SOU 1976:34

Arbetstidsförkortning - när? hur? : en rapport

Till Statsrådet och chefen för arbetsmarknads- departementet

Genom beslut den 28 juni 1974 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för ar- betsmarknadsdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga jämte ersättare för dem med uppdrag att överblicka och kontinuerligt följa pågående arbete inom arbetstidsområdet. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades som sakkunniga statssekreteraren Allan Larsson, förhandlingsdirektören i statens avtalsverk Gunnar Andrén, förbundssekreteraren i Statstjänstemannaför- bundet Bertil Axelsson, dåvarande direktören i Svenska kommunförbundet Eugen Björkman, ombudsmannen i dåvarande Sveriges akademikers cen- tralorganisation Harald Håkansson. direktören i Svenska arbetsgivareför- eningen Gunnar Högberg och ombudsmannen i Landsorganisationen Göran Karlsson. Samtidigt utsågs Larsson att vara ordförande. Som ersättare för de sakkunniga tillkallades sektionschefen i Landstingsförbundet Tryggve Andersson (för Björkman), ombudsmannen i dåvarande Sveriges akademi- kers centralorganisation Kjell Eriksson (för Håkansson), lönedirektören i statens avtalsverk Erik Nilsson (för Andrén), ombudsmannen i Sveriges arbetsledareförbund Bertil Sandberg (för Axelsson), direktören i Handelns arbetsgivareorganisation Christian Tydén (för Högberg) och ombudsmannen i Landsorganisationen Aina Westin (för Karlsson).

Som expert åt delegationen tillkallades den 1 oktober 1975 universitets- lektorn vid Stockholms universitet Yngve Åberg.

Harald Håkansson entledigades från sitt uppdrag i delegationen den 9 december 1975 och i hans ställe förordnades från nämnda dag ombuds- mannen i Centralorganisationen SACO/SR Göran Järvstrand. Den 9 de- cember 1975 entledigades även Kjell Eriksson från sitt uppdrag och i hans ställe förordnades från nämnda dag ombudsmannen i Centralorganisationen SACO/SR Thomas Hedin. Svenska kommunförbundet har under senare delen av utredningsarbetet representerats av Tryggve Andersson.

Från sitt uppdrag som expert åt delegationen entledigades Yngve Åberg ; den 1 april 1976.

Till sekreterare förordnades den 1 oktober 1974 ombudsmannen Aina Westin. Som biträdande sekreterare förordnades den 14 januari 1975 se- kreteraren Berit Rollén. den 1 mars 1975 numera departementssekreteraren Åse Lidbeck och den 15 november 1975 fil. kand. Eva Kvarfordt. Merparten av materialet i denna rapport har sammanställts av Åse Lidbeck.

De sakkunniga har antagit benämningen delegationen för arbetstidsfrågor.

.— ,—4.—J.n———m

Delegationen för arbetstidsfrågor får härmed överlämna delbetänkandet Förkortad arbetstid — när? hur? Betänkandet är avsett att utgöra underlag för fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverk- samheten på arbetstidsområdet.

Samtidigt med betänkandet överlämnas två bilagor. Bilaga 1 innehåller en undersökning av effekten av arbetstidsförkortningen från 45 till 40 timmar per vecka på produktiviteten i industrin. 1 bilaga 2 redovisas ett sam- mandrag av en studie över möjligheterna till serviceutnyttjande och social samvaro under en skiftcykel.

Stockholm i april 1976.

Allan Larsson

Tryggve Andersson Gunnar Andrén Bertil Axelsson Gunnar Högberg Göran Järvsrrand Göran Karlsson

Mina Westin Eva Kvar/ordf Åse Lidbeck Berit Ro/Ién

1. Delegationens uppgifter 1.1 Utredningsuppdraget

1.2 Tidsplan för arbetet . 1.3 Uppläggningen av arbetet

1.4 Rapporten . . . . 1.5 Delegationens fortsatta arbete .

2. Tidigare arbetstidsreformer

2.1 Inledning. . . . .

2.2. Generella förkortningar av arbetstiden

2.3 Särlösningar av arbetstidsfrågan . . . 2.4 Arbetstidsförkortning genom förlängd semester 2.5 Sammanfattning

3 Internationell översikt

3.1 Inledning. . . . . 3.2 Arbetstidsförkortningar under efterkrigstiden 3.3 Arbetstidsförkortningarnas effekter

3.4. Sammanfattning

4 Arbetstiderna i dag .

4.1 Inledning. . . . .

4.2 Faktiska arbetstider . 4.2.1 Allmänt . . . . 4.2.2 Ordinarie arbetstid . 4.2.3 Restider per arbetsdag.

4.2.4. Obekväm arbetstidsförläggning, övertidsarbete samt

extraarbete . . . . . 4.3 Oregelbundna och obekväma arbetstider . 4.4 Deltidsarbetets omfattning 4.5 Flexibel arbetstid . 4.6 Sammanfattning

5 Debatten om sextimmarsdagen . 5.1 Inledning .

10 10 11 11

13 13 13 16 17 18

21 21 22 25 25

27 27 27 27 28 31

33 36 38 39 41

43 _ 43

5.2 Debattens utveckling . . . . . . . . _ 43 5.3 Sextimmarsdagen — arbetsmarknadsparterna i dag . . . . 45 5.4 Sextimmarsdagen — de politiska partierna i dag . . . . . 46

6 Arbetstids/örkortningarnas ekonomiska effekter . . . . . 49 6.11nledning..... ...........49 6.2 Produktion och produktivitet . . . . . . . . . . . . 49 6.3 Arbetstidsförkortningar i löneförhandlingar . . . . . . . 52 6.4 Samhällsekonomiska aspekter . . . . . . . . . . . . 54 6.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 55 7 Arbetstidsförkortningar och arbetsmarknadselfekter . . . . . . 57 7.1 Inledning. . . . 57 7.2 Arbetskraftsutbud och fördelning av tillgänglig arbetskraft . 57

7.2.1 Långtidsutredningens kalkyler över arbetskraftsutbu- det åren 1975—80 . . . . . . . . . . . . . 57 7.2.2 Sysselsättningsutredningen . . . . . . . . . . 59 7.2.3 Forskning om potentiell arbetskraft . . . . . . 60 7. 2. 4 Arbetskraftens fördelning enligt långtidsutredningen 60 7.3 Industrin . . . . . . . . . 61 7.3.1 Arbetstidsförkortningar och industrisysselsättning . 63 7.3.2 Arbetstidsförkortningar och sysselsättning vid statliga affärsverk . . . . . . . . . . . . . . . . 66 7.4 Offentliga tjänster . . . . . . . . . . . 67 7.5 Regionala effekter av förkortad arbetstid . . . . . . . 71 7.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . 71 7.5.2 Effekter på sysselsättningen . . . . . . . . . 71 7.6 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 8 Arbetstiden i ett socialt sammanhang . . . . . . . . . . 75 8.1 Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 8.2 Arbetstid — fritid. . . . . . . . . . . . 75 8.2.1 *Hur är det med fritiden egentligen?” . . . 76 8.2.2 Önskemål om kortare arbetstid bland heltidsarbetande manliga och kvinnliga fabriksarbetare . . . . . . 76 8.2.3 Arbetstiden i ett livsperspektiv . . . . . . . 77 8.2.4 "Man känner sig inte som skiftarbetare när man har sextimmarsskift" . . . . . . . . . 78 8.3 Arbetstid och möjligheter till serviceutnyttjande och social samvaro.................... 80 8.3.1 Allmänt . . . . . . . . 80

8.3.2. Möjligheter till serviceutnyttjande och social samvaro för skiftarbetare under ett utvalt veckodygn . . . 82

8.3.3. Möjligheter till serviceutnyttjande och social samvaro för skiftarbetare under en skiftcykel . . . . . . 83 8.4 Arbetstid och barntillsyn . . . . . . . . 85

8.4.1. Vistelsetider för barnen | daghem och familjedaghem 85 8.4.2 Öppethållandetider inom barnomsorgen och föräldrar- nas arbetstider . . . . . . . . . . . . . . . 86

8.4.3 Sociala effekter arbetstider — barn . . . . . . . 87 8.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 9 Arbetstidsförkortningarna — erfarenheter och framtidsbedömningar 91 9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 9.2 Industri . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 9.2.1 Erfarenheter av arbetstidsförkortningen . . . . . 92 9.2.2 Arbetstidsdelegationens fallstudier inom industrin . 93 9.2.3 MoDo Husum . . . . . . . . . . . . . . 94 9.2.4 Oxelösunds Järnverk . . . . . . . . . . . . 98 9.2.5 Trelleborgs Gummifabrik . . . . . . . . . . 102 9. 2. 6 Volvo Torslandaverken . . . . . . . . . . . 104 9.3 Detaljhandel . . . . . . . . . . . . . 107 9.3.1 Butikstiderna i perspektiv . . . . . . . . . . 107 9.3.2 Butikstider och konsumentvaror i dag . . . . . 108 9.3.3 Konsumenternas köpvanor vid sex timmars arbetsdag för alla . . . . . . . . . . . . . . . . . 109 9.3.4 De anställdas krav . . . . . . . . . 110 9.3.5 De deltidsanställda i dag och vid sextimmarsdag . 110 9.3.6 Arbetsgivarsidans syn på sextimmarsdagen . . . . 113 9.4 Transporter och kommunikationer . . . . . . . . . . 113 9.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . 113 9.4.2 Erfarenheter av arbetstidsförkortningen . . . . . 114 9..43 Fallstudien vid SJ i Nässjö . . . . . . . . . . 115 9.5 Sjukvård . . . .' . . . . . . . . . 119 9.5.1 Erfarenheter av arbetstidsförkortningen . . . . . 119 9.5.2 Fallstudien vid kärnsjukhuset i Skövde . . . . . 121 9.6 Utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 126 9.6.1Allmänt..... ..........126 9.6.2 Elevernas arbetstidssituation . . . . . . . . . 126 9.6.3 Lärarnas arbetstidssituation . . . . . . . . . . 128 9.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . 128 10 Slutsatser och kommentarer . . . . . . . . . . . . . 131 10.1 Inledning. . . . . . . . . . . . . . . . . 131 10.2 Varför arbetstidsförkortning? . . . . . . . . . 131 10.3 Arbetstidsförkortning genom avtal eller lag? . . . . . . 132 10.4 1 vilken takt kan arbetstiden förkortas? . . . . . . . . 133 10.5 Särlösning eller allmän arbetstidsförkortning? . . . . . . 134 10.6 Hur skall arbetstiden förläggas? . . . . . . . . . . . 135 10.7 Hur anpassa arbetstider och servicetider? . . . . . . . 135 10.8 Övriga frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Särskilt yttrande . . . . . . . . . . . . . . . . 137 Förkortningar och definitioner . . . 139 Bilaga ] Effekten av arbetstidsförkortningen från 45 till 40 timmar per vecka på produktiviteten i industrin . . . . . . . 141

BilagaZ Skiftarbete och servicemöjligheter — service- och samvaro- möjligheter under en hel skiftcykel . . . . . . . . 171

1 Delegationens uppgifter

1.1. Utredningsuppdraget

Vid överläggningar mellan statsråden Bengtsson och Leijon och represen- tanter för löntagarnas huvudorganisationer LO, TCO och SACO/SR i maj 1974 diskuterades formerna för det fortsatta utredningsarbetet rörande ar- betstidsfrågorna. Överläggningarna var bl a föranledda av en begäran från TCO att en utredning i arbetstidsfrågan skulle tillsättas. Vid överläggningarna konstaterades bl a att ett omfattande offentligt utredningsarbete i arbets- tidsfrågan pågår i ett antal kommittéer, arbetsgrupper och delegationer. Dessa har i allmänhet tillsatts efter framställningar från Iöntagarorganisationerna och flera av utredningarna har kommit mycket långt. Vid överläggningarna var man överens om att detta arbete borde fullföljas i nuvarande former för att ge de bästa möjligheterna att uppnå resultat på viktiga reformområden.

Genom antagna program och dylikt har Iöntagarorganisationerna dekla- rerat att det långsiktiga målet är en 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden. Denna uppfattning har regeringen förklarat sig dela. Det råder vidare full enighet om att det är parterna på arbetsmarknaden som måste avgöra i vilken takt detta långsiktiga mål kan näs och hur generella arbetstidsförkortningar skall vägas mot andra arbets- tidsreformer och mot andra standarduttag.

Överläggningarna resulterade i att en delegation för arbetstidsfrågor till- sattes för att möjliggöra för arbetsmarknadens parter att överblicka och kon— tinuerligt följa pågående arbete rörande arbetstidsfrågorna samt ta initiativ till att få fram ytterligare erforderligt utredningsmaterial.

I en PM angavs delegationens huvudsakliga arbetsuppgifter. Dessa kan sammanfattas enligt följande:

att skapa överblick över verksamheten i de utredningar som behandlar arbetstidsfrågor, diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforder- liga kompletterande utredningsuppgifter att ta initiativ till analyser av främst arbetstidsförkortningarna åren 1967—73. Erfarenheter bör samlas och ställas till förfogande vid kom- mande bedömningar av möjligheterna att genomföra generella ar- betstidsförkortningar att bedöma arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och sys- selsättning. på familjeförhållanden, barntillsyn liksom fritidsvanor, serviceförhållanden m.m.

söka bedöma effekterna av att sänka arbetstiden i kontinuerliga, mind- re steg jämfört med att sänka i färre stora etapper

att uppmärksamma frågan om hur deltidsarbetet kan komma att utveck- las vid fortsatta arbetstidsförkortningar.

1.2. Tidsplan för arbetet

Någon tidsplan är inte angiven men i uppdraget ingår att delegationen bör arbeta under stor öppenhet för att stimulera den allmänna debatten i ar- betstidsfrågorna. Den nu överlämnade rapporten är avsedd främst som en diskussionspromemoria.

1.3. Uppläggningen av arbetet

Delegationens arbetsplan har koncentrerats till följande fyra huvudområden:

1. Den faktiska arbetstidens utveckling.

2. Arbetstidsförkortningarnas inverkan på näringsliv och sysselsättning.

3. Arbetsmarknadens parters bedömningar av arbetstidsförkortningarnas ekonomiska konsekvenser.

4. Arbetstidsförkortningarnas inverkan på familje-och serviceförhållanden.

Följande utredningar och organ är eller har varit knutna till delegationen: arbetsmiljöutredningen, arbetstidsgruppen inom arbetsmarknadsdeparte- mentet, delegationen förjämställdhet mellan män och kvinnor, utredningen om den framtida sysselsättningspolitiken, familjestödsutredningen, 1974 års semesterkommitté samt pensionsålderskommittén. Delegationen har där- igenom fortlöpande erhållit information om deras arbete. Förutom dessa kontakter har vidare överläggningar ägt rum med en rad myndigheter och organisationer.

Delegationen har insamlat och sammanställt redan tillgängligt forsknings- och utredningsmaterial och tagit initiativ till egna utredningar och under- sökningar. En del av detta material ingår i den nu överlämnade rapporten. Annat utredningsarbete är av mer långsiktig karaktär och kommer att re- dovisas senare. Delegationen har vidare utfört enkäter och bedrivit s k fall- studier inom en rad områden. Ett forskningsprojekt kring delpensionsre- formen har påbörjats av riksförsäkringsverket och beräknas pågå under ett par år. Delegationen är representerad i en referensgrupp som följer projektet.

I direktiven till arbetstidsdelegationen sägs att den skall arbeta under stor öppenhet och stimulera till debatt. Mot den bakgrunden anordnades hösten 1975 en konferens i form av ett offentligt sammanträde. Arbets- tidsfrågan behandlades från tre utgångspunkter, de sociala effekterna, de arbetsmarknadsmässiga effekterna och de ekonomiska effekterna. Föreläsare var några av de experter som är knutna till delegationen. Föreläsningarna och efterföljande diskussioner finns samlade i en rapport — 6 timmars ar- betsdag, Offentligt möte med arbetstidsdelegationen.

1.4. Rapporten

I den föreliggande rapporten redovisas det arbete som delegationen hittills har bedrivit. Det är avsett att utgöra underlag för fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten på arbetstidsom- rådet. I enlighet med delegationens uppgift innehåller den inte något ställ- ningstagande till frågan om tidpunkten och omfattningen av kommande arbetstidsreformer; det ankommer på arbetsmarknadens parter att ta ställning till dessa frågor.

1 inledningsavsnitten ges dels en översikt av tidigare arbetstidsreformer, dels en beskrivning av arbetstiden i dag och den debatt som förts. Därefter behandlas arbetstidsfrågan utifrån tre huvudområden, nämligen arbetstids- förkortningarnas effekter på ekonomi. arbetsmarknad respektive sociala för- hållanden.

I dessa avsnitt ingår redovisning av de utredningar och undersökningar, som delegationen initierat för att analysera verkningarna av arbetstidsför- kortningarna inom industri, sjukvård och statliga affärsdrivande verk. En del av materialet är hämtat från andra utredningar. Vidare har arbetsmark- nadens parter ställt material till förfogande.

1.5. Delegationens fortsatta arbete

Delegationens arbete fortsätter enligt de direktiv som angetts i regeringens beslut.

2 Tidigare arbetstidsreformer

År 1918 tillkallades sakkunniga föratt utreda och lämna förslag till lagstiftning om begränsning av arbetstiden. Utredningens arbete ledde fram till en lag. som trädde i kraft den 1 januari 1920. 1 lagen slogs principen om 8 timmars arbetsdag och 48 timmars arbetsvecka fast. Arbetstidslagen var till en början ett provisorium med tidsbegränsad giltighet eftersom man ville följa den internationella utvecklingen på arbetstidsområdet och även studera vilka

verkningar lagen skulle få för svenskt arbetsliv innan den gjordes permanent. Efter det att lagens giltighet förlängts i två omgångar och vissa jämkningar gjorts, som avsåg att krympa lagens tillämpningsområde och vidga över- tidsmöjligheterna, blev lagen definitiv genom beslut av 1930 års riksdag. Bland större grupper som inte berördes av lagen kan nämnas anställda inom detaljhandel, hotell- och restaurangarbete samt lantarbete.

För dem som omfattades av lagen följde en anpassning av arbetstiden till lagens maximiregler. I allmänhet valde man att ha kortare arbetstid på lördagen och således längre arbetsdag övriga veckodagar.

Krav på en generell förkortning av arbetstiden från 48 timmar restes i början av 1950-talet bl a i form av riksdagsmotioner och år 1954 tillkallades särskilda sakkunniga för att utreda frågan. Utredningen lämnade sitt förslag sommaren 1956 och förslaget godtogs praktiskt taget oförändrat av 1957 års riksdag. Beslutet innebar att arbetstiden begränsades till 45 timmar i veckan för flertalet anställda. Undantagna från arbetstidslagen var bl a kon- torspersonal, arbetsledare, anställda inom försvaret, brandväsendet och po- lisen. Förkortningen skulle ske successivt med en timme varje gång den 1 januari 1958, den ljanuari 1959 och den 1 januari 1960. Arbetstidslagen skulle i viss mån vara dispositiv. Arbetsmarknadens parter skulle således få möjlighet att sluta avtal om annan ordinarie arbetstid än den lagen stad- gade samt annan förläggning av arbetstiden.

För att klargöra effekterna av arbetstidsförkortningen tillkallades särskilda sakkunniga, 1959 års undersökning av arbetstidsförkortningens verkningar. Undersökningen koncentrerades till industrin och handeln. Den visade att samtliga industriarbetare som haft längre arbetstid än 45 timmar i veckan (92 procent), fått sin arbetstid förkortad till detta mått. Tjänstemännen hade re- dan tidigare en arbetstid som understeg 45 timmar. Men även bland tjänste- männen f|ck en stor grupp (37 procent) förkortad arbetstid.

Medelarbetstid i timmar

Före förkortningen Efter förkortningen Arbetare 47,5 44 .8 Tjänstemän 42 .6 41,7

Förkortningen togs i allmänhet ut som lediga sommarlördagar.

Procentuell andel år 1960

Lediga lördagar Femdagarsvecka på sommaren hela året Arbetare 50 15 Tjänstemän 70 10

Av de handelsanställda berördes totalt 87 procent av arbetstidsförkort- ningen. Medelarbetstiden per vecka sjönk därignom från 46.8 timmar till

44,4 timmar. Förkortningen togs i allmänhet ut som en förkortning av ar- betsdagen. För endast ca 2 procent medförde förkortningen femdagarsvecka.

Redan innan förkortningen till 45 timmar var helt genomförd väcktes motioner i riksdagen om ytterligare generella förkortningar. samt om att särskild uppmärksamhet skulle riktas mot arbetstagare med hälsofarliga ar- beten. Mot den bakgrunden tillkallades år 1963 en utredning. 1963 års ar- betstidskommitté.

Mot bakgrund av det lagstiftningsförslag om förkortad arbetstid som var att vänta från arbetstidskommittén träffade parterna i avtalsrörelsen år 1966 på ett flertal områden avtal om förkortning av arbetstiden. Den centrala uppgörelsen mellan LO och SAF stadgade sålunda en förkortning med 50 minuter den 1 februari 1967. den 1 februari 1968 och den 1 februari 1969, dvs en förkortning med totalt 2 1/2 timme under tre år. För arbetstagare med längre arbetstid än 45 timmar i veckan skulle motsvarande förkortning ske. Enligt avtalet fanns rätt för parterna att vidta förkortningen i annan ordning än avtalet föreskrev. För de arbetstagare som hade kortare arbetstid än 45 timmar, men längre än 421/2 timme, skulle arbetstiden förkortas så att den kom ner till 421/2.

Den frihet som fanns i avtalet beträffande förläggningen av förkortningen utnyttjades i stor utsträckning.

1 39 avtal togs förkortningen ut i tre steg, dock inte alltid i de tre steg som den centrala uppgörelsen föreskrev. I 13 avtal togs förkortningen ut i två steg. Detta gällde bl a byggnadsindustrin med närstående branscher. 1 24 avtal togs förkortningen i ett steg. Detta gällde bl a textil och konfektion, kraftindustri, gruvor, hotell- och restaurang samt jord- och skogsbruk. 1 Sju avtal lämnades alternativa lösningar. För arbetstagare med femdagars- vecka förkortade man arbetsdagen likformigt under de fem arbetsdagarna medan förkortningen för andra grupper medförde ett antal hellediga dagar liksom i vissa fall femdagarsvecka.

Av statligt anställda arbetare f|ck huvudparten en förkortning i tre etapper. För statliga tjänstemän däremot förkortades arbetstiden normalt i ett steg. För samtliga anställda inom kommuner och landsting förkortades arbets- tiden i ett steg den 1 januari 1968.

Sedan avtal träffats om 42 1/2-timmars vecka för det stora flertalet ar- betstagare ändrades arbetstidslagens maximibestämmelser om arbetstid till att bättre svara mot verkligheten. Principen om 42 1/2-timmarsvecka skrevs således in i lagen år 1966.

1963 års arbetstidskommitté lade fram sitt slutbetänkande år 1968 och föreslog en ny arbetstidslag för hela arbetsmarknaden. Detta var en principiell nyhet då man tidigare haft ett antal arbetstidslagar för skilda delar av ar- betsmarknaden. Således hade tidigare varannan arbetstagare lämnats utanför arbetstidslagen genom en gränsdragning som baserade sig på gamla bedöm- ningar av bl a olika arbetstagargruppers skyddsbehov. I den lag kommitten föreslog skulle principen om 40 timmars arbetsvecka fastslås, liksom vissa andra rambestämmelser rörande övertid, jourtid etc. Förkortningen till 40 timmar skulle enligt kommitten tas ut i tre etapper om vardera 50 minuter under perioden den 1 januari 1970 till den 1 januari 1973.

Kommitténs förslag godtogs i huvudsak av statsmakterna. I enlighet med önskemål från de största löntagarorganisationerna kom förkortningen att

"X

genomföras i snabbare takt än kommittén förordat. Således stadgade ar- betstidslagen att förkortningen skulle genomföras i två etapper om 1 1/4 timme den 1 januari 1971 och den 1 januari 1972. Arbetstidslagen är i sin helhet dispositiv. Det har bl a inneburit att arbetstidsförkortningen tagits ut olika snabbt inom skilda avtalsområden.

2.1. Inledning

En reglering av arbetstiden aktualiserades första gången i Sverige i en motion till 1856 års riksdag där man yrkade på tolv timmars arbetsdag för vuxna och åtta timmars arbetsdag för ungdom under 16 år. Riksdagen avslog mo- tionen. Efter förnyade framställningar tillkom år 1881 bestämmelser av skyddsnatur, som reglerade arbetstiden för kvinnor och ungdom. Genom uppgörelser mellan parterna på arbetsmarknaden tillkom dock under hela 1880-talet bestämmelser som syftade till en kortare arbetstid. En undersökning som gjordes år 1905 visar på följande arbetstider för manliga industriarbetare. Arbetstid Andel i procent mindre än 10 timmar per dag 19 10 timmar per dag 52 mer än 10 timmar per dag 26 obestämd arbetstid 3 Summa 100

En liknande undersökning år 1917 kom fram till en genomsnittlig arbetstid för samma kategori arbetare på 9,4 timmar per dag. Vid denna tid hade de handelsanställda i allmänhet en arbetstid på tolv timmar per dag och detsamma gällde för lantarbetare.

2.3. Särlösningar av arbetstidsfrågan

Som tidigare nämnts var de första arbetstidslagarna inriktade på speciella grupper arbetstagare, nämligen kvinnor och ungdom, där man ansåg att vissa speciella arbetarskyddsbestämmelser kunde vara motiverade.

När 48-timmarsveckan blivit lagfäst genom allmänna arbetstidslagen fick sedan de grupper av arbetstagare som inte omfattades av lagen sina rät- tigheter reglerade genom särskilda lagar eller avtal. År 1936 tillkom således lantarbetstidslagen, som stadgade en ordinarie arbetstid på 52 timmar i veck- an. Året därpå ändrades arbetstiden till 49 timmar i veckan. För lantarbetarna uppnåddes 48—timmarsveckan år 1948, då lantarbetstidslagen gjordes de- f1nitiv. Från och med år 1957 föll lantarbetarna in under den allmänna arbetstidslagen.

År 1939 kom den första lagen för detaljhandeln och den föreskrev 48 timmars arbetsvecka. Särlagsstiftningen för handelsanställda upphörde år 1957.

År 1944 kom den första arbetstidslagen för hotell- och restauranganställda och föreskrev 48 timmars arbetsvecka för ekonomipersonal och 51 timmar för sådana arbetstagare som hade att direkt betjäna allmänheten. År 1947 reviderades lagen och 48-timmarsveckan infördes för samtliga inom bran- schen.

Avtalsvägen lyckades underjordsarbetare uppnå 40 timmars arbetsvecka år 1948 och skiftarbetare i kontinuerlig drift f1ck avtal om 42-timmarsvecka i början av 1950-talet.

Sedan 40-timmarsveckan införts för samtliga arbetstagare i början av 1970- talet har man genom centrala avtalsuppgörelser förkortat den ordinarie ar- betstiden ytterligare för underjordsarbetare och vissa skiftarbetare. Den or- dinarie arbetstiden för skiftarbetare i kontinuerligt treskift skall liksom för underjordsarbetare således vara högst 36 timmar senast under år 1977. och för skiftarbetare i intermittent treskift högst 38 timmar. Avtalen om för- kortad arbetstid gäller även statligt anställda med stor del nattarbete.

Härutöver kan nämnas att ytterligare relativt stora grupper har en annan ordinarie arbetstid än 40 timmar. Längre ordinarie arbetstid har t ex läkare medan framför allt de som regelbundet berörs av lördags- och söndagsarbete har en normalarbetstid per vecka som understiger 40 timmar. De stora grup- perna sjukvårdsanställda har således en veckoarbetstid på mellan 38 och 385 timmar. Dessa grupper är å andra sidan inte lediga vissa helgdagar vilket innebär att årsarbetstiden för sjukvårdsanställda inte avviker från års- arbetstiden för tex kontorsanställda.

Sedan särbehandlingen av kvinnor och minderåriga i arbetstidshänseende i stort sett upphört i lagstiftning och kollektivavtal har särlösningarna på arbetstidsområdet motiverats av arbetets art eller förläggning. Under senare

år har vi emellertid återigen fått arbetstidsregler eller förslag om sådana som inte är motiverade av arbetets art utan av arbetstagarens förhållanden.

Genom de ändringar som gjorts i lagen om allmän försäkring och genom den nya lagen om delpensionering. som träder i kraft den 1 juli 1976, får arbetstagaren rätt till förtida eller uppskjutet uttag av hel eller halv ålders- pension. Lagen innebär en ny pensionsförsäkring för delpension i kom- bination med deltidsarbete. De nya reglerna anvisar arbetstagaren en möj- lighet till successiv nedtrappning av arbetsinsatsen efter 60 års ålder. Här- igenom kan en mjuk övergång från arbete till ålderspension uppnås. Frågan om lagstiftningens anpassning till skilda avtalsområden är föremål för för- handlingar mellan arbetsmarknadens parter.

För att närmare studera effekterna av den nya lagen har ett forsknings- projekt påbörjats våren 1976. Inom ramen för detta planerar man att studera önskemålen om förtida reSpektive uppskjutet uttag av ålderspension, samt möjligheterna att ordna deltidsarbete åt äldre arbetstagare.

Förslag om deltidsarbete för småbarnsföräldrar har lagts fram av famil- jestödsutredningen under år 1975. Utifrån undersökningar om småbarns- familjernas situation och barns Vistelsetider inom barnomsorgen, föreslog utredningen sex timmars arbetsdag under tio månader för vardera föräldern till barn under tre år. Ensamstående föräldrar skulle enligt förslaget få sex- timmarsdag under 20 månader.

För att närmare studera frågans arbetsmarknadsmässiga konsekvenser har socialministern tillkallat en arbetsgrupp med representanter för arbetsmark- nadens parter. Arbetsgruppen skall arbeta skyndsamt.

2.4. Arbetstidsförkortning genom förlängd semester

Parallellt med de förkortningar av den dagliga arbetstiden som skett fort- löpande under de senaste årtiondena har semesterlagstiftningen vuxit fram. Den första semesterlagen tillkom år 1938 och stadgade tolv dagars semester för praktiskt taget alla arbetstagare i enskild och allmän tjänst. För att få rätt till semester skulle man ha varit anställd minst 180 dagar. Förläggningen av semestern bestämdes ensidigt av arbetsgivaren som dock skulle under- rätta den anställde minst 14 dagar i förväg om när semestern skulle infalla.

Genom ändring i lagstiftningen år 1946 förlängdes semestern till tre veckor för ungdom under 18 år.

Samma år lagstiftades om förlängd semester för vissa arbetstagare med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete. Tre veckors semester skulle således utgå för gruvarbetare, nattarbetare och mörkrumsarbetare medan sysselsatta inom radiologiskt arbete skulle få sex veckors semester.

I samband med att den allmänna semestern förlängdes till tre veckor år 1951, försvann den särbehandling av underjordsarbetare m fl som dittills gällt. Sysselsatta i radiologiskt arbete skulle emellertid även i fortsättningen ha rätt till sex veckors semester. 1951 års semesterlag gav arbetsgivaren rätt att mot arbetstagarens vilja dela upp semestern i två delar av vilka den ena skulle vara minst tolv dagar.

Genom lagstiftning år 1956 togs denna rätt bort för arbetsgivaren. Hela den lagstadgade semestern skulle därefter utgå i ett sammanhang såvida

inte arbetsgivare och arbetstagare kommit överens om annat.

År 1963 antog riksdagen en lag om fyra veckors allmän semester. Samtidigt förändrades semesterlagen på en rad punkteri fråga om kvalif1 kationsgrunder för semesterrätt och semesterlön. Vissa smärre ändringar i 1963 års semes- terlag genomfördes åren 1964, 1965, 1966 och 1974. År 1964 fick arbets- tagaren rätt till kompensation för sjukdom eller militärtjänst som inföll under

semestern.

1 december 1972 tillkallades en utredning för att se över vissa frågor inom semesterlagstiftningen. I mars 1974 fick kommittén nya direktiv och ny sammansättning. Utredningen har i november 1975 överlämnat ett be- tänkande, Fem veckors semester, med bla förslag till en förlängning av den lagstadgade semestern till fem veckor fr o ut år 1977. Enligt utredningens förslag skall arbetstagaren också ha rätt att spara en vecka av varje års semester under fem år, för att på så sätt få möjlighet att ta ut tio veckors sammanhängande ledighet. Regeringen ämnar lämna förslag om förlängd semester till riksdagen under hösten 1976.

2.5. Sammanfattning

Genom vidtagna förkortningar av arbetstiden, dels i form av förkortad ar- betsdag, dels i form av semester, har antalet arbetstimmar per är exklusive frånvaro och övertid sjunkit från ca 2 350 timmar år 1918 till ca 1 840 timmar i dag. Av dessa drygt 500 lediga timmar har ca 30 procent tagits ut som semester och resten som lediga lördagar.

Denna tabell ger en kort sammanfattning av utvecklingen.

__________________________._____

Arbetstid Semester _____________________________ År Reform År Reform

1918 Lagstiftning om 48-timmarsvecka 1936 Lagstiftning orn 52-timmarsvecka för lantarbetare 1937 Lagstiftning om 49 timmars arbets- vecka för lantarbetare 1938 Lagstiftning om 12 dagars semester

1939 Lagstiftning om 48-timmarsvecka för handelsanställda 1944 Lagstiftning om 48- resp 51-timmars- vecka för hotell— och restaurangan- ställda 1946 Lagstiftning om 3 veckors semester för ungdom under 18 år Lagstiftning om förlängd semester för vissa arbetstagare med tunga eller hälsofarliga arbeten 1947 Lagstiftning om 48-timmarsvecka för samtliga hotell- och restaurangan- ställda 1948 Lagstiftning om 48-timmarsvecka för lantarbetare Avtal om 40-timmarsvecka för un- derjordsarbetare 1951 Avtal om 42-timmarsvecka för an- 1951 Lagstiftning om 3 veckors semester ställda i kontinuerligt skift 1957 Lagstiftning om 45-timmarsvecka. Genomförande 1958—1960 1963 Lagstiftning om 4 veckors semester 1966 Avtal om 421/2-timmarsvecka. Genomförande 1967—1969 Lagstiftning om 421/2-timmars- vecka 1970 Lagstiftning om 40-timmarsvecka Genomförande 1970—1972 1974 Avtal om förkortad arbetstid för un- derjordsarbetare och vissa skiftarbetare. Genomförande 1975—1977 1975 Förslag om 5 veckors semester

3. Internationell översiktl

Under efterkrigstiden har 40-timmarsveckan införts i ett flertal industri- länder. I övriga länder som redovisas i [LO:s undersökning har man förkortat ner mot 40 timmar. De faktiska arbetstiderna skiljer sig dock högst väsentligt från dessa normalarbetstider beroende på övertidsarbete, frånvaro m m. Utan tvivel har dock även de faktiska arbetstiderna minskat kraftigt under efter- krigstiden. Förkortningarna ner mot 40 timmar har genomgående gått hand i hand med införandet av fem dagars arbetsvecka. Det dominerande mönstret i dag är således fem arbetsdagar per vecka med arbetstider på 8—8 1/2 timme.

Förkortningar av den dagliga arbetstiden ses numera som ett viktigt led i standardförbättringen för arbetstagarna till skillnad mot vid seklets början då de snarare var att betrakta som arbetarskyddsåtgärder eller medel mot arbetslöshet. Den särbehandling som förekommer i arbetstidshänseende är numera oftast beroende på arbetets art och inte på arbetstagarens kön eller ålder.

Diskussionen om förkortningar av arbetstiden ner mot 30 timmar har ännu inte vunnit någon större internationell spridning. Inom ILO anser man emellertid ytterligare förkortningar av arbetstiden vara en viktig del i diskussioner om ökad livskvalitet.

3.1. Inledning

De första ansatserna att begränsa arbetstiden föranleddes av humanitära skäl och gällde huvudsakligen kvinnor och barn. Enligt då rådande synsätt kunde nämligen denna typ av begränsningar inte gälla män, som var fria individer med rätt och möjlighet att råda över sina egna liv. Då USA:s högsta domstol år 1905 prövade en lag som syftade till att begränsa ar- betstiden inom bl a bagerinäringen blev resultatet att lagen förklarades oför- enlig med den amerikanska konstitutionen, eftersom den utgjorde ett in- grepp 1 vuxna mäns möjligheter att förtjäna sitt uppehälle. På det interna- tionella planet fanns så sent som år 1913 endast ett förslag till överens- kommelse angående begränsning av arbetstiden. Detta syftade till att be- gränsa arbetstiden för kvinnor och barn under 16 år till 10,5 timmar per dag och 60 timmar per vecka.

Inom arbetarrörelsen var emellertid frågan om en förkortad arbetstid en av de stora frågorna redan under slutet av 1800-talet. Målsättningen var då 8 timmars arbete, 8 timmars fritid och 8 timmars vila.

Det dröjde emellertid ända till i början av 1920-talet innan 48 timmars arbetsvecka var genomförd i Europa, Australien och Nya Zeeland samt i begränsad omfattning även i USA. Arbetstidsförkortningarna gällde till en början nästan uteslutande inom industrin. Först omkring år 1930 började man reglera arbetstiden för anställda inom handels-, kontors- och servi- ceyrkena. ' .

Under 1930-talets första år blev attityderna till en kortare arbetstid be- tydligt mera positiva. Sysselsättningssituationen var besvärlig och kortare arbetstid kom bl a att betraktas som ett botemedel mot arbetslösheten. Krav började resas på 40 timmars arbetsvecka och år 1935 antog Internationella arbetsorganisationen (ILO) en konvention om 40 timmars arbetsvecka. Den- na kortare arbetsvecka infördes helt eller inom vissa branscher i bl a Nya Zeeland. Storbritannien, Tjeckoslovakien, USA och Österrike, men utveck- lingen avbröts av andra världskriget.

' Avsnittet bygger delvis på Evans: Hours of work in industrialized countries. ILO 1975.

3.2. Arbetstidsförkortningar under efterkrigstiden

Under de första åren efter andra världskriget f|ck önskemålen om arbets- tidsförkortning stå tillbaka för krav på högre löner och förbättrade materiella villkor. Men när efterkrigstidens återuppbyggnadsperiod var över blev kraven på kortare arbetstid återigen en viktig politisk fråga i de länder. där arbets- veckan fortfarande överskred 45 timmar.

De förkortningar av arbetstiden som genomförts under efterkrigstiden har skett antingen genom lagstiftning eller genom kollektivavtal beroende på förhållandena i de enskilda länderna. Oberoende av vilken väg man valt har såväl arbetsgivar- som arbetstagarorganisationerna tagit del i planeringen av en förkortning. Förkortningarna har normalt skett i perioder av hög sys— selsättning, genomförts stegvis under en följd av år och varje etapp har överenskommits i förväg. Förkortningarna har också genomförts i en sådan takt att man haft utrymme för andra standardstegringar även under för— kortningsåren.

1 Norge. Danmark och Finland genomfördes 45 timmars veckan kring år 1960, dvs ungefär samtidigt med Sverige. Arbetstidsfrågor regleras 1 Dan-

Tabell 3:1 Veckoarbetstiden enligt lag eller avtal åren 1955. 1965 och 1973”

195517 1955 1973 Australien 40 40 40 Belgien 48 (45) 42 Canada 48 40 40

(42 1 / 2) (41) (42) Danmark (48) (45) (41 ) Finland 47 47 40 Frankrike 40 40 40 Italien 48 (48) (40) Japan 48 (44—48) (42) Jugoslavien 48 (42-48) 42 Nederländerna 48 (45) (42) Norge 48 45 42 Polen 46 46 46 Spanien 48 48 (42) 48 Sverige 48 45 40 Schweiz 48 46 (44) Sovjetunionen 48 41 41 Storbritannien (44) (42) (40) Tjeckoslovakien 48 46 42 Västtyskland 48 (42) (40) Ungern 48 48 (44) USA 40 40 40 Österrike 48 (45) 42

”Siffrorna inom parentes anger antal timmar enligt kollektivavtal. [ de fall olika tider gäller inom olika sektorer har uppgifter beträffande tillverkningsindustrin angetts. b Anger siffror aktuella år 1955. Den angivna veckoarbetstiden kan ha uppnåtts ti- digare.

mark huvudsakligen via kollektivavtal medan man i Norge och Finland ser kollektivavtalen som komplement till en arbetstidslagstiftning. När 45- timmarsveckan genomfördes fick den betydelse främst för arbetare; tjäns- temännen hade redan tidigare betydligt kortare arbetstid.

Under 1960- och 1970-talen har den s k normala arbetstiden minskat av- sevärt. Med normal arbetstid avses därmed den av ILO fastställda defi- nitionen, vilken innefattar det antal timmar som i respektive land fastställts genom lag, avtal eller andra överenskommelser, eller då så ej skett, det antal timmar vars överskridande betalas enligt övertidstaxor eller utgör undantag från erkända regler eller sedvänjor. En rad andra beräkningsgrun- der förekommer emellertid.

Utvecklingen av arbetstiden enligt lag eller avtal i industriländerna under tiden 1955—1973 sammanfattas i tabell 3:1. I många länder med en relativt lång lagstadgad normal arbetstid har en betydligt kortare arbetstid erhållits som ett resultat av kollektivavtal.

Vid sidan av de regleringar av normalarbetstiden som numera finns i flertalet europeiska länder samt i Nordamerika har man ofta särregler för de arbetstagare som är sysselsatta inom vissa tunga arbeten t ex gruvarbetare

Tabell 3:2 Faktisk arbetstid per vecka inom tillverkningsindustrin åren 1955, 1965 och 1973

Land 1955 1965 1973 Australien mänb — — 43,29 kvinnor” — — 39,6€g Belgien - 40,8 36,8? Canadab 41,0 41,1 39,6 Danmark” — 39,7 33,5 Finland” 44,0 44.0 38.0 Frankrike” 44,9 45,6 43,5 hallen”- f 8.1 7,8 7,79 Japan” 45,7 44,3 42.0 Jugoslavien” d 198 201 167 Nederländerna” 48,8 46,1 43,39 Norge män” — 38,3 34,0 kvinnor” — 34,0 29,3

Polen” — 177 1699 Spanien” — 44,4 43,3 Sverige” 45,0 42,5 38,9 Schweiz 47,7 44,9 44,3 Sovjetunionen — 40,1 40,5f Storbritannien män” 48,9 47,3 45,09 kvinnor” 41 ,7 38,9 37,9? Tjeckoslovakien” — 47,7 43,4 Västtyskland” 48,8 44,1 42,9

Ungern” 4 185 178 162 USAb 40.7 412 40,7 Österrike” 45,5 43.4 43.52

” Faktisk arbetstid. b Betald arbetstid. ” Per dag. ” Per månad.

? Avser 1972. .! Avser 1971. g Avser 1970.

eller sådana som i sitt arbete har ett betydande ansvar för tredje person, som tex sysselsatta inom transportsektorn.

Det är heller inte ovanligt att speciella arbetstidsregler råder för sysselsatta inom servicenäringar även om strävan har varit att uppnå samma vecko- arbetstid som för de industrianställda. Särskilt för hotell- och restaurang- anställda har detta varit ett problem.

De särbestämmelser för kvinnor och minderåriga som var vanliga i början av 1900-talet har till stor del försvunnit även om man ännu i många länder har särskilda regler för kvinnornas övertids- och nattarbete.

Som jämförelse till uppgifterna i tabell 3:1 om arbetstid enligt lag eller avtal lämnas i tabell 3:2 uppgifter om den faktiska arbetstiden. Tabellen är ett försök att visa utvecklingen under de senaste tjugo åren. Den bör dock tolkas med försiktighet, då siffrorna för de olika länderna inte är helt jämförbara. I vissa fall inberäknas övertid, omklädningstid, väntetid, kortare pauser, deltid, semester, sjukdom m m.

Som framgår av en jämförelse mellan tabell 3:1 och 3:2 har inte bara arbetstiden enligt lag eller avtal utan även den faktiska arbetstiden konstant minskat under de senaste tjugo åren och särskilt under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Med undantag för vissa små temporära ökningar har utvecklingen mot en kortare arbetsvecka fortsatt, och i en rad länder uppgick den år 1973 till mindre än 40 timmar.

40-timmarsveckan och femdagarsveckan genomfördes i Finland stegvis mellan år 1965 och år 1970. Arbetstidsförkortningen har genomförts så att man efter hand utökat femdagarsveckorna till att slutligen omfatta hela året.

I Norge genomfördes 40-timmarsveckan lagstiftningsvägen fro m den 1 april 1976. From den 1 januari 1975 är arbetstiden för skiftarbetare 38 timmar.

I Danmark genomfördes 40-timmarsveckan år 1973. Bakom uppgifterna i tabellen 3:2 döljer sig emellertid det faktum att en del arbetstagare i vissa länder har tämligen långa arbetsdagar. Genom att vid beräkningarna dela det totala antalet faktiska arbetstimmar med det totala antalet anställda personer, dvs även de som vid beräkningens genomföran- de var frånvarande eller anställda enbart på deltid, kan man få fram en låg genomsnittssiffra. Detta hindrar emellertid inte att en del personer ar— betade betydligt ller timmar. Så är tex fallet i några av de länder som var bland de första att introducera 40-timmarsveckan som den i en eller annan form fastställda normala arbetstiden, nämligen Australien, Frankrike, Canada och USA. I Italien, Japan. Luxemburg, Storbritannien. Västtyskland och Österrike arbetar mer än 10 procent av de anställda 48 timmar eller mer per vecka. Sålunda arbetade exempelvis i Storbritannien åren 1971—73 inte mindre än 27 procent av samtliga arbetstagare 48 timmar eller mer och 5 procent mer än 60 timmar per vecka. I Frankrike var arbetsveckan för 9 procent av arbetstagarna 48 timmar och för 15 procent mer än 48 timmar. Långa arbetsveckor förekommer särskilt inom vissa sektorer, bl a transportväsendet, byggnadsindustrin, handeln samt hotell- och restaurang- branschen.

3.3. Arbetstidsförkortningarnas effekter

De studier som gjorts av arbetstidsförkortningarnas verkningar visar att eff- ekterna på produktionen i allmänhet har blivit väsentligt mindre än väntat. Till detta finns flera samverkande orsaker. Det har bl a visat sig att ar- betstidsförkortningar har en gynnsam effekt på frånvarofrekvensen. Likaså ändras ofta arbets- och produktionsorganisation i samband med förkort- ningar, skiftarbete införs liksom mer kapitalintensiva produktionsmetoder.

4. Arbetstiderna i dag

4.1. Inledning

Avsikten med detta kapitel är bla att redogöra för arbetstidernas längd och förläggning för olika arbetstagare som en utgångspunkt för en diskussion om arbetstiderna i framtiden. Enligt arbetstidslagen är den ordinarie arbetstiden 40 timmar i veckan. Även om årsarbetstiden är densamma för flertalet anställda finns dock stora grupper som genom avtal har en annan ordinarie veckoarbetstid än 40 tim-

mar. Levnadsnivåundersökningen har studerat löntagarnas ordinarie arbetsti-

der, restider samt förekomst av obekväm arbetstidsförläggning. övertid och extra arbete. En jämförelse har gjorts med levnadsnivåundersökningen år 1968 då den ordinarie arbetstiden var 421/2 timmar per vecka.

Statistiska centralbyrån har genomfört en undersökning om oregelbundna och obekväma arbetstider.

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor har presenterat en undersökning om deltidsarbete.

Inställningen till flextid har studerats i en enkät till de anställda i kvarteret Garnisonen i Stockholm.

Resultaten av undersökningarna behandlas i kapitlet.

4.2. Faktiska arbetstider 4.2.1 Allmänt

Låginkomstutredningen genomförde år 1968 en undersökning av löntagarnas faktiska arbetstider. Undersökningen genomfördes i form av intervjuer med ett urval personer i åldern 15—75 år i den svenska befolkningen. Resultatet av undersökningen presenterades i "Löntagarnas faktiska arbetstider" (Sven Nelander, Allmänna Förlaget 1971).

Levnadsnivåundersökningen upprepades år 1974 med samma urval per- soner som "år 1968 kompletterat med ett urval ungdomar och invandrare i åldrarna 15—75 år. I båda urvalen användes ett representativt urvalssystem som gjort svarsgruppen helt jämförbar med totalbefolkningen i fråga om ålder och kön. Uppgifterna från svarsgruppen gällde förhållandena under den vecka som föregick intervjuveckan. En fullständig metodikrapport ut- förd av Urban Norlén, levnadsnivåundersökningen, kommer att finnas till- gänglig våren 1976.

Tabell 4:1 Antal anställda i olika yrkesgrupper år 1968 och år 1974 samt absolut och relativ förändring i antal

Antal, 1 OOO-tal Relativ

förändring 1968 1974 Absolut förändring

Alla anställda 3 [94 3 48! +287* 1.09 Soria/grupp I, alla [98 272 + 74* I. 7 varav priv anst högre tjänstemän 83 109 + 26 1,31 off anst högre tjänstemän 115 163 + 48* 1,42 Soda/grupp II. alla 1005 I 156 +ISI* l.I5 varav förmanspersonal i priv sekt 140 123 — 17 0,88 tekniker o kontor i priv sekt 489 515 + 26 1,05 off anst lägre tjänstemän 377 518 +141* 1,37 Socialgrupp III, alla 1 991 2 053 + 63 1,03 varav priv anst i skog o jordbruk 119 78 — 41* 0,66 priv anst i tillverkningsarb 966 891 — 76 0,92

arb i metallind 355 354 — 1 1,00 arb i övrig industri 395 344 — 51 0,88 byggnadsarbetare 216 192 — 24 0,89

priv anst i servicearb 430 499 + 69* 1,16 handel, hotell 0 restaurang 208 239 + 31 1.15 övriga privata tjänster 222 260 + 38 1.17 off anst arbetare o biträden 476 587 +lll* 1,23 Privatanställda män 1 539 1 463 — 76 0,95 Privatanställda kvinnor 688 750 + 62* 1,09 Off anställda mån 419 511 + 92* 1.22 Off anställda kvinnor 549 757 +208* 1,38

* Förändringen är statistiskt säkerställd.

Genom tillvägagångssättet i levnadsnivåundersökningen har man dels fått uppgifter om arbetstiderna år 1974, dels fått möjlighet att studera hur ar- betstiderna har förändrats mellan år 1968 och år 1974, dvs under en period då den lagstadgade arbetstiden sänktes från 42,5 till 40 timmar.

Levnadsnivåundersökningens uppgifter om antal anställda i olika yrkes- grupper år 1968 och år 1974 samt absolut och relativ förändring i antal visas i tabell 411.

Tabell 416 utvisar andel av olika yrkesgrupper anställda år 1974 med obekväm arbetstidsförläggning, övertidsarbete och extraarbete samt förändringar i an- del sedan år 1968.

Följande definitioner av obekväm arbetstidsförläggning. övertidsarbete samt extraarbete har använts av levnadsnivåundersökningen.

Morgonarbete = ankomst till arbetet före kl 07.00 minst en dag föregående vecka Kvällsarbete = arbete längre än till kl 18.00 minst en dag föregående vecka Nattarbete = arbete minst en timme efter kl 21.00 eller före kl 05.00 minst en gång föregående vecka Lördagsarbete = arbete på lördag föregående vecka Söndagsarbete = arbete på söndag föregående vecka Övertidsarbete = övertidsarbete minst en timme föregående vecka Extraarbete = minst en timme förvärvsarbete i annat än huvudanställningen föregående vecka.

Förhållandena är 1974 Obekväm arbetstidsförläggning

En femtedel av alla anställda hade morgonarbete år 1974. Detta var tre gånger så vanligt i socialgrupp III som i de övriga socialgrupperna. lnom socialgrupp 111 var det vanligast förekommande bland privatanställda i till— verkningsarbete (39,6 procent). Män hade morgonarbete mer än dubbelt så ofta som kvinnor.

Nästan en fjärdedel av alla anställda hade år 1974 kvällsarbete. Det fö- rekom ungefär lika ofta i alla socialgrupper men var vanligare bland kvinnor än bland män. Mer än en tredjedel av privat anställda i servicearbete. privat anställda högre tjänstemän samt offentligt anställda arbetare och biträden hade kvällsarbete år 1974.

Knappt 10 procent av alla anställda hade nattarbete år 1974. Det förekom något oftare inom socialgrupperna [ och 111 än i socialgrupp 11. lnom so- cialgrupp 111 var variationerna stora. Nattarbete var där vanligast inom till- verkningsindustri och servicearbete. Män hade oftare nattarbete än kvinnor.

Lördagsarbete utfördes år 1974 av 14,7 procent av alla anställda. Det var vanligare i socialgrupp lll än i övriga socialgrupper. Oftast förekom det bland privat anställda i servicearbete. Lördagsarbete var vanligare bland kvin- nor än bland män.

Söndagsarbete var år 1974 ungefär hälften så vanligt som lördagsarbete. 7 procent av alla anställda hade söndagsarbete. Vanligast var det bland privat anställda i skogs- och jordbruk samt bland offentligt anställda arbetare och biträden. Dessa båda kategorier uppvisade också hög frekvens lördagsarbete. Söndagsarbete var liksom lördagsarbete vanligare bland kvinnor än bland man.

Övertid

17,3 procent av de anställda hade övertid år 1974. Övertid var nästan tre gånger vanligare i socialgrupp l än i socialgrupp 111 och dubbelt så vanligt som i socialgrupp ll. Bland privat anställda högre tjänstemän redovisade nästan hälften övertid. Bland förmanspersonal arbetade nära 40 procent över- tid. lnom socialgrupp III var frekvensen, om man bortser från offentligt anställda arbetare och biträden, relativt jämn i de olika kategorierna (mellan 12 och 18 procent). Övertid var nästan dubbelt så vanlig bland män som bland kvinnor.

Extraarbete l

Extraarbete utfördes av 5,9 procent av de anställda. Det var betydligt van- j ligare i socialgrupp I än i övriga socialgrupper. Mest förekom det bland . offentligt anställda högre tjänstemän och bland förmanspersonal. Män ex- traarbetade oftare än kvinnor.

Förändringar från år 1968 till är 1974

Alla typer av obekväm arbetstidsförläggning, dvs morgon-, kvälls-. natt-. lördags- och söndagsarbete, minskade under perioden 1968—1974 om man

Tabell 4:6 Andel av olika yrkesgrupper anställda är 1974 med obekväm arbetstidsförläggning, övertidsarbete och extraarbete samt förändringar i andel se- dan år 1968

Andel 1974: Förändring sedan 1968:

Mor- Kvälls- Natt- Lör- Sön- Över- Extra- Mor- Kvälls- Natt- Lör- Sön- Över- Extra— gon— arbete arbete dags- dags- tid arbete gon— arbete arbete dags- dags- tid arbete arbete arbete arbete arbete arbete arbete

Alla anställda 20,3 24,0 9,3 14,7 7,5 17,3 5,9 —9,7* —2,7* —0,8 —7.2* —2.0* 0,6 0,0 Soria/grupp I, alla 9,8 27,5 I1,0 10,4 6,7 35,7 10,1 2.5 .—4.4 0.2 —I2.9* —1,2 0,9 —3,] varav priv anst högre tjänstemän 11,1 34.0 12.5 9.2 6,3 49,6 7,2 2,3 —3,7 —1,4 —8,5 3.9 —1.4 ——1,9 off anst högre tjänstemän 8,0 22,6 9.9 11.3 7,1 25,1 12,3 2,9 —4,6 1,6 —l6,5* —5.2 3,3 —4,2

socialgrupp I], alla 9,1 21,7 7,5 11,4 6,3 21,9 6,0 | —6,4* —3,1 —0.5 —7,2* -I,9 1,1 0,3 varav förmanspersonal 35.0 20,8 5,3 15,0 4,5 39,5 11,2 —15,9* —0,4 —3.8 —4,5 —5.4 7,7 6.0 tekniker och kontorspers 4,3 20,5 5,6 8,6 3,3 23,1 5,3 —4,2* —4.2 —1,9 —8,4* —3,8* 1.8 0,3 off anst lägre tjänstemän 7.5 23,2 10,1 13,3 10,0 16,0 5,4 —3,0 —3,0 1.9 —7,2* 0,9 0,3 —1,3

Soda/grupp Ill, alla 28,2 24,9 10,1 17.2 8,3 12,2 5,3 —1[,2* —2,3 —1,1 —6,2* —1,9 —0,7 0,0 varav pn'v anst i skog o jordbruk 24,1 12.6 1.4 21,3 16,0 14.1 7.1 —7,3 —6,9 —0,4 —11.7 4,9 5.1 3.3 priv anst i tillverkningsarb 39,6 16,1 12,0 7,3 4,0 13,1 5,3 —14,5* —1,2 0.5 —3.7* —1,4 —1.1 —0,4

arb i metallind 35,7 18,3 12,0 5,8 3,6 12.6 4.7 —11,7* —0,5 0,7 —0,3 —0,7 —0,2 —0,2 arb i övr industri 40,6 18,9 17,9 11,3 6,5 14.1 5.9 —14,7* —3,8 0.7 —8.2* —1.5 —1.9 0,2 byggnadsarbetare 45,8 6,8 l .9 3,7 0,6 12,4 5,6 —16,6* 1 ,0 0,0 —0.2 —1.8 -1,0 —1,4 priv anst i servicearb 15,1 37,7 8,0 31,3 8,6 17,5 4,3 —4,3 —4.6 —1,9 —13,7* —5.7* 3,8 —0,5 handel, hotell och rest 5,2 45,7 5,5 46.5 9,6 18.3 1.8 —6.9* —2.0 0,1 —3,6 2,7 4,3 —1,6 övr priv tjänster 25,9 29,0 10,8 14.5 7,4. 16,7 6,9 —0,4 —8.2 -3,3 —25,5* —l4,0* 3.2 0.7 off anst arbetare o biträden 21,0 30,4 10,3 21,0 13.8 6,1 5.9 —8.2* —5,7 —3,7 —6,2* —2,6 —4,1* 0,7

Privat anställda män 29,3 19,6 10,4 11,0 5,6 22,4 6.9 —13.1* —3,1 —0,7 —6.6* —2,1* 1,3 0.4 Privat anställda kvinnor 13,0 28,8 6,0 18,9 5,0 14.8 3.1 —2,9 —1.1 —0,5 —9,1* —3.5* 4,3* 0.4 Off anställda män 20,8 25,1 13,3 13,6 8,8 17.5 9.7 -7,9* —3,0 —0,9 —9,3* —3.4 —3.3 —1,6 Off anställda kvinnor 9.1 27,5 8,0 18,8 13,2 9,1 4,3 —2,9 -—6,2* —0.7 —7.4* —0.7 0.9 0.5

* Förändringen är statistiskt säkerställd.

ser till omfattningen för alla anställda. Detta talar mot det ofta framförda påståendet att skiftliknande arbete med åtföljande obekväm arbetstidsför- läggning blir vanligare om arbetstiden förkortas.

Övertidsarbetet har knappast ökat alls. Extraarbetet har inte alls förändrats i omfattning. Detta är anmärknings- värt eftersom det ofta hävdas att extraarbetet ökar i omfattning när den ordinarie arbetstiden minskar.

Obekväm arbetstidsförläggning

Morgonarbetets omfattning har minskat med ca 10 procentenheter sedan år 1968. Inom socialgrupperna 11 och 111 har morgonarbetet minskat för alla kategorier. Inom socialgrupp 111 har den kraftigaste minskningen ägt rum bland privat anställda i tillverkningsarbete. Förmanspersonalen är den kategori i socialgrupp 11 som har minskat sitt morgonarbete mest. l so- cialgrupp I har förekomsten av morgonarbete ökat något. Morgonarbetet har minskat mer för män än för kvinnor.

Kvällsarbetet har minskat med 2,7 procent sedan år 1968. Minskningen har skett för alla kategorier utom byggnadsarbetare där en liten ökning no- teras.

Nattarbetet uppvisar små förändringar jämfört med år 1968. Totalt har en liten minskning ägt rum även om vissa kategorier uppvisar en ökning på mellan 0.1 och 1,6 procentenheter.

Lördagsarbetet minskade också i omfattning. Detta gäller samtliga ka- tegorier anställda. Den största minskningen av lördagsarbete bland social- grupperna har skett i socialgrupp I. Den största minskningen inom soci- algrupp 111 har skett för de anställda inom övriga privata tjänster där en fjärdedel fått lördagsarbetet reducerat.

Söndagsarbetet har minskat för de flesta kategorier. Det minskade totalt med 2 procentenheter. Minskningen var ungefär lika stor bland alla 50-

cialgrupper.

Övertid

Andelen anställda med övertidsarbete har inte förändrats under perioden 1968—1974.

Extraarbete

Extraarbetets omfattning för alla anställda sammantaget har inte förändrats ; under perioden 1968—1974. Vissa variationer_förekommer dock. Således har en del kategorier ökat sitt extraarbete medan andra har minskat det.

4.2.2. Ordinarie arbetstid

Tabell 4:2 visar olika yrkesgrupper anställda år 1974 fördelade efter antal timmar ordinarie arbetstid i huvudanställningen samt förändringar i för- delningen sedan år 1968.

Av tabell 4:3 framgår medeltal timmar ordinarie arbetstid i huvudan- ställningen år 1974 för olika yrkesgrupper anställda samt förändringar i för- delningen sedan år 1968.

Tabell 4:2 Olika yrkesgrupper anställda är 1974 fördelade efter antal timmar ordinarie arbetstid i huvudanställningen samt förändringar i fördelningen

sedan år 1968

Andel 1974:

1—19 20—34 35—39 40 41—45 46—

Förändring sedan 1968:

1—19 20—34 35—39 40

41—45

46—

Alla anställda

Soria/grupp I , alla varav priv anst högre tjänstemän off anst högre tjänstemän

Soda/grupp Il, alla

varav förmanspersonal tekniker och kontorspers off anst lägre tjänstemän

Soda/grupp III, alla varav priv anst i skog o jordbruk priv anst i tillverkningsarb arb i metallind arb i övrig industri byggnadsarbetare priv anst i servicearb handel, hotell 0 restaurang övriga privata tjänster off anst arbetare o biträden Privat anställda män Privat anställda kvinnor Off anstä lda män

Off anställda kvinnor

5.9

15,4

8,9

61.6

6.0 2,2

_a4 4,6* I.8*

47,9*

—5l.3*

—2,6*

ro to 24

7,6 5,2 1,5 0.8 2,6 1,0 12,3 14,3 10,1 13,8

13,0 2,9 19,9 [5,8

2.6 12.8 21,8

15,4 2,5 4,5 2,7 8,2 1,7 23,1 28,6 17,2 28,2

15,4 19,5 12,6 13,8

1,0 19,3 11,4 5.3 8,9 2,8 1,6 5,6 0,0 4,6 4,8 4,5 9,2

55 ,3 62,6 50,3

61,0 85,2 58,4 57,9

62, 7 67,9 81,8 78,9 77.6 95,1 46,3 43,4 49,3 45,0

5,0 3,1 6,3 43 96 44 se 7,1 11,2 9.2 15,7 6,0 1,7 7,6 5,8 9,6 2,8 9,4

10,9

8,5

—I,3 1,0 —3,2

3,3 —2,1 6,6

5.3* —0,3 5,6*

4,2

—3,5 —9,9 1,6

0.8 —0.3 0.6 1,3

21,6* 25,4* 19,2* 34,6” 81 ,0* 24.5* 33,3*

—IJ,5* —12,2* —14,6* —37.l* —75,4* —25,8* —36,5*

—6,6* —2,2 —9,8* —3,8* —5,8* —3,9* —2,9*

—0.3 —0,1 ——0,5 —0,6 —0,8 0,5 —1,4 3,7 —6,7* —l,6 4.3* —6,9 —0,5

0,7 —1,4 0,3

6,2* 9,4*

2,5

9,6*

2,4* 7,3* 0,9 0,3 2,4" —0,5 -0,7 0,3 —1,6 5,9*

513* 556* 719* 745* 729* 933* 404* 36J* 44]* 389*

—62,()* —47,9* —76,8* —74,2* —72,0* —92,3* —42,2* -46,8* —37,6* —51,9*

—l,8* —8,1 —1 ,1* —0,8 —1,0 —1.8 —2,6 —2,8 —1,9 —0.9

0,5 11,3 2,6 13,0

1,8 26,3 6,5 36,7 5,3 13,0 12,6 9,2

80,7 42,2 70,4 37,8

9,4 3,8 5,7 1,8

—O,6 —1,7

0,9 —3,3

0,9*

2,7 1,0 10,0* 0,8 —0,3

6.3*

1,9

68,7* 28,4* 52,8* 22,8*

—67,3* —27,2* —56,0* —30,5*

—2,7* —2,3* —5,0* —0,8

* Förändringen är statistiskt säkerställd.

Förhållandena år 1974

År 1974 hade 61,6 procent av alla anställda en ordinarie arbetstid på 40 timmar i veckan. Andelen anställda med 40 timmar i veckan var ungefär dubbelt så stor bland män som bland kvinnor. Drygt hälften av alla kvinnor hade kortare ordinarie arbetstid än 40 timmar i veckan.

Studerar man de olika socialgrupperna med avseende på andelen anställda med en ordinarie arbetstid på 40 timmar eller mer per vecka finner man att skillnaderna mellan olika socialgrupper var mycket små. Ordinarie ar- betstider på mer än 46 timmar i veckan var år 1974 emellertid vanligast i socialgrupp 1.

Deltidsarbete, dvs mindre än 35 timmar i veckan, var vanligast i so- cialgrupp 111. Som framgår av tabellen arbetade år 1974 mer än en tredjedel av kvinnorna i privat anställning deltid mot endast ca 2 procent av männen. Bland de offentligt anställda kvinnorna arbetade nästan 50 procent mindre än 35 timmar i veckan medan bara ca 9 procent av männen hade så kort arbetstid.

Tabell 4:3 Medeltal timmar ordinarie arbetstid i huvudanställningen år 1974 för olika yrkesgrupper anställda samt förändringar i fördelningen sedan år 1968

1974: Förändringar sedan 1968:

Alla Deltids- Heltids- Alla Deltids- Heltids- anställda anställda anställda anställda anställda anställda

Alla anslå/Ida 36,1 20.8 40,3 —2,7* 0,6 —2,4* Soda/grupp I, alla 38,6 23,6 41,3 —I,6* 0.6" —l,4* varav priv anst högre tjänstemän 40,4 — 41,3 —0,3 — —0,2 off anst högre tjänstemän 37,5 24,1 41,3 —2,3* 1,9* —2.6* Soda/grupp II, alla 36,4 21,5 40.0 —2.6* 0,0 —1,9* varav förmanspersonal 39,4 — 40,1 —3,8* — —3.5* tekniker och kontorspers 37,0 22,8 40,0 —],9* +4,1* —1,5* off anst lägre tjänstemän 35,1 21,0 40,0 —2,5* »2,0* —1,7* Soria/grupp III. alla 35,6 20,2 40,3 —3,1* 0,7 —2,8* priv anst i skog o jordbruk 38,9 — 40,7 —2,7* — —4,2* priv anst i tillverkningsarb 39,0 21,9 40,1 —2,6 0,7 —3,0*

arb i metallind 39,5 21,3 40.2 —2,8* 3,1* —2,9* arb i övrig industri 38,1 22,5 40,0 —2,0* 0,5* —2,8* byggnadsarbetare 39,5 — 40,1 —3,5* — —3,4*

priv anst i servicearb 33,7 20,3 41,1 —2,2 1,3 —2,2* handel. hotell 0 restaurang 32,1 20,9 40,5 —4,2* 0,3* —2.5* övriga privata tjänster 35,4 19,2 41,6 —0,1 1,6* —2,1*

off anst arbetare o biträden 31,5 19,8 40,0 —3,0* 0,9 —2,6* Privat anställda män 39,9 21,8 40,4 —2,7* 4,7* —2,7* Privat anställda kvinnor 32,7 20,6 40,1 —1,2 0,3 —1,7* Off anställda män 38,5 20,8 40,3 —3,2* 1,9* —2,8* Off anställda kvinnor 30,5 20,8 40,1 —1,8* 0,6 —1,3*

* Förändringen är statistiskt säkerställd.

Förändringar från år 1968 till år 1974

Mellan år 1968 och år 1974 förkortades den ordinarie arbetstiden med 2 1/2 timme till 40 timmar i veckan. Förkortningen, som hade stor genomslags- kraft, medförde att andelen anställda med en ordinariearbetstid på 40 timmar i veckan från år 1968 ökade med 47,9 procentenheter till 61,6 procent år 1974. Ökningen var kraftigast i socialgrupp III och minst i socialgrupp 1 där redan år 1968 en tredjedel hade 40-timmarsvecka mot bara ca 5 procent i socialgrupp 111.

Inom socialgrupp 111 har sedan år 1968 den största Förkortningen av den ordinarie arbetstiden av naturliga skäl skett bland de kategorier som har den minsta andelen deltidsarbetande.

Andelen anställda med 41 timmars ordinarie arbetstid eller mer per vecka har minskat inom alla kategorier.

Andelen deltidsanställda med en ordinarie arbetstid på 20—34 timmar per vecka har totalt sett ökat medan andelen med mindre än'20 timmar har minskat. Inom den senare gruppen har den kraftigaste minskningen skett inom kategorin övriga privata tjänster och den största ökningen bland han- dels-, hotell- och restauranganställda.

4.2.3. Restider per arbetsdag

Tabell 414 utvisar olika yrkesgrupper anställda fördelade efter summa restid till och från arbetet per dag är 1974 och medeltal minuter restid samt för- ändringar i fördelningen och i medeltal minuter restid sedan år 1968.

Förhållandena år 1974

Restiderna för hälften av alla arbetstagare uppgick år 1974 till 30 minuter eller mer per arbetsdag. Totalt hade 8,3 procent en restid på mer än 89 minuter per dag. Något mer än en fjärdedel av alla anställda hade en restid på 0—14 minuter per dag.

Längsta restiderna — mer än 29 minuter per dag — hade anställda inom socialgrupperna 1 och 11.

Bland de anställda med mer än 89 minuters restid per dag dominerade anställda i socialgrupp 1 där 17,9 procent hade så lång restid. Detta beror sannolikt på att dessa är överrepresenterade i storstadsområden och oftare bor i villaområden än anställda i andra socialgrupper. Av de anställda i socialgrupp 111 uppvisar byggnadsarbetarna den längsta restiden. Drygt 12 procent av dessa hade en restid på mer än 89 minuter per dag.

Om man jämför mäns och kvinnors restider finner man att det var fler kvinnor än män som hade mycket korta restider (mindre än 15 minuter per dag). När det gäller anställda med de längsta restiderna var andelen kvinnor lägre än andelen män. Förklaringen till detta är bl a att kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hushållsarbetet och barntillsynen och ofta ser sig förhindrade att förvärvsarbeta långt från bostadsorten.

