SOU 1976:67
Beredskapslagring av olja, kol och uran
Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 27 februari l975 chefen för handels— departementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. efter år l976. De sakkunniga antog namnet 1975 års oljelag— ringskommitté.
Kommittén överlämnar härmed sitt betänkande, Beredskapslagring av olja, kol och uran. Till betänkandet hör en hemlig bilaga (Ds H l976:6).
I betänkandet framlagda förslag är vad gäller bedömningen om den framtida energianvändningen i allt väsentligt baserade på det e- nergipolitiska program som antogs av riksdagen i maj l975,
Reservationer och särskilda yttranden har avgivits av de sakkun— niga Bo Helmerson och Rolf af Klintberg samt av experterna Nils Angeberg, Nils-Gustaf Danielson, David Davidsson. Arne Kristen- son, Nils Lundmark och Lars Pehrzon.
Stockholm den 24 november l976.
Rune Hermansson
Bo Helmerson Rolf af Klintberg Rolf Stålebrant Maj Britt Theorin Erik Wångby /Håkan Neuman
Håkan Leijon
INNEHÅLL 1 Sammanfattning .................. l.l Bakgrund och direktiv ......... l.2 Utredningens förslag . . . . . . ..... 2 Utredningsarbetet ................. 2.l Direktiv .......... . . . ...... 2.2 Sakkunniga, experter och sekreterare 2.3 Utredningsarbetets bedrivande ....... 2.3.1 Arbetets uppläggning och utförande 2.3.2 Samråd ....... . . . . ..... 2.3.3 Uverlämnat material m.m. ...... 3 Huvuddragen av tidigare och nuvarande oljelagrings— program m.m. .............. . . . 3.l Oljelagringen före 1958 . . .. ......... 3.2 Oljelagringsprogrammet l958-l962 3.3 Oljelagringsprogrammet 1963-1969 . . . . . . 3.4 Oljelagringsprogrammet l970—l976 . . ...... 3.4.l Krigs- och avspärrningsreservernas lagring 3.4.2 Investeringskostnader för programmet 3.4.3 Lagringsskyldighet för stadsgasindustrin och beredskapslagring av gasol 3.4.4 Finansieringsfrågor . . . ...... . . 3.4.5 Proposition 1969:136 och riksdagens beslut 3.5 Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet l970-l976 . . . . . . . . . ............ 3.6 övrig beredskapslagring i statlig regi ..... . 3.7 Oljekrisen l973/74 . . . . . . ..........
3.7.l Händelserna hösten och vintern l973/74
l3 l3 l4
l7 l7 24 26 26 28 29
31 31 31 33 34 35 36
36 37 37
38 39 39 39
åååh-åhh XlG'lUW-P-LQNH
5.5
3.7.2 Lagringsåtgärder vidtagna mot bakgrund av ol— jekrisen 3.7.3 Energiberedskapsutredningen Det internationella energiprogrammet (IEP) 3.8.1 OEEC
3.8.2 OECD
3.8.3 Washington-konferensen
3.8.4 IEP—avtalet
Förlängning av oljelagringsprogrammet l970—l976 Fredskrislagring av gasbensin Uppskov med lagring av råvara för stadsgasframställ-
ning
Författningar rörande oljelagring m.m. samt tillämp- ningen därav . Tidigare bestämmelser Nu gällande författningar Lagen om oljelagring m.m. Förordningen om oljeavgift m.m. Tillämpningsbestämmelser
Lag om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter . övriga författningar
Beredskapslagring inom energiområdet och uthållighet mot kriser och krig
Nuvarande lagring och uthållighet Lagring och uthållighet enligt det ekonomiska för- svarets långsiktsplanering Försvarsutredningens syn på uthållighet inom det ekonomiska försvaret
Kommitténs överväganden angående uthållighet mot olika kristyper
5.4.l Karaktäristik av metoder som kan nyttjas vid dimensioneringen av beredskapslagringen .
5.4.2 Planeringsmetoder och dimensionering av be— redskapslagringen
5.4.3 Grunder för dimensionering av ett nytt bered— skapslagringsprogram
Lagringsprogrammets längd
40 41 42 42 42 42 43 44 46
46 47 47 47 49 53 53
54 55
57 57
58
62
65
65
66
67 69
oxo—imam boom—'
01-wa
10
Energiprognoser för år 1985 ..... Bakgrund till kommitténs prognosberäkningar Prognossituationen Prognosförutsättningarna Energianvändningens utveckling
6.4.1 Industrin .......... 6.4.2 Samfärdsel
6.4.3 Övrigsektorn Tillförselprognoser
6.5.1 Elprognos
6.5.2 Kol och koks
6.5.3 Eldningsoljor .....
6.5.4 Övriga bränslen Kommitténs prognosval för år 1985 Kontrollstation .....
Behovet av beredskapslagring . . . ........
Fredskrislagring av olja och oljeprodukter Fredskrislagring enligt det internationella energi- programmet
8.l.l Försörjningsberedskapen . . ...... 8.l.2 Beredskapsreservens sammansättning
8.1.3 Kalkylmetoder . . . ......
Lagerbehov . . ............
Beredskapslagring av flytande fossila bränslen och drivmedel för avspärrning och krig ...... Beräkningsgrunder ..............
9.l.l Förutsättningar . . .....
9.l.2 Beräkningsmetodik ...... . ...... 9.1.3 Utgångsvärden . . . . . . .. ..... Kriskonsumtion vid avspärrning och krig
Tillgångar och ersättningsproduktion
Lagringsmål . . . .....
Vinterdispens
Beredskapslagring av gasbensin och olja för den ke- miska industrin
71 71 72 74 76 76 78 78 79 80 82 82 82 84 86
87
91
91 92 92
97 97 97 98 101 106 107 108 109
113
10.1 Utredningsområde . . . . . . . . ......... 113
10.2 Beredskapslagring av gasbensin för den petrokemiska industrin ......... . . . . . . . . . . . . 114 10.2.1 Nuvarande lagring . .......... . . 115 10.2.2 Lagerbehov . . . . . . . . . ...... . 116 10.3 Beredskapslagring av olja för produktion av kimrök . 117 10.4 Beredskapslagring av olja för ammoniaktillverkning . 118
11 Beredskapslagring av koks för den metallurgiska in— dustrin ....... . . . ............ 119 11.1 Tidigare lagring ........... . . . . . . 119 11.2 Lagring för avspärrning och krig ....... . . 120 11.2.1 Metodik för beräknandet av krisbehovet av koks för metallurgiska ändamål . . . . . . 120 11.2.2 Beräknad förbrukning av stål år 1973 . . . 122 11.2.3 Beräknad fredsförbrukning år 1985 . . . . . 122 11.2.4 Beräknad kriskonsumtion år 1985 . . . . . . 123 11.2.5 Krisproduktion av stål . . . . . . . . . . 123 11.2.6 Koksförbrukning . . . . . . ........ 124 11.2.7 Beräknat behov av koks för gjuteriändamål . 124 11.2.8 Beräknat behov av koks för ferrolegerings- verk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 11.2.9 Behov under år 1985 vid totalt importbort- fall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 11.2.10 Behov av beredskapslager för avspärrning och . krig . . . . . ......... . . . . . 126 11.2.11 Lagringsalternativ ........ . . . . 126 11.3 Lagring för fredskris . .............. 127 11.3.1 Tidigare utredningar angående behovet av fredskrislagring ......... . . . . 127 11.3.2 Kommitténs övervägande . ..... . . . . 130
12. Beredskapslagring av olja och oljeprodukter för en
efterkristid . . . ............ . . . . 131 12.1 Låg och hög försörjningsstandard . ........ 131 12.2 Kriskonsumtion ....... . . . . . . ..... 132 12.3 Tillgångar och ersättningsproduktion . . ..... 132
12.4 Lagringsmål .................. . . 133
13
13. 13.
13.
13.
13.5
13.
13.
14
14. 14.
14.
14.
14.
15
15. 15.
16
16.1 16.
Beredskapslagring av kärnbränsle ........ Kärnkraft och elproduktion till år 1985 Kärnbränslecykelns utlandsberoende och inhemsk kapa- citet . . ..... . . . . ............ Behovet av kärnbränsle och anknutna produkter till år 1985 . . . . . . ................ Behov av beredskapslager ........... Lagringens genomförande . . . ..... Villkor för anskaffning och innehav av kärnbränsle- 1ager . . .. ............ Kommitténs överväganden och förslag . .......
Lagringsskyldighet för kraft- och Värmeverk Nuvarande lagringsbestämmelser och oljeförbrukning . Värmeverk . . . . . . ............. 14.2.1 Installerad effekt eller årsförbrukning av olja som grund för beräkning av lagrings- mängd . . . ...... . . L . ..... 14.2.2 Gränsen för lagringsskyldighetens inträde Kraftverk ........ . . ........... 14.3.1 Installerad effekt eller årsförbrukning av olja som grund för beräkning av lagrings— mängd . . . . . . . . . . . .. ...... 14.3.2 Gränsen för lagringsskyldighetens inträde 14.3.3 Lagringsskyldighetens fullgörande Kraftvärmeverk ..... . . . .......... 14.4.1 Effekt eller årsförbrukning av olja som grund för beräkning av lagringsmängd 14.4.2 Gränsen för lagringsskyldighetens inträde Spillvärmeutnyttjande . ..............
Lagringsskyldighet för industriella storförbrukare av ångkol . . . . . ........... Förbrukning av ångkol ............... Behov av beredskapslager .............
Beredskapslagring för utrikes sjöfart . ...... Nuvarande bestämmelser . . . ........... Behov av beredskapslager . .......... . .
135 135
136
141 143 147
148 150
153
153 155
155
156 159
159 160 160 161
161 161 161
17 Investeringskostnader och lagringsansvar ..... 171
17.1 Ansvar för tidigare lagringsprogram . . . . . . . . 171
17.1.1 Lagringen före år 1958 ........ . . 171
17.1.2 01je1agringsprogrammet 1958—1962 ..... 171
17.1.3 01je1agringsprogrammet 1963—1969 . . . . . 172 17.1.4 01je1agringsprogrammet 1970-1976 . . . . . 173 17.1.5 Kontrollstationen år 1973 . . . ...... 176 17.1.6 Ytterligare beslutad lagring under inneva—
rande period ........... . . . . 177
17.2 Kommande oljelagringsprogram . . . . . . . . . . . 178
17.2.1 Lagringsansvar för kommande program . . . . 178 17.2.2 Kommitténs förslag beträffande lagringsan-
svaret ............. . . . . . 192
17.2 3 Andel i äldre lagringsmål . . . . . . . . . 193
17.2 4 Lagring för gasturbindrift . . . . . . . . 195
17.2.5 Lagring för fartygsdrift i utrikes trafik . 196
17.2.6 Lagring för en efterkristid . . . ..... 196
17.2 7 Lagringsskyldighet för raffinaderierna . . 197
17.2 8 Naturgas ...... . . . . . . ..... 197
17.3 Koks för den metallurgiska industrin . ...... 197 17.4 Gasbensin och olja för den kemiska industrin . . . 197
17.4.1 Gasbensin . . . .......... . . . . 197
17.4.2 Olja för kimröksframställning . . . . . . . 198
17.5 Kärnbränsle . . . . . . . ...... . . . . . . . 198
18 Finansiering . . . . . . . ......... . . . 203 18.1 Oljelagringsprogrammet . ......... . . . . 203
18.1.1 01je1agringsprogrammets omfattning . . . . 204
18.1.2 Finansieringsbehov ..... . . . . . . . 205
18.1.3 Finansieringsalternativ ...... . . . . 207
18.2 Lagring för gasturbindrift . ........... 212
18.3 Koks för den metallurgiska industrin . . . . . . . 213
19 Vissa särskilda frågor . . . ........... 215 19.1 Beredskapsbestämmelserna i Svensk Byggnorm . . . . 215
19.2 Åtgärder för att öka lagerhållningen av drivmedel inom jordbruket . . . . . . . . . . . . . ..... 216 19.3 01je1agringsrådet . ............ . . . . 217
20. Författningsfrågor
20.1 Lagen om oljelagring m.m. 20.2 Förordningen (1958 575) om avskrivning å vissa olje—
lagringsanläggningar, m.m.
Reservationer och särskilda yttranden
Bilaga 1
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Sortförvandling och förkortningar
Kostnadsdata för byggnation av oljelagringsan— läggningar
Investeringskostnadsberäkningar
Författningsförslag
221 222
224
225
237
239
251
257
SOU 1976:67 1 SAMMANFATTNING 1.1 Bakgrund och direktiv
Sverige är på grund av begränsade tillgångar på egna ekonomiskt utnyttjningsbara energikällor, de klimatiska förhållandena, nä- ringslivets struktur samt kommunikationsbehoven beroende av im- port av oljor. Ända sedan år 1938 har tvångslagring av olika 01- jeprodukter förekommit för att trygga landets beredskap på ener- giförsörjningens område. Under tiden från och med år 1958 har lagren med ekonomiskt bidrag från staten byggts upp i syfte att de skall räcka för försörjning under en viss tidsperiod med khg, krigsreserven, och för en avspärrningssituation, avspärrningsre— serven. I bägge fallen har förutsatts att avspärrningen är totaL Uppbyggnaden av lagren har skett under tre oljelagringsprogram, ett för perioden 1958-1962, ett för perioden 1963—1969 och ett för perioden 1970-1977. Under den senaste programperioden har även fattats beslut om betydande statlig lagring av råolja, eld- ningsolja och råvara för den petrokemiska industrin i huvudsak avsedda för att möta behoven under en fredskris.
Vi har haft till uppgift att lägga fram förslag till ett fjärde oljelagringsprogram. I vårt uppdrag har förutom att utreda lag- ringsbehoven av bränslen och drivmedel för både krigs- och av- spärrningsfallet ingått att pröva frågan om reglerad lagring av kärnbränsle samt frågan om lagringsskyldighet för förbrukare av oljeprodukter och koks som används i den petrokemiska industrin respektive järn- och stålindustrin. I vårt uppdrag har vidare ingått att utarbeta förslag till fördelning såväl mellan råolja och oljeprodukter som mellan olika slag av oljeprodukter av den med anledning av proposition l975z30 beslutade ökningen av bered- skapslagren av råolja och oljeprodukter.
1.2 Utredningens förslag
Vi föreslår ett nytt program för beredskapslagring av oljepro- dukter m.m. för perioden 1978-1984. Programmet skall således va- ra genomfört till ingången av år 1985. Som underlag för bedöm— ningen av beredskapslagringsbehoven har vi gjort energiprogno— ser baserade på energipropositionen 1975 30 och 1975 års lång- tidsutredning. Vid en kontrollstation vid lämplig tidpunkt un— der programperioden bör bedömas om ändringar i förslagen föran- leds av utvecklingen m.m.
Vårt förslag till beredskapslagring innebär prioritering av upp- byggandet av fredskrisreserven. Denna föreslås få en sådan om- fattning att kraven enligt det internationella energiprogrammet (IEP) uppfylls utan att krigs- och avspärrningsreserverna behö— ver tas i anspråk. I fredskrisreserven föreslås även ingå vissa oljeslag som f.n. inte berörs av landets lagringsåtaganden en- ligt IEP.
Nuvarande mått på uthålligheten mot krig och avspärrning, defi— nierad som ett visst antal krigs- och avspärrningsmånader med totalt importbortfall, föreslås bli ersatt med den uthållighet som utnyttjandet av det av regeringen anvisade planeringsunder— laget för det ekonomiska försvarets perspektivstudier fas 2 och programplanering innebär.
Dimensionerande för krigsreserven är därvid det s.k. angrepps- fallet Alzsangreppsfas. Vårt förslag innebär en sänkning av am— bitionsnivån i jämförelse med det mått på uthålligheten som lig- ger till grund för innevarande lagringsprogram.
För avspärrningsreserven föreslår vi att den vidare beredskaps- lagringen på lång sikt skall inriktas mot att tillgodose beho— ven under en avspärrningssituation, som utmärks av att handels- förbindelserna med omvärlden successivt nedgår för att efter en relativt lång tid åter normaliseras. Som ett första steg före- slår vi att avspärrningsreserven byggs ut så att de beräknade behoven för krisfallet D 1 utan efterkristid kan tillgodoses.
Denna ambitionsnivå är högre än den som gäller för innevarande
lagringsprogram.
De hittillsvarande oljelagringsprogrammen har innehållit en rätt för de lagringsskyldiga att under vintermånaderna i viss grad minska beredskapslagren av främst eldningsoljor, s.k. Vinterdis- pens. Vinterdispensen medför att uthålligheten kommer att vari- era under året. För att minska denna brist i uthålligheten fö— reslås vissa inskränkningar i Vinterdispensen samt statlig lag- ring av aktuella oljeslag.
Beredskapslagringsbehovet av petrokemiska råvaror (olja för am— moniak— och kimrökframställning samt gasbensin) och koks för krig och avspärrning bör dimensioneras utifrån samma grunder som föreslås gälla för flytande fossila bränslen och drivmedel. Vi föreslår en ökning av beredskapslagren av dessa varor.
Den för perioden 1978-1984 erforderliga lageruppbyggnaden av petroleumprodukter och koks föreslås i huvudsak ske genom sta- tens försorg. Vi föreslår dock att lagringsskyldighet införs för innehavare av gasturbinanläggningar för produktion av el— kraft. Större delen av petroleumprodukterna föreslås bli lagra— de i form av råolja.
Beredskapslager av kärnbränsle erfordras ej för att klara i det föregående angivna krigs- och avspärrningssituationer. Vi bedö— mer dock att risk finns för försörjningskriser i fred, varför vi föreslår att ett beredskapslager av kärnbränsle byggs upp under programperioden. Lagringen bör omfatta ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor som kommersiellt produce— rar elkraft.
Kraftindustrin har förklarat sig villig att bygga upp ett kärn— bränslelager av föreslagen omfattning. Vi anser att denna lag- ring kan ske utan reglering i lag.
Investeringskostnaderna för det föreslagna programmet exklusive kärnbränslelager beräknas uppgå till ca 3 300 milj.kr. För tidi— gare beslutad lagring beräknas ytterligare ca 2 175 milj.kr. er—
fordras under programperioden. Investeringskostnaden för upp- byggandet av ett kärnbränslelager för samtliga 13 nu beslutade och planerade reaktorer enligt riksdagens energipolitiska beslut år 1975 kan beroende på natururanpriser och lagringsform beräk- nas till 970-1 400 milj.kr.
Vi föreslår att den statliga lagringen — med undantag för koks- lagringen - finansieras med särskilda beredskapsavgifter på 01- jeprodukter på i huvudsak likartat sätt som nuvarande statliga råolje— och eldningsoljelagring finansieras. Enligt vårt förslag skall i princip samtliga produkter som skall beredskapslagras även belastas med avgifter för lagringen. AlternatiVa möjlighe- ter att ta ut erforderliga medel för lagringen redovisas. Lag- ringen av koks föreslås finansieras över statsbudgeten och lag- ringen för gasturbindrift av de lagringsskyldiga.
Kärnbränslelagringen bör finansieras av ägarna till kärnkraft— aggregaten. Staten föreslås dock ställa kreditgarantier motsva— rande investeringskostnaden för lagringen.
Vissa förändringar i systemet för fördelning av lagringsskyldig— het enligt äldre lagringsmål föreslås. Sålunda bör lagringsskyl- digheten i skyddad och särskilt lokaliserad lagring för kommande lagringsperiod fastställas till den lagringsplikt som gäller för det enskilda företaget vid innevarande lagringsperiods utgång. Vidare bör enligt förslaget förändringar i basmängd för de lag- ringsskyldiga endast till hälften påverka den lagringsskyldiges andel i äldre lagringsmål.
2 UTREDNINGSARBETET
2.l Direktiv
I anförande vid regeringssammanträde den 27 februari 1975 anmäl— de chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, fråga om utredning om program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. efter år 1976. Statsrådet anförde därvid i huvudsak följande.
Regeringen har tidigare i dag beslutat att förelägga riksda- gen proposition om energihushållning m.m. I denna pekas bl.a. på vårt stora oljeberoende och energiförsörjningens känslig— het för olika slag av störningar. För att förbättra uthållig- heten vid sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser, s.k. fredskriser, har regeringen i nämnda proposition föreslagit att pågående utbyggnad av beredskapslager av råolja och eld— ningsolja för främst fredskrisbehov senast år 1985 utökas med en lagring av råolja och oljeprodukter motsvarande 3 milj.m3 råolja. I min anmälan av nämnda fråga har jag uttalat att särskilda sakkunniga borde tillkallas med uppgift att lägga fram förslag till program för beredskapslagring av oljepro— dukter m.m. efter utgången av år 1976. Jag vill nu återkomma till frågan om denna utredning och avser då att först redo— göra för nuvarande reglering.
Skyldighet att beredskapslagra olja infördes redan år 1938
och reglerades genom förordningen (1938 367) angående handel med vissa mineraloljor. Enligt förordningen förelåg skyldig— het för oljehandeln och de inhemska oljeraffinaderierna att
hålla lager motsvarande en viss procentuell del av försälj-
ningen under närmast föregående år. Något statsbidrag till denna lagring utgick inte.
Genom beslut av l957 års riksdag (prop. l957zl44, BeU l957 45, 2LU l957 34, rskr l957z322 och l957z329) antogs ett nytt sys— tem för oljelagringen och fastställdes ett program för lag— ring av mineralolja under femårsperioden l958—l962. Program— met innebar en övergång till fasta lagringsmål för olika va— ruslag. När dessa lagringsmål fastställdes beaktades dels den mängd oljeprodukter, som i krig beräknades komma att behövas under en viss tidsperiod, den s.k. krigsreserven, dels vad som kunde behövas med hänsyn till olika tänkbara störningar i oljetillförseln under fredstid, den s.k. försörjningsreser- ven. Kretsen av lagringsskyldiga utvidgades att omfatta även vissa förbrukare och återförsäljare av olja. Krigsreserven skulle förvaras i skyddade lagringsutrymmen.
För lagringsprogrammet lämnade staten till viss del bidrag i form av ränte— och amorteringsfria lån.
Efter förslag av Kungl. Maj:t godkände 1962 års riksdag rikt— linjer för beredskapslagring av olja, innefattande ett pro— gram för ökad lagring av mineraloljor under sjuårsperioden l963—l969 (prop. l962:194, BeU l962:68, 2LU l962z45, rskr l962z4l8 och l9621420). Den försörjningsreserv som ingick i tidigare program ersattes av en avspärrningsreserv, avsedd att såvitt möjligt täcka en starkt beskuren konsumtion under lika lång tid för alla oljeprodukter. Oljelagringsprogrammet omfattade bestämda kvantiteter för varje oljeslag, fastställ— da med hänsyn till det beredskapsbehov för såväl krigs— som avspärrningsfallet som beräknades föreligga vid lagringspe— riodens utgång. I likhet med vad som gällde för lagringspro- grammet under perioden l958—l962 utgick statliga bidrag i form av ränte- och amorteringsfria lån för cirka hälften av programmets investeringar.
Nu löpande lagringsprogram omfattar sjuårsperioden l970—l976. Programmet, som godkändes av l969 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t (prop. l969zl36, BeU 1969166, 2LU l969z86, rskr
1969 375 och 1969z398), innebär inte några principiella av- vikelser från tidigare program i fråga om målsättningen för beredskapslagringen. Lagringsskyldigheten har dock vidgats att omfatta också stadsgasindustrins råvaror samt gasol. Pla- neringen avser två skilda fall, krigsfallet och avspärrnings- fallet. Lagringsmålen skall vara uppnådda vid ingången av år 1977.
Utbyggnaden av krigsreserven för drivmedel sker liksom tidi— gare i skyddade anläggningar. Vad beträffar lagringen av eld— ningsoljor har det ansetts påkallat med en viss styrning av lokaliseringen av cisternbeståndet till sådana platser som är lämpliga från beredskapssynpunkt.
Den totala investeringskostnaden för det år 1969 fastställda lagringsprogrammet beräknades i 1969 års priser till cirka 760 milj.kr. Merkostnaden för den skyddade och lokaliserade lagringen uppskattades till sammanlagt cirka 80 milj.kr. Fi- nansieringen sker till övervägande delen genom att en speci— ell avgift tas ut vid försäljningen av oljeprodukter. Till merkostnaderna för den skyddade och lokaliserade lagringen lämnar dock staten bidrag i form av ränte- och amorterings-
fria lån som skrivs av under 20 år.
I enlighet med riksdagsbeslutet år 1969 tillkallades i janu- ari 1973 sakkunniga med uppgift att pröva det löpande olje— lagringsprogrammet. De sakkunniga avlämnade betänkandet (Ds H 197322) Råolja i beredskap — Förslag om utökad bered— skapslagring inom oljelagringsprogrammet 1970/76. Med anled- ning härav lade Kungl. Maj:t fram ett förslag till 1973 års riksdag om bl.a. en särskild statlig beredskapslagring av 3 milj. m3 råolja (prop. 1973zl94, FöU 1973 27, rskr l973z366). Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget. Lagren skulle byg— gas ut under en treårsperiod. Kostnaderna för programmet be— räknades i 1973 års priser till 485 milj.kr. Finansiering sker genom en särskild beredskapsavgift för oljeprodukter som erläggs av konsumenterna under tiden 1 juli 1974 till 30 juni 1977. Den statliga lagringen av råolja avser huvudsakligen försörjning i en fredskris.
Mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen l973/74 antog riksdagen år 1974 ett förslag av Kungl. Maj:t om att öppna en möjlighet att tillförsäkra överstyrelsen för ekonomiskt försvar vissa lagringsutrymmen för eldningsolja i syfte att inköpsverksamheten vid överstyrelsen skulle kunna bedrivas ännu effektivare som ett led i vår försörjningspolitik (prop. l974z85, FöU l974zl7, rskr 1974zl42).
Bestämmelser om den nuvarande oljelagringsskyldigheten finns i förordningen (l957z343) om oljelagring m.m., ändrad senast 1971 665. Bestämmelser om finansiering av råoljelagringen finns i förordningen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter.
Sveriges stora beroende av importerade flytande bränslen och drivmedel samt risken för avbrott i tillförseln av dessa har motiverat ett starkt engagemang i det arbete som Organisatio— nen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) bedriver i syfte att förbättra försörjningstryggheten för de europeis- ka medlemsländerna. Sverige biträdde den av OECD s råd år 1971 lämnade rekommendationen om utbyggnad av ett beredskaps— lager som motsvarar 90 dagar av förbrukningen under senast förflutna kalenderår.
Regeringen har i dag beslutat att föreslå riksdagen att god— känna Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram m.m. (IEP) inom ramen för OECD. En huvudbe— ståndsdel i det internationella energiprogrammet (IEP) är att ett system inrättas för fördelning av olja mellan medlemslän- derna i krissituationer. En förutsättning för fördelningssys— temet är bl.a. att varje land åtar sig att bygga upp egna be— redskapslager motsvarande minst 60 dagars normal konsumtion utan import. Senast den 1 juli 1975 skall med särskild majo— ritet beslutas när beredskapslagren skall uppgå till 90 da— gars normal konsumtion.
De sakkunniga som enligt vad jag tidigare har anmält nu bör tillkallas bör företräda bl.a. staten och övriga som berörs av lagerhållningen. Utredningsarbetet bör bedrivas så att
frågan om den fortsatta beredskapslagringen kan underställas riksdagen vid 1976/77 års riksmöte.
Till vägledning för utredningsarbetet vill jag framhålla föl- jande.
Sveriges energiförsörjning är sedan länge beroende av import av fossila bränslen och drivmedel — stenkol, koks och olika petroleumprodukter. Numera omfattar importberoendet även för— sörjningen med kärnbränslen. Planerad utbyggnad av järn— och stålindustrin medför att behovet av kol och koks ökar kraf— tigt.
Eftersom kärnkraften nu börjar få en mer betydande andel av den svenska energiförsörjningen aktualiseras frågan om en reglerad beredskapslagring av kärnbränsle. De sakkunniga bör särskilt pröva denna fråga. Om de sakkunniga finner att skäl föreligger för beredskapslagring bör förslag lämnas med avse- ende på lagringsmål. I enlighet med de riktlinjer som stats— makterna fastställt för verksamheten på kärnbränsleförsörj- ningens område (prop. 1972 57, NU l972z39, rskr l972z200) bör Svensk kärnbränsleförsörjning AB vid en eventuell statlig be— redskapslagring av kärnbränsle fungera som utredande och verkställande organ åt det lagringsansvariga organet. Vidare bör de sakkunniga beakta de särskilda villkor som gäller för anskaffning och innehav av kärnbränsle enligt såväl interna— tionella överenskommelser som de ledande exportländernas fö— reskrifter. De sakkunniga bör i dessa frågor samråda med sta— tens kärnkraftinspektion och Svensk kärnbränsleförsörjning AB.
Vid sidan av kärnbränsleförsörjningen bör de sakkunniga utre— da behovet av beredskapslagring av övriga för energiförsörj— ningen nödvändiga bränslen. Drivmedel är i detta sammanhang att betrakta som bränsle. Vidare bör de sakkunniga pröva vil— ka grupper av bränsleförbrukare som skall vara lagringsskyldi— ga. Hittills har t.ex. lagringsskyldighet inte varit ålagd industriella storförbrukare av kol men däremot storförbrukare av eldningsoljor. En ökad kolanvändning genom övergång från eldningsolja till kol vid energiframställningen skulle inne-
bära en nedgång i försörjningsberedskapen vid oförändrade be- stämmelser för beredskapslagring. De sakkunniga bör bl.a. pröva om skyldighet att lagra kol skall åläggas industriella storförbrukare. För de lagringsskyldiga förbrukarna baseras lagerstorleken f.n. på normalkonsumtionen under en viss pe- riod. Detta gäller även kraft- och värmeverk. Med hänsyn till sistnämnda förbrukares betydelse för energiproduktionen i ett krisläge finns det anledning för de sakkunniga att pröva hu- ruvida lagringsskyldigheten för dem bör fastställas individu— ellt. Det bör härvid övervägas om lagringsskyldigheten kan fastställas på grundval av sådana faktorer som installerad effekt och specifik förbrukning per effektenhet. Tekniska förutsättningar för omställning till användning av ett alter— nativbränsle bör beaktas i detta sammanhang samtidigt som förslag kan lämnas rörande den drifttid, som beredskapslag— ringen bör säkerställa. Frågan om skyldighet för oljeraffi- naderierna att lagra råolja bör övervägas.
Med skrivelse den 11 december 1974 har riksdagen som sin me- ning gett till känna vad jordbruksutskottet har anfört i an- ledning av motion om befrielse för fiskefartyg i utrikes tra— fik från avgiftsskyldighet beträffande oljelagring (JoU 1974 48, rskr l974z38l). Mot bakgrund härav bör de sakkunniga överväga frågan om lagringsskyldighet för olja till olika fartygskategoriers drift i utrikes trafik.
Hittills har lagringsskyldighet inte förelegat för oljepro— dukter och koks som används som råvaror i den petrokemiska industrin samt järn- och stålindustrin. Med hänsyn till dessa båda industrigrenars speciella betydelse för försörjningsbe- redskapen och deras känslighet för störningar i tillförseln av råvaror bör de sakkunniga överväga frågan om lagringsskyl- dighet för förbrukare av sådana råvaror samt lämna förslag
om dels den närmare utformningen av en sådan lagringsskyldig- het dels finansieringen av en sådan beredskapslagring. I des— sa frågor bör samråd äga rum med försörjningsberedskapsutred- ningen (H 1971 1).
De sakkunniga bör pröva fördelningen mellan staten och nä— ringslivet av ansvaret för beredskapslagringen. Utgångspunk- ten bör vara att den nuvarande ordningen behålls enligt vil— ken beredskapslagringen till övervägande delen ombesörjs av andra än staten.
De sakkunniga bör utreda lagringsbehoven för både krigs— och avspärrningsfallet. Krigs— och avspärrningsreservernas stor- lek bör anges vid olika grader av uthållighet. I denna fråga bör samråd äga rum med 1974 års försvarsutredning (Fö l974z4y
Inom ramen för den av mig tidigare denna dag föreslagna ök— ningen av beredskapslagren av råolja och oljeprodukter bör de sakkunniga utarbeta förslag till fördelning av lagringen så- väl mellan råolja och oljeprodukter som mellan olika slag av oljeprodukter.
| I fråga om kostnaderna för ett nytt lagringsprogram bör de sakkunniga utgå från att dessa skall finansieras genom avgif— ter på beredskapslagrade produkter. Om de sakkunniga finner att det föreligger behov av ytterligare utbyggnad av skyddad eller särskild s.k. lokaliserad lagring bör de beräkna mer— kostnaderna för sådan lagring. De bör överväga, om dessa kostnader liksom hittills bör finansieras med statliga bi— drag.
De sakkunniga bör pröva frågan om skäl föreligger att behålla möjligheten till s.k. vinterdispens för beredskapslagring av eldningsoljor. Om beredskapslagringsskyldighet föreslås för fasta importbränslen bör samma bestämmelser gälla för dessa med avseende på vinterdispens som för eldningsoljor.
De sakkunniga bör med utgående från de riktlinjer för energi- politiken som beslutas av riksdagen lägga fram förslag om lämplig tidsperiod för ett nytt lagringsprogram och tidpunkt för en eventuell kontroll eller revidering av programmet un- der dess gång.
2.2
överstyrelsen för ekonomiskt försvar bedriver f.n. perspek- tivstudier avseende perioden 1977/78—1981/82 inom ramen för den långsiktiga planeringen av ekonomiskt försvar. De sakkun— niga bör samråda med överstyrelsen i de frågor som är gemen— samma eller har väsentliga beröringspunkter med perspektiv— studierna.
Oljelagringsrådets uppgifter är upptagna i instruktionen (1957:346) för oljelagringsrådet, ändrad senast 19571520. De sakkunniga bör ompröva dessa uppgifter, jämte rådets samman— sättning och ställning i anslutning till att ett nytt pro— gram för beredskapslagring utarbetas.
Den nuvarande oljelagringsförordningen samt övriga förord— ningar och 1åneföreskrifter som rör beredskapslagringen bör ses över mot bakgrund av de erfarenheter som har vunnits un- der den hittillsvarande tillämpningen och anpassas till det program för beredskapslagring som föreslås.
De sakkunniga bör särskilt studera och lägga synpunkter på de beräkningsprinciper som tillämpas vid fastställande av de av— gifter för beredskapslagring som uppbärs av Stiftelsen Petro— leumindustriens Beredskapsfond.
I anslutning till de sakkunnigas förslag till ett nytt lag— ringsprogram bör förslag till nya förordningar och övriga fö- reskrifter och övergångsbestämmelser utarbetas.
De sakkunniga är oförhindrade att ta upp de övriga spörsmål, som aktualiseras i samband med utredningsarbetet.
Sakkunniga, experter och sekreterare
Regeringen bemyndigade den 27 februari 1975 chefen för handels- departementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att utreda frågan om program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. ef- ter år 1976. De sakkunniga, som förordnades den 15 april 1975, antog namnet 1975 års oljelagringskommitté, 0LK.I utredningen har som sakkunniga deltagit verkställande direktören Rune Hermans—
son, tillika ordförande, direktören Bo Helmerson, Sveriges in— dustriförbund, kanslichefen Thorsten Holm (t.o.m. den 8 septem- ber 1975), Tjänstemännens centralorganisation, verkställande di- rektören Rolf af Klintberg, Svenska petroleum institutet,0mbud5- mannen Sven Lundgren (fr.o.m. den 23 december 1975), Svenska transportarbetareförbundet, civilekonomen Lennart Nyström (t.o.m. den 22 december 1975), Landsorganisationen i Sverige, överingenjören Rolf Stålebrant, Svenska kommunförbundet, riks— dagsledamoten Maj Britt Theorin samt ombudsmannen Erik Wångby (fr.o.m. den 8 september 1975), Tjänstemännens centralorganisa— tion. Lundgren har på grund av sjukdom inte kunnat delta i ut- redningsarbetet.
Från den 10 juni 1975 har som experter medverkat byråchefen Nils-Gustaf Danielson, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (öEF), avdelningsdirektören David Davidsson, öEF. avdelningsdi— rektören Mats Höjeberg, statens industriverk, verkställande di- rektören Claes Lindgren, Svenska gasföreningen, tekn lic. Inge— mar Lindholm, Svensk kärnbränsleförsörjning AB, byråchefen Nils Lundmark, UEF, numera statssekreteraren Gunnar Nordbeck (t.o.m. den 14 oktober 1976), försvarsdepartementet, numera departe— mentsrådet Sven Norberg, handelsdepartementet, numera departe- mentsrådet Sven—Erik Orrö, försvarsdepartementet, avdelningsdi- rektören Walter Sköldefors, statens pris— och kartellnämnd, verkställande direktören Bengt Sterne, Centrala driftledningen, departementssekreteraren Jan Thyberg, industridepartementet, ad- vokaten Lars Uddgren, verkställande direktören Torbjörn Walden— by, Svenska värmeverksföreningen samt departementssekreteraren Kerstin Wallin (t.o.m. den 31 december 1975), handelsdeparte- mentet. Som experter har vidare medverkat från den 16 juni 1975 direktören Lars Pehrzon, Svenska petroleum institutet, och verk— ställande direktören Hans Rockström, Svensk Petroleumlagring Tre AB (SPL—bolagen), från den 1 juli 1975 byråchefen Arne Kristen- son, UEF, från den 3 november 1975 avdelningsdirektören Nils Angeberg, UEF, samt från den 1 januari 1976 departementssekrete— raren Bo Hemborg, handelsdepartementet, och verkställande direk— tören Lars Norlin, Krångedegruppens Samkörning AB.
Som kommitténs sekreterare har från den 1 juli 1975 t.o.m. den 27 augusti 1975 tjänstgjort överstelöjtnanten Mats Brunner, var— efter byrådirektören Håkan Neuman har varit kommitténs sekrete— rare. I sekretariatet har från den 1 december 1975 som biträdan— de sekreterare tjänstgjort förste byråsekreteraren Håkan Leijon. Fil.kand. Gun Hjertstrand har svarat för bl.a. utskriften av vårt betänkande.
2.3 Utredningsarbetets bedrivande 2.3.1 Arbetets uppläggning och utförande
Vårt arbete startade successivt under sommaren och hösten 1975 och inriktades dels på att skaffa fram grundmaterial för olika utredningsområden, dels på att ta fram detaljerade energiprog- noser för år 1985.
Sammanfattningsvis har vi haft i uppdrag att
- utreda lagringsbehoven av bränslen och drivmedel för både krigs- och avspärrningsfallet
- pröva frågan om en reglerad beredskapslagring av kärnbränsle
- pröva om skyldighet att lagra kol skall åläggas industriella storförbrukare
- pröva huruvida lagringsskyldigheten för kraft— och Värmeverk bör fastställas individuellt och ej som f.n. på normalkonsum- tionen
- överväga frågan om lagringsskyldighet för olja till olika fartygskategoriers drift i utrikes trafik
- överväga frågan om lagringsskyldighet för förbrukare av olje— produkter och koks som används i den petrokemiska industrin samt järn— och stålindustrin
— utarbeta förslag till fördelning såväl mellan råolja och 01— jeprodukter som mellan olika slag av oljeprodukter av den i
proposition l975:30 beslutade ökningen av beredskapslagren av råolja och oljeprodukter
- pröva frågan om skäl föreligger att behålla möjligheten till s.k. vinterdispens för beredskapslagring av eldningsoljor samt
- ompröva Oljelagringsrådets uppgifter, sammansättning och Ställning.
Utredningsuppdragets omfattning har medfört att en stor del av det för våra ställningstaganden erforderliga underlaget har ta- gits fram av olika arbetsgrupper. Sålunda har sju arbetsgrupper bestående av nedan angivna ledamöter arbetat med att utreda föl- jande frågor.
Beräkningsteknik för kraftverkens och värmeverkens lagrings— skyldighet: Danielson (ordf.), Davidsson, Norlin, Sterne och Naldenby.
Beredskapslagring av kärnbränsle: Lindholm (ordf.), Danielson
och Sterne.
Beredskapslagring av olja och koks för bl.a. den petrokemiska industrin respektive järn- och stålindustrin: Kristenson (ordf.), Helmerson och Höjeberg samt de adjungerade ledamö- terna verkställande direktören Erik Brandt, Sveriges kemiska industrikontor, och överingenjören Ulf Notini, Jernkontoret.
Energiprognoser för tiden fram till år 1985: Höjeberg (ordf), Lundmark, Pehrzon och Thyberg.
Uthållighet mot kriser och krig inom energiområdet: Orrö (ordf.), Danielson, Nordbeck och Thyberg.
Lagringsansvar och investeringskostnader: Sköldefors (ordf.), Davidsson, Hemborg, Norberg, Pehrzon, Uddgren och Wallin.
Kostnader för byggnation av oljelagringsanläggningar: Ange- berg (ordf.) och Rockström.
Utöver de nämnda arbetsgrupperna har utredningar utförts av en— skilda experter i kommittén varjämte tillfälliga arbetsgrupper har bildats för att lösa särskilda under vårt arbete uppkomman— de problem.
Under tiden den 14 t.o.m. 17 juni 1976 sammanträdde vi i Ste— nungsund. I samband därmed gjorde vi studiebesök vid oljekon— denskraftverket och Esso Chemical AB:s kracker i Stenungsund samt Skandinaviska Raffinaderi AB Scanraffs raffinaderi vid Bro— fjorden. Vidare har arbetsgruppen för frågan om beredskapslag— ring av kärnbränsle besökt bl.a. AB Asea—Atoms kärnbränslefabrik i Västerås.
Förutom redovisade aktiviteter har främst kommitténs sekretariat haft omfattande kontakter med olika myndigheter, organisationer och andra som berörs av våra förslag. Så har t.ex. ett nära sam- arbete skett med överstyrelsen för ekonomiskt försvar för att samordna den vid denna myndighet bedrivna programplaneringen in— om energiområdet med vårt arbete. Därvid har det varit möjligt för överstyrelsen att använda underlag som utarbetats inom kom- mittén liksom för oss att bl.a. utnyttja den beräkningsmetodik som har utvecklats vid överstyrelsen.
2.3.2 Samråd
Enligt våra direktiv borde samråd äga rum med 1974 års försvars— utredning i fråga om krigs- och avspärrningsreservernas storlek. Försvarsutredningen har gett sitt samråd till de av oss före— slagna principerna för dimensionering av det nya beredskapslag— ringsprogrammet (se avsnitt 5.4).
Samråd har även ägt rum med statens kärnkraftinspektion och Svensk kärnbränsleförsörjning AB vad avser beredskapslagring av kärnbränsle.
Enligt våra direktiv skulle vi i frågan om lagringsskyldighet för oljeprodukter och koks som används som råvaror i den petro- kemiska industrin respektive järn— och stålindustrin samråda med försörjningsberedskapsutredningen. Denna utredning hann emeller- tid avsluta sitt arbete innan vårt arbete kommit så långt att
samråd kunde genomföras. 2.3.3 överlämnat material m.m.
Regeringen överlämnade med anledning av riksdagsskrivelsen l975/76z310 den 8 juli 1976 till oss för beaktande motionen 1975/76:1675 angående åtgärder för en ökad lagerhållning av drivmedel inom jordbruket samt jordbruksutskottets utlåtande (JoU 1975/76 37) däröver. Från företaget Agro Oil AB har vi den 31 augusti 1976 erhållit en skrivelse med förslag till åtgärder som syftar till samma mål som den nämnda motionen.
Vi har den 9 oktober 1975 yttrat oss över försörjningsbered— skapsutredningens slutbetänkande (SOU l975z57) samt den 26 augusti 1976 över Svenska gasföreningens anhållan om lättnader i beredskapslagringsbestämmelserna för stadsgasverken. I sist— nämnda yttrande tillstyrkte vi att uppskov skulle beviljas med ikraftträdande av lagringsplikten för råvaror för stadsgasfram— ställning med ett år till den 1 januari 1978.
3 HUVUDDRAGEN AV TIDIGARE OCH NUVARANDE OLJELAGRINGS- PROGRAM M.M.
3.1 01je1agringen före 1958
Redan 1938 infördes skyldighet för oljehandeln att hålla lager av vissa oljeprodukter. Denna skyldighet reglerades genom för— ordningen (19381367) angående handel med vissa mineraloljor och innebar att oljehandeln var tvungen hålla lager motsvarande viss del av försäljningen under närmast föregående år. Statsbidrag till denna lagring utgick inte i någon form.
3.2 Oljelagringsprogrammet 1958-1962
Den snabba ökningen av konsumtionen av flytande drivmedel och bränslen som inträdde under efterkrigstiden medförde krav på förstärkt beredskapslagring. År 1955 tillkallades särskilda sak- kunniga med uppgift att efter överläggningar med oljebranschen och övriga berörda delar av näringslivet lägga fram förslag rö- rande en ökad lagring av petroleumprodukter. De sakkunniga, 1955 års oljelagringskommitté,föreslog ett nytt system för olje— lagring (SOU l957:4).Genom beslut av 1957 års riksdag fastställ- des ett program för lagring av mineraloljor under femårsperioden 1958—1962. Det reglerades genom förordningen (l957z343) om olje— lagring m.m. Programmet innebar att det tidigare systemet med lagring av viss procentuell andel av föregående års import er- sattes av ett system med fasta lagringsmål för skilda oljeslag.
Lagringsmålen fastställdes med beaktande av dels de mängder, som i krig bedömdes komma att erfordras under viss tidsperiod (krigsreserven),dels vad som kunde behövas med hänsyn till tänk- bara störningar i oljetillförseln under fred (försörjningsreser— ven). Krigsreserven skulle tillgodose behoven för såväl total-
försvaret som samhället i övrigt under krig. Försörjningsreser— 'vens storlek bestämdes till vad som ansågs erforderligt för att trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden och beräknades vid utgången av perioden komma att motsvara behoven under en normal vinter. De lagringsskyldiga gavs möjlighet att minska den mängd eldningsolja som skulle lagras ned till nivån 90 % under februari, 80 % under mars och 70 % under april—decem— ber (den s.k. Vinterdispensen).
Genom programmet infördes skyldighet för de lagringspliktiga att i skyddade utrymmen lagra de mängder motorbensin, fotogen och motorbrännolja, som motsvarade krigsreserven för dessa produkten Lokaliseringen av de skyddade anläggningarna var — i likhet med vad som gällde för ovanjordscisterner — i princip fri.
De totala anläggningskostnaderna beräknades till 350 milj. kr. och varukostnaderna till omkring 250 milj. kr. Staten bidrog med ränte- och amorteringsfria lån till ett belopp av 360 milj. kr. Dessa lån avskrivs med 5 % om året från och med året efter det att de utlämnats. Låneformen valdes för att staten skulle kunna kräva återbetalning om lagringsskyldigheten nedgick eller upp— hörde för något företag.
Programmet fullföljdes i avsedd omfattning.
För att täcka de utgifter, som staten åtagit sig för oljelag— ringens genomförande, och vissa andra investeringar inom energi- området infördes den allmänna energiskatten enligt lagen (l957:262).För att som rådgivande organ biträda tillsynsmyndig- heten,överstyrelsen för ekonomiskt försvar, i viktigare frågor rörande beredskapslagring av olja m.m. inrättades vid början av 1958—1962 års oljelagringsperiod ett oljelagringsråd. I detta ingår representanter för staten och för olika kategorier av lag— ringsskyldiga. Rådets verksamhet är reglerad i Kungl. Maj:ts in— struktion (l957z346). 01je1agringsrådet bereds årligen tillfälle att yttra sig över tillsynsmyndighetens förslag till lagringsmål och oljelagringslån. Dessutom har rådets yttrande inhämtats i ett antal viktigare ärenden av principiell natur, som prövats av tillsynsmyndigheten.
3.3 Oljelagringsprogrammet 1963-1969
En ny oljelagringskommitté tillsattes 1961 med uppgift att fram— lägga förslag till en fortsatt lageruppbyggnad. Kommittén lade fram förslag till alternativa lagringsmål med varierande uthål- lighet att uppnås vid slutet av 1960-talet (SOU l962:40). Riks- dagen beslutade om lagring enligt kommitténs högsta alternativ, vilket innebar en ökad uthållighet under såväl krig som avspärr— ning i förhållande till det tidigare programmet. Försörjningsre— serven ersattes med en avspärrningsreserv, som vid ett totalt avbrott i tillförseln avsågs täcka en starkt beskuren konsumtion under en för alla oljeprodukter i princip lika lång tidsperiod.
Ytterligare utbyggnad av den skyddade lagringen föreslogs för bensin och motorbrännolja. Lokaliseringen av de skyddade anlägg- ningarna föreslogs få bestämmas av tillsynsmyndigheten.
De.totala investeringskostnaderna för programmet inklusive la— gerökning för kol och koks beräknades till 812 milj. kr. i 1961 års prisläge.Den genomsnittliga årliga investeringskostnaden för beredskapslagringen av olja och oljeprodukter utgjorde 112 milj. kr. Statliga bidrag till de lagringsskyldiga utgick i form av ränte—och amorteringsfria lån (indexreglerade) avsedda att motsvara 50 % av kostnaderna för programmet. Dessa lån avskrivs med 5 % om året från och med året efter det de utlämnats. De å- terstående kostnaderna för programmets genomförande förutsattes finansieras prisvägen.
För att möjliggöra denna finansiering anslöt sig flertalet lag— ringsskyldiga oljehandelsföretag till Stiftelsen Petroleumbran— schens Beredskapsfond. Företagen förband sig att betala in av— gifter till stiftelsen beräknade efter företagens leveranser till sådana köpare som inte själva var lagringsskyldiga.
Avgifterna för lagringen beräknades flyta in till företagen i snabbare takt än beredskapsanläggningarna kunde avskrivas. Ol- jehandelsföretagen beviljades därför rätt till avdrag för avgif- ter tillförda stiftelsen enligt förordningen (l963:565) om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som till-
förts Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskapsfond m.m. Utbe- talning från stiftelsen av tillförda belopp skedde i princip i proportion till varje företags andel i de statliga ränte— och amorteringsfria bidragen, dock med den inskränkningen att inget oljeföretag hade rätt att få ut större belopp än företaget beta— lat in till stiftelsen. Från stiftelsen utbetalade belopp till företagen beskattades hos företagen. Av detta skäl befriades stiftelsen från skyldighet att erlägga skatt för inkomst och förmögenhet vad beträffar från företagen tillförda beredskaps- lagringsavgifter eller avkastning av dessa. Företagen tillför- des på detta sätt avgifterna i den takt beredskapsanläggningar—
na fick avskrivas.
1963—1969 års oljelagringsprogram fullföljdes i avsedd omfatt—
ning. 3.4 Oljelagringsprogrammet 1970-1976
En ny kommitté, 1968 års oljelagringskommitté, med uppgift att lägga fram förslag om lagring av oljeprodukter efter utgången av 1969 avgav i maj 1969 sitt betänkande, Olja i beredskap,
H l969:2 (hemligt) och SOU 1969:31.
Kommittén konstaterade att Sverige för sin energiförsörjning i utomordentligt hög grad är beroende av importerad energi. På kort sikt förutsågs ingen ändring i denna situation trots ut- byggnad av kärnkraft under perioden. Kommittén fann att beroen- det av importerad energi medför att Sverige är synnerligen käns— ligt för störningar i tillförseln. Utan kontinuerlig tillgång på energi kan allvarliga störningar förväntas inom samhällslivet.
Kommittén ansåg att en tryggad försörjning med energi har en av- görande betydelse för totalförsvarets möjligheter att fungera effektivt och för att kunna fullfölja Sveriges alliansfria utri— kespolitik.Åtgärder för att trygga Sveriges försörjning med ener- gi måste därför vidtagas. Kommittén konstaterade att den enda möjlighet som förelåg för att trygga energiförsörjningen på kort sikt var beredskapslagring av importerade bränslen och drivmedel Planeringen borde såsom tidigare avse två skilda planeringsperi-
oder, krigsfallet och avspärrningsfallet. Uthålligheten före- slogs i princip vara densamma som under perioden 1963-1969.
Kommittén utgick vid sina överväganden angående lagringsmålen från de beräkningar,som överstyrelsen för ekonomiskt försvar gjort för år 1975 och gjorde en egen uppskattning av behoven för år 1977.Vid dessa beräkningar förutsattes att förbrukning- en skulle nedbringas till lägsta möjliga nivå genom ransone- ringar.Hänsyn togs vid beräkningen av totalmålet för bered- skapslagringen till de gripbara tillgångar i form av kommersi- ella lager inom landet såsom eldningsolja i fastigheterna, mo- torbrännolja i gårdscisterner hos jordbrukare och åkare, samt viss del av råoljelagren hos raffinaderierna (s.k. avdragspos- ter).
Kommittén föreslog oförändrade regler för den s.k. vinterdis- pensen för eldningsolja.
Kommittén föreslog att en utökning av de statliga kokslagren enligt överstyrelsens förslag skulle ske utanför ramen av det framlagda oljelagringsprogrammet.
Kommittén lade fram tre alternativa förslag till lagring. Ett avsåg en femårsperiod och två avsåg en sjuårsperiod. Det ena av sjuårsalternativen innebar en ökad försörjningsuthållighet för uppvärmningssektorn. I det andra alternativet beräknades målet för uppvärmningssektorn i huvudsak efter samma grunder som ti- digare program.Kommittén förordade sjuårsalternativet efter den senare nämnda modellen.
3.4.1 Krigs-och avspärrningsreservernas lagring
Kommittén föreslog att krigsreserven av drivmedel i likhet med tidigare program skulle lagras i skyddade utrymmen, dvs. an— läggningar som är försedda med fullgott fortifikatoriskt skydd. Beträffande en del av krigsreserven av eldningsoljor föreslogs denna lagring ske i anläggningar vilkas lokalisering bestäms på grundval av beredskapsmässiga överväganden. Kommittén före— slog vidare att denna lagring skulle ske i större bergrumsan—
läggningar. För de lagringsskyldiga förbrukarna föreslogs ingen ändring i lokaliseringsbestämmelserna. Kommittén ansåg dock att en tredjedel av den ökade lagringsplikten i fråga om eldnings- olja, som inträder för kraft- och Värmeverk efter år 1970, bor— de fullgöras genom lagring vid det driftställe som orsakat den ökade lagringsskyldigheten.
3.4.2 Investeringskostnader för programmet
Kommittén beräknade den totala investeringskostnaden till ca 760 milj.kr. för det förordade alternativet varav merkostnaden för den skyddade och lokaliserade lagringen utgjorde ca 80 milj kr. Härtill skulle komma en driftkostnad på 30—45 milj.kr. per år.
3.4.3 Lagringsskyldighet för stadsgasindustrin och bered— skapslagring av gasol
Kommittén föreslog att lagringsskyldighet skulle införas för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol. Lagringen av råvaror för stadsgasframställning föreslogs åvila gasverken. Med hänsyn till behovet av utbyggnad av cisternutrymmen för att gasverken skulle kunna fullgöra sin lagringsskyldighet, förordades att lagringsplikt skulle inträda först från och med den 1 januari 1977.Investeringskostnaden för lagringen för stadsgasindustrin beräknades i 1969 års prisläge till 18.7 milj. kr.
överstyrelsen hade i sin försörjningsplan, som låg till grund för kommitténs arbete, föreslagit att gasol skulle läggas under lagringsplikt beroende på en allt större användning av gasol i Sverige. Samma uthållighet för krig och avspärrning borde enligt kommittén föreligga för gasol som för övriga oljeprodukter. Lag- ringen föreslogs åvila dels staten genom överstyrelsen för eko- nomiskt försvar, dels importörer och säljare. Beredskapslag— ringen av gasol beräknades medföra en investeringskostnad i 1969 års prisläge på totalt 27,5 milj. kr. varav ca 19,8 milj. kr. för den statliga lagringen.
