SOU 1974:70

Invandrarutredningen

Invandrar- utredmngen

Bilagedel

Invandrar- utredmngen

Bilagedel

& ; Statens offentliga utredningar %% 1974:70

Arbetsm arknadsdepartementet

Invandrar- utredningen 4

Bilagedel till huvudbetänkandet

Stockholm 1974

ISBN 91-38-01957-4 Omslag: Johan Hillbom Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1974

Förord

Denna volym innehåller bilagor till IUZS (invandrarutredningens) huvud- betänkande, som publicerats som SOU 1974:69.

Bilaga 1 har sammanställts inom [Urs sekretariat, liksom bilaga 2, som inom sekretariatet har utarbetats av fil. kand. Ann-Kristin Olofsson och fil. kand. Birgitta Westring, och bilaga 3, som har utarbetats av fil. kand. Gunborg Annerhall. I arbetet med bilaga 2 och 3 har även byrådirektör Sven Reinans medverkat. Bilaga 4 har författats av experten i [U professor Arne Trankell och bilaga 5 har sammanställts av IU:s expert Jan Svedberg. Bilaga 6.1 har skrivits av departementssekreteraren Bengt Lidal och bilaga 6.3 av lU's expert Sulo Huovinen. Bilaga 6.2, 6.4 och 6.5 har sammanställts inom [U's sekretariat.

Innehåll Bilaga ] Invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige ....... 7 BilagaZ En undersökning av invandrar- och minoritetsorganisa- tionerna ................................ 19 Bilaga 3 IUts intervjuundersökning .................... 69 Bilaga 4 Svenskarnas fördomar mot invandrare ............ 121 Bilaga 5 Genom motioner, interpellationer och enkla frågor i riksdagen upptagna invandrarfrågor åren 1945—1973 . . 213 Bilaga 6 Internationella översikter .................... 251 6.1 lnvandringslandet Canada ................. 253 6.2 Invandringslandet Västtyskland ............. 279 6.3 Språkförhållandena i Finland ............... 283 6.4 De språkliga minoriteterna i Jugoslavien ........ 289

6.5 Migrationsfrågornas behandling i vissa internationel- la organisationer ....................... 293

Bilaga 1

Invandrar- och minoritets-

grupperna i Sverige

._*-'.!'

|||...;||.**|-

” "1|"_'rl'|**|lr*l '_ |||-”||

'n

* ' |||||| . . Å |||-:. |||, " | 4||r||u |* **|

Må I|rI ' 'HJILU ' -l'* ..

,, |..Ä.|......'.. , _

JJ! |_ J.. .. .

1. Inledning

I IU:s huvudbetänkande SOU 1974:69 redovisas i en rad avsnitt uppgifter om olika invandrar- och minoritetsgruppers omfattning, verksamhet och situation. I avsnitt 2.2 ges sålunda en statistisk beskrivning av in- vandringen till Sverige och av utlänningar och utrikes födda i Sverige. I kap. 4, 5, 6, 7 och 8 redovisas uppgifter om olika invandrargruppers situation på arbets- och bostadsmarknaden samt vad avser det sociala området, kultur- och utbildningsfrågor. I kap. 9 finns uppgifter om invandrar- och minoritetsorganisationer och om invandrarna i tros- samfunden och i kap. 10 om personer som erhållit svenskt medborgar- skap.

Ingenstans i huvudbetänkandet redovisas emellertid en samlad och koncentrerad beskrivning av de större invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. IU har ansett det vara önskvärt att en sådan sammanställning redovisas.

2. Allmän bakgrund

Invandrar- och minoritetsgruppernas verksamhet varierar kraftigt, delvis på grund av gruppernas olika storlek och geografiska koncentration, men skillnader finns även mellan grupper av ungefär samma storlek. Skalan går från informella sammanträffanden mellan gruppens medlemmar till ”samhällen” (infrastrukturer) inom majoritetssamhället med en mängd olika institutioner. Generellt sett har ofta flyktinggrupper — som ju i stor utsträckning har varit avskurna från kontakter med ursprungslandet — haft större behov av att bedriva en egen kulturell verksamhet i Sverige än andra invandrare.

De större minoritetsgrupperna har utvecklat riksorganisationer som kan vara uppbyggda på olika sätt och som, vid sidan av sin uppgift att stödja regionala och lokala föreningar, ofta har till syfte att företräda gruppen i fråga inför myndigheter och andra organ. Sådana riks— organisationer finns förutom för samerna bl.a. också för de finska, estniska, judiska, lettiska, jugoslaviska, italienska och grekiska grupperna. Motsvarande utveckling pågår även i en del andra grupper. Självfallet varierar riksorganisationernas styrka genom stora skillnader i medlems- antal , organisationsform och ekonomiska resurser.

Lokala föreningar finns för ett stort antal nationaliteter. De lokala

föreningarnas antal uppgår troligen till ca 800.

Vid sidan av organisationer och föreningar av ”allmän” karaktär finns inom invandrar- och minoritetsgrupperna även många specialiserade föreningar och sammanslutningar. Särskilt vanliga är idrottsföreningar, religiösa sammanslutningar, ungdomsföreningar, föreningar som driver (kompletterings) skolor och iviss utsträckning politiska föreningar.

I det följande ges beskrivningar av de numerärt sett större invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. Gränsen har i regel satts till grupper som omfattar mer än ca 5 000 _ 6 000 personer. Från beskrivningarna har undantagits grupper som inte har någon sådan infrastruktur att det kan vara berättigat att behandla dem som enhetliga, etniska, språkliga eller nationella minoriteter i Sverige. Det gäller t. ex. danskar, norrmän, finlandssvenskar och engelskspråkiga. Vidare ges med hänsyn till IU:s direktiv och till den år 1970 tillsatta sameutredningens arbete ingen beskrivning av samerna i Sverige.