Tabell 4:4 Olika yrkesgrupper anställda fördelade efter summa minuter restid till och från arbetet per dag är 1974 och i medeltal minuter restid samt förändringar i fördelningen och i medeltal minuter restid sedan år 1968

Andel 1974: Förändring sedan 1968:

0—14 15—29 30—59 60—89 90— Medeltal 0—14 15—29 30—59 60—89 90— Medeltal minuter minuter

Alla anställda 26.0 28.9 12,4 8,3 35 —1'.> 1,4 —1,1 0,4 0,8 2* Soria/grupp I. alla 19,1 26.6 10,6 17,9 45 —3,7 8,8* —8,2 —2.6 5,8 3 varav priv anst högre tjänstemän 17.2 26.1 9,0 18,7 45 —1,7 11,2 12,9 —5,1 8,5 3 off anst högre tjänstemän 20,5 27,0 11,9 17,3 45 —5,5 6,9 —0,5 3,6 2

Soda/grupp II, alla 22.9 31,1 13,8 8,8 37 —0.9 —1.4 varav förmanspersonal 29,6 26,3 9,2 4,4 0.9 6.4 tekniker och kontorspers 20,2 30,8 17,1 11,9 —1,9 —3,0 off anst lägre tjänstemän 24,1 32,5 11,5 6,6 0,1 —2,5 Soria/grupp III, alla 28,6 . 28,0 11,9 6,8 —1,1 2.1 varav priv anst i skog och jordbruk 31,9 35,4 14,8 4,0 —2,6 -7,2 priv anst i tillverkningsarb 25.5 30.1 12.2 6,4 0,4 1,8

arb i metallind 25,5 28,8 11,2 6,1 1,0 5,0 arb i övrig industri 30,5 29,4 10,2 3,0 0,4 0,9 byggnadsarbetare 17,0 33,7 17,5 12,6 —O,4 —2,5 anst i servicearb 38.2 22,9 10,0 9,1 —0,2 2,8

priv handel; hotell 0 restaurang 30,4 27,6 10,0 9,4 1,9 0,8 övriga privata tjänster 46,8 17,8 9,9 8,6 —0,9 4,3 off anst arbetare o biträden 25,2 27,7 12,6 6,1 —5,1 3,2

Privat anställda män 24,1 29,4 13.1 9.2 —1,7 Privat anställda kvinnor 32,7 26,9 11,6 7,5 1,4 Off anställda män 23,5 30,4 13,7 9,2 —2,1 Off anställda kvinnor 24,6 29,0 10,9 6,7 —4,2

* Förändringen är statistiskt säkerställd.

Tabell 4:5 Genomsnittliga restider i minuter per arbetsdag för resor till och från arbetet för anställda i olika ortstyper år 1968 och år 1974

Ortstyp 1968 1974 minuter minuter

Utanför stödområdet: Storstäder 46 48 Primära centra 30 31 Regionala centra 24 27 Kommuncentra 25 26 Summa utanför stödområdet 34 37 Stödområdet: Primära centra 27 30 Regionala centra 24 27 Kommuncentra 27 27 Summa stödområdet 26 28

Källa: Politik för regional balans (SOU 1975291)

Förändringar fi'än år 1968 till år 1974

Restiderna har förändrats relativt lite mellan år 1968 och år 1974. Effekten av arbetstidsförkortningen har alltså inte gått förlorad genom längre restid till och från arbetet. Av alla anställda har andelen med längre restid än 29 minuter per dag i stort sett hållit sig oförändrad sedan år 1968. En smärre minskning har skett beträffande andelen anställda med mycket kort restid.

Socialforskningsinstitutet har på uppdrag av arbetsmarknadsdepartemen- tet gjort regionalt inriktade specialbearbetningar av levnadsnivåundersök- ningarna för år 1968 och år 1974. Dessa visar, som framgår av tabell 4:5, att den genomsnittliga restiden per arbetsdag har ökat mycket lite under perioden 1968—1974.

4.3. Oregelbundna och obekväma arbetstider

Statistiska centralbyrån gjorde år 1974 den första breda kartläggningen av arbetstidernas förläggning i landet (Oregelbundna och obekväma arbetstider, Statistiska centralbyrån, Utredningsinstitutet, 1974). Undersökningen sked- de på uppdrag av arbetarskyddsfonden.

Undersökningen visar att

0 två tredjedelar av alla sysselsatta (63 procent eller 2.4 av 3.9 miljoner) i åldrarna 14—74 år arbetade uteslutande på dagtid (mellan 6.45 och 17.45), 0 11 procent eller 410 000 hade regelbundna men förskjutna tider. 320 000 av dessa hade en arbetstid inom intervallet 05.00—20.30, . 20 procent eller 792 000 hade oregelbundet arbete. Av dessa var 191 000 skiftarbetare. 292000 turlistearbetare] och 309000 hade annan form av oregelbunden förläggning av arbetstiden. Bland skiftarbetarna var drygt hälften eller 113 000 tvåskiftsarbetare och 32 procent eller 62 000 treskiftsarbetare.

Nedan redogörs för de heltidsarbetandes arbetstider. Deltidsarbetet be- handlas i avsnitt 4.4.

Två tredjedelar (2,9 miljoner) av de sysselsatta arbetade heltid. Av dessa var andelen med regelbunden dagtid större (70 procent) än i hela gruppen sysselsatta. Av 2.9 miljoner heltidsarbetande arbetade 2 miljoner uteslutande på dagtid.

Närmare en miljon heltidsarbetande hade en arbetstidsförläggning som åtminstone delvis låg utanför vanlig dagtid. 260 000 hade regelbundna men förskjutna arbetstider. de allra flesta inom intervallet 05.00—20.30. Bland de heltidsarbetande med stark förskjutning av arbetstiden utgjorde kvin- norna en förhållandevis hög andel — 47 procent. Likaså var de äldre än genomsnittet. Förskjutna arbetstider återfanns främst inom varuhandel. jord- och skogsbruk. För kvinnorna tillkom offentlig förvaltning.

591 000 heltidsarbetande hade oregelbundna arbetstider. Både de med för- skjutet och de med oregelbundet arbete hade mer helgarbete än genom- snittsarbetaren. De oregelbundet heltidsarbetande indelas i skiftarbetare, tur- listearbetare och övriga.

Om de 167000 heltidsarbetande skiftarbetarna kunde konstateras att

— endast var femte var kvinna

— de var yngre än övriga grupper — de relativt sällan hade hemmavarande barn under 17 år

— de flesta fanns inom privat industri — de jämförelsevis ofta var ogifta — de allra flesta tvåskiftsarbetarna hade en skiftarbetsform som endast be- stod av förmiddags— och eftermiddagsskift. Kombinationen med nattskift var mycket ovanlig.

De heltidsarbetande turlistearbetarna var fler än skiftarbetarna, 207 000. De var ofta kvinnor — 57 procent -'och ofta yngre. De återfanns främst inom offentlig förvaltning, inom samfärdsel. post- och televerk samt va- ruhandel.2 Turlistearbetarna hade i regel ett omfattande arbete under vecko- sluten. 81 procent arbetade någon gång på helger jämfört med 39 procent av skiftarbetarna.

Den tredje gruppen oregelbundet heltidsarbetande, ca 215 000. återfanns i högre grad bland äldre, bland egna företagare och inom jord- och skogsbruk. Den dominerandes av män. Var fjärde sysselsatt inom denna grupp arbetade varje söndag.

1 Med turlistearbetare menar denna undersök- ning en person som har sin arbetstid förlagd till varierande tidpunkter på dygnet enligt en i förväg bestämd lista. I gruppen medräknas inte de som arbetar efter turlista men alltid har sin arbetstid helt förlagd till dagtid (0645—1745).

? Näringsgrenskodningen anpassad till Standard för svensk näringsgrensin- delning.

Bland de från arbetstidssynpunkt marginella grupperna fanns tex 18 000 personer som ständigt hade nattarbete, varav 38 procent på heltid och 72 procent på deltid. 23000 människor, de flesta yngre, arbetade endast på

helger.

4.4. Deltidsarbetets omfattning

Delegationen förjämställdhet mellan män och kvinnor presenterade ijanuari i år en undersökning om deltidsarbete, Deltidsanställdas villkor (SOU 1976:6). De statistiska uppgifterna i undersökningen insamlades år 1974. Då arbetade ungefär 600 000 kvinnor deltid mot 42 000 män. De män som arbetade deltid var i allmänhet pensionärer eller ungdomar. Deltidsarbete definieras som stadigvarande arbete som omfattar mindre än 35 timmar i veckan.

Delegationen för jämställdhet konstaterar att deltidsarbetet är koncentrerat till ett begränsat antal yrken som, förutom att de är traditionella kvinnoyrken. också utmärks av låga löner och av att det krävs ingen eller endast kort utbildning före anställning. De vanligaste yrkena bland deltidsarbetande är de 5 k husliga yrkena — främst hemsamariter, städarbete, hälso- och sjuk— vårdsarbete. affärsbiträdes— samt kontorsarbete. Mer än tre fjärdedelar av alla kvinnliga städare har deltid. Detsamma gäller omkring hälften av alla kvinnliga affarsbiträden. av alla kvinnor i ”husliga" yrken och i övriga ser- viceyrken — främst servitriser och bespisningspersonal.

Deltidsarbete kan innebära allt från 1 till 34 timmar i veckan och alla tänkbara grader av regelbundenhet i arbetsschemat. Oregelbundna arbets- tider var mycket vanliga. liksom arbete på obekväm arbetstid. Närmare 200000 av de 570000 anställda deltidsarbetande arbetade mindre än 20 timmar i veckan. De hade i allmänhet städ- eller husligt arbete. 160000 arbetade mer än halvtid, dvs mellan 25 och 35 timmar. Det var framför allt vanligt i handeln, i tillverkningsarbete och i serviceyrken. Helt eller delvis obekväma arbetstider hade närmare hälften av de deltidsanställda kvinnorna. Detta var framför allt vanligt bland städare och hälso- och sjuk- vårdsbiträden.

De deltidsanställdas inkomster är mycket små. både därför att de arbetar mindre än full tid och därför att de i så hög grad finns i låglöneyrken. Högst en fjärdedel av kvinnorna hade sådana inkomster att de hade någon möjlighet att försörja sig själva.

Man kan säga att de kvinnor som deltidsarbetar är de som har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden. Kvinnor med hög utbildning och framför allt kvinnor med yrkesutbildning, arbetar mer sällan deltid än kvinnor med kortare utbildning. Deltidsarbete är vanligare bland medelålders och äldre kvinnor än bland yngre. Närmare hälften av de som nu arbetar deltid har före sina nuvarande anställningar varit hemarbetande. Många av dem har sannolikt varit det under många år.

De deltidsanställda är inte någon instabil grupp på arbetsmarknaden. De byter inte arbete oftare än andra och stora grupper har haft sina anställningar under flera år. Deltidsarbetet varierar geografiskt så att områden med en hög kvinnlig

i | 1

förvärvsfrekvens också har högre andel heltid och högre andel lång deltid.

Av de nya arbeten som tillkommit under de senaste åren har knappt hälften varit deltidsarbeten. Det är också utmärkande för de senaste åren att den korta deltiden — mindre än 20 timmar i veckan — minskat. Skill- naderna i genomsnittlig arbetstid mellan män och kvinnor har som en följd också minskat. Skillnaden mellan storstadsregionerna och övriga landet tycks bestå. Sysselsättningsökningen i storstäderna är lika snabb eller snabbare än i andra delar av landet och den har där dessutom i större utsträckning än i övriga landet bestått av heltidsarbete.

4.5. Flexibel arbetstid

Med flexibel arbetstid avses att den anställde själv inom vissa tidsramar bestämmer förläggningen av arbetet. Flexibiliteten avser således endast för- läggningen av ett bestämt antal arbetstimmar. En vanlig fiextidsmodell fastställer en viss fast tid varje dag då alla måste arbeta, tex mellan 9.00 och 1600. Före och efter dessa klockslag ligger flextiden inom bestämda intervall tex TOO—9.00 på morgonen och 16.00—18.00 på kvällen. På många arbetsplatser har man också en fiexperiod i samband med lunchrasten. I allmänhet har man fiextid över en bestämd period — vecka eller månad — under vilken man alltså skall utföra ett normalt antal vecko- eller må- nadstimmar. Man kan också ha ett system som tillåter att visst saldo förs över från en period till en annan. Den flexibla arbetstiden medför således viss frihet för individen i förläggningen av arbetet under dagen, veckan eller månaden.

Bland fiextidens fördelar på arbetsplatsen brukar nämnas att man kan anpassa arbetsinsatsen efter arbetsbördan vilket bl a anses minska behovet av övertidsuttag. Bland fördelarna för den enskilde brukar nämnas bl a att fiextiden medger att man till viss del kan undvika rusningstid i trafiken, att man kan göra inköp på tider man själv väljer och att fiextid underlättar barntillsynen.

Mot fiextid talar bl a att den kan vara svår att tillämpa på många typer av arbetsplatser — skiftarbete med fiextid är t. ex inte möjligt. Man brukar också tala om försämrade kontaktmöjligheter i samband med flextid och att fiextid kräver mer planering än fast arbetstid.

De erfarenheter som finns i Sverige av fiextid gäller framför allt tjäns- temannasidan. Ett fåtal industriföretag, tex Strömsunds Bruk och Phar- macia, har fiextid även för industriarbetare.

På den statliga sidan berörs i dag ca 7 000 anställda tjänstemän av försök med flexibel arbetstid. Ett led i utvärderingen av denna försöksverksamhet är den enkät som under hösten 1974 genomfördes till de anställda i kvarteret Garnisonen i Stockholm. Där arbetar anställda vid flera statliga myndigheter, totalt ca 3 600 personer. [ Garnisonen har man till en början haft veckofiex men sedan gått över till rullande månadsflex med ett tillåtet saldo per ka- lendermånad på högst tio timmar.

Enkäten som besvarades av drygt 3 100 anställda visade en genomgående positiv inställning till fiextid. Av de tillfrågade ansåg inte mindre än 93

procent att flexibel arbetstid var det arbetstidssystem som var att föredra. 2 procent föredrog fast arbetstid medan övriga 5 procent inte hade någon åsikt.

Enkäten innehöll också frågor om förhållanden utanför arbetet. Här sva- rade de allra flesta (83 procent) att man kunde utnyttja sin fritid bättre med fiextid.

Av de anställda inom Garnisonen hade en tredjedel barn som behövde tillsyn. Av dessa ansåg 44 procent att barntillsynen underlättades mycket av fiextid och 32 procent ansåg att barntillsynen underlättades något. 55 procent av den kvinnliga personalen ansåg att fiextiden underlättade barn- tillsynen medan bara 36 procent av männen instämde i detta påstående.

Mot bakgrund av bl a de positiva erfarenheter man har av fiextid inom Garnisonen har man för de statliga området träffat överenskommelse om att fiextid skall få tillämpas på de myndigheter där personalen så önskar och där möjligheter i övrigt föreligger. De närmare riktlinjerna för den fort- satta verksamheten med fiextid på den statliga sidan skall utarbetas av sta- tens avtalsverk och Iöntagarorganisationerna.

På den kommunala sidan förekommer fiextid på tjänstemannasidan men den dominerade arbetstidsformen är fortfarande fast tid. [ kollektivavtalen på den kommunala sidan finns fro m år 1975 bestämmelser om fiextid där man bl a säger att det är förbehållet arbetsgivaren att besluta om fiextid efter medgivande av arbetstagarorganisationerna vid berörda förvaltningar. Några exakta uppgifter finns inte tillgängliga om hur många anställda på den kommunala sidan som har fiextid, men Kommunförbundet uppger att antalet ökar år från år. Även på den landstingskommunala sidan finns avtal om fiextid och fiextid tillämpas på bl a kanslierna i flertalet landsting. På sjukhusen förekommer fiextid varken för vårdpersonal eller för administrativ personal. Detta motiveras främst av de praktiska svårigheterna med fiextid för vårdpersonal eftersom det alltid krävs en viss minimibemanning på t ex vårdavdelningar.

1 en rapport från LO:s grupp för arbetstidsfrågor i mars 1973 diskuterades möjligheterna till fiextid inom industrin. [ rapporten slogs fast att möj- ligheterna till flextid för LO medlemmar är ytterst begränsade då flertalet industriarbetare har arbetsuppgifter som direkt är beroende av arbetskam- raternas insatser. För alla skift- eller turlistegående anses llextid vara så gott som omöjlig.

] LO:s rapport diskuteras också vissa problem med fiextid inom de om- råden där det så att säga är tekniskt möjligt att genomföra. Ett problem är övertidsberäkning och övertidsuttag. ett annat risken för att arbetsgivaren kan kräva kompensation för permissioner och ledighet. Man pekar också på risken att företaget kan använda arbetstiden som arbetskraftsregulator. Rapportens slutsats om fiextid är att man inte motsätter sig försöksverk- samhet med flexibel arbetstid men att man inte heller ser llextiden som en lösning på de arbetstidsproblem man har. TCO:s arbetstidsutredning skriver i sin rapport till 1976 års TCO-kongress att även om det kan vara svårt att införa flexibel arbetstid inom vissa yr- kesområden har denna arbetstidsform använts i alltför liten omfattning. Utredningen föreslår därför att flexibel arbetstid införs på försök inom fier avtalsområden. Flextiden kan aldrig betraktas som ett alternativ till en all-

män arbetstidsförkortning. skriver TCO—utredningen. Som ett komplement anser man den däremot synnerligen värdefull.

4.6. Sammanfattning

Arbetstidsförkortningen från 42 1/2 till 40 timmar i veckan har haft stor genomslagskraft. Andelen anställda med en ordinarie arbetstid på 40 timmar i veckan ökade mellan år 1968 och år 1974 med 47,9 procentenheter till 61,6 procent. Ökningen var kraftigast i socialgrupp 111 där bara 5 procent hade 40-timmarsvecka före förkortningen. Andelen deltidsanställda med kort deltid — mindre än 20 timmar i veckan — har minskat medan andelen deltidsanställda med en ordinarie arbetstid på 20—34 timmar per vecka har ökat.

Restiderna har förändrats relativt lite mellan år 1968 och år 1974. Effekten av arbetstidsförkortningen har alltså inte gått förlorad genom längre restider till och från arbetet. Alla typer av obekväm arbetstidsförläggning — morgon-, kvälls-. natt-. lördags- och söndagsarbete — har minskat under perioden 1968—1974. Detta talar mot det ofta framförda påståendet att skiftliknande arbete med åt- följande obekväm arbetstidsförläggning blir vanligare om arbetstiden för- kortas. Andelen anställda med övertidsarbete har inte förändrats under pe- rioden 1968—1974. Samma sak gäller förekomsten av extra arbete. Detta är anmärkningsvärt eftersom det ofta hävdas att en arbetstidsförkortning leder till att extraarbetet ökar i omfattning. Två tredjedelar av de 39 miljoner sysselsatta i åldrarna 14—74 år arbetade år 1974 uteslutande på dagtid (mellan kl 06.45 och 17.45).

Drygt 10 procent eller 410000 hade regelbundna men förskjutna arbets- tider. Flertalet av dessa hade en arbetstid inom intervallet 05.00—20.30.

En femtedel av de sysselsatta eller 792000 hade oregelbundet arbete. Bland de 191 000 skiftarbetarna inom denna grupp hade drygt hälften två- skiftsarbete och cirka en tredjedel eller 62000 treskiftsarbete.

Oregelbundna arbetstider liksom arbete på obekväm arbetstid är mycket vanligt bland deltidsarbetande. Deltidsarbete är stadigvarande arbete som omfattar mindre än 35 timmar i veckan.

År 1974 arbetade ungefär 600000 kvinnor deltid mot 42000 män. De män som arbetade deltid var antingen pensionärer eller ungdomar.

Jämställdhetsdelegationen drar slutsatsen att deltidsarbetet är koncentre- rat till ett begränsat antal yrken som förutom att de är traditionella kvin- noyrken också utmärks av låga löner och av att det krävs ingen eller endast kort utbildning före anställning. Högst en fjärdedel av de deltidsarbetande kvinnorna hade sådana inkomster att de hade möjlighet att försörja sig själva.

[ Sverige har man framför allt erfarenhet av fiextid på tjänstemannasidan. Ett fåtal företag har fiextid även för industriarbetare.

Ungefär 7000 statligt anställda tjänstemän berörs i dag av försök med flexibel arbetstid. Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av denna försöksverksamhet har överenskommelse träffats mellan parterna på det statliga området om att fiextid skall få tillämpas på de myndigheter där

personalen så önskar och där möjligheter i övrigt föreligger.

Den dominerande arbetstidsformen på den kommunala sidan är fortfa- rande fast tid. Flextid förekommer dock på tjänstemannasidan. På 1 ex sjuk- husen förekommer ingen flextid vilket framför allt motiveras med att det alltid krävs en viss bemanning och därmed också beredskap vid vård av sjuka.

Inom tillverkningsindustrin anses möjligheterna till fiextid vara mycket begränsade eftersom flertalet industriarbetare har arbetsuppgifter som är di- rekt beroende av arbetskamraternas insatser. För alla skift- eller turliste- arbetare anses flextid vara så gott som omöjlig att införa.

5. Debatten om sextimmarsdagen

5.1. Inledning

Debatten om arbetstiden har varit intensiv under de senaste åren. Den har till en stor del handlat om frågan om en allmän förkortning av arbetstiden till sex timmar per dag. I detta kapitel görs en kortfattad genomgång av debatten om sextimmarsdagen och de olika argument som framförts. Ar- betsmarknadsparternas och partiernas uppfattningar i frågan redovisas.

5.2. Debattens utveckling

Redan innan arbetstidsförkortningen till 40 timmar hade genomförts fördes krav fram om ytterligare förkortningar av den allmänna arbetstiden. Så tex föreslog Eva Moberg i en artikel i tidningen Vi år 1971 att: "varje förälder, man eller kvinna, till ett barn under tre år ska ha lagstadgad rätt till sex timmars arbetsdag".

Krav om nedskärning av den dagliga arbetstiden restes ungefär samtidigt från många håll. Socialdemokratiska kvinnoförbundet var den första större organisation som krävde kortare arbetsdag. Detta skedde hösten 1972.

Kravet på sex timmars arbetsdag för alla fick snabbt starkt genomslag i opinionen. De senaste åren har en livlig diskussion förts. främst i mass- media, men också i föreningar och studiecirklar. På senaste tiden har debatten blivit mer konkret och probleminriktad.

Argumenten för sextimmarsdagen/ör alla bygger först och främst på att en sådan reform är ett medel att nå väsentliga förändringar av samhället. Nedan följer några exempel på argument som framförts till förmån för sex- timmarsdagen för alla:

1 — reformen är en av de viktigaste förutsättningarna för att jämställdhet i mellan män och kvinnor skall bli möjlig både i arbetsliv. familjeliv och : samhällsarbete

— föräldrar och barn ialla åldrar skulle få ökade möjligheter till meningsfull

samvaro. Omsorgen om barnen skulle bli bättre — många av de kvinnor som i dag deltidsarbetar skulle kunna heltidsarbeta — reformen skulle göra det möjligt för många fler — inte minst kvinnor — att delta i politiskt och fackligt arbete, kulturaktiviteter osv

— stressen och hetsen i arbetslivet skulle minska — fler arbetstillfällen skulle skapas även om sysselsättningsproblem måste lösas med arbetsmarknadspolitiska insatser och inte genom en arbets- tidsförkortning.

Mot kravet på sextimmarsdag har bl a följande argument anförts:

— det finns viktigare saker att använda standardutrymmet till. tex högre löner. andra sociala reformer, utbyggnad av den offentliga sektorn. ut— byggd u-hjälp — vi har inte arbetskraft tillräckligt. Vi har inte råd att underutnyttja ar— betskraft med lång specialutbildning — om arbetstiden skall förkortas är det bättre att få en förkortning av ar- betsveckan eller fier lediga dagar till förfogande — stressen och hetsen i arbetslivet skulle öka. Det är viktigare att dämpa arbetstakten och förbättra villkoren i arbetslivet liksom att ge möjlighet till andra aktiviteter på arbetsplatsen än direkt produktion, tex studier och motion — människor är mer betjänta av ökade möjligheter till individuella arbets- tider under olika perioder av livet och med hänsyn till olika värderingar om vad man vill använda sin tid till — det finns människor som inte vet vad de skall göra med den fritid de har i dag.

LO:s arbetstidsutredning, som år 1973 lade fram en rapport. presenterade ett långsiktigt mål om sex timmars arbetsdag. Regeringen tog ijanuari 1974 ställning för att en arbetstidsförkortning skulle tas ut genom förkortad daglig arbetstid. På våren 1974 begärde TCO hos arbetsmarknadsministern att en offentlig utredning skulle tillsättas bl a för att undersöka möjligheterna till en generell förkortning av arbetstiden.

Efter överläggningar mellan arbetsmarknadsdepartementet och löntagar- nas huvudorganisationer tillsattes våren 1974 delegationen för arbetstids— frågor. I förutsättningarna för dess arbete ligger den för Iöntagarorganisa- tionerna och regeringen gemensamma ståndpunkten att det långsiktiga målet bör vara 30 timmars arbetsvecka, med förkortning av den dagliga arbetstiden.

[ början av år 1974 tillsattes familjestödsutredningen. Den Gck bl a i upp- » drag att behandla frågan om föräldrars arbetstider.

I mitten av år 1975 presenterade utredningen sitt förslag. Detta innebar . att förvärvsarbetande föräldrar med barn upp till tre år skulle ges möjlighet ; att reducera sin arbetstid till sex timmar per dag. Inkomstbortfallet skulle i betalas genom föräldraförsäkringen.

Familjestödsutredningens förslag gav upphov till en livlig debatt. Bland de argument som anförts för en delreform kan följande nämnas:

— sextimmarsdag för alla kommer att ta så lång tid att genomföra att särskilt utsatta grupper bör få förtur — sextimmarsdag för småbarnsföräldrar skulle utgöra ett första steg mot en generell arbetstidsförkortning. Man skulle genom denna delreform kunna visa att sextimmarsdagen fungerar — delreformen skulle påskynda sextimmarsdagen för alla

fier småbarnsföräldrar skulle få praktiska möjligheter att arbeta

— möjligheterna till heltidsarbete för de kvinnor som i dag arbetar deltid skulle öka

— kvinnornas frånvaro från arbetet skulle minska

— möjligheter skulle skapas för männen att ta del av barnuppfostran och hemarbete

Bland de argument som anförts mot en delreform kan följande nämnas:

— bara kvinnor kommer att utnyttja delreformen. Den skulle inte bidra till ökad jämställdhet på arbetsmarknaden och i hemmet — kvinnans möjligheter att få arbete på samma villkor som männen skulle försvåras. Kvinnorna skulle bli mindre ”attraktiva” på arbetsmarknaden — småbarnsföräldrar är inte den enda utsatta gruppen. Förkortad arbetstid behövs, dels för grupper med särskilt hårt arbete. dels för alla att vara tillsammans med familj och barn i alla åldrar och för att ägna sig åt samhällsarbete

— barn under tre år är inte mer tidskrävande än äldre barn

— delreformen skulle försena utbyggnaden av barnomsorgen och bli en reform för redan gynnade, dvs de som redan i dag har arbete och dag- hemsplats för barnen — en delreform för småbarnsföräldrar skulle försena sextimmarsdagen för alla.

För att närmare klarlägga de frågor av praktisk karaktär som aktualiserades av familjestödsutredningens förslag om sextimmarsdag för småbarnsföräld- rar tillsattes i december 1975 en arbetsgrupp inom socialdepartementet. I arbetsgruppen ingår representanter för arbetsmarknadens parter.

5.3. Sextimmarsdagen — arbetsmarknadsparterna i dag

Landsorganisationen (LO)

Till 1976 års LO-kongress har ett stort antal motioner med krav på sex timmars arbetsdag för alla lämnats. Landssekretariatet har i sitt yttrande över motionerna bla sagt att LO skall verka för en fortsatt förkortning av arbetstiden med en långsiktig målsättning om sex timmars arbetsdag. Att genomföra reformen inom en kort tidsrymd är ekonomiskt omöjligt, anser landssekretariatet. En prioritering måste ske mellan ökad lön — kortare arbetstid eller andra sociala reformer. Det finns inga som helst möjligheter att genomföra någon förkortning år 1977. anser landssekretariatet.

Tjänstemännens centra/organisation ( TC O)

Sextimmarsdagen blir en av huvudpunkterna på 1976 års TCO-kongress. I ett flertal motioner tas frågan upp. TCO:s arbetstidsutredning har i en rapport till kongressen redovisat sin uppfattning i frågan.

Utredningen anser att det är viktigt att TCO och TCO-förbunden sluter upp kring ett yrkande om en arbetstidsförkortning för alla. Det långsiktiga målet bör vara en förkortning av arbetstiden till 30 timmar per vecka och sex timmar per dag. Frågan om i vilken takt den föreslagna arbetstids- förkortningen skall genomföras måste avgöras av de förhandlande parterna.

C emm/organisationen SA C 0/ SR

SACO/SR har inte tagit ställning i frågan om sextimmarsdagen.

Svenska arbetsgivare/öreningen (SAF)

SAF har inte tagit ställning i frågan. I ett debattinlägg, broschyren "Vill vi ha kortare arbetstid?". hävdar företrädare för SAF att en oförändrad ar- betsinsats av majoriteten av arbetstagarna skulle göra det möjligt att begränsa och förlägga arbetstiderna för de utsatta grupperna på ett bättre sätt än vad man uppnår med en generell sextimmarsdag.

5.4. Sextimmarsdagen — de politiska partierna i dag

Centerpartiet

Centerpartiet hävdar i en partimotion år 1976 att målsättningen för en fram- tida arbetstidsförkortning bör vara sex timmars arbetsdag för alla. Partiet anser att arbetsdagen bör förkortas i första hand för småbarnföräldrar. Alla föräldrar med barn under tre år bör ges lagstadgad rätt till förkortning av arbetstiden till sex timmar per dag. Det är också riktigt att förbättra anställningstryggheten för småbarnsföräldrar genom lagstadgad rätt till tjänstledighet för den som har barn under tre år, tycker centern.

Folkpartiet

Föräldrar med barn upp till tre år bör få förtur till kortare arbetsdag, anser folkpartiet. Det är ett etappmål på vägen mot sextimmarsdag för alla.

Rätten till förkortad arbetstid för småbarnsföräldrar är en mycket an— gelägen och brådskande reform, skriver folkpartiet i en partimotion år 1976. Reformen, som bör införas under budgetåret 1976/77. bör kompletteras med ekonomiskt stöd som ersätter föräldrarnas inkomstbortfall.

Moderata samlingspartiet

Frågan om en generell arbetstidsförkortning bör enligt moderata samlings— partiet prövas i förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Ytterst rör det sig om i vilken form ett växande välstånd skall tas ut — i form av ökad lön eller minskad arbetstid, skriver moderata samlingSpartiet i en par- timotion år 1976. Föräldrar med barn under skolåldern bör få möjlighet till förkortad ar-

betsdag — förslagsvis sex timmar — genom 5 k partiell tjänstledighet. föreslår moderaterna. En etappvis genomförd arbetstidsförkortning bör enligt partiet låta små- barnsföräldrarna komma i första rummet.

Soda/demokraterna

I det nya socialdemokratiska partiprogrammet som antogs av 1975 års partikongress krävs "en gradvis förkortning av arbetstiden med sikte på 30 timmars arbetsvecka. sex timmars arbetsdag”.

Partiköngressen diskuterade också frågan om en särlösning för småbarns- föräldrar enligt familjestödsutredningens förslag. I det familjepolitiska pro- gram i åtta punkter som antogs av kongressen heter det att sextimmarsdagen för småbarnsföräldrar är en angelägen reform. Med tanke på de svårigheter att praktiskt genomföra en sådan reform för alla grupper. som framför allt LO och TCO pekat på, tar man ställning först efter en vidare utredning.

Vänsterpartiet kommunisterna

Vpk föreslår i en partimotion år 1976 att sju timmars arbetsdag för alla skall vara genomförd from år 1977 och att sex timmars arbetsdag skall vara uppnådd år 1980. Partiet vill inte ha en särlösning för småbarnsföräldrar. Vpk vill att en plan skall utarbetas för en snabbare nedtrappning av ar- betstiden till sex timmars arbetsdag eller 30 timmars arbetsvecka för skif— tarbetare eller jämställda grupper.

6. Arbetstidsförkortningarnas ekonomiska effekter

6.1. Inledning

Arbetstidsförkortningarnas inverkan på produktion, produktivitet och effek- terna av arbetstidsförkortningar i avtalsförhandlingar kommer att belysas i detta avsnitt. En kort sammanfattning av långtidsutredningens material om samhällsekonomiska effekter av en förkortning ingår också.

6.2. Produktion och produktivitet

I samband med arbetstidsförkortningarna från 48 till 45 timmar genomfördes en undersökning angående arbetstidsförkortningamas inverkan på produk- tion och produktivitet (produktion per arbetstimme) inom industrin (SOU 1964:9).

Arbetstidsdelegationen har låtit docent Yngve Åberg genomföra en mot- svarande undersökning av förkortningen från 45 till 40 timmar (bilaga 1).

Den tidigare undersökningen visade att en arbetstidsförkortning på en procent medförde en minskning av produktionsvolymen med 0,7 procent. Således ökade produktiviteten i de undersökta företagen som en direkt följd av arbetstidsförkortningen med 0,3 procent vid en vid en procents förkort- ning av arbetstiden. Hur stor del av denna produktivitetsökning som var en följd av ökad arbetstakt och hur stor del som var avhängig av andra faktorer kunde inte beräknas.

Enligt 1964 års undersökning varierade känsligheten för arbetstidsförkort- ningen dels mellan branscher. dels mellan olika stora företag. Således var produktionsbortfallet vid en arbetstidsförkortning störst inom jord- och sten- industrin och minst inom den kemiska industrin.

Undersökningen visade också att större företag (mer än 200 anställda) var mer känsliga för en arbetstidsförkortning än mindre företag. Detta för- klarades bl a med att de större företagen enligt undersökningen skulle vara kapitalintensivare och att möjligheterna att påverka produktionen vid en arbetstidsförkortning därför skulle vara mindre än vid mer manuellt arbete.

Effekterna vid förkortningen från 45 till 40 timmar

I den undersökning arbetstidsdelegationen låtit genomföra redovisas dels effekten av arbetstidsförkortningen från 45 till 42,5 timme per vecka,

dels effekterna av förkortningen från 42,5 till 40 timmar per vecka.

Undersökningen visar att effekterna på produktionen var större vid för- kortningen till 42,5 timme än vid förkortningen till 40 timmar. För den första perioden minskade således produktionen med 0.6 procent vid en ar- betstidsförkortning med en procent. Under den senare perioden minskade produktionen med 0,47 procent vid en förkortning med en procent. Detta kan då jämföras med förkortningen från 48 till 45 timmar då produktionen minskade med 0,7 procent vid en förkortning med en procent.

Genomsnittligt för perioden 1966—1973 (förkortning från 45 till 40 timmar) minskade produktionen med 0,55 procent vid en procents förkortning. Detta betyder att förkortningen av arbetstiden från 45 till 40 timmar per anställd (11,1 procent) förorsakade ett produktionsbortfall per anställd med 6.1 pro- cent (ll,l x 0,55). Produktionsbortfallet var under den första perioden 3,3 procent och under den sista 2,8 procent.

Det betyder vidare att produktiviteten — produktionen per arbetstimme — ökade med 0,45 procent för varje procents förkortning av arbetstiden. Produktiviteten inom industrin steg alltså under perioden 1966—1973 med 5,0 procent (11,1 x 0,45) pga arbetstidsförkortningen.

Produktionsbortfallet per sysselsatt var alltså väsentligt lägre än bortfallet av arbetstid. Det kan bero på att arbetstakten ökade eller på förbättringar i pro- duktionsapparaten. Som framgår i avsnitt 7.2 visar undersökningen att den största delen (ca 80 procent) härrör från förändringar i kapitalutrustningen och återstoden (ca 20 procent) från förändringar i arbetsinsatsen.

I allmänhet antas att den produktivitetshöjande effekten av en arbets- tidsförkortning avtar efter hand som förkortningen fortskrider. Resultaten iden föreliggande undersökningen visar emellertid att den negativa effekten på produktionen per sysselsatt inte tilltagit. Man kan dock inte dra slutsatsen att detta kommer att gälla även vid ytterligare förkortningar av arbetstiden. Att effekten på produktionen blev mindre under den senare av de två förkortningsperioderna förklaras med att förkortningarna skedde i skilda konjunkturlägen. Av undersökningen att döma blir således effek- terna mindre om man förkortar i en lågkonjunktur än om man förkortar i en högkonjunktur.

Förklaringen till att effekterna på produktionen blev mindre vid förkort— ningen från 45 till 40 timmar än vid förkortningen från 48 till 45 timmar antas vara den ökade takten i den tekniska utvecklingen.

Den tekniska utvecklingen inom industrin har gått snabbt under hela efterkrigstiden och särskilt snabbt under 1960-talet.

Produktionsökningen på grund av den tekniska och organisatoriska ut- vecklingen uppgick således inom industrin i början på 1970-talet till ca fem procent per år medan den tio år tidigare uppgick till drygt tre procent.

Effekterna inom olika företagsgrupper

För att bla belysa vilken inverkan teknikens utveckling har haft på de funna resultaten haren branschuppdelning gjorts av materialet. Den tekniska utvecklingen har nämligen gått olika snabbt i skilda branscher. En sam- manställning av resultaten återfinns i tabell 611. En uppdelning efter fö- retagsstorlek har också gjorts där.

Av tabell 611 (kolumn 5) kan utläsas att totalproduktiviteten varierar kraf- tigt mellan olika branscher och mellan företag i olika storleksgrupper.

Undersökningen visar att den större delen av skillnaden mellan stor- leksklasserna kan förklaras av rena stordriftsfördelar medan resten förklaras av skillnader i kapitalintensitet mellan storleksklasserna. Varje övergång från lägre till högre storleksklass på företag innebär således enligt tabellen ökad totalproduktivitet.

Siffrorna i kolumn 5 speglar också företagens produktionsteknik. Pro- duktionstekniken är då mer avancerad i branscher med högt värde (livs- medelsindustrin) är i branscher med lägre värde (textil- och konfektions- industrin).

Kapitalintensiteten i branscherna speglas i kolumn 2 där högt värde (= lågt värde i kolumn 3) visar hög kapitalintensitet.

Jämför man kolumn 5 med kolumn 4 finner man att branscher med högt värde i kolumn 5 (= avancerad produktionsteknik) är mindre känsliga för arbetstidsförkortningar än branscher med lågt värde. Detta stöder an- tagandet att effektema av en arbetstidsförkortning till en del beror på tek- nikens utveckling under förkortningsperioden. Så tex var möjligheterna att rationalisera bort arbetstidsförkortningar betydligt mindre inom textil- och konfektionsindustrin än inom livsmedelsindustrin.

Ur kolumn 4 kan också utläsas att känsligheten för förändringar i ar- betstiden varierar betydligt mer mellan olika industribranscher än mellan

Tabell 6:l Samband mellan kapital, sysselsättning, arbetstid, befolkningstäthet och industriproduktion 1966—1973

1 2 3 4

Förändring av pro- Förändring av pro- Förändring av pro- duktionen vid för- duktionen vid för- duktionen vid för— ändringav kapitalin- ändring av syssel- ändring av arbetsti— tensiteten med 1 % sättningen med 1 % den med 1 %

Bransch Livsmedels- och dryckes-

varuindustri 0,51 0,49 0,40 Textil- och läderindustri 0,23 0,77 0,71 Trävaruindustri 0,34 0,66 0,67 Massa- och pappersindustri,

grafisk industri 0,44 0,56 0,20 Kemisk industri, gummi—

och plastindustri 0,47 0.53 0,47 Jord- och stenindustri 0,42 0,58 0,74 Järnverk och verkstads-

industri 0,30 0,70 0,31 Storlek 0—49 0,33 0,67 0,53 50—199 0,41 0,59 0,51 200—499 0,36 0,64 0,46 500— 0,35 0,65 0,55

”Totalproduktivitet = förädlingsvärde per sysselsatt rensat från inverkan från kapital och sysselsättning.

Avvikelse från in- dustrigenomsnit- tet i totalprodukti- viteta

7 ,4 —9,0 — 3.6

2,3

5,1 —3,5

—0,7

—4,9 —2,8 0.3 3,1

olika storleksgrupper på företag. Resultaten tyder på att det inte föreligger samma möjligheter i alla branscher att reducera produktionsbortfallet genom ökad produktivitet. Detta kan i sin tur bero på att effekterna av en förkortning till en del beror på produktionstekniken och att denna varierar mellan bran- scherna. Företagsstorleken tycks enligt kolumn 4 inte ha någon inverkan på möjligheterna att klara en arbetstidsförkortning utan produktionsminsk- ningar. Tabell 6:1 (kolumn 3) visar också känsligheten för sysselsättnings- förändringar.

Även utom industrin tycks en produktivitetshöjning äga rum i samband med en arbetstidsförkortning. Även här gäller naturligtvis att mer per- sonalintensiv verksamhet är känsligare för arbetstidförkortningar. Emellertid har förkortningen från 45 till 40 timmar inte kompenserats fullt ut ens i en så personalkrävande verksamhet som sjukvård. Vid de organisations- genomgångar som följer av en förkortning tycks vissa rationaliseringsvinster uppstå. Dessa vinster kan dock medföra negativa konsekvenser i andra av- seenden, som tex ökad arbetstakt.

Den enkät arbetstidsdelegationen genomfört under hösten 1975 bland fler- talet fackförbund samt arbetsgivarorganisationer angående arbetstidsförkort- ningarnas verkningar tyder också på att en stor del av förkortningarna hittills kunnat mötas med höjd produktivitet. Samma slutsats dras i den under- sökning om arbetstidsförkortningarnas verkningar inom det statliga området, som genomförts av statens avtalsverk.

6.3. Arbetstidsförkortningar i löneförhandlingar

Arbetstidsförkortningar är ett sätt att ta ut standardstegring. Således har arbetstidsförkortningarna i Sverige genomförts utan reduktion av löntagarnas förtjänster.

Löneutvecklingen samt årsarbetstid de senaste 15 åren för vuxna manliga industriarbetare framgår av tabell 6:2.

Ett sätt att uppskatta priset för arbetstidsförkortningen är att jämföra den procentuella timförtjänstökningen med den procentuella årsförtjänstökning- en. Om arbetstiden inte förkortats tex år 1972 kan man anta att årslönen skulle ha stigit med samma procentsats som timlönen dvs 11,9 procent. I stället steg den med 7,9 procent. Fyra procent togs således ut för ar— betstidsförkortningen.

Utgångspunkten för debatten om en arbetstidsförkortning till 30 timmar i veckan har varit att reduceringar av arbetstiden skall ske med bevarad realinkomst. En förkortning från 40 timmar i veckan till 39 timmar innebär att ar- betstiden minskar med 1/40 dvs 2,5 procent. Den timlöneökning som krävs för att behålla oförändrad veckolön är emellertid större än 2,5 procent. Detta kan belysas med följande exempel:

40 timmars arbete a 20 kr/timme ger en veckoinkomst å 800 kr. 39 timmars arbete åt 20,50 (+ 2,5 procent) ger en veckoinkomst på 799,50 kr. Löneökningen måste alltså vara större än 2,5 procent — i detta fall 2,56 procent. Vid en förkortning från 40 timmar till 30 timmar per vecka krävs en

Tabell 6:2 Löneutveckling samt årsarbetstid för vuxna manliga industriarbetare

År Årsarbetstid Procentuell Timför- Procentuell Årsför- Procentuell Konsument- (teoretisk) förändring tjänst förändring tjänst förändring prisindex ' från före- från före- från före- (årsmedeltal gående år gående år gående år 1949 = 100) 1960 2115 0 6,32 — 13 370 — 159 1961 2115 0 6,82 7.9 14420 7,9 163 : 1962 2115 0 7,39 8,4 15 630 8,4 170 ' 1963 2115 0 7.91 7,0 16730 7,0 175 ', 1964 2093 1.0 8.57 8.3 17 940 7.2 181 1 1965 2070 1—,1 9,45 10.3 19 560 9,0 190 ' 1966 2070 0 10,26 8,6 21 240 8,6 202 i 1967 2032 —l.8 11,10 8.2 22 560 6.2 211 ; 1968 1993 —1.9 11.83 6.6 23 580 4,5 215 | 1969 1955 —1,1 12,85 8,6 25 120 6.5 221 I 1970 1955 0 14.28 11,1 27 920 11,1 236 1971 1932 —1,2 15,68 9,8 30 290 8.5 254 i 1972 1863 -3,6 17.54 11.9 32 680 7.9 269 1973 1840 —l,2 19.05 8.6 35 050 7.3 287 ! 1974 1840 0 21.32 11.9 39 230 11,9 316 1975 1840 0 (25,16) 18,0 (46 290) 17,8 347

1 årsarbetstiden ingår inte övertid. Timförtjänsterna är de totala timförtjänsterna enl SCB-statistiken. Övertidstillägget ingår(vilket det inte borde göra för dessa beräkningar). Då övertidstillägget är litet. utslaget på alla arbetstimmar under ett årspelar detta "fel" ingen större roll. Ovanstående talserier har tillkommit främst för att åskådliggöra de procentuella ökningstalen avseende tim- resp årsförtjänster.

löneökning på 33 procent för att bibehålla oförändrad lön. Arbetsgivaren får alltså vid en förkortning till 30 timmar 25 procent mindre arbetstid för oförändrad lön. För att få samma antal arbetstimmar utförda måste han betala 33 procent mer i lön. Vid ett antagande om successiv förkortning av arbetstiden med en timme varje gång skulle följande löneökningar krävas vid varje förkortningstillfälle.

Förkortning Kompensation iprocent Från 40 till 39 timmar 2,56 " 39 " 38 ” 2,63 " 38 " 37 ” 2.70 " 37 " 36 " 2,78 " 36 ” 35 ” 2,86 1 " 35" 34" 2.94 1 " 34” 33” 3,03 1 " 33” 32" 3,13 1 ” 32" 31 " 3.23 . " 31" 30" 3,33

En förkortning i fyra steg om vardera 2,5 timme skulle kräva följande timlöneökningar vid varje förkortningstillfälle.

Från40 till 37,5 timmar 6,67procent

” 37.5 ” 35 " 7,14 ” ” 35 " 32,5 ” 7,69 " av 3235 sa 30 M , 8,33 ”

Detta kan då jämföras med förkortningen från 42,5 till 40 timmar som krävde en kompensation med 6,25 procent.

Utgår man från ett löneökningsutrymme på tre till fyra procent per år i fasta priser skulle även en förkortning på en timme i taget ta praktiskt taget hela utrymmet i anspråk under de sista förkortningsåren. Vid en för- kortning i större steg — tex 2,5 timme i taget — skulle varje steg kräva hela utrymmet under två till tre år.

Samtidigt bör då beaktas resultaten av undersökningen om arbetstids- förkortningarnas inverkan på produktiviteten inom industrin (bilaga 1). Den visar att vid den senaste förkortningen — från 45 till 40 timmar — skapade själva förkortningen 40 procent av utrymmet.

En väsentlig faktor när man uppskattar det ekonomiska utrymmet för en förkortning är vidare den totala produktionstiden. Kan man genom ökat skiftarbete förlänga den totala produktionstiden blir de ekonomiska effek- terna av en förkortning mindre.

6.4. Samhällsekonomiska aspekter

Långtidsutredningen anger fyra olika alternativ för utvecklingen fram till år 1980. Gemensamt för dessa är att de utgår från att jämvikt i bytesbalansen uppnåtts år 1980. Alternativen I och II räknar med en arbetstid på 40 tim- mar/ vecka och alternativen III och IV med en veckoarbetstid på 37,5 timmar är 1980. Förkortningen antas bara gälla dem som tidigare arbetade 40 timmar eller mer. Den andra grundläggande skillnaden mellan de redovisade al- ternativen gäller utrymmet för privat konsumtion. I alternativen I och 111 antas en kraftigare ökning av den privata konsumtionen än i de båda övriga alternativen. I alternativen III och IV antas en del av den privata stan- 1

Tabell 6:3 Sammandrag av försörjningsbalansen 1970—1980. Årlig volymförändring

1970- 1975—1980

1 197512 * Alt 1 Alt 11 Alt III Alt IV BNP 2.9 3.2 2.9 2,5 2,3 Import 5,7 6,4 5.3 5.2 4,7 Privat konsumtion 2,3 3.0 2.0 2.0 1.5 . Offentlig konsumtion 3,3 1.5 2.9 1,2 1.9 * Investeringar 1.0 2.6 2.7 2,2 2.2 Lager” (+250) (+500) (+50) (+50) (—200) Export 8.2 7.7 6,7 6.6 6,2

Källa: Långtidsutredningen. a Förändring i milj. kr., 1968 års priser.

b Talen är korrigerade med hänsyn till den låga ekonomiska aktiviteten under 1975.

dardstegringen uttagen som arbetstidsförkortning.

Ett sammandrag av försörjningsbalansen år 1980 enligt långtidsutredning- en görs i tabell 6:3.

Jämför man de två alternativen med låg privat konsumtion varav det ena är utan arbetstidsförkortning (alternativ II) och det andra med arbets- tidsförkortning (alternativ IV) finner man följande':

Ökningstakten för offentlig konsumtion skiljer på en procentenhet per år (2.9 resp 1.9 procent) och skillnaden är mindre för statlig konsumtion än för kommunal konsumtion (0,9 resp 1 procent). Kommunal konsumtion består till övervägande del av sjukvård, utbildning och social service inkl barnomsorg.

Bostadsinvester/ngarna påverkas inte. Offentliga myndigheters investeringar (bl a skolor, sjukhus. vägar) ökar med 2 procent mindre per år vid en för- kortning (2,7 procent i alt 11 resp 0,7 procent i alt IV). Privata investeringar ökar med 0.4 procent mindre per år vid en förkortning (2,9 resp 2,5 procent). Exporten ökar i alt II med 6,7 procent och i alt IV med 6,2 procent. Importen ökar i alt II med 5.3 procent och i alt IV med 4,7 procent. Bruttonationalprodukten (BNP) ökar med 2.9 procent resp 2.3 procent. Sammanfattningsvis innebär långtidsutredningens prognos att en arbets- l tidsförkortning ger en långsammare ekonomisk tillväxt men en högre pro- ] duktivitet. * En standardstegring genom arbetstidsförkortning i stället för reallöne- 1 ökning innebär enligt Landstingsförbundets mening att skatteuttaget till- växer i långsammare takt. Detta kan medföra problem för kommuner och landsting vid en expanderande verksamhet.

6.5. Sammanfattning

Hittillsvarande erfarenheter tyder på att en inte oväsentlig del av arbets- tidsförkortningarna genomförts hand i hand med rationaliseringar och andra produktivitetshöjande åtgärder. Produktionsminskningarna har härigenom l blivit mindre än arbetstidsbortfallet. Produktiviteten har ökat. Vid förkort- ) ningen från 45 till 40 timmar ökade produktionen per arbetstimme med 0,45 procent för varje procents förkortning av arbetstiden.

, Effekterna har varit minst i företag och branscher med hög teknisk ut- vecklingsnivå. Effekterna av en förkortning blir mindre ju snabbare den tekniska utvecklingen går. Dvs ju större andel av produktionen som är en följd av teknik och ju mindre andel som är en följd av direkt arbete. 1Produktivitetsfdrändrmg- desto mindre betyder arbetstidsförkortningen. ama per år antas i alt 1] % Effekterna av en förkortning blir mindre i en lågkonjunktur än i en hög- vara 3.1 procent och i alt 1 konjunktur. IV 3.4 procent. (I indu-

Matematiska beräkningar visar att kostnaden för en förkortning blir pro- .smn 53 resp 6'3 procent, 1 varuhandel 3.9 resp 4,1 centuellt större än förkortningens storlek, nämligen 33 procent vid en för- procent, för privata tjän- kortning med 25 procent. Detta är emellertid en teoretisk kostnadsberäknrng Ster 2_1 resp 23 procent som inte speglar den verkliga kostnaden. Möjligheter finns att hålla ner OCh för offentliga tjänSlef kostnaden tex genom rationaliseringar och genom ökat skiftarbete. Dessa —_0.4"resp 03 procent. m"'|' h t ' . ' 't 1' t . ” l'k' kt Ef h t . For ovrrga sektorer antas _ Oj 1g le er vanerar na ur rg vrs me' an o 1 a se orer. raren e erna inom produktiviteten inte på_

. 1ndustr1n från den senaste forkortnrngen vrsar dock att 1nte mindre an 40 verkas av en arbetstids-

procent av utrymmet skapades av förkortningen själv. förkortning.)

7. Arbetstidsförkortningar och arbetsmarknads- effekter

7.1. Inledning

För att en arbetstidsförkortning skall kunna genomföras utan att produk- tionen i samhället påverkas i negativ riktning måste den mötas antingen med fler sysselsatta eller åtgärder som ökar produktiviteten.

Om hela arbetstidsförkortningen från 40 till 30 timmar i veckan skulle kompenseras med fler anställda skulle det rent matematiskt innebära en ökning av antalet sysselsatta med 33 procent eller ca 1.3 miljoner människor. Till detta får sedan läggas behovet av arbetskraft för att kompensera för dessa 1,3 miljoner människors tidigare arbete — tex barnomsorg.

Erfarenheterna från tidigare arbetstidsförkortningar visar emellertid att en stor del av arbetstidsbortfallet kompenseras på annat sätt. Möjligheterna att klara en arbetstidsförkortning utan att öka antalet anställda varierar emel- lertid kraftigt mellan olika sektorer.

7.2. Arbetskraftsutbud och fördelning av tillgänglig arbetskraft

I detta avsnitt kommer ett antal olika beräkningar och prognoser över den tillgängliga arbetskraftens storlek att redovisas. 1 kapitlet kommer långtids- f utredningens prognoser över fördelning av tillgänglig arbetskraft på olika ! sektorer också att redovisas.

1975—80

Långtidsutredningen (SOU 1975:89) redovisar dels historiska siffror över * arbetskraftsutbudet, dels prognoser framåt. Till grund för prognosen om arbetskraftsutbudets utveckling ligger en befolkningsprognos utförd av sta- . tistiska centralbyrån. Statistiska centralbyråns prognos över befolkningsut- ' vecklingen åren 1975—1980 visar på en ökning med ca 0,2 procent per år eller med knappt 95 000 personer under hela perioden. Detta kan jämföras med en ökningstakt på 0.7 procent per år under tiden 1945—1975 och en ökningstakt på 0,4 procent per år 1970—1975. Den långsammare tillväxten beror på födelsetalens utveckling och som en förklaring till den minskade ! 1 7.2.1 Långstia'sutredningens kalkyler över arbetskraftsutbudet åren i l

nativiteten anges kvinnornas ökade förvärvsfrekvens. I befolkningsprog- nosen antas vidare i det närmaste konstant dödlighet och en nettoinvandring på 0 under perioden. Antagandet om invandringen har gjorts bl a mot bak- grund av den restriktivare hållningen till utvandring i flera av de traditionella utvandrarländerna.

Befolkningsstrukturens utveckling under de senaste fem åren har inne- burit att gruppen 16—64 år minskat och denna minskning beräknas fortsätta under prognostiden. Inom denna grupp kommer emellertid gruppen 35—44 år att öka. vilket beror på de stora födelsekullarna under 1940-talet.

Långtidsutredningens prognos över antalet personer i arbetskraften in- nebär i princip en framskrivning av sysselsättningsutvecklingen för män och kvinnor åren 1965—1975.

Av prognosen framgår att praktiskt taget hela ökningen av antalet personer i arbetskraften under den senaste femårsperioden härrör från ökat kvinnligt deltagande i arbetslivet. Andelen kvinnor i arbetskraften har härigenom ökat och särskilt markant är ökningen av andelen småbarnsmammor som förvärvsarbetar. Den ökade förvärvsfrekvensen gäller emellertid alla ålders- grupper kvinnor — inte bara de yngre.

Antalet män i arbetskraften har också ökat något under perioden, medan förvärvsfrekvensen för män totalt sett minskat. Minskningen var koncen- trerad till de äldre åldersgrupperna och hänger troligen samman med ändrade regler för pensionering. Dessutom har andelen studerande ökat under pe- rioden.

För perioden fram till år 1980 pekar långtidsutredningen på vissa beslutade reformer som kan antas påverka förvärvsfrekvensen. Deltidspensioneringen väntas sålunda påverka förvärvsfrekvensen negativt medan den planerade daghemsutbyggnaden verkar i motsatt riktning. Den reformerade vuxen- utbildningen antas främst påverka frånvaron.

Mot denna bakgrund räknar långtidsutredningen med en något minskad förvärvsfrekvens för män, från 80 procent till 78,6 procent under perioden 1975-1980. Minskningen är beroende på dels sänkt pensionsålder from år 1976, dels en ökning av antalet förtidspensionärer. För kvinnorna räknar långtidsutredningen med att förvärvsfrekvensen skall öka från 59,3 till 64,3 procent. Ökningen är främst hänförlig till kvinnor med barn i förskoleåldern där man räknar med en ökning med tolv procentenheter (från 60 till 72 procent) och kvinnor i åldern 45—54 år där man räknar med en ökning med tio procentenheter (från 75 till 85 procent).

Dessa prognosticerade förvärvsfrekvenser leder till en något mindre ök- ning av antalet personer i arbetskraften än under perioden 1970—1975. Detta beror dels på den långsammare ökningen av totalbefolkningen. dels den kraftiga ökningen av den kvinnliga förvärvsfrekvensen 1974-1975 som inte beräknas bestå under perioden 1975—1980. Hela ökningen av antalet personer i arbetskraften under perioden kommer att bestå av kvinnor. Till 40 procent kommer dessa kvinnor att ha barn under sju år. Utifrån vissa antaganden om arbetslöshet, frånvaro, medelarbetstid per vecka och antal arbetsveckor räknar långtidsutredningen om arbetskrafts- kalkylen från personer till arbetade timmar. Man kalkylerar då med en ar- betslöshet på 1.7 procent. Frånvaron antas öka för männen dels p g a ökad ledighet för studier, dels

pg a ökat utnyttjande av föräldraledigheten. Frånvaron beräknas öka med 0,4 procentenheter pg a ökad ledighet för studier (från 8.9 procent till 9,3 procent). Beträffande medelarbetstiden per vecka räknar långtidsutredning- en med två alternativ. ett med 40-timmarsvecka och ett med 37 1/2-tim- marsvecka. Den beräknade medelarbetstiden för män i de båda alternativen är 40,6 respektive 38,6 timmar mot 41,0 timmar i dag. Medelarbetstiden för kvinnor uppgår till 31,1 respektive 30.1 timme mot 31,5 timmar i dag.

Långtidsutredningen räknar vidare med fem veckors semester. Med dessa antaganden får långtidsutredningen fram en minskning av antalet arbetade timmar på 0.2 procent per är exklusive förkortning av vecko- arbetstiden och en minskning med 1,1 procent vid en arbetstidsförkortning med 21/2 timme.

En arbetstidsförkortning med 6 1/4 procent (2 1/2 timme) skulle således innebära att minskningen av antalet arbetade timmar förändrades från 1 procent till 5.5 procent under perioden.

Sysselsättningsutredningen (SOU 1975:90) refererar långtidsutredningens arbetskraftskalkyl men understryker att man vill betrakta den mer som ett räkneexempel än som en prognos.

Utredningen vill i stället se den totala sysselsättningen i landet som be- roende av beslut och åtgärder inom både det privata näringslivet, stat och

i kommuner. Arbetskraftsutbudet bestäms ytterst vid varje tillfälle av de för- 1 hållanden som gäller i samhället: utbudet av arbetstillfällen och dessas re- ) gionala fördelning. löner och andra anställningsvillkor liksom barntillsyns- i möjligheter, kommunikationer. utbildningsmöjligheter etc.

Sysselsättningsutredningen presenterar i sitt betänkande också några al- ternativa räkneexempel angående arbetskraftens storlek.

Utifrån ett antagande att kvinnor är 1975 skulle förvärvsarbeta i samma utsträckning som män skulle vi det året haft ytterligare ungefär 600000 personer i arbetskraften. Räknar man på samma sätt för år 1980 skulle lång-

: tidsutredningens arbetskraftstal behöva ökas med 400 000 kvinnor. dvs från ! 1.9 miljoner till 2,3 miljoner. ! Långstidsutredningen antar också att männens förvärvsfrekvens kommer att sjunka. Antar man i stället att männen över 45 år kommer att för- värvsarbeta i lika hög grad år 1980 som år 1970 ökar arbetskraftsresurserna ? med ytterligare 80000 personer. 1 Ett annat sätt att beräkna den potentiella arbetskraften är att utgå från

. att förvärvsfrekvensen för män i hela landet skulle vara lika hög som i ) Jönköpings län och för kvinnor lika hög som i Stockholms län. (Jönköpings

län och Stockholms län ligger högst i landet för män respektive kvinnor.) Räknar man på detta sätt skulle arbetskraften kunna utökas med 380000 personer. I detta exempel räknar man alltså med att förvärvsfrekvensen skall ligga högre hos män än hos kvinnor.

1 | 7.2 . 2 Sysselsättningsutredningen [ 1

7.2.3. Forskning om potentiell arbetskraft

Vid Göteborgs universitet har ett forskningsprojekt om den potentiella ar- betskraften genomförts. Målsättningen var bl a att kvantifiera och beskriva den potentiella arbetskraften. Underlagsmaterialet var vissa tilläggsfrågor till arbetskraftsundersökningen år 1972 till intervjupersonerna i Göteborg och vissa Smålandsregioner.

Undersökningsresultaten uppräknade till riksnivå visar att den potentiella arbetskraften kan uppskattas till ca 450 000 personer. Av dessa var ca 90 000 arbetslösa och 77 000 deltidsarbetande som önskade heltidsarbete. 217 000 sökte inte arbete aktivt.

Undersökningen visar vidare att av de heltidsarbetande önskade 198 000 deltidsarbete och 13 500 hel- eller deltidsarbetande önskade inte förvärv- sarbeta alls.

Av de tillfrågade. som uppgav sig vilja arbeta. men inte sökte arbete aktivt. uppgav knappt en fjärdedel att barntillsyn och hushållsarbete var främsta förvärvshindret.

[ enkäten frågades också om speciella krav från de potentiellt sysselsatta för att man skulle ta ett förvärvsarbete. Här angav inte mindre än 62 procent av kvinnorna och 28 procent av männen att deltid var ett oeftergivligt krav för att börja arbeta.

På frågan om vad som var mest väsentligt vid val av arbete var det emellertid bara knappt tio procent som svarade att arbetstidens längd eller förläggning upplevdes som mest väsentlig. Viktigast var i stället lön. typ av arbete och avståndet till arbetsplatsen. Detta kan då tolkas som att inte i bara arbetstid utan även lön. kommunikationer till arbetet etc måste uppfylla vissa bestämda krav för att dessa tillfrågade skall kunna tänka sig ett för- värvsarbete.

Undersökningen genomfördes vintern 1972/73. Enligt de bedömningar som görs i undersökningsrapporten finns det inget som tyder på att den potentiella arbetskraften minskat sedan dess, trots den sysselsättningsökning som ägt rum sedan undersökningstillfället.

7.2.4. Arbetskraftens förde/ning enligt långtidsutredningen

Mot bakgrund av de fyra antaganden om utvecklingen fram till år 1980 har långtidsutredningen gjort prognoser över sysselsättningens fördelning mellan olika näringsgrenar (tabell 7:1). Siffrorna uttrycker alltså den'för- delning av tillgängliga arbetstimmar som krävs för att uppnå en viss pro- duktion.

Som framgår av tabell 7:1 har sysselsättningsutvecklingen under de senaste tio åren präglats av en fortgående minskning av antalet sysselsatta inom de varu- och kraftproducerande näringarna och en ökning av antalet sys- selsatta inom tjänstesektorn. Sysselsättningsökningen inom tjänstesektorn har varit koncentrerad till den offentliga sektorn och där främst till den kommunala delen. Denna utveckling väntas fortsätta under prognosperio- den.

Samtliga prognosalternativ visar på en minskning i antalet sysselsatta inom de varu- och kraftproducerande sektorerna. Sysselsättningsminskningen är

Tahell7zl Olika näringsgrenars andel av totala antalet sysselsatta 1960—1980. Procent

1960 1965 1970 1975 1980

Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll Alt. lV

Jordbruk och fiske . . 5.2 4.3 4.2 4.4 4.3 Skogsbruk 3.2 2.9 2.1 1.5 1.2 1.2 1.2 1.2 Gruvor o. lillvcrkningsindustri 29.1 29.3 27.3 26.1 25.8 24.5 25.2 24.7 E|-. gas-. värme- och vattenverk 0.8 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7 0.7

Byggnadsverksamhet 8.6 9.7 9.6 8.3 7.9 8.0 8.1 8.2

Summa varu- o. kraftproduktion 55.0 51.9 46.1 41.8 39.9 38.6 39.6 39.1

Varuhandel 12.5 12.9 13.1 12.7 12.1 11.7 12.1 11.9 Samfärdsel 6.9 6.8 6.8 6.8 6.7 6.5 6.8 6.6 Privata tjänster (inkl bostads- förvaltning) 13.9 14.2 14.4 14.0 13.9 13.6 13.8 13.7 Staten 4.1 5.2 5.1 5.9 6.2 6.7 6.3 6.5 Kommunerna 7.6 9.0 14.5 18.8 21.2 22.9 21.4 22.2 Summa tjänsteproduktion 45.0 48.1 53.9 58.2 60.1 61.4 60.4 60.9 Totalt 100.0 100.0 [00.0 100.0 100.0 100.0 100.0 100.0 . därav: näringslivet 88.3 85.8 80.4 75.3 72.6 70.4 72.3 71.3 ', offentliga sektorn 11.7 14.2 19.6 24.7 27.4 29.6 27.7 28.7

Källa: Långtidsutredningen.

dock klart lägre än under åren 1970—1975. I alternativen med arbetstids- förkortning räknas t o m med en sysselsättningsökning inom byggbranschen pga förväntad långsammare produktivitetsutveckling. Industrisysselsätt- ningen påverkas kraftigt av vilket alternativ man väljer. Alternativen med hög privat konsumtion (1 och 111) ger en ökning respektive svag minskning medan minskningen blir relativt kraftig i alternativen II och IV.

lnom tjänstesektorn väntas en viss minskning av antalet sysselsatta inom varuhandeln medan övriga tjänstesektorer ökar antalet sysselsatta. Takten i ökningen på främst den offentliga sidan varierar naturligt nog kraftigt mellan de olika alternativen.

7.3. Industrin

1 Antalet arbetade timmar per vecka inom industrin uppgick år 1975 till drygt 39 miljoner. vilket motsvarar ca 30 procent av antalet arbetade timmar per vecka. Antalet industrisysselsatta var år 1975 drygt 1 miljon vilket motsvarar ca 26 procent av det totala antalet sysselsatta. Medelarbetstiden för industrianställda var år 1975 38,4 timmar och år 1 1974 38.7 timmar per vecka. År 1975 uppgick industrins andel av den totala produktionen till ca 31 procent. Långtidsutredningen har beräknat den procentuella förändringen av an- talet industrisysselsatta och antalet arbetade timmar inom industrin åren 1960—1980 (Tabell 7:2).

Tabell 7:2 Procentuell årlig förändring av antal arbetstimmar och antal sysselsatta 1960—1980

1960—65 1965—70 1970—75 1975—80

l

Arbetstimmar 0 — 1,8 — 1.6 — 0.7 — 1.4 — 2.0 — 2.4 Antal sysselsatta 0.9 — 0.6 - 0.3 0.5 — 0.6 0 — 0.5 lnduslriproduktion - - 4.2 5.2 4.4 4.2 3.7

I långtidsutredningens prognos har hänsyn tagits till att arbetstidsför- kortningen ialt 111 och IV till viss del kan kompenseras genom en snabbare ökning av produktiviteten. I kalkylerna räknar man således med en ökning av produktiviteten på 5.8 procent utan arbetstidsförkortning och på 63 pro- cent med arbetstidsförkortning. 1 alternativen med hög privat konsumtion (] och 111) beräknas industriproduktionen växa snabbare och medföra en mindre minskning av antalet arbetade timmar liksom en viss ökning av antalet sysselsatta, i alternativet 1 med 24000 personer. [ alternativen 11 och [V med det lägre antagandet om privat konsumtion minskar antalet industrisysselsatta med 29000 respektive 24000.

Att antalet arbetade timmar i samtliga alternativ minskar medan antalet anställda minskar långsammare eller ökar beror bla på att man räknar med att fler sysselsatta kommer att vara deltidsanställda inom industrin än idag.

Tabell 7z3 Industriproduktionen 1970—1980 Årlig procentuell volymföriindring

LU-sektor 1970— Plan- LU-modellen 1975—1980 1975” materialb 1974—1980 Alt. 1 Alt. ll Alt. lll Alt. lV

Gruvindustri 6.1 4.4 4.1 3.3 3.0 2.5

Skyddad livsmedelsindustri — 2.5 2.8 —0.6 — 1.1 — 1.2 - 1.4 Konkurrensutsalt livsmedelsindustri 2.1 4.3 2.6 1.7 1.6 1.2 Dryckesvaru- 0 tobaksindustri 3.4 3.8 3.3 2.4 2.4 2.0 Textil- o beklädnadsindustri — 1.0 8.1 0.8 0.2 0.1 —O.2

Trä-. massa- 0 pappersindustri 4.7 5.1 5.2 4.5 4.3 3.9 Grafisk industri 0.7 4.6 0.9 0.6 0.1 —0.1 Gummivaruindustri 1.0 6.2 5.4 4.6 4.3 3.9 Kemisk industri 8.1 9.0 9.3 8.4 8.1 7.7 Petroleum- o. kolindustri 0.2 5.1 4.5 3.5 3.2 2.7 Jord- o stenindustri — 1.4 6.9 1.8 1.8 1.3 1.3 Järn-. stål- o metallverk 3.9 8.9 8.0 7.1 6.9 6.4 , Verkstadsindustri 5.7 8.5 6.5 5.6 5.4 4.9 * Varv 8.7 9.2 — 4.5 — 5.0 — 5.0 — 5.2 ? Övrig tillverkningsindustri 6.0 13.2 4.9 4.4 4.0 3.9 Hela industrin 4.2 7.4 5.2 4.4 4.2 3.7

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsvärdet 1975 b Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

Källa: Långtidsutredningen.

Detta sammanhänger bl a med att antalet förvärvsarbetande kvinnor väntas öka. Långtidsutredningen har också lagt in en femte semestervecka under perioden. Industriproduktionens utveckling framgår av tabell 713.

Produktionsökningar prognosticeras för samtliga industribranscher exkl skyddad livsmedelsindustri och varv.

Sysselsättningen inom olika industribranscher enligt långtidsutredningen framgår av tabell 7:4.

Här bör påpekas att sysselsättningen inom olika industribranscher på- verkas olika starkt av den tänkta arbetstidsförkortningen beroende på att långtidsutredningen antar att förkortningen endast skall gälla dem som idag arbetar 40 timmar eller mer.

I samband med förslaget om en allmän arbetstidsförkortning till 40 timmar diskuterade 1963 års arbetstidskommitté de personalmässiga effekterna för bl a industrin (SOU 1968:66). Kommittén antog att en ökning av antalet anställda skulle vara den åtgärd som låg närmast till hands för att kompensera bortfallet av arbetstimmar. Man ansåg det inte sannolikt att ett höjt ar- betstempo skulle kunna neutralisera verkningarna av en förkortning och inte heller att man genom rationaliseringar helt skulle kunna kompensera arbetstidsbortfallet.

i Kommittén ansåg att det inte skulle vara praktiskt möjligt eller lämpligt i att förlägga en arbetstidsförkortning till en konjunktursvacka med dämpad

7.3.1. Arbetstidsförkortningar och industrisysselsätrning

Tabell 7:4 Sysselsättningen inom industrin 1970—1980 Årlig procentuell förändring i antal arbetade timmar

LU-sektor 1970— Plan- LU-modellen 1975—1980 1975” materialb 1974—1980 Alt. 1 Alt. 11 Alt. lll Alt. lV

Gruvindustri — 1.6 — 1.2 — 1.8 — 2.6 — 3.1 —3.5

* Skyddad livsmedelsindustri — 3.8 — 0.2 — 2.6 — 3.0 — 3.5 — 3.7 1 Konkurrensutsatt livsmedelsindustri — 2.1 0.9 — 1.8 — 2.7 —— 3.1 — 3.5 l Dryckesvaru- o tobaksindustri — 6.6 — 0.4 — 2.6 — 3.4 — 3.9 — 4.3 1 Textil— o beklädnadsindustri — 7.1 2.0 —4.0 —4.6 - 5.0 —5.3 Trä-. massa- 0 pappersindustri — 1.2 0.7 — 0.7 - 1.4 — 2.0 — 2.4 . Grafisk industri —2.2 —0.1 —3.0 —3.4 —4.2 —4.4 Gummivaruindustri —2.0 1.6 1.4 0.6 -0.1 —0.5 . Kemisk industri 0.3 2.1 2.6 1.7 1.2 0.8 Petroleum- () kolindustri — 1.3 3.4 »2.4 —3.4 —3.9 —4.4 Jord- () stenindustri —5.2 2.5 —2.6 —2.6 —3.4 —3.5 ; Järn-. stål- o metallverk — 1.9 2.5 0.5 —0.4 —0.9 — 1.3 . Verkstadsindustri — 0.4 3.6 0.5 — 0.4 — 1.1 — 1.5 ; Varv 3.0 2.6 — 8.3 — 8.8 — 9.3 — 9.5 . Övrig tillverkningsindustri —3.0 6.3 — 1.1 — 1.5 —2.3 —2.5 1 1 Hela industrin — 1.6 2.4 — 0.7 — 1.4 — 2.0 — 2.4

” Utveckling från 1970 till det justerade utgångsläget 1975. h Enkätresultat för företag med mer än 200 anställda.

