SOU 1975:19

Konsumentskydd på låsområdet

PM utarbetad av RPS

1.1 Inledning

I lagar, förordningar och med stöd därav meddelade bestämmelser, som reglerar offentlig verksamhet eller annan verksamhet som berör allmän- heten, återfinns ofta föreskrifter om vad myndighet, som har att bevilja tillstånd till eller utöva tillsyn över sådan verksamhet, har att iaktta till tryggande av allmän ordning och säkerhet. Sådana föreskrifter avser särskilt frågan vilka kvalifikationskrav som skall uppställas beträffande ansvariga utövare av verksamheten och deras medhjälpare. Ibland är dessa kvalifikationskrav noggrant specificerade. I andra fall åter anges endast krav på lämplighet. För åtskilliga områden av ifrågavarande verksamhet finns kvalifikationskrav inte alls angivna, trots att det är uppenbart att från ordnings- och säkerhetssynpunkt tillstånds- eller tillsynsmyndigheten inte kan underlåta att ingå på en lämplighetspröv- ning.

För att kunna verkställa den låmplighetsprövning, varom här är fråga, måste vederbörande myndighet företa viss utredning. Denna kan allmänt sägas gå ut på att söka få svar på frågan om vederbörande är lämplig att utöva verksamheten eller inte. Härvid är det oftast ofrånkomligt att undersöka vederbörandes laglydnad och vandel. De polisiära registren innehåller uppgifter som kan vara till vägledning i detta avseende.

Upplysningar beträffande en persons laglydnad och vandel får emeller- tid inhämtas från dessa register endast iden mån bestämmelser i lag eller annan författning så medger. Bestämmelser om registrens innehåll och om utlämnande av uppgifter ur registren finns i lag (1965:94) om polisregister m. m. samt i polisregisterkungörelsen ( 1969: 38).

Det centrala polisregistret, som förs hos rikspolisstyrelsen (RPS), är tekniskt samordnat med allmänna kriminalregistret i ett ADB-system. Från kriminalregistret får emellertid upplysningar inte meddelas för anställningsändamål.

1.2 Lagen om polisregister m. m. (PRL)

Med polisregister förstås register som förs hos RPS eller annan polis- myndighet för att tjäna till upplysning om brott för vilka någon

misstänkts, åtalats eller dömts, eller om någons vandel i övrigt. Som polisregister räknas inte det allmänna kriminalregistret (1 & PRL).

Enligt 2 & PRL skall innehållet i polisregister begränsas till uppgifter som polisen behöver för att kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i övrigt.

Närmare föreskrifter om innehållet ipolisregister och om uppgifter till sådant register meddelas av regeringen (så har skett genom polisregister- kungörelsen, PRK) eller, efter regeringens bemyndigande, av RPS.

Utdrag av eller upplysning om innehållet i polisregister skall enligt 3 & meddelas, när framställning därom görs av .

1. justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolisstyrelsen, den centra- la utlänningsmyndigheten, länsstyrelse, länsrätt, polischef eller allmän åklagare;

2. annan myndighet, om och i den mån regeringen för visst slag av ärenden eller för särskilt fall ger tillstånd därtill;

3. enskild, om regeringen medger att utdrag meddelas för visst ändamål och den enskilde styrker att utdraget avses för sådant ändamål eller om i annat fall, där den enskilde styrker att hans rätt är beroende av upplysning ur registret, regeringen medger att upplysningen meddelas.

I 6 & föreskrivs viss begränsning när det gäller utlämning av uppgift om misstanke för brott och uppgift om åtalad gärning efter frikännande dom.

Enligt 6 & l stycket får i uppgift från polisregister till bland annat enskild anteckning om misstanke för brott medtagas endast om åtal väckts för brottet.

I 6 5 2 stycket stadgas, att om någon frikänts för åtalad gärning genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, uppgift om gärningen ej må meddelas annan än justitiekanslern, riksdagens ombudsmän, rikspolis— styrelsen, länspolischef, polischef eller allmän åklagare.

7 5 innehåller s. k. rehabiliteringsregler. I den mån inte annat följer av 7 a 5 får sålunda inte medtas anteckning om

1. böter, sedan fem år förflutit från dom, beslut eller godkännande av strafföreläggande;

2. villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskild vård, dom varigenom någon enligt 33 kap. 2 & brottsbalken förklarats fri från påföljd, dom vari förordnats om villkorligt anstånd med intagningi arbetsanstalt, beslut av åklagare att icke tala å brott eller beslut om förpassning eller utvisning, sedan tio år förflutit från dom eller beslut;

3. fängelse, ungdomsfängelse, internering eller intagning i arbetsanstalt, sedan tio år förflutit från frigivningen eller övergången till vård utom anstalt;

4. vandel i övrigt, sedan tio år förflutit från den händelse som föranlett anteckningen.

Anteckning om förvisning medtas under tid, som är föreskriven för brottspåföljd vilken ådömts jämte förvisningen. Har före utgången av tid

• Sida 111
•  Original

som sagts beträffande samma person ånyo meddelats dom eller beslut eller förekommit händelse, som antecknats i registret och icke endast förändring av påföljd eller verkställighet av tidigare dom eller beslut, må båda anteckningarna medtas så länge någondera må medtas enligt första eller andra stycket. Förekomma flera anteckningar, äger vad nu sagts motsvarande tillämpning.

Enligt 7 a 5 skall begränsning som anges i 7 & ej iakttas, om för särskilt fall fullständiga uppgifter begärs av myndighet som sägs i 3 5 1 eller av myndighet som av regeringen fått tillstånd att erhålla utdrag eller upplysning utan begränsning enligt 7 &.

Även om fullständiga uppgifter ej begärts enligt första stycket, skall till myndighet som sägs i 3 ä 1 lämnas uppgift om dom eller beslut varigenom någon ådömts förvisning med sådant förbud att återvända till riket som icke är begränsat till att gälla viss tid.

I utdrag eller upplysning till åklagare lämnas alltid uppgift om verkställd sinnesundersökning eller rättspsykiatrisk undersökning.

Enligt 8 & får polischef utfärda intyg eller utlåtande om någons vandel, redbarhet eller lämplighet för viss verksamhet eller om annan liknande omständighet till

1. myndighet som sägs i 3 5 l;

2. annan myndighet, när skyldighet därtill föreligger enligt lag eller författning;

3. enskild i de fall och den ordning lag eller författning särskilt anger;

4. myndighet eller enskild i annat fall, om regeringen ger tillstånd därtill.

1.3 Rikspolisstyrelsens register

Innehållet i rikspolisstyrelsens polisregister regleras av polisregisterkungö- relsen (PRK).

2 5 I polisregister får rikspolisstyrelsen, i den omfattning det behövs för ändamål som anges i 2 5 första stycket PRL anteckna uppgifter om den som 1. ådömts påföljd eller genom godkänt strafföreläggande böt-

fällts för'brott mot

a) brottsbalken,

b) valutaförordningen den 5 juni 1959 (nr 264), förordningen den 26 maj 1961 (nr 180) om tillverkning av sprit och vin, narkotikaförordningen den 14 december 1962 (nr 704) och narkotikastrafflagen den 8 mars 1968 (nr 64),

c) l å andra stycket eller 3—5 55 lagen den 28 september 1951 (nr 649) om straff för vissa trafikbrott eller

d) l 5 första stycket eller 2 & sistnämnda lag eller bestämmelse i annan lag eller författning, om påföljden är dagsböter, lägst tjugofem, eller normerade böter, lägst ettusen kronor, eller om annan påföljd än böter ådömts,

2. blivit med tillämpning av 33 kap. 2 & brottsbalken förklarad

• Sida 112
•  Original

.W

6.

7.

fri från påföljd eller dömd till lägre bötesstraff än sådant som får antecknas enligt 1 d, ålagts förvandlingsstraff för böter, dömts till intagning i arbetsanstalt enligt lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet, på grund av åklagares beslut enligt 20 kap. 7 € första stycket 4 rättegångsbalken, 1 % lagen den 20 mars 1964 (nr 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 69 få barna- vårdslagen den 29 april 1960 (nr 97) eller 57 5 lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård ej åtalats för brott, som enligt åklagarens bedömande skulle ha lett till påföljd som nämnes i 25 lagen den 22 maj 1963 (nr 197) om allmänt kriminalregister, ' enligt dom eller beslut skall förvisas eller utvisas ur riket eller

förpassas med förbud att återvända till riket eller blivit för brott utlämnad till annan stat.

3 & Anteckning enligt 2 5 1 får icke ske, om endast disciplinstraff för krigsmän ådömts för brottet, den dömde överlämnats till vård enligt lagen om nykterhetsvård och fängelse ej är stadgat för brottet eller påföljden ej ådömts för annat brott än sådant som avses i 16 kap. 15 eller 16 & eller 21 kap. 15 eller 16 & brottsbalken. 4 5 I fråga om dom eller beslut, som antecknats enligt 2 5, skall särskilt anmärkas om brott, för vilket dömts till skyddstillsyn eller böter, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. Zä brottsbalken, om förordnande meddelats om omedelbar verkställighet eller om sådan avräkning som avses i 33 kap. 3 & brottsbalken, om överrätt undanröjt domen eller beslutet och visat målet åter till lägre rätt. 5 % Beträffande den som antecknats enligt 2 5 skall även intagas uppgift om 1. förhållande som avses i 3—5 55 lagen om allmänt kriminal- register. anstaltsvårdens början, utskrivning från eller återintagning i anstalt för den som dömts till intagning i arbetsanstalt, intagning i eller utskrivning från sjukhus av den som domstol överlämnat till sluten psykiatrisk vård eller till vård i specialsjukhus för psykisktutvecklingsstörda eller av dlen som varit intagen ifångvårdsanstalt för undergående av påf—"öljd för brott och under tiden för anstaltsvården eller i samband med att denna upphört intagits med stöd av lagen (1966: 2193) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall eller lagen (19671940) angående omsorger om vissa psykiskt utveck- lingsstörda och icke skall återföras till anstalten.

Oavsett om anteckningen enligt Zä skett får uppgift notezras om intagning i eller utskrivning från sjukhus av den som under inflytande av

• Sida 113
•  Original

psykisk sjukdom eller utvecklingsstörning begått brott mot annans personliga säkerhet, för vilka åtal icke väckts, om intagning skett med stöd av lag som anges iförsta stycket 3.

I den mån rikspolisstyrelsen finner det behövligt får i polisregister intagas uppgift om avbrott i sådan anstaltsvistelse eller vård som antecknas enligt första eller andra stycket.

65

7å

Rikspolisstyrelsen får i polisregister införa uppgift om den som är misstänkt för brott, vars registrering är av särskild betydelse för brottsspaning, och om den mot vilken åklagare inlett utredningi mål om förvandling av böter eller intagning i arbetsanstalt. Uppgift som inkommit till rikspolisstyrelsen från myndighet i Danmark, Finland, Island, Norge eller stat ansluten till internatio- nella kriminalpolisorganisationen eller från denna organisation får antecknas i polisregister, såvitt uppgiftens innehåll motsvarar vad som avses i 2—6 åå.

I 14 och 15 åå finns bestämmelser om registerföring m. m.

l4å

155

Uppgift som intagits i polisregister skall utgå ur registret, om det kan ske med hänsyn till registrets tekniska beskaffenhet och om ]. misstanke som antecknats ej längre föreligger,

2. domstol genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft, frikänt för åtalad gärning eller funnit den tilltalade skyldig till denna men icke dömt honom till påföljd, som skall antecknas i registret, och den tilltalade ej skall vara registre- rad som misstänkt,

3. strafföreläggande undanröjts, förvandlingsstraff bortfallit eller förordnande att någon skall intagas i arbetsanstalt upphävts genom dom eller beslut, som vunnit laga kraft,

4. domstol efter resning meddelat dom eller beslut som avses i 2 eller 3,

5. framställning om utlämning för brott ej bifallits,

6. åttio år förflutit från den registrerades födelseår eller

7. uppgiften iannat fall ej behövs för registret. Polisregister med därtill hörande handlingar skall hållas under sådan värd att obehörig ej får tillgång till dem.

Utdrag av rikspolisstyrelsens polisregister meddelas enligt

l7å på framställning av

]. kriminalvårdsstyrelsen i fråga om den som söker anställning inorn kriminalvården,

2. poststyrelsen eller postdirektör i fråga om den som söker anställning inom postverket,

3. statlig, kommunal eller landstingskommunal myndighet eller

enskild sammanslutning eller person som beslutar om anställ- ning av personal inom psykiatrisk sjukvård, vård av psykiskt utvecklingsstörda eller vård av barn och ungdom, i fråga om den som söker sådan anställning,

• Sida 114
•  Original

' FAP = Föreskrifter och anvisningar för polisväsendet.

4. chefen för armén i fråga om den som söker anställning vid avdelning organiserad inom försvarsmakten för att ställas till Förenta nationernas förfogande,

5. enskild, om han genom intyg av svensk beskickning eller svenskt konsulat eller genom egen på heder och samvete avgiven skriftlig försäkran styrker att han för sin rätt i främmande stat är beroende av utdrag av polisregister eller att han ämnar inresa, vistas, arbeta eller bosätta sig i främmande stat och det för rikspolisstyrelsen är känt att den statens myndigheter kräver sådant registerutdrag för att bevilja inrese-, uppehålls-, arbets— eller bosättningstillstånd.

Enligt 18 å får framställning om utdrag enligt 17 5 1—3 göras av myndighet endast om tillfredsställande utredning om sökandens lämplig- het för den sökta befattningen inte utan avsevärd olägenhet kan vinnas på annat sätt. RPS prövar om utdrag bör meddelas.

19 å I utdrag enligt 17 å 1—3 får ej medtagas uppgift om annan enligt

2 å ] antecknad påföljd än

1. fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn, ungdomsfängelse eller internering,

2. överlämnande till särskild vård enligt 31 kap. brottsbalken, beträffande vård enligt lagen om nykterhetsvård dock endast om fängelse är stadgat för brottet,

3. dagsböter över fyrtio för brott mot bestämmelse i 8, 9 eller 14 kap. brottsbalken, för misshandelsbrott eller för annat brott som innefattar våld på person eller hot om sådant våld,

4. böter ådömda med tillämpning av 6 kap. 6å eller 16 kap. 11 å brottsbalken eller för brott som avses i 2 å ] b,

5. böter som med tillämpning av 33 kap. 2 å brottsbalken ådömts för brott för vilket är stadgat fängelse. I utdrag enligt 17å skall anmärkas om brott, som medtagits i utdraget och för vilket dömts till skyddstillsyn eller böter, enligt domen begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet som avses i 33 kap. 2 å brottsbalken. Utdrag enligt 17 å 1—3 och 5 skall begränsas enligt 6 och 7 åå PRL även när det lämnas till myndighet som avses i 17 å 1—3. Utdrag enligt 17å 4 skall begränsas. enligt 6 å andra stycket och 7 å PRL. På utdrag till enskild skall antecknas det ändamål för vilket det utfärdas.

13 å bemyndigar RPS att lämna närmare föreskrifter om innehållet i polischefens register (lokala polisregister).

1.4 Lokala polisregister

Med stöd av 13 å PRK jämförd med 2 å PRL har RPS lämnat föreskrifter om innehållet i polischefs register genom FAP 441—1 1 .

• Sida 115
•  Original

Den väsentliga skillnaden mellan innehållet i RPS:s register och i polischefs register är att anteckningarna i de senare registren huvudsak- ligen begränsar sig till ärenden som handlagts inom respektive polisdist- rikt.

Utdrag av eller upplysning om innehållet ipolischefs register får enligt 21 å PRK lämnas efter framställning från myndighet i följande fall.

Myndighet Ärende om Övervakningsnämnd eller skydds- Övervakning av dem som villkorligt konsulent frigivits, dömts till skyddstillsyn

eller överförts till vård utom anstalt Den som är intagen på anstalt men erhållit tillstånd att vistas utom denna Socialstyrelsen eller bamavårds— Adoption eller vårdnad om barn nämnd Åtgärd enligt 4 eller 7 kap. barnavårds- lagen Socialstyrelsen, länsnykterhets— Öppen vård eller tvångsintagning på nämnd eller kommunal nykter- vårdanstalt enligt lagen om nykter- hetsnämnd hetsvård Luftfartsverket Lämplighetsprövning enligt luftfarts-

kungörelsen (1961 : 558).

Tidigare nämnda begränsningar vid uppgiftslämnande enligt 6 å 2 stycket och 7 å PRL gäller även vid utlämnande av uppgifter från lokalt polisregister.

1.5 Rättelse av uppgift i polisregister

25 5 innehåller en särskild bestämmelse om vad som skall iakttas av den som i tjänsten tar befattning med uppgift från polisregister. Finner denne anledning anta att uppgiften är oriktig, skall detta genast anmälas till den myndighet som för registret.

1.6 Sammanfattning

Förutsättningen för att myndighet eller enskild skall få upplysningar om innehållet i eller utdrag av polisregister är att föreskrift därom finns i lag eller annan författning. Detsamma gäller intyg eller utlåtande som grundar sig på uppgifter i polisregister.

Utöver vad som tidigare redogjorts för kan enligt nu gällande bestämmelser varken arbetsgivare eller enskild få upplysningar/utdrag eller intyg/utlåtande för prövning respektive sökande av anställning. Detsamma gäller exempelvis beträffande sökande till av skolöverstyrelsen ordnade kurser, utfärdande av mästarbrev för hantverkare, godkännande av låssmed, stadsbud etc. All personal hos auktoriserat bevakningsföretag skall emellertid vara godkänd vid prövning med avseende på laglydnad,

• Sida 116
•  Original

medborgerlig pålitlighet samt lämplighet i övrigt. Prövningen ankommer på länsstyrelse eller beträffande den som har hemvist i Stockholms, Göteborgs, Malmö eller Visby polisdistrikt på polisstyrelsen (lag 1974: 191 om bevakningsföretag).

• Sida 117
•  Original

Utredningen har hört ett antal organisationer och institutioner i syfte att få synpunkter inom ramen för utredningsarbetet. Vi redovisar synpunk- terna i två avdelningar, I och II. Avdelning I omfattar för utredningen väsentliga utdrag ur justerade intervjuer och skriftliga svar på en begränsad enkät. Avdelning II innehåller för utredningen väsentliga utdrag ur justerade synpunkter som framkommit vid andra hearings. De synpunkter som redovisasi bilagan har sålunda — förutom annat material — utgjort underlag vid utredningens behandling och lösning av förelagda

problem.

I Muntliga och skriftliga enkätsvar

Datum Organisation Företrädare 197309—17 Sveriges trähusfabri— Dir. O. Landberg kanters riksförbund 1973-09-17 Snickerifabrikernas Dir. Sten Cassel och riksförbund ombudsman Söderberg 1973-09-18 Hyresgästernas Förbundsordf . Erik riksförbund Svensson och utredningssekreterare Claes Engelstam 1973-09-19 HSB: s riksförbund Förbundsjurist G. Printz och förvaltningschef M. Carlsson 1973-09-20 Sveriges allmännyttiga Dir. Björn S. Björnström och bostadsföretag, SABO ingenjör Tage Kruse 1973-09-21 Byggandets Samordning AB Ingenjör Enar Törnkvist 1973-09-21 Sveriges villa- Förbundsjurist S. Rietz ägareförbunda 1973-09-31 Sveriges fastighets- Dir. B. Tallberg och dir. T. Daniels- ägareförbund son båda representerande Sthlms fastighetsägareförening 1973-09-24 Sveriges köpmannaförbund Dir. B. Sundewall 1973-09-27 Stockholms kriminal- Kriminalkommissarie E. Carlgardt,

avdelning och rikspolis- styrelsen

kriminalkommissarie B. Johansson, kriminalinspektör N. Tufvesson, ing. O. Swensson

1 18 Bilaga 2 SOU 1975: 19 1 Datum Organisation Företrädare 1973-10-05 ER-nämnden Ingenjör Blomberg 1973-10-15 Svenska arkitekters Arkitekt L. Wahlman och riksförbund, SAR byggnadsing. A. Forssén

a Sveriges villaägareförbund har inte besvarat frågorna men vid sitt styrelsemöte den 11 november 1973 uttalat att förbundet hälsar med tillfredsställelse varje förslag till , åtgärd som kan bidraga till att öka villaägarnas konsumentskydd.

Frågor vid hearing

1.

i”

10. 11.

12.

13.

14.

15.

Vilket behov föreligger av att utfärda byggnadstekniska föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder? Anser ni att en sådan ' ändring i byggnadsstadgan — som gör det möjligt för planverket utfärda tvingande föreskrifter samt råd och anvisningar — är en angelägen uppgift i inbrottspreventivt syfte? Vad är det som nu närmast brister om man ser på inbrottsskydd i bostäder? Vad kan tekniskt göras för att förbättra situationen? Bör produkter för intrångsskydd kontrolleras, klassas eller god- kännas i någon form — t. ex. genom att kommande svensk standard görs tvingande? . Skall t. ex. extralås (A-7) få sättas in också i lägenheter (gamla som

nya)? Vilken juridisk rätt har hyresgäst att sätta in extralås i lägenhet? Vad har det för förvaltningsmässiga konsekvenser (t. ex. med avseende på användning av huvudnyckel)? Vilka skäl för och emot huvudnyckelsystem kan anföras? Ser hyresvärdar kontinuerligt över låsbeståndet i fastigheter? Finns någon bestämmelse härom? Vad kan göras för att främja utveckling, tillverkning och försäljning av säkra lås och andra skyddsanordningar i anslutning härtill? Anser ni att vandeln hos den som arbetar med lås och nycklar har betydelse för låssäkerhet? Har yrkeskunnigheten betydelse för låssäkerhet? Vad anser ni om behovet av auktorisation eller annan prövning (t. ex. tillstånd) för att driva låsinstallationsverksamhet? Pn'ncipiella aspekter? Hur kan man komma till rätta med det förhållandet att numera i ämnen till spärrade profiler tillhandahålls av utländska nyckelämnes- l tillverkare? Hur kan man komma till rätta med det förhållandet att nycklar och nyckelskärmaskiner tillverkas och säljs utan kontroll i landet? Bör kontroll i någon form etableras avseende försäljning av dyrkverk- tyg? Hur? Finns det andra tänkbara konsumentpolitiska m. fl. åtgärder beträf- fande lås och låsskydd (utbildning? av vilka? ).

• Sida 119
•  Original

, sou 1975: 19 2.1 Om byggnadstekniska föreskrifter m.m. (frågorna l——4)

2.1.1 Sveriges trähusfabrikers riksförbund Fråga 1 —4

Förbundet skulle inte motsätta sig ett förslag om ändring av byggnads- stadgan så att planverket gavs möjligheter att utfärda tvingande föreskrif— ter om inbrottsskydd. Brottsligheten ökade. Det var angeläget förebygga s.k. tillfällighetsbrott. För närvarande var dörrkvaliteten mycket varie- rande. Nuvarande dörrar var i flera fall lätta att bryta upp eller slå sönder.

Ofta förseddes småhus — även de statsbelånade — med exklusivt utformade ytterdörrar. Priset för en sådan dörr kunde många gånger vara högt. Om ökad säkerhet fördyrade dörren med något hundratal kronor hade dessa kostnader knappast någon avgörande betydelse. Om sjutill- hållarlås monterades redan på dörrfabriken torde det bli mindre kostsamt än när det skedde hos konsumenten. Frågan om mellandörrslås borde slopas för att uppväga ökade kostnader för säkrare ytterdörrar torde i och för sig kunna prövas. Skäl kunde dock anföras för att ha kvar mellandörrslås. Något slags dörrspärr fordrades under alla omständigheter även beträffande mellandörrar.

Fönster var en produkt som var utsatt för åverkan. Här förelåg dock svårigheter att åstadkomma ett adekvat skydd.

2.1.2 Snickerifabrikernas riksförbund Fråga ]

Förbundet hade inte någonting att erinra mot ett förslag att ändra byggnadsstadgan så att planverket kunde utfärda tvingande föreskrifter om inbrottsskydd. Behov förelåg av sådana byggnadstekniska föreskrif- ter. En förutsättning för att ändra byggnadsstadgan var att standard tillskapades så att hänvisning till standard kunde ske av ansvarig instans. Från branschen såg man positivt på nuvarande typgodkännande av planverket med tillverkningskontroll hos t. ex. statens provningsanstalt.

Fråga 2

Bristerna beträffande dörrar hade nu utretts genom byggstandardise- ringen. Däremot återstod utredningsarbete på fönster- och beslagsidan. Det var angeläget att byggstandardiseringen också beträffande dessa produkter tog upp frågan om svensk standard.

Fråga 3

För att förbättra situationen fick man se över hela problemkomplexet inklusive ljud- och brandisolering. Brevlådeinkast kunde t. ex. slopas och särskilda postfack installeras vid fastighetsentrén. Ny standard beträffan- de t. ex. dörrar torde medföra ökade kostnader för konsumenten. Men

• Sida 120
•  Original

redan i dag fyllde flera tillverkare de krav som sannolikt skulle komma att fastställas i svensk standard. Kvaliteten hade även ökat beträffande lås och beslag under det senaste halvåret. Några uppskattningar fanns ej om vilka merkostnader högre standard förde med sig. Det torde dock inte röra sig om särskilt stora fördyringar.

Det var viktigt att man fick överensstämmelse mellan mekanisk påfrestning på dörrar och ökat låstekniskt inbrottsskydd.

Det kunde diskuteras om mellandörrslås kunde slopas. Även om så skedde generellt uppstod senare risk för enskilda önskemål om lås i mellandörrar. Detta skulle medföra att serieproduktionen bröts och leda till högre kostnader. För övrigt torde f. n. kostnaden för mellandörrslås vara relativt ringa. Under alla omständigheter behövdes någon anordning för att stänga en dörr.

Fråga 4

Det var inte utan vidare klart att kommande svensk standard skulle göras tvingande. Statens planverk kunde visserligen kräva att det skulle finnas visst intrångsskydd men inte i detalj fastställa hur detta skydd skulle se ut. Dörrtillverkarna hade uttalat förhoppningen att kommande föreskrif- ter byggde på svensk standard. Det viktiga var att provningsmetoder fastställdes. Enskild företagsstandard måste undvikas.

2.1.3 Hyresgästernas riksförbund Fråga 1

Förbundet hade principiellt inställningen att tvingande föreskrifter borde finnas i så liten utsträckning som möjligt. Av den anledningen var förbundet tveksamt till en åtgärd av det slag som utredningen övervägde. Å andra sidan torde förbundet inte komma att motsätta sig en ändring av byggnadsstadgan om en sådan ändring bedömdes nödvändig. I första hand borde dock inbrottsskyddet ombesörjas med andra medel.

Fråga 2

Brister förekom på flera områden. Det var för lätt t. ex. att få tillgång till nycklar på ett orättmätigt sätt. Vidare fanns det konstruktionsbrister i dörrar vid entréer, fönster, väggkonstruktioner. Detta gjorde det ofta lätt för inbrottstjuvar att ta sig in i bostäder. I vart fall för villor borde det dock vara svårt att komma fram till säkert skydd utan höga kostnader och andra nackdelar som kunde inträffa.

Fråga 3

Det var svårt uttala sig om vad som borde göras för att förbättra situationen. Förbundet ville inte förorda att brevlådor sattes upp i fastighetsentrén. Detta innebar dels standardsänkning, dels risk för att

• Sida 121
•  Original

värdeförsändelser m. m. tillgreps. I sin tur krävdes då särskilt skydd av brevlådorna. Det var bättre att söka få fram en mer tillförlitlig brevlådekonstruktion, så beskaffad att den ej kunde nyttjas för att komma åt dörrvredet på insidan av dörren.

Förbundets principinställning är att söka bromsa kostnadshöjningar för bostäder. Men mycket beror på vad slags kostnader det gäller. Nya låsanordningar borde t. ex. inte medföra så stora kostnadshöjningar och torde därmed knappast påverka boendekostnaderna. Däremot kunde kostnaderna bli höga om helt nya, komplicerade konstruktioner kom fram. Om det blev föreskrifter om ökat inbrottsskydd och därav följde kostnadshöjningar, måste också gränsen för statligt belåningsvärde omprövas.

2.1.4 HSB: s riksförbundl Fråga 1

Företrädarna för HSB ansåg att HSB inte skulle motsätta sig ändring av byggnadsstadgan så att planverket därefter kunde utfärda råd och anvisningar. Sådana är inte tvingande och medför större flexibilitet för bostadsföretagen. Däremot var det knappast angeläget att föreskrifter av tvingande karaktär utfärdades. Inom HSB hade man inte upplevt att inbrottsfrågoma utgjorde något stort problem.

Företrädarna för HSB hänvisade till Jordabalken, kap. 12 (hyreslagen), 9 å. Denna paragraf kunde tolkas så att lägenheten inte var fullt brukbar om låset var undermåligt. Det var dock tveksamt om detta lagrum kunde åberopas för att åstadkomma ändringar i låsskydd för lägenhetshavare som en tid bott ilägenheter.

Fråga 2—3

Problemet med nuvarande cylinderlås var närmast att förreglingen inte fungerade om Springan mellan karm och dörr var för stor. Brister fannsi karmkonstruktionen. Kraftigare slutbleck behövdes liksom stiftade dör- rar. Om bättre lås och slutbleck installerades löstes säkerligen många problem utan att kostnaderna blev för höga. Det var i första hand den vägen som måste följas. Nu förelåg för övrigt lås som i samma kista förenade cylinderlås och sjutillhållarlås. Åtgärder av detta slag som företogs vid nyproduktion av bostäder medförde sannolikt lägre kost- nader än om ingrepp företogs i det äldre bostadsbeståndet. I och för sig kunde väl tänkas att låsen i en bostads innerdörrar slopades och att man därigenom något reducerade kostnaderna. Å andra sidan var sådana innerdörrlås bra i vissa situationer, t. ex. vid uthyrning av rum.

Fråga 4

Typgodkännande för låsskyddsprodukter var något som i och för sig kunde synas tilltalande. HSB skulle sannolikt inte reagera negativt om

' Lämnade synpunkter — i den utsträckning de inte givit uttryck för gällande rätt eller HSB: s praxis rörande förvaltning av flerfamiljsfastigheter — uttrycker endast Printz och Karlssons uppfatt-

ning.

• Sida 122
•  Original

* BSAB är ett för bran— schen gemensamt organ som ägs av 17 st. intresse- organisationer. Bolaget har till föremål för sin verk— samhet att verka för sam- ordning, kommunikation och information inom byggandet.

bestämmelser om obligatoriskt typgodkännande av lås infördes för

SOU 1975: 19 11 ! nyproduktion. !

2.1.5 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

hade en bräcklig konstruktion och saknade träkloss med urtag för extralås. Därför borde dörrar från början konstrueras så att extralås kunde installeras och samtidigt borde de nya säkerhetsslutblecken monteras.

SABO hade ingenting emot att byggnadsstadgan ändrades så att planverket kunde utfärda föreskrifter. Men dessa föreskrifter borde inte göras för omfattande. Till en början syntes viss försiktighet böra iakttas och begränsning ske till dörr- och låssidan. Då blev kostnadsökningarna sannolikt måttliga. Generellt kunde dock sägas att byggnadstekniska föreskrifter som medförde säkrare inbrottsskydd och därmed minskade försäkringspremier var angelägna. Kostnaderna för hemförsäkring var i dag höga och hade till följd att konsumenterna i vissa fall avstod från att försäkra sina hem.

Innerdörrlås var värdelösa men hade viss psykologisk betydelse för en del personer som kände ökad trygghet genom att låsa sådana dörrar. Å andra sidan kunde man tänka sig ersätta dessa lås med en enkel anordning som höll innerdörren i rätt läge. Dörrarna kunde exempelvis också förberedas så att låskista skulle kunna monteras om det uppstod behov därav.

Fråga 4

Någon form av typgodkännande av lås skulle kunna tänkas. Eftersom obligatoriskt godkännande innebar försäljningsförbud av icke godkända lås på den svenska marknaden uppstod ej några nackdelar från kon- kurrenssynpunkt. Samtliga företag som sålde lås i Sverige skulle då konkurrera med produkter som fyllde grundkraven enligt typgod- kännandet.

2.1.6 Byggandets Samordning AB2 Fråga 1

Stor tveksamhet råder om myndigheterna skall ge ut föreskrifter om ' inbrottsskydd. Sådana krav bör kunna föras fram genom ändring av . aktuella svenska standarder.

Fråga 2—3

Det är väsentligt att känna till hur tjuvar tar sig in i lägenheter.

Fråga 1—3

Det var svårt att sätta in extralås f. n. med hänsyn till att moderna dörrar : l i i l

Nuvarande cylinderlås med snedkolv och ofta dåligt fungerande förreg- |

• Sida 123
•  Original

ling är i många fall lätta att forcera genom brytning. A 7-lås bör kunna öka inbrottsskyddet men nuvarande dörrar är i de flesta fall inte konstruerade för att extra lås skall kunna monteras. Vidare kan gångjärnssprintar lätt slås ur. Altandörrar är vidare lätta att bryta upp. Kanske bör sådana dörrar göras lika starka och få samma utseende som ytterdörrar.

Fönster är en annan svag punkt. Att förse fönster med lås är emellertid dyrbart. En förbättring kan ske om fönster inte görs öppningsbara utani stället förses med en smal öppningsbar vädringslucka. Åtgärder av detta slag kan företas vid nyproduktionen av bostäder.

Fråga 4

Om nya svenska standarder inom området dörrar, fönster och läs kom fram torde problemen i stort vara lösta och andra åtgärder knappast vara erforderliga.

2.1 .7 Sveriges fastighetsa'gareförbund3 Fråga 1

Byggnadstekniska föreskrifter borde om möjligt undvikas och frivillig anpassning till modernare standard i stället vara det primära. För övrigt skedde i regel vid sanering av äldre hus sådan upprustning att också bättre inbrottsskydd åstadkoms. Låsfrågorna hade under senare år aktualiserats och beaktats mycket på grund av insatser från polisen och försäkringsbo- lagen.

Fråga 2

] särskilt äldre hus var dörrarna (dörrspeglarna) dåliga och behövde i många fall bytas.

Fråga 3

I många fastigheter sattes sjutillhållarlås in efter det att hyresgäster genom försäkringsbolagens information uppmärksammats på inbrotts- problemet.

Fråga 4

Typgodkännande av t. ex. lås var en tveksam utväg att lösa inbrotts- skyddet. Antalet varianter riskerade då att begränsas och detta möjlig- gjorde för ev. tjuvar att lättare komma underfund med hur låsen skulle forceras.

3 Fastighetsägareförbun- det representerar privata fastighetsägare med såväl äldre som nybyggda fas-

tigheter.