Det finns en omfattande litteratur om invandrar- och minoritets- grupperna i Sverige, men mest rör det sig om tidnings- och tidskrifts- artiklar, två- och trebetygsuppsatser m.m. Endast beträffande vissa enstaka grupper finns böcker som mera allsidigt beskriver bakgrunden till gruppens invandring till Sverige och gruppens bosättning, situation och verksamhet här. I de litteraturhänvisningar som återfinns efter varje gruppbeskrivning har inte medtagits tidnings- och tidskriftsartiklar och endast i vissa fall har hänvisats till trebetygsuppsatser och liknande.

Omfattande förteckningar över litteratur om invandrar- och minori- tetsgrupper i Sverige finns i de bibliografier som har utgivits av arbets- gruppen för invandrarfrågor år 1967, av David Schwarz år 1973 och av socialhögskolan i Umeå 1973.

3. Finskspråki ga

Antalet finskspråkiga i Sverige är mycket svårt att beräkna, men har av IU beräknats till ca 230 000, av vilka ca 80 000 är svenska medborgare. Vid årsskiftet 1973/74 fanns i Sverige 188 150 finska medborgare, men en betydande del av dessa har svenska som modersmål (enligt vissa beräkningar en femtedel).

Invandringen från Finland till Sverige är mycket gammal. Redan under medeltiden fanns finsk bosättning i det centrala Sveriges jordbruksbygder och i städer som Stockholm och Arboga. Mer omfattande blev emellertid inflyttningen först efter år 1579, då hertig Karl utfärdade en förordning enligt vilken sju års skattebefrielse utlovades åt alla dem som grundade ny bebyggelse i de dittills obebodda svensknorska gränstrakterna. Från Tavastland och Savolax strömmade svedjebönder till de trakter som skulle bli Värmlands och Dalarnas finnmarker. I viss omfattning skedde också inflyttning till angränsande trakter i Norge. Flyttningsrörelsen pågick under hela 1600-talet, men upphörde i början av 1700-talet. Det är svårt att beräkna antalet personer som flyttade till finnmarkema, men enligt vissa beräkningar uppgick de finska nybyggarnas antal till över

40 000 i mellersta Skandinavien. Nybyggarna försvenskades successivt, men ännu under 1950-talet levde ett fåtal ättlingar till den ursprungliga finnmarksbefolkningen, som talade finska som modersmål.

Samtidigt med den finska kolonisationen av Värmland och Dalarna skedde finsk invandring till Norrland, där betydande finska bosättnings- områden uppstod i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Torne- dalen hade redan tidigare fått en fast bosatt finsktalande befolkning.

Under l800-talet fortsatte en viss inflyttning i blygsam omfattning från Finland till framförallt Stockholm och Mälardalens städer. In- vandrarna utgjordes till stor del av hantverkare. Under 1800-talets sista decennier fick Sverige även motta grupper av politiska flyktingar från Finland. Efter Finlands självständighetsförklaring och inbördeskriget 1918 följde en ny flyktingvåg, denna gång av sådana som tillhört den ”röda” sidan i inbördeskriget. Flertalet av dem fortsatte emellertid från Sverige till Sovjetunionen, Canada och USA.

Under mellankrigstiden var inflyttningen till Sverige av relativt ringa omfattning, men kom att öka starkt under efterkrigstiden, framförallt efter 1954 års överenskommelse om en gemensam nordisk arbets- marknad. Den nuvarande intlyttningen till Sverige har karaktär av arbetskraftsimmigration, och flertalet finska invandrare i Sverige är sysselsatta inom tillverkningsindustrin (jfr även översikten i avsnitt 2.3.2 i IU:s huvudbetänkande SOU 1974:69 s. 79-82).

Huvuddelen av de finska invandrarna bor i de industrialiserade region- erna i mellersta, västra och södra Sverige, men betydande finska invandrargrupper finns även i Norrland.

Bland de finska invandrarna har ett omfattande organisationsnät vuxit upp. Äldst och störst bland de fortfarande verksamma föreningarna är Stockholms finska förening (Tukholman Suomalainen Seura), som grun- dades år 1894. Flertalet av landets profana finska föreningar (113) är anslutna till det år 1957 grundade Riksförbundet finska föreningari Sverige (tidigare Centralförbundet). Inom sina organisationer bedriver förbundet en omfattande kulturell verksamhet, och utger även vecko- tidningen Ruotsin Suomalainen (Sverigefinnen/Finne i Sverige), som för närvarande utkommer i en upplaga om ca 10 000 ex. Sedan år 1972 driver förbundet även en egen finskspråkig folkhögskola i Haparanda.

För det kyrkliga arbetet bland de finska invandrarna bildades år 1967 Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, som arbetar i nära anknytning till Svenska kyrkan och som syftar till att bygga upp finskspråkiga församlingsgrupper inom de svenska församlingarna. Numera arbetar ett tjugotal finska präster samt några församlingssekreterare och ungdomssekreterare inom Riksförbundet. Förbundet utger även en egen tidning, Siirtolainen ja Kirkko (Invandraren och kyrkan). I Stockholm verkar vidare sedan reformationstiden en tvåspråkig svensk-finsk för- samling, Finska församlingen.

Politiska organisationer har även börjat växa fram bland de finska invandrarna. Flertalet av dem arbetar som underavdelningar av eller i nära samverkan med svenska politiska organisationer.

Bland de finskspråkiga invandrarna i Sverige finns dessutom några

12

mindre etniska och religiösa grupper, bland vilka de viktigaste är de ortodoxa trosbekännarna, ingermanländarna och de finskspråkiga zigen- arna.