Källa: Långtidsutredningen.

efterfrågan på arbetskraft i stället för till en högkonjunktur med arbets- kraftsbrist. Som argument mot en sådan konjunkturanpassning anförde kommittén bl a att konjunkturbilden vanligen är splittrad med hög arbets- kraftsefterfrågan inom vissa områden och arbetslöshet inom andra områden. Dessutom ansåg man det omöjligt att i förväg beräkna när ett sådant för en förkortning gynnsamt läge skulle inträffa.

En kortare arbetsvecka betyder för företagen att utnyttjandet av real- kapitalet sjunker. vilket medför ökade kapitalkostnader. Kommittén konsta- terade att dessa faktorer skulle kunna neutraliseras genom tvåskiftsarbete och ansåg att det i framtiden skulle bli allt viktigare — inte minst ur re- sursfördelningssynpunkt — att klarlägga om det är möjligt eller ej att införa mer tvåskiftsarbete.

Den tidigare refererade undersökningen om effekterna av arbetstidsför- kortningar inom industrin åren 1966—1973 behandlar också effekterna på sysselsättningen av en förkortning (bilaga 1). De preliminära resultaten av undersökningen har beaktats i långtidsutredningens kalkyler.

Undersökningen visar att förkortningen från 45 till 40 timmar (11,1 pro- cent) medförde ett produktionsbortfall på 6.1 procent. Skillnaden mellan

Tabell 7:5 Samband mellan sysselsättning. arbetstid och produktion inom industrin 1966—1973

l. 2. 3. 4. * Procentuellsysselsättnings- Procentuellsysselsättnings- Procentuell årlig sysselsätt-Ä ökning vid förkortning av förändring vid ökning av ningsförändring vid givet för-W arbetstiden med 1 procent förädlingsvärdet med ] pro- ädlingsvärdeoch given arbets-

cent tid

Period 1966—1969 0.46 0.33 — 2.33 1969—1973 0.35 0.23 — 1.87 1966—1973 0.43 0.29 — 2.94 Bransch Livsmedels- o dryckes—

varuindustri 0.59 0.39 — 3.71 Textil- och läderindustri 0.33 0.24 —2.53 Trävaruindustri 0.66 0.31 — 3.09 Massa-och pappersin- ?

dustri. grafisk industri 0.64 0.39 —4.77 * Kemisk industri. gummi-

och plastindustri 0.32 0.17 —0.69 Jord- och stenindustri 0.53 0.05 —2.18 Järnverk och verkstads-

industri 0.30 0.27 — 2.31 F ö remgssro r/ek (antal anställda)

0— 49 0.44 0.19 — 2.28 50—199 0.39 0.20 — 1.54 200—499 0.62 0.36 — 3.66 500—

11,1 och 6,1 procent. dvs 5 procent. klarades således genom ökad produktion per arbetstimme. Denna ökning var hänförlig dels till kapital, dels till arbete. En utförligare redogörelse för denna del av undersökningen har lämnats i kapitel 6. I detta avsnitt redogörs för undersökningsresultaten vad avser de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna.

Sambandet mellan sysselsättning. arbetstid och produktion inom olika industribranscher under perioden 1966—1973 framgår av tabell 715. Resul- taten är uppdelade så att förkortningen från 45 till 42 1/2 timme (1966—1969) kan särskiljas från förkortningen från 421/2 till 40 timmar (1969—1973). Resultaten är vidare uppdelade efter företagsstorlek.

Tabell 7:5 visar att sysselsättningen behöver öka procentuellt sett mindre än förkortningen av arbetstiden för att uppnå oförändrad produktion (kolumn 2). Variationerna mellan olika branscher är emellertid betydande. I intet fall behöver dock arbetstidsförkortning kompenseras till mer än två tred- jedelar. Här bör då påpekas att det branschuppdelade materialet rymmer viss osäkerhet.

Av tabellen framgår också att en procentuellt sett större sysselsättnings- ökning uppstod vid förkortningen från 45 till 421/2 timme än vid för- kortningen från 42 1/2 till 40 timmar. Detta är kanske något förvånande då man i allmänhet antar att möjligheterna att kompensera med annat än nyanställningar avtar ju kortare arbetstiden är före en förkortning. Under- sökningen förklarar emellertid de funna resultaten bla med att konjunk- tursituationen var helt olika under de båda perioderna. Mot slutet av perioden 1966—1969 var det högkonjunktur och pressen på företagen att reducera kostnaderna var inte så uttalad. samtidigt som de ökade antalet sysselsatta. Under perioden 1969—1973 var förhållandet det motsatta. Enligt tabell 7:5 var företag med minst 500 anställda minst känsliga för arbetstidsförkort- ningar och medelstora företag mest känsliga. Största andelen företag med 200—500 anställda finns idag inom verkstadsindustrin.

Kolumn 3 i tabell 7:5 visar sysselsättningseffekten vid en höjning av förädlingsvärdet med en procent. Förädlingsvärdet är här prisrensat. Inte oväntat visas att sysselsättningsökningen var mindre än ökningen i för- ädlingsvärde. Resultaten kan tolkas så att under perioden 1969—1973 hade företagen större ledig kapacitet i form av arbetskraft än under den tidigare perioden — dvs sysselsättningseffekten av ökad produktion var mindre än tidigare. Viss variation föreligger mellan branscherna men i inget fall krävs kompensation med mer än ca en tredjedel.

Kolumn 4 slutligen visar den procentuella årliga sysselsättningsföränd- ringen under perioden allt annat oförändrat. I samtliga fall är denna siffra negativ vilket kan ses som ett uttryck för rationaliseringsvinster till följd av bla den tekniska och organisatoriska utvecklingen.

Den uppdelning som gjorts av arbetstidsförkortningens produktivitets- höjande effekt visar att ca 80 procent kan hänföras till ökad produktivitet hos kapitalet och ca 20 procent till ökad produktivitet hos arbetskraften. Det tycks således främst vara höjd effektivitet'hos kapitalet i form av tekniska och organisatoriska förändringar som medfört produktivitetsökningen. En inte oväsentlig del av produktivitetsökningen uppnåddes emellertid genom ökat arbetstempo etc.

Kapitalets bidrag till produktivitetsökningen var större åren 1969—1973

än åren 1966—1969. Att bidraget från arbetskraften minskade kan ses som ett tecken på att det blivit svårare att kompensera en arbetstidsförkortning genom ökat arbetstempo. Förhållandena varierar emellertid inom olika bran- scher och storleksgrupper av företag. Inom jord- och stenindustrin har ar- betskraften bidragit mer än kapitalet medan inom tex verkstadsindustrin nästan hela ökningen härrör från kapitalet.

För företag med mer än 500 anställda härrör nästan hela produktivitets- ökningen från kapitalet.

7.3.2. Arbetstidsförkortningar och sysselsättning vid statliga affärsverk

På uppdrag av delegationen för arbetstidsfrågor har statens avtalsverk utfört en undersökning av effekterna på den statliga sidan av den arbetstidsför- kortning från 45 till 40 timmar, som genomfördes åren 1967 till 1973. Då undersökningen framför allt avser de affärsdrivande verken red0visas den i detta avsnitt. (1 långtidsutredningens material hänförs affärsverken till in- dustrisektorn.)

Förkortningen genomfördes i allmänhet så att 42 1/2-timmarsveckan in- fördes fr 0 m den 1 januari 1968 och 40-timmarsveckan infördes fr o m den 1 januari 1972. Totalt berördes ca 165000 statligt anställda inom bla af- färsverken. polisväsendet och försvaret av förkortningen. Flertalet statsan- ställda hade emellertid s k kontorstid på ungefär 40 timmar redan innan förkortningen genomfördes.

Undersökningen har primärt gällt arbetstidsförkortningens inverkan på personalutvecklingen. För att utröna denna inverkan har emellertid upp- skattningar av produktion. produktivitet. frånvaro och övertidsarbete också gjorts. Undersökningen har koncentrerats till de statliga affärsverken efter- som det är där man haft möjlighet att med nuvarande redovisningssystem lämna uppgifter i dessa avseenden. Någon tillgänglig statistik över antalet årsarbetstimmar i de aktuella verken finns inte.

I samband med att arbetstidsförkortningen till 40 timmar planerades gjor- des inom flera av de undersökta verken en beräkning av hur förkortningen skulle påverka personalbehovet. En sammanställning av dessa uppgifter visar att samstämmigheten mellan prognos och utfall är relativt dålig. Totalt sett överskattar prognoserna personalbehovet med drygt 10 procent (ca 17000 årsarbetskrafter). Mycket av förklaringen till detta ligger i att man i prognoserna bara gjorde matematiska beräkningar över hur mycket personal som skulle krävas för oförändrat antal årsabetstimmar. Någon bedömning av rationaliseringsmöjligheter. krav på utbyggnad av verksamheten etc tycks inte ha gjorts. Prognoserna förefaller därför vara av relativt begränsat intresse.

I avtalsverkets undersökning görs också försök att uppskatta produktionen och produktiviteten i de undersökta verksamheterna och ställa dessa i re- lation till personalutvecklingen. Resultaten framgår av tabell 716.

Som förklaring till produktivitetsskillnaden mellan de undersökta verken nämns att förutsättningarna för rationaliseringar varit högst olika. De vid- tagna rationaliseringarna har många gånger också inneburit förändringar i service gentemot allmänheten.

Undersökningens slutsats är att erfarenheterna från arbetstidsförkortning- en är svåra att tolka. Arbetstidsförkortningarna genomfördes under en tid

Tabell 7:6 Statliga affärsverk: Personal. produktion och produktivitet 1967—1973

Antal årsanställda Produktions- Produktivitets-a Genomsnittlig arbets- index 1973 index 1973 tidsförkortning genomsnitt (index (index 1967—73. min per 1967 1973 1967—73 1967 = 100) 1967 = 100) vecka

Postverket 33 587 37 143 35 365 1072 96.9 204 Statens Järn- 51 575 42 288 46 932 115.3 1422 240 vägar Televerket 34 651 39 307 36 979 136.1 120.0 180 Domänverket 6 603 4 892 5 748 114.7 1548 300 Statens Vatten- 3 763 4 062 3 912 163.8 151.8 294 fallsverk 131257 129 338 130 298 121.2 1226 216

a Produktivitet per årsanställd.

då flertalet av de undersökta verken genomgick omfattande rationaliseringar och/eller kraftig expansion. Att i det läget uttala sig om arbetstidsförkort- ningarnas inverkan på produktiviteten låter sig inte göras. En slutsats som dras är emellertid att arbetstidsförkortningar kan vara ett motiv till översyn av den befintliga organisationen och därför medverka till såväl teknisk som organisatorisk rationalisering av verksamheten. 1 Luftfartsverket 1 078 1 646 1 362 145.3 95.3 126

7.4. Offentliga tjänster

Ca 25 procent (985 000 personer) av alla sysselsatta arbetade år 1975 inom den offentliga sektorn. Av dessa arbetade 237 000 i statlig tjänst och 748 000 i kommunal tjänst.

Av den totala arbetstidsvolymen i samhället svarade de offentligt anställda för ca 20 procent. Medelarbetstiden för offentligt anställda var år 1975 33.7 timmar. Låg genomsnittlig arbetstid noteras inom delområdena undervis- ning (32.7 timmar). hälso- och sjukvård (33.5 timmar) och socialvård (30.1 timmar).

; Den offentliga tjänsteproduktionen motsvarade år 1975 ca 26 procent av . bruttonationalprodukten.

Den procentuella årliga förändringen av antal arbetstimmar och syssel-

* sättning inom offentlig sektor samt offentlig konsumtion och investering . åren 1969—1980 enligt långtidsutredningen. framgår av tabell 7:7. * Utvecklingen av antalet arbetstimmar ökar i samtliga alternativ långsam- mare än sysselsättningen beroende på den stora andelen deltidsarbetande inom offentlig sektor - en andel som också väntas öka.

Alternativ 1 och II i tabellen har en veckoarbetstid på 40 timmar. al- ternativen III och IV en veckoarbetstid på 37.5 timmar. Baskalkylen visar hur mycket den offentliga konsumtionen måste öka för att behålla oför- ändrad standard.

De två alternativen med hög privat konsumtion (1 och 111) innebär att den offentliga konsumtionens ökningstakt ligger under baskalkylens.

Antal arbetstimmar Sysselsatta Konsumtion Konsumtion + investering

Källa: långtidsutredningen.

Tabell 7:7 Procentuell årlig förändring av antal arbetstimmar. sysselsättning. kon- sumtion och investering inom offentlig sektor. 1960—1980

1960—1965 1965—1970 1970—1975 1975—1980 Alt

Baskalkyl I I] 111 IV 3.9 6.1 3.5 . 1.9 3.5 1.6 2.4 4.9 7.4 5.4 . 2.7 4.3 2.9 3.7 5.4 5.7 3.3 1.8 1,5 2.9 1.2 1.9 6,1 6.1 2.0 - 1.2 2.9 0.9 1.8

Alternativ 11 ger ett utrymme för standardförbättringar på drygt en procent per år medan alternativ IV i stort sett överensstämmer med baskalkylen.

[ alternativen III och IV har man inte räknat med någon produktivi- tetsökning till följd av arbetstidsförkortningen vilket torde vara något miss- visande. En viss ökning av ambitionsnivån finns det därför utrymme för i alternativ IV. I fördelningar mellan statlig och kommunal konsumtion räknar långtidsutredningen med att — liksom tidigare — den kommunala konsumtionen skall öka snabbare än den statliga. Man räknar då med att främst sjuk- och socialvård skall öka snabbt.

De personalmässiga konsekvenserna av arbetstidsföi'kortningar inom sjuk- vård och barnomsorg — det snabbast expanderande området inom social- vården — kommer att beröras närmare i det följande.

Hälso- och sjukvård

Antalet landstingsanställda inom hälso-och sjukvård uppgick år 1975 till ca 220000 personer.

Av de landstingsanställda arbetade år 1975 ca 55 procent heltid. Årsarbetstiden per landstingsanställd uppgick år 1974 till 1415 timmar per anställd.

För att bibehålla oförändrad ambitionsnivå inom sjukvården krävs ett personaltillskott på ca 30000 fram till år 1980.

landstingen redovisar varje år en ekonomisk långtidsplan som omfattar de närmaste fem åren. Landstingsförbundet sammanställer i samarbete med socialstyrelsen de olika landstingens planer. Planen omfattar uppgifter om verksamhet. personal och ekonomi. Den senaste gäller perioden 1975—80. Den personalökning som krävs för att landstingen skall kunna fullgöra sin planerade verksamhet kan uppskattas till mellan 60 000—105 000.

Det lägre alternativet fås om sysselsättningsgraden är densamma år 1980 som år 1975. Det högre erhålls om deltidsarbetet ökar i omfattning och om hänsyn tas till att landstingen sannolikt har underskattat utvecklingen under den senare delen av planperioden. Erfarenhetsmässigt är detta fallet enligt Landstingsförbundet.

Skillnaden mellan oförändrad ambitionsnivå och landstingens planer in- nebär bl a att dagens vakanser skall fyllas och att väntetiderna skall förkortas. Tillgången och efterfrågan på sjukvårdspersonal väntas bli mer balanserad

fram till år 1980 även om tex viss läkarbrist kommer att råda även efter år 1980. Denna brist skulle accentueras ytterligare vid en normalisering av läkarnas arbetstider till 40 timmar per vecka. Idag varierar den fastställda läkararbetstiden mellan 42.7 och 44,2 timmar.

Persona/mässiga konsekvenser av arbetstidsförkortningar inom sjukvår- den l 1963 års arbetstidskommitté diskuterade effekterna av en arbetstidsförkort- : ning inom sjukvården. Kommittén antog att arbetstiden skulle förkortas från 45 till 40 timmar och endast beröra dem som i utgångsläget arbetade mer än 40 timmar. För de sjukvårdsanställda motsvarar detta en minskning från 43.5 till 38.25 timmar. Som framgår av tabell 7z8 antogs ökningen av antalet anställda inte fullt l ut motsvara arbetstidsbortfallet — arbetstidsförkortningen med 13 procent resulterar i personalökningar på mellan 7.1 och 11.9 procent. Vissa av de slutsatser som drogs av 1963 års undersökning bekräftades av en genomgång som gjorts av Iandstingsförbundet angående de faktiska ( effekterna av arbetstidsförkortningen. Således kompenserades inte hela för- i kortningen med personalökningar. Kompensationen var större för de stora personalkategorierna — sjukvårdsbiträden — än för tex sjuksköterskor och läkare. I genomsnitt var dock kompensationsgraden ca 80 procent. enligt Landstingsförbundet.

Samtidigt vidtogs organisatoriska förändringar/rationaliseringar för att klara arbetstidsförkortningen. Dessa innebar bl a omflyttning av arbetsupp- gifter mellan personalkategorier och mellan personal—patient.

1963 års undersökning antog att de deltidsanställdas arbetsinsats inte skul- le påverkas av en arbetstidsförkortning. På kort sikt kan det vara riktigt

Tabell 7:8 Erforderlig personalökning i procent av antalet heltidsanställda vid en arbetstidsförkortning från 43,5 till 38,25 timmar eller med 13 procent

Sjuk- Under- Sjukv- Ek bitr Skötare Totalt " sköt sköt bitr i mental- j vård 1 ? Lasarett 10.8 10.1 12.7 9.5 — 11.5 ; Långvårdshem 0.0 27.0 12.2 — — 10.7 1 Mentalsjukh us — — 0.0 — 18.7 11.9 Mentalsjukhem 0.0 0.0 12.5 — 0,0 7,1 Vårdanstalter för psykiskt utveck- lingsstörda (statliga) — — 0,0 — 19.2 11.4 (kommunala) 0.0 0.0 19.5 — 0,0 10,8” Totalt 10.1 10.3 12.5 9.5 17.817

— Betyder att personal av den kategorin saknas (eller är obetydlig). ” Denna siffra är något hög då den även innefattar viss ekonomipersonal. 9 Denna siffra borde rätteligen beräknats på totala antalet skötare inkl överskötare och lze skötare. I så fall blir den 12.9 procent.

Källa: Arbetstidsförkortningens verkningar inom sjukvården.

men mycket talar för att deltidsanställda to m ökar sin arbetsinsats på kort sikt. Efter en viss tid tycks emellertid även deltidsanställda minska sin arbetstid. dock inte i proportion till arbetstidsförkortningen.

Enligt Landstingsförbundet måste framtida arbetstidsförkortningar san- nolikt kompenseras helt genom nyanställning av personal. Med hänsyn till tidigare genomförda rationaliseringar är något annat varken möjligt eller önskvärt. Möjligen kan vissa marginella vinster göras genom en fortsatt uppföljning på organisations- och rationaliseringssidan. Det är inte heller möjligt att lägga ytterligare arbetsuppgifter på de redan anställda. Den på- gående debatten om stressen. arbetsmiljön och kraven på högre personal- täthet ger inte underlag för detta.

Eventuella framtida arbetstidsförkortningar måste planeras och förberedas på ett helt annat sätt än hittills. Detta gäller inte minst utbildningssidan. Även om utbildningskapaciteten inte kan anpassas på ett sådant sätt att det alltid kommer att råda balans mellan tillgång och efterfrågan. måste planeringen bedrivas så att kapaciteten kan ökas för att t ex tillgodose lands- tingens behov av mer personal i samband med en arbetstidsförkortning.

Den specialisering som ägt rum inom sjukvården under senare år kan vidare ha haft viss rationaliseringseffekt och bidragit till att hålla perso- nalökningen nere. Ytterligare vinster av denna anledning anses inte san- nolika.

Enligt arbetskraftsundersökningarna var år 1974 knappt 250 000 personer anställda i hälso- och sjukvården (inkl veterinärer). Dessa personer arbetade ! totalt 8 360 000 timmar. En ökning av de anställda med drygt 30 000 personer (12.7 procent) skulle resultera i samma totalarbetstid om alla arbetade heltid ; 30 timmar i veckan.

Barnomsorg

De kvinnor. som tillhörde arbetskraften år 1975, hade 450 000 barn under sju år och 482 00 barn mellan sju och tio år. vilket sammanlagt utgör 932 000 barn. Det ger en viss uppfattning om behovet av barntillsyn. Om man tar ut den grupp barn. för vilken behovet av tillsyn är särskilt omfattande. inämligen barn under sju år med heltidsarbetande mödrar. så finns där 171 000 barn. Samtidigt fanns det 143 000 platser i den kommunala barntillsynen. av vilka 65 000 var daghemsplatser. 57 000 familjedaghemsplatser och 21 000 fritidshemsplatser.

Fram till år 1980 väntas antalet barn med heltidsarbetande mödrar öka med ca 20 procent. dvs ca 34 000. Antalet barn till deltidsarbetande mödrar väntas öka i ungefär samma takt. Totalt kan man alltså räkna med att det år 1980 finns ytterligare ca 90 000 barn för vilka tillsyn måste ordnas.

Fram till år 1980 väntas samtidigt antalet kvinnor utanför arbetskraften minska med 160000 personer i åldern 25—54 år. Dagens privata dagbarn- vårdare rekryteras till stor del från denna grupp.

Sammantaget innebär dessa framtidsbedömningar att behovet av barn- tillsyn ökar och att kraven på en av kommunerna ordnad barntillsyn ökar särskilt starkt. För att möta de ökade kraven har regeringen och Kom- j munförbundet träffat en överenskommelse om att 100000 nya daghems-

platser och 50 000 nya fritidshemsplatser ska tas i bruk fram till år 1980. Detta kommer att kräva en kraftig personalökning inom barntillsynen. År 1973 arbetade ca 56000 personer i barnomsorgen. Den beslutade utbygg- naden kommer att kräva en ökning med ca 40000 anställda.

En arbetstidsförkortning kan väntas öka efterfrågan på arbetskraft. och leder därmed indirekt till att behovet av barnomsorg växer. Samtidigt uppstår behov av personalökning inom barnomsorgen för att kompensera för den minskade arbetstiden. Om en arbetstidsförkortning från 40 till 30 timmar skall kompenseras fullt ut genom personalökning inom barnomsorgen måste & antalet anställda öka med ca 30000 personer. om man använder syssel-

sättningen år 1980 som utgångspunkt för beräkningarna. Det finns då an- ledning att notera att relationen personal—barn i barnstugorna fn är 1149 mot rekommenderade 114. Om man vill uppnå den rekommenderade per- sonaltätheten krävs alltså ytterligare personalökningar.

7.5. Regionala effekter av förkortad arbetstid 7.5.1 Allmän!

En kortare arbetstid per dag påverkar den regionala utvecklingen på i huvudsak två sätt. För det första påverkas det regionalt tillgängliga antalet sysselsättningsmöjligheter. Effekterna varierar mellan näringsgrenar och eftersom näringslivets sammansättning skiftar regionalt kan efterfrågan öka mer i vissa regioner än i andra. För det andra kan förutsättningarna för i tex serviceförsörjning ändras.

Den första typen av effekter kan behandlas med hjälp av ett förhållandevis gott statistiskt underlag. [ detta avsnitt behandlas bara de sysselsättnings- mässiga konsekvenserna. För en diskussion kring de regionala effekterna inom servicesektorn hänvisas till kapitel 8.

7.5.2. Effekter på sysselsättningen

Långtidsutredningen antar för industrisektorn att ungefär en tredjedel * av bortfallet av arbetstid kommer att kompenseras genom ökad produktivitet

vid en arbetstidsförkortning till 37.5 timmar. Även inom handeln antas en & viss produktivitetshöjning medan man för övriga sektorer inte har räknat 1 med några direkta effekter på produktiviteten i samband med en arbets- tidsförkortning. Detta gäller då bl a samhällets service. Vid oförändrade am- bitioner vad beträffar produktionen av varor och tjänster skulle alltså sys- selsättningen behöva öka proportionsvis mer inom tjänstesektorn än inom den varuproducerande delen av ekonomin.

Regionalt skulle detta innebära att regioner med en stor industrisektor genom produktivitetshöjningar skulle kunna klara av en oförändrad produktion med en proportionsvis något mindre sysselsättningsökning.

Genomslaget av en arbetstidsförkortning på produktionen modifieras emellertid inte enbart av produktivitetsförändringar. Väsentligare är san- . nolikt de påtagliga skillnaderna mellan näringsgrenar vad beträffar de sys- W selsattas fördelning på arbetad tid. Under förutsättning att arbetstidsför-

Tabell 7:9 Andel personer med kortare arbetstid än 35 timmar per vecka är 1974

Näringsgren Andel

Jord- och skogsbruk 21.1 industri 14.4 Byggnadsverksamhet 9.8 Varuhandel 27.6 Samfärdsel 19.4 Privata tjänster 29,4 Offentliga tjänster 38.0 Hela ekonomin 23.9

kortningen bara berör de heltidsarbetande skulle en sänkning från 40 till 37.5 timmars arbetsvecka (dvs en minskning med 6.25 procent) enligt lång- tidsutredningens kalkyler endast minska antalet arbetade timmar med fyra procent under femårspenoden.

Andelen deltidssysselsatta varierar påtagligt mellan näringsgrenar. l tabell 7:9 anges hur stor del av antalet personer i arbete som år 1974 arbetade kortare tid än 35 timmar. Den valda timgränsen bör för de allra flesta yrken vara så låg att ytterst få heltidsarbetande finns i gruppen.

Fördelningen på näringsgrenar skiftar mellan regioner. Detta gäller bl a den andel av de sysselsatta som arbetar inom privata och offentliga tjänster. dvs de näringsgrenar som enligt den föregående tabellen har de högsta an- delarna deltidssysselsatta. För de skilda länen anges i tabell 7:10 andelen sysselsatta inom tjänstesektorn. Av tabellen framgår bl a att Stockholms län med 48.3 procent har den högsta andelen. att påfallande många län har en andel mellan 30 och 34 procent och att de fyra nordligaste länen alla har mer än 35 procent inom sektorn.

De påtagliga variationerna i andelen sysselsatta inom tjänstesektorn upp- repas inom länen. ] primära centra arbetade år 1974 36.8 procent av de sysselsatta inom denna sektor mot 30.4 procent i regionala centra och 25.0 procent i kommuncentra.

Som konstaterades i det föregående skulle en region med hög andel in- dustrisysselsatta snarast ställa krav på en något lägre sysselsättningsökning än en region inriktad på tjänstesektorn. Å andra sidan har tjänstesektorerna en förhållandevis hög andel deltidssysselsatta och dessa kan förmodas bli helt eller delvis oberörda av arbetstidsförkortningarna. De två berörda fak- torerna skulle alltså kunna motverka varandra.

Tabell7:10 Andel sysselsatta inom privata och offentliga tjänster är 1975. Län

Andel i procent Län

40—49 AB (48.3 procent). C (43.2 procent) 35—39 D. 1 M. Y. Z. AC. BD 30—34 L. N. O. P. R. S. T. U. W. X

'Tlm

.G. K. H

!

25—29

Så synes emellertid inte vara fallet. Arbetskraftsundersökningarna ger upp- gifter om hur personer i arbete i de skilda länen fördelar sig på arbetstider. Det framgår därvid att år 1975 mellan 24 och 28 procent av de sysselsatta i samtliga län hade mindre än 35 timmars arbetsvecka. Det finns vidare av det tillgängliga materialet inget som tyder på att län med hög andel sysselsatta inom tjänstesektorn skulle ha en hög andel deltidssysselsatta' Denna brist på samband måste förklaras så att län med en omfattande sys- selsättning inom tjänstesektorn samtidigt inom denna sektor eller inom den varuproducerande sektorn eller inom bådadera har en förhållandevis låg andel deltidssysselsatta. Detta kan delvis ha med arbetsmarknadsför- hållandena att göra — dvs efterfrågan på arbetskraft är i dessa regioner så stor att fler människor har möjlighet till heltidssysselsättning. En annan och kanske starkare förklaring ligger i att den "extra" tjänstesysselsättning som finns i vissa regioner till sin sammansättning avviker påtagligt från det allmänna mönstret för sektorn i fråga; detta stämmer i varje fall för den centrala administrationen i Stockholmsregionen där heltidssysselsätt- ningen dominerar.

Förekomsten av deltidssysselsättning inom tjänstesektorn är således re- lativt sett mindre vanlig i regioner med stor tjänstesektor varför arbets— tidsförkortningen vid oförändrad ambitionsnivå i ganska stor utsträckning måste slå igenom i form av en sysselsättningsökning. Det finns alltså på grundval av denna analys skäl förmoda att arbetstidsförkortningar kommer att leda till de största sysselsättningsökningarna i storstadsområdena. primära centra samt de fyra nordligaste länen.

7.6. Sammanfattning

En rent matematisk beräkning visar att nyrekryteringsbehovet vid en ar- betstidsförkortning med 25 procent blir 33 procent — dvs ca 1.3 miljoner människor vid en förkortning från 40 till 30 timmar.

För perioden fram till år 1980 räknar långtidsutredningen med att antalet personer i arbetskraften skall öka med 0.6 procent per år — dvs ca 25000 personer per år. Trots fler personer i arbetskraften kommer emellertid enligt långtidsutredningen antalet arbetade timmar att sjunka med 0.2 procent per år pga semesterreform. vuxenstudiereform m m. Vid en arbetstids- förkortning till 37.5 timmar skulle antalet timmar sjunka med 1.1 procent per år.

Långtidsutredningen beräknar arbetskraften utifrån vissa antaganden. Andra beräkningar visar en betydligt större potentiell arbetskraft. Avgörande i samtliga beräkningar är vilka antaganden som görs om kvinnlig förvärvs- frekvens.

Under hela efterkrigstiden har antalet sysselsatta inom varu- och kraft- produktion minskat medan sysselsättningen inom tjänstesektorn ökat. Den- na utveckling väntas bestå även under den närmaste femårsperioden. Vid tidigare arbetstidsförkortningar har sysselsättningsförändringarna procentu- ellt sett varit mindre än förändringen i arbetstid. En ökad produktivitet har således uppnåtts. Mycket talar för att produktivitetsökningar p ga ar- betstidsförkortning är större inom varu- och kraftproduktion än inom tjänste-

' Av arbetsmarknadsde- partementets körning av AKU för åren 1970. 1972 och 1974 framgår att motsvarande förhållande synes gälla för ortstyper enligt indelningen i pla- nen för den regionala strukturen. Inget tyder alltså på att man i primä- ra centra på grund av den omfattande tjänste- sektorn skulle ha en hög- re andel deltidssysselsatta än i tex kommuncentra.

sektorn. Den del av ekonomin där arbetstidsförkortningar måste kompen- seras i högre utsträckning växer alltså. Samtidigt ställer en arbetstidsför- kortning krav på ytterligare personalintensiv service — som t ex barnomsorg.

Effekterna av en arbetstidsförkortning inom tjänstesektorn beror mycket på hur de deltidsanställda kommer att reagera vid en generell förkortning. En ökad andel heltidsarbetande skulle således väsentligt underlätta en ar- betstidsförkortning. Andelen sysselsatta inom tjänstesektorn varierar mellan olika regioner. De sysselsättningsmässiga konsekvenserna av en förkortning kan antas bli större på orter med stor tjänstesektor än på orter med liten tjänstesektor pga arbetstidsstrukturen på orter med stor tjänstesektor. De deltidsanställdas andel av samtliga tjänsteanställda är nämligen större på orter med liten tjänstesektor än på orter med stor tjänstesektor. På en större ort skulle då proportionellt sett fler arbetstagare få del av en förkortning till 30 timmar. vilket skulle leda till större arbetskraftsefterfrågan.

8. Arbetstiden i ett socialt sammanhang

8.1. Inledning

Kraven på sextimmarsdag har motiverats utifrån främst sociala skäl — att mer tid krävs för familj och barn. för fackligt och politiskt engagemang. Kraven kommer delvis som en följd av den förändrade syn på mäns och kvinnors roller som börjar växa fram. Kvinnornas ökade deltagande i ar- betslivet innebär för familjen en radikal omvälvning. som medför helt nya tidsanvändningsproblem. De tre komponenterna arbete. fritid och sömn hänger inbördes samman inte bara så att ökad tidsåtgång för en komponent minskar tiden för de övriga utan också så att arbetslivets villkor i viss ut- sträckning styr fritidsanvändning och sömnvanör.

] detta avsnitt redovisas material som belyser hur arbetstid och arbets- tidsförkortningar påverkar fritidsanvändning och servicetillgång inkl bar- nomsorg.

8.2 Arbetstid — fritid

l Arbetstiden har. som framgått av tidigare avsnitt. successivt förkortats under * de senaste 50 åren. Förkortningen har i stort tagits ut dels som lediga lördagar ; och dels som längre semester. Någon systematisk undersökning av de sociala j effekterna av dessa arbetstidsförkortningar har inte gjorts. Vi vet alltså inte 1 i dag hur fritidsanvändningen förändrats som en följd av den förkortade arbetstiden.

Under senare år har däremot ett antal undersökningar utförts om fri- tidsanvändning. önskemål om ökad fritid samt hur man vill utnyttja en eventuellt utökad fritid. Dessa frågor behandlas i ett stort forskningsprojekt rörande de sociala effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning som pågår under ledning av docent Bertil Gardell och fil lic Carina Nilsson vid psykologiska institutionen. Stockholms universitet. Projektet kommer att redovisas våren 1977.

Låginkomstutredningen konstaterade i sitt delbetänkande om löntagarnas faktiska arbetstider att några systematiska skillnader i levnadsnivån inte föreligger mellan arbetstagare med olika arbetstider. Levnadsnivå är då mätt i termer av hälsotillstånd. kostvanor. bostadsförhållanden. uppväxt och fa-

miljerelationer. sysselsättning och arbetsplatsförhållanden. ekonomiska re- surser. politiska resurser. utbildning samt fritid och rekreation.

8.2.1 "Hur är det med fritiden egentligen?"

Fritid — arbete för anställda vid SKF i Göteborg har belysts i en uppsats vid socialhögskolan i Göteborg (Andersson—Holm "Hur är det med fritiden egentligen?". Socialhögskolan i Göteborg 1975).

Rapporten visar att de anställdas arbetsbeteende är likartat deras fri- tidsbeteende. Hur man har det på arbetsplatsen påverkar i hög grad ens fritid. Har man ett intressant och stimulerande arbete så är förutsätt— ningarna fören rik fritid goda. Ett ensidigt och trist arbete i dålig arbetsmiljö försvårar å andra sidan möjligheterna till aktiv fritid. i varje fall har man ett stort motstånd att övervinna innan man kan tillvarata sin fritid på ett meningsfullt sätt.

97 procent av de anställda vid SKF är fackföreningsanslutna. Männen deltar i facklig verksamhet mer än kvinnorna. Manliga tjänstemän är de mest aktiva när det gäller att gå på möten. kvinnliga arbetare är de minst aktiva.

Ungefär en femtedel av kvinnorna är med i någon förening förutom fack- , föreningen mot hälften av männen.

Fritiden ägnar de anställda mest åt släkt och vänner. TV. radio och böcker. 1 De flesta säger sig ha goda möjligheter att utöva önskade fritidssysselsätt- l ningar och man gör det främst över veckosluten. tillsammans med familjen. *

Av dem som inte kunde använda sin fritid på önskat sätt uppgav de flesta att hindren var brist på barntillsyn. andra familjemedlemmars arbete ; eller skola. eller ekonomiska problem.

8.2.2. Önskemål om kortare arbetstid bland heltidsarbetande manliga och kvinnliga fabriksarbetare

En annan undersökning om arbetstid—fritid har utförts vid personaladmi- nistrativa rådets forskningsavdelning (Westlander: "Önskemål om kortare arbetstid bland heltidsarbetande manliga och kvinnliga fabriksarbetare”. PA-rådet. Stockholm 1975). Undersökningen belyser attityder och önskemål hos heltidsarbetande fabriksarbetare mellan 30 och 40 år i storstockholms— ,

området. * Mycket få av de intervjuade var beredda att helt avstå från arbete om

de garanterades ekonomisk trygghet. Fritiden kunde inte kompensera ar- . betsinnehållet.

Fritidsaktiviteterna var i stor utsträckning desamma som vid SKF; sam- varo med familj och vänner. TV. friluftsliv. skapande verksamhet och kol- lektiva nöjen. Bara ett fåtal arbetade inom olika typer av organisationer.

Om man fick en arbetstidsförkortning skulle man göra mer av det man redan höll på med. Någon breddning av fritidsanvändningen skulle inte ske. Det fanns således inga planer på att ägna sig åt mer samhällsinriktad verksamhet om man hade tid.

Önskemålen om en kortare arbetstid var också starkare hos personer med tex ackordsarbete. påfrestande fysisk miljö. hälso- och olycksrisker i arbetet och osjälvständigt arbete än hos andra.

Undersökningen belyser även omständigheter i familje- och hemsitua- tionen och inställningen till arbetstidens längd.

De män och kvinnor som önskade arbetstidsförkortning uttryckte i un- dersökningen lägre tillfredsställelse med familjens försörjningslösning än andra. Man ansåg att arbetstiderna var dåligt anpassade till familjelivet.

] undersökningen finns ingen tendens som tyder på att föräldrar med barn under skolåldern skulle dominera gruppen som önskar en arbetstids- förkortning.

De som önskade arbetstidsförkortning hade ett rikare utbyte av fritid än de övriga. De var samtidigt mer negativa till sina förutsättningar för fritidsutövning inom den egna bostaden eller bostadsområdet.

Inriktningen på hem- och familjeliv var stark inom hela gruppen. De som önskade förkortad arbetstid var dock mer hem- och familjeinriktade.

Männen som ville ha arbetstidsförkortning hade visst samhällsintresse. Bland kvinnorna var de samhällsintresserade mindre angelägna om arbets- tidsförkortning än övriga kvinnor.

En specialundersökning gjordes på 70 personer med heltidsarbete och barn som ej passerat skolåldern. En majoritet av dessa önskade en arbets- tidsförkortning. Detta önskemål var mest uttalat hos de heltidsarbetande kvinnorna.

Undersökningsgrupperna i denna studie är specifika vad gäller yrkessektor och familjesituation. Grupperna är också små men anses ändå representativa för motsvarande grupper inom Svenska fabriksarbetareförbundet.

8.2.3. Arbetstiden i ett livsperspektiv

Docent Rita Liljeström har för arbetstidsdelegationens räkning belyst några aspekter på arbete. fritid och familjeliv (”6 timmars arbetsdag, Rapport från offentligt sammanträde i DELFA”. Delegationen för arbetstidsfrågor, Stock- holm 1975).

En utgångspunkt är att de intensiva faserna i arbetsliv och familj växlar under individens liv. Problemet är emellertid att de intensiva faserna inom olika områden kommer ungefär samtidigt. Mellan 25—35 års ålder skaffar man familj. har barn som kräver mycket tid. satsar hån i arbetslivet etc. En omfördelning mellan olika perioder i livet av dessa intensiva faser skulle underlätta för individen. För detta krävs en ökad flexibilitet i förläggning av arbete. studier och fritid över hela livet. Tanken är alltså att individen själv i större utsträckning än i dag skall kunna bestämma när man vill koncentrera sina insatser till arbetsliv. utbildning. familj etc. 1 stället för att tidplanera dagen—veckan—månaden skulle vi planera livstiden.

Rita Liljeström hävdar att belastningen under den "intensiva perioden” ökat pg a den omvandling som sker i samhället i dag. Samtidigt som en tilltagande uppdelning. specialisering. sker av olika funktioner krävs att vi skall ha tid att engagera oss inom alla dessa specialiserade områden. Den tid som står till förfogande skall således delas på arbetstid. tid för familj. kollektiv eller allmän tid. tid för facklig. politisk och kulturell verksamhet. tid för närmiljöns angelägenheter. enskild tid. tid till rekreation och motion samt tid för stimulans och fördjupning av intressen. Problemet blir då att samordna dessa tider under hänsynstagande till samhälleliga tider. och under

hänsynstagande till tiderna för dem man lever tillsammans med.

De undersökningar som gjorts på detta område visar emellertid att tids- användningen/belastningen skiljer sig markant mellan män och kvinnor — även i de familjer där båda arbetar utom hemmet. Detta beror på att det fortfarande är kvinnorna som sköter den alldeles övervägande delen av hushållsarbetet.

I Kristianstads län har delegationen förjämställdhet påbörjat en försöks- verksamhet med kvinnor i mansjobb. I anslutning till försöksverksamheten görs en sociologisk studie som belyser effekerna för de enskilda familjerna. De resultat man hittills fått fram ("Sexroles in Transition”. Svenska in- stitutet. 1975) visar att den traditionella uppdelningen i manligt/kvinnligt i många stycken kvarstår även när kvinnorna förvärvsarbetar. Detta visar sig bl a i de intervjuades inställning till sina arbeten där männen genom- gående betraktar sig (och betraktas) som huvudförsörjare i familjen.

Samma mönster av manligt/kvinnligt går igen där de intervjuade talar om arbetstidsförkortning. Många män avfärdar också en arbetstidsförkort- ning med att tex "fritid försörjer sig ingen på".

Om man fick en arbetstidsförkortning skulle den användas på samma sätt som dagens fritid dvs för kvinnor: barn. städning. handarbete. tvätt , och för män: friluftsliv. trädgårdsarbete. sport. De intervjuade familjerna visar stor familjecentrering och föga samhällsintresse.

En effekt av kvinnornas förvärvsarbete har blivit att kontakten pappa — barn förbättrats i flera familjer. Särskilt markant är detta i familjer där pappan av en eller annan anledning vistas hemma på dagtid under en längre period.

Rita Liljeström drar slutsatsen att en arbetstidsförkortning bara är en del i en rad åtgärder som tillsammans kan leda till ett samhälle med jämställdhet mellan kvinnor och män och till aktivt engagemang i familj och samhälle för alla.

8.2.4 "Man känner sig inte som skiftarbetare när man har sextim- marsskift"

Supra och Volvo i Köping

Arbetstidsdelegationen har besökt Supra och Volvo Bergslagsverken i Kö- ping. De är två exempel bland många på företag som. för att kunna utnyttja kvinnornas arbetskraft. anpassat sig till den rådande arbetsfördelningen mel- lan män och kvinnor i hemmen och erbjudit kvinnorna på orten arbete på speciella villkor.

Volvo Bergslagsverken erbjuder på särskilda avdelningar sex timmar långa skift kl 8—l4 och l4—20. Intervjuer med kvinnorna på dessa avdelningar | visar att det just är möjligheten att kunna förena hemarbete och förvärvs- arbete man uppskattar. De visar också att deltidsarbetet inte förändrar rå- dande arbetsfördelning i hemmet. Skifttiderna är också anpassade till kvin- nornas hemarbete — som t ex att skicka barnen till skolan. Från fackklubbens sida anser man inte att det är lättare att engagera deltidsarbetande än hel- tidsarbetande kvinnor i fackligt arbete.

Ett av argumenten för sextimmarsdagen är ju. att fler människor skall

kunna nå ekonomiskt oberoende genom heltidsarbete. Supra i Köping kan redovisa erfarenheten att kvinnor som börjat i ett deltidsarbete blir intres- serade av heltidsarbete. när veckoarbetstiden blir markant kortare än 40 timmar.

Supra började sin rekrytering av kvinnor till deltidsarbete år 1968. Den erbjudna arbetstiden var 28 timmar per vecka. Kvinnorna arbetade kon- tinuerligt skift med bytestider kl 6. 12. 17 och 22. Bortsett från nattskiftet valde man alltså att lägga ut den kortare arbetsveckan i form av fem till sex timmar långa skift.

Skiften har sedan lagts om en gång inom ramen för 28-timmarsveckan. Man övergick då till längre skift med bytestider k16. 14 och 22. Den kortare arbetsveckan nåddes i stället genom färre arbetsdagar. Man arbetade i princip fyra dagar och var ledig fyra dagar. De anställda föredrog längre skift och fler lediga dagar visar två intervjuundersökningar som gjorts på företaget (Bertil Gardell m ti: "Arbetsupplevelse och könsroller". PA-rådet 1968 och Anna Holmgren. Psykologiska institutionen. Stockholms universitet. ännu opublicerad undersökning. 1975).

Hösten 1975. när skiftarbetarna på Supra fick en avtalsenlig arbetstids- förkortning till 33.8 timmar per vecka. beslöt de deltidsarbetande kvinnorna att gå upp till full tid. dvs från 28 till 33.8 timmar i veckan.

Prioriteringen av längre sammanhängande fritid och längre skift görs av hemarbets- och familjeskäl. De korta passen ”förstörde dagen". säger man — alla dagar blev arbetsdagar. De två lediga dagarna mellan skiftcyklerna i det första systemet gick åt till återhämtning och större hemarbeten som tvätt och städning. Kvinnorna upplever att de med de längre skiften får mer tid till egentlig fritid och en lugnare rytm i sina liv. Man ägnar sig helt åt arbetet under arbetsdagarna och åt hem och fritidssysselsättningar när man är ledig.

Alla kvinnorna i Supra-undersökningen har det huvudsakliga ansvaret för hemmets skötsel. Arbetsfördelningen är dock merjämn i äldre familjer utan barn än i de yngre familjema med barn. Här har ingenting förändrats mellan de två undersökningarna.

Lessebo

Vid Lessebo pappersbruk i Småland har man lång erfarenhet av kontinuerligt skiftarbete med sex timmar långa skift. Vid sulfitfabriken har man haft det i nästan 25 år. i pappersbruket i tio år. I samband med den allmänna arbetstidsförkortningen för skiftarbetare ersattes — efter omröstning bland de anställda — sextimmarsskiften med åtta timmar långa skift och lier fri- dagan

Vid ett besök som delegationen gjorde i Lessebo var de anställdas re- presentanter eniga om att sextimmarsskiften varlättare _att förena med fackligt och politiskt arbete och studier. "Man kände sig inte som skiftarbetare. Man kundet ex gå på möten före nattskiftets början. Den enda vecka man inte kunde delta i möten på kvällstid var när man hade eftermiddagsskift." Man tyckersig ännu inte ha sett någon negativ effekt av de längre skiften på det politiska och fackliga arbetet. Däremot har man funnit det svårt att delta i ”öppna stu- diecirklar i tex engelska". dvs sådan aktivitet i samhället som inte direkt

anpassats särskilt till de skiftarbetandes arbetstider.

Sextimmarsskiften ansågs allmänt svåra att förena med hem och familj. speciellt om båda makarna var skiftarbetare. "Tidigare kunde vi aldrig åka bort. för de lediga dagarna var så få och inföll aldrig samtidigt."

Man tror också att en orsak till att opinionen bland de anställda nu svängt från sextimmarsskift till åttatimmarsskift är att företaget nu rekryterar från ett större område än tidigare. Om resorna är långa tycker man att det är lika bra att arbeta åtta timmar när man väl kommit till arbetsplatsen. ;

Sammanfattningsvis har i Lessebo hem- och familjeskäl och restiderna . vägt över hänsynen till fackligt och politiskt arbete när det gällt att fastställa j arbetstiderna. l

Varken i Lessebo eller på Supra har den kommunala barnomsorgens öp- pettider haft någon betydelse vid skifttidsdiskussionerna. Här som på andra håll kan barnstugorna inte utnyttjas av skiftarbetare. Man finner i stället privata lösningar. Vanligt är att två makar väljer att arbeta olika skift för att någon alltid ska vara hemma hos barnen.

8.3. Arbetstid och möjligheter till serviceutnyttjande och social samvaro

8.3.1 Allmänt .

På uppdrag av arbetstidsdelegationen har två studier över möjligheterna till serviceutnyttjande och social samvaro vid olika arbetstidsförläggningar utförts vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi. Lunds universitet. Studierna redovisas i sammandrag i bilaga 2 till rapporten. De fullständiga studierna har publicerats av institutionen.

Undersökningsområdena är Varbergs och Mölndals kommuner. Under- sökningen avser de kollektivanställda vid Värö bruk resp Papyrus AB. Båda företagen är massafabriker med stor andel skiftarbetare. Värö bruk i Varbergs kommun utgör exempel på en skiftarbetsplats i en kommun med stor yta och ett spritt serviceutbud. Papyrus AB i Mölndals kommun är ett exempel på en skiftarbetsplats i en serviceintensiv.storstadsnära kommun. där boende och service är belägna nära varandra.

Tabell &] Antal kollektivanställda vid Värö bruk resp Papyrus AB är 1975

Företag Kön Arbetstidsform . l 3-skift 2-skift dag deltid summa l Värö bruk män 179 71 130 — 380 kvinnor 10 — 16 10 36 summa 189 71 146 10 416 Papyrus AB män 292 66 175 35 568 kvinnor 30 14 51 22 117

summa 322 80 226 57 685

mmtotfl smtotfl smtotfl smtotfl smt

A ————— F Feeeee--nnnnn—-fffffN N-— kift—B ———————————— FFeeeee——nnnnn——ff lag CfffffNN ———————————— FFeeeee——nn

Dnnnnn—-fffffNN ———————————— F Fee

Eeeeee——nnnnn——fffffNN —————— ---

Figur S:] Skiftschema för treskift vid l/ärä bruk

Teckenförklaring: f = förmiddagsskift. kl 06—14 e = eftermiddagsskift. kl 14—22 n = nattskift. kl 22—06 F = helgdagsskift. kl 06—18 N = helgnatt. kl 18—06 — = fridag

Antalet kollektivanställda år 1975 i resp företag. fördelade på arbetstids- form och kön framgår av tabell 8:1.

Skiftschemat för treskift vid Värö bruk visas i figur 811 Skiftschemat för treskift vid Papyrus AB framgår av figur 82. Den skift- cykel som man arbetar efter vid Papyrus AB är mycket vanlig. 87 procent i av landets treskriftsarbetare följer denna skifttyp.

I studierna har ett antal faktiska bostadslägen för de anställda valts ut. Serviceutbudet i resp bostadsläge har kartlagts både i fråga om geografiskt läge och öppethållande. Vissa antaganden om restider har gjorts. Det ser- viceutbud som kartlagts omfattar följande funktioner.

Offentlig service Arbetsförmedling

. Socialbyrå l Kommunalkontor Försäkringskassa Läkare Distriktssköterska Daghem och fritidshem Skolor Kommersiell service Livsmedelsbutik Post Bank Möbelaffår Kultur och fritid Bibliotek Biograf Idrottsanläggning Fackliga samlingslokaler Vuxenutbildning

I den första studien undersöks möjligheter till serviceutnyttjande och so- cial samvaro för personer med olika arbetstidsförläggning under ett utvalt

lat_m-

Skift- lag

lnn

Zee

3ffe

4-—

mm::

socialt sammanhang SOU 1976:34 fl smtotfl smtotfl smtotfls —fffeeennn—-—f»ff eennn—- n—--fffeeennn———fffeeenn ennn—-—fff eennn—-—fffee f ennn———fffeeennn———ff Figur 8.2 Ski/tschema för treskift vid Papyrus AB Teckenförklaring: f= förmiddagsskift. kl 05.42—13.42 e = eftermiddagsskift. kl 13.42—21.42 n nattskift. kl 21.42—05.42

fridag

veckodygn. Resultaten redovisas kortfattat i avsnitt 8.3.2.

Den andra studien avser möjligheter till serviceutnyttjande och social samvaro under en skiftcykel. Där diskuteras dessutom effekterna på service- och samvaromöjligheter av en arbetstidsförkortning. Resultaten redovisas kortfattat i avsnitt 8.3.3

Studierna grundar sig helt och hållet på de serviceförhållanden som råder i Varberg och Mölndal och på de skiftscheman som tillämpas vid Värö bruk och Papyrus AB. De får därför inte betraktas som allmängiltiga. Där- emot är frågeställningarna i undersökningarna generella.

Den första studien visar i fråga om serviceutnyttjande under ett utvalt vecko- dygn (tisdag) bla följande.

Efiermiddagsskiftet ger den största tillgängligheten till både offentlig och kommersiell service medan en stor del av fritidssektorn och kultursektorn är svårtillgänglig.

Förmiddagsskiftet visar en i stort sett motsatt bild. Där är kultursektorn. kommersiell service och offentlig service inom vårdsektorn lättillgängliga medan den offentliga. administrativa servicen är svårare att nå.

Dagtidsgående har de sämsta servicemöjligheterna. Den offentliga ad- ministrativa servicen är omöjlig att utnyttja och detta gäller även för viss kommersiell service. Servicen inom vårdsektorn går att utnyttja men mycket begränsat tidsmässigt. Kultur- och fritidssektorn är lättillgänglig.

Om man bortser från vila efter arbetet kan nattskifiet utnyttja alla ser- vicefunktioner.

[ fråga om möjligheterna till samvaro är analysen utvidgad till att även omfatta ett antagande om åtta timmars sammanhängande resp tudelad vila för nattskiftarbetaren. Samtidigt antas att arbetare i övriga skiftlag vilar åtta timmar mellan kl. 22.00 och 06.00.

Det visar sig att samvaro mellan personer tillhörande olika skiftlag i vissa fall är helt omöjlig. För att en dagtidsarbetande skall kunna umgås med en nattarbetande måste nattarbetaren vila omedelbart efter arbetet eller dela upp vilan på f1era perioder. I annat fall får de bara en timme tillsammans.

Två personer. som arbetar förmiddags- resp eftermiddagsskift. har inga möjligheter att träffas. utom vid stämpelklockan. förutsatt att de har samma arbetsplats. Annars måste de utnyttja en del av vilotiden till samvaro.

I fråga om dagligvaruservice kan det anses tillräckligt att studera hur tillgänglig sådan är under en veckodag eftersom efterfrågan och utbud på sådan service är ungefär likartad under alla vardagar. När det gäller tex tillgänglighet till fritidsanläggningar. kultur och samvaro med andra män- niskor måste emellertid en längre tidsperiod studeras för att man skall få en realistisk bild av service- och samvaromöjligheterna sett ur individens synvinkel.

Den andra studien — som avser en hel skiftcykel - analyserar möjligheterna för en skiftarbetare jämfört med en dagtidsarbetare att tex besöka myn- digheter. utnyttja daghem och sjukvård. göra inköp. delta i Studieverksamhet m m. Analysen visar att de skiftarbetande i många fall har större servi- cemöjligheter än de dagtidsarbetande.

; Den som arbetar dagtid kan endast utnyttja offentlig och kommersiell . service mellan kl 15.30 och 18.00. Under denna tid är belastningen på sådan | service ofta mycket stor. vilket kan innebära långa köer och väntetider.

För en skiftarbetare gäller inte denna begränsning. Han har möjlighet att förlägga sitt servicebesök till den tid på dygnet då belastningen inte är så stor. På detta sätt kan han undgå långa väntetider. När det gäller att utnyttja servicefunktioner. som kräver tidsbeställning. har han på samma sätt möjlighet att få en tid som passar hans övriga behov. Den service. som ur tidssynpunkt medför problem. är dag- och fritidshemmen och kol- lektivtrafiken. Inom kultursektorn är det svårt att delta regelbundet i stu- dieverksamhet.

De stora problemen med skiftarbete visar sig då det gäller möjligheterna . att under en skiftcykel umgås med individer med samma eller annan ar- j betstidsförläggning.

Möjligheterna till kontakt med andra individer varierar kraftigt under en skiftcykel. Variationerna beror dels på skiftets längd och förläggning över dygnet och dels på relationerna mellan individerna.

Om flera individer vill träffas regelbundet för att utföra någon form av gemensam verksamhet. tex spela kort. måste de vid planeringen av sam- mankomsterna ta hänsyn till samtliga individers arbetstider och viloperioder. Ju fler individer. som önskar träffas. ju svårare blir anpassningen av deras bundna tider. Svårigheterna för personer ur olika skiftlag att träffas under en skiftcykel och genomföra en gemensam verksamhet illustreras i figur 813.

Kraven är att samvarotiden skall uppgå till minst två timmar per sam- mankomst och att alla individerna skall kunna närvara vid varje samman- komst och under hela tidsutrymmet. Inga beräkningar om restider har gjorts. Individerna har valts slumpmässigt.

Effekterna av en arbetstidsförkortning till sex timmar per dag har studerats i fråga om möjligheterna till service och samvaro. Analysen utgår från dagens

V? :V V |||”le ||] . . | |

VG

||| litt ml 1

| |||||||l |||nl

| . |

|0 |vn |ti

lljlll || ||

! VECKA! v

Mil :'4 | "I . '? ||” »|||| = || 1. | . IB || 74 . I ”| lll Si _ . | . ON!; ;tnt II_ : | . | 8 . . . i m ,'4 %] | : 6

J. 4 .Ijim _| ||||||||||l|l|||'

|__|le j|l|| | || ||| ||| |_ ?i

]jljljl ||||

"_ _ _ _— _ _ _ _ _ _ _

__ _

|

|_— _ _ _

_

||| ||1 | j || M ,.|. Lil _ || || :; j;. gl] * 2.3.1....f_.|.|.ll..j. ..

'.D'..S '.,(i .,. . .. ,lt'.*. '_r. .!

Figur8:3 Samvaromäj/ighe/er mel/an _[vra individer i olika skiftlag

Teckenförklaring: ojj/lld ruta visar tider under en skiftcykel då de fyra personerna ur olika skiftlag

.kan träffas

svart stapel avser arbetstid och tid för vila

Sj = en individ som tillhör skiftlag 1 enl skiftschemat vid Papyrus AB. D = en individ som arbetar dagtid kl 08.00—16.30. | 53 = en individ som tillhör skiftlag 3 enl skiftschemat vid Papyrus AB. *

servicestandard med oförändrade öppettider och serviceställen.

En arbetstidsförkortning ger endast marginella förbättringar då det gäller servicemöjligheterna. De tidskonflikter som finns i dag för tex daghems- servicen kvarstår. Lösningen av sådana konflikter måste i stället ske genom ändrade arbetstider eller ökade serviceinsatser. Möjligheterna att delta i vux- enutbildning har inte förbättrats utan är fortfarande mycket begränsade. En förkortning av den dagliga arbetstiden innebär att de skiftarbetande får

ännu mer tid till att utnyttja den offentliga och kommersiella servicen. De dagtidsarbetande servicemöjligheter är emellertid begränsade före en ar— betstidsförkortning. En arbetstidsförkortning har gett följande resultat i fråga om servicetillgångligheten för dagtidsarbetande.

[ fråga om arbetsförmedling och bank förbättras servicemöjligheterna för dagtidsarbetande. Arbetstidsförkortningen innebär inte någon förbättring när det gäller möjligheterna att besöka socialbyrå/kommunalkontor. De redan före förkortningen goda möjligheterna till dag- och fritidshem samt kulturell service kvarstår nästan helt oförändrade. Barnens vistelsetider på dag- och fritidshem kan dessutom minskas.

Sammanfattningsvis konstaterar undersökningen att servicemöjligheterna förbättras endast obetydligt vid en förkortning av arbetstiden.

En förkortning av den dagliga arbetstiden får störst effekt på en skift- arbetares möjligheter att umgås med andra förvärvsarbetande. Om ar- betstiden förkortas från åtta timmar till sex ökar både samvarotidens längd och antalet samvarotillfallen.

En förkortning av arbetstiden får emellertid till följd att antalet skiftlag måste utökas. Rekryteras detta extra skiftlag Iokalt,t ex genom ökad kvinnlig sysselsättning, innebär det att arbetstidsförkortningen försämrar individernas totala samvaromöjligheter.

Serviceresornas längd och periodicitet påverkas sannolikt av en arbets- tidsförkortning. Å ena sidan är det möjligt att man skulle använda den ökade fritiden för att uppsöka servicegivare med ett större urval vilket skulle kunna medföra att den lokala servicen minskar. Å andra sidan skulle det till följd av den ökade fritiden kunna bli möjligt att sprida inköpen mer över veckan varvid koncentrationen av storinköp skulle kunna bli något mindre naturlig. En del av den lagerhållning som successivt överförts till konsumenterna skulle på detta sätt gå tillbaka till servicegivarna.

8.4 Arbetstid och barntillsyn

8.4.1 Vistelsetider—för barnen i daghem och familjedaghem

Familjestödsutredningen (SOU 1975:62) har gjort en kartläggning av barns vistelsetider i daghem och familjedaghem. Undersökningen är gjord på ett urval av 8 000 förskolebarn inskrivna i daghem och familjedaghem, i slutet av år 1974.

Drygt hälften av barnen i daghem och familjedaghem har vistelsetider på minst nio timmar per dag. Detta gäller också de minsta barnen. Drygt hälften av barnen under tre år har så långa vistelsetider. Drygt 20 procent har tider i barnomsorgen som överstiger tio timmar. Sådana långa vistel— setider är vanligast bland de yngsta barnen. Ett av fyra barn under tre år har vistelsetider överstigande tio timmar. Barnen i familjedaghem har totalt sett längre vistelsetider än barnen på daghem. Nästan en tredjedel av barnen i familjedaghem har vistelsetider på minst tio timmar. Knappt hälften av samtliga daghemsplatser i hela landet finns i Stockholms län.

8.4.2 Öppethållandetider inom barnomsorgen och föräldrarnas arbets- tider

Daghemmen är i allmänhet öppna under 5 k normal arbetstid. De öppnar kl 630—6.45 på morgonen och stänger kl 18.00—18.30. Flertalet daghem (94 procent) är öppna 8,5—12 timmar. Daghem med förlängt öppethållande på morgnar och kvällar, och daghem öppna på helger och nätter saknas nästan fullständigt.

En stor andel föräldrar arbetar på tider, som är annorlunda förlagda på dygnet än normalarbetstiden. Föräldrar som i dag arbetar sådana tider är | i bästa fall hänvisade till familjedaghem, men många föräldrar saknar över huvud taget möjligheter att ordna tillsyn av barnen under udda tider. Det framgår av flera undersökningar.

En utredning utförd bland kvinnor på fyra arbetsplatser i Kopparbergs län visar att föräldrarna i många fall måste kombinera flera olika lösningar för att klara barnomsorgen. I den undersökta gruppen finns 159 mödrar med sammanlagt 221 barn under tolv år. De 221 barnen har tillsammans | 403 lösningar på barnomsorgsproblemen. vilket innebär flera former av barn- | omsorg för många av dessa barn. ] familjer där föräldrarna arbetar på skilda tider eller skift får barnen ofta klara sig utan omsorg någon del av dygnet. Vid skiftbyte eller motsvarande uppstår ofta ett ”tidsglapp” när båda för- äldrarna finns på arbetsplatsen. Under denna period. vanligen en till tre timmar, får barnen klara sig på egen hand. Vart fjärde barn under sju år och mer än vartannat barn mellan sju och tolv år får regelbundet klara sig utan omsorg någon del av dygnet. Det är också vanligt att äldre syskon tar hand om yngre. Av barnen under sju år passades åtta stycken av syskon som var under tolv år.

En enkätundersökning om arbete och barnomsorg i Luleå har gjorts bland samtliga kommunens föräldrar med barn i åldern noll till sex år. Parallellt har intervjuer gjorts med dagmammor och daghemspersonal i kommunen. Vidare har ett antal fördjupade intervjuer gjorts med föräldrar som har fak- tiska problem med barnomsorgen i kombination med obekväm arbetstid. Av undersökningen framgår att önskemålet om kommunal barnomsorg i kommunen är stort. Privat barnomsorg utanför hemmet är den minst at- traktiva formen. Av ] 345 familjer med sådan omsorg önskar 702 kommunal omsorg. Av 2 893 familjer där föräldrarna själva klarar barnomsorgen önskar | 263 kommunal. barnomsorg. . 182 familjer önskar någon form av nattomsorg och 45 familjer förlängt |

| 1

öppethållande på daghem. Omsatt till antal barn blir siffran 340. 28 procent av föräldrarna denna grupp familjer har angivit att de inte förvärvsarbetar på grund av svårigheten att få utomstående omsorg på obekväm tid.

Bland "nattalternativen" föredrar föräldrarna klart (tre gånger oftare) in- stitutionsomsorg (nattöppna daghem eller smågruppshem) framför lösningar som "nattmamma" eller barnvårdare på natten.

I syfte att kartlägga hur medlemmarna ordnat barnomsorgen och vilka ytterligare behov av barnomsorg som finns gjorde LO under hösten 1975 en enkät om barnomsorg. Speciellt intresse ägnades medlemmar med obe- | kväm arbetstid eftersom hittillsvarande barnomsorg inte anpassats till deras l behov. |

Av LO-enkäten framgår att barnomsorgen ofta inte kan ordnas på de sätt som önskas. I många fall tvingas föräldrarna tillgripa kombinationer av olika omsorgsformer för att klara sitt behov av barnomsorg. Ett genom- gående drag i undersökningen är att behovet av kommunal barnomsorg är mycket större än tillgången. Detta gäller både kommunala daghem, fri- tidshem och familjedaghem. Många medlemmar. som har sin barnomsorg ordnad på annat sätt, vill att deras barn skall få tillgång till någon av dessa kommunala omsorgsformer.

Svaren i undersökningen anger dessutom att barnomsorg önskas för mer än 40 procent av de barn som finns i familjer med hemmamake. Detta visar, som man redan vet från tidigare undersökningar, att brist på bar- nomsorg utgör ett allvarligt hinder för människor att förvärvsarbeta.

För första gången visas i denna undersökning hur många barn som behöver omsorg på tider när vanliga daghem inte är öppna. För nästan 15 procent av alla barn som ingår i undersökningen räcker de vanliga öppethållan- detiderna på daghem inte till.

LO-undersökningen har genomförts på ett slumpmässigt urval LO-med- lemmar. Urvalet har gjorts bland medlemmar i åldern 20 till och med 50 år. Svarsfrekvensen uppgår till 88,8 procent.

81 500 barn behöver omsorg på andra tider än de vanliga dag- och fri- tidshemstiderna. Enligt svaren i undersökningen behöver 58 000 barn längre öppethållandetider på kvällen. 48 000 behöver komma tidigare till dag-och fritidshemmen på morgnarna och 26 000 barn behöver omsorg på nätterna. Dessutom behöver 40000 barn omsorg på helgerna. Många av de 81 500 barnen är periodvis i behov av omsorg under flera av de annorlunda eller obekväma tiderna. behöver t ex omsorg både morgnar och nätter och dess- utom på helger.

De flesta föräldrarna inom LO:s avtalsområden anser att längre öppet- hållandetider på dag- och fritidshem löser deras barnomsorg bäst. Det gäller för 22000 barn. Föräldrarna till nästan lika många, 20000 barn, vill ha en kommunal hemsamarit som kommer hem och ser efter barnen. För 13 000 barn väljer föräldrarna alternativet kommunal dagmamma som de kan lämna barnen hos. För 5 500 barn behövs en kombination av olika lösningar. 6 800 barn vill föräldrarna ha ”annan lösning" för och för hela 13 500 barn har inte något svar lämnats på frågan.

Många av föräldrarna till de 26 000 barn som behöver omsorg på nätterna, vill att en kommunal barnsamarit skall komma hem till barnet. För 7 500 barn önskas den formen. För 5 800 barn väljer föräldrarna att få lämna dem hos en kommunal dagmamma med ”nattjänst". För 4000 barn vill föräldrarna ha tillgång till nattöppet daghem. Kombinationer av de här lös- ningarna behöver 2 600 barn, för 2 500 föreslås annan lösning. 3 800 har inte besvarat frågan.

8.4.3 Sociala effekter arbetstider — barn

Det finns omkring 1,9 miljoner barn i Sverige mellan noll och sexton år. 1 åldern noll till sex år finns ca 800000 barn. Barnen utgör således bortåt en fjärdedel av landets befolkning.

Att föräldrarna/löräldern förvärvsarbetar betyder att förhållandena i ar- betslivet på ett avgörande sätt påverkar familjens situation. Var föräldrarna arbetar, vilken lön de har, vilka möjligheter att påverka sin arbetssituation och vilka arbetstider de har betyder mycket också för hur barnen har det. En för barn och föräldrar lämplig arbetstid innebär att samspelet mellan dem åtminstone har tidsmässiga och praktiska möjligheter att gå bra. Låg- inkomstutredningen och andra undersökningar visar emellertid att brut- toarbetstiden är för lång för många människor, vilket har en negativ inverkan på förhållandet barn—föräldrar. För många barn i dag finns det inte tid nog för samvaro. Deras föräldrar är upptagna med att arbeta, resa till arbetet, arbeta hemma och vila sig. Barn blir ofta hänvisade till sig själva, till kamrater eller till TV:n. För småbarnen betyder det alltför långa vistelsetider på dag- hem eller i familjedaghem. Samvaron barn—föräldrar blir liten, ingen eller påfrestande. Detta är synpunkter som bl a framgår av en rapport från barn- miljöutredningen.

Arbetet har i allt större utsträckning också kommit att förläggas på va- rierande tider. Dag och natt, sön- och helgdagar är inte några absoluta gränser för arbetstiderna. Barnstugeutredningen säger att många föräldrar i dag har stora svårigheter att klara av att vara föräldrar dels på grund av arbetstidernas förläggning, dels på grund av de negativa, fysiska och psykiska effekter dessa arbetstider har på dem. Utredningen framhåller för sin del att speciellt yngre människor förefaller att utsättas för hårdare påfrestningar av skift- arbete. Dessa har ofta små barn i hemmet och föräldrarnas psykiska och fysiska press kan återverka menligt på barnen.

Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att dessa för föräldrarna otill- fredställande arbetstider, för barnen kommit att betyda mindre samvaro med föräldrarna och på olämpliga tider, längre och ofta alltför långa vis- telsetider i bortamiljöer, sällsyntare vuxenkontakter samt en otryggare till- varo över huvud taget.

8.5 Sammanfattning

Kraven på kortare arbetstid motiveras främst av sociala skäl. Någon un- dersökning av de sociala effekterna av hittills vidtagna arbetstidsförkort- ningar har emellertid inte gjorts.

Våren 1975 påbörjades dock ett forskningsprojekt angående de sociala effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning. Resultaten från detta projekt beräknas föreligga under år 1977.

Vissa mer begränsade undersökningar har emellertid utförts som belyser sambanden mellan arbetstid och fritid. I dessa undersökningar har fram- kommit att en ökad fritid skulle användas för ungefär samma aktiviteter som dagens fritid — och därmed för många främst för hem- och familjeliv. Några önskemål om breddat fritidsinnehåll har knappast framkommit.

Docent Rita Liljeström drar — i sin kommentar till en av dessa under- sökningar — följande slutsats: En arbetstidsförkortning är bara en av många åtgärder som måste vidtas för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män och möjligheter för alla till aktivt engagemang i familj och samhälle. Vid arbetstidsdelegationens besök på vissa arbetsplatser där man för alla

eller för vissa grupper har eller har haft kortare arbetsdagar än åtta timmar framkom att man ofta föredrog längre och färre arbetsdagar framför kortare men fler arbetsdagar.

I en undersökning om arbetstidens inverkan på servicetillgånglighet fram- kommer att skiftarbetare har bättre möjligheter att utnyttja service — exkl barnomsorg — än dagtidsarbetande. Möjligheterna till samvaro med vänner och arbetskamrater varierar kraftigt under skiftcykeln för skiftarbetare.

