SOU 1976:24

Internationellt patentsamarbete

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Patentpolicykommittén framlade i juni 1974 betänkandet ”Internatio- nellt patentsamarbete I, 1970 års konvention om patentsamarbete” (SOU 1974: 63). I det betänkandet föreslog kommittén att Sverige skulle tillträda konventionen om patentsamarbete. Betänkandet inne- höll också förslag till de författningsändringar som föranleds av ett till- träde till den konventionen.

Kommittén får härmed överlämna betänkande rörande frågan om Sveriges tillträde till den i Miinchen den 5 oktober 1973 avslutade kon- ventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patent- konventionen). I betänkandet förordas att Sverige under vissa förutsätt- ningar tillträder den konventionen. Vidare framläggs förslag till sådana författningsändringar som föranleds av ett tillträde till konventionen el- ler eljest aktualiseras om konventionen träder i kraft.

Ledamoten Ekstam har inte tagit del i utformningen av författnings- förslagen.

Av kommitténs uppdrag återstår härefter att utreda vissa frågor rörande det svenska patentverkets verksamhet som myndighet för in- ternationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenter- barhetsprövning enligt konventionen om patentsamarbete. Vidare åter- står vissa frågor rörande det svenska patentverkets anpassning till det läge som uppkommer om konventionen om patentsamarbete och den europeiska patentkonventionen träder i kraft för Sveriges del. Avsik- ten är att denna del av utredningsuppdraget skall redovisas under år 1977.

Stockholm i april 1976 Göran Borggård Nils Bergling Gunnar Ekstam Lennart Körner Nils Larfeldt Olof Wallerius Lars Jonson Saul Lewin

Eskil Persson C Iae's Uggla /Lennarth Törnrorh Måns Jacobsson

Erik Tersmeden

_j . ' _. ., ' .- . i Här [law.-rar." 4 *

I.: 1:. fl." ... l'IELJVHifÄlllliliL'iävliE .

Oliivi” 3" ' &]

,u. .. '...”l

.i'l'

. ||. "| -.|||I | |. | ||

Författningsförslag

1. Förslag till Lag om ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen(1967: 837) dels att punkt 1 andra meningen i lagens ikraftträdande- och över- gångsbestämmelser skall upphöra att gälla, dels att i 5, 11, 45, 68 och 71 58 ordet ”Konungen” skall bytas ut mot

"regeringen”,

dels att 1—3, 6—9, 13, 15, 19—22, 28—38, 40, 41, 44, 51, 52, 60 och 72—76 åå samt rubriken närmast före 288 skall ha nedan angivna ly-

delse,

dels att rubriken närmast före 8 5 skall sättas närmast före 7 8, dels att i lagen skall införas 19 nya paragrafer, 77—95 55, samt närmast före 80 å en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger efter ansökan erhålla patent på uppfinningen och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfin- ningen enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger efter ansökan erhålla patent på uppfinningen hos patenlmyndigheten här i riket och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfin- ningen enligt denna lag. Om euro- peiskt patent stadgas särskilt i 11 kap.

Såsom uppfinning anses icke I . upptäckter, vetenskapliga teo- rier eller matematiska metoder,

2. konstnärliga skapelser,

3. planer, regler eller metoder för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet el- ler datorprogram,

Patent meddelas icke på

4. återgivande av information. Såsom uppfinning anses ej hel- ler sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk hehandling eller för diagnosticering som skall ut- övas på människor eller djur. Vad nu sagts utgör dock ej hinder för att patent meddelas på alster för användning vid sådana förfaran- den som nu angivits.

l. uppfinning vars nyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän

ordning,

2. växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur; patent må dock meddelas på mikro- biologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.

Patent meddelas endast på upp- finning som väsentligen skiljer sig från vad som blivit känt före da- gen för patentansökningen.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, ut- nyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna an- sökan blir allmänt tillgänglig en- ligt 22 5.

25

Patent meddelas endast på upp- finning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika vä- sentligen skiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, ut- nyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt. om denna an- sökan blir allmänt tillgänglig en- ligt 22 å. Villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skall skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökningen gäller dock icke i förhållande till innehållet i sådan ansökan.

Bestämmelser om att ansökan som avses i 3 eller II kap. vid tillämpning av andra stycket i vis- sa fall äger samma rättsverkan som en här i riket gjord patentansökan finnas i 29 och 88 55.

Uppfinning som avser ämne el- ler blandning för användning vid förfarande som avses i I 5 tredje stycket anses icke som ny, om an-

Patent må dock meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex månader innan patentansök- ningen gjordcs blivit allmänt till- gänghg

I. till följd av uppenbart miss— bruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne här- leder sin rätt eller

2. genom att sökanden eller nå- gon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på of- ficiell eller officiellt erkänd inter- nationell utställning.

vändning av ämnet eller bland- ningen vid något sådant förfaran- de är känd.

Patent må meddelas utan hin- dcr av att uppfinningen inom sex månader innan patentansökningen gjordes blivit allmänt tillgänglig

I. till följd av uppenbart miss- bruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne här- leder sin rätt eller

2. genom att sökanden eller nå- gon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på så- dan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som av- ses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar.

35

Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än patenthavaren ej må utan dennes lov utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom att använda patentskyddot förfarande, genom att tillverka, införa, använda eller till försäljning, uthyrning eller ut- låning utbiuda patentskyddat als- ter eller på annat sätt.

Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de undantag som anges nedan, annan än patenthavaren ej må utan den- nes lov utnyttja uppfinningen yr- kesmässigt genom att

]. tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patent- skyddat alster eller införa eller in- neha sådant alster i syfte att för- fara med det på sätt som nu sagts,

2. använda patentskyddat för- farande eller, om han visste eller det med hänsyn till omständighe- terna var uppenbart att använd- ning icke fick ske utan patentha- varens lov, utbjuda sådant förfa- rande för användning här i riket.

Avser uppfinningen förfarande för tillverkning av alster, omfattar en- samrätten även alster som tillverkats enligt förfarandet.

Ensamrätten innebär även att annan än patenthavaren ei må utan dennes lov erbjuda eller till- handahålla annan än den som är berättigad att utnyttja uppfinning-

Ensamrätten omfattar icke ut- nyttjande av alster, som sålts häri riket i butik eller på därmed jäm- förligt sätt i strid mot ensamrät— ten, om köparen vid köpet icke ägde eller bort äga kännedom om att ensamrätten kränktes.

ett medel för att utöva denna här i riket, om medlet hänför sig till något väsentligt i uppfinningen och han visste eller det eljest med hän- syn till omständigheterna var up- penbart att medlet var lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet eni handeln allmänt förekommande vara, gäller vad nu sagts dock en- dast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet uppmanar mottagaren till handling som av— ses i första eller andra stycket.

Ensamrätten omfattar icke till- redning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i en- skilda fall eller åtgärder med så- lunda til/rett läkemedel.

65

Konungen äger förordna, att ansökan om patent på uppfinning, vilken tidigare angivits i ansökan om skydd utom riket, skall vid till- lämpning av Zå första och andra styckena samt 45 anses gjord samtidigt med ansökningen utom riket om sökanden yrkar det.

[ förordnande skola anges de närmare villkor, under vilka sådan konventionsprioritet må åtnjutas.

Regeringen äger förordna, att ansökan om patent på uppfinning, vilken tidigare angivits i ansökan som avser patent här i riket eller skydd utom riket, skall vid till- lämpning av 2 & första, andra och fjärde styckena samt 4 & anses gjord samtidigt med den tidigare ansökningen, om sökanden yrkar det.

I förordnande skola anges de närmare villkor, under vilka sådan prioritet må åtnjutas.

7.5

Innehavare av patent äger er- hålla tilläggspatent på utveckling av uppfinningen, om ansökan härom inkommit innan ansök- ningen om huvudpatentet blev all- mänt tillgänglig enligt 22 5.

Tilläggspatent meddelas utan hinder av att villkoret enligt 2 5 första stycket icke är uppfyllti

Med patentmyndigheten avses i denna lag patentmyndigheten här i riket, om ej annat sägs. Patent- myndig/zet här i riket är patent- och registreringsverket.

förhållande till innehållet i ansök— ningen om huvudpatentet. Till- läggspatent upphör att gälla sam- tidigt med huvudpatentet, om an- nat ej följer av tredje stycket, och må övergå till annan endast till- sammans med huvudpatentet. Upphör huvudpatentet på grund av att patenthavaren avstår från patentet eller förklaras paten- tet ogiltigt, utgör tilläggspatentet självständigt patent för återstoden av patenttiden. Finnas flera till- läggspatent till huvudpatentet, gäl- ler det först meddelade tilläggspa- tentet som huvudpatent och de öv- riga som tilläggspatent till detta.

85

Patentmyndighet för Sverige är patent- och registeringsverket.

Ansökan om patent göres skrift- ligen hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos pa— tentmyndighet i annan stat eller hos internationell organisation.

Ansökningen skall innehålla be- skrivning av uppfinningen, inne- fattande även ritningar om såda— na behövas, samt bestämd upp- gift om vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Be- skrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfa- rande eller alster av sådant förfa- rande, skall uppfinningen icke an- ses tillräckligt tydligt angiven, med mindre en kultur av den mik- roorganism som kommer till an- vändning vid utövande av uppfin- ningen lämnas i förvar i de fall och i den ordning regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten föreskriver.

Ansökningen skall dessutom in- nehålla ett sammandrag av be- skrivningen och patentkraven så- dana de föreligga då ansökan gö-

res. Sammandraget skall tjäna en- bart som teknisk information och må icke tillmätas betydelse i annat avseende.

I ansökningen skall upp- finnarens natnn anges. Sökes pa- tent av allnan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

Sökanden skall erlägga fast- ställd ansökningsavgift.

9.5

Ansökan om patent göres skrift- ligen hos patentmyndigheten.

Ansökningen skall innehålla be- skrivning av uppfinningen, inne- fattande även ritningar otn sådana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom pa- tentet (patentkrav). Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fack- man med ledning därav kan utöva uppfinningen.

[ ansökningen skall uppfinna- rens namn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren, skall sö- kanden styrka sin rätt till uppfin- ningen.

Sökanden skall erlägga fast- ställd ansökningsavgift.

På begäran av sökanden och mot erläggande av särskild avgift skall patentmyndigheten på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen bli föremål för ny- hetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade kon- ventioner: om patentsamarbete.

135

Ansökan om patent må icke ändras så, att patent sökes på nå- got som ej framgick av ansök- ningshandlingarna när ansök- ningen gjordes eller enligt 145 skall anses gjord.

Ansökan om patent må icke ändras så, att patent sökes på nå- got som ej framgick av ansök— ningen när den gjordes eller enligt l4 & skall anses gjord.

l5å

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan el— ler finner patentmyndigheten an- nat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden före- läggas att inom viss tid avge ytt- rande eller vidtaga rättelse.

Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan el- ler finner patentmyndigheten an- nat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden före- Iäggas att inom viss tid avge ytt- rande eller vidtaga rättelse. Före- ligger brist med avseende på sam- mandraget, må patentmyndigheten dock, utan att höra sökanden, göra de ändringar i sammandraget som den finner nödvändiga.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande el- ler vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall ansökningen av- skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet.

Avskriven ansökan återupptages, om sökanden inom fyra månader ef- ter utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtager åt- gärd för att avhjälpa brist och inom samma tid erlägger fastställd åter-

upptagningsavgift.

l9å

Äro ansökningshandlingarna fullständiga och finnes ej hinder för pa- tent föreligga, skall ansökningen godkännas för utläggning enligt 21 &.

Sedan ansökningen godkänts för utläggning. må patentkraven icke utvidgas eller yrkande enligt 14 5 framställas.

Sedan ansökningen godkänts för utläggning, må yrkande enligt 14 5 ej framställas eller patentkraven ändras så att patentskyddets om- fattning utvidgas.

205

lnom två månader efter det an- sökningen godkänts för utläggning skall sökanden erlägga fastställd tryckningsavgift. Sker det ej, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupptages, om sökan- den inom fyra månader efter ut- gången av sagda tid erlägger tryckningsavgiften jämte fastställd återupptagningsavgift.

Sökes patent av uppfinnaren och begär han befrielse från tryck- ningsavgiften inom två månader efter det att ansökningen godkänts

Inom två månader efter det an- sökningen godkänts för utläggning skall sökanden erlägga fastställd utläggningsavgift. Sker det ej, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupptages, om sökan- den inom fyra månader efter ut- gången av sagda tid erlägger ut- Iäggningsavgiften jämte fastställd återupptagningsavgift.

Sökes patent av uppfinnaren och begär han befrielse från utlägg- ningsavgiften inom två månader efter det att ansökningen godkänts

för utläggning, må patentmyndig- heten medge honom sådan befriel- se, om han har avsevärd svårighet att erlägga avgiften. AVSlås fram- ställningen, skall avgift som er- lägges inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.

för utläggning, må patentmyndig- heten medge honom sådan befriel- se, om han har avsevärd svårighet att erlägga avgiften. Avslås fram- ställningen, skall avgift som erläg- ges inom två månader därefter anses erlagd i rätt tid.

21%

Sedan tryckningsavgift enligt 20 & erlagts eller befrielse från tryckningsavgiften medgivits, skall patentmyndigheten utlägga ansök- ningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med invänd- ning mot ansökningen. Utlägg- ningen skall kungöras.

Sedan utläggningsavgift enligt 20 % erlagts eller befrielse från utläggningsavgiften medgivits, skall patentmyndigheten utlägga ansök- ningen för att bereda allmänhe- ten tillfälle att inkomma med in- vändning mot ansökningen. Ut— läggningen skall kungöras.

Invändning göres skriftligen hos patentmyndigheten inom tre måna- der från kungörelsedagen.

Från och med den dag då an- sökningen utlägges skola tryckta exemplar av beskrivning och pa- tentkrav, med uppgift om sökan- den och uppfinnaren, finnas att tillgå hos patentmyndigheten.

Från och med den dag då an- sökningen utlägges skola tryckta exemplar av beskrivning, patent- krav och sammandrag, med upp- gift om sökanden och uppfinna- ren, finnas att tillgå hos patent- myndigheten.

225

Från och med den dag då ansökningen utlägges skola handlingarna i ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit från den dag då patentansökning- en gjordes, eller, om konventions- prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, skola hand- lingarna hållas tillgängliga för en- var, även om ansökningen icke ut- lagts. Har beslut fattats om av- skrivning eller avslag, skola hand- lingarna dock hållas tillgängliga endast om sökanden begär att an- sökningen återupptages eller anför besvär.

När aderton månader förflutit från den dag då patentansökning- en gjordes, eller, om prioritet yr- kas, den dag från vilken priorite- ten begäres, skola hanvdlingama hållas tillgängliga för envar, även om ansökningen icke utlagts. Har beslut fattats om avskrivning eller avslag, skola handlingarna dock hållas tillgängliga endast om sö— kanden begär att ansökningen åter- upptages eller anför besvär.

På framställning av sökanden skola handlingarna hållas tillgängliga ti- digare än som följer av första och andra styckena. När handlingarna bli tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, skall kungörelse därom utfärdas.

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå patent sökes, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl föreligga, på yrkande förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yr- kande framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut som vunnit laga kraft.

Kultur av mikroorganism som lämnats i förvar enligt 85 andra stycket skall, sedan handlingarna i ärendet blivit allmänt tillgängliga, hållas tillgänglig för den som gör skriftlig framställning därom och förbinder sig att iakttaga vad rege- ringen föreskriver till förebyg- gande av missbruk av kulturen.

3 KAP.

Internationell patentansökan

285

Konungen äger efter över- enskommelse med Danmark, Fin- land och Norge om att patent på uppfinning skall kunna erhållas för Sverige, Danmark, Finland och Norge eller för tre av dessa stater efter ansökan om patenteni en av de stater som ansökningen omfattar (nordisk patentansökan) förordna, att bestämmelserna i 29—38 55 skola lända till efter- rättelse.

Med internationell patentansö- kan avses ansökan som göres en- ligt konventionen om patentsam- arbete.

Sådan patentansökan må inges till patentmyndigheten i enlighet med bestämmelser som utfärdas av regeringen. Sökanden skall till patentmyndigheten erlägga för så- dan ansökan fastställd avgift.

Bestämmelserna i 29—38 55 gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige gäller dock 1] kap.

29%

Nordisk patentansökan här i ri- ket skall avse patent, förutom för Sverige, antingen för Danmark, Finland och Norge eller för två av dessa stater.

Sådan ansökan behandlas och prövas, med iakttagande av be- stämmelserna i detta kapitel, en- ligt vad som gäller för patentansö- kan i allmänhet. Patent, som med- delats på grund av sådan ansökan, äger samma giltighet här i riket som annat här meddelat patent.

Meddelas på grund av nordisk patentansökan i Danmark, Fin- land eller Norge patent för Sve- rige, gäller patentet här i riket som om det meddelats här.

F öreligga i fråga om patent som meddelats i Finland beskrivning och patentkrav på såväl svenska som finska språket och råder icke överensstämmelse mellan texterna, omfattar patentskyddet här i riket endast vad som framgår av båda texterna. Patentskyddet bestäm- mes dock enbart med hänsyn till den svenska texten, om denna är avgörande i Finland.

Internationell patentansökan, som ingivits till sådan nationell patentmyndighet eller internatio- nell organisation som enligt kon- ventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna är behörig att mottaga så- dan ansökan (mottagande myndig- het), skall anses ingiven här i ri- ket den dag som av den motta- gande myndigheten angivits som internationell ingivningsdag och skall ha samma verkan som annan i Sverige ingiven patentansökan. Vad i 2 5 andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla in- ternationell patentansökan endast

305

I fråga om nordisk patentansö- kan här i riket äger bestämmelsen

om sökanden fullgjort vad som föreskrives i 31 5. Internationell patentansökan, som ingivits till mottagande myn-

i 2 5 andra stycket sista punkten motsvarande tillämpning med av- seende på tidigare patentansökan i annan stat som omfattas av ansök- ningen. Beträffande ansökan om patent enbart för Sverige äger nämnda bestämmelse motsvarande tillämpning med avseende på nordisk patentansökan som gjorts i annan stat och som omfattar Sverige.

31%

Avser nordisk patentansökan här i riket även Finland, må pa- tentansökningen godkännas för ut- läggning endast om beskrivning och patentkrav föreligga även på finska språket.

dighet men ännu icke inkommit till patent/nytidig/teten, skall anses återkallad såvitt avser Sverige i de fall som avses i artikel 24.1. i och ii i konventionen om patentsamar- bete.

&

Sökanden skall inom tjugo må- nader från den internationella in- givningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken priori- teten begäres till patentmyndighe- ten inge avskrift av den interna- tionella patentansökningen och,i den omfattning regeringen förord- nar, översättning av denna till svenska samt erlägga fastställd an- sökningsavgift.

Har internationell nyhets— granskningsmyndighet beslutat att internationell nyhetsgransknings- rapport ej skall upprättas och öns- kar sökanden likväl fullfölja an- sökningen såvitt avser Sverige, skall han fullgöra vad som åligger honom enligt första stycket inom två månader från det denna myn— dighet avsänt underrättelse till ho- nom om beslutet.

Har sökanden begärt att den in- ternationella ansökningen skall underkastas internationell förbere- dande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han full-

göra vad som åligger honom en- ligt första stycket inom tjugofem månader från nämnda dag.

Ful/gör sökanden ej vad som åligger honom enligt första, andra eller tredje stycket, skall ansök- ningen anses återkallad såvitt av- ser Sverige.

325

I fråga om nordisk patentansö- kan här i riket skola tryckta ex- emplar av beskrivning och patent- krav som avses i 21 5 tredje styc- ket innehålla uppgift om vilka sta— ter ansökningen omfattar. När an- sökningen godkännes för utlägg- ning, skola sådana exemplar översändas till patentmyndighe- terna i övriga stater som omfattas av ansökningen, för att i dessa hållas tillgängliga för allmänheten enligt vad därom stadgat.

Återkallar sökanden sådan be- gäran eller sådan förklaring som avses i 31 5 tredje stycket, skall den internationella patentansök- ningen anses återkallad såvitt av- ser Sverige, om ej återkallelsen gö- res före utgången av den frist som gäller enligt 31 5 första eller andra stycket och sökanden före fristens utgång fullgjort vad som åligger honom enligt 31 5 första stycket.

33%

När nordisk patentansökan, som gjorts i annan stat och som omfattar Sverige, utlägges i den andra staten, skall den samtidigt utläggas hos patentmyndigheten här i riket. Utläggningen skall kungöras.

Tryckta exemplar av beskriv- ning och patentkrav skola finnas att tillgå hos patentmyndigheten häririket.

Sedan internationell patentansö- kan inkommit till patentmyndig- heten enligt 31 5, gäller i fråga om ansökningen och dess handlägg- ning 2 kap. Ansökningen må dock endast på framställning av sökan- den upptagas till prövning före ut- gången av den frist som gäller en- ligt 31 5 första, andra eller tredje stycket.

Föreskriften i 125 skall gälla först från den tidpunkt då patent- myndigheten sålunda äger upp- taga ansökningen till prövning. Handlingarna i ärendet skola hål- las tillgängliga för envar enligt 22 5 först då sökanden fullgjort sin skyldighet enligt 31 5 att inge översättning av ansökningen.

Har sökanden iakttagit vad som föreskrives i konventionen om pa- tentsamarbete och tillämpningsfö- reskrifterna till denna rörande an-

sökans form och innehåll, skall ansökningen godtagas i dessa av- seenden.

345

Invändning mot nordisk patent- ansökan här i riket må göras, för- utom hos patentmyndigheten här i riket, hos patentmyndigheten i an- nan stat som omfattas av ansök- ningen.

Inkommer till patentmyndighe- ten här i riket invändning mot nordisk patentansökan, som gjorts i annan stat och som omfattar Sverige, skall patentmyndigheten ofördröjligen översända hand- lingen till patentmyndigheten i den andra staten. Därvid skall da- gen då handlingen inkom anges.

35

Nordisk patentansökan, som gjorts här i riket och som omfattar Sverige, Danmark, Finland och Norge, må ändras till nordisk pa- tentansökan för Sverige och två av de övriga staterna.

Nordisk patentansökan, som gjorts här i riket, må ändras till särskild patentansökan för Sve- rige.

Företages ändring som avses i andra stycket eller återkallas an- sökan hos patentmyndigheten här

Internationell patentansökan må ej godkännas för utläggning eller avslås innan fyra månader för- flutit från utgången av den frist som gäller enligt 31 5 första eller andra stycket.

Har sökanden inom nitton må- nader från den internationella in- givningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken priori- teten begäres avgivit sådan för- klaring som avses i 31 5 tredje stycket, må ansökningen ej god- kännas för utläggning eller avslås före utgången av den frist om tju- gofem månader som anges i nämn— da lagrum.

Ansökan må dock godkännas för utläggning eller avslås före ut— gången av den frist som gäller en- ligt första eller andra stycket, om sökanden samtycker till att ansök- ningen avgöres dessförinnan.

&

Internationell patentansökan må ej utläggas eller publiceras av patentmyndigheten förrän den publicerats av världsorganisatio- nens för den intellektuella ägande- rätten internationella byrå eller tjugo månader förflutit från den internationella ingivningsdagen el- ler, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, om ej sökanden medger detta.

i riket, må sökanden enligt vad därom är stadgat fullfölja den som särskild ansökan i annan stat, som omfattas av ansökningen. Vill sö- kanden sålunda fullfölja ansök- ningen, skall han samtidigt med ändringen eller återkallelsen avge förklaring därom till patentmyn- digheten här i riket.

Hål/as handlingarna i ansök- ningsärendet tillgängliga enligt 22 5, skall om ändring, återkallelse och förklaring som avses i förs- ta—tredje styckena utfärdas kun- görelse. Förklaring skall även in- tagas i kungörelse enligt 21 5 förs- ta stycket.

365

Ändras nordisk patentansökan, som gjorts i annan stat och som omfattar Sverige, till ansökan för den staten eller återkallas ansök- ningen och har sökanden enligt 35 5 avgivit förklaring att han vill fullfölja ansökningen som särskild patentansökan för Sverige, skall ansökningen upptagas och pröv- ningen fortsättas av patentmyn— digheten här i riket, om sökanden gör anmälan härom hos denna myndighet inom två månader från ändringen eller återkallelsen. Hål- las handlingarna i ärendet till- gängliga enligt 22 5, skall anmäl- ningen kungöras.

Har del av internationell patent- ansökan icke varit föremål för in- ternationell nyhetsgranskning eller internationell förberedande paten- terbarhetsprövning på grund av att ansökningen ansetts omfatta flera av varandra oberoende upp- finningar och att sökanden ej inorn föreskriven tid erlagt till- läggsavgift som avses i artikel 17.3.a eller artikel 34.3.a i kan- ventionen om patentsamarbete, skall patentmyndigheten pröva om ansökningen omfattar flera av varandra oberoende uppfinningar. Finnes detta vara fallet, skall den del av ansökningen som icke varit föremål för sådan granskning eller prövning anses återkallad såvitt avser Sverige, om ej sökanden er- lägger föreskriven tilläggsavgift inom två månader från det pa- tentmyndigheten avsänt under- rättelse till honom om myndighe- tens ställningstagande. Finner pa- tentmyndigheten att ansökningen ej omfattar flera av varandra obe- roende uppfinningar, skall myn- digheter: fortsätta behandlingen av ansökningen.

Ansökan sotn upptages enligt första stycket skall behandlas och prövas som om den ursprungligen gjorts här i riket som patentansö- kan för Sverige. Sökanden skall dock erlägga fastställd ansök- ningsavgift här i riket, även om han erlagt ansökningsavgift i den stat där ansökningen gjordes.

37

Bifalles nordisk patentansökan, som gjorts här i riket, skall patent- brevet utvisa för vilka stater pa- tent meddelats.

38

Konungen äger, efter avtal därom med berörd stat, förordna, att nordiska patentansökningar som göras här i riket skola över- lämnas till patentmyndigheten i annan stat, som omfattas av an- sökningarna, enligt närmare be- stämmelser i förordnandet. För- ordnande som nu sagts må icke

avse ansökan av den som är bosatt här i riket.

&

Har del av internationell patent- ansökan icke varit föremål för in- ternationell förberedande paten- terbarhetsprövning på grund av att sökanden inskränkt patentkra- ven enligt artikel 34.3.a i konven- tionen om patentsamarbete, skall den icke prövade delen av ansök- ningen anses återkallad såvitt av- ser Sverige, om ej sökanden er- lägger föreskriven tilläggsavgift inom två månader från det patent- myndigheten avsänt underrättelse till honom med erinran om be- gränsningen i den företagna pröv- ningen.

:l]:

Har mottagande myndighet väg- rat att fastställa internationell in- givningsdag för internationell pa- tentansökan eller förklarat att an- sökningen skall anses återkallad eller förklarat att yrkande om att ansökningen skall omfatta Sverige skall anses återkallat, skall patent- myndigheten, på begäran av sökanden och på de villkor som anges i artikel 25.2 i konventio- nen om patentsamarbete, ompröva detta beslut. Detsamma skall gäl- la i fråga om beslut av den inter- nationella byrån att ansökningen skall anses återkallad. Finner pa- tentmyndigheten att den motta- gande myndighetens eller den in— ternationella byråns beslut är orik-

Konungen äger även, efter avtal därom med berörd stat, förordna att nordiska patentansökningar, som gjorts i annan stat och som avser Sverige, må överlämnas till patentmyndigheten här i riket. Ansökan, som överlämnas enligt sådant förordnande, skall behand- Ias och prövas som om den ur- sprungligen gjorts här i riket.

tigt, skall patentmyndigheten fast- ställa internationell ingivningsdag för ansökningen, om detta ej skett, samt fortsätta behandlingen av ansökningen.

405

Meddelat patent kan upprätt- hållas intill dess sjutton år förflutit från den dag då patentansök- ningen gjordes.

Om upprätthållande av tilläggs- patent stadgas i 7 5.

Meddelat patent kan upprätt— hållas intill dess tjugo år förflutit från den dag då patentansök- ningen gjordes.

415

För patent, som icke är tilläggs- patent, skall för varje år räknat från den dag patentansökningen gjordes (patentår) erläggas fast- ställd årsavgift, om annat icke be- stämts med stöd av 73 5.

Har tilläggspatent övergått till självständigt patent enligt bestäm- melserna i 7 5 tredje stycket, skall från och med närmast följande patentår erläggas årsavgift med belopp, som skulle ha utgått för huvudpatentet om det alltjämt varit gällande.

För patent skall för varje år räknat från den dag patentansök- ningen gjordes (patentår) erläggas fastställd årsavgift, om annat icke bestämts med stöd av 76 5 .

445

Har patent övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i patentregistret. Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skall anteck- ningen om licensen avföras.

Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämp- ning beträffande tvångslicens och rätt som avses i 53 å andra stycket.

I mål eller ärende angående patent anses den som patenthavare, vil- ken senast blivit införd i patentregistret i sådan egenskap.

Har patent överlåtits eller licens upplåtits till flera var för sig, har det förvärv som först anmälts för anteckning i patentregistret före- träde, om förvärvaren vid sin an- mälan var i god tro.

515

Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 55, är patentet förfallet från och med ingången av det patentår för vilket avgiften icke erlagts.

Patent, som förfallit enligt förs- ta stycket, må återupprättas av patentmyndigheten, om patentha- varen har godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet. Ansökan om åter- upprättande skall göras skriftligen hos patentmyndigheten senast sex månader från den dag, då avgiften senast skolat erläggas. Inom samma tid skall årsavgiften med den förhöjning, som må vara be- stämd, och fastställd återupprätt- ningsavgift erläggas. Behörigen gjord ansökan skall kungöras.

Den som efter det att patent förfallit men innan ansökan om återupprättande kungjorts börjat utnyttja uppfinningen yrkesmäs- sigt här i riket eller vidtagit vä- sentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 4 5, om patentet återupprättas.

525

Har patent meddelats i strid mot 1 eller 2 5, skall rätten för- klara patentet ogiltigt, om talan föres därom. Patent må dock ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit patentet varit be- rättigad till blott viss andel däri.

På talan därom skall rätten för- klara patent ogiltigt, om det

]. meddelats oaktat villkoren i 1 och 2 55 icke äro uppfyllda,

2. meddelats oaktat uppfin- ningen icke är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den,

3. omfattar något som ej fram- gick av ansökningen när den gjor- des, eller

4. meddelats oaktat patentskyd- dets omfattning utvidgats efter det ansökningen godkänts för utlägg- ning.

Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit patentet varit berättigad till blott viss andel däri.

Utom i fall som avses i tredje stycket må talan föras av envar som lider förfång av patentet och, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som Ko- nungen bestämmer.

Utom i fall som avses i fjärde stycket må talan föras av envar som lider förfång av patentet och, om det finnes påkallat ur allmän synpunkt, av myndighet som rege- ringen bestämmer.

Talan, som grundas på att patent meddelats annan än den som är be- rättigad till patentet enligt l &, må föras endast av den som påstår sig berättigad till patentet. Talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet medde- lades eller när det övergick på honom, må talan ej väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

605

Utnyttjar någon yrkesmässigt Utnyttjar någon yrkesmässigt

patentsökt uppfinning efter det handlingarna i ansökningsårendet blivit tillgängliga enligt 22 &, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning i den mån ansökningen leder till patent. Till straff må dock ej dömas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker innan ut- läggning av patentansökningen kungjorts enligt 21% må bestäm- mas endast enligt 58 å andra styc- ket.

patentsökt uppfinning efter det handlingarna i ansökningsårendet blivit tillgängliga enligt 22 &, äger vad som sägs om patentintrång motsvarande tillämpning om an- sökningen leder till patent. I så- dant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår så- väl av patentkraven i deras lydelse när ansökningen blev allmänt till- gänglig som av patentkraven en- ligt patentet. Till straff må ej dö- mas och ersättning för skada på grund av utnyttjande som sker in- nan utläggning av patentansök- ningen kungjorts enligt 215 må bestämmas endast enligt 58 & and- ra stycket.

Bestämmelserna i 58 & tredje stycket äga ej tillämpning. om ersätt- ningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.

72å

Talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt

Har patentsökande, ehuru han gjort allt vad som skäligen kunnat

denna lag än som avses i 24 5, föres genom besvär hos patent- och registreringsverkets besvärsav- delning inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd be- svärsavgift inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptagas till prövning.

Mot besvärsavdelningens beslut föres talan genom besvär hos rege- ringsrätten inom två månader från beslutets dag.

krävas av honom, ej kunnat gent- emot patentmyndigheten iakttaga sådan frist för att vidtaga viss åt-i gård som fastställts i denna lag el- ler med stöd därav, och har han till följd därav lidit rättsförlust, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid, om sökanden inom två månader från det hindret upp— hörde, dock senast ett år från fris- tens utgång, vidtagit åtgärden och gjort skriftlig framställning om att den skall gälla såsom vidtagen i rätt tid.

Vad som sägs i första stycket äger motsvarande tillämpning så- vitt avser patenthavare som icke erlagt årsavgift för patent inom frist som anges i 42 &" tredje styc- ket. I sådant fall skall dock avgif- ten vara erlagd och framställ- ningen ingiven senast sex månader från utgången av frist som avses i 42 5 tredje stycket.

Första stycket gäller ej frist inom vilken ansökan skall göras för att komma i åtnjutande av prioritet enligt 65 eller frist som anges i 25 eller 75 _é'.

73ä

Avgifter enligt denna lag fast- ställas av Konungen. Därvid äger Konungen, såvitt avser årsavgif- ter, förordna att ett eller flera av de första patentåren skola vara avgiftsfria.

Avser framställning enligt 72 5 frist som anges i 3] 5, skall pa- tentmyndigheten förklara att åt— gärden skall anses vidtagen i rätt tid, om

]. avbrott i postförbindelserna förekommit under någon av de tio dagarna närmast före fristens itt- gång på grund av krig, revolution, upplopp. strejk, naturkatastrof el- ler annan liknande omständighet pa den ort där avsändaren vistas eller har sin rörelse, sant! hand- lingen eller avgiften avsänts till parentmytuligheten inom fem da- gar från det postförbindelserna återupptagits, eller

2. handlingen eller avgiften av- sänts till patentmyndigheten i re- kommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytIe- des befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två da- gar från avsändningsdagen.

745

Närmare bestämmelser an- gående ansökan om patent, kun- görelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, pa- tentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av Konungen eller i den omfatt- ning Konungen bestämmer av pa- tentmyndigheten. Diarier hos pa- tentmyndigheten skola vara till- gängliga för allmänheten i den ut- sträckning Konungen bestämmer

Konungen äger förordna, att handlingar i ärenden angående an- sökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat.

Konungen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av pa- tentmyndigheten, må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker patent på uppfin- ning, varå han tidigare sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att

Har enligt 72 Q meddelats beslut om att viss åtgärd skall anses vid- tagen i rätt tid och skall till följd därav patentansökan som blivit allmänt tillgänglig enligt 22 5 och som avskrivits eller avslagits före- tagas till fortsatt handläggning el- ler skall patent som förfallit an- ses ha bestått, skall kungörelse därom utfärdas.

Den som i fall som avses i förs- ta stycket, efter det tiden för åter- upptagande av avskriven ansökan utgått eller beslut om avslag vun- nit laga kraft eller patent förfallit men innan kungörelse utfärdats, börjat utnyttja uppfinningen yr- kesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför må utan hinder av patentet fortsätta ut- nyttjandet med bibehållande av dess allmänna art, om han, när ut- nyttjandet inleddes eller när åt— gärderna vidtagas, var i god tro.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsam- mans med den rörelse, vari den uppkommit eller utnyttjandet av- setts skola ske.

redovisa vad patentmyndigheten i den s*aten delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens pa- tentetbarhet.

75å

Befinner sig riket i krig eller krigsfara äger Konungen, om det finne: nödvändigt ur allmän syn- punkt, förordna, att rätt till viss uppfinning skall avstås till staten eller till annan som Konungen be- stämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersätt- ningen med den ersättningsbe- rättigade, bestämmes ersättningen av rätten.

Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till följd av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den er- sättningsberättigade genast utge ersättningen.

Talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten enligt denna lag än som avses i 245 samt talan mot beslut enligt 72 5 föres genom besvär hos patent- och registreringsverkets besvärsav- delning inom två månader från beslutets dag. Den som vill anföra besvär skall erlägga fastställd be- svärsavgift inom samma tid vid påföljd att besvären icke upptages till prövning.

Mot besvärsavdelningens beslut föres talan hos regeringsrätten genom besvär inom två månader från beslutets dag.

76 51

Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gälla särskilda bestämmelser.

Avgifter enligt denna lag fast- ställas av regeringen. Därvid äger regeringen, såvitt avser årsavgif- ter, förordna att ett eller flera av de första patentåren skola vara avgiftsfria.

77 52

1 Motsvarar nuvarande 73 5. 2 Motsvarar nuvarande 74 &.

Närmare bestämmelser an- gående ansökan om patent, kun- görelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, pa- tentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen eller i den omfatt- ning regeringen besämmer av pa- tentmyndigheten. Diarier hos pa-

1 Motsvarar nuvarande 75 &.

tentmyndigheten skola vara till- gängliga för allmänheten i den ut- sträckning regeringen bestämmer. Regeringen äger förordna, att handlingar i ärenden angående an- sökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat. Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av pa- tentmyndigheten, må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker patent på uppfin- ning, varå han sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den sta- ten delgivit honom rörande pröv- ningen av uppfinningens patenter- barhet. Förordnande om sådan re- dovisningsskyldighet som sist nämnts må dock ej ges i fråga om patentansökan som avses i 3 kap., vilken varit föremål för internatio- nell förberedande patenterbarhets- prövning och i fråga om vilken rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten.

78 &I

Befinner sig riket i krig eller, krigsfara äger regeringen, om det finnes nödvändigt ur allmän syn- punkt, förordna, att rätt till viss uppfinning skall avstås till staten eller till annan som regeringen be- stämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersätt- ningen med den ersättningsberätti- gade, bestämmes ersättningen av_ rätten.

Har rätt till uppfinning tagits i anspråk av annan än staten till

följd av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den er- sättningsberättigade genast utge , ersättningen.

79 äl

för rikets försvar gälla.särskilda

I l i

Om uppfinningar av betydelse bestämmelser.

11 KAP.

Europeiskt patent

80ä

Med europeiskt patent avses pa- tent som meddelas av det euro- peiska patentverket enligt den i Mänchen den 5 oktober 1973 av- slutade europeiska patentkonven- tionen. Med europeisk patentansö- kan avses patentansökan som gö— res enligt nämnda konvention.

Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patent— verket. Sådan ansökan må inges till patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det eu- ropeiska patentverket. Ansökan som avses i artikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad an- sökan) skall dock inges direkt till det europeiska patentverket.

Bestämmelserna i 81—95 5.6 gälla europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.

1 Motwarar nuvarande 76 å.

81%

Europeiskt patent är meddelat när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att med- dela patentet. Det har samma rättsverkan som patent meddelat av patentmyndigheten och följer även i övrigt samma bestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.

82å

Europeiskt patent är utan ver- kan här i riket, om icke sökanden inom tid sattt regeringen bestäm- mer till patentmyndigheten ingivit översättning till svenska av den text som ligger till grund för be- slutet att meddela patent och er- lagt fastställd avgift för tryckning av översättningen. Har det euro- peiska patentverket beslutat att europeiskt patent skall upprätthål- las i ändrad avfattning, gäller vad nu sagts även i fråga om den änd- rade texten.

Översättning skall hållas till- gänglig för envar. Detta gäller dock icke om den europeiska pa- tentansökningen ej har publicerats enligt den europeiska patentkon- ventionen.

Har översättning ingivits och avgift erlagts inom föreskriven tid och har det europeiska patentver- ket kungjort sitt beslut att med- dela patentet eller beslutat att upp- rätthålla det i ändrad avfattning, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och så snart ske kan hålla tryckta exemplar av översättningen tillgängliga.

835

Vid ingivande av översättning enligt 82 5 äger 72 39 första styck-

et motsvarande tillämpning. För— klaras med stöd av 72 5 att över- sättningen skall anses ha inkom- mit i rätt tid, skall patentmyndig- heten utfärda kungörelse därom.

Den som, efter det fristen för att inkomma med översättning enligt 82 5 utgått men innan kungörelse utfärdats, [ god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åt- gärder därför äger den rätt som anges i 74 5 andra och tredje styc- kena.

84å

I fråga om europeiskt patent skall vad i 52 5 första stycket 4 sägs om utvidgning av patentskyd- det avse utvidgning efter det pa- tentet meddelats.

855

Upphäver det europeiska pa- tentverket helt eller delvis euro- peiskt patent, har detta samma verkan som om patentet i mot- svarande mån här i riket förkla- rats ogiltigt. I sådant fall äger 55 5 motsvarande tillämpning.

865

För europeiskt patent skall års— avgift erläggas till patentmyndig- heten för varje patentår efter det under vilket det europeiska pa- tentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet.

Erlägges icke årsavgift för euro- peiskt patent enligt vad i första stycket och i 42 5 sägs, äger 51 5 motsvarande tillämpning.

87å

Föres talan om intrång i euro- peiskt patent eller om sådant pa-

tents ogiltighet och kan patentet ännu upphävas av det europeiska patentverket, skall rätten, om ej särskilda skäl föreligga däremot. förklara målet vilande i avbidan på att det europeiska patentverket skiljer sig från ärendet. Vad nu sagts gäller även talan enligt 63 5.

885

Europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som pa- tentansökan som nämnda dag gjorts här. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkon- ventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall så- dan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 25 andra stycket andra punkten skall pub- licering enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 5. Vad nu sagts gäller även publice- ring som avses i artikel 1581 i konventionen, om sökanden full- gjort vad som föreskrives i artikel [58.2 i konventionen.

895

Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och har över- sättning till svenska av patentkra- ven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten, skall patentmyndigheten hålla översättningen tillgänglig för en- var och utfärda kungörelse därom.

Utnyttjar någon yrkesmässigt uppfinning som sökes skyddad i europeisk patentansökan efter det att kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs

om patentintrång motsvarande till- Iämpning om ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dock en- ] dast vad som framgår såväl av pa- — tentkraven i den lydelse de publi— l. cerades som av patentkraven en- , ligt patentet. Till straff må ej dö- ? mas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 5 and- ra stycket.

Bestämmelserna i 58 5 tredje stycket äga ej tillämpning, om er- sättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för invändning mot patentet utgått eller, om invänd- ning gjorts, senast ett år efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall upp- råtthål/as.

905

Återkallas europeisk patentan- sökan eller återkallas yrkande om att ansökan skall omfatta Sverige eller skall enligt den europeiska patentkonventionen sådan åter- kallelse anses ha skett och åter- upptages icke ansökningen enligt artikel 12] i konventionen, har detta samma verkan som återkal- lelse av patentansökan hos patent- myndigheten.

Avslås europeisk patentansökan, har detta samma verkan som om

patentansökan avslagits här i ri- ket.

915

Överensstämmer icke sådan översättning som avses i 82 eller 89 5 med lydelsen på det språk som varit handläggningsspråk vid det europeiska patentverket, om- fattar patentskyddet endast vad som framgår av båda texterna.

1 mål om ogiltighet äger texten på handläggningsspråket ensam vitsord.

925

Inkommer sökanden eller pa- tenthavaren till patentmyndighe- ten med rättelse av översättning som avses i 82 5 och erlägger han fastställd avgift, gäller den rättade översättningen i stället för tidigare ingiven översättnittg. Har rättelse av sådan översättning blivit gäl- lande, skall patentmyndigheten ut- färda kungörelse därom.

Inkommer sökanden med rättel- se som avses i 89 5, skall patent— myndigheten utfärda kungörelse därom. Sedan så skett gäller den rättade översättningen i stället för den tidigare.

Den som då rättelse av över- sättning blev gällande i god tro ut- nyttjade uppfinningen yrkesmäs- sigt här i riket på sätt som enligt tidigare översättning icke utgjorde intrång i sökandens eller patentha— varens rätt eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 74 5 andra och tredje styc- kena.

935

Har beträffande sådan euro- peisk patentansökan eller sådant europeiskt patent som medför skydd i Sverige för sökanden eller patenthavaren uppkommit rätts- förlust sattt avses i artikel 122.1 i den europeiska patentkonventio- nen och förklarar det europeiska patentverket enligt nämnda artikel att rättsförlust skall anses ej ha uppkommit, gäller det även här i riket.

Den som efter det rättsförlusten

uppkommit, men innan det euro— peiska patentverket utfärdat kun- görelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat ut- nyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 74 5 andra och tredje styc- kena.

5 945

Skall europeisk patentansökan anses återkallad därför att den icke inom föreskriven tid inkom- mit till det europeiska patentver- ket från nationell myndighet som mottagit ansökningen, må den på begäran av sökanden omvandlas till ansökan om patent hos patent- myndigheten. Begäran om om- vandling skall inom tre månader från det sökanden underrättats om att ansökningen anses återkallad inges till den myndighet som mot- tagit ansökningen. F örsummas det, upphör ansökningen att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 5.

Har begäran om omvandling samt avskrift av den europeiska patentansökningen icke inkommit till patentmyndigheten inom tjugo månader från den dag ansök- ningen ingavs eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken priori- teten begäres, skall likaledes an- sökningen upphöra att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 5.

955

Har europeisk patentansökan som begärts omvandlad enligt 94 5 överlämnats till patentmyndighe- ten och skall den icke anses utan verkan, skall patentmyndigheten upptaga den till prövning, om sö- kanden inom tid som regeringen

bestämmer erlägger fastställd an- sökningsavgift och inger översätt- ning till svenska av patentansök- ningen.

Har sökanden iakttagit vad som föreskrives i den europeiska pa- tentkonventionen och tillämp- ningsföreskrifterna till denna rö- rande ansökans form, skall ansök- ningen godtagas i detta avseende.

lkraftträdande- och övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Patentansökan, som är anhängig vid ikraftträdandet, behandlas och avgöres enligt de nya bestämmelserna, om ej annat sägs i punkterna 3—6.

3. Patentansökan, som godkänts för utläggning före ikraftträdandet, och ansökan om tilläggspatent, som har gjorts före ikraftträdandet, be— handlas och avgöres enligt lagen i dess äldre lydelse.

4. De nya bestämmelserna om skyldighet i vissa fall att lämna mik— robiologisk kultur i förvar och om sammandrag liksom 20 å i sin nya lydelse skall icke i något fall tillämpas i fråga om ansökan som är an- hängig vid ikraftträdandet.

5. I fråga om uppfinning som avser livs- eller läkemedel får patent på själva alstret meddelas endast på grund av patentansökan som göres ef- ter ikraftträdandet.

6. Patent på uppfinning som avser alster för vilket bestämd använd- ning icke har angivits i patentkraven eller kan anses framgå av alstrets i patentkraven angivna egenskaper får meddelas endast på grund av patentansökan som göres efter ikraftträdandet.

7. De nya bestämmelserna skall tillämpas även på patent som har meddelats före ikraftträdandet eller meddelas på grund av ansökan som har ingivits dessförinnan, om ej annat sägs i punkterna 8—10.

8. Giltighetstiden för patent som har meddelats på grund av patent- ansökan som har gjorts mer än tolv år före ikraftträdandet bestämmes enligt 40 & i dess äldre lydelse.

9. Äldre bestämmelser om tilläggspatent fortsätter att gälla i fråga om tilläggspatent som har meddelats före ikraftträdandet eller meddelas enligt punkt 3. 10. Fråga om ogiltigförklaring av patent som har meddelats eller med- delas enligt lagen i dess äldre lydelse bedömes enligt lagen i den lydel-

sen. ll. Vad som sägs i 44 & femte stycket gäller endast sådan anteckning

i patentregistret som har begärts efter ikraftträdandet. Verkan som an- ges i nämnda lagrum inträder icke mot den till vilken patent har över- låtits eller licens upplåtits före ikraftträdandet.

12. Skall europeisk patentansökan som omfattar Sverige enligt artikel

162.4 i den europeiska patentkonventionen anses återkallad, får ansök ningen på begäran av sökanden omvandlas till ansökan om patent hos patentmyndigheten. Begäran om omvandling skall inges till det euro- peiska patentverket inom tre månader från det att sökanden har under- l rättats om att ansökningen anses återkallad. Försummas det upphör an— ,» sökningen att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 å. Vad som ' sägs i 95 å äger motsvarande tillämpning på ansökan som har begärts *. omvandlad enligt förevarande bestämmelse. Därvid gäller dock att över- 1 sättningen skall avse dels patentansökningen i dess ursprungliga lydelse, ] dels de ändringar som gjorts under handläggningen vid det europeiska

patentverket och som sökanden önskar åberopa. 13. Har ansökan som begärts omvandlad enligt punkt 12 blivit pub- j licerad enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen och för- l klaras med tillämpning av 72 å att översättning och avgift som avses i 95 å första stycket och som har inkommit för sent skall anses inkommen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Den som i fall som nu avses, efter det att fristen för att inkomma med översättning och erlägga avgift har utgått men innan kungörelse har utfärdats, i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidta- git väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 74 å andra och tredje styckena.

2. Förslag till Förordning om ändring i patentkungörelsen (1967: 838)

Härigenom föreskrives i fråga om patentkungörelsen (1967: 838), dels att 23—26, 36 och 48 åå skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 55—59 åå skall betecknas 69—73 åå. dels att 1—3, 6, 7, 9, 1(), 13—17, 19. 27, 28, 32. 34, 35, 42, 43, 45, 49, 50—52 åå och den nya 69 å skall ha nedan angivna lydelse. dels att i kungörelsen skall införas 18 nya paragrafer, 4a, 6a, l6a, 43a och 55—68 åå, av nedan angivna lydelse, dels att före de nya 55, 61, 66 och 67 åå skall införas rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse | ä Ansökan om patent inges till Ansökan om patent som skall patent- och registreringsverket meddelas här i riket inges till pa- (patentverket). tent- och registreringsverket (pa- tentverket).

Ansökan om sådant patent kan även, i de fall och på de villkor som anges i den i Washington den I 9 juni 1970 avslutade konventio- nen om patentsamarbete, inges i form av internationell patentansö-

kan till myndighet eller internatio- nell organisation som enligt kon- tillämpningsföre- skrifterna till denna är behörig att mottaga sådan ansökan. Bestämmelserna i denna kungö- relse såvitt gäller patentansökning- ar avser endast sådana ansökning- ar som ingivits till patentverket för att avgöras där, om ej annat ventionen och

sägs.

2.5

Ansökningshandlingen skall va- ra undertecknad av sökanden eller hans ombud och innehålla

]. sökandens namn, hemvist och adress samt, om sökanden före- trädes av ombud, även ombudets namn, hemvist och adress.

2. uppfinnarens namn och ad- ress,

3. kort och saklig benämning på den patentsökta uppfinningen,

4. uppgift huruvida patent sö- kes endast för Sverige eller, i fråga om nordisk patentansökan, upp- gift om vilka stater ansökningen avser,

5. när patent sökes av flera ge- mensamt, uppgift om någon av dem är utsedd att för alla motta- ga meddelanden från patentverket,

6. uppgift om vilka bilagor som åtföljer ansökningshandlingen.

Som bilagor skall till ansök- ningshandlingen fogas

a. beskrivning av uppfinningen, innefattande ritning som behövs för att tydliggöra denna, samt pa- tentkrav,

b. om sökanden företrädes av ombud, särskild fullmakt för om- budet,

c. om uppfinningen gjorts av annan än sökanden, handling som styrker sökandens rätt.

Ansökningshandlingen skall va- ra undertecknad av sökanden el- ler hans ombud och innehålla

1. sökandens namn. hemvist och adress samt. om sökanden företrä- des av ombud, även ombudets namn, hemvist och adress.

2. uppfinnarens namn och ad- ress.

3. kort och saklig benämning på den patentsökta uppfinningen,

4. när patent sökes av flera ge- mensamt, uppgift om någon av dem är utsedd att för alla motta- ga meddelanden från patentverket,

5. uppgift om vilka bilagor som åtföljer ansökningshandlingen.

Som bilagor skall till ansök- ningshandlingen fogas

a. beskrivning av uppfinningen, innefattande ritning som behövs för att tydliggöra denna, patent- krav och sammandrag,

b. om sökanden företrädes av ombud, särskild fullmakt för om- budet, såvida icke ombudet befull- nzäktigats i ansökaingshandlingen,

c. om uppfinningen gjorts av annan än sökanden, handling som styrker sökandens rätt.

Med ansökningen skall inges den i 49å föreskrivna ansökningsavgif- ten.

35

Beskrivning och patentkrav skall vara avfattade på svenska. Annan handling får vara avfattad på svenska, danska eller norska.

Är ingiven handling avfattad på annat språk än som gäller enligt förs- ta stycket, skall översättning inges. Är ej fråga om beskrivning eller pa- tentkras, kan patentverket dock avstå från att kräva översättning eller godtaga översättning till annat språk än svenska, danska eller norska.

Patentverket får meddela be- stämmelser om lättnad för sökan- den i fråga om översättning i de fall en internationell patentansö- kan endast till viss del fullföljes såvitt avser Sverige.

4aå

Begäran att patentansökan skall bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgransk- ningsmyndighet enligt artikel 15.5 i konventionen om patentsamar- bete skall gäras skriftligen inom tre månader från den dag ansök- ningen ingavs. Inom samma tid skall sökanden erlägga för gransk- ningen fastställd avgift. Är patent— ansökningen ej avfattad på språk som godtages av granskningsmyn- digheten, skall begäran åtföljas av översättning av ansökningen till språk som patentverket bestäm- mer.

Kan flera myndigheter komma i fråga att utföra sådan granskning som avses i första stycket och vill sökanden bestämma vilken av dessa som skall utföra gransk- ningen, skall han i sin begäran ange denna myndighet.

Fullgör ej sökanden vad som föreskrives i första stycket, skall hans begäran om granskning vid internationell nyhetsgransknings- myndighet anses förfallen.

Nyhetsgranskning som avses i

första stycket äger rum endast om patentansökningen och översätt- ningen av denna vid utgången av den frist som anges i första stycket uppfyller de formkrav som gäller för internationella patentansök- ningar.

65

Patentverket för diarium över inkomna patentansökningar.

Diariet är tillgängligt för all- mänheten.

I diariet antecknas för varje an- sökan

]. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. den rotel på vilken ansök- ningen skall handläggas,

3. sökandens namn, och adress,

4. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn, hemvist och adress,

5. uppfinnarens adress,

6. uppfinningens benämning,

7. ansökningens ingivningsdag,

8. huruvida ansökningen enligt l4å patentlagen skall anses gjord annan dag än ingivningsdagen (löpdagsförskjutning),

9. om prioritet begärts, var åbe- ropad tidigare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan och an- sökningens nummer,

10. om ansökningen erhållits genom delning eller utbrytning, stamansökningens diarienummer och ingivningsdag samt löpdag, om denna ej sammanfaller med ingivningsdagen,

11. om ansökningen ändrats från nordisk patentansökan i an- nan stat till ansökan enbart för Sverige, stat där den nordiska an- sökningen ingivits, denna an-

hemvist

namn och

Diariet är tillgängligt för all- mänheten.

I diariet antecknas för varje an- sökan

]. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. den rotel på vilken ansök- ningen skall handläggas,

3. sökandens namn, och adress,

4. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn, hemvist och adress,

5. uppfinnarens adress,

6. uppfinningens benämning,

7. ansökningens ingivningsdag,

8. huruvida ansökningen enligt 14å patentlagen skall anses gjord annan dag än ingivningsdagen (löpdagsförskjutning),

9. om prioritet begärts, var åbe- ropad tidigare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan och an- sökningens nummer,

10. om ansökningen erhållits genom delning eller utbrytning, stamansökningens diarienummer och ingivningsdag samt löpdag, om denna ej sammanfaller med ingivningsdagen,

11. om ansökningen är interna— tionell patentansökan, det interna- tionella ansökningsnumret,

hemvist

namn och

sökans diarienummer, ingivnings- dag och löpdag samt dagen för ändringen,

12. om ansökningen är nordisk patentansökan, de stater ansök- ningen avser,

13. i ärendet inkomna skrifter och erlagda avgifter,

14. i ärendet fattade beslut, 15. uppskov som meddelas därför att hinder mot patent kan uppkomma på grund av innehållet i tidigare här i riket ingiven, ännu icke offentliggjord patentansökan (kollision); motsvarande anteck- ning göres även på den äldre an- sökningens upplägg.

6a

12. om ansökningen är euro- peisk patentansökan som omvand- lats, den europeiska patentansök— ningens nummer,

13. i ärendet inkomna skrifter och erlagda avgifter,

14. i ärendet fattade beslut, 15. uppskov som meddelas därför att hinder mot patent kan uppkomma på grund av innehållet i tidigare här i riket ingiven, ännu icke offentliggjord patentansökanx (kollision); motsvarande anteck- ning göres även på den äldre an- sökningens upplägg.

Patentverket för särskilt dia- rium över europeiska patentansök- ningar beträffande vilka översätt- ning som avses i 89 5 patentlagen inkommit till patentverket. Diariet är tillgängligt för allmänheten.

I diariet antecknas för varje an- sökan dess nummer vid det euro- peiska patentverket, sökandens narnn och adress samt dagen då översättningen eller rättelse därav inkom liksom huruvida översätt- ningen eller rättelsen föranlett kungörelse. I övrigt antecknas så- dana uppgifter som avses i 65 tredje stycket 4—7 och 9 samt hu- ruvida ansökningen är europeisk avdelad ansökan.

Inkommer översättning som av- ses i 82 9" första stycket första punkten patentlagen , skall detta antecknas i diariet liksom huruvi- da översättningen föranlett kungö- relse. Detsamma gäller rättelse av sådan översättning som inkommer innan patentet föranlett anteck- ning i patentregistret.

Patentverket upprättar för varje vecka en förteckning över inkom- na patentansökningar. Förteck- ningen innehåller för varje ansö- kan de uppgifter som anges i 6 å tredje stycket 1, 3, 5, 6, 7, 9, 11 och 12.

Envar kan mot föreskriven av- gift erhålla tryckt exemplar av förteckning.

75

Patentverket upprättar för varje vecka

I. förteckning över sådana in- komna patentansökningar som in- förts i det diarium som avses i 6 5, vilken förteckning för varje an- sökan innehåller de uppgifter som anges i 6å tredje stycket 1, 3, 5, 6, 7, 9, 11 och 12,

2. förteckning över internatio- nella patentansökningar som om- fattar Sverige och beträffande vilka patentverket erhållit uppgif- ter från världsorganisationens för den intellektuella äganderätten in- ternationella byrå, vilken förteck- ning för varje ansökan innehåller de uppgifter som anges i artikel 30.2.b i konventionen om patent- samarbete,

3. förteckning över europeiska patentansökningar som omfattar Sverige och beträffande vilka pa- tentverket erhållit uppgifter från det europeiska patentverket, vilken förteckning för varje ansökan in- nehåller de uppgifter som anges i artikel 128.5 i den europeiska patentkonventionen.

Envar kan mot föreskriven av- gift erhålla exemplar av förteck- ning.

95

Har uppfinning angivits i an- sökan om patent, om uppfinnar- certifikat eller om skydd som nyt- tighetsmodell i främmande stat, som är ansluten till Pariskonven- tionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten, och sökes inom tolv månader från ansökningsdagen patent på uppfin- ningen här i riket, anses vid till- lämpning av 2 å första och andra styckena samt 4 å patentlagen den här ingivna ansökningen gjord

Har uppfinning angivits i an- sökan som avser patent här i riket eller patent, uppfinnarcertifikat el- ler skydd som nyttighetsmodell i främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den in- dustriella äganderätten, och sökes inom tolv månader från ansök- ningsdagen patent på uppfin- ningen här i riket, anses vid till- lämpning av 2 å första, andra och fjärde styckena samt 4 å patent-

samtidigt med ansökningen i den främmande staten. Detsamma gäl- ler, om uppfinningen angivits i så- dan ansökan utom riket som pa- tentverket finner särskilda skäl att jämställa med ansökan i konven- tionsstat.

För att komma i åtnjutande av prioritet enligt första stycket skall sökanden inom tre månader efter ingivningsdagen för ansökningen här i riket skriftligen begära prio- ritet med uppgift om var och när den åberopade ansökningen gjor- des samt, så snart ske kan, dess nummer.

lagen den senare gjorda ansök- ningen gjord samtidigt med den tidigare ansökningen. Detsamma gäller, om uppfinningen angivitsi sådan ansökan om skydd utom riket som patentverket finner sär- skilda skäl att jämställa med an- sökan om skydd i konventions- stat.

För att komma i åtnjutande av prioritet enligt första stycket skall sökanden inom tre månader efter ingivningsdagen för ansökningen här i riket skriftligen begära prio- ritet med uppgift om var och när den åberopade ansökningen gjor- des samt, så snart ske kan, dess nummer. I fråga om internationell patentansökan skall dock begäran om prioritet göras i ansökningen, som även skall innehålla uppgift om var och när den åberopade an- sökningen gjordes samt, om denna är en internationell ansökan, vilka stater densamma omfattar. Upp- gift om den åberopade ansökning- ens nummer skall i sådant fall lämnas till den i 7 5 nämnda in- ternationella byrån inom sexton månader från den dag från vilken prioriteten begäres.

10å

Patentverket kan förelägga sö- kanden att till styrkande av be- gärd prioritet inge dels bevis, ut- färdat av den myndighet som mot- tagit den för prioritet åberopade ansökningen, om dagen för dess ingivande samt om sökandens namn, dels av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökningens beskrivning samt i förekommande fall ritning och skyddskrav.

Sökande som yrkat prioritet skall inom sexton månader från den dag från vilken prioriteten be- gäres till patentverket inge dels bevis, utfärdat av den myndighet som mottagit den för prioritet åberopade ansökningen, om dagen för dess ingivande samt om sökan- dens namn, dels av samma myn- dighet bestyrkt kopia av ansök- ningen i den form patentverket föreskriver. I fråga om internatio- nell patentansökan skall beviset dock inges först efter särskilt fö- reläggande från patentverket och

Efterkommes icke föreläggande enligt första stycket, får prioritet ej åtnjutas.

får kopian även inges till den i 7 5 nämnda internationella byrån enligt regel 17.1 i tillämpningsfö- reskrifterna till konventionen om patentsamarbete.

Patentverket får föreskriva un- dantag från skyldigheten att inge bevis och kopia som avses i första stycket.

Iakttager icke sökanden sitt skyldighet att inge bevis och kopia som avses i första stycket, får prioritet ej åtnjutas.

Har vid internationell patentan- sökan kopia av den för prioritet åberopade ansökningen ingivits till internationella byrån, får patent- verket infordra kopia i enlighet med regel 17.2 i tillämpningsföre- skrifterna tiIl konventionen om patentsamarbete samt förelägga sökanden att inom viss tid inkom- ma med sådant bevis som avses i första stycket.

l3å

Patentkrav skall innehålla I. benämning på uppfinningen, varav framgår den kategori till vilken uppfinningen är att hän- föra,

2. uppgift om den teknik, i för- hållande till vilken uppfinningen utgör något nytt (teknikens stånd- punkt), om sådan uppgift är nöd- vändig.

3. uppgift om det för uppfin- ningen nya och säregna.

Varje patentkrav får aVsc endast

Uppfinningen skall såvitt möj- ligt hänföras till någon av katego- rierna alster, förfarande eller an- vändning.

Patentkrav skall innehålla

1. uppgift om den teknik. i för- hållande till vilken uppfinningen utgör något nytt (teknikens stånd- punkt), om sådan uppgift är nöd- vändig.

2. uppgift om det för uppfin- ningen nya och säregna.

en uppfinning.

Uppfinningen skall såvitt möj- ligt hänföras till någon av katego- rierna alster, anordning, förfa- rande eller användning.

Patentkrav får ej innehålla något som är ovidkommande med hänsyn till den i kravet angivna uppfinningen eller oväsentligt för den ensamrätt

sökanden begär.

En patentansökan får innehålla flera patentkrav, om de står i så- dant förhållande till varandra som framgår av 15 5. Finns flera pa- tentkrav i en ansökan, skall de ta- gas upp och numreras i följd.

Det första paren/kravet utgör huvudkrav. Följande patentkrav skall innehålla sådan hänvisning till ett eller flera tidigare patent- krav att därav framgår förhållan- det ntellan de uppfinningar som kraven avser.

Har uppfinning sådan karaktär att den icke lämpligen kan anges i ett enda huvudkrav, katt patent- verket medge att uppfinningen an- ges if/era huvudkrav.

Patentkrav får avse utförings- form av uppfinning enligt före- gående patentkrav.

Därjämte får i en och samma ansökan upptagas

I. utöver huvudkrav som anger alster, krav avseende

a) ett enda för tillverkning av alstret uppfunnet medel,

b) ett enda för tillverkning av als/ret uppfunnet förfarande,

2. utöver huvudkrav som anger förfarande, krav avseende ett enda för genomförande av förfarandet uppfunnet medel.

Patentansökan får innehålla flera patentkrav. Finns flera pa- tentkrav i en ansökan, skall de ta- gas upp och numreras i följd.

Patentkrav kan vara självstän- digt eller osjälvständigt. Sådant krav som avser utföringsform av uppfinning som angivits i annat patentkrav i ansökningen är osjälvständigt. Annat krav är självständigt.

Till patentkrav får knytas ett el- ler flera osjälvständiga krav. Osjälvständigt krav får knytas till flera föregående patentkrav.

Osjä/vständigt krav skall uppta— gas efter krav vars samtliga be- stämningar det innefattar. Det skall inledas med hänvisning till sådant föregående patentkrav och därefter upptaga de ytterligare be- kännetecknar

stämningar som

uppfinningen.

5

Har det som sökes skyddat så- dan karaktär att det, såvitt avser viss kategori, icke lämpligen kan återges i ett enda självständigt krav, får i samma ansökan uppta- gas flera självständiga krav inom samma kategori. Ansökningen får dock icke därigenom komma att eller flera uppfin- ningar som iir oberoende av var- omfatta två andra. Patentattsökan skall icke i något fall anses omfatta av varandra

oberoende uppfinningar till den del den upptager

I . utöver självständigt krav som anger alster, ett självständigt krav som avser ett för tillverkning av alstret uppfunnet förfarande och ett självständigt krav som av-

ser en för alstret uppfunnen att- vändning, eller

2. utöver självständigt krav sattt attger alster, ett självständigt krav som avser ett för tillverkning av alstret uppfunnet förfarande och ett självständigt krav som av- ser ett för tillverkning av alstret uppfunnet medel, eller

3. utöver självständigt krav sattt anger förfarande, ett själv- ständigt krav sont avser ett för ge- notttförattde av förfarandet app- fttnnet medel.

löä

Beskrivning skall vara så tydlig att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Beskrivningen får innehålla endast sådant som bidrar till att klargöra uppfinningen. Måste nyskapad eller annan ej all- mänt godtagen term användas, skall termen förklaras. Beteckning eller måttenhet får icke avvika från vad som är allmänt brukligt i de nordiska staterna.

Avser uppfinning mikrobiolo- giskt förfarande eller alster av så- dant förfarande och skall vid ut- övandet av uppfinningen använ- das tttikroorgattisttt sattt ej är all- tttättt tillgänglig, skall en kultur av organismen senast den dag ansök- ningen görs lämnas i förvar ltos institution, sattt patentverket god- känt, och bevis därom inges till patentverket ittant två månader från nämnda dag. I fråga attt itt- terttatiattell patentansökan skall dock bevis inges inattt frist sattt avses i 3] 39 patetttlagett. Beviset skall innehålla uppgift attt var kul- turen förvaras satttt de uppgifter sattt erfordras för att identifiera kulturen.

lttstitutiatt får godkättttas för att tttattaga kultur för förvaring ett- dast attt den i särskilt avtal nted patentverket förbundit sig att hålla kttlturett tillgänglig enligt 22 5 sjätte stycket patentlagen ttär framställning göres i enlighet med

fjärde stycket samt att fortlöpande underrätta sökanden eller, i före- kommande fall, patenthavaren om vilka som med stöd av nämnda stycke fått tillgång till kulturen. Patentverket upprättar förteck- ning över godkända institutioner. Envar kan utan avgift erhålla ex- emplar av denna förteckning.

Framställning om att få tillgång till mikrobiologisk kultur enligt 22 5 sjätte stycket patentlagen skall göras hos den institution som förvarar kulturen. Sådan fram- ställning skall innehålla uppgift om namn och adress för den som gör framställningen. Vid fram- ställningen skall fagas skriftlig ut- fästelse gentemot patentsökanden eller patenthavaren att icke låta annan få tillgång till kulturen med mindre ansökningen avskrivits och icke mer kan återupptagas el- ler ansökningen avslagits eller patentet upphört att gälla. Göres framställningen innan patent med- delats, skall den som vill taga del av kulturen även skriftligen utfäs— ta sig att icke använda kulturen för annat ändamål än experiment innan ansökningen avskrivits och icke mer kan återupptagas eller ansökningen avslagits eller pa- tent meddelats. Utfästelse som sist, angivits är dock icke bindande för den som erhåller tvångslicens att utnyttja uppfinningen.

16215

Sammandraget skall innehålla uppfinningens benämning och ut- formas så att därav tydligt fram- går det tekniska problem som uppfinningen berör, principen för den lösning uppfinningen innebär samt den huvudsakliga använd- ningen av uppfinningen.

Sammandragets slutliga lydelse skall, där så kan ske, fastställas in-

nan ansökningen skall hållas all- mänt tillgänglig enligt 22 5 andra stycket patentlagen .

17 &

Patentkrav får ej ändras så att det kommer att innehålla något som icke framgår av handling, vilken enligt 19 eller 225 utgör grundhand- ling. Ändras patentkrav så att nya bestämningar tillkommer, skall sö- kanden samtidigt ange var motsvarighet finns i grundhandlingarna.

Patentkrav som inlämnas efter det att patentverket avgivit utlå- tande om företagen nyhetsgransk- ning får icke i något fall ange uppfinning som är oberoende av uppfinning enligt tidigare ingivna krav.

Patentkrav som inlämnas efter det att patentverket avgivit utlå- tande om företagen nyhetsgransk- ning får icke i något fall ange uppfinning som är oberoende av uppfinning enligt tidigare ingivna krav. Inlämnas i fråga om interna-

tionell patentansökan patentkrav som anger uppfinning, vilken är oberoende av uppfinning som varit föremål för internationell ny— hetsgranskning, skall sökanden er- lägga för granskning av sådan oberoende uppfinning föreskriven tilläggsavgift.

I beskrivning och ritning får sökanden göra ändringar eller tillägg en- dast om det är nödvändigt med hänsyn till 85 patentlagen. Genom så- dana ändringar eller tillägg får patentkrav ej framstå såsom omfattande annat än sådant, som har motsvarighet i grundhandlingarna.

195

Med grundhandling förstås i denna kungörelse beskrivning med till- hörande ritning och patentkrav på svenska, danska eller norska, som förelåg när ansökningen gjordes. Förelåg icke sådan handling när an- sökningen gjordes, skall första därefter inkomna beskrivning och patent- krav på svenska anses som grundhandling, i den mån innehållet har tyd- lig motsvarighet i handlingar som förelåg vid nämnda tidpunkt.

I fråga om internationell patent— ansökan skall som grundhandling anses sådan översättning av be- skrivning och patentkrav som in- givits enligt 31 ,(5 patentlagen med de ändringar i denna som kan ha gjorts innan den frist som gäller enligt 31 5 första eller andra styc- ket patentlagen utgått eller innan ansökningen gadkänts för utlägg- ning eller avslagits enligt tredje stycket nämnda paragraf.

I fråga om europeisk patentan- sökan som begärs omvandlad skall som grundhandling anses be- skrivning och patentkrav i den europeiska patentansökningen i dess lydelse vid ingivandet till det europeiska patentverket.

Uppges vid patentansökans inlämnande, att ansökan om skydd för uppfinningen ingivits till patentmyndighet utom riket, skall, om datum och nummer för den utländska ansökningen uppgivits, en senare in- lämnad bestyrkt kopia av denna anses inkommen till patentverket samti- digt med den här gjorda ansökningen.

27ä

Om handlingarna i patentansök- ningsärende enligt 22 å andra eller tredje stycket patentlagen blir all- mänt tillgängliga före utlägg- ningen, skall beskrivning med till- hörande ritning och patentkrav tryckas i den form vari de förelig- ger som grundhandlingar. Envar kan mot föreskriven avgift erhålla sålunda tryckt exemplar.

Om handlingarna i patentansök- ningsärende enligt 22 å andra eller tredje stycket patentlagen blir all- mänt tillgängliga före utlägg- ningen, skall sammandraget tryc- kas så snart dess slutliga lydelse fastställts. Patentverket får före- skriva att också andra delar av an- sökningen skall tryckas tillsam- mans med sammandraget. Envar kan mot föreskriven avgift erhålla sålunda tryckt exemplar.

Kungörelse enligt 225 fjärde stycket patentlagen skall innehålla upp- gift om ansökningens nummer och klass, ingivningsdag, ändrad giltig- hetsdag om sådan begärts, uppfinningens benämning samt sökandens och uppfinnarens namn och adress. Har prioritet begärts, skall kungö- relsen även innehålla uppgift om var åberopad ansökan ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer.

Har översättning av beskrivning och patentkrav ändrats enligt 19 5 andra stycket efter det att hand- lingarna i ärendet blivit allmänt tillgängliga, skall kungörelse därom utfärdas.

285

Vid prövning av förutsättningarna enligt 2å patentlagen för medde- lande av patent skall patentverket beakta allt, varom myndigheten får kännedom.

Patentverkets granskning skall ske på grundval av patentskrifter och utläggningsskrifter från Sve- rige, Danmark, Finland och Norge samt Amerikas Förenta

Patentverkets granskning skall ske på grundval av patentskrifter, utläggningsskrifter eller publice- rade patentansökningar från Sve- rige, Danmark, Finland, Norge,

Stater, Frankrike, Storbritannien och Tyskland eller utdrag ur dessa samt allmänt tillgängliga ansök- ningar om patent här i riket. Därutöver kan granskningen grundas på annan tillgänglig litte- ratur, om så finnes befogat.

Vid granskningen skall undersö- kas om hinder mot patent förelig- ger på grund av kollision.

Patentverket meddelar närmare bestämmelser om granskningen. Sådana bestämmelser får, om sär- skilda förhållanden påkallar det, avvika från föreskrifterna i andra och tredje styckena.

Amerikas Förenta Stater, Frank- rike, Förbundsrepubliken Tysk- land, Schweiz, Storbritannien. förutvarande Tyska riket och det europeiska patentverket eller ut- drag ur dessa samt publicerade internationella patentansökningar eller utdrag ur dessa ävensom all- mänt tillgängliga ansökningar om patent här i riket. Därutöver kan granskningen grundas på annan tillgänglig litteratur. om så finnes befogat.

Patentverket meddelar närmare bestämmelser om granskningen. Sådana bestämmelser får, om sär- skilda förhållanden påkallar det, avvika från föreskrifterna i andra stycket.

32%

Den som här i riket söker pa- tent på uppfinning, på vilken han tidigare sökt patent utom riket vid patentmyndighet där nyhetspröv- ning sker, är skyldig att redovisa vad den patentmyndigheten delgi- vit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Pa- tentverket kan förelägga honom att inkomma med bestyrkt avskrift av vad sålunda delgivits honom el- ler med försäkran att besked ej er- hållits rörande prövningen av den tidigare ansökningen.

Granskas patentansökningar hos patentmyndighet utom riket ef- ter förordnande enligt 74 9' tred— je stycket patentlagen , får patent- verket efter överenskommelse med denna patentmyndighet om utbyte av granskningsresultat m.m. upp-

Den som här i riket söker pa- tent på uppfinning, på vilken han sökt patent utom riket vid patent- myndighet eller internationell or- ganisation, är med den begräns- ning som anges i 77 5 tredje styc- ket andra punkten patentlagen skyldig att redovisa vad den myti- digheten eller organisationen del- givit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Patentverket kan förelägga honom att inkomma med bestyrkt avskrift av vad sålunda delgivits honom eller med försäkran att besked ej erhållits rörande prövningen av den tidigare ansökningen.

Granskas patentansökningar hos patentmyndighet utom riket efter förordnande enligt 77 % tredje stycket patentlagen , får patentver- ket efter överenskommelse med denna patentmyndighet om utbyte av granskningsresultat m.m. upp-

skjuta behandlingen av ansökan, som motsvaras av tidigare hos den utländska patentmyndigheten gjord ansökan, till dess sist- nämnda ansökan behandlats i den utsträckning som bestämts i över- enskommelsen.

skjuta behandlingen av ansökan, som motsvaras av tidigare hos den utländska patentmyndigheten gjord ansökan, till dess sistnämnda ansökan behandlats i den utsträck- ning som bestämts i överenskom- melsen.

Till patentmyndighet, med vilken överenskommelse träffats enligt föregående stycke, får patentverket utlämna handling rörande icke of- fentliggjord patentansökan, om patentmyndigheten förbundit sig att icke göra handlingen tillgänglig för allmänheten.

345

Tryckning av beskrivning med tillhörande ritning och av patent- krav för utläggning enligt 21 å pa- tentlagen (utläggningsskrift) om- besörjes av patentverket och på- börjas snarast möjligt efter god- kännandet. Utläggningsskrift skall ange utläggningsdagen och upp- taga

1. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. sökandens och adress,

3. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn,

4. uppfinnarens namn och adress,

5. ansökningens ingivningsdag,

6. begärd prioritet och, om prioriteten styrkts, uppgift härom, samt uppgift om var åberopad ti- digare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan och ansökningens nummer,

7. om ansökningen är nordisk patentansökan, de stater ansök- ningen avser samt i vilken stat an- sökningen behandlas,

namn, hemvist

8. anförda publikationer, 9. om ansökan avser tilläggspa- tent, numret på det patent till vil-

Tryckning av beskrivning med tillhörande ritning, av patentkrav och av sammandrag för utlägg- ning enligt 21å patentlagen (ut- läggningsskrift) ombesörjes av pa- tentverket och påbörjas snarast möjligt efter godkännandet. Ut- läggningsskrift skall ange utlägg- ningsdagen och upptaga

1. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. sökandens och adress,

3. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn,

4. uppfinnarens namn och adress,

5. ansökningens ingivningsdag,

6. begärd prioritet och, om prioriteten styrkts, uppgift härom, samt uppgift om var åberopad ti- digare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan och ansökningens nummer,

7. om ansökningen är interna- tionell patentansökan, det interna- tionella ansökningsnumret,

namn, hemvist

8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökning— ens nummer,

9. anförda publikationer.

ket tilläggspatentet är direkt knu- tet.

