torde inte försvåras i nämnvärd grad. Uppgifter om antalet klas- ser på läg- och mellanstadierna och om anta- let veckotimmar på högstadiet eller i gymna- sieskolan finns tillgängliga hos länsskolnämn- derna. Stickprovskontroll bör vara tillräcklig.
10.2 Frågor om undervisningsskyldighet
10.2.1. Länsskolnämndens nuvarande upp- gifter
Länsskolnämnden skall för varje läsår be- stämma det antal veckotimmar som rektor och studierektor i grundskolan sammanlagt skall meddela undervisning. Nämnden skall därvid följa de närmare föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar. I KBr 1967-03-03 (ändrat 1970-05-27) har sådana föreskrifter lämnats. [ dessa anges i tabellform inom vilka gränser undervisningsskyldigheter skall fastställas för olika poängintervall för rektors arbetsområde.
Länsskolnämnden skall också fastställa undervisningsskyldigheten för ordinarie rek- tor, biträdande rektor och studierek- tor vid särskild skolenhet typ 1 med gymna- sieskola. lnom vilka gränser undervisningen skall ligga vid olika poängintervall för respek-
tive befattningsinnehavares arbetsområde an- ges i skolstadgan. För lärare som har arvodes- anställning som rektor vid typ l-enhet skall länsskolnämnden nedsätta undervisningsskyl- digheten med högst en tredjedel.
Rektor i specialskolan skall undervisa 6—12 veckotimmar; den exakta omfatt- ningen skall länsskolnämnden bestämma. Undervisningsskyldigheten för arvodesan- ställd studierektor vid specialskola skall av länsskolnämnden nedsättas med 4—12 veckotimmar. Nämnden skall också nedsätta undervisningsskyldigheten för studierektor vid nomadskolans högstadium med högst 6 veckotimmar och för tillsynslärare i särsko- lan med högst 4 veckotimmar.
I vissa fall kan länsskolnämnden nedsätta undervisningsskyldigheten för innehavare av tjänst som lärare ] eller 2 utöver det antal timmar varav skolstyrelsen får besluta. Dess- utom gäller, att länsskolnämnden kan medge att visst annat arbete än undervisning eller tid för resor vid fyllnadstjänstgöring får in— räknas i tjänstgöringen. Liknande bestäm- melser gäller för motsvarande tjänster i sär- skolan och specialskolan.
10.2.2. Överväganden och förslag
Rektor vid allmän skolenhet eller särskild skolenhet typ 2 med gymnasieskola skall själv fastställa omfattningen av den undervis- ning han och ordinarie studierektor tillsam- mans skall meddela. Inom vilka gränser un- dervisningsskyldigheten skall ligga vid olika poängtal anges i skolstadgan. Rektor vid allmän skolenhet skall också fastställa under- visningsskyldigheten för den eller dem som innehar arvodestjänst som studierektor vid skolenheten. Även rektor för sjöbefälsskola bestämmer sin undervisningsskyldighet själv. Beslut om den lokala skolledningens under- visningsskyldighet fattas sålunda enligt nuva- rande bestämmelser antingen av länsskol- nämnden eller av vederbörande rektor. Läns- skolnämndsutredningen finner inga skäl för att bibehålla systemet med olika beslutsni- våer utan föreslår att vederbörande skolas styrelse skall fastställa undervisningsskyldig-
het för skolledarna. [ de fall där en gemen- sam undervisningsskyldighet fastställs för rektor och ordinarie studierektor eller för flera innehavare av arvodestjänster som stu- dierektor bör det dock ankomma på rektor att fördela den av styrelsen fastställda under- visningsskyldigheten mellan vederbörande be- fattningshavare.
Beslut om nedsättning av undervisnings- skyldigheten för lärare och om rätt att till- godoräkna viss annan tjänstgöring eller för tidsödande resa vid fyllnadstjänstgöring bör alltjämt åvila den statliga regionala myndig- heten i samma utsträckning som idag, då beslutet också måste kombineras med en prövning av i vilken utsträckning statsbidrag skall utgå också för den lärare som fullgör den undervisning varmed nedsättning be- viljats.
10.3 Frågor om fyllnadstjänstgöring
De uppgifter länsskolnämnden har när det gäller fyllnadstjänstgöring för lärare är av tre slag.
För det första har länsskolnämnden i skol- stadgans 14 kap 22 & ålagts att verka för att lärarnas tjänstgöring ordnas på lämpligt sätt; vid behov kan nämnden föreslå att lärar- tjänst förenas med fyllnadstjänstgöring. I vissa fall kan nämnden föreskriva, att fyll- nadstjänstgöring i viss skola skall ingå i tjänst för lärare i annan skola. Detta gäller tjänster i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hem- kunskap och barnkunskap. Dessa uppgifter har främst karaktären av service gentemot lärare och skolstyrelser och är en naturlig uppgift för tillsynsmyndigheter. Särskilt för mindre frekventa ämnen, där underlaget i en enskild skola eller i en mindre kommun inte räcker till en hel lärartjänst kan det vara betydelsefullt att tillsynsmyndigheten hjäl- per huvudmännen att genom fyllnadstjänst- göring i annan skola eller hos annan kom- mun kunna inrätta en hel tjänst. Uppgiften bör därför bestå för den regionala tillsyns- myndigheten.
Länsskolnämnden skall för det andra be- sluta i frågor om fyllnadstjänstgöringens or-
ganisation då tjänstgöringen berör skola under olika styrelser och dessa inte kan komma överens. Även denna uppgift har service- karaktär och bör med hänsyn till frågans betydelse för de berörda lärarna bestå.
Slutligen skall länsskolnämnden i vissa fall pröva om fyllnadstjänstgöring i annan skol- form eller i annan kommun skall få ingå i lärartjänst. Enligt länsskolnämndsutred- ningens uppfattning bör det ankomma på vederbörande styrelser att avgöra sådana frågor.
10.4 Frågor om tjänstledighet och anställ- nings upphörande
Länsskolnämnden skall i vissa fall besluta i ärenden om tjänstledighet för personal vid statliga skolor eller för personal med statligt reglerade tjänster i de kommunala och priva- ta skolorna. Sålunda skall nämnden pröva frågan om tjänstledighet för längre tid än sex månader för skoldirektör, biträdande skol- direktör, rektor och ordinarie studierektor, såvida tjänstledigheten inte avser offentligt uppdrag och skolstyrelsen bifaller ansökan. Nämnden skall likaså besluta om tjänstledig- het för ordinarie lärare som begår ledighet för att under längre tid än en termin med full tjänstgöring uppehålla motsvarande ordi- narie eller ickeordinarie lärartjänst vid annan skola eller läroanstalt. Med hänsyn till att dessa tjänster är statligt reglerade är det enligt utredningens uppfattning rimligt att den nuvarande ordningen behålles.
Enligt bestämmelserna i kommunaltjänste- mannastadgan % 41 skall den myndighet som tillsätter tjänst varpå stadgan äger tillämp- ning pröva frågan om anställnings upphöran- de i vissa fall. Sålunda skall länsskolnämnden pröva frågan huruvida studierektor igrund- skolan eller lärare som tillsatts av nämnden 'är skyldig att avgå till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan samt om bevil- jande av avsked för studierektor i grundsko- lan som under åberopande av särskilda skäl önskar avgå innan förordnandetiden utlöpt. Om utredningens förslag i kap 10 och 11 om att skolstyrelserna skall tillsätta alla skol-
ledar- och lärartjänster genomförs, kommer styrelsen också enligt kommunaltjänsteman- nastadgan att överta prövningen i ovan angiv- na fall.
10. 5 Lönefrågor
Länsskolnämnden har att i vissa fall fatta beslut i lönefrågor som enligt det allmänna avlöningsavtalet för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) eller enligt tjänsteförteck- ningsavtalet för undervisningsområdet (TFU) ankommer på arbetsgivaren. I dessa fall har beslutanderätten lagts på nämnden av statens avtalsverk eller i vissa fall av skolöverstyrel— sen efter bemyndigande från avtalsverket.
Länsskolnämndsutredningen finner ingen anledning att gå in på frågan om hur avtals- verket bör delegera sin beslutanderätt enligt gällande avtal. Utredningen vill dock påpeka, att vissa beslut om lönegradsplacering för formellt icke behöriga lärare som i dag åvilar länsskolnämnden kanske bör flyttas till skol- överstyrelsen om utredningens förslag i kap 10 om att centralisera frågan om dispens från behörighetskrav för lärartjänst ge- nomförs.
10.6 Förflyttning till annan tjänst m m
Enligt Kungl Maj:ts kungörelse (1965931) med särskilda bestämmelser för vissa tjänste- män inom universitets— och skolväsendet kan ordinarie lärare vid grundskola eller gymna- sieskola förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola som är statlig, kommunal eller landstingskommunal eller till annan ordina- rie tjänst vid försvarets gymnasieskola, sär- skola eller lärarutbildningsanstalt, om det fordras till följd av omorganisation av den skola han tillhör eller indragning av övertalig tjänst som lärare eller om andra särskilda skäl föreligger. Under motsvarande förutsätt- ningar kan ordinarie lärare vid statsunder- stödd privatskola som avses i privatskolstad- gan eller vid riksinternatskola förflyttas till annan ordinarie tjänst vid skola eller vid försvarets gymnasieskola, särskola eller lärar- utbildningsanstalt. Innehavare av ordinarie
tjänst som lärare vid gymnasieskola i ämne vari ingår arbetsteknik eller annan undervis- ning med samma syfte kan förflyttas även till annan ordinarie statligt reglerad tjänst, om de arbetsuppgifter som är förenade med denna tjänst huvudsakligen tillhör lärarens yrkesområde. Beslut om förflyttning fattas av länsskolnämnden om de tjänster, mellan vilka förflyttning sker, båda har nämnden som tillsättningsmyndighet. I andra fall be- slutar Kungl Maj:t om förflyttning. Enligt bestämmelsen i 2 kap 28å skolstadgan är kommun skyldig att i sin grundskola eller gymnasieskola på ordinarie tjänst motta or- dinarie tjänsteman som bör förflyttas från tjänst vid statsunderstödd undervisnings- anstalt eller annan anstalt.
Om tillsättningen av ordinarie lärartjänster överförs till skolornas styrelser maste med nuvarande utformning av bestämmelserna frågan om förflyttning av sådana befattnings- havare prövas av Kungl Maj:t. För att för- hindra en centralisering av dessa frågor bör bestämmelserna i Kk 1965931 & 14 ändras så att den statliga regionala tillsynsmyndig- heten får pröva frågan om förflyttning av ordinarie lärare mellan skolor som står under dess inseende men som har olika huvudmän. Förflyttning mellan tjänster vid skolor som står under en och samma styrelse bör dock beslutas av styrelsen.
Utredningen har med detta förslag bevarat de möjligheter som nu finns för regionalt statligt organ att inom länets gränser söka lösa de övertalighetsproblem som i vissa lä- gen kan uppstå beträffande ordinarie lärare. Utredningen är emellertid medveten om att en eventuellt ökad övertalighet kan göra det önskvärt med en sådan handläggning som gör det möjligt att under smidigare former än nu kunna förflytta övertaliga lärare över läns- gränserna. Det torde dock inte ligga i läns- skolnämndsutredningens uppdrag att pröva denna fråga.
10.7 Disciplina'r bestraffning m m
Länsskolnämnden beslutar för närvarande i frågor om disciplinstraff, anmälan till åtal i
vissa fall m m om frågan rör skolledare (utom skoldirektör, biträdande skoldirektör eller förste rektor) eller lärare eller annan tjänsteman med statlig eller statligt reglerad anställning vid skola under nämndens in- seende.
Antalet disciplinärenden som gäller skol- ledare eller lärare är mycket få. Enligt upp- gifter som länsskolnämndsutredningen in- hämtat förekom endast 14 sådana ärenden i landet under 1972. Flertalet länsskolnämn- der hade inga fall av detta slag. Ingen nämnd hade fler än tre fall.
Handläggningen av disciplinärenden röran- de skolledare och lärare kräver enligt läns- skolnämndsutredningens uppfattning god kännedom om de lokala förhållandena och om de berörda personerna. Detta talar för att ärendena bör handläggas på regional nivå. Kravet på enhetlig bedömning och på rätts- säkerhet väger dock synnerligen tungt. Då an- talet ärenden är mycket litet och ärendena in- bördes kan vara mycket olika synes dessa krav bäst tillgodoses om prövningen görs centralt.
Länsskolnämndsutredningen föreslår där- för att skolöverstyrelsen skall besluta i de frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan och flyttningsskyldighet samt om avstängning av tjänsteman mot vilken disciplinärt förfaran- de inletts som enligt nuvarande bestämmel- ser prövas av länsskolnämnden.
Skolöverstyrelsen är för övrigt redan disci- plinär myndighet för personal vid sjöbefäls- skolorna och inom arbetsmarknadsutbild- ningen.
Skolöverstyrelsen bör emellertid om inga särskilda skäl i det enskilda fallet talar där- emot kunna uppdra åt skolinspektör att göra erforderliga utredningar i fallet.
10.8 Sammanfattning
Länsskolnämndsutredningen föreslår att uppgiften att fastställa arbetsområde för rek- tor vid särskild skolenhet typ 1 med gymna- sieskola överflyttas från länsskolnämnden till skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen bör ock- så fatta beslut om inrättande av ordinarie tjänst som rektor vid sådan skolenhet.
Utredningen har inte funnit något skäl att behålla den nuvarande bestämmelsen om att länsskolnämnden skall pröva frågan om in- rättande av arvodestjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasie- skola och fastställa arbetsområdet för sådan tjänst. I likhet med vad nu är fallet för motsvarande tjänster vid allmän skolenhet bör besluten fattas av skolans styrelse. Också kravet på medgivande från länsskolnämnden för att få inrätta arvodestjänst som studie- rektor för kommunal vuxenutbildning för- lagt till särskild skolenhet typ 1 med gymna- sieskola eller till skolenhet med grundskola bör slopas.
Antalet ordinarie lärartjänster av olika slag i de kommunala skolformerna bör bestäm- mas av skolans styrelse i stället för av läns— skolnämnden. Styrelserna skall därvid följa de föreskrifter som Kungl Maj:t meddelar bla om hur stor del av lärarbehovet som skall täckas med ordinarie tjänster. Bestäm- melserna om inrättande av ordinarie tjänster som lärare 5—15 i grundskolan bör därvid utformas på samma sätt som de som gäller tjänster som lärare 16—19. Den regionala tillsynsmyndigheten bör om särskilda skäl föreligger kunna föreskriva att ordinarie tjänst skall inrättas. Skolöverstyrelsen skall för visst slag av lärartjänst kunna överta rätten att besluta om inrättande av ordinarie tjänst.
Medgivande från länsskolnämnden skall ej längre erfordras för inrättande av arvodes- tjänst som huvudlärare. Driftbidragsbestäm- melserna bör dock ändras så att statsbidrag för arvode åt huvudlärare endast utgår så länge som de villkor som gäller som förut- sättning för inrättande av arvodestjänst allt- jämt är uppfyllda.
Det bör ankomma på vederbörande skolas styrelse att inom de ramar som anges av Kungl Maj:t fastställa undervisningsskyldig- heten för skolledare och biträdande skol- ledare. I de fall där en för flera befattnings- havare gemensam undervisningsskyldighet skall fastställas. bör det dock ankomma på rektor att fördela den av styrelsen beslutade undervisningsskyldigheten mellan vederbö-
Kravet på att länsskolnämnden i vissa fall skall pröva om fyllnadstjänstgöring i annan skolform eller i annan kommun skall få inräknas i lärartjänst bör upphävas.
Om tillsättningen av ordinarie lärare flyt- tas till vederbörande skolas styrelse bör be- stämmelserna om förflyttning i kungörelsen med särskilda bestämmelser för vissa tjänste- män inom universitets- och skolväsendet ändras så den regionala tillsynsmyndigheten skall pröva frågan om förflyttning av ordina- rie lärare mellan skolor som står under dess inseende men som har olika huvudmän.
Skolöverstyrelsen föreslås överta länsskol- nämndens uppgift i ärenden som rör discipli- när bestraffning m m.
l l Länsskolnämndernas övriga uppgifter
I föreliggande kapitel behandlar länsskol- nämndsutredningen vissa övriga uppgifter som länsskolnämnderna har att handlägga. Alla sådana uppgifter täcks inte av framställ- ningen. Utredningens ställningstagande i så- dana ärenden som inte behandlas i texten framgår av ärendeförteckningen i bilaga 1 där utredningens förslag till ändrad besluts- ordning sammanfattats.
11.1 Ledningen av nomadskolorna
Länsskolnämndsutredningen föreslår i kapi- tel 12 att länsskolnämnderna avskaffas. Upp- giften att utöva tillsyn över samtliga nomad- skolor i riket åvilar länsskolnämnden i Norr- bottens län. Nämnden i Norrbottens län fullgör dessutom de uppgifter som enligt skolstadgan åligger länsskolnämnd, skolsty- relse, styrelse för skolan, skolchef eller rek- tor, när hänvisningar till skolstadgan görs i nomadskolstadgan. Utredningen har därför funnit skäl att överväga hur ledningen av nomadskolorna skall utformas om utred- ningens förslag att avskaffa länsskolnämnder- na genomförs.
11.1.1. Nuvarande förhållanden
Nomadskoleutredningen föreslog i sitt be- tänkande ”Samernas skolgång” (SOU l960:4l) att nomadskolväsendet helt skulle samordnas med den vanliga obligatoriska skolan i fråga om lokal och regional ledning.
Kommunerna skulle i realiteten bli huvud- män för nomadskolorna, även om staten i övrigt skulle helt svara för kostnaderna.
I proposition 1962:51 anförde departe- mentschefen både principiella och praktiska skäl mot utredningens förslag i detta av- seende. Principiellt ansåg han att samerna som en liten minoritetsgrupp i samhället måste tillförsäkras ett reellt inflytande i un- dervisningsfrågor och i ledningen av nomad- skolorna. Därför förordade han att nomad- skolfullmäktigeinstitutionen skulle behållas. Av praktiska skäl fann departementschefen att en splittring av ledningen av en sådan liten och homogen enhet på flera kommuner skulle medföra väsentligt större nackdelar än fördelar. Nomadskolorna borde stå under direkt central ledning genom skolöverstyrel- sen och nomadskolinspektören. Inspektören skulle vara skolöverstyrelsens särskilda ex- pert på samernas förhållanden och kunde med fördel stationeras på en plats i Norr- land.
Riksdagen beslöt i enlighet med de angiv- na riktlinjerna och bemyndigade Kungl Maj :t att fatta de beslut och vidtaga de åtgärder som fordrades för genomförandet av omor- ganisationen av nomadskolväsendet.
Nomadskolväsendet reglerades i första hand av bestämmelserna i nomadskolstadgan (1967z216, omtryckt 1971'390, ändrad 1972:89) och i andra hand av vissa bestäm- melser i skolstadgan, kungl brev och skol- överstyrelsens cirkulär. Elevhemsverksamhe-
.
ten regleras av stadgan för elevhem inom det obligatoriska skolväsendet (1961 :210, senast ändrad 1972187).
Nomadskolan är en statlig skola och inrät- tas efter beslut av Kungl Maj:t. Till varje skola hör ett elevhem. Budgetåret 1972/73 finns sju nomadskolor med därtill hörande elevhem inrättade. De är placerade i Kare- suando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog (Norrbottens län), Tärnaby i Västerbottens län samt Änge i Jämtlands län.
Skolöverstyrelsen har inseende över no- madskolan och utfärdar närmare bestämmel- ser om läroplan mm. I princip tillämpas 1969 års lärOplan för grundskolan med tilläg- get att undervisningen i de ämnen skolöver- styrelsen bestämmer skall beröra frågor av betydelse för samernas kultur och levnads- förhållanden. Undervisning skall meddelas både på svenska och samiska. Ämnet samiska skall förekommai samtliga årskurser.
Vissa uppgifter som åvilar länsskolnämn- den i Norrbottens län har berörts i inled- ningen till detta avsnitt. Därutöver har läns- skolnämnden befogenhet att utfärda de an- visningar och fastställa formulär som fordras för tillämpningen av nomadskolstadgan.
Nomadskolan har liksom grundskolan nio årskurser fördelade på låg-, mellan- och hög- stadium. Länsskolnämnden fastställer vilka årskurser som skall finnas vid varje nomad- skola. Högstadiet är förlagt till Gällivare och är samordnat med högstadiet av grundskolan i kommunen. På högstadiet får undervisning i tillvalsämne anordnas gemensamt för elever från nomadskolan och grundskolan. Organi- satoriskt är nomadskolans högstadium en särskild skolenhet i förhållande till den grundskola med vars högstadium den är sam- ordnad. Plan över lärarnas tjänstgöring samt schema vid nomadskolans högstadium fast- ställes av rektor för den grundskola med vars högstadium nomadskolans högstadium är samordnat. Länsskolnämnden iNorrbottens län beslutar om intagning av elever och bestämmer till vilken skola varje elev skall hänvisas.
Skolstadgans bestämmelser om personal gäller i tillämpliga delar för personalen vid
nomadskola. Utöver lärare, biträdande skol— ledare (tillsynslärare) finns en tillsynsman vid varje nomadskola. Vid nomadskolans högstadium i Gällivare finns dessutom en arvodestjänst som studierektor inrättad.
Tillsynsman skall närmast under länsskol- nämnden ha tillsyn över skolans och elev- hemmets lokaler samt svara för underhåll och mindre reparationer av dem, övervaka och biträda vid inackordering av elever, handha räkenskaper samt i övrigt fullgöra vad som bestämmes för honom av nämnden.
För varje nomadskola skall finnas nomad- skolfullmäktige som enligt provisoriska be- stämmelser (Kbr 1972-12-08) skall utses av föräldrarna (vårdnadshavarna) till eleverna vid skolan. Länsskolnämnden i Norrbottens län skall på tid och sätt som den bestämmer anordna möte med föräldrarna och andra vårdnadshavare för val av fullmäktige jämte personlig ersättare för varje fullmäktige. För nomadskolan i Ånge utses 10—12 fullmäkti- ge, för envar av nomadskolorna i Tärnaby och Gällivare 6—8 fullmäktige och för övriga nomadskolor 446 fullmäktige. Dessa jämte ersättare utses för tre läsår i sänder.
Nomadskolfullmäktige har till uppgift att överlägga med länsskolnämnden i frågor som rör nomadundervisningen och avge yttran- den i sådana ärenden.
11.1.2. Överväganden och förslag
Nomadskolan är en statlig skola under in- seende av skolöverstyrelsen. En regional stat- lig myndighet, länsskolnämnden i Norrbot- tens län, är både regional och lokal instans. En av skolinspektörerna vid nämnden i Norr- bottens län är tillika nomadskolinspektör och har jämte andra uppgifter ansvar för nomadskolväsendet och för annan utbild- ningsverksamhet och kulturell verksamhet.
I fråga om länsskolnämndens uppgifter som regional instans över nomadskolan gäller vad departementschefen anförde i proposi- tion nr 51 är 1962, nämligen att uppgifterna i första hand skulle bli en angelägenhet för skolinspektören. Nomadskolinspektören är expert på samernas förhållanden och genom
förtrogenhet med samernas skolproblem kan han underlätta samordningsåtgärder på det lokala planet och förmedla kontakt med det övriga skolväsendet. Länsskolnämndsutred- ningen föreslår ingen ändring vad gäller de uppgifter som åvilar den skolinspektör som tillika är nomadskolinspektör. Som inspek- tör ingår denne i det regionala organet direkt underställd skolöverstyrelsen enligt utred- ningens förslag i kapitel 12.
Eftersom utredningen i sina överväganden kommit fram till att länsskolnämnderna bör avskaffas måste vissa av de uppgifter som länsskolnämnden i Norrbottens län har be- träffande nomadskolorna överföras på någon annan instans. Utredningen har därvid valt att föreslå att nomadskolorna ställs under en särskild styrelse. Under skolöverstyrelsen skall således en nomadskolstyrelse utöva den direkta ledningen av verksamheten med de uppgifter som beträffande grundskolan till- kommer skolstyrelsen. Den skolinspektör i Norrbottens län som tillika är nomadskol- inspektör skall under denna styrelse utöva de befogenheter som tillkommer skolchef eller rektor när det i nomadskolstadgan hänvisas till skolstadgan.
Den föreslagna nomadskolstyrelsen bör bestå av sju ledamöter jämte ersättare. No- madskolfullmäktige vid nomadskolorna i Norrbottens län bör tillsammans utse två ledamöter och fullmäktige vid skolorna i Västerbottens och Jämtlands län en ledamot vardera. Länsstyrelserna i de tre länen bör utse en ledamot var. Den ledamot som utses av länsstyrelsen i Norrbottens län förordnas som ordförande i styrelsen. Ersättare utses i samma ordning som ledamöterna. Mandat- perioden bör vara tre år. De ledamöter som utses av länsstyrelserna bör ha god känne- dom om skolväsendet i övrigt.
Nomadskolstyrelsen bör sammanträda efter kallelse av ordföranden. Nomadskolsty- relsen skall handlägga sådana uppgifter som i grundskolan ankommer på skolstyrelsen. Styrelsen bör kunna uppdra åt nomadskol- inspektören att besluta på styrelsens vägnari visst ärende eller viss grupp av ärenden. Länsskolnämndsutredningen gör med hänsyn
till uppgifternas art och nomadskolväsendets ringa omfattning den bedömningen att no— madskolstyrelsen normalt inte skall behöva sammanträda mer än två gånger per läsår.
Nomadskolstyrelsen bör ha sitt säte i Luleå och skolinspektionens kansli fungera också som kansli för nomadskolstyrelsen.
Styrelsen bör dock kunna sammanträda på annan ort inom de nordligaste länen, om ordföranden finner det lämpligt med hänsyn till kommunikations- eller andra förhål- landen.
Till styrelsens ordförande, ledamöter och suppleanter bör arvode utgå efter samma bestämmelser som gäller för styrelse för skol- enhet inom specialskolan.
I frågor av större vikt som rör nomad- undervisningen bör nomadskolfullmäktige beredas tillfälle att yttra sig. Nomadskol- inspektören bör därför hålla sammanträde med nomadskolfullmäktige minst en gång varje år på tid och ort som styrelsen be- stämmer.
Länsskolnämndsutredningen har i denna fråga samrått med sarneutredningen. Därvid har ytterligare ett skäl till förslaget om en särskild styrelse för nomadskolorna fram- hållits, nåmligen önskemålet om en förstärk- ning av samernas inflytande över nomadsko- lornas ledning. Länsskolnämndsutredningen finner att förslaget om en nomadskolstyrelse ger ett ökat inflytande för samerna.
1 1.2 S tatsbidragsrirenden
Utredningen har i annat sammanhang (kap 7) beskrivit länsskolnämndens uppgifter i handläggningen av bidrag till driften av grundskolor och gymnasieskolor. Likaså har utredningen kortfattat berört statens bidrag till kommuner och landsting vid byggnads- arbeten inom skolväsendet. I sina övervägan- den (7.3.2 respektive 7.4.3.5) har utred- ningen redovisat sin syn på besluts- och ansvarsfördelningen när det gäller dessa stats- bidrag.
Utöver dessa stora tunga poster inom bi- dragssystemet finns vissa speciella stats- bidrag. 1 de bestämmelser som reglerar för-
delning och utbetalning av sådana speciella bidrag anges i vissa fall att länsskolnämnd skall granska rekvisition och besluta om ut- betalning av bidragen. Exempel på sådana särskilda statsbidrag där länsskolnämnden är beslutande myndighet är bidrag till AV- utrustning för det obligatoriska skolväsen- det, för anskaffande av första uppsättning stadigvarande undervisningsmaterial och till driftkostnader för enskilda yrkesskolor och statsbidrag till förhyrande av lokaler för elevhem.
Länsskolnämndsutredningen har i sina överväganden och förslag vad gäller statsbi- drag till driften av grundskolor och gymna- sieskolor och investeringsbidrag vid bygg— nadsarbeten inom skolväsendet förordat oförändrad uppgiftsfördelning mellan de re- gionala eller centrala myndigheterna. Utred- ningen finner inte skäl att föreslå någon ändring vad gäller de särskilda statsbidrag som kan utgå till kommun, landsting eller huvudman för enskild skola.
11.3 Frågor om skolplikt m rn
I skollagen sägs att föräldrar är skyldiga att övervaka att Skolpliktigt barn fullgör sin skolgång. Om en skolpliktig elev i grundsko- lan ej fullgör sin skolgång och underlåtenhe- ten beror på tredska av föräldrarna, äger länsskolnämnden vid vite förelägga föräldrar- na att hålla eleven i skolan. Om föreläggan- det ej följs, kan nämnden utdöma vitet. Länsskolnämnden har dessutom, om vites- förfarandet ej har åsyftad verkan eller om eljest synnerliga skäl förefinnes, möjlighet att förordna att elev hämtas till skolan med biträde av polismyndighet.
Likartade tvångsåtgärder kan tillgripas en- ligt barnavårdslagen. En väsentlig skillnad mellan skollagens och barnavårdslagens be- stämmelser ligger emellertid i att den senare lagen lägger beslutanderätten hos den kom- munala nämnden, barnavårdsnämnden, eller i vissa fall hos dess ordförande. Barnavårds- nämnden kan sålunda i kallelse till utredning eller undersökning föreskriva vite om högst etthundra kronor. Om den kallade uteblir
utan laga förfall kan barnavårdsnämnden eller dess ordförande förordna att han skall hämtas genom polismyndighets försorg. I fall av tredska kan nämnden utdöma det vite som föreskrivits i kallelsen. Besvär över nämnds beslut att utdöma förelagt vite kan anföras hos länsrätten. Också i andra fall har barnavårdsnämnden getts befogenhet att be- sluta om tvångsåtgärder.
Enligt länsskolnämndsutredningens upp- fattning bör befogenheten att i vissa fall förelägga föräldrarna vite och utdöma vitet samt att förordna om hämtning genom poli- sens försorg överföras till skolstyrelsen. Om juridisk sakkunskap inte finns inom styrelsen bör styrelsen innan sådant ärende avgöres anlita lagfaren person.
Över skolstyrelsens beslut i sådant ärende bör besvär få anföras hos statlig myndighet (se vidare 11.4.3 nedan).
11.4 Besvärsärenden 11.4.1 Bakgrund
Länsskolnämnden prövar enligt nuvarande bestämmelser i första instans besvär över vissa beslut fattade av skolstyrelse (motsva- rande), samarbetsnämnd vid gymnasieskola, intagningsnämnder för gymnasieskolor och kommunal vuxenutbildning samt över beslut fattade av kollegium eller rektor vid sjöbe- fälsskola. Besvärsärenden skall enligt läns- skolnämndsinstruktionen avgöras i nämnder- nas plenum. '
De ärenden över vilka besvär kan anföras hos länsskolnämnden framgår av bilaga 1, avsnitt 6. Huvuddelen utgörs av besvär över beslut i elevfrågor (615—628) eller perso- nalfrågor (6.1—6.14). Därtill kommer gene- rella bestämmelser om att beslut som fattas av lokal styrelse för specialskola samt av kollegium eller rektor vid sjöbefälsskola (6.29 och 6.30) kan överklagas hos länsskol- nämnden. Slutligen kan nämnden pröva be- svär över beslut om upplåtelse av mark eller lokaler för annat än skolans behov (6.31).
Vid överväganden om handläggningsord- ningen för besvärsärenden bör också beaktas
de nya grupper av besvärsärenden som till- kommer som en följd av utredningens förslag till omfördelning av arbetsuppgifterna mel- lan de statliga myndigheterna och de lokala skolstyrelserna. I samband med vissa sådana förslag har utredningen uttalat att besvär över skolstyrelses (motsvarande) beslut skall få anförtros hos statlig myndighet. Detta gäller beslut som rör
— tillsättning av ordinarie lärartjänst (kap 8)
— tillsättning av ordinarie tjänst som skoldi- rektör, biträdande skoldirektör, rektor och studierektor samt extra tjänst som bi- trädande rektor eller arvodestjänst som skolchef (kap 9) » inräknande av fyllnadstjänstgöring i tjänst som lärare (endast i vissa fall — se bil 1 p 3.4.2, 3.4.8, 3.4.9) — vitesföreläggande och utdömande av vite mot föräldrar som ej tillser att barnen fullgör sin skolgång (jfr ovan 11.3).
1 1.4.2 Besvär över tillsättningsbeslut Nuvarande handläggningsordning
Enligt nuvarande bestämmelser tillsätts arvo- destjänster som studierektor, tillsynslärare, icke-ordinarie lärartjänster samt huvudlärar- tjänster av vederbörande skolas styrelse. Det— samma gäller tjänster som skolläkare och skolsköterska samt vissa andra ordinarie och icke-ordinarie statligt reglerade tjänster, exempelvis för elevhemsföreståndare eller för vaktmästar- och kanslipersonal vid statli- ga skolor. Över beslut om tillsättning av sådana tjänster får besvär anföras hos läns- skolnämnden, vars beslut kan överklagas hos Kungl Maj:t.
Länsskolnämnden tillsätter ordinarie stu- dierektorstjänster i grundskolan samt flerta- let ordinarie lärartjänster (utom i privatsko- lor). Övriga skolledar- och ordinarie lärartjäns- ter (utom i privatskolor) med undantag av skoldirektörs- och biträdande skoldirektörs- tjänster tillsätts av skolöverstyrelsen. Besvär över länsskolnämndens respektive skolöver- styrelsens beslut anförs hos Kungl Maj:t.
Besvärsfrekvensen
Länsskolnämndsutredningen har inhämtat uppgifter om antalet besvärsärenden under 1972.
Besvär över skolstyrelses (motsvarande) beslut om tillsättning eller förslag om tillsätt- ning av tjänst anfördes hos länsskolnämnder- na i 182 fall. Av dessa avsåg 77 beslut om tillsättning av icke—ordinarie lärare. Av dessa 77 fall fördes endast 18 vidare till Kungl Maj:t.
Av bilaga 4 framgår att länsskolnämnder- na under 1971/72 tillsatte 3 552 ordinarie lärartjänster, över vilka beslut besvär anför- des i 69 fall (tabellerna 4:1 och 4:2). Skolöverstyrelsen tillsatte våren 1972 162 lektorstjänster och sk Up-tjänster; besvär anfördes i 13 fall (tabell 4:12).
Överväganden och förslag
Antalet besvär i tillsättningsärenden är för närvarande lågt i förhållande till det stora antalet tillsättningsbeslut som fattas varje år. Antalet besvär i första instans över skolsty- relses och länsskolnämnds beslut om tillsätt- ning av lärartjänster samt hos Kungl Maj:t över skolöverstyrelsens beslut om tillsättning av lärartjänster vid skolor under länsskol- nämndens tillsyn är fn omkring 170 per år, dvs i genomsnitt 7 per län.
Det är svårt att bedöma hur besvärsfre— kvensen kan komma att ändras om de lokala styrelserna blir tillsättningsmyndighet också för de skolledar- och lärartjänster som nu tillsätts av statliga myndigheter. Länsskol- nämndsutredningen har förutsatt att nuva- rande bestämmelser om behörighet, beford— ringsgrunder och meritvärdering alltjämt skall gälla. Det är endast beslutsnivån som förändras. Länsskolnämndsutredningen utgår från att skolstyrelserna tillämpar reglerna på avsett sätt. Om så undantagsvis inte sker, bör avstegen korrigeras genom besvärsinstitutet och genom att en fast praxis snart utbildas. På sikt bör därför någon större ökning av besvärs- frekvensen inte befaras. En tillfällig kraftigare ökning kan möjligen inträffa innan denna
praxis utbildats. En fördubbling av besvärs- frekvensen när det gäller lärartjänster som nu tillsätts av länsskolnämnd eller skolöversty- relse höjer det sammanlagda antalet besvär över tillsättning av lärartjänster till drygt 260 per år, dvs 10 per län. Det bör dock obser- veras, att antalet tillsättningsärenden torde minska under de närmaste åren.
Besvärsprövningen förutsätter god kun- skap om gällande bestämmelser rörande be- hörighet, befordringsgrunder och meritvärde- ring samt om utslag som Kungl Maj :t gjort i ärenden som förts till högsta instans. läns- skolnämnderna har för närvarande denna kunskap, främst därför att nämnderna är tillsättningsmyndighet för de ordinarie lärar- tjänster som motsvarar de icke-ordinarie lä- rartjänster styrelserna själva tillsätter; beträf- fande ordinarie skolledartjänster är nämnder- na i dag antingen tillsättningsmyndighet eller avger de yttrande till skolöverstyrelsen. Om tillsättningen av ordinarie lärare flyttas till skolstyrelserna och den regionala skolmyn- digheten blir besvärsmyndighet är det endast för att kunna handlägga dessa ärenden som myndigheten har anledning att i detalj sätta sig in i det relativt omfattande regelsystem som behörighets- och meritvärderingsbestäm- melserna utgör. Därtill kommer behovet av att sätta sig in i de bestämmelser som rör sådana lärartjänster vid vars tillsättning läns- skolnämnderna nu över huvud taget inte medverkar, främst lektorstjänsterna. Med tanke på det begränsade antal ärenden som skulle ankomma på varje myndighet förefal- ler det mindre rationellt att låta den regiona- la skolmyndigheten pröva besvär över till— sättningsbeslut.
Skolöverstyrelsen har som central myndig- het bl a att utfärda anvisningar om hur me- ritvärdering m m skall ske. Enligt länsskol- nämndsutredningens förslag skall överstyrel- sen utfärda meritbesked innehållande uppgif- ter om behörighet och meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna för samtliga lärare. Överstyrelsen föreslås också bli den myndighet som prövar dispensfrågor. Hos skolöverstyrelsen finns därför den expertis som erfordras för prövning av besvärsären-
den rörande tillsättning av lärartjänster. Där- till kommer att inom verket också finns sakkunniga som kan medverka vid bedöm- ningar av sådana meriter som inte kan poäng— mässigt värderas men som kan komma att åberopas, exempelvis pedagogiskt författar- skap, vetenskaplig verksamhet m m.
När det gäller skolledartjänster finns ytter- ligare skäl som talar för att göra skolöversty- relsen till besvärsmyndighet i första instans. Dessa tjänster tillsättas på andra grunder än poängmässigt värderingsbara meriter. Lämp- lighet och tidigare erfarenheter som skolleda- re spelar en stor roll. Om en sökande från annat län anser sig felaktigt bedömd av den tillsättande skolstyrelsen bör skolöverstyrel- sen ha större möjligheter att bedöma hans klagomål och jämföra honom med den till- satte än en regional myndighet.
Jämfört med nuläget bör någon ökning av skolöverstyrelsens arbetsuppgifter inte upp- stå om överstyrelsen görs till besvärsmyndig- het i tillsättningsärenden om hänsyn tas till att överstyrelsen befrias från uppgiften att tillsätta rektorer, ordinarie studierektoreri gymnasieskolan, lektorer och s k Up-tjänster för försöks— och demonstrationsverk- samheten.
Länsskolnämndsutredningen föreslär där- för att talan mot skolstyrelses (motsvarande) beslut om tillsättning av skolledar- och lärar- tjänster får föras genom besvär hos skolöver- styrelsen. Detsamma bör gälla besvär över tillsättning av annan skolpersonal med statli- ga eller statligt reglerade tjänster. Över skol- överstyrelsens beslut bör talan få föras hos Kungl Maj:t.
Skolläkare och Skolsköterskor i de kom- munala skolorna innehar kommunalt reglera- de befattningar. Genom bestämmelserna i skolstadgans 19 kap 3 i”; kan talan mot beslut av skolans styrelse om tillsättning av sådan tjänst föras genom besvär hos länsskolnämn- den. Beslut om tillsättning av andra kommu- nalt reglerade tjänster inom skolväsendet (t ex tjänster som skolpsykolog, skolkurator, vaktmästare) kan däremot inte överklagas genom självförvaltningsbesvär. Utredningen anser det inte befogat med dessa särbestäm-
melser för skolläkar- och skolsköterske- tjänster. Skolstadgans bestämmelser om be- svär över tillsättning av sådana tjänster bör därför upphävas. Möjligheten att anföra kommunalbesvär hos länsstyrelsen eller hos kommunal besvärsnämnd (om sådan finns) kvarstår dock.
1 1.4.3 Övriga besvärsärenden Besvärsfrekvensen
Besvär i tillsättningsärenden utgör mer än en tredjedel av alla besvärsärenden länsskol- nämnderna behandlar.
Av övriga besvärsärenden överväger elev- frågorna antalsmässigt något (sammanlagt 190 under 1972). Den största gruppen ut- gjordes av besvär över beslut av intagnings- nämnd för gymnasieskola (120 ärenden). Den därnäst största gruppen utgjordes av besvär över skolstyrelses (utbildnings- nämnds) beslut att under hänvisning till be- stämmelserna om elevområde i skollagens 44, 45 och 47 %% ej motta elev i sin grund- skola eller gymnasieskola. Sådana besvär an- fördes under 1972 i 61 fall, varav dock hälften enbart i de två Skånelänen. Besvär över beslut om elevs skolgång eller avstäng- ning från skola förekom blott i enstaka fall.
Besvär i andra personalfrågor än tillsätt- ningsfrågor anfördes under 1972 i 125 fall. De största grupperna utgjordes av besvär rörande beslut om tjänstledighet och vikariat för rektor, biträdande skolledare eller lärare (49 fall), beslut om avlöningsförmåner m m för samma personal (30) och beslut om skiljande från tjänst (30).
Överväganden
Utredningen har ovan föreslagit att pröv- ningen av besvär i tillsättningsärenden skall förläggas till skolöverstyrelsen. Det är då naturligt att skolöverstyrelsen också får prö- va besvär över de lokala styrelsernas besluti sådana andra personalfrågor som enligt nuva- rande bestämmelser kan överklagas hos läns- skolnämnden. Nägra ytterligare lokala syn-
punkter utöver dem som framkommit vid skolstyrelsens behandling av det överklagan- de ärendet torde knappast tillföras vid en behandling hos regionalt organ. Inte heller bör några speciellt regionala synpunkter fin- nas som motiverar att här avsedda ärenden behandlas på länsnivå. Antalet ärenden per år är dessutom så litet att en centralisering av besvärsprövningen inte bör medföra något större merarbete för överstyrelsen eller med- föra någon väsentlig fördröjning av ärende- nas handläggning. Däremot bör en större enhetlighet i prövningen kunna förväntas. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att skolöverstyrelsen i första instans skall pröva besvär i dessa fall (bilaga 1 p 6.7—6.14).
De skäl som ovan anförts för att flytta prövningen av besvär i vissa personalfrågor till skolöverstyrelsen gäller enligt utred- ningens uppfattning även de fall där besluti elevfrågor kan överklagas hos länsskolnämn- den. Besvärsprövningen bör därför i princip göras av skolöverstyrelsen. Härifrån vill ut- redningen dock göra två undantag. Det ena gäller besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder. Intagningen till huvud- delen av gymnasieskolan sker under juni månad och nämndens beslut meddelas i des- sa fall omkring 1 juli, varefter besvär skall anföras inom tre veckor. För de klagande och för de andra sökande vars möjligheter att bli intagna till önskad utbildning är be- roende av utgången av besvärsprövningen är det nödvändigt att ärendena avgörs före skol- starten i augusti eller mycket kort tid där- efter. En så snabb handläggning kan inte påräknas om prövningen centraliseras till skolöverstyrelsen. En snabb handläggning är också med hänsyn till de klagande viktig när det gäller besvär över beslut om avstängning eller förvisning av elev i grundskolan eller gymnasieskolan. Detsamma gäller _ om ut- redningens förslag under 11.3 genomförs — besvär över skolstyrelses beslut och vitesföre- läggande och utdömande av vite mot föräld- rar som av tredska ej tillser att barnen fullgör skolplikten. Länsskolnämndsutredningen föreslår därför att prövningen i sistnämnda
fall (bilaga 1 p 5.1, 5.2, 6.24, 6.27 och 6.28) alltjämt skall prövas på regional nivå; i övriga här diskuterade fall (bilaga 1 p 6.15—6.23, 6.25 och 6.26) bör besvärsprövningen flyttas till skolöverstyrelsen.