3.4.4 Finansieringsfrågor
Kommittén framhöll att det under de två tidigare oljelagrings- programmen tillämpade systemet med kraftig statlig subvensione— ring av oljelagringen främst motiverats av att det vore frågan om en tillfälligt kraftig utbyggnad av oljelagringen. Detta re— sonemang kunde enligt kommittén nu inte anses tillämpligt läng- re, när landet var inne på sitt tredje oljelagringsprogram, var- för en övergång till finansiering prisvägen borde komma till stånd. Merkostnaden för den skyddade lagringen borde dock som dittills bäras av staten bl. a. med hänsyn till de lokalise— ringskrav, som gäller för de skyddade lagringsutrymmena. Av sam- ma skäl förordades statlig finansiering av merkostnaden för 10— kaliserad 1agring.De statliga bidragen borde som tidigare utgå
i form av ränte— och amorteringsfria lån, som avskrivs under en 20—årsperiod. Något behov av särskilt finansieringsstöd för upp- byggnaden av lager av råvaror för stadsgasindustrin ansåg kom— mittén ej föreligga.
Oljebranschen bildade på motsvarande sätt som under 1963—1969 års program en fond, Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskaps— fond, för att ombesörja finansieringen.
Kommittén föreslog att det förordade sjuårsprogrammet skulle om- prövas i mitten av programtiden vad gällde prognoserna över fredskonsumtionen av olja, krigs— och avspärrningsbehovens stor- lek och avdragsposternas storlek. Omprövningen borde ske vid en sådan tidpunkt att resultatet kunde föreligga vid årsskiftet 1973/74.
3.4.5 Proposition 1969zl36 och riksdagens beslut
Departementschefen anslöt sig i proposition 1969zl36 till det av kommittén förordade förslaget. Han framhöll vidare att en ökad lagring av koks borde genomföras inom ramen för de resurser, som kunde ställas till överstyrelsens förfogande.
Riksdagen godkände de riktlinjer som förordats för den fortsat— ta beredskapslagringen av oljeprodukter och bemyndigade Kungl.
Maj:t att besluta om de ändringar i oljelagringsprogrammet som kunde föranledas av den förordade begränsade omprövningen av programmet i en s.k. kontrollstation (BeU 1969 66, 2LU l969:86, rskr l969z398 och 1969:375).
3.5 Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet l970—l976
Kontrollstationen för oljelagringsprogrammet hade till uppgift att pröva det löpande programmet beträffande prognoser över fredskonsumtionen av olja, krigs- och avspärrningsbehovens samt de s.k. avdragsposternas storlek. Dessutom hade den till upp- gift att mot bakgrund av OECD:s råds rekommendation den 29 juni 1971 om ett 90 dagars fredskonsumtionslager beräkna den lager- hållning som behövdes för att Sverige skulle kunna uppfylla den rekommenderade målsättningen i fråga om beredskapslagring av 01— jor. De sakkunniga avlämnade den 5 juli 1973 betänkandet Råolja i beredskap — Förslag om utökad beredskapslagring inom oljelag- ringsprogrammet l970/76, Ds H 1973 2, memligt).Bl.a. för att uppfylla OECD—målet beräknades en ökning av lagringen behövas med 1,5 milj. m3 råolja. Betänkandet innehöll även ett alterna— tivt förslag innebärande lagring av 3 milj. m3 råolja. Genom
en lagring enligt det större alternativet beräknades det av OECD rekommenderade lagringsmålet kunna uppfyllas under hela l970-ta- let. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljepro— dukter för att möta sådana störningar i oljetillförseln som be— ror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser,
en s.k. fredskris.
Beträffande de för perioden 1970-1976 fastställda lagringsmålen erfordrades en höjning för motorbensin, motorbrännolja, tunn eldningsolja och gasol samt en sänkning för fotogen och tjock
eldningsolja.
Med anledning av utredningens förslag föreslogs i proposition
3
1973 194 en statlig beredskapslagring om 3 milj. m råolja.
Finansieringen av denna lagring skulle ske via en särskild be- redskapsavgift som lades på oljeprodukter. Förslaget härom inne-
bar att en avgift om 2 öre/l för bensin och 3 kr./m3 för motor— brännolja, eldningsolja och bunkerolja skulle utgå under tiden 1 juli 1974 — 30 juni 1977. Denna avgift skulle tas in till statsverket i samband med uppbörden av energiskatten. Lagringen föreslogs omhänderhas av överstyrelsen.
Riksdagen fattade beslut enligt propositionen (FöU 1973 27, rskr 1973z366). Beredskapsavgiften reglerades genom förordning— en (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. Förordningen har sedermera ersatts av lagen (1975 275) om sär- skild beredskapsavgift för oljeprodukter, där avgiften ökade från 2 till 5 öre/l för bensin och från 3 till 5 kr./m3 för mo— torbrännolja, eldningsolja och bunkerolja. Samtidigt utsträcktes tiden för avgiftsuttaget till utgången av juni månad 1979.
3.6 övrig beredskapslagring i statlig regi
Lagringsskyldighet för säljare och förbrukare föreligger inte i fråga om flygdrivmedel. Lagringen av sådana varor ankommer i stället på överstyrelsen för ekonomiskt försvar i vad avser flygdrivmedel för den civila luftfartens behov. Lagringen sker enligt särskilda försörjningsplaner för den civila luftfartens behov av flygdrivmedel som upprättats av överstyrelsen. Hittills har byggts tre större berganläggningar av centralförrådskaraktän En fjärde sådan anläggning har nyligen påbörjats. Ytterligare två anläggningar planeras. Dessutom sker lagring i något hundra— tal mindre cisterner vid olika flygplatser. Större delen av des- sa cisterner har byggts och fyllts upp.
överstyrelsen beredskapslagrar även nafta för den petrokemiska industrin och koks för den metallurgiska industrin.
3.7 Oljekrisen 1973/74 3.7.1 Händelserna hösten och vintern 1973/74 Som en följd av Oktoberkriget 1973 mellan Israel, Egypten och
Syrien kom medlemsländerna i Organization of Arab Petroleum Ex— porting Countries (OAPEC) överens om att använda sina oljetill—
gångar son ett politiskt vapen i krigföringen mot Israel. De beslöt därför att minska produktionen av råolja med 5 % per må- nad utgående från nivån i septenber. Dessutom genomfördes kraf- tiga prishöjningar under hösten och vintern l973/74 på råolja. Sedermera beslöt arabländerna att stoppa oljeleveranserna till USA, Nederländerna och vissa andra länder. De beslutade produk- tionsnedskärningarna genonfördes till viss del under hösten 1973.
Energikrisen inträffade under en för Sverige osedvanligt kall höst vilket bidrog till ökad energikonsuntion fränst för upp— vännningsändanål. I mitten av decenber skedde dock ett markant tenperaturomslag till en mildare väderlekstyp som stod sig ända till mitten av mars 1974.
Under krisen vidtogs en rad olika åtgärder av regeringen och berörda myndigheter för att minska förbrukningen av oljeproduk— ter.
3.7.2 Lagringsåtgärder vidtagna mot bakgrund av oljekrisen
Mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen fattades 1974 beslut om inköp och lagring av 1 milj. m3 eldningsolja. Denna lagring skulle ombesörjas av överstyrelsen för ekononiskt för— svar. I proposition 1974z85 annäldes att överstyrelsens erfa- renheter från den med särskilda medel finansierade inköpsverk— sanheten gav vid handen att denna verksanhet son ett led i vår försörjningspolitik borde kunna bedrivas ännu effektivare, on överstyrelsen disponerade vissa egna lagringsutrymnen.
I nämnda proposition anfördes att möjlighet borde öppnas att tillförsäkra överstyrelsen för ekonomiskt försvar vissa lag- ringsutrynmen för eldningsoljor i detta syfte. Riksdagen god- kände förslagen (FöU l974:17, rskr 1974 142).
Genom ett sangående med kommunala och enskilda utbyggnadsobjekt har överstyrelsen tillförsäkrat sig erforderligt cisternutrymne. Inlagringen av olja beräknas i huvudsak vara genomförd under budgetåret 1977/78.
3.7-3 Energiberedskapsutredningen
Mot bakgrund av oljekrisen tillkallades i mars 1974 särskilda sakkunniga med uppdrag att utreda vissa beredskapsfrågor inom energiområdet.
Utredningens huvuduppgift var att granska och värdera olika lös- ningar att begränsa förbrukningen av energi i kristid med hän— synstagande till kraven på snabbhet, adninistrativ enkelhet och rättvis fördelning.
De sakkunniga son antog nannet energiberedskapsutredningen, EBU, avgav i septenber 1975 betänkandet Energiberedskap för kristid, SOU l975:60 och 61. Betänkandet innehöll ett stort antal för— slag till åtgärder ägnade att höja beredskapen för kriser på energianrådet. Bl.a. föreslog utredningen
— värmetaxering av samtliga fastigheter i landet
- införandet av s.k. kriskoppling i vännesystemen son möjlig- gör bortkoppling av vannvatten
- ransonering av driwnedel för fritidsbåtar
— införandet av ransoneringskuponger för driwnedel på bil- skattekvitton
- ökad infonnationsberedskap — förändrad krisorganisation
Utredningen framhöll vidare vikten av att förbrukningsbegräns- ningar sätts in i sitt beredskapsmässiga sammanhang och värde— ras son en av flera åtgärder i ett energiberedskapspaket.
I proposition 1975/76:152 förelades riksdagen bl.a. förslag om införandet av s.k. kriskoppling i vännesystenen i samtliga fas— tigheter i landet, ytterligare utredning angående vännetaxe— ring, ökade resurser för informationsberedskapen sant en utök—
ning av de personella resurserna vid överstyrelsen för ekono- miskt försvar. Riksdagen fattade beslut i enlighet hänned (FöU 1975/76:35, rskr 1975/76:298). Lagen om kriskoppling m.m. (1976:296) träder i kraft den 1 januari 1977.
3.8 Det internationella energiprogrammet (IEP) 3.8.1 OEEC
Erfarenheten från den minskade oljetillförseln under Suezkrisen i mitten av 1950-talet gjorde att man inan Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) insåg att man dels be- hövde en bättre oljeberedskap genom utökad lagring, dels borde söka fastställa rättvisa regler för fördelning av olja i hän— delse av liknande kriser i framtiden. OEEC beslöt därför år 1958 att rekommendera sina medlemmar att genonföra en oljelag- ring motsvarande 60 dagars nonnalförbrukning.
3.8.2 OECD
År 1971 antogs inom OEEC:s efterföljare, Organisationen för eko- nomiskt sanarbete och utveckling (OECD), en ny rekomnendation att europeiska medlemsländerna så snart son möjligt skulle byg- ga ut sina lager av vissa oljeprodukter att motsvara minst 90 dagar av föregående års förbrukning.
1967 hade de europeiska OECD-länderna kunnat enas om ett utar- betat systen för fördelning av olja sinsemellan i krissituatio—
ner.
Trots den allvarliga oljekrisen 1973 fattades aldrig beslut om att utlösa OECD:s fördelningssysten. Detta medförde att ansva- ret för fördelningen av tillgänglig olja under krisen i hög grad kan att ligga hos de internationella Oljebolagen.
3.8.3 Washington-konferensen
Den 11-13 februari 1974 hölls med anledning av oljekrisen en internationell energikonferens i Washington. USA lade där fram
ett förslag som syftade till att nationerna i Västeuropa och Nordamerika samt Japan skulle utveckla ett aktionsprogram för samarbete på energiområdet i syfte att garantera en erforderlig energiförsörjning till rimliga kostnader. Vid konferensen upp— rättades en samordningsgrupp för energifrågor, Energy Coordina- ting Group (ECG), med uppgift att utarbeta ett internationellt energiprogram i enlighet med konferensens riktlinjer. Resulta— tet av ECG:s arbete förelåg i september 1974 i form av ett in- ternationellt energiprogram, International Energy Program (IEP) Detta program behandlar åtgärder vid krissituationer, informa— tion om oljemarknaden, långsiktigt samarbete samt förhållandet till producentländer och andra konsumentländer. OECD:s råd be— slöt den 15 november 1974 att upprätta ett internationellt e— nergiorgan International Energy Agency (IEA), med uppgift att genomföra energiprogrammet. Medlemmar av IEA blev de sexton OECD-länder, däribland Sverige, som vid ett möte i Paris den 18 november 1974 undertecknade IEP-avtalet och därmed proviso- riskt anslöt sig i avvaktan på ratifikation. Ytterligare med- lemmar har därefter tillkommit. Riksdagen godkände i maj 1975 avtalet (prop. 1975z42, NU 1975z29, rskr 19751180). Avtalet har sedermera ratificerats av Sverige och flertalet medlemslän— der.
3.8.4 IEP-avtalet
IEP-avtalet avser att tillförsäkra de avtalsslutande länderna en inbördes likvärdig försörjning i händelse av en oljekris. Fördelningen skall ske efter på förhand överenskomna regler. Varje land åtar sig att upprätta en försörjningsberedskap i form av beredskapsreserver motsvarande minst 60 dagars normal- konsumtion utan import i förhållande till genomsnittskonsumtio- nen under närmast föregående år. Från och med den 1 januari 1976 skall denna beredskapsreserv uppgå till 70 dagars normal- konsumtion och 1980 till 90 dagars normalkonsumtion. Enligt överenskommelsen skall medlemsländerna i avvaktan på ett beslut om kriterierna för mätning av absolut oåtkomliga lager räkna ett avdrag från de obligatoriska beredskapsreserverna med 10 % för oåtkomlig bottensats. Detta innebär att det totala IEP—lag— ret i princip skall motsvara 78 respektive 100 dagars normal-
konsumtion. Varje land åtar sig vidare att vid varje tidpunkt kunna vidtaga erforderliga konsumtionsbegränsande åtgärder för att i en kris minska förbrukningen av olja och oljeprodukter.
När ett enskilt lands tillförsel minskar eller kan fönnodas minska med minst 7 % av basperiodens konsumtion skall landet skära ned sin konsumtion med 7 %. Minskar tillförseln med 12 % eller mer skall landet skära ner sin konsumtion med minst 10 %. överskjutande behov skall tillskjutas proportionellt från övri— ga länder. Dessa länder kan därvid välja att reglera sin egen konsumtion eller att ta av sina beredskapsreserver.
För att uppnå det 100 dagars fredskonsumtionslager som IEP stad— gar för 1980 förelade regeringen i proposition 1975 30 riksda— gen förslag om ytterligare lagring av 3 milj. m3 råolja eller oljeprodukter. Riksdagen fattade principbeslut on denna ytter— ligare lagring (FöU 1975:15, rskr 19751205). 1975 års oljelag- ringskommitté har att föreslå fördelningen mellan råolja och färdigprodukter.
3.9 Förlängning av oljelagringsprogrammet l970—l976
Det av 1969 års riksdag för perioden 1970-1976 fastställda pro- grammet innebär att lagringsmålet skall vara uppnått vid in— gången av 1977. Denna tidsplan bedöms i allt väsentligt kunna hållas. Enligt direktiven skulle vårt utredningsarbete bedri- vas så att frågan om den fortsatta beredskapslagringen kunde underställas riksdagen vid 1976/77 års riksmöte. Vi anmälde e- mellertid i skrivelse den 18 november 1975 till regeringen att — då vi bl.a. hade att ta ställning till ett stort antal frågor och förslag, som skulle komma att behandlas av 1974 års för— svarsutredning - det var omöjligt att under sommaren 1976 lägga fran förslag till nytt oljelagringsprogram. Vi hemställde där- för att nuvarande oljelagringsprogram skulle förlängas med ett år.
Vi ansåg att förlängningen borde ske så att de för år 1977 upp- satta lagringsmålen (liksom lagringsskyldigheten för förbrukare
av råvaror för framställning av stadsgas) uppnåddes i enlighet med den planering som gällde för innevarande program.
En förlängning av lagringsperioden 1970—1976 med ett år skulle sålunda innebära att 1977 års lagringsmål kom att kvarstå oför- ändrade även under år 1978. Detta medför att den utbyggnad av oljelagringen som vi föreslår förskjutes ett år. Vi bedömde dock att konsekvenserna från beredskapssynpunkt inte var svåra- re än att detta förfarande kunde accepteras. Vid oförändrade totala lagringsmål år 1978 jämfört med år 1977 borde de enskil- da 1agringssky1digas lagringsmängder omräknas med ledning av 1976 års basmängder. Däremot borde de kvantiteter som från in— gången av år 1977 skulle lagras i skyddade och lokaliserade ut- rymmen kvarstå oförändrade under år 1978, dvs. ej omfördelas mellan berörda lagringsskyldiga.
Svenska Petroleum Institutet (SPI) hade redovisat beräknade kostnader för nu löpande oljelagringsprogran sant därför erfor- derlig finansiering. Enligt institutets kalkyler skulle behov föreligga att höja beredskapslagringsavgifterna under år 1976 vilket förutsatte regeringens medgivande. Skulle däremot tiden för uttag av dessa avgifter utsträckas ytterligare ett år syn- tes det vara möjligt att låta beredskapslagringsavgifterna un— der år 1976 och 1977 utgå med lägre belopp än för närvarande.
Enligt våra direktiv skall vi särskilt studera och lägga syn- punkter på de beräkningsprinciper som tillämpas vid faststäl- lande av de avgifter för beredskapslagring, som uppbärs av Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond. Med anledning härav ville vi då inte ta ställning till de av Petroleuminsti— tutet redovisade beräkningarna.
Vårt förslag remitterades till överstyrelsen för ekonomiskt försvar, statens pris- och kartellnämnd, statens industriverk, Svenska Petroleum Institutet, 1974 års försvarsutredning och oljelagringsrådet. Samtliga remissinstanser tillstyrkte vårt förslag om förlängning av nu löpande oljelagringsprogram med ett år.
Regeringen framlade i proposition 1975/76:152 förslag om för- längning av innevarande lagringsprogram med ett år. Riksdagen fattade beslut i enlighet härmed (FöU 1975/76:35, rskr 1975/76:298).
3.10 Fredskrislagring av gasbensin
I ovan nämnda proposition 1975/76 152 föreslogs lagring av gas— bensin för en fredskris efter förslag av försörjningsbered— skapsutredningen (SOU 1975 57). Lagringen föreslogs omfatta tre månaders normal förbrukning, motsvarande den uthållighet som eftersträvas för oljeområdet inom ramen för det internatio- nella energiprogrammet.
Finansieringen av denna lagring liksom för vissa andra bered— skapsåtgärder inom det petrokemiska varuområdet föreslogs ske genom en höjning av den särskilda beredskapsavgiften för olje- produkter med 1 öre/liter (till 6 öre/liter) på bensin och med 2 kr/m3 (till 7 kr/m3) på motorbrännolja, eldningsolja och bun— kerolja. Riksdagen fattade beslut enligt propositionen
(FöU 1975/76:35, rskr 1975/76:298).
3.11 Uppskov med lagring av råvara för stadsgasframställ—
ning
Efter hemställan från Svenska gasföreningen har regeringen i proposition 1976/77:17 föreslagit att skyldigheten för stadsgas— verk att beredskapslagra råvara för gasframställning, vilken en— ligt beslut av riksdagen år 1969 skulle gälla fr.o.m. den 1 ja— nuari 1977, i stället träder i kraft den 1 januari 1978.
4 FöRFATTNINGAR RÖRANDE OLJELAGRING M.M. SAMT TILLÄMP— NINGEN DÄRAV
4.1 Tidigare bestämmelser
Genom förordningen (1938z367) angående handel med vissa mineral— oljor infördes skyldighet för oljehandeln och de inhemska raffi- naderierna att hålla beredskapslager av olja motsvarande en pro- centuell andel av försäljningen under det närmast föregående å— ret. Procenttalen fastställdes av Kungl. Maj:t i särskilda kun- görelser och uppgick under det sista år förordningen tillämpa- des, 1957, till 25 % för bensin och fotogen samt 15 % för motor- och pannbrännolja.
4.2 Nu gällande författningar
Beredskapslagringen av olja regleras f.n. av följande författ- ningar och andra föreskrifter:
- Lag (1957:343) om oljelagring m.m. (ändrad 1969 755 omtryck, 1971:64, 1971:665 och 1975z708),
— Förordningen (19571344) om oljeavgift m.m. (ändrad l969:756 omtryck, 1971:666 och l973:109l),
— Kungörelsen (l957z345) med vissa bestämmelser rörande bered— skapslagring av olja (ändrad l969:757 omtryck, 1971:1001 och 1975zl398),
- Förordningen (l958z575) om avskrivning å vissa oljelagrings- anläggningar m.m. (senast ändrad l969:758),
— Lag (l969:738) om rätt att vid inkomsttaxering erhålla av- drag för belopp som tillförts Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond m.m. För perioden 1963-1969 gällde förordning- en (1963:565) om rätt att vid taxering för inkomst njuta av— drag för belopp, som tillförts Stiftelsen Petroleumbransch- ens Beredskapsfond m.m.,
- Instruktion (l957:346) för oljelagringsrådet (ändrad l957:520),
— Lag (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeproduk— ter (ändrad 1975 275 omtryck, och 1976z297),
— Kungl. Maj:ts beslut meddelat i ämbetsskrivelse från handels— departementet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1970-04—10 med kompletterande föreskrifter rörande bered— skapslagring av olja, ändrad 1971-04-16,
- Kungl. Maj:ts beslut meddelat i ämbetsskrivelse från handels— departementet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1970—05-27 angående föreskrifter för långivning vid byggande av utrymmen för lagring av mineralolja (hemlig),
Kungl. Maj:ts beslut meddelat i ämbetsskrivelse från handels- departementet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar l970-05—27 angående föreskrifter rörande lagring av mineral- olja i skyddade utrymmen m.m. (hemlig),
Kungl. Maj:ts beslut meddelat i ämbetsskrivelse från handels- departementet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1972-06—30 angående kompletterande föreskrifter om lagring av råvara för framställning av stadsgas,
- Kungl. Maj:ts beslut meddelat i ämbetsskrivelse från handels- departementet till överstyrelsen för ekonomiskt försvar 1972—06—30 angående omfattningen av lagringen av råvara för framställning av stadsgas (hemlig).
Vidare gäller i tillämpliga delar vissa äldre föreskrifter an— gående långivningen till utbyggnad av oljelagringen under tidi—
gare lagringsperioder.
I det följande lämnas en närmare redogörelse för innebörden av bestämmelserna om beredskapslagringen och om tillämpningen av
dessa.
4.3 Lagen om oljelagring m.m.
1938 års förordning angående handel med vissa mineraloljor er- sattes efter förslag av 1955 års oljelagringskommitté med 1957 års förordning om oljelagring m.m. som med ovan redovisade änd— ringar fortfarande gäller. Lagringsskyldigheten avser enligt nu gällande bestämmelser gasol, motorbensin (dock ej flygben- sin),fotogen (dock ej flygfotogen), motorbrännolja, eldnings— olja 1-2 och övriga slag av eldningsoljor. Vidare gäller lag— ringsskyldighet beträffande råvara för framställning av stads— gas.
Regeringen äger rätt att förordna om annan gruppindelning, vil- ket också skett såtillvida att bestämmelse införts om att viss del av lagringsmålet för fotogen skulle fullgöras med motorfo- togen. Denna bestämmelse har sedermera upphävts. Vidare har eld— ningsolja 2, som tidigare hänfördes till övriga eldningsoljor överförts till gruppen eldningsolja 1—2.
Lagringsskyldigheten avser endast sådan olja, som används för energiförsörjning. Olja som utnyttjas som råvara i andra in— dustriella processer än stadsgasframställning eller i övrigt för annat ändamål än energiframställning är sålunda undantagen från lagringsskyldighet. Olja som utvunnits ur inhemsk skiffer omfat- tas inte heller av lagringsskyldigheten.
Statliga myndigheter är undantagna från lagens tillämpningsom- råde. Lagringsplikten för dessa myndigheter regleras i före- skrifter utfärdade av regeringen. Enligt nu gällande bestämmel- ser skall statliga myndigheter hålla lager av eldningsolja i hu-
vudsakligen samma omfattning som övriga lagringspliktiga sälja— re och förbrukare.
Regeringen fastställer, enligt grunder som riksdagen godkänt, den mängd olja tillhörande var grupp, som sammanlagt skall hål- las i lager. Det åligger sedan tillsynsmyndigheten, överstyrel- sen för ekonomiskt försvar, att före den 1 juli varje år bestäm- ma hur stor mängd olja, tillhörande olika grupper, varje lag- ringsskyldig skall hålla i lager under nästkommande kalenderår. Om den lagringsskyldige försummar den uppgiftsskyldighet som å— ligger honom enligt lagen, och lagringsmängden därför inte kun- nat bestämmas före nämnda tidpunkt, kan dock tillsynsmyndigheten meddela beslut härom senare utan hinder av att den fastställda lagringsmängden därigenom kan komma att överskridas.
I lagens 5 och 6 65 anges vilka säljare och förbrukare som är lagringsskyldiga. Säljare är lagringsskyldig om han kalender- året närmast före lagringsskyldighetens bestämmande (basåret) till avnämare inom riket sålt olja, som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt raffinaderi. Den som eljest un- der basåret sålt olja till avnämare inom riket är lagringsskyl- dig om oljan förvärvats från säljare som nyss nämnts och om för- säljningen uppgått till minst 1 000 ton gasol eller minst
20 000 m3 olja.
Förbrukare är lagringsskyldig om han förbrukat olja som han in- fört från utrikes ort eller om han under basåret och de två ka— lenderåren dessförinnan vid anläggning inom riket förbrukat to- talt minst 15 000 m3 sjöfart är undantagen från lagringsplikt. Detta undantag behand— las närmare i kapitel 16. Skyldigheten för förbrukare gäller ej
eldningsolja. Förbrukningen för utrikes
om oljan använts som råvara för framställning av stadsgas.
I 6 a & regleras lagringsskyldigheten för förbrukare av råvaror för stadsgasframställning. Sålunda är den som under visst kalen- derår förbrukat råvara för framställning av stadsgas för för— säljning skyldig att under närmast följande kalenderår hålla i lager råvara av samma slag. Lagringsmängden skall utgöra en be—
stämd andel av förbrukningen och denna andel fastställs av re- geringen enligt grunder som riksdagen godkänt.
Regler för beräkning av lagringsmängd för det enskilda företa— get finns i 7 5. Det totala lagringsmålet skall fördelas mellan de lagringsskyldiga i förhållande till deras basmängder. Med basmängd avses den mängd olja, som den lagringsskyldige sålt eller förbrukat under basåret eller, om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året eller ettvart av de två åren närmast dessförinnan, vad han i genomsnitt för år sålt eller förbrukat under angivna tid. Vid beräkning av tidigare försälj— ning får avdrag göras för vara som sålts till annan lagrings— pliktig. För värmekraftverk (ångturbin och gasturbinanläggning— ar) gäller enligt Kungl. Maj:ts beslut den 16 april 1971 vissa särskilda bestämmelser för beräkning av basmängd, vilka syftar till att dämpa de fluktuationer i förbrukningen som föranleds av de speciella driftförhållandena vid dessa verk. Vidare gäl — ler för dessa verk — liksom för Värmeverk - regeln att minst en tredjedel av den ökade lagringsskyldighet, som inträder efter 1970, skall fullgöras genom lagring vid det driftställe som or— sakat den ökade lagringsskyldigheten.
Beredskapslagren av olja skall av den lagringsskyldige förvaras i utrymmen inom riket, som han äger eller förfogar över på så- dant sätt som tillsynsmyndigheten ur kontrollsynpunkt finner .godtagbart. Regeringen äger rätt att enligt grunder som riksda- gen godkänt förordna att viss del av lagren skall förvaras i bergrum. Detta sker för krigsreserven av drivmedel i form av s.k. skyddad lagring och för vissa eldningsoljelager i s.k. lo- kaliserad lagring. Förläggningen av bergrummen beslutas av till- synsmyndigheten under beaktande av beredskapsbehoven. Dessa be- stämmelser om lokalisering av lagren har tillkommit för att å— stadkomma en anpassning till konsumtionen i kristid och för att undvika en koncentration av lagren till importhamnarna.
Tillsynsmyndigheten får ge dispens helt eller delvis från 1ag- ringsskyldighet liksom från skyldighet att förvara lager i berg— rum. Efter dispens kan lagringsskyldig också få lagra olja i ut- rymmen över vilka han inte förfogar. Tillsynsmyndigheten kan ä—
ven lämna tillstånd att ersätta lagring av visst oljeslag med lagring av annan olja eller i stället för olja annat bräns- le.
Dispens från lagringsskyldighet har endast meddelats i undan— tagsfall. Däremot har lagringsskyldiga i viss utsträckning be- viljats rätt att lagra annan oljekvalitet än den lagringsskyl— digheten gällt. Detta har framför allt skett, då lagringsskyl— digheten gällt mindre kvantitet av viss oljekvalitet, eller då det gällt kortare perioder i avvaktan på cisternuppbyggnad. Dis— pens att lagra annat bränsle än olja, främst kol, vilket förekom i stor utsträckning under den första lagringsperioden, har under innevarande period givits i två fall. I bägge fallen har de låg- ringsskyldiga haft anläggningar som varit direkt omställbara till koleldning. Tillstånd att lagra olja i utrymmen, som inte disponeras av den lagringsskyldige, s.k. inlagringsdispens, har i stort antal fall givits för kortare perioder.
Beredskapslager av olja får efter regeringens medgivande tas i anspråk om tillförseln till riket avbryts eller försvåras. Detta har skett vid två tillfällen under 1960-talet då tillförseln till landet försvårades på grund av kalla vintrar och isavspärr-
ning.
Både lagringsskyldiga och andra, som inom riket sålt, förbrukat eller importerat olja är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheten de uppgifter som behövs för oljelagringslagens tillämpning.
Lagen innehåller vidare bestämmelser om inköpsskyldighet från inhemskt raffinaderi i vissa fall. Dessa bestämmelser har aldrig tillämpats. Tillsynsmyndigheten kan vid vite förelägga lagrings- skyldig att fullgöra sinlagringsplikt. Underlåtenhet att fullgö- ra vissa åligganden enligt lagen är straffsanktionerad.
I ämbetsskrivelsen 10 april 1970 med kompletterande föreskrifter rörande beredskapslagring av olja har intagits reglerna om den s.k. Vinterdispensen för eldningsoljor, varmed avses en reduk- tion av lagren av eldningsolja under året. Den för året fast- ställda lagringsmängden gäller endast under januari månad. Under
februari får den vara 10 %, under mars 20 % och under året i öv— rigt 30 % lägre. En närmare redogörelse för Vinterdispensen läm- nas i kapitel 9.
4.4 Förordningen om oljeavgift m.m.
Förordningen (1957 344) om oljeavgift m.m. föreskriver skyldig— het att erlägga oljeavgift till staten för den som erhållit dis— pens från oljelagringsskyldighet eller försummat att fullgöra sin lagringsplikt eller underlåtit att följa föreskrifter om lagrets förläggning. Syftet med denna avgift är att förhindra att den som inte fullgör sin lagringsskyldighet gör en ekonomisk vinning i förhållande till övriga lagringspliktiga. Oljeavgiften utgår med belopp som regeringen fastställer enligt grunder som riksdagen godkänt. Avgiftens storlek är olika för olika olje— slag och beräknad att motsvara lagringskostnaden med visst till- lägg för att hindra att någon avsiktligt väljer att erlägga av— giften i stället för att lagra olja. Importörer av oljeproduk— ter som tidigare inte regelmässigt importerat olja kan av till— synsmyndigheten föreläggas att ställa säkerhet för oljeavgift som kan komma att debiteras. Oljeavgifterna debiteras och upp- bärs av tillsynsmyndigheten.
Om det är uppenbart att Oljeavgiften överstiger den vinning som den lagringsskyldige gör genom att inte fullgöra sin lagrings- skyldighet kan tillsynsmyndigheten nedsätta eller efterge av- giften. Om synnerliga skäl föreligger kan regeringen även i and- ra fall medge befrielse eller återbäring av Oljeavgiften. I 01- jeavgifter har under senare år årligen influtit 40—70 000 kro- nor - med undantag för oljekrisåret 1973-1974 då avgifterna
steg till 170 000 kronor — från ett tjugotal lagringspliktiga företag. Dessa avgifter tillförs statsbudgeten.
4.5 Tillämpningsbestämmelser
Kungörelsen (1957 345) med vissa bestämmelser rörande bered- skapslagring av olja innehåller tillämpningsföreskrifter till lagen om oljelagring och förordningen om oljeavgift. Enligt kun- görelsen skall tillsynsmyndigheten varje år upprätta förteck-
ning över dem, som på grund av försäljning eller förbrukning är lagringsskyldiga, och skicka ut denna till samtliga lagrings— pliktiga säljare. I kungörelsen anges efter vilka grunder till- synsmyndigheten får träffa avtal om frivillig lagring av olja- Tillsynsmyndigheten skall vidare fastställa den kvantitet varje lagringspliktig skall hålla i skyddat och lokaliserat lager. Tillsynsmyndigheten skall enligt kungörelsen meddela beslut om lagringsanläggning är av sådan beskaffenhet att den ger skäligt skydd mot bombanfall och beskjutning. Vissa föreskrifter om de— bitering av oljeavgift samt bestämmelser om oljeavgifternas storlek finns också intagna i kungörelsen.
Kungl. Maj:t har vidare meddelat ytterligare bestämmelser angå- ende beredskapslagringen av olja. Dessa innehåller utöver vad som påpekats under 4.3 ovan dels de närmare bestämmelserna för den statliga långivningen till utbyggnad av skyddad och lokali- serad 1agring, dels vilka kvantiteter som skall hållas i skydda- de respektive lokaliserade anläggningar dels ock den procentu— ella andel av förbrukningen av råvaror för stadsgasframställ- ning som skall hållas i lager. Vidare regleras de statliga myn- digheternas lagringsskyldighet i dessa bestämmelser.
överstyrelsen har vidare i cirkulär 1971-06-15 meddelat vissa föreskrifter rörande tillämpningen av lagen om oljelagring.
4.6 Lag om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter
För att finansiera den av kontrollstationen för oljelagringspro— grammet 1970-1976 föreslagna råoljelagringen infördes lagen (1973:1216) om särskild beredskapsavgift för oljeprodukter. Av- giftsskyldig enligt lagen är den, som är skattepliktig enligt lagen (1957:562) om allmän energiskatt. Denna avgiftsskyldighet gäller för bensin avsedd för motordrift, dock ej flyg— ocn rea— bensin, samt för motorbrännolja, eldningsolja och bunkerolja, dock ej för fartygsdrift i utrikes trafik. Avgiftens storlek regleras i lagen. Enligt riksdagens beslut 1974 och 1976 (prop. l974z85, FöU 1974 17, rskr l974:142 respektive prop.1975/76:152, FöU 1975/76:35,rskr 1975/76:298) skall avgiften även finansiera
statliga lager av eldningsolja och produkter inom det petroke— miska varuområdet.
Inkomsterna från avgiften fonderas i en särskild icke räntebä— rande fond hos riksgäldskontoret (oljelagringsfonden). Medel för uppbyggnad av lagringen betalas ut från fonden efter beslut
av regeringen. 4.7 övriga författningar
Förordningen (l958z575) om avskrivning å vissa oljelagringsan- 1äggningar m.m. innehåller bestämmelser om avskrivning av skyddade anläggningar, om beskattning av statliga lån till olje— lagring och om värdering av varulager. Enligt förordningen har skattskyldig möjlighet att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning på anläggningskostnader för sådan anläggning med en femtedel per år under förutsättning att anläggningen har en volym om minst 1 000 m3 och att den är godkänd som skyddad an— läggning av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Intyg härom skall utfärdas av överstyrelsen. Denna avskrivningsmöjlighet har medverkat till att berganläggningar i flera fall försetts med sådana skyddsanordningar att de kunnat godkännas som skyddade anläggningar enligt förordningen.
Statliga ränte- och amorteringsfria lån till oljelagring utgör skattepliktig intäkt för låntagaren. Skillnad görs därvid mel- lan lån till anläggning och lån till anskaffning av vara. An— läggningslån skall tas upp till beskattning med minst en femte— del per år räknat från och med beskattningåret efter det då lå— net erhållits. Lagerlån skall i princip upptagas till beskatt— ning enligt den skattskyldiges bestämmande dock senast vid den tidpunkt då tvångslagret helt avskrivits.
Om lagerlånen i sin helhet upptas till beskattning får sålunda tvångslagret nedskrivas till noll vid inkomsttaxeringen.
Det åligger vidare överstyrelsen att i samband med beskattning av oljelagringslån som underlag till taxeringen utfärda intyg
utvisande den skattskyldiges tvångslager och att denna lagring är fullgjord.
Beträffande författningen om beskattningsregler för belopp som tillförts Petroleumindustriens Beredskapsfond hänvisas till ka- pitel 3.
Oljelagringsrådet, som inrättades vid början av 1958—1962 års oljelagringsperiod har enligt sin instruktion (1957 346), till uppgift att som rådgivande organ biträda tillsynsmyndigheten i
- viktigare frågor av principiell natur rörande bl.a. tillämpning- en av författningar angående oljelagring och oljeavgift. I rådet ingår ledamöter som representerar staten samt olika kategorier av lagringspliktiga. Oljelagringsrådets uppgifter behandlas när- mare i kapitel 19.
5 BEREDSKAPSLAGRING INOM ENERGIOMRÅDET OCH UTHÅLLIGHET MOT KRISER OCH KRIG
5.1 Nuvarande lagring och uthållighet
Gällande oljelagringsprogram (1970-1976) avser att skapa en be- redskap inom energiområdet mot två typer av konflikter, nämligen krigsfallet och avspärrningsfallet. För respektive fall har byggts upp särskilda reserver (krigs— respektive avspärrningsre—
serven).
Med ett krigsfall avses en situation då landet är indraget i krig, och krigshandlingar pågår på svenskt territorium. Avspärr— ningsfallet definieras som ett läge, då handelsförbindelserna är avskurna på grund av krig i vår nära omvärld. I båda fallen för- utsätts allvarliga störningar i tillförseln uppkomma. Såväl för gällande program som för de tidigare programmen utgår beräkning- arna från det fall att avspärrningen är total vid båda typerna av konflikter.
De svåraste påfrestningarna för försörjningen bedöms inträffa i ett läge, då en längre avspärrningssituation utan krig efter- följs av ett krigsskede. Det har därför ansetts vara nödvändigt att planera för att krigsreserven skall vara helt intakt under en avspärrningssituation för det fall att landet därefter skulle dragas in i krig. Planläggningen har sålunda inriktats mot att trygga försörjningen under dels en avspärrningssituation, dels en krigssituation. För den sistnämnda situationen förvaras vissa tillgångar i skyddade och/eller geografiskt spridda anläggning—
ar.
Målet för beredskapslagringens uppbyggnad bestäms dels av den försörjningsstandard som bedöms böra eftersträvas i respektive
krisfall och den därav betingade förbrukningen, dels av längden av de tidsperioder med total avspärrning för vilka försörjning- en skall tryggas, dvs. försörjningsuthålligheten. Denna uthåll— ighet har fastställts av statsmakterna genom 1962 års riksdags— beslut angående beredskapslagring av olja för perioden 1963-1969 (prop. 1962 194, BeU 1962 68, 2LU 1962 45, rskr 1962 418 och 1962z420). Samma uthållighet ligger enligt riksda- gens beslut (prop. 1969 136, BeU 1969:66, 2LU 1969 86, rskr 1969:375 och 1969 398) till grund för innevarande oljelagrings— program.
Utöver beredskapslagringen för krig och avspärrning har under nu löpande oljelagringsprogram beslut fattats om att bygga upp särskilda reserver främst för fredskriser. Med fredskris avses ett läge, då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i pro— duktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av im- portbortfall av en eller flera försörjningsviktiga varor utan att det är krig eller krigsfara i vår nära omvärld.
Uthålligheten mot fredskriser har på energiområdet bestämts uti— från Sveriges åtaganden enligt det internationella energipro- grammet (IEP). För år 1976 innebär detta att Sverige skall hålla 70 dagars nettoimport av olja i lager. Från och med ingången av år 1980 skall uthålligheten utsträckas till att omfatta 90 da— gars nettoimport. Fredskrislagringen av olja behandlas närmare i kapitel 8.
5.2 Lagring och uthållighet enligt det ekonomiska försva— rets långsiktsplanering
Kungl. Maj:t uppdrog den 23 november 1973 åt överstyrelsen för ekonomiskt försvar (öEF) att i samråd med berörda myndigheter tills vidare bedriva försök med långsiktsplanering inom det eko- nomiska försvaret. Samtidigt bemyndigades chefen för handelsde— partementet att efter samråd med berörda departementschefer ge närmare anvisningar för försöken. Sådana anvisningar har medde- lats den 23 november 1973, den 28 juni 1974 och den 10 februari 1975.
Långsiktsplaneringens inledande stadium utgörs av perspektivstu— dier vilka uppdelats i två faser. Den första fasen avseende det ekonomiska försvarets utveckling under en period av 15 år efter år 1977 genomfördes av överstyrelsen för ekonomiskt försvar i samarbete med berörda myndigheter och resultaten överlämnades till regeringen den 31 oktober 1974. Perspektivstudiernas fas 2, vars främsta syfte var att analysera olika alternativ i fråga om försörjningsberedskapens utveckling under femårsperioden 1977/78-1981/82 och därav betingade konsekvenser när det gäller möjligheterna att nå de i den första fasen för den längre tids— perioden uppställda målen, genomfördes under år 1975 och resul- taten överlämnades till regeringen den 30 oktober 1975.
Perspektivstudierna utgör ett viktigt underlag för programplane- ringen, genom vilken ett konkret femårigt handlingsprogram tas fram. Programplaneringen är rullande, vilket innebär att en ny programplan utarbetas varje år. Chefen för handelsdepartementet har för detta ändamål den 11 mars 1976 meddelat dels allmänna anvisningar för programplaner avseende verksamheten inom det ekonomiska försvaret, dels anvisningar för programplanering för perioden 1977/78—1981/82 och anslagsframställningar för budget— året 1977/78. Programplanerna för nämnda period har överlämnats till regeringen i början av oktober månad 1976.
För att belysa påfrestningarna på det ekonomiska försvaret i av- spärrnings- och krigssituationer har utnyttjats ett av regering- en anvisat s.k. miljöunderlag. Detta underlag utgörs av ett an- tal kris— och angreppsfall som är exempel på framtida miljöer i vilka det ekonomiska försvaret skall kunna verka. Fallen har ut- valts med syftet att de skall representera ett brett spektrum av tänkbara konflikter, som kan komma i fråga i framtiden.
Med kris avses en eller flera händelser som kan inträffa på
grund av krig eller andra konflikter utomlands och som, utan att utvecklas till ett angrepp mot vårt land, ogynnsamt kan påverka vår försörjning.
Med angrepp avses en åtgärd, som en eller flera nationer kan vidta för att mot vår vilja uppnå egna politiska fördelar eller
hindra andra nationer från att vinna politiska fördelar av Sve— rige. Angrepp kan sålunda avse olika sådana åtgärder från poli— tiska krav, eventuellt i förening med hot eller styrkedemonstra- tion, till militär invasion.
Beroende på det tänkta förloppet i de olika miljöexemplen delas "krisfallen upp i olika faser. Den inledande fasen kallar 525" fliktfas och utmärkes av att spänningen i vår omvärld tilltar, vilket medför störningar i utrikeshandeln. Denna fas följs av en aggressionsfas då stridshandlingar utbryter utomlands, varvid svensk utrikeshandel utsätts för allvarliga störningar. Då kon— flikten bilagts inträder en efterkristid varunder samhälle, nä— ringsliv och utrikeshandel successivt återgår till de förhållan— den som rådde före krisen.
För angreppsfallen har en liknande uppdelning i olika faser skett. Sålunda följes konfliktfasen av en aggressionsfas enligt ovan men därefter inträder en angreppsfas, då stridshandlingar äger rum på svenskt territorium. Denna fas efterföljs av en ef— terkrigstid som innebär det samma som efterkristiden under kris- fallen.
Störningar i utrikeshandeln dimensionerar i hög grad påfrest— ningarna på det ekonomiska försvaret särskilt inom energiområ- det, där vårt importberoende är stort. De vid perspektivstudi- erna och programplaneringen studerade kris- och angreppsfallen visar att störningarna kan omfatta en vid skala, från kortvarigt bortfall av enstaka varor till relativt långvarig, total av- spärrning, liksom att störningarna kan drabba skilda varor olika hårt. För att närmare studera nämnda påfrestningar har i studie— arbetet de olika faserna delats in i en eller flera perioder.
Vid perspektivstudiernas fas 2 och vid utarbetandet av program- planen för det ekonomiska försvaret har utnyttjats ett krisfall betecknat D 1 samt angreppsfall betecknade A 1, A 3 och E 1.
Krisfallet D 1 innebär att Sverige vid krig i Europa mellan stormakter är neutralt. Under relativt långa perioder före, un— der och efter kriget är Sverige partiellt avspärrat med avseende
på försörjningsviktiga varor. Under en kortare tid är avspärr— ningen total. Vidare uppstår av olika anledningar störningar i de handelsförbindelser som alltjämt kan upprätthållas. Sverige får utöver avspärrningens konsekvenser vidkännas andra stör- ningar och påfrestningar av varierande omfattning och varaktig— het.
Angreppsfallet A 1 karaktäriseras av anfall mot norra och södra Sverige i samband med storkrig i Europa. Före angreppet på Sve- rige inträffar omfattande störningar i utrikeshandeln.
Angreppsfallet A 3 karaktäriseras av anfall med begränsade mål mot mellersta och norra Sverige i samband med storkrig i Skan- dinavien. Begränsningar i utrikeshandeln förekommer i drygt ett år innan Sverige angrips.
Angreppsfallet E 1 karaktäriseras av påtryckningar på Sverige i form av ekonomiska hot följda av anfall med begränsade mål i södra och norra Sverige. Angreppet mot Sverige föregås av stör-
ningar i utrikeshandeln under cirka två år.
Som framhålles ovan är det - oberoende av använda mått på uthål— ligheten — främst störningarna i utrikeshandeln som påverkar det ekonomiska försvarets möjligheter att verka under kris och krig. Möjligheten att möta dessa störningar genom beredskapslagring av varor, inhemsk ersättningsproduktion samt konsumtions— och han- delsregleringar bestämmer i huvudsak graden av uthållighet inom det ekonomiska försvaret. Andra faktorer är t.ex. de lager och resurser i form av maskiner och reparationskapacitet som nä— ringslivet redan i fred förfogar över liksom över samhällets tillgång på kvalificerad och utbildad arbetskraft.
Uthålligheten är också nära förknippad med försörjningsstandar— den. Ett visst varulager räcker längre i en krissituation om standarden kan sänkas genom konsumtionsreglerande åtgärder än om varan förbrukas som under normala fredsförhållanden. Väsentliga skillnader förekommer i detta fall mellan fredskrissituationen och avspärrnings— respektive krigssituationen, eftersom möjlig— heterna att sänka standarden i en fredskris måste bedömas vara
Med utgångspunkt från de av regeringen anvisade kris— och an- greppsfallen har överstyrelsen för ekonomiskt försvar i redovis- ningen av arbetet med långsiktsplaneringen angivit de åtgärder som erfordras för att det ekonomiska försvaret på ett till— fredsställande sätt skall kunna lösa sina uppgifter under olika kristyper. Därmed har uthålligheten angivits i såväl kvalitati- va som kvantitativa termer.
5.3 Försvarsutredningens syn på uthållighet inom det ekonomiska försvaret
I 1974 års försvarsutrednings delbetänkande Säkerhetspolitik och totalförsvar (SOU 1976:5) diskuteras frågor rörande uthållighet och försörjningsstandard relativt utförligt mot bakgrund av bl.a. de perspektivstudier som bedrivits inom det ekonomiska försvaret. I betänkandet (s. 234—236) anförs sålunda.
"Det ekonomiska försvarets resursbehov liksom avvägningen mellan olika försörjningsområden bestäms främst av vilka mål som uppställs för uthålligheten. Införandet av kris- och an- greppsfall som miljöunderlag för planeringen har ökat möj- ligheterna till-analys av uthållighetsproblemet. Det som i avgörande grad har visat sig dimensionera anspråken på uthål— lighet är störningarna i utrikeshandeln. De miljöer som be— skrivs i angrepps— och krisfallen har visat att dessa stör— ningar kan omfatta en vid skala, från kortvarigt bortfall av enstaka varor till relativt långvarig, total avspärrning. Det framtagna miljöunderlaget lämpar sig väl för att beskriva ar— ten och omfattningen av påfrestningar på ekonomiskt försvar och utgör också en grund för studier för att bedöma behovet av de resurser som erfordras för att klara påfrestningarna. På detta sätt erhålls ett samband mellan mål och resurser. Hur långt ambitionerna bör sträcka sig är en fråga om vilka risker som kan godtas.
I perspektivstudierna har varierande resursbehov beräknats för en efterkris— eller efterkrigstid, dvs. en period då vi
efter avspärrning successivt återupptar förbindelserna med utlandet respektive efter avbrutna krigshandlingar reorgani— serar näringslivet och samhället i övrigt. Försvarsutredning— en har kommit till slutsatsen att det för flertalet försörj- ningsområden (program) inte är motiverat att i den fredstida planeringen avsätta annat än administrativa resurser för en särskild period efter ett krig. I avspärrningsfallet är det däremot naturligt att i kravet på uthållighet inkludera den period då handelsförbindelserna återupptas i erforderlig ut— sträckning. För krigsfallet bör planeringen koncentreras till åtgärder som dels kan anses fylla ett krigsavhållande syfte, dels ökar uthålligheten vid försvar mot angrepp. Som undantag från denna princip bör dock gälla, att befolkningens överlev- nad även efter ett krig skall säkras. Försvarsutredningen an— ser därför att målet för uthålligheten avseende livsmedel, beklädnadsvaror, bränsle för uppvärmning samt läkemedel och viss sjukvårdsmateriel jämte de stödfunktioner som erfordras för verksamhet inom dessa områden, t.ex. deras energibehov,
bör sättas högre än inom övriga områden.
Mot denna bakgrund anser försvarsutredningen att uthållighe— ten inom det ekonomiska försvaret bör bestämmas enligt föl-
jande principer.
, Planeringen bör främst inriktas på att säkerställa en om— ställning av samhället till en krishushållning. Beredskaps— lagrinaen bör inriktas på att säkerställa behoven under en omställningsperiod samt på försörjningen under en längre krisperiod med råvaror, komponenter m.m. som inte i tillräck— lig omfattning finns att tillgå inom landet. För en krigssi- tuation bör uthålligheten dimensioneras av såväl det militära försvaretssom det totala samhällets behov såsom de framgår av samordnade studier av tänkbara krigsförlopp.
I planeringen bör förutsättas en försörjningsstandard som för respektive försörjningsområde reduceras till vad som i olika situationer bedöms vara rimligt och möjligt.
Denna principiella syn på uthålligheten eliminerar inte beho— vet av att bestämma uthållighetskravet i kvantitativa termer. I fråga om vissa nödvändiga importvaror måste konkreta lag- ringsmål anges. Försvarsutredningen avser återkomma härtill
i ett senare betänkande.”
Beträffande beredskapslagringsåtgärder för att möta fredskriser anför utredningen (s. 236) som sin principiella ståndpunkt, att
"De krav på ekonomiskt försvar som kan aktualiseras i detta sammanhang beror på hur begreppet fredskris tolkas och av— gränsas. Försvarsutredningen anser att fredskris i planering- en bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrens— situationer och handelsstrukturomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella handelsutbytet, åtminstone så länge dessa fenomen inte drabbar oss så allvarligt att nä— ringslivets omställning till ändrade förhållanden klart även— tyras. Fredskris bör också skiljas från en situation där kri- ser och konflikter föranleder medvetna åtgärder, selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss. En sådan situation definieras i planeringen som ett angrepp mot Sverige och täcks således in av åtgärder, som inplanerats för en avspärrnings— eller krigssituation.
Med dessa avgränsningar kännetecknas fredskriser av lägen, då allvarliga störningar inom försörjningsviktiga varuområden uppstått, utan att det är krig eller krigsfara i vår nära om— värld. Försvarsutredningen finner att planering för fredskri— ser därför bör syfta till att i så långt möjligt normal om— fattning upprätthålla produktion, export och sysselsättning samt att undvika störningar i viktiga samhällsfunktioner. Planeringen för fredskriser får därmed en speciell karaktär genom att en sänkning av försörjningsstandarden inte kan accepteras i en grad som ter sig godtagbar under avspärrning och krig.”
Mot bakgrund av dessa sina överväganden framhåller utredningen att risken för fredskriser på oljemarknaden på kort sikt är större än för någon annan råvarukategori, varför planeringen för
fredskriser inom det ekonomiska försvaret även fortsättningsvis under de närmaste åren främst bör avse importbortfall av olja och oljeprodukter vari inbegrips vissa kemiska produkter.
5.4 Kommitténs överväganden angående uthållighet mot olika kristyper
5.4.1 Karaktäristik av metoder som kan nyttjas vid dimen—
sioneringen av beredskapslagringen
Inför vårt arbete har av överstyrelsen för ekonomiskt försvar utarbetats en försörjningsplan för drivmedel och bränslen i av— spärrnings- och krigsfallen med förslag till lagringsmål efter utgången av lagringsperioden 1970—1976. För behovsberäkningarna i försörjningsplanen har nyttjats samma metod som använts vid dimensioneringen av nu gällande oljelagringsprogram. Metoden in— nebär, som framhålls i 5.1, att uthålligheten anges i ett antal avspärrnings— och krigsmånader, under vilka handelsförbindelser— na med omvärlden förutsätts vara helt avbrutna och konsumtions— begränsningar införda. Metoden är enkel att tillämpa vid beräk- ning av lagringsbehoven samtidigt som den ger ett preciserat ut- tryck för uthålligheten vid total avspärrning.
Ett krisförlopp kan emellertid förväntas inrymma tidsskeden med successiv nedgång i tillförseln med därav följande ändringar av export och produktion och mot slutet motsvarande återhämtning till normala förhållanden. Under dessa olika skeden förutsätts konsumtionsbegränsningarna anpassas till försörjningsläget. Vid ett krisförlopp av denna karaktär kan därför lagringsbehoven be— räknade med ledning av ovannämnda metod medföra att uthållighe—
ten för olika oljeslag blir ojämn.
I stället för att ange uthålligheten i form av avspärrnings—
och krigsmånader med totalt importbortfall kan den anges i ett antal månader eller dagar med normal, fredstida konsumtion. Även en sådan redovisning medför att beräkningarna blir enkla och an— givna mål åskådliga. Det är speciellt i fråga om behovsberäk- ningarna för fredskrislagringen en lämplig metod, då samhället under en fredskris ställs om men ej på samma sätt som under av-
spärrning och krig. Metoden används vid det internationella e- nergisamarbetet inom ramen för arbetet vid International Energy Agency (IEA). Metoden har dock samma - fast än mer markerade - nackdelar som anförts i fråga om den planeringsmetod som använts vid utarbetandet av överstyrelsens försörjningsplan.
Vi har vid vårt arbete tagit del av resultatet av de inom det ekonomiska försvaret bedrivna perspektivstudierna. Den plane- ringsmetod som använts vid dessa studier utgår från ett antal studerade krisförlopp (angreppsfall och krisfall). Studierna av- ser såväl krisernas karaktär som längd. Detta innebär att jäm- fört med hittillsvarande planering mer varierade exempel på oli- ka kristyper har studerats liksom att hänsyn har tagits till förändringar under de studerade krisförloppen i fråga om import, export, produktion och konsumtion.
Till metodens nackdelar kan anföras att den är beräkningsmässigt komplicerad och att resultaten är svåra att presentera på ett lättfattligt sätt. Dessutom kan de studerade kris— och angrepps- fallen endast täcka en del av den stora variation av förlopp
som kan tänkas komma i fråga. Inte heller med denna metod kan det uteslutas, att uthålligheten för olika oljeslag blir ojämn.