Utläggningsskrift i ärende rö- rande nordisk patentansökan ut- ges tillsammans med motsvarande skrifter i övriga nordiska stater i en serie. Utläggningsskrift i ären- de rörande ansökan om patent för Sverige utges i särskild serie.

Utläggningsskrift i ärende rö- rande nordisk patentansökan som avser även Finland skall vara av- fattad på svenska och finska.

35%

Kungörelse om utläggning, som utfärdas enligt 21 och 33 %% patentlagen, skall ange

]. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. sökandens och adress.

3. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn,

4. uppfinnarens namn adress,

5. ansökningens ingivningsdag,

6. begärd prioritet med uppgift om var åberopad tidigare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer,

7. om ansökningen är nordisk patentansökan, de stater ansök- ningen avser samt i vilken stat an- sökningen behandlas,

namn. hemvist

och

8. uppfinningens benämning,

9. om ansökan avser tilläggspa- tent, numret på det patent till vil- ket tilläggspatentet är direkt knu- tet.

42

Patentregistret består av sär- skilda upplägg för varje registrerat

Kungörelse om utläggning, som utfärdats enligt 21 och 33 55 pa- tentlagen, skall ange

]. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- ningen hänförts,

2. sökandens och adress.

3. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn,

namn. hemvist

4. uppfinnarens namn och adress, 5. ansökningens ingivningsdag,

6. begärd prioritet med uppgift om var åberopad tidigare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer,

7. om ansökningen är interna- tionell patentansökan, det interna" tionella ansökningsnumret,

8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer,

9. uppfinningens benämning.

Patentregistret består av två delar; Den första delen innehåller

patent. Patent som meddelas på grund av nordisk patentansökan införes under nummer som ingår i en gemensam nordisk serie.

uppgifter om patent som medde— lats av patentmyndigheten och den andra delen uppgifter om euro- peiska patent som fått verkan här i riket.

4335

När patent meddelats införes det i registret. Därvid antecknas

1. patentansökningens diarie- nummer samt patentets register- nummer och klasser,

2. patenthavarens namn, hem:, vist och adress, '

3. om patenthavaren företrädes av ombud, ombudets namn, hem- vist och adress,

4. uppfinnarens adress,

5. den dag a) då ansökningen gjordes, b) från vilken patenttiden löper, om den ej är densamma som ansökningens ingivningsdag, c) då ansökningshandlingarna blev allmänt tillgängliga, d) då patent- ansökningens utläggning kungjor— des enligt 21 & patentlagen och e) då patentet meddelades,

6. begärd prioritet med uppgift om var den prioritetsgrundande ansökningen ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer,

7. uppgift huruvida patentet meddelats på grund av nordisk pa- tentansökan och i så fall för vilka stater det meddelats och i vilken stat ansökningen behandlats,

namn och

8. uppfinningens benämning,

9. i fråga om tilläggspatent, hänvisning till huvudpatentets re- gisternummer och löpdag samt, i upplägget för huvudpatentet, hän- visning till tilläggspatentet.

När patent meddelats av patent— myndigheten införes det i regist- ret. Därvid antecknas

]. patentansökningens diarie- nummer samt patentets register- nummer och klasser,

2. patenthavarens namn, hem- vist och adress,

3. om patenthavaren företrädes av ombud, ombudets namn, hem- vist och adress,

4. uppfinnarens adress,

5. den dag a) då ansökningen gjordes, b) från vilken patenttiden löper. om den ej är densamma som ansökningens ingivningsdag, c) då ansökningshandlingarna blev allmänt tillgängliga, (1) då patent- ansökningens utläggning kungjor- des enligt 21 & patentlagen och e) då patentet meddelades,

6. begärd prioritet med uppgift om var den prioritetsgrundande ansökningen ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer,

7. uppgift huruvida patentet meddelats på grund av internatio- nell patentansökan och i så fall det internationella ansöknings- numret,

8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer,

9. uppfinningens benämning.

namn och

Europeiskt patent införes i re- gistret när det europeiska patent- verket kungjort sitt beslut att med- dela patentet, om sökanden ingivit översättning och erlagt avgift en- ligt 82 5 första stycket första punk- ten patentlagen . Därvid antecknas uppgifter motsvarande dem som anges i 43 5 1—4, 5a, 5b, 50, 6 och 9 i den mån dessa föreligger.

Har det europeiska patentverket slutligt beslutat att europeiskt pa- tent skall upphävas eller att euro- peiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, antecknas det i registret. Har patenthavaren i fall då patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning ingivit över- sättning och erlagt avgift enligt 82 55 första stycket patentlagen , antecknas detta.

Inkommer rättelse av översätt- ning som avses i första eller andra stycket antecknas när detta skett samt om rättelsen föranlett kungö- relse.

455

När årsavgift inbetalats eller anstånd med erläggande av årsavgiften beviljats, antecknas det i registret.

Har patent förfallit enligt 51 5 första stycket patentlagen , anteck- nas i registret den dag från vilken patentet upphört att gälla.

Har ansökan gjorts om patents återupprättande enligt 51 5 andra stycket patentlagen och där före- skrivna avgifter erlagts, antecknas detta ofördröjligen i registret. Även slutligt beslut i ärendet an- tecknas.

Har patent förfallit enligt 51 & patentlagen , antecknas i registret den dag från vilken patentet upp- hört att gälla.

Har framställning gjorts enligt 72 _6' patentlagen om att årsavgift skall anses erlagd i rätt tid, an- tecknas detta ofördröjligen i re- gistret. Även slutligt beslut i ären- det antecknas.

495

I ärenden rörande ansökan om patent skall avgifter erläggas med nedanstående belopp.

[ ärenden rörande ansökan om patent skall avgifter erläggas med nedanstående belopp.

Kronor Ansökningsavgift enligt 9 5 fjärde stycket

Kronor Ansökningsavgift enligt 8 5 sjätte stycket

patentlagen ............ 600 patentlagen för ansökan som ej inges enligt 3 kap. nämnda lag grundavgift ............ 600 tilläggsavgift för varje pa- tentkrav utöver tio ...... 000 Ansökningsavgift , enligt 31 9” första stycket ; patentlagen för ansökan ;” som inges enligt 3 kap. &" nämnda lag l grundavgift ............ 600 ; tilläggsavgift för varje pa- l tentkrav utöver tio ...... 000 Återupptagningsav— Återupptagningsav- g i ft enligt 15 5 tredje g i ft enligt 15 5 tredje stycket och 20 5 första stycket och 20 5 första stycket patentlagen ...... 200 stycket patentlagen ...... 200 om ansökningen tidigare om ansökningen tidigare återupptagits .......... 400 återupptagits .......... 400 Tilläggsavgift enligt 36 5 patentlagen ........ 000 Tilläggsavgift enligt 17 5 andra stycket andra punkten denna kungö- relse .................. 000 Besvärsavgift enligt Besvärsavgift enligt 25 5 patentlagen ........ 500 25 5 patentlagen ........ 500 T ryckningsavgi ft U tläggningsavgift

enligt 205 första stycket patentlagen

grundavgift ............ tilläggsavgift för varje på- börjad grupp av fyra sidor som ansökningen omfattar utöver åtta sidor (anta- let sidor beräknas efter de för tryckning avsedda handlingarna)

300

enligt 205 första stycket patentlagen grundavgift för tryckning 300 tilläggsavgift för tryckning för varje påbörjad grupp av fyra sidor som ansökningen omfattar utöver åtta sidor (antalet sidor beräknas ef— ter de för tryckning avsed-

da handlingarna) ........ 150 tilläggsavgift för varje pa- tentkrav som tillkommit efter det att ansökningen ingavs, i den mån antalet krav därmed överstiger det antal för vilka ansöknings- avgift har erlagts ........ 000

505

För patent, som icke är tilläggs- patent, skall årsavgifter erläggas

med följande belopp. l:a patentåret .......... 150 2:a patentåret .......... 150 3:e patentåret .......... 200 4:e patentåret .......... 200 5:e patentåret .......... 200 6:e patentåret .......... 250 7 :e patentåret .......... 300 8:e patentåret .......... 350 9:e patentåret .......... 400 10:e patentåret .......... 450 11:e patentåret .......... 500 12:e patentåret .......... 550 13 : e patentåret .......... 600 14:e patentåret .......... 650 1 5 :e patentåret .......... 750 16:e patentåret .......... 850 17:e patentåret .......... 950

För patent skall årsavgifter er- läggas med följande belopp.

l:a patentåret .......... 150 2:a patentåret .......... 150 3:e patentåret .......... 200 4:e patentåret .......... 200 5:e patentåret .......... 200 6:e patentåret .......... 250 7:e patentåret .......... 300 8:e patentåret .......... 350 9:e patentåret .......... 400 10:e patentåret .......... 450 11:e patentåret .......... 500 12:e patentåret .......... 550 13:e patentåret .......... 600 14:e patentåret .......... 650 15:e patentåret .......... 750 16:e patentåret .......... 850 17:e patentåret .......... 950 18:e patentåret .......... 000 19:e patentåret .......... 000 20:e patentåret .......... 000

Årsavgift, som enligt 425 tredje stycket patentlagen erlägges senare än första dagen av patentåret, utgår med 20 procents förhöjning.

515

I ärende rörande meddelat pa- tent utgår följande avgifter. Kronor Besvärsavgift enligt 72 5 pa-

I ärende rörande meddelat pa- tent utgår följande avgifter Kronor Besvärsavgift enligt 75 5 pa-

tentlagen .............. 500 tentlagen .............. 500 Återupprättningsavgift enligt

51 5 andra stycket patent-

lagen ................. 200 Utöver denna avgift skall

erläggas förfallen årsavgift med 20 procents förhöj- ning. Ansökan om anteckning Ansökan om anteckning

av ny innehavare ...... 50 av ny innehavare ...... 50 av licens .............. 50 av licens .............. 50

52 5

Avgift, som icke erlagts i rätt tid eller erlagts med otillräckligt belopp så att betalningen icke kan godtagas, skall återbetalas.

Avslås ansökan om återupprät- tande av patent, återbetalas sådan förhöjd årsavgift som erlagts en- ligt 51 5 andra stycket patentla- gen.

, Mottagande myndighet för inter- i nationella patentansökningar

555

Patentverket är sådan nationell myndighet som avses i artikel 2.xv , i konventionen om patentsamar—

bete (mottagande myndighet).

I denna egenskap mottager, kontrollerar och vidarebefordrar patentverket internationella pa- tentansökningar i enlighet med konventionen och tillämpnings- föreskrifterna till denna.

565

Internationell patentansökan får inges till patentverket av fysisk person som är svensk medborgare eller har hemvist här i riket, av ju- ridisk person som bildats enligt svensk lag samt av den som driver rörelse här i riket. Göres ansökan av flera sökande, skall deras behö- righet avgöras med tillämpning av regel 19.2 i tillämpningsföreskrif- terna till konventionen om patent— samarbete.

Ansökningen skall inges i ett ex- emplar.

Sökanden skall till patentverket för dess befattning med internatio- nell patentansökan erlägga avgift med —— _— —— kronor. Avgiften skall erläggas inom två veckor från det ansökningen ingavs.

575

Internationell patentansökan

som inges till patentverket skall vara avfattad på [svenska ———1

585

Över internationella patentan- sökningar som ingivits till patent- verket föres särskilt diarium. Dia- riet är ej tillgängligt för allmänhe- ten.

595

Sökande som ej har hemvist här i riket skall ha ett här bosatt ombud som äger företräda honom rörande ansökningen inför patent- verket.

605

Har patentverket funnit interna— tionell patentansökan uppfylla de krav som uppställes i artikel 11.1 i konventionen om patentsamarbete, skall patentverket i enlighet med regel 22.1 i tillämpningsföreskrif- terna till konventionen vidarebe- fordra ansökningen till den i 7 5 nämnda internationella byrån. Har sökanden samtidigt med att ansökningen ingavs skriftligen be- gärt att själv få vidarebefordra an- sökningen till den internationella byrån, skall han beredas tillfälle att göra detta i enlighet med regel 22.2 i tillämpningsföreskrifterna.

Översättning av europeiska patent och patentansökningar

615

Översättning och avgift som av- ses i 82 5 patentlagen skall ha in- kommit till patentverket inom tre månader från det sökanden av det europeiska patentverket anmodats erlägga avgift enligt artikel 97.2.b

eller artikel 102.3.b i den euro- peiska patentkonventionen.

Översättning som avses i 82 5 första stycket patentlagen skall åt- följas av uppgift om patentansök- ningens nummer samt sökandens namn och adress. Översättning som avses i 82 5 andra stycket nämnda lag skall åtföljas av upp- gift om patentets nummer samt patenthavarens namn och adress.

Iakttages ej vad som föreskrives i andra stycket, anses översätt- ningen ej ingiven.

625

Översättning som avses i 89 5 patentlagen skall åtföljas av upp- gift om ansökningens nummer samt sökandens namn och adress. Iakttages icke detta, anses över- sättningen ej ingiven.

635

Kungörelse om översättning som avses i 82 5 patentlagen skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen samt upp- gift om när det europeiska patent- verket kungjort sitt beslut att med- dela patentet eller att upprätthålla det i ändrad avfattning.

Kungörelse om översättning som avses i 89 5 patentlagen skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen samt upp- gift om ansökningens ingivnings- dag.

645

Vid rättelse av översättning en- ligt 92 5 patentlagen skall ny ut- skrift av den rättade handlingen inges. I denna utskrift skall rättel- sen tydligt anges.

655

Avgift för tryckning enligt 82 5 patentlagen samt för rättelse av översättning som avses i nämnda lagrum utgår med samma belopp som i 49 5 föreskrives för tryck- ning i samband med utläggning.

Mottagande av europeisk patent- ansökan

665

Inges europeisk patentansökan till patentverket, skall detta i en- lighet med regel 24.2 och regel 24.3 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonven- tionen ange inkomstdagen på an- sökningshandlingarna, lämna sö- kanden bevis om mottagandet av handlingarna samt underrätta det europeiska patentverket.

Ansökningen skall översändas till det europeiska patentverket med iakttagande av artikel 77 i den europeiska patentkonventio- nen och regel 15.3 i tillämpnings- föreskrifterna till denna.

Omvandling av europeisk patent- ansökan

675

Inkommer till patentverket eu- ropeisk patentansökan som över- sänts enligt artikel 136 i den euro- peiska patentkonventionen, skall patentverket snarast underrätta sökanden härom.

Ansökningsavgift och översätt- ning som avses i 95 5 första styc- ket patentlagen skall vara patent-

verket tillhanda inom tre månader från det sökanden mottagit under- rättelse enligt första stycket. An- sökningsavgiften beräknas som för ansökan enligt 8 5 patentlagen .

685

I fråga om patentansökan som har omvandlats skall i utläggnings- skrift och i handlingar som tryc- kes enligt 26 5 första stycket pa- tentlagen anges att ansökningen är omvandlad samt den europeiska patentansökningens nummer.

69 51

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1968.

Föreskrifterna i 275 första stycket och 48 5 samt vad i kungö- relsen sägs om nordisk patentan- sökan och patent meddelat på grund av sådan ansökan skall dock gälla först från den tid- punkt då bestämmelserna i 29— 38 55 patentlagen träder i kraft.

Genom kungörelsen upphäves

kungörelsen den 31 december 1895 (nr 105 s. 1) angående beskaf- fenheten av de handlingar som i patentärenden inlämnas,

kungörelsen den 18 november 1898 (nr 99 s. 12) om patentregistrets

förande m. m.

Denna förordning träder i kraft den . . . I fråga om patentansökan som har ingivits före ikraftträdandet gäller

2, 10, 16 och 49 55 i sin äldre lydelse.

I fråga om ansökan om tilläggspatent som har gjorts och i fråga om tilläggspatent som har meddelats före ikraftträdandet av denna förord- ning samt ifråga om tilläggspatent som meddelas med stöd av punkt 3 i ikraftträdande— och övergångsbestämmelserna till lagen (1977: 00) om ändring i patentlagen fortsätter äldre bestämmelser att gälla.

1 Motsvarar nuvarande 55 5.

3. Förslag till Lag om erkännande av utländskt avgörande m.m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Har i främmande stat, som är bunden av det till den europeiska patent- konventionen hörande erkännandeprotokollet, meddelats avgörande rö- rande rätten att erhålla europeiskt patent för stat, som är bunden av protokollet och omfattas av ansökan om sådant patent, gäller avgöran— det här i riket sedan det har vunnit laga kraft i den främmande staten. Första stycket är dock ej tillämpligt, om

1. patentsökande, som icke har ingått i svaromål, icke har delgivits kärandens talan enligt föreskrifterna i den stat där avgörandet har med- delats eller icke har givits tillräcklig tid att svara i saken, eller

2. avgörandet icke är förenligt med annat avgörande som har med- delats i stat som är bunden av erkännandeprotokollet i ett tidigare an- hängiggjort mål mellan samma parter.

25. Svensk domstol är behörig att upptaga talan om sådan rätt som avses i 1 5, om

1. svaranden har sitt hemvist i Sverige, eller

2. käranden har sitt hemvist i Sverige och svaranden ej har sitt hem- vist i stat som är bunden av erkännandeprotokollet, eller

3. parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig be- kräftelse, att talan som här avses skall väckas vid svensk domstol.

3?)

Rör talan om sådan rätt som avses i 1 5 ansökan om patent på uppfin- ning gjord av arbetstagare och är fråga om tvist mellan arbetstagaren och dennes arbetsgivare är svensk domstol behörig, om

1. uppfinningen har gjorts i samband med anställning i vilken arbets- tagaren huvudsakligen var sysselsatt i Sverige eller, om det ej kan avgö- ras var arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt, i samband med an- ställning i vilken han var knuten till arbetsplats i Sverige, eller

2. parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig be- kräftelse, att talan som här avses skall väckas vid svensk domstol och sådant avtal är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställ- ningsavtalet.

Är svensk lag tillämplig på anställningsavtalet, är avtal mellan ar- betsgivare och arbetstagare om att talan som nu avses skall väckas vid utländsk domstol utan verkan.

4 5 I mål som enligt 35 första stycket 1 skall upptagas av svensk domstol skall svensk lag tillämpas.

Upptager svensk domstol mål med stöd av 3 5 första stycket 2, skall rätten att få europeiskt patent på uppfinningen avgöras enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt när uppfinningen gjordes, eller, om det ej kan avgöras var arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt, där den arbetsplats till vilken arbetstagaren var knuten är be- lägen.

55

Talan om sådan rätt som avses i 1 5 får icke upptagas till prövning av svensk domstol, om tvist mellan samma parter rörande samma sak tidi- gare har anhänggjorts vid domstol i främmande stat som är bunden av erkännandeprotokollet och den tvisten ännu är anhängig. Har vid den utländska domstolen invändning gjorts mot dennas behörighet, skall dock den svenska domstolen förklara det här anhängiggjorda målet » vilande till dess frågan om den utländska domstolens behörighet har av- : gjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

65

Talan mot den europeiska patentorganisationen om fullgörande av avtal eller om skadestånd på grund av brott mot avtal får upptagas av svensk domstol endast om i avtalet föreskrives att sådan talan skall prövas av svensk domstol.

Talan mot den europeiska patentorganisationen om skadestånd i an- nat fall än som avses i första stycket får upptagas av svensk domstol en- dast om skadan har uppkommit i samband med verksamhet som har be- drivits vid det europeiska patentverkets kontor i Sverige eller om sådan skada har orsakats av tjänsteman vid sådant kontor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

4 Förslag till Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbe- komma allmänna handlingar

Härigenom föreskrives att 23 5 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma handlingar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Handlingar i ärenden angående ansökning om patent må icke utan sökandens samtycke till annan utlämnas i vidare mån än som föranle- des av gällande lagstiftning rörande patent. ] vad sådana handlingar angå uppfinning dårå patent beviljats, skola de utlämnas, såframt ej annat är stadgat i nämnda lagstiftning.

Handlingar angående ansökning om europeiskt patent vilka motta- gits från det europeiska patentver- ket må icke utan sökandens sam- tycke utlämnas till annan innan ansökningen publicerats av det eu- ropeiska patentverket. Vad nu sagts gäller dock ej i förhållande till den som kan visa att europeisk patentansökan åberopats mot ho- nom och ej heller såvitt avser så- dana uppgifter i handlingarna som offentliggjorts av det europeiska patentverket innan ansökningen publicerats. Har ansökningen de- lats eller ersatts av ny ansökan och har den avdelade eller nya ansök- ningen publicerats av det euro- peiska patentverket, gäller ej hel- ler vad som sägs i första punkten.

Har i ansökan om registrering av mönster begärts, att handling som visar mönstret skall hållas hemlig, får handlingen icke utan sökandens samtycke utlämnas till annan i vidare mån än som följer av gällande lagstiftning om mönsterskydd.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1946: 816) om bevisupptag- ning åt utländsk domstol

dels att i 11 och 12 55 ordet ”Konungen" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "regeringen” i motsvarande böjningsformer,

dels att 1, 3—5 och 10 55 skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 5 aåå, av nedan angivna lydelse.

N u varande lydelse Föreslagen lydelse 1 5

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidtagande av någon till rättegången hörande åt- gärd. såsom upptagande av ed. anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne. sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis, och varder framställningen genom utrikesdepartementet över- lämnad till den svenska domstolen, skall den äskade åtgärden vidtagas efter vad i denna lag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för gärning som har karaktär av politiskt brott eller som icke är i svensk lag belagd med straff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig gärning part höras på ed eller under sanningsför- säkran.

Lika med utländsk domstol an- Lika med utländsk domstol an- ses i denna lag annan utländsk ju- ses i denna lag annan utländsk ju- diciell myndighet. diciell myndighet och det euro-

peiska patentverket.

3 &

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den utländska domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för be- slutet.

Finner rätten att det jämlikt 25 andra stycket tillkommer annan rätt att vidtaga åtgärd varom fråga år, skall framställningen översändas till den rätten och meddelande därom tillställas den utländska domstolen.

Har åtgärden begärts av det eu- ropeiska patentverket, gäller i stäl- let för första och andra styckena bestämmelserna i 3 a 5.

3a5

Finner rätten att åtgärd som be- gärts av det europeiska patentver- ket icke kan vidtagas eller att åt-

gärden enligt 25 andra stycket ankommer på annan domstol, skall rätten meddela utrikesdeparte- mentet detta beslut och till utri- kesdepartementet återställa de handlingar som i ärendet erhållits därifrån.

Har rätten funnit att begärd åt- gärd icke kall vidtagas, skall utri- kesdepartementet underrätta det europeiska patentverket härom. Har rätten funnit att åtgärden an- kommer på annan domstol, skall utrikesdepartementet, om annan svensk domstol är behörig, över- lämna framställningen dit och i annat fall underrätta det euro- peiska patentverket om rättens be- slut.

45

Möter ej för äskad åtgärd laga hinder, utsätte rätten dag för ärendets

företagande.

Avser mål däri åtgärd äskats ansvar för brottslig gärning, give rätten i god tid den utländska domstolen underrättelse vilken dag ärendet skall förekomma. Så- dan underrättelse skall ock eljest lämnas, om den utländska dom- stolen framställt begäran därom.

Avser mål däri åtgärd äskats ansvar för brottslig gärning, give rätten i god tid den utländska domstolen underrättelse vilken dag ärendet skall förekomma. Så- dan underrättelse skall ock eljest lämnas, om den utländska dom- stolen framställt begäran därom eller om åtgärden äskats av det europeiska patentverket.

55

I fråga om ärendets behandling vid rätten skall, där ej annat föranle— des av föreskrifterna i denna lag, lända till efterrättelse vad om rätte- gång vid svensk domstol finnes stadgat. Ärendet skall anses såsom bevis— upptagning utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt att part kallas, där han ej själv skall höras eller fullgöra något.

Domare vid den utländska domstolen äger rätt att närvara vid bevisupptagning eller annan i 15 avsedd åtgärd. Har åtgärden begärts av det europeiska patent- verket, äger företrädare för detta

Domare vid den utländska domstolen äger rätt att närvara vid bevisupptagning eller annan i 1 & avsedd åtgärd.

5a

patentverk samma rätt. Företrä- dare för det europeiska patentver- ket får även ställa frågor till part, vittne eller sakkunnig som höres.

Utfärdande av kallelse till bevis- upptagning eller annan åtgärd som vidtages på begäran av det europeiska patentverket ankom- mer på detta patentverk. Vad i svensk lag föreskrives om kallelse är icke tillämpligt.

105

Sedan ärendet blivit fört till slut, låte rätten protokoll över vad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; foge ock därvid särskild skrivelse, upptagande de kostnader den äskade åtgärden enligt 95 eller eljest medfört.

Har Konungen efter avtal med främmande stat förordnat, att visst slag av kostnader som föranletts av framställning från domstol i den staten ej skall utkrävas, vare sådan kostnad ej för den utländs— ka domstolen uppgiven.

Har regeringen efter avtal med främmande stat förordnat, att visst slag av kostnader som föranletts av framställning från domstol i den staten ej skall utkrävas, vare sådan kostnad ej för den utländs- ka domstolen uppgiven.

Har åtgärden vidtagits på begä- ran av det europeiska patentver- ket, skall uppgivas endast ersätt- ning som utgått till tolk och sak- kunnig samt särskild kostnad som uppkommit genom att företrädare för det europeiska patentverket varit närvarande. Övriga kostna- der i sådant ärende skall stanna på statsverket.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1078) om försvarsupp- finningar att 5, 7, 10 och 15 %% skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av patent- myndigheten underställas gransk- ningsnämnden för prövning, hu- ruvida uppfinningen skall hållas hemlig. Den som vill att svensk försvarsuppfinning, varå patent icke sökts, skall få offentliggöras eller på annat sätt yppas, skall hos granskningsnämnden ansöka om sådan prövning.

Har i ärende, som patentmyn- digheten underställt gransknings- nämnden, förordnande enligt 65 ej meddelats inom tre månader ef- ter den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande rit- ningar och patentkrav på svenska inkommit till patentmyndigheten, upphör uppfinningen att vara hemlig enligt denna lag.

Ansökan om patent på svensk försvarsuppfinning skall av patent- myndigheten underställas gransk- ningsnämnden för prövning. hu- ruvida uppfinningen skall hållas hemlig. Vad nu sagts gäller dock ej internationell patentansökan som avses i 3 kap. patentlagen (1967: 837) eller europeisk patent- ansökan som 11 kap. samma lag.

Den som vill att svensk för- svarsuppfinning, varå patent icke sökts, skall få offentliggöras eller på annat sätt yppas eller den som vill söka patent på sådan uppfin- ning genom internationell eller eu- ropeisk patentansökan, skall hos granskningsnämnden ansöka om sådan prövning som avses i första stycket.

avses i

75

Har i ärende, som patentmyn- digheten underställt gransknings- nämnden, förordnande enligt 65 ej meddelats inom tre månader ef- ter den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande rit- ningar och patentkrav på svenska inkommit till patentmyndigheten, upphör uppfinningen att vara hemlig enligt denna lag. Det- samma gäller om, i ärende som anhängiggjorts hos gransknings- nämnden enligt 5 5 andra stycket, sådant förordnande ej meddelats

inom tre månader efter den dag då ansökan om nämndens pröv- ning och samtliga de handlingar vilka sökanden önskar åberopa in- kommit till nämnden.

10?

Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsupp- finning, som skall hållas hemlig, får ej göras i främmande stat, om ej regeringen medger det. Sådant medgivande får lämnas endast un- der förutsättning att uppfinningen hemlighålles även i den främ- mande staten.

15

Sökes patent i Sverige på annan försvarsuppfinning än sådan som avses i 45 (utländsk försvarsupp- finning), skall patentmyndigheten underställa granskningsnämnden ansökningen för prövning, huru- vida uppfinningen skall hållas hemlig.

Ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat på svensk försvarsuppfinning, som skall hållas hemlig, får göras en- dast om regeringen medger det. Sådant medgivande får lämnas en- dast under förutsättning att upp- finningen hemlighålles även i den främmande staten.

Sökes patent i Sverige på an- nan försvarsuppfinning än sådan som avses i 4 & (utländsk försvars- uppfinning), skall patentmyndig- heten underställa gransknings- nämnden ansökningen för pröv- ning, huruvida uppfinningen skall hållas hemlig. Vad nu sagts gäller dock ej internationell patentansö- kan eller europeisk patentansö- kan.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

1. Inledning

1. l Utredningsuppdraget

Sedan Kungl. Maj:t genom beslut den 15 december 1967 hade bemyndi- gat chefen för handelsdepartementet därtill tillsattes patentpolicykom- mittén för att utreda följderna för Sveriges del av ett internationellt patentsamarbete enligt ett förslag som hade utarbetats inom Paris— och Bernunionernas gemensamma internationella organ (BIRPI, numera WIPO).1 Förslaget ledde till att en konvention om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty), i det följande benämnd samarbetskon- ventionen, avslutades i Washington den 19 juni 1970. Sedan denna konvention hade undertecknats av Sverige, förklarade Kungl. Maj:t den 29 januari 1971 att kommitténs uppdrag skulle innefatta även de frågor rörande författningsändringar som kunde uppkomma i anslutning till ett svenskt tillträde till denna konvention.

I juni 1974 avgav kommittén betänkandet ”Internationellt patentsam- arbete I, 1970 års konvention om patentsamarbete” (SOU 1974: 63). I det betänkandet föreslog kommittén att Sverige skulle tillträda samar— betskonventionen. Vidare lades fram förslag till erforderlig lagstiftning för ett svenskt tillträde till den konventionen.

År 1969 inbjöd de stater som då var medlemmar i de europeiska ge- menskaperna (EG) Sverige att delta i förhandlingar om ett europeiskt patentsystem. Sedan den svenska regeringen hade antagit denna inbju- dan, förklarade Kungl. Maj:t den 30 december 1969 att kommitténs uppdrag skulle innefatta även utredning av följderna för Sveriges del av de förslag som dessa förhandlingar kunde leda till.

Förhandlingarna om ett europeiskt patentsystem ledde till att en kon- vention om meddelande av europeiska patent (Convention on the Grant of European Patents, European Patent Convention), i det följande be- nämnd den europeiska patentkonventionen, avslutades i Mönchen den 5 oktober 1973. Kungl. Maj:t förklarade den 1 mars 1974 att kom— mitténs uppdrag skulle innefatta även utredning av de författningsänd— ringar som föranleddes av en svensk anslutning till den konventionen.

I föreliggande betänkande redovisas följderna av ett svenskt tillträde till 1973 års europeiska patentkonvention. Kommittén föreslår att Sve- rige under vissa förutsättningar skall tillträda den konventionen. Samti- 1 Beträffande den närmare omfattningen av kommitténs uppdrag i den delen hänvisas till kommitténs förra betänkande (SOU 1974: 63), s. 25 f.

digt läggs fram förslag till den lagstiftning som föranleds av ett svenskt tillträde. Sålunda har utarbetats förslag till lag om ändring i patentlagen(1967: 837) och förslag till förordning om ändring i patentkungörelsen (1967: 838). Vidare har utarbetats förslag till lag om erkännande av ut- ländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den eu- ropeiska patentkonventionen samt förslag till lagar om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna hand- lingar, i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol och i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. Såvitt avser patentlagen och patentkungörelsen redovisas i betänkandet också de ändringar som i kommitténs förra betänkande föreslogs vid ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen. I dessa tidigare förslag har gjorts de ändringar som föranleds av ett svenskt tillträde till även den europeiska patent- konventionen.

Till kommittén har av justitiedepartementet överlämnats skrivelse från svenska patentombudsföreningen med hemställan om ändring av 2 & andra stycket andra punkten och 7 & patentlagen. De frågor som tas upp i skrivelsen behandlas i avsnitt 12.2 och 12.6 i föreliggande betän- kande.

1.2. Kommitténs arbete

Som nyss nämnts inleddes år 1969 förhandlingar om ett europeiskt pa- tentsystem. Dessa förhandlingar hade hösten 1972 lett fram till ett slut- ligt förslag till en europeisk patentkonvention med vissa därtill knutna överenskommelser. Detta förslag, som kom att ligga till grund för för- handlingarna vid 1973 års diplomatiska konferens i Mönchen, har re- missbehandlats. Kommittén avgav i februari 1973 yttrande över försla- get. I samband härmed lämnade kommittén i en särskild promemoria Den europeiska patentkonventionen, konsekvenser för svenskt patent- väsen (H 1973: 1, stencil) en ingående redogörelse för den föreslagna konventionen. Även denna promemoria blev föremål för remissbehand- ling.

Kommitténs arbete såvitt avser den europeiska patentkonventionen har, liksom arbetet avseende samarbetskonventionen, bedrivits i samar- bete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge.1 Nordiska överläggningar har sålunda hållits i Stockholm den 5—7 no- vember 1973, i Oslo den 24—26 april, i Stockholm den 8—10 oktober och i Köpenhamn den 27—29 november 1974, i Oslo den 5—7 mars, i Köpenhamn den 3—5 juni, i Helsingfors den 19—21 augusti och i Kö- penhamn den 5—7 november 1975, samt i Oslo den 20—22 januari, i Stockholm den 23—25 februari och i Helsingfors den 15—17 mars 1976.

I fråga om förslagen till ändringar i patentlagen och patentkungörel- sen har kommittéerna enats om i allt väsentligt likalydande författnings-

l Island har inte deltagit i det nordiska patentsamarbetet. Med uttrycket "de nordiska länderna" avses i betänkandet Danmark, Finland, Norge och Sve- rige.

texter. De delar av förslagen som avser europeiska patent och euro- peiska patentansökningar kommer dock att läggas fram endast av de kommittéer som föreslår ett tillträde till den europeiska patentkonven- tionen. Även motiven till den föreslagna lagstiftningen har utarbetats i nära samråd mellan kommittéerna.

Konventionen med därtill fogade tillämpningsföreskrifter och proto- koll1 i de engelska, franska och tyska versionerna jämte av kommittén utarbetade översättningar till svenska har fogats vid betänkandet som bilagor I—6.'-'

Av kommitténs uppdrag återstår nu endast att behandla vissa frå- gor rörande det svenska patentverkets verksamhet som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande paten- terbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen samt vissa frågor rö— rande det svenska patentverkets anpassning till det förändrade läge som uppkommer, om samarbetskonventionen och den europeiska patentkon- ventionen träder i kraft för Sveriges del. Kommittén avser att redovisa denna del av uppdraget under år 1977.

1 Protokoll angående "behörig domstol och erkännande av beslut rörande rät- ten att_ få europeiskt patent (erkännandeprotokoll), protokoll angående den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet, protokoll röran- de centralisering av det europeiska patentsystemet och införandet av detta system (centraliseringsprotokoll) samt protokoll angående tolkningen av artikel 69 i den europeiska patentkonventionen. 2 Bilagorna finns intagna i SOU 1976: 25.

2 Den europeiska patentkonventionens tillkomst och förberedelsearbetet för upprättandet av den europeiska patentorganisationen

2.1. Den europeiska patentkonventionens tillkomst

Kommittén har i sitt förra betänkande lämnat en översiktlig redogörelse för det internationella samarbetet på patentområdet fram till juni 1974. I föreliggande betänkande ges därför endast en redogörelse för tillkoms- ten av den europeiska patentkonventionen. I fråga om internationellt patentsamarbete i övrigt, däri inbegripet det nordiska patentsamarbetet, hänvisas till det tidigare betänkandet (avsnitt 2).

Efter andra världskriget har ett omfattande arbete på det patenträtts- liga området ägt rum inom Europarådet. Då detta arbete år 1951 inled- des i fastare form var tanken att försöka få till stånd ett europeiskt pa- tentverk. Denna målsättning befanns emellertid snart vara alltför ambi- tiös, och arbetet inom Europarådet kom därför att inriktas på en har- monisering av patentlagstiftningen.

Som nämnts i det förra betänkandet påbörjades år 1959 inom EG ar- bete på det patenträttsliga området. År 1962 lade en arbetsgrupp inom EG fram förslag till en konvention om ett enhetligt marknadspatent. Pa- tentet skulle meddelas av ett europeiskt patentverk och dess rättsverk- ningar skulle regleras av en för samtliga EG-stater gemensam patent- lagstiftning. Det fortsatta arbetet på att få till stånd ett sådant mark- nadspatent fördröjdes emellertid till följd av motsättningar mellan EG- staterna i vissa frågor.

Resultatet av det inom EG pågående arbetet kunde på grund av EG:s industriella betydelse väntas bli av stor vikt för patentväsendet i hela Västeuropa. Även de västeuropeiska stater som stod utanför EG ansåg sig därför ha intresse av att medverka i detta arbete. Inom Europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, tillsattes en arbetsgrupp, som på grundval av det föreliggande EG-utkastet utarbetade ett förslag som var avsett att tillgodose också dessa staters intressen. Enligt detta förslag skulle bestämmelserna om förfarandet vid det föreslagna europeiska pa- tentverket tas in i en s.k. yttre konvention, som skulle vara gemensam för EG-staterna och EFTA-staterna. Ett särskilt marknadspatent som omfattade endast EG-staterna skulle regleras i en särskild, ”inre” kon- vention. För de övriga staterna skulle det gemensamma förfarandet ut- mynna i nationella patent som reglerades av den nationella patentlag- stiftningen i resp. stat.

År 1969 inbjöd de sex stater som då var medlemmar i EG (Belgien,

Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Luxemburg och Ne- derländerna) elva andra västeuropeiska stater (Danmark, Grekland, Ir- land, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tur- kiet och Österrike) till en konferens för överläggningar om gemensamt arbete på en europeisk patentkonvention. Konferensen antog vissa rikt- linjer för en sådan konvention. Det fortsatta arbetet på att utarbeta en dylik konvention organiserades under beteckningen "regeringskonferen- sen rörande införandet av ett europeiskt system för meddelande av pa- tent”. I förhandlingarna kom efter hand att delta ytterligare fyra stater (Finland, Jugoslavien, Liechtenstein och Monaco).

Regeringskonferensen tillsatte fyra arbetsgrupper. Av arbetsgrupper- na utarbetade förslag behandlades av konferensen vid regelbundet åter- kommande möten.1 Sedan expertarbetet hade avslutats i juni 1972, publicerades under hösten samma år ett slutligt förslag till en euro- peisk patentkonvention med Vissa därtill knutna överenskommelser.2

Det sålunda framlagda förslaget förelades en diplomatisk konferens, som ägde rum i Mönchen den 10 september—5 oktober 1973.3 I konfe- rensen deltog samtliga ovannämnda 21 stater.4 Vid konferensen antogs som tidigare nämnts den europeiska patentkonventionen. Den öppnades för undertecknande den 5 oktober 1973 och har undertecknats av föl- jande 16 stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Konventionen har hittills inte tillträtts av någon stat och har sålunda inte trätt i kraft.

Inom EG utarbetades även ett utkast till en särskild konvention mel- lan EG-staterna om europeiskt patent för den gemensamma marknaden. Detta konventionsutkast behandlades vid en regeringskonferens i Luxem- burg den 17 november—15 december 1975.5 Sistnämnda dag antogs en konvention om marknadspatent jämte därtill knutna överenskommelser och resolutioner. Konventionen har undertecknats av samtliga nio EG- stater (Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Ir- land, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien). Hitintills har inte någon stat tillträtt denna konvention. 1Sverige var företrätt i arbetsgrupp I, som hade till uppgift att utarbeta konventionens patent- och förvaltningsrättsliga avsnitt, och i arbetsgrupp III, som svarade för personalfrågorna. I den senare arbetsgruppen hade Sverige ordförandeskapet. Arbetsgrupperna II och IV utarbetade förslag rörande konventionens folkrättsliga innehåll resp. det europeiska patentsystemets fi- nansiering. 2 Utgivet av Förbundsrepubliken Tyskland på Wila Verlag fiir Wirtschafts- werbung Wilhelm Lampl, M'Linchen, under (tyska) titeln ,,Miinchener Diplo- matische Konferenz iiber die Einfiihrung eines europäischen Patenterteilungs- verfahrens 1973, Vorbereitende Dokumente. 3Den svenska delegationen bestod av generaldirektören Göran Borggård (ordförande), rådmannen Eskil Persson, numera hovrättsrådet Stig Lindström, numera patenträttsrådet Lennarth Törnroth, numera avdelningsdirektören Walter Sköldefors, överingenjören Carl-Erik Tryse, direktören Lennart Kör- ner och ombudsmannen Gösta Eklund. 4Vid konferensen bedrevs arbetet huvudsakligen i tre huvudkommittéer. Resultatet av dessa kommittéers arbete redovisades i rapporter till konferen- sen som konferensdokument M/148/G (huvudkommitté I), M/138/G (huvud- kommitté II) och M/150/G (huvudkommitté Ill). 5 Sverige deltog i konferensen som observatör.

europeiska patentkonventionen. I betänkandet ges därför en kort redo- görelse för marknadspatentkonventionens innehåll (avsnitt 4). Konven- tionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter i den engelska ver-

Som nyss nämnts är marknadspatentkonventionen en konvention mel- lan EG:s medlemsstater. Stat som inte tillhör EG men som bildar tull- union eller frihandelsområde med EG kan dock genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd inbjudas att ingå avtal som innebär att konventio- nen gäller även för den staten. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG öppnar konventionen sålunda möjlighet till sådant avtal för Sveriges del. Även bortsett härifrån torde konventionen vara av stort intresse för svenska uppfinnare och svenskt näringsliv. Vidare är regleringen i marknadspatentkonventionen på vissa punkter av intresse för utform- ningen av den svenska lagstiftning som föranleds av ett tillträde till den sionen har fogats vid betänkandet som bilagor 7—8.1

2.2. Förberedelsearbetet för upprättandet av den europeiska patentorganisationen

Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk patent- organisation. I Mönchen upprättas ett europeiskt patentverk, som skall pröva ansökningar som görs enligt konventionen och meddela patent för de stater som har tillträtt denna.

Som nämnts har konventionen ännu inte trätt i kraft. Förberedelserna för att bygga upp den europeiska patentorganisationen inleddes emeller- tid omedelbart efter Miinchenkonferensen. Enligt beslut av konferensen upprättade sålunda de stater som undertecknade konventionen en inter- imskommitté, i vilken samtliga dessa stater är företrädda. Interimskom- mittén har till uppgift att vidta alla åtgärder som erfordras för att det europeiska patentverket skall kunna inleda sin verksamhet snarast möj- ligt. Kommittén sammanträdde första gången i januari 1974 och har därefter sammanträtt regelbundet. Den har tillsatt sju arbetsgrupper med uppgift att utföra det praktiska förberedelsearbetet inför konven- tionens ikraftträdande.

Uppgifterna har fördelats mellan arbetsgrupperna i huvudsak så att arbetsgrupp I svarar för organisatoriska frågor, arbetsgrupp 11 för frå- gor om nyhetsgranskning, arbetsgrupp III för frågor rörande patenter- barhetsprövning, invändningsförfarande och besvärsförfarande, arbets- grupp IV för personalfrågor, arbetsgrupp V för ekonomiska frågor, ar- betsgrupp VI för juridiska frågor och arbetsgrupp VII för byggnadsfrå- gor.2 Arbetsgrupperna har hittills hållit ett stort antal sammanträden. Dessa har i allmänhet ägt rum i Bryssel, där ett särskilt sekretariat har upprättats. Arbetet har bedrivits med sikte på att konventionen skall kunna träda i kraft under första halvåret 1977. Arbetsgrupperna har ef-

1 Bilagorna finns intagna i SOU 1976: 25. 2Sverige deltar i arbetsgrupperna II, III och V samt har ställning som ob- servatör i arbetsgrupp VI. Arbetsgrupp V står under svenskt ordförandeskap.

ter hand redovisat resultatet av sitt arbete till interimskommittén. De be- räknas i huvudsak ha slutfört sina uppgifter under senare delen av år 1976.

Det europeiska patentverket skall enligt konventionen ha sitt säte i Miinchen. Förbundsrepubliken Tyskland har utan kostnad för den euro- peiska patentorganisationen ställt mark till förfogande för erforderlig byggnad för det europeiska patentverket och har åtagit sig att förskot- tera de medel som behövs för att täcka kostnaderna för uppförande av denna byggnad. Byggnadsarbetena har påbörjats, men byggnaden torde inte bli färdig förrän tidigast år 1980. Till dess byggnaden blir färdig kommer det europeiska patentverket att bedriva sin verksamhet i för- hyrda lokaler i Miinchen.

Enligt ett särskilt protokoll till konventionen, det 5. k. centraliserings— protokollet, skall internationella patentinstitutet i Haag vid konventio- nens ikraftträdande införlivas med det europeiska patentverket. Institu- tet kommer därefter att utgöra filial till det europeiska patentverket. Förberedelser har vidtagits för att införliva institutet med den euro- peiska patentorganisationen när denna har bildats. Organisationen skall därvid överta institutets nuvarande förpliktelser gentemot de stater som är medlemmar av institutet (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Mo- naco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Turkiet). Enligt cen- traliseringsprotokollet skall också en mindre filial för nyhetsgranskning upprättas i Väst-Berlin. Denna filial skall utgöras av den del av För- bundsrepubliken Tysklands patentverk som f.n. är förlagd till Berlin.

Det europeiska patentverkets personal kommer till den övervägande delen att bestå av tjänstemän från de olika fördragsslutande staterna. Enligt beslut av Mönchenkonferensen skall inrättas en särskild skola för dessa tjänstemäns barn. Förberedelser härför har också vidtagits. Skolan avses få samma ställning som de europeiska skolor som tidigare har upprättats av EG.

3 Den europeiska patentkonventionens innehåll

3.1. Huvuddragen i konventionen

Den europeiska patentkonventionen innehåller 178 artiklar fördelade på tolv delar. Till konventionen hör utförliga tillämpningsföreskrifter (regel 1—106) samt fyra särskilda protokoll, vilka utgör integrerande delar av konventionen.

Genom konventionen bildas såsom förut nämnts en europeisk patent- organisation. Dess uppgift är att i enlighet med konventionens bestäm- melser meddela patent för de stater som har tillträtt konventionen. Kon- ventionen inskränker dock inte de fördragsslutande staternas rätt att ha egna patentverk som meddelar patent för vederbörande stat. Organisa- tionen skall vara självständig i administrativt och ekonomiskt avseende. Den består av ett förvaltningsråd och ett europeiskt patentverk.

Förvaltningsrådet, som utgörs av företrädare för de fördragsslutande staterna, är organisationens högsta organ. Rådet får genom generella föreskrifter reglera verksamheten vid det europeiska patentverket. Det fastställer organisationens budget och tillsätter högre befattningshavare vid det europeiska patentverket.

På det europeiska patentverket ankommer att ta emot och pröva pa- tentansökningar som görs enligt konventionen (europeiska patentansök- ningar) samt att meddela patent (europeiska patent) på grund av sådana ansökningar. Det europeiska patentverket skall ha sitt säte i Mönchen. Vissa enheter skall dock förläggas till Haag. Enligt ett av de särskilda protokollen, det s. k. centraliseringsprotokollet, skall som tidigare nämnts internationella patentinstitutet i Haag vid konventionens ikraft— trädande införlivas med det europeiska patentverket. Ledningen av det europeiska patentverket utövas av en president, som tillsätts av förvalt- ningsrådet.

Vid det europeiska patentverket skall finnas en mottagningsavdelning, nyhetsgranskningsavdelningar, prövningsavdelningar, invändningsavdel— ningar, en rättsavdelning, besvärskamrar och en stor besvärskammare.

Den europeiska patentorganisationens verksamhet skall finansieras genom de avgifter som tas ut av sökande och andra parter samt genom att det europeiska patentverket erhåller andel i de årsavgifter som i de fördragsslutande staterna tas ut för europeiska patent. Vid behov kan

förvaltningsrådet dock besluta att de fördragsslutande staterna skall be- tala särskilda bidrag till organisationen. Sådana bidrag skall återbetalas så snart detta är möjligt.

Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de för- dragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Vidare regleras i konventionen handläggningsordningen vid det europeiska patentverket. Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av euro- peiskt patent och europeisk patentansökan. I princip skall sådant patent och sådan ansökan i stat som patentet eller ansökningen omfattar ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens patentmyn— dighet resp. ansökan om sådant patent. I vissa hänseenden innehåller emellertid konventionen bestämmelser om rättsverkan av europeiskt pa— tent och europeisk patentansökan som är tvingande för de fördragsslu- tande staterna.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europeiska patent- verket eller till nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat, om denna myndighet har åtagit sig att förmedla sådana ansökningar till det europeiska patentverket. Fördragsslutande stat får dock föreskriva att alla ansökningar skall ges in till den statens nationella myndighet eller att ansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket endast om särskilt tillstånd i förväg har lämnats av myndighet i den staten. Vidare får fördragsslutande stat föreskriva att uppfinningar av visst slag inte får utan tillstånd yppas i utlandet.

Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk patentansökan skall vara avfattad på ett av dessa språk. Det språk som sökanden sålunda har valt skall i princip användas vid all handläggning vid det europeiska patentverket som rör ansök- ningen eller det patent som har meddelats i anledning av denna (hand- läggningsspråk).

Europeisk patentansökan skall innehålla en anhållan om att euro- peiskt patent skall meddelas, patentkrav, beskrivning, erforderliga rit- ningar och ett sammandrag (”abstract”) av ansökningens innehåll vid ansökningstillfället. Anhållan skall göras på särskilt formulär. För an- sökningen skall erläggas ansökningsavgift och avgift för nyhetsgransk- ning inom en månad från den dag då ansökningen gavs in. Sökande som önskar åberopa prioritet från tidigare ansökan måste göra detta i anhål- lan och därvid uppge var och när den tidigare ansökningen gjordes. I anhållan skall sökanden ange vilka stater han vill att patentet skall om- fatta. Komplettering av ansökningen i detta avseende får inte ske senare. För varje sådan stat (designerad stat) skall erläggas särskild avgift (de— signeringsavgift) inom tolv månader från den dag då ansökningen gavs in eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen.

Rätt att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Något krav på att sökanden skall vara medborgare i el- ler ha hemvist i fördragsslutande stat uppställs inte.

I en europeisk patentansökan skall uppfinnaren anges. Är sökanden inte uppfinnaren eller inte den ende uppfinnaren, skall han i samband med ansökningen i särskild handling lämna uppgift om uppfinnaren och

ange hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Denna handling till- ställs den uppgivne uppfinnaren av det europeiska patentverket. Godtar denne inte sökandens uppgifter, har han möjlighet att vid domstol föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Har sådan talan väckts, skall det europeiska patentverket som regel förklara den europeiska patentansök- ningen vilande till dess tvisten har slutligt avgjorts.

Tvist om rätt till uppfinning prövas av nationell domstol i vanlig ordning. Till konventionen har fogats ett protokoll enligt vilket de för- dragsslutande staterna förbinder sig att erkänna avgörande om rätt till europeisk patentansökan som meddelas i annan fördragsslutande stat. Fördragsslutande stat kan emellertid genom att avge reservation undgå att under en övergångstid på högst tio år från konventionens ikraftträ- dande bli bunden av detta protokoll.

Konventionens patenterbarhetsvillkor överensstämmer i huvudsak med vad som gäller enligt svensk rätt. För att europeiskt patent skall meddelas krävs sålunda att uppfinningen är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. I fråga om innebörden av kravet på upp- finningshöjd skiljer sig emellertid konventionen i ett avseende från svensk rätt. Sålunda behöver en uppfinning inte visa uppfinningshöjd i förhållande till innehållet i tidigare ingiven ansökan som inte har pub- licerats innan uppfinningen patentsöks, även om den tidigare ansök- ningen sedermera publiceras.

Det patenterbara området har i konventionen avgränsats på ett sätt som i sak överensstämmer med vad som anses gälla i svensk rätt. Vad angår livs- och läkemedel är dock att märka att enligt konventionen pa- tent får meddelas på själva alstret (s.k. produktpatent) medan enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen patent inte får meddelas på sådant alster till dess regeringen förordnar annat. Fördragsslutande stat, vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- eller läkemedel, ges dock rätt att genom reservation upprätthålla förbud mot sådana pro- duktpatent även såvitt avser europeiska patent under en övergångstid på tio eller, under vissa förutsättningar, femton år från konventionens ikraftträdande.

I fråga om patent på uppfinning som avser alster bör anmärkas att europeiskt patent enligt konventionen kommer att ge ett oinskränkt produktsskydd. I fråga om europeiskt patent kommer sålunda patent- skyddet för ett alster, i motsats till vad som f.n. gäller i svensk rätt, att omfatta alla användningar av alstret, oavsett om dessa användningar framgår av patentet eller ej.

Europeisk patentansökan får enligt konventionen åtnjuta prioritet från sådan tidigare ansökan om skydd som har gjorts i stat som är an- sluten till Pariskonventionen för industriellt rättsskydd eller med verkan för sådan stat, om den europeiska patentansökningen görs inom tolv månader från den dag då den tidigare ansökningen gjordes. Det är att märka att såvitt avser viss fördragsslutande stat prioritet får grundas även på tidigare europeisk patentansökan som omfattar den staten.

Handläggningen av europeiska patentansökningar sker i fyra steg, nämligen prövning i formellt avseende, nyhetsgranskning, patenterbar- hetsprövning och invändningsförfarande.

Den formella granskningen av europeiska patentansökningar utförs av en mottagningsavdelning, som är förlagd till det europeiska patentver- kets filial i Haag. Vid denna granskning kontrolleras att ansökningen uppfyller vissa krav i formellt avseende. Befinnes detta vara fallet, skall mottagningsavdelningen åsätta ansökningen ingivningsdag.

Har europeisk patentansökan åsatts ingivningsdag och har ansök- ningsavgift och nyhetsgranskningsavgift erlagts i rätt tid, blir ansök- ningen föremål för nyhetsgranskning. Nyhetsgranskningen äger rum samtidigt med en fortsatt granskning av ansökningen i formellt hän- seende. Nyhetsgranskning sker vid de särskilda nyhetsgranskningsavdel- ningarna. Flertalet sådana avdelningar kommer att vara förlagda till Haag. Över granskningen skall upprättas en europeisk nyhetsgransk- ningsrapport, som tillställs sökanden.

Europeisk patentansökan skall publiceras av det europeiska patent- verket när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Detta gäller dock endast om ansök- ningen inte dessförinnan har återkallats, skall anses återkallad eller har slutligt avslagits. Om nyhetsgranskningsrapporten föreligger när ansök- ningen publiceras, skall den publiceras tillsammans med ansökningen. I annat fall skall nyhetsgranskningsrapporten publiceras särskilt så snart den har upprättats.

När en europeisk patentansökan har publicerats, blir handlingarna i ansökningsårendet tillgängliga för envar. Den som vill ta del av hand- lingarna måste dock betala viss avgift. Visar någon att en europeisk pa- tentansökan har åberopats mot honom, har han rätt att ta del av hand- lingarna i ärendet även om ansökningen ännu inte har publicerats.

Sedan sökanden har tagit del av nyhetsgranskningsrapporten, skall han ta ställning till om han vill fullfölja ansökningen genom att begära patenterbarhetsprövning. Sådan begäran, som skall vara åtföljd av en särskild prövningsavgift, skall framställas inom sex månader från den dag då publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungörs i en av det europeiska patentverket utgiven tidning (den europeiska patenttid- ningen). Har patenterbarhetsprövning inte begärts och prövningsavgift inte erlagts inom nämnda tid, anses den europeiska patentansökningen återkallad.

Har sökanden inom föreskriven tid begärt patenterbarhetsprövning, skall det europeiska patentverket pröva huruvida ansökningen uppfyller de materiella villkor som uppställs i konventionen för meddelande av europeiskt patent. Denna prövning utförs av en prövningsavdelning, som i regel består av tre tekniker. Finner avdelningen att ansökningen uppfyller de materiella villkoren för patenterbarhet, skall den meddela europeiskt patent för de stater som sökanden har begärt (designerade stater). I annat fall skall ansökningen avslås. Beslut att meddela euro- peiskt patent skall kungöras i den europeiska patenttidningen. Beslutet gäller först från och med den dag då det har kungjorts.

Invändningsförfarandet äger rum efter patentmeddelandet. Envar har rätt att göra invändning mot europeiskt patent inom nio månader från den dag då beslut att meddela patentet kungjordes i den europeiska pa- tenttidningen. Invändning får grundas endast på vissa i konventionen

angivna omständigheter. Invändningar prövas av särskilda invändnings- avdelningar, som i regel består av tre tekniker. Invändning kan leda till att invändningsavdelning upphäver det europeiska patentet eller beslu- tar att det skall upprätthållas i ändrad lydelse.

Vid det europeiska patentverket skall föras ett särskilt europeiskt pa- tentregister. Denna uppgift ankommer på rättsavdelningen. I registret skall göras anteckningar om meddelade europeiska patent och publice- rade europeiska patentansökningar. Överlåtelse av europeisk patentan- sökan eller europeiskt patent gäller inte gentemot det europeiska patent- verket förrän överlåtelsen har antecknats i registret.

Beslut av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändnings- avdelning och rättsavdelningen kan mot erläggande av besvärsavgift överklagas till särskilda besvärskamrar. Besvärskamrarnas sammansätt- ning är beroende av bl. a. vilken avdelning som har meddelat det beslut som överklagas. Besvärskamrarna består sålunda i vissa fall av två tek- niker och en jurist, i vissa fall av tre tekniker och två jurister och i vissa fall av tre jurister.

Frågor av särskild vikt för enhetlig rättstillämpning eller rättsfrågor av grundläggande betydelse kan av besvärskammare hänskjutas till en särskild prejudikantsinstans, den stora besvärskammaren. Det europeiska patentverkets president kan hänskjuta rättsfråga till den stora besvärs- kammaren, om två besvärskamrar har meddelat beslut i denna fråga som är oförenliga med varandra. Den stora besvärskammaren består av fem jurister och två tekniker.

Handläggningen vid det europeiska patentverket är i princip skriftlig. Muntlig förhandling kan dock äga rum på det europeiska patentverkets initiativ eller på begäran av part. Vid sådan förhandling kan höras part, vittne och sakkunnig. Part, vittne eller sakkunnig som har kallats till muntlig förhandling inför det europeiska patentverket kan få avge sin utsaga inför domstol i den stat där han har hemvist.Även det europeiska patentverket kan under vissa förutsättningar begära bevisupptagning vid domstol i den stat där den som skall höras har hemvist. Vid sådan bevis— upptagning kan utsaga avges under ed eller i annan lika bindande form.

Den som har hemvist eller, såvitt avser juridisk person, säte i för— dragsslutande stat är inte skyldig att låta sig företrädas av ombud vid handläggning inför det europeiska patentverket. Annan sökande måste däremot i regel låta sig företrädas av ombud. Som ombud får i princip användas endast den som särskilt har auktoriserats därtill av det euro- peiska patentverket. För auktorisation fordras bl.a. att vederbörande har godkänts i särskild prövning som anordnas av det europeiska patent- verket samt att han är medborgare i fördragsslutande stat och driver rö- relse eller har anställning i sådan stat. Fysisk och juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får dock alltid företrädas av anställd. Under en övergångstid vars längd bestäms av förvaltnings- rådet gäller särskilda bestämmelser om auktorisation.

Medan förutsättningarna för att få europeiskt patent uteslutande regleras av konventionen, regleras rättsverkan i fördragsslutande stat av europeiska patent i princip av den statens lag. Sålunda gäller att euro- peiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats

skall ha samma rättsverkan som ett i den staten meddelat nationellt pa- tent och även i övrigt följa samma bestämmelser som nationellt patent, om inte annat föreskrivs i konventionen. Rättsverkan inträder från och med den dag då det europeiska patentverket kungör att europeiskt pa- tent har meddelats. Fördragsslutande stat får emellertid i vissa fall före- skriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten. Är den text som ligger till grund för det europeiska patent- verkets beslut att meddela patentet avfattat på språk som inte är offi- ciellt språk i den staten, får denna stat sålunda kräva att sökanden in- om viss tid ger in översättning av denna text till den statens officiella språk och betalar kostnaden för publicering av översättningen. Skulle ett europeiskt patents lydelse ändras efter invändningsförfarande, får motsvarande krav på översättning ställas beträffande patentet i dess ändrade lydelse.

Europeiskt patent får enligt konventionen upprätthållas i tjugo år från ingivningsdagen. Fördragsslutande stat som har kortare patenttid för sina nationella patent kan genom reservation uppnå, att den kortare patenttiden under en övergångsperiod på högst tio år gäller också för europeiska patent såvitt avser den staten.

Konventionen innehåller för de fördragsslutande staterna tvingande bestämmelser rörande patentskyddets omfattning. I fråga om europeiskt patent och europeisk patentansökan bestäms sålunda patentskyddets omfattning av patentkravens innehåll. För förståelse av patentkraven får emellertid ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. Enligt ett särskilt protokoll som hör till konventionen får dessa bestämmelser inte medföra vare sig en strikt bokstavstolkning av patentkraven eller en tolkning enligt vilken patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget.

För att europeiskt patent skall upprätthållas i de stater för vilka det har meddelats krävs, att patenthavaren i vanlig ordning i varje sådan stat betalar årsavgift enligt vad som föreskrivs i den statens lag. För— dragsslutande stat får dock inte ta ut årsavgift förrän från och med det patentår som börjar närmast efter det under vilket det europeiska pa- tentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Detta beror på att sökanden under ansökningstiden har att betala årsavgifter till det eu- ropeiska patentverket. De fördragsslutande staterna skall inbetala viss del av de uppburna årsavgifterna för europeiska patent till det euro- peiska patentverket. Denna del, som inte får överstiga 75 procent, be- stäms av förvaltningsrådet.

Europeisk patentansökan som har åsatts ingivningsdag skall i varje fördragsslutande stat som den omfattar jämställas med nationell patent- ansökan. Under förutsättning att den europeiska patentansökningen le- der till patent skall den för tiden efter det att den publicerades av det europeiska patentverket och fram till dess patent meddelas medföra samma skydd som ett europeiskt patent (s.k. provisoriskt skydd). För- dragsslutande stat får emellertid begränsa skyddet för europeisk patent- ansökan till det skydd som enligt den statens lag uppkommer genom obligatorisk publicering av icke prövade nationella patentansökningar. Sökanden skall dock alltid ha rätt till en med hänsyn till omständighe-

terna skälig ersättning vid intrång. Fördragsslutande stat får dessutom föreskriva att om europeisk patentansökan vid det europeiska patentver- ket handläggs på språk som inte är officiellt språk i den staten, skydd för ansökningen inte inträder förrän från och med den dag då översätt- ning av patentkraven enligt den statens bestämmande har gjorts allmänt tillgänglig på sätt som föreskrivs i den statens lag eller har tillställts den som utnyttjar den uppfinning som ansökningen avser.

Den lydelse som europeiskt patent eller europeisk patentansökan har på handläggningsspråket skall äga vitsord såväl vid det europeiska pa- tentverket som i fördragsslutande stat. Stat som med stöd av konventio- nen kräver översättning av patentkraven i europeisk patentansökan eller av den text som ligger till grund för beslutet att meddela europeiskt patent får emellertid föreskriva att översättningen äger vitsord före lydelsen på handläggningsspråket, i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd än lydelsen på handläggningsspråket. Översätt- ning får dock inte tillerkännas vitsord när det gäller talan om ogiltighet av europeiskt patent.

Frågan om vilken stats domstolar som skall pröva talan om intrång i europeiskt patent och talan om ogiltighet av sådant patent regleras inte i konventionen.

I konventionen anges vilka omständigheter som får åberopas som grund för ogiltigförklaring av europeiskt patent. Europeiskt patent får förklaras ogiltigt dels om det finns nationellt patent eller nationell pa- tentansökan med äldre rätt än det europeiska patentet, dels i fem därut- över särskilt uppräknade fall, nämligen: 1) om patentet avser något som inte är patenterbart enligt konventionen; 2) om patentet inte be- skriver uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva den; 3) om patentet omfattar något som inte framgår av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet eller, om patentet har meddelats på grundval av en s. k. europeisk avdelad an- sökan, något som inte framgår av den tidigare europeiska patentansök- ningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) om patentets skyddsomfång har utvidgats; 5) om patenthavaren enligt konventionen inte var berättigad till patentet. Fördragsslutande stat behöver inte i sin lagstiftning medge alla de fem särskilt uppräknade grunderna men får inte tillåta ogiltig- förklaring av europeiskt patent på annan grund än som anges i konven- tionen.

Förhållandet till 1970 års samarbetskonvention regleras dels i själva konventionstexten, dels i ett av de särskilda protokollen, det s.k. cen- traliseringsprotokollet. Internationella patentansökningar som görs enligt samarbetskonventionen1 får handläggas vid det europeiska patentverket. Denna handläggning skall ske enligt samarbetskonventionens bestäm- melser kompletterade med bestämmelserna i den europeiska patentkon- ventionen. Det europeiska patentverket skall vara designerad myndighet enligt samarbetskonventionen för de stater som har designerats i inter- nationell patentansökan och beträffande vilka sökanden har angivit att han önskar få europeiskt patent. Detsamma gäller om sökanden har de-

1 För en närmare redogörelse för handläggningen enligt samarbetskonven- tionen hänvisas till kommitténs förra betänkande (avsnitt 4.1, s. 42 f).

signerat stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen och denna stat har föreskrivit att sådan designering skall ha samma verkan som ansökan om europeiskt patent.

Under förutsättning att avtal härom träffas mellan den europeiska pa- tentorganisationen och WlPO:s internationella byrå1 skall det europeiska patentverket vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myn- dighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. I centraliseringsprotokollet förbinder sig de sta- ter som tillträder den europeiska patentkonventionen att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina nationella patent- myndigheter tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet resp. myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Avsikten med denna ordning är att efter en övergångstid i princip endast det europeiska patentverket skall utöva dessa funktioner för de stater som tillhör den europeiska patentorga- nisationen.

I centraliseringsprotokollet görs dock undantag för patentmyndighet i stat vars officiella språk inte är något av handläggningsspråken vid det europeiska patentverket (engelska, franska och tyska). Sådan stats pa- tentmyndighet får utföra både internationell nyhetsgranskning och inter- nationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonven- tionen med den begränsningen att myndigheten får utföra sådan gransk- ning resp. prövning endast såvitt avser ansökningar som görs av dem som är medborgare i eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Förvaltnings- rådet kan vidare tillåta patentmyndigheten i fördragsslutande stat att ut- föra dessa uppgifter även i fråga om internationella patentansökningar som görs av dem som är medborgare i eller har hemvist i icke fördragss- lutande stat vilken har samma officiella språk som den fördragsslutande staten. Som förutsättning härför gäller emellertid att ansökningen är av- fattad på detta språk.

Beträffande internationell patentansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen föreskrivs i den euro— peiska patentkonventionen att kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket, om ansökningen fullföljs dit. För sådan ansökan skall sökanden betala vanlig nyhetsgranskningsav- gift vid det europeiska patentverket. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma under vilka förutsättningar och i vilken omfattning det euro- peiska patentverket skall avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samar- betskonventionen och endast ta ut reducerad nyhetsgranskningsavgift av sökanden.

För att inom det europeiska patentsystemets ram få till stånd en har- monisering av den internationella nyhetsgranskningen skall samarbete äga rum mellan det europeiska patentverket och sådan nationell patent- myndighet i en till den europeiska patentkonventionen ansluten stat som ' WIPO är beteckningen för Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization). I fråga om denna organisation hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 29).

tjänstgör som internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Detta samar- bete skall grundas på ett särskilt avtal, som kan behandla bl. a. gransk- ningsmetoder och utbyte av nyhetsgranskningstjänster samt rekrytering och utbildning av granskare.

För att underlätta de nationella patentmyndigheternas anpassning till den minskade arbetsbelastning som de kommer att få till följd av det eu- ropeiska patentverkets verksamhet, får det europeiska patentverket un- der en övergångstid låta nationella patentmyndigheter utföra viss granskning av europeiska patentansökningar.

Rätt att tillträda den europeiska patentkonventionen har de stater som deltog i eller inbjöds att delta i den tidigare nämnda regeringskonferen- sen för införandet av ett europeiskt system för meddelande av patent. Andra europeiska stater får tillträda konventionen om de inbjuds därtill av förvaltningsrådet.

Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av sex stater i vilka är 1970 ingavs sammanlagt minst 180 000 patentan- sökningar.

Fördragsslutande stat kan frånträda konventionen genom uppsägning. Uppsägningstiden är ett år.

Konventionen kan revideras genom särskilda konferenser mellan de fördragsslutande staterna. Sådan konferens är beslutför om minst tre fjärdedelar av de fördragsslutande staterna är företrädda vid konferen- sen. Ändring måste antas vid sådan konferens med tre fjärdedels majori- tet. Stat som inte har ratificerat sålunda antagna ändringar när dessa träder i kraft anses ha frånträtt konventionen.

3.2. De särskilda bestämmelserna i konventionen, tillämpningsföreskrifterna och protokollen

Konventionen är indelad i tolv huvudavsnitt, benämnda delar. Vissa av dessa delar är i sin tur uppdelade i kapitel. De till konventionen hörande tillämpningsföreskrifterna är uppställda efter samma systematik som ar- tiklarna i konventionen. I denna genomgång behandlas tillämpningsfö- reskrifterna i anslutning till respektive bestämmelser i konventionen. De till konventionen hörande protokollen behandlas däremot, med ett un- dantag, för sig.

3.2.1. Första delen. Allmänna och organisatoriska bestämmelser

Konventionens första del innehåller allmänna och organisatoriska före— skrifter. Den är indelad i fem kapitel och omfattar 51 artiklar. Till denna del ansluter sig reglerna 1—12 i tillämpningsföreskrifterna.

Kapitel 1. Allmänna bestämmelser (art. 1—4) De fyra inledande artiklarna innehåller vissa grundläggande bestämmel- ser.

I artikel 1 förklaras att de fördragsslutande staterna genom konven- tionen skapar en gemensam rätt för meddelande av patent. I artikel 2 sägs att patent som meddelas enligt denna konvention skall kallas euro-

peiska patent. Där finns också bestämmelse om att europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ha samma verkan som ett där meddelat nationellt patent och även i övrigt följa samma bestämmelser som ett sådant patent, om inte annat föreskrivs i konventionen. Bestämmelser om verkan av ansökan om europeiskt pa- tent (europeisk patentansökan) finns i artikel 66, som behandlas senare. Enligt artikel 3 kan europeiskt patent meddelas för en eller flera av de fördragsslutande staterna.

I artikel 4 förklaras att genom denna konvention skapas en europeisk patentorganisation som är administrativt och ekonomiskt självständig. Organisationens organ är det europeiska patentverket och förvaltnings- rådet. Organisationens uppgift är att meddela europeiska patent. Denna uppgift utförs av det europeiska patentverket under överinseende av för- valtningsrådet.

Kapitel 11 . Den europeiska patentorganisationen (art. 5—9) Organisationen skall vara juridisk person och i varje fördragsslutande stat äga den mest vittgående rättskapacitet som enligt vederbörande stats lag tillkommer juridisk person. Organisationen företräds av det euro- peiska patentverkets president (art. 5). Organisationen skall ha sitt säte i Miinchen men ha en viss del av verksamheten förlagd till Haag (art. 6). Den kan inrätta informationskontor i de fördragsslutande staterna och hos mellanstatliga organisationer, om detta medges av vederbörande stat eller organisation (art. 7).

Organisationen, förvaltningsrådets medlemmar, befattningshavare vid det europeiska patentverket och vissa andra personer skall åtnjuta im- munitet och privilegier enligt vad som föreskrivs i ett särskilt upprättat protokoll (art. 8). Detta protokoll behandlas i avsnitt 3214.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om organisationens och dess befatt- ningshavares inom- och utomobligatoriska ansvar samt bestämmelser om behörig domstol i mål om sådant ansvar. Organisationens inomobli- gatoriska (kontraktsrättsliga) ansvar bestäms enligt den stats lag som är tillämplig på avtalet. Organisationens utomobligatoriska ansvar för ska- dor som vållas av organisationen eller av befattningshavare vid det eu- ropeiska patentverket i deras tjänsteutövning bestäms i regel enligt la- gen i Förbundsrepubliken Tyskland. Såvitt gäller förhållanden som är hänförliga till filialen i Haag eller sådant informationskontor som åsyf- tas i artikel 7 bestäms emellertid ansvaret enligt lagen i den stat där fi- lialen eller kontoret ligger. Det personliga ansvar som de anställda vid det europeiska patentverket skall ha gentemot organisationen skall regle- ras i deras anställningsvillkor.

Mål om inomobligatoriskt ansvar skall handläggas vid domstol i För- bundsrepubliken Tyskland, om inte annat har bestämts i ifrågavarande avtal. Mål om utomobligatoriskt ansvar skall handläggas antingen av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland eller, om det rör förhållande hänförligt till filial eller informationskontor, av domstol i den stat där filialen eller informationskontoret ligger.

Kapitel III. Det europeiska patentverket (art. 1 0—25 ) A. Vissa bestämmelser om befattningshavare (art. 10—13)

I artikel 10 sägs att ledningen för verket åvilar presidenten och att denne är ansvarig inför förvaltningsrådet. Presidenten biträds av flera vicepresidenter. Vid förfall för presidenten inträder en av vicepresiden- terna i hans ställe. I artikeln anges vissa av presidentens arbetsuppgifter.

Presidenten utses av förvaltningsrådet. Vicepresidenterna samt leda- möterna i besvärskamrarna och den stora besvärskammaren (jfr art. 21 och 22) utses av förvaltningsrådet efter hörande av presidenten. Förvalt- ningsrådet har disciplinär bestraffningsrätt över de befattningshavare som det har tillsatt (art. 11).

I artikel 12 ålägges de anställda vid det europeiska patentverket att aldrig, icke ens efter avslutad tjänst, avslöja eller göra bruk av yrkes- hemlighet som de har fått ta del av i tjänsten.

Tvister mellan de anställda vid det europeiska patentverket och orga- nisationen skall enligt artikel 13 avgöras av den internationella arbetsor- ganisationens (ILO:s) förvaltningsdomstol.

B. Bestämmelser om språk (art. 14) Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Som huvudregel gäller att europeiska patentansökningar och and- ra handlingar skall ges in avfattade på ett av dessa språk. Det språk sö- kanden väljer för ansökningen blir därefter handläggningsspråk för ärendet så länge det är anhängigt vid det europeiska patentverket, om inte annat föreskrivs.

Från principen att ett och samma handläggningsspråk skall gälla för ärendet så länge det är anhängigt görs vissa undantag i reglerna 1—3. Sålunda får invändare eller annan som inträder i invändningsärende ge in handlingar på vilket som helst av de officiella språken (regel 1). Vid muntlig handläggning får i princip användas vilket som helst av de offi— ciella språken (regel 2). På särskild ansökan av patentsökanden eller patenthavaren kan handläggningsspråket ändras (regel 3).

Också från principen att ansökningar och andra handlingar skall ges in på något av de officiella språken görs undantag (art. 14). Sålunda gäl— ler att sökande som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat med annat officiellt språk än engelska, franska eller tyska får ge in ansökan på denna stats officiella språk. Detsamma gäller medborgare i sådan stat även om han har hemvist i en icke fördragsslutande stat. Sådana sökan- de måste dock, om de utnyttjar denna rätt, inom viss tid ge in över- sättning till något av det europeiska patentverkets officiella språk. Fris- ten för att ge in översättning är enligt regel 6 tre månader från den dag patentansökningen ingavs, dock högst tretton månader från prioritets- dagen.

Den som får ge in ansökan på annat språk än det europeiska patent- verkets tre officiella språk får också i fråga om handling som skall ges in inom viss frist ge in handlingen avfattad på nämnda stats officiella språk, om översättning följer inom tid som anges i tillämpningsföreskrif- terna (art. 14.4). Enligt regel 6 är denna tid i allmänhet en månad från det att originalet ingavs. Den som enligt vad nu sagts får ge in ansökan

och andra handlingar på annat språk än något av det europeiska patent- verkets tre officiella språk får då det är fråga om invändning ge in före-

skriven översättning på valfritt officiellt språk (regel 1). Den som har rätt att ansöka om europeiskt patent på annat språk än något av de officiella språken och utnyttjar denna rätt skall enligt regel 6 åtnjuta nedsättning i ansökningsavgift och vissa andra avgifter.

Enligt regel 7 får det europeiska patentverket utgå från att en över- sättning är riktig till dess annat visas. Det europeiska patentverket kan emellertid kräva intyg om att översättning är riktig. Efterkommes inte sådant föreläggande betraktas handlingen som icke ingiven (regel 5). I artikel 14 anges också följden i visst fall av att inte inkomma med före- skriven översättning. Försummar ingivaren, såvitt avser handling som inte utgör del av en europeisk patentansökan, att ge in föreskriven över- sättning i rätt tid, betraktas handlingen som inte inkommen. Beträf- fande sådana handlingar som utgör del av europeisk patentansökan (an- sökningshandlingar) finns särskilda regler som behandlas i det följan- de.

I artikel 14 finns ytterligare föreskrifter om språk. De innehåller i hu- vudsak följande. De patentskrifter som skall utges sedan europeiskt pa- tent har meddelats (europeiska patentskrifter) skall avfattas på det språk som har varit handläggningsspråk i ärendet. Patentkraven skall dock därjämte publiceras i översättning till de båda andra av det europeiska patentverkets officiella språk. Europeisk patentansökan skall däremot pu- bliceras endast på handläggningsspråket. Det europeiska patentverket skall utge två publikationer, som båda skall tryckas på verkets tre offi- ciella språk. Det europeiska patentregistret skall föras på alla de tre offi- ciella språken (art. 14.9). Vid bristande överensstämmelse mellan versio- nerna äger dock införingen på handläggningsspråket vitsord.1

C. Det europeiska patentverkets organisation m. m. (art. 15—25) Det europeiska patentverket skall enligt artikel 15 bestå av en mottag- ningsavdelning, nyhetsgranskningsavdelningar, prövningsavdelningar, in- vändningsavdelningar, en rättsavdelning, besvärskamrar och en stor be- svärskammare. Mottagningsavdelningen och nyhetsgranskningsavdel- ningarna skall vara förlagda till Haag.