• Sida 124
•  Original

2.1.8 Sveriges köpmannaförbund Fråga 1

För närvarande byggdes hus med låsanordningar av varierande slag. Köpmannaförbundet hade vid flera tillfällen kritiserat den otillfredsstäl- lande situationen som rådde beträffande lås. Förbundet hade där/id bl. a. anfört att försäkringsbolagen bättre borde informera och påverka arkitekterna. Detta kunde ske redan under utbildningen. På det sättet kunde man redan på planeringsstadiet ta hänsyn till kända säkerhetskrav. Många gånger godkändes säkerhetsanordningarna inte av försäkringsbola- gen. Man borde kunna begära en miniminivå av säkerhet beträffande låsanordningar. Mot denna bakgrund ville köpmannaförbundet ställa sig positivt till en ändring av byggnadsstadgan som gjorde det möjligt för planverket utfärda föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder. Det var då angeläget att planverket beaktade de minimikrav som försäkringsbolagen ställde upp. Försäkringsbolagen fick inte därefter gå utöver de krav som ställdes upp från planverkets sida. Situationen skulle då inte bli bättre. Köpmannaförbundet hade för övrigt redan tidigare sökt påverka situationen genom rikspolisstyrelsen.

Fråga 2

I butikerna uppstod ofta kollision mellan intresset att få en säljande exteriör och behovet av att ha effektiva låsanordningar. Tillgodcsåg man det förra önskemålet blev ofta fasaden öppen och glasad vilket i sin tur förde med sig säkerhetsrisker.

Fråga 3

Kostnaderna i anledning av säkrare låsskydd torde inte bli så stora om man beaktade Säkerhetsfrågan redan i planeringsskedet. Det torde ställa sig dyrare om säkerheten beaktades först iefterhand. Serieproduktionen hade fördelar som kunde utnyttjas också när det gällde bättre låssäker- het.

Fråga 4

Köpmannaförbundet torde knappast sätta sig emot om tvingande standard ställdes upp på låsområdet. För närvarande utgjorde skyltfönst- ren extraordinära risker. Här fanns ett svårlöst problem i säkerhetshän- seende. Även från glasförsäkringssynpunkt var förhållandena otillfreds- ställande. Oklarheter i kontraktsförhållanden mellan hyresgäst och hyresvärd innebar att vissa fönster var dubbelförsäkrade, vilket innebar att skador inifrån betalades av hyresgästen och skador utifrån av fastighetsägaren.

• Sida 125
•  Original

2.1.9 Företrädare för Stockholrnskriminalen och rikspolisstyrelsen * Fråga 1—4

Polisen ansåg det angeläget att byggnadstekniska föreskrifter utfärdades angående inbrottsförebyggande åtgärder och tillstyrkte ändring av bygg- nadsstadgan. Därvid måste brandtekniska aspekter beaktas. Det var viktigt att inte kollision uppstod med hänsyn till brandsäkerheten. De moderna dörrarna uppvisade f. n. stora brister. Vidare var de 5. k. utrymningslåsen dåliga. Tjuvar kunde ta sig in på ett ställe men ut på ett annat. I princip borde tjuvar förhindras att ta sig ut på annat ställe än där de brutit sig in.

Nuvarande byggmetoder har inte tillfredsställande löst frågan om ordentlig infästning av dörrar i kringliggande vägg. Krav borde utfärdas på fast infästning av dörrar i murkonstruktion rn. m. Gipsväggar, glas eller annat ömtåligt material borde inte få förekomma runt dörrkarmen. Tjuvarna borde sålunda förhindras att ta sig in genom vägg bredvid en dörr. Nuvarande moderna dörrar skyddade visserligen i viss utsträckning mot brand och buller, men utgjorde inte tillräckligt skydd mot inbrott. Ofta var de konstruerade så att tunna träfiberskivor omgav något slags fyllning t. ex. aluminiumfolie för brandskydd och halmplattor eller liknande material för bullerskydd. Dörrkarmarna uppvisade även brister. Ofta ville fabrikanterna utnyttja trävirket noggrant. Därför kunde mani många fall finna skarvar i karmarna. Från hållfasthetssynpunkt var detta förfarande förkastligt. Det ersatte inte den naturliga hållbarheten hos trä.

Skarvarna var i vissa fall starkare än själva träkonstruktionen. Här berodde det mycket på den teknik som utnyttjats vid tillverkningen. Det krävdes följaktligen att limtekniken kontrollerades.

Inbrottstjuvar kunde enbart genom att knacka på väggen känna var den svaga punkten var.

Kunde man ställa krav på ljud- och brandisolering kunde man lika gärna ställa krav på inbrottsskydd. De enskilda hyresgästerna måste av fastighetsägarna kräva bättre inbrottsskydd.

Sjutillhållarlåsen var bra, men också de moderna cylinderlåsen var tillfredsställande med hänsyn till konstruktion.

Situationen skulle vara sämre om inte försäkringsbolagen nu ställde vissa krav på inbrottsskydd för att bevilja hemförsäkring vid visst belopp.

Genom att säkerhetsaspekterna hölls tillbaka i dag kunde visserligen byggkostnaderna pressas ned. Men även om en bra dörr kostade ca 350 år 400 kronor och också övrigt låsskydd innebar fördyringar skulle detta vara acceptabelt med hänsyn till den ökade säkerhet som uppnåddes.

Visserligen följde höjda kostnader om bättre inbrottsskydd skapades men kostnaderna fördelas på ett stort antal år och innebär därför mycket måttliga hyreshöjningar.

Brytning på dörren ökade Springan mellan dörr och karm vilket många gånger medförde att kolven vek sig. Om låskolven gjordes något längre skulle ökat motstånd bli följden. Det skulle bli svårare att bryta eftersom den känsliga punkten på låskolven skulle flyttas in i kistan. Detta gällde cylinderlås. Men också sjutillhållarlås hade brister. Kolvlängden för

• Sida 126
•  Original

sådana lås kunde också ökas något. Genom att låskistan nu gjordes i två delar reducerades för övrigt hållbarheten, något som underlättade brytning. Om dörrens passning till karmen var bra utgjorde emellertid sjutillhållarlås en utomordentlig komplettering till cylinderlåsen.

2.1.10 ER-nåmnden (skriftligt svar den 14 november 1973/" Fråga 1

Det föreligger ett klart behov av att utfärda byggnadstekniska föreskrifter angående inbrottsförebyggande åtgärder.

En ändring i byggnadsstadgan med införande av tvingande föreskrifter, samt råd och anvisningar beträffande entrédörrar (inkl. terrass- och balkongdörrar), fönster samt omslutningsväggar måste anses som en mycket angelägen uppgift i inbrottspreventivt syfte.

Fråga 2 Vad som brister hos befintliga bostäder beträffande inbrottsskydd är:

a) att lås och slutbleck är för svaga

b) att dörrar är för klent konstruerade

e) att dörrkarmarna inte håller (1) att det förekommer gångjärn med utslagbara Sprintar

e) att gån|ärnen har dålig infästning i karmen

f) att brevlådsinkasten är felkonstruerade och felplacerade

g) att karmarnas infästning är för svag

h) att dörrens omslutande vägg är för svag

i) att terrassdörrar inte har låsbara handtag på insidan

j) att fönsterhaspar respektive äggvred är för lätta att peta upp utifrån

k) att i till bostäder i hyreshus hörande vinds- och källarutrymmen förvaras ofta stöldbegärligt gods bakom s. k. hönsnät och enkla grindar utan möjlighet att låsa betryggande 1) att nycklar är alltför lätt tillgängliga för obehöriga. Kontroll av nyckeltillverkning bör åstadkommas samt försök till disciplin hos behöriga nyckelinnehavare.

Fråga 3.

4 ER-nämnden, dvs. nämn. För att förbättra situationen kan man:

den för egenskapsredovis- __ _ _ _ .. _ __ . _ __ __ ning inom byggfacket_ har 3) utfarda minimikrav pa hallfasthet for las med tillhorande beslag sasom en rådgivande grupp för slutbleck, tryckes- och nyckelhålsskyltar rn. m. med genomgående projektet lås. Gruppen har skruv

vid ett sammanträde in- ., . . gående behandlat de av ut- b) utfärda minimikrav på hela dörrenhetens hallfasthet inklusive karm,

redningen framställda lås och gångjärn samt infästning i omslutande vägg _firågomatstaåräthar tillaga?" c) utfärda minimikrav på hållfasthet av till dörr omslutande vägg en av e a . . . .. .. .. . . . .. g y d) brevmkast 1 eller bredvrd dorren bor om mOJligt inte förekomma. Se som överlämnats till lås- utredningen. även fråga 2f. (Utredning pågår inom Generalpoststyrelsen)

• Sida 127
•  Original

e) förbättra spanjolettbeslagen till terrass- och balkongdörrar samt som standard förse dem med låsbara handtag på insidan

f) förbättra fönsterlåsen genom att som standard införa spanjolettbeslag, helst med möjlighet till läsning

g) undvika för många öppningsbara källarfönster och i stället gå in för fasta fönsterpartier (hålglasblock eller liknande)

h) i villor och radhus gå ”in för fasta fönsterpartier i sådana rum där terrass- eller balkongdörr finns

i) i större utsträckning montera isolerglas i fönster och fönsterdörrar. Härigenom erhålles bättre förutsättningar (kraftigare ramkonstruktion av trä) för att inmontera säkrare lås och beslag. Dock må påpekas att s. k. metallpartier skall utformas så att lås med erforderligt montage- djup kan inmonteras

j) undvika glasfönster i entrédörrar samt ljusöppningar intill dessa dörrar. Om ljusöppning krävs bör betongglas eller liknande användas.

Fråga 4.

Bestämmelser i byggnadsstadgan bör kompletteras med av planverket utfärdade föreskrifter, råd och anvisningar ingående i Svensk Byggnorm. Dessa föreskrifter bör vara formulerade för att bl. a. underlätta produkt- utvecklingen.

Godtagbara tekniska lösningar bör om möjligt vara anknutna till svensk standard, och/eller vara typgodkända av planverket, varvid svensk standard bör göras tvingande.

2.1.1 1 Svenska Arkitekters Riksförbund Fråga ]

Generellt gällde att eventuella föreskrifter måste vara allmängiltiga och flexibla så att förändringar i utvecklingen kunde beaktas. Det förelåg i princip alltid en viss risk för att föreskrifter kunde verka hindrande i någon mån på utvecklingen. Om krav uppställdes så att många kunde konkurrera var detta att föredra. Mot denna bakgrund fanns anledning ställa sig tveksam till att utfärda tvingande föreskrifter. I vart fall var det viktigt att man såg till att husens kvalitet inte försämrades. Kravet på flexibilitet framställs ofta från beställarsidan som viktig vid projektering av affärscentra. Detta innebär att man eftersträvar byggkonstruktioner som är lätta att flytta, demontera eller riva. I sådana sammanhang kan kravet på inbrottsskydd medföra tunga väggar av betong vilket kan innebära en lägre grad av flexibilitet och därmed försvåra framtida omdisponeringar.

Det förelåg också vissa risker med råd och anvisningar. Byggnadsnämn- derna kunde t. ex. komma att skilja sig åt i fråga om tolkning av dessa råd och anvisningar.

• Sida 128
•  Original

Fråga 2

I första hand var dörrar och fönster 5. k. svaga punkter från inbrottssyn— punkt. För markbostäder var det såväl dörrar som fönster som utgorde riskmoment, för höghus i regel endast dörrar. Dörrar i moderna fastigheter fick i princip anses vara relativt svårare att forcera än dörrari äldre fastigheter. Inte bara dörrar utan också lås, beslag, gångjärn, infästning av karmar rn. m. utgjorde riskmoment. Brevinkastens utform- ning föranledde sannolikt att intrång kunde ske i vissa fall. Från inbrottssynpunkt kunde det synas vara till fördel att ta bort brevinkasten och arrangera brevlådor i flerfamiljshusens entréer. Å andra sidan kunde man i och för sig tänka sig att särskilt stabila plåtbrevlådor installerades på insidan av ytterdörrar så att brevinkastet inte kunde nyttjas för intrång.

Fråga 3

För att förbättra situationen förelåg sannolikt många möjligheter. Balkongdörrar kunde förses med tillfredsställande lås. Även om glasrutan slogs sönder var det svårt för tjuven att ta sig in och ut ur huset eftersom dörrarna var låsta. Vid projektering av nya markbostäder försågs ytterdörr numera ofta med sjutillhållarlås. Vid krav på huvudnyckel- system var det i dagens läge icke möjligt att använda sjutillhållarlås. Att se till att klossar bakom dörrkarmar inte föll bort sedan virket torkat var i princip endast en kontrollfråga. För att undvika petning av låskolvar kunde dörrkarmar göras kraftigare och infästningen förbättras.

Det fanns knappast anledning att spara kostnader genom att slopa låsen i innerdörrar. Kostnadsmässigt sett hade sådana lås ytterst ringa betydelse. Även om många människor inte låste innerdörrar (delvis på grund av att nycklar snabbt tappades) fanns det personer som fann det önskvärt att kunna låsa innerdörrar.

En viss rimlig höjning av kostnadsnivån i samband med förbättrade byggkomponenter fick accepteras om resultatet blev bättre inbrottspre- vention som kunde leda till lägre försäkringspremier. Det var för övrigt inte säkert att en förbättrad standard skulle föra med sig merkostnader. Om standardkraven drogs upp så att konkurrens blev följden torde konsumenterna kunna få fördelar prismässigt sett.

Fråga 4

Statliga bostadslån lämnades inte om inte vissa standardkrav uppfylldes (bostadslånekungörelsen). Till dessa standardkrav skulle man i framtiden också kunna föra krav på viss låsstandard. För närvarande var större delen av bostadsproduktionen statligt belånad.

Produkter för intrångsskydd borde kunna kontrolleras, klassas eller godkännas i någon form. I övrigt kunde standard för sådana produkter göras tvingande i den utsträckning som gällde för övrig svensk standard för närvarande.

• Sida 129
•  Original

SOU 1975: 19 ' 2.2 Om extralås m. m. (frågorna 5—7)

2.2.1 Hyresgästernas riksförbund Fråga 5

Hyresgäst hade ingen juridisk rätt att sätta in t. ex. sjutillhållarlås i ytterdörren. Överenskommelse fordrades med hyresvärden. Hyresgäst var skyldig återställa dörr i ursprungligt skick om extralås monterats utan tillstånd. Något rättsfall i saken torde inte föreligga.

Fråga 6

Huvudnycklar för bostäder innebar alltid risker. Men fastighetsägaren måste i vissa situationer (t. ex. vid brand- och vattenskador) kunna ta sig in i lägenheten. Detta var möjligt med huvudnyckel. För den händelse hyresgäst låst dörr med extralås, vilket nödvändiggjort uppbrytning av dörr, var hyresgästen skadeståndsskyldig. Hemförsäkringen gällde inte i detta fall.

Förbundet hade inte någon gång motsatt sig fastighetsägarens rätt att få tillträde till lägenheter. Men fastighetsskötare fick givetvis inte ta sig in i lägenheter om inte särskilda situationer förelåg, som utan vidare gav fastighetsskötaren rätt att ta sig in. Huvudnyckel var bra att ha om hyresgäst låste sig ute, tappade sin nyckel m. in. En möjlighet skulle vara att på något sätt försvåra att nyckelkopior såldes fritt.

Fråga 7

Någon bestämmelse "fanns inte. Sådan genomgång torde knappast ske.

2.2.2 HSB: s riksförbund Fråga 5

Hyresgäst hade rent formellt enligt hyreslagen inte rätt att utan vidare sätta in extralås. Men HSB hade alltid medgivit hyresgäst sådan rätt. Bostadsrättshavare hade särskild nyttjanderätt till fast egendom och hade därför rätt att installera extralås.

Enligt hyreslagen 11 & kunde — om lägenhet t. ex. på tillträdesdagen inte var i det skick hyresgästen hade rätt att fordra — hyresgästen avhjälpa bristen' på hyresvärdens bekostnad om hyresvärden underlät att efter tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kunde ske. Detta gällde enligt HSB givetvis även brister i lås. Något fall hade dock aldrig varit uppe till prövning i fråga om lås. Man fäste även uppmärksamheten på 15 5 enligt vilken hyresvärden under hyrestiden skulle hålla lägenheteni sådant skick som angavs i 9 %.

• Sida 130
•  Original

Fråga 6

Förvaltningssidan i HSB ansåg i princip att det fanns fördelar med huvudnyckelsystem. I regel utfördes underhåll genom fastighetsförvalt- ningens försorg. För att utföra service måste man ha tillträde till lägenheterna. Service kunde med fördel utföras när lägenhetshavaren inte var hemma. Huvudnyckel gjorde det möjligt få tillträde till lägenhet. Sådan service försvårades om huvudnyckelsystemet slopades. Då måste ju lägenhetshavaren lämna ifrån sig sin nyckel till fastighetsskötare när åtgärd av något slag måste företas i lägenheten. Givetvis var detta förfarande möjligt men det medförde dock besvär för alla parter. Saken ställde sig något annorlunda om en kombinerad låskonstruktion kom fram. Då fanns låstrygghet under alla dagar utom den dag då service måste utföras och då sjutillhållarnyckeln kunde deponeras hos t.ex. fastighetsskötaren.

Företrädarna för HSB ansåg dock att risken för missbruk av huvudnyckel inte var stor om nyckeln förvarades på ett tillfredsställande sätt. Men det var givet att ett begränsat antal personer skulle ha ansvar för förvar av huvudnyckel.

Fråga 7

Det fanns ej någon särskild skyldighet för hyresvärd att se över låsbeståndet i en fastighet. Betydelsen av att man såg över låsen hade dock uppmärksammats mer och mer under de senaste åren. Någon rutin för genomgång var dock inte fastlagd inom HSB även om låsen ofta granskades i samband med årlig lägenhetsbesiktning. Styrelsen i en bostadsrättsförening hade att ta ställning till översyn utan någon central rekommendation från HSB.

2.2.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO Fråga 5

Hyresgäst ägde f.n. inte rätt att utan vidare sätta in extra lås. Övervägande delen av SABO-företagen hade dock inte motsatt sig hyresgästers önskemål om att få montera extralås. Vad beträffade frågan om hyresgäst kunde byta ut de ursprungliga låsen i en lägenhet så gällde att sådana krav inte kunde framställas om inte låset var förslitet. Hyresvärden å sin sida kunde ibland finna det angeläget byta ut lås för att förbättra låsbeståndet. Ett av de problem som måste beaktas när hyresgäst monterade extralås var att vederbörande okontrollerat kunde låta tillverka extranycklar vilket en hyresgäst inte hade rätt att göra. Någon form av kontroll från hyresvärdens sida över nyckeltillverkningen erfordrades följaktligen. Hyresgäst som lät installera sjutillhållarlås måste till hyresvärden avhända sig rätten att låta göra nyckelkopior. Med andra ord borde äganderätten till låset övergå till hyresvärden även om hyresgästen köpte låset.

• Sida 131
•  Original

Fråga 6

Huvudnyckelsystemet förde med sig stora fördelar. Vid besiktning behövdes huvudnyckel. Det var vidare lätt att samordnat utföra servicei en fastighet. Allteftersom fastighetsskötandet rationaliserades och fördes samman till större distrikt måste förebyggande serviceåtgärder vidtas för att bringa ned kostnaderna. Det var exempelvis lämpligt att byta alla packningar samtidigt ien fastighet, vilket sparade flera arbetsmoment. En sådan serviceåtgärd försvårades om flera lägenhetshavare installerat sjutillhållarlås. Kostnaderna ökade genom att förnyade servicebesök fick ske. F. 11. fick bostadsföretagen bära dessa kostnader. Om alla lägenhets- havare skaffade extralås torde kostnadsfördyringen för upprepade besök bli så stor att bostadsföretagen sannolikt fick kompensera sig genom att höja hyrorna.

Huvudnyckelsystemet hade emellertid också nackdelar. En sådan var att fastighetsskötaren måste bära huvudnyckeln, vilket kunde innebära risk för att den tappades. Kassaskåp där huvudnyckel förvarades kunde stjälas m. m. Stiftelsen Sollentunahem m. fl. hade ett system enligt vilket hyresgäst med extralås kunde stoppa extralåsnyckeln i särskild låda utplacerad på bostadsområdena. Lådan var så konstruerad att nycklarna inte kunde tillgripas av obehörig.

Fråga 7

SABO-företagen lät se över låsbeståndet vid de besiktningar som skedde med lO—års intervall. Det var emellertid svårt att avgöra om ett lås var i dåligt skick eller inte. Vissa företag hade diskuterat möjligheten att med 10- eller lS-års intervaller byta ut låscylindrarna.

2.2.4 Sveriges fastighetsägareförbund Fråga 5

I princip hade inte hyresgäster rätt att utan vidare installera extralås. Men i fall hyresgäst utan att kontakta värden ändå lät installera lås torde inte fastighetsägaren kunna sätta sig emot detta. Efter installation av extralås var det angeläget se till att hyresgäst vid flyttning lämnade ifrån sig alla nycklar till detta lås. De ökade kostnader hyresvärd åsamkades vid installation av extralås var i och för sig inte så höga. Förbättringskostna- der fick emellertid slå igenom i form av att hyran något höjdes.

Fråga 6

Frekvent installation av extralås kunde medföra vissa förvaltningsmässiga svårigheter bortsett från problem isamband med att ta sig in i lägenheter vid nödsituationer. Å andra sidan var det en tendens att alltmer gå ifrån huvudnyckelsystem — i vart fall beträffande det privata bostadsbestån- det. De privata fastighetsägarna skulle sannolikt inte föra fram allvarliga erinringar mot ett förslag att slopa huvudnyckelsystem för bostäder.

• Sida 132
•  Original

Fråga 7

Någon bestämmelse fanns inte. Översyn av lås var ett led i det underhåll som fastighetsägare ägnade åt sina fastigheter. Här varierade praxis mellan de olika företagen.

2.2.5 Sveriges köpmannaförbund Fråga 6

Man kunde se till att byggnadsstadgans föreskrifter också följdes för gamla bostäder och affärer. På hyran kunde sedan de kostnader slås ut som blev följden av förändrad säkerhetsstandard. I dag hade man ofta en snäv syn på bestämmelserna i hyreslagen. Det borde åligga fastighetsäga- ren att hålla lokaler (lägenheter, affärer) i brukbart skick även med hänsyn till inbrottsskyddet. Standardförbättringar brukade i regel tas ut i högre hyror. I och för sig kunde man tänka sig regresskrav från hyresgästers sida gentemot fastighetsägare om försäkringsbolag inte ersatte skador till följd av att sjutillhållarlås inte monterats. Det var rimligt att komma fram med en säkerhetsstandard för bostäder och en säkerhetsstandard för affärer.

Fråga 7

Nej. Om försäkringsbolagen utfärdade ändrade bestämmelser angående säkerhet var det i dag butikerna som fick ordna och betala de nya säkerhetsanordningarna.

2.2.6 Företrädare för Stockholrnskriminalen och rikspolisstyrelsen Fråga 5

Efter det att rikspolisstyrelsen hade börjat med sin informationskampanj angående sjutillhållarlås hade inbrotten i bostäder minskat. År 1971 betalade försäkringsbolagen ut totalt ca 80 milj. kronor som ersättning för bostadsinbrott. Enbart i Stockholm torde utbetalningarna från försäkringsbolagen för bostadsinbrott per år uppgå till totalt ca 20 milj. kronor. Betydelsen av sjutillhållarlås betonades. Många dörrförsäljare kunde t. ex. genom ”blockering” av låskolven lätt företa inbrott när lågenhetsinnehavarna inte var hemma. I sådana fall kunde man inte spåra någon skadegörelse på låsen. Det var därför svårt att få ut ersättning från försäkringsbolagen och många av dessa brott anmäldes följaktligen inte. Lägenhetsinnehavaren trodde att dörren varit olåst på grund av egen oaktsamhet. Det var helt klart att extralåsen haft positiv effekt från inbrottsskyddssynpunkt. Polisen borde fortsätta på denna väg och intensifiera upplysningen. Också konsumentorganen borde engageras i denna informationsverksamhet.

Det föreföll vara mycket lätt för ungdomsbrottslingar att forcera dörrar. Under år 1972 hördes 540 ungdomar under 17 är misstänkta för

• Sida 133
•  Original

inbrott. Av dessa var 71 ungdomar under 15 år. Fördelen med , Sjutillhållarlåsen från inbrottssynpunkt var att det tog tid att bryta sig igenom dylika lås.

Fråga 6

Huvudnyckelsystemet möjliggjorde inbrott. Endast Riksbyggen och HSB hade slopat huvudnyckelsystemet i nya fastigheter. Låsfabrikema borde föreslås undvika huvudnyckelsystem för bostäder. Det var sålunda önskvärt med lagstiftning om förbud att använda huvudnyckel. Närvarande representanter för polisen ansåg att huvudnyckelsystem för bostäder inte borde förekomma. De ansåg också att bakkantssäkring (stiftning m. ni.) borde finnas och att krav borde ställas på utformningen av sådan säkring. Gångämen borde ha samma brytmotstånd som dörrar.

2.2.7 ER—nå'mnden Fråga 5

Extralås eller byte av befintligt lås bör vidtas i dörr till lägenhetsantré. För närvarande kan hyresvärd kräva att hyresgäst återställer dörren till sitt ursprungliga skick, vilket kan innebära att hyresgäst vid avflyttning måste kosta på helt ny dörr. Frågan borde juridiskt behandlas.

Fråga 6

ER-nämndens bedömning av centrallåssystems vara eller icke vara bör hänskjutas till de förvaltande bostadsföretagen.

Fråga 7

Tyvärr icke. Bestämmelse finns icke. En regelbunden översyn av låsbeståndet i ett hyreshus skulle redan det avvärja många illegala intrång, och om översyn utförs av icke fackfolk, har det visat sig att lås kan bli fördärvade.

2.3 Om utveckling m. m. av lås och andra skyddsanordningar (fråga 8) 2.3.1 Snickerifabrikernas riksförbund

Brytskydd var en tvivelaktig skyddsanordning som kunde göra det lättare för inbrottstjuven att bräcka upp en dörr.

2.3.2 Sveriges fastighetsägareförbund

Målinriktad information torde på sikt driva utvecklingen i positiv riktning.

• Sida 134
•  Original

2.3.3 Sveriges köpmannaförbund

Försäkringsbolagen borde övertalas att lämna rabatt på försäkringen om hyresgästen/butiken anordnade säkert skydd som dokumenterades ge- nom intyg av något slag. Det skulle ge motivation hos konsumentema/ butikerna att uppnå ökad säkerhet.

2.3.4 Företrädare för Stockholrnskriminalen och rikspolisstyrelsen

Det fanns en klar strävan hos tillverkarna att få fram bättre lås som kunde stå emot olika nya angreppsmetoder. Oavsett om standard fastställdes skulle utvecklingen gå framåt och kunskapsnivån inte ligga kvar på den nivå som en standard drog upp. Från fabrikantintressen helt fristående provning och därmed även ev. förslag till produktutveckling borde dock — trots det ovan relaterade — komma i fråga. En kontroll av att standarden följdes var dock nödvändig.

2.3.5 ER-nåmnden

Se svar på fråga 4. Härutöver krävs bl. a. en effektiv information till allmänheten om behovet av inbrottsskydd samt ett intimt samarbete mellan olika intressenter inom området, t. ex. byggnadsmaterialtillverka- re, arkitekter, byggnadsentreprenörer, lås- och nyckeltillverkare, låssme- der, försäkringsbolag, polismyndigheter med flera.

2.3.6 Svenska Arkitekters Riksförbund

Kvalitetskraven borde vara allmängiltigt formulerade så att tillverkarna —— nationellt som internationellt — kunde konkurrera bättre. Särskilt beträffande lås var det angeläget formulera krav så att låsen blev bättre. Att ha lagstiftning om sjutillhållarlås kunde dock inte anses vara lämpligt.

2.4 Om auktorisation och kontroll m. m. (frågorna 9—14)

2.4.1 Sveriges tråhusfabrikers riksförbund Fråga 10

Yrkeskunnighet hos installatörer fick otvivelaktigt sägas ha stor betydelse för att låssäkerhet skulle uppnås.

Fråga 11 —14

»! Förbundet skulle inte motsätta sig sådan statlig reglering av handeln med nyckelämnen, nycklar, nyckelskärmaskiner och dyrkverktyg som ägde i; rum med syfte att öka inbrottsskyddet. 15

• Sida 135
•  Original

2.4.2 Hyresgästernas riksförbund Fråga 1 1

Vid förbundets kongress för något år sedan motionerades om att låssmeder borde auktoriseras. Kongressen biföll motionen på förslag av förbundsstyrelsen som lämnade följande uttalande:

”Motionen aktualiserar ett framför allt på de större tätorterna aktuellt problem. Antalet stölder och inbrott ökar starkt och har på kort tid lett till mycket kraftiga höjningar av premierna för bl. a. hemförsäkringar. Denna utveckling har visst samband med huvudnycklars försvinnande.

Förbundet har i ärendet haft överläggningar med företrädare för försäkringsbranschen.

En lösning synes vara att lägenheternas ytterdörrar förses med lås av ny konstruktion. Dessa lås betyder emellertid relativt höga kostnader.

En annan åtgärd är att auktorisera låssmederna. Förbundsstyrelsen föreslår kongressen att motionen bifalles.” Förbundet hade haft överläggningar med försäkringsbolag och fastig- hetsägareförbundet om auktorisationsfrågorna. Därvid hade risken för monopolisering av låsinstallationsverksamhet berörts.

Fråga 12—14

Förbundet torde knappast komma att motsätta sig att handeln med nyckelämnen, tillverkning och försäljning av nycklar och nyckelskär- maskiner samt försäljning av dyrkverktyg reglerades i någon form. Emellertid borde därvid beaktas risken för prisuppgång och begränsning av konkurrensen.

2.4.3 HSB:s riksförbund Fråga 9—13

Oavsett om låsen var bra kunde risker uppstå om vem som helst hade rätt att installera lås. F. 11. var det också för lätt att låta göra nyckelkopior. Särskilt viktigt var att se till att huvudnycklar inte utan vidare kopierades. Sådana nycklar lånades nämligen ibland ut för vissa ändamål. Därför behövdes kontroll av kopieringsverksamheten. Vandeln hos yrkesutövare på låsområdet borde vara god. HSB skulle inte motsätta sig någon form av tillståndsgivning för att driva yrkesverksamhet på låsområdet. De näringsrättsliga aspekterna fick i detta sammanhang inte tillmätas för stor betydelse eftersom man här hade en viktig säkerhets- aspekt att beakta. Självklart var att man måste sträva efter att administrationen av tillståndsgivningen inte blev för otymplig.

Fråga 14

HSB hade ingenting att erinra mot att kontroll etablerades i någon form avseende försäljning av dyrkverktyg.

• Sida 136
•  Original

2.4.4 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO Fråga 9—13

SABO ansåg det i princip riktigt att någon form av auktorisaton/till- ståndsgivning ägde rum såväl vad avsåg låsinstallationsverksamtet som enbart nyckeltillverkning. Beträffande nyckeltillverkning var det f.n. alltför lätt att göra kopior och hyresgäst gick därför inte alltid till värden för att få en extranyckel. De som tillverkade nycklar borde därför ha tillstånd och kontrolleras. De auktoriserade skulle sålunda uppmmas att inte ta befattning med huvudnycklar utan att klart ha tagit reda på om kunden hade rätt att kopiera sådan nyckel. Det var angeläget utfcrma en reglering så att vem som helst som fyllde vissa krav beträffande vandel och underkastade sig vissa regler kunde få auktorisation. En tillsynsmyn- dighet borde utöva erforderlig kontroll samt utfärda tillämpningsföre- skrifter t. ex. om kompetens. SABO hade inte någonting att erinra om t. ex. rikspolisstyrelsen och lokala polismyndigheter tilldelades sådana kontrolluppgifter. Oaktat kontroll fanns riskerade man likväl brott. SABO höll dock för troligt att en reglering kunde leda till en minskning av tillfällighetsbrotten. I en eventuell reglering kunde bestämmelser tas in avseende dels nyckeltillverkning, dels installation.

Fråga 14

Ja. Frågan borde lösas i samband med en auktorisation av yrkesutövare på låsområdet. "

2.4. 5 Byggandets Samordning AB Fråga 9—1 4

Rent principiellt synes det viktigt att det finns auktoriserade yrkesutöva- re på låsområdet. För att behärska låstekniken krävs viss utbildning. Spärrade ämnen bör inte få säljas fritt. Samtidigt bör med hänsyn till vandeln beaktas att straffade personer som bättrat sig inte utan vidare ställs utanför yrket. Vederbörande kan vara skicklig och pålitlig även om han tidigare begått något brott. Över huvud taget är det angeläget att med olika medel uppmuntra den reguljära låssmedsverksamheten. Den borde stödjas med tanke på konkurrensen från den okontrollerade nyckeltillverkningen.

2.4.6 Sveriges fastighetsägareförbund Fråga 9—13

Vandeln hos de som installerade lås — liksom yrkeskunnigheten — fick tillmätas stor betydelse. Någon form av kontroll erfordrades. F. n. var det för lätt att kopiera nycklar. Förbundet skulle sannolikt inte motsätta sig att något slags reglering av verksamheten gjordes. Även om auktorisation generellt sett var en tveksam företeelse fanns dock områden — bl. a. låsområdet — där sådan prövning kunde tänkas.

• Sida 137
•  Original

Fråga 1 4

Förbundet skulle inte motsätta sig kontroll över denna marknad.

2.4.7 Sveriges köpmannaförbund Fråga 9—12

Från förbundets sida önskade man dra en parallell med vad som gällde beträffande bevakningsföretagen. Förbundet ställde sig positivt till något slags auktorisation för låsinstallatörer. Anlitade man visst låsföretag för installation m. ni. borde någon tveksamhet inte råda avseende kompe- tens. Man borde vara förvissad om att, om auktoriserad låssmed utförde visst arbete hos konsument eller företag, detta samtidigt borde innebära en garanti för att minimikraven var genomförda. Därefter borde man gentemot försäkringsbolagen kunna åberopa det förhållandet att man anlitat auktoriserat företag. Den tekniska kompetensen var det väsentli- gaste kravet, Det skulle kunna röra sig om något slags yrkeskompetens- förklaring som borde vara giltig i relation till försäkringsbolagen. En enskild eller företagare borde vara försäkringsrättsligt skyddad om ett auktoriserat företag anlitats. Systemet förutsatte att man på något sätt anordnade en minimiutbildning som stod öppen för var och en. Därigenom var också auktorisationssystemet öppet för de som genomgått utbildningen.