Det stora flertalet finska invandrare i Sverige är lutheraner eller uppvuxna i en lutheransk tradition, men ca 6 000 tillhör den ortodoxa kyrkan, som i Finland har ställning som landets andra folkkyrka. Flertalet finska ortodoxa i Sverige (liksom även i Finland) kommer från områden som efter andra världskriget avträddes till Sovjetunionen, vilket ställer denna befolkningsgrupp i en annorlunda situation än flertalet övriga finska invandrare. Den ortodoxa kyrkans traditioner och guds- tjänstliv, som markant avviker från den lutherska kyrkans, skapar dessutom behov av sammanhållning inom gruppen. En särskild finsk ortodox församling i Sverige grundades därför år 1958. Församlingen kämpar med stora ekonomiska svårigheter. Man utger emellertid ett eget finskspråkigt medlemsblad.

De finskspråkiga ingermanländama utgör ättlingar till de finnar som, främst från Savolax, överflyttades till Ingermanland efter freden i Stolbova 1617. Denna befolkningsgrupps storlek uppgick till närmare 200 000 strax före andra världskriget, men eftersom deras bosättnings- område kom att bli krigsskådeplats decimerades antalet kraftigt. Ca 63 000 flydde till Finland, av vilka emellertid flertalet återvände till Sovjetunionen efter krigsslutet. 5—6 000 kom till Sverige, av vilka en mindre del fortsatte till Canada, USA och Australien. 1956 bildades i Sverige Inkerin Suomalaisten Keskusliitto (Finsk-ingermanländarnas cen- tralförbund) som samarbetsorgan för de ingermanländska föreningar som vuxit upp i Sverige. F. n. är åtta föreningar verksamma. Medlemsantalet är emellertid sjunkande på grund av hög medelålder i föreningarna. Många yngre ingermanländare har även helt försvenskats. Central- förbundet driver ett eget församlingshem i Borås.

Antalet finska zigenare i Sverige är svårt att exakt beräkna, men enligt nuvarande uppskattningar torde det uppgå till ca 1 200, vilket utgör en betydande del av de totalt ca 7 000 finska zigenarna. Förhållandena för den zigenska befolkningen i Finland är svåra (bl. a. stor arbetslöshet och bostadsbrist), vilket utgör den främsta orsaken till den proportionellt sett stora utflyttning som ägt rum. De finska zigenarna har sedan 1972 en egen förening i Stockholm, som är ansluten till Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Föreningen har på kort tid organiserat en livaktig kulturell verksamhet.

Till Sveriges finskspråkiga befolkning hör även den ursprungliga be- folkningen i Tornedalen. Antalet inhemska finskspråkiga i Norrbotten är svårt att beräkna, eftersom officiella siffror inte föreligger annat än för år 1930, då det i Norrbotten fanns 30 000 personer som bara eller övervägande talade finska, vartill inemot 10000 personer behärskade detta språk mer eller mindre. Antalet har emellertid av IU uppskattats till ca 30 000. Bruket av finska språket har gått starkt tillbaka, främst bland ungdomen, eftersom skolundervisningen getts enbart på svenska och tidvis starka påtryckningar mot bruket av finska förekommit. Avsakna- den av utbildning i modersmålet har lett till att den lokala finska

dialekten bevarat många ålderdomliga drag, som försvunnit på den finska sidan av gränsälven, och till att ordförrådet bemängts med svenska lånord En omsvängning i synen på finska språket är emellertid på väg, och intresset för studier i finska har under senare år vuxit starkt. De finskspråkiga tornedalingarna saknar egna intresseorganisationer.

Li tteratur:

Migrationen mellan Sverige och Finland, Nordisk utredningsserie 14/ 1970, Stockholm 1970 De finska invandrarnas problem, Prisma, Stockholm 1971 Sverigefinnarna och deras organisationer, Nordisk utredningsserie 1/ 1974, Stockholm 1974 Ylärakkola A, 80 vuotta ruotsinsuomalaista siirtolaistoimintaa, Stock- holm 1974 Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 162—182 Studier kring gränsen i Tornedalen, Nordisk utredningsserie 7/1971, Stockholm 1971 Siirtolaisasiain neuvottelukunnan mietintö I, Komiteanmietintö 1972: B 119 Helsinki 1972 Siirtolaisasiain neuvottelukunnan mietintö II, Komiteanmietintö 1974: 64, Helsinki 1974

4 Tyskspråkiga

Vid årsskiftet 1973/74 fanns i Sverige 18 400 tyska medborgare och 4 300 österrikiska medborgare. Dessutom finns personer med tyska som modersmål bland de schweiziska medborgarna i Sverige. Bland i Tjecko- slovakien födda personer finns många sudettyskar. Antalet naturaliserade tyskar uppgår förmodligen till 30 000 personer.

Det är i det närmaste omöjligt att närmare beräkna antalet personer med tyska som modersmål i Sverige. Enligt IU:s intervjuundersökning är det endast mycket få tyska invandrare som inte har lärt sig svenska. Flertalet tyska invandrare som är gifta har gift sig med en svensk medborgare.

Invandring till Sverige av tyskar har skett redan sedan 1300—talet. Invandringen från Tyskland var stor strax efter andra världskriget. Under slutet av 1940-talet och under 1950-talet hade den en klar karaktär av arbetskraftsinvandring. Betydligt fler kvinnor än män kom från Tyskland till Sverige under 1950-talet. Sedan dess har invandringen från Tyskland ändrat karaktär väsentligt. Numera är invandrarna från Tyskland ofta specialutbildade och männen överväger.

Bland de tyskspråkiga i Sverige är föreningslivet relativt svagt utvecklat med endast drygt tiotal lokala föreningar. Tyska församlingar finns i Stockholm och Göteborg.

Litteratur: Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds In 1973:11

5 Jugoslaviska grupper

Vid årsskiftet 1973/74 var 40200 jugoslaviska medborgare bosatta i Sverige. Antalet naturaliserade jugoslaver är f. n. ganska litet (drygt 2 000 personer) men kan väntas stiga när större grupper av invandrare från 1960-talet uppnår kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap.