Till artikel 15 ansluter sig reglerna 8—12 med närmare föreskrifter om den organisatoriska uppbyggnaden. Sålunda ankommer det enligt re- gel 9 på presidenten att bestämma hur många nyhetsgranskningsavdel- ningar, prövningsavdelningar och invändningsavdelningar som skall in- rättas. Presidenten bestämmer om arbetsfördelningen mellan sådana av- delningar. Han skall därvid utgå från det system för patentklassificering som det europeiska patentverket skall använda. Klassificering skall ske efter det system som anges i Strassbourgöverenskommelsen den 24 mars 1971 så snart denna har trätt i kraft (regel 8).—"-

Sammansättningen av besvärskamrarna och den stora besvärskam- maren liksom arbetsfördelningen mellan besvärskamrarna skall för varje verksamhetsår bestämmas av en nämnd som består av presidenten, en 1Bestämmelser om rätt för fördragsslutande stat att kräva översättning av europeiska patentansökningar och den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patent samt om det vitsord sådan oversättnmg kan få finns i artiklarna 65, 67 och 70. 2 Strassbourgöverenskommelsen har trätt i kraft år 1975.

av Vicepresidenterna, ordförandena på besvärskamrarna och tre andral' ledamöter av besvärskamrarna (regel 10). Enligt regel 11 bestämmer denna nämnd också handläggningsordningen vid besvärskamrarna. Den stora besvärskammaren beslutar själv om handläggningen vid denna.

Prövningsavdelningar och invändningsavdelningar skall enligt regel 12 sammanföras till administrativa enheter, s.k. direktorat. Antalet di- rektorat bestäms av presidenten. Dessa direktorat skall tillsammans med rättsavdelningen, besvärskamrarna, den stora besvärskammaren och de administrativa organen i sin tur sammanföras till generaldirektorat. Mottagningsavdelningen och nyhetsgranskningsavdelningarna skall till- sammans utgöra ett särskilt generaldirektorat. Varje generaldirektorat skall ledas av en vicepresident. Förvaltningsrådet bestämmer efter presi- dentens hörande vilken vicepresident som skall leda vilket generaldirek- torat.

Mottagningsavdelningen svarar för formell granskning av patentan- sökningar i samband med ingivandet (art. 16). De närmare föreskrif- terna om denna granskning finns huvudsakligen i artiklarna 90 och 91 samt i reglerna 39—43 i tillämpningsföreskrifterna. Mottagningsavdel- ningen svarar också för publiceringen av de europeiska patentansök- ningarna och nyhetsgranskningsrapporterna. Bestämmelser om sådan publicering finns i artikel 93.

På nyhetsgranskningsavdelning ankommer att upprätta nyhetsgransk- ningsrapport beträffande de ansökningar som överlämnas till den av mottagningsavdelningen (art. 17). Närmare föreskrifter därom finns i artikel 92 och reglerna 44—47.

Prövningsavdelning svarar för patenterbarhetsprövningen av euro- peiska patentansökningar (art. 18). Det ankommer på prövningsavdel- ning att besluta om patent skall meddelas. En prövningsavdelning består av tre tekniker. Den handläggning som föregår det slutliga avgörandet skall emellertid i regel utföras av en av teknikerna på avdelningen. Om så finnes erforderligt med hänsyn till beslutets art kan prövningsav- delning utökas med en jurist. Enligt artikel 33 kan förvaltningsrådet för vissa slags ärenden bestämma att prövningsavdelning skall bestå av en- dast en tekniker. Närmare föreskrifter om handläggning vid prövnings- avdelning finns i artiklarna 94—98 och reglerna 51—54.

Invändningsavdelningarna svarar för handläggning av invändningar (art. 19). Enligt konventionen äger invändningsförfarandet rum först ef- ter det att patent har meddelats. Om invändning görs mot europeiskt pa- tent, ankommer på invändningsavdelning att pröva om patentet skall upphävas, upprätthållas oförändrat eller upprätthållas i ändrad avfatt- ning. En invändningsavdelning består normalt av tre tekniker men kan vid behov utökas med en jurist. Endast en av de ledamöter som deltar i prövningen av ett ärende på invändningsavdelning får ha tagit befatt- ning med ärendet på prövningsavdelning. De närmare bestämmelserna om invändningsförfarandet finns i artiklarna 99—105 och i reglerna 55—63.

Rättsavdelningen svarar för det europeiska patentregistret och för- teckningen över auktoriserade ombud (art. 20). Beslut meddelas där av en jurist. Såsom närmare skall beröras i avsnitt 3.2.7 får endast den som

särskilt har auktoriserats därtill uppträda som ombud inför det europ- riska patentverket.

Besvärskamrarna prövar besvär som har förts mot beslut som har meddelats av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändnings- avdelning eller rättsavdelningen (art. 21). Besvärskamramas sammansätt- ning är beroende av vad för beslut som besvären avser. Gäller över- klagandet beslut av mottagningsavdelningen eller rättsavdelningen består besvärskammaren av tre jurister. Prövningsavdelningens beslut att avslå patentansökan eller att meddela patent prövas av två tekniker och en ju- rist eller, om prövningsavdelningen har varit utökad med en fjärde leda- mot, av tre tekniker och två jurister. Motsvarande gäller vid prövning av besvär mot beslut meddelat av invändningsavdelning. Vid prövning av besvär mot annat beslut meddelat av prövningsavdelning än de förut nämnda utgörs besvärskammaren av tre jurister.

Den stora besvärskammaren, som består av fem jurister och två tekni- ker, avgör dels rättsfrågor som hänskjuts dit av besvärskamrarna, dels frågor som presidenten enligt artikel 112 hänskjuter till den (art. 22).

Bestämmelser om besvärsförfarandet finns i artiklarna 106—112 och i reglerna 64—67.

Ledamöterna av besvärskamrarna och av den stora besvärskammaren skall utnämnas på fem år (art. 23). De får inte skiljas från sina tjänster annat än om synnerliga skäl föreligger. Beslut härom fattas av förvalt- ningsrådet. Ledamöterna får inte samtidigt tjänstgöra vid andra enheter i verket. I artikel 24 ges vi5sa föreskrifter om jäv för ledamöter i be- svärskamrarna och den stora besvärskammaren.

Artikel 25 innehåller en bestämmelse om att det europeiska patentver- ket mot särskild avgift kan tillhandagå nationella domstolar med tek- niska utlåtanden i mål om intrång i patent eller om patents ogiltighet. Det ankommer på prövningsavdelning att avge sådana utlåtanden.

Kapitel IV. Förvaltningsrådet (art. 26—36)

Förvaltningsrådet utgörs av ombud för de fördragsslutande staterna. Varje stat får utse ett ombud och en ersättare för denne (art. 26). För- valtningsrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid av tre år (art. 27). Om minst åtta stater har tillträtt konventionen, får förvaltningsrådet utse ett presidium bestående av fem ledamöter. Ord- föranden och vice ordföranden är självskrivna ledamöter i presidiet. De valda medlemmarna i presidiet utses på tre år (art. 28).

Om rådets sammanträden finns bestämmelser i artikel 29. Sålunda skall varje år hållas ett ordinarie sammanträde. I övrigt hålls samman- träden när ordföranden finner det erforderligt eller det påkallas av en tredjedel av de fördragsslutande staterna. Det europeiska patentverkets president skall delta i förvaltningsrådets sammanträden.

Enligt artikel 30 skall Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (WIPO) vara representerad vid förvaltningsrådets samman- träden enligt särskilt avtal mellan den europeiska patentorganisationen och WIPO. Enligt samma artikel får organisationen sluta motsvarande avtal med andra mellanstatliga organisationer som sysslar med patent- frågor. Förvaltningsrådet får också inbjuda organisationer att närvara

vid sina sammanträden. Arbetsspråken i förvaltningsrådet skall vara engelska, franska och tyska (art. 31). Det europeiska patentverket skall tillhandahålla förvaltningsrådet erforderliga lokaler och erforderlig per- sonal (art. 32).

I artikel 33 regleras förvaltningsrådets behörighet i vissa hänseenden. Rådet får ändra längden på de i konventionen föreskrivna tidsfristerna, såvitt gäller fristen att anhålla om patenterbarhetsprövning dock endast under visst villkor som anges i artikel 95. Rådet får vidare ändra till- lämpningsföreskrifterna. Det ankommer på förvaltningsrådet att anta och ändra finansreglemente, tjänstgöringsreglemente och anställnings- villkor i övrigt, löneplaner, pensionsreglemente, avgiftsreglemente samt sin egen arbetsordning. Som förut nämnts kan rådet vidare med avsteg från huvudregeln i artikel 18 bestämma att prövningsavdelning i vissa ärenden skall utgöras av endast en tekniker. Rådet kan slutligen uppdra åt det europeiska patentverkets president att på organisationens vägnar förhandla med och ingå avtal med stater och mellanstatliga organisatio- ner.

Rösträtt i förvaltningsrådet har endast de fördragsslutande staterna. Varje stat har som regel en röst (art. 34). Beslut fattas vanligen med en- kel majoritet, men i vissa angivna fall, bl. a. vid avgörande av sådana frågor som avses i artikel 33 och vid utnämning av högre befattningsha- vare, krävs tre fjärdedels majoritet (art. 35). I vissa fall, bl. a. då fråga är om beslut som kan medföra kostnader för de fördragsslutande staterna skall, om någon stat begär det, omröstning ske efter särskilda regler, vilka innebär att de olika staternas röster vägs med hänsyn till hur stora ekonomiska bidrag de lämnar organisationen.

Kapitel V. Ekonomiska bestämmelser (art. 37—51 ) Organisationens utgifter skall täckas i första hand av organisationens egna medel och en viss andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna uppbär för europeiska patent (art. 37). De fördragsslutande sta- terna kan emellertid åläggas att som lån till organisationen utge sär- skilda bidrag. Organisationen kan vidare få inkomster i form av ersätt- ning för särskilda uppdrag åt fördragsslutande stater (jfr. art. 143 och 146). Med organisationens egna medel förstås enligt artikel 38 vad som inflyter genom avgifter samt övriga intäkter.

I artikel 39 föreskrivs, att de fördragsslutande staterna till organisatio- nen skall inbetala viss del av de årsavgifter som de uppbär för euro- peiska patent. Organisationens andel av årsavgifterna bestäms av för- valtningsrådet. Andelen, som skall vara lika för alla fördragsslutande stater, får inte bestämmas högre än till 75 procent av årsavgifterna. För- valtningsrådet skall också fastställa ett lägsta belopp som varje stat är skyldig att betala även om den bestämda delen av årsavgifterna inte skulle uppgå till detta belopp. Förvaltningsrådet bestämmer när betal- ning skall ske.

Avgifterna vid det europeiska patentverket och andelen av årsavgif- terna skall bestämmas så att organisationen får täckning för sina utgifter (art. 40). Skulle underskott uppkomma, är de fördragsslutande staterna skyldiga att som lån skjuta till erforderliga medel. Beslut härom fattas

av förvaltningsrådet. Artikeln innehåller också närmare regler om hur sådana särskilda bidrag skall beräknas för de olika fördragsslutande sta- terna. De fördragsslutande staterna är enligt artikel 41 skyldiga att på begäran av presidenten lämna organisationen förskott på vad de har att betala i form av årsavgifter och särskilda bidrag.

Organisationens budget skall vara balanserad (art. 42). Utgiftema skall bestämmas för varje budgetår för sig, om inte annat föreskrivs i finansreglementet (art. 43). Medel som inte har förbrukats under ett budgetår får utom såvitt gäller medel för personalkostnader i enlighet med finansreglementet föras över till nästa budgetår. An- slagen skall delas upp på de olika ändamål som de avser. I budgeten får finnas en post för oförutsedda utgifter (art. 44). Budgetåret sammanfal- ler med kalenderåret (art. 45). Av artiklarna 46—48 framgår bl. a. att presidenten skall framlägga förslag till budget för förvaltningsrådet, som har att besluta om budgeten.

Artikel 49 innehåller bestämmelser om revision. Revisorer utses av förvaltningsrådet för en tid av fem år.

I artikel 50 ges närmare bestämmelser om organisationens finansreg- lemente. I artikel 51 föreskrivs att de avgifter som sökande och patent- havare skall erlägga till det europeiska patentverket skall framgå av or- ganisationens avgiftsreglemente.

3.2.2. Andra delen. Materiel! patenträtt

Konventionens andra del behandlar den materiella patenträtten. Denna del omfattar artiklarna 52—74. Till dessa artiklar ansluter sig reglerna 13—23.

Kapitel 1. Patenterbarhet (art. 52—57) Enligt artikel 52 meddelas europeiskt patent på uppfinning som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. I artikeln ges exempel på vad som inte skall anses som uppfinning i konventionens mening. Som uppfinning anses sålunda inte:

1. upptäckter, vetenskapliga teorier eller matematiska metoder,

2. konstnärliga skapelser,

3. planer, regler eller metoder för intellektuella handlingar, för spel el- ler för affärsverksamhet eller datorprogram,

4. återgivning av information.

Metoder för sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behand- ling eller för diagnosticering som utövas på människor eller djur anses inte heller som uppfinningar i konventionens mening. Däremot kan pa— tent erhållas på alster, särskilt ämnen och blandningar, avsedda för an- vändning vid utövande av sådana förfaranden.

I artikel 53 undantas vissa uppfinningar från patenterbarhet. Euro- peiskt patent meddelas sålunda inte på uppfinning vars offentliggörande eller utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder. Inte heller meddelas europeiskt patent på djurraser eller växtsorter eller på

väsentligen biologiskt förfarande för framställning av djur eller växter. Mikrobiologiska förfaranden och alster av sådana förfaranden förklaras emellertid uttryckligen vara patenterbara.

Innebörden av begreppen nyhet, uppfinningshöjd och industriell an- vändbarhet anges i artiklarna 54, 56 och 57.

Som ny anses en uppfinning som inte utgör del teknikens ståndpunkt. Till teknikens ståndpunkt räknas allt som före dagen för patentansök- ningen har offentliggjorts skriftligen eller muntligen eller genom an- vändning eller på annat sätt. Innehållet i en tidigare ingiven men ännu icke publicerad europeisk patentansökan skall också anses som känt, om denna tidigare ansökan sedermera publiceras. Detta gäller dock en- dast såvitt avser sådan stat som omfattas av båda ansökningarna. Kända ämnen och blandningar kan dock patenteras om de är avsedda för an- vändning vid metod för sådana kirurgiska eller terapeutiska förfaranden eller sådan diagnosticering som utövas på människor eller djur endast i den mån någon sådan användning av ämnet eller blandningen över huvud taget inte är känd.

En uppfinning skall anses ha uppfinningshöjd, om den för en fack- man inte är närliggande i förhållande till teknikens ståndpunkt. Vid bedömning huruvida uppfinningshöjd föreligger skall hänsyn inte tas till sådana tidigare ingivna ansökningar som inte har publicerats dagen före ansökningsdagen men som, om de sedermera publiceras, skall beaktas vid nyhetsbedömningen.

En uppfinning skall anses kunna tillgodogöras industriellt om den kan tillverkas eller användas i någon form av industri, däri inbegripet jord- bruk.

Artikel 55 innehåller bestämmelser om att vissa offentliggöranden av en uppfinning före patentansökan inte leder till att uppfinningen anses som känd. Bestämmelserna överensstämmer i detta hänseende med 1963 års europeiska lagkonvention (lagkonventionens art. 4). Sålunda skall vid nyhetsbedömningen bortses från offentliggörande som har skett inom sex månader före ansökningsdagen, om det har skett till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller den från vilken han härleder sin rätt.

En uppfinning skall inte heller anses som känd, om sökanden eller nå- gon från vilken han härleder sin rätt inom sex månader före ansöknings- dagen har visat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd ut— ställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 undertecknade konventionen om internationella utställningar. För att offentliggörande på sådan utställning inte skall leda till att uppfinningen anses som känd krävs dock att sökanden redan i ansökningen uppger att sådant offent- liggörande har skett samt inom viss tid, enligt regel 23 fyra månader från ingivningsdagen, ger in intyg härom. Vad intyget skall innehålla anges i regel 23.

Kapitel II. Rätt att söka och erhålla europeiskt patent — omnämnande av uppfinnaren (art. 58—62) Fysisk eller juridisk person eller subjekt som enligt lagen i vederbörande stat jämställs med juridisk person får ansöka om europeiskt patent (art.

58). Europeiskt patent kan sökas av flera gemensamt och sådana gemen- samt sökande kan var för sitt vidkommande låta ansökan omfatta olika stater (art. 59).

Enligt artikel 60 tillkommer rätten att söka patent uppfinnaren eller den som härleder sin rätt från honom. Då det gäller arbetstagares upp- finning avgörs rätten till europeiskt patent enligt lagen i den stat där ar- betstagaren huvudsakligen är sysselsatt eller, om det inte kan fastställas var arbetstagaren har sin huvudsakliga sysselsättning, enligt lagen i den stat där arbetsgivaren har det driftsställe till vilket den anställde är knu- ten.

I artikel 60 regleras också det fall att två eller flera oberoende av var- andra har gjort en uppfinning. Rätten till europeiskt patent tillkommer då den vars ansökan har åsatts den tidigaste ingivningsdagen, dock en- dast under förutsättning att denna tidigare ansökan sedermera publice- ras enligt artikel 93. Den tidigare ansökningen ger vidare företräde bara såvitt gäller de stater som den omfattar när den publiceras.

Artikel 60 innehåller slutligen en presumtionsregel om att sökanden inför det europeiska patentverket skall anses berättigad att göra anspråk på europeiskt patent. Det europeiska patentverket är alltså inte skyldigt att självmant undersöka med vilken rätt en sökande gör anspråk på eu- ropeiskt patent.

I artikel 61 behandlas det fall att ansökan visas ha gjorts av någon som inte var berättigad därtill. Till denna artikel ansluter sig reglerna 13— 16 i tillämpningsföreskrifterna. Om annan än sökanden genom rättskraf- tigt avgörande förklarats ha bättre rätt till ansökningen har han, om eu— ropeiskt patent ännu inte har meddelats, såvitt gäller den designerade stat eller de designerade stater där avgörandet erkänns, rätt att överta ansökningen eller att göra ny ansökan rörande samma uppfinning eller yrka att ansökningen avslås (art. 61). Framställning måste göras inom tre månader från det avgörandet har vunnit laga kraft. I samband här- med bör påpekas att till konventionen hör ett särskilt protokoll om er- kännande av vissa domar. Enligt protokollet är fördragsslutande stat förpliktad att erkänna avgörande i annan fördragsslutande stat om rätt till europeisk patentansökan. En redogörelse för protokollet ges i avsnitt 3.2.13.

Visar någon att han har väckt talan om bättre rätt till europeisk pa- tentansökan, skall det europeiska patentverket enligt regel 13 avbryta handläggningen av patentärendet till dess målet har avgjorts, såvida inte den som har väckt talan medger att handläggningen fortsätter. Sedan det visats att målet har avgjorts, bestämmer det europeiska patentverket dag då förfarandet där skall återupptas. Det europeiska patentverket kan dock redan när förfarandet avbryts bestämma att, om målet inte har avgjorts en viss dag, förfarandet ändå kommer att återupptas. I den- na regel föreskrivs också att förfarandet inte i något fall skall avbrytas innan ansökningen har publicerats. I regel 14 föreskrivs, att patentansö- kan eller designering inte får återkallas medan ärendet vilar i avbidan på utgången av tvist om bättre rätt.

Tredje man som har vunnit tvist om bättre rätt och väljer att ge in ny ansökan skall enligt regel 15 betala ny ansökningsavgift, ny nyhets-

granskningsavgift och nya designeringsavgifter. Detta skall vanligen ske inom en månad från det att den nya ansökningen har ingivits. Inges så- dan ny ansökan, skall den tidigare ansökningen anses återkallad såvitt gäller de stater som erkänner det avgörande varigenom tredje man har vunnit bättre rätt till ansökningen.

Regel 16 innehåller bestämmelser för det fall att rätten till europeiskt patent endast delvis har övergått till annan. Har tredje man vunnit bättre rätt till endast vissa delar av uppfinningen, tillämpas artikel 61 och regel 15 på den delen. Om ett avgörande om bättre rätt inte erkänns i alla de- signerade stater får patentkrav, beskrivning och ritningar utformas olika för de stater som erkänner avgörandet och för dem som inte gör det.

Slutligen skall i samband med artikel 61 anmärkas vad som sägs i re- gel 13 för det fall att någon efter det att patent har meddelats men medan invändning ännu kan göras eller medan invändningsförfarandet pågår visar att han har väckt talan mot patenthavaren om bättre rätt till patentet. I sådant fall skall invändningsförfarandet avbrytas och samma bestämmelser tillämpas som då patentärende avbryts på grund av tvist om bättre rätt till ansökan. Förfarandet skall dock inte i något fall av- brytas förrän invändningsavdelningen har avgjort om invändningen skall tas upp till prövning i sak.

I artikel 62 föreskrivs, att uppfinnaren alltid gentemot sökanden eller patenthavaren har rätt att anges som uppfinnare inför det europeiska patentverket. Det kan här anmärkas att i konventionens tredje del (art. 81), som behandlar den europeiska patentansökningen, finns bestämmel- ser om att uppfinnaren skall anges i ansökningen och att sökande som inte är uppfinnaren eller inte är ensam uppfinnare skall redogöra för hur han har förvärvat rätten till europeiskt patent.

Reglerna 17—19 innehåller detaljerade bestämmelser om hur uppfin- naren skall anges i handlingarna och patentregistret. Enligt regel 17 skall uppfinnaren anges i den särskilda anhållan om europeiskt patent som skall ingå i ansökningshandlingarna. Är sökanden inte densamma som uppfinnaren eller inte ensam uppfinnare, skall uppgift om upp- finnaren dock lämnas i särskild handling underskriven av sökanden el- ler dennes ombud. Uppgiften kontrolleras inte av det europeiska pa- tentverket, men om sökanden inte är uppfinnaren eller inte är ensam uppfinnare skall uppgiften delges uppfinnaren respektive meduppfinna- ren. Något anspråk kan inte grundas på att det europeiska patentverket inte har fullgjort vad som nu sagts.

Regel 18 innehåller bestämmelser om offentliggörande av uppgifterna om uppfinnaren. Den som har uppgivits som uppfinnare skall nämnas som sådan då den europeiska patentansökningen publiceras. Visar nå- gon rättskraftigt avgörande, av vilket det framgår att han skall uppges som uppfinnare, skall i stället han anges som uppfinnare när ansök- ningen publiceras. Uppgift om uppfinnare offentliggörs dock inte om den uppgivne uppfinnaren skriftligen hos det europeiska patentverket har avstått från att nämnas som uppfinnare.

I regel 19 finns föreskrifter om rättelse av uppgift om uppfinnare. Rättelse sker endast på särskild begäran åtföljd av samtycke från den som felaktigt har angivits och om begäran inte görs av sökanden eller

patenthavaren av samtycke också från denne. Rättelse skall då också ske i det europeiska patentregistret och den europeiska patenttidningen ävensom på ännu inte utsända exemplar av ansökningen eller patent- skriften.

Kapitel III. Verkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan (art. 63—70) I artikel 63 föreskrivs att giltighetstiden för europeiskt patent är tjugo år från ansökningens ingivningsdag. Fördragsslutande stat är dock vid krig eller därmed jämförbara kriser oförhindrad att förlänga giltighetstiden på samma villkor som gäller för nationella patent i den staten. Såsom närmare skall redogöras för i anslutning till artikel 167 finns vidare möjlighet för fördragsslutande stat vars nationella patent har kortare giltighetstid än tjugo år att under en övergångstid föreskriva samma gil- tighetstid för europeiska patent som för nationella patent.

Från dagen för publicering av kungörelse om att europeiskt patent har meddelats skall europeiskt patent i fördragsslutande stat som det omfattar ge patenthavaren samma rättigheter som ett i den staten med- delat nationellt patent (art. 64). Om patentet avser förfarande, skall skyddet omfatta även alster som har framställts direkt genom förfaran- det. Intrång i europeiskt patent skall bedömas enligt nationell lag.

I artikel 65 ges de fördragsslutande staterna rätt att i vissa fall kräva översättning av vissa handlingar såsom villkor för att det europeiska pa- tentet skall få rättsverkan. Fördragsslutande stat har sålunda rätt att föreskriva att om den text som ligger till grund för det europeiska pa- tentverkets beslut att meddela patent eller att upprätthålla patent i änd- rad avfattning inte är avfattad på språk som är officiellt språk i den sta- ten, sökanden eller patenthavaren inom viss tid skall tillhandahålla den nationella patentmyndigheten en översättning av texten. Stat som har meddelat sådan föreskrift om översättning kan också föreskriva att sö- kanden eller patenthavaren skall betala kostnaderna för publicering av översättningen. Slutligen får fördragsslutande stat föreskriva att om sö- kanden eller patenthavare inte iakttar vad som föreskrivs om skyldighet att ge in översättning och att betala kostnader för publicering av över- sättningen, patentet skall anses aldrig ha haft verkan i den staten.

Artikel 66 innehåller bestämmelser om rättsverkan av europeisk pa- tentansökan. Har sådan ansökan åsatts ingivningsdag, skall den i varje designerad stat ha samma verkan som en i föreskriven ordning gjord na- tionell patentansökan. Har prioritet begärts, skall detta beaktas på samma sätt som när prioritet begärs för nationell ansökan.

I artikel 67 ges bestämmelser om s.k. provisoriskt skydd för euro- peisk patentansökan. Europeisk patentansökan skall sålunda från och med den dag då den publiceras av det europeiska patentverket i varje designerad stat ge samma skydd som ett europeiskt patent. Fördrags- slutande stat får inskränka skyddet för europeisk patentansökan. Detta skydd får emellertid inte vara mindre än skyddet för en nationell pa- tentansökan som utan att vara förprövad har publicerats enligt tving- ande bestämmelser. Sökanden skall i vart fall ha rätt till skälig er- sättning från den som utnyttjar uppfinningen på sätt som hade varit

patentintrång om uppfinningen hade varit skyddad av nationellt patent. Fördragsslutande stat får vidare enligt samma artikel föreskriva att, om handläggningsspråket för en ansökan inte är officiellt språk i den staten, skydd för ansökningen inte skall uppkomma förrän sökanden har till- handahållit översättning av patentkraven till den statens officiella språk. Om sådant krav på översättning uppställs skall också föreskrivas huru- vida översättningen skall ges in till myndighet i den staten för att göras allmänt tillgänglig enligt särskilda författningsbestämmelser eller om översättningen skall tillställas den som i vederbörande stat utnyttjar uppfinningen.

I artikel 67 föreskrivs också att om ansökan återkallas, skall anses återkallad eller slutligt avslås, provisoriskt skydd skall anses inte ha upp- kommit. Detsamma gäller i fråga om skyddet i stat som har varit desig- nerad men beträffande vilken designeringen har återkallats eller skall anses återkallad.

I artikel 68 föreskrivs att i den mån ett europeiskt patent återkallas vid invändningsförfarande, sådan verkan som anges i artiklarna 64 och 67 skall anses aldrig ha inträtt.

Artikel 69 innehåller bestämmelser om patentskyddets omfattning. Skyddets omfattning bestäms av patentkravens innehåll. För förståelse av patentkraven får emellertid ledning hämtas från beskrivning och rit- ningar. Till denna bestämmelse hör ett särskilt protokoll, protokollet om tolkning av artikel 69 i konventionen. Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås så att patentets skyddsomfång skall bestämmas av en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivning och rit- ningar får användas endast för att tolka oklarheter i kraven. Inte heller får artikeln förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fack- man som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa två ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

I artikel 69 finns också särskilda bestämmelser om hur skyddsom- fånget skall bestämmas för tiden innan patent har meddelats. Skyddet för denna tid bestäms av patentkraven sådana de publicerats enligt arti- kel 93, i den mån dessa krav har motsvarighet i det slutligen meddelade patentet. Det föreskrivs uttryckligen att patentkraven i det slutligen med- delade patentet inte kan retroaktivt utvidga skyddet utöver den ram som anges av kraven i den lydelse de publicerades.

Artikel 70 innehåller föreskrifter om vilken avfattning av en euro- peisk patentansökan eller ett europeiskt patent som skall äga vitsord. Som huvudregel gäller att avfattningen på handlägggningsspråket äger vitsord såväl inför det europeiska patentverket som i de fördragsslu- tande staterna. Om sökanden enligt den tidigare återgivna undantagsbe- stämmelsen i artikel 14 har givit in ansökan på annat språk än eng- elska, franska eller tyska (sökande som är hemmahörande i fördragsslu- tande stat med annat officiellt språk än engelska, franska eller tyska) skall dock, inför det europeiska patentverket, lydelsen på originalspråket vara avgörande vid bedömning huruvida ansökningen eller patentet se-

dermera går utöver innehållet i den ursprungligen ingivna ansökningen. Vidare får fördragsslutande stat föreskriva att översättning som ges in av sökanden eller patenthavaren skall äga vitsord i den staten i den mån skyddsomfånget enligt översättningen är mer begränsat än skyddsom- fånget enligt avfattningen på handläggningsspråket. Översättning får dock inte ges vitsord i mål om ogiltighet.

Stat som har föreskrivit att översättning skall äga vitsord är emellertid skyldig att ge sökanden respektive patenthavaren rätt att rätta översätt- ningen. Rättelse får ske obegränsat antal gånger. Den rättade översätt- ningen har emellertid inte rättsverkan förrän patenthavaren eller sökan- den i fråga om denna översättning har iakttagit vad som i denna stat föreskrivs som villkor för att den ursprungliga översättningen skall få rättsverkan. Fördragsslutande stat får också medge föranvändarrätt för den som när rättelsen får rättsverkan i god tro utnyttjade uppfinning i denna stat eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande, om utnyttjandet inte skulle innebära intrång i förhållande till ansök- ningen eller patentet enligt den förut gällande översättningen.

Kapitel IV. Europeisk patentansökan som förmögenhetsobjekt (art. 7]— 74) Europeisk patentansökan kan överlåtas eller vara föremål för rättigheter för en eller flera av de stater som ansökningen omfattar (art. 71). Över- låtelse skall ske skriftligen och undertecknas av avtalsparterna (art. 72).

På grundval av en europeisk patentansökan kan upplåtas licens. Li- cens kan meddelas för en fördragsslutande stat i dess helhet eller för visst område av sådan stat (art. 73). I fråga om europeisk patentansökan som förmögenhetsobjekt i fördragsslutande stat skall tillämpas den lag som i den staten gäller beträffande nationell patentansökan som förmö- genhetsobjekt, om inte annat föreskrivs i konventionen (art. 74).

Reglerna 20—22 innehåller närmare föreskrifter om vissa anteck- ningar i det europeiska patentregistret beträffande europeiska patentan— sökningar. I regel 20 behandlas anteckning om överlåtelse av europeisk patentansökan. Sådan överlåtelse antecknas på begäran av någon av avtalsparterna och mot erläggande av särskild avgift. Den som begår anteckning skall ge in överlåtelsehandlingen i original eller bestyrkt av- skrift. Ett exemplar av överlåtelsehandlingarna skall arkiveras hos det europeiska patentverket. Överlåtelse gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän sådan överlåtelsehandling som krävs för anteckning har inkommit.

I regel 21 föreskrivs, att bestämmelserna i regel 20 i tillämpliga delar skall gälla också vid anteckning om upplåtelse eller överlåtelse av sak- rätt eller om överlåtelse eller upplåtelse av licens eller registrering av utmätning rörande europeisk patentansökan. Sådan anteckning kan av- föras mot särskild avgift. Härvid fordras emellertid handlingar som visar att rätten har upphört eller förklaring från den berättigade att han sam- tycker till att anteckningen avförs.

Enligt regel 22 kan licens på parternas begäran antecknas som ensam- licens. Licens som upplåts av den som redan har antecknats som licens— havare skall betecknas som underlicens.

3.2.3. Tredje delen. Europeisk patentansökan

Kapitel I. lngivande av europeisk patentansökan och krav beträffande sådan ansökan (art. 75—86)

I artikel 75 finns bestämmelser om ingivande av europeisk patentansö- kan. lngivande kan ske antingen direkt till det europeiska patentverket eller, om det medges i vederbörande stats lag, till myndighet i fördrags- slutande stat som skall vidarebefordra den till det europeiska patentver- ket. Ansökan som ges in till nationell myndighet har samma rättsverkan som om den samma dag hade ingivits till det europeiska patentverket. Artikeln innehåller också bestämmelser om rätt för fördragsslutande stat att förbjuda att vissa uppfinningar görs till föremål för europeisk patent- ansökan samt att kontrollera vilka ansökningar som görs från vederbö- rande stat. Fördragsslutande stat får sålunda uppställa förbud mot att uppfinningar av vissa slag yppas i utlandet utan att tillstånd har lämnats i förväg. Sådan stat får också föreskriva att europeisk patentansökan måste ges in till nationell myndighet eller att särskilt tillstånd fordras för att ansökan skall få ges in direkt till det europeiska patentverket. S. k. europeisk avdelad ansökan skall dock alltid ges in direkt till det eu- ropeiska patentverket (jfr. art. 76).

Till artikel 75 hör bestämmelserna i regel 24. I denna regel förklaras inledningsvis att ansökan kan ges in direkt eller sändas med posten. Härefter följer föreskrifter för det fall att ansökan ges in genom natio- nell myndighet. Den mottagande nationella myndigheten skall ange in- komstdagen på ansökningshandlingarna samt lämna sökanden bevis om vad som har mottagits. Beviset skall innehålla uppgift om ansöknings- nummer, vilka handlingar som har mottagits, antalet mottagna hand- lingar samt dag då handlingarna har mottagits. Den mottagande myn- digheten skall omedelbart underrätta det europeiska patentverket om ansökningen. När det europeiska patentverket har mottagit en ansökan genom nationell myndighet, skall det underrätta sökanden härom.

Bestämmelser om hur nationell patentmyndighet skall vidarebefordra europeisk patentansökan till det europeiska patentverket ges i artikel 77. Sådan ansökan skall vidarebefordras så snart det är möjligt med hänsyn till nationella bestämmelser om hemlighållande av uppfinningar i statens intresse. De fördragsslutande staterna åläggs att tillse, att an- sökningar som uppenbart inte skall hemlighållas vidarebefordras inom sex veckor. Kräver ansökan närmare överväganden i fråga om hemlig- hållande skall den dock — om den överhuvudtaget skall vidarebefordras — avsändas så att den når det europeiska patentverket inom fyra måna- der efter ingivandet eller, om prioritet har begärts, inom fjorton måna- der från prioritetsdagen. Skall ansökningen hållas hemlig, skall den inte vidarebefordras till det europeiska patentverket. Om ansökan inte in- kommer till det europeiska patentverket inom fjorton månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkats, från prioritetsdagen, skall den anses återkallad. I sådan-t fall skall ansökningsavgiften, nyhetsgransk- ningsavgiften och designeringsavgiften återbetalas. Sådan förfallen an- sökan kan på vissa villkor, som anges i artiklarna 135—137, omvandlas till nationell ansökan.

Enligt artikel 82 får europeisk patentansökan avse endast en uppfin— ning eller en grupp uppfinningar som har sådant samband att de ger ut- tryck för en enda uppfinningsidé (det s.k. enhetskravet). Är detta krav inte uppfyllt, finns enligt artikel 76 möjlighet att dela ansökningen så att vad som på grund av enhetskravet inte får tas upp i den ursprungliga europeiska patentansökningen i stället tas upp i en europeisk avdelad ansökan. Sådan avdelad ansökan får inte omfatta något som inte fram- går av innehållet i den ursprungliga ansökningen. Håller den avdelade ansökningen sig inom denna ram, skall den anses ingiven samtidigt med den ursprungliga ansökningen och åtnjuta samma prioritet som den. Av- delad ansökan skall alltid ges in direkt till det europeiska patentverket.

Europeisk avdelad ansökan får göras när som helst efter det att den ursprungliga ansökningen har ingivits och fram till dess sökanden har erhållit första föreläggande från prövningsavdelningen (regel 25). Där- efter får ansökan om delning göras endast före utgången av den frist inom vilken sökanden skall besvara första föreläggande. Sedan denna frist har gått ut får europeisk avdelad ansökan göras endast med pröv- ningsavdelningens medgivande. Har sökanden på anmodan av pröv- ningsavdelning inskränkt den ursprungliga ansökningen därför att den enligt prövningsavdelningen inte uppfyllde enhetskravet, kan avdelad ansökan alltid göras inom två månader efter det att inskränkningen gjordes.

Beskrivning och ritningar i de olika ansökningar som uppstår vid en delning skall i princip hänföra sig endast till det som söks skyddat i re- spektive ansökan. Om det emellertid är nödvändigt att i en ansökan be— skriva något som söks skyddat i annan ansökan, skall det ske genom hänvisning dit. För varje avdelad ansökan skall erläggas särskild ansök- ningsavgift, nyhetsgranskningsavgift och designeringsavgift. I regel skall avgifterna betalas inom en månad från det ansökningen ingavs.

Artikel 78 innehåller de grundläggande bestämmelserna om vad euro- peisk patentansökan skall innehålla. Ansökningen skall innehålla en sär— skild anhållan om att få europeiskt patent, en beskrivning av uppfinning- en, ett eller flera patentkrav, ritningar, om det hänvisas till sådana i be- skrivning eller patentkrav, samt ett s.k. sammandrag. Ansökningsavgift och nyhetsgranskningsavgift skall erläggas inom en månad från det att ansökningen ingavs.

I artikel 79 föreskrivs, att sökanden i själva anhållan om europeiskt patent skall ange i vilka stater han begär skydd (designerade stater). För varje designerad stat skall betalas designeringsavgift. Den skall erläggas inom tolv månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, prio- ritetsdagen. I sistnämnda fall gäller dock alltid en frist om en månad från ingivningsdagen, om en sådan frist skulle löpa ut senare. Designe- ring kan återkallas under hela förfarandet ända till dess patent har med- delats. Återkallas samtliga designeringar skall ansökningen anses åter- kallad. Designeringsavgift återbetalas inte.

För att en ansökan skall åsättas ingivningsdag måste den uppfylla vissa i artikel 80 angivna krav. Av de ingivna handlingarna måste framgå att europeiskt patent sökes. Handlingarna måste vidare innehålla designering av åtminstone en fördragsslutande stat, uppgifter på grund

av vilka sökanden kan identifieras samt beskrivning och patentkrav av- fattade på språk som enligt artikel 14 kan godtas. För att ingivningsdag skall kunna åsättas behöver beskrivning och patentkrav dock inte upp- fylla de krav som eljest ställs i konventionen eller tillämpningsföreskrif- terna. Hur det europeiska patentverket skall förfara om ansökan inte uppfyller dessa krav behandlas i samband med redogörelsen för artikel 90 och regel 39.

Enligt artikel 81 skall uppfinnaren anges i ansökningen. Om sökanden inte är densamme som uppfinnaren eller om sökanden inte är ensam uppfinnare, skall sökanden redogöra för hur han har förvärvat rätten till europeiskt patent. Såsom förut nämnts skall sökandens uppgift härom tillställas den uppgivne uppfinnaren.

Artikel 82 innehåller det 5. k. enhetskravet och har berörts i samband med artikel 76.

I artikel 83 föreskrivs att uppfinningen skall anges så tydligt och full- ständigt i den europeiska patentansökningen att en fackman med led- ning därav kan utöva den. Patentkraven skall enligt artikel 84 ange vad som sökes skyddat. De skall vara tydliga och kortfattade samt ha stöd i beskrivningen.

Artikel 85 innehåller bestämmelser om sammandraget. Detta skall uteslutande tjäna som teknisk information. Det får inte tillmätas bety- delse för annat ändamål, särskilt inte vid bestämmande av skyddsom- fånget eller vid tillämpning av artikel 54.3, enligt vilken innehållet i tidi- gare ingiven ansökan i vissa fall skall anses utgöra del av teknikens ståndpunkt redan innan ansökningen publiceras.

Som framgått av redogörelsen för artiklarna 78—85 innehåller dessa tämligen kortfattade bestämmelser om vad europeisk patentansökan skall innehålla. I reglerna 26—36 ges närmare föreskrifter beträffande de olika handlingar som skall ingå i ansökningen. Redogörelsen för dessa regler begränsas till vissa viktigare bestämmelser.

I regel 26 behandlas själva anhållan om europeiskt patent. Denna an- hållan skall göras på särskilt formulär som skall tillhandahållas kost- nadsfritt bl. a. hos de nationella myndigheter som har åtagit sig att ta emot europeiska patentansökningar. Förutom uppgifter om sökanden och hans ombud skall denna handling innehålla bl. a. en tydlig och kort- fattad teknisk benämning på uppfinningen, uppgift huruvida prioritet åberopas och uppgift om vilka stater som designeras. Om sökanden är uppfinnare skall detta också anges i denna handling. I annat fall skall uppgift om uppfinnaren och redogörelse för förvärvet av rätten till upp- finningen lämnas i särskild handling (jfr regel 17). Det bör märkas att begäran om prioritet måste framställas i själva anhållan. Begärs prioritet skall också anges från vilken ansökan sådan åberopas. Närmare föreskrifter om begäran om prioritet ges i artiklarna 87—89 och regel 38.

Beskrivningen skall innehålla benämningen på uppfinningen och ange det tekniska område till vilket uppfinningen är att hänföra (regel 27). Vidare skall lämnas sådana uppgifter om teknikens ståndpunkt som en- ligt sökandens uppfattning kan bidra till att klargöra uppfinningen. I be- skrivningen skall också ges en redogörelse för uppfinningen på sätt som

bidrar till att klargöra det tekniska problemet och lösningen på detta. En kort beskrivning skall ges av eventuella ritningar. Slutligen skall ges en utförlig beskrivning av minst en utföringsform av uppfinningen och anges hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt.

Regel 28 innehåller vissa bestämmelser beträffande uppfinningar som inbegriper användning av mikroorganismer. Bestämmelserna innebär en precisering av det allmänna kravet i artikel 83 att uppfinningen skall an- ges så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Sålunda föreskrivs att om uppfinningen avser mikro- biologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och uppfinningen omfattar användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, uppfinningen skall anses vara tillräckligt tydligt angiven endast om en kultur av denna organism deponeras i viss närmare angiven ordning. Kulturen skall sålunda deponeras hos någon av de särskilda institutioner vilka det europeiska patentverket har godkänt för ändamålet. Deposi- tionen skall ske senast den dag ansökningen ges in. Uppgift om var kul- turen har deponerats får emellertid lämnas inom två månader från nämnda dag. Har dessa uppgifter lämnats, anses sökanden oåterkalleligt ha medgivit att kulturen hålls tillgänglig för envar i enlighet med regel 28. Sålunda skall deponerad kultur från och med den dag då den euro- peiska patentansökningen publiceras hållas tillgänglig för envar som gör framställning därom. I framställningen måste den som önskar ta del av den deponerade kulturen emellertid avge vissa skriftliga utfästelser gent- emot patentsökandven eller patenthavaren. Dessa utfästelser syftar till att förebygga missbruk av kulturen. Han måste sålunda förbinda sig bl. a. att inte låta annan få del av kulturen.

I regel 29 behandlas patentkraven. I patentkraven skall anges vad som söks skyddat genom att uppgift lämnas om uppfinningens tekniska sär- drag. Under förutsättning att enhetskravet i artikel 82 är uppfyllt, får en europeisk patentansökan innehålla två eller flera oberoende krav1 inom samma kategori, om det som ansökningen avser inte lämpligen kan ut- tryckas i ett enda krav. Som kategorier anges alster, förfarande, an- ordning och användning. Till varje patentkrav som anger det väsentliga i uppfinningen får knytas ett eller flera krav avseende utföringsformer av uppfinningen. Krav som inbegriper alla särdrag som tas upp i annat krav betecknas beroende krav.2 Beroende krav får knytas icke blott till oberoende krav utan även till andra beroende krav. Ett beroende krav får knytas till ett eller flera föregående krav. Beroende krav bör inledas med en hänvisning till det krav vars alla särdrag det innehåller och se- dan ange de ytterligare särdrag som önskas skyddade genom det be- roende kravet. Antalet krav skall vara rimligt i förhållande till den upp- finning som ansökningen avser.

Regel 30 innehåller bestämmelser om hur krav som är att hänföra till olika kategorier får kombineras utan att enhetskravet i artikel 82 skall anses åsidosatt. De kravkombinationer som direkt anges som tillåtliga

1 Oberoende krav motsvarar vad som i svensk terminologi betecknas huvud- krav och sidokrav. 2Beroende krav motsvarar vad som i svensk terminologi betecknas som underkrav.

utgör bara exempel och andra kombinationer kan därför tillåtas. I en och samma europeiska patentansökan får sålunda enligt regel 30 i vart fall tas upp:

1. utöver ett oberoende patentkrav avseende alster, ett oberoende krav avseende ett förfarande som är särskilt anpassat för tillverkning av alstret och ett oberoende krav avseende en användning av alstret, eller

2. utöver ett oberoende patentkrav avseende förfarande, ett obe- roende krav avseende en anordning som är särskilt utformad eller ett medel som är särskilt utformat för genomförande av förfarandet, eller

3. utöver ett oberoende patentkrav avseende alster, ett oberoende krav avseende ett förfarande som är särskilt anpassat för tillverkning av alstret och ett oberoende krav avseende en anordning som är särskilt ut- formad eller ett medel som är särskilt utformat för genomförande av förfarandet.

I regel 31 föreskrivs att, om en patentansökan innehåller mer än tio krav, för varje krav utöver de tio skall betalas särskild avgift. Betalas avgiften inte inom en månad från det att ansökningen ingavs anses kra— vet frånfallet. Tilläggsavgift återbetalas inte om ett eller flera krav se- dermera frånfalles. Tilläggsavgift skall också erläggas innan europeiskt patent meddelas, om nya krav har tillkommit efter det att ansökningen ingavs och det sammanlagda antalet krav överstiger tio vid den tidpunkt då det europeiska patentverket underrättar sökanden om att det är be- rett att meddela patent.

I regel 32 anges hur ritningar skall vara utförda. Det kan anmärkas, att flödesscheman och diagram enligt regeln skall anses som ritningar.

I regel 33 behandlas sammandraget. Det skall innehålla en kortfattad sammanfattning av beskrivning, patentkrav och ritningar. Samman- draget skall vara avfattat så att det på ett lättfattligt sätt anger det tek- niska problem som uppfinningen behandlar, grundprincipen för den lös- ning som uppfinningen innebär och den huvudsakliga användningen el- ler de huvudsakliga användningarna av uppfinningen. Sammandraget skall i allmänhet omfatta högst 150 ord. Om ansökan innehåller rit- ningar, skall sökanden ange en ritningsfigur som han anser lämplig att publiceras tillsammans med sammandraget. Det europeiska patentverket är dock inte bundet av förslaget. Sammandraget skall avfattas så att det lämpar sig för användning vid nyhetsgranskning.

Enligt regel 34 får i en europeisk patentansökan inte förekomma ut- talanden eller ritningar som strider mot allmän ordning eller goda seder. Inte heller får det förekomma nedsättande omdömen om andras alster, förfaranden, patent eller patentansökningar eller ovidkommande eller onödiga uppgifter. Som nedsättande omdömen skall inte anses ren jäm- förelse med teknikens ståndpunkt.

Regel 35 innehåller allmänna föreskrifter om ansökningshandlingar- na. Översättning som ges in av den som utnyttjar möjligheten enligt ar- tikel 14 att göra ansökan på annat språk än engelska, franska eller tyska skall anses ingå i de handlingar som utgör den europeiska patent- ansökningen. Ansökningshandlingarna skall ges in i tre exemplar. Själva anhållan och sådana handlingar som har avfattats på annat språk än nå- got av de officiella språken skall dock ges in i endast ett exemplar. Vi-

dare ges detaljerade föreskrifter om pappersformat, marginaler, pagine- ring, angivelser av vissa fysikaliska storheter m. m.

Regel 36 innehåller vissa bestämmelser om handlingar som ges in ef- ter det att ansökan har gjorts. Av innehållet i dessa bestämmelser bör nämnas att sådana handlingar får sändas till det europeiska patentverket med telegram eller telex. För att anses som inkommet måste dock tele- gram eller telex inom två veckor följas av handling som uppfyller före- skrivna formkrav. Handling som skall tillställas andra parter skall ges in i tillräckligt antal exemplar. Underlåts detta, framställs erforderliga ko- pior på ingivarens bekostnad.

Artikel 86 innehåller bestämmelser om årsavgifter till det europeiska patentverket under ansökningstiden. För europeisk patentansökan skall från och med tredje året från ingivningsdagen betalas årsavgift till det europeiska patentverket. Den som har försummat att erlägga årsavgiften i rätt tid kan betala avgiften inom sex månader från förfallodagen, om han samtidigt erlägger tilläggsavgift. Erläggs inte årsavgift och i före- kommande fall tilläggsavgift inom föreskriven tid, skall den europeiska patentansökningen anses återkallad. Skyldigheten att betala årsavgifter till det europeiska patentverket upphör med betalningen för det patentår under vilket beslutet att meddela patent publiceras. Årsavgift till det eu- ropeiska patentverket skall enligt regel 37 betalas i förskott för varje pa- tentår och förfaller till betalning sista dagen i den månad som motsvarar ingivningsmånaden. Avgift får erläggas högst ett år innan den förfaller till betalning.

I samband med artikel 86 som gäller årsavgifter till det europeiska patentverket bör också nämnas artikel 141. I den artikeln regleras de fördragsslutande staternas rätt att uppbära årsavgifter för europeiska patent som har meddelats för vederbörande stat. Enligt artikel 141 får fördragsslutande stat inte ta ut årsavgifter för patentår som ligger i tiden före det att skyldigheten att betala årsavgift till det europeiska patent- verket har upphört. Om nationell årsavgift skulle förfalla till betalning inom två månader från det att det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet, skall patenthavaren alltid åtnjuta två måna- ders frist med betalningen utan att bli påförd tilläggsavgift.

Kapitel II. Prioritet (art. 87—89) De grundläggande bestämmelserna finns i artikel 87. Där föreskrivs att envar som har ansökt om patent, registrering av nyttighetsmodell, certi- fikat för nyttighetsmodell eller uppfinnarcertifikat i stat som är ansluten till Pariskonventionen för industriellt rättsskydd eller med verkan i så- dan stat skall under en tid av tolv månader från denna ansökan åtnjuta prioritet vid ansökan om europeiskt patent.

Som prioritetsgrundande skall enligt artikel 87 anses varje ansökan som enligt nationell lag eller enligt bilaterala eller multilaterala över- enskommelser, däri inbegripet den europeiska patentkonventionen, jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan. An- sökan skall anses vederbörligen gjord om den uppfyller kraven för att kunna åsättas ansökningsdag. Vad som därefter sker med ansökningen är utan betydelse i sammanhanget. Om en ansökan har återkallats, för-

fallit eller avslagits innan den har blivit allmänt tillgänglig och det där- efter har gjorts en ny ansökan för samma stat, får prioritet räknas från den nya ansökningen, om någon rätt inte kvarstår på grund av den tidi- gare ansökningen och denna ansökan inte tidigare har åberopats för prioritet. Medges prioritet från den senare ansökningen, får den tidigare ansökningen inte därefter åberopas som grund för prioritet.

De nu behandlade reglerna om prioritet kan enligt artikelns sista stycke tillämpas gentemot stat som inte är ansluten till Pariskonventio- nen. Detta får ske endast i den omfattning denna stat i fråga om ansök- ningar om europeiskt patent och ansökningar om patent i envar av de fördragsslutande staterna i överenskommelse har förbundit sig att medge prioritet som motsvarar prioritet enligt Pariskonventionen.

I :artikel 88 behandlas yrkande om prioritet. Härtill ansluter sig till- lämpningsföreskrifter i regel 38. I artikeln sägs sålunda att den som vill åberopa prioritet från tidigare ansökan skall avge särskild förklaring därom och ge in avskrift av den tidigare ansökningen. Skulle den ti- digare ansökningen vara avfattad på annat språk än engelska, franska eller tyska, skall tillika ges in översättning till något av dessa språk. För en och samma ansökan kan åberopas prioritet från flera tidigare ansök- ningar (multipel prioritet) och detta även om de har gjorts i olika stater. Även för ett särskilt patentkrav kan åberopas multipel prioritet. Åbero- pas prioritet från flera tidigare ansökningar, börjar sådana frister som skall räknas från prioritetsdagen att löpa från den tidigaste av prioritets- dagarna. Om prioritet åberopas i fråga om europeisk patentansökan, gäller prioritetsrätten bara de element i denna ansökan som återfinns i den eller de tidigare ansökningar från vilka prioritet åberopas. Skulle vissa element i en uppfinning för vilken prioritet har åberopats inte ha tagits upp i patentkraven i den tidigare ansökningen, är det dock tillräck- ligt om dessa element ändå tydligt framgår av den tidigare ansökningen iövrigt.

I regel 38 föreskrivs att prioritet måste begäras när ansökningen görs. Försummas det är möjligheten att begära prioritet försutten. Samtidigt med att ansökningen görs skall även anges när och var den tidigare an- sökningen gjordes. Uppgift om den tidigare ansökningens nummer skall också lämnas, men för detta har sökanden en frist på sexton månader från prioritetsdagen. Samma frist har sökanden för att ge in avskrift av den tidigare ansökningen. Vid avskriften skall fogas intyg av vederbö- rande patentmyndighet av vilket framgår vilken dag den tidigare ansök- ningen gjordes. Om översättning krävs, skall den ges in inom tjugo må- nader från prioritetsdagen.

I artikel 89 föreskrivs att prioritetsrätt medför att prioritetsdagen an- ses som ingivningsdag för den europeiska patentansökningen vid till- lämpning av artikel 54.2 och 3 (frågan om nyhetshinder föreligger) samt artikel 60.2 (företräde om flera sökanden söker skydd för samma upp- finning).

3.2.4 F färde delen. Handläggning till dess patent meddelats Delen omfattar artiklarna 90—98. Tillämpningsföreskrifter till denna del finns i reglerna 39—54.

Prövningen vid mottagningsavdelningen behandlas i artiklarna 90 och 91. Prövningen är formellt uppdelad på två led. Mottagningsavdel- ningen skall först pröva om ansökningen uppfyller kraven för att kunna åsättas ingivningsdag, om ansökningsavgift och nyhetsgranskningsavgift har erlagts i rätt tid samt om föreskriven översättning har ingivits i rätt tid för det fall originalhandlingen med stöd av artikel 14 har ingivits på annat språk än något av det europeiska patentverkets officiella språk (art. 90). Om ingivningsdag inte kan åsättas, sk—all sökanden beredas tillfälle att inom en månad avhjälpa bristerna (regel 39). Gör han inte det, behandlas ansökningen inte som europeisk patentansökan. Om bris- terna avhjälps, skall mottagningsavdelningen underrätta sökanden om den ingivningsdag som ansökningen har åsatts. Skulle sökanden ha för- summat att i rätt tid betala ansökningsavgift eller avgift för nyhets- granskning eller att i rätt tid ge in sådan översättning som nyss nämnts, skall ansökningen anses återkallad.

Om europeisk patentansökan godtas vid en inledande prövning enligt artikel 90 skall mottagningsavdelningen underkasta ansökningen viss yt- terligare prövning (art. 91). Den skall sålunda kontrollera att den som enligt artikel 133 skall ha ombud (sökande i icke fördragsslutande stat) har auktoriserat ombud, att ansökan uppfyller vissa krav i formellt hän- seende som anges i tillämpningsföreskrifterna, att sammandrag har ingi- vits, att själva anhållan om europeiskt patent innehåller vad den enligt tillämpningsföreskrifterna måste innehålla, däri inbegripet att begäran om prioritet i förekommande fall har gjorts på rätt sätt, att designerings- avgifter har erlagts, att uppfinnaren har angivits enligt vad som före- skrivs i artikel 81 samt att föreskrivna ritningar har ingivits.

Skulle det föreligga sådana brister som får avhjälpas, skall sökanden anmodas att avhjälpa dem. Efterkommer inte sökanden sådan anmodan i något av de fyra förstnämnda avseendena (ombud, minimikrav ifråga om utformning, sammandrag och innehållet i själva anhållan) på sätt som anges i tillämpningsföreskrifterna, skall ansökningen avslås. Före— ligger brist i vad gäller begäran om prioritet blir dock följden att priori- tetsrätten förloras. Det bör här anmärkas, att möjligheterna att avhjälpa brister i begäran om prioritet, såsom kommer att framgå av redogörel- sen för regel 43, är starkt begränsade.

Försummar sökanden att i rätt tid erlägga designeringsavgift för nå- gon stat, skall designeringen av den staten anses återkallad. Försum— melse i detta avseende kan alltså inte avhjälpas.1

Om sökanden försummar att inom sexton månader från ingivningsda— gen eller i förekommande fall prioritetsdagen ange uppfinnaren på sätt som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, skall ansökningen anses återkallad.

Tillämpningsföreskrifterna till artikel 91 utgörs av reglerna 40—43. I regel 40 anges de krav i formellt hänseende som en ansökan måste upp- fylla. Kraven överensstämmer i huvudsak med de krav i fråga om upp- ställning av handlingar och utförande av ritningar som anges i reglerna 32, 35 och 36.

1 Som nämnts i redogörelsen för artikel 79 medför återkallelse av samtliga designeringar att ansökningen skall anses återkallad.

Föreligger brist i annat avseende än i fråga om designeringsavgifter eller angivande av uppfinnaren, skall mottagningsavdelningen meddela sökanden detta och anmoda honom att avhjälpa bristen inom viss tid som mottagningsavdelningen bestämmer (regel 41). Beskrivning, patent- krav och ritningar får ändras bara i den mån det behövs för att avhjälpa påtalade brister. Från denna huvudregel om rätt att avhjälpa brister görs dock ett viktigt undantag. Någon möjlighet att avhjälpa försum- melse att vid begäran om prioritet ange när och var den tidigare ansök- ningen har gjorts medges inte. Om sökanden försummar att lämna dessa uppgifter när ansökningen görs, har han sålunda förlorat möjligheten att åberopa prioritet. Anmodan att göra rättelse skall inte heller utgå om det visar sig att den europeiska patentansökningen har gjorts mer än ett år efter den tidigare ansökan som i förekommande fall har åberopats som prioritetsgrund. I sådant fall skall mottagningsavdelningen endast under- rätta sökanden om att prioritetsrätt inte kan medges såvida inte sökan- den inom en månad visar att den tidigare ansökningsdagen rätteligen ligger inom ett år från det att den europeiska patentansökningen ingavs.

Skulle sökanden ha försummat att på föreskrivet sätt ange uppfinna- ren (art. 81, regel 17), skall mottagningsavdelningen enligt regel 42 med- dela sökanden att ansökningen anses återkallad om bristen inte avhjälps inom sexton månader från ingivningsdagen eller i förekommande fall prioritetsdagen (jfr art. 91.5). Om det gäller en avdelad ansökan eller en ny ansökan av den som har vunnit bättre rätt till ansökan (jfr art. 61), är dock fristen för rättelse endast två månader från det att anmodan har lämnats.

Regel 43 innehåller särskilda föreskrifter för det fall att ritningar som hör till en ansökan har inkommit senare än ansökningen i övrigt eller inte alls inkommit. I det första fallet skall mottagningsavdelningen med- dela sökanden att ritningarna och hänvisningarna till dem anses utgå, om inte sökanden inom en månad anhåller om att den dag då ritning- arna kom in fastställs som ingivningsdag för ansökningen. I det andra fallet skall mottagningsavdelningen anmoda sökanden att inom en månad ge in ritningar och samtidigt meddela honom att, om ritningar ges in inom nämnda tid, ansökningen kommer att som ny ingivningsdag åsät- tas den dag då ritningarna gavs in. Ges ritningar inte in inom nämnda frist, skall alla hänvisningar till ritningarna anses utgå.

I artikel 92 föreskrivs att, om europeisk patentansökan har åsatts in- givningsdag och ansökningen inte skall anses återkallad, nyhetsgransk- ningsavdelningen skall upprätta nyhetsgranskningsrapport. Detta skall ske på grundval av patentkraven och med vederbörlig hänsyn till be- skrivning och ritningar. Rapporten skall avfattas på sätt som anges i till- lämpningsföreskrifterna. Nyhetsgranskningsrapporten jämte avskrift av alla däri nämnda handlingar skall tillställas sökanden så snart rapporten har färdigställts.

De närmare föreskrifterna om nyhetsgranskningsrapporten finns i reglerna 44—46. I regel 44 anges vad rapporten skall innehålla. Inled- ningsvis sägs att rapporten skall ange alla sådana för det europeiska pa- tentverket tillgängliga handlingar som kan ha betydelse vid prövning hu- ruvida uppfinningen är ny och har uppfinningshöjd. Vid varje omnäm-

nande skall anges till vilket krav det hänför sig. I rapporten skall skiljas mellan sådana handlingar som har publicerats före den prioritetsdag som åberopats, sådana handlingar som har publicerats mellan priori- tetsdagen och ingivningsdagen och sådana handlingar som publice- rats på ingivningsdagen eller därefter. Förekommer handlingar som hänvisar till att något före ingivningsdagen har blivit offentligt på annat sätt än genom publicering i skrift, exempelvis genom muntlig fram- ställning eller genom utövande, skall såvitt möjligt anges när själva of- fentliggörandet ägde rum och när dokumentationen därom tillkommit. Nyhetsgranskningsrapport skall upprättas på det språk som är handlägg- ningsspråk i ärendet. I rapporten skall anges vilken klass uppfinningen tillhör enligt det internationella klassificeringssystemet (jfr bestäm- melserna om klassificeringssystem i regel 8).

I regel 45 behandlas det fall att ansökan helt eller till viss del är otjän- lig som grund för en meningsfull nyhetsgranskning. Nyhetsgransknings- avdelningen får då allt efter omständigheterna förklara att det är omöj- ligt att upprätta rapport eller upprätta rapport avseende bara viss del av ansökningen.

Regel 46 innehåller bestämmelser för det fall att enhetskravet inte är uppfyllt (art. 82). Finner nyhetsgranskningsavdelning detta vara fallet, skall den upprätta rapport beträffande det först angivna patentkra- vet eller den först angivna gruppen av krav som kan anses avse en enhetlig uppfinningsidé. Avdelning-en skall vidare meddela sökanden att rapport beträffande övriga uppfinningar i ansökningen inte upp- rättas med mindre särskilda nyhetsgranskningsavgifter erläggs för var- je sådan ytterligare uppfinning. Nyhetsgranskningsavdelningen skall också ange en frist på mellan två och sex veckor inom vilken dessa av— gifter skall betalas. Rapporter upprättas därefter beträffande de ytterli- gare uppfinningar för vilka avgift har erlagts. Prövningsavdelning kan i samband med patenterbarhetsprövning besluta att sådan extra avgift skall återbetalas, om sökanden för talan därom och prövningsavdel- ningen finner att det saknades grund för nyhetsgranskningsavdelningens ställningstagande.

I regel 47 åläggs nyhetsgranskningsavdelningen att i samband med upprättandet av nyhetsgranskningsrapporten också fastställa den slutliga lydelsen av sammandraget. Sammandraget i dess slutliga lydelse skall tillställas sökanden tillsammans med nyhetsgranskningsrapporten.

Efter de nu redovisade bestämmelserna om den inledande gransk- ningen och om upprättandet av nyhetsgranskningsrapporten följer be- stämmelser om publicering av europeisk patentansökan. Den grundläg- gande bestämmelsen härom finns i artikel 93. Där föreskrivs att den eu- ropeiska patentansökningen skall publiceras snarast möjligt efter det att aderton månader har förflutit från ingivningsdagen eller i förekommande fall från prioritetsdagen. På sökandes begäran kan publicering ske tidi- gare. Skulle beslut att meddela patent ha blivit gällande tidigare än aderton månader från ingivnings- eller prioritetsdagen, skall ansökningen publiceras samtidigt med den europeiska patentskriften. Publiceringen skall omfatta beskrivning, patentkrav och ritningar i det skick de förelåg vid ingivandet samt som bilaga nyhetsgranskningsrapporten och sam-

mandraget, om dessa handlingar föreligger då de tekniska förberedel- serna för publicering avslutas. I annat fall skall de senare handlingarna publiceras särskilt senare.

Tillämpningsföreskrifter till artikel 93 finns i reglerna 48—50. Det europeiska patentverkets president avgör när de tekniska förberedel- serna för publicering skall anses avslutade (regel 48). En europeisk pa- tentansökan skall inte publiceras, om den slutligt har avslagits, har åter- kallats eller skall anses återkallad innan de tekniska förberedelserna för publicering har avslutats. Presidenten bestämmer i vilken form en euro- peisk patentansökan skall publiceras och vilka uppgifter som skall med— tas vid publiceringen (regel 49). Detsamma gäller om särskild publice- ring av nyhetsgranskningsrapport och sammandrag skall äga rum. Presi- denten kan meddela särskilda föreskrifter om publiceringen av sam- mandraget. Vid publiceringen skall anges vilka stater som har designe- r-ats i ansökningen. Om patentkraven har ändrats före publiceringen, skall ändringarna publiceras jämte den ursprungliga avfattningen.

Enligt regel 50 skall det europeiska patentverket meddela sökanden vilken dag publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten har kungjorts i den europeiska patenttidningen och i samband härmed underrätta ho- nom om att fristen på sex månader för att ansöka om patenterbarhets- prövning börjar löpa från den dagen. Skulle sådan underrättelse utebli, kan emellertid sökanden inte grunda några anspråk därpå. Om det i un- derrättelsen anges senare dag för publiceringen än den riktiga, räknas fristen dock från den angivna dagen, såvida det inte är uppenbart att an- givelsen är oriktig.

I de återstående artiklarna i konventionens fjärde del, 94—98, be- handlas patenterbarhetsprövning på prövningsavdelning. Tillämpnings— föreskrifter till detta avsnitt finns i reglerna 51——54.

Enligt artikel 94 skall det europeiska patentverket på särskild begä- ran pröva om en europeisk patentansökan och den uppfinning som an- sökningen avser uppfyller de krav som uppställs i konventionen. Sådan särskild begäran om patenterbarhetsprövning får framställas av sökan- den fram till dess sex månader har förflutit från det att publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungjordes i den europeiska patenttid- ningen. Särskild prövningsavgift skall erläggas samtidigt med denna be- gäran. Begäran anses inte inkommen förrän avgiften har betalats. Begä- ran kan inte återtas. Av artikel 96 framgår att detta förbud dock avser endast begäran som görs efter det att nyhetsgraskningsrapporten har pu- blicerats. Försummar sökanden att begära prövning inom föreskriven tid, skall den europeiska patentansökningen anses återkallad.

Om det europeiska patentverket inte kan pröva patentansökningar inom rimlig tid, kan förvaltningsrådet tillfälligt förlänga den frist inom vilken begäran om patenterbarhetsprövning eljest skall framställas (art. 95).

Artikel 96 rör handläggningen på prövningsavdelning. Först berörs det fall att sökanden har begärt patenterbarhetsprövning redan innan han fått nyhetsgranskningsrapporten. Det europeiska patentverket skall då anmoda honom att inom viss tid ange om han vill vidbliva sin begä— ran. Härefter behandlas det fall att prövningsavdelningen finner anled-

ning till erinringar mot ansökan eller den uppfinning ansökan avser. Prövningsavdelningen skall då anmoda sökanden att inom viss frist av- hjälpa bristerna. Sådan anmodan kan göras flera gånger. Fristen be- stäms i varje särskilt fall av prövningsavdelningen. Skulle sökanden un- derlåta att besvara förfrågan om han vill vidbliva sin begäran om pröv- ning eller skulle han underlåta att besvara en anmodan om rättelse, skall ansökningen anses återkallad.

I artikel 97 regleras det slutliga avgörandet på prövningsavdelning. Skulle prövningsavdelningen finna att ansökan eller den uppfinning som ansökan avser inte uppfyller kraven för att europeiskt patent skall kunna meddelas, skall den avslå ansökningen, såvida inte annan rätts- följd skall inträda. Patent skall meddelas, om avdelningen finner att an- sökningen och uppfinningen uppfyller de krav som uppställs i konventio- nen och det därjämte är klart dels att sökanden godkänner den avfatt- ning i vilken avdelningen avser att meddela patentet, dels att avgift för meddelandet av patent och avgift för tryckning av patentskriften har er— lagts, dels ock att förfallna årsavgifter har betalats. Betalas avgiften för meddelandet eller tryckningsavgiften inte i rätt tid, anses ansökan åter- kallad.

Beslut att meddela patent gäller från den dag då kungörelse om beslu- tet har tagits in i den europeiska patenttidningen. Sådan kungörelse får ske tidigast tre månader efter det att den frist som medges för att betala avgift för meddelande av patent och avgift för tryckning har börjat löpa. Enligt artikel 97 får vidare i tillämpningsföreskrifterna ges bestämmelse om skyldighet för sökanden att tillhandahålla översättning av patentkra- ven till de två av det europeiska patentverkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. Försummar sökanden att fullgöra sådan skyldighet, skall ansökningen anses återkallad. Har sådan skyldighet föreskrivits, skall kungörelse om beslut att meddela patent tas in i pa- tenttidningen tidigast fem månader från det den förenämnda fristen har börjat löpa. Bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla översättning av patentkraven finns i regel 51. Kungörelse om att patent har meddelats kommer därför ej att publiceras förrän fem månader efter det att pröv- ningsavdelningen har förklarat sig beredd att meddela patent.

I artikel 98 föreskrivs att en europeisk patentskrift, som innehåller be- skrivning, patentkrav och eventuella ritningar, skall publiceras samtidigt som kungörelsen om patentmeddel-ande publiceras.

Regel 51 innehåller i huvudsak följande. I samband med förfrågan hu- ruvida sökanden önskar vidbli begäran om patenterbarhetsprövning som har gjorts innan han har erhållit nyhetsgranskningsrapporten skall sökan- den beredas tillfälle att yttra sig över nyhetsgranskningsrapporten och ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Om prövningsavdelningen förelägger sökanden att avhjälpa brist, skall föreläggandet vara motive— rat. Samtliga brister som har ansetts föreligga skall anges på en gång. Sökanden får åläggas att inkomma med ny avfattning av beskrivning, patentkrav och ritningar. Innan prövningsavdelning fattar beslut om att meddela patent, skall den delge sökanden den text som avdelningen av- ser att lägga till grund för sitt beslut. Samtidigt skall sökanden anmodas, att inom tre månader betala avgift för meddelandet av patentet samt av-

gift för tryckning av patentskriften ävensom att ge in översättning av patentkraven till de två av verkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk i ärendet. I denna anmodan skall också lämnas upp- gift om vilka designerade stater som kräver översättning enligt artikel 65. Skulle sökanden meddela att han inte godkänner den text som har del- givits honom, skall prövningen fortsätta. I beslutet att meddela patent skall anges den text som ligger till grund för beslutet.

Har i det europeiska patentregistret antecknats olika sökande för olika fördragsslutande stater, skall enligt regel 52 patentet meddelas att gälla i respektive stat för de sökande som har antecknats för denna stat.

Bestämmelser om den europeiska patentskriften finns i reglerna 53 och 54. Enligt regel 53 skall regel 49, som avser form och innehåll för publicering av europeisk patentansökan, äga motsvarande tillämpning. Dessutom skall i patentskriften anges inom vilken tid invändning mot patentet får göras.

3.2.5. Femte delen. Invändningsförfarandet

Denna del omfattar artiklarna 99—105. Tillämpningsföreskrifter finns i reglerna 55—63.

Sedan europeiskt patent har meddelats vidtar invändningsförfarandet. Enligt artikel 99 äger envar inom en tid av nio månader från det att kungörelse om patentmeddelandet har utfärdats göra invändning mot patentet. Invändning skall göras skriftligen och skall motiveras. Särskild invändningsavgift skall erläggas för att invändningen skall anses inkom- men. Parter i förfarandet är patenthavaren och invändaren. Om invänd- ning görs, gäller den patentet i alla de fördragsslutande stater för vilka patentet har meddelats. Invändning kan göras även om patentet har upphört att gälla.

Invändning får grundas endast på vissa i artikel 100 angivna omstän- digheter, nämligen att uppfinningen inte är patenterbar enligt artiklarna 52—57, att uppfinningen inte har beskrivits så tydligt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen eller att patentet omfattar något som inte framgår av patentansökningen i dess lydelse vid ingivandet.

Bestämmelser om hur invändning skall avfattas finns i regel 55. I detta sammanhang bör erinras om de förut nämnda bestämmelserna i regel 1. Enligt dessa får invändning alltid avfattas på vilket som helst av det europeiska patentverkets tre officiella språk. Den som enligt artikel 14 får ge in patentansökan på annat språk än något av dessa tre of- ficiella språk får också ge in invändning avfattad på detta andra språk om översättning följer inom viss tid, som anges i regel 6.

Artikel 101 innehåller bestämmelser om handläggningen av invänd- ningsärende. Om en invändning uppfyller de formella kraven för att kunna tas upp till prövning, skall invändningsavdelningen undersöka om hinder mot patentets upprätthållande möter på någon av de grunder som anges i artikel 100. I den mån invändningsavdelningen så finner er- forderligt, får den förelägga parterna i ärendet att yttra sig över varand-

ras inlagor och över handlingar som upprättas av invändningsavdel- ningen.

I regel 56 finns föreskrifter om formell prövning av invändning. Om invändning inte har inkommit i rätt tid, skall den avvisas. Detsamma är fallet om vissa mera allvarliga brister föreligger när tiden för invändning har gått ut. Till sådana brister räknas åsidosättande av något av följande krav, nämligen att invändning skall vara skriftlig (art. 99), avfattad på något av det europeiska patentverkets officiella språk eller inom viss tid översatt till sådant språk (regel 1), innehålla uppgift om grunderna för invändningen (art. 99 och regel 55) samt innehålla uppgift om bevis- ningen (regel 55). Skulle brist föreligga i annat hänseende, skall invänd- ningsavdelningen däremot anmoda invändaren att avhjälpa bristerna inom tid som avdelningen bestämmer. Efterkommes inte föreläggandet skall invändningen avvisas. Om en invändning avvisas utan att ha upp- tagits till prövning i sak, skall patenthavaren underrättas.

I regel 57 lämnas närmare föreskrifter om hur invändningsavdelning skall förfara om en invändning tas upp till prövning i sak. Patenthavaren skall då tillställas invändningen med föreläggande att inom frist som av- delningen bestämmer yttra sig däröver och, om han så vill, ändra be- skrivning, patentkrav eller ritningar. Skulle invändning ha gjorts av flera, skall varje invändning tillställas de övriga invändarna samtidigt som invändningen delges patenthavaren. Yttrandet från patenthavaren skall delges övriga parter, som därvid kan anmodas att yttra sig ånyo.

Enligt regel 58 skall samtliga skrivelser från invändningsavdelningen och samtliga inkomna yttranden kommuniceras med alla parter. När pa- tenthavaren anmodas att yttra sig, skall han erinras om sin rätt att ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Invändningsavdelningens skrivelser till patenthavaren skall motiveras i den mån det är nödvän- digt och alla de hinder som finns för att upprätthålla patentet skall anges för honom på en gång.

Ytterligare föreskrifter om handläggningen av invändning finns i reg- lerna 59 och 60. I regel 59 föreskrivs att, om part åberopar handlingar som inte är tillgängliga för det europeiska patentverket, invändningsav— delning kan förelägga honom att förete dessa handlingar inom viss frist vid äventyr att det eljest bortses från dem. Enligt regel 60 kan invänd- ningsförfarandet fortsätta även om det europeiska patentet har upphört att gälla i alla designerade stater, om invändaren begär det inom två må- nader från det att han underrättats om att patentet har upphört att gälla. Förfarandet får vidare fortsättas ex officio om invändaren avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga eller om invändaren återkallar invändningen.

Artikel 102 innehåller de grundläggande bestämmelserna om avgö- rande av invändningsärende. Finner invändningsavdelning att hinder mot patentet föreligger på någon av de grunder som anges i artikel 100, skall den upphäva patentet. Finner invändningsavdelningen att hinder inte föreligger mot att patentet upprätthålls oförändrat, skall den ogilla in- vändningen. Skulle invändningsavdelningen finna att de ändringar som patenthavaren har medgivit under invändningsförfarandet är tillfyllest, skall den besluta att patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning. För

att sådant beslut skall kunna meddelas fordras att patenthavaren har godtagit den ändrade lydelsen. Det är däremot inte nödvändigt att öv- riga parter har godtagit ändringarna. Vidare fordras att patenthavaren inom föreskriven tid har erlagt avgift för tryckning av ny patentskrift. Om patenthavaren försummar att erlägga tryckningsavgiften i tid, skall patentet upphävas.

I artikel 102 öppnas också möjlighet att i tillämpningsföreskrifterna införa bestämmelse om skyldighet för patenthavaren att ge in översätt- ning av den ändrade avfattningen av patentkraven till de båda officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. Underlåtenhet att iaktta så- dan skyldighet medför att patentet upphävs. Föreskrift om skyldighet att lämna översättning har tagits in i regel 58. Denna regel innehåller förutom de bestämmelser som förut har genomgåtts i anslutning till arti- kel 101 föreskrifter om det särskilda förfarande som skall iakttas om invändningsavdelning ämnar förklara att ett patent skall upprätthål— las i ändrad avfattning. Innan avdelningen fattar beslut därom skall den underrätta parterna om den lydelse i vilken den har funnit att patente't kan upprätthållas och förelägga dem att inom en månad lämna besked huruvida de godkänner den nya avfattningen. Om parterna inte godkän- ner den tilltänkta ändringen får förfarandet fortsätta. I annat fall skall patenthavaren anmodas att inom tre månader erlägga avgift för tryck- ning av ny patentskrift och ge in översättning av de ändrade patentkraven till de båda officiella språk som inte är handläggningsspråk i ärendet. Samtidigt skall invändningsavdelningen upplysa patenthavaren om vilka av de designerade staterna som kräver översättning av ändringen för att patentet i fortsättningen skall bli gällande där (art. 65). I beslutet att upprätthålla europeiskt patent i ändrad avfattning skall anges den text som ligger till grund för beslutet.

Har det europeiska patentverket beslutat att patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, skall verket enligt artikel 103, samtidigt som det ut- färdar kungörelse om beslutet, publicera ny patentskrift. I regel 62 sägs, att de bestämmelser som finns i regel 49 om publicering av europeisk patentansökan skall äga motsvarande tillämpning vid utgivande av ny patentskrift.

Enligt regel 61 äger bestämmelserna i regel 20 tillämpning också vid överlåtelse under invändningsförfarande eller under den tid varunder in- vändning kan göras. Såsom tidigare nämnts föreskrivs i regel 20 bl. a. att överlåtelse inte beaktas av det europeiska patentverket med mindre de handlingar som styrker överlåtelsen har inkommit till verket.