Fråga 13

1 och för sig fick man se positivt på det förhållandet att man var som helst kunde få nycklar kopierade. Förbundet var inte negativt mot tanken att på något sätt komma till rätta med den oreglerade nyckeltill- verkningen i landet. Tillverkare av nycklar m. m. borde på något sätt göras redovisningsskyldiga med avseende på hur man nyttjade de nyckelämnen man köpt.

Det var följaktligen tänkbart att införa något slags tillstånd för nyckeltillverkning med föreskrifter för hur verksamheten borde bedrivas. Företagare måste i princip acceptera viss kontroll i branscher där liv, hälsa och säkerhetsaspekter gjorde sig gällande. Mot detta borde t. ex. nyckelbarerna inte ha något att invända. Särskilt beträffande nyttjandet av huvudnyckel borde särskilda krav ställas upp.

Fråga 14

Förbundet torde inte ha någonting emot en reglering innebärande att dyrkverktyg endast tillhandahölls sådana som behövde verktyg för sin yrkesutövning, exempelvis polis, låssmeder, bevakningsföretag. Givetvis kunde man inte bortse från att en sådan reglering skulle kunna få följdeffekter beträffande andra områden. Det var därför mycket viktigt att klart definiera vad som innefattades i begreppet dyrkverktyg så att inte andra apparater, typ svetsapparater, drabbades av en reglering.

• Sida 138
•  Original

2.4.8 Företrädare för Stockholrnskriminalen och rikspolisstyrelsen Fråga 9 —1 4

De närvarande ansåg att något slags prövning eller auktorisation av låsinstallatörer var nödvändig. Det var speciellt viktigt att vandeln kontrollerades. Särskilt borde en låsinstallatör ta reda på vandeln hos de personer som anställdes i företaget. Man borde komma ihåg att det fanns inbrottstjuvar som också var etablerade låssmeder. Det var angeläget med en ordning enligt vilken polisen kunde rekommendera allmänheten vilka låssmeder som borde anlitas. Av medlemmarna iSveriges låssmedsmästa- res riksförbund krävdes i dag speciell yrkeskunnighet. Förbundet hade bestämmelser som innebar att medlemmarna fick betraktas som seriösa företag. Det var angeläget att också personer som var anställda hos järnhandlare hade kunskaper om låsinstallation. Åtminstone borde en person i varje jämhandel ha kunskap om lås. Spärrade profiler existerade de facto inte i dag. Man kunde iutländska kataloger finna profiler som de svenska låstillverkarna tagit fram. Spärrade profiler borde för övrigt förbehållas totalförsvaret. Denna distinktion hade endast FAS följt. Det gick inte att utöva någon kontroll beträffande spärrade profiler eftersom vem som helst skulle kunna tillverka sådana. Inte heller skulle man kunna förbjuda import av utländska profiler. Över huvud taget borde ansvaret läggas på den person som mottog samt förvarade en nyckel. Spärrade man försäljningen av nyckelskärmaskiner skulle sannolikt stöldfrekvensen öka av sådana maskiner. Därigenom fick man ännu sämre kontroll än vad som för närvarande förekom. Det var följaktligen fel att reglera nyckeltillverkningen. Nycklar borde därför få tillverkas fritt. Brottslighe- ten skulle komma att öka om illegal tillverkning av nycklar blev följden av en reglering. Det var angeläget att se till att nyckelbarer som tillverkade nycklar och som nödgades kassera sådana som i något avseende blev felskurna åtminstone förstörde nyckelämnena i kundens åsyn. Kunden måste vara övertygad om att de kasserade ämnena inte senare utnyttjades i brottsligt syfte. Vad utredningen främst borde pröv var möjligheten att få fram en kader av auktoriserade smeder som konsumenterna med förtroende kunde vända sig till. Man fick dock ha klart för sig att piratsmedernas verksamhet kunde man aldrig helt hindra.

2.4.9 ER-närnnden

skyddsvärdet hos det lås som bearbetas.

Fråga 10

En oskicklig låshantverkare kan fullständigt eliminera skyddsvärdet ho lås.

• Sida 139
•  Original

Fråga 1 I

De sammankallade delegaterna av ER-nämndens låsgrupp ansluter sig jenhälligt till förslaget auktorisation av låssmeder med prövning, eller någon form av legitimation av yrket som fortlöpande kan kontrolleras.

Fråga 12, 13 och 14

Importlicens bör i vissa undantagsfall kunna tilldelas auktoriserade firmor för nyckelämnen som tillhör till Sverige importerade lås samt nyckelfräs— maskiner.

2.5 Om andra konsumentpolitiska åtgärder beträffande lås och låsskydd (fråga 15)

2. 5.1 Snickerifabrikernas riksförbund

Det fanns i dag för litet information om svensk standard beträffande dörrar och läs och hithörande frågor. Det var angeläget ordna utbildnings- kurser om krav enligt svensk standard. Särskilt byggnadskontrollanter var många gånger dåligt insatta i frågor om svensk standard. Också byggmaterialhandeln borde delta i dylika kurser.

2.5.2 Hyresgästernas riksförbund

Man kunde kanske se till att någon person var auktoriserad installatör i större bostadsföretag så att därigenom vissa regioner i landet inte saknade kunniga hantverkare. En utväg kunde vara att personal i förvaltnings— och större fastighetsbolag auktoriserades.

2.5.3 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, SABO

Byggkontrollanter granskade i dag inte låsen i nya lägenheter. Det var lämpligt att byggföretaget hade en omgång egna låscylindrar med därtill hörande nycklar och hade dessa cylindrar installerade till dess bygget var klart. Då beställaren övertar fastigheten kunde dessa cylindrar bytas ut mot de permanenta. Vid ett sådant förfarande riskerade man inte att nycklar kom på avvägar.

Vidare kunde man tänka sig att hyresvärd hade ett antal reservcylind- rar och bytte ut cylindrar i samband med byte av hyresgäster.

I skrivelse i anledning av anteckningarna har SABO anfört följande: ”Sedan vi träffades har vi i några grupper av förvaltare från bostadsföreta- gen tagit upp låsfrågan till diskussion. De meningsyttringar som fram- kommit har varit så entydiga, att vi inte kunde underlåta att vidarebe- fordra dem. Dessa meningsyttringar har inneburit att lägenhetsinbrott är ett obetydligt problem. Däremot är inbrott i källare och vindskontor ett

• Sida 140
•  Original

avgjort mycket större problem. Denna mening har överraskat oss,. eftersom, såvitt vi kan erinra oss, det publicerats statistik, som utvisar en kraftig ökning av lägenhetsinbrott och att antalet ligger på en ganska hög nivå. Vi vet inte hur statistiken är uppbyggd, men inför dessa skilda uppgifter måste vi ställa oss frågan om källare- och vindsinbrott sammanräknats med de regelrätta lägenhetsinbrotten.

Skulle de nämnda förvaltarnas iakttagelser (sammanlagt förvaltar de företagsrepresentanter vi varit i kontakt med omkring 100 000 lägenhe- ter) vara någorlunda riktiga, minskar detta naturligtvis behovet av åtgärder.”

2.5.4 Sveriges fastighetsägareförbund

Det var väsentligt att föra ut relevant information till bl. a. fastighetsäga- re och hyresgäster. Informationen kunde t. ex. understryka vikten av att man höll ordning på utdelade nycklar samt att värdeföremål inte borde lämnas kvar i bostaden under längre tids frånvaro.

2.5.5 Sveriges köpmannaförbund

Man borde kunna kräva att tekniker undervisadesi minimikrav beträffan- de säkert skydd för bostäder och affärer. Det skulle kunna röra sig om systematisk inlärning av gällande föreskrifter bland annat. Utbildningen borde ta hänsyn till försäkringsbolagens fortlöpande krav. Om man redan vid utbildningen av arkitekter grundlade ett säkerhetstänkande skulle mycket vara vunnet. Redan nu fanns undervisning om brandbestämmel— ser. Med samma rätt kunde undervisning äga rum om inbrottsbestämmel- ser, exempelvis säkerhetskrav för olika typer av butiker. Förutom att utbildningskrav kunde ställas på byggnadstekniker m.m. borde också försäkringsbolagen ha skyldighet att mer populärt informera konsumen- terna om gällande krav och förändringar i kraven. Försäkringsbolagens åtgärder borde motiveras noggrant och dessutom följas av särskilda stimulansåtgärder i form av rabatter. Då kunde konsumenterna lättare få incitament att öka låsskyddet.

2.5.6 Företrädare för Stockholrnskriminalen och rikspolisstyrelsen

Vikten av att utbilda järnhandlare och järnhandlarebiträden i låsfrågor betonades. Vidare borde järnhandlare informera sina kunder om att hänglåsen var dåliga. Järnhandlarna informerade konsumenterna många gånger felaktigt om att låsen var bra.

2.5.7 ER-nämnden Fråga 15

Nationalekonomiskt innebär yrkesreglering inte någon fördyring för den slutgiltiga konsumenten därför att förbättrade intrångsskydd minskar inbrottsfrekvensen.

• Sida 141
•  Original

2.5.8 Svenska Arkitekters Riksförbund

Allmänhetens medvetande om inbrottsskydd och olika situationer borde än mer än för närvarande väckas med upplysning och rådgivning.

För närvarande fanns inom tekniska utbildningslinjer ingen särskild information rörande lås och inbrottsskydd. I och för sig var det väl möjligt att i något ämne beröra de problem som bristande inbrottsskydd förde med sig. Men konkurrensen mellan ämnena på de tekniska högskolorna var stor och det var sannolikt svårt att tillskapa utbildningi ett så begränsat ämne som inbrottsskydd. Man kunde dock tänka sig att det på något sätt fanns tillgång till lättillgänglig kunskap om inbrotts- skydd — dock främst för sådana arkitekter och ingenjörer som befann sig i praktisk yrkesutövning.

11 Allmänna hearings

Datum Organisation m. m. Låsfabrikanter m. fl.

1973-04-17 Sveriges mekanförbund Sveriges industriförbund GKN (Guest, Keen & Nettlefolds Ltd)

Aug. Stenman AB (ASSA)

Låsfabriks AB

AB F.A. Stenman låsfabrik

Svenska Dörr AB

1973-06-05 Polistekniska rådfrågningsbyrän

1973-06-06 Sveriges låssmedsmästares riksförbund (S LR)

1 973-06—14 Sveriges mekanförbunds standardcentral Byggstandardiseringen

1973-06-19 Försäkringsbranschens Service AB (F SAB)

Företrädare

Dir. T. Wedholm Dir. P.G. Vinge

Dir. H. Josephsson Dir. K. Rosenkvist Overing. E. Johansson

Dir. S. Nilsson Dir. S. Rydlingh Dir. P.E. Nordström Avd.chef A. Pettersson

Dir. G. Stålberg Förs.chef N.B. Söderkvist Prod.chef L. Palm

Dir. E. Mattsson Prod.chef R. Mehlqvist Förs.chef Å. Flodell

Dir. E. Lundin Byråinsp. T. Winroth

Ombudsm. Otto Wång, Låssmeds- mäst. R. Andersson, Umeå, B. Hedlund, Göteborg, F. Jonsson, Växjö, 0. Lewin, Uppsala, 1.0. Krantz och P. Ljungvall, Stockholm

Bergsing. N. Vrenning

Ing. S. Kumlin

Dir. B. Larsson Civiling. L." Bergman lng. H. Bjerklöv

• Sida 142
•  Original

Datum Organisation m. m. Företrädare Låsfabrikanter m. fl.

1973-10-18 Företrädare för polisen: Rikspolisstyrelsen Polisint. 0. Heirnan Stockholms polisdistrikt Polisint. J. Larsson

Polisint. S. Örtenberg

1974-05-03 Rikspolisstyrelsen jämte Byrådir. A. Wickström Byråing. K.G. Lundin Kommissarie O. Waldenström Ing. 0. Swensson

Polistekniska rådfråg— Byråinsp. T. Winroth ningsbyrån Televerkets centralförvalt- Ing. A. Cederhag ning Byrådir. B. Skärdin Sveriges industriförbund Dir. P.G. Vinge 1974-11-12 Mister Minit Services AB Dir. Kjell Estman 1975-04-10 ABAB Dir. Åke Wistedt

I övrigt har samtal ägt rum med företrädare för försvarsstabens säkerhetsavdelning.

2.6.1 Låsfabrikanter m. fl.

På fråga vad priserna på lås och installation av lås betydde för möjligheten att marknadsföra säkra lås anförde Lundin att Dörrbolaget vid ett tillfälle ville marknadsföra ett säkerhetslås men fick inte gehör för detta. Ingen kund önskade betala mer än nödvändigt för lås. Bolaget hade velat få en byggnorm på detta område i många år. Entreprenörerna var prismedvetna. I entreprenadhandlingarna föreskrevs ofta cylinderlås av standardtyp. Den senaste kampanjen för A7-lås har accentuerat kraven på kompletterande beslagning av dörrenheten.

Företrädare för Fas anförde att den enskilde konsumenten ställde inte några särskilda krav på läs. Företagen hade inte utfört någon särskild marknadsundersökning om vad konsumenter i allmänhet krävde i fråga om låstyper. På bostadsmarknaden var det byggherren som bestämde vilka lås som skulle installeras. Även här var det en prisfråga.

På fråga från utredningen om innerdörrlåsen kunde slopas svarade Lundin att konsumenterna i allmänhet önskade någon form av låsning också inne i lägenheten. Företrädare för ASSA anmärkte att prismed- vetenheten var stor hos köpare även beträffande slutbleck. Företrädare för Låsbolaget anförde att man sökte verka för att få bort låsen på mellandörrar. Det var dock ingen större kostnad man sparade genom att ta bort sådana lås.

Enligt företrädare för ASSA behövdes en säkerhetsstandard. Någon SIS—märkning ägde inte rum f. n. Ca 80 % av låskistorna till cylinderlåsen såldes direkt till dörrfabrikantema. I genomsnitt ett halvår senare monterades cylindern in i dörrarna. Till övervägande del utfördes detta av låssmeder, järnhandlare eller byggentreprenörer. Därför kunde fabrikan-

• Sida 143
•  Original

tema för närvarande inte ta ansvar för att SIS-märka låskistan. Det förekom att det inte alltid blev låstillverkaren som fick leverera slutblecket till låsen. Detta var man enligt Wedholm medveten om när standard togs fram. Från ASSA:s sida anmärktes att man önskade ta ansvar för märkning m. in. under förutsättning att det fanns en byggnorm. På fråga om detta också gällde andra låsfabrikanter svarade samtliga ja.

Företrädare för Låsbolaget anmärkte att försäkringsbolagen måste följa med utvecklingen och inte borde komma med egna regler.

Företrädare för ASSA ansåg att man borde kunna tänka sig en nordisk grundstandard. Minimikrav kunde ställas men utvecklingen fick inte låsas. Det torde inte vara något problem att göra en s. k. urtags— och en säkerhetsstandard. Det var mycket viktigt att det fanns en grundstandard — inte minst från försäkringssynpunkt.

På fråga hur företagen kontrollerade de olika distributionsleden i fråga om yrkeskunskap och pålitlighet samt vad tillverkaren principiellt ansåg om auktorisation av låssmeder anfördes. Företrädare för ASSA sade att företaget hade ett gott samarbete med låssmederna. Med dessa hade man kontrakt. Ett särskilt licensförfarande hade utarbetats. Det var angeläget att nuvarande goda samarbete mellan tillverkare och låssmeder utveckla- des vidare. ASSA önskade att man fick en ordning enligt vilken endast av myndighet utsedda personer fick sälja och handha nyckelämnen. Dessa personer borde få ansvar för att utföra vissa uppgifter, t. ex. att tillverka extranycklar enligt vissa riktlinjer. Endast de utvalda borde få utföra reparationer och kontroll av lås efter t. ex. 10—15 års installation. Från olika håll erinrade man i sammanhanget om gällande auktorisation av bevakningsföretag.

Vinge anförde att det var en ömtålig fråga att ta reda på vandeln hos låssmeder. En personalkontroll kunde i och för sig tänkas. Man var emellertid här inne på en politisk bedömning. Någon form av auktorisa- tion behövdes. Det var svårt att tro att någon kunde ha något emot detta. Vinge erinrade om en inom justitiedepartementet utarbetad PM angående ovillkorlig auktorisation av bevakningsföretag. Här var säkerhetsintresset ett framträdande drag. Näringsrättsliga frågor hade man bortsett från. Detta gällde också den s.k. lD-kortfrågan. När säkerhetsintresset var tillräckligt framträdande måste någon form av åtgärd genomföras. I låssammanhang kunde man föra fram bl. a. totalförsvarsaspekter.

Företrädare för Låsbolaget anförde att snickare mycket väl kunde få installera lås. Med auktorisation menade man från låsbolagets sida t. ex. rått handhavande av nyckelämnen, rått tillverkning av nycklar och sakkunnig genomgång m. m. av lås och låsinstallationer. För närvarande var fabrikanternas egen kontroll bra.

Företrädare för Fas upplyste att Fas hade en överenskommelse med socialstyrelsen att Fas inte utan vidare skulle sälja nyckelämnen för medicinskåp. Nycklar sändes direkt till sjukhus som behövde ny nyckel och levererades alltså inte via järnhandeln.

Enligt Låsbolaget sålde företaget till grossister som sedan levererade till låssmeder. Låsbolaget hade inte någon kontroll över vart nyckelämnena

• Sida 144
•  Original

tog vägen. Bolaget visste inte om det var oförvitliga låssmeder som i sista hand fick nyckelämnen.

Företrädare för ASSA upplyste att ASSA sålde direkt till låssmeder. Låsbolaget påpekade att ASSA också sålde till Copiax AB. Härigenom erhölls inte någon kontroll över försäljningen. Även om ASSA litade på Copiax var det ingen garanti för att nyckelämnen inte kom i orätta händer. (Enligt avtal säljer Copiax endast till låssmeder med licens från ASSA.)

Från ASSAs sida anfördes att tillverkarna hade stort intresse av att det fanns ordentlig utbildning av låssmeder. ASSA utbildade för sin del låssmeder beträffande ASSA: s låsfabrikat.

Vinge menade att de överväganden NO gjort i ett beslut avseende nyckelämnen kunde uppfattas som en ”uppgivelse inför rådande situa- tion”. Man konstaterade att det fanns nyckelämnen som man inte hade någon kontroll över. Enligt Vinges uppfattning kunde näringspolitiska åtgärder klara en sådan situation. Vad kunde man då lägga ini begreppet säkerhet? Bl. a. kunde man ta in totalförsvarsaspekten i vid bemärkelse. Man borde utreda den totala Säkerhetsfrågan beträffande nyckelämnen.

Företrädare för ASSA betonade att man lade stor vikt vid yrkesskick- lighet. SLR kontrollerade för närvarande sina medlemmar. Att sätta in lås var en sak — att lägga om kombinationen i cylindern var en helt annan sak. Också Låsbolaget betonade att man lade stor vikt vid yrkesskicklig- het.

Företrädare för Dörrbolaget upplyste att företaget sedan länge gått ifrån de gamla vinkelslutblecken och nu nyttjar bättre slutbleck. Infästningen hade förstärkts med genomgående skruvar. Rakkolvslås med 20 mm utlåsning har införts som standard. En säkrare typ av gångjärn används sedan några år. Slutligen har man också infört en stödanordning, som förhindrar friläggning av låskolven. Dörrbolaget avvaktar för övrigt kommande byggnorm, innan man förbättrar inbrottsskyddet ytterligare. Enligt Dörrbolaget är det planverkets krav på ljudisolering, som medför att tamburdörrar är svaga från inbrottssynpunkt. Samtliga dagens dörrar har tunna ytskikt, som omger ett poröst isoleringsmaterial. Detta försvagar dörrens hållfasthet. Teoretiskt kan man med enkla verktyg skära loss en bit av ytskiktet och ta bort det porösa materialet samt sedan lätt ta sig in. Tre saker måste beaktas i ett sammanhang, nämligen brand-, ljud- och inbrottsaspekter.

Företrädare för Låsbolaget menade att det var viktigt att byggnormen också behandlade montagesidan. Detta inkluderade inte bara slutbleck utan också gångjärn m. m.

Dörrbolaget anmärkte att träkilar, som fästes bakom dörrkarmen, ramlar ner när virket torkar. Krav bör ställas på fästning med säkra distansanordningar. Det är vidare lätt att plocka bort träfoder kring en dörr. Om man gör karmen av metall, blir det dock helt andra kostnader. Stålkarmar för sjukhus visar kostnader på ca 200 kr mot ca 70 kr för träkarmar.

Lundin anförde att det kostade drygt 150 kronor att få ett extralås insatt. Till den kostnaden kunde man få fram ett bättre inbrottsskydd

• Sida 145
•  Original

med andra medel, exempelvis genom bättre dörrkonstruktioner.

Enligt företrädare för ASSA blev det ökade kostnader för konsumen- terna när låsfabrikerna sökte tillfredsställa försäkringsbolagens krav. (Det kunde gälla gångjärn, genomgående skruvar rn. 111.) När det gällde kostnadssidan fick man acceptera att kostnaderna steg om man ville förebygga inbrott. Samtidigt kunde man härigenom vinna minskade kostnader på annat sätt bl. a. genom lägre försäkringsavgifter. Merkostna- derna kunde inte konkretiseras för närvarande. I stort sett hade man försökt rätta sig efter försäkringsbolagens krav.

Lundin anmärkte att man borde ta bort brevinkasten i lägenhetsdörrar, då brevöppningen innebär en svaghet från intrångssynpunkt. Den besparing i kostnad som detta medförde kunde användas exempelvis för att sätta in bättre lås. Vidare skulle brand- och ljudisoleringen bli bättre genom en sådan åtgärd.

Företrädare för Fas ansåg att det var skillnad mellan nya dörrar och befintliga dörrar. Försäkringsbolagen talade huvudsakligen om det befintliga dörrbeståndet. Utredningen fick ta upp frågan om hur de nya dörrarna skulle se ut. Att förbättra genom ”lappverk” blev dyrt. Att redan i produktionen göra bättre dörrar medförde endast några tiotal kronor högre kostnader om man samtidigt beaktade en del förbilligande åtgärder.

2.6.2 Polistekniska rådfrågningsbyrån

Winroth anförde följande beträffande byråns verksamhet. År 1947 startade byrån ett särskilt s.k. nyckelregister. Registret fungerar så att byrån säljer nyckelbrickor på vilka anges ett nummer samt att den upphittade nyckeln skall lämnas till Polistekniska rådfrågningsbyrån i Stockholm mot hittelön. Därvid ges en hittelön om 10 kronor. Brickan kostar f. n. fem kronor och gäller i fem år. Mot förnyad avgift börjar då en ny period löpa. Sedan år 1947 har omkring 450 000 brickor sålts. Varje år inlämnas ca 1 000 brickor med nycklar som därvid återställs till rätt ägare.

Byrån har utställning av lås, nycklar, larmanläggningar, förvaringsskåp m. rn. Denna utställning besöks av allmänheten. Kostnadsfri rådgivning om lås och låsinstallation lämnas. Byrån får också ofta frågor om trafik m.fl. polisiära ämnen. Konsumenter ringer ganska ofta och ber att få hembesök. Sådana besök företas endast om försäkringsgivare på grund av begärt högt försäkringsbelopp önskar att en granskning skall ske. Det kan gälla hembesök vid försäkringsbelopp överstigande exempelvis 200 000 kronor. Byrån ger därvid råd om vilka åtgärder som bör vidtas i bostaden, exempelvis vilket lås som bör installeras. Också beträffande andra försäkringsobjekt lämnas råd. Information lämnas till industri och handel. På detta område förekommer många olika typer av försäkrings- avtal. I regel rättar man sig efter det svar som lämnas av Polistekniska rådfrågningsbyrån. Service lämnas också till verk och inrättningar även om försäkringar här inte förekommer. Det kan därvid gälla råd om lås och låsinstallationer. Särskild expertis ger råd även om larmanordningar.

• Sida 146
•  Original

lnstalleras larmanordningar på exempelvis industrier kan viss rabatt komma att lämnas på försäkringen. Men detta förutsätter inspektion av larmanordningar. Godkända larmanläggare sköter monteringen. Godkän- nandet utförs av Försäkringsbolagens Serviceaktiebolag. Svenska Försäk- ringsbolags Riksförbund har utfärdat regler för inbrottslarmanläggning år 1972. Av dessa framgår att anläggningens omfattning och utförande skall vara enligt reglerna, att installationen skall vara gjord av godkänd anläggarfirma, att visst material skall vara av godkänd typ, att anlägg- ningen skall fortlöpande underhållas och besiktigas, att centralansluten anläggning skall anslutas till godkänd alarmeringscentral. Förteckningar över godkända anläggarfirmor, godkänt material och godkända alarme- ringscentraler kan fås från försäkringsbolagen eller från Svenska Försäk- ringsbolags Riksförbund.

Rådfrågningsbyrån samarbetar med och deltar i flera olika organ och kommittéer.

Byrån har vidare medverkat vid standardisering av kassaskåp som numera efter sådan standardisering kallas värdeskåp. Försäkringsbolagen kräver att värdeskåp skall nyttjas i. samband med förvaring av pengar som överstiger visst belopp. Olika klasser förekommer. Ett värdeskåp stoppar betydligt bättre mot åverkan än de gamla kassaskåpen.

Byrån har också för försäkringsbolagens räkning godkänt stöldskydd för motorfordon (rattlås, rattväxellås, bensinlås o. dyl.). En särskild förteckning beträffande stöldskydd godkända av Polistekniska rådfråg- ningsbyrån utges av Försäkringsbolagens Serviceaktiebolags bilklassnings- kommitté. Vid godkännandet gäller att man i Sverige godtar andra länders provningar utförda vid provningsanstalter utomlands. De svenska provningsreglerna har också antagits av andra länder.

De rådfrågningsbyråer som finns i Malmö och Göteborg rättar sig efter de prov som utförs i Stockholm av polistekniska rådfrågningsbyrån.

När nya affärscentra skall bildas upprättas kommittéer i vilka också diskuteras inbrottsskyddsfrågor. Härvid medverkar byrån. Provning m. in. av dörrar och läs sker i en särskild provningsverkstad hos polistekniska rådfrågningsbyrån.

Polistekniska rådfrågningsbyrån medverkar också vid undervisning av polispersonal, försäkringspersonal, olika personalorganisationer, fackhan- del, t. ex. järnhandel m. m. avseende inbrottsskydd.

Slutligen bör nämnas att de båda företagen Kåfs industrier och Copiax lovat att inte sälja s. k. låspistoler utan att fråga byrån om vederbörande köpare har rätt att inköpa låspistol.

2.6.3 Sveriges låssmedsmästares riksförbund, SLR

Utredningens ordförande, Lars Ag, anförde att utredningen huvudsakli- gen önskade få synpunkter om auktorisation. Vad hade SLR: s medlem- mar för synpunkter på konkurrerande verksamheter som exempelvis dörrförsäljare, snickare, klackbarer — servicecentra, järnhandel, ”extra- knäckare” och övriga verksamheter?

Följande synpunkter fördes fram. Krantz anförde att inom SLR gällde

• Sida 147
•  Original

att medlemmarna drev sin verksamhet i alla företagsformer. Normal konkurrens ägde rum mot bakgrund av rådande kostnadsstruktur i branschen. SLR: s synpunkter på extern konkurrens var följande. Förbundet avsåg inte att stoppa sådana företagare som inte var medlemmar. Det förekom dock en hel del problem att beakta. Under årens lopp hade medlemmarna uppmärksammat hur allmänheten fått vissa svårigheter att bedöma låsfrågor. SLR:s medlemmar hade som målsättning att sälja säkerhet — inte att sälja lås. Lås ut|orde en komponent när det gällde säkerhet. En låssmed valde lås på grund av yrkeserfarenhet, inklusive miljön, dörrens beskaffenhet och de mänskliga aspekter som måste beaktas i bostadssammanhang. Försäkringsbolagen hade utövat en viss styrande effekt under senare år i fråga om låssmedernas verksamhet. Bolagen hade krävt vissa säkerhetsanordningar som villkor för försäkringsavtal. Krantz erinrade om att låssmederna redan på 40-talet hade möjlighet att kalla sig auktoriserade. Då kunde polismyndighet godkänna låssmeder och rekommendation om auktorise- rade låssmeder utfärdades av Polisens tekniska rådfrågningsbyrå. Nu förekom s. k. ”piratlåssmeder”. Dessa sålde s. k. ”polislås”, dvs. A7-lås. Konsumenter som köpt sådana lås ansåg sig säkra. Men om arbetet inte var rätt utfört så fungerade inte heller låsen på rätt sätt. Ett lås måste nämligen ha ett erforderligt stort nyckelvariationstal. Kampanjen, som initierade den stora efterfrågan på A7-lås, var riktig med avseende på butikssidan. Det begränsade nyckelvariationstal som gällde för A7-lås hade då inte allvarliga följder p. g. a. dåvarande begränsade låsbestånd inom A7-sektorn.

Ljungvall anförde att man inte kunde lita på s. k. dörrknackare som sålde lås. Kundens svaghet var att inte kunna säga nej när sådana försäljare erbjöd sir- ser—rica. Medlemmarna i SLR ”knackade inte dörr”. Enligt ombudsman ivf-lång förekom det att någon enstaka SLR-medlem gjorde reklam för sin verksamhet genom att lägga lappar i brevlådor angående installation av extralås. Det var viktigt att komma ihåg att förbundet nästan varje dag fick frågor från allmänheten om viss firma var att lita på. Allmänheten började förstå att det var viktigt att ha en säker låssmed att vända sig till. Men ofta visste konsumenten inte vad en låssmed var för slags hantverkare. Hedlund insköt att i Göteborg hade polistekniska rådfrågningsbyrån förbundets matrikel. Till byrån kunde allmänheten vända sig för att fråga om en låssmed var medlem eller inte. Enligt Krantz var det mycket betydelsefullt att man rätt bedömde dörrpartiet. Intrångsskyddet kunde nämligen bli sämre om man i vissa dörrar installerade såväl cylinderlås som A7-lås.

Ljungvall berättade att järnhandel, klackbarer m. m. sålde extralås. Om en sådan instans anlitades för installation sattes låset ofta in som ett extralås i stället för att ett befintligt, sämre lås byttes ut. I vissa fall kunde därför en dörr ha icke mindre än upp till tre lås i stället för enbart två. Låssmederna hade bättre möjlighet att avgöra vad konsumenten borde ha.

Krantz menade att vilken som helst person som innehade låssmedens kunnande skulle kunna utföra arbetet lika bra. Men det fanns många

• Sida 148
•  Original

allvarliga problem. Bl. a. kunde man utan vidare rekvirera kodförteck- ningar på svenska nyckelsystem från utlandet, exempelvis avseende bilar. Med lämplig yrkeskunnighet var det då lätt att fräsa upp nycklar som passade till bilar eller lägenheter. Med litet vana kunde också lätt illegala dyrkverktyg göras. Denna kunskap fick sägas vara farlig. Låssmederna förvarade på ett säkert sätt sitt vetande om illegalt intrång. Om någon dyrkade ett lås fanns ingen kriminalteknisk möjlighet att ta reda på om låset hade forcerats olagligt.

På Lundbergs fråga om hur vanligt det var att A7-låsen sattes in i byggnader svarade Ljungvall att det kunde hända att strax efter det att hus överlämnats till bostadsrättsföreningar innehavarna krävde extralås.

Ordföranden menade att det i princip skulle finnas andra möjligheter att montera in lås än via etablerade låssmeder. Tranell frågade vilka personer som knackade dörr och vad SLR-medlemmarna kände till om sådana personer.

Ljungvall svarade att det förekom sådan verksamhet, såväl enmans— som flermansbolag. Det förekom exempel på att företag tog upp betalning i förväg men sedan låt bli att installera det begärda låset. Det fanns också exempel på företag som vid förfrågan om extra nycklar bara överräckte ytterligare dubbletter som förvarades i vederbörandes ficka. Ett sådant förfaringssätt tydde på att de lås som monterades var exakt samma, dvs. hade lika låsning. Att ett antal lås i samma bostadsområde fanns med lika låsning medförde ingen som helst säkerhet. Man kunde anta att flera arbetslösa personer sålde lås utan att ha erforderlig kunskap. Det fanns också företag som sålde lås utan att redovisa moms eller utbetala sociala avgifter.

Lewin anförde som exempel att i Uppsala förekom tidningsannonser om personer som sade sig kunna sätta in lås. Vid ett tillfälle hade konstaterats att en jur. stud. etablerat sig på området och vid ett annat tillfälle en arbetslös snickare. Lewins uppfattning var att en jur.stud. knappast kunde vara kompetent montör. Inte heller snickare var alltid bra låsmontörer.

På utredningens fråga om också väletablerade företag sålde lås medelst dörrknackning anförde Ljungvall att NK hade haft en annonskampanj för låsinstallation.

Wång anförde att dörrknackare skiljde sig från medlemmarna i SLR såtillvida att medlemmarna kunde ge service.

Ljungvall anförde som exempel på dålig kunskap hos icke medlemmar att det ibland hände att outsiders satte in sämre lås än vad försäkrings- bolagen föreskrev. Vid inbrott kunde det inträffa att kunden av bolaget inte fick ut den försäkringssumma som annars skulle ha utbetalats.

Nyberg anförde att vid ett tillfälle hade en person ägnat sig åt att bilda föreningar av installatörer som i reklam till konsumenterna uppgivit sig vara auktoriserade och därigenom vilselett kunderna. Verksamheten hade vid några tillfällen KO-anmälts och efter handläggning av KO upphört. Man fick tillskriva arbetslösheten en del av skulden till att företagsetable- ringen blivit stor inom branschen.

På fråga av utredningen om inte låssmederna själva kunde sälja på

• Sida 149
•  Original

samma sätt som outsiderföretagen svarade de närvarande att man inte haft tillräcklig kapacitet för sådan verksamhet. Efterfrågan på låsinstalla- tion hade varit stor efter den kampanj som rikspolisstyrelsen bedrivit. I sammanhanget nämnde man att dörrknackare ofta inte hade någon verkstad.

Utredningen kom härefter in på frågan om vilka priser som togs ut av de etablerade låssmederna och av de ”irreguljära”. Frågan var hur priserna låg i relation till kostnaderna. Ljungvall anförde att outsiderfir- morna i regel uppgav att de lämnade rabatt. Men ofta angav man inte på vilken summa rabatten lämnades. Priserna skiljde sig väl inte så mycket från de som togs ut av SLR-medlemmarna. Men dessa måste dock hålla lokal, ha telefonberedskap och bilar för kundbesök m. m.