Exakta uppgifter om nationalitetsfördelningen bland jugoslaverna i Sverige finns inte. Enligt IU:s intervjuundersökning var ca hälften av de under åren 1964—1968 invandrade jugoslaverna serber, medan knappt en fjärdedel var kroater och resten fördelades mellan slovener, makedoner, albaner och några mindre minoritetsgrupper i Jugoslavien. Svenska uppgifter om de jugoslaviska invandrarnas nationalitetsfördelning efter år 1968 saknas, men då denna invandring i huvudsak har varit familje- präglad kan man anta att den nationella fördelningen inte har påverkats särskilt starkt. Detta antagande bekräftas av uppgifter i den jugoslaviska folkräkningen år 1971. Det innebär att det troligen f.n. bor ca 20 000 serber, ca 10 000 kroater och några tusen makedoner resp. slovener i Sverige. Jugoslaverna är i huvudsak bosatta i södra Sverige och utgör där i många kommuner den största utlänningsgruppen.

Den arbetsmarknadsbetingade invandringen från Jugoslavien började i mitten av 1960-talet och kulminerade år 1970. Under senare år har invandringen från Jugoslavien präglats av att anförvanter till tidigare invandrare har kommit hit.

Ett fyrtiotal jugoslaviska föreningar finns i Sverige, ibland uppdelade efter nationalitetsgrupperna bland jugoslaverna. Ett trettiotal av de lokala jugoslaviska föreningarna är anslutna till Jugoslaviska riksförbundet, med säte i Stockholm. Några organisationer för kroatiska, makedonska och slovenska invandrare står utanför förbundet.

Li tteratur:

Ehn B, Sötebrödet — en etnologisk skildring av jugoslaver i ett svenskt pappersbrukssamhälle, Tidens förlag (utkommer 1975) Meurle K & Andric' M, Background to the Yugoslav migration to Sweden, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1971, 350 s.

Pepeonik Z, Jugoslavenska ekonomska emigracija u Svedsku-prilog sagle- davanju socijalno-ekonomskih uvjeta transformacije radnika migranata u ekonomske emigrante, Zagreb 1973, 351 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 263-266 Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds In 1973 :1 l

6 Ester

Åren 1943—1944 kom ca 25000 ester som flyktingar till Sverige. Antalet personer med estniska som modersmål som f.n. är bosatta i Sverige är svårt att beräkna. Flertalet ester är numera svenska medborgare och någon statistisk redovisning av ester i Sverige förekommer inte. IU har beräknat att ca 24000 personer i Sverige har estniska som

modersmål. Av dem är en stor del födda i Sverige.

Huvuddelen av esterna är numera bosatta i storstadsregionerna Stock- holm, Göteborg och Malmö.

Det förekommer en livaktig föreningsverksamhet bland esterna: antalet estniska organisationer i Sverige har beräknats vara ca 150. Av dessa är många tämligen små och specialiserade. Av riksorganisationerna är Est- niska Kommittén i Sverige och Esternas Representation i Sverige viktigast, bägge med säte i Stockholm.

I Stockholm och Göteborg finns sexåriga estniska grundskolor där både estniska och svenska är undervisningsspråk. Esterna är den språkliga minoritet i Sverige som har de mest utvecklade kulturinstitutionerna, med bl. a. en betydande bokutgivning på estniska. Hela produktionen sedan år 1944 uppgår till ca 950 titlar. Flera estniska tidningar och tidskrifter utkommer i Sverige: därav är Eesti Päevaleht (Estniska Dag- bladet), som utkommer två gånger i veckan och har en upplaga på ca 2600 ex. den viktigaste. Tidningen Teataja utkommer två gånger i månaden och har ca 600 prenumeranter. Ett stort antal tidningar och tidskrifter utkommer oregelbundet.

Li ttera tur:

Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 201—222 Aspects of Estonian Culture, London 1961, s. 287—303.

7 Greker

Vid årsskiftet 1973/74 var 16 900 grekiska medborgare bosatta i Sverige. Antalet naturaliserade greker är f. n. litet.

Bland grekerna i Sverige tillhör en liten del den slavomakedonska språkgruppen, medan en annan liten del talar den s. k. pontiska dialekten.

Den grekiska invandringen till Sverige blev betydande i mitten av 1960-talet och har sedan dess pågått fortlöpande, Under senare år har många familjemedlemmar till tidigare invandrare kommit.

Grekerna i Sverige är koncentrerade till storstadsområdena och till mindre brukssamhällen i framför allt Småland, där de ibland utgör den dominerande utlänningsgruppen.

Livlig föreningsverksamhet förekommer bland grekerna, framför allt på lokal nivå. Till Grekiska riksförbundet, med säte i Stockholm, är 12 föreningar anslutna. Förbundet ger ut månadstidningen Metanastis (ln- vandrare).

Litteratur:

Andersson B, Greker i Malmö, Sociologiska institutionen Lunds universi- tet, 1972, 475 s.

Economou D, Invandrare från Grekland, Tidens förlag, Stockholm 1971, 1 12 s. Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds In l973:1 ] Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 259—263 Thomell T, Grekiska arbetare i Lessebo, Sociologiska institutionen Lunds Universitet, 1972, 84 s.

8 Judar

Antalet judar i Sverige kan beräknas till 16 000, vilket är ungefär dubbelt så många som omedelbart före andra världskriget. Antalet personer som är organiserade i mosaiska församlingar eller judiska föreningar uppgår till ca 9000, varav den största, synagogan i Stockholm har 5 000 med- lemmar. I Stockholm och Göteborg finns några ortodoxa mindre synagogor med sammanlagt 400 medlemmar. I de mosaiska församlingar- na finns även många judar som inte är religiöst engagerade, men som uppfattar medlemskapet som en identitets— eller solidaritetsförklaring.