I artikel 104 anges hur parternas kostnader i invändningsförfarandet skall fördelas dem emellan. Som huvudregel gäller att var part skall stå för sin kostnad. Skulle invändningsavdelning eller i förekommande fall besvärskammare finna det skäligt, kan avdelningen respektive kam- maren besluta om annan fördelning av sådana kostnader som har orsa— kats av muntlig förhandling eller bevisupptagning. På begäran skall vederbörande invändningsavdelnings kansli fastställa det belopp som skall erläggas till följd av ett beslut om fördelning av kostnader. Kansliets beslut kan inom viss tid överklagas hos invändningsavdel- ningen. Sedan beslut i kostnadsfråga har blivit gällande, skall det såvitt

avser verkställighet i de fördragsslutande staterna vara jämställt med av- görande i civilmål i den staten och det får inte omprövas där.

Till artikel 104 ges tillämpningsföreskrifter i regel 63. Dessa innehål- ler i huvudsak följande. Beslut om fördelning av kostnader skall tas in i avgörandet av invändningsärendet. Fördelningsbeslutet skall avse bara sådana kostnader som rimligen varit påkallade. Ombudskostnader är er- sättningsgilla. Begäran till invändningsavdelnings kansli om att få fast- ställt det belopp som skall betalas får framställas först sedan det beslut som ligger till grund för denna begäran inte längre kan överklagas. Ta- lan mot kansliets beslut skall föras inom en månad från det att detta beslut har erhållits. Särskild besvärsavgift skall betalas.

Artikel 105 innehåller bestämmelser om inträde i invändningsförfa- rande, s.k. intervention. Sedan tiden för invändning har gått ut, kan envar som visar att talan om intrång i patentet har väckts mot honom in- träda som intervenient i ett redan anhängigt invändningsärende. Det skall dock ske inom tre månader från det att talan anställdes mot ho- nom. Såsom intervenient får också den inträda som efter det att han har anmodats upphöra med ett förment patentintrång har väckt talan för att få fastställt att han inte har begått patentintrång. Begäran att få inträda som intervenient skall framställas skriftligen och intervenienten skall be- tala samma avgift som gäller för invändning. Intervention skall i princip behandlas som en invändning.

3.2.6. Sjätte delen. Besvärsförfarandet

Denna del omfattar artiklarna 106—112. Till delen hör reglerna 64— 67.

Beslut som meddelas på mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändningsavdelning eller rättsavdelningen får enligt artikel 106 över- klagas genom besvär. Besvär mot ett beslut har suspensiv verkan, dvs. beslutet saknar rättsverkan i avbidan på att besvären avgörs. Beslut som' inte innebär att vederbörande avdelning slutligt skiljer sig från ärendet får i princip överklagas bara i samband med att talan förs mot det slut- liga avgörandet. Särskilt överklagande av beslut under handläggningen får sålunda ske endast om det medges i beslutet. Avgörande i invänd- ningsärende kan överklagas även om patentet har upphört att gälla. Besvär får aldrig avse enbart fördelning av kostnader i invändnings- förfarande. Sådana fördelningsbeslut kan f.ö. överklagas endast om kostnaderna överstiger ett i avgiftsreglementet angivet belopp.

Behörig att anföra besvär är enligt artikel 107 den som har varit part i ett förfarande som har lett till ett beslut som har gått honom emot. Övriga parter i detta förfarande blir parter också i besvärsärendet. En- ligt artikel 108 skall besvär anföras skriftligen inom två månader från delfåendet av beslutet. För att ange grunderna för besvären åtnjuts dock en frist om fyra månader från delfåendet av beslutet. Besvär anses inte inkomma förrän en särskild besvärsavgift har erlagts.

Om motpart saknas, tas besvär upp till prövning först av den avdel- ning som har meddelat det överklagade beslutet (art. 109). Finner denna

avdelning att besvären inte skall avvisas och att de är befogade, skall av- delningen själv ändra beslutet. Har sådan ändring inte skett inom en må— nad efter det att grunderna för besvären har inkommit, skall besvären överlämnas till besvärskammaren utan yttrande från vederbörande av- delning.

Om handläggningen på besvärskammare ges bestämmelser i artikel 110. Kammaren prövar först om besvären har inkommit i rätt tid och uppfyller de formella kraven. Befinnes detta vara fallet, prövas besvären i sak. Kammaren kan därvid, så ofta den finner påkallat, förelägga par- terna att yttra sig såväl över utlåtanden från kammaren som över annan parts inlagor. Fristerna för sådana yttranden bestäms av kammaren. Un- derlåter patentsökande som är part i besvärsärende att besvara sådant föreläggande, skall hans patentansökan anses återkallad. Detta gäller dock inte om det överklagade beslutet har meddelats av rättsavdel- ningen.

I artikel 111 behandlas avgörande på besvärskammare. Besvärskam- mare är i varje besvärsärende behörig att vidta alla de åtgärder som den avdelning som har meddelat det överklagade beslutet hade kunnat vidta. Kammaren äger också rätt att återförvisa ärendet till vederbörande av- delning för fortsatt handläggning. Återförvisar kammaren ett ärende är den avdelning till vilken ärendet har återförvisats i princip bunden av den rättsliga bedömning som besvärskammaren har lagt till grund för sitt be- slut om återförvisning. Besvärskammares beslut rörande avgörande på mottagningsavdelningen binder också vederbörande prövningsavdelning, om ansökningsårende går vidare till sådan avdelning.

Reglerna 65 och 66 innehåller tillämpningsföreskrifter till artiklarna 110 och 111. Regel 65 inleds med en uppräkning av de föreskrifter som skall vara iakttagna för att besvär skall tas upp till prövning i sak. Skulle det brista i något sådant avseende och har klaganden inte avhjälpt bristen inom den frist som enligt artikel 108 gäller för att komma in med handlingarna, skall besvären avvisas. Endast i det fall att bristen avser sättet att ange klagandens namn och adress anmodas klaganden att avhjälpa bristen. Efterkommes inte sådan anmodan inom förelagd tid, skall besvären avvisas utan prövning i sak. Enligt regel 66 skall be- svärskammare i princip tillämpa samma handläggningsförfarande som gällt för den avdelning vars beslut överklagats.

Regel 67 innehåller föreskrifter om att besvärsavgift under vissa för- hållanden kan återbetalas. Detta skall sålunda ske om vederbörande av- delning har vidtagit rättelse i anledning av besvären eller om besvärs— kammare har bifallit besvären och felet varit så betydande att återbetal- ning framstår som skälig.

Artikel 112 innehåller bestämmelser om när ärenden skall hänskjutas till den stora besvärskammaren. Det får ske om det behövs för att sä- kerställa en enhetlig rättstillämpning eller när en rättsfråga av grundläg- gande betydelse uppkommer. Besvärskammare kan hänskjuta rättsfrågor till den stora besvärskammaren såväl på eget initiativ som på begäran av part, om besvärskammaren finner hans begäran befogad. Rättsfrågor kan hänskjutas till den stora besvärskammaren också av presidenten för det europeiska patentverket, om han finner att två besvärskamrar har

meddelat med varandra oförenliga beslut. Den stora besvärskammarens beslut binder besvärskamrarna.

3.2.7. Sjunde delen. Gemensamma bestämmelser

Denna del är uppdelad på tre kapitel. Det första omfattar artiklarna 113—126 och innehåller allmänna föreskrifter för handläggningen. Det andra, omfattande artiklarna 127—132, ägnas åt handlingars offentlig— het och därmed sammanhängande frågor. Det tredje kapitlet, med artik- larna 133 och 134, innehåller bestämmelser om ombud. Tillämpningsfö- reskrifterna till sjunde delen utgörs av reglerna 68—102.

Kapitel I. Allmänna föreskrifter om förfarandet (art. 113—126) A. Föreskrifter om beslut Det europeiska patentverkets beslut får enligt artikel 113 grundas endast på sådant som parterna i ärendet har haft tillfälle att yttra sig över. Vid prövning av en patentansökan eller ett patent får beaktas endast den ly— delse som sökanden respektive patenthavaren har ingivit eller godkänt. Enligt artikel 114 är prövningen vid det europeiska patentverket alltid officialprövning. Verket är alltså inte bundet av parternas yrkanden, ar- gumentation eller bevis. Däremot får verket bortse från sådana uppgif— ter och sådan bevisning som inte har åberopats eller ingivits inom före- skriven tid.

Beslut får enligt regel 68 meddelas muntligen i samband med muntlig förhandling. Meddelas beslut muntligt, skall det därefter sättas upp skriftligt och tillställas parterna. Om beslutet kan överklagas, skall det motiveras och besvärshänvisning lämnas. I besvärshänvisning skall an- ges vad klaganden enligt artiklarna 106—108 har att iaktta för att be- svären skall kunna tas upp till prövning. Part kan inte grunda några an- språk på att det europeiska patentverket har underlåtit att lämna be- svärshänvisning.

Regel 69 innehåller bestämmelser om hur det europeiska patentverket skall förfara då en rätt har upphört direkt på grund av bestämmelse i konventionen och således utan att särskilt beslut har meddelats i saken. Finner det europeiska patentverket att rättsförlust har inträtt av sådan anledning, skall det sända underrättelse härom till den som träffas av rättsförlusten. Den som har fått en sådan underrättelse kan, om han an- ser att det europeiska patentverkets uppfattning är oriktig, inom två må- nader begära beslut i saken. Beslut meddelas emellertid bara om pröv- ningen leder till resultat som går vederbörande emot. Skulle det euro- peiska patentverket finna hans invändning befogad, skall han underrät- tas härom.

I anslutning till de nu nämnda bestämmelserna om beslut och under- rättelse skall härefter redogöras för artikel 119 och reglerna 77—82, som rör delgivning av beslut och andra handlingar.

Enligt artikel 119 skall det europeiska patentverket ex officio delge vederbörande part alla sådana beslut och underrättelser från vilka fris— ter börjar löpa eller som eljest enligt konventionen eller enligt beslut av presidenten skall delges. Om det är påkallat av särskilda skäl får delgiv-

ning ske genom patentmyndigheterna i de fördragsslutande staterna. Har försändelse avsänts som rekommenderat brev, skall försändelsen enligt regel 78 anses ha kommit adressaten tillhanda tionde dagen från avsändningsdagen, om inte försändelsen kommer bort eller kommer fram senare. Vid tvist ankommer det på det europeiska patentverket att visa, att försändelsen har kommit adressaten tillhanda och när det har skett. Delgivning av rekommenderad försändelse skall anses behörigen gjord även om adressaten vägrar att ta emot försändelsen. I övrigt gäl- ler för delgivning med posten bestämmelserna i vederbörande stats lag.

B. Föreskrifter om delgivning Regel 77 innehåller allmänna föreskrifter om delgivning. Som regel skall delgivning ske med original eller en av det europeiska patentverket be- styrkt avskrift. Delgivning kan ske antingen direkt med vederbörande el- ler genom förmedling av patentmyndigheten i fördragsslutande stat. Di- rekt delgivning sker genom postförsändelse, genom överlämnande i det europeiska patentverkets lokaler eller genom kungörelse. Delgivning genom nationell patentmyndighet skall ske enligt nationella bestäm- melser.

Regel 78 innehåller föreskrifter om delgivning per post. Alla beslut som medför att besvärsfrist börjar löpa liksom kallelser och andra hand- lingar som presidenten bestämmer skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. I övrigt skall handlingar sändas i rekommende- rat brev. Såvitt gäller den som inte har hemvist eller säte i fördrags- slutande stat och int-e har auktoriserat ombud får handling dock sändas med vanligt brev.

Närmare bestämmelser om delgivning i det europeiska patentverkets lokaler ges i regel 79. Handlingen skall överlämnas inom verkets lokaler och kvitto skall avkrävas mottagaren. Delgivning anses ha skett även om vederbörande vägrar att ta emot handlingen eller att erkänna mottagan- det.

Kungörelsedelgivning får enligt regel 80 tillgripas när adressatens vis- telseort är okänd. Presidenten bestämmer hur kungörelse skall ske. När en månad har gått från kungörandet anses delgivning ha skett.

Särskilda bestämmelser om delgivning med ombud finns i regel 81. Har ombud utsetts, skall delgivningen ske med ombudet. Skulle det fin- nas flera ombud räcker det att delge ett av dem. Om flera parter har ge- mensamt ombud, är det tillräckligt att tillställa detta ombud ett exem— plar av handlingen i fråga.

I regel 82 sägs att om en handling väl har nått adressaten men det eu— ropeiska patentverket inte kan visa att delgivning har skett på rätt sätt, handlingen skall anses vara delgiven den dag som verket kan visa att den faktiskt har kommit mottagaren tillhanda.

C. Föreskrifter om erinran mot publicerad ansökan I artikel 115 föreskrivs att sedan en europeisk patentansökan har pub- licerats, envar kan skriftligen hos det europeiska patentverket framföra erinran beträffande uppfinningens patentbarhet. Den som gör sådan erinran blir inte part i patentärendet, men de inkomna handlingarna

skall kommuniceras med sökanden eller i förekommande fall med pa- tenthavaren.

D. Föreskrifter om muntlig förhandling och bevisupptagning Artikel 116 innehåller bestämmelser om muntlig förhandling inför det europeiska patentverket. Muntlig förhandling skall hållas om part begär det eller om det europeiska patentverket finner det påkallat. Parts begä- ran om muntlig förhandling får dock avslås, om den avser ny förhand- ling inför samma organ där muntlig förhandling i saken förut har hållits och sakförhållandena och parterna är desamma. Såvitt gäller mottag— ningsavdelningen kan den, med undantag för de fall då den avser att av- slå patentansökningen, alltid vägra muntlig förhandling om den finner sådan onödig. Muntlig förhandling inför mottagningsavdelningen, inför prövningsavdelning eller inför rättsavdelningen är inte offentlig. På invändningsavdelningarna är förhandlingarna däremot offentliga, såvida inte vederbörande avdelning på särskilda skäl beslutar annat. Detsamma gäller förhandling inför besvärskammare eller den stora besvärskamma- ren, i den mån ärendet som handläggs rör publicerad patentansökan. Kallelse å part till muntlig förhandling skall enligt regel 71 utgå minst en månad i förväg, såvida inte parten godtar kortare frist. Parts utevaro utgör inte hinder för förhandling, och erinran härom skall tas in i kal- lelsen.

Bestämmelserna om bevisupptagning finns i artikel 117, som i hu- vudsak innehåller följande. Vid förfarande inför prövningsavdelning, in- vändningsavdelning, rättsavdelningen eller besvärskammare är olika be- vismedel tillåtna. I artikeln anges som exempel på tillåtna bevismedel partsförhör, vittnesförhör, sakkunnigutlåtande, skriftligt bevis, syn, in- hämtande av upplysningar och beedigat skriftligt utlåtande. Prövnings- avdelning, invändningsavdelning och besvärskammare kan uppdra åt en av sina ledamöter att ta upp bevisning. Om det europeiska patentverket finner erforderligt att höra part, vittne eller sakkunnig muntligt, kan det antingen kalla vederbörande att inställa sig inför verket eller hemställa om bevisupptagning vid domstol i den stat där vederbörande har hem- vist.

Part, vittne eller sakkunnig som kallas att inställa sig inför det euro- peiska patentverket kan hemställa att i stället bli hörd vid domstol i den stat där han har hemvist. Har sådan begäran gjorts eller har den som kallats inte svarat inom viss frist, kan det europeiska patentverket an- hålla hos nationell domstol att den ombesörjer bevisupptagningen. Om part, vittne eller sakkunnig har hörts inför det europeiska patentverket men det sedermera finnes önskvärt att personen hörs under ed eller i an- nan lika bindande form, kan sådan bevisupptagning begäras hos dom- stol i den stat där vederbörande har hemvist. Förhör under ed eller i mot— svarande form kan också begäras utan att något tidigare förhör har ägt rum vid det europeiska patentverket. Vid bevisupptagning som äger rum inför domstol i fördragsslutande stat har enligt regel 99 företrädare för det europeiska patentverket rätt att närvara. Sådan företrädare får också ställa frågor till den som hörs.

Närmare föreskrifter om bevisupptagning vid det europeiska patent-

verket ges i reglerna 72—75. I regel 72 föreskrivs inledningsvis att, om det europeiska patentverket finner det nödvändigt att muntligen höra part, vittne eller sakkunnig, särskilt beslut härom skall fattas. I beslutet skall anges vad förhöret skall avse liksom tid och plats för detsamma. Har part påkallat förhör med vittne eller sakkunnig, skall parten i beslu- tet föreläggas att inom viss tid inkomma med uppgift om namn och adress på den han önskar höra. Den som skall höras skall kallas med minst en månads varsel, om han inte medger kortare varsel. Kallelsen skall innehålla uppgift om vad förhöret avser, vilka parterna är samt möjligheterna till ersättning för inställelsen. I kallelsen skall också upp- lysas om att vederbörande kan begära att i stället bli hörd inför domstol i den stat där han har hemvist. Den kallade skall uppmanas att inom viss tid meddela om han avser att inställa sig. Innan någon hörs inför det europeiska patentverket skall han erinras om att förnyat förhör un- der ed eller i annan lika bindande form kan anställas vid domstol. Par- terna får närvara vid bevisupptagning och ställa frågor till den som hörs.

Regel 73 innehåller regler om inhämtande av sakkunnigutlåtande. Det europeiska patentverket bestämmer hur utlåtandet skall upprättas och den tid inom vilket det skall avges. Sakkunnigutlåtandet skall kommu- niceras med parterna.

I regel 74 finns vissa föreskrifter om kostnaderna för bevisupptag- ning. Som villkor för att bevisning skall tas upp kan det europeiska pa- tentverket kräva att den som har begärt bevisningen hos verket nedsätter ett belopp som motsvarar de beräknade kostnaderna för bevisupptag- ningen. Vittnen och sakkunniga som hörs inför det europeiska patent- verket har rätt till skälig ersättning för rese— och uppehållskostnader. Vittnen har därjämte rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst och sakkunnig har rätt till arvode för sitt arbete. Den som har kallats av det europeiska patentverket kan få förskott på rese- och uppehållskostnader. Ersättningarna utbetalas eljest så snart vittnet eller den sakkunnige har fullgjort sin uppgift. Utbetalningarna görs av det europeiska patentver- ket.

Regel 75 innehåller bestämmelser rörande bevisupptagning till fram- tida säkerhet om bevis kan gå förlorade eller kan bli svåra att förebringa vid senare tillfälle. Föreligger sådan risk, kan på begäran föranstaltas om omedelbar bevisupptagning. Sökanden eller i förekommande fall pa- tenthavaren skall underrättas om tidpunkten för åtgärden och han skall ha skälig tid på sig att inställa sig. Särskild avgift skall erläggas för att begäran som nu avses skall anses inkommen.

Bestämmelser om protokoll vid muntlig förhandling och bevisupptag- ning finns i regel 76. Uppteckning skall ske av det väsentliga som före- kommer vid sammanträdet. Parter, vittnen och sakkunniga skall få ta del av de uppteckningar som görs av deras utsagor. Görs anmärkningar mot uppteckningen skall anmärkningarna antecknas. Parterna skall till— ställas avskrift av protokollet.

E. Föreskrifter om partsställning I artikel 118 föreskrivs att om det för en och samma patentansökan eller ett och samma patent finns olika sökande såvitt gäller skilda designerade

stater, de sökande dock alla inför det europeiska patentverket skall an- ses som gemensamma sökande. Europeisk patentansökan eller euro- peiskt patent är enhetligt inför det europeiska patentverket, om inte an- nat föreskrivs i konventionen.

F. Föreskrifter om frister Enligt artikel 120 skall i tillämpningsföreskrifterna anges hur frister skall beräknas och under vilka förutsättningar frister får förlängas. I till- lämpningsföreskrifterna skall också anges inom vilka gränser sådana frister som bestäms i föreläggande från det europeiska patentverket får sättas. De föreskrivna bestämmelserna återfinns i reglerna 83—85.

Regel 83 innehåller föreskrifter om hur frister skall beräknas. Frister skall anges i hela dagar, veckor, månader och år. I fråga om de närmare bestämmelserna om beräkning av slutdag hänvisas till regelns text.1

I regel 84 anges de gränser inom vilka det europeiska patentverket har att hålla sig då det enligt konventionen eller tillämpningsföreskrif— terna skall bestämma frister. Sådan frist får inte sättas under två måna- der och i regel inte över fyra månader. Om särskilda skäl föreligger får dock frist bestämmas till sex månader. Förlängning får också medges, om särskilda skäl föreligger.

Regel 85 innehåller bestämmelser om automatisk förlängning av fris- ter. Sålunda gäller att, om frist utlöper på dag då det europeiska patent- verket inte är öppet eller då postutdelning inte förekommer, fristen för- längs till närmaste dag då verket är öppet eller postutdelning förekom- mer. Skulle frist utlöpa när det föreligger avbrott eller störning i den all- männa postgången inom en fördragsslutande stat eller mellan en för— dragsslutande stat och det europeiska patentverket, förlängs fristen för part som har hemvist eller säte i den berörda staten eller som har ombud med hemvist i sådan stat till dess avbrottet eller störningen har upphört. Föreligger avbrottet eller störningarna i den stat i vilken det eu- ropeiska patentverket är beläget förlängs fristerna för alla parter. Presi- denten för det europeiska patentverket kungör under vilken tid avbrott eller störning skall anses föreligga. Enligt uttryckligt stadgande gäller dessa bestämmelser också beträffande den frist som myndighet i för- dragsslutande stat har att iaktta då den vidarebefordrar europeiska pa- tentansökningar till det europeiska patentverket.

G. Föreskrifter om återupptagande av ansökan och återinsättande i ti- digare rättigheter Om en europeisk patentansökan har avslagits eller skall avslås eller skall' anses återkallad och detta beror på att sökanden har försummat att iaktta en av det europeiska patentverket bestämd frist, kan den återupp- tas till behandling, om sökanden anhåller härom och betalar särskild återupptagningsavgift (jfr art. 121). Ansökan om återupptagande skall göras inom två månader från delgivning av avslagsbeslutet respektive delgivning av besked om att ansökningen anses återkallad. Den åtgärd

1Sättet att beräkna frister överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller enligt lagen (1930: 173) om beräkning av lagstadgad tid.

som har försummats skall dessutom vidtas inom samma tid. Beslut om återupptagande fattas av det organ som har beslutat eller skall besluta med anledning av försummelsen att iaktta fristen.

Enligt artikel 122 kan det europeiska patentverket under vissa villkor medge att en för sent vidtagen åtgärd skall anses som vidtagen i rätt tid (restitutio in integrum). Sålunda gäller att om en sökande eller en pa- tenthavare, trots att han iakttagit all den omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iakttaga en frist gentemot det euro- peiska patentverket, och detta haft till direkt följd att rätt har gått för- lorad för honom, skall han på framställning därom återinsättas i sina ti- digare rättigheter. Som exempel på rättsförlust nämns att patentansökan eller yrkande avslagits eller att patentansökan skall anses återkallad. Framställning om återinsättande skall göras inom två månader från det att hindret upphörde. Den åtgärd som försummats skall också vidtas inom samma tid. Framställningen får i intet fall göras senare än ett år efter det att den frist som har försuttits har löpt ut. Särskild avgift skall erläggas för att framställningen skall tas upp till behandling. Framställ- ningen prövas av det organ som har beslutat med anledning av den tidi- gare försummelsen.

Vid vissa frister är emellertid bestämmelserna om ”restitutio in inte- grum” inte tillämpliga. Återinsättande i tidigare rättighet kan sålunda inte ske vid överskridande av följande frister: fristen enligt artikel 61 för den som har vunnit bättre rätt till en patentansökan att överta ansökan eller göra ny ansökan eller begära avvisning, fristen enligt artikel 76 att betala ansökningsavgift, nyhetsgranskningsavgift och designeringsavgift för europeisk avdelad ansökan, fristen enligt artikel 78 att betala den vanliga ansökningsavgiften och nyhetsgranskningsavgiften, fristen enligt artikel 79 att betala designeringsavgifter, fristen enligt artikel 87 för att få åtnjuta prioritet samt fristen enligt artikel 94 att begära patenterbar- hetsprövning. Inte heller kan institutet tillämpas såvitt gäller den frist inom vilken återinsättande skall begäras.

Den som i designerad stat i god tro har utnyttjat en uppfinning eller har vidtagit väsentliga åtgärder därför efter det att rättsförlust har inträtt för den patentsökande eller patenthavaren men före det att det europeiska patentverket har utfärdat kungörelse om ”restiutio in in- tegrum” får fortsätta utnyttjandet i sin verksamhet utan att betala er— sättning till patenthavaren.

Artikel 122 inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att så- vitt gäller frister som enligt konventionen skall iakttas gentemot veder- börande stats myndigheter godta att åtgärd vidtas efter det att sådan frist har utgått.

H. Föreskrifter om rätt att ändra I artikel 123 behandlas sökandes och patenthavares rätt att ändra pa- tentansökan och patent under handläggningen vid det europeiska pa- tentverket. Sökanden skall sålunda lämnas minst ett tillfälle att ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Patentansökan eller patent får dock inte ändras så att ansökningen eller patentet kommer att omfatta något som går utöver innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivan-

det. Inte heller får patentkraven under invändningsförfarandet ändras så att skyddsomfånget utvidgas.

Närmare bestämmelser om rätt att ändra finns i reglerna 86—89 i till- lämpningsföreskrifterna. Innan sökanden har fått del av nyhetsgransk- ningsrapporten får han enligt regel 86 inte ändra beskrivning, patent- krav eller ritningar, om det inte är särskilt medgivet. Efter det att sökan- den har fått nyhetsgranskningsrapporten och till dess han får första föreläggande från vederbörande prövningsavdelning får han ändra i de nyss nämnda handlingarna. Sedan första föreläggande från prövnings- avdelningen erhållits får sökanden göra ändringar i samband med att han avger infordrat yttrande. Eljest krävs efter denna tidpunkt särskilt medgivande från prövningsavdelningen för att ändring skall få ske.

Såsom framgått av redogörelsen för artikel 54 utgör en ännu inte pu- blicerad europeisk patentansökan nyhetshinder för en senare europeisk patentansökan, om den tidigare ingivna ansökningen sedermera publice- ras. Detta gäller dock bara såvitt avser sådana stater som omfattas av båda ansökningarna. För den tidigare ansökningen räknas de stater som den omfattade när den publicerades. I den mån nyhetshinder på grund av dessa bestämmelser skulle föreligga beträffande viss stat eller vissa stater får ansökningen enligt regel 87 innehålla patentkrav som är olika för olika designerade stater. I sådana fall får, om det europeiska patent- verket anser detta nödvändigt, ansökningen också innehålla beskrivning- ar och ritningar som är olika för olika stater.

Regel 88 innehåller föreskrifter om rättelse av fel i ansökningshand- lingarna. Språkfel, skrivfel och andra sådana oriktigheter får rättas efter särskild hemställan. Såvitt gäller beskrivningen, patentkraven och rit- ningarna måste det dock röra sig om en så uppenbar misskrivning att det omedelbart står klart att något annat än vad rättelsen innehåller inte kan ha avsetts. Enligt regel 89 får det europeiska patentverket rätta fel i sina beslut endast då fråga är om språkfel, skrivfel och andra uppenbara fel.

I . Föreskrifter om upplysningsplikt I artikel 124 finns bestämmelser om viss upplysningsplikt för sökanden. Prövningsavdelning eller besvärskammare kan anmoda en sökande att inom viss frist uppge i vilka stater han har ansökt om nationellt patent på den uppfinning eller delar av den uppfinning som avses med den eu- ropeiska patentansökningen samt att uppge numret på sådan ansökan. Underlåter sökanden att inom utsatt tid efterkomma sådan anmodan, skall hans ansökan anses återkallad.

]. Föreskrifter om avbrott i handläggningen I regel 90 finns bestämmelser om avbrott i handläggningen vid det euro- peiska patentverket.1 De har i huvudsak följande innehåll. Handlägg-

1 Jämför bestämmelserna i regel 13 om avbrott i handläggningen när talan om bättre rätt till europeisk patentansökan eller till europeiskt patent har anhängiggjorts. Dessa bestämmelser har berörts förut i anslutning till andra delen, kapitel II.

ningen avbryts om sökanden eller patenthavaren avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga, såvida det inte finns ombud vars behörighet inte påverkas av det inträffade. Finns sådant ombud avbryts handlägg- ningen bara på särskild begäran från ombudet. Handläggningen avbryts också om det mot sökandens eller patenthavarens egendom inleds förfa- rande som medför att vederbörande inte lagligen kan fortsätta att delta i handläggningen. Slutligen skall handläggningen avbrytas när ombud av- lider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga. I de två först nämnda fal- len då avbrottet beror på sökanden eller patenthavaren återupptas handläggningen sedan det europeiska patentverket har fått uppgift om vem som är behörig att delta i den fortsatta handläggningen av ären- det. När sådant meddelande har inkommit kommuniceras det med övriga parter i ärendet och det europeiska patentverket bestämmer en dag från vilket handläggningen skall fortsättas. Beror avbrottet såsom i det sist nämnda fallet på ombudet, skall handläggningen återupptas så snart nytt ombud har förordnats. Skulle det europeiska patentverket inte ha fått uppgift om nytt ombud inom tre månader från det att handläggningen avbröts, skall verket, i fall då sökanden är skyldig att ha ombud, medde- la att ansökningen kommer att anses återkallad eller, i förekommande fall, att patentet kommer att upphävas om nytt ombud inte har förord- nats inom två månader från det att sökanden eller patenthavaren har fått del av meddelandet.1 Föreligger inte ombudstvång, skall verket i stället meddela att handläggningen från den dag då meddelandet delges fortsätter direkt med sökanden eller patenthavaren.

I regel 90 föreskrivs också att alla frister som löper för sökanden eller patenthavaren då avbrott i handläggningen sker enligt denna regel — utom de frister som gäller för att begära patenterbarhetsprövning eller att betala årsavgift upphör att löpa när handläggningen avbryts och fortsätter att löpa när handläggningen återupptas. Återupptas handlägg- ningen när mindre än två månader återstår av fristen för att begära pa- tenterbarhetsprövning, får sådan begäran dock göras inom två månader från det att handläggningen återupptogs.

K. Föreskrifter om preskription m. m. Enligt artikel 125 skall det europeiska patentverket i den mån föreskrif- ter om handläggningen saknas i konventionen beakta sådana process- rättsliga principer som är allmänt erkända i de fördragsslutande staterna. Artikel 126 innehåller föreskrifter om preskription av vissa ford- ringar. Organisationens rätt att utkräva avgifter som skall betalas till det europeiska patentverket upphör fyra år efter utgången _av det kalen— derår under vilket avgifterna förföll till betalning. Rätt till återbetalning från organisationen preskriberas på motsvarande sätt fyra år efter ut- gången av det år då rätt till återbetalning uppstod. Preskriptionsavbrott åstadkommes genom krav. Efter krav börjar en ny preskriptionsfrist. Den utlöper senast sex år från det kravet ursprungligen uppstod. Skulle

1 Bestämmelser om skyldighet att ha ombud finns i artikel 133 som genom- gås senare.

talan om kravet ha anhängiggjorts, preskriberas kravet dock tidigast ett år efter lagakraftvunnet avgörande i saken.

Enligt regel 91 har det europeiska patentverkets president rätt att av- skriva små eller osäkra fordringar.

Kapitel 11. Information till allmänhet och myndigheter (art. 127—132). Det europeiska patentverket skall enligt artikel 127 föra ett register som skall betecknas som det europeiska patentregistret. 1 registret skall an-

tecknas alla sådana uppgifter som föreskrivs i konventionen. Ingen in-

föring skall dock ske beträffande europeisk patentansökan innan patent- ansökningen har publicerats. Registret skall vara tillgängligt för allmän- heten. Närmare föreskrifter om hur registret skall föras lämnas i regel 92.

1 artikel 128 finns grundläggande bestämmelser om handlingsoffent- lighet vid det europeiska patentverket såvitt avser patentärenden. I prin- cip är handlingarna hemliga till dess patentansökningen har publicerats av det europeiska patentverket. Om inte annat föreskrivs krävs sålunda sökandens medgivande för att handlingarna skall lämnas ut före publi- ceringen. Sedan publicering har skett skall handlingarna däremot med de begränsningar som anges i tillämpningsföreskrifterna hål- las tillgängliga för envar. Från principen om sekretess för handlingar i ärende i vilket ansökningen ännu inte har publicerats görs tre undantag. Det första avser det fall att någon kan visa att en ännu icke publicerad europeisk patentansökan har åberopats emot honom. I sådant fall krävs inte sökandens medgivande för att få ta del av handlingarna. Vidare gäller att om en europeisk avdelad ansökan eller en ny ansökan från den som tillerkänts bättre rätt till europeisk patentansökan publiceras före den ursprungliga ansökningen, den ursprungliga ansökningen också blir allmänt tillgänglig. Slutligen har det europeiska patentverket rätt att före publiceringen lämna ut vissa uppgifter om en ansökan, nämligen ansökans nummer, ingivningsdag, om prioritet yrkats, dag, stat och an- sökningsnummer för den tidigare ansökningen, vidare sökandens namn, uppfinningens benämning samt de designerade staterna.

Till denna artikel sluter sig tillämpningsföreskrifter i regel 93—95 och i viss mån också i regel 96. I regel 93 anges vilka handlingar i ett ärende som även efter publicering av ansökningen inte är offentliga. Det gäller bl. a. inlagor rörande jävsinvändningar, utkast till beslut och underrättel- ser samt andra handlingar som upprättas som hjälp inför beslutsfattande men som inte delgivits parterna, uppgift om uppfinnaren om denne, en- ligt vad som föreskrivs i regel 18, meddelat, att han inte önskar nämnas samt sådana övriga handlingar som det europeiska patentverkets presi- dent har bestämt skall undantas från allmän insyn därför att de inte tjänar till upplysning om patentansökningen eller patentet.

Regel 94 innehåller närmare bestämmelser om hur handlingarna skall utlämnas. Den som önskar få del av handlingarna i ett ärende skall be- tala särskild avgift. Handlingarna skall som regel hållas tillgängliga i det europeiska patentverkets lokaler. På begäran kan handlingarna emeller- tid i avskrift tillhandahållas hos patentmyndigheten i fördragsslutande stat. Mot avgift kan tillhandahållande ske också på så sätt att avskrifter

översänds till den som så önskar. Bestyrkta avskrifter av en ansökan kan erhållas mot expeditionsavgift.

Enligt regel 95 skall det europeiska patentverket mot särskild avgift tillhandagå med upplysningar om innehållet i handlingar som är allmänt tillgängliga. Verket har dock inte obetingad skyldighet att stå till tjänst med sådana upplysningar utan kan hänvisa vederbörande att själv ta del av handlingarna.

Enligt regel 96 tillkommer det presidenten att bestämma i vad mån rätten enligt artikel 128 att lämna ut vissa uppgifter om patentansök- ningar innan de har publicerats skall utnyttjas. Presidenten bestämmer också huruvida sådana ändringar i patentkraven som inte har kunnat medtas vid publiceringen av patentansökan skall publiceras.

Det europeiska patentverket skall enligt artikel 129 utge dels en euro- peisk patenttidning, som skall innehålla de uppgifter som har antecknats i det europeiska patentregistret och andra uppgifter som föreskrivs i konventionen, dels en särskild officiell tidning, som skall innehålla till- kännagivanden från presidenten samt andra upplysningar som gäller konventionen eller dess tillämpning.

I artiklarna 130—132 finns föreskrifter om samarbete mellan å ena si- dan det europeiska patentverket och å andra sidan nationella myndighe- ter och vissa organisationer. Reglerna 97—99 innehåller tillämpningsfö- reskrifter till dessa artiklar.

Enligt artikel 130 skall det europeiska patentverket och de nationella patentmyndigheterna i de fördragsslutande staterna på begäran lämna varandra all erforderlig information om patentansökningar, handlägg- ningen av patentärenden och meddelade patent. För de nationella pa- tentmyndigheterna gäller detta dock endast i den mån detta kan ske med hänsyn till nationella bestämmelser om att vissa slag av uppfinningar inte får yppas i utlandet. Vid sådant informationsutbyte är det euro- peiska patentverket inte bundet av de begränsningar för utlämnande av uppgifter som eljest följer av artikel 128. Genom särskilda avtal kan motsvarande informationsutbyte komma till stånd också med patent- myndigheter i stater som inte har tillträtt konventionen, med mellanstat- liga organisationer som har till uppgift att meddela patent och med andra organisationer. Såvitt gäller sådana organisationer som sist nämnts får emellertid sekretesskyddade uppgifter utlämnas endast i den mån förvaltningsrådet har medgivit detta.

I artikel 132 föreskrivs, att det europeiska patentverket och patent- myndigheterna i de fördragsslutande staterna utan avgift på begäran skall tillställa varandra ett eller flera exemplar av sina respektive pu- blikationer. Särskilda avtal kan upprättas om sådant utbyte av publika- tioner.

I artikel 131 behandlas förhållandet mellan det europeiska patentver- ket och domstolar och andra myndigheter i de fördragsslutande sta- terna. Det europeiska patentverket och dessa domstolar och myndighe- ter skall hjälpa varandra genom att tillhandagå med upplysningar och genom att låta varandra ta del av handlingar som finns hos respektive myndighet, allt i den mån hinder inte föreligger enligt konventionen re-

spektive nationell lag. Gentemot domstolar, åklagare och nationella pa- tentmyndigheter gäller inte de begränsningar i rätten att ta del av hand- lingar som föreskrivs i artikel 128. I artikel 131 finns också bestämmelse om att domstolar och andra behöriga myndigheter i fördragsslutande stat är skyldiga att på begäran av det europeiska patentverket ombesörja bevisupptagning och andra rättsliga åtgärder som ligger inom deras be- hörighet (jfr. art. 117).

Enligt regel 97 skall det europeiska patentverket och de nationella pa— tentmyndigheterna skriftväxla direkt med varandra i frågor som uppkom- mer vid tillämpning av konventionen. Skriftväxling mellan det europeis- ka patentverket och domstolar och andra myndigheter i de fördragsslu- tande staterna får äga rum genom förmedling av nationell patentmyn- dighet.

Enligt regel 98 är föreskrifterna i regel 94 om rätten att ta del av handlingar inte tillämpliga då domstol eller annan myndighet önskar få del av handlingar rörande en europeisk patentansökan eller ett euro- peiskt patent. Myndigheten kan tillhandahållas original eller kopia. Domstolar och åklagare får låta tredje man ta del av sådana handlingar som tillställts dem från det europeiska patentverket. Tredje man behöver därvid inte betala den avgift som eljest utgår för att få ta del av hand- lingar. Domstolen eller åklagaren måste dock alltid iaktta de begräns— ningar i offentligheten som föreskrivs i artikel 128. När det europeiska patentverket översänder handlingar skall det samtidigt påpeka de be- gränsningar i offentligheten som gäller.

Regel 99 innehåller föreskrifter om förfarandet då det europeiska pa- tentverket begär bevisupptagning vid domstol eller annan behörig myn- dighet i fördragsslutande stat. Föreskrifterna innehåller i huvudsak följ- ande. Varje stat skall utse en central myndighet som kan ta emot fram- ställningar från det europeiska patentverket och förmedla dem till behö- rig myndighet. Framställning skall vara avfattad på det språk som an— vänds av vederbörande myndighet eller åtföljas av översättning till detta språk. Domstolen eller den myndighet det gäller skall vid bevis- upptagningen tillämpa nationell lag utom i två avseenden där konven- tionen innehåller tvingande bestämmelser. Sålunda skall det europeiska patentverket underrättas om tid och plats för handläggningen för att själv kalla parter, vittnen och sakkunniga. Vidare har en företrädare för det europeiska patentverket rätt att närvara vid bevisupptagningen och att direkt eller genom myndigheten ställa frågor till den som hörs.

Den rättshjälp som här avses skall lämnas det europeiska patentverket kostnadsfritt. Vederbörande stat äger dock att av det europeiska patent- verket få ersättning för arvoden som har utbetalats till sakkunnig och tolk samt för den extra kostnad som föranletts av att en företrädare för det europeiska patentverket har närvarit vid bevisupptagning.

Kapitel III. Representation (art. 133 och 134) Skyldighet att anlita ombud föreligger enligt artikel 133 endast för sö- kande som inte har hemvist eller säte i fördragsslutande stat. Sådan sö- kande måste inför det europeiska patentverket låta sig företrädas av auktoriserat ombud och företa alla åtgärder genom ombudet. Han får

dock själv inge sin patentansökan. l tillämpningsföreskrifterna får med- ges att också andra åtgärder görs utan anlitande av ombud. Detta har emellertid inte skett. Fysiska och juridiska personer som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får företrädas av en anställd utan att denne är auktoriserat ombud. Den anställde skall däremot ha särskild fullmakt. I tillämpningsföreskrifterna får medges, att den som är anställd hos ju— ridisk person får företräda också sådana andra juridiska personer i för- dragsslutande stat som är ekonomiskt anknutna till arbetsgivaren. Något sådant medgivande har dock inte tagits in i tillämpningsföreskrifterna.

Enligt artikel 134 får som ombud inför det europeiska patentverket uppträda endast den som av det europeiska patentverket har tagits upp i dess förteckning över auktoriserade ombud. Den som är behörig som advokat i fördragsslutande stat och driver sin verksamhet där jämställs med auktoriserat ombud i samma utsträckning som han enligt sitt lands lag får vara ombud i patentärende inför den nationella patentmyndig- heten.

I artikel 134 anges vidare de krav som en person måste uppfylla för att kunna auktoriseras som ombud. Han måste vara medborgare i för- dragsslutande stat, driva rörelse eller ha anställning i sådan stat samt ha blivit godkänd vid särskild prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Den som uppfyller dessa krav tas på begäran upp i för- teckningen över auktoriserade ombud. Auktoriserat ombud skall ha rätt att ha kontor i varje sådan fördragsslutande stat där handläggning av pa- tentärenden enligt denna konvention med hänsyn till det särskilda centra- liseringsprotokollet kan äga rum. Förvaltningsrådet kan utfärda bestäm- melser om den kunskap och utbildning som skall krävas för att få under- gå sådan prövning som fordras för att bli auktoriserat ombud. Vidare kan förvaltningsrådet meddela föreskrifter om prövningen och om skyl— dighet för auktoriserat ombud att tillhöra en sammanslutning för aukto- riserade ombud samt om disciplinär bestraffning av sådant ombud.

Regel 100 innehåller föreskrifter om gemensam företrädare då flera gemensamt söker europeiskt patent. Görs patentansökan av flera sö- kande och anges inte gemensamt ombud, skall den sökande vars namn står först i ansökningen anses som gemensamt ombud. Skulle emellertid någon av sökandena vara skyldig att anlita auktoriserat ombud, skall dock dennes ombud anses som gemensam företrädare såvida inte den som står först bland sökandena själv har utsett auktoriserat ombud. Vad sålunda gäller för sökandena skall gälla också för dem som gemen- samt innehar europeiskt patent, gör invändning eller intervenerar. I re- geln finns också föreskrifter för det fall att under förfarandet en rättig- het överlåts till flera. I första hand skall de ovan nämnda bestämmel— serna äga tillämpning. Är detta inte möjligt skall parterna anmodas att in- om två månader utse gemensamt ombud vid äventyr att det europeiska patentverket eljest utser sådant.

I regel 101 finns föreskrifter om fullmakt. Den som uppträder som ombud måste ge in skriftlig fullmakt som skall läggas till akten. Full- makt kan avse en patentansökan eller flera, ett patent eller flera. Ett ex- emplar av fullmakten skall lämnas för varje ärende den avser. Part kan emellertid också utställa generalfullmakt för ombud att företräda ho-

nom i alla patentärenden. Sådan fullmakt behöver ges in bara i ett ex- emplar. Presidenten kan besluta om hur generalfullmakt och fullmakt att företräda person som är skyldig att ha ombud skall utformas. Har det europeiska patentverket underrättats om att ombud har utsetts, skall fullmakt lämnas inom två månader härefter. Försummas det anses alla ombudets åtgärder med undantag för ingivande av patentansö- kan som icke vidtagna. Återkallelse av fullmakt skall vara skriftlig. Återkallelse gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän det har underrättats om att fullmakten har upphört att gälla. Om inte annat har föreskrivits i fullmakten, fortsätter den att gälla även efter fullmakts- givarens död. Skulle flera ombud ha utsetts får de, utan hinder av vad som anges i fullmakten, handla var för sig.

I regel 102 behandlas ändringar i förteckningen över auktoriserade ombud. Ombud skall avföras från förteckningen om han själv begär det. Efter en viss övergångstid, varunder auktorisation sker i särskild ordning (jfr art. 163), skall ombud ex officio avföras från förteckningen om han avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga, om han upphör att vara medborgare i fördragsslutande stat och inte har fått särskilt medgivande att kvarstå i förteckningen samt om han inte längre driver rörelse eller har anställning i fördragsslutande stat. Den som har avförts från förteck— ningen kan återinföras när de omständigheter som föranledde att han avfördes inte längre föreligger.

3.2.8 Åttonde delen. Inverkan på nationell rätt Delen omfattar artiklarna 135—14]. Av tillämpningsföreskrifterna hör endast regel 103 till denna del. 1 artiklarna 135—137 behandlas omvandling av europeisk patentan- sökan eller europeiskt patent till ansökan om nationellt patent. Omvand- ling kan enligt artikel 135 under bestämda förutsättningar ske på sökan- dens eller patenthavarens begäran. Rätt till omvandling föreligger i två fall, nämligen då den europeiska ansökningen anses återkallad därför att den inte har inkommit i tid till det europeiska patentverket från natio- nell patentmyndighet som har mottagit ansökningen för vidare befor- dran och då den europeiska ansökningen skall anses återkallad därför att det europeiska patentverket under uppbyggnadsskedet ännu inte har börjat med fullständig handläggning av ansökningar på det tekniska om- råde som ansökningen avser (jfr. art. 162). Det får därutöver ske i andra fall då en europeisk patentansökan har avslagits, återkallats eller anses återkallad eller då europeiskt patent har upphävts, om det i veder- börande stats nationella lag medges att omvandling får ske i sådana fall. Begäran om omvandling skall enligt artikel 135 göras inom tre måna- der från det att patentansökningen har återkallats respektive under- rättelse har lämnats om att patentansökningen anses återkallad eller har avslagits eller — om det gäller ett patent att patentet har upphävts. Görs inte begäran om omvandling i rätt tid, upphör den verkan som den europeiska patentansökningen har enligt artikel 66, nämligen att i varje designerad stat ha samma verkan som en nationell patentansökan. Bestämmelser om vart ansökan om omvandling skall lämnas och om

sådan ansökans innehåll finns i artikel 136. Har en europeisk patentan- sökan ansetts återkallad därför att den inte har inkommit i tid från na- tionell patentmyndighet, skall begäran om omvandling ges in till den pa- tentmyndighet hos vilken ansökningen ingavs. [ den mån det kan ske med hänsyn till bestämmelser om nationell säkerhet, skall denna myn- dighet genast sända begäran och kopior av den europeiska patentansök- ningen till patentmyndigheterna i de fördragsslutande stater där sökan- den önskar få nationell prövning. Sker inte sådant översändande inom tjugo månader från ansökningsdagen eller, i förekommande fall, från prioritetsdagen upphör den verkan som ansökningen har enligt artikel 66. I övriga fall skall begäran om omvandling inges till det europeiska patentverket. Begäran om omvandling anses inkommen först sedan om- vandlingsavgift har erlagts. l begäran skall anges i vilka fördragsslutande stater nationell prövning önskas. Det europeiska patentverket skall sända ett exemplar av begäran jämte kopia av den europeiska patentansökning- en eller det europeiska patentet till varje sålunda angiven stat.

Vid den nationella prövning som föranleds av begäran om omvand— ling får enligt artikel 137 inte krävas att ansökningen skall uppfylla i na- tionell lag föreskrivna formkrav som avviker från eller går utöver dem som gäller enligt konventionen. Den nationella patentmyndighet som har fått den europeiska patentansökningen översänd till sig får kräva att sökanden inom viss frist, som inte får vara kortare än två månader, skall betala nationell ansökningsavgift och ge in översättning av den euro- peiska patentansökningen till vederbörande stats officiella språk. Över- sättning får krävas såväl av ansökningen i dess ursprungliga avfattning som av de ändringar som har gjorts under handläggningen vid det euro- peiska patentverket och vilka sökanden vill åberopa vid den nationella prövningen.

I regel 103 föreskrivs att ansökningshandlingar som enligt artikel 136 översänds till nationell patentmyndighet tillsammans med begäran om omvandling skall hållas allmänt tillgängliga hos denna myndighet enligt samma bestämmelser som gäller för nationella ansökningar. Om pröv- ningen leder till nationellt patent skall i patentskriften anges, att paten- tet grundar sig på en ursprungligen europeisk patentansökan.

I artikel 138 behandlas talan om ogiltighet hos europeiskt patent. Fråga om ogiltigförklaring av europeiskt patent avgörs för varje för- dragsslutande stat enligt den statens lag. Såvitt inte annat följer av be— stämmelserna i artikel 139 om företräde p. g. a. äldre rätt, får emeller— tid enligt förevarande artikel, såvitt gäller europeiskt patent, i nationell lag inte medges andra ogiltighetsgrunder än de som anges i artikeln. Däremot är fördragsslutande stat inte skyldig att i sin lag uppta dessa ogiltighetsgrunder.

Europeiskt patent får sålunda förklaras ogiltigt endast om

1. patentet avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52— 57,

2. patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva den,

3. patentet omfattar något som ej framgår av ansökningen i dess ly- delse vid ingivandet,

4. patentets skyddsomfång har utvidgats,

5. patenthavaren enligt artikel 60 inte har rätt till patentet. Skulle ogiltighetsgrund föreligga endast beträffande en del av paten- tet, skall ogiltighetsförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentkraven. Begränsningen får göras genom ändring av patentkrav, beskrivning eller ritningar, om detta är tillåtet enligt nationell lag.

I artikel 139 regleras det företräde på grund av äldre rätt som en eu- ropeisk patentansökan eller ett europeiskt patent skall ha gentemot en nationell patentansökan eller ett nationellt patent och omvänt. Sålunda skall en europeisk patentansökan eller ett europeiskt patent i varje desig- nerad stat ge samma företräde gentemot senare ansökningar eller patent som nationella ansökningar eller patent. En nationell patentansökan skall på motsvarande sätt gentemot ett europeiskt patent, i den mån det avser vederbörande stat, på samma sätt ha företräde på grund av äldre rätt. Artikel 139 innehåller också vissa bestämmelser om dubbelpatente— ring. Fördragsslutande stat får föreskriva om och under vilka villkor en uppfinning samtidigt får åtnjuta skydd på grund av europeisk patentan-l sökan eller europeiskt patent och på grund av nationell patentansökan eller nationellt patent.

I artikel 140 föreskrivs att artiklarna 66, 124, 135—137 och 139 skall äga motsvarande tillämpning på nyttighetsmodeller och certifikat för nyttighetsmodell samt på ansökningar om skydd i sådan form i de stater som har dessa skyddsformer.

I artikel 141 ges såsom tidigare berörts i samband med artikel 86 vissa föreskrifter angående de fördragsslutande staternas rätt att uppbära års— avgifter för europeiska patent. Avgift till den nationella patentmyndig- heten får utkrävas först från och med det patentår som följer näst efter det patentår under vilket det europeiska patentverket har publicerat kungörelse om sitt beslut att meddela patent, dvs. först efter det att skyl- digheten att betala årsavgift till det europeiska patentverket har upp- hört. Skulle nationell årsavgift förfalla till betalning mindre än två må- nader från publiceringen av nämnda kungörelse, har patenthavaren rätt att utan tilläggsavgift betala årsavgiften inom två månader från publice- ringen.

3.2.9. Nionde delen. Särskilda överenskommelser

I den nionde delen av konventionen regleras hur de fördragsslutande inom ramen för denna konvention får ingå särskilda överenskommelser om att europeiskt patent skall utgöra regionalt patent.1 Delen omfat- tar artiklarna 142—149. Till denna del hör inte några tillämpningsföre- skrifter. Artiklarna innehåller i huvudsak följande bestämmelser.

Enligt artikel 142 kan en grupp fördragsslutande stater som har avta- lat att europeiska patent för dessa stater skall vara underkastade en för dessa stater enhetlig reglering föreskriva att europeiskt patent får med- delas endast för dem alla gemensamt. I artikel 143 stadgas att om en så- dan grupp har bildats, den kan uppdra åt det europeiska patentverket att 1 Den år 1975 avslutade marknadspatentkonventionen, för vilken en redo- görelse lämnas i avsnitt 4, utgör en sådan överenskommelse.

för gruppen utföra särskilda uppgifter. Särskilda organ kan i så fall till— skapas för att utföra dessa uppgifter. De särskilda organen leds av det europeiska patentverkets president. Gruppen kan enligt artikel 144 infö- ra särskilda bestämmelser om hur part skall företrädas inför de särskilda organen. I artikel 145 medges att en sådan grupp av stater inrättar ett särskilt utskott inom förvaltningsrådet för att öva tillsyn över de sär- skilda organen.

Gruppen skall enligt artikel 146 svara för de kostnader som hänför sig till de särskilda uppgifter som det europeiska patentverket utför för dess räkning. Skulle särskilda organ ha inrättats enligt artikel 143, skall gruppen bära kostnaden för dessa organ.

Artikel 147 innehåller föreskrifter om hur det europeiska patentver- kets andel i årsavgifterna skall beräknas, om en sådan grupp som nu är i fråga har bestämt en enhetlig årsavgift för europeiska patent som med- delas för gruppen. Enligt artikel 148 får gruppen bestämma, att en euro- peisk patentansökan kan överlåtas, pantsättas eller utmätas bara för alla staterna i gruppen på en gång och endast enligt bestämmelser i den sär- skilda överenskommelsen.

Enligt artikel 149 kan en statsgrupp av det slag som nu avses före- skriva, att de i gruppen ingående staterna får designeras bara tillsam- mans och att designering av en av staterna skall anses som designering av alla staterna i gruppen. I den mån sådana bestämmelser förekommer skall de tillämpas också i fråga om internationell patentansökan enligt den år 1970 i Washington avslutade konventionen om patentsamarbete (samarbetskonventionen), om det europeiska patentverket är designerad myndighet enligt samarbetskonventionen och den internationella ansök— ningen avser europeiskt patent för stat i gruppen eller nationellt patent för sådan stat i gruppen som har föreskrivit att sådan ansökan skall an- ses som ansökan om europeiskt patent.

3.2.10 Tionde delen. Internationell ansökan enligt konventionen om patentsamarbete I den tionde delen, som omfattar artiklarna 150—158, regleras förhål- landet mellan den europeiska patentkonventionen och samarbetskonven- tionen. Till denna del hör regel 104 i tillämpningsföreskrifterna. Internationella patentansökningar enligt samarbetskonventionen får enligt artikel 150 handläggas vid det europeiska patentverket. Vid sådan handläggning skall tillämpas bestämmelserna i samarbetskonventionen kompletterad med bestämmelserna i den europeiska patentkonventio- nen. Skulle de två konventionerna på någon punkt inte vara förenliga med varandra, gäller samarbetskonventionen. Särskilt omnämns att så- vitt gäller internationell patentansökan sökanden skall, oberoende av be- stämmelsen i artikel 94 i den europeiska patentkonventionen om den tid inom vilken begäran om patenterbarhetsprövning skall framställas, alltid ha rätt att begära patenterbarhetsprövning inom den tid som enligt arti- kel 22 respektive 39 i samarbetskonventionen medges honom för att fullfölja internationell ansökan hos designerad eller utvald myndighet. I artikel 150 föreskrivs vidare att, om det europeiska patentverket är de-

signerad myndighet eller utvald myndighet för internationell patentansö- kan. ansökningen skall anses som europeisk patentansökan.

Enligt artikel 151 får det europeiska patentverket vara mottagande" myndighet enligt samarbetskonventionen. Sålunda kan det europeiska patentverket vara mottagande myndighet för sökande som är medbor- gare i eller har hemvist i fördragsslutande stat som också har tillträtt samarbetskonventionen och för sökande som är medborgare i eller har hemvist i stat med vilken den europeiska patentorganisationen har träf- fat avtal att det europeiska patentverket skall tjänstgöra som motta- gande myndighet i stället för den statens nationella patentmyndighet. Slutligen får verket vara mottagande myndighet även för andra sökande, i den mån avtal därom träffas med WlPO:s internationella byrå.

I artikel 152 föreskrivs att, om sökanden väljer det europeiska patent- verket som mottagande myndighet enligt samarbetskonventionen, han skall i princip ge in sin ansökan direkt till det europeiska patentverket. De fördragsslutande staterna ges emellertid rätt att i samma omfattning som beträffande europeiska patentansökningar av säkerhetsskäl in- skränka sökandens rätt att ge in ansökan direkt till det europeiska pa- tentverket (jfr. art. 75). Om en internationell ansökan på grund av sådana inskränkningar kommer att gå genom nationell patentmyndig- het, åligger det vederbörande stat att vidta alla nödvändiga mått och steg för att säkerställa, att ansökningen vidarebefordras till det europeis- ka patentverket i så god tid att detta kan handlägga ansökningen inom den tidsram som föreskrivs i samarbetskonventionen. Om det europeiska patentverket är mottagande myndighet, skall till detta vid ansökans ingi- vande betalas sådan vidarebefordringsavgift som mottagande myndighet enligt regel 14 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen har rätt att ta ut.

Enligt regel 104 skall fördragsslutande stat som låter nationell myndig- het ta emot internationell patentansökan för vilken det europeiska patentverket är mottagande myndighet tillse, att ansökningen kommer det europeiska patentverket tillhanda senast två veckor före det att tretton månader har förflutit från ingivandet eller, i förekommande fall, prioritetsdagen.

Artikel 153 innehåller bestämmelser om det europeiska patentverket som designerad myndighet enligt samarbetskonventionen (samarbets- konventionens artikel 2.xiii). Sålunda skall det europeiska patentverket vara designerad myndighet för de stater som är bundna av såväl samar- betskonventionen som den europeiska patentkonventionen, om sökanden i den internationella patentansökningen har upplyst den mottagande myndigheten att han önskar få europeiskt patent för dessa stater. Vidare skall det europeiska patentverket vara designerad myndighet om sökan- den har designerat stat, vars lag föreskriver att designering av den staten skall anses som ansökan om europeiskt patent. Om det europeiska pa- tentverket är designerad myndighet, skall sådan omprövning av den mottagande myndighetens beslut som avses i samarbetskonventionens artikel 25.2.a ankomma på prövningsavdelning.

! artikel 154 finns bestämmelser om det europeiska patentverket som internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventio-

nen. Under förutsättning att avtal härom sluts mellan den europeiska patentorganisationen och WIPO:s internationella byrå, skall det euro- peiska patentverket tjänstgöra som internationell nyhetsgransknings- myndighet för sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat som också har tillträtt samarbetskonventionen. Det europeiska patentverket kan vara internationell nyhetsgransknings- myndighet också för andra sökande i den mån avtal härom träffas med internationella byrån. När det europeiska patentverket är internatio- nell nyhetsgranskningsmyndighet, ankommer det på besvärskammare att pröva protest mot tilläggsavgift som har påförts sökanden av det euro- peiska patentverket under hänvisning till att enhetskravet har åsidosatts (art. 17.3.a i samarbetskonventionen).

Såvitt gäller det europeiska patentverket som myndighet för interna- tionell förberedande patenterbarhetsprövning finns bestämmelser i arti- kel 155. För sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat som också är bunden av kap. II i samarbetskon- ventionen skall det europeiska patentverket vara sådan myndighet. Lik- som när det gäller nyhetsgranskning kan det europeiska patentverket ef- ter avtal med internationella byrån åtaga sig denna uppgift även för andra sökande. Är det europeiska patentverket myndighet för interna- tionell förberedande patenterbarhetsprövning, prövar besvärskammare protest mot tilläggsavgift som det europeiska patentverket har påfört sökanden under åberopande av att ansökningen inte uppfyller enhets- kravet (art. 34.3.a i samarbetskonventionen).

Enligt artikel 156 skall det europeiska patentverket vara utvald myn- dighet enligt samarbetskonventionen, om sökanden som utvald stat an- ger sådan designerad stat som har tillträtt både den europeiska patent- konventionen och samarbetskonventionen och sökanden i den internatio- nella ansökningen har angivit att han önskar europeiskt patent för den staten. Detsamma gäller om sökanden har utvalt sådan designerad stat som har föreskrivit att designering av den i internationell patentansökan skall anses som begäran om europeiskt patent för den staten. Slutligen skall det europeiska patentverket vara utvald myndighet om sökanden ut- valt sådan stat som, på sätt som anges i artikel 149 i den europeiska pa- tentkonventionen, har träffat överenskommelse med andra stater om att europeiskt patent får meddelas endast för dem alla gemensamt eller före- skrivit att ansökan om nationellt patent skall anses som ansökan om eu— ropeiskt patent. I samtliga fall gäller som förutsättning att ifrågavarande stat är bunden av samarbetskonventionens kap. I].

I samarbetskonventionens artikel 31.2.b föreskrivs att den församling som utses av de stater som tillträtt samarbetskonventionen kan medge sökande i stat som inte är bunden av samarbetskonventionens kap. 11 rätt att ansöka om internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Även för sådana sökande skall det europeiska patentverket kunna vara utvald myndighet.

Artikel 157 innehåller bestämmelser om hur internationell nyhets- granskningsrapport skall beaktas av det europeiska patentverket. I prin- cip skall den internationella nyhetsgranskningsrapporten eller förklaring av internationell nyhetsgranskningsmyndighet att sådan rapport inte

kommer att upprättas samt publiceringen av rapporten eller förklaringen ersätta den europeiska nyhetsgranskningsrapporten och publiceringen av den. Likaså skall publiceringen av den internationella nyhets- granskningsrapporten eller av sådan förklaring ersätta kungörelse i den europeiska patenttidningen om den europeiska nyhetsgranskningsrap- porten. Från principen görs undantag såtillvida att till varje internatio- nell nyhetsgranskningsrapport skall upprättas en kompletterande euro- peisk nyhetsgranskningsrapport, om inte förvaltningsrådet har föreskrivit annat. Sökanden skall i princip betala full nyhetsgranskningsavgift för denna kompletterande rapport. Avgiften skall erläggas inom den tid som sökanden enligt samarbetskonventionen har att erlägga nationell ansök- ningsavgift. Försummas det, skall ansökningen anses återkallad. För- valtningsrådet får emellertid meddela föreskrifter om att det europeiska patentverket helt eller delvis skall avstå från kompletterande nyhets— granskning av internationell patentansökan. Vidare får förvaltningsrådet besluta om nedsättning av nyhetsgranskningsavgiften i sådana fall.

Artikel 158 innehåller föreskrifter om publicering av internationell ansökan. Sådan publicering av internationell ansökan som sker enligt samarbetskonventionens artikel 21 skall, om det europeiska patentverket är designerad myndighet, ersätta publiceringen av den europeiska pa- tentansökningen. Publiceringen enligt samarbetskonventionen skall emellertid kungöras i den europeiska patenttidningen. En enligt samar- betskonventionen publicerad ansökan anses emellertid inte utgöra del av teknikens ståndpunkt vid tillämpning av artikel 54.3 med mindre ansök- ningen tillhandahålls det europeiska patentverket på något av dess offi- ciella språk och föreskrivna avgifter för ansökan om europeiskt patent erläggs.

Internationell patentansökan som skall handläggas av det europeiska patentverket som designerad myndighet skall tillställas detta på något av dess officiella språk. Sökanden skall i sådant fall också till det euro- peiska patentverket betala den ansökningsavgift som avses i samarbets- konventionens artikel 22.1 och artikel 39.1. Har en internationell ansökan publicerats på annat språk än något av det europeiska patentverkets of- ficiella språk, skall det europeiska patentverket publicera ansökningen i den översättning som tillhandahållits verket. Provisoriskt skydd enligt den europeiska patentkonventionen inträder först från dagen för denna publicering. Kräver fördragsslutande stat med stöd av artikel 67 ytterli- gare åtgärder för att europeisk patentansökan där skall åtnjuta proviso- riskt skydd, skall även sådana krav uppfyllas för att skydd skall upp- komma i den staten.

3.2.11. Elfte delen. Övergångsbestämmelser

I denna del, som omfattar artiklarna 159—163, finns föreskrifter om hur verksamheten vid den europeiska patentorganisationen skall inledas. Till delen hör reglerna 105 och 106.

Sedan konventionen har trätt i kraft (bestämmelser härom finns i arti— kel 169), skall förvaltningsrådet enligt artikel 159 sammanträda inom två månader. Kallelse till sammanträdet skall utfärdas av Förbundsre-

publiken Tysklands regering. Vid detta sammanträde skall utses presi- dent för det europeiska patentverket. Till dess bestämmelser om anställ- ningsvillkor har antagits får enligt artikel 160 erforderliga befattningsha- vare anställas på korttidskontrakt. Övergångsvis får som ledamöter av besvärskammare utses tekniker och jurister vilka under den tid deras förordnande avser kvarstår i tjänst vid nationell domstol eller annan myndighet.

Enligt artikel 161 sträcker sig det första budgetåret endast till ut- gången av det kalenderår varunder konventionen träder i kraft. Budget för detta första år skall fastställas snarast möjligt. I avbidan på att de särskilda ekonomiska bidrag som de fördragsslutande staterna skall lämna enligt artikel 40 inflyter är dessa stater skyldiga att lämna de för- skott som förvaltningsrådet bestämmer. Förskotten skall beräknas efter samma grunder som de särskilda bidragen.

Det är förutsett att det europeiska patentverket inte genast kan börja arbeta i full skala. Bestämmelser om hur verksamheten skall byggas ut stegvis finns i artikel 162. Bestämmelser om uppbyggnaden av verksam- heten finns också i centraliseringsprotokollet för vilket en särskild re- dogörelse lämnas i avsnitt 3.2.15. Förvaltningsrådet bestämmer på förslag av presidenten när europeiska patentansökningar skall börja tas emot. Förvaltningsrådet kan i samband därmed föreskriva att från den dagen och tills vidare handläggningen skall begränsas. Begränsning- en får avse att endast ansökningar inom vissa tekniska områden be- handlas. Ytterligare inskränkningar får inte göras sedan sådant be- slut en gång meddelats. Oavsett vilket ämnesområde en europeisk patent- ansökan avser, skall den emellertid underkastas sådan prövning att det kan avgöras huruvida den kan åsättas ingivningsdag. Kan det europeiska patentverket inte fullständigt pröva en viss ansökan på grund av de inled- ningsvis gällande begränsningarna, skall det underrätta sökanden härom samt anvisa honom möjligheten att begära omvandling till nationell an— sökan (jfr art. 135). När sådan underrättelse har mottagits skall den europeiska patentansökningen anses återkallad. Enligt regel 105 skall beslut om begränsningar i verksamheten och upphävande av sådana be- gränsningar meddelas i den europeiska patenttidningen. I denna regel föreskrivs också att de tekniska områden inom vilka prövning sker skall anges enligt det internationella klassificeringssystemet.

I artikel 163 ges bestämmelser om auktorisering av ombud under en övergångstid. Övergångstidens längd bestäms av förvaltningsrådet. Un- der denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auktoriserade ombud (jfr art. 134) tas upp fysisk person som är medborgare i för- dragsslutande stat, driver rörelse i eller har anställning i sådan stat och är behörig att uppträda som patentombud inför patentmyndigheten i den stat där han driver rörelse eller har hemvist. Om fördragsslutande stat inte uppställer krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörig- het som nyss nämnts, krävs för att bli upptagen i förteckningen att ve- derbörande regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens patentmyndighet under minst fem år. Krav på yrkesutövning får dock inte uppställas i fråga om den vars behörighet att uppträda som ombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighet har erkänts en-

ligt den statens lagstiftning. Den som vill bli upptagen i förteckningen måste förete intyg av patentmyndigheten i nämnda stat om att han upp- fyller föreskrivna krav. Det europeiska patentverkets president kan under vissa villkor ge dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under minst fem år och, om särskilda omständigheter föreligger, från kravet på medborgarskap i fördragsslutande stat. Som sådan särskild omständighet skall anses att vederbörande den 5 oktober 1973 uppfyllde övriga villkor för att tas upp i förteckningen. Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen skall efter övergångstidens utgång kvarstå i förteck- ningen under förutsättning att han då driver rörelse i eller är anställd i fördragsslutande stat.

I regel 106 ges föreskrifter om ändring i förteckningen över auktorise— rade ombud under den övergångstid som avses i artikel 163. Det ankom- mer på de nationella patentmyndigheterna att återkalla intyg om behö- righet, om sådana omständigheter föreligger som enligt regel 102 skulle ha medfört att ett ombud som i vanlig ordning har tagits upp i förteck- ningen skulle ha avförts från den eller om den som tagits upp i förteck- ningen inte längre uppfyller de krav som i vederbörande stat gäller för utfärdande av intyg om behörighet. Den som har avförts från förteck- ningen kan på nytt tas upp i den, om de omständigheter som föranledde att han avfördes inte längre föreligger.

3.2.12. Tolfte delen. Slutbestämmelser

Konventionens sista del, som omfattar artiklarna 164—178, innehåller bestämmelser om konventionens ikraftträdande, om reservationer, om revision av konventionen och om uppsägning av konventionen.

Enligt artikel 164 utgör tillämpningsföreskrifterna, erkännandeproto- kollet, protokollet angående privilegier och immunitet, centraliserings- protokollet och protokollet angående tolkningen av artikel 69 delar av konventionen. Själva konventionens bestämmelser gäller före tillämp- ningsföreskrifterna, om det skulle föreligga bristande överensstämmelse mellan konventionens artiklar och tillämpningsföreskrifterna. Av cen- traliseringsprotokollet framgår att det i sin tur gäller före konventionen, i den mån bristande överensstämmelse skulle föreligga.

Enligt artikel 165 var konventionen öppen för undertecknande till den 5 april 1974. Stat som har undertecknat konventionen tillträder den genom ratificering. Ratifikationsinstrument skall deponeras hos För- bundsrepubliken Tysklands regering. De stater som deltog i regerings- konferensen om införandet av ett europeiskt system för meddelande av patent men som inte har undertecknat konventionen före nämnda dag får, liksom varje annan europeisk stat som särskilt inbjuds av förvalt- ningsrådet, ansluta sig till konventionen (art. 166). Stat som en gång till- trätt konventionen men därefter anses ha frånträtt den därför att den staten inte har godtagit beslutad revision (art. 172) får tillträda konven- tionen på nytt genom anslutning.

Artikel 167 innehåller bestämmelser om rätt till förbehåll (reserva- tion) mot konventionen. Reservation skall göras vid undertecknandet el- ler vid deponerandet av ratifikations- eller anslutningsinstrument.

Fördragsslutande stat får sålunda förbehålla sig rätten att låta sådana förbud mot produktpatent på kemiska produkter, livsmedel eller läke- medel som gäller för nationella patent i den staten gälla även i fråga om europeiska patent för den staten. Sådant förbehåll berör inte det skydd som det europeiska patentet samtidigt kan ge för förfarande vid fram- ställning av den kemiska produkten, livsmedlet eller läkemedlet eller för användning av den kemiska produkten. Genom reservation kan också uppnås att europeiskt patent blir utan verkan eller kan förklaras ogiltigt om det står i strid med nationella förbud mot patentering av förfaranden inom jordbruk och trädgårdsskötsel. Vidare kan fördragsslutande stat som för nationella patent har kortare giltighetstid än tjugo år genom re- servation få rätt att föreskriva denna kortare giltighetstid även för euro- peiska patent. Slutligen kan fördragsslutande stat genom reservation undgå att bli bunden av protokollet angående behörig domstol och er- kännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännande- protokoll).

Reservation gäller under en tid av högst tio år från konventionens ikraftträdande. Såvitt avser reservation rörande förbud mot produktpa- tent på kemiska produkter, livsmedel eller läkemedel eller rörande för— farande inom jordbruk och trädgårdsskötsel kan denna tid genom beslut av förvaltningsrådet förlängas med högst fem år. Som förutsättning här- för gäller att förvaltningsrådet finner att vederbörande stat inte kan av- stå från reservationen vid tioårsfristens utgång. Stat som har avgivit re- servation skall återkalla den så snart den har möjlighet därtill. Reserva- tion, utom reservation såvitt avser erkännandeprotokollet, gäller i fråga om europeiska patent som meddelas på grund av europeiska patentansök- ningar som har ingivits medan förbehållet är i kraft. Rättsverkan av re- servationen består under sådana patents hela giltighetstid.

I artikel 168 ges fördragsslutande stat möjlighet att göra konventionen tillämplig för sådana territorier för vars utländska förbindelser den sva- rar.

I artikel 169 föreskrivs att konventionen träder i kraft tre månader ef- ter det att sex stater, i vilka det år 1970 ingavs sammanlagt minst 180000 patentansökningar, har deponerat sina ratifikationsinstrument. Sedan konventionen har trätt i kraft får senare ratifikation eller anslut- ning verkan första dagen i tredje månaden efter det att ratifikations- el- ler anslutningsinstrumentet deponerades.

De stater som ratificerat eller ansluter sig till konventionen efter det att den har trätt i kraft skall betala ett särskilt tillträdesbidrag till orga- nisationen (art. 170). Detta bidrag beräknas efter samma grunder som de särskilda bidragen enligt artikel 40.

Konventionen gäller enligt artikel 171 för obegränsad tid. Om revi- sion av konventionen finns bestämmelser i artikel 172. För revision fordras en särskild konferens mellan de fördragsslutande staterna. Så- dan konferens sammankallas av förvaltningsrådet. Konferensen är inte beslutsför med mindre tre fjärdedelar av de fördragsslutande staterna är företrädda vid den. För att reviderad text skall antas fordras att änd- ringsförslaget får tre fjärdedelar av de avgivna rösterna. Nedlagd röst räknas inte. Den reviderade texten träder i kraft sedan det antal stater

som konferensen har bestämt har ratificerat eller anslutit sig till den änd- rade texten och vid den tidpunkt som konferensen har beslutat. Artikel 172 innehåller också föreskrift om att stat som inte har tillträtt den änd- rade texten då den träder i kraft skall anses ha frånträtt konventionen.

Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av konventionen mel- lan de fördragsslutande staterna och kan tvisten inte biläggas genom förhandlingar, skall den enligt artikel 173 hänskjutas till förvaltningsrå- det om någon av tvisten berörd stat begär det. Förvaltningsrådet skall försöka uppnå överenskommelse i saken. Lyckas inte detta inom sex må- nader från det ärendet förelades rådet, skall det hänskjuta tvisten till in— ternationella domstolen.

Uppsägning av konventionen regleras i artikel 174. Fördragsslutande stat får när som helst säga upp konventionen genom meddelande till Förbundsrepubliken Tysklands regering. Uppsägningen träder i kraft ett år efter det att sådant meddelande har mottagits.

I artikel 175 föreskrivs att rättigheter som på grund av konventionen har uppkommit i fördragsslutande stat inte påverkas av att den staten frånträder konventionen. Patentansökningar som är anhängiga när upp- sägning träder i kraft liksom då anhängiga invändningsärenden eller pa- tentärenden i vilka invändning ännu kan göras skall, såvitt gäller den frånträdande staten, behandlas som om konventionen ännu gällde för den.

I artikel 176 regleras de ekonomiska förpliktelserna mot den euro- peiska patentorganisationen för stat som har frånträtt konventionen. Så- lunda skall frånträdande stat fortsätta att till det europeiska patentver- ket utge dess andel i årsavgifter för europeiska patent som upprätthålls i den staten efter det att den har frånträtt konventionen. Sådana särskilda bidrag som den frånträdande staten har lämnat i enlighet med artikel 40 återbetalas endast om och när övriga stater som har lämnat bidrag för samma period får återbetalning på dessa bidrag.

Konventionen är upprättad på engelska, franska och tyska. Dessa tex- ter har lika vitsord. Förvaltningsrådet kan medge att avfattning på annat språk anses som officiell text, men sådan avfattning äger inte vitsord gentemot avfattningen på engelska, franska eller tyska. Originalexempla— ret av konventionen skall deponeras i Förbundsrepubliken Tysklands regerings arkiv (art. 177).

I artikel 178 slutligen lämnas följande föreskrifter. Förbundsrepubli— kan Tysklands regering skall låta framställa bestyrkta avskrifter av kon- ventionstexten och överlämna sådana till regeringarna i de stater som har undertecknat eller anslutit sig till konventionen. Det åligger också Förbundsrepubliken Tysklands regering att underrätta nyssnämnda rege— ringar om undertecknande, deponering av ratifikations- eller anslutnings— instrument, reservationer, förklaringar enligt artikel 168, konventionens ikraftträdande och uppsägning av konventionen. Förbundsrepublikens regering skall slutligen föranstalta om att konventionen registreras hos Förenta Nationernas sekretariat.

3213. Protokoll angående behörig domstol och erkännande av be— slut rörande rätten att få europeiskt patent ( erkännandeprotokoll )

Erkännandeprotokollet innehåller bestämmelser om behörig domstol i mål där talan om rätt att få europeiskt patent förs mot den som söker sådant patent. Protokollet innehåller vidare bestämmelser om skyldighet för fördragsslutande stat att erkänna beslut som i sådana mål meddelas av domstol som är behörig enligt protokollet.

Stat som tillträder den europeiska patentkonventionen kan enligt ar- tikel 167.2.d i konventionen1 genom att avge reservation undgå att un- der en övergångstid på tio år bli bunden av protokollet. Med termen ”fördragsslutande stat” avses i protokollet endast stat som är bunden av protokollet (art. 1.3).2

För de stater som är bundna av protokollet gäller protokollet före andra överenskommelser mellan dem rörande jurisdiktion och erkän- nande av domar (art. 11). Protokollet hindrar däremot inte tillämpning av sådana överenskommelser mellan stat som är bunden av protokollet och stat som inte är det.

Bestämmelser om behörig domstol (art. 2—8) Som nyss nämnts regleras i protokollet endast frågan om behörig dom- stol i sådana fall då talan om rätt till europeiskt patent förs mot sökan- den, medan ansökningen handläggs vid det europeiska patentverket. I protokollet regleras sålunda inte frågan om behörig domstol i mål där talan förs mot innehavare av europeiskt patent.

Har den patentsökande hemvist eller säte i fördragsslutande stat, skall talan väckas vid domstol i den staten (art. 2). Har den patentsökande inte hemvist eller säte i fördragsslutande stat men har motparten det, skall talan väckas vid domstol i den stat där motparten har hemvist eller säte (art. 3).

Om tvisten avser arbetstagares uppfinning gäller enligt artikel 4 sär- skilda bestämmelser. I sådant fall är endast domstol i den fördragsslu— tande stat enligt vars lag rätten till uppfinningen skall avgöras behörig. Enligt artikel 60.1 i konventionen skall fråga om rätt till arbetstagares uppfinning avgöras enligt lagen i den stat i vilken arbetstagaren huvud- sakligen är sysselsatt. Kan det inte fastställas var arbetstagaren huvud— sakligen är sysselsatt, tillämpas lagen i den stat där det driftställe ligger till vilket arbetstagaren är knuten.