5.4.2 Planeringsmetoder och dimensionering av beredskaps- lagringen
Med utgångspunkt från de olika mått på uthållighet som redovi- sats ovan har vi jämfört förslagen till lagringsmål för avspärr- nings- och krigsfallen i överstyrelsens försörjningsplan med re— sultaten från perspektivstudierna och programplaneringen. En så- dan jämförelse visar att för avspärrningssituationer ställer perspektivstudierna för flertalet av de redovisade oljeslagen högre krav på beredskapslagring än vad som erfordras för ett bi- behållande av den ambitionsnivå som gäller för innevarande olje- lagringsprogram. Detta beror på det längre krisförloppet i de vid perspektivstudierna använda miljöexemplen. An mer markant blir detta, om hänsyn tas till den s.k. efterkristiden under en avspärrningssituation.
När det gäller krigssituationer däremot ställer perspektivstu- dierna lägre krav på beredskapslagring än vad försörjningsplanen anger. Även vid en jämförelse med de för innevarande oljelag— ringsprogram beslutade lagringsmålen ger perspektivstudierna ett något lägre behov av beredskapslager. Detta betyder att ambi- tionsnivån med nuvarande uthållighet gentemot krig är något hög- re än vad som erfordras för att klara de i perspektivstudierna studerade angreppsfallen.
I försörjningsplanen har inte närmare angetts det lagerbehov som erfordras för att Sverige framdeles skall klara sina åtaganden enligt det internationella energiprogrammet (IEP). Denna fråga behandlas närmare i kapitel 8. Här bör emellertid påpekas att för närvarande inräknas vid lagerrapporteringen från Sverige till det internationella energiorganet (IEA) bl.a. delar av av- spärrningsreserven. Inte ens då nu beslutade fredskrislager är uppbyggda kommer Sverige att kunna fullgöra sina åtaganden utan att en del av landets avspärrningsreserv behöver tas i anspråk.
5.4.3 Grunder för dimensionering av ett nytt beredskaps- lagringsprogram
I enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning fast- ställde statsmakterna år 1972 en ny målsättning för totalförsva- ret. Enligt denna skall det ekonomiska försvaret bl.a. bidra till att trygga förSörjningen, om Sverige blir hänvisat till eg- na försörjningsresurser på grund av i vår omvärld inträffade konflikter. Utsätts Sverige för angrepp skall folkförsörjningen i vidaste bemärkelse tryggas genom det ekonomiska försvaret.
I de riktlinjer för totalförsvarets fortsatta utveckling som 1974 års försvarsutredning drar upp i sitt delbetänkande fram- hålls mot bakgrund av den internationella utvecklingen att vårt lands säkerhet kan komma att utsättas för allvarliga påfrest— ningar genom hot och påtryckningar, ekonomisk aggression eller militära angrepp samt genom följdverkningar av krig och kriser
i omvärlden. Dessa situationer kan under lång tid medföra redu- ceringar eller avbrott i importen av varor som är nödvändiga för
vårt land. Detta medför att vissa varor, däribland bränslen och drivmedel, måste beredskapslagras.
Vi utgår vid utformandet av vårt förslag till principer för di- mensioneringen av det nya beredskapslagringsprogrammet från för— svarsutredningens bedömning, att risken på kort sikt får anses vara liten att Sverige utsätts för angrepp eller drabbas av av- spärrning men att — trots strävan efter avspänning — risken för krig i Europa inte kan uteslutas. Risken för en ny fredskris, som drabbar landets oljeförsörjning får däremot även framgent anses vara relativt stor. Eftersom det inte kan uteslutas att
en fredskris följs av en avspärrningssituation eller krig, anser vi att avspärrningsreserven ej till någon del bör ingå i de la— ger som erfordras för att vi skall kunna uppfylla vår beredskap mot fredskriser enligt det internationella energiprogrammet (IEP). Givetvis bör ej heller krigsreserven beräknas för att tas i anspråk annat än vid angrepp mot Sverige. Vi föreslår vidare att det nya oljelagringsprogrammet i första hand skall syfta till att bygga upp fredskrisreserven. Målet bör därvid vara att fredskrisreserven får en sådan storlek och sammansättning att den uppfyller kraven i det internationella energiprogrammet. Dessutom bör den omfatta vissa oljeslag som för närvarande ej ingår i lagringsåtagandena. Motiven härför utvecklas närmare i kapitel 8.
Mot bakgrund av försvarsutredningens syn på uthålligheten inom det ekonomiska försvaret anser vi att krigs- och avspärrnings- reserverna bör dimensioneras med utgångspunkt från resultaten
av de perspektivstudier och den programplanering som genomförts av överstyrelsen för ekonomiskt försvar tillsammans med berörda myndigheter. Detta innebär att någon vidare utbyggnad ej bör ske efter utgången av innevarande oljelagringsprogram för krigsre- serven av motorbensin, motorbrännolja samt tunn och tjock eld-
ningsolja.
Studierna ger i stället visst underlag för att det skulle vara möjligt att sänka 1977 års lagringsmål såvitt avser dessa varu- slag. Vi vill dock inte föreslå detta, då de metoder som använts
vid beräkningarna är nya och sålunda behäftade med vissa osäker-
hetsmoment. Vi förordar därför, att 1977 års lagringsmål för krigsreserven skall kvarstå oförändrat under den programperiod som vi föreslår. Vårt förslag innebär en sänkning av ambitions— nivån i jämförelse med det mått på uthålligheten som ligger till
grund för innevarande oljelagringsprogram.'
För övriga i krigsreserven ingående varuslag - gasol, lättben— sin, fotogen och flygdrivmedel - föreslår vi att angreppsfasen i angreppsfallet A 1 läggs till grund för lagringsmålet. Nämnda angreppsfas ställer i jämförelse med studerade angreppsfaser de största kraven vad avser beredskapslagring av petroleumproduk- ter.
För avspärrningsreserven föreslår vi att den vidare beredskaps- lagringen på lång sikt skall inriktas mot att tillgodose beho- ven under en avspärrningssituation, som utmärks av att handels— förbindelserna med omvärlden successivt nedgår för att efter en relativt lång tid åter normaliseras. Som ett första steg före- slår vi att avspärrningsreserven byggs ut så att de beräknade behoven för krisfallet D 1 utan efterkristid kan tillgodoses. Genom att detta krisfalls konfliktfas och aggressionsfas läggs till grund för dimensioneringen av avspärrningsreserven täcks även de i angreppsfallen studerade nämnda faserna in. Denna am— bitionsnivå är högre än den som gäller för innevarande oljelag-
ringsprogram.
För våra överväganden rörande lagring för en efterkristid och av kärnbränsle hänvisas till kapitel 12 respektive 13.
5.5 Lagringsprogrammets längd
Av de tidigare oljelagringsprogrammen var det första femårigt och det andra sjuårigt. Innevarande program är sjuårigt. Efter framställan från oss har dock beslutats att de totala lagrings- mängder som skall ha uppnåtts vid sjuårsperiodens slut, skall gälla ytterligare ett år, dvs. även under år 1978.
Den rullande programplanering som bedrivs inom totalförsvaret avser femårsperioder. Den första perioden, för vilken plane- ringsresultatet överlämnats till regeringen under hösten 1976, tar sikte på tiden 1977/78-1981/82. Det kan synas naturligt att även det beredskapslagringsprogram som vi föreslår skulle om— fatta denna tidsperiod. Vi har dock funnit starka skäl som ta— lar för att det nya programmet bör vara längre än fem år.
Den lageruppbyggnad som vi föreslår kräver omfattande investe— ringar i 1ageranläggningar. Dessa tar lång tid att projektera och uppföra. Programmet drar också stora kostnader som för att inte bli alltför betungande för folkhushållet bör slås ut på en längre tid. Härtill kommer att 1975 års riksdagsbeslut rörande energihushållningen innebär att riktlinjer för energipolitiken fastställts för tiden fram till år 1985. Då beredskapsåtgärder- na inom energiområdet utgör en integrerad del av den svenska energipolitiken, föreslår vi att det av oss föreslagna lagrings- programmet sträcker sig fram till samma tidpunkt. Detta gör det möjligt att utnyttja en del av underlaget som tagits fram vid den allmänna energipolitiska planeringen.
Vi föreslår sålunda ett sjuårigt program för perioden 1978—1984. Därmed förstås att programmet skall vara genomfört till ingången av år 1985. På grund av den relativt långa programperioden Och utvecklingen inom det energipolitiska området föreslår vi en s.k. kontrollstation under programperioden. Motiven härför ut- vecklas närmare i kapitel 6.
SOU 1976:67 6 ENERGIPROGNOSER FöR ÅR 1985 6.1 Bakgrund tillkommitténs prognosberäkningar
Det energipolitiska program som fastställdes av riksdagen i maj 1975 (prop. l975z30, NU 1975z30, CU 1975 28. FöU 1975:15.
rskr 1975 202, 203 resp. 205) anger en målsättning för energi- förbrukningens utveckling fram till år 1985. Denna målsättning är formulerad i översiktliga förbrukningstal som ger ramar för grupper av energiprodukter. De mer detaljerade bedömningar som vi behöver kräver detaljerade prognosalternativ för år 1985, vilka tar hänsyn till de tendenser som kan observeras i senare framkommet material och beräknade effekter av den beslutade e- nergipolitiken. Det bör dock observeras att utvecklingen under åren 1974 och 1975 varit präglad av onormala förhållanden och att statistiken från år 1976 är ofullständig och preliminär, varför prognosunderlaget är osäkert.
Flera prognoser har presenterats under de senaste åren. Energi— prognosutredningen (EPU) lade hösten 1974 fram alternativa ener- giprognoser för åren 1985 och 2000. I samband med remissbehand- lingen av EPU genomfördes en besparingsundersökning angående möjligheterna att uppnå en något lägre förbrukningsnivå än EPU s lägsta alternativ.
Den proposition, "Energihushållning m.m.” på grundval av vilken riksdagen fastställde det energipolitiska programmet innehåller en översiktlig energibalans för år 1985.
Centrala driftledningen (CDL) publicerade i oktober 1975 en stu- die av elförsörjningen 1975—85 som baserades på det energipoli— tiska programmets elbalans år 1985.
Svenska värmeverksföreningen redovisade i oktober 1975 en in—
ventering av möjlig utbyggnad av kraftvärmeverk.
I samband med 1975 års långtidsutredning, LU 75, framlade sta- tens industriverk en studie av energianvändningen för tiden fram till och med år 1980. Denna publicerades som bilaga till lång— tidsutredningen i december 1975 (SOU 1975 96).
6.2 Prognossituationen
Det av riksdagen fastställda energipolitiska programmet har som ett centralt mål att söka begränsa ökningstakten i energianvänd— ningen till i genomsnitt 2 % per år räknat från 1973 års värde, vilket ger 540 TWh år 1985 i tillförd energi (inkl. bunkeroljor, men exkl. energirika råvaror till kemisk industri samt raffina— deriförluster m.m.). Samtidigt angavs att elproduktionen inom den sålunda angivna ramen skulle få öka med i genomsnitt 6 %
per år eller till 159 TWh år 1985.
Det fr.o.m. oljekrisen l973/74 kraftigt höjda energipriset ver- kar i sig dämpande på energianvändningen. För att uppnå de upp— ställda målen vidtas dessutom en rad åtgärder som syftar till att begränsa ökningstakten i energianvändningen. De viktigaste av dessa åtgärder är följande:
— Energibesparingsbidrag som syftar till att stimulera åtgär— der som leder till lägre energiförbrukning eller övergång från olja till annat bränsle. Anslag på 1 430 Mkr har anvi— sats fram till och med budgetåret 1976/77.
- Intensiv informations- och utbildningsverksamhet om energi— besparingsmöjligheter.
- Kraftigt utökat stöd till forskning och utveckling inom ener— giområdet, där en väsentlig andel direkt avser att uppnå hög— re effektivitet i energiutnyttjandet.
— Prövning från energihushållningssynpunkt av vissa industrier i samband med ansökningar om lokaliseringstillstånd enligt
byggnadslagen (6 136 a).
— Proposition med lag om allmänförklaring av fjärrvärmeanlägg- ning (prop. 1975/76 149) lämnades våren 1976. Lagen avser underlätta införande av fjärrvärme genom att möjliggöra ob— ligatorisk anslutning av fastigheter.
Vidare har en rad nya utredningar påbörjats som på olika sätt syftar till en effektiviserad energihushållning.
— Frågan om kommunal energiplanering har utretts. Utredningens (I 1975 03) förslag (SOU 1976 55) lämnades hösten 1976.
— Energiskatternas utformning med hänsyn till möjligheterna att utnyttja dem som energipolitiska styrmedel utreds av energiskattekommittén (Fi l975:O7).
— Frågan om energihushållningen inom olika industribranscher utreds av industriverket. Studier av massa- och pappersin- dustrin samt järn— och stålindustrin har genomförts liksom av förutsättningarna för en ökning av elproduktion i kraft— värmeverk och industriella mottrycksanläggningar. Möjlighe— terna att återutnyttja energi (Spillvärmeutnyttjande) har också inventerats. Dessa studier har redovisats av statens industriverk i utredningen Tätorternas och den tunga indust—
rins energiförsörjning (SIND 1976 3).
Dessa utredningars resultat kan komma att i olika avseenden på— verka energikonsumtionens utveckling åtminstone för perioden 1980—85. Vidare kommer den efterhand ökande kunskapen om den faktiska förbrukningsutvecklingen efter oljekrisen l973/74 att ge en säkrare grund för prognosarbetet. Utvecklingen under ti- den efter oljekrisen har emellertid kraftigt påverkats av onor- mala förhållanden. Både år 1974 och år 1975 var mildare än nor— malt. Under år 1975 rådde dessutom en djup lågkonjunktur, som kraftigt påverkade den tunga industrin. Vidare kan ett genom-
slag av vidtagna besparingsåtgärder av teknisk natur väntas först efter hand. En någorlunda säker grund för en annan bedöm— ning av de långsiktiga tendenserna än den som presenterades i proposition 1975230 saknas därför ännu.
De utvecklingsinsatser som påbörjats kan efterhand i flera fall påverka valet av energislag. Detta torde dock inte få någon vo— lymmässig betydelse förrän i mitten av 1980—talet. Ett undantag skulle kunna bli en lyckosam utveckling av metanol som drivme— del. Staten, genom Berol Kemi AB, och AB Volvo har gemensamt bildat ett utvecklingsbolag för ändamålet, Svensk Metanolutveck— ling AB. Detta bolag anger som potentiell marknad kring mitten av 1980—talet ca 1 milj. ton metanol, som då väsentligen skulle ersätta bensin. I de följande prognoserna har detta eller andra alternativa energiformer dock inte beaktats.
Senare framkommet material ger alltså inte anledning till revi— deringar av de bedömningar som ligger till grund för den energi— balans för år 1985 som presenterades i den energipolitiska pro- positionen. Det synes därför naturligt att vid utarbetandet av de prognoser som vi behöver utgå från denna och endast komplett— era propositionens bedömningar i de avseenden detta är erforder- ligt.
6.3 Prognosförutsättningarna
Det finns tre områden av stor betydelse för prognosutfallet, där utvecklingen är svår att bedöma. För dessa saknas också officiella bedömningar och vi måste göra egna antaganden.
Det första området gäller industrins produktionsutveckling på tio års sikt. Vi anser att det inte ger tillräcklig säkerhet från beredskapssynpunkt att grunda prognoserna på mera pessi— mistiska antaganden om produktionsutvecklingen inom industrin. Vi utgår därför från långtidsutredningens två snabbare alterna- tiv. Dessa, som avser tiden fram till och med år 1980, innebär beträffande industriproduktionsutvecklingen en ökningstakt på ca 5 % per år. Som Startvärde för prognosen för 1980—85 väljer vi det högsta alternativet (alt. I) i långtidsutredningen för
år 1980 och beräknar på basis av utvecklingen 1975-80, så som den redovisas i utredningen, industrins energianvändning förde— lad på olika energiprodukter efter de olika specifika åtgångs— tal (energiförbrukning per producerad enhet) som statens indust- riverk har angivit för perioden 1974—1980 (SOU 1975 96). För att ge en uppfattning om känsligheten i prognoserna anser vi det lämpligt att även göra en alternativ prognos för år 1985 baserad på långtidsutredningens alternativ III. I detta alterna- tiv förutsätts en minskning av arbetstiden från 40 till 37,5 timmar per vecka. Långtidsutredningens beräkningar ger därvid en ökning av industriproduktionen som ligger ca en procentenhet per är lägre än i alternativ I.
Det andra området avser utbyggnaden av fjärrvärme och elvärme 1980-85. Vi utgår från att den snabba utvecklingen fortgår re- lativt oförändrad under hela perioden 1975-85. För perioden 1975-80 beräknas enligt långtidsutredningen nettotillskottet av bostäder bli 25 000 per år. Andelen småhus är 60 % av nyproduk- tionen. För 1980-85 antas ett nettotillskott på 40 000 per år. Av nyproduktionen under denna period beräknas 65 % bli småhus. De nyproducerade bostäderna bedöms till helt övervägande del bli el— eller fjärrvärmda. Därutöver väntas en ombyggnad av en- skilt uppvärmda fastigheter till el— och fjärrvärme. Takten i denna övergång är dock f.n. svår att bedöma. På grundval av dessa prognoser över bostadsbeståndets utveckling beräknas ener—
gianvändningen för uppvärmning.
Det tredje området gäller det nya förslag till byggnormer (SBN 1975 supplement l, Bestämmelser om energihushållning m.m.) som föreslagits av planverket och i juni 1976 fastställts av re- geringen. De nya föreskrifterna gäller fr.o.m. 1 januari 1977 och väntas dämpa energianvändningen i byggnader som ny- eller ombyggs under perioden.
De prognoser över energianvändningens utveckling som behövs för beräkning av nödvändig produktion och tillförsel redovisas ne- dan i avsnitt 6.4. Tillförselprognoserna redovisas i avsnitt
6.5.
6.4 Energianvändningens utveckling 6.4.1 Industrin
Långtidsutredningarna avser att ge en bild av den ekonomiska ut vecklingen på längre sikt. År 1975 avvek så väsentligt från den förutsatta långsiktiga utvecklingen att 1975 års långtidsutred— ning ansåg en justering av utgångsvärdet för år 1975 vara nöd- vändigt för att ge en rättvisande bild. Prognoserna för perio- den 1980—85 bör som sagt utgå från långtidsutredningens högsta värde för industriproduktionen 1980 (d.v.s. alt. I). Dessutom bör, som framhålls ovan, beräkningar göras även för ett alter— nativ som utgår från långtidsutredningens alternativ III.
Långtidsutredningen gör också en översiktlig analys av utveck— lingen 1980-2000. Denna indikerar en långsammare produktionsut— veckling men anger inga värden för periodens inledning. I ener- gipropositionen anges att energianvändningen inom industrin kan tillåtas öka med i genomsnitt ca 3 % per år. Med den förutsedda sänkningen av den specifika energiåtgången om ca 1,5 % per år skulle en produktionsökning av ca 4,5 % per år för industrin va— ra förenlig med det energipolitiska programmet. En fördelning av denna produktionstillväxt mellan olika branscher såsom anges i långtidsutredningens utblicksperspektiv tas som utgångspunkt för vår prognos över energiåtgången.
En rad energihushållningsåtgärder kan förutsättas inom industrin både till följd av höjda energipriser och enligt det energipoli— tiska programmet. Dessa åtgärder väntas påverka de specifika e— nergiåtgångstalen under en relativt lång period och har beaktats i industriverkets bedömningar för långtidsutredningen. Atgångs- talen för perioden 1980—1985 antas här i huvudsak vara oföränd— rade jämfört med vad som anges i industriverkets energiprcgnos till långtidsutredningen för perioden 1975—80. Det innebär att den årliga sänkningen av den specifika energiåtgången, son tidi— gare var drygt 1 %, antas bli ca 1,5 %. Vid beräkningarna har antagits att energihushållningsåtgärderna vidtas successivt i samband med om— och tillbyggnader och att de därför ger effek— ter över en ganska lång period. Den engångseffekt som inträffade i samband med oljekrisen 1973/74 bedöms bli kvarstående.
Tabell 6.1 Industrins energianvändning, TNh
Energislag 1975
Beräkningsalternativ 11) Beräkningsalternativ 22)
1975—80 1980 1980—85 1985 1975—80 1980 1980—85 1985
%/år %/år %/år %/år
Oljeprodukter 71,1 Kol och koks 16,7 Inhemska bränslen 31,6
Summa bränslen ll9,4 El 39,3
4,2 87,4 0,8 90,7 3,2 83,4 0,2 82,8 4,8 21,1 9,2 32,9 3,4 19,7 6,3 26,7 3,3 37,2 1,0 39,0 2,4 35,6 0,4 35,5 4,1 145,7 2,2 162,6 3,0 138,7 0,9 145,0 6,6 54,0 4,4 67,1 5,5 51,4 3,5 61j
Totalt 158,7
4,7 199,7 2,8 229,7 3,7 190,1 1,6 206,l
]) Baserat på LU 75 alt. 1 2) Baserat på LU 75 alt. III
Den på detta sätt beräknade energianvändningen inom industrin redovisas i tabell 6.1, där även resultatet av vår prognos över industrins energianvändning baserad på långtidsutredningens al- ternativ III redovisas.
6.4.2 Samfärdsel
För samfärdselsektorn gäller att förutsättningarna jämfört med tidigare prognoser ännu är i huvudsak oförändrade. De har dock setts över, speciellt med hänsyn till de prognoser beträffande transportvolymer fram till år 1990 som kommunikationsdeparte- mentet publicerat i utredningen Transporter i Sverige (Ds K 1975z4).
Bensinförbrukningen domineras av privatbilarnas förbrukning. Denna är i sin tur beroende av resvanemönstret. Omkring hälf— ten av förbrukningen beräknas kunna hänföras till arbetsresor.
Transportvolymen inom produktions- och servicesektorerna är be— roende av den ekonomiska aktiviteten inom dessa sektorer. Hur denna koppling kvantitativt ser ut är dock ännu ofullständigt känt.
Samfärdselns energiförbrukning domineras av bensin— och motor- brännolja. Prognoserna för dessa, liksom för övriga bränslen
och drivmedel, redovisas i avsnitt 6.5. 6.4.3 övrigsektorn
Omkring två tredjedelar av övrigsektorns energianvändning kan hänföras till hushållen. Denna förbrukning är väsentligen bero— ende på uppvärmningsform och antal bostäder. En höjning av hus- hållens utrustningsstandard med åtföljande ökad elförbrukning förutses. Därutöver bedömer vi att endast en liten uppgång i den slutliga energianvändningen skall ske, väsentligen till följd av ökad utrymmesstandard. Genom ökad effektivitet i värmeanlägg- ningarna blir dock den slutliga specifika bränsleförbrukningen
något lägre än för närvarande.
övergången till el- och fjärrvärme leder till en högre effekti— vitet i den slutliga användningen av energi. Vidare sker en för— skjutning av förbrukningen från tunn eldningsolja till tjock till följd av att värmeproduktionen kommer att ske i större an— läggningar. Takten i denna förskjutning, liksom förbrukningen absolut sett, är dock beroende av en rad nu vidtagna eller pla- nerade åtgärder. Framför allt beträffande ny— och ombyggnad kan förändringar i bostadspolitiken (kommunal energiplanering och nya byggnormer) samt priser och kostnadsutveckling (skatter och avgifter, riktade subventioner och/eller energibesparingsbidrag) förändra tillväxtmönstret.
Energiförbrukningen inom övrigsektorn domineras helt av elener- gi och eldningsoljor. Dessutom förbrukas smärre kvantiteter kol, koks och hushållsavfall samt gasol och fotogen. Förbrukningen sammanfattas i tabell 6.2.
Tabell 6.2 Energiförbrukningen inom övrigsektorn
1975 ' 1980 1985
Preliminärt LU 75 Beräknings-
utfall alternativz)
TWh Mtoe TWh Mtoe TWh Mtoe
Tunn eldningsolja 70,3 6,1 69 5,9 57 4,9
Tjock eldningsolja 47,7 4,1 50,3 4,3 55 4,7 Ovriga bränslenl) 7,8 2,9 2 Summa bränslen 125,8 122,2 114 El 30,9 44,1 60 T_otalt 156,7 166,3 ' 174 ]) Kol och koks, gasol, fotogen samt inhemska bränslen 2) Baserat på LU 75
6.5 Tillförselprognoser
De prognoser över den slutliga energianvändningen som redovisas i föregående avsnitt ställer anspråk på tillförsel av olika e— nergislag. För att tillgodose efterfrågan erfordras i flera fall dels en omvandling av den importerade eller inom landet produ- cerade energin (t.ex. i kraftverk, värmeverk eller koksverk),
dels att de förluster som uppstår vid omvandling och distribu- tion också täcks in. De ovan redovisade prognoserna för slutlig användning och beräkningar av omvandlings- och distributionsför— 1uster ligger därför till grund för följande tillförselprogno- ser för de olika energislagen.
6.5.1 Elprognos
Energipropositionen 1975 30 angav som målsättning en total el— tillförsel av 159 TWh år 1985 med den fördelning som anges i ko— lumn 2 i tabell 6.3. Centrala driftledningens studie från hös— ten 1975 baseras på samma totalförbrukning och ger praktiskt ta— get samma fördelning. Den prognos, baserad på långtidsutred— ningens alternativ 1, som vi redovisar motsvarar en total elför— brukning år 1985 om 150 TWh. Fördelningen av denna framgår av kolumn 3 resp. 4 i tabellen. De i kolumnerna angivna värdena har framräknats från dels ett antagande om samma vatten— och kärn- kraftproduktion som i propositionen (kolumn 3), dels ett anta— gande om att hela produktionsminskningen tas från vatten— och kärnkraft (kolumn 4). På motsvarande sätt anges värdena i den prognos om l42,5 TWh som är baserad på långtidsutredningens al— ternativ III (kolumn 5 resp. 6).
Statens vattenfallsverk har i sin anslagsframställning för bud— getåret 1977/78 (liksom för år 1976/77) anfört en viss tveksam— het om möjligheterna att nå upp till 66 TWh per år för vatten— kraft år 1985 men i övrigt saknas ännu officiella bedömningar om de angivna utbyggnadsmålen. Av tabellen framgår också effek— terna på bränsleförbrukningen av de olika prognosalternativen.
Antagandena beträffande elbalansen representerar ytterlighets— alternativ vid den av oss beräknade elförbrukningen. De syftar till att belysa hur eldningsoljeförbrukningen påverkas vid olika förhållanden — å ena sidan om vatten— och kärnkraftproduktionen blir den i energipropositionen 1975 30 antagna och den oljebase- rade kraftproduktionen blir mindre, å andra sidan om vatten— och kärnkraftproduktionen blir mindre än väntat och produktio— nen i oljekraftverken därför måste ökas till den i propositio—
nen förutsedda.
Tabell 6.3 Elprognoser för 1985, TNh
l 2 3 4 5 'D
Prop. Beräkningsalternativ 11) Beräkningsalternativ 22)
l975z30 Variant a Variant b Variant a Variant b Vattenkraft 66 66 66 Kärnkraft 63 63 120 63 ”2 '5
Mottryckskraft 23 19 23 12 23 Oljekondenskraft, m.m. 7 2 7 1,5 7
Summa medelårsproduktion 159 150 150 142,5 142,5
Oljeförbrukning, Mtoe 4,2 2,6 4,2 1,9 4,2
]) Baserat på LU 75 alt. 1 2) Baserat på LU 75 alt. III
6.5.2 Kol och koks
Det är huvudsakligen i järnframställningen som kol och koks ut— nyttjas. Produktionen av råstål bedöms efter NJA s ansökan om lokaliseringstillstånd i juli 1976 uppgå till 12-13 Mton år 1985. För denna produktion erfordras 7,6—8,l Mton råjärn. Detta ger ett koksbehov av 3,8 Mton.
Koksverken i Luleå och Oxelösund beräknas år 1985 producera 2,9 Mton koks från 3,8 Mton importerade kol. Därutöver behöver 0,9 Mton koks för järn— och stålindustrin och 0,5 Mton kol och koks för andra ändamål importeras för att täcka efterfrågan. Den totala tillförseln av kol och koks redovisas i tabell 6.4.
6.5.3 Eldningsoljor
Industrins förbrukning av eldningsoljor bestäms som en restpost, där från den totala bränsleförbrukningen har dragits kol och koks, lutar i massaindustrin, gasol, fotogen och små kvantite— ter drivmedel.
Förbrukningen av eldningsoljor, fördelad mellan tunn och tjock, inom andra sektorer beräknar vi sektor för sektor. Därtill läggs olja för elproduktion. Den totala förbrukningen anges i tabellen 6.4.
6.5.4 övriga bränslen
Under åren 1970-75 ökade leveranserna av motorbensin med ca 3 % per år. Prognoserna för år 1980 och 1985 innebär en ökning av ca 1,6 % per år 1975—80 respektive 1,4 % per år 1980-85. Drygt 80 % av förbrukningen kan hänföras till personbilar. Personbils- antalet har under de senaste åren ökat starkt. Det högre bensin— priset i förhållande till priset före oljekrisen väntas dock le- da till en något lägre årsförbrukning per bil.
Förbrukningen av motorbrännolja ökade åren 1970—73 med 2,8 % per år. Lastbilarnas förbrukning uppgår till ca 50 % av den to— tala förbrukningen. Enligt utredningen Transporter i Sverige
Tabell 6.4 Total tillförsel av energi
19751) 19805) 1985 Prop.l975 30 Beräkningsalternativ l
3. Beräkningsalternativ 2
Variant & Variant b Variant a Variant b
Tunn eldningsolja, Mtoe 7,01 Tjock eldningsolja, Mtoe 12,12 1
n 0
6,0 6,0 6,0 21 6,3 5,9
1 13,6 1
.— n
Motorbrännolja, Mtoe 2,08 Motorbensin, Mtoe 3,25 Reabensin, Mtoe 0,26 Flygbensin, Mtoe 0,028 Flygfotogen. Mtoe 0,25 övrig fotogen, Mtoe 0,091 Gasol, Mtoe 0,235
Summa petroleumpro- dukter, Mtoe 25,4 . 27,0 28 28,2 29,8 27,1 29,4
- därav bunker, Mtoe 1,21 1,36 1,5 1,5 1,5 1,5
- därav för elproduk- tion, Mtoe 2,10 1,80 4,2 2,6 4,2 1,9 4,2
Inhemska bränslen, Mtoe 3,1 3,3 3 3,5 3,5 3,3 3,3
Kol, Mtoe ' 2,8 2,8 2,3 2,3 Koks, Mtoe 1”5 )2,10 4
Totalt tillfört bränsle, Mtoe 29,9 32,5 35 35,1 36,7 33,2 35,5 Totalt tillfört bränsle, TWh 348,3 376 411 408 427 386 413
Vattenkraft, TWh 56,8 63 66 66 J120 66 (113
o n
n o—
7,54 ' 7,27 7,27
0 '
vx '—
lx (t'
a a
CIN QNNOLOON sov NMOOOOO
o
LO rx:— u—r—Mr—IXOWQ' Obr— LOLONOMON '— com NMOOOOO
LO Q'LOMr—anlx
:.
1 1
Kärnkraft, TWh 11,5 39 63 63 63
Elimport, netto, TWh _Ljåj_________________u__W__MU.._,V _____________ _ M _” ,_, , , , ____
Totalt tillförd energi, TWh 417,7 478 540 537 547 515 526
1) Preliminärt utfall enligt SOU 1975:96. Beträffande detaljsiffror för olika produkter har annan statistik utnytt—
jats, vilket medför en liten differens vid summering. 2) Prognos enligt LU 75 alt. 1, korrigerad för kol och koks.
3) Baserat på LU 75 alt. 1. 4) Baserat på LU 75 alt. 111.
0,25 0,25
(Ds K 1975 4) bedöms ökningen av lastbilstransporterna (räknat i tonkm) till ca 4,6 % per år mellan år 1973 och år 1980. En viss sänkning av energiåtgången per tonkm väntas och vår prog- nos innebär en ökningstakt av ca 3,8 % 1975—80 och ca 1 % 1980—85.
Förbrukningen av flygbensin minskar genom att Linjeflyg ersät- ter propellerplan med jetplan. Transportarbetet för flyget be— räknas komma att öka med drygt 8 % per år till 1980 och med
4,6 % per år 1980—90. Detta ger totalt för flygfotogen en ök— ning av ca 8 % per år fram till år 1985. Förbrukningen av rea- bensin grundas på försvarsstabens uppgifter till besparingsut—
redningen hösten 1974.
Prognoserna för fotogen och gasol anges i tabell 6.4. De är ba- serade på relativt schablonmässiga bedömningar av utvecklings- trender. Dessutom särredovisar vi i tabellen den förväntade för—
brukningen av marina bunkeroljor. 6.6 Kommitténs prognosval för år 1985
I tabell 6.4 redovisas för år 1985, förutom energipropositio- nens prognos, två beräkningsalternativ baserade på långtidsut- redningens alternativ I respektive 111, vardera med två varian- ter som skiljer sig beträffande elproduktionen.
Energipropositionen redovisar inga detaljerade prognoser över den förväntade förbrukningen av olika oljeslag. För att specifi- cera förbrukningen av olika produkter gör vi beräkningar basera- de på 1ångtidsutredningens alternativ I för år 1980. (För att belysa osäkerheten i prognoserna ingår i tabell 6.4 också ett beräkningsalternativ som baseras på långtidsutredningens alter- nativ III.) Beräkningsalternativen redovisas dels för eldnings- oljorna, dels för övriga petroleumprodukter. De senare blir där- vid tillsammans något högre än vad som anges i propositionen. Något underlag för att närmare analysera orsaken till denna skillnad finns inte.
Beräkningsalternativen innebär en långsammare utbyggnad av el— värme än vad som förutsetts i propositionen. Detta får effekt på förbrukningen av eldningsoljor dels direkt genom att uppvärnr ningen till större del sker genom enskilda pannor och fjärrvär— me, dels indirekt genom elproduktionens bränslebehov. Beträffan- de elproduktionen innehåller beräkningsalternativen två varian- ter — en där den lägre elproduktionen åstadkoms genom att mins— ka den oljebaserade kraftproduktionen (variant a), en där sänk- ningen helt läggs på vatten- och kärnkraft (variant b). Varian- terna bör betraktas som ytterligheter avsedda att belysa kon— sekvenserna för oljeförbrukningen.
Det beräkningsalternativ som är baserat på långtidsutredningens alternativ I och som ligger till grund för vårt förslag till nytt oljelagringsprogram, innebär en tillförsel av petroleumpro— dukter som är något högre än det energipolitiska programmets. För varianten a kan detta helt hänföras till prognosen över drivmedelsförbrukningen, medan för varianten b omvandlingsför- lusterna för den oljebaserade kraftproduktionen tillkommer. Ef- ter ändringen av planerna för Stålverk 80 beräknas tillförseln av koks och kol till ett lägre värde än det som anges i det nämnda programmet. Härigenom blir den totala energitillförseln i vår variant a något lägre än den som angivits i programmet, medan vår variant 6 blir något högre.
Sammanfattningsvis kan konstateras att även med delvis annorlun- da utgångspunkter än de som gäller för den i det energipolitis- ka programmet givna prognosen blir den förväntade förbrukningen av olika energislag inte avsevärt annorlunda. Mot denna bakgrund finns det därför knappast skäl att utgå från andra bedömningar om tillförsel av och produktionskapacitet för energi under fredstida förhållanden än de som anges i det energipolitiska programmet. Vi utgår dock för våra beräkningar av föreslagen be— redskapslagring av petroleumprodukter från vår variant b, efter— som en utveckling i denna riktning ställer de största kraven på lagring, om de mål vi föreslår enligt kapitel 5 skall kunna nås. Om utvecklingen skulle gå mot en lägre konsumtionsnivå enligt vår variant a kan erforderliga korrigeringar i beredskapslag-
ringsprogrammet göras under programperioden vid den s.k. kon— trollstation som vi föreslår i avsnitt 6.7.
6.7 Kontrollstation
Som redovisas ovan råder viss osäkerhet om energianvändningens utveckling under de närmaste åren. Anledningen härtill är bl.a. de stora insatser som görs för att begränsa användningen av e— nergi. Vidare skall energipolitiken bli föremål för översyn un- der år 1978.
Förutom att effekterna av gjorda insatser på det energipolitis— ka området då bättre kan observeras än för närvarande, torde
också närmare klarhet ha vunnits om vissa projekt som kan komma att påverka beredskapslagringsprogrammet. Exempel på sådana pro— jekt är ett statligt raffinaderi i Brofjorden, ny anläggning
för krackning av petrokemisk råvara, möjligheten att använda me— tanol som substitut för motorbensin samt introduktion av natur—
gas i Sverige.
Mot denna bakgrund föreslår vi en s.k. kontrollstation vid lämp- lig tidpunkt under den av oss föreslagna programperioden. Vid kontrollstationen bör på grundval av konsumtionsutvecklingen och beslutade energipolitiska åtgärder erforderliga revidering- ar göras i de beräknade lagerbehoven samt i övrigt de åtgärder föreslås som erfordras för att lagringsmålen skall uppnås.
7 BEHOVET AV BEREDSKAPSLAGRING
Sverige är för sin energiförsörjning i hög grad beroende av im- porterad energi. Landets begränsade tillgångar på egna ekono- miskt utnyttjningsbara energikällor, de klimatiska förhållande— na, näringslivets struktur samt kommunikationsbehoven är några faktorer som har medverkat till detta förhållande.
Inom överskådlig framtid torde någon förändring av detta för—
hållande inte kunna väntas. Endast mera omfattande fynd av olja och naturgas inom landet kan på sikt minska landets importbero- ende. Användning av kärnkraft verkar, om den kan baseras på in—
hemskt producerat och anrikat uran, i samma riktning.
De fossila importbränslenas andel av den tillförda energin be— räknas — som framgår av tabell 7.1 - sjunka fram till år 1985. Absolut sett ökar dock vårt importberoende av dessa bränslen fram till år 1985. An mer markerat blir detta, om den planerade kärnkraftproduktionen ersätts med fossilbaserad elkraft.
Detta starka beroende av importerad energi medför att Sverige är känsligt för avbrott i tillförseln. Utan en kontinuerlig tillgång av energi kan starka störningar väntas inom närings-
och samhällslivet.
Härtill kommer den betydelse som energiförsörjningen har för den svenska utrikespolitiken under såväl normala förhållanden som kriser och krig. En säker försörjning med energi är av avgöran— de betydelse för totalförsvarets möjligheter att fungera med tillfredsställande effektivitet. För att detta skall vara möj- ligt måste också folkhushållets mest trängande behov för främst
Tabell 7.1 Sveriges beroende av importerad energi
l Energislag 1965 1970 19751) 19802) 19853) TWh % TWh % TWh % TWh % TWh % 2 Oljeprodukter 193,1 65 306,5 75 295,3 71 313,8 66 324 60 Kol och koks 25,0 9 18,6 5 17,4 4 24,4 5 50 9 3 Summa importerade bränslen 218,l 74 325,1 80 312,7 75 338,2 71 374 69 4 Kärnkraft och netto- import av elenergi - 4,2 1 9,1 2 39 8 63 12 5 Summa rad 3 och 4 218,1 74 329.3 81 321,8 77 377,2 79 437 81 6 Vattenkraft 46,4 16 41,5 10 60,2 14 63 13 66 12 Inhemska bränslen 31,0 10 33,7 9 35,6 9 38,2 8 37 7
________________________________________________________________________________ 7 Summa energi ur inhemska
tillgångar 77,4 26 75,2 19 95,8 23 101,2 21 103 19 __________________________________________________________________________________T___________________________
]) preliminärt utfall enligt sou 1975:96 2) Prognos enligt tabell 6.4 3) Prognos enligt prop. 1975130
livsmedelsförsörjningen, bostad5uppvärmningen och transportvä- sendet tillgodoses.
I ett läge med starka politiska spänningar kan inte uteslutas att vårt beroende av importerad energi kan användas som ett po- litiskt påtryckningsmedel om vi för energiförsörjningen är be- roende av den ena parten i en sådan konflikt. Detta beroende kan binda Sverige lika starkt som en allians. Vi finner därför att den alliansfria politiken förutsätter att åtgärder vidtas för att förebygga att Sveriges beroende av importerad energi kan utnyttjas på sådant sätt. Av det anförda framgår att vi, liksom de tidigare oljelagringskommittéerna och i överensstäm- melse med statsmakternas beslut med anledning av dessa kom— mittéers förslag till oljelagringsprogram, finner att bered- skapslagring av importerade drivmedel och bränslen är nödvän- dig under överblickbar framtid.
SOU 1976:67 8 FREDSKRISLAGRING AV OLJA OCH OLJEPRODUKTER 8.1 Fredskrislagring enligt det internationella energipro-
grammet
I regeringens proposition (1975:42) om Sveriges anslutning till avtalet om ett internationellt energiprogram (IEP) m.m. åter- finns den överenskommelse som är grundläggande för detta inter- nationella samarbete. Avsikten med samarbetet är bl.a. att främ- ja en säker oljeförsörjning och en rättvis fördelning av till- gänglig olja i händelse av en ny fredskris inom oljeområdet. Avtalet redovisas närmare i avsnitt 3.8.
Avtalets huvuddelar är:
— krisåtgärder — informationssystem för den internationella oljemarknaden
— långsiktigt samarbete i energifrågor — förhållandet till oljeproducentländer och oljekonsument- länder
Krisåtgärderna - vilka är de enda som har direkta anknytnings- punkter till vårt utredningsområde - indelas i tre system:
— försörjningsberedskap — konsumtionsbegränsning - oljetilldelning
Av dessa tre system är i första hand försörjningsberedskapen av intresse för bedömning av den oljelagring som Sverige enligt av- talet förbundit sig att hålla.
Ansvaret för energiprogrammets förverkligande har knutits till Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD). För genomförandet av programmet har inom denna organisation upp- rättats ett internationellt energiorgan,International Energy Agency (IEA).
8.1.1 Försörjningsberedskapen
Deltagandet i programmet förpliktar varje land att hålla vissa beredskapsreserver. Vid avtalets ingående innebar detta att län— derna skulle hålla reserver - exklusive militära lager — motsva- rande 60 dagars konsumtion i förhållande till genomsnittskon— sumtionen under närmast föregående kalenderår. IEA har sedermera beslutat att den obligatoriska beredskapsreserven fr.o.m. den 1 januari 1976 höjs till minst 70 dagars konsumtion och till 90 dagars den 1 januari 1980.
Enligt överenskommelsen skall medlemsländerna — i avvaktan på ett beslut om kriterierna för mätning av disponibla lager — räk- na med att de obligatoriska beredskapsreserverna skall innehål— las, sedan avdrag gjorts med 10 % för sådana kvantiteter som an- ses vara tekniskt absolut oåtkomliga även i det svåraste kris- läge. Med andra ord skall det totala lagret enligt avtalet i princip motsvara 67,78 respektive 100 dagars konsumtion.
8.l.2 Beredskapsreservens sammansättning
Beredskapsreserverna skall enligt överenskommelsen i princip motsvara en viss uthållighet angiven i ett antal dagars oljeför- brukning. Enligt avtalet kan emellertid dessa obligatoriska be- redskapsreserver bestå av:
- bränsleomställningskapacitet - beredskapsproduktion av olja - oljelager
Med bränsleomställningskapacitet avses den normala oljeförbruk— ning som i ett krisläge inom en månad kan ersättas med andra bränslen, exempelvis från säkra förråd under statlig kontroll.
Lager av sådant bränsle kan tillgodoräknas som en beredskapsre- serv, förutsatt att de är reserverade som ersättning för olja.
Som beredskapsproduktion av olja betecknas ett lands möjliga produktion utöver den normala oljeproduktionen, förutsatt att den kontrolleras av staten.
Då det f.n. inte kan antas att omställningskapacitet eller be- redskapsproduktion av olja kommer att ge några bidrag till vår obligatoriska beredskapsreserv måste denna helt tillgodoses ge- nom.beredskapslagring av olja.
8.l.3 Kalkylmetoder
Sedan ett par årtionden har medlemsländerna i OECD kontinuer- ligt (per kvartal eller månadsvis beroende på försörjningsläget beträffande oljor) lämnat uppgift till organisationen rörande beredskapslager som regeringarna i händelse av en kris omedel— bart disponerar för den civila försörjningen. Kalkylunderlaget för beräkning av dessa lagers uthållighet, som redovisas i an- tal dagar i förhållande till närmast föregående kalenderårs ge- genomsnittliga förbrukning, har senast reviderats i början av 1970—talet. Då försökte man, så långt det var möjligt, att nå enhetliga kalkylregler för tillämpning vid beräkning av bered- skapslagrens uthållighet inom de europeiska gemenskaperna (EG) och OECD. Dessa regler, som blev grundläggande för beredskaps- lagstiftningen för oljelagring inom EG, gäller alltjämt, varför redovisningen av oljelager till OECD/IEA fortgår enligt OECD:s kalkylunderlag.
Kortfattat kan den kalkylmetod som används vid rapporteringen till OECD beskrivas enligt följande.
Redovisningen sker i produkter och uthålligheten anges i antal dagar. Lager av råolja omräknas till produkter i relation till produktutfallet. All kvantitetsredovisning sker i metriska ton.
94. Fredskrislagring av olja och oljeprodukter SOU 1976:67 Produkterna indelas i tre grupper
— bensin, exklusive gasbensin - fotogen, motorbrännolja och tunna eldningsoljor - tjocka eldningsoljor
Förutom gasbensin exkluderas enligt OECD gasol, petroleumnafta, vägoljor, asfalt, smörjoljor och liknande. Bunkeroljor för ut-
rikes sjöfart ingår ej i kalkylerna. För Sveriges del har även
reabensin, som används enbart för militära ändamål och som hit- tills inte medfört någon lagringsskyldighet inom de civila 1ag— ringsprogrammen, hållits utanför kalkylerna.
Uthålligheten — angiven i antal konsumtionsdagar - framräknas genom att det vid varje redovisningstillfälle aktuella lagret divideras med den för var och en av de tre produktgrupperna be- räknade dagliga genomsnittsförbrukningen under närmast föregå- ende kalenderår.
I händelse av en försörjningskris kommer varje lands oljetill- delning att fastställas av IEA i ekvivalenta ton råolja (troe). Detta betyder att samtliga produkter - dvs. även gasbensin, lättbensin, petroleumnafta, gasol, asfalt, smörjoljor m.m. — måste ingå i kalkylen över den totala oljeförbrukningen. Av de sistnämnda produkterna gäller för närvarande lagringsåtaganden enligt avtalet endast för lättbensin. Förhandlingar pågår om införande av lagringsplikt även för gasbensin. övriga produkter kommer sannolikt även i fortsättningen att hållas utanför lag- ringsprogrammet.
Bunkeroljor för utrikes sjöfart särbehandlas tills vidare i IEA s lagringssystem. Lagringsplikt kan komma att införas se—
nare.
Alla delmoment som ingår i systemet måste omräknas i troe. Samt- liga produkter omräknas från metriska ton till troe genom till— lämpning av faktorn 1,065 - dvs. omvandlingsförluster, svinn m.m. har av IEA antagits motsvara 6,5 % av den insatta råolje— kvantiteten i produktionsledet.
8.2. Lagerbehov
I avsnitt 5.4 föreslår vi att målet för fredskrisreserven bör vara att den får en sådan storlek och sammansättning att kraven i det internationella energiprogrammet uppfylls utan att våra reserver för krigs- och avspärrningsfallen behöver tas i an—
språk.
Som redovisas i avsnitt 8.1 skall de till energiavtalet anslut— na länderna den 1 januari 1980 inneha beredskapsreserver mot- svarande 90 dagars konsumtion av olja och oljeprodukter. Något beslut om en vidare höjning av detta mål är för närvarande inte aktuellt. Det angivna målet skall innehållas sedan avdrag gjorts med 10 % för i reserverna ingående oåtkomliga kvantiteter. Detta medför att de obligatoriska reserverna totalt måste motsvara 100 dagars konsumtion. Bland de avtalsslutande länderna råder dock inte enighet om storleken av de oåtkomliga kvantiteterna. Möj— lighet finns därför att efter framställan få den angivna pro— centsatsen nedsatt till 5 % av det totala beredskapslagret. En- ligt vad vi erfarit torde Sverige komma att inge en sådan fram- ställan, varför vi föreslår att dimensioneringen av fredskris— reserven sker utifrån en uthållighet motsvarande 95 dagars nor- malkonsumtion. Med avseende på det föreslagna lagringsprogram— mets längd och sättet att beräkna uthålligheten skall konsumtio— nen beräknas på 1984 års nivå. Som prognosunderlag för bestäm— mande av denna utgår vi från vår på långtidsutredningens alter- nativ I beräknade prognos, variant b, enligt avsnitt 6.6.
Vid beräknandet av erforderliga lager medtar vi förutom de oljor och oljeprodukter för energiändamål som för närvarande ingår i rapporteringen till IEA även gasol, flygdrivmedel för försvarets behov samt bunkeroljor för utrikes sjöfart. Motivet härför är att behovet av dessa oljeprodukter kvarstår vid en fredskris och att det vid en sådan situation - inte minst i beaktande av erfa- renheterna från oljekrisen l973/74 - är av stor betydelse att lager av dessa oljeprodukter finns.
Erforderliga lager av färdigprodukter per den 1 januari 1985 framgår av tabell 8.1.
Tabell 8.1 Behov av fredskrisreserver år 1985, 1 000 m3
Oljeslag Beräknad för— Lagerbehov brukning 1984
Gasol 2401) 601) Lättbensin 90 25 Motorbensin 4 940 1 285 Flygbensin 20 5 Reabensin 300 80 Flygfotogen 620 160 övrig fotogen 110 30 Motorbrännolja 3 070 800 Tunna eldningsoljor 7 280 1 895 Tjocka eldningsoljor 16 740 4 355 ]) kton
Som framgår ovan kan lagringen ske både i råolja och i färdig- produkter. Vid bedömningen av den erforderliga lagringsökningen bör följaktligen alla de beslut om lagring av råolja och olje— produkter för främst fredskriser, som riksdagen har fattat under åren 1973-1976, beaktas. Sålunda beslöts år 1973 att 3 milj. m3 råolja, främst avsedd för fredskriser, skulle beredskapslagras. Vidare beslöts året därpå att 1 milj. m3 köpas och lagras. I anslutning till det energipolitiska program- met beslöts år 1975 att fredskrislagringen skulle utökas med rå- olja och oljeprodukter motsvarande ca 3 milj. m3 råolja. Dess- utom beslöts år 1976 att gasbensin skall lagras för fredskriser.
eldningsolja skulle in-
Enligt våra direktiv skall den år 1975 beslutade kvantiteten 01— ja fördelas på råolja och oljeprodukter. Det totala beredskaps- lagrets fördelning på råolja och oljeprodukter behandlas närmare
i kapitel 17.
SOU 1976:67 9 BEREDSKAPSLAGRING AV FLYTANDE FOSSILA BRÄNSLEN OCH DRIVMEDEL FöR AVSPÄRRNING OCH KRIG 9.1 Beräkningsgrunder 9 1.1 Förutsättningar
Enligt vårt förslag i kapitel 5 skall beredskapslagringen av 01- jor och oljeprodukter för avspärrning och krig bestämmas så att den ger följande uthållighet. Avspärrningsreserven dimensioneras utifrån krisfallet D 1 utan efterkristid. Krigsreserven dimen- sioneras utifrån angreppsfallet A 115 angreppsfas.
Våra beräkningar grundas på de detaljerade bedömningar av den framtida utvecklingen för olika oljeslag som framgår av kapitel 6. Vi utgår från det beräkningsalternativ för år 1985 som base— ras på långtidsutredningens alternativ I för år 1980. Alterna— tivet redovisas med två varianter som avser att belysa hur olje- förbrukningen förändras med sättet att producera erforderlig el- kraft. Vi använder den variant (variant b) som ställer störst krav på beredskapslagring av olja. Motiven härför redovisas när— mare i kapitel 6.
De oljeprodukter som behöver beredskapslagras är gasol, lättben- sin för framställning av stadsgas, motorbensin, fotogen, motor- brännolja samt tunn och tjock eldningsolja ävensom flygdrivmedel för den civila luftfartens behov. Ansvaret för lagring av flyg— drivmedel för den civila luftfarten vilar f.n. på överstyrelsen för ekonomiskt försvar, som för uppbyggnaden av dessa lager föl- jer en särskild försörjningsplan. Vi anser att denna lagring fortsättningsvis bör byggas upp under samma programperioder som skall gälla för övrig beredskapslagring inom energiområdet. Där- igenom säkerställs att uthålligheten för flygdrivmedel blir den- samma som för övriga bränslen och drivmedel.
Enligt tidigare och nuvarande program har försvarsmakten att själv ombesörja försörjningsberedskapen vad gäller militära be- hov av drivmedel för marinens fartyg under ett krigsläge. Vida- re har försvarsmakten ansvaret för erforderlig beredskapslagring för flygvapnets behov av flygdrivmedel under krig och avspärr- ning. Vi föreslår ingen ändring av dessa regler och gör därför inte några beräkningar för nämnda behov. Enligt vår uppfattning bör dock försvarsmakten hålla beredskapslager för dessa behov i sådan omfattning att uthålligheten blir densamma som för det ci— vila programmet. 9.l.2 Beräkningsmetodik
Under arbetet med det ekonomiska försvarets perspektivstudier, fas 2, skapades och utnyttjades vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar en metodik med tillhörande datorprogram för att beräkna behovet av beredskapslager av bränslen och drivmedel för olika kris- och angreppsfall. Samma metodik har nyttjats vid program- planeringen, varvid vissa brister i antaganden och data har kor— rigerats. Dessutom har beaktats de möjligheter att vid en kris reglera konsumtionen av olika oljeslag som energiberedskapsut— redningen redovisat i sitt betänkande. Vi har vid våra beräk- ningar i huvudsak använt samma metodik och datorprogram.
Huvuddragen i den utnyttjade metodiken framgår av figur 9.1.
Till varje kris- och angreppsfall finns i det ekonomiska försva- rets perspektivstudie 1977-1992, del 1:A, en omfattande beskriv- ning. De för våra beräkningar grundläggande uppgifterna avseen- de i respektive fall ingående periodlängder och under dessa an- givna genomsnittliga importnivåer är dokumenterade i den hemli- ga bilagan till detta betänkande.
Fig. 9.1 Metodik för beräkning av utbyggnadsbehovet av bered- skapslager
Fredskonsumtion ' ] Ransonerings- J ! system m.m. . ,2-___2_, L___2_ , .
; Konsumtions— ( Kris- och an- ' nivåer , greppsfall
L--—___i
1 __,l ._
Kriskonsumtion
l 1 ?
Gengasbränsle
1 ,_ ._ (_ _ -
! Tillgångar 1 Ved för upp— L.. | varmnlng
Avdragsposter
Lageröknings— * Befintliga be- behov _j redskapslager l
Med hänsynstagande till kraven på uthållighet samt ransonerings- system och andra möjligheter att vid en kris minska energian— vändningen bestäms konsumtionsnivån för varje oljeslag och för- brukarkategori under varje i respektive fall ingående period. Sålunda kan de i planeringen utnyttjade åtgärderna för att be- gränsa energianvändningen anpassas till den i fallen tänkta ut- vecklingen med avseende på förändringar i importen. Genom att
utgå från energianvändningen och dess fördelning på olika för— brukarkategorier i fred beräknas kriskonsumtionen dvs. det to- tala behovet av drivmedel och bränslen under de tidsperioder be— redskapslagringen avser. Därvid beaktas dessutom t.ex. försvars— maktens och civilförsvarets behov under mobilisering och krig liksom den standardtilldelning som sker i samband med att driv- medelsransonering införs.
Utöver den vid en kris möjliga importen av petroleumprodukter finns vissa tillgångar. De utgörs av s.k. avdragsposter, befint— liga beredskapslager samt möjligheten att ersätta motorbensin och motorbrännolja med gengasbränsle och eldningsoljor med ved. Med befintliga beredskapslager avses i huvudsak de beredskaps— lager som byggs upp enligt nu gällande oljelagringsprogram.