Invandringen av judar till Sverige inleddes på 1780-talet. Under och efter andra världskriget ökade antalet judar i Sverige till följd av nazismens judeförföljelser. På senare år har ett relativt stort antal polska judar kommit hit.

Merparten av judarna i Sverige är bosatta i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö.

Det judiska organisationslivet i Sverige är välutvecklat och omfattar ett mycket stort antal organisationer. Särskild lekskole-, skol- (Hillel- skolan i Stockholm), ungdoms- och pensionärsverksamhet drivs ijudiska organisationers regi. Ett stort antal medlemsblad, tidskrifter m.m. ges ut av judiska föreningar i Sverige. Centralt organ är Mosaiska församling- arnas i Sverige Centralråd, med säte i Stockholm.

Litteratur:

Cerha M et al, Judiska föräldrar och barn i Stockholm, Pedagogiska institutionen Stockholms universitet, 1969, 184 s. Gordon H & Grosin L, Den dubbla identiteten, CEBE Grafiska, Stock- holm 1973, 235 s. Herz L, Fyrtio judar i Malmö, Sociologiska institutionen Lunds universi- tet, 1968, 52 s. Järnegren A, En minoritetsgrupp i Sverige under etthundra år, Judarna under åren 1780—1880, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1968, 62 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 183—200 Valentin H, Judarna i Sverige, Bonniers, Stockholm 1964, 242 s.

9 Un grare

Vid årsskiftet 1973/74 var 4 600 ungerska medborgare bosatta i Sverige. I folkräkningen 1970 anges 10 851 personer vara födda i Ungern, varav

6 982 var svenska medborgare. Antalet personer i Sverige med ungerska som modersmål kan antas vara ca 10000, varav flertalet är svenska medborgare.

Den ungerska gruppen består väsentligen av flyktingar som överfördes till Sverige efter andra världskrigets slut och efter 1956 års resning i Ungern. Överföring av ungrare från flyktingläger i Europa har även ägt rum under 1960-talet.

Bland ungrarna i Sverige finns ett drygt tiotal religiösa och politiska föreningar med i huvudsak lokal anknytning.

Litteratur:

Lundqvist A & Busch K, Främling i Sverige, Argos förlag, Uppsala 1966, 186 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 270—275

10 Italien are

Vid årsskiftet 1973/74 bodde i Sverige 6 800 italienska medborgare. Trots att många italienare har varit i Sverige länge är antalet naturalisera- de lågt, drygt 2 000 personer. Många italienska män är gifta med svenskor.

Den italienska invandringen till Sverige började i slutet av 1940-talet, till en del genom organiserad rekrytering av arbetskraft i Italien. Invand- ringen var betydande under 1950-talet och början av 1960-talet. Sedan 1967 har utvandringen av italienska medborgare från Sverige varit större än invandringen hit.

Italienarna i Sverige är i stor utsträckning koncentrerade till några bosättningsorter, bl. a. Västerås.

De flesta italienska klubbarna i landet är anslutna till Italienska riksförbundet, med säte i Stockholm. Förbundet ger ut en tidning — Il Lavoratore — med 10 nr/år.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 25 5—258

l l Polacker

Vid årsskiftet 1973/74 var 6 100 polska medborgare kyrkobokförda i Sverige. Enligt folkräkningen 1970 fanns då i Sverige 10 851 personer födda i Polen varav 5 395 var svenska medborgare. Invandringen från Polen har varit relativt stor under senare år, framförallt av polska judar. En del av dessa har kyrkobokförts i Sverige såsom statslösa, men en del ingår förmodligen i de ovan nämnda siffrorna. Bland de i Polen födda personerna finns även ett tämligen stort antal judar som kom till Sverige

strax efter andra världskriget. Antalet personer år 1970 med polskt modersmål beräknas uppgå till 5 000 personer. Ett flertal polska föreningar är verksamma i Sverige, varav några av rikskaraktär. Flera medlemsblad m. m. ges ut av föreningarna.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 267—270

12 Turkar

Vid årsskiftet 1973/74 var 5 600 turkar bosatta i Sverige. Det finns ett par hundra naturaliserade turkar i Sverige.

Den turkiska invandringen till Sverige började i mitten av 1960-talet och var i början präglad av en stark manlig övervikt. Under senare år har familjemedlemmar i större utsträckning kommit till Sverige och en könsutjämning har skett. I gruppen finns personer med mycket kort formell utbildning.

Turkarna är i stor utsträckning koncentrerade till några större orter i Sverige, bl. a. Stockholm.

Ett mindre antal turkiska föreningar finns, främst i Stockholms- området.

Litteratur:

Hernze B & Palmenfelt U, Kuluturkar i Stockholm, Socialantropologiska institutionen Stockholms universitet, 1972, 65 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 258—259 Yildirim 0, Den turkiska minoritetsgruppen i Sverige, Sociologiska insti- tutionen Stockholms universitet, 1969, 69 s.

13 Letter

Antalet personer i Sverige med lettiska som modersmål kan uppskattas till ca 4 000 personer, varav de flesta är svenska medborgare. Bakgrunden till gruppens bosättning i Sverige är densamma som för den estniska gruppen.