Enligt skolstadgan kan skolstyrelses (ut- bildningsnämnds) beslut i ärende om upplå- telse av skolans mark och lokaler för andra ändamål än skolans behov överklagas hos länsskolnämnden. Utredningen finner inga skäl för att behålla denna möjlighet. Bestäm- melsen bör därför upphöra. En prövning av styrelsens beslut kan ändå erhållas, nämligen om kommunalbesvär anförs hos länssty- relsen.
ll.5 De tekniska råden
I kap 2 har utredningen kortfattat beskrivit tillkomsten av de tekniska råden och deras uppgifter inom ingenjörsutbildningen och den tekniska utbildningen. Råden infördes 1962 i samband med att högre tekniska läroverk och tekniska fackskolor lades under de kommunala skolstyrelserna. Av beskriv- ningen i kap 4 framgår att de tekniska råden sammanträder mycket sällan. I tolv län, där- ibland de tre största, hade de tekniska råden för övrigt inte något sammanträde under det år som redovisades i skolöverstyrelsens un- dersökning (1969).
Behovet av ett tekniskt råd på det regiona- la planet torde ha minskat efterhand som teoretisk och yrkesinriktad utbildning inte- grerats i gymnasieskolan. För den yrkesinrik- tade utbildningen skall skolstyrelsen utse ett eller flera yrkesråd med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande yrkesutbildningen inom gymnasieskolan. Ledamöterna i kom- muns yrkesråd skall ha god kännedom om arbetslivet samt om det eller de yrken som rådets verksamhet avser. I en kommuns yr- kesråd får också ingå en eller flera represen- tanter för eleverna i gymnasieskolan.
Länsskolnämndsutredningen föreslår att de tekniska råden på det regionala planet avskaffas. Om så sker, bör föreskrivas att i något av yrkesråden i kommun med sjöbe-
fälsskola skall ingå minst en ledamot som har erfarenhet av sjöfart.
11.6. Sammanfattning
länsskolnämndsutredningen föreslår att en särskild styrelse inrättas för nomadskolan. Nomadskolstyrelsen bör bestå av sju ledamö- ter. Nomadskolfullmäktige vid nomadskolor— na i Norrbottens län föreslås få utse två ledamöter och fullmäktige vid skolorna i Västerbottens och Jämtlands län samt läns— styrelserna i de tre länen vardera en. Ersät- tare bör utses i samma ordning som ledamö- terna. Den ledamot som utses av länsstyrel- sen i Norrbottens län förordnas till ordföran- de i nomadskolstyrelsen, som föreslås ha sitt säte i Luleå och utnyttja den regionala skol- myndighetens kansli som sitt kansli. Nomadskolstyrelsen skall handha sådana uppgifter som i grundskolan ankommer på skolstyrelsen och som enligt nuvarande be- stämmelser ankommer på länsskolnämnden i Norrbottens län. Den skolinspektör i Norr- bottens län som tillika är nomadskolinspek- tör fullgör beträffande nomadskolan de upp- gifter som i det kommunala skolväsendet ankommer på skolchef och rektor. Utredningen föreslår vidare, att skolstyrel- serna får föreskriva och utdöma vite enligt bestämmelserna i skollagens 39% i fall då föräldrar av tredska ej tillser att deras barn fullgör skolgången. Skolstyrelsen föreslås också få förordna att elev skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet under de förutsättningar som anges i skollagen. Besvär bör få anföras hos regionalt organ. Utredningen föreslår att möjligheterna att anföra förvaltningsbesvär över beslut av skol- styrelse (motsvarande) om tillsättning av skolläkare och Skolsköterskor i det kommu- nala skolväsendet och om upplåtelse av sko- lans mark och lokaler för annat än skolans behov tas bort. Med hänsyn till kravet på en snabb handläggning bör besvär över beslut av gymnasieskolornas intagningsnämnder och över skolstyrelses eller samarbetsnämnds be- slut om avstängning och förvisning av elev alltjämt få anföras hos regionalt organ. I
övrigt bör prövningen av sådana besvär som i dag ankommer på länsskolnämnden överflyt- tas till skolöverstyrelsen.
De nuvarande tekniska råden vid länsskol- nämnderna föreslås avskaffas. Yrkesråd i kommun med sjöbefälsskola bör komplette- ras med minst en ledamot som har erfaren- het av sjöfart.
12. Skolans regionala ledning
Länsskolnämndsutredningen har i kapitlen 6—11 granskat länsskolnämndernas arbets- uppgifter område för område. På en rad punkter har utredningen föreslagit att upp- gifter som nu åvilar länsskolnämnd skall överföras till skolornas styrelser. I ett mindre antal fall har utredningen funnit att övervä- gande skäl talar för att låta skolöverstyrelsen handlägga vissa frågor som nu avgörs av nämnderna. Länsskolnämndernas verksam- het påverkas också av utredningens förslag om andra former för den statliga tillsynen över kommuner och landsting, exempelvis när det gäller skolbyggandet.
I detta kapitel sammanfattar utredningen de uppgifter inom skolväsendet som enligt dess förslag i framtiden bör åvila statliga organ och handläggas på länsnivå. Mot bak- grunden av dessa uppgifters art och innehåll diskuterar utredningen därefter vilka organ som skall fullgöra dem.
12.] Uppgifter för de regionala organen
I bilaga 1 har länsskolnämndsutredningen förtecknat de arbetsuppgifter som enligt nu- varande bestämmelser åvilar länsskolnämnd. Utredningen har där också angivit vilka av dessa uppgifter som den i de föregående kapitlen föreslagit skall överföras till andra organ eller utgå. Vilka av länsskolnämnder— nas uppgifter som enligt utredningens upp- fattning alltjämt bör åvila statlig regional myndighet kan också utläsas av bilagan. Till
dessa kvarvarande uppgifter kommer vissa nya, nämligen sådana där utredningen funnit att beslutanderätten bör övertas av de lokala styrelserna men där statlig myndighet vid behov bör kunna ingripa eller där besvärsrätt över styrelsens beslut bör införas och pröv— ningen göras av regionalt organ.
12.1.1 Kvarvarande uppgifter
Till de kvarvarande uppgifterna hör främst de rent pedagogiska. Härmed avser utred- ningen främst tillsynsverksamheten, vilken som utredningen framhållit i kapitel 6 främst skall vara inriktad på att ge service i form av råd och information åt skolstyrelser och skolpersonal. Till de pedagogiska uppgifterna hör också att främja fortbildning, skolpsyko- logisk verksamhet, försöksverksamhet och annat utvecklingsarbete.
Av planeringsfrågor kvarstår främst de som rör gymnasieskolans lokalisering och dimensionering. Då besluten i dessa frågor alltjämt bör fattas av skolöverstyrelsen är uppgiften på den regionala nivån främst att söka samordna den lokala planeringen kom- munerna emellan och med den övriga regio- nala planeringen i länet samt att mot denna bakgrund yttra sig över de framställningar rörande gymnasieskolan som huvudmännen inger till skolöverstyrelsen. För skolbygg- nadsplaneringen blir uppgiften på regional nivå att till skolöverstyrelsen yttra sig över angelägenhetsgraden av de projekt som skol-
styrelserna uppger sig behöva under de när- maste åren och att inbördes prioritera pro- jekt i olika kommuner.
Så länge nuvarande driftbidragssystem be- står mäste enligt utredningens uppfattning ett regionalt statligt organ alltjämt fatta en rad beslut eller ha möjlighet att ändra kom- munala beslut om antalet klasser, undervis- ningsgrupper och klasstyper m m för varje läsår, i stort sett i nuvarande omfattning.
Till de kvarvarande planeringsuppgifterna hör också att vara samrådsorgan för kommu- nerna och samverka med länsstyrelsen när det gäller skolverksamheten vid krig eller krigsfara.
Av personalfrågor som rör statliga och kommunala skolor under de nuvarande läns- skolnämndernas tillsyn kvarstår för hand- läggning på regional nivå vissa uppgifter som syftar till att ge personal med statligt reglera- de anställningar, främst lärare och skolleda- re, större anställningstrygghet. En regional myndighet bör alltjämt kunna förflytta ordi- narie tjänsteman som blivit övertalig till mot- svarande tjänst hos annan huvudman inom länet. Det regionala organet bör också i samma utsträckning som nu sker medverka till omplacering av övertaliga icke-ordinarie lärare och till att lärartjänster i mindre fre- kventa ämnen kan ordnas genom fyllnads- tjänstgöring i olika skolor. Så länge driftbi- dragen är knutna till de utgående skolledar- och lärarlönerna bör det regionala organet också pröva vissa kommunala beslut eller förslag som rör inrättande eller organisation av vissa tjänster i den mån besluten är av betydelse för storleken av statsbidraget. Exempel på sådana ärenden är beslut om nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare i vissa fall och om rätt att i tjänst fä inräkna andra uppgifter än undervisning en- ligt gällande läroplan. Härtill kan komma de arbetsgivarbeslut enligt gällande avtal som avtalsverket eller skolöverstyrelsen även i fortsättningen kan vilja delegera till regionalt organ.
De statsbidragsärenden som länsskolnämn- derna handlägger skall enligt utredningens förslag alltjämt handläggas av regionalt or-
gan. Utredningen är dock angelägen att fram- hålla att den betraktar detta som enbart en temporär lösning. Vilket organ som på sikt skall handlägga ärenden rörande statsbidrag till skolväsendet kan inte bedömas förrän pågående arbete med utformning av ett nytt bidragssystem slutförts.
Utredningen har föreslagit att prövningen av besvär över lokala skolmyndigheters be- slut skall flyttas från länsskolnämnderna till skolöverstyrelsen. Undantagna från denna re- gel är endast besvär över beslut av gymnasie- skolans intagningsnämnder samt över beslut om avstängning eller förvisning av elev, vilka alltjämt bör prövas av regionalt organ. Be- släktade med besvärsärendena är de fall då regionalt organ bör gå in och lösa tvistefrå- gor mellan olika huvudmän, exempelvis be- sluta om interkommunala ersättningar då kommunerna inte kan enas därom.
12.1.2 Tillkommande uppgifter
När det gäller de pedagogiska uppgifterna föreslår utredningen inga direkt nya uppgif- ter för det statliga regionala organet. Utred- ningen har däremot uttalat att den pedago- giska personalen hos detta organ i större utsträckning och i fastare former än hittills bör aktivt medverka i det uppföljnings- och utvärderingsarbete som är en primär uppgift för skolöverstyrelsen.
Beträffande planeringsfrågor/za har utred- ningen föreslagit att skolstyrelserna skall överta de regionala organens roll när det gäller att besluta om grundskolans yttre or- ganisation (elevområden, skolenheter). Om särskilda skäl föreligger skall emellertid ett regionalt statligt organ kunna föreskriva att elevområdet för en viss kommuns grundskola också skall omfatta del av annan kommun. Sådant ingripande kan tänkas om berörda kommuner själva inte kan komma överens i frågan eller om enskilda eller en grupp av föräldrar anser att deras barn tvingas till onödigt läng skolväg på grund av kommuner- nas beslut om elevområdesindelningen.
Bland personal]?ågorna har utredningen bl a föreslagit att skolstyrelserna i fortsätt-
ningen själva skall fastställa antalet ordinarie lärartjänster i sina skolor, varvid dock av Kungl Maj:t utfärdade föreskrifter skall tillämpas. Också här har emellertid utred- ningen velat förbehålla den regionala statliga myndigheten en möjlighet att vid behov kunna föreskriva att huvudmannen skall in- rätta en viss eller ett visst antal tjänster. Detta bör kunna göras om tillsynsorganet finner att huvudmannen ej vill följa gällande anvisningar eller om myndigheten finner att en fast lärartjänst kan inrättas på grundval av underlag från flera skolformer och kom- muner.
Om utredningens förslag om att låta skol- styrelserna besluta om vite och också utdö- ma vitet genomförs tillkommer bland be— svärsfrågorna på regional nivå uppgiften att pröva eventuella besvär över sådana beslut.
12.2. Organ för de regionala skoluppgifterna 12.2.1 Länsskolnämndernas förtroendemän
Länsskolnämndsutredningen tar i det följan- de upp frågan om vilka uppgifter av dem som skall handläggas på regional nivå som kräver medverkan av en särskild styrelse med förtroendemän eller för vilka uppgifter en sådan medverkan är lämplig eller önskvärd.
Enligt den nuvarande instruktionen för länsskolnämnderna skall följande ärenden av- göras av nämnden i plenum, dvs av de leda- möter som utses av Kungl Maj:t, skolöversty- relsen, länsstyrelsen och landstinget (kom- munfullmäktige i vissa fall):
]. viktigare frågor om planeringen av skol- väsendet 2. frågor om samverkan och fördelning av kostnader mellan kommuner och lands- tingskommuner enligt skollagen . frågor om instruktion för skolledare 4. pedagogiska frågor av allmän eller princi- piell natur 5. frågor om anslag för nämndens verksam- het 6. frågor om disciplinstraff, åtalsanmälan, flyttningsskyldighet, avstängning från tjänsten eller läkarundersökning U.)
8. frågor om tillsättning av ordinarie tjänst som studierektor vid grundskolan eller av lärartjänst
9. frågor om yttrande över ansökan till skolledartjänst 10. frågor om tillsättning av tjänst hos nämn- den i lägst lönegrad A 15 och antagande av personal med motsvarande löneställ- ning samt tillkallande av expert 11. frågor om yttrande över betänkande samt 12. andra frågor som skolinspektör, byrå- direktör, fortbildningsledare eller läns- skolpsykolog hänskjuter till plenum.
Av ovan angivna uppgifter utgår om utred- ningens förslag genomföres de ipunkterna 3, 6, 8 och 9 angivna från den regionala nivån (instruktionen for skolledare, disciplinmål mm samt frågor som rör tillsättning av skolledare och lärare).
Planeringsfrågorna (punkt 1) har varit vik- tiga uppgifter för nämndernas plenum. Inte minst har detta gällt under enhetsskolans och grundskolans uppbyggnadsperiod och då i hög grad betingats av behovet av planering över kommungränserna. När det gäller grundskolan är det främst frågor rörande elevområden och upprättande eller indrag- ning av skolenheten som behandlats av nämnden i plenum. Grundskolans slutliga genomförande och kommunsammanlägg- ningarna har i hög grad ändrat förutsätt- ningarna och länsskolnämndsutredningen har därför föreslagit att planeringen för grund- skolan skall vara en kommunal angelägenhet. Utredningen har också föreslagit att skolla- gens bestämmelser om möjlighet att tvångs- vis förordna om bildande av kommunalför- bund för förvaltning av skola skall upphävas.
Också planeringen för de gymnasiala skol- formerna har varit väsentliga uppgifter för nämnderna. Sedan gymnasieskolan i allt vä- sentligt genomförts blir emellertid denna uppgift av mindre betydelse. Därtill kommer att de statliga besluten rörande gymnasiesko- lans lokalisering och dimensionering även i framtiden bör fattas av skolöverstyrelsen,
varför uppgifterna på den regionala nivån främst består i att samordna planeringen kommunerna emellan och med den övergri- pande regionala planeringen i övrigt. Behovet av samordning med annan regional planering har bedömts vara så väsentlig att utöver länsskolnämnderna numera också länsstyrel- sen skall yttra sig i frågor som rör gymnasie- skolans planering om de är av regionalpoli- tisk betydelse. Detsamma gäller fråga röran- de skolbyggnadsverksamheten; praktiskt har detta tagit sig uttryck i att länsstyrelserna yttrar sig till skolöverstyrelsen över länsskol- nämndernas årliga angelägenhetsgradering av aktuella skolbyggnadsprojekt i länet.
De viktigaste frågorna rörande skolplane- ringen i länet som alltjämt skall behandlas på regional nivå behandlas således enligt nuva- rande bestämmelser av två statliga länsmyn- digheter innan de avgörs av skolöverstyrel- sen. Med hänsyn till att frågor som rör skolbyggnadsprograrnmet samt lokalisering och dimensionering av gymnasieskolan och dess utbildningsvägar hänger nära samman med den regionala planeringen i övrigt bedö- mer länsskolnämndsutredningen det SOm sär- skilt viktigt att länsstyrelsen får yttra sig till skolöverstyrelsen i sådana ärenden. Behand- lingen i länsskolnämndens plenum torde nor- malt inte tillföra ärendena nägot väsentligt nytt utöver det som framkommit under be- handlingen i reSpektive skolstyrelse och som framkommer i länsstyrelsen om ärendena där föredras av skolsakkunnig tjänsteman, exem- pelvis skolinspektör. Enbart planeringsfrå- gorna motiverar därför inte att ett särskilt förtroendemannaorgan för skolfrågor behålls på länsnivå.
Pedagogiska frågor (punkt 4) torde sällan behandlas i länsskolnämndernas plenum. Den inspekterande verksamheten utövas en- ligt instruktionen av skolinspektörerna. Vik- tigare frägor som uppkommer vid inspektio- nen skall skolinspektören hänskjuta till ple- num. Att inspektionsiakttagelser föredras in- för plenum i andra fall än då inspektionen förrättats i samband med utredning av ären- de som skall avgöras i plenum, exempelvis disciplinärende, är mycket ovanligt. Någon
annan form av rapportering av iakttagelser vid inspektion eller andra skolbesök är inte föreskriven och torde heller inte förekomma i praktiken. Inte heller är det vanligt att frågor som rör länsskolnämndernas övriga pedagogiska verksamhet, exempelvis konsu- lentverksamheten, planering och genomfö- rande av fortbildning i olika former eller den skolpsykologiska verksamheten avgörs eller behandlas i plenum.
Länsskolnämndsutredningen anser att det regionala skolorganets roll alltmer bör kon- centreras till de pedagogiska uppgifterna. Som utredningen framhållit i kapitel 6 bör denna pedagogiska verksamhet vara service- inriktad och som främsta uppgift ha dels att ge skolstyrelsen, skolledare, lärare och annan skolpersonal råd och information, dels att medverka i skolöverstyrelsens arbete med uppföljning och utvärdering av läroplaner, arbetsformer, läromedel rn m.
De nämnda pedagogiska uppgifterna bör inte uppfattas som expertfunktioner där för- troendemannainflytande saknar berättigande och betydelse. Vid bedömning av hur det regionala skolorganets verksamhet beträffan- de de pedagogiska uppgifterna skall ledas måste emellertid beaktas hur arbetet prak- tiskt kommer att beskrivas. Det regionala skolorganets befattning med dessa frågor kommer att bestå i en fortlöpande kontakt- verksamhet där å ena sidan de av statsmak- terna på politiska beslut grundade intentio- nerna skall föras ut och möta den faktiska verksamhetens erfarenheter och å andra si- dan dessa erfarenheter skall samlas in och vidareföras till de centrala instanser där de kan läggas till grund för förändringar i gjorda ställningstaganden rörande skolans mål, me- del och innehåll. En sådan verksamhet ger inte utrymme för beslutsfunktioner — vare sig formella eller reella — på den regionala nivån för en nämnd med förtroendevalda ledamöter.
Länsskolnämndsutredningen anser därför att det regionala skolorganets befattning med pedagogiska uppgifter blir av sådan karaktär att det inte är sakligt motiverat med en ledning genom förtroendevalda ledamöter
Besvärsmål skall enligt länsskolnärnndsin- struktionen behandlas i plenum. Utred— ningen har i kapitel 11 föreslagit att sådana ärenden med några få undantag i framtiden skall prövas av skolöverstyrelsen i första instans. På regional nivå kommer som fram- går av 1143 endast något 10-tal ärenden att prövas per län och är. Dessa ärenden utgörs i praktiken så gott som helt av besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämn- der och är av naturliga skäl nästan som helt koncentrerade till juli-augusti.
Av ovanstående genomgång framgår att många ärenden som enligt nuvarande regler avgörs i plenum om utredningens förslag genomförs inte längre skall handläggas på regional nivå (planeringsfrågor rörande grundskolan, frågor rörande tjänstetillsätt— ning, disciplinfrågor, flertalet besvärsmål rn fl). I vissa andra fall blir behandlingen i nämnden mindre väsentlig då ärendet dess- utom behandlas av annan regional myndig- het (viktigare frågor rörande skolbyggnads- verksamheten och gymnasieskolans lokalise- ring och dimensionering).
Av den intervjuundersökning som redovi- sas i bilaga 2 framgår att det är tillsättnings- ärenden, organisations- och planeringsären- den och remissärenden (främst yttranden över statliga utredningar) som i nämnd ord— ning upplevs som de mest betydelsefulla ärendena för nämndernas plenarsammanträ- den. Det är dessa ärenden som tar längst tid, föranleder debatt eller längre diskussioner och i vilka mer betydande meningsskiljaktig- heter förekommer. Som därnäst mest väsent- liga betraktas besvärsmålen. Dessa föranleder dock sällan debatt eller större meningsskilj— aktigheter. De två förstnämnda av dessa ärendegrupper utgår i framtiden om länsskol- nämndsutredningens förslag genomförs. Av besvärsärendena återstår endast ett fåtal. Uppgiften att yttra sig över statliga utred- ningar bedöms visserligen som viktig av nämndernas ordförande och tjänstemän, men knappast betraktas som någon primär uppgift för ett regionalt organ för skolfrågor.
Mot denna bakgrund drar länsskolnämnds-
utredningen den slutsatsen att det inte är befogat med ett särskilt förtroendemanna- organ för handläggning av skolfrågor på läns- planet. De uppgifter som kräver förtroende- mannamedverkan eller eljest är lämpade här- för är så få att det sannolikt skulle upplevas som tämligen ointressant och betydelselöst att medverka i ett sådant organ. Länsskol- nämndsutredningen föreslår därför att läns- skolnämnderna avskaffas.
12.2.2. Den nya organisationen
Vilken organisation skall väljas för de uppgif- ter rörande skolväsendet som länsskol- nämndsutredningen funnit böra åvila ett statligt länsorgan? Utredningen har övervägt två alternativ, det ena innebärande att läns- styrelsen övertar rollen som tillsynsmyndig- het över skolorna i länet, det andra att ett fristående expertorgan under skolöverstyrel- sen inrättas i varje län.
För en lösning enligt det första alternati- vet (länsstyrelsealternativet) talar bl a att vissa skolfrågor, nämligen de som rör gymna- sieplaneringen och skolbyggnadsplaneringen, ändå skall handläggas av länsstyrelsen (plane- ringsavdelningen). Vissa andra frågor, främst besvärsmål, skulle kunna handläggas av för- valtningsavdelningen eller länsrätten. För de rent pedagogiska uppgifterna (inspektion och tillsyn, fortbildning, information, för- söksverksamhet mm) skulle länsstyrelserna kunna kompletteras med en särskild enhet med länsskolinspektören som chef. I denna enhet kunde därutöver övriga skolinspektö- rer, fortbildningsledare, fortbildningskonsu- lenter och den regionala skolpsykologen ingå jämte erforderlig kanslipersonal. Befattnings- havare från skolenheten skulle också biträda övriga enheter inom länsstyrelsen vid deras behandling av skolfrågor.
Utredningen har emellertid funnit en så- dan lösning mindre lämplig av flera skäl.
Vid 1971 års partiella länsstyrelsereform samlades planeringsfrågorna hos länsstyrel- serna. Andra länsorgan eller fristående be- fattningshavare som väsentligen sysslade med planeringsfrågor inordnades i länsstyrelserna.
Organ för vilka andra uppgifter än regional planering dominerade förblev fristående även om vissa planeringsfrågor övertogs av länssty- relserna.
Utredningen finner det mindre lämpligt att nu tillföra länsstyrelserna omfattande uppgifter av helt annan art än regional plane- ring, i synnerhet som frågan om den regiona- la förvaltningens organisation och uppgifter är under utredning inom länsberedningen.
Skolinspektörerna och den övriga persona- len i länsstyrelsens skolenhet skulle bli läns- styrelsens tjänstemän. Länsstyrelserna står direkt under Kungl Maj:t (civildepartemen- tet). Länsskolnämndsutredningen har i sina överväganden om nämndernas pedagogiska uppgifter betonat att skolinspektörernas verksamhet i högre grad än hittills måste inlemmas i skolöverstyrelsens verksamhet. Konsulentorganisationen är för övrigt redan nu i hög grad inordnad i ett system under skolöverstyrelsens direkta ledning. Med de pedagogiska uppgifter som länsskolnämnds- utredningen anser skall dominera det regio- nala skolorganets verksamhet i framtiden är det absolut nödvändigt att skolöverstyrelsen kan styra verksamheten. Skolöverstyrelsen måste också ha ett avgörande inflytande vid urvalet av personal för dessa uppgifter. Om länsstyrelsealternativet väljs, får skolöversty- relsen nöja sig med en mer indirekt ledning av skolenhetens verksamhet, främst genom att utfärda generella anvisningar som skall iakttas av länsstyrelserna. Länsskolnämnds- utredningen frnner en sådan lösning olämplig.
Länsskolnämndsutredningen föreslår i stället att den direkta tillsynen över skolorna i länet skall utövas av ett särskilt organ under skolöverstyrelsen. Detta organ skall utöver inspektion och tillsyn också svara för de övriga pedagogiska uppgifter som utred- ningen tidigare föreslagit skall åvila ett regio- nalt organ (konsulentverksamhet, fortbild- ning, utvärdering m m).
Vissa beslut som nu åvilar länsskolnämnd och som alltjämt skall fattas på den regionala nivån övertas av länsstyrelsen. Detta gäller främst prövning av besvär där den rättsliga
aspekten måste väga tyngre än den pedago- giska, nämligen besvär över beslut om av- stängning eller förvisning av elev.
Besvär i sådana fall bör anföras hos läns- rätten, varigenom de kommer att avgöras av lagfaren ordförande jämte nämndemän. Till länsrätten bör också prövningen av besvär över skolstyrelses beslut om vitesföreläg- gande och utdömande av vite förläggas, om utredningens förslag enligt 11.3 genomförs. Länsstyrelsen bör överta uppgiften att fast- ställa storleken av interkommunala ersätt- ningar i de fall där prövningen nu enligt skollagens 46 och 47 b %% ankommer påläns- skolnämnden.
12.2.3. Länsskolinspektionens och uppgifter
organisation
Det nya regionala skolorgan som föreslagits ovan bör benämnas skolinspektionen i. . . län, i dagligt tal länsskolinspektionen. Vid skolinspektionen i respektive län place- ras skolinspektörerna och de nuvarande läns- skolnämndernas övriga pedagogiska befatt- ningshavare samt erforderlig administrativ personal. Till personalfrågan återkommer ut- redningen kortfattat längre fram.
Uppgifter
Länsskolinspektionen skall enligt bestämmel- ser i skollagen ha inseende över grundskola, skolenhet av specialskolan och gymnasie- skola med därtill hörande verksamhet samt över annan undervisning som anges i lagen. Den skall därutöver ha inseende över statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privat- skolor, sjöbefälsskolor, enskilda yrkesskolor med statsbidrag under skolöverstyrelsens in- seende, statlig och kommunal vuxenutbild- ning och andra skolor enligt Kungl Maj:ts bestämmande. Länsskolinspektionen skall också utöva den tillsyn över särskolor som nu ankommer på länsskolnämnden enligt lagen angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. Länsskolinspektionen i Norrbottens län skall ha tillsyn över samtliga
nomadskolor i riket samt främja annan ut- bildningsverksamhet och kulturell verksam- het bland samerna.
Närmast under skolöverstyrelsen skall länsskolinspektionen fullgöra följande sär- skilda åligganden:
1. Följa verksamheten i skolorna och biträ- da skolöverstyrelsen i dess arbete
2. Främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksamhet
3. Verka för att arbetet vid skolorna be- drivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter
4. Biträda skolans huvudmän och länssty- relsen vid planeringen av skolväsendet
5. Ge råd och anvisningar åt skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal i frågor som rör verksamheten i skolorna
6. Främja skolpersonalens fortbildning och på uppdrag av skolöverstyrelsen anordna kurser för den
7. Bedriva upplysningsverksamhet om skol- väsendet
8. Samverka med andra regionala myndig- heter och institutioner i frågor av bety- delse för verksamheten i skolorna
9. Efter samråd med andra berörda myndig- heter och institutioner inom länet plan- lägga skolornas verksamhet vid krig eller krigsfara 10. Då så av särskilda skäl påkallas inspekte- ra skola under dess inseende.
Länsskolinspektionen skall också pröva besvär över beslut av intagningsnämnd för gymnasieskola. Skolinspektör eller annan tjänsteman hos skolinspektionen skall vara skyldig att ] länsstyrelsen föredra ärenden som rör planeringen av skolväsendet samt att biträda länsstyrelsen vid dess behandling av andra frågor som rör skolväsendet.
Personal
En av skolinspektörerna skall såsom länsskol- inspektör vara chef för länsskolinspektionen och under skolöverstyrelsen leda dess verk- samhet. Länsskolinspektör bör förordnas för
viss tid, högst sex år, av Kungl Maj:t efter förslag från skolöverstyrelsen. l län med mer än en skolinspektör fördelas arbetsuppgifter- na dem emellan på sätt som anges i särskild arbetsordning.
Länsskolnämndsutredningen har i kapitel 6 framhållit att den inte funnit något skäl att för närvarande ompröva antalet skolinspek- törstjänster men att frågan bör följas med uppmärksamhet. SSK-utredningen kan möjli- gen komma med sådana förslag som ger anledning att då ta upp frågan.
SkolinSpektörstjänsterna tillsätts för när- varande av Kungl Maj:t med fullmakt. In- spektörerna intar härigenom en särställning jämfört med skolledare och andra jämförliga befattningshavare inom skolväsendet. Skol- direktörer, biträdande skoldirektörer samt ordinarie rektorer och studierektorer tillsätts genom förordnande på sex år eller om sär- skilda skäl föreligger för kortare tid. Skol- överstyrelsens ordinarie gymnasieinspektörer tillsätts genom förordnande för högst 6 år. Undervisningsråden innehar extra ordinarie tjänster.
Länsskolnämndsutredningen frnner att skolinSpektörerna har uppgifter som till sin art är nära besläktade med dem som åvilar skolledare och gymnasieinspektörer. Det finns därför i och för sig skäl att överväga en ändring av skolinspektörernas anställnings- form. Frågan om anställningsformer för stat- liga befattningshavare bör emellertid ses i ett större sammanhang. Med hänsyn till detta och till att denna fråga utreds i annan ord- ning avstår länsskolnämndsutredningen dock från att framlägga något konkret förslag om skolinspektörernas anställningsform.
Vid varje länsskolnämnd frnns en ordina- rie tjänst som byrådirektör. Vid nämndeni Stockholms län finns dessutom en extra ordinarie byrådirektörstjänst. Byrådirektörs- tjänsten vid länsskolnämnden i Gotlands län är förd på övergångsstat. De av länsskol- nämndernas arbetsuppgifter som inte skall övertas av länsskolinspektionen är i viss ut- sträckning sådana som handlagts av byrådi- rektörema. De sex byrådirektörer som deltog i skolöverstyrelsens tidigare refererade ar-
betstidsundersökning redovisade för de ar- betsuppgifter som nu föreslås utgå en tids- åtgång som motsvarar i genomsnitt 36 % av deras totala arbetstid med en spridning mellan 30 och 43 %. Om hänsyn tas till den redo visade övertiden motsvarar tidsåtgången för dessa arbetsuppgifter övertidsuttaget jämte mellan 17 och 40 % (i genomsnitt 29 %) av 'normalarbetstiden.
Länsskolnämndsutredningen har dock inte funnit det lämpligt att nu föreslå någon indragning eller omorganisation av byrå- direktörstjänsterna. Behov av en befattnings- havare med byrådirektörskompetens förelig- ger alltjämt. Bortfallet av vissa arbetsuppgif- ter bör kunna kompenseras av att byrådirek- törerna avlastar skolinspektörerna vissa upp- gifter. främst sådana som rör organisatoriska och administrativa frågor, varigenom inspek- törerna får ytterligare tid för mer pedago- giska uppgifter. Under en övergångstid bör byrådirektörerna också ha en uppgift att fylla som rådgivare åt skolstyrelserna röran- de behörighets- och meritvärderingsbestäm- melser vid tillsättning av ordinarie lärare. Detta gäller i synnerhet under den tid det tar innan det av utredningen föreslagna meritbe- skedssystemet hunnit genomföras. Andra nu pågående utredningar kan komma att föreslå ytterligare förändringar som påverkar de är- betsuppgifter som åvilar byrådirektörerna och föranleda en omprövning av personalbe- hovet.
Länsskolnämndsutredningen föreslår att tjänsterna som byrådirektör vid länsskol- nämnd överförs till skolinspektionen i sam- ma län. ] avvaktan på resultatet av pågående utredningar bör vid uppkommande vakans tjänsterna inte återbesättas med ordinarie innehavare utan upprätthållas genom lång- tidsvikariat.
Länsskolnämndsutredningen har i avsnitt 6.5.2 föreslagit att fortbildningskonsulentor- ganisationen alltjämt skall vara knuten till den regionala skolmyndigheten. Befatt— ningarna som fortbildningsledare och fort- bildningskonsulenter vid länsskolnämnderna bör därför överföras till skolinspektionen i respektive län. I enlighet med vad utred-
ningen tidigare föreslagit bör skolinspektio nerna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Väs- terbottens lån därutöver tilldelas en arvodes- tjänst som biträdande fortbildningsledare med halvtidstjänstgöring.
Vid länsskolnämnderna finns under bud- getåret 1973/74 5 ordinarie tjänster som förste kanslister. På övergångsstat finns 19 ordinarie kanslist- och 24 ordinarie konto- risttjänster. Dessutom finns 89 icke-ordinarie kanslister, kontorsskrivare, kansliskrivare, kontorister och kontorsbiträden. Tillsam- mans utgör detta sålunda 137 tjänster. Där- utöver får finnas ett kontorsbiträde vid varje nämnd med länsskolpsykolog och ett halv- tidsanställt kontorsbiträde vid nämnd där konsulent för rörelsehindrade elever är pla- cerad.
Länsskolnämndsutredningen har tidigare (6.5.3) föreslagit en successiv minskning av antalet regionala skolpsykologer (f n be- nämnda länsskolpsykologer) till sex. [ sam- band med detta bör givetvis en motsvarande minskning av den biträdespersonal som be- tjänar länsskolpsykologerna göras.
l skolöverstyrelsens arbetstidsundersök- ning (jfr 4.4.1) redovisade kanslipersonalen vid sju länsskolnämnder i detalj hur deras arbete under ett är fördelade sig mellan länsskolnämndernas olika arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som bortfaller om utred- ningens förslag genomförs upptog mellan 12 och 30 % av den totala arbetstid som de sju nämndernas kanslipersonal redovisade. Ge- nomsnittet var 21 %. Om länsskolnämndsut— redningens förslag genomförs bör länsskolinv spektionen tilldelas kanslipersonal i en ut- sträckning som motsvarar fyra femtedelar av den personal länsskolnämnderna nu har. Det bör ankomma på skolöverstyrelsen att efter samråd med länsskolnämnderna och den be- rörda personalens fackliga organisationer ut- arbeta förslag om hur denna omorganisation skall genomföras.
Länsskolinspektionens arbetsformer bör vara sådana att viktigare beslut skall fattas gemen- samt av länsskolinspektören, övriga skolin- spektörer och byrådirektören. Vid skolin- spektionen i Stockholms län bör båda byrå- direktörerna delta i de kollegiala besluten. I denna form bör besvärsmål och frågor om innehållande av del av driftbidraget för kom- mun eller landstingskommun som åsidosätter sina skyldigheter i fråga om grundskolan eller gymnasieskolan behandlas liksom vikti- gare frågor som skall gå vidare till länsstyrel- sen eller centrala myndigheter (planeringsfrå- gor, anslagsfrågor och vissa remissyttranden). Även frågor om tillsättning av tjänst eller antagande av annan personal hos skolinspek- tionen eller om tillkallande av expert bör avgöras genom kollegialt beslut.
Övriga ärenden bör avgöras av enskild tjänsteman med den uppgiftsfördelning som anges i särskild arbetsordning. Arbetsord- ningen är så viktig för både trivsel och effektivitet att den enligt utredningens upp- fattning bör utarbetas i nära samarbete med de berörda befattningshavarna. Arbetsupp- gifternas fördelning mellan skolinspektio- nens olika tjänstemän bör vidare göras med stor hänsyn till de enskilda tjänstemännens utbildning och tidigare erfarenhet, exempel- vis från olika skolformer, och till de lokala förutsättningarna i övrigt. länsskolnämnds- utredningen föreslår därför att arbetsord- ningen skall fastställas av respektive länsskol- inspektion själv genom beslut i kollegial form. Utredningen betraktar det som själv- klart att den personal som inte äger att delta i det formella beslutsfattandet, dvs andra befattningshavare än skolinspektörer och byrådirektörer, skall ha tillfälle att yttra sig över förslag till arbetsordning och eventuella liknande beslut.
12.3. Författningar
De förslag länsskolnämndsutredningen fram- fört förutsätter ändringari skollagen och om- sorgslagen. Också skolstadgan, specialskol-
stadgan, stadgan angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, nomadskolstad- gan, privatskolstadgan och sjöbefälsskolstad- gan måste i vissa delar ändras. Detsamma gäller vuxenutbildningskungörelsen och kun- görelsen om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet. Smärre ändringar erfordras också i stadgan om elev- hem inom det obligatoriska skolväsendet, kyrkomusikerstadgan, stadgan för lantbru- kets yrkesskolor och stadgan för ungdoms- vårdsskoloma samt i kungörelserna om stats- bidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet respektive för gymnasieskolan, om statsbidrag till enskilda yrkesskolor och bostäder för lärare inom det allmänna skol- väsendet. Slutligen bör instruktionen för länsskolnämnderna ersättas med en instruk- tion för länsskolinSpektionerna.
Länsskolnämndsutredningen har inte fun- nit det nödvändigt att i sitt betänkande redovisa något fullständigt förslag till änd- ringar av ovan nämnda lagar, stadgor och kungörelser. Bilaga 1 ger dock en god bild av vilka delar av dessa författningar som måste ändras om utredningens förslag genomförs.
Den föreslagna länsskolinspektionen bör enligt utredningens uppfattning vara ett or- gan direkt underställt skolöverstyrelsen. Det- ta bör klart anges genom följande ändringar i skollagen:
Nuvarande lydelse
1 kap. Inledande bestämmelser
4 && i varje län finnes såsom statsmyndighet
för skolorna en länsskolnämnd.
5 & Närmast under Konungen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill hö— rande verksamhet av skolöverstyrelsen.
4 kap. Om länsskolnämnden
21 % Länsskolnämnden skall ha inseende över skolorna i länet och därtill höran- de verksamhet Därjämte har nämnden att öva tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vissa sjuk- vårdsanstalter och barnhem. 22 & Länsskolnämnd utgöres av nio ledamö- ter, som äro bosatta inom länet och som utses för tre år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då allmänna val av landstingsmän och kommunfullmäktige ägt nim. Av leda- möterna utses två av Konungen, varav en bland företrädare för arbetsgivare och en bland företrädare för arbetstaga- re inom länet, samt en av skolöversty- relsen, en av länsstyrelsen och fem av landstinget. l Gotlands län utses fem ledamöter av kommunhillmäktige i Gotlands kommun. Omfattar annat län kommun, som icke tillhör landstings- kommun, utses tre ledamöter av lands-' tinget och två ledamöter av kommun- fullmäktige. De ledamöter, vilka icke utses av Konungen, skola fylla av Konungen an- givna villkor. För varje ledamot utses i samma ord- ning som ledamoten en suppleant.
Utredningen har vidare utarbetat ett för— slag till instruktion för den föreslagna läns-
Paragrafen upphävs
5 % Närmast under Konungen utövas högsta inseendet över skolorna och därtill hö- rande verksamhet av skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsen biträdes därvid av en länsskolinspektion i varje län.
Paragrafen upphävs. Bestämmelserna i andra stycket intas i instruktionen för länsskolin- spektionen.
Paragrafen upphävs
skolinspektionen. Förslaget redovisas jämte vissa kompletterande kommentarer i bilaga 8.
12.4 Genomförande
Länsskolnämndsutredningen har i kapitel 6 föreslagit att avvecklingen av lärarhögskolor- nas fortbildningsavdelningar och dämied sammanhängande andra förändringar bör göras i samband med genomförandet av U 68:s förslag.
Övriga förändringar bör genomföras från 1 juli 1975.
13. Sammanfattning
Länsskolnämndsutredningen föreslår (kap 7, s 116) ett upphävande av skolstadgans be- stämmelser om att länsskolnämnden oavsett vad som sägs i organisationsplanen får för- ordna om att skolenhet av grundskolan skall anordnas eller indras. Jag kan inte dela ut— redningens uppfattning på denna punkt.
I avsnittet 7.4.3.5 exemplifierar utred- ningen hur investeringskostnader och drifts- utgifter kan påverkas av olika alternativa lösningar av skolenheternas storlek. Bla på- visas (s 116) att länsskolnämnden i sin årliga prövning av skolorganisationen kan fastställa ett lägre klassantal än kommunen föreslagit. Till detta kan tilläggas att enligt SÖ:s anvis- ningar får skolenhetens gränser inte vara fastare etablerade än att justeringar av dessa kan ske varje år. Dessa befogenheter utnytt- jar också länsskolnämnderna i kostnads- besparande syfte.
Slutligen kan nämnas att frågan prövats av vårriksdagen 1973 som avslagit en motion (l973zl910) med samma reella innehåll som länsskolnämndsutredningens förslag. Utbild- ningsutskottet avgav följande motivering (Ub U l973z29): ”Beslut om upprättande eller indragning av skolenhet av grundskolan fat-
tas av vederbörande kommun. Länsskol- nämnden får dock enligt 2 kap 22% skol— stadgan (l97lz235), om särskilda skäl före- ligger, med ändring av kommunens beslut förordna att skolenhet skall upprättas eller dras in fro m nästkommande läsår. Beslut om upprättande eller indragning fattas före- trädesvis i samband med beslut om klass- anordning för nästkommande läsår. I läns- skolnämndens fastställande av klassanord- ning anges grunderna för statsbidrag till kommunens skolväsende. Enligt utskottets mening kan yrkandet i den förevarande motionen inte ses isolerat från det statsbi- dragssystem som finns för skolväsendet. Det— ta utreds för närvarande av utredningen om skolan, staten och kommunerna (SSK). Med hänvisning till det anförda avstyrker utskot- tet det ifrågavarande yrkandet i motionen 1973zl910.”
Med stöd av ovan anförda anser jag att nuvarande stadgebestämmelser bör bibehål- las, i varje fall så länge nuvarande driftsbi- dragssystem tillämpas.
Lokalb ehovsp rövning
Utredningen föreslår att den statliga lokal- behovsprövningen avskaffas som särskilda delbeslut, vilket i praktiken innebär att stats- bidragsberättigade ytor för varje skolbygg- nadsföretag fastställes först vid det definitiva beslutet om statsbidrag.
Enligt min mening ger lokalbehovspröv- ningen en stabil grund för angelägenhets- gradering samt granskning av skissritningar. För kommunerna själva bör det innebära en god service att före projekteringen av ett skolbygge ha erhållit ett förhandsbesked om vilka ytor statsbidrag kan erhållas till.
Av angivna skäl anser jag att nuvarande system med lokalbehovsprövning bör bibe— hållas för byggnadsföretag till vilka stats— bidrag sökes. Av rent praktiska skäl bör dock bestämmelserna i 2 kap 25% skolstadgan ändras, så att kommun får möjlighet att omdisponera lokalutrymmen utan beslut av statlig myndighet.
Om utförda ändringar har större omfatt-
ning kan det i vissa fall bli nödvändigt att statlig myndighet vid aktualisering av nytt statsbidragsärende prövar, om omdispone- ringarna bör påverka statsbidragets storlek.
Statsbidragsbeslut m m
Som ett led i allmän decentralisering från centrala ämbetsverken till regionala statliga myndigheter bör enligt min mening beslut om statsbidrag, belåningsvärden och fast- ställande av tidpunkt för skolbyggnadsföre- tagens början med hänsyn till arbetskraft- situationen nedflyttas till de regionala stat- liga myndigheterna.
Fastställande av statsbidragets storlek skulle i hög grad kunna förenklas genom ytterligare schabloniseringar. Den tabell som reglerar procenttalet för statsbidrag avsåg ursprungligen en differentiering mellan 35 och 80 procent, beroende på kommunernas ekonomi. Numera ligger samtliga kommuner i lägsta klassen (35—45 %) med' ett genom- snitt av 35,8 %. Eftersom denna differentie- ring saknar ekonomisk betydelse, bör den ersättas med ett fast procenttal. Vidare sak- nas anledning att bibehålla särskilda stimu- lansbidrag för AV-utrustning rn m, eftersom dessa numera ingår i skolornas standardut- rustning. Dessa stimulansbidrag kräver sär- skilda beslut av länsskolnämnderna, avsyning och åtskillig pappersexercis. En enhetlig pro— centsats med inarbetning av nämnda bidrag bör därför genomföras.