Wång menade att det var helt naturligt att SLR-medlemmarna ofta låg något högre i pris än outsiderföretagen. Det förekom dock exempel på att dörrknackarföretag låg över i pris. I Järfälla hade vid ett tillfälle en dörrknackare erbjudit konsumenten installation för 148 kronor medan medlemmen kunde sätta in motsvarande lås för 136 kronor. Förutom att dörrknackarna inte betalade moms och sociala avgifter hade de en ganska liten verktygsutrustning och överhuvudtaget låga fasta kostnader.

Jonsson anförde ett exempel på att ett outsiderföretag hade tagit upp till 248 kronor för att sätta in ett extralås. Denna dörrknackare hade vilselett konsumenten genom att anföra att det var krav på att ett lås av detta slag skulle sättas in.

På fråga från utredningen bekräftade de närvarande att låssmederna i förbundets föreningar i Stockholm och Göteborg hade cirkaprislistor avseende lås med installation. Dessa priser tog man hänsyn till också i landet i övrigt. Listan hade den funktionen att om kunder ringde till medlemmar och frågade vad det kostade att installera ett lås så kunde medlemmen på listan ange ett ungefärligt pris. Men ibland blev det ingen förtjänst om inspektion på platsen visade att låsinsättningen var mer komplicerad än man kunnat förmoda. Låssmederna stod då i regel fast vid det pris man hade lämnat om det t. ex. skulle visa sig att det behövdes ett djupare lås än det som kunden hade uppgett sig behöva. SLR lovade översända gällande cirkaprislistor. Man anförde också att priskonkurrensen huvudsakligen avsåg de s. k. A7-låsen. Piratföretagen hade föga kännedom om cylinderlås och därför hade de etablerade låssmederna sannolikt lägre priser på dessa.

I sammanhanget anförde Ljungvall att en låssmed kunde installera ett lås mycket snabbare och billigare än t. ex. en byggnadssnickare som många gånger först måste granska dörren, därefter inköpa låset och sedan installera detta. Detta gjorde att det pris han slutligen tog ut var högre än det som skulle ha gällt om en låssmed hade utfört arbetet.

Från SLR: 5 sida anfördes också att den starka företagsetableringen i branschen inträffade under och efter den kampanj som drivits av rikspolisstyrelsen.

Diskussionen korn härefter över på motiv för att låssmederna skulle auktoriseras och vad man lade in i begreppet auktorisation m. m. Ett genomgående tema i svaren från låssmederna var att man inte hade för

• Sida 150
•  Original

avsikt att stoppa fri företagsamhet från konkurrenter men att man önskade arbeta under en viss kontroll. Vad det gällde var att få kontroll över ett så farligt yrke som låssmedens.

Ljungvall anförde att förbundets inställning till auktorisationsfrågan låg på ett principiellt plan. Alla installatörer, som driver en registrerad och väl etablerad och ansedd firma och som avlagt erforderliga yrkesprov som kan komma att fastställas, borde ha möjlighet att deltaga i ett kommande auktorisationssystem.

Wång erinrade om att redan år 1746 fanns en förordning innebärande spöstraff för olovligt tillverkande av dyrkar.

Noggrann kontroll ägde rum beträffande förbundsmedlemmar. Hittills hade detta förfaringssätt fungerat bra. Alla de som var utanför förbundet arbetade utan något slags kontroll och framför allt klackbaremas verksamhet gjorde det akut att ta något initiativ på området.

På ordförandens fråga varför inte seriösa utomstående företag sökte medlemskap i SLR svarade Wång följande. Det fanns företag som var seriösa men inte ville bli kontrollerade eller betala gällande medlemsav- gifter. I Halland och i Västernorrland fanns det inte någon medlem. Begreppet auktorisation enligt SLR:s uppfattning klargjordes i den stadga angående diplomerade låssmeder som fastställts av Sveriges låssmedsmästares riksförbund år 1966. Som villkor för erhållande av diplomering gällde enligt stadgan att den som ledde låssmedsverksamhe- ten inom företaget skulle uppfylla fordringarna för erhållande av mästarbrev i låssmedsyrket och ha gjort sig känd för god vandel, vilket skulle styrkas på sätt som angavs i 3 5, att samtliga medarbetare inom företaget, vilka deltog i låssmedsverksamheten, uppfyllde villkoren om vandel samt att företaget i övrigt skulle befinnas lämpligt för låssmeds— verksamhet. Enligt 3 5 skulle ansökan om diplomering göras skriftligen hos Sveriges låssmedsmästares riksförbunds diplomeringsnämnd. Sökande skulle då styrka att förutsättningarna för erhållande av diplomering förelåg. Mästarbrevvillkoret styrktes genom företeende av mästarbrev eller annat intyg, som visade att kompetens motsvarande mästarbrev fanns, villkoret om vandel genom företeende av styrkt meritförteckning med referenser avseende de tio senaste åren före ansökan. Sökanden skulle därjämte lämna uppgift på samtliga medarbetare inom företaget vilka deltog i låssmedsverksamheten samt förete styrkt meritförteckning med referenser beträffande dessa. Nyberg förklarade att det fanns många låssmeder som inte hade möjlighet att avlägga prov för mästarbrev. Men SLR:s strävan var att yrkeskunskap skulle finnas hos låssmederna. Ett diplomeringsförfarande enligt det skissade hade tillämpats endast i fyra, fem fall. Det var svårt att få medlemmarna att gå in för något som de inte ansåg sig ha nytta av på sikt. Hantverkarna var i regel individualister. De ville ogärna bli medlemmar i föreningar. Äldre, kunniga hantverkare tvekade att avlägga prov. En orsak till att diplomeringsförfarandet inte fungerat var bl. a. att det f. n. inte var möjligt utföra vandelkontroll.

Enligt Nyberg befann sig SLR-låssmeder i ett sämre konkurrensläge p. g. a. det licenssystem som ASSA tillämpade enligt vilket spärrade

• Sida 151
•  Original

nyckelprofiler inte utan särskilt tillstånd kunde tillverkas av låssmeder. Om en SLR-medlem därvid meddelade en kund att medlemmen inte fick tillverka ny nyckel, skulle kunden omedelbart gå till ett outsiderföretag som var obundet att utföra arbetet. Trots att SLR-medlemmen handlat av säkerhetsskäl och korrekt följt gällande ordning, skulle kunden tycka att outsiderföretaget var mer servicesinnat. SLR: s strävan var främst att staten medverkade till att det fanns en grupp smeder som allmänheten kunde lita på och som rikspolisstyrelsens personal vid förfrågningar kunde rekommendera. Avsikten med SLR: s strävanden att få till stånd auktorisation var inte att utesluta andra från att arbeta i branschen.

På ordförandens fråga om övriga närvarandes uppfattning hänvisade flera låssmedsmästare till gällande ordning beträffande krav på behörighet för elektriker och rörinstallatörer. Man bekräftade att det inte var något förbud att driva verksamhet som åsyftades. Man ville endast få tillstånd en yrkeskår som allmänheten med förtroende kunde vända sig till.

Beträffande frågan om kontroll av vandel hos låssmeder och deras anställda anfördes följande. Ljungvall fann det vara fel att dagens situation gjorde det möjligt för lättledda personer och brottslingar att verka i låssmedsyrket. Visserligen sökte låssmederna kontrollera de anställningssökande så gott det gick, t. ex. granska luckor i meritlistor, höra referenspersoner och bekantskapskrets. Men risken var stor enligt Andersson att anställa folk som hade kriminella tendenser.

Wång fann det vara ett dilemma när det gällde att ta ställning till om en anställd skulle få vara kvar, om det konstaterades att han gjort något ”övertramp" eller om han skulle avskedas i syfte att skydda allmänheten.

På ordförandens fråga om vandeln var viktigare än t. ex. yrkeskunnig- het anförde Krantz följande. Såsom medlem i SLR och underkastad det förtroende som följde härmed ansåg sig Krantz ansvarig för sina anställda. Alla vägar för att bilda sig en uppfattning om de anställda eller de sökande prövades. Yrkeskunnighet var dock något som vederbörande kunde läras. Krantz tillämpade för sin del en ömsesidig tre månaders prövotid vid nyanställning, vilket gav möjlighet till närmare efterforsk- ning om den nyanställdes bakgrund.

Wång hänvisade härvid till den ordning som gällde beträffande kontroll av auktoriserade bevakningsföretag och föreslog att något liknande borde kunna tänkas för låssmeder. Andersson framhöll i anslutning härtill att låssmeder kunde komma att få uppdrag på militära förband t. ex. gällande vapenförråd. Förbandets säkerhetschef skulle då kunna lita på låssmederna.

På fråga om det var firman eller de anställda som borde auktoriseras svarade Wång att firman borde auktoriseras och arbeta med personunder- sökt personal. Även om det var möjligt att, som nämnts, på egen hand utföra något slags personkontroll, skulle det gå fortare vid medverkan av polismyndighet. Men kontroll av polisen uteslöt enligt Krantz inte egna kontrollåtgärder. Wång framhöll att det från myndighet närmast kom i fråga att lämna straffrihetsintyg. Kännedom om sökandens yrkeskunskap fick inhämtas på annat sätt. Kontroll av vandeln var angelägen inte minst därför att låssmeder arbetade på låssystem såväl för bostäder som för

• Sida 152
•  Original

banker, försvarsanläggningar m.m. Wång menade att någon form av personundersökning i vart fall var bättre än ingen alls.

Enligt den tidigare gällande mästarbrevkungörelsens 3 % fick mästar- brev inte tilldelas annan än den som bl. a. gjort sig känd för god vandel. En framtida kontroll av låssmeder borde vara fortlöpande.

Nyberg framhöll i detta sammanhang att det var angeläget att låssmeder bedömdes såväl med avseende på vandel och pålitlighet som yrkeskunnighet. Konsumentens reklamationsmöjligheter måste beaktas. Låssmederna arbetade på flera installationsområden. Särskilt på mindre orter förekom det sällan att några specialiserade sig på t.ex. enbart bostäder. I regel installerade samtliga SLR-medlemmar lås såväl i bostäder som i industrianläggningar. Någon anledning att urskilja en speciell ”nivå” för vilken auktorisation skulle kunna tänkas fanns därför inte.

Utredningen ställde härefter frågor avseende nycklar — låssystem — dyrkverktyg. Synpunkter på problem i samband med spärrade profiler, huvudnycklar m. m. efterlystes.

Krantz anförde att det även i fortsättningen fanns behov av spärrade nyckelprofiler. Det var dock angeläget att sådana profiler såldes med viss restriktivitet från tillverkarnas sida. I amerikanska kataloger kunde man t. ex. nu se förteckningar över ASSAs låsprofiler. En restriktiv försäljning torde dock innebära något slags registreringsförfarande.

Om man enligt Ljungvall begränsade nyttjandet av spärrade profiler till försvarsanläggningar, skolor, sjukhus 0. likn. blev det knappast lönande för outsidertillverkare att etablera tillverkning av spärrade profiler.

Andersson anförde att hyresgäster liksom fastighetsägare ofta inte kände till att profilen var spärrad och att intyg erfordrades vid tillverkning av extranycklar.

På ordförandens fråga var närvarande låssmedsmästare eniga om att spärrade profiler liksom huvudnyckelsystem inte borde förekomma på bostadssidan. För närvarande krävde man i regel legitimation för att i misstänkta fall utlämna extranycklar till personer som beställde sådana. Inte heller lämnade man ut nycklar till personer som inte uppvisade kvittokopia eller sade sig ha tappat kopian.

Andersson meddelade att han tillämpade systemet att kundens namn antecknades i en liggare med datum för inlämnande av nyckel. Vid utlämnande måste kvittens lämnas av kunden. Några anteckningar om nyckelns kod eller system gjordes inte. Samtliga närvarande låssmeder var eniga om att någon form av kontroll borde etableras över dyrkverktyg och försäljning av sådana.

Krantz visade i detta sammanhang amerikanska kataloger vari för försäljning utbjöds bl. a. nyckelfräsmaskiner. Ljungvall ansåg att nyckel- fräsmaskiner inte borde få säljas fritt. Man måste därvid ha i minnet att det var lättare att ta sig in i en bostad med falska nycklar än med låspistol och andra dyrkverktyg. I vart fall borde man ha kontroll över vart nyckelfräsmaskiner såldes. Dyrkverktyg borde vidare endast få säljas till auktoriserade.

På fråga om det borde finnas kontroll, klassning och godkännande av produkter för intrångsskydd och vilket forum som borde handha ett

• Sida 153
•  Original

sådant förfarande meddelade Krantz att bl. a. Mekanförbundets standard- central arbetade med hithörande frågor med sikte på att verka för att få till stånd en obligatorisk standard.

Ordföranden inbjöd härefter de närvarande representanterna från SLR att skriftligen lämna synpunkter på olika frågor samt förklarade sammanträdet avslutat.

Skriftligt svar på vissa frågor

Fråga :

Svar:

Fråga :

Svar:

Fråga :

Svar :

Fråga :

Svar :

Vilka låstyper installeras mest?

a) på cylinderlåssidan

b) på A7-sidan

a) ASSA-lås till 80—85 %.

b) FAS, Låsbolagets och ASSAs tillhållarlås.

Sker installation av visst låsfabrikat p. g. a. kundernas efterfrågan eller p. g. a. låssmedens sakkunskap om vad som är lämpligast? Som regel väljer låssmeden låsfabrikatet med hänsyn till dörrens storlek och konstruktion. Undantagsvis beställer kunden ett speciellt fabrikat. Vad anser man om kvaliteten beträffande nuvarande cylinderlås? Beträffande nuvarande A-7 lås? Önskemål om förbättringar? Vad bör tillverkarna av lås kunna göra? Vad erfordras i övrigt beträffande dörrar — beslag, etc.?

Kvaliteten på de svenska cylinderlåsen är mycket hög vid jämförelse med utländska motsvarigheter. A—7 låsens kvalitet är också mycket hög. De är dock ojämna i toleranserna med avseende på tillhållarregelstift enligt SIS-normerna för klass AA. Önskemål om förbättringar av toleranserna. I framtiden bör lås-dörrelement samordnas i standardiseringsavseende, ett arbete som redan är igång inom BST. För övrigt bör variationsmöjlighe- terna på A-7 låsens nycklar ökas. Hur ser SLR på det nuvarande samarbetet med: Fabrikanterna

Försäkringsbolagen Svenska stöldskyddsföreningen Rikspolisstyrelsen

Fabrikanterna SLR har f. 11. ett utomordentligt gott samarbete med fabrikanter- na, ett samarbete som vi tror är till gagn för båda parter. Fabrikanterna är mycket måna om att underlätta låssmedernas servicearbete på de egna produkterna.

Försäkringsbolagen

SLR: s samarbete med försäkringsbolagen har tidigare varit ringa. Det har som regel inskränkt sig till att enstaka försäkringstjänste- män sökt kontakt med någon privat låssmed för att få del av vissa sakuppgifter eller erfarenheter. Då försäkringsbolagen gått ut till sina kunder med krav på lås— och andra skyddsanordningar har detta vanligtvis skett utan samråd med låssmederna. Låssmederna

• Sida 154
•  Original

Fråga : Svar :

Fråga :

Svar:

har också sett som en allvarlig brist att försäkringsbolagen inte kunnat enas inbördes om kraven på intrångsskyddens konstruk- tion och styrka för likvärdiga försäkringsobjekt. En tendens till ökad vilja till samarbete har kunnat konstateras under innevaran- de år. Svenska Stöldskyddsföreningen SLR är medlem av Sv. Stöldskyddsföreningen och representeras vid dessa sammanträden. SLR, som är en liten organisation med ytterst begränsade ekonomiska resurser, har dock haft svårt att vinna gehör för sina synpunkter inom föreningen. Rikspolisstyrelsen SLR har inbjudits att deltaga och också deltagit i sammanträden i RPS. Sammanträdena har dock varit få och oregelbundet före— kommande. RPS har genom sitt agerande i övrigt bibringat SLR uppfattningen att RPS är sig själv nog och att där all verklig låsexpertis är till finnandes. SLR hyser dock en annan uppfatt- ning. Synpunkter på olika tillvägagångssätt vid inbrott. Vanligaste metoden vid inbrott är sönderbrutna dörrelement samt inbrott genom brevinkast. Dessutom förekommer intrång genom 5. k. ”petning” (uppdyrkning). Hur stor dennas omfattning är kan dock ej fastställas då verkliga bevis saknas. SLR föreslår en teknisk utredning om hur skydd mot inbrytning bäst skall anordnas, (jämför Skandias försök att pröva Slutbleckens hållfast— het). I framtiden torde ett bättre intrångsskydd erhållas då resultatet av BST: s standardiseringsarbete blir allmänt förekom- mande i fastighetsbeståndet. Sammanfatta alla s. k. säkerhetsaspekter som måste beaktas vid låsutredningens bedömning av utredningsfrågorna. Enligt SLR: s uppfattning måste bl. a. följande förhållanden beaktas då låssäkerheten behandlas:

l. Dörr— och fönsterelementens konstruktion (standard)

2. Nycklars tillverkning, försäljning och förvaring

3. Låssystemets uppbyggnad

4. Låsens montering

5. Nyckelfräsmaskinemas och dyrkverktygens försäljning (Kontroll över innehavarna)

6. Importen av nyckelämnen, särskilt av spärrade profiler för bl. a. viktiga industrier, statliga och kommunala institu- tioner o. d.

7. Reglering (kontroll) av låssmedsverksamheten så att en- dast seriöst arbetande och ansvarskännande företag kan erhålla tillgång till viktiga informationer (förtroendeför— hållande)

8. Personkontroll av i låsbranschen arbetande personal samt kontroll av yrkeskunnandet genom särskilda yrkespröv— ningar utmynnande i en auktorisation

9. Fortlöpande kontroll av att villkoren för auktorisationen efterlevs

• Sida 155
•  Original

SOU 1975: 19 10. Intensifierat samarbete mellan låsbranschens företrädare, polismyndigheterna, försäkringsbolag och andra intressen- ter.

2.6.4 Sveriges mekanförbunds standardcentrals och Byggstandardise- ringen

Vrenning anförde följande. Sveriges standardiseringskommission svarar för all nationell standardiseringsverksamhet i Sverige. För olika special- områden finns särskilda fackorgan. Sveriges mekanförbunds standard- central är ett sådant organ med ansvar för mekaniskt-tekniskt standardi— seringsarbete. Parallellt med SMS arbetar Byggstandardiseringen (BST) på det byggtekniska området. Sveriges elektriska kommission (SEK) samt Metallnormcentralen (MNC) är två andra fackorgan. Rutinen är den att sedan fackorganen avgivit standardförslag till SIS har SIS ansvaret. I särskilda standardkommittéer, som SIS driver, äger övrigt standardise- ringsarbete rum.

Vad gäller lås och beslag har SMS ansvaret härför. Nuvarande svensk standard har tagits fram av SMS. Standarden härrörde från åren 1966—67. Detta standardiseringsarbete sattes i gång på grund av att man önskade underlag för att klassa lås i olika kvalitetsklasser med avseende på inbrottsskydd. Det fanns också behov av en provningsstandard. Det ansågs nödvändigt att uppställa minimikrav för olika klasser, bl. a. för vissa specifika egenskaper, som var avgörande för låsens motståndsför— måga mot dyrkning och brytning.

Orsaken till nu pågående standardiseringsarbete inom SMS var att det allmänt ansågs att de lås som fanns på marknaden gav alltför dåligt skydd mot inbrott oaktat en standard låg i botten. Inbrotten hade stigit oroväckande. Nya kategorier inbrottstjuvar hade kommit till. En mängd erfarenheter hade samlats som inte förelåg under tidigare standardise- ringsarbete. Behovet av att revidera standarden var allmänt accepterat. Syftet med pågående arbete var att skapa en standard som gav produkter som bättre tillgodosåg nuvarande krav på inbrottsskydd.

När kritik fördes fram mot gällande standard granskade man inom SMS tillämpningen av denna. Tillämpningen var mycket dålig på grund av att nyttjandet av standard f. n. endast är frivilligt. Det fanns inte någon hundraprocentig uppslutning från låstillverkarnas sida. Försäkringsbola- gen ifrågasatte dessutom helt nuvarande standard och gav därigenom motiv till arbetet. Beslut att revidera standarden fattades i'slutet av år 1970. Beslutet togs inom kommittén SpK 96, lås och beslag inom SMS. I kommittén ingår ett 20-tal företrädare för tillverkare, försäkringsbolag, rikspolisstyrelsen, planverket, låssmeder och bostadsförvaltningar. Kom- mittén tillsatte en arbetsgrupp för att utföra arbetet under beaktande av nya förutsättningar för krav på inbrottsskydd. I tidigare arbete av detta slag hade dyrkning varit något som i första hand borde beaktas. I nu pågående arbete hade man kommit fram till att det var viktigare att söka förebygga brytning av lås — dvs. öka låsens motståndsförmåga mot brytning. Gruppen började sitt arbete i april 1971 med att inventera de

5 Fr. o. m. 1975—07-01

Sveriges mekanstandar- disering.

• Sida 156
•  Original

förutsättningar som förelåg. Kontakt söktes med rikspolisstyrelsen och möte hölls i augusti samma år på styrelsen, varvid material sorr förelåg om erfarenheter lades fram, exempel visades på hur lås såg ut efter inbrott m. m. Materialet hade analyserats i arbetsgruppen i vilken ingick låstillverkare, försäkringsbolag, representant för polistekniska rådfråg- ningsbyrån, SMS och BST. Ca 15 sammanträden hade hittills hållits.

Gruppen hade varit överens om målet att i första hani skapa förutsättningar för att förhindra inbrott från nya kategorier inbrotts— tjuvar som svarar för större delen av inbrottsstatistiken, nämligen ungdomar och personer med ett akut penningbehov, såsom t. ex. narkotikamissbrukare. Man hade också kommit fram till att man med rimliga ekonomiska insatser aldrig skulle kunna lyckas att uppnå ett hundraprocentigt skydd mot professionella tjuvar. En annan förutsätt- ning för att nå det önskade målet var att få till stånd en hundraprocentig tillämpning av standarden. Om tillämpningen skulle bli lika dålig som av tidigare standard hade man inte vunnit något. Detta förutsatte att någon myndighet från samhällssynpunkt föreskrev reference to standards. Närmast till hands som föreskrivande organ låg statens planverk. På grund härav hade man parallth med arbetet i gruppen haft kontakt med planverket som är med i SMS Spk 96. Diskussionerna hade lett till att planverket sagt att man föreskriftvägen såg goda möjligheter att klara av denna fråga. Planverket hade i samarbete med SIS och fackorganen uttalat sig för metoden att föreskriva reference to standards. Verket hade mycket små möjligheter att ta fram referensdokument för närvarande, varför man väntade sig att fackorganen skulle ta fram denna standard.

Under arbetet hade gruppen ganska snart kommit fram till att inte bara frågor rörande låset var utslagsgivande utan också låsens infästning, dörrens konstruktion och motståndskraft, karmens infästning och kon- struktion m.m. Låstillverkarna hade uttalat att det inte lönade sig att lägga ned kostnader på utveckling av läs om man inte samtidigt uträttade något för att stärka övrigt intrångsskydd. På grund härav kom också byggnadstekniska frågor in i bilden.

Inom arbetsgruppen hade utvecklats provningsmetoder, diskuterats egenskaper som borde föreskrivas osv. Också i framtiden kunde man räkna med olika klasser för olika lås. Det fanns nämligen utrymme för olika kvalitetsklasser beträffande lås. Arbetet befann sig för närvarande i ett slutligt skede.

En viktig del i utredningen var frågan om slutblecket. Detta hade tidigare glömts bort vad gällde bleckets betydelse för intrångsskyddet. I det kommande standardpaketet ingick slutblecket som en komponent. De nordiska länderna hade informerats om arbetet och beretts möjlighet delta i detta.

Det fanns ett europeiskt samarbetsorgan för lås och beslig (Arge). Detta organ hade uppvaktat ISO om att ta upp frågan om en standard av lås och beslag på sitt program. Beslut om detta var fattat, men arbetet härpå hade dock ännu inte startat.

Kumlin anförde. Nuvarande dörrar var mycket lätta att bryta upp oavsett om låsen var bra. Bl. a. berodde detta på att slutblecket var en

• Sida 157
•  Original

svag länk och att dörrkonstruktionerna var dåliga. Vid ett sådant förhållande hjälpte det föga att tillverka bra lås. Inom byggstandardise- ringens dörrkommitté, SK 9/AG 6 intrångsskydd, tillsattes hösten 1972 en arbetsgrupp för att söka åstadkomma ett bättre skydd mot lägenhets- inbrott. Krav på detta skydd slculle komma att omfatta hela dörrenheten med dörrblad, karm, lås och beslag. Även dörrkarmens fastsättningi väggen skulle bli föremål för hållfasthetskrav. Denna vidare aspekt på skydd gick under beteckningen intrångsskydd. Nordiskt och internatio- nellt samarbete förekom. Inom Norden hade byggstandardiseringen fått hand om det nordiska sekretariatet inom INSTA. Samtidigt kunde nämnas att de fyra nordiska provningsanstalterna hade bildat Nordisk byggmaterielprovning. Inom Nordisk byggmaterielprovning hade Norges byggforskningsinstitut erhållit uppdrag att ta fram provningsmetoder med avseende på kvalitet för dörrar. Dörrelement med beslag provades därför på Norges byggforskningsinstitut. Institutet var förlagt till Oslo. Provning av lås och slutbleck utfördes också vid Polistekniska rådfråg- ningsbyrån i Stockholm samt hos de större låstillverkarna.

Det föreföll som om det gick att få fram dörrar som motsvarade de krav som man ville ställa på nya lås och slutbleck. Dörrenheter med dörrblad, karm, lås och beslag, karmens infästning i väg utgjorde ett totalt intrångsskydd som skulle motsvara viss påkänning enligt viss provningsmetodik. Provningar kunde nu utföras med tillfredsställande resultat. Man räknade med att inom kort kunna nå fram till slutliga metoder och krav. Det skulle komma att röra sig om höga krav, som förde med sig att amatörtjuvama hindrades från att ta sig in i bostäder. När denna fråga lösts kunde det bli aktuellt att gå vidare för att öka säkerheten när det gällde fönster och fönsterdörrar till villor.

Också här måste i slutskedet gälla att en myndighet föreskrev reference to standards. Rekommendationer måste utfärdas för hur karmar skulle fästas i vägg för att kunna klara hårda påkänningar.

Det hade varit SMS, och BST:s uppgift att awåga rimliga krav på intrångsskydd för dörrar. Man kunde emellertid inte gå hur långt som helst utan måste hålla sig inom rimliga gränser. Om obligatorisk tillämpning inte förelåg undvek fastighetsägarna att belasta sig med de extra kostnader som ökat inbrottsskydd medförde. Därför erfordrades föreskrifter för att en bra standard skulle tillämpas.

Vrenning anförde att nuvarande prototyper på läs som tagits fram efter viss tids standardarbete föreföll mycket bättre än de låstyper som fanns innan standardarbetet började. Även om bättre lås skulle säljas på marknaden var det inte förvånande om konsumenterna köpte billigare produkter så länge inte föreskrifter fanns att de säkrare låsen måste användas. För samhället och konsumenten var det också angeläget att få fram en standard från vilken försäkringsbolagen kunde utgå vid rekom- mendation om lås i samband med sina försäkringsvillkor.

Kumlin påpekade att vad man nu talat om hade gällt nyproduktion av bostäder och villor. Det förelåg risk för att om det blev svårt att ta sig in genom nya dörrar i framtiden inbrotten kanske koncentrerades på gammal bebyggelse. Dörrar tillverkade sedan 10—1 5 år hade visat sig vara

• Sida 158
•  Original

dåliga. I dessa dörrar gjorde extralåsen inte särskilt stor nytta. I regel fanns det bara en liten träkloss att sätta fast låset i. Det gick därför lätt att bryta upp dörren. Det ankom på hyresvärdar eller fastighetsägare att avgöra om man skulle byta till de kommande nya standarddörrarna. Skulle myndighet ha rätt att kräva byte av dörr? Man måste komma ihåg att det var fråga om ett mycket stort bestånd av bostäder.- Utbyte av dörrar i ett sådant bestånd skulle innebära höga kostnader. Det bästa skulle vara att byta ut nuvarande cylinderlås i bostäderna till ett bättre sådant lås, exempelvis ett fallregellås med rak regel. Man måste också komma ihåg att A7-lås psykologiskt sett dels kunde utgöra ett hinder för tjuven, dels också utgöra en lockelse genom att tjuven kunde få klart för sig att lägenhetsinnehavaren sökte skydda vissa förmögenhetsvärden genom detta lås.

Vad gällde kostnaderna för det ökade skyddet anförde Kumlin att redan nu lade dörrtillverkarna ned så mycket på ljud- och brandisolering att den extra kostnad för säkert inbrottsskydd som skulle bli följden torde bli måttlig.

Företrädarna för BST och SMS underströk att inte bara de byggnads- tekniska frågorna var väsentliga utan också frågan om auktorisation. Totaleffekten beträffande inbrottsskydd skulle bli bättre om auktorisa- tion fanns samt om kontroll av nyckeltillverkare m. ni. kunde ske.

2.6.5 Försäkringsbranschens Service AB, FSAB

Larsson anförde. På fråga av Ringstedt anförde Larsson att fastighetsäga- re i de flesta fall torde acceptera att extralås sätts in i lägenheter. Dels är det inte så många som låtit sätta in extralås, dels kan i förekommande fall lägenhetsinnehavaren lämna extra nyckel till vård eller portvakt vid ev. resa eller andra förrättningar varvid bostaden står tom. Det förekommer emellertid att fastighetsägare motsätter sig installation av extralås. Många lägenhetsinnehavare sätter in lås som extra säkerhetsåtgärd även om de ligger under försäkringsbolagens beloppsgräns. Vid överlåtelse av bostad till ny hyresgäst kan för övrigt värden kräva att lägenheten återställs i ursprungligt skick.

Försäkringsbolagen torde komma att ställa sig bakom ett eventuellt förslag från låsutredningen att ändra byggnadsstadgan så att krav på inbrottsskydd tas in i stadgan. Beträffande auktorisation är det svårare att f. n. ha några definitiva synpunkter. Praktiska problem torde göra sig gällande vid auktorisation. Sådan får gälla endast låssmeder som installerar i bostäder m. m. — ej vid fabrikstillverkning. Man måste precisera vad auktorisationen skall innebära. Myndigheter kan knappast klara mer än personalkontroll. För bolagen är emellertid yrkeskunnighet också en viktig komponent.

2.6.6 Företrädare för polisen

Företrädarna för polisen anförde. För cirka 15 år sedan medverkade stockholmspolisen i det auktorisationssystem som Stockholms låssmeder

• Sida 159
•  Original

då hade. En aktiv polisman var ledamot av föreningens styrelse. Föreningen var registrerad på överståthållarämbetet som ekonomisk förening. Polismannens uppgift var att kontrollera låssmederna från vandelsynpunkt. Man undersökte om medlemssökande hade antecknats på ett eller annat sätt i stockholmspolisens register. Systemet upphörde år 1960.

Vad gällde det praktiska samarbetet mellan länsstyrelse och polismyn- dighet i fråga om auktorisation av bevakningsföretag anfördes följande.

För Stockholms del har viss praxis utbildats. Ansökningen överlämnas till polismyndigheten för utredning och yttrande. I samband därmed tas även upp frågan om bevakningsföreståndarens lämplighet eftersom han skall godkännas av länsstyrelsen. Polismyndigheten kallar representant för företaget, som har att i de fall så är erforderligt inkomma med kompletterande uppgifter. I sin utredning tar polismyndigheten hänsyn till om organisationen av verksamheten kan anses godtagbar. Vid behov görs inspektioner av lokaler, varvid förekommit att vissa arrangemang icke kunnat godtas av säkerhetsskäl. Det har i en del fall även förekommit att omständigheterna varit sådana, att kontroll skett av vissa uppgivna styrelseledamöter. I åtmintone ett fall har konstaterats att 3/4 av aktiekapitalet härstammat från krimineut belastade personer och att endast verkställande direktören var ostraffad. Särskilt noggrann utredning sker beträffande den person, som skall vara föreståndare för bevaknings- verksamheten. Man vill att denne skall fylla högt ställda krav vad avser laglydnad och medborgerlig pålitlighet. Man bör helst ha erfarenhet av ' bevakningsverksamhet. Polismyndigheten är skeptiskt inställd till företag, som består av en enda person. Anledningen härtill är främst lagstift- ningens karaktär men även svårigheter att hålla kontroll över verksam- heten samt ensamföretagarens svårigheter att erbjuda rationell service. Polismyndigheten har även den uppfattningen att verksamheten skall bestå av bevakning i ordets egentliga bemärkelse. Därvid har man dock ansett sig kunna tillstyrka auktorisation även för bevakning som sker i huvudsak genom tekniska hjälpmedel såsom larmbolag (ex. Securitas). Man har ej godtagit sidogrenar såsom revisionsverksamhet samt verksam- het, som innebär direkt kriminalpolisarbete. Polismyndigheten har fått gehör hos länsstyrelsen för sina ståndpunkter i dessa delar och i ett fall har även ett bevakningsföretag medgivit att kriminalpolisiär verksamhet icke inryms under auktorisationskungörelsens ram.

] princip skall all personal, som anställs i ett bevakningsföretag vara godkänd av länspolischeferna — i Stockholm, Göteborg och Malmö dock av polisstyrelserna. Därvid skall ansökningen göras av bevakningsföretaget och prövning ske av vederbörande personer i vad avser laglydnad och medborgerlig pålitlighet med tillämpning i huvudsak av normerna för anställning av polisaspiranter. I motsats till vad som gäller för ordnings- vakter skall i princip prövning inte ske av vederbörandes lämplighet. Den frågan får sökanden själv bedöma vid referenser o. d.