En arbetstidsförkortning skulle inte på något avgörande sätt förändra dessa förhållanden. Om fler individer arbetar skift genom utnyttjande av fler skift- lag eller genom ökad frekvens skiftarbete innebär det dock risk för för- sämrade samvaromöjligheter.

En undersökning om barnomsorg bland LO-medlemmar visar att behovet av ökat öppethållande på daghem och fritidshem är stort.

Samtidigt vistas i dag — enligt familjestödsutredningen — många barn nio timmar eller mer på daghem eller familjedaghem. Långa vistelsetider är vanligast för barn under tre år. Långa vistelsetider är också vanligare på familjedaghem än på daghem.

9. Arbetstidsförkortningarna — erfarenheter och framtidsbedömningar

| I r T r |

Man tror att de synpunkter på arbetstiderna som i dag finns bland den åkande personalen kommer att förändras när medelåldern bland de SJ-an- ställda sjunker. De deltagande uppfattar ett större motstånd mot oregel- bundet arbete bland de ungdomar som anställts vid SJ på senare år. När det gäller den åkande personalen som rekryterats på senare år har man i stort sett inte märkt någon tendens till avgång. Situationen är däremot en annan när det gäller nyrekryterad stationär personal i storstadsområdena. ; Där har avgången varit mycket kraftig. Som den främsta orsaken till detta anges de oregelbundna arbetstiderna samt lördags- och Söndagsarbetet.

Uttag av en arbetstidsförkortning

De lokala fackliga representanterna vid sammanträffandet i Nässjö ansåg att en arbetstidsförkortning skulle tas ut i form av kortare arbetsdag. Samma uppfattning deklarerades av Statsanställdas förbunds kongress år 1973.

Den åkande personalen i Nässjö — där medelåldern som tidigare nämnts är mycket hög — vill hellre ha kortare arbetsdagar än fler fridagar. Man upplever tjänstgöringen som mer intensiv i dag genom ökad enbemanning, . snabbare tåg osv. Man försöker också ta hänsyn till personalens önskemål om kortare arbetsdagar när man fastställer turlistorna men ibland är det praktiskt omöjligt och då måste man lägga in fridagar i stället.

Dubbeltjänsten, dvs att man slutar en tjänstgöringstur på morgonen och påbörjar nästa på kvällen samma dag (se tex 40-timmarslistan torsdagen den 4 mars i figur 915) har hittills minskat vid varje arbetstidsförkortning och kommer sannolikt att minska även vid en förkortning till 30 timmar per vecka. Som framgår av det teoretiska exemplet i figur 9:5. har för- kortningen till 30 timmar medfört att dubbeltjänsten försvunnit helt. .

Lokbiträden har mer nattjänstgöring än lokförare samt i allmänhet också 1 mer dubbeltjänstgöring. Även för dessa har hittillsvarande arbetstidsför- kortningar medfört förbättringar.

I dag har man ett fackligt krav på maximalt två nätters arbete i följd för åkande personal. SJ anser att förutsättningarna för att få en bättre för- delning av nattjänsten blir betydligt bättre om man har 30 timmars ar- betsvecka än om man har 36 eller 40 timmar. Det är möjligt att man skulle kunna begränsa nattjänstgöringen till en natt i sträck.

Beträffande den stationära personalen finns ett avtal som med vissa undan- ; tag säger att nattjänstgöringen (definierad som tjänstgöring mellan kl 22.00 | och 06.00) inte får omfatta mer än var tredje natt eller var tredje vecka * om övriga veckor är fria från nattjänstgöring.

För de anställda på den stationära sidan som i dag arbetar treskift kommer det att uppstå speciella problem i samband med uttag av en ar- betstidsförkortning. Problemen blir desamma som för treskiftsarbetare inom andra branscher. För dessa kategorier anser man att en arbetstidsförkortning måste tas ut i form av fridagar.

För knappt hälften av den stationära personalen på fast lista - alltså ej vikarier — beräknas det vara möjligt att införa sextimmarsdag. Resten av den stationära personalen samt all åkande personal skulle i stället få en 1 genomsnittlig veckoarbetstid på 30 timmar.

Under den närmaste tioårsperioden kommer pensionsavgångarna vid SJ

att bli mycket stora. Behovet av nyrekrytering och utbildning blir till följd av detta omfattande. För vissa personalkategorier är utbildningen två till tre år. Detta gäller tex lokförare och reparatörer.

Arbetsgivarsidan anser att en förkortning av arbetstiden bör ske i små etapper. tex varje år under en förkortningsperiod. Detta skulle ha flera för- delar för SJ. Dels skiftar man årligen tidtabeller och i samband med det ändrar man i regel arbetsscheman. Dels skulle nyrekryterings- och utbild- ningsbehovet till följd av förkortningen kunna fördelas jämnare. En pla- neringsperiod på minst tre år före den första etappen anses nödvändig.

De fackliga representanterna anser att en förkortning bör ske så snabbt som möjligt.

Personalbehov m m vid införande av 30 timmars arbetsvecka

På uppdrag av delegationen för arbetstidsfrågor har statens avtalsverk utfört en undersökning av effekterna på det statliga området av den allmänna arbetstidsförkortning från 45 till 40 timmar i veckan som genomfördes åren 1967—73. Förkortningen genomfördes för 5st del med 108 minuter per vecka är 1967 och 132 minuter år 1972.

För SJ:s del minskade antalet anställda mellan åren 1967 och 1973 med ca 9 300 personer till 42 288. Samtidigt ökade produktivitetsindex (per års- anställd) från 100 år 1967 till 1422 år 1973. Den huvudsakliga grunden till produktivitetsförbättringen utgjordes av organisationsförbättringar och teknisk rationalisering.

Det har inte varit möjligt att göra några beräkningar av konsekvenserna för hela S] av en arbetstidsförkortning till 30 timmar i veckan. Frågan hänger inte bara ihop med rationaliseringsmöjligheter, personalbehov o d utan måste även relateras till den framtida trafikpolitiken.

Om man i dag skulle införa sextimmarsdagen beräknar man emellertid att behovet av åkande personal inom Nässjö trafikområde i stort sett skulle öka i relation till förkortningens storlek. Den stationära personalen skulle behöva ökas med knappt 20 procent jämfört med nuläget. Hänsyn har då tagits till att en del av denna personal arbetar 36 eller 38 timmar i veckan. SJ har beräknat att utbildningsbehovet för nytillkommande stationär per- sonal inom Nässjö trafikområde totalt skulle uppgå till 20 manår.

9.1. Inledning

För att få en bild främst av de senaste arbetstidsförkortningarnas verkningar har arbetstidsdelegationen genomfört en enkät till ett antal fackförbund inom LO, TCO och SACO/SR samt vissa SAF-förbund. Enkäten som genomförts vid personliga samtal med företrädare för de olika förbunden syftade till att belysa hur förkortningen genomfördes inom olika områden och vilka konsekvenserna blivit. ' För att i någon mån kunna konkretisera diskussionen om hur en vidare arbetstidsförkortning kan genomföras, har arbetstidsdelegationen genomfört ett antal fallstudier. I samarbete med de fackliga organisationerna och ar- betsgivarna på ett antal utvalda arbetsplatser har vissa funktioner såsom sjukvård, processindustri och detaljhandel teoretiskt lagts över på sextim- marsscheman. Dessa scheman har diskuteras med företrädare för företagen och de anställda. Diskussionerna har framförallt syftat till att belysa vilka problem som kan komma att uppstå. Fallstudierna har vidare utgått från att arbetstiden är det enda som förändras; hänsyn har således inte tagits till förslaget om fem veckors semester, ökad vuxenutbildning och andra faktorer som kan tänkas påverka det totala arbetstidsutrymmet.

Mot bakgrund av detta material redovisas i detta kapitel dels erfarenheter av vidtagna arbetstidsförkortningar, dels tankegångar om hur man bör gå vidare och vilka problem man då möter.

9.2. Industri

Av de heltidsanställda inom industrin (980 000) arbetade år 1973 75 procent enbart dagtid (mellan kl 6.45 och 17.45) och enbart vardagar. En procent hade enbart dagarbete men arbetade även på helger.

170000 anställda hade oregelbundet arbete men med viss förskjutning. Viss förskjutning innebär att arbetet är förlagt mellan kl 05.00—20.30 men inte helt inom intervallet kl 6.45—17.45. 7000 industriarbetare hade regel- bundna men starkt förskjutna arbetstider. dvs åtminstone viss del av arbetet föll utanför intervallet kl 05.00—20.30.

Skiftarbetarnas fördelning på arbetsformer inom olika näringsgrenar fram-

Tabell 9:l Skiftarbetande industriarbetare år 1973

Tvåskifts- Procent av Treskifts- Procent av Samtl Procent av arbetare alla två- arbetare alla tre- skift- samtl skift- skiftsarbetare skiftsarbetare arbetare arbetare

Gruvor. mineralbrott 3 288 3.2 787 1.5 4 298 2.6 Livsmedels-, dryckes-

varu-och tobaksindustri 6 003 5,9 1 351 2,5 7 468 4.5 Textil-, beklädnads-,

läder- och lädervaru- industri 5992 5,9 0 0.0 6555 3.9 . Trävaruindustri 6 620 6.5 1 357 2.6 8 091 4.9 * Massa-. pappers- och

pappersvaruindustri,

grafisk industri 9 852 9.7 15 905 29.9 29 174 17.6 Kemisk industri. pe-

troleum-, gummivaru-, plast—och plast- varuindustri 8 981 8.9 5 108 9,7 14 418 8.7 Jord- och stenvaru—

industri 1 026 1.0 3 405 6,4 4 653 2.8 Järn-. stål- och

metallverk 9 184 9.1 13 171 24,8 25 884 15.6 Verkstadsindustri 30 804 30.4 3 877 7.3 36 043 21.7 Annan industri 226 0.2 0 0.0 226 0.1

Totalt gruvor. mine- ralbrott och till— verkningsindustri 81 976 80,8 44 961 84.7 136 810 82.4

Källa: SCB Oregelbundna och obekväma arbetstider.

går av tabell 9.1. Som framgår av tabellen arbetar drygt 80 procent av skif- tarbetarna inom industrin.

9.2.1. Erfarenheter av arbetstidsförkortningen

Inom LO-förbunden (Beklädnadsarbetarnas förbund, Metallindustriarbeta- reförbundet, Pappersindustriarbetareförbundet, Grafiska fackförbundet. Gruvindustriarbetareförbundet) anses att en stor del av arbetstidsförkort— ningen från 42 1/2 till 40 timmar klarades genom rationaliseringar av arbetet. I vissa branscher förekom nyanställningar men det var då framför allt fråga ' om att ta in ytterligare ett skiftlag vid kontinuerliga processer. Övertiden tycks heller inte ha påverkats i mer betydande utsträckning. Snarast anses variationer i övertidsuttaget vara en buffert för arbetsgivaren tiden ome- delbart efter en förkortning. Därefter återgår övertidsuttaget till normal om- * fattning. Några förbund — tex gruv och metall — uppger att arbetstidsför- ' kortningen ledde till krav på ökad skiftgång.

Förkortningen till 40 timmar skulle enligt arbetstidslagen genomföras i två steg. 1 industrier med någon form av skiftgång tycks det vanligaste dock ha varit att förkorta i ett steg — detta för att slippa flera komplicerade

schemaomläggningar.

Diskussioner om ytterligare arbetstidsförkortningar förs med varierande intensitet inom de olika förbunden. Således har Papperindustriarbetareför- bundets kongress uttalat sig för en 30-timmarsvecka — utan att härmed uttala sig för sextimmarsdag. Grafiska förbundets kongress har uttalat sig för att man bör söka uppnå 35 timmars arbetsvecka. Inom vissa förbund finns opinion för en partiell förkortning även för tvåskiftsarbetare.

lnom många förbund anser man att ökad skiftgång måste följa med 30- timmarsveckan och att detta gör en förkortning mindre attraktiv.

På TCO—sidan (Svenska industritja'nstemannaförbundet. SIF. och Svenska arbetsledareförbundet. SALF) uppgav SIF att flertalet medlemmar hade 40- timmarsvecka redan för den allmänna förkortningen. För dem som fick för- kortning togs den i allmänhet ut i två steg. SALF:s medlemmar fick arbetstids- förkortning i samma takt som LO-medlemmarna — oftast i ett steg. Förkort- ningen till 40 timmar klarades i allmänhet utan personalökningar för dessa grupper. Ytterligare förkortningar av arbetstiden anses inom de två förbunden vara ett bra sätt att ta ut en kommande standardstegring.

SAF-förbundens (Allmänna Gruppen. Järnbruksförbundet. Verkstadsför- eningen) bild av förkortningen till 40 timmar inom industrin överensstäm- mer i stort med LO- och TCO-förbundens. Förkortningen togs till stor del i ett steg och medförde egentligen personalökningar endast i de företag där man hade helkontinuerlig drift. Man betonar dock att förkortningen till 40 timmar i stort sett kunde genomföras i en långkonjunktur. vilket var en stor fördel för företagens del.

De personalmässiga effekerna av ytterligare förkortningar är svåra att uttala sig om. men beror mycket på takten i förkortningen. Man har svårt att se att det går att förkorta med mer än 21/2 timme i varje steg. Man betonar också att det är viktigt att arbetstidsförkortningen inte förläggs till en enda dag (fredagen) utan att den fördelas över veckans dagar. Drifttiden inom företagen kan emellertid inte minskas. vilket bör innebära att fler människor kommer att beröras av någon form av skifttjänst. anser SAF- förbunden.

9.2.2. Arbetsridsde/egarionens fal/studier inom industrin

Fallstudierna inom industrin har genomförts så att fyra industriföretag om- betts att i samarbete med fackklubbarna konstruera arbetstidsscheman för sex timmars arbetsdag.

En förutsättning har varit att produktionen vid företaget skall hållas kon- stant. Företagen har ombetts göra kalkyler över personalbehov och inves- teringsbehov för att klara den kortare arbetstiden. De kostnadsberäkningar som gjorts vid vissa av företagen är en uppskattning av kostnadsökningen vid en omedelbar arbetstidsförkortning. Den är således jämförbar med en kostnadskalkyl som visar utfallet av en 33-procentig reallöneökning på ett år.

Det framtagna materialet har sedan diskuterats i probleminventerande syfte. Arbetstidsdelegationen har således inte försökt få fram några färdiga lösningar utan mer varit intresserad av att få problem belysta.

De fyra företagen har varit:

MoDo Husum: massa-pappersindustri med helkontinuerlig drift Oxelösunds Järnverk: järnverk med helkontinuerlig drift Trelleborgs Gummifabrik: gummi-plastindustri med dagarbete. tvåskift och intermittent treskift Volvo Torslandaverken: verkstadsindustri med dagarbete och tvåskift.

9.2.3. MoDo Husum

I MoDozs anläggning i Husum produceras 500000 ton sulfatmassa och 100000 ton finpapper per år.

Sedan år 1965 har man helkontinuerlig drift i Husum vilket innebär att l man har produktionen igång 365 dygn per år. Under de stOppdagar man ' har (ca tre per år) sysselsätts personalen med underhållsarbete. Den hel- kontinuerliga driften motiveras bl a med den höga kapitalintensiteten. I en nyanlagd massafabrik räknar man med en investering på en miljon per arbetsplats.

Av de 1200 anställda arbetar 540 kontinuerligt skift i fabrikerna, 500 arbetar huvudsakligen dagtid med underhållsarbete och 175 tjänstemän och arbetsledare arbetar dagtid.

Tio procent av de anställda (120 personer) är kvinnor. Av dessa arbetar 30 skift varav de flesta i s k partnersystem.

Personalomsättning i Husum är tio procent per år och för de Skiftgående knappt fem procent. Frånvaron är tio procent och för de Skiftgående fem procent.

Medelåldern vid MoDo Husum är 40 år och för de Skiftgående 38 år. I Husum har man 36 timmars arbetsvecka i genomsnitt per år för skift- gående personal. Detta ger en årsarbetstid på 1 648 timmar. I samband med arbetstidsförkortningen till 36 timmar infördes sex skift som innebär följande

arbetscykel: Vecka Veckodag Arbetstid 1 måndag—lördag 14—22 söndag 06—1 8 2 måndag—söndag ledig 3 måndag—lördag 06—1 4 söndag ledig 4 måndag—lördag 22—06 4 söndag 18—06 5 måndag—söndag ledig 6 måndag—söndag ledig

Detta schema ger 1460 arbetstimmar per år. Återstoden upp till 1 648 timmartas ut för information (20 timmar), utbildning (40 timmar). ersättning vid sjukdom (80 timmar) och i samband med driftstopp (48 timmar).

Under sommaren tas vecka 2 efter vecka 4 så att man får sammanhängande treveckorsledighet. Varje skiftlag får två sådana perioder under sommaren.

Skiftgående med deltid delar antalet arbetspass — inte det enskilda ar- betspasset.

30-timmarsvecka vid MoDo Husum

Årsarbetstiden vid kontinuerlig drift med 30-timmarsvecka och fyra veckors semester blir 1 378 timmar. Fyra schemaförslag med 30-timmarsvecka har gjorts för de Skiftgående. De fyra förslagen innebär:

Alternativ ] Arbetspassens längd: 6 timmar måndag—söndag Veckoarbetstid: 30 timmar/kalendervecka Antal skiftlag: 7 Semester: 4 sommarveckor klaras genom koncentre- rat arbete under semesterperioden eller genom se- mestervikarier Antal arbetspass per skiftarbetare och år: 230 Schemalagd tid per skiftarbetare och år: 1 251 timmar

Alternativ 2 Arbetspassens längd: 8 timmar måndag—lördag 12 timmar söndag

Veckoarbetstid: 30 timmar/genomsnittsvecka Antal skiftlag: 7 Semester: 4 sommarveckor klaras genom viss kon- centration av arbetspass under semesterperioden Antal arbetspass per skiftarbetare och år: 163 Schemalagd tid per skiftarbetare och är: 1 251 timmar

* Alternativ 3 Arbetspassens längd: 8 timmar måndag—lördag 12 timmar söndag . Veckoarbetstid: 30 timmar/genomsnittsvecka 3 Antal skiftlag: 6. Viss skifttjänst helt utan nattarbete » Semester: 3 eller 4 sommarveckor klaras genom viss * koncentration av arbetspass under semesterperioden . Antal arbetspass per skiftarbetare och är: 166

Schemalagd tid per skiftarbetare och år: I 308 timmar

Alternativ 4 Arbetspassens längd: 8 timmar måndag—söndag Veckoarbetstid: 30 timmar/genomsnittsvecka Antal skiftlag: 6. Viss skifttjänst helt utan nattarbete Semester: se alternativ 3 Antal arbetspass per skiftarbetare och är: 172 Schemalagd tid per skiftarbetare och år: I 300 timmar Som jämförelse lämnas uppgifter om nuvarande uppläggning.

Nuvarande Arbetspassens längd: 8 timmar måndag—lördag uppläggning 12 timmar söndag Veckoarbetstid: 36 timmar/genomsnittsvecka Antal skiftlag: 6 Semester: 2 x 3 sommarveckor uppnås genom viss koncentration under semesterperioden Antal arbetspass per skiftarbetare och år: 190 Schemalagd tid per skiftarbetare och år: 1 460 timmar

Figur 9:l visar arbetsrytmen i de olika alternativen.

Figur 911 Arbetscykel för skiftarbetare vid MoDo Husum

Vecka 1 3 4 5

mand—lord månd—lörd månd-lord 14—22 06—14 22—06 sönd 06—1 8 sönd 18—06 månd—onsd torsd—sond fred—sönd tors—sond 'tisd—fred månd—onsd månd—torsd 06—12 18—24 12—18 06—12 00—06 18—24 12—18 fred—sönd

torsd-—Iord mand—lord månd—torsd månd-lord 14—22 06 14 14—22 06—14 22—06

sönd 06—1 8 13

14—22 sönd 06—1 8

Vecka 1

torsd-s nd 14—22

13

månd—sond

arbetsdagar

sönd 18—06 16 sönd 06—18 19

(

månd—lord månd—lord 06—1 4 22—06

sönd 18—06 3 4

l

månd—tors 14—22 månd—lörd

månd—sond månd—sond 06—14 22—06

15 16

månd—sond 14—22

19

månd—sond månd—sond 06—1 4 22—06

månd—tisd 14—22

mand

sönd 18—06 22

månd—lord 22—06 sönd 18—06

månd—torsd månd—s nd 06—14

22—06

22

sond månd—sond

22—06

Synpunkter på arbetstidsförkortningen

Vid diskussioner med representanter för företaget och fackföreningarna i Husum framkom att antalet arbetspass är mer väsentligt än arbetspassens längd. Alternativ 1 med sextimmarsskift anses således som det sämsta av de presenterade alternativen. Samtliga fackorganisationeri Husum anser att en förkortning bör tas ut som fler lediga dagar.

De långa passen på söndagarna anser man vara acceptabla i dag men eventuellt skulle skillnaden mellan ordinarie arbetstid. om denna var sex timmar. och tolv timmarspassen upplevas som besvärlig. Lediga söndagar anses av vissa mindre viktigt eftersom man genom ett system med långa ledigheter ändå får mycket tid för familjesamvaro.

I Husum har både fabriksledning och fackföreningar positiva erfarenheter av de koncentrerade arbetsperioderna och de långa ledigheterna. Man anser ' att detta är en ordning som bör behållas.

Bland fördelarna nämns att totalt sett mindre tid går åt till arbetsresor och att man därigenom kan ha ett större upptagningsområde vid perso- nalrekrytering.

Få byten anses också vara fördelaktigt — skiftbyten medför alltid viss påfrestning på organisationen.

De långa ledigheterna utnyttjas till fritidsaktiviteter och rekreation men även till extraarbete.

_ Få kvinnor arbetar på fabriken i Husum och såväl den nuvarande ar- betsorganisationen som de föreslagna stämmer illa överens med barnstu- 1 gornas öppettider. l Alternativen 3 och 4 — med visst skiftarbete utan nattpass — anser man L i Husum vara lösningar som kan diskuteras även om man inte vill uttala l sig direkt för systemet.

I alternativ 3 och 4 får någon form av pooler upprättas med arbetstagare som tar för och/eller eftermiddagspass för att täcka in behovet av utbildning, sjukfrånvaro etc. Hur stort detta behov blir är i dag svårt att säga. Som tidigare nämnts disponeras i dag 188 timmar per arbetstagare. Å ena sidan kan en arbetstidsförkortning minska sjukfrånvaron och därmed också min- ska behovet av ersättare. Å andra sidan kan behovet av information öka då ller anställda är inblandade i driften och ledighetsperioderna växer.

Fabriksledningen anser emellertid att 90 timmar som blir över i alternativ 3 och 4 är för lite.

Fabriksledningen pekar på att färre timmar på jobbet sannolikt leder till behov av mer information etc. I dag tillämpas ett system med processinformation för dem som återgår till arbete efter en tvåveckorsledighet och denna verksamhet skulle bli mer omfattande.

Av de presenterade alternativen anses nr 2 vara det bästa av såväl fab- riksledning som anställda. Fördelarna är få arbetspass per anställd, bra ar- betsrytm. all personal fast knuten till en arbetsplats. utrymme för utbildning och information med 127 timmar. vilket är mindre än dagens 188 timmar men ändå inte helt orealistiskt.

För de dagtidsgående och för kontorsanställda räknar man med sex tim- mars arbete per dag plus 30 minuters rast.

I Husum arbetar 500 underhållsarbetare och knappt 175 tjänstemän och

arbetsledare dagtid. Problem skulle uppstå om denna personal bara fanns tillgänglig under 25 procent av dygnet. Samtidigt är mycket av det arbete denna personal utför av sådant slag att det är svårt att skifta det mellan olika befattningshavare. I Husum har man inte närmare undersökt hur man skulle organisera arbetet för dessa kategorier anställda men man håller det för sannolikt att skiftgång — tex tväskift — kommer att bli nödvändigt i viss utsträckning.

Kostnader

MoDo har gjort en kostnadsberäkning av förkortningen i 1975 års priser. Kostnaderna för en förkortning skulle i Husum bestå av kostnader för ett sjunde skiftlag eller personalpool, kostnader för mer daggående personal samt ökade administrations-. utbildnings- och informationskostnader. Totalt uppskattar företaget att dessa kostnader skulle uppgå till drygt 25 miljoner kronor per år - varav knappt 23 miljoner skulle vara lönekostnader. Jämfört med i dag innebär detta en ökning av lönekostnaderna med 25 procent.

I samband med genomförandet skulle dels vissa mindre investeringar behövas — personalutrymmen, parkeringsplatser. kontorsutrustning — dels tillfälligt ökade utbildnings- och informationskostnader. Totalt uppskattas dessa till 17 miljoner kronor.

Hänsyn har inte tagits till att viss daggående personal kan behövas i skiftarbete.

Om investeringarna skrivs av omedelbart och slås ut på ett års produktion skulle tillverkningskostnaderna för ett ton pappersmassa stiga med 24 kro- nor.

Den årliga produktionskostnaden för ett ton massa skulle stiga med 42 kronor och för ett ton papper med 85 kronor. Denna kostnadsökning är då i det närmaste helt hänförlig till ökade lönekostnader(25 procent) i Husum och inkluderar således inte ökade kostnader i andra led av produktions- kedjan (jfr avsnitt 9.2.2 sid 93).

Här kan nämnas att tillverkningskostnaden för ett ton sulfatmassa uppgick till ca 900 kronor år 1975. Marknadspriserna för massa och papper fluktuerar avsevärt men uppgick år 1975 till mellan 1 700 och 1 800 kronor per ton för massa och mellan 2000 och 2 500 kronor per ton för papper.

9.2.4. Oxelösunds Järnverk

Oxelösunds Järnverk är ett integrerat järnverk från tackjärnverk. stålverk till valsverk för grovplåt. Till anläggningen hör även ett koksverk.

Företaget tillämpar helkontinuerlig drift sedan år 1963. Arbetstider och antal anställda vid företaget i december 1975 framgår av följande uppställning

Kontorstid Dagtid Tvåskift Treskift 08.00—17.00 07.00—16.00 0600—1400 0600—1400 (1630) rast rast 08.42— 14.00—22.00 14.00—22.00 12.00—13.00 09.00. 12.18— 22.00—06.00 13.00 Arbetare — 918 I 16 I 985 heltid — 795 116 1 822 deltid — 123 - 163 Tjänstemän 807 137 — 211 heltid 672 137 — 211 deltid 135 — — _ Totalt 807 I 055 116 2 196 heltid 672 932 116 2 033 deltid 135 123 — 163

Av de anställda är 17 procent kvinnor. 17 procent av de Skiftgående är också kvinnor — flertalet på deltid.

Personalomsättningen ligger under fem procent. F rånvaron är sju procent. Medelåldern är 38 år. Merparten av de anställda bor i Oxelösund. Ca 900 personer pendlar från Nyköping.

Företaget har i dag femskift. En skiftcykel går över 20 dagar enligt följande: 4 eftermiddagar (14—22) 1 f ridag 4 förmiddagar (06—14) 4 nätter (22-06) 7 fridagar

Av 20 dagar arbetar man således 12 (ca 216 gånger per år inklusive se- mester, exklusive semester 201 gånger per år).

30-timmarsvecka vid Oxelösunds Järnverk

För kontinuerligt Skiftgående personal, tvåskiftsarbetare och personal med dagtid (ej kontorstid), har man räknat med en årsarbetstid på 1 390 timmar (i genomsnitt 28,85 timmar/vecka).

Att 30-timmarsveckan för dessa anställda i realiteten blir något kortare beror på att de skall ha kompensation för helgdagar som infaller på vardagar. Med 30-timmarsvecka avses här alltså en något kortare arbetstid för anställda med arbetet delvis förlagt till sön- och helgdagar.

Följande scheman har konstruerats för de Skiftgående vid Oxelösunds Järnverk.

Alternativ 1 Arbetspassens längd: 6 timmar

Antal skiftlag: 6—7 Skt/"tbylestider: 06—12—18—24 eller 08—14—20—02 Semester: 4 veckors semester åstadkoms antingen genom att ett sjunde skiftlag sätts in under semes- tertid (som då sträcker sig över halva året) eller genom att arbetstiden för övriga skiftlag förlängs till 33,6

Summa

3 019 2 733 286

1 155 1 020 135

4 174 3 753 421

timmar per vecka under semesterperioden (i detta fall 24 veckor) Antalet arbetspass som skulle infalla under semestern varierar mellan 16 och 20

Alternativ 2 Arbetspassens längd: 6 timmar

Antal skiftlag: 6 Skiftbytestider: 06—12—18—24 eller 08—14—20—02 Semester: två eller tre 27-dygnsledigheter under året

Alternativ 3 Arbetspassens längd: 8 timmar Antal skift/ag: 6—7 Ski/”tbytestider: 06—14—22 Semester: Se alt 1 med den förändringen att semes- terperioden varierar från 18 till 24 veckor

Alternativ 4 Arbetspassens längd: 8 timmar Antal skiftlag: 6 Skiftbytestider: 06—14—22 Semester: Se alt 2

Figur 9:2 visar arbetsrytmen i de olika alternativen. För de anställda som har kontors- eller dagtid skulle arbetet förläggas mellan kl 08.00 och 14.30 med en halvtimmes rast. Eventuellt skulle behov av tvåskift uppkomma för dessa anställda.

För de anställda som i dag har tvåskift skulle arbetet förläggas mellan kl 06.00 och 18.00 (ev 24.00) eller kl 08.00 och 20.00 (ev 02.00).

Synpunkter på arbetstidsförkortningen

Kontinuerligt skiftarbete: De två alternativen med sextimmarspass ansågs inte lämpliga främst p g a att de sammanhängande ledighetsperioderna blev för få. Detta skulle inte uppvägas av att den dagliga arbetstiden blev kortare. Semesterspridningen ansågs också bli för stor i sextimmarsalternativen. Vid diskussionen kring sextimmarsalternativen framkom, att man inte ansåg att möjligheterna till kontakt med familj/samhälle skulle förbättras. De skift- arbetandes problem med barntillsyn skulle heller inte påverkas eftersom bara ett skift (12—1 8 eller 08—14) passar med öppethållandet i barnstugan.

Vidare framhölls att en ort som Oxelösund är anpassad till skiftarbete — det finns tex studiecirklar som passar Skifttiderna.

Om en arbetstidsförkortning genomfördes skulle företaget behöva mer personal och sannolikt skulle fler anställda ha långa restider. Det är då viktigt att restiden till och från arbetet inte blir för lång i förhållande till arbetspassets längd.

Bytestid kl 24.00 eller 02.00 ansågs i diskussionen orealistiskt. Idiskussionen framhölls också att skiftbyten alltid är ett störningsmoment, varför få skiftbyten per dygn är fördelaktigt. Av förslagen med åttatim- marsskift ansågs alternativ 3 vara bäst. Det ger en lämplig varvning av arbete — fritid och en inte alltför stor semesterspridning. Barntillsynen får liksom i dag lösas genom att föräldrar arbetar motsatta skift — eller genom någon form av samhällelig barnomsorg nattetid.

O

S M Ti hfLNöiNöiNö

NöiNGiNblNé

6

F6 EG Ke N6 El FZ E N8

E

skiftlag

förmiddagsskift eftermiddagsskift kvällsskitt nattskift

ledig dag förmiddagsskift eftermiddagsskift nattskift

6 timmar 6 timmar 6 timmar 6 timmar 8 timmar 8 timmar 8 timmar

Möjligheterna att rekrytera ett sjunde skiftlag för att klara semestern be- dömdes emellertid som osäkra. Dels skulle semesterperioden bli relativt lång, dels kunde man inte utesluta att skolferier od skulle förkortas vid en allmän förkortning av den dagliga arbetstiden. I dag bygger en inte ovä- sentlig del av företagets semesterplanering på studerande som feriearbetar.

Tvåskift och dagarbete: För den som arbetar i tvåskift skulle sextimmars- dagen innebära en påtaglig förbättring. I stället för arbete mellan kl 06—22 skulle arbetstiden variera mellan kl 06—18. Möjligheterna att utnyttja kom- munal barntillsyn skulle förbättras liksom möjligheterna till kontakt med lfamilj/samhälle. En risk skulle emellertid vara att tvåskift blev treskift. För dagtidsarbetare skulle sextimmarsdagen också innebära klara fördelar.

Personalbehov Arbetstidsminskningen för olika kategorier anställda skulle vara i 0 33,3 procent för dagtids- och tvåskiftsarbetare i 0 30,0 procent för kontorsarbetare , . 16,7 procent för arbetare i kontinuerligt treskift

För att kompensera detta bortfall skulle ca 950 personer behöva nyan- * ställas. 1 realiteten skulle det vara fråga om något färre beroende på diverse rationaliseringar — hur mycket kan man emellertid inte uppskatta i dag.

Kostnader

Lönekostnaderna skulle öka med 85—90 miljoner kr uppger företaget. Då har inga rationaliseringsmöjligheter beaktats. Till detta kommer diverse in- vesteringskostnader i lokaler och utrustning (jfr 9.2.2 sid 93). »

9.2.5. Trelleborgs Gummifabrik

Trelleborgs Gummifabrik sysselsätter 3 700 personer varav ungefär 2 500 arbetare och 1 200 tjänstemän. Av de anställda är drygt 1 000 kvinnor. Vid Trelleborgs Gummifabrik arbetar man i dag dagtid, tvåskift eller intermittent treskift. Personalens fördelning på de olika arbetstiderna framgår av följande upp— ställning: ;

Arbetstid Män Kvinnor Summa

Kontorstid 332 844 1 176 Dagtid 790 291 1 081 07.00—15.36 rast 1130—1200 Tvåskift 437 390 827 06.00—l4.26—22.52 rast 20 min Intermittent treskift 480 120 600

06.00—14.26—22.52—06.00

15 min rast på nattskiftet ___—__ Alla anställda 2 039 1 645 3 684

18 procent av personalen har någon form av deltid. dock minst fyra timmar per dag. 55 procent av de kvinnliga anställda arbetar deltid. Personalom- sättningen är drygt 20 procent. Frånvaron är 17 procent.

30-timmarsveckan vid Trelleborgs Gummifabrik

Scheman har lagts för två avdelningar — kilremsavdelningen och kalan- deravdelningen.

Kilremsavdelningen har 117 anställda — 35 män och 82 kvinnor. 29 an- ställda arbetar deltid. Man tillverkar kilremmar.

Av de anställda arbetar 6 dagtid, 9 treskift och 192 tvåskift. Arbets- uppgifterna är individuella men avhängiga av varandra i så motto att de följer på varandra till produkten är färdig.

Kalanderavdelningen har 75 anställda — 12 kvinnor och 63 män. En är deltidsanställd. Man bearbetar råvaran vid avdelningen.

Av de anställda arbetar 8 dagtid. 8 treskift och 59 tvåskift. Arbetsupp- gifterna utförs av arbetslag som är sinsemellan oberoende.

Diskussioner har förts i gruppen på de båda avdelningarna om för- och nackdelar med sextimmarsdagen. Totalt har 25 procent av de anställda på avdelningarna deltagit. Utgångspunkten för diskussionerna har varit följande scheman.

Arbetstid Rast i minuter

Kontor 08.00—14.30 30 1000—1630 30 Dagtid 08.00—14.30 30 2-skift 0545—1200 30 1200—18. 15 30 3-skift 0530—1130 — 11.30—17.30 — 1730—2330 — 2330—0530 —

Kilremsavdelningens synpunkter — avdelningen med individuella arbetsupp- gifter. 70 procent kvinnor, 87 procent tvåskift, 7 procent treskift och 6 procent dagtid: Arbetstiderna bör modifieras så att skiftbytena sker kl 06, 12, 18 och 24 för treskift och kl 06. 12, 18 för tvåskift. Rast bör inte läggas in annat än för dag- och kontorsanställda.

Här ansåg företagsledningen att rast borde finnas på alla skift och helst vara lika lång. Att lägga sextimmarsskift med rast blir emellertid komplicerat.

1 diskussionen kring olika scheman uppehöll man sig kring skiftbytes- tiderna. Både att börja före kl 06.00 och sluta efter kl 22.00 ansågs pro- blematiskt.

Man såg som troligt att tvåskiftet skulle försvinna och att hela anlägg- ningen skulle vara igång dygnet runt samt att dagens tvåskiftsarbetare skulle få arbeta mellan kl 06.00 och 24.00. Detta skulle i så fall medföra problem för ensamstående och barnfamiljer.

En annan tanke var att ha två skiftlag som växlade mellan dagskiften och två som växlade mellan nattskiften. Omställningarna skulle i så fall bli mindre än vid växling mellan fyra olika arbetstider. 1 Trelleborg sågs ständigt nattskift som ett sätt att lösa barntillsynsproblem. Från facklig sida fanns dock ingen entusiasm för ständiga nattskift.

I diskussionen — där även deltidsanställda deltog — framfördes att sex- timmarsdagen skulle minska behovet av deltid. Fyra timmar — som i dag är minsta deltid vid Gummifabriken — eller sex timmar medför ingen av- görande skillnad menade man.

Man ifrågasatte också om det var nödvändigt med två arbetstider för kontorsanställda.

Ett skäl till att man borde utsträcka öppethållandet på kontoret var fö- retagets omfattande utlandskontakter. Försäljningsavdelningen hade redan i dag problem vid telefonkontakter med utlandet och man räknade med en ytterligare försämring vid en förkortning.

Kalanderavdeln/ngs synpunkter — avdelningen med lagarbete, 16 procent kvinnor, 79 procent tvåskift, 10,5 procent treskift och 10,5 procent dagtid:

Sex timmars arbetspass är ingen bra lösning vid en arbetstidsförkortning. . Fyra dagars arbetsvecka skulle ge större utbyte. j

Man motiverade detta med att åttatimmarsdagen passade dygnsrytmen bättre och att det skulle bli ryckighet i produktionen med fyra skiftbyten per dygn. Man menade också att sextimmarsdagen skulle medföra större sociala problem än en fyradagarsvecka. För barnfamiljer ansåg man att sam- manhängande ledighet var viktigare än utökad daglig samvaro.

Det ansågs också att de skiftarbetandes barntillsynsproblem inte skulle lösas med en daglig arbetstidsförkortning. Därför var det viktigare att satsa på längre sammanhängande ledigheter då hela familjen kunde vara till- , sammans. '

I diskussionen framfördes också att restiden till och från jobbet skulle stå i dålig proportion till ett arbetspass på sex timmar. Här kan nämnas att flertalet anställda har mycket kort restid i dag.

Personalmässiga konsekvenser

Såväl företagsledning som fackliga representanter var ense om att en 30- timmarsvecka kunde genomföras på hela företaget utan personalökningar om man fick tio år på sig.

Sammanfattande synpunkter

Vid en sammanfattande diskussion med företrädare för företagsledning. fackliga organisationer och de två berörda avdelningarna var man i stort sett ense om att fyradagarsvecka var att föredra framför sextimmarsdag. . Bl a pekade man på avsevärda vinster med färre avrapporteringar och re- . dovisningar om antalet skift hölls ner. '

9.2.6. Volvo Torslandaverken

Volvo Torslandaverken består av ett pressverk, en karosserifabrik. ett måleri. en slutmonteringsavdelning och en underhållsavdelning. Anläggningen är i gång i stort sett måndag—fredag mellan sex på morgonen och elva på kvällen. Visst underhållsarbete utförs på lördag/söndag. * Torslandaverken stänger dels fyra veckor under industrisemestern, dels helgdagar och s k klämdagar (enstaka arbetsdagar mellan tex helgdag och

lördag/söndag). På Torslandaverken sysselsätts ca 8 300 personer varav 7 200 arbetare.

400—500 av de anställda — företrädesvis kvinnor — arbetar deltid i partner- arbete eller regelrätt halvtid. Halvtid innebär — utom på kontorssidan — heltidsarbete under färre antal dagar. Av de som är direkt sysselsatta i pro- duktionen arbetar 5 400 tvåskift och 3 000 dagtid/kontorstid med följande

fördelning:

Arbetstid Män Kvinnor Summa

Kontorstid 08.00—16.54 600 100 700 42 min. rast

Dagtid 0630—1524 1 800 500 2 300 42 min rast

Tvåskift 0554—1436 4 100 1 300 5 400 1436—2318 30 min. rast

Arbetstiden är åtta timmar och 12 minuter per dag — detta för att arbeta in sk klämdagar. Personalomsättningen är 20 procent och frånvaron ca 17 procent.

30-timmarsvecka vid Volvo Torslandaverken

Fallstudien på Volvo utgår från en avdelning, slutmonteringsavdelningen. Där finns i dag två banor — löpande band. På det ena har man dagtid och på det andra tvåskift. Genom att införa tvåskift på båda banorna kan man klara en arbetstidsförkortning med oförändrad produktion utan omfattande nyinvesteringar.

Arbetstid. personalbehov m.m. sammanfattas i nedanstående tablå.

40timmar per vecka 30timmar per vecka Bana A Bana B Bana A Bana B

Produktions- 06.00—15.24 0554—1436 06.00—12.00 06.00—12.00 tid 1436—2318 12.00—18.00 12.00—18.00 Arbetare 3 100 3 900 Arbetsledare 1 30 1 60 Tjänstemän 90 1 10 F ränvaro ] 7 % l 7 %

660 enheter

Produktion 660 enheter

Det totala rekryteringsbehovet för avdelningen blir alltså ca 850 personer. För hela Torslandaverken skulle det röra sig om ca 2 100 personer. Då har man inte räknat med någon produktivitetsökning vid en förkortning.

Övriga effekter

Lönekostnaderna skulle med denna lösning öka med minst 25 procent och de personalsociala kostnaderna skulle stiga. Några mer omfattande inves- teringar skulle inte vara nödvändiga.

Vid diskussionen med företagsledning och fackliga representanter ansågs denna lösning tilltalande då båda skiften ligger inom i stort sett normal arbetstid. Möjligheten att gå fast på det ena eller andra skiftet diskuterades också och ansågs som en tänkbar lösning. Eventuellt skulle problem uppstå med rekrytering till eftermiddagsskiftet.

Den föreslagna lösningen är emellertid unik så till vida att betydande ledig kapacitet finns redan i utgångsläget — vilket inte är fallet i övriga delar av Torslandaverken.

Ett något mer allmängiltigt resonemang kan föras i anslutning till de övriga två alternativ, som tagits fram vid Volvo. Det första av dessa innebär att man går från tvåskift till treskift och det andra innebär att man genom nyinvesteringar fördubblar kapaciteten.

Utgångspunkten är ett dagsläge där man producerar i tvåskift vid ett band.

40 timmar per 30 timmar per vecka vecka

Alternativ 1 Alternativ 2 Bana x Bana x Bana x Bana y 05.45—14.36 05.00—11.00 05.00—11.00 0630—1230 14.36—23.18 1100—1700 1100—1700

17.00—23.00 Två skiftlag Tre skiftlag Två skiftlag + Dagskift Frånvaro 17 % Produktion: ca 650 bilar per

dygn

Frånvaro 17 % Produktion: ca 650 bilar per

dygn

Frånvaro 17 % Produktion: ca 650 bilar per

dygn

Uppläggningen av alternativ 1 innebär att arbetstiden varierar över 36 minuter mer än i dag. Från fackets sida framhölls att det är för tidigt att börja kl. 05.00—alternativ 1 bör därför förskjutas med åtminstone 30 minuter.

Alternativ 1 ger låg flexibilitet — enda möjligheten att tidvis öka pro- duktionen är att sätta in nattskift. Med konstant produktion får man emel- lertid ett gott utnyttjande av produktionsapparaten. 1 stort sett blir förhål- landet i detta avseende liknande vad man har i dag. Jämfört med dagsläget får man emellertid ytterligare ett skiftbyte vilket innebär viss störning i produktionen.

På Volvo arbetar man i dag in vissa klämdagar och har därför längre arbetstid än åtta timmar per dag. Skulle man arbeta in klämdagar i ett sextimmarssystem — således få längre arbetstid än sex timmar — blir det nödvändigt att lägga in raster och då förlängs varje skift med t ex 40 minuter (10 minuter inarbetning, 30 minuter rast). I detta fall skulle arbetsdagen sträcka sig mellan kl 05.00 och 24.40 eller, om man börjar senare, kl 06.00 och 01.40. I båda dessa fall går sista skiftet av för sent. Diskussionen på Volvo handlade mycket om vilken av dessa bitar — klämdagar, raster, rimliga tider — som borde prioriteras. Att någon form av paus eller rast måste finnas enades man om.

I detta sammanhang kan påpekas att arbetsmiljöutredningen i sitt förslag (SOU 1976:1—4) föreslår en ändring av arbetarskyddslagen som skulle in- nebära att rast måste läggas in efter fem timmars arbete i stället för som nu sex timmar.

1 alternativ 11 finns möjligheter att lägga in både rast och inarbetning av klämdagar utan att Skifttiderna blir alltför avvikande från samhällets övriga tider. Å andra sidan innebär alternativ 11 omfattande investeringar — fördubblad produktionsapparat — och lågt kapacitetsutnyttjande. De lö- pande lönekostnaderna skulle förmodligen bli lägre än i alternativ 1 eftersom färre anställda skulle ha skiftersättning.

Personaltillskotten skulle även i dessa två alternativ röra sig kring 25 procent.

1 diskussionen på Volvo framhölls att en så kraftig expansion var omöjlig att genomföra på kon sikt pga arbetskraftssituationen i Göteborg.

På sikt kunde man däremot klara en större del än i dag av arbetstids- förkortningen genom rationalisering och mekanisering.

9.3. Detaljhandel

Varuhandelns andel av den totala sysselsättningen i landet har förändrats mycket litet sedan 1960-talets början. Den svarade år 1975 för 13 procent av antalet arbetstimmar. Antalet sysselsatta är ungefär 508 000, av vilka ca två tredjedelar finns inom detaljhandeln.

9.3.1. Butikstiderna i perspektiv

Tidigare styrdes familjens inköpsvanor inte på samma sätt som i dag av butikernas öppettider. Butikerna var öppna från tidiga morgonen till sena kvällen och husmödrarna hade motsvarande tid för inköp. Detta gällde framför allt dagligvaror. Vid större inköp, där båda makarna ville handla tillsammans, blev möjligheterna genast betydligt sämre, speciellt så länge arbetsveckan omfattade sex dagar. För ensamstående förvärvsarbetande har möjligheten att handla alltid varit betydligt sämre — ijämförelse med hem- mafrufamiljerna — både när det gäller dagligvaror och Sällanköpsvaror. Allt- eftersom förvärvsfrekvensen ökat bland kvinnorna har dessa sämre möj- ligheter att handla kommit att gälla en större grupp konsumenter.

De lediga lördagarna och de senaste årens utveckling mot kvällsöppet och Söndagsöppet i handeln har åter ökat möjligheterna till inköp för många

konsumenter. Förändringarna i öppethållandetiderna, vilka varit mest på- tagliga i varuhusen, är en anpassning till det nya familjemönstret. Möjligheterna att handla är naturligtvis också beroende av närheten till butiker. Nedläggningen av mindre dagligvarubutiker har varit kraftig de senaste årtiondena, men har nu kommit in i en lugnare takt. En viss nye- tablering av s k närhetsbutiker har to m skett under senare år. Samtidigt finns från samhällets sida en vilja att begränsa koncentrationen. Butikernas öppettider måste vid en allmän övergång till sex timmars ar- betsdag liksom i dag bli beroende av flera faktorer: — konsumenternas behov och värdering av olika öppettider — de anställdas krav på arbetstider och arbetsvillkor — kapitalets krav på förräntning — samhällets önskan att påverka handelns resursutnyttjande

9.3.2. Butikstider och konsumentvanor i dag

Öppettiderna är inte längre styrda av lagstiftningen. Affärstidsregleringen slopades på prov den ljanuari 1972. Affärstidsnämnden. som följt utveck- lingen 1971/72—1974 har inte kunnat konstatera några stora förändringar i de vanliga butikernas öppethållande under denna tid. Däremot har va- ruhusen påtagligt ökat sitt söndagsöppethållande. 15—20 procent av alla va- ruhus har nu söndagsöppet vår och höst. Förekomsten av söndagsöppet varierar kraftigt mellan olika orter. Man har inte kunnat finna några lokalt betingade behov hos konsumenterna som orsak till detta.

Affärstidsnämnden fann att de som söndagshandlar i stor utsträckning är yngre, barnfamiljer med bil och familjer där båda makarna arbetar. Sön- dagsinköpen fördelar sig ungefär lika på impulsköp och planerade inköp. De genomsnittliga inköpen av livsmedel på söndagar är i stort sett desamma som på vardagar. Det är stora skillnader mellan olika orter när det gäller utnyttjandet av söndagsöppet. Nämnden menar att det är först när butikerna mer regelbundet håller söndagsöppet som konsumenterna inordnar söndags— handel i sitt inköpsmönster. 80 procent av kunderna uppgav att de kunnat göra sina inköp på annan dag.

Enligt affärstidsnämndens undersökning är det varuhusen och livsme- delsbutikerna som har det längsta öppethållandet med i medeltal 56 resp 55 timmar per vecka. Övriga branschers genomsnitt är 48 timmar. Någon | tendens till ökat öppethållande föreligger inte. '

Kundströmmen är mycket ojämn över veckans dagar och dagens timmar med stark koncentration till slutet av såväl veckan som dagen.

Den ojämna belastningen medför naturligtvis stora problem från kost- '; nadssynpunkt. 1 dagligvaruhandeln har man till en del kunnat möta den i ojämna belastningen genom självbetjäningssystemet. Deltidsarbetet är ett annat medel att möta de ojämna kundströmmarna. Det har ökat under senare år. 1 varuhusen är ca 40 procent fast deltidsanställda mot ca 30 procent fast heltidsanställda och resterande ca 30 procent extra eller tillfälligt anställda. Enskild livsmedelshandel och damkonfektion har den högsta an- delen deltidsanställda med 47 resp 50 procent. medan möbel- och järnhandel har 80 procent heltidsanställda.

9.3.3. Konsumenternas köpvanor vid sex timmars arbetsdag för alla

Har vi som konsumenter behov av kortare, längre eller oförändrade öp- pettider i handeln vid en allmän övergång till sextimmarsvecka? Det finns argument för alla tre alternativen. Rent allmänt kan man konstatera att arbetstagarparten inom handeln betonar argumenten för kortare öppethål- lande, medan arbetsgivarparten betonar argumenten för längre öppethål- lande.

Som framgår av det följande tycks inte ett öppethållande på sex timmar per dag anses realistiskt, även om arbetstiden förkortas till sex timmar per dag i handeln och allmänt.

Om butikerna har ett oförändrat öppethållande jämfört med i dag och arbetstiden för konsumenterna i allmänhet förkortas med två timmar varje dag inom nuvarande ramar, innebär det bättre möjligheter att handla — en högre servicegrad — än i dag. Rent teoretiskt borde man därför kunna nå samma servicegrad som i dag, eller kanske to m högre, även om öp- pettiderna inskränktes något jämfört med i dag.

Nu kan man emellertid knappast räkna med att arbetstiderna vid sex- timmarsdag kommer att förläggas inom samma ramar som i dag. Med stor sannolikhet måste sextimmarsdagen innebära en övergång till tvåskift på arbetsplatser, där man i dag bara har ett skift. Det är mindre säkert att _ en arbetstidsförkortning också reser krav på treskift, där man nu har tvåskift.

1 dag är det utmärkande för köpvanorna att den stora gruppen kunder — de som har dagarbetstid — handlar på lunchrasten, efter arbetets slut på seneftermiddagen, på fredagskvällar och lördagsförmiddagar. Vid sextim- marsdag, och med de antaganden som gjorts om arbetstidens förläggning, kan man förmoda att de spontana kundströmmama skulle se litet annorlunda ut.

Om man har fler timmar till sitt förfogande för att handla på vardagar, minskar kanske trycket på fredagskvällar och lördagsförmiddagar. Om det stora flertalet har sin arbetstid förlagd till antingen ett förmiddags- eller ett eftermiddagsskift kommer lunchrusningen förmodligen att minska i omfattning. Man får i stället möjligen en något jämnare fördelning över förmiddag och eftermiddag och kanske en topp timmarna kring förmid- dagsskiftets slut och eftermiddagsskiftets början.

Köpvanorna är naturligtvis möjliga att påverka — och de påverkas — genom öppettidernas förläggning. genom prispolitik. genom reklam och annat.

Det finns dock gränser för kundernas möjligheter att lägga om sina köp- vanor. Arbete och andra plikter eller behov av sömn på dagtid är exempel på faktorer som lägger absoluta hinder. Krav på bekvämlighet eller vär- deringar av typen att man vill fylla på förråden inför veckoslutet är andra begränsningar, som konsumenten dock kan vara beredd att köpslå om.

Från de handelsanställdas sida är man intresserad av att påverka köp- vanorna för att bringa ned andelen deltid, samt för att kunna bereda per- sonalen mer helgledigt och mindre arbete på obekväma tider. Från företagens sida är den ojämna kundströmmen ett problem från kostnadssynpunkt. Det måste finnas mycket personal i butiken vid vissa begränsade tillfällen under veckan, medan man vid andra tider har mycket lägre personalbehov. Även om man alltså från företagens sida i och för sig skulle önska en jämnare

belastning i butikerna är man dock betydligt mindre optimistisk än de an- ställda om möjligheten att på olika vägar kunna påverka konsumenternas köpvanor. Vi skall senare återkomma till parternas skilda syn på öppet- hållandet. Vid en konferens, som arbetstidsdelegationen ordnade i början av detta år för att diskutera sextimmarsdagen i handeln, var man dock trots olika utgångspunkter och värderingar inte ointresserad av att diskutera gemensamma åtgärder för att påverka köpvanorna. Man kan då tex tänka sig ett samarbete anställda—företag, men också med andra, exempelvis fack- föreningsrörelsen i dess helhet och samhället.

De försök som hittills gjorts inom handeln för att styra inköpen har inte varit särskilt omfattande. Man prövade för några år sedan utan större fram- gång tex storköpsrabatter under veckans första dagar. Kanske skulle ut- sikterna för den typen av kampanjer nu vara mer gynnsamma på grund : av förbättrade transport- och förvaringsmöjligheter i hushållen?

9.3.4. De anställdas krav

lnom Handelsanställdas förbund finns en kraftig opinion för en begränsning i av den obekväma arbetstiden och för kortare arbetsdagar. Till förbundets kongress i maj 1976 föreligger 23 motioner i affärstidsfrågan. Man vill ha , en ny affärstidslag med förbud mot söndags- och helgaftonsöppet. Det finns också en opinion mot sent kvällsarbete. Till kongressen finns tolv motioner , med krav på sex timmars arbetsdag. De handelsanställdas önskemål och krav kan sammanfattas så här:

— en arbetstidsförkortning till 30 timmar baserad på femdagarsvecka bör genomföras på sikt — arbetstiden och affärsöppethållandet förläggs från måndag till lördag — arbetstiden bör avslutas senast kl 18.00 måndag—fredag — affärsöppethållandet på lördagar begränsas i förhållande till veckans öv- riga dagar — andelen heltidsanställda inom detaljhandeln måste bli betydligt större

De heltidsanställda har 40 timmars arbetsvecka. Arbete på obekväm tid kompenseras vanligen genom lön eller genom kortare arbetsvecka. Den stora gruppen heltidsanställda har femdagarsvecka. men en del — och detta gäller endast mindre butiker — har ännu sexdagarsvecka under ungefär halva året.

Handelsanställdas förbund har från sina utgångspunkter och på arbets— tidsdelegationens begäran gjort ett antal teoretiska förslag till arbetstids- scheman vid 30-timmarsvecka. De kan kanske tjäna som underlag för och vidareutvecklas vid diskussioner inom branschen. (Figur 93 och 914).

9.3.5. De deltidsanställda i dag och vid sextimmarsdag

Från arbetsgivarnas sida hävdar man att deltidsarbetets omfattning svarar mot klara önskemål från arbetssökande. Man pekar på den största gruppen. gifta kvinnor, som speciellt söker deltidsarbete, på studerande och äldre.

Affärstidsnämnden gjorde i mars 1975 en undersökning av de 5 k sön- dagsstyrkorna i varuhusen i landet. Dessa uppgick till 1000 personer och utgjorde 25 procent av den personal som arbetade på söndagar. Söndags-

figuren visar fors/ag till är'be7.sschr71ntirivid sextimmarsdag i två livsmedels/tallar. 1 livsmedelshall ! har man förutsatt bride hel- och deltidsanställda. i lii'srttetlelshall lI enbart heltidsanstt'i/lda.

Li vsmea'e/shall !

har idag 7 heltidsanställda och 23 deltidsanställda. Totalt används 660 arbetstimmar per vecka. Öppen/derna är måndag, fredag 9—20. tisdag, onsdag, torsdag 9—19 och lördag 9—14. Vid 6 timmars arbetsdag tänkes öppettiderna vara oförändrade. 3 arbetslag om vardera 6 heltidsanställda skulle arbeta 5 x6 timmar, 2 arbetslag med 4 deltidsanställda i varje i genomsnitt 15,5 timmar per vecka, fördelat på 19,5 timmar ena veckan och 11.5 timmar andra veckan. Detta skulle ge 664 arbetstimmar per vecka.

Livsmedelshall II

har idag öppet måndag, ”fredag 9—20, tisdag, onsdag, torsdag 9—18 och lördag 9—15. Totalt används idag 1 170 arbetstimmar. I

schemaläggningen för en tänkt 6 timmars arbetsdag har man utgått från samma öppettider som idag, samma antal arbetstimmar

och enbart heltidsanställda. Man bygger då schemat på 3 arbets/ag med 13 pesoner i varje, som arbetar 5x6 timmar. Livsmedelshall I Livsmedelshall ||

8 9101112131415161718192021 8 9101112131415161718192021

Figur 9:4 Se.x'tittttttatistlag i datnekipering

Figuren visar tt'e/örs/ag till öppethållande. arbetstider och personals/yrka vid sextimmars arbetsdag. Utgångspunkt _lörförs/agen är en damekiperingsavde/ning på ett varuhus. Den har idag öppet 9—20 måndag och fredag. 9—18 tisdag, onsdag och torsdag och 9—15 lördag. Den kräver idag 3 000 arbetstimmar per månad i genomsnitt och ltar 8 heltidsanställda och 18 deltidsanställda.

Alternativ I ltar öppettiderna ] l—l 7 alla vardagar. lördag 9—15. 20 anställda skulle arbeta heltid 5 x 6 timmar. 6 deltid 3 XS titnmar. Det ger i genomsnitt 2 700 arbetstimmar

a

per tnanad.

Alternativ II har öppettiderna 10—16 måndag to m torsdag. 9—18h'edag oclt lördag stängt. [5 anställda skulle arbeta heltid 5x6 timmar och [5 deltid J'xj' timmar. Det skulle också ge i genomsnitt 2 700 arbetstimmar per tnånad.

Alternativ III har samma öppettider som avdelningen har idag. dvs 9—20 måndag oeltji'edag. 9—18 tisdag. onsdag. torsdag och 9—l5 lördag. Där sktt/le/innas [2 heltidsanställda med 5 _x'6 timmar. 13 deltidsanställda med 5 sj timmar och 8 deltidsanställda med 3x5 timmar. Anta/et arbetstimmar i genomsnitt 2 700 per månad. Schema/äggarna förutsätter en jämnare kundström på grund av det begränsade öppethållandet i alternativen I och II. De räknar också med en reserv på 100 arbetstimmar i månaden i alternativ I och 300 tim/månad i alternativ /I genom att de deltidsanställdas arbetstid kan ökas. Man förutsätter också att extrapersonal liksom nu katt inkallas vid säsongtoppar. rea/isationer och/"ul ! ex. Antalet anställda ! var/"e arbets/ag anser man katt varieras efter kundströmmama. Damekipering ! Damekipering || Damekipering HI

89101112131415161718192021 89101112131415161718192021 89101112131415161718192021

Måndag

Tisdag

Onsfag

Torsdag

Fredag Lördag

styrkorna — 80 procent kvinnor — är yngre än handelsanställda i allmänhet. De rekryteras från i huvudsak två kategorier, hemarbetande kvinnor och studerande. Drygt 60 procent kombinerar arbetet i söndagsöppna butiker med studier på hel- och deltid. Tolv procent har även något annat för- värvsarbete.

Det är dock inte självklart att denna efterfrågan på deltid kommer att vara densamma i framtiden, speciellt inte vid en sextimmarsdag. Av jäm- ställdshetsdelegalionens deltidsundersökning framgår att deltidsarbete i stor utsträckning är en effekt av brister i samhälle och arbetsliv, tex brist på barnomsorg och av rådande attityder till tex försörjning och hemarbetets fördelning. Undersökningen visar också att yngre kvinnor har större frekvens heltidsarbete och lång deltid än äldre kvinnor. En ny generation, förändrade attityder och utbyggd barnomsorg är faktorer som kan komma att påverka efterfrågan på deltidsarbete. Motsatta tendenser finns också: en ökad efter- frågan på deltid kan komma från vuxenstuderande, vars studiemöjligheter nu förbättras och från pensionärer, som fått möjlighet till delpension.

9.3.6. Arbetsgivarsidans syn på sextimmarsdagen

En förkortning av arbetstiden innebär en kostnad för företagen på samma sätt som löneökningar. Handeln är personalintensiv och möjligheterna till mekanisering begränsade. Från arbetsgivarsidan framhåller man därför att ökade personalkostnader drabbar handeln relativt sett hårdare än tex industrin. Man framhåller dessutom att kostnadsvariationerna mellan olika branscher och enheter inom handeln är stora.

Man ser inga svårigheter rent tekniskt att genomföra 30-timmarsvecka för större delen av personalen. Man menar däremot att svårigheter kan uppstå i fråga om personal i ansvarsställning, för vilka en närvaro under butikens hela öppethållande kan vara nödvändig. Man påpekar också att de små butikerna med mycket få anställda kommer att möta speciella pro- blem.

Vissa företag betraktar öppettiderna som ett viktigt konkurrensmedel gent- emot andra branscher, t ex restauranger och biografer, som konkurrerar om konsumenternas disponibla inkomster. Konkurrensen kan illustreras med kunden som väljer mellan att äta en hamburgare på en har eller köpa hem en fårdigrätt från livsmedelsbutiken. Denna konkurrens är framför allt en tätortsföreteelse och ganska marginell sedd mot detaljhandelns totala om- sättning. Det hindrar dock inte att den kan ha stor betydelse för vissa butiker.

9.4. Transporter och kommunikationer

9.4.1. Allmänt

Hösten 1974 var 244000 personer sysselsatta inom transport- och kom- munikationsarbete. Bland dessa dominerade yrkesgruppen lokförare, järn- vägskonduktörer, trafikbiträden samt vägtrafikarbetare, varav merparten var motorfordonsförare.

Inom transport— och kommunikationsarbete tjänstgör man till stor del

' Turlista = fast arbets-

ler långa arbetspass ut- placerade på skiftande ti- der under veckan och dygnet under en speciell begränsningsperiod. tidsschema med korta el- 114 Erfarenheter och _framtidsbedömningar SOU l976:34

efter turlistor'. Inom vissa områden tex åkerier tillämpar man dock inte turlistesystem.

1973/74 fanns det 292 000 turlistearbetare. En femtedel (44 000) av dessa var verksamma inom transport- och kommunikationsarbete. De som ar- betade inom detta yrkesområde var jämfört med andra turlistearbetare ofta lediga på lör- och söndagar. Drygt en fjärdedel av turlistearbetarna inom området arbetade således sällan eller aldrig på lör- eller söndagar.

9.4.2. Erfarenheter av arbetstidsförkortningen

lnom LO-förbunden (Statsanställdas förbund och Transportarbetareförbun— det) regleras arbetstiden genom avtal. Förkortningen till 40 timmar i veckan togs inom Statsanställdas förbunds område ut i två etapper. Inom Transports område genomfördes förkortningen i ett steg den l januari 1972. Förkort— ningen för vissa grupper av skiftarbetare till 36 resp 38 timmar i veckan togs i de flesta fall ut den 1 januari 1976. Inom SJ ägde förkortningen dock rum den 1 december 1975.

Arbetstidsförkortningen till 40 timmar medförde inga nyanställningar inom SJ. Där klarades förtkortningarna genom rationaliseringar. På andra håll inom Statsanställdas område förekom nyanställningar, men inte i pro- portion till förkortningen. Till en början tillgrep man mer övertid. Förkort- ningen till 40 timmar ledde inte till mer skiftarbete.

Inom Transports område medförde förkortningen i många fall nyanställ- ningar. Övertiden ökade medan rationaliseringsåtgärder eller ökad arbetstakt inte tycks ha förekommit. I ett fåtal fall har arbetstidsförkortningarna lett till ökad skiftgång, men det har i så fall berott på att industrin ställt krav på transporttjänster på obekväma tider. Statsanställdas förbund anser att en arbetstidsförkortning bör tas ut i form av en förkortning av den dagliga arbetstiden. Transportarbetareförbundet vill att arbetsveckan i stället skall förkortas eftersom flertalet av medlem- marna av naturliga skäl inte kan tillgodogöra sig en förkortad arbetsdag.

En förkortning av arbetstiden till 30 timmar i veckan skulle leda till nyanställningar. På Transportarbetareförbundet anser man att en förkortning skulle leda till ökad skiftgång. Statsanställdas förbund anser att framtida förkortningar kommer att leda till ökad automatisering.

Inom Biltrafikens arbetsgivareförbund tog man, med hänsyn till omlägg— ning av turlistor m m, ut arbetstidsförkortningen till 40 timmar i veckan i ett steg. För hela branschen gäller att man måste anpassa sig till industrins och samhällets krav på transporttjänster.

I dag råder brist på yrkesförare. 6000 nya förare skulle i dag behöva utbildas, men man utbildar bara en tredjedel av behovet enligt Biltrafikens arbetsgivareförbund. Utbildningen tar 13 veckor efter körkort. Skiftarbete förekommer men inte i så stor omfattning. Övertid är mycket vanligt inom branschen och man tar ofta ut den övertid man får enligt avtalet. Dispenser för ytterligare övertid är vanliga. En viss rationalisering av transportarbetet har skett under senare år.

Till skillnad från förkortningen från 42,5 till 40 timmar, som inte medförde några nyanställningar inom SJ till följd av personalöverskott och rationa- liseringar, uppger man att förkortningen från 40 till 36 timmar leder till

att ca 500 man behöver nyanställas.

Enligt arbetsgivarsidan (SJ och Biltrafrkens arbetsgivareförbund) måste en arbetstidsförkortning i stort sett kompenseras genom nyanställningar. lnom Biltrafikens arbetsgivareförbund anser man att takten i en förkortning skulle kunna vara två timmar per gång. Där tror man att en förkortning skulle leda till mer skiftarbete. Man anser att en förkortning är lättare att genomföra i en lågkonjunktur. Sex timmars arbetsdag skulle kunna genom- föras inom taxi. För långtradar- och busstrafik däremot är det viktigt med långa pass.

Ytterligare synpunkter från SJ på arbetstidsförkortningarnas konsekvenser framgår av nästa avsnitt.

9.4.3. Fallstudien vid SJ i Nässjö Bakgrund

SJ är på såväl regional som lokal nivå indelad i olika typer av förvaltnings- organ.

Huvuddelen av de anställda arbetar inom de regionala trafikdistrikten. Trafikdistrikten är på lokal nivå indelade i trafikområden. Inom trafikom- rådena arbetade år 1975 drygt hälften av SJ:s 41000 anställda.

Arbetstidsdelegationens fallstudie inom området kommunikationer och transporter har utförts i Nässjö trafikområde. Tonvikten har lagts vid Nässjö station som är centrum för trafikområdet.

Antal tjänstgörande den 1 april 1976 visas i nedanstående tablå.

Kategori Antal tjänstgörande (avrundat) Nässjö station Nässjö trafik- Nässjö trafik- område utom område, totalt Nässjö station

Åkande personal 260 70 330 Stationär personal 300 125 425 Summa 560 195 755

Den åkande personalen består av lokförare, motorvagnsförare, lokomo- torförare, lokbiträden och tågmästare (konduktörer). Majoriteten av den åkande personalen i Nässjö trafikområde är i dag över 50 år.

Den stationära personalen återfinns bl a i bangårds-, tågklarerar- och ex- peditionstjänst.

Majoriteten av de anställda inom Nässjö trafikområde arbetar till följd av arbetstidsförkortningen för vissa skiftarbetare 36 eller 38 timmar. Deltid är mycket ovanligt.

Exempel på förändringar av en lokförares turlista vid förkortad ar- betstid

SJ har på begäran av arbetstidsdelegationen konstruerat turlistor för lok- förare med 30 timmars arbetsvecka. Som jämförelse finns faktiska turlistor

för 40 resp 36 timmars arbetsvecka.

Turlistorna är i Nässjö baserade på fyraveckorsnyckel, eller uttryckt på annat sätt, begränsningsperioden är fyra veckor. Fyraveckorsnyckeln blir allt vanligare och den andra varianten. tolvveckorsnyckeln, minskari popula- ritet. Orsaken är främst att fyraveckorsnyckeln ger mer rättvis fördelning av arbetstiden. På 5125 trafikdistrikt hade år 1975 ca 25 procent av lokfö— rarna resp knappt hälften av lokbiträdena på fasta turer fyraveckorsnyckel. Turlistorna fördelas genom att lokföraren själv så långt möjligt får välja vil- ken lista som passar honom bäst.

I figur 925 visas exempel på arbetspassens frekvens och längd för en lokförare under en fyra veckorsperiod. Avsikten med figuren är att illustrera dels hur förkortningen från 40 till nuvarande 36 timmar per vecka kan ha förändrat en enskild lokförares arbetstider och dels att visa vilka effekter som skulle kunna uppkomma av en förkortning till 30 timmar per vecka.

Turlistorna för 40 resp 36 timmars arbetsvecka i Nässjö kan bedömas som representativa. Jämfört med andra orter är dock nattjänstgöringen av något större omfattning i Nässjö. Listan på 30 timmars arbetsvecka är som tidigare nämnts ett teoretiskt exempel. På en verklig 30-timmarslista skulle arbetstidsförkortningen i större utsträckning än i exemplet tas ut i form av en förkortad arbetsdag i stället för fler fridagar.

Sociala aspekter på 30-timmarsveckan

De fackliga representanterna anser att det ur social synpunkt skulle innebära fördelar med en 30-timmarsvecka jämfört med nuläget. Möjligheterna att tex delta i studiecirklar skulle öka betydligt. 1 dag försvåras sådana fri- tidsaktiviteter av den oregelbundna tjänstgöringen. Dessa olägenheter skulle minska.

Ett problem som uppmärksammas är tidiga uppstigningar då hela familjen blir störd av att lokföraren måste stiga upp för att gå till arbetet. (Se tex 36-timmarslistan onsdagen den 10 mars i figur 9:5. Turen börjar där kl 04.35.) 1 Nässjö hade tågpersonalen uttryckt önskemål om att få överligg- ningsrum i Nässjö. Orsaken till detta var helt enkelt att man bl a upplevde problem med att familjen blev störd vid tidiga uppstigningar. Problemen anses bli större om man har småbarn.

Man tror att många personer sover mycket litet efter att ha arbetat hela eller delar av natten. Problemet förstärks av att man måste sova vid olika tidpunkter varje dygn. Man anser att den åkande SJ personalens sömn- problem sannolikt är större än för t ex treskiftsarbetare där Skifttiderna och därmed sömntiderna bara ändras en gång i veckan.

Samtidigt konstaterar man att det finns stora fördelar med turlistearbetet eftersom man har möjlighet bla att umgås med familjen på dagtid.

Vid några tillfällen har SJ frågat lokpersonalen om intresse av att pröva nattarbete liknande det vid vissa typer av skiftgång, dvs en veckas arbete med enbart nattjänstgöring, men motståndet mot detta förslag har varit kompakt.

Inte heller har lokförarna enligt arbetsgivaren vid förfrågan varit intres— serade av att endast ha dagtid. De vill däremot inte påbörja tjänstgöringen tidigt på morgnarna när de befinner sig på hemmastationen och de vill också ha begränsad nattjänst.