De s.k. avdragsposterna utgörs av sådana lagertillgångar, som
utöver beredskapslagren bedöms finnas tillgängliga och omedel- bart gripbara när en försörjningskris inträder och till vilka
hänsyn kan tas vid en ransonering för att täcka behoven. Dessa lager utgörs av
— kommersiella lager av färdiga oljeprodukter hos oljehandel och industri jämte vissa av överstyrelsens beredskapslager
— kommersiella lager av råolja vid raffinaderier
— lager av eldningsolja i fastigheter
— lager av motorbrännolja i gårdscisterner
- lager av ångkol hos öEF vilka kan ersätta eldningsolja.
I angreppsfallen förutsätter vi i likhet med överstyrelsen att avdragsposter, bestående av råolja och färdiga oljeprodukter, som kan återstå sedan behoven för konflikt- och aggressionsfa- serna har täckts, ej kan utnyttjas under angreppsfasen på grund av utslagning.
Möjligheten att utnyttja ved som gengasbränsle och därigenom ersätta motorbensin och motorbrännolja är beroende av när under en kris beslut fattas om att sätta i gång produktionen av gen— gasaggregat samt vilken mängd ved som kan disponeras för detta ändamål sedan hänsyn tagits till den ved som industrin behöver. Vi utgår härvidlag från den planering som görs vid överstyrel- sen för ekonomiskt försvar.
Sedan för industrin och gengasdriften erforderliga behov av ved har täckts, förutsätter vi att resterande kvantiteter avverkad ved efter torkning används för att ersätta eldningsolja för upp- värmning. Den genomsnittliga torktiden antar vi vara åtta måna- der, varefter hälften av den torkade veden förutsätts ersätta tunn eldningsolja och hälften tjock eldningsolja.
Kriskonsumtionen beräknas för varje oljeslag och fall. Lagrings— målet består av skillnaden mellan kriskonsumtionen och tillgång— arna med undantag för befintliga beredskapslager men ökad med fem procent för att täcka i cisternerna icke åtkomliga kvantite- ter. Behovet av avspärrningsreserv bestäms för varje oljeslag av de konflikt- och aggressionsfaser som ställer störst krav på beredskapslagring dvs. krisfallet D 1. På motsvarande sätt be- stäms behovet av krigsreserv av den angreppsfas som ställer störst krav på beredskapslagring. Dimensionerande fall är härvid angreppsfallet A 1.
Den ökning av beredskapslagren som erfordras för att uppnå 1985 års lagringsmål sedan hänsyn tagits till beredskapslagren vid utgången av innevarande oljelagringsprogram utgör lageröknings— behovet.
9.1.3. Utgångsvärden
I våra beräkningar utgår vi i huvudsak från underlag som har er— hållits från överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Då vi inte har haft material för att göra andra bedömningar bör det vid den föreslagna kontrollstationen göras en översyn av det utnyttjade underlaget.
9.1.3.l. Industrisektorn
Vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar har utvecklats en be— redskapslagringsmodell, den s.k. BERLAG-modellen. Utgående från ett givet kris- eller angreppsfall, en given försörjningsstan- dard för befolkningen och landets produktionssystem beräknas
med modellen omfattningen av de beredskapslager som behövs för att kompensera bortfallen import i den omfattning som krävs för att den givna försörjningsstandarden—och en mot importen svaran— de exportnivå skall kunna upprätthållas. Då avspärrningsgraden, dvs. importbortfallet, förändras över tiden varieras även för- sörjningsstandarden.
Produktionssystemet beskrivs dels med en input—outputmatris, vilken anger hur en varugrupp (bransch) för sin produktion är beroende av leveranser från andra varugrupper, dels med s.k. mikrostrukturer, vilka anger hur väsentliga insatsvaror förbru— kas i olika 1ed i produktionsprocessen. Modellen arbetar med 32 varugrupper (t.ex. mineraliska produkter, textilvaror m.m., plastvaror). Med modellen kan industrins bedömda produktionsni— våer under kris och krig anges i relation till den normala fredsproduktionen.
Utgående från industrins fredsförbrukning av bränslen och driv— medel fördelad på olika branscher beräknas behovet av olja och oljeprodukter under kris och krig. För samtliga oljeslag, utom eldningsoljor, förutsätts att behoven är proportionella mot pro- duktionsnivåerna.
överstyrelsen förutsätter att industrins behov av eldningsoljor består av två delar, dels olja för processändamål för framställ— ning av bl.a. processvärme, dels olja för lokaluppvärmning. Re— lationen mellan dessa två delar är olika för skilda varugrupper. I våra beräkningar förutsätts att 90 % av fredsförbrukningen av olja för proceSsändamål är proportionell mot produktionsnivån och resterande 10 % oberoende av produktionsnivån. Av fredsför— brukningen av olja för lokaluppvärmning förutsätts att vid en kris bortfaller 20 % på grund av besparingar och att 40 % är
proportionell mot produktionsnivån. Resterande 40 % förutsätts vara oberoende av produktionsnivån.
9.1.3.2 Samfärdselsektorn
Vid beräkningarna av 1977 års behov enligt överstyrelsens för— sörjningsplan från år 1967 utgick man från att endast 7-10 % av personbilarna för civil trafik under total avspärrning behövde hållas i trafik medan återstoden utan men för samhället kunde avställas. Enligt senare av transportnämnden gjorda bedömningar behöver i en sådan situation minst 30 % av antalet personbilar användas. Vid ett krig bedöms en nedskärning till 18 % vara möj- lig. Höjningen i förhållande till den tidigare planeringen beror bl.a. på att den kollektiva trafiken inte helt kan överta de persontransporter som skulle komma att tillföras densamma genom en hård konsumtionsbegränsning av drivmedel för personbilar.
Drivmedelsbehovet vid total avspärrning för personbilar, bussar
m.m. för civil trafik kan reduceras till lägst de nivåer i för- hållande till fredskonsumtionen som framgår av tabell 9.1.
Tabell 9.1 Drivmedelsbehov vid total avspärrning, %
Drivmedelsslag Utan mobili- Med mobili- Krig sering sering
Motorbensin 20 18 10
Motorbrännolja 72 66 90
I de kris— och angreppsfall som vi lägger till grund för våra beräkningar nås den totala avspärrningssituationen successivt. Detta innebär att de konsumtionsbegränsande åtgärderna för- stärks allteftersom importen minskar. I energiberedskapsutred— ningens betänkande redovisas sådana åtgärder och deras beräkna- de effekter på förbrukningen. I våra beräkningar förutsätter vi en sparkampanj kombinerad med vissa restriktioner och kortranso- nering. Sambandet mellan importnivå och kriskonsumtionsnivå i förhållande till fredsimport respektive fredskonsumtion framgår
av tabell 9.2,
Tabell 9.2 Drivmedelsbehov vid reducerad import, %
Konsumtionsbe- Konsumtionsnivå
Importnivå gränsande åtgärder Motor- Motorbränn—
bensin olja
95 - 85 Sparkampanj och vis- 1) 1)2) sa restriktioner 90 125 80 - 70 Kortransonering 80 1252)
65 — 50 " 60 100
45 - 30 " 40 86
25 - -O ” , 20 72
1) En sparkampanj antas ge effekt i högst två månader. För öv— rig tid med importnivån 95—85 % är konsumtionsnivån 100 %. 2) ökningen beror på överföring av persontransporter till kol-
lektiva trafikmedel. Nivån antas genom uppskjutande av buss— arnas underhåll kunna upprätthållas i högst tre månader, var- efter konsumtionsnivån är 100 %.
Transportarbetet med lastbilar m.m. inom industrin antas vara proportionellt mot produktionsnivåerna för de olika varugrupper— na. Därvid beaktas det fredstida transportarbetets fördelning på de olika varugrupperna.
Behovet av marina bunkeroljor för utrikes trafik antar vi vara proportionellt mot importnivån för samtliga varugrupper. Behovet för inrikes sjöfart antas öka linjärt från 100 % till 125 % av fredskonsumtionen när importnivån för samtliga varugrupper sjun— ker från 100 % till 0 % av fredsimporten på grund av att det in- hemska transportarbetet under avspärrning'väntas öka.
Den civila luftfartens behov av flygdrivmedel under kris och krig beräknar vi på grundval av uppgifter från luftfartsverket. Beräkningarna bygger på att luftfartsverket under perioden 1977-1987 tillförs resurser så att tekniskt underhåll av den ci— vila flygtransportflottan kan utföras inom landet vid en kris. Att så sker framstår mot bakgrund av nuvarande uthållighet inom flygtransportområdet som synnerligen angeläget.
Behoven för jordbruket, skogsbruket och fisket liksom för för— svarsmakten, civilförsvaret m.fl. myndigheter beräknar vi i en- lighet med underlag från överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
9.1.3.3 övrigsektorn
Energianvändningen inom övrigsektorn domineras av eldningsoljor för uppvärmning. I energiberedskapsutredningens betänkande redo- visas konsumtionsbegränsande åtgärder och de effekter som därvid kan erhållas. I våra beräkningar förutsätter vi att sparkampanj och kvotransonering eller licenssystem används. Sambandet mellan importnivå och kriskonsumtionsnivå framgår av tabell 9.3.
Tabell 9.3 Behov av eldningsoljor för uppvärmning, %
Konsumtionsbe- Importnivå gränsande åtgärder Konsumtionsnivå 95 — _ 100 90 Sparkampanj 901) 85 - O Kvotransonering eller licenssystem 75
1) En sparkampanj antas ge effekt i högst tre månader. För övrig tid med importnivån 90 % är konsumtionsnivån 100 %.
9.l.3.4 Energiomvandlingssektorn
Inom energiomvandlingssektorn beräknar vi särskilt behoven av råvaror för stadsgasframställning och olja för elkraftproduk- tion.
Stadsgas framställs i Sverige numera av lättbensin eller gasol (butan). Den framtida utvecklingen är mot bakgrund av stadsgas- industrins ekonomiska belägenhet oviss. Av Svenska Gasföreningen har vi erhållit bedömningar av den framtida konsumtionsutveck- lingen. Denna utveckling är bl.a. beroende av huruvida stadsgas- verken kommer att bestå och om naturgas kommer att introduceras i Sverige. Vi bedömer en minskning av stadsgaskonsumtionen som sannolik samt att användandet av naturgas i Sverige ej kommer
att vara aktuellt under den kommande oljelagringsperioden. Beho- ven under kris och krig av råvaror för stadsgasproduktion beräk- nar vi med utgångspunkt från stadsgasförbrukningens fördelning på olika användningsområden och med hänsyn till möjligheterna att begränsa konsumtionen.
Det svenska elproduktionssystemet omfattar vattenkraftverk, kärnkraftverk samt fossileldade kraftverk innefattande indust— rins mottryckskraftverk, kommunernas kraftvärmeverk, kondens- kraftverk och gasturbiner. För våra beräkningar av behovet un- der kris och krig av eldningsolja för elkraftproduktion utgår vi vad gäller krisnivån på elanvändningen i huvudsak från den inom kraftindustrin år 1975 gjorda utredningen Elkraftbehovet vid av- spärrning och krig. I utredningen förutsätts konsumtionsbegräns— ande åtgärder sättas in i rimlig omfattning.
Behovet av eldningsolja för elkraftproduktion bestäms bl.a. av produktionsapparatens utnyttjande. För kraftvärmeverken förut— sätter vi att elproduktionen är proportionell mot värmeproduk- tionen dvs. nedgår till lägst 75 % av den normala. Vidare förut— sätter vi att elproduktionen i industrins mottryckskraftverk är proportionell mot produktionsnivån inom massaindustrin.
De detaljerade behovsberäkningarna av olja för elkraftproduktion redovisas i den hemliga bilagan. 9.2 Kriskonsumtion vid avspärrning och krig
I den hemliga bilagan redovisas den av oss enligt 9.1 beräknade kriskonsumtionen av drivmedel och bränslen vid avspärrning res-
pektive krig.
Beräkningarna utgår från att konsumtionen blir föremål för reg— lering. Ransoneringssystem förutsätts sålunda vara planlagda och utarbetade redan i fred, så att ransoneringarna kan igångsättas med kortast möjliga varsel. De framräknade behoven får därför anses motsvara vad som oundgängligen krävs för att tillgodose den verksamhet som skall upprätthållas inom totalförsvarets oli-
ka grenar och vad som i övrigt krävs för att samhället skall kunna fungera på ett tillfredsställande sätt.
9_3 Tillgångar och ersättningsproduk'tlon
I samband med kontrollstationen för innevarande oljelagrings- program gjordes en översyn av de vid en kris gripbara, kommer- siella lagren av färdiga oljeprodukter hos oljehandeln och in— dustrin. Enligt överstyrelsen för ekonomiskt försvar finns det ingen anledning att frångå den då gjorda bedömningen. Vi delar denna uppfattning.
De kommersiella lagren är i viss mån säsongbetonade. Exempelvis är lagren av eldningsoljor som högst före vintern och lagren av drivmedel som högst inför sommaren. Därför har en försiktig be— dömning gjorts av de lager som kan anses vara tillgängliga vid en krissituation. Storleken av nämnda lager liksom de i det föl- jande redovisas i den hemliga bilagan.
I 1968 års oljelagringskommittés beräkningar för oljelagrings- programmet 1970—1976 inkalkylerades som en gripbar lagertill- gång viss del av raffinaderiernas lager av råolja. Med hänsyn till tillkomsten av Scanraff AB:s raffinaderi i Brofjorden öka— des vid kontrollstationens beräkningar denna tillgångspost.Under den av oss föreslagna programperioden kan ytterligare raffina- derikapacitet tillkomma genom det s.k. Statsraff—projektet. Då det f.n. är ovisst om detta raffinaderi kommer till stånd räk— nar vi inte med någon höjning av de gripbara råoljelagren. Den- na ståndpunkt kan behöva övervägas vid den kontrollstation som vi föreslår.
Då det är möjligt att vid en bränsleransonering avväga leveran— serna till fastigheter med visst beaktande av fastigheternas 1a- ger av eldningsoljor har i innevarande oljelagringsprogram in— räknats som en avdragspost vissa kvantiteter eldningsolja. över— styrelsen har bedömt att denna lagertillgång bör minskas på grund av utvecklingen i fråga om el- och fjärrvärme. Vi beräk- nar denna avdragspost i enlighet med överstyrelsens bedömning.
Som gripbart lager vid en kris har i innevarande oljelagrings- program inräknats ett visst lager av motorbrännolja i gårdscis- terner. Beståndet av sådana cisterner förutses av överstyrelsen komma att minska något men kompenseras av en ökning av cistern- storlekarna. Detta motiverar att avdragspostens storlek bibehål- les.
Vid tidigare beräkningar av behovet av eldningsolja har förut— satts att en del olja kan ersättas genom användning av befint— liga lager av ångkol. Så görs även i våra beräkningar, vilket närmare framgår av den hemliga bilagan.
Den ersättning för olja som kan erhållas från inhemska resurser vid kris och krig, utgörs framför allt av ved för uppvärmnings- ändamål och för framställning av gengasbränsle. Utnyttjande av andra inhemska bränsletillgångar såsom torv och skifferolja krä- ver så lång förberedelsetid att något bidrag till försörjningen från dessa inte kan påräknas under de av oss studerade miljö— exemplen.
Förutsättningarna för vedproduktion är olika i en krigs— respek- tive avspärrningssituation. Inträffar ett krigsutbrott utan att inhemsk produktion har kunnat förberedas, torde förutsättningar i stort sett saknas för att upprätta en sådan produktion. Har däremot produktionen kunnat sättas i gång dessförinnan bör man kunna räkna med att den i viss omfattning kan fortsätta även un— der ett krig.
De kvantiteter drivmedel och bränslen som sålunda kan ersättas i krisfallet D 1 och angreppsfallet A lzs angreppsfas framgår av den hemliga bilagan, där även sammanfattningsvis den genom miljöexemplen beräknade importen redovisas.
9.4. Lagringsmål Lagringsmålet för år 1985 utgörs av skillnaden mellan beräknad
kriskonsumtion och tillgångar sådana dessa redovisas i avsnitt 9.2 respektive 9.3 samt med tillägg av fem procent för att täcka
i cisternerna icke åtkomliga kvantiteter m.m. De för krigs- respektive avspärrningsreserven separat beräknade volymerna re- dovisas i den hemliga bilagan.
9.5. Vinterdispens
De hittillsvarande oljelagringsprogrammen har innehållit en rätt för de lagringsskyldiga att under vintermånaderna i viss grad minska beredskapslagren av eldningsoljor, s.k. vinterdispens. Det nuvarande programmet ger samma rätt även för råvaror för framställning av stadsgas.
Vinterdispensen innebär att de föreskrivna kvantiteterna i sin helhet måste finnas i lager endast under januari månad varje år. Därefter får kvantiteterna trappas ned med högst 10 % fr.o.m. ingången av envar av månaderna februari, mars och april. Under resten av året skall minst 70 % av de föreskrivna kvantiteterna
hållas i lager.
Vinterdispensen innebär sålunda ett medgivande för de lagrings- skyldiga att under årets första månader ta i anspråk del av be- redskapslagren. Nedsättningen har bedömts i stort sett motsvara den större förbrukning som normalt skett under angivna tid. Vin- terdispenskvantiteten kan därför på sätt och vis betraktas som ett kommersiellt lager, vilket bl.a. sker när det gäller den skattemässiga värderingen av lager enligt förordningen om av— skrivning å vissa oljelagringsanläggningar m.m. Så har även i viss omfattning skett, när beräkningarna har gjorts över inves- teringskostnaderna för oljelagringsprogrammen.
Vinterdispensen innebär att beredskapslagren varierar i stort sett efter oljekonsumtionens variationer under året. Reglerna om vinterdispens har därför inte ansetts på ett mera avgörande sätt påverka förmågan att uppnå den för oljelagringsprogrammen beslu— tade uthålligheten. Däremot innebär ett bibehållande av dessa regler för föreslaget program att uthålligheten kommer att vari— era under året. Det är därför angeläget att vinterdispensens verkningar i nämnda hänseende dämpas. På sikt kan detta innebära att Vinterdispensen behöver avskaffas.
Tas Vinterdispensen bort helt och hållet innebär det ökade be- hov av cisternkapacitet. Inom de delar av landet, där isaVSpäm= ning inte är aktuell, kan utbyggnadsbehovet begränsas till 10 %. I andra delar med risk för kortare isavspärrning vissa år kan utbyggnadsbehovet uppskattas till 15—20 % medan en utbyggnad motsvarande hela Vinterdispensen torde erfordras inom de delar av Norrland, där man regelmässigt har isavspärrning. Genomsnitt— ligt skulle ett borttagande av Vinterdispensen innebära en ut— byggnad av cisternkapaciteten med ca 20 %.
Vi har övervägt andra metoder att dämpa vinterdispensens negati— va verkningar på uthålligheten. En möjlighet är att göra av— trappningen av lagren mindre än som gäller f.n. Även detta in— nebär att de lagringspliktiga måste bygga ut lagringskapacite— ten. En annan möjlighet är att nuvarande avtrappningsregler bi— behålls men att lagringsmålet höjs, så att behovstäckningen för— bättras under de delar av året då vinterdispens medges. Denna metod innebär en överlagring i förhållande till lagringsmålet under vissa delar av året samtidigt som lagringskapaciteten nås- te byggas ut. Slutligen kan avtrappningen på vintern kombineras med regler om en motsvarande upptrappning av lagren under hös- ten. Därigenom skulle uthålligheten komma att tillgodoses bätt— re under en längre period än f.n.
Vi föreslår en kombination av de båda senare metoderna. Uppfyll— naden föreslås ske så att av den totala mängd som skall hållas
i lager under januari månad skall minst 80 % finnas i lager den 1 augusti och minst 90 % den 1 oktober. Avtrappningen skall få ske enligt nu gällande regler. Ett sådant förfarande torde inte medföra att några ytterligare lagringsutrymmen behöver byggas under den kommande lagringsperioden. Vidare förelår vi att sta- ten lagrar eldningsolja utöver vad som anges som lagringsmål för år 1985. Omfattningen av denna ytterligare lagring diskuteras längre fram i detta kapitel.
När det gäller stadsgasråvaror behövs inga ytterligare.åtgärder i fråga om lättbensin, eftersom den lagring av råolja som vi fö- reslår medför överskott på lättbensin. För gasol som används
för stadsgas föreslår vi att staten skall lagra hela den volym som avtrappningen på grund av Vinterdispensen får avse.
Även med vårt förslag kommer uthålligheten att på grund av vin— terdispensen variera under året. Framlagda förslag bör därför ses som ett första steg för att avhjälpa de brister från uthål- lighetssynpunkt som Vinterdispensen innebär.
Det bör emellertid observeras att även om Vinterdispensen i sin helhet hade föreslagits bli avskaffad under kommande oljelag- ringsprogram skulle uthålligheten variera under året. Detta be- ror på att utnyttjad planeringsmetodik är baserad på genomsnitt— lig månadskonsumtion och månadsimport. Variationerna i uthållig— heten uppstår genom att hänsyn ej har kunnat tas till när på å- ret en kris tänks inträffa och därmed till konsumtionens och inr portens fredsmässiga fördelning över året relaterade till plane- rade konsumtionsregleringar respektive bedömd neddragning av im— porten. Det är därför önskvärt att den vid överstyrelsen utfor— made planeringsmetodiken utvecklas så att i framtiden hänsyn kan tas även till de i fred förekommande periodvisa förändringarna
i konsumtion och import.
Det beräkningsunderlag som stått till buds för våra övervägan- den, har inte givit möjlighet till en säker bedömning av storle- ken på den ytterligare statliga lagring av eldningsolja, som vi föreslår. Som mått på denna utökade statliga lagring har vi valt en procentuell andel av de lagringsmål för eldningsoljor som gäl ler för innevarande program. Den procentsats som härvid bör väl- jas kan exempelvis vara 5, 10 eller 15 %. Av tidsskäl har det inte varit möjligt för oss att genomföra beräkningarna i det föl— jande med flera olika procentsatser. Vi har därför valt att som exempel i våra beräkningar ange de mängder och kostnader som är förenade med en statlig lagring av eldningsolja utöver vad som anges som lagringsmål för år 1985 omfattande 15 % av de lagrings— mål för eldningsoljor som gäller för innevarande program. En bättre grund för bedömningen av lämplig procentsats kan väntas föreligga sedan den ovan föreslagna utvecklingen av planerings- metodiken vid överstyrelsen genomförts och erfarenheter av kal—
kylering med denna föreligger. Procentsatsen bör därför bli fö- remål för överväganden vid den av oss föreslagna kontrollstatio- nen.
10 BEREDSKAPSLAGRING AV GASBENSIN OCH OLJA FÖR DEN KEMISKA INDUSTRIN
I våra direktiv framhålls att den kemiska industrin är av spe— ciell betydelse för försörjningsberedskapen med hänsyn till känsligheten för störningar i tillförseln av råvaror. I Sverige har under de senaste tio åren plastråvaror och andra petroke— miskt baserade råvaror kommit att få en allt större betydelse. Plasterna och plasttekniken har spelat en väsentlig roll för den snabba och genomgripande utveckling som skett inom näringsliv och viktiga samhällsfunktioner. De moderna förpacknings— och distributionssystemen är inte möjliga utan plastprodukter. Inom vissa industribranscher har man övergått till att använda plast— material och anpassat produktionsprocesser och konstruktioner efter olika plasters egenskaper. Detta gäller inom ett stort an- tal områden. Verkstadsindustrin, den elektrotekniska industrin och sjukvården är exempel på områden där plasterna blivit oum— bärliga.
Den svenska plastförbrukningen är en av de största i världen räknat per innevånare. I fråga om försörjningen med basråvaran gasbensin (nafta) och vissa andra för plasttillverkningen nöd- vändiga råvaror är Sverige helt beroende av import.
l0.l Utredningsområde
Vi behandlar krisbehoven av gasbensin för den petrokemiska in— dustrin och behoven av olja för produktion av kimrök till gummi- industrin och den grafiska industrin samt behoven av olja för produktion av ammoniak. Sistnämnda vara behövs i ett krisläge främst för tillverkning av sprängämnen och kvävegödselmedel. Vi tar däremot inte upp krisbehoven av oljebaserade lösningsmedel
(t.ex. lacknafta). Dessa bör enligt vår mening ägnas ökad upp— märksamhet i överstyrelsens fortsatta planeringsarbete.
Efter förslag från försörjningsberedskapsutredningen (FBU) i dess slutbetänkande (SOU l975z57) fattade riksdagen beslut om lagring av gasbensin för fredskriser motsvarande tre månaders normal förbrukning, dvs. ca 300 000 ton. Vi beräknar därför en- dast behoven för krig och avspärrning.
De produkter vi diskuterar i detta kapitel bedömer vi vara av central betydelse från försörjningsberedskapssynpunkt. Vi anser därför att under krig och avspärrning samma uthållighet bör gäl— la för olja och oljeprodukter som utgör råvara för den kemiska industrin som för de petroleumprodukter som används för energi—
ändamål.
Vid behovsberäkningarna inom nu förevarande försörjningsområde utgår vi från de beräkningar som gjorts vid överstyrelsen för ekonomiskt försvar avseende ett år med totalt importbortfall
och med den genomsnittliga försörjningsstandard som antagits gälla vid en direkt nedgång till en låg krisproduktionsnivå. Med utgångspunkt från de sålunda framräknade behoven för respektive produkter under total avspärrning tillämpar vi de importnivåer och produktionsnivåer, som gäller för respektive miljöexempel, på beräkningarna på så sätt att behoven under varje period av respektive miljöexempel uttrycks i relation till behoven under total avspärrning alternativt som en procentuell andel av freds-
månadsförbrukningen.
l0.2 Beredskapslagring av gasbensin för den petrokemiska
industrin
Den dominerande utgångsvaran för den petrokemiska industrin är gasbensin som fås som en särskild fraktion vid raffinering av råolja. Gasbensinen omvandlas i en s.k. kracker till enkla kol- väten. I Sverige finns endast en krackeranläggning ägd av Esso Chemical AB i Stenungsund. Den petrokemiska industrin är till övervägande del lokaliserad till Stenungsund. Där finns förutom Esso Chemical, Berol Kemi AB, Unifos Kemi AB och KemaNord AB.
Esso Chemical förser de övriga företagen med råvara för fram— ställning av plaster och andra petrokemiska produkter.
Krackeranläggningen i Stenungsund förbrukade år l974 l 020 000 ton]) gasbensin för framställning av ca 300 000 ton eten för
den petrokemiska industrin. Vid krackningsprocessen fås bl.a. även propen som f.n. endast till ringa del används inom den pet- rokemiska industrin (7 000 ton). En stor del av propenproduktio— nen (45 000 ton) används som gasol inom landet medan resterande — den dominerande delen — exporteras.
Eten används för tillverkning av polyeten, dikloretan och eten— oxid. Dikloretan används i sin tur främst för tillverkning av vinylklorid och polyvinylklorid (PVC) samt i mindre utsträck- ning för tri- och perkloretylenframställning. Etenoxid vidare— förädlas till produkter som glykol, glykoletrar, tensider och cellulosaderivat. Förbrukningen av eten sker huvudsakligen vid Unifos Kemi (för tillverkning av polyeten LD och HD), KemaNord (för tillverkning av dikloretan och PVC) och Berol Kemi (för tillverkning av etenoxid etc.). Dessutom förbrukas dikloretan vid Uddeholm AB för framställning av tri- och perkloretylen.
En eventuell ny krackeranläggning skulle i viss utsträckning förändra förutsättningarna för våra beräkningar av behoven av beredskapslager. En dylik anläggning är planerad men det är 0— visst när denna kan tas i bruk. Om den kommer till stånd får den beaktas vid den av oss föreslagna kontrollstationen.
l0.2.l Nuvarande lagring
Överstyrelsen för ekonomiskt försvar beredskapslagrar gasbensin för den petrokemiska industrin för avspärrning och krig. Nuva- rande lagringsmål och befintliga beredskapslager framgår av den hemliga bilagan.
]) l975 sjönk förbrukningen till följd av konjunktursituationen till 780 000 ton gasbensin för framställning av ca 2l5 000 ton eten.
10.2.2. Lagerbehov
Beredskapslagringsbehovet av gasbensin bestäms utifrån dels det beräknade krisbehovet av petrokemiska produkter, dels den hitin— tills enda i Sverige befintliga krackerns kapacitet. Den inhem— ska petrokemiska industrins koncentration gör att risken är stor att den skall bli förstörd redan i ett tidigt skede av ett krig. För att tillgodose krigsbehovet av petrokemiska produkter måste erforderliga produkter därför i huvudsak lagras som får— dig- eller mellanprodukter. Vissa kvantiteter avsedda att nytt— jas vid krig bör dock kunna framställas under de perioder som föregår själva angreppet.
överstyrelsen genomförde år l974 en undersökning om förbrukning- ens fördelning på användningsområden vad avser bl.a. polyeten (PELD och PEHD) och polyvinylklorid (PVC). Med utgångspunkt från denna undersökning gjordes en beräkning av oundgängliga krisbe— hov under ett år med totalt importbortfall inom det petrokemiska varuområdet. Vid beräkningarna togs hänsyn till viss export av polyeten till länder inom Norden. Vidare gjordes vissa juste— ringar för ersättning av viss annan plastimport, som beräknas upphöra i ett krisläge. Vid beräkningen av krisbehoven på 1985 års nivå uppskattades den genomsnittliga årliga ökningen till närmare 3,5 % per år räknat från år l9731). På motsvarande sätt har behoven av tri- och perkloretylen beräknats för år 1985. Be- hoven av gasbensin för dessa ändamål framgår av den hemliga bi-
lagan.
För närvarande åtgår dessutom ca 40 000 ton eten för framställ—
ning av etenoxid för vidareförädling till glykol och glykoletrar, cellulosaderivat, tensider och polyoler. överstyrelsen har gjort en beräkning av krisbehoven av dessa produkter. Den genomsnittlt
]) Enligt petroindustriutredningens lägesrapport (DsI l973 5) beräknas fredsförbrukningen av naftabaserade plaster i genom- snitt öka med 5-8 % per år under perioden l970—l990 med en avtrappande tillväxttakt mot periodens slut.
Krisbehovets tillväxttakt har bedömts kunna begränsas till ca halva fredsökningstakten beroende på att delar av den freds— mässiga förbrukningsökningen hänför sig till för krisförsörj— ningen mindre angelägna ändamål.
ga årliga ökningstakten av krisbehoven för dessa produkter har därvid beräknats till 2,5 % per år räknat från år l975. Behoven av gasbensin för denna produktion år 1985 framgår av den hemli- ga bilagan.
Förbrukningen av propen inom den petrokemiska industrin uppgår som ovan nämnts f.n. endast till ca 7 000 ton. Denna förbrukning beräknas öka till 60—70 000 ton omkring år l980 genom tillkomst— en av en ny anläggning vid Berol Kemi. Denna anläggning är be— räknad för en produktion av 75—l00 000 ton butyraldehyd. Produk- tionsnivån på denna anläggning i ett beredskapsläge beräknar vi till ca 60 %, dvs. produktion av 45—60 000 ton butyraldehyd. Den mängd propen som åtgår för denna tillverkning medför inte behov av ytterligare beredskapslagring av gasbensin utöver vad som er— fordras för etenframställning.
Lagerökningsbehoven av gasbensin år 1985 för de kris— och an- greppsfall, som enligt regeringens anvisningar skall ligga till grund för planläggningen inom det ekonomiska försvaret beräknar vi efter avdrag för kommersiella lager och överstyrelsens bered- skapslager av gasbensin för krig och avspärrning till drygt 360 000 ton. Behovsberäkningen framgår av den hemliga bilagan.
l0.3 Beredskapslagring av olja för produktion av kimrök
Kimrök (carbon black) används huvudsakligen inom gummiindustrin och till mindre del inom den grafiska industrin. Den är av vä— sentlig betydelse för dessa industrier. För framställning av kimrök används en specialkvalitet av eldningsolja 2 med hög aro— mathalt samt låg svavel— och askhalt. Denna oljetyp importeras huvudsakligen, även om viss kvantitet av likvärdig produkt, s.k. spololja, fås som biprodukt vid krackning av gasbensin inom lan— det. Någon beredskapslagring av denna speciella oljekvalitet sker inte. överstyrelsen lagrar däremot kimrök. Denna lagring är emellertid både dyrbar och svårhanterlig, varför viss nedskär— ning av lagren pågår.
Vi beräknar det fredstida behovet av kimrök till 37 000 ton år l985 under förutsättning att gummiindustrins produktion ökar med 2 % per år.
Behovet av olja för produktion av kimrök under avspärrning — efter avdrag för kommersiella lager av kimrök och råvara samt inhemsk produktion av råvara — framgår av den hemliga bilagan.
Något lagerökningsbehov för krigsfallet finns ej, då överstyrel— sens beredskapslagring av kimrök kommer att vara tillräcklig härför.
10.4 Beredskapslagring av olja för ammoniaktillverkning
Ammoniak tillverkas främst av eldningsolja. Produktionskapacite- ten av ammoniak inom landet är för närvarande, sedan produktio- nen i Ljungaverk lagts ner, drygt 125 000 ton per år. Huvuddelen, ca 120 000 ton, produceras av Supra AB och resterande kvantitet vid två klor/alkalifabriker.
Importen av ammoniak är av ungefär samma storlek som den inhem— ska produktionen. Någon produktionsnedskärning beräknas ej kun— na ske i ett krisläge.
överstyrelsen har gjort en bedömning av hur tillgängliga resur— ser bör fördelas i ett krisläge avseende ett år med totalt im— portbortfall (se den hemliga bilagan).
Vid beräkningen av behovet av olja för ammoniaktillverkning un— der krig och avspärrning utgår vi i överensstämmelse med ovan- stående ifrån att den inhemska produktionen av ammoniak i ett krisläge bibehålls på samma nivå som under fredstid. Behovet av tjock eldningsolja för ammoniaktillverkning beräknas sålunda under beaktande av de för petroleumprodukter i miljöbeskriv— ningarna angivna importnivåerna (se den hemliga bilagan). Detta lagringsmål överensstämmer med lagerökningsbehovet eftersom nå- gon lagring för detta ändamål f.n. inte föreligger.
ll BEREDSKAPSLAGRING AV KOKS FöR DEN METALLURGISKA INDUSTRIN
Enligt våra direktiv skall vi behandla frågan om lagringsskyl— dighet för koks som används inom järn— och stålindustrin. Däri inbegrips även behoven för ferrolegeringsverk och gjuterier.
Vi anser att samma uthållighet för krig och avspärrning bör gäl— la för koks såsom råvara för den metallurgiska industrin som för olja och oljeprodukter inom energiområdet.
ll.l Tidigare lagring
överstyrelsen för ekonomiskt försvar beredskapslagrar koks för vissa processer, där koks av tekniska skäl endast till mindre
del kan ersättas med olja - huvudsakligen för järn och stålin- dustrin. överstyrelsen har satt upp ett lagringsmål för år 1977 som överensstämmer med vad 1968 års oljelagringskommitté för—
ordade i sitt betänkande. Lagringsmålet fastställdes utifrån den
uthållighet som för närvarande gäller för oljor och oljeproduk— ter inom energiområdet och mot bakgrund av att möjlighet fanns att till viss del ersätta koks med inhemskt träkol, vilket av tekniska skäl i dag inte längre torde vara möjligt. Enligt över- styrelsens anslagsframställning för budgetåret l976/77 erford— ras en investering av ytterligare 45 miljoner kr. för att nå det uppsatta lagringsmålet. Genom riksdagens beslut med anled— ning av proposition anvisades 10 miljoner kr. för lagring av koks. Detta innebär att l977 års lagringsmål ej kommer att upp— nås under innevarande budgetår.
120. Beredskapslagring av koks för den metallurgiska industrin SOU 1976:67 11.2 Lagring för avspärrning och krig
ll.2.l Metodik för beräknandet av krisbehovet av koks för metallurgiska ändamål
Behovet av koks för metallurgiska ändamål i ett krisläge bestäms i väsentlig grad av behoven av järn och stål inom olika närings— grenar. Den erforderliga järn— och stålproduktionens storlek be- räknas i sin tur mot bakgrund av de produktionskrav som ställs inom skilda branscher och verksamhetsområden med utgångspunkt Vfrån rådande planeringsförutsättningar. Härtill kommer visst behov av koks för framställning av tackjärnsgjutgods och ferro- legeringar.
Krisbehovet av koks erhålls genom att behovet av handels- och specialstål under angivna kris— och angreppsfall beräknas. Dess— utom behöver krisproduktionsbehoven av koks för ferrolegeringar och gjutgods specialstuderas. överstyrelsen för ekonomiskt för— svar har beräknat dessa behov för ett år med totalt importbort— fall och med den genomsnittliga försörjningsstandard som antas gälla vid en direkt nedgång till en låg krisproduktionsnivå. De importnivåer och de produktionsnivåer, som gäller för respektive miljöexempel, uttrycks i överstyrelsens beräkningar för varje period av respektive miljöexempel i relation till behoven under total avspärrning alternativt som en procentuell andel av freds— månadsförbrukningen.
Krisproduktionsplanläggningen inom överstyrelsen, som tidigare utgick från ett hårt avspärrningsläge med risk för krig, utgår numera från de kris— och angreppsfall som enligt regeringens an— visningar skall ligga till grund för utarbetande av förslag till programplan för perioden l977/78-l981/82.
För järn— och stålområdet innebär planläggningen bl.a. följande. Importen av flertalet försörjningsviktiga råvaror och andra in— satsvaror antas successivt sjunka ner till noll eller några få procent av fredsnivån. En praktiskt taget fullständig avspärr— ning beträffande import av kol, koks och flertalet andra insats- varor för stålindustrin förutsätts vara ett antal månader, var—
efter importen successivt kommer i gång på nytt. Under denna tid antas produktionen av civila förnödenheter exempelvis personbi- lar och hushållskapitalvaror sjunka starkt. Bostadsproduktionen förutsätts gå ner till ca en tredjedel av fredsnivån under det att industriinvesteringarna och övrig byggverksamhet stannar på ca två tredjedelar av fredsnivån. För försvaret ökar produktio—. nen väsentligt, främst i form av ammunition och befästningsan— läggningar. Detta innebär att verkstadsindustrins produktions— nivå och därmed också förbrukningen av verkstadsstål beräknas i genomsnitt ligga på ca 55 % av fredsnivån. För varvens del antas produktionen nedgå till 25-30 % av fredsnivån. Eftersom special— stål i ett krisläge kan beräknas vara en åtråvärd svensk export— vara som kan medverka till att få import till stånd av vissa från försörjningssynpunkt särskilt betydelsefulla importvaror förutsätts en specialståltillverkning för export motsvarande 20-25 % av fredsexporten. Någon import av handelsstål antas där— emot inte ske under krisens hårdaste avspärrningsskede. Lagren av stål inom verkstadsindustrin och vid stålverken, som tidvis kan vara betydande, räknas i detta sammanhang inte som en till— gång utan betraktas som en reserv. Viss del av grossisternas la- ger medräknas dock. Återstående lagertillgångar beräknas kunna täcka behov dels av speciell art, där importstål normalt används intill dess inhemsk produktion hunnit tas upp, dels av tillverk— ning av från försörjningssynpunkt mindre väsentliga verkstads— produkter om så skulle anses nödvändigt från sysselsättnings— synpunkt, dels av krigsreserv.
Beräkning av krisförbrukningen av koks sker mot bakgrund av det nyss anförda i tre steg. l) Analys av fredsförbrukningen dels i nuläget, där det senaste är för vilket fullständig statistik fö- religger kan betraktas som ett normalår, dels för år 1985; 2) beräkning av beredskapskonsumtionen per år på l985 års nivå under de förutsättningar som hittills gällt för krisproduktions— planläggningen; 3) onräkning av koksbehovet för järn- och stål— framställning för de kris— och angreppsfall som enligt regering— ens anvisningar skall ligga till grund för förslagen till pro— gramplaner inom det ekonomiska försvaret.
ll.2 2 Beräknad förbrukning av stål år 1973
Av nedanstående tabell framgår förbrukningen av stål. Uppgifter— na avser år 1973 dvs. det senaste år för vilket fullständig sta— tistik var tillgänglig då beräkningarna gjordes. Beträffande varv och byggnader görs den förenklingen att något specialstål inte antas förbrukat inom dessa sektorer. Detta är ej helt kor- rekt. En del specialstål ingår t.ex. i fartygens maskinutrust— ning och i byggnader används rostfritt stål i form av plåt och bockade profiler. Kvantiteterna är dock så små att de ej har nå— gon inverkan, när det gäller att bedöma förbrukningen av koks för stålframställningen i en beredskapssituation.
Tabell ll.l Beräknad förbrukning av stål för år l973 (kton)
Handelsstål Specialstål Verkstäder 2 285 420 Varv 655 — Byggnader 880 _:_ Summa 3 820 420
ll.2.3 Beräknad fredsförbrukning år 1985
När det gäller att beräkna det framtida behovet av stål och där— med av koks kan först konstateras att förbrukningsökningen under senare år visat en sjunkande tendens. Förbrukningen av stål har sålunda ökat med knappt 3 % per år under perioden l965—l974 mot omkring 5 % per år under perioden 1950—1965. För perioden fram till år 1985 torde förbrukningsökningen inte väsentligt översti— ga 3 % per år i genomsnitt. Förbrukningsökningen sammanhänger i stor utsträckning med investeringsutvecklingen. Om konsumtionen ökar med i genomsnitt 3 % per år fram till år 1985 motsvarar detta en ökning till 40 % över 1973 års nivå. Förbrukningen av handelsfärdigt stål beräknas sålunda för år 1985 uppgå till ca 5 350 kton handelsstål och ca 590 kton specialstål.
ll.2.4 Beräknad kriskonsumtion år l985
Kalkylen över beredskapskonsumtionen av stål för år l985 utgår från förutsättningen att bostadsbyggandet under en kris nedgår till en tredjedel av fredsnivån och att industribyggandet ned- går till två tredjedelar av fredsnivån. Genomsnittligt antas byggandet nedgå till hälften av nivån i fred. Varvens produktion antas nedgå till 30 % av fredsproduktionen. Verkstadsindustrins tillverkning förutsätts minska till 55 % av fredsproduktionen, vilket kan beräknas innebära ett behov av 55 % av verkstadsin- dustrins normalförbrukning av handelsstål och 50 % av normal— förbrukningen av specialstål. Med dessa förutsättningar beräknas beredskapskonsumtionen under ett år uppgå till 2 700 kton han— delsstål och 295 kton specialstål på l985 års nivå.
Någon import eller export av handelsstål förutsätts inte äga rum. Däremot förutsätts en export av specialstål motsvarande 20-25 % av fredsexporten. Detta innebär på l985 års nivå en ex- port om ca 275 kton. Behovet av specialstål beräknas sålunda to— talt till 570 kton år l985.
11 2.5 Krisproduktion av stål
En erforderlig beredskapsproduktion av stål år l985, som motsva— rar det enligt ll.2.4 beräknade konsumtionsbehovet, uppgår till totalt 3 270 kton handelsfärdigt stål, varav 2 700 kton handels- stål och 570 kton specialstål. Viss del av stålproduktionen täcks av skrot. Externt köpskrot uppgick år l975 till ca 800 kton, varav verkstadsskrotet utgjorde 40 %. Tillgången på ex- ternt skrot kan antas öka med 4 % per år fram till l985. Skrot- tillgången år 1985 blir då ca l 200 kton varav verkstadsskrot 500 kton och uppsamlingsskrot 700 kton.
I en beredskapssituation beräknas uppsamlingsskrotet bli dispo— nibelt i oförändrad omfattning. Verkstadsskrotmängden minskar däremot i proportion till nedgången i tillverkningen inom verk- stadsindustrin, dvs. till 55 %, vilket innebär att tillgången på verkstadsskrot blir 300 kton. Totalt disponibel mängd skrot blir då ca l 000 kton. Ur denna skrotmängd kan utvinnas 900 kton
stål, vilket innebär att 2 370 kton måste tillverkas på malmbas. Om utbytet från råjärn och järnsvamp till handelsfärdiga produk— ter antas uppgå till 87 % åtgår 2 700 kton råjärn. Tillverkning- en av elektrotackjärn och järnsvamp beräknas kunna upprätthållas på nuvarande nivå, dvs. ca 100 kton per år för kvalitetsstål— tillverkning. I blästermasugn måste då produceras 2 600 kton per år. 11.2.6 Koksförbrukning
Koksförbrukningen uppgår till ca 500 kg koks per ton råjärn, om enbart koks utnyttjas. Möjlighet finns att till viss del ersätta koks med olja i masugnsprocessen. För sintring åtgår dessutom lOO kg koksstybb per ton råjärn. Under förutsättning att ingen koks ersätts med olja i masugnsprocessen blir den totala bräns— leförbrukningen för beredskapsproduktionen år l985 för bläster— masugnsprocessen l 300 kton koks, för tillverkning av järnsvamp och elektrotackjärn 25 kton koks och för sintring 260 kton koks— stybb.
ll.2.7 Beräknat behov av koks för gjuteriändamål
Den redovisade förbrukningen av koks hos företag som klassats som gjuterier inklusive verkstäder med gjuterier uppgick år l973 till 6l kton. Härtill kommer förbrukningen av koks för järnver- kens kokillframställning. Denna torde emellertid till övervägan— de delen bestå av masugnskoks vid tackjärnsframställning, som ingår i järn- och stålindustrins redovisade förbrukning. Den to- tala förbrukningen koks för gjuteriändamål torde därför uppgå till ca 70 kton per år. Totalförbrukningen av sådan koks som i produktions— och importstatistiken hänförs till gjuterikoks lig- ger på en avsevärt högre nivå. De kvantiteter koks som statis- tiskt hänförs till gjuterikoks och som ej redovisas som förbru— kade av järngjuterier och järn- och stålverk torde i huvudsak förbrukas vid ferrolegeringsverken.
Med hänsyn till att gjuteribranschen kvantitetsmässigt stagnerat under senare år och med anledning av att en viss fortsatt av— veckling av smågjuterier kan bedömas sannolik, utgår vi från att
förbrukningen av koks för gjuteriändamål år l985 ligger på unge-
fär samma nivå som år 1973.
Med utgångspunkt från den redovisade koksförbrukningen vid gju- terier inom olika delbranscher kan avspärrningsförbrukningen un— der ett år - mot bakgrund av produktionsplanläggningen inom oli- ka delbranscher inom verkstadsindustrin — beräknas till 45 kton år l985.
ll.2.8 Beräknat behov av koks för ferrolegeringsverk
Produktionen vid ferrolegeringsverken uppgick år l974 till 220 kton. Om den fredstida produktionsökningen beräknas till 3,5 % per år, innebär detta en produktion år 1985 av 325 kton. Kris— produktionen kan på 1974 års nivå under ett år med totalt im- portbortfall beräknas till ll0 kton och på 1985 års nivå till l35 kton.
Förbrukningen av koks för ferrolegeringsproduktion uppgick år l974 till l15 kton. Krisproduktionen av ferrolegeringar avviker emellertid från fredsproduktionen såtillvida som att viss del av krisproduktionen består av ferromangan, som kräver större koks- insats än övriga ferrolegeringar. Ferromangan produceras för närvarande ej i Sverige. För att tillgodose stålverkens behov av mangan i ett krisläge lagrar överstyrelsen därför betydande kvantiteter manganmalm. Krisbehovet av koks beräknas till 65 kton för år l974 och 80 kton för år l985.
ll.2.9 Behov under år l985 vid totalt importbortfall
Sammanfattningsvis erhålls följande behov av koks och koksstybb för den metallurgiska industrin under ett år med totalt import- bortfall (kton):
Blästermasugn 1 300 Sintring 260 Järnsvamp, elektromasugn 25 Gjuterier 45 Ferrolegeringar 80 Summa koks och koksstybb l 710
ll.2.10 Behov av beredskapslager för avspärrning och krig
Mot bakgrund av ovan redovisade beräkningar av behoven av koks och koksstybb under ett år med totalt importbortfall beräknar vi behoven år l985 för de kris— och angreppsfall, som enligt rege— ringens anvisningar skall ligga till grund för planläggningen inom det ekonomiska försvaret. Behoven för avspärrning och krig framgår av hemlig bilaga. Efter avdrag för kommersiella lager av koks och koksstybb, grossisters gripbara lager av stål och överstyrelsens beräknade beredskapslager av koks och koksstybb år 1977 har lagerökningsbehovet beräknats till 405 kton.
ll.2.ll Lagringsalternativ
Som påpekas under 11.2.6 kan olja till viss del ersätta koks i masugnsprocessen, i vissa fall upp till 20 %. Det kan därför övervägas om inte viss del av behovet av koks för den metallur- giska industrin bör lagras i form av olja. Den totala kvantitet koks som kan ersättas med tjock eldningsolja torde med hänsyn till de varierande ersättningsmöjligheterna och att all koks inte förbrukas i masugnsprocessen maximalt uppgå till lO % av det totala beredskapslagringsbehovet.
Koks erhålles ur kokskol, som alltså kan lagras i stället för koks. Då kokskol kontinuerligt måste omsättas bör ett sådant kollager ligga i anslutning till ett koksverk. Beredskapslag— ringskapaciteten vid koksverken i Oxelösund och Luleå uppgår f.n. till l40 kton, motsvarande ca l00 kton koks.
Det ekonomiskt optimala lagringsalternativet synes vara en kom— bination av koks, kokskol och olja. Kostnadsdifferensen mellan alternativet lagring av koks och kol respektive ovan nämnda kom— bination är emellertid liten. När det gäller driftkostnaderna för olika lagringsalternativ är en lagring av enbart koks att föredra eftersom dessa kostnader i detta fall är mycket låga. Med hänsyn till de relativt omfattande lager av eldningsolja som finns för andra ändamål, och till att vi ej föreslår någon fredv krislagring av koks skapar alternativet med lagring av kol och koks en större flexibilitet än andra alternativ vad avser möj-
ligheten att möta olika typer av kriser. Vi föreslår därför att
beredskapslagringen för den metallurgiska industrin sker i form av kokskol och koks. Fördelningen på kokskol respektive koks bör beslutas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar.
ll.3 Lagring för fredskris ll.3.l Tidigare utredningar angående behovet av fredskris- lagring
Frågan om fredskrislagring av bl.a. koks och kokskol har under senare år vid olika tillfällen väckts av överstyrelsen för eko— nomiskt försvar mot bakgrund av de erfarenheter överstyrelsen haft av bristsituationer inom försörjningsviktiga varuområden.
I samband med framläggandet av en ny lagringsplan i september l969 redogjorde sålunda överstyrelsen för de akuta bristsitua— tioner som under åren dessförinnan uppstått inom försörjnings- viktiga varuområden till följd av lokalt begränsade krigshand- lingar eller inrikes händelser i producentländerna såsom revolu— tioner och omfattande strejker med akut knapphet på världsmark- naden som följd. I vissa fall när en akut varubrist hotat med— föra partiella driftinskränkningar hos försörjningsviktiga före- tag hade utlåning eller försäljning från överstyrelsens bered— skapslager av koks skett. överstyrelsen påpekar att åren 1969 och l970 ställdes sammanlagt lOO kton till stålindustrins förfo— gande i en dylik akut bristsituation. Mot denna bakgrund fann överstyrelsen att beredskapslagringen borde kompletteras med särskilda lagringskvantiteter avsedda att tillgodose behovet av sådana varor som lätt utsätts för produktionsstörningar och sto— ra fluktuationer i efterfrågan. överstyrelsen föreslog därför att målet för beredskapslagringen, som avser krigs- och avspärr- ningslägen borde kompletteras på följande sätt:
"Härtill kommer en särskild beredskapslagring motsvarande om— kring en månads fredsförbrukning av försörjningsviktiga råva— ror, för vilka produktionskällorna är belägna inom områden där riskerna för produktionsstörningar till följd av yttre eller inre kriser är förhållandevis stora, eller för vilka
eljest akuta bristsituationer erfarenhetsmässigt kan upp— . . l) sta.'
I förslaget till den särskilda beredskapslagringen avsedd att möta råvarukriser upptogs - förutom metaller, gummi och textil— råvaror - 100 kton koks.
överstyrelsens framställning om att få upprätta en särskild be— redskapslagring för s.k. fredskriser föranledde inte någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I oktober 1973 återkom överstyrelsen i en skrivelse till Kungl. Maj t i frågan om en fredskrislagring. överstyrelsen föreslog sålunda att en särskild beredskapslag— ring för fredskriser skulle upprättas innehållande varor hänför— liga till följande varugrupper: energiråvaror, råvaror baserade på petroleumprodukter och vissa övriga råvaror, dvs. metaller, gummi och textilråvaror. Kvantiteterna för flertalet varor före- slogs t.v. begränsade till i regel en månads normal nettoimport. Förslaget innefattade lagring av 100 kton gaskol (kokskol) och 50 kton koks.
överstyrelsens framställning remitterades till ett flertal myn— digheter och branschorganisationer som i huvudsak tillstyrkte framställningen om fredskrislagring i vissa fall med förslag till kompletteringar. Jernkontoret framhöll bl.a. i sitt re- missyttrande att "Kokskol, som används för tillverkning av metallurgisk koks, kan normalt ej lagras längre tid än sex månader och uppfyller sålunda ej överstyrelsens urvalskriterium 'bör kunna lagras under längre tid utan krav på omsättning'. För att undvika släckning av koksugnarna, och därmed sammanhängande dyrbara skador i form av sprickor vid svalningen, är det emellertid önskvärt med viss lagerhållning av kol i anslutning till koksverken. Det kan här nämnas att koksningskapaciteten i landet nästa år kommer att öka med 1,1 milj. ton genom att NJA:s nya koksverk i Luleå tas i drift. Utöver ovannämnda
]) överstyrelsens skrivelse l969—09-29 till regeringen med för- slag till ny plan för beredskapslagringen "Plan 70—75".
lagring av kokskol bör även lager av koks anordnas. Koks kan långtidslagras utan att den förstörs, och lager kan utan svå- righet läggas upp på skilda håll. Plats för ett beredskaps- lager på 50—100 kton kan bl.a. beredas vid Oxelösunds Järn— verk. I samband med beredskapslagring av koks bör även spe— cialstålverkens kvalitativa krav, särskilt på låg fosforhalt, uppmärksammas.
Ett beredskapslager för koksande kol på 50 kton för fram— ställning av koks kan även ordnas vid Oxelösunds Järnverk. Detta lager skulle kunna hållas i ständig omsättning, så att koksningsegenskaperna bibehölles.
Det bör slutligen framhållas, att den helt förändrade situa- tionen på energimarknaden medfört att kolet blivit ett kon- kurrenskraftigt alternativ till olja. Ju högre oljepriser, desto attraktivare måste kolet bli för andra konsumenter än stålindustrin, vilka tidigare icke, i motsats till denna, av tekniska skäl varit hänvisade till kolet. Alla bedömare sy- nes visserligen vara överens om att jordens koltillgångar är av betryggande storlek. Det föreligger emellertid en betydan- de stelhet på utbudssidan, som gör att det tar förhållandevis lång tid att få till stånd produktionsökningar. För de svens— ka stålverken är det därför ett stort problem, hur de skall kunna tillgodose sitt framtida behov av kokskol. En osäker- hetsfaktor på denna marknad är jämväl riskerna för arbets- konflikter i västvärldens mera betydande kolproducerande län— der. Så exempelvis föreligger till hösten risk för strejker vid de amerikanska kolgruvorna. Mot denna bakgrund anser kon— toret, att den svenska försörjningssituationen för kol bör följas med största uppmärksamhet."