Forumreglerna är i princip dispositiva. Har sålunda parterna avtalat skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse att viss domstol i fördragsslutande stat eller viss fördragsslutande stats domstolar skall av- göra tvist om rätt att få europeiskt patent, får talan prövas endast av den domstolen eller den statens domstolar (art. 5.1). Är emellertid par- terna en arbetsgivare och dennes arbetstagare, föreligger inte frihet att sluta avtal om behörig domstol i vidare mån än detta är tillåtet enligt den lag som är tillämplig på anställningsavtalet (art. 5.2).

Kan behörig domstol inte fastställas med tillämpning av de nu angivna

1 Övriga artikelhänvisningarna i detta avsnitt avser artiklar i protokollet. 2I detta avsnitt används termen bara i denna mening.

forumreglerna, får talan prövas endast av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland (art. 6).

I mål som avses i protokollet skall domstolen självmant pröva sin be- hörighet (art. 7).

Om talan avseende samma sak mellan samma parter har väckts vid domstolar i olika fördragsslutande stater, skall i princip den talan som har väckts sist avvisas (art. 8.1). Har invändning gjorts rörande behö- righeten för den domstol vid vilken talan först anhängiggjordes, skall dock den domstol vid vilken talan väckts senare förklara målet där vi- lande till dess den förstnämnda domstolens avgörande har vunnit laga kraft (art. 8.2).

Bestämmelser om erkännande av beslut (art. 9—10) Föreligger i en fördragsslutande stat lagakraftvunnet avgörande rörande rätt att få europeiskt patent för en eller flera av de i ansökningen desig- nerade fördragsslutande staterna, skall avgörandet utan särskilt förfaran- de erkännas i övriga fördragsslutande stater (art. 9). Omprövning av rät- tens behörighet får inte ske och ej heller ny prövning i sak.

Från denna skyldighet att erkänna avgörande i annan fördragsslutande stat görs dock i artikel 10 två undantag. Det ena gäller det fall att sva— rande som inte har ingått i svaromål kan visa att han inte har delgivits käromålet i föreskriven ordning eller att han inte delgivits käromålet i sådan tid att han haft rådrum att gå i svaromål. Det andra undantaget gäller det fall att svaranden visar att avgörandet är oförenligt med an- nat avgörande som har meddelats i fördragsslutande stat i tidigare an- hängiggjort mål mellan samma parter.

3.2.14 Protokoll angående den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet (protokoll angående privilegier och im— munitet)

I protokollet, som omfattar 25 artiklar, regleras rätten för den euro- peiska patentorganisationen, förvaltningsrådets ledamöter och det euro- peiska patentverkets personal att åtnjuta privilegier och immunitet. Förevarande redogörelse har begränsats till att avse protokollets huvud- sakliga innehåll.

Bestämmelser rörande den europeiska patentorganisationen Organisationens lokaler är okränkbara. Myndigheterna i den stat där lokalerna är belägna får beträda dem endast med tillstånd av det euro- peiska patentverkets president (art. 1). Även organisationens arkiv och handlingar är okränkbara (art. 2).

Inom ramen för sina officiella uppgifter åtnjuter organisationen pro- cessrättslig immunitet och immunitet mot exekutiva åtgärder (art. 3.1). Detta gäller dock inte om organisationen för visst fall uttryckligen har avstått från sin immunitet eller då fråga är om skada på grund av tra- fikolycka med något av organisationens fordon eller om trafikbrott i vilket sådant fordon har varit inblandat. Organisationen åtnjuter inte heller immunitet då fråga är om verkställighet av skiljedom mellan or-

ganisationen och fördragsslutande stat rörande tillämpningen av detta protokoll (art. 3.1.c och 23).

Organisationens egendom är fredad från varje form av beslag, kon- fiskation, expropriation eller tvångsförvaltning (art. 3.2). Ej heller får organisationens egendom bli föremål för administrativa eller interimis- tiska tvångsåtgärder utom i vad avser sådana åtgärder som behövs för att förebygga eller utreda trafikolycka med organisationens motorfordon (art. 3.3).

Organisationen skall vara befriad från direkta skatter. Vid större in— köp för sin officiella verksamhet skall organisationen, så långt det är möjligt, befrias från sådana skatter eller avgifter som ingår i priset (art. 4). Organisationen skall vidare åtnjuta befrielse från tullar och andra avgifter vid import eller export (art. 5). Varor avsedda för personligt bruk av anställda vid det europeiska patentverket omfattas dock inte av skatte— och tullfriheten (art. 6).

Organisationen skall åtnjuta de lättnader i förekommande valuta- restriktioner som behövs för att organisationen skall kunna utöva sin verksamhet (art. 9).

Enligt artikel 11 skall de fördragsslutande staterna vidta alla erforder- liga åtgärder för att underlätta inresa, uppehåll och utresa för de an- ställda vid det europeiska patentverket.

Bestämmelser rörande förvaltningsrådet De fördragsslutande staternas ombud i förvaltningsrådet samt deras ex- perter och rådgivare åtnjuter i samband med rådets sammanträden och resor till och från sådana sammanträden immunitet mot frihetsberövande utom om de anträffas på bar gärning med brott eller försök till brott. De åtnjuter också immunitet mot rättsligt förfarande för sina åtgärder vid fullgörande av uppdraget. Denna immunitet gäller även efter det att uppdraget har upphört. Immuniteten omfattar dock inte talan som gäl— ler ansvar för trafikbrott eller skadestånd på grund av trafikolycka (art. 12.1.a och b).

Ombuden, experterna och rådgivarna åtnjuter vidare okränkbarhet för de dokument som rör uppdraget och har rätt att använda kurir och förseglad kurirsäck (art. 12.1.b och c).

I fråga om den immunitet och de privilegier som föreskrivs beträf- fande ombud i förvaltningsrådet samt deras experter och rådgivare görs det undantaget att fördragsslutande stat inte behöver tillerkänna sina egna medborgare dessa förmåner (art. 22).

Bestämmelser rörande befattningshavarna vid det europeiska patent- verket

Det europeiska patentverkets president skall i princip åtnjuta samma immunitet och samma privilegier som tillkommer diplomatisk företrä- dare enligt den i Wien den 18 april 1961 avslutade konventionen om diplomatiska förbindelser (art. 13). Presidentens immunitet omfattar dock inte åtal för trafikbrott eller talan om skadestånd i anledning av trafik- olycka.

Beträffande övriga befattningshavare gäller att de kan komma i åt-

njutande av viss immunitet och vissa privilegier i den mån förvaltnings- rådet så beslutar för olika personalkategorier (art. 17). De hänseenden i vilka immunitet och privilegier sålunda kan ifrågakomma enligt för- valtningsrådets beslut anges i artiklarna 14 och 16.

Av innehållet i artikel 14 kan här nämnas immunitet mot rättsligt förfarande utom åtal för trafikbrott och talan om skadestånd p. g. a. trafikolycka —— lättnader i valutarestriktioner, undantag från emigra— tions- och immigrationsbestämmelser samt befrielse från militärtjänst.

Från de förmåner som tillkommer det europeiska patentverkets pre- sident och från vissa av de förmåner som enligt artikel 14 kan komma i fråga för övriga befattningshavare görs undantag i artikel 22. Fördrags- slutande stat behöver sålunda inte medge de ifrågavarande förmånerna såvitt gäller egna medborgare och sådana personer som hade hemvist i den staten när de där tillträdde tjänst vid organisationen.

Enligt artikel 16 skall befattningshavare vara befriad från nationell inkomstskatt på lön som beskattas av den europeiska patentorganisatio-

nen. Om den europeiska patentorganisationen inför ett eget socialförsäk-

ringssystem för sina befattningshavare, skall dessa i princip befrias från nationella socialförsäkringsavgifter (art. 18).

Vissa privilegier och viss immunitet kan tillkomma expert som utför uppdrag åt organisation (art. 15, jfr dock art. 22).

Allmänna bestämmelser I artikel 19 förklaras att privilegier och immunitet som föreskrivs i pro- tokollet inte har införts för att ge någon personliga fördelar utan för att säkerställa att organisationens verksamhet kan bedrivas utan hinder och att de personer som avses skall vara fullständigt oberoende vid ut- förandet av sina uppgifter. Immunitet skall därför hävas i de fall då den skulle hindra rättvisans gång och den kan hävas utan förfång för det ändamål för vilket immuniteten har medgivits. Beslut att häva im- munitet meddelas i fråga om ombud, expert eller rådgivare i förvalt- ningsrådet av den fördragsslutande stat som har utsett vederbörande, i fråga om befattningshavare vid det europeiska patentverket av verkets president och i fråga om presidenten av förvaltningsrådet.

Organisationen skall enligt artikel 20 samarbeta med de fördragsslu- tande staternas myndigheter för att underlätta rättsskipning och säker- ställa att bestämmelser om ordning, säkerhet, hälsovård och arbetarskydd iakttas samt att immunitet och privilegier inte missbrukas.

Enligt artikel 25 kan organisationen ingå avtal med fördragsslutande stat om tillämpningen av protokollet.

Har immunitet eller privilegier enligt detta protokoll åberopats på sätt som fördragsslutande stat finner oriktigt, kan den hänskjuta saken till internationell skiljedomstol (art. 23). Protokollet innehåller närmare föreskrifter om hur medlemmarna i sådan skiljedomstol skall utses (art. 24). Skiljedomstolens utslag är slutligt.

3.2.15 Protokoll rörande centraliseringen av det europeiska patent- systemet och införande av detta system ( centraliseringsprotokoll ) Centraliseringsprotokollet är uppdelat på åtta avdelningar, betecknade I—VIII. Avdelning I innehåller överenskommelse om att internationella pa- tentinstitutet i Haag skall införlivas i det europeiska patentverket (I.1.), överenskommelse om att de fördragsslutande staterna till förmån för det europeiska patentverket skall avstå från att låta sina nationella patent- myndigheter vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet (I.2.) samt överenskommelse om att i Väst—Berlin inrätta en filial till det europeiska patentverket (I.3.). Beträffande den första frågan innehåller protokollet i huvudsak föl- jande. De fördragsslutande stater som är medlemmar av internationella patentinstitutet skall, sedan den europeiska patentkonventionen har trätt i kraft, vidta alla erforderliga åtgärder för att det i Haag belägna insti- tutet med personal samt institutets tillgångar och skulder skall kunna överföras till det europeiska patentverket senast då detta skall börja ta emot europeiska patentansökningar. Dessa stater skall då också från- träda den överenskommelse genom vilken institutet upprättades. Över- förandet sker formellt genom avtal mellan den europeiska patentorgani- sationen och institutet. Sedan internationella patentinstitutet har införlivats med det euro- peiska patentverket skall det utgöra en filial till detta. Denna filial, som skall ligga i Haag, skall överta dels de uppgifter som ålåg Haaginstitu- tet den dag då den europeiska patentkonventionen öppnades för under- tecknande, dvs. den 5 oktober 1973, dels de uppgifter som institutet där- efter och fram till införlivandet med det europeiska patentverket har åtagit sig gentemot stater som har tillträtt den europeiska patentkonven- tionen. Förvaltningsrådet kan ge filialen i Haag ytterligare uppgifter i fråga om nyhetsgranskning. Vad sålunda föreskriVS om själva institutet skall i tillämpliga delar gälla också filial till institutet som har inrättats enligt särskild överens- kommelse mellan institutet och fördragsslutande stat. Sådan stat skall en- ligt protokollet sluta avtal med det europeiska patentverket varigenom bestämmelserna om filialen anpassas till centraliseringsprotokollet. Över- enskommelse om inrättande av sådan filial har träffats mellan institutet och Italien. Skyldigheten enligt avdelning 12 för de fördragsslutande staterna att avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som in- ternationell nyhetsgranskningsmyndighet inträder från den dag då det europeiska patentverket börjar ta emot europeiska patentansökningar. Denna skyldighet gäller dock inte undantagslöst. Undantag finns sålunda i avdelning III. Den filial som enligt avdelning I.3 skall inrättas i Berlin, skall utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar. Organisatoriskt skall den lyda under filialen i Haag. Åtminstone vid början av den period som vidtar när den stegvisa utbyggnaden av det europeiska patentverkets verksamhet är avslutad, skall Berlinfilialen förses med arbete nog för

att sysselsätta det antal granskare som fanns vid det västtyska patent- verkets filial i Berlin den dag då den europeiska patentkonventionen öppnades för undertecknande.1 Förbundsrepubliken Tyskland skall sva- ra för alla de extra kostnader som uppkommer för den europeiska pa- tentorganisationen genom inrättandet och drivandet av filialen i Berlin.

Avdelning II innehåller bestämmelser om att de fördragsslutande sta- terna till förmån för det europeiska patentverket skall avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som myndighet för inter- nationell förberedande patenterbarhetsprövning. Skyldigheten att avstå från sådan verksamhet inträder efter hand för olika tekniska områden, nämligen för varje särskilt tekniskt område två år efter det att det euro- peiska patentverket har börjat utföra patenterbarhetsprövning av euro- peiska patentansökningar på ifrågavarande område. Också från dessa bestämmelser finns undantag i avdelning III. Ytterligare undantag görs i avdelning IV.

I avdelning III görs, som förut nämnts, undantag från bestämmelser— na om skyldighet att avstå från att låta nationell patentmyndighet tjänst- göra som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Un— dantag gäller för fördragsslutande stat vars officiella språk inte är något av handläggningsspråken vid det europeiska patentverket (engelska, franska eller tyska). Sådan stats patentmyndighet får utföra både inter- nationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbar- hetsprövning såvitt avser ansökningar från sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen?

Enligt avdelning III får vidare förvaltningsrådet tillåta att patentmyn- dighet i fördragsslutande stat utför nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning såvitt gäller ansökningar från sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i icke fördragsslutande stat, om den staten har samma officiella språk som den fördragsslutande

1 Detta innebär att det västtyska patentverkets nuvarande Berlinfilial inför— livas i det europeiska patentverket. Antalet granskare vid den filialen den 5 oktober 1973 var 53. Enligt föreliggande utkast till överenskommelse mel- lan Förbundsrepubliken Tyskland och den europeiska patentorganisationen torde hela denna personal anställas vid det europeiska patentverket från det att verket öppnas. 2Denna undantagsbestämmelse togs in i protokollet sedan krav härom hade framställts av de nordiska länderna. Om Sverige tillträder den euro- peiska patentkonventionen blir det på grund av denna bestämmelse möjligt för det svenska patentverket att tjänstgöra som internationell nyhetsgransk- ningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbar- hetsprövning för ansökningar från svenska sökande och sökande i de övriga nordiska staterna i den mån dessa stater tillträder den europeiska patent- konventionen. Frågan om det svenska patentverket skulle kunna tjänstgöra som interna- tionell myndighet även för sökande från nordisk stat som inte tillträtt den europeiska patentkonventionen behandlades vid interimskommitténs möte i Bryssel den 8—12 september 1975. Interimskommittén uttalade därvid att centraliseringsprotokollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta emot och handlägga internationella patentansökningar från samtliga nor- diska stater även om alla dessa stater ännu inte tillträtt den europeiska pa- tentkonventionen.

staten och de internationella patentansökningarna är avfattade på detta gemensamma språk.1

För att inom det europeiska patentsystemets ram få till stånd en har- monisering av nyhetsgranskningen skall enligt samarbetskonventionen samarbete äga rum mellan det europeiska patentverket och sådan natio- nell patentmyndighet i en till den europeiska patentkonventionen ansluten stat som jämsides med det europeiska patentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventio- nen. Detta samarbete skall grundas på ett särskilt avtal, som kan be- handla bl.a. granskningsmetoder och utbyte av nyhetsgranskningstjäns- ter samt rekrytering och utbildning av granskare.

I avdelning IV finns bestämmelser om att det europeiska patentverket under en övergångstid får uppdra åt nationell patentmyndighet i för- dragsslutande stat att utföra viss handläggning av europeiska patentan- sökningar. Detta får ske för att underlätta för denna myndighet att an- passa sig till de förhållanden som uppstår när det europeiska patentver- ket börjar sin verksamhet. Sådant uppdrag får avse den förberedande handläggning på prövningsavdelning som enligt konventionen får utfö- ras av en granskare (avdelning IV.1)2 samt nyhetsgranskning (avdelning IV.2).

Uppdrag att utföra de uppgifter som avser förberedande handläggning på prövningsavdelning får anförtros endast åt nationell patentmyndig- het som kan utföra handläggning på något av det europeiska patentver- kets officiella språk och endast såvitt avser europeiska patentansökningar som är avfattade på detta språk. Sådana uppdrag får inte avse mer än sammanlagt 40 procent av det sammanlagda antalet europeiska pa- tentansökningar. Förvaltningsrådet bestämmer om fördelningen av dessa uppdrag mellan de fördragsslutande staterna. Uppgifter som anförtros viss stats patentmyndighet får inte avse mer än högst en tredjedel av det sammanlagda antalet ingivna ansökningar. Myndighet som utför sådant uppdrag får också utföra internationell förberedande patenterbarhets— prövning enligt samarbetskonventionen.

Nyhetsgranskningsuppdrag får tilldelas nationell patentmyndighet för att minska de svårigheter som kan uppstå för myndigheten till följd av de fördragsslutande staternas skyldighet att för sina patentmyndigheters del avstå från att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhets- granskning. Sådant uppdrag får tilldelas endast patentmyndighet i stat vars officiella språk är något av det europeiska patentverkets officiella språk. Dessutom krävs att vederbörande patentmyndighet uppfyller de' krav som uppställs i samarbetskonventionen för att utses till internatio- nell nyhetsgranskningsmyndighet. Nyhetsgranskningsuppdrag skall dock lämnas ut bara i den mån det är förenligt med verksamhetens behöriga gång vid det europeiska patentverket.

Uppdrag av det slag som avses i avdelning IV får lämnas för en tid

1Denna bestämmelse tillkom efter önskemål från Portugal och Spanien. Den avsågs kunna bli tillämplig på internationella patentansökningar från Brasilien och Argentina. 2Den handläggning på prövningsavdelning som föregår det slutliga be- slutet skall enligt artikel 18.2 i regel utföras av en granskare.

av 15 år från det att det europeiska patentverket öppnas. Under de sista fem åren av denna tid skall uppdragens omfattning minskas, i princip med en femtedel årligen.

Avdelning V innehåller bestämmelser om rätt för filial till det nuva- rande internationella patentinstitutet att utföra nyhetsgranskning av euro- peiska patentansökningar. Sådan filial får, såvitt gäller ansökningar som ges in av den som är medborgare i eller har hemvist i den stat i vilken filialen är belägen, utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansök- ningar på grundval av tillgängligt granskningsmaterial på den statens officiella språk. Sådan granskning får dock inte försena handläggningen eller förorsaka extra kostnader för den europeiska patentorganisationen. Filialen kan få utföra nyhetsgranskning i den omfattning som nu an- givits också beträffande andra europeiska patentansökningar, om sökan- den begär det och betalar för denna granskning. Detta får dock ske en- dast till dess den nyhetsgranskning som utförs av det europeiska patent- verket omfattar även detta granskningsmaterial.

Förvaltningsrådet får medge att den rätt att utföra nyhetsgranskning som föreskrivs i avdelning V får utsträckas till att gälla nationell patent- myndighet i fördragsslutande stat som inte som officiellt språk har något av det europeiska patentverkets officiella språk.

Det europeiska patentverkets nyhetsgranskning skall enligt avdelning VI efter hand i princip utvidgas till att omfatta patentlitteratur och annan i sammanhanget relevant litteratur från alla fördragsslutande stater. Det ankommer på förvaltningsrådet att på grundval av en utredning rörande de tekniska och ekonomiska aspekterna besluta om sådan utvidgning.

I avdelning VII föreskrivs att centraliseringsprotokollet gäller före däremot stridande bestämmelser i själva konventionen.

Sådant beslut av förvaltningsrådet som avses i centraliseringsproto- kollet skall enligt avdelning VIII fattas med trefjärdedels majoritet. Vid sådan röstning skall rösterna vägas enligt artikel 36 i konventionen.

4. Konventionen om marknadspatent

Som har framgått av redogörelsen för den europeiska patentkonventio- nen (avsnitt 3.2.9) får en grupp stater som har tillträtt denna konvention bestämma att europeiskt patent får meddelas endast gemensamt för alla dessa stater (art. 142). Som förutsättning härför gäller dock att denna grupp stater har slutit särskild överenskommelse om att europeiskt pa- tent som har meddelats för dessa stater skall ha en enhetlig karaktär. Mellan EG:s medlemsstater har träffats en sådan överenskommelse ge- nom den konvention som den 15 december 1975 avslutades i Luxem- burg, konventionen om europeiskt patent för den gemensamma mark- naden (marknadspatentkonventionen).

Genom marknadspatentkonventionen införs i de fördragsslutande sta- terna ett gemensamt rättssystem för patent som meddelas för dessa sta- ter enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska patent- ansökningar som omfattar sådan stat (art. 1). Europeiskt patent som har meddelats för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventio- nen benämns marknadspatent (art. 2).

Marknadspatentet är enhetligt och autonomt (art. 2). Enhetligheten innebär att patentet får samma rättsverkan i samtliga fördragsslutande stater och att det kan meddelas, överlåtas, upphävas eller förfalla endast för samtliga dessa stater. Den autonoma karaktären består i att patentet i princip regleras uteslutande av bestämmelserna i marknadspatentkon- ventionen och den europeiska patentkonventionen. Det är dock att märka att enligt uttrycklig föreskrift i marknadspatentkonventionen (art. 93) bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) tillämpas utan hinder av marknadspatentkonventionen.

Enligt marknadspatentkonventionen får europeisk patentansökan i princip inte avse enstaka EG—stater utan måste omfatta samtliga stater som tillhör EG. Söks i sådan ansökan patent för endast viss EG-stat el— ler för vissa EG-stater, skall ansökningen trots detta anses omfatta samt- liga EG-stater (art. 3). Europeiskt patent för EG-stat får sålunda med- delas endast i form av marknadspatent som omfattar samtliga EG-sta- ter. Under en övergångstid får dock europeiskt patent meddelas för viss EG-stat eller vissa EG-stater, om sökanden begär det. EG:s ministerråd beslutar när denna övergångstid skall upphöra. För beslut att över- gångstiden skall upphöra mindre än tio år från marknadskonventionens ikraftträdande krävs enhälligt beslut av ministerrådet och för upphö— rande vid senare tidpunkt beslut med kvalificerad majoritet (art. 86.1.4 och 5).

Marknadspatentkonventionen inskränker inte EG-statemas rätt att meddela nationella patent, dvs. att låta patent meddelas av nationell pa- tentmyndighet (art. 6).

Den ensamrätt som erhålls genom ett marknadspatent anges i konven- tionen genom en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som i princip är förbehållna patenthavaren. Denna uppräkning omfattar både handlingar som utgör direkt utnytt- jande av uppfinningen (direkt patentintrång) och handlingar som utgör indirekt utnyttjande av denna (medelbart patentintrång).

I fråga om det direkta patentintrånget innebär enligt marknadspatent- konventionen (art. 29) ensamrätten att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller lagra alstret för sådant ändamål. Ensamrätten innebär vidare förbud för annan än patenthavaren att an- vända patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med hän- syn till omständigheterna är uppenbart att användning av förfarandet inte får äga rum utan patenthavarens samtycke, att utbjuda förfarandet för användning i fördragsslutande stat. Ensamrätten innebär slutligen att annan än patenthavaren inte får utbjuda, bringa i omsättning, an- vända eller införa alster som har framställts direkt genom patentskyddat förfarande eller lagra sådant alster för dylikt ändamål.

När det gäller medelbart patentintrång innebär ensamrätten enligt marknadspatentkonventionen (art. 30) att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får i fördragsslutande stat, åt någon som inte är berät- tigad att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, tillhanda- hålla eller erbjuda sig att tillhandahålla medel för utövande av uppfin- ningen i fördragsslutande stat, om detta medel hänför sig till något vä- sentligt i uppfinningen. Ensamrätten omfattar dock endast de fall då den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla detta medel vet att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfin- ningen eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att detta är fallet. Är medlet en i handeln allmänt förekommande vara (”staple commercial products"), utgör sådant tillhandahållande eller erbjudande som nyss nämnts patentintrång endast om den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla medlet uppmanar (”induces”) den åt vil- ken medlet tillhandahålls att begå handling som enligt konventionen ut- gör direkt patentintrång.

Ensamrätten omfattar inte sådant utnyttjande av patentskyddad upp- finning för enskilt bruk som inte sker yrkesmässigt och inte heller ex- periment med den patentskyddade uppfinningen (art. 31). Vidare får pa- tenterad uppfinning fritt användas ombord på transportmedel som till- fälligt inkommer på fördragsslutande stats område. Slutligen undantas från ensamrätten tillredning av läkemedel på apotek enligt förskrivning av läkare i enskilda fall och åtgärder med sålunda tillrett läkemedel.

Den genom marknadspatentet erhållna ensamrätten omfattar inte åt- gärd med patentskyddat alster, om patenthavaren eller annan med den- nes uttryckliga samtycke har fört ut detta alster på marknaden i någon fördragsslutande stat (art. 32). Den som i en EG-stat har köpt patent-

skyddat alster från patenthavaren eller någon som har dennes medgi- vande att sälja alstret får sålunda utan hinder av ensamrätten införa och utnyttja alstret även i övriga EG-stater. Enligt konventionen gäller mot- svarande inskränkning i den ensamrätt som nationellt patent ger patent- havaren i den stat där patentet har meddelats (art. 81.1). Som förutsätt- ning härför gäller att patenthavaren eller annan med patenthavarens uttryckliga samtycke har fört ut det patentskyddade alstret på markna- den i någon fördragsslutande stat. De inskränkningar i ensamrätten som här avses gäller dock inte om det enligt gemenskapsrätten (”Com- munity law”) föreligger skäl att låta ensamrätten omfatta åtgärd med patentskyddat alster i de fall som nu avses.1

När det gäller föranvändarrätt jämställs marknadspatent med natio- nellt patent. Sålunda skall i fråga om uppfinning som omfattas av mark- nadspatent i fördragsslutande stat medges samma föranvändarrätt som där hade kunnat erhållas om uppfinningen hade omfattats av nationellt patent (art. 38).2 För-användarrätt till sådan uppfinning är begränsad till den stat i vilken den har uppstått.

Enligt konventionen ger ansökan om marknadspatent skadestånds- rättsligt skydd under viss del av ansökningstiden, under förutsättning att ansökningen leder till patent. Sökanden har sålunda rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av den som, under tiden mellan ansökningens publicering och patentmeddelandet, olovligen ut- nyttjar uppfinning som omfattas av ansökan om marknadspatent (art. 34.1). För utnyttjande som sker efter patentmeddelandet bestäms skade- stånd och eventuellt straff för patentintrång enligt nationell lag.

Fördragsslutande stat har rätt att som villkor för skadeståndsrättsligt skydd kräva översättning av patentkraven till den statens officiella språk, om handläggningspråket för ifrågavarande ansökan inte är offi- ciellt språk i den staten (art. 34.2). Sådan översättning skall enligt sö- kandens val ges in till myndighet i den staten, vilken myndighet skall publicera översättningen, eller tillställas den som utövar uppfinningen i den staten. Ansökningen får inte skadeståndsrättsligt skydd när det gäl- ler utnyttjande i den staten förrän sökanden har fullgjort vad som krävs i detta avseende.

För att marknadspatent skall bli giltigt, måste sökanden inom viss tid ge in översättning av patentkraven till samtliga EG-staters officiella språk (art. 33.1). Vidare har fördragsslutande stat möjlighet att genom reservation i samband med att den undertecknar eller ratificerar kon- ventionen förbehålla sig rätten att kräva översättning av patentets be- skrivning till den statens officiella språk (art. 88). I stat som har ställt upp sådant krav kan patenthavaren inte göra marknadspatentet gällan-

1Det bör anmärkas att EG-domstolen redan innan marknadspatentkonven- tionen antogs i ett antal domar har fastslagit att försök att hindra handel mellan EG-staterna under åberopande av immaterialrätter i stor utsträckning strider mot Romfördraget; se särskilt EG-domstolens dom den 31 oktober 1974 i målet Centrafarm B. V. mot Sterling Drug Inc. 2 I en resolution som antogs vid konventionens undertecknande uttalar EG- statema att de har beslutat att i god tid påbörja arbetet på en revision av konventionen för att skapa en enhetlig föranvändarrätt i samtliga fördrags- slutande stater.

de mot annan, om översättning till den statens officiella språk inte har ingivits till det europeiska patentverket. Om översättningen ges in inom tre månader från den dag då kungörelsen om patentmeddelandet publi- cerades får dock patenthavaren göra patentet gällande redan från nämn- da dag. Ges översättningen in senare, kan patentet inte göras gällande förrän översättningen har ingivits. I detta fall har patenthavaren i fråga om utnyttjande som äger rum efter dagen för nämnda publicering men innan översättning har ingivits endast rätt till skälig ersättning. Om översättning ges in mer än tre är nio månader efter nämnda dag, får den som innan översättningen gavs in utnyttjade den uppfinning som omfattas av patentet eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande utan hinder av patentet fortsätta att utnyttja uppfinningen på skäliga villkor. Fördragsslutande stats rätt att kräva översättning av beskrivning kan upphävas genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd.

Det bör påpekas att översättning av patentkrav i ansökan om mark- nadspatent och översättning av patentkrav och beskrivning i sådant pa- tent inte äger vitsord. Det språk som är eller var handläggningsspråk vid det europeiska patentverket äger nämligen alltid vitsord i samtliga stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen.

Talan om intrång i marknadspatent prövas av nationell domstol. Be- hörig att pröva sådan talan är domstol i den fördragsslutande stat där svaranden har hemvist eller, om han inte har hemvist i sådan stat, dom- stol i den fördragsslutande stat där han driver rörelse (art. 69). Om sva- randen inte vare sig har hemvist eller driver rörelse i fördragsslutande stat, prövas sådan talan av domstol i den fördragsslutande stat där kä- randen har hemvist eller, om han saknar hemvist i sådan stat, av dom- stol i den fördragsslutande stat där han driver rörelse. Om inte någon av parterna vare sig har hemvist eller driver rörelse i fördragsslutande stat, prövas talan av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland. Domstol som är behörig enligt någon av dessa bestämmelser får pröva talan rö- rande varje intrång som har ägt rum i någon fördragsslutande stat. Talan om intrång får också prövas av domstol i stat där intrång har ägt rum, även om svaranden inte vare sig har hemvist eller driver rörelse i den staten, men i sådant fall omfattar domstolens behörighet endast intrång som har ägt rum i den staten.1

Mål om intrång får på yrkande av part förklaras vilande, om invänd- ning mot eller fråga om upphävande eller begränsning av marknadspa- tentet är under prövning i det europeiska patentverket (art. 77). Upphä- ver det europeiska patentverket inte patentet, skall det när patentets slutliga lydelse har fastställts avge yttrande rörande patentskyddets om- fattning. Domstol som prövar talan om intrång i marknadspatent får all-

1 Som framgår av det följande prövas fråga om ogiltighet av marknadspatent vid det europeiska patentverket. I anledning av de svårigheter som upp- kommer till följd av att såvitt avser marknadspatent talan om intrång och ta- lan om ogiltighet inte prövas av samma organ antog EG-staterna i samband med konventionens undertecknande en resolution, enligt vilken de har be- slutat att snarast inleda arbetet på att lösa dessa svårigheter. Enligt resolutio- nen skall denna fråga regleras i ett protkoll som skall antas innan någon så- dan talan har väckts och senast inom tio år från konventionens underteck- nande.

tid begära yttrande från det europeiska patentverket rörande patent- skyddets omfattning.

På patenthavarens begäran kan marknadspatent begränsas (art. 52). Patenthavaren skall i så fall ange den önskade begränsningen, varefter det europeiska patentverket prövar om det således begränsade patentet är giltigt.

Fråga om ogiltigförklaring av marknadspatent prövas av det euro- peiska patentverket vid särskilda enheter som upprättas för detta ända- mål (art. 9 och 10). De ogiltighetsgrunder som får åberopas är alla de som anges i artikel 1381 i den europeiska patentkonventionen (art. 57). Vidare får marknadspatent förklaras ogiltigt för viss fördragsslutande stat, om det har meddelats trots att det inte uppfyller kravet på nyhet i förhållande till nationellt patent eller nationell patentansökan med tidi- gare ansöknings- eller prioritetsdag. Föreligger ogiltighetsgrund endast i fråga om del av marknadspatent, skall ogiltigförklaring ske genom mot- svarande begränsning av patentet. Begränsningen får göras genom änd- ring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna.

En av ogiltighetsgrunderna är att patenthavaren inte är vare sig upp- finnaren eller dennes rättsinnehavare. Den som har bättre rätt till paten- tet kan i sådant fall, i stället för att yrka att patentet skall förklaras ogil- tigt, begära att patentet skall överföras på honom (art. 27). Fråga om överföring av patent prövas av nationell domstol med verkan för alla fördragsslutande stater.

Genom att avge reservation vid undertecknandet eller ratificeringen av konventionen kan fördragsslutande st—at förbehålla sig rätten att un- der en övergångstid låta domstol i den staten som prövar talan om in- trång i marknadspatent pröva även patentets giltighet i den staten, om parterna medger detta (art. 90). Ogiltigförklaring får i sådant fall ske endast på någon av de grunder som hade fått åberopas som ogiltighets- grund vid det europeiska patentverket. Sådan reservation gäller under högst tio år från konventionens ikraftträdande. EG:s ministerråd kan dock med kvalificerad majoritet förlänga denna övergångstid med högst fem år.

Patenthavare kan upplåta licens för utnyttjande av uppfinning som omfattas av marknadspatent. Licens kan avse hela patentet eller del av detta. Licens kan vidare avse hela det område inom vilket marknadspa- tentet gäller eller del av detta område (art. 43.1). H'ar licens som avser patentskyddat alster upplåtits för endast del av detta område, får den som har köpt alstret av licenshavaren fritt införa och utnyttja detta inom hela konventionsområdet (art. 32).

Enligt konventionen får licens upplåtas i form av ensamlicens eller i form av enkel licens (art. 43.1). Det bör emellertid anmärkas att enligt EG-kommissionens uppfattning upplåtelse av ensamlicens i regel strider mot bestämmelserna i Romfördraget rörande fri konkurrens och fria va- rurörelser. Enligt kommissionen skulle ensamlicens dock kunna godtas i

vissa fall, t. ex. om licenshavaren därigenom stimuleras att ge sig in på en marknad som licensgivaren inte tidigare har givit sig in på.1

Överlåtelse av patent och upplåtelse av licens får inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den har antecknats i det särskilda re- gister över marknadspatent som skall föras av det europeiska patentver- ket (art. 40.3 och 43.3).

Fråga om meddelande av tvångslicens för utnyttjande i viss för- dragsslutande stat av uppfinning som omfattas av marknadspatent av- görs enligt den statens lag (art. 46.1). Tvångslicens får dock inte med- delas i en fördragsslutande stat på grund av att den uppfinning som om- fattas av marknadspatentet inte utövas i tillräcklig omfattning i den sta- ten, om det patentskyddade alstret tillverkas i annan fördragsslutande stat och detta alster finns tillgängligt på marknaden i den stat för vilken tvångslicens begärs i tillräcklig omfattning för att tillgodose dess behov (art. 47). Denna inskränkning i rätten att meddela tvångslicens gäller dock inte tvångslicens meddelad i allmänt intresse. Det är att märka att marknadskonventionen innehåller motsvarande bestämmelser rörande tvångslicens såvitt avser nationella patent (art. 82).

Genom reservation som avges vid konventionens undertecknande el- ler ratificering kan fördragsslutande stat förbehålla sig rätten att inte beakta dessa inskränkningar i rätten att meddela tvångslicens (art. 89). Sådan reservation gäller under högst tio år från konventionens ikraftträ- dande. EG:s ministerråd kan dock genom beslut med kvalificerad majo- ritet förlänga denna tid med högst fem år. I samband med konventio- nens undertecknande antog EG-staterna en resolution av innebörd att de snarast skall utarbeta gemensamma bestämmelser rörande tvångs- licens i fråga om marknadspatent. Så snart sådana gemensamma be- stämmelser har trätt i kraft, upphör reservation av det slag som här avses att gälla (art. 89.3).

Inom den europeiska patentorganisationens förvaltnivngsråd bildar företrädarna för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen och företrädare för EG-kommissionen ett särskilt utskott, som beslutar i frågor rörande marknadspatentkonventionen, dess administration och fi- nansiering (art. 15).2 Inom det europeiska patentverket upprättas sär- skilda organ för handläggning av vissa frågor rörande marknadspa- tent, nämligen ogiltighetsavdelningar, ogiltighetskammare och en patent- förvaltningsavdelning (art. 7). Ogiltighetsavdelning är första instans för prövning av frågor om bl. a. ogiltighet och begränsning av marknadspa- tent (art. 9). Ogiltighetskammare prövar besvär över beslut av ogiltig- hetsavdelning och avger yttrande till nationell domstol i mål rörande in- trång i marknadspatent (art. 10). Beslut av ogiltighetskammare kan i vissa fall överklagas till EG-domstolen i Luxemburg (art. 63). Uppkom-

1 Se EG-kommissionens beslut den 9 juni 1972 (Davidsson Rubber Company, Official Journal of the European Communities Vol 15, No L 143, s. 31), den 18 juli 1975 (Kabelmetal-Luchaire, Official Journal, Vol 18, No L 222, s. 34), den 25 juli 1975 (Bronbemaling/Heidemaatschappij, Official Jour- nal, Vol 18, No L 249, s. 27) och den 2 december 1975 (AOIP/Beyrard, Of- ficial Journal, Vol 19, No L 6 s. 8). 2 Företrädaren för EG-kommissionen saknar rösträtt i det särskilda utskot- tet.

mer vid nationell domstol fråga rörande tolkning av marknadspatent- konventionen eller av vissa bestämmelser i den europeiska patentkon- ventionen, får domstolen hänskjuta frågan till EG-domstolen (art. 73). Kan den nationella domstolens beslut inte överklagas, skall den under- ställa EG-domstolen dylika frågor.

De särskilda organen har samma officiella språk som det europeiska patentverkets övriga organ, dvs. engelska, franska och tyska (art. 14).

Inför de särskilda organen får som ombud i princip användas endast den som är upptagen i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade ombud och som dessutom är medborgare i eller driver rö- relse eller har anställning i stat som har tillträtt marknadspatentkonven- tionen (art. 64.2). Den som är upptagen i denna förteckning men inte uppfyller något av de övriga nämnda villkoren får dock företräda part inför de särskilda organen, om han är den som senast företrädde parten vid handläggning enligt den europeiska patentkonventionen rörande ifrå— gavarande marknadspatent eller den patentansökan på vilken marknads- patentet grundas. Som ytterligare förutsättning gäller dock att den stat i vilken ombudet är medborgare eller i vilken han driver rörelse eller har anställning tillämpar sådana bestämmelser i fråga om rätt att uppträda som ombud vid den statens nationella patentmyndighet som såvitt avser reciprocitet överensstämmer med de föreskrifter som förvaltningsrådets särskilda utskott kan utfärda.

Marknadspatentkonventionen träder i kraft tre månader efter det att samtliga de stater som har undertecknat konventionen (samtliga EG-sta- ter) har ratificerat den (art. 98).1 I samband med att dessa stater den 15 december 1975 undertecknade konventionen avgav de en förklaring av innebörd att de avser att ratificera marknadspatentkonventionen så att den träder i kraft så snart som möjligt efter det att den europeiska patentkonventionen har trätt i kraft. Marknadspatentkonventionen har hittills inte tillträtts av någon stat.

Stat som i framtiden blir medlem i EG måste ansluta sig till mark- nadspatentkonventionen (art. 95). Stat som inte tillhör EG men har till- trätt den europeiska patentkonventionen och som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EG får genom enhälligt beslut av EG:s minis- terråd inbjudas till förhandlingar om särskilt avtal som skall göra det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat (art. 96). I avtalet skall de närmare villkoren för denna tillämpning anges.

1 Enligt beslut av EG:s ministerråd den 15 december 1975 skall EG:s med- lemsstater tillträda konventionen.

5 Tidigare remissyttranden rörande den europeiska patentkonventionen

Det konventionsutkast som låg till grund för 1973 års diplomatiska kon- ferens i Miinchen har som tidigare nämnts (avsnitt 2) remissbehandlats i Sverige. Som sitt yttrande över konventionsutkastet framlade kommittén den tidigare nämnda promemorian Den europeiska patentkonventionen, konsekvenser för svenskt patentväsen (H 1973: 1, stencil). Även denna promemoria remissbehandlades.

I promemorian uttalade kommittén att utkastet till konvention och övriga överenskommelser enligt dess mening utgjorde en god grundval för skapandet av en europeisk patentgemenskap och att Sverige borde ansluta sig till denna gemenskap. Kommittén framhöll emellertid med anledning av utkastet till centraliseringsprotokoll att det svenska patent- verkets möjlighet att efter tillträdet till konventionen ge uppfinnare och näringsliv erforderlig service bäst gagnades om det svenska patentverket fick tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning.

Yttranden över konventionsutkastet och kommitténs promemoria av- gavs av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, televerket, statskontoret, riksrevisionsverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, lantbruksstyrelsen, statens livsme- delsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfri- hetsombudsmannen, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, sty- relsen för teknisk utveckling, statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, patentpolicykommittén, regeringsrätten, Koopera- tiva förbundet, Läkemedelsindustriföreningen, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska industriens patentingenjörers förening, Svenska pa- tentombudsföreningen, Svenska uppfinnareföreningen, Ingenjörsförbun- det TLI, Svenska ingenjörssamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sve- riges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation.1

Planerna på ett europeiskt patentsamarbete enligt konventionsutkas- tet fick ett gynnsamt mottagande hos flertalet remissinstanser och det

1 Patent- och registreringsverket, patentpolicykommittén, regeringsrätten, Svensk industriförening och Sveriges hantverks- och industriorganisation ytt- rade sig endast över konventionsutkastet. Riksrevisionsverket och Landsor- ganisationen avgav yttrande endast över patentpolicykommitténs promemo- ria. Övriga remissinstanser yttrade sig över såväl konventionsutkastet som promemorian.

alldeles övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte att Sverige skulle tillträda en konvention med föreslaget innehåll. Ett antal remissinstanser framhöll emellertid att möjligheten för det svenska patentverket att även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen verka som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för in- ternationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskon- ventionen var mycket betydelsefull för svenskt näringsliv och svenskt patentväsen. Åtskilliga remissinstanser framhöll att det svenska patent- verkets möjlighet att i framtiden få tillräckliga resurser för att kunna ge näringsliv och uppfinnare fullgod service var starkt beroende av om det svenska patentverket fick utföra nyhetsgranskning enligt samarbetskon- ventionen. Svenska uppfinnareföreningen och svenska patentombuds- föreningen ansåg t.o.m. detta så viktigt att enligt deras uppfattning lämpligheten av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventio- nen kunde ifrågasättas, om det svenska patentverket inte fick rätt att ut- föra sådan granskning resp. prövning. Vidare riktade några remissin- stanser stark kritik mot den reglering av uppfinnarens ställning som konventionsutkastet innehåll. Åtskilliga remissinstanser framförde också kritik mot konventionsutkastets reglering av frågan om patentkravens betydelse för patentskyddets omfattning (jfr avsnitt 10).

6. Utsikterna för den europeiska patentkonventionens och samarbets- konventionens ikraftträdande

Den europeiska patentkonventionen träder i kraft tre månader efter den dag då den har tillträtts av sex stater i vilka under år 1970 ingavs sam- manlagt minst 180 000 patentansökningar.

I anslutning till en resolution av EG:s ministerråd den 17 december 1973 angående EG:s industripolitik avgav representanter för regering- arna i EG:s medlemsstater samma dag en gemensam förklaring, i vilken de förpliktade sig att vidta alla erforderliga åtgärder för att den euro- peiska patentkonventionen och marknadspatentkonventionen skulle kunna träda i kraft vid sådan tidpunkt att det europeiska patentverket kunde påbörja sin verksamhet under år 1976.1 Detta tidsschema har dock inte kunnat hållas. Vid sammanträde med den tidigare (avsnitt 3.2) nämnda interimskommittén har EG-staterna förklarat att de avser att ratificera den europeiska patentkonventionen senast den 31 december 1976. Det är att märka att EG-staterna har frånfallit sin tidigare inställ- ning att den europeiska patentkonventionen och marknadspatentkon- ventionen skall träda i kraft samtidigt.

Mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts i interimskommittén anser sig patentpolicykommittén ha anledning anta att i vart fall Belgi- en, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien kommer att tillträda den europeiska patentkonven- tionen före 1976 års utgång. I dessa sex stater ingavs under år 1970 sammanlagt mer än 180 000 patentansökningar, det antal som krävs för konventionens ikraftträdande. Interimskommittén har i sitt arbete utgått från att konventionen kommer att träda i kraft den 1 april 1977. Enligt interimskommitténs tidsschema skall det europeiska patentverket i så fall börja sin verksamhet den 1 november 1977. Det ankommer enligt konventionen (art. 1621) på förvaltningsrådet att på förslag av det eu- ropeiska patentverkets president bestämma från vilken dag europeiska patentansökningar får ges in. Mot bakgrund härav är det enligt patent- policykommitténs uppfattning sannolikt att den europeiska patentkon- ventionen kommer att träda i kraft den 1 april 1977 och att det euro- peiska patentverket kommer att påbörja sin verksamhet under hösten samma år.

1975 års konvention mellan EG-staterna om marknadspatent träder i kraft tre månader efter det att den har ratificerats av samtliga EG- stater. Enligt patentpolicykommitténs uppfattning är det inte troligt att

1 Official Journal of the European Communities, Vol 16. No C 117/15.

marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft under de när- maste åren.

I kommitténs förra betänkande behandlades utsikterna för samarbets- konventionens ikraftträdande (avsnitt 7). Där uttalade kommittén att samarbetskonventionen kunde förväntas träda i kraft under senare delen av år 1976 eller vid årsskiftet 1976/77. I anledning av vad som har före- kommit sedan det förra betänkandet avgavs vill kommittén nu göra föl- jande bedömning rörande utsikterna för samarbetskonventionens ikraft- trädande.

Som framgår av det förra betänkandet träder samarbetskonventionen i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av minst åtta stater, under förutsättning att minst fyra av dessa uppfyller något av tre i kon- ventionen angivna krav rörande antalet patentansökningar.1 Enligt den statistik som publiceras av WIPO:s internationella byrå'—1 uppfyller f.n. följande tretton stater något av dessa krav: Australien, Belgien, Frank- rike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Japan, Kanada, Nederlän- derna, Schweiz, Sovjetunionen, Storbritannien, Sverige och USA.

Samarbetskonventionen har hittills tillträtts av nio stater, nämligen Central'afrikanska republiken, Gabon, Kamerun, Madagaskar, Malavi, Senegal, Tschad, Togo och USA. Från japanskt och ryskt håll har ut- talats starkt intresse för att delta i ett samarbete enligt samarbetskonven- tionen. Enligt vad som har uppgivits av WIPO:s internationella byrå torde Sovjetunionen komma att ratificera konventionen under hösten 1976. Enligt internationella byrån är det vidare troligt att Japan kom- mer att tillträda konventionen så snart Sovjetunionen har gjort detta. Vid den regeringskonferens i Luxemburg vid vilken marknadspatent- konventionen avslutades antog EG-staterna ett uttalande att dessa stater skall verka för ett tidigt ikraftträdande av samarbetskonventionen, helst så att den träder i kraft samtidigt med den europeiska patentkonven— tionen. Enligt uttalandet bör för varje enskild EG-stat ratificering av samarbetskonventionen ske samtidigt med ratificeringen av den euro- peiska patentkonventionen eller snarast därefter. I vart fall Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien synes inrikta sig på att ratificera samarbetskonventionen före 1976 års utgång. Samarbetskonventionen kan därför förväntas träda i kraft i början av år 1977.

Som nämnts i kommitténs förra betänkande (s. 76) får stat som till- träder samarbetskonventionen avge förklaring att staten inte skall vara ounden av bestämmelserna i konventionen om internationell förbere- dande patenterbarhetsprövning (kap. 11). Dessa bestämmelser träder i kraft först när tre stater som uppfyller något av de särskilda krav som nämnts ovan har tillträtt konventionen utan att avge sådan förklaring. I det förra betänkandet anfördes att såväl flera stater som åtskilliga in- tresseorganisationer hade intagit en negativ hållning till systemet med internationell förbereda-nde patenterbarhetsprövning och att det därför syntes osäkert om konventionen i den delen skulle få någon större an-

1 I fråga om dessa krav hänvisas till kommitténs förra betänkande, s. 75. 2 Denna statistik avser år 1974.

slutning. USA har i samband med ratificeringen av konventionen i no- vember 1975 avgivit förklaring av det slag som nyss nämnts, och det är troligt att även några av EG-staterna kommer att avge sådan förklaring.

Under den senaste tiden har emellertid från vissa utvecklingsländer framställts krav på att samarbetskonventionen skall träda i kraft även såvitt avser den del av konventionen som rör internationell förbere- dande patenterbarhetsprövning. Först härigenom skulle nämligen ut- vecklingsländerna få några väsentliga fördelar av samarbetskonventio- nen. Denna inställning från utvecklingsländernas sida har föranlett flera betydande industristater, bland dem vissa EG-stater, att uttala att de av- ser att tillträda samarbetskonventionen utan att göra undantag för be- stämmelserna om internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Det är därför sannolikt att även dessa bestämmelser kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Det är emellertid att märka att en interna- tionell patentansökan blir föremål för internationell förberedande paten- terbarhetsprövning endast om sökanden begär det. Mot bakgrund av den negativa inställning till systemet med internationell förberedande paten- terbarhetsprövning som vissa intresseorganisationer har intagit synes det därför troligt att detta system inte kommer att utnyttjas i sådan ut- sträckning att det får någon nämnvärd betydelse under i vart fall det första årtiondet efter samarbetskonventionens ikraftträdande.

7. Det europeiska patentverket; arbetsbelastning och ekonomi

En av de arbetsgrupper som har tillsatts av interimskommittén har som tidigare nämnts (avsnitt 2.2) till uppgift att utreda vissa ekonomiska frå- gor som har samband med inrättandet av den europeiska patentorgani- sationen. Arbetsgruppen har därvid använt sig av vissa uppskattningar rörande antalet ansökningar vid det europeiska patentverket som gjor- des under förarbetet till den europeiska patentkonventionen. Dessa upp- skattningar grundades på den s.k. trestatsteorin enligt vilken den som önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller flera av de fördrags- slutande staterna kommer att söka patent för dessa stater genom euro- peisk patentansökan. Som närmare utvecklas i avsnitt 8.2 medför till- lämpningen av trestatsteorin med utgångspunkt i 1970 års ansökningsan- tal att det europeiska patentverket årligen kommer att ta emot 40 000 europeiska patentansökningar.1 Det antas att detta ansökningsantal kom- mer att uppnås sex år efter konventionens ikraftträdande.

Sedan år 1970 har i de flesta industristater en minskning av antalet patentansökningar ägt rum vid de nationella patentverken. Interimskom- mittén beslöt därför i mars 1976 att en ytterligare uppskattning av anta- let europeiska patentansökningar skulle göras med utgångspunkt i 1975 års ansökningsantal vid de nationella patentverken och med tillämpning av trestatsteorin. Den-na uppskattning torde komma att leda till ett årligt antal europeiska patentansökningar på lägst 30 000. En fullständig be- räkning av kostnaderna i detta alternativ kommer inte att kunna redo- visas av arbetsgruppen förrän under hösten 1976.

De uppgifter röra-nde det europeiska patentverkets ekonomi som läm- nas i det följande hänför sig därför endast till de beräkningar som har gjorts av nämnda arbetsgrupp med utgångspunkt i att ansökningsantalet blir 40000. Samtliga beräkningar grundas på 1975 års pris- och löne- läge. Givetvis är de uppskattningar av det förväntade antalet ansök- ningar som har gjorts behäftade med avsevärd osäkerhet. Dessa upp- skattningar torde dock ge tillfredsställande underlag för en ungefärlig bedömning av det europeiska patentverkets ekonomi.

Som tidigare nämnts skall den europeiska patentorganisationens utgif- ter enligt konventionen täckas av avgifter som tas ut av patentsökande och andra som deltar i förfarandet vid det europeiska patentverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tar ut för

1 Enligt trestatsteorin tillämpad på 1970 års statistik skulle antalet europeiska patentansökningar bli 35 869. Till detta antal har lagts en uppskattad ökning på tio procent.

europeiska patent. Fördragsslutande stat skall sålunda av de avgifter som erläggs för upprätthållande av europeiska patent i den staten till den europeiska patentorganisationen betala en av förvaltningsrådet be- stämd del (högst 75 procent) av denna avgift, dock minst ett av förvalt- ningsrådet bestämt belopp för varje patent.

Det europeiska patentverket skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Under en uppbyggn-adstid kommer dock kostnaderna för verksamheten inte att kunna täckas av de avgifter som verket under denna tid uppbär, och de fördragsslutande staterna skall därför under denna tid genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisatio- nens förfogande. Den arbetsgrupp som svarar för de ekonomiska frågor- na har beräknat att den europeiska patentorganisationen kommer att be- höva tillskott av medel under de första tio åren efter konventionens ikraftträdande. Dessa lån skall enligt arbetsgruppen återbetalas under en femtonårsperiod från och med det tolfte året och beräknas sålunda vara återbetalade 26 år efter konventionens ikraftträdande. Skulle organisa- tionens budget något år inte kunna balanseras, är de fördragsslutande staterna också skyldiga att genom lån ställa medel till förfogande för att täcka underskottet. Sådana lån skall återbetalas snarast möjligt.

När det europeiska patentverket är fullt utbyggt, vilket antas vara fal- let 16 år efter konventionens ikraftträdande, beräknas den europeiska patentorganisationens budget ha en omslutning på ca 360 milj. kr.1 Av utgifterna beräknas ca 70 procent belöpa sig på personalkostnader (däri inberäknat sociala kostnader och sjukvårdskostnader)2, ca 10 procent på kostnader för organisationens fastigheter (driftskostnader, räntor och amorteringar), ca 10 procent på kostnader för tryckning av organisatio- nens publikationer m.m. och ca 10 procent på övriga omkostnader (däri inberäknat kostnader för den europeiska skolan).

Efter uppbyggnadstidens utgång beräknas den europeiska patentorga- nisationens intäkter till sammanlagt ca 450 milj. kr. När 25 år har för- flutit från konventionens ikraftträdande beräknas intäkterna ha stigit till ca 500 milj. kr, och samma intäktsbelopp antas gälla för tiden därefter. Dessa intäkter består till stor del, ca 200 milj. kr, av avgifter från sö- kande, patenthavare och andra parter (ansökningsavgifter, nyhets-

1 Som nämnts i redogörelsen för centraliseringsprotokollet (avsnitt 3.2.15) kommer under en övergångstid på femton år viss handläggning av euro- peiska patentansökningar att äga rum vid de fördragsslutande staternas natio- nella patentmyndigheter. Även om 40000 sådana ansökningar görs redan sjätte året efter konventionens ikraftträdande, behöver det europeiska patent- verket därför inte vara utbyggt i Miinchen för fullständig handläggning av samtliga dessa ansökningar förrän sexton år efter ikraftträdandet. ? Det europeiska patentverket beräknas fullt utbyggt ha ca 2 200 anställda, varav ca 1 250 handläggare. Av dessa beräknas ca 900, varav ca 500 handläg- gare, tjänstgöra i Haag. Lönerna har beräknats att i genomsnitt ligga sex pro- cent under lönenivån för personal anställd vid EG. För personal som tjänst- gör i Haag har lönerna dock beräknats ligga på samma nivå som vid EG.

granskningsavgifter och avgifter för patenterbarhetsprövning).1 Den an- del av årsavgifterna för europeiska patent som de fördragsslutande sta- terna skall betala till organisationen antas börja inflyta det femte året efter konventionens ikraftträdande. Detta år beräknas denna andel uppgå till ca 3 milj. kr för att 25 år efter ikraftträdandet uppgå till ca 210 milj. kr.

Som nämnts skall de fördragsslutande staterna under uppbyggnads- tiden genom lån ställa erforderliga medel till den europeiska patentor- ganisationens förfogande. Fördelningen av lånebeloppen mellan de för- dragsslutande staterna sker i förhållande till antalet patentansökningar i resp. stat näst sista året före konventionens ikraftträdande och till det på grund härav förväntade antalet europeiska patentansökningar från vederbörande stat (art. 40). Enligt arbetsgruppens beräkningar kommer det sammanlagda lånebeloppet att uppgå till ca 280 milj. kr. Härav an- kommer på Sverige 5,58 procent, dvs. ca 16 milj. kr. Lånen skall åter- betalas med ränta som f. n. beräknas till 10 procent.2

I den härefter intagna tabellen redovisas arbetsgruppens beräkningar av den europeiska patentorganisationens intäkter och kostnader under de första 26 åren efter konventionens ikraftträdande. Som tidigare nämnts grundas beräkningarna på 1975 års pris- och löneläge. Vidare anges Sveriges andel i de lån som enligt dessa beräkningar måste ställas till or- ganisationens förfogande under de första tio åren och de belopp som återbetalas till Sverige under tolfte—tjugusjätte åren.3

1 Det förslag till avgiftsreglemente som har utarbetats av arbetsgruppen upp- tar bl. a. följande avgiftsbelopp: Ansökningsavgift 360 DM (ca 630 kr) Designeringsavgift för varje stat som omfattas av ansökningen 115 DM (ca 205 kr) Nyhetsgranskningsavgift 1 300 DM (ca 2 275 kr) Avgift för patenterbarhetsprövning 765 DM (ca 1 340 kr) Återupptagningsavgift 60 DM (ca 105 kr) Besvärsavgift 200 DM (ca 350 kr) Invändningsavgift 80 DM (ca 140 kr) Avgift för patentmeddelandet 200 DM (ca 350 kr) Tryckningsavgift skall täcka kostnader för tryckning av

patentskrifter, varför den kommer att bli beroende av ansökans omfattning Årsavgifter under ansökningstiden år 3 300 DM (ca 525 kr) år 4 400 DM (ca 700 kr) 2 Lånen skall löpa med en ränta som föreslås beräknad efter ett vägt medel- tal av de fördragsslutande staternas lägsta utlåningsräntor eller diskonton för resp. år. För år 1975 uppgick detta medeltal till ca 10 procent. Räntan skall omräknas varje år och är sålunda oberoende av den ränta som gällde vid den tidpunkt då lånet utbetalades. 31 återbetalningsbeloppen ingår ränta. Vid beräkning av återbetalningarnas storlek har räntan på lånen antagits vara tio procent.

År Intäkter Kostnader Resultat Sveriges andel av

(tusen DM) (tusen DM) (tusen DM) lån (Iåneutbetal-

(underskott— ning+ återbetal- överskott +) ning —)

(tusen DM)

! 44 742 60 589 ——15 847 — - 884 2 85 233 94 213 — 8 980 + 501 3 113 698 122153 — 8 455 + 472 4 138 977 157 830 —18 853 +1052 5 160113 117953 —17 840 —— 995 6 171602 197 223 —25 731 +1436 7 178 868 204 777 —25 909 + 1 446 8 187 554 209171 —21 617 ——1 206 9 196163 211239 —15 076 + 841 10 204 384 211951 — 7 567 + 422 11 212724 212173 —- 551 —— 12 221 370 212450 + 8 920 — 31 13 230 598 212 778 + 17 820 —— 498 14 239 787 212 923 — —26 864 — 994 15 248 874 213110 ——35 764 —1499 16 257 638 213 171 ——44 467 ——1 996 17 265 735 213 252 +52 483 —2 481 18 272 970 213252 +59 718 —2 929 19 279 378 213 252 +66126 —3 332 20 285 028 213 252 +71 776 —3 690 21 290 022 213 252 +76 770 —4 005 22 293 688 213 252 +80 436 —4 284 23 295 879 213 252 +82 627 —4 488 24 296 964 213 252 ——83 712 —4 611 25 297184 213 252 +83 932 611 26 297 184 213 252 —.— 83 932

Slutligen bör anmärkas att om antalet ansökningar vid det europeiska patentverket inte kommer att uppgå till 40 000 per år, avgiftsbeloppen måste höjas i jämförelse med de avgiftsbelopp som har beräknats gälla vid ett ansökningsantal på 40 000. En minskning till 30 000 ansökningar per år har uppskattats kräva en ökning med högst 50 procent av avgifts- beloppen. Avgifterna för nyhetsgranskning och tryckning skulle dock bli oförändrade. I detta fall blir det europeiska patentverkets behov av lån från de fördragsslutande staterna mindre i absoluta tal, huvudsak- ligen på grund av minskade lönekostnader.

8. Följder för det svenska patentverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen och samarbetskon- ventionen

8.1. Utgångspunkter för kommitténs beräkningar

Som grund för en bedömning av följderna för det svenska patentverket av ett svenskt tillträde till konventionerna görs i det följande en jäm- förelse mellan å ena sidan följderna av ett svenskt tillträde till såväl den europeiska patentkonventionen som samarbetskonventionen och å andra sidan det läge som skulle uppstå om ingen av dessa konventioner kom- mer till stånd. Dessutom redovisas följderna av ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen.

Som nämnts i det föregående (avsnitt 6) kan den europeiska patent- konventionen beräknas träda i kraft våren 1977. Det finns anledning anta att de stater som tillhör EG inte kommer att tillträda samarbets- konventionen så att den träder i kraft för dessa stater tidigare än den europeiska patentkonventionen. Eftersom flertalet utländska ansök- ningar om patent för Sverige härrör från EG:s medlemsstater, torde sam- arbetskonventionen inte få någon nämnvärd betydelse för arbetsbelast- ningen vid det svenska patentverket innan EG-staterna har tillträtt den, även om samarbetskonventionen skulle träda i kraft för Sveriges del före den europeiska patentkonventionen.

Det europeiska patentverket kommer inte att utföra en fullständig handläggning av europeiska patentansökningar avseende uppfinningar på alla tekniska områden omedelbart efter det att den europeiska patent- konventionen har trätt i kraft. Under en uppbyggnadsperiod kommer sålunda att gälla vissa begränsningar i fråga om det europeiska patent- verkets skyldighet att utföra sådan handläggning (jfr. art. 162). Tanken är att nyhetsgranskning redan från början skall kunna ske av uppfinning- ar på alla tekniska områden medan patenterbarhetsprövningen under uppbyggnadsperioden successivt skall utvidgas till att omfatta uppfin- ningar på alla tekniska områden. I det tidigare nämnda centraliserings- protokollet förutsätts att det europeiska patentverket i princip kommer att kunna utföra patenterbarhetsprövning på alla tekniska områden fem år efter det att konventionen har trätt i kraft.

I sina uppskattningar har kommittén utgått från att såväl samarbets— konventionen som den europeiska patentkonventionen träder i kraft för Sveriges del den 1 april 1977 och att det europeiska patentverket kom- mer att börja sin verksamhet den 1 november samma år. Vidare har kommittén antagit att den nedgång i antalet patentansökningar vid det svenska patentverket som ett tillträde till de båda konventionerna kom-

mer att medföra har avslutats senast år 1985. För tiden 1977— 1985 antar kommittén att antalet ansökningar minskar i huvudsak lin- järt. För tiden därefter förväntas antalet ansökningar inte att komma att understiga 1985 års nivå. Kommittén har gjort en uppskattning av antalet ansökningar år 1985 och den arbetsbelastning som svarar mot detta antal. Arbetsbelastningen vid patentverket når sin lägsta nivå först några år efter det att nedgången i antalet ansökningar har upp- hört. Denna fördröjning svarar mot den genomsnittliga handläggnings- tiden för en patentansökan. Denna tid är f. n. drygt tre år. Om denna tid inte ändras skulle arbetsbelastningen ha nått sin lägsta nivå i slutet av 1980-talet. Skulle konventionernas ikraftträdande fördröjas, förskjuts återverkningarna på arbetsbelastningen vid det svenska patentverket i motsvarande mån.

Som tidigare framhållits (avsnitt 6) är det troligt att systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskon- ventionens kap. 11 kommer att träda i kraft inom en snar framtid. An- ledningen härtill är främst utvecklingsländernas intresse av detta kapitel. Den kritik som har riktats mot detta kapitel från bl. a. internationella organisationer som företräder industri och patentombud kvarstår dock. Kommittén utgår därför från att de som söker patent genom internatio- nell patentansökan inte i någon större omfattning kommer att utnyttja systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning och att detta system inte kommer att få någon nämnvärd betydelse för arbets- belastningen vid det svenska patentverket under i vart fall den första tioårsperioden efter samarbetskonventionens ikraftträdande. Som fram- går av det följande kan dock detta system få större betydelse för ar- betsbelastningen, om Sverige tillträder endast samarbetskonventionen. I sina uppskattningar för det fall att Sverige tillträder båda konventio— nerna har kommittén emellertid bortsett från den inverkan som systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning skulle kunna få på arbetsbelastningen vid det svenska patentverket.

I sitt förra betänkande har kommittén föreslagit att om Sverige till- träder samarbetskonventionen, det svenska patentverket skall åtaga sig att tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt den konventionen. Som nämnts i avsnitt 3.2.15 får det svenska patentverket enligt centraliseringsprotokollet till den europeiska patentkonventionen vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet för sökande från de övriga nordiska länderna. Under förutsättning att det svenska patentver- ket uppfyller det krav som uppställs i samarbetskonventionen i fråga om internationell nyhetsgranskningsmyndighet, nämligen att myndig- heten har minst 100 heltidsanställda kvalificerade granskare, kan det en- ligt kommitténs uppfattning inte råda något tvivel om att det svenska patentverket av generalförsamlingen för den union som bildas av de stater som tillträder samarbetskonventionen skulle utses till internatio— nell nyhetsgranskningsmyndighet, om begäran därom framställs från svensk sida.] I de följande beräkningarna har kommittén därför utgått från att patentverket kommer att utses till sådan myndighet. 1 Detsamma gäller det svenska patentverkets möjlighet att utses till myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning, om samarbetskon- ventionens bestämmelser rörande sådan prövning träder i kraft.

8.2. Arbetsbelastningen vid det svenska patentverket

Under 1960-talet ägde en kraftig ökning rum av antalet patentansök- ningar som ingavs till det svenska patentverket. Sålunda ingavs år 1960 12 744 ansökningar, år 1965 17 079 ansökningar och år 1969 18158 ansökningar. De senaste åren har emellertid denna utveckling brutits och en minskning av antalet ansökningar ägt rum. Antalet till det svens- ka patentverket ingivna ansökningar var sålunda år 1970 17 858, år 1971 17 007, år 1972 17 235, år 1973 17 634, år 1974 16 393 och år 1975 14 788. Samma tendens har förmärkts i de flesta viktigare industri— länder.

Denna utveckling torde i första hand bero på det under dessa år rå- dande konjunkturläget och den därmed sammanhängande frågan om kostnaderna för patentering. Företrädare för det svenska näringslivet har framhållit att både patenteringskostnaderna och kostnaderna för att hävda en erhållen patenträtt mot den som gör intrång i patentet på se— nare år har vuxit snabbare än andra kostnader och att de nu har blivit så höga att även större företag noga måste pröva värdet av att söka patent på en uppfinning och överväga i vilka länder patent bör sökas. Det har emellertid också hävdats att internationella företag med stora resurser i flera länder inte har så stort behov av patent, utom när det gäller de viktigaste marknaderna.

Enligt kommitténs uppfattning är det för tidigt att avgöra i vad mån andra orsaker än konjunkturläget har haft påtaglig betydelse för minsk— ningen av antalet patentansökningar. Kommittén utgår därför från att en återhämtning av ansökningsantalet kan komma att ske fram till år 1985. Antalet ansökningar vid det svenska patentverket skulle då vara ca 18 000 om varken samarbetskonventionen eller den europeiska patentkonventionen hade trätt i kraft. Därav antas 5 000 komma från svenska och 13 000 från utländska sökande. Detta motsvarar den för- delning som under senare år i huvudsak har rått i Sverige mellan an- talet ansökningar med svensk och antalet ansökningar med utländsk sökande. Dessa antaganden rörande antalet patentansökningar utgör grunden för de siffermässiga uppskattningar angående arbetsbelastning och ekonomi som kommittén gör i det följande.

Inom interimskommittén har gjorts vissa uppskattningar rörande an- sökningsantalet vid det europeiska patentverket. Dessa uppskattningar grundas på den s. k. trestatsteorin. Utgångspunkten för denna teori är att den som önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller flera av de fördragsslutande staterna kommer att söka patent för dessa stater ge- nom europeisk patentansökan. Med hjälp av en av WIPO förd statistik över patentansökningar har i fråga om de ansökningar som år 1970 gavs in av utländsk sökande i de stater som kan antas tillträda den europeiska patentkonventionen undersökts från vilket land de olika an- sökningarna härrörde.

Vid denna undersökning framkom att under nämnda år det största antalet ansökningar med svensk sökande utomlands ingavs i Förbunds- republiken Tyskland (971) och det näst största antalet i Storbritannien (843). Enligt trestatsteorin avser de i Storbritannien ingivna ansökningar-

na samma uppfinning som 843 av de 971 svenska ansökningarna i För- bundsrepubliken Tyskland. Dessa 971 ansökningar avser i sin tur samma uppfinningar som samma antal ansökningar gjorda i Sverige. Om den europeiska patentkonventionen hade varit i kraft år 1970, skulle därför enligt trestatsteorin svenska sökande ha givit in 843 ansökningar till det europeiska patentverket. Motsvarande beräkningar har utförts för övriga tilltänkta fördragsslutande stater.

Sökande i stat, som inte har tillträtt konventionen, antas enligt tre- statsteorin ha intresse av att ge in europeisk patentansökan endast om han önskar erhålla patent på en uppfinning i minst tre fördragsslutande stater. Från stat som inte tillträtt konventionen kommer därför enligt trestatsteorin antalet europeiska patentansökningar att uppgå till det antal ansökningar som sökande i den staten år 1970 gjorde i den för- dragsslutande stat i vilken de gjorde det tredje i ordningen största an- talet ansökningar.

Sammanlagt skulle det europeiska patentverket med denna beräk- ningsmetod och 1970 års siffror få ta emot ca 36 000 ansökningar per år. För att säkerställa att det europeiska patentverket får tillräckliga resurser för att handlägga inkomna ansökningar har detta antal ökats med tio procent, varför antalet europeiska patentansökningar har upp- skattats till ca 40 000.1 Patentpolicykommitténs uppskattning i det föl- jande av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket grundas på an- tagandet att det europeiska patentverket kommer att ta emot ca 40 000 ansökningar per år.

I det förberedelsearbete som ägde rum före avslutandet av den euro- peiska patentkonventionen utgick man från antagandet att en europeisk patentansökan i regel skulle komma att omfatta EG jämte en ytterligare stat. Fördelningen av ansökningarna på de utanför EG stående staterna antogs komma att ske i det förhållande som före konventionens ikraft- trädande gällde mellan antalet ansökningar med utländsk sökande i dessa stater. Av det antal ansökningar från utländska sökande som år 1970 gavs in i Sverige skulle med en sådan fördelning ca 70 procent eller ca 9 000 ansökningar komma att ges in till det europeiska patentverket. Denna beräkningsmetod byggde på att konventionen om marknads- patent skulle träda i kraft samtidigt med den europeiska patentkonven- tionen och att det därigenom inte skulle bli möjligt att erhålla europeiskt patent för enstaka EG-stater.

Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid marknadspatentkonven- tionen inte att träda i kraft under de närmaste åren. När den träder i kraft kommer under en övergångstid, som sannolikt blir tio år, euro- peiskt patent att kunna sökas för enskild EG-stat. De förutsättningar som tidigare har legat till grund för ansökningsfördelningen gäller sålunda inte längre. Det torde dock vara omöjligt att uppskatta vilken inverkan

1 Som nämnts i avsnitt 7 har interimskommittén beslutat att en ytterligare uppskattning av antalet europeiska patentansökningar skall göras med ut- gangspunkt i 1975 års ansökningsantal vid de nationella patentverken och med tillämpning av trestatsteorin. Denna uppskattning torde komma att ge ett årligt antal europeiska patentansökningar på lägst 30 000.

som möjligheten att under övergångstiden söka europeiskt patent för enskild EG-stat kan få för benägenheten att söka europeiskt patent i stället för nationellt patent. Kommittén har därför valt att ändå utgå från nyssnämnda förutsättningar eftersom de kommer att gälla efter nämnda övergångstid.

Det bör nämnas att i en av de arbetsgrupper som har tillsatts av interimskommittén från nederländsk sida har redovisats ett alternativt underlag för bedömning av vilket antal patentansökningar som på sikt kommer att ges in till de nationella patentverken. De nederländska uppskattningarna utgör en vidareutveckling av de tankegångar som lig— ger bakom trestatsteorin. Enligt de antaganden som ligger till grund för de nederländska uppskattningarna söks patent för Sverige, utom såvitt gäller sökande i de nordiska länderna, endast i de fall skydd för en uppfinning önskas i minst sex av de stater som har tillträtt den europe- iska patentkonventionen, och i dylika fall skulle patent för Sverige all- tid komma att sökas genom europeisk patentsökan. Detta skulle med— föra att utomnordiska sökande endast i undantagsfall skulle söka patent vid det svenska patentverket. Vissa undersökningar som under 1960— talet utfördes inom bl. a. EFTA visade emellertid att det inte är ovanligt att företag selektivt söker patent på olika uppfinningar i olika länder beroende på marknadsintresset. Trestatsteorin skulle sålunda inte vara allmängiltig.

I vilken utsträckning utländska sökande även i framtiden kommer att söka patent för Sverige vid det svenska patentverket beror vidare på vilken service det svenska patentverket kan ge. Om patentverkets gransk- ning även framdeles sker också på grundval av nordiska patentskrifter, kan detta innebära en avgörande fördel, särskilt för sökande som önskar få hållbart patent inom områden där svensk forskning och utveckling ligger väl framme.1 En studie som nyligen har utförts av det svenska patentverket visar, att endast ungefär hälften av de patent för Sverige som meddelas svensk sökande avser uppfinning som publiceras utom- lands i form av utländskt patent för samme sökande. Av betydelse blir också förhållandet mellan handläggningstidema vid det svenska patent- verket och vid det europeiska patentverket. Om det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonven- tionen, kan den garanti i fråga om resurser och granskningskvalitet som detta innebär utgöra ett skäl för utländska sökande att söka patent vid det svenska patentverket.

Det bör också påpekas att den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen leder till en minskning av kostnaderna för att erhålla patent på samma uppfinning i ett stort antal länder. Denna kost- nadsminskning kan göra det möjligt för företag, som hittills har tvingats

1 Det europeiska patentverkets nyhetsgranskning torde från början komma att omfatta det granskningsmaterial som ingår i minimidokumentationen enligt samarbetskonventionen (jfr. kommitténs förra betänkande s. 82 f.). I denna minimidokumentation ingår inte patentskrifter från de nordiska länderna. En- ligt centraliseringsprotokollets avdelning VI skall det europeiska patentverkets nyhetsgranskning i princip utvidgas så att den omfattar patentskrifter från samtliga fördragsslutande stater. Såvitt nu kan bedömas kan detta mål nås endast på mycket lång sikt.

till stor selektivitet vid patentering av uppfinningar, att söka patent i ett större antal stater där marknadsintresse finns än f. n. Detta kan leda till att patent kommer att sökas för Sverige i större omfattning än som har antagits i det föregående.

Slutligen finns anledning anta att samarbetskonventionen kan leda till en inte oväsentlig ökning av antalet ansökningar om patent för Sve- rige från Sovjetunionen och Japan.

Sammanfattningsvis utgår kommittén från att av de ansökningar från utländsk sökande som avser patent för Sverige 70 procent, dvs. ca 9 000 ansökningar, kommer att handläggas vid det europeiska patentverket. Huvuddelen av de återstående ansökningar med utländsk sökande (30 procent eller ca 4 000), vilka skulle komma att handläggas vid det svens- ka patentverket, antas ha varit föremål för internationell nyhetsgransk- ning enligt samarbetskonventionen vid annan internationell nyhets— granskningsmyndighet än det svenska patentverket.1

Som framgår av det föregående innebär tillämpningen av trestatsteo- rin att knappt 1 0002 europeiska patentansökningar kommer att ges in av svenska sökande. Detta motsvarar ca 20 procent av det totala antalet ansökningar från svensk sökande, vilket år 1985 antas vara ca 5000.

En europeisk patentansökan kommer att vara förenad med avse- värda kostnader. På grund härav torde en svensk patentsökande endast i undantagsfall komma att direkt söka skydd för en uppfinning genom europeisk patentansökan. I regel torde sökanden i stället först ge in internationell eller nationell patentansökan till det svenska patentverket för att senare göra europeisk patentansökan och därvid åberopa prio- ritet från den tidigare ansökningen. Av skäl som behandlas senare i be— tänkandet (avsnitt 10) torde det finnas anledning att räkna med att internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och som fullföljs som europeisk patentansökan inte kommer att bli föremål för komplette- rande nyhetsgranskning och därför kommer att få åtnjuta viss ned- sättning av den nyhetsgranskningsavgift som normalt tas ut vid det europeiska patentverket. I så fall kommer någon kompletterande nyhets- granskning inte att äga rum beträffande sådan ansökan. Sökanden vin- ner då också att ansökningen handläggs snabbare. Genom att först ge in internationell patentansökan till det svenska patentverket vinner sö- kande dessutom den fördelen att han inte behöver ge in översättning av ansökningen till något av det europeiska patentverkets officiella språk förrän tjugo månader har förflutit från ansökningens ingivnings- dag eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Av nu angiv- na skäl utgår kommittén från att den europeiska patentkonventio- nen inte kommer att nämnvärt påverka antalet patentansökningar vid

1 Med hänsyn till osäkerheten i siffrorna bortses i kommitténs uppskatt- ningar från den stimulerande inverkan som samarbetskonventionen kan antas medföra på företagens vilja att söka patent. 3843 ansökningar från svenska sökande i den främmande fördragsslutande stat som fick ta emot det andra i ordningen största antalet ansökningar från Sverige. Av skäl som angivits i det föregående (5. 169) har detta antal ökats med tio procent samt avrundats till 1 000.

det svenska patentverket från svenska sökande. Som nämnts förutsätter kommittén vidare att det svenska patentverket kommer att vara inter- nationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen.