Flera lettiska organisationer är verksamma i Sverige, varav Lettiska centralrådet och Lettiska hjälpkommittén, bägge med säte i Stockholm, är av rikstäckande karaktär. En viss bokutgivning förekommer i Sverige på lettiska: perioden 1970—73 utgavs i Sverige nio skönlitterära verk på lettiska.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 275—279

Bilaga 2 En undersökning av invandrar-

och minoritetsorganisationerna

|». 'I). 't'r .— ' ' " _j|'|-'|"I'|I'U_ __!|||||||__| | ._ |||||||| ||| | ||||_:_ ,_ | '] ._-| | "| . ||. 'r'f'l |» ||"' __ J - ||_. 1' -"r-'-' *|- '||.'l |..||.'.'.|

.n '... ||.. .'| ,..|

|| |_|| .'.|' |""| '|""'""f ||| * - '.'fl'jn'.” '||||F"| .'_"l||||' "I' I)”

..|.'.':'."'vl' ' % . ,. -= än | - ' . l l

||| "'.|H.|.| |||,||||||.| .

.| .. ||| - |,| ||| || | .. ||| Hi|||| | J . |' |'._.' _' [||| 'I|F1'||'*|"|1'-| | ,--'|._.. ||. '.' |||: -' .i'.'.D.i|'.."'..'._' "|;

'. '. ' mim - '-"'| ”"i-J.H.! ..

|,||-1||| '-_|| ||| |'( |l"| |_"I-|""" ”| -||__| |||

- -...' . .' '! v ."-1"."'|'-_ '|..|.|i ||| ' ="" ;. .__-.'..| |||-|||. __ '.'-Fh _..|||. .? '. . || | ':: |r '||1'|'|:.'|.1' .'

| . _|| "";_' ' ' | |,Jj|'..||.-. ...

__ _ . L—."'r|'l_ _ ',, » , " '_'-||; -. ' ' ' ' '. "| . | | . .|.__|.|' | || _ _l..||.-.|||n ., ' Him - - ||| '- -. |' ' '_ "|*'|:|'rr|- |lä't'r'|

|-|'

_ | .. |i_f.' u'

'.!-|||? :

|||: .-_|

.;

'| | -| J .: ucll ||| 'I

' ' .'. '-||_'.'"l"|".' '|"-|? ?"|-||i. .|.- -' |'||i|"".-

-- | ||| "- "'_' ..'l,|','._.; |" -'-."- ||... "'-'._|'|.' ...

.|'»|.|.'| __|—_| _ |-|... '... . |||.'||'||| '|||_'|_..

ÖE"'|"'.1':|" ' '

.. "14""'"*i'!"l.||.' ' 'i'vn ' | !

Hu |'-||-—'|.-'-

sou 197470

2 Undersökningens uppläggning och genomförande

2.1. Adressinsamling

Då det inte tidigare förelegat någon sammanställning av invandrar- och minoritetsorganisationer i Sverige, gällde det primärt att finna så många sådana organisationer som möjligt. Man uppskattade antalet föreningar till ett tusental och beslöt att kartläggningen skulle omfatta samtliga organisationer som kunde spåras. Postenkät befanns vara den lämpligaste metoden för insamlandet av data.

För att få fram nödvändiga adresser användes bl. a. förteckningar över föreningar som sammanställts av Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund, Jugoslaviska riksförbundet, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd och Estniska kommittén. Vidare användes religionssociologiska institutets förteckning över religiösa orga- nisationer med huvudsaklig förankring bland invandrare.1 Alla invandrar- byråer i lander kontaktades och ombads göra en inventering av invandrar— och minoritetsorganisationer på resp. orter. Många organisationer spåra- des vid genomgång av bidragsansökningar hos SIV, vid samtal med representanter för berörda organisationer, ambassader, präster, universi- tet, politiska partier och via telefonkatalogen.

Parallellt med adressinsamlingen informerade lU och SIV om under- sökningens syfte i Invandrartidningen (Nr 18, maj-73, sid. 1), Ny i Sverige (Nr 2, maj-73, sid. 23), Värt nya land (Nr 2, maj-73, sid. 13) och Dagens Nyheter 24/5-73, sid. 6). Publiceringen ledde till att flera organisationer rekvirerade frågeformulär.

2.2. Utformning och testning av frågeformulär

Formuläret bestod av ett tjugotal frågor med i huvudsak fasta svarsalter- nativ. I några fall lämnades dock svaren öppna.

För att testa formuläret och för att ytterligare informera om under- sökningens syfte arrangerades skilda möten med företrädare för Riksför- bundet finska föreningari Sverige, Jugoslaviska riksförbundet, Grekiska riksförbundet, Italienska riksförbundet, FIOS (Förenade invandrarorga-

' Bo Ståhl, Religiösa organisationer bland invandrare, Religionssociologiska insti- tutet 1972110

nisationer i Sverige) samt Invandrarnas kulturcentrum (IKC). Synpunkter på formuläret inhämtades även från företrädare för Stockholms invand- rarnämnd.

2.3. Datainsamling och bearbetning

De flesta formulären sändes ut under senare delen av maj 1973, men utskickningen fortgick t.o.m. augusti 1973, allteftersom nya adresser framkom. Förutom sedvanligt följebrev inkluderade försändelserna till de riksför- bundsanslutna finska organisationerna ett brev med en uppmaning från förbundsledningen att besvara enkäten. På samma sätt uppmanade Jugoslaviska riksförbundet sina anslutna organisationer att delta i under- sökningen. i.!

En första påminnelse skickades ut i månadsskiftet juni—juli och en andra i början av augusti. Svar som inkommit efter den 14 september 1973 (30 st.) har inte medtagits i den slutliga sammanställningen.

Det insamlade materialet har bearbetats manuellt.

2.4. Bortfallsredovisning

Ursprungligen ingick 874 organisationer i undersökningen, men efter hand frånräknades 28 organisationer som visade sig vara underavdelningar till andra i undersökningen ingående organisationer. Bortfallet framgår av följande tablå:

Antal Procent

Totala antalet organisationer: 846 Bortfall: 282 33 varav: Ej svar 211 25 Upphör! 42 5 Verksamheten vilande 7 1 Anser sig ej relevantaa 14 2 Vägran 2 — Kan ej spåras 6 1 Antal bearbetningsbara svar: 564 67

& Här ingår några ”vänskapsföreningar” samt organisationer inom väletablerade invandrar- och minoritetsgrupper (judar och ester).