överstyrelsens framställning jämte remissvaren överlämnades till Försörjningsberedskapsutredningen (H l97l:l) för fortsatt hand— läggning. Försörjningsberedskapsutredningen tog i sitt slutbe— tänkande (SOU l975:57) upp frågan om fredskrislagring och före- slog att fredskrislager skulle upprättas för petrokemiska råva- ror och vissa mellanprodukter, för metaller, gummi och textil- råvaror. Beträffande petrokemiska varor föreslogs att fredskris-
lagren skulle totalt motsvara tre fredsmånaders förbrukning, för övriga varor två fredsmånaders förbrukning. När det gäller koks anförde försörjningsberedskapsutredningen följande:"De föreslag— na beloppen för den utökade beredskapslagringen inkluderar olje- produkter som används som råvaror i den petrokemiska industrin. Koks ingår däremot inte utan hänförs till energisektorn som en- ligt direktiven inte skall behandlas av utredningen " I försörj- ningsberedskapsutredningens förslag till sammansättning av ett statligt fredskrislager medtogs därför inte kol eller koks.
ll.3.2 Kommitténs övervägande
Eftersom produktionskällorna för kol och koks till största del ligger inom den industrialiserade delen av världen kan produk— tionsstörningar i fred inte väntas få lika snabba och omfattande konsekvenser som när det gäller olja. Behovet av fredskrislag— ring av koks torde därför inte vara lika stort som för olja. De störningar i tillförseln av koks och kokskol som kan tänkas upp— komma och som redovisas ovan torde dessutom till övervägande de- len vara att hänföra till kommersiella störningar. Den lagring som behövs för att motverka sådana störningar bör ingå som ett normalt led i företagens verksamhet. Vi föreslår därför ej att något särskilt beredskapslager av koks och kokskol för att möta en fredskris skall byggas upp.
12 BEREDSKAPSLAGRING AV OLJA OCH OLJEPRODUKTER FöR EN EFTERKRISTID
Enligt försvarsutredningens delbetänkande (SOU l976:5) är det naturligt att i kravet på uthållighet för en avspärrningssitua- tion även inräkna den period (efterkristid) då handelsförbindel- serna återupptas i erforderlig utsträckning. För motsvarande pe— riod i krigsfallet prioriterar utredningen uthålligheten avseen- de bl.a. livsmedel och bränsle för uppvärmning.
Som ett första steg för att uppnå den av försvarsutredningen fö— reslagna uthålligheten beräknar vi beredskapslagringsbehovet av flytande fossila bränslen och drivmedel samt olja för framställ— ning av kvävegödsel för jordbrukets behov under en efterkristid i avspärrningsfallet. Därvid utgår vi från krisfallet D 1.
Genom överstyrelsen för ekonomiskt försvar har vi erhållit un- derlag för dessa beräkningar. Det bör noteras att detta underlag är preliminärt och i viss utsträckning ofullständigt. Enligt chefens för handelsdepartementet anvisningar den 1 juni 1976 har överstyrelsen fått i uppdrag att närmare studera försörjningsbe- redskapen för tiden efter avspärrning och krig. Studien kommer att redovisas under hösten 1977.
12.1. Låg och hög försörjningsstandard
Vi beräknar beredskapslagringsbehoven under en efterkristid för två fall, där industrins produktionsnivåer skiljer sig enbart genom olika försörjningsstandard för konsumtionen (privat och offentlig). Exporten och investeringarna antas vara lika i båda fallen.
I fallet med hög försörjningsstandard bedöms konsumenternas standard ligga på samma nivå som i aggressionsfasens inlednings- period, medan den i fallet med låg försörjningsstandard antas bibehållas på samma nivå som under aggressionsfasens period med total avspärrning.
12.2. Kriskonsumtion
I den hemliga bilagan redovisas den beräknade kriskonsumtionen för en efterkristid.
Av bilagan framgår den betydelse ett beredskapslager av kärn— bränsle enligt vårt förslag i kapitel 13 får för behovet av tjock eldningsolja. Om något sådant lager ej disponeras beräk— nas oljeförbrukningen för fossilbaserad elkraftproduktion öka med ca 6,4 milj. m3. Att beredskapslagra en sådan kvantitet olja ställer sig avsevärt dyrare än ett beredskapslager av kärnbräns— le. Vi utgår därför i våra beräkningar från att kärnbränsle 1ag—
ras. 12.3 Tillgångar och ersättningsproduktion
Disponibla tillgångar under en efterkristid utgörs av den genom miljöexemplen beräknade importen, gengasbränslen samt ved för uppvärmning.
Av den hemliga bilagan framgår de kvantiteter motorbensin och motorbrännolja som enligt nuvarande planering kan ersättas av gengasbränslen. Mot bakgrund av motsvarande beräkningar i kapi— tel 9 framstår det som angeläget att bl.a. tiden från det att beslut fattas om ett igångsättande av gengasprogrammet till den tidpunkt det tar innan programmet ger effekt kan nerkortas. Här— igenom skulle det vara möjligt att minska beredskapslagringsbe— hoven av nämnda drivmedel.
I den hemliga bilagan redovisas även de kvantiteter eldningsolja för främst uppvärmning som enligt planerna beräknas kunna ersät- tas av ved.
12.4. Lagringsmål
De kvantiteter olja och oljeprodukter som för att klara efter— kristiden enligt krisfallet D 1 behöver lagras utöver det i ka— pitel 9 angivna lagringsmålet redovisas i den hemliga bilagan.
Eftersom beräkningsunderlaget för efterkristiden är relativt o- säkert och investeringskostnaderna stora föreslår vi att någon beredskapslagring nu inte skall byggas upp för nämnda period. På sikt bör dock även sådana lager anskaffas.
Frågan bör prövas av överstyrelsen mot bakgrund av resultaten i den inledningsvis nämnda studien rörande försörjningsberedskapen för tiden efter avspärrning och krig.
SOU 1976:67 13 BEREDSKAPSLAGRING AV KÄRNBRANSLE 13.1 Kärnkraft och elproduktion till år 1985
Enligt riksdagens energipolitiska beslut är 1975 beräknas elpro— duktionen bli utbyggd för en konsumtionsökning av 6 % per år till år 1985. Detta innebär en elproduktion av 159 TWh år 1985. Kärnkraften planeras för 63 TWh år 1985, dvs. ca 40 % av elpro- duktionen och ca 12 % av landets totala energiproduktion. Efter- som kärnkraften enligt beslutet skall få en alltmer betydande andel av den svenska energiförsörjningen skall vi enligt våra direktiv pröva frågan om en reglerad beredskapslagring av kärn- bränsle.
Följande reaktorer, som alla är lättvattenreaktorer, ingår i det beslutade programmet:
Reaktoraggregat Typ Installerad effekt Driftstart MWe år ___ Oskarshamn 1 BWR 440 1971 Oskarshamn 2 BWR 580 1974 Ringhals l BWR 760 1974 Ringhals 2 PWR 822 1974 Barsebäck 1 BWR 580 1975 Barsebäck 2 BWR 580 1977 Ringhals 3 PWR 915 1977 Forsmark l BWR 900 1978 Ringhals 4 PWR 915 1979 Forsmark 2 BWR 900 1980 Forsmark 3 BWR 1 054 1982 Oskarshamn 3 BWR 1 060 1983 Forsmark 4 1984
BWR = kokarreaktor PWR = tryckvattenreaktor
Möjligheterna att förlägga ett kärnkraftvärmeverk till Barse—
bäck som kan producera både el och fjärrvärme till i första
hand Malmö och Lund utreds f.n. Detta kärnkraftvärmeverk, Bar—
sebäck 3, utgör grammet.
ett alternativ till Forsmark 4 i kärnkraftpro-
l3.2 Kärnbränslecykelns utlandsberoende och inhemsk
kapacitet
Kärnbränslecykeln består av följande led:
— produktion av naturligt urankoncentrat från gruva
- konvertering - anrikning av
— konvertering pulver
- tillverkning - elproduktion — förvaring av
- upparbetning
av koncentrat till uranhexafluorid isotopen U-235 från 0,7 % till 2 ä 4 %
av anrikad uranhexafluorid till urandioxid-
av bränsleknippen i reaktorer utbränt bränsle
av utbränt bränsle, varvid erhålles uran och
plutonium som kan återföras som bränsle
- överföring av radioaktivt avfall till fast form (solidi-
fiering) följd av bergdeponering.
Kärnbränslecykeln illustreras i figur 13.1.
Fig. 13.1 Kärnbränslecykeln
Konvertering
Anrikning
Konvertering
Natururan
Bränsletillverkning Elproduktion
Förvaring
1. Upparbetning
Solidifiering Bergdeponering
I det första ledet, produktion av natururankoncentrat, är Sveri— ge i dag helt beroende av utlandet. Urantillgångar, som är eller väntas bli föremål för utvinning, finns i huvudsak i fem olika ländergrupper (exkl. öststaterna som ej importerar eller expor- terar uran), nämligen USA, Kanada, Australien, Frankrike—Niger— Gabon och Sydafrika—Namibia. Av dessa har USA ett eget stort kärnkraftprogram och torde i framtiden bli nettoimportör av uran. Kanada har ett eget kärnkraftprogram och reserverar i första hand uran för detta men har även uran över för export.
Plutonium
Frankrike behöver sina egna urantillgångar men kan exportera från Niger och Gabon. I Sydafrika erhålls uran som biprodukt vid utvinningen av guld, vilket begränsar uranproduktionen. I Namibia kommer produktion att inledas inom kort. Australien har ännu inte bestämt när och i vilken omfattning landets tillgång— ar skall exploateras. Möjligheterna att köpa uran är ytterliga— re begränsade genom att kraftföretag i uranfattiga länder inves- terat i prospektering och uppförande av urangruvor mot förköps- rätt.
1 Sverige finns f.n. kända möjligheter till uranbrytning dels i Ranstad, dels i Pleutajokk (nära Arjeplog). Ranstad är en stor, låghaltig uranfyndighet där maximalt 300 000 ton uran skulle kunna utvinnas. LKAB undersöker f.n. möjligheterna till bryt— ning av 1 300 ton uran per år under en 25—årsperiod. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning om Sydbillingens framtid. Den skall behandla såväl uranbrytning som andra verksamheter i områ— det. Beslut om uranbrytning i Ranstad kan därför inte komma ti— digare än år 1978. Drift kan dock inte startas före år 1983, och full produktion kan uppnås tidigast år 1985.
Pleutajokk är en liten uranfyndighet nära Arjeplog, där Sveriges geologiska undersökning hittills funnit malm, som beräknas inne— hålla 2 000 ton uran. Malmen har högre halt av uran än i Ran— stad. LKAB har nyligen beslutat satsa fem miljoner kronor på en detaljerad utvärdering. En brytning omfattande ca 200 ton uran per år skulle kunna starta tidigast år 1980. För Pleutajokk gäl- ler att beslut om brytning inte kan fattas före år 1977.
Prospektering efter uran sker genom Sveriges geologiska under- söknings försorg i flera delar av landet bl.a. i Hotagenområdet i Jämtland och Bodsjöområdet i Medelpad. Om.brytvärda fyndighe— ter påträffas, kan uranproduktion inledas tidigast i mitten av 1980-talet.
Nästa led, konvertering av urankoncentrat till uranhexafluorid, består av kemiska processer genom vilka omvandlingen sker. An— läggningar finns i England, Frankrike, Kanada, USA och Sovjet— unionen. I dag råder kommersiell konkurrens och om brist skulle uppstå kan kapaciteten byggas ut relativt snabbt.-I Sverige är det f.n. inte aktuellt att bygga någon konverteringsanläggning.
Lättvattenreaktorer behöver uran med högre halt av den klyvbara isotopen U—235 än som finns i natururan. Därför måste isotop- anrikning av natururan ske, så att halten U-235 höjs från 0,7 % till 2 a 4 %.
Det ser f.n. ut som om anrikningskapaciteten internationellt kommer att byggas ut i takt med behovet. Det svenska behovet av anrikningstjänster för 13 aggregat är täckt via långtidskontrakt med USA och Sovjet till år 1996 respektive år 2000.
Någon svensk anläggning för anrikning planeras f.n. inte. I det år 1975 antagna programmet för energiforskning ingår anslag med fem miljoner kronor per år under tre år för forskning och ut- veckling på anrikningsområdet.
Konvertering till urandioxid innebär att den anrikade hexafluo- riden omvandlas till urandioxid. Kapacitet finns utbyggd vid
AB Asea—Atoms anläggning i Västerås för en produktion av 400 ton per år. En utökning av anläggningens kapacitet kan ske relativt snabbt så att anläggningen även i framtiden täcker det svenska behovet.
I ledet bränsletillverkning pressas urandioxiden till runda kut- sar som sintras, stoppas in i rör av legeringen zirkaloy och monteras till bränsleknippen. AB Asea-Atom har en anläggning i Västerås med en kapacitet av 250 ton per år. Även denna anlägg- ning kan byggas ut relativt snabbt och därmed täcka ett ökande svenskt behov. Bränsletillverkning är ett moment i kärnbränsle— cykeln där det råder hård internationell konkurrens.
Det som sker i reaktoraggregaten kan från kärnbränslecykelns synpunkt kortfattat beskrivas som att färdiga bränsleknippen sätts in, producerar elkraft och tas ut som utbränt bränsle.
Det utbrända bränslet förvaras först i vattenbassänger intill reaktorn. Därefter kan förvaring ske antingen vid en central förvaringsstation eller vid en upparbetningsanläggning. Vid för— varingen av bränsleelementen minskar radioaktiviteten snabbt. Detta innebär att den upparbetningsprocess som följer blir tek- niskt enklare, att stråldoserna minskar och att det vid förva— ring av utbränt bränsle i 5—10 år blir möjligt att med hjälp av andra kemikalier direkt överföra högaktivt avfall till glas utan längre förvaring i vätsketankar.
Upparbetning är en kemisk process där det utbrända bränslet lö- ses upp i salpetersyra, varefter uran, plutonium och klyvnings— produkter separeras ut.
I Västeuropa finns f.n. tre stora upparbetningsanläggningar: Marcoule och La Hague i Frankrike samt Windscale i England. Av dessa upparbetar Marcoule och Windscale uranmetallbränsle som används i gasreaktorer.
En första stor anläggning för lättvattenbränsle har uppförts i La Hague. Den har nyligen startats och drivs inledningsvis en- dast i begränsad omfattning. Full kapacitet, 800 ton per år, be— räknas kunna uppnås under det fjärde driftåret.
Frankrike, England och Västtyskland samarbetar vad gäller upp- arbetning i företaget United Reprocessors GmbH (URG). De plane- rar f.n. tre nya anläggningar (en i varje deltagande land) som beräknas bli klara i mitten av 1980—talet. För de närmaste tio åren är dock det västeuropeiska behovet av upparbetning större än den kapacitet som La Hague har. För de svenska reaktorerna har Oskarshamns kraftgrupp AB (OKG) kontrakt om upparbetning, som täcker OKst behov fram till år 1980. För övriga reaktorer finns däremot för närvarande inte några kontrakt. Förhandlingar därom pågår mellan URG och Svensk kärnbränsleförsörjning AB (SKBFL
Återföring av urag_och plutonium är av stor betydelse från na- turresurssynpunkt, eftersom 30—35 % av natururanet på så sätt kan sparas. Vid återföring av plutonium krävs en speciell bräns- lefabrik för blandoxidbränsle. Någon sådan finns f.n. ej i Sve- rige. Aka—utredningen (SOU l976:30) förordar att ett beslut om en svensk upparbetningsanläggning även bör innefatta en anlägg- ning för tillverkning av plutoniumberikat bränsle. Denna an— läggning bör för att undvika extra transporter ligga i anslut- ning till upparbetningsanläggningen, vilken enligt utredningen bör starta driften i början av 1990—talet.
13.3 Behovet av kärnbränsle och anknutna produkter till år 1985
Behovet av kärnbränsle och anknutna produkter beräknar vi enligt det av riksdagen år 1975 beslutade programmet om 13 reaktorer med en total effekt av ca 10,4 GW i drift till år 1985.
Under perioden fram till år 1985 uppkommer dels behov av natur— uran och anrikningstjänster till första härd i sju reaktorer, dels behov av natururan och anrikningstjänster för de årliga bränslebytena.
För perioden fram till år 1985 är det totala behovet av natur- uran ca 15 000 ton uran. Behovet varierar mellan åren. Toppar
uppstår de år när anskaffning av uran för första härd görs för en eller två reaktorer. Detta sker vanligen två år före plane— rad start av reaktorn. Av behovet är ca 9 000 ton uran täckt genom kontrakt utomlands, i huvudsak via franska Uranex (uran från Niger och Gabon) och Westinghouse (USA). Westinghouse har dock meddelat att bolaget inte kan leverera mer än en del av den kontrakterade mängden. Detta skulle kunna innebära ett bortfall av högst ca 3 000 ton. Genom återföring av uran och plutonium finns teoretisk möjlighet att under perioden minska natururan- behovet med ca 2 000 ton. Upparbetningskapaciteten i Västeuropa är dock inte tillräcklig för behovet under denna period och där- för torde endast en mindre del av det utbrända bränslet kunna
återföras.
Det finns möjligheter att täcka vissa delar av behovet för pe- rioden 1976-85 från svenska uranfyndigheter, speciellt Ranstad och Pleutajokk. Inget beslut har dock ännu fattats om att inleda drift vid dessa gruvor. Ranstad kan maximalt ge ca 3 000 ton uran t.o.m. år 1985. Pleutajokk kan maximalt ge ca 1 000 ton uran t.o.m. 1985.
Sammanställningen visar att ytterligare natururankvantiteter för driften av det beslutade reaktorprogrammet måste förvärvas utom landet för perioden t.o.m. år 1985. SKBF har nyligen träffat ö—
verenskommelse med det kanadensiska företaget Kerr Addison om leverans av totalt 670 ton uran.
För perioden efter år 1985 åtgår 1 600 ton uran per år för drif— ten av nu beslutat reaktorprogram om återföring av uran och plu- tonium inte kommer till stånd, respektive 1 200 ton uran per år om full återföring sker.
Behovet av anrikningstjänster beräknas i ton anrikningsarbete. För hela perioden 1976—85 åtgår ca 9 100 ton anrikningsarbete. Behovet efter år 1985 uppgår med beslutat kärnkraftprogram till ca 1 000 ton anrikningsarbete per år. Anrikningskontrakt har tecknats med Energy Research and Development Administration (ERDA) i USA till år 1996 för anrikning av uran för tolv reak- torer. Anrikningstjänster kontrakteras vanligen ca 8 år före le—
verans .
För sex av reaktorerna är anrikningskontrakten med ERDA s.k. be— hovskontrakt, d.v.s. ERDA anrikar behövliga kvantiteter, medan kontrakten för de sex övriga är s.k. kvantitetskontrakt, d.v.s; ERDA anrikar en viss förutbestämd mängd varje år för varje re— aktor.
Därutöver har kontrakt tecknats med Techsnabexport i Sovjetunio- nen för dels en engångskvantitet anrikningsarbete svarande mot två första härdar för leverans åren 1979—1983, dels en årlig kvantitet motsvarande behovet av ersättningsbränsle för en reak- tor för leverans åren 1981—2000.
Upparbetningsbehovet beror på hur lång tid som väljs för lag— ringen av utbränt bränsle i förvaringsanläggning. Därför är det möjligt att fortsätta reaktordriften även om Upparbetningskapa— citeten temporärt inte räcker till. Därvid uppkommer ett extra behov av natururan eftersom uran och plutonium inte återförs.
Zirkoniumsvamp är den viktigaste av de övriga importprodukter varav behov föreligger för tillverkning av kärnbränsle. Av zir— koniumsvamp görs legeringen zirkaloy. Behovet av zirkaloy för
årligt bränslebyte för de 13 reaktorerna beräknas till ca 100 ton zirkaloy per år, fördelat på ca 65 ton zirkaloy 2 (för kaps- lingsrör till kokarreaktorer) och 35 ton zirkaloy 4 (kapslings- rör till tryckvattenreaktorer och bränsleboxar).
Förutom zirkaloy erfordras ett par material som inte tillverkas i Sverige: borkarbid för tillverkning av reglerstavar och gado— liniumoxid för effektreglerande kutsar. Vissa rostfria material och nickellegeringar torde i ett krisläge kunna tillverkas inom landet. Enligt vår mening bör överstyrelsen i sitt allmänna be- redskapslagringsprogram ta hänsyn till krisbehovet av nu nämnda
VÖY'OY' .
13.4 Behov av beredskapslager
Vid normal drift av en reaktor sker omladdning av kärnbränsle en gång per år varvid för kokarreaktorer ca en femtedel av här— den byts ut till nya bränsleknippen och för tryckvattenreakto—
rer en tredjedel av härden. Bytet av bränsle till en reaktor och årlig översyn tar 7—8 veckor.
Eftersom konvertering till urandioxid och bränsletillverkning sker i Sverige kommer den anrikade uranhexafluoriden in i landet långt före den tidpunkt när ett bränslebyte beräknas ske. Bräns— lebyten sker i regel under sommaren när kraftbehovet är lågt.
Den normala uthålligheten utan speciella kärnbränslelager kan beräknas till 11—14 månader beroende på när den anrikade uran— hexafluoriden har kommit in i landet. Vidare är det möjligt att utsträcka driften i ytterligare ett år genom s.k. utsträckt kör— ning (stretchkörning). I medeltal kan för kokarreaktorer 60 %
av normal effekt erhållas under ett år med denna typ av körning. För tryckvattenreaktorer erhålls nästan samma resultat efter om- flyttning av bränsle i reaktorhärdarna. Det bör påpekas att re— aktorhärden blir starkt utbränd efter lång stretchkörning och att det krävs byte av fler bränsleknippen än vid ett vanligt by— te efter en sådan period. Lång stretchkörning bör därför endast tillgripas i sista hand.
Vid en kris som ger utslag i form av begränsad kärnbränsletill- försel är det naturligt att begränsa förbrukningen medelst el- sparande och elransonering. Härvid utnyttjas i första hand vat— tenkraften. Sådana åtgärder innebär älltså att behovet av kärn- bränsle för kraftgenerering minskar. Ett beredskapslager av kärnbränsle tillsammans med vattenkraft kan därför tillgodose det vid en kris minskade elbehovet under lång tid.
Vad angår behovet av kärnkraft vid krig konstaterar vi att något
behov av kärnbränslelager ej föreligger med hänsyn till de rela- tivt korta angreppsfaser som ingår i de av oss studerade an- greppsfallen. Vidare är det ytterst osäkert om kärnkraftanlägg- ningarna kan hållas i drift under sådana omständigheter. Denna fråga belyses närmare i kapitel 9.
Vid avspärrningssituationer är det däremot uppenbart att kärn— kraften blir betydelsefull. Med det mål för uthålligheten som
vi föreslår i kapitel 5 kan dock behovet av elkraft tillgodoses utan beredskapslagring av kärnbränsle.
Om däremot även den s.k. efterkristiden i miljöexempel Dl beak- tas kan konstateras, att utan ett beredskapslager av kärnbräns- le ökar behovet av tjock eldningsolja snabbt. Detta skulle stäl- la krav på en omfattande beredskapslagring av olja (se kapitel 12).
Om en fredskris inträffar, som drabbar landets kärnbränsleför- sörjning på motsvarande sätt som kan tänkas för oljemarknaden, skulle detta — med avseende på kärnkraftens roll i det framtida elproduktionssystemet - kunna innebära ytterst allvarliga stör— ningar i produktionsapparaten och därmed sammanhängande åter— verkningar på sysselsättningen. Möjligheten att i ett sådant lä— ge på kort sikt helt ersätta förlorad kärnkraftbaserad elproduk— tion med fossilbaserad elkraft och vattenkraft kan mot bakgrund av bl.a. industridepartementets utredning Konsekvenser vid minskad elproduktion i kärnkraftverk (Ds I l976:1) bedömas som
mycket lit n.
Mot denna bakgrund har vi gjort en bedömning av riskerna för försörjningskriser inom kärnbränsleområdet. Tänkbara störningar inom kärnbränsleområdet kan grovt delas in i politiska respekti- ve kommersiella och övriga störningar.
Politiska störningar kan t.ex. uppkomma genom politiska omvälv- ningar, krig eller inbördeskrig och inre oroligheter, som berör länder med dominerande inflytande på kärnbränslecykelns olika produktions— och förädlingsled. Vidare räknas till politiska störningar beslut av en stat att stoppa eller begränsa kärn— bränsleexport till Sverige p.g.a. energipolitiska skäl, natur— resurspolitiska skäl och kärnbränslekontrollskäl (safeguards— skäl).
Kommersiella och övriga störningar är t.ex. naturkatastrofer, driftolyckor och strejker, som drabbar viktiga led i kärnbräns- lecykeln. Aven kraftiga prisstegringar p.g.a. bristande balans mellan utbud och efterfrågan av vitala tjänster samt varor kan
ge effekter i form av störningar på kärnbränslemarknaden.
Vi bedömer att risker finns för avbrott i leveranserna av kärn- bränsle p.g.a. politiska störningar. Dessa risker är störst i leden ”produktion av naturligt urankoncentrat från gruva" och ”isotopanrikning”. En försörjningskris på natururanområdet kom— mer att slå igenom långsammare än en kris i anrikningsledet för— utsatt att en sådan kris inträffar, då för Sverige normalt er- forderliga kvantiteter uran finns i arbete vid konverterings— och anrikningsanläggningar.
Sannolikheten för avbrott i leveranserna av kärnbränsle p.g.a. kommersiella eller andra skäl bedömer vi som mycket låg. Genom att kraftföretagen vanligtvis kontrakterar uran på lång sikt, anser vi inte onormala prishöjningar i natururanledet utgöra en
faktor som i sig kan medföra en försörjningskris.
Flera länder, som har omfattande kärnkraftprogram, har gjort bedömningar av riskerna för försörjningskriser på kärnbränsle- området. I några fall har dessa bedömningar lett till att be- redskapslager av kärnbränslen har lagts upp eller att inom res—
pektive land normalt befintliga kärnbränslelager inräknas som tillgångar i det fall en försörjningskris inträffar.
Sålunda sker i Schweiz beredskapslagring av kärnbränsle genom samarbete på frivillig bas av berörda kraftföretag. Lagringen sker i form av färdiga bränsleelement och målet är att det skaT finnas lager för ett års behov av ersättningsbränsle. Då lag— ringen primärt är avsedd för ett krigsfall har finansieringen kunnat ske med hjälp av statliga garantier, vilket innebär att kraftföretagen kan finansiera sin beredskapslagring med banklån under gynnsamma räntevillkor.
Nämnda lager är inte avsedda att nyttjas i fredstid vid sådana tillfällen, då försörjningen med kärnbränsle avbryts av andra skäl än krig. Beredskapslagringen kommer därför troligtvis att på sikt kompletteras till totalt två års behov för att även täcka försörjningskriser i fred.
Storbritannien lagrar kärnbränsle i form av naturligt urankon— centrat. Lagren utgörs av köp som gjorts under långsiktiga kon— trakt och är sålunda avsedda att klara framtida behov av kärn— bränsle. Inriktningen tycks därvid vara att erforderliga kvanti- teter skall vara inköpta minst 12 månader före det att uranet behövs i kärnbränslecykeln för bränsletillverkning. Denna lag- ring anses kunna bli värdefull i det fall uranförsörjningen snabbt skulle bli avbruten.
Beredskapslagring av kärnbränsle sker i Förbundsrepubliken Tysk- land av såväl försörjningsmässiga som handelspolitiska skäl. De
sistnämnda sammanhänger med att landet år 1969 hade ett stort
* exportöverskott gentemot USA. För att i någon mån dämpa detta beslöts att i USA inköpa natururan, anrika det och att därefter lagra det i förbundsrepubliken.
Det försörjningsmässiga motivet torde vara att lagret kan ersät- ta behövligt bränsle vid störningar i den fredstida tillförseln. Lagret förväntas täcka det västtyska årsbehovet år 1978.
Beredskapslagring av kärnbränsle förekommer inte i Japan. Ett
program härför kan dock komma att övervägas inom en snar fram- tid. Aven andra länder verkar förbereda sådana program.
13.5. Lagringens genomförande
Vid val av lagringsalternativ för ett beredskapslager av kärn- bränsle måste som första krav uppställas att lagrat kärnbränsle ej behöver vidare bearbetning utanför Sverige, och som andra krav att lagret är stabilt och lämpligt att lagra under lång tid.
Lagringsalternativen för svensk del är därför:
- anrikad uranhexafluorid förvarad på fat samt lagring av zirkaloystav med godkänd analys i motsvarande mängd - bränsleknippen (eller bränslestavar)
För de nämnda lagringsformerna gäller att anrikningshalterna måste bestämmas i förväg för de skilda uranpartierna, så att de passar aktuellt behov för omladdning.
Lager av anrikad uranhexafluorid kan, enligt vad vi har erfarit, ordnas i anslutning till AB Asea-Atoms bränslefabrik i Västerås. Denna form av lagring ger möjlighet till ändringar vid bränsle- produktionen genom blandning av uranpartier med olika anrik- ningshalt. Dessutom finns möjlighet att införa andra ändringar, som kan komma att erfordras av exempelvis säkerhets- eller driftskäl, vid utformningen av bränslet. Andra fördelar är att lagringsformen blir mindre kostsam.
En fördel med lagring i form av bränsleknippen är att lagringen kan decentraliseras till kärnkraftverken. Det finns torrlager för bränsleknippen vid varje kärnkraftaggregat med en kapacitet motsvarande ett årligt bränslebyte (eller något mer i ett par fall). Ett sådant alternativ innebär att det är möjligt att le- verera nytt årsbehov av bränsleknippen strax efter bränslebyte och således alltid ha bränsleförrådet fullt.
Båda lagringsalternativen uppfyller de krav som måste ställas på ett beredskapslager av kärnbränsle. Valet mellan de redovisade alternativen avgörs av de praktiska möjligheterna till lagring och omsättning.
Vid lagring av uranhexafluorid bör zirkaloy lagras i form av stång med godkänd analys. En sådan förvaring bör i så fall lämp- ligen ske i Sandviken, där framställning av zirkaloy sker. Lag— ret bör bestå av båda de legeringar (zirkaloy 2 och 4) som an- vänds i reaktorerna.
13.6 Villkor för anskaffning och innehav av kärnbränsle—
lager
De viktigaste lagar som berör lagringen av kärnbränsle är atom— energilagen, strålskyddslagen och arbetarskyddslagen. Central förvaltningsmyndighet enligt atomenergilagen är statens kärn— kraftinspektion (SKI), enligt strålskyddslagen statens strål- skyddsinstitut (SSI) och enligt arbetarskyddslagen arbetar- skyddsstyrelsen.
Statens kärnkraftinspektion har enligt sin instruktion (l974:427) bl.a. till uppgift att vara tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen (1956z306, ändrad senast l975z706). att som cen- tral förvaltningsmyndighet följa utvecklingen på kärnenergiom— rådet, särskilt beträffande säkerhetsfrågor, att fullgöra upp- gifter enligt kungörelsen (1968 46, ändrad senast 1975 369) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (l969z45, ändrad se— nast 1974z249) samt att handha sådana uppgifter med avseende på kontroll av atområbränsle och särskilt klyvbart material som
följer av Sveriges internationella åtaganden.
När det gäller transport av klyvbart material, inklusive ut- formning av emballage och det klyvbara innehållets mängd och beskaffenhet, bedrivs sedan år 1959 ett nära internationellt samarbete i regi av International Atomic Energy Agency (IAEA) för att utforma rekommendationer till medlemsländerna beträffan- de de krav som skall ställas på utformningen av emballage och
på själva transporten av radioaktivt material. Dessa transport- regler har getts ut i IAEA:s Safety Series som nr 6 1961. Sedan dess har denna rekommendation omarbetats tre gånger, senast år 1973.
För vägtransporter inom Sverige finns ännu inte officiellt gäl- lande bestämmelser för transport av farligt gods. Tillsynings- myndigheterna enligt atomenergilagen och strålskyddslagen, SKI respektive SSI, tillämpar IAEA s transportregler för radioaktivt material.
För att få transporttillstånd av behöriga myndigheter måste em- ballagets konstruktör och framtida användare i detalj redogöra för emballagets konstruktion och tilltänkta innehåll samt visa
att alla krav i bestämmelserna uppfyllts. För själva transport- en föreskriver myndigheterna de villkor som skall uppfyllas av- seende t.ex. bevakning och beredskap.
Sverige ratificerade den 9 januari 1970 fördraget om ickesprid— ning av kärnvapen. Därmed underkastade Sverige i princip hela sitt innehav av klyvbart material internationell kontroll. An- slutningen till fördraget innebar också skyldighet för Sverige att sluta ett kontrollavtal med IAEA. Så har också skett och kontrollavtalet trädde i kraft den 14 april 1975.
Till kontrollavtalet hör detaljerade föreskrifter för bl.a. in- delning av landet i redovisningsenheter, s.k. materialbalans— områden. Dessa är valda så att klyvbart material som kommer till området eller lämnar det effektivt kan kontrolleras och bokfö-
ras.
Varje överföring till eller från området rapporteras till sta— tens kärnkraftinspektion. SKI har ansvaret för utformningen av kontrollen av klyvbart material i Sverige. SKI inger med täta tidsintervall till IAEA dels rapporter om alla materialvärden in och ut från materialbalansområden, dels uppgifter om eventuella förluster eller befarade förluster av klyvbart material. Vidare skall IAEA i förväg meddelas om internationella transporter
till och från Sverige. Utöver rapporter om överföringar redovi-
sas vid bestämda tillfällen det totala innehavet till SKI som i
sin tur redovisar till IAEA. IAEA inspekterar också alla anlägg- ningar där klyvbart material finns med olika tidsintervall allt— efter mängden av material vid respektive anläggning.
Dessa bestämmelser innebär att ett beredskapslager av kärnbräns- len måste vara tillgängligt för internationell kontroll.
Förutom dessa bestämmelser gäller de villkor som kan ha ställts i bilaterala avtal från länder som levererar natururan eller an- rikningstjänster till Sverige. De kan i korthet sammanfattas som dels krav på IAEA:s kontroll, dels förbud mot eXport av klyv— bart material från Sverige utan vederbörande stats godkännande. Anrikningskontrakten med Energy Research and Development Admi- nistration (ERDA) i USA är upprättade för varje reaktor. För de sex första reaktorerna (Oskarshamn 1 och 2, Ringhals 1 och 2 samt Barsebäck 1 och 2) gäller behovskontrakt, d.v.s. att ERDA anrikar det behov av uran som erfordras för varje reaktor. Om uran anrikat på annat håll insätts i dessa reaktorer gäller inte längre ERDA:s kontrakt om anrikning. Detta hindrar en lösning av lagringsfrågan, som innebär anrikning från det sovjetiska Tech- snabexport och tillverkning av extra bränsleknippen som omsätts kontinuerligt. Motsvarande villkor finns ej i ERDA s kvantitets- kontrakt, ej heller i kontrakt med Techsnabexport. En förutsätt- ning för att uran, som anrikats av ERDA, lagras i Sverige är - mot bakgrund av lagringsbestämmelserna i ett svensk-amerikanskt avtal av den 28 juni 1966 - att överenskommelse härom kan träf— fas med USA.
13.7. Kommitténs överväganden och förslag
Det är alltså endast för en försörjningskris under fredsförhål- landen som vi anser beredskapslagring av kärnbränsle böra över- vägas. En sådan kris kan förväntas få långt allvarligare effek- ter på produktionsapparaten och därmed sysselsättningen än de som uppstod p.g.a. importbortfallet av olja vid den s.k. olje- krisen 1973/74. Detta beror på att de gripbara tillgångarna av
natururan är geografiskt begränsade och att antalet anläggning- ar för anrikning är få. Möjligheten att ersätta ett bortfall i ettdera av leden får därför anses vara liten. En på detta sätt uppkommen kris kan i konsekvens härmed även förväntas bli läng- re än motsvarande kris på oljeområdet. Med tanke på de s.k. stor- och supermakternas betydelse för kärnbränslecykelns oli— ka led kan det inte uteslutas att detta förhållande kan komma att påverka vår utrikespolitiska situation.
Vi föreslår därför att ett främst för försörjningskriser i fred avsett beredskapslager av kärnbränsle byggs upp under den av oss föreslagna programperioden. Med hänsyn till de normala in- tervallen mellan bränslebytena och den därmed sammanhörande ut- hålligheten i kärnkraftsystemet bör lagringen omfatta ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor som kommersiellt producerar elkraft.
Avslutningsvis bör framhållas att omfattningen av vårt förslag till beredskapslager av kärnbränsle är baserat på det energipo- litiska program som riksdagen antog våren 1975.
Våra överväganden och förslag om hur ett beredskapslager av kärnbränsle skall byggas upp redovisas i kapitel 17.
14 LAGRINGSSKYLDIGHET FOR KRAFT— OCH VARMEVERK
Enligt våra direktiv skall vi bl.a. överväga om lagringsskyldig- heten för kraft- och värmeverk bör fastställas individuellt och om den i så fall kan fastställas på grundval av sådana faktorer som installerad effekt och specifik förbrukning per effektenhet.
14.1. Nuvarande lagringsbestämmelser och oljeförbrukning
Enligt gällande bestämmelser i lagen om oljelagring är den som vid anläggning inom riket har förbrukat eldningsolja lagrings— skyldig, om hans förbrukning därav har uppgått till sammanlagt minst 15 000 m3 under en treårsperiod.
Med stöd av lagen om oljelagring har regeringen beträffande ång- turbin- och gasturbinanläggningar förordnat om andra grunder för beräkning av basmängd. Föreskrifterna innebär, att årsförbruk- ningen vid dylika anläggningar skall omräknas med en på särskilt sätt framräknad faktor med syfte att dämpa sådana variationer i förbrukningen och därmed lagringsskyldigheten som sammanhänger med fluktuationer från år till år i värmekraftproduktionen.
Det nuvarande lagringssystemet är så uppbyggt att det totala lagringsmålet fördelas mellan de lagringsskyldiga, dvs. säljare och förbrukare, i relation till deras försäljning respektive förbrukning. Systemet innebär vidare, att de genom oljelagrings- programmen fastställda beredskapslagren som de lagringsskyldiga håller inte är specifikt avseddaför deras egna behov under kris
och krig.
För år 1977 föreligger lagringsskyldighet för 30 värmeverk och kraftvärmeverk, 9 bostadsföretag, 7 värmeanläggningar (sjukhus) tillhörande landsting och 7 värmekraftverk. Den sammanlagda för— brukningen av tjock eldningsolja under år 1975 vid dessa anlägg- ningar uppgick till följande:
Värmeverk/kraftvärmeverk 1 920 000 m3 Bostadsföretag 113 000 m3 Landsting 83 000 m3 Värmekraftverk 970 000 m3 Summa 3 086 000 m3
Dessa anläggningar förbrukar endast små kvantiteter tunna eld- ningsoljor, varför hänsyn här ej har tagits till denna förbruk-
ning.
Den totala lagringspliktiga försäljningen respektive förbruk- ningen av tjock eldningsolja (exkl. bunkerolja) under år 1975 hos samtliga lagringsskyldiga säljare och förbrukare uppgick till 10,6 milj. m3 med följande fördelning:
Säljare 3,2 milj. m3 (30 %) Lagringsskyldiga anläggningar . _ 3 enligt ovan 3,1 milj. m (29 %) Industriföretag 4,3 milj. m3 (41 %) Summa 10,6 milj. m3 (100 %)
Det kan således konstateras, att de nu lagringspliktiga kraft- verken och värmeverken inklusive övriga ovan angivna värmepro- ducerande anläggningar svarade för knappt 30 % av landets tota— la förbrukning av tjock eldningsolja (exkl. olja för bunkring).
För bedömning av frågan om lagringsskyldigheten för angivna an- läggningar bör fastställas individuellt måste främst övervägas huruvida lagringsmängden bör grundas på installerad effekt el- ler årsförbrukning av olja samt vid vilken effekt- eller för— brukningsgräns lagringsskyldigheten bör inträda.
I det följande redovisas våra överväganden i ovannämnda frågor var för sig för värmeverken, kraftverken och kraftvärmeverken med produktion av såväl el som värme. Till begreppet värmeverk hänförs härvid hetvattencentraler och andra värmeproducerande eldningsanläggningar. Kraftverk omfattar kondenskraftverk och gasturbiner. 14.2 Värmeverk
14 2.1 Installerad effekt eller årsförbrukning av olja som grund för beräkning av lagringsmängd
Storleken av ett värmeverk avgörs av behovet av bedömd framtida värmeproduktion. Detta innebär att den faktiska värmeproduktio- nen ofta understiger den produktion som den installerade effek- ten i och för sig medger. Anläggningens effekt måste vara av den storleken att värmebehovet kan tillgodoses även under den kallaste vinterdagen. Kapacitetsutnyttjandet kan vidare variera från värmeverk till värmeverk beroende på målsättningen för dess utbyggnad. Om beredskapslagringen fastställs med ledning av den installerade effekten, måste därför produktionsförhållandena vid varje enskilt verk prövas för att lagringen skall kunna anpassas till det föreliggande värmebehovet.
Vi anser att nämnda skäl talar för att omfattningen av bered- skapslagringen fortfarande bör bestämmas på grundval av den år- liga förbrukningen av olja och inte med ledning av installerad effekt. Även detta beräkningssätt kan emellertid medföra vissa olägenheter, eftersom lagringsskyldigheten i viss utsträckning kommer att påverkas av olikheter i klimatförhållanden mellan skilda år. Ett sätt att dämpa dessa skillnader mellan kalla och varma år är att basera lagringsskyldigheten på den genomsnittli- ga årsförbrukningen under en treårsperiod i enlighet med nuva- rande bestämmelser i oljelagringslagen. Metoden har den i och för sig ringa nackdelen att eftersläpning i beredskapslagringen kommer att uppstå för värmeverk med successivt ökande produk- tion.
Ett annat sätt att dämpa variationerna mellan kalla och varma vintrar är att genom en korrigeringsfaktor baserad på det s.k. graddagsystemet omräkna årsförbrukningen till ett s.k. normalår Även ett sådant system rymmer dock en viss osäkerhet. Det inne- bär dessutom betydande administrativt arbete eftersom sådana beräkningar måste genomföras individuellt för varje berörd ort. Vi föreslår därför att nuvarande utjämningsbestämmelser bibe- hålls.
l4.2.2 Gränsen för lagringsskyldighetens inträde
Som underlag för en bedömning av gränsen för lagringsskyldighe- tens inträdande har vi genom överstyrelsen för ekonomiskt för- svar inhämtat uppgifter rörande det antal värmeanläggningar in- om uppvärmningsområdet där årsförbrukningen av olja är större än 1 000 m3 med fördelning på olika storleksklasser. Uppgifter har lämnats av Svenska Värmeverksföreningen, Svenska Riksbyggen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (inkl. AB Svenska Bostä- der och Familjebostäder), Hyresgästernas Sparkasse- och bygg- nadsföreningars Riksförbund ek. för., Svenska Landstingsförbun- det, Svenska Kommunförbundet, byggnadsstyrelsen och fortifika- tionsförvaltningen. Fastighetsägarförbundet har tillfrågats men uppger sig centralt sakna sådana uppgifter för sina medlemmar. Endast några få anläggningar torde därigenom falla bort. Resul- tatet av undersökningen redovisas i nedanstående tabell, där även angetts mot årsförbrukningen svarande ungefärliga värden på effekten i megawatt.
Tabell 14.1 Uppvärmningsanläggningar med årsförbrukning av
eldningsolja överstigande 1 000 m3 Årsförbrukning Effekt Anläggningar Antal % 1 000—2 000 m3 3,5- 7,0 nu 206 49 2 000—3 000 m3 7,0-10,5 MW 86 20 3 000-4 000 m3 10,5-14,0 MW 36 9 4 000—5 000 m3 14,0-17,5 MW 23 6 över 5 000 m3' över 17,5 MW 69 16
Summa 420 100
Antalet anläggningar med en årsförbrukning över 5 000 m3 utgör 16 % av totala antalet anläggningar vid vilka förbrukningen ö- verstiger 1 000 m3 per år. Dessa nu lagringspliktiga anlägg— ningar beräknas svara för omkring 75 % av den sammanlagda olje- förbrukningen vid samtliga ovan redovisade anläggningar. Effek— ten av en sänkning av gränsen för lagringsskyldighetens inträde från en årsförbrukning av 5 000 till 1 000 m3 blir sålunda att ytterligare endast 25 % av oljeförbrukningen för uppvärmnings- ändamål vid ovan redovisade anläggningar blir underkastad 1ag- ringsplikt hos förbrukare i stället för hos säljare. Antalet an- läggningar för vilka lagringsplikt inträder blir sex gånger hög- re än för närvarande. Sätts gränsen vid 2 000 ni3 blir antalet anläggningar för vilka lagringsplikt inträder ungefär tredubb-
lat med en totalförbrukning, som motsvarar knappt 90 % av för—
3
brukningen vid anläggningar med mer än 1 000 m årskonsum-
tion.
Från beredskapssynpunkt är en spridning av beredskapslagren in- om landet önskvärd för att minska sårbarheten under krig och
för att underlätta transporterna inom landet. Dessa aspekter
har beaktats beträffande lagringen av olja genom bestämmelser
om skyddad lagring av drivmedel och lokaliserad lagring inom 01- jehandeln av eldningsoljor varvid har eftersträvats en förlägg- ning av lagren med beaktande av konsumtionsmönstret under krigs- förhållanden. Dessutom gäller för kraft- och värmeverk den re- geln att minst en tredjedel av den ökade lagringsskyldighet,
som inträder efter år 1970, skall fullgöras genom lagring vid det verk (driftställe) som orsakat den ökade lagringsskyldighe- ten. För övrig del av tvångslagringen gäller i princip fri för— läggning, vilket av naturliga skäl med hänsyn till fredstida distributionsförhållanden resulterat i en koncentration av lag- ren till större importhamnar.
Ett framträdande önskemål från beredskapssynpunkt måste vara att kunna trygga värmeförsörjningen under krisförhållanden ge- nom lagring i nära anslutning till de värmeproducerande anlägg- ningarna i högre grad än som för närvarande sker. Detta kan tillgodoses antingen genom att lagringsskyldigheten utvidgas till att omfatta även anläggningar med mindre årsförbrukning än
5 000 m3, dvs anläggningar för vilkas förbrukning tvångslagring— en för närvarande normalt ombesörjs av säljarna, eller genom ge- nerella krav på ökad lokalisering av beredskapslagren av eld-
ningsolja.
Flertalet av de mindre värmeanläggningarna inom nämnda inter- vall torde för närvarande vara utrustade med så små lagrings- cisterner för olja att de endast täcker oljebehovet för några dagar vid sträng kyla. Det kan därför förutses att en omfattan- de utbyggnad av lagringsutrymmen skulle bli nödvändig för bered- skapslagringen vid de mindre anläggningarna och detta i form av sådana relativt små enheter som på grund av sin begränsade stor- lek ställer sig mycket kostsamma i utförande. Dessutom torde de lokala förhållandena i många fall vara sådana, att en utbyggnad vid värmeanläggningen inte kan ske med hänsyn till bristande markutrymme, av miljöskäl eller på grund av bestämmelserna om förvaring av brandfarlig vätska. Den olja som används i dessa anläggningar måste på grund av sin konsistens hållas uppvärmd under lagringen. Om lagret måste förläggas så att uppvärmningen inte kan ske genom den befintliga värmeanläggningen verkar det- ta ytterligare kostnadshöjande.
Vid en sammanfattande bedömning av de ovan berörda förhållande- na kommer vi till den slutsatsen, att gränsen för lagringsskyl- dighetens inträde för värmeanläggningar även fortsättningsvis bör bibehållas vid en årsförbrukning av 5 000 m3. För denna gräns i stället för en lägre talar främst de nackdelar från kostnadssynpunkt som är förbundna med utbyggnad av mindre cis- ternenheter. Vid denna bedömning har också beaktats att - om gränsen för lagringsplikten exempelvis sattes vid en årsför— brukning av 2 000 m3 - endast ytterligare 15 % av förbrukningen för uppvärmningsändamål blir underkastad individuell lagrings— skyldighet med den beredskapsmässigt förbättrade lokalisering
som kan bli en följd därav.
14.3 Kraftverk
14.3.1. Installerad effekt eller årsförbrukning av olja som grund för beräkning av lagringsmängd
Med kraftverk avses i detta avsnitt enbart kondenskraftverk och gasturbiner. Karaktäristiskt för båda dessa typer av produk- tionsanläggningar är att den installerade effekten är stor i relation till utnyttjandet. Den av kondenskraftverken och gas- turbinerna de senare åren levererade energimängden understiger vida vad som har varit möjligt. Detta förhållande kan förväntas kvarstå särskilt om utbyggnaden av kärnkraft fortsätter.
Av oljekondenskraftverken är det övervägande antalet anlägg- ningar redan i dagsläget lagringspliktiga enligt lagen om olje- lagring. Lagringspliktens omfattning vid dessa anläggningar va— rierar med hänsyn till respektive verks utnyttjande från år till år. Denna variation i utnyttjandet under normala förhål- landen är i väsentlig grad betingad av driftekonomiska skäl, ett förhållande som kan förutses kvarstå även i framtiden. Li— kaså kan förutses att driftekonomin kommer att vara styrande för de respektive verkens utnyttjande i olika krissituationer. Nyttjandegraden för de olika oljekondensverken vid kriser kan sålunda inte i förväg fastläggas. Vi anser därför inte att mo- tiv föreligger att frångå nu gällande grunder för beräkning av lagringsmängden för kondenskraftverk. Vårt ställningstagande
är baserat på förutsättningen att kondenskraftverken kommer att vara i drift i ungefär samma omfattning som hittills under det föreslagna programmet. Vid den av oss föreslagna kontrollsta- tionen bör därför omfattningen av driften vid oljekondenskraft- verken granskas.
För gasturbinanläggningarna är situationen delvis en annan. Dessa bidrar under normala förhållanden endast till ytterligt ringa del i energiförsörjningen. Detsamma gäller under krisför- hållanden. Men såväl i normal- som avspärrningsfallet erfordras dock gasturbiner för att klara störningar av olika slag såsom nätfel samt oväntade bortfall av värmekraftaggregat. I ett krig blir detta behov än mer markerat genom den bekämpning som över-
föringsledningarna från Norrland till Syd— och Mellansverige kan väntas bli utsatta för. Detta ställer krav inte bara på
snabbt tillgänglig reserveffekt utan även på ett geografiskt differentierat produktionssystem.
Vi anser med hänsyn till gasturbinaggregatens karaktär av ut— präglade topp- och reservkraftverk det lämpligare att lagrings- skyldigheten baseras på installerad effekt än på tidigare för- brukning, för att därigenom säkerställa driften under en kris.
14.3.2. Gränsen för lagringsskyldighetens inträde
Som vi framhåller ovan under 14.3.1 föreslår vi för oljekondens- kraftverken ingen förändring gentemot nuvarande bestämmelser. Sålunda föreslår vi att kriteriet för inträde av lagringsskyl— digheten fortfarande skall vara att oljeförbrukningen under bas- året och de två närmast föregående kalenderåren skall ha uppgått till sammanlagt minst 15 000 m3 eldningsolja. Vidare bör den o- van under avsnitt 14.1 nämnda omräkningsfaktorn även fortsätt— ningsvis äga tillämpning för kraftindustrins kondenskraftverk.
För gasturbinstationerna, vilkas lagringsplikt enligt ovan bör baseras på den installerade effekten, gäller att vid anläggning- arna befintliga aggregat så gott som undantagslöst har en in- stallerad effekt överstigande fem megawatt. Med anledning härav föreslår vi att lagringsplikt skall åvila sådana gasturbiner
som har en_installerad effekt överstigande fem megawatt per agg-
regat. 14.3.3 Lagringsskyldighetens fullgörande
Vid lagringsskyldighetens genomförande enligt ovan bör alltjämt - med undantag för gasturbiner - bestämmelsen gälla, att minst
en tredjedel av lagringsskyldighetens ökning sedan ingången av år 1970 skall fullgöras vid det kraftverk, som orsakat den öka- de lagringsskyldigheten.
Med avseende på de krav som ställs på gasturbinernas tillgäng— lighet föreslår vi att de kvantiteter som erfordras för krigs-
situationen skall lagras i omedelbar anslutning till aggrega- gaten.
14.4. Kraftvärmeverk
l4.4.l Effekt eller årsförbrukning av olja som grund för be- räkning av lagringsmängd
Av samma skäl som för värmeverken och oljekondenskraftverken fö- reslår vi för kraftvärmeverken att lagringsskyldigheten liksom hittills baseras på årsförbrukningen.
14.4 2 Gränsen för lagringsskyldighetens inträde
I enlighet med vad som föreslagits under 14.2.2 och 14.3.2 ovan bör lagringsskyldigheten liksom för närvarande omfatta kraftvärmeverk som under basåret och de två närmast föregående kalenderåren har haft en sammanlagd oljeförbrukning om minst 15 000 m3 eldningsolja. Därvid bör även fortsättningsvis den i 14.1 nämnda omräkningsfaktorn tillämpas beträffande den del av oljeförbrukningen som belöper på elproduktionen vid kraftvärme- verken. Vidare bör nu gällande regel om oljans förvaring vid driftstället kvarstå oförändrad.
14.5 Spillvärmeutnyttjande —
Under senare tid har ett utvidgat energisamarbete mellan kommun och industri diskuterats. Sålunda har statens industriverk låtit göra en inventering av möjligt spillvärmeutnyttjande. Med spill- värme från industrin avses sådan energi som, i ett eller flera steg, utnyttjas i en process och därefter inte kan tas tillvara i processen men har tillräckligt hög temperatur för att kunna
användas t.ex. för uppvärmningsändamål.
I första hand är spillvärme tänkt att nyttjas i kommunernas fjärrvärmesystem. Om det utvidgade samarbetet mellan kommun och industri medför att kommunens kapacitet av pannreserv för värme- produktion därigenom minskar kan detta medföra komplikationer från beredskapssynpunkt. Vid t.ex. en kris, då industrins pro-
duktion nedgår till en lägre nivå än den normala fredstida pro- duktionen kan tillgången på spillvärme minska. Värmeförsörjning- en inom kommunen måste trots detta kunna upprätthållas på en tillfredsställande nivå.
Vi har inte närmare studerat frågan om spillvärmets utnyttjan— de, vilken 1igger utanför vårt utredningsuppdrag. Vi vill dock påpeka att det från allmän beredskapssynpunkt är angeläget att - när spillvärme från industrin nyttjas i kommunernas fjärrvär— mesystem — behovet av reservkapacitet beaktas så att erforderlig värmeförsörjning kan upprätthållas även om spillvärmet från in— dustrin skulle bortfalla i ett krisläge.
Om det utvidgade samarbetet mellan kommun och industri medför att kommunens kapacitet av pannreserv för värmeproduktion däri- genom minskar kan detta medföra komplikationer från beredskaps- synpunkt.
SOU 1976:67 15 LAGRINGSSKYLDIGHET FöR INDUSTRIELLA STORFöRBRUKARE AV ÅNGKOL 15.1 Förbrukning av ångkol
Kol produceras av olika kvaliteter för olika användningsområden. Användningen varierar från förbränning för uppvärmning i in— dustrier och hushåll till utnyttjande av kol som kemisk råvara.
Kol brukar vanligtvis indelas i två huvudgrupper nämligen ägg- kgl för förbränning och gaskol (eller kokskol), som konverteras till gas eller koks. För kommersiella ändamål indelas kolet mer i detalj efter typ, värmevärde och storlek.
1 och med den s.k. oljekrisen 1973/74 har intresset för kol ö- kat. Den helt övervägande delen av den svenska kolimporten ut- görs av gaskol, som är avsedd att konverteras till koks. Sedan en längre tid har importen av ångkol konstant legat på ca 400 kton per år. Någon större ökning av denna import räknar vi inte med under programperioden, då det för närvarande i Sverige inte finns sådana förbränningsanläggningar att nämnvärt större kvan- titeter än i nuläget kan användas vare sig för bostadsuppvärm- ning eller elproduktion. Om kostnadsrelationen mellan kol och olja ändras, så att energiproduktion ur kol blir billigare än med olja, kan det däremot tänkas att kol i viss utsträckning kan komma att ersätta i första hand tjock eldningsolja. Med de regler som för närvarande gäller för lagringspliktiga förbruka- re av olja skulle en sådan utveckling innebära en nedgång i för- sörjningsberedskapen. Mot denna bakgrund har vi enligt våra di- rektiv att pröva om skyldighet att lagra kol skall åläggas in- dustriella storförbrukare.
Enligt industristatistiken för år 1973 kan förbrukningen för nämnda år beräknas till drygt 400 kton. Fördelat på användnings- områden uppgick kol för produktion av värmekraft till drygt 35 kton och för produktion av värme till knappt 50 kton. Den in- dustriella förbrukningen för energiändamål uppgick till drygt 277 kton och för icke-energiändamål (bl.a. kisel- och kalcium- karbidframställning) till knappt 47 kton.
Förbrukningen av ångkol för energiändamål fördelad på olika branscher framgår av tabell 15.1.
Tabell 15.1 Industriell förbrukning av ångkol för energiändamål
Bransch ton Gruvor och mineralbrott 33 300 Massa- och pappersind. (m.m.) 4 300 Kemisk, plast- och plastvaruind. (m.m.) 6 200 Jord- och stenvaruind. 150 300 Ferrolegeringsverk 19 200 Järn- och stålgjuterier' 2 800 Ickejärnmetallverk 60 200 övrig industri 900 Summa 277 200 15.2 Behov av beredskapslager
Den industriella förbrukningen av ångkol för energiändamål under avspärrning och krig beräknas med ledning av den normala, freds- tida förbrukningen. Vi konstaterar att den kommersiella lager- hållningen och de kollager som överstyrelsen för ekonomiskt för- svar och statens järnvägar disponerar är av en sådan omfattning att något behov av ytterligare lagerhållning för beredskapsän- damål av ångkol inte föreligger. överstyrelsens lager är så sto— ra att betydande kvantiteter kan användas för att ersätta del
av behovet av tjock eldningsolja främst under en avspärrnings- situation.
Om lagringsskyldighet införs även för förbrukare av ångkol en- ligt samma regler som för närvarande gäller för eldningsolja, skulle denna inträda vid en sammanlagd förbrukning av 24 000 ton ångkol under en treårsperiod. Denna beräkning baseras på ett genomsnittligt energiinnehåll (effektivt värmevärde) hos ångkol av 25 120 kJ (6 000 kcal) per kilogram. Införandet av en sådan lagringsplikt för industriella storförbrukare skulle på grundval av statistiken för år 1973 innebära att endast fem företag skulle bli lagringsskyldiga. Dessa företag svarade nämnda år för drygt 90 % av den totala förbrukningen för ener- giändamål (exkl. kraft- och värmeproduktion).
Med hänsyn till de förhållanden som alltså råder f.n. finner vi att lagringsskyldighet ej bör införas för industriella storför— brukare av ångkol. Om kolanvändningen i framtiden ökar genom en övergång från eldningsolja till kol kan detta medföra en ned- gång i försörjningsberedskapen, varför vi föreslår att frågan om lagringsskyldighet för ångkol omprövas vid den i 6.7 före- slagna kontrollstationen.
Enligt bestämmelserna i lagen om oljelagring m.m. (l957:343) kan medgivande lämnas lagringsskyldig att i stället för eld- ningsolja lagra annat bränsle förutsatt att sådant bränsle kan användas i eldningsanläggningen. Sådana medgivanden lämnades i relativt stor omfattning under de första åren av 1958-1962 års oljelagringsprogram men har sedermera med några få undantag in— te varit aktuella. Vi anser att även i framtiden bör lagrings- pliktig, som normalt använder eldningsolja men har teknisk ut- rustning för att utnyttja exempelvis kol, ha möjlighet att fullföra sin lagringsskyldighet genom lagring av kol.
SOU 1976:67 16 BEREDSKAPSLAGRING FöR UTRIKES SJöFART 16.1 Nuvarande bestämmelser
I lagen om oljelagring m.m. finns särskilda regler rörande olja för utrikes sjöfart i 6 och 7 55. Av 6 6 första stycket första punkten framgår att förbrukares lagringsskyldighet för olja som han importerat inte avser olja som förbrukas vid fartygs drift i utrikes trafik. Enligt 7 5 andra momentet 9) skall olja, som sålts för förbrukning vid fartygs drift i utrikes trafik, inte medräknas när basmängden för säljare fastställs.
Detta undantag från lagringsplikten har för olja som förbrukas vid sjöfart i utrikes trafik förelegat sedan lagringsskyldighet för oljeprodukter infördes. Förordningen den 10 juni 1938 angå- ende handel med vissa mineraloljor tillämpades således inte på bunkerolja som såldes för förbrukning vid fartygsdrift i utrikes trafik. 1955 års oljelagringskommitté fann ej anledning föreslå ändring på denna punkt men förordade att en uttrycklig före- skrift i klarhetens intresse skulle meddelas om förhållandet. Detta ansåg kommittén även böra medföra att användningen av 01— ja i eget fartygs drift i utrikes trafik - vilket ju kunde berö- ra även svenska hamnar - inte skulle medföra lagringsplikt. I enlighet med kommitténs ställningstagande kodifierades praxis vad avser utrikes sjöfart i 1957 års oljelagringsförordning.
1968 års oljelagringskommitté framhöll att grunden till undan- tagsbestämmelsen vad avser utrikes trafik i 6 och 7 58 oljelag— ringslagen är att sjötrafiken mellan Sverige och utlandet inte väntades kunna upprätthållas i krislägen och att det därför sak- nades skäl att beredskapslagra olja för sådan trafik.
När det gäller fiskefartyg har läget ansetts vara ett annat. Fisket är av utomordentlig betydelse för folkförsörjningen under ett avspärrningsläge, varför resurser för att kunna upprätthålla fisket i kristider bör tryggas.
Enligt andra lagutskottets utlåtande (2LU 1957134)» vilket 90d' kändes av riksdagen anses fiskefartygs oljeförbrukning inte lik— ställd med förbrukning i fartygs drift i utrikes trafik. Detta har gällt så länge beredskapslagring ägt rum. Fiskefartygens ol— jeförbrukning har alltså inräknats i underlaget för lagrings- skyldigheten.
Avgift för uppbyggnad av fredskrislager enligt lagen om särskild beredskapsavgift på oljeprodukter utgår ej på olja som har för- brukats eller försålts för fartygsdrift i utrikes trafik men däremot på den olja som fiskefartygen förbrukar.
16.2 Behov av beredskapslager
Uthålligheten mot kriser och krig och därmed behoven av bered- skapslager har av oss bedömts utifrån andra förutsättningar än tidigare. Tidigare beredskapslagringsprogram tog närmast sikte på två typer av konflikter, nämligen krigs- och avspärrningsfal- len. Vid båda förutsattes en total avspärrning.
Vi föreslår att den fortsatta oljelagringen skall avse även upp- byggandet av fredskrisreserver för att bl.a. täcka de mål som satts upp i det internationella energiprogrammet. Vidare före— slår vi att krigs- och avspärrningsreserverna skall fastställas med utgångspunkt från resultaten av de perspektivstudier och den programplanering som har genomförts under ledning av överstyrel- sen för ekonomiskt försvar. Vid dessa perspektivstudier och den- na programplanering har utnyttjats ett antal kris- och angrepps- fall som är exempel på framtida miljöer i vilka det ekonomiska försvaret skall kunna verka. Dessa fall kan delas upp i olika faser under vilka import och export varierar. Denna planering avviker således från tidigare planering såtillvida som total av- spärrning ej förutsätts under samtliga faser av fallen.
Tvärtom beräknas viss export och import ske under större delen av fallen. Krav på transportkapacitet föreligger följakt- ligen och därmed behov av beredskapslager för den utrikes sjö— farten. Samma uppfattning uttalade försvarsutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande över den i våra direktiv nämnda mo- tionen 1974 838, angående befrielse från avgiftsskyldighet för oljelagring för fiskefartyg i utrikes trafik, (FöU 1974z2y):
”Man kan tänka sig krisfall - avspärrningsfall - vid vilka det särskilt i ett inledande skede och mot slutet av krisen är både nödvändigt och möjligt att upprätthålla sjöfart mel- lan Sverige och utlandet. En viss beredskapslagring för så- dant ändamål kan därför vara motiverad. Frågan bör enligt ut- skottets mening övervägas i samband med förberedelserna för ett nytt oljelagringsprogram efter utgången av lagringsperio- den 1970-76."
Aven energiberedskapsutredningen, EBU, framhöll i sitt betänkan— de vikten av att landet kan möta bunkeranspråken från interna- tionell sjötrafik under en kris. Utredningen påpekade att det därför från allmän försörjningssynpunkt är väsentligt att landet förfogar över tillräckliga lager.
Det internationella energiprogrammet, IEP, medför inte någon skyldighet för medlemsland att lagra olja för utrikes sjöfart. Frågan om fredskrislagring för den utrikes sjöfarten behandlas dock inom IEA. Om olja för utrikes sjöfart kommer att inbegri- pas i programmet är f.n. emellertid oklart (se kapitel 8).
Under en fredskris förutsätts samhället så långt möjligt upprätt- hålla produktion, export och sysselsättning. Detta medför att transporterna inklusive den utrikes sjöfarten skall kunna upp- rätthållas på i stort sett normal nivå. Behoven av oljelager för en fredskris framstår därmed än mer markant än under en avspärr- ningssituation.
Vi konstaterar sålunda att behov av beredskapslager för utrikes sjöfart föreligger såväl under krig och avspärrning som under en fredskris.
I den ovan nämnda motionen (l974z838) föreslås en författnings- ändring, som medger befrielse från avgiftsskyldigheten beträf- fande oljelagring för fiskefartyg. Härmed skulle allt yrkesmäs- rigt fiske, som sker utanför svenskt territorialvatten bli jäm- ställt med övrig utrikes sjöfart.
Samma förslag behandlades av 1969 års riksdag i samband med att riksdagen tog ställning till innevarande oljelagringsprogram. Riksdagen avslog då en motion med samma syfte som den nu behand- lade.
Enligt försvarsutskottets yttrande över motionen är fisket i .krislägen alltjämt utomordentligt viktigt för landets försörj- ning. Utskottet framhåller att de fiskefartyg som i fredstid normalt landar sina fångster utomlands i ett krisläge i stället kan förväntas landa fångsterna i Sverige. Vi anser därför att beredskapslagring av drivmedel är motiverad även såvitt gäller de fiskefartyg som i dagsläget landar sina fångster utomlands.
Våra överväganden om lagringsansvar och ekonomisk belastning för olja för drift av fartyg i utrikes trafik redovisas i kapitel 17 respektive 18.
SOU 1976:67 17 INVESTERINGSKOSTNADER OCH LAGRINGSANSVAR 17.1 Ansvar för tidigare lagringsprogram
17.1 1 Lagringen före år 1958
Skyldighet förelåg från år 1938 för oljehandeln att hålla vissa beredskapslager av olja och oljeprodukter. Statsbidrag till den- na lagring utgick inte i någon form, utan oljeföretagen fick kompensera sig för kostnaderna prisvägen.
17.1.2. Oljelagringsprogrammet 1958-1962
I det oljelagringsprogram som gällde för perioden 1958-1962 ålåg lagringen oljehandeln och storförbrukarna av eldningsolja. In- vesteringskostnaderna för lageruppbyggnaden beräknades av 1955 års oljelagringskommitté till 600 milj.kr. Detta belopp innefat- tade såväl kostnaden för uppförande av cisternanläggningar som kostnaden för anskaffning av varan. Kostnadsberäkningarna för uppförande av cisternanläggningar grundade sig på ett genomsnitt av aktuella kostnader för olika typer av lagringsanläggningar. Kostnaderna uppgick till 120 kr per m3 för ovanjordscisterner och till 200 kr per 1113 för skyddade lagringsutrymmen. Vid fast- ställandet av den totalt erforderliga cisternvolymen utgick man från en genomsnittlig fyllnadsgrad av 65 %. För de skyddade förvaringsutrymmena räknade man dock med en något högre fyll— nadsgrad. Varupriserna utgjordes av importpriserna hösten 1956. Anskaffningskostnaden för varan beräknades sålunda till samman- lagt 250 milj kr och cisternkostnaderna till 350 milj.kr. Av to- talkostnaden, 600 milj.kr.. beräknades 500 milj.kr. hänföra sig 'till lageruppbyggnad hos oljehandeln och 100 milj.kr. till la- geruppbyggnad hos lagringspliktiga förbrukare av olja.
Det ansågs rimligt att oljebranschen svarade för dels det auto- matiska kapitalutlägg, som branschen skulle ha fått vidkännas vid en fortsatt tillämpning av 1938 års lagringsbestämmelser, dels en ytterligare lagringskostnad om 15 milj.kr. per år. Tillsammans motsvarade dessa insatser från branschens sida 40 % av de årliga kapitalkostnaderna för programmet. Resterande 60 % av kostnaderna för programmet täcktes med statsmedel i form av ränte— och amorteringsfria lån. För den skyddade lagringen ut- gick bidrag med högre belopp. Dessa lån skulle avskrivas under en tid av tjugo år. På samma sätt tillfördes de lagringsplikti- ga förbrukarna 60 % av kostnaderna för lagringen. Någon särskild beredskapslagringsavgift utgick ej, utan oljehandeln fick kom- pensera sig för kostnaderna genom priset. De lagringspliktiga förbrukarna fick söka kompensera sig för sina beredskapslag— ringskostnader genom de rabatter de kunde utverka vid inköp av olja från oljehandeln.
17.1.3. Oljelagringsprogrammet 1963-1969
Även i oljelagringsprogrammet 1963—1969 ålåg lagringen oljehan- deln och storförbrukarna av eldningsolja.
1961 års oljelagringskommitté gjorde en motsvarande beräkning av investeringskostnaderna för lageruppbyggnaden 1963-1969. Ge- nomsnittspriset för uppförande av ovanjordscisterner angavs till 100 kr. per 1113 och för skyddade anläggningar till 200 kr per m3. Vid beräkningen av totalt erforderlig cisternvolym för ovan— jordslagring angav kommittén fyllnadsgraden till 75 % för eld— ningsoljor och 70 % för övriga produkter. För skyddade anlägg- ningar beräknades fyllnadsgraden till 80 %. För andra produkter än tjocka eldningsoljor beräknades varupriset till genomsnitt- ligt importpris för en leverans av 13 500-25 000 ton vara från det karibiska området. För tjocka eldningsoljor konstaterade kommitten att konkurrensen medfört en sådan prissättning att den verkliga prisnivån hade kommit att ligga betydligt under de framräknade importpriserna. Ett varupris som utgjordes av medel— försäljningspriset för de tio största företagen på den svenska marknaden ansågs därför bättre återspegla det verkliga priset. De totala investeringskostnaderna för programmet beräknades till
812 milj.kr., vilket inkluderade lagerökning av kol och koks med ca 30 milj.kr.
Statliga bidrag till de lagringsskyldiga utgick i form av index- reglerade ränte- och amorteringsfria lån avsedda att täcka ca
50 % av kostnaderna för programmet. Till följd av fallande olje- priser under perioden och övergång till större lagringsanlägg- ningar blev oljehandelns och de lagringspliktiga förbrukarnas andel av kostnaderna för programmet endast ca 40 %. För att täcka sina kostnader för oljelagringen tog oljehandeln ut bered- skapslagringsavgifter inkluderande såväl investeringskostnader som driftkostnader för lagringen.
För att undvika att beredskapslagringsavgifterna reducerades ge- nom beskattning till följd av att pristillägget till täckande av kapitalkostnaden för beredskapsanläggningar kunde beräknas in- flyta till företagen i snabbare takt än de skattemässigt kunde avskrivas, hemställde Svenska Petroleum Institutet om lagstift- ning som möjliggjorde tidsmässig överensstämmelse mellan influt- na avgifter och utgifter för beredskapslagringen. Ett system för detta byggdes upp genom tillskapandet av Stiftelsen Petroleum- branschens Beredskapsfond. Företagen betalade in investerings- delen av beredskapslagringsavgifterna till fonden och fick rätt att skattemässigt dra av inbetalade belopp. Beloppen fick lyftas ur fonden allteftersom kostnaderna för lagringen uppstod. Utbe- talade belopp från fonden skulle beskattas hos företaget. Fonden var icke skyldig erlägga skatt för inkomst eller förmögenhet.
17.1.4 Oljelagringsprogrammet 1970—1976 Även innevarande oljelagringsprogram har till övervägande del onr besörjts av oljehandeln och de större förbrukarna av eldnings- olja.
Investeringskostnaderna beräknades av 1968 års oljelagringskom— mitté på samma sätt som 1961 års kommitté.
För beräkning av cisternanläggningskostnaderna samlade kommittén in uppgifter om anläggningskostnader för flertalet av de anlägg-
ningar som hade uppförts under perioden 1965—1967. Dessa uppgif— ter utgjorde grunden för beräkningen av kostnaderna för ovan- jordsanläggningar. För anläggningar avseende bensin, tjocka eld— ningsoljor och övriga produkter föreslogs ett enhetspris om 110, 80 respektive 65 kr. per m3.
Beträffande skyddade och de särskilt lokaliserade anläggningar som föreslogs gjorde kommittén förkalkyler, där särskild hänsyn togs till merkostnaden för skyddet och lokaliseringen. För de skyddade anläggningarna beräknades kostnaden till 165 kr.per m3 och för de lokaliserade till 73 kr. per m3.
För den oskyddade lagringen angavs fyllnadsgraden till 75 % för drivmedel och till 80 % för eldningsoljor. För den skyddade och särskilt lokaliserade lagringen ansåg kommittén — med hänsyn bl.a. till den ringa omsättning som här torde komma i fråga — att fyllnadsgraden kunde höjas till 90 %.
Varukostnaden beräknades med utgångspunkt från importpriserna. För de kvantiteter som skulle lagras i skyddade eller särskilt lokaliserade anläggningar gjordes ett tillägg för lossning och frakt etc. om 12 kr. per m3.
Den totala investeringskostnaden för programmet beräknades till 760 milj kr., varav merkostnaden för den skyddade och lokalise- rade lagringen utgjorde 80 milj kr i dåvarande prisläge. Dess- utom tillkom investeringkostnaden för gasollagring och lagring för stadsgasindustrin om 27,6 respektive 18,7 milj kr samt - utanför programmets ram — investeringen för statlig lagring av koks.
Kommittén framhöll att det under de två tidigare oljelagrings- programmen tillämpade systemet med kraftig statlig subvensione- ring av oljelagringen främst hade motiverats av att det hade va- rit fråga om en tillfällig, kraftig utbyggnad av oljelagringen. Detta resonemang ansågs inte längre tillämpligt när landet var inne på sitt tredje oljelagringsprogram, varför en övergång till finansiering prisvägen borde komma till stånd. Merkostnaden för den skyddade lagringen borde dock som dittills bäras av staten
bl.a. med hänsyn till de lokaliseringskrav som gäller för de skyddade lagringsutrymmena. Av samma skäl förordades statlig fi- nansiering av merkostnaden för särskilt lokaliserad lagring. De statliga bidragen borde som tidigare utgå i form av ränte- och amorteringsfria lån, som avskrevs under en 20-årsperiod. Kommit- téns förslag antogs i sin helhet.
Den del av nuvarande oljelagringsprogram för vilken inga stats- bidrag utgår finansieras genom beredskapslagringsavgifter som tas ut av konsumenterna. Beredskapslagringsavgiften består av två delar. Den ena delen avser att finansiera erforderliga in- vesteringar i cisternanläggningar och varulager inom ramen för lagringsprogrammet. Den andra avser att täcka driftkostnaderna för de lagringsskyldigas beredskapslager. Lagringsskyldiga för- brukare kompenseras för sina lagringskostnader genom att bered— skapslagringsavgift ej utgår på deras inköp av oljeprodukter från oljehandeln. Beredskapslagringsavgifterna (investeringsde- len) inbetalas till och förvaltas av en särskild stiftelse, Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond - i 1963-1969 års program motsvarad av Stiftelsen Petroleumbranschens Beredskaps— fond.
Utbyggnaden av lagringsutrymmen för den del av lagringsprogram- met, som avser skyddad eller särskilt lokaliserad lagring för perioden 1970-1976 handhas av ett av oljebranschen samägt före— tag, Svensk Petroleumlagring Tre AB (SPL III). I tidigare pro- gram motsvarades detta företag av Svensk Petroleumlagring AB och AB Svensk Petroleumlagring, vilka efter utbyggnadsskedet ö- vergick till förvaltning av anläggningarna under namnen Svensk Petroleum Förvaltning AB respektive AB Svensk Petroleumadmini- stration. Den oskyddade och icke lokaliserade lagringen är van- ligen en integrerad del i den kommersiella verksamheten för de lagringsskyldiga företagen.
Någon skyldighet att vara med i Stiftelsen Petroleumindustriens Beredskapsfond föreligger ej. Varje deltagande företag har sitt eget konto i fonden. Det är således ej fråga om någon gemensam kassa för oljelagring. Företagen har allteftersom lagringsplik- ten utökats lyft häremot svarande belopp ur fonden. Denna kon—
struktion med en fond har - som nämnts - valts av skattetekniska skäl eftersom avgifterna för lagringen beräknas flyta in till företagen i snabbare takt än beredskapsanläggningarna kan av- skrivas. Avgifterna till fonden är, enligt lagen om rätt att vid inkomsttaxering erhålla avdrag för belopp som tillförts Stiftel- sen Petroleumindustriens Beredskapsfond m.m., avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Utbetalade medel från fonden till företagen skall dock beskattas som inkomst. Härigenom motverkas att be- lopp som förutsatts i sin helhet stå till förfogande för lag- ringen reduceras genom beskattning.
l7.1.5 Kontrollstationen år 1973
Kontrollstationen för 1970-1976 års lagringsprogram hade bl.a. till uppgift att mot bakgrund av OECD s råds rekommendation den 29 juni 1971 om ett 90 dagars lager beräkna den lagerhållning som behövdes för att Sverige skulle kunna uppfylla den rekommen- derade målsättningen i fråga om beredskapslagring av oljor. Bl.a för att uppfylla detta mål beräknades en ökning av lagringen be- hövas med 1,5 milj. m3 råolja. Kontrollstationen lade också fram ett alternativt förslag innebärande lagring av 3 milj. 1113 råolja Utredningen förordade det större alternativet.
Den utökade lagringen föreslogs ske genom statens försorg. För att finansiera denna lagring föreslogs att en särskild bered- skapsavgift skulle tas ut på oljeprodukter. Uppbörden av denna avgift borde ske i samband med uppbörden av energiskatt. I pro- positionen som anslöt till utredningens förslag framhölls att råoljelagring var att föredra framför färdigproduktlagring ef- tersom detta skapade större flexibilitet vid en kris. De skäl som tidigare talat emot råoljelagring - nämligen en begränsad inhemsk förädlingskapacitet - var nu undanröjda genom tillkoms— ten av ytterligare inhemsk raffinaderikapacitet.
Riksdagen fattade beslut i enlighet med propositionen. Lagringen omhänderhas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Influtna beredskapsavgifter tillförs ett särskilt icke räntebärande konto i riksgäldskontoret, oljelagringsfonden.
Kontrollstationen-gjorde kostnadskalkyler för lagring i såväl färdigprodukter som råolja för att täcka de reviderade lagrings- målen och OECD:s 90 dagars lager.
Vid kostnadsberäkningarna för anläggningar för färdigprodukter gjordes tillägg till de av 1968 års oljelagringskommitté beräk— nade kostnaderna med ca 30 % — främst beroende på de starkt stegrade plåtpriserna. Samma fyllnadsgrader, som 1968 års kom- mitté hade angivit, användes vid beräkningarna. Anläggningskost— naderna för råoljeanläggningar beräknades till 70 kr. per 1113 och fyllnadsgraden till 90 %. Varupriserna beräknades enligt im- portpriserna under första kvartalet 1973.
Vid val av råoljetyp togs hänsyn endast till pris och optimalt raffinaderiutbyte under beaktande av det framräknade behovet av färdiga produkter.
Den totala investeringskostnaden för alternativet färdigprodukt- lagring beräknades till 335,8 milj.kr. och för råoljealternati- vet till 268,7 milj kr.
Det högre råoljealternativet kostnadsberäknades till 485 milj.kr eftersom anläggningskostnaden per 1113 beräknades sjunka med ca 15 % till följd av att större lagringsanläggningar kunde väljas.
17.1.6. Ytterligare beslutad lagring under innevarande period
Genom riksdagens beslut åren 1974 och 1975 möjliggörs en utök- ning av beredskapslagringen av olja med ytterligare 1 milj. 1113 eldningsolja och 3 milj. m3 råolja eller oljeprodukter. Dessa lager är främst avsedda att användas i fredskriser. Lagringen skall ske genom statens försorg och omhänderhas av överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Finansieringen skall ske genom uttag av särskild beredskapsavgift på oljeprodukter på samma sätt som för tidigare beslutad råoljelagring.
17.2. Kommande oljelagringsprogram
17.2.1. Lagringsansvar för kommande program
Det kan mot bakgrund av vad ovan anförts konstateras att det ut- över den statliga lagring som finansieras över statsbudgeten f.n. finns två beredskapslagringssystem. Det ena är den tradi- tionella beredskapslagringen, den s.k. tvångslagringen, i nä— ringslivets regi finansierad prisvägen med beredskapslagrings— avgifter, uttagna av branschen själv, samt statliga bidrag. Det andra är den statliga lagring av råolja och eldningsolja, som finansieras med särskilda beredskapsavgifter på oljeprodukter som uppbärs av riksskatteverket i anslutning till uppbörden av energiskatt.
17.2.l.l Vissa konsekvenser av nuvarande tvångslagringssystem
De lager som har byggts upp inom tvångslagringssystemet har som ovan nämnts finansierats bl.a. genom uttag av beredskapslag— ringsavgifter av konsumenterna - eller för lagringspliktiga för— brukare genom motsvarande befrielse från avgiften — samt genom statliga bidrag. Systemet innebär att beredskapslagren utgör fö- retagens egendom. Företagen får emellertid inte utan tillstånd förfoga över tvångslager. Ett företag som minskar sin marknads- andel och därigenom sin andel av det totala tvångslagret får förfoga över det tidigare tvångslagret. Likaså får ett företag, i det fall lagringsmålet för en viss produkt sänks, möjlighet att disponera det lager som tidigare utgjorde tvångslager. En följd av att företagen är ägare till beredskapslagren är vidare att dessa genom utmätning eller konkurs kan tagas i anspråk för tillgodoseende av företagets borgenärer. Likaså kan ett företag som minskar sin marknadsandel eller helt lämnar den svenska marknaden sälja ut av sitt tidigare tvångslager. I ett sådant fall uppstår dock återbetalningsskyldighet för icke avskrivna statliga lån. Dessa möjligheter att förfoga över lager anskaffa— de för beredskapsändamål framstår som otillfredsställande efter- som lagren huvudsakligen har finansierats av de slutliga konsu- menterna och av staten.
Enligt det system som gäller för oljehandeln vid finansiering av tvångslagringen har den del av kostnaden för det ökade lagrings— målet, som inte täcks av statliga lån, finansierats genom bered- skapslagringsavgifter. För flertalet företag sker som ovan nämnts finansieringen genom en gemensam fond, där varje företag har sitt eget konto. De slutliga bidragen från fonden till det lagringspliktiga företaget är inte kopplade till det enskilda företagets andel i lagringsmålet. Detta medför en över— eller underkompensation för företag som minskar respektive ökar sin marknadsandel. Ett företag som minskar sin marknadsandel av en viss produkt erhåller ett överskott i fonden medan ett företag som ökar sin marknadsandel inte får täckning för kostnaden för sin andel i det ökade lagringsmålet. Underkompensation drabbar
i särskilt hög grad företag som blir lagringsskyldiga först när en avsevärd del av lagringsperioden har förflutit. Registrerade marknadsförändringar under programperioderna liksom också saldon i fonden vid programperiodens utgång vittnar om att de här än— givna effekterna varit ekonomiskt betydande. Sålunda har för vissa företag överskott om mångmiljonbelopp uppstått.
Motsvarande effekter uppstår för de företag som står utanför fonden liksom för de lagringspliktiga förbrukarna. Konsekvenser- na för förbrukarna blir emellertid inte lika vittgående eftersom kostnaderna för olja i regel utgör en relativt liten del av de- ras totala kostnader för sin verksamhet.
Enligt gällande regler skall det totala lagringsmålet fördelas mellan de lagringsskyldiga. Detta får till följd att ett nytill— kommande lagringsskyldigt företag förutom sin andel i ökningen av lagringsmålet för perioden, även får ta del i tidigare 1ag- ringsmål. Dessa tidigare lagringsmål har huvudsakligen finansie- rats genom beredskapslagringsavgifter, som tagits ut under tidi— gare perioder, och genom statliga bidrag. Det nytillkommande lagringspliktiga företaget måste finansiera sin andel i tidigare lagringsmål med eget eller upplånat kapitel. Motsvarande gäller om ett oljeföretag ökar sin marknadsandel eller en lagringsplik— tig förbrukare ökar sin förbrukning.
De skyddade och särskilt lokaliserade lagringsutrymmena är från och med lagringsperioden 1963-1969 huvudsakligen uppförda gemen- samt för de lagringsskyldiga oljehandelsföretagen och en lag— ringspliktig förbrukare genom SPL-bolagens försorg. Utbyggnaden har via beredskapslagringsavgifter och statliga anläggningslån finansierats genom lån från de lagringsskyldiga till det SPL-bo- lag, som har haft ansvaret för byggnationen och som äger anlägg— ningen. Låneformen har valts av skattetekniska skäl. Enligt gäl- lande konsortialavtal mellan delägarna i respektive SPL-bolag fördelas vid lagringsperiodens slut utrymmena i förhållande till företagens andelar i skyddad respektive lokaliserad lagring. Ef- ter samma grund fastställs företagens bidrag till finansiering— en i form av lån till SPL-bolaget. Bolagets styrelse äger enligt konsortialavtalet senare omfördela utrymme som har friställts genom att ett företags lagringsskyldighet har bortfallit eller minskat. Det enskilda företaget har inte rätt att få tillbaka sitt bidrag (lån) till SPL-bolaget men är däremot oförhindrat att disponera över det fysiska lagret av olja. Företaget är vi- dare skyldigt att återbetala de statliga lånen i den mån dessa inte har avskrivits. Ett nytillkommet lagringspliktigt företag har inte rätt att få disponera utrymme i en anläggning där ut- rymme friställs för lagring enligt det tidigare lagringsmål för vilket anläggningen ursprungligen har byggts. I ett sådant läge kan i stället dessa friställda utrymmen användas för kommande lagringsprogram av de i det ursprungliga lagringsprogrammet in- gående företagen eller disponeras för annat ändamål.
Som framgår av det föregående innebär det nuvarande systemet be- tydande nackdelar för företag som önskar etablera sig på markna- den respektive öka sin marknadsandel. Mindre oljeföretag kan tvingas att avstå från egen import eller att hålla nere försälj- ningen under 20 000 m3 per år för att på så sätt undgå lagrings— plikt. Ett oljeföretag som ökar sin försäljning av eldningsolja med 2 000 m3 per år från 19 000 till 21 000 1113 blir skyldigt att bygga upp ett tvångslager till en total investeringskostnad i storleksordningen 3,5 milj.kr. Denna investering skulle huvud- sakligen behöva finansieras på annat sätt än via influtna av- giftsmedel. Systemet verkar således i hög grad försvårande för etablering och marknadsexpansion.
Dessa negativa effekter av nuvarande system konstaterades redan av 1968 års oljelagringskommitté. Kommittén ansåg att ett ny- tillkommande företag verkligen kom i ett sämre läge än redan förut lagringsskyldiga och övervägde om särskilda övergångsbe— stämmelser borde införas ur rättvisesynpunkt för nytillkommande lagringspliktiga. Kommittén föreslog emellertid att inga sär- skilda bestämmelser borde införas för att underlätta etablering på marknaden för nytillkommande företag. Emellertid uttalade kommittén att - inom ramen för gällande dispensregler — borde möjlighet finnas att jämka lagringsskyldigheten för nytillkom- mande lagringsskyldiga, då från konkurrenssynpunkt direkt stö- tande orättvisor uppstod. Samtidigt påpekades dock att dispens- regeln endast borde utnyttjas i strängt begränsad omfattning och endast övergångsvis. överstyrelsen har under innevarande period endast i något fall och endast för kortare tid meddelat dispens från lagringsskyldighet för ett nytillkommande lagringspliktigt företag.
Under perioden har ett fåtal oljehandelsföretag blivit lagrings- skyldiga.
17.2.l.2 Olika alternativ för kommande oljelagringsprogram
Den av oss föreslagna utökningen av oljelagringen kan antingen ske i statens eller näringslivets regi eller genom en kombina- tion av båda dessa alternativ. Till en början kan erinras om skälen till att beredskapslagringen från dess införande år 1938 huvudsakligen har ombesörjts av näringslivet. Ett av de mest vä— gande skälen var att lagringen därigenom kunde ske som en inte- grerad del av den kommersiella verksamheten varvid kraven på om- sättning av lagren kunde tillgodoses. Omsättningskravet är fram— för allt aktuellt för motorbensin. Detta krav ansågs ej kunna tillgodoses på ett tillfredsställande sätt för det fall lagring— en skedde i statlig regi. En från beredskapssynpunkt önskvärd spridning av lagren åstadkoms även till viss del genom att de enskilda företagen ålades lagringsskyldighet. Vidare bedömdes staten inte disponera tillräckligt kunnande och erforderliga or- ganisatoriska resurser för att omhänderha lagringen.
Alternativet att lagra råolja, vilket starkt minskar kravet på omsättning, aktualiserades inte då landet tidigare saknade in- hemsk raffinaderikapacitet av mer betydande omfattning.
Vid tidpunkten för kontrollstationens förslag till utökad lag— ring hade raffinaderikapaciteten i landet byggts ut i en omfatt— ning som möjliggjorde en försörjningsberedskap på oljeområdet genom lagring av råolja i stället för som tidigare färdigproduk— ter. Efter driftstarten vid Scanraff AB:s raffinaderi vid Bro- fjorden sommaren 1975 kan ca 65 % av tillförseln till marknaden täckas av produkter från inhemska raffinaderier. Eftersom den av kontrollstationen föreslagna lageruppbyggnaden huvudsakligen syftade till att möta fredskriser och i viss mån avspärrnings— situationer behövde heller inga krav från skyddssynpunkt ställas på spridning av lagren. Det ansågs därför rimligt att den fort- satta lagringen skedde på det sätt som var ekonomiskt mest för- delaktigt. Som påpekas ovan under 17.1.5 kostnadsberäknade kon- trollstationen såväl alternativet färdigproduktlagring som rå- oljelagring. Råoljelagring framstod därvid som det ekonomiskt avgjort mest fördelaktiga alternativet. Det kan konstateras att råoljelagring dessutom skapar en större flexibilitet eftersom produktframställningen i viss utsträckning kan anpassas till de aktuella behoven under en kris. Vidare konstaterades att de in- vändningar som tidigare kunnat anföras mot en statlig lagring nu var i allt väsentligt undanröjda och att staten genom översty— relsen hade en lämplig organisation med kunnande på området för genomförande av den föreslagna råoljelagringen. Statlig råolje- lagringansägsinnebära avsevärda administrativa fördelar för tillsynsmyndigheten jämfört med lagring enligt nuvarande tvångs- lagringssystem.
Våra förslag till lagringsmål för oljor och oljeprodukter inne- bär dels en utökning av fredskrisreserven så att den bl.a. får en sådan omfattning att kraven enligt det internationella ener- giprogrammet uppfylls utan att krigs- och avspärrningsreserver- na behöver tas i anspråk, dels en utbyggnad av reserverna för krig och avspärrning. Krigsreservens utbyggnad är dock begränsad och berör endast några få produkter.
Vi har vid våra överväganden om fördelningen av lagringsansvaret för den kommande lagringen förutsatt att den fortsatta utbyggna- den av fredskrisreserven skall ske på samma sätt som tidigare, dvs. genom statlig lagring av i första hand råolja finansierad genom uttag av särskilda beredskapsavgifter. Vi ifrågasätter e- mellertid mot bakgrund av vad som ovan anförts om inte även ut- byggnaden av avspärrningsreserven delvis bör ske i form av råol- ja i statens regi. Vi anser det vara principiellt riktigt att de lager av olja som riksdagen beslutar om för att trygga energi— försörjningen i kristid och som ytterst bekostas av landets ol— jeförbrukare också ägs av staten. Genom statlig lagring undvikes de ovan under 17.2.1.l redovisade negativa konsekvenser som nu- varande tvångslagringssystem medför. En utökad statlig råolje— lagring innebär att den från beredskapssynpunkt önskvärda sprid- ningseffekten inte uppnås i samma omfattning, eftersom råolje— lager bör ligga i anslutning till raffinaderierna. I en avspärr- ningssituation förutsätts emellertid normala transportmöjlighe- ter föreligga varför kravet på spridning av avspärrningsreserven inte torde hindra att en mindre del av denna lagras i form av råolja.
Om lagringen under nästkommande lagringsperiod skall ske i sta- tens regi bör som första krav uppställas att lagren inte be- höver omsättas. Detta kan enligt vår mening endast ske genom lagring av råolja i så stor utsträckning att behovet av de om- sättningskrävande produkterna täcks i råolja. För en råoljelag- ring av denna omfattning måste det övervägas huruvida
- erforderlig raffinaderikapacitet finns inom landet — erforderlig transportkapacitet finns inom landet för distri— bution i kristid av färdigprodukter från raffinaderierna till
konsumtionscentra
— tekniska möjligheter finns för utbyggnad av bergrumsanlägg- ningar i anslutning till befintliga raffinaderier
— råoljelagring är gynnsammare ekonomiskt än motsvarande fär- digproduktlagring.
Vid råoljelagring bör även vissa mindre kvantiteter tillsatsme- del, t.ex. tetraetylbly, lagras genom överstyrelsens försorg.
17.2.1.3 Raffinaderikapacitet
Raffinaderikapaciteten - exklusive asfaltraffinaderier - inom landet beräknas enligt prop. 1975/76:124 uppgå till ca 65 % av vårt behov av oljebaserade bränslen och drivmedel år 1985.
Det krisförlopp som ligger till grund för vår bedömning av beho— ven under avspärrning förutsätter att importen successivt går ner samtidigt som konsumtionsbegränsande åtgärder sätts in. Un- der förutsättning att förutom merparten av fredskrisreserven ä- ven en mindre del av avspärrningsreserven lagras i råolja kan den totala råoljekvantiteten för såväl fredskris som avspärr- ning inklusive beräknad import raffineras inom landet under det av oss studerade tidsförloppet för en avspärrningssituation.
I en fredskris kan förväntas att importen kan upprätthållas i större utsträckning än under en avspärrning. Därmed blir även tillförseln av färdigprodukter betydligt större jämfört med en avspärrningssituation. Behoven av färdigprodukter bör sålunda med hänsyn till beräknad import och landets raffinaderikapacitet kunna täckas även om hela fredskrisreserven lagras i råolja.
l7.2.l.4 Transportkapacitet
Genom koncentrationen av raffinaderikapacitet till västkusten kommer i det fall beredskapslagringen sker i form av råolja sto— ra krav att ställas på möjligheten att vidaretransportera de vid raffinaderierna erhållna produkterna. Avgörande härvidlag är hu- vudsakligen tillgången på tankfartyg och järnvägstankvagnar.
Av de år 1975 från de svenska raffinaderierna uttransporterade kvantiteterna olja och oljeprodukter (inkl. bunkeroljor) gick 8,2 milj. ton med båt, 0,6 milj. ton med järnväg och 1,5 milj. ton med tankbil. Under en fredskris torde transporterna av olje— produkter som raffineras inom landet kunna ske utan större stör— ningar och i erforderlig omfattning. Möjligen kan problem upp-
komma vad avser transporterna med båt, då Oljebolagen endast i mycket begränsad omfattning äger i Sverige registrerat tankton- nage. Dessutom saknas garantier för att fartyg som normalt är sysselsatta med denna typ av transporter även under sådana om— ständigheter kommer att fortsätta sin verksamhet här i landet.
Sjötransporternas relativa betydelse kan under en avspärrnings- situation väntas öka jämfört med fredsläget. Av avgörande bety- delse är då att svenskt tonnage befinner sig i svenska farvat- ten. Detta gäller speciellt tankfartyg med avseende på behovet att transportera de raffinerade produkterna från raffinaderier- na på västkusten till konsumtionscentra på ostkusten. Under så- dana omständigheter blir möjligheten att med tankfartyg gå ge- nom öresund av stor betydelse.
Av det svenska produkttanktonnaget på mellan 3 000 och 42 000 ton dödvikt år 1975, vilket totalt motsvarar knappt 460 000 ton dödvikt, beräknas av det totala tonnaget ca 115 000 ton dödvikt kunna passera öresund med full last under en avspärrningssitua- tion. Det bör dock betonas att den andel färdigprodukter som under en avspärrningsperiod beräknas komma från beredskapslag- rad råolja och sålunda kan bli föremål för denna typ av trans- port är relativt ringa.
En slutsats som kan dras av det ovan anförda är att transport- problemen vad gäller råoljelagring torde kunna lösas under både en fredskris och en avspärrningssituation, i det senare fallet under förutsättning att ordinarie svenskregistrerat kusttank- tonnage kan behållas i svenska farvatten.
l7.2.l.5 Förläggning av lagringsutrymmen
överstyrelsen för ekonomiskt försvar har inventerat möjlighe— terna till utbyggnad av råoljeanläggningar, vid nu projekterade eller planerade lagringsplatser i närheten av raffinaderierna, i den omfattning som skulle erfordras för att lagra den utökade fredskris- och avspärrningsreserven i form av råolja. Det har därvid framkommit att överstyrelsen med säkerhet f.n. totalt kan bygga bergrum för inlagring av 5,3 milj. 1113 råolja. Dess—
utom anser överstyrelsen det möjligt att bygga ut för lagring av ytterligare 3,5 milj. m3 vid nu planerade lagringsplatser. För ytterligare en milj. m3 föreligger en viss osäkerhet vid be— dömningen av utbyggnadsmöjligheterna bl.a. beroende på ovisshe— ten vad gäller tillkomsten av ett nytt raffinaderi vid Brofjor- den. Förutom ovan nämnd utbyggnadskapacitet finns möjligheten att bygga anläggningar på andra platser än de nu planerade eller projekterade. Detta torde dock liksom för en del av de tidigare nämnda utbyggnadsmöjligheterna medföra ökade kostnader för la- gerutrymmena eftersom bl.a. kajer behöver byggas och inseglings- 1eder kan komma att behöva iordningställas.
l7.2.l.6 Ekonomisk dimensionering
Vi beräknar den ekonomiskt optimala fördelningen mellan råolja och färdigprodukter av den tillkommande lagringen med beaktande av angivna behov av färdigprodukter, varukostnader och beräknade lagringsanläggningskostnader.
Lagerbehov
Beredskapslagringsbehovet av färdiga produkter och behovet av utbyggnad av cisternanläggningar under det av oss föreslagna programmet framgår av den hemliga bilagan.
Val av råoljetyp
För valet av råolja måste följande faktorer beaktas, nämligen ut— bytestal, uppvärmningskrav, svavelhalt, anskaffningsmöjlighet och pris.
Med hjälp av överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Svenska Petroleum Institutet har uppgifter inhämtats från landets raffi— naderier om raffinaderiutfallet för olika råoljetyper vid normal kommersiell drift. Uppgifter rörande möjligheten till volymmäs- sig maximering av vissa produkter har även inhämtats. Det har därvid framkommit att de råoljetyper som ger ett utfall som bäst överensstämmer med behoven av färdigprodukter är lätta arabiska oljor och Nordsjöoljor.
Ett krav som bör ställas vid val av råolja för lagring är att oljans stelningspunkt är sådan att den kan lagras utan uppvärm— ning. De lätta arabiska råoljorna kräver ingen uppvärmning. Nordsjöoljorna däremot kan visserligen lagras utan värmning un— der kortare perioder men torde inte klara långtidslagring utan viss uppvärmning. Lagring av Nordsjöolja innebär således högre kostnader till följd av att lagringsutrymmena måste förses med
uppvärmningsanordningar.
Den lätta arabiska råoljan produceras i stora mängder och kan anses lätt att erhålla under normala förhållanden. Nedanstående tabell visar också att priset på t.ex. Arabian Light är relativt fördelaktigt jämfört med andra råoljor av motsvarande typ.
Tabell l7.l Importpriser (cif) för råolja första kvartalet 1976
Råoljetyp Cif-pris kr/m3 Arabian Light, 340 350 75 Iranian Light, 340 339 99 Iranian Heavy, 310 361 31 Murban and Zakum, 390 369 36 Kuwait, 310 355 25 Nigeria, 340 368 23 Umm Shaif 368 53 Quatar Marine, 360 359 26 Quatar Land, 40O 362z31 Ekofisk 358 68 USSR—crude 320 99
Vad beträffar svavelhalt är Nordsjöoljorna lågsvavliga och de
lätta arabiska oljorna normalsvavliga.
Vi väljer med hänsyn till vad ovan har anförts att vid beräk- ningarna utgå från lätt arabisk olja. Lagringen bör dock kunna ske även i annan råolja, t.ex. Nordsjöolja. Vi anser i likhet med vad som anförts i kontrollstationens betänkande att man i händelse av en kris får acceptera ett högre svavelutsläpp än el- jest för att erhålla nödvändig energi.
Denna råoljetyp ger vid normal kommersiell drift vid raffinade- rierna följande utbyte i färdiga produkter (volymprocent):
gasol 0,6 lättbensin 1,1 gasbensin 0,3 motorbensin 17,0 flygfotogen 2,2 övrig fotogen 0,2 motorbrännolja
tunna eldningsoljor ] 31,3 tjocka eldningsoljor 42,3
Varukostnader
Importpriserna för färdigprodukter återspeglar såväl priser på den s.k. spotmarknaden som avräkningspriser inom internationella koncerner. Avräkningspriserna baseras i viss utsträckning på verklig råoljekostnad. Importpriset för råolja överensstämmer vanligen med gällande marknadsnotering med tillägg för frakt till svensk hamn. Vi anser att medelimportpriserna för såväl rå- olja som färdigprodukter under första kvartalet 1976 kan använ- das för våra beräkningar av varukostnaderna även om den valda råoljetypen är lätt arabisk olja. Som ovan redovisas var under första kvartalet 1976 importpriset på Arabian Light 350 kr per m3, dvs. det anslöt nära till det genomsnittliga importpris som anges nedan. Genom att välja den senare pri5uppgiften erhålls
dock en eftersträvansvärd gemensam bas för alla beräkningar.
Varupriser (medelimportpriser under första kvartalet 1976):
kr/ton gasol 731 gjuterikoks 469
annan koks 425
kr/m3 råolja 357 motorfotogen 508 annan fotogen 447 reabensin 469 flygfotogen 472 gasbensin 387 motorbensin 466 motorbrännolja tunna eldningsoljor ] 418 tjocka eldningsoljor 3011)
]) Priset avser lågsvavlig olja Cisternkostnader och fyllnadsgrader
Anläggningskostnaderna_har beräknats i en särskild arbetsgrupp inom kommittén. Utgångspunkten för beräkningarna är kostnaderna för anläggningar som byggts under innevarande lagringsprogram. Dessa kostnader har framräknats till prisläget november 1975. För bergrumsanläggningar har även marginalkostnaden för utökning av en anläggning beräknats. Anläggningskostnaderna framgår av
bilaga 2.
Fyllnadsgraderna har i tidigare program angivits till varierande procentsatser för olika produkter. De skäl som anförts för att
använda lägre fyllnadsgrader än 100 % har bl.a. varit att dispo- nibelt utrymme måste finnas för att vid omsättning av lagren in- te behöva göra avkall på beredskapen. Avsikten har med andra ord varit att i händelse av att ett lagerutrymme tillfälligt töms
motsvarande kvantitet skall lagras i överkapacitetsutrymme i öv-
riga anläggningar.
Endast motorbensin torde kräva omsättning. Vi anger därför fyll- nadsgraden för motorbensin till 90 %. För övriga produkter anger vi fyllnadsgraden 100 %.
Vid vår beräkning av den ekonomiskt optimala fördelningen mellan råolja och färdigprodukter förutsätter vi vidare billigaste lag-
ringsalternativ (stora bergrumsanläggningar) för färdigprodukt- lagring och normalt kommersiellt utbyte ur råolja. Vi beräknar att anläggningskostnaderna för den del av råoljelagringen som överstiger totalt 6,8 milj. m3 ökar från 60 till 80 kr. per m3 på grund av att redan befintliga kajer etc. inte kan utnyttjas. Kostnadsjämförelsen sker exklusive mervärdeskatt. I beräkningar- na utgörs det ingående beredskapslagret av tvångslager enligt innevarande lagringsprogram, statliga lager av gasol, flygdriv— medel och eldningsolja samt de tre milj. 1113 råolja som besluta- des med anledning av kontrollstationens förslag.
Resultatet av beräkningen, som grafiskt redovisas i figur 17.1, är att råoljelagring upp till totalt ca 12 milj. 1113 är fördel- aktigare än motsvarande färdigproduktlagring. Den ekonomiskt op— timala fördelningen mellan råolja och färdigprodukter är f.n. lagring av 9,6 milj. 1113 råolja och resterande behov i form av färdigprodukter. Råoljelagring utöver 9,6 milj. 1113 blir mindre ekonomiskt fördelaktig på grund av att mängden överskottsproduk- ter stiger. Det blir med andra ord dyrare att lagra råolja för att täcka resterande behov än att lagra färdiga produkter. En råoljelagring om totalt 9,6 milj. 1113 ger ett raffinaderiutfall som täcker behoven av den omsättningskrävande produkten motor— bensin.
Det bör påpekas att om färdigproduktlagringen skall ske i nä- ringslivets regi enligt nuvarande tvångslagringssystem torde in- vesteringskostnaderna för lagringen öka väsentligt till följd av att mindre och därmed dyrare lagringsanläggningar samt lägre fyllnadsgrader används.
Kostnadsberäkningar
Vi kostnadsberäknar behoven av flytande fossila bränslen och drivmedel exklusive behoven för gasturbindrift men inklusive be- hoven av tjock eldningsolja för ammoniaktillverkning med ut- gångspunkt från den ekonomiskt optimala fördelningen av råolja och färdigprodukter. Vi räknar med två alternativ. nämligen dels att staten ombesörjer såväl lagring av råolja som spetskvantite- ter av färdigprodukter, dels att spetskvantiteterna som hittills
Fm.17J EkononuskdhnenmonemngavoUethngqxogmni1978—1984
Investe ring, MkrA
4800-
4700-
4600-
4500—
4400—
4300—
42003 tl % 6 # å '9 10 1'1 12 1'3 Total lagring
i råolja, M(m3)
Kommentar till figur 17.1
Kurvan uttrycker den ekonomiska avvägningen mellan lagring i rå- olja relativt lagring av färdiga oljeprodukter.
Kurvan börjar på 3 milj. 1113 råolja med hänsyn till år 1973 be— slutad råoljelagring. Det i denna punkt angivna investerings- behovet om drygt 4 500 milj. kr. anger sålunda kostnaderna för färdigproduktlagring av det föreslagna programmet.
lagras i näringslivets regi. I det senare alternativet förut- sätts dock staten lagra de kvantiteter eldningsolja som erford- ras för att dämpa vinterdispensens verkningar samt behovet av flygdrivmedel. Beräkningarna framgår av bilaga 3. Investerings- kostnaderna för programmet beräknas uppgå till ca 2 818 mil;.kr. om såväl råoljelagring som färdigproduktlagringen sker i statlig regi och till 2 863 milj.kr. om färdigproduktlagringen sker hos näringslivet enligt nuvarande tvångslagringssystem. I det senare fallet förutsätts dock att lagerökningsbehovet av gasol i S'n helhet tillgodoses av de lagringsskyldiga och att lagringen sker gemensamt för de lagringsskyldiga i stora bergrumsanläggningar. Skulle lagringen ske på annat sätt stiger kostnaderna för detta alternativ väsentligt.
17.2.2. Kommitténs förslag beträffande lagringsansvaret
Som anförs ovan anser vi att de av konsumenterna finansierade lagren i princip bör ägas av staten. Vi anser vidare att 1ag- ringen bör ske på ekonomiskt mest fördelaktiga sätt med veder- börligt hänsynstagande till bl.a. säkerhet, anskaffningsmöj ig- heter. flexibilitet. distributionsmöjligheter och administrativ enkelhet.
Vi finner att hinder ej föreligger för en utökad råoljelagr ng i den omfattning som enligt våra ovan redovisade beräkninga" är ekonomiskt betingad. Vi föreslår därför att de 3 milj. 1113 råolja eller oljeprodukter som riksdagen år 1975 har fattat principbe- slut om skall lagras i form av råolja samt att ytterligare 3,6 milj. 1113 råolja lagras. Denna lagring bör omhänderhas av över-
styrelsen för ekonomiskt försvar.
Resterande behov bör lagras i form av färdiga produkter. Deina lagring anser vi kan ske antingen hos näringslivet enligt niva- rande tvångslagringssystem eller - eftersom den enda omsättiings- krävande produkten motorbensin täcks genom råoljelagring - ista— tens regi. Statlig lagring blir enligt våra beräkningar billiga— re eftersom i vissa fall större lagringsanläggningar kan väljas. Eftersom den utökade lagringen i huvudsak hänför sig till at- spärrnings— och fredskrisreserven är kravet på omfattande sarid—
ning av lagren inte lika väsentligt som under tidigare program. Den större delen av avspärrningsreserven kommer alltjämt att lagras i form av färdiga produkter av de lagringsskyldiga vari- genom kraven på beredskapsmässig spridning och omedelbar grip— barhet tillgodoses. Sådan spridning som behövs av distributions— skäl kan tillgodoses inom ramen för ett statligt lagringsprogram. Vi anser det fördelaktigt att ansvaret för det kommande program— met inte är delat mellan stat och näringsliv. Om staten får det totala ansvaret för programmet kan ett enhetligt system för fi- nansieringen byggas upp. Vi förordar därför att staten tar an-
svaret även för den ökade färdigproduktlagring som vi föreslår.
Om lagringen av färdigprodukter för det kommande programmet skall ske hos näringslivet anser vi att denna skall ske på i hu- vudsak samma sätt som hittills. Våra överväganden om hur de ne- gativa konsekvenserna av nuvarande beredskapslagringssystem i detta fall skall kunna undvikas för kommande program redovisas
i kapitel 18.
17.2.3. Andel i äldre lagringsmål
Som ovan påpekas kommer till följd av nuvarande lagringsregler ett nyetablerat företag eller ett företag som ökar sin försälj- ning eller förbrukning av oljeprodukter att bli lagringsskyldigt respektive få ökad lagringsskyldighet inom ramen för tidigare lagringsprogram. Någon möjlighet att ekonomiskt kompensera sig för denna lagringsplikt genom bidrag eller särskilt pristillägg torde inte föreligga. De i programmen ursprungligen ingående fö- retagen har däremot fått täckning för sina kostnader för denna lagring dels genom statliga bidrag, dels genom att kompensera sig prisvägen bl.a. med beredskapslagringsavgifter. Detta medför — som anges i l7.2.1.l — svårigheter vid nyetablering och mark— nadsexpansion.
Vi har övervägt olika möjligheter att motverka de extra svårig- heter i fråga om beredskapslagringen som med nuvarande regler uppstår för nytillkommande lagringspliktiga företag och expan— derande företag genom att de blir delaktiga i äldre lagringsmål.
En möjlighet är att nuvarande bestämmelser ändras så att 1ag- ringsplikt för nytillkommande lagringsskyldiga företag inte in- träder för äldre lagringsmål. De lagringsmål som gäller vid ut— gången av innevarande period skulle fullgöras av de företag som är lagringsskyldiga vid periodens utgång och omfördelas varje år i förhållande till företagens aktuella basmängder. Detta al— ternativ har dock vissa nackdelar. Om de äldre lagringspliktiga företagens marknadsandelar totalt minskar genom nyetableringar skulle dessa företag komma att belastas med en i förhållande till basmängden ökad lagringsskyldighet. Även om dessa företag vid periodens ingång har fått full täckning för finansiering av äldre lagringsmål, skulle företagen till skillnad från nytill- kommande komma att belastas med löpande kostnader för en större lagerhållning än som svarar mot deras omsättning. Alternativet ger heller ingen lösning när det gäller expanderande företag.
Vi har även övervägt statliga kreditgarantier för att underlätta finansieringen för företag som blir delaktiga i äldre lagrings— mål. Ett sådant system innebär emellertid - förutom den begrän— sade stödeffekten av garantisystemet - endast tillfällig hjälp för ett företag som önskar etablera sig på marknaden eller ex- pandera över de gränser som medför lagringsplikt.
För att underlätta för företag att etablera sig på marknaden fö— reslår vi att ett företags förändring i basmängd endast i be— gränsad omfattning skall påverka företagets andel i äldre 1ag— ringsmål. Detta bör gälla såväl oljehandelsföretag som lagrings-
pliktiga förbrukare.
De äldre lagringsmålen kommer under innevarande lagringsperiod att ha fördelats senast per den 1 januari 1978 efter 1976 års basmängder. Vid den uträkning av basmängden 1977 och senare år, som skall ligga till grund för omfördelning av det äldre lag- ringsmålet för en viss produkt föreslår vi, att minskningen el- ler ökningen av basmängden för produkten i fråga halveras jäm— fört med 1976 års basmängd. För ett nytillkommande lagringsplik— tigt företag halveras hela basmängden vid uträkningen av före- tagets andel i det äldre lagringsmålet.
Vad beträffar skyddad och särskilt lokaliserad lagring enligt äldre lagringsmål anser vi det otillfredsställande att nytill— kommande lagringspliktiga kan tvingas att bygga bergrumsanlägg- ningar för tidigare skyddad och lokaliserad lagring till följd av att de inte har rätt att få disponera utrymme i bergrum av- sedda för denna lagring.
Vi föreslår därför att lagringsplikten i skyddad och lokaliserad lagring för kommande lagringsperiod fastställs till denlagrings— plikt, som gäller för enskilda företag vid innevarande lagrings- periods slut. Ett nytillkommande lagringspliktigt företag blir därför inte skyldigt att hålla skyddade eller lokaliserade lager enligt äldre lagringsmål.
Skulle brister i lagringen uppstå till följd av vårt förslag om frysning av lagringsplikten i skyddad och lokaliserad lagring t.ex. genom att lager blir ianspråktagna i konkurs, förutsätter vi att staten ges möjlighet att mot erläggande av avgift motsva— rande driftkostnaderna disponera de därmed friställda cisternut-
rymmen a .
De av oss föreslagna åtgärderna för att dämpa de negativa effek- terna av nuvarande tvångslagringssystem kan inte betraktas som slutliga lösningar. Vi föreslår därför att dessa frågor utreds
i särskild ordning.
17.2.4. Lagring för gasturbindrift
Den lagring vi föreslår för drift av gasturbinanläggningar måste i stor utsträckning ske i form av specialbränsle. Olika special- kvaliteter av tunn eldningsolja samt fotogen med särskilda krav på renhet kan ifrågakomma. Vilken typ av bränsle som erfordras för en viss gasturbinanläggning beror på ålder och typ av an— läggning. Enligt vårt förslag skall hälften av lagringen fullgö- ras i direkt anslutning till respektive anläggning.
Med hänsyn till att lagringen till stor del skall fullgöras med specialbränsle och i anslutning till anläggningarna — vilket gör
statlig lagring mindre lämplig - föreslår vi att lagringsplikt
införs för ägare av gasturbiner.
Investeringskostnaderna för denna lagring beräknas till högst 88 milj.kr.
17.2.5. Lagring för fartygsdrift i utrikes trafik
I avsnitt 16.1 konstaterar vi att beredskapslagring numera be- hövs för den utrikes sjöfarten. Nära till hands ligger att ge- nomföra detta genom att upphäva det undantag från lagringsskyl- digheten som gäller för denna sjöfart. Lagringsplikt skulle då inträda för säljare av marina bunkeroljor. Detta kan eventuellt till följd av höjda priser få den konsekvensen att bunkring för utrikes sjöfart på Sverige i allt större utsträckning sker i andra länder. En sådan utveckling skulle kunna innebära att de kommersiella lager av bunkeroljor i landet som är gripbara vid en kris minskar.Ävenden förbrukning på grund av vilka lagren be- räknas skulle i så fall bli mindre än som svarar mot lagringsbe- hovet.
Eftersom beredskapslagring av bunkerolja för utrikes sjöfarthit- tills inte förekommit kommer uppbyggnaden av lager inte - soniför andra oljeslag - att avse enbart en ökning av lagren utöver vo- lymen enligt nu gällande program. I stället måste hela det be— hövliga lagret anskaffas under programtiden. Detta kan enligt vår uppfattning enklast genomföras genom att staten lagrar den olja som enligt kapitel 8 och 9 erfordras för fartygs drift i utrikes trafik. Undantaget för olja för utrikes sjöfart från be- redskapslagringsskyldighet bör alltså kvartstå.
17.2.6. Lagring för en efterkristid
Investeringskostnaderna för lagring för en efterkristid enligt de i kapitel 12 angivna kvantiteterna kan anges till i storleks— ordningen 1 100 milj.kr. för alternativet med låg försörjnings- standard respektive 1 400 milj.kr. för alternativet med högre standard.
17.2 7 Lagringsskyldighet för raffinaderierna
Med hänsyn till att endast vissa av oljehandelsföretagen äger raffinaderier i Sverige finner vi inte anledning föreslå skyl- dighet för raffinaderierna att lagra råolja.
17.2 8 Naturgas
Som nämnts räknar vi inte med att naturgas kommer att introduce- ras i landet före år 1985. Skulle detta emellertid ske i sådan omfattning att övergång sker från eldningsoljor till naturgas måste däremot svarande lagring av eldningsolja ske (se SOU 1972 25). Vid den av oss föreslagna kontrollstationen bör frå- gan om naturgasintroduktion i landet uppmärksammas.
17.3 Koks för den metallurgiska industrin
Lagringen av kol och koks som råvara för den metallurgiska in- dustrin har tidigare skett i statens regi genom överstyrelsen för ekonomiskt försvar. Vi anser att lagringen även under kom— mande program bör ske i statens regi.
Investeringskostnaden för utökningen av lagringen beräknas till 160 milj.kr.
17.4 Gasbensin och olja för den kemiska industrin
17.4.1. Gasbensin
Den av oss föreslagna lagringen av råolja gör det möjligt att täcka en del av gasbensinbehoven för avspärrning. Vidare finns möjlighet att använda överskottet av lättbensin för drift av nu- varande krackeranläggning i Stenungsund. Detta överskott har därför avräknats. Vi anser att resterande behov av gasbensin bör lagras i statens regi.
Investeringskostnaderna för gasbensinlagringen beräknas till 215 milj.kr.
17.4.2. Olja för kimröksframställning
Vi föreslår att lagringen av den specialkvalitet av eldningsolja som erfordras för produktion av kimrök lagras i statens regi.
Investeringskostnaderna för denna lagring beräknas till 9 milj. kr.
17.5 Kärnbränsle
I kapitel 13 föreslår vi att ett beredskapslager av kärnbränsle byggs upp. Detta beredskapslager är främst avsett att möta för— sörjningskriser i fred. Med hänsyn till de normala intervallen mellan bränslebytena och den därmed sammanhörande uthålligheten i kärnkraftsystemet föreslås lagringen omfatta ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor som kommersiellt producerar elkraft.
F.n. upphandlas natururan och anrikningstjänster lång tid innan leverans sker. Med hänsyn till den ovisshet som råder på kärn- bränslemarknaden torde det i dag inte vara möjligt att med be— stämdhet kunna förutsätta att ett kärnbränslelager omfattande ett års ersättningsbränsle för samtliga nu beslutade och plane- rade reaktorer hinner byggas upp under den av oss föreslagna programperioden.
Kärnbränsle upphandlas av de svenska kraftföretagen genom det gemensamt ägda Svensk Kärnbränsleförsörjning AB, SKBF. I detta bolag äger staten utse hälften av ledamöterna i styrelsen samt ordföranden. Enligt Ake-utredningen föreslås en utökning av sta— tens inflytande i SKBF så att staten får utse två tredjedelar av styrelsen. Staten lämnar f.n. kreditgarantier till SKBF för in-
köp av anrikningstjänster och natururan.
Vi har övervägt att lagringen skulle ske genom statens försorg. Mot detta talar emellertid dels att vissa kontrakt, delvis av- sedda för beredskapslagring, redan tecknats för kärnkraftprodu- centernas räkning, dels utländska myndigheters krav på kontroll av kärnbränslet framför allt för att undvika att kärnbränslet
kommer på avvägar och används för produktion av kärnvapen. Flera länder uppställer som krav för försäljning att köparen skall va- ra kraftproducent. Enligt de bedömningar som gjorts av SKBF är det orealistiskt att tro att Nuclear Regulatory Commission i USA och Atomic Energy Control Board i Kanada skulle gå med på ett ä- garskifte av en del av redan ingångna kontrakt. Vad beträffar de sovjetiska kontrakten anser SKBF det omöjligt att bedöma hur de sovjetiska myndigheterna skulle ställa sig till ägarskifte. Vi anser mot denna bakgrund inte att statlig beredskapslagring av kärnbränsle i föreslagen omfattning är ett realistiskt alterna-
tiv.
Med hänsyn till svårigheterna att bedöma den framtida kärn- bränslemarknaden och med hänsyn till redan ingångna upphand- lingskontrakt anser vi det mindre lämpligt att föreslå skyldig- het för de enskilda kärnkraftproducenterna att lagra kärnbräns-
le.
Kraftindustrin har emellertid förklarat sig villig att bygga upp ett beredskapslager av kärnbränsle av den omfattning som föreslås i kapitel 13 under förutsättning att staten ställer kreditgarantier till förfogande för de erforderliga investe-
ringarna.
Eftersom staten har ett stort inflytande på kärnkraftsektorn bl.a. genom styrelserepresentation i SKBF och med hänsyn till
de speciella förhållanden som råder på kärnbränslemarknaden
och den ovisshet som präglar denna anser vi att beredskapslag— ringen bör kunna ske utan lagreglering. Avtal om beredskapslag— ringen bör träffas mellan överstyrelsen för ekonomiskt försvar och berörda kraftföretag i samråd med SKBF. Vi föreslår att sta- ten ställer för beredskapslagringen erforderliga kreditgarantier för vilka staten bör ha säkerhet i beredskapslagret av kärn- bränsle.
Vid beräkningen av investeringsbehovet för lagring av kärn- bränsle utgår vi från det nu planerade antalet reaktorer år 1985.
Något bestämt marknadspris på natururan kan mot bakgrund av det internationella försörjningsläget inte sägas existera. På grund— val av vissa nyligen gjorde köp av natururan och lämnade offer- ter räknar vi med två alternativ dels S 25/1b dels $ 40/1b uran.
Ärsbehovet av natururan för det årliga bränslebytet för 13 re— aktorer fr.o.m. år 1985 är drygt 1 600 ton. Härvid medräknas ej något från upparbetningsprocessen återfört uran eller plutoni- um. Angiven kvantitet uran motsvarar 4 290 000 lbs U3O8' Med angivna priser kan vid en växelkurs på 4:45 kr. per dollar in- vesteringsbehovet beräknas till 477 respektive 764 milj.kr.
Konverteringskostnaden har uppskattats till S 3,50/kg uran vil— ket ger en investeringskostnad på 26 milj.kr.
För anrikning beräknas kostnaden för de närmaste åren till S 100 000 per ton anrikningsarbete. För det årliga bränslebytet
i 13 reaktorer utan plutoniumåterföring går det åt 1 000 ton anrikningsarbete. Sålunda erfordras för anrikning av ett bered- skapslager 445 milj.kr.
Kostnader för bränsletillverkning beräknar vi till 550 kr/kg uran. Då det anrikade uranet för årligt bränslebyte enligt ovan väger ca 300 ton erfordras härför 165 milj kr.
Om lagring sker i form av anrikad uranhexafluorid erfordras ä- ven lagring av zirkaloy. Denna lagring kan ske i form av göt, analysgodkänd stång eller extruderade rör. Av dessa alternativ synes lagring i form av extruderade rör vara något billigare än en lagring av analysgodkänd stång beroende på att i det senare fallet måste lagras dubbelt så mycket som egentligen erfordras på grund av svinn vid själva rörframställningen. Praktiska skäl talar dock för att zirkaloylagringen sker i stång. Därvid er- fordras ca 200 ton till ett pris av 93 kr/kg, vilket ger en in- vesteringskostnad på 19 milj kr.
Investeringsbehoven för de båda lagringsalternativen kan sålun- da anges enligt följande:
Lager av anrikat uran och zirkaloy, Mkr
Uranpris $ 25/1b $ 40/lb Inköp av natururan 477 764 Konvertering 26 26 Anrikning 445 445 Zirkaloy 19 19 Summa 967 1 254
Till angivna summor tillkommer behov av investeringsmedel för behållare till uranhexafluoriden samt uppförande av ett central-
förråd.
Lager av färdigt kärnbränsle, Mkr
Uranpris
$ 25/lb $ 40/1b Inköp av natururan 477 764 Konvertering 26 26 Anrikning 445 445 Bränsletillverkning 165 165 Summa 1 113 1 400
Utslaget på den i kärnkraftverken producerade elenergin innebär uppbyggandet av ett beredskapslager av kärnbränsle ett påslag om ca 0,2 öre per kilowattimme för att täcka räntekostnaderna för lagringen.
SOU 1976:67 18 FINANSIERING 18.1 01je1agringsprogrammet
Enligt våra direktiv utgår vi från att kostnaderna för det nya oljelagringsprogrammet skall finansieras genom uttag av avgifter på beredskapslagrade produkter. Finansiering av det av oss före- slagna programmet skall ske under perioden 1978—1984.
För närvarande utgår avgifter för beredskapslagring i två for- mer. 01jehandeln tar ut en beredskapslagringsavgift för finansi- ering av tvångslagringen. Denna avgift består av en investerings- del (fonddel) och en driftkostnadsdel. Avgiften är baserad på de faktiska kostnaderna för beredskapslagringen av respektive pro- dukt. Vidare tar staten ut en särskild beredskapsavgift på vis- sa oljeprodukter för finansiering av statlig råolje- och eld— ningsoljelagring samt från den 1 januari 1977 för finansiering av fredskrislagring inom det petrokemiska varuområdet. Denna särskilda beredskapsavgift är baserad på andra grunder än kost- naderna för lagring av motsvarande kvantitet färdig produkt. 1 tabell 18.1 anges de avgifter för beredskapslagringsändamål som för närvarande utgår. Redovisningen där innefattar inte den höj- ning av den särskilda beredskapsavgiften med 10 kr. per 1113 mo- torbensin och 2 kr. per 1113 eldningsolja och motorbrännolja som enligt riksdagens beslut skall gälla under tiden 1977-1981 för finansiering av lagring för den petrokemiska industrin.
Tabell 18.1 Belastning per varuslag i november 1976 (kr. per m3, för gasol ton)
Varuslag Särskild Beredskapslag- Totalt beredskaps- ringsavgift (in— avgift vesteringsdel)
Gasol 18 18
Motorbensin 50 4 54 Fotogen 4 4
Motorbrännolja 5 17 22 Tunna eldnings- oljor 5 19 24
Tjocka eldnings-
oljor 5 12 17 1) Utgår t.o.m. den 30 juni 1979 18.1.1 Oljelagringsprogrammets omfattning
Från finansieringssynpunkt hänförs till det föreslagna oljelag— ringsprogrammet flytande fossila bränslen och drivmedel samt ä- ven råvaror för den petrokemiska industrin. Finansieringen av redan beslutad fredskrislagring för den petrokemiska industrin skall enligt riksdagens beslut ske genom uttag av en högre av— gift på oljeprodukter under femårsperioden 1977-1981. Vi behand- lar i detta sammanhang även finansieringen av den utökning av lagringen för avspärrning och krig för den petrokemiska indust— rin, som vi föreslår inom oljelagringsprogrammet.
Bränsle för gasturbindrift särbehandlas med hänsyn till de sär- skilda regler som vi föreslår för lagringsplikt för ägare av gasturbiner.
Vid beräkningen av avgifterna för finansiering av kommande pro— gram redovisar vi alternativ där samtliga produkter som avses bli föremål för beredskapslagring belastas med avgifter.
Den avgiftsbefrielse som tidigare förelegat för bunkerolja för utrikes sjöfart motiverades av att beredskapslager inte ansågs erforderliga eftersom vid planeringen total avspärrning förut— sattes under såväl krig som avspärrning.
Vi anser - med hänsyn till att det föreligger behov av bered- skapslager för utrikes sjöfart och flygtransporter - att även dessa förbrukarkategorier bör bidra till kostnaderna för upp— byggandet av beredskapslager. Vad gäller yrkandena om avgifts- befrielse för fiskefartyg delar vi 1968 års oljelagringskom- mittés uppfattning att eventuellt stöd till fiskenäringen bör utgå i annan form än genom befrielse från kostnader för den 01— jelagring som sker för fiskets räkning. Vi föreslår alltså inte avgiftsbefrielse för olja som förbrukas för drift av fiskefar-
tyg.
l8.l.2 Finansieringsbehov
Finansieringsbehovet under den kommande programperioden, dvs. enligt vårt förslag 1978-1984, avser först och främst den ökning som vi föreslår av beredskapslagringen, enligt kapitel 17 kost- nadsberäknat till ca 2 820 milj.kr. alternativt ca 2 865 milj.kr. Därutöver lägger vi fram förslag om finansieringen av följande:
- den år 1973 respektive år 1974 beslutade fredskrislagringen av 3 milj. 1113 råolja och 1 milj. m3 eldningsolja, i den mån finansieringsfrågan inte redan har lösts (se kostnadsberäk- ning i det följande),
- lagring av 3 milj. m3 råolja enligt beslut år 1975 (se kost- nadsberäkning i det följande),
— den år 1976 beslutade fredskrislagringen av petrokemiska rå- varor, i den mån finansieringsfrågan inte redan har lösts
(se kostnadsberäkning i det följande),
- den lagring av petrokemiska råvaror, kostnadsberäknad till 225 milj.kr. som vi föreslår i kapitel 10.
Lagring enligt beslut år 1973 och år 1974
Den år 1973 och år 1974 beslutade lagringen av 3 milj. m3 råol- ja och 1 milj. m3 eldningsolja kan, med de kostnader för råolja och anläggningar som vi kommit fram till i kapitel 17, kostnads- beräknas till totalt ca 1 690 milj.kr. Vid beräkningen av in—
täkter under föreslagen programperiod utgår vi från det prog- nosalternativ som programmet dimensioneras utifrån. De särskil- da beredskapsavgifter som utgår för finansiering av denna lag— ring kommer enligt uppgifter från riksskatteverket fram till det nya programmets början att totalt ha inbringat ca 940 milj. kr. Vid det nya Oljelagringsprogrammets ingång återstår således att finansiera ca 750 milj. kr. De särskilda beredskapsavgif- terna kan - om de tas ut enligt nuvarande principer till 1979-06-30 - väntas inbringa ytterligare ca 515 milj.kr.
Vid utgången av den period för vilken avgifterna har beslutats kan en brist om 235 milj.kr. beräknas föreligga.
Lagring enligt beslut år 1975
Enligt riksdagens beslut år 1975 skall ytterligare 3 milj. 1113 råolja eller oljeprodukter lagras. Enligt vårt förslag i kapi- tel 17 skall denna lagring ske i form av råolja. Denna lagring kostnadsberäknas till ca 1 250 milj.kr.
Lagring av petrokemiska råvaror enligt beslut år 1976
För den år 1976 beslutade fredskrislagringen inom det petroke— miska varuområdet har investeringskostnaden angivits till 520 milj.kr. Den beslutade höjningen av den särskilda beredskapsav— giften under perioden 1977-1981 kan beräknas inbringa totalt
ca 465 milj.kr. enligt nuvarande uttagsprinciper. En brist kom- mer således att uppstå om ca 55 milj kr. Fram till ingången av det nya oljelagringsprogrammet beräknas ca 90 milj.kr. tillfö- ras oljelagringsfonden. Således återstår vid nya programmets in- gång att finansiera ca 430 milj.kr.
Totalt medelsbehov under programmet Det sammanlagda behovet av investeringsmedel för kommande pro-
gramperiod uppgår sålunda sammanfattningsvis enligt tablån ne— dan till 5 475 milj kr. alternativt 5 520 milj.kr.
OLK förslag, bränslen och drivmedel ca 2 820 alt 2 865 milj.kr. OLK förslag, petrokemiska råvaror ca 225 "— Råolja och eldningsolja be- slutade år 1973 resp.år 1974 ca 750 "- Råolja beslutad år 1975 ca 1250 ”— Petrokemiska råvaror beslu- tade år 1976 ca 430 "-
5 475 alt 5 520 ”-
Redan beslutade avgifter beräknas totalt inbringa ca 1 920 milj. kr.
18.1.3. Finansieringsalternativ
I kapitel 17 redovisar vi två alternativ för ansvarsfördelning för den utökade oljelagringen. I det ena alternativet avses sta- ten ta ansvaret för hela utökningen av lagringen. I det andra alternativet skall de lagringsskyldiga bära ansvaret för viss färdigproduktlagring.
Vi föreslår att statlig lagring under den föreslagna programpe- rioden finansieras via särskild beredskapsavgift på i huvudsak samma sätt som f.n. sker.
Eftersom nuvarande särskilda beredskapsavgifter för tidigare be- slutad lagring inte kommer att täcka kostnaderna för denna lag- ring anser vi att det totala medelsbehovet för perioden 1978- 1984 bör beaktas vid fastställandet av särskilda beredskapsav- gifter.
Om nu gällande särskilda beredskapsavgifter (inklusive beslutad höjning därav från den 1 januari 1977) och nu utgående bered— skapslagringsavgifter (investeringsdelar), som finansierar nä- ringslivets tvångslager, sammantagna skulle utgå som särskild beredskapsavgift enligt nuvarande regler under perioden 1978— 1984 kan totalt ca 5 855 milj.kr. beräknas inflyta. Om även bun- keroljor för fartygs drift i utrikes trafik avgiftsbeläggs skul- le intäkterna öka med 215 milj.kr., under förutsättning att prog-
nostiserad försäljning uppnås.
Vid fastställandet av de särskilda beredskapsavgifterna kan oli— ka principer användas. Vi väljer att med utgångspunkt i de av oss beräknade kostnaderna redovisa olika alternativ för belast-
ning på produkterna. De alternativ vi beräknar är
- enhetsavgift, dvs. de olika produkterna belastas med lika stor avgift,
- produktvis belastning, dvs. avgifterna skall täcka kostnader- na för respektive produkt,
- enhetsavgift på samtliga oljeslag utom på motorbensin som be— lastas extra,
- prolongering av under år 1977 utgående totala avgifter för beredskapslagring.
Om kostnaderna under programperioden tas ut som en enhetsavgift skulle denna uppgå till 25 kr. per m3 (ton) och således belasta samtliga produkter som skall beredskapslagras utom gasbensin. Intäkterna under perioden skulle med denna avgiftsbelastning upp- gå till 5 560 milj.kr.
Om enhetsavgift skulle utgå och belasta samtliga produkter utom råvaror för stadsgasframställning, marina bunkeroljor för utri- kes trafik och flygfotogen behöver avgiften uppgå till 26 kr. per 1113 (ton).
En annan princip efter vilken avgifterna kan utgå är att låta varje oljeslag bära de kostnader som uppstår genom beredskaps- lagringen, produktvis belastning. I kalkylerna nedan förutsätts den till den 1 januari 1978 icke finansierade delen av år 1973 beslutad råolje- och eldningsoljelagring avse råoljelagringen.
De produkter som lagras i form av råolja beräknas bära sina kost— nader i proportion till raffinaderiutbytet varvid korrigeras för raffinaderiförluster och utbytet av gasbensin, vars kostnader så—
ledes täcks av övriga oljeslag. Finansieringsbehovet för råolja (inkl. anläggningar) uppgår till följande (milj kr):
Råolja beslutad år 1973 ca 750 Råolja beslutad år 1975 ca 1 250 Vårt förslag till råoljelagring ca l_540 Totalt ca 3 540
Efter hänsynstagande till fördelningen mellan lagring i råolja och lagring i färdigprodukter erhålls nedan redovisade belast— ning (kr/m3, ton) för de olika varuslagen. Behovet av investe- ringsmedel uppgår till 4 800 milj.kr. varvid 23 milj.kr. har hänförts till lagringen av petrokemiska råvaror på grund av att ett överskott av lättbensin erhålles, vilket kan användas för att ersätta gasbensin. Dessutom tillkommer medelsbehovet för rå— vara för den petrokemiska industrin om ca 655 milj.kr. Kostna- derna för denna lagring har nedan lagts som en enhetsavgift om 3 kr. per 1113 (ton) på respektive produkt.
Produkt Avgift (kr/m3 resp. ton) Gasol för stadsgas 67 övrig gasol 76 Lättbensin 24 Motorbensin 22 Flygbensin 23 Reabensin 27 Flygfotogen 60 övrig fotogen 20 Motorbrännolja och tunna eldningsoljor 27 Tjocka eldningsoljor 22
Med dessa avgifter beräknas 5 495 milj.kr. inflyta. Investeringsbehovet för stadsgasråvaror kan beräknas till 24 milj.kr. vilket ryms i det överskott som uppstår om ovan angivna avgifter tas ut. Investeringsbehovet för lagring av flygfotogen måste i sin helhet fördelas på övriga oljeslag om avgift härför ej skall tas ut på flygfotogenen. Det skulle innebära ca 1 kr. per m3 (ton). Avgiftsfrihet för marina bunkeroljor för fartygs
drift i utrikes trafik kan täckas med en höjning av avgifterna på motorbrännolja samt tunn och tjock eldningsolja med 1 kr. per
3 m .
Den nuvarande särskilda beredskapsavgiften är avsevärt högre på motorbensin än på andra oljeslag. Ett alternativ är att samma fördelningsprincip tillämpas för avgiftssättning under det nya programmet. Om den nya särskilda beredskapsavgiften på motorben- sin sätts till 100 kr. per 1113 kan övriga oljeslag belastas med 12 kr. per 1113 (ton). Totala intäkter kan då beräknas till ca
5 590 milj. kr. Med denna belastning skulle det vara möjligt att inte avgiftsbelägga stadsgasråvaror, flygfotogen och marina bun- keroljor för utrikes sjöfart.
En prolongering av under år 1977 utgående avgifter innebär som ovan redovisats följande fördelning på respektive produkter.
Produkt Avgift (kr/m3 resp. ton) Gasol 18 Motorbensin 64 Fotogen 4 Motorbrännolja 24 Tunna eldningsoljor 26 Tjocka eldningsoljor 19
Med denna belastning kan totalt under perioden beräknas inflyta 5 855 milj. kr. alternativt 6 070 milj. kr. beroende på om bun- keroljor för utrikes sjöfart avgiftbeläggs. överuttaget jämfört med det totala medelsbehovet motsvarar genomsnittligt ca 1,5 kr.
per 1113 (ton).
Om det andra alternativet för ansvarsfördelning väljs, dvs. att näringslivet skall ta ansvaret för viss färdigproduktlagring, måste avgifterna till denna del vara baserade på den faktiska investeringskostnaden för respektive produkt eftersom de lag- ringspliktiga förbrukarna annars inte får en mot lagringskostna- den svarande priskompensation.
De totala kostnaderna beräknas i detta fall till ca 5 520 milj. kr. varav 4 905 milj. kr. faller på staten och 615 milj. kr. på näringslivet.
Finansieringen av den statliga lagringen beräknas även för det- ta fall ske enligt några av de ovan redovisade metoderna:
Alternativ 1 enhetsavgift Alternativ 2 produktvis belastning, dvs. varje produkt bär sina egna beredskapskostnader Alternativ 3 enhetsavgift på samtliga produkter utom motorben— sin som belastas extra.
Näringslivet förutsätts täcka sina kostnader för lagringen med beredskapslagringsavgifter som tas ut på de olika oljeslagen så att dessa bär sina egna investeringskostnader.
De olika kombinationsmöjligheter som därvid erhålls redovisas i nedanstående tabell.
Tabell 18.2 Avgiftsbelastning per varuslag vid lagring i både näringslivets och statens regi
Näringslivet Staten
Alt.1 Alt.2 Alt.3 Gasol för stads- gas 0 22 67 12 övrig gasol 80 22 12 12 Lättbensin 0 22 24 12 Motorbensin 0 22 22 80 Flygbensin 0 22 23 12 Reabensin 0 22 27 12 Flygfotogen 0 22 60 12 övrig fotogen 0 22 20 12 Motorbrännolja och tunna eldningsoljor 0"! 22 22 12 Tjocka eldningsoljor 1 22 21 12 Summa intäkter, milj. kr. 673 4 891 4 920 4 925
Vi har i kapitel 9 föreslagit att staten lagrar eldningsolja utöver vad som anges som lagringsmål för år 1985. Förslaget har framlagts för att dämpa vinterdispensens negativa verkningar på uthålligheten. I beräkningarna ovan ingår kostnaderna för en sådan utökad lagring uppgående till 15 % av de lagringsmål för eldningsoljor som gäller för innevarande program. Om procent- satsen väljs till ett lägre värde kan avgiftsnivån sänkas med följande belopp.
Avgiftssänkning Utökad lagring Genomsnittligt Totalt % kr/m3 (ton) milj.kr. 10 0,8 182 1,6 365 0 2,5 547
Om viss del av lagringen under kommande program skall ske i nä- ringslivets regi föreslår vi vad avser oljehandeln vissa föränd— ringar för att mildra de i kapitel 17 berörda negativa konsek- venserna med nuvarande finansieringssystem. Sålunda bör, om det- ta alternativ genomförs, en ny beredskapsfond inrättas till vil- ken samtliga lagringspliktiga oljehandelsföretag åläggs skyldig- het att ansluta sig. Denna anslutningsskyldighet skall även gäl- la oljehandelsföretag vars lagringsskyldighet endast grundar sig på import. Influtna beredskapslagringsavgifter (investeringsde— lar) skall liksom i tidigare program inbetalas till fonden och därvid vara skattemässigt avdragsgilla. Till skillnad mot vad som gällt för tidigare beredskapsfonder skall utbetalade medel från fonden till företagen stå i direkt relation till respektive medlemsföretags andel i den tillkommande lagringen och således vara oberoende av inbetalade belopp. Detta innebär att över- respektive underkompensation inte uppkommer även om förändring- ar uppstår på marknaden. 18.2 Lagring för gasturbindrift I kapitel 17 föreslår vi att lagringsplikt skall införas för in-
nehavare av gasturbinanläggningar med en installerad effekt ö- verstigande fem megawatt. Kostnaderna för uppbyggnad av denna
lagring beräknar vi till högst 88 milj. kr. Vi anser att berör- da kraftföretag bör kunna finansiera denna lagring utan särskilt statligt stöd.
18.3 Koks för den metallurgiska industrin
Beredskapslagringen av koks för den metallurgiska industrin har tidigare finansierats över statsbudgeten. Vi föreslår ingen änd- ring härvidlag under kommande program. Vi föreslår sålunda att den av oss beräknade investeringskostnaden om 160 milj. kr för beredskapslagring av koks bestrids över statsbudgeten.
19 VISSA SÄRSKILDA FRÅGOR
19.1. Beredskapsbestämmelserna i Svensk Byggnorm
Enligt våra direktiv bör i anslutning till övervägandena om in- förande av nytt lagringssystem för kraft- och värmeverk beaktas de tekniska förutsättningarna för omställning till användning av ett alternativbränsle till olja. Med den målsättning, som vi föreslår skall ligga till grund för dimensioneringen av bered- skapslagringen och med anledning av de förslag som vi lägger_ fram i kapitel 14 om beräkning av lagringsskyldigheten för vär- meverken, torde frågan om omställning av verken till alternativ- bränslen och därmed omställningstiden som grund för uthållighet för lagringen inte kräva en prövning i detta sammanhang.
Vi vill emellertid erinra om de beredskapsbestämmelser rörande utformningen av värmeanläggningar som finns intagna i Svensk Byggnorm (SBN 1975). Dessa bestämmelser innebär att pannanlägg- ningar för uppvärmning av bostäder m.m. skall vara så utformade att omställning till eldning med vedbränslen kan genomföras u- tan omfattande ombyggnadsarbeten såvida inte särskilda skäl til undantag föreligger. Undantaget avser pannanläggningar med spe- cialpannor för olja, vilka skall kunna godtas under förutsätt- ning att tillräckligt lager av importbränslen anordnas. Enligt bestämmelserna skall beträffande storleken av sådant beredskaps- lager gälla särskilda förutsättningar. Den bakomliggande tanken har härvid varit att lagret skall täcka behovet under en bedömd omställningstid till inhemska bränslen.
Med hänsyn till det nära samband, som sålunda förutsätts komma att råda mellan bestämmelserna i Svensk Byggnorm och omfattning- en av tvångslagring för värmeVerken, är det angeläget att en
samordning av bestämmelserna på dessa båda områden kommer till stånd, som grundar sig på olika beredskapsåtgärders betydelse för uppvärmningsområdet. Vi anser emellertid att detta spörsmål ligger utanför vårt uppdrag men föreslår att frågan tas upp till övervägande i lämpligt sammanhang.
19.2 Åtgärder för att öka lagerhållningen av drivmedel inom jordbruket
Till oss har av regeringen för beaktande överlämnats motionen l975/76:1675 om åtgärder för en ökad lagerhållning av drivme- del inom jordbruket samt jordbruksutskottets utlåtande
(JoU l975/76:37) över motionen.
I motionen pekas på att jordbruket har blivit i hög grad beroen- de av tillgången på drivmedel och att jordbrukarna i regel har egna oljetankar för att ha behövliga drivmedel nära till hands. Denna lagring är genomsnittligt inte tillräcklig för att täcka ett års förbrukning. En ökad sådan lagring, tillräcklig för två års förbrukning, skulle enligt motionen ge den tidsfrist som er- fordras för en mera allmän omställning till gengasdrift. Såsom stimulans till ökad egen lagerhållning föreslås bl.a. fri an- vändningsrätt till det egna drivmedelslagret inom jordbruksdrif— ten även i en bristsituation.
Jordbruksutskottet framhåller i sitt betänkande att riksdagen under senare år behandlat motioner av i huvudsak samma innehåll. Motionerna har inte föranlett någon riksdagens åtgärd. Med an- ledning av att vi våren 1975 tillkallades för att utreda frågan om program m.m. för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. ef- ter år 1976 talade enligt jordbruksutskottet skäl för att nämnda motion överlämnades till oss för beaktande. Riksdagen beslöt i enlighet härmed (rskr 1975/76:310).
Vi har även från företaget Agro Oil AB erhållit en skrivelse som innehåller förslag om åtgärder syftande till samma mål som i den nämnda motionen. I skrivelsen framförs förslag om att finansie— ringsstöd bör utgå för att finansiera den utökade lagringen av drivmedel inom jordbruket. Något särskilt generellt tillstånd
att i_en krissituation använda olja från eget beredskapslager sägs däremot till skillnad från motionen ej vara erforderligt.
I vårt förslag till mål för beredskapslagringen av drivmedel in— går jordbrukets behov med samma försörjningsuthållighet som gäl— ler för andra samhällsviktiga områden. Det är dock av stort vär— de om ytterligare beredskapslagring, exempelvis i gårdscisterner vid jordbruken, kan tillkomma på privat initiativ.
Vi finner att jordbrukets behov av beredskapslager av drivmedel även framdeles bör tillgodoses inom den allmänna beredskapslag- ringen, varför vi inte föreslår några speciella åtgärder med an—
ledning av ovan nämnda förslag. l9.3 Oljelagringsrådet
Oljelagringsrådet inrättades i början av l958-l962 års oljelag— ringsprogram. Enligt sin instruktion har rådet till uppgift att såsom rådgivande organ biträda överstyrelsen för ekonomiskt för- svar i frågor av principiell betydelse eller eljest av större vikt, vilka rör tillämpningen av bl.a. lagen om oljelagring sant att verka för att beredskapslagringen av olja inom näringslivet når erforderlig omfattning.
Oljelagringsrådet lyder under regeringen. Det består av ordfö- rande, vice ordförande och ytterligare minst fem ledamöter samt erforderligt antal suppleanter, vilka förordnas för högst tre år. Regeringen förordnar även rådets sekreterare. överstyrelsen tillhandahåller biträdespersonal i övrigt samt ger rådet det un— derlag som rådet begär.
I den s.k. öEF—utredningens betänkande, Ny organisation för öEF (Ds H l976 4), läggs förslag fram om att för överstyrelsen bygga upp varuområdesinriktade råd, däribland ett energiberedskapsråd. Enligt utredningen bör råden vara direkt knutna till överstyrel— sen men ledamöterna bör utses av regeringen. Antalet ledamöter
föreslås vara högst tolv. Härtill kommer ordföranden, som bör
vara överstyrelsens generaldirektör eller i den utsträckning ge—
neraldirektören finner lämpligt, chefen för enheten för program— verksamheten. Föredragande i råden bör enligt utredningen nor— malt vara chefen för respektive föreslagen programunderenhet.
I råden föreslås ingå företrädare för berörda näringslivsorgani— sationer, arbetstagarorganisationer inom berörd del av närings— livet, statliga verk och andra samhälleliga organ som har upp— gifter inom respektive samhällsområde eller som på ett väsent— ligt sätt blir berörda av olika regleringsåtgärder i en kris samt organisationer som företräder konsumentintressen.
Enligt utredningen kan med en sådan rådsorganisation behovet av att tillföra överstyrelsen ytterligare kunskaper på olika sam— hällsområden tillgodoses samtidigt som det skapas möjligheter till samordning av berörda samhälleliga organs insatser för det ekonomiska försvaret. Vidare uppnår man att viktiga intressent- grupper blir företrädda i de föreslagna råden.
Rådens uppgift under normala fredstida förhållanden föreslås va— ra att biträda överstyrelsen vid planeringsarbetet inom respek— tive program. Rådens verksamhet bör härvid avse alla de olika uppgifter som åligger överstyrelsen inom ramen för respektive program. Utredningen förutsätter att överstyrelsen regelbundet förelägger råden viktiga ärenden inom respektive programområde, t.ex. försörjningsplaner, innan beslut i sådana ärenden fattas.
Det av utredningen föreslagna energiberedskapsrådet bör således få uppgifter avseende dels den övergripande planeringen av ener— giberedskapen, dels detaljplaneringen på bränsle— och drivmedels— områdena. Mot denna bakgrund bör enligt utredningen övervägas om inte energiberedskapsrådet bör överta de uppgifter som nu ålig- ger oljelagringsrådet, vilket i så fall skulle upphöra. Utred— ningen har delgivit oss sin uppfattning i denna fråga.
Enligt vad vi erfarit har oljelagringsrådet gjort sina huvudsak— liga insatser i början av nya oljelagringsprogram. Tillämpnings— och tolkningsfrågor som uppstått till följd av nya regler och ö- kande lagringsskyldighet har genom rådets medverkan givits lös— ningar som berörda parter kunnat acceptera och som kommit att
lägga grunden för en fast praxis. När resp. program efter något år funnit sin praktiska form, har rådets uppgift blivit mindre omfattande.
Vårt förslag till nytt oljelagringsprogram innebär att lagrings— skyldigheten för enskilda säljare och förbrukare fastläggs till de totala mängder som gäller enligt nuvarande program. På sikt torde tillämpningen av det nya programmet inte vålla större pro- blem. Vissa övergångsbestämmelser behövs dock som kan kräva sär— skilda överväganden under de första åren av programmet.
Enligt vår bedömning bör Oljelagringsrådets uppgifter kunna ö— vertas av energiberedskapsrådet om ett sådant inrättas enligt utredningsförslaget. Ett sådant råd synes dock på grund av sin storlek och sammansättning inte särskilt väl ägnat att lösa tillämpnings— och tolkningsproblem under det nya programmets första år. Vi föreslår därför att oljelagringsrådet tills vida— re bibehålls men att dess fortsatta existens omprövas i samband med den kontrollstation som vi föreslår. Om denna ordning accep— teras synes några ändringar i rådets sammansättning och ställ— ning nu inte behövliga.
20 FÖRFATTNINGSFRÅGOR
De författningar som för närvarande reglerar oljelagringen kan om våra förslag genomförs i huvudsak gälla oförändrade även un— der kommande lagringsperiod. Vissa ändringar i lagen (l957:343) om oljelagring m.m. är dock påkallade av förslagen om införandet av lagringsskyldighet för drift av gasturbinanläggningar samt begränsning av effekterna av förändringar i basmängd och frys— ning av lagringsplikten i skyddad och lokaliserad lagring. Yt— terligare några mindre ändringar föranleds av våra övriga för- slag.
I 4 5 första stycket lagen om oljelagring, m.m. föreskrivs att regeringen skall fastställa den mängd olja tillhörande var grupp som sammanlagt skall hållas i lager. Detta skall ske enligt grunder som riksdagen fastställt. I hittillsvarande program har dessa mängder i allmänhet ökat varje år och regeringen har årli— gen meddelat beslut om de totala lagringsmängderna. Enligt vårt förslag skall de sammanlagda lagringsmängderna inte längre öka. .Det blir därför inte nödvändigt med nytt regeringsbeslut varje år. Även detta överensstämmer med ordalagen i paragrafen. Någon ändring av denna behövs därför inte.
Det nu förordade förslaget för kommande lagringsprogram innebär inte - med undantag för lagringen för gasturbindrift — någon ut- ökad lagringsskyldighet för näringslivet. Med hänsyn härtill har vi inte ansett det påkallat att ompröva de låneföreskrifter, som gäller för de statliga lån som tidigare utgått för beredskaps— lagring av oljeprodukter.
Eftersom vi i kapitel l8 endast redovisar olika tänkbara avgifts— alternativ för den kommande lagringen har inte heller utarbetats
något förslag till ändring i lagen (l973:12l6) om särskild be— redskapsavgift för oljeprodukter.
Författningsförslagen framgår av bilaga 4. I det följande lämnas en specialmotivering till förslagen.
20.l Lagen om oljelagring m.m.
65
Paragrafen innehåller bestämmelser om lagringsskyldighet för för- brukare av olja. Enligt förslaget i kapitel l4 skall lagrings— skyldighet åläggas innehavare av gasturbinanläggning med en in— stallerad effekt om fem megawatt eller däröver. Om inte annat föreskrivs skulle de allmänna reglerna om lagringsskyldighet för förbrukare i denna paragraf bli tillämpliga. Avsikten är emeHer- tid att särskilda regler skall gälla för nämnda innehavare av gasturbin. På grund härav har till paragrafens tredje stycke fo- gats ett tillägg med innebörd att bränsle för produktion av el- kraft i gasturbiner med en installerad effekt som uppgår till fem megawatt eller mer inte omfattas av bestämmelserna i första och andra styckena.
6b5
I 5, 6 och 6 a 95 ges föreskrifter om vilka kategorier säljare och förbrukare som är lagringsskyldiga enligt nuvarande regler. Det framstår därvid som naturligt att reglera lagringsskyldig— heten för innehavare av gasturbiner i en därpå följande paragraf. En ny paragraf, 6 b, bör därför föras in i lagen.
I den nya paragrafen fastställs lagringsskyldighet att gälla för innehavare av gasturbin med en installerad effekt som uppgår till fem megawatt eller mer. Lagringsskyldigheten grundar sig således på installerad effekt och inte på tidigare förbrukning. Anled— ningen till detta är att gasturbinanläggningar vanligen används som reserv- och toppkraftaggregat. Förbrukningen blir därför mycket ojämn. En lagringsplikt grundad på tidigare förbrukning skulle därför inte ge den beredskap som erfordras för dessa an-
läggningar. För drift av gasturbiner erfordras i vissa fall tunn eldningsolja och fotogen med speciella krav på renhet. Erforder— ligt bränsle för drift av den aktuella gasturbinanläggningen skall således lagras.
Reglerna i 4 5 om bestämmande av lagringsskyldigheten är inte tillämpliga på lagerhållningen för gasturbindrift. Inte heller skall beräkningsreglerna enligt 7 & tillämpas.
De närmare bestämmelserna om lagringsskyldighetens omfattning och förläggning av lager bör beslutas av regeringen enligt de grunder som anges i kapitel 9.
7å
I 7 5 2 mom. förs en ny punkt in med innebörd att bränsle som sålts för nämnda gasturbiners drift inte skall inräknas i sälja— res basmängd. Enligt principerna för beredskapslagringen bör nämligen sådan olja inte medräknas vid beräkning av säljarens basmängd eftersom förbrukaren blir lagringsskyldig för oljan.
I överensstämmelse med vårt förslag i kapitel l7 bör ett tredje moment tillföras paragrafen. I detta moment stadgas att vid lag— ringsskyldighetens bestämmande efter utgången av innevarande lagringsperiod skall förändringar i basmängden i förhållande till l976 års basmängd endast beaktas till hälften.
8 a &
I 8 5 andra och tredje styckena finns bestämmelser om skyddad och särskilt lokaliserad lagring.
I kapitel l7 föreslås att den som vid utgången av innevarande period ålagts skyddad eller lokaliserad lagring även under kom; mande period skall vara skyldig hålla sådant lager till samma omfattning som fastställts att gälla för år l977. Enligt försla— get skall förändringar i den totala lagringsplikten sålunda inte slå igenom på den skyddade och lokaliserade lagringen.
En ny bestämmelse, 8 a 5, med denna innebörd föreslås nu bli in- förd i lagen. De särskilda bestämmelser som gäller lokalisering av lagringen för kraft— och värmeverken samt stadsgasverken av—
ses inte förändras av den nya bestämmelsen. Det påpekas i para-
grafen att den endast skall gälla då ej annat särskilt föreskri- ves.
20.2. Förordningen (l958 575) om avskrivning å vissa olje— lagringsanläggningar, m.m.
Bestämmelserna om förmånligare avskrivning och värderingsregler i beskattningshänseende beträffande skyddade lagringsanläggning— ar och beredskapslager har varit av stor betydelse för lagring- en. Det är angeläget att enskilda företag uppmuntras att förläg- ga även kommersiella lager i bergrumsanläggningar. Det finns därför behov av särskilt förmånliga avskrivningsregler för berg— rumsanläggningar även under kommande lagringsperiod. Vi föreslår på grund härav att bestämmelserna i rubricerade förordning får gälla också för den kommande lagringsperioden: Bestämmelserna bör avse skyddade anläggningar som blir färdiga senast det be- skattningsår för vilket taxering sker är l989. övriga föreslag- na förändringar i författningen är av redaktionell art.
RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN
] Reservation av den sakkunnige Bo Helmerson angående förslag till åtgärder för att dämpa effekterna av vin— terdispensen
l975 års oljelagringskommitté har liksom sina föregångare varit besjälad av ambitionen att så långt möjligt trygga försörjnings- beredskapen på oljeområdet. Förutom en uppbyggnad av de konven- tionella beredskapslagren i takt med en frikostigt beräknad kon— sumtionsutveckling föreslås också en avsevärd utbyggnad av de s.k. fredskrislagren. De sistnämnda skall år l985 utgöra inte mindre än 95 dagars fredsförbrukning. Det motsvarar en tidsmäs- sigt än större påfyllning av kris— och avspärrningsreserverna — eftersom i dessa situationer konsumtionsbegränsningar kommer att föreskrivas.
En ytterligare relativ förstärkning av försörjningsberedskapen för kris— och avspärrningstillfällen uppkommer genom kommitténs beräkningsmetodik. I varje kalkyl ligger kommittén på det högsta beredskapsalternativet. Samtidigt har vi avstått från de reduk— tioner av (delar av) föreliggande lager som den använda kalkyl— metoden motiverar. Slutresultatet innebär en internationellt sett exceptionell beredskapsnivå — och däremot svarande kostna- der för samhället.
Industrin har helhjärtat ställt upp i skapandet av den hittills— varande beredskapslagringen — inklusive fredskrisdelen. Jag kan också nu biträda de principiella grundtankarna i föreliggande förslag. I ett väsentligt avseende kan jag dock ej dela majori— tetens uppfattning. Det gäller de s.k. vinterdispenserna (av- snitt 9.5) och därmed sammanhängande ekonomiska frågor. Enligt
min uppfattning går kommittémajoriteten alltför långt i sin la— geruppbyggnadsambition - till ekonomiskt förfång för samtliga oljekonsumenter.
Hela den nuvarande kris— och avspärrningslagringen bygger i princip på l955 års oljelagringskommittés förslag. En grundtanke i detta var att beredskapslagringens omfattning skall beräknas också mot bakgrund av risken för isavspärrningar vintertid och därför samvariera med årstidsväxlingarna. Lagrens storlek skall också - i någon mån - anpassas till de förutsebara konsumtions— volymerna under olika tider av året. Båda dessa utgångspunkter motiverar en högre lagringsvolym under den kalla årstiden än un- der sommartid. Till denna välgrundade princip har samtliga där— efter verksamma oljelagringskommittéer anslutit sig. Det vill emellertid majoriteten i l975 års kommitté ej göra.
Det avgörande motivet för majoritetens ställningstagande tycks vara att vinteravtrappningen av eldningsoljelagren ger en icke acceptabel variation i uthållighetsförmågan. Vad som tills nu ansetts vara en fördel i lagerhållningen har därmed plötsligt blivit att betrakta som en nackdel. Något som helst reellt motiv för denna ståndpunkt anges ej. För att undanröja den föregivna nackdelen anser kommittén att en extra ökad investeringsvolym behövs — preliminärt kostnadsberäknad till 545 milj. kr. Därjäm— te skall de lagringsskyldiga åläggas en successiv upptrappning av lagren under hösten.
Jag kan inte dela uppfattningen att den konsumtionsanpassade la- gerhållningen nu innebär något hot mot försörjningstryggheten. Principiellt vill jag hävda att det är lika rimligt att söka an- passa den årliga lagerhållningen efter konsumtionsvolymerna som att dimensionera den långsiktiga beredskapslagringen efter be— räknad konsumtion. Det borde stå klart för envar att samhället har behov av ett större lager om en kris skulle inträffa den l januari än om motsvarande kris inträffar t.ex. i maj månad. Sam- hällets oljekonsumtion under de tre första månaderna av året ut— gör i själva verket nästan 40 % av hela den årliga konsumtionen.
Till det sagda kommer att vi under innevarande och kommande lag- ringsperioden genom fredskrislagret påfallande förstärker vår sammanlagda oljeberedskap. Ty uppenbarligen kommer — t.o.m. i första hand — de s.k.fredskrislagren att tillgripas i akuta kris- och avspärrningssituationer. Omfattningen av dessa lager överträffar vida de dispenskvantiteter som nu ifrågasatts.
Mot denna bakgrund ter det sig orimligt att nu föreslå att ned— trappningen avskaffas. Kommittémajoriteten förefaller inte hel— ler själv riktigt övertygad om nödvändigheten av detta. De al— ternativa beräkningar som presenteras tyder i vart fall på en tveksamhet om vilken omfattning en eventuell extra lagerför— stärkning skall behöva ha.
Parentetiskt må också tilläggas att kommittén på öEFzs material gjort elaborerade kalkyler beträffande konsumtionsvolymer och beredskapslagringsbehov l985. Dessa beräkningar upptar i själva verket en stor del av hela utredningsmaterialet. Det förefaller inte särskilt rationellt att dra ett streck över hela denna kal— kyl och på alldeles godtyckliga grunder bestämma sig för en ök— ning inte bara i enlighet med kalkylen utan därutöver en upp- trappning av l977 års lagringsvolym - och därmed storleken av den totala lagringen — om X antal %.
För den lagringspliktiga industrins vidkommande vill jag också motsätta mig förslaget om en successiv upptrappning av lagerhåll— ningen med början l augusti. Uppfyllandet av beredskapslagren är för de lagringspliktiga en integrerad del av den kommersiel- la verksamheten. Företagen utnyttjar uppdykande tillfällen att komma över billiga spotlaster och andra möjligheter att till lägsta möjliga kostnad fylla sina lager. På naturliga grunder sker därmed lageruppbyggnaden successivt. Och att märka är att såväl världsmarknadspriser som fraktsatser under senare delen av året normalt ligger på lägre nivå än under första och andra kvartalen. Nuvarande avtrappningssystem ger företagen möjlighet att förlägga inköpen till den tid som ur förvärvs— och likvid- synpunkt passar dem bäst. Med den (övriga) lageruppbyggnad som föreslås finns det uppenbarligen ingen anledning att beskära denna handlingsfrihet. Allra minst bör vi göra det mot bakgrund
av nuvarande internationella konkurrenssituation för de indust— riföretag som skulle drabbas av restriktionerna. Företagens fri— het härvidlag bör bibehållas.
Ovanstående överväganden leder fram till slutsatsen att den be- räknade totala kostnaden för lageruppbyggnaden fram till år l985 kan reduceras med 545 milj. kr. Enligt min mening bör utgående avgifter reduceras med ett häremot svarande belopp. Nedräkning- ens fördelning på de olika lagringsobjekten blir uppenbarligen beroende på hur avgifterna slutligen politiskt bestäms.
2 Reservation och särskilt yttrande av den sakkunnige Rolf af Klintberg och experten Lars Pehrzon angående förslaget att ålägga flygdrivmedel och marina bränslen för utrikes sjöfart avgift för beredskapslagring
I fråga om vår beredskap för fredskriser delar vi kommittémajo— ritetens uppfattning, att beredskapslagringen i fortsättningen skall omfatta såväl flygdrivmedel som marina bränslen för utri— kes sjöfart. Vår uppfattning är emellertid, att vare sig flyg— drivmedlen eller marina bränslen kan avgiftsbeläggas på sätt som majoriteten föreslår, utan att detta får betydande konsekvenser i form av minskade leveranser. Ett ställningstagande bör enligt vårt förmenande icke göras förrän det går att överblicka, vilka åtgärder som på detta område kommer att vidtagas i övriga väst— europeiska länder och framför allt våra nordiska grannländer. Om man av olika skäl icke kan avvakta frågans behandling inom International Energy Agency (IEA), torde spörsmålet kunna göras till föremål för övervägande inom Nordiska Rådet. Det skulle i så fall få ankomma på kontrollstationen att framlägga förslag till slutgiltig lösning av denna fråga.
3 Särskilt yttrande av experterna Nils—Gustaf Danielson, David Davidsson, Arne Kristenson och Nils Lundmark an— gående fredskrislagring av koks
Kommittén har vid sina överväganden huruvida fredskrislagringen inom energiområdet skall omfatta även koks och kokskol beslutat ej föreslå att sådant fredskrislager skall läggas upp. De motiv
kommittén anför för sitt ställningstagande är dels att produk— tionskällorna för kol och koks till övervägande del ligger inom den industrialiserade delen av världen varför produktionsstör— ningar i fred inte kan få lika snabba och omfattande konsekven— ser som när det gäller olja, dels att de störningar i tillför— seln av koks och kokskol som kan tänkas uppkomma till övervägan— de delen torde vara att hänföra till kommersiella störningar.
Av kommitténs redovisning av tidigare utredningar angående beho- vet av fredskrislagring framgår att frågan om fredskrislagring av koks och kokskol under senare år vid olika tillfällen väckts av öEF mot bakgrund av de erfarenheter överstyrelsen haft av bristsituationer bl.a. beträffande koks. Sålunda hade öEF l969— l970 ställt l00 kton koks till stålindustrins förfogande för att undvika allvarliga produktionsstörningar i en akut bristsitua— tion. Av redovisningen framgår vidare att Jernkontoret i sitt remissyttrande över öEF s förslag till fredskrislagring framhål— lit att den helt förändrade situationen på energimarknaden efter oljekrisen medfört att kolet blivit ett konkurrenskraftigt al— ternativ till olja. Ju högre oljepriser, desto attraktivare mås— te kolet bli för andra konsumenter än stålindustrin, vilka tidi— gare icke, i motsats till denna, av tekniska skäl varit hänvisa— de till kolet. Även om jordens koltillgångar är av betryggande storlek föreligger en betydande stelhet på utbudssidan, som gör att det tar förhållandevis lång tid att få till stånd produk-
tionsökningar.