Vid Stockholms polisdistrikt föreligger en relativt fast praxis (ehuru inte skriftligen nedtecknad). Sålunda sker slagning i de lokala polisregist- ren, rikspolisens registratur samt riksskatteverkets alkoholregister. Där-

• Sida 160
•  Original

jämte inkommer yttrande från rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning. Om vederbörande under de senaste fem åren varit bosatt i landsorten inhämtas upplysningar från andra källor. Det sålunda samlade materialet studeras därefter varvid relevanta domar och förundersökningar ofta även beaktas. Vid den slutliga bedömningen tar man hänsyn till den totalbild av vederbörande, som kommer fram. Därvid brukar man dock iförsta hand observera långvariga frihetsstraff samt våldsbrott, förmögenhets- brott varvid även hänsyn tas till snatterier, olovliga förfoganden och egenmäktiga förfaranden. Några fasta preskriptionstider iakttas inte utan en individuell bedömning sker. Generellt kan dock sägas att man i stort sett fordrar att en person, som dömts för ett icke obetydligt förmögen— hetsbrott, bör ha skött sig i 6—7 år innan godkännande kan ske. Särskild hänsyn kan dock tas om vederbörande när brottet begicks var ung eller om andra förmildrande omständigheter föreligger. I detta sammanhang kan nämnas att — med hänsyn till ett par beslut i länsstyrelsen — polismyndigheten är ganska generös i bedömning av lindrigare brott på grund av obestånd och brott mot bestämmelserna om källskatter, fordonsskatt, trafikförsäkring o. dyl. Rattonykterhetsbrotten anses så- som Svårbedömda, men normalt brukar man tillämpa en preskriptionstid av minst 1,5 —2 år — även i detta fall efter uttalanden från länsstyrelsen. Beträffande ”singelfyllerier” är tiden normalt upp till ett år. En massiv anhopning av i och för sig relativt obetydliga brott och förseelser kan i vissa fall medföra avslag. Även misshandelsbrotten är svårbedömda. I sådana fall görs en ingående bedömning, varvid förundersökningsmate- rialet ofta kommer till användning. Om det vid utredningen kommer fram att sökanden på grund av grov alkoholism eller annan dokumente- rad psykisk egenart befinner sig i en sådan situation att uppenbara risker föreligger att han i vissa lägen icke kan presumeras uppfylla kraven på laglydnad meddelas också avslag. Det bör dock framhållas att vad som ovan angivits är i Stockholm tillämpad praxis. Det är sannolikt att man i andra delar av landet har en snävare praxis, och att man där även gör en lämplighetsprövning. Ett visst stöd för ett dylikt förfarande finns i ett uttalande från inrikesdepartementets lagbyrå på 1960-talet. Beslut om godkännande av personal tillställes sökandeföretaget varvid beslutet endast innehåller bifall eller avslag. Av sekretesskäl innehåller avslags- besluten ej motivering. I besvärsärendena anses såväl sökandebolaget som de personer som berörs av avslaget ha besvärsrätt.

Återkallelse av godkännanden sker i praktiken endast i de fall vederbörande ej längre uppfyller kraven i vad avser laglydnad. Vanliga återkallelsegrunder är stölder, bedrägerier och misshandelsbrott. Även rattonykterhetsbrott förekommer. Därvid sker av sekretesskäl kommuni- kation endast med den berörda personen. Med hänsyn dels till att kommunikation skett, dels till sekretesskäl formuleras det slutliga beslutet mycket knapphändigt mestadels ”på förekommen anledning”. Bevakningsföretagen får aldrig genom polisstyrelsen — vare sig i god- kännande- eller återkallelseärendena — veta vad som läggs vederbörande till last. Något varningsinstitut finns inte. Uppenbart är att återkallelse av godkännande endast sker när starka skäl föreligger — ett återkallat

• Sida 161
•  Original

godkännande medför ju automatiskt avskedande från företaget.

För närvarande handläggs i Stockholm omkring 1 200 s. k. väktarären— den per år. Av dessa blir cirka 40—50 besvärsärenden. En viss ökning av besvärsärendena synes dock vara att förutse.

I fortsättningen torde bara det centrala polisregistret behöva användas eftersom fler uppgifter avses tillföras detta register. Rapporteftergifter skall dock inte föras in i det centrala registret hos rikspolisstyrelsen. När det gäller anställning i kriminalvården och i posten föreligger något andra kriterier för bedömning än vad som gäller för anställning i bevaknings- företag. Från år 1975 planeras att de lokala polismyndigheterna genom särskilda dataterminaler, skall kunna få uppgifter ur det centrala registret. Eftersom för närvarande central registrering av rapporteftergifter ej sker kan en person begå en förstagångsförseelse i ett polisdistrikt och få rapporteftergift härför och därefter i ett annat polisdistrikt begå liknande brott och också där få rapporteftergift.

Härefter diskuterades hur ett auktorisationssystem praktiskt skulle kunna konstrueras för låssmeder. I och för sig skulle man enligt polisen kunna tänka sig att rikspolisstyrelsen fungerade som central myndighet ungefär enligt förslaget angående obligatorisk auktorisation av bevak- ningsföretag. Därvid kunde man — om det blott var fråga om laglydnad beträffande låssmeder — nöja sig med utdrag av rikspolisstyrelsens centrala register jämte utdrag av riksskatteverkets register.

Efter vissa ytterligare diskussioner fann emellertid företrädarna för polisen att en hel del besvärliga frågor — inte minst beträffande besvär — skulle uppkomma om såväl central som regional myndighet skulle handlägga auktorisationsärenden.

Det viktigaste var att vederbörande låssmeder var prövade och godkända av myndighet. Sådant godkännande borde automatiskt gälla vid anställning i annat låssmedsföretag.

2.6.7 Rikspolisstyrelsen, televerkets centralförvaltning, Polistekniska rådfrågningsbyrån, Sveriges industriförbund Deltagarna konstaterade att systemet med spärrade profiler f.n. inte fungerar tillfredsställande, eftersom profilerna används även för bostäder. Importrestriktioner kan vara en bra detaljlösning. Spärrade profiler bör endast användas för sådana ändamål där detta är oundgängligen nödvän- digt. Beträffande organisationen av kontrollen framfördes att rikspolis- styrelsen torde vara en naturligare administrativ myndighet än länsstyrel- serna. Vad avser frågan om auktorisation av låssmeder förordade ett par av deltagarna ett obligatorium. Nyckelskärmaskiner borde få innehas endast efter tillstånd. Importlicens beträffande dyrkverktyg torde kunna vara till viss hjälp för att minska det otillbörliga innehavet av sådana verktyg. Utbildning av inom branschen verksamma ansågs vara värdefullt, särskilt vad avser projektörssidan. Deltagarna var negativt inställda till det nuvarande systemet med huvudnyckel till bostäder. Däremot torde huvudnyckel kunna vara motiverat beträffande t. ex. industrier. Lägen- hetsinnehavaren ansågs böra ha rätt att själv avgöra om han vill installera

• Sida 162
•  Original

kompletteringslås. Denna rätt borde även kompletteras med normer för installation.

2.6.8 Mister Minit Services AB Nyckelha'smaskiner

Estman anförde att det svenska dotterbolaget har köpt nyckelfräsmaski- ner från bl. a. grossistföretagen Copiax AB och AB Kåfs Industrier. Vid köp från dessa företag har inte uppställts några särskilda krav eller restriktioner från grossistemas sida. Moderföretaget tillverkar egna maskiner i Belgien och därifrån inköps även en del maskiner. Estman fann det positivt om bestämmelser införs för att kontrollera marknaden för nyckelfräsmaskiner. Någon myndighet bör utöva kontrollen.

Dyrkverktyg

Även denna marknad bör underkastas myndighetskontroll.

Nyckeltillverkning

Mister Minit är i särklass störst i Sverige bland nyckelbarsföretagen.

Spärrade profiler och nycklar

Estman ansåg att huvudnyckelsystemet bör avskaffas på grund av de stora risker ur säkerhetssynpunkt som det för med sig. Företaget har spärrade profiler om fastighetsägaren har gett tillstånd därtill. För att företaget skall tillverka nyckel till enskild person efter spärrad profil, måste kunden fylla i en rekvisitionsblankett och uppvisa fullgod legitimation. Efter tillverkningen skickas kopia av blanketten till fastig- hetsägaren för kännedom.

Enligt Estmans uppfattning kan man i de spärrade nyckelprofilerna och de fria kodmärkta profilerna märka en klar monopolsträvan och inte en säkerhetsgaranti för konsumenterna. Mister Minit har importerat profiler från bl. a. Västtyskland och Italien eftersom sådana leveranser går betydligt snabbare än ASSA: s. Kvalitetsmässigt håller inte nycklar — tillverkade efter importerade profiler — lägre standard än de som tillverkas av ASSA.

Estman ansåg att dagens kunder önskar snabb och effektiv service vad beträffar tillverkning av t. ex. dubblettnycklar. Spärrade nycklar före- kommer i stor utsträckning i bostadslägenheter och villor utan att innehavaren har begärt det. Detta förhållande medför att klackbarema från servicesynpunkt inte alltid kan uppfylla sin uppgift. Kunden skall inte behöva anlita några utvalda låssmeder för att snabbt kunna få sin nyckel tillverkad. Den bästa lösningen torde vara att avskaffa systemet med spärrade profiler, eftersom det inte har någon funktion att fylla, t. ex. cylinderlåsen är klart underlägsna tillhållarlåsen och där före- kommer inte spärrade profiler.

• Sida 163
•  Original

Om man skall ha ett system med spärrade profiler, behövs profiler som inte vem som helst kan få tag på eller tillverka. Profilerna bör vara avsedda för speciella nycklar och speciella lås. Sådana lås och profiler skall i så fall inte finnas ute på marknaden utan rekvireras från någon central myndighet. Det är viktigt att konsumenterna (företag, verk osv.) blir informerade om att ett låssystem har en begränsad livslängd ur säkerhetssynpunkt. Man borde därför med vissa mellanrum byta ut låsen.

Beträffande nyckeltillverkning i kodmaskiner anförde Estman att kodmärkningen bör avskaffas.

Kompetensfrågor

Företaget lär självt upp sin nyanställda personal. Det är mycket lätt att lära sig tillverka nycklar med den fina utrustning som numera står till förfogande. Däremot är det besvärligare att lära sig urskilja nycklar. Totalt torde den interna utbildningen för nyckeltillverkning och annan service vid barerna pågå mellan en och två månader. Tillverkning av sjutillhållarnycklar är inte komplicerad.

Vandelkon troll

Vid anställning går företaget igenom betyg, kontaktar tidigare arbetsgi- vare och fäster vikt vid att arbetstiden varit sammanhängande. Företaget är mycket noga med att anställa endast pålitlig personal. Internt försöker man kontrollera att inga extranycklar tillverkas utöver dem som kunden beställer.

Auktorisation

I princip förmodade Estman att subjektiva synpunkter och affärsmässiga skäl ligger bakom SLR: s intresse av att auktorisation införs beträffande låssmeder. Från konsumentsynpunkt torde inte ett auktorisationssystem medföra några förbättringar. Genom saklig information till konsumen- terna skulle man kunna lösa en del av de problem som föreligger f. n. Konsumenten bör t. ex. inte köpa lås av dörrförsäljare.

Om auktorisation skulle införas förordade Estman en frivillig sådan. Företaget som sådant bör i så fall auktoriseras och inte varje särskild anställd. Den auktoriserade låssmeden bör ha viss säker finansiell ställning som garanti för konsumenten.

Estman kunde tänka sig att auktorisationen skulle kunna delas upp för olika verksamheter inom låssidan. Under alla förhållanden får inte konsumenten bringas att tro att en auktorisation i sig själv är en garanti för absolut säkerhet.

Försäkringsbolagens roll

Försäkringsbolagen skulle kunna inspirera konsumenterna att installera bättre lås genom att sänka premierna om man har visst bestämt låsskydd.

• Sida 164
•  Original

Därigenom skulle konsumenten själv åstadkomma bra låsskydd för att få ned premiekostnadema.

Konsumentens rättigheter

Konsumenten har själv en uppfattning om vad som är säkert låsskydd och i regel anser konsumenten att nyckelbarerna erbjuder tillfredsställande skydd och bra service.

Ett viktigt initiativ skulle vara att konsumenten medges rätt att sätta in vilket eller vilka lås han önskar. Därigenom skulle han kunna försäkra sig om att inga extranycklar till låset finns hos någon obehörig. Låset och nycklarna kunde t. ex. köpas direkt från fabrikanten eller från detaljist men alltid i förpackningar som plomberats hos fabrikanterna och monteras in av någon kompetent utomstående. Konsumenten skulle alltså själv bryta plomberingen. Dupliceringen av nycklar blir då inget problem från säkerhetssynpunkt eftersom konsumenten själv har kontroll på urspmngsnycklama.

Avslutningsvis konstaterade Estman att det är mycket viktigt att låsutredningen noga tänker igenom formerna och följderna av ett införande av auktorisation av låssmeder. Det måste av utredningen kunna fastslås att ett sådant system verkligen medför ökat skydd för konsumen- terna.

2.6.9 ABAB

Wistedt lämnade en bakgrundsskildring betr. ABAB: s tillkomst och utveckling. År 1964 bildades det statliga bevakningsbolaget ABAB för att samordna och effektivisera den statliga bevakningen. En lång utredning hade föregått bolagsbildningen. Även låsfrågan hade då behandlats. Frågan betraktades som en integrerad del av det totala skyddet. År 1964 hade företaget ingen expertis på området men väl låsintresserad personal. En liten låsinstallationsverksamhet påbörjades kort efter bildandet. År 1965 anställdes en låssmed från Solidlås. Än idag har bolaget endast en låssmed anställd. Verksamheten har varit och är marginell. Företaget har inte tidigare marknadsfört verksamheten. Först nu har man börjat marknadsföra låsverksamheten. Ibland har låssmeden haft full arbets- belastning, ibland ej. Företaget har inte sökt driva låsverksamheten som en särskild mot allmänheten riktad aktivitet. Man har licensavtal med ASSA och samarbetar sedan starten med Solidlås.

På fråga om även andra auktoriserade bevakningsföretag bedriver låsinstallationsverksamhet svarade Wistedt att ABAB är ensamt härmed. Möjligen skulle Securitas i och för sig kunna tänkas ta upp verksamheten på sitt program. Av ABAB: s totala omsättning på 57 milj. kronor belöper sig ca 50 000 kronor på låsverksamheten.

Inom företaget överväger man nu att utöka antalet låssmeder. Utredningen undrade vilka objekt ABAB utnyttjas för. Wistedt anförde att man gjort arbeten åt RPS, t. ex. i samband med upprustningar av Stockholms polisdistrikt. Man förhandlar f.n. med

• Sida 165
•  Original

televerket. Även enskilda har anlitat ABAB efter reklamkampanjen.

Utredningen påpekade att en ABAB-försäljare sagt att ABAB styr och leder låsservicesidan. I reklambroschyren står det att ”god säkerhet” garanteras. Vad syftar det på? Har ABAB bättre kontrollerad personal eftersom personalkontrollkungörelsen är tillämplig på personal som anställs hos ABAB?

Wistedt fann det orimligt att försäljaren skulle ha uttryckt att ABAB styr verksamheten. Vad gäller personalkontrollen skall enligt lagen om bevakningsföretag all personal godkännas. Lagen omfattar emellertid inte låsinstallationsverksamheten i sig men eftersom den är integrerad i bevakningsbolagets verksamhet så omfattas den därigenom av lagen. Även låssmeden är alltså prövad i samma ordning som väktare.

Utredningen undrade om ABAB isin marknadsföring understryker att företaget är ett statligt bevakningsföretag.

Wistedt bekräftade detta. Insyn i verksamheten förekommer bl. a. i styrelsen där RPS m. fl. myndigheter ingår. Insynen iföretaget gör att ABAB har en fördel gentemot andra företag.

Därefter diskuterades utbildningssidan. Wistedt framhöll att ABAB satsar på en utbildning av väktarna som väsentligt överstiger de krav RPS ställt upp.

Låsserviceverksamhet bedrivs av ABAB endast i Stockholm. Ingen reklamation har framförts beträffande kompetensen hos de två låssmeder som företaget har haft anställda.

Wistedt framhöll att personalkontroll är ett bräckligt instrument. Man kan trots denna få en olämplig personal. I lag regleras vilka uppgifter som får lämnas ut. Vid rekrytering inhämtas givetvis även referenser för att få en bild av personen i fråga.

Utredningen konstaterade att alla vaktbolag genom auktorisationslagen kan få personalkontroll, medan en låssmed f. 11. inte har rätt till personalkontroll.

Wistedt ansåg att rutinen är enkel — ett blankettförfarande. Det tar tid, normalt ca två till tre veckor. Denna tid förlängs ofta med lika många veckor. Därefter sker en kontinuerlig uppföljning av personalen. När lagen infördes föll ungefär hälften av vaktföretagen bort. Det rörde sig främst om småföretag. Somliga av dessa köptes upp. Svårigheterna för de små företagen bestod i att leva upp till utbildningsföreskrifterna. På fråga hur uppföljningen av personalen går till meddelade Wistedt att godkännandemyndigheten skall bevaka detta. Man vet dock inte hur detta kommer att fungera i praktiken.

Utredningen undrade hur man tillgodoser utbildningsbehovet. Wistedt svarade att detta tillgodoses inom företaget. Lärare erhålles bl. a. från RPS. Från organisationerna har större krav på utbildning framförts som ett önskemål. RPS har meddelat föreskrifter för utbildning. Vidare ansåg Wistedt att bevakningsyrket är ett udda yrke, varför man har relativt stor personalomsättning.

På fråga om vilka delar av låsserviceverksamhet man främst sysslar med framhöll Wistedt att man främst verkar på installationssidan. Skulle ABAB gå in mer aktivt skulle kontakt ha tagits med branschen. ABAB

• Sida 166
•  Original

planerar eventuellt att bygga upp en låsjourorganisation. Planer finns även att ABAB som bevakningsföretag skall täcka hela landet. Glesbygds- problemen är nämligen stora beroende på utbildningssidan. Endast de stora företagen klarar av den delen, medan de små kommer i kläm.

Utredningen undrade om inte småföretagen skulle kunna klara detta utan särskild utbildning.

Wistedt ansåg att det är nödvändigt att väktaren har elementär kunskap i brandförsvar, i polisiär teknik, beträffande larmanläggningar, lås m. m. Behovet av utbildning är detsamma även om man tjänstgör i en liten ort.

Avslutningsvis undrade utredningen hur Wistedt ställde sig till ett obligatoriskt eller ett frivilligt auktorisationsförfarande för låssmeder.

Wistedt konstaterade att systemet med frivillig auktorisation av bevakningsföretag inte hade fungerat bra. Genom införandet av obligato- risk auktorisation har en sanering av marknaden kommit till stånd. Ett auktorisationsförfarande för låssmeder kommer att höja branschanseen- det. Vänder man sig till en låssmed bör man ha ett obligatorium som skydd för konsumenten. Som företagare skulle Wistedt vända sig till ett auktoriserat företag vare sig detta är obligatoriskt eller frivilligt auktorise- rat.

2.7 Skriftliga svar från vissa fastighetsägareorganisationer

Låsutredningen har vid flera samtal med företrädare för bl. a. fastighets- ägareföretag tagit upp frågan om hyresgästs (konsuments) rätt att låta montera in kompletterande låsskydd till sin bostad. Utredningen har även i skrivelse till HSB:s riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Riksbyggen och Sveriges fastighetsägareförbund hemställt om dessa organisationers principiella synpunkter i frågan. HSB anförde.

HSB finner det riktigt att konsumenten skall ha laga rätt att låta inmontera kompletterande låsskydd. Sådan rätt får emellertid inte innebära att konsumenten får förfara hur som helst. Rättigheten bör därför förenas med föreskrifter som ger bostadsförvaltningen rimligt inflytande på slag och placering av låsskydd.

Anskaffning och inmontering av kompletterande låsskydd bör bekos- tas av konsumenten om inte annat överenskoms.

Inom HSB har en bostadsrättshavare ensam befogenhet att på egen bekostnad vidmakthålla lägenhetens låsanordning eller eventuellt an- bringa ett extralås på lägenheten. Detta system har fungerat väl och det ligger nära till hands att anbringa samma betraktelsesätt då det gäller rätt till och befogenhet att anbringa extralås för hyresgäster. Även ur förvaltningsmässig synpunkt torde det vara mest rationellt och ändamåls- enligt att hyresgästen själv och på egen bekostnad fick anbringa låset.

En skyldighet för fastighetsägaren att bekosta inköp och installation av extralås medför en mängd administrativa problem som inte kan försvaras med tanke på de relativt blygsamma belopp det här är fråga om. Om fastighetsägaren skall åläggas skyldighet att stå för en kostnad av den här typen får det nämligen krävas att han även får besluta om när ett utbyte skall göras för att kunna genomföra ett genomgående utbyte i hela fastighetsbeståndet. Om utbyte skall ske då en enstaka hyresgäst begär

• Sida 167
•  Original

det, blir de administrativa kostnaderna orimligt stora.

Då ovisshet råder rörande bostadsförvaltnings skyldighet att vidmakt— hålla låsanordnings funktion och den eventuella möjligheten att avtala bort denna skyldighet ser HSB med tillfredsställelse att frågan nu blir föremål för prövning.

SABO meddelade följande. Som svar på Er skrivelse av den 22 april 1975 angående rubricerade kan vi meddela att SABO principiellt avrått anslutna bostadsföretag att tillåta hyresgäst att själv montera extralås i lägenhetsdörrar. Vi har som motiv för detta bl. a. anfört att praktiskt taget alla lägenhetsdörrar saknar fästanordningar för extralås. Dörrarna är som regel fyllningsdörrar försedda med en förstärkningskloss vid ordninarie låskista. På den plats där extralåset insättes saknas sådan kloss, varför låset endast kan fästasi dörrens ramträ som är mycket svagt. Ramträt försvagas dessutom emedan låset infälles i detta.

Dörrkarmarna är oftast uppsatta i väggöppningar som är onödigt breda, varför karmen med lätthet kan böjas åt sidan, då kilarna mellan karm och vägg ofta torkat eller i många fall saknas. Till detta kan tilläggas att hyresgäster ofta erbjuds att av kringresande ej etablerade firmor få lås insatta till höga kostnader. Dessa arbeten blir ofta dåligt utförda och vi har erfarit att tillhandahållna lås är tillverkade av för oss okänd fabrikant.

Många bostadsföretag har byggt upp sin serviceorganisation på huvudnyckelsystem som spolieras om extralås insättes. Detta får natur- ligtvis inte lägga hinder i vägen för insättande av extralås, om man kan visa att behov av sådana finns. Man skall dock vara medveten om att hyreskostnaden kan påverkas negativt om företagens service försvåras.

Riksbyggen meddelade följande.

Ur förvaltningssynpunkt är det i vissa fall fördelaktigt att kunna använda huvudnyckel vid reparationsarbeten o. dyl. Detta är dock omöjligt vid s. k sjutillhållarlås. Som bekant kräver försäkringsbolagen numera i princip sjutillhållarlås när hemförsäkringen överstiger ett visst värde.

Genom Svenska Mekanförbundets standardiseringsarbete har krav på dyrksäkerhet, brytsäkerhet m. rn. formulerats även för cylinderlås. Det borde därför vara möjligt att använda tillräckligt säkra cylinderlås.

Vi vill inte påstå att sjutillhållarlås är oacceptabla, men de är utan tvekan försvårande i förvaltningen.

Beträffande på vems bekostnad extralås skall monteras har vi den uppfattningen att det måste vara hyresgästens angelägenhet bl. a. på grund av att behovet närmast är betingat av värdet på hyresgästens lösöre.

Sveriges fastighetsägareförbund lämnade följande svar.

Under trycket av den ökande risken för lägenhetsinbrott har det på senare år blivit allt vanligare att hyresgästerna kompletterat låsanord- ningarna med, i första hand, s. k. 7-tillhållarlås. Såvitt vi har oss bekant, har det inte inträffat att fastighetsägare utan starkt vägande skäl motsatt sig hyresgästens önskemål att på detta sätt förbättra skyddet för sitt hem och sitt lösöre. Om någon hyresvärd mot förmodan inte skulle tillåta hyresgästen att sätta in ett extra lås, torde hyresgästen numera med stöd av 24 a & JB likväl kunna vidtaga åtgärden.

Mot denna bakgrund synes man inte ha anledning ifrågasätta hyresgästens rätt att låta montera in kompletterande låsskydd. Givetvis får man härvid förutsätta att låset inte monteras bort vid avflyttningen och att samtliga nycklar till låset överlämnas till den nya hyresgästen.

• Sida 168
•  Original

• Sida 169
•  Original

PM utarbetad av SPK

3.1 Utredningens tillkomst

3.1.1 Bakgrund och syfte

Med stöd av Kungl. Maj: ts bemyndiganden den 20 oktober 1972 och den 23 mars 1973 har chefen för handelsdepartementet tillkallat sakkunniga för att utreda frågan om utökat konsumentskydd beträffande lås och låsinstallation m.m. Utredningen, som antagit namnet låsutredningen, hemställde år 1973 hos statens pris- och kartellnämnd (SPK) om en undersökning av vissa förhållanden inom låsbranschen.

Syftet med föreliggande undersökning är att för låsutredningens räkning kartlägga rådande företagsstruktur och konkurrensförhållandeni låsbranschen. Undersökningsresultaten kommer att ligga till grund för en vidareutveckling av nämndens löpande prisövervakning inom ifrågavaran- de område.

3.1.2 Genomförande

Undersökningen består av dels en leverantörsdel, dels en del som behandlar detaljistledet. Vid årsskiftet 1973/74 utsändes en postenkät till samtliga tillverkare och importörer i låsbranschen. Enkäten har under våren 1974 kompletterats genom intervjuer med ett antal större tillverkare och importörer. Uppgifter för leverantörsundersökningen har även inhämtats från branschorganisationer och större kunder. Våren 1974 genomfördes en undersökning i detaljistledet genom upp- giftsinsamling från företag verksamma i ett tiotal olika branscher.1 Vid denna uppgiftsinsamling, som skedde genom länsstyrelsernas priskontor, inhämtades särskilt ingående information från de specialiserade låssme- derna.

3.2 Marknadsförutsättningar

3.2.1 Varufakta

Med hänsyn till funktion kan de på marknaden vanligast förekommande låsen indelas i följande huvudtyper, nämligen innerdörrlås, ytterdörrlås

' Beskrivning av urval för detaljistundersökningen återfinns i bilaga 3 A.

(vanligen s.k. cylinderlås), tillhållarlås, kassaskåpslås, möbellås, hänglås samt diverse billås. Som regel existerar ett flertal fabrikat av de olika låstyperna jämsides på marknaden. Fabrikaten kan vara inbördes skilj- aktiga men skyddas vanligen inte av tillverkningspatent. De två först— nämnda låstyperna, de 5. k. byggnadslåsen, utgör de värdemässigt dominerande låstyperna.

3.2.2 Marknadstillförsel

Av tabell 3: 1 framgår tillverkning av och utrikeshandel med lås, nycklar och nyckelämnen under tiden 1967—1971. Med lås avses i detta sammanhang nyckellås, kombinationslås, elektriska lås samt delar till dessa låstyper.

Tabell 3:l Tillverkning, import och export av lås, nycklar och nyckelämnen 1967—1971, tkr.

1967 1968 1969 1970 1971

Tillverkning 35 920 38 632 44 329 53 075 52 697 — export 3 467 4 318 5 346 4 934 5 307 Import 12 129 14 291 20 675 23 468 22 960

Summa tillförsel 44 582 48 605 59 658 71 609 70 350

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

År 1971 uppgick marknadstillförseln av lås, nycklar och nyckelämnen till den svenska marknaden till drygt 70 milj. kr. Detta innebär en ökning med 58 procent jämfört med år 1967. Den inhemska tillverkningens saluvärde har under samma tid ökat med 47, exporten med 53 och importen med 89 procent. Tillförseln har för den undersökta perioden ökat mest åren 1969 och 1970 främst beroende på en god byggkonjunk- tur dessa år. Under år 1971 gick tillförseln jämfört med år 1970 ned ett par procent. Importen minskade samma är lika mycket medan exporten ökade med åtta procent. Produktionen föll år 1971 en procent jämfört med år 1970.

Av olika delmarknader har marknaden för cylinderlås haft den största ökningen under perioden 1967—1971. Tillförseln för denna låstyp steg under ifrågavarande period med 85 procent. Hänglåsen ökade under samma tid med 48 procent. Övriga lås (bl. a. tillhållarlås) ökade med 37 procent medan varugruppen nycklar och nyckelämnen ökade med 40 procent (bilaga 3 B).

Importandelen har under tiden 1967—1971 ökat för samtliga låstyper utom cylinderlås. Totalt har importandelen stigit från ca 27 procent av tillförseln år 1967 till ca 32 procent år 1971. Importandelen för hänglås har under den aktuella perioden ökad från ca 41 till ca 52 procent, för övriga lås från ca 22 till ca 38 och för gruppen nycklar och nyckelämnen från ca 45 till 69 procent. För cylinderlåsen gäller en motsatt utveckling. Under tiden 1967—1971 har importandelen för cylinderlås minskat med

• Sida 171
•  Original

ca sju procentenheter från ca 29 procent år 1967 till ca 22 procent år 1971.

Huvudsakliga ursprungsländer är Västtyskland och Finland, vilka är 1971 tillsammans svarade för ca tre fjärdedelar av den totala svenska importen av lås och nycklar. Från Västtyskland kom år 1971 ca 49 och från Finland ca 26 procent av importen. Importen av cylinderlås kom år 1971 till ca ,57 procent från Västtyskland och till ca 15 procent från Finland.

Exporten av lås och nycklar är av betydligt mindre omfattning än importen. Exportens andel av den inhemska tillverkningen har under tiden 1967—1971 uppgått till 10—12 procent per år. År 1971 exportera- des tio procent av den inhemska tillverkningen.

3.3 Marknadens struktur

3.3.1 Tillverkande företag

De fyra största låstillverkarna i landet är ASSA-Stenman AB, Låsfabriks AB (Låsbolaget), AB F A Stenmans Låsfabrik (FAS) och AB Möbellås, samtliga i Eskilstuna. Tillverkningen av byggnadslås är i stort sett koncentrerad till de tre förstnämnda företagen. ASSA-Stenman är ledande på marknaden, särskilt vad gäller cylinderdörrlås. FAS har specialiserat sin tillverkning på tillhållarlås och är störst på svenska marknaden när det gäller sådana lås. Tillhållarlås tillverkas även av Låsbolaget, som är den näst största tillverkaren av denna låstyp, och av ASSA-Stenman. AB Möbellås tillverkar främst möbellås, men har även exempelvis båtlås på sitt tillverkningsprogram.

Utöver ovannämnda fyra företag finns ytterligare ett tiotal mindre tillverkande företag inom landet som vartdera tillverkar en eller flera låstyper. Störst bland dessa företag och främst när det gäller hänglås är AB Optimus, som numera ingåri Anchorverken i Eskilstuna. Fyra företag tillverkar elektriska lås av vilka försäljningen på svenska marknaden uppgår till totalt 10 OOO—l 5 000 stycken per år.

Den störste låstillverkaren — ASSA-Stenman — omsatte år 1972 totalt drygt 80 milj. kr., varav mer än hälften avsåg lås och låstillbehör. Sedan 1930-talet tillhör företaget den engelska GKN-koncemen, som är ledande tillverkare av bl. a. skruv på den brittiska marknaden. Förutom lås har ASSA-Stenman en betydande tillverkning av skruv samt gångjärn och andra metallbeslag. Företagets verksamhetsställen är belägna i Eskilstuna, Alingsås och Lycksele.

3.3 .2 Importföretag

Som framgår av tabell 3: 1 består ca en tredjedel av totala marknadstill- förseln av importvaror. De flesta importerande företag — totalt ett 20-tal — har ett smalt produktsortiment och en jämförelsevis liten försäljning av låsartiklar. År 1972 uppgick antalet importörer som sålde låsartiklar för 2 milj. kr. eller mer till ca tio.

• Sida 172
•  Original

Den största importören är Abloy AB, Stockholm, som representerar de finska Abloy-låsen. Näst största importören är Björkboda Bruk AB, som representerar en annan finsk låstillverkare. Det tillverkande företaget F A Stenmans Låsfabrik, som är hälftenägt av amerikanska Eaton Corp., representerar detta företags Yale-lås på svenska marknaden. Bland övriga importörer med en omsättning för läs om minst 2 milj. kr. år 1972 kan nämnas AB Solidlås, Stockholm, som uteslutande säljer elektriska lås, AB Glabo, Göteborg, som säljer hänglås, Anchorverken i Eskilstuna samt AB Linjepac i Nacka. Även större grossister har i viss utsträckning egen import av låsartiklar, t. ex. AB Järnia i Ulricehamn, samt AB Kåfs Industrier och Copiax AB, båda i Stockholm.

3.3.3 Grossister

Av totala låsförsäljningen gick år 1972 ca 24 procent genom grossister eller samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln. Vissa grossistföretag, främst AB Kåfs Industrier och Copiax AB har specialiserat sig på vidareförsäljning till låssmeder. En omfattande låsgrossiströrelse, special- inriktad på järnhandeln, redovisas av Järnia, som också som tidigare nämnts har egen låsimport. Utöver de tre nämnda företagen är ytterligare 15—20 grossister verksamma på marknaden för låsartiklar. Flertalet av dessa grossister har ett grundsortiment som till övervägande delen består av byggnadsmaterial eller järnhandelsvaror.

Någon organisation med speciell inriktning på låsbranschen finns inte.

3 .3 .4 Ägandeförhållanden

Fem leverantörer av lås och låsartiklar, två tillverkare och tre importörer, ägdes år 1972 till mer än 50 procent av annat företag. Två av dessa hade svenska och tre utländska moderföretag. I fyra fall var moderföretagen tillverkare eller säljare av lås och låsartiklar, medan ett företag var verksamt inom järnmanufakturbranschen.

De fem dotterföretagen hör till de ledande företagen i låsbranschen och hade år 1972 en sammanlagd andel av totala försäljningen av lås och låsartiklar om ca 66 procent. Det största företaget är som nämnts ASSA-Stenman, som är dotterföretag till GKN-Stenman i Eskilstuna, vilket i sin tur ingår i den engelska GKN-koncernen. AB FAS Låsfabrik ägs sedan år 1973 till 50 procent av den amerikanska koncernen Eaton Corporation. Övriga företag i låsbranschens leverantörsled som står i dotterbolagsförhållande till annat företag är importörerna Abloy AB, Mr Minit Service Center och AB Glabo. Samtliga dessa tre företag omsatte år 1972 lås och låsartiklar för mer än 2 milj kr.

Av samtliga leverantörer av lås- och låsartiklar hade år 1972 nio egna försäljningsfilialer. I fem fall hade leverantörsföretagen ägarintressen till 50 procent eller mer i andra företag. Dessa dotterföretag var emellertid inte verksamma i låsbranschen.

• Sida 173
•  Original

3.3.5 Leverantöremas etableringsår

De flesta leverantörsföretagen, varmed i fortsättningen avses tillverkare och importörer, har vanligen varit verksamma på låsmarknaden under en längre tid. Av samtliga leverantörer verksamma på marknaden är 1972 hade nära två tredjedelar börjat sälja lås före år 1950. Av totala låsförsäljningen av lås och låsartiklar år 1972 svarade dessa företag för ca 80 procent. Under 1950- och 1960-talen har fem respektive sex företag startat försäljning av lås och låsartiklar. Dessa företag svarade år 1972 för 'ca 20 procent av den totala försäljningen. Efter år 1970 har endast fyra företag tagit upp tillverkning eller import av låsartiklar. Dessa fyra företag är alla av mindre storlek.

3.3.6 Leverantöremas sortimentsstruktur

Av tablå 3: 1 nedan framgår bl. a. att drygt en tredjedel av leverantörsfö- retagen år 1972 var verksamma på den försäljningsmässigt största delmarknaden, kompletta dörrlås av cylindertyp. För hänglås av cylinder- typ uppgick antalet leverantörer samma år till 20, medan antalet säljare av billås endast var två.

Drygt tiotalet företag tillverkade eller importerade år 1972 lösa ' nycklar. 17 företag sålde samma år nyckelämnen för cylinderlås, medan tio sålde nyckelämnen till sjutillhållarlås. Endast fyra företag marknads- förde år 1972 nyckelfräsmaskiner och bara två företag dyrkverktyg.

Tablå 3: 1 Antal leverantörer av olika typer av lås och låsartiklar.

Låstyp m. m. Antal leverantörer Cylinderlås, dörrlås kompletta 14 Cylinderlås, hänglås 20 Cylinderlås, billås 2 7-ti11hållarlås 14 3- och 5—tillhållar1ås 12 Övriga lås 27 Nycklar, separata, till cylinderlås 13 Nycklar, separata, till 7-tillhållarlås 11 Övriga separata nycklar 12 Nyckelämnen till cylinderlås 17 Nyckelämnen till 7-tillhållarlås 10 Nyckelämnen till 3- och S-tillhållarlås 6 Övriga nyckelämnen 8 Reservdelar till lås och låsbehör 13 Nyckelfräsmaskiner 4 Dyrkverktyg 2

3.3.7 Omsättning i leverantörsledet

Den sammanlagda försäljningen (inom och utom låssektom) hos samtliga leverantörer av lås och låsartiklar uppgick år 197 2 till totalt 470 milj. kr. exkl. moms, dvs. i genomsnitt drygt 12 milj. kr. per företag. Försälj- ningen hos det minsta företaget uppgick till 12 000 kr. och hos det

• Sida 174
•  Original

största till drygt 200 milj. kr. Leverantöremas försäljning av lås och låsartiklar uppgick år 1972 till totalt 88 milj. kr., dvs. 19 procent av företagens totala försäljning. För det minsta företaget uppgick försälj- ningen till 12 000 kr. och för det största till drygt 40 milj. kr. av lås och låsartiklar. Genomsnittsförsäljningen per företag inom låssektom utgjor- de år 1972 2,3 milj. kr. Försäljningen hos flertalet företag underskred dock genomsnittet. De tre största företagen svarade år 1972 för ca 62 procent av försäljningen av lås och låsartiklar medan de sex största företagen svarade för ca 75 procent av försäljningen. Medianomsätt- ningen i låssektorn var 385 000 kr.

Nio företag sålde år 1972 enbart lås och låsartiklar. Dessa företag var med något undantag små och omsatte tillsammans 6,6 milj. kr.

3.3.8 Försäljning av olika låstyper

Som framgår av tabell 3: 2 utgjordes år 1972 drygt halva försäljningen av lås och låsartiklar av cylinderlås. Bland cylinderlåsen dominerade de kompletta dörrlåsen som svarade för drygt 31 procent av totala försäljningen. Sjutillhållarlås svarade år 1972 för ca tolv procent av försäljningen medan tre— och femtillhållarlåsen svarade för sex procent. Den femtedel av försäljningen år 1972 som avsåg övriga lås innefattar bl. a. lås till möbler och andra förvaringsutrymmen samt elektriska lås.

Försäljningen av separata nycklar uppgick år 1972 till ca två procent medan försäljningen av nyckelämnen uppgick till ca tre procent av totalomsättningen. Nyckelfräsmaskiner och dyrkverktyg svarade år 1972 för mindre än en procent av totala försäljningen.

Tabell 3: 2 Försäljningens fördelning på olika låstyper och övriga låsartiklar år 1972.

Låstyp m. m. Andel av totala försäljningen %

Cylinderlås, dörrlås, kompletta Cylinderlås, hänglås Cylinderlås, billås 7-tillhållarlås 3- och S-tillhållarlås (exkl. mellandörrlås) Övriga lås Nycklar, separata, till cylinderlås Nycklar, separata, till 7-tillhållarlås Övriga separata nycklar Nyckelämnen till cylinderlås Nyckelämnen till 7-tillhållarlås

Nyckelämnen till 3- och 5—tillhållarlås (exkl. mellandörrlås)

Övriga nyckelämnen

Reservdelar till lås och låsbehör

Nyckelfräsmaskiner Dyrkverktyg

l—lt—IUJ

N munchNr—wäu

. a . .. v—wootor-n

Totalt 100

• Sida 175
•  Original

3.3.9 Koncentration i leverantörsledet för viktigare låstyper

År 1972 såldes drygt 700 000 dörrlås av cylindertyp till ett genomsnitts- pris om ca 33 kr. per lås exkl. moms. Huvuddelen levererades av det största företaget, ASSA-Stenman AB. De tre största företagen svarade år 1972 för 96 procent av den värdemässiga försäljningen och 93 procent av antalet sålda lås.

Hänglås av cylindertyp såldes år 1972 i drygt en miljon exemplar. Prisspridningen var stor och låsen kostade från 2 till 25 kronor. Anchorverken med AB Optimus var år 1972 den störste leverantören av hänglås. De tre största leverantörerna av hänglås svarade år 1972 för ca 70 procent av den värdemässiga försäljningen och ca 82 procent av antalet sålda lås.

Antalet sålda sjutillhållarlås uppgick till ca 300 000 stycken är 1972. Genomsnittspriset var ca 32 kronor exkl. moms och priserna för olika fabrikat låg väl samlade kring detta värde. Den största leverantören av sjutillhållarlås är AB FAS Låsfabrik. De tre största leverantörerna av sjutillhållarlås svarade år 1972 för ca 70 procent av försäljningsvärdet och drygt 70 procent av antalet sålda lås.

De enklare tillhållarlåsen kostade 1972 från ca 10 till 30 kronor per styck exkl. moms och såldes i totalt ca 160 000 exemplar. Försäljningen av såväl 3- som S-tillhållarlås domineras helt av ASSA-Stenman.

3.3.10 Försäljningen av nyckelfräsmaskiner

Sex företag var år 1972 engagerade i försäljning eller uthyrning av nyckelfräsmaskiner. Sammanlagt sålde dessa företag samma år 175 maskiner till ett värde av omkring 2 000 kr. per styck i genomsnitt. Uthyrningen omfattade år 1972 ca 140 maskiner till ett sammanlagt hyresvärde om 86 000 kr. Debiterade hyror låg — främst beroende på maskintyp — på två skilda nivåer, ca 200 respektive ca 1 000 kr. per år.

Merparten — drygt 55 procent — av under år 1972 sålda eller uthyrda maskiner levererades till låssmeder, medan 25 procent av maskinerna placerades hos kunder inom kategorin varuhuskedjor exkl. byggvaruhus. Bilverkstäder var år 1972 den tredje största mottagarkategorin av nyckelfräsmaskiner — nio procent — medan bilfabriker och järnhandlare samma år stod som mottagare av sålda eller uthyrda maskiner i vardera fyra procent av antalet fall.

3311 Samarbete mellan leverantörer

Sju leverantörsföretag medverkade år 1972 i någon form av överenskom— melser angående prissättning m. m. Dessa företags försäljning av lås och låsartiklar uppgick samma år till ca 6 milj. kr. eller sju procent av hela försäljningen i låssektorn.

Av tablå 3: 3 nedan framgår bl. a. att samarbetet mellan företageni flertalet fall avsåg ensamförsäljningsavtal eller områdesuppdelning. Fem av företagen bedrev samarbete med andra företag på detta område. Övriga leverantörer hade överenskommelser med andra företag avseende pris- och rabattsättning eller specialisering och kundval.

• Sida 176
•  Original

Tablå 3: 3 Antal leverantörer som år 1972 deltogi samarbete.

Samarbete beträffande Antal företag

Prissättning Rabattgivning Specialisering

Kundval Ensamförsäljning/områdesuppdelning

(!!)—wa

3.3.12 Restriktioner vid försäljning av låsartiklar

Drygt två tredjedelar av de 38 leverantörsföretagen tillämpade år 1972 någon form av prövning av kunderna vid försäljning av lås och låsartiklar medan övriga leverantörer fritt sålde sina varor till alla som önskade köpa. De företag som tillämpade en restriktiv försäljning svarade samma år tillsammans för ca 96 procent av den sammanlagda försäljningen av lås och låsartiklar. Prövning av köpare är vanligast förekommande när det gäller försäljning av nyckelämnen och nycklar. Vid sådana försäljningar tillämpade år 1972 24 respektive 21 leverantörer selektiva metoder. Samma år tillämpade 14 leverantörer särskild kundprövning vid försälj- ning av kompletta lås medan 16 företag var restriktiva vid försäljning av delar till cylinderlås.

ASSA-Stenman tillämpar sedan ett 20-tal år ett selektivt system vad gäller försäljning till låssmedsföretag av nycklar, nyckelämnen och låsdetaljer. Efter en bedömning av låssmedens allmänna lämplighet, som särskilt beaktar att leverantören önskar ha kontroll på spridningen av spärrade nycklar, upprättas ett licensavtal mellan ASSA-Stenman och— låssmedsföretaget. Licensen kan omfatta antingen såväl nyckeltillverk- ning som service av ASSA-lås och cylindrar eller enbart nyckeltillverk- ning. Licensavtalen innehöll tidigare en klausul om att ASSA: s original- delar och nyckelämnen måste användas av licenstagaren. Efter förhand- lingar inför näringsfrihetsombudsmannen (NO) 1972—73 har licensavta- len ändrats på denna punkt och omfattar endast rekommendation att ASSA: s originalprodukter skall användas.

Samtliga 93 medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR) är licenstagare till ASSA-Stenman. Härutöver har närmare 500 företag erhållit licenser från ASSA-Stenman för tillverkning av nycklar.

3.3.13 Köparna

Som tidigare framgått av tabell 3: 2 svarade lås för ca 80 procent av den totala försäljningen av lås och låsartiklar år 1972. [tabell 3 : 3 nedan har denna låsförsäljning inklusive medföljande nycklar — s. k. kompletta lås — fördelats på olika kundkategorier.

Av totala försäljningen av lås år 1972 gick omkring en fjärdedel till grossister och samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln medan om— kring en femtedel av försäljningen gick till fristående järnhandlare. Gruppen övriga kunder — bl. a. byggnadsindustri —— svarade år 1972 för

• Sida 177
•  Original

Tabell 3: 3 Försäljningsvärde av kompletta lås till skilda kundkategorier år 1972.

Kundkategori %-andel

Låssmeder (direktköp från tillverkare eller importör) Byggvaruhus och byggmaterialhandlare Övriga varuhus och varuhuskedjor Järnhandlare som faktureras direkt Övriga detaljister som faktureras direkt Grossister och inköpsföreningar Bilverkstäder Bilfabriker

Tillverkare av produkter som förses med lås eller delar av sådana produkter

Övriga kunder

N >— xl-P SOOJFOKDHOXQ

'öol—n'uå—uc—ax

v—lu—n mb

Summa 100

17 procent av inköpen medan 14 procent av alla försäljningar avsåg leveranser till tillverkare av produkter som förses med lås eller låsdetaljer, t.ex. snickeriföretag. Av övriga större köpare av lås kan nämnas bilfabriker2 —- ca tio procent av inköpen — samt låssmeder och byggvaruhus. De båda sistnämnda kundkategoriema svarade år 1972 för vardera drygt sex procent av de totala inköpen av kompletta lås.

3.3.14 Auktorisationskrav

Drygt två tredjedelar av leverantörsföretagen anser att särskilda krav i form av t. ex. auktorisation borde ställas på företag som arbetar i låsbranschen. Vanligen önskar företagen att någon form av kontroll införs för såväl tillverkning av nycklar som för installationer och service på läs. De företag som önskar att någon form av kontroll införs svarade år 1972 för ca 89 procent av försäljningen av lås och låsartiklar.

Av de leverantörer — drygt 30 procent av samtliga — som inte önskar att särskilda krav ställs på företagen har omkring 80 procent en försäljning av lås och låsartiklar som understiger 0,2 milj. kr. per år. De övriga företagen i denna grupp — en tillverkare och två importörer — omsätter i genomsnitt ca 2 milj. kr. per år på läs och låsartiklar.

Flertalet av de företag som är positiva till någon form av kontroll motiverar sin inställning med det ansvar som åvilar företagen främst vad gäller kontrollen av att huvudnycklar och låsscheman inte kommeri orätta händer samt att spärrade nycklar skyddas så att de inte kan kopieras av vem som helst. Vissa företag har även anfört att auktorisation kan behövas i kriminalpreventivt syfte.

Vanligen anser leverantörsföretagen att de företag som skall tillåtas verka på låsmarknaden skall ha viss minimiomsättning, ha god soliditet samt bland sin personal ha anställda med speciell kompetens. De större företagen i branschen visar en påtagligt negativ inställning till ”källarföre— tagen” och uttalar vidare viss tveksamhet inför de senare årens branschspridning, vilken medfört att nycklar numera kan köpas även vid exempelvis vissa bensinstationer och i en del skomakerier.

* Den höga andelen för bilsektorn i tabell 3: 3 och övriga tabeller över försäljningen är dock nå- got missvisande eftersom det här rör sig om special- lås ej direkt jämförbara med övriga kanalers försäljning av lås och nycklar.

• Sida 178
•  Original

3.4 Låssektoms detaljistled

Under våren 1974 har genom länsstyrelsernas priskontor material insamlats från ett urval av 368 försäljningsställen i syfte att kartlägga de företag som tillhandahåller låsartiklar och/eller låsservice i detaljhandeln. Förutom specialiserade låssmeder finns i låsdetaljhandeln ett stort antal företag verksamma som har sin huvudsakliga försäljning inriktad på andra varor än lås och nycklar. Vad gäller dessa företag har undersökningen avgränsats till att avse en analys av mer övergripande strukturbeskrivande data. Från låssmedsföretagen har — utöver allmänna strukturdata —— uppgifter inhämtats som möjliggör en analys av företagens försäljning i förhållande till personalinsatsen, deras kostnader rn. m.

3.4.1 Urvalsram och omsättning per butiksgrupp

Av tabell 3: 4 nedan framgår bl. a. urvalsramarnas storlek i de butiksgrup- per som ingår i undersökningen samt den totala uppräknade försäljningen år 1972 i respektive butiksgrupp. En närmare beskrivning av urvalsramar m. m. i de olika butiksgrupperna lämnas i bilaga 3 A.

Tabell 3:4 Urvalsramar för olika butiksgrupper samt uppräknad försäljning i respektive butiksgrupp år 1972.

Butiksgrupp Antal Total företag försäljning milj. kr. Låssmedera 15 3 31 Byggvaruhus 2 2 83 Järnhandel 652 2 106 Stormarknader 317 1 5 39 Nyckelbarföretag 3 9 Cykel— och sporthandel 15 26 Bilhandel 31 8 4 5 1 3 Bilverkstäder 360 5 245 Totalt 1 506 13 752

0 Se definition ibilaga 3 A. 77 Wessels-, KF- och Turitzkedjoma.

Undersökningen av försäljningen av lås, låsartiklar och service i detaljhandeln omfattar ett uppräknat antal av ca 1 500 företag med en total försäljning år 1972 om närmare 14 miljarder kronor. Den andel av företagens totala försäljning som föll på läs m. ni. var jämförelsevis låg.

Urvalet av låssmeder till undersökningen har skett ur två grupper. Den ena gruppen utgörs av 93 företag som är medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). Ur denna gupp har hälften av

företagen utvalts för undersökningen. I den andra gruppen, dvs. låssmedsföretag som står utanför SLR, ingår samtliga 60 företag.

• Sida 179
•  Original

3.4.2 Omsättning av lås, låsartiklar och låsservice

Av tabell 3: 5 framgår försäljningen i olika butiksgrupper år 1972 fördelad på dels försäljning av lås och låsartiklar respektive omsättning av låsservice, dels övrig försäljning.

Tabell 3:5 Omsättningen av låsartiklar och låsservice år 1972 iolika butiksgrup- per.

Butiksgrupp Läs och Låsservice Summa låsartiklar Tkr Procent Tkr Procent Procent av tot av tot av tot oms oms oms Låssmeder 9 906 31,6 6 688 21,4 53 0 Byggvaruhus 213 0,1 — — 0,1 Järnhandel 28 424 1,4 228 0 1,4 Stormarknader 623 0,1 —— — 0,1 Nyckelbarföretag 2 549 26,7 12 0,1 26,8 Cykel- o. sporthandel 356 1,4 4 0 1,4 Bilhandel 2 763 0,1 968 0 0,1 Bilverkstäder 2 085 0,1 705 0 0,1 Totalt 46 919 0,3 8 605 0,1 0,4

Försäljning av lås- och låsartiklar samt omsättning av låsservice svarade år 1972 för ca 0,4 procent av de undersökta företagens totala omsättning samma år om ca 14 miljarder kronor.

Den största försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar svarade järnhandeln för med över hälften av totalförsäljningen räknat i värde. Ändå svarade låsförsäljningen för en mycket liten del — 1,4 procent — av jämhandelns försäljning. De enda butiksgrupper där lås och låsartiklar utgjorde en väsentlig del av omsättningen var låssmeder där denna försäljning svarade för 53 procent och nyckelbarföretag där den utgjorde 27 procent. Den jämförelsevis stora låsförsäljningen år 1972 inom bilhandeln avsåg praktiskt taget helt billås och service av sådana lås. Omsättningen av lås, låsartiklar och service i cykel- och sporthandeln var år 1972 till största delen knuten till nyckeltillverkning.

3.4.3 Marknadsandelar

Av den totala detaljhandelsförsäljningen år 1972 av lås m. m. om drygt 55 milj. kr. avsåg 85 procent försäljning av lås- och låsartiklar och 15 procent omsättning från låsservice. Den totala försäljningens fördelning år 1972 på olika butiksgrupper framgår av tablå 3: 4 nedan. Låssmedsföretagen svarade år 1972 för knappt 30 procent av försäljningen i detaljistledet, medan försäljningen vid nyckelbarer utgjor- de ca 4,5 procent. På delmarknaden för låsservice svarade samma år dessa båda butiksgrupper för sammantaget ca 22 procent av omsättningen, varav nästan allt föll på låssmedsföretagen. Drygt hälften av detaljhan- delns försäljning av lås m. m. gick år 1972 genom järnhandel medan

• Sida 180
•  Original

Tablå 3:4 Försäljning av lås, låsartiklar och service i detaljhandeln år 1972 fördelad på butiksgrupper.

Butiksgrupp Andel Låssmeder 29 ,9 Byggvaruhus 0,4 Järnhandel 51,6 Stormarknader 1, 1 Nyckelbarföretag 4,6 Cykel- o. sporthandel 0,7 Bilhandel 6,7 Bilverkstäder 5 ,0 100,0

byggvaruhusens och stormarknadernas andel av försäljningen uppgick till 1,5 procent. Jämhandlare, stormarknader och byggvaruhus hari huvud- sak samma sortimentsuppbyggnad och försäljningen avser i första hand kompletta lås. Bilbranschens försäljning av bilnycklar samt byte och service av billås uppgick år 1972 till ca tolv procent av totala försäljningen i detaljistledet.

3.4.4 Omsättning i företag med olika etableringsår

Av tabell 3: 6 framgår försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar samt omsättningen av låsservice hos företag i olika butiksgrupper fördelade efter etableringsår. Med etableringsår avses det är företaget startade försäljning av lås m. m.

Tabell 3:6 Försäljningen år 1972 av lås och låsartiklar samt omsättning av låsservice hos företag i olika butiksgrupper.

Butiksgrupp Procentuell andel av försäljningen från butiker med etableringsår

Före1950 1951—1960 1961—

Låssmeder 46,3 11,0 42,7 Byggvaruhus — — 100,0 Järnhandel 96,3 2,0 1,7 Stormarknader 36,8 — 63,2 Nyckelbarföretag — — 100,0 Cykel- och sporthandel 22,8 — 77,2 Bilhandel 56,3 17,9 25,8 Bilverkstäder 21,5 24,7 53,8

Totalt 69,4 6,8 23,8

Av tabellen framgår bl.a. att främst järnhandeln är sammansatt av äldre företag. Nästan hela försäljningen i järnhandeln år 1972 av lås, låsartiklar och service föll på företag som är minst ett kvartssekel gamla.

Till skillnad från jämhandelsföretagen är byggvaruhusen och nyckelba-

• Sida 181
•  Original

rerna jämförelsevis unga företag och har företrädesvis vuxit fram på 1960— och 1970-talen. Även i stormarknaderna föll år 1972 huvuddelen av försäljningen på företag etablerade efter år 1960. Av försäljningen hos låssmedsföretagen såväl inom som utom SLR föll år 1972 ungefär lika delar av försäljningen på företag etablerade före år 1950 respektive efter år 1961.

3.4.5 Nyckeltillverkning och låsmontering

Egen nyckeltillverkning och montering av lås utgjorde, som framgår av tabell 3: 7, en tredjedel av detaljhandelns försäljning av lås, låsartiklar och service år 1972, medan resterande två tredjedelar avsåg försäljning av övriga låsartiklar och annan låsservice. Hos SLR-medlemmar svarade egen nyckeltillverkning och montering av lås för huvuddelen av försäljningen eller 65 procent. För övriga låssmedsföretag utanför SLR uppgick motsvarande andel till knappt hälften av låsförsäljningen.

Byggvaruhusen och stormarknaderna hade år 1972 ingen egen nyckel— tillverkning eller låsmontering och dessa verksamhetsgrenar var samma år också relativt obetydliga i järnhandeln. Hos nyckelbarerna var förhållan- det det omvända och inom denna butiksgrupp svarade nyckeltillverkning och låsmontering , för ca 94 procent av försäljningen. I cykel— och sporthandeln härrörde samma är ca 15 procent av omsättningen i låssektorn från nyckeltillverkning och låsmontering, medan andelen i bilbranschen var omkring hälften.

Tabell 3: 7 Försäljning av lås och låsartiklar samt låsservice i olika butiksgrupper år 1972 fördelad på egen nyckeltillverkning, montering av lås och tillbehör samt övrig försäljning.

Butiksgrupp Egna nycklar Montering Övrigt % % % Låssmedsföretag i SLR 30 35 36 låssmedsföretag utanför SLR 22 23 55 Byggvaruhus — — 100 Järnhandel 6 1 93 Stormarknader — — 100 Nyckelbarer 93 1 6 Cykel— och sporthandel 14 1 85 Bilhandel 30 30 40 Bilverkstäder 23 26 52 Totalt 19 14 67

3.4.6 Nyckelfräsmaskiner i detaljistledet

År 1972 disponerade företagen i detaljistledet närmare 1 900 fräsmaski- ner för tillverkning av nycklar. Av dessa maskiner var ett 60—tal hyrda, medan resten var köpta i fast räkning. År 1972 köpte detaljhandelsföreta- gen totalt 129 nyckelfräsmaskiner. Av tabell 3: 8 framgår hur totalbe- ståndet av nyckelfräsmaskiner år 1972 fördelade sig på olika butiks-

grupper.

• Sida 182
•  Original

Tabell 3: 8 Olika butiksgruppers procentuella andel av beståndet av nyckelfräs- maskiner år 1972.

Butiksgrupp Andel av totala antalet Därav nyckelfräsmaskiner hyrda Låssmedsföretag i SLR 27 6 Låssmedsföretag utanför SLR 10 4 Byggvaruhus 0 Järnhandel 18 1 Stormarknader 0 Nyckelbarföretag 7 Cykel- och sporthandel 1 Bilhandel 17 1 Bilverkstäder 20 4 Totalt 100 3

Av samtliga nyckelfräsmaskiner fanns år 1972 ca 37 procent hos specialiserade låssmedsföretag. Ungefär lika många nyckelfräsmaskiner var placerade hos företag i bilbranschen — bilhandlare och bilverkstäder. Drygt 18 procent av maskinerna disponeras av jämhandelsföretag, medan varuhusens nyckelbarer år 1972 förfogade över ca sju procent av samtliga nyckelfräsmaskiner.

Sju av de 60 låssmedsföretagen utanför SLR disponerade inte någon nyckelfräsmaskin år 1972, medan minst en sådan maskin fanns hos samtliga ca 90 SLR-medlemmar. Av järnhandelsbutikema hade samma är ca 44 procent nyckelfräsmaskiner. Motsvarande andelar hos de cykel— och sporthandlare, bilhandlare och bilverkstäder som säljer lås och låsartiklar samt service var 74, 93 respektive 88 procent.

3.4.7 Antal tillverkade nycklar

De företag som år 1972 disponerade en eller flera nyckelfräsmaskiner tillverkade samma är omkring 1,4 miljoner nycklar. Antalet kan vara något i underkant då ett mindre antal företag — främst låssmeder — inte i alla avseenden kunnat lämna fullständiga uppgifter.

Tabell 3: 9 Antal tillverkade nycklar år 1972 i olika butiksgrupper.

Butiksgrupp Antal tillverkade nycklar, 1 000 st Låssmedsföretag i SLR 442 låssmedsföretag utanför SLR 189 Byggvaruhus — Järnhandel 265 Stormarknader — Nyckelbarföretag 300 Cykel- och sporthandel 5 Bilhandel 1 34 Bilverkstäder 103

Totalt 1 438

• Sida 183
•  Original

Som framgår av tabell 3: 9 svarade år 1972 de specialiserade låssmedsföretagen för närmare hälften av den totala nyckeltillverkningen samma år. De härnäst största nyckeltillverkarna var varuhusens nyckelba- rer som svarade för 20 procent av nyckeltillverkningen. Jämhandlare och bilföretag tillverkade år 1972 vardera ca 250000 exemplar vilket motsvarade ca 16 procent av den totala nyckeltillverkningen.

Antalet tillverkade nycklar per butik var år 1972 högst bland de låssmedsföretag som var medlemmar i SLR, i genomsnitt ca 6000 stycken, medan övriga låssmeder i genomsnitt tillverkade drygt 4 000 nycklar per butik.3 För nyckelbarer och järnhandlare uppgick det genomsnittligt tillverkade antalet nycklar till 2 OOO—3 000 respektive 1 000.4 Lägsta antalet tillverkade nycklar per butik — igenomsnitt ca 450 respektive ca 330 — gällde år 1972 för cykel- och sporthandlare respektive bilverkstäder. Av tabell 3: 10 framgår bl. a. att låssmeder med mindre än en helårsanställd person är 1972 tillverkade i genomsnitt 576 nycklar. Samtliga dessa företag stod utanför SLR. Bland enmansföretagen var skillnaden vad gäller antalet tillverkade nycklar liten mellan SLR-med- lemmarna och övriga låssmedsföretag, medan SLR-företag med två—fyra (inklusive ägare) helårsanställda personer år 1972 i genomsnitt tillverkade över 60 procent fler nycklar än låssmeder i samma storlek utanför förbundet. För de största företagen med fem eller flera sysselsatta var den genomsnittliga nyckeltillverkningen år 1972 något större — ca tio procent — hos företag utanför SLR än hos förbundets medlemmar.

Tabell 3: 10 Antal tillverkade nycklar år 1972, fördelade på låssmedsföretag av olika storlek.

Butiksgrupp Genomsnittligt antal tillverkade nycklar i företag med ( 1 per- 1 per— 2—4 per- 5 eller sona son soner flera personer låssmedsföretag i SLR — 2 396 6 07 3 11 040 Låssmedsföretag utanför SLR 576 2 256 3 721 12121 Samtliga låssmedsföretag 576 2 319 5 467 11 485

”( 1 person = deltidsföretag.

3.4.8 Sveriges låssmedsmästares riksförbund

I nämndens kartellregister ingår för närvarande tre organisationer verksamma i låssektorn, nämligen Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR), kart.reg.nr. 2683, Göteborgs låssmeders förening, kart.reg.nr. 1751, och Stockholms låssmedsmästares förening, kart.reg.nr. 1750. De två sistnämnda föreningarna är lokalavdelningar till det centrala förbun- det.

3 För låssmeder inom SLR var medianen 4 500, undre kvartilen 1 350 och övre kvartilen 7 000 nycklar. För övriga låssmeder var medianen 2 000, undre kvartilen 800 och övre kvartilen 4 000 stycken.

* Jämhandelns median var 500, undre kvartilen 250 och övre kvartilen 1 000 nycklar.

• Sida 184
•  Original

SLR har enligt sina stadgar bl. a. till ändamål ”— — att till främjande av låssmedsyrket upprätthålla en yrkesskicklig kår av låssmeder, att tillvarata låssmedsmästarnas allmänna yrkesintressen, att verka för sammanhållningen och samförståndet mellan låssmedsmästama samt att arbeta för ordnade förhållanden beträffande lärlingsutbildning och yrkesutbildning i branschen — —”.

Till medlem i förbundet kan enligt stadgarna antagas endast ”— — egen företagare som bedriver låssmedsverksamhet och har förvärvat för en självständig utövare av yrket erforderlig skicklighet och erfarenhet samt gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt befinnes lämplig att utöva låssmedsyrket — —”. Förbundet har ijuli 1974 97 medlemmar, varav ca 50 i Stockholm och 10 i Göteborg är anslutna till förbundets två lokalavdelningar.

Förbundet ger ur cirkaprislistor för lås av olika slag, nycklar och nyckelämnen, trycken, dörrstängare etc. Prislistorna är delvis identiska med dem som utfärdas av Sveriges järnhandlarförbund.

Stockholm låssmedsmästares förening utfärdar en egen cirkaprislista. Denna prislista omfattar vissa speciella låsartiklar, nycklar samt monte- ring av lås. Dessutom upptas i prislistan grundpris för uppdyrkningar samt timpris på låsarbeten. Även Göteborgs låssmeders förening utfärdar en egen cirkaprislista på nycklar men tillämpar i övrigt centralförbundets cirkaprislistor.

3.4.9 Förekomst av prisrekommendationer

Cirkaprislistor, kalkylregler, rabattnormer m. m. för försäljning av lås och låsartiklar utges förutom av SLR och dess två lokalavdelningar av bl. a. Sveriges järnhandlarförbund och av vissa leverantörsföretag m. fl. Av tabellerna 3: 11 och 3: 12 framgår andelen företag i olika butiksgmpper som våren 1974 erhöll prisrekommendationer m. m. från organisationer m. fl.

Tabell 3:11 Antal företag i procent inom olika butiksgrupper som våren 1974 mottog cirkaprislistor och påläggsrekommendationer, totalt och från organisationer m. fl.

Butiksgrupp Organisationer m. fl.

Central Lokal Leve- Central Organisa- organi- organi- rantör och 10- tion och

sation sation kal or- leveran- ganisa- tör tion Låssmedsföretag i SLR 100 4 3 Låssmedsföretag utanför SLR 5 2 20 Byggvaruhus 50 Järnhandel 87 0,5 0,5 0,5 9 Stormarknader Nyckelbarer Cykel- och sporthandel 40 20 Bilhandel 7 71 Bilverkstäder 4 63

• Sida 185
•  Original

Samtliga medlemmar i SLR erhöll våren 1974 cirkaprislistor från riksförbundet. Härutöver erhöll ett mindre antal medlemsföretag prisre- kommendationer från leverantörsföretag. Av samtliga järnhandlare erhöll vid samma tid 87 procent cirkaprislistor från sitt centralförbund — Järnhandlarförbundet — medan tio procent av jämhandelsföretagen också erhöll prisrekommendationer från sina leverantörer. Inom motor- branschen rekommenderar vanligen billeverantören återförsäljarna cirka- priser på olika reservdelar. Av de 78 procent av bilhandlarna och 67 procent av bilverkstäderna som våren 1974 mottog prisrekommendatio- ner erhöll flertalet rekommendationema från den biltillverkare eller importör vars märke företaget representerar.

Tabell 3: 12 Antal företag i procent inom olika butiksgrupper som våren 1974 mottog rabattrekommendationer, totalt och från organisationer rn. fl.

Butiksgrupp Organisationer m. fl.

Central Lokal Leve— Central Organi- organi— organi- rantör och 10- sation sation sation kal or- och le-

ganisa- veran- tion tör

Låssmedsföretag i SLR 2 2 Låssmedsföretag utanför SLR 2

Byggvaruhus

Järnhandel 37 1 1,5 0,5 Stormarknader

Nyckelbarer Cykel— och sporthandel 27

Bilhandel 37 Bilverkstäder 1 21

Rekommendationer beträffande rabatter är betydligt mindre vanliga än cirkaprisrekommendationer. Av medlemsföretagen i SLR erhöll våren 1974 ett mindre antal rabattrekommendationer från leverantörsföretag.

Inom järnhandeln erhöll 1974 nära 40 procent av företagen rabattre- kommendationer från Järnhandlarförbundet. De 37 respektive 22 pro- cent av bilhandelsföretagen och bilverkstäderna som vid samma tidpunkt erhöll rabattrekommendationer mottog i flertalet fall dessa från respek- tive billeverantör.

3.4.10 Samarbete idetaljhandeln utanför organisationer

Av tabell 3: 13 framgår andelen företag i olika butikskategorier som år 1972 — utanför samarbete inom SLR och andra centrala eller lokala organisationer — deltog i regionalt eller lokalt samarbete beträffande kalkylering och prissättning av lås och låsartiklar.

År 1972 deltog — utanför samarbete i SLR eller andra centrala eller regionala organisationer — totalt cirka fyra procent av detaljhandelsföre- tagen i regionalt eller lokalt samarbete i kalkylerings- och prissättninge- frågor. Dessa företag var omsättningsmässigt större än genomsnittet och

• Sida 186
•  Original

Tabell 3: 13 Antal företag i procent inom olika butiksgrupper som år 1972 utanför SLR och andra centrala eller lokala organisationer deltog i regionalt eller lokalt samarbete beträffande kalkylering och prissättning av lås och låsartiklar.

Butiksgrupp Antal företag Andel av försälj-

i procent ningen i procent Låssmedsföretag i SLR 15 22 Låssmedsföretag utanför SLR 5 4 Byggvaruhus 0 O Järnhandel 3 6 Stormarknader O 0 Nyckelbarföretag 0 0 Cykel— och sporthandel 13 5 Bilhandel 3 1 Bilverkstäder 4 4 Totalt 4 9

svarade år 1972 för åtta—nio procent av saluvärdet. Samarbetet var som framgår av tabell 3: 13 mest utbrett inom låssmedsgruppen, och av låssmeder som var medlemmar i SLR deltog 15 procent i sådant samarbete. Dessa företag svarade år 1972 för drygt en femtedel av låssmedsföretagens totala försäljning av lås och låsartiklar.

3.4.11 Leveransvägran

Som tidigare nämnts tillämpar flera leverantörer av lås och låsartiklar en viss prövning av sina kunder innan man levererar t. ex. nycklar och nyckelämnen. Vägran att leverera innebär enligt leverantörerna i dessa fall inte att man av t. ex. konkurrensskäl önskar försvåra ett visst företags näringsutövning, utan är enligt leverantörerna huvudsakligen att se som en säkerhetsåtgärd för att begränsa tillgången till spärrade nyckelserier.

Av tabell 3: 14 framgår samtliga fall av leveransvägran — oavsett syfte — som företagen i låsdetaljhandeln varit utsatta för under tiden 1971—1973. I tabellen har antalet leveransvägransfall fördelats efter såväl butikskategori som varutyp.

Tabell 3: 14 Antal fall av leveransvägran av olika typer av lås, låsämnen och låsverktyg i skilda butikskategorier under tiden 1971—1973.

Butiks— Kom- Cylin- Andra Fär- Nyc- Dyrk- Fräs- Totalt grupp pletta derde- låsde- diga kel- verk- ma- lås taljer taljer nyck- äm- tyg ski- lar nen ner Låssmedsfö- retagiSLR 4 2 4 10 Låssmedsföre- tag utanför SLR 3 2 3 6 1 15 Järnhandel 4 4 8 Nyckelbarer 1 1 2 4 Bilhandel 4 4

Totalt 3 7 2 8 20 0 1 41

• Sida 187
•  Original

Totalt har, som framgår av tabellen, 41 fall av leveransvägran förekommit under tiden 1971—1973. Dessa leveransvägransfall har berört ca tre procent av samtliga företag som är verksamma i låsdetaljhandeln. Av samtliga företag som under den aktuella tiden varit utsatta för leveransvägran är omkring två tredjedelar låssmeder, varav flertalet utan medlemskap i SLR. Nyckelbarer har under tiden 1971—1973 vid fyra tillfällen vägrats att köpa lås, nycklar och låsdetaljer medan antalet fall av leveransvägran i bil- och järnhandel under samma tid uppgår till fyra respektive åtta.

Leveransvägransfallen har i flertalet fall — 28 — avsett försäljning av nycklar och nyckelämnen medan 12 fall avsett lås och låsdetaljer. Vid endast ett tillfälle under den aktuella perioden har leveransvägran gällt nyckelfräsmaskiner.

3.5 Särskild undersökning av låssmedsföretagen

Som tidigare nämnts har uppgiftsinsamlingen i låsbranschens detaljistled differentierats i så måtto att ett mer ingående material inhämtats från låssmedsföretagen än från övriga företag. Den ytterligare uppgiftsinsam- lingen från låssmedsföretagen har gjorts i syfte att kartlägga butiksgruppen med avseende på bl. a. företagsstorlek, kostnadsstruktur och effektivitet. Resultaten av den särskilda undersökningen av låssmedsföretagen framgår av sammanställningarna 1—3 (bilaga 3 D) vilka kommenteras i det följande.

3.5.1 Låssmedsföretagens storlek

Låssmedsbranschen består huvudsakligen av jämförelsevis små företagsen- heter. År 1972 sysselsattes hos medlemsföretag i SLR i genomsnitt 2,8 personer per företag, medan företag utanför organisationen i genomsnitt sysselsatte 2,3 personer.

Den genomsnittliga totalförsäljningen —— inklusive även annan försälj- ning än den som härrör från lås, låsartiklar och låsservice — uppgick år 1972 för medlemmarna i SLR till ca 220 000 kr. medan motsvarande försäljning hos de fristående låssmedsföretagen var ca 200 000 kr. 1 total försäljning per sysselsatt nådde SLR-företagen år 1972 i genomsnitt 76 000 kr., medan övriga låssmedsföretag — främst beroende på att en jämförelsevis stor andel av försäljningen i denna företagsgrupp härrörde från varor utanför låssektorn — i genomsnitt sålde för 84 000 kr. per sysselsatt. Försäljningen per sysselsatt av lås, nycklar och låsdetaljer var år 1972 betydligt högre hos medlemmar i SLR — 48 500 kr. — än hos företag som stod utanför förbundet — 28 000 kr.

3.5.2 Storleksfördelning och effektivitet hos medlemsföretagen iSLR

Av sammanställning 1 i bilaga 3 D framgår bl.a. att omkring två tredjedelar av medlemsföretagen i SLR år 1972 hade 2—4 sysselsatta.

• Sida 188
•  Original

Enmansföretagen utgjorde samma är ca 20 procent av medlemsföretagen medan de största företagen — de med fem eller fler sysselsatta —utgjorde ca 13 procent. Företagen i den sistnämnda storleksgruppen sysselsatte år 1972 i genomsnitt sex personer. Det största medlemsföretaget i SLR hade samma år 16 sysselsatta. Huvuddelen av SLR-företagens firsäljning av lås, låsartiklar och låsservice år 1972 — ca 64 procent —— föll pi företag med två till fyra sysselsatta. Detta var, som framgår av vad som oran sagts, en något lägre andel än dessa företags andel av antalet medlemsföretag. De största medlemsföretagen svarade år 1972 för ca 28 pr>cent av SLR-företagens försäljning av lås, låsartiklar och service medan enmans- företagens andel var åtta procent eller ca tolv procentenheter lägre än deras andel av antalet medlemsföretag.

Den genomsnittliga försäljningen av lås, låsartiklar och låssewice per företag var i företagsgruppen med en sysselsatt 56 000 kr. år 1972, i mellangruppen med två till fyra sysselsatta 131 000 kr. och hos de största företagen 300 000 kr. Den totala genomsnittliga försäljningen per företag — dvs. inklusive försäljning av även andra varor än lås och låsa'tiklar — var samma år för respektive företagsgrupp 62 000, 189 000 och597 000 kr.

Den totala försäljningen per sysselsatt uppgick år 1972 i SLR-företag med fler än fem sysselsatta till i genomsnitt 87 000 kr. vilket Vir ca 20 procent mer än vad som gällde för företag med två till fyra sysselsatta och ca 40 procent mer än den genomsnittliga försäljningen hos enmansföretagen. Förhållandet mellan företagsgrupperna är det motsatta när det gäller försäljning av enbart lås, låsartiklar och låsservice. År 1972 uppgick vid enmansföretagen försäljningen per sysselsatt av dessa varor och tjänster till ca 56 000 kr. medan samma försäljning vid de största företagen var ca 40 000 kr. Skillnaderna i detta avseende mellan företagen förklaras främst av att de största SLR-företagen — jämfört med övriga företag — har en större försäljning av andra varor in rena låsartiklar samt till viss del av att samtliga företag inte fullt ut kunnat fördela antalet sysselsatta på olika verksamhetsgrenar.

3.5.3 Storleksfördelning och effektivitet hos låssmedsföretag utanför SLR

Som framgår av sammanställning 2 i bilaga 3 D var år 1972 ca tolv procent av samtliga låssmedsföretag utanför SLR företag med mindre än en sysselsatt, dvs. deltidsföretag. Sådana företag finns som framgått av det tidigare inte bland medlemsföretagen i SLR. Årsomsättningen vid deltidsföretagen var år 1972 liten och de personer som engagerar sig i denna verksamhet lade samma år ned i genomsnitt ca 370 arbetstimmar i rörelsen.

Av övriga låssmedsföretag utanför SLR återfanns år 1972 vardera 37 procent av företagen i grupperna enmansföretag respektive företag med två till fyra sysselsatta. Omkring 15 procent av företagen hade fem eller fler sysselsatta. Företagen i denna grupp är genomsnittligt större än motsvarande SLR-medlemmar och sysselsatte år 1972 i genomsnitt drygt sju personer.

• Sida 189
•  Original

Närmare hälften av de icke SLR-anslutna låssmedsföretagens försälj- ning år 1972 kom från de nio största företagen. Enmansföretagen svarade samma år för ca 16 procent av de icke SLR-anslutna företagens försäljning medan företag med två till fyra sysselsatta svarade för ca 34 procent. För den sistnämnda företagsgruppen är detta ca 30 procenten- heter lägre än vad som år 1972 gällde för motsvarande SLR-anslutna låssmedsföretag. Deltidsföretagens försäljning år 1972 motsvarade ca en procent av de icke SLR-anslutna företagens försäljning samma år.

Den genomsnittliga försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice uppgick år 1972 hos fristående enmansföretag till 33 000 kr., hos företag med två till fyra sysselsatta till 91 000 kr. och hos de största företagen till 113 000 kr. För de SLR-anslutna låssmedsföretagen var samma år den genomsnittliga försäljningen 70, 44 och 165 procent högre i respektive företagsgrupp. lnkluderas även annan försäljning än lås, låsartiklar och service var den genomsnittliga försäljningen år 1972 hos SLR-anslutna enmansföretag och företag med två till fyra sysselsatta större än hos motsvarande fristående låssmedsföretag medan de största fristående låssmedsföretagen i genomsnitt hade 25 procent högre försäljning än motsvarande SLR-medlemmar. Den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt av lås, låsartiklar och service uppgick år 1972 hos de största fristående låssmedsföretagen till endast 15 000 kr., vilket var ca 34 procent av motsvarande försäljning samma år hos jämförbara medlemmar i SLR. Även för övriga företags- storlekar var år 1972 den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt av lås, låsartiklar och service lägre hos fristående låssmedsföretag än hos företag anslutna till SLR. För t. ex. företag i storleksgruppen två till fyra sysselsatta var den genomsnittliga försäljningen per sysselsatt 16 procent högre hos SLR-anslutna företag än hos motsvarande fristående låssmeder.

3.5.4 Låssmedsföretagens kunder

Av tabell 3: 18 framgår låssmedsföretagens försäljning år 1972 av lås, låsartiklar och service fördelad på kundkategorier.

Tabell 3: 18 Procentuell fördelning av låssmedsföretagens försäljning år 1972 till olika kundkategorier.

Kundkategori Medlemmarna Ej medlem- Samtliga lås- i SLR mar i SLR smedsföretag Ägare av hyresfastighet 31 14 27 Byggnadsföretag 9 13 10 Andra företag, stat och kommun 23 27 24 Enskilda konsumenter 32 29 31 Återförsäljare 4 13 6 Övriga kategorier 1 4 2

Summa 100 100 100

• Sida 190
•  Original

Totalt gick år 1972 knappt en tredjedel av låssmedsföretagens försäljning av lås, låsartiklar och låsservice till enskilda konsumenter. En större del — 34 procent — gick till byggnads- och andra företag samt till allmänna köpare som stat och kommun. Ägare av hyresfastigheter — säväl fysiska som juridiska personer — svarade år 1972 för drygt 27 procent av inköpen från låssmedsföretagen medan ca sex procent av låssmedernas försäljning samma år gick till återförsäljare.

Mellan SLR-anslutna och fristående låssmedsföretag förelåg år 1972 vissa skillnader med avseende på deras avsättning av lås m. m. Ägare av hyresfastigheter anlitade år 1972 ihögre grad SLR-anslutna än fristående låssmedsföretag för sina inköp. Av de SLR-anslutna låssmedsföretagens försäljning gick år 1972 ca 31 procent till fastighetsägare medan motsvarande andel för de fristående företagen var 14 procent. De fristående låssmedsföretagen hade däremot en betydligt större andel av sin försäljning till byggnadsföretag — ca 13 procent — än de SLR-anslutna företagen, ca nio procent. Även återförsäljare och företag i gruppen ”övriga kategorier” hade år 1972 en större andel av de fristående låssmedernas försäljning än av de SLR-anslutnas, ca 17 respektive ca fem procent. Enskilda konsumenter utgjorde år 1972 en något större andel av de SLR-anslutna låssmedernas försäljning — ca 32 procent — än av de fristående företagens _ ca 29 procent.

3.5.5 Låssm eds företagens kostnader

Vissa svårigheter har förelegat att inhämta fullständiga uppgifter om kostnadernas storlek och fördelning i låssmedsföretagen. I vissa fall har företagen —— främst fristående låssmedsföretag -— endast schablonmässigt kunnat separera kostnaderna för försäljningen av lås från övriga verksam- hetsgrenar.

Av tabell 3: 19 framgår kostnadernas fördelning år 1972 på olika kostnadsslag.

Av tabellen framgår bl. a. att de totala kostnaderna — exklusive varukostnader —— år 1972 uppgick till ca 60 procent av företagens försäljning. Varukostnaderna kan samma år beräknas till ca 40 procent av försäljningen.

Lönekostnaderna — inklusive ägarersättning — uppgick år 1972 till ca 65 procent av samtliga kostnader i låssmedsföretagen. Den därnäst största specificerade kostnadsposten var sociala avgifter — ca åtta procent av totala kostnaderna — medan kostnaderna för lokalhyra och bilar uppgick till ca fem respektive ca sju procent. I den ospecificerade posten "övriga kostnader” som år 1972 utgjorde ca tolv procent av totala kostnaderna ingår bl. a. försäljningskostnader.

De SLR-anslutna respektive fristående låssmedsföretagen skiljer sig i kostnadshänseende främst åt när det gäller löner. Lönekostnademas andel av försäljningen var år 1972 ca tio procentenheter lägre hos fristående än hos SLR-anslutna låssmeder. Vid jämförelse mellan de två företagsgrupperna måste dock beaktas att de fristående låssmedsföre- tagen — till följd av sin verksamhetsstruktur — haft större svårigheter än SLR-anslutna företag att fullständigt fördela sina kostnader.

• Sida 191
•  Original

Tabell 3: 19 Procentuell fördelning av låssmedsföretagens kostnader är 1972.

Kostnadsslag Andel av totala kostnaden Andel av totala försäljningen

Lås- Lås- Samt- Lås- Lås- Samt- smeds- smeds— liga smeds— smeds— liga företag företag företag företag i SLR utanför i SLR utanför SLR SLR Löner Anställda 35 31 34 22 16 20 Agare i AB” 16 15 16 10 8 9 Ägare i HBb 15 14 15 9 7 8 Löner, totalt 66 60 65 41 31 37 Sociala avgifter 8 7 8 5 4 5 Lokalhyra 5 6 5 3 3 3 Hyra för nyckel- fräsmaskiner 0 O 0 0 0 0 Bilarc 6 9 7 4 5 4 Räntor 1 1 1 1 1 1 Avskrivningar 2 3 2 2 2 2 Övriga kostna- der 12 14 12 7 7 7 Totalt 100 100 100 63 53 59

11 AB = aktiebolag. b HB = handelsbolag. c Bilar = kostnader för drift etc, ej avskrivningar.

3.6 Sammanfattning

Försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen uppgick år 1971 till ca 70 milj. kr., en ökning med 58 procent sedan år 1967. Omkring halva försäljningen utgjordes år 1971 av kompletta cylinderlås, vilket är den låstyp som haft den största försäljningsökningen under den undersökta femårsperioden. Importens andel av den totala försäljningen har ökat från 27 procent år 1967 till 32 procent år 1971. För cylinderlåsen har dock importandelen sjunkit från 29 till 22 procent under samma tid. Exporten av lås, nycklar och nyckelämnen utgjorde år 1971 tio procent av produktionen, en andel som varit relativt oförändrad under den studerade femårsperioden.

Lås, nycklar och nyckelämnen såldes år 1972 av ett femtontal tillverkare och ca 25 importörer. Störste leverantören är ASSA-Stenman AB, som samma år svarade för ca hälften av den totala försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen och som var helt dominerande när det gällde försäljningen av cylinderlås. Byggnadslås —— cylinderlås samt sjutillhållarlås och innerdörrlås — som utgör den värdemässigt största delen —— ca 48 procent — av låsleverantöremas försäljning, tillverkades år 1972 av tre företag, nämligen ASSA-Stenman, Låsfabriks AB (Låsbola- get) och F A Stenmans Låsfabrik (FAS).

De tre största leverantörerna av lås, nycklar och nyckelämnen svarade

• Sida 192
•  Original

år 1972 för ca 62 procent av den totala försäljningen av dessa artiklar medan andelen för de sex största uppgick till ca 75 procent. ?örsälj- ningen av cylinderlås kom samma år till 96 procent från de tre största leverantörerna medan de tre största leverantörerna av sjutillhållarlås svarade för ca 70 procent av försäljningen av denna låstyp.

Av totala försäljningen av lås år 1972 gick omkring 25 procent till grossister och samverkande inköpsgrupper i detaljhandeln, ca 20 procent till fristående järnhandlare och ca 14 procent till tillverkare av prc dukter som förses med lås, t. ex. dörrtillverkare och andra snickeriföretag Andra större köpare av lås är företag i byggnadsindustrin, bilfabriker; låssmeder och byggvaruhus.

Två tredjedelar av låsleverantörerna anser att samhället borde ställa särskilda krav på de företag som arbetar med tillverkning av nycklar, låsinstallationer eller service på läs. Flertalet av dessa företag motiverar sin inställning med det ansvar som åvilar företagen främst vac" gäller kontrollen av att huvudnycklar och låsscheman inte kommer iorätta händer samt att spärrade nycklar bör skyddas så att de inte kan kapieras av vem som helst. De företag som är positiva till att någon form av kontroll införs svarade år 1972 för ca 89 procent av försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen.

Försäljningen av lås, nycklar och nyckelämnen samt omsättningen av låsservice uppgick år 1972 i detaljistledet till ca 55 milj. kr. Drygt hälften av försäljningen gick genom järnhandeln och ca en tredjedel genom specialiserade låssmedsföretag medan varuhusens nyckelbarer svarade för ca 4,5 procent av försäljningen. Bilhandeln och bilverkstäderna svarade år 1972 tillsammans för nära tolv procent av detaljhandelns försäljning av lås, nycklar och nyckelämnen samt omsättning av låsservice.

År 1972 tillverkades i detaljhandeln drygt 1,5 miljoner nycklar. Närmare hälften av dessa tillverkades av låssmedsföretag medan ca 20 procent tillverkades av varuhusens nyckelbarer. Jämhandeln respektive bilhandeln och bilverkstäderna svarade samma år för vardera ca 15 procent av detaljhandelns tillverkning av nycklar.

Av samtliga låssmedsföretag var år 1972 omkring 90 medlemmar i Sveriges låssmedsmästares riksförbund (SLR). Utanför förbundet stod samma år ett 60-tal låssmedsföretag. Hos de senare företagen härrörde år 1972 i genomsnitt en större andel av försäljningen från varor utanför låssektorn — 66 procent — än hos SLR-anslutna — 36 procent. Försäljningen av varor utanför låssektorn är mera vanligt förekommande hos större än hos mindre låssmedsföretag. Detta förhållande gäller såväl SLR-anslutna som fristående låssmedsföretag.

Av de SLR-anslutna låssmedsföretagen hade år 1972 två tredjedelar två till fyra sysselsatta medan en femtedel av företagen var enmansföretag, och 13 procent sysselsatte fem eller flera personer. Av de utanför SLR stående låssmedsföretagen återfanns samma år vardera 37 procent av företagen i grupperna med en respektive två till fyra sysselsatta medan 15 procent hade fem eller flera sysselsatta.

Försäljningen av lås, låsartiklar och låsservice uppgick år 1972 hos enmansföretagen inom SLR till i genomsnitt ca 56 000 kr. per sysselsatt.

• Sida 193
•  Original

Hos de fristående enmansföretagen var motsvarande försäljning samma är ca 33 000 kr. SLR-anslutna företag med två till fyra sysselsatta sålde år 1972 för ca 50 000 kr. per sysselsatt medan motsvarande försäljning hos fristående låssmedsföretag av samma storlek vari genomsnitt 7 000 kr. lägre. Låssmedsföretag med fem eller flera sysselsatta sålde år 1972 — om de var SLR-medlemmar — för i genomsnitt 44 000 kr. per sysselsatt och om de stod utanför förbundet för i genomsnitt 15 000 kr. av lås, låsartiklar och låsservice.

Samtliga medlemmar i SLR erhöll våren 1974 cirkaprislistor från riksförbundet. Härutöver erhöll ett mindre antal medlemsföretag pris- rekommendationer från leverantörsföretag. Av samtliga järnhandlare erhöll vid samma tid 87 procent cirkaprislistor från sitt centralförbund, järnhandlarförbundet.

Av låssmedsföretagens totala försäljning av lås, låsartiklar och låsser- vice år 1972 gick knappt en tredjedel till enskilda konsumenter. En något större andel av försäljningen eller 35 procent gick till byggnads— och andra företag samt till stat och kommun. Ägare av hyresfastigheter svarade år 1972 för ca 27 procent och återförsäljare för ca sex procent av inköpen från låssmedsföretagen.

Låssmedsföretagens kostnader uppgick år 1972 till igenomsnitt ca 60 procent av saluvärdet. Av totala kostnaderna utgjordes ca 65 procent av löner, ca åtta procent av sociala avgifter medan ca fem procent var hänförliga till lokalhyror. Lönekostnademas andel av saluvärdet var år 1972 hos de SLR-anslutna låssmederna ca tio procentenheter högre än hos de fristående.

• Sida 194
•  Original

- a.

Im ?r.”

En”

• Sida 195
•  Original

Bilaga 3 A Bestämning av urvalsram och redo- visning av använda stickprovsför- faranden i samband med under- sökningens detaljistled

A Urvalsram

Följande företagstyper har konstituerat urvalsramen: ] Låssmeder 2 Byggvaruhus 3 J ärnhandlare

4 Stormarknader 5 Mr Minit, Nyckelkopia, Servicepunkten 6 Cykel/Sportaffärer som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräs- maskin Bilhandlare som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin Bilverkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin

OOxl

För samtliga ovan nämnda företagskategorier har urvalsramar be- stämts. Butiksförteckningarna har i så stor utsträckning som möjligt gjorts företagsbaserade. Undantag har i detta avseende måst göras beträffande bilhandlare och bilverkstäder som listats på verksamhets- ställenivå.

B Beskrivning av urvalsramar och stickprovsförfaranden

1 Låssmeder

Urvalsramen har konstruerats med hjälp av uppgifter erhållna vid genomgång av samtliga telefonkatalogdelars yrkesregister. Efter komplet- tering och partiell avstämning mot Sveriges låssmedsmästares riksför- bunds (SLR:s) medlemsmatrikel kom ramen att omfatta 192 företag, varav 93 SLR—medlemmar. Ett stickprov bestående av 145 företag har erhållits genom dragning av varannan SLR-medlem och varje icke SLR-medlem. De sålunda dragna 145 företagen ingår i huvudundersök- ningen avseende låsbranschens detaljistled.

2 Byggvaruhus

Urvalsramen omfattar byggvaruhusföretagen Beijer, Svegros, Bävern och Fredell. Dessa fyra företag ingår i huvudundersökningen avseende detaljistledet.

• Sida 196
•  Original

3 Järnhandlare

Urvalsramen omfattar de 707 järnhandelsföretag som finns liztade i Sveriges järnhandlarförbunds medlemsmatrikel för år 1972. Ett stickprov bestående av vart fjärde järnhandelsföretag har dragits och de sålunda bestämda 177 företagen ingår i huvudundersökningen avseende lisbran- schens detaljistled.

4 S tormarknader

Den totala stormarknadspopulationen består av KF (16 stormarknader), NK/Turitz (tio stormarknader), och Wessels (sex stormarknader). Vad angår KF och NK/Turitz har uppgifter avseende dessa företag inhimtats centralt. Beträffande Wessels har uppgifter inhämtats via de sex försälj- ningsställena.

5 Mr Minit, Nyckelkopia, Servicepunkten

Uppgifter för dessa företag har inhämtats centralt. Alla tre företagen ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

6 cykel/sportaffär” som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräs- maskin

Priskontoren gick ut hösten 1973 med en enkät till 593 av Cykel— och sporthandlarnas riksförbunds 1 212 medlemmar som innehar moped- verkstad. ”Cykel/Sport-ramen” har ansetts bestämd av de företag, som i denna enkät uppgivit att de ”inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin”. De butiker som till priskontoren uppgivit innehav av nyckelfräsmaskin (elva stycken) ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

7 Bilhandlare som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin

Ett urval (225 individer) av de bilhandlare (899 individer) som finns listade i SPK:s butiksregister har verkställts. Genom priskontoren har kartlagts förekomst av nyckelfräsmaskiner i nämnda urval. Bilhandlare med tillgång till sådan maskin har ansetts bestämma urvalsramen. De bilhandlare som till priskontoren uppgivit innehav av nyckelfräsmaskin (61 stycken) ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detal- jistled.

8 Bilverkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin

År 1973 genomförde SPK en totalinventering av landets bilverkstäder. Antalet verkstäder beräknades uppgå till ca 4700. Genom länsvis dragning av var femtonde bilverkstad har erhållits ett stickprov om- fattande 314 verkstäder. Priskontoren har instruerats att fastställa vilka av dessa verkstäder som inom egna lokaler har tillgång till nyckelfräsmaskin. Verkstäder med tillgång till sådan maskin har ansetts utgöra urvalsramen. De verkstäder (25 stycken) som till priskontoren uppgivit innehav av nyckelfräsmaskin ingår i huvudundersökningen avseende låsbranschens detaljistled.

• Sida 197
•  Original

Bilaga 3 B Tillverkning, import och export av cylinderlås, hänglås, övriga lås och delar samt av nycklar och nyckel- ämnen 1967—1971, 1 000 kr

1967 1968 1969 1970 1971

Cylinderlås

tillverkning 14 651 19 511 23 862 29 265 27 327 —export 1 616 1 864 1 141 842 907 import 5 194 6 595 8 374 8 610 7 329 Summa tillförsel 18 229 24 242 31 095 37 033 33 749

Hänglås

tillverkning 3 236 3 198 3 358 3 635 3 839 —export 248 319 218 255 295 import 2 038 2 117 3 098 3 237 3 889 Summa tillförsel 5 026 4 996 6 238 6 617 7 433

Övriga lås, delar

tillverkning 17 194 15 092 16 658 19 555 20 757 _export 1 474 1 944 3 754 3 558 3 890 import 4 324 4 893 8 431 10 541 10 507 Summa tillförsel 20 044 18 041 21 335 26 538 27 374

Nycklar och ämnen

Tillverkning 839 911 451 620 774 _export 129 191 233 279 215 import 573 686 772 1 080 1 235 Summa tillförsel 1 283 1 406 990 1 421 1 794

Källa: SOS Industri och Utrikeshandel.

• Sida 198
•  Original

I'le'

-= H .. » »».”F'v.» rr »- -» ',» ...' - . .i- i. . .. . , . .. . . .. . . lå -' -- ”ä' . .. l ;; "unt.se...

v .l . . ,, . _W »- ' fal-, ",F '.” ii.-i. få 111 4 *r -. intill. _ _ Clin.- _, , f..—frl- a..., write, _._ i””—

r..-m »» =

|. tf": l. __

iir... _|... *.;sz4. ." ';F

iw...

'll-j __. '_' r" . :., ”i"-' . Ägidf ,.I' :i Åfrl'F " "?Vi-ååå":

_47P1'-'I-':||'-| lll;

ij!'|'_.l._ ' 'I"'|>l-|l 2711, . -

. | ,, ,.1,,_j. r' "7.-

I I [lift] r" Wir! ”P(-g , . . :"ittl mvl'lT . ...i..- .

1.1-' , ...o r' »»å—å' . ,är-- '.".-' sanitair

.. "vn Da " - * .JJ 15111._14._d

. ”li-fö?»ratt-waist; mmm "rel mig—. ...». . .- - _ år är im',r" ;, '|' * Julia.-lla). ,

% -. -—-.. hur?-riet

lll-rivna

. .'.-å hull-.”” +H" in:—tin T.- .

• Sida 199
•  Original

Bilaga 3 C Nyckelbarföretag

Nyckelbarer

För närvarande driver tre företag 5. k. nyckelbarer med större spridning över landet. Dessa tre företag presenteras nedan. Härutöver finns i ett litet antal varuhus nyckel- och klackbar som drivs antingen av enskilda personer —— t. ex. i köpmannavaruhus — eller i respektive varuhus egen regi.

Mr Minit, International Consumer Services AB

Mr Minit är helägt dotterbolag till DW Philips SA i Luxemburg. Verksamheten i Sverige startades år 1963. Företaget har för närvarande drygt ett 60-tal försäljningsställen, dels s. k. nyckel— och klackbarer i varuhus tillhörande KF-, Åhléns- och Turitzkedjoma, dels ett mindre antal egna butiker. Nyckelbarerna har är 1974 122 anställda.

Servicepunkten AB

Servicepunkten AB i Söderhamn som etablerades år 1971 bedriver för närvarande verksamhet vid nio filialer, huvudsakligen i privata köpmanna- varuhus i större städer. Verksamheten består — vid sidan av nyckeltill- verkning — huvudsakligen av skoreparationer. Företaget har ett 30-tal anställda.

AB Nyckelkopia

AB Nyckelkopia i Mariefred, som etablerades år 1969, har sin huvudsak- liga verksamhet baserad på uthyrning av nyckelfräsmaskiner. För närvarande hyr företaget ut maskiner till ett femtiotal kunder, huvudsak- ligen Domus— och Tempovaruhus men även några bensinstationer. Förutom nyckelfräsmaskiner tillhandahåller företaget sina kunder ser- vice, personalutbildning samt visst reklamstöd. Man har två anställda.

• Sida 200
•  Original

• Sida 201
•  Original

Bilaga 3 D Särskild undersökning av låssmeds- företagen

Sammanställning 1 Medlemsföretagi Sveriges Essmedsmästares riksförbund fördela- de efter antal sysselsatta år 1972.

Låssmedsföretag med 1 syssel- 2—4 sys- 5— sys- satt selsatta selsatta Antal företag 19 62 1 2 Antal sysselsatta 19 163 82 Antal arbetstimmar 34 100 294 100 158 600 Försäljning av lås, låsartiklar och service, tkr. 1 064 8 144 3 604 Försäljning av lås, lås- artiklar och service per sysselsatt, tkr. 56 50 44 Försäljning av lås, låsartiklar och service per arbetstimme, kr. 31 28 23 Total försäljning inklusive annan verksamhet

än lås- och låsartikelförsälj- ning och service, tkr. 1 183 11 716 7 160 Total försäljning per syssel-

satt, tkr. 62 72 87

• Sida 202
•  Original

Sammanställning 2 Låssmedsföretag utanför Sveriges låssmedsmästares riksförbund fördelade efter antal sysselsatta år 1972.

Låssmedsföretag med ( 1 syssel- 1 syssel- 2—4 sys- 5— sys- satt satt selsatta satta Antal företag 7 22 22 9 Antal sysselsatta . .” 22 46 66 Antal arbetstimmar 2 600 35 350 80 725 110 700 Försäljning av lås, låsartik- lar och service, tkr. 44 725 1 997 1 016 Försäljning av lås, låsartik- lar och service per sysselsatt, tkr. . . 33 43 15 Försäljning av lås, låsartik- lar och service per arbetstimme 17 21 25 9 Total försäljning inklu- sive annan verksamhet än lås— och låsartikel försäljn. och service, tkr, 47 1 008 3 067 7 142 Total försäljning per sys- selsatt, tkr. . . 46 66 108

a Företagen i denna storleksgrupp drevs år 1972 på deltid.

Sammanställning 3 Samtliga låssmedsföretag fördelade efter antal sysselsatta år 1972.

Låssmedsföretag med

( 1 syssel— 1 syssel- 2—4 sys- 5— syssel- satt satt selsatta satta

Antal företag 7 41 84 21 Antal sysselsatta . . 41 209 148 Antal arbetstimmar 2 600 69 450 374 825 269 300 Försäljning av lås, låsartik-

lar och service, tkr. 44 1 789 10 141 4 620 Försäljning av lås, låsartik-

lar och service per sysselsatt, tkr. . . 43 49 31 Försäljning av lås, låsartik-

lar och service per ar- betstirnme, kr. 17 26 27 1 7 Total försäljning inklusive

annan verksamhet än

lås-, låsartikelför- säljning och service, tkr. 47 2191 14 783 14 302 Total försäljning per syssel-

satt, tkr. . . 53 71 97

• Sida 203
•  Original

Bilaga 4 Rikspolisstyrelsens undersökning av bostads- och affärsinbrott

PM utarbetad av RPS

4.1 Bakgrund

Såvitt känt utgör Sverige det enda land som centralt samlar in brottsrapporter från hela landet. På grundval av rapporterna har rikspolis- styrelsens (RPS) registratur upprättat ett spaningsregister med två delregister. Brottsregistret omfattar samtliga anmälningar. Modus ope- randi-registret omfattar de anmälningar som bearbetas inom polisens spaningsgrupper. Sistnämnda register ger underlag för registrering och bearbetning av brottsinformation för spaningsändamål. Till registret förs även uppgifter från brottsplatsundersökningsprotokoll rn. rn. Registret är organiserat på följande sätt:

godsregister

f ot ore gist er specialregister signalement—kännetecken

öknamnsregister

båtar och båtmotorer

våldsbrott spaningsgrupp l sedlighetsbrott kassaskåpsinbrott

t. ex. bostäder, inbrott och stölder butiker, lager- spaningsgrupp 2 förråd mordbränder

bedrägerier spaningsgrupp 3 förfalskningar åldringsbrott

kontroll av anmälningar datagrupp mikrofilmning

rättningar

Delgruppen inbrott och stölder torde svara för ca 70—75 % av alla brott.

• Sida 204
•  Original

204

Inkomna uppgifter kodas och databehandlas. Man kan t. ex. i detalj ta reda på hur någon tagit sig in i bostäder vid inbrott därest detta angivitsi anmälningarna.

Spaningsregistret, som innehåller fullständiga uppgifter från den 1 oktober 1972, upptar följande faktorer:

tillvägagångssätt

angreppsobjekt (t. ex. checkkonto) modus operandi medel (t. ex. kofot, borr) (använd brotts— vinningsobjekt metod) lokalitet (brottsplats, t. ex. villa, lägenhet, butik) falskt namn falsk titel

legitimationshandling fingeravtryck andra spår (borrhål m. m.)

spår

klädsel särskilda kännetecken

registreringsnummer färg årsmodell

utrustning rn. m. (statistik föreliggger ej avseende stöld av fordon med falsk nyckel eller liknande)

fordon

kön ålder signalement kroppslängd

4.2 Undersökningens uppläggning

I syfte att få underlag för överväganden och förslag har vi hos RPS hemställt om och även fått del av uppgifter i modus operandi-registret. Undersökningen gäller olika tillvägagångssätt vid inbrottsstölder i bostäder (lägenheter och villor/radhus) och i affärer. Uppgift om godsvärde har också lämnats. Vidare ingår i undersökningen uppgifter om inbrott i vissa affärer, som från försäkringsvillkorsynpunkt har viss särställning. Speciella godsvärden för dessa affärer har tagits fram. Undersökningen har lagts upp så att den belyser eventuella skillnader mellan vinter- och sommarhalvår med avseende på tillvägagångssätt vid inbrott. Den valda tidsperioden är därför sista kvartalet 1972 och de tre första kvartalen 1973 (1 oktober 1972—30 september 1973).