Av ovanstående tablå framgår att IU fann 846 organsationer i Sverige som vid en första anblick skulle kunna karakteriseras som invandrar- eller minoritetsorganisationer. Underlag saknas emellertid för att bedöma hur många organisationer man inte kunnat erhålla uppgifter om. Med tanke på det antal organisationer som upphört med sin verksamhet är det troligt att i motsvarande grad nybildade organisationer nu existerar. Det är t. ex. också känt att sammanlagt mellan 50 och 100 griuppbildningar och föreningar för invandrare och etniska/språkliga minoriteter är verk- samma inom riksdagspartierna. Dessa gruppbildningar och föreningar har

inte tagits med i enkäten. ! detta sammanhang kan också nämnas att det torde finnas ca ett åttiotal kulturellt aktiva gruppbildningar av invandrare i Sverige utan egentlig föreningsstruktur, som är verksamma med t. ex. amatörteater, dans etc., och som inte heller ingår i undersökningsmate- rialet.

"""""" -"-'-" "-|...". . . '...'J'f_|.....-'l|.'|'

] | J.. :"' .- _ '1"|'.l"' L' "'-" "'i'. ..'-|'r'*l'-'|.'. . .....» ». -'

".'...'| ..- |-| . . - ' ' d'." ...-.|' till'-|" ,-| ."| him -

;'.'l '.' ||.n_|.'. ;".- ||| . ' " .." ".”! "' "'.'- '

||.Jt:| | |||'| |||-||...l||||"lil |.å '. | _ff' | - __ .'Ill- . ._.', ". '.| "' "| "J'N. |'l|L'.'.|..|.;"—'1l.'|'.-l'|f ' -" ' - '|'].Å" _.|.|.|'('._..||:|'..|.' .T.'. 'll"|-. ' _| | .».

mrr._

| . . |:]; ||'-|'|n||'l'j:"|g.. ..'usju

w ' "|. "|.- ._ " .._-, " |.' . . .....” _||... |. ' '.'."L '..'..fi_ l' """? |||']:|-l'|"|'r"'. ,; |'_'. | |||! || ||” '. ' '|..|.||||||:| 'l."..f.'.'.-.|..'l.:" .-'|_ | |. . , ..... .. ." | ..'.'r' ' . " '.: .'.... -'.'|'..'|||-

. '. 3 '...r.-'|'..'".' .|'- .||'_.

"- . .._ . ._u'.l.' '.- " | ' '|| '. |”'-.. .J'dui'lk'm- |! l.|ln|| ..

|.

" . || " . = " |.T|".. 't. r..... .- ..'- |. '. - | ."|." '."- '.'- ".*1 "..||"i".'.;H_'".'t.. ' "' '"" ||-. ' .....» '..' || .' ' '.. . ..' ' ....." , .... .. .|_ ' '." .". . ' .v.. .. | ' '. .. '|' .'.'l, . '|| » |- |'-' ..|| |||'..|.' '||'- "'..'.m

|. |... .. || __|.

_ - l' _. ' "'l ”ll "';" .. -|||||4|_| |_..v_ | || | vr. ' ..... .' "|'""l" . |,||.| '|'" ' ""' ' . |: '.. |:: |||,L|'.=- ""'|l"'- |_..I ""vi-"[i- I'J || 'JH : -. " 'a'-Uv "'.. '”';-M..."

. . ; ' .. ......LJT- . ._ .._-' ..."... 3.5.3. :|". | ' "" "".""' ..l.l'|'_-""" .. . ' ' "" * ' :""" : L" '.'" ."" |.."J.|"|||-|' _ |' "" :]

|||' |'||_.| '.'.

.'. .... .|_. J * ... . F 4 '| ' || |..- "l' ""Ri:

._'..J.' .|_"?!

| ' | ' | ... .: .;||.| - "t'-" ' ; l' """|""l'|'|'-':"|-1l!'i""'l" '" ' .... "'.. .' ' '|- "I"... " | — ." - , tr.-|l"'.'.s*." ." ..'-'.'1"'."- --.:.'.»l.-l|...'.'.'._. .' ' .. .. |. J " | "in"" '.'. '.: '..' ' _.f'ti'a ".'— |.. _|. . |"... ._'?"l. J.-_"l-|_.| ..'» .. '| "'.. 'i. ' :.| | ,. -' "||.'.',"k| '|'." "...||'_ .'...Jl' .'-|".... . |..';. ..'|||.|i'- - ""Il!" |

. .l . ' .l.' '||.|'_ .'.)..' _ g-gJ-év'r _ '_'l|r .'.. ||'.|:.-||:||"|"||.._.'-.|..:€|.- _||... ;(.- |

3 Undersökningens resultat

3.1. Svarsfrekvens

Tabell 1 visar hur antalet utsända och inkomna formulär fördelar sig efter nationalitetsgrupper. I flertalet fall framgår av föreningens namn vilken nationalitet den bör anses tillhöra. [ vissa fall när oklarheter uppstått har uppgifter lämnade i formuläret använts för gruppindelningen. Beträffan- de vissa nationaliteter/grupper har följande särskilda definitioner använts:

afrikanska gruppen: organisationer med anknytning till den afrikanska kontinenten.

jugoslaviska gruppen: organisationer vilka betecknar sina medlemmar som jugoslaver (28), kroater (3), makedoner (l), serber (1) och slovener (1).

skandinaviska gruppen: danska (3), norska (3) och isländska (2) organisationer.

östeuropeiska gruppen: polska (9), ungerska (9), tjeckiska (4), rumän- ska (l) organisationer samt organisationer vilka själva betecknar sig som ”östeuropeiska” (3).