Slutsatsen av de förhållanden som kommittén sålunda pekat på bör enligt vår mening vara att risken för att akuta bristsitua— tioner av fredskriskaraktär skall uppstå är betydande och efter oljekrisen större än exempelvis under l960—talet då liknande bristsituationer faktiskt inträffade. Av importen av kokskol l975 kom närmare hälften från USA och drygt hälften från öst— europa, främst Sovjet och Polen. Koksimporten kom praktiskt ta— get helt från EG—länderna främst från Tyskland (ca 50 %) och från Storbritannien (ca 35 %). I en eventuell framtida bristsi- tuation av fredskriskaraktär på oljeområdet måste man räkna med att kol och koks kommer att i inte ringa utsträckning få ersätta olja i kolproducerande länder. Det gäller både USA som numera
importerar en betydande och växande andel av sitt oljebehov och Västeuropa - inte minst Tyskland. I en oljekrissituation är det dessutom sannolikt att Sovjet och andra östeuropeiska stater kommer att vara restriktiva med leveranser av energiråvaror som kol och koks. Det finns sålunda enligt vår mening ett mycket nä— ra samband mellan störningar i oljetillförseln och bristsitua- tioner beträffande kol och koks. Till detta kommer de bristsi- tuationer som är specifika för kol och koks - exempelvis föror— sakade av en långvarig strejk i något av huvudleverantörsländer- na. Dylika situationer kan som erfarenheterna visat få betydande konsekvenser för den svenska försörjningen och därmed också för sysselsättningen. Att i sådana situationer i brist på ett sär- skilt fredskrislager tvingas utnyttja delar av öEF s beredskaps- lager för att undvika produktionsbortfall och friställelser av personal anser vi icke lämpligt med tanke på beredskapen för de allvarligare krislägen som beredskapslagret är avsett för.
Det svåra ekonomiska läge som den svenska stålindustrin befinner sig i och som i väsentliga avseenden torde komma att bestå under de närmaste åren kommer med stor sannolikhet att leda till att lagren hos de svenska stålverken av likviditetsskäl pressas ner till ett minimum. Det innebär att en bristsituation beträffande gaskol och koks som inträffar i samband med en oljekris eller av andra skäl mycket snabbt kan få konsekvenser för försörjning och sysselsättning.
Vi anser det därför angeläget att en fredskrislagring av koks — till viss del alternativt i form av kokskol — snarast kommer till stånd. Detta lager bör till en början omfatta en kvantitet motsvarande en månads normal förbrukning av koks vid nuvarande masugnskapacitet under antagande av 95 % kapacitetsutnyttjande vartill kommer förbrukning för sintringsverk, ferrolegeringsverk och gjuterier. Totalt innebär detta en årsförbrukning av
2 350 000 ton eller 200 000 ton/per månad.
Det bör ankomma på en blivande kontrollstation att föreslå om— fattningen av en fortsatt uppbyggnad av fredskrislagret av koks — alternativt kokskol - mot bakgrund av den dåvarande energisi—
tuationen i världen och i Sverige och utvecklingen inom den
svenska stålindustrin.
4 Särskilt yttrande av experterna Nils Angeberg, Nils— Gustaf Danielson, David Davidsson, Arne Kristenson och Nils Lundmark angående fördelningen i råolja och färdiga produkter av föreslaget lagringsprogram
Det av oljelagringskommittén framlagda förslaget till program för beredskapslagring av oljeprodukter m.m. efter år 1976 grun— das på de behov av lager som erfordras för att dels täcka IEA s beslut om beredskapslager (fredskrisreserv), gels_tillgodose be- hoven under avspärrning och krig (avspärrnings— resp. krigsre— serven) enligt den planeringsmetod som tillämpas vid de inom det ekonomiska försvaret bedrivna perspektivstudierna.
Kommitténs förslag innebär att de ökade behoven för fredskris och avspärrning till en betydande del skall täckas genom lag- ring av råolja, medan endast vissa spetskvantiteter skall utgö— ras av färdigprodukter. Som huvudsaklig motivering till denna fördelning anför kommittén att lagring av råolja är mindre kost- nadskrävande än lagring av färdigprodukter. Vidare åberopas att
- erforderlig raffinaderikapacitet finns inom landet
— erforderlig transportkapacitet finns för distributionen av raffinaderiprodukterna under fredskris och en avspärrnings- situation, i det senare fallet under förutsättning att ordi— narie svenskregistrerat kusttanktonnage kan behållas i svens- ka farvatten
- tekniska möjligheter finns för utbyggnad av bergrumsanlägg- ningar för lagring av råolja.
Vi har ingen erinran mot förslaget att lagringen för fredskris— ändamål sker i form av råolja, eftersom i ett sådant krisläge distributionstransporterna av färdigprodukter från raffinaderi- erna får förutsättas kunna fungera normalt. Däremot är vi långt ifrån övertygade om att så alltid är fallet under avspärrnings-
förhållanden av exempelvis den typ, som rådde under andra världskriget. Förutom att möjlig trafik genom östersjö—inloppen kan bli begränsad till svenskt vatten genom öresund, kan Fals— terbo—passagen liksom passagen av kuststräckor, där medelstora och större kusttankfartyg tvingas ut på internationellt vatten erbjuda betydande vanskligheter. Vi kan därför mot bakgrund av erfarenheterna från l940—talets avspärrningsår inte ansluta oss till kommitténs uppfattning att de sjöburna transporterna av färdigprodukter från raffinaderierna alltid medger en stör- ningsfri och obehindrad distribution inom landet. Med hänsyn till den svenska sjöfartsnäringens brydsamma situation bör stor vikt fästas vid det förbehåll, som kommittén anfört avseende sjötransporterna under en avspärrningssituation. Vidare måste beaktas, att järnvägstransportresurserna inte är tillräckliga för att helt ersätta sjötransporter, vartill kommer att landets största raffinaderi — Scanraff — inte är järnvägsanslutet. An— förda omständigheter talar mot en alltför stor koncentration till råolja av den framtida beredskapslagringen.
Kommitténs bedömning av möjligheterna till utbyggnad av lag— ringsutrymme grundar sig på uppgifter, som överstyrelsen för ekonomiskt försvar lämnat. Som kommittén också understrukit är bedömningarna osäkra. Den definitiva utbyggnadsmöjligheten i anslutning till raffinaderierna kan bestämmas först framdeles efter ytterligare undersökning och sedan klarhet vunnits om tillkomsten av det planerade statliga raffinaderiet vid Bro— fjorden. I den mån de av kommittén förutsatta utbyggnadsmöjlig— heterna av råoljeutrymmen skulle ha överskattats krävs lokali— sering till nya platser utanför raffinaderiorterna. Föreliggan— de vansklighet att nu säkert överblicka utbyggnadsmöjligheterna för beredskapslagring av råolja i anslutning till raffinaderi— erna talar för att ett kommande oljelagringsbeslut inte bör de- finitivt låsas vid den stora råoljemängd, som kommitténs för—
slag innebär.
Sett ur beredskapssynpunkt och mot bakgrund av att andra typer och förlopp av kriser än som legat till grund för kommitténs beräkningar kan inträffa, anser vi det olämpligt att så stor del av lagerutbyggnaden som kommittén föreslagit sker i form av
råolja. Starka skäl talar därför för att inte endast behoven
för krig utan också de beräknade behoven för avspärrning till— godoses genom lagring av färdigprodukter. Härigenom ernås en 0— medelbar tillgång till färdiga produkter inom konsumtionsområ- dena med därav följande säkrare och smidigare distribution i me— ra skärpta krislägen. En sådan lösning medger också en större handlingsfrihet vad beträffar ransoneringsåtgärder i en freds— kris, främsti fråga om motorbensin.
Vi föreslår sålunda följande lagerutbyggnad av råolja och får— digprodukter jämfört med kommitténs förslag:
Mått: tm3 gasol kton Vårt förslag Kommitténs förslag
Råolja 4 560 6 600 Gasol 97 9l Motorbensin 347 — Flygdrivmedel 324 284 Fotogen 24 ll Motorbrännolja och ]) tunna eldningsoljor l 902 l 273 Tjocka eldningsoljor1) l 8l5 953
]) inkl. Vinterdispensen
Med ledning av de kalkylvärden i fråga om oljepriser, cistern- kostnader och fyllnadsgrader, som kommittén tillämpat vid sina beräkningar av investeringskostnaderna för det nya oljelagrings— programmet, har vi beräknat motsvarande kostnader för det fall att lagringsbehovet för avspärrning och krig i sin helhet sker i form av färdigprodukter, medan återstående behov täcks genom lagring av råolja. Vi har härvid kommit fram till att vårt för— slag om fördelningen av lagringen mellan råolja och färdigpro— dukter medför en ökning av investeringskostnaderna med endast
ca 50 milj. kr. jämfört med kommitténs beräkningar, dvs. en kost— nadsökning av storleksordningen l,5 %. Denna kostnadsökning bör kunna inrymmas i den av kommittén beräknade avgiftsbelastningen på konsumenterna. Den av oss framräknade merkostnaden synes
måttlig för att tillgodose beredskapsintresset av den mera spridda lagring, som vårt förslag innebär.
Sammanfattningsvis bör sålunda enligt vår mening det kommande lagringsprogrammet i princip utformas så att beredskapslagring— en för fredskris baseras på råolja, medan avspärrningsbehoven i varje fall huvudsakligen lagras som färdigprodukter. En defini- tiv låsning enligt kommitténs förslag av fördelningen mellan rå- olja och produkter vad gäller avspärrningsreservens utbyggnad menar vi ur beredskapssynpunkt inte vara lämplig. Därtill kom— mer att ett lagringsprogram av förevarande storleksordning bör med hänsyn till ovisshet i fråga om flera faktorer, som påverkar de faktiska utbyggnadsmöjligheterna, inrymma möjlighet till en viss handlingsfrihet vid dess realiserande. öEF, som för statens räkning avses skola ombesörja utbyggnaden, bör sålunda ges möj— lighet att allteftersom planeringen för utbyggnaden av de erfor- derliga lagringsanläggningarna fortskrider, kunna föreslå rege— ringen den utformning av avspärrningslagringen, som - med rim- ligt hänsynstagande till beredskapsintresset — faktiskt förelig- gande utbyggnadsmöjligheter med beaktande av anläggningsstorle— kar, lokaliserings— och distributionsfrågor m.m. medger.
5 Särskilt yttrande av experterna Nils Angeberg, Nils— Gustaf Danielson och David Davidsson angående fyll- nadsgraden i lagringsanläggningar
Kommittén har utfört sina kostnadsberäkningar utifrån förutsätt— ningen att lagringsutrymmena skulle medge en lagring motsvarande l00 % fyllnadsgrad utom för bensin, för vilken produkt av om— sättningstekniska skäl fyllnadsgraden angetts till 90 %. Erfa- renheter från en mångårig beredskapslagringsverksamhet inom öEF ger vid handen, att det av en rad praktiska skäl inte är möjligt att exakt anpassa ett bergrumsutrymme till den varuvolym som skall beredskapslagras. Lagringsutrymmet måste omfatta en volym, som något överstiger varumängden, för att säkerhet skall finnas för att avsedd inlagring alltid verkligen skall kunna innehållas. Enligt vår mening bör utrymmet vara minst 5 % större än varu— mängden och kostnadsberäkningen därför baseras på en fyllnads—
grad av 95 % i stället för l00 %. Den sammanlagda merkostnaden härför kan beräknas till storleksordningen 60 milj. kr. vid den av oss föreslagna lagerutbyggnaden.
BILAGA l SORTFÖRVANDLING OCH FÖRKORTNINGAR
l Sortförvandling m.m.
För att ange multiplar av måttstorheter används prefix.
103
k(kilo) = = I 000 M(mega) = 106 = l 000 000 G(giga) = 109 = l 000 000 000 T(tera) = 1012 = l 000 000 000 000
Energi är arbete. Grundenheten enligt SI—systemet är joule(J). För elenergimängd används som beteckning wattimmar (lkWh=3,6 MQ. I vissa fall används tilläggen e resp. v för att ange att ener— gi- eller effektangivelse avser el resp. värme.
Som gemensam sort för olika bränslen används i kapitel 6 toe (ton ekvivalent olja med energiinnehållet l0 000 megakalorier per ton).
l toe = 10 Gcal = ll,63 MWh = 41,87 GJ
Angivelsen av total energi sker både i kWh och toe (eller mul- tiplar därav).
Effekt är energi per tidsenhet. Ett kraftverks eleffekt mäts i watt (eller multiplar därav). Även värmeeffekten mäts i watt.
CDL EBU EPU ERDA FBU IAEA IEA IEP LU 75 NJA OECD OKG OLK SBN SIND SKBF SKI SPI SPL III SSI URG UEF
Förkortningar
Centrala Driftledningen Energiberedskapsutredningen Energiprognosutredningen Energy Research and Development Administration Försörjningsberedskapsutredningen International Atomic Energy Agency International Energy Agency International Energy Program l975 års långtidsutredning Norrbottens Järnverk AB
Organisation for Economic Co—operation and Development Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB 1975 års oljelagringskommitté Svensk Byggnorm
Statens industriverk
Svensk Kärnbränsleförsörjning AB Statens kärnkraftinspektion
Svenska Petroleum Institutet
Svensk Petroleumlagring Tre AB Statens strålskyddsinstitut United Reprocessors GmbH överstyrelsen för ekonomiskt försvar
BILAGA 2 KOSTNADSDATA FöR BYGGNATION AV OLJELAGRINGSANLAGG— NINGAR1)
l Uppdraget
Arbetsgruppen har haft till uppdrag att beräkna kostnader för oljelagringsanläggningar såväl ovan jord som i berg för bl.a. gasol, bensin och oljor. Dessa beräkningar är avsedda att ligga till grund för totala kostnadsberäkningar av programmet.
2. Beräkningsmetod 2.l Allmänt
Arbetsgruppen har i likhet med l968 års oljelagringskommitté ut- gått från de faktiska kostnaderna för tidigare uppförda anlägg— ningar. Framräkning av kostnaderna har skett till kostnadsni- vån 1 november 1975. Kostnaderna anges exklusive mervärdeskatt. Vissa typstorlekar på anläggningar har kostnadsberäknats. Vida- re har i vissa fall marginalkostnaden för utökning av anlägg-
ningarna beräknats.
De volymer på anläggningar som anges i det följande avser ge— nomgående den volym olja som kan lagras i anläggningarna.
2.2. Ovanjordscisterner
För ovanjordscisterner har kostnaderna beräknats med utgångs— punkt från under nuvarande period byggda cisterner. En enkätun—
1) Rapport från oljelagringskommittens arbetsgrupp för beräk— ning av kostnader för byggnation av oljelagringsanläggning— ar.
240
dersökning har genomförts avseende under perioden byggda cister— ner inom oljehandeln och industrin. Ur denna enkät har medel- storleken på cisterner för skilda produktslag beräknats. Medel— priset per m3 har framräknats till prisnivån i november l975 på basis av konsumentprisindex med användande av de faktiska kost— naderna för cisterner inklusive fundament och invallning samt schablon för kostnader för utrustning. Jämförelser har även gjorts med de beräkningar som gjordes av l968 års oljelagrings— kommitté framräknade med konsumentprisindex till prisnivån i no— vember l975. överensstämmelsen är god. Vidare har ett par större oljebolag tillfrågats om de uppskattade kostnaderna för en lO 000 m3 bensincistern och en 2 000 m3 3 000 m3 cistern för tjocka eldningsoljor och för gasolcister—
bensincistern samt en
ner.
2.3 Bergrumsanläggningar
För bergrumsanläggningar har kostnaderna beräknats med utgångs— punkt från de anläggningar som uppförts under innevarande lag— ringsperiod genom Svensk Petroleumlagring III AB (SPL) och över— styrelsens för ekonomiskt försvar (OEF) försorg. Dessa redovisas separat eftersom öEFzs anläggningar vanligtvis är betydligt större och i många fall sambyggda med exempelvis kommuners lag— ringsanläggningar företrädesvis i importhamnar. Flera av dem har även ett lägre fortifikatoriskt skydd och enklare utformning av distributionsanläggningar och reservutrustning än de av SPL upp— förda. De sistnämnda är vanligen förlagda inne i landet. Kostna— derna har räknats fram till prisnivån i november l975 på inom byggnadsbranschen traditionellt sätt.
3 Beräkningar för ovanjordscisterner
3.l Allmänt
För samtliga typer av cisterner (bensin, tunna eldningsoljor, motorbrännolja, tjocka eldningsoljor) har oljebranschens och in—
dustrins cisterner räknats samman. För varje grupp har en medel—
storlek bestämts såsom ett medelvärde på samtliga cisterner inom
gruppen byggda under åren 1970—1975. Bensingruppen är ur sta- tistisk synpunkt mycket liten - endast 5 cisterner - varför me— delstorleken kan ifrågasättas.
3.2 Beräkningsmetodik och investeringskostnader
Från respektive företag har infordrats uppgift om faktisk kost— nad vid tidpunkten för byggnationen av färdig cistern med funda- ment och eventuell invallning. Dessutom har uppgift begärts om s.k. kringkostnader d.v.s. kostnader för aktuell installation av olika slag t.ex. rörledningar, pumpar, värmeväxlare, avlopp m.m., kostnader för projektering och kontroll samt markkostna- den för av cisterner ianspråktagen mark.
Kringkostnaderna har uppfattats olika av uppgiftslämnarna bl.a. beroende på svårigheten att t.ex. fastställa hur stor del av an- slutande installationer som skall medtagas. Arbetsgruppen har därför med utgångspunkt från lämnade uppgifter fastlagt schab- lonvärden för installationer, projektering och kontroll samt markkostnader. Dessa värden har antagits gälla för l970. För dessa och för tidpunkten efter l970 har kostnaden framräknats till prisnivån i november l975 på basis av konsumentprisindex.
3.3 Bensincisterner
För cisterner över 8 000 in3 har följande schablonkostnader till- lämpats (l970):
Installation lOO OOO:- Projektering och kontroll lOO 000:> Markkostnad l00 000:- Summa 300 000:-
för l972 är motsvarande kostnad 350 000:- för 1974 "— 400 000:- för 1975 "— 450 000:—
Om de av uppgiftslämnarna använda värdena för kringkostnader tillämpas framräknade till prisnivån i november 1975 ger dessa ett totalt medelvärde på kr. 47l OOO:-. överensstämmelsen är således acceptabel.
Medelstorleken för uppgivna bensincisterner är cirka l3 000 m3. Medelpriset per kubikmeter framräknad till prisnivån i november 1975 på basis av kon5umentprisindex och med användande av fak- tiska cisternkostnader inklusive fundament och invallning samt schablon för kringskostnader utgör kr. l50:-.
Arbetsgruppen har med anledning av den ifrågasatta medelcistern- storleken sökt göra en beräkning på kostnaden (november l975) för en bensincistern om lO 000 m3. Därvid har flera metoder an— vänts.
a) På basis av l968 års priser (förra oljelagringskommitténs material) samt schablon för vissa kringkostnader och medel- kostnad för fundament och invallning av olika slag uppräknat till prisnivån i november l975 enligt konsumentprisindex. Denna metod ger en enhetskostnad av kr. l80:-/m3.
b) Ett större oljebolag har tillfrågats vad en lO 000 m3 cis- tern skulle kosta att bygga vid denna tidpunkt. Med ett en- kelt fundament och betonginvallning samt inklusive projekte— ring och kontrollkostnader har medelpriset angetts till kr. l32:—/m3. Om tillägg för installation och mark görs med kr. 230 000:— samt tillägg för fundament vid sämre grundför— hållanden görs med kr. 125 OOO:— blir enhetskostnaden kr. l68:—/m3.
c) Kostnaden för cisterner av medelstorlek (7 000 m3) beräkna— des av förra oljelagringskommittén till kr. llO:-/m3. Om kon— sumentprisindex appliceras på detta pris fram till prisnivån i november l975 blir enhetspriset kr. l85:—/m3.
Gruppen föreslår att kr. l50:—/m3 respektive kr. l65:—/m3 används vid beräkningar för cisterner om l3 000 m3 respektive lO 000 m3.
Gruppen har även gjort motsvarande kalkyl för en cistern på 2 000 m3 (för stadsgasverk) med följande resultat:
a) På basis av l968 års priser har framräkning skett till pris— nivån i november l975 enligt konsumentprisindex, vilket ger ett enhetspris av kr. 345:—/m3.
b) Det tillfrågade oljebolaget har på motsvarande sätt som för lO OOO m3-cisternen beräknat dagskostnaden för en 2 000 m3 cistern och kommit fram till kr. 230:-/m3 som enhetspris. Om till denna kalkyl läggs kostnader för fundament vid säm- re grundläggningsbetingelser, installationer och mark med sammanlagt kr. lOO 000 - blir enhetskostnaden kr. 280:—/m3.
Gruppen föreslår att enhetspriset kr. 3OO:—/m3 används vid be-
räkningar. 3.4 Cisterner för tunna eldningsoljor och motorbrännolja
För tunna eldningsoljor och motorbrännolja har följande schablo- ner för kringkostnader tillämpats (l970 års prisläge):
Installationer lOO OOO:— Projektering och kontroll 50 000:— Markkostnader 50 OOO:- (cistern ( l0 000 m3) " lOO ooo:- (cistern 210 000 m3)
för l97l har samma kostnad använts
för l972 är motsv. kostnad 230 OOO:- resp. 285 000:— för l973 ”— 250 OOO:- " 300 000:— för l974 och l975 är motsvarande kostnad 280 OOO:— resp. 335 000 —.
Om de av uppgiftslämnarna använda värdena för kringkostnader tillämpas och framräknas till prisnivån i november l975 ger des— sa ett totalt medelvärde på kr. 290 OOO:- respektive kr. 485 OOO:-. Överensstämmelsen med schablonen är acceptabel.
l97l l972 l973 l974
Medelstorleken för uppgivna cisterner för tunna eldningsoljor (26 st.) utgör l3 600 m3. Medelpriset framräknat till november
1975 på basis av konsumentprisindex och med användande av fak- tiska cisternkostnader inklusive fundament samt schablon för kringkostnader utgör kr. llO:-/m3.
Förra oljelagringskommittén konstaterade att medelcisternstorle— ken l968 var l3 000 m3 och medelpriset kr. 65:-/m3. Om detta pris framräknas till prisnivån i november l975 på basis av kon— sumentprisindex ger det ett pris på kr. llO:-/m3.
Gruppen föreslår att enhetspriset kr. llO:—/m3 används vid be-
räkningar. 3.5 Cisterner för tjock eldningsolja
För tjockoljecisterner har följande schabloner för kringkostna- der tillämpats (1970 års prisläge): *
Installationer 200 OOO:- (cistern =:l2 000 m3)
300 ooo:- (cistern :>12 000 m3) Projektering och kontroll 50 OOO:- (cistern :>12 000 m3) Markkostnader 50 OOO:— (cistern =:l2 000 m3)
100 000 - (cistern :>12 000 m3)
För åren l97l—l974 har följande värden använts:
Installationer Proj. o kontroll Markkostnad
stor liten stor liten
325 000:- 306 000:- 55 OOO:- llO 000:- 57 000:— 350 OOO:- 268 000:- 60 000:— 120 000:- 60 000:— 375 OOO:- 252 000:- 65 000:- 125 OOO:— 63 000:— 400 000:— 228 000:— 70 000:- l35 000:- 77 000:-
Om de av uppgiftslämnarna använda värdena för kringkostnader tillämpas och framräknas till prisnivån i november 1975 ger des— sa för stor cistern kr. 79l 000:- och för liten kr. 420 000:-. Motsvarande värden enligt schablon är kr. 689 OOO:— för stor cis—
tern och kr. 459 000:— för liten cistern. överensstämmelsen är acceptabel.
Medelstorleken för uppgivna tjockoljecisterner (l9 st.) utgör l9 000 m3. Medelpriset framräknat till prisnivån i november l975 på basis av konsumentprisindex och med användande av faktiska cisternkostnader inklusive fundament, isolering, värmeslingor etc. samt schablon för kringkostnader utgör kr. ll5:—/m3.
Förra oljelagringskommittén konstaterade att medelcisternstorle- ken l968 var l3 000 m3 och medelpriset kr. 8O:—/m3, vilket pris inkluderar del i uppvärmningsanordningar (ca lO %) och del i vä— gar och körplaner (ca 2 %). Uppräkning till prisnivån i novem— ber l975 av ovanstående enhetspris på basis av konsumentprisin— dex ger ett enhetspris november l975 av kr. l35:—/m3. Beaktande den mindre cisternstorleken l968 föreligger god överensstämmel— se.
Med hänsyn till gemensamma uppvärmningsanordningar, vägar och körplaner etc. bör priset kr. ll5:—/m3 uppräknas med l2 %, vil— ket ger ett enhetspris av kr. l29:—/m3.
Arbetsgruppen föreslår att enhetspriset kr. l3O:—/m3 används vid
beräkningar.
Arbetsgruppen har även gjort en_kalkyl över investeringskostna—
derna för en tjockoljecistern om 3 000 m3.
a) På basis av l968 års priser har framräkning skett till pris— nivån i november l975 enligt konsumentprisindex. Detta ger ett enhetspris av kr. 260:—/m3. Härvid har antagits ett me- delvärde mellan ett enkelt fundament (sand) och ett mer kom— plicerat (pålat).
b) Det tillfrågade oljebolaget har på motsvarande sätt som för tidigare nämnda bensincisterner beräknat dagskostnaden för en 3 000 m3 tjockoljecistern och kommit till ett enhetspris av kr. l60:—/m3. Om till denna kalkyl läggs kostnad för fun—
dament vid sämre grundläggningsbetingelser, installationer
och mark med sammanlagt kr. 460 OOO:— erhålles en enhets- kostnad av kr. 3l3:—/m3. !
c) I enkätundersökningen finns en cistern om 3 000 m3 redovi- sad. Enhetspriset för denna är kr. 320:—/m3.
Arbetsgruppen föreslår att enhetspriset kr. 300:-/m3 används vid beräkningar.
3.6 Gasolcisterner
Arbetsgruppen har med utgångspunkt från offert på en sfärisk ga- solcistern om 2 000 m3 gjort en totalberäkning av kostnaden för ett sådant cisternbygge, inklusive kringkostnader. Enhetspriset för denna är kr. l 600:—/m3. Arbetsgruppen föreslår att detta enhetspris läggs till grund för beräkningar.
Arbetsgruppen har även infordrat offerter på liggande cylindris- ka cisterner om lOO m3 och 200 m3. Inklusive kringkostnader är enhetspriset för dessa kr. 2 800:—/m3 respektive kr. l 850:—/m3. Arbetsgruppen föreslår att dessa enhetspriser läggs till grund
för beräkningar. 4 Bergrumsanläggningar 4.l Allmänt
Arbetsgruppen har som material för sina beräkningar haft de an— läggningar som uppförts av SPL och öEF under innevarande lag— ringsperiod. Gruppen har gjort separata beräkningar för de ur skyddssynpunkt skilda anläggningstyperna A, B och C omfattande anläggningar för bensin, eldningsoljor och gasol samt oskyddade anläggningar för råolja. Eftersom de av SPL och öEF byggda an— läggningarna skiljer sig med avseende på såväl storlek som ut— rustning redovisas dessa var för sig.
Kostnaderna har framräknats till prisnivån i november l975 med hjälp av byggnadsentreprenadindex. Kostnaderna har därvid förde— lats på huvudindexgrupper varefter ökningen inom respektive in-
dexgrupp beaktats. Med utgångspunkt från det sålunda framräkna— de priset på respektive anläggning har cirkakostnaden per m3 och den tillkommande cirkakostnaden per m3 för utökning av res—
pektive anläggning beräknats. 4.2 SPL—byggda anläggningar 4 2.l A-anläggning
Under innevarande period har endast en A-anläggning byggts i SPL:s regi. Det är en anläggning om tre cisterner som räknats upp till lOO 000 m3. kostnaden för denna är kr. i7o:—/m3 och den tiålkommande kostnaden för utökning av anläggningen kr. 60:—/m .
4.2.2 B-anläggning
Under innevarande lagringsperiod har SPL byggt ett antal B-an— läggningar. Samtliga anläggningar har en lagringsvolym omkring 50 000 m3. Omräkning har skett till exakt 50 000 m3. Medelkost- naden för dessa anläggningar är kr. 200:—/m3 och den tillkomman- de kostnaden för utökning av anläggningarna kr. 60:-/m3. 4.2.3 C-anläggning
SPL har under innevarande lagringsperiod byggt ett antal C-an— läggningar med en lagringsvolym om ca lOO 000 m3 vardera. Medel- kostnaden för dessa är kr. l20:-/m3 och den tillkommande kostna- den för utökning av anläggningarna är kr. 60:—/m3.
4.3 Av öEF uppförda anläggningar
4.3.l C—anläggningar
För ett antal s.k. modifierade C-anläggningar med en lagrings— volym om ca lOO 000 in3 har kostnadsberäkningar gjorts på liknan—
de sätt som för de SPL—byggda med den skillnaden att vissa upp- skattningar har fått göras eftersom de flesta anläggningarna än-
nu inte är färdigställda. För dessa anläggningar blir medelkost— naden kr. 66:-/m3.
4.3.2 Råolje-anläggning
Kostnadsberäkning för en råoljelagringsanläggning om l 200 000 ni3 har gjorts. Kostnaden för denna uppgår till kr. 50:—/m3 och tillkommande kostnad för utökning av anläggningen till kr. 38:-/m3.
4.3.3 Gasol—anläggning
För en gasolanläggning om ll5 000 in3 har beräkningar gjorts. Kostnaden uppgår till cirka kr. 220:—/m3 och den tillkommande kostnaden för utökning av anläggningen till kr. 60:—/m3.
4.3.4 A-anläggning
UEF uppför för närvarande en bergrumsanläggning för flygdrivme- del. Kostnaden för denna omräknad till prisläget i november l975 och till volymen 100 000 m3 har beräknats till kr. l80:-/m3.
4.4 Arbetsgruppens förslag
Arbetsgruppen föreslår att de ovan redovisade kostnaderna för av SPL byggda bergrumsanläggningar läggs till grund för beräkning- arna av anläggningskostnaderna i det kommande lagringsprogrammet.
Eftersom endast en råoljeanläggning kostnadsberäknats av oss och denna kunnat upphandlas till mycket gynnsamt pris anser vi inte att den kan användas vid beräkningarna. överstyrelsen har gjort kostnadskalkyler över råoljelagringsanläggningar. I dessa kalky- ler räknar överstyrelsen med att kunna bygga bergrum för inlag- ring av totalt 6,8 milj. m3 råolja till en kostnad av kr.6o:-/m3 Bergrumsanläggningar utöver denna kvantitet beräknas kunna byg- gas till en kostnad av kr. 80:-/m3. Den högre kostnaden beräknas med hänsyn till att vid lagring av så stora kvantiteter krävs ut— byggnad av bl.a. kajer och iordningställande av inseglingsleder.
Arbetsgruppen anser att de av öEF gjorda kalkylerna kan läggas till grund för beräkningarna.
När det gäller de av öEF uppförda s.k. modifierade C—anläggning— arna torde dessa inte heller kunna användas för kostnadsberäk— ningar eftersom möjligheterna till utvidgad samlagring med bl.a.
kommuner bedöms som mindre sannolik.
Kostnaden för de av öEF under uppförande varande bergrumsanlägg- ningarna för gasol och flygdrivmedel anser arbetsgruppen dock kan användas vid beräkningarna.
5 Sammanfattning
Arbetsgruppen föreslår sålunda att vid investeringskostnadsbe- räkningar av programmet följande cisternkostnader används.
Ovanjordscisterner
Bensin 2 000 m3 3oo:-/m3 l0 000 m3 165:-/m3 Medelcistern enligt 3 3 enkätundersökning l3 000 m l50:—/m Cisterner för tunna eldnings— oljor och motorbrännolja Medelcistern enligt 3 3 enkätundersökning l3 600 m ll0:-/m
Tjocka eldningsoljor
Medelcistern enligt 3 3 enkätundersökning l9 000 m l30:-/m
2 000 m3 300:-/m3
Gasol Sfärisk cistern 2 000 m3 l 60O:—/m3 Liggande cylindrisk 3 3 cistern l00 m 2 800:—/m " 200 m3 l 850:—/m3 Bergrumsanläggningar A—anläggning (SPL) l00 000 m3 i7o:-/m3 A—anläggning (öEF) flyg lOO 000 m3 iso:—/m3 B-anläggning (SPL) 50 000 m3 200:-/m3 C-anläggning (SPL) lOO 000 m3 l20:—/m3 Råoljeanläggningar (öEF) =: 6,8 milj.m3 60:—/m3 ;> 6,8 milj.m3 80:—/m3 _ . 3 3 Gasolanlaggning (öEF) ll5 000 m 220:-/m
I samtliga bergrumsanläggningar beräknas den tillkommande kost- naden för utökning utöver ovan angivna typstorlekar till kr.
3 60 —/m .
BILAGA 3 INVESTERINGSKOSTNADSBERAKNINGAR
l Oljelagringsprogrammet
Utgångsvärden för kalkylen är
— beredskapslagringsbehoven av oljor och oljeprodukter under den föreslagna programperioden som framgår av den hemliga bi— lagan
— medelimportpriserna under första kvartalet l976, vilka fram— går av l7.2.l.6
— anläggningskostnader enligt bilaga (nr 2)
— att de 3 milj. m3 råolja enligt riksdagens beslut 1975 ej kostnadsberäknas
l.l Raffinaderiutfall vid lagring av 9,6 milj. m3 råolja och resterande behov av_färdiga produkter (l 000 m3, gasol l 000 ton)
gasol 29 lättbensin l06 gasbensin 29 motorbensin l 632 flygbensin 0 reabensin 0 flygfotogen le övrig fotogen l9 motorbrännolja Ä
tunna eldningsoljor _; 2 995
tjocka eldningsoljor 4 060
Detta utbyte ur råoljan och redan beslutad statlig eldningsolje- lagring för fredskrislagring ger följande behov av färdigprodukt—
lagring:
gasol 9l gasbensin 4431) flygbensin 5 flygdrivmedel 279 motorbrännolja
tunna eldningsoljor 3. 808 tjocka eldningsoljor l73
]) Lagring av 9, 6 milj. m3 råolja ger ett överskott av lätt— bensin i förhållande till behoven om 57 000 m3 Möjlighet finns att använda detta överskott av lättbensin i nuva— rande krackeranläggning i Stenungsund. Detta överskott har därför avräknats behoven av gasbensin. överskottet av lättbensin har därvid beräknats motsvara 55 000 m3 gasben— sin. Vidare har avräknats gasbensininnehållet i raffina- deriernås råoljelager. Gasbensininnehållet beräknas till l 500 m .
Lagerökningsbehovet av gasbensin kostnadsberäknas under 2.2 nedan.
Till de ovan redovisade behoven av färdigprodukter kommer de kvantiteter eldningsolja som enligt kapitel 9 erfordras för att dämpa verkningarna av Vinterdispensen.
l.2 Kostnadsberäkning av programmet
Vi kostnadsberäknar programmet]) för dels det fall då både råol— jelagringen och färdigproduktlagringen sker i statens regi, dels det fall då färdigproduktlagringen sker i näringslivets regi.
I bägge fallen förutsätts dock lagringen av de kvantiteter eld— ningsolja som erfordras för att dämpa verkningarna av vinterdis— pensen samt lagringen av fotogen för fredskris och lagringen av flygdrivmedel ske genom statens försorg.
1) I programmet inräknas ej de 3 milj. m3 råolja enligt riks-
dagens beslut l975 (prop. l975z30)
Vi beräknar att färdigproduktlagringen - om den sker istatensre—
gi _ kan ske i stora bergrum och - om den sker h05iäringslivet - enligt samma principer som f.n. I det senare fallet beräknas
dock lagringen av gasol ske gemensamt för de lagringspliktiga i stora bergrumanläggningar. Kostnaderna anges exklusive mervärde-
skatt.
ALTERNATIV 1 (statlig lagring av såväl råolja som färdigproduk—
Råolja Vara Anläggning
Eldningsolja (vinterdispens)
Fotogen
Vara
Anläggning (ovan— jordscistern)
Gasol
Vara
Anläggning (stort bergrum)
Flygdrivmedel
Vara
Anläggning (bergrum)
ter)
3,6
2,81)
ll
ll
9l
100
284 l94
]) Genom att fyllnadsgrgd utrymme om 300 000 m
3 5
33 5 www
5
m: en nu
nu
nu
nu
nu
QN nu
357 60 80
447
150
73l
240
470 180
en höjs till 100 % uppkommer ett i de anläggningar öEF bygger med ledning av kontrollstationens förslag
Mkr Mkr Mkr
Mkr
Mkr
Mkr
Mkr
Mkr
Mkr
Mkr Mkr
Mkr Mkr Mkr
kr/m3 1 285 kr/m3 30 kr/m3 224 l 539
547
kr/m3 5 kr/m3 2 7
kr/ton 66 kr/m3 24 90
'kr/m3 133 kr/m3 35 l68
över- an—
lig lagring)
Motorbrännolja och tunna eldningsoljor
Vara 808 t(m ) å Anläggning (lagringen beräknas ske i berg—
4l8 kr/m3 338 Mkr
rum om ca 200 t(m3)) 768 t(m3)1)ä 90 kr/m3 69 Mkr 407 Mkr Tjocka eldningsoljor Vara 173 t(m ) a 301 kr/m3 52 Mkr Anläggning (lagringen beräknas ske i berg- 3 ]) 3 rum om ca 200 t(m3)) 83 t(m ) a 98 kr/m 8 Mkr 60 Mkr Summa råoljelagring och färdigproduktlagring 2 8l8 Mkr
]) Genom att fyllnadsgraden höjts till 100 % uppkommer ett
överutrymme om l30 000 m3 i de anläggningar öEF bygger för
lagring av l milj. m3 eldningsolja enligt riksdagens beslut
år l974. Detta överutrymme fördelas med 40 000 m ningar för tunna eldningsoljor och 90 000 m3 för tjocka eldningsoljor.
i anlägg— i anläggningar
ALTERNATIV II (statlig lagring av råolja, eldningsolja och flyg- drivmedel enligt ovan samt övrig färdigproduktlag— ring i näringslivets regi)
Råolja 1 539 Mkr
Flygdrivmedel (stat—
lig lagring) l68 Mkr
Eldningsolja 1) (vinterdispens) 535 Mkr
Fotogen (stat- 5 Mkr
(enligt alternativ l)
(enligt alternativ l)
(enligt alternativ l)
1) Genom att fyllnadsgraden höjts till lOO % kan de överutrym— men som ugpstår i de anläggningar öEF bygger för lagring av l milj. m eldningsolja enligt riksdagens beslut är l974 an-
vändas för eldningsoljelagring för dämpandet av vinterdis— pensens verkningar.
' Gasol Vara 9l kton ä 73l kr/ton 66 Mkr Anläggning 3 3 (två bergrum) l73 t(m ) ä 276 kr/m 48 Mkr
ll4 Mkr Motorbrännolja och tunna eldningsoljor Vara 808 t(m3) a 4l8 kr/m3 337 Mkr Anläggning (ovan- 3 3 jordscisterner) 808 t(m ) ä ll0 kr/m 89 Mkr 426 Mkr Tjocka eldningsoljor Vara 173 t(m3) å 301 kr/m3 52 Mkr Anläggning (ovan- 3 3 jordscisterner) l73 t(m ) ä l30 kr/m 22 Mkr 74 Mkr
Summa råoljelagring och färdigproduktlagring 2 863 Mkr l.3 Kostnadsberäkning av lagerbehovet för gasturbindrift
Hälften av lagringen har förutsatts ske i form av fotogen och
hälften i form av tunn eldningsolja.
Vara 70 t(m3)
70 t(m3) Anläggning (små ovan- 3 jordscisterner) 7O t(m ) (stora ovanjordscis— 3 terner) 70 t(m )
Summa vara och anläggning
cm
0)!
470 kr/m3 418 kr/m3
250 kr/m3
llO kr/m3
33 29 62
l8
26
88
Mkr Mkr Mkr
Mkr
Mkr Mkr
Mkr
256
2 Kostnadsberäkning av lagring för den metallurgiska och kemiska industrin
2.l Kokslagring
Vara 405 kton ä 469 kr/ton l9O Mkr
Avgår tidigare bevilja— de medel för kokslag- ringl) 30 Mkr l60 Mkr
2.2 Gasbensinlagring
Vara 443 t(m3) 8 387 kr/m3 171 Mkr Anläggning (stora 3 3
bergrum) 443 t(m ) ä l00 kr/m _” 44 Mkr 2l5 Mkr
2.3 Olja för kimröksframställning
Vara 12 700 m3 ä 6l5 kr/m3 7,8 Mkr
Anläggning (ovan- 3 3 jordscistern) 12 700 m a ll0 kr/m l,4 Mkr 9 Mkr
2.4 Olja för ammoniaktillverkning
Investeringskostnaderna för lagring av olja för ammoniaktill- verkning har inkluderats i beräkningarna för bränslen och driv- medel. 3 Sammanställning
De totala investeringskostnadsbehoven för av oss föreslaget lag- ringsprogram uppgår sålunda till 3 300 milj kr.
]) överstyrelsen för ekonomiskt försvar har för vartdera av budgetåren l974/75-l976/77 beviljats lO Mkr för inköp avkoks.
BILAGA 4 FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
l Förslag till Lag om ändring i lagen (l957:343) om oljelagring m.m.
Härigenom föreskrives i fråga om lagen (l957:343) om oljelag-
ring m.m.1
dels att 6 6 och 7 5 2 mom. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 6 b 6, 7 6 3
mom. och 8 a 6, av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
652
Förbrukare är lagringsskyldig, därest han under basåret inom ri- ket, annorledes än vid fartygs drift i utrikes trafik, förbrukat olja, som han infört från utrikes ort. Vad nu sagts skall dock ej gälla, om han infört oljan på transportmedel för transport— medlets drift.
Skyldig att lagra eldningsolja är ock den som under basåret vid anläggning inom riket förbrukat sådan olja, därest vid anlägg— ningen under basåret och de två kalenderåren närmast dessförin- nan förbrukats sammanlagt minst femtontusen kubikmeter eldnings—
olja.
Senaste lydelse av lagens rubrik l975:708 Senaste lydelse l969:755
258
Nuvarande lydelse
Första och andra styckena äga ej tillämpning på olja som förbrukas såsom råvara vid framställning av stadsgas
för försäljning.
6 b
SOLJ197667 Föreslagen lydelse
Första och andra styckena äga ej tillämpning på olja som för— brukas såsom råvara vid fram- ställning av stadsgas för för- säljning eller såsom bränsle i gasturbin för framställning av elektrisk kraft med en instal— lerad effekt som uppgår till
fem megawatt eller däröver.
Den som innehar gasturbin för framställning av elektrisk
kraft med en installerad effekt
som uppgår till fem megawatt
eller däröver är skyldig att
hålla i lager sådant bränsle som behövs för att driva gas—
turbinen. Lagringsmängden fast-
ställes av regeringen enligt grunder som riksdagen godkänt.
7 6 2 mom.1
Basmängd inom Viss grupp av olja är den mängd olja, tillhörande gruppen, som den lagringsskyldige under de i 5 eller 6 & angiv— na omständigheterna sålt eller förbrukat under basåret eller, om han sålt eller förbrukat olja både under basåret och året el— ler ettvart av de två åren närmast dessförinnan, vad han under dylika omständigheter i genomsnitt för år sålt eller förbrukat under angivna tid. I fråga om gasol skall dock endast den för— säljning eller förbrukning som skett under basåret beaktas. Be— träffande ångturbin— och gasturbinanläggningar må regeringen förordna om andra grunder för beräkning av basmängd.
Senaste lydelse l975:708
Nuvarande lydelse
Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock inte med—
räknas
a) olja som han sålt till statlig myndighet, vilken en- ligt regeringens beslut hade att vid tiden för försäljning— en hålla lager av olja, till— hörande samma grupp som den försålda oljan;
b) olja tillhörande annan grupp än gasol, som han infört från utrikes ort eller utvun— nit Vid inhemskt oljeraffina- deri och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försälj— ning aV annan olja än gasol under kalenderåret närmast fö- re försäljningen uppgått till sammanlagt minst tjugutusen kubikmeter;
c) gasol som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av ga— sol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen ton;
d) olja som han sålt till nå— gon, Vilken enligt överenskom- melse med tillsynsmyndigheten
var skyldig att under kalender-
Föreslagen lydelse
Vid beräkning av basmängd för säljare skall dock inte med—
räknas
a) olja som han sålt till statlig myndighet, vilken en— ligt regeringens beslut hade att vid tiden för försäljning- en hålla lager av olja, till— hörande samma grupp som den försålda oljan;
b) olja tillhörande annan grupp än gasol, som han infört från utrikes ort eller utvun- nit Vid inhemskt oljeraffina— deri och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försälj— ning av annan olja än gasol under kalenderåret närmast fö— re försäljningen uppgått till sammanlagt minst tjugutusen kubikmeter;
c) gasol som han infört från utrikes ort eller utvunnit vid inhemskt oljeraffinaderi och för vidareförsäljning sålt till någon, vars försäljning av ga— sol under kalenderåret närmast före försäljningen uppgått till minst ettusen ton;
d) olja som han sålt till nå— gon, vilken enligt överenskom- melse med tillsynsmyndigheten
var skyldig att under kalender-
Nuvarande lydelse
året närmast efter försäljning— en hålla lager av olja, till— hörande samma grupp som den sålda oljan;
e) eldningsolja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid Vilken under de tre försäljningen närmast föregående kalenderåren för- brukats sammanlagt minst fem- tontusen kubikmeter eldnings- olja;
f) olja som sålts för förbruk- ning såsom råvara vid fram- ställning av stadsgas för för— säljning;
g) olja som sålts för förbruk— ning vid fartygs drift i utri- kes trafik.
Föreslagen lydelse
året närmast efter försäljning- en hålla lager av olja, till- hörande samma grupp som den sålda oljan;
e) eldningsolja som han sålt för förbrukning vid anläggning inom riket, vid vilken under de tre försäljningen närmast föregående kalenderåren för- brukats sammanlagt minst fem- tontusen kubikmeter eldnings- olja;
f) olja som sålts för förbruk- ning såsom råvara vid fram- ställning av stadsgas för för- säljning;
g) olja som sålts för förbruk- ning Vid fartygs drift i utri— kes trafik;
h) olja för drift av gasturbin
för framställning av elektrisk kraft som sålts till någon som är lagringsskyldig enligt 6 b 5.
7 5 3 mom.
Vid bestämmande av lagringsskyl- digheten för tiden efter utgång- en av år l978 skall minskning eller ökning av basmängden i
förhållande till den för år l976
fastställda basmängden beaktas endast till hälften.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 a 5
Den som för år l977 ålagts skyldighet enligt 8 5 andra eller tredje stycket beträf- fande förvaring eller förlägg- ning av lager skall om ej an— nat särskilt föreskrives även därefter vara skyldig hålla dessa lager.
Denna lag träder i kraft den l januari l978.
2 Förslag till Lag om ändring i förordningen (l958z575) om avskriv- ning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.
Härigenom föreskrives i fråga om förordningen (l958z575) om av—
skrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.1
dels att i 4 & orden "förordningen den 3l maj l957 (nr 343) om oljelagring m.m." skall bytas ut mot "lagen (l957:343) om olje- lagring m.m.",
dels att i 9 & orden "Kungl. Maj:t” skall bytas ut mot "rege-
ringen", dels att i 9 & ordet "förordning" skall bytas ut mot "lag",
dels att rubriken till förordningen samt l 5 1 mom. skall ha ne— dan angivna lydelse.
Senaste lydelse av 4 & l969:758
Nuvarande lydelse
Förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggning—
ar m.m.
l 5 l mom.
Skattskyldig, som under de be- skattningsår för vilka taxe— ring i första instans verk— ställes åren 1959—l980 för stadigvarande bruk i rörelse färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mine— ralolja eller annan anlägg- ning för lagring av mineral— olja, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxering—
en åtnjuta avdrag för avskriv- ning å anskaffningskostnaden
för anläggningen på sätt nedan i 2 6 stadgas. Avdrag för av— skrivning som nu sagts medgi—
ves endast om anläggningen har
en volym av minst l 000 m3
anläggningen godkänts av över— styrelsen för ekonomiskt för— svar.
Skattskyldig, som före beskattningsåret l958 färdigställt anlägg-
och
Föreslagen lydelse
Lag om avskrivning å Vissa ol—
jelagringsanläggningar m.m.
l
Skattskyldig, som under de be— skattningsår för vilka taxe- ring i första instans verk- ställes åren l959—l989 för stadigvarande bruk i rörelse färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mine- ralolja eller annan anlägg— ning för lagring av mineral— olja, som innefattar skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxering- en åtnjuta avdrag för avskriv- ning å anskaffningskostnaden för anläggningen på sätt nedan i 2 & stadgas. Avdrag för av— skrivning som nu sagts medgi— ves endast om anläggningen har en volym av minst l 000 m3 och anläggningen godkänts av över- styrelsen för ekonomiskt för— svar.
ning, som i första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för avskrivning av det i beskattningshänseende
återstående oavskrivna värdet av anskaffningskostnaden för an- läggningen (restvärdet) på sätt nedan i 2 & stadgas, under för—
Senaste lydelse l969:758
utsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet kan
företes. I anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller and-
ra stycket avses, må icke inräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande av tillfartsvägar, körplaner o.dyl.
Denna lag träder i kraft den l januari l978.
Statens offentliga utredningar 1976
Kronologisk förteckning
52.
53. 54. 55. 56. 57. 58. 59. 50. 51. 52.
meyemeww—
Arbetsmiljölag. A Bakgrund till förslag om erbetsmiljölag. A. Rapport i psykosociala frågor. A Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fd. Deltidsanstalldes villkor. Ju. Deltidsarbete 1974. Ju. Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar. K. Sexuella övergrepp. Ju.
. Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskmtning ll. Fi.
Företagens uppgiftslämnande. Fi. . Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi.
KArobligatorium? U.
. Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. Folkhögskolan. U. . Skador i arbetet. A . Lokala trafikföreskrifter m. m. K. Den militära underrånelsatjansten. Fö. . Kultur åt alla. U. . Traflkbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K. . Sveriges expan 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtids- utredning. Fi. . Produktansvar !. Ersättning för läkemedelsskada. Ju. . lntemationellt patentsamarbeta ll. H. . Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. H. . Bostadsverket. Samordning-decentralisering. B. . Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års lång- tidsutredning. Fi. . Vattenkraft och miljö 3. B. . Varkstadsindustrins arbetsmarknad. I. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del i. I. . Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. |. . Spam nuclear fuel and radioactive waste. l. . Musiken-manniskan-samhållet. U.
. Arbetstidsförkonning — när? hur? A. . Dryckesförpackningar och miljö. Jo.
Anonymitet och tvångsmedel. Ju. . Smugglingsbron och tulltillägg. Fi. . Yrkesinriktad rehabilitering. A. . Hemvist. Fi.
Kommunal utveckling. Fi. . Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. l. . Långtidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års
l&ngtidsutredning. Fi. Länskort i kollektivtrafiken. K.
. Sjöfart och flagg. K . Kommunernas ekonomi 1960-1972. Fi. . Skolhälsovården. U. . Färre brottmål. Ju. . Reklam och integritet. Ju. . Offentligt utredningsväsende. Fi. . Statligt personskadaskydd. S. . Modeller för samhällsekonomisk parspektivplanaring. Bilaga 7 till 1975 års långtidsutredning. Fi. Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögsko— lans institut för materialkunskap. U. Försäkringsrätt och försåkringsöverdomstol. 5. Om fondkommissionsrörelse m.m. Fi. Kommunal energiplanering. l. Fastighetsdam. Ju. Fastighetsdata. Bilagor. Ju. ADB och samordning. Fi. Petroindustrin i Sverige — petrokemisk industri. I. Hyresrätt 1. Ju. Båtliv 2. Jo. Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? Fi.
63 64 65 66 67
. Reklamen för alkohol och tobak. H. . Försvarsmaktens centrala ledning. Fö. . Finansiering av forskningsstöd. I. . Köping. Ju. . Beredskapslagring av olja, kol och uran. H.
Statens offentliga utredningar 1976
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1. Deltids- anställdas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar l. Ersättning för Iäkemedelsskada. [23] Anonymitet och tvångsmedel. [36] Färre brottmål. [47] Reklam och integritet. [48] Fastighetsdatakommittén. 1. Fastighetsdata. [56l 2. Fastighets- data, Bilagor. [57] Hyresrätt 1. [60]
Köplag. [66]
Försvarsdepartementet
Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underrättelsetjänsten. [19] Försvarsmaktens centrale ledning. [64]
Socialdepartementet
Statligt personskadeskydd. [50] Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. [53]
Kommunikationsdepartementet
Regionala trafikplaner — länsvisa sammanfattningar. [8] Lokala trafikföreskrifter. [lBl Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. [21] Länskort i kollektivtrafiken. [43] Sjöfart och flagg. [44]
Finansdepartementet
Bostadsbeskattning II. [11] Företagens uppgiftslämnande. [12] Byggnadsindax för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975 års längtidsutredning. 1. Sveriges export 1975—1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. [22] 2. Den internationella bak- grunden. Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. [27] 3. Läng- tidsutredningens modallsystem. Bilaga 8 till 1975 års långtids— utredning. [42] 4. Modeller för samhällsekonomisk perspektivpla- nering. Bilaga 7 till 1975 års Iångtidsutredning. [51] Smugglingsbrott och tulltillägg. [37] Hemvist. [39] Kommunal utveckling. [40] Kommunernas ekonomi 1969-1972. [45] Offentligt utredningsväsende. [49] Om fondkommissionsrörelse m.m. [54] ADB och samordning. [58] Progressiv utgiftsskatt — ett alternativ? [62]
Utbildningsdepartementet
Skolans ekonomi. [10] Kårobligatorium? [14]
Folkhögskolan. [16]
Kultur åt alla. [20] Musiken_människan-samhället. [33] Skolhälsovården. [46] Utbildning för konstvärd och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. [52]
Jordbruksdepartementet
Dryckesförpackningar och miljö. [35] Båtliv 2. [61]
Handelsdepartementet
Patentpolicykommittén. 1. Internationellt patentsamarbete II. [24] 2. Internationellt patentsamarbete II. Bilagor. [25] Reklamen för alkohol och tobak [63] Beredskapslagring av olja, kol och uran. [67]
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till för— slag om arbetsmiljölag. [2] 3. Rapport i psykosociala frågor. [3] 4. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] Skador i arbetet. [17] Arbetstidsförkortning — när? hur? [34] Yrkesinriktad rehabilitering. [38]
Bostadsdepartementet
Bostadsverket. Samordning—decentraIisering. [26] Vattenkraft och miljö 3. [28]
Industridepartementet
Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Ake-utredningen. l. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. [30] 2. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. [31] 3. Spent nuclear fuel and radioactive waste. [32] 4. Använt kam— bränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. [41] Kommunal energiplanering. [55] Petroindustrin i Sverige — petrokemisk industri. [59] Finansiering av forskningsstöd. [65]
Nordisk utredningsserie (NU) 1976
Kronologisk förteckning
Nordiske naturgasudredninger Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern Adult Education Nordisk samarbeide om energisparing i bvggesektoren Norden och fackprassen ILO og kvinner i arbeidslivet Aikuiskasvatur Pohjoismaissa Cooperation Agreements between the Nordic Countries Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation
10. Nordisk konvention om gränskommunalt samarbete 1 1. Sjofartsmedisinsk forskning 12. Seminarium för jorunalistlärara 13. Nabospråksforstäelse i Skandinavia 14. Offentliga utredningar i Norden — katalog 1975 15. FoU om engelskundervisning 16. FoU om specialundervisning 17. Flygförbindelser mellan de norra delarna av Norge, Sverige och Finland 18. Specialundervisningens elever 19. Bilmekanikerutbildningen i Norden 20. Glesbygden och kulturutbudet 21. NORDKOLT. Arbetsrapport för etapp ll
PPFPPPPNT'