För enkelhetens skull har kommittén vid sina uppskattningar antagit att alla ansökningar från svenska sökande ges in till det svenska patent- verket i form av internationell patentansökan. Antalet ansökningar från svenska sökande uppskattas årligen uppgå till ca 5 000 under perioden 1977—1985. Dessa ansökningar förutsätts bli föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket. På grund av att den internationella nyhetsgranskningen är mera arbetskrävande än den nyhetsgranskning som normalt äger rum vid det svenska patentverket beräknas arbetsinsatsen per ansökan öka med 10 procent.

Enligt centraliseringsprotokollet har som nyss nämnts det svenska patentverket rätt att utföra internationell nyhetsgranskning av interna- tionella ansökningar som ges in av sökande i de övriga nordiska länder- na. Det antas att årligen ca 500 sådana ansökningar kommer att bli föremål för dylik granskning vid det svenska patentverket. Det antas vidare att samtliga dessa ansökningar omfattar Sverige, dvs. tar upp Sverige som designerad stat. I de följande beräkningarna redovisas inte dessa ansökningar särskilt, utan de antas ingå i de tidigare nämnda 4 000 ansökningarna med utländsk sökande.

Till det svenska patentverket antas som nämnts år 1985 komma att ges in ca 4000 patentansökningar från utländsk sökande. Det förut- sätts att huvuddelen av dessa ansökningar har varit föremål för inter- nationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan myndighet än det svenska patentverket, varför det svenska patentver- kets handläggning av dylika ansökningar antas kräva endast ca 80 procent av det arbete som normalt åtgår för fullständig handläggning av en patentansökan. Anmärkas bör att sedan de båda konventionerna har trätt i kraft det av det svenska patentverket f. n. tillämpade förfaran- det att kräva att sökande, som åberopar prioritet från ansökan i stat med förprövande patentverk, skall redovisa resultatet av detta patentverks nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning inte längre kan tillämpas och att någon minskning av patentverkets arbete i fortsättningen inte kan erhållas på det sättet. I stället får patentverket resultatet av den internationella nyhetsgranskningen och patenterbarhetsprövningen. Ar- betsvinsten i förhållande till nuläget vad beträffar de ansökningar som här avses blir därför mindre än 20 procent.

Det svenska patentverket utför sedan år 1970 på begäran nyhets- granskning av uppfinningar utan samband med patentansökan. Under de två första budgetår som denna nyhetsgranskningsservice tillhanda- hölls av det svenska patentverket (1970/71 och 1971/72) uppgick antalet nyhetsgranskningsuppdrag till ca 600 och var budgetåret 1974/75 drygt 1500. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1976/77 har patentverket räknat med en fortsatt ökning de närmaste åren. Vilken inverkan som ett ikraftträdande av samarbetskonventionen och den europeiska pa- tentkonventionen kan få på omfattningen av denna verksamhet kan ännu inte med säkerhet bedömas. Det finns emellertid anledning anta

att om Sverige tillträder dessa två konventioner, antalet uppdrag av detta slag kommer att öka. Det är nämligen sannolikt att en stor del av de patentansökningar som publiceras av det europeiska patentverket kom- mer att omfatta Sverige. För svenskt näringsliv och svenska uppfinnare kan det då vara angeläget att på ett tidigt stadium få klarlagt om en viss uppfinning fritt får utnyttjas. Från näringslivets sida har också fram- hållits det angelägna i att denna nyhetsgranskningsservice byggs ut, om Sverige kommer att delta i det internationella samarbetet enligt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Kom- mittén har mot denna bakgrund uppskattat antalet uppdrag till 3 000 år 1985. I genomsnitt torde varje sådant uppdrag kräva ungefär hälften av det arbete som åtgår vid fullständig handläggning av en nationell patentansökan.

I detta sammanhang bör påpekas att det svenska patentverket enligt det tidigare berörda samarbetsavtalet med det europeiska patentverket kan komma att utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökning- ar för det europeiska patentverkets räkning. Det är f. n. inte möjligt att uppskatta vilken omfattning ett sådant uppdrag skulle kunna få.

Slutligen bör nämnas att det svenska patentverket kan komma att utföra granskning och prövning av patentansökningar inom ramen för Sveriges bistånd till utvecklingsländer. Inte heller omfattningen av en sådan verksamhet kan f. n. bedömas.

Ovan redovisade uppskattningar ger vid handen att om Sverige till- träder såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonven- tionen, den arbetsbelastning som följer av de ansökningar som ges och de uppdrag som lämnas in till det svenska patentverket år 1985 kan an- tas komma att motsvara det arbete som f. n. åtgår för fullständig hand— läggning av drygt 10000 patentansökningar.1 Härav skulle den sär- skilda nyhetsgranskningen utan samband med patentansökan motsvara handläggning av ca 1500 ansökningar. Det bör framhållas, att nu an- givna uppskattning av arbetsbelastningen givetvis är mycket osäker. Bl.a. har flera i det föregående nämnda faktorer inte kunnat beaktas i denna uppskattning.

Om både den europeiska patentkonventionen och samarbetskonven- tionen träder i kraft men Sverige tillträder endast den senare, torde antalet ansökningar vid det svenska patentverket inte väsentligt komma att avvika från det antal som kan förväntas om ingen av dessa konven- tioner träder i kraft. Om Sverige tillträder endast samarbetskonventionen skulle sålunda år 1985 enligt kommitténs uppskattning till det svenska patentverket komma att ges in drygt 18 000 ansökningar, varav 5 000 från svenska sökande och 13 000 från utländsk sökande. Under förut- sättning att det svenska patentverket utses till internationell nyhets- granskningsmyndighet kan dessa ansökningar beräknas kräva en arbets- insats som motsvarar en fullständig handläggning av ca 16 000 ansök- ningar.2 Härvid har antagits att samtliga ansökningar från sökande i Sverige och från sådana sökande i de övriga nordiska länderna som

1 5000+10 % av 5 000+80 % av 4000+50 % av 3000. 25000+10 % av 5000+80 % av 13000.

önskar få patent för Sverige ges in i form av internationella ansökningar, vilka blir föremål för nyhetsgranskning vid det svenska patentverket. Vi- dare förutsätts att alla ansökningar från sökande i utomnordiskt land har varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbets- konventionen vid annan myndighet än det svenska patentverket. Ett tillträde till endast samarbetskonventionen skulle sålunda knappast med- föra någon minskning av arbetsbelastningen vid det svenska patentver- ket, i vart fall inte fram till år 1985.

Det är emellertid inte uteslutet att ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen kan leda till att antalet patentansökningar vid det svenska patentverket blir avsevärt lägre än som nyss antagits. Av skäl som redovisas i avsnitt 10.1 föreligger nämligen risk för att Sverige i ett sådant läge skulle förlora åtskilligt av det intresse som landet hit— tills har haft för de patentsökande.

Det bör slutligen anmärkas att om de bestämmelser i samarbetskon- ventionen som rör internationell förberedande patenterbarhetsprövning skulle träda i kraft och systemet med sådan prövning skulle utnyttjas i stor omfattning, detta på sikt bör leda till viss minskning av arbetsbe- lastningen vid det svenska patentverket jämfört med att endast konven— tionens bestämmelser om internationell nyhetsgranskning blir tillämp- liga. Vad nu sagts gäller särskilt för det fall Sverige tillträder endast samarbetskonventionen. I sådant fall är det nämligen troligt att den som önskar patent för Sverige gör internationell ansökan med utnytt— jande av det europeiska patentverket som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetspröv- ning. Sådan sökande måste dock vara medborgare i stat som inte bara har tillträtt den europeiska patentkonventionen utan även har tillträtt samarbetskonventionen utan att avge reservation mot dess kap. 11, om inte generalförsamlingen för den union som bildas enligt samarbetskon- ventionen beslutar annat. Det torde emellertid inte f.n. vara möjligt att uppskatta vilken inverkan systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning kan få på arbetsbelastningen vid det svenska patentverket vare sig för det fall att Sverige tillträder både samarbets— konventionen och den europeiska patentkonventionen eller för det fall att Sverige tillträder endast samarbetskonventionen.

8.3 Personalbehovet vid det svenska patentverket

Patentverket har för närvarande ca 180 heltidsanställda tekniska granskare (ingenjörer). Den minskning av arbetsbelastningen som ett svenskt tillträde till såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen medför leder givetvis till att antalet granskare kan minskas. Under förutsättning att patentverket utses till internationell ny— hetsgranskningmyndighet uppskattar kommittén att verket på lång sikt behöver drygt 100 heltidsanställda granskare. Med hänsyn till osäker- heten i de antaganden som har lett fram till den beräknade arbetsbe- lastningen vill kommittén emellertid framhålla att några säkra bedöm- ningar av behovet av personal inte kan göras förrän de två konventio- nerna har varit i kraft åtskilliga år. Om de tidigare nämnda nederländska

antagandena då skulle visa sig riktiga, skulle patentverket behöva endast ca 80 heltidsanställda granskare.

Vid dessa bedömningar av patentverkets behov av ingenjörer har kommittén utgått från att antalet handlagda ansökningar per år och granskare inte ändras i förhållande till vad som gäller f. n. Eftersom an— talet granskare kommer att minska, måste emellertid varje granskare svara för ett större tekniskt område än i dag. Detta kan medföra att an- talet handlagda ansökningar per granskare och år sjunker. I sina be- dömningar har kommittén inte heller tagit hänsyn till att en anpassning av den svenska handläggningsordningen till den ordning som skall till- lämpas vid det europeiska patentverket kan komma att i vissa avseenden bli erforderlig. En sådan anpassning kan bli nödvändig för att säkerställa att patent som meddelas av det svenska patentverket blir av samma kva- litet som de europeiska patenten. Även en sådan anpassning kan med— föra att granskarnas arbetsinsats per ansökan ökas. Det bör i detta sam- manhang nämnas att den slutliga prövningen vid det europeiska patent— verket skall utföras av en avdelning som i regel består av tre tekniska granskare.

Det europeiska patentverket torde i fullt utbyggt skick komma att behöva ca 1 000 tekniska granskare, varav 400—500 vid den i Haag be- lägna filialen för nyhetsgranskning. Denna personal kommer i prin- cip att rekryteras så att antalet granskare med visst medborgarskap mot- svarar respektive stats andel i de lån som de fördragsslutande staterna enligt konventionen skall ge den europeiska patentorganisationen under inledningsskedet. Den svenska andelen av personalen skulle i så fall bli nära sex procent. Detta innebär ett behov av närmare 60 tekniska granskare från Sverige, varav ca 25 för tjänstgöring i Haag. Ett inte obetydligt antal svenska granskare kan alltså få anställning vid det euro- peiska patentverket, om Sverige tillträder den europeiska patentkonven- tionen. Med hänsyn härtill och till den personalomsättning beroende på pensionsavgång och övergång till annan verksamhet som kan beräknas äga rum vid det svenska patentverket torde minskningen av antalet granskare till drygt 100 i slutet av 1980-talet kunna genomföras utan olägenheter.

En minskning av antalet ingenjörer från 180 till drygt 1001 föranle- der ett väsentligt minskat behov av chefstjänstemän. Minskningen av an- talet patentansökningar bör vidare leda till att antalet ingenjörer i be- svärsavdelningen kan minskas. För båda fallen har minskningen upp- skattats bli ca 30 procent. Också för övrig personal, främst jurister och biträdespersonal, som utgör ca 35 procent av all personal på patentav- delningen, har ett tillträde till konventionerna uppskattas föranleda en minskning med ca 30 procent. Härvid har beaktats att behovet av per— sonal för underhåll och hantering av patentskriftsmaterial inte minskar vid ett tillträde till konventionerna. Även för de nu nämnda personal- kategorierna torde minskningen kunna genomföras utan olägenheter.

För att underlätta anpassningen för de fördragsslutande staternas

1 Av dessa utför ca 90 handläggning av patentansökningar och ett femtontal uppdragsgranskning.

patentmyndigheter till det förändrade läge som det europeiska patent- verkets upprättande kommer att innebära för dessa myndigheter får det europeiska patentverket i viss utsträckning uppdra åt nationell patent- myndighet i fördragsslutande stat att under en övergångstid på högst 15 år utföra handläggning av europeiska patentansökningar åt det euro- peiska patentverket. Enligt kommitténs mening torde det svenska pa- tentverket inte få sådana omställningssvårigheter att det finns anledning att från svensk sida begära att det svenska patentverket skall få utföra sådan handläggning.

8.4 Ekonomiska följder av ett svenskt tillträde till konven- tionerna

De ekonomiska åtaganden gentemot den europeiska patentorganisatio- nen som skulle uppkomma för Sverige vid ett tillträde till den euro- peiska patentkonventionen har redovisats i det föregående (avsnitt 7) och berörs därför inte i föreliggande avsnitt. Vad gäller de ekonomiska åtaganden för Sverige som uppkommer om Sverige tillträder samarbets- konventionen hänvisar kommittén till sitt förra betänkande (s. 82). I föreliggande avsnitt behandlas därför endast de ekonomiska följderna för det svenska patentverket vid ett tillträde till båda konventionerna.

Som nämnts i det föregående (avsnitt 8.2) har kommittén utgått från att av de ansökningar som avser patent för Sverige 70 procent av de med utländsk sökande kommer att handläggas vid det europeiska pa- tentverket och 30 procent vid det svenska patentverket. Tillträde till den europeiska patentkonventionen antas medföra en ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från utländsk sökande med 30 pro- cent jämfört med att Sverige inte tillträder den konventionen. Hela denna ökning antas ske i form av europeiska patentansökningar.1 Även tillträde till samarbetskonventionen antas medföra en viss ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från utländsk sökande. Den- na ökning har emellertid ansetts försumbar i förevarande sammanhang. Vidare har kommittén antagit att årligen kommer att ges in ca 5 000 ansökningar från svenska sökande, samtliga i form av internatio- nell patentansökan. Av dessa antas 20 procent eller ca 1000 kom- ma att fullföljas också vid det europeiska patentverket genom euro- peisk patentansökan. Vidare antas årligen ca 500 internationella an- sökningar från sökande i Danmark, Finland och Norge komma att hand- läggas det svenska patentverket som internationell nyhetsgransknings— myndighet. I nedanstående beräkningar liksom i avsnitt 8.2 inräknas dessa 500 ansökningar i de 4 000 ansökningarna från utländsk sökande. Antalet ansökningar som år 1985 ges in till det svenska patentverket skulle då uppgå till 9 000.

Av de ansökningar som avgörs av det svenska patentverket väntas

1Detta innebär att det av patentpolicykommittén beräknade antalet euro- peiska patentansökningar som omfattar Sverige med 30 procent överstiger det antal som har antagits av interimskommittén. Denna ökning består av ansökningar från sökande som kommittén har antagit inte skulle ha sökt pa- tent för Sverige, om Sverige inte hade tillträtt de två konventionerna.

ca 55 procent leda till patent. Med utgångspunkt i de av kommittén gjorda antagandena beträffande ansökningsantalet skulle år 1985 antalet av patentverket meddelade patent för Sverige uppgå till ca 5 000.

Antalet europeiska patentansökningar som omfattar Sverige beräknas år 1985 uppgå till ca 12 800.1 Därav antas ca 55 procent komma att leda till patent, varför det europeiska patentverket nämnda år skulle meddela ca 7 000 patent för Sverige. Av årsavgifterna för dessa patent tillfaller enligt konventionen högst 75 procent det europeiska patent- verket och återstoden det svenska patentverket. Enligt det förslag till finansiering av det europeiska patentverket som har godtagits av inte- rimskommittén skall under i vart fall de 25 första åren 75 procent av årsavgifterna tillfalla det europeiska patentverket. Årsavgifter för så- dana patent för Sverige som meddelas av det europeiska patentverket kan beräknas börja inflyta under femte året efter det att det europeiska patentverket har inlett sin verksamhet, dvs. under år 1982.'—'

I årsavgifter för europeiska patent beräknas inflyta följande belopp till det svenska patentverket.

___—%.—

År Totala årsin- Därav betalning Därav svensk komster av till europeiska andel europeiska patent patentverket (milj. kr) (milj. kr) (milj. kr) M

5 0,3 0,2 0,1 6 0,8 0,6 0,2 7 1,6 1,2 0,4 8 2,7 2,0 0,7 9 4,0 3,0 1,0 10 5,4 4,0 1,4 11 6,7 5,0 1,7 12 7,9 6,0 1,9 13 9,0 6,8 2,2 14 10,1 7,6 2,5 15 11,1 8,3 2,8 16 12,0 9,0 3,0 17 13,0 9,8 3,2 18 14,2 10,7 3,5 19 15,3 11,5 3,8 20 16,4 12,3 4,1 21 16,6 12,5 4,1 22 16,9 12,7 4,2 23 17,0 12,8 4,2 24 17,1 12,8 4,3 25 17,1 12 8 4 3

För år 1985 kan den svenska andelen av dessa årsavgifter sålunda uppskattas till ca 0,7 milj. kr.

Avgifterna för ansökningar om patent som skall meddelas av den svenska patentmyndigheten kan beräknas uppgå till ca 5,5 milj. kr. år 1985. Årsavgifterna för sådana patent beräknas samma år uppgå till ca 23 milj. kr. De totala intäkterna för år 1985 skulle alltså uppgå till 1 20 % av 5 000+70 % av 13 000+30 % av 70 % av 13 000. = De årsavgifter som antas inflyta under detta år härrör från patent meddelade på grund av ansökningar som har ingivits under det europeiska patentverkets första verksamhetsår. Antalet meddelade patent på grund av dessa ansökningar uppskattas till ca 1 500.

ca 30 milj. kr.1 Patentverkets kostnader för handläggning av patent- ärenden utgörs till den helt övervägande delen (ca 90 procent) av per- sonalkostnader. När nedgången i arbetsbelastning har upphört. vilket som tidigare nämnts inträffar i slutet av 1980-ta1et, skulle med de antaganden rörande personalbehovet som gjorts i avsnitt 8.3 kostna- derna för patentverkets handläggning av patentärenden med bibe- hållande av nuvarande handläggningsrutiner uppgå till drygt 25 milj. kr. i 1976 års kostnads- och löneläge. År 1985 skulle motsvarande kostnader vara drygt 28 milj. kr. Dessa beräkningar grundas på mycket försiktiga antaganden. Sålunda har besparingen i fråga om lönekost- nader för de tekniska granskarna beräknats med utgångspunkt från att minskningen av antalet granskartjänster helt hänförts till tjänster i lägsta lönegrad för ledamot (F 13). Med utgångspunkt i de antaganden som nu redovisats skulle för år 1985 uppstå ett intäktsöverskott på över en milj. kr.

De kostnader som uppkommer för patentverket i anledning av dess verksamhet som mottgande myndighet, internationell nyhetsgransknings- myndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbar- hetsprövning bör enligt kommitténs mening täckas av de särskilda av- gifter som tas ut för de tjänster patentverket tillhandahåller i dessa av- seenden. Vidare har bortsetts från kostnaderna för nyhetsgranskning av uppfinningar utan samband med patentansökan. Kommittén utgår näm- ligen från att även kostnaderna för denna verksamhet kommer att täc- kas av de avgifter som tas ut för utförda uppdrag.

Om Sverige inte skulle tillträda vare sig samarbetskonventionen eller den europeiska patentkonventionen eller om inte någon av dessa kon— ventioner skulle träda ikraft, kan patentverkets sammanlagda intäkter såvitt avser patentärenden år 1985 uppskattas till ca 42 milj. kr.2 Av detta belopp utgör ansökningsavgifter 11 milj. kr. och årsavgifter 31 milj. kr. För detta fall uppskattas verkets kostnader för handläggning av patentärenden för nämnda år till ca 36 milj. kr.

Som nämnts i det föregående skall samarbetsavtal ingås mellan det europeiska patentverket och internationell nyhetsgranskningsmyndighet i stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Detta avtal skall ha till syfte att inom det europeiska patentsystemet få till stånd en harmonisering av den internationella nyhetsgranskningen enligt samar- betskonventionen. I avtalet kan komma att behandlas bl. a. gransknings- och handläggningsmetoder. Beroende på innehållet i ett framtida sådant avtal mellan det europeiska patentverket och det svenska patentverket kan det svenska patentverkets handläggningskostnader komma att öka. Dessa kostnadsökningar kan dock inte bli av större omfattning, och i vart fall torde de inte väsentligt komma att öka de kostnader som föran- leds av att det svenska patentverket tjänstgör som internationell nyhets-

1Beräkningarna har utförts med utgångspunkt i de avgifter som gäller fr.o.m. den 1 mars 1976. 21 denna uppskattning har inte beaktats det mindre ansökningsantal som kan bli följden av att Sverige inte tillträder den europeiska patentkonventionen (jfr avsnitt 8.2).

granskningsmyndighet. Dessa kostnader har redovisats i kommitténs förra betänkande (s. 82 f.).

Som tidigare nämnts skall den handläggande personalen vid det euro- peiska patentverket rekryteras från de fördragsslutande staterna. Den svenska andelen skulle enligt föreliggande beräkningar utgöra nära sex procent, dvs. ca 70 handläggare, av vilka nära 60 skulle vara tekniska granskare. Av dessa granskare skulle ca 35 anställas för tjänstgöring i Miinchen och 25 för tjänstgöring vid det europeiska patentverkets fi- lial i Haag.

Anställningen av personal i Miinchen kommer att ske successivt un- der det europeiska patentverkets utbyggnadsperiod. För stat vars na— tionella patentmyndighet utför arbete åt det europeiska patentverket en- ligt centraliseringsprotokollets avdelning IV avräknas motsvarande antal handläggare från dess andel av det europeiska patentverkets personal. Det är inte troligt att det svenska patentverket kommer att utföra så- dant arbete. Den svenska andelen anställda i Miinchen påverkas så- lunda inte, varför under åren 1978—1983 ca 35 granskare från Sverige bör rekryteras för tjänstgöring i Miinchen.

Vad angår den svenska andelen anställda vid filialen i Haag bör an- märkas, att filialen kommer att utgöras av det nuvarande Internatio- nella patentinstitutet i Haag. Nyanställning blir i huvudsak aktuell en- dast när personal lämnar filialen genom naturlig avgång eller vid över- gång till arbetsuppgifter vid det europeiska patentverket i Miinchen.

Det får anses vara ett svenskt intresse att svensk syn på patenträttsliga frågor beaktas vid handläggning och utbildning av praxis i det europe- iska patentverket. Åtgärder bör därför vidtas för att underlätta för perso- nal vid det svenska patentverket att gå över till tjänstgöring vid det euro- peiska patentverket. Detta kan ske bl. a. genom att viss särskild utbild- ning ordnas för personal vid det svenska patentverket. Denna utbild- ning bör omfatta språkutbildning och utbildning beträffande den europeiska patentkonventionens innehåll och tillämpning. För sistnämn— da utbildning har utarbetats riktlinjer inom en av de arbetsgrupper som har tillsatts av interimskommittén. Vad gäller språkutbildningen har fastställts att för anställning vid det europeiska patentverket erfordras utmärkta kunskaper i ett av verkets tre officiella språk och tillräckliga kunskaper för att förstå de båda andra. Inom det svenska patentverket pågår f. n. planläggning av såväl språkutbildning som patenträttslig ut- bildning i de avseenden som nyss nämnts. Det är ännu för tidigt att be- stämt ange de kostnader som denna utbildning medför.

Enligt beslut av riksdagen skall patentverkets handläggning av patent- ärenden finansieras genom att avgifter tas ut för patent och patentan- sökningar. Av de ovan redovisade beräkningarna framgår att denna princip bör kunna upprätthållas även efter ett svenskt tillträde till sam— arbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Detta gäl- ler även om omfattningen av och därmed kostnaderna för nyhetsgransk— ningen vid det svenska patentverket skulle öka något på grund av sam- arbetsavtalet mellan det svenska patentverket och det europeiska patent- verket.

Enligt kommitténs mening är det angeläget att handläggningen av nationella patentansökningar vid det svenska patentverket blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det europeiska patentverket. Ett svenskt tillträde till den europeiska patent— konventionen kan därför föranleda en omprövning av handläggnings- ordningen vid det svenska patentverket även i andra avseenden än i fråga om nyhetsgranskningen. Detta kan medföra ökade handläggnings- kostnader. Storleken av en sådan ökning kan f. n. inte uppskattas.

9. Vissa frågor av intresse for sökande och ombud vid ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen

Europeiskt patent kan sökas även av den som inte är medborgare i fördragsslutande stat eller har hemvist eller säte i sådan stat. Sådan sö— kande måste emellertid vid det europeiska patentverket företrädas av auktoriserat ombud. Auktoriserat ombud kan endast den bli som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller är anställd i sådan stat.

De kostnader som är förenade med en ansökan om europeiskt patent består i första hand av avgifter till det europeiska patentverket samt ombuds- och översättningskostnader. Därtill kommer de årsav- gifter som skall erläggas i varje stat som omfattas av patentet. I fråga om de principer som är avsedda att ligga till grund för finansieringen av det europeiska patentverket och avgiftssättningen vid detta hänvisas till vad som anförs i avsnitt 7.

I konventionen anges vilka slags avgifter som skall tas ut i samband med ansökan om europeiskt patent. Det ankommer på förvaltnings- rådet att bestämma avgiftsbeloppen. Ett förslag till avgiftsreglemente har utarbetats av den av interimskommittén tillsatta arbetsgrupp som behandlar de ekonomiska frågorna. Vissa av de sålunda föreslagna avgifterna har redovisats i avsnitt 7.

Arbetsgruppens förslag avser avgifterna under de första 26 åren av det europeiska patentverkets verksamhet. Under denna tid skall som tidigare nämnts inkomsterna även täcka amortering av och räntekost- nader för de lån som måste tas upp under uppbyggnadsskedet. Efter denna period bör därför avgifterna kunna sänkas. Vidare är att märka att förvaltningsrådet med beaktande av vunna erfarenheter kan besluta att prövningsavdelning i vissa grupper av ärenden skall bestå av endast en granskare i stället för den ordning med tre granskare som i princip föreskrivs i konventionen. Ett sådant beslut kan leda till en minskning av det europeiska patentverkets handläggningskostnader.

De sammanlagda avgifterna till det europeiska patentverket för en europeisk ansökan som omfattar tre stater blir enligt förslaget minst 6 500 kronor. Det förutsätts då att patentet meddelas under det fjärde året från ansökningens ingivningsdag. Tryckningsavgiften, som skall sättas så att den täcker de faktiska tryckningskostnaderna, är inte med- räknad i detta belopp.

Den största avgiften är nyhetsgranskningsavgiften, som enligt för- slaget uppgår till ca 2 300 kr. Denna avgift är avsedd att täcka kost- naderna för nyhetsgranskningen. Avgiften svarar mot den kostnad som

Internationella patentinstitutet i Haag har redovisat för den nyhets- granskning av nationella patentansökningar som institutet gör åt med— lemsstaterna. Om det svenska patentverket blir internationell nyhets— granskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen finns anledning anta, att omgranskning i allmänhet inte kommer att ske i fråga om internationell ansökan som har nyhetsgranskats i Sverige och som sedan fullföljs vid det europeiska patentverket. Förvaltningsrådet kan medge nedsättning av nyhetsgranskningsavgiften för ansökningar som inte granskas om. Under förarbetena till konventionen har en reduktion upp till 75 procent diskuterats. Interimskommittén kan dock komma att i enlighet med önskemål från flera stater ändra de föreslagna avgiftsbe- loppen så att avgiften för nyhetsgranskning sänks och övriga avgifter höjs i motsvarande mån. Bakgrunden härtill är att den höga avgiften för nyhetsgranskning kan leda till att de patentsökande i stor utsträck- ning väljer att först göra nationell patentansökan i stat där nyhets- granskning kan erhållas mot lägre avgift för att, om resultatet av denna granskning ger anledning härtill, därefter göra europeisk patentansökan och därvid åberopa prioritet från den nationella ansökningen. Detta skulle kunna leda till en avsevärd minskning av antalet ansökningar vid det europeiska patentverket.

Enligt konventionen har sökande i fördragsslutande stat vars officiella språk inte är något av det europeiska patentverkets tre officiella språk rätt att ge in ansökan på denna stats språk. Om ansökan fullföljs måste i så fall översättning till något av de officiella språken vid det euro- peiska patentverket ges in inom viss tid. Sådan sökande har enligt konventionen rätt till en av förvaltningsrådet bestämd nedsättning av ansökningsavgiften, avgiften för patenterbarhetsprövning och besvärs- avgiften. Invändare i fördragsslutande stat vars officiella språk inte är något av de officiella språken vid det europeiska patentverket får göra invändning på denna stats språk, varvid han har rätt till motsvarande nedsättning av invändningsavgiften.

För svensk sökande som söker europeiskt patent för exempelvis Sverige, Storbritannien och Italien kan översättningskostnaderna för en europeisk patentansökan på 4000 ord, varav patentkraven utgör 500 ord, uppskattas till följande belopp1:

1. Översättning av ansökan från svenska till engelska som handläggningsspråk 2 300 kr

lx)

Översättning av patentkraven till det officiella språket i de stater som har ställt sådant krav som villkor för att sökanden skall erhålla s. k. provisoriskt skydd (till italienska) 325 kr

1 Kostnaderna har beräknats på grundval av 1976 års prisläge.

3. Översättning av patentkraven i det meddelade paten- tet till de båda övriga officiella språken vid det europeiska patentverket (franska och tyska) 600 kr

4. Översättning av beskrivningen i det meddelade pa- tentet till det officiella språket i stat som har ställt sådant krav (till italienska) 2 300 kr

5 525 kr

I fråga om översättningen av beskrivningen i det meddelade patentet bör anmärkas att flertalet av de stater som förväntas tillträda konven- tionen, dvs. även EG-staterna, avser att föreskriva att europeiskt patent som omfattar vederbörande stat för att få rättsverkan måste översättas till den statens officiella språk, om det inte har meddelats på detta språk.

Om det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgransk- ningsmyndighet, är det troligt att svenska sökande som önskar få euro- peiskt patent kommer att söka sådant patent genom internationell pa- tentansökan enligt samarbetskonventionen. I så fall uppkommer över- sättningskostnaderna först vid en senare tidpunkt eller bortfaller de helt. En internationell patentansökan kan nämligen då avfattas på svenska, och översättning behöver enligt samarbetskonventionen inte föreligga förrän när den internationella ansökningen publiceras av WIPO, dvs. 18 månader från ingivningsdagen eller i förekommande fall prioritetsdagen. Sökanden skall i god tid före denna tidpunkt ha fått del av resultatet av nyhetsgranskningen och kan mot bakgrund här— av avgöra, om han vill fullfölja ansökningen vid det europeiska patent- verket samt göra erforderlig översättning till ett av det europeiska patentverkets officiella språk. Om det svenska patentverket blir interna- tionell nyhetsgranskningsmyndighet, kommer motsvarande fördelar att tillkomma också sökande i Danmark och Norge. Det är enligt kommit- téns mening angeläget att fördelarna av en nordisk internationell nyhets- granskningsmyndighet kan utnyttjas helt även av finskspråkiga sökan— de. Inom patentverket utreds därför möjligheterna att utföra nyhets granskning av ansökningar avfattade på finska.

Den europeiska patentkonventionens regler är svåröverskådliga och mera invecklade än motsvarande bestämmelser som reglerar nationella ansökningsförfaranden. Vidare fordras större språkkunskaper för att ge in och bevaka en europeisk patentansökan än för att ombesörja en nationell patentansökan i utlandet. De kostnader som uppkommer för upprättande av patentansökan och för bevakning av ansöknings- ärendet blir därför större vid ansökan om europeiskt patent än vad som vanligen är fallet vid nationell patentansökan i utlandet.

Den omständigheten att förfarandet är tämligen invecklat gör det troligt att sökanden i praktiken alltid kommer att anlita ombud utom om sökanden är ett företag med egen patentavdelning. Både för sådana patentavdelningar och för de patentbyråer som bedriver verksamhet i Sverige kan det antas uppstå behov av att ha ett kontor i anslut-

ning till det europeiska patentverket eller på annat sätt låta sig mera stadgivarande representeras i Miinchen. Enligt konventionen har svenskt ombud som har auktoriserats av det europeiska patentverket rätt att ha kontor i Miinchen (art. 1345). För sökande i stat som inte har tillträtt konventionen torde det i allmänhet bli nödvändigt att också i hemlan- det anlita ombud som svarar för förbindelserna med det ombud i för- dragsslutande stat som har anlitats.

En patentsökande måste f.n. i regel anlita ombud både i hemlandet och i varje annan stat i vilken en uppfinning patentsöks. Vidare upp— kommer översättningskostnader för varje sådan annan stat. Tillsam- mans med ombudskostnaderna utgör översättningskostnaderna större delen av de kostnader som är förenade med en nationell patentansökan.

Som exempel kan nämnas att enligt uppgift kostnaden t. o. m. patent- meddelandet (inklusive översättningskostnader och avgifter till patent- myndigheten) för en ansökan om patent på 10 sidor (4 000 ord) i För— bundsrepubliken Tyskland för svensk sökande uppgår till ca 7 000 kr, un- der förutsättning att en svensk ansökan föreligger som grund för ansök— ningen i nämnda stat. Motsvarande kostnad i stat som endast har ett anmälningssystem (t. ex. Belgien och Italien)1 uppges vara ca 5 500 kr. Kostnader för svaromål och omarbetning av en ansökan under ansök- ningsförfarandet utgör en betydande del av dessa kostnader. Sannolikt blir motsvarande kostnader för en europeisk patentansökan högre bl. a. på grund av att förfarandet vid det europeiska patentverket är mera invecklat än förfarandet vid de nationella patentverken. Sålunda torde de med en europeisk patentansökan förenade ombudskostnaderna, även för en sökande i fördragsslutande stat, komma att bli väsentligt större än de ombudskostnader som är förenade med en nationell patentansökan vid nationell patentmyndighet i utlandet. Genom att söka patent i form av europeisk patentansökan torde sökanden ändå uppnå en betydande minskning av dessa kostnader, eftersom en sådan ansökan vanligen kommer att omfatta flera stater.

Som tidigare nämnts får fördragsslutande stat som villkor för att euro- peiskt patent skall få rättsverkan i den staten föreskriva att patentet skall översättas till den statens officiella språk. Enligt konventionen har så- dan stat också rätt att begränsa omfattningen av patentskyddet till vad som framgår av översättningen, vilket ställer krav på att översättningen är tillförlitlig. Det kan därför ofta vara nödvändigt att för översättningen anlita ombud även i stat som har utnyttjat denna rätt. Som nämnts torde flertalet fördragsslutande stater komma att kräva översättning. De kom- mer därvid sannolikt att utnyttja även möjligheten att begränsa skyd- det till vad som framgår av översättningen.

Av vad som har anförts i det föregående torde framgå att en euro- peisk patentansökan vanligen inte blir motiverad av kostnadsskäl, om patent inte önskas i fler än tre fördragsslutande stater.

I detta sammanhang bör beröras i vilken omfattning de som f.n. vid det svenska patentverket uppträder som patentombud eller eljes företrä—

1I fråga om de två system för prövning av patentansökningar som tillämpas, anmälnrngssystemet och förprövningssystemet, hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 34).

der part kommer att ha rätt att uppträda som ombud inför det europe- iska patentverket. Fråga uppkommer därvid om konventionens reglering av ombudsfrågan ger anledning att i samband med ett svenskt tillträde till konventionen införa ett system för auktorisation av patentombud.

Som tidigare nämnts får som ombud inför det europeiska patentverket uppträda endast den som av det europeiska patentverket har tagits upp i dess förteckning över auktoriserade ombud. Den som är behörig som advokat i fördragsslutande stat och där driver advokatverksamhet järn- ställs dock med auktoriserat ombud inför det europeiska patentverket i den utsträckning som han enligt lagen i denna stat får vara ombud i pa- tentärenden (art. 134). Vidare gäller att fysisk eller juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får företrädas av anställd även om denne inte är auktoriserat ombud (art. 1333). Enligt konven- tionen kan i tillämpningsföreskrifterna ges bestämmelser om och under vilka förutsättningar den som är anställd hos juridisk person får före— träda även annan juridisk person som har säte i fördragsslutande stat och har ekonomisk anknytning till arbetsgivaren. Några sådana bestäm- melser har dock ännu inte meddelats.

I förteckningen över auktoriserade ombud får enligt konventionen tas upp endast den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat samt har blivit godkänd vid sär- skild prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Förvalt- ningsrådet kan utfärda bestämmelser om de kunskaper och den utbild- ning som krävs för att få genomgå prövning för att bli auktoriserat om- bud. Auktoriserat ombud har rätt att ha kontor i varje fördragsslutande stat där handläggning enligt konventionen äger rum.

Särskilda bestämmelser gäller om auktorisering av ombud under en övergångstid (art. 163). Övergångstidens längd bestäms av förvaltnings- rådet. Under denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auk- toriserade ombud tas upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse i eller har anställning i sådan stat samt är be- hörig att uppträda som patentombud inför patentmyndigheten i den sta- ten. Om fördragsslutande stat inte ställer upp krav på särskild yrkes- kompetens för sådan behörighet som nyss nämnts, krävs för att bli upp- tagen i förteckningen att vederbörande regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens patentmyndighet under minst fem år. Krav på yrkesutövning får dock inte föreskrivas i fråga om den vars behörighet att uppträda som ombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighet har erkänts enligt den statens lagstiftning.

Den som önskar bli upptagen i förteckningen över auktoriserade om- bud måste förete intyg av patentmyndigheten i nämnda stat om att han uppfyller föreskrivna krav. Det europeiska patentverkets president kan ge dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under minst fem år.1 Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen får efter övergångstidens slut kvarstå 1 förteckningen under förutsättning att han då driver rörelse 1 eller är anställd 1 fördragsslutande stat.

1 Presidenten kan ge dispens även från kravet på medborgarskap i fördrags- slutande stat.

I Sverige finns inte några författningsbestämmelser om rätten att före— träda annan i ärenden hos patentmyndigheten. Formellt sett kan således envar uppträda som ombud i patentärenden.

Flertalet patentombud med egen yrkesverksamhet är medlemmar i Svenska patentombudsföreningen. För medlemskap krävs bl. a. minst åtta års yrkesverksamhet, varav minst fem år vid patentbyrå. Patent- ingenjörer anställda i industriföretag är sammanslutna i Svenska indu- striens patentingenjörers förening. För medlemskap i denna förening krävs bl. a. minst tre års praktik inom området för industriellt rätts- skydd.

Som framgår av vad nyss anförts angående konventionens reglering av ombudsfrågan skulle ett system för auktorisation av patentombud vara utan betydelse efter övergångstidens slut, eftersom i förteck- ningen över auktoriserade ombud då kan tas upp endast den som har blivit godkänd i den särskilda prövning som anordnas av det europeiska patentverket. Däremot skulle ett svenskt auktorisationssystem kunna ha viss betydelse under övergångstiden, som kan förväntas bli två till tre år.

Vad först angår industrins patentingenjörer och andra anställda i svenska företag har dessa enligt konventionen rätt att företräda sin ar- betsgivare även om de inte är upptagna i förteckningen över auktorise- rade ombud (art. 1333). Frågan om rätt att företräda annat företag inom samma koncern som arbetsgivaren är ännu inte klarlagd. Även om denna fråga sannolikt inte blir löst, torde detta inte medföra några större prak- tiska svårigheter för svenska koncerner. För anställda i svenska företag skulle alltså ett auktorisationssystem inte ha någon större betydelse.

När det gäller patentombud som driver egen verksamhet är att märka att den som uppfyller kravet på fem års yrkesverksamhet kan under över- gångstiden bli upptagen i förteckningen över auktoriserade ombud. Ett auktorisationssystem skulle därför vara utan betydelse för dem som upp- fyller detta krav. Ett sådant system skulle däremot kunna vara av värde för patentombud som inte uppfyller nämnda krav. Det torde emellertid inte vara tänkbart att i Sverige införa ett system för auktorisation av patentombud utan att för auktorisation kräva en längre tids yrkes- erfarenhet. Mot bakgrund av att den som har varit verksam som patent- ombud i minst fem år har rätt att utan nationell auktorisation bli upp- tagen i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade om- bud, skulle ett auktorisationssystem därför få betydelse endast i ett fåtal fall, t. ex. för den som har förvärvat praktisk erfarenhet av patentären- den på annat sätt än som partsföreträdare. Detta gäller i första hand erfarna granskare vid patentverket som övergår till att driva verksamhet som patentombud. Det rör sig emellertid om ett mycket litet antal, och goda möjligheter torde finnas att de av det europeiska patentverkets president beviljas dispens från kravet på fem års yrkesverksamhet som patentombud (art. 163.4).

Ett auktorisationsförfarande medför arbete och kostnader hos den ad- ministrerande myndigheten. Som framgår av det anförda är det behov av ett sådant system som kan uppkomma i anledning av ett svenskt till- träde till den europeiska patentkonventionen synnerligen begränsat. En- ligt patentpolicykommitténs mening ger därför ett tillträde till konven-

tionen inte någon anledning att i Sverige införa ett system för auktorisa- tion av patentombud.

Kommittén vill emellertid framhålla att det är nödvändigt att få till stånd en lämplig ordning för hur svenska patentombud och andra parts- företrädare i patentärenden skall kunna styrka att de uppfyller konven- tionens krav på fem års verksamhet som ombud i patentärenden hos patentmyndigheten. Vid avgörande om detta krav är uppfyllt bör enligt kommitténs uppfattning beaktas inte endast verksamhet som befullmäk- tigat ombud inför det svenska patentverket utan även verksamhet som innefattar bered-ande och rådgivande uppgifter i samband med patent- ansökningsärenden. Det bör vidare vara utan betydelse om vederböran- de ombud under de fem åren har varit anställd i industriföretag eller vid patentbyrå. Likaså bör det sakna betydelse om verksamheten under dessa år helt har ägnats åt patentärenden eller endast delvis men regelbundet har omfattat sådana ärenden. Motsvarande synpunkter har uttalats av den arbetsgrupp som på uppdrag av interimskommittén har svarat för ombudsfrågor. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på patent- verket att i samråd med berörda organisationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av att detta behörighetskrav är uppfyllt.

10. Frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen

10.1. Allmänna synpunkter

Vid behandlingen av frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen avstår kommittén från att närmare utveckla de syn- punkter av mera allmänpolitisk karaktär som talar för att Sverige bör delta i ett internationellt administrativt samarbete med övriga västeuro- peiska länder på detta rättsområde. Kommittén behandlar i första hand de omständigheter som direkt berör svenskt patentväsende och följderna av ett svenskt tillträde till konventionen för patentverket och dem som främst betjänas av verket.

Kommittén har i den tidigare nämnda promemorian Den europeiska patentkonventionen, konsekvenser för svenskt patentväsen, yttrat sig över det konventionsutkast som förelades den diplomatiska konferens vid vilken den europeiska patentkonventionen antogs. I promemorian tog kommittén upp de olika förhållanden som enligt kommitténs me- ning borde beaktas vid en bedömning av värdet för Sverige av att till- träda konventionen. Det är givet att förutsättningarna för de bedöm- ningar som gjordes i promemorian delvis har förändrats och att nya förhållanden som kompletterar den bild som kommittén redovisade i promemorian har tillkommit. I det väsentliga kan dock de synpunkter som kommittén då anförde läggas till grund för den bedömning som nu blir aktuell, när förberedelsearbetet för konventionens ikraftträdande snart är slutfört.

Det väsentliga skälet för ett tillträde till konventionen är enligt kom- mitténs mening fortfarande den rationalisering av patentadministratio- nen som tillkomsten av en gemensam europeisk patenträtt och en cen-. tral patentmyndighet för ett stort antal stater kan förväntas medföra. Kostnadsutvecklingen har under en lång följd av år varit sådan, att den utgör ett växande hinder för dem som önskar skydda sina uppfinningar i flera länder. Varje samverkan mellan stater som kan hejda denna ut- veckling är därför välkommen. En förutsättning för att ett samarbete av det slag som det här är fråga om skall bli fruktbärande och ge de åsyftade vinsterna är emellertid att samarbetet omfattar ett inte alltför ringa antal stater. Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisa- tionen kan otvivelaktigt bidra till att samarbetet ger önskat resultat.

Som framgår av det följande saknas inte osäkra faktorer när det gäl- ler att bedöma följderna av ett svenskt tillträde. Utvecklingen av den europeiska patentorganisationens verksamhet inrymmer sålunda vissa

risker av bl. a. ekonomisk art. Det är inte heller möjligt att med säker- het avgöra vilken roll det svenska patentverket kan få inom ramen för ett europeiskt patentsamarbete. Å andra sidan är det också vanskligt att bedöma följderna för Sverige av att stå utanför det europeiska patent- samarbetet.

Under förhandlingarna om den europeiska patentkonventionen har det hela tiden varit ett svenskt huvudintresse att bibehålla goda förut- sättningar för att svenskt näringsliv skall få tillfredsställande service på patentområdet och att i övrigt upprätthålla det aktiva patentklimat som har stor betydelse för den tekniska utvecklingen i vårt land. Sverige har hitintills varit attraktivt när det gäller patentansökningar från utlandet. Detta har varit till fördel för svenskt näringsliv genom att det har under- lättat licensöverenskommelser genom vilka svensk industri har tillförts utländsk ”know-how”. Det har också inneburit att dokumentation över den senaste tekniska utvecklingen snabbt har blivit tillgänglig här i lan- det på svenska. En påtaglig minskning av antalet ansökningar om pa- tent för Sverige från utländska sökande skulle få negativa följder för svenskt näringsliv. Enligt kommitténs mening föreligger en viss risk för att om Sverige står utanför den europeiska patentorganisationen, sö- kande som är intresserade av att få patentskydd i Europa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska pa- tentverket. En sådan utveckling skulle mot bakgrund av vad nu sagts kunna medföra vissa nackdelar.

Det bör i detta sammanhang också erinras om att var och en visser- ligen har möjlighet att söka europeiskt patent men att den som inte är medborgare i eller har hemvist eller säte i stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen inte själv får föra talan vid det euro- peiska patentverket. Han måste sålunda företrädas av särskilt auktori- serat ombud som driver rörelse i sådan stat. Sådan sökande åtnjuter i motsats till sökande i fördragsslutande stat inte heller någon frist för att inkomma med översättning till handläggningsspråk eller den nedsätt- ning av vissa avgifter som sker i samband därmed.

10.2. Patenträttsliga frågor

Den europeiska patentkonventionens innehåll i patenträttsligt avseende står i huvudsak i god överensstämmelse med nordisk patenträtt. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte anledning att i förevarande sam- manhang beröra mer än två patenträttsliga frågor, nämligen uppfinna- rens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven. Beträffan- de övriga patenträttsliga frågor hänvisas till redogörelsen för huvuddra- gen i den föreslagna lagstiftningen (avsnitt 12).

Vad först angår uppfinnarens rättsliga ställning bör framhållas att under arbetet med konventionens utformning det från svensk sida fästes stor vikt vid skyddet för uppfinnaren. Medan ett år 1970 framlagt kon- ventionsutkast saknade bestämmelser härom, kom senare konventions- utkast att innehålla vissa sådana bestämmelser. Dessa ansågs emellertid från svensk sida vara otillräckliga. Vid Miinchenkonferensen gjorde de

nordiska delegationerna därför ytterligare ansträngningar att få till stånd en reglering av uppfinnarens ställning som överensstämmer med den nordiska patentlagstiftningen. Härvid uppnåddes en väsentlig förbätt- ring som innebär att konventionens reglering ger uppfinnaren en ställ- ning som i den praktiska tillämpningen närmar sig den som den nordiska lagstiftningen ger honom. Söks europeiskt patent av annan än uppfin— naren behöver sökanden visserligen inte, såsom enligt den nordiska pa- tentlagstiftningen, styrka sin rätt till uppfinningen, men han måste ange uppfinnarens namn och hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Det europeiska patentverket skall delge den uppgivne uppfinnaren vad sökanden har anfört i dessa avseenden. Godtar uppfinnaren inte sökan- dens uppgifter, har han möjlighet att vid domstol eller annan behörig myndighet föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Det bör också märkas att konventionen innebär en avsevärd förbättring av uppfin- narens ställning i flertalet västeuropeiska stater utanför Norden. Detta är givetvis av betydelse också för svenska uppfinnare, när deras upp- finningar söks skyddade i dessa stater genom europeisk patentansökan. Vid en samlad bedömning anser kommittén därför, att regleringen av uppfinnarens ställning i konventionen inte bör utgöra något hinder för ett svenskt tillträde.

Vad angår patentskyddets omfattning vill kommittén anföra följande. Enligt 39 & patentlagen bestäms patentskyddets omfattning av patent- kraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskriv- ningen och ritningarna. Bestämmelser med samma innehåll finns i arti— kel 69 i den europeiska patentkonventionen. Med hänsyn till att praxis i denna fråga skiljer sig avsevärt i de olika stater som kan förväntas till- träda konventionen har vid konventionen fogats ett särskilt protokoll an- gående tolkningen av denna artikel.1 Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås så, att ett europeiskt patents skyddsomfång skall bestäm- mas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskriv- ning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter i patent- kraven. Artikeln får inte heller förstås så, att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligt protokollet i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet.

Vid Miinchenkonferensen hävdade den svenska delegationen att tolk- ningsprotokollet gav en marginal för bestämmandet av patentskyddets omfattning som var alltför vid med hänsyn till tredje mans rättssäker- het. Den svenska delegationen framhöll vikten av att patenthavaren inte skulle kunna dra fördelar av oklarheter i patentkraven och att be- skrivning och ritningar borde få användas endast för att åstadkomma erforderlig precisering av de uttryck som används i patentkraven. På grund härav yrkade den svenska delegationen att tolkningsprotokol- let skulle ges en avfattning som säkerställde en mera restriktiv tolkning.

1 Jfr fotnot 1 på s. 274.

Det visade sig dock inte möjligt att få någon ytterligare precisering i protokollet på denna punkt.

Den osäkerhet som kan sägas råda om konventionens innebörd i detta avseende kan leda till att domstolar i olika fördragsslutande sta- ter kan komma att utbilda olika praxis när det gäller att avgöra patent- skyddets omfattning. Olikheterna i praxis mellan olika fördragsslutande stater kan emellertid förväntas bli mindre än de olikheter i praxis mel- lan dessa stater som f.n. råder. Den ståndpunkt som svensk rätt får anses inta i tolkningsfrågan står i god överensstämmelse med konven- tionens ordalydelse och strider i och för sig inte mot protokollet. Det finns därför inte anledning att frångå här rådande rättsuppfattning rö- rande tolkning av patentkrav, om Sverige tillträder konventionen (jfr avsnitt 12.153).

10.3. Fråga om översättning av europeiskt patent och euro- peisk patentansökan

Av väsentligt intresse vid övervägande huruvida Sverige bör tillträda den europeiska patentkonventionen är den reglering språkfrågan har fått i konventionen.

Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. En europeisk patentansökan handläggs och ett europeiskt patent meddelas på något av dessa språk. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll får emellertid fördragsslutande stat, som har annat officiellt språk än handläggningsspråket, kräva översättning av vissa handlingar som villkor för att europeiskt patent och europeisk patentansökan skall få rättsverkan i den staten. Stat som med stöd av konventionen kräver översättning får dessutom föreskriva att översätt- ningen i den staten skall äga vitsord före lydelsen på handläggningssprå- ket i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd. Över- sättningen får dock inte tillerkännas vitsord i mål om ogiltighet.

Denna reglering av språkfrågan har tillkommit på nordiskt initiativ. Enligt kommitténs uppfattning ger den Sverige möjlighet att i önskvärd omfattning kräva översättning av europeiskt patent och europeisk pa- tentansökan. Som framgår av den allmänna motiveringen till den före- slagna lagstiftningen (avsnitt 12.15.3) förordar kommittén att Sverige i den omfattning konventionen tillåter skall kräva översättning till svenska av europeiskt patent och europeisk patentansökan och ge sådan översättning vitsord framför lydelsen på handläggningsspråket.

I detta sammanhang bör påpekas att flertalet fördragsslutande stater kan förväntas utnyttja möjligheten att kräva översättning. Om denna möjlighet utnyttjas allmänt, kommer givetvis kostnaderna för europeiskt patent att öka. Någon översättning av patentkrav och beskrivning till mer än ett språk behöver emellertid inte ske förrän det är klart att det europeiska patentverket är berett att meddela patent. Visserligen får fördragsslutande stat föreskriva att skydd under ansökningstiden inte uppkommer förrän från den tidpunkt då översättning av de publicerade patentkraven har inkommit, men översättningskravet hänför sig till en

begränsad del av ansökningen och denna översättning kan i regel ansstå till dess resultatet av nyhetsgranskningen föreligger. Enligt kommittéms mening uppkommer därför ändå en vinst med det europeiska systemet i förhållande till kostnaderna för översättning vid ansökan om natione111t patent i flera stater.

10.4. Organisatoriska frågor

Som tidigare nämnts kommer handläggningen av europeiska patent- ansökningar att delas upp på sådant sätt att nyhetsgranskningen för- läggs till Haag och patenterbarhetsprövningen till Miinchen. Vidaire kommer den del av Förbundsrepubliken Tysklands patentverk som f. n. är förlagd till Berlin att införlivas med det europeiska patentverket o-ch utgöra en filial till detta. Denna filial skall svara för viss nyhetsgransk- ning.

Även om denna organisatoriska uppdelning inte är rationell har den utgjort en politisk förutsättning för konventionens tillkomst och bör därför godtas. Det bör också framhållas att handläggningen i Haag och Berlin kommer att äga rum inom det europeiska patentverkets ram och under förvaltningsrådets kontroll. Detta bör medföra att handlägg- ningen blir av tillfredsställande kvalitet.

Det är vidare att märka att förvaltningsrådet enligt centraliserings- protokollet kan uppdra åt nationella patentmyndigheter att under en övergångstid utföra viss del av prövningen av europeiska patentansök- ningar. Detta kan ske i syfte att underlätta för de nationella patentmyn- digheterna att anpassa sig till det ändrade läge som det europeiska patentverkets tillkomst innebär när det gäller arbetsbelastningen vid dessa myndigheter. Sådana uppdrag får omfatta sammanlagt högst 40 procent av det sammanlagda antalet europeiska patentansökningar, och samma nationella patentmyndighet får inte tilldelas sådant uppdrag i fråga om mer än en tredjedel av samtliga europeiska patentansök- ningar. Uppdrag får ges för en tid av femton år från det att det euro- peiska patentverket öppnas. Uppdragets omfattning skall under de fem sista åren av denna tid minskas successivt med i princip 20 procent om året.

Såvitt nu är bekant kommer de möjligheter som centraliseringsproto- kollet ger i detta avseende att utnyttjas i full utsträckning.1 Den pröv- ning av europeiska patentansökningar som sålunda kommer att äga rum vid nationella patentmyndigheter är visserligen formellt begränsad till den handläggning som föregår det slutliga beslutet. Detta beslut kom- mer sålunda att fattas av en prövningsavdelning vid det europeiska patentverket som består av tre granskare. Det finns emellertid anledning anta att de bedömningar som görs vid de nationella patentmyndighe- terna kommer att få avgörande betydelse. Även om de nationella patent-

1 Huvudparten av den prövning som kommer att äga rum vid nationella pa- tentmyndigheter kommer att utföras av det brittiska patentverket. Detta pa- tentverk torde få handlägga en tredjedel av samtliga europeiska patentan- sökningar.

myndigheterna vid prövningen skall följa konventionens bestämmelser kan det befaras att denna uppdelning av prövningsarbetet kommer att medföra en mer splittrad praxis än om prövningen i sin helhet hade utförts vid det europeiska patentverket.

Som framgår av vad nu anförts inger enligt kommitténs mening en ordning där europeiska patentansökningar prövas vid nationell patent- myndighet vissa betänkligheter. Denna ordning har emellertid tillkom- mit för att underlätta de nationella patentmyndigheternas anpassning till det ändrade läge som det europeiska patentverkets tillkomst innebär. Vidare bör beaktas att systemet enligt centraliseringsprotokollet skall avvecklas efter en övergångstid. Med hänsyn härtill anser kommittén att systemet kan godtas.

10.5. Det svenska patentverkets roll

I det föregående (avsnitt 8.2) har kommittén gjort vissa uppskattningar av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket, om Sverige tillträder både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Enligt dessa uppskattningar skulle ett svenskt tillträde till dessa konven- tioner medföra en avsevärd minskning av patentverkets arbetsbelast- ning. Denna rationaliseringsvinst bör vara till fördel för både patent- sökande och patentverket. Minskningen av patentverkets arbetsuppgifter kan emellertid leda till att patentverket inte uppfyller de krav som före- skrivs i samarbetskonventionen och därför inte kan tjänstgöra som inter- nationell nyhetsgranskningsmyndighet. I sådant fall kan även i övrigt svårigheter uppkomma att hålla patentverkets kapacitet på den nivå som svenskt näringsliv och svenska uppfinnare gör anspråk på.

I fråga om den inverkan som ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan få på det svenska patentverkets möjligheter att ge näringsliv och uppfinnare tillfredsställande service i olika avseenden anfördes i kommitténs förra betänkande bl. a.:

Enligt kommitténs mening är det uppenbart att handläggning av nationella patentansökningar även i framtiden måste äga rum vid myndighet i Sverige. Något alternativ härtill finns inte. Visserligen öppnar samarbetskonventionen möjlighet till nyhetsgranskning av nationella patentansökningar vid interna— tionell nyhetsgranskningsmyndighet. Fullständig prövning av nationella pa— tentansökningar i utlandet kan däremot inte erhållas. Tillkomsten av det europeiska patentverket medför inte någon ändring i detta avseende. Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att handläggningen av nationella patentansökningar, vilken handläggning sålunda måste äga rum vid svensk myndighet, blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patent- ansökningar vid det europeiska patentverket och den nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning som kommer att äga rum enligt samarbetskonven- tionen. Härtill kommer att den svenska patentmyndigheten även i framtiden vid sidan av behandlingen av patentansökningar bör kunna erbjuda svenskt näringsliv och svenska uppfinnare en informations- och dokumentations- service som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovationsverksam- het i Sverige. För näringsliv och uppfinnare är det dessutom värdefullt att

inom landet ha tillgång till den patenträttsliga expertis som finns i ett patent- verk med goda resurser.

Enligt kommitténs uppfattning får det svenska patentverket större möjlig- het att ge patentsökande och näringsliv tillfredsställande service i nyss nämn- da avseenden, om patentverket får tjänstgöra som internationell nyhets- granskningsmyndighet och under förutsättning att konventionens bestäm- melser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder i kraft som myndighet för dylik prövning. Det måste vidare vara ett väsentligt intresse för svenska sökande och särskilt för svensk exportindustri att kunna ge in en på svenska avfattad internationell patentansökan samt, efter skrift- växling på detta språk och med möjlighet att på ett enkelt sätt få kontakt med patentmyndigheten, kunna få ett utlåtande över nyhetsgranskning av ansökningen som beaktas vid ansökan om patent både vid det europeiska pa- tentverket och i de utomeuropeiska industriländerna. Denna uppfattning vin- ner starkt stöd av vad som anfördes vid de remissbehandlingar som ägde rum är 1970 och 1973.

I detta sammanhang bör även beaktas vilken inverkan ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan få på det svenska patentverkets möjligheter att upprätthålla en tillfredsställande service i de avseenden som nyss nämnts. Till följd av en undantagsbestämmelse i det i det föregående nämnda protokollet till den europeiska patentkonventionen, det s.k. centrali- seringsprotkollet, öppnas möjlighet för det svenska patentverket att tjänst- göra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för inter- nationell förberedande patenterbarhetsprövning både för internationella pa- tentansökningar från svenska sökande och för sådana ansökningar som ges in av sökande i de övriga nordiska länderna, även om Sverige tillträder såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen. På grund härav blir det enligt kommitténs uppfattning möjligt för patentverket att ge en tillfredsställande service i dessa hänseenden för det fall Sverige tillträder även den europeiska patentkonventionen.

För nordiska sökande skulle det uppenbarligen vara en betydande fördel att kunna få internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning av en på nordiskt språk avfattad ansökan utförd utan att behöva ge in översättning av denna. Sådana sökande skulle i så fall inte behöva ådra sig översättningskostnader förrän de har erhållit utlåtande över internationell nyhetsgranskning och i förekommande fall även utlåtande över internationell förberedande patenterbarhetsprövning.1

Det bör nämnas att från samtliga nordiska länder har framhållits vikten av att en internationell nyhetsgranskningsmyndighet kommer att finnas inom det nordiska språkområdet. Vid överläggningar i juni 1972 mellan företrädare för berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Sverige har rått enig- het om att det svenska patentverket bör åta sig att utföra nyhetsgranskning av internationella ansökningar från sökande i de nordiska länderna. Kom- mittén förutsätter att övriga nordiska länder ges möjlighet att på lämpligt sätt utöva inflytande på ledningen av det svenska patentverkets verksamhet som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och om sådan verksam- het blir aktuell som myndighet för internationell förberedande patenter- barhetsprövning.

1 Sökande som inger en på nordiskt språk avfattad ansökan är dock skyldig att betala en särskild översättningsavgift till vederbörande internationella ny- hetsgranskningsmyndighet. Ansökningar som inte är avfattade på engelska, franska, japanska, ryska eller tyska skall nämligen publiceras i en genom den- na myndighets försorg utarbetad engelsk översättning.

Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande underströk ett stort antal remissinstanser på nytt vikten av att det svenska patentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och att det svenska patentverket även i framtiden får sådana resurser att det kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga området.

I detta sammanhang bör anmärkas att det svenska patentverket en- ligt centraliseringsprotokollets ordalydelse har rätt att utföra nyhets- granskning och patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen —— förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande —— endast i fråga om internationella ansökningar från sökande i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. På svensk begäran har interimskommittén dock enhälligt uttalat att centraliseringsproto- kollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta emot och hand- lägga internationella patentansökningar från Danmark, Finland och Norge, även om inte alla dessa stater ännu har tillträtt den europeiska patentkonventionen.

Grunden för de bedömningar som kommittén gjorde i sitt förra be- tänkande rubbas väsentligt om den arbetsbelastning som kommittén där förutsatte minskar kraftigt. Skulle sålunda de i det föregående (avsnitt 8) nämnda nederländska beräkningarna visa sig vara riktiga, innebär det att patentverkets resurser minskar i sådan omfattning att verket inte på ett tillfredsställande sätt kan fullgöra sina uppgifter. Osäkerheten i dessa beräkningar gör emellertid att de inte utan vidare kan läggas till grund för ett ställningstagande i tillträdesfrågan. I stället bör denna fråga en- ligt kommitténs uppfattning i första hand avgöras mot bakgrund av en mera långsiktig bedömning av omfattningen av patentverkets totala verk- samhet på patentområdet. Med en framgångsrik utveckling av bl.a. den service som patentverket ger i form av nyhetsgranskning av upp- finningar utan samband med patentansökan minskar risken för att pa- tentverket inte skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsstäl- lande sätt.

Som nämnts i kommitténs förra betänkande har samarbetskonven- tionen till syfte bl. a. att främja den ekonomiska utvecklingen i utveck- lingslän-derna. Sverige skulle inom ramen för samarbetskonventionen kunna hjälpa utvecklingsländerna genom att efter överenskommelse med sådana länder låta det svenska patentverket utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsbedömning åt patentmyndigheter i dylika länder och därigenom medverka till att inte andra patent kommer att gälla för des- sa länder än son har föregåtts av en noggrann prövning och därför av- ser uppfinningar som är värda patentskydd. Sådana överenskommelser skulle kunna träffas inom ramen för ett biståndsprogram för ifråga- varande utvecklngsland.

Centraliseringsprotokollets ordalydelse gör det emellertid tveksamt om det svenskapatentverket efter ett tillträde till den europeiska patent- konventionen km utnyttja de möjligheter som samarbetskonventionen ger i det nu nimnda hänseendet. Det skulle nämligen kunna hävdas att de där föreskrivna begränsningarna i fråga om nationell patent- myndighets rät att tjänstgöra som internationell nyhetsgransknings-

myndighet eller myndighet för internationell förberedande patenterbar— hetsprövning hindrar det svenska patentverket att, t. ex. inom ramen för ett biståndsprogram, utföra s.k. international-type search (art. 15.5)1 eller sluta avtal enligt samarbetskonventionen (art. 16.3 resp. 32.3) att patentverket åtar sig att för utvecklingslands räkning utföra nyhets- granskning eller patenterbarhetsprövning enligt den konventionen.

För att någon oklarhet i detta avseende inte skall föreligga har frå- gan från svensk sida tagits upp vid sammanträde i mars 1976 med in- terimskommittén. Det visade sig emellertid inte möjligt att vid detta sammanträde få interimskommitténs ställningstagande i frågan, utan denna hänsköts till dess sammanträde i juni 1976. Enligt patentpolicy- kommitténs mening bör Sverige vid detta sammanträde försöka få klar- het rörande centraliseringsprotokollets räckvidd när det gäller verksam- het enligt samarbetskonventionen inom ramen för svenskt bistånd till utvecklingsländerna. Kommittén förutsätter emellertid att utrymme finns för en sådan tolkning av centraliseringsprotokollet som ger tillfreds- ställande möjligheter för det svenska patentverket att tjänstgöra som myndighet enligt samarbetskonventionen till förmån för utvecklings- länderna.

I den europeiska patentkonventionen föreskrivs att om internationell patentansökan har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbets- konventionen, kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket. För sådan ansökan skall sökanden betala sam- ma avgift som om någon nyhetsgranskning enligt samarbetskonventio- nen inte hade ägt rum. Förvaltningsrådet får emellertid bestämma att det europeiska patentverket skall avstå från kompletterande nyhets- granskning av ansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning en- ligt samarbetskonventionen och endast ta ut reducerad avgift av sökan- den.

Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen och det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet skall som tidigare nämnts samarbetsavtal ingås mellan det europeiska patentverket och det svenska patentverket. Avtalets utformning är f.n. föremål för överläggningar inom interimskommittén. Föreliggande ut— kast till avtal syftar i första hand till att nyhetsgranskningen vid de båda myndigheterna skall bli av samma kvalitet. Det är enligt patentpolicy- kommitténs uppfattning väsentligt att avtalet får ett sådant innehåll att kompletterande nyhetsgranskning inte behöver äga rum såvitt avser inter- nationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhets- granskning vid det svenska patentverket och att nyhetsgranskningsav- giften därför reduceras. Det är nämligen först härigenom som avgörande fördelar av att det svenska patentverket blir internationell nyhetsgransk- ningsmyndighet uppkommer för svenska sökande och sökande i de andra nordiska länderna.

1International-type search innebär nyhetsgranskning av nationell patentansö- kan vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samma normer som gäller för nyhetsgranskning av internationella patentansökningar. Be— träffande international-type search hänvisas till kommitténs förra betänkande (avsnitt 10.7 5. 107 f.).

Den avgiftsnedsättning som sålunda skulle komma nordiska sökande till del har tidigare antagits utgöra ett betydande belopp, eftersom granskningsavgiften har ansetts böra bestämmas så att den täcker den faktiska kostnaden för nyhetsgranskningen. Flera av EG-staterna har emellertid under senare tid hävdat att en betydande sänkning av denna avgift och en motsvarande höjning av andra avgifter i förfarandet bör göras. Vinner denna ståndpunkt gehör, minskar värdet av nämnda av- giftsreduktion avsevärt. En sådan ändring av avgiftsstrukturen kan leda till att det svenska patentverket inte får ta emot internationella patent- ansökningar i den omfattning som kommittén har antagit.

10.6. Ekonomiska följder

Som tidigare nämnts (avsnitt 7) skall enligt konventionen den euro- peiska patentorganisationens utgifter täckas av avgifter som tas ut av patentsökande och andra som deltar i förfarandet vid det europeiska patentverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tar ut för europeiska patent. Fördragsslutande stat skall sålunda av varje avgift som erläggs för upprätthållande av europeiskt patent i den staten till den europeiska patentorganisationen betala en av för- valtningsrådet bestämd del (högst 75 procent).

Det europeiska patentverket skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Under en uppbyggnadstid kommer detta dock inte att vara möjligt, och de fördragsslutande staterna skall därför under denna tid genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisationens förfo- gande. Den arbetsgrupp som svarar för de ekonomiska frågorna har beräknat att den europeiska patentorganisationen kommer att behöva tillskott av medel under de- första elva åren efter konventionens ikraft- trädande. Enligt arbetsgruppens beräkningar1 kommer det ackumule- rade beloppet av medlemsstaternas lån under denna tid (med en räntesats på 10 procent) att uppgå till ca 300 milj. DM. Sveriges del härav beräk- nas till drygt 20 milj. DM (ca 35 milj. kr.). Dessa lån skall enligt arbets- gruppen återbetalas jämte marknadsmässig ränta under en femtonårs- period och beräknas sålunda vara återbetalade 26 år efter konventio- nens ikraftträdande. Skulle organisationens budget något år inte kunna balanseras, är de fördragsslutande staterna också skyldiga att genom lån ställa medel till förfogande för att täcka underskottet. Sådana lån skall jämte marknadsmässig ränta återbetalas snarast möjligt.

Sveriges ekonomiska förpliktelser mot den europeiska patentorgani- sationen är sålunda begränsade till skyldighet att under en uppbygg- nadstid ställa medel till förfogande samt att, om organisationens bud- get inte kan balanseras på annat sätt, genom lån bidra till att täcka un- derskottet. Under den tid då det europeiska patentverket belastas av lån

1 Dessa beräkningar grundas på antagandet att ca 40000 ansökningar per år ges in till det europeiska patentverket fr. o. rn. det sjätte verksamhetsåret.

och innan lånen jämte ränta har återbetalats kommer som tidigare an- förts (avsnitt 7) det europeiska patentverkets kostnadsläge att bli högt. Även om kostnaderna därefter minskar, medför den personalkrävande kollegiala handläggningen vid patenterbarhetsprövningen och uppdel- ningen av handläggningen med nyhetsgranskningen förlagd till Haag och patenterbarhetsprövningen till Miinchen att kostnaderna även på sikt blir större än motsvarande kostnader vid de nationella patentver- ken. Från vissa håll har därför uttalats farhågor för att avgifterna skulle bli alltför höga. Den allmänna uppfattningen torde dock vara att av- giftsuttaget per ansökan vid det europeiska patentverket inte blir så högt att det europeiska patentverket härigenom förlorar sin attraktivitet. Kommittén delar denna uppfattning.

I detta sammanhang bör emellertid framhållas att om antalet patent- ansökningar vid det europeiska patentverket skulle bli väsentligt lägre än som hittills har antagits, det inte kan uteslutas att den europeiska patentorganisationen får svårigheter att i den takt som har avsetts åter- betala de lån som tas upp under uppbyggnadstiden. I sådant fall kan det visa sig nödvändigt att förlänga amorteringstiden eller att de fördrags- slutande staterna tar ut lägre ränta än som nu har antagits. Mot bak- grund av de beräkningar som hitintills har gjorts rörande den euro- peiska patentorganisationens ekonomi förefaller risk för en sådan ut- veckling att föreligga endast om antalet europeiska patentansökningar understiger 30 000 om året.

I samband härmed vill kommittén understryka betydelsen av att även svenska uppfinnare och företag med begränsade ekonomiska resurser kan söka patent vid det europeiska patentverket. Det är sålunda viktigt att det stöd som samhället t. ex. genom styrelsen för teknisk utveck- ling ger dem som söker skydd för uppfinningar utformas på sådant sätt att detta blir möjligt.

Som tidigare nämnts (avsnitt 8.4) uppkommer under en övergångs- tid vissa utbildningskostnader för det svenska patentverket. Dessa kost- nader kan dock inte bli särskilt stora.

Som framgår av det anförda kommer kostnaderna för statsverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte att bli av större omfattning. Statsfinansiella skäl kan därför enligt kommitténs mening inte anföras mot ett svenskt tillträde till konventionen.

10.7. Sammanfattande bedömning

Den europeiska patentorganisationen är resultatet av ett mångårigt ar- bete på att få till stånd ett europeiskt patentsamarbete. I detta arbete har Sverige tagit en aktiv del. Det är därför en naturlig utveckling att Sverige som medlem av den europeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan på patentområdet.

Utvecklingen av patenträtten inom den europeiska patentorganisatio- nen torde komma att få avsevärd betydelse för den internationella ut- vecklingen på patentområdet. Tillträde till den europeiska patentkonven- tionen ger Sverige möjlighet att, bl. a. genom medlemskapet i den euro-

peiska patentorganisationens förvaltningsråd, påverka patentpolitiken i Västeuropa, inte minst inom EG, och därmed även på ett vidare inter- nationellt plan. Patenträttens utveckling inom EG är givetvis av stor betydelse för de svenska företag vilka har EG som en viktig export- marknad. Av stor betydelse för tillträdesfrågan är också att den euro- peiska patentkonventionens reglering får anses tillfredsställande från patenträttslig synpunkt. Vidare har språkfrågan enligt kommitténs me- ning fått en från svensk synpunkt bra lösning.

Det är av väsentlig betydelse att det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen har möjlighet att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhetsgransk- ning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt sam- arbetskonventionen. Enligt kommitténs uppfattning kommer patentver- kets verksamhet därigenom även i framtiden att bli av sådan omfatt- ning att verket kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga området. Det samarbete som i så fall kommer till stånd mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationell nyhets- granskningsmyndighet och det europeiska patentverket skulle leda till fördelar, bl.a. vissa besparingar, för svenska uppfinnare och företag som söker patent inte bara i Sverige utan även i andra västeuropeiska stater.

Enligt de uppskattningar på vilka kommittén tidigare har grundat sina bedömningar skulle det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen få en arbetsbelastning som tryggar att verket förfogar över ett tillräckligt antal tekniker för att kunna tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Som nämnts har emellertid antalet pa- tentansökningar vid det svenska patentverket under de senaste åren varit betydligt lägre än i början av 1970-talet. Detta har delvis förändrat förutsättningarna för de gjorda uppskattningarna. Av vad som anförts i avsnitt 8.3 framgår, att det antal tekniker som mot slutet av 1980-talet kan sysselsättas i patentverket kan komma att understiga 100. Därmed föreligger risk för att patentverket inte uppfyller de krav som före- skrivs i samarbetskonventionen för internationell nyhetsgransknings- myndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbar- hetsprövning.

Det svenska patentverket uppfyller f. n. kraven för att bli internatio— nell myndighet enligt samarbetskonventionen. Den nedgång i antalet granskare som blir en följd av ett tillträde till den europeiska patent- konventionen medför i vart fall inte omedelbart att antalet granskare blir lägre än som fordras för att verket skall kunna vara sådan myndig- het. Det finns därför anledning utgå från att det svenska patentverket kommer att få ställning som internationell myndighet. Blir emellertid utvecklingen sådan att antalet granskare vid det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet har minskat så att verket inte kan kvarstå som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen, kan följden bli att verkets servicekapacitet försämras allvarligt. Enligt kommitténs mening föreligger emellertid vissa omständigheter som är ägnade att

minska risken för en sådan utveckling. Vissa av dessa omständigheter är oberoende av om det svenska patentverket har fått ställning som internationell myndighet. Sålunda finns anledning räkna med att upp- dragsverksamheten, främst nyhetsgranskningen av uppfinningar utan samband med patentansökan, kommer att öka, vilket medför vidgade arbetsuppgifter för verkets tekniker. Har verket en gång fått ställning som internationell myndighet, ger redan detta en viss ökning av verkets arbetsvolym. Denna ställning kan också bl.a. förväntas medföra att det svenska patentverket i växande grad kommer att anlitas när det gäller verksamhet som är inriktad på utvecklingsländerna. Det är enligt kommitténs mening väsentligt för patentverkets framtid att ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte hämmar dess möj- ligheter till verksamhet i nu nämnda avseenden.

Om Sverige skall tillträda konventionen bör, enligt kommitténs me- ning, tillträdet ske så tidigt att Sverige är fördragsslutande stat när kon- ventionen träder i kraft. Det skulle möjligen kunna hävdas att Sverige bör avvakta utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen och tillträda först om erfarenheterna visar att samarbetet enligt konventio- nen blir en framgång. Enligt kommitténs mening måste det emellertid medföra fördelar för Sverige och svenska intressen om Vårt land, som under lång tid har verkat för europeiskt patentsamarbete, från början deltar i samarbetet enligt konventionen. Eftersom det europeiska patent- verket skall byggas ut successivt, får det svenska patentverket, svensk industri och svenska patentombud i så fall möjlighet till en smidig an- passning till det nya läge som ett tillträde till konventionen innebär. Om Sverige redan från början deltar i samarbetet, ger detta vårt land genom medlemsskap i den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen under den viktiga uppbyggnadsperioden. Vidare kommer svenska grans- kare att delta i handläggningen vid det europeiska patentverket. Om Sverige blir medlem i den europeiska patentorganisationen, kan det svenska patentverket bli en med det europeiska patentverket samarbe- tande internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Inleds detta samarbete redan från det att det europeiska patentverket öppnas, föreligger goda förutsättningar för att internationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av det svenska patentverket godtas utan kompletterande granskning vid det europeiska patentverket och att samarbetet mellan det svenska patentverket och den europeiska patentorganisationen ut- vecklas på ett sätt som gagnar svenskt patentväsen.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts förordar patentpolicykommittén att Sverige skall tillträda den europeiska patentkonventionen så att Sve- rige från början kan delta i samarbetet enligt konventionen. Som förut- sättning för tillträde bör emellertid gälla att konventionen tillträds- av samtliga EG-stater eller i vart fall av Danmark, Frankrike, Förbunds- republiken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Det bör på- pekas att kommittén vid detta ställningstagande har utgått från att sam- arbetskonventionen träder i kraft samt att frågan om det svenska patent- verkets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell lförberedande patenterbarhetsprövning

enligt samarbetskonventionen och därmed sammanhängande frågor har fått en tillfredsställande lösning. Skulle dessa villkor inte uppfyllas, bör frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen tas upp till förnyat övervägande mot bakgrund av de ändrade förutsätt- ningar som i sådant fall kan föreligga.

10.8. Förbehåll vid tillträde

De fördragsslutande staterna har enligt den europeiska patentkonventio- nen möjlighet att genom reservation på vissa punkter i sin lagstiftning avvika från konventionens reglering. Reservation är tillåten endast i de avseenden som anges i artikel 167.2. Stat som vill utnyttja reservations— rätten måste göra detta när den tillträder konventionen.