Figur 9.'5 Arbetspassens längd och förläggning för en lokförare under en fyraveckorsperiod. 40.3 6 resp 30 timmars arbetsvecka Vecka 1

lo 13 mars

2 1'2133 2Lél2

f" - |

to 18 mars fr 19 mars

l

1'8

rnå 22 mars ti 23 mars sö 28 mars L r 4 J *T Förklaringar: arbetstid

% tjänstgöringsfritt uppehåll längre än tre timmar eller övernattning utom hemorten

9.5. Sjukvård

År 1974 arbetade enligt arbetskraftsundersökningarna ca 250000 personer i hälso— och sjukvårdsarbete. Drygt 200000 av de anställda var kvinnor. Av samtliga anställda arbetade närmare 100000 mindre än 35 timmar i veckan. Drygt 25 000 hade en faktisk arbetstid på mer än 45 timmar per vecka. Den genomsnittliga arbetstiden var 33,8 timmar. En stor del av de sjukvårdsanställda berörs av arbete på obekväma tider och oregelbundenhet i arbetstidsförläggningen.

9.5.1. Erfarenheter av arbetstidsförkortningen

På Kommunalarbetarförbundet menar man att den senaste arbetstidsför- kortningen till stor del klarades genom rationaliseringar och försämrad ser-

vice. Inom sjukvården skedde genomgående få nyanställningar och arbets— belastningen på befintlig personal ökade, kanske framför allt inom lång- vården. Som en följd av detta försämrades vårdkvaliteten. Kommunalarbe- tareförbundet menar att en kommande arbetstidsförkortning måste kom- penseras fullt ut med ny personal — och helst borde man passa på att kom- pensera för en del av den arbetstid som försvann vid förkortningen till 40 timmar.

På Svenska hälso- och sjukvårdstjänstemannaförbundet (SHSTF) delar man uppfattningen att förkortningen till 40 timmar inte kompenserades i nödvändig omfattning. Konkret har detta inneburit försämrad vårdkvalitet. för korta rapporttider och svårigheter att ta ut de raster och pauser man är berättigad till.

I en enkät inför 1975 års avtalsrörelse ansåg SHSTF:s medlemmar att en ytterligare arbetstidsförkortning var den viktigaste frågan efter reallö- neskydd. 65 procent av medlemmarna ville ta ut en förkortning som för— kortad veckoarbetstid. En förkortad veckoarbetstid ville drygt hälften ta ut som en daglig förkortning och knappt hälften i form av fier fridagar. En förkortad arbetsdag ansågs viktigare av kvinnorna inom förbundet än av männen.

Det år då förkortningen från 45 till 42 1/2 timme (5.6 procent) genomfördes ökade sjuksköterskepersonalen med 5,2 procent mot ca 3 procent i genom- snitt under föregående två år. Totalt ökade vårdpersonalen med 10.3 procent mot ca 5,7 procent i genomsnitt åren innan.

Vid förkortningen från 42 1/2 till 40 timmar (59 procent) ökade sjuk- sköterskepersonalen med 10,4 procent mot ca 3 procent föregående två år. Totalt ökade vårdpersonalen med 10.3 procent mot ca 5 procent i genomsnitt föregående två år.

Sjukgymnasternas Riksförbund anser att förkortningen till 40 timmar kla- rades helt utan personalförstärkningar. Effekten blev längre köer och ökad arbetstakt. . _

Inför en förkortning till 30 timmar uppger man att detta måste kom- penseras med fler tjänster. En viss påtvingad deltid finns i dag bland främst sjukgymnaster i Stockholm. Inom förbundet finns också en relativt stor grupp av medlemmar, som inte är yrkesverksamma. En stor del av dessa finns i Stockhom där det i dag råder överskott på sjukgymnaster.

På Läkarförbundet uppger man att den generella arbetstidsförkortningen innebar att den fastställda arbetstiden för läkare minskades. Den genom- snittliga fastställda arbetstiden för läkare —exkl jour och beredskap — uppgick trots detta till 44,5 timmar år 1974. Den genomsnittliga faktiska arbetstiden uppgick år 1974 till 47,3 timmar och till detta kan läggas genomsnittligt 5,1 timmar för arbetad jour och beredskap.

Ungefär samtidigt med arbetstidsförkortningen genomfördes den s k 7- kronors reformen som bl a innebar ändrade arbetsförhållanden för läkarna. Det är därför svårt att bilda sig en uppfattning om effekterna av arbets- tidsförkortningen. Vissa rationaliseringar genomfördes dock. Så tex över- fördes uppgifter på annan personal och vissa mottagningar stängdes på lör- dagar.

På Läkarförbundet menar man att systemet med fast lön som låg i 7- kronorsreformen bidrag till att minska läkarnas arbetstider. Man hade inte

längre privatekonomiska skäl till att arbeta i samma usträckning som förr.

På Läkarförbundet ser man 30-timmarsveckan som något av en utopi men man medger att framför allt yngre läkare tycker att arbetstidsförkort- ningar är nödvändiga. Ett problem med en radikal arbetstidsförkortning är de fastlagda utbildningstiderna. En sänkning av årsarbetstiden skulle kräva en förlängning av utbildningstiden och få återverkningar på tillgången av färdiga läkare och specialister.

Man anser vidare att en arbetstidsförkortning inte kan genomföras utan att fler tjänster inrättas.

9.5.2. Fal/studien vid kärnsjukhuset i Skövde

En fallstudie, teoretisk 30-timmarsvecka. har på arbetstidsdelegationens upp- drag genomförts vid kärnsjukhuset i Skövde samt vid Skövde sjukhus.

Målsättningen var att dels konstruera scheman för en 30-timmarsvecka, dels diskutera konsekvenserna för främst anställda och patienter av en sådan förkortning.

Undersökningen har omfattat en analys av problemen vid en kirurgvård- avdelning, en operationsavdelning, ett klinisk-kemiskt laboratorium samt en röntgenavdelning. samtliga vid kärnsjukhuset.

För att belysa problemen inom långvården har studien även omfattat en långvårdsavdelning vid Skövde sjukhus.

Kärnsjukhuset

Sjukhuset är centralsjukhus för Skaraborgs län samt bassjukhus för Skövde- området och i viss utsträckning Mariestadsområdet. Sjukhusets första del togs i bruk år 1973. en andra etapp tas i bruk successivt 1975/76.

30-timmarsvecka vid kärnsjukhuset i Skövde

En utgångspunkt för fallstudien i Skövde har varit att arbetstiden är den enda faktor som förändras. Man har således inte tittat på rationaliserings- vinster genom att omorganisera vårdarbetet. Utifrån de schemaförslag (figur 916 och 917) som utarbetats skulle följande personalförstärkningar behövas (exkl läkare).

Avdelning Personalstat Ökning Procentuell ökning 40-timmars- vid 30-timmars— vid 350-timmars- vecka vecka vecka

Vårdavdelning (96 pl) 57,25 24,40 43 Operation 39.50 20.00 50 Anestesi 33,00 16.50 50 Röntgen 30.50 12.84 42 Mottagning (öppen vård) 6,00 3,12 54 Klinisk-kemiskt laboratorium 47,75 24,00 50 Provtagningscentral 5 00 2.50 50 Långvård 75:00 47,80 64

Fran/'():ö Arbetstider och bemanning pa' vårt/avdelning.

Måndag - fredag

Klockan 01 02 03 04 05 06 0

| I 1 l 1 O 1— 07 0 00 0 f*_

11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 1 J .L___.

Sjuksköterska

Undersköterska

Sjukvårdsbiträde

Varje streck markerar en person

På lördagar arbetar 3—1—1 sjuksköterskor,och på söndagar 2—1—1 sjuksköterskor. Lördag—söndag arbetar en undersköterska förmiddag och en från 12.00 till 22.00. Lördag—söndag arbetar 6—3—3 sjukvårdsbiträden.

Alla nätter slås flera avdelningar ihop och den tjänstgörande personalen arbetar från 21 .00 till 07.00.

Figur 9.7 Exempel pa arbetsschema vid 30-rimmarsvecka för sjuksköterska, undersköterska och sjukvardsbitra'de.

Samtliga scheman bygger på 8 fridagar under en 4 veckors period. Dagens avtal stadgar 9 fridagar under motsvarande period.

Sjuksköterska Avdelnings- föreståndare Sjuksköterska vidareutbildad

Undersköterska

Sju kvårds- biträde

Nattpersonal (deltid)

Teckenförklaring

arbetstid

u u u ::

Vecka 1 Vecka 2

Vecka 3

O|T r= Lis MT

0. T FILIS MIT o

AA

07—13 12—1 8 16—22 12—24 13—19 2130—130

A

AA

B A

CA

A A

I

TFL AA

4 söndagar av 4 2 lördagar av 4 2 vardagar av 20 2 söndagar av 4 2 lördagar av 4 4 vardagar av 20 2 söndagar av 4 2 lördagar av 4 5 vardagar av 20 2 söndagar av 4 2 lördagar av 4 4 vardagar av 20

Vid oförändrad verksamhetsnivå skulle en 40-procentig personalökning krävas. Emellertid var man i Skövde benägen att tro att en inte oväsentlig överkompensation måste ske bl a till följd av utökad rapporttid, dubblering av vissa funktioner som måste fungera mer än 25 procent av dygnet etc. Med de föreslagna personalökningarna skulle också en viss kvalitetsför- bättring av vården uppnås.

De scheman som framtagits bygger på en genomsnittlig arbetstid på 30 timmar i veckan. En allmän arbetstidsförkortning torde dock leda till att . arbetstiden för sjukvårdspersonal som arbetar sön- och helgdagar skulle re- * duceras från 38,25 timmar per vecka idag till 28,25 timmar per vecka. Skall » hänsyn tas till detta bör redovisade personalökningsbehov räknas upp med fem procent.

Arbetsrytm, arbetsrutiner och vårdorganisation

stöden av dygnet täcks av tre delvis överlappande dagpass.

Vid diskussionerna i Skövde rådde stor tveksamhet till de långa nattpassen — som man alltså tagit över oförändrade från 40-timmarsveckan. Dessa ar- betspass anses i dag så krävande att deltid blivit institutionaliserad för natt- tjänster. Man arbetar således två nätter av sex vilket ger en arbetstid på knappt 60 procent av heltid. Som andra deltidsarbeten uppehålls de nästan uteslutande av kvinnor och är ofta förenade med dubbelarbete.

Vid diskussionerna framkom att schemat utan större övriga förändringar ' kan ändras så att nattpassen blir åtta timmar. Man skulle i så fall börja nattjänsten kl 23.00 vilket emellertid av vissa diskussionsdeltagare ansågs väl sent.

Om alla arbetspass skall omfatta sex timmar skulle det medföra någon form av skiftarbete. Från sjukhusledningens sida såg man klara fördelar med en sådan lösning. Man menade att kontakten patient—personal skulle kunna förbättras genom att man hade fasta vårdlag. Detta skulle vidare passa bra med det gruppvårdssystem som i dag tillämpas på kärnsjukhuset. Vidare skulle den isolering som ofta drabbar nattpersonal försvinna om dessa också fick ta del i arbetet under dagen. Man menade dock att den konsekventa gruppvårdstanke som låg bakom schemaförslagen rymde ent viss kvalitetshöjning. En viss del av den personalmässiga överkompensa- tionen beror på denna kvalitetsförbättring.

Samtidigt som man såg dessa fördelar var man medveten om skiftarbetets l nackdelar för de anställda och sade att om dessa negativa effekter övervägde borde skift inte införas.

Eventuellt skulle man kunna organisera arbetet så att dagarbete och natt— arbete följde på varandra i längre perioder. En sådan modifierad skifttjänst skulle kanske medföra mindre påfrestningar på personalen.

Från Kommunalarbetareförbundet framhölls att en arbetstidsförkortning borde genomföras även om den medförde ökad skiftgång.

Sex timmars arbetsdag skulle innebära att fler personer kom i kontakt med patienten än i dag. Man såg i Skövde viss risk med detta inte minst inom vissa specialiteter som psykiatri och Iångvård. Vidare måste den totala rapporttiden öka då fier befattningshavare byter av varandra under dygnet.

. ., ., . . .. l Schemaforslagen bygger pa ett nattarbetspass pa tro timmar och att ater- l l l

Den utökade rapporttiden är en orsak till att arbetstidsbortfallet måste kom- penseras till mer än 100 procent.

Från personalorganisationerna påpekades att det omfattande deltidsarbetet som i dag finns inom sjukvården med all sannolikhet skulle minska vid en förkortning till sex timmar per dag. Detta skulle då verka i motsatt riktning — dvs färre personer skulle vara inblandade i vården av varje patient om en del av dagens rapporttider skulle försvinna.

Arbetsledning

Fler sjukvårdsanställda ökar behovet av administration och arbetsledning. Samtidigt innebär en arbetstidsförkortning att vissa funktioner som i dag finns tillgängliga en tredjedel av dygnet bara skulle finnas under en fjärdedel av dygnet. En dubblering av tex avdelningsföreståndanjänster innebär å andra sidan en viss överkompensation och således en kvalitetsförbättring.

Vidare kan praktiska problem komma att uppstå om två personer skall förestå en avdelning. Teoretiskt skulle dessa problem kunna lösas genom att minska avdelningarnas storlek och därmed den underställda personalen. Denna lösning kan dock endast betraktas som teoretisk eller som något som kan genomföras på mycket lång sikt i takt med att sjukhusbeståndet förnyas.

Representanter för Kommunalarbetareförbundet framhöll här att arbets- ledningssystemet inom sjukvården borde förändras så att man bättre till- varatar alla personalgruppers kapacitet. Härigenom skulle behovet att dub- blera avdelningsföreståndartjänster minskas.

Läkarna

I Skövde har man, med den begränsade tid som stod till förfogande för fallstudien, inte lagt några scheman för läkarna. Vissa principiella synpunkter på en arbetstidsförkortning för läkare framkom dock.

Man menade i Skövde att en läkararbetstid på 30 timmar i veckan skulle kräva kompensation i tjänster på mellan 40 och 50 procent.

Arbetsledningsproblemet. som berördes för tex avdelningsföreståndare, är än mer accenturerat för läkarna. För arbetsledande läkare menade man att den procentuella överkompensationen väsentligt måste överstiga vad som gäller för övriga personalgrupper. Kontinuiteten i arbetet skulle också försvåras vid en arbetstidsförkortning.

Utbildningssituationen berördes vidare. Som även framhållits av Läkar- förbundet är utbildningstiden för läkare fastlagd i antal år. En förlängning av utbildningstiden — såväl för grund- som vidareutbildning — torde vara nödvändig vid en kraftig arbetstidsförkortning.

Patientens situation

För patienten i sluten vård skulle en arbetstidsförkortning innebära att antalet vårdande personer ökar och att personalbytena sker oftare. Detta menade man kunde leda till problem tex inom psykiatrisk vård. Patienten har där ofta starkt behov av trygghet i vården och att kunna diskutera sina problem inom en begränsad personkrets.

För patienter i öppen vård menade man att svårigheterna att vid varje besök få träffa samma läkare skulle öka.

Skulle en sextimmarsdag medföra tvåskiftsarbete vid de öppna mottag- ningarna skulle det å andra sidan medföra förbättrad service. Möjligheterna att få vård på tider som inte kolliderar med ens egen arbetstid skulle öka vilket vore en vinst för såväl patient som samhällsekonomi. Tvåskiftsarbete inom olika medicinska serviceenheter som röntgen, laboratorier och ope- ration skulle också medföra bättre/snabbare vård och bättre ekonomiskt , utnyttjande av dyrbar apparatur. *

Övriga aspekter

Beroende på bl a den konplicerade schemaläggningen inom sjukvården — med kraftigt varierande personalinsatser under olika tider på dygnet — ansåg man i Skövde att antalet etapper vid en arbetstidsförkortning borde be- gränsas. För att få möjlighet att rekrytera och utbilda personal samt skapa * det ekonomiska utrymmet för en förkortning ansågs det viktigt att genom- föra förkortningen under en längre tidsperiod. Ä

Materialet från Skövde tyder på att den produktivitetshöjande effekten vid en arbetstidsförkortning inom sjukvården är obefintlig eller negativ. Således blir en arbetstidsförkortning inom sjukvården dyrbar. Samhällets totala kostnader för sjukvård kan också väntas öka av andra skäl som tex — befolkningens ålderssammansättning — låglöneprofilen inom vårdyrkena — krav på höjd vårdstandard — den medicinska utvecklingen. Kostnadsökningen till följd av denna ut-

veckling beräknas till ca fem procent under den senaste tioårsperioden. Samtidigt medför den medicinska utvecklingen förkortade vårdtider i många fall. I diskussionerna berördes också de regionala aspekterna på en arbets- tidsförkortning inom sjukvården. Sjukvården är koncentrerad till tätorter. Då personaltillskottet till sjukvården kommer att bli avsevärt vid en för- kortning kan betydande befolkningsomfiyttningar krävas.

9.6 Utbildning

9.6.1 Allmänt

Delegationen har inom undervisningsområdet begränsat sig till grund- och gymnasieskolan. Nedan redovisas vissa förhållanden som inom dessa skol- former är av intresse i samband med en bedömning av konsekvenserna för skolan av en allmän arbetstidsförkortning.

9.6.2 Elevernas arbetstidssituation

Skolåret i grundskolan och gymnasieskolan är officiellt 40 veckor som brukar fördelas med 18 veckor för höstterminen och 22 veckor för vårterminen. Ett bortfall om ca tre veckor uppstår dock pga lov- och helgdagar m m.

Den tid eleverna är direkt bundna till skolarbetet blir alltså ca 36 veckor per år.

Rasterna (inkl lunchrast) i såväl grund- som gymnasieskolan omfattar i genomsnitt en och en halv timme per dag. Skillnaderna är dock stora mellan olika årskurser och linjer beroende på att antalet lektionstimmar varierar.

Undervisningen i grundskolan bedrivs i enlighet med läroplanens tim- planer. Lektionstiden är 40 minuter. Genomsnittlig skolvecka resp skoldag i grundskolans olika årskurser i dag visas nedan.

Årskurs Antal lektioner per skolvecka Skoldagens omfattning (kalendertid per vecka anges inom parentes)

I 20 (13,3) ca 08.00—12.05 varannan dag ca 0950—1340 " 2 24 (16) ca 08.00—12.55 eller ca 0855—1435 3 30 (20) i regel 08.00—13.40 (14.35) 4 34 (23) inom tidsramen 08.00—15.30 5—9 35 (23.3) inom tidsramen 08.00—15.30

Ovan angivna tider är endast rikttider och kan variera i mindre omfattning med hänsyn till lokala förhållanden.

I propositionen om skolans inre arbete (prop 1975/76:39) föreslås att skolan bör organiseras i en samlad skoldag som omfattar timplanebunden under- visning, övriga verksamheter samt raster och andra uppehåll för eleverna. Verksamheten under skoldagen kommer i de lägsta årskurserna inte att nämnvärt behöva förlängas. Skoldagen i årskurs ett och två bör inte omfatta mer än fem timmar. För barnen i årskurserna tre t o m nio bör den samlade skoldagen mot bakgrund av lokala behov och möjligheter omfatta mellan sex och åtta timmar per dag. Skolan bör i princip börja och sluta på samma tider varje dag. Samordningen bör dock i första hand avse resp årskurs.

Hemarbetets omfattning i skolan har minskat under de senare åren. I vissa ämnen har det så gott som försvunnit. l skolförordningen sägs att hemuppgifterna i grundskolan skall fördelas på sådant sätt att eleverna får en så jämn arbetsbörda som möjligt. Huvuddelen av elevernas arbete bör utföras under lektionerna. Hemuppgift får inte ges till dag efter söndag, helgdag eller hel lovdag. Till denna bestämmelse finns anvisningar som utgivits av skolöverstyrelsen. Det genomsnittliga antalet lektioner per skolvecka för eleverna i gymnasiet visas nedan. Siffrorna inom parentes anger skolveckans omfattning om- räknad i kalendertimmar.

Årskurs Linje Teoretisk 3-årig Yrkesinriktad 3-årig 2-årig

] 34 (23) 37—38 (24,7—25,3) 45 (30) 2 32 (21.3) 37—38 (24.7—253) 35 (23.3) 30 (20) 295—30 (19,7—20) —

Hemarbetets omfattning varierar mycket kraftigt mellan olika årskurser och linjer i gymnasieskolan. Som allmän riktlinje för hur mycket hemarbete per vecka som skall ges till elever brukar dock i fråga om teoretiska ämnen rekommenderas 40—80 minuter per tre lektioner. Som exempel kan nämnas att för en elev i första årskursen på humanistisk linje med 34 lektioner per vecka skulle den genomsnittliga veckoarbetstiden inkl hemarbetet uppgå till ca 32 kalendertimmar om man följer dessa riktlinjer beträffande hem- arbetet. Omräknat i årsarbetstid vid 36 skolarbetsveckor per år motsvarar . detta 1 152 timmar. Som jämförelse kan nämnas att normalarbetstiden för

en arbetstagare med sextimmarsdag blir ca 1 380 timmar per år om semestern omfattar fyra veckor.

9.6.3 Lärarnas arbetstidssituation

Läsåret i grundskolan och gymnasieskolan är officiellt 40 veckor, som brukar i fördelas med 18 veckor för höstterminen och 22 för vårterminen. 1

Ett bortfall uppstår dock. Genomsnittligt innebär helger och lovdagar ett ; bortfall på ca tre veckor. Läsåret omfattar alltså i realiteten ungefär 37 veckor. *

Begreppet ordinarie arbetstid finns inte för lärarnas del. Detta beror på l att det arbetstidsmått som används inom skolans område endast uttrycker * antal lektioner per vecka eller per läsår. Lektionstiden är med få undantag 40 minuter.

1 gällande avtal har parterna förutsatt att lärares arbete i övrigt (arbete med förberedelse, prov, betygssättning, konferenser, kontakt med föräldrar m m) anses ha sådan omfattning att det tillsammans med fastställda timtal för undervisning är ett uttryck för full tjänstgöring. Det avtal som finns i dag ger således inte besked om det totala arbetstidsmåttet för viss lärare.

Genom det avtal som fn gäller har statens avtalsverk och lärarorgani- sationerna kommit överens om att fortsätta att behandla frågan om ändrade arbetstidsbestämmelser för undervisningsområdet i syfte att åstadkomma ett fullständigt arbetstidsavtal. Den omständigheten att lärarnas arbetstidsmått endast uttrycks i antal lektioner gör att konsekvenserna av en arbetstidsförkortning med hänsyn till pågående förhandlingar är svåra att överblicka. Förändringar av skolans inre arbete, läroplaner m m påverkar också en bedömning av effekterna av en arbetstidsförkortning.

9.7 Sammanfattning

Arbetstidsdelegationens fallstudier visar att diskussionen om hur en arbets- tidsförkortning skall tas ut varierar mellan olika arbetsplatser beroende på hur arbetet är upplagt. Fallstudierna visar att det för de undersökta avtalsområdena teoretiskt inte innebär några svårigheter att konstuera sextimmarsscheman, så länge man håller fast vid bestämmelserna i nuvarande arbetstidslag, dvs inte lägger in någon rast under arbetsdagen.

För skiftarbetare innebär sextimmarspass ett skiftbyte under natten. Sex- timmarspass ger också fier arbetsdagar — teoretiskt fem dagar per vecka

mot fyra och en halv i dag. Bl a dessa skäl har gjort att kontinuerligt skif- tarbetande vid arbetstidsdelegationens fallstudier föredragit fier lediga dagar framför kortare arbetspass.

Fyra dagars arbetsvecka ansågs vara det bästa förkortningsalternativet i en av fallstudierna.

I samtliga industrifall diskuterades utifrån utgångspunkten att den totala produktionstiden skulle bibehållas eller ökas.

Sextimmarsdagen inom detaljhandeln skulle kunna medföra ökat hel- tidsarbete. [ vad mån butikernas öppethållande bör förändras blir bl a be- roende på skiftarbetets utveckling inom andra områden. Vid oförändrat öp- pethållande kan emellertid ett ökat behov av deltidsarbete uppkomma i småbutiker.

Den åkande personalen vid SJ har skiftliknande arbetstider med byten på obekväma tider. En förkortning av arbetspassen föredrogs av dessa SJ- anställda — av vilka merparten var äldre.

Sextimmarsdagen kommer inom sjukvården att kräva avsevärda perso- nalförstärkningar då en förutsättning anses vara att en arbetstidsförkortning denna gång kompenseras fullt ut. En avsevärd planeringsperiod krävs före en förkortning för att klara av bl a nödvändig utbildning. Schematekniskt inne- bär det vissa svårigheter med sex timmars nattpass, men en minskning från da- gens tiotimmarspass bör kunna uppnås. Effekterna av en arbetstidsförkortning inom sjukvården beror mycket på hur de deltidsanställda kommer att reagera. En ökad andel heltidsanställda skulle motverka en del av de problem som kan uppstå vid en förkortning.

10. Slutsatser och kommentarer

10.1. Inledning

Arbetstidsdelegationen tillsattes av regeringen i juni 1974. Den fick till uppgift att samordna pågående utredningsarbete på arbetstidsområdet, stu- dera verkningarna av tidigare arbetstidsförkortningar samt bedöma effek- terna på produktion, sysselsättning och sociala förhållanden av fortsatta ar- betstidsförkortningar.

Arbetstidsdelegationen redovisar med denna rapport sin hittills bedrivna verksamhet. Den är avsedd att utgöra underlag för fortsatta diskussioner och bedömningar om den framtida reformverksamheten på arbetstidsom- rådet. Den innehåller därför material som belyser såväl utveckling och dags- läge när det gäller arbetstider som verkningarna av en förkortning till 30 timmars arbetsvecka.

I detta avslutande kapitel vill delegationen redovisa de frågeställningar, som framstår som särskilt viktiga och som debatten därför bör koncentreras kring eller som kräver ytterligare utredningsarbete.

10.2. Varför arbetstidsförkortning?

Skyddsmotivet har från början varit ett av de starkaste motiven bakom de hittills genomförda arbetstidsreformerna. Efter hand har en förkortning allt mer kommit att framstå som en möjlighet att åstadkomma en stan- dardförbättring för arbetstagarna, vilken måste vägas mot andra möjligheter. tex en ökad kontantlön eller förbättrad social trygghet.

Under de senaste två årtiondena har arbetsveckan förkortats från 48 till 40 timmar, arbetsveckan för treskiftsarbetare och underjordsarbetare har sänkts till 36 eller i vissa fall 38 timmar, semestern har förlängts från tre till fyra veckor och möjligheter till delpension i förening med deltidsarbete har införts.

En slutsats, som skulle kunna dras av denna utveckling, är att en ytter- ligare förkortning av arbetstiden nu skulle framstå som mindre angelägen under kommande år. Såväl LO som TCO har emellertid uttalat att det långsiktiga målet på arbetstidsområdet är en 30-timmarsvecka. Vad som inträffat är dock att motiven för fortsatta arbetstidsreformer i stor utsträck-

ning har fått en ny karaktär.

Självfallet finns avvägningsfrågan mellan olika typer av standardförbätt- ringar kvar. Även rättvisemotivet spelar en roll. Det gäller i särskilt hög grad den närmast förestående arbetstidsreformen, nämligen förlängningen av den lagstadgade semestern från fyra till fem veckor. Stora grupper har genom avtal uppnått en längre semester än den lagstadgade. Bland övriga löntagargrupper har opinionen växt sig stark för en utjämning av semes- tervillkoren. Men vid sidan av detta skjuts i debatten alltmer fram allmänna sociala motiv för en arbetstidsförkortning: kraven på jämställdhet mellan män och kvinnor, behovet av mer tid för kontakt mellan barn och vuxna och för delaktighet i samhällsarbete. Arbetstidsdelegationen anser att det är angeläget att ta fasta på dessa sociala motiv vid ställningstagandena om takten och inriktningen av de framtida arbetstidsreformerna. Jämställdhet i arbetsliv. familjeliv och sam- hällsarbete år. som också har framhållits i debatten, ett mål som endast kan nås genom insatser på en lång rad områden, av vilka arbetstiderna är ett.

Diskussionen om förkortningar av arbetstiden ner mot 30 timmar har ännu inte vunnit någon större internationell spridning. Från den svenska regeringens sida har man i ILO framhållet att det nu är dags att aktualisera arbetstidsfrågan och dra upp internationella riktlinjer för det fortsatta re- formarbetet.

Det är sannolikt att takten i den fortsatta förkortningen av arbetstiden kommer att variera mellan länderna beroende på vilka avvägningar som görs om fördelningen av tillgängliga resurser. Det finns därför ingen an- ledning att i och för sig angelägna förbättringar i arbetstidsförhållandena fördröjs i avvaktan på en allmän internationell utveckling eller på ett allmänt accepterat internationellt mål. Men arbetstidsdelegationen delar uppfattning- en att det vore av värde om arbetstidsfrågorna kunde föras upp på dag- ordningen för ILO:s arbetskonferens och att nya internationella instrument kunde utarbetas.

10.3. Arbetstidsförkortning genom avtal eller lag?

De hittills genomförda reformerna på arbetstidsområdet har uppnåtts såväl genom förhandlingar som genom lagstiftning. När det gäller semestern har denna för huvuddelen av löntagarna bestämts genom beslut i riksdagen. När det gäller frågan om veckoarbetstiden har förhandlingar mellan arbets- marknadens parter under senare år spelat en större roll för uppläggningen av reformerna och besluten i riksdagen har snarast haft karaktären av en anpassning av arbetstidslagen till de av parterna överenskomna etapperna.

Vid överläggningarna mellan regeringen och lönetagarorganisationerna år 1974 rådde enighet om att det är arbetsmarknadens parter som måste be- stämma takten i den fortsatta reformeringen av arbetstiderna.

Enligt arbetstidsdelegationens uppfattning är detta nödvändigt av flera skäl. Först och främst därför att kostnaden för en arbetstidsförkortning utgör ett viktigt inslag i en avtalsuppgörelse. Men också därför att det i fort- sättningen kommer att krävas en större liexibilitet i arbetstidernas förlägg-

ning. Avtalsuppgörelserna mellan parterna bör även fortsättningsvis medföra att arbetstidslagen anpassas till i arbetslivet rådande förhållanden.

10.4. I vilken takt kan arbetstiden förkortas?

Som nyss framhållits bör det ankomma på parterna på arbetsmarknaden att ta ställning till i vilken takt det är möjligt att ytterligare förkorta ar- betstiden. Arbetstidsdelegationens uppgift är att redovisa material, som kan ligga till grund för dessa ställningstaganden. I det här sammanhanget vill delegationen framhålla några av de faktorer som därvid särskilt måste be- aktas.

Vad som talar för en snabb förkortning av arbetstiden är de motiv som angetts som grund för framtida reformer. nämligen strävan efter jämställdhet i mellan män och kvinnor. behovet av ökad tid för kontakt med barn och för delaktighet i samhällsarbetet. Även om arbetstidsförhållandena endast i är ett av många områden på vilka det krävs förändringar, kan dessa ändå ses som mycket betydelsefulla. Den 40-timmarsvecka, som nu gäller för större delen av arbetstagarna, är ett mål som sattes upp på det internationella planet under mellankrigstiden och som fördes fram i fackliga och politiska sammanhang inom landet på 1940-talet. Sedan dess har en väsentlig för- ändring skett på arbetsmarknaden i och med att kvinnorna i allt större utsträckning begär sin rätt till arbete. Detta har i sin tur förändrat det tra- ! ditionella familjemönstret och gett ökad tyngd åt kraven på en förkortad arbetstid. Möjligheten att ta ut en standardstegring i form av kortare arbetstid börjar för allt fler framstå som en riktig väg.

Vad som talar mot en snabb förkortning av arbetstiden är de ekonomiska och arbetsmarknadsmässiga skälen. Förkortas arbetstiden från 40 timmar till 30 timmar innebär det om den utgående lönen skall förbli oförändrad, att lönekostnaden per timme ökar med 33 procent. Det årliga utrymmet för förbättringar av löner, sociala villkor och arbetstider under senare tid har uppgått till 2.5—3,5 procent per år. En förkortning genomförd på tio år skulle således ta hela standardstegringsutrymmet i anspråk.

Ett annat skäl mot en snabb sänkning av veckoarbetstiden till 30 timmar är effekterna på arbetsmarknaden. För vissa yrkesgrupper, tex läkare, som har lång utbildningstid, skulle en snabb arbetstidsförkortning göra det omöjligt att upprätthålla nuvarande service. Inom andra områden — t ex barnomsorgen — innebär redan nuvarande utbyggnadsplaner en kraftig anspänning och ytterligare satsningar torde vara svåra att genomföra med bibehållen kvalitet i utbildningen. Problemet gäller emellertid inte bara ut- bildningsmöjligheterna för skilda grupper. En snabb arbetstidsförkortning skulle också kräva ett betydande nytillskott på arbetsmarknaden. Om genom- förandet sker omedelbart och man inte tar hänsyn till produktivitetsför- bättringar skulle en kompensation på över en miljon människor krävas.

Till en del kan emellertid arbetstidsförkortningen bidra till ökad produk- tivitet. vilket framgått av undersökningarna av effekterna av den senaste genomförda sänkningen av veckoarbetstiden från 48 till 40 timmar. Det gäller framför allt inom industrin, där förkortningen från 45 till 40 timmar

medförde en produktivitetsökning med 0,45 procent för varje procents för- kortning av arbetstiden. Men variationerna är stora mellan olika branscher inom industrin och möjligheterna till motsvarande produktivitetshöjningar är relativt små i den allt mer betydelsefulla tjänstesektorn. Det bör också framhållas att de undersökningar som här refererats angående sambandet mellan arbetstidsförkortningar och produktivitet inte direkt kan utnyttjas som en prognos inför en kommande förkortning men de ger ändå en upp- fattning om sambandet mellan teknisk utveckling och arbetstidsförkort- ningar.

Slutligen skall nämnas att den reformering som nu sker av arbetslivet syftar till att göra det möjligt för löntagarna att engagera sig i planering och beslut som gäller arbetsplatsen eller företaget och att en sådan verk- samhet i huvudsak måste rymmas inom arbetstiden. Denna faktor måste beaktas vid besluten om arbetstidens längd.

Mot bakgrund av erfarenheterna hittills är det en fördel att planerings- perioden vid en arbetstidsförkortning är förhållandevis lång och att etapperna inte blir alltför små. En arbetstidsförkortning på 2,5 timmar under en period på två—tre år ger erfarenhetsmässigt hyggliga förutsättningar att genomföra den på ett sätt som svarar mot de varierande förutsättningarna och möj- ligheterna på olika avtalsområden.

10.5. Särlösning eller allmän arbetstidsförkortning?

De hittills genomförda arbetstidsförkortningarna har inte följt något enhetligt mönster. Statsmakternas första beslut om arbetsveckans längd gällde i första hand arbetstagare inom industrin. För andra grupper, t. ex. lantarbetare, handelsanställda, hotell- och restauranganställda dröjde det ytterligare 20—30 år innan en lagreglering skedde.

När det gällt förlängningen av semester var lagstiftningen under en tid så utformad att ungdomar under 18 år hade en längre semester än vad som gällde för vuxna arbetstagare.

De senaste besluten om arbetsveckans längd har i princip gällt arbets- marknaden som helhet, men gett utrymme för avvikelser beroende på de särskilda förutsättningar som gällt på olika avtalsområden. De möjligheter till särlösningar som härigenom öppnats har bl a utnyttjats till en arbets- tidsförkortning för underjordsarbetare och vissa skift- och turlistearbetare.

I fråga om arbetstiden för äldre arbetstagare har statsmakterna öppnat möjlighet att förena deltidsarbete med delpension och på så sätt skapat en flexibilitet med hänsyn till den enskildes förmåga.

Varken statsmakterna eller arbetsmarknadens parter har således varit främmande för särlösningar när det gällt arbetstiden. Särlösningarna har hittills motiverats främst utifrån arbetets art men även utifrån den enskilde arbetstagarens förhållanden, som i fallet med äldre arbetstagare.

Arbetstidsdelegationen menar att det avgörande vid valet mellan en all- män arbetstidsförkortning och särlösningar för vissa branscher eller grupper är det faktiskt föreliggande behovet av en förkortning av arbetstiden och de praktiska möjligheterna att genomföra den. Med den allmänna inställning som delegationen har, att takten och inriktningen av arbetstidsförkortning-

arna i första hand måste bestämmas av arbetsmarknadens parter, finns det utrymme för särlösningar för olika avtalsområden och arbetstagargrupper. Om det blir fråga om ställningstaganden från statsmakternas sida till att lagstiftningsvägen genomföra särlösningar på arbetstidsområdet blir det nöd- vändigt att utforma dessa så att utrymme skapas för en anpassning till skiftande förhållanden i arbetslivet och att de står i överensstämmelse med de sociala motiven för en arbetstidsförkortning.

10.6. Hur ska arbetstiden förläggas?

från ca 2 350 timmar per år till ca 1 840 timmar. Huvuddelen av arbetstids- förkortningen har skett under efterkrigstiden. Av arbetstidsförkortningen på ca 500 timmar har en tredjedel tagits ut i form av förlängd semester och resten som lediga dagar. Arbetsdagens längd har i stort sett varit den- samma under hela perioden. En ytterligare arbetstidsförkortning genom en femte semestervecka är också förestående.

I den allmänna debatten har kravet på en arbetstidsförkortning varit in- riktad på en förkortning av arbetsdagen.

En kortare arbetsvecka i form av färre arbetsdagar kan i en del fall framstå som en bättre lösning. Det gäller t ex för personer som har sitt arbete förlagt långt från bostadsorten och som veckopendlar. Som framgått av arbets- tidsdelegationens praktikfall inom bla industrin anser också många skift- arbetare att en daglig förkortning är mindre angelägen än en kortare vecka.

Flertalet arbetstagare berörs emellertid inte av arbete på obekväma tider och för dessa grupper har man i samtliga praktikfall uttalat sig för en daglig förkortning. Stora variationer i förläggningen av arbetstiden kommer dock med all sannolikhet att krävas.

Mot bakgrund av de motiv som delegationen ser som bärande för en fortsatt arbetstidsförkortning —jämställdhet mellan män och kvinnor, kon- takterna mellan barn och vuxna, deltagandet i samhällsarbetet — är det na- turligt att huvudlinjen bör vara en förkortning av arbetsdagen. Under en period av något mer än 50 år har den ordinarie arbetstiden förkortats l l l

10.7. Hur anpassa arbetstider och servicetider?

Servicefunktionernas öppettider är i dag mindre väl anpassade till den ar- betstagare som börjar sitt arbete på morgonen, kommer hem på eftermid- dagen och har normallång lunchrast. Öppettiderna är också dåligt anpassade till arbetstagare som inte har tillgång till telefon under arbetstiden. För ar- betstagare som inte har en vuxen familjemedlem som kan sköta kontakter med myndigheter och serviceorgan är ofta enda möjligheten att ta ledigt från arbetet när behov av sådana kontakter uppstår.

För skiftarbetare finns däremot goda förutsättningar att utnyttja denna typ av service under en skiftcykel.

För barnfamiljer och ensamstående med barn tillkommer servicebehovet barnomsorg. Barnomsorgen är till skillnad från annan service anpassad till arbetstagare med normal dagarbetstid men inte till skiftarbetare, nattarbetare eller arbetstagare med lördags- och söndagsarbete.

Ett samhälle där alla som önskar ges möjlighet att arbeta kräver en an- passning av arbetstider och servicetider. Ett bibehållande av dagens öp- pettider inom servicesektorn skulle vid en allmän arbetstidsförkortning av- sevärt förbättra möjligheterna till kommersiell service.

Denna förbättring uppnås då till priset av någon form av skiftarbete inom servicesektorn. Eventuellt kunde tvåskiftsarbete med fasta skiftlag vara en mer attraktiv lösning för de serviceanställda än normalt tvåskift. Möjlig- heterna att uträtta nödvändiga ärenden under måndag—fredag skulle också öka varför ett minskat öppethållande under lördag/söndag borde kunna uppnås.

Vid ökat tvåskiftsarbete kommer behov att finnas av anpassning av öp— pettiderna på servicemyndigheter och dylikt, tex bostadsfönnedling, för- säkringskassa och bank. Detta kan eventuellt medföra krav på ökat öp- pethållande.

Då en arbetstidsförkortning inom många områden inte kommer att med- föra kortare öppethållande eller minskad produktionstid kommer behovet av samhällelig barnomsorg under stor del av dygnet att kvarstå. Om öp- pettiderna i barnomsorgen kvarstår oförändrade samtidigt som varje barns vistelsetid minskar påverkas resursutnyttjandet inom barnomsorgen. Fler- talet barn kommer nämligen att behöva sin daghemsplats vid ungefär samma tid på dagen, nämligen mellan kl. 11.00 och 13.00.

Arbetet inom barnomsorgen försvåras sannolikt i takt med att fler olika föräldraarbetstider förekommer.

De skiftarbetandes möjlighet att utnyttja daghem och fritidshem under- lättas inte av en sextimmarsdag. Lösningen för dessa grupper måste i stället sökas i dels förbättrad service — tex kvälls- och nattomsorg — dels i en anpassning av arbetsvillkoren — tex fasta skift.

När fier föräldrar arbetar kommer också kraven att öka på barnomsorg för skolbarn under ferierna. Här kan också önskemål uppkomma om en anpassning av skolarbetstiden t ex på så sätt att skoldagen såväl som ferierna förkortas.

10.8. Övriga frågor

Denna rapport är avsedd att ge underlag för den offentliga debatten i ar- betstidsfrågorna. Den innehåller forsknings- och utredningsmaterial, som belyser olika aspekter av arbetstidsfrågan, och vissa allmänna slutsatser och kommentarer.

Även om delegationen inte nu redovisar några förslag, som bör läggas till grund för statsmakternas ställningstaganden, är avsikten att rapporten skall remissbehandlas. Syftet är att inhämta synpunkter på materialet och de slutsatser som dragits och lägga detta till grund för det fortsatta arbetet. Delegationen är beredd att försöka tillmötesgå önskemål om att utreda an- gelägna arbetstidsfrågor inom olika områden inom ramen för delegationens allmänna uppgifter.

Delegationen kommer i sitt fortsatta arbete vidare att belysa samspelet mellan arbetstid och sociala förhållanden. Uppmärksamhet kommer också att riktas mot de regionala konsekvenserna av en arbetstidsförkortning. Dele- gationen planerar även genomföra fier fallstudier inom industri, service- näringar och offentlig verksamhet.

Särskilt yttrande Av Gunnar Högberg

I samband med regeringens beslut att tillsätta delegationen för arbetstids- frågor presenterade arbetsmarknadsdepartementet en promemoria daterad 1974-06-20 i vilken angavs att delegationens huvudsakliga arbetsuppgifter skulle vara följande:

— delegationen bör skapa överblick över arbetets förlopp i de utredningar som behandlar arbetstidsfrågor; — delegationen bör mot denna bakgrund diskutera samordningsfrågor och eventuellt erforderliga kompletterande utredningsuppgifter; — delegationen bör ta intitiativ till analyser av främst arbetstidsförkort- ningarna åren 1967—1973; — delegationen bör eftersträva en bedömning av arbetstidsförkortningarnas effekter på produktion och sysselsättning. på familjeförhållanden, barn- tillsyn liksom på fritidsvanor, serviceförhållanden mm; — delegationen bör söka bedöma eventuellt skiljaktiga strukturella effekter av att sänka arbetstiden i mindre steg jämfört med att sänka i stora etapper; — delegationen bör ägna uppmärksamhet åt frågan hur deltidsarbete kan komma att utvecklas vid fortsatta arbetstidsförkortningar.

Med utgångspunkt från dessa riktlinjer för delegationens uppdrag och mot bakgrund av de diskussioner som hittills förts inom delegationen an- gående arbetets inriktning och uppläggning har delegationens arbete hittills varit avgränsat till att främst avse medverkan till samordning av pågående utredningsarbete på arbetstidsområdet och till att initiera ytterligare utred- ningar och kartläggning av förhållanden som delegationen bedömt vara av värde som underlag för en allsidig debatt rörande arbetstidsfrågorna. Jag anser att den rapport som delegationen nu framlägger återspeglar denna huvudsakliga inriktning av delegationens hittillsvarande arbete och jag har således inget att erinra mot rapportens utformning i stort. Vad jag däremot inte kan ansluta mig till och vad som föranleder detta särskilda yttrande är redovisningen i rapportens slutkapitel "Slutsatser och kommentarer". Enligt denna redovisning tillskrivs delegationen vissa slutsatser för vilka det enligt vad jag anser inte finns någon saklig grund i vad som framkommit i de av delegationen hittills initierade utredningarna. För övrigt anser jag att vi inom delegationen ännu inte gjort en sådan utvärdering av de olika

utredningsresultaten att delegationen sakligt sett kan anses ha kommit till några slutsatser.

För att exemplifiera min invändning mot redovisningen i slutkapitlet vill jag peka på uttalandet att arbetstidsdelegationen anser det angeläget att ta fasta på de sociala motiven vid ställningstaganden om takten och inrikt- ningen av de framtida arbetstidsreformerna. Enligt min mening kan man inte i det hittills framkomna och redovisade utredningsmaterialet finna något stöd för en sådan "slutsats”. Uttalandet är uttryck för en subjektiv värdering av vad som ibland hävdas i jämlikhetsdebatten, nämligen att en kortare arbetstid är ett medel att åstadkomma större jämställdhet i arbetsliv, fa- miljeliv och samhällsarbete. Att kortare arbetstid skulle leda till en sådan större jämställdhet har inte framkommit i de av delegationen initierade utredningarna. Tvärtom tyder resultaten av studier och försöksverksamhet som redovisas i kapitel 8 "Arbetstiden i ett socialt sammanhang" på att en arbetstidsförkortning skulle vara verkningslös som medel i en jämställd- hetspolitik. Följaktligen kan jag inte heller ansluta mig till påståendet att strävan efter jämställdhet mellan män och kvinnor, samt behovet av ökad tid för delaktighet i samhällsarbetet talar för en snabb förkortning av ar- betstiden.

Jag kan inte heller ansluta mig till uttalandet i slutkapitlet att det inte finns någon anledning att i och för sig angelägna förbättringar i arbets- tidsförhållandena fördröjs i avvaktan på en allmän internationell utveckling. Frågan om vad arbetstidsförhållandena som produktionsfaktor betyder för vårt näringslivs internationella konkurrenskraft har inte behandlats av dele- gationen. Om man beaktar semesterns längd är det uppenbart att Sverige på arbetstidsområdet gått längre i begränsning av arbetstiden än de flesta andra industriländer. Jag anser därför att vi i fråga om arbetstidsförhål- landenas fortsatta utveckling inte kan bortse från arbetstidsutvecklingen i våra konkurrentlånder. I princip måste vi beträffande arbetstidsförhållan- dena ta samma hänsyn till den internationella utvecklingen som vi måste göra beträffande kostnadsnivå, produktivitet och andra faktorer som på- verkar vår internationella konkurrensförmåga och därmed också våra möj- ligheter att bibehålla ett snabbt ekonomiskt framåtskridande.

Förkortningar och definitioner

AKU = arbetskraftsundersökningarna. Statistiska centralbyrån genomför sedanjanuari 1970 månadsvisa arbetskraftsundersökningar(AKU). Undersökningarna, som baseras på representativa personurval (per- soner mellan 14 och 75 år), syftar i första hand till en kartläggning av verkliga sysselsättningsförhållanden. Uppgifter tas fram om bl a arbetskraftens storlek samt antalet sysselsatta resp arbetslösa för olika kön, civilstånd, åldersklasser, regioner, näringsgrenar och yr- ken. BNP = bruttonationalprodukt. Värdet av alla de varor och tjänster som under en period, tex ett år, framställts i ett land för användning till privat resp offentlig konsumtion och investering samt för ex- port. dispositiv lag = lag från vilken avsteg kan göras genom kollektivavtal. faktisk arbetstid = den tid som arbetet faktiskt tar i anspråk inkl. raster, resor och extraarbete försörjningsbalans = en uppställning som på ena sidan (tillgångssidan) upptar ett lands försörjning med inhemska varor och tjänster plus import och som på den andra sidan (användningssidan) upptar dess för- brukning för privat resp. offentlig konsumtion, investering, la- gerförändring plus export under en period. Försörjningsbalanser kan även uppställas för en bransch, varugrupp, enskild vara osv. _förvänrsfrekvens = andel av befolkningen i en viss grupp som har förvärvs- arbete _föt'äd/ingsvärde = produktionsvärde värdet av ett företags eller en närings- grens (sektors) produktion (försälj- ning) minus inköp från andra sekto- rer av råvaror, halvfabrikat osv (lö- pande förbrukning) minus utgifter för reparationer.

ILO = International Labour Office = Internationella arbetsorganisationen. ILO:s mål och syfte är bl a att genom internationella överenskom- melser verka för och främja säkerhet och trygghet i arbetet. goda arbetsvillkor och social standard för människorna världen över. ILO är knuten till Förenta Nationerna. intermittent drift = produktionen pågår dygnet runt hela året med undantag

för lör-, sön- och helgdagar.

jourtid = enligt arbetstidslagen tid då arbetstagaren står till förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete. Träder arbetstagaren i arbete under jourtiden skall den arbetade tiden avräknas på or- dinarie arbetstid eller övertid. kontinuerlig drift = produktionen pågår dygnet runt hela året. Vid storhelgs— drift pågår produktionen även under t exjul. påsk och midsommar. ordinarie arbetstid = den arbetstid som arbetsgivaren formellt har rätt att ta ut i genomsnitt per vecka av den anställde. paus = ett på förhand bestämt kortvarigt uppehåll i arbetet. Paus inräknas i den ordinarie arbetstiden. persona/pool = en grupp personer som med kort varsel kan rycka in vid sjukdom hos ordinarie personal eller vid toppbelastning. Dessa personer är i vissa fall fast anställda. Inom tex detaljhandeln är de vanligtvis inte fast anställda utan erbjuds arbete endast när behov uppkommer. rast = avbrott i arbetstiden. vars varaktighet är på förhand bestämd och under vilket arbetstagaren fritt förfogar över sin tid och inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstället. Rast inräknas inte i den ordinarie arbetstiden. skiftcykel = den tid som åtgår för att varje skiftlag skall få lika många typer av skift och ledighetsperioder. treskiftsarbete = den skiftform som har dygnet uppdelat i tre tidsintervall

under vilka olika skiftlag avlöser varandra. Arbete pågår vanligtvis 3 x 8 timmar per dygn.

fast arbetstidsschema med korta eller långa arbetspass utplacerade på skiftande tider under veckan och dygnet under en speciell be-

gränsningsperiod.

turlista

Effekten av arbetstidsförkortningen från 45 till 40 timmar per vecka på produktiviteten i industrin

Av Yngve Åberg

1 Inledning

Den välståndsutveckling, som ökningen i produktionen per sysselsatt gett upphov till, har i Sverige liksom i andra länder till en del uttagits i form av en gradvis förkortad arbetstid. Anledningen härtill är att den ökade fri- tiden ansetts mera värd än det större tillskott i materiella nyttigheter som skulle ha förelegat utan arbetstidsförkortning. Kostnaden i denna mening för en arbetstidsförkortning behöver dock inte vara proportionell med för— kortningen, utan den bestäms till sin storlek av vilken effekt förkortningen har på produktiviteten eller på produktionen per arbetstimme. Om förkort- ningen verkar höjande på produktiviteten, kostar den mindre i form av bortfallen produktion per sysselsatt än vad som svarar mot dess storlek.

1 raden av allmänna arbetstidsförkortningar genomfördes i slutet av 1960- talet en förkortning från 45 till 42,5 timmar per vecka och en i början av 1970-talet från 42.5 till 40 timmar per vecka. Uppgiften i föreliggande un- dersökning är att beräkna hur mycket dessa båda förkortningssteg har kostat i form av bortfallen produktion. Undersökningen, som är statistisk till sin karaktär, omfattar dock inte samtliga näringsgrenar i ekonomin utan in- skränker sig till industrin (exkl gruvor). Endast redan befintligt statistiskt material har utnyttjats vid undersökningen. och att just industrin då valts bland de olika näringsgrenarna beror mest på att det bästa statistiska mate- rialet finns där.

Samtidigt med att arbetstiden förkortas sker som regel andra förändringar som också påverkar produktionsutvecklingen. Ett problem är då att isolera effekten av arbetstidsförkortningen från dessa övriga förändringar. Detta problem har i föreliggande studie lösts på det sättet att ett produktions- samband med hjälp av s k regressionsteknik beräknats, där arbetstiden till- sammans med andra faktorer ingår som förklaringsmoment till produk- tionen. Beräkningarna grundar sig på observationer från enskilda företag för de år, under vilka de båda förkortningsetapperna genomfördes. Dessa olika är jämställs därvid med varandra medelst den s k dummyvariabel- tekniken, varför studien kan sägas vara av ren tvärsnittskaraktär.

I detta produktionssamband kommer arbetstidsförkortningens verkningar till uttryck i värdet på produktionens elasticitet med avseende på arbetstiden. Om det då vid beräkningarna visar sig att denna elasticitet understiger värdet

ett, har kostnaderna för förkortningen i form av bortfallen produktion per sysselsatt reducerats genom ökad produktivitet. I ett dylikt fall skulle med andra ord ett visst realt utrymme för löneökningar som kompensation för arbetstidsförkortningen ha skapats genom förkortningen själv. Ju mindre den här ifrågavarande elasticiteten är, desto större är detta utrymme i för- hållande till det totala utrymmet för löneökningar.

Som mått på arbetstiden används vid beräkningarna inte den ordinarie arbetstidens längd utan i stället antalet faktiskt utförda arbetstimmar per år och anställd. På grund härav är det möjligt att förkortningen av den ordinarie arbetstiden inte helt korrekt återspeglas i arbetstidsmåttet. Så är fallet om det samtidigt med förkortningen sker förändringar i tex över- tidsuttaget och frånvaron från arbetet. Detta gör att resultaten av beräk- ningarna inte överensstämmer med dem som skulle ha erhållits om ar- betstidsmåttet hade utgjorts av den ordinarie arbetstiden. Egentligen är det alltså verkningarna av de vid arbetstidsförkortningen inträffade förändring- arna i den faktiska arbetstiden som undersöks här.

Kärnfrågan vid en arbetstidsförkortning kan sägas vara i vilken utsträck- ning förkortningen påverkar produktiviteten och därmed produktionen per sysselsatt. Av intresse är emellertid också frågan hur verkningarna på pro- duktiviteten fördelas på de olika produktionsfaktorerna, dvs på kapitalet och arbetskraften. Sedan produktionssambandet beräknats, görs därför ett försök att kvantitativt fastställa denna fördelning. Därvid antas att pro- duktivitetsökningen fördelas på de olika produktionsfaktorerna i förhållande till storleken på faktorernas effektivitetshöjning. Ju mera effektiviteten för en produktionsfaktor höjs vid en arbetstidsförkortning, desto större är alltså enligt förutsättningarna faktorns bidrag till ökningen i produktiviteten. I ! enlighet härmed går undersökningen på denna punkt ut på att beräkna de olika produktionsfaktorernas effektivitetshöjning i samband med arbetstids- förkortningen.

Framställningen inleds i avsnitt 2 med en redogörelse för den teori som ligger bakom undersökningen, varefter beräkningsmetoden beskrivs kort- fattat i avsnitt 3. Sedan redogörs i avsnitt 4 för hur det statistiska materialet erhållits och i avsnitt 5 för hur variablerna i produktionssambandet är be- skaffade. I avsnitt 6 redovisas så beräkningarna av produktionssambandet för hela industrin, medan beräkningarna avseende olika grupper av företag redovisas i avsnitt 7. Fördelningen av produktivitetsökningen på kapitalet och arbetskraften behandlas sedan i avsnitt 8. Slutligen sammanfattas i av- snitt 9 resultaten av undersökningen.

2 Teoretiska utgångspunkter

För varje enskilt företag antas, som inledningsvis nämnts. att ett produk- tionssamband föreligger, där arbetstidens längd ingår som förklaringsfaktor till produktionen. Övriga förklaringsfaktorer förutsätts bestå av antalet sys- selsatta i företaget och insatsen av realkapital. Av dessa faktorer kan ar- betstiden och antalet sysselsatta betraktas som två dimensioner av en och samma produktionsfaktor, nämligen arbetskraften. Denna produktionsfak-

tor liksom realkapitalet kan sägas internt bestämma storleken av företagets produktion.

Det är emellertid tänkbart att även vissa externa faktorer är med och påverkar produktionen. Som exempel på dylika faktorer kan nämnas till- gången på utbildad arbetskraft, närheten till råvarukällor och avsättnings- marknader, kapaciteten hos kommunikationssystemet samt utbudet av tjänster av olika slag. Troligtvis varierar dessa faktorer till en del med be- folkningstätheten i den region där företaget är beläget. Detta innebär att faktorerna i fråga är av agglomerativ karaktär och att de till sin storlek kan mätas med hjälp av befolkningstätheten.

Skillnader i produktionsvolymen mellan olika företag beror således enligt förutsättningarna på skillnader i såväl interna som externa faktorer. Likaså bestämmer båda dessa slag av faktorer hur produktionen i ett och samma företag utvecklas över tiden. Produktionen bestäms emellertid också av tek- niska och organisatoriska förhållanden. Om man skall förklara produktions- utvecklingen i ett företag, måste därför dessa förhållanden beaktas likaväl som de ovan angivna interna och externa faktorerna.

För det enskilda företaget kan det här beskrivna produktionssambandet skrivas:

(1) Q : A KaLPwuÖeÅT,

där Q är produktionsvolymen, K kapitalinsatsen, L antalet sysselsatta, t arbetstidens längd och u befolkningstätheten. Den sista av dessa variabler mäter enligt förutsättningarna storleken av de externa faktorerna. Vidare motsvarar konstanterna a. 6, y och Ö elasticiteterna med avseende på re- spektive produktionsfaktorer. Så tex anger y hur många procent produk- tionsvolymen förändras, när arbetstiden förändras med en procent, samtidigt som de övriga produktionsfaktorerna hålls oförändrade. Konstaten Å slut- ligen är teknikfaktorn, dvs den storhet som anger hur mycket produktionen ökar över tiden på grund av den tekniska och organisatoriska utvecklingen.

[ produktionsfunktionen ovan antas att summan av elasticiteterna med avseende på kapitalet och sysselsättningen är lika med ett, dvs atta + B = 1. Detta antagande betyder att en viss procentuell förändring i dessa båda produktionsfaktorer åstadkommer en lika stor förändring i produktionsvo- lymen. Att märka är dock att detta inte utesluter att skaleffekter kan fö- rekomma. Vid jämförelser mellan olika företag tillåts nämligen storheten A i funktion (1) att variera med företagsstorleken. Med nämnda antagande kan då funktion (l) omformuleras till:

(2) q = A katVuÖeÅT,

där q (=Q/L) står för produktionen per sysselsatt och k (=K/L) för kapitalet per sysselsatt. Man ser här att elasticiteten y anger arbetstidens inverkan inte enbart på den totala produktionen i företaget utan även på produktionen per sysselsatt. Däremot anger elasticiteten i fråga inte direkt verkningarna på produktionen per arbetstimme. Detta framgår om båda sidorna i (2) divideras med t. Man får då:

(3) q ': A kaiwuöckq

där q' (=q/t) är produktionen per arbetstimme och o) (=y—1) elasticiteten av produktionen per arbetstimme med avseende på arbetstiden. Med andra ord mäter y—l hur mycket en arbetstidsförkortning verkar på produktionen per arbetstimme, medan y mäter verkningarna på produktionen per sys- selsatt.

Vid konstant arbetstid utvecklas produktionen per sysselsatt och pro— duktionen per arbetstimme parallellt med varandra, varför det då inte är nödvändigt att hålla dessa båda begrepp isär. I den ekonomiska debatten sammanförs de då också ofta under en och samma benämning, nämligen arbetsproduktivitet eller enbart produktivitet. När arbetstiden förändras. gäl- ler däremot inte denna parallellitet, och som följd härav måste begreppen i det fallet särskiljas. [ enlighet härmed kommer i fortsättningen termen produktivitet att användas endast för begreppet produktion per arbetstimme.

Om nu en arbetstidsförkortning leder till att produktionen per sysselsatt minskar proportionellt med arbetstiden, kommer som funktion (2) anger elasticiteten y att anta värdet ett. Enligt funktion (3) är då samtidigt pro- duktivitetens elasticitet (» lika med noll, vilket betyder att produktiviteten är opåverkad av arbetstidsförkortningen. I samband med att arbetstiden förkortas kan emellertid olika åtgärder vidtas i företaget i syfte att höja arbetsproduktiviteten. Lyckas man härmed, kommer produktionen per sys- selsatt att minska procentuellt sett mindre än arbetstiden. Elasticiteten y » antar alltså då ett värde mindre än ett, och ju bättre man lyckas med sina åtgärder, desto lägre värde får elasticiteten.

Vid en arbetstidsförkortning kan produktiviteten i ett företag höjas dels ! genom olika åtgärder från företagets sida, dels genom ökat arbetstempo. :

Så tex kan företaget genomföra olika organisatoriska förändringar i pro- duktionsprocessen. Förändringar av detta slag sker visserligen mer eller mindre kontinuerligt i företagen, men vissa förändringar kan dock tänkas ha arbetstidsförkortningen som utlösande faktor. Vidare är det möjligt att företaget på grund av förkortningen påskyndar sina realkapitalinvesteringar, varigenom ny och förbättrad teknik snabbare än vad eljest skulle ha varit fallet införs i produktionen. Vissa av de åtgärder som företaget på så sätt vidtar vid en arbetstidsförkortning kan leda till att arbetstempot ökar. Detta gäller tex om produktionen omorganiseras så att bemanningen vid vissa maskiner minskar. En ökning av arbetstempot kan emellertid tänkas ske även som följd av reaktioner från arbetstagarnas sida. Om så är fallet skulle det bero på att arbetströttheten minskar genom arbetstidsförkortningen. På olika sätt kan alltså en arbetstidsförkortning inverka på produktiviteten 1 och därmed på produktionen per sysselsatt, men oavsett hur verkningarna sker. återspeglas de alltid i värdet på elasticiteten y i funktion (2). Som . följd härav kan man empiriskt fastställa verkningarna av en förkortning genom att beräkna elasticiteterna i nämnda funktion, vilket också är upp- giften i föreliggande studie. Att märka här är dock att det endast är de direkta verkningarna på produktionen per sysselsatt som man på så sätt kommer åt. Verkningarna via förändringar i kapitalinsats och sysselsättning är inte med, eftersom dessa produktionsfaktorer betraktas som oberoende . variabler i funktionen. » Då ökningen av produktiviteten vid en arbetstidsförkortning till en del

beror på att förkortningen påskyndar tillämpningen av ny teknik, kan snabb- heten i den allmänna teknologiska utvecklingen antas ha betydelse för stor- leken av förkortningens verkningar. Man kan alltså förvänta sig att pro- duktionsminskningen som följd av förkortad arbetstid inte är lika stor under perioder med stark som under perioder med svag teknologisk utveckling. Likaså är det troligt att de positiva verkningarna på produktiviteten är mera påtagliga i de delar av näringslivet som kännetecknas av starkt tekniskt framåtskridande än i övriga delar. Hur det förhåller sig härmed skall vid den empiriska bestämningen av arbetstidselasticiteten y närmare undersö- kas.

En annan faktor som också kan ha betydelse för förkortningens verkningar på produktiviteten är konjunkturutvecklingen. Så är fallet beroende på att ett företag för att upprätthålla tillfredsställande kapitalavkastning inte be- höver pressa kostnaderna lika hårt när konjunkturen är på väg uppåt som när den är på väg nedåt. Uppenbarligen har detta till konsekvens att för- kortningen höjer produktiviteten mindre i det förra än i det senare fallet. I samma riktning verkar det förhållandet att sysselsättningen ökar vid en konjunkturuppgång och att en sysselsättningsökning i sig själv verkar ne- gativt på produktiviteten.

Ytterligare en faktor som kan tänkas påverka produktivitetsutvecklingen vid en arbetstidsförkortning är arbetstidens längd i utgångsläget. Ju kortare denna arbetstid är, desto svårare får det anses vara att höja produktiviteten vid förkortningen. Detta beror på att minskningen av arbetströttheten spelar en allt mindre roll för produktivitetsutvecklingen, ju längre ned i arbetstid man kommer. Dessutom minskar den del av den totala arbetstiden som den direkt produktiva arbetstiden utgör, allt efter som förkortningen fort- skrider. Att arbetstidens längd på så sätt kan tänkas inverka på arbetstids- elasticiteten y är en hypotes som likaså skall prövas i den empiriska ana- lysen.

Om det nu visar sig att produktiviteten stiger när arbetstiden förkortas, kan detta tolkas så att det är effektiviteten hos kapitalet och/eller arbets- kraften som ökat. När det gäller kapitalet kommer effektivitetsökningen till uttryck i att företaget behöver en mindre kapitalvolym efter förkortningen än före för att upprätthålla oförändrad produktivitet. För arbetskraftens del visar sig effektivitetsökningen i att företaget i viss utsträckning kan öka sin arbetsstyrka vid förkortningen utan att för den skull produktiviteten minskar. Om ingen ökning i effektiviteten hade ägt rum, skulle nämligen vid sysselsättningsökningen produktiviteten på grund av avtagande avkast- ning ha minskat. Dessa olika slag av förändringari kapitalet och arbetskraften är uppenbarligen sådana att de kan uppfattas som mått på respektive pro- duktionsfaktors effektivitetsökning. Utifrån detta mått är det sedan möjligt att ange hur stor del av produktivitetsökningen som vid en arbetstidsför- kortning faller på de båda produktionsfaktorerna. Ett försök skall göras att empiriskt beräkna storleken av dessa andelar, vilket sker på det sättet att elasticiteten w i funktion (3) uppdelas i olika komponenter.

Hur kapitalet och arbetskraften förändras i ovan angiven mening vid en arbetstidsförkortning kan uttryckas enligt formlerna:

(4) K=Dq'fltg'chl7' och (5) L : E q 'ftgchr)

där f', g', f och g är olika elasticiteter och n' och h relativa förändringar i respektive produktionsfaktorer. Elasticiteten g' anger hur en arbetstids- förkortning vid given produktivitet påverkar kapitalet, medan elasticiteten g anger motsvarande inverkan på arbetskraften. Storleken på dessa båda elasticiteter bestäms av hur effektiviteten hos respektive produktionsfaktorer förändras genom förkortningen. Om således effektiviteten ökar, antar elas- ticiteten g' enligt förutsättningarna ett positivt och elasticiteten g ett negativt värde. Vid en arbetstidsförkortning kan nämligen då kapitalet minska och arbetskraften öka utan att produktiviteten behöver sjunka.

I funktion (3) är det nu möjligt att ersätta kapitalvariablen med uttryck (4). Om man gör det och samtidigt låter befolkningsvariabeln ingå i storheten A, kan funktionen efter en viss omformulering skrivas:

[_ af—l ag'+w ah'+)tT (6) L=AaDq' & t 01 e 01 Härmed har ett uttryck för sysselsättningen erhållits som är direkt jäm- | förbart med uttryck (5). Vid en sådan jämförelse ser man att exponenterna för respektive variabler i de båda uttrycken kan sättas lika med varandra, varvid bla följande likhet erhålls:

(7) ag' — ag = —w ] Elasticiteten för produktiviteten är alltså här uppdelad i två komponenter, ) varav den ena hänför sig till kapitalet och den andra till arbetskraften. . För varje procents förkortning av arbetstiden är enligt förutsättningarna ' ökningen i kapitalets effektivitet lika med g' och ökningen i arbetskraftens effektivitet lika med — g. På grund av denna effektivitetsökning åstadkom— mer de båda produktionsfaktorerna tillsammans en ökning i produktiviteten i som uppgår till —- w. Följaktligen kan komponenten ag' i uttryck (7) ' uppfattas som kapitalets och komponenten — ag som arbetskraftens bidrag till nämnda produktivitetsökning. Genom att beräkna dessa båda kompo- nenter kan man med andra ord ange hur produktivitetsökningen vid en arbetstidsförkortning fördelar sig på kapitalet och arbetskraften. Det enda ( som fordras härför är att man utöver elasticiteterna o.) och a känner någon i av elasticiteterna g' och g. När i det följande dessa beräkningar utförs em- ] piriskt är det den sistnämnda elasticiteten som fastställs. |

3 Beräkningsmetoden

Som tidigare nämnts undersöks här empiriskt arbetstidsförkortningens verk- ningar genom att elasticiteterna i funktion (2) beräknas. Detta sker med hjälp av traditionell regressionsteknik utifrån data för enskilda företag under olika år. Observationer för ett och samma företag under skilda år betraktas 1 därvid som observationer för olika företag. Följaktligen kan det här sägas , vara fråga om en ren tvärsnittsstudie, där det enskilda företaget utgör ob- '

servationsenhet.

Vid skattningen av nämnda funktion används som mått på produktions- variabeln q förädlingsvärdet per sysselsatt i löpande priser. Ett villkor för att detta mått skall kunna användas vid beräkningarna är att det återspeglar skillnaderna i q mellan olika företag. Detta villkor är uppfyllt om produkt- priserna inte på något systematiskt sätt varierar mellan företagen, ett villkor som alltså här förutsätts gälla.

När det gäller arbetstidsvariabeln t, utgörs måttet av antalet under året utförda arbetstimmar per sysselsatt. Detta betyder att variabeln till sin storlek inte bestäms enbart av den ordinarie veckoarbetstiden utan även av övertid, frånvaro, semester odyl. Som följd härav är det inte säkert att variabeln i fråga exakt återspeglar storleken av en förkortning av den ordinarie ar- betstiden. Här bortses dock från detta förhållande, och i stället frågas efter hur produktionen vid en arbetstidsförkortning påverkas av förändringar i den faktiska arbetstiden. Problemet anpassas med andra ord efter måttet på arbetstidsvariabeln.

Befolkningsvariabeln u i sin tur motsvaras av antalet invånare inom en cirkel med radien 30 km runt centrum i den region, där företaget är beläget. Som regionens centrum räknas därvid centralorten i landets olika kom- munblock. Då ytan således är densamma för samtliga regioner, kan variabeln u också uppfattas som ett mått på befolkningstätheten.

I funktion (2) antas vidare kapitalet per sysselsatt eller kapitalintensiteten k vara en variabel som till sin storlek är beroende av både kapitalets tekniska kvalitet och dess utnyttjandegrad. Dessutom antas att variabeln i fråga varierar proportionellt med kapitalinkomsten per sysselsatt och att den som följd härav vid skattningen kan ersättas med denna inkomst. I enlighet härmed har måttet på kapitalvariabeln för varje företag erhållits genom for- meln:

(8) kr = qp—w,

där r motsvarar kapitalets räntabilitet, qp förädlingsvärdet per sysselsatt i löpande priser och w arbetskraftens penninglön.

I uttrycket ovan svarar r mot räntabiliteten för kapitalet, sedan detta kor- rigerats för utnyttjandegraden och den tekniska kvaliteten. För att kapi- talinkomsten kr skall kunna användas som mått på variabeln k krävs alltså att den på så sätt definierade räntabiliteten är konstant mellan företagen. Med andra ord förutsätts en kapitalinvestering ge samma förräntning i alla företag, om dess utnyttjandegrad och tekniska kvalitet är lika i företagen. Skiljer sig företagen åt i dessa avseenden antas detta komma till uttryck i storleken på kapitalinkomsten. Denna inkomst förutsätts således vara större ju intensivare kapitalet utnyttjas och ju modernare det är i tekniskt avseende. Med kapitalinkomsten som mått på kapitalvolymen kommer följaktligen skillnaderna i kapitalets utnyttjandegrad och tekniska kvalitet att registreras i kapitalmåttet.