RPS anför att de framtagna uppgifterna ibland kan synas något felaktiga i förhållande till hela materialet. Det bör därför observeras, att

• Sida 205
•  Original

gärningsmannen inleder angreppet på visst sätt. Lyckas han inte härmed kan han försöka andra metoder vid samma brottsplats. Exempel: En tjuv som har för avsikt att ta sig in genom lägenhetsdörren börjar kanske med att försöka nå låsvredet via brevlådan. Detta är en vanlig metod. Lyckas han inte med detta försöker han kanske att peta låskolven för att slutligen bryta upp dörren invid låset. Därvid uppstår genast tre olika tillvägagångssätt vid brottet. Man bör sålunda ha klart för sig att de först redovisade siffrorna under varje angreppsobjekt utgör det kända antalet angrepp mot visst objekt. Exempel: Altandörr/balkongdörr redovisas först med antal angrepp mot detta objekt. Ur den uppgivna summan har härefter hämtats uppgifter om olika tillvägagångssätt såsom exempelvis ”bryter, borrar eller krossar". Försöksinbrotten ingår även i de flesta angreppsobjekten. En stor del av brotten har icke kunnat identifieras på grund av bristande information i brottsanmälningarna. I många anmälningar står endast att gärningsmannen tagit sig in via dörren, fönstret etc. Därvid blir mellanskillnaden ibland inte helt korrekt, såsom framgår av de följande tabellerna.

S. k. ”smash and grab” går in under uppgiften om antal angrepp mot glasrutor. ”Smash and grab” redovisas även under en särskild rubrik i de fall sådant brott förekommer. l anmälningarna anges sällan var glasrutan krossats. Vanligast sker det invid hake/vred eller liknande. Gärningsmännen kryper inte gärna in bland kvarsittande glasbitar utan föredrar att öppna fönstret, dörren eller liknande via låsanordning på insidan.

Det framtagna materialet redovisas i fem tabeller:

Tabell 4: I avser inbrott och inbrottsförsök i lägenheter, villor/radhus samt affärer i hela landet under den studerade tidsperioden. Av tabellen framgår för de nämnda lokalkategoriema kvartalsredovisning för antal brott, antal brott för vilka godsvärden föreligger samt sammanlagt godsvärde.

Tabell 4:2 redovisar inbrott och inbrottsförsök i lägenheter i hela landet. I tabellen har de skilda tillvägagångssätten vid brotten angivits och antalet angrepp redovisats per kvartal. På motsvarande sätt visar tabell 4: 3 inbrott och inbrottsförsök i villor/radhus och tabell 4: 4 inbrott och inbrottsförsök i affärer.

I tabell 4:5 slutligen anges inbrott och inbrottsförsök för sådana affärer som har strängare försäkringsvillkor än andra affärer. Kvartalsvis redovisas antalet inbrott samt godsvärden.

• Sida 206
•  Original

Tabell 4: 1 Inbrott och inbrottsförsök i lägenheter, villor/radhus samt affärer i hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1—3 1973.

1972 1973 Summa för __ ___—___— fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal 4: I : I Lägenheter Antal brott 2 021 1 984 2 226 2 456 8 687 Antal brott för vilka gods- värden före- ligger 1237 1247 1415 1511 5 410 Sammanlagt gods-

värde (kr) 3 715 240 4 272 870 4 425 030 4 365 900 16 779 040

4: I:2 Villor/radhus Antal brott 1 356 1 116 1 264 1 410 5 146

Antal brott för vilka gods- värden före- ligger 773 623 745 827 2 968

Sammanlagt gods- värde (kr) 2 447130 1845 720 2 483 760 2 675 880 9 452 490

4:I.'3 Affärer Antal brott 2 965 2 549 2 666 2 779 10 959

Antal brott för vilka gods- värden före- ligger 1 424 1 197 1 297 1 376 5 294

Sammanlagt gods- värde (kr) 4 903 910 4 269 810 4134 550 5 511070 18 819 340

• Sida 207
•  Original

Tabell 4: 2 Inbrott och inbrottsförsök i lägenheter inom hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1—3 1973.

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa ___— för fyra kv 4 kv ] 2 3 kvartal

Altan/Balkongdörr Angrepp mot altandörr/balkongdörr 37 67 61 98 263 Bryter 8 10 17 8 43 Borrar 1 — — — 1 Mellanskillnaden ganska jämnt fördelad

mellan krossning av dörruta samt försöks- brotten. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via altandörr/balkongdörr. 28 57 44 90 219 Källardörr Angrepp mot källardörr allmänt 3 3 3 1 10 Bryter 2 2 2 — 6 Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott

eller krossning av dörruta 1 1 l — 3 Dörrar, övriga (ej altandörr/balkongdörr) Angrepp mot dörr allmänt. Här ingår även

krossning av dörruta samt försöksbrott 653 884 840 917 3 294 Bryter (avser hela dörren samt vid/kring lås) 312 370 454 519 1 655 Borrar 5 2 4 7 18 Hugger 2 2 1 — 5 Sågar 3 — 1 2 6 Dyrk eller falsk nyckel 98 88 70 96 352 Rätt nyckel, som anträffats gömd utanför 27 19 28 23 97 Petning av låskolv 81 108 123 97 409 Angrepp mot gångjärn/Sprintar 25 14 18 18 75 Mellanskillnaden blir här något felaktig, be-

roende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighe- tens skull redovisas den emellertid under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via dörren. 100 281 141 155 677 Dörrkarm invid lås Angrepp mot dörrkarm allmänt 77 111 131 169 488 Bryter 60 89 68 56 273 Sågar -— 1 1 1 3 Borrar 2 — 2 — 4 Hugger 1 3 1 1 6 Mellanskillnaden beroende på att tillväga-

gångssättet ej preciserats noggrant eller på sannolikt försöksbrott. 14 18 59 111 202 Brevlådeinkast Angrepp mot brevlådeinkast 183 149 158 173 663 Låscylinder Angrepp mot låscylinder 4 22 21 4 51 Avlägsnar 2 11 11 1 25 Borrar — 1 — — l Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott eller har ej klart angivits i anmälningarna. 2 10 10 3 25

• Sida 208
•  Original

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 197 3 Summa — för fyra kv 4 kv l 2 3 kvartal

Källarfönster Angrepp mot källarfönster allmänt 9 7 10 8 34 Bryter 3 2 1 1 7 Mellanskillnaden ligger i ej specificerat

tillvägagångssätt vid angreppen mot källar- fönster. Aven krossning av glasruta samt försöksbrotten ingår i nämnda rubrik. 6 5 9 7 27 Fönster, övriga Angrepp mot fönster allmänt 68 67 88 119 342 Bryter 17 18 13 22 70 Krossar 3 —— -— — 3 Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillväga-

gångssätt samt försöksbrotten. I många an- mälningar står endast att gm berett sig tillträde via fönstret. 48 49 75 97 269 Fönsterbågar Angrepp mot fönsterbågar allmänt 2 2 2 2 8 Bryter 2 1 l 1 5 Borrar — 1 — — 1 Mellanskillnaden sannolikt försöksbrott — — 1 1 2 Glasrutor Angrepp mot glasrutor allmänt (här ingår

även dörrutor) 147 168 169 200 684 Krossar 133 158 162 193 646 Avlägsnar list kring glasruta 9 9 34 17 69 Avlägsnar glasruta sedan list borttagits 1 3 5 1 10 Skär med diamant 1 — — — 1 Mellanskillnaden består sannolikt helt av

försöksbrott 3 J J J 3 Övriga tillvägagångssätt Angrepp mot galler —— 1 — 2 3 Angrepp mot hänglås (gäller i huvudsak äldre

lägenheter) 5 9 3 3 20 Angrepp mot ventilationstrumma 3 — l 1 5 Angrepp mot vägg 4 3 1 6 14 Angrepp mot taklucka 3 3 4 7 17 Angrepp mot larm — 1 —— — 1 Angrepp mot golv — — 1 l 2 Övriga använda hjälpmedel Stege 9 6 4 9 28 Stuprör 3 18 2 3 26

a Här förekommer dubbelkodning som tydligt framgår. Gärningsmannen kan t. ex. först ha avlägsnat listen för att lyfta ur rutan men sedan krossat rutan.

• Sida 209
•  Original

Tabell 4: 3 Inbrott och inbrottsförsök i villor/radhus i hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1—3 1973.

Tillvägagängssätt vid brotten 197 2 197 3 Summa _— för fyra kv 4 kv l 2 3 kvartal Altandön/Balkongdörr Angrepp mot altandörr/balkongdörr 146 235 209 243 833 Bryter 58 72 73 72 275 Mellanskillnaden ganska jämnt fördelad mellan krossning av dörruta samt försöks- brotten. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via altandörr/balkongdörr. 88 163 136 171 558 Källardörr Angrepp mot källardörr allmänt 35 33 55 36 159 Bryter 18 11 21 15 65 Hugger 1 — — — 1 Mellanskillnaden döljer sig i okänt, ej redovisat tillvägagångssätt samt försöks- brotten. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via källardörr. Här ingår även krossning av dörruta. 16 22 34 21 93

Dörrar, övriga (ej altandörr/balkongdörr)

Angrepp mot dörr allmänt. Här ingår även krossning av dörruta samt försöksbrotten 292 296 296 317 1 201 Bryter (avser hela dörren samt vid/kring lås) 103 100 125 116 444 Borrar 1 1 2 Hugger 1 — 4 2 7 Dyrk eller falsk nyckel 50 24 48 34 156 Rätt nyckel, som anträffats gömd utanför 15 14 15 21 65 Petning av låskolv 78 56 53 73 260 Angrepp mot gångärn/sprintar 18 11 7 15 51 Mellanskillnaden blir här något felaktig,

beroende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighetens skull redovisas den emellertid under ovannämnda rubrik oaktat petning aldrig kodas under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via dörren. 26 91 44 55 216 Brevlådeinkast Angrepp mot brevlådeinkast 1 l — 1 3

Dörrkarm vid lås

Angrepp mot dörrkarm allmänt 15 14 20 22 71 Bryter 14 9 14 7 44 Hugger — 2 — 1 3 Mellanskillnaden ej närmare angiven eller känd 1 3 6 14 24 Låscylinder Angrepp mot låscylinder — 4 — — 4 Källarfönster Angrepp mot källarfönster allmänt 117 129 112 141 499 Bryter 38 28 35 — 101 Mellanskillnaden ligger i ej specificerat

tillvägagångssätt vid angreppen mot käl- larfönster. Även krossning av glasruta in- går i nämnda rubrik. 79 101 77 — 257

• Sida 210
•  Original

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa

————— för fyra kv4 kvl 2 3 kvartal

Fönster, övriga

Angrepp mot fönster allmänt 234 262 273 330 1 099 Bryter 101 77 82 70 330 Krossar (här ingår glasruta) 8 — — 1 9 Mellanskillnaden ligger i ej specificerat tillvägagångssätt vid angrepp mot fönster. Även försöksbrotten ingår här. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via fönstret. 125 185 191 259 760 Fönsterbågar Angrepp mot fönsterbågar allmänt 17 5 9 13 44 Bryter 1 1 1 6 6 24 Borrar 2 1 1 3 7 Mellanskillnaden ligger i ej noggrant spe- cificerat tillvägagångssätt samt för- söksbrotten. 4 3 2 4 13 Glasrutor Angrepp mot glasrutor allmänt (här ingår

även dörrutor) 420 425 450 531 1 826 Krossar 399 391 417 524 1 731 Avlägsnar list kring glasruta. Även

försöksbro tt. 4 11 17 6 38 Avlägsnar kitt lding glasruta 1 2 4 3 10 Avlägsnar glasruta sedan list eller kitt

borttagits 3 4 4 1 12 Skär med diamant l 3 l 2 7 Ljuddämpning med tejp, såpa och dylikt 1 — 2 3 6 Mellanskillnaden består sannolikt helt

av försöksbrott. 11 14 5 J 30

Övriga tillvägagångssätt

Angrepp mot galler (även försöksbrott) 3 4 3 6 16 Angrepp mot hänglås (gäller i huvudsak

äldre villor) 6 6 6 7 25 Angrepp mot larm 1 1 3 3 8 Angrepp mot taklucka 3 6 12 10 31 Angrepp mot ventilationstrumma — 2 3 l 6 Angrepp mot golv — — 1 — l Angrepp mot innertak ] — — — 1 Angrepp mot yttertak l — — —— l Angrepp mot vägg — — — 5 5 Övriga använda hjälpmedel Stege l 1 17 22 33 8 3 Stuprör 2 — 2 1 5

” Här förekommer dubbelkodning som tydligt framgår. Gärningsmannen kan t. ex. först ha avlägsnat listen för att lyfta ur rutan men sedan krossat rutan.

• Sida 211
•  Original

Tabell 4: 4 Inbrott och inbrottsförsök i affärer inom hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1—3 1973.

Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa ___— för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal

Altandörr/Balkongdörr (Sannolikt

affär/bostad) Angrepp mot altandörr/balkongdörr 3 2 8 7 20 Bryter — — 2 3 5 Mellanskillnaden sannolikt f örsöksbrott. — — 6 4 10 Källardörr Angrepp mot källardörr. Här ingår även

krossning av dörruta samt försöks- brott. 1 2 l 6 1 7 29 74 Bryter — 8 8 16 32 Mellanskillnaden har inte klart framgått

av anmälningarna eller är sannolikt försöks- brott. — 8 9 13 30 Bakdörr Angrepp mot bakdörr 94 124 113 146 447 Bryter 61 80 70 86 297 Borrar 1 — — —— 1 Sågar 1 — — — 1 Mellanskillnaden har icke klart kunnat

utläsas från anmälningarna. Även här ingår krossning av dörruta samt försöksbrott. 31 44 43 60 178 Dörrar, övriga Angrepp mot dörr allmänt. Här ingår

även krossning av dörruta samt försöksbrott. 667 922 936 1 113 3 638 Bryter 247 211 279 326 1 063 Borrar 4 7 l 5 1 7 Hugger 1 2 4 2 9 Dyrk eller falsk nyckel 22 30 25 19 96 Rätt nyckel, som anträffats gömd utanför 4 4 16 7 31 Petning av låskolv 50 35 44 45 174 Angrepp mot gångjärn/Sprintar 11 10 11 9 41 Mellanskillnaden blir här något fel-

aktig, beroende på att petning av låskolv egentligen borde ha egen rubrik. För överskådlighetens skull redovisas den emellertid under ovannämnda rubrik oaktat petning aldrig kodas under rubriken dörr. I många anmälningar står endast att gm berett sig tillträde via dörren, därav den stora mellanskillnaden. Också för- söksinbrott ingår här. 328 623 556 700 2 207

Brevlådeinkast Angrepp mot brevlådeinkast 6 12 9 10 37

• Sida 212
•  Original

SOU 1975: 19 Tillvägagångssätt vid brotten 1972 1973 Summa för fyra kv 4 kv 1 2 3 kvartal

Dörrkarm invid lås Angrepp mot dörrkarm allmänt 31 40 61 73 205 Bryter 25 22 29 22 98 Borrar 2 — — — 2 Mellanskillnadens orsak har icke kunnat

utläsas av anmälningarna. Sannolikt försöksbrott. 4 18 32 5 1 105 Läscylinder Angrepp mot låscylinder 2 2 l 2 7 Avlägsnar — — l — 1 Källarfönster Angrepp mot källarfönster 17 33 29 34 113 Bryter 8 8 6 9 3 1 Mellanskillnaden ligger i krossning

av glasruta samt försöksbrotten. 9 25 23 25 82 Fönster, övriga Angrepp mot fönster allmänt 308 480 431 545 1 764 Bryter 69 80 91 100 340 Krossar 3 2 — — 5 Borrar —— — — 1 l Mellanskillnaden ligger i krossning av

glasruta, försöksbrotten samt ej redovisat tillvägagångssätt. I många anmälningar står endast att gm tagit sig in via fönstret. 236 398 340 444 1 418 Fönsterbågar Angrepp mot fönsterbågar allmänt 9 10 15 16 50 Bryter 6 4 9 7 26 Borrar 3 4 4 5 16 Mellanskillnaden ej känd eller sanno-

likt försöksbrott. -— 2 2 4 8 Glasrutor Angrepp mot glasrutor allmänt (här

ingår även dörrutor) 1 208 1410 1 546 1 337 5 501 Krossar 1135 1326 1488 1264 5 213 Avlägsnar list kring glasruta — även

försök (här föreligger även lister med skruvar) 79 57 78 122 336 Avlägsnar kitt kring glasruta 2 8 4 7 21 Avlägsnar glasruta sedan list eller kitt

borttagits 13 18 14 11 56 Skär med diamant 9 8 5 13 35 Ljuddämpning med tejp, såpa eller dylikt 10 13 3 14 40 Smash and grab — — 71 49 120 Här föreligger dubbelkodningar. Således kan gm först ljuddämpa en glasruta för att sedan krossa den. Lister och kitt kan också avlägsnas innan krossning sker.

• Sida 213
•  Original

Tillvägagångssätt vid brotten

Övriga tillvägagångssätt Angrepp mot galler (även försöksbrott) Angrepp mot hänglås (gäller huvudsak- ligen äldre affärer)

Angrepp mot larm Angrepp mot ventilationstrumma Angrepp mot vägg Angrepp mot taklucka Angrepp mot tak Angrepp mot golv

Övriga an vända hjälpmedel Stege Stuprör

1972 1973 kv 4 kv 1

36 34

20 32

5 3 5 6 30 28 29 29

2 _

3 3

14 17

5 __

2 3

45

31

4 11 28 38

7

Summa för fyra kvartal

153

114 19 26 111 138

16

• Sida 214
•  Original

Tabell 4: 5 Inbrott och inbrottsförsök inom hela landet under kvartal 4 1972 och kvartal 1—3 1973 avseende olika affärer som har strängare försäkringsvillkor.

Typ av affär Antal inbrott Summa Godsvärden Summa för fyra för fyra 1972 1973 kvartal 1972 1973 kvartal

kv4 kvl 2 3 kv4 kvl 2 3

Guldsmedsaffärer 49 48 43 33 173 73 240 289 270 457 220 368 790 1 188 520 Uraffärer 34 25 56 46 161 325 830 608 460 112 420 789 050 1 835 760 Pälsvaruaffärer 20 12 20 12 64 265 970 73 880 296 300 502 940 1 139 090 TV- och radioaffärer 154 81 119 130 484 469 230 378 070 394 330 522 310 1 763 940 Fotoaffärer 55 47 31 45 178 236 050 285 130 130 090 165 630 816 900

Summa 312 213 269 266 1 060 1 370 320 1 634 810 1 390 360 2 348 720 6 744 210

Anm. Beträffande nämnda affärer bör påpekas, att godsvärde saknas i flera fall, oaktat högt sådant värde ibland föreligger. Det kända godsvärdet ingår i det totala godsvärdet, som angivits i tabell 4: I.

• Sida 215
•  Original

Bilaga 5 Gällande ordning i vissa länder

5.1 Inledning

För att få underlag för ställningstaganden i utredningsfrågorna har vi ansett det värdefullt att i någon mån få kunskap om gällande bestämmel- ser på området i vissa länder. Vi har närmast önskat få kunskap om förekomsten av och innehållet i författningar eller andra bestämmelser som avser auktorisation (godkännande) av låssmeder/låsinstallatörer, förbud mot fritt innehav av eller försäljning av dyrkverktyg eller nyckelfräsmaskiner samt reglering av handeln med nyckelämnen och rätten att tillverka nycklar.

Utrikesdepartementet har för vår räkning genom beskickningarna i Danmark, Norge, Finland, Västtyskland, Frankrike, Belgien, Nederländer- na, Storbritannien, Österrike, Schweiz, Italien, Japan samt USA, begrän- sat till delstaterna Californien och Washington på västkusten, inhämtat uppgifter beträffande lagstiftning rörande tillverkning och montering av lås.

Vissa kompletterande uppgifter avseende förekomsten av någon form av vandelkontroll av de yrkesutövare som installerar lås har införskaffats genom Interpols försorg.

Svaren på undersökningsfrågorna har varit mycket varierande. Beträf- fande Belgien, Japan och delstaten Washington har vi funnit att inga lagbestämmelser förekommer på dessa områden.

5.2 Auktorisation

I Danmark här frågan om auktorisation av låssmeder och därmed sammanhängande kontroll av nyckeltillverkning och dyrkningsverksam- het diskuterats i ett par decennier. Åtskilliga försök har gjorts att skapa underlag för auktorisation i en eller annan form. Dessa försök har emellertid blivit resultatlösa, eftersom lås- och nyckeltillverkning och låsservice är och alltid har varit fria näringar. Därför kan dessa näringar bedrivas av vem som helst som anser sig kvalificerad för yrket utan hänsyn till utbildning och utan kontroll av personliga förhållanden eller kvalitetskrav från myndigheters sida.

Polisens preventiva avdelning i Köpenhamn anser att kontroll i en eller

• Sida 216
•  Original

216

annan form av låsbranschen är nödvändig och att en sådan kontroll, om den etableras på rätt sätt, skulle vara ett aktivt medel i strävandena att begränsa kriminaliteten. Hur och i vilka former kontroll eventuellt skall införas bedöms emellertid vara en komplicerad fråga med för ögonblicket många oöverskådliga aspekter.

Norsk lagstiftning innehåller inga bestämmelser beträffande auktorisa- tion av utövare av låssmedsyrket. Däremot erfordras mästarbrev för att utföra hantverksyrke.

I Finland saknas bestämmelser om behörighet i låsbranschen. Vem som helst har formellt rätt att, efter sedvanlig näringsanmälan till länsstyrel— sen, etablera sig som låssmed.

I Västtyskland erfordras auktorisation för låstillverkare, låsinstallatörer och låssmeder. Lagbestämmelser rörande tillverkning av dubblettnycklar och dyrkar återfinns i & 369 brottslagen, som lyder: ”Med böter upp till 500 DM eller med fängelse i högst fyra veckor straffas personer som utan auktorisation eller utan tillstånd av ägaren till en lägenhet tillverkar nycklar till rum eller förvaringsutrymmen i dessa eller öppnar desamma, utan tillstånd av fastighetsägaren eller dennes ställföreträdare tillverkar en portnyckel eller utan tillstånd av polismyndighet utlämnar dubblett- nycklar eller dyrkar.”

Vår fråga rörande förbud mot fritt innehav eller försäljning av dubblettnycklar eller nyckelfräsmaskiner, bestämmelser angående handel med dyrkar och rätt att tillverka nycklar besvaras genom paragrafen. Vid lagens tillkomst ansågs paragrafens förbudskatalog tillräcklig. Man avstod från att meddela uttryckligt förbud mot innehav av dubblettnycklar, eftersom icke auktoriserad tillverkning och överlåtande av nycklar är straffbart.

F. 11. kan man inte förutse hur regleringen kommer att se ut i framtiden. Industrin vill ha kvar % 369. Andra vill ha in motsvarande bestämmelse i näringsfrihetsförordningen.

[Nederländerna finns i en bolagslag från år 1954 angivet att det genom kunglig kungörelse kan stipuleras att vissa grenar inom näringslivet ej må praktiseras utan licens. Licens utfärdas om de förutsättningar som är påbjudna i sådan kungörelse är uppfyllda. Sådana villkor bör endast grunda sig på yrkesutövarens solvens samt på hans handels- och yrkesförbindelser. Det finns i Nederländerna inte någon särskild bolagslag beträffande låsbranschen.

I Frankrike saknas bestämmelser om auktorisation av låssmeder och låsinstallatörer. Vissa av de större nyckeltillverkarna (t. ex. Bricard) underkastar sig frivilligt en viss kontroll vid leverans av nycklar och nyckelämnen. Köparen måste uppge sin identitet vid köp av nyckel. Alla låsförsäljningar registreras hos firman.

Frankrike verkar i det europeiska leverantörsförbundet för lagstiftning på området. Leverantörer skall enligt förbundets uppfattning åläggas att föra register över nyckelköpare.

I Österrike måste låssmed ha mästarbrev för att driva verksamhet. För att få mästarbrev erfordras tre års arbete som lärling med därpå följande prov samt ytterligare tre års arbete inom branschen. Verksamhet får

• Sida 217
•  Original

bedrivas om man uppfyller vissa krav i Gewerbeordnung.

I Schweiz råder i princip handelsfrihet. Det förekommer emellertid s. k. skyddsföreskrifter för vissa yrkesgrupper, t. ex. vad gäller låssmeds- butiker, framställning av säkerhetslås och patentnycklar. För att öppna sådan rörelse erfordras tillstånd.

Dessa former av affärsverksamhet kontrolleras av de lokala myndighe- terna, t. ex. den lokala polismyndigheten, i samverkan med distriktsmyn- digheterna. Högsta övervakande myndighet är den behöriga kantonens politiska ekonomiska departement.

Varje fabrik som tillverkar patentnycklar, säkerhetslås eller liknande har en egen sifferkod eller något annat tecken.

Italien saknar särskilda normer rörande tillverkning och montering av nycklar och läs. Sedan ett par år sker en permanent låsutställning i inrikesdepartementets regi. De flesta tillverkarna stället där ut lås och säkerhetsanordningar av olika slag.

Delstaten Californien i USA har inte någon lagstiftning om auktorisa- tion. California Locksmiths Association, som är en branschorganisation, har försökt genomföra att låssmeder skall vara auktoriserade. Förslaget har inte godkänts.

5 .3 Vandelkontroll

Den norska polisen utövar ingen vandelkontroll av personer inom låssmedsbranschen. Polischefen i Oslo tillsatte emellertid för några år sedan en kommission som skall utreda frågan om huruvida man bör införa kontroll av låssmeder etc. Kommissionen har ännu inte lagt fram sitt betänkande.

Som framgår av vad ovan sagts har i Finland vem som helst rätt att efter näringsanmälan etablera sig som låssmed. I praktiken ligger det dock något annorlunda till, eftersom låsfabrikanterna själva ställer vissa krav på låssmederna. Abloy—fabriken, som uppges leverera 90 procent av ytter- dörrlåsen i nybyggen i Finland och en mindre del av låsen till innerdörrar, har sålunda avtal med ett 70-tal godkända serviceverkstäder. Dessa är bl.a. skyldiga att anlita personal som genomgått av Abloy anordnade Specialkurser och utrustats med en särskild fotografiförsedd Abloy—legiti- mation. De godkända verkstäderna är också skyldiga att se till att deras personal inte genom t. ex. alkoholmissbruk skadar Abloys eller verksta- dens namn och anseende. Specialmaskiner för snabbtillverkning av Abloy-nycklar levereras endast till sådana godkända firmor. Likaså lämnas upplysningar om låsserier i fastigheter endast till dessa firmor. Andra låsfabrikanter torde ha motsvarande bestämmelser.

1 Danmark står de misslyckade försöken att få fram former för kontroll av låsserviceverksamheten först och främst att finna i avsaknan- det av branschorganisation. Försök har gjorts att i en låssmedsförening organisera yrkesutövare inom låsservicefacket. Endast ett fåtal av dem — säkert alltför många — som är sysselsatta inom branschen anslöt sig till

• Sida 218
•  Original

föreningen. Föreningen tynade hastigt bort. En ny förening har emeller- tid kommit i gång.

I Västtyskland överlåter man, på grund av den industriella frihet som råder i landet, kontrollen av anställd personal till berörda firmor. Hittills har det inte ansetts nödvändigt att företa kontroll av de personer som arbetar inom låsbranschen, inom de företag som tillverkar och installerar säkerhetsanordningar eller inom företag som tillverkar, säljer och reparerar kassaskåp.

I Nederländerna saknas lagstiftning angående vandelkontroll. De lokala polismyndighetema företar emellertid ibland utredningar när man anser det vara nödvändigt för att undvika bedrägeribrott etc. Många lokala polismyndigheter som arbetar med förebyggande av brott upprätthåller kontakter med företag som tillverkar lås, kassaskåp, skyddsanordningar etc. Tack vare dessa kontakter kan en viss vandelkontroll av personalen vid dessa företag utövas lokalt, men någon officiell lagstiftning finns inte.

I Frankrike är inte personer som är sysselsatta inom låsbranschen föremål för någon vandelkontroll. Det finns dock bestämmelser som reglerar industri- och handelsyrkena. Enligt lagen om sanering av industri- och handelsyrkena får ingen, direkt eller indirekt, för egen eller annans räkning, utöva ett industri- eller handelsyrke om han ådömts straff för ett stort antal i lagen angivna brott.

Den engelska polisen utövar inte någon som helst kontroll över de personer som arbetar inom säkerhetsindustrin, även om de polismän som sysslar med brottsförebyggande uppgifter har nära kontakter med dem.

The British Security Industry Association Ltd. omfattar de största av de företag som tillverkar säkerhetsutrustning och tillhandahåller säker- hetstjänster. Bolagets uppgift är att ge allmänheten, polisen och regeringen största möjliga hjälp i frågor som gäller brottsprevention. Av denna anledning arbetar man först och främst på att främja och stimulera god yrkesetik, bra tjänster och bra utrustning inom hela säkerhetsindu- strin. Bolagsrådet har bemyndigande att straffa de medlemmar som tillhandahåller dåliga produkter eller tjänster.

Polismän som sysslar med brottsprevention rekommenderar endast de bolag som är kända för att vara helt pålitliga. De större bolagen anlitar egna experter för personalkontroll. Polisen deltar inte i detta arbete.

Av det ovan anförda framgår att industrin själv f.n. övervakar sina affärer.

5.4 Straffbestämmelser

I Finland finns i strafflagen ett stadgande om bötesstraff för smeder som missbrukar dyrkar eller nycklar samt för "lösa personer eller tjänstehjon” som innehar dyrkar.

I den västtyska lagstiftningen finns bestämmelser rörande tillverkning av dubblettnycklar och dyrkar i 5 369 brottslagen (se 5.2). Det är inte straffbart att sälja och tillverka nyckelfräsmaskiner. Däremot är icke auktoriserad tillverkning av en dubblettnyckel efter en bestämd modell

• Sida 219
•  Original

med hjälp av en nyckelfräsmaskin en straffbar handling. I utkast till ny brottslag saknas % 369, varför tillverkning av dubblettnyckel inte skulle vara straffbart.

Enligt den fr. o. m. år 1975 gällande österrikiska strafflagen är det inte straffbart att tillverka dyrkar eller huvudnycklar. Tillverkning av dyrkar etc. betraktas i den nya lagen som medhjälp till inbrott om det finns skälig anledning att tro att den som tillverkat dem varit medveten om för vilka ändamål de skulle användas.

I den italienska strafflagen finns två artiklar rörande sanktioner för olaglig hantering med nycklar eller dyrkar.

Försäljning eller utlämnande av nycklar eller dyrkar till okänd person kan resultera i fängelsestraff i högst sex månader och böter från 4 000 till 40 000 lire. Påföljden drabbar ”envar som tillverkar nycklar av vad slag det vara må på begäran av annan person än ägaren eller innehavaren av det utrymme eller det föremål för vilka nycklarna är avsedda eller person som företräder dessa, samt den som utövar smed—, låssmeds— eller liknande yrke och utlämnar eller säljer till vem det vara må dyrkar eller andra instrument ägnade att öppna eller bryta upp lås”.

Godtyckligt öppnande av utrymme eller föremål kan resultera i fängelse i högst tre månader och böter från 4 000 till 80 000 lire. Straffet drabbar "envar som utövar smed-, låssmeds- eller annat liknande yrke och som öppnar lås eller andra liknande anordningar vilka installerats i syfte att skydda ett utrymme eller ett föremål på begäran av person som han icke igenkänner som utrymmets eller föremålets ägare eller innehava- re eller person som företräder dessa".

I Schweiz är obehörig framställning av patentnycklar straffbar.

5.5 Byggnadstekniska bestämmelser

Skadeförsäkringsbolagens i Finland skyddsvillkor för affärslokaler upptar vissa bestämmelser om hur låsen bör vara beskaffade. Beträffande vanliga bostäder och motsvarande gäller endast att de bör kunna låsas. Innehåller bostad speciellt värdefulla föremål, såsom gammal konst, brukar man rekommendera att de bestämmelser som gäller för affärslokaler tillämpas.

Det tekniska samarbetet mellan företag i låsbranschen och den rådgivande polisbyrån rör sig om säkerhetsarbete på frivillig basis.

I Västtyskland finns för lås vissa industrinormer (DIN) av rekommen- dationskaraktär.

I Schweiz har på senare tid i vissa fall i kantonal byggnadslagstiftning utfärdats föreskrifter som reglerar några smärre låstekniska frågor från säkerhetssynpunkt. Detta gäller t. ex. hur långt regeln skall gå in i karmen och beträffande inte utstående låscylindrar på ytterdörrar.

Säkerhetstjänsten har utarbetat interna riktlinjer, som underlättar och förenhetligar den säkerhetstekniska bedömningen. Riktlinjerna är klassifi- cerade.

• Sida 220
•  Original

Statens offentliga utredningar 1975

Kronologisk förteckning

EDS-"PPP."

8.

10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 17.

18.

19.

Demokrati på arbetsplatsen. A.

Psalmer och visor. Del 1: 1. U.

Psalmer och visor. Del 1:2. U.

Psalmer och visor. Del 113. U.

Bättre bosättning för flera. S. Huvudmannaskapet för specialskolan och sär- skolan. U.

Framtida studerandehälsovård. U. Utlandssvenskarnas rösträtt. Ju.

Individen och skolan. U.

Rörlig pensionsålder. 8.

Svensk press. Tidningar i samverkan. Fi. Totalfinansiering. B. Väg-trafikolyckor och sjukvårdskostnader. S. Konstnärerna i samhället. U.

Kommunal rösträtt för invandrare. Kn. Kriminalvårdens nämnder. Ju. Markanvändning och byggande. Remissam— manställning utgiven av bostadsdepartemen- tet. B.

Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. Kn.

Konsumentskvdd på låsområdet. H.

• Sida 221
•  Original

Statens offentliga utredningar 1975

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utlandssvenskarnas rösträtt. [8] Kriminalvårdens nämnder. [16] Socialdepartementet

Bättre bosättning för flera. [5] Rörlig pensionsålder. [10] Vägtrafikolyckor och sjukvårdskostnader. [13]

Finansdepartementet

Svensk press. Tidningar i samverkan. [11]