övriga gruppen: organisationer vilka betecknar sina medlemmar som araber (3), assyrier (l), britter (5), fransmän (3), holländare (l), indier (3), irländare (l), japaner (3), kelter (l), kurder (l), schweizare (l), tunisier (l), turkar ( l ), tyskar (5), österrikare (2) och ukrainare (l).

”ej nationalitetsbundna” gruppen: organisationer som ej representerar någon speciell nationalitet utan verkar på ett internationellt plan (bl. a. många religiösa organisationer).

Av tabell 1 framgår att de finska föreningarna utgör en knapp tredjedel av hela undersökningsmaterialet. De finska och de estniska grupperna svarar för vardera 27 % av totala antalet profana organisationer, och hela 37 % av de religiösa organisationerna är finska. De ”ej nationalitets- bundna”, vilka framstår som näst största religiösa grupp, representerar framför allt katoliker, medan de finska föreningarna främst består av protestanter och frikyrkliga.

Beträffande svarsfrekvensen ligger de finska och estniska organisatio- nernas genomsnittsprocent nära den genomsnittliga svarsfrekvensen för hela materialet, dvs. 67 %. Som en jämförelse kan anföras att motsva- rande siffror för de grekiska, afrikanska, judiska och "övriga” organisa-

Tabell [ Fördelning av utsända och inkomna formulär samt invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitetsgrupp

Nationalitet Utsända Bearbetade Därav från (motsvarande) formulär formulär (svarsfrekv.) Profana org. Religiösa org. Ant. Ant. % Ant. % Ant. % ”Afrikaner” 15 8 8 2 — — Ester 204 132 65 113 27 19 13 Finnar 249 169 68 113 27 56 37 Finlandssvenskar 16 14 14 3 — — Greker 25 13 52 13 3 —— — lngermanländare 8 8 7 2 1 1 Italienare 18 15 13 3 2 1 ] udar 70 38 54 20 5 18 12 J ugoslaver 41 34 83 31 7 3 2 Letter 6 5 4 1 1 1 Portugiser 5 3 3 l — — Spanjorer 7 5 4 1 l 1 ”Skandinaver" 12 8 5 1 3 2 ”Östeuropeer” 36 26 72 20 5 6 4 Övriga nationa- liteter 60 33 55 28 7 5 3 Ej nationalitets- bundna 74 53 72 18 4 35 23 Totalt 846 564 67 414 100 150 100 73 % 27 %

tionerna är drygt 50 %, men 80—100 % för de italienska, jugoslaviska, lettiska, finlandssvenska och ingermanländska föreningarna.

3.2. Profana organisationer (414 st. ) 3.2.1 Organisationsbeskrivning Grundår

Tidpunkten för organisationernas bildande följer som väntat de olika flykting- och invandringsströmmarna. Under krigsåren grundades många judiska, estniska och östeuropeiska föreningar. På 1950—talet började även de finska invandrarna organisera sig för att på 1960- och början av 1970-talet dominera antalet nybildade föreningar tillsammans med den nya stora invandrargruppen, jugoslaverna (se tabell 2).

Nationalitet

Även om viss nationalitetstillhörighet i allmänhet inte är ett formellt krav för medlemskap, framkommer det att flertalet organisationer bildats på enhetlig etnisk grund. Endast inom de estniska, lettiska, judiska och italienska grupperna förekommer en mer aktiv begränsning av medlem- skap till personer av den ”egna” nationaliteten (se tabell 3).

Föreningar med direkt syfte att ”blanda” invandrare av olika nationali—

Tabell 2 De profana organisationernas grundar efter nationalitet

Nationalitet —1940 1941—1950 1951—1960 1961—1970 1971— Ej svar Totalt ”Afrikaner” — -— — 4 4 — 8 Ester — 69 34 9 1 — 1 13 Finnar 1 — 28 61 20 3 1 13 Finlandssvenskar — 2 5 5 2 — 14 Greker — _ —— 5 7 1 13 lngermanländare — 4 3 — — — 7 Italienare 2 4 3 2 1 1 13 Judar 7 7 2 4 — — 20 J ugoslaver — — 1 17 13 — 31 Letter — 2 1 1 — — 4 Portugiser — — — — 3 — 3 Spanjorer —— — 1 3 — — 4 ”Skandinaver" 1 1 1 1 — 1 5 ”Östeuropéer” 2 5 5 5 2 1 20 Övriga nationa-

liteter 5 6 3 7 7 — 28 Ej nationalitets-

bundna 1 1 3 5 7 1 18

Totalt 19 101 90 129 67 8 414

Tabell 3 Profana invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitet och begränsningar för medlemskap

Nationalitet Inga Begräns- Därav efter Nationali- Politisk Annat Ej Totalt begräns- ningar __ tet/ ras åskådning svar ningar Ålder Kön, endast Ant. % Ant. % män kvinnor ”Afrikaner” 6 2 — — _ 2 — — — 8 Ester 43 38 70 62 5 16 8 39 — 34 — 113 [finnar 101 89 11 10 4 — — 1 —- 5 —1 113 Finlandssvenskar 12 2 1 — — 1 — _ — 14 Greker 7 6 4 — — 1 1 2 — l 3 Ingermanländare 5 2 — — — 2 — — 7 Italienare 6 6 — — — 5 — l 1 13 J ud at 10 5 0 10 5 0 2 — 1 7 — 1 — 20 Jugoslaver 26 84 5 16 — — — 2 2 2 — 31 Letter 2 2 1 — —— 2 — — — 4 Portugiser 1 2 1 — — 1 — — -— 3 S panjorer 2 2 — — — 1 — 1 — 4 ”Skandinaver” 4 1 1 — — — — — — 5 ”Östeuropéer” 16 80 4 20 — — — — 1 3 20 Övriga nationali- tet