Genom att undersökningen här är av tvärsnittskaraktär kommer trend- faktorn eÅT att ingå som ett givet värde i storheten A i funktionen (2). Med de ovan angivna måtten på produktionen per sysselsatt och kapital- intensiteten kan då denna funktion skrivas:

(9) v = B sat'Yud),

där v står för förädlingsvärdet per sysselsatt och 5 för kapitalinkomsten per sysselsatt". Vidare är B lika med A p r Fa e M, där alltså räntabiliteten r enligt förutsättningarna är konstant mellan företagen.

Som antyddes ovan är det statistiska materialet i föreliggande under- sökning sammansatt av uppgifter från företag avseende mer än ett år. Upp- gifterna i det utnyttjade materialet är som följd härav inte jämförbara med varandra på samma sätt som om de hade avsett ett och samma år. Så är fallet beroende dels på att priserna förändras systematiskt år från år. dels på att produktionstekniken successivt förbättras. Detta förhållande kan ut- tryckas så att storheten B i funktion (9) inte är konstant utan förändras systematiskt mellan observationerna. när dessa avser olika år. Emellertid har vid regressionsberäkningarna här hänsyn tagits till dessa förändringar genom att den s k dummyvariabeltekniken tillämpats.

Vidare inrymmer det statistiska materialet företag som skiljer sig från varandra i fråga om såväl storleksordning som branschtillhörighet. Detta kan också vara en anledning till att storheten B varierar mellan företagen. Man kan t ex tänka sig att den tekniska utvecklingen är olika i olika branscher och att produktionstekniken varierar mellan företag av olika storleksordning. På grund härav har dummyvariabelteniken utnyttjats också för att särskilja företagen i de här båda avseendena.

Genom logaritmering av funktion (9) och efter tillägg av de olika dum- myvariablerna har den ekvation erhållits som skattats med hjälp av re- gressionstekniken. Denna ekvation lyder:

(10) logv=logB +0£10gs+7logt+ ölogu+

+ a, D,+a2D2+ b,E,+b2E2+ c, F1+02 l—"2+...+ 6

där D, ..., E] och F, motsvarar dummyvariablerna för de olika åren, branscherna och storleksgrupperna, medan a1 ..., bl och c[ är koeffi- cienter. som anger hur variabeln v, dvs förädlingsvärdet per sysselsatt. på- verkas av de olika dummyvariablerna. Storheten E i sin tur är en residual, som förutsätts vara lika med noll i genomsnitt för samtliga företag.

För att ovanstående ekvation skall kunna skattas med hjälp av vanlig regressionsteknik fordras att förklaringsvariablerna i ekvationen har en viss spridning. Dessutom krävs att dessa variabler inte i någon högre grad är korrelerade med varandra. Så t ex får inte arbetstidsvariabeln och dummy- variablerna avseende de olika åren helt samvariera, vilket är fallet om alla företag förkortar arbetstiden i samma takt. Ju sämre dessa krav är uppfyllda, desto större är standardavvikelserna för de olika koefficienterna i ekvationen och desto osäkrare är skattningarna.

Ett annat villkor som också måste vara uppfyllt i ekvationen (10) är att kapitalets inkomstandel s/v varierar mellan företagen. I annat fall urartar ekvationen till att gälla en relation, där 5 ensam är i stånd till att förklara alla variationer i v. Då räntabiliteten r antas vara konstant, innebär villkoret uppenbarligen att kapitalkoefficienten k/v varierar. Denna variation kan i sin tur betraktas som ett tecken på att produktionstekniken är olika i de olika företagen. Följaktligen förutsätter skattningen av ekvation (10) att företagen i angiven mening tillämpar olika slags produktionsteknik. Re- gressionsekvationen i sig själv kan sägas representera den produktionsteknik. som genomsnittligt sett gäller för företagen i tvärsnittet.

Genom att skatta elasticiteterna i ekvation (10) är det möjligt att isolera verkningarna av de olika förklaringsvariablerna från varandra. Med andra ord får man vid denna skattning fram hur en viss variabel genomsnittligt sett påverkar produktionen per sysselsatt, sedan en standardisering skett för verkningarna av de övriga variablerna i ekvationen. Att observera här är att alla de variabler som man på så sätt vill isolera verkningarna av måste ingå i ekvationen. Om så inte är fallet, kommer de ifrågavarande variablerna att påverka värdet på elasticiteten för de variabler i ekvationen som de är korrelerade med.

Värdet på elasticiteten y anger således arbetstidens betydelse för produk- tionen per sysselsatt efter standardiseringen för bl a kapitalintensiteten. Som kapitalintensiteten mäts här tas vid denna standardisering hänsyn inte blott till kapitalets fysiska mängd utan även till dess utnyttjandegrad och tekniska kvalitet. Vidare standardiseras för befolkningstätheten, vilket kan vara av betydelse eftersom arbetstiden kan tänkas variera med denna variabel. Genom dummyvariablerna standardiseras dessutom för utvecklingen över tiden. branschtillhörigheten och företagsstorleken. Om produktionen per sys- selsatt förändras över tiden på grund av tex teknisk utveckling, tas alltså hänsyn till detta vid den här tillämpade beräkningsmetoden.

4 Det statistiska urvalet

På grund av bristen på statistiskt material har ekvation (10) beräknats enbart för industrin. Beräkningarna omfattar åren för förkortningen av arbetstiden från 45 till 40 timmar per vecka. Samtliga år som berörts av förkortningen har dock inte medtagits i undersökningen utan blott ett urval. Utom 1966, som är året närmast före förkortningen, har 1968, 1969, 1972 och 1973 valts, av vilka 1973 är sista året för förkortningen. Det är alltså dessa fem år som svarar mot dummyvariablerna DI, Dr- i ekvation (10).

De här angivna åren har valts med tanke på att spridningen mellan fö- retagen i fråga om arbetstidens längd skulle vara så stor som möjligt. En spridning i detta avseende förelåg på grund av att arbetstidsförkortningen genomfördes i olika takt i olika företag. Förkortningen var emellertid enhetlig såtillvida att den genomfördes i två etapper, nämligen till 42,5 i den första och till 40 timmar per vecka i den andra etappen. På grund härav har åren också valts så att de båda förkortningsetapperna, av vilka den första var helt genomförd 1969. skulle kunna studeras var för sig.

Även när det gäller de företag som ingår i undersökningen har ett urval gjorts, vilket urval är detsamma för samtliga år och utgår från företags- beståndet 1973. Urvalet har tillgått så att företagen med utgångspunkt från antalet anställda delats upp i fyra storleksgrupper, varefter ett visst antal företag i varje grupp utvalts slumpmässigt. För gruppen med de största företagen är det dock inte fråga om något urval, utan där ingår samtliga företag. I varje grupp förekommer emellertid ett visst bortfall, främst be- roende på att de i undersökningen medtagna företagen är identiska år från år. På så sätt omfattar undersökningen för varje särskilt år sammanlagt 464 företag. Hur dessa företag är fördelade på de fyra storleksgrupperna framgår av nedanstående tablå, där också andelen av företagsbeståndet 1973

i de olika grupperna angetts. De här angivna storleksgrupperna är också de som svarar mot dummyvariablerna F,, E,... i ekvationen (10).

Grupp Antal Antal Andel av anställda företag populationen, %

1 0— 49 124 1,3 2 50—199 38 1,8 3 200—499 71 13,8 4 500— 231 93,9

I undersökningen ingår inte gruvorna men i övrigt har samtliga huvud- branscher inom industrin medtagits. Dessa branscher, sju till antalet, är de som utgör dummyvariablerna E,, E2 i ekvation (10). För att vid urvalet av företag undvika en slumpmässigt alltför ojämn branschfördelning har urvalet styrts så att branscherna representeras med ungefär lika stor andel inom varje storleksgrupp av företag.

Det statistiska materialet för undersökningen har med undantag för upp- gifterna om befolkningstätheten hämtats från den löpande officiella indu- stristatistiken. Uppgiftslämnarna i denna statistik är i princip inte företagen utan varje arbetsställe, om företagen har flera sådana ställen. Även om det på så sätt kan vara ett arbetsställe som är uppgiftslämnare, används dock här alltid beteckningen företag. Att industristatistiken använts som källa innebär dessutom att inga företag med mindre än fem anställda ingår i undersökningen.

Från nämnda statistik har för varje företag inhämtats uppgifter om sa- luvärde, råvaruvärde, antal anställda, antal utförda arbetstimmar och lö- nesumma. Om ett företag har mer än ett arbetsställe, förekommer det att uppgifter om saluvärde och råvaruvärde inte lämnas för de olika arbets- ställena var för sig utan blott för hela företaget. I dylika fall har dessa uppgifter fördelats på de olika arbetsställena efter antalet anställda.

Uppgifterna om antalet sysselsatta omfattar all arbetskraft, alltså både arbetare och tjänstemän, män och kvinnor, vuxna som minderåriga. Med detta sysselsättningsmått har förädlingsvärdet, dvs skillnaden mellan sa- luvärde och råvaruvärde, dividerats, varvid storheten v 1 ekvation (10) er- hållits. Likaså har kapitalinsatsen s i denna ekvation, så som uttryck (8) anger, erhållits genom att skillnaden mellan förädlingsvärde och lönesumma dividerats med det angivna sysselsättningsmåttet. Detta innebär att pen— ninglönen w i uttryck (8) motsvarar lönekostnaden per anställd i de olika företagen.

Uppgifterna om antalet utförda arbetstimmar omfattar inte tjänstemän utan enbart arbetare. Därför har arbetstidsvariabeln t i ekvation (10) kunnat bildas endast genom att nämnda timantal dividerats med antalet arbetare i företaget. Att arbetstidsmåttet således inte innefattar tjänstemännen är en nackdel, eftersom dessa före förkortningen som regel hade en kortare arbetstid än arbetarna. Detta har dock ingen större betydelse för beräk- ningarna, såvida inte andelen tjänstemän varierar kraftigt mellan företagen, ett förhållande som dock i föreliggande studie bortses ifrån.

Då kapitalvariabeln i ekvation (10) utgör skillnaden mellan två storheter,

kan den vid beräkningen få ett negativt värde. Detta har faktiskt också inträffat men inte blott för kapitalinkomsten utan även för förädlingsvärdet, som ju också utgör skillnaden mellan två tal. Även om räntabiliteten på så sätt i vissa fall kan anta negativa värden, behöver detta dock inte vara något som omöjliggör den här tillämpade undersökningsmetoden. Vid skatt- ningen av funktion (10) är det nämligen inte nödvändigt att räntabiliteten är konstant i matematisk mening utan det räcker med att den inte varierar systematiskt mellan företagen. Med andra ord kan räntabiliteten tillåtas va- riera kring en viss konstant nivå och ingenting hindrar då att variationerna är så kraftiga att räntabiliteten till och med blir negativ.

Emellertid är det ett problem om negativa värden förekommer, eftersom variablerna i ekvation (10) är i logaritmisk form och logaritmer för negativa tal inte existerar. Problemet ifråga måste därför lösas på ett eller annat sätt, om ekvationen skall kunna skattas. Beträffande kapitalinkomsten har pro- blemet lösts på det sättet att denna storhet antagits förhålla sig till företagets saluvärde som kapitalinkomsten förhåller sig till saluvärdet i hela den bransch, som det ifrågavarande företaget tillhör. Förädlingsvärdet i sin tur har antagits utgöra summan av den på så sätt framräknade kapitalinkomsten och den faktiskt utbetalda lönesumman.

Den återstående variabeln i ekvation (10), befolkningstätheten, har erhållits från Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). Inom denna grupp har uppgiften om befolkningstätheten insamlats i syfte att bl a un- dersöka de regionala skillnaderna i företagens produktionsförhållanden. Des- sa uppgifter avser emellertid endast ett år och dessutom ett år som ligger utanför den tidsperiod som gäller för de övriga variablerna i analysen, näm- ligen år 1965. Någon större olägenhet är dock detta knappast, eftersom be- folkningens regionala förändringar från ett år till ett annat får antas vara relativt obetydliga. Antalet observationer för befolkningsvariabeln inskrän- ker sig dessutom till antalet kommunblock eller till ca 280 och är därigenom lägre än för de övriga variablerna. Detta betyder att samma värde på variabeln ifråga upprepas för ett antal företag, nämligen för företag som ligger inom en och samma region.

5 Det statistiska materialet

I syfte att närmare beskriva det statistiska material, som använts vid skatt- ningen av ekvation (10), återges i tabell 1 medelvärdet för variablerna i denna ekvation. Materialet har därvid grupperats efter tidsperiod, industri- bransch och företagsstorlek, vilket också är grupperingen vid regressions- beräkningarna. I tabellen redovisas även antalet observationer som de olika beräkningarna grundar sig på. I beräkningarna för perioden 1966—73 ingår samtliga undersökta år, medan det i vardera av de båda delperioderna ingår observationer för tre år. Grupperingarna efter bransch och företagsstorlek har gjorts utifrån observationerna för samtliga undersökningsår.

I tabell 1 kan man nu till att börja med konstatera att förädlingsvärdet per sysselsatt och likaså kapitalinkomsten per sysselsatt ökade väsentligt mellan perioderna 1966—69 och 1969—73. Vidare ser man att dessa storheter också i hög grad samvarierar mellan branscherna, vilket enligt betraktel-

Tabell 1 Medelvärden för de i produktionssambandet ingående variablerna

Period Antal Förädl Kapital- Års- Befolk- Bransch observa- värde/ inkomst/ arbets— nings— Storlek tioner anställd anställd tid täthet 1 OOO-tal 1 OOO-tal N v s t u

1966—69 1 392 42,9 16,6 1 873 144 1969—73 1 392 58,8 23,8 1 743 144 1966—73 2 320 50,8 20.1 1 801 144 Livsmedels— 0 225 66,1 33,5 1 817 207 dryckesv ind Textil- o läder- 165 38,0 12,7 1752 135 industri Trävaru— 220 43,2 16,3 1 818 65 industri Massa- o pappers- 360 57,7 26,1 1 824 129 ind, grafisk ind Kem. ind., gummi- 0 210 62,1 30,5 ] 778 158 plastindustri Jord- o sten- 100 48.1 18.8 1802 172 industri Järnverk o verk- 1 040 48,1 17,0 1 806 160

stadsindustri

0— 49 620 41,8 13.8 1 808 126 50 —199 190 46,7 18,0 1 845 84 200 —499 355 53,4 22,9 1 792 163 500— 1 155 56,3 24,0 1 800 163

sesättet här kan uttryckas så att produktionen per sysselsatt är hög där kapitalintensiteten är det och tvärtom. Således är enligt tabellen livsme- delsindustrin, massa- och pappersindustrin och den kemiska industrin att betrakta som kapitalintensiva branscher, medan motsatsen gäller för tex textilindustrin och trävaruindustrin. När företagen storleksgrupperas, finner man att kapitalintensiteten och därmed också produktionen per sysselsatt stiger med företagsstorleken.

Mellan perioderna 1966—69 och 1969—73 har som tabellen visar en minsk- ning av årsarbetstiden skett, vilket är ett resultat av att den ordinarie vecko- arbetstiden förkortats. Av tabellen att döma varierar dessutom arbetstiden rätt avsevärt mellan branscherna. Till en del beror detta på att den ordinarie arbetstidens längd som följd av tex skiftgång varierar och att övertid och frånvaro gör det. Emellertid beror variationerna i fråga även på att takten i arbetstidsförkortningens genomförande växlat mellan branscherna. Likaså varierar enligt tabellen arbetstiden en hel del mellan de olika storleksgrup- perna, men någon speciell trend går här inte att upptäcka. Spridningen i arbetstidens längd är givetvis ännu större mellan enskilda företag än mellan de här angivna företagsgrupperna. Detta är en fördel, eftersom beräkningarna av arbetstidsförkortningens verkningar, som tidigare nämnts, är säkrare, ju större nämnda spridning är.

När det gäller befolkningstätheten uppvisar tabellen samma genomsnitts- värden för samtliga perioder, vilket förklaras av att befolkningsuppgifterna,

Tabell 2 Korrelationskoefficienter mellan de i produktionssambandet ingående variablerna

V

' 1 ,00 v b 1 ,00 I ,00

' 0.88 5 b 0,87 1,00 * 0.87

' 0.12 . t b 0.02 0.01 1 00

c —0,09 —0,05 1,00 a 0,22 0,11 —0,04 1,00 u b 0.20 0.12 —0.00 1,00 € 0,19 0,12 —0,02 1,00 | a 0.21 0.15 0.02 0,13 1,00 L b 0.24 0,21 —0,07 0,12 1,00 i c 0,22 0,19 —0,03 0,12 1.00 1

, Teckenförklaring 1 v = förädlingsvärde per sysselsatt s = kapitalinkomst per sysselsatt t = årsarbetstid u = befolkningstäthet L = antal sysselsatta | a =perioden 1966—69

' b =perioden 1969—73 c =perioden 1966—73

som nämnts ovan, avser ett och samma år. Vid branschfördelningen framgår hur företagen med olika branschtillhörighet är belägna med avseende på 1 befolkningstätheten. Så tex visar det sig att livsmedelsindustrin är en typisk tätortsindustri. medan trävaruindustrin är mera en glesbygdsindustri. Av tabellen framgår slutligen att stora företag ofta är placerade i folkrika regioner men att detta i viss mån också gäller för småföretagen. Det är de medelstora företagen, de i storleksklassen 50—199 anställda. som är de mest glesbygds-

betonade företagen. För att ytterligare beskriva det statistiska materialet har även korrela-

tionskoefficienterna mellan var och en av variablerna i regressionsekvation (10) samt sysselsättningsvariabeln beräknats. I tabell 2 redovisas dessa ko- efficienter för de båda delperioderna 1966—69 och 1969—73 och för hela un- dersökningsperioden. Någon uppdelning av materialet efter företagens branschtillhörighet eller efter företagsstorlek görs här inte, utan redovis- ningen avser hela materialet.

De angivna koefficienterna visar hur de olika variablerna förändras i för- hållande till varandra vid övergången från en observationsenhet till en annan. Även om koefficienterna därvid inte anger något kausalt samband, kan det dock från rent deskriptiv synpunkt vara av värde att se hur variablerna samvarierar. Dessutom kan man, vilket är viktigare, utifrån koefficienternas

storlek avgöra vilka möjligheter man vid regressionsskattningarna har att särskilja verkningarna av de olika förklaringsvariablerna. En nödvändig för- utsättning för att man skall lyckas härmed är, som tidigare framhållits, att korrelationen mellan variablerna inte är alltför stark.

Bortsett från dummyvariablerna utgörs förklaringsvariablerna i ekvation (10) av kapitalintensiteten s, arbetstiden t och befolkningstätheten u. I tabell 2 kan man nu konstatera att den kraftigaste korrelationen, när det gäller dessa variabler, förekommer mellan kapitalintensiteten och befolkningstät- heten. Någon större korrelation är det dock inte fråga om här. Vid regres- sionsskattningarna kan därför samvariationen mellan förklaringsvariablerna inte utgöra något allvarligt problem.

I övrigt framgår av tabell 2 att korrelationen som regel är kraftigast mellan den beroende variabeln i analysen, dvs förädlingsvärdet per sysselsatt, å ena sidan och de olika förklaringsvariablerna å den andra. Mellan föräd- lingsvärdet per sysselsatt och kapitalintensiteten föreligger således en kraftigt positiv korrelation, som är ungefär densamma för samtliga undersöknings- perioder. Vidare ser man att förädlingsvärdet per sysselsatt också är relativt starkt korrelerat med befolkningstätheten. Med andra ord producerar företag i tätorter genomsnittligt sett mera per anställd, åtminstone i värdetermer, än företag i glesbygder. Korrelationen är förhållandevis hög också mellan förädlingsvärdet per sysselsatt och antalet anställda. Ju större ett företag är, mätt i antalet sysselsatta, desto mera producerar således i genomsnitt varje anställd i företaget. Som synes är detta samma resultat som det som erhölls i föregående tabell, när företagen där fördelades efter storlek.

Enligt tabellen är företagsstorleken också något korrelerad med befolk- ningstätheten. Inte oväntat visar det sig således att företagen i allmänhet är större i tätorter än i glesbygder. Då befolkningstätheten dessutom är kor- relerad med kapitalintensiteten, behöver det följaktligen inte vara befolk- ningstätheten i sig själv som är orsaken till det ovan angivna produkti- vitetsförsteget för tätortsföretagen. Såväl kapitalintensiteten som företags- storleken kan i stället vara orsak till detta produktivitetsförsteg. Hur det förhåller sig härmed får man klarhet i vid regressionsskattningen av ekvation (10), då verkningarna av de olika orsaksfaktorerna särskiljs. ,

När det gäller arbetstiden visar tabellen att det mellan denna variabel , och antalet sysselsatta förekommer en svagt negativ korrelation under un- . dersökningsperioden som helhet. Arbetstiden tycks alltså genomsnittligt sett vara kortare,ju större företagen är. Korrelationen är emellertid inte negativ under båda delperioderna utan endast under den andra perioden. Detta be- tyder att arbetstidsförkortningen i allmänhet berört en växande andel av de anställda i stora företag jämfört med fallet i små företag. Arbetstiden är också, när det gäller hela undersökningsperioden, negativt korrelerad, om än svagt, med befolkningstätheten. Under denna period har således arbetstiden tenderat att vara kortare i tätortsföretag än i övriga företag. Av tabellen att döma var dock denna tendens mera utpräglad under den första än under den andra delperioden, då den var så gott som helt utplånad.

6 Skattningarna för hela industrin

Genom att utifrån det ovan redovisade statistiska materialet skatta ekvation (10) med hjälp av regressionstekniken kan man studera hur införandet av 40-timmars arbetsveckan påverkat produktionen inom industrin. I tabell 3 redovisas resultatet av de skattningar som på så sätt utförts för perioderna 1966—69 och 1969—73 samt för dessa båda perioder tillsammantagna avseende industrin som helhet (exkl. gruvorna). Av dessa skattningar återger skatt- ningarna för den första perioden verkningarna av förkortningen till 42,5 | timmar och Skattningarna för den andra perioden verkningarna av förkort- . ningen till 40 timmar per vecka. Som tidigare redogjorts för återspeglas verkningarna av arbetstidsförkort- ningen i värdet på elasticiteten y 1 ekvation (10). Det är alltså denna elasticitet eller regressionskoefficient som från den här undersökningens synpunkt är den mest intressanta. Trots detta redovisas i tabell 3 inte blott nämnda ! elasticitet utan även elasticiteterna med avseende på de övriga variablerna

i ekvationen. Dessutom redovisas elasticiteten med avseende på sysselsätt- l ningen, vilken elasticitet enligt förutsättningarna erhållits ur uttrycket l—a. , Bortsett från att dessa elasticiteter i sig själva är av intresse, kan en re- * dovisning av dem göra det lättare att bedöma resultatens trovärdighet i stort.

Tabell 3 Elasticiteter i produktionssambandet för industrin i dess helhet

5 Period N & B y Ö M S,, S, s,, 1966—69 1 392 0,36 0,64 0,60 0,04 0.907 0.005 0.061 0.005 1969—73 1 392 0,35 0.65 0.47 0.04 0.907 0.006 0.059 0,005 1966—73 2 320 0,35 0,65 0,55 0,04 0.918 0.004 0.048 0.004 , 1966—69 1 392 0,36 0,64 0,57 — 0.901 0,006 0.063 1969—73 1 392 0,36 0,64 0,48 — 0.903 0.006 0,060 1966—73 2 320 0,36 0,64 0,54 — 0.914 0.004 0,049

Teckenförklaring

N = antalet observationer 01 = elasticiteten m a p kapitalinsatsen B = elasticiteten m a p sysselsättningen y = elasticiteten m a p arbetstiden (15 = elasticiteten m a p befolkningstätheten Sa: standardavvikelsen för 01 S,, = standardavvikelsen för y S0 = standardavvikelsen för 0 M = multipla korrelationskoefficienten

' Y Åberg, Produktion och produktivitet i Sverige 1861—1965, IUI. Uppsala 1969.

Då befolkningstätheten, som tidigare framhållits, till sin karaktär skiljer sig från de övriga förklaringsvariablerna, har regressionsskattningarna gjorts både med och utan denna variabel. Båda skattningarna återges i tabell 3. Vidare redovisas i denna tabell standardavvikelsen för de olika regressions— koefficienterna samt den multipla korrelationskoefficienten. Slutligen läm- nas i tabellen också uppgifter om antalet observationer vid de olika re- gressionsskattningarna. Däremot redovisas inte de erhållna koefficienterna för dummyvariablerna. eftersom dessa främst är intressanta från beräknings— teknisk synpunkt. Dessa koefficienter kommer dock att något beröras längre fram i samband med analysen av branscherna och storleksgrupperna.

Ser man nu först på elasticiteten med avseende på kapitalintensiteten, finner man i tabell 3 att skattningarna gett ett värde kring 0.36 för samtliga perioder. Vid övergången från ett företag till ett annat ökar således under i övrigt oförändrade förhållanden produktionen per sysselsatt med ca 0,36 procent, när kapitalintensiteten ökar med en procent. Att märka är att denna känslighet för förändringar i kapitalintensiteten inte påverkas av vilken tids— period det är fråga om. Så är fallet trots att perioderna från konjunktur— synpunkt är helt olika. Under den första perioden var nämligen konjunkturen på väg uppåt. medan den var på väg nedåt under den andra perioden. Denna okänslighet för konjunkturen talar för att produktpriserna och räntabiliteten efter korrigering för kapacitetsutnyttjandet inte varierar systematiskt mellan företagen. vilket är grundläggande förutsättningar bakom skattningarna. Att döma av standardavvikelserna är de beräknade kapitalelasticiteterna dess- utom synnerligen säkra statistiskt sett.

Av tabell 3 framgår vidare att elasticiteten med avseende på befolknings— tätheten är positiv under samtliga undersökningsperioder. Liksom när det gällde kapitalelasticiteten är här stabiliteten stor mellan perioderna, vilket också i detta fall bidrar till att öka tilltron till skattningarna. På grund av att standardavvikelserna är små kan skattningarna dessutom liksom i förra fallet sägas vara relativt säkra från statistisk synpunkt.

Enligt detta resultat skulle alltså den tidigare konstaterade samvariationen mellan produktionen per sysselsatt och befolkningstätheten till en del kunna förklaras av befolkningstätheten. Som redogjorts för tidigare används här befolkningsvariabeln som ett mått på sådana faktorer som påverkar före— tagens produktion externt. Resultatet kan därför också uttryckas så att de externa faktorerna verkar på företagens produktion mera positivt, ju folk- rikare regionerna är. Betydelsen av dessa faktorer kan tyckas vara relativt liten av storleken på elasticiteten att döma, men så är inte fallet beroende på att befolkningsvariabeln varierar kraftigt mellan regionerna.

De värden som erhållits här för både kapitalintensiteten och befolknings- tätheten är ungefär desamma som man vid andra skattningar fått avseende svensk industri. När det gäller kapitalelasticiteten har således vid skattningar utifrån tidsseriedata ett värde på ca 0,4 erhållits för industrin i dess helhet under efterkrigstiden.l Detta tyder på att produktionen per sysselsatt varierar med kapitalintensiteten på ungefär likartat sätt oberoende av om sambandet avser förändringar mellan företag vid en viss tidpunkt eller förändringar över tiden för ett aggregat av företag. Med avseende på befolkningstätheten har på samma sätt som här en positiv elasticitet erhållits. när observations— enheterna vid skattningen utgörs av olika regioner i stället för enskilda

företag.2 Elasticiteten i det fallet är dock inte obetydligt lägre än i föreliggande undersökning, vilket sannolikt främst har att göra med företagsstrukturen i regionerna.

När det slutligen gäller elasticiteten med avseende på arbetstiden har enligt tabell 3 skattningarna för undersökningsperioden som helhet resulterat i ett värde kring 0,55. Elasticiteten här varierar dock till skillnad från de övriga elasticiteterna rätt avsevärt mellan perioderna. Den är således vä- sentligt högre under den första delperioden än under den andra. Vidare är elasticiteten i fråga inte lika stabil som kapitalelasticiteten, när befolk- ningsvariabeln utesluts ur regressionsekvationen. Anledningen härtill är att arbetstidsvariabeln har en jämförelsevis begränsad spridning och att den samtidigt är något korrelerad med den uteslutna variabeln. Som tabellen visar utmärks arbetstidselasticiteten också av att den har en betydligt större standardavvikelse än de övriga elasticiteterna. Även detta har att göra med den begränsade spridningen i arbetstidens längd mellan företagen. De olika skattningarna av arbetstidselasticiteten får dock bedömas vara så pass säkra att meningsfulla slutsatser kan dras från dem.

Skattningarna här ger således vid handen att produktionen per sysselsatt inom industrin minskat under perioden 1966—73 med genomsnittligt ca 0,55 procent för varje procents minskning av arbetstiden. Detta betyder att för- kortningen av den ordinarie veckoarbetstiden med 11,1 procent, dvs. från 45 till 40 timmar, under denna period förorsakade ett produktionsbortfall per anställd på 6,1 (0,55 x 11,1) procent. Samtidigt innebär det erhållna elasticitetsvärdet att produktiviteten, dvs. produktionen per arbetstimme, ökade med 0,45 (1—0,55) procent för varje procents förkortning av arbetstiden. Under perioden 1966—73 steg i enlighet härmed produktiviteten inom in- dustrin med 5,0 (0.45 x 11,1) procent på grund av arbetstidsförkortningen.

Genom denna produktivitetsökning har produktionsbortfallet per syssel- satt inte uppgått till samma procenttal som arbetstidsförkortningen. I stället för 11,1 procent har bortfallet stannat vid omkring 6 procent. Som tidigare redogjorts för kan detta ha berott på att företagen vidtagit olika åtgärder i samband med förkortningen men också på att de anställda ökat sin ar- betstakt. Hur mycket som härvidlag är att hänföra till de båda parterna, skall längre fram närmare utredas.

Att produktiviteten höjts som följd av arbetstidsförkortningen innebär att det reala utrymmet för löneökningar per anställd inte reducerats i samma grad som arbetstiden. Det utrymme för timförtjänstökning som behövs som kompensation för förkortningen har med andra ord till en del skapats genom förkortningen själv. För anställda, som fått sin arbetstid reducerad med 11,1 procent, måste den reala timförtjänsten ha ökat med 12,5 procent för att full kompensation skulle ha uppnåtts. Om inkomstfördelningen mellan kapital och arbetskraft förutsätts vara oförändrad, kan den självskapta delen av denna lönekompensation beräknas ha uppgått till ca 40 [= (0.45 x 11,1 x 100)/12,5] procent.

För delperioderna innebär de erhållna arbetstidselasticiteterna att produk- tionen per sysselsatt under den första perioden reducerades med 0,60 procent för varje procents arbetstidsförkortning och med 0,47 procent under den andra perioden. Här bortses då från skattningarna där befolkningsvariabeln uteslutits, i vilket fall skillnaden mellan perioderna är något mindre. Då

2 Y Åberg, Regionala produktivitetsskillnader. Produktianskosmader och regionala produktionssys— tem. SOU 1974:3.

den ordinarie arbetstiden under perioden 1966—69 förkortades till 42,5 tim- mar per vecka eller med 5,5 procent, betyder det att produktionen per sys- selsatt under denna period sjönk med 3,3 (0,60 X 5,5) procent genom den förkortade arbetstiden. Under perioden 1969—73 förkortades veckoarbets- tiden till 40 timmar, dvs. med 5,9 procent, varför produktionen per sysselsatt då minskade med 2,8 (0,47 X 5,9) procent som följd av förkortningen. Den första förkortningsetappen skulle alltså enligt dessa beräkningar ha medfört ett större produktionsbortfall än den andra etappen.

Denna skillnad mellan perioderna kan synas strida mot tanken att det är svårare att motverka en arbetstidsförkortning genom ökad produktivitet, ju kortare arbetstiden är i utgångsläget. Effekten av en arbetstidsförkortning kan emellertid tänkas variera med konjunkturen och som tidigare nämnts skiljer sig de båda perioderna åt i fråga om konjunkturutvecklingen. Pro- duktivitetsökningen kan således mot slutet av perioden 1966-69 ha hållits tillbaka genom att företagen i konjunkturuppsvingets spår minskade pressen på sina kostnader samtidigt som de ökade sin sysselsättning. Under perioden 1969—73 var sannolikt förloppet det helt motsatta på grund av den då in- träffade konjunkturförsvagningen. Denna olikhet mellan perioderna kan uppenbarligen vara förklaringen till att produktionen påverkades kraftigare under den första än under den andra förkortningsetappen. Följaktligen be- höver då ej heller den ovannämnda hypotesen vara felaktig att förkortningens produktivitetshöjande effekt gradvis avtar, allt eftersom förkortningen fort- skrider.

I syfte att direkt testa denna hypotes har arbetstidselasticiteten y i ekva- tion (10) antagits vara en funktion av arbetstiden i enlighet med uttrycket:

(11) Y=Yo+5 (lagt—HT)

Därefter har detta uttryck satts in i ekvation (10), varvid följande ekvation erhållits:

(12) logv=logC+0zlogs+y0 logt+ö(logt — E)]ogt+ +o logu+ + 6,

vilken ekvation sedan skattats på samma sätt som ekvation (10). Som framgår av uttryck (11) anger här koefficienten & hur elasticiteten y varierar kring genomsnittselasticiteten Yo, när arbetstiden varierar kring sitt medelvärde. Om ö således har ett negativt värde, innebär det att värdet på y är högre, ju kortare arbetstiden år, medan motsatsen gäller om 8 i stället har ett positivt värde. Hur skattningen av ovanstående ekvation med respektive utan befolk- ningsvariabel utfallit för undersökningsperioden som helhet redovisas i tabell 4. Genomsnittselasticiteten Yo visar sig där ha ungefär samma värde som den tidigare skattade arbetstidselasticiteten. Samma värde som förut har likaså de övriga elasticiteterna. När det gäller koefficienten & , har ett negativt värde erhållits, vilket alltså skulle tyda på att en viss ökning av arbets- tidselasticiteten ägt rum under förkortningen från 45 till 40 timmar per vecka. Denna ökning är emellertid ytterst obetydlig och kan helt försummas. Med ett värde på —0,49 för 6 skulle nämligen arbetstidselasticiteten vid nämnda förkortning ha ökat med endast 0,02 [=—0,49 (log 40 —10g 45)]

enheter. Dessutom har koefficienten () enligt tabellen en så hög standard- avvikelse att den inte kan betraktas som signifikant skild från noll. Vid den här aktuella arbetstidsförkortningen tycks således den negativa effekten på produktionen per sysselsatt inte ha tilltagit. Därmed är dock inte sagt att samma sak skulle gälla vid en ytterligare förkortning av arbetstiden.

Jämförs slutligen de här utförda skattningarna av arbetstidselasticiteten med motsvarande skattningar, gjorda i samband med införandet av 45- timmarsveckan i slutet av 1950-talet, kan en viss skillnad konstateras. Vid den tidigare förkortningen beräknades nämligen för industrin som helhet en arbetstidselasticitet på ca 0,70, ett värde som är att jämföra med det nu beräknade på ca 0,55.1 Till en del kan denna skillnad förklaras av att arbetstidsvariabeln inte definierats likadant i de båda undersökningarna. I stället för den faktiska årsarbetstiden motsvarades den i den tidigare un- dersökningen av den ordinarie veckoarbetstiden. Att döma av standardav- vikelsen är emellertid säkerheten i skattningarna också något som skiljer de båda undersökningarna åt. Säkerheten är nämligen betydligt större i fö- religgande undersökning än i den föregående. Detta beror inte blott på att arbetstidsvariabeln definierats olika i de båda undersökningarna utan även på att beräkningsmetoderna i viss mån skiljer sig från varandra.

Att den skattade arbetstidselasticiteten på så sätt är lägre nu än tidigare kan dock knappast hänföras till enbart beräkningstekniska skäl. Som förut redogjorts för kan man nämligen tänka sig att det är lättare att motverka en arbetstidsförkortning genom ökad produktivitet, ju fortare den tekniska utvecklingen går. Ser man nu på denna utveckling inom industrin, finner man att en ständig acceleration skett sedan andra världskriget och att ac- celerationen varit särskilt kraftig under 1960-talet. Teknikfaktorn, dvs. pro- duktionsökningen på grund av den tekniska och organisatoriska utveck-

Tabell 4 Skattningar med variabel arbetstidselasticitet

Period N or 5 To (5 (1) M Sa SYO Sö SO

1966—73 2 320 0,35 0.65 0.53 —0.49 0,04 0.918 0.004 0.050 0.532 0.004 1966—73 2 320 0,36 0,64 0.52 —0.52 — 0.914 0.004 0.051 0.545

Teckenförklaring

N =antalet observationer & = elasticiteten rn a p kapitalinsatsen [3 = elasticiteten m a p sysselsättningen

yo = elasticiteten m a p arbetstiden (P = elasticiteten m a p befolkningstätheten 6 = förändringskoefficienten för Yo Sa = standardavvikelsen för (x

570= standardavvikelsen för 70 se = standardavvikelsen för o 58 = standardavvikelsen för 6

M = multipla korrelationskoefficienten

] Y Åberg, Arbetstidsför- kortningens verkningar. SOU 1964r9. [ övrigt kan här som jämförelse näm- nas en undersökning som gjordes för industri- företag i Australien vid införandet av 40-timmars arbetsvecka 1948. Även om resultaten sägs vara osäkra. visar sig elastici- teten m a p arbetstiden där vara ca 0,5. Se S P Stevens, A Preliminar/y Report on the Effect of the 40-Hour Week on Austra- lian Industry, New South Wales Branch of the Economic Society, Au- stralia and New Zeeland. Economic Monograph. No 116, 1949.

lingen, uppgick således inom industrin till ungefär 5 procent under åren kring 1970, medan den var blott något mer än hälften så stor tio år tidigare.] Följaktligen skulle den iakttagna nedgången i arbetstidselasticiteten kunna ha sin förklaring i teknikfaktorns ökning. Om detta är riktigt kan man förvänta sig att arbetstidselasticiteten också varierar mellan olika delar av näringslivet så att den är låg där utvecklingen gått snabbt och tvärtom. Med anledning härav skall i det följande vid undersökningen av de olika industribranscherna denna hypotes närmare prövas.

7 Skattningarna för olika företagsgrupper

På samma sätt som för industrin som helhet har ekvation (10) även skattats för olika industribranscher och för olika storleksgrupper av företag. Någon

Tabell 5 Elasticiteter i produktionssambandet för olika branscher och storleksgrup- per Bransch N O' 5 y 0 M X Storlek Sa S,, S.;, Livsmedels— 0 225 0.51 0,49 0,40 0,00 0.946 7.4 dryckesv ind 0.014 0.128 0.012 Textil— o läder 165 0.23 0.77 0.71 0.00 0.897 —9.0 industri 0.015 0.194 — Trävaru- 220 0.34 0,66 0,67 —0,01 0.924 —3.6 industri 0.015 0.134 0.012 Massa- o pappers- 360 0.44 0.56 0.20 0.03 0.941 2.3 ind. grafisk ind 0.011 0.131 0.008 . Kem ind, gummi- 0 210 0.47 0.53 0.47 0.06 0.955 5,1 , plastindustri 0.013 0.107 0.013 * Jord— o sten- 100 0.42 0.58 0.74 0.02 0954 —3,5 industri 0.020 0.209 0.019 Järnverk o verk— 1040 0.30 0.70 0.31 0.05 0,922 —0.7 stadsindustri 0.005 0.067 0.004 0— 49 620 0.33 0.67 0.53 0.04 0,896 4,9 0.009 0.084 0.009 50—199 190 0,41 0.59 0,51 —0,02 0.955 —2.8 0.012 0.126 0.013 200—499 355 0,36 0.64 0.46 0.02 0,93] 0.3 0.011 0.123 0.009 500— 1 155 0.35 0.65 0,55 0,05 0.917 3.1 ! 0.006 0.079 0.005 '

Teckenförklaring

N = antalet observationer oz = elasticiteten m a p kapitalinsatsen B = elasticiteten m a p sysselsättningen y = elasticiteten m a p arbetstiden

' L Lundberg, Kalkyler a = elasticiteten m a p befolkningstätheten av industrins bruttoin- Sa: standardavvikelsen för a

vesteringar 1971—1975. S,,= standardavvikelsen för y Svensk industri under 70- 50 = standardavvikelsen för o

taler. IUI. Stockholm M = multipla korrelationskoefficienten . 1971. X =totalproduktivitetens procentuella avvikelse från industrigenomsnittet

uppdelning i delperioder har därvid inte gjorts, utan skattningarna avser hela perioden 1966—73. Vidare har vid skattningarna här samma uppsättning dummyvariabler använts som tidigare blott med den skillnaden att bransch- variabeln uteslutits vid branschskattningarna och storleksvariabeln vid skatt- ningarna för de olika storleksgrupperna. I tabell 5 återges med undantag för koefficienterna för dummyvariablerna resultaten av de på så sätt utförda skattningarna samt antalet observationer. som varje skattning bygger på.

Dessutom redovisas i tabellen hur de olika branscherna och storleksklas- serna i fråga om totalproduktiviteten procentuellt avviker från industrin som helhet. Med totalproduktivitet menas då förädlingsvärdet per sysselsatt efter korrigering för verkningarna av de i ekvation (10) ingående förkla- ringsvariablerna. Detta betyder, när det gäller industrin i dess helhet, att totalproduktiviteten är lika med konstanten C i nämnda ekvation. Avvi- kelserna härifrån för de olika branscherna och storleksklasserna svarar i sin tur mot koefficienterna för respektive branschers och storleksklassers dummyvariabler. I enlighet härmed har de i tabell 5 angivna avvikelserna erhållits vid skattningen av ekvation (10) för industrin totalt avseende hela perioden 1966—73.

I tabell 5 finner man nu att elasticiteten med avseende på kapitalinten- siteten varierar en hel del mellan såväl branscherna som storleksgrupperna. Som framgår av standardavvikelserna är dock säkerheten här inte lika stor som för hela industrin, vilket har att göra med att antalet observationer vid de olika skattningarna minskat i samband med materialets uppdelning. Möjligen kan därför variationerna mellan grupperna till en del förklaras av osäkerheten i skattningarna, men sannolikt utgör de till största delen en återspegling av verkliga förhållanden. Värdet på kapitalelasticiteten be- stäms nämligen av produktionstekniken, och som teoretiskt går att visa är detta värde högre, ju kapitalintensivare företagen är. Detta är också en tendens som kan spåras i tabell 5. I sådana kapitalintensiva branscher som livsmedelsindustrin. massa- och pappersindustrin och den kemiska industrin är elasticiteten således högre än i industrin som helhet.

Som framgår av tabell 5 varierar likaså elasticiteten med avseende på befolkningstätheten väsentligt mellan de olika företagsgrupperna. Det all- männa intrycket av skattningarna här är dock liksom för industrin som helhet att de agglomerativa faktorerna verkar positivt på produktionen. Stan- dardavvikelsen är emellertid i vissa av skattningarna så stor att elasticiteten i fråga inte är signifikant skild från noll. När det gäller träindustriföretagen och företagen inom storleksklassen 50—199 anställda. har till och med enligt tabellen ett negativt värde på elasticiteten erhållits. Även om dessa skatt- ningar inte är signifikanta. kan det dock påpekas att det var just dessa båda företagsgrupper som enligt tabell 1 visade sig vara de mest glesbygds- betonade. Möjligen tyder detta på att de företag det här är fråga om inte tjänar något på att placera sig i tätortsområden och att de också har anpassat sig därefter.

Betraktar man sedan uppgifterna om totalproduktiviteten i tabell 5, finner man att en ökning sker vid varje övergång från en lägre till en högre stor- leksklass. Såsom totalproduktiviteten här är definierad innebär det att pro- duktionen per sysselsatt ökar med företagsstorleken enbart beroende på själ- va tillväxten hos företagen. Med andra ord tyder beräkningarna på att det

' Y Åberg, op cit.

existerar interna stordriftsfördelar i industrin och alltså inte blott externa sådana, dvs. inverkan genom agglomerativa faktorer. Beräkningarna visar att detta gäller inte blott för industrin totalt utan även mer eller mindre utpräglat för varje enskild bransch.

Enligt tabellen ökar totalproduktiviteten med omkring 2,7 procent i genomsnitt mellan storleksklasserna. När det gäller förädlingsvärdet per sys- selsatt är samma ökning, vilket går att utläsa ur tabell ], ungefar 10,5 procent. Följaktligen skulle omkring 25 procent av skillnaden i förädlingsvärdet per sysselsatt mellan storleksklasserna förklaras av stordriftsfördelar. Resten för- klaras huvudsakligen av skillnaden i kapitalintensiteten mellan storleks- klasserna.

De på så sätt påvisade Stordriftsfördelarna är med all säkerhet förklaringen till den kraftiga koncentrationstendens, som under senare år förelegat inom industrin. Att stordriftsfördelar förekommer är för övrigt något som också framkommit vid tidigare skattningar av produktionsfunktioner för indu- strin.] Detta gäller för skattningar utifrån såväl tidsserie- som tvärsnittsdata. Stordriftsfördelarna är dock betydligt mera framträdande i föreliggande un— dersökning än i andra jämförbara undersökningar. Förklaringen härtill är sannolikt att skattningarna här bygger på data som ärjämförelsevis kraftigt disaggregerade.

Vad gäller elasticitetsskattningarna kan vidare i tabell 5 konstateras att också elasticiteten med avseende på arbetstiden fluktuerar i rätt hög grad mellan industribranscherna. Detta kan i ännu större utsträckning än för de övriga elasticiteterna bero på att skattningarna är osäkra. Som framgår av tabellen är nämligen standardavvikelserna här särskilt stora och i all- mänhet betydligt större än vid skattningarna för hela industrin. Så är fallet beroende på att spridningen av arbetstidens längd inte är lika stor inom de enskilda branscherna som inom industrin totalt. Med andra ord har takten i arbetstidsförkortningens genomförande varit mera enhetlig mellan företag i samma bransch än mellan företag i olika branscher.

Variationerna i arbetstidselasticiteten mellan branscherna kan dock knap- past föras tillbaka helt på osäkerheten i skattningarna. utan sannolikt har de till en del också en reell bakgrund. De erhållna resultaten skulle då tyda på att det inte föreligger samma möjlighet i alla branscher att vid en arbetstidsförkortning reducera produktionsbortfallet genom ökad produk- tivitet. Detta skulle i sin tur kunna tänkas bero på att produktionens käns- lighet för en arbetstidsförkortning varierar med produktionstekniken och att denna teknik är olika i de olika branscherna.

En uppfattning om hur branscherna skiljer sig åt beträffande produk- tionstekniken kan man få genom de i tabell 5 angivna uppgifterna om to— talproduktiviteten. Eftersom denna produktivitet är uttryckt i värdetermer fordras för detta att produktpriserna i förhållande till produktionskostnaderna inte på något systematiskt sätt varierar mellan branscherna. Under sådana förhållanden kan totalproduktiviteten sägas återspegla produktionstekniken. om man med denna teknik menar företagens produktionskapacitet. sedan skillnaderna mellan företagen i fråga om kapital- och arbetskraftsinsatserna liksom de agglomerativa faktorerna eliminerats. Produktionstekniken är så- ledes i denna mening mera avancerad i en bransch med hög än ien bransch med låg totalproduktivitet. En förändring mellan branscherna betraktas här

——8 _4 O 4 8 X

Teckenförklaring 7 = elasticiteten m. a. p. arbetstiden X = totalproduktivitetens procentuella avvikelse från industrigenomsnittet

Diagram] Arbetstidse/asticitet och totalproduktivitet i olika branscher

tydligen på samma sätt som en förändring över tiden, i det att en ökning i totalproduktiviteten även i det senare fallet uppfattas som ett uttryck för teknisk utveckling. I tabell 5 kan man nu konstatera att det föreligger ett samband mellan branschernas totalproduktivitet, mått som avvikelsen från industrigenom- snittet, och deras arbetstidselasticitet. Sambandet åskådliggörs också i dia- gram ]. där totalproduktiviteten avsatts efter den vågräta axeln och ar- betstidselasticiteten efter den lodräta. Som man tydligt kan se i detta diagram är sambandet i fråga negativt, dvs. branscher med hög totalproduktivitet tenderar att ha låg arbetstidselasticitet och tvärtom. Detta skulle alltså betyda att det varit lättare att höja produktiviteten och på så sätt minska arbets- tidsförkortningens verkningar på produktionen, ju längre företagen kommit i den tekniska utvecklingen. Om denna slutsats är riktig, stöder resultatet här också den tidigare ställda hypotesen att arbetstidselasticiteten tenderar att vara lägre under en tidsperiod med snabb än under en tidsperiod med långsam teknisk utveckling.

När det gäller arbetstidselasticiteten ser man slutligen i tabell 5 att stor- leksgrupperna skiljer sig väsentligt från branscherna. Som synes är nämligen arbetstidselasticiteten vid storleksgrupperingen i stort sett konstant. Vis- serligen är även i detta fall standardavvikelsen relativt hög, men i allmänhet är den lägre än vid branschgrupperingen. Följaktligen kan skattningarna här sägas innebära att produktionens känslighet för förändringar i arbets- tidens längd är ungefär densamma oberoende av vilken företagsstorlek det är fråga om. Företagsstorleken tycks med andra ord inte bestämma sam- bandet mellan produktion och arbetstid på samma sätt som företagens branschtillhörighet.

8 Produktivitetsökningens komponenter

Att en arbetstidsförkortning. såsom undersökningen här visar, för med sig en ökad produktivitet beror på att effektiviteten hos kapitalet och/eller ar- betskraften höjs genom förkortningen. För att man då skall kunna få reda på hur mycket av produktivitetsökningen som faller på de olika produk- tionsfaktorerna, måste man känna till storleken på effektivitetshöjningen för dessa faktorer. För arbetskraftens del kan. som tidigare redogjorts för. denna kunskap ernås genom att man tar reda på hur långt ett företag vid en arbetstidsförkortning kan gå i sysselsättningsökning utan att produk- tiviteten sjunker. Ett sätt att göra detta på är att beräkna funktion (5). där elasticiteten g kan uppfattas som ett mått på nämnda sysselsättningsökning.

I föreliggande undersökning har emellertid funktion (5) inte beräknats direkt, utan i stället har med hjälp av regressionstekniken följande ekvation skattats:

(13)%=H+F A—å—+G%+a,p,+a,n,+...

+b,E,+b2 E2+...C,F|+C3F2 +...+€

Variablerna AL/L, AV/V och At/t svarar här i tur och ordning mot den relativa förändringen i sysselsättningen, förädlingsvärdet och arbetstiden, medan F och G är sysselsättningens elasticitet med avseende på föräd- lingsvärdet respektive arbetstiden. Konstanten H anger sysselsättningens relativa förändring. när förädlingsvärdet och arbetstiden är givna. I ekva- tionen ingår dessutom ett antal dummyvariabler D, . . ., E, . . . och F, . . .. som är desamma som i ekvation (10).

Bortsett från att ekvationen ovan innehåller variabler som är uttryckta . i relativa termer skiljer den sig från funktion (5) genom att den i stället i för produktiviteten har förädlingsvärdet som oberoende variabel. Ur ekva- tionen kan trots detta den sökta elasticiteten g erhållas. Man behöver då ( blott anta att produktiviteten kan mätas med hjälp av förädlingsvärdet per i arbetstimme. Betecknas detta värde med v', kan uppenbarligen AV/ V skri- . vas som Av'/v' +AL/L + At/t. vilket uttryck sedan kan insättas i ekvation ' (13). Man kommer därvid fram till ett uttryck som ärjämförbart med funk- tion (5) och som visar att likheten g = (F + G) /G gäller. Utifrån denna likhet är det alltså möjligt att beräkna elasticiteten g. sedan ekvation (13) skattats.

Ökningen av produktiviteten i samband med en arbetstidsförkortning är för varje procents förkortning lika med värdet på elasticiteten a) med ombytt tecken. På samma sätt anger enligt sin definition elasticiteten g med ombytt tecken storleken på arbetskraftens effektivitetsökning vid en arbetstidsför- kortning. Med denna tolkning av elasticiteterna kan, som tidigare i uttryck (7) visats, termen — ag uppfattas som den del av produktivitetsökningen ago.), : - är hänförlig till arbetskraften. Följaktligen kan denna del av pro- duktivitetsökningen beräknas när ekvationerna (10) och ( 13) skattats och värden på elasticiteterna er och g på så sätt erhållits. Den del av produk-

Tabell 6 Elasticiteter i sysselsättningsekvationen

Period N Bransch SF SG Storlek

1966—69

1969—73

1966—73

0.009 0.054

Livsmedels- 0 180 0,39 —0,59 —3,71 0,777 dryckesv ind. 0.026 0.242 Textil- o läder— 132 0,24 —0,33 —2,53 0.460 industri 0.047 0.225 Trävaru- 176 0,31 —0,66 —3.09 0.672 industri 0,029 0.178 Massa- o pappers— 288 0,39 —0,64 —4,77 0.590 ind, grafisk ind 0,037 0.146 Kem ind, gummi- 0 168 0,17 -0,32 —0,69 0.454 plastindustri 0.038 0,131 Jord— o sten— 80 0,05 —0.53 —2,18 0.548 industri 0.025 0.198 Järnverk o verk- 832 0.27 —0.30 —2.31 0.621 stadsindustri 0,012 0.071

0— 49 496 0.19 —0.44 ——2,28 0.450 0.020 0.090 50—199 152 0,20 —0,39 —I,54 0.512 0.036 0.163 200—499 284 0,36 —0,62 —3,66 0,739 0,022 0,17] 500— 924 0,32 —0,37 —2,95 0.676 0.012 0.083

Teckenförklaring

N = antalet observationer F = elasticiteten m a p förädlingsvärdet G = elasticiteten rn a p arbetstiden H = interceptet avseende sysselsättningsförändringar SF = standardavvikelsen för F Sg=standardavvikelsen för G M = multipla korrelationskoefficienten

tivitetsökningen som faller på kapitalet kan sedan i enlighet med uttryck (7) räknas fram som en restpost.

Även om ekvation (13) kanske således i första hand är av intresse för beräkning av elasticiteten g. betyder detta dock inte att ekvationen i sig själv saknar intresse. På grund härav återges i tabell 6 de skattningar som gjorts av ekvationen. Vid dessa skattningar har samma statistiska material använts som vid skattningarna av ekvation (10) och likaså har samma grup- pering av materialet gjorts. Att antalet observationer vid varje skattning trots detta enligt tabellen är lägre än tidigare förklaras av att variablerna

här till skillnad från fallet vid de tidigare skattningarna utgörs av relativa förändringar mellan de olika undersökningsåren.

I tabell 6 kan man nu till att börja med konstatera att sysselsättningens elasticitet med avseende på förädlingsvärdet genomgående är betydligt lägre än ett. Detta resultat, som inte kan sägas vara oväntat, tyder alltså på att en viss relativ ökning i förädlingsvärdet inte kräver en lika stor ökning i sysselsättningen. Att märka är att resultatet här inte påverkas av pris- förändringarna i förädlingsvärdet. eftersom dessa förändringar eliminerats genom den tidigare nämnda dummyvariabeltekniken. Vidare ser man i ta- bellen att storheten H, som anger den årliga förändringen i sysselsättningen vid givet förädlingsvärde och given arbetstid. vid samtliga skattningar är negativ. Detta förklaras av att företagen genom ökad kapitalinsats och genom införande av tekniska och organisatoriska förbättringar minskat sitt arbets- kraftsbehov.

Elasticiteten med avseende på arbetstiden är i sin tur enligt tabellen också negativ vid samtliga skattningar. Att döma av storleken på standardav- vikelserna är. när det gäller industrin som helhet, skattningarna relativt säkra. För branscherna och storleksgrupperna är standardavvikelserna där- emot tämligen stora och osäkerheten i skattningarna därmed också bety- dande. Osäkerheten är dock knappast så stor att det inte även här går att dra meningsfulla slutsatser av resultaten.

Enligt sin definition anger den här ifrågavarande elasticiteten hur mycket sysselsättningen behöver öka för att vid en arbetstidsförkortning oförändrad produktionsvolym skall bibehållas. Storleken på denna sysselsättningsökning beror på hur produktiviteten utvecklas i samband med förkortningen. Om produktiviteten höjs. innebär det att elasticiteten ligger mellan minus ett och noll, och ju större höjningen är, desto närmare noll ligger den. På så sätt är det alltså möjligt att tolka elasticiteten G i tabell 6 som ett mått på produktivitetens utveckling.

Att denna elasticitet erhållit negativa värden skulle följaktligen tyda på att den genomförda arbetstidsförkortningen lett till ökad produktivitet. Detta betyder att resultaten här står i överensstämmelse med de resultat, som erhölls vid skattningen av ekvation (10). Vid en jämförelse mellan dessa skattningar är emellertid att märka att elasticiteten G till skillnad från elas- ticiteten w(= y—l) påverkas av hur kapitalvolymen förändras vid en ar- betstidsförkortning. Detta beror på att nämnda produktionsfaktor inte ingår som förklaringsvariabel i ekvationen så som fallet är i ekvation (10). Någon exakt samvariation mellan skattningarna av de båda elasticiteterna är som följd härav inte att vänta.

Sedan elasticiteten g utifrån skattningarna i tabell 6 beräknats har i enlighet med uttryck (7) den genom arbetstidsförkortningen uppkomna produkti- vitetsökningen fördelats på de olika produktionsfaktorerna. Resultatet av denna fördelning liksom den ifrågavarande produktivitetsökningen redo- visas i tabell 7 såväl för hela industrin som för industribranscherna och storleksgrupperna. Uppgifterna om produktivitetsökningen, dvs. elasticite- ten för produktiviteten, har erhållits från skattningarna i tabellerna 3 och 5, varifrån den för beräkningarna nödvändiga kapitalelasticiteten också häm- tats.

I tabell 7 upptäcker man nu att den produktivitetsökning som ägt rum

Tabell 7 Kapitalets och arbetskraftens bidrag till produktivitetsökningen

Period A B C i Bransch B Storlek 1966-69 0.33 0.07 9.40 i 0.82 1969—73 0.48 0,05 0,53 : 0.90 1966—73 0,38 0,07 ,0.45 ' 0,84 Livsmedels- 0 0.43 0,17 30,60' 0,72 dryckesv incl. Textil- o läder- 0,26 0,03 0,29 0,90 industri Trävaru- 0.16 0,17 0,33 0,48 industri Massa- o pappers- 0.62 0.18 0,80 0,77 ind. grafisk ind. Kem ind. gummi- 0 0.45 0,08 0,53 0,83 plastindustri Jord— o sten— 0.05 0.21 0,26 0,19 industri Järnverk o verk- 0.68 0.01 0.69 0.98 stadsindustri

0419 0,37 0,10 0,47 0,79 50—199 0,39 0,10 0,49 0,79 200—499 0,39 0,15 0,54 0,72 500— 0,43 0,02 0.45 0.95

Teckenförklaring A = ag'= kapitalets bidrag till produktivitetsökningen

B = "012= arbetskraftens bidrag till produktivitetsökningen C = —w = produktivitetsökningen genom förkortningen

genom arbetstidsförkortningen till största delen verkar ha kommit från ka- pitalet. När det gäller hela industrin hänför sig således enligt tabellen drygt 80 procent av produktivitetsökningen till kapitalet, medan resten eller knappt 20 procent faller på arbetskraften. Med andra ord tycks det främst vara höjd effektivitet hos kapitalet i form av tekniska och organisatoriska för- bättringar som gjort att produktiviteten ökat. Någon större betydelse för produktivitetsökningen verkar däremot höjningen i arbetskraftens effek- tivitet genom ökat arbetstempo inte ha haft.

Ser man på de olika delperioderna, finner man att kapitalets bidrag till produktivitetsökningen var betydligt större under perioden 1969—73 än under perioden 1966—69. Bidraget var så mycket större under den förstnämnda perioden att mer än hela uppgången i produktivitetsökningen mellan pe- rioderna kom att falla på kapitalet. Detta kan sägas bekräfta den tidigare framförda tanken att det under perioden 1969—73 var åtgärder från företagens sida. föranledda av konjunkturnedgången, som åstadkom den då kraftiga ökningen av produktiviteten. Att bidraget från arbetskraften minskade något mellan perioderna kan i sin tur möjligen ses som ett tecken på att det vid en arbetstidsförkortning är svårare att via arbetstempot höja produk-

tiviteten, ju kortare arbetstiden är i utgångsläget. Det skulle med andra ord främst vara på arbetskraftssidan som begränsningarna uppträder för en successiv höjning av produktiviteten vid fortgående arbetstidsförkortningar.

Beräkningarna i tabell 7 ger vidare vid handen att bidragens storlek till produktivitetsökningen varierar i hög grad mellan de olika industribran- scherna. I verkstadsindustrin t. ex. svarar kapitalets effektivitetshöjning för nästan hela den ökning i produktiviteten, som ägt rum i samband med arbetstidsförkortningen. Ett lågt bidrag från kapitalet uppvisar däremot jord- och stenindustrin, där arbetskraften till och med bidragit mera till produk- tivitetsökningen än kapitalet. Dessa skillnader mellan branscherna förklaras antagligen till största delen av att branscherna är olika i fråga om produk- tionstekniken. När det gäller de olika storleksklasserna är bidragen däremot enligt tabellen mera stabila. Dock tycks kapitalets betydelse för produk- tivitetsökningen ha varit inte oväsentligt större i de största företagen än i övriga företag.

9 Sammanfattning

I föreliggande studie har ett försök gjorts att statistiskt beräkna hur ar- betstidsförkortningen från 45 till 40 timmar per vecka verkat på produktionen inom industrin (exkl. gruvor). Därvid har antagits att det för varje företag föreligger ett samband mellan produktionen per sysselsatt och arbetstiden och att elasticiteten med avseende på arbetstiden i detta samband anger de sökta verkningarna. I sambandet antas dessutom kapitalintensiteten ingå som förklaringsfaktor vid sidan av arbetstiden liksom befolkningstätheten i den region, där företaget är beläget. Detta betyder att elasticiteten med avseende på arbetstiden anger arbetstidsförkortningens verkningar efter det hänsyn tagits till effekten av dessa båda faktorer.

Med hjälp av vanlig regressionsteknik har detta produktionssamband skat- tats utifrån tvärsnittsdata med ett urval av enskilda företag som observa- tionsenheter. I undersökningen ingår observationer för olika år under pe- rioden 1966—73, dvs. den period under vilken arbetstidsförkortningen genomfördes. Vid regressionsskattningarna har dessa olika observationer gjortsjämförbara med varandra medelst dummyvariabelteknik. Med samma teknik har för övrigt också hänsyn tagits till skillnader i produktionssam- bandet mellan företag av olika branschtillhörighet och storleksklass.

Produktionssambandet har skattats såväl för hela förkortningsperioden som för de båda delperioderna 1966—69 och 1969—73. vilka omfattar för- kortningsetapperna till 42,5 respektive 40 timmar per vecka. Vid skattning- arna har dessutom med avseende på hela det statistiska materialet en grup- pering efter bransch och företagsstorlek gjorts. Att döma av standardav- vikelserna kan i samtliga dessa fall säkerheten i skattningarna sägas vara tillfredsställande, vilket gäller även om standardavvikelserna i vissa av grup- peringarna inte är helt obetydliga.

När det gäller förkortningsperioden i sin helhet har skattningarna av elas- . ticiteten med avseende på arbetstiden gett ett värde på 0,55 för industrin totalt. Eftersom förkortningen av den ordinarie arbetstiden då uppgick till 11,1 procent, skulle alltså förkortningen totalt ha förorsakat ett produk-

tionsbortfall per sysselsatt på 6,1 procent. Detta resultat innebär samtidigt att produktiviteten, dvs. produktionen per arbetstimme, ökade med 0,45 procent för varje procents förkortning av arbetstiden. Under hela förkort- ningsperioden steg således inom industrin som helhet produktiviteten med 5,0 procent på grund av arbetstidsförkortningen. Om man så vill kan detta också uttryckas så att utrymmet för en reallöneökning på 12,5 procent som kompensation för förkortningen från 45 till 40 timmar per vecka till 40 procent skapats av förkortningen själv.

Den här erhållna arbetstidselasticiteten är lägre än den som beräknades gälla för industrin i samband med införandet av 45-timmarsveckan i slutet av 1950-talet. Mot 0.55 uppmättes elasticiteten då till 0,70. Att märka är emellertid att de båda förkortningstillfällena skiljer sig från varandra i fråga om den tekniska utvecklingen, sådan denna kommer till uttryck i teknik- faktorn. Under åren kring 1970 uppgick nämligen denna faktor till omkring 5 procent, medan den tio år tidigare stannade vid drygt 3 procent. Det verkar således som om det är lättare att motverka en arbetstidsförkortning genom ökad produktivitet under en period med snabb än under en period med långsam teknisk utveckling.

Ser man till de olika delperioderna har för perioden 1966—69 arbetstids- elasticiteten beräknats till 0,60 och för perioden 1969—73 till 0,47. Under den första perioden minskade den ordinarie arbetstiden med 5,5 procent" och följaktligen uppgick då produktionsbortfallet genom förkortningen till 3,3 procent. Motsvarande arbetstidsminskning under den andra perioden var 5,9 procent, varför förkortningen då kostade 2,8 procent i bortfallen produktion. Enligt beräkningarna här skulle alltså ett större produktions- bortfall ha förelegat vid den första förkortningsetappen än vid den andra. Detta kan synas egendomligt med tanke på skillnaden mellan förkortnings- etapperna i fråga om arbetstidens längd i utgångsläget. Emellertid är för- klaringen med all sannolikhet att effekten av en arbetstidsförkortning till en del bestäms av konjunkturutvecklingen och att denna utveckling var olika under de olika perioderna.

Vid grupperingen efter företagsstorlek visar det sig att ingen speciell ten- dens för arbetstidselasticiteten föreligger, utan känsligheten för arbetstids- förändringar tycks vara ungefär densamma oavsett företagens storlek. Där- emot varierar elasticiteten i fråga betydligt mellan de olika branscherna, vilket antagligen beror på att branscherna är olika i produktionstekniskt avseende. Ett samband som man här klart kan skönja är att branscher med hög totalproduktivitet tenderar att ha låg arbetstidselasticitet och tvärtom. Då en hög totalproduktivitet förmodligen vittnar om en avancerad pro- duktionsteknik, skulle nämnda samband kunna tydas så att arbetstidsför- kortningens effekt på produktionen varit lättare att motverka, ju längre företagen kommit i den tekniska utvecklingen. Resultatet här skulle då också stödja den ovan anförda hypotesen att arbetstidselasticiteten varierar över tiden beroende på hur snabbt den tekniska utvecklingen avancerar.

Att produktiviteten ökat genom arbetstidsförkortningen kan ha berott dels på att kapitalets effektiVitet höjts genom åtgärder från företagens sida. dels på att de anställda ökat sitt arbetstempo. Hur mycket av produkti- vitetsökningen som på så sätt är att hänföra till de båda produktionsfak- torerna, har i föreliggande studie också undersökts. För industrin som helhet

visar det sig därvid att drygt 80 procent av produktivitetsökningen faller på kapitalet, medan resten eller knappt 20 procent hänför sig till arbetskraften.

Mellan de båda förkortningsetapperna varierar emellertid produktions- faktorernas andelar av produktivitetsökningen väsentligt. Liksom pro- duktivitetsökningen i sig själv steg således kapitalets andel i hög grad mellan den första och den andra förkortningsperioden. Uppenbarligen kan detta ses som en bekräftelse på att det som följd av företagens reaktioner föreligger ett samband mellan arbetstidsförkortningens effekter och konjunkturutveck- lingen. Likaså varierar bidragen till produktivitetsökningen från de olika produktionsfaktorerna starkt mellan branscherna. Bidragen är däremot mera stabila när man ser till de olika storleksklasserna. Ett undantag här utgör dock de största företagen. där kapitalets bidrag till produktivitetstillväxten är betydligt större än i övriga företag.

Bilaga 2 Skiftarbete och servicemöjligheter — service- och samvaromöjligheter un- der en hel skiftcykel

Av Lise-Lotte Reiter

1 Inledning

1. 1 Bakgrund

Detta projekt har initierats och finansierats av delegationen för arbetstids- frågor och utförts vid Institutionen för Kulturgeografr och Ekonomisk Geo- grafi vid Lunds universitet. Denna rapport är en sammanfattning av de båda rapporterna ”Skiftarbete och servicemöjligheter". Del I av Lars-Eric Holmgren och Lise-Lotte Reiter. projektledare: Reinhold Castensson. och "Skiftarbete och servicemöjligheter". Del II av Lise-Lotte Reiter, projekt- ledare: Reinhold Castensson. Båda finns publicerade vid ovannämnda in- stitution.

Projektet avser att studera de skiftarbetandes möjligheter att utnyttja ett lokalt och regionalt serviceutbud samt de skiftarbetandes möjligheter till samvaro med individer, som arbetar skift och dagtid. Dataunderlaget be- träffande serviceutbudet har hämtats från två olika miljöer, Mölndals och Varbergs kommun. Datamaterialet rörande de skiftarbetande har hämtats från de båda cellulosaindustrierna Papyrus AB i Mölndal och Värö Bruk i Väröbacka.

Den analyserade tiden omfattar en hel skiftcykel. För en skiftarbetande varierar arbetstiderna under veckodagarna och skiftcykeln utgör den period, som åtgår för att en skiftarbetande skall ha fått lika många typer av skift fördelade på lika veckodagar. tex från det den skiftarbetande arbetade för- middagsskift en måndag till dess förmiddagsskiftet återigen infaller på en måndag. Tillgängligheten till serviceunder en enda veckodag. kan anses vara tillräcklig vid studium av dagligvaruservice, där efterfråge- och ut- budsbilden tidsmässigt är tämligen likartad, oavsett vilken vardag som stu- deras. Däremot framträder bristerna när denna enda vardag skall ge en bild av tillgängligheten hos t ex kulturutbud och fritidsanläggningar. Speciellt när det gäller deltagande i verksamheter. som kräver regelbunden, upprepad närvaro under en lång tidsperiod, ger tillgängligheten för en enda dag en ofullständig bild av individens möjligheter att meningsfullt delta i verk-

172

samheten. Exempel på detta är den skiftarbetandes möjligheter att delta i kvällskurser. Individernas möjlighet att kompensera sig eller att delegera vissa ärenden till andra individer framkommer inte vid studium av till- gängligheten under en enda dag.

Även när beskrivningen avser samvaro mellan människor tillhörande samma hushåll eller vänkrets måste en längre tidsperiod studeras.

Genom att välja en längre tidsperiod, skiftcykeln, erhålls en mer realistisk uppfattning om service- och samvaromöjligheterna sett ur individens syn- punkt. Det är således möjligt att, för olika skiftschema, avgöra vilka delar av skiftcykeln som kan te sig problematiska, när det gäller serviceförsörjning och möjligheter till umgänge med andra. Samtidigt kan vissa möjligheter till att lösa de tidskonflikter som uppstår, tas fram i ljuset.

1.2 Sy/te

Syftet med denna studie är att ge en bild av relationen arbetstid — ser- vicetillgånglighet och arbetstid — samvaromöjlighet på en individnära nivå och under en längre tidsperiod. Som nämnts tidigare motsvarar tidsperioden de skiftarbetandes skiftcykel.

Följande frågeställningar har ställts upp:

1. Vilka möjligheter har skiftarbetande jämfört med dagtidsarbetande att, under en ski/icykel, nå och utnyttja befintlig offentlig, kommersiell och kulturell service?

2. Vilka möjligheter har en skiftarbetande att, under en skiftcykel, umgås med individer med samma eller annan arbetstidsförläggning än den skif- tarbetande?

3. Hur förändras de skiftarbetandes service- och samvaromöjligheter, under en skiftcykel, vid en förkortning av arbetstiden till sex timmar per dag?

1.3 Metod

Metoden är en tidsgeografisk beskrivning av de skiftarbetandes situation. Den relateras till en motsvarande beskrivning av servicesektorns tidsutbud. En förutsättning för att relationen serviceutbud — servicenyttjare skall funge- ra harmoniskt är att det råder tidsmässig överensstämmelse dem emellan. Genom att beräkna de undersökta gruppernas tidsresurser och relatera dessa till en fysisk struktur är det möjligt att bestämma konfiiktpunkter och bri- stande överensstämmelser.