Enligt konventionen kan sålunda fördragsslutande stat vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- och läkemedel genom reservation få rätt att upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en övergångstid på högst tio år (art. 167.2.a). Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd ge fördrags- slutande stat rätt att behålla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år från konventionens ikraftträdande. Enligt svensk rätt gäller f. n. förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen till den föreslagna lagstiftningen (avsnitt 12.2.3) föreslår kommittén att detta förbud upphävs. Vid sådant förhållande finns enligt kommitténs mening inte någon anledning för Sverige att utnyttja denna reservationsmöjlig- het.

Stat som för sina nationella patent har kortare patenttid än tjugo år kan genom reservation förbehålla sig rätten att under en övergångstid på högst tio år låta europeiska patent för den staten få samma giltig- hetstid som nationella patent i den staten (art. 167.2.c). Enligt svensk rätt är patenttiden 17 år. Som framgår av den allmänna motiveringen (av- snitt 12.10) föreslår kommittén en förlängning av patenttiden till tjugo år. Någon anledning för Sverige att avge reservation på denna punkt finns därför inte.

Enligt det till konventionen hörande protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprotokollet) skall fördragsslutande stat erkänna så- dant beslut rörande rätt att få europeiskt patent som har meddelats av domstol som är behörig enligt protokollet. Fördragsslutande stat kan emellertid genom reservation undgå att under en övergångstid på tio år bli bunden av protokollet (art. 167.2.d). Enligt kommitténs uppfattning saknas anledning för Sverige att utnyttja denna reservationsmöjlighet.

10.9. Tillträde till lagkonventionen och uppsägning av formalitetskonventionen I anledning av sitt förslag att Sverige under vissa förutsättningar skall

tillträda den europeiska patentkonventionen vill patentpolicykommittén ta upp frågan om Sveriges förhållande till två inom Europarådet utar-

betade konventioner, 1963 års konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s.k. lagkonventionen, och 1953 års konven- tion angående patentformaliteter, den s. k. formalitetskonventionen.

Lagkonventionen, som innehåller vissa regler om patenterbarhet, nyhetshinder, uppfinningshöjd och patentkrav, är förenlig med den europeiska patentkonventionen. Den har hittills inte trätt i kraft. Endast Irland har hittills tillträtt konventionen. Riksdagen har år 1967 godkänt lagkonventionen (prop. 1966: 40, 1LU 1967: 53, rskr 1967: 325), men Sverige har inte ratificerat konventionen. Om en uppfinning avser livs- eller läkemedel, får enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen patent inte meddelas på själva alstret till dess regeringen har förordnat annat. Motsvarande bestämmelser finns i de andra nordiska ländernas patentlagar. Lagkonventionen ålägger de fördragsslutande staterna att i fråga om dylika uppfinningar efter en övergångstid på högst tio år till- låta patent på själva alstret. Danmark och Norge har därför ansett sig inte kunna ratificera konventionen. För att bibehålla rättslikheten i Nor- den på det patenträttsliga området har Sverige hittills avstått från att tillträda lagkonventionen. Som nyss nämnts förordar kommittén att förbudet i övergångsbestämmelserna till patentlagen mot att meddela produktpatent på livs- och läkemedel upphävs. Vid sådant förhållande bortfaller de skäl som har föranlett Sverige att inte ratificera lagkonven- tionen. Kommittén förordar därför att Sverige ratificerar lagkonventio- nen samtidigt med den europeiska patentkonventionen. Det kan nämnas att samtliga EG-stater torde komma att ratificera dessa båda konven- tioner samtidigt.

Vad angår formalitetskonventionen tillträdde Sverige den konventio- nen år 1953.1 I formalitetskonventionen anges de krav i formellt av- seende som de fördragsslutande staterna maximalt får ställa upp beträf- fande ansökningshandlingarnas beskaffenhet. Denna konvention, som numera får anses föråldrad, är på vissa punkter oförenlig med den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen. För att kunna tillträda den europeiska patentkonventionen och samarbetskon- ventionen måste Sverige därför säga upp formalitetskonventionen. Upp- sägning av formalitetskonventionen träder i kraft ett år efter det att meddelande om uppsägning har ingivits till Europarådets generalsekre- terare. Som tidigare har anförts utgår patentpolicykommittén från att det europeiska patentverket kommer att inleda sin verksamhet tidigast den 1 november 1977. Med hänsyn härtill förordar patentpolicykommit- tén att Sverige säger upp formalitetskonventionen senast den 1 novem- ber 1976.

10.10. Förhållandet till marknadspatentkonventionen

Kommittén vill i detta sammanhang också i korthet beröra frågan om Sveriges tillträde till marknadspatentkonventionen. Denna konvention

1Formalitetskonventionen har tillträtts av samtliga Europarådets 18 med- lemsstater utom Cypern och Malta. Dessutom är Finland, Israel, Spanien och Sydafrika anslutna till konventionen. Konventionstexten finns intagen i SO 1957: 97.

är i första hand en konvention mellan EG: s medlemsstater. Konventio— nen ger dock EG:s ministerråd möjlighet att genom enhälligt beslut inbjuda stat som inte tillhör EG men som bildar tullunion eller har fri- handelsavtal med EG till förhandlingar om särskilt avtal som gör det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG, öppnar sålunda konventionen möjlighet till ett svenskt tillträde. Med hänsyn till bl. a. den osäkerhet som råder om när marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft, har patent- policykommittén avstått från att närmare behandla denna fråga.

11. Konstitutionella frågor i samband med ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen

Enligt 10 kap. 1 & regeringsformen ingås överenskommelse med annan stat av regeringen. Regeringen får dock inte ingå för Sverige bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Som tidigare nämnts fordras ändringar i bl. a. patent- lagen för att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkon- ventionen. Ett sådant tillträde kräver sålunda riksdagens godkännande. Därvid uppkommer frågan huruvida ett svenskt tillträde till den euro- peiska patentkonventionen innebär sådan överlåtelse av svenska offent- liga organs uppgifter till internationell organisation eller överstatlig myndighet att beslut härom enligt gällande grundlag måste fattas i särskild ordning. Bestämmelser om sådan överlåtelse finns i 10 kap. 5 5 regeringsformen.

Enligt paragrafens första stycke kan beslutanderätt som enligt rege- ringsformen tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regerings- formen angivet organ och inte avser fråga om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag i begränsad omfattning överlåtas till mel- lanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken Sverige är eller skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därmed avses befo— genhet som i avsaknad av denna bestämmelse inte skulle kunna från— tas sådant organ utan ändring av regeringsformen. I första hand av- ses de befogenheter som regeringsformen tillägger riksdagen och rege- ringen. Hit hör också den högsta domsmakten, dvs. de befogenheter som tillkommer högsta domstolen och regeringsrätten. Riksdagen be— slutar om överlåtelse av sådan befogenhet i den ordning som är före- skriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i sådan ordning inte kan avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig.

Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen skulle inte innebära någon inskränkning i regeringens eller riksdagens befo- genheter.

Vad angår högsta domstolens befogenheter berörs de inte av ett svenskt tillträde. Vissa frågor som har anknytning till europeiskt pa- tent och europeisk patentansökan är av sådant slag att de enligt gällande svensk rätt prövas av allmän domstol. Detta gäller framför allt frågor om bättre rätt till patentsökt uppfinning, patents ogiltighet, tvångs- licens, överföring av patent, patentintrång och expropriation av pa- tent. Enligt konventionen prövas dessa frågor av domstol i vederbö-

rande fördragsslutande stat, dvs. såvitt avser Sverige av svensk dom- stol.

Regeringsrätten är högsta instans i ärende angående patentansökan. Beslut av patentverkets patentavdelning i dylika ärenden kan överklagas till verkets besvärsavdelning. Mot besvärsavdelningens beslut får talan föras av sökanden hos regeringsrätten. Rätt att få ett ärende prövat av regeringsrätten kan begränsas genom lag (11 kap. 1 & första stycket andra punkten regeringsformen). Det finns således inte någon i rege- ringsformen inskriven rätt att fullfölja talan till regeringsrätten i ad— ministrativa ärenden, utan rätten därtill blir beroende av vad som föreskrivs i lag beträffande varje slag av ärenden. Rätten att full- följa talan till regeringsrätten i ärenden rörande ansökan om patent kan t. ex. slopas eller prövningen av besvär över besvärsavdelningens beslut uppdras åt annan inhemsk myndighet. Den omständigheten att ett svenskt tillträde till konventionen skulle leda till att det slutliga av- görandet i ärenden rörande ansökan om patent för Sverige i viss omfattning äger rum hos internationellt organ kan därför enligt kom- mitténs mening inte anses som sådan överlåtelse av beslutanderätt som avses i 10 kap. 5 & första stycket regeringsformen.

Det kan möjligen göras gällande att regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid skulle medföra, att nyss- nämnda lagrum är tillämpligt på överlåtelse av beslutanderätt av det slag som den europeiska patentkonventionen innebär. Befogenheten att bevilja resning eller återställande av försutten tid i avgjort ärende till- kommer regeringsrätten när det är fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans och i annat fall högsta domstolen (11 kap. 11 5). I fråga om ärenden som rör meddelande av patent tillkommer således denna befogenhet rege- ringsrätten.

Regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid lär endast ha avseende på beslut som har meddelats av svensk nationell myndighet. Det torde därför inte kunna komma i fråga att tillämpa dessa bestämmelser på avgöranden som träffas av det europeiska patentverket. Det torde dessutom inte vara förenligt med konventionen att beslut meddelat av det europeiska patentverket undan- röjs av svensk domstol, t. ex. genom resning. Enligt grundlagberedningen innebär ett överförande av tillämpningen av svensk lag till utländska eller internationella organ som är undandragna den kontroll som ligger i resningsinstitutet en begränsning av de högsta domstolarnas grund- lagsenliga uppgifter. Ett sådant överförande skulle därför enligt grund- lagberedningen kräva beslut enligt 10 kap. 5 5 första stycket rege- ringsformen (SOU 1972: 15 s. 185; jfr prop. 1973: 90 s. 363 och 364). Det är emellertid att märka att det europeiska patentverket inte till- lämpar svensk lag. Det europeiska patentverkets handläggning och prövning av europeisk patentansökan och europeiskt patent regleras uteslutande av den europeiska patentkonventionen. Ett tillträde till konventionen innebär sålunda inte att tillämpningen av svensk lag un- dandras den kontroll som ligger i resningsinstitutet och sålunda inte heller att regeringsrättens befogenheter inskränks.

På grund av vad nu anförts anser kommittén att riksdagens beslut att godkänna Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen inte behöver ske enligt 10 kap. 5 & första stycket regeringsformen.

I 10 kap. 5 5 andra stycket regeringsformen behandlas överförande av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ i annat fall än som avses i första stycket. Där föreskrivs att rättskip— nings- eller förvaltningsuppgift i annat fall än som avses i paragrafens första stycke kan överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Så- dan överlåtelse förutsätter förordnande av riksdagen genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

Genom den europeiska patentkonventionen överlåts befogenhet att handlägga ansökan om patent för Sverige i viss omfattning till det europeiska patentverket. Patent för Sverige får enligt konventionen sökas i form av europeisk patentansökan. Det europeiska patentverkets beslut i anledning av dylik ansökan får rättsverkan i Sverige. Den som vill göra invändning mot europeisk patentansökan blir hänvisad att göra detta i den ordning som föreskrivs i konventionen. Ett svenskt tillträde till konventionen måste därför enligt kommitténs mening anses innebära överlåtelse av förvaltningsuppgifter till internationell inrätt- ning. På grund härav måste enligt kommitténs uppfattning beslut om ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen fattas enligt 10 kap. 5 5 andra stycket regeringsformen. Det bör nämnas att enligt uttalande av grundlagberedningen beslut med kvalificerad majoritet bör vara den normala beslutsformen i dylika fall (SOU 1972: 15 s. 187).

12 Huvuddragen av den föreslagna lagstiftningen

12.1. Allmänna synpunkter

Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk patent- organisation med ett europeiskt patentverk. Detta patentverk har till uppgift att pröva ansökningar som görs enligt konventionen (europeiska patentansökningar) och att meddela patent (europeiska patent) för de stater som tillträder denna. I konventionen regleras europeiska patentan- sökningars form och innehåll samt handläggningen av dylika ansök- ningar vid det europeiska patentverket. Konventionen innehåller en full- ständig reglering av förutsättningarna för meddelande av europeiskt pa- tent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning.

Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av euro- peiskt patent och europeisk patentansökan. Sedan europeiskt patent har meddelats för viss stat, skall detta patent i den staten i princip jämställas med nationellt patent som har meddelats av den statens patentmyndig- het. En europeisk patentansökan skall likaså i princip ha samma rätts- verkan i stat som den omfattar som en ansökan om nationellt patent för den staten. I vissa avseenden ges emellertid i konventionen för de för- dragsslutande staterna tvingande bestämmelser om rättsverkan av euro- peiskt patent och europeisk patentansökan. I konventionen ges också vissa bestämmelser om ogiltigförklaring av europeiskt patent. Enligt kon- ventionen kan europeisk patentansökan under vissa förutsättningar om- vandlas till nationell patentansökan. Slutligen innehåller konventionen bestämmelser av folkrättslig karaktär som enbart behandlar de fördrags- slutande staternas rättigheter och skyldigheter.

För att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkonventio- nen måste i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser om att euro- peiskt patent och europeisk patentansökan i den utsträckning som kon- ventionen kräver skall jämställas med patent meddelade av den svenska patentmyndigheten resp. ansökningar om sådana patent. I den mån konventionens bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan avviker från vad som gäller beträffande natio- nella patent och nationella patentansökningar måste i lagstiftningen ges särskilda bestämmelser såvitt avser europeiska patent och patentansök- ningar. Slutligen måste ges vissa bestämmelser om omvandling av euro- peisk patentansökan till nationell ansökan.

I de avseenden som konventionen sålunda nödvändiggör ny lagstift- ning innehåller den en i stort sett uttömmande reglering. Det huvudsak- liga innehållet i den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen är alltså på förhand givet. Detta gäller bl. a. rätts- verkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. På några punkter lämnas dock i konventionen viss valfrihet åt de fördragsslutande staterna. Detta gäller bl. a. möjligheten att ställa upp krav på översätt- ning som villkor för att europeiskt patent eller europeisk patentansökan skall få rättsverkan. Vidare gäller viss valfrihet i fråga om vilka grunder som skall få åberopas för ogiltigförklaring av europeiskt patent.

I samband med lagstiftning på grundval av konventionen uppkommer vissa frågor av principiell karaktär. Framför allt måste ställning tas till frågan om och i vilken omfattning den svenska lagstiftningen i sak bör anpassas till den europeiska patentkonventionen även när det gäller nationella patent, dvs. patent meddelade av det svenska patentver- ket, och ansökningar om sådana patent. Enligt kommitténs uppfattning måste det vara en fördel för näringsliv och uppfinnare, om den svenska patentlagstiftningen både såvitt avser de materiella rättsreglerna och såvitt avser patentansökans form och innehåll överensstämmer med vad som kommer att gälla i övriga Västeuropa. Kommittén anser därför att den svenska lagstiftningen bör anpassas till den europeiska patentkonven- tionen utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls trots att den avviker från konventionen.1 Genom en sådan anpassning av den svenska lagstiftningen till konventionen mins- kar givetvis behovet av att i lagstiftningen ta in särskilda bestämmelser för europeiska patent och patentansökningar.

Kommittén bygger i fortsättningen sina överväganden i lagstiftnings- frågan på den förutsättningen att den europeiska patentkonventionen träder i kraft som planerats och att Sverige tillträder konventionen sam- tidigt med ikraftträdandet eller i nära anslutning därtill.

I detta sammanhang bör också erinras om den konvention om mark- nadspatent som år 1975 avslutades mellan EG:s medlemsstater. Denna konvention innehåller vissa materiella bestämmelser rörande bl. a. rätts- verkan av europeiskt patent som meddelas för dessa stater. Med hänsyn till dessa staters industriella betydelse har kommittén övervägt huru- vida den svenska lagstiftningen i viss utsträckning bör anpassas också till marknadspatentkonventionen.

Vad angår metoden för lagstiftningen har kommittén övervägt huru- vida erforderliga bestämmelser rörande europeiska patent och patentan- sökningar bör ges i särskilda författningar eller om dessa bestämmelser bör tas in i gällande författningar om nationella patent och patentansök- ningar. Som nyss nämnts har kommittén funnit att starka skäl talar för att svensk rätt, i den mån den inte redan överensstämmer med konven- tionens reglering, i princip anpassas till den europeiska patentkon—

11 sitt förra betänkande uttalade kommittén (s. 97) att i fråga om ansökans form och innehåll den svenska patentlagstiftningen bör avvika från vad som gäller enligt samarbetskonventionen endast på de punkter där starka skäl ta- lar för att nu gällande bestämmelser bör behållas i fråga om nationella pa- tentansökningar. Såvitt gäller ansökans form och innehåll är samarbetskon- ventionen och den europeiska patentkonventionen förenliga med varandra.

ventionen även såvitt avser nationella patent och patentansökningar. Om en sådan anpassning genomförs, blir den särskilda reglering rörande europeiska patent och europeiska patentansökningar som krävs för till- träde till konventionen inte särskilt omfattande. Patentlagstiftningen tor- de också bli mera överskådlig om europeiska patent och patentansök- ningar regleras i samma författningar som nationella patent och patent— ansökningar. På grund härav föreslår kommittén att de bestämmelser som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen tas in i patentlagen och patentkungörelsen. Samma lösning förordades i kom- mitténs förra betänkande (s. 95) såvitt avser de bestämmelser som rör internationella patentansökningar.

I sitt förra betänkande (s. 95) föreslog kommittén att de föreskrifter i patentlagen som rör internationella patentansökningar i görligaste mån skulle sammanföras i ett särskilt kapitel. Som skäl härför anfördes, att en sådan systematik torde ge den bästa översikten över de särskilda reg- ler som gäller i fråga om dylika ansökningar. Av samma skäl bör enligt kommitténs uppfattning de föreskrifter i patentlagen som enbart rör eu- ropeiska patent och europeiska patentansökningar sammanföras i ett särskilt kapitel. Detta kapitel har i patentpolicykommitténs förslag pla- cerats sist i patentlagen . Samma placering torde komma att föreslås av de kommittéer i de andra nordiska länderna som förordar tillträde till den europeiska patentkonventionen.

Anpassningen av svensk rätt till vad som gäller enligt konventionen föranleder ändringar också i patentkungörelsen. I kungörelsen måste vi- dare tas in föreskrifter om det svenska patentverkets befattning med eu— ropeiska patent och patentansökningar. Vissa av dessa föreskrifter har nära samband med motsvarande reglering rörande nationella patent och patentansökningar. De bör därför tas in i anslutning till denna reglering. Detta gäller exempelvis föreskrifter om diarieföring. Andra bestämmel- ser av detta slag kan däremot inte systematiskt inordnas i anslutning till gällande bestämmelser. Dessa bestämmelser bör därför sammanföras sist i patentkungörelsen.

Anpassningen av den svenska patentlagstiftningen till vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen föranleder vissa ändringar i de av patentverket utfärdade patentbestäm- melserna. Inom patentverket undersöks f.n. i vilken utsträckning pa- tentbestämmelserna bör ändras med hänsyn till dessa konventioner.

I avsnitt 12.2—12.17 tas upp vissa frågor som är av principiell ka- raktär eller i övrigt av större betydelse. Först behandlas de frågor som rör anpassning av den svenska lagstiftningen till den europeiska patent- konventionen när det gäller nationella patent och patentansökningar (avsnitt 12.2—12.14). Dessa frågor behandlas i den ordning som de regle- ras i patentlagen . Därefter berörs rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan (avsnitt 12.15). Vidare behandlas omvandling av europeisk patentansökan till nationell patentansökan (avsnitt 12.16). Slutligen berörs vissa frågor rörande försvarsuppfinningar (avsnitt 12.17).

I kommitténs förra betänkande behandlades frågan om erforderlig lagstiftning för ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen. Som nyss nämnts föreslog kommittén att de föreskrifter i patentlagen som rör in-

ternationella patentansökningar, dvs. ansökningar som görs enligt nämnda konvention, i görligaste mån sammanförs i ett särskilt kapitel. Enligt kommittén (s. 95) borde detta särskilda kapitel från logisk syn- punkt placeras närmast efter bestämmelserna i 3 kap. om nordisk pa- tentansökan. Detta skulle emellertid föranleda en omnumrering av nu- varande 39—76 åå. På grund härav föreslog kommittén att detta sär- skilda kapitel skulle tas in sist i patentlagen som 11 kap. Kommittén ifrågasatte emellertid i detta sammanhang om inte nuvarande 3 kap. (28—38 55) patentlagen borde upphävas samtidigt med att den av kom- mittén föreslagna lagstiftningen genomförs. Kommittén lade dock inte fram något förslag i denna fråga.

Som nyss nämnts innehåller 3 kap. patentlagen bestämmelser om nordisk patentansökan. Regeringen har i 28 & bemyndigats att _ efter överenskommelse med Danmark, Finland och Norge — förordna om införandet av ett system med nordiska patentansökningar. Någon så- dan överenskommelse har hittills inte träffats och 3 kap. patentlagen har därför inte trätt i kraft.

Systemet med nordiska patentansökningar skulle enligt 3 kap. patent- lagen innebära, att den som ville få patent på en och samma uppfinning för Danmark, Finland, Norge och Sverige eller för tre av dessa länder skulle kunna ge in en ansökan därom i endast ett av länderna, pri- märlandet. På grundval av denna ansökan skulle i primärltandet med- delas patent inte bara för detta land utan även för övriga länder som omfattas av ansökningen, sekundärländerna. De patent som på detta sätt meddelades särskilt för varje land skulle vara jämställda med vanliga nationella patent.

Systemet med nordiska patentansökningar har behandlats i Nordiska rådet efter det att de nya nordiska patentlagarna hade antagits. År 1968 väcktes i rådet förslag om att rådet skulle rekommendera regering- arna i de nordiska länderna att snarast sätta bestämmelserna om nor- diska patentansökningar i kraft. Nordiska rådets juridiska utskott avgav i januari 1973 betänkande över detta förslag. I utlåtandet berördes det in- ternationella samarbete som hade resulterat i samarbetskonventionen. Vidare nämndes det förslag till en europeisk patentkonvention och en konvention om marknadspatent som hade utarbetats i europeiskt samar- bete. Utskottet framhöll därefter att det vid överläggningar med justitie- ministrarna i Danmark, Norge och Sverige hade fått bekräftat att ge- nomförandet av systemet med nordiska patentansökningar enligt 3 kap. i de nordiska patentlagarna inte längre var praktisk politik. Utskottet ansåg att dessa kapitel troligen aldrig skulle komma att träda i kraft och att de kunde förväntas bli upphävda vid lämpligt tillfälle.

Av den redogörelse för det nordiska patentsamtarbetet som lämnades i det tidigare betänkandet (avsnitt 2.2) framgår, att arbetsbelastningen vid de nordiska patentverken under 1960-talet var mycket betungande. Ett system med nordiska patentansökningar framstod då som en möjlighet att snabbt genomföra den rationalisering av arbetet vid dessa patentverk som det hade visat sig svårt att få till stånd på annat sätt. Läget är emellertid i dag ett annat än vid patentlagens tillkomst i mitten av 1960- talet. Bl. a. kan det internationella samarbete som under de senaste åren

har ägt rum på det patenträttsliga området förväntas att inom kort ge konkreta resultat. Som framgår av det föregående (avsnitt 10) för- ordar kommittén att Sverige under vissa förutsättningar skall tillträda den europeiska patentkonventionen. Av de nordiska länderna torde i vart fall även Danmark komma att göra detta. Vidare får det anses sannolikt att samtliga nordiska länder inom en nära framtid kommer att tillträda 1970 års samarbetskonvention. Mot bakgrund härav är det enligt patentpolicykommitténs mening inte realistiskt att räkna med att bestämmelserna om nordiska patentansökningar kommer att träda i kraft. Denna uppfattning delas av motsvarande kommittéer i de övriga nordiska länderna. Patentpolicykommittén föreslår därför att 3 kap. patentlagen om nordisk patentansökan upphävs. Vidare föreslår kom- mittén att det särskilda kapitlet rörande internationell patentansökan, som i kommitténs förra betänkande har placerats som 11 kap., tas in som ett nytt 3 kap. i patentlagen i stället för bestämmelserna om nordisk patentansökan, eftersom kapitlet om internationell patentansökan från systematisk synpunkt hör nära samman med bestämmelserna i 2 kap. om patentansökan och dess handläggning. Samma förslag torde komma att läggas fram av de danska, finska och norska kommittéerna. Ett tillträde till den europeiska patentkonventionen föranleder vissa bestämmelser rörande bevisupptagning åt det europeiska patentverket. Erforderlig reglering bör enligt kommitténs mening tas in i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. Vidare erfordras ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen).1 Av skäl som anförs i det följande (avsnitt 12.17) föreslås också vissa ändringar i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. Det till konventionen hörande erkän— nandeprotokollet föranleder viss lagstiftning. I anledning härav har ut- arbetats förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen. Det till konventionen hörande protokollet angående den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet föranleder i och för sig vissa ändringar i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immuni- tet och privilegier. Regeringen har emellertid i proposition 1975/76: 205 lagt fram förslag till ny lagstiftning i detta ämne. På grund härav har kommittén avstått från att lägga fram förslag till ändring i nämnda lag.

12.2. Patenterbarhetsvillkoren

12.2.1. Gällande rätt

Patenterbarhetsvillkoren anges i 1 och 2 55 patentlagen. Den grund- läggande bestämmelsen ges i 1 &. Där föreskrivs att patent meddelas 1Ny lagstiftning om offentlighet och sekretess är under övervägande inom justitiedepartementet på grundval av offentlighets- och sekretesslagstiftnings- kommitténs betänkande Lag om allmänna handlingar (SOU 1975:22). Ef- tersom det emellertid är osäkert när proposition med förslag till sådan lag- stiftning kommer att läggas fram, har patentpolicykommittén ansett sig böra utarbeta förslag till den ändring i sekretesslagen som föranleds av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen.

endast på uppfinning som kan tillgodogöras industriellt. I 2 & upp- ställs som ytterligare villkor att uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen.

Förutom det grundläggande kravet för patenterbarhet enligt 15 att det skall vara fråga om en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt görs i denna paragraf vissa ytterligare avgränsningar av det patenterbara området. Från patenterbarhet undantas sålunda uppfinning vars utnytt- jande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning. Vidare undan- tas växtsorter1 och djurraser samt väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikro- biologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande. En ytterligare in- skränkning av det patenterbara området görs i övergångsbestämmel- serna till patentlagen . Där föreskrivs sålunda att om en uppfinning avser livs- eller läkemedel, patent inte får meddelas på själva alstret intill dess regeringen förordnar annat.

Någon närmare precisering av begreppet uppfinning görs inte i lag- texten. I nordisk rätt har emellertid genom doktrin och praxis utbildats ett tämligen fast patenträttsligt uppfinningsbegrepp. I förarbetena till de nordiska patentlagarna redovisas utförligt innebörden av detta begrepp (Nordisk utredningsserie 1963: 6 s. 96 ff., prop. 1966: 40 s. 54 ff.).2 En uppfinning som kan tillgodogöras industriellt anses sålunda föreligga en- dast om uppfinningen har teknisk karaktär och teknisk effekt samt är reproducerbar.

I fråga om kravet att uppfinningen skall ha teknisk karaktär ut- talade de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande att det knappast var möjligt att exakt ange vad detta krav innebär. Kommit- téerna ansåg emellertid att i detta krav i vart fall låg att det skulle vara fråga om en lösning av en uppgift med hjälp av naturkrafterna, dvs. med ett lagbundet utnyttjande av naturens materia och energi.

Till följd av kravet att en uppfinning skall ha teknisk karaktär föll en- ligt de nordiska patentkommittéerna utanför det patenträttsliga uppfin- ningsbegreppet rena upptäckter, dvs. upptäckt av något som finns i na- turen men som hittills inte har varit känt. Detsamma gällde veten- skapliga teorier och rena anvisningar för det mänskliga intellektet. Till sådana anvisningar räknades enligt kommittéerna bl.a. vissa under- visningsmetoder, metoder för skrift, system för stenografi eller bok- föring, metoder för reklam, regler för spel, penningsystem och stads- planer (NU s. 97). Huruvida datorprogram omfattas av uppfinnings- begreppet har varit föremål för viss tvekan, men efter ett avgörande i regeringsrätten år 1974 får anses att detta inte är fallet.3

Enligt de nordiska patentkommittéerna borde i viss omfattning även uppfinningar varigenom man delvis utnyttjar den levande naturen anses ha teknisk karaktär. Detta skulle enligt kommittéerna ofta vara fallet i

1 Den som har framställt en ny växtsort kan emellertid enligt växtförädlar- rättslagen (197lz392) genom registrering få ensamrätt att yrkesmässigt ut- nyttja sorten. ? 1963 års betänkande och 1966 års proposition betecknas i hänvisningar i det följande NU resp. prop. 3Regeringsrättens dom den 6 februari 1974 som avsåg patentansökan nr 12100/64; Regeringsrättens årsbok (RÅ) 1974 s. 19.

fråga om uppfinningar som används inom lantbruk och skogsbruk. Pa- tent hade sålunda meddelats på framställning av antibiotika genom ut- nyttjande av bakteriers och svampars organismer. Kommittéerna fram- höll att, medan patent kunde meddelas på uppfinning som avser fram- ställning av serum i en levande djurorganism, patent hade vägrats på an- vändning av människokroppen för serumframställning. Kommittéerna ansåg vidare att metoder för behandling av människokroppen eller levan- de cjurs kroppar normalt föll utanför det patenträttsliga uppfinningsbe- greppet. Läke- och operationsmetoder skulle därför inte vara patenter- bara. Det anmärktes dock att patent hade meddelats på förfarande för permanentning av hår och på förfarande för röntgenfotografering med användning av kontrastmedel. Vidare erinrade kommittéerna om att i de nordiska länderna patent hade meddelats på uppfinningar som avser att främja djurs eller växters tillväxt samt på förfaranden och ämnen som ökar fruktsamheten hos djur eller växter (NU s. 97).

Kravet att en uppfinning för att vara patenterbar skall ha teknisk ka- raktär ansågs av de nordiska patentkommittéerna vara det viktigaste villkoret för patenterbarhet. Detta krav antyds i lagtexten genom före- skriften att en uppfinning för att kunna patenteras skall kunna tillgodo- göras industriellt. Det bör i detta sammanhang framhållas, att ordet ”in- dustriellt" i patentlagen liksom i Pariskonventionen har en avsevärt vi- dare innebörd än i allmänt språkbruk (NU s. 100 ff., prop. s. 68). Här- med avses sålunda inte bara industri i egentlig mening utan även andra näringsgrenar. Såsom industriell verksamhet anses t. ex. också handel, jordaruk, skogsbruk och offentlig förvaltning.

Kraven på teknisk effekt och reproducerbarhet ligger enligt kommit- téerna i själva ordet uppfinning (NU s. 102). Kravet att en uppfinning skall ha teknisk effekt för att vara patenterbar innebär enligt de nor- diska patentkommittéerna att det tekniska problem som uppfinningen avse.— skall ha lösts genom uppfinningen och att det för en fackman är i vart fall sannolikt att den påstådda effekten erhålls om uppfinningen ut- övas När det gäller kravet på reproducerbarhet innebär detta enligt kommittéerna att uppfinningen har sådan karaktär att den avsedda ef- fekten med säkerhet erhålls vid ett upprepat riktigt utövande av uppfin- ningen.

Som förut nämnts får enligt Zä patentlagen patent meddelas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Detta villkor innefattar i sig två skilda krav, nämligen kravet på nyhet och kravet på uppfinningshöjd. Nyhetskravet innebär att uppfinningen inte får avse något som redan är känt. Kravet på uppfinningshöjd innebär att uppfinningen inte endast måste vara ny utan även måste innefatta en sådan utveckling av tekni- ken att den väsentligen skiljer sig från vad som redan är känt. Den fak- tiska innebörden av dessa två krav beror givetvis på vad som enligt la- gen skall anses som känt.

I 2 % patentlagen anges också vad som skall anses känt. Som känt an- ses sålunda allt som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för patent- ansökningen, oavsett på vilket sätt det har skett, samt innehållet i pa- tentansökningar som har gjorts före ansökningsdagen, om dessa ansök-

ningar blir allmänt tillgängliga enligt 22 & patentlagen.1

Från nyhetskravet görs två undantag. Patent får sålunda meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex månader före ansökningsda- gen har blivit allmänt tillgänglig till följd av uppenbart missbruk i för- hållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt el- ler till följd av att sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt har förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd internatio- nell utställning.

12.2.2 Den europeiska patentkonventionen I den europeiska patentkonventionen regleras patenträttens föremål i ar- tiklarna 52—57. I artikel 52.1 föreskrivs sålunda att europeiskt patent meddelas på uppfinning som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgo- dogöras industriellt. Uttrycket ”industriellt" ges i konventionen en vid innebörd (art. 57). En uppfinning skall sålunda anses kunna tillgodogö- ras industriellt om den kan användas i någon form av industriell verk- samhet, däri inbegripet jordbruk. Konventionens uppfinningsbegrepp avgränsas i artikel 52.2 genom en uppräkning av exempel på vad som inte i något fall skall anses som upp- finning. Utanför begreppet uppfinning faller sålunda upptäckter, veten- skapliga teorier och matematiska metoder samt konstnärliga skapelser. Detsamma gäller planer, regler och metoder för intellektuell verksam- het, för spel eller för affärsverksamhet samt datorprogram. Återgivande av information skall inte heller anses som uppfinning. Det är att märka att denna uppräkning inte är uttömmande. I artikel 52.4 görs en ytterligare begränsning av det patenterbara om- rådet. Där föreskrivs sålunda att metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling av människokroppen eller av djur samt sådana metoder för diagnosticering som utövas på människokroppen eller på djur inte skall anses vara uppfinningar som kan tillgodogöras industriellt. Alster, sär- skilt ämnen och blandningar, som är avsedda för användning vid ut- övande av någon av dessa metoder är däremot enligt uttrycklig före- skrift i och för sig patenterbara. I artikel 53 undantas vissa uppfinningar, som eljest skulle kunna falla under konventionens uppfinningsbegrepp, från det patenterbara områ- det. Europeiskt patent meddelas sålunda inte på uppfinningar vars ut- nyttjande eller offentliggörande skulle strida mot allmän ordning (”ordre public”) eller goda seder. Europeiskt patent meddelas inte heller på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikro- biologiska förfaranden och alster av sådana förfaranden. En uppfinning skall enligt artikel 54 anses som ny, om den inte utgör del av teknikens ståndpunkt. Till teknikens ståndpunkt räknas allt som har blivit allmänt tillgängligt före den europeiska patentansökningens ingivningsdag oavsett hur detta skett. Åtnjuter ansökningen prioritet, omfattar teknikens ståndpunkt allt som har blivit allmänt tillgängligt

1I fråga om ansökan som åtnjuter prioritet skall vid tillämpning av 2 % an- sökningen anses gjord den dag från vilken prioritet åtnjuts.

senast dagen före prioritetsdagen. Som del av teknikens ståndpunkt an- ses även innehållet i sådan tidigare europeisk patentansökan som ännu inte har publicerats före ingivningsdagen respektive prioritetsdagen men som senare publiceras av det europeiska patentverket. Sådan tidigare ansökan får dock beaktas endast såvitt avser stat som har designerats i båda ansökningarna.

Ett särskilt nyhetshinder uppställs i fråga om ämnen och blandningar som är avsedda att användas som hjälpmedel vid sådana metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som skall utövas på människor eller djur. Såvitt gäller ämnen eller blandningar som förut är kända får sålunda patent meddelas på användning som hjälpmedel vid metod som nyss nämnts endast om användning av äm- net eller blandningen vid någon sådan metod inte är känd tidigare (art. 54.5).

I artikel 55 föreskrivs vissa undantag från nyhetskravet. Nyhetshinder föreligger sålunda inte om uppfinningen inom sex månader före den dag då den europeiska patentansökningen ingavs har blivit allmänt tillgäng- lig till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller nå- gon från vilken denne härleder sin rätt. Detsamma gäller om sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt har förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som av- ses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om inter- nationella utställningar.

Uppfinningshöjd skall enligt artikel 56 anses föreligga om uppfin- ningen för en fackman inte är närliggande i förhållande till teknikens ståndpunkt. Vid avgörande av huruvida uppfinningshöjd föreligger skall till teknikens ståndpunkt inte räknas innehållet i tidigare europeiska pa- tentansökningar som inte har publicerats före den dag då ifrågavarande ansökan görs.

Enligt den europeiska patentkonventionen får patent på själva alstret, s.k. produktpatent, meddelas även såvitt avser kemiska produkter, livs- medel och läkemedel. Fördragsslutande stat, vars nationella lag inte medger dylika produktpatent, ges emellertid rätt att genom reservation som görs senast vid tillträdet till konventionen upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en övergångstid på tio år från det att konventionen har trätt i kraft (art. 167.2.a). Stat som har avgivit sådan reservation är förpliktad att återta den så snart omständigheterna med- ger det. Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska patentorganisa- tionens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att behålla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år (art. 167.3).

12.2.3. Kommitténs överväganden

Vid prövning av europeisk patentansökan skall det europeiska patent- verket beakta endast de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den eu- ropeiska patentkonventionen. Talan om ogiltighet av europeiskt patent prövas däremot för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Europeiskt patent får ogiltigförklaras endast på någon 'av de grunder

som anges i artikel 138.1 i konventionen. Där föreskrivs bl. a. att ogiltig- förklaring får ske, om patentet avser något som inte är patenterbart en- ligt artiklarna 52—57. Europeiskt patent får dessutom förklaras ogiltigt i fördragsslutande stat, om den uppfinning som patentet avser inte upp— fyller kraven i den statens lag på nyhet och uppfinningshöjd i förhål- lande till sådan uppfinning som har sökts skyddad genom nationell pa- tentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den euro- peiska patentansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Nationell domstol får däremot inte ogiltigförklara europeiskt patent på den grunden att det inte uppfyller annat patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i nationell lag.

Det finns i och för sig inte något hinder för fördragsslutande stat att såvitt gäller nationella patent uppställa fler patenterbarhetsvillkor än de som anges i konventionen och låta åsidosättande av sådana villkor utgöra ogiltighetsgrund gentemot nationella patent. Om en sådan ordning tillämpades i Sverige, skulle detta emellertid leda till att en patentsökande skulle kunna få giltigt patent för Sverige i form av euro- peiskt patent i fall där det inte hade varit möjligt att få giltigt patent meddelat av det svenska patentverket. Detta kan enligt kommittéens me- ning inte vara rimligt. Kommittén anser därför det i praktiken vara nöd— vändigt att de patenterbarhetsvillkor som uppställs i den svenska patent- lagstiftningen inte i något avseende går utöver de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen.

Som framgår av vad tidigare anförts skiljer sig det sätt på vilket det patenterbara området anges i den svenska lagtexten i vissa avseenden från det sätt på vilket det patenterbara området anges i konventionstex- ten. Bl. a. är konventionens reglering avsevärt utförligare. Trots olikhe- terna i bestämmelsernras utformning är emellertid enligt kommitténs uppfattning det patenterbara området enligt gällande svensk rätt och enligt konventionen detsamma.1 Någon ändring av den svenska patent— lagstiftningen på denna punkt erfordras därför inte för att i sak uppnå överensstämmelse med vad som kommer att gälla enligt konventionen. Skillnaden i utformning mellan den svenska lagtexten och konventions- texten är emellertid så stor att det enligt kommitténs mening finns an- ledning att överväga en anpassning av den svenska lagstiftningen i re- daktionellt avseende. Kommittén återkommer till denna fråga senare i detta avsnitt.

Både i konventionen och i svensk rätt krävs för patenterbarhet att uppfinningen skall vara ny och ha uppfinningshöjd. Vad som skall anses känt vid bedömning av huruvida en uppfinning är ny regleras i princip på samma sätt i konventionen och i svensk rätt. Däremot skiljer sig svensk rätt och konventionen i fråga om vad som skall beaktas vid be- dömningen av huruvida en uppfinning har uppfinningshöjd. Enligt svensk rätt skall, som nyss nämnts, i förhållande till viss patentansökan anses som känt även innehållet i tidigare svenska patentansökningar som ännu inte har blivit offentliga före den dag denna ansökan görs, om des- sa ansökningar sedermera blir allmänt tillgängliga enligt 22 & patentla-

1 Härvid bortses från det i svensk rätt tills vidare gällande förbudet mot pro- duktpatent på livs- och läkemedel.

gen. Detta gäller både vid avgörande av huruvida uppfinningen är ny och vid bedömning av huruvida den har uppfinningshöjd. Enligt den euro- peiska patentkonventionen anses innehållet i tidigare europeisk patent- ansökan, som sedermera publiceras, som del av teknikens ståndpunkt endast vid avgörandet av huruvida den patentsökta uppfinningen är ny.

Frågan huruvida och i vilken omfattning innehållet i tidigare ansökan, som inte har blivit allmänt tillgänglig innan en senare ansökan görs, skall anses som känt i förhållande till den senare ansökningen var före- mål för ingående överväganden i förarbetena till de nordiska patentla- garna (NU s. 128 ff., prop. s. 81 f., 5. 84 f.). Den lösning som dessa lagar innehåller och som överensstämmer med vad som föreslogs i 1963 års nordiska betänkande blev under remissbehandlingen av nämnda betän- kande utsatt för kritik från åtskilliga remissinstanser. Även efter lagar- nas ikraftträdande har lämpligheten av den valda lösningen satts i fråga. Sålunda har framförts kritik mot att, vid avgörande huruvida en uppfin- ning har uppfinningshöjd, enligt gällande rätt skall beaktas innehållet i tidigare ansökan som inte har blivit allmänt tillgänglig innan uppfin- ningen patentsöks.1 Enligt kommitténs mening är det uteslutet att efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen i den svenska lagstiftningen behålla en från konventionen avvikande reglering när det gäller den grundläggande frågan vad som skall beaktas vid avgörande av huruvida en patentsökt uppfinning har uppfinningshöjd. Kommittén fö- reslår därför att den svenska lagstiftningen anpassas till konventionen i detta avseende. Genom den föreslagna ändringen löses denna fråga på ett sätt som torde överensstämma med önskemålen från dem som har kritiserat gällande rätt på denna punkt.

Vad angår innebörden av kravet på uppfinningshöjd bör påpekas att, enligt uttalande av första lagutskottet i samband med behandlingen av 1966 års proposition med förslag till patentlag, kravet på uppfinnings- höjd borde skärpas i förhållande till den praxis som då hade utbildats (1LU 1967: 53 s. 23). Med hänsyn till de diskussioner som ägde rum under förarbetet till den europeiska patentkonventionen torde man kun- na utgå från att den uppfinningshöjd som kommer att krävas av det europeiska patentverket kommer att överensstämma med den praxis som f. n. tillämpas i Norden. Enligt kommitténs mening finns det i vart fall inte anledning att räkna med att de skillnader som kan uppkomma kommer att orsaka några praktiska olägenheter.

Som tidigare nämnts kan europeiskt patent förklaras ogiltigt om det har meddelats i strid mot de patenterbarhetsvillkor som uppställs i kon- ventionen. Enligt gällande svensk rätt kan ett patent förklaras ogiltigt, om patentet har meddelats i strid mot 1 eller 25 patentlagen. Med ut- gångspunkt i att patenterbarhetsvillkoren enligt dessa paragrafer i sak helt överensstämmer med de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i kon- ventionen, skulle i patentlagen kunna föreskrivas att även europeiskt patent får förklaras ogiltigt, om det har meddelats trots att villkoren enligt 1 och 2 åå inte var uppfyllda. En sådan lösning skulle medföra

1 Som.nämnts i det föregående (avsnitt 1.1) har av justitiedepartementet till kommittén överlämnats skrivelse från svenska patentombudsföreningen med hemställan om ändring av 2 5 andra stycket andra punkten patentlagen.

den fördelen att talan vid svensk domstol om ogiltighet av patent skulle komma att prövas enligt samma bestämmelser oberoende av om ogiltig- hetstalan avser europeiskt patent eller patent meddelat av det svenska patentverket.

En alternativ lösning skulle vara att i patentlagen ta in en bestämmelse av innebörd att europeiskt patent får förklaras ogiltigt såvitt avser Sve- rige, om det avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52—57 i konventionen.1 Kommittén anser emellertid att enbart en hänvisning till konventionstexten inte är godtagbar på en så viktig punkt. Enligt kommitténs mening bör i patentlagen uttryckligen anges under vilka för- utsättningar europeiskt patent kan ogiltigförklaras såvitt avser Sverige. I patentlagen bör därför föreskrivas att europeiskt patent får förklaras ogiltigt om det har meddelats trots att de patenterbarhetsvillkor som an- ges i lagen inte är uppfyllda.

Det kan emellertid enligt kommitténs uppfattning ifrågasättas om inte en sådan lösning med den nuvarande utformningen av patenterbarhets- villkoren i 1 5 patentlagen i andra fördragsslutande stater skulle kunna ge upphov till tveksamhet huruvida grunderna för ogiltigförklaring av europeiskt patent såvitt avser Sverige helt överensstämmer med vad som föreskrivs i konventionen. Det förtjänar härvidlag påpekas, att lag- förarbeten av det slag som föreligger i Sverige saknar motsvarighet i åtskilliga av de stater som förväntas tillträda konventionen. De nor- diska kommittéer som nu har övervägt vilka författningsändringar som föranleds av den europeiska patentkonventionen har vidare ansett det vara av vikt att nordisk rättspraxis kommer att tillmätas betydelse i andra fördragsslutande stater när det gäller tolkning och tillämpning av konventionens bestämmelser om villkoren för patenterbarhet. Enligt kommittéernas uppfattning är utsikterna större i detta avseende, om pa- tenterbarhetsvillkoren i de nordiska patentlagarna ges en utformning som nära ansluter sig till utformningen av motsvarande bestämmelser i konventionen.

På grund av vad sålunda anförts förordar patentpolicykommittén att 1 & patentlagen ges en avfattning som nära ansluter sig till konventio— nens bestämmelser rörande avgränsningen av det patenterbara området. En sådan lösning skulle i allt väsentligt innebära en kodifiering av dokt- rin och praxis.

Såvitt avser livs- och läkemedel gällde enligt 1884 års patentförord— ning att patent inte fick meddelas på själva alstret utan endast på sär- skilt förfarande för framställning av detta. Genom 1967 års patentlag upphävdes i princip förbudet mot produktpatent på livs— och läkemedel. I övergångsbestämmelserna till denna lag föreskrivs dock att patent inte får meddelas på alster som är livs- eller läkemedel förrän regeringen förordnar vannat. Något sådant förordnande har inte meddelats. Som nyss nämnts får europeiskt patent meddelas på alster som är livs- och

1 En dylik bestämmelse måste kompletteras med en föreskrift av innebörd att europeiskt patent får förklaras ogiltigt, om det inte uppfyller kraven på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till svensk patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den ansökan som ligger till grund för det europeiska patentet eller i förhållande till svenskt patent grundad på sådan tidigare ansökan.

läkemedel, men fördragsslutande stat kan genom att avge reservation uppnå att sådana produktpatent under en övergångstid inte får rättsver— kan i den staten.

Enligt kommitténs mening måste det anses uteslutet att i den svenska patentlagstiftningen behålla förbudet mot produktpatent på livs- och lä- kemedel såvitt avser patent som meddelas av det svenska patentverket, om sådana produktpatent kan meddelas för Sverige av det europeiska patentverket. Vid ett svenskt tillträde till konventionen uppkommer där- för enligt kommitténs uppfattning endast frågan om Sverige skall avge reservation för att därigenom få möjlighet att upprätthålla förbudet mot dylika produktpatent under en övergångstid på högst femton år.

I 1966 års proposition med förslag till patentlag uttalade föredra- gande departementschefen att det från samhällelig synpunkt inte fanns något hållbart skäl för förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel men att förbudet borde bibehållas under en övergångstid till dess att mot- svarande ändring allmänt hade genomförts i andra industriländer (prop. s. 70).

Enligt kommitténs mening finns det inte heller i dag något hållbart skäl för ett förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. De stater som tillträder den europeiska patentkonventionen och som i dag inte tillåter sådana produktpatent kommer, i vart fall efter en övergångstid, att bli tvungna att tillåta dylika produktpatent. Konventionen mellan EG-staterna om marknadspatent medger inte något undantag från möj- ligheten att få marknadspatent i fråga om produktpatent på livs- och läkemedel. Det får därför anses uteslutet att Danmark skulle behålla ett sådant förbud för nationella patent sedan marknadspatentkonventio- nen har trätt i kraft för dess del. Det är däremot tänkbart att Danmark intill dess kommer att behålla detta förbud. I Norge övervägs att behålla förbudet mot sådana produktpatent. Vid ett tillträde till konventionen kan Norge därför komma att utnyttja reservationsmöjligheten för att i vart fall under en övergångstid kunna behålla förbudet. Huruvida för- budet mot produktpatent på livs— och läkemedel kommer att upphävas i Finland är f. n. en öppen fråga.

Enligt kommitténs uppfattning talar övervägande skäl för att förbudet i övergångsbestämmelserna till patentlagen att meddela produktpatent på livs- och läkemedel upphävs i samband med att den europeiska pa- tentkonventionen träder i kraft. Om förbudet upphävs finns inte anled- ning för Sverige att vid tillträde till konventionen avge reservation på denna punkt.

Som framgår av avsnitt 12.2.2 finns i artikel 54.5 i den europeiska pa- tentkonventionen en särskild bestämmelse om vad som skall anses känt när det gäller ansökan om patent på redan kända ämnen eller bland— ningar som är avsedda för användning som hjälpmedel vid sådana me- toder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som utövas på människor eller djur. Patent får sålunda meddelas på an- vändning vid metod som nyss nämnts endast om användning av ämnet eller blandningen vid någon sådan metod inte är känd tidigare.

Om det i svensk rätt övergångsvis gällande förbudet mot produktpa- tent på livs- och läkemedel upphävs utan att i patentlagen införs en be-

stämmelse som svarar mot konventionens artikel 54.5, skulle patent på hjälpmedel för medicinsk behandling enligt svensk rätt kunna meddelas i större utsträckning än enligt konventionen, nämligen inte bara i fråga om den först uppfunna användningen som sådant hjälpmedel utan även i fråga om andra därefter uppfunna användningar för sådana ändamål. Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. s. 71 f) skulle det nämligen inte vara uteslutet att en ny biologisk verkan av ett redan patenterat läkemedel kan ha sådan uppfinningshöjd i förhållande till det tidigare patentet att ett nytt självständigt patent kan meddelas. Det torde inte finnas någon anledning att i svensk rätt medge patent i fråga om användning av sådana hjälpmedel som nu avses i andra fall än som medges i den europeiska patentkonventionen. I patentlagen bör där- för tas in en bestämmelse som svarar mot artikel 54.5.

12.3. Produktskyddets omfattning

12.3.1. Gällande rätt

Enligt svensk rätt gäller patent som avser alster, s. k. produktpatent, en- dast inom de användningsområden för alstret som sökanden har angivit i patentkraven och andra områden som för fackmannen kan anses när- liggande i förhållande till dessa.

Denna princip om användningsbundet produktskydd, som har sin hu- vudsakliga betydelse när det gäller patent på kemiska föreningar, livs- medel och läkemedel, har inte kommit till uttryck i lagtexten. Enligt ut- talande av föredragande departementschefen i 1966 års proposition (s. 71) ledde emellertid de allmänna patenterbarhetsvillkoren i patentla- gen till att patent på en kemisk förening kunde gälla endast inom de an- vändningsområden som angivits i patentkraven och andra områden som för fackmannen kunde anses närliggande i förhållande till dessa. I pro- positionen framhölls att det inte var uteslutet att annan kunde påvisa nya användningsområden av ett ämne och erhålla självständigt patent på användning av ämnet inom dessa områden. Vid bestämmande av gränserna för vilka användningsområden som kan anses täckta av paten- tet borde emellertid enligt departementschefens mening inte anläggas ett alltför snävt betraktelsesätt, utan den som hade uppfunnit ämnet och påvisat dess praktiska nytta borde ges en rimlig marginal. I fråga om hithörande ämnen borde det dessutom enligt hans uppfattning vara tillåtet att ange flera olika användningsområden utan att uppfinningen därmed anses oenhetlig. Enligt departementschefen fick det ankomma på praxis att ytterligare precisera gränserna för patentskyddet i de fall som nu avses. Någon närmare reglering i lagtexten av denna fråga syntes enligt hans mening knappast lämplig eller möjlig.

På grundval av departementschefens uttalande har i de av patentver— ket utfärdade patentbestämmelserna tagits in en föreskrift att om upp- finning avser ett alster, t. ex. en kemisk produkt, användningen skall an- ges i patentkravet, om den inte klart framgår av de egenskaper hos alst- ret som har angivits i patentkravet (3 & punkt 3 andra stycket).

12.32. Den europeiska patentkonventionen

I konventionen anges inte uttryckligen huruvida skyddet för produktpa- tent är användningsbundet eller om detta skydd är oinskränkt och så- lunda inte begränsat till den användning som anges i patentkraven. Det är dock klart att det under utarbetandet av konventionen förutsattes att produktskyddet skulle vara oinskränkt, dvs. omfatta varje tänkbar an- vändning av den patenterade produkten. Detta har också ansetts följa motsättningsvis av en föreskrift i artikel 167.2.a av innebörd att för- dragsslutande stat under en övergångstid inte behöver tillerkänna euro- peiskt patent rättsverkan i den staten till den del patentet ger ett skydd som avser kemiska produkter, livsmedel eller läkemedel som sådana.

12.3.3. Kommitténs överväganden

Frågan om omfattningen av skyddet för produktpatent diskuterades in- gående under förarbetet till 1967 års nordiska patentlagar (NU s. 110 ff, prop. s. 71 f). Denna fråga, vilken som nämnts har särskild betydelse såvitt avser kemiska föreningar, livsmedel och läkemedel, blev aktuell genom att de nordiska patentkommittéerna föreslog att det tidigare för- budet mot patent på sådana produkter skulle upphävas. I 1963 års be- tänkande anförde de nordiska patentkommittéerna att de nya patentla- garna borde grundas på principen om oinskränkt produktskydd. Kom- mittéerna ansåg sålunda att ett system med användningsbundet produkt- skydd ofta skulle vålla praktiska svårigheter när det gällde att göra en rimlig avgränsning av patentskyddet. Vidare skulle man enligt kommit- téerna lätt kunna komma i det läget att patenthavaren inte kunde hävda sin patcnträtt på grund av den osäkerhet som förelåg när det gällde att avgöra för vilken användning alstret i ett visst fall såldes. Dessutom åbe- ropade kommittéerna att principen om ett oinskränkt produktskydd i praxis tillämpades i Storbritannien och USA samt att denna princip kun- de förväntas bli införd i det planerade systemet med europeiska patent. En av den norska kommitténs medlemmar uttalade sig dock till förmån för ett användningsbundet produktskydd. Till denna uppfattning anslöt sig vid remissbehandlingen bl. a. de nordiska industriförbunden. Enligt dessa förbund borde man i vart fall avvakta utvecklingen i andra indust- riländer innan ett oinskränkt produktskydd infördes i de nordiska län- derna.

Efter remissbehandlingen av 1963 års betänkande togs frågan om pa- tentskyddets omfattning vid produktpatent upp till förnyade övervägan- den vid nordiska dcpartementsöverläggningar. Vid dessa överläggningar uppnåddes enighet om att produktskyddet borde vara användningsbun- det. Någon ändring av den lagtext som hade föreslagits i 1963 års betän- kande gjordes dock inte. Vid dessa överläggningar uttalades i stället att de av kommittéerna föreslagna allmänna patenterbarhetsvillkoren innebar att produktskyddet var användningsbundet. Föredragande departements— chefen anslöt sig till detta uttalande (prop. s. 72).

Principen om ett oinskränkt produktskydd tillämpas i åtskilliga större industriländer, t.ex. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbri-

tannien och USA. Sedan 1967 års nordiska patentlagstiftning antogs har utvecklingen gått i riktning mot ett oinskränkt produktskydd. De nor- diska länderna torde nu vara i stort ensamma bland industriländerna att tillämpa ett användningsbundet produktskydd. Det kan anmärkas att frågan om produktskyddets omfattning livligt har diskuterats i åtskilliga länder och särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland, sedan produktskydd för kemiska föreningar infördes i denna stat i samband med en revision av den tyska patentlagstiftningen år 1968. I den tyska patentlagstift- ningen anges visserligen inte uttryckligen huruvida patentskyddet vid produktpatent skall vara användningsbundet eller oinskränkt. Efter domstolsavgörande i högsta instans år 1972 torde det dock få anses klar- lagt att principen om oinskränkt produktskydd skall tillämpas.1

Som nyss nämnts har man vid den europeiska patentkonventionens tillkomst utgått från att europeiskt patent kommer att medföra oin- skränkt produktskydd. Om Sverige tillträder den europeiska patentkon- ventionen, måste därför europeiska patent för Sverige som avser alster ges ett oinskränkt produktskydd. Enligt kommitténs mening får det ef- ter ett tillträde till konventionen anses otänkbart att i svensk rätt fort- sätta att tillämpa ett användningsbundet produktskydd för patent som har meddelats av det svenska patentverket. Med hänsyn till den utveck- ling mot ett oinskränkt produktskydd som har ägt rum vill emellertid kommittén förorda, att principen om oinskränkt produktskydd införs i svensk rätt oavsett om Sverige tillträder den europeiska patentkonven- tionen eller ej. Enligt kommitténs uppfattning bör den praxis som kom- mer att utbildas vid det europeiska patentverket vid tillämpning av den- na princip tillmätas stor betydelse i Sverige.

Kommittén har för sin del inte ansett att de allmänna patenterbar- hetsvillkor som föreskrivs i patentlagen ger någon ledning vid avgöran- det av om patentskyddet vid produktpatent enligt svensk rätt är oin- skränkt eller användningsbundet. På grund härav anser kommittén det inte nödvändigt att göra någon ändring i lagtexten för att ange den före- slagna förändringen i fråga om produktskyddets omfattning. Om en ut- trycklig föreskrift ges i patentlagen att produktpatent leder till oin- skränkt produktskydd, torde det vara nödvändigt att i lagtexten reglera också under vilka förutsättningar produktpatent får meddelas. Enligt kommitténs uppfattning skulle det emellertid vara förenat med stora svå- righeter att i lagtext ange när en uppfinning skall anses ha sådan karak- tär att patentansökan bör leda till patent på produkten som sådan. Den- na fråga blir av större vikt vid tillämpning av principen om oinskränkt produktskydd än i ett system med användningsbundet produktskydd. En reglering av denna fråga i lagtext synes därför inte lämplig.

För att ett oinskränkt produktskydd skall kunna erhållas måste enligt kommitténs mening krävas att själva produkten är en uppfinning som uppfyller de patenterbarhetsvillkor som uppställs i patentlagen , bl.a. kravet på uppfinningshöjd. Om produkten visserligen är ny men uppfin- ningen av produkten som sådan saknar uppfinningshöjd och det är en-

1Avgörande av Bundesgerichtshof den 14 mars 1972 i fallet ”Imidazoline”, berört i Gewerblicher Rechtsschutz und Urheberrecht 1972 s. 541 ff och i Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 1974 s. 349 ff.

dast en viss användning av produkten som medför en ny och okänd tek- nisk effekt, bör sökanden i stället i ett system med oinskränkt produkt- skydd erhålla endast skydd för denna användning av produkten. Er- farenheterna i USA utvisar också att det i ett system med oinskränkt produktskydd ställs större krav på uppfinningshöjd hos produkten som sådan för att produktpatent skall komma i fråga än vad som är gängse enligt nuvarande nordisk praxis. Uppfinningar som inte anses ha till- räcklig uppfinningshöjd i fråga om själva produkten ges i ett sådant sys- tem ett mera begränsat skydd i form av patent på användning av pro- dukten.

Den som uppfinner en ny användning av en tidigare patenterad pro- dukt kan få patent på denna användning även i ett system med oin- skränkt produktskydd, men han blir då beroende av produktpatentet. Detta innebär i praktiken att han inte får utnyttja sin uppfinning utan medgivande av det äldre patentets innehavare, om han inte genom tvångslicens har erhållit rätt därtill.

Om uppfinningen av själva alstret uppfyller kravet på uppfinnings— höjd, bör uppfinnaren enligt kommitténs mening i framtiden vara berät- tigad till ett oinskränkt produktskydd, även om endast en enda praktisk användning har kunnat påvisas av honom vid ansökningstillfället. Genom uppfinningen ställs nämligen en förut okänd produkt till förfo- gande för forskning och utveckling, och detta har visat sig kunna leda till att nya användningsområden senare påvisas. Uppfinningar som avser nya användningar av den patenterade produkten kan emellertid, som nyss nämnts, endast leda till beroende patent.

Kommittén vill i detta sammanhang framhålla att enligt dess uppfatt- ning skillnaden i sak mellan ett användningsbundet och ett oinskränkt produktskydd inte bör överdrivas. I den mån ett alster i sig utgör en uppfinning av så kvalificerat slag att produktpatent skulle kunna med- delas i ett system med oinskränkt produktskydd, kan nämligen enligt kommitténs uppfattning redan enligt nuvarande nordisk praxis patent- skydd erhållas över så vida användningsområden att detta skydd i prak- tiken närmar sig det oinskränkta produktskyddet.

En övergång i svensk rätt till principen om oinskränkt produktskydd medför vissa övergångsproblem.

Vad först gäller patent som har meddelats före övergången till den nya principen anser kommittén det uppenbart att dessa patent även i fortsättningen skall gälla med användningsbundet produktskydd. Detta får anses följa av 39 & patentlagen . Där föreskrivs att patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven. Som tidigare nämnts skall enligt patentbestämmelserna i fråga om uppfinning som avser alster använd- ningen anges i patentkravet, om det inte framgår av alstrets egenska- per sådana dessa har angivits i kravet.

Fråga uppkommer vidare om vilket produktskydd som skall gälla för patent som meddelas på grund av ansökan som har gjorts före över- gången till principen om oinskränkt produktskydd men som ännu inte har avgjorts då denna övergång genomförs. Om sådant patent gavs ett oinskränkt produktskydd, skulle detta drabba den som efter det att ansökningen gjordes, men innan övergången till oinskränkt produkt-

skydd genomfördes, hade börjat med en användning av produkten som inte angavs i patentansökningen och som inte heller kan anses vara närliggande i förhållande till användning som angavs i ansökningen. Ett sådant obilligt resultat skulle visserligen i viss mån kunna undvikas genom införande av föranvändarrätt i fall då produktskyddet kom att omfatta användningar som det inte skulle ha gjort enligt de principer som gällde då ansökningen gjordes. Kommittén anser emellertid att den enk- laste och smidigaste lösningen är att principen om oinskränkt produkt- skydd tillämpas endast i fråga om patent som meddelas på grund av an- sökan som görs först efter det att den av kommittén föreslagna ändrade lagstiftningen träder i kraft. En föreskrift härom bör ges i övergångs- bestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen .

12.4. Ensamrätten

12.4.1. Gällande rätt

Innehållet i den ensamrätt som förvärvas genom patent anges i patent- lagen (3 &) endast indirekt genom föreskrifter om vilket utnyttjande av uppfinningen som inte får äga rum utan patenthavarens samtycke. En- samrätten innebär sålunda att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom att använda patent- skyddat förfarande, genom att tillverka, införa, använda eller till försälj- ning, uthyrning eller utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Avser uppfinningen förfarande för tillverkning av alster, omfattar ensamrätten också alster som har tillverkats enligt förfarandet (s.k. in- direkt produktskydd).

Ensamrätten omfattar sålunda alla tänkbara former av yrkesmässigt utnyttjande. De särskilt nämnda formerna utgör endast exempel. En- samrätten omfattar däremot inte utnyttjande av uppfinningen för en- skilt bruk eller för sådan fortsatt forskning eller sådant experiment som avser uppfinningen i sig själv (NU s. 145). Vidare bör märkas att ensamrätten anses uttömd såvitt avser alster som omfattas av patentet och som har sålts med patenthavarens tillstånd (NU s. 148 f).

I den sålunda beskrivna ensamrätten görs dock vissa ytterligare in- skränkningar. Ensamrätten omfattar sålunda inte utnyttjandet av alster som har sålts i Sverige i butik eller på därmed jämförligt sätt, om köpa- ren vid köpet inte ägde eller hade bort äga kännedom om att ensamrät- ten kränktes (3 å tredje stycket). Den som när patentansökningen gjor- des utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller hade vidtagit väsentliga åtgärder därför får utan hinder av patentet fortsätta utnytt- jandet med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet inte in- nefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller nå- gon från vilken denne härleder sin rätt (4 å). Vidare undantas från en- samrätten utnyttjande av uppfinning på utländskt fartyg, utländskt luft- fartyg eller annat utländskt samfärdsmedel, när detta tillfälligt kommer till Sverige. Slutligen får i den omfattning regeringen förordnar reserv- delar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent införas i Sverige och användas här för reparation av främmande luftfartyg (5 5).

Det olovliga utnyttjande av en patenterad uppfinning som förbjuds enligt lagtexten är det utnyttjande som utförs av någon som gärnings- man. Medverkan till sådant utnyttjande, s.k. medelbart patentintrång, kan beivras endast i den mån detta följer av allmänna straffrättsliga regler om medverkan till brott. För att medverkan till sådant utnyttjan- de skall kunna straffas erfordras dels att utnyttjandet objektivt sett utgör patentintrång, dels att uppsåt att medverka till patentintrång föreligger hos den medverkande. Med straffbar medverkan följer även skadestånds- ansvar. När en medverkande inte har haft uppsåt att kränka patenträt- ten och sålunda inte gjort sig skyldig till straffbart patentintrång, torde enligt de nordiska patentkommittéerna ett skadeståndsrättsligt medver- kansansvar inte kunna grundas på en analogi med straffrätten. Kommit- téerna uttalade emellertid att även om skadestånd i princip inte kunde följa på handlingar som föll utanför de i lagen uppdragna gränserna för ensamrätten, genom den generella avfattningen av lagrummet allmänna skadeståndsrättsliga synpunkter vad gäller oaktsamt handlande dock kunde få visst utrymme, så länge handlandet innefattade ett deltagande i uppfinningens direkta utnyttjande (NU s. 153). Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. s. 210 f) skulle skadestånds- reglerna i patentlagen gälla vid alla slags patentintrång och således vara tillämpliga även vid medverkan i patentintrång.

12.4.2. Kommitténs överväganden

I den europeiska patentkonventionen föreskrivs att innehavare av ett eu- ropeiskt patent skall i varje stat för vilken patentet har meddelats åt- njuta samma rätt som innehavaren av ett i den staten meddelat patent (art. 64.1). Ett europeiskt patent som avser förfarande skall dock alltid ge 5. k. indirekt produktskydd, dvs. skydd också för alster som har fram- ställts direkt genom förfarandet (art. 64.2). Eftersom ensamrätten enligt den svenska patentlagen omfattar också det indirekta produktskyddet, kan den svenska lagstiftningen om patentskyddets omfattning utan änd- ring göras tillämplig på europeiska patent.

Kommittén har emellertid funnit skäl att också ta hänsyn till hur be- stämmelserna om ensamrättens innehåll har utformats i konventionen om marknadspatent. Regleringen av ensamrätten i denna konvention (art. 29—31) skiljer sig från gällande nordisk rätt i två väsentliga av- seenden. I konventionen görs sålunda en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som i princip är för- behållna patenthavaren. Vidare omfattar denna uppräkning både hand- lingar som utgör direkt patentintrång och handlingar som utgör medel- bart patentintrång.

I fråga om det direkta patentintrånget innebär enligt marknadspatent- konventionen (art. 29) ensamrätten att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller lagra alstret för sådant ändamål. Ensamrätten innebär vidare förbud för annan än patenthavaren att an- vända patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med hän- syn till omständigheterna är uppenbart att användning av förfarandet

inte får äga rum utan patenthavarens samtycke, att utbjuda förfarandet för användning i fördragsslutande stat. Ensamrätten innebär slutligen att annan än patenthavaren inte får utbjuda, bringa i omsättning, an- vända eller införa alster som har framställts direkt genom patentskyddat förfarande eller lagra sådant alster för dylikt ändamål.

När det gäller medelbart patentintrång innebär ensamrätten enligt marknadspatentkonventionen (art. 30) att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får i fördragsslutande stat, åt någon som inte är berätti- gad att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, tillhandahålla eller erbjuda sig att tillhandahålla medel för utövande av uppfinningen i fördragsslutande stat, om detta medel hänför sig till något väsentligt i uppfinningen. Ensamrätten omfattar dock endast de fall då den som till- handahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla detta medel vet att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att detta är fal- let. Är medlet en i handeln allmänt förekommande vara, utgör sådant tillhandahållande eller erbjudande som nyss nämnts patentintrång endast om den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla medlet uppmanar den åt vilken medlet tillhandahålls att begå handling som en- ligt konventionen objektivt sett utgör direkt patentintrång.

Frågan huruvida medelbart patentintrång borde införas i de nordiska patentlagarna som en särskild form av uppfinnings utnyttjande över- vägdes av de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande. Kom- mittéerna påpekade att om medelbart intrång infördes som en särskild form för patentets utnyttjande, självständigt ansvar skulle kunna utkrä— vas för det medelbara intrånget (NU s. 153). Ersättning skulle i så fall kunna utkrävas inte endast för skada som uppkommer genom det di- rekta intrånget utan också för skada genom det medelbara intrånget som sådant. En sådan reglering syntes enligt kommittéerna vara befogad en- dast om det ansågs önskvärt att vissa former av medelbart utnyttjande skulle kunna drabbas självständigt, när uppfinningens direkta utnytt- jande inte i och för sig utgjorde patentintrång, t. ex. därför att det inte skedde yrkesmässigt. Kommittéerna ansåg inte att en sådan utvidgning av ensamrätten var påkallad. Mot bakgrund av innehållet i gällande rätt såvitt avser medverkan till brott ansåg föredragande departementsche- fen att anledning saknades att ställa upp särskilda regler om straff för medverkan till patentintrång. Han ansåg det inte heller lämpligt att ställa upp särskilda skadeståndsregler för dylika fall (prop. s. 205, s. 210 f). Som nämnts i avsnitt 12.4.1 skulle emellertid enligt föredragande de- partementschefen de allmänna skadeståndsreglerna i patentlagen vara tillämpliga även vid medverkan i patentintrång.

Enligt kommitténs uppfattning har emellertid denna fråga nu kommit i ett annat läge. Om konventionen om marknadspatent träder i kraft, torde samtliga EG-stater komma att anpassa sin nationella patentlag- stiftning till konventionen i detta väsentliga avseende. Enligt kommitténs mening måste en enhetlig reglering i Västeuropa av ensamrättens om- fattning innebära väsentliga fördelar. Särskilt är att märka att Danmark som medlem i EG efter marknadspatentkonventionens ikraftträdande kommer att bli tvunget att tillämpa den konventionens reglering såvitt

avser de patent som meddelas enligt den konventionen. Det måste anses uteslutet att det i Danmark införs en lagstiftning som leder till att en- samrätten får olika innehåll beroende på om patentet är ett nationellt danskt patent eller ett marknadspatent. Den danska kommittén avser att lägga fram förslag till en anpassning av den danska patentlagen till marknadspatentkonventionen på denna punkt. En förutsättning för att den nordiska rättsenheten skall kunna bibehållas blir därför att Fin- land, Norge och Sverige anpassar sin lagstiftning till marknadspatent- konventionen i detta avseende. Av nu angivna skäl föreslår. patentpolicy- kommittén att i patentlagen införs en reglering som innebär att vissa former av medelbart utnyttjande utgör en självständig form av patent- intrång.

Även frågan om sättet att i lagtexten ange ensamrättens innehåll be- handlades i 1963 års betänkande (NU s. 147). De nordiska patentkom- mittéerna övervägde sålunda huruvida i lagtexten borde uttömmande anges vilka former av utnyttjande som förbehålls patenthavaren eller huruvida ensamrättens omfattning borde anges genom en generellt av- fattad bestämmelse. Kommittéerna ansåg att rättssäkerhetsskäl visserli- gen kunde tala för en uttömmande uppräkning av de former av utnytt- jande som omfattas av ensamrätten men att patenthavarens intresse av ett fullständigt skydd övervägde. Enligt kommittéerna borde nämligen skyddet inte kunna kringgås genom någon speciell form av nyttjande som lagstiftaren inte hade kunnat förutse. Uppräkningen i marknadspa- tentkonventionen av icke tillåtna former av utnyttjande är emellertid en- ligt patentpolicykommitténs mening så omfattande, att något sådant känt tillvägagångssätt för att utnyttja patentskyddad uppfinning som bör omfattas av ensamrätten inte torde falla utanför uppräkningen. Som nyss anförts skulle det enligt patentpolicykommitténs uppfattning inne- bära väsentliga fördelar om den svenska patentlagens reglering av en- samrätten överensstämmer med vad som allmänt kommer att gälla i Västeuropa. På grund av vad nu sagts föreslår kommittén att den svenska lagstiftningen anpassas till marknadspatentkonventionen också på det sättet att alla former av utnyttjande som omfattas av ensamrät- ten anges direkt i lagen genom en uttömmande uppräkning.

Den inskränkning i ensamrätten som föreskrivs i 3 & tredje stycket pa- tentlagen, dvs. i fråga om utnyttjande av alster som har sålts i butik eller på därmed jämförligt sätt, tillkom på danskt initiativ (NU s. 150 f, prop. s. 95 f). Bestämmelsen avsåg att skydda främst jordbrukare och hantver- kare mot ansvar för patentintrång, om de i sin yrkesverksamhet använ- der maskiner eller redskap som har inköpts på sätt som nyss nämnts. De finska, norska och svenska kommittéerna ifrågasatte emellertid om en bestämmelse med sådant innehåll var erforderlig. Enligt deras uppfatt- ning tydde nämligen erfarenheten på att patenthavaren i allmänhet inte i praktiken hade något intresse av att göra sin ensamrätt gällande mot konsumenter i de situationer som skulle komma att omfattas av en sådan bestämmelse. För att vinna nordisk enhetlighet godtog emellertid dessa kommittéer bestämmelsen. Enligt 1963 års betänkande utgick de emeller- tid från att bestämmelsen i realiteten inte medförde någon väsentlig in- skränkning i patenthavarens ensamrätt men att den i undantagsfall kun-

de vara av värde för den fria omsättningen.

Denna bestämmelse saknar motsvarighet i konventionen om mark- nadspatent. Danmark torde därför komma att upphäva den. För Sveri- ges del torde några betänkligheter mot att upphäva bestämmelsen inte föreligga. Kommittén föreslår därför att 3 & tredje stycket patentla- gen upphävs. Liksom detta lagrum vid sin tillkomst inte ansågs medföra någon väsentlig inskränkning i ensamrätten torde enligt kommitténs me- ning bestämmelsens upphävande inte medföra någon väsentlig utvidg- ning av denna rätt. Det skadestånd som patenthavaren skulle kunna till- erkännas av den enskilde lantbrukaren eller hantverkaren torde endast undantagsvis vara av sådan storlek att han kan finna det meningsfullt att efterforska dessa köpare och göra skadeståndsanspråk gällande mot dem. Patenthavaren torde naturligen i första hand vilja vända sig mot den som yrkesmässigt olovligen försäljer patentskyddat alster. Det bör vidare märkas att till den del utnyttjandet av det patentskyddade alstret har skett i god tro, dvs. innan utnyttjaren insåg eller borde ha insett att alstret var patentskyddat, 58 å andra stycket patentlagen är tillämpligt. Enligt detta lagrum skall ersättning i dylika fall utgå endast om och i den mån det anses skäligt. I de fall som nu avses kan enligt kommitténs mening omständigheterna ofta vara sådana att något skadestånd inte bör utgå.

I konventionen om marknadspatent föreskriVS undantag från ensam- rätten såvitt gäller oförberedd tillredning på apotek av läkemedel enligt förskrivning av läkare i enskilda fall och såvitt gäller åtgärder med sålunda tillrett läkemedel. Kommittén föreslår som tidigare nämnts att det övergångsvis gällande förbudet mot produktpatent på läkemedel upphävs. Därmed blir risken för att apotekspersonal kan ådra sig an- svar för patentintrång genom att expediera läkemedel enligt recept vä- sentligt större än för närvarande, när endast förfarande för tillverkning av läkemedel kan patenteras. Kommittén förordar därför att det i patent- lagen, i likhet med vad som är fallet i marknadspatentkonventionen, görs undantag från ensamrätten såvitt avser tillredning på apotek av läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilda fall och åtgärder med sålunda tillrett läkemedel.

Det bör anmärkas att enligt marknadspatentkonventionen frågan om föranvändarrätt till uppfinning som omfattas av marknadspatent regle- ras av fördragsslutande stats nationella lag (art. 38). Föranvändarrätt till sådan uppfinning är begränsad till den stat i vilken den har uppstått.

12.5. Prioritetsrätten 12.5.1 Gällande rätt

Enligt 65 patentlagen får regeringen förordna, att ansökan om patent på uppfinning, som tidigare har angivits i ansökan om skydd i utlandet, i vissa avseenden, nämligen vid tillämpning av bestämmelsema om ny- hetshinder, uppfinningshöjd och föranvändarrätt, skall anses gjord sam- tidigt med ansökningen i utlandet, om sökanden yrkar det (5. k. konven- tionsprioritet). Bestämmelsen om rätt att åtnjuta sådan prioritet grundas

1883 års Pariskonvention för industriellt rättsskydd.1 Pariskonven- tionens föreskrifter i ämnet tillkom för att göra det möjligt för en upp- finnare att få patent på samma uppfinning i flera länder utan att behöva göra ansökningarna samtidigt i dessa länder för att undgå att egen an- sökan i en stat kom att utgöra nyhetshinder för egen ansökan som görs senare i annan stat.

Förordnande enligt 6 & patentlagen har meddelats i 9—12 55 patent- kungörelsen. Som villkor för att prioritet skall få åtnjutas föreskrivs att uppfinningen skall ha angivits i ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell i främmande stat som har tillträtt Pa- riskonventionen. Vidare måste patent sökas i Sverige inom tolv månader från ansökningsdagen i den främmande staten. 'Slutligen måste sökanden inom tre månader från den dag då ansökningen ingavs i Sverige skrift— ligen begära prioritet och lämna uppgift om var och när den för prio- ritet åberopade ansökningen gjordes samt, så snart ske kan, ange dess nummer. Prioritet kan få åtnjutas också om uppfinningen har angi- vits i ansökan som inte avser stat som har tillträtt nämnda konvention, om patentmyndigheten finner särskilda skäl att jämställa den ansök- ningen med ansökan i konventionsstat. Det är att märka att enligt gäl- lande rätt prioritet inte får grundas på tidigare svensk patentansökan.