Sistnämnda frågor har länsskolnämnds— utredningen icke kunna uppta till behand- ling, då de definitivt ligger utanför utred- ningsdirektiven. Eftersom de dock utgör en viktig del av problemkomplexet om förenk- ling av byggnadsärendenas handläggning, an- ser jag att de på detta sätt bör kunna framföras som bidrag till den fortsatta de- batten.
Skolbyggnadsfrägor
Ändrad ansvarsfördelning stat — kommun på skolbyggnadsområdet
I sina överväganden kommer utredningen fram till att det skall vara en kommunal uppgift att
1. besluta om lokalisering och organisa- tion av skolenheter inom grundskolan
2. med utgångspunkt i av staten fastställda minimikrav och — beträffande gymnasie- skolan — av staten fattade beslut om gym- nasieskolans lokalisering och organisation be- sluta om skollokalernas dimensionering och utformning.
Med utgångspunkt i de så gjorda ställ- ningstagandena föreslår utredningen en ny handläggningsordning (7.4.3.5), varigenom vissa led i den nuvarande ordningen för- svinner. Dessa led är den statliga prövningen av grundskolans skolenhetsorganisation, lokalbehovsprövningen, skissritningsgransk- ningen och avsyningen av färdigställda bygg- nadsföretag.
Jag kan inte dela de slutsatser som utred- ningen kommit fram till utan önskar anföra följande.
Prövningen av grundskolans skolenhets- organisation
Byggnadsinvesteringarna spelar en viktig roll för den ekonomiska utvecklingen och sam- hällsutvecklingen över huvud taget. Full sys- selsättning, ekonomisk tillväxt, rättvis inkomstfördelning och en balanserad eko- nomisk utveckling utgör överordnade mål för samhällsutvecklingen till vilken bygg- nadsproduktionen måste anpassas. Detta gäl- ler självfallet också skolbyggandet även om det är en relativt blygsam del av den totala byggnadsvolymen.
En sådan anpassning förutsätter en styr- ning av byggnadsverksamheten. Syftena med denna styrning är främst att
l. motverka säsongsvängningar i byggnads- aktiviteten
2. påverka byggnadsinvesteringarna i kon- junkturstabiliserande riktning
3. påverka byggnadsinvesteringarnas geo- grafiska fördelning i överensstämmelse med målen för samhällets regionalpolitik, samt att
4. påverka byggnadsinvesteringarnas för— delning på skilda byggnadssektorer i överens- stämmelse med samhällets ekonomiska och allmänt välfärdspolitiska mål.
I den hittillsvarande byggnadsverksam- heten på skolans område är det lätt att registrera verkningarna av styrningarna enligt punkterna 1, 2 och 4.
Det i punkten 3 uppställda målet har resulterat i det handlingsprogram som 1972 års riksdag fattat beslut om i anledning av propositionen 19722111 angående regional utveckling och hushållning med mark och vatten.
Härigenom har riksdagen bland annat god- känt förslag till ramar för planeringen av verksamheten i länen och plan för utveck- lingen av den regionala strukturen. Som en följd härav skall länsprogram utarbetas för åtgärder inom olika samhällssektorer.
De befolkningsramvärden som riksdagen uttalat sig om skall av länsstyrelserna brytas ner i ramvärden för länets kommuner. Mer konkret uttryckt innebär detta att befolk- ningstal skall anges för kommunerna år 1980 och år 1990 med utgångspunkt i de av statsmakterna beslutade planeringsnivåerna för länen. Med dessa som grund skall inve- steringsbehoven inom skilda sektorer belysas i femårsintervaller. Huvudsyftet med denna planering är att skapa och utveckla ett in- strument för fördelning av bostäder, skolor och vägar etc.
Vid utarbetandet av dessa program med- verkar de olika länsnämnderna. Härvid måste man anlägga en helhetssyn som inte kan få begränsas till den enskilda kommunens öns- kemål.
Med bland annat ovanstående som bak- grund kan jag inte finna det förenligt med en
rationell planering att överlåta till den enskil- da kommunen att besluta om lokalisering och organisation av skolenheter inom grund- skolan. Nuvarande handläggningsordning bör alltså bibehållas i detta avseende. Jag tror nämligen att man skulle komma att få en organisation som i allt för hög grad präglades av ett såväl till tid som rum för snävt synsätt. Nuläget skulle få så stor genomslagskraft att man inte tillräckligt beaktade de föränd- ringar i befolkningens sammansättning inom respektive skolenhets upptagningsområde som den framtida utvecklingen kan komma att medföra. Jag får stöd för denna uppfatt— ning genom uttalande i de av inrikesdeparte- mentet utfärdade anvisningarna till läns- planering 1974 där det sägs att ”svårigheter- na att bedöma den framtida utvecklingen är större på kommunnivå än på länsnivå”.
[betänkandet s 114 framförs i två exempel olika sätt att fördela eleverna på skolenheter. I anslutning därtill kommenteras investe- rings- och driftkostnader.
I denna kommentar görs boskillnad mel- lan kommunala och statliga pengar. Kom- mentaren utmynnar i ett uttalande som ger anledning till tolkningen att man bör ha rätt iaktta en mindre sträng hushållning med kommunens än med statens pengar. Detta synsätt är för mig främmande, eftersom sko- lan är en allmänt medborgerlig angelägenhet. En sådan uppdelning ger också en miss- visande bild av verkligheten. Den väldiga omfattning som skatteutjämningsbidragen i dag har visar att ”kommunens egna pengar” inte längre är ett adekvat begrepp. Närmare till hands ligger att tala om ”våra pengar”.
I övrigt ansluter jag mig till det särskilda yttrande som experten Bertil Bergqvist av- givit under rubriken Skolenhetsbeslut.
Lokalbehovsprövning
Ett skolenhetsbesluts konkreta uttryck kan sägas vara det krav på lokaler som det ställer. dvs det initierar en lokalbehovsprövning. Båda dessa led i handläggningsordningen är så intimt förknippade med varandra att ett åtskiljande av dem leder till ett oratio-
Som motiv för ändring i nu gällande hand- läggningsordning anför utredningen bland annat att efter den ] janurai 1974 år kom- munreformen genomförd och att kommun- nerna genom sin storlek då får ökade resur- ser.
Man bortser i detta resonemang från att mer än en fjärdedel av de nya kommunerna får under 10000 invånare. skolbyggnads- frekvensen blir i dessa kommuner regelmäs- sigt så låg att det inte hinner utbildas några fasta handläggningsrutiner.
Motsvarande gäller om frekvensen beträf- fande byggnader för gymnasieskolan i de större kommunerna.
Betydelsen av service från regionalt re- spektive centralt organ kommer alltjämt att kvarstå.
Det bör också i detta sammanhang fram- hållas att den årliga angelägenhetsgrade- ringen skulle komma att sakna den realistis- ka bedömningsgrund som den nuvarande 10- kalbehovsprövningen utgör, därest utred- ningens förslag till ändrad handläggnings- ordning lägges till grund för beslut.
Med anledning av det nu anförda finner jag att lokalbehovsprövningen alltjämt skall handhas av regionalt statligt organ beträffan- de grundskolan samt av Skolöverstyrelseh be- träffande gymnasieskolan.
I övrigt instämmer jag i det särskilda yttrande som experten Bertil Bergqvist av- givit under rubriken Lokalbehovsprövning.
Ritningsgranskning
Länsskolnämndsutredningen föreslår att skissritningsgranskningen skall vara frivillig både för grundskolan och gymnasieskolan.
I skissritningsstadiet växer den nya skol- anläggningen fram. Erfarenheten säger att detta skede är det tyngsta i handläggnings- processen. Här skall beaktas det alltmer markerade kravet på hänsynstagande till ele- ver och all personal i skolan ävensom föräld- rar. Ju längre en integration drivs desto mer måste inflytandekretsen vidgas. Arbetsmiljö- utredningens förslag accentuerar kraven på
att arbetstagarna ges möjlighet att medverka på planeringsstadiet. Vi står inför en delvis ny situation varur nya normer skall växa fram. I det läget framstår det som mindre rationellt att överlåta planeringsprocessen till ett allmänt experimenterande utan möjlig- heter till kollationeringar och utvärderingar annat än möjligen i statsbidragsskedet. Änd- ringar vid denna tidpunkt ligger för sent i handläggningsgången. Tidigare erfarenheter att ett sådant system manar inte till ett återupprepande.
Mot denna bakgrund och skolöverstyrel- sens behov av att för sitt forskningsarbete få tillräckligt med konkreta objekt kanjag inte biträda utredningens förslag att granskningen av skissritningar skall vara frivillig.
Skolöverstyrelsen bör tillföras erforderlig personal i sådan utsträckning att själva skiss- ritningsgranskningen skall kunna verkställas så snabbt att tiden härför kan betraktas som negligerbar i förhållande till det mycket om- ständliga förfarande som kan förväntas på det kommunala planet.
Enligt min mening bör skissritningsgransk- ningen vara obligatorisk för samtliga skol- former.
Tillsyn
Utredningen föreslår att den statliga av- syningen i dess nuvarande form avskaffas.
Erfarenheten har lärt mig att byggherren inte så sällan haft svårt att gentemot de olika entreprenörerna få sina rättmätiga krav beak- tade. Syneförrättarnas krav på att påpekade brister skall vara avhjälpta innan slutbetal- ning av statsbidraget kan ske har i sådana fall varit till god hjälp för byggherren.
Vid förrättningarna blir det ofta tillfällen att erinra om att säkerhetsföreskrifter beträf- fande trafik, brandskydd, arbetarskydd i verkstäder och slöjdsalar samt förvaring av kemikalier skall iakttagas.
[ de fall statsbidrag utgår till undervis- ningsmateriel föranleder det ej sällan krav på tillräckligt sortiment.
Avsyningsförrättningen ger också ett ut- märkt erfarenhetsmaterial som kan användas
Med det nu anförda som grund finner jag att den nuvarande avsyningen genom statligt regionalt organ bör kvarstå.
En idé?. Wm- ;whr. m.
'! Hänt . '..U'llJ'l
. -» -. _. .. _. _. _ - _ Jigsaw» 3...” '. . .: " , . » ' _|.'Fru:rrriir_ ll-q ”I! ' |år! lil—J:
utan hmm; . - .. . '_' _: * ,” _ » " .: :'th grann
.. . G _ - ,ulhkl”
| 4. " | | _ J | . W _ -'l | | .
IV Bilagor
Bilaga 1 Förteckning över ärenden som läns- skolnämnderna handlägger enligt författningar och vissa andra bestäm- melser och Över av utredningen före- slagna förändringar i handläggnings-
ordningen
Föreliggande förteckning upptar de ärenden som länsskolnämnderna handlägger enligt gällande bestämmelser i lagar, stadgor och instruktioner. I undantagsfall har länsskol- nämndernas handläggning av ärenden enligt särskilda bestämmelser i Kungl brev och ämbetsskrivelser, skolöverstyrelsens cirkulär och avtalsverkets anvisningar medtagits.
[ förteckningen har uppgifterna gruppe- rats i avdelningar med hänsyn till deras art. Gruppindelningen ansluter sig till den ord- ning i vilken länsskolnämndernas uppgifter behandlats i betänkandet. [ kolumn 2 anges uppgifternas art, i kolumn 3 de författnings— bestämmelser som reglerar ärendenas hand- läggning. I många fall hänvisas i nomadskol- stadgan, privatskolstadgan, sjöbefälsskolstad- gan, specialskolstadgan, stadgan angående omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och i vuxenutbildningskungörelsen till skolstad- gan; i sådana fall har i kol 3 endast skolstad— gans paragrafnummer noterats. Av länsskol- nämndsutredningen föreslagen besluts- och handläggningsinstans anges i kolmunerna 4 till 7. Vissa kommentarer återfinns i kolumn 8.
Följande förkortningar har använts:
AST Allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän Kk om statsbidrag till byggnadsar- beten inom det allmänna skolväsen- Bas
ES
ILn
KBr
Kth
KyMuS LI
Ln Lsty NS OmsL
PS
Sbbo
der
det (1957z318, omtryckt 1962: 479, ändrad senast 19732355) Stadgan om elevhem inom det obli- gatoriska skolväsendet (1961 :210, ändrad senast 1972287) Länsskolnämndsinstruktionen (1965z741, omtryckt 19711347, ändrad 1973z358) Kunglbrev Kungl kungörelse Kommunaltjänstemannastadgan (19651602, ändrad senast 1972: 329)
Kyrkomusikerstadgan (1950z375, ändrad senast 1973z681) Länsskolinspektion(en) Länsskolnämnd(en) Länsstyrelse(n)
Nomadskolstadgan (1967:216, om- ' tryckt l97lz390, ändrad senast 1972189)
Omsorgslagen (19671940, ändrad senast 19731130) Privatskolstadgan (19671270, öm- tryckt 19712259, ändrad senast 1972190)
Kk om statsbidrag till bostäder för lärare inom det obligatoriska skol- väsendet (19601387, ändrad senast 19671470) Kk om statsbidrag till driftkostna- der för det allmänna skolväsendet (19581665, omtryckt 19711348, ändrad senast 1973356).
SL
SLy
SpS
ss SSjö
StPs
TFU
UngdS
Vux
Kk om statsbidrag till driftkostna- der för gymnasieskolan (1966:115, omtryckt 19711349, ändrad senast 19731359)
Skollagen (1962:319, omtryckt 1970:1026, ändrad senast 1971: 630)
Stadgan för lantbrukets yrkessko- lor (KBr 1963—06-28, ändrad senast 1971-06-18) Specialskolstadgan (1965 :478, om- tryckt 1970:327, ändrad senast 1972288) Skolstadgan (l97lz235, ändrad senast 1973z678) Sjöbefälsskolstadgan (l959:425, omtryckt 19722403)
Stadgan ang omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (1968: 146, omtryckt l972z456) Tjänsteförteckningsavtal beträffan— de vissa statliga och icke-statliga tjänster inom undervisningsområ- det
Stadgan för ungdomsvårdsskolorna (1960:728, ändrad senast 196834) Kk om kommunal och statlig vuxenutbildning (1971 :424, ändrad senast l973:410)
Ämb skr Ämbetsskrivelse
Arbetsuppgift
Bestämmel— ser i författ- ningar etc
Föreslagen beslutsinstans Anmärkningar
Veder- böran- de sko- las sty- relse
2
7 8
1.2
1.3 1.4
1.5
1.6
1.7
1.8
1.9
1.14
Pedagogiska frågor
Ha inseende över grundskolor, specialskolor och gymnasie- skolor med därtill hörande verksamhet och över undervis- ningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjuk- vårdsanstalter och barnhem, över statliga skolor för under- visning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunder- stödda privatskolor, sjöbefäls- skolor, enskilda statsunder- stödda yrkesskolor under skolöverstyrelsen och över andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det Utöva tillsyn över särskolor, inackorderingshem för sär- skoleelever och elevhem Ha tillsyn över kommunal och statlig vuxenutbildning Ha inseende över undervis- ningen av skolpliktiga elever vid ungdomsvårdsskolor Ha tillsyn över nomadskolor- na i riket och därmed sam- manhängande verksamhet Årligen överlägga med nomad— skolfullmäktige i frågor som rör nomadundervisningen (en- dast Ln i Norrbottens län) Främja annan utbildnings- verksamhet och kulturell verksamhet bland samerna Främja skolväsendets utveck- ling samt försöksverksamhet och skolpsykologisk verksam- het i skolorna Verka för att arbetet vid sko- lorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter Vaka över anskaffningen av pedagogiska hjälpmedel Bedriva uppl ysningsverksam- het om skolväsendet Främja lärarnas fortbildning och, i mån av tillgång på me- del, anordna kurser för dem Ha inseende över elevhem inom det obligatoriska skol- väsendet Ha inseende över enskilda yrkesskolor
SLåZl an'g'Z PSåS
OmsL & 13 StPs & 8
Vuxå6
UngdS & 4
NSåS anåZ
NS54O
anåZ
anåS
an53
an53 anå3
anå?»
ESQZ
Kk l97lz342
Endast Ln resp Ll i Norrbottens län
x Nomadskolsty- relsen
Endast Ln resp Ll i Norrbottens län
2.2
2.3
2.4
2.5
2.6
2.7
2.8
2.9
2.10
2.12
2.13
2.14
2.15
2.16
2
Planeringsfrägor
Efter samråd med andra sam- hällsplanerande myndigheter eller institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig pla- nering av skolväsendet samt planlägga skolornas verksamhet i händelse av krig eller krigs- fara Vara samrådsorgan för kom— munerna när det gäller plan- läggningen av skolverksam- heten vid krig eller krigsfara Besluta om elevområde för grundskolans låg och mellan- stadium Besluta om elevområde för gymnasieskolan Bes/uta om elevområde för kommunal vuxenutbildning Avge yttrande till länsstyrel- sen över ärende angående elevområde för grundskolans högstadium
Upprätta förteckning över elevområden
Tillställa SÖ. skolornas styrel- ser, länsstyrelsen och berörda andra länsskolnämnder och länsstyrelser avskrift av för- teckning över elevområden Ev meddela föreskrljter om hur eleverna skall fördelas mellan skolor med helt eller delvis sammanfallande elev— områden Om skäl föreligger besluta om allmänna föreskrifter om för- delningen av elever mellan skolenheter av samma skola Besluta om samordning av intagningen av elever till gym- nasieskolor med skilda kom- muner eller landstingskom mu- ner som huvudmän Om särskilda skäl föreligger förordna att kommunalför- bund skall bildas för förvalt- ning av skola eller del därav vars elevområde omfattar mer än en kommun Avge yttrande till länsstyrel— sen om förbundsordningen för sådant förbund. om kom- munerna ej kan enas därom Avge yttrande till SÖ över kommuns (landstingskom— muns) ansökan om att få in- rätta gymnasieskola .4 vge yttrande till SÖ i ärende
anå3
ILnå3
Kk1968z93
SLå41
SLå41, x
47a Vux & 27
SS 2:17
SS 2:16 x'
SS 2:16
SS 2:19
SS 2:21
SS 9:21
SLå47
SLå47
SS 7:6
SS 2:20
Utgår
Yttrande utgår; beslut flyttas från Lsty till ST
1 Endast förgym- nasieskolan (Jfr 2.5) Förteckning över grundskolans elev- områden utgår; betr gymnasiesko- lan se 2.8
Utgår
Utgår
Utgår
Utgår
1 2 3 8 angående anordnande av skol- enhet vari gymnasieskolan skall skall ingå 2.17 Medge anordnande av av- SS 5:15 Endast så länge vikande klasstyp på grund- nuvarande drift— skolans låg- och mellanstadier bidragssystem
består
2.18 Besluta (efter förslag från SS 5:22 Endast så länge styrelserna) om elevernas för- StPs & 39 nuvarande drift— delning på klasser samt klass— bidragssystem typer i grundskolan och sär- består skolan 2.19 Medge att klass eller grupp i SS 5:16, 48 Endast så länge grundskolan anordnas vid nuvarande drift- lägre elevantal än som eljest bidragssystem föreskrivits består 2.20 Medge att grupp i grund- SS 5:16 Endast sålänge skolan bibehålles under längre nuvarande drift- tid än till läsårets slut om bidragssystem elevantalet sjunker under det består föreskrivna 2.21 Medge att ytterligare klass SS 5:16 Endast så länge eller grupp anordnas i grund- nuvarande drift- skolan om elevantalet avse— bidragssystem värt ökar under läsåret och består villkoren härför i övrigt är uppfyllda 2.22 Medge att klass för rörelse- SS 5:39 Endast så länge hindrade i grundskolan anord- nuvarande drift- nas vid samma elevantal som bidragssystem gäller för hörselklass består 2.23 Medge att spccialklass i grund- SS 5:40 Endast så länge skolan anordnas eller bibehål— nuvarande drift- les vid lägre elevantal än som bidragssystem föreskrivits består 2.24 Medge stödundervisning i Lgr 69, Endast Så länge större omfattning än som s 122 p 10 nuvarande drift- generellt medges enligt tim- bidragssystem planen består 2.25 Medge att klass/grupp i åk 1 SS 5:25 eller 2 i grundskolan får vara undervisningsfri en skolarbets- dag i veckan 2.26 Medge avvikelse från bestäm- SS 6:23 melsen om att eleverna i grundskolan vid flyttning till åk 7, 8 och 9 skall behålla sina kamrater (i fall då rektor eller skolstyrelsen ej äger be- sluta) 2.27 Medge att undervisningen för Lgr 69, klass eller grupp på grund— s 122 p 9 skolans låg- eller mellansta- dium får nedsättas med högst 2 vtr utöver vad skolstyrelsen får besluta om 2.28 Pröva huruvida den totala Sö 13.9 Endast så länge omfattningen av specialklas— 1971 nuvarande drift- serna och samordnad special- undervisning inom en kom- mun skall få överstiga 0,3 vtr per elev
bidragssystem består
2
8
2. 29
2.30
2.31
2.32
2.33
2.34
2.35
2.36
2.37
2.38
2.39
Om särskilda skäl föreligger andra av skolstyrelse (utbild- ningsnämnd) fattat beslut om antalet klasser i högre årskurs i gymnasieskolan Medge att klass eller grupp anordnas i högre åk i gymna- sieskolan för att bereda un— dervisning åt inträdessökande som ej är elev i sådan skola eller för elev i gymnasieskola som önskar bli intagen på annan studieväg än den han tillhör eller är berättigad att väUa Medge undantag från regeln om samläsning igynmasie- skolan
Medge att undervisning på viss studieväg igymnasieskolan ett redovisningsår anordnas vid lägre elevantal än som eljest föreskrivits Medge att klass eller grupp i gymnasieskolan delas i grup per även i annat fall än som anges i timplanen Medge att specialklass i gym- nasieskolan anordnas eller bi- behålles vid lägre elevantal än som eljest föreskrivits Medge att klass i gymnasie- skolan får omfatta mer än 30 (på vissa studievägar 16) ele- ver Medge att undervisningen får slutföras på studieväg i gym- nasieskolan där högsta tillåtna elevantalet i klass är 30 i de fall då elevantalet sjunker un- der det föreskrivna och av undervisningen återstår mer än den pågående årskursen För visst fall då elevantalet på sådan studieväg i gymnasie- skolan där högsta elevantalet för klass är 16 och där elever från skilda årskurser förts till samma klass sjunker under det föreskrivna och av under- visningen återstår mer än det pågående läsåret, förordna att endast en mindre del av den återstående undervisningen skall slutföras Medge att undervisning i franska anordnas för tal/ hörselskadade elever i special— skolan
Pröva om kurs inom vuxen- utbildningen skall få bibehål-
3 4 5 SS 8:17 x SS 8:17, 18 x SS 8:18 x SS 8:20 x SS 8:19 x SS 8:42 x SS 8:16 x SS 8:21 x SS 8:21 x SpS & 23
Vux & 25, x 88
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast så länge nuvarande drift— bidragssystem består Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast så lä nge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift-
2
8
2.44
3.1 3.1.1
3.1.2
las om elevantalet sjunker under det föreskrivna Besluta om vilka årskurser som skall finnas vid nomad- skola (endast Ln i Norrbot- tens län) För varje läsår pröva i vilken utsträckning icke ordinarie lärare skall tjänstgöra vid skol- enhet av specialskolan Pröva lokalbehovet före ny- till— eller ombyggnad av skol- hus för grundskola eller för grundskola jämte särskola Avge _i'ttranrlc över ansökan om prövning av lokalbehovet för gymnasieskola (sjöbefäls- skola) [förordna om anordnande el- ler indragning av skolenhet av grundskolan (om särskilda skäl föreligger)
Pet'sonala'renden Tillsättningsärenden
Tillsatta ordinarie tjänst som lärare* i grundskola, gym- nasieskola, nomadskola, sjö- befälsskola, specialskola och särskola samt tjänst som skol- kantor Til/sätta extra ordinarie tjänst som adjunkt eller ämneslärare vid statlig vuxenskola Medge sökande till ordinarie, extra ordinarie eller extra lä- rartjänst vid grundskola, gym- nasieskola, nomadskola, sär- skola, sjöbefälsskola eller stat- lig vuxenskola befrielse från särskilt behörighetsvillkor Besluta om tillträdesdag för i o lärare som efter besvär er- hållit tjänst i stället för annan förordnad som redan hunnit tillträda tjänsten Til/satta ordinarie tjänst som studierektor vid grundskola eller särskola Tillsätta arvodestjänst som studierektor i nomadskolan (endast Ln i Norrbottens län) Förordna studierektor för sär- skild gymnasial utbildning i glesbygd
NSå9
SpS & 63
SS 2:25 Bas & 4
Baså4
SS 2:22
SS 17:28 SSjö & 98 KyMuS & 37
Vux & 106
SS 15:20, 16:31 StPs & 78 SSjö & 103, 108
SS 17:49
SS 17:23
NSå34
Ämb skr 23.4.1971 & 13
bidragssystem består
Statlig pröv- ning slopas
Statlig pröv- ning slopas
Utgår
Jfr 6.1
* Dock ej lektorstjänster och särskilda ordinarie lärartjänster för lärarhögskolas försöks- och demonstra- tionsverksamhet; tillsättningen av dessa tjänster föreslås skolans styrelse överta från skolöverstyrelsen.
2
3
3.2 3.2.1
3.2.2
3.2.3
3.2.4
3.2.5
3.2.6 3.2.7
3.2.8
3.2.9
Avge yttrande iärende röran- de tillsättning av sådana tjänster som skolledare och biträdande skolledare som tillsätts av SÖ eller Kungl Maj:t Avge yttrande över de sökan- de till kyrkomusikertjänst om fyllnadstjänstgöring vid skola under SÖ:s inseende ingår
Inrättande av tjänster
Avge yttrande över ansökan om att få inrätta skoldirek- törstjänst i kommun med mindre än 150 poäng eller tjänst som biträdande skol- direktör eller som biträdande rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola Avge yttrande över ansökan om att få inrätta fler eller färre rektorstjänster i grund- skolan än vad skolstadgan anger Inrätta ordinarie tjänst som rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola Fastställa arbetsområde för rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola Medge inrättande av arvodes- tjänst som studierektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola Fastställa arbetsområdet för sådan studierektor Medge inrättande av arvodes- tjänst som studierektor för kommunal vuxenutbildning som förlagts till särskild skol- enhet typ 1 med gymnasie- skola eller till skolenhet med grundskola Medge inrättande av arvodes- tjänst som studierektor vid särskola Medge att den pedagogiska ledningen i grundskolan för- stärkes på annat sätt än ge- nom anställande av studie— rektor, om detta ej medför högre kostnader för stats- verket
3.2.10 Medge att tjänst som studierektor i grundskolan ledigförklaras
3.2.11 Efter bemyndigande från SÖ
medge att annan ordinarie tjänst som skolledare ledig- förklaras
SS 17:13, 20, 22, 24 och 25 Vux å76, 105 SSjö & 96 StPs & 89 KyMuS & 30
85 11:3, 17:25
SS 123
SS 13:20
SS 13:20
Ss 13:22
SS 13:22 Vux & 67
StPs & 6]
SS 12:16
SS 17:23
SS 17:17, 24
Utgår
Utgår
Krav på med- givande slopas
Krav på med- givande slopas
__Krav på medgi- vande slopas
Krav på medgi- vande slopas
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast sålänge nuvarande drift- bidragssystem består
l 2
3
3.2.12
3.2.13
3.2.14
3.2.15
3.2.16
3.2.18
3.2.19
3.2.20
3.2.21
3.2.22
3.2.23
3. 2.24
Fastställa antalet ordinarie tjänster som lärare 1—4 och 16—19 i grundskolan och nomadskolan Medge inrättande av ordinarie tjänst som lärare 5—15 i grundskolan och nomadsko» lan eller — om varaktigt behov av sådan tjänst föreligger — föreskriva att sådan tjänst skall inrättas Fastställa antalet ordinarie lärartjänster samt dessas för- delning på olika slag av tjänster i gymnasieskolan Fastställa antalet ordinarie lärartjänster vid särskolan en- ligt föreskrifter Föreskriva att nyinrättad ordinarie lärartjänst vid grundskola, gymnasieskola, nomadskola eller särskola eller extra ordinarie lärar- tjänst vid statlig vuxenskola ej skall tillsättas Besluta huruvida ledigbliven lärartjänst skall återbesättas, indras eller uppehållas av i o lärare Medge att lärartjänst i gym- nastik förbehålles endast män eller endast kvinnor Medge att viss utbildning, sär- skilda kunskaper eller särskil- da färdigheter skall ge före- träde till tjänst som lärare 1—2 igrundskolan eller nomadskolan eller till ordina- rie lärartjänst i särskolan Föreskriva att insikter i samis— ka skall ge företräde till lärar- tjänst i nomadskola Besluta att ordinarie tjänst som lärare 16— 1 8 i grund— skolan eller nomadskolan skall omfatta annan kombina- tion av ämnen än som anges i SS 15 :4 Bestämma särskilda behörig— hetsvillkor i fråga om ämnes- teoretisk utbildning för ordi- narie tjänst som avses i p 3.2.21 Medge kommun rätt att in- rätta e eller e o tjänst som lärare ] eller 2 för reserv- vikarie som anställs för full tjg oavsett om sådan tjg kan be- redas Medge inrättande av icke ordi- narie tjänst som lärare 2 med undervisning i klass i vilken
SS 15:2,4
SS 15:2
SS ]6:4
StPs & 73
Ss 14:4
55 14:4
SS 1711
SS 15:16 StPs & 77
NSå31
SS 1514
SS 15:19
SS 15:8
SS 1529
Kungl Maj :t för- utsätts meddela närmare före- skrifter
Krav på med- givande slopas
Endast Ln resp Ll i Norrbottens län
Krav på med- givande slopas
1 2 3 8 även rektor undervisar och med fyllnadstjänstgöring i sådan klass i annan kommun 3.2.25 Medge inrättandet av arvodes- SS 15:48— Krav på med- tjänster som huvudlärare i 49, 16:46 givande slopas grundskolan, gymnasieskolan, statlig vuxenskola och privat- skola 3.2.26 Om särskilda skäl finnes med- ES & 16 ge att bitr föreståndare för elevhem anställs eller bibe— hålls vid lägre elevantal än 30 3.2.27 Yttra sig över förslag om in- KyMuS & 5 rättande av skolkantorstjänst 3.3 Frågor om undervisnings- skyldighet m m 3.3.1 Fastställa undervisnings— SS 12:11, Beslutande— skyldigheten för rektor och 13:26, 28, rätten när det studierektor i grundskolan, 29 gäller skolled- för ordinarie rektor och för SpS & 68 ningen vid all- biträdande rektor och studie- StPs & 66 män skolenhet rektor vid särskild skolenhet eller särskild sko— typ 1 med gymnasieskola, för lenhet typ 2 med rektor i specialskola, för rek- gymnasieskola tor och studierektor vid pri- och inom den vatskola som endast omfattar kommunala grundskola samt (efter SÖ:s vuxenutbild— bemyndigande) för rektor och ningen föreslås ordinarie studierektor i sär- flyttad från skolan rektor till sko- lans styrelse 3.3.2 Besluta om nedsättning av SS 11:11 undervisningsskyldigheten för rektor som är förste rektor 3.3.3 Besluta om nedsättning av SS 13:27 undervisningsskyldigheten för SpS & 71 lärare som är deltidsanställd NS & 27 rektor vid särskild skolenhet StPs & 66 typ 1 med gymnasieskola, studierektor vid nomadskola, studierektor vid specialskola eller (efter SÖ:s bemyndigan- de) studierektor vid särskola 3.3.4 Besluta om nedsättning av Ämb skr undervisningsskyldigheten för 23.4.1971 lärare som är studierektor för 5 13 särskild gymnasial undervis- ning i glesbygd 3.3.5 Nedsatta undervisningsskyl— StPs & 68 Endast så länge digheten för tillsynslärare i nuvarande drift- särskolan bidragssystem består 3.3.6 Nedslitta undervisningsskyl- SS 15:23— Endast så länge digheten för lärare 1—4 27 nuvarande drift— bidragssystem består 3.3.7 Nedsätta undervisningsskyl— SpS & 78 digheten för lärare 2, 3 och 5—8 i specialskolan 228 SOU1973148
1 2
3
8
3.3.8
3.3.10
3.3.11
3.3.12
3.3.13
3.3.14
3.3.15
3.4
3.4.1
Nedsatta undervisningsskyl— digheten för lärare i särskolan
,'lledge lärare 2 rätt att till- godoräkna tid för tidsödande resor i samband med fyllnads- tjänstgöringen tlledge att i tjänst som lärare 5—11 eller 149—151 får in— räknas tjänstgöring som kon- sulent i gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap eller barnkunskap i grund- skolan samt bestämma det antal veckotimmar tjänst- göringen skall anses motsvara Medge att i tjänst som lärare 3 och 4 får inräknas tjänst- göring som konsulent i spe- cialundervisning Medge att i tjänst som lärare 7, 8 eller 14 i särskolan får inräknas tjänstgöring som konsulent i särskolan i ämne som anges i StPs 71 & 7, om i tjänsten ingår minst 15 vecko- timmars undervisning i tjänstens ämne eller ämnen och bestämma det antal veckotimmar som avses mot- svara tjänstgöring som kon- sulent Medge att i tjänst som lärare i särskolan får ingå undervis- ning som anordnas utöver gällande timplan och andra föreskrifter Medge att i tjänst som lärare 16—19 får inräknas undervis- ning i gymnastik m m, under- visning på mellanstadiet och specialu ndervisning omfattan- de mer än en tredjedel av tjänstens timtal Medge att i annan tjänst som lärare får inräknas special- undervisning i högre omfatt- ning än som är generellt med- givet
Frågor om fyllnadstjänst- göring
Verka för att lärarnas tjänst- göring ordnas på lämpligt sätt och vid behov föreslå att tjänst förenas med fyllnads- tjänstgöring Medge att i tjänst som lärare 16—19 i grundskolan får in- räknas tjänstgöring på mellan- stadiet i en omfattning som
StPs & 86
SS 15:35
Ss 15:28, 16:34
SS 15:26, 27
StPs & 81
StPs & 79
SS 15:30
ss 15:28, 16:33—34, 36—40
SS 14:22
SS 15:44
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift— bidragssystem består Rndast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Endast så länge nuvarande drift— bidragssystem består
Endas så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Krav på med- givande slopas
2 3 4 5
3.4.3
3.4.4
3.4.5
3.4.6
3.4.7
3.4.8
3.4.9
överskrider den tjänstgöring på högstadiet som inräknas i tjänster som lärare 2
Föreskriva att sådan undervis— Ss 15:45 x ning i slöjd på grundskolans (specialskolans) låg- och mel-
lanstadier som ej ingår i ordi- narie tjänst som lärare enligt numren l, 2, 8, 9 och 12—15 i kommunen skall ingå som fyllnadstjänstgöring i tjänst som lärare vid statlig eller kommunal skola igymnastik, musik, teckning, slöjd, hem- kunskap, barnkunskap eller jämförligt ämne Föreskriva att i tjänst i slöjd SS 15:45 x på grundskolans (special- skolans) låg— och mellan- stadicr skall ingå fyllnads- tjänstgöring med högst 10 vtr vid statlig eller kommunal skola Föreskriva att undervisning i SS 15:46 x gymnastik, musik, teckning, slöjd, hemkunskap eller barn- kunskap på högstadiet eller i specialskolan skall ingå som fyllnadstjg i tjänst i sådant ämne eller ijämförbart ämne
vid annan skola Föreskriva att i tjänst som SS 15:46 x lärare 5—11 vid nämnda skol-
former skall ingå fyllnads-
tjänstgöring
Medge att undervisning i SS 15:47 x ämnen som anges i SS 15 kap l 5 16—18, i finska på hög- stadiet eller i engelska på mel- lanstadiet får ingå såsom fyll- nadstjänstgöring i vissa lärar- tjänster vid gymnasieskola eller annan statlig eller stats- understödd läroanstalt Medge att i tjänst som lärare SS 15:36, 5—21 vid grundskola eller 16:42 som lärare vid gymnasieskola får ingå fyllnadstjg vid annan statsunderstödd läroanstalt än
grundskola, gymnasieskola, kommunal vuxenutbildning,
eller annan statsunderstödd läroanstalt där lärarnas an-
ställnings— och avlöningsför— hållanden bestäms under med- verkan av Kungl Maj:t eller den myndighet Kungl Maj.t bestämmer Medge att i tjänst som lärare StPs & 80 2—5 i särskolan får ingå fyll- nadstjänstgöring vid grund- skolan, specialskolan eller
Endast så länge nuvarande drift- bidragssystem består
Krav på med— givande slopas
Krav på med- givande slopas
2
annan statlig eller statsunder- stödd läroanstalt Bcrluta om tjänstgöringstider för lärare med fyllnadstjänst- göring vid skolor under olika styrelser om rektorerna ej kan enas därom Besluta i ärende angående organisation av fyllnadstjänst- göring som berör skola som ej står under skolstyrelsens (ut- bildningsnämndens) förvalt- ning och cnighet i frågan ej kan nås
Besluta angående omfattning och förläggning av fyllnads- tjänstgöring för organist
l-"rägor om tjänstledighet och
anställnings upphörande
Besluta om tjänstledighet för skoldirektör, biträdande skol- direktör och rektor eller ordinarie studierektor vid skola under skolstyrelses (ut- bildningsnämnds) förvaltning för längre tid än 6 månader, såvida tjänstledigheten ej av- ser offentligt uppdrag och skolstyrelsen bifaller fram- ställningen (gäller även i till-
lämpliga delar specialskola, särskola och privatskola)
Besluta om tjänstledighet för ordinarie lärare för uppehål- lande med full tjänstgöring av motsvarande ordinarie eller icke—ordinarie tjänst vid annan skola under längre tid än en termin Besluta om anställnings upp- hörande för personal som till- satts av länsskolnämnden ifall då det ej ankommer på Kungl Maj:t eller skolstyrelsen att besluta
Lönefrågor
Besluta i löncfrågor enligt sta- tens avtalsverks föreskrifter om arbetsgivare
Förflyttning m m
Bas/uta om ändrad förlägg- ning av ordinarie lärares tjänstgöring i fall då skolans styrelse ej äger besluta (gäller även extra ordinarie lärare vid statlig vuxenskola) Besluta om förflyttning av ordinarie lärare vid grundsko-
3 4 5 SS 14:19 x SS 14:24 x KyMuS & 15 x SS 18:1, x 3,5 PS & 44
SS 18:7 x Kth 5 41
AST och TFU med
kompl best
SS 1423 x NS & 30
Kk 1965: x 931 5 14
Beslutsnivån flyttas automa- tiskt enligt Kth om skolstyrelsen blir tillsättnings- myndighet
Enligt avtals- verkets eller skolöverstyrel- sens beslut
Den regionala skolmyndigheten
3.8 3.8.1
3.8.2
3.8.3
3.9 3.9.1
3.9.2
3.9.3
3.9.4
3.9.5
2
la, fackskola, gymnasium, yrkesskola eller privatskola till annan ordinarie tjänst som också tillsätts av länsskol— nämnden
Disciplinärenden
Besluta om disciplinstraff eller om anmälan till åtal av tjäns- teman
Åläggande för tjänsteman som dömts till suspension att av- flytta från tjänstebostad eller fri bostad
Besluta om avstängning från utövande av tjänst för tjänste- man mot vilken vidtagits åt- gärd för anställande av åtal eller inledande av disciplinärt förfarande
Övriga personalärenden
Medge kommun rätt att ledig- förklara särskild extra ordina- rie lärartjänst eller extra ordi- narie bristtjänst som lärare
Medge för visst fall att icke ordinarie lärartjänst som ej skall tillsättas efter ledig- kungörande tillsättes utan föregående anmälan till den offentliga arbetsförmedlingen Avge yttrande över skol- styrelses (utbildningsnämnds) förslag i anledning av att för- ordnande på ordinarie tjänst eller arvodestjänst som skol- ledare eller på ordinarie tjänst som studierektor i gymnasie- skola eller vid särskild skol- enhet med kommunal vuxen- utbildning eller vid vuxen- skola utlöper Medge skolstyrelse rätt att meddela förlängt förordnande på långtidsvikariat som studie- rektor i grundskolan då ordi- narie innehavare av tjänsten ej finnes Föreslå i vilken ordning gymnasieinspektörs, skol- direktörs, biträdande skol-
SS 18:11 ES & 25 PS 5 46 NS & 36 SpSå 100 StPså 107 SS 18:11 ES & 25 PS & 46 NS & 36 SpSå 100 StPså 107 SS 18:11 ES & 25 PS 5 46 NS & 36 SpSä 100 StPså 107
SS 15:14, 16:27 KBr 29.5.1964 (ändr 14.4. 1967) SS 17:44
SS 17:16, 22, 24
SS 1815
SS 14:26
8
föreslås få bc- sluta om för- flyttning av ordi— narie lärare till ordinarie lärar— tjänst hos annan huvudman inom länet
Utgår
2 3 4 5
3.9.6
3.9.7
4.2
4.3
4.4
4.5
direktörs eller ordinarie skol- ledares eller biträdande skol- ledares över stat förda ordina— rie lärartjänst skall återföras pä stat om innehavaren åter- inträder i utövningen av den över stat förda tjänsten Dito beträffande ordinarie SS 14:28, x lärare som för viss tid för- 29 ordnats att inneha tjänst som lärare i gymnastikens eller idrottens metodik vid gym- nastik— och idrottshögskola eller tjänst som biträdande rektor vid konstt'ackskolan eller sådan särskild ordinarie tjänst som lärare som avses i Kungl kungörelse om viss per- sonal för lärarutbildning llledge att styrelse för special— SpS & 87 x skola får besluta att annan ordinarie tjänst än tjänst som rektor eller lärare skall uppe- hällas med förordnande tills vidare för kortare tid än tre månader eller längre tid än ett
ar
Statsbidragsärenden
Besluta om storleken av stats- der & 21 x bidraget för driften av grund-
skola och för avlöning och pensionering för skoldirektör och biträdande skoldirektör Medge att statsbidrag får utgå der ä 5 x för sådan undervisning som
föranletts av att lärare 1—4 beviljats nedsättning av under-
visningsskyldigheten
Vid ändrad kommunal indel- der 5 24 x ning eller vid utvidgning av skolorganisationen besluta att förskott ä driftbidraget för grundskolor m m skall be- räknas mcd hänsyn till för- hållandena under innevarande i stället för föregående år Härordna att från statsbidra- der 5 21 x get för driften av grundskola m m skall avräknas vad som enligt av riksrevisionsverket
gjord anmärkning felaktigt utbetalats under tidigare revi—
sionsår Till länsstyrelsen anmäla att der 5 28 x viss del (högst 10 %) av stats- Sbgy & 21 bidraget för driften av grund- skola m m och för driften av gymnasiala skolor bör inne- hållas på grund av att kommu— nen äsidosatt vad som åligger kommunen i fråga om det all-
2
4.6
4.7
4.8 4.9
4.10
4.12
4.13
444
4.15 4.16
5.2
männa eller gymnasiala skol- väsendet Avge yttrande över ansökan om statsbidrag till permanen- ta eller provisoriska skolloka- ler för grundskola. kommunal gymnasieskola och sjöbefäls- skola samt för särskola i fråga om lokaler som ingår i skol- anläggning för grundskola eller för kommunal gymnasie- skola Förord/ta en representant att deltaga i avsyning av bygg- nadsföretag för nämnda skol- former Godkänna byggnadsföretag enligt 1.1 4:6 Besluta om belopp varmed statsbidrag för särskilda kost- nader för förhyrande av skol- lokaler för skola som omfat- tar antingen huvudsakligen utbildning för industri och hantverk eller utbildning av sjömän skall utgå Besluta om statsbidrag för audivisuell utrustning vid byggnadsarbeten för det obligatoriska skolväsendet Avge yttrande över ansökan om statsbidrag till hörsel- teknisk utrustning för hörsel- skadade elever i vanlig klassi grundskolan Besluta om statsbidrag för tekniska hjälpmedel för hör- selklass i obligatoriska skolor Besluta om statsbidrag för anskaffande av lärarbostad vid skola i landskommun såvida skolan icke är belägen i tätort med minst 200 innevånare A vgc' yttrande över ansökan om statsbidrag för anskaffan- de av lärarbostad i andra fall Avsyna Ol'/1 besluta om god- kännande av lärarbostad Medge att lärarbostad, för vilken statsbidrag erhållits får avyttras
.S'kulpliktsärenden
Besluta om vitesföreläggande för föräldrar vars barn på grund av föräldrarnas tredska ej fullgör sin skolgång
Utdöma vile om föreläggande enligt 5.1 ej följs
Baså 9, 12 x
Baså 17
Baså 18
Sbgy & 14 x
Baså 5 x
Baså 15 x
Baså 5 x
Sbbo & 6 x
Sbbo & 6 x
Sbbo & 7
Sbbo & 9 x
srssg
SLä—39
Utgår
Utgår
Utgar
Besvär över skolstyrelsens beslut före- slås ra anföras hos länsrätten Besvar over skolstyrelsens beslut före- slås få anföras hos länsrätten
s_- 2
5.3
6.1
6.2
6.3
6.4
6.5
6.6
6.7
6.8
6.9
6.10
Förort/na att elev skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet om åtgärd enligt 5.1 och 5.2 ej får åsyf- tad verkan eller eljest om sär- skilda skäl föreligger
Besvärsärenden
Pröva besvär över skolstyrel- ses (motsv) beslut i ärende som rör
_ tillsättning av bitr skolleda- re eller lärare eller av före-' ståndare/bitr föreståndare för elevhem inom det obli- gatoriska skolväsendet " förslag till tillsättning av tjänst som tillsättes av länsa skolnämnden
# anställning av skolledare eller bitr skolledare vid privatskola — tillsättning vid privatskola av lärartjänst efter före- skrivet ledigförklarande eller i annat fall av icke- ordinarie lärartjänst med full tjänstgöring för minst en termin _ anställning av skolläkare eller skolsköterska i grund- skola, gymnasieskola eller privatskola — anställning av annan per- sonal än lärare vid statlig skola . * anställningsform för icke- ordinarie lärare — avlöningsförmän för skol- chef, biträdande skoldirek- tör, rektor, biträdande skol— ledare eller lärare, före- ståndare vid elevhem eller (vid statlig vuxenskola) för skolkurator. bibliotekarle, e o biträde, materialför— valtare, vaktmästare och institutionstekniker * antagande av instruktion för skolchef, bitr skoldirek- tör eller tillsynslärare eller (vid statlig vuxenskola) för materialförvaltare, vakt-* mästare och institutions- tekniker eller (vid sjöbefäls- skola) t'ör teknisk biträdes— personal och vaktmästar- personal ,. ändring i tjänstgöringens förläggning inom kommu-
SS 1923 Vuxå 117 SSjöå 131 ES % 26
SS 1923
P5554
PSåS4
SS l9:3 PS & 54
SpS & 101 SSjöä 131 Vuxå 117 SS 19:4 Vuxå 118 SS 19:2,4 Vuxå 118 SpS & 90 ES & 26 KyMuS & 67 SSjöä 131
SS l9:2,4 Vuxå 118 SSjöå 131
SS 19:4
X
)(
Utgår om sty- relsen blir tillsättnings- myndighet
Utgår
6.11
6.l2
6.13
6.14
6.15 6.16 6.17 6.18 6.19 6.20 6.21
6.22
6.23
nen (landstingskommunen) för ordinarie lärare lärares fyllnadstjänstgöring
tjänstledighet eller vikariat för skolledare, biträdande skolledare eller lärare, före- ståndare för elevhem eller (vid statlig vuxenskola) för kurator, bibliotekarie, biträdespersonal, material- förvaltare, vaktmästare och institutionstekniker besked om bisyssla för per- sonal som avses i6.1.2
skiljande från arvodestjänst som skolchef eller från tjänst som rektor, bitr skol- ledare eller lärare eller töre- ständare/biträdande före- ståndare för elevhem vid det obligatoriska skolväsen— det eller (vid statlig vuxen- skola) för kurator, biblio- tekarie, biträdespersonal, materialförvaltare, vakt- mästare och institutions- tekniker vid statlig vuxen- skola
ansökan om att barn skall få börja skolgången vid sex års ålder
uppskov med skolgången ett år godkännande av enskild, ej statsunderstödd skola befrielse från skolgång av barn som undervisas i hem- met eller enskilt annor- städes avslutande av skolgången vid 15 års ålder utan att skolplikten fullgjorts fullföljande av skolgången efter skolpliktens upp- hörande bcfriclsc av elev i grund— skolan från deltagande i morgonsamling befrielse av clev från deltagande i undervisning i religionskunskap vägran att mottaga elev i grundskola eller gymnasial skola med hänsyn till be- stämmelserna om elev- område
SS 19:4 Vuxä 118 PS 5 54 SS 19:2,4 Vuxä 118 SSjöå 131 PS 5 54 ES & 26 KyMuS & 67
SS 19:2,4 Vuxå 118 SSjöå 131 PS & 54 ES & 26 KyMuS & 67 55 19:2,4 Vuxå 118 SSjöå 131 PS & 54 ES % 26 KyMuS & 67
SLä53
81.553
SL & 53
SLåSS
SL553
SLå53
SLå53
SL553
SLå53
] 2 3 8 6.24 * avstängning av elev från SS 19:4 Länsrätten grundskola eller elevhem PS 5 54 ES & 26 6.25 — äläggande av skolgång i SS 19:4 grundskolan för skolpliktig elev som erhåller undervis- ning i annan skola än grundskolan men som utan giltigt förfall är frånvarande från undervisningen i större utsträckning 6.26 — uttagning av elev igrund- SS 19:4 skolan eller särskolan till specialundervisning 6.27 Pröva besvär över beslut av SÖ 17.6 intagningsnämnd för gymna— 1970 siala skolor 6.28 Pröva besvär över samarbets- SS 19:6 Länsrätten nämnds beslut om avstäng- PS 5 55 ning eller förvisning av elev i Vux & 120 gymnasieskolan eller vuxen- utbildning 6.29 Pröva besva'r över beslut fatta- SL & 53 de av lokal styrelse för SpS & 101 specialskolan OmsL & 44 6.30 Pröva besvär fattade av rektor SSjö & 131 eller kollegiet vid sjöbefäls- skola 6.31 Pröva besvär över skolstyrel- SS 1915 Utgår ses (utbildningsnämnds) be- Vux & 119 slut rörande upplåtelse av mark eller lokaler för annat än skolans behov 7 Övriga uppgifter 7.1 Besluta i vilken utsträckning SS 5:32, (högst två veckor) undervis- 8:34 ning som inställts för att hind- KyMuS & 17 ra spridning av smitta eller av annan tvingande omständig- het skall återläsas 7.2 Om kommunerna ej överens- SL & 46 kommer om annatfastställa Vux & 115 belopp varmed interkommu- SSjö & 111 nal ersättning skall utgå, eller — om Kungl Maj:t fastställt belopp för elev och läsår eller kurs i i händelse av tvist mel- lan kommunerna om vilket belopp som skall gälla, he- stämma ersättningen 7.3 Medge att huvudmannen (om SS 5:45 Krav på med— denna är annan än kommun) givande slopas för sjukvårdsanstalt, barnhem eller liknande anstalt får äta sig att gentemot kommunen svara för undervisning av barn på anstalten 7.4 Utse ledamöterjämte SS 9:24 suppleanter i intagnings- nämnd för gymnasieskola 7.5 Utse en ledamot iregional SLy & 68 SOU1973148 237
7.6
7.7
7.8
7.9 7.10
styrelse för lantbrukets yrkes— skolor Besluta om intagning av elever i nomadskola och om place— ring till viss skolenhet av in- tagen elev (endast Ln i Norr- bottens län) Utfärda de anvisningar och fastställa de formulär som er- fordras för tillämpningen av nomadskolstadgan Fastställa instruktion för skol- chef och biträdande skol- direktör Fastställa instruktion för sär- skolchef Fastställa instruktion för före- ståndare och biträdande före— ståndare för elevhem vid den obligatoriska skolan Avge yttrande över kyrko- rådets förslag till instruktion för skolkantor
N85 16
N557
SSll:10
StPsä 28 ESå 17
KyMuS & 7
Nomadskol- styrelsen
Endast Ln resp Ll i Norrbottens län
Bilaga 2 skolstyrelserna
En sammanfattning av vissa resultat från två undersökningar utförda inom ramen för Kummunalforskningsgruppens verksamhet
Av Mårten Persson, Göteborgs universitet.
i . Inledning 1.1 Innehåll
Sedan flera år tillbaka bedriver Kommunal- forskningsgruppen med stöd av Riksbankens Jubileumsfond en omfattande forskning äg- nad att belysa den kommunala självstyrel- sens villkor i dagens svenska samhälle. inom ramen för detta forskningsprojekt har bl a beslutsprocessen inom olika kommunala för- valtningssektorer, däribland även skolsek- torn. undersökts. [ denna sammanställning redovisas vissa resultat från två intervjuun- dersökningar, dels en avseende' skolstyrelse- ledamöter och skolchefer dels en avseende länsskolnämndsordförande och tjänstemän vid länsskolnämnderna. Huvuddelen av resul- taten är hämtade från den senare undersök- ningen.
Sammanställningen är indelad i fyra av— snitt: länsskolnämndens roll inom skolväsen- det, länsskolnämndens lekmannastyrelse, länsskolnämndens inspektionsverksamhet och kontakter med kommunerna samt kom- munernas roll inom skolväsendet. Avslut- ningsvis ges en kort sammanfattning.
Länsskolnämnderna och de kommunala
1.2 Länsskolnämndsundersökningen 1971
Undersökningen avsågs omfatta alla dem, vilka innehade uppdrag som ordförande och befattningar som länsskolinspektör, skolin- spektör och byrådirektör vid länsskolnämn- derna under 1970. i verkligheten kom inter- vjuerna att fördela sig på följande sätt (siff- rorna inom parentes anger antalet avsedda intervjuer):
Ordförande 22 (24) Länsskolinspektörer 21 (23) Skolinspektörer 23 (36) Byrådirektörer 18 (25)
84 (108)
Som synes föreligger ett relativt stort bortfall i avseende på skolinspektörer och byrådirektörer. De utförda intervjuerna är emellertid jämnt spridda, geografiskt sett, och bör därför ge en ganska bra bild av förhållandena i hela landet.
Samtliga intervjuer utfördes av en inter- vjuare vid personliga besök hos ordförandena och på länsskolnämnderna under perioden mars—december 1971.
De intervjufrågor, där en tidsavgränsning är nödvändig, avser förhållandena under 1970.
1.3 Intervjuundersökningen inom skolsektorn 1969
1 anslutning till Kommunalforskningsgrup— pens projekt J (den kommunala beslutspro— cessen) genomfördes under hösten 1969 en intervjuundersökning inom skolsektorn i ett urval kommuner. Detta urval. Kommunal- forskningsgruppens A-urval består av 36 kommuner, vilka vid urvalstillfället kontrol- lerades bl a med avseende på folkmängd och tätortsgrad. På detta sätt har en matris erhål- lits, bestående av sex celler med sex kommu- ner i varje cell. Urvalets utseende framgår av tabell 1' .
Undersökningen omfattar intervjuer med de 36 skolcheferna och med 317 skolstyrel- seledamöter (bortfallet påverkar inte de här redovisade resultaten i något väsentligt hän- seende).
13.1. Bakgrunden (kap 1—4)
Länsskolnämnderna tillkom så sent som 1958. Då man nu funnit det nödvändigt att ompröva deras ställning och organisation har utredningen ansett sig böra inleda sitt arbete med att översiktligt skildra de skäl som anfördes då nämnderna inrättades. Också den senare utvecklingen och därav föran- ledda förändringen i nämndernas organisa- tion och uppgifter har studerats.
Utredningen analyserar därefter det regel— system som för närvarande reglerar skolans verksamhet. De centrala, regionala ochlokala organens roll när det gäller planering och organisation av skolans verksamhet beskrivs. Hur styrningssystemet i detalj fungerar be— lyses med några exempel.
Med denna översiktliga analys som bak- grund beskriver utredningen länsskolnämn- dernas nuvarande organisation, uppgifter och arbetsformer. En detaljerad redovisning av de åligganden länsskolnämnderna har enligt skollag, stadgor och vissa andra föreskrifter återfinnes i bilaga 1. Som underlag för sin beskrivning av de nuvarande förhållandena har utredningen därutöver utnyttjat material från två andra källor. Den ena av dessa utgörs av det material som insamlats och sammanställts inom skolöverstyrelsen i sam- band med den utredning om nämndernas organisation och uppgifter som pågick inom verket men som avbröts då länsskolnämnds- utredningen tillkallades. Den andra utgörs av en intervjuundersökning omfattande läns-
skolnämndernas ordförande, skolinspektörer och byrådirektörer. Denna undersökning, som utfördes under 1971, ingår i ett större projekt bedrivet av den så kallade kommu- nalforskningsgruppen vid rikets universitet. Länsskolnämndsutredningen gavs tillfälle att medverka vid uppläggningen av den nämnda intervjuundersökningen i de delar som var av intresse med hänsyn till utredningens upp- drag. En utförligare redogörelse för inter- vjuundersökningen ges i bilaga 2.
13.2. Målet på längre sikt (kap. 5)
En huvuduppgift för utredningen är enligt dess direktiv att pröva möjligheterna att till skolstyrelserna överföra frågor som i dag åvilar länsskolnämnderna. Ansvars- och upp- giftsfördelningen mellan den regionala stat- liga skolmyndigheten och skolans kommu- nala huvudmän är emellertid i hög grad beroende av den övergripande frågan om ansvarsfördelningen mellan staten som sådan och kommunerna på skolans område. Denna fråga prövas numera av en särskild utredning, SSK-utredningen, vilken också skall utarbeta förslag till ett nytt statsbidragssystem. Läns- skolnämndsutredningen begränsar sig därför till att lämna konkreta förslag till omfördel- ning av de uppgifter som nu åvilar statliga regionala organ endast i den mån de enligt utredningens uppfattning går att genomföra inom ramen för nuvarande statsbidrags- system och utan att principerna i den nuva-
rande ansvarsfördelningen stat — kommun förändras.
De förändringar länskolnämndsutred- ningen föreslår måste emellertid bygga på en uppfattning om de principer efter vilka ansvaret för skolväsendet i framtiden bör fördelas mellan stat och kommun. I kapitel 5 redovisar utredningen sin syn härpå. Enligt denna bör utvecklingen mot ett ökat kom- munalt ansvar för skolans lokala verksamhet fortsätta. Statens uppgifter bör främst kon- centreras till att utifrån det principiella ansva- ret för lika tillgång till utbildning och likvär- dig kvalitet på undervisningen i alla delar av landet ange undervisningens mål, riktlinjer och innehåll. Statsmakternas ansvar för sam- hällsekonomin gör det också självklart att de skall ha ett väsentligt inflytande över den totala omfattningen av de resurser som skall disponeras för utbildningsändamål. När det gäller skolväsendets lokala organisation talar enligt utredningens uppfattning de över- vägande skälen för att det lokala inflytandet i väsentlig grad skall ökas. Detta bör också kunna göras utan att statsmakternas över- gripande intressen åsidosätts.
Utredningen föreslår själv vissa konkreta åtgärder i denna riktning i de senare kapit- len. När det gäller handläggningen av de rent organisatoriska frågorna har utredningen emellertid funnit att dess möjligheter att föreslå förändringar i nämnd riktning kraf- tigt begränsas av det nuvarande statsbidrags- systemet. Tills vidare måste därför en rad beslut som rör den lokala skolorganisationen alltjämt fattas av regionalt statligt organ.
På längre sikt bör det dock vara möjligt att genomföra en sådan omfördelning att de regionala skolorganens roll som beslutsfat- tande myndigheter kan upphöra. Däremot torde behovet av en regional organisation för utvärdering, försöks- och utvecklingsarbete, information, rådgivning och fortbildning öka.
13.3. Översyn av gällande uppngtsfördelning (kap 6—1 1)
Mot denna bakgrund granskar utredningen så nämndernas nuvarande arbetsuppgifter och
överväger på vilken nivå, regional eller lokal, de lämpligen bör handläggas. [ några fall har utredningen funnit det nödvändigt att också pröva de centrala organens uppgifter. När utredningen föreslår omfördelning av upp- gifter rör det sig i övervägande antalet fall om en decentralisering av beslutanderätt från den regionala nivån till den lokala. [ några få fall har utredningen funnit en centralisering till skolöverstyrelsen vara lämpligare.
Bland de pedagogiska uppgifterna grans- kar utredningen först inspektionsverksam- heten och understryker att denna främst måste syfta till att ge skolstyrelser, skolle— dare och övrig skolpersonal råd och upplys- ningar, dvs vara serviceinriktad. Ett ökat inflytande för huvudmännen när det gäller valet av organisation och metoder medför att den statliga tillsynen i högre grad än i dag kan och bör inriktas på skolarbetets innehåll, utformning och resultat. Skolinspektörernas och fortbildningskonsulenternas erfarenhet av och kunskap om verksamheten ute i skolorna och om de problem som där upp- står bör komma skolöverstyrelsen till del på ett mer systematiskt sätt än hittills. Skol- inspektörerna bör alltjämt ha länen som arbetsområde. Med de förändringar i det regionala skolorganets uppgifter som utred- ningen föreslår bör inSpektörerna få mer tid för den pedagogiska tillsynen. Antalet in- spektörstjänster bör tills vidare vara oföränd- rat; en översyn kan dock bli aktuell längre fram, eventuellt i samband med behand- lingen av SSK-utredningens förslag.
Beträffande fortbildningsverksamheten har utredningen gjort följande överväganden. Den obligatoriska fortbildning som bedrivs på studiedagstid måste främst ägnas de pro- blem och svårigheter som skolstyrelser, skol- ledare och övrig skolpersonal upplever i det dagliga skolarbetet. Ansvaret för planering och genomförande av studiedagsverksam- heten måste åvila huvudmännen. Endast i undantagsfall bör de statliga myndigheterna kunna utnyttja en del av studiedagstiden för exempelvis information inför förändringar i läroplanerna.
De statliga resurserna för fortbildning bör
när det gäller studiedagarna inriktas på att ge huvudmännen service bestående dels i en inventering av de problem och svårigheter man upplever ute i skolorna, dels i utarbe- tande av exempel på lösningar av sådana problem som är mer allmänt förekommande i landet. De statliga fortbildningsresursernai övrigt bör liksom nu inriktas på planering och genomförande av ferie- och andra kurser och på utarbetande av material för självstudier.
Fortbildningskonsulentorganisationen bör bibehållas i dess nuvarande form och i huvudsak ha länen som arbetsområde. De regionala skolmyndigheterna i Stockholm, Uppsala, Linköping, Malmö, Göteborg och Umeå bör jämfört med de nuvarande läns- skolnämnderna förstärkas med var sin halv- tidsanställd biträdande fortbildningsledare och svara för samordningen av verksamheten inom respektive region och för samverkan med lärarhögskolorna inom regionen. Dessa uppgifter åligger för närvarande de större lärarhögskolornas fortbildningsavdelningar. Utredningen föreslår att dessa avvecklas. De av fortbildningsavdelningarnas uppgifter som består i att administrera ferie- och andra kurser för skolans personal, studiemateriel- produktionen och språkassistentverksam- heten bör övertas av skolöverstyrelsen, som för detta ändamål föreslås förstärkas med ytterligare en avdelningsdirektör, sex skol- konsulenter och tre utbildningsteknologer jämte erforderlig kanslipersonal. Utred- ningen har också skisserat en modell för aktivare personalmedverkan vid planeringen av de lokala och centrala fortbildningsåtgär- derna.
Utredningen anser att en skarpare gräns måste dras mellan statens och huvudmän- nens uppgifter när det gäller den skolpsyko- logiska verksamheten. Huvudmännen bör helt svara för att skolorna har tillgång på skolpsykologisk expertis. När den kommu- nala skolpsykologorganisationen byggts ut blir de regionala statliga skolpsykologernas uppgifter i huvudsak av informativ och rådgi- vande art, dvs liknande dem som fortbild- ningskonsulenterna har. Antalet regionala skolpsykologer bör därvid kunna minskas till
sex, dvs en inom varje fortbildningsregion. Förändringarna bör genomföras i den takt som den kommunala skolpsykologorganisa- tionen byggs ut. Tjänstebenämningen före- slås därvid ändras från länsskolpsykolog till regional skolpsykolog.
Behovet av en regional handläggning av planeringsfrågorna (kap 7) var stort när läns- skolnämnderna inrättades. Den senare ut- vecklingen, främst kommunsammanlägg- ningarna, har minskat detta behov. Utred- ningen föreslår som en följd av detta att uppgiften att besluta om elevområden för grundskolan överföras till kommunerna från länsskolnämnden (låg- och mellanstadierna) respektive länsstyrelsen (högstadiet). Den samverkan över kommungränserna som allt- jämt kan behövas bör kommunerna normalt kunna komma överens om på egen hand. Om särskilda skäl föreligger bör den statliga regionala skolmyndigheten dock kunna före- skriva att elevområdet för en viss kommuns grundskola också skall omfatta del av annan kommun. I syfte att åstadkomma en ratio- nellare handläggningsordning än den nuva- rande föreslår utredningen att gymnasie- skolans elevområden i framtiden skall fast- ställas av skolöverstyrelsen i stället för av länsskolnämnderna. För den kommunala vuxenutbildningen bör inte längre särskilda elevområden fastställas.
Något behov för staten att kunna tvinga kommuner att bilda kommunalförbund för förvaltning av skola föreligger inte längre. Skollagens bestämmelser därom bör därför utgå.
På grund av den betydelse den lokala skolorganisationen har för storleken av det statliga driftbidraget har utredningen inte funnit det möjligt att till huvudmännen över- flytta de beslut rörande klassorganisationen m in som nu åvilar länsskolnämnderna. Ut- redningen anser det dock synnerligen ange- läget att ett nytt driftbidragssystem utar- betas och utformas så att huvudmännen kan ges en reell beslutanderätt över den lokala skolorganisationens utformning.
Uppgiften att besluta om grundskolans skolenhetsorganisation bör vara en rent kom-
munal angelägenhet. Länsskolnämndens möj- lighet att förordna att skolenhet skall upp- rättas eller indras bör därför slopas.
Utredningen föreslår vidare att bestäm- melserna om att statligt organ skall pröva lokalbehovet innan huvudmannen verkställer ny-, till- eller ombyggnad av skolhus slopas. Skissritningsgranskningen bör vara frivillig också när det gäller lokaler för gymnasie- skolan. De nuvarande bestämmelserna med krav på länsstyrelsens godkännande av kom- munens byggnadskontrollant bör utgå lik- som bestämmelserna om statlig avsyning mm av skolbyggnadsföretag innan beviljat statsbidrag slutregleras.
Företrädare för skolpersonalens fackliga organisationer förutsätts aktivt medverka då kommunerna utarbetar lokalprogram och rit- ningar för skolbyggnader.
Vid sina överväganden om tillsättningsord- ningen för lärartjänster (kap 8) har utred- ningen utgått från att de nu gällande statliga bestämmelserna om behörighet, befordrings- grunder och meritvärdering alltjämt skall gälla. Den fria ansökningsrätten bör behållas liksom principen att den som är mest merite- rad till flera samtidigt sökta tjänster skall få den av dessa tjänster han helst vill ha. Till- sättningen av ordinarie lärartjänster föreslås flyttas från länsskolnämnderna respektive skolöverstyrelsen till vederbörande skolas styrelse. Arbetet med poängberäkning av de sökandes meriter enligt första och andra befordringsgrunderna rationaliseras genom upprättandet av ett centralt meritregister och utfärdande ett särskilt meritbesked för varje lärare. Poängmässig värdering av meri- terna bör införas också för sökande till lektorstjänster. Utredningen har också pekat på vissa möjligheter att förenkla arbetet med utfärdande av tjänstgöringsbetyg för lärare och med att beräkna meritpoäng för till- godoräkningsbar tjänstetid. Skolöverstyrel— sen bör ge viss central service när det gäller samordningen skolstyrelserna emellan vid tillsättning av ordinarie tjänster som lärare 16—19 och 152—161 i grundskolan och gymnasieskolan.
Prövningen av frågor om dispens från gäl-
lande behörighetsbestämrnelser centraliseras till skolöverstyrelsen. Överstyrelsen bör dock kunna delegera prövningen till vederbörande styrelser när det gäller smärre formella bris- ter och behörig sökande ej finns.
Antalet tillsättningsperioder för ordinarie tjänster lärare minskas till en med 1 juli som tillträdesdag.
Samtliga skolledartjänster (kap 9) bör i fortsättningen tillsättas av skolstyrelserna (motsvarande). Nuvarande bestämmelser om behörighet och principer för urval mellan sökande skall fortfarande gälla.
Talan mot skolstyrelses beslut om tillsätt- ning av lärar- och skolledartjänster bör få anföras som förvaltningsbesvär hos statlig myndighet.
] kapitel 10 behandlar utredningen hand- läggningsordningen för vissa andra personal- ärenden. Antalet ordinarie lärartjänster av olika slag i de kommunala skolformerna bör normalt fastställas av skolstyrelserna i stället för av länsskolnämnderna. Om särskilda skäl föreligger bör dock statlig myndighet kunna föreskriva att ordinarie tjänst skall inrättas. Av Kungl Maj:t utfärdade anvisningar skall dock tillämpas. Skolöverstyrelsen och inte länsskolnämnden bör fastställa arbetsområde för rektor vid särskild skolenhet typ 1 med gymnasieskola. Överstyrelsen bör också be- sluta att sådan rektorstjänst skall inrättas som ordinarie tjänst. Kravet på medgivande från länsskolnämnden innan vissa arvodes- befattningar som studierektor inrättas bör slopas. Inte heller bör medgivande från nämnden krävas för att kommun skall få inrätta arvodestjänst som huvudlärare.
Vederbörande skolas styrelse bör inom de ramar som Kungl Maj:t anger besluta om undervisningsskyldigheten för skolledare och biträdande skolledare. För närvarande fattas dessa beslut av länsskolnämnden eller av rektor.
En regional myndighet bör alltjämt kunna besluta om förflyttning av ordinarie lärare från en huvudman till en annan, exempelvis i en övertalighetssituation. Detta förutsätter dock —— om tillsättningen av ordinarie lärare flyttas till de lokala styrelserna — en ändring
av bestämmelserna i kungörelsen med sär- skilda beståmrnelser för vissa tjänstemän inom universitets- och skolväsendet.
Skolöverstyrelsen föreslås överta länsskol- nämndernas uppgifter som disciplinär myn- dighet för skolpersonal med statligt reglerade tjänster.
Enligt nuvarande bestämmelser fullgör länsskolnämnden i Norrbottens län beträf- fande nomadskolorna också de uppgifter som grundskolan och gymnasieskolan an- kommer på rektor, skolchef och skolstyrelse. Utredningen föreslår (kap 11) att en särskild nomadskolstyrelse inrättas för rikets nornad- skolor. Styrelsen bör få sju ledamöter. Nomadskolfullmäktige vid nomadskolorna i Norrbottens län föreslås utse två ledamöter och fullmäktige vid skolorna i Västerbottens och Jämtlands län samt länsstyrelserna i de tre länen vardera en. Nomadskolstyrelsen bör ha sitt säte i Luleå. Den skolinspektör i Norrbottens län som tillika är nomadskol- inspektör skall utöver sina övriga uppgifter inför nomadskolstyrelsen fungera som rektor och skolchef för nomadskolan.
Skolstyrelserna bör från länsskolnämn- derna överta uppgiften att föreskriva och utdöma vite i sådana fall då föräldrar av tredska ej tillser att deras barn fullgör sin skolgång. Skolstyrelsens beslut bör kunna överklagas hos statlig myndighet. Under de förutsättningar som anges i skollagen bör skolstyrelserna också själva få förordna att elev skall hämtas till skolan med biträde av polismyndighet.
Utredningen har vidare granskat länsskol- nämndernas roll som besvärsprövande myn- digheter. Utredningen föreslår att möjlig- heterna att anföra förvaltningsbesvär över skolstyrelses beslut om tillsättning av skol- läkare och skolsköterska tas bort. Dessa tjänster jämställs därigenom idetta avseende med övriga kommunalt reglerade tjänster. Enligt utredningens uppfattning finns det inte heller skäl att behålla skolstadgans be- stämmelse om att besvär får anföras hos länsskolnämnden över skolstyrelses beslut om upplåtelse av skolans mark och lokaler för annat än skolans behov. Möjligheter finns
ändå att i här avsedda fall anföra kommunal- besvär hos länsstyrelsen.
Utredningen föreslår vidare att skolöver- styrelsen skall överta prövningen i första instans av sådana besvär som enligt nuva- rande bestämmelser får anföras hos länsskol- nämnderna. Överstyrelsen bör också pröva besvär över tillsättning av skolledar- och ordinarie lärartjänster om tillsättningsbeslu- ten decentraliseras till vederbörande styrel- ser. Från huvudregeln om skolöverstyrelsen som besvärsmyndighet har utredningen dock gjort vissa smärre undantag. Talan mot be- slut av gymnasieskolans intagningsnämnder eller mot beslut om avstängning eller förvis- ning av elev eller om vite bör få anföras hos regionalt organ.
De tekniska råden vid länsskolnämnderna kan enligt utredningens uppfattning avskaf- fas.
13.4 Förslag till ny organisation på den regionala nivän (kap 12)
Utredningen sammanfattar först de uppgifter som enligt dess förslag i framtiden skall åvila statliga organ och handläggas på länsnivå. Myndighetsfunktionen minskar i hög grad. De pedagogiska uppgifterna, främst av ser- vicekaraktär, blir mer dominerande. Utred- ningen finner att endast ett fåtal av de uppgifter som skall åvila de regionala orga- nen är av den att att deras handläggning kräver medverkan av ett förtroendemanna- organ. Utredningen föreslår därför att läns- skolnämnderna avskaffas. Länsskolnämndsutredningen föreslår att den direkta tillsynen över skolorna i länet skall utövas av ett särskilt organ under skol- överstyrelsen. Detta organ, benämnt läns- skolinspektionen, skall överta länsskolnämn- dernas pedagogiska uppgifter (tillsyn och inspektion, konsulentverksamhet, fortbild- ning m m). Länsskolinspektionen skall också i första instans pröva besvär över beslut av gymnasieskolans intagningsnämnder. Så länge de nuvarande statsbidragssystemen tillämpas bör länsskolinspektionen också pröva sådana statsbidragsärenden och där-
med sammanhängande frågor (inklusive frå- gor om klassorganisation m in) som i dag ankommer på länsskolnämnd.
För den regionala skolplaneringen skall länsstyrelsen svara i överensstämmelse med intentionerna i 1971 års länsstyrelsereform.
Vissa beslut som nu åvilar länsskolnämnd och som alltjämt skall fattas på regional nivå övertas av länsrätterna. Detta gäller främst prövningen av sådana besvär där rättsliga aspekter måste våga tyngre än den pedago- giska, exempelvis besvär över beslut om av- stängning eller förvisning av elev. Länsstyrel- serna bör överta uppgiften att i vissa fall besluta om storleken av interkommunala er- sättningar.
Utredningen redovisar i bilaga 1 i detalj sina förslag till omfördelning av de uppgifter som nu ankommer på länsskolnämnderna.
Vid länsskolinspektionen i respektive län placeras länsskolnämndernas skolinspektö- rer, byrådirektörer, fortbildningsledare och fortbildningskonsulenter samt erforderlig administrativ personal. En av skolinspektö- rerna skall som länsskolinspektör vara chef för skolinspektionen i länet. Vid var och en av länsskolinspektionerna i Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Malmöhus, Göte- borgs och Bohus samt Västerbottens län inrättas dessutom en arvodestjänst som biträ- dande fortbildningsledare med halvtidstjänst- göring samt — när den i kapitel 6 skisserade skolpsykologorganisationen genomförs — en tjänst som regional skolpsykolog (i avvaktan därpå får de nuvarande länsskolpsykologerna tjänstgöra vid den länsskolinspektionen som ersätter hans länsskolnämnd). Utredningen räknar med att skolinspektionerna behöver kanslipersonal i en omfattning som motsva- rar fyra femtedelar av länsskolnämndernas nuvarande resurser.
Beträffande länsskolinspektionens arbets- former föreslår utredningen att viktigare be- slut skall fattas gemensamt av länsskol- inspektören, övriga skolinspektörer och byrådirektören. Vid lika röstetal skall läns- skolinspektören ha utslagsröst. I denna form bör bl a frågor om länsskolinspektionens arbetsformer, besvärsmål, frågor om innehål-
lande av driftbidrag, vissa remissyttranden, anslagsfrågor m m handläggas. Övriga ären- den bör avgöras av enskild tjänsteman med den uppgiftsfördelning som anges i särskild arbetsordning. Utredningen redovisar i bilaga 8 sitt förslag till instruktion för länsskol- inspektionerna.
13.5 Genomförandet av utredningens förslag
Avvecklingen av lärarhögskolornas fortbild- ningsavdelningar samt därav föranledda för- stärkningar av skolöverstyrelsens byrå L2 bör genomföras 1 juli 1976.
De övriga förändringar utredningen före- slagit bör träda i kraft ] juli 1975. Beträf- fande tillsättningen av skolledar- och ordi- narie lärartjänster bör den nya ordningen tillämpas för tjänster som ledigförklaras denna dag eller senare. Meritbeskedsystemet kräver dock en uppbyggnadstid om två år. Under dessa år får beräkningen av merit- poäng enligt de två första befordringsgrun- derna göras på samma sätt som nu, dvs med utnyttjandet av meritkontorets centrala ser- vice för vissa tjänstetyper och av vederbö- rande skolstyrelse i övriga fall.
III
Reservation och särskilda yttranden
Reservation Av ledamoten Hilding Färm
Jag delar helt utredningens uppfattning om vilka uppgifter som bör överföras från de nuvarande länsskolnämnderna till kommu- nerna och skolöverstyrelsen. Inte heller har jag någon avvikande åsikt om de föreslagna uppgiftsförskjutningarna mellan å ena sidan kommunerna och länsskolnämnderna och å den andra skolöverstyrelsen. Däremot kan jag inte ansluta mig till utredningens uppfatt- ning om hur det statligt regionala inflytandet över skolväsendet i fortsättningen bör vara reglerat.
Enligt min åsikt bör också i fortsättningen ett sammanhållet förtroendemanna/politi- kerinflytande över de regionala skolfrågornas handläggning säkerställas. Utredningsmajo- riteten utgår från att detta politikerinfly- tande skall finnas i länsstyrelsen vid hand- läggningen av vissa av skolväsendets orga- nisations-, planerings- och byggfrågor. Det innebär alltså ett fortsatt accepterande av den nya ordning som infördes i samband med tillkomsten av den nya länsstyrelse- organisationen. Därutöver föreslår utred- ningen att vissa ärenden, som tidigare hand- lagts av länsskolnämnderna, t ex besvärsären- den av vissa slag, skall kunna överlämnas till länsrätten, vilken har en organisatorisk an- knytning till länsstyrelserna. Också i läns- rätterna finns ett förtroendemanna/politi- kerinflytande. När det gäller de ärenden, som enligt utredningen skall ligga kvar hos skolinspektionen (fortbildningsfrågor, kon—
sulentverksamhet, utvärdering, allmänna till- syns- och stimulansuppgifter, vissa kontroll- funktioner osv), anser däremot utredningen inte något förtroendemannainflytande erforderligt utan förordar att skolinspektio- nen blir ett renodlat tjänstemannaorgan di- rekt under skolöverstyrelsen. Jag kan inte ansluta mig till denna åsikt.
För min del vill jag i stället förorda att samtliga kvarstående statligt regionala upp- gifter på skolväsendets område förs in under länsstyrelserna. De nuvarande länsskolnämn- dernas tjänstemän bör, i den utsträckning det fortfarande efter föreslagna omfördel- ningar av uppgifter mellan kommunerna, det regionala skolorganet och skolöverstyrelsen finns underlag för deras verksamhet, över- föras till länsstyrelserna. Inom länsstyrelser- na bör utses en särskild förtroendemanna/ politikerdelegation på förslagsvis 3—5 perso- ner som har att fatta beslut i såväl de frågor som nu åvilar länsstyrelsen som ifråga om de ärenden som föreslagits överlämnas till läns- rätten resp handläggas av skolinspektionens tjänstemän i kollegiala beslut. På så sätt skulle man fortsättningsvis garantera ett sam- manhållet förtroendemannainflytande över de regionala skolfrågorna. Givetvis bör inte förtroendemännen syssla med mängder av detaljfrågor av vare sig pedagogisk eller an- nan art. I särskild instruktion bör fastställas uppgiftsfördelningen mellan förtroendemän- nen/politikerna och tjänstemännen.
Det är min övertygelse att det skulle vara olyckligt att på skolväsendets område rensa ut förtroendemannainflytandet över de re- gionala angelägenheterna just vid en tid- punkt när det i övrigt så starkt betonas vikten av att förstärka politikerinflytandet på den regionala nivån. Det bör inte heller vara uteslutet att det fortsatta utredningsar- betet om ansvarsfördelningen mellan olika nivåer på utbildningsområdet leder till att många uppgifter som nu åvilar departement och centrala ämbetsverk bör kunna decentra- liseras till regional och lokal nivå. Inför den möjligheten vore det enligt min uppfattning oklokt att nu rensa ut ett förtroendemanna- inflytande som kanske om några år kan komma att anses som oundgängligen nödvän- digt för en väl fungerande demokrati. Jag förordar alltså att handhavandet av de regio- nala skolfrågorna knyts till länsstyrelserna under en inom resp länsstyrelse utsedd för- troendemannadelegation.
Särskilda yttranden
]. A v ledamoten Arne Sönnerlind
Det bör finnas bärande skäl för att man skall vidta en åtgärd som innebär förändringar av rådande förhållanden. Länsskolnämndsut- redningens majoritet föreslår, att nu väleta— blerade former för lärartillsättningen skall ändras. Enligt min mening gör utredningen
inte tillräckligt klart varför förändringen före-
slås och inte heller klargörs hur förändringen tänkts verka eller kan komma att verka.
När man bedömer den av utredningen i detta avseende föreslagna förändringen, egentligen redan då en sådan förändring aktualiseras, måste man bland utgångspunk- terna ha med den viktiga omständigheten att lärarnas och skolledarnas organisationer med största möjliga skärpa vänder sig mot en förändring av tillsättningsproceduren i den riktning utredningen föreslår.
Inte minst av den anledningen. men också med hänsyn till den föreslagna förändringens betydelse i övrigt, måste, enligt min mening, skälen för ett dylikt förslag vara starka och klart redovisade, liksom förslagets konse- kvenser. Jag anser att utredningens skrivning är ofullständig i dessa hänseenden.
Såvitt jag förstått och kan utläsa ur majo- ritetens skrivning är grunden för utred- ningens förslag en princip om ”ansvarsfördel— ningen mellan stat och kommun på skolans område”. Med denna princip som utgångs- punkt finner majoriteten det ”naturligt att skolans huvudmän också får tillsätta sin per- sonal” (s 143). Men — och det är detta som för mig framstår som på en gång egendomligt
och omöjligt — denna tillsättning skall ske så, att status quo består säväl i fråga om den nu rådande mekaniseringen av systemet som i fråga om systemets tungroddhet. Alltså, som förslaget är utformat och motiverat avses inte att skolstyrelserna skall få något ökat inflytande genom förändringen och det görs inte heller gällande att förenklingar uppnås utom på längre sikt och om osäkra förutsättningar då slår in.
För min del finner jag det mycket tvek- samt att enbart för en princips skull ändra ett etablerat och något så när välfungerande tillsättningssystem utan att man därigenom gör någon konkret vinst och mot den berör- da personalgruppens klart och starkt dekla- rerade uppfattning.
Till stöd för en väsentlig förändring av tillsättningsproceduren kan anföras vissa skäl.
En anledning som hade gjort det nödvän— digt att överväga en ändring kunde ha varit det förhållandet att den regionala skolmyn- digheten avskaffats. Utredningen har föresla- git en regional skolmyndighet av annan typ än de nuvarande länsskolnämnderna. För- ändringen är emellertid inte av det genomgri- pande slag att den ensam tvingar fram en ändrad tillsättningsprocedur. Jag vill här parentetiskt påpeka, att den helt övervägan- de delen av lärartillsättningarna är okontro versiella i den meningen att de inte föranle- der delade meningar mellan skolstyrelse och tillsättande myndighet. Med den av länsskol-
nämndsutredningen föreslagna utformningen av den regionala skolmyndigheten kunde lä- rartillsättningsuppgiften, om den inte helt skulle kunna överlåtas på tjänstemän, exem- pelvis lösas på det sättet, att för sådana fall, där föredragande i den regionala instansen hade annan mening än skolstyrelsen, en dele- gation av förtroendevalda trädde i funktion som beslutsfattande.
Enligt min mening utgör således inte den av utredningen föreslagna omorganisationen av länsskolnämnderna skäl nog för en ändrad form av lärartillsättningarna.
Två andra skäl skulle emellertid kunna ligga till grund för en sådan ändring: 1. Beho- vet av en förenkling, dvs av en mindre omständlig och därmed billigare tillsättning. 2. Behovet att öka det lokala inflytandet över urvalet av sökande till lärartjänsterna.
Innan jag för resonemanget vidare vill jag här göra några konstateranden.
Tillsättningen av lärare är numera (med undantag av lektorstillsättningarna) i allra högsta grad mekaniserad. Med detta menar jag, att meritvärderingen i betydelsen poäng- beräkning så gott som undantagslöst blir utslagsgivande för urvalet vid lärartillsätt- ningarna. Undantagsfallen torde vara av stor- leksordningen någon procent av antalet till- satta tjänster. Detta förhållande anser jag vara det centrala faktum man måste utgå ifrån vid en diskussion om ändrat tillsätt— ningsförfarande. Således — man kommer inte ifrån att ställa och klart besvara frågan om man vill eller inte vill ändra på den starka mekanisering som nu präglar tillsättningspro- cessen. Ett sådant uttalande är mycket vik- tigt, eftersom det är denna mekanisering — poängberäkningens nästan totala dominans — som ligger till grund för den allmänna uppfattningen att lärartillsättningarna nu sker på ett objektivt sätt. Denna uppfattning är naturligtvis riktig, om man nöjer sig med en snäv definition av objektivitetsbegreppet. Sedan personalorganisationer och veder- börande myndighet enats om meritvärde- ringsreglernas matematiska del är det natur- ligt att reglernas utslag i poängsummor vid korrekt tillämpning ger ”objektiva” utslag.
Eftersom tillika, enligt en mycket utbredd uppfattning, utrymmet för avvikelse från poängsummornas utslag med stöd av den s k fjärde befordringsgrunden skall vara ringa och bara undantagsvis utnyttjas är det fullt förståeligt och riktigt, att de nuvarande ur— valsprinciperna allmänt uppfattas som objek— tiva. Det ligger förvisso också ett stort värde i att de uppfattas på detta sätt.
Frågan, som varje reformator på det här området måste besvara, är alltså:eftersträvas någon ändring i de nu rådande principerna för urvalet eller i deras tillämpning? Läns- skolnämndsutredningen har inte i sitt betän- kande uttryckligen ställt frågan, men av ut- redningens skrivning framgår ganska klart att svaret på den här formulerade frågan för utredningens del är nej. Härav följer också, att skälet för det av utredningen föreslagna ändrade tillsättningsförfarandet icke skulle vara någon åstundan att öka det lokala infly- tandet över urvalet av sökande till lärar— tjänsterna. Detta framgår naturligtvis också av att status quo avses bestå i allt utom i fråga om nivån för tillsättningsbesluten.
Återstår då det första av de ovan angivna tänkbara två skälen för en reform, nämligen behovet av en förenkling av proceduren. Innan frågan i vilken mån det skälet kan anses ligga till grund för utredningens ställ- ningstagande tas upp, skall frågan huruvida ett sådant behov kan anses föreligga något beröras.
I och för sig är den nuvarande proceduren omständlig och tungrodd. Från den enskilde sökandens synpunkt torde den emellertid knappast vålla några olägenheter. Vad det gäller att utröna är om den är för kostnads- kråvande i förhållande till de krav procedu- ren skall svara mot eller om dessa krav kan tillgodoses på ett billigare sätt. De faktorer som styrt utformningen av den nuvarande proceduren är objektivitetskravet och upp- fattningen att sökande till ordinarie lärar- tjänst skall ha rätt att söka ett obegränsat antal tjänster i kombination med en enligt praxis accepterad rätt att få den av de sökta tjänsterna till vilken han är ”mest meriterad” eller, om han är ”mest meriterad” till flera
sökta tjänster, den av dessa han önskar. Det råder intet tvivel om att det är dessa sist- nämnda rättigheter som gör proceduren komplicerad. Å andra sidan måste en proce— dur som skall tillgodose sådana anspråk ofrånkomligen bli tungrodd och invecklad, hur man än bär sig åt. Jag har velat redovisa detta som min bedömning, eftersom den spelar en roll för min syn på hela tillsätt- ningsförfarandet och jag i fråga om oumbär- ligheten av denna del av proceduren har en annan uppfattning än utredningens ma- joritet.
Jag återgår så till frågan i vilken mån skälet för utredningsmajoritetens förslag kan ha varit att åstadkomma en förenlding av systemet.
Utredningens majoritet har inte gjort någ- ra uttalanden, som tyder på att en sådan strävan skulle ha varit en utgångspunkt för dess förslag och inte heller har den hävdat, att den föreslagnaproceduren skulle innebä- ra större enkelhet eller smidighet än den nuvarande. Jag bortser då från att större enkelhet bedöms kunna uppnås vid den, enligt min mening, sannolikt avlägsna tid- punkt då meritbesked hunnit utarbetas, ett meritvärderingssystem med hjälp av ADB byggts upp och K-PAI fungerar, förutsätt- ningar, vilkas uppfyllelse får bedömas som oviss.
Jag sammanfattar här vilka utrednings— majoritetens skäl för en ändrad procedur inte varit. Som skäl har inte anförts att länsskolnämndernas omorganisation fordrar en ny procedur, inte att den föreslagna proceduren skulle vara enklare och billigare — utom på lång sikt och osäkra villkor _ och inte att den lokala tillsättningsmyndigheten skall få ökat inflytande vid urvalet av sö- kande.
Utredningsmajoritetens skäl för detta starkt kontroversiella förslag synes vara att enligt dess uppfattning om ansvarsfördel- ningen mellan stat och kommun på skolans område, skolans huvudman bör tillsätta lä- rarna, ha ansvaret för tillsättningarna. De krav kommunerna kan ställa enligt denna princip tillgodoses enligt utredningsmajorite-
tens mening om skolstyrelserna får fatta tillsättningsbeslutet enligt nu gällande praxis, vilken förutsätts förbli opåverkad av den föreslagna nya proceduren. Det rör sig såle- des om i huvudsak formella beslut.
Visserligen kan en person eller en myndig- het sägas ha ”ansvar” för att den registrerar korrekt eller adderar riktigt. Men om man väljer att tala om ändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommun som motivering för en ny tjänstetillsättningsprocedur så synes ansvar böra innebära åtminstone någon rätt till egen bedömning och något mått av hand- lingsfrihet. Om inte det blir resultatet av en ändrad ansvarsfördelning förefaller varken användningen av ordet ansvar eller den före— slagna åtgärden helt meningsfulla. Å andra sidan, om förslaget nu, enligt utredningens klart uttalade uppfattning, inte innebär nå- gon ökning av kommunernas bedömnings- rätt, vad är det då personalorganisationerna vänder sig emot? Då bör det väl — från deras synpunkt # vara egalt om poängräknandet ligger på den ena eller andra nivån? Personal— organisationerna får själva svara på dessa frågor. För min del anser jag, att det är orealistiskt att utgå från att en överflyttning av tillsättningsbesluten till skolstyrelserna skulle kunna innebära status quo i fråga om skolstyrelsernas inflytande på urvalet bland sökande till lärartjänster.
Om förslaget skulle genomföras i det skick det föreligger och utredningens uttalade in- tentioner om helt oförändrade urvalsprinci- per verkligen skulle kunna uppnås, fordrades enligt min mening att det från statsmakter- nas sida uttryckligen slogs fast, att inga ändringar i praxis var avsedda och ej heller avsågs komma till stånd genom Kungl Maj:ts åtgärder, utan tvärt om att praxis av Kungl Maj:t skulle garanteras genom besvärspröv- ningen. Som jag ser det vore det nämligen eljest att begära för mycket av kommunerna att de — i ett läge då det allmänt talas om och även accepteras att deras inflytande över skolan bör ökas — också som tillsättande myndighet skulle nöja sig med att grunda sina urvalsbeslut på meritpoängsummor med avvikelser därifrån blott i den utomordent-
ligt begränsade omfattning som sker enligt nuvarande praxis.
Sådana garantier ställs med all sannolikhet inte ut. Rimligen skulle då mycket snart, och i många fall på goda grunder, skolstyrelserna med utnyttjande av den s k fjärde beford- ringsgrunden i ökande utsträckning gå ifrån poängsummorna och låta andra faktorer bli avgörande för sina tillsättningsbeslut. Svårig- heterna för besvärsprövande instanser (skol- överstyrelse, Kungl Maj:t) att verkligen tränga in i och kunna konstatera i vilka fall en skolstyrelse har skäl för en från poäng- summorna avvikande bedömning och i vilka den inte har det är uppenbara. Uppgiften måste många gånger framstå som omöjlig, eftersom det här är fråga om bedömningar, där personkännedom och kännedom om speciella lokala förhållanden är förutsätt— ningar för ställningstaganden. Kort och gott, i vilka fall skall överordnade instanser under- känna en skolstyrelses bedömning i en lärar— tillsättningsfråga, i ett läge då presumtioner- na är starkt för att kommunerna både kan och skall ta ökat ansvar för sitt skolväsen? Skall poäng och formella meriter överhuvud- taget någon gång väga tyngre än den lokala skolledningens bedömning av de sökande? Givetvis kan en besvärsinstans tänkas gripa in i uppenbara fall av åsidosättande av urvals- principerna.
Men all sannolikhet talar för att skolsty- relserna regelmässigt skulle få de lärare de på rimliga grunder ansett sig böra utnämna. Med andra ord, ett genomförande av utred- ningsmajoritetens förslag skulle, i förhållan- de till dagsläget, med all sannolikhet snabbt medföra en betydande ökning av det kom- munala inflytandet över tjänstetillsättningar- na.
Med det nu förda resonemanget har jag endast velat ge uttryck för den bestämda uppfattningen att ett överförande av lärartill- sättningarna till skolstyrelserna också måste medföra ett ökat inflytande över urvalet. Jag tror alltså inte på hållbarheten av utrednings- majoritetens resonemang om status quo.. Man får välja. Vill man bibehålla hittills- varande praxis får nuvarande tillsättningsord-
ning också bibehållas. Utredningsmajoriteten hade inte bort blunda för detta sammanhang utan analyserat och diskuterat inflytande- frågan, vilken givetvis är den centrala och intressanta i problemet.
För egen del anser jag, att vad jag kallat mekaniseringen av lärartillsättningarna dri- vits onödigt långt och betydligt längre än som avsågs vid skolstyrelsereformens genom- förande 1958. Men eftersom förfarandet, i den utformning det nu fått, synes vara all- mänt godtaget såväl av skolstyrelser och länsskolnämnder som av lärarpersonalen menar jag, att det bör starka skäl till för att en ändring skall genomföras. Jag anser inte att utredningens majoritet anfört sådana skäl. Läggs inte andra och starkare motive- ringar till grund för ändring av den nuvaran- de tillsättningsordningen, anser jag att den bör bestå i princip oförändrad.
Skulle statsmakterna, på de av utred- ningen anförda skälen, eller på andra grun- der, finna att lärarna i fortsättningen bör tillsättas av skolstyrelserna, bör enligt min mening vissa modifikationer i utrednings- majoritetens förslag göras.
För det första bör det anges, att föränd- ringen vidtas i avsikt att öka det kommunala ansvaret för lärartillsättningarna. eftersom en sådan avsikt torde vara det enda tillräckligt vägande skälet för åtgärden. Innebörden av ett sådant uttalande bör inte vara att princi- perna för det nuvarande meritvärderings- systemet skall ändras, utan endast ett klar- görande av att den nuvarande, i praxis fasta låsningen vid poängmässiga meriter väl går att ändra i tillämpningen. Poängsumman har från början avsetts vara ett hjälpmedel vid urval av sökande till lärartjänst, den har aldrig avsetts vara själva urvalsinstrumentet, även om den i stort sett blivit det i praxis. Den sk fjärde befordringsgrunden var ur- sprungligen avsedd att spela en helt annan roll än som kommit att ske i den praktiska tillämpningen. Det bör alltså understrykas, att tillsättningsmyndigheten har en betydan- de frihet att på sakliga grunder avvika från poängsummorna, i den mån myndigheten finner att så bör ske.
m..—__."vw
På gmndval av uttalanden av denna inne- börd bör skolstyrelserna och besvärsmyndig— heterna ta ansvaret för att lärartillsättningar- na kommer att ske på ett sätt som kan vinna personalgruppernas och allmänhetens för- troende. Använd med urskiljning och måtta torde det allmänt kunna accepteras, att rät- ten att avvika från den starkt formaliserade meritvärdering, som poängberäkningen ut- gör, har klart fog för sig.
Som tidigare här framhållits blir, vid lokal lärartillsättning, besvärsprövningen en mycket svår uppgift. Ansvaret för hur tillämpningen i ett nytt läge blir kommer följaktligen att huvudsakligen ligga på skol- styrelserna.
Om lärartillsättningarna läggs på kommu- nerna bör vidare i samband med en sådan åtgärd största möjliga förenkling av tillsätt- ningsproceduren eftersträvas. Som en mycket väsentlig förenklingsvinst, i jämförel- se med utredningsmajoritetens förslag, ser jag ett avskaffande av den lärare nu enligt praxis tillkommande rätten att få den av flera sökta tjänster till vilken han är mest meriterad. Denna rätt, som torde vara en för sökande av lärartjänst helt unik favör, är den verkligt komplicerande faktorn i tillsättnings- förfarandet och det är väsentligen den som gör systemet tungrott. Den här föreslagna förenklingsåtgärden skulle endast innebära, att lärare jämställs med andra anställnings- sökande. Det nuvarande systemet, där sökan- den graderar arbetsgivaren-kommunen och ger tillkänna att han endast vill ifrågakomma i femte eller tionde hand i en viss kommun synes inte vara särskilt tilltalande, bortsett då från att det starkt komplicerar tillsätt— ningarna.
Rätten att söka flera tjänster samtidigt bör givetvis stå kvar. I den mån sökande i sin ansökningshandling anmäler att han söker ytterligare någon eller några tjänster bör det vara skolstyrelsens sak att bedöma i vilken grad man i mån av tid kan överlägga med den sökande och övriga skolstyrelser om tillsätt- ningen. Någon skyldighet för skolstyrelserna att sörja för sådana kontakter bör inte stipu- leras. Det nuvarande systemet för tillsättning
av icke-ordinarie lärare bör således i stort sett bli tillämpligt också på ordinarietillsätt- ningen.
Läggs lärartillsättningarna på kommuner- na, bör också hela meritvärderingen ankom- ma på dem, dvs att även poängberäkningen bör göras lokalt till dess att ett eventuellt system med meritbesked börjat fungera. Poängräkning i enlighet med skolöverstyrel— sens anvisningar är i flertalet fall en förhål- landevis enkel sak. Högspecialiserad, centralt placerad expertis erfordras därför enligt min mening inte för den uppgiften. Däremot bör central expertis stå till förfogande för service åt skolstyrelserna i sådana speciella fall, där meritanvisningarna inte lämnar säker led- ning.
Slutligen anser jag, att lektorstillsätt- ningarna tillsvidare bör ligga kvar hos skol- överstyrelsen. Denna uppfattning grundar jag främst på svårigheterna att på ett objektivt sätt bedöma sökande till i första hand lek- torstjänster i tekniska och ekonomiska ämnen. Regelmässigt fordras härvidlag till- gång till ämnesmässig expertis, som finns samlad hos skolöverstyrelsen genom dess gymnasieinspektörer och skolkonsulenter. Ofta behöver särskild expertis också rådfrå- gas beträffande övriga lektorskategorier. Svå- righeterna att upprätta ett tillfredsställande system för poängvärdering av andra beford- ringsgrunden, när det gäller lektorstjänst, bedömer jag som oöverstigliga, om nuvaran- de urvalsprinciper skall bibehållas.
Med det här anförda har jag velat dels komplettera resonemangen i tillsättningsfrå- gan dels föra fram som min primära uppfatt- ning att nuvarande procedur för lärartillsätt- ningen bör bestå i sina huvuddrag oför- ändrad.
Skulle skäl befinnas föreligga för lokal lärartillsättning, anser jag, att det av ett beslut därom bör klart framgå, att föränd- ringen avser att också medföra ett ökat lokalt inflytande över tillsättningarna. Fram- går inte det kommer ändå ett sådant infly- tande att successivt tvinga sig fram men med stor risk för tvistigheter mellan lärarpersona- len och myndigheterna.
Lokal tillsättning bör, om den skall kom- ma till stånd, enligt min mening genomföras i betydligt enklare former än dem som utred- ningsmajoriteten föreslagit.
Lektorstillsättningarna bör under alla om- ständigheter tillsvidare inte flyttas från skol- överstyrelsen.
2. Av experterna Karl-Erik Alfredsson, Karl Olsson, Östen Persson, Sven René och Rut Westerlund
Tillsättning av ordinarie lärare och av skol- ledare (kap 8 och 9)
Innan den nuvarande ordningen för till- sättning av ordinarie lärare vid den obligato- riska skolan infördes år 1958 tillsattes dessa lärare genom ett valförfarande, där kommu- nala organ fungerade som tillsättningsmyn- dighet. Erfarenheterna av detta system gav anledning till ofta upprepad kritik från de berörda lärarnas sida. Det hävdades med fog att tillsättningsordningen gav utrymme för bristande saklighet i meritvärderingen. Ovid- kommande hänsyn och ensidiga lokala bedö- manden påverkade alltför lätt tillsättningen av lärare. Starka krav restes därför på en reformering av tillsättningssystemet.
Då nu gällande ordning infördes med läns- skolnämnderna som tillsättningsmyndigheter tillmötesgick man i väsentliga delar de krav som lärarna framfört, något som departe- mentschefen också framhåller i sina utred- ningsdirektiv. Vid senare organisatoriska för- ändringar inom skolan har även andra lärar- kategorier än de som reformen 1958 avsåg inordnats i tillsättningssystemet. För närva- rande tillsättes därför det allt övervägande antalet lärare av länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen.
Den tillsättningsordning, som nu tilläm- pas, omfattas med mycket stort förtroende av berörda personalgrupper. Det är en ut- bredd uppfattning att gällande regler och de tillsättande organens tillämpning av dessa utgör garantier för en saklig och oväldig behandling. Ett förhållandevis ringa utnytt-
jande av besvärsinstitutet understryker detta förhållande. Enligt vår mening måste det därför till mycket starka skäl för att stats- makterna skall frångå en ordning som av en samlad läraropinion bedömts fungera till— fredsställande.
Mot bakgrunden av en fastlagd princip om ansvarsfördelningen mellan stat och kom- mun på skolans område, anser utrednings- majoriteten det naturligt att skolans huvud- män också får tillsätta sin personal. De kom- munala skolstyrelserna eller motsvarande organ skall sålunda enligt utredningens för- slag tillsätta ordinarie lärare. Det förutsättes därvid bl a, att den nu rådande ordningen _ med av statliga myndigheter utfärdade behö- righets- och meritvärderingsföreskrifter och med en fast praxis # alltjämt skall gälla. Förslaget innebär följaktligen ingenting annat än att beslutsnivån flyttas från ett led till ett annat, dvs det är fråga om en rent formell ändring. Utifrån ett sådant betraktel- sesätt kan måhända hävdas, att lärarperso- nalen inte har anledning att känna oro.
Att detta ändå är fallet har sin grund i att det kan ifrågasättas huruvida utrednings- majoritetens resonemang om ett ökat kom- munalt ansvar för skolan är förenligt med att bevara nu gällande regelsystem. Med största sannolikhet skulle nämligen, såsom vi ser det, ett realiserande av förslaget medföra att nuvarande ordning för urvalet snabbt raseras. Våra farhågor förstärks av det förhållandet, att personalorganisationerna i dag saknar möjlighet att genom avtal skaffa sig garantier rörande frågor av denna art.
Det finns skäl att här framhålla, att få personalkategorier i vårt land torde bli före- mål för så många människors skiftande be- dömningar som just lärare. Därför är det särskilt angeläget, att de kan känna sig fria från otillbörligt inflytande i sin yrkesutöv- ning. En utveckling mot ökat kommunalt inflytande över lärartillsättningarna kan be— faras leda till ett rakt motsatt förhållande, vilket inte vore tillfredsställande.
Utredningens argumentering om att dess förslag skulle innebära en förenkling har inte i något avseende kunnat övertyga oss. Det
kan räcka att peka på samordningsproblema- tiken. Över 300 myndigheter skall under en tid som måste räknas i dagar samordna tusentals önskningar. Det torde vara en helt övermäktig uppgift även om s k meritbesked och ADB ställes i verksamhetens tjänst.
Beträffande frågan om tillsättning av skol- ledare skall utredningen enligt sina direktiv endast behandla tillsättningsordningen för de skolledartjänster som länsskolnämnderna fn tillsätter, dvs studierektorstjänster i grund- skolan. De sakkunniga har emellertid prövat frågan om tillsättningsmyndighet också för skolledartjänster som Kungl Maj:t eller skol- överstyrelsen fn tillsätter. Enligt vår mening borde utredningen inte befattat sig med den frågan.
De skäl vi redovisat i fråga om tillsätt- ningen av ordinarie lärare gäller iallt väsent- ligt också beträffande tillsättning av skolle- dare. Kommunernas ökade ansvar för skolan skulle enligt utredningen göra det naturligt att skolstyrelserna själva får bedöma lämplig- heten för skolledaruppgiften bland sökande till skolledarbefattningar. Vi vill erinra om att möjlighet att göra en sådan bedömning föreligger redan i nuvarande system genom det förslag som skolstyrelsen avger. Utveck- lingen, särskilt under senare år, har emeller- tid visat, att, som redan skolledarutred- ningen befarade, det finns en markant benä- genhet hos skolstyrelserna att vid konkur- rens föredra sökande som sedan länge varit etablerade och väl kända på den egna orten. Denna tendens skulle med stor sannolikhet komma att förstärkas, ifall också själva tillsättningen förläggs till skolstyrelsen. Vi anser att en dylik utveckling ur skolans synpunkt måste betecknas som mindre efter- strävansvärd.
För befattningshavare som aspirerar på skolledartjänster kan sådana förhållanden inte vara acceptabla. Sökande bör ha möjlig- het att också i praktiken på lika villkor konkurrera om ledigkun|orda tjänster oav- sett var i landet dessa tillsätts.
Länsskolnämndsutredningens förslag rö- rande tillsättning av skolledare är till sitt reella innehåll detsamma som skolledarutred-
ningen lade fram i betänkandet Mellansko- lans ledning 1969. Vid remissbehandlingen av betänkandet möttes denna del av ett kompakt motstånd från bl a samtliga berör- da personalorganisationer. Skälen för detta avståndstagande kvarstår oförändrade.
Med hänvisning till vad som anförts, anser vi att det saknas skäl att ändra på nuvarande ordning för tillsättning av ordinarie lärare och skolledare.
3. Av experten Assar Duregård
] Tillsättning av lärartjänster (kap 8)
Det finns vissa skäl som talar för en kommu— nal tillsättning av lärartjänster. Utredningen har redogjort för dem.
En fråga måste dock ställas och det är vad vinsten med en ändring blir. Utredningen hänvisar till de principer som legat till grund för hela dess arbete.
En princip som godtagits som skäl för kommunalt beslut är att uppgifter, vid vars lösande beslutsfattaren har stora valmöjlig- heter och där stort utrymme finns för fri prövning, bör handhas av politiskt ansvariga organ.
Det är lätt att konstatera att den inte kan tillämpas då det gäller tillsättningsfrågorna. Nuvarande normer för meritvärdering har godtagits som en grund för utredningens förslag. Fasta normer medger inte stora val- möjligheter. Det är förutsatt att de skall följas, om inte alldeles speciella skäl förelig- ger.
De principer i avsnitt 5.3.2. som väl i övrigt närmast bör komma i fråga är dels
att beslut bör fattas så nära dem som är berörda av besluten som det med hänsyn till övriga intressen är möjligt och dels
att man bör eftersträva enklast möjliga administrativa handläggning.
Principen om förenklad administrativ handläggning gäller vid en kommunal tillsätt- ning. Det är dock inga sensationella vinster som görs. Dessa vinster bör vägas mot andra faktorer.
Mest intressant är i detta sammanhang principen att beslutsnivån bör ligga så nära dem som är berörda som möjligt, om det är riktigt med hänsyn till övriga intressen. Mot- ståndet mot kommunal tillsättning är från personalorganisationernas sida kompakt. Förslaget från utredningen har alltså lagts utan hänsyn till dessa så klart uttalade intres- sen. Som representant för en av personal- organisationerna finner jag detta motsatsför- hållande olyckligt. Hela frågan bör sättas in i det större komplex av frågor, som betecknas som miljöfrågor och där trygghetsfrågorna är särskilt väsentliga. Från lärarorganisationer- nas sida ser man med oro på en överföring av tillsättningen från stat till kommun som ett första led mot en uppluckring av meritvärde- ringsbestämmelserna och därmed mot min- skad trygghet.
Även om lärarorganisationernas synsätt inte till alla delar är invändningsfritt ser jag som skolledare med oro fram mot en situa- tion, då nuvarande som regel goda förhål- lande mellan skolstyrelse och personal kan komma att störas.
Enligt min uppfattning är det fel att låta en allmän princip jämte vissa begränsade administrativa vinster falla utslaget i denna för berörda lärarorganisationer så viktiga fråga. För skolstyrelserna är detta en liten fråga som inte får tillmätas en betydelse den inte har.
Någon ändring av nivån för lärartillsätt- ningen bör därför tills vidare icke ske.
2 Tillsättning av skolledartjänster (kap 9)
Följande skäl har av utredningen anförts för en kommunal tillsättning av skolledare.
l Utredningens principiella uppfattning om ansvarsfördelningen mellan stat och kommun.
2 Kommunernas ökade ansvar för skolan. Skolstyrelsen själv skall få bedöma de sökan- des lämplighet för skolledaruppgiften.
3 Ökade uppgifter för skolstyrelserna be-
tyder att man behöver delegera mer till skolchefer och rektorer. Därför bör man också tillsätta dem.
4 Praktiska skäl — kortare tillsättnings- period.
Utredningens förslag är för skolledarnas majoritet långt mer genomgripande än försla- get om lärartillsättningen, eftersom beslu- tanderätten förs ned ända från Kungl Maj:t och skolöverstyrelsen till skolstyrelserna. Det bör påpekas att direktiven inte berör skolledartillsättningarna.
Utredningens principskäl för kommunal tillsättning av lärare har jag närmare berörti anslutning till kap 8. Samma invändningar gäller för tillsättning av skolledartjänster. Möjligen finns vid bedömningen av de sökan- de något fler valmöjligheter då det gäller skolledartjänster. Men om ett objektivt val skall göras är valfriheten trots allt synner- ligen begränsad. Motståndet mot en kom- munal tillsättning är från skolledare och inte minst från presumtiva skolledare mycket ut- talat.
Punkt 2 är icke heller invändningsfri. Givetvis skall skolstyrelsen bedöma de sökandes lämplighet. Som regel sker detta också objektivt, men det finns aktuella exempel på att andra faktorer än de som framkommer vid en objektiv bedömning har fått bestämma en skolstyrelses förslag.
Punkt 3 är icke relevant. Skulle den tolkas efter skrivningen måste det betyda att dele- gation av ärenden inte kan ske till statligt förordnad befattningshavare i lika hög grad som till en kommunalt förordnad.
De praktiska skålen, dvs den kortare till- sättningsperioden är det enda vägande skälet för en ändring. En kommunal tillsättning innebär klara tidsvinster. Men även här finns reservationer.
Liksom för lärarna så finns också för skolledarna möjligheten att söka samtidigt lediga tjänster över hela landet. Detta kom- mer att fördröja tillsättningen i många fall. Dessutom krävs en samordning. Statsutskot- tet ansåg i sitt utlåtande (1957:97) över proposition med anledning av skolstyrelse-
utredningens betänkande detta vara ett prak- tiskt skäl för att tillsättningsbeslutet fattades av en överordnad myndighet.
Det finns andra och starkare skäl som talar för att nuvarande tillsättningsförfa- rande måste anses lämpligare.
Skolans verksamhet är i mycket högre grad än andra kommunala verksamheter styrd genom statliga beslut och bestämmel— ser och staten bör därför ha en möjlighet att påverka valet att skolledare. Det finns vidare så som skolledarutredningen uttryckte det en risk för en benägenhet att vid konkurrens föredra sökande som sedan länge varit etab- lerade och väl kända på den egna orten. Det är i och för sig förståeligt men det innebäri så fall att synnerligen lämpliga och välmerite- rade sökande från andra och framförallt mindre kommuner kan komma att förbigås och få svårt att hävda sig till tjänster i större kommuner. Vid en central tillsättning kan detta prövas.
Vidare har den centrala myndigheten en större samlad erfarenhet och överblick som regelmässigt borde kunna tillgodogöras vid urvalet av skolledare.
Jag anser därför att Kungliga Skolöversty- relsen i princip bör vara tillsättningsmyndig- het för skolledartjänster.
4. A v experten Bertil Bergqvist
Eftersom jag som expert medverkat endast 1 kap 7 begränsar jag mitt ställningstagande till detta avsnitt. Jag anmäler från utredningen avvikande mening i följande punkter.
7.1 Interkommunalt samarbete Elevområden
För grundskolan föreslår utredningen att varje kommun själv fastställer elevområde. Detta är en naturlig konsekvens av storkommun- reformen och kan accepteras utan invänd- ning. För gymnasieskolans elevomräden på- visar utredningen en del nackdelar med nu- varande system och föreslår överflyttning av beslutanderätten från länsskolnämnderna till
SÖ. Bristande likformighet i länsskolnämn- dernas beslut påtalas samt svårigheterna för regionala myndigheter att bestämma elev- områden för lågfrekventerade utbildnings— vägar. Dessa frågor är väl kända av berörda myndigheter och har diskuterats vid SÖ:s sammankomster med länsskolnämnderna. När utredningen föreslår överförande av be- slutsfattandet till det centrala ämbetsverket synes den helt förbise de fördelar som finns i att ärenden avgörs på regional nivå. Läns- skolnämnderna äger större kännedom om de lokala förhållandena o d än vad en central myndighet gör. Jag förordar att nuvarande bestämmelser i princip bibehålles. De på- talade svårigheterna kan i stället avhjälpas genom ökad aktiv medverkan från SÖ.
2. Resultatredovisning
2.1 Länsskolnämndens roll inom skolväsendet
I samband med länsskolnämndsundersök- ningen ombads de intervjuade länsskol- nämndsordförandena och skolinspektörerna (inkl länsskolinspektörerna) att karakterisera den roll de ansåg att länsskolnämnden hade i förhållande till kommunerna i länet. Trots att intervjusvaren naturligtvis är starkt varie- rade och berör sinsemellan vitt åtskilda upp- gifter och problem kan vissa genomgående uppfattningar urskiljas.
Det framgår mycket klart att det enligt de intervjuades uppfattning föreligger ett mot- satsförhållande mellan två typer av roller: ”servicerollen” och ”tillsynsrollen". De båda rollerna karakteriseras på följande sätt:
1. ”Servicerollen”: Länsskolnämndens upp- gift är främst att vara ett serviceorgan (ett ofta återkommande ord) till kommuner- na. Dess viktigaste uppgifter är rådgivning. hjälp, stöd, vägledning och information i administrativa och pedagogiska frågor.
2. ”Tillsynsrollen”: Länsskolnämndens upp- gift är främst att tillse att kommunerna följer utfärdade bestämmelser. De vikti— gaste medlen härvidlag är inspektion och kontroll i form av granskning av statsbi— dragsansökningar m m.
Vid en sammanställning av frekvensen av (positiva) omnämnanden av olika typer av roller finner man att ”servicerollen” intar en dominerande ställning bland svaren både från ordförandena och inspektörerna. Unge- fär hälften av de förra och mer än tre fjärdedelar av de senare omnämner denna roll. Motsvarande andelar för ”tillsynsrollen” är ungefär en fjärdedel respektive något mindre än hälften. ”Samordningsrollen” om- nämns av något mindre än en fjärdedel av ordförandena och ungefär en fjärdedel av
1 För närmare information om kommunurvalet se Kommunforskningsgruppen: Den kommunala självstyrelsen ], Ett forskningsprogram. Stockholm 1970.
Tabell ] Kommunalforskningsgruppens kommunurval
Tätortsklass Storleksklass [ 11 111 —8 000 inv 8 000—30 000 inv 30 000— inv A 90 %— 6 kommuner 6 kommuner 6 kommuner tätortsboende B 30—90 % 6 kommuner 6 kommuner tätortsboende (* —30 % 6 kommuner tätortsboende 240 SOU1973:48
inspektörerna.
Ännu tydligare blir denna bild om hänsyn tas till avgivna omdömen om de olika roller- nas relativa betydelse. ”Servicerollen” är nämligen inte bara den mest omnämnda, den är också den roll. som bedöms som mest betydelsefull av en klar majoritet av inspek- törerna och närmare hälften av ordförande- na. Endast ett fåtal inspektörer anser ”till- syns-" eller ”samordnings-” rollerna vara de mest betydelsefulla. Mer än en fjärdedel av inspektörerna och några ordförande framhål- ler att det har skett en förskjutning från ”tillsynsrollen” mot ”servicerollen” under de senare aren.
När det gäller länsskolnämndens roll i förhållande till de centrala skolmyndigheter- na är det genomgående "förmedlårrollen" som anges. Länsskolnämnden skall dels föra ut de centrala skolmyndigheternas intentio- ner, främst i samband med skolreformer, dels förmedla intryck från ”fältet" till dessa myndigheter.
2.2 Länsskolnämndens lekmannastyrelse
Länsskolnämnden kan ses som organisato— riskt bestående av två enheter: lekmannasty- relsen och kansliet. Lekmannastyrelsen sam- manträder ungefär en gång per månad för att fatta beslut i vissa ärenden medan kansliets tjänstemän svarar för den löpande verksam- heten. vilket innebär beslutsfattande i ett flertal ärenden. samt bereder de ärenden som skall beslutas i plenum. En av avsikterna med länsskolnämndsundersökningen var att för- söka utröna vilken faktisk betydelse lekman- nainslaget har för nämndernas verksamhet. Därför ställdes ett antal frågor, ägnade att belysa detta förhallande till nämndernas ord- förande och till inspektörerna och byrådirek- törerna.
2.3.1 Betydelsen av olika
handläggning i plenum
ärendetypers
I detta avsnitt görs ett försök att klarlägga vilka ärenden, som vid handläggningen i läns- skolnämndens plenum är av störst betydelse,
i den meningen att deras avgörande tillmätes stor vikt. Samtidigt ges en bild av i vilken utsträckning lekmannastyrelsen påverkar nämndernas verksamhet.
Tre karakteristika har utvalts såsom kän- netecknande ett ärende, som är betydande vid plenarsammanträdena:
ärendet tar lång tid i plenum det förekommer debatt eller längre diskus- sion vid överläggningar i ärendet det uppstår större meningsskiljaktigheter inom nämnden i ärendet.
1 tabell 2 redovisas de intervjuades uppgif- ter om vilka ärendetyper. som upptog mest tid vid lekmannastyrelsens sammanträden. Nio ordförande, 40 inspektörer och 13 byrå- direktörer besvarade frågan.
Man finner att det främst är skolledar- och lärartillsättningsärenden, ärenden rörande skolplanering och -organisation samt remiss- ärenden (främst yttranden över statliga ut— redningars betänkanden) som upptar den största delen av tiden. När det gäller lärartill- sättningarna är det troligen deras stora antal snarare än den betydelse de enskilda ärende- na ansetts ha, som bidragit till den höga placeringen,
De intervjuades uppgifter om frekvensen av debatt eller längre diskussion respektive
Tabell 2 Ärendetyper som upptog största delen av sammanträdestiden i plenum (varje svar innehöll i genomsnitt 2—3 ärendetyper)
Ärendetyp Antal omnämnanden l. Tillsättningsärenden 70 (41 %) därav a) lärare 30 (18 %) b) skolledare (inkl skolchefer) 30 (18 %) 2. Organisations- och planeringsärenden 34 (20 %) 3. Remissärenden 35 (21 %) 4. Besvärsärenden 21 (12 %) 5. Disciplinärenden 7 ( 4 %) 6. Ärenden rörande sko- lans inre arbete 1 ( 1 %) 7. Övrigt, ej speci- ficerad ärendetyp l ( 1 %) 169 ( 100 %) 241
mera betydande meningsskiljaktigheter vid nämndens sammanträden framgår av tabel- lerna 3 och 4. Tjänstemännens uppgifter om förekomsten av tillfällen då nämnder gått emot föredragandes förslag till beslut redovi- sas i tabell 5.
Medan flertalet ordförande och länsskol— nämndstjänstemän uppger att längre diskus-
Tabell3 Frekvens av debatt eller längre diskussion vid nämndens sammanträden 1970
Antal som besvarat frågan
Ordf ij Förekom ofta, minst en gång vid varje samman- träde 16 (73%) 30 (53%) Förekom ibland, minst en gång vid hälften av sammanträdena 4 (18 %) 19 (33 %) Förekom ett fåtal gånger, enstaka gång 2 ( 9 %) 8 (14 %)
22 (100 %) 57 (100 %)
Tabell 4 Frekvensen av mera betydande meningsskiljaktigheter inom nämnden 1970
Antal som besvarat frågan
Ordf Tj m
Förekom enstaka gång
sioner förekommer minst en gång vid varje sammanträde är det tydligt att mera bety- dande meningsskiljaktigheter är sällsynta. Ärenden, där nämnden går emot föredragan- des förslag till beslut. är även de sällan förekommande. Av tabellerna 6 och 7 fram- går vidare, att när diskussion eller menings— skiljaktigheter förekommer. så är det i de nämnda ärendetyperna Skolledartillsätt- ningen, organisations- och planeringsärenden samt remissärenden. Dessa tre ärendetyper intar en särställning vid plenarsammanträde- na.
De intervjuades kommentarer i anslutning till de i tabell 5 redovisade svaren överens- stämmer även de med denna bild. Det är vanligast att nämnden går emot föredragan- des förslag till beslut i frågor som rör skol— chefs- och skolledartillsättningar samt plane- rings- och organisationsfrågor.
2.2.2 Lekmannastyrelsens roll i relationerna mellan länsskolnämnden och kommunerna i länet
På den direkta frågan om lekmannastyrelsen innebär en fördel för länsskolnämndens verk-
Tabell 6 Ärendetyper där debatt eller längre diskussion förekom (Ordförandena har i ge- nomsnitt angivit 2 ärendetyper. tjänstemän- nen 2—3)
eller ett fåtal gånger 13 (59 %) 31 (65 %) Förekom ej 9 (41 %) 17 (35 %) __ d 1 _ 22 (100 %) 48 (100 %) Aren etyp Anta omnamiinden Ordf ij .. . .. ., .. l. Tillsättningsärenden 16 (36 %) 49 (32 %) Tabel15 Förekomst av tillfällen då namnden därav & lärare 1 ( 2 %) 5 ( 3 %) gått emot foredragandens förslag till beslut b) skolledare (inkl 1970 skolchefer) 13 (30 Vr) 39 (26 %) 2. Organisations- och . _ planeringsärenden 13 (30 %) 30 (20 %) Antal tim som besvarat frågan 3, Remissärcnden 10 (23 %) 36 (23 %) 4. Besvärsärenden ] ( 2 %) 10 ( 7 %) Förekom vid flera 5. Disciplinärenden 3 ( 7 "/r) 10 ( 7 %) tillfällen 1 ( 2 %) 6. Ärenden rörande Förekom vid enstaka skolans inre tillfälle eller vid arbete 4 6 ( 4 %) ett fåtal tillfällen 24 (40 %) 7. Övrigt, ej speci- Förekom ej 34 (58 %) ficerad ärendetyp 1 ( 2 %) 10 ( 7 %) 59(100”/c) (10071) (10070) 242 SOLl l973:48
Tabell 7 Ärendetyper där mera betydande meningsskiljaktigheter förekommit (Ordfö- randena har i genomsnitt angivit en ärende- typ, tjänstemännen drygt en)
Ärendetyp Antal omnämnanden
Ordf ij 1. ”tillsättningsärenden 8 (54 %) 20 (49 %) därav a) lärare — 3 ( 7 %)
b) skolledare (inkl
skolchefer) 8 (54 %) 17 (42 %) 2. ()rganisations— och planeringsärenden 2 (13 %) 10 (25 %) 3. Remissärcnden 3 (20 %) 7 (17 %) 4. Besvärsärenden — — 5. Disciplinärenden _ 2 ( 5 %) 6. Ärenden rörande skolans inre arbete — 1 ( 2 %) 7. Övrigt, ej speci— ficerad ärendetyp 2 (13 %) 1 ( 2 %) 15 (10075) 41(100%)
samhet svarade så gott som samtliga länsskol- nämndsordförande och tjänstemän att så var fallet (Jfr tabell 8). De är dessutom av den uppfattningen att det är en fördel att det i nämnden ingår ledamöter, som är utsedda av landstinget (landstingsfri kommun).
Det framgår bl a klart av svaren på frågan att länsskolnämndstjänstemännen anser, att lekmannastyrelsen och främst då de lands- tingstillsatta ledamöterna underlättar läns- skolnämndens relationer till kommunerna i länet. Lekmannastyrelsen uppges ge en poli- tisk och kommunal förankring av de beslut som fattas i nämnden. Besluten får därvid en större tyngd och accepteras lättare än om de fattats av en enskild tjänsteman.
De landstingstillsatta ledamöterna i läns- skolnämnden (5 av 9) kan i stor utsträckning antas vara kommunalpolitiker och det är därför möjligt att kommunerna genom att dessa ledamöter i lekmannastyrelsen uppträ— der som förespråkare för kommunala intres- sen har ett visst inflytande över nämndens verksamhet.
Av tabell 9 framgår att hälften av länsskol- nämndsordförandena och mer än hälften av tjänstemännen uppger att de landstingstill- satta ledamöterna i nämnden uppträtt som förespråkare för kommunala intressen. Or- sakerna anges dels vara av principiell natur, exempelvis en uppfattning att kommunerna får bära en alltför stor del av kostnaderna för skolväsendet, dels ett utslag av ”lokalpatrio- tism” eller ”bytänkande”, dvs en önskan att
Tabell8 Fördelar med lekmannastyrelsen och landstingstillsatta ledamöter (antal som besvarat frågan)
Lekmannastyrelse Landstingstillsatta ledamöter Ordf ij Ordf ij Är en fördel 21 (95 ”a) 43 (93 %) 20 (91 %) 41 (79 %) Är ej en fördel ] ( 5 %) 3 ( 7 "o) 2 ( 9 %) 11 (21%) 22(100%) 46(100%) 22(100%) 52(100%)
Tabell 9 Landstingstillsatta ledamöter som förespråkare för kommunala intressen (1970)
Antal som besvarat frågan
Ordf Länsskolinsp Skolinsp Byrådir _ Summa tjm Förekom 11 (50 %) (10) (18) (7) 35 (65 %) Förekom ej 11 (50 %) (10) (3) (6) 19 (35 %) 22(100 %) (20) (21) (13) 54000 %)
hävda den egna kommunens intressen.
De enskilda ärenden, där kommunernas intressen hävdats, uppges röra sig om skol- chefs- och skolledartillsättningar samt plane- rings- och organisationsfrågor. Med hänsyn till vad som tidigare sagts, torde det vara rimligt att anta, att vid det relativa fåtal ärenden, där nämnden går emot föredragan- dens förslag till beslut, detta beror på ett kommunalt inflytande i nämnderna.
2.3 lnspektionsverksamhet och kontakter med kommunerna
Enligt instruktionen för länsskolnämnderna skall dessa bl a svara för inspektionen av de skolor som står under nämndernas inseende. Den inspektions- och övriga kontaktverksam- het, som nämnderna bedriver, kan på allmän- na grunder antas vara av stor betydelse för de statliga myndigheterna när det gäller att få kännedom om och påverka den lokala skolsituationen och därigenom säkerställa att de för skolan uppsatta målen uppfylles.
I detta avsnitt görs ett försök att beskriva hur länsskolnämndens inspektions- och kon- taktverksamhet ter sig i praktiken.
2.3.1 Inspektions- och kontaktverksamhetens omfattning
Inspektörernas svar på frågan ”Hur många inspektioner förrättade Ni under 1970?” är mycket svåra att bedöma. Ordet inspektion har olika innebörd för olika inspektörer. De flesta sade sig inte tycka om ordet ”inspek- tion” och förklarade att inspektioner av den ”gamla” typen (innebärande en mera syste- matisk genomgång av verksamheten vid en skolenhet) inte förekommer annat än vid enstaka tillfällen eller inte alls.
De intervjuade inspektörerna ombads där- för att tolka ordet ”inspektion” i frågan som ”ett besök i en kommun i avsikt att informe- ra sig om hur arbetet vid skolorna bedrives”. Denna tolkning är naturligtvis mycket vid och täcker allt från en omfattande genom- gång av skolverksamheten i en kommun ( in- klusive åhörande av undervisningen) under
en eller flera dagar till ett samtal med en skolledare vid ett kortare besök på skolkansli eller rektorsexpedition.
Med detta i åtanke kan inspektörernas uppgifter om sin ”inspektionsverksamhet” 1970 summeras sålunda:
Inspektörerna avsatte i genomsnitt sex—sju dagar under en normal månad till besök ute i kommunerna. En stark variation förekom— mer dock: 16 inspektörer sade sig varit ute i kommunerna en-fem dagar per månad, 17 sex-tio dagar och 7 elva-femton dagar. Be- söken avsåg emellertid inte enbart ”inspek- tioner” utan även allmänna överläggningar, konferenser, inforrnationsmöten, skolinvig- ningar o dyl.
Inspektörerna förrättade i genomsnitt drygt 30 ”inspektioner” under året. Det bör påpekas att en del av de medräknade inspek- tionerna enbart gällde byggen och lokaler eller var ”inspektioner på förekommen an— ledning” tex anmälan mot lärare. En beräk- ning av den ”reguljära” inspektionsverksam- hetens omfattning när det gäller det egentli- ga skolarbetet skulle sannolikt ge ett något lägre genomsnittsvärde. Antalet inspektioner uppvisar även det en stark variation mellan olika inspektörer: 12 sade sig ha förrättat 50—100 inspektioner under 1970, 16 20—49 inspektioner och 12 2—19 inspektioner.
Inspektioner som innebär en mera syste- matisk och omfattande genomgång av en kommuns skolväsende eller av verksamheten vid en skolenhet förekom i vissa län. men var i så gott som samtliga av dessa mycket sällsynta företeelser.
Det är naturligtvis av synnerligen stort intresse att undersöka vilka konsekvenser den ovan redovisade omfattningen av inspek- tionsverksamheten medför för kommunerna. Hur ofta blir de inspekterade? Länsskol- nämndsundersökningens material tillåter emellertid inte att något fullständigt svar ges på den frågan. Antalet inspektioner per kom- mun under ett år är beroende av antalet kommuner i länet, antalet inspektörer och det antal inspektioner dessa förrättar under året. Eftersom bortfallet bland skolinspektö- rerna är stort och eftersom svaren inte alltid
Tabell 10 Uppfattning om inspektionsverk- samhetens omfattning
Tabell 11 Förtroendemän som ej haft kon- takt med skolinspektör
Antal som besvarat frågan
Ordf lnsp Bör ökas 12 (55 %) 37 (88 %) Bör bibehållas i nuva— rande omfattning 8 (36 %) 4 (10 %) Bör minskas 2 ( 9 %) l ( 2 %)
22 (100 %) 42 (100 %)
är entydiga kan här endast som exempel nämnas, att i Blekinge län förrättades 6—7 ”inspektioner” per kommun. Motsvarande antal i Kronobergs län var drygt en ”inspek— tion” Och i Göteborgs och Bohus län mindre än en ”inspektion”.
Slutsatsen av de ovan redovisade resulta- ten måste bli, vad de enskilda skolenheterna beträffar, att besök i inspekterande syfte från länsskolnämndens sida är en sällsynt företeelse.
Det är även tydligt att inspektörerna själva anser att inspektionsverksamheten är av otill- räcklig omfattning och att den bör ökas. Denna uppfattning finns även hos länsskol- nämndsordförandena, om än inte lika ut- bredd (jfr tabell 10).
l samband med intervjuundersökningen inom skolsektorn tillfrågades skolchefer och skolstyrelseledamöter i kommunurvalet hur ofta de talat med någon skolinspektör, vid personligt sammanträffande eller i telefon. Skolcheferna fick ange per år eller per må- nad (omräknat i tabellerna), medan skolsty- relseledamöterna tillfrågades om antalet kon- takter under 1969 (intervjuerna gjordes i
Ordförande (antal som Övriga ledamöter besvarat frågan inom parentes)
1 11 111 I 11 111
A 0 0 l A84% 78% 51%
(6) (6) (6)
B 2 2 B 96% 56% (5) (6)
C 0 C 84% (6)
slutet av året). Denna skillnad kan dock inte påverka den bild, som tabellerna 11412 ger av de nämnda kontakterna. Tabell 11 visar att kontakter mellan vanliga skolstyrelseledamöter i de mindre kommu- nerna och skolinspektörer var mycket ovanli- ga. Ett tydligt storlekssamband föreligger. I de större tätortskommunerna (111 A) har näs- tan hälften av ledamöterna haft dylika kon- takter. Det stora flertalet av de tillfrågade skolstyrelseordförandena hade samtalat med någon skolinspektör under året, men även bland dem fanns ett par, som uppgav att de inte hade'haft några sådana kontakter.
Av tabell 12 framgår att skolcheferna, som man kunde vänta, hade en avsevärt mycket högre kontaktfrekvens än förtroen- demännen. Att ordförandena hade fler kon- takter än vanliga ledamöter är också natur- ligt. När det gäller skolchefer och ledamöter föreligger ett klart samband med kommun- storleken: kontakterna blir fler ju större kommunen är. Skolchefernas kontakter upp-
Tabell 12 Antal kontakter med skolinspektör per intervjuperson (medeltal)
Skolchefer (kontakter per år) 1 11 111 I 11
Ordförande (kontakter 1969)
Ledamöter (kontakter 1969) 111 1 11 111
A 32,8 52,5 72,0 A 9,5 9,0 6,8 A 0,3 1,3 2,6 B 20,0 46,5 B 1,8 8,5 B 0,1 1,6 C 17,7 C 5,8 C 0,8
Tabell 13 Antalet kontakter per skolpoäng
Enbart skolchefer Skolchefer, ordförande och ledamöter (korrigerat för bortfall)
1 11 111 1 11 111
A 0,6 0,3 0,1 A 0,7 0,4 0,2 B 0,7 0,3 B 0,8 0,5 C 0,8 C 1,4
visar även ett samband med tätortsgraden; kommuner med högre tätortsgrad uppvisar fler kontakter än kommuner med lägre.
Behovet av kontakter bör emellertid vara mycket olika i olika typer av kommuner, då skolväsendets omfattning varierar från kom- mun till kommun. Det är därför naturligt att storstadskommuner uppvisar ett avsevärt mycket större antal kontakter än mindre landsbygdskommuner. [ tabell 13 har ett försök gjorts att medta skolsystemets om- fattning i beräkningen genom att redovisa antalet kontakter per skolpoäng (totalt) i kommunen läsåret 1968/69 (lå 1969/70 ger samma resultat).
Man finner därvid, både när det gäller enbart skolchefer och skolchefer + ordföran- de + ledamöter ett klart samband med tät- ortsgrad och storlek. De mindre landsbygds- kommunerna (1 C) har högst kontaktfrek- vens, de större tätortskommunerna (111 A) lägst, om man tar hänsyn till respektive skolväsendes omfattning.
Hänsyn bör tas till att av kommunala skoltjänstemän enbart skolcheferna har till—
Tabell 14 Kommuntyp särskilt angelägen att inspektera
Antalet inspektörer som besvarat frågan
Alla kommuner lika angelägna 20 (51 %) Mindre (landsbygds- kommuner) 13 (33 %) Större (städer) 1 ( 3 %) Kommun med särskild skoltyp ex hst-skola 5 (13 %)
39 (100 %)
frågats. De kontakter som förekom mellan skolinspektörer och tex övriga skolledare har inte medtagits. Det är emellertid inte troligt att detta påverkar helhetsbilden.
De förhållanden, som framgår av tabell 13, överensstämmer väl med svaren på frågor ställda i samband med länsskolnämndsunder- sökningen 1971 och berörande relationerna mellan länsskolnämnden och .olika typer av kommuner. Dessa frågor utgjordes dels av en öppen fråga, där inspektörerna ombads ange, om det var någon särskild typ av kommuner de farm särskilt angelägen att inspektera, dels en fråga, där de intervjuade mera direkt ombads tala om, om de ansåg länsskolnämn- dens verksamhet vara av större betydelse för mindre kommuner än för större.
Tabell 14 visar, att ungefär hälften av inspektörerna anser det lika angeläget att inspektera alla typer av kommuner. Bland dem, som har uppgivit någon särskild kom- muntyp, dominerar helt uppfattningen, att det är de mindre kommunerna, främst mind-
Tabell 15 Länsskolnämndens betydelse för olika typer av kommuner
Antal som besvarat frågan
Ordf Länsskolinsp Skolinsp Byrådir Summa * tjm
Länsskolnämndens verksamhet är av större betydelse för mindre kommuner än för större 19 (86 %) (8) (14) (10) 32 (52 %) Länsskolnämndens verksamhet är ej av större betydelse för " mindre kommuner än för större 3 (14 %) (13) (9) (8) 30 (48 %)
22(100%) (21) (23) (18) 62(100%)
re landsbygdskommuner, som är särskiltan- gelägna att inspektera. Tabell 15 ger en liknande bild: ungefär hälften av de inter- vjuade tjänstemännen anser inte att länsskol- nämndens verksamhet är av större betydelse för mindre kommuner än för större, medan den andra hälftens uppfattning är att så är fallet. Länsskolnämndsordförandenas svar är av särskilt intresse: mellan 80 och 90 procent av dessa anser nämndens verksamhet mer betydelsefull för de mindre kommunerna.
De orsaker, som av både ordförande och tjänstemän anges, när det gäller inspektioner- nas större vikt och länsskolnämndens större betydelse för mindre kommuner, berör främst de mindre kommunernas brist på resurser för administration och ledning.
Sammanfattningsvis kan således den slut- satsen dras, att, även om länsskolnämnderna självfallet sysselsätter sig med alla typer av kommuner, verksamheten, relativt sett, i högre grad inriktas på de mindre kommuner- na än på de större.
2.3.2 lnspektions- och kontaktverksamhetens utformning och betydelse
Endast 15 av 41 inspektörer sade sig ha någon form av långsiktig (termins-) plane- ring. Flertalet av de övriga tillämpade en mera kortsiktig planering antingen i form av diskussioner varje vecka med övriga inspek— törer eller i form av en mera tillfällig plane- ring. Oavsett hur planeringen skedde uppger så gott som samtliga, att de inte kunnat genomföra inspektionerna i den utsträckning de planerats; flertalet uppger att det faktiska inspektionsantalet låg c:a 50 % under det avsedda. Orsaken till detta anges genomgåen- de vara tidskrävande arbete på kansliet.
Da inspektionerna (i den vidare bemärkel- sen) är av mycket skiftande karaktär, är det av intresse att undersöka, på vilket sätt, inspektörerna, inom inspektionsverksamhe- tens ram, skaffar sig kännedom om arbetet ute i skolorna. Med utgångspunkt från en av dem godkänd lista över inspektionsmoment,
Antal omnämnanden (37 insp besvarade frågan)
Inspektionsmoment
Samtal 33 (44 %) med skolledare 20 (27 %) med lärare 18 (24 %) med elever 9 (12 %) Åhörande av undervis- ning 28 (38 %) lnspektion av lokaler 5 ( 7 %) Annat moment 8 (11 %) 74 (100 %)
ombads inspektörerna ange de två moment, vilka är av störst betydelse för dem, när det gäller att bedöma i hur hög grad läroplanens intentioner förverkligats ute i en skola.
Av tabell 16 framgår det, att de moment, som är av helt dominerande betydelse för inspektörerna i deras inspekterande verksam- het, dels utgörs av samtal, främst med skolle- dare och lärare, dels av åhörande av undervis- ningen. Det är dock inte troligt, med tanke på vad som tidigare sagts om inspektions— verksamheten, att det rör sig om ett systema- tiskt tillämpande av ovannämnda moment. På den öppna frågan, om det fanns något särskilt förhållande, som gav dem en god uppfattning om hur det inre arbetet vid en skola fungerar, svarade inte mindre än 27 av inspektörerna, att mera allmänna intryck av typen atmosfär, miljö, stämning och ordning var av stor betydelse för deras bedömning av den inre skolverksamheten.
Inspektionerna följs främst upp genom samtal med skolledare samt i mindre mån genom återbesök. Andra typer av uppfölj- ning, mera sällan omnämnda av inspektörer- na, innefattar skrivelser till kommunen, sam- tal med skolstyrelseordförande, konferenser med lärare, kontakter med fortbildningskon- sulenter, hänskjutning till nämndens plenum och skrivelser till SÖ.
Mera direkta ingripanden från inspektörer- nas sida är dock relativt sällsynta. Av de inspektörer som besvarat frågan, om de i samband med inspektionerna under 1970 funnit anledning att påpeka att undervis—
Tabell 1 7 lnspektionsuppgiftens relativa be- tydelse i förhållande till andra länsskolnämn- dens uppgifter
Antal som besvarat frågan
Ordf lnsp Bland de 3 mest bety— delsefulla 9 (41 %) 29 (67 %) Ej bland de 3 mest betydelsefulla 13 (59 %) 14 (33 %) 22(100%) 43(100%)
ningen inte bedrevs ändamålsenligt eller ej i enlighet med gällande författningar, uppgav 10 att så inte hade förekommit, 19 att det förekommit sällan eller enstaka gång och 8 att det förekommit ofta.
[ samband med länsskolnämndsundersök- ningen 1971 ställdes ett antal frågor, som gällde den betydelse, som de intervjuade tillmätte inspektionsverksamheten. Både ordförandena och inspektörerna ombads, att från en lista, som upptog 11 av länsskol- nämndens uppgifter, ange de tre, vilka var av störst betydelse för skolverksamheten i lä- net. l tabell 17 redovisas i vilken utsträck- ning inspektionsuppgiften (i den tidigare nämnda vida bemärkelsen) nämndes som en av de tre mest betydande uppgifterna.
Vidare tillfrågades inspektörerna, hur stor betydelse de anser att inspektionsverksamhe- ten har, när det gäller att säkerställa att läroplanens intentioner förverkligas ute i skolorna. Resultatet av denna fråga framgår av tabell 18.
Tabell 18 lnspektionsverksamhetens bety- delse för att säkerställa att läroplanernas intentioner förverkligas
Betydelse Antal inspektörer som besvarat frågan
Stor 25 (63 %) Ganska stor 7 (17 %) Inte särskilt stor 5 (13 %) Ringa eller ingen 3 ( 7 %) 40 (100 %)
Det är tydligt, att ett klart flertal av inspektörerna är av den åsikten, att inspek- tionsverksamheten har stor betydelse både absolut och relativt sett. Ordförandena är mer benägna att anse andra uppgifter vara av större relativ betydelse.
Med utgångspunkt från vad som i instruk— tionen för länsskolnämnderna nämns om syf— tet med inspektionerna, formulerades två frågor rörande inspektionsverksamhetens re- lativa betydelse när det gäller
a) sätt, på vilka inspektörerna får kännedom om skolsituationen i en kommun
b) åtgärder, genom vilka länsskolnämnden kan bidra till att de för skolan uppställda målen kan uppfyllas ute i skolorna.
I båda fallen ombads inspektörerna ange de två viktigaste sätten respektive åtgärder- na.
Med ledning av antalet omnämnanden av olika sätt eller åtgärder kan följande rangordning göras:
san att få kännedom om skolsituationen
l. Inspektion
2. Samtal, ej i samband med inspektion (exempelvis per tfn)
3. Skriftligt material (rapporter, organisa- tionsförslag, sammanställningar, statsbi- dragsansökningar etc)
4. Konferenser
5. Fortbildningsverksamheten
(Ordförandena får främst sin kännedom ge- nom ]. Information från länsskolnämnds- tjänstemännen 2. Samtal 3. Konferenser).
Åtgärder bidragande till måluppfyllelse
]. Fortbildningsverksamheten 2.Samtal i rådgivande syfte (i första hand med skolledare)
3. Inspektion
4. Konferenser.
Det bör uppmärksammas att åtgärderna ”inspektion” och ”samtal i rådgivande syf- te” genom inspektionsverksamhetens faktis-
ka utformning tenderar att flyta ihop. Där de intervjuade har angivit att ”samtal i rådgi- vande syfte" är detsamma som inspektion, har dessa klassats som inspektion.
Det är tydligt att det sker en form av växelverkan mellan inspektionsverksamhet och fortbildningsverksamlret, där den förra är av störst betydelse när det gäller informa- tion om skolsituationen och den senare av störst betydelse (troligen dock tillsammans med inspektionsverksamheten i vid bemär- kelse) när det gäller att föra ut de i läropla— nerna uppställda målen. Även mera oorgani- serade kontakter i form av samtal har i båda fallen stor betydelse.
Även sedd från kommunernas synpunkt är länsskolnämndernas inspektions- och kön- taktverksamhet av stor betydelse. Kommun- urvalets skolchefer och de förtroendemän, som haft kontakt med skolinspektör, fick i anslutning till skolsektorsundersökningen 1969 ange hur betydelsefulla de ansåg skol- inspektörskontakterna, i form av personligt sammanträffande eller telefonsamtal, vara. [ tabell 19 anger värdet 4 att kontakternas betydelse bedöms som stor, 3 ganska stor, 2 ganska liten och 1 liten eller ingen betydelse alls.
Av tabellen framgår, att skolcheferna och skolstyrelseordförandena genomgående an- ser, att deras kontakter med skolinspektörer— na är av ganska stor eller stor betydelse för skolverksamheten i kommunen. Övriga skol— styrelseledamöter är mer reserverade i sin bedömning, troligen beroende på dessas lägre kontaktfrekvens.
inspektörerna anser sig vara i stånd att relativt väl bedöma skolverksamheten ute i
kommunerna. Den vid länsskolnämndsinter- vjuerna ställda frågan, vilka högstadiekom- muner, som lyckats bra respektive mindre bra, när det gäller att förverkliga de centrala pedagogiska tankegångarna i grundskolans läroplan, besvarades, ofta med angivande av flera kommuner av båda kategorierna, av 37 av tillfrågade 44 inspektörer. Vidare framgår det av svaren på en annan av länsskol— närnndsundersökningens frågor, att inspektö- rerna anser sig ha goda eller ganska goda möjligheter att bedöma olika aspekter av det inre skolarbetet, främst när det gäller arbets- miljö, elevvård och undervisningsformer. De finner det emellertid svårare att bedöma innehållet i undervisningen: objektivitet, so- cialt attitydskapande och dylikt.
Slutligen skall nämnas att det, i motsats till vad som gäller gymnasieinspektörernas verksamhet, inte förekommer någon form av regelbunden skriftlig rapportering till skol- överstyrelsen rörande resultatet av länsskol- nämndernas inspektions— och kontaktverk- samhet.
2.4 Kommunernas roll inom skolväsendet
Att det inte skall råda större skillnader mel- lan skolverksamhetens utformning och vill- kor i olika kommuner kan sägas vara ett statligt mål, vilket bl a framgår av läroplanen för grundskolan. En av länsskolnämndernas viktigaste underförstådda uppgifter bör där— för vara att verka för att mera markerade skillnader mellan kommunerna härvidlag inte uppstår. De resultat. rörande kommunernas roll inom skolväsendet, som redovisas i detta avsnitt. bör ses med utgångspunkt från detta
Tabell 19 Betydelsen av kontakter med skolinspektör (medeltal)
Skolchefer Ordförande Ledamöter Samtliga = 3.4 Samtliga = 3,4 Samtliga = 2.6 1 || Ill 1 11 Ill [ ll lll A 3.5 3.3 3.2 A 3,6 3.2 3.4 A 1.7 3,1 2.8 B 3.3 3,7 B 3,8 3.0 B 2.6 2.5 C 3,3 C 3.5 C 2.6 SOU l973:48 249
TabellZU Skillnader i kommunal aktivitet när det gäller pedagogiska reformer
Tabell 21 Betydelsen av skolstyrelsens skol— politiska inställning
Antal som besvarat frågan Antal som besvarat frågan
Ordf lnsp Ordf lnsp Vissa kommuner är mer Skolstyrelsernas skol- aktiva än andra 14 (93 %) 38 (93 %) politiska inställning Inga skillnader har betydelse 20 (9! %) 27 (71 %) föreligger 1 ( 7 %) 3 ( 7 %) Skolstyrelsernas skol- ,, politiska inställning 15 (100 %>) 41 (100 %) har ej någon bety- delse 2 ( 9 %) 11 (29 %) 22(100 %) 38(100 %) förhållande.
Föreligger skillnader mellan olika kommu- ner, när det gäller skolverksamheten? Ta- bell 20 visar, att både länsskolnämndsordfö- rande och inspektörer anser att så är fallet. Så gott som samtliga uppger att vissa kom- muner är mer aktiva än andra när det gäller att genomföra pedagogiska reformer.
De faktorer, som är avgörande för skillna- derna angavs vara:
1. Personfaktorer(45 omnämnanden = 61 %) förtroendemannaorganisation (23 = 31 %) skolledare (34 = 46 %) lärare (8 = 11 %)
2. Ekonomiska faktorer (22 = 30 %)
3. Traditionsfaktorer (tex innehav av real- skola) (7 = 9 %) (Totala antalet omnämnanden var 74 = 100 %)
Omnämnanden av personfaktorer domine- rar således klart. särskilt anses skolledarnas inställning och förmåga vara av avgörande betydelse. Därnäst nämns förtroendemän- nens inställning. Den kommunala förtroen- demannaorganisationens betydelse för skol- verksamheten år av särskilt intresse, eftersom det är den, som representerar huvudmannen för skolväsendet. Av tabell 2] framgår att c:a 90 procent av länsskolnämndsordförandena och en stor majoritet av inspektörerna anser skolstyrelsernas skolpolitiska inställning som betydelsefull för det fullständiga genomfö- randet av grundskolereformen. Den vanligas- te kommentaren till intervjufrågan är. att skolstyrelsernas positiva eller negativa inställ-
ning till skolan och skolreformerna leder till skillnader i det stöd, bl a i form av ekono- miska resurser, de ger skolverksamheten. En- dast ett fåtal av de intervjuade nämner betydelsen av det partipolitiska majoritetslä— get (med namngivande av parti) i skolstyrel-
sen. Det är relativt vanligt, att man från läns- skolnämndens sida har en annan uppfattning än de kommunala skolstyrelserna i vissa frå- gor. Av 58 länsskolnämndstjänstemän upp- gav 57 att nämnden, i ärenden som de handlagt, fattat beslut, som ej överensstämde med kommunal skolstyrelses beslut, förslag eller förord i samma ärende. Flertalet förkla- rade att detta inte var sällsynt. Det rör sig främst om ärenden av typ klassanordningar och om tillsättningsärenden. Skolledartill- sättningarna dominerar klart bland de sena- re.
Mera betydande meningsskiljaktigheter mellan nämnden och någon kommun före- kommer däremot i avsevärt mindre omfatt- ning. Frekvensen av sådana framgår av ta— bell 22.
Tabell 22 Förekomst av mera betydande meningsskiljaktigheter i ärende som handla- des av den intervjuade (1970)
Antal som besvarat frågan
Ordf ij Förekom en eller ett fåtal gånger 9 (41 %) 32 (54 %) Förekom ej 13 (59 %) 27 (46 %)
22(100%) 59(100%)
Något mer än hälften av tjänstemännen och mindre än hälften av ordföranden ansåg att betydande meningsskiljaktigheter före- kommit. De ärenden där betydande menings- skiljaktigheter förekom anges nästan undan— tagslöst ha gällt organisationsfrågor och skol— ledartillsättningar.
Endast 10 av 59 tjänstemän sade sig någon gang under året ha behövt tillgripa hotet om innehållande av statsbidrag. Det bör emeller- tid nämnas att flera av de intervjuade påpe- kade att hotet finns underförstått, till exem- pel vid de informella överläggningar med kommunerna, som föregår fastställande av skolorganisation för året.
Frågan om beslutanderätts— och ansvars- fördelningen mellan stat och kommun är av avgörande betydelse för förhållandet mellan länsskolnämnderna och kommunerna. De bå- da intervjuundersökningarna innehöll därför frågor, som rörde länsskolnämndens faktiska möjligheter att påverka kommunerna respek- tive vilket utrymme dessa har att tillgodose lokala önskemål. Dessutom tillfrågades de intervjuade om önskvärdheten av en ändring i nuvarande förhållanden.
Svaren på dessa frågor skall här endast i korthet redovisas.] Det råder en god över- ensstämmelse mellan de båda undersök- ningarna. De områden, planering. skolbyg— gande och skolorganisation, inom vilka in- spektörerna anser, att länsskolnämndens möjligheter att påverka kommunerna är störst, är också de områden, där mindre än hälften eller, vad beträffar skolbyggnadsfrå- gor klart mindre än hälften av skolcheferna och skolstyrelseledamöterna anser sig ha stort eller ganska stort utrymme att tillgodo- se lokala önskemål. Skolskjutsverksamheten uppvisar en motsvarande överensstämmelse: länsskolnämnden har beträffande denna minst möjlighet att påverka kommunerna och dessa stort utrymme att tillgodose lokala önskemål. Ett intressant ärendeomräde utgö- res av skolchefs- och skolledartillsättningar- na, där länsskolnämnden av flera inspektörer anges ha liten möjlighet att påverka kommu- nerna, men där blott hälften av de intervjua— de på kommunnivå anser att utrymmet är
stort eller ganska stort.
Vissa skillnader föreligger mellan olika typer av kommuner. Som exempel kan näm- nas, att de större tätortskommunerna (lll Ai kommunmatrisen) i jämförelse med övriga kommuntyper uppvisar störst andel intervju- personer (85 respektive 70 '/(), som anser att utrymmet i frågor rörande skolbyggande och skolorganisation är ganska eller mycket be- gränsat.
Av 42 inspektörer svarade 15 ”nej” på frågan, om länsskolnämnden inom något el- ler några av sex uppräknade områden (skol- planering och skolbyggande, organisations— och årskursplanering, elevvård, skolchefs- och skolledartillsättningar, läromedelsan- skaffning, skolskjutsverksamhet) borde få större möjligheter att påverka kommunerna. Vad de övrigas svar beträffar, tycks de områ- den, där nämnden anses ha störst (skolplane- ring och skolbyggande, organisations— och årskursplanering) och minst (läromedelsan- skaffning, Skolskjutsar) möjlighet att påverka kommunerna också vara de, där det, enligt inspektörernas uppfattning, är minst angelä- get att förstärka dess möjligheter i detta avseende. Det är "mellanområdena" elevvård och skolchefs- och skolledartillsättningar, som av de flesta uppfattas som mest angeläg— na härvidlag. Det senare området har dels klart angivits som ett där länsskolnämnden har små möjligheter att påverka kommuner- na dels fått de flesta rösterna för en ökning av dessa möjligheter.
En majoritet inom samtliga tre kategorier intervjuade på kommunnivå (skolchefer, skolstyrelseordförande och skolstyrelseleda- möter) önskar ökat utrymme att tillgodose lokala önskemål. Det bör emellertid påpekas att ledamöterna i de mindre kommunerna ([ A, 1 B, 1 (' i kommunmatrisen) uppvisar en lägre procentandel, som önskar ökat utrym- me, än ledamöterna i de större (11 A, ll B, [11 A). Önskemålen om ökat utrymme är flest
' För en mera ingående redogörelse för dessa resultat se Mårten Persson: steneilerade undersök- ningsrapporter 1972-05-28 och l973-04—06.
inom ärendeområden, där utrymmet anses mest begränsat såsom skolbyggnadsfrågor och skolorganisation. Förtroendemännen nämner även skolchefs- och rektorstillsätt- ningar i relativt stor omfattning.
Skolstyrelsernas inställning anses, som ovan nämnts, vara av betydelse för utform- ningen av skolverksamheten. Det är därför av intresse, att undersöka vad länsskolnämnder— nas ordförande och tjänstemän anser, när det gäller en utvidgning av skolstyrelsernas be- fogenheter inom skolväsendet.
Med utgångspunkt från länsskolnämndsut— redningens direktiv tillfrågades de båda kate- gorierna intervjupersoner om lämpligheten av en decentralisering av beslutsfattandet från länsskolnämnderna till kommunerna. Det visade sig att ett klart flertal av de intervjuade rent principiellt är positivt in- ställda till en sådan decentralisering av be- slutsfattandet. Av 60 tjänstemän och 22 ordförande var endast 18 respektive 4 skep— tiska eller negativa.
En liknande positiv inställning gör sig gällande beträffande utvecklingen mot ett större inflytande och ansvar för de kommu- nala skolstyrelserna i frågor, som rör skolans inre arbete. Samtliga de 22 tillfrågade ord- förandena och 34 av de 38 inspektörer, som besvarat frågan, anser att en sådan utveckling är till fördel för skolverksamheten. Ungefär en tredjedel av inspektörerna pekar dock på möjligheten, att den kan leda till bristande enhetlighet inom skolväsendet.
Svaren på en annan av undersökningens frågor ger emellertid en helt annorlunda bild. Personvalet när det gäller skolchefs— och
Tabell 2.3 Kommunal skolchefstillsättning
skolledarposterna utgör troligen en av de viktigaste möjligheterna att påverka skol- verksamheten i en kommun, vilket även an- tyds i tidigare redovisade resultat. På den mera preciserade frågan, om kommunerna bör få tillsatta skolchef (liksom de tillsätter cheferna för andra kommunala förvaltnings- sektorer) fördelade svaren sig pa det sätt, som framgår av tabell 23.
Ordförandena är jämnt fördelade för och emot en kommunal skolchefstillsättning, me- dan en stor majoritet av inspektörerna är negativa till att kommunerna skall få tillsätta skolchef. Det klart dominerande argumentet mot en kommunal tillsättning av skolchef är, att tillsättningarna skulle kännetecknas av bristande objektivitet, vanligen genom att kommunerna skulle föredra sökande från kommunen framför kanske mer meriterade sökande utifrån. De flesta av de ordförande och inspektörer, som är emot ett kommunalt tillsättande av skolchefstjänserna, använder denna argumentering.
Kommer då ett ökat kommunalt inflytan- de över skolverksamheten att leda till ökade skillnader mellan kommunerna när det gäller standarden på skolväsendet (en ”amerikani- sering” som en inspektör uttryckte det)? Som en sista punkt skall i tabell 24 ordföran— denas och tjänstemännens åsikter i denna fråga redovisas.
Ett flertal inom båda kategorierna anser att ökade skillnader kommer att bli följden av en decentralisering. Åsikten är emellertid
Tabell 24 Följderna av en utökad decentrali- sering av beslutanderätten i skolärenden till de kommunala skolstyrelserna
Antal som besvarat frågan
Antal som besvarat frågan Ordf ij Ordf lnsp Kommer att leda till ökade skillnader mel-
Kommunerna bör få till- lan kommunerna 12 (57 %) 44 (80 %) sätta skolchef 11 (50 %) 12 (29 %) Kommer ej att leda Kommunerna bör vi få till ökade skillnader tillsätta skolchef 11 (50 %) 30 (71 %) mellan kommunerna 9 (43 %) 11 (20 %)
22(100%) 42(100%) 21 (100%) 55(100%) 252 SOU l973:48
klart vanligare bland tjänstemännen än bland ordförandena.
Flera tjänstemän understryker i detta sam- manhang vikten av statlig kontroll för att motverka ökade skillnader.
2.5 Sammanfattning av undersökningsresultaten
När det gäller länsskolnämndens roll i förhål- lande till kommunerna är majoriteten av länsskolnämndsordförandena och inspektö- rerna av den åsikten, att nämnden främst är att betrakta som ett serviceorgan och först i andra hand som ett tillsynsorgan. Det är troligt att detta förhållande blivit mer mar- kerat under senare är.
De ärendetyper, som är av störst betydelse vid sammanträdena i länsskolnämndens lek- nzan/zastwelse, utgöres av skolchefs— och skolledartillsättningar. organisations- och planeringsfrågor samt remissärenden. Mera betydande meningsskiljaktigheter liksom till- fallen, då nämnden går emot foredragandens förslag till beslut. är sällsynta och gäller då främst de nämnda skolchefs- och skolledar- tillsättningarna samt organisations- och pla- neringsfrägorna.
Det är av intresse att konstatera. att en stor del av de ärenden, som i denna under- sökning bedömts som de mest betydelsefulla i lekmannastyrelsens verksamhet, saledes ut— göres av ärenden, där länsskolnämndens möj- ligheter att paverka det slutliga avgörandet är starkt begränsade. Lekmannastyrelsen anses emellertid av tjänstemännen vid länsskol- nämnden utgöra ett stöd i deras relationer till kommunerna, genom att den ger nämn- dens arbete en politisk och kommunal föran— kring. En annan aspekt på detta förhallande är, att kommunerna genom lekmannastyrel- sen har ett visst inflytande över besluten i nämnden, vilket främst kommer till uttryck vid skolledartillsättningar och i frågor röran- de planering och organisation.
Nämndernas inspektionsverksamhet kan. allmänt sett. anses vara av synnerligen infor- mell och osystematisk karaktär. Dess omfatt- ning är liten. särskilt sedd ur ett kommunalt
perspektiv.
inspektörernas genomsnittliga inspek- tionsfrekvens varierar starkt, men kan under 1970 sägas ha omfattat drygt 30 inspektio- ner per inspektör. Detta innebär sannolikt att flertalet kommuner endast blir inspekte- rade någon eller några enstaka gånger under ett är. Kommunindelningsreformen kan tän- kas underlätta inspektörernas kontakter med kommunernas centrala skolförvaltningar ge- nom att antalet kommuner minskar, men reformen lär endast i ringa grad leda till en minskning av antalet skolenheter. Dessa slut- satser styrks av den allmänt omfattade åsik- ten bland inspektörerna att inspektionsverk- samheten bör ökas.
Intervjuundersökningen inom skolsektorn visar, att det föreligger ett samband mellan kommunstorlek och det antal kontakter skolchefer och skolstyrelseledamöter har med skolinspektörer, antingen i form av personliga sammanträffanden eller telefon- samtal. Kontakterna blir fler ju större kom- munerna är. Skolchefernas kontakter uppvi- sar dessutom ett samband med kommuner- nas tätortsgrad. De större tätortskommuner- na har de flesta kontakterna, de mindre landsbygdskommunerna avsevärt färre.
Om hänsyn tas till skolväsendets omfatt— ning i olika typer av kommuner blir emeller- tid bilden den omvända. De mindre lands- bygdskommunerna har högst relativ kon— taktfrekvens, de större tätortskommunerna lägst. De mindre kommunerna bedöms ock- så, främst av länsskolnämndsordförandena men även av många inspektörer. vara i störst behov av länsskolnämndens verksamhet och (vad beträffar inspektörerna) mest angelägna att inspektera. i första hand beroende på dessas brist på resurser för administration och ledning. Det bör emellertid uppmärk- sammas att ungefär hälften av inspektörerna uppfattar alla kommuner som lika angelägna att inspektera och i samma behov av läns- skolnämndens verksamhet.
Länsskolnämndens inspektions- och kon- taktverksamhet bedöms genomgående av in- spektörer, skolchefer och skolstyrelseordfö- rande vara av stor betydelse för skolverksam-
heten. inspektionsverksamheten anges också av inspektörerna vara det viktigaste sättet att få kännedom om skolsituationen ien kom- mun, medan fortbildningsverksamheten är det viktigaste, när det gäller att bidra till att skolans mål uppfylles ute i kommunerna. Det är tydligt att det föreligger en form av växelverkan mellan dessa båda länsskolnämn- dens uppgifter.
Inspektörerna anser sig relativt väl kunna bedöma kommunernas skolverksamhet, men det är anmärkningsvärt att det inte förekom- mer nägon form av regelbunden rapportering till skolöverstyrelsen angående resultaten av inspektionsverksamheten.
Det är tydligt att de intervjuade befatt- ningshavarna anser att det föreligger skillna- der mellan kommunerna när det gäller skol- verksamhetens bedrivande. Skillnaderna an- ses i första hand bero på personfaktorer. Bland annat bedöms Skolchefernas inställ- ning och förmåga samt skolstyrelsernas skol- politiska inställning vara av betydelse. Det är vidare relativt vanligt att länsskolnämnden fattar beslut, som ej är i överensstämmelse med kommunal skolstyrelses uppfattning i samma ärende, men mera betydande me- ningsskiljaktigheter är sällsynta.
En majoritet av de intervjuade på kom- munnivå önskar ökat utrymme att tillgodose lokala behov inom skolsektorn. Detta gäller, vad beträffar skolstyrelseledamöter, i högre grad de större kommunerna än de mindre. Även de intervjuade pa länsskolnämndsnivå är principiellt för en utvidgning av kommu- nernas ansvar och befogenheter. till exempel när det gäller skolans inre arbete. Man påpe- kar emellertid, att det är troligt, att en utökad decentralisering av beslutanderätten i skolärenden till skolstyrelserna kommer att leda till ökade skillnader mellan kommuner— na, när det gäller standarden på skolväsen- det. Länsskolnämndens betydelse för att motverka en sådan utveckling understrykes av flera av de intervjuade länsskolnämnds- tjänstemännen.
Oq—Öd—I 94—04—04—
ordningen för ordinarie lärartjänster
A. Nuvarande tillsättningsordning
Schematisk beskrivning av tillsättnings-
-. Lärare 1 mfl Lärare 16 m fl Lärare 152 m fl T'anmwp (10.2.21 (10.2.3) (10.2.41 Myndighet, person Moment SÖ Ln St PT SÖ Ln St PT SÖ Ln St PT
1 .
Upprätta annonsmanuskript
. Redigera samlingsannons
, Upprätta och inge ansökan
. Mottaga ansökningar
. Beräkna meritpoäng
. Upprätta förteckning över de sokande och deras meriter
. Avge yttrande
. Avge nllsattningstorslag
. Anslå förslaget
. Fatta preliminärt till-
sättningsbeslut
. Samordna med andra till-
sättningsmyndigheter
. Infordra och insända ev
kompletterande handlingar
. Besluta
. Kungöra tillsättningsbeslut
. Utfärda konstitutorial
()
0:—
04—Ö4—1 (!)*—-
1 ) Endast meritöversikt
B. Av utredningen föreslagen tillsättningsordning
Tjänstetyp Lärare 16 m fl Övriga Myndighet, person . _] Moment SO St R S PT SO St R S PT 1. Upprätta annonsmanuskript r—O ——O 2. Redigera samlingsannons &
3. Upprätta och inge ansökan
4. Mottaga ansökningar 5. Uppdatera önskelistornas uppgifter 6. Beräkna meritpoäng för tredje i
0”_|
befordringsgrunden
7. Upprätta förteckning över de sökande och deras meriter
&_J
8. Avge yttrande
9. Fatta preliminärt tillsättnings- beslut (rangordna de sökande)
10. Samordna med andra tillsätt- 04 ningsmyndigheter
11. lnfordra och insända ev komp- letterande handlingar U
12. Besluta
13. Kungöra tillsättningsbeslutet O
14. Uttärda konstitutorial
Förkortningar
Ln = Länsskolnämnd St = Skolstyrelsen (motsvarande) H = Rektor S = Den sökande PT = Post— och Inrikes Tidningar
Enkät rörande tillsättningen av ordinarie lärartjänster med tillträde 1972-01-01 och 1972-07-01
Syfte
Undersökningen avsåg att kartlägga omfatt- ningen av länsskolnämndernas arbete med tillsättning av ordinarie tjänster och i sam- band därmed i vilken omfattning lärare åter- kallade ansökan till sökt tjänst och besvärade sig mot tillsättningsbeslut.
Vidare avsågs genom undersökningen att kartlägga hur många tjänster som sökandena samtidigt ingav ansökan till samt i hur många kommuner ansökningarna spreds ut. För att utröna kommunsammanläggningarnas bety- delse i detta hänseende undersöktes också hur spridningen hade varit om 1974 års kommungränser gällt. Det antal kontakter med andra tillsättningsmyndigheter som erfordrades för att förhindra dubbeltillsätt- ning av lärare studerades hos länsskolnämn- derna under dess arbete med tillsättning av tjänster till 1972-07-01 liksom det antalet kontakter som skolstyrelserna skulle ha fått ta om dessa varit tillsättningsmyndigheter.
Slutligen avsåg undersökningen ge klarhet i hur många sökande som anmälde sig till de ledigförklarade tjänsterna.
Genomförande
Samtliga länsskolnämnder anmodades på sär- skilda formulär lämna de önskade uppgif- terna i två omgångar. Uppgifterna kring till- sättningsarbetet under hösten 1971 inford- rades i en första omgång. Efter bearbetning och analys av dessa uppgifter företogs en viss omarbetning av formulären och nya upp- gifter begärdes kring tillsättningsarbetet under våren 1972. Skolöverstyrelsen anmo- dades lämna motsvarande uppgifter från dess arbete med tillsättning av ordinarie lektors- tjänster och s k Up—tjänster under våren 1972.
Resultat och kommentar
Sammanställningar och bearbetningar av materialet från länsskolnämnderna framgår av tabellerna 4:1—4:11 och från SÖ av tabell 4:12. Kommentarerna följer efter de kom- menterade avsnitten. Kommentarer är så- lunda inskjutna efter tabellerna 417, 4:10 och 4:11.
Tabell 4:I Uppgifter om antal tillsättningsärenden, återkallelser och besvär vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 (tjänster tillsatta av länsskolnämnderna)
Kolumn 1 2 3 4 5 6 7 Tjänst Antal ledig- Till Ln för Slutligt Antal till- Återkallelser förklarade tillsättning tillsatta sättningsbe- __'_—_— tjänster inkomna tjänster slut enligt fore defr- efter defi- 4 mot vilka mtrvt nitivt besvär an- beslut beslut fördes Lärare 1 178 171 153 — 2 — Lärare 2 104 102 103 1 — — Skolkantorstjänst 26 6 4 — 2 1 Lärare 3, 4 255 112 57 2 — — Lärare 16/17, 140,
l48,153,155,157,
159, 161,167/168 268 232 157 11 60 27 Lärare 18, 19,138,
169,170,171,172,
174 115 53 28 1 4 6 Lärare 101—137, 139,
141—147,162-166,
173, 175 5 5 4 —— — — Lärare 5—15,149—151 121 80 63 3 16 2 Sa 1 072 761 569 18 84 36
Tabell 4.2 Uppgifter om antal tillsättningsärenden, återkallelser, besvär och samordningsåtgärder vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-07-01
(tjänster tillsatta av länsskolnämnderna)
Kolumn 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Tjänst Antal ledig- Till Ln för Slutligt Antal till- Samordningsåtgärder Återkallelser
förklarade tillsättning tillsatta sättningsbe- _ __ _ _ _ tjänste]- inkomna tjänster slut mot vil- Antalet erforderliga kontakter med fore defini- efter defini-
tjänster ka besvär andra tillsättningsmyndigheter för tivt beslut tivt beslut anfördes behandlingen av i kol 3 redovisade tjänster
för ans till- om kommunen varit till- sättning sättningsmyndighet
med nuv. med 1974 kommun— års kommun- gräns gräns
Lärare 1 998 986 934 42 89 81 36 1 Lärare 2 670 668 663 101 319 307 54 Skolkantorstjänst 87 34 17 — 16 19 19 5 Lärare 3, 4 1 150 777 383 9 24 68 64 17
Lärare 16/17,140, 148, 153,
155, 157, 159, 161, 167/168 799 756 568 29 1540 2 374 2 343 122 81 Lärare 18, 19,138,169,
170, 171, 172, 174 351 236 137 1 137 295 293 19 12 Lärare 101—137, 139,141—147, 162—166, 173,175 22 22 21 l — — — 4 1 Lärare 5—15, 149—151 386 305 260 8 80 139 137 36 20
WONNGN v—(N
Sa 4 463 3 784 2 983 51 1 940 3 303 3 244 293 149
Tabell 4.3 Uppgifter om antal av lärare sökta tjänster samt om antal kommuner lärare sökt tjänster i vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 (tjänster tillsatta av länsskolnämnderna)
Kolumnl 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 1617 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 Tjänst Antal förstahandssökande som sökt Antal förstahandssökande som sökt tjänster 1 Antal förstahandssökande som sökt tjänster i*
1 2 3 4 5 6— 11— 16—>20 1 2 3 4 5 6— 11— 16— >2O 1 2 3 4 5 6— 11— 16—>20 10 15 20 10 15 20 10 15 20 tjänster kommuner kommuner enligt 1974 års kommungräns
Lärarel 228 3 6 1 — 46 4 — 119 403 Lärare2 231 26 22 12 Skolkantors—
tjänst 7————————7———————— 2—— Lärare3,4 78 5———119—931——————— 741—— Lärarel6/17,
140, 148, 153,
155,157, 159,
161,167/168 354 114 68 45 22 39 9 2 — 385103 72 39 17 32 5 — — 226 54 42 15 8 22 3 -— — Lärare18,19,
138, 169, 170,
171,172,174 38 8 2 l 1 — — — — 40 6 2 1 1 — — — — 27 6 — l 1 — — — — Lärare 101—137,
139,141—147, 162—166,173,
175 6—————————6————————— 4————— Lärare5—15,
149—151 144 15 4 — — 11— — 14218 311—— — — 72 5 — — 1—— — —
13————-— 31513——_—_— 27—48—360712—1——— 2821———1———
II')
Sa 1086 171102 59 28 114 .15 59119 1436136 81 43 19 33 5 — — 1002 68 45 16 10 23 3 — —
* Samtliga länsskolnämnder lämnade inte underlag för denna sammanställning; redovisning saknas därför för 586 sökande (33,4 % av samtliga)
Tabell 4.4 Uppgifter om antal av lärare sökta tjänster samt om antal kommuner lärare sökt tjänster i vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-07-01
(tjänster tillsatta av länsskolnämnderna)
Kolumnl 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28
Tjänst Antal förstahandssökande som sökt Antal förstahandssökande som sökt tjänster i Antal förstahandssökande som sökt tjänster i
1 2 3 4 5 6— 11— 16— 20 1 2 3 4 5 6— 11— 16— 20 1 2 3 4 5 6— 11— 16— 20 10 15 20 10 15 20 10 15 20 tjänster kommuner kommuner enligt 1974 års kommungräns
Lärare] 1338 277174146169 332120 71249 2634126 54 20 25 14 2648136 42 21 18 9 2 — — Lärare2 1164 304196154125 329139 36 29 2184140 57 32 19 37 5 1 1 2189142 54 35 20 30 4 2 — Skolkantors—
tjänst 15 1 4 3 — — — — — 17 3 1 2 — — — — — 17 3 Lärare3,4 299 88 38 22 4 22 43 — — 473 26 9 4 1 3 — — — 474 25 9 4 3 l— — — Lärar616/17,
140, 148, 153, 155, 157, 159, 161,167/168 897 376 257191106 268 56 24 18 1126 329 233 136 99 19743 24 6 1136 330 226 135 97 197 43 23 6 Lärare18,19, 138, 169, 170,
171,172,174 141 22 21 8 7 8 — 3 — 156 2013 8 4 6 3 — — 156 2013 8 4 6 3 —— — Lärare 101—137,
139,141—147, 162—166,173,
175 38254—3————-61513————— 61513————— Lärares-15,
149—151 393 157 63 74 25 42 3 1 — 591 83 34 22 16 11 1 — — 592 82 34 22 16 11 1 — —
Sa 4285 1 250 757 598 439 1001 361 135 296 7242 732 402 227 164 268 53 27 7 7 273 743 380 230 158 254 53 25 6
I N .—
I I I | 1 N .—
Tabell 4 :5
Uppgifter om antal av lärare sökta tjänster vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972—01-01 och 1972-07-01 (relativa tal framtagna från tabellerna 413 och 414)
Tjänst som lärare
1 2 Skolkantor 3, 4 16/17, 140, 148,153, 155,157, 159,161, 167/168
1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc.
1 tjänst sökes av
2 tjänster sökes av 3 tjänster sökes av 4 tjänster sökes av 5 tjänster sökes av 6— 10 tjänster sökes av 11—15 tjänster sökes av 16—20 tjänster sökes av >20 tjänster sökes av
'I)
56 47 47 57 10 57 58 63 58 68 58 74 69 86 70 90 70 92 100 100
30 NFOMNFOW
47 47 100 100 65 65 12 59 4 69 67 17 86 73 14 100 78 91 97 99 100
(D mmOOo—n—uo
83 58 58 54 54 88 17 75 18 72 88 7 82 11 83 88 5 87 7 90 88 0 87 3 93 89 5 92 6 99 90 8 1 100 100
Naxmooo 813805le
(”NNO wwo
'— '—
—1 H so.-u—toou—c—qoo
kakaONv—c '—
SDVINDNQNw v—l
('I
Tjänst som lärare
16/17,140, 18,19,138,169,170, 101—137, 139,141—147, 5—15,149-—151 Samtliga 148,153, 171,172,174 162—166, 173,175
155,157
159, 161
167/168
1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc.
87 52 52 62 62 47 47 96 21 73 72 14 61 98 8 81 78 69 98 10 91 81 76 98 3 94 83 81 99 6 100 89 1 92 100 90 96 93 97 100 100
1 tjänst sökes av 41 41 76 76 67 67 100 100 54 54 8 2 tjänster sökes av 17 58 16 92 10 77 36 90 3 tjänster sökes av 12 70 4 96 10 87 6 96 4 tjänster sökes av 9 79 2 98 4 91 0 96 5 tjänster sökes av 5 84 2 100 4 95 4 100 6— 10 tjänster sökes av 12 96 4 99 0 1
FONOOH—n
11— 15 tjänster sökes av 2 98 99 16—20 tjänster sökes av 1 99 100 >20 tjänster sökes av 1 100
whWHV—tm ONDMNOI—GMF v-4
Tabell 4:6
Uppgifter om antal kommuner som lärare sökt tjänster i vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 och 1972-07-01 (relativa tal framtagna från tabellerna 4:3 och 4:4)
Tjänst som lärare
] 2 Skolkantor 3, 4 16/17, 140, 148,153, 155, 157, 159, 161, 167/168
1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proo. proc. proc. proc.
i 1 kommun söker 99 99 9 i 2 kommuner söker 0 99
i 3 kommuner söker 1 100
1 4 kommuner söker i 5 kommuner söker 1 6— 10 kommuner söker
i 11—15 kommuner söker i 16—20 kommuner söker
1 >20 kommuner söker
88 100 100 74 74 99 99 92 92 59 59 94 13 87 1 100 5 97 16 75 4 91 2 99 11 86
97 9 100 1 100 6 92 2 94 100 5 99 1 100
se 05 wSON—wv—N
& ON BNC—1
oo ON NQNu—t—r
Tjänst som lärare 16/17, 140, 148, 153, 155, 157 159,161 167/168
18,19,138,169,170,
171,172,174
101—137, 139, 141—147, 162—166,173,175
5—15,149—151
Samtliga
1/7 1/1 1/7 1/1 1/1 1/7 1/1 1/7
ack. proc.
proc.
ack. proc.
proc. proc.
ack. proc.
proc.
ack. proc.
proc.
ack. ack. proc.
proc. proc.
ack. ack. proc.
proc. proc.
ack. proc.
--—1 _. --- --1 --1 ---c .— .u-q ....
1 kommun söker
2 kommuner söker 3 kommuner söker 4 kommuner söker 5 kommuner söker
6— 1 0 kommuner söker 11—15 kommuner söker 16—20 kommuner söker >20 kommuner söker
51 51 15 66 11 77 6 83 5 88 9 97 2 99 1 100 80 80 12 92 4 96 2 98 2 100
7
QONNOQNMN
74 83 89 93 95 98 100
100 100
85 85 11 96 2 98 1 99 1 100 82 90 95 97 98 100
Nwthv—N OWQNNMv—r—t
79 87 91 93 95 98 99 100
” Tabell 4.7
Uppgifter om antal kommuner enligt 1974 års kommungräns som lärare sökt tjänster i vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 och 1972-07-01 (relativa tal framtagna från tabellerna 4:3 och 4:4)
Tjänst som lärare
1 2 Skolkantor 3, 4 16/17, 140, 148, 153, 155,157, 159,161, 167/168
1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc.
1 kommun söker 99 99 9 2 kommuner söker 0 99
2 98 8 5 3 kommuner söker 1 100 1 98 1 1
99 99 99 99 100 88 100 100 74 74 99 99 92 92 61 61 94 13 87 1 100 5 97 15 76
96 4 91 2 99 11 87 98 9 100 1 100 4 91 99 2
100 6 99 l
1 1 1 1 4 kommuner söker i 5 kommuner söker i 1 1 r
OONONNv—h-s 00—000— 0! då
6— 10 kommuner söker 1 1 — 15 kommuner söker 16—20 kommuner söker >20 kommuner söker
Tjänst som lärare
16/17,140, 18,19,138,169,170, 101—137, 139, 141—147, 5—15,149—151 Samtliga 148,153, 171, 172,174 162—166,173,175
155,157,
159, 161,
167/168
1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc.
86 8 80 92 88 92 78 78 8 O 8
96 4 92
3 3 3
99 11 89 99 4 93 99 3 96 100 2 98 2 100
1 kommun söker 52 52 77 77 7 74 100 100 87 2 kommuner söker 15 67 17 94 83 7 94 3 kommuner söker 10 77 0 94 1 4 kommuner söker 6 83 3 97 5 5 kommuner söker 87 3 100
4
6— 10 kommuner söker 9 96 2 2
89 93 95 98 100
97 95 98 97 100 100
varav—nuo! whoo— nn 05
?QOQNMN
11— 15 kommuner söker 98 16—20 kommuner söker 100 >20 kommuner söker
Tabell 4.5 visar hur många tjänster som lärare söker under ledigkungörandeperio- derna. Uppgifter från kommuner som ledig- förklarat ett stort antal tjänster av samma typ har påverkat bearbetningen och resul- tatet för tex tjänster som lärare 1 och 2 är därför missvisande. Inom intervallen 1—4 tjänster ryms för de olika lärarkategorierna 58/68*), 78/73, 100/100, 88/87, 90/79, 98/91, 100/96 och 98/91 procent av sökan- dena. För samtliga lärarkategorier är pro— centtalen inom intervallen 1—4 tjänster 81/76. Man frnner att det är sökande till tjänster som lärare 16/17 m fl som söker flest tjänster.
Tabell 4:6 har betydelse för att bedöma samordningsarbetets omfattning. I endast en kommun söker för de olika lärar- kategorierna 99/92, 97/88, 100/74, 99/92, 59/51, 80/74, 100/87, 85/78 procent. Genomsnittssiffran för samtliga lärarkate- gorier är 82/79. Den tjänstetyp som drar ned genomsnittet är framför allt tjänsterna för lärare 16/17 mfl. lnom intervallen 1—3 kommuner återfinns 95/91 procent av alla sökande.
Spridningen är större vid tillsättningen 1/7 än vid tillsättningen l/l. Synbarligen lockar ett större utbud av tjänster vid tillsättningen 1/7 lärare att söka flera sådana.
Tabell 4.7. Resultatet avviker endast obetydligt från det nyss kommenterade under 4:6. Att samordningsarbetet blivit av något mindre omfattning om 1974 års kom- mungräns varit verklighet framgår av att 86/ 80 procent av lärarna söker i en kommun enligt dessa kommungränser mot 82/79 en- ligt nuvarande kommungränser. För inter- vallen 1—3 kommuner är procenttalen 96/92 respektive 95/91.
Om 1974 års kommungräns gällt hade lärare sökt i högst 6—10 kommuner medan ansökningar i 16—20 kommuner före- kommer med nuvarande kommungränser.
* Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1; siffror efter strecket tillsätt- ningen 1/7.
Tabell 4 :8
Uppgifter om antal sökande till ledigförklarade tjänster vid tillsättning av ordinarie
länsskolnämnderna)
lärartjänster till 1972-01-01
(tjänster tillsatta av
Tjänst Antal tjänster som erhållit
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11— 15
sökanden
12 21
Lärare 1 7 9 5 25 Lärare 2 2 2 4 6 2 5 Skolkantors- tjänst
Lärare 3, 4 Lärare 16/17, 140, 148, 153, 155,157,159, 161, 167/168 Lärare 18, 19 138, 169, 170, 171, 172, 174 Lärare 101—137, 139, 141—147, 162—166.173, 175, l 4 — — — - — — — — — — Lärare 5—15, 149—151
15 7 — — _ _ _ _ _ _ _ _ 144
45 42 39 25 21 8 13 13 5 13 63 35 11 6 — —
30 157
18 5 6 4 2 3 2 — 1 8 40 44 28 25
43
Sa 320 116
16— 20
22
33
21—
25
15
26— 30
13
31— 35
15
18
61— 70 36— 41— 46— 71—
40 45 50
51— 60
1017 ——
91- >100 Sa 100 81— 90
38 178
278 115 122
38 1 079
Tab ell 4 .'9
Uppgifter om antal sökande till ledigförklarade tjänster vid tillsättning av ordinarie lära
länsskolnämnderna)
rtjänster till 1972-07-01 (tjänster tillsatta av
Tjänst Antal tjänster som erhållit
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11— 16— 15 20
sökanden
21— 26— 31— 36— 41— 46— 51— 61— 71— 81—
25 30 35 40 45 50 60 70 80 90 100
91— >100 Sa
Lärare 1 13 25 66 Lärare 2 2 9 9 Skolkantors- tjänst Lärare 3, 4 lärare 16/17, 140, 148,153, 155,157, 159, 161, 167/168 Lärare 18, 19, 138,169,170, 171, 172, 174 Lärare 101—137 139,141—147, 162—166,173, 175 — 4 3 3 — 2 2 — 1 2 — 5 — Lärare 5—15, 149—151
32 20 33 16 46 31 31 20 9 50 23 98 93 85 61
äh
$ 3 402 20 7 2
275141 71 49 21 2613 23
48102 71 74 62 36 45 48 3124 27 79 45
120100 69 26 15 11 3 2 1 1 3 — —
a
78 Sa 716 54 589 48 414 23 31 18 12 10 1117 8 260 212 160 190 132 121 95 134 47 354 24 217
41 46
38
130
51 55
28
134
61 27 63 47
168
28 18 50 15 3 17
4o_43_ 48913—
47 24 73 92956—
78
87 1 147
386 4 459
Tabell 4:10 Uppgifter om antal sökande till ledigförklarade tjänster vid tillsättning av ordinarie lärartjänster till 1972-01-01 och 1972-07-01 (relativa tal framtagna från tabellerna 418 och 4:9)
Antal tjänster som erhållit
Tjänst som lärare
1 2
Skolkantor
3,4
16/17,140, 148,153, 155,157, 159,161, 167/168
1/1 1/7 1/1 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1
proc. ack. proc. proc. ack. proc. proc. ack.
proc. proc.
ack. proc.
proc.
ack. proc.
proc.
ack. proc.
proc. ack. proc.
sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande 15 sökande 20 sökande 21 — 25 sökande 26— 30 sökande 31 — 35 sökande 36— 40 sökande 41 — 45 sökande 46— 5 0 sökande 5 1 — 60 sökande 61 — 7 0 sökande 7 1 — 80 sökande 8 1 — 90 sökan de 91 — 100 sökande >I 00 sökande
Il o—vamxorxooaxo—xo v—dv—QH NNQND '—
_
V Q' QWM?SDNDONQINWKNMOOOOOO
Nm—mN—cogmxooxooooxo
_! WVHWQNRFOMwwh—WNWMOWOOMM v—lv—iv-tN NMMMVWWWBFFMMCOWGNOX
1 3 7 S 3 3 3 2 3 3 5 0 66 9 4 5 6 3 3 2 5 4 0 4 0 7
CX [& WOOOOo—c
100
N
14 16 21 32 35 37 38 44 64 1 69 75 84 84 84 84 84 100
OH—v—mvhwm—mvmhooaxerOer—m
68 68 32 100 61 23
8 2 1 0 0 5
6 1 84 9 2 94 95 95 95 100
56 11 BN—NOv—OOKDN 56 67 82 84 85 91 92 92 92 98 100
*DVVQNN—Nm—c
35 59 71 77 81 85 89 91 93 94 96 99 100 16 16 15 31 14 45 54 61 64 69 74 76 80 81 86 94 97 98 99 99 99 100
GPMWWNå—(mwm—t—too—t
Antal tjänster Tjänst som lärare som erhållit
16/17,140, 18,19,138,169,170, 101—137, 139,141—147, 5—15,149—151 Samtliga 148,153, 171,172,174 162—166, 173,175
155,157, 159,161,
167/168
1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7
proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. ack. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc. proc.
sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande sökande 1 1 — 15 sökande 1 16— 20 sökande
21 — 25 sökande
26— 30 sökande
31 — 35 sökande
36— 40 sökande
41 — 45 sökande
46— 50 sökande
51 — 60 sökande
61 — 7 0 sökande
71 — 80 sökande 81 — 90 sökande
91 — 100
>100 sökande
6 55 55 34 34 20 20 0 0 35 35 20 20 30 30 16 16 19 30 85 28 62 80 100 18 18 25 60 14 34 14 44 28 10 95 20 82 14 32 15 75 46 11 55 37 5 100 89 14 46 4 79 52 45 93 0 46 5 84 60 50 96 9 55 3 87 65 56 97 9 64 2 89 68 62 98 0 64 2 91 71
5 2 9 0 0 1 2 6
—t
NW _! SDMONONGBWKDXDVMMOXDWQN
66 98 69 93 74 69 98 78 93 78 72 100 78 94 80 82 2 100 100 92 88 98 93 100 97 100
ND rx MOXDWQQMMNMGOWMMMN—l—NNo—o—r '— lx oo wmmmmvwmwm v—I th——OON Ov—(NMQ'WXDBQONO _!
N 05 ”vaN—lvNWMH—CNOOHNOOOOM
Uppställningen visar hur många läsare som söker de ledigförklarade tjänsterna. Upp- gifterna från de kommuner som ledigför- klarat ett stort antal tjänster av samma typ ger även i denna bearbetning ett missvisande resultat. För lärare 1 visar uppställningen att 21/7*) procent av tjänsterna söks av mer än 100 sökande. Göteborg ledigförklarade till den 1/ 1 119 sådana tjänster och de lärare som ingav ansökan till denna kommun sökte då samtliga 119 tjänster.
Av första raden framkommer för olika lärarkategorier hur många procent av de
* Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1! siffror efter strecket tillsätt- ningen 1 / 7.
Tabell 4:11
ledigförklarade tjänsterna som inte lockade sökande. Procentandelen är låg för lärare 1 och 2 (0—4 procent) vid båda tillsättning- arna. Den är låg även för lärare 16/ 17 vid tillsättningen 1/7. Mycket hög procentandel noteras för lärare 3, 4 och för lärare 5—15, 149—151. Som i annat sammanhang påpekas saknas i stor omfattning sökande till tjänster i musik och teckning. Att det råder brist på sökande till tjänster som lärare 3, 4 (special- lärare) redovisas ocksä på annat ställe i bila- gan.
Även denna uppställning visar att intresset för tillsättningen 1/7 är betydligt större än för tillsättningen l/ 1.
Vissa relativa tal från tabellerna 4:1 och 4:2 (kol 2—13 samt 18—20), genomsnittstal från tabellerna 4:8 och 4:9 (kol 14—15) samt genomsnittstal från tabellerna 423 och 4:4 (kol 16—17 samt 21—24)
Tjänst Till Ln för Slutligt till- Slutligt till- Besvär ipro- Återkallel- tillsättning satta tjäns- satta tjäns- cent av till- ser iprocent i proc av ter i proc ter i proc satta tjänster av till Ln ledigförkla- av ledigför- av till Ln för tillsätt- rade tjänster klarade för tillsätt- ning inkomna
ning inkomna tjänster Före defini- tivt beslut
1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7
Kolumn ] 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11
Lärare 1 96 99 86 94 89 95 — — _l 4 Lärare 2 98 100 99 99 100 99 1 — — 8 Skolkantorstjänst 23 39 15 20 67 50 — — — 15 Lärare 3, 4 44 68 22 33 51 49 4 2 — 2
Lärare 16/17, 140, 148, 153,155,157,159,161,
167/168 87 95 59 71 68 75 7 5 — 16 Lärare 18, 19, 138, 169, 170, 171,172, 174 46 67 24 39 53 58 4 1 — 8 lärare 101—137, 139,
141—147, 162—166,
173,175 100 100 80 95 80 95 — 5 — 18 lärare 5—15, 149,151 66 79 52 67 79 85 5 3 — 12
Samtliga 71 85 53 67 75 79 3 2 — 8
Återkallel— Genomsnitt— Genomsnitt- Samordning3 Genomsnitt— Genomsnitt- ser i procent ligt antal liga antalet Antal kontakter per liga antalet liga antalet av till Ln ansökningar av lärare tillsatt tjänst kommuner kommuner enl för tillsätt- per tjänst sökta tjänster som lärare 1974 års grän- ning inkomna Om kommunen söker i ser som lära- tjänster 111133" re söker i En? fe" Ln nuv 1974 blml "; kom- års
es u mun kom-
mun
1/1 1/7 1/1 l/7 1/1 1/7 1/7 1/7 1/7 1/1 1/7 1/1 1/7 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24
—1 2 302 292 82 52 0 — 1 192 252 42 42 0 — 6 l l 1 2 1 — l 2 2 3 3 0 — 11 6 9 2 3 3 — 5 1 1 1 2 l — 5 l 6 1 2 0 — 7 2 5 l 2 0 — 4 92 132 42 42 l
t—lD—HD—ND—i—li—lb—l aanNoooou—mwm b—lv—lh—lh—Nl—ll—lb—lI—l xrmmoo'oomurwm P—ÅD—lb—lb—NF—b—lb—lb—l A—Oh—OOOO P—ii—lU—lh—Nl—lb—lb—lD—l MNOWHOOHO b—H—IONAOD—IOO H—oN-h—Ob—OO
1 Uppgiften ej jämförbar med 1/7. 1 Storkommun som utannonserar stort antal tjänster höjer genomsnittet väsentligt. 3 Uppgift finns endast för 1/7.
Kommentar till tabell 4:11
Kol 2—3 visar hur många procent av de ledigförklarade tjänster som blev föremål för länsskolnämndens åtgärder, dvs som lockade sökande till tjänsterna. Man finner höga pro— centtal för lärare 1, 2 (klasslärare) medan talen för lärare 3, 4 (speciallärare) är betyd- ligt lägre. Sökande saknas i stor utsträckning till tjänster för lärare i musik och teckning (lärare 5—15, 149—151). Vidare kan utläsas att tillsättningen 1/ 7 fångar större intresse än tillsättningen 1/1 (genomsnittligt 85 respek- tive 71 procent).
Kol 4-5 visar hur många tjänster av de ledigförklarade som blev tillsatta. Även av dessa uppgifter kan utläsas att tillsättningen l/l i mindre grad fångar lärarnas intresse än tillsättningen 1/7. Endast 53 procent av ledigförklarade tjänster från den första till- sättningsomgånen blev således tillsatta. Att behöriga lärare saknas till tjänster för lärare 3, 4 (speciallärare), 16/ 17 m fl (adjunkter) samt 5—15, 149—151 kan utläsas även från
dessa uppgifter.
Kol 6— 7 visar hur många tjänster som blev tillsatta av de som lockat sökande. Resul- tatet för lärare 3, 4 tyder på att obehöriga lärare i stor omfattning söker dessa tjänster och att de inte medges dispens. Tendensen är densamma för de båda följande grupperna dvs lärare 16/17 mfl samt lärare 18 m fl men de låga talen har här påverkats även av många återkallelser.
Kol 8-— 9. Besvärsfrekvensen är högst bland tjänsterna för lärare 16/17 m fl men det är ganska uppenbart att många besvär förekommer även i de grupper där dispens synbarligen inte medgetts obehöriga sökande (lärare 3, 4 samt lärare 5—15, 149—151).
Kol 11 och 13 visar återklallelsefrekven- sen före och efter definitivt beslut. Här redovisas endast återkallelser som hade bety- delse för tillsättningen. Således har inte med- tagits t ex återkallelser från så lågt rangord- nade lärare att de inte påverkat samord- ningen. Den totala återkallelsefrekvensen 12 procent är lika hög i denna undersökning
som i 1967 års undersökning av riksdagens revisorer. Det är sökande till tjänster som lärare 16/17 m fl som återkallar i den största omfattningen.
Kol [4415 visar det genomsnittliga anta- let ansökningar till ledigförklarade tjänster. Man finner av genomsnittstalen för samtliga tjänster att de tjänster som ledigkungjorts för tillsättning 1/7 lockar fler sökande. I övrigt har denna bearbetning endast mindre värde då uppgifterna från de kommuner som ledigkungör ett stort antal likartade tjänster samtidigt ger ett missvisande resultat. Ge- nomsnittssiffrorna 9 och 13 blir härigenom för höga.
Kol 16—17 visar hur många tjänster som en lärare samtidigt inger ansökan till. Även denna bearbetning har påverkats av uppgif- terna från de kommuner som ledigkunlort ett stort antal tjänster av samma typ. Resul- taten för lärare 1 och lärare 2 är därmed inte tillförlitliga. För övriga tjänstetyper finner man att lärare i regel söker ett begränsat antal tjänster samtidigt.
Kol ]8—20 ger upplysning om samord- ningsarbetets omfattning och man finner att det i huvudsak är koncentrerat till tjänsterna för lärare 16/17.
Kol 21—22 visar genomsnittliga antalet kommuner som lärare söker tjänster i. Sprid- ningen får betecknas som måttlig.
Kol 23—24 visar slutligen genomsnittliga antalet kommuner enligt 1974 års kommun- gräns som lärare söker tjänster i. Någon större avvikelse från uppgifterna i kol 21422 föreligger inte.
Kommentar till tabell 4:12
Sammanställningen visar för lektorstjänster- na att 94 procent av tjänsterna fick sökande och att 61 procent av de tjänster som fick sökande sedan tillsattes. För Up-lärartjäns- tema är motsvarande tal 77 respektive 76 procent. Antalet besvär mot SÖ:s tillsätt— ningar är procentuellt sett större än för länsskolnämndernas tillsättningar. Tillsätt- ningsprocenten 61 kan jämföras med mot- svarande för adjunktstjänster som var 75 vid
En tjänst sökes av 44 procent, två tjänster av 26 procent och tre tjänster av 12 procent. Inom intervallen 1—3 sökta tjänster återfinns 82 procent av sökandena. För adjunkt var motsvarande procentuella andel 83 den 1/1 och 70 den 1/7.
48 procent söker i en kommun, 26 pro- cent i två kommuner och 10 procent i tre kommuner. 84 procent av sökandena söker således i högst tre kommuner. För adjunkter var detta procenttal 86 den 1/1 och 77 den 1/7.
6 procent av tjänsterna saknar sökande, 10 procent av tjänsterna har en sökande, 9 procent två, 11 procent tre, 10 procent fyra, 8 procent fem osv.
Slutligen kan konstateras att lektor i genomsnitt söker tre tjänster och i 2,4 kom— muner samt att antalet sökande till lektors- tjänst genomsnittligt är sju. För adjunkt var motsvarande siffror 2/3*, 2,1/2,8 och 6/9 således mycket snarlika resultat.
* Siffror före strecket avser undersökningen kring tillsättningen 1/1; siffror efter strecket tillsätt- ningen 1/7.
Tabell 4:12
Uppgifter rörande av skolöverstyrelsen tillsatta lärartjänster med tillträde 1972-07-01
1. Antal tillsättningsärenden m m
Tjänst Antal ledig- Till SÖ för Slutligt förklarade tillsättning tillsatta sättnings- tjänster inkomna tjänster beslut mot
tjänster vilka besvär anfördes
Antal till-
Återkallel-
ser
Före defini— tivt beslut Efter defini-
tivt beslut
Lektor 236 222 136 9 Up-lärare vid för-
söks- och demonstra-
tionsskola 44 34 26 4
26
2. Sökandefrekvens
Tjänst Antal förstahandssökande som sökt följande
antal tjänster
Antal förstahandssökande som sökt tjänster i följande antal kommuner
1 2 3 4 S 6—11—16—>201 2 3 10 15 20
56—
11— 15 16— 20 >20
Lektor 211 124 58 28 14 32 8 3 — 228 125 47 26 9 31
6 3
3. Sökandefrekvens
Tjänst Antal tjänster som erhållit följande antal sökande
01234567891011—
15
21— 26— 31— 36— 41— 46— 51— 61— 71— 81— 91— >100 Sa
25 30 35 40 45 50 60 70 80 90
100
Lektor 14 23 22 26 22 18 21 14 11 8 8 21
Up-lärare vid försöks- och demonstrationsskola 11 3 — 6 3 3 4 1 — 3 3
2
11 3 2
236 44
I denna bilaga redovisas de överväganden som länsskolnämndsutredningens expert- grupp i lärartillsättningsfrågan gjort beträf- fande ett centralt meritregister och ett sär- skilt meritbesked för lärare.
Med meritbesked avses ett dokument som utvisar vissa uppgifter av betydelse i sam- band med att läraren söker tjänst. På merit- besked bör kunna utläsas lärarens behörig- hetssituation för de tjänster och ämneskom- binationer av tjänster som han genom sin utbildning har möjlighet att söka. Vidare bör meritbeskedet informera om lärarens merit- poäng enligt första och andra befordrings- grunderna. Informationen bör dock ej in- skränkas till dessa poänguppgifter utan även innefatta examina och övrig utbildning med betygsuppgifter ungefär som skolöverstyrel- sens nuvarande meritplåtsavdrag. Slutligen måste meritbeskedet innehålla erforderliga identifikationsuppgifter. Meritbeskedet bör vara utfärdat då läraren slutfört sådan utbild- ning, att han som behörig lärare kan söka tjänst.
1 Framställning av meritbesked
Ett meritbesked kan framställas manuellt eller datamässigt. Ett manuellt framställande kan åstadkommas genom en utveckling av nuvarande system för upprättande av plåt- avdrag för vissa lärarkategorier hos skolöver- styrelsens meritkontor. Ett sådant centralt framtagande av meritbeskedsuppgifter genom manuella rutiner för alla lärare skulle
Meritregister och meritbesked för lärare
emellertid bli ett så omfångsrikt arbete att expertgruppen inte finner en sådan lösning möjlig.
Ett lokalt framställande av meritbesked tex av lärarutbildningsanstalt eller första anställningsmyndighet är i och för sig tänk- bart men skulle innebära att ett stort antal myndigheter även i fortsättningen fick syssla med poängberäkning. Olika tolkningar av meritvärderingsbestämmelserna kan då inte undvikas och vore en stor olägenhet. Det i fortsättningen omnämnda K—PAI-registret innefattar visserligen större delen av grund- data för meritbesked men motiverar därför inte att ansvaret för ett officith merit- besked läggs på registeruppläggaren. Det tor- de vidare bli svårt att vinna gehör för tanken om meritbeskedet som en officiell handling om inte framställandet sker på sådant sätt att den officiella prägeln framträder klart. Expertgruppen avvisar tanken på annan lös- ning än att meritbeskedet framställs centralt och av statlig myndighet.
Ett ADB-mässigt framställande av merit- besked innebär också att möjligheter skapas för integration med andra datasystem. Tan- ken faller härvid i första hand på SCB:s lärarregister. Vid statskontoret pågår utveck- ling av ett statligt personaladministrativt in- formationssystem (PAI). Svenska kommun— förbundet har uppbyggt ett till PAI anknutet motsvarande system (K-PAI). För merit- besked, SCB—register och PAI/K-PAI gemen- samma data bör i största möjliga omfattning kunna uppfångas och tillvaratas enhetligt.
Framtagandet av SCB:s lärarregister innebär ett icke obetydligt arbete för lärare, rektors- expeditioner och centrala skolkontor. Merit- beskedsuppgifter samt uppgifter hämtade från K-PAI:s personregister, befattnings- register och lönetransaktionsregister bör kunna eliminera större delen av nuvarande uppgiftshämtande för SCB-registret.
Inledningsvis angavs att meritbeskedet bör vara utfärdat när lärare förvärvat behörighet för att söka viss tjänst. läraren bör alltså ha meritbeskedet när han lämnar lärarutbild- ningsanstalten och skall söka sin första icke- ordinarie lärartjänst. För meritbesked erfor- derliga data bör därför i möjligaste mån uppfångas vid källan, vilket i flertalet fall blir lärarutbildningsanstalten. Av den fortsatta beskrivningen framgår emellertid att data för meritbesked för vissa lärartjänster kan upp- fångas ännu tidigare. För dessa tjänster här arbetsgruppen bedömt det vara möjligt att infånga vissa uppgifter som skall ingå i merit- beskedet redan när den blivande läraren tas in till lärarhögskolan.
lgångsättandet av en ADB-rutin för fram- ställande av ett meritbesked är ett så om- fångsrikt arbete att det manar till en viss försiktighet. Ekonomiska vinster kan inte uppkomma enbart i ansökningsproceduren om lärare med utbildning som är lätt att poängberäkna endast söker en tjänst under sin aktivtid. För lärare med komplicerade poängberäkningsregler och för lärare som söker många tjänster är förutsättningarna gynnsammare. Möjligheten att samordna poängberäkningen för sådana tjänster med beräkningar i samband med intagning till lärarhögskola har nämnts som en faktor vil- ken ytterligare talar för ADB-åtgärder.
Den snabba utvecklingen av ADB-tekni- ken är en omständighet som talar för att en omdaning av rutiner isamband med lärartill- sättningen bör göras med en blick mot fram- tiden.
Det tidigare omnämnda SCB-lärarregistret innebär att ett ADB-register över lärare redan finns i landet. Införande av en merit- beskedsrutin blir knappast mer än ett ut- vecklande av ett tidigare registreringssystem
och ett utvidgande av användningsomrädet till att omfatta även tillsättningsproceduren.
Den fortsatta behandlingen av meritbe- skedet utgår från ett ADB-mässigt framstäl- lande. För vissa lärarkategorier är det möjligt att programmering för poängframräknandet inte ställer sig lönande. En kombination av manuellt framräknande och ADB-utskrift kan då vara lösningen. För mindre lärargrupper med speciell meritvärdering kan ett helt manuellt förfarande med senare uppdatering vara att föredra.
Meritbesked bör sålunda enligt expert- gruppens mening framställas genom centrala åtgärder. Ansvaret bör åvila central myndig- het som utnyttjar en ADB-central för de tekniska åtgärderna. I den fortsatta beskriv- ningen har arbetsgruppen utgått från att SÖ skall vara den centrala myndigheten.
l underbilaga 5:l ges exempel på utform— ningen av meritbesked.
2 Möjligheterna att vid ka'llan inhämta de uppgifter som skall ingå i meritbeskeden
2.1 Lärare 1 och 2 (småskollärare, folkskollärare)
Betyg utfärdas av lärarhögskolan
Meritpoäng för befordringsgrund 1 är lika med ett poängvärde av betyget 1 lärarskick- lighet. Meritpoäng för befordringsgrund 2 framräknas genom att ett medelpoängtal för övriga betyg multipliceras med talet 9.
Betygsblanketten kan lämpligen komplet- teras med numerisk beteckning för betyg och sifferkod för ämnen.
lärarhögskolan förutsätts sända kopior av samtliga betyg till SÖ som förbereder upp- datering. I den mån hänsyn ej behöver tagas till speciella faktorer levereras materialet till ADB-centralen som uppdaterar och fram- ställer meritbesked.
Beträffande kontroll se 2.8.
2.2 lärare 3 och 4 (speciallärare)
Betyg utfärdas av lärarhögskolan. Endast be- tyget godkänd förekommer. Utbildningen
utgör en komplettering till grundutbildning som lärare 1 eller 2.
Meritpoäng för befordringsgrund 2 utgör summan av ett medelpoängtal för grundut- bildningen multiplicerat med talet 5 och mentpoängen för kompletteringsutbild- ningen.
Lärarhögskolan förutsätts till SÖ insända sammandrag över examinerade lärare med fullständigt personnummer som identifika- tionsbegrepp. Uppdatering förbereds varefter transport sker till ADB-centralen.
ADB-centralen uppdaterar och beräknar datamässigt de nya poängtalen för tjänst som lärare 3 eller 4 sedan i registret framtagits tidigare inlagrade uppgifter för tjänst 1 eller 2. Nytt meritbesked för tjänst 3 eller 4 utskrivs därefter och utvisar samtidigt änd- rade poängvärden för tjänst I eller 2.
Beträffande kontroll se 2.8.
2.3 Lärare 16 m fl (adjunktstjänster)
Betyg över f11 kand-examen utfärdas av uni- versitetet
läraren ansöker om intagning till lärarhög- skola hos skolöverstyrelsen och bifogar fil kand—betyget.
Betygsuppgifterna kan kompletteras med numerisk beteckning för ämnen.
SÖ förutsätts överlämna betyg till ADB- centralen som uppdaterar och levererar underlag för SÖ:s preliminära intagning. Uppdaterade uppgifter lagras för senare behov.
Meritpoäng för befordringsgrund 1 är lika med ett poängvärde för vitsordet rörande lämplighet för läraryrket.
Meritpoäng för befordringsgrund 2 fram- kommer för tjänster i s k allmänna ämnen genom summering av fastställda värden för vitsord i fil mag och fil kand examen dels i tjänstens ämnen dels i stödämnen/närlig— gande ämnen.
För doktorsexamen och licentiatexamen erhålles tilläggspoäng. Speciella poängregler finns för tjänster i tekniska ämnen och eko- nomiska ämnen och för tjänster med dels
allmänt ämne dels tekniskt/ekonomiskt ämne.
Sedan den praktiska lärarutbildningen av- slutats levererar lärarhögskolan till SÖ för- teckningar upptagande erforderliga uppgifter för beräknande av befordringsgrund 1. Per- sonnumret utgör identifikationsbegrepp. Uppdatering förbereds.
ADB-centralen uppdaterar och beräknar poängtal för befordringsgrund 1 och 2. För befordringsgrund 2 används härvid de ovan nämnda upplagrade värdena för betyg i FK- examen. Beräkningen av befordringsgrund 2 förutsätter en noggrann kravspecifikation och ett omfattande dataprogram då poängtal skall framtagas för alla tänkbara ämneskom- binationer vid olika skolformer som läraren är behörig att söka tjänst i. Dock kan data- mässig beräkning för andra än i stadgor beskrivna ämneskombinationer knappast ifrågakomma.
Beträffande kontroll se 2.8.
2.4 lärare 7 (teckning) Betyg utfärdas av konstfackskolan
Meritpoäng för befordringsgrund 1 fram- kommer genom en summering av uppmulti- plicerade värden för poängtal i undervis- ningsskicklighet, seriebetygens medelvärde och i fallenhet.
Meritpoäng för befordringsgrund 2 fram- kommer genom en summering av uppmulti- plicerade värden för betydelsefulla ämnen och värden för övriga ämnen.
Betygsblanketten kan kompletteras med ämneskodifiering och numerisk beteckning för vitsord.
Konstfackskolan levererar betygskopior till SÖ som förbereder uppdatering.
ADB-centralen verkställer datamässig poängberäkning och framställer meritbesked.
Beträffande kontroll se 2.8.
2.5 Lärare 5, 6, 8, 9, 10, 11 (gymnastik, musik, trä- och metallslöjd, textilslöjd, hemkunskap, barnkunskap)
Rutinen för utfärdande av betyg och poäng- beräkning för befordringsgrund 1 och 2 mot- svarar den som beskrivs under 2.4.
2.6 Lärare 141—146, 165 (tidigare tjänste- typ lärare i husligt arbete)
Se 2.5.
2.7 Lärare 101—136, 139, 147, 162,163 (tidigare tjänstetyp yrkeslärare)
Betyg över genomgången pedagogisk kurs utfärdas av lärarutbildningsanstalten.
Meritpoäng för befordringsgrund l fram- kommer genom en summering av grund- poäng och uppmultiplicerade värden dels för poängtal i allmän undervisningsskyldighet dels för fallenhet.
Meritpoäng för befordringsgrund 2 fram- kommer genom en summering av
a) praktikpoäng med tilläggspoäng för viss grundläggande yrkesutbildning och gesäll- prov.
b) uppmultiplicerade värden för vissa medel- poäng av vitsord i teknisk utbildning.
Om meritbesked skall kunna framställas torde erfordras ett manuellt framräknande av poängtal för befordringsgrund 1 och 2. Beräkningen för befordringsgrund 2 kan ske med utgångspunkt från ansökningshand- lingar till lärarutbildningsanstalten.
Lärarutbildningsanstalten överlämnar till SÖ betyg över lärarutbildningen. SÖ beräknar manuellt meritpoäng och förbereder upp- datering.
ADB-centralen uppdaterar och utskriver meritbesked. Alternativt kan för denna lärar- kategori med hänsyn till det begränsade an- talet lärare och de speciella beräkningsreg- lerna manuell utskrift vara att föredraga.
Beträffande kontroll se 2.8.
De under 2.1—2.7 redovisade tjänstetypema med utbildningsvägar utgör huvuddelen av men inte samtliga tjänstetyper och beskriv- ningen är således inte fullständig. För vissa tjänstetyper har tidigare saknats poängberäk- ningsregler. Det gällde tjänster iekonomiska och tekniska ämnen och inom vårdsektorn i gymnasieskolan. Några större grupper rörde det sig inte om. SÖ:s nyligen avslutade arbe- te med ändring av poängberäkningsregler har inneburit att sådana regler nu utfärdas för samtliga lärartjänster enligt den nya lärar- tjänsteförteckningen för grundskola och gymnasieskola. Undantaget är dock tjänsteri yrkesinriktade ämnen. Det nämnda innebär gynnsammare förutsättningar för tillska- pande av en datamässig rutin för merit- besked. För lektorstjänster saknas dock poängberäkningsregler. Expertgruppen har i annat sammanhang föreslagit, att anvisningar om poängberäkning av de sökandes meriter utfärdas också för lektorstjänster.
Många lärare har redan vid det tillfälle då de lämnar lärarutbildningsanstalten andra för befordringsgrund 2 tillgodoräkningsbara me- riter än sådana som omnämnts i den koncentrerade beskrivningen ovan. I sådana fall kan materialet från lärarutbildnings— anstalten inte direkt transporteras vidare till datacentralen. Poäng för dessa speciella meri- ter får räknas fram av SÖ och indikeras genom stansuppgift till datacentralen.
Utöver kompletteringar av nuvarande betygsblanketter med numeriska ämnes- koder och numeriska betygsvärden erfordras utbildningskod för programvalet i data- behandlingen. Eftersom meritbeskedet skall tillställas läraren måste även adressuppgifter tillföras betygsblanketten. Möjligen kan dessa uppgifter datamässigt överföras från andra register.
Förvandling av betygsvärden till merit- poäng torde för flertalet av de typfall som redovisats under 2.1—2.7 inte utgöra något större problem. Som påpekats under 2.3 fordras emellertid ibland mera komplicerade dataprogram. Någon möjlighet att åstad-
komma en så säker behandling att ADB- centralen direkt utsänder producerade merit— besked får emellertid anses omöjligt. En förutsättning för den datamässiga merit— beskedsrutinen måste vara en efterkontroll av att alla grunduppgifter återfinns i merit- beskedet. ADB—centralen förutsätts därför återlämna underlag och producerade merit- besked till SÖ som först efter vissa kontrol- ler med därav följande korrigeringar distri- buerar materialet.
3 Meritbesked för lärare med äldre utbildning
Den beskrivning som lämnats ovan gäller infångande av data och utfärdande av merit- besked för nyutbildade lärare. Om rutinen inskränks till dessa lärare kommer genom- förande av systemet med meritbesked att ske successivt. Tidigare utbildade lärare kommer att stå utanför rutinen. Man måste då under en lång övergångsperiod parallellt använda meritbesked med meritkontorets meritöver- sikt och poängsammandrag respektive värden som framtas manuellt av den myndighet som mottar ansökan.
Ytterlighetsalternativet till detta förfa- ringssätt är att framställa meritbesked till alla potentiella sökande. Detta blir en myc- ket omfattande procedur. En tänkbar lös— ning för att åstadkomma meritbesked -i denna omfattning är att genom utlistning från SCB:s lärarregister infordra erforderliga handlingar till den centrala myndigheten. Men hänsyn till den flora av bestämmelser som gällt för olika lärare under olika tider torde det vara tveksamt om uträknandet av meritpoängen i samtliga fall kan ske data- mässigt. Det förefaller troligt att poängupp- gifterna åtminstone för lärare med äldre universitetsutbildning i ganska stor omfatt- ning fär framtagas manuellt. Meritbeskedet kan sedan framställas genom uppdatering och datamässig utskrift eller manuell ut- skrift. Med tanke på angelägenheten av att ADB-registret kommer att omfatta så många lärare som möjligt bör det första alternativet vara att föredraga.
Följden av det andra alternativet blir att ett mycket stort antal lärare kommer att förses med meritbesked som troligen aldrig kommer att utnyttjas för sitt huvudändamål. Det gäller de ordinarie lärare som med stor sannolikhet stannar kvar på den tjänst de redan innehar.
Som ett tredje alternativ redovisas möjlig- heten för lärare att ansöka om meritbesked för senare användande i samband med plats- ansökan. Rutin med meritbesked införs såle- des från viss tidpunkt för lärare som exami- neras efter denna tidpunkt, medan tidigare examinerade lärare får ansöka hos SÖ om meritbesked. Rutinen för ansökan om merit- besked bör då bli avskild från den ansök- ningsmtin som gäller för lärartjänst även om vissa likheter kommer att finnas. Till ansö- kan om meritbesked behövs endast bilagor som berör befordringsgrund 1 och 2. Även vid detta alternativ uppkommer frågan om en ADB-mässig poänguträkning är möjlig med hänsyn till ofta ändrade behörighets- bestämmelser och utbildningsvillkor.
Expertgruppen förordar för sin del det sistnämnda alternativet då det utgör en för- utsättning för ett genomförande av andra förändringar i lärartillsättningsproceduren. Skulle det senare visa sig att stora olägen- heter följer av att vissa lärare saknas i merit- beskedsregistret kan övervägas komplettering iefterhand
Vid införandet av en rutin för merit- besked torde en viss uppbyggnadstid erford- ras. En tid, tex 2 är, bör förtlyta mellan första uppgiftsinlämnandet för meritbesked och första tillsättningstillfälle vid vilket det skall nyttjas. Skälen härtill är att tidigare examinerade lärare under denna tid skall hinna förses med meritbesked och att behö- righetsvillkoret om 2 års lärartjänstgöring skall fullgöras från första meritbesked utfär- das tills berörda lärare första gången söker ordinarie tjänst. lbruktagandet av merit- besked bör ske vid samma tidpunkt både för tillsättning av ordinarie och icke-ordinarie tjänst. Föreliggande SCB-statistik för lärare hösten 1971 visar att det finns 40 000— 45 000 extra-ordinarie och extra lärare i
landet varav drygt 30 000 är extra ordinarie. Av återstående 10—15 000 är inte alla behö- riga och faller därmed bort i meritbesked- sammanhanget. [ stället tillkommer de ordi- narie lärare som söker annan tjänst. Enligt samma underlag finns cirka 44 000 lärare i åldern upp till 35 år. Man torde kunna räkna med antalet sökande om meritbesked i denna storleksordning. I bilaga 10:4 redo- visas tidåtgången för att framräkna poängtal för befordringsgrund 1 och 2 till cirka 6 minuter per ansökan. Behandlingen av an- sökningar om meritbesked från 50 000 lärare kan beräknas kräva 4—5 årsarbetare för att förbereda uppdatering och att utföra kon- troller m m.
4 Ändring av meritbesked
Ändring av meritbesked blir aktuellt i två fall:
a) läraren förvärvar ytterligare meriter som påverkar poängtalen för befordringsgrund 1 och 2
b) meritvärderingsreglerna ändras.
Ändringar under a) kan aktualiseras av läraren genom framställning till SÖ, som svarar för förnyelse av meritbesked. Alter- nativt kan tänkas insamlande av data från universitet och lärarhögskolor. Utskrift av nytt meritbesked görs av ADB-centralen efter impuls från SÖ.
Ändringar under b) får till följd ändringar i dataprogram för framräknande av merit- poäng. De måste styras av SÖ och leder till att nya meritbesked måste framställas. Om sådana ändringar blir ofta förekommande minskar värdet av ADB-behandlingen och ökar kostnaden för rutinen.
5 Användningen av meritbeskeden och meritregistret
Meritbeskedet skall användas när lärare söker ny tjänst som ordinarie eller icke-ordinarie lärare. Det skall bifogas ansökan till sådan tjänst och kan då ersätta de handlingar som nu bifogas ansökan för att utvisa behörighet
och meriter enligt de två första befordrings- grunderna, dvs akademiska betyg och lärar— högskolebetyg e dyl. Vidimerad avskrift eller bestyrkt kopia av meritbeskedet bör kunna godtas.
För den myndighet som skall mottaga och bearbeta ansökningshandlingarna innebär meritbeskedet att arbetet med beräkning av meritpoäng enligt de två första befordrings- grunderna bortfaller. Poängen avläses direkt på meritbeskedet. Detsamma gäller de behö- righetsvillkor som består i krav på viss teore- tisk och praktisk lärarutbildning.
Det centrala meritregister som erhålles genom att uppdaterade uppgifter som ingår i meritbeskeden lagras kan utnyttjas i flera sammanhang. Vid bedömning av de konse- kvenser i form av lärar-överskott, lärarunder- skott eller behov av utbildningskomplette- ring som planerade läroplansreformer med- för, kan meritregistret ge ett säkert underlag beträffande den i tjänst varande lärarkåren. Meritregistret kan också utnyttjas vid urval av lärare för fortbildning. Som tidigare nämnts kan vissa av de uppgifter som SCB för närvarande årligen inhämtar genom en enkät till samtliga lärare i stället hämtas från meritregistret.
6 Meritbeskedets rättsliga ställning
Meritbeskedet avses i de skisserade model- lerna få en enbart rådgivande funktion i likhet med vad fallet är för meritkontorets nuvarande sammandrag. Någon rättsligt bin- dande verkan får det således inte och besvär över utfärdade meritbesked bör ej före- komma.
Skulle lärare anse, att det meritbesked han erhållit är felaktigt, bör han påtala detta för SÖ och begära ändring. Genom att strikta anvisningar om hur olika meriter skall poäng- värderas finns, bör tvister om hur ett visst betyg skall poängsättas bli ytterligt få. De vanligaste felen torde i stället bli, att betyg förbisetts eller getts felaktig poäng vid upp— dateringen. Sådana fel bör vara lätta att upptäcka, varefter nytt meritbesked utfär- das.
Skulle läraren fortfarande anse, att hans meritbesked är felaktigt, bör han påtala detta för tillsättningsmyndigheten i samband med att han söker tjänst. Om tillsättnings- myndigheten bedömer hans meriter på samma sätt som SÖ gjort i meritbeskedet och läraren av det skälet blir utslagen, kan han utnyttja sin besvärsrätt och överklaga själva tillsättningsbeslutet.
Exempel MERITBESKED Typ B nr xx 1975-05-01
Namn Personnummer
KARLSSON KARL 36-08—05 — NNNN
Praktisk lärarutbildning vid lärarhögskolan i UPPSALA. År 1970 Ämnen: MATEMATIK FYSIK PEDAGOGIK (VÄL GODKÄND) Betyg 3 (TRE)
FILOSOFIE LICENTIATEXAMEN ENLIGT 19XX STUDIEORDNING
FYSIK A A FILOSOFIE ÄMBETSEXAMEN ENLIGT 1953 ÅRS STUDIEORDNING
ÄMNE BETYG MERITPOÄNG
SOM SOM TJÄNSTEÄMNE STÖDÄMNE MATEMATIK 2,5 10 5 FYSIK 3,0 14 7 KEMI 3,0 14 7 PEDAGOGIK 1,0 — 2 BEHÖRIGHET ÄMNESKOMBINATION LÄRARNR MERITPOÄNG
[ II SUMMA
1. MATEMATIK FYSIK 16 39,0 39,0 78,0 2. MATEMATIK KEMI (T) 16 39,0 36,0 75,0 3. KEMI (T) FYSIK 16 39,0 41,0 80,0 4. MATEMATIK FYSIK KEMI (T) 16 39,0 46,0 85,0 5. MATEMATIK FYSIK 152/153 39,0 45,0 84,0 6. MATEMATIK KEMI (T) 153 39,0 39,0 78,0 7. KEMI (T) FYSIK 152/153 39,0 47,0 86,0
Anm. Med (T) anges att för behörighet till ordi- narie tjänst krävs viss tids undervisning i veder- börande ämne.
Kostnadsberäkningar för meritbeskedssystemet
lgångsättningen av en ADB-rutin för merit- besked är ett omfångsrikt arbete som manar till viss försiktighet. I syfte att visa att nu- varande arbetskrävande manuella rutiners ersättande med ADB-insatser är försvarbart ur ekonomisk synpunkt har expertgruppen gjort vissa kostnadsundersökningar som redovisas i det följande.
1 Förutsättningar
Meritbeskedssystemet byggs upp successivt. Från en viss tidpunkt förses alla nyexamine- rade lärare med meritbesked. I tjänst varande lärare som avser att söka ny tjänst förses med meritbesked efter ansökan. En upp- byggnadsperiod om två år förutsätts innan meritbeskeden börjar utnyttjas vid tillsätt- ning av ordinarie och icke-ordinarie lärar- tjänster. ADB utnyttjas dels för lagring av de uppgifter som ingår i de utfärdade merit- beskeden, dels för framställning av merit- besked för flertalet lärarkategorier.
SÖ:s meritkontor ger under meritbeskeds- systemets uppbyggnadstid service med merit- översikter och poängberäkning i samma ut— sträckning som hittills. Med ”meritbeskeds- kontor” avses i följande beräkningar den enhet inom SÖ som skall handlägga frågor rörande meritbesked
I beräkningarna har vidare förutsatts, att K-PAI-systemet införts och utnyttjas för be- räkning av poäng enligt tredje befordrings- grunden samt för levererande av uppgifter om lärarnas aktuella anställnings-, tjänst-
görings- och löneförhållanden till SCB:s lärarregister. De besparingar som kan göras vid tillsättning av lärartjänster genom att beräkningen av meritpoäng för tillgodoräk- ningsbar tjänstgöringstid har dock inte med- tagits i detta sammanhang, eftersom dessa vinster inte hänger samman med merit- beskedssystemet. Däremot har K-PAI- systemet beaktats såtillvida, att detta tillsam- mans med meritbeskedsregistret i väsentlig grad minskar arbetet med och kostnaderna för inhämtandet av uppgifter till SCB:s lärar- register. Genomförs meritbeskedssystemet men inte K-PAI-systemet torde kostnaderna för detta lärarregister inte minska i någon väsentlig grad.
2 Antalet meritbesked
Varje nyexaminerad lärare skall förses med meritbesked. F n lämnar ca 7 000 lärare per år lärarutbildningsanstalterna. I bilaga 5 har beräknats att max 50 000 av de lärare som är i tjänst då meritbeskedssystemet införs kom- mer att ansöka om meritbesked under syste- mets uppbyggnadsperiod.
3 Tillkommande kostnader1 3.1 Initialkostnader
För erforderligt systemarbete beräknas en årsanställd till en personalkostnad på 75 000 kr. Programmeringsarbetet bedöms kräva en 1 Beräkningarna av ADB-kostnaderna grundar sig på offerter, avtal och produktionskostnader för liknande system.
och en halv årsanställd (90 000 kr). För test och kontroll av systemet beräknas 35 000 kr. Initialkostnaderna blir därmed 200 000 kr.
Under förutsättning att initialkostnaderna avskrivs under fem år med 8 % kalkylränta (annuitetsfaktor 1/3994) blir initialkost- naderna 50 000 kr under vart och ett av de fem första åren.
3.2 Driftkostnader
För underhåll av ADB-systemet beräknas 30 % av annuiteten = 15 000 kr per år.
Produktionskostnader för registrering, re- gisterhantering och meritbesked inklusive papper och distribution beräknas till tre kr per meritbesked. För 7 000 nyexaminerade lärare per år blir kostnaden därmed 21 000 kr per år. För meritbesked åt 50 000 i tjänst varande lärare beräknas 75 000 kr utslaget under vart och ett av de två första åren. Därefter beräknas nya meritbesked till i tjänst varande lärare som tidigare ej skaffat sig meritbesked samt ändrade meritbesked behöva utfärdas för 10 000 lärare per år till en kostnad av 30 000 kr.
Under de två introduktionsåren bör SÖ:s meritkontor kunna dra väsentlig nytta av meritbeskedssystemet i sin normala service- verksamhet. De tillkommande uppgifterna med registrering av ca 50 000 meritbeskeds- sökande bör kunna klaras med meritkonto- rets normala personalstyrka förstärkt med en årsanställd till en kostnad av 35 000 kr under vart och ett av de två åren.
Efter de två introduktionsåren beräknas SÖ:s meritbeskedskontor kräva en personal motsvarande fyra årsanställda till en kostnad av 170 000 kr.
4 Bortfallande kostnader 4.1 Meritkontoret
Efter de två introduktionsåren bortfaller kostnaderna för den verksamhet som utförs vid SÖ:s nuvarande meritkontor. Merit- kontoret har 9,5 årsanställda. Personalkost-
naderna mm är 350 000 kr, vari ingår drift och underhåll av plåtregistret.
4.2 Skolstyrelsernas arbete med poäng- beräkning enligt de två första beford— ringsgrunderna
Skolstyrelserna beräknar fn själva merit— poängen för sökande till ordinarie tjänster som lärare 1—4, 101—139, 141—147, 155, 157, 159 och 161—166. Med ledning av de från länsskolnämnderna infordrade uppgif- terna (bilaga 4) beräknas antalet tjänster som tillsätts av dessa slag till 2 400 per år. _
I beräkningarna har expertgruppen utgått från antalet faktiskt tillsatta tjänster. Antalet ledigförklarade tjänster är emellertid högre, varför det antal ansökningar varpå poäng beräknas i själva verket bör vara högre än vad expertgruppen försiktigtvis räknat med.
Med ledning av uppgifter som expert- gruppen inhämtat från vissa skolstyrelser bedöms antalet tillsättningar av icke—ordi- narie lärartjänster till 12 000 per år.
Antalet ansökningar per ordinarie tjänst var 9 hösten 1971 och 13 våren 1972 (bilaga 4). Som framgår av kommentarerna till nämnda bilaga har emellertid dessa siffror blivit för höga genom att sökande i storkom— muner som tex Malmö och Göteborg sökt ett stort antal tjänster. Korrigeras uppgif- terna från tillsättningen 1/7 på så sätt att om fler än 25 sökande anmält sig till tjänst som lärare 1 och 2 räknas endast ] oavsett hur högt antalet sökande var blir genomsnittet 5 i stället för 13. För att inte de bortfallande kostnaderna skall bli för högt beräknade utgår expertgruppen från att i genomsnitt 5 sökande anmäler sig till varje tjänst. En motsvarande undersökning kring tillsätt— ningen av icke-ordinarie tjänster har av nyss redovisat skäl också gett ett något missvi- sande resultat. En helt korrekt uppgift om antalet sökande per ledig icke-ordinarie lärar- tjänst torde för övrigt inte kunnat fås utan att expertgruppen gjort en löpande uppfölj- ning av arbetet under ett helt läsår. Dock kan av materialet dras slutsatsen att det inte är lägre än det tal som nyss angivits för
ordinarie tjänster. Försiktigtvis räknar ex- pertgruppen emellertid med genomsnittligt 5 sökande till såväl ordinarie som icke-ordi- narie tjänst.
För beräkning av den tid som åtgår på skolkanslierna för beräkning av meritpoäng
enligt första och andra befordringsgrunderna har expertgruppen gjort en undersökning i fem kommuner. Undersökningen har omfat- tat sökande till ordinarie tjänster för lärare 1, 2, 3, 4 och 137. Följande resultat fram- kom:
Tjänst som Antal räk- Genomsnittlig tidåtgång
nade ansök- '
ningar Bef grund 1+2 Bef grund 3 Sanåmanlagt
min sek min sek min sek
Lärare 1 och 2 212 4 58 10 56 15 54 Lärare 3 och 4 25 6 26 8 52 15 18 Lärare 137 10 13 36 12 6 25 42 Genomsnittligt Lärare 1, 2, 3, 4, 137 247 5 28 10 46 16 14
Den genomförda undersökningen gällde som framgår av tabellen i huvudsak tjänster för lärare ], 2, 3 och 4. Någon undersökning av t ex adjunktstjänster har inte gjorts. Erfa- renhetsmässigt har poängberäkning av sådana tjänster och även av tjänster för lärare i yrkestekniska ämnen ansetts som mer arbets- krävande än klasslärartjänster. Resultatet från tjänst för lärare 137 ovan styrker denna uppfattning. Expertgruppen grundar försik- tigtvis sin beräkning av inbesparad tid genom meritbesked på 6 minuters beräkningstid när det gäller de två första befordringsgrunderna. Sannolikt är den högre. Ytterligare 1 minut betyder att efterföljande kostnadsbespa- ringar ökar med 15—20 %.
Skolstyrelserna beräknas sålunda göra 2 400 x 5 beräkningar för sökande till ordi- narie tjänster och 12 000 x 5 beräkningar för sökande till icke-ordinarie tjänster, dvs ca 72 000 beräkningar per år. Tidsåtgången be- räknas till 72 000x6 minuter, dvs 7 200 timmar per år. Med en personalkostnad om 25 kr per timme blir skolstyrelsens kostna- der för beräkning av meritpoäng enligt de två första befordringsgrunderna 180 000 kr per ar.
4.3 Länsskolnärrmdernas kontroll av skolstyrelsernas beräkningar
Länsskolnämnderna kontrollerar fn skolsty- relsernas poängberäkningar vid tillsättningen av de ordinarie lärartjänster för vilka merit- kontoret ej ger service. Skolstyrelserna an- togs ovan göra 12 000 beräkningar för sö- kande till ordinarie tjänster. Då länsskol- nämnderna inte behöver kontrollräkna mer än en omgång handlingar i de fall då en och samma lärare sökt i mer än en kommun inom länet, beräknas nämnderna göra 6 000 kontrollräkningar, vilket beräknas kräva 600 arbetstimmar till en kostnad av 15 000 kr per är.
4.4 SCB:s lärarregister
Under förutsättning att meritbeskedssyste— met och K-PAI-systemen införs kan SCB:s arbete med att inhämta uppgifter till dess lärarregister avsevärt förenklas. F n inhämtas årligen uppgifter genom särskilda blanketter till varje enskild lärare. Blanketterna distri- bueras via skolkanslierna och rektorsexpedi- tionerna. Vissa uppgifter skall för varje lärare
Skolkontorens och rektorsexpeditionernas bearbetningskostnader har efter förfråg- ningar till några kommuner uppskattats till 4 kronor per lärarblankett. För 110 000 lärare innebär detta en kostnad av 440 000 kronor per år. Härtill kommer kostnader för blan- ketter samt kodning och stansning. Dessa kostnader har av SCB uppgivits vara 3,15 kronor per blankett under hösten 1971 eller totalt 346000 kronor. Meritbeskeds— och K-PAI-registren kan inte helt ersätta upp- giftsinhämtandet. Meritbesked kommer att saknas för äldre lärare och K—PAI-registret
5 Sammanfattning
innehåller inte SCB-registrets samtliga tjänst- göringsuppgifter, 75 % av nuvarande insam- lings-, kodnings- och stansningsarbete bör dock bortfalla. Hela denna inbesparing skall självfallet inte tillgodoräknas meritregistret. En fördelning med hälften på K-PAl-registret och hälften på meritbeskedsregistret före- faller rimlig. 295 000 kronor kan under dessa förutsättningar gottskrivas merit- beskedsregistret.
Av dessa inbesparade 295 000 kr tillfaller ca 165 000 skolstyrelserna och ca 130 000 SCB.
Kostnader År 1—2 vardera År 3—5 vardera År 6 ff vardera
Tillkommande Initialkostnader ADB 50 000 50 000 Drift: Underhåll ADB 15 000 15 000 15 000 Meritbesked, nyexaminerade lärare 21 000 21 000 21 000 Meritbesked, äldre lärare samt ändringar 75 000 30 000 30 000 Meritbeskedskontoret 35 000 170 000 170 000
Sa tillkommande kostnader 196 000 286 000 236 000
Bortfallande
Meritkontoret 350 000 350 000 Poängberäkning: kommunerna 180 000 180 000 Poängberäkning: länsskolnämnderna 15 000 15 000 SCB:s lärarregister: kommunerna 165 000 165 000 SCB:s lärarregister: SCB 130 000 130 000
Sa bortfallande kostnader 0 840 000 840 000
Netto + 196 000 — 554 000 — 604 000 varav för kommunerna 0 — 345 000 -— 345 000 varav för staten + 196 000 — 209 000 — 259 000
ordinarie lärartjänst
Enkät rörande lärares tillträde av ny
Syfte
Undersökningens syfte var att kartlägga i vilken utsträckning den som med tillträde 1 januari utsetts till innehavare av ordinarie lärartjänst inträder i utövningen av tjänsten vid avsedd tidpunkt, dvs under pågående läsår, eller kvarstår i utövningen av sin tidi- gare tjänst eller av annat skäl tar tjänstledigt från den nya tjänsten.
Genomförande
Samtliga primärkommunala skolstyrelser i Stockholms, Kalmar, Värmlands och Norr- bottens län anmodades att på särskilda for- mulär lämna vissa uppgifter angående de ordinarie lärartjänster som tillsatts med 1 januari 1972 som tillträdesdag. Som jäm- förelsematerial begärdes motsvarande upp- gifter beträffande de lärartjänster som till- satts med tillträde 1 juli 1971.
Av de 82 tillfrågade skolstyrelserna besva- rade 80 enkäten.
Resultat
Se bilagda tabeller.
Kommentar
Avsevärt färre tjänster tillsattes med tillträde 1 januari än med tillträde 1 juli. Av de
tjänster som under 1971 tillsattes i de fyra län undersökningen avser hade nära 4/5 1 juli som tillträdesdag.
Över 70% av de utnämnda hade redan lärartjänst i den kommun där de nu erhöll ordinarie tjänst. Andelen var obetydligt högre bland dem som skulle tillträda l janu- ari än bland dem som skulle tillträda ] juli.
Av dem som med tillträde 1 januari erhöll ordinarie tjänst i annan kommun än de redan. hade tjänst i var det bara 23 % som inträdde i utövningen av den nya tjänsten under vårterminen. Över hälften erhöll tjänstledig- het för att uppehålla sin tidigare tjänst i annan kommun. Ytterligare en fjärdedel er- höll tjänstledighet av annan orsak. Av de som med tillträde 1 juli erhöll ordinarie tjänst i ny kommun var det relativt sett nära tre gånger så många som också började utöva sina nya tjänster under den första terminen efter utnämningen.
Det förefaller också vara vanligare att klasslärare, speciallärare och lärare i fd öv- ningsämnen får ordinarie tjänst i den ”egna” kommunen än vad som är fallet för övriga kategorier. Över 80 % av de nyutnämnda innehavarna av ordinarie tjänster som lärare 1—15 och 149—151 tjänst|orde redan i den kommun där de blir ordinarie. Motsvarande procenttal för övriga var drygt 55. För lekto- rerna innebar utnämningen på ny ordinarie tjänst i tre fall av fyra också byte av huvud- man.
l 2 3 4 5 6 Tjänst som Antal till- Därav tillsatta med sökande Utnämnda som hade tjänst i annan satta tjänster som hade tjänst kommun (kol 3) som i den kommun i annan tillträdde fick tjänst— fick den tillsatta kommun den nya tjän- ledighet för tjänstle— tjänsten var sten på av- fortsatt tjg dighet av inrättad i sedd dag i sin tidi- annan or- gare kom— sak mun a b a h a b a h a h a b Lärare 1 201 57 165 51 36 6 31 3 2 2 3 1 Lärare 2 136 33 115 29 21 4 16 l 3 l 2 2 Skolkantor 2 3 2 3 lärare 3, 4 81 22 61 19 20 3 17 1 1 1 2 1 Lärare 16/17, 140, 148,153,155,157, 159, 161,167/168 160 35 93 14 67 21 40 4 19 12 8 5 Lärare 18, 19, 138, 169,170, 171,172, 174 51 8 34 7 17 1 10 6 1 1 Lärare 101—137, 139,141-147, 162— 166, 173, 175 2 2 1 1 1 1 1 1 Lärare 5—15, 149— 151 54 13 38 8 16 5 11 1 5 3 1 Lärare 152, 154, 156,158,160 22 9 5 3 17 6 5 1 11 3 1 2 Samtliga 709 182 514 135 195 47 131 11 47 24 17 12
Anm.: a = tjänster med 1 juli 1971 som tillträdesdag
b = tjänster med ] januari 1972 som tillträdesdag
1 2 3 4 5 Tjänst som Tjänster tillsatta med Utnämnda som hade tjänst i annan kommun sökande som hade tjänst (kol 2) som i den kommun i annan tillträdde på fick tjänstle- av annan den tillsatta kommun avsedd dag dighet för fort- orsak tjänsten var satt tjg i sin inrättad i tidigare kommun 3 b a b 3 b a b 3 b Lärare 1 79 89 21 11 86 50 6 33 8 17 Lärare 2 85 88 15 12 76 25 14 25 10 50 Skolkantor 100 100 0 0 Lärare 3, 4 75 86 25 14 85 33 5 33 10 33 lärare 16/17, 140, 148, 153,155,157,159,161, 167/168 58 40 42 60 60 19 28 57 12 24 Lärare 18, 19, 138, 169, 170,171,l72,174 67 88 33 12 59 0 35 100 6 0 Lärare 101—137, 139, 141—147, 162—166,173, 175 50 50 50 50 100 0 O 100 0 0 Lärare 5—15, 149—151 70 62 30 38 69 20 31 60 0 20 Lärare 152, 154, 156, 158,160 23 33 77 67 29 17 65 50 6 33 Samtliga 7 2 74 28 26 67 23 24 51 9 26
Amn. : a = tjänster med 1 juli 1971 som tillträdesdag
b = tjänster med 1 januari 1972 som tillträdesdag
Bilaga 8 Förslag till Kungl. Maj:ts instruktion för länsskolinspektionen
Inledande bestämmelser
1 % Allmänna verksstadgan (19651600) skall, med undantag av 2 &, 3 % 2, 9 och 18 åå, tillämpas på länsskolinspektionen.
Uppgifter
Zå Länsskolinspektionen har enligt 5 & skollagen (19621319) närmast under skolöverstyrelsen inseende över grundskolor, skolenhet av special- skolan och gymnasieskolor med därtill hörande verksamhet. Länsskol- inspektionen har därjämte tillsyn över undervisningen av skolpliktiga barn i enskilda skolor och vid sjukvårdsanstalter och barnhem.
Länsskolinspektionen har inseende även över följande skolor med därtill hörande verksamhet, nämligen
statliga skolor för undervisning av syn-, hörsel- eller talskadade elever, statsunderstödda privatskolor,
sjöbefälsskolor,
sådana av enskilda med statsbidrag anordnade yrkesskolor som står under inseende av skolöverstyrelsen såsom central förvaltningsmyndighet,
kommunal och statlig vuxenutbildning, andra skolor i den mån Kungl Maj:t beslutar det. Om länsskolinspektions befattning med verksamhet för psykiskt ut- vecklingsstörda gäller 13 & lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda.
Länsskolinspektionen i Norrbottens län har inseende över nomad- skolorna i riket och skall främja annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna.
I Gotlands län handhar länsstyrelsen enligt särskilda bestämmelser som Kungl Maj :t meddelar vissa uppgifter som annars ankommer på länsskol- inspektion.
3 5 Länsskolinspektionen skall särskilt a. följa verksamheten i skolorna och biträda skolöverstyrelsen i dess arbete,
b. främja skolväsendets utveckling samt försöksverksamhet och skol- psykologisk verksamhet,
c. verka för att arbetet vid skolorna bedrivs ändamålsenligt och tillse att det fortgår enligt gällande föreskrifter,
d. biträda skolans huvudmän och länsstyrelsen vid planeringen av skolväsendet,
e. ge råd och anvisningar åt skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal i frågor som rör verksamheten i skolorna
f. främja skolpersonalens fortbildning och på uppdrag av skolöver- styrelsen anordna kurser för den,
g. bedriva upplysningsverksamhet om skolväsendet, h. samverka med andra regionala myndigheter och institutioner i fragor av betydelse för verksamheten i skolorna,
i. efter samråd med andra berörda myndigheter och institutioner i länet planlägga skolornas verksamhet vid krig eller krigsfara,
k. då så av särskilda skäl påkallas inspektera skola under dess inseende.
Organisation
4 % I varje län finns en eller flera skolinspektörer. En skolinspektör är tillika länsskolinspektör och chef för skolinspektionen i länet.
En av skolinspektörerna vid skolinspektionen i Norrbottens län är tillika nomadskolinspektör och har jämte andra uppgifter särskilt ansvar för nomadskola och för annan utbildningsverksamhet och kulturell verksamhet bland samerna. Han fullgör dessutom de uppgifter som enligt nomadskolstadgan (1967 :216) ankommer på skolchef eller rektor och är föredragande i nomadskolstyrelsen.
5 & Vid skolinspektionen i varje län finns i övrigt tjänstemän enligt personalförteckning och annan personal i mån av behov och tillgång på medel.
6 & Tjänsteman hos länsskolinspektion är skyldig att på kallelse infinna sig till sammanträde med central förvaltningsmyndighet och att på begäran av länsstyrelsen som föredragande eller på annat sätt delta i handläggningen i länsstyrelsen av ärenden som rör de delar av skol- väsendet som står under skolinspektionens tillsyn.
Ärende/tas handläggning
75 Länsskolinspektör, skolinspektör och byrådirektör fattar gemen- samt beslut i a. frågor om arbetsordning för länsskolinspektionen, b. frågor om anslag till skolinspektionens verksamhet,
c. viktigare frågor om planering av skolväsendet, d. besvärsärenden, e. frågor om yttrande över betänkande, f. frågor om innehållande av del av statsbidrag till driften av grund- skola eller gymnasieskola i fall då huvudmannen åsidosätter vad enligt lag, stadga eller annan författning åligger honom i fråga om det allmänna skolväsendet eller gymnasieskolan,
g. frågor om tillsättning av tjänst eller antagande av annan personal hos länsskolinspektionen samt tillkallande av expert.
Som länsskolinspektionens beslut i sådana frågor gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening länsskol- inspektören företräder.
85 Andra ärenden än de som avses i 7 % avgörs av tjänsteman vid länsskolinspektionen enligt bestämmelser i arbetsordning. 9 5 Ärende avgörs efter föredragning som ankommer på skol- inspektör, byrådirektör eller på särskilt förordnad föredragande. Ärende som handläggs enligt 8 & får avgöras utan föredragning. 10 5 Om någon som deltagit i den slutliga handläggningen av ärende har skiljaktig mening, skall denna antecknas. Bestämmelserna i 12 & verksstadgan om skrivelse till Kungl Maj:t eller chef för statsdepartement gäller även skrivelse till central förvaltnings- myndighet.
11 'g' Skolinspektör, byrådirektör, fortbildningsledare eller, efter be- slut av länsskolinspektören, annan tjänsteman vid länsskolinspektionen äger infordra förklaring, upplysning eller yttrande i ärende hos skol- inspektionen.
Tillsyn och inspektion
12 å Tillsynsverksamheten har i första hand till ändamål att ge länsskol- inspektionen och skolöverstyrelsen kännedom om skolverksamheten i dess huvuddrag och att utgöra grundval för sådana råd och upplysningar till lokala organ och tjänstemän som fordras för en fortlöpande utveck- ling och planering av utbildningsverksamheten.
Tillsynsverksamheten utövas genom överläggningar med företrädare för skolstyrelser, skolledare, lärare och annan skolpersonal samt åhörande av undervisningen.
Över sina iakttagelser i samband med tillsynsverksamheten bör skol- inspektör eller annan tjänsteman, om iakttagelserna motiverar det, upprätta och tillställa skolans styrelse, skolchef eller skolledare skriftlig promemoria. Viktigare iakttagelse skall upptas till behandling på sätt som anges i 7 &.
13 5 Efter verkställd inspektion som avses i 3 5 k skall inspektions- rapport upprättas och behandlas på sätt som anges i 7 &. Därvid beslutas om eventuella åtgärder med anledning av inspektionen.
145 Vid inspektion eller annat besök vid skola eller skolhem äger skolinspektör eller byrådirektör tillträde till samtliga för verksamheten använda lokaler och andra utrymmen samt tillgång till alla handlingar. Han äger även få alla de upplysningar av vederbörande tjänsteman som främjar syftet med inspektionen eller besöket.
Hänstetillsättning
15 &, Länsskolinspektör förordnas av Kungl Maj :t för högst sex år efter anmälan av generaldirektören i skolöverstyrelsen. Tjänst som skolinspektör tillsätts av Kungl Maj :t efter förslag av
skolöverstyrelsen.
Tjänst som byrådirektör eller regional skolpsykolog tillsätts av skol- överstyrelsen.
Arvodestjänst som fortbildningsledare eller biträdande fortbildnings- ledare tillsätts av skolöverstyrelsen genom förordnande tills vidare, dock längst för sex år.
Arvodestjänst som fortbildningskonsulent tillsätts av länsskolinspek- tionen genom förordnande tills vidare, dock längst för tre år.
Övriga tjänster tillsätts och annan personal antas av länsskolinspek- tionen.
I ärende om tillsättning av tjänst som regional skolpsykolog, fortbild- ningsledare eller biträdande fortbildningsledare skall skolöverstyrelsen inhämta yttrande från vederbörande länsskolinspektion.
I ärende om tillsättning av personal som skall verka inom mer än det län vid vars skolinspektion tjänsten är placerad skall yttrande inhämtas från de andra skolinspektioner som är berörda.
16% Behörig till tjänst som regional skolpsykolog är den som dels avlagt psykologexamen eller filosofie licentiatexamen i psykologi eller pedagogik, dels fullgjort väl vitsordad tjänstgöring antingen under minst tre år som skolpsykolog eller under minst två år som skolpsykolog jämte minst ett år som psykolog inom den psykiska barna- och ungdomsvården eller annat område av betydelse för tjänstens utövande, dels har erfaren- het av frågor som rör undervisningen främst inom det obligatoriska skolväsendet eller inom gymnasieskolan eller motsvarande äldre skol- former.
Om särskilda skäl föreligger får skolöverstyrelsen medge sökande befrielse från behörighetsvillkor som avses i första stycket.
17% Behörig till arvodestjänst som fortbildningsledare, biträdande fortbildningsledare eller fortbildningskonsulent är den som är behörig till ordinarie tjänst som lärare vid läroanstalt under skolöverstyrelsens in- seende och som prövas lämplig för tjänsten.
18% När skolöverstyrelsen i sin lokal anslår kungörelse om ledig tjänst hos länsskolinspektion eller sitt beslut om tillsättning av sådan tjänst eller beslut att inte tillsätta sådan tjänst, skall avskrift av kungörel- sen eller beslutet snarast anslås i vederbörande länsskolinspektions lokal. På avskriften skall anges den dag då anslaget gjordes i överstyrelsens lokal.
Övriga bestämmelser
l9å Närmare bestämmelser om regional skolpsykolog, fortbildningsle- dare, biträdande fortbildningsledare och fortbildningskonsulent meddelas i särskild ordning av Kungl Maj:t eller, efter bemyndigande av Kungl Maj:t, av skolöverstyrelsen,
20 % Fråga om sådan ledighet för länsskolinspektör som denne ej själv bestämmer avgörs av skolöverstyrelsen. Detsamma gäller fråga om annan ledighet än semester för skolinspektör som ej är länsskolinspektör.
21 % I fråga om tjänst som skolinspektör eller vikariat på sådan tjänst prövas frågan om anställnings upphörande enligt 31 5, 32 & första stycket
a. eller b. eller 35 & statstjänstemannalagen (1965z274) av skolöver- styrelsen.
22 5 Besked enligt 37 å andra stycket statstjänstemannastadgan (1965:60l) lämnas i fråga om länsskolinspektör av skolöverstyrelsen och i fråga om annan tjänsteman av länsskolinspektören.
23 & Myndighets befogenhet enligt 23 eller 26 åå statstjänstemanna- lagen utövas av skolöverstyrelsen.
Fråga om läkarundersökning eller avstängning enligt 27 & statstjänste— mannalagen prövas av skolöverstyrelsen.
Besvär
24% Talan mot länsskolinspektions beslut i ärende om skiljande från tjänst eller därmed jämförligt uppdrag anföres hos kammarrätten genom besvär. I samma ordning föres talan mot skolinspektions beslut i ärende om avlöningsförmån, inbegripet ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag, sjukvård, beklädnad och dylikt, ärende om resekostnads- och traktamentsersättning, ärende om delaktighet i eller avgift till pensions- inrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa och ärende om rätt till pension eller dylik förmån, allt såvida ärendet avser vad som skall utgå enligt gällande föreskrift eller överenskommelse och ärendet ej gäller fråga som enligt avtal skall avgöras av arbetsgivaren.
Talan mot annat beslut av skolinspektion än som avses i första stycket föres hos Kungl Maj:t genom besvär, om ej annat är särskilt föreskrivet.
I fråga om sådant beslut om tillsättning av tjänst eller sådant beslut att icke tillsätta tjänst som tillkännages genom anslag eller kungöres i Post— och Inrikes Tidningar räknas besvärstiden från den dag då anslaget skedde hos den myndighet som meddelat beslutet eller då kungörandet skedde. Detsamma gäller beslut om långtidsvikariat som tillsätts i samma ordning som tjänsten.
Denna instruktion träder i kraft den 1 juli 1975, då instruktionen (1965 :741) för länsskolnämnderna skall upphöra att gälla.
Specialmotivering Allmänt
Länsskolnämndsutredningen har vid utarbetandet av förslaget till instruk- tion för länsskolinspektionerna utgått från den nu gällande instruktionen för länsskolnämnderna (19651741, ändrad senast 1973:358).
De mer principiella motiveringarna för den konstruktion av det regionala skolorganet som instruktionen uttrycker återfinns ikapitel 12.
15
Enligt länsskolnämndsinstruktionen tillkommer det skolöverstyrelsen att fastställa den arbetsordning och de allmänna bestämmelser i övrigt som
fordras för arbetet inom myndigheten och som föreskrivs i 10 å allmänna verksstadgan.
Enligt föreliggande förslag blir lOå verksstadgan tillämplig, dvs varje länsskolinspektion fastställer själv sin arbetsordning. Därigenom kan arbetsfördelningen de olika befattningshavarna emellan smidigare an- passas till dessas bakgrund och tidigare erfarenheter och till de lokala förutsättningarna i övrigt. Om skolöverstyrelsen skall fastställa arbets- ordningen måste den antingen —- som nu — ges en generell utformning och kompletteras lokalt, exempelvis med beslut om fördelning av uppgifter inspektörerna emellan, eller fastställas individuellt för var och en av de 24 länsskolinspektionerna.
Zå
Överensstämmer i stort med 2å länsskolnämndsinstruktionen. I upp- räkningen av de skolor som skall stå under länsskolinspektionens in- seende har dock tillagts kommunal och statlig vuxenutbildning. Att också denna del av utbildningsväsendet i dag står under länsskolnämndernas inseende framgår bara av 6 å kungörelsen (1971:424) om kommunal och statlig vuxenutbildning.
3 & Se avsnitt 12.2.3.
45
Enligt 6å länsskolnämndsinstruktionen är en skolinspektör vid varje länsskolnämnd länsskolinspektör och chef för nämndens kansli. Utred- ningen anser att länsskolinspektören måste vara chef för hela länsskol— inspektionen och förman för all personal hos denna. Detta bör dock inte innebära att länsskolinspektören ensam fattar alla myndighetens beslut. Vissa viktigare frågor bör enligt utredningens uppfattning avgöras i kollegial form av inspektörer och byrådirektör(er) och övriga av enskild tjänsteman enligt bestämmelser i arbetsordningen, vilken fastställs genom kollegialt beslut (se 7 och 8 åå).
I andra stycket har nomadskolinspektören ålagts att fullgöra de uppgifter som enligt nomadskolstadgan ankommer på skolchef eller rektor. Enligt 6 å nomadskolstadgan i dess nuvarande lydelse gäller vad som i skolstadgan sägs om skolstyrelsen, styrelsen för skolan, skolchef eller rektor när i nomadskolstadgan hänvisas till skolstadgan länsskol- nämnden i Norrbottens län. Jfr i övrigt avsnitt 11.1.
7å
Enligt 10 å länsskolnämndsinstruktionen avgörs de frågor som avses i den här föreslagna bestämmelsen punkterna b, c, d, e och g — dock med begränsning till tillsättning av tjänst i lägst lönegrad 15 (motsvarande) och tillkallande av expert — av nämnden i plenum. Dessa viktigare frågor
bör inom länsskolinspektionen avgöras gemensamt av länsskolinspek- tören, övriga skolinspektörer och byrådirektör(er), varvid länsskolin- spektören har utslagsröst. I samma ordning bör även frågor om sanktion mot kommuner eller landstingskommuner (p f) handläggas. Alla frågor om tillsättning av personal hos skolinspektionen bör, oavsett löneställ- ningen, kunna avgöras kollegialt.
Som framhållits ovan anser utredningen att fastställande av arbetsord- ning för den regionala myndigheten bör decentraliseras till vederbörande myndigheter själva. Utformningen av arbetsordningen är så viktig för trivseln i arbetet och för effektiviteten att den bör fastställas i kollegial ordning. Självfallet bör också den personal som inte deltar i beslutsfat- tandet få möjlighet att yttra sig över förslag som rör arbetsordningen.
Då utredningens förslag beträffande handläggningen av planerings- frågor i princip innebär att det är länsstyrelsen som inför de centrala myndigheterna svarar för den regionala skolplaneringen innebär p c i praktiken att den befattningshavare hos skolinspektionen som skall föredra sådant ärende där skall föredra den ställning man i kollegial form kommit fram till inom länsskolinspektionen.
8å
Se kommentarerna till 1 och 7 åå.
12 och 13%
Förslaget överensstämmer i stort med 19 å länsskolnämndsinstruktionen. Vissa förändringar föreslås dock. Sålunda uttalas i första stycket att tillsynsverksamheten (i länsskolnämndsinstruktionen ”inspektionsverk- samheten”) syftar till att också ge skolöverstyrelsen kännedom om verksamheten i skolorna. Vidare har tillagts att skolinspektören utöver att åhöra undervisningen mm skall överlägga med företrädare för skolstyrelsen, skolledare, lärare och annan skolpersonal. Som utredningen framhållit i kapitel 6 bör dessa överläggningar om aktuella problem m ni vara viktigare än åhörandet av lektioner.
Strävan har varit att göra en klar åtskillnad mellan ”tillsyn” och ”inspektion”. Skolinspektörernas normala Verksamhet i skolorna har benämnts tillsyn och skall enligt definitionen i 12å inriktas på service, främst i form av förmedling av information såväl uppåt som nedåt. Begreppet inSpektion har förbehållits de besök i skola som föranletts av särskilda skäl, exempelvis anmälan eller misstanke om att verksamheten inte fortgår på föreskrivet sätt.
15 och 16 åå
Bestämmelserna om tillsättning av tjänster som fortbildningsledare och fortbildningskonsulent och om behörighet till sådana tjänster finns för närvarande i regleringsbrev men bör överflyttas till instruktionen.
l9å
De närmare bestämmelser som åsyftas är — med undantag av de bestämmelser som intagits i 15 och 16 åå — de som återfinnes i respektive regleringsbrev, tex om tjänstgöringens omfattning, ferier eller semestermm.
23å
Bestämmelsen saknar motsvarighet i länsskolnämndsinstruktionen men motiveras av att länsskolinspektionen ej har någon styrelse som är skickad att handlägga de frågor som här avses (disciplinfrågor, frågor om läkarundersökning och avstängning från tjänst).
Statens offentliga utredningar 1973
Kronologisk förteckning
1. Litteraturen i skolan. U.
2. Högskolan. U.
3. Högskolan. Sammanfattning. U.
4. Fastighetstaxering. Fi.
5. Museerna. U.
6. Data och näringspolitik. I.
7. Trygghet i anställningen. ln.
8. Radio i utveckling. U.
9. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam Ill. Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestäm- ningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleut- bildning. U. 13. Snyltningsbrott och sju kförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översvn av studiemedelssystemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lagv teknisk översyn. Fi. 19. TRU:s försöksverksamhet 1967—1972. U. 20. Varudeklaration — ett medel i konsumentpoli- tiken. H. 21. Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestämmely ser. Ju. 24. Boendeservice 7. ln. 25. Unga lagöverträdare III. Ju. 26. Lag Och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering lll. In. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70- talet. I. 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70- talet. Bilagor. |. 31. Revision av vattenlagen. Del 3.Vartenförbud. Ju. 32. Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m.m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fö. 35. Kriminologisk forskning. Ju. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo. 37. Miljövårdens informationssystem. Statskonto- rets förstudie. Jo. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksam— het. Fö. 39. God inkassosed. Ju. 40. Civilförsvarsförmåner. Fö. 41. Forskning för utveckling. U. 42. Utbildning av lärarutbildare. U. 43. Budgetreform. Fi. 44. Budgetreform. Bilagor. Fi. 45. Budgetreform. Stabiliseringspolitiska bilagor. Fi. 46. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. Fi. 47. Högskolornas förvaltning. U. 48. Skolans regionala ledning. U.
Statens offentliga utredningar 1973
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. [13] Utsökningsbalk. Utsökningsrätt XII. [22]
Bättre överblick över lagar och andra bestämmel- ser. [23]
Unga lagöverträdare III. [25[]
Lag och rätt i grundskolan. 26] Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. [31] Kriminologisk forskning. [35] God inkassosed. [39]
Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [34] Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. |38| Civilförsvarsförmåner. [40]
Kommunikationsdepartementet Vägtrafiken — kostnader och avgifter. [32]
Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresentation för nisk översyn. [18]
Svensk ekonomi fram till 1977. [21] Styrelserepresentation för anställda i statliga myn- digheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m.m. [33] Budgetutredningen 1. Budgetreform. [43] 2. Bud— getreform. Bilagor. [44] 3. Budgetreform. Stabilise— ringspolitiska bilagor [45] 4. Budgetreform. Den statliga budgetens regionala effekter. [46]
banka nställda. Lagtek—
Utbildningsdepartementet
Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till littera- turutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. [3] 3. Försöksverk- samhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] 4. Högskolornas förvaltning. [47] Museerna. [5] Radio i utveckling. [8] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam lll. Ställningstagan- den och förslag. [10] (Utkommer senare) Reklam IIV. lReklarnens kostnader och bestämningsfaktorer. 11 Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] TRU1sförsöksverksamhet 1967—1972. [19] Forskning för utveckling. [41] Utbildning av lärarutbildare. [42] Skolans regionala ledning. [48]
Jordbruksdepartementet
Mål och medel iskogspolitiken. [14] Miliökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informa- tionssystem. Förslag och motiv. [36] 2. Miljövår- dens informationssystem. Statskontorets förstudie. l37l
Handelsdepartementet
Kommunal planering och detaljhandel. [15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. 1201
Inrikesdepartememet Trygghet i anställningen. [7] Boendeservice 7. [24] " Sanering III. [27]
Industridepartementet
Data och näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn— och metall- manufaktu rindustrin under 70—talet. [29] 2. Järn- och metallmanufakturindustrin under 707talet. Bilagor. [30]
Nordisk udredningsserie (Nu) 1973
Kronologisk förteckning
1. Kommunalt samarbete över de nordiska riks— gränserna.
2. Nordiskt kontaktmannamöta i Mariehamn.
3. Varudeklaraslonuamarbeld i Norden.
. mha-I
[gå?-#" ?
giv
& if. __