För att kunna utsträcka tidsperioden till att gälla en hel skiftcykel har principerna för konstruktionen av skiftschema och de skiftarbetandes ar- betstider, bytestider och ledighetsperioder studerats ingående.

Ett antal servicefunktioner har utvalts och deras läge, öppethållande och speciella drag har beskrivits.

Från arbetsplatserna har insamlats uppgifter om de anställdas antal, deras arbetstider och bostadslägen.

Utifrån dessa uppgifter har de anställdas arbetstider jämförts med ser-

vicens öppethållande i ett antal representativa bostadslägen. På grundval av denna jämförelse har de olika skiftlagens möjligheter att utnyttja sin lokala service beräknats.

1.4 Tidsgeografiska mode/len

, Tidsgeografi är ett speciellt sätt att beskriva och analysera händelser och » förlopp. Tiden utgör en begränsad resurs för såväl individen som för en hel befolkning. En befolkning med given storlek har under ett fixerat tids- intervall en bestämd tidskvantitet till sitt förfogande. Denna ger en ram för verksamheternas omfattning och fördelning över befolkningen och sam- ma resonemang kan tillämpas för varje enskild individ. Produktion. kon- sumtion och andra sysslor måste passas in i den ram som bildas av den inom befolkningen totalt tillgängliga tidsinkomsten. Varje ekonomiskt sy- stem med alla dess beståndsdelar av teknik och politik kan därför i princip alltid projiceras på befolkningens tidsanvändning.

Givet i utgångsläget är en befolkning och ett tidsintervall. Den tillgängliga tiden skall fördelas på olika verksamheter. Dessa kan ha sin upprinnelse i individernas behov eller önskningar eller vara orsakade av kollektiva arr- angemang i samhället och avhängiga den ekonomiska och teknologiska ni- vån. Tidsanvändningen för olika verksamheter är emellertid inte oberoende av varandra utan konstituerar ett system, där en verksamhet logiskt betingar en annan. Det är därför berättigat att tala om ett verksamhetssystem. Verk- samheterna kan grupperas på många sätt beroende på analysens syfte. Ett exempel på indelning av verksamheterna är:

Kl 24

20 16

12

500 Antal individer 1000

F igur /. I Tidstn/äggning- en. en be/o/knings produk— tion (arbete) och konsum- tion (utbildning).

— produktionsverksamheter, exempelvis förvärvsarbete — konsumtionsverksamheter, exempelvis utbildning — fysiologiska verksamheter, exempelvis sömn.

Dessa verksamheter skall fördelas över befolkningen så att inte någon individ samtidigt utför mer än en verksamhet och så att en individs dygn packas med exakt 24 timmars verksamhet.

Som tidigare nämnts är verksamheterna inte oberoende av varandra utan en verksamhet betingar logiskt en annan. Detta gäller inte bara tidsanvänd- ningen utan även kvantitativt. Ökar antalet individer som vill studera (kon- sumtionsverksamhet) så leder detta till att utbudet av utbildning (produk- tionsverksamhet) också måste öka. Ett annat exempel är att om alla nu hemmagående kvinnor vill ut och förvärvsarbeta så måste även daghemmens antal öka. En ökning i en produktionsverksamhet måste motsvaras av en ökning i en konsumtionsverksamhet om systemet skall fungera.

Tidsanvändningen ger en reell beskrivning av ett samhälle först när verk- samheternas fördelning över individerna avslöjas.

Utöver de villkor som gäller för den enskilde individen kommer sam- ordning med övriga grupper i samhället. Individen är inåt kopplad till sin primärgrupp, exempelvis familjen. utåt till olika individer och grupper utan- . för. Hur man lägger arbetstiderna har djupgående effekter för samvaron främst inom familjen.

Individen beskrivs som en enhet i ständig rörelse och den väg som han , tecknar i tiden kallas individbana. Så länge individen inte rör sig i det geo- - grafiska rummet blir individbanan parallell med tidsaxeln. En förliyttning , avtecknar sig i att banan böjer av från tidsaxelns riktning och dess lutning , ökar med hastigheten. Individbanan måste självfallet vara sammanhängande och entydigt definierad vid varje tidpunkt. En person kan till exempel inte vara på två platser samtidigt eller upphöra att existera mellan två tidpunkter.

Det tidsgeografiska betraktelsesättet innebär att individens omgivning ock- så måste beskrivas i tidrumstermer. Arbetsplatser. varuhus, postkontor och dylikt måste bestämmas, förutom till sitt läge i det geografiska rummet, med tidskoordinater beskrivande öppethållande eller arbetstider. I figur 1.2 åskådliggörs öppethållandet och arbetstider med en stapel. Stapelns längd motsvarar öppethållandetiderna.

Beroende på valet av rumslig skala och tidsperspektiv kan lokaler eller områden avgränsas inom vilka rörelser i rumsled kan försummas. För att betona att det inte enbart är dessa lokalers geografiska läge som registreras, betecknas de i fortsättningen med begreppet station.

Figur 1.2 visar en fiktiv omgivningsstruktur där stationerna ligger samlade i olika typgrupper, som arbetsplatser. skolor, m m. Det verkliga avståndet mellan dem framgår inte i figuren men däremot är öppethållandet eller tillgängligheten i tiden registrerad utefter tidsaxeln. Samordningen mellan vuxen och barn samt kopplingen modern och verksamhetsknippet på ar- betsplatsen är framträdande drag i denna figur.

Olika hushållsmedlemmars dygnsprogram är upphängd i ett antal fixtider, vilka de inte har någon möjlighet att ändra. De är alla styrda och bestämda av skilda sinsemellan oberoende organisationer. Dygnsprogrammens genom- förande innebär bildlikt att kryssa mellan bestämda lägen i tidsrummet.

O>OZ>ZS.| . i .

(CXmZmXOrb.

'.

_AOZAOI . .

!. _ZDCmHE

wgCXIcw 111111

Fonvxnvs— ARBETE

SKOLOR

1.3 PB VH m.m .....” Hu

KURS MOTION NÖJE

ningssiruktur. Figur I..? Fiktiv outgiv-

___2225______________________________

BOSTAD KOLL.

TRAFIK TURTÅTHET

Figur I . 3 Dmnsprogram för ett 4-persons hushåll. Gemensam vakenlid i bo- staden är markerad i hög- ra delfigrtrcn. (K alla: El- legård — Hägerstrand — Lenniorp. [975 och Lenn- lorp. 1975 . )

ARBETE UTBILD. BOSTAD DAG-/FRI- SKOLA 1 2 3 4 TlDSHEM

Individbanorna är i många fall så hån länkade till varandra att nästan varje förändring sprider sig och får effekter i en stor del av individsystemet. I figuren framgår vidare vilken liten del — tidsmässigt sett — som förflytt- ningarna upptar och mest påtagligt är hur de dirigeras av fixtider, kopplingar och öppethållande.

1.5 Studiens uppläggning

Undersökningspopulationen är de skiftarbetande vid Värö Bruk och Papyrus AB. Värö Bruk i Varbergs kommun är exempel på en skiftarbetsplats i en kommun med stor yta och ett spritt serviceutbud. Papyrus AB, däremot, i Mölndals kommun är ett exempel på en skiftarbetsplats i en serviceintensiv, storstadsnära kommun. där boende och service är mycket tätare. Från dessa arbetsplatser har uppgifter hämtats om arbetstider och arbetstidsorganisa- tionen i fråga om fördelning av personal på dagtid, två- och treskift.

I reSpektive kommun har ett urval av service gjorts. för vilka läge i kom- munen, öppethållandetider och eventuella speciella karaktärsdrag studerats.

Med detta underlagsmateriel som grund, har Varbergs och Mölndals tät- orter tagits till utgångspunkt för en studie av olika skiftlags service— och samvaromöjligheter.

Studien har delats upp i tre analyser. I den första analysen (Kap 3) har en jämförelse gjorts mellan arbetstiderna för ett visst skiftlag, arbetstiderna för en dagtidsarbetande och servicefunktionernas öppethållandetider i två bostadslägen. Jämförelsen har avsett två skiftcyklar på fem respektive tolv veckor. Med detta som underlag, har därefter skiftlagets möjligheter att under skiftcykeln kunna utnyttja sin lokala service jämförts med den dag- tidsarbetandes möjligheter. I den andra analysen (Kap 4) har ett visst skiftlags samvaromöjligheter med andra individer undersökts. Undersökningen har avsett samma tidsperiod som i analysen av servicemöjligheterna. Det stu- derade skiftlaget har relaterats till alla individer med samma eller annan arbetstidsförläggning. Samtliga arbetstider. som förekommer vid de båda arbetsplatserna, har tagits med. Genom att undersöka när skiftlagets och övriga individers disponibla tider sammanfaller. har samvaromöjligheterna

kunnat beräknas. I den tredje analysen (Kap 6) slutligen diskuteras med utgångspunkt från de båda föregående analyserna, effekterna av en fortsatt arbetstidsförkortning på service- och samvaromöjligheterna.

Det bör påpekas att studien helt och hållet grundar sig på de service- förhållanden. som råder i Varberg och Mölndal, och de skiftschema. som tillämpas vid Värö Bruk och Papyrus AB. och får därför inte betraktas som något allmänt giltigt. Frågeställningarna och metoden i undersökningen är emellertid generella.

2 Skiftarbetstidens utläggning

2.1 Konstruktion av skiftschema — allmänt

Syftet med detta kapitel är att visa de grundläggande principerna för kon- struktion av skiftscheman. Kapitlet syftar också till att förklara varför de senare analyserade skiftcyklarna har olika längd.

2.1.1 Allmänna principer.

I kontinuerligt treskiftarbete är alltid tre skiftlag per dygn i arbete under veckans alla dagar. Skiften är normalt åtta timmar långa med byten kl 06.00, 14.00 och 22.00. Ofta delas eftermiddagsskiftet under söndag (även lördag förekommer) i två lika delar som läggs till respektive förmiddags- och natt- skift. Dygnet kommer då att täckas av två tolvtimmarsskift med byte kl 06.00 och kl 18.00. (Den senare metoden tillämpas vid Värö Bruk.) Hu- vudsaken är att de tre, och två. skiften tillsammans täcker dygnets 24 timmar. Några definitioner:

Skiftcyke/ = den tid som åtgår för att varje skiftlag skall ha fått lika många typer av skift fördelade på lika veckodagar. Efter en skiftcykel är man tillbaka till utgångspunkten igen. Den kortast tänkbara skiftcykeln har lika många veckor som antal skiftlag.

Grunda/tema = visar utläggningen av de olika skiften under veckans dagar. Det måste bestå av minst lika många veckor som antalet skiftlag.

Ski/ischemi: = visar driftens tidsutläggning. Skiftschemat är hopfogat av ett eller flera grundscheman.

Tolvtimmarsski/t = de skift som ofta förekommer på söndagar. Då förlängs förmiddags- och nattskiften till tolv timmar och det skiftlag som skulle haft eftermiddagsskiftet blir ledigt. Vanligtvis markeras dessa tolvtimmars- skift med stor bokstav. Det finns fabriker som tillämpar dessa skift både lördag och söndag. Man ökar genom denna koncentration av arbetstiden motsvarande fritid under dessa dygn.

Beteckningar f = förmiddagsskift e = eftermiddagsskift n = nattskift

= tolvtimmarsskift, kl 06.00—18.00 = tolvtimmarsskift, kl 18.00—06.00 = friskift (i scheman)

z-n

2.1.2 Konstruktionsprinciper

Den kortaste skiftcykel man kan välja för fyra skiftlag är fyra veckor, varför grundschemat minst måste omfatta en fyraveckorsperiod. Uppställningen för ett grundschema kommer då att se ut på följande sätt:

Två villkor måste uppfyllas. Varje veckodag, lodrätt räknat. skall i valfri ordning innehålla:

— ett förmiddagsskift — ett eftermiddagsskift — ett nattskift

— ett friskift samt — att fritiden mellan de olika skiften är rimligt lång. , Schemat kan endera läsas som veckoföljden för skiftlag I (vänstra sidan) 1

eller som respektive skiftlags veckoschema under första veckan(högra sidan). Motsvarande skiftschema blir:

Löpande vecko/öljd —

Lagl 12341234123——— LagII 234123412——-— LagIII 34123412——— LagIV 4123412———

Skiftschemat består av grundschemats veckor. Samma nummer som till- hör de olika veckorna i grundschemat återkommer i den löpande vecko- följden för de olika skiftlagen. Efter fyra veckors förlopp kommer på nytt vecka 1, 2, 3 och 4 osv.

För att skiftschemat skall fungera måste varje vecka i veckoföljden (dvs varje lodrät rad) innehålla en av vardera grundschemats veckor (dvs i upp- ställningen motsvarande veckonummer). Den inbördes ordningen mellan dessa växlar regelbundet. Så kommer tex löpande vecka nr 6 att innehålla grundschemats olika veckor i följden 2, 3, 4 och 1 medan vecka nr 7 får följden 3, 4. 1 och 2 osv.

Man kan konstruera skiftscheman med längre cykler än fyra veckor. För fyra skiftlag kan man generellt skriva skiftcykel i veckor = n ' 4 där n är ett valfritt helt positivt tal. Önskar man ett schema uppbyggt av ett visst antal skift i följd, måste n väljas lika stort. För tre förmiddagsskift, tre eftermiddagsskift och tre nattskift måste således n vara = 3 om schemat skall gå ihop. Skiftcykeln måste därför bli 3 ' 4 = 12 veckor.

Man måste använda lika många grundscheman som talvärdet på n anger. I detta fall erfordras således tre stycken grundscheman.

Grundscheman

Observera ordningsföljden för de tre grundschemornas veckor. Man fyller i grundschemorna efter varandra i den ordning som veckoföljden anger. Sammanställes dessa grundscheman till motsvarande skiftschema får

man:

Lag] 1234567891011121234——— Lag 11 4 5 6 7 8 910111212 3 4 5 6——— Lag Ill 7 8 9101112 1 2 3 4 5 6 7 8 9——— LagIV 101112 1 2 3 4 5 6 7 8 91011———

Efter tolv veckor har som synes skiftcykeln genomlöpts och man är tillbaka till utgångspunkten. lag I får vecka 1, lag 11 får vecka 3 osv.

2.2 Skift/ag och arbetstider

De undersökta arbetsplatserna är Värö Bruk i Varbergs kommun och Papyrus AB i Mölndals kommun.

Vätö Bruk är ett skogskombinat bestående av en sulfatmassafabrik och ett sågverk. Anläggningen är belägen på södra Väröhalvön, vid Lahall 15 km norr om Varberg.

Bruket är producentkooperativt ägt av Södra Sveriges Skogsägares För- bund, med 43 000 medlemmar. Investeringskostnaderna belöpte sig till 485 mkr och finansieringen skedde med medlemsinlåning och industrikrediter. Invigningen skedde 1972.

Skogsavfallet från sågverket används vid tillverkningen av pappersmassa. Den årliga tillverkningen av massa uppgår till 300000 ton.

Antalet kollektivanställda 1975, fördelade på arbetstidsform och kön, framgår av följande tabell.

SOU l976:34 3-skift 2-skift Dagtid Deltid S:a Män 179 71 130 — 380 Kvinnor 10 — 16 10 36 Summa 189 71 146 10 416

Papyrus AB är ett pappersbruk beläget i centrala Mölndal. Nuvarande företaget Papyrus AB grundades 1895.

Bruket baserar sin tillverkning på sulfatmassa från bl a Vätö Bruk och på egen slipmassetillverkning. Produktionen är uppdelad på papper, kartong och slipmassa. 1974 uppgick produktionen till 41 800 ton papper, 62 000 ton kartong och 56000 ton slipmassa.

Antalet anställda var 1974 886 personer, 114 tjänstemän och 742 arbetare, vilket i föreliggande undersökning modifieras till 685 arbetare, enligt upp- gifter från oktober 1975.

Antalet kollektivanställda, oktober 1975. fördelade på kön och skiftformer:

3-skift 2-skift Dagtid Deltid S:a

Män 292 66 175 35 568 Kvinnor 30 14 51 22 117

Summa 322 80 226 57 685

Arbetstidsorganisationen vid Vär-ö Bruk: Dagtidsarbetet pågår mellan kl 07.00 och 16.00 måndag till fredag. Två halvtimmes matpauser ligger kl 09.00—09.30 och kl 12.00—12.30.

Tvåskiftarbetet pågår mellan kl 06.00 och 14.00 och kl 14.00 och 22.00. Treskiftarbetet är organiserat med fem skiftlag som har 35—40 arbetare i vardera. Bytestiderna är, på vardagar, kl 06.00, 14.00 och 22.00. Lör- och söndagar är två tolvtimmarsskift igång. Det ena skiftet arbeter kl 06.00—18.00 och det andra kl 18.00—06.00. Det kontinuerliga treskiftet löper över hela året, utan uppehåll ens för storhelger. Arbetstidsorganisationen vid Papyrus A B: Dagtidsarbete bedrivs från mån- dag till fredag mellan kl 07.00 och 15.30 med matpaus kl 12.00 till 12.30. Tvåskiftarbetet går, som på Värö Bruk, mellan kl 06.00 och 14.00 och kl 14.00 och 22.00.

Treskiftet är kontinuerligt och organiserat på fyra skiftlag med 65-75 ar- betare i varje lag. Bytestiderna är kl 05.42, 13.42 och 21.42. Till skillnad från Värö Bruk gör Papyrus AB uppehåll i driften för de större helgerna. såsom jul, påsk, pingst och midsommar.

2.3 Uppbyggnaden av befintliga skiftschema/ör Värö Bruk och Papyrus AB

Med utgångspunkt från avsnitt 2.1 och 2.2 har ett grundschema utarbetats för de skiftarbetande vid Värö Bruk och Papyrus AB.

I Värö Bruk är treskiftarbetet organiserat med fem skiftlag. Bytestiderna är kl 06.00, 14.00 och 22.00. Under lör- och söndagar har eftermiddagsskiftet delats i två delar och förmiddags- respektive nattskiftet har förlängts med fyra timmar vardera, dvs tolvtimmarsskift. Eftermiddagsskiftet har blivit ledigt.

Vid konstruktion av grundschema har följande beteckningar använts:

f = förmiddagsskift, kl 06.00—14.00 e = eftermiddagsskift, kl 14.00—22.00 n = nattskift, kl 22.00—06.00 F = tolvtimmarsskift, kl 06.00—18.00 N : tolvtimmarsskift, kl 18.00—06.00 — = friskift

Enligt principerna för konstruktion av skiftschema måste ett grundschema för fem skiftlag omfatta en femveckorsperiod. Grundschemat vid Värö Bruk har fått följande utseende:

vecka

1

2 nnnnn- 3 fffffN 4

5

Karakteristiskt för Värö Bruks grundschema är att "F" (tolvtimmarsskift. kl 06.00—18.00) alltid föregås av en ledighetsperiod och att ”N” (tolvtim- marsskift, kl 18.00—06.00) alltid föregås av ett förmiddagspass. Detta har till viss del kommit att påverka redovisningssättet i samvaroanalysen.

Skiftschemat har fått följande utseende:

LagI 12345 12345 ——— LagII 23451 23451 —-— LagIII 34512 34512 ——— LagIV 45123 45123 ——— LagV 51234 51234 ———

Den kortast möjliga skiftcykeln är fem veckor eftersom man då är tillbaka till utgångspunkten igen.

Vid Papyrus AB finns fyra skiftlag som arbetar tre lika skift i följd, dvs tre förmiddagsskift, tre eftermiddagsskift . . . . Driften är kontinuerlig och uppehåll görs bara vid de längre helgerna typ jul och påsk. Skiftbyte sker kl 06.00, 14.00 och 22.00

Grundschema har följande beteckningar:

SOL1197634 f = förmiddagsskift, kl 06.00—14.00 e = eftermiddagsskift, kl 14.00—22.00 n = nattskift, kl 22.00—06.00 — = friskift

Skiftcykeln blir 3 lika skift x 4 veckor. dvs. 12 veckor. Dessutom erfordras tre grundscheman för konstruktion av skiftschemat.

vecka vecka

mtb: m I 5 :| :!

Efter tolv veckor har skiftcykeln genomlöpts. Detta är den kortast möjliga redovisningsperioden som kan väljas. Först efter tolv veckor är skiftlaget tillbaka till utgångsläget. Laget har då arbetet lika många gånger av varje skifttyp fördelade på lika veckodagar.

Skiftschemat har fått följande utseende:

LagI 1234567891011121234——— LagII 456789101112123456——— LagIII 789101112123456789———— LagIV 1011121234567891011———

Mot bakgrund av beräkningarna i detta avsnitt har olika långa redovis- ningsperioder valts för de båda arbetsplatserna: fem veckor för Värö Bruk och tolv veckor för Papyrus AB.

2.4 Bytestider och ledighetsperioder

De skiftarbetande har, förutom semesterledighet, två andra typer av ledighet. Det första är ledighet vid skiftbyte och det andra är kompensationsledighet på grund av grundschemats konstruktion.

Vid schemakonstruktion måste man bl a tänka på att få en rimlig fritid mellan skiften. Fritiden mellan skiften varierar i längd beroende på hur de olika skiften följer på varandra. Ett nattskift, som följes av ett förmid- dagsskift betyder i verkligheten 16 timmars oavbrutet arbete. Nedanstående uppställning illustrerar möjliga skiftbytestider. Den lodräta raden anger skif- tet före och den vågräta det påföljande skiftet. I motsvarande ruta står det antal timmar, som skiljer skiften åt.

i 1 |

SOU l976:34 Till Ski ft: f e n f Från e n

Ovanstående uppställning ger en exakt bild av hur det förhåller sig med skiftbytestiderna vid Papyrus AB. Vid Värö Bruk tillämpar man en annan typ av skiftschema och får därigenom andra bytestider. Under veckans fem dagar arbetar de anställda i samma skiftlag och byter skiftlag till måndagen veckan därpå. Dessutom arbetar de med jämna mellanrum under lör- och söndagar i två tolvtimmarsskift.

Bytestiderna vid Värö Bruk illustreras av nedanstående tablå:

Från Till Timmar

12-timmarsskift, kl 06.00—18.00 Eftermiddagsskift 20 Eftermiddagsskift Nattskift 72 Nattskift Förmiddagsskift 48 Förmiddagsskift 12-timmarsskift.

kl 18.00—06.00 28

Den andra typen av ledighet som beror på grundschemats konstruktion på- verkar de skiftarbetandes arbetstider enligt följande:

Grundschemat på Värö Bruk är baserat på en årsarbetstid på I 752 timmar, vilket innebär en veckoarbetstid på 38 timmar. Efter den senaste arbets- tidsförkortningen uppgår årsarbetstiden till 1653 timmar, dvs 36 timmar per vecka. Enligt schematiden arbetar de anställda för många timmar om året. För att de skall komma ner till sin faktiska årsarbetstid (I 653 timmar) måste schematiden kompletteras med ett avdrag. På Värö Bruk uppgår av- draget till 104 timmar per år och individ. Av dessa 104 timmar är 64 timmar inlagda i skiftschemat. För det skiftlag som valts för denna undersökning är perioden lagd till 9.6—12.9.75. Resterande arbetstidsförkortning (40 tim- mar) får tas ut efter överenskommelse med arbetsledningen å annan tid utanför ovannämnda schemalagda period.

Vid Papyrus AB är grundschemat baserat på 40 timmars arbetsvecka me- dan den faktiska arbetsveckan uppgår till 38 timmar. Även här måste skift- schemat kompletteras med avdrag. Avdraget uppgår till 24 dagar (192 tim- mar). 1 möjligaste mån skall dessa dagar vara jämnt fördelade över året, med undantag av de fyra sommarmånaderna, maj—augusti. Under dessa månader förläggs ingen kompensationsledighet. Ledigheten är alltid förlagd till förmiddagsskiftet, vilket innebär, med den typ av skiftschema som finns vid Papyrus AB, att de kommer direkt efter tre dagars ledigt skift. Den sammanlagda ledigheten blir således sex dagar.

Figur 2. I . Ledighet mel- lan ski/len vid Papyrus AB. E!! ellermiddagsski/l som Påföljande dag/öljes av ett nattski/t för en mellan/[ '— gande Å/rilid på 24 timmar osv.

3 Servicemöjligheter och arbetstider — analys

3. l Population

Studien omfattar de treskiftsarbetande vid Värö Bruk och Papyrus AB. Upp- gifter om de anställdas bostadsort och skiftlagstillhörighet har insamlats. För Värö Bruks del har studien begränsats till skiftlag A och för Papyrus AB till skiftlag I. Begränsningen har gjorts med tanke på att materialet skall vara så lätthanterligt som möjligt. Analysresultaten kan i princip gälla för alla skiftlag vid de båda arbetSplatserna.

De anställdas bostadsorter är spridda i och utanför respektive kommun, men på grund av tidsbrist har i denna undersökning endast de största bo- stadslägena, Varberg och Mölndal, kunnat beaktas.

3.2 Undersökningsperiod

Undersökningen omfattar en hel skiftcykel. Undersökningsperioden har av- sett tiden från den 1 september och en skiftcykel framåt. Denna period har ansetts som representativ för en "normal” arbetsperiod, då den inte innehåller några långhelger.

Beroende på olikheter i skiftcyklarna för de båda arbetsplatserna har un- dersökningsperioderna blivit olika långa. I Värö Bruk omfattar skiftcykeln. enligt beräkningar i avsnitt 2.3, fem veckor. Undersökningsperioden är 1 september till och med 5 oktober 1975. I Papyrus AB omfattar skiftcykeln tolv veckor. Undersökningsperioden är i detta fall tiden I september till och med 23 november. Under denna period infaller en helgdag, Alla Helgons Dag, den 1 november.

En annan skillnad i undersökningsperioden gäller kompensationsledig- heten. I Värö Bruk är kompensationsledigheten koncentrerad till juni (åtta dgr), juli (tio dgr). augusti (tolv dgr) och september (sex dgr). Ledigheten under undersökningsperioden infaller 6 september t. o. m. 12 september. Under årets resterande åtta månader skall 40 timmars kompensationsledighet fördelas, vilket skulle innebära i genomsnitt tio timmar, eller drygt en dag, 1 varannan månad. Skillnaden när det gäller kompensationsledighet per månad 1 är således mycket stor. Den bild som september månad skulle komma att ge kan inte anses vara en realistisk bild för årets alla månader, utan snarare en "försköning" med för stor ledighet. Av denna anledning har ingen hänsyn tagits till komensationsledigheten när det gäller Värö Bruk.

I Papyrus AB är de 24 dagarna kompensationsledighet jämnt fördelade över året, med undantag för sommarmånaderna (maj—augusti). Det innebär att varje månad som regel får tre dagar kompensationsledighet. Ledigheten för skiftlag ] under undersökningsperioden infaller på dagarna: 6—8.9. 18—20.9 och 5—7.11.1975. Det har därför ansetts berättigat att beakta kompensa- tionsledigheten vid Papyrus AB.

3.3 Serviceutbud

len individs omgivningsstruktur ingår bl. a. servicestationeroch stationernas öppethållandetider. Om besök i en station kan göras beror på hur öppet-

hållandetiderna infaller i förhållande till individens bundna tider, t. ex. ar-

, sou l976:34 Bilaga 2 185 l , betstider. Följande servicestationer har valts i de båda kommunerna:

Offentlig, administrativ service Arbetsförmedling Socialbyrå Kommunalkontor Försäkringskassa Offentlig. vård service Läkare Distriktssköterska Dag- och fritidshem Kommersiell service Livsmedelsbutik Post Bank Möbelaffär Kultur och fritid Bibliotek Biograf Idrottsanläggning Vuxenutbildning

En jämförelse har gjorts mellan stationernas öppethållandetider och ka- raktären hos den service. som de erbjuder. Servicestationerna har ställts upp i ett diagram (se Figur 3.1) med stationerna längs den lodräta axeln och tiden längs den vågräta axeln. Stationernas tillgänglighet i tiden har redovisats med en stapel, vars längd motsvarar deras öppethållandetider. Tiderna är de som tillämpades under år 1975.

På grundval av denna jämförelse har följande ändringar gjorts:

— Socialbyrå och kommunalkontor har slagits ihop till en station eftersom deras öppethållandetider helt sammanfaller. Den service, som erbjuds

VARBERG MÖLNDAL 46802468202224 46802468202224 w__L_.I_J__1_1__J__J_L_1—_l M__l__.l_____l___.l._._L___l—_1__l__1_l .RBETSFORMEDLING _ _ CCI]. _ _ [I] OCIALBYRÄ _ _ [] OMMUNALKONTOR _ _ ORSAKRINGSKASSA —122223 —2213 "AKARE _ _ ISTRIKTSSKÖTERSKA _ _ AG-OCH FRlTlDSHEM _ — lVSMEDEL F F:: ANK _ _ZZZZZ] o..... -—=13 _— .BUOTEK ? P lOGRAF _ _ )ROTTSANLAGGN'NG __ _ LIXENUTBILDNING _ _ _ _ _

Figur 3 . ] Services/altanen nas öppethållandetider i Varberg och Mölndal.

vid dessa stationer, är dessutom av mycket likartad karaktär.

— Av samma skäl har stationerna läkarmottagning och distriktssköterska sammanförts. — Vuxenutbildning har inskränkts till att gälla endast kvällskurser. An- ledningen är att de kurser, som är förlagda till för- och eftermiddagar, är av annan karaktär än kvällskurserna. De flesta kompetenskurser är förlagda till kvällstid. Efter ovan gjorda ändringar kvarstår följande stationer:

Offentlig, administrativ service Arbetsförmedling

Soc.byrå/komm.kontor Försäkringskassa Offentlig, vård service Läkare

Dag- och fritidshem Kommersiell service Livsmedelsbutik

Post Bank Möbelaffär

Kultur och fritid Bibliotek

Biograf Idrottsanläggning Vuxenutbildning

3.4 A nalysmetod

För de båda bostadslägena har information beträffande arbetstider och ser- vicefunktioners öppethållande sammanställts i diagramform; ett diagram för Varberg och ett för Mölndal. Diagrammen består av en tidsaxel och en axel längs vilken de olika stationstyperna lagts in. Diagrammen sträcker sig över fem respektive tolv veckor.

Närmast tidsaxeln till vänster i diagrammen har arbetstiderna för respek- tive skiftlag ritats in. För att kunna jämföra en skiftarbetandes service- möjligheter med en dagtidsarbetandes har även arbetstiderna för en för- värvsarbetande på dagtid beskrivits. Staplarna innehåller markeringar för respektive individers bundna tider, dvs. arbetstider och viloperioder.

Den övriga delen av diagrammen innehåller den omgivning i vilken in- dividen skall fungera. Tillgängligheten för varje servicefunktion åskådliggörs med en stapel, vars längd motsvarar öppethållandetiden. Variationer i öp- pethållandetiderna, för var och en av funktionerna, framgår dag för dag då diagrammen löper över en längre tidsperiod. Vid användandet av detta , beskrivningssätt har det verkliga avståndet mellan stationerna inte fram- kommit.

För närmare studie av diagrammen hänvisas till rapporten "Skiftarbete och servicemöjligheter". Del II, Bilaga [.

3.4.1 Viloperiod

En individs tidsbudget över ett dygn omfattar 24 timmar. Dessa timmar står inte helt fritt till individens förfogande, utan han är uppknuten av vissa bundna tider. t. ex. arbetstider. En annan bunden tid, som måste tas

24?!

064

124

Stationstyper

Viloperiod I Öppethallandetld Disponlbel tid for servucelunktlon

Arbetstid

hänsyn till är individens Viloperiod.

Den totala viloperioden per dygn har i analysen angivits till åtta timmar. lnplacering av viloperioden under dygnet beror på arbetstidens förläggning. För dagtidsarbetande. förmiddags-, eftermiddags- och friskiftet har vilope- rioden förlagts till kl 22.00—06.00. För de som arbetar nattskift har vilo- perioden delats upp på två perioder; fyra timmar. kl 18.00—22.00. omedelbart före arbetets början och fyra timmar, kl 06.00—10.00, omedelbart efter arbetets slut. Till grund för valet har legat tidigare empiriska undersökningar, som bygger på dagboksanteckningar förda av skiftarbetande, där denna uppdel— ning av viloperioden har ansetts vara den mest förekommande.

3.4.2 Restider

En viss del av den disponibla tiden måste dock användas till förflyttningar. Förllyttningarnas omfattning beror på bostadens läge i förhållande till ar- betsplatsen samt framkomligheten med tillgängliga transportmedel. Några speciella restidsberäkningar har inte gjorts, utan en generell res/id pa" 15 mi- nuler i vardera riktning, har antagits.

Den tid, som återstår utöver arbetstid, Viloperiod och förflyttningstid bo- stad—arbetsplats har lagts till grund för analysen av vilka möjligheter skiftla- gen och den dagtidsarbetande har att besöka de olika servicefunktionerna under en skiftcykel.

F igar 3.2 Principen jär diagram med undersökta skill/ag. service och övriga arbetande inlagda/är tre dygn.

3.4.3 Avläsning av diagrammen

Vid avläsning av stapeldiagrammen har varje dag och varje arbetstid be- handlats för sig. Till arbetstiderna har den generella restiden på 15 minuter lagts före och efter arbetet. Dag för dag under de valda tidsperioderna har sedan studerats om individernas disponibla tider (dvs. det som återstår efter att arbetstid, restid och Viloperiod dragits ifrån dygnets 24 timmar) sam- manfaller med servicefunktionernas öppethållandetider.

Kriteriet för möjlighet till utnyttjande har varit att någon del av den disponibla tiden sammanfaller med servicefunktionernas öppethållandetider. Undantag har gjorts för vuxenutbildning, biograf och idrottsanläggning. För dessa funktioner kan det inte anses tillräckligt med att endast någon del av den disponibla tiden och öppethållandetiden sammanfaller. Därför har följande krav på en minsta närvarotid uppställts:

Vuxenutbildning 2 tim Biograf 2 tim Idrottsanläggning 1 tim

3.5 Resultat av serviceanalysen

Analysen har gjorts för de två bostadslägena Varberg och Mölndal. Syftet har varit att finna de konlliktpunkter, som finns i individens omgivning skapande av arbetstidens förläggning.

För en person, som arbetar dagtid, är möjligheterna respektive inte möj- ligheterna att utnyttja servicen "stabila", dvs. de förändras inte från vecka till vecka. En skiftarbetandes servicemöjligheter varierar däremot för de olika veckorna, beroende på att arbetstidens förläggning skiftar från dag till dag och/eller från vecka till vecka. Av detta kan följande slutsats dras: Om servicemöjligheterna, över en längre tidsperiod, skall beskrivas för en dagtidsarbetande, räcker det med att beskriva dennes möjligheter under en vecka.

Servicemöjligheterna för denna vecka upprepas sedan över hela perioden. De enda variationer, som kan förekomma, beror inte på variationer i ar- betstiden, utan på att serviceutbudet håller stängt, på grund av ex.vis helger. För en vecka under skiftcykeln har de dagtidsarbetande begränsade möj- ligheter när det gäller att kunna utnyttja offentlig, administrativ service och viss kommersiell service, ex.vis bank. Offentlig, administrativ service. som tillämpar expeditionstid. kan de dagtidsarbetande inte alls utnyttja. Offentlig service inom vårdsektorn och kulturell service på kvällstid har individerna däremot mycket goda möjligheter att utnyttja.

Som nämnts ovan varierar de skiftarbetandes servicemöjligheter från vecka till vecka beroende på skiftlagstillhörighet och på vilken veckodag, som de olika skiften infaller. Eftersom variationerna i öppethållandetiderna under veckans dagar är tämligen små har vissa generella drag i skiftlagens servicemöjligheter kunnat skönjas.

Vidjörmiddagsski/tet är möjligheterna att utnyttja den offentliga servicen otillfredsställande. Till den kommersiella servicen och all service på kvällstid är däremot tillgängligheten stor.

Den som arbetar ellermiddagsski/t har goda möjligheter att utnyttja of-

fentlig och kommersiell service. Den kulturella servicen, vars öppethållande ligger på kvällstid är inte möjlig att utnyttja.

En individ, som arbetar nattskift, har möjlighet att utnyttja all service som finns tillgänglig under dagtid. Eftersom nattskiftet i denna undersök- ning föregås av en Viloperiod på fyra timmar finns det ingen möjlighet att ta del av den kulturella servicen.

Den fjärde skiftlagstillhörigheten,j'riskil'tet. ger individen full tillgänglighet till all service, både under dagtid och kvällstid.

1 det följande har servicefunktionerna behandlats i tur och ordning med hänsyn till individernas möjlighet att utnyttja dem. Varberg och Mölndal har beskrivits var för sig.

Enligt den tillämpade testmetoden har en dagtidsarbetande total tillgäng— lighet till nedanstående servicefunktioner:

Läkarmottagning Dag- och fritidshem Livsmedelsbutik Post Möbelaffa'r Bibliotek Biograf ldrottsanläggning Vuxenutbildning

De servicefunktioner som en ski/tarbetande kan anses ha total tillgäng- lighet till är färre till antal och typ, nämligen

Arbetsförmedling Försäkringskassa Läkarmottagning

Livsmedelsbutik Post

Bank Möbelaffär Bibliotek

ldrottsanläggning

Övriga servicefunktioner har någon form av begränsning när det gäller tillgängligheten.

Arbets/örinedling har, som nämnts ovan, en skiftarbetande möjlighet att besöka alla vardagar oavsett arbetstidsförläggning. En dagtidsarbetande kan däremot bara besöka arbetsförmedlingen en gång per vecka, nämligen på torsdagseftermiddagar. då öppethållandet är förlängt. Dessa förhållanden gäl- ler både för de anställda vid Värö Bruk och Papyrus AB.

Socialbyrå/Kommunalkontor tillämpar expeditionstid, med öppethållande på förmiddagarna mellan kl 09.00 och 12.00. Detta innebär att servicefunk- tionen är tillgänglig för den person, som arbetar skift, alla veckodagar, utom då individen arbetar eftermiddagsskift. Var fjärde arbetsvecka kan skiftlag A vid Värö Bruk inte besöka servicefunktionen. Under hela tidsperioden kan skiftlag 1 vid Papyrus AB besöka socialbyrå/kommunalkontor 52 gång- er av sextio möjliga tillfällen. Fördelningen över veckorna är ojämn. Under

åtta av tolv veckor kan skiftlaget besöka servicefunktionen alla dagar. De övriga veckorna har den skiftarbetande två till fyra möjligheter per vecka av totalt fem tillfällen per vecka.

De dagtidsarbetande vid Värö Bruk har över huvud taget ingen möjlighet att besöka socialbyrå/kommunalkontor. Orsaken är den mycket begränsade öppethållandetiden och inget förlängt öppethållande under någon kväll. I Mölndal är socialbyrå/kommunalkontor öppet mellan kl 18.00 och 19.00 varje torsdag. Detta har gjort att de dagtidsarbetande kan besöka servi- cefunktionen en gång per vecka. Om det inte vore för just detta ”extra" öppethållande skulle de dagtidsarbetande inte haft någon möjlighet alls att utnyttja servicefunktionen utan att begära ledigt från arbetet. Här fram- kommer vilka effekter förlängt öppethållande kan få.

Försäkringskassa har de skiftarbetande vid båda arbetsplatserna full till- gänglighet till under alla veckodagar hela skiftcykeln. Detsamma gäller för de dagtidsarbetande vid Papyrus AB.

I Varberg har försäkringskassan kortare öppethållande med undantag för måndagar då öppethållandet är förlängt. Detta innebär att de dagtidsarbe- tande vid Värö Bruk endast har möjlighet att utnyttja servicefunktionen en dag i veckan, på måndagar.

Dag- och fritidshem är tillgängliga för de som arbetar dagtid vid båda arbetsplatserna. För de som arbetar skift är däremot barntillsynen ett av de större problemen. Dag- och fritidshemmens öppethållande är begränsat till kl 06.30 och 18.30. I undersökningen har inga antaganden gjorts om individernas hushållsorganisation (för definition av hushållsorganisation se kap. 5). Varje individ har betraktats som en enskild individ och skall således själv ha möjlighet att lämna och hämta barn vid dag- och fritidshem, för att det skall anses möjligt att utnyttja servicen i fråga. Det har visat sig att vare sig förmiddags-, eftermiddags- eller nattskiftet har denna möjlighet. Enligt skiftschemat vid Värö Bruk följs tre veckors arbete av tolvdagars friskift. Först under friskiftet har individen möjlighet att själv både lämna och hämta barn vid daghem. Daghem står för begreppet deltidsförskola. Samma restriktioner gäller för de anställda vid Papyrus AB. Här är va- riationerna till och med något större eftersom nio dagars arbete följs av tre dagars friskift. Vid endast 23 av 60 möjliga tillfa'llen kan barnet vistas på daghem, 38 procent.

1 Socialstyrelsens Råd och Anvisningar nr 35, juni 1974, finns följande rekommendation till föräldrar: "Förläng inte barnens bortavaro från hemmet i onödan, utan hämta och lämna barnet omedelbart efter respektive före arbetet." Rekommendationen gör det svårt. om inte omöjligt. att lämna barn vid daghem under friskift. Dessutom beaktar kommunerna denna ”från- varo” till överinskrivning på daghem, då barn med oregelbundna vistelsetider (dvs. föräldrar med oregelbundna arbetstider) inte anses fylla en hel dag— hemsplats. ' Bank kan de dagtidsarbetande vid båda arbetsplatserna endast besöka två dagar i veckan, vid det förlängda öppethållandet på tors- och fredagar. De skiftarbetandes möjligheter är obegränsade, dvs. de kan besöka banken dag- ligen vid samtliga arbetstidsförläggningar. Biagrafhar en individ som arbetar dagtid, både vid Värö Bruk och Papyrus AB, möjlighet att besöka alla dagar under skiftcykeln.

Av det totala antalet biokvällar, 35, har den som arbetar skift vid Värö Bruk möjlighet att besöka 23, dvs. 66 procent. Dessa kvällar är inte jämnt fördelade över skiftcykeln. Under två av totalt fem veckor kan individen endast besöka biografen under veckosluten. De skiftarbetande vid Papyrus AB kan gå på bio 38 av 84 möjliga kvällar, dvs. 45 procent. Antalet kvällar per vecka varierar, men ingen vecka har individen total tillgänglighet. Av tolv tänkbara onsdagar har individen möjlighet att gå på bio sex. Motsvarande siffror för fre-, lör- och söndagar är sex, sju och sju.

Vuxenutbildning: För den individ, som arbetar dagtid, är alla kvällskurser tillgängliga oavsett veckodag. För de skiftarbetande, med sina varierande arbetstider, är situationen helt annorlunda. Den, som arbetar skift vid Värö Bruk, har möjlighet att gå på kvällskurs 15 av 25 kvällar. De skiftarbetande vid Papyrus AB kan delta i kvällsundervisning 30 av 60 kvällar. Om ”icke möjliga” kvällar varit jämnt fördelade över skiftcykeln kunde en skiftar- betande eventuellt fullfölja en kurs, trots att han missade ett och annat kurstillfälle med jämna mellanrum. Men på grund av skiftschemats upp- byggnad händer det att individen missar två kurskvällar i följd. Det finns då risk för att glappet i kursen blir för stort och att det därför inte blir meningsfullt att fortsätta kursen. Den möjlighet, som återstår för en skif- tarbetande, som vill fortbilda sig, är att bedriva korrespondensstudier.

3.6 Sammanfattning av serviceanalysen

] detta kapitel har de skiftarbetandes servicemöjligheter analyserats och järn- förts med de dagtidsarbetandes.

Situationen för en skiftarbetande och en dagtidsarbetande skiljer sig åt på flera viktiga punkter. Skiftarbete medför en ojämnare fördelning av inköp och annat serviceutnyttjande än vad fasta arbetstider gör. Den fasta ar- betstiden för med sig möjligheten att göra rutiner av nödvändiga aktiviteter. Möjligheten att planera verksamheter långt i förväg är stor.

En dagtidsarbetandes möjligheter att utnyttja offentlig och kommersiell service begränsas till tiden mellan kl 15.30 och 18.00. Under denna tid är belastningen på servicefunktionerna oftast mycket stor, vilket kan in- nebära långa köer och väntetider. Den, som arbetar dagtid, har inga chanser att uträtta andra serviceärenden än att lämna barn på daghem innan arbetet börjar.

Denna begränsning gäller inte för en skiftarbetande. Han har valmöj- ligheten att förlägga ett besök till den tid på dygnet då belastningen på efterfrågad servicefunktion inte är så stor. Han kan på så vis undgå långa väntetider förknippade med stora köbildningar. Det samma gäller vid besök i en servicefunktion, som kräver en tidsbeställning. En skiftarbetande har större möjlighet att välja en tid, som passar med hans övriga behov och eventuellt undgå konflikter med de anspråk som hans primärgrupp ställer på hans tid.

Ovan nämnda fördelar gäller också vid transport till och från arbetet. En skiftarbetande reser oftast vid tider på dygnet då belastningen inte är så stor och då köerna inte är så långa. En dagtidsarbetandes resor infaller, däremot. alltid i "rustningstid", då de flesta människor skall till eller hem från sina arbeten.

4 Samvaromöjligheter och arbetstider — analys

4.1 Inledning

I detta kapitel har de skiftarbetandes möjligheter att, under en skiftcykel, umgås med individer med samma eller annan arbetstidsförläggning än den skiftarbetande, undersökts. Studien innebär en jämförelse av när den dis- ponibla tiden för olika skiftlag sammanfaller.

Analysen avser samma population som i serviceanalysen, nämligen skiftlag A vid Värö Bruk och skiftlag 1 vid Papyrus AB. Även tidsperioden är den- samma som i förra analysen; dvs. den skiftcykel som infaller under tiden 1 september till och med 5 oktober respektive 1 september till och med 23 november.

4.2 Arbetsmetod

Metoden överensstämmer i princip med den, som användes i serviceanalysen (se avsnitt 3.4). Ett stapeldiagram, bestående av en tidsaxel och en axel, längs vilken de olika individernas arbetstider och viloperioder markerats, har upprättats. Samtliga arbetstider, som förekommer vid arbetsplatserna, har beskrivits.

Viloperioderna har lagts in enligt motiveringen i avsnitt 3.4.1. Inlagd vi- loperiod har inte betraktats som samvarotid.

Genom att undersöka när de båda skiftlagens och övriga individers dis- ponibla tider sammanfaller har samvaromöjligheterna kunnat beräknats. Längden på de ofyllda staplarna i diagrammet motsvarar den samvarotid som respektive skiftlag har med individer med annan skiftlagstillhörighet.

Något krav på minsta acceptabla samvarotid har inte ställts upp. Om gemensam tid understigande ] timma kan utnyttjas till samvaro eller inte beror bl. a. på relationerna mellan individerna. Ingår medlemmarna i samma hushåll, är det möjligt att utnyttja tiden till samvaro. Om individerna där- emot är goda vänner, släktingar eller dylikt, kan denna korta tid inte anses tillräcklig för att umgås. Tiden kommer troligtvis att förbrukas på transporter för att förflytta individerna till samma plats.

4.3 Resultat av samvaromöjligheterna fo'r skift/ag A vid Värö Bruk

Förklaring till Figur 4.1. Diagrammet visar skiftlag A:s samvarotider med övriga individer tillhörande olika skiftlag under hela skiftcykeln, fem veckor. Diagrammet har delats in i fem ”avdelningar", som var och en omfattar fem veckor. Varje ”avdelning" visar samvarotiderna för skiftlag A med var och en av de övriga individerna. 1 tur och ordning redovisas Skiftlag A — (D) dagtid, kl 07.00—15.30 Skiftlag A — (F) tolvtimmarsskift, kl 06.00—18.00 Skiftlag A — (e) eftermiddagsskift, kl 14.00—22.00 Skiftlag A — (n) nattskift, kl 22.00—06.00 Skiftlag A — (f+ N) förmiddagsskift, kl 06.00—14.00, och tolvtimmarsskift, kl 18.00—06.00

i ( |

Figur 4 .] Samvaromö/Iig-

_ . . heter./br skiftlag A med & &: (få & (L & ?g _, &» N 5 v så Ä ; å &» Q', 5, :, ;, (ä'—é & ,,, 5, 9 olika individer medsanj. N ' N ' ma eller annan arbetstids- '( _ 2 0 Så o o _. .. . 2 »— o .- ., 4 in jar/aggmng.

Karakteristiskt för hela skiftcykeln är att de längsta samvarotiderna har skiftlag A med individer, som tillhör samma skiftlag, dvs. har samma ar- betstider som den studerade individen, och med individer, som har friskift.

De sämsta samvaromöjligheterna har skiftlag A med individer vars ar- betstider ligger helt åtskilda skiftlag A:s. Om skiftlag A arbetar eftermid- dagsskift har han inga möjligheter att umgås med en individ, som arbetar förmiddagsskift, då deras arbetstider är helt åtskilda och då deras disponibla tider aldrig sammanfaller, osv.

Under vecka I har skiftlag A och individen med tolvtimmars helgskift, förmiddag, samma arbetstider och således också den längsta samvarotiden. Generellt för alla arbetstidskategorier under denna vecka är den korta sam- varotiden på lör- och söndagar, fyra timmar per dygn. Samvarotiden infaller, i samtliga fall på kvällstid, mellan kl 18.00 och 22.00.

Under vardagarna har skiftlag A friskift, vilket innebär att han kan umgås alla dygnets vakna timmar, 16 timmar, med individer från samma skiftlag och med individer som har friskift. Möjligheterna att umgås med övriga individer begränsas av de andra individernas arbetstider. Samvarotidens in- placering under dygnet beror på de andra individernas arbetstidsförläggning.

Under vecka 2 har skiftlag A den längsta samvarotiden med en individ, som har friskift. Därefter kommer samvaromöjligheten med en individ med samma skiftlagstillhörighet, i detta fall med eftermiddagsskiftet.

Jämfört med vecka 1 har skiftlag A långa samvarotider, under veckoslutet, med så gott som alla arbetstidskategorier.

Möjligheten för skiftlag A att, under veckan, umgås med en individ, som arbetar dagtid, beror på relationerna mellan individerna. Den korta samvarotiden på knappt en timma per dygn och med inplacering mellan kl 06.00 och 07.00, gör att det endast kan anses möjligt att umgås om individerna ingår i samma hushåll. Gör dom inte det skulle tiden troligtvis förbrukas på förflyttning av individerna till samma plats. Det är väl tveksamt om de över huvud taget försökte att umgås vid en så tidig tidpunkt på dygnet.

Under veckans alla vardagar har skiftlag A ingen möjlighet att umgås med en individ, som arbetar förmiddagsskift. Detta beror på att de båda individernas arbetstider ligger helt åtskilda i tiden.

Vecka 3 har skiftlag A lika lång samvarotid, 68 timmar, med en individ med samma skiftlagstillhörighet och med en individ med friskift. Den kor- taste samvarotiden, fyra timmar per dygn under hela veckan, har skiftlag A med en individ, som arbetar förmiddagsskift följt av tolvtimmarsskift.

Under de fem vardagarna uppgår samvarotiden med en förvärvsarbetande på dagtid till endast två timmar per dygn. Samvarotidema med övriga arbets- tidskategorier omfattar mellan fyra och åtta timmar och infaller mellan kl 10.00 och 18.00.

Under vecka 4 har längden på samvarotiderna, i de flesta fall, minskat. I likhet med vecka 3 har skiftlag A den längsta samvarotiden, 52 timmar, med en individ med samma skiftlagstillhörighet och med en individ med friskift.

Den kortaste samvarotiden har skiftlag A med en individ, som arbetar eftermiddagsskift. Detta beror på att under alla vardagar ligger dessa båda individers arbetstider helt åtskilda i tiden och individerna har ingen möjlighet

att träffas. Samma förhållande gäller för samvaron med en individ, som arbetar tolvtimmarsskift under veckoslutet.

Samvarotidernas inplacering över dygnet har förskutits och infaller mellan kl 14.00 och 22.00. Detta gäller under vardagarna och för samtliga arbets- tidskategorier.

1 vecka 5, slutligen, har samvarotiderna med samtliga arbetstidskategorier och jämfört med alla veckor ökat. Det studerade skiftlaget har friskift och har således den längsta samvarotiden med en individ med samma arbetstid och med en individ, som har friskift, vilket i detta fall innebär en och samma person. Samvarotiden med denna individ uppgår till 16 timmar per dygn, dvs. all tid som återstår efter det att tid till sömn beaktats.

Vad gäller samvaromöjligheterna med övriga arbetstidskategorier uppgår tiden till ungefär åtta timmar under vardagar och 12—16 timmar under vecko- slutet. När samvarotiden infaller under dygnet beror på arbetstidsförlägg- ningen för de individer, som skiftlag A vill umgås med.

Den enda individ,som skiftlag A har kort samvarotid med,ärden,som arbe- tar tolvtimmarsskift under veckoslutet. Då uppgår samvarotiden till fyra tim- mar per dygn och infaller mellan kl 18.00 och 22.00.

4.4 Resultat av samvaromöjligheterna för skiftlag 1 vid Papyrus AB

Samma samvaroanalys, som i föregående avsnitt, har genomförts för en skiftcykel vid Papyrus AB. För en närmare studie av stapeldiagrammen för skiftlag 1 vid Papyrus AB hänvisas till rapporten "Skiftarbete och ser- vicemöjligheter", Del 11, Bilaga 11.

Om man ser till den totala samvarotiden för varje vecka, så har skiftlag ] den kortaste samvarotiden med en individ, som arbetar förmiddagsskift, i åtta av skiftcykelns tolv veckor.

Skiftlag I:s samvarotider med en dagtidsarbetande är mycket varierande över veckorna, från 56 timmar som mest till 28 timmar som minst. Även vid en jämförelse av samvarotiderna mellan veckodagarna finns stora va- riationer. De bästa samvaromöjligheterna infaller under lör- och söndagar då den dagtidsarbetande alltid är ledig. Om skiftlag ] har friskift under veckoslutet innebär det att samvarotiden uppgår till 16 timmar per dygn, dvs. dygnets alla vakna timmar kan utnyttjas till samvaro.

Den kortaste samvarotiden mellan en dagtidsarbetande och skiftlag 1 in- träffar vid de tillfällen, då skiftlag ] arbetar eftermiddagsskift. Samvarotiden uppgår då endast till en timma per dygn. Med hänvisning till det resonemang, som fördes för skiftlag A vid Värö Bruk beträffande minsta acceptabla sam- varotid, upprepas frågan om en timma kan anses som tillräcklig. Ingår in- dividerna inte i samma hushåll kan en timma inte anses som tillräcklig. Till detta skall anföras att denna enda timma infaller mellan kl 06.00 och 07.00, vilket kan anses styrka påståendet att det inte är möjligt att umgås, om individerna inte är familjemedlemmar i samma hushåll.

Som redan nämnts har skiftlag ], i de flesta veckorna, de kortaste sam- varotiderna med en individ, som arbetar förmiddagsskift.

Efter nio dagar med samvarotider, som uppgår till mellan fyra och åtta timmar per dygn, följer tre dygn då dessa individer inte har någon möjlighet att träffas. Under skiftcykeln innebär det att åtta av tolv veckor har någon

eller några dagar, då individerna inte alls kan umgås. Vid fyra tillfällen infaller detta över veckoslut. Anledningen till att individerna inte har någon möjlighet att umgås är att deras arbetstider är helt åtskilda i tiden; dvs. skiftlag 1 arbetar eftermiddagsskift och den andra individen förmiddagsskift. Deras totala bruttoarbetstid tillsammans täcker de 16 timmar som återstår, då tid till sömn beaktas.

Vid en jämförelse av den totala samvarotiden för skiftlag ] och förmid- dagsskiftet, för varje vecka, framgår att tiderna varierar från 52 timmar till 20 timmar. Samvarotidema per dygn varierar från fyra till åtta timmar och infaller mellan kl 14.00 och kl. 22.00.

Samvarotidema för skiftlag ] och en individ, som arbetar eftermiddagsskift. varierar från 56 timmar/vecka till 24 timmar/vecka. Individerna har möj- lighet att umgås dagligen fyra till åtta timmar, bortsett från de dagar då skiftlag 1 arbetar förmiddagsskift. Arbetstiderna ligger då helt skilda i tiden och fyller hela den vakna tiden av dygnet. Under tidsperioden händer detta i fem av tolv veckor. Vid de tillfällena har individerna ingen möjlighet att umgås under tre dagar i följd. Vid två tillfällen infaller detta över vecko- slut.

1 samtliga fall, då individerna har möjlighet att umgås, infaller samva— rotiden mellan kl 06.00 och 14.00. Några möjligheter att umgås på kvällstid har de inte. Detta innebär att två individer, med dessa arbetstidsförlägg— ningar, inte kan gå på bio eller teater tillsammans, förutsatt att de inte är en matinéföreställning. Samvarotidens inplacering under dygnet får till följd att den verkliga samvarotiden troligtvis blir kortare än vad som angivits ovan. Avgörande är om individerna tillhör samma hushåll eller ej. Individer. som inte ingår i samma hushåll, väljer vanligen att träffas senare än kl 06.00.

Samvaromöjligheterna för skiftlag 1 och en individ, som arbetar nattskift, är mycket stabila från vecka till vecka jämfört med samvaromöjligheterna för andra arbetstidskategorier. Individerna har möjlighet att träffas varje dag under tidsperioden. Samvarotidema uppgår till fyra och åtta timmar per dygn och infaller alltid mellan kl 10.00 och 18.00. På grund av sam- varotidens förläggning på dygnet begränsas individernas valmöjligheter när det gäller aktiviteter, som de vill utföra tillsammans. Under sex av tids- periodens tolv veckoslut uppgår samvarotiden till endast fyra timmar.

4.5 Samvaromäjligheterna mellan två individer i olika skift/ag

Genomgående innebär skiftarbete att individens situation antar en splittrad dygnsbild i ett längre tidsperspektiv. Individen tvingas vänja sig vid att under vissa perioder arbeta mycket intensivt och under andra perioder vara ledig. Detta får till följd att den skiftarbetandes kontakt med andra individer blir av mer varierande intensitet.

Av betydelse för samvarotiden är förvärvsarbetets fördelning över dygnet. En skiftarbetandes samvarotid med en individ, som arbetar förmiddagsskift och med en individ, som arbetar eftermiddagsskift, uppgår i båda fallen till åtta timmar per dygn. Samvarotidema infaller emellertid olika över dyg- net. I första fallet ligger samvarotiden mellan kl 14.00 och 22.00 och i andra mellan kl 06.00 och 14.00. Den verkliga samvarotiden i det senare fallet

blir troligtvis kortare än åtta timmar, då de är osannolikt att samvarotiden mellan två individer börjar redan kl 06.00.

En annan faktor, som påverkar samvarotiden, är relationen mellan de individer, som önskar samvara. Ingår indiverna i samma hushåll blir tro- ligtvis samvarotiden längre än om individerna inte tillhör samma hushåll, utan är vänner, släktingar e.dyl. Hushållsmedlemmar har möjlighet att ut- nyttja all obunden tid till samvaro oavsett när på dygnet den infaller, men förutsatt att individerna befinner sig i bostaden. Individer, som inte ingår i samma hushåll, har inte denna möjlighet. En viss tid måste alltid avsättas till resor för att förflytta individerna till samma plats. Som anförts ovan måste de även ta hänsyn till när på dygnet samvarotiden infaller.

Det bör emellertid påpekas att en viss längd på samvarotiden inte entydigt kan värderas som bra eller dålig.

4.6 Samvaromä/ligheter mellan flera individer i olika skiftlag

Hittills har samvaroanalysen avsett möjligheten för en individ att umgås med en annan individ. Hänsyn har bara behövt tas till de båda individernas arbetstider och viloperioder. Om, däremot f1era individer önskar träf- fas regelbundet för att utföra någon form av organiserad verksamhet, ex.vis kortspel eller musicera. måste de vid planeringen av sammankomster ta hänsyn till samtliga individers arbetstider och viloperioder. Ju fler in- divider, som önskar träffas, ju svårare blir anpassningen av deras bundna tider.

Nedanstående exempel vill visa vad som kan hända om fyra individer med olika arbetstider vill träffas regelbundet. Kraven är

— att samvarotiden skall uppgå till minst två timmar per sammankomst — att alla individer skall kunna närvara vid varje sammankomst och hela tidsutrymmet.

Avsikten är att visa hur ofta de har möjlighet att träffas och hur lång tid som förflyter mellan varje sammankomst.

Individerna har valts slumpmässigt och framgår av nedanstående upp- ställning

51 en individ, som tillhör skiftlag 1, enligt skiftschemat vid Papyrus AB D en individ, som arbetar på dagtid mellan kl 08.00 och 16.30 51 en individ, som tillhör skiftlag 1, enligt skiftschemat vid Papyrus AB 53 en individ, som tillhör skiftlag 3, enligt skiftschemat vid Papyrus AB.

Undersökningen omfattar en hel skiftcykel och avser samma tid som i service- och samvaroanalysen i kapitel 3 och 4, dvs. tolv veckor från 1 september till och med 23 november.

Kompensationsledigheten för de olika skiftlagen infaller för skiftlag 1 på 6—8.9, 18—20.9 och 5—7.1l och för skiftlag 3 på 12—14.9, 18—20.10 och 11—13.11. Några restidsberäkningar har inte gjorts.

I enlighet med de principer, som tillämpades i kapitel 3 och 4, har ett stapeldiagram upprättats. Den lodräta axeln visar tiden och längs den vågräta axeln har de studerade individernas bundna tider under tolv veckor lagts in. Med bunden tid avses arbetstid och tid, som återgår till vila. Någon

VECKA 1 V2

SÖ 24 H 6- "

Figur 4 .2 Samm/"omöjlig- heter mellan/lera indivi- der i olika skift/ag.

5105153 3.05.53 S.DS.S3 sms,—sa s.,bs,s3 5105153 5,05,53 s,os,ss s,os,s3 s.,os,s3 s,us,s3 5,05153

skillnad i illustrationssättet för de båda typerna bunden tid har inte gjorts. De svarta staplarna i diagrammet visar, således, den sammanlagda bundna tiden för respektive individ. Kompensationsledigheten för skiftlag 1 och 3 har beaktats.

Av diagrammet framgår att möjligheten för de studerade individerna att träffas under dagen är bäst under veckosluten. Individerna har möjlighet att träffas varje lör- och söndag under hela skiftcykeln. Det längsta tids- intervallet, som står till individernas förfogande, uppgår till tolv timmar, och infaller mellan kl 06.00 och 18.00. Det kortaste tidsintervallet uppgår till fyra timmar och infaller mellan kl 10.00 och 14.00 eller kl 14.00 och 18.00 Inom de tidsramar,som intervallen ger, har individerna möjlighet att förlägga sina sammankomster, när de själva föredrar. 1nte vid något tillfälle kan individerna förlägga sina sammankomster på kvällstid, efter kl 18.00. En nackdel med att ha verksamheten förlagd till veckosluten är den tids- konflikt som kan uppstå med respektive individs anhöriga, släktingar och

vänner. Individernas primärgrupper kan vara anpassade till en normal ar- betsrytm, dvs. till fem dagars arbete och lediga veckoslut, och ställer därför krav på att få umgås under veckosluten.

De studerade individerna har faktiskt möjlighet att träffas en eller flera vardagari veckan. Det är endast i vecka 7 och 12, som detta inte är möjligt. De vardagar, som det är möjligt att träffas, varierar från vecka till vecka. Tidpunkten är emellertid alltid den samma, mellan kl 06.00 och 08.00. Tidens inplacering under dygnet gör det svårare att utnyttja vardagarna till någon organiserad verksamhet.

Den tid som förflyter mellan varje sammankomst uppgår till fem dagar om enbart lör- och söndagar betraktas som möjliga sammankomstdagar. Skulle även hänsyn tas till möjligheten att träffas på morgonen vissa vardagar blir tiden mellan varje sammankomst kortare.

Som jämförelse skall, slutligen, nämnas de möjligheter dagtidsarbetande individer har när det gäller att träffas regelbundet. De har möjlighet att förlägga sammankomster samtliga vardagar mellan kl 16.30 och 22.00. Så- ledes även på kvällstid. Under veckosluten står 16 timmar till förfogande. Naturligtvis kvarstår kravet från en primär grupp, men dagtidsarbetande individer har fler tillfällen än skiftarbetande individer, att förlägga sam- mankomster på. De kan därför bättre anpassa sig till sin primärgrupps krav och i större utsträckning undvika tidskonflikter.

5 Hushåll och primärgrupper

5.1 Inledning — typhushåll

I undersökningen har hittills antagits att individen utgör ett enpersons- hushåll. Några kopplingar till andra hushållsmedlemmar har således inte kunnat beaktas. I Ellegård-Hägerstrand-Lenntorp ”Två framtidsbilder av verksamhetsformer och resbehov" påpekas att ungefär hälften, 47 %, av befolkningen lever under äktenskapliga former. Andelen småhushåll, med en till tre personer, är den största kategorin. I ovannämnda rapport antas hushållen även i framtiden vara uppbyggda kring familjen. Tabell 5.1 nedan, visar den procentuella fördelningen på olika hushållsstorlekar år 1970. Av bland annat dessa anledningar har det ansetts angeläget att komplettera analysen med olika hushållsorganisationer. Med hushållsorganisation avses

Tabell 5.1: Hushållsstorlek 1970. Procentuell fördelning.

Antal hushålls- medlemmar % 1 25 2 30 3 19 4 16 5 10

Figur 5 . I Arbetstidskom- binationer i hushållstyp [

”hushållens sammansättning avseende storlek, åldersstruktur, barnantal och deltagande i arbetsmarknad och i utbildning" (Ellegård-Hägerstrand-Lenn- torp).

Den kompletterande analysen gör inte anspråk på att vara fullständig utan skall bara diskutera och påvisa, med några enkla exempel, hur individen påverkas i sina service- och samvaromöjligheter, när han relateras till olika primärgrupper. Analysen ger en aning om hur förhållandena kan vara i olika hushållstyper när det gäller arbetstider, barntillsyn, inköp och samvaro inom familjen. Typhushållen har valts med tanke på att de skall vara verk- lighetstrogna och representativa för stora grupper i samhället. Typhushållen ar

Alt 1 Två förvärvsarbetande vuxna, heltid, med två barn, ett förskole— och ett grundskolebarn. Alt 2 Två förvärvsarbetande vuxna, en heltid och en deltid på obekväm tid, med två barn, ett förskole- och ett grundskolebarn. Alt3 En heltidsarbetande vuxen och en hemmavarande vuxen med två barn. ett förskole- och ett grundskolebarn.

Centrala delar i hushållens tidsbudget är arbets- och skoltider. Tidsåt- gången för fysiologiska verksamheter, sömn, är placerade mellan kl 22.00 och 06.00. Sedan dessa tidsåtgångar beräknats erhålls den fritt disponibla tiden.

5.2 H ushällstyp I

Hushållstyp ] består av en skiftarbetande vuxen, som arbetar kontinuerligt treskift enligt skiftschemat vid Papyrus AB, en dagtidsarbetande vuxen, som arbetar mellan kl 08.00 och 16.30, samt två barn, ett förskole- och ett grundskolebarn. Förskolebarnet vistas på daghem och grundskolebarnet i skola och dessutom ibland på fritidshem.

Nedanstående figur visar de arbetstidskombinationer som förekommer i detta hushåll.

? i e f %

W-

ddä/ä .a

ms

AA A

A/A

Medlemmarna utnyttjar åtta timmar per dygn till verksamheter, som är åtskilda i rummet och ligger utanför bostaden. Under övriga 16 timmar kan hushållet planera in andra aktiviteter. Åtta av dessa åtgår till sömn.

Observera att varje arbetstidskombination förekommer tre dagar i följd. Den vuxne, som arbetar dagtid, är ledig under lör- och söndagar, medan den skiftarbetande arbetar.

Fal/1 (förmiddagsskift) innebär att makarna inte har någon möjlighet till samvaro innan arbetet börjar. Make nr 1 börjar sitt arbete kl 06.00. Make nr 2 kan lämna förskolebarnet vid daghem innan arbetet, medan barnet hämtas av make nr 1 eftersom hans arbetstid är slut före den andre makens. Vid denna kombination vistas det mindre barnet på daghem under sex timmar. Grundskolebarnet kan gå direkt till bostaden efter skolan och be- höver ej vistas på fritidshem.

Hushållet har fem och en halv timme till gemensam disposition (bortsett från tiden för sömn). Bruttoarbetstiden för båda makarna tillsammans utgör tio och en halv timme. Fyra av de gemensamma fem och en halv timmarna infaller vid tidpunkter då man vanligen umgås eller då kulturella aktiviteter äger rum. På vägen från arbetet till daghemmet och sedan till bostaden kan den make som slutar tidigast, tillsammans med förskolebarnet, uträtta vissa inköp till hushållet.

Om föräldrarna önskar gå på bio, teater eller politiska möten är det nöd- vändigt med barntillsyn och således måste dessa besök planeras i förväg. För vuxenutbildning på kvällstid är restriktionerna desamma, såvida inte föräldrarna utbildas under olika veckodagar. Umgängestiden med barnen beskärs vid bio- eller teaterbesök.

Sammanfattningsvis gäller att hushållet vid denna tidsläggning har en förhållandevis gynnsam situation vad beträffar möjligheten att umgås. Ti- den, som åtgår till arbete och skolgång, infaller samtidigt för tre av med— lemmarna. Fritiden kan i stor utsträckning utnyttjas till olika aktiviteter som hemarbete, rekreation och besök hos vänner.

Fal/2, (eftermiddagsskift) där den skiftarbetande maken börjar sitt arbete kl 14.00, ger makarna en möjlighet till samvaro bara under två timmar på morgonen innan den dagtidsarbetande och grundskolebarnet lämnar bo- staden.

Den skiftarbetande maken har mycket goda möjligheter att, tillsammans med det mindre barnet, utnyttja all offentlig och kommersiell service och utföra nödvändiga hemsysslor. Det finns stora tidsramar för att göra tids- krävande inköp, ex.vis klädinköp, eller besöka tandläkare eller läkare. För- skolebarnet kan lämnas vid daghem när som helst under dagen fram till kl 14.00 då den skiftarbetande börjar sitt arbete för dagen.

Vistelsen vid daghem kan nedbringas till maximalt två och en halv timme om den ene maken lämnar barnet på väg till sitt arbete och den andre maken hämtar barnet på väg hem från sitt arbete. Grundskolebarnet får vistas på fritidshem efter skolans slut. Bruttoarbetstiden för båda makarna tillsammans utgör hela 14 timmar. Som nämnts har hushållet endast två timmar till gemensam disposition. Dessa timmar infaller under en hektisk tid, då hushållet skall äta frukost och då åtminstone två medlemmar skall lämna bostaden.

Eftersom den ene makens arbete är förlagt till kvällstid beskärs möj-

ligheterna att umgås, både inom familjen och utanför, starkt. Den skif— tarbetande maken har ingen möjlighet att delta i kvällsundervisning och den andra makens möjligheter är helt avhängiga av om problemet med barntillsyn kan lösas.

Fal/3 (nattskift) ger en liknande bild som fall 2. Den make, som arbetar under natten, sover när övriga hushållsmedlemmar stiger upp och beger sig till skola, daghem och arbete. Dagar då arbetstiden är placerad på natten innebär en kraftigt förändrad dygnsrytm för hushållet. Då är det möjligt att ha det mindre barnet på daghem, så att den skiftarbetande föräldern kan vila ostört. Den dagtidsarbetande föräldern får lämna det mindre barnet vid daghem på väg till arbetet. Grundskolebarnet vistas inte på fritidshem efter skoldagens slut.

Maken med nattskift har, i likhet med det föregående fallet, mycket goda möjligheter att utnyttja all offentlig och kommersiell service samt att utföra de nödvändiga hushållssysslorna. Den disponibla tiden infaller då den kul- turella servicen vanligtvis inte är tillgänglig.