Patentverket kan förelägga sökanden att inkomma med särskilt bevis om ingivningsdagen för den tidigare ansökningen samt kopia av beskriv- ning, ritningar och skyddskrav i denna ansökan (de s.k. prioritetshand- lingarna). Efterkommer sökanden inte sådant föreläggande, får prioritet inte åtnjutas.

För att prioritet skall få åtnjutas behöver den tidigare och den senare ansökningen inte vara identiska. Prioritet kan sålunda erhållas för del av en senare ansökan. För en ansökan kan också åberopas prioritet från flera olika tidigare ansökningar, s. k. multipel prioritet, och dessa tidiga- re ansökningar får vara gjorda i olika länder.

12.52. Den europeiska patentkonventionen

Vid ansökan om europeiskt patent får prioritet grundas på sådan an- sökan om skydd som görs i eller med verkan för stat som är ansluten till Pariskonventionen. Därvid beaktas varje ansökan som jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan, oavsett om detta följer av nationell rätt eller av bilaterala eller multilaterala överenskommelser (art. 87). Enligt uttrycklig föreskrift får prioritet räknas från tidigare eu- ropeisk patentansökan. Den europeiska patentorganisationens förvalt- ningsråd kan under vissa villkor medge att prioritet får grundas också på ansökan i stat som inte har tillträtt Pariskonventionen. För att en eu- ropeisk patentansökan skall få åtnjuta prioritet, måste den ges in inom tolv månader efter det att den prioritetsgrundande ansökningen gjordes. Önskar sökande av europeiskt patent åtnjuta prioritet, måste han sam- tidigt med att patentansökningen görs skriftligen begära prioritet (art. 88; regel 38). Denna begäran skall innehålla uppgift om var och när

1 Jfr kommitténs förra betänkande, s. 28 f.

den för prioritet åberopade ansökningen gjordes. Sökanden skall vi- dare inom sexton månader från prioritetsdagen lämna uppgift om den tidigare ansökningens nummer samt ge in avskrift av den tidigare an- sökningen och särskilt bevis om ingivningsdagen för denna ansökan.

För europeisk patentansökan kan åtnjutas multipel prioritet (art. 88). Prioritet kan få åtnjutas också för del av europeisk patentansökan.

12.5.3. Kommitténs överväganden

Pariskonventionen reglerar endast rätten att vid patentansökan i en kon- ventionsstat räkna prioritet från tidigare ansökan i annan konventions- stat. Svensk rätt uppfyller Pariskonventionens krav i detta avseende men medger inte att prioritet får grundas på tidigare ansökan om patent i Sverige. Som framgår av kommitténs förra betänkande (5. 98—100) skulle ett tillträde till samarbetskonventionen innebära att Sverige i prin- cip måste medge att i fråga om internationell patentansökan som omfat- tar Sverige prioritet får grundas på tidigare nationell patentansökan i Sverige och på tidigare internationell patentansökan som omfattar Sve- rige.

Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen kommer den som söker europeiskt patent för Sverige att kunna åberopa prioritet från nationell svensk patentansökan, från internationell patentansökan som omfattar Sverige och från europeisk patentansökan som omfattar Sverige. Såvitt nu kan bedömas torde, om Sverige tillträder både samar- betskonventionen och den europeiska patentkonventionen, flertalet an- sökningar om patent för Sverige komma att göras i form av internatio- nell eller europeisk patentansökan.

Med hänsyn till att prioritet får grundas på nationell svensk patent- ansökan både vid internationell och vid europeisk patentansökan som omfattar Sverige, synes det enligt kommitténs uppfattning rimligt att, om Sverige tillträder ifrågavarande konventioner, även den som söker pa- tent för Sverige genom nationell patentansökan får åtnjuta prioritet från tidigare sådan ansökan. Som påpekats i kommitténs förra betänkande (s. 99 f) uppkommer vissa möjligheter till dubbelpatentering och förläng— ning av skyddstiden om, såvitt gäller ansökan om patent för Sverige, prioritet får grundas på tidigare ansökan om patent för Sverige. Detta kan enligt kommitténs mening inte innebära några påtagliga olägenheter. Att vid tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patent- konventionen medge rätt att även vid nationell svensk patentansökan åt- njuta prioritet från annan sådan ansökan torde i vart fall vara i det när- maste utan betydelse för omfattningen av de problem som kan uppstå i dessa avseenden. Kommittén föreslår av nu angivna skäl att prioritet skall få grundas även på tidigare patentansökan hos det svenska patent- verket i samtliga fall då patent söks för Sverige, oavsett om detta sker genom internationell patentansökan, europeisk patentansökan eller na- tionell patentansökan.

Som nämnts har sökanden enligt gällande rätt en frist på tre månader från ansökningsdagen för att begära prioritet. Någon sådan frist finns inte enligt den europeiska patentkonventionen och inte heller enligt sam-

arbetskonventionen. Enligt dessa konventioner måste prioritet begäras samtidigt med att ansökningen ges in. I sitt förra betänkande (s. 98) tog kommittén upp frågan huruvida ett svenskt tillträde till samarbetskon- ventionen borde föranleda att den svenska regleringen på denna punkt anpassades till den konventionen. l betänkandet uttalade kommittén att det enligt kommitténs uppfattning var en fördel för sökanden att under en tremånadersfrist kunna överväga, om han önskade begära prioritet från tidigare ansökan. Kommittén ansåg att någon olägenhet av betydelse för den svenska patentmyndigheten inte torde uppkomma om i detta av- seende olika regler kom att gälla för nationella och internationella an- sökningar. På grund härav ansåg sig kommittén inte böra föreslå att den reglering som gäller för nationella patentansökningar skulle anpassas till samarbetskonventionens bestämmelser. Detta ställningstagande har bli- vit föremål för kritik från några remissinstanser. Dessa har anfört, att det föreligger risk för rättsförluster om olika regler kommer att gälla för nationella och internationella ansökningar och att tremånadersfris- ten för att begära prioritet därför borde slopas.

För Sveriges del är det nu fråga om tillträde till två konventions- system som inte medger någon frist för att begära prioritet. Enligt upp- gift från patentverket utnyttjas den nu gällande tremånadersfristen för att begära prioritet sällan. Mot bakgrund härav har kommittén för sin del varit benägen att föreslå att denna frist slopas. Det har emellertid inte varit möjligt att nå enighet mellan de nordiska kommittéerna för en sådan ändring av gällande rätt. Eftersom patentpolicykommittén inte vill förorda en reglering som skulle medföra olika bestämmelser i de nordiska länderna, avstår kommittén från att föreslå ändring av gäl- lande rätt på denna punkt.

Enligt svensk rätt är som tidigare nämnts sökanden skyldig att styrka begärd prioritet genom att ge in prioritetshandlingar endast om patent- myndigheten förelägger honom detta. Både enligt den europeiska pa- tentkonventionen och enligt samarbetskonventionen är ingivande av prioritetshandlingar obligatoriskt. Särskilt från det svenska näringslivet har uttryckts önskemål om att ingivande av prioritetshandlingar görs obligatoriskt även i svensk rätt. Som skäl härför har framförallt anförts, att det, då talan förs om ogiltigförklaring av meddelat patent, kan vara av stort värde att ha tillgång till prioritetshandlingarna och att det då ofta kan vara svårt att få tillgång till dessa handlingar om de inte har in- givits till patentverket. I vissa fall är det sålunda inte möjligt att utan pa- tenthavarens samtycke få del av dessa handlingar. Grundas exempelvis prioriteten på en i USA gjord ansökan som inte har lett till patent, är ansökningshandlingarna enligt amerikansk rätt inte offentliga.

Kommittén finner det anförda skälet vara beaktansvärt. Å andra si- dan är det uppenbart att det för patentverket skulle innebära avsevärda svårigheter att ta emot och arkivera prioritetshandlingar i alla de åren- den i vilka prioritet åberopas, om dessa handlingar ges in i form av van- liga kopior. Inom en nära framtid torde emellertid prioritetshandlingar kunna erhållas i form av mikrofilm från flera av de stora industriländer- nas patentmyndigheter, framförallt från patentmyndigheterna i För- bundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och USA. Härmed skulle det

helt övervägande antalet prioritetshandlingar kunna erhållas i form av mikrofilm och några väsentliga arkivproblem skulle inte behöva upp- komma för patentverket.

Utifrån förutsättningen att huvuddelen av prioritetshandlingarna kommer att kunna tillhandahållas i form av mikrofilm föreslår kommit- tén att sök-ande som har åberopat prioritet utan särskild anmaning skall ge in prioritetshandlingarna till det svenska patentverket inom viss tid. Patentverket bör emellertid ges rätt att förordna i vilken form dessa handlingar skall ges in och att genom generella föreskrifter göra undan- tag från skyldigheten att ge in sådana handlingar. Sådant undantag bör göras dels i de fall då prioritet grundas på tidigare nationell svensk patentansökan, dels i fråga om prioritetshandlingar som med säkerhet är allmänt tillgängliga i utlandet.

12.6. Tilläggspatent 12.6.1 Gällande rätt

Den som har fått patent på en uppfinning har enligt 7 & patentlagen rätt att få tilläggspatent på utveckling av den ursprungliga uppfinningen. Som förutsättning gäller dock att ansökan om tilläggspatent görs innan ansökningen om huvudpatentet blir allmänt tillgängligt, dvs. i regel inom 18 månader från det att den ursprungliga ansökningen gjordes el- ler, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Tilläggspatent får meddelas utan hinder av att utvecklingen av huvuduppfinningen inte väsentligen skiljer sig från innehållet i ansökningen om huvudpatentet. Detta inne— bär att tilläggspatent kan meddelas även om det eljest gällande kravet på uppfinningshöjd i förhållande till den ursprungliga uppfinningen inte är uppfyllt.

Ett tilläggspatent är i princip knutet till huvudpatentet. Det upphör normalt att gälla samtidigt med huvudpatentet och får överlåtas endast tillsammans med detta. Om huvudpatentet upphör på grund av att pa— tenthavaren avstår från patentet eller om huvudpatentet förklaras ogil- tigt, övergår emellertid tilläggspatentet till att bli självständigt patent för återstoden av patenttiden. Finns flera tilläggspatent, skall därvid det först meddelade tilläggspatentet gälla som huvudpatent och de övriga som tilläggspatent till detta. För tilläggspatent erläggs inte någon årsav- gift (41 å patentlagen ).

12.6.2. Kommitténs överväganden

I den europeiska patentkonventionen finns inte någon motsvarighet till institutet tilläggspatent.

Systemet med tilläggspatent fördes över till patentlagen från den tidi- gare gällande patentförordningen. Vid tillkomsten av patentlagen över- vägdes huruvida institutet tilläggspatent borde avskaffas. Med hänsyn till den väsentliga skärpning av kraven på nyhet och uppfinningshöjd som 25 andra stycket andra punkten patentlagen innebar i förhållande till äldre rätt ansågs det emellertid rimligt att behålla möjligheten till

tilläggspatent under den tid då ansökningen om huvudpatentet är hemlig (NU s. 173 f, prop. s. 103). Om inte möjligheten att söka tilläggspatent behölls, skulle nämligen, i motsats till vad som tidigare gällt, nämnda lag- rum medföra att ansökan om patent på den ursprungliga uppfinningen oftast kom att utgöra hinder mot patent på utveckling av denna upp- finning.

Enligt kommitténs mening har systemet med tilläggspatent, sådant det utformats i patentlagen , fyllt sitt syfte, nämligen att göra det möjligt att söka patent på en uppfinning innan utvecklingsarbetet är färdigt utan att därför förlora möjligheten att vinna patentskydd för den form av uppfinningen som ett tämligen kort utvecklingsarbete kan leda till. Av tillgängliga uppgifter framgår att, medan tilläggspatent före patentlagens tillkomst huvudsakligen söktes av utländsk storindustri, tilläggspatent ef- ter patentlagens ikraftträdande har sökts främst av inhemska sökande i anslutning till den första patentansökningen på en uppfinning. Antalet ansökningar om tilläggspatent är dock lågt och utgör endast något över en procent av det totala antalet patentansökningar. Hälften av ansök- ningarna om tilläggspatent kommer från industrin och hälften från en- skilda sökande.

Som framgår av avsnitt 12.2.3 innebär kommitténs förslag till ändring i patenterbarhetsvillkoren att patent kan meddelas på uppfinning även om den inte har uppfinningshöjd i förhållande till innehållet i tidigare gjord patentansökan som inte har offentliggjorts före den dag då ifråga- varande uppfinning patentsöks men som sedermera blir allmänt till- gänglig. Om detta förslag genomförs, bortfaller det skäl som föran- ledde att systemet med tilläggspatent behölls i patentlagen, nämligen att enligt 1967 års patentlag ansökan om patent på en uppfinning redan från dagen för dess ingivande kan utgöra hinder mot patent på vidare- utveckling av uppfinningen.

Vidare föreslår kommittén att vid ansökan om svenskt nationellt pa- tent prioritet skall få grundas även på tidigare svensk nationell patentan- sökan (avsnitt 12.5.3). Detta förslag innebär att sökanden genom att åberopa prioritet från den ansökan som avser den ursprungliga uppfin- ningen i förekommande fall kan undvika att denna ansökan kommer att utgöra nyhetshinder i förhållande till den ansökan som avser utveck- lingen av denna uppfinning. I det fall att ansökan om patent på huvud- uppfinningen innehåller något som utgör nyhetshinder gentemot den an- sökan som avser utvecklingen av denna uppfinning, innebär visserligen kommitténs förslag att fristen för att söka patent på utveckling av huvud- uppfinningen minskar från aderton till tolv månader efter det att an- sökan om patent på huvuduppfinningen gjordes. Det torde dock vara mycket ovanligt att den ursprungliga ansökningen innebär nyhetshinder gentemot ansökan som avser utveckling av huvuduppfinningen. En- ligt kommitténs uppfattning kan det inte anses motiverat att ha ett system med tilläggspatent för att tillgodose dessa sällsynta fall. Inte hel- ler det förhållandet att patenthavaren kan uppnå en ekonomisk fördel genom institutet tilläggspatent — eftersom årsavgift inte skall betalas för sådana patent — kan enligt kommitténs mening anses utgöra tillräckliga skäl för att behålla detta institut.

Mot bakgrund av det anförda anser patentpolicykommittén att syste- met mcd tilläggspatent bör avskaffas. Kommittéerna i de övriga nor- diska länderna är av samma uppfattning.

Enligt patentpolicykommitténs mening är det uppenbart att ett upp- hävande av institutet tilläggspatent inte bör påverka giltigheten av redan meddelade tilläggspatent. För dessa bör äldre bestämmelser fortsätta att gälla. De bör sålunda under hela sin giltighetstid kunna övergå till att bli självständiga patent i de fall som anges i 7 & tredje stycket patentlagen . Även i fråga om de ansökningar om tilläggspatent som är anhängiga när de nya bestämmelserna träder i kraft torde det vara lämpligast att låta äldre bestämmelser fortsätta att gälla. Tilläggspatent bör således kunna meddelas på grund av sådan ansökan även efter det att den lagändring genom vilken detta institut i princip avskaffas har trätt i kraft.

Som nämnts i det föregående (avsnitt 1.1) har till kommittén av justi- tiedepartementet överlämnats skrivelse från svenska patentombudsför- eningen med hemställan om ändring i 7 & patentlagen. I skrivelsen häv- das att gällande bestämmelser om tilläggspatent inte ger sökanden möj- lighet att helt utnyttja den prioritetsrätt som han enligt Pariskonventio- nen är berättigad till. Eftersom kommittén föreslår att institutet tilläggs- patent skall upphävas, saknar kommittén anledning att behandla den fråga som berörs i skrivelsen.

12.7. Ansökans form och innehåll

När det gäller ansökans form och innehåll föreligger vissa skillnader mellan gällande svensk rätt och den europeiska patentkonventionens bestämmelser. Enligt kommitténs mening är det emellertid endast fyra punkter som är av särskilt intresse, nämligen frågan om uppfinnarens ställning, kravet på sammandrag, kravet på deposition av mikrobiolo- giska kulturer i vissa fall och regleringen av det s.k. enhetskravet, dvs. av vad som får tas upp i en och samma ansökan. I övrigt kan nämnas att i konventionen saknas motsvarighet till institutet utbrytning (21 & patentkungörelsen) och institutet löpdagsförskjutning (14 & patentla- gen). Kommittén anser att det inte finns någon anledning att upphäva dessa institut, som innebär fördelar för sökanden. De skillnader i fråga om ansökans form och innehåll som finns mellan svensk rätt och kon- ventionen utöver de nu nämnda är enligt kommitténs mening inte av sådan betydelse att de behöver behandlas särskilt.

Vad först angår uppfinnarens ställning gäller både enligt den svenska patentlagen och enligt konventionen att uppfinnarens namn skall anges i ansökningen (95 patentlagen resp. art. 81). Söks patent av annan än uppfinnaren, skall enligt patentlagen sökanden styrka sin rätt till uppfin- ningen. Enligt konventionen behöver däremot sökanden i sådant fall en- dast uppge hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. Det euro- peiska patentverket skall emellertid delge den uppgivne uppfinnaren vad sökanden har anfört i detta avseende (regel 17.3). Godtar uppfinnaren inte sökandens uppgifter, har han möjlighet att vid domstol eller annan behörig myndighet föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Har

sådan talan väckts, avbryts handläggningen av den europeiska patentan- sökningen i avbidan på att tvisten avgörs. På parternas begäran kan emellertid handläggningen fortsättas och det europeiska patentverket kan också på eget initiativ återuppta handläggningen (regel 13).

Både enligt patentlagen och enligt konventionen skall sökanden i princip fullgöra sin skyldighet i de avseenden som nyss nämnts samtidigt med att ansökningen görs. För det fall ansökningen är bristfällig i dessa avseenden skiljer sig emellertid svensk rätt från vad som gäller enligt konventionen. Enligt 15 & patentlagen skall i sådant fall sökanden före- läggas att inom viss frist inkomma med uppgift om uppfinnaren och i förekommande fall styrka sin rätt till uppfinningen. Underlåter han detta avskrivs ansökningen. Avskriven ansökan återupptas, om sökan- den inom fyra månader efter fristens utgång avhjälper bristen och erläg- ger återupptagningsavgift. Föreligger brist i de avseenden som nu berörs i fråga om europeisk patentansökan, skall det europeiska patentverket underrätta sökanden om detta. Avhjälps inte sådan brist inom sexton månader från ansökningens ingivningsdag eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen, anses den europeiska patentansökningen återkallad (art. 91.5). Någon möjlighet att därefter få ansökningen återupptagen finns inte. .

Enligt kommitténs uppfattning är uppfinnarens ställning enligt pa— tentlagen förmånligare än enligt konventionen. Kravet att annan sö— kande än uppfinnaren skall styrka sin rätt till uppfinningen bör därför bibehållas såvitt gäller nationella svenska patentansökningar. Enligt kommitténs mening bör inte heller från konventionen övertas systemet med en direkt i lagen angiven frist inom vilken uppfinnaren måste an- ges. Den nuvarande ordningen enligt svensk rätt där fristen bestäms genom föreläggande i det enskilda fallet och där möjlighet till återupp- tagande finns om fristen försittes framstår genom sin flexibilitet som förmånligare än konventionens även från uppfinnarens synpunkt.

Enligt den europeiska patentkonventionen skall europeisk patentansö- kan innehålla ett s.k. sammandrag (abstract), dvs. en kortfattad sam- manfattning av vad som framgår av beskrivningen, patentkraven och eventuella ritningar (art. 78, regel 33.2). Sammandraget skall vara avfat- tat så att det på ett lättfattligt sätt anger det tekniska problem som upp- finningen behandlar, grundprincipen för den lösning som uppfinningen innebär och uppfinningens huvudsakliga användning eller använd- ningar. Sammandraget skall tjäna uteslutande som teknisk information. Det får sålunda inte tillmätas betydelse för annat ändamål, i synnerhet inte vid bestämmande av det begärda skyddets omfattning eller vid av- görande av huruvida ansökningen innebär nyhetshinder gentemot patent- ansökningar som har ingivits senare men dock innan den förstnämnda ansökningen har publicerats (art. 85). Motsvarande bestämmelser finns i samarbetskonventionen (art. 3.3, regel 8.1). Något krav på sammandrag finns däremot inte i gällande svensk rätt.

Frågan huruvida krav på sammandrag bör införas i svensk rätt be- handlades i kommitténs förra betänkande (s. 97 f). I det betänkandet ut- talade kommittén att ett väl utarbetat sammandrag underlättade för utomstående att ta del av den uppfinning som omfattas av ansökningen

och därigenom bidrog till spridandet av tekniskt kunnande. Kommittén framhöll emellertid att om sammandrag av patentansökningar skall utgöra en tillförlitlig informationskälla, patentmyndigheten måste svara för viss kontroll av kvaliteten på ingivna sammandrag. Kommittén pe- kade också på att skyldighet att upprätta sammandrag skulle leda till att sökandena åsamkades merarbete och extra kostnader. Med hänsyn till de olägenheter som skyldighet att ge in sammandrag sålunda kunde medföra för såväl sökandena som patentverket ansåg sig kommittén i vart fall inte då böra föreslå att sådan skyldighet skulle införas i svensk rätt när det gällde nationella patentansökningar. Kommittén förklarade emellertid att den avsåg att i sitt nästa betänkande på nytt ta upp denna fråga.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förra betänkande har åtskil- liga remissinstanser förordat att sammandrag införs i svensk rätt. Dessa remissinstanser har anfört, att upprättande av sammandrag orsakar sö- kanden endast ringa merarbete och att detta merarbete uppvägs av de fördelar från informationssynpunkt som ett system med sammandrag ger. Av remissuttalandena synes sålunda framgå att kommitténs farhågor för att skyldighet att upprätta sammandrag skulle medföra merarbete och extra kostnader för sökanden har varit överdrivna. Vidare bör en- ligt kommitténs uppfattning tillmätas avsevärd betydelse att samman- drag krävs enligt såväl den europeiska patentkonventionen som samar- betskonventionen. Mot bakgrund härav föreslår kommittén nu att krav på sammandrag införs för svenska nationella patentansökningar.

I samband med ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonven- tionen uppkommer vidare fråga om i svensk rätt skall införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i vissa fall. Såväl enligt patent- lagen (9 å) som enligt den europeiska patentkonventionen (art. 83) skall uppfinningen i ansökningen beskrivas så tydligt att en fackman med led- ning av beskrivningen kan utöva uppfinningen. Beträffande vissa upp- finningar på det mikrobiologiska området ställs emellertid i konventio- nen upp ett särskilt krav i fråga om tydlighet. Avser uppfinning mikro- biologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och omfattar upp- finningen användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, anses enligt konventionen uppfinningen tillräckligt tydligt angiven en- dast om kultur av mikroorganismen har lämnats i förvar i särskild ordning (regel 28). Någon motsvarande bestämmelse med krav på depo- sition i dylika fall finns varken i patentlagen eller i patentkungörel- sen. I de bestämmelser som patentverket har utfärdat med stöd av 41 & patentkungörelsen ges emellertid vissa föreskrifter om deposition av mikroorganism. Enligt patentbestämmelserna är sådan deposition önsk- värd och lämplig i vissa fall, nämligen om beskrivningen inte kan göras sådan att förväxling med andra organismer är utesluten, om organismen är så sällsynt att det kan antas vara förbundet med svårighet att anträf- fa den i naturen eller om framställningen av organismen inte med säker- het är reproducerbar. Sådan deposition bör ske hos internationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk institution som är oberoende av uppfin- naren (sökanden).

Enligt kommitténs mening bör kravet på tydlighet i fråga om beskriv-

ning av uppfinningen vara lika strängt i svensk rätt som i den euro- peiska patentkonventionen. Som framgår av det följande (avsnitt 12.123) föreslår kommittén som ny ogiltighetsgrund den omständigheten att uppfinningen inte är tillräckligt tydligt angiven i patentet. Enligt kommitténs uppfattning bör denna ogiltighetsgrund ha samma innehåll i fråga om patent meddelade av det svenska patentverket som i fråga om europeiska patent för Sverige. Mot bakgrund av vad nu anförts anser kommittén att i svensk rätt bör införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i samma omfattning som i den europeiska patentkonven- tionen. Den svenska regleringen av sådana depositioner bör enligt kom- mitténs uppfattning i största möjliga utsträckning ges samma innehåll som motsvarande reglering i konventionen.1

Införande av krav på deposition av mikrobiologisk kultur gör det nöd- vändigt att ta ställning till om och under vilka förutsättningar en sålunda deponerad kultur skall vara allmänt tillgänglig. Denna fråga behandlas i avsnitt 12.9.

Vad slutligen angår regleringen av det s.k. enhetskravet föreskrivs i 10 & patentlagen att i samma ansökan inte får sökas patent på två eller flera uppfinningar som är oberoende av varandra. Motsättningsvis gäller att en ansökan får avse flera uppfinningar som inte är oberoende av var- andra. I artikel 82 i den europeiska patentkonventionen föreskrivs att en europeisk patentansökan får hänföra sig till endast en enda uppfinning eller till en grupp uppfinningar som har sådant samband att de ger ut- tryck för samma uppfinningsidé. Någon skillnad i sak mellan 105 pa- tentlagen och konventionens artikel 82 torde inte föreligga.

I svensk rätt ges en närmare reglering av enhetskravet i 15 & patent- kungörelsen. Här föreskrivs att patentkrav får avse utföringsform av uppfinning enligt föregående patentkrav. Därjämte medges att i en och samma ansökan på vissa sätt kombineras patentkrav avseende uppfin- ningar som är att hänföra till olika kategorier (alster, förfarande eller användning). Det har ansetts att en ansökan inte får innehålla andra kombinationer av uppfinningar än som anges i nämnda lagrum. Det är att märka att enligt 13 å andra stycket patentkungörelsen varje patent- krav får avse endast en uppfinning.

Den europeiska patentkonventionen innehåller inte någon uttöm- mande reglering av de fall i vilka en europeisk patentansökan får inne- hålla flera patentkrav utan ger endast vissa exempel på tillåtna kombina- tioner av patentkrav (regel 29 och regel 30). Redan dessa exempel är me- ra omfattande än de fall som anges i patentkungörelsen. Om Sverige till- träder konventionen kommer europeiskt patent att kunna meddelas för Sverige med de kombinationer av patentkrav som är tillåtna enligt kon- ventionen. Från praktisk synpunkt torde det i så fall vara nödvändigt att samma reglering tillämpas såvitt avser patentansökningar som hand- läggs vid det svenska patentverket. Konventionens reglering i detta av- seende torde emellertid under alla förhållanden bli normbildande i Västeuropa. Det bör vara en väsentlig fördel för sökande och om-

1En konvention om erkännande av deposition av mikroorganismer är f.n. under utarbetande inom WIPO. Detta arbete har dock ännu inte nått så långt att det enligt kommitténs mening bör beaktas i detta sammanhang.

bud om svensk rätt i detta avseende överensstämmer med vad som gäller i övriga västeuropeiska industristater och vid det europeiska pa— tentverket. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att reg— leringen i 15 & patentkungörelsen under alla förhållanden anpassas till vad som gäller enligt konventionen. Även i redaktionellt avseende synes denna paragraf böra utformas i nära överensstämmelse med konventio- nen. Det bör tilläggas att den europeiska patentkonventionens reglering av enhetskravet är förenlig med samarbetskonventionen (regel 13.1—— 13.4).

12.8. Handläggningsordningen 12.8.1 Gällande rätt

När en patentansökan har inkommit till patentmyndigheten, prövar pa— tentmyndigheten om sökanden har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan samt om de materiella patenterbarhetsvillkoren är uppfyllda. Om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder mot patent inte föreligger, skall ansökningen godkännas för utläggning (19 & patentla- gen). Sökanden skall inom två månader därefter betala avgift för tryck- ning av ansökningen (20 å).

Betalas inte tryckningsavgiften avskrivs ansökningen, om inte sökan- den har medgivits befrielse från denna avgift. Sedan tryckningsavgiften har betalats eller befrielse från avgiften medgivits, skall ansökningen ut— läggas för att allmänheten skall få tillfälle att göra invändningar mot an— sökningen (21 å). Invändning skall göras skriftligen inom tre månader från det att utläggningen har kungjorts av patentmyndigheten. Sedan in— vändningstiden har gått ut, skall patentmyndigheten företa ansökningen till fortsatt prövning av huruvida ansökningen skall bifallas (23 å). Pa- tent är meddelat, när ansökningen har bifallits och beslutet har vunnit laga kraft (26 5).

Finner patentmyndigheten vid sin granskning att sökanden inte har iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller att annat hinder för bifall till ansökningen föreligger, skall sökanden föreläggas att incm viss tid avge yttrande eller vidta rättelse (15 & patentlagen ). Underlåter sö— kanden att efterkomma föreläggandet, skall ansökningen avskrivas. Av- skriven ansökan återupptas, om sökanden inom fyra månader efter ut- gången av förelagd tid inkommer med yttrande eller avhjälper den påta- lade bristen och tillika betalar särskild återupptagningsavgift. Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det att sökanden har avgivit yttrande och har sökanden haft tillfälle att yttra sig rörande detta hin- der, skall ansökningen avslås, om det inte finns anledning att ge sökan- den nytt föreläggande.

Den granskning som föregår beslut att godkänna ansökan för Jtlägg— ning är uppdelad i två led. I samband med ingivandet görs en första granskning av ansökningen från formell synpunkt. Denna grarskning sker vid det s.k. patentkansliet. Skulle väsentliga formella brister före- ligga, utfärdar patentkansliet föreläggande för sökanden att thjälpa bristerna. Om ansökningen inte avskrivs av patentkansliet, överämnas den efter det att kansliets granskning har avslutats till en tekniskt kunnig

ledamot på patentavdelningen. Denne granskar ansökningen från såväl formell som materiell synpunkt. Finner denne ledamot att brist förelig- ger, utfärdas föreläggande för sökanden att avhjälpa bristen. Med den ordning som f.n. tillämpas vid patentverket skall vid den granskning som omhänderhas av den tekniskt kunnige ledamoten i princip utfärdas endast ett föreläggande.

Beslut att godkänna ansökan för utläggning meddelas enligt instruk- tionen (1965: 658) för patent— och registreringsverket av tekniskt kunnig ledamot på patentavdelningen. Sådan ledamot får också vid prövningen efter invändningstidens utgång besluta att bifalla ansökningen. Finner denne ledamot att ansökan bör avslås eller har invändning gjorts, skall ärendet hänskjutas till överordnad (överingenjör eller avdelningschef).

12.8.2. Den europeiska patentkonventionen

Handläggningen av en europeisk patentansökan vid det europeiska pa- tentverket är uppdelad på flera från varandra fristående enheter, mot- tagningsavdelning, nyhetsgranskningsavdelning, prövningsavdelning och invändningsavdelning.

Sedan en europeisk patentansökan har ingivits, blir den föremål för granskning från formell synpunkt vid en mottagningsavdelning samt underkastas nyhetsgranskning vid en nyhetsgranskningsavdelning. Över nyhetsgranskningen upprättas en särskild nyhetsgranskningsrapport. Se- dan nyhetsgranskningsrapporten har delgivits sökanden, måste denne inom sex månader från den dag då publiceringen av nyhetsgransknings- rapporten kungörs i den europeiska patenttidningen begära fortsatt pröv- ning av ansökningen (patenterbarhetsprövning). Begärs inte sådan pröv- ning, anses den europeiska patentansökningen återkallad.

Den fortsatta prövningen utförs av en prövningsavdelning. Föreligger brist i något avseende, formellt eller materiellt, skall sökanden före- läggas att avhjälpa bristen. Efterkommes inte sådant föreläggande, skall ansökningen anses återkallad. Sökanden har dock möjlighet att få an- sökan som har ansetts återkallad återupptagen, om han inom två måna- der efter utgången av förelagd tid avhjälper bristen och betalar särskild återupptagningsavgift. Finner prövningsavdelningen vid sin slutliga prövning att hinder för bifall till ansökningen inte föreligger, skall europeiskt patent meddelas. I annat fall skall ansökningen avslås. I pröv- ningsavdelningens beslut deltar i regel tre tekniskt kunniga granskare. Beredande av ärenden ankommer däremot normalt på en granskare. Förvaltningsrådet kan besluta att slutligt beslut på prövningsavdelning i vissa grupper av ärenden får meddelas av en granskare.

Invändningsförfarandet är förlagt efter patentmeddelandet. Invänd- ningar prövas av särskilda invändningsavdelningar. lnvändningsavdel- ning kan besluta att det meddelade patentet skall upprätthållas i oför- ändrad lydelse, att det skall upprätthållas i förändrad lydelse eller att det skall upphävas.

Beslut av mottagningsavdelning, prövningsavdelning och invändnings- avdelning kan överklagas till särskilda besvärskamrar.

Det europeiska patentverket får inte göra ändringar i europeisk pa-

tentansökan eller europeiskt patent utan att sökanden har godkänt änd- ringen. Sammandragets slutliga lydelse fastställs dock ensidigt av ny- hetsgranskningsavdelningen i samband med att nyhetsgranskningsrap— porten upprättas. Nyhetsgranskningsavdelningen behöver inte höra sö- kanden beträffande de ändringar som den avser att göra i det av sökan- den ingivna sammandraget. Har något sammandrag över huvud taget inte ingivits, skall emellertid mottagningsavdelningen förelägga sökan- den att ge in ett sådant. I princip skall sammandragets slutliga lydelse vara fastställd innan den europeiska patentansökningen publiceras. Denna publicering äger i regel rum när 18 månader har förflutit från in- givningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen.

12.8.3. Kommitténs överväganden

Som framgår av vad nyss anförts skiljer sig handläggningsordningen vid det svenska patentverket avsevärt från den ordning som kommer att till- lämpas vid det europeiska patentverket. Vid det europeiska patentverket kommer sålunda handläggningen av ansökningen att delas upp i nyhets- granskning och patenterbarhetsprövning medan någon sådan uppdelning av handläggningen inte sker vid det svenska patentverket. Vidare är in- vändningsförfarandet förlagt efter patentmeddelandet. Det förtjänar också framhållas att den slutliga prövningen av en europeisk patentan- sökan i princip skall utföras av en avdelning bestående av tre tekniskt kunniga granskare medan vid det svenska patentverket det slutliga be- slutet fattas av en granskare.

Den handläggningsordning som f. n. tillämpas vid det svenska patent- verket har enligt kommitténs uppfattning visat sig fungera bra, och den prövning som utförs vid det svenska patentverket måste anses vara av tillfredsställande kvalitet. Kommittén anser därför att det inte finns an- ledning att redan nu överväga en omläggning av handläggningsord- ningen vid det svenska patentverket. Enligt kommitténs uppfattning kan emellertid en omprövning av handläggningsordningen bli aktuell när er- farenheter har vunnits av handläggningsordningen vid det europeiska patentverket i fråga om handläggningens kvalitet och de kostnader denna handläggningsordning medför. Det är nämligen enligt kommit- téns uppfattning angeläget att kvaliteten på det svenska patentverkets prövning inte blir lägre än kvaliteten på den prövning som kommer att utföras vid det europeiska patentverket.

I ett avseende finner emellertid patentpolicykommittén att nya be- stämmelser rörande handläggningen bör införas redan nu, nämligen så- vitt gäller fastställande av sammandragets slutliga lydelse. Som tidigare nämnts är sammandraget avsett att ge teknisk information. För att sam- mandraget skall bli en tillförlitlig informationskälla bör patentmyndig- heten svara för viss kontroll av kvaliteten på ingivna sammandrag. Kommittén anser därför att det skall ankomma på patentmyndigheten att fastställa sammandragets slutliga lydelse. För att de fördelar från in- formationssynpunkt som en ordning med sammandrag kan ge skall kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning är det angeläget att sam- mandragets slutliga lydelse fastställs så tidigt som möjligt. Enligt kom-

mitténs uppfattning är det önskvärt att sammandragets slutliga lydelse i regel fastställs innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22å andra stycket patentlagen , dvs. inom 18 månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. För att detta skall vara möjligt torde det vara nödvändigt att ge patentmyndigheten rätt att utan att höra sökanden fastställa denna lydelse. Som framgår av vad som tidi- gare anförts (avsnitt 12.7) får sammandraget inte tillmätas rättslig bety- delse. Enligt kommitténs uppfattning kan det därför inte föreligga några principiella betänkligheter mot att efter förebild från den europeiska pa- tentkonventionen låta patentmyndigheten utan att höra sökanden be- stämma sammandragets slutliga lydelse.

Det bör framhållas att även om patentmyndigheten bestämmer sam- mandragets slutliga lydelse, det i första hand är sökanden som skall ut- arbeta sammandrag. Det är givetvis angeläget att patentverkets arbete med sammandragen inte blir större än nödvändigt. Har sökanden helt underlåtit att upprätta sammandrag, bör sålunda i vanlig ordning före- läggande utfärdas att avhjälpa bristen. Detsamma gäller om sökanden ger in ett sammandrag som är uppenbart otjänligt för sitt ändamål, nämligen att tjäna som teknisk information. Efterkommes inte sådant föreläggande, bör ansökningen också i vanlig ordning avskrivas eller av- slås (15 å andra stycket eller 16 & patentlagen ). Är det fråga om endast smärre ändringar eller justeringar bör något föreläggande däremot inte utfärdas, utan patentverket bör då utan att höra sökanden göra erfor- derliga ändringar i den av sökanden ingivna lydelsen. Patentmyndig— heten bör i första hand välja att fastställa sammandragets slutliga ly- delse utan att höra sökanden i de fall detta är nödvändigt för att denna lydelse skall föreligga innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 å andra stycket patentlagen . Det är att märka att sammandraget även i dess slutliga lydelse avser ansökningen i dess lydelse vid ingivandet. Ändringar i ansökningen påverkar således inte sammandragets av- fattning.

12.9. Offentlighet i patentärenden

12.9.1. Gällande rätt

Enligt 23 5 lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s.k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden angående ansökan om patent inte utan sökandens samtycke utlämnas till annan i vidare mån än som föranleds av gällande lagstiftning rörande patent. Har patent meddelats på en uppfinning skall emellertid ansök- ningshandlingarna utlämnas, om inte annat föreskrivs i nämnda lagstift- ning.

Bestämmelser om handlingsoffentlighet i patentärenden finns i 22å patentlagen . Där föreskrivs att handlingar i sådant ärende skall hållas tillgängliga för envar från och med den dag då patentansökningen ut- läggs. När aderton månader har förflutit från ansökningsdagen eller, om prioritet yrkats, från prioritetsdagen, skall handlingarna hållas allmänt tillgängliga, även om ansökningen då inte har utlagts. Har redan då be-

slut fattats om avskrivning eller avslag, skall handlingarna dock hållas allmänt tillgängliga endast om sökanden begär att ansökningen skall återupptas eller anför besvär. Om sökanden begär det, skall handling- arna hållas allmänt tillgängliga även tidigare än vad nu sagts. Om sär- skilda skäl föreligger, kan patentmyndigheten på yrkande förordna att handling, som innehåller företagshemlighet och som inte rör uppfinning på vilken patent söks, inte skall lämnas ut.

Bestämmelserna om offentlighet i 22 & patentlagen avser enligt sin or- dalydelse endast handlingar. Enligt 305 patentkungörelsen kan patent- verket förelägga sökanden att inkomma med modell, om det behövs för bedömning av den patentsökta uppfinningen. Modell som har ingivits till patentverket får anses utgöra del av ansökningen. Föreskrifterna i 22 & patentlagen torde därför vara tillämpliga på sådan modell, även om en modell inte kan anses vara en handling i den mening detta ord vanli- gen används i lagstiftningen om allmänna handlingar.

I samband med reglerna om handlingsoffentlighet bör också beaktas de bestämmelser som finns om publicering av handlingar i patentansök- ningsärenden. Enligt 21 & patentlagen skall sålunda tryckta exemplar av beskrivning och patentkrav finnas att tillgå hos patentmyndigheten från och med den dag då ansökningen utläggs för att bereda allmänheten till- fälle att göra invändning mot ansökningen (s.k. utläggningsskrift). I 265 patentlagen föreskrivs vidare att om beskrivning eller patentkrav har ändrats efter det att de har tryckts enligt 21 &, tryckta exemplar av handlingarna i slutligt skick skall finnas att tillgå hos patentmyndigheten sedan patent har meddelats. Både utläggning och beslut att meddela pa- tent skall kungöras.

I 27å första stycket patentkungörelsen föreskrivs att, om handling- arna i patentansökningsärende blir allmänt tillgängliga före utlägg- ningen, beskrivning med tillhörande ritning och patentkrav skall tryckas och envar ha rätt att mot särskild avgift erhålla tryckt exemplar av dessa handlingar. Föreskriften gäller dock först från den tidpunkt då 3 kap. patentlagen om nordisk patentansökan träder i kraft. Detta kapitel har som tidigare nämnts inte trätt i kraft. Patentverket är således f.n. inte skyldigt att trycka beskrivning och patentkrav före utläggningen. Så- som föredragande departementschefen uttalade i 1966 års proposition (s. 128) föreligger inte något hinder mot att handlingarna i patentansök- ningsärenden trycks så snart de har blivit allmänt tillgängliga. Som en service åt näringslivet låter också patentverket sedan en tid trycka ett patentkrav, i allmänhet huvudkravet, och en ritningsfigur, om ansök— ningen blir allmänt tillgänglig före utläggningen.

I de bestämmelser som patentmyndigheten har utfärdat med stöd av 41 & patentkungörelsen ges vissa föreskrifter om deposition av mikroor- ganism när ansökningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande. Om beskrivningen inte kan göras sådan att förväxling med andra organismer är utesluten, om organismen är så sällsynt att det kan antas vara förbundet med svårighet att anträffa den i naturen eller om framställningen av organismen inte med säkerhet är reprodu- cerbar, är det enligt dessa föreskrifter lämpligt och önskvärt att organis- men deponeras hos internationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk

institution som är oberoende av uppfinnaren (sökanden). Depositionsbe- teckningen skall härvid anges. Några särskilda bestämmelser om i vad mån deponerade mikroorganismer skall hållas allmänt tillgängliga finns inte. I princip torde dock deponerad organism, liksom modell som har ingivits till patentverket, böra anses utgöra del av patentansökningen och därför bli allmänt tillgänglig samtidigt som handlingarna i ansök- ningsärendet.

12.9.2. Kommitténs överväganden

Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen nödvändig- gör inte någon ändring i gällande bestämmelser om offentlighet såvitt avser handlingar i patentansökningsärenden och om publicering av så- dana handlingar. Som nämnts i det föregående (avsnitt 12.7.3) föreslår emellertid kommittén att krav på sammandrag och krav på deposition i vissa fall av mikrobiologisk kultur skall införas för nationella ansök— ningar. Med anledning härav uppkommer fråga om detta föranleder ändring av bestämmelserna om offentlighet och publicering.

Enligt kommitténs förslag skall sammandraget innehålla en samman- fattning av innehållet i beskrivning och patentkrav sådana dessa förelåg när ansökningen ingavs. Sammandraget är därför ägnat att ge snabb in— formation om ansökningens tekniska innehåll. Enligt kommitténs me- ning får det anses sjävklart att när handlingarna i ett ärende om patent- ansökan trycks, som vid utläggning och patentmeddelande, tryckningen bör omfatta även sammandraget. En stor del av värdet med ett system med sammandrag ligger emellertid enligt kommitténs uppfattning i att tredje man genom sammandragen på ett tidigt stadium lätt kan få överskådlig information om vad ingivna patentansökningar avser. Den eurOpeiska patentkonventionen innehåller bestämmelser som har till syfte att tillvarata sammandragets värde i detta hänseende. Enligt kon- ventionen skall sålunda sammandraget i princip föreligga i slutlig ly- delse så tidigt att det kan publiceras tillsammans med ansökningen i övrigt, när denna publiceras aderton månader från ingivningsdagen el- ler, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Är sammandragets slutliga lydelse inte fastställd när ansökningen i övrigt publiceras, skall sam- mandraget publiceras särskilt (art. 93).

Som framgår av avsnitt 12.8.3 föreslår kommittén en särskild hand- läggningsordning såvitt gäller fastställande av sammandragets slutliga lydelse för att denna också enligt svensk rätt skall kunna föreligga på ett tidigt stadium. Enligt denna ordning skall den slutliga lydelsen om möj- ligt föreligga när ansökningen normalt blir allmänt tillgänglig, dvs. ader- ton månader från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. För att allmänheten skall kunna i största möj- liga utsträckning utnyttja de fördelar från informationssynpunkt som denna ordning kan ge bör, liksom enligt konventionen, sammandraget publiceras så snart handlingarna i ärendet har blivit offentliga. Om an- sökningen blir allmänt tillgänglig före utläggningen, bör därför samman- draget publiceras särskilt redan i samband härmed, om detta är prak- tiskt möjligt. Värdet av den särskilda publiceringen av sammandraget före utläggningen torde enligt kommitténs uppfattning i många fall bli

väsentligt större, om sammandraget kompletteras med exempelvis en rit- ningsfigur. Patentmyndigheten bör därför ges möjlighet att meddela föreskrifter huruvida och i vilken omfattning denna publicering skall om— fatta även andra delar av ansökningen än sammandraget. En publicering av sammandrag jämte ritningsfigur torde tillgodose det behov av infor- mation för näringslivet som har föranlett patentverket att publicera pa- tentkrav och ritningsfigur i de fall ansökningen blir offentlig före utlägg- ningen.

Publicerade sammandrag bör tillhandahållas allmänheten mot en av- gift som i princip motsvarar kostnaderna för publiceringen.

Som tidigare anförts (avsnitt 12.7.3) föreslår kommittén att i svensk rätt skall införas krav på deposition lav mikrobiologisk kultur i samma omfattning som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och skall vid utövandet av uppfinningen användas mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, skall sålunda enligt förslaget uppfinningen inte anses vara tillräckligt tydligt angiven, om inte en kultur av mikro- organismen lämnas i förvar i viss ordning.

Enligt konventionen blir deponerad kultur i princip tillgänglig för tredje man när handlingarna i ärendet blir allmänt tillgängliga. Vissa villkor uppställs dock för att tredje man skall få tillgång till den depone- rade kulturen. Den som vill ta del av kulturen måste göra skriftlig fram- ställning därom hos den institution som omhänderhar depositionen samt avge vissa skriftliga utfästelser gentemot patentsökanden respektive pa- tenthavaren (regel 28). Syftet med dessa utfästelser är att förebygga missbruk och ge möjlighet till kontroll av hur kulturen sprids.

Deposition av mikrobiologisk kultur skall enligt konventionen ske hos institution som godkänns av det europeiska patentverket. Ett antal insti- tutioner i olika länder torde komma att godkännas för detta ändamål. För att i möjligaste mån säkerställa att tredje man faktiskt kan utnyttja sin rätt 'att ta del av deponerade kulturer föreskrivs i konventionen, att sökande som i enlighet med regel 28 i tillämpningsföreskrifterna har de- ponerat kultur av mikroorganism och lämnat vissa uppgifter skall anses oåterkalleligt och utan förbehåll ha medgivit att den deponerade kultu- ren får hållas tillgänglig för envar i enlighet med vad som sägs i nämnda regel.

I de fall då enligt kommitténs förslag en mikrobiologisk kultur skall deponeras, utgör den deponerade kulturen en viktig del av ansökningen. Kommittén anser därför, att sådan kultur i princip bör hållas allmänt tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen.

Enligt kommitténs förslag skall deposition av mikrobiologisk kultur göras hos institution som patentverket har godkänt. Det torde kunna förutsättas att patentverket kommer att godkänna institutioner i olika länder. Såvitt gäller institutioner utomlands bör utomståendes rätt att ta del av delposition regleras genom avtal mellan det svenska patentver- ket och vederbörande institution. Som förutsättning för att en utländsk institution skall godkännas av patentverket måste gälla att institutionen förpliktar sig att hålla deponerad kultur allmänt tillgänglig under de för- utsättningar som anges i den svenska lagstiftningen.

Som nämnts i det föregående gäller enligt konventionen som förut- sättning för att tredje man skall få tillgång till deponerad kultur att han har framställt skriftlig begäran därom och avgivit vissa skriftliga utfäs- telser. Dessa villkor har tagits upp i konventionen för att tillgodose pa- tentsökandens intresse av att kunna utöva kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas. Uppställande av dylika villkor är enligt kommitténs mening inte oförenligt med den av kommittén förordade principen att också den del av ansökningen som kulturen utgör bör vara allmänt till- gänglig. Enligt kommitténs mening kan sökanden också anses ha ett be- rättigat intresse av en sådan kontroll över kulturen som möjliggörs genom uppställandet av sådan-a villkor.

Av nu angivna skäl föreslår kommittén att deponerad mikrobiologisk kultur av det slag som nu avses skall hållas tillgänglig för envar sedan handlingarna i ärendet har blivit allmänt tillgängliga. Som villkor därför bör gälla att den som önskar ta del av kulturen gör skriftlig framställ- ning härom till den institution som ansvarar för den deponerade kultu- ren och förbinder sig att iaktta vad som föreskrivs till förebyggande av missbruk av kulturen. Det bör ankomma på regeringen att fastställa det närmare innehållet i dessa villkor.

12.10. Giltighetstiden

Enligt 405 patentlagen kan meddelat patent upprätthållas intill dess sjutton år har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes. Gil- tighetstiden är densamma som enligt 1884 års patentförordning. Även i de andra nordiska länderna är giltighetstiden sjutton år. De nordiska pa- tentkommittéerna föreslog i 1963 års betänkande att patenttiden skulle

det utkast till patentkonvention som hade utarbetats inom EG patentti- den hade bestämts till tjugo år. Med hänsyn till de betänkligheter mot en sådan förlängning som vid remissbehandlingen av betänkandet anför- des från näringslivet fann emellertid föredragande departementschefen att frågan om en förlängning inte borde tas upp förrän tjugoårstiden faktiskt hade blivit genomförd i de viktigare industriländerna i Väst- europa (prop. s. 153).

Giltighetstiden för europeiskt patent är enligt artikel 63 i den euro- peiska patentkonventionen tjugo år från ansökningens ingivningsdag. Stat som för sina nationella patent har kortare giltighetstid kan emeller- tid genom förbehåll vid tillträdet till konventionen uppnå att europeiska patent som meddelas för den staten under en övergångstid inte får längre giltighetstid än som gäller för nationella patent-'i den staten (art. 167.2.c). Övergångstiden är högst tio år. Sådant förbehåll skall återtas så snart omständigheterna medger det (art. 167.4).

Patenttiden är redan nu längre än sjutton år i flera av Västeuropas in- dustriländer. I Frankrike och Nederländerna är den sålunda tjugo år och i Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Österrike aderton år.

En förlängning av patenttiden till tjugo år torde i praktiken få be- tydelse endast för en liten del av antalet meddelade patent. Av de pa-

tent som upphörde att gälla under tiden 1964—1974, sammanlagt 74.143 patent, hade endast ca tio procent upprätthållits under hela pa— tenttiden, dvs. under 17 år. Något mer än 75 procent hade upphört att gälla inom 12 år från ansökningsdagen. Den tid under vilken ett patent f. n. i genomsnitt upprätthålls har uppskattats till ca 9,5 år.

Patenttiden för patent som meddelas enligt konventionen om mark— nadspatent är tjugo år. Det måste anses uteslutet att de stater som till- träder den konventionen skulle behålla en kortare patenttid för patent meddelade av de nationella patentverken. I och med att konventionen om marknadspatent träder i kraft torde därför de viktigare industrilän- derna i Västeuropa komma att tillämpa en tjugoårig patenttid även för nationella patent. Vad angår de nordiska länderna torde Danmark kom— ma att förlänga patenttiden till tjugo år i samband med att den europe- iska patentkonventionen träder i kraft för dess del. Även de finska och norska kommittéerna torde komma att föreslå en sådan förlängning. Mot bakgrund härav bör enligt kommitténs uppfattning patenttiden i Sverige nu förlängas till tjugo år. Vid sådant förhållande finns inte an— ledning för Sverige att avge reservation på denna punkt.

Vid en förlängning av giltighetstiden uppkommer frågan hur redan meddelade patent bör behandlas. Denna fråga berördes av de nordiska patentkommittéerna med anledning av att de som nyss nämnts föreslog att patenttiden skulle förlängas till tjugo år (NU s. 386 f). I likhet med dessa kommittéer anser patentpolicykommittén att den längre giltighets- tiden i princip bör gälla även i fråga om redan meddelade patent som är i kraft när den nya lagstiftningen träder i kraft. Såsom de nordiska kom— mittéerna anförde i 1963 års betänkande bör däremot inte ett patent, vars giltighetstid redan har gått ut vid ikraftträdandet, få återupprättas för att komma i åtnjutande av den längre patenttiden. Den utsträckta patenttiden bör sålunda avse endast patent som vid lagändringens ikraft— trädande ännu är gällande.

Såsom de nordiska patentkommittéerna påpekade i 1963 års betän- kande kan en förlängning av patenttiden för äldre patent vara obillig mot licenshavare, vars licens endast sträcker sig till utgången av den kortare patenttiden, eller mot annan som har vidtagit väsentliga åtgär- der för att utnyttja uppfinningen sedan patenttiden har löpt ut. En rim— lig avvägning torde enligt kommitténs mening åstadkommas, om den längre patenttiden inte kommer att gälla beträffande patent som enligt nu gällande rätt skulle ha löpt ut viss tid efter lagändringens ikraftträ- dande. Denna tid bör bestämmas så att berörda parter får skälig tid att anpassa sig till det nya rättsläget. Med hänsyn till den tid som behövs för att förbereda utnyttjande av en uppfinning bör denna tid enligt kom- mitténs uppfattning bestämmas till fem år. Kommittén föreslår därför att den längre patenttiden skall gälla endast i fråga om patent för vilka vid lagändringens ikraftträdande återstår minst fem år av den kortare giltighetstiden på sjutton år. Samma lösning föreslogs i 1963 års betän— kande (NU s. 386 f).

12.11. Rättsverkan av anteckning i patentregistret

12.11.1. Gällande rätt

Sedan patent har meddelats, skall det antecknas i ett av patentmyndig- heten fört patentregister (27 % patentlagen). Har patent övergått på an- nan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i re- gistret. Anteckning om licens skall avföras, om det visas att licensen har upphört att gälla (44 & patentlagen).

Att någon i patentregistret har antecknats som patenthavare har rätts- verkan i endast ett avseende, nämligen såtillvida att den som senast har antecknats som patenthavare skall anses som sådan i mål eller ärende rörande patentet (445 fjärde stycket patentlagen ). Denna bestämmelse hänför sig endast till frågan vem som skall anses som patenthavare vid den tidpunkt då spörsmålet blir aktuellt. Bestämmelsen får sin egentliga betydelse när talan skall väckas mot patenthavare som svarande, t. ex. rörande ogiltighet av patent eller utverkande av tvångslicens. Sådan ta- lan kan alltid riktas mot den som i registret är antecknad som patentha- vare, s.k. passiv saklegitimation. Däremot gäller inte någon motsvaran- de aktiv saklegitimation i det fall en registrerad patenthavare väcker ta- lan mot annan om t. ex. patentintrång (NU s. 288; prop. s. 164). An- teckning om licens har inte någon rättsverkan.

Någon särskild reglering av villkoren för att förvärv av patent eller upplåtelse av licens skall få sakrättslig verkan finns inte. Rättsläget på detta område är därför i vissa avseenden oklart. Vad gäller överlåtelse av patent eller licens torde det emellertid vara klart att överlåtelsen, tiaVSett om den är onerös eller benefik, gäller mot överlåtarens borgenä- rer så snart ett giltigt fång föreligger för förvärvaren. Det torde vidare vara odiskutabelt att lagakraftvunnet avgörande genom vilket tvångs- licens upplåts eller lagakraftvunnet beslut om utmätning av patent (vil- ket i 54% andra stycket patentlagen förutsätts kunna förekomma) har sakrättslig verkan. Vad angår fallet att patent har överlåtits till flera var för sig (s.k. tvesalu), synes det klart att prioritetsprincipen skall tilläm- pas, dvs. att den första överlåtelsen blir gällande. Detsamma torde gälla om patenthavaren upplåter två licenser som är oförenliga med varandra. Däremot är rättsläget mera oklart för det fall att patenthavaren först upplåter en licens och därefter överlåter patentet till annan än licensha- varen utan att upplysa om upplåtelsen. För dylika fall torde allmänna sakrättsliga grundsatser gälla, dvs. samma regler som gäller vid över- låtelse av lösöre, nämligen att nyttjanderätt får vika i förhållande till godtroende förvärvare. Det har dock också hävdats att prioritetsprincipen skulle gälla även i sådana fall och att licensrätten sålunda skulle stå sig mot senare förvärvare av patentet, även om denne vid förvärvet var i god tro. Vad slutligen angår pantsättning har olika meningar uttalats i frågan huruvida enligt svensk rätt patent över huvud taget kan pantsät-

tas och, om pantsättning skulle vara möjlig, vilka åtgärder som fordras för att pantsättningen skall få sakrättslig verkan.1

12.11.2. Kommitténs överväganden

Enligt artikel 127 i den europeiska patentkonventionen skall det euro- peiska patentverket föra ett europeiskt patentregister. I detta skall på be- gäran antecknas bl. a. överlåtelse av europeisk patentansökan och av eu— ropeiskt patent så länge det kan upphävas av det europeiska patentver— ket. Sådan överlåtelse har inte någon verkan gentemot det europeiska patentverket förrän anteckning har skett i registret (reglerna 20 och 61). Anteckning i detta register har emellertid inte någon rättsverkan i de fördragsslutande staterna.

Enligt konventionen om marknadspatent tilläggs däremot anteckning i det särskilda register över marknadspatent som också skall föras av det europeiska patentverket en betydande materiell rättsverkan. Överlå— telse av marknadspatent eller upplåtelse av licens på grund av sådant patent har sålunda i princip inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den har antecknats i registret (art. 40.3 och 43.2).

I 1963 års nordiska betänkande behandlades ingående lämpligheten att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan (NU s. 289 ff). De nordiska kommittéerna övervägde först huruvida en sådan anteckning skulle ges en långtgående rättsverkan av innebörd att avtal om överlå- telse av patent eller upplåtelse av licens inte skulle tillerkännas verkan mot tredje man förrän avtalet hade antecknats i patentregistret. Det skulle enligt kommittéerna vara värdefullt från rättssäkerhetssynpunkt, om patentregistret fick sådan betydelse att tredje man ur detta kunde få upplysningar om rättsförhållandena rörande ett patent och att han kunde förlita sig på inte endast att de registrerade uppgifterna var riktiga utan också att det inte fanns andra rättigheter än som framgick av registret. Kommittéerna ansåg sig dock inte vilja förorda en sådan lösning, efter- som i så fall måste tillskapas ett betungande och dyrbart registrerings- system. Det skulle dessutom enligt kommittéerna inte vara möjligt att skapa någon absolut säkerhet för tredje man, eftersom det under alla förhållanden var möjligt att själva det patent, som utgjorde grunden för rättigheten, kunde förklaras ogiltigt. Vidare ansåg kommittéerna att det inte förelåg tillräckligt praktiskt behov av en sådan ordning.

De finska, norska och svenska patentkommittéerna föreslog däremot i 1963 års betänkande en mera begränsad materiell rättsverkan av anteck— ning i patentregistret. Förslaget tog särskilt sikte på att reglera det in- bördes förhållandet mellan flera som genom avtal med samma patentha- vare har förvärvat patentet och de konflikter som kan uppstå mellan en ny patenthavare och innehavaren av en licens som har meddelats innan patentet överläts. Sålunda skulle enligt deras förslag den som i god tro till registret hade anmält förvärv av patenträtt eller licens vara skyddad

1 Enligt dansk rätt sker pantsättning av patent genom anteckning i domstols- register. Den finska patentlagen innehåller bestämmelser om anteckning i patentregistret rörande pantsättning av patent. Vad angår norsk rätt är det osäkert om patent kan pantsättas.

mot förvärv som inte hade anmälts till registret eller anmäldes senare. Den sålunda föreslagna regleringen gällde endast i fråga om förvärv genom överlåtelse men inte i fråga om förvärv av annat slag, t.ex. genom arv eller testamente, eller i fråga om licens som hade erhållits som tvångslicens.

Den danska kommittén anslöt sig inte till detta förslag. Den hävdade (NU s. 291) att eftersom bestämmelsen endast var tillämplig på överlå— telse genom avtal, den som hade förvärvat en rättighet av en: i registret antecknad patenthavare inte kunde vara säker på att rätten inte hade övergått på annan på annat sätt än genom avtal. Han kunde enligt denna kommitté inte heller vara säker på att tredje man inte kunde göra gällande invändning mot den registrerade patenthavarens rätt till paten- tet. Den danska kommittén ansåg det därför tveksamt om den före- slagna regleringen gav någon väsentlig säkerhet i omsättningen och ut- talade, att denna reglering i stället kunde leda till att allmänheten förli- tade sig på registeruppgifterna i större omfattning än som hade stöd i la- gen.

De finska och norska patentlagarna kom att innehålla en sådan be- stämmelse om begränsad materiell rättsverkan som nyss angivits. Där- emot uteslöts den föreslagna bestämmelsen ur den svenska patentlagen under departementsbehandlingen. Som skäl härför anförde föredra— gande departementschefen att frågan i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar godtrosförvärv bör erkännas inom patenträtten var komplicerad och borde lösas i ett större sammanhang samt att i vart fall resultatet av pågående översyn av reglerna rörande godtrosförvärv av lösöre borde avvaktas (prop. s. 165). Någon samlad lösning av denna fråga har emellertid inte kommit till stånd och torde inte heller vara att vänta inom den närmaste framtiden.

Patentpolicykommittén anser i likhet med de nordiska patentkommit- téer som lade fram 1963 års betänkande 'att det inte är lämpligt att låta anteckning i patentregistret utgöra förutsättning för att överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens skall få rättsverkan mot tredje man. Däremot framstår enligt kommitténs mening det i det nordiska betän— kandet framlagda förslaget om en begränsad sakrättslig rättsverkan som en väl avvägd lösning. En lösning i enlighet med detta förslag skulle ge förvärvare av patent och licensrättigheter möjlighet att på ett enkelt sätt lösa frågan om bättre rätt i tvesalufall. Eftersom anteckning i registret kan skydda en förvärvare av patent eller licens mot konkurrerande an- språk, bör denna ordning leda till att förvärv av patent och upplåtelse av licens antecknas i patentregistret i avsevärt större omfattning än hit- tills. Därigenom uppnås i sin tur, att patentregistret i högre grad än f. n. ger en rättvisande bild av rättsläget beträffande varje patent. I likhet med vad som anfördes i 1963 års betänkande anser kommittén däremot att det inte finns anledning att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan när det är fråga om andra förvärv än sådana som grundas på frivillig överlåtelse eller upplåtelse. Kommittén föreslår därför att i patentlagen tas in en reglering i överensstämmelse med 1963 års förslag, dvs. av innebörd att den som i god tro till registret har anmält förvärv av patenträtt eller licens är skyddad mot förvärv som inte har anmälts

eller har anmälts senare. Den danska kommittén torde komma att före- slå att en motsvarande bestämmelse tas in i den danska patentlagen . Om dessa förslag godtas, skulle nordisk rättslikhet uppnås även på denna punkt.

I detta sammanhang bör nämnas att anteckning i register enligt svensk rätt tidigare endast i vissa undantagsfall har tillerkänts materiell rätts- verkan såvitt avser lös egendom. En viss ändring i detta avseende har emellertid ägt rum under de senaste åren. Genom ändring i sjölagen1 har sålunda såvitt avser förvärv av och panträtt i fartyg inskrivning i re- gister givits betydelsefulla rättsverkningar. Vidare överväger utred- ningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. enligt sina di- rektiv ett sådant system när det gäller luftfartyg.2

I fråga om den föreslagna regleringens tillämplighet på äldre anteck- ningar och överlåtelser måste det enligt kommitténs mening anses ute- slutet att tillämpa denna på anteckningar i registret som har gjorts före lagändringens ikraftträdande. Kommittén anser det inte heller möjligt att låta anteckning som görs efter ikraftträdandet få rättsverkan i för- hållande till överlåtelse eller upplåtelse som har skett före ikraftträdan- det. När sådan upplåtelse eller överlåtelse ägde rum, kunde nämligen den till vilken upplåtelsen eller överlåtelsen skedde inte genom an- teckning i registret skydda sig mot senare överlåtelser eller upplåtel—

ser av samma rättighet.

12.12. Ogiltigförklaring av patent

12.12.1. Gällande rätt

Har patent meddelats i strid mot 1 eller 25 patentlagen , skall det av domstol förklaras ogiltigt, om talan förs därom (52 & patentlagen ). Grund för ogiltigförklaring föreligger alltså om patent har meddelats på något som inte är patenterbart eller i strid mot villkoren om nyhet och uppfinningshöjd. Sådan grund föreligger vidare om patent har medde- lats annan än uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Patent får dock inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har erhållit patentet har varit berättigad till endast viss andel i det.

Talan om ogiltighet som grundas på annan omständighet än att den som har erhållit patentet inte skulle vara berättigad därtill får föras av envar som lider förfång av patentet. Om det anses påkallat från allmän synpunkt, får talan dessutom föras av myndighet som regeringen be- stämmer.3 Talan om ogiltighet som grundas på att patent skulle ha meddelats annan än den som var berättigad till patentet får föras endast av den som påstår sig vara berättigad till patentet. I sistnämnda fall skall talan väckas inom ett år från det att vederbörande fick kännedom

1 Lag (1973: 1064) om ändring i sjölagen, som har trätt i kraft den 1 januari 1976. 2 Utredningen förväntas avge sitt betänkande under år 1976. 3 Enligt 54 & patentkungörelsen förs sådan talan av allmän åklagare, om inte regeringen för särskilt fall förordnar annan myndighet.

om att patentet meddelats och de övriga omständigheter som åberopas till stöd för hans talan. Var patenthavaren i god tro när patentet med- delades eller när det övergick på honom, får talan om ogiltighet i detta fall inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

12.122 Den europeiska patentkonventionen Fråga om ogiltigförklaring av europeiskt patent avgörs för varje för- dragsslutande stat av den statens domstolar. Avgörande i en stat har verkan endast såvitt gäller den staten. I konventionen finns bestämmel- ser om i vilka fall ett europeiskt patent får förklaras ogiltigt. Det får ske dels i fem fall som anges i artikel 138.1 då europeiskt patent har med- delats i strid mot konventionens bestämmelser, dels i fall då nationellt patent eller nationell patentansökan enligt artikel 139 skall ha företräde framför europeiskt patent i fördragsslutande stat. Såvitt gäller de först- nämnda fem fallen bör framhållas att fördragsslutande stat inte i sin lagstiftning behöver medge att samtliga dessa grunder får åberopas som grund för ogiltigförklaring. De i artikel 138 angivna fallen då ogiltigförklaring får ske är följande: 1) det europeiska patentet avser något som inte är patenterbart enligt ar- tiklarna 52—57; 2) det europeiska patentet beskriver inte uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva den; 3) det europeiska patentet omfattar något som inte framgår av in- nehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet eller, om patentet har meddelats på grundval av europeisk avdelad ansökan, något som inte framgår av den tidigare ansökningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) det europeiska patentets skyddsomfång har utvidgats; 5) patenthavaren var enligt konventionen (art. 60.1) inte berättigad till patentet.

Skulle ogiltighetsgrund föreligga i fråga om endast viss del av euro- peiSRt patent, skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begräns- ning av patentet. Om det är tillåtet enligt nationell lag, får sådan be— gränsning göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller rit- ningar (art. 1382).

Enligt artikel 1392 skall nationellt patent och nationell patentansökan i fördragsslutande stat i förhållande till europeiskt patent för denna stat ha samma företräde ”på grund av äldre rätt” som det nationella paten- tet eller den nationella ansökningen i den staten har i förhållande till an- nat nationellt patent. Detta innebär att europeiskt patent får förklaras ogiltigt i ifrågavarande stat, om den uppfinning som patentet avser inte uppfyller kraven i den statens lag på nyhet och uppfinningshöjd i för- hållande till sådan uppfinning som har sökts skyddad genom nationell patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den euro- peiska patentansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Det bör i detta sammanhang anmärkas att i varje designerad stat euro— peisk patentansökan och europeiskt patent skall ha samma företräde ”på grund av äldre rätt” i förhållande till nationell patentansökan och natio- nellt patent som nationell patentansökan eller nationellt patent (art. 139.1).

Fördragsslutande stat får i sin nationella lagstiftning föreskriva om och under vilka villkor uppfinning som anges i såväl europeisk patentansökan eller europeiskt patent som i nationell patentansökan eller nationellt pa- tent för vilka gäller samma ingivningsdag eller prioritetsdag skall få åt- njuta skydd på grund av båda ansökningarna eller patenten (art. 1393).

12.123. Kommitténs överväganden

I konventionen regleras inte vilka ogiltighetsgrunder som skall gälla i fråga om europeiska patent utan endast vilka grunder som i de fördrags- slutande staternas lagstiftning får medges beträffande sådant patent. Sta- terna har sålunda möjlighet att införa en eller flera av dessa ogiltighets- grunder.

I svensk rätt förekommer inte någon grund för ogiltighet som inte har motsvarighet i den europeiska patentkonventionen. De ogiltighetsgrun- der som enligt konventionen får åberopas mot europeiskt patent är där- emot fler än de som enligt gällande rätt får åberopas mot svenskt patent. Eftersom europeiskt patent enligt artikel 64 skall medföra samma rätt i fördragsslutande stat som ett nationellt patent, får i svensk rätt inte till- låtas att fler eller andra ogiltighetsgrunder åberopas mot europeiskt pa- tent än mot patent som meddelas av det svenska patentverket. Frågan blir därvid om det finns anledning att vid tillträde till den europeiska patentkonventionen införa någon av de i konventionen angivna ogiltig- hetsgrunder som f.n. inte har motsvarighet i svensk rätt. Som utgångs- punkt för sina överväganden av denna fråga har kommittén funnit det lämpligt att göra en kortfattad jämförelse mellan de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 och gällande svensk rätt.

Den i konventionen först angivna ogiltighetsgrunden, att det euro- peiska patentet avser något som inte är patenterbart, har sin motsvarig- het i svensk rätt genom föreskriften i 52 5 första stycket patentlagen om ogiltigförklaring av patent som har meddelats i strid mot 1 eller Zä. Som framgår av vad ovan anförts (avsnitt 12.2.3) föreslår kommittén, att svensk rätt skall helt anpassas till konventionen när det gäller villko- ren för patenterbarhet. Om kommitténs förslag genomförs i den delen, kommer därför att i fråga om denna ogiltighetsgrund föreligga över- ensstämmelse mellan konventionen och svensk rätt.

Vad angår den sista av de ogiltighetsgrunder som anges i konventio- nens artikel 138, att patent har meddelats någon som inte är berättigad till patentet, finns motsvarande ogiltighetsgrund i svensk rätt. Detta föl- jer av nyssnämnda föreskrift i 52 & patentlagen. Både enligt konventio- nen (art. 60) och enligt svensk rätt (1 & patentlagen) är det uppfinna— ren eller dennes rättsinnehavare som är berättigad att erhålla patent på en uppfinning. I fråga om denna ogiltighetsgrund föreligger därför över— ensstämmelse mellan konvention och svensk rätt.

Den andra av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138, att upp- finningen inte har beskrivits tillräckligt tydligt, saknar motsvarighet i svensk rätt. Frågan huruvida bristande tydlighet i beskrivningen av upp- finningen borde utgöra grund för ogiltigförklaring av patent övervägdes av de nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande. De fann dock

inte detta vare sig lämpligt eller nödvändigt (NU s. 315). Kommittéerna ansåg sålunda att patentmyndigheten hade särskilda förutsättningar för att pröva om uppfinningen hade beskrivits tillräckligt tydligt i ansökning- en. Enligt kommittéerna hade det visserligen förekommit att patent hade meddelats trots att beskrivningen inte var så tydlig som den borde ha varit, vilket hade varit olägligt för näringslivet. Kommittéerna ansåg dock inte att hot om ogiltighet i dylika fall var det riktiga medlet för att få en bättring till stånd. Om patent hade meddelats trots att beskriv- ningen av uppfinningen inte var tillräckligt tydlig, kunde enligt kommit- téerna två olika fall föreligga. I det ena fallet fanns det inte något i pa- tentet som kunde sägas ge uttryck för en uppfinning som uppfyller pa- tenterbarhetsvillkoren i 1 och 2 åå, och patentet kunde då enligt kom— mittéerna förklaras ogiltigt. I det andra fallet rådde endast tvekan om gränserna för patentets skyddsomfång, och detta blev då enligt kom- mittéerna en tolkningsfråga varvid vanliga regler rörande tolkning av patent skulle tillämpas.

Som tillåten ogiltighetsgrund anges vidare i konventionen den om— ständigheten att patent har meddelats på något som inte framgick av in— nehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet (art. 138.1. c). En så- dan ogiltighetsgrund är i och för sig väl förenlig med den princip som kommer till uttryck i 135 patentlagen. Där föreskrivs att ansökan om patent inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansökningshandlingarna när ansökningen gjordes eller skall anses gjord. Överträdelse av detta förbud har dock i svensk rätt inte i sig ansetts böra leda till ogiltighet. Enligt uttalande av föredragande departements- chefen (prop. s. 193; jfr NU s. 315) skall 525 patentlagen ges den tolk- ningen att om patent hade meddelats på grund av patentkrav, som ef- ter ändring hade kommit att sakna motsvarighet i ansökningshandling- arna utan att s.k. löpdagsförskjutning hade skettl, patentet kunde ogil- tigförklaras på grund av patenterbarhetshinder som hade uppkommit mellan ansökningsdagen och dagen för ändring av patentkravet. Av detta uttalande måste anses framgå att, i den mån nyhetshinder inte uppkommer under nämnda tid, den i och för sig otillåtna utvidgningen av ansökningen inte enligt gällande rätt utgör grund för ogiltighet. En- ligt konventionen skall emellertid patentet i de fall som nu avses förkla- ras ogiltigt oberoende av om patenterbarhetshinder uppkommer mellan den europeiska patentansökningens ingivningsdag och dagen för ändring av patentkraven. Införande av denna ogiltighetsgrund skulle alltså inne- bära att patent skulle kunna förklaras ogiltigt i vissa fall när detta inte kan ske enligt gällande svensk rätt.

Som grund för ogiltighet anges i artikel 138 slutligen den omständig- heten att det europeiska patentets skyddsomfång har utvidgats. Denna ogiltighetsgrund har föranletts av att enligt konventionen invändnings- förfarandet är förlagt efter det att europeiskt patent har meddelats. Un- der invändningsförfarandet kan invändningsavdelning besluta att pa- tentet skall upprätthållas i ändrad lydelse. Därvid skall dock beaktas att

lBestämmelse om s.k. löpdagsförskjutning, dvs. rätt för sökanden att vid ändring av ansökan få åberopa dagen för ändringen som ny ansökningsdag, finnsi 145 patentlagen.

sedan patent har meddelats sökanden inte får ändra patentkraven så att skyddsomfånget utvidgas (art. 1233). Nyssnämnda ogiltighetsgrund är därför avsedd att kunna åberopas, om patentskyddet till följd av änd- ringar i patentkraven under invändningsförfarandet, på grund av förbi- seende från det europeiska patentverkets sida, i strid mot artikel 1233 har kommit att utvidgas till att omfatta något som inte täcktes av det ur- sprungligen meddelade patentet. Eftersom invändningsförfarandet enligt svensk rätt äger rum innan patent meddelas, kan detta inte förekomma vid handläggning av nationell patentansökan vid det svenska patentver- ket.

Ett liknande fall kan däremot möjligen tänkas uppkomma i samband med att talan om ogiltighet av patent prövas vid svensk domstol. Om rätten därvid omformulerar patentkrav, skulle detta till följd av förbi- seende från rättens sida kunna leda till att patentskyddets omfattning ut- vidgas. Med hänsyn till att enligt 19 å andra stycket patentlagen patent- krav inte får utvidgas sedan en ansökan har godkänts för utläggning torde ett sådant förfarande vara att anse som grovt rättegångsfel. Do- men skulle i så fall kunna undanröjas på grund av domvilla (59 kap. 1 & rättegångsbalken). Om en motsvarande ogiltighetsgrund skall införas i svensk rätt, anser emellertid kommittén att, i det avseende som nu be- handlas, det europeiska patentverkets beslut att meddela patent närmast bör jämställas med det svenska patentverkets beslut att godkänna paten- tansökan för utläggning. Efter utläggningen vidtar sålunda invändnings- förfarandet. Som nyss nämnts medför det svenska patentverkets beslut om utläggning att sökanden inte därefter får utvidga patentkraven. Som skäl för detta förbud har anförts bl.a. hänsyn till rättssäkerhet för tredje man (prop. s. 118). Under förarbetet till konventionen anfördes samma skäl för införandet av förenämnda bestämmelse i artikel 1233.

Vid övervägande av vilka ogiltighetsgrunder som skall tillåtas i svensk rätt bör enligt kommitténs mening tillmätas stor vikt vilken reglering i detta avseende som allmänt kommer att gälla i Västeuropas industristater. För de stater som tillhör EG är den lösning som har valts i konventio- nen om marknadspatent av avgörande betydelse. Enligt den konventio- nen (art. 57.1) får samtliga ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 i den europeiska patentkonventionen göras gällande mot marknadspatent. Enligt kommitténs mening talar detta starkt för att samtliga dessa ogil- tighetsgrunder bör införas också i svensk rätt. Det skulle nämligen enligt kommitténs uppfattning inte vara tillfredsställande, om ett europeiskt patent som hade förklarats ogiltigt såvitt avser samtliga EG-stater, bland dem Danmark, inte skulle kunna ogiltigförklaras också i Sverige. Kommittén anser vidare att de nya ogiltighetsgrunder som i så fall måste införas i svensk rätt inte är av sådant slag att det kan anses betänkligt att införa dem. Visserligen har i olika sammanhang från det svenska nä- ringslivets sida framförts kritik mot att patent skulle kunna förklaras ogil- tigt, om uppfinningen inte har beskrivits tillräckligt tydligt. Därvid har framför allt hävdats att införandet av en sådan ogiltighetsgrund skulle leda till rättosäkerhet. Å andra sidan kan en sådan ogiltighetsgr