Hushållet har en och en halv timma till gemensam disposition. Brut- toarbetstiden för båda makarna tillsammans utgör 16 timmar. Ingen av ma- karna kan delta i kvällsutbildning under dagar med nattskift; den ene på grund av arbetstidsförläggningen och den andre på grund av problem med barntillsyn.

I Fal/4 (friskift) har den skiftarbetande maken friskift, dvs. han är helt ledig. Under dessa dagar behöver varken daghem eller fritidshem utnyttjas.

Bruttoarbetstiden motsvarar den dagtidsarbetandes arbetstid, åtta och en halv timme. Hushållet har gemensamt sju och en halv timme disponibel tid (exkl. tidsåtgång för sömn) och denna infaller så att möjligheterna att utnyttja offentlig, kommersiell och kulturell service är mycket goda. Hem- sysslor och inköp kan utföras av maken med friskift tillsammans med det mindre barnet, så att all tid som återstår efter det att den dagtidsarbetande slutat sitt arbete, kan användas till samvaro inom och utanför familjen.

Hushållet har med denna tidsläggning en mycket gynnsam situation. Ti- den som inte åtgår till arbete eller skolgång infaller samtidigt för tre av medlemmarna. Möjligheterna till samvaro är mycket goda. En av makarna kan gå på kvällsundervisning eller båda makarna om barntillsynsproblemet går att lösa. Då minskar emellertid möjligheten att umgås med barnen.

5.3 Hushållstyp 2

Hushållstyp 2 består av en skiftarbetande vuxen, som arbetar i kontinuerligt treskift enligt skiftschemat vid Papyrus AB, och en deltidsarbetande vuxen, som arbetar på kvällstid mellan kl 18.00 och 22.00. Den deltidsarbetande kan ex.vis illustreras av yrkeskategorin lokalvårdare. Dessutom finns det i hushållet två barn, ett förskole- och ett grundskolebarn.

Varken daghem eller fritidshem anlitas då den deltidsarbetande föräldern är ledig under dagtid.

De arbetstidskombinationer som förekommer i hushållstyp 2 redovisas i nedanstående figur.

Medlemmarna utnyttjar åtta respektive fyra timmar per dygn till verk- samheter, som är åtskilda i rummet och ligger utanför bostaden. Åtta timmar

1 i l 1

i ? %

W

am.

X

7 ? / /

A )

åtgår till sömn. Under åtta respektive tolv timmar kan hushållet planera in andra aktiviteter.

I likhet med den förra hushållstypen är den deltidsarbetande vuxne ledig under lör- och söndagar, medan den skiftarbetande vuxne i vissa fall arbetar.

Fall ] (förmiddagsskift) innebär att makarnas arbetstider ligger helt åtskilda i tiden. Bruttoarbetstiden för båda makarna tillsammans utgör tolv timmar. Hushållet har fyra timmar till gemensam disposition (exkl. tidsåtgång för sömn). Dessa fyra timmar infaller på en tidpunkt då både offentlig och kommersiell service är tillgänglig. Den deltidsarbetande maken har således hela dagen till förfogande att tillsammans med det mindre barnet göra inköp och utföra nödvändiga sysslor i bostaden. Vid denna tidsläggning är det inte möjligt för hela familjen att umgås på kvällstid.

Den make, som arbetar deltid, kan inte delta i kvällsundervisning eller utnyttja den kulturella servicen. Om den andra maken skall ha möjlighet att delta i kvällsundervisning krävs att barntillsynsproblemet kan lösas. Den- samma restriktionen gäller vid besök på bio, teater eller politiskt möte.

Fal/2 (eftermiddagsskift) ger en bruttoarbetstid för makarna tillsammans på åtta timmar då deras arbetstider infaller samtidigt. Den tid som, exklusive sovtidsåtgången, står till gemensam disposition utgör åtta timmar. Denna tid infaller för tre av hushållsmedlemmarna samtidigt.

Möjligheterna att utnyttja offentlig och kommersiell service är mycket goda vid denna tidsläggning. Den disponibla tidens längd gör det möjligt för medlemmarna att utföra tidskrävande inköp, ex.vis klädinköp, eller att besöka läkarmottagning.

Det stora problemet vid denna tidsläggning är barntillsynen. Under dagtid kan barnen skötas av den deltidsarbetande föräldern men på den tidpunkt då barntillsyn behövs — på kvällen — finns ingen kommunal barntillsynsform att tillgå. Föräldrarna måste ordna barntillsynen privat med hjälp av släkt, grannar, goda vänner. tonårsflickor o.dyl. Lösningarna kan variera från gång till gång.

Figur 5 .2 Arbetstidskom- binationer i hushållstyp 2.

Vad gäller samvaromöjligheterna inom familjen bör påpekas att vid denna tidsläggning kan den skiftarbetande föräldern och grundskolebarnet bara umgås ett par timmar under morgonen, innan barnet beger sig till skolan. Hushållet kan inte umgås med andra hushåll eller enskilda individer på kvällstid. Ingen av makarna kan delta i kvällsundervisning.

Fal/3 (nattskift) motsvarar fall 2 vad gäller längden på bruttoarbetstid och disponibel tid. När dessa tider infaller under dygnet skiljer sig emellertid åt. Den skiftarbetande vuxne arbetar nattskift och har en sovperiod, som sammanfaller med den deltidsarbetande makens arbetstid. Den förre maken har dessutom en sovperiod på morgonen, direkt efter arbetets slut.

I likhet med det föregående fallet infaller den disponibla tiden för tre av hushållsmedlemmarna samtidigt. Tidpunkten sammanfaller med öp- pethållandetiderna för offentlig och kommersiell service varför hushållet har mycket goda möjligheter att utnyttja dessa typer av service. Den kul- turella servicen kan däremot inte utnyttjas då dess öppethållande infaller på makarnas sovtid respektive arbetstid.

Samvaromöjligheterna inom familjer har förbättrats då även grundsko- lebarnet kan vara tillsammans med den övriga familjen åtminstone under halva disponibla tiden. Hushållet har inte möjlighet att umgås med vänner på kvällstid.

Barntillsynsproblemet kvarstår. Den skiftarbetande föräldern har en sov— period och den deltidsarbetande föräldern börjar sitt arbete innan barnen gått till sängs. Varken dag- eller fritidshem finns att tillgå vid denna tid på dygnet varför hushållet får förlita sig till privata arrangemang; släkt, grannar, vänner, tonårsflickor, o.dyl. Det är inte möjligt för någon av ma- karna att delta i kvällsundervisning.

l Fall 4 (friskift) har den skiftarbetande maken friskift. Den totala brut- toarbetstiden för makarna utgör fyra timmar, vilket motsvarar den deltids— arbetande makens arbetstid. Den disponibla tiden utgör tolv timmar efter att tid till sömn beaktats. Tre av hushållsmedlemmarna kan vara tillsam- mans under hela den disponibla tiden. Även grundskolebarnet har lång samvaro (fyra timmar) med övriga medlemmar.

Tillgängligheten till offentlig och kommersiell service är mycket god för hela hushållet. Det finns mycket goda möjligheter att utföra tidskrävande inköp, ex.vis klädinköp, och att besöka ex.vis tandläkare eller läkare.

Den deltidsarbetande maken kan inte utnyttja kulturell service då denna finns tillgänglig vid en tidpunkt då han arbetar. Den skiftarbetande maken kan utnyttja ifrågavarande service om barntillsynen går att lösa. Desamma villkoren gäller för makarnas deltagande i kvällsundervisning. Hushållet har ingen möjlighet att på kvällstid umgås med goda vänner.

Sammanfattningsvis gäller att denna hushållstyps valmöjligheter att delta i olika aktiviteter på kvällstid beskurits starkt på grund av den deltidsar- betande makens arbetstidsförläggning. Under veckorna har den deltidsar- betande maken inga möjligheter att delta i kvällsundervisning eller att ut- nyttja kulturell service. Detta innebär att även den andre makens möjligheter har begränsats. Denne kan endast lämna bostaden på kvällstd om barn- tillsynen ordnats. Umgänge med goda vännerär inte möjligt under veckorna. Den enda tidpunkt då ovan nämnda aktiviteter kan utföras är Lnder vecko- sluten. Med tanke på detta kan lätt tidskonflikter uppstå huruvida hushållet

skall gå på bio eller teater eller umgås med goda vänner, under den korta tid som stor till förfogande.

En annan tidskonflikt gäller barntillsynen. Vid två av fyra arbetstids- kombinationer har hushållet ett akut problem med barntillsynen. Hjälp med barntillsynen behövs på tidpunkter då ingen kommunal barntillsyns- form finns tillgänglig. Hushållet är hänvisat till privata arrangemang med hjälp av släkt. vänner, grannar, tonårsflickor, o.dyl. [ alltför många fall läm— nas barnen ensamma och det större barnet får passa det mindre, ett ansvar som får anses för stort för ett grundskolebarn. (Andersson, Fred; "Barnom- sorgsproblem nattetid och på annan obekväm tid".)

5.4 H ushä/lsryp 3

Hushållsryp 3 består av en skiftarbetande vuxen, som arbetar i kontinuerligt treskift enligt skiftschemat vid Papyrus AB, en hemmavarande vuxen och två barn, ett förskole- och ett grundskolebarn.

Nedanstående figur visar de arbetstidskombinationer som förekommer i detta hushåll.

Bara två av hushållsmedlemmarna, den skiftarbetande och grundskole- barnet, utnyttjar åtta respektive sex timmar per dygn till verksamheter som är åtskilda i rummet och som ligger utanför bostaden. övriga åtta respektive tio timmar kan de planera in andra aktiviteter. Varje hushållsmedlem an- vänder åtta timmar per dygn åt sömn.

I samtliga arbetstidskombinationer utgör bruttoarbetstiden för makarna tillsammans åtta timmar, dvs. den motsvarar den skiftarbetande makens arbetstid.

Fal/] (förmiddagsskift) arbetar den förvärvsarbetande maken förmiddags- skift. Grundskolebarnet vistas i skolan under motsvarande tid. Under denna tid har den hemmavarande föräldern goda möjligheter att. tillsammans med det mindre barnet, göra inköp till hushållet och nödvändiga hemarbeten.

Den disponibla tiden utgör åtta timmar och infaller för alla hushålls-

!

N & %%

?

—&XN

m—m

W m

% 42.

atm—axx

ms— _m m— m m m

ÅAA . A

A A

Figur 5. 3 A rbelslidskom- binarioner i husha'I/slvp 3

medlemmar samtidigt. Tillsammans eller var för sig har de möjlighet att göra besök vid offentliga och kommersiella serviceinrättningar.

Fyra av de åtta timmarna disponibel tid infaller på tidpunkter då man vanligen umgås eller då kulturella aktiviteter finns tillgängliga. Om för- äldrarna önskar gå på bio, teater eller politiskt möte måste detta planeras i förväg då det är nödvändigt med barntillsyn. Desamma restriktioner gäller för deltagande i kvällsundervisning, såvida inte föräldrarna utbildas under olika dagar. l

Möjligheterna att umgås inom familjen eller med vänner är goda. -' I Fall 2 (eftermiddagsskift) arbetar den förvärvsarbetande maken efter- middagsskift. Bruttoarbetstid och disponibel tid, mätt i antal timmar, mot- svarar de tider som erhölls i Fall 1. Arbetstidens förläggning under dygnet gör emellertid att bilden ser annorlunda ut för detta fall.

De åtta timmarna disponibel tid infaller för tre av hushållsmedlemmarna l samtidigt. Makarna och det minsta barnet kan i stor utsträckning utnyttja ' denna tid till olika aktiviteter som hemarbete, inköp, rekreation och samvaro.

Den skiftarbetande förälderns samvaromöjligheter med grundskolebarnet har beskurits starkt. De kan bara träffas under två timmar på morgonen, innan barnet går till skolan.

Vid denna tidsläggning har den skiftarbetande maken ingen möjlighet att gå på bio, teater, politiskt möte eller att delta i kvällsundervisning. Den hemmavarande förälderns möjligheter att utnyttja kulturell service och att gå på kvällskurs beror helt och hållet på möjligheterna att lösa barntillsynen.

Fal/3 (nattskift) visar förhållandena då den förvärvsarbetande maken ar- betar nattskift. Bruttoarbetstiden uppgår även här till åtta timmar, men in- faller då övriga hushållsmedlemmar sover.

När grundskolebarnet lämnar bostaden för att bege sig till skolan, sover den skiftarbetande föräldern. Under denna tid kan den hemmavarande för- äldern, tillsammans med det mindre barnet, utföra nödvändiga hemsysslor och inköp till hushållet.

Den disponibla tiden uppgår till åtta timmar och fyra av dessa infaller för alla hushållsmedlemmar samtidigt. Denna tid kan användas till gemen- * samma inköp, rekreation och samvaro inom familjen. 1

Den skiftarbetande makens sovtidsförläggning gör det omöjligt för honom ! att gå på bio, teater, politiskt möte eller att delta i kvällsundervisning. För * att de aktiviteter, som nämnts ovan. skall kunna utnyttjas av den andre maken krävs att barntillsynen ordnas.

Med denna arbets- och sovtidsförläggning är det inte möjligt för hela hushållet att umgås med goda vänner på kvällstid.

I Fal/4 har den förvärvsarbetande maken friskift. Endast grundskolebarnet ägnar sig åt en aktivitet, (dvs. skolgång), som är åtskild i rummet och som ligger utanför bostaden.

De övriga hushållsmedlemmarna kan fritt disponera 16 timmar (exkl. tid som åtgår till sömn). De har maximal möjlighet att utnyttja all offentlig och kommersiell service. Den kulturella servicen finns tillgänglig för för- äldrarna om problemet med barntillsynen kan lösas.

5.5 Sammanfattning — substitutionsmäj/igheter

Förvärvsarbete hindrar individen att utföra andra aktiviteter under en del av dygnet. Dessa måste uträttas under den tid som blir kvar av dygnet, eller uppskjutas till ett senare tillfälle. Om fler och fler aktiviteter måste uppskjutas blir risken större att individen råkar i tidskonflikt när dessa ak- tiviteter skall uträttas.

I den dubbelarbetande familjen uppstår i allmänhet en serie problem sam- manknippade med barntillsynen, inköpen till hushållen, de ofrånkomliga hemsysslorna etc. I stor utsträckning är hushållen hänvisade till att utföra inköpen på väg hem från arbetet. Tiden för gemensamma aktiviteter utanför bostaden blir ofta starkt beskurna för denna familjetyp.

Om endast en av de två vuxna i ett hushåll förvärvsarbetar kan vissa aktiviteter delegeras till den icke förvärvsarbetande. Exempel på delegerbara aktiviteter är besök på post, bank, bibliotek och försäkringskassa. Aktiviteter som inte är delegerbara kan vara läkar-, bio- och teaterbesök och deltagande i kvällsundervisning. Då vissa aktiviteter delegeras kan tid bli över för andra mer eller mindre frivilliga sysselsättningar. Detta kan resultera i en längre samvarotid mellan hushållsmedlemmarna än vad fallet blir om båda förvärvsarbetar. Ju längre tid de två vuxna i ett hushåll förvärvsarbetar ju kortare blir samvaron mellan dem och eventuella barn.

De personer i hushållstyperna 2 och 3, som är deltids- respektive icke förvärvsarbetande, kan tänkas utföra aktiviteter medan de övriga förvärvs- arbetar.

6 Skiftarbete och förkortad arbetstid

I detta avsnitt redogörs för hur skiftlagens antal, skiftcykelns längd, skift- schemats uppbyggnad, bytestider och kompensationsledighet påverkas av en förkortad arbetstid.

6.1.1. Antal skiftlag

Kontinuerligt skift innebär att produktionen hålls igång hela dygnet alla dagar. Hur många skiftlag, som skall arbeta, beror på längden på varje ar- betstillfälle. Hittills har arbetstiden uppgått till åtta timmar per arbetstillfälle. Om den totala tidsbudgeten för ett dygn, 24 timmar, delas med varje ar- betstillfälles längd, åtta timmar. erhålls det antal skiftlag, som erfordras för att hålla produktionen igång hela dygnet. Ytterligare ett skiftlag behövs för att ersätta det skiftlag, som har friskift.

Vid en arbetstidsförkortning till sex timmar per arbetstillfälle behövs så- ledes fyra skiftlag dvs 24 timmar delat med sex timmar, plus det extra skiftlaget, som ersätter friskiftet. Sammanlagt uppgår antalet skiftlag till fem om arbetstiden vid varje arbetstillfälle förkortas till sex timmar.

6.1.2. Konstruktion av skiftschema

I samråd med representanter för fackklubb och personalavdelning vid Pa- pyrus AB har följande bytestider använts:

f =förmiddagsskift kl 06.00—12.00 e =eftermiddagsskift kl 12.00—18.00 k =kvällsskift kl 18.00—24.00 n =nattskift kl 24.00—06.00

Att förlägga förmiddagsskiftet till en tidigare tidpunkt har inte varit möj- ligt. De skiftarbetande skulle då inte kunna använda sig av kollektiva trans- portmedel för resa bostad—arbetsplats. Bytestiden vid kl 24.00 får anses vara i senaste laget. Det har inte varit möjligt att flytta fram bytestiden och att senarelägga tiden är inte lämpligt för individen av fysiologiska hän- seenden. ] De skiftarbetande har antagits arbeta fyra skift i följd, dvs fyra förmid- dagsskift, fyra eftermiddagsskift, fyra kvällsskift och fyra nattskift följt av 1 fyra friskift. Denna skiftgång ligger närmast den, som nu tillämpas vid 1

l l

Papyrus AB. Vid konstruktion av skiftschema har de metoder, som beskrevs i kapitel 2 avsnitt 2.1.2, tillämpats. Enligt dessa ger antal skiftlag multiplicerat med antal skift i följd den kortast tänkbara skiftcykeln.

Varje grundschema innehåller fem veckor och med en skiftcykel, som omfattar 20 veckor, erfordras fyra grundscheman för konstruktionen.

Vecka

Varje veckodag i grundschemat innehåller, lodrätt räknat och i valfri ord- ning,

ett förmiddagsskift ett eftermiddagsskift ett kvällsskift

ett nattskift ett friskift

Sammanställs dessa grundscheman till motsvarande skiftschema erhålls: Efter 20 veckor har skiftcykeln genomlöpts och skiftlagen är tillbaka i utgångspunkten. Laget har då arbetet lika många gånger at varje skifttyp fördelade på lika veckodagar. Redovisningsperioden för skiftlag 1 vid Pa- pyrus AB vid förkortad arbetsdag. har således valts till 2) veckor.

6.1.3. Bytestider och ledighetsperioder

] avsnitt 2.4 redgjordes för den fritid, som de skiftarbetande har mellan skiften. Som påpekades beror längden på fritiden på hur de olika skiften följer på varandra. Vid förkortad arbetsdag har antalet olika skift ökat och lett till en större variation i bytestiderna. Den lodräta raden i nedanstående uppställning anger skiftet före och den vågräta det påföljande skiftet. I mot- svarande ruta står det antal timmar, som skiljer skiften åt.

Till

Skift

Från

'JX'CDH»

Figur 6.1: Ledighet mellan ski/ien virljöi'kortad arbetstid.

Ett kvällsskift som påföljande dag följs av ett nattskift får en mellan- liggande fritid på 24 timmar osv.

Förutom ledigheten vid byte av skift har de skiftarbetande i vissa fall kompensationsledigt på grund av grundschemats konstruktion. Anledning- en är att den årsarbetstid, som de skiftarbetande faktiskt har, överstiger den årsarbetstid som de enligt avtal skulle ha. Med andra ord arbetar in- dividen för mycket sett över ett helt år. Hur kompensationsledigheten har beräknats vid den tidigare arbetstidsförläggningen framgår av kapitel 2, av- snitt 2.4.

En förkortning av arbetstiden till sex timmar per dygn eller 30 timmar per vecka ger en årsarbetstid på 1 3782 timmar. Detta är det antal timmar som de skiftarbetande skall arbeta om året enligt avtal. Grundschemat är emellertid baserat på en längre arbetsvecka och årsarbetstiden, som de skif- tarbetande faktiskt arbetar, blir för lång och uppgår till 1 485 timmar. Detta innebär att de skiftarbetande arbetar 106,8 timmar för mycket om året och schematiden måste kompletteras med ett avdrag.

Vid Papyrus AB tillämpas följande principer vid utläggning av kompen- sationsledigheten:

— Ledigheten skall vara jämnt fördelad över året, med undantag av de fyra sommarmånaderna maj—augusti. Under dessa månader förläggs ingen kompensationsledighet. — Ledigheten skall alltid förläggas till ett förmiddagsskift.

l analysen har ovanstående principer när det gäller utläggningen av le- digheten följts. De 18 dagar, som det här rör sig om har fördelats så att sex månader har fått två dagars kompensationsledighet var och två månader fått tre dagar var.

6.2 Skiftarbete och servicemöjligheter — ana/ys 6.2.1 Inledning

I detta avsnitt analyseras hur de skiftarbetandes servicemöjligheter förändras vid en förkortning av den dagliga arbetstiden.

Undersökningspopu/ationen utgörs av de treskiftarbetande vid Papyrus AB. Studien har begränsats till att omfatta skiftlag ] vid ovannämnda företag, men de resultat, som erhålls i analysen, kan i princip gälla för alla skiftlag. ,

Undersökningsperioden omfattar, liksom tidigare, en hel skiftcykel. Med 1 hänvisning till beräkningarna i avsnitt 6.1.2, antal skiftlag, antal skift i följd osv, utgör skiftcykeln 20 veckor. Det är således åtta veckor längre än tidigare. Denna längd på skiftcykeln är nödvändig då skiftlaget först efter 20 veckor fått lika många typer av skift fördelade på lika veckodagar. För att senare , kunna göra jämförelser med resultaten från serviceanalysen i kapitel 3 avser skiftcykeln tiden från den 4 augusti och 20 veckor framåt, dvs till den 21 december. Den omfattar därmed den förra undersökningsperioden, tiden ] sept.—23 november. Perioden har måst tidigareläggas för att julhelgen inte skulle infalla under skiftcykeln.

Enligt beräkningarna i det förra avsnittet 6.1.3, ingår nio dagar kom- pensationsledighet i undersökningsperioden. De infaller på följande dagar: 13—14 september, 3—5 oktober, 12—13 november och 2—3 december. De har i samtliga fall placerats på förmiddagsskiftet, vilket infaller efter friskiftet. Detta innebär att vid nämnda tillfällen har ledigheten förlängts med 2—3 dagar. :

Analysen omfattar endast de servicefunktioner som, enligt analysen i kapitel 1 3, de skift- och dagtidsarbetande hade tidsmässiga svårigheter att utnyttja. Det innebär att följande servicefunktioner har ingått i analysen:

Arbetsförmedling Socialbyrå/kommunalkontor Bank

Dag- och fritidshem Biograf Vuxenutbildning

Övriga servicefunktioner har de skift- och dagtidsarbetande redan möj- * lighet att utnyttja. Då analysen endast skall ange möjlighet respektive inte möjlighet att utnyttja servicen och inte ange något mått på den tid, då individen har möjlighet att besöka respektive servicefunktion, har det inte ansetts angeläget att ta med de övriga funktionerna i denna analys. Syftet med analysen är just att undersöka om de skift- och dagtidsarbetande, vid en förkortning av den dagliga arbetstiden, får möjlighet att utnyttja de ser- vicefunktioner som vid åtta timmars arbetsdag var omöjliga att besöka.

6.2.2. Analysmetoder

Metoden är den samma som användes i den tidigare serviceanalysen (se kapitel 3). För bostadsläget Mölndal har information beträffande arbetstider och öppethållandetider sammanställts i diagramform. Diagrammet består

av en tidsaxel och en axel längs vilken de olika stationstyperna lagts in. Diagrammet sträcker sig över en hel skiftcykel, som omfattar 20 veckor.

Till vänster i diagrammet, närmast tidsaxeln, finns två staplar, en för skiftlag 1 och en för en dagtidsarbetande. Staplarna innehåller markeringar för respektive individs bundna tider, dvs arbetstider och viloperioder. Den totala tidsåtgången för vila, per dygn, uppgår till åtta timmar. I likhet med tidigare beror viloperiodens inplacering över dygnet på arbetstidens förlägg- ning. För den dagtidsarbetande, för- och eftermiddagsskiftet har viloperioden förlagts till kl 22.00—06.00. För kvällsskiftet har viloperioden senarelagts två timmar och infaller mellan kl 24.00 och kl 08.00. Nattskiftet har uppdelad Viloperiod enligt principen i den tidigare analysen med fyra timmar ome- delbart före arbetets början och fyra timmar omedelbart efter arbetets slut. Viloperioden har däremot förskjutits två timmar, som en direkt följd av arbetstidsförkortningen och nya bytestider. Viloperioderna infaller kl 20.00—24.00 och kl 06.00—10.00.

Den övriga delen av diagrammet beskriver individens omgivningsstruk- tur. Som nämnts är omgivningen mycket begränsad i denna analys och består bara av de sex servicefunktioner, som individerna vid åtta timmars arbetsdag hade tidsmässiga svårigheter att nå. Tillgängligheten till varje ser- vicefunktion har åskådliggjorts med en stapel vars längd motsvarar öppet- hållandetiden; Variationerna i tillgängligheten hos servicefunktionerna framgår då diagrammet löper över en hel skiftcykel. Det verkliga avståndet mellan stationerna har inte framkommit. Principen för diagrammet har ås- kådliggjorts i Figur 3.2 sidan . Det har emellertid inte varit möjligt att ta med diagrammet i denna rapport utan det återges i sin helhet i ”Skiftarbete och servicemöjligheter". Del 11, Bilaga IV.

Några restidsberäkningar har inte gjorts.

Vid avläsning av diagrammet har varje arbetstid och dag behandlats för sig. I likhet med tidigare har individernas möjlighet — icke möjlighet att utnyttja servicefunktionerna studerats. Kriteriet för möjlighet till utnyttjande har varit att någon del av den disponibla tiden skall sammanfalla med ser- vicefunktionernas öppethållandetider. Detta har inte ansetts tillräckligt för funktionerna biograf och vuxenutbildning utan krav på minsta närvarotid på två timmar vardera har uppställts.

6.2.3. Resultat av servicemöjligheterna

Som nämnts tidigare har de skift- och dagtidsarbetande, vid åtta timmars arbetsdag, tidsmässiga svårigheter till samtliga servicefunktioner, som ingår i analysen. Med utgångspunkt från stapeldiagrammet har varje servicefunk- tion analyserats med hänseende på om individen kan eller inte kan utnyttja den och hur lång tid, som förflyter mellan varje gång. Av de kommentarer, som följer nedan, framgår hur en förkortning av den dagliga arbetstiden påverkat individernas möjligheter.

Arbetsförmedling har både de skift- och dagtidsarbetande möjlighet att besöka alla vardagar i veckan under hela skiftcykeln. För de dagtidsarbetande har detta blivit möjligt tack vare arbetstidsförkortningen. Tidigare hade de

då öppethållandet är förlängt.

Socialbyrå/k0mmunalk0ntor har begränsat öppethållande till förmiddagar- na mellan kl 09.00 och 12.00. Varje torsdagskväll är öppethållandet förlängt mellan kl 18.00 och 19.00. De dagtidsarbetandes arbetstider och service- funktionens öppethållandetid sammanfaller helt, vilket innebär att individen inte har någon möjlighet att utföra något besök på dagtid. Det enda tillfället är på torsdagskvällar, vid det förlängda öppethållandet.

De skiftarbetande har goda möjligheter att besöka socialbyrå/kommu- nalkontor. Under 13 veckor av 20 har de total tillgänglighet alla dagar i veckan. Dessa veckor är jämnt fördelade över skiftcykeln på så vis att under två veckor i följd har individen total tillgänglighet och var tredje vecka är tillgängligheten begränsad. Även under den tredje veckan har in- dividen emellertid möjlighet att välja mellan minst två dagar för att utnyttja servicefunktionen.

Bank har både de skift- och dagtidsarbetande möjlighet att besöka alla vardagar under skiftcykeln.

Dag- och fritidshem; de som arbetar dagtid har möjlighet att själva både lämna och hämta barn vid dag- och fritidshem. Denna möjlighet har inte den skiftarbetande". Villkoret för att det skall anses möjligt för en individ att kunna utnyttja ifrågavarande servicefunktion är att individen själv både kan lämna och hämta barnet. För den skiftarbetande är detta möjligt endast vid eftermiddagsskiftet, vilket infaller ungefär var tredje vecka. Men inte ens då kan barnet vistas på dag- och fritidshemmet hela veckan utan antalet dagar varierar från en till fyra.

Under 12 veckor av 20 kan de skiftarbetande inte alls lämna och hämta barnet vid dag- och fritidshem. Som redan nämnts, kan barnet bara vistas på dag- och fritidshem ett mycket begränsat antal dagar under de resterande åtta veckorna. Räknat i dagar kan de skiftarbetande bara använda dag- och fritidshem för sina barn under 20 dagar under en period på 100 dagar.

Biograf har de dagtidsarbetande möjlighet att besöka alla dagar under hela skiftcykeln. Under 6 veckor av 20 har de skiftarbetande samma möj- ligheter, som de dagtidsarbetande när det gäller att besöka en bioföreställ- ning. Under två veckor kan de inte alls gå på bio och under de resterande tolv veckorna är möjligheterna mer eller mindre begränsade. Under hälften av dessa tolv veckor kan individen endast gå på bio en till tre kvällar per vecka jämfört med de dagtidsarbetande som kan gå på bio sju kvällar per vecka.

Vuxenutbildning kan en dagtidsarbetande ägna sig åt oavsett veckodag. De skiftarbetandes möjligheter är däremot mer begränsade. Under åtta veck- or av 20 står alla kvällar till förfogande och under fyra veckor av 20 har den skiftarbetande inga möjligheter att delta i kvällsundervisning. Under de resterande åtta veckorna varierar antalet möjliga kvällar, men under fyra av dessa veckor har individen bara en till två kvällar till förfogande.

Vilken kväll i veckan, som individen är ledig är helt avgörande för om han kan delta i kvällsundervisning eller ej. För att det skall vara möjligt att delta måste individens lediga kväll sammanfalla med kurskvällen. För att illustrera problemet har i följande exempel torsdagen ansetts som kurs-

endast möjlighet att besöka arbetsförmedlingen på torsdagseftermiddagar,

kväll. Hur många torsdagskvällar har den skiftarbetande möjlighet att delta i undervisningen under skiftcykeln? I detta fall kan individen delta i 12 av 20 föreläsningar. Dessa kvällar är inte jämnt fördelade över perioden utan tvåtorsdagskvällar, då individen inte kan delta, infaller i följd. Huruvida det är meningsfyllt för individen att fullfölja kursen eller ej, beror på in— dividens möjligheter att inhämta den information, som går förlorad. Blir glappet för stort kan den skiftarbetande inte delta i kvällsundervisning utan måste välja en annan form för fortbildning.

6.2.4. Sammanfattning av servicemöjligheterna

] detta avsnitt har effekterna av arbetstidsförkortningen, med tanke på ser- vicemöjligheterna, beskrivits. De skiftarbetande hade redan vid den förra arbetstidsförläggningen mycket goda möjligheter att utnyttja den offentliga och kommersiella servicen, med undantag av dag- och fritidshem. För deras del har en arbetstidsförkortning endast inneburit att de fått ännu mer tid till att utnyttja denna service. De dagtidsarbetandes servicemöjligheter var emellertid mer begränsade.

Både när det gäller servicefunktionerna arbetsförmedling och bank har ser- vicemöjligheterna för de dagtidsarbetande förbättrats vid en förkortning av den dagliga arbetstiden. Tidigare var individen hänvisad till det förlängda öppethållandet under en kväll i veckan. Nu har de möjlighet att utnyttja ovannämnda servicefunktioner även under dagtid.

Beträffande de dagtidsarbetandes möjligheter att besöka socialbyrå/kom- muita/kontor på dagtid har arbetstidsförkortningen inte inneburit någon för- bättring. Orsaken är att expeditionstiden infaller på förmiddagarna och sam- manfaller således med individens arbetstid. Ett besök på socialbyrån/kom- munalkontoret måste även i fortsättningen förläggas till torsdagskvällar mel- lan kl 18.00 och 19.00. Detta innebär att individen då måste prioritera detta besök och tidskonflikter med andra behov kan lätt uppstå.

När det gäller dag— och fritidshem samt kulturell service hade de dagtids- arbetande tidigare mycket goda möjligheter. Dessa möjligheter kvarstår näs- tan helt oförändrade vid en arbetstidsförkortning. Utnyttjandet av dag- och fritidshem kan sägas ha genomgått en ytterligare förbättring genom att bar- nens vistelsetider kunnat minskas. som en följd av kortare arbetsdag.

Barntillsynen för de skiftarbetande visade sig i den förra analysen vara ett mycket stort problem. Det problemet har inte kunnat lösas med en förkortning av arbetstiden. De skiftarbetande har inte möjlighet att själva lämna och hämta barnen vid någon arbetstidsförläggning annat än efter- middagsskiftet och av analysen framgår att eftermiddagsskiftet infaller under 20 dagar av 100. Om barnen fick möjlighet att vistas på daghem även under friskiftet, skulle antalet dagar öka till 49. Kvar finns fortfarande 51 dagar då barntillsynsbehovet inte går att lösa. Av analysen framgår att de skiftarbetande inte har möjlighet att lösa sina barntillsynsproblem med dag- hem.

När det gäller servicefunktionen biograf har arbetstidsförkortningen in- neburit att möjligheterna för de skiftarbetande ökat från 45 procent till 64 procent. Under sex veckor av 20 har de skiftarbetande möjlighet att gå

på bio vilken kväll som helst, men under två veckor av 20 kan de inte alls gå på bio. Under de övriga veckorna varierar antalet möjliga biokvällar.

Möjligheterna för de skiftarbetande att delta i vuxenutbildning har ökat procentuellt från 50 procent till 61 procent. Problemet med att den skif- tarbetande missar vissa föreläsningar kvarstår dock. Om torsdagskvällar an- vänds som exempel på en "typisk" kurskväll så har individen inte mjölighet att delta i åtta föreläsningar av 20. Två av dessa kvällar infaller i följd. Även efter en arbetstidsförkortning har de skiftarbetande således svårt att delta i kvällsundervisning.

Syftet med analysen har varit att studera vilka effekter en förkortning av den dagliga arbetstiden får på en skiftarbetandes möjligheter att umgås med andra förvärvsarbetande. , Undersökningspopulationen utgörs av skiftlag ] vid Papyrus AB och tid- sperioden avser tiden från den 4 augusti till och med den 21 december. * Perioden omfattar en hel skiftcykel. Följande kompensationslediga dagar har beaktats i analysen: 13—14 september, 3—5 oktober, 12—13 november och 2—3 december. Arbetstiden för skiftlag ] under skiftcykeln framgår av grundschemat i avsnitt 6.1.2. Arbetstiderna för de förvärvsarbetande, som ingår i analysen

ar: D = dagtidsarbetande kl 07.00—13.30 f = förmiddagsskiftet kl 06.00—12.00 e = eftermiddagsskiftet kl 12.00—18.00 k = kvällsskiftet kl 18.00—24.00 n = nattskiftet kl 24.00—06.00

I likhet med samvaroanalysen i kapitel 4 innebär denna studie en jäm- förelse av när på dygnet och hur stor del av skiftlag l:s disponibla tid, som sammanfaller med de övriga förvärvsarbetandes disponibla tider.

6.3.2. Analysmetod

Metoden med användandet av stapeldiagram överensstämmer med den som tillämpades i den förra samvaroanalysen i kapitel 4. Den enda skillnaden är att nu utgör varje "avdelning” i diagrammet ett eget diagram. Detta har varit nödvändigt på grund av den långa undersökningsperioden. Dia- grammen består av en tidsaxel och en axel längs vilken de olzkat arbetstiderna lagts in. Varje diagram omfattar en skiftcykel, dvs 20 veclkor.

I staplarna har markerats de förvärvsarbetandes respektive arbetstider (den svärtade delen) och viloperioder (den linjedragna delen). Vioperioderna har lagts in i enlighet med anvisningarna i avsnitt 6.2.2. lnlagl Viloperiod har inte betraktats som samvarotid.

Genom att undersöka när det studerade skiftlagets och öwriga förvärv-

sarbetandes disponibla tider sammanfaller har samvaromöjligheterna kunnat beräknas. Längden på de ofyllda staplarna i varje diagram motsvarar den samvarotid, som skiftlag 1 har med de förvärvsarbetande. I likhet med tidigare har inga krav uppställts på kortast acceptabla samvarotid.

Vid avläsning av diagrammen har varje diagram analyserats för sig. Slut- ligen har en jämförelse gjorts mellan skiftlagets samvaromöjligheter vid en förkortad arbetstid och möjligheterna vid åtta timmars arbetsdag.

I denna rapport har bara diagrammet för skiftlag ] och en dagtidsarbetande redovisats. Övriga diagram finns redovisade i ”Skiftarbete och servicemöj- ligheter", Del II, kapitel 6.

6.3.3. Resultat av samvaromöjligheterna

Avsnittet innehåller en beskrivning av det studerade skiftlagets möjligheter att umgås med andra individer med samma eller annan arbetstid. I tur och ordning har följande arbetstider analyserats:

Skiftlagl — dagtidsarbetande Skiftlagl — förmiddagsskiftet Skiftlag l — eftermiddagsskiftet Skiftlagl — kvällsskiftet Skiftlagl — nattskiftet

Skiftlag ] och en dagtidsarbetandes samvaromöjligheter redovisas i figur 6.2.

Tabell 6.2: Samvaromöjligheter, mätt i antal timmar, under hela skiftcykeln för skift- lag I och en dagtidsarbetande

Vecka Totalt antal Antal tim- Antal timmar/ timmar mar/vardag veckoslut 1 59 5—8,5 10-10 2 48 4,5—5.5 12—12 3 66,5 6,5—9,5 10—16 4 55,5 5—8,5 10—10 5 49,5 4,5—6.5 12—1 2 6 75,5 6,5—9,5 16—16 7 54 5—8,5 10—12 8 50,5 4,5—6,5 12—1 2 9 78,5 8,5—9,5 16—16 10 50,5 5—8,5 10—12 11 50,5 4,5—6,5 10—12 12 65,5. 8,5—9,5 10—10 13 45,5 5—5.5 10—10 14 58,5 4,5—6,5 12—16 15 66,5 8.5—9,5 10—10 16 45 4.5—5,5 10—10 17 66,5 6,5-8,5 16—16 18 65.5 8,5—9,5 10—10 19 46,5 4,5—5,5 10—12 N 0 59,5 6,5—9,5 16—16

a)

————4:1——+—

(') ,.

-—-D————l:l———0————G———D-———D

O) ,. m ,. lx .. (O ,.

_— --n——-4:1——+———1:1 _ _? C %:) _; -—+ ———l:l*——D————l:l _ _

—-D————C3———I:l———Cl———l:3-—Cl

. 1 t i 13 1 1

_"(D

m-————I:l—*————l:l———D———:)———O——:l———U——l:]——

—%——:1———£1——C:———0———:1———C:h—

——U-———l:l—-—G——Cl——-—

Samvarotidema för varje vecka och fördelade på olika veckodagar har summerats och framgår av följande tabell.

Den totala disponibla tiden för dessa individer uppgår till nio och en halv timme per dygn för vardagar. (Total tidsbudget för ett dygn, 24 timmar, minus tidsåtgång för vila, åtta timmar, och arbete. sex timmar samt för- skjutning i arbetstiden mellan individerna, ger den totala disponibla tiden.) Under lör- och söndagar minskar dygnets tidsbudget i vissa fall endast med tidsåtgången för vila och den disponibla tiden kan under veckosluten, som mest, uppgå till 16 timmar. Det antal timmar, som angivits här, är max- imivärden. Beroende på hur de båda individernas arbetstider infaller i för- hållande till varandra under dygnet minskar längden på samvarotiderna. Ju större del av individernas arbetstider, som sammanfaller, desto längre tid står till förfogande för samvaro. När individernas arbetstider är helt åt- skilda i tiden blir samvarotiden som kortast. Detta inträffar när den skif- tarbetande har kvällsskift. Vid dessa tillfällen uppgår samvarotiden till fyra och en halv timme och infaller mellan kl 13.30 och 18.00.

Vid eftermiddagsskiftet är samvarotiden kort, fem timmar, och dessutom uppdelad på två perioder. En timme infaller mellan kl 06.00 och 07.00 och fyra timmar mellan kl 18.00 och 22.00. Samvaromöjligheten på morgonen kan troligitvis bara utnyttjas om individerna ingår i samma hushåll. Övriga individer får en faktisk samvarotid på endast fyra timmar.

Av tabellen framgår att skiftlag ] och en dagtidsarbetande har mycket goda möjligheter att umgås under veckosluten. Detta beror på att den dag- tidsarbetande alltid är ledig under lör- och söndagar och samvarotiden be- gränsas endast av viloperioden och arbetstiden för skiftlag 1. Inte vid någon lör- och söndag under skiftcykeln understiger samvarotiden tio timmar. Vid fyra veckoslut av 20 uppgår tiden till maximivärdet, 16 timmar. Detta inträffar när den skiftarbetande har friskift eller är kompensationsledig.

Vid fem av veckosluten arbetar den skiftarbetande eftermiddagsskift och samvarotiden blir då uppdelad på två perioder, omfattande sex respektive fyra timmar. Avbrottet i samvarotiden leder troligtvis till att den faktiska samvaron blir kortare. Individernas relationer till varandra kan vid dessa tillfällen få avgörande betydelse för samvarotidens längd.

Beträffande samvarotiden på vardagar för de olika veckorna är variatio- nerna stora. Drygt var tredje vecka har en skiftarbetande och en dagtids- arbetande tidsmässiga svårigheter att umgås. Samvarotiden uppgår vid dessa tillfällen till fyra och en halv och fem och en halv timme per dygn och infaller antingen mellan kl 13.30 och 18.00 eller kl 18.00 och 22.00.

När samvarotiden infaller under dygnet har betydelse för individernas möjligheter att utnyttja den. Karakteristiskt för samvarotidens inplacering över dygnet, för en skiftarbetande och en dagtidsarbetande, 'är att tiden aldrig, med undantag för vissa möjligheter mellan kl 06.00 och 17.00, infaller förrän efter kl 1330, efter den dagtidsarbetandes arbetsdags slut. Detta innebär att samvarotiden för dessa individer till mycket stor del infaller på kvällstid.

När det gäller samvaromöjligheterna under veckosluten infaller de 15 gånger av 20 så att tiden täcker även kvällstid. Vid de resterande veckosluten finns ingen möjlighet att umgås efter kl 18.00.

Beträffande individernas möjligheter att utnyttja samvarotid med början

redan kl 06.00 beror det på individernas förhållande till varandra. Individer, som ingår i samma hushåll, kan naturligtvis inleda samvaron direkt efter viloperioden medan övriga individer troligtvis inte börjar samvaron vid en så tidig tidpunkt. Samvarotiden för de senare minskar åtminstone med den tid, som åtgår för att förflytta individerna till samma plats. &

Skift/ag ] och förmiddagsskiftets (kl 06.00—12.00) samvarotider för varje vecka har summerats och framgår av tabell 6:3.

För dessa individer uppgår den totala disponibla tiden för vardagar och lör- och söndagar till tio timmar per dygn. Den längsta sammanlagda sam- varotiden för en hel vecka uppgår till 70 timmar och infaller då individernas arbetstider helt sammanfaller eller då skiftlag ] är ledigt. Detta inträffar under 2 veckor (vecka 9 och 12) av 20. Samvarotiden blir kortast om in- dividernas arbetstider ligger helt åtskilda i tiden, dvs gemensamt omfattar tolv timmar. Det inträffar när skiftlag ] arbetar eftermiddagsskift. Sam- varotiden uppgår då till fyra timmar per dygn. De sämsta samvaromöj- ligheterna under skiftcykeln har individerna under vecka 13 och 16. Sam- varotidema varierar från fyra till sex timmar per dygn under hela dessa veckor. När det gäller samvaromöjligheterna under veckosluten uppgår samva- rotiden till tio timmar per dygn vid 7 av 20 veckoslut. Dessa är jämnt fördelade över skiftcykeln. Det vanligaste är att skiftlag 1 har friskift och att individernas möjligheter att umgås endast begränsas av förmiddagsskif- tets arbetstid. Vid 3 veckoslut av 20 har individerna endast fyra timmar per dygn till sitt förfogande. I samtliga fall arbetar skiftlag l eftermiddagsskift (kl 12.00—18.00), vilket innebär att samvarotiden infaller på kvällstid mellan

Tabell 6.3: Samvaromöjligheter. mätt iantal timmar, under hela skiftcykeln för skift- lag 1 och förmiddagsskiftet.

Vecka Totalt antal Antal tim- Antal timmar/ timmar mar/vardag veckoslut

1 52 4—10 4— 4 2 44 4— 6 8— 8 3 66 8—10 10—10 4 46 4—10 4— 4 5 48 6— 8 8— 8 6 68 8—10 10—10 7 42 4—10 4— 6 8 50 6— 8 8- 8 9 70 10—10 10—10 10 38 4—10 6— 6 11 54 6— 8 8—10 12 70 10—10 10—10 ,; 13 34 4— 6 6— 6 14 58 6— 8 10—10 15 64 10—10 4—10 16 36 4— 6 6— 6 17 62 8—10 10—10 18 58 10—10 4— 4 19 40 4- 6 6— 8

64 8—10 10—10

N O

kl 18.00 och 22.00. Trots den korta tiden har individerna mycket goda möj- ligheter att tillsammans gå på bio, teater edyl.

Individernas samvarOmöjligheter varierar mycket både mellan de olika veckorna och mellan de olika vardagarna i en och samma vecka. I 4 veckor av 20 uppgår samvarotiden till tio timmar per dygn för alla vardagar. Detta beror antingen på att skiftlag ] arbetar förmiddagsskift eller har friskift. Vid 4 av 20 veckor är samvarotiden på vardagar mycket kort och varierar från fyra till sex timmar per dygn. Som redan nämnts är individernas sam- varomöjligheter mellan vardagarna under en och samma vecka mycket va- rierande. Det beror på skiftschemats konstruktion att varje skift arbetar fyra dagar i följd och därefter övergår i annat skift. Som exempel kan nämnas vecka 10. På måndagen uppgår samvarotiden till tio timmar, tis- till och med fredagen fyra timmar och lör- och söndagen till sex timmar. Detta beror på skiftlag lzs arbetstidsförläggning, På måndagen arbetar skiftlag 1 förmiddagsskift, på tis- till och med fredagen eftermiddagsskift och på lör- och söndagen, slutligen, kvällsskift. Den andre individen arbetar förmid- dagsskift hela veckan.

Samvarotidens inplacering över dygnet begränsas av förmiddagsskiftets arbetstidsförläggning, vilket innebär att individerna aldrig har möjlighet att umgås före kl 12.00. Å andra sidan är deras möjligheter att umgås på kvällstid mycket goda.

Samvarotidema för skiftlag ] och eftermiddagsskiftet (kl 12.00—18.00) har summerats för varje vecka och framgår av tabell 6:4.

I likhet med samvarotiderna för skiftlag 1 och förmiddagsskiftet uppgår den totala disponibla tiden till tio timmar per dygn oavsett veckodag. Den

Tabell 6.4: Samvaromöjligheten mätt i antal timmar. under skiftcykeln för skiftlag] och eftermiddagsskiftet.

Vecka Totalt antal Antal tim- Antal timmar/ timmar mar/vardag veckoslut ] 46 4—10 10—10 2 38 4—10 4— 6 3 48 4—10 4—10 4 52 4—10 10—10 5 32 4— 6 4— 4 6 60 4—10 10—10 7 54 4—10 6—10 8 32 4— 6 4— 4 9 66 6—10 10—10 10 54 4—10 4— 6 11 32 4— 6 4- 6 12 46 4—10 4- 4 13 54 6—10 4— 4 14 38 4— 6 6—10 15 58 4—10 4—10 16 48 4—10 4— 4 17 44 4— 6 10—10 18 58 4—10 10—10 19 44 4—10 4— 6 N 0 48 4—10 10—10

längsta sammanlagda samvarotiden för en vecka skulle således omfatta 70 timmar. Skiftlag ] och eftermiddagsskiftet kommer aldrig upp till detta värde, utan den längsta samvarotiden för en vecka uppgår till 66 timmar och inträffar vecka 9. Den kortaste samvarotiden för en vecka uppgår till 32 timmar och inträffar i 3 veckor av 20, veckorna 5, 8 och 11. Under dessa veckor har individerna endast fyra till sex timmar per dygn till sitt

förfogande. 1 Karakteristiskt för dessa individer är att samvarotiderna, med undantag 1 i

av när skiftlag 1 arbetar förmiddags- och kvällsskift, är uppdelad på två perioder. Detta är en direkt följd av eftermiddagsskiftets inplacering under dygnet.

De sämsta samvaromöjligheterna har individerna när skiftlag 1 arbetar nattskift. Samvarotiden per dygn uppgår då till fyra timmar. men är uppdelad 1 på två perioder omfattande två timmar var, mellan kl 10.00 och 12.00 och 1 mellan kl 18.00 och 22.00. Under skiftcykeln inträffar detta vid 21 dygn av 140. Om individerna inte ingår i samma hushåll har de mycket små 1 möjligheter att umgås vid dessa tillfällen. *

Samvarotidema över veckosluten uppgår till tio timmar per dygn vid i 7 veckoslut av 20. Vid samtliga tillfällen blir emellertid den faktiska sam- ] varotiden kortare eftersom samvaron avbryts på grund av eftermiddags- 1 skiftets arbetstidsförläggning. Vid fem veckoslut av två är samvarotiden endast fyra timmar per dygn. Vid två av dessa veckoslut, vecka 5 och , 8, är samvarotiden dessutom uppdelad på två perioder, omfattande två tim- 1 mar vardera. vilket gör det nästan omöjligt för individerna att umgås. 5

Tabell 6.5: Samvaromöjligheten mätt i antal timmar, under skiftcykeln för Skiftlagl och kvällsskiftet.

Vecka Totalt antal Antal tim- Antal timmar/ timmar mar/vardag veckoslut

1 36 4— 6 4— 4 ' 2 64 4—10 10—10 3 60 8—10 6—10 4 34 4— 6 4— 4 5 66 10—10 8— 8

6 66 8—10 10—10 ! 7 38 4— 6 4—10 1 8 64 8—10 8— 8 1 9 68 8—10 10—10 . 10 42 4— 6 10—10 11 62 8—10 8— 8 12 54 6—10 6— 6 13 46 4—10 10—10 14 62 8—10 8—10 15 56 6—10 4— 6 16 52 4—10 10—10 17 62 8—10 10—10 18 50 6—10 4— 4 19 58 4—10 10—10

62 8—10 10—10

N O

Beträffande samvaromöjligheterna under veckorna finns stora variationer. Inte någon vecka under hela skiftcykeln har individerna maximal samvarotid per dygn hela veckan. Tio timmars samvaro kan individerna ha under 58 dygn av 140, men de tio timmarna är inte sammanhängande utan avbryts av eftermiddagsskiftet. Vecka 17 kan illustrera en vecka med mycket dåliga samvaromöjligheter. Samtliga samvarotider är kona och uppdelade på två perioder.

Samvarotidema infaller alltid någon gång mellan kl 06.00—12.00 eller mel- lan kl 18.00—22.00.

Jämfört med övriga skiftlagstillhörigheter har skiftlag 1 och eftermid- dagsskiftet de sämsta samvaromöjligheterna. På grund av eftermiddags- skiftets inplacering under dygnet är situationen mycket splittrad. Samva- rotidema är i de flesta fall uppdelade på två perioder och ofta mycket kona.

Samvarotidema för ski/Hag ] och kvällsskifiet (kl 18.00—24.00) har sum- merats för varje vecka och framgår av tabell 615.

Den totala disponibla tiden för individerna uppgår till tio timmar per dygn. På grund av arbetstidernas och viloperiodernas förläggning över dygnet be- gränsas den disponibla tiden på olika sätt. Den sammanlagda tid, som in- dividerna har till sitt förfogande under en vecka, kan uppgå till maximalt 70 timmar. För dessa individer uppgår den till 68 timmar och infaller på vecka 9. Denna vecka har skiftlag 1 friskift och kompensationsledigt och den disponibla tiden begränsas bara av kvällsskiftets arbetstid och indi- vidernas viloperioder. Den kortaste sammanlagda samvarotiden för en vecka uppgår till 34 timmar och infaller på vecka 4.

Vid en jämförelse mellan veckornas totala antal samvarotimmar kan konstateras att skiftcykeln ger en jämn bild med förhållandevis långa sam- varotider. Var tredje vecka under skiftcykeln är samvarotiden kortare än övriga veckor. Det beror på att individernas arbetstider ligger helt åtskilda i tiden, då skiftlag 1 arbetar för— och eftermiddagsskift.

1 9 veckoslut av 20 har individerna mycket goda möjligheter att umgås. Samvarotidema motsvarar den totala disponibla tiden per dygn, tio timmar, och infaller mellan kl 08,00 och 18.00. Vid 3 veckoslut av 20 har individerna däremot endast fyra timmar till sitt förfogande. I samtliga fall infaller sam- varotiden mellan kl 08.00 och 12.00, vilket beror på att skiftlag l arbetar eftermiddagsskift.

Samvaromöjligheterna under veckorna är i allmänhet goda. Endast under fyra veckor av 20 är samvarotiden begränsad till fyra till sex timmar per dygn. Under de resterande 16 veckorna uppgår samvarotiderna till max- imivärdet, tio timmar, under flera dagar i veckan och under övriga dagar varierar samvarotiderna mellan fyra till åtta timmar per dygn.

Samvarotidernas inplacering under dygnet beror på hur arbetstider och viloperioder är förlagda, För dessa individer infaller samvarotiderna alltid mellan kl 08.00 och 18.00. Senareläggandet till kl 08.00 gör det möjligt att i större utsträckning utnyttja hela tiden till samvaro, oavsett relationerna mellan individerna. På grund av kvällsskiftet är det däremot omöjligt för individerna att umgås på kvällstid.

Sammanfattningsvis kan konstateras att variationerna i samvaromöjlig- heterna är små och att skiftlag 1 och kvällsskiftet har förhållandevis goda möjligheter att umgås på dagtid.

Samvarotidema för skift/ag] och nar/skifte! (kl 24.00—06.00) har summerats för varje vecka och framgår av tabell 6:6.

Samvarotidema för dessa individer är mycket snarlika de som erhölls för skiftlag 1 och kvällsskiftet. Även i detta fall uppgår den totala disponibla tiden till tio timmar per dygn. Den sammanlagda tid, som står till indi- vidernas förfogande under en vecka, uppgår till 70 timmar. Under skiftcykeln kommer 4 veckor av 20 upp till detta värde. Det inträffar vecka 6, 9, 17 och 20 då skiftlag 1 har friskift, kompensationsledigt eller nattskift. Den 1 kortaste samvarotiden för en vecka uppgår till 40 timmar, vilket är högre 1 än den kortaste samvarotiden per vecka för alla andra skiftlag med undantag av de dagtidsarbetande. Sämsta samvaromöjligheterna, räknat i sammanlagd samvarotid per vecka, har individerna i 4 veckor av 20. Dessa infaller med tre veckors mellanrum på vecka 4, 7, 10 och 13. Under dessa veckor har skiftlag ] eftermiddagsskiftet, vilket innebär att samvarotiden, som börjar 1 kl 10.00, avbryts på grund av skiftlag 1:s arbetstid, kl 12.00 till 18.00. Den totala disponibla tiden för dessa dagar uppgår till 4 timmar per dygn, men i likhet med tidigare är det sannolikt att den faktiska samvarotiden blir 1 kortare på grund av avbrottet i samvaron. 1 Under 9 veckoslut av 20 har individernamycket goda möjligheter att umgås. Samvarotiden uppgår till tio timmar per dygn och infaller mellan 1 kl 10.00 och 20.00. Under 3 veckoslut av 20 är samvaromöjligheterna där- emot mycket dåliga och samvarotiden uppgår till fyra timmar per dygn. Förutom att samvarotiderna är korta, är de också uppdelade på två perioder ' omfattande två timmar var. vilket gör det nästan omöjligt för individerna 1 l (

Tabell 6.6: Samvaromöjligheter, mätt i antal timmar, under hela skiftcykeln för skift- 1 lag 1 och nattskiftet. !.

Vecka Totalt antal Antal tim- Antal tim— 1 timmar mar/vardag mar/veckoslut 1 l 1 44 4— 8 4— 4 2 56 4— 8 10—10 3 68 10—10 8—10 1 4 40 4— 8 4— 4 , 5 62 8—10 10—10 i 6 70 10—10 10—10 7 40 4— 8 4— 8 8 64 8—10 10—10 1 9 70 10—10 10—10 ' 10 40 4— 8 8— 8 11 66 8—10 10—10 12 62 8—10 8— 8 13 40 4— 8 8— 8 14 68 8—10 10—10 15 60 8—10 4— 8 16 44 4— 8 8— 8 17 70 10—10 10—10 18 54 8—10 4— 4 19 50 4— 8 8—10

70 10—10 10—10

N O

att umgås. De resterande veckosluten har, med få undantag, samvarotider som uppgår till åtta timmar per dygn, vilket innebär god möjligheter att umgås.

Beträffande samvarotiderna under veckorna har individerna tio timmar per dygn till sitt förfogande alla vardagar under 5 veckor av 20. Dessa infaller då individernas arbetstider sammanfaller, dvs skiftlag ] arbetar också natt- skift. 8 veckor av 20 innehåller en till fyra vardagar i följd, då samvarotiden per dygn uppgår till fyra timmar. Dessa dagar är dessutom samvarotiderna uppdelade på två perioder. Överiga vardagar uppgår samvarotiderna till åtta timmar per dygn och möjligheterna att umgås är goda.

Samvarotidema infaller mellan kl 10.00 och 20.00. Längden på samva- rotiderna beror på hur individernas arbetstider och viloperioder är förlagda i förhållande till varandra. Ju större del av de bundna tiderna, som sam- manfaller, desto längre blir samvarotiderna. När samvarotiderna uppgår till åtta timmar per dygn infaller den alltid mellan kl 12.00 och 20.00. Under hela skiftcykeln har individerna inga möjligheter att umgås efter kl 20.00, vilket begränsar deras möjligheter att tillsammans gå på bio, teater eller att utföra andra kvällsaktiviteter.

Samvaromöjligheterna för skiftlag 1 och nattskiftet är mycket goda på dagtid. Efter kl 20.00 har individerna emellertid inga möjligheter att umgås. De enda tillfällen då individernas samvaromöjligheter är begränsade är när skiftlag 1 arbetar eftermiddagsskift. Detta inträffar ungefär var tredje vecka.

6.3.4 Sammanfattning av samvaromöjligheterna vid/örkortad arbetstid

1 detta avsnitt har samvaromöjligheterna från det förra avsnittet, 6.3.3, sam- manfattats. 1 Figurerna 6.3—6.7 har samvarotiderna för skiftlag 1 med övriga individer åskådliggjorts för varje dag under skiftcykeln. Den lodräta axeln visar antalet timmar och den vågräta axeln dagarna för hela skiftcykeln. För varje dag finns markerat antal samvarotimmar för skiftlag ] med te- spektive individ. Utifrån dessa figurer har följande sammanfattning gjorts.

Timmar 16

14

12

10

Figur 6. 3 Samvarotidernas förda/ning över ski/icyke/n lör Skill/ag I och en dag- tidsarbetande.

Veckor

För hela skiftcykeln har skiftlag 1 de längsta samvarotiderna med en individ, som arbetar dagtid. Det beror på de långa samvaritiderna över veckosluten för just dessa individer. Under veckosluten inskränks deras samvaromöjligheter endast av tidsåtgången för sömn och a'betstiden för skiftlag 1. Den dagtidsarbetande är alltid ledig.

Därefter kommer samvarotiderna med nattskiftet och sedar förmiddags- och kvällsskiftet. Samvarotidema under hela skiftcykeln för dessa skift skiljer l sig mycket litet åt. Den enda skillnaden består i hur samvarotiderna fördelar 1 sig på olika dagar under skiftcykeln. '

Samvarotidema för skiftlag 1 och eftermiddagsskiftet är de k)rtaste. Dess- utom är samvarotiderna för dessa individer. i de flesta fall, ippdelade på två perioder på grund av eftermiddagsskiftets arbetstidsförläggning. Detta , medför en mycket splittrad bild och att de faktiska samvaromöjligheterna 1 troligtvis är kortare än vad som angivits här. 1

Beträffande veckosluten har skiftlag 1 de bästa samvaromöjligheterna med en individ, som arbetar dagtid. Deras samvarotider understiger aldrig tio 1 timmar per dygn under lör- och söndagar, utan varierar mel an 10 till 16 1 timmar. Som nämnts tidigare beror det på att den dagtidsarbetande alltid är ledig över veckosluten och den totala disponibla tiden minskas endast med tiden för vila och med arbetstiden för skiftlag ]. När båda individerna är lediga står hela den disponibla tiden, 16 timmar, till förfogande. Därefter kommer i_ tur och ordning samvaromöjligheterna med natt-. kvälls— och förmiddagsskiftet. Det är mycket små skillnader i samvarctiderna över veckosluten för dessa skiftlag. De sämsta samvaromöjligheterna har skiftlag 1 med en individ, som arbetar eftermiddagsskift. Under veckorna har skiftlag 1 de längsta samvarotiderna med en individ.

l i som arbetar nattskift, och därefter följer samvarotiderna med förmiddags- 1 och kvällsskiftet. Samvarotidema för dessa skiftlag är mycket rytmiska för 1 hela skiftcykeln. Samvarotidema under veckorna med en individ. som ar- ] betar dagtid, är däremot mycket varierande. De kortaste samvarotiderna 1 har skiftlag 1 med en individ, som arbetar eftermiddagsskift. , Möjligheten för de olika skiftlagen att utnyttja tiden till samvaro beror i till viss del på när på dygnet, som tiderna infaller, och på relationerna mellan 1 individerna. Samvarotider, som infaller direkt efter viloperioden kl 06.00 är troligtvis svårare att utnyttja i sin helhet till samvaro. om individerna 1 inte ingår i samma hushåll. Samvarotider, som däremot infaller på kvällstid, 1 är lättare att utnyttja, oavsett om individerna ingår i samma hushåll eller ej. Skiftlag 1 har goda möjligheter att umgås på kvällstid både med individer. som arbetar dagtid, och med individer, som arbetar förmiddagsskift. Där- emot kan' skiftlag 1 inte umgås efter kl 18.00 med en individ, som arbetar kvällsskift. och efter kl 20.00 med en individ, som arbetar nattskift. Detta har naturligtvis betydelse för individernas möjligheter att til sammans delta i olika kvällsaktiviteter.

12

Figur 6.4 Samvarotider- nas fördelning över ski/i- cykeln jär ski/Hag I och förmiddagsskiftet.

Figur 6.5 Samvarotider- nasförde/ning över ski/i- cykelnför skill/ag I och eftermiddagsskiftet.

14

12

Figur 6.6 Samvarolir/cr- nas/b'rde/ning över ski/i- cykclnjör skilt/ag I och Iwäl/sski/iet.

12

Figur 6. 7 Samvarotider- nasjördelning över ski/i- cvkc/njör skilt/ag I och nallski/iel.

6.3.5 Jämförelse av samvarotider före och efter en arbetstids- förkortning

Jämfört med tidigare är samvarotiderna för skiftlag 1 och en dagtidsarbetande mycket varierande även efter arbetstidsförkortningen. Den längsta samman— lagda samvarotiden för en vecka har ökat med 12,5 timmar till 78,5 timmar och den kortaste sammanlagda samvarotiden för en vecka har ökat från 28 timmar till 45 timmar. I likhet med tidigare infaller de bästa samvaro- möjligheterna under lör- och söndagar. Under veckosluten infaller de bästa samvaromöjligheterna under lör- och söndagar. Under veckosluten uppgick samvarotiderna per dygn till 8—16 timmar medan de nu aldrig understiger tio timmar. Samvarotidema under veckorna varierade tidigare från en till sju timmar per dygn och har nu ökat till fyra och en halv till nio och en halv timme per dygn. Den kortaste samvarotiden inträffade tidigare då skift- lag ] arbetade eftermiddagsskift. Samvarotiden per dygn uppgick till en timme och inföll mellan kl 06.00 och 07.00. Efter en förkortning av den dagliga arbetstiden har samvarotiden ökat till fem timmar per dygn, då skiftlag ] arbetar eftermiddagsskift. Av dessa timmar infaller en timme fortfarande mellan kl 06.00 och 07.00 och fyra timmar infaller på kvällen mellan kl 18.00 och 22.00.

Före arbetstidsförkortningen hade skiftlag 1 de sämsta samvaromöjlig- heterna med en individ, som arbetar förmiddagsskift. Detta har förändrats efter en förkortning av arbetstiden. Den totala samvarotiden per vecka för dessa individer varierade från 20 timmar till 52 och samvarotiderna per dygn från noll timmar till åtta. Motsvarande tider nu är 34 timmar till 70 per vecka och fyra timmar till tio per dygn. Individerna hade inga möj- ligheter att umgås då skiftlag 1 arbetade eftermiddagsskift, då deras sam- manlagda arbetstider täckte dygnets totala disponibla tid, 16 timmar. Efter arbetstidsförkortningen har situationen förbättrats och då individernas ar- betstider, vid dessa arbetstidsförläggningar, frånräknats återstår fyra timmar till samvaro. Dessa timmar infaller mellan kl 18.00 och 22.00.

Samvarotidema per vecka för skiftlag 1 och eftermiddagsskiftet varierade tidigare från 24 timmar till 56. Individerna hade dagligen möjlighet att umgås under fyra till åtta timmar. För dessa skiftlag har arbetstidsförkortningen troligtvis inneburit de minsta fördelarna. Samvarotiden per vecka har vis- serligen ökat något och varierar från 32 timmar till 66 och samvarotiden per dygn varierar från fyra till tio timmar. Det är ändå tveksamt om den faktiska samvarotiden ökat då eftermiddagsskiftets inplacering under dygnet innebär att samvarotiden oftast är uppdelad. Tidigare kunde dessa individer inte alls umgås då skiftlag 1 arbetade förmiddagsskift. Det har försvunnit och nu har individerna fyra timmar till sitt förfogande vid dessa arbets- tidsförläggningar. Samvarotidema inföll tidigare alltid mellan kl 06.00 och 14.00. Efter arbetstidsförkortningen har individerna fått möjlighet att umgås även på kvällstid.

De goda samvaromöjligheterna med nattskiftet kvarstår och har dessutom ökat, mätt i antal timmar. Samvarotidema per vecka har ökat från 32 — 56 timmar till 40 — 70 timmar och de dagliga samvarotiderna från fyra till åtta timmar till fyra till tio timmar. Ökningen i samvarotiderna infaller mellan kl 18.00 och 20.00. Individernas möjligheter att gå på bio eller teater tillsammans har inte förbättrats. Därtill är ökningen för kort.

6.4 Övriga synpunkter

Den grova analys, som redovisats i detta kapitel utgår från en förkortning av arbetstiden till sextimmarsskift. Om man jämför de erhållna resultaten för t. ex. samvaromöjligheterna med dem, som redovisats för åttatimmars- skiften (se kap. 4) finner man påtagliga förbättringar. Det gäller såväl sam- varotidens längd som antalet samvarotillfällen. Vad som inte framgår av analysen är att ett helt nytt skiftlag måste rekryteras för att kunna genomföra en förkortning av veckoarbetstiden till 30 timmar. Om det nya skiftlaget rekryteras lokalt, t.ex. genom ökad kvinnlig sysselsättning, kommer de tidskonflikter, som finns idag att accentueras. (Jämför avsnitt 4.6 och kap. 5)

Beträffande servicemöjligheterna har analysen i detta kapitel utgått från de öppettider och serviceställen som existerar idag. Av analysen i avsnitt 6.2.4 framgår att servicemöjligheterna förbättras endast obetydligt vid en förkortning av arbetstiden. Det kan t. o. m. tänkas att den marginella för- bättringen kommer att motverkas av rationaliseringsinsatser strukturellt och teknologiskt. Rumsligt kan det innebära färre utbudsställen, och tidsmässigt kan det innebära kortare öppettider.

För att motverka effekter av detta slag dvs. övervältring av en del av servicearbetet på hushållen, är det angeläget att en mera omfattande analys av överensstämmelsen mellan servicestationernas och deras brukares tids- användning kommer till stånd.

Statens offentliga utredningar 1976

Kronologisk förteckning

Arbetsmiljölag. A. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. Rapport i psykosociala frågor. A. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A. Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. Deltidsarbete 1974. Ju. Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar. K ,;

Sexuella övergrepp. Ju. '

10. Skolans ekonomi; U. 11. Bostadsbeskattning ll. Fi. 12. Företagens uppgiftslämnande. Fi. 13. Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. 14. Kårobligatorium? U. 15: Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fo. 16. Folkhögskolan: U. 17. Skador i arbetet. A. 18. Lokala trafikföreskrifter m. m. K 19. Den militära underrättelsetjänsten. Fo. 20. Kultur åt alla; U. 21. Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K 22. Sveriges export 1975—1980. Bilaga 2 till 1975 års långtids— utredning. Fi. 23. Produktansvar I. Ersättning för Iäkemedelsskada. Ju. » 24. Internationellt patentsamarbete 11. H. 25. Internationellt patentsamarbete II. Bilagor. H. 1

26. Bostadsverket. Samordning-decentraiisering. B. 1

27. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års lång- tidsutredning. Fi. 28. Vattenkraft och miljö 3. B. 29. Verkstadsindustrins arbetsmarknad. i. 30. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. I. 31. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. I. 32. Spent nuclear fuel and radioactive waste. I. 33. Musiken-människan-samhället; U. 34. Arbetstidsförkortning — när? hur? A.

PWNPS”PPN.—'

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor. 1. Deltids- anställdas villkor. [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp, [9] Produktansvar |. Ersättning för läkemedelsskada. [231

Försvarsdepartementet

Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Utbildning | förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underrättelsetjänsten. [19]

Kommunikationsdepartementet

Regionala trafikplaner » länsvisa sammanfattningar. [8] Lokala trafikföreskrifter. [18] Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar, [21]

Finansdepartementet

Bostadsbeskattning II. [1 1] Företagens uppgiftslämnande. [12] Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975 års längtidsutredning. 1. Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. [22] 2. Den internationella bak- grunden, Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. [27]

Utbildningsdepartementet

Skolans ekonomi. [10] Kärobligatorium? [14] Folkhögskolan. [16] Kultur åt alla, [20] Musiken-människan-samhället. [33]

Handelsdepartementet

Patentpolicvkommittén. 1. Internationellt patentsarnarbete ||. [24] 2. internationellt patentsamarbete ll. Bilagor, [25]

Arbetsmarknadsdapartementet

Arbetsmiliöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till för— slag om arbetsmiljölag. [2] 3, Rapport i psykosociala frågor. [3] 4. internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] Skador i arbetet. [17] Arbetstidsförkortning - när? hur? [34]

Bostadsdepartementet

Bostadsverket. Samordning-decentra|isering. [26] Vattenkraft och miljö 3. [28]

Industridepartementet

Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Aka-utredningen. 1. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. [30] 2. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del II. [31] 3. Spent nuclear fuel and radioactive waste. [32]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

_.

OSOPNPP'PPNr-

Nordiske naturgasudredninger Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern Adult Education Nordisk samarbeide om energisparing i byggsektoren Norden och fackpressen lLO og kvinner iarbeidslivet Aikuiskasvatus Pohjoismaissa Cooperation Agreements between the Nordic Countries Medborgarskap för barn och jämlikhet vid naturalisation Nordisk konvention om gränskommunalt samarbete

i 11 1 LiberFörlag ISBN 91-38-02913-8